UNDERDÅNIGT BETÄNKANDE (Statens offentliga utredningar 1871:2)

UNDERDÅNIGT BETÄNKANDE

angående

förändrad organisation af sjöförsva

rots ekonomiska förvaltning m. m.,

afgifvet

af dertill i nåder utsedde komiterade

jemte

deröfver inkomna underdåniga utlåtanden.

STOCKHOLM,

TRYCKT HOS BERGSTRÖM & LINDROTH
1870.

innehållsförteckning.

1. Komiterades betänkande sidd. 1—45.

2. Reservationer:

a) af Herr von Feilitzen sidd. 49—52.

b) „ Herrar Gynther, Hubendick och Witt sidd. 53—67.

3. Stationsbefälhafvarens i Karlskrona underdåniga utlåtande sidd. 76—95.

4. Dito i Stockholm dito sidd. 96—108.

5. Förvaltningens af sjöärendena dito sidd. 109—164.

6. Reservation af Herr Adlersparre sidd. 165—176.

Storinägtigste Alieruådigstc Kolf ung!

Eders Kong]. Maj:t har under den 30 Oktober 1866 behagat i nåder
förordna undertecknade att i komité sammanträda, för att, sedan förberedande
undersökningar försiggått, utarbeta och i underdånighet afgifva betänkande och
förslag, dels huru. med hänsyn till sjövapnets antagliga behof af sjökrigs- och

, annan materiel under deti kommande tiden, anskaffning och underhållet af
sådan materiel lämpligen må kunna fördelas emellan å ena sidan sjövapnet
och dess särskilda stationer och å den andra enskilda industriidkare, dels huru
varfsanläggningarne vid stationerna samt arbetenas bedrifvande vid dem böra
ordnas, dels Indika inskränkningar i följd häraf må kunna uti stationernas
förvaltnings-, arbets- och bevakningspersonal ega rum, dels huru uppbörden,
bokföringen och redovisningen af de stationerna till förvaltning anförtrodda
förrådseffekter och medel må kunna så inrättas och ordnas att, utan eftersättande
af erforderlig kontroll, arbetet må förenklas, dels i hvilket förhållande
stationsbefälet bör stå till sjöförsvarets ekonomiska öfverstyrelse, samt slutligen
dels om någon och i sådant, fall, hvilken del af denna förvaltnings bestyr bör
öfverfiyttas till stationsbefälet och hvilka förändringar i öfverstyrelsens organisation
deraf skulle föranledas, in. in., och har Eders Kongl. Maj:t dessutom
lemnat komitén fritt att i sitt underdåniga betänkande upptaga hvad den för
öfrigt må anse sig befogad att i ämnet framställa.

Då Eders Kongl. Maj:t derjemte uti nådigt bref af berörde dag behagat
öfverlemna till undertecknad ordförande, att, för fullgörande af det nådiga
uppdraget, inkalla komitén till sammankomster, men emellan dessa till utarbetande
hemma eller i stationsorterna uppdraga åt komitéledamöterna sådana
delar af de komitén ålagda arbeten, som äro beroende af speciella insigter och
undersökningar, blefvo dessa förarbeten, genast efter emottagande af det nådiga
uppdraget, emellan komiténs ledamöter fördelade, hvarefter och sedan sådant
arbete till en del fullbordats, komitén sammanträdde i Stockholm den 14 Januari
nästlidet år och företog genast förberedande öfverläggningar om hufvudgrunderna
för den anbefallda organisationen, livarmed fortfors in i Mars månad,
då, sedan undertecknade Dumrath, Östergren och Schale uppå af komitén
derom gjord underdånig framställning, erhållit Eders Kongl. Maj:ts nådiga
tillåtelse att afresa till Karlskrona, för att taga närmare kännedom om förvaltnings-
och redogörelsesättet derstädes, komiténs sammanträden upplöstes.
Efter fullbordande af denna resa, sammanträdde komitén åter den 17 April
och fortsatte arbetena till dess, med Eders Kongl. Maj:ts tillåtelse i nådig
skrifvelse den 17 påföljde Maj, undertecknade von Eeilitzen, Witt, Dumrath och
Östergren afrcste till Köpenhamn för att taga kännedom om vid Kong], Danska
Marinen sednast vidtagna förvaltnings- och redogörelsesätt, då under tiden
komiténs sammanträden åter måste uppskjutas till den 26 Juni, då sammanträdena
ånyo började; men sedan Eders Kongl. Maj:t under den 20 i samma
månad i nåder beviljat undertecknad Dumrath tvenne månaders tjenstledighet
för helsans vårdande, samt denna tjenstledighet under den 3 Septembersamma
år blifvit på sex veckor förlängd samt undertecknad Östergren för samma orsak
den 5 Juli nästlidet år erhållit sex veckors tjenstledighet, hvilken under

den 14 påföljde Augusti blifvit på 14 dagar förlängd, samt undertecknad Schale
äfven varit med vederbörligt tillstånd från den 17 April till den 8 Maj och
från den 26 Juni till den 4 September nämnde år frånvarande, hafva komiténs
sammanträden under större delen af denna tid vant inställda, dock att de
qvarvarande ledamöterna under tiden varit sysselsatta med utarbetande af till
komiténs befattning hörande handlingar.

Komiténs sammanträden börjades åter den 4 September nästlidet år och
hafva sedan oafbrutet fortgått, men då, under fortgången visade sig att
komiterades åsigter i vissa hufvudgrunder voro så olika att de icke uti ett gemensamt
underdånigt utlåtande kunde sammanfattas, beslöt komitén den 7 påföljande
December, att arbeta på två afdelningar, den ena bestående af undertecknade
Gynther, Hubendick och Witt, den andra af undertecknade von Feilitzen,
Östergren, Dumrath och Schale, samt att de gemensamma sammanträ
dena skulle ega rum, dels när ena eller andra afdelningen sådant begärde,
dels efter det begge afdelniugarnes förslag voro utarbetade; och har komitén
fått emottaga Eders Kong!. Maj:ts nådiga befallning under den 24 Januari innevarande
år, att komiténs arbeten sednast den 15 påföljande Maj skulle vara
afslutade samt komiterades underdåniga betänkande, jemte öfriga af uppdraget
föranledda förslag, då vara till Eders Kongl. Maj:ts Sjöförsvars-departement aflemnade,
hvilken förelagda tid dock uppå komiténs derom gjorda underdåniga
framställning blifvit förlängd med eu månad, enligt Eders Kongl Maj:ts nådiga
beslut den 8 sistlidne Maj.

Då det således nu åligger komiterade att till Eders Kongl. Maj:ts nådiga
pröfning i underdånighet framlägga frukten af det lika vigtiga, som mödosamma
arbete, hvilket varit komiterade anförtrodt, skulle det visserligen för
komiterade hafva varit en stor tillfredsställelse om åsigterna i alla delar inom
komitén varit sa öfverensstämmande, att ett i alla afseenden gemensamt förslag
kunnat afgifvas, men då, på sätt komiterade förut haft nåden nämna,
tankarne varit delade i afseende på flera hufvudgrunder, har ett så beskaffadt
förslag icke kunnat åstadkommas. De underdåniga förslag till Reglementen för
Styrelsen och Ekonomien så väl vid Kongl. Flottans station i Karlskrona, som
vid Kongl. Skärgårdsartilleriets station i Stockholm, hvilka komitén har nåden
härhos öfverlemna, äro således sammansätta enligt flertalets i komitén åsigter,
men komiterade hysa den säkra förhoppning, att Eders Kongl. Maj:t värdes
med nåd anse komiterades bemödande att, ehuru icke lika åsigter i alla delar
kunnat vinnas, åstadkomma all den upplysning i förevarande ämnen, som varit
möjlig, äfven der åsigterna varit delade.

Eders Kongl. Maj:ts Flottas då varande tre stationer erhöllo 1836 ett
gemensamt Reglemente för Styrelsen och Ekonomien, men, sedan samma Flotta
blifvit delad i tvänne särskilda vapen, hafva komiterade ansett lämpligast att

hvardera afdelningen erhölle sitt särskilda Reglemente, och det så mycket heldre
som, under de mer än trettio år som det nu varande Reglementet tilllämpats,
det vid flera tillfällen visat sig att skiljaktiga stadganden varit af behofvet
påkallade, hvilket ännu mera blifver händelsen sedan organisationen af
de begge vapnen blifvit så väsendtligen olika, att de vidlyftigare åtgärder, som
för den större stationen och dess vidsträkta varf må finnas nödvändiga, för
den mindre och dess inom ett relativt mindre område inskränkta anläggningar
hvarken blifva af behofvet påkallade eller ens gagnande.

Utom de upplysningar undertecknade von Feilitzen, Witt, Dumrath och
Östergren, dels i en till chefen för Eders Kong], Maj:ts Sjöförsvars-departement
afgifven skriftlig berättelse, dels muntligen inför kornitén meddelat, har komité
n från Eders Kongl. Maj:ts beskickningar i Köpenhamn, Haag, Paris och
London fått emottaga flera Reglementen och afhandlingar rörande Danska, Nederländska,
Franska och Engelska Marinernas förvaltnings- och redovisningssätt
och har äfven af dessa värderika bidrag sökt tillgodogöra Svenska sjövapnet
hvad för detsamma af komitén ansetts ändamålsenligt, men, då i nämnde
Mariner finnes åtskilligt, som dels icke är förenligt med Sveriges grundlagar,
dels, långt ifrån att medföra förenkling, tvärtom skulle utan motsvarande nytta
försvåra arbetet och föröka tjenstemannapersoualens bestyr samt följaktligen
fördra denna personals förökande, hafva koiniterade icke kunnat tillgodogöra
Svenska Marinen så mycket af de utländska stadgandena, som annars varit
önskvärdt. Att så är förhållandet torde Eders Kongl. Maj:t nådigst behaga
inhemta af den korta redogörelse om de utländska Marinernas institutioner, vi
nu gå att i underdånighet afgifva.

M eder länder na.

För Nederländska Marinen äro utfärdade “Huishondelijk Reglement voor
het Departement van Marine“ af den 31 December 1857 och “Verardeningen
voor de Koninklijke Nederlandsche Zeemagt“ af år 1858, detta sednare arbete
bestående af 5 starka band, af hvilka det första omfattar personalen, dess antal,
uniformer, befordringsväsende, examina, distinktionstecken m. m. äfvensom
föreskrifter i afseende på besättnittgslistor och konduit-rapporter, den andra instruktionen
för tjenstgöringen till sjös, salut och ekonomi ombord m. m., den
tredje allmänna och speciella föreskrifter, såsom om anskaffning af fartygens
behof, besoldningen, konsulernes skyldigheter i sjöhamnarne, vården af instrumenter,
justitieväsendet samt om försäljningar, tjenstledighet m. m., den fjerde
föreskrifter om Marinens Artilleri och den sista, utgifven 1862, bestyren vid

örlogsvarfven. Af dessa föreskrifter inherntas att Nederländska Marinens styrelse
äi, under Marinministern, fördelade på fem afdelningar, af hvilka

Motstå afdelning en, under chefskap af eu officer af den aktiva sjömakten,
omfattar sjövapnets materiel, omsorgen för- det tekniska, varfsbestyren och
varfsarbetspersonalen;

Andra afdelning en, äfven under en officer af den aktiva sjömakten, omfattar
sjöpersonalen och dess åligganden, militärmål, sjukvården, pensions- och
karantänsväsendet, samt hvad som rörer embetspersonalen vid marinstyrelsen ■''

Tredje afdelning eu, under en referendarie, bestyr ekonomien, förvaltningen
och räkenskapsväsendet, provianteringen och beklädnaden;

Fjerde afdelning en, under en general-inspektör, behandlar lots-, bålt- och
fyringsväsendet; samt

Femte afdelning en, under en inför ministern särskilt ansvarig referendarie,
handlägger ministerns kabinettsmål, mål af allmän beskaffenhet, omsorgen
för geheime-arkivet, utfärdande af expeditionerna, hållande af generalsekreterarens
tepertoir, uppbörden af sigillpenningar och lösen, ordnande och förvarande
af de öfriga arkiven, ekonomiska bestyret för Kronans hus och byggnader
samt uppsigten öfver betjeningens tjenstgöring.

Under hvarje hufvudafdelning lyda eu eller flera byrået* såsom:

Under den första eu byrå för sjövapnets materiel, varfsbestyren etc.

Under den andra en byrå för personalen och militärsakerna m. m.

Under den tredje 3 byråer, nemligen:

a) en för räkenskapsverket och statsregleriugen,

b) eu för manskapets proviantering och beklädnad,

c) en för sjöaflöning och taffelpenningar.

Under den fjerde 2 byråer, nemligen:

a) eu för lots-, bålt- och fyringsväsendet,

b) en för lotsväsendets räkenskapsverk.

Under den femte 2 byråer, nemligen.

a) Sekretariatet,

b) Karterings-kammaren.

Generalstats-sekreteraren står under ministern, är dennes närmaste man
och står i spetsen för administrationen, förrättar ministerns tjenst vid dennes
frånvaro, har uppsigt öfver Departementets alla embets- och tjensteman, är ansvarig
för arbetets regelmässiga gång, hvarom han vid personlig inspektion sig
öfvertygar.

Afdelningscheferna stå i omedelbart förhållande till ministern, lemna
honom muntligt besked om målen, men skriftligt när .så behöfves, eller han
det begär, leder verksamheten i byråerna in. m.

I hvarje byrå finnes ett antal tjensteman under benämning af Hufvudnnmis,
Commiser, Commis-adjunkter och skrifvare.

Fasta officerskåren består af ett obestämdt antal flaggman, allt efter
i om Konungen finner nödigt, dock icke öfver 7, 20 kaptener, 40 kaptenlöjtnanter,
120 löjtnanter af l:a och 220 af 2:a klassen, hvarförutan finnes ett
obestämdt antal sjökadetter (Adelborsten) af l:a och 2:a klassen.

Medicinalstaten består af en inspektör, 1 dirigerande läkare af l:a och
5 af 2:a klassen, 14 läkare af l:a, 60 af 2:a och 24 af 3:e klassen samt
1 förste apotekare.

Administrations-personalen utgöres af 3 inspektörer, 14 embetsman af
l:a, 36 af 2:a och 36 af 3:e klassen, 16 adjunkter och 36 skeppsskrifvare.

Maskiniststaten är delad i en fast och en tillfällig kår. Den fasta utgöres
af maskinister af l:a klassen och den tillfälliga af maskinister af 2:a
och 3:e klasserna. Personalens antal bestämmes efter behof. Maskinisterne af
l:a klassen kunna tilläggas rang lika med löjtnanter af l:a eller 2:a klassen,
maskinister af 2:a och 3:e klasserna anses såsom underofficerare, maskinistlärlingar
och “Voorstokers“ af l:a klassen såsom korporaler samt “voorstokers®
af 2:a och 3:e klasserna såsom matroser.

Marinkåren är bestämd för tjenstgöring ombord, bevakning på varfven
och etablissementerne, samt skall vara öfvad i behandling af handvapen, äfvensom
uti infanteri-exercis och manöver samt i fartygs beväring. Kårens personal
utgöres af stab, 7 kompaniet’ och 1 depötkompani. Staben består af 1
chef, 1 militärintendent, 2 majorer, 2 adjutanter, 2 kaptener, deraf t för truppens
anförande och en för administration af beklädnaden, 1 löjtnant, anställd
vid vapenförrådet, 3 qvartermästare-löjtnanter, 2 underofficers-adjutanter, 1 tambour-major,
1 hornblåsare-sergeant, 1 tambour-korporal, 1 pipare-korporal, 5
skrifvare, 2 gevärsmäster-smeder, 1 skräddaremästare och 1 skomakaremästare
samt ett obestämdt antal kadetter. Kompanierne hafva 38 officerare, 108 un
derofficerare, 159 korporaler, 84 trumslagare, 24 pipare och 1,721 marinierer.
Depötkompaniet har 17 officerare, 17 underofficerare, 12 korporaler, 9 trumslagare
och pipare samt 153 hiariniercr.

Flottans underofficerskår består af ett obestämdt antal, samt är indelad
i 3 klasser, nemligen:

l:sta hlassen består af öfverskeppare, öfverstyrman och öfverkonstaplar;

2:dra Mässen., med sergeant-majors grad, af skeppare, förste styrmän,
konstapelsmajorer och förste timmermän;

3:dje Mässen af båtsmän, andre styrmän, konstaplar, båtsmansmater
(schieliden), förste segelmakare, förste smed, förste tunnbindare, skaffare, andre
timmermän, andre segelmakare, profosser och förste sjukvaktare. Vidare finnes
en fast kår “Scheplingen“ med sergeants grad, bestående af båtsmans -

qvartermästare- och konstapels-mater samt matroser af lista och 2:dra klassen,
m. fl.

Befälet på varfven föres under ministerns omedelbara myndighet af. eu
direktör och chef men i afseende på det tekniska är hufvud-ingeniören ansvarig,
dock efter föreskrifter af hufvud-ingeniör-direktören. Chefen har hela
personalen under sitt befäl, utöfva!’ allmänna uppsigten öfver varfvets säkerhet,
tjensten vid arbetsposterna och magasinen, styrelsen öfver hospitalen, kaserner,
karantänsplatser och andra marinens etablissementer samt öfver leveranser,
emottagningar, utgifter, förbrukningar, kontroll öfver desamma och öfver anvärfning
af skeppsfolk. Han allena brefvexla!'' med ministern i tjensteärenden
samt insänder underlydandes rapporter. Hufvudingeniörs-direktören står omedelbarligen
under ministern. Magasinsmästaren förestår magasinerna och de
dervid underordnade sta omedelbart under hans befäl. Hufvudingeniören svarar
för fartygens byggnad och underhåll. Under hans lydnad stå de, som äro
anställde vid skeppsbyggnads- och ångmaskins-verkstäderna. Underdirektören
svarar för fartygens utrustning vid hufvudstationen och ekipagemästaren vid
de andra stationerna. Underekipage-mästaren har uppsigt öfver polisen. Vid
varfvet i Amsterdam finnes en särskild, virkesförvaltare.

Danmark.

Marinministeriet står under marinministerns chefskap; och är han bitiädd
al 1 adjutant. Göromalen äro fördelade på 4 afdelningar, nemligen:

a) Sekretariatet och Kommando-departementet, som omedelbart sorterar under
ministern, mottager, öppnar och fördelar alla ankommande bref, besörjer
alla kommandosaker, bestämmer fartygs utrustningar, utfärdar fartygschefsinstruktioner,
bemanningsreglementen och “Skytruller“, handlägger frågor om
anställning och befordran för officerare, lärare vid kadettkåren och civilstaten,
äfvensom vid marinens justitieväsende, vidare ärenden rörande konduit-listor,
kadettkåren, marinens justitieväsende och jurisdiktion, polisen på örlogsvarfvet,''
alla vetenskapliga och tekniska frågor, äfvensom om skeppsbyggnad, artilleri,
tackling, befästnings- och öfriga byggnadsarbeten, mål rörande örlogsvarfvets
drift och arbeten, fartygschefs-rapporter, konstruktions- och reglerings-kommissionens
andraganden, sjökarte-arkivet, frågor om studerande officerares underrisning,
upprättande af lagförslag och dessas föredragning, samt expedierande.

b) Amiralitets-departementet handlägger frågor om mästares och skeppares
med fleres anställning, frågor om fasta manskapets organisation, antagning,
befordran, mundering och pensionering m. in. med undantag af löneutbetalnin -

gen, som sker af intendenten på örlogsvarfvet; vidare frågor om fördelning af
boställen och deras underhåll, om gatläggning, öiveriuseende öfver skolväsendet,
hospital och asyl, lotsväsendet,, lotspensioneringen, värfningsbestyret, muddringsväsendet,
fyr- och båkväsendet, frågor om skeppsvraks upptagande och
navigations-undervisningen.

c) Kommissariats-departementet bestyr marinens ekonomi, material- och
proviantanskaffning med hvad dertill hörer, fartygs förseende med proviant,
alla penninge-reqvisitioner, skatter och utgifter, anställningar vid kyrkan, varfskontoren
och proviantmagasinet, äfvensom af proviantförvaltare och räkenskapsförare;
marinkyrkans, sjökadett-akademiens, skolornas, hospitals och asylets
ekonomi, anvisningars meddelande af officerares och civile embets- och tjenstemäns
löner, upprättande af förslag till marinens budget, alla anvisningar på
finanshufvadkassan, samt dessas kontrollerande och bokförande, upprättande af
öfversigt öfver marinens intägter och utgifter, kassörs- och arkivförrättningar,
hvarunder inbegripes utfärdande af Kongl. fullmakter och afsked, samt uppbärande
af gebuhr derför äfvensom hvad som rör marinsjukhusets byggningar
och grund.

d) Revisions-departementet, som besörjer granskningen af alla marinens
och derunder lydande etablissementers och inrättningars räkenskaper, kontraberäkning
och annotation af alla från Kommissariats-departementet utgående
penninge-expeditioner, kassakontrollen, bokföring af alla flottans, sjökadettsåkademiens,
skolornas och öfrige inrättningars inventarier.

Utom rista afdelningen, som, enligt hvad förut är nämndt, sorterar direkte
under ministern, hafva de öfrige hvar sin särskilda chef, nemligen den
2:dra och 3:dje hvardera en direktör och den 4:de en generaldecisor, hvarförutan
för dem bestås följande antal tjensteman, nemligen: för första afdelningen
1 kontorschef, 1 expeditions-sekreterare och en kanslist, för andra afdelningen
1 kontorschef och 2 fullmäktige, för tredje afdelningen 1 kontorschef, 2 fullmäktige,
2 kanslister, 1 bokhållare samt eu kassör och arkivarie, äfvensom
för fjerde afdelningen 2 tullmäktige och 1 revisor, eller tillsammans 16 personer.

Utgifter för marinen assigneras på och utbetalas af finansministeriets
hufvudkassa, hvarför äfven sistnämnde ministerium har, jemte flera andra underafdelningar,
ett särskildt departement för anvisningsväsendet'' och statsbokhålleriet
med underlydande 2 kontor, ett för anvisningsväsendet och ett för
statsbokhålleriet, hvilket sistnämnde författar hufvudräkenskapen eller, bufvudboken
äfven för marinen.

Danska örlogsmarinen har en flaggman, som är chef för sjöofficerskåren.
Chef för örlogsvarfvet är en örlogskapten, men flertalet i den sednast

nedsatta

nedsatta kommission for reglering af marinväsendet, har ansett begge dessa
chefskap kunna förenas i en persons hand Vidare finnas 14 örlogsdfaptener
af hvdka en tjenstår son general-adjutant för sjöstaten och kongl. jakttoltoi’
2 dnektorer vid varfvet. 22 kaptenlöjtnanter och 70 löjtnanter tillsamman^ 109
Personel’ utom 8 officerare å la suite. Derjemte finnas ’ 9

1 artillerikår

1 matroskår.....

1 varfskår.......

1 handtverkskår .....

samt uppsynings- och justitie-betjente

187 man.
145 „

156 „

797 „

23 „

Summa 1,308 man.

ÖriogsvariTets styrelse inuehafvcs, såsom förut är imn„ldt, af „ chff

bl“ • "a t dllektorer’ de''“f en for Repris-, maskin-, hus- och vattenbyggnad
väsendet, och en för artilleriet, tillika tygmästare. Vidare finnas 1 ekipage mastare,

som tillika har tillsyn öfver tackelväsendet, 1 under-direktör för
skeppsbyggen* tillika under-fabriksn,.stare, 1 under-direktör för byggnadsväsende!;,
f ofvermaskin-mastare och 1 under-direktör vid artilleriet samt
undertygmästare. Dessutom finnas: '' San 1

9 r 11 l EMpa!,e- odl kommando-kontor med 1 ekipage-och kommandoskrifvare
2 fullmäktige och 2 kopister; hvarjemte äro anställde 1 hufvudmagasins-för:
valtare med 1 fullmäktig, 1 vagaremästare och 1 intendent med 2 assistenter
Vid varfvet finnas dessutom:

2 sjötyghus-löjtnanter,

2 skeppare, deraf eu vid flottan och brobänken, samt den andra vid
tackelka.mmaren,

1 timmermästare,

2 skeppsbyggmästare,

1 segelmakaremästare,

1 konstruktör,

» 1 båtbyggmästare,

1 grofsmedsmästare,

1 underkonstruktör,

11 maskinmästare,

18 “mestersvende".

Vid Nyboder finnas en kommendant och 2 assistenter, hvarjemte det
icke bör lemnas oanmärkt, att, utom den förut nämnda civilpersonal, ett icke
obetydligt antal skrifvare-biträden finnes anstäldt, uttaget dels af underbefälsklasserne,
dels af de, äfven under fredstid, årligen uppfordrade “vmrnepligtige“

Vid varfvet finnas icke mindre ''än 31 sådana biträden använda hufvudsakligen
vid verkstäder och arbetsposter.

Öfriga inrättningar äro:

Konstruktions- och reglerings-kommissionen, som utgöres under en örlogskaptens
ordförandeskap af 2 direktörer och 6 officerare utom 5 extra ordinarie ledamöter,
2 auskultant^- och 1 sekreterare.

Sjöstatens öfvermunderings-kommission, som utgöres af 3 örlogskaptener
och intendenten.

Amiralitets-öfverrätten, som består af departements-direktörerne i marinministeriet,
general-auditören för sjöstaten, 2 assessorer af Högsta domstolen
och 1 justitie-sekreterare.

Sjöstatens kombinerade rätt består af 3 örlogskaptener, deraf 1 ordförande,
2 kaptenlöjtnanter, 5 löjtnanter och 1 auditör, hvarförutan för sjökrigsärendena.
finnes 1 öfverauditör och 1 sjökrigsprokurator.

Sjökadettkåren, under 1 örlogskapteus chefsskap, består i öfrigt af 3 officerare,
17 lärare samt 1 civil person i egenskap af inspektör, räkenskapsförare
och chefskanslist.

Navigations-undervisningen förestås af en örlogskapten.

Sjökarteverket bestyres af en direktör, som tillika är general-inspektör
öfver flottans kronometrar, 1 subaltern-officer samt 1 assistent och räkenskapsförare.

Medicinalstaten är gemensam för arméen och flottan.

Sjöhospitalet förvaltas af eu direktion, bestående af 3 personer, samt
har 1 pastor, 1 öfverläkare och 1 inspektör.

Sjöstatens kassations-kommission utgöres af sjöhospitals-direktionen, öfverläkaren
vid hospitalet och en af de andre öfverläkarne eller öfverläkaren på
kasernskeppet.

Lotsväsendet förestås af 2 öfverlotsar med hvar sitt distrikt, hvarförutan
äro anställde 3 lotsinspektörer, 3 bokhållare och 13 lotsåldermän, samt ett antal
fyrmästare, fyrskeppare m. fl.

På Christiansö finnes 1 proviant-, ammunitions- och material-förvaltare,
samt 1 läkare och 1 ordinei-ad skollärare.

Frankrike.

Franska marinen står under en sjöminister-. Han förer ordet i arniralitets-kouseljen,
hvilken i öfrigt består af 5 amiraler, konstruktions-direktören
och öfver-inspektören såsom ordinarie, samt 2 officerare såsom adjungerade le -

damöter, och har biträde af 1 sekreterare. Ministérens mål handläggas dels i
ministerns kabinett dels i 7 särskilda hufvudafdelningar (directions). Kabinettet
utgöres af 1 militär och 1 civil chef, denne sednare biträdd af en attaché.
Uti kabinettets byrå öppnas, inregistreras och utdelas alla till ministéren ankommande
bref, uppgöras föredragningslistor för Kejsaren och handläggas i
öfiigt mål, som icke tillhöra annan byrå in. in. Under kabinettets byrå lyder
“Le bureau des renseignements“, der underrättelser meddelas om vildren fö.''
antagning vid alla flottans kårer och skolor, aflöningsbelopp, lediga fenster
in. m.

Första afdelningen^ under 1 officer som direktör, har 2 byråer, med hvar
sin chef, den första omfattande hvad som rörer flottans stab, och den andra
delad i 2 underafdelningar, hvad som har gemenskap med flottans rustning
m. m.

Andra afdelningen, under 1 militärdirektör och 1 underdirektör, har 3 byråer,
de två första med hvardera sin chef och den tredje förestådd af underdirektören.
Första byrån omfattar hvad som rörer de fasta kårerna m. fl., den
andia hvad som har afseende pa fartygsbesättningarne och lagskipningen, samt
den tredje, med underafdelningar, hvad som angår marinens trupper.

Tredje avdelningen, under 1 direktör och 1 underdirektör, är fördelad i
4 byråer, af hvilka den första, under 1 chef, har befattningen med sjöinskriptionen,
den andra, förestådd af underdirektören, har befattning med fiskena och
matinens fasta egendomar, den tredje, under en chef, med hvad som rörer aflöning,
beklädnad och mönstringar, samt den fjerde, äfven under 1 chef, med
hvad som rörer proviant, hospitaler och fängelser.

fjerde afdelningen, omfattande materielen, har 1 direktör (skeppsbyggnadschefen)
och 1 underdirektör. Denna afdelning är delad i 2 byråer, den
första, under en ingeniör såsom chef, handlägger frågor om skepps- och vattenbyggnader,
samt den andra, förestådd af underdirektören, frågor om upphandlingar.

Femte afdelningen, för sjöartilleriet, är förestådd af 1 direktör, indelas i
2 byråer, af hvilka den första, delad i 2 sektioner, besörjer det administrativa
och den andra det tekniska.

Sjette afdelningen, för kolonierna, har 1 direktör och 1 underdirektör
samt, är delad i 4 byråer och 1 permanent exposition.

Sjunde afdelningen, omfattande allmänna räkenskapsverk^, med 1 direktör
och en underdirektör, har 6 byråer, med hvar sin chef, utom den tredje,
som förestås af underdirektören. Första byrån behandlar anslagen och anordningame,
den andra utgifterna för öfverhafsländerna, den tredje centralredovisningen
för anslagen, den fjerde räkenskapen för materielen, den femte
inre tjenstgöringen och biblioteket, samt den sjette vården om arkiverna. Hit

höra äfven tvenne agenturer, den ena för utbetalning af de under ministerns
disposition särskild^ ställd a medel och den andra för marinens vexelaffär1.

v. . o bj°oinvalldinrattuingen är styrd af 1 direktör och 1 underdirektör, samt
. r " byråer, den första, förestådd af underdirektören, innefattar hvad som rörer
invaliderna och deras pensioner, samt den andra, under 2 chefer, frågor om
krigsbyte, dykeri, skeppsbrott, in. in., hvarförutan iurättningen har en generalskattmästare
och 41 skattmästare i de särskilda hamnarne.

En konsultativ komité för sjöartilleriet består af 9 officerare mest af
högre grad.

En konselj för marinens arbeten består af 15 medlemmar, dels af flottans
högre officerare, dels af dess ingeniör- och artillerikårer.

En öfverstyrelse för undervisningen i sjöskolan består af 8 medlemmar
och 1 sekreterare.

Sjokarteverket, under 1 generaldirektör (vice amiral), innefattar i särskilda
afdelmngar, det hydrografiska samt det administrativa, och hörer vidare
hit dels en förvaltare och en bibliotekarie, dels en hydrografisk komité, bestående
af 7 medlemmar.

Fortifikations-depöten för kolonierna har 4 medlemmar och poliskonseljen
7 medlemmar, 1 guvernements-kommissarie och 1 sekreterare.

Statsrådets afdelning för landt- och sjöförsvaret in. in. består af 1 president,
6 statsråd, 10 andra embetsman och 1 sekreterare.

Den permanenta kommissionen för fisket och de fasta egendomarne utgöies
af 1 ordförande, 7 ledamöter och 1 sekreterare.

Ofverstyrelsen för iövalidinrättningen utgöres af 1 president, 4 ledamöter
och 1 sekreterare.

Kommissionen för fyr- och båkväsendet utgöres af 7 ledamöter och 1
sekreterare.

Konsultativ-komitén för tvistemål utgöres af 6 medlemmar.

Longitudsbyrån består af vetenskapsmän, astronomer, geografer och artister,
samt officerare.

Utom alla dessa inrättningar finnas vid marinministéren anställde advokater,
notarier, arkitekter, kassörer, tolkar, urmakare, boktryckare, bokhandlare,
gravörer och målare.

Franska officerskåren utgöres af 2 amiraler i fredstid, samt 3 i krigstid,
15 vice amiraler, 30 konteramiral, 65 skeppskaptener af l:a och 65 af
2.a klassen, 270 fregattkaptener, 375 skeppslöjtnanter af l:a och 375 af 2:a
klassen samt 600, fänrikar (enseignes de vaisseaux), tillsammans 1,800 officerare,
hvarförutan finnas aspiranter af l:a klassen 230 och af 2:a klassen 130.

Kejserliga sjöskolan på ett linieskepp å Brests redd har 1 chef, 9 officerare,
1 prest, 1 embetsman af förvaltningen, 2 kirurger och 1 materialupp -

bördsman, samt 11 professorer, utom de af ministern förordnade examinatorer.

Flottans mekaniska kår utgöres af 2 öfvennekaniker och 38 förste mekaniker.

Flottans gendarmeri har 2 eskaderchefer, 4 kaptener och 11 subalternofficerare;
artillerikåren 3 generaler, 10 öfverstar, 10 öfverstelöjtnanter 19 majorer,
100 kaptener, 79 löjtnanter, utom de såsom underlöjtnanter tjenstgörande
elever af artilleri-applikations- och ingeniörskolan, samt 102 vaktare (gardes
principal» et gardes d artillerie) och arbetare på stat. Infanteriet utgöres af 1
divisionsgeneral, 2 brigadgeneraler, 5 öfverstar, It) öfverstelöjtnanter 30 maiolei,
bataljonschefer, 185 kaptener och 313 subalternofficerare.

Mariningeniörkåren består af 1 generalinspektör, 11 direktörer 40 in
geniörer och 70 underingeniörer, tillsammans 122 personer utom ett obestämdt
antal elever. Vid mgeniörkårens applikationsskola, för hvilken kåkens direktor
ar chef, tjenstgöra 3 ingeniörer, 4 lärare samt 1 embetsman för förvaltningen
och räkenskapen.

Hydrografiska kåren har 1 chef, 8 ingeniörer och 8 underingeniörer
samt ett obestämdt antal elever. °

Kommissariatet består af 9 general-kommissarier, 26 kommissarier 50
koinmissariats-adjunkter, 150 underkommissarier och 180 biträden (aides-commissaires)
tillsammans 415 personer, utom ett obestämdt antal elever (elévescommissaires).
Derjemte finnas 80 kommiser (cornmis de marine) och 400 iournalförare
(commis aux écritures).

Inspektionskåren (corps de 1’inspection des services administratifs de la
marine) består af 6 öfverinspektörer, 9 inspektörer och 19 inspektörs-adiunkter
(inspecteurs adjoints).

Administrativa personalen vid arbetsposterne består af 6 öfveragenter
(agents principaux), 29 agenter, 43 underagenter och 118 kommiser Vidare
finnas för materialredovisningen 4 öfveragenter, 27 agenter, 47 underagenter och
78 kommiser.

Personalen för flottans underhall (service de manutentions) består af 2
öfverbefälhafvare, 5 chefer och 4 underchefer.

Mediciualstaten utgöres af 1 generalinspektör, 3 direktörer, 1 inspektör
10 öfverläkare, 12 professorer, 32 förste läkare, 325 läkare och 120 underläkare
(aides medicins), 1 apotekar-inspektör, 3 öfverapotekare, 6 pi''ofessorer i farmacien,
2 förste apotekare, 27 apotekare och 15 provisorer (aides phannaciens).

Justitiestaten består af 3 föredragande kommissarier och 3 skrifvare
(greffiers) samt 2 föredragande kommissarier och 2 skrifvare vid hvartdera af
de 5 arrondissementerna, utom 2 kommissarier och 2 skrifvare vid de begge
revisions-tribunalen. Uti hvarje arrondissement finnes dessutom en krigskon -

selj med 2 kommissarier, 2 föredragande och 2 skrifvare, hvarförutan hvardera
af de två revisionskonseljerna har 1 kommissarie och 1 skrifvare.

Ecklesiastikstaten består af 1 chef, 6 öfverpredikanter och 59 predikanter.

Bibliotekerna så väl vid ministeriet och sjökarteverket som i hamnarne
hafva sina särskilda bibliotekarier,. 11 till antalet.

För bro- och vägbyggnad har marinen en särskild kår, bestående af 2
generalinspektörer, 5 öfveringeniörer och 17 ingeniörer.

Enligt hvad förut är nämndt, indelas Frankrikes maritima område i
fem arrondissementer, hvardera styrdt af en préfet-maritime med vice amirals
rang och under hans omedelbara befäl lyda 1 kommendant, 1 general-kommissarie,
1 skeppsbyggeri-direktör, 1 ekipagemästare (directeur des mouvements du
port), 1 artilleridirektör, 1 direktör för hus- och vattenbyggnad och 1 president
för inedicinalväsendet. De särskilda detaljerne kontrolleras af en permanent
kontrollkår och vid hvarje station är inrättad en förvaltningskonselj.

Så val marinprefekten, som cheferna för de särskilda afdelningarne eller
detaljerne samt kontrollören residera vid arrondissementets hufvudstation
och inspektioner företagas på förut icke bestämd tid, då ministern finner så
nödigt.

Prefekten har öfverstyrelsen i sitt arrondissement, emottager order direkte
från ministern och korresponderar med honom. Under prefektens inseende
äro alla fartyg, honom tillhör omsorgen för örlogshamnens säkerhet samt
polis, äfvensom om sjöfästningarne m. m.; han presiderar i förvaltnings-konseljen,
sjökonseljen (conseil nautique), sjötribunalet, revisionskonseljen m. in.,
reglerar i förvaltningskonseljen upphandlingar och arbeten, så att statsanslaget
ej öfverskrides, bestämmer, i anledning af afdelnings-chefernes framställningar i
förvaltningskonseljen, antalet af arbetare, håller hand deröfver att inga andra
verkstäder finnas än de som af ministern äro bestämda, ansvarar för allt användande
af penningar, materialier och dagsverken, utöfver hvad genom författningar
eller ministerns order är anbefaldt, låter föredragande kommissarien
i marintribunalet samt chefen för gensdarmeriet för sig redogöra för alla begångna
gröfre brott, samt gifver dem order i afseende på polisen och hamnens
säkerhet, emottager af kommendanten och afdelningscheferna årlig uppgift på
underlydande officerares och tjenstemäns uppförande och skicklighet, hvilka
uppgifter han, med egna anmärkningar, öfverlemnar till ministern, samt afgifver
sjelf till honom dylik uppgift i afseende på kommendanten och afdelningscheferna.
I fall af sjukdom eller frånvaro bestrides prefektens embete af
kommendanten, eller, om äfven denne är ^hindrad, af eu afdelningschef.

Kommendanten kommenderar officerare af alla grader, samt alla trupper,
har vård om stationens säkerhet och bevakningen af fängelserna, föreslår

hos prefekten officerskommenderingar, vakar öfver officerares och truppers
teoretiska och praktiska bildning, bar vård om stationens bibliotek, observatorium,
hydrografiska skolan och öfriga undervisningsanstalter, har befäl öfver
vid dem anställde lärare, förer befäl vid ut- och afrostning af fartyg, samt
öfver alla under prefektens order ställda bevärade fartyg, är ordförande i den
kommission, som åligger att inspektera fartygen vid afresa, hemkomst och aflastning,
granskar alla ombord hållna journaler samt mottager af föredraganderne
i tribunalerne chefens för gensdarmeriet rapporter i mål rörande säkerhet
och ordning. Kommendanten remplacera^ vid förfall af den i nästa grad
äldste officer.

General-kommissarien är i andra rummet den befallande; han emottager
af ministern de medel, som för stationen månadtligen anvisas för utgifterne;
besörjer stationens förseende med sina behof, emottagande af upphandlade
materialier och persedlar, vården om och utlevereringen af persedlar från
hufvudförrådet, sammanförande af redovisningen för stationens materiel, mönstring
af allt stationens manskap, äfvensom det på fartygen, utbetalning och
anordnande af dess aflöning och öfriga förmåner, provianteringen, förvaltningen
och ordningen vid hospitaler och fängelser, räkenskapsverket för armerade fartyg,
så väl i afseende på penningar som persedlar, samt räkningarnes afselande,
sammankallande af krigsbyteskommissionen och bytets fördelning; han
har vidare inseende öfver kommissariats-personalen, beordrar densamma i tjenstärenden,
föreslår hos ministern dess placering och reglerar dess tjenstgöring
har inseende öfver hushållningen vid hospitalen, öfvervakar ordning och utgifter
vid helsovården, har befäl öfver de vid stationerne och marinkårerne anställde
ptester, placerar vaktbetjeningen m. m. Under sjukdom eller frånvaro
bestrides general-kommissariens embete af den äldste kommissarien.

Under geneneral-kommissarien lyda följande afdelningar, hvardera under
en kommissarie, nemligen:

l:o för upphandlingarne. Under denna afdelning lyder förvaltaren för
hufvudmagasinet.

2:o för armering, utrustning och krigsbyte.

3:o för arbete på varfvet.

4:o för hospitalen.

5:o för galérskeppen.

6:o för provianten. Under denna afdelning lyder provianterings-direktören.

7:o för räkenskapsväsendet.

8:o för konskriptionen (inscription maritime).

Det är förut antydt att uti hvarje arrondissement finnes, under prefektens
ordförandeskap, en förvaltningskonselj. Denna konselj består i öfrigt af kom -

mendanten, general-kommissarien, varfsdirektörerne och kontrollören, samt såsom
sekreterare en dertill af prefekten kommenderad underkommissarie. Denna
konselj, som samlas i prefektens embetslokal två gånger i månaden, eller oftare,
om prefekten så finner nödigt, och upplysningsvis kan höra hvilken embetsman
den finner nödigt, undersöker behofvet af medel för upphandlingar,
antager leveranskontrakter, allt under ministerns approbation, så vida utgiften
otverstiger 500 francs, utnämner kommissioner för verkställande af undersöknmgar
och granskningar in. m., pröfvar förslag till fartygs- och husbyggnader,
artilleriarbeten in. in. samt de årliga material-räkningarne, föreslår för ministern
an tverksmästare och antager arbetare, granskar tjenstgöringsreglementen för
lotsar, tillåter kommissarierna att för hastigt påkommande behof göra upphandlingar
in. m. I konseljen afgöras alla mål efter flesta rösterna.

Slutligen anmärkes att under ministern för allmänna arbeten lyder en
särskild byrå, som har bestyr med uppförande och underhåll af fyrar, båkar
oc i sjömärken, lysningen pa fyrarne, hamn- och dammarbeten in. in.

England.

Engelska marinen är anförtrodd “The Lord High Amiral" eller de
“Commissioners" som utöfva hans tjenst. Embetet har under sednare åren
alltid varit skött af “Commissioners", d. v. s. en styrelse (Board). Denna styrelse
består nu af förste lorden, som är medlem af konseljen, och 5 yngre lorder,
med 1 förste och 1 andre sekreterare.

I enlighet med amiralitets-order byggas alla fartyg, säljas eller slopas,
äfvensom der bestämmes förhyrning, användande och aflöning. Amiralitetet har
vidare uppdrag att öfvervaka flottans varf och förråder, göra eller approbera
alla utnämningar och befordringar, bestämma belöningar, pensioner eller gratifikationer
för förtjenster till sjös, utfärda order om utbetalningar af sjöaflöning,
samt uppgöra kostnadsförslag, som föreläggas parlamentet.

Amiralitetet är indeladt i fem departementer, hvart och ett under en
af de yngre lordernas kontroll.

Första departementet har öfverinseende öfver flottans fördelning, utfärdar
order för förhyrda fartyg, samt bestämmer station för subaltern-officerare och
underofficerare.

Andra departementet har uppsigt öfver fartygen, bestämmer deras byggnad
och reparation, konstruktionen af deras maskiner, äfvensom utredningen.

Tredje

Tredje departementet oinfattar flott-aus bemanning och disciplin, sjösoidatesken,
kust- och varfsbevakningen samt sjömätuingarne.

Fjerde departementet har befattning med proviantförråden, transporter,
medicinal- och sjukvårdsservisen, pensioneringen och penningeutbetalningen.

Femte afdelninyen eller generalräkenskaps-departementet omfattar paketbåtsservisen,
vurfsskolorna, ecklesiastik- och civil-kårerna.

Det Kongl. observatoriet i Greenwich står under amiralitetets befäl och
på dess befallning publiceras den astronomiska almanackan.

Hvardera af ofvannärnnda fem departement är indeladt i flera eller
Inne uuderafdelningar. Uti sekreterare departementet finnes utom förste och
andre sekreteraren, eu privatsekreterare för hvardera af iorderne, samt dessutom
en mängd andra embets- och tjensteman. Likaså hafva de öfriga departementen
och underafdelningarne ett högst betydligt antal embets- och tjensteman
åt flere grader och klasser. Då emellertid, enligt den underrättelse
komiterade ifrån England erhållit, Engelska marinen med dess förvaltningsoch
räkenskapsverk för närvarande står'' under reorganisation och ett nytt reglemente
derför är under utarbetande, hafva komiterade icke ansett lämpligt att
närmare uppräkna personalens antal eller detaljera de särskilda bestyren, och
det så mycket mindre som Stor-Britaniens marin är så stor och dess administration
sä vidlyftig, att den icke lärer kunna tagas till mönster för eu marin
af så underlägsen styrka som Sveriges.

Efter att sålunda hafva redogjort för institutionerna vid de utländska
mariner, hvilkas beskaffenhet kommit till komiterades kännedom, kunna komiterade
icke undertrycka den öfvertygelse, att Svenska sjövapnets administration
och räkenskapssätt åtminstone i enkelhet står långt framom de utländska marinernas
och att således införande af en förändrad administration och räkenskapsmetod
efter utländska mönster, åtminstone i de flesta fall, skulle medföra,
om icke skada, åtminstone föga eller ingen nytta. Den marin, med
hvilken Sveriges i det närmaste skulle kunna jemföras, är konungariket Danmarks.
Danmark egen för närvarande, oberäknadt 2 segellinieskepp, 1 fregatt,
1 korvett, 1 brigg, 1 kanonbåt och 5 kanonslupar, hvilka äro dels utrangerade,
dels bestämda till annat bruk, 3 fregatter och 3 flytande batterier, alla med
skruf och bepansrade, 1 linieskepp, 4 fregatter, 3 korvetter, 4 skonertar, 6
kanonbåtar, 6 ångfartyg med hjul, 1 fregatt, 1 kutter, 22 kanonslupar, 8 ka 3 -

noiijollar och 22 transportfartyg, alla utan pansar, och detta antal öfversdger åtminstone
icke betydligt hvad Sveriges sjömakt kan uppvisa. För administrationen
och redovisningen har dock Svenska flottan ett betydligt mindre antal
embets- och tjensteman än den Danska. Detta oaktadt hafva komiterade icke
förbisett att Svenska administrations- och redovisnings-personalen för sjövapnet
kan inskränkas, om hvarje tjensteman tilldelas full sysselsättning, och att en
sådan inskränkning kan ske, utan att Statens säkerhet på ringaste sätt äfventyr,
är obestridligt, men för tillvägabringande deraf fordras oeftergifligen dels att
all den förenkling i formerna, som är möjlig, åstadkommes, dels att den qvarvarande
och följaktligen strängt sysselsatta personalen så aflönas att den, utan
ekonomiska bekymmer, kan ensamt egna sig åt tjensten och hvarom komiterade
torde komma i tillfälle att längre fram närmare yttra sig.

Nu i ordningen tillhör det komiterade till underdånigt besvarande upptaga
de uti högstberörda nådiga bref af den 30 Oktober 1866 framställda frågor
rörande allmänna förhållanden inom sjövapnet, nemligen:

l:o. Under antagande att vid sjövapnets stationer och depöter skola af
Kronans manskap uteslutande verkställas nybyggnader af endast träfartyg samt reparationer
af så väl jern■ som träfartyg med dem tillhörande ångmaskiner, samt
endast af de inom varfven befintliga hus, kajer, dockor, bäddar m. m., men att
deremot alla reparationer af hvad art som helst utom varfven, äfvensom tillverkning
af ångmaskiner af mer än 30 effektiva hästkrafter, samt all nybyggnad af
jernfartyg, hus, kajer, stängsel, vägar och dylikt, så väl inom som utom varfven,
jemte målning och renhållning utom varfven, komma att verkställas af private arbetare,
huru må, med hänsyn till sjövapnets och särskilt dess tvenne afdelningars,
antagliga behof af sjökrigs- och annan materiel, under den kommande tiden anskaffning
arne och underhållet af sådan materiel lämpligen kunna fördelas emellan
å ena sidan sjövapnet och dess särskilda stationer, och å den andra enskilde industriidkare,
utan att, genom eu sådan arbetenas fördelning, staten sättes utur tillfälle
att, då dess fördel så fordrar, derom med den enskilde ingå i täflan?

Vid betraktande af denna fråga framställer sig först den omständigheten
att, om Kronan vid alla förekommande tillfällen skall kunna ingå i täflan
med den enskilde, måste Kronan ega samma resurser som den enskilde. Enda
vilkoret för att staten skulle kunna, då dess fördel så fordrar, göra sig oberoende
af de enskilda mekaniska verkstäderna, vore således att Kronans varf
blefve försedt med lika dyrbara och storartade verkstäder, som de största enskilda
mekaniska verkstäder i landet. Vidare ifrågakommer det förhållande
att för vissa reparationers verkställande erfordras lika fullständiga och kostsamma
anläggningar, som för ny till verkning. Om en anläggning för tillverkning
af ångmaskiner göres i så liten skala, att icke större maskiner än af 30
effektiva hästkrafter kunna der förfärdigas, så blir den naturliga följden, att

vid reparation af större ångmaskiner, derstädes ej kunna åstadkommas sådana
maskindelar, som i anseende till storlek och särskild beskaffenhet behöfva större
verkstadsapparater. Likartadt är förhållandet med de större pjeser och mera
storartade sammansättningar, som förekomma å jernfartyg. Häraf framgår tydligen,
att man i allmänhet behöfver samma inrättningar för en betydligare reparation
vare sig af jernfartyg eller ångmaskiner, som för deras nybyggnad.
Dessutom, när åtminstone de mera vidlyftiga reparationerne icke äro att påräkna
såsom eu ständig och jemnt till lika omfång fortgående sysselsättning,
så har det stora svårigheter i ekonomiskt hänseende att anlägga ett etablissement
för större och mindre reparationer, utan att på samma gång inrätta sig
för nybyggnader, hvilka kunna hålla personal och inrättningar i verksamhet,
då reparationer ej äro för handen.

Under sådana förhållanden, som nu blifvit i korthet antydda, och då
det vid frågans besvarande skall antagas eller förutsättas, att nybyggnad af
endast träfartyg med dem tillhörande ångmaskiner, samt tillverkning af endast
smärre ångmaskiner af högst 30 effektiva hästkrafter, är hvad som vid Kronans
varf bör ifrågakomma, så är det, enligt komiterades åsigt, icke möjligt
att anskaffningarne och underhållet af ifrågavarande materiel kan annorlunda
fördelas emellan å ena sidan sjövapnet och dess särskilda stationer och å den
andra enskilda industriidkare, än att Eders Kongl. Maj:t och Kronan måste,
åtminstone för närvarande, åt enskilda verkstäder upplåta ej allenast nybyggnad,
utan äfven större reparationer af jernfartyg och större pjesers nytillverkning
å ångmaskiner. Likväl måste det alltid ligga i statens intresse, att, så
vidt omständigheterna medgifva och fordra, sätta sig i tillfälle att, utan främmande
hjelp, kunna underhålla sin egendom och är det derför önskvärdt, att
sjövapnets verkstäder så utvidgas och ordnas, att endast de reparationer, hvilka
nödvändigt fordra lika stora hjelpmedel som nytillverkning, behöfva åt enskilda
upplåtas, men att alla andra reparationsarbeten ske på Kronans varf.

En vigtig sak torde härvid ej få förbises, nemligen att man ej bör
spilträ sina krafter på flera håll, då de med större fördel kunna användas på
ett ställe. Omständigheterna hafva gjort och lära fortfarande verka dertill, att
sjövapnet måste vara deladt på två^stationer, men det synes ej derför vara
nödvändigt, att begge stationernas varf kunna åstadkomma samma arheten.
Också har alltid, sedan Karlskrona anlades, ensamt detta ställe varit afsedt
för de större krigsskeppens byggande och förvarande, en naturlig följd deraf,
att sjelfva lokalen visat ,sig vara den lämpligaste för ändamålet. Som förhållan
det nu är, nemligen att Karlskrona dockor utgöra det enda ställe staten eger.
för att förvara och reparera de större monitorerne, att vid Stockholms station
endast mindre fartyg förvaras och utrustas, samt att det i Stockholm är lätt
att kunna anlita den enskilda industriens biträde, hvilket ej är förhållandet i

Karlskrona, så faller det ock af sig sjelft, att det är på Karlskrona örlogsvarf,
den här ifrågasatta utvidgningen af verkstäderna af behofvet påkallas och
således borde vidtagas.

I sammanhang härmed torde det böra nämnas, att, för åstadkommande
af den bästa hushållning, torde det ej vara lämpligt att föreskrifva hvilka persedlar,
som ovilkorligen böra upphandlas och hvilka som böra af Kronan tillverkas,
utan låta sådant bero af omständigheterna och blott såsom allmän regel
bestämma, att Kronan ej bör tillverka persedlar, då de med mera tidsvinst
eller mindre kostnad kunna upphandlas. Ett exempel torde närmare förklara
detta. Om man har en verkstad för tillverkning och reparation af ångpannor,
cisterner m. in., så händer det den ena gången, att man har så öfverfullt arbete
med ångpannors reparation, att man ej medhinner ett antal nya cisterner,
som samtidigt behöfvas. Då upphandlar man de sistnämnde. Eu annan gång
har man intet arbete med ångpannor, då låter man göra cisterner, för att
sysselsätta verkstaden, som i allt fall måste bibehållas.

Såsom en bestämd princip anses dock böra antagas, att, likasom hittills,
ämnessmide, såsom stångjern eller bultämnen, plåtar m. m. alltid upphandlats,
äfven hädanefter smidda eller valsade plåtar, stänger, hörnjern m. m.
böra från enskilda industriidkare inköpas, och följaktligen icke något valsverk
anläggas på Kronans varf.

I afseende på målning af fartyg m. m. anse komiterade det vara största
förmån för Kronan att uppgöra ackord med privata handtverkare, som dels
verkställa målning enligt öfverenskommet pris per qvadratfot för en, två eller
tre gångers strykning, dels lemna tillagad färg, emot visst pris per kanna, till
sådan målning, som af varfvets arbetare utföres, allt under den kontroll, i afseende
på färgens godhet och varaktighet, som stationsbefälhafvaren finner nödig
att föreskrifva.

2:o. Huru må, under de i förestående l:a punkten angifna förutsättningar,
varf sanläggning ar ne vid sjövapnets stationer samt arbetenas bedrifvande vid dem
böra ordnas, så att, utan åsidosättande af nödig tillsyn och kontroll, arbetena vid
blifva skyndsamt och med minsta kostnad utförda?

För besvarande af denna fråga, få komiterade till en början fästa afseende på
vigten af etablissementernas centralisering, såsom det mål, hvilket framför andra är
att eftersträfva. Att en stor tidsförlust och kostnad måste uppstå derigenom att en
industriel anläggning är utsträckt på ett större område, än som i sjelfva verket erfordras,
är helt naturligt. Sjövapnets etablissementer, särdeles det i Karlskrona,
äro väl icke så mycket till areal, men desto mera till lokalens form, utsträckta
vida utöfver den gräns som är förmånlig, hvarpå såsom exempel kan anföras,
att vägens längd från nya dockans territorium (vid nya straffängelset) till stenkolsförrådet
på Söderstjerna utgör V6 dels mil, från nya dockan till Artilleri -

21.

gården öfver varfvet, V9 mil. från varfschefs- till stationsbefälhafvare-kansliet
''/i2 mil o. s. v. Ju närmare intill hvarandra dockor, arbetsställen, förrådshus
och embetslokaler äro belägna, desto lättare måste det vara, ej allenast att
verkställa nödiga transporter af materiel och effekter, utan äfven att hafva
tillsyn och kontroll öfver arbetenas utförande. I Danska marinen har man arbetat
i denna riktning och i samma mån sednare tiders förändringar i sjövapnets
materiel fordrat nya anläggningar, hafva dessa blifvit sammanförda å en
inskränktare del af det förut särdeles vidsträckta varfsområdet. Att en dylik
centralisering medför en stor ekonomisk vinst är påtagligt.

Inom Karlskrona station, der enligt hvad komiterade i svaret på föregående
fråga sökt ådagalägga, egentligen nya och förbättrade anläggningar böra
komma i fråga, är förhållandet sådant, att det hufvudsakliga värdet ligger uti
de storartade dockebyggnaderna, med sina tillhörigheter af sättär, pumphus
m. m., och i sjelfva hamnen, hvaremot verkstäderna, varfvets förrådshus och
embetslokalerna jemförelsevis äro mindre dyrbara, helst som eu del åt dessa
byggnader äro i äldre tider uppförda, dels af trä, dels af korsvirke och numera
hvarken tidsenliga eller förtjent^ af den grundliga reparation de i allmänhet
skulle behöfva. Komiterade anse derför att vid den nybyggnad eller
förbättring af verkstäder, förrådshus och embetslokaler, som redan till en del
visat sig vara af behofvet påkallad, och inom den närmaste framtiden torde
finnas alldeles oundviklig, hufvudsakligen bör afses att alla för fartygs byggnad
och reparation behöfliga verkstäder, och inrättningar, samt i allmänhet
varfvets förrådshus, verkstäder och embetslokaler, samlas så nära hvarandra
soni möjligt, eller förhållandena medgifva. Komiterade, som varit i tillfälle att
taga kännedom om ett för eu sådan centralisation på Karlskrona varf uppgjord
t förslag, anse sig icke tillkomma att deröfver afgifva underdånigt yttrande,
men hålla dock före att, om än möjligen alla erforderliga hus och inrättningar
skulle, såsom det i samma förslag blifvit ifrågasatt, inrymmas på
den plats, som tillhör nya dockebyggnaden, det dock, efter komiterades åsigt,
icke skulle vara med nödig omtänksamhet mot eldfara förenligt att sammanföra
allt på ett ställe; hvilket i alla fall icke låter sig göra, då naturligtvis
de anläggningar å gamla varfvet, som fortfarande uppfylla och troligen alltid
komma att uppfylla sitt ändamål, måste bibehållas, såsom reparationsdockan,
skeppsbyggnadsskjulet. bäddar m. m.

En i ekonomiskt hänseende ej mindre vigtig sak är att genom tjenliga
kommunikationsmedel likasom förkorta afstånden. Äfven i detta fall hafva
komiterade att fästa uppmärksamheten på huru i Köpenhamn och troligen å
de flesta mariners varf man anbringat spårvägar mellan förrådshus och verkstäder
utefter dockornas sidokanter o. s. v., hvartill höra en eller flera öfver

hela spårvägssystemet flyttbara kranar. Komiterade förorda eu dylik anordning
å Svenska stationernas varf i den mån lokala förhållanden medgifva.

Att så vidt möjligt är, sammanföra säd an a verkstäder, som hafva likartade
arbeten, till samma lokal och under samma tillsyn, synes dernäst vara
ett ur ekonomisk synpunkt eftersträfvansvärdt mål. I detta sylte äro redan åtskilliga
åtgärder vidtague. Komiterade anse önskvärdt att samma princip fortfarande
gör sig gällande, så att i den mån förändringar kunna tillvägabringas
vid sjövapnets stationer, likartade verkstäder inrymmas i samma lokal. För
vinnande af detta ändamål för varfvet i Stockholm, är ett förslag, afseende att
sammanföra alla verkstäderne i en byggnad, af Reglements-komitén derstädes
upp gjord t och komiterade genom Förvaltningen åt sjöärendena delgifvet; men
komiterade, som icke äro i tillfälle att öfver den föreslagna anläggningens mer
eller mindre ändamålsenliga beskaffenhet afgifva yttrande, helst den måhända
skulle medföra större kostnad än som för ändamålet vore lämplig att använda,
våga endast uttala den åsigten, att centralisation af verkstäder äfven på detta
varf är önskvärd.

Vidare anse komiterade att förrådshusen böra sä inredas och varorna
så uppläggas, att man med lätthet kan ej allenast hastigt uttaga det som erfordras,
utan äfven öfverse och räkna det befintliga. Fördenskull borde i allmänhet
materialierna, när de ligga i förråd, vara afdelade i särskilda större och
mindre partier, hvilkas vigt, mått och stycketal vore å partiet utsatt. Det är
i de flesta fall ganska lätt att, då varorna levereras till varfvet, genast sålunda
fördela dem i olika större och mindre partier, Indika bibehållas åtskilde
för lättnad vid utleverering^!- och inventeringar. Att uppmäta ett stenkolsförråd
på några tusen tunnor är både tidsödandp och kostsamt, men om sjelfva
förrådshuset är indeladt i fack eller bingar, af Indika t. ex. somliga innehålla
100 tunnor, andra 50 tunnor hvardera, så är det ganska lätt att, då man undersöker
huru många af dessa fack äro fyllda, på eu kort stund förskaffa sig
kunskap om förrådets storlek. Allt slags spik kan vara afdelad i bundtar, lådor
eller fack, hvardera innehållande 100, 500, 1000 o. s. v. Om materielen
i allmänhet på likartadt sätt vid inläggandet i förrådet indelas i sina bestämda
partier, så skulle mycken ordning och tidsvinst deraf uppstå och de många
öfverskott och brister, som oftast uppkomma genom olika mätning och vågning
vid in- och utleveringar, till eu stor del försvinna.

Särskilt anmärkes i afseende på ek virkesförrådet, att alla så kallade
nummerträn borde så uppläggas och bokföras, att man af virkesliggaren genast
kunde se hvar hvarje särskild! timmer har sin plats i förrådshuset. Denna anordning,
som gör att man på papperet, kan söka upp eu till vissa dimensioner
och bugt svarande pjes, i stället för att söka igenom sjelfva virkesförrådet, finnes
i Köpenhamn och bör numera kunna hos oss införas, utan någon tillökning

af'' redögörarepersönalen, dels emedan virkesqvantitetén i förrådet efter detta ej
behöfver vara så stor som hittills, dels emedan det i viss män medför lättnad
i redovisningen, att hafva reda på hvar hvarje timmer ligger. Att det skulle
bespara eu stor mängd af de dagsverken, som nu åtgå till omkantring af timmer
upplagen faller af sig sjelft. I sammanhang härmed bör till timmerinspektör
utses en af varfvets erfarnaste verkmästare, hvilkens göromål blifver att
gifva anvisning på hvilka pjeser, som för hvarje särskild! arbete böra användas,
och att noggrannt tillse det icke vid något tillfälle utlemnas större eller
dyrbarare pjeser än behofvet fordrar.

Etc vilkor för tekniska arbetens skyndsamma och noggranna utförande
är, att de personer, som hafva utfärdandet sig anförtrodt, få uteslutande egna
sig deråt, utan att hindras af andra tjenstgöromål, som äro för deras yrke
helt och hållet främmande, och hafva komiterade derför i reglementena sökt
från dem skilja alla de befattningar, som icke äro af teknisk natur.

Slutligen få komiterade i afseende på kontrollen öfver åtgången af dagsverken
och materialier fästa Eders Kongl. Maj:ts nådiga uppmärksamhet på ett
ämne, som icke är utan sin särskilda vigt. Enligt nu gällande redogörelseformer
är det nemligen arbetsbefälhafvarens skyldighet att dagligen attestera
hvad som i journalerna afföres, och i följd deraf ansvara för denna afförings
riktighet, men komiterade anse denna kontroll icke kunna af nämnde befälhafvare
utan inskränkning fordras, enär eu befälhafvare vanligen har under
sin uppsigt fleia aibetsposter. För att nöjaktigt och med ansvar kunna kontrollera
åtgången åtminstone af materialier, fordras, att den kontrollerande oafbrutet
följer arbetets utförande med sin uppmärksamhet och icke, såsom nu.
nödgas dela densamma på flera ställen. Att journalföraren bör vara ensam
ansvarig för sin journals riktighet kan icke bestridas, och komiterade anse
derför arbetsbefälhafvarens pligt böra inskränkas dertill, att han, så vidt honom
möjligt är, öfvervakar underlydandes åtgärder, rättar de felaktigheter som
förmärkas och, om något underslef upptäckes, sådant till laga beifran anmäler.
Den hufvudsakliga kontrollen mot underslef ligger ofelbart i tillsynen att intet
af Kronans tillhörigheter från varfvet obehörigen utföres och i detta afseende
äro komiterade, på sätt i svaret å nästföljande fråga skall visas, betänkte på
förslag till inrättande af en poliskår.

3.0. Hvilka inskränkning av må i följd häraf kunna i stationernas förvaltnings-,
arbets- och bevakning spersonal ega rum; och bör arbetspersonalen till
större eller mindre del vara ständig, samt huru stor dess styrka vid hvardera stationen? Denna

punkt innefattar flera skilda ämnen och torde af komiterade fä
delvis besvaias. båledes hvad först beträffar frågan om inskränkning af förvaltningspersonalen,
hafva komiterade antagit, att, till vinnande af ordning och

redighet, oundgängligen fordras, att befälet vid stationen och varfvet föres af
samma person, samt att således varfschefs-beställuingen indrages, hvilket komiterade
förmoda kunna ske, utan att stationsbefälhafvaren blifver öfverhopad
med göromål, om dels från hans befattning skiljas en del ekonomiska bestyr,
hvilka, enligt sin natur, böra handläggas af de civile embetsmännen, dels några
af de’ varfsehefen nu åliggande bestyr åläggas departements-clieferne. Vidare
hafva komiterade ansett varfvens nu varande fyra departementer kunna reduceras
till tre, hvarigenom eu departementschefs-aflöning besparas, och hvilken
indragning komiterade dessutom anse vara eu gifven följd af den nya mariningeniörstatens
inrättning. Om de inskränkningar, som kunna ske i civila administrationen,
utbedja sig komiterade att få afgifva yttrande i sammanhang
med svaret å frågan om redogörelse verket.

Hvad varfvens arbetspersonal beträffar, så då denna består af fleia
särskilda kårer, torde det tillåtas komiterade att meddela yttrande rörande
hvarje kår för sig, sålunda:

l:o Matroshåren^ bestående af 400 man. Den är, eftei komiterades
åsigt, till hela sitt antal behöflig, dels för flottans bemanning, dels för sjömansarbeten.
De få matrosgöromål, som förekomma vid Stockholms station, kunna
hädanefter som hittills verkställas af kanonierer och båtsmän, eller, då behofvet
oundgängligen så fordrar, matroser af handelsflottan förhyras, hvilket derstädes
icke möter svårighet.

2:o Båtsmanshållet, hvilket utgöres af:

indelningsbåtsmän........2,301 man.

frälseroteringsbåtsinän....... 42 „

roteringsbåtsmän......_ . 3,351 „

tillsammans 5,694 man,

utom tillkomne nya rotar och stadsbåtsmän, hvilka äro vakante, och extia toteringen,
som endast utgöres under krig. Det lider icke något tvifvel, att hela
det effektiva antalet under fredstid icke är behöfligt, enär besättningarne å de
nu antagna fartygscerterna äro vida mindre än på de förr brukliga, samt det
måste antagas, att arbetena på varfven hädanefter blifva af betydligt mindre
omfång, än hvad hittills varit fallet, sedan det antagits som princip att de
flesta större fartyg byggas af jern, och i sådant tall på entreprenad. Enligt
de af stationernas reglements-komitéer afgitna yttranden skulle för tjenstgöiingen
vid stationerna erfordras:

I Karlskrona: 30 handtverksbåtsmän och 468 paradbåtsmän, s:ma 498 man.

I Stockholm: 62 _„ „ 98 „________„ 160 »

tillsammans 92 handtverksbåtsmän och :>66 paradbåtsmän, s:ma 658 man.

Vid

Vid granskning af dessa summor visar sig genast eu påfallande olikhet
emellan behofvet af handtverksbåtsmän, i det att den mindre stationen anser
sig behöfva mer än dubbla antalet mot den större; och koiniterade kunna icke
förklara detta annorlunda än att reglements-komitén i Stockholm benämnt alla
vid verkstäderna använde båtsmän, om de ock endast äro att anse som handräckningsmanskap,
såsom handtverksbåtsmän.

Hvad åter beträffar antalet af det egentliga handräckningsmanskapet,
så anse koiniterade, att, om såsom afsedt är alla större nybyggnader och reparationer
af hus och fartyg, dessa sednare åtminstone så vidt de byggas af
jern, ske på entreprenad, likasom att all renhållning utom varfvet på samma
sätt besörjes; om vidare afl bevakning på varfvet, så vidt den ej besörjes af
egentliga militärposter, öfvertages af en poliskår vid hvardera stationen, både
ett vidsträcktare tillfälle till öfning i militärtjensten och en icke obetydlig minskning
i båtsmansuppfordringarne ma kunna tillvägabringas, hvarigenom icke
allenast båtsmanshållet med dess rust- och rotehållare tillskyndas lindring,
utan äfven statsverket en väsendtlig minskning i utgifterna. För att åstadkomma
detta anse sig komiterade böra föreslå:

att alla boställsvakter indragas, hvilket komiterade anse så mycket
mera billigt som en boställshafvare måste anses skyldig att sjelf vårda och
ansvara för det honom tillinventerade bostället;

att alla ordonnanser af båtsmanshåll indragas och de embetsman, som
äro berättigade till ordonnans, erhålla sådan af marinregementet och kanonierkåren
samt skeppsgossekompanierna;

att stuguvakter och eldare i kanslien och kontoren indragas, samt vaktbetjeningen
tilldelas lämpliga arfvoden för det biträde de nödgas förskaffa sig
för eldning, skurning, städning m. m.

att all vedsågning och huggning utom varfvet och sjukhuset sker på

ackord;

att eldning och städning i skeppsgosseskolan verkställes af skeppsgossarne; att

vid sjukhuset i Karlskrona antagas sjukhusdrängar med daglön och
portion, hvilka besörja alla inom sjukhuset förefallande handräcknings-göromål,
enligt öfverfältläkarens fördelning, utom hvad angår renhållningen, hvilken besörjes
af särskilt derför antagna personer;

att till arbeten i proviantmagasinet i Karlskrona, i stället för der begagnade
båtsmän, antagas magasinsdrängar med daglön;

att, i stället för de i bageriet i Karlskrona ständigt tjenstgörande båtsmän,
antagas arbetare eller handtlangare, för så vidt kronobageriet kommer att
bibehållas.

i 26

3:0, Handtverksstafen, söm utgör varfvets egentliga arbetspersonal. Frågan
rörande denna personal sönderfaller i tvenne delar: först, huruvida
hela den nuvarande personalen må anses behöflig; dernäst om och i hvad
mon den såsom behöflig ansedda personalen bör blifva ständig. Besvarandet
af frågans första del beror till en stor del på den omständigheten, huruvida
varfven hädanefter som hittills må kunna påräkna begagnandet af handtverksoch
timmerbåtsmän. Komiterade anse detta begagnande fortfarande kunna och
böra ega rum. Det Jean ega rum derför att Staten icke kan förvägras att använda
manskapet der det är till största nytta, det lör ega rum derför, att då
uppbåd af båtsmän icke sker efter fallenhet, samt icke alla af det talrika båtsmanskållet
äro lämpliga till sjötjenst, måste det inträffa, aft båtsmän uppfordras,
som ej äro till sjötjensten företrädesvis användbara, i hvilket fall dessa,
såvida de icke äro såsom haadtverksbåtsmän oanvändbara, böra för detta ändamål
begagnas.

Under den 22 Januari 1861 fastställdes Kongl. Maj:ts nådiga stat för
timmermans- och handtverks-staterne vid stationerna och depoten, slutande
sig med en summa af 217,620 R:dr 44 öre Riksmynt, utom 15,674 kubikfot 4
kannor råg, in natura, men uti Kongl. Brefvet den 3 Juni 1862 förklarades
att, då det funnits nödigt, att, åtminstone i afseende på de egentliga stridsfartygen,
öfvergå från det hittills allmännast följda systemet för krigsfartygs
byggande af trä till ett annat, der jernet ingår såsom hufvudmateriel, samt
följaktligen den för utförande af träarbeten vid flottans varf anstälda personal,
eller i första rummet timmermännen, böra till antalet betydligt inskränkas,
Kongl. Maj:t i nåder ville anbefalla Förvaltningen af Sjöärendena att tillse, det,
vid derefter inträffande ledigheter inom flottans timmermans- och handtverkstat,
tillsvidare timmermännen icke på ordinarie stat tillsättas, hvaremot om, i
följd häraf, brist uti den för varfsarbetena nödiga timmermanspersonal någon
gång skulle uppstå, Förvaltningen egde att för tillfället och för viss uppsägningstid
låta antaga behöfligt antal extra arbetare, för hvilkas aflöningar de
besparingar, som i följd af nu anbefallda indragningar uppkomma, i mon af
behof fingo användas. I ändamål att befrämja en snart nödigblifvande förändring
af den afdelning af timmermans- och handtverksstaten, som hörde till
konstruktions-departementet, samt att, i sådant afseende, bereda den vid berörda
förändring möjligen erforderliga tillgång för aflöningsförbättringar, förordnade
Eders Kongl. Maj:t sedan under den 21 December 1865, att tillsvidare
och intilldess ifrågasatta förändringar kunna komma till verkställighet, de å timmermans-
och handtverksstaten inom nämnde departement lediga eller hädanefter
ledigblifvande underofficersfjenster icke fingo återbesättas annorlunda
än att, med iakttagande af gällande befordringsgrunder, uppflyttning till högre

grad äfvensom till högre lön inom grad väl måtte ega rum, men att dock vid
hvarje ledighet alltid en beställning i lägsta graden indroges.

Den under den 22 Januari 1861 i nåder fastställda stat, hvilken således
är den ännu gällande upptager:

j	Under- befäl	Arbetare.	Lärlingar.
Vid Karlskrona station...............	53	486	33 !
,, Stockholms station...............	25	53	& !
Göteborgs depot.................	1	3
Summa	79	542	38

eller tillsammans 659 personer, deri inberäknade 4-8 invalider, af hvilka 40
tillhöra Karlskrona och 3 Stockholms station; hvarvid dock anmärkes, att
bland underbefälet äro räknade äfven de mästare, undermästare och verkgesäller,
som äro antagne med arbetsskyjdighet.

Reglements-komitéerna hafva ansett den nuvarande ofvan antecknade
personalen kunna inskränkas sålunda, att

	Under- befäl.	\| Arbetare. 1	Lärlingar.
Karlskrona station får...............	37	} 368	18
Stockholms station..................	9	1 42	—
hvartill komma		''
! Göteborgs depöts stat . . ............. Invaliderna..................... •	1	3 1 43
om hvilka reglements-komitéerna sig icke		1
yttrat		1
Summa	47	1 456	18

En besparing skulle således komma att uppstå af aflöning och spanmål
för till indragning föreslagna 33 underbefäl, 86 arbetare, 20 lärlingar, af hvilken
aflöning och spanmål någon de! skulle kunna användas till en, enligt
hvad förut nämndt är, redan nödig ansedd löneförbättring för de qvarblifvande,
så att de i afseende på vilkoren komma i någorlunda parité med sina vederlikar
vid privata varf och verkstäder, hvarigenom ofelbart mera arbetsskicklighet
och äfven mera arbetskraft må kunna påräknas.

För tillvägabringande af denna aflönings förhöjning finnes redan någon
tillgång genom de besparingar, som uppkommit i följd af varande vakanser och
det öfriga blifver att tillgå i den mon vakanser inom det till indragning bestämda
antalet inträffa, lärande det dock icke kunna med rättvisa och billighet
förenas, att någon vare sig månads- eller daglönare, utan eget medgifvande, annorlunda
än i enlighet med kontraherade vilkor afskedas, så vida han icke
gör sig till entledigande förfallen genom brottsligt eller opålitligt uppförande.

Närlagde tabell visar specifik jemförelse emellan personalen efter nu
gällande stat och den af reglements-komitéerna föreslagna, men komiterade,
som tro, att minskningen i personalen, i synnerhet med fästadt afseende på
öfveiarbeten och dessas anbefallande såsom regel, kan sträcka sig ännu längre,
hafva uppgjort förslag till förnyad stat för stationernas handtverksstater och i
detta förslag upptagit ett inskränktare antal så väl underbefäl som arbetare,
allt under förutsättning dels af timmer- och handtverksbåtsmäns fortfarande
begagnande, dels af rättigheten för stationsbefälet att vid ytterligare behof begagna
extra arbetare.

Vid öfvervägande af frågans sednare del, eller huruvida arbetspersonalen
bör till större eller mindre del vara ständig, hafva komiterade kommit till
den öfvertygelse, att man väl bör inskränka den ständiga styrkan till den
minsta möjliga, men att den personal, som ovilkorligen behöfves det ena året
så väl som det andra, bör vara ständig. Komiterade finna det nemligen vara
med varfvets fördel förenligt att alltid kunna påräkna en val inöfvad
arbetspersonal, hvilken vid tillfälligt behof kan förstärkas genom extra arbetare,
och anse komiterade enda medlet att utan alltför öfverdrifna dagspenningar
erhålla verkligt skicklige och trogne arbetare vara, att tillförsäkra dem en
stadigvarande anställning och en åtminstone i någon mon betryggad ålderdom,
så framt de med nit och redbarhet under en lång följd af år uppfyllt sina
skyldigheter. Hvarje verkligt duglig och stadig arbetare söker gerna undvika
den osäkerhet, som är förenad med tillfälligt arbete och hvarje enskild industriidkare
bibehåller gerna samme arbetare så länge de befinnas duglige och
redlige. Både ur moralisk och statsrättslig synpunkt synes det vara rättast
att Kronan bibehåller den alltid behöfliga personalen såsom ständig. Den allmänna
rättskänslan har också alltid ansett det vara en husbondes skyldighet
att, efter bästa förmåga, understödja sådane tjenare, som uppoffrat hela sin
kraftfulla lefnad i hans tjenst. Staten har också erkänt sin skyldighet i detta
fall i afseende på embets- och tjensteman, och om det varit nödvändigt att
betrygga deras ålderdom genom pensionering, så är det så mycket mera skäl
att staten vårdar sig om den af ålder och ansträngning uttröttade arbetaren,
som denne sistnämnde sällan är i tillfälle att göra några besparingar för ålderdomen.
I det förslag till ständig arbetspersonal för hvardera stationen, som

komiterade, enligt hvad förut nämndt är, upprättat, har antalet af såväl underbefäl
som manskap, blifvit så mycket som möjligt inskränkt. Att metallarbetarepersonalen
ej kunnat inskränkas, utan tvärtom måst ökas, är en naturlig
följd af de förändringar örlogsvapnet undergått. Ehuru sålunda personalen
i det hela minskats, hafva komiterade dock ej vågat föreslå en i proportion
lika minskning i det nuvarande antalet invalider, emedan ju mindre
styrkan är, desto nödvändigare blifver det att alltid hafva den fullt arbetsför,
och erfarenheten bär visat, att mycket ålderstigna och någon gång äfven skadade
personer måst bibehållas i tjensten af brist på ledighet inom invalidnumren.

Innan frågan om aflöningsbelopp för den blifvande handtverksstaten
företages till pröfning, måste en annan dermed sammanhang egande fråga först
komma under öfvervägande, den nemligen, huruvida den till handtverksstaten
hörande personal fortfarande såsom hittills skall ega att, jemte kontanta aflöningen,
utbekomma spanmål in natura, en rättighet, som stationsbefälhafvaren
i Stockholm, uti sitt öfver reglements-komiténs förslag afgifna utlåtande,
ansett böra upphöra. Underbefäl och manskap vid timmermans- och handtverksstaten
har nemligen sedan äldre tider, jemte den kontanta aflöningen, varit
i åtnjutande af 4, lärlingar af 3 och invalider af 2 tunnor råg fast mål hvardera
om året, då deremot hvarje underofficer af Kongl. Maj:ts flotta och marinregementet
åtnjutit endast 2 tunnor råg och 1 tunna korn garnisonsmål samt
hvarje man af marinregementet, matros- och kanonier-kårerne, äfvensom uppfordrade
båtsmän och skeppsgossar sistnämnda spanmålsanslag motsvarande
två marker mjukt bröd om dagen. Indragning af spanmålen och dess ersättande
med kontant har visserligen en och annan svårighet, men kan i andra
afseenden betraktas såsom fördelaktig. Frågan bör således i bägge afseenden
skärskådas. Å ena sidan måste det antagas, att det är en fördel för arbetaren
och synnerligen för den mindre ordentlige och hans oftast torftiga omgifning
att vara försäkrad om brödfödan, när han förslösat sin aflöning. Men
dä den kontanta ersättningen torde komma att fullkomligt motsvara spanmålens
värde eller till och med kunde något ökas derutöfver, helst Kronans förluster
och omkostnader i och för hållandet af ett spanmålslager, hvarigenom
spanmålen blir för Kronan öfver höfvan dyr, skulle upphöra genom förrådets
indragning, så synes å andra sidan arbetaren kunna i allmänhet köpa lika
stor qvantitet spanmål, som den han nu erhåller in natura, utan att derför
använda ens hela den kontanta ersättningen. Det kan ock anses hårdt för
den flitige och omtänksamme att för de kontanta medel han erhåller icke
kunna efter eget behag och genom egen omtanke förskaffa sig sina behof utan
något förmynderskap af staten, synnerligen om det inträffade, att han kunde
köpa spanmålen för lägre pris, än hvartill det af Kronan ersattes. Det må

dessutom icke förbises, dels att det för Kronan skulle blifva eu vinst att undvika
underhållet af ett betydligt spanmålslager ''och derför belastas med afgångsprocent,
dels att genom upphörande af spanmålsutgifningen in natura, de
stundom uppstådda klagomålen öfver spanmålens mindre goda beskaffenhet
upphöra. Vid vägande af fördelarne och olägenheterne mot hvarandra, finnas
fördelarne af spanmålsutdelning in natura hufvudsakligast tillkomma de mindre
ordentlige, men olägenheterna drabba de ordentlige arbetarne, men då komiterade
anse den förra kategorien endast undantagsvis, om än någonsin böra
förekomma, och i allt fall endast de ordentlige förtjena afseende vid fördelars
bestämmande, så hafva komiterade så mycket hellre, i likhet med stationsbefälhafvaren
i Stockholm, ansett sig böra föreslå upphörande af spanmålsutdelningen
in natura, som deraf obestridligen uppstår en fördel äfven för
Kronan — och detta, oaktadt den i ämnet hörda arbetspersonalen ännu icke
visat sig vuxen att sjelf bedöma sina verkliga fördelar.

Hvad nu sjelfva aflöhingens belopp beträffar, så hafva komiterade, enligt
hvad förut är antydt, sökt jemka den efter hvad på enskilda varf och inrättningar
erhålles, men dervid icke förbisett den förmån af ingalunda ringa
betydelse, som Kronans arbetare egen framför den enskilde, att dels vara försäkrad
om åtminstone någon de! af aflöningen jemte fri läkarevård och fria
medikamenter under sjukdom, dels att, så länge han sig väl skickar, hafva
visshet om att vara i tjensten bibehållen, dels slutligen att efter långvarig trogen
tjenst vara försäkrad om pension för sin öfriga lifstid.

Den nuvarande staten upptager för begge stationerna och Göteborgs

depöt ett sammanräknadt belopp af..... . R:dr 217,620: 44.

och råg 15,674 kub.-fot 4 kannor enligt sednaste 10 årens

riksmarkegångspris, R:dr 2: 25 per kub.-fot motsvarande „ 35,267: 40.

Summa R:dr 252,887: 84.

hvaremot de af komiterade föreslagna stater sluta sig med . „ 217,880: 60.

Eu besparing skulle således uppstå af . . . . . R dr 35,007: 24.

att användas för entreprenader, beting in. m.

4:o. MasJciniststaten. Uti Kongl. staten den 22 Januari 1861 faststäldes
maskinistkåreas personal och aflöning sålunda:

f	Antal. '' .....
f /ii''i ; \|	Karls- krona.	Stock- holm.	Summa.	Män ad slem,	Daglön.
i » Öfvermaskinister , . .	2	2 *	4	100
dito . . .	2		2	90	—		—.
Maskinister......	2	4	6	70	—	_	_____
dito .....	8	6	14	60	—	_
Maskinistlärlingar . .	4	4	8		—	i	50
dito . .	8	4	12 ''			1 i	—
Summa	26	20	46		a P

Hela kostnaden för maskinist staten utgör för närvarande 30,756 R:dr
oberäknad! inqvarteringspenningar samt spannmål, hvilken sednare utgår med
25 kubikfot 2 kannor per man, eller tillsammans 1,159 kubikfot 2 kannor enbär
råg.

Reglementskomitén i Karlskrona har antagit, att maskiniststaten fortfarande
bör påräknas att sköta å varfvet i pumphus och verkstäder befintliga
ångmaskiner, om också, genom ett sådant användande, vid särskilda tillfällen
antalet af på stat varande maskinister kunde befinnas otillräckligt, men anser
det iigga utom reglements-komiténs befogenhet att framställa förslag till maskiniststat.
Uti särskild! yttrande anför kapten Basse, att han anser maskinistförkyringen
i möjligaste mon böra inskränkas, att en del af de nuvarande
maskinistlärlingarne bör uppflyttas till maskinistplatser, att således staten bör
för Karlskrona station ökas med 2 öfvermaskinister och 4 maskinister, samt
att maskinistlärlingarnes antal vid behof bör ersättas af handtverkslärlingar
från maskinverkstäderna.

Reglements komitén i Stockholm har ansett maskinistpersonalen äfven böra
upptagas såsom arbetare i jern- och metallverkstaden, samt derstädes hufvudsakligen
användas vid arbeten å ångpann ir samt land- och sjömaskiner, äfvensom
att de af denna personal, som arbeta i verkstaden, skulle stå under
verkstadsföreståndarens befäl, men denna reglementskomité har äfven ansett
maskiniststaten böra ökas med 2 ordinarie och 4 extra lärlingar, desse sist
nämnde för att vid behof användas såsom maskinistlärlingar till sjös.

För att komma i tillfälle ‘ att med säkerhet bedöma huruvida den på
stat nu bestådda masMnistpeVsonal är tillräcklig för bekofvet i vanliga förhållanden
eller må behöfva ökas, blifver det nödvändigt att söka utröna dels huru
många ångmaskiner sjövapnet och dess begge etablissementer för närvarande

eger, dels huruvida alla dessa må anses på eu gång vara i verksamhet, och
slutligen huru stor personal för hvarje ångmaskin är af behofvet påkallad.
Enligt från Förvaltningens af Sjöärendena konstruktionskontor erhållen uppgift
finnas efternämnda antal ångmaskiner, vid Indika begagnas den för hvardera
utförda personal:

	5	2	ti
	“O:	CD	SO! *t
	S''S	S.	cT
	a	16 •1	»
Monitorer: John Ericsson ...................	1	4	4
Thordön.......................	1	4	4
Tirfing........................	l	4	4
N:o 4........................*	l	4	4
Skeppet Stockholm ........................	1	3	3
Fregatten Vanadis........................	l	3	3
Korvetten Gefle............ ''...........	!	3	3
„ Thor........................-	—	3	3
En ångkorvett under byggnad .................	—	3	3
Chefsfartvget Valkyrian.....................	—	3	3
Ångskonerten von Svdow........ ............		2	1
Kanon&ngslnpen Högland....................	—	2	1
„ Ingegerd ...................	—	2	1
„ Gunhild....................	—■	2	1
,. Carlsund...................	—	2	1
„ Motala.................. •	—	2	1
„ Aslög.....................	—	9	1
Åstrid ....................	—	2	1
Sigrid.....................	—	2	1
Alfhild....................	—	2	1
„ Garmer.....................	—	2	1
Eu kanonångslup under byggnad ...............	—	2	1
Chefsångfartvget Sköldmön.....-...... ......		1	1
Ångslupen Heimdal....... ..............		—	1
„ Pilen . . . :.....................	—	—	1
„ Nords tjern an....................	—		1
tillammans	7	59	50
Transport	7	59	50

Nya

	B	so	tH
	£.0;	ce K-
	i *	D
	ft. 7	CD	era
	i	n •s
Transport	7	59	50
Nya dockan i Karlskrona...................	—	1	—
Gamla d:o i d:o ...................	—	1	-''
Ånghammaren in. in. i Karlskrona. ..............	—	1	1
Ångsåg in. in. i d:o ...............	—	—	1
Svarfstolar i d:o ..............	—	1	—
Svarfstolar i Stockholm 1		1	1
Slagkrutlaboratorium i d:o J
Summa	7	64	53
Då nu staten består aflöning för endast...........	6	20	20
uppstår en brist af.......................	1	44	33

i fall alla ångmaskiner på en gång skulle vara i verksamhet, men som
detta under fredstid icke är att förutsätta, fordras icke heller hela maskinistpersonalen.
Att denna personal likväl äfven under fredstid och med då vanliga expeditioner
är otillräcklig, synes tydligen deraf, att ett antal maskinister hvarje
år måst förhyras, och af denna anledning samt då erfarenheten fulltyga t, dels
att de förhyrde varit mindre kunnige och i följd deraf mindre pålitlige än
sjövapnets egna maskinister, dels kostat vida mindre än de som varit vid vapnet
anställda, anse sig komiterade så mycket hellre böra tillstyrka eu tillökning
i personalen af 2 öfvermaskinister och 8 maskinister, som dessa personer
med fördel kunna användas i maskinverkstäderna på varfvet, under den tid de
icke göra tjenst på fartygen; hvaremot komiterade hålla förte, att lärlingarnes
antal kan minskas från 20 till 12, och att, der flera sådaue erfordras, de
kunna tagas från smedjeverkstäderne.

Hvad maskiniststatens aflöning beträffar, så anse komiterade den vara i
stat anslagen till det belopp, som bihigtvis kan fordras, likasom att, enär i
hvarje grad finnas 2 aflöningsklasser, denna klassifikation äfven hädanefter bör
bibehållas; och hafva komiterade på dessa grunder upprättat det härhos följande
förslaget till stat för kåren, enligt hvilken erfordras 45,776 R:dr.

Hvad slutligen vidkommer bevakningen, så har den hittills skett i
Karlskrona dels af marinregementet, dels af båtsmansstyrkan, samt i Stock 5 -

holra dels af kanonierkåren, dels af uppfordrade båtsmän. De af båtsmanshåll,
som för bevakning användts under namn af nattvakare, lyda enligt 66
§ i Kongl. reglementet för styrelsen och ekonomien under den särskilda befälhafvare,
som stationsbefälhafvaren dertill utser; och är för Kavlskrona station
af befälhafvande amiralen, genom generalorder den 14 December 1836, förordnadt,
att nattvakare på varfvet, så väl som vaktare utom varfvet skulle lyda
under underekipagemästaren, hvilken borde tillse att ordning och disciplin
ibland dem° iakttoges. Uti detta bevakningssätt, som ännu fortfar, föreslog
varfschefen i Karlskrona under den 9 Juni 1859 den förändring, att en särskild
polis- eller bevakningspersonal på varfvet måtte inrättas, med åliggande
så väl att förrätta alla utvisitationer som ock att förekomma oordningar inom
varfvet, och ansågs denna varfspolis böra bestå af 3 öfverkonstaplar och 9 kon
staplar, för hvilka kostnaden beräknades till 11,232 rd:r. Enligt varfschefens
åsigt borde polisen antagas endast på förordnande tills vidare och vid visad
försummelse eller opålitlighet genast kunna afskedas; den borde hafva rang,
öfverkonstaplarne lika med flaggunderofffcerare, samt konstaplarne lika med
lägsta gradens underofficerare lyda under krigsartiklarne och stå under varfschefen.
Poliskårens hufvudsaldigaste åligganden skulle vara att, under vanligt befälstillsyn,
bevaka ut- och inpasseringar genom varfsposterne och verkställa alla utvisitationer
af fartyg, båtar, effekter och manskap, som från varfvet skola utpassera,
äfvensom att vid arbetstidens slut förrätta eldvisitationer i verkstäder och på
arbetsposter, samt att dessutom så väl dagar som nätter patrullera på varfvet,
för att öfvervaka ordningen, förekomma oloflig kommunikation från sjösidan
och tillse att eld icke utbryter.

Befälhafvande amiralen insände med tillstyrkan af bifall delta förslag
till Förvaltningen af sjöärendena, som i skrifvelse till Chefen för Eders Kongl.
Maj:ts sjöförsvarsdepartementet den 1 Juli 1859 öfverlemnade handlingarne och
instämde i de skäl och grunder för förslagets antagande, som lokalmyndigheterna
framställt.

Då komiterade hafva sig bekant att dylika poliskårer finnas vid flera
utländska örlogsvarf, hafva komiterade sökt göra sig underrättade dels om
dessa kårers åligganden, dels om de förhållanden, i hvilka de stå till allmänna
polisen och till varfsbefälet. Komiterade hafva sålunda inhemtat, att
i England utgör varfspolisen en integrerande del af stadspolisen, och i Frankrike
är förhållandet enahanda. I Danmark har varfsbevakningen intill sednare
tider blifvit bestridt af arméens manskap, men af den 1861 nedsatta kommissionen
för reglering af örlogsvarfvets angelägenheter ansågs denna bevakning
icke tillfyllestgörande till förekommande af tjufnad, utan att polisuppsigten
säkrare kunde utöfvas af en poliskår, som natt och dag beständigt
patrullerade på varfvet och genom eu längre tjenstetid derstädes kunde för -

värfva sig en noga kännedom om verkstäderna och upplagsstäilena. Man ansåg
att bevaknirgspersonalen, tagen af stadens poliskår, skulle erhållas på
billigare vilkor och att den förmon tillika skulle vinnas att dessa bevakningspersoner
skulle ega kännedom om förhållandena utom varfvet, och således
lättare vara i tillfälle att upptäcka begångna förbrytelser. Emellertid lärer Köpenhamns
politi icke hafva ingått på de vilkor, som för aflemnande derifrån
af nödig bevakning för varfvet föreskrifvits, utan en särskild varfspoliskår in -

rättades, bestående af;

1 Overbetjent..................med 700

4 betjente af l:a klassen ä 400 .............. 1,600

8 d:o af 2:a d:o ä 350 .............. 2,800

8 d:o af 3 je d:o å 300 .............. 2,400

eller tillsammans 21 personer med......... '' . . 7^500

riksbankdaler årligen. Denna personal, som antages af chefen för örlogsvarfvet
och står under hans samt närmast honom under ekipagemästarens befäl
har instruktion af den 1 November 1866.

I fråga om hvilketdera som skulle vara för tjensten förmonligast, antingen
att ställa varfspolisen i sammanhang med städernas polis, eller att hafva
den ensamt tillhörande varfvet och ställd under varfsbefälets order, hafva komiteråde
visserligen ansett omständigheter tala så väl för ena som andra alternativet.
Å ena sidan skulle en polis i sammanhang med stadspolisen kunna
vara mera nyttig, dels derigenom att den stod i förbindelse med en personal,
som hade till uppgift att upptäcka och beifra förbrytelser, begångna inom staden,
samt således lättare skulle kunna utspana de ställen der från varfvet
utstulna materialier och persedlar förvarades eller köptes, dels emedan stadspolisen
är stäld under befäl af en juridiskt bildad person, som vid alla tillfällen
kunde tillse lagliga formers iakttagande, dels att en sådan polis vore
mera oberoende än den, som vore stäld under varfsbefälet; men å andra sidan
bör icke förbises, att man möjligen kan vänta mera uppmärksamhet af en
under krigslagarne stäld personal. För sin del äro komiterade enhälligt öfverens
om den åsigten, att det skulle vara ändamålsenligt cch nyttigt att vid
örlogsvarfven anställa en särskild poliskår, men då åsigterna varit delade om
denna kårs beroende eller icke beroende af städernas poliskårer och deras befäl,
hafva komiterade ansett sig i denna icke ovigtiga fråga höra inhemta
stationernas lokalauktoriteters omdöme, och har så väl varfschefen som stationsbefälhafvaren
i Karlskrona gemensamt förklarat, det de anse som ett oeftergifiigt
vilkor, att polispersonalen lyder under krigsartiklarne och står under
varfsbefälet, samt af stationsbefälhatvaren eller varfschefen antages, dock endast
tills vidare; hvaremot stationsbefälhafvaren i Stockholm ansett polisen
kunna vara en del af Stockholms stads polis och af dennas befäl kommen -

deras Då nu i betraktande tagas de å ömse sidor anförda skäl, samt dertill
kommer att, åtminstone i Karlskrona, svårighet möjligen torde möta att af
stadspolisen erhålla nödig och ändamålsenlig bevakningspersonal för varfvet,
hafva komiterade ansett sig böra framställa alternativa förslag i ämnet. Komiterade
hafva dock ansett det önskligast, om det behöfliga antalet polistjenstemän
kan erhållas af stadspolisen i stationsorten, och att endast i det fall,
att hinder derför möter, en till sjövapnet hörande, under krigslydnad stald
och stationsbefälhafvaren i första rummet pnderordnad kår upprättas.

Beträffande polispersonalens antal hålla komiterade före, att hvad varfschefen
i Karlskrona 1859 i detta afseende föreslagit icke skall blifva tillräckligt
för ordningens upprätthållande på Karlskrona stations vidsträckta varf,
äfvensom vid kronans etablissement^- utom varfvet; och har varfschefen i dess
den 20 Maj sistlidet år afgifna utlåtande uttalat den åsigten, dels att 12 vore
den minsta personal, som kunde erfordras, men att det vore fördelaktigt om
detta antal ökades, då derigenom en bättre bevakning kunde erhållas, utan
att för mycket anstränga personalen, dels att varfvets yttre bevakning eller åt
sjösidan, utgörande en sträcka af omkring 10,000 fot, i alla händelser bör bevakas
af ständiga poster såsom hittills. Att varfveu vid Stockholms''station,
såsom innefattande mindre område och icke egande några etablissenienter utom
Skepps- och Kastellholmarne, behöfva betydligt mindre bevakningspersonal är
naturligt.

Hvad aflöningen beträffar, så är naturligt att densamma, om polisbevakningen
besörjes af stadspolisen, kommer att bero på det kontrakt, som
emellan stationsbefälet och stadsmyndigheten afslutas, hvaremot, för den händelse
att någon af stationerna kommer att förses med egen poliskår, komiterade.
anse sig böra föreslå följande aflöningsstat:

Antal.		‘ J Aflöning.
a»	Cfc O	CO
ce W *■< O P B>	pr er o^ B	s B tf		Karlskrona.	Stockholm.	Summa.
1		1	Poliskommissarie..........	1,600				1,600	_
1	l	2	Polisöfverkonstaplar.........	l,10u	—	1,200	—	2.300	—
24	6	30	Poliskonstaplar å 700—800.....	16,800	—	4,800	—	21,600	—
26	7	33	1 Summa	19,500	—	6,000	—	25,500	—

varande det komiterades åsigt att, utom denna aflöning, icke skola bestås några
särskilda förmoner, vare sig under namn af beklädnadsersättning, inqvarteringspenningar
eller spanmål. Enligt de upplysningar komiterade af vederbörande
inheintat''åtnjuter i Karlskrona en polisöfverkonstapel 500 rdr. en ordinarie poliskonstapel
350 r:dr och en extra poliskonstapel 200 rd:r, utom beklädnad in
natura och fria medikamenter m. in , samt att i Stockholm polisöfverkonstaplarne
äro delade i tre löneklasser å 900 r:dr, 1000 r:dr och 1200 r:dr, och konstaplarne
likaledes i tre klasser ä 600 rdr, 700 rd:r och 800 rd:r årligen, hvarförutan
begge graderne njuta beklädnad in natura.

Hvad den egentliga militärbevakningen beträffar och hvilken utgöres i
Karlskrona af marinregementet och i Stockholm af kanonierkåren, på begge
ställena med biträde af båtsmän, så vill det synas som så väl marinregementet
som kanonierkåren vore tillräcklig för upprätthållande af garnisonstjensten,
utan att båtsmän dertill behöfde anlitas; men då garnisonstjensten utgör en
de) af exercisen och det är stadgadt, att båtsmanshållet skall exercera äfven
såsom infanteritrupp, synes det äfven kunna och böra till någon del användas
för vakthållning.

4:o. Huru må uppbörden, bokföringen och redovisningen af de stationerna
till förvaltning anförtrodda förrådseffekter och medel kunna, med ledning af den
vid enskilda industrianläggningar vunna erfarenhet. sä inrättas och ordnas, att,
utan eftersättande af erforderlig kontroll, arbetet må förenklas, samt med mindre
omgång och tidsförlust kunna verkställas af en mindre men väl lönad personal,
hvars antal och sammansättning vid hvardera stationen tillika böra jemteWa floringen
i hvarje grad i underdånighet föreslås?

Vid den med Eders Kongl. Maj:ts flottas förvaltnings- och redogörelseverk
år 1836 verkställde reglering egde eu högst betydlig reduktion rum i afseende
på så väl personal som tjenstebestyr, men komiterade finna, att det
oaktadt flera inskränkningar böra ega rum, så i afseende på personalen som
med hänsyn till denna personals åligganden, helst nu gällande kontrollsystem,
antagligen grundad! på ett allt för stort misstroende mot de tjenstförrättande,
synes komiterade vara utsträckt alldeles för långt utöfver behofvet. Att civilpersonalen,
äfven i anseende till på varfven minskade arbeten och i följd deraf
derstädes inskränkt arbetspersonal, kan reduceras till ett färre antal, lider icke
tvifvel, men då otvifvelaktigt är, att den personal, som icke kan undvaras,
blifver trägnare sysselsatt, hafva komiterade. äfven med den anledning, som
derför af Eders Kongl. Maj:ts nådiga bref hemtats, ansett en förhöjning i aflöningen,
motsvarande de. förökade göromålen, böra föreslås.

Att här specielt uppgifva i hvilka fall kontroller och redogörelser kunna
förenklas, skulle, efter komiterades åsigt, lända till ändamålslös vidlyftighet,

utan få komiterade i detta afseende underdånigst åberopa de föreslagna reglementena
och redogörelseformulären med till dem hörande motiver.

Såsom allmänna grunder för förenklingen hafva komiterade emellertid

antagit:

l:o) att då varfscbefsembetet, såsom ofvan nämndt är, blifvit indraget,
såsom en följd deraf de varfschefskansliet tillhörande tjensteman äfven indragas; 2:o)

att samtliga kameralkontoren, nemligen kammar-, sjömilitise- och
varfskontoren sammanslås till ett gemensamt kontor, hvaraf följer att två af
nuvarande kontorschefer indragas;

3:o) att Advokatfiskalstjensten ansetts kunna upphöra och de till denna
befattning hörande göromål bestridas mot arvode af någon för ändamålet lämplig,
juridiskt bildad person;

4:o) att nuvarande artilleri-inventarii- och ammunitionsfön-åden fördelas
mellan inventarii- och materialförråden sålunda, att det förra får artilleriinventarii-förrådet
och det sednare ammunitionsförråaet tillika med fastageförrådet,
som nu omhänder hafves af ammunitionsförvaltaren. Då emellertid ännu
finnes en betydlig del inventarier efter dels redan utrangerade, dels snart utrangering
underkastade fartyg, och hviska först framdeles torde kunna till materialförrådet
öfverlemnas, så torde tills vidare en särskild artilleriförvaltare
vara behöflig, åtminstone till dess endera af de nuvarande förvaltarne för inventarii-
eller artilleriförråden afgår, och hafva komiterade afsett, att en af de
föreslagne kammarskrifvartjensterna må lemnas otillsatt till dess förrådens sammanslagning
sålunda kan ega rum, då den bör tillsättas för att tilldelas inventarieförvaltaren; 5:o)

att virkes och beklädnadsförråden ansetts böra sammanslås under
en förvaltare;

6:o) att spanmålsutdelning in natura, förmalning och förbakning genom
kronan och i följd deraf hufvudsakliga spanmålsmagasineringen ansetts böra
upphöra och brödanskaffningen hädanefter genom entrepenad ombesörjas, samt
att bröd för dem, som åtnjuta naturaportion, af komiterade ansetts böra uti
portionspriset inräknas;

7:o) att aflöningsförmonernas fördelning vare sig uti lön, tjenstgöringspenningar
och inqvartering, eller uti lön och spanmål in natura, hädanefter
icke må ega rum, äfvensom att sportler för sekreterarne samt proviantinästaren
och proviantförvaltare å fartyg nu tillkommande ersättning för öfverskott
hädanefter upphöra;

8:o) att boställen i allmänhet indragas och för kronans räkning uthyras
eller försäljas, de som af en eller annan anledning erhålla boställen, böra

derför erlägga hyresersättning, enligt af Kongl. Maj:t fastställd tariff, i stället
för att nu inqvarteringspenningarne indragas;

9:o) att räkenskaperna föras efter det vanligen för handelsbokhålleriet antagna
system samt att så väl medels- som persedelredogörelser icke efter redogörelseårets
slut utan under dess lopp och successivt upprättas, men i två
exemplar, deraf det ena under årets lopp utgör kontroll å det andra, samt
efter årets slut ett qvarblifvande koncept, hvaremot andra exemplaret genast är
färdigt till aflemnande;

10:o) att inventarierna så föras, att de icke lika snart som hittills
blifva fullskrifna, och sålunda hädanefter mindre ofta behöfva ånyo uppläggas;

11:°) att de för redovisningen erforderliga handlingar, så vidt görligt
är, uppsättas å tryckt blankettpapper samt att allt attesterande och skrifveri,
der så utan olägenhet kunnat ega ruin, borttagits och ersatts med ett arbetets
och materialiernas kostnad bättre än hittills åskådliggörande bokföringssätt;

12:o) att hufvudsakliga kontrollen, det Kronan ingenting förlorar af
sina materialier och effekter, skall ligga i tillsynen deröfver, att intet från
varfvet och arbetsställena obehörigen utföres, hvaröfver den föreslagna poliskåren
är afsedd att vaka;

13:o) att besigtningar inrättas på ett enklare om ock kostsammare sätt
genom deltagande i desamma af särskilt aflöuade, sakkännedom egande personer,
och för hvardera af hvilka komiterade få föreslå att 3,000 R:dr årlig
lön må anslås; och slutligen

14:o) att stationsbefälhafvarens, styrmanschefens och departementschefernes
samt kansliets och räkenskapskontorets embetslokaler sammanföras i
en byggnad inom varfvet med sådan belägenhet, att den underlättar kommunikationen
i och för göromålen så inom som utom varfven.

Tillämpningen af dessa grunder hafva ock medfört minskning i tjensteinannapersonalen,
tillhörande civilstaten, för hvilken komiterade upprättat och
få i underdånighet bifoga förslag till aflöningsstater.

5:o. I hvithet förhållande bör stationsbefälhafvaren stå till Sjöförsvarets
ekonomiska öfverstyrelse? och

6:o. Bör någon och, i sådant fall, hvilken del af dennas förvaltning sbestyr
öfverflxjttas till stationsbefälhafvaren, och hvilka förändringar i öfver styrelsens organisation
skulle deraf föranledas ?

Förestående båda frågor utbedja sig komiterade nåden att få uti ett
sammanhang besvara.

Förvaltningen af sjöärendena utgör nu Sjöförsvarets ekonomiska
öfverstyrelse och i denna egenskap bildar detta embetsverk en mellaninstans
mellan Kongl. Maj:t såsom sjövapnets Högsta styrelse och stationsbefälhafvarne,
såsom de verkställande myndigheterna. Denna ekonomiska öfverstyrelse, som äf -

ven omfattar lots- och sjökarte-verken samt räddningsväseudet, har att sammanhålla
och till öfverensstämmelse bringa förvaltningsåtgärderna inom de
skilda delarne, vaka öfver hushållningen, besluta i sådana frågor, Indika icke
äro af den vigt, att de böra underställas Eders Kongl. Maj:ts afgörande, utöfva
domarerätt i en del administrativa mål, tillsätta en del civile tjensteman,
utreda så väl tekniska som ekonomiska frågor samt tillhandagå med alla de
upplysningar, som kunna af Eders Kongl. Maj:t eller Chefen för Sjöförsvarsdepartementet
infordras.

Med anledning af denna Förvaltningens af sjörendena förmedlande ställning
och då komiterade anse eu sådan mellanhands verksamhet om ock långt
ifrån skadlig, ja, i många fall icke utan nytta, dock ingalunda medföra så
stora fördelar, att derigenom uppvägas de olägenheter, hvilka såsom en naturlig
följd af omgången uppkomma, för att icke tala om förvaltningskostnaden,
hvilken icke oväsendtlig! torde kunna nedsättas, i händelse ärendenas behandling
förenklas, hafva komiterade funnit Förvaltningen af sjöärenden kunna
upphöra, och de ärenden, i hvilka någon sjelfständig afgörande rätt varit samma
embetsverk tilldelad, öfverlemnas till stationsbefälhafvarne. samt endast i några
få undantagsfall förbehållas Eders Kongl. Maj:t. Dessa fall inskränka sig i
alla händelser endast till sådana, der Förvaltningen af sjöärendena antingen
bort, hänskjuta frågan till Eders Kong]. Maj:t, eller ock för afgörandet inhemtat
Eders Kongl. Maj:ts nådiga bemyndigande dertill.

Så väl af den omständighet, att åtminstone den ena utaf sjövapnets
två hufvudafdelningar, nemligen flottan, är och måste vara betydligt afiägsnad
från högsta styrelsens säte, och i följd deraf hvar och en af dessa hufvudafdelningar,
ehuru med hvarandra i många hänseenden, såsom artilleri-, beklädnads-,
fartygs- och maskinbyggnad in. m. dylikt egande ett nära samband,
det oaktadt måste hvad verkställighetsåtgärder vidkomma, lyda under särskilda
chefer, som ock med hänsyn till den oberäkneliga fördel, som kan uppkomma
deraf, att Chefen för Sjöförsvars-departementet, såsom högste ledaren näst Eders
Kongl. Maj:t. af departementets angelägenheter till sin disposition utan all omgång
erhåller all den sakkännedom, som det maktpåliggande embetet kräfver,
hafva komiterade ansett, att då Förvaltningen af sjöärendena upphör, bör i dess
ställe inom Sjöförsvars-departementet inrättas byråer, hvilka inom sig ega den
nu hos Förvaltningen af sjöärendena befintliga sakkännedom och kunna, i likhet
med hvad nu genom Förvaltningen eget'' rum, sammanhålla den inom de
olika afdelningarne sig utvecklande verksamhet, utan att dock, trädande gällande
grundlag för nära, i densamma på annat sätt ingripa, än genom att
meddela upplysningar för ärendenas föredragning inför Eders Kongl. Majt, Till
vinnande af detta mål få komiterade, med den verksamhetens begränsning, som

här ofvan

här ofvan bliivit antydd, i underdånighet föreslå inrättandet af eu militärbyrå.
en ingeniörbyrå samt eu ekonomisk och räkenskapsbyrå.

Beträffande lots- och sjökarteverken är förhållandet i afseende ä verkställighetsåtgärder
icke • enahanda med de båda ofvannämnda förvaltningsgre1
narne af sjövapnet. Åt Förvaltningen af sjöärendena hafva verkställighetsåtgärderna
varit anförtrodda på samma gång Förvaltningen utgjort mellaninstansen
mellan högsta styrelsen och stationsbefälet. Denna olikhet har vållat, att då
komiterade ansett Förvaltningen kunna upphöra, hafva komiterade nödgats åt
chefen för lotsverket, under hvilket man ansett räddningsväsendet kunna lyda,
uppdraga enahanda befattning i afseende å verkställighetsåtgärder för dessa
verk tillhörande ärenden, som förut tillhört stationsbefälhafvarne i afseende ä
dem underlydande institutioner, hvaraf åter följden måste blifva, att denne
chefs verksamhet erhåller en motsvarande sjelfständighet, Överflyttad från det
upphörda förvaltningsverket. Hvad åter vidkommer sjökarteverket, hafva komiterade
föreslagit att detta verk måtte komma att lyda under lotsdirektören,
men derjemte hafva komiterade ej kunnat undgå att finna det många skäl tala
för dess förening med skärgårdsartilleriet. Kontorets belägenhet i Stockholm,
dess jemförelsevis ringa omfattning samt den omständigheten att de personer,
som sysselsättas med sjökartläggning, tillhöra skärgårdsartilleriet, tala ovedersägligt
för lämpligheten af en närmare anslutning mellan sjökartekontoret och
skärgårdsartilleriet, och komiterade hafva derför velat antyda att äfven på detta
sätt sjökarteverkets ställning skulle kunna ordnas, dock torde, i hvilketdera
fallet som helst, chefen för sjökarteverket böra i tekniskt hänseende lyda omedelbart
under Kongl. Maj:t.

Komiterade hafva icke kunnat föreslå, att förenämnda verk skulle inrättas
såsom byråer under Sjöförsvars-departementet, emedan i sådant fall byråcheferne,
i likhet med cheferne i de öfrige byråerne, icke skulle ega beslutande
rätt, utan denna antingen komma att tillhöra Eders Kongl. Maj:ts egen
höga befattning, hvilken då skulle öfverhopas med behandlingen af en mängd
underordnade frågor, eller ock särskild!, uppdragas åt föredraganden för sjöförsvarsärenden,
hvilket sednare icke är förenligt med bestämmelserna i nu gällande
grundlagar.

Enär emellertid, i följd af Förvaltningens af sjöärendena föreslagna indragning,
lots- och sjökarteverkens räkenskapsväsende måste särskildt ordnas,
tå komiterade föreslå, att Sjöförsvars-departementets ekonomiska byrå, med någon
tillökning i personal utöfver hvad som är behöflig^ i dess egenskap af departementsbyrå,
må öfvertaga nämnda räkenskapsväsende. Hvad särskildt vidkommer
den föreslagne kassören i ekonomiska byrån, så hade komiterade helst
sett, om kas»aväsendet kunnat till Statskontoret öfverflyttas; men då detta dels

måsle för att lända till väsendtlig nytta, göras icke blott uti ett enstaka fall,
utan omfatta administrationen i sin helhet och en sådan anordning skalle hafva
förutsatt omorganisation äfven af ett verk, som ligger utom gränsen för komiterades
uppdrag, så hafva komiterade beslutat föreslå ifrågavarande tjenstebe- ^
fattning så mycket hellre, som, i händelse öfverflyttning af kassagöromåleu
skulle befinnas böra ega rum, den nu föreslagna organisationen derför icke lägger
hinder i vägen.

I fråga om verksamheten inom och sammansättningen af de byråer,
som sålunda ansetts böra inrättas vid Eders Kongl. Maj:ts Sjöförsvars-departement,
få komiterade underdånigst föreslå följande närmare bestämmelser att
tjena till efterrättelse.

l.o. Byrån för Militär-ärenden,

Dess chef är en dertill af Kongl. Maj:t i nåder förordnad officer åt
flottan eller skärgårds-krtilleriet. Till byråns behandling höra frågor rörande
armering och tackling af flottans eller skärgårds-artilleriets fartyg, bestyckning
å sjöfästningarne äfvensom uppgörande af ritningar och förslag i dessa ämnen,
fartygens utrustning i allt hvad som icke rörer det ekonomiska, sjötruppens beklädnad,
beväring och ammunition, utarbetande eller förändring af militärreglementen
samt föreskrifter rörande militärtjensten till sjös och sjöaflöningen, militärundervisningsverken
för sjövapnet, deras ordnande och verksamhet, samt
slutligen granskning af inkommande berättelser om utförda sjöexpeditioner.

I denna byrå förvaras faststälda ritningar och modeller äfvensom qvartalsförslag
och berättelser rörande ämnen, som tillhöra byrån. Till byråchefens
biträde och på hans förslag kommenderas af Chefen för Kongl. Sjöförsvarsdepartementet
eu officer af flottan eller skärgårdsartilleriet.

2:o. By fån för Ingeniör-ärenden.

Dess chef är öfverdirektören vid marin-ingeniörstaten, och är för hans
åliggande i sistnämnde egenskap särskild instruktion utfärdad.

Till denna byrås behandling höra frågor rörande ny- och ombyggnad
samt reparation af sjövapnets fartyg och annan flytande materiel, byggnader,
kajer, broar, dockor, verkstäder jemte dertill hörande maskinerier och vigtigare
inrättningar af mekanisk natur, äfvensom uppgörande af ritningar, förslag och
tekniska föreskrifter i dessa ämnen, frågor rörande utsyning och fällning af

ekar eller storverksträd för sjöförsvarets behof samt slutligen granskning af inkommande
berättelser öfver verkställde nybyggnader.

Der föras vidare anteckningar:

a) öfver nybyggnad af fartyg och å sådana verkstälda större reparationer,
upptagande när dylikt arbete började och fullbordades, äfvensom efter
hvars förslag och ritning samt under hvilken direktörs eller ingeniörs ledning
arbetet utförts;

b) öfver tiden då fartyg slopas, förolyckas eller på annat sätt afgå;

c) , öfver hvarje befintligt fartygs egenskaper; samt

d) i den mon nyssnämnda föreskrifter finnas tillämpliga, jemväl öfver
sjöförsvaret tillhörande mekaniska inrättningar, hus och byggnader.

I denna byrå förvaras faststälda ritningar och modeller äfvensom qvartals-
och årsförslag rörande de ämnen, som tillhöra byrån.

Öfverdirektören eger till biträde vid förefallande göromål inom byrån
använda en eller två skickliga ritare, i mon af behof, utaf de å mariningeniörstatens
stat uppförde ritare.

3:o. Byrån för ekonomi och räkenskapsärenden.

Dess chef utnämnes af Kongl. Maj:t uppå underdånigt förslag af Chefen
för Kongl. Sjöförsvars-departementet.

Till denna byrås behandling höra frågor rörande redovisningen för
Femte hufvudtitelns inkomster och utgifter samt anslagsfrågor, båtsmanshållet,
äfvensom aflönings- och pensionsväsendet vid sjövapnet samt slutligen uppgörandet
årligen af förslag i alfabetisk ordning öfver hufvudsakliga förrådsbehållningarne
vid stationerna.

I denna byrå förvaras månads-, qvartals- och årsrapporter öfver medelsställningen
äfvensom vederbörande statsreqvisitionsförslag.

Denna byrå tillhör dessutom bokföringen och redovisningen af Kongl.
Sjöförsvars-departementets aflönings- och expensmedelsanslag, försäljningsmedlen
för sjökartor samt anslagen till lots-, båk-, fyrings-, lifräddnings- och sjökarteväsendet;
och äro i denna byrå för dessa detaljer samt chefens biträde i
öfrigt anstälde:

en bokhållare,
en revisor,
en kassör, samt
en kammarskrifvare.

Bokhållaren och revisorn utnämnas af Kongl. Maj:t, kammarskrifvaren
af Chefen för Kongl. Sjöförsvars-departementet efter förslag af byråchefen.

Kassören förordnas tills vidare och afskedas af Chefen för Kongl. Sjöförsvars-departementet
efter förslag af byråchefen.

Vaktbetjent, gemensam för samtlige byråerne antages och afskedas af
chefen för räkenskapsbyrån.

I öfrigt lända i afseende på tjensters tillsättande och afsked® meddelande
till efterrättelse de för Kongl. Sjöförsvars-departementet gällande bestämmelser.

Samtlige byråcheferne åligger att antingen hvar för sig eller gemensamt,
efter ämnets föranledande, afgifva yttrande uti och till föredi-agning bereda
de ärenden, hvarom de utaf Chefen för Kongl. Sjöförsvars-departementet
erhålla uppdrag med rättighet för dem att af vederbörande omedelbart infordra
i och för detta ändamål behöfliga upplysningar. I samtlige byråerne böra
föras diarier öfver inkomne och afgångne skrivelser.

De två förstnämnde byråernes chefer böra ock uppgöra förslag till sådana
.kommenderingar och resor till lands eller sjös, in- eller utrikes, som
afse tekniska eller vetenskapliga ändamål eller undersökningar, hvarjemte de
inom den 1 April hvarje år till Chefen för Kongl. Sjöförsvars-departementet afgifva
berättelse om främmande länders upptäckter och framsteg i de till hvars
och ens handläggning hörande tekniska ämnen.

Chefen för räkenskapsbyrån sammanfattar de årliga statsreqvisitionsförslagen,
samt upprättar redogörelse, uppgör årligen underdåniga förslag till medelkurs
för sjöexpeditioner, utöfva!- tillsyn å bokföringen och, i förening med
bokhållaren, kassakontrollen, rörande de medel, hvarför redovisningen tillhör
byrån. Inom Juni månads utgång bör chefen för räkenskapsbyrån och vid tio
riksdalers dagaböter förjiörsummelse till Kong! Kammarrätten öfverlemna hufvudbok,
åtföljd af verifikationer för samtlige till 5:te hufvudtiteln hörande anslag
och fonder, hvaröfver han derjemte till Riksdagens revisorer afgifver summarisk
redogörelse.

Vid Kongl. Sjöförsvars-departementet bör finnas

Bibliothek

som bildas genom sammanföring af nu befintliga boksamlingar vid departementets
kommando-expedition, Förvaltningen af sjöärendena samt konstruktions-,
lots- och sjökarte-kontoren. Detta bibliothek underhålles och utvidgas
i mån af behof och tillgång på departementets expensanslag.

Såsom bibliothekarie kommenderas utaf Chefen för Kong!, Sjöförsvarsdepartementet
en officer af sjövapnet, hvilken håller inventarium öfver bibliotheket.

För arbetssättet inom de särskilda byråerne äfvensom inom bibliotheket
samt angående sättet för utlåning och begagnande af böcker och skrifter skola
särskilda instruktioner af Chefen för Sjöförsvars-departementet fastställas. '' ?

Stat för de i och för departementets byråer erforderliga tjensteman bifogas
underdänigst.

Från den för granskning af förslag till räkenskapsformulär för de förvaltande
verken nådigst förordnade komité hafva till undertecknade komiterade
blifvit öfverlemnade de delar af dessa förslag, som omfatta Förvaltningen af
sjöärendena och sjövapnets stationer, med tillkännagifvande det Eders Kongl.
Maj:t täckts återkalla det förstnämnde komiterade i afseende på förslaget för
sjövapnet gifna nådiga uppdrag. Undertecknade komiterade hafva, efter granskning
af de ifrågavarande formulären, funnit emot de samma icke vara något
att anmärka, utan tillstyrka dessa formulärers antagande.

Slutligen få komiterade nåden härhos öfverlemna underdåniga förslag
till reglementen för styrelsen och ekonomien, så väl vid Karlskrona som Stockholms
stationer, med till dessa förslag hörande motiver, varande uti sistnämnde
stations reglemente icke intagne några föreskrifter för den under stationen lydande
Göteborgs depot, dels emedan komiterade föreställa sig att denna depot,
när fartygen, med deras inventarier och persedlar hinna att till stationen öfverföras,
icke längre kommer att hafva eget befäl och egne tjenstemän, dels ock
att komiterade anse depöten under tiden kunna enligt det för densamma nu
gällande reglemente skötas. Det enda komiterade tillåta sig att, i afseende på
depöten föreslå, är att kanslist- och kammarskrifvaretjensten, om den under
tiden varder ledig, må indragas.

De af komiténs medlemmar, som yttrat olika åsigter i de inom komitén
förekomna frågor, åberopa deras härhos underdånigst bilagde reservationer.

Komiterade framhärda med djupaste vördnad, trohet och nit

Stormäktigste, Allernådigste Konung!

Eders Kongl. Maj:ts

underdånigste, tropligtigste
tjenare och undersåtar

S. W. GYNTHER,

med reservation.

R. von Feilitzen, C. J. Hubendick, 6. C. Witt,

med reservation. med reservation. med reservation.

A. Östergren. J. H. Dumrath. Henning Schale.

Stockholm den 15 Juni 1868.

A. Th. Granlund.

Underdånigt förslag till Stat för Sjöförsvars-Departe mentets

Byråer.

Byråchef i militärbyrån, arvode
Adjutant „ „

Bibliotekarie „ „

Byråchef i räkenskapsbyrån .
Bokhållare „

Revisor „

Kassör „

Kammarskrifvare „

Vaktbetjent „

R:dr 1,200
„ 800

„ 800

R:dr 4,500
2,500
2,500
3,000
1,200

V
»

2,800: -

13,700: —
500: —
17,000: —

Lots- och Sjökarteverket.

R:dr 3,500: —

„ 1,500: — 5,000: —

" 22,000: —

Sekreterare och ombudsman
Kanslist och diarii-förare

Underdånigt förslag till Stat för civilstaten vid Kongl
Flottans station i Karlskrona.

Antal.		Riksmynt.
i	Kammarråd...........................	1 5.000 3,600 3.000
i	Kamererare...........................	_
t	Kammarförvandt........................	—■
2	Bokhållare å 2,400 .......................	4,800	—
2	Regementsskrifvare å 2,400 ..................	4,800	—
1	Revisor ............................	2,400	—
1	Sekreterare . ...........-...........	3.600 1.600 3 000	. .
1	Registrator ...........................	_
l	Kassör ...........................	_
i	Proviantförvaltare . .......................	2,000 2,400	r
1	Förvaltare för materialförråden................	—
1	Förvaltare för virkes- och bekläduadsförråden........	2,000	—
1	Förvaltare för sjukvårdsförrådet................	2,000	—
1	Förvaltare för iuventarii-förråden................	2,400	—
1	Auditör .........................	2,500 1,000	_
1	Advokat-fiska] arvode.....................
1	Kanslist. . . .1 J4 å 1.000 .................	4,000
7	KammarskrifvareJ \4 å 800 .................	3^200	—
1	Väbel.............................	600	_
2	Vaktmästare, deraf 1 för kansliet och 1 för räkenskapskon-toret, å 500 ..........i • • • • ...........	1,000	. _
\| 29	Summa	\| 54,900	—

Underdånigt förslag till Stat för civilstaten vid Kong!.
Skärgårds-Artilleriets station i Stockholm.

Antal.		Rikimyut.
1	Kamererare............ ......•	4000
1	Kammarförvandt...... ....	3,000	—-
1	Bokhållare .......... ....	2,500	—
l	Regementsskrifvare................... ...	2,500	—
1	Revisor..............	2,400	—
1	Sekreterare och auditör ....................	3,500	—
1	Kassör................	3,000	—
1	Förvaltare för material- och virkesförråden .........	2,500	—
1	Förvaltare för inventarii-, beklädnads- och min-förråden . .	2,500
1	Kanslist.....{ 12 å 1,200..................	2,400	—
! 4	Kammarskrifvarej (3 å 900.................	2,700	—
! 1	Väbel .................	6C0	—
\| 1	Vaktmästare för kansliet och räkenskapskontoret......	600	—
! 16	Summa	32,200	—

Anmärkning: Advokatfiskalsgöromålen bestridas af Ombudsmannen vid

Lotsverket.

Reservationer.

Reservation

af Herr von Feilitzen.

Komitén föreslår indragning af sjöförsvarets ekonomiska öfverstyrelse
(Kongl. Förvaltningen af sjöärendena) och i dess ställe inrättandet af 3:ne byråer
under Chefen för Kongl. Sjöförsvars-Departementet, hvilka byråer skulle,
hvar för sig, vara Departementschefen behjelplige vid utredandet af förekommande
tekniska och ekonomiska frågor. Den afgörande rätt, som i dylika mål
nu tillkommer Förvaltningen af sjöärendena, skulle förflyttas dels till Kongl.
Maj:t, dels till stationsbefälhafvarne, hvarjemte lotsverket skulle göras till ett
sjelfständigt embetsverk.

Jag delar icke den åsigten, att det för närvarande vore lämpligt, att
indraga Förvaltningen af sjöärendena eller att någon fördel skulle vinnas genom
att utbyta detta embetsverk mot byråer.

Sjöförsvars-departementet förestås nu af eu person, hvilken icke förut
tillhört sjövapnet, och derföre kan förutsättas vara främmande för en stor del
af sjövapnets detaljer, hvilket förhållande, måhända i ännu högre grad, skulle
komma att ega rum i fall framdeles, till följd af materielens förminskning, landtoch
sjöförsvaret komma att ställas under en och samma Departements-chef,
hvilken, genom sin dubbla befattning, erhöll mindre tid att sätta sig in i sjövapnets
många olikartade och egendomliga detaljer. Härtill torde kunna läggas,
att den nuvarande representationsformen med årliga riksdagar möjligen
kommer att alstra mera rörlighet i åsigter, med åtföljande, täta ministerombyten,
och med ombyte af minister vanligen äfven ombyte af expeditionschef.

Under sådana förhållanden synes det mig betänkligt att taga bort en
ansvarig ekonomisk styrelse, som vid behandlingen af såväl tekniska som ekonomiska
frågor kan bevara en väl behöflig kontinuitet, och hvars utredning
af sådana ärenden, hvilka skola i statsrådet behandlas, tvifvelsutan vore af
nytta icke allenast för den föredragande utan äfven för öfriga af statsrådets
ledamöter.

Med Förvaltningens af sjöärendena utbyte mot byråer afser man, att
tillvägabringa större skyndsamhet i ärendenas afgörande, genom borttagandet
af den mellaninstans, hvilken Förvaltningen nu utgör; att undanrödja de band,
som i vissa fall anses för närvarande utan egentlig nödvändighet inskränka
stationsbefälhafvarnes myndighet samt att åstadkomma besparing i statsutgifterna.

För min del föreställer jag mig, att det åsyftade ändamålet skulle bättre

vinnas derigenom, att alla sådaiia frågor, hvilka icke kunna af Förvaltningen
afgöras, och som, enligt stationsbefälhafvarnes beprötvande, icke heller der erfordra
särskild utredning, finge gå från stationsbefälhafvarne direkte till Kongl.
Maj:t, ankommande det på Departementschefen, om han fanr nödigt, att före
målets föredragning inhemta Förvaltningens tanke, samt att lemna Föryaltnino-en
del af beslutet, der sådant vore behöflig! för redovisningen eller för sammanhanget
med öfriga frågor under detta embetsverks behandling; att Förvaltningen,
med frångående af de nu bruklige, häfdvunna formerna vid uppsättningen
af skrivelser, fiuge åvägabringa all den förenkling, som befinnes kunna
ske utan att rubba den reda och det sammanhang ärendenas vigt erfordra;
att stationsbefälhafvarne, i allt hvad rörer den speciela förvaltningen och hushållningen
vid stationerna, gjordes mera oberoende, samt att de finge, på sätt
komitén äfven föreslagit, tillsätta tjenster derstädes, hvilka nu tillsättas af Förvaltningen,
bevilja afsked och tjenstledighet samt verkställa upphandlingar.

Genom Förvaltningens bibehållande med dessa förändringar skulle följande
väsentliga fördelar vinnas, hvilka icke i lika hög grad kunde ernås genom
inrättandet af särskilda byråer:

Att ärendena blifva mera fullständigt utredde, då fleres förenade erfarenhet
kunde tagas i anspråk;

att en kollektiv sjelfständig myndighets beslut eller omdömen skulle
lemna båda statsmakterna eu säkrare borgen för en noggrann och ändamålsenlig
användning af de till sjöförsvaret anvisade medel; samt att ombyte af
personer inom styrelsen kan ske utan menligt inflytande på den konseqvens i
ärendenas behandling, förutom hvilken alltid kan befaras misshushållning, oreda
och stundom äfven orättvisa.

Hvad beträffar den besparing, som man genom Förvaltningens indragning
vill åstadkomma, så fruktar jag för att komiténs förhoppningar icke kunna
realiseras på det sätt komitén föreslagit. Måhända skulle antalet af Förvaltningens
nuvarande tjensteman kunna minskas, ifall en del göromål förflyttas
från Förvaltningen till stationsbefälhafvarne och derjemte de af mig antydda
förenklingarne i expeditionssättet få ega rum, men jag betvifla!- deremot att
någon minskning i den sammanräknade personalen kan blifva en följd af utbytet
mot skiljda byråer jemte lotsverkets förvandling till sjelfständigt embetsverk.

Komitén har äfven föreslagit varfschefsbefattningarnes indragning och öfverfiyttandet
af varfschefernes nuvarande åligganden dels till stationsbefälhafvarne
och dels till varfsdepartementscheferne i afsigt att dermed åstadkomma
förenkling i ärendenas behandling. Icke heller i detta fall delar jag de öfrige
ledamöternes mening.

De egenskaper som erfordras, för att sammanhålla samt med drift och

ekonomi leda de flerfaldiga arbetena på ett örlogsvarf äro så väsendtligt olika
de militära egenskaper, som i första rummet böra tillkomma stationsbefälbafvarne
i egenskap af militärbefälhafvare och kårchef, att det endast såsom undantag
kan förutsättas, att eu duglig stationsbefälhafvare på samma gång kan
vara eu duglig varfschef, hvarförutom göromålen, synnerligast hvad Karlskrona
station beträffar, äro af den omfattning, att han icke skulle hinna att följa
dem med tillräcklig uppmärksamhet. Följden af att lägga varfschefsbefattningen
i stationsbefälhafvarens händer, blir, enligt min åsigt, den, att varfvets angelägenheter
komma att uteslutande skötas af departementscheferne och man
finge de fakto 3:ne varfschefer i stället, för en. Det större ansvaret och de
ökade göromål, som tillkomme dem, skulle sannolikt äfven för hvardera föranleda
ökadt skrifveri, och med detsamma ett aflägsnande från det mål, man
syftar till.

I öfverensstämmelse med hvad jag redan anfört under den 25 sistlidne
November vid det svar, komitén afgaf på dåvarande Chefens för Sjöförsvarsdepartementet
fråga, angående ifrågasatt indragning af varfschefsbefattningarne,
föreställer jag mig att Statens fördel vida bättre tillgodogöres, om stationsbefälhafvaren
får uteslutande'' egna sig åt de militära angelägenheterna, och
deremot ledningen af varfvets arbeten anförtros en tekniskt bildad chef, som
förstår och är oförhindrad af andra bestyr att vaka deröfver, att dervid iakttages
hushållning och drift, och som derjemte kan inför den ekonomiska öfverstyrelsen
eller, ifall denna skulle indragas, inför Kong! Maj:t bära ansvaret
för att dessa fordringar uppfyllas. Om, vidare, förhållandet emellan stationschefen,
varschefen och departementscheferne på ett lämpligt sätt ordnas, så
att varfschefen i tekniska och ekonomiska frågor blir oberoende af stationsbefälliafvaren,
men deremot departementscheferne komma i ett mera underordnadt
förhållande till varfschefen, hvars kontor, der alla nödiga handlingar
och ritningar borde vara tillgängliga, blir gemensamt för honom och departementscheferne,
så skulle mycket onödigt skrifveri undvikas, samt förenkling i
äi-endenas gång och besparing af tid vinnas.

Det kan invändas att äfven en tekniskt bildad varfschef icke kali påräknas
ega fullständig insigt i alla de tekniska grenar, som vid varfvet förekomma,
så att, om t. ex. åt en direktör vid mariningeniörstaten skulle uppdragas
att bestrida varfschefstjensten, hvilket vore så mycket lämpligare, som
de oegentliglieter vid förhållandet emellan varschefen och personer af denna
stat, hvilka eljest måste ega rum, derigenom att dessa sednare i vissa fall stå
direkte under Öfverdirektören i Stockholm, med detsamma skulle bortfalla,
denne direktör antagligen icke skulle ega tillräcklig insigt i vissa delar, såsom
artillerivetenskapen, för att bedöma konstruktion af artilleripjeser och lavettage
m. in. Sådan olägenhet, ifall den så kan anses, afhjelpes dermed att, såsom

nu är förhållandet, åt eu i artillerivetenskapen hemmastadd officer uppdrages att
följa denna vetenskapsgrens utveckling samt att föreslå och med ansvar för
beräkningarnes riktighet uppgöra ritningar till den artillerimateriel, som kan
finnas behöflig, så att varfschefen tillkommer allenast att, sedan förslag och
ritningar blifvit behörigen fastställde, ombesörja och ansvara för utförandet af
sjelfva arbetet.

Då min åsigt så val i frågan om Kongl. Förvaltningens af sjöärendena
som om varfschefsbefattningarnes indragning icke delas af någon af komiténs
öfrige ledamöter, och det derföre är föga anledning att den vinner nådigt afseende,
har jag ansett öfverflödigt att framställa en utförligare redogörelse derför,
än som nu skett, eller att uppgöra de reglementariska föreskrifter, som
borde blifva en följd af densammas tillämpning.

Slutligen får jag tillägga att, för den händelse Kongl. Förvaltningen af
sjöärendena och varfschefsbefattningarne skola indragas, jag instämmer i det
förslag till reglemente, som komiténs pluralitet uppgjort.

Stockholm den 15 Juni 1868.

R von Feilitzen.

Beservation

af Hrr Gynther, Hubendick och Witt.

Då inom den af Kong!. Majt nådigst förordnade komité, till uppgörande
af förslag för ordnande af hushållningen och redogörelsen inom sjövapnet, olika
meningar uppstått, till en del rörande hufvudgrnnderna, och undertecknade i
flera ganska vigtiga delar varit af olika tanke med flertalet inom komitén, anse
vi oss nödsakade att i dessa delar oss reservera och utbedja oss att i möjligaste
korthet få redogöra för våra åsigter, der de äro från pluralitetens afvikande;
varande dessa våra åsigter grundade på en mångårig erfarenhet vid
ärendenas handläggning å den station, der otvifvelaktigt den största arbetskraften
varit samlad och som således icke utan skäl varit sjövapnets hufvudstation,
innan Kongl. Maj:ts flotta delades i två särskilda kårer. Dessa våra
olika åsigter röra dels svaren på de af Kongl. Maj:t till komiterades öfvervägande
framställda frågor, dels de af komiterades pluralitet föreslagna reglementen
för stationerna. Således hvad angår svaren på frågorna, så äro dessa i
lista och 2:dra punkterne helt och hållet öfverensstämmande med hvad af oss
blifvit föreslaget, och det är således endast öfver det som i sak afviker från
vårt förslag i öfrige punkter vi här behöfva yttra oss. I detta afseende fästa
vi oss främst vid pluralitetens förslag att indraga natura-spanmålen och ersätta
densamma med penningar, i hvithet förslag vi för ingen del kunna instämma.
Eu sådan indragning har visserligen en och annan fördel, men kan
i andra afseenden betraktas såsom ofördelaktig, och den bör således i begge
afseenden skärskådas. Å ena sidan måste det antagas, att det är en fördel
för spanmalstagaren och dess oltast torftiga omgifning att vara försäkrad om
brödfödan, när aflöningen af en eller annan orsak blifvit knapp, likasom att
det icke kan bestridas, att den ersättning som för spanmålen skulle af Kronan
kunna lemnas, vare sig att denna ersättning utginge efter statspris, eller
stationsorters markegångspris, icke alltid kom att motsvara spanmålens verkliga
värde och allraminst hvad den skulle kosta löntagaren, om han nödgades
hos minuthandlaren inköpa den i smärre partier, synnerligen i missväxtår. Å
andra sidan skulle det kunna anses hardt för den flitige och omtänksamme
att icke kunna för de kontanta medel han erhåller efter eget behag och genom
egen omtanka förskaffa sig sina behof, utan något förmynderskap af staten,
hvarförutan det icke må förbises, att det för Kronan skulle blifva lättare
att hålla ett mindre spanmålslager. Då de fördelaktiga och ofördelaktiga om -

ständigheterna mot hvarandra vägas, anse vi att genom spanmålens ersättande
med kontant, Kronan icke skulle tillskyndas någon fördel, men deremot arbetarne
lida en förlust, och desse hafva, sedan de uppå komiterades derom
gjorda begäran blifvit i ämnet hörde, enhälligt förklarat för sig ofördelaktigt,
att erhålla kontant ersättning för spanmålen. Af alla dessa sammanlagda skäl
och då Kongl. Maj:t vid aflönings-staternes reglering i nåder bestämt, att spanmålen
in natura för underofficerare fortfarande skall utgå, samt dertill kommer
att Kongl. Maj:t för kort tid sedan tillagt spanmålstagarne den förmån
att få sin spanmål på krön o ångqvarn ar fritt förmålen, tveka vi icke att på
det högsta afstyrka komiterades pluralitets förslag om spanmålens indragning;
till hvilket afstyrkande vi äfven hafva flera andra vigtiga skäl, bland andra,, att
det i nödens stund möjligen skulle blifva högst vådligt för Kronan att i Karlskrona,
der tillförseln är knapp, sakna ett spanmålslager, hvilket derstädes icke
utan svårighet och med störa kostnader då skulle kunna anskaffas, oberäknadt
den omständighet, att Staten derstädes för flottans räkning bekostat en
dyrbar ångqvarn. Upplysningsvis få vi äfven erinra att det i Karlskrona varande
spanmålslager flera gånger och sednast förlidet år blifvit anlitadt för
undsättning åt behöfvande i missväxtår. Det är dessutom så långt ifrån oss
att vi gilla komiterades, pluralitets yttrande det “personalen icke visat sig vuxen
att sjelf bedöma sina verkliga fördelare att vi tvärtom, med den kännedom vi
ega om Karlskrona station och dess personal, tro dem hafva säkrare bedömt
sina fördelar, än de personer, som, främmande för stationen och dess behof,
vilja bereda dessa i vår tanke verkliga fördelars upphörande.

Vid besvarande af fjerde frågan har pluraliteten, under uppräknande af
de allmänna grunder, som för förenklingen blifvit antagne, äfven nämnt förslaget
om tre kontors sammanslående till ett, hvilket sammanslående vi, enligt
hvad längre fram skall visas, anse alldeles overkställbar!.

Uti samma pluralitets åsigt att artilleri-inventarie- och ammunitionsförradeu
skola fördelas emellan inventarie- och materielförvaltarne, kunna vi icke heller
instämma, emedan en sådan sammanslagning i Karlskrona icke utan skada
kan ske, enär dels dessa förråd icke äro hvarandra så närbelägna att det
blifver möjligt för en person att dem med ordning sköta: dels det måste tagas
i betraktande, att ammunitionsförråden äro utanför staden på vissa holmar belägna
och förvaltaren således måste vara frånvarande tran sitt egentliga förråd
och detta således stängdt vid de tillfällen, då ammunition utlemnas, eller
kruttorkning eger rum, hvilken sednare förrättning vanligen varar flera dagar
& rad.

A» Vidare har samma pluralitet antagit att spanmålsutdelning in natura,
förmalning och förbakning genom Kronans försorg och i följd deraf hufvudsakliga
spanmålsmagasineringen skall upphöra och brödbakning^! genom eu -

treprenad ombesörjas samt att bröd för dem, som åtnjuta naturaportion, borde
i portionspriset inräknas. I afseende på frågan om upphörande af naturaspanmålens
utdelning, hafva vi i det föregående yttrat oss. Hvad förmalning
och brödbakning beträffar, så betvifla vi högeligen att dessa åtgärder vid Karlskrona
station någonsin kunna indragas. I staden finnes, utom den för flottan
nyligen anlagda, ingen ångqvarn, utan endast några få väderqvarnar, hvilka
icke kunna medhinna att förmala all den spanmål, som för staden och flottan
erfordras. Flottan egen väl en ångqvarn i Lyckeby, % mil från staden, men
denna är utarrenderad till privat man. Den nu varande ångqvarnen, i sammanhang
med ångbageriet, anlades för få år sedan, såsom en följd deraf, att
de gamla qvarn- och bageriinrättningarne icke ansågos tidsenliga och för ändamålet
tillfyllestgörande. Skulle nu Kronan utarrendera dessa, med stor kostnad
så nyss anlagda verk och, för fyllande af behofven, sätta sig i beroende
af enskilde personer, blefve följden ofelbart den, att flottan förr eller sednare
kom i förlägenhet för personalens brödföda, utom det att ekonomisk förlust af
ett sådant företag vore att vänta. Hvad brödbakningens upplåtande på entreprenad
särskildt beträffar, så må det icke förbises, att fråga derom förr en
gång varit väckt men, såsom högst vådlig, afstyrkt af alla, som deröfver sig
yttrat och äfven af Kongl. Maj:t afslagen. Det bör icke heller lemnas oanmärkt
att flottans behof af torrt bröd vid ofta skyndsamt anbefallda sjötåg,
skulle blifva beroende af enskilda bagares vilja och förmåga att fullgöra åtagna
förbindelser.

Komiterades pluralitets förslag att aflöningsförmåners fördelning, vare
sig uti lön, tjenstgöringspenningar och inqvartering eller spanmål, icke må ega
ruin, äfvensom att sportler för sekreterarne samt proviantmästaren och proviantförvaltarne
å fartyg “nu tillkommande ersättning för öfverskott" upphöra,
kunna vi icke instämma. De ofvannämnde förmånerne af lön, tjenstgöringsoch
inqvarteringspenningar in. in. beräknas efter olika grunder och det vore
orättvist att för deras utgående fastställa en enda grund. Ett sammanslående
af alla dessa förmåner till en enda, eller lön, skulle dessutom i en framtid
menligt inverka på pensionsbeloppen, hvilka då. komine att beräknas äfven af
inqvarteringspenningarne, som aldrig kan vara lämpligt. Hvad proviantmästarens
och proviantförvaltarnes så kallade öfverskotter beträffar, så utgöras de
af besparda afskrifningsprocenter. Desse utgå nu efter 1812 års Kong], afskrifnings
reglemente, men i detta reglemente äro flera förändringar föreslagna
af hvilka ofelbart vinst skulle beredas Kronan, hvilket förslag dock ännu lärer
hvila hos vederbörande kollegier. Sekreterarnes sportler äro nu numera så
obetydliga att de knappast förtjena att nämnas.

Komiterades pluralitets förslag att boställen i allmänhet indragas och
för Kronans räkning uthyras eller försäljas, samt att de, som af en eller an -

ÖB

lian anledning erhålla |boställen, derför skola erlägga hyresersättning enligt åt
Kongl. Maj:t fastställd tariff, och inqvarteringspenningar indragas, kunna vi
icke heller biträda. I Karlskrona ega inga andra officerare, än de som dagligen
tjenstgöra på varfvet, boställen, och att indraga dessa skulle medföra betydlig
olägenhet i och för tjenstgöriugen samt följaktligen skada för Kronan.
De vid Stockholms station befintliga boställen äro belägna på Skepps- och
Kastellholmarne och deras försäljning eller utarrenderande skulle, efter vår
åsigt, vara lika olämplig.

Om den ersättning, som boställshafvarue skulle erhålla, beräknades etter
inqvarteringsbeloppet, svarade den ej mot boställets värde för innehafvaren,
och skulle beräkningen ske efter den hyra, som möjligen kunde erhållas, vore
vinsten för Kronan ingen.

Komiterades pluralitets förslag huru räkenskaperna skola föras kan af
oss icke biträdas, hvarom vi dock utförligare torde komma i tillfälle att yttra
oss i sammanhang med reglements-förslaget. Att redovisningen bör vara uppställd
efter det för handelsbokhålleriet begagnade system, medgifva vi gerna,
men med dervid fästadt förbehåll att detta system dels öfverensstämmer med
systemet för rikshufvudboken, dels är sådant, att det kan användas för statens
verk, der icke sådana titlar förekomma, som i privat mans eller enskildt bolags
räkning. Att redogörelsen icke efter redogörelseårets slut utan under dess
förlopp uppgöres, öfverensstämmer till en del med hvad vi föreslagit, nemligen
att sammandragen öfver intägt och utgift skola efter hand uppgöras, men ej
kunna vi instämma uti åsigten att sjelfva redogörelsen skall under hand uppgöras,
ty en sådan redogörelse skulle, så vidt vi kunna fatta, ej vara annat
än en journal. Äfven nu göras redogörelserna in duplo nemligen i koncept
och renskrift, men af samma person hvaremot, efter pluralitetens förslag, det
så kallade konceptet, eller rättare kontraräkningen, skulle uppgöras åt revisorn
och Vsjelfva räkningen eller originalet af uppbördsmannen, hvilken sednare väl
måste upprätta ett koncept, innan han renskrifver. Den föreslagna förenklingen
förutsätter således tre exemplar i stället för två, hvilket, efter var åsigt,
blifver en tillökning i arbetet utan ringaste nytta.

Bland komiterades förslag, dem vi icke kunna biträda, är äfven det att
för besigtningen antaga tvenne sakkunnige män, med 3,000 It:dr årlig lön
hvardera. Att vid hvardera stationen kunna finna en person, som är sakkunnig
i afseende på alla de persedlar, som skola besigtigas, anse vi nästan omöjligt
och den ökade utgiften af 6,000 R:dr således blifva utan motsvarande
nytta för Kronan. Deremot hålla vi före, att en sakkunnig person i och för
besigtningar af proviant och spamnal. icke är så svår att finna, hvaiföi vi äfven -

veu ansett en sådan höra anställas vid proviantmagasinet, hvilket, såsom beläget
utom Kronans borg, måste hafva en kontrollant.

Pluralitetens; förslag att Förvaltningen af sjöärendena skall upphöra och
i dess ställe inrättas ett militär-, ett ingeniör- och ett ekonomikontor, gilla
äfven vi under vissa vilkor, men kunna icke instämma i pluralitetens åsigter
i afseende på lotsverkets, sjökartekontorets och ekonomikontorets styrelse och
åligganden. Då emellertid utredningen af den maktpåliggande frågan om öfverstyrelse!^
förändring fordrar en öfversigt af sjövapnets styrelseverk i äldre
och sednare tider samt kännedom af de förändringar i samma styrelse, som
dels af riksförsamlingen, dels af i ämnet nedsatta särskilda komitéer under tidernas
lopp blifvit föreslagna, utbedja sig undertecknade att få behandla detta
ämne något vidlyftigare, samt i sådant afseende få anföra följande:

. Det är bekant att kollegierna leda sitt ursprung från den store Konung

Gustaf Adolph. Det var han som 1617 inrättade ett amiralitets-kollegium,

fastän detta embetsverk först i efterträdarens tid erhöll sin bestämda form,
hvilken äfven stadgades i 1634 års regeringsform. Innehafvarne af de fem
höga riksembetena förde då ordet i hvar sitt kollegium, och hade till främsta
bisittare vissa riksråd, till ett antal af tillsammans sexton. Dessa “kollégia
eller broderskap44 skulle handlägga ärendena, “dock Konungens rätt och höghet
oförkränkt och i ingen måtto förminskad44. Amiralitets-kollegiet undergick,
tid efter annan, fyrfaldiga förändringar, hvilka dels minskade, dels ökade dess
makt. Än hade det vid sin sida först ett amiralitets-, stats- och kammarkontor
och sedan ett amiralitets-generalkommissariat, som till en del bestyrde

det ekonomiska, än var det ensamt och sjelfständigt, och 1720 års regeringsform
bibehöll så mycket af den första institutionen, att ett riksråd skulle föra
ordet, men detta presidium upphörde i följd af 1772 års regeringsform, som
gaf alla kollegierna hvartdera sin president. Ifrån den tid Karlskrona anlades
hade amiralitets-kollegiet der haft sitt säte, men 1776 återflyttades det till
Stockholm '' och ifrån den tiden minskades dess makt och anseende allt mer
och mer, tilldess detta embetsverk alldeles tillintetgjordes. Det första steget
härtill var inrättningen af generalamirals-embetet, hvars innehafvare ålades att
ensamt ansvara för örlogsflottans bestånd och varelse, så i anseende till sjelfva
fartygen med deras tillhörigheter, som befäl och besättningar, samt hushållningen
både i fred och krig. Denna vidsträckta verkningskrets tillerkändes
äfven det, efter generalamiral Trolles död, inrättade öfveramiralsembetet och
till och med utvidgades under den tid embetet låg i Ehrensvärds hand. När
nu härtill lägges, att under 1788—4790 årens krig funnos icke allenast utredningskonnnissioner,
som egde att i Konungens namn befalla, utan ock ett generalintendents-embete,
med full makt i allt hvad som rörde det ekonomiska,

blef deraf den gifua följden, att amiralitets-kollegiets både makt och arbeten
efter baud uppkörde. Också begagnades bland andra skäl för kollegiets upplösning
1791 äfven det, att kollegiets göromål under tidernas lopp till större
delen försvunnit, samt att kostnaden för dess underhåll ej svarade mot nyttan.
En mindre kostsam styrelse, som öfvertog kollegiets befattning, skulle inrättas
och denna blef generalsjömilis-kontoret, som fick sin instruktion den 5
Maj 1791. Detta kontor, som bestod af statssekreteraren för sjöärendena och
två öfverkommissarie!’, skulle bestyra åtskilliga delar af de göromål, som tillhört
amiralitets-kollegiet, men att dessa delar blefvo ganska många visar instruktionen,
och tlere blefvo de 1VS år derefter, då alla ärenden, som dittills
bort till generalamirals-embetet, lades under generalsjömilis-kontoret. Detta
bar sig dock icke i längden, utan eu del måste läggas på lokalmyndigheterna
och derför utvidgades militär- och varfsamiralernes både ansvar och makt,
hvarförutan ett ständigt generalintendents-embete vid örlogsflotta!) inrättades,
med ungefär samma verkniugsomfång, i afseende på det ekonomiska, som Förvaltningen
af sjöärendena nu eger, och stadgades dessutom vid Indika tillfällen
nämnde flottans tre högste embetsman skulle sammanträda till gemensamma
öfverläggningar och beslut. Detta ärendenas skick varade dock icke länge, tv
1794 inrättades storamirals-embetet i Karlskrona, hvartill, bland annat, såsom
skäl uppgafs, att de befälsmetoder, som i anseende till flottans aflägsenhet från
hufvudstaden, dittills varit följda vid utöfningeu icke befrämjat ändamålet, och
några månader sednare inrättades storamirals-embetet vid arméens flotta. Begge
dessa embeten ställdes under H. K. H. storamiralens chefskap, och förenade i sig ali
den omsorg för flottan, som förut ålegat amiralitets-kollegiet, förste amirals, varfsamirals-
och generalintendents-embetena samt generalsjömilis-kontoret, och i afseende
på arméens flotta jemväl det bestyr krigskollegiet med den samma käft.
Storamiralsembetets tillvaro var kort, ty när Konungen blef myndig, gillade han
icke institutionen. Först förvandlades således storamiralsembetena till eu komité
till förvaltande af manande embeten och sedan till en komité till förvaltande
af örlogsfiottans ärender, samt en dylik för arméens flotta, med säte,
den förra i Karlskrona och den sednare i Stockholm. Den sistnämnde förändringen
skedde på försök och uppå förekomne skäl. Resultaten af försöket
lära dock icke utfallit efter önskan, tv efter några år insågos åter olägenheterna
af örlogsfiottans styrelseverks aflägsenhet från hufvudstaden. Då ställdes
begge flottorna under eu gemensam styrelse, Rom skulle hafva sitt säte i Stockholm,
hvilket ansågs böra medföra betydliga fördelar genom en mera oafbruten och jemn
ärendenas gång. Denna gemensamma styrelse, som 1803 inrättades, blef Förvaltningen
af sjöärendena, hvilken enligt 1 § af den under den 23 Mars samma är utfärdade
nådiga Instruktion uppdrogs “öfverinseende, direktion och kontroll af specielia
“förvaltningen vid alla stationer, der Kougl. Maj:ts och rikets flottor, eskadrar

“och eskaderdivisiouer nu äro, eller framdeles blifva förlagde, omsorgen för de“ras
tjenstbarhet, vidmakthållande, förseende och bemannande, samt möjligaste
“förbättring: äfvenledes i afseende på alla dertill erforderliga byggnader, in -“rättningar och tillhörigheter af alla slag; derjemte en mera speciel uppsigt
“öfver flottornas sjömilis och båtsmanshåll, öfverstyrelse!! af hela lots- och båk“inrättningen,
inseende öfver sjökarteverket, äfvenledes öfver dykerikompaiiiet,
“och för öfrigt allt hvad till sjöförsvarsverket i det hela samt dertill hörande
“anstalter hänföras kan.“ Alla dessa mångfaldiga åligganden innefattade hvad
amiralitets-kollegiet i afseende på örlogsflotta» och krigskollegiet i afseende på
arméens flotta i fordna tider haft att bestyra, och embetsverket, hvari generaladjutanten
för flottorna hade säte, när hans öfriga göromål det tilläte, tillädes
lika anseende och värdighet med rikets kollegier och de rättigheter som ainiralitets-kollegium
fordom egt. Men detta embetsverks verkningskrets inskränktes
och förändrades efter hand, först genom generaladjutantens befrielse från
deltagande i dess göromål och derigenom att uti Kong], Brefvet den 17 Maj
1805 förklarades det Förvaltningen blott i ekonomiskt afseende utöfvade öfverstyrelsen
öfver örlogsflotta^ men befälhafvande amiralen i militäriskt och sedan
uti den förnyade nådiga Instruktion, som efter örlogs- och arméens flottors
sammanslagning, under deri 9 November 1824 utfärdades och hvarigenom
bestämdes i 1 § att Förvaltningen “uppdrages den administrativa styrelsen och
“vården öfver allt hvad som angår rikets försvar till sjös, samt dess vidmakthållande
och förkofran", hvilket i de följande §§ närmare utvecklades, och,
enligt 8 § var Förvaltningens chef Kong], Maj:t ansvarig, att försvarsverket bragtes
i fullkomligt stånd, hvilket ansvar d >ck sedan öfverflyttades på hela Förvaltningen
genom Kongl. Brefvet den 14 April 1837. Emedlertid både 1827
storamiralsembetet blifvit upplifvadt och öfverstyrelsen öfver flottan uppdragen
storamiralen, som utöfvade densamma uti tre afdelningar, af hvilka den första
behandlade hvad som rörde personalen och det egentligen militära, den andra
utgjordes af Förvaltningen af sjöärendena och den tredje omfattade det mekaniska.
Såsom en följd af departemental-styrelsens införande 1840 upplöstes
storamiral embetet, hvarefter Förvaltningen fick ny instruktion. Denna, gifven
den 15 Januari 1841, stadgar i 1 §: att Förvaltningen “utöfva!’ den ekonomiska
“styrelsen och vården öfver allt hvad som angår rikets försvar till sjös samt
“dess vidmakthållande och förkofran"; men i de följande §§ ne ålägges Förvaltningen
många andra göromål, än dem, som kunna hänföras til), ekonomien,
äfven om man tager detta ord i den mest vidsträckta bemärkelse. Till Chefen
för det nya Sjöförsvars-departementet ställdes Förvaltningen dock i det förhållande,
att nämnde chef egde, enligt 19 §, att från Förvaltningen “infordra
de upplysningar, förslag och kalkyler, som han finner nödvändiga"; och uti
Kong!. Cirkuläret den 1 April 1845 förklarades att chefsbefattningen vid flottan.

i hvad reglementet för styrelsen och ekonomien vid stationerna derom föreskrifver,
tillkommer Chefen för Sjöförsvars departementet i denna dess egenskap
och såsom tillika föredragande i kommandoärenden för flottan.

Nära 200 år existerade kollegierna utan att fråga väckts om deras indragning;
det var först efter Finlands förlust 1809, som denna fråga kom å
bane, då föranledd af en nödvändig ansedd besparing i förvaltningskostnaden.
Uti nådig proposition af den 5 Juli samma år uppdrogs Stats-Utskottet att
föreslå de besparingav, hvilka genom en förändrad arbetsmetod kunde vinnas;
men vid riksdagen vann denna fråga ingen annan handläggning, än att Rikets
Ständer uti underdånig skrifvelse af den 3 Januari 1810 begärde att en komité
för ämnets undersökande måtte nedsättas och enskilde uppmuntras med löfte
om belöning att med förslag inkomma. Under den 4 Oktober 1811 förordnades
komitén, bestående, under H. Ex. Utrikes Statsministerns ordförandeskap,‘af
presidenten och en ledamot från hvarje kollegium; men denna komité farin det
då varande skicket godt och någon hufvudsaklig förändring icke behöflig, på
sätt komiténs betänkande den 31 Mars 1812 visar.

Ständerna vid sistnämnda riksdag funno sig icke öfvertygade af detta betänkande,
utan begärde eu särskild komité, för hvilken de anslogo nödiga medel
och samma begäran förnyades af Rikets Ständer vid 1815 års riksdag,
hvaraf följden blef att Kongl. Maj:t under den 24 Januari 1816 i nåder uppdrog
åt öfverdirektören S. Rönbeck att företaga förberedande undersökningar
till ämnets fullständiga utredande. Hvad Förvaltningen af sjöärendena särskilt
vidkommer, så hade generalamiralen grefve Puke och konteramiralen
Wirsén, som af Kongl. Maj:t erhållit nådig befallning att yttra sig i fråga öm
sjöförsvarets ordnande, redan 1811 tillstyrkt en förändring med detta embetsverk.
Puke ville hafva öfverstyrelsen återförlagd till Karlskrona och stationschefernes
makt förökad, hvaremot Wirsén förordade styrelsens uppdragande åt
en enda person såsom chef för ett sjöministerium, deladt i två byråer, eu militär
och eu civil, ett förslag, som Puke i ett sednare yttrande af 1814 äfven
delade, men detta förslag ledde ej till någon förändring. Uti den komité, som
år 1817 var nedsatt till sjöförsvarets ordnande, anfördes bland annat, att Kongl,
Maj:t för en förändring med öfverstyrelsen angifvit grunden genom det
nådiga beslut, att ledningen af samtliga till sjöförsvaret på det hela hörande
ärender, så väl de militära, som de administrativa, skulle vara koncentrerad i
en enda embetsman^ hand, som omedelbarligen under Kongl. Maj:t och näst
H. K. H. Kronprinsen, såsom generalissimus, förde befälet öfver rikets flotta.
På denna grund, som, enligt nämnde komités öfvertygelse, var den råtta, byggdes
det förslag till Instruktion för öfverstyrelsen, som komitén då afgaf''. Komiterade
ans&go dock den kollegiala formen ej stå fullkomligen och väl tillsammans
med denna grundsats, och föreslogo derföre att beslutande rätten i

•öfverstyrelse,n skulle ligga hos befälhafvare», utom i vissa enskilda rätten egent
•ligen rörande mål, att öfverstyrelsen ej skulle sysselsättas med annat än det
störa hela, utan styrelsen vid stationerna lenrnas sta tion sbefälhafvarn e, som i
sina dispositioner icke borde trädas för nära med många föreskrifter i detaljerna,
in. m.

Emellertid hade under riksdagen 1817 Rikets Ständer utsett ett särskilt
Utskott, som fått sig uppdraget art behandla frågan om eu förbättrad arbetsmetod
och i sammanhang dermed om öfverflödiga tjensters indragning. Utskottets
betänkande^ si den 6 Maj och den 17 Juli 1818 innehålla, bland andi.
a åsigter, den att, vid införande af en ny sakernas ordning, kollegiala styrelseformen
icke vore lämplig alt bibehålla: att alla rättsfrågor borde skilias
från Me förvaltande verken; att en ministerstyrelse närmast instämde med ändamålet,
samt att en revision af de ekonomiska författningarna vore nödvän■
dig. Uti underdånig skrifvelse af den 2 Juli 1818 anhöllo Rikets Ständer åter
om .tillförordnande af eu komité till målets behandlande, och en sådan tillsat.
tes äfven under den 2 Februari 1819, hvarförutan tvenne andra komitéer voro
-förordnade, nemligen en lagkomité och eu komité till de ekonomiska författningarnes
öfverseende. Dessa tre komitéer fingo den 21 Maj samma år Konungens
nådiga befallning att sammanträda för att Öfverlägga, bland annat, om
rättsfrågornas afskiljande från de förvaltande verken, och de afgåfvo deröfver
underdånigt betänkande den 6 April 1820. Kong!. Maj:t förklarade sig väl
icke vilja härom fatta nådigt beslut, innan Rikets Ständer blifvit hörde, men
uppdrog komiterade att fortsätta sina arbeten och dervid tillämpa de af korni.
terade i sistnämnde afseende föreslagna grunder. Betänkande om styrelseverkens
reorganisation afgafs den 29 Juni 1822 och deraf inhemtas, atfkomiterade
ansett, sig icke böra tillstyrka eu ministerstyrelse i ordets egentliga bemäikelse,
men deremot, att i spetsen för hvarje gren af förvaltningen måtte
sättas den embetsman, hvilken hade öfversigt af alla dess förvaltning tillhörande
ärender, med skyldighet att föreslå de åtgärder, som för rikets allmänna
nytta bolde vidtagas, att vaka öfver administrationens gång inom dess departement
och underlydande verk, att ansvara för verkställigheten af Konungens
bud och författningarnes efterlefnad, samt att derför, när-som helst, kunna göra
Konungen iedo: att domaremakten i hvarjehanda rättsfrågor, äfvensom befattningarna
med näringarne skiljas från kollegierna; att ingen förvaltning af
penningar eller fou åder skulle läggas i händerna på Departementscheferne ooh
att kollegierna för denna befattning bolde bibehållas m. ro. Från komjténs
åsigter voro två af dess ledamöter, nemligen presidenten friherre Löfvensköld
och Kanslirådet von Hartmansdorff af skiljaktig mening. Den förre ville icke
hafva någon förändring med Statsråden och Statssekreterarne, men i stället för
kollegierna? föreslog häri fyra Koiigl. förvaltningar, nemligen eu för religions -

hälso- och fattigvård, en för krigs- och en för sjöärende!'' samt en fjeide föi
rikets allmänna hushållning, och skulle hvarje förvaltning fördelas i särskilda
departementer, samt de tre första förvaltningarue hafva hvar sin chef, men den
fjerde, fördelad i två hufvudafdelningår, nemligen a) för Kainmarverket och
näringarne och b) för finanserna, hafva två chefer, samt slutligen att den kollegiala
formen i dessa förvaltningar icke skulle finnas, utan cheieu ega beslutande
rätt och ledamöterna blott vara rådgifvare. Kanslirådet von Hartmansdorffs
förslag var att ministerstyrelse blott till en del borde ega lum, samt
att kollegierna i dess varande form borde bibehållas. Hvad Förvaltningen af
sjöärendena speciel! beträffar, föreslog komité» att densamma fortfarande skulle vala
flottans öfverstyrelse. Alla dessa förslag öfverlemnade Kongl. Maj:t till Rikets
Ständer medelst nådig skrifvelse af den 24 Mars 1823, för att i ämnet inhemta
deras underdåniga tankar, innan afgörande beslut fattades, och föreslog Kongl.
Maj:t att Rikets Ständer för ämnets behandling ville tillsätta ett särskild! Utskott.
Detta utsågs och afgaf den 25 Augusti samma år sitt utlåtande, innehållande
förslag, att Statsråden skulle blifva föredragande; att de skulle öfvervara
hvarandras föredragningar; att kollegiernas presidenter, med geneialmajors
värdighet, skulle vara förvaltningschefer, d. ä. föredragande Statsrådet
underordnade; att desse chefer egde, när de så för godt funno, att bevista
kollegiernas ölverläggningar och taga kännedom af deras protokoll; att bestämma
hvilka mål, som företrädesvis borde i underordnade embetsverk handläggas
; att vid militärdepartementen föredragande statsrådet äfven borde föredraga
kommandomål; att laudt- och sjöförsvars-krigsärendena måtte erhålla hvar sin
chef och hela Statsförvaltningen innefatta sju hufvudgrenar med hvar sin chef
och hvar sin underlydande expedition, utom det att de begge krigs-depaitementen
skulle hafva hvar sin kommandoexpedition m. ni. Hvad angick kollegialstyrelsen,
så föreslog Utskottet dess bibehållande med någia jemkningar
samt under förvaltningschefernes öfverinseende och kontroll, och i öfrigt ansågs
att allmänna beredningen kunde indragas, men Statsrådsberedningen förfara,
samt att föredragande hos Kongl. Maj:t skulle kontrasignera expeditionerne
in. in. För flottans öfverstyrelse upptog Utskottet den gamla benämningen af
Amiralitetskollegium.

Utskottets utlåtande öfverlemnades af Rikets Ständer uti underdånig
skrifvelse af den 22 December 1823 till Kongl. Maj:t med underdånig anhållan,
att Kongl. Maj:t måtte täckas till verkställighet befordra de delar af förslaget,
Kongl. Maj:t fann leda till styrelsens förenkling och till inskränkning i
embetsmännens antal. Frågan om grundlagsförändringar för införande af en
ministerstyrelse antogs att hvila till nästa riksdag; men då, nemligen vid 1828
—1830 årens riksdag^ förkastades den, hvaraf följden blef att förslaget om kollegiernas
förändring äfven förföll. Så mycket uträttades dock, att fiåa sty -

pelseverken skiljdes domsrätten i flera mål och öfverflytta des till allmänna
domstoiarne, enligt Kongl. Förordningen den IT April 1828.

Vid 1834—1835 årens riksdag upptog Konstitutions-Utskottet åter, med
någon jemkning, frågan om statsrådets förändrade organisation och ett förslag,
åsyftande grundlagsförändringar i denna syftning, antogs af Rikets Ständer till
hyflande, samt godkändes af 1.840—1841 årens Ständer den 4 Mars och af
Konungen deri 16 Maj 1<840.

I sammanhang med frågan om departementalstyrelse diskuterades frågan
om förändring af den kollegiala formen, både vid 1834—1835 och 1840—
1841 årens'' riksdagar, hvaraf följden blef att i grundlagarne, der kollegierna
voro nämnde, vid sistnämnde riksdag infördes orden “eller de i dessas ställe
inrättade verk“.

Vid 1844—1845 årens riksdag förklarade Kongl. Maj:t sig vilja egna
sin omsorg, bland annat, åt den inre styrelsens förenkling, och vid samma
riksdag väcktes i Bondeståndet motion om kollegiernas förvandling till byråer
eller kontor under Statsdepartementen, och allmänna besvärs- och ekonomiutskottet
föreslog i utlåtande den 29 Oktober förstnämnde år att Rikets Ständer
måtte hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla, det samtliga de administrativa
verken måtte förändras till byråer eller afdelningar under Stadsdepartementen;
men Utskottets hemställan afslogs af Ständerna. En särskild i
Borgareståndet vid samma riksdag väckt motion om Förvaltningens af sjöärendena
indragning och dess göromåls öfverflyttande till Sjöförsvarsdepartementet,
med biträde af den kamrer, kassör och kammarskrifvare, som funnos
i Förvaltningen, ansågs icke föranleda till någon Rikets Ständers åtgärd.

Vid 1856—1858 årens riksdag kom frågan om kollegiernas förändring,
åter under öfverläggning och uti underdånig skrifvelse af den 25 April 1857
auhöllo Rikets Ständer i underdånighet att Kong!. Maj:t täcktes förordna eu
komité af sakkunniga personer, för att afgifva yttrande och förslag, huruvida
och på hvad sätt en sådan förändring uti styrelseverkens och förvaltningsmyndigheternas
organisation skulle kunna åstadkommas, som i öfverensstämmelse
med de grunder, hvarpå departementalstyrelsen hvilar beredde en dylik organisations
närmare samband med Statsdepartementen, äfvensom möjligaste enkelhet
i ärendenas behandling, i förening med nödig säkerhet. I sammanhang
med denna underdåniga anhållan uppgåfvo Rikets Ständer bland annat att,
för så vidt fråga kunde blifva om en förändring, åsyftande att införa eu uti
åtskilliga andra länder bruklig så kallad ministerstyrelse, hvarigenom förvaltningsärendena
blefvo afgjorda af departementscheferne och departementen således
Organiserades med byråer, endast för ärendenas beredande, eu dylik förändring
hvarken vore öfverensstämmande med våra grundlagar, eller i öfrigt
förenlig med den säkerhet, att ärendena behörigen handläggas, som är afsedd

derigenom att denna handläggning är Öiverlemuad åt embete och tjensteman
hvilka, sjelfständigt verkande, , äro för sina åtgärder i laga ordning ansvariga,,
samt att dylik organisation ock skulle möta ett väsendtligt hinder uti ätendenas
mängd, samt olämpligheten afart åt departementscheferne'' öfverlemna eu
vidsträckt med redovisnings- och ansvarsskyldighet förenad medelsforvaltmng
hvaremot1 Rikets Ständer ansågo ändamålet kunna vinnas derigenom att de
behöflig» förvaltningsverken, måhända med ett eller annat undantag;-.såsomsär-''
skilda afdelningar förenades med departementen under Departementschefernes •
högsta chefskap och5 inseende: att behandlingen af dithörande ärenden och rättigheten
att derutinnan besluta, likväl då borde, under behörig ansvarsskyldighet
tillhöra der anställde embets- och tjensteman, antingen kollektivt, der ärendenas
vigt och beskaffenhet funnes böra dertill föranleda, eller, då fråga endast
vore om verkställighetsåtgärder eller mindre vigtiga ärenden, af vederbörande
afdelningschefer, allt efter hvad vid uppgörande af förslag till den nya erga uisationen

kundo finn as lämpligast in. m. . •

Närmaste följden af denna underdåniga anhållan var att Kongl. Maj.t

i nåder förordnade eu komité till upptagande af frågan om styrelse- och förvaltningsverkens
omorganisation, och denna komité föreslog i underdånigt betänkande
af den 26 Maj 1859 flera åtgärder bland hvilka följande speciel t rörde;
flottan och dess styrelse, nemligen: att sjökartekoutoret skulle ställas omedelbart
under Chefen för Sjöförsvarsdepartementet; att sekundchefen för konstruktionskåren
skulle upphöra att vara ledamot i Förvaltningen af sjöärendena ochhans
verksamhet följaktligen tagas i anspråk på den plats, hvarest Kong.
Mai-t finner honom mest nyttig och behöflig; att lots och fynngsväsendet ställes
under eu särskild styrelse cell flere af de Förvaltningen nu åliggande göromål
öfverflyttas dels på andra kollegiala verk, dels på stationsbefalet, samt Föivaltningen
efter detta afskiljande, upphöra att vara ett ^kollegium; »»vilka
förslag dock till större delen afstyrktes af Förvaltningen af sjöärendena i dess

underdåniga yttrande af den 3 Oktober 1859.

Slutligen har såväl vid innevarande 18b< som 1868 årens riksdag^
motion biifvit vackt om de centrala, ämbetsverkens ombildning, hvilken motion
föranledt en underdånig skrifvelse i ämnet till Kong!. Maj:t,

’ Då nu Kongl Maj:t i nåder anbefallt den för organisation af flottans
ekonomiska ärende!- nedsatta komité att yttra sig dels i hvithet förhållande1
stationsbefalet bör stå till den ekonomiska öfverstyrelsen, dels huruvida någon
och i sådant fall hvilken de! af dennes förvaltningsbestyr bör öfverflyttas till
stationsbefalet och Indika förändringar i öfverstyrelsens organisation skola deraf;
föranledas, följer deraf otvunget, att frågan i sin helhet ånyo måste komma

under öfvervägande. Flera alternativa förslag huru eu öfverstyrelse för. sjo val)

nöt

vapnet rätteligen bör vara organiserad, hafva inom komitén varit under öfvervägande,
men af dessa hafva undertecknade slutligen endast fästat sig vid ett,
nemligen inrättande af eu blott ekonomisk styrelse, med frånskiljande af allt
hvad som icke är af ekonomisk natur. Det militära och tekniska, som nu tillhör
Förvaltningen, skulle således på annat ställe behandlas, och detta ställe synes
lämpligast kunna blifva i särskilda under Chefen för Sjöförsvarsdepartementet
direkte lydande kontor, afdelningar eller byråer, huru man må kalla dem. De
militära ärendena, de nemligen, som icke tillhöra kommandoexpeditionens handläggning,
skulle då från stationerna direkte ingå till Departementschefen och
öfverlemnas till beredning af det kontor, till hvilket de hörde. Departementschefen
egde i alla fall alltid tillfälle att, der han fann så nödigt, låta vederbörande
stationsreglements-komité i ämnet sig yttra, och på detta sätt komrno
tillräckliga upplysningar i dessa frågor aldrig att saknas. Hvad som körer
till kommandoexpeditionen synes tydligen af regeringsformens 15 §. jemförd
med Ivongl. cirkuläret den 19 Juni 1810, och om dessa mål är således nu ej
fråga, utan endast om de ärender, som, enligt instruktion, nu handläggas af
Förvaltningens militära ledamöter samt cheferne för mariningeniör-, lots- och
sjökartekontoren. För dessa måls beredning under Departementschefens inseende
skulle, efter vår uppfattning af sättet för eu ordnad öfverstyrelses verksamhet,
finnas:

Ett militärkontor, som behandlar frågor om vapen, tackling, rustning

m. in.;

Ett ingeniörkontor, som handlägger frågor om fartygcerter, ångmaskiner,
fartygs- och husbyggnad m. in.;

Ett lotskontor för alla de ärender, som röra lots- och fyringsväsendet;

samt

Ett sjökartekontor med verksamhet i allt hvad som rörer sjömätningar och
sjökarteverket.

Dessa kontor skulle hafva hvar sin chef, som för sina göromål ansvarade
inför Chefen för Sjöförsvarsdepartementet och, efter sådana kontors inrättning,
återstod endast den ekonomiska delen, och denna skulle blifva föremål för behandling
af ett särskildt kontor, hvilket vi ansett böra benämnas Generalintendentskontor.

Utom de här ofvaiinämnde kontor föreslås eu särskild afdelning, tillhörande
alla kontoren gemensamt, nemligen, marinbiblioteket, antingen under en

dertill särskilt kommenderad persons tillsyn eller i sammanhang med något
af kontoren. Nu ega Förvaltningen af sjöärendena, konstruktions- och lotssamt
''sjöakartekontoren hvartdera sin boksamling i sjövetenskapliga ämnen, men
genom dessas sammanförande till ett enda bibliotek, på sätt vid andra länders
mariner eger rum, skulle den fördel vinnas, att samlingen blefve fullständigare,
mera känd och mera tillgänglig för det kontor eller den embetsman, som behcfde
begagna någon del deraf, samt i ekonomiskt afseende, att ej mera än ett
exemplar af hvarje verk beböfde anskaffas, äfvensom att utländska sjömilitära
tidningar och tidskrifter voro tillgängliga för alla kontoren, äfvensom för officerare
och embetsman i allmänhet inom vapnet, och är det äfven antagligt att
en så beskaffad boksamling skulle vinna en måhända icke obetydlig tillökning
genom gåfvor af in- och utländska författares äldre och nyare arbeten.

De göromål, som skulle komma att åligga nvardtdera af de särskilda
kontoren, innefattas i bilagde förslag till instruktion, för hvilket förslag särskilda
motiver äfven finnas bilagde.

För de under Sjöförsvarsdepartementet lydande kontor föreslå vi aflöning
enligt bilagde stat. Den nuvarande staten för Förvaltningen af sjöären -

dena upptager en summa af.........R:dr 35,530: —

hvartill kommer en revisorslön, upptagen å lotsstaten, . . 2,200: — 37,730

hvaremot den föreslagna staten slutar sig med 30,500,

af hvilken summa vi anse af sjövapnets anslag böra utgå.....16,250

så att skilnaden utgör R:dr..............21,480

Då göromålen för generalintendentskontoret och vaktbetjeningen till mer
än hälften komma att bestå af sådana, som egentligen tillhöra lots- och fyringsväsendet,
anse vi nämnde kontors tjenstemäns äfvensom vaktbetjeningens
aflöning böra till hälften utgå af anslaget på femte hufvudtiteln “för handeln“,
hvarigenom den nämnda skilnaden 21,480 R:dr kan anses som eu besparing
för det egentliga sjövapnet.

Korniterades pluralitet har bland räkenskapskontorets åligganden upptagit
behandlingen af frågor, tillhörande båtsmanshållet och pensionsväsendet,
samt uppgörande af förslag i alfabetisk ordning öfver hufvudsakliga förrådsbehållningarne
vid stationerna, men vi kunna icke tillstyrka, att dessa bestyr
åläggas nämnda kontor. Frågor om båtsmanshållet tillhöra, enligt sin natur,
stationerna, der den speciella kontrollen öfver manskapet hålles, och vi kunna
icke inse denna kontroll i något fall böra åläggas räkeuskapskontoret. Frågor
om pensionsväsendet hafva icke tillhört och kunna, efter vår åsigt, aldrig komma
att tillhöra någon annan myndighet än direktionen öfver amiralitets-krigsmanskassan.
Förteckningar öfver förrådsbehållningarne uppgöras vid stationerna
och kunna icke uppgöras i räkeuskapskontoret, som om dem icke har

någon annan kännedom än hvad som från stationerna meddelas. Vidare har
samma pluralitet föreslagit,|att revisorn och bokhållaren i räkenskapskontoret
må utnämnas af Kong! Maj:t samt kainmarskrifvaren af Chefen för Sjöförsvarsdepartementet,
efter förslag af byråchefen äfvensom kassören förordnas tillsvidare,
och afskedas af Chefen för Sjöförsvarsdepartementet, efter förslag af byråchefen.
Intetdera af dessa förslag kunna vi biträda. Att besvära Kongl. Maj:t med tillsättande
af tjenstemannapersonalen anse vi icke lämpligt, likasom icke heller
att kontoret betages rättigheten att antaga kammarskrifvaren, och hvad kassören
beträffar, så vill det synas som han hädanefter såsom hittills bör innehafva
Kongl. Maj:ts nådiga fullmakt.

Hufvudboken.

Komiterades pluralitets yttrande, att emot det af aflidne kamererare!!
Spongberg upprättade förslag till hufvudbok icke något är att erinra, kunna vi
icke obetingadt biträda. Det nu gällande hufvudboksformuläret för stationerna
är egentligen ingenting annat, än en på titlar omskrifven kassaräkning, med
tillägg af en eller annan obetydlig fordran eller skuld, som under årets lopp
ej kunnaty afliqvideras.

Vi hafva derför uppgjort och få härhos öfverlemna det förslag till hufvudbok
för femte hufvudtiteln, som vi ansett lämpligt, erinrande dervid att vår
tanke är, det icke mer än en hufvudbok för hela hufvudtiteln bör finnas, samt
att vi hålla före det en hufvudbok för hvarje station är öfverflödig.

Denna 5:te hufvudtitelns hufvudbok borde, efter vårt förmenande, uppgöras
af intendenten i general-intendentskontoret, på grund af stationernas
kassaräkningar och afgifvande liqvider. På detta sätt skulle ock betydlig
tid vinnas, emedan general-intendentskontoret ej behöfde afvakta de först vid
stationerna upprättade hufvudböcker, utan genast efter de granskade kassaräkningarnes
insändande vore i tillfälle att påbörja hufvudbokens uppgörande och
afslutande.

Stockholm den 15 Juni 1868.

S. W. GYNTHER.

C. J. Hubendick,

G, C. Witt.

Förslag till stat för de under Kong!. Sjöförsvarsdepartementet
lydande kontor.

	Af anslaget	Af anslaget
	för sjö		för lots	Summa.
	vapnet. i	verket
Militärkontoret.
1 Chef, officer af sjövapnet, arvode.......	1,200				1,200
1 Adjutant d:o „ .......	600	—	—	—	600	—
1 Bibliotekarie d:o ,, .......	300	—	—	--	300	—
= 2,100.
Ingeniörkofitoret.
Aflöningen uppförd å mariningeniörstaten.
Lotskontoret.
Aflöningen utgår af anslaget för lots och fyrings-
verken.
Sjökartelcontoret.
Aflöningen utgår af Handels- och sjöfartsfonden.		i ''
Generalintendentskontoret.
1 Generalintendent . . . -.......arvode	1,000	_	1,000	_	2,000	_
1 Öfverintendent................lön	2,250	—	2.250	—	4,500	—
I Sekreterare och notarie ..........,.	1,750	—	1,750	—	3,500	—
1 Kegistrator och aktuarie..........„	1,250	—	1,250	—	2,500	—
1 Advokatfiskal .............. arvode	250	—	250	—	500	—
Transport	8,600	—	6,500	—	15,100	—

		Af anslaget	Af anslaget
		för sjö		för lots		Summa.
		vapnet.	verket.
	Transport	8,600	—	6,500	—	15,100	—
1 Kanslist .........• •		600	—	600	—	1,200	—
1 Intendent.........•		1,750	—	1,750	—	3,500	—
1 Kassör.............		1,500	—	1,500	—	3,000	—
1 Kammarförvandt och revisor .		1,250	—	1,250	—	2,500	—
1 Bokhållare ..........		1,250	—	1,250	—	2,500	—
1 Kammarskrifvare.......		600	—	600	—	1,200	--
= 2(5,900.
Vaktb otjenlig.
1 Vaktmästare .i.......		300		300	_	600	_
1 d:o .........		250	_	250	—	500	—
= 1,100.
Gratifikationer.
Till extra ordinarie tjensteman	och vaktbetjente	200	—	200		400	—
	Summa	16,300		114,200		30,500	—

Underdånigt förslag till stat för civile embets- och
tjensteman vid Kong!. Flottans station i Karlskrona.

i / _ 1 Öfverintendent...........................	Löner och arvoden. 4,500
1 Sekreterare hos stationsbefälhafvaren..............	2,800	—
1 Registrator hos dio ..............	1,600
1 Kanslist hos clio .............	800	—
1 Auditör...............................	2,500	—
1 Vice auditör och kanslist........ ............	800	—
Kammar kontoret.
1 Intendent ..............................	3,300	—
1 Kammarförvandt..........................	2,500	—
1 Kassakontrollör...........................	2,200	—
1 Revisor ...............................	2,200	—
1 Kammarskrifvare..........................	800	—
2 d:o .............-......-.....	1,600	—
1 Regementsskrifvare för båtsmän, skeppsgossar in. m.......	2,200	—
1 Kammarskrifvare till biträde...................	800	—
1 Regementsskrifvare vid marinregementet, matroskåren och handt-	2,200	—
1 Kammarskrifvare till biträde...................	800	—
1 Sjukhusförrådsförvaltare......................	2,000	—
1 Kassör...............................	3,000	—
1 Kammarskrifvare till biträde...................	800	—
1 Proviantmästare..........................	1,000	—
1 Kammarskrifvare till biträde...................	800	—
Skrifvarhjelp . ............................	500
Transport	39,700	l-

•	Löner och
	arvoden.
Transport	39,700	—
Varf s-kontor et.
1 Intendent .........	b,300
1 Kammarförvandt.........	2,500	_
1 Revisor.............	2,200	_
i Expeditions-bokhållare........	1,600	_
1 Kammarskrifvare........	800
1 d:o .........	800	_
1 Materialförvaltare..........	2.200
2 Kammarskrifvare till biträde å 800 ....	1.600
1 Inventarieförvaltare ........	2*200
1 Kammarskrifvare till biträde........	800
1 Artilleriförvaltare............	2,200
1 Kammarskrifvare till biträde.........	800
1 Virkes- och bekläduadsförvaltare.......	2.200
L Kammarskrifvare till biträde........	800
1 Väbel...................	600	_
1 Vaktmästare vid kansliet.........	500
1 d:o vid kammar-kontoret......	400
1 d:o vid varfs-kontoret.........	400	.
Arvode till den person, som bestrider advokatfiskals-göromålen	800	__
D:o såsom lönetillökning till de 8 äldste kammarskrifvarne
och kanslisterne ä 400 R:dr.......	3,200	—
Summa	69,600	—

Beräkning,

Löner och
arvoden.

Nu beslås enligt stat . . . .
samt af besparingarne för
och för 1 kammarskrifvare

1 virkesförvaltare .
honom till biträde

Suin ma

71,000	_^
2,000	—
800	—
73,800	—

Tillkommer:

1 Kassakontrollör (ny tjenst)..............

Arvode till den som bestrider advokatfiskals-tjensten

Löneförbättring för

77
77
77
77
77
77
77
V
77
77
77
77
77

300

500

Sekreterare . .

Intendenter ä

Auditör......

Kassör......

Kärn m a rfö rvandter

Revisorer ä 400 ......''.....

Förvaltare å 200 ............

Regementsskrifvare å 400 .......

Sjukhusförvaltare............

Expeditions-bokhållare.........

1 Registrator ................

8 Kammarskrifvare och kanslister å 400.

1 Väbel ....................

3 Vaktmästare å 100...........

Summa

Då härifrån afdragas följande till indragning föreslagna belopp:

1 Sjömiliskommissarie.................. 3,000: —

1 Sekreterarehos varfschefen.............. 2,500 —•

Transport

5,500:

2,200

800

300

600

500

1,000

800

400

100

3.200

100

300

87,000|-

Transport

1 Advokatfiskal................

1 Kammarförvandt..............

1 Bokhållare................

1 Inspektor hos materialförvaltaren..........

1 d:o vid beklädnadsförrådet..........

1 Kanslist hos varfschefen.............

1 Kammarskrifvare hos sjukhusförvaltaren
Skrifvarehjelp hos 2 regementsskrifvare å 500 ....
d:o hos Inventarieförvaltaren att indragas
när alla de äldre till slopning bestämda eller redan
slopade fartygs inventarier blifvit aflevererade
Skillnaden emellan nu bestådd och föreslagen lön för
kanslisten vid krigsrätten............

1 Vaktmästarelön ..............

2 kammardrängar ä 300 ..........

5,500

2,000

1,200

800

1.000

500:

200:

400

600

Löner och
arvoden.

87,000

så uppkommer den föreslagna statens Summa!

17,400 -69,600 ■

Underdånigt

tjensteman

förslag till stat för civile embcts- och
vid Kongl. Skärgårds-Artilleriets station
i Stockholm.

1 Öfverinterulent, tillika intendent i kammaikontoiet.......	Löner och arvoden. 4,500
1 Sekreterare hos Stationsbefälhafvaren..............	2,800
	800	—
	2,500	—
	2,500	—
	2,200	—
	2,200	—
	2,200	—
	2,200	—
	800	—
	3,200	—
	500	—
	500	—
	400	—
Arvode till den person, som bestrider auditörsgöromålen.....	500	—
d:o för advokatfiskalsgöromålen . . , . ...........	500	—
d.o såsom lönetillökning åt de 3 äldste i kammaiskiilvaie-	1,200	—
Summa	29,5001—

Beräkning.

			Löner och
			arvoden.
Nu bestås enligt stat...............			27,450
samt af besparingarne : skrifvarehjelp för beklädnadsförvaltaren	500	—
	Summa	27,950	—
Tillkommer:
Skillnaden emellan öfverintendentslönen och den	som varit	be-
stådd för kontorschefen.............			1,500	—
Lönetillökning för Sekreteraren..........			,300	—
„ Kammarförvandten ......			500	—
„ „ Kassören............			500	—
„ „ Revisorn............			400	—
,, ,, Regementsskrifvaren.....			400	--
„ „ 2 Förvaltare ä 200 ......			400	—
„ „ Kammarskrifvare och kanslist			1,200	_
„ „ Vaktmästare..........			200	—
Arvode för auditörsgöromålen...........			500	--
„ „ advokatfiskalsgöromålen.......			500	—
	Summa	34,350	—
Då härifrån afdrages:
Besparing genom indragning af:
Beklädnadsförvaltaren...............	. . 2,000	—
dess skrifvarhjelp................	500	—
Bokhållaren.....................	. . 1,200	—
Vice auditörens tillökning.............	. . 200	—
Kanslisten hos varfschefen ............	. . 800	—
Arvode för ringarekammaren...........	. . 150	—	4,850	—
så uppkommer den föreslagna	statens Summa	29,500	-

Underdånigste Utlåtande.

Genom Eders Kong!. Maj:ts Förvaltning af sjöärendena anbefald att afgifva
underdånigt utlåtande öfver de af särskilde komiterade utarbetade förslag
till reglementen för styrelsen, och ekonomien vid sjövapnets stationer får jag
till fullgörande häraf i underdånighet anföra följande:

Dels i anseende till sitt läge och dels genom de betydliga och kostsamma
anläggningar och byggnader af alla slag, hvilka redan finnas i Karlskiona,
eibjudei detta etablissement fördelen af att, för mindre kostnad än någon
annan plats inom landet, kunna så ordnas, att derstädes i krigstid blifver
möjligt att vetkställa reparationer af sådana nutidens krigsfartyg, hvaraf Sveriges
sjöförsvar kan komma att utgöras, äfvensom af med Sverige möjligen allierade
makters krigsfartyg.

Af denna anledning lärer ock fortfarande, så länge Sverge utgör en
sjelfständig stat med eget sjöförsvar. Karlskrona förblifva sjövapnets hufvudetablissement,
hvars skötande och bevakning erfordra större arbets- och försvarskrafter
än sjöförsvarets öfriga etablissementer.

På grund häraf och sedan sjövapnet blifvit deladt i 2:ne särskilda delar
instämmer jag underdånigst i den af komiterade uttalade åsigt, att särskildta
reglementen blifva behöfliga för de 2:ne skiljda vapnen, hvadan ock det
toide tillkomma mig att endast i underdånighet afgifva yttrande om de förslag,
hvilka röra flottans station i Karlskrona.

Här torde böra nämnas, att för korthetens skull i detta underdåniga
utlåtande begagnas ordet “komiterade" i stället för pluraliteten samt ordet “reservanterne"
i stället för minoriteten inom komitéen.

Efter att hafva redogjort för åtskilliga främmande mariners organisation
hvad styrelsen och ekonomien beträffar, uttala komiterade den mening, att
Sverige, i och för administration och redovisning af dess sjövapen, har ett ansenligt
mindre antal embets- och tjensteman, i förhållande till dessa båda sjövapens
betydelse för landets försvar i sin helhet, än hvad förhållandet är vare
sig i grannriket Danmark eller någon annan sjömakt inom Europa. Antagande
denna uppgift välgrundad, anser jag, i olikhet med komiterade, att just af detta
skäl, och såvida icke det allmännas säkerhet i ganska hög grad skall äfventyras,
reduktionen af nuvarande antal utåt embets- och tjenstemän icke af
komiterade bordt föreslås så betydlig för Karlskrona station, som deras betänkande
utvisar, hvadan jag ock i detta afseende skall vid de särskilda detaljerna
åt komiterades förslag i underdånighet framställa mina anmärkningar.
I den mån indragningar af tjenstemän må kunna anses möjlig, blir det dock,
såsom komiterade anmärkt, oundgängligen nödvändigt, att embets- och tjenstemännens
lönevilkor förhöjas utöfver hvad de nu utgöra, såvida fullt skickliga
personer skola kunna förmas att åt de nya trägnare sysslorna egna sig, och
fråga blifver då, huruvida någon besparing för Statsverket ggnom en dylik reduktion
kan uppstå, helst sjelfva reduktionens verkställande alltid kommer att
för en längre tidrymd tynga ganska hårdt på Statsverket, hvarom den sednaste
reduktionen af Eders Kongl. Majrts flottas officerspersonal och nybildandet af

de nuvarande 2:ne särskilda officerskårerna äfvensom den nybildade mariningeniörstaten
gifva ett i min tanke öfvertygande bevis.

Vid besvarandet af frågorna N:ris 1 och 2 hafva komiterade bland annat
anfört, “att om Kronan vid alla förekommande tillfällen skall kunna ingå
i täflan med den enskilde, måste Kronan ega samma resurser som den enskilde;
att för vissa reparationers verkställande erfordras lika fullständiga och
kostsamma anläggningar, som för nytillverkning; att om en anläggning för
tillverkning af ångmaskiner göres i sa liten skala, att icke stöne maskiner än
af 30 effektiva hästkrafter kunna der förfärdigas, så blir den naturliga följden,
att vid reparation af större ångmaskiner derstädes ej kunna åstadkommas sådana
maskindelar, som i anseende till storlek och särskild beskaffenhet behöfva
större verkstadsapparater; att förhållandet blefve likartadt med de större
pjeser och mera storartade sammansättningar, som förekomma å jernfartyg;
samt att tydligen häraf framgår, att man i allmänhet behöfver samma inrättningar
för en betydligare reparation vare sig af jernfartyg eller ångmaskiner
som för deras nybyggnad.“

Jag kan icke annat än fullkomligt instämma uti komiterades anförande
så långt detsamma här blifvit citeradt; men då, enligt min tanke, ordnandet
af ett etablissement för Sveriges flotta hufvudsakligen bör och maste afse de
förhållanden, som inträffa, då denna flotta kan komma att behöfva användas
till landets försvar mot en anfallande fiende, och enär dervid jemväl olyckligtvis
måste antagas, att denna fiende är i afseende på sjökrigsmateriel så öfverlägsen
den svenska flottan, att en betryggad sjökomunikation med andra orter
är mera än hvad man kan påräkna, så synes mig ock deraf såsom en oundviklig
nödvändighet framstå att, helst som Karlskrona saknar jernvägskommunikation
med öfriga delar af landet, etablissementet derstädes, för att kunna i
krigstid uppfylla sin bestämmelse af depot för flottans förrader och lepaiationsplats
för å krigsfartygen erhållna skador, bör i fredstid sa ordnas, att icke
allenast smärre iståndsättningar af all den materiel, hvaraf flottan kan komma
att bestå, utan ock alla reparationer af hvad beskaffenhet de än kunna anses
under krigstid förekomma, vare sig af krigsfartygens skrof eller maskindelar,
derstädes kunna skyndsamt verkställas, helst jag i underdånighet vågar antaga,
att utan egandet af ett dylikt etablissement så väl landets egen sjökrigsmateriel
som ock de med Sverige möjligen allierades krigsfartyg snart nog under
loppet af ett krig skulle blifva till föga nytta, vare sig att flottan dervid vore
afsedd att uppträda sjelfständigt eller att endast agera i förening med öfriga
försvarskrafter.

Uppå dessa och i öfrigt af komiterade framhållna skäl anser jag ock,
i likhet med hvad komiterade yttra, att den i och för flottans användbarhet i
krig oundgängligen nödvändiga utvidgning af jernverkstäder m. m. vid endera

af sjöförsvarets stationer blott bör kunna ifrågakomma i Karlskrona, dels i anseende
till dess alltsedan stadens och etablissementets anläggning ansedda lämplighet
för ändamålet dels ock i anseende till de redan nu derstädes befintliga
talrika och för ett dylikt etablissement alldeles nödvändiga dock- in. fl. anläggningar.
Att likväl denna utvidgning icke bör ifrågakomma så fullständig, att
tillverkning af tjockare eller ens tunnare jernplåtar, ämnesjern och dylika materialier,
hvilka kunna från enskilda verkstäder inom landet erhållas och i förråd
å stationen bevaras, synes ligga i öppen dag och torde således knappast
behöfva anmärkas.

I afseende på de anläggningar och verkstadsbyggnader, hvaraf Karlskrona
varf för närmaste framtiden är i största behof, får jag i underdånighet
hänvisa till de förslager och beräkningar, hvilka blifvit af stationens reglementskomité
uppgjorde och förordade och hvilka jag anser böra komma till ett så
snart utförande, som medelstillgången möjligen kan medgifva.

Att vid nya verkstäders eller andra inrättningars anläggning särdeles
vigt bör fästas deruppå, att dessa, så vidt möjligt är, förläggas nära redan färdiga
dockor och kranar, är en redan länge erkänd sanning; men att de i
Karlskrona nu befintliga verkstäder, förrådshus och embetslokaler äro af så litet
värde, att de inom den närmaste framtiden behöfva ombyggas, vågar jag i underdånighet
betvifla. Äfven om åtskilliga af verkstäderna icke i allo kunna
anses vara fullt tidsenliga, lärer det dock enligt min tanke svårligen kunna
undvikas, att dessa så länge som möjligt genom reparationer och förbättringar
underhållas i brukbarr. skick, då icke antagligt är, att tillräckliga medel till
varfvets totala ombyggnad kunna erhållas; och torde jag i underdånighet i detta
afseende få åberopa hvad dels reglements-komitén vid stationen dels jag i egenskap
af varfschef i afgifna underdåniga yttranden af den 4 Januari 1868 anfört
angående ett af löjtnanten vid skärgårds-artilleriet Frykholm afgifvet förslag
till nya verkstäders in. m. anläggning omkring nya dockorna.

I afseende på den förelagda 3:dje frågan: “Hvilka inskränkningar må
i följd häraf kunna uti stationernas förvaltnings-, arbets- och bevakningspersonal
ega rum; och bör arbetspersonalen till större eller mindre del vara ständig,
samt huru stor dess styrka vid hvardera stationen ?“ hafva koiniterade,
hvad först rörer förvaltningspersonalen, “antagit att, till vinnande af ordning
och redighet, oundgängligt fordras, att befälet vid stationen och varfvet föres
af samma person, samt att således varfschefsbefattningen indrages, hvilket komiterade
förmoda kunna ske utan att stationsbefälhafvaren blifver öfverhopad
med göromål, om dels från hans befattning skiljes en del ekonomiska bestyr,
hvilka enligt sin natur böra handläggas af de civila embetsmännen, dels några
af de varfschefen nu åliggande bestyr åläggas departeinentscheferne.“

Reservanterna hafva deremot yttrat, att “hvad varfschefsembetet sär -

skildt beträffar, de anse detsamma icke allenast Öfverflödigt utan äfven skadligt.
Öfverflödigt blifver det dels i följd af varfsarbetenas inskränkning, dels
ock sedan i nåder förordnats, att marin-ingeniör-departements-chefen, som har
de flesta arbetena, i allt tekniskt omedelbart lyder under öfver-direktören och
för honom ansvarar, dels ock derföre, att en systematisk förenkling i förvaltnings-
och redogörelsesättet fordrar borttagande af alla mellanlänkar, som kunna
undvaras. Skadligt blifver bibehållandet af varfschefs-embetet, om det, såsom
hittills varit fallet, tillätes innehafvaren af detta embete, att direkte brefvexla
med öfverstyrelsen,“ ....

“att genom varfscliefs embetets indragning stations befälhafvarens göromål
ökas i högst ringa mån, enär flera af de honom nu åliggande bestyr kunna
utan skada öfverflyttas å dels departementscheferne dels öfverintendenteu; att
stationsbefälhafvarens kanslipersonai icke heller behöfver förökas i och för denna
tillökning i göroinålen, enär, enligt den underrättelse komiterade sig förskaffat.
de från varfschefen i Karlskrona till Förvaltningen afgångna bref under de tre
sista åren i medeltal endast utgjort 90 st. om året, af hvilka de flesta komma
att försvinna, om ett förenkladt anskaffningssätt för materielen antages.“

Särskildt hafva reservanterne anmärkt, att, i följd af varfschefs embetets
upphörande, en icke obetydlig besparing åstadkommes genom indragning af
arvodena för varfschefen och hans adjutant samt lönerna för sekreteraren,
kanslisten och vaktmästaren.

Emot det af 6 komiterade sålunda motiverade förslag att indraga varfschefsbefattningen
vid flottans station härstädes har en ledamot i komitén anfört
en motiverad reservation.

Då fråga är om en reform af så genomgripande natur, som den att
indraga varfschefsplatsen å Sveriges flottas numera enda etablissement, synes
det mig som man dervid icke endast bör taga i betraktande den qvantitativa
beskaffenheten af de göromål, hvilka med denna tjenst för ögonblicket äro förenade,
samt den större eller mindre penningebesparing, hvilken genom en indragning
kan vinnas, utan att, och i främsta rummet, bör undersökas, dels
huruvida varfschefsbefattningen är obehöflig under de förhållanden, då varfvets
verksamhet på allvar tages i anspråk i och för dess hufvudändamål, flottans
rustning och underhåll till landets försvar emot en anfallande fiende, dels ock
om sjelfva chefsbefattningen till sin natur är af den beskaffenhet, att den lämpligen
bör och kan förenas med stationsbefälhafvare-embetet. Båda dessa sidor
af frågan synes, åtminstone såvidt de af komiterade anförde motiver gifva vid
handen, icke inom komitén hafva vunnit det afseende, de enligt min tanke förtjena,
hvadan jag ock i underdånighet torde få något utförligare belysa desamma.
De under sednare tiotal af år inträffade krig hafva så plötsligen ut ,

brutit,

brutit, att åtminstone de mindre nationerna ofta ickejhunuit att före krigens
utbrott bereda sig på sjelfförsvar; att så hädanefter måste blifva händelsen i
ännu större mån än tillförene är antagligt, och de under djupaste fredslugn i
vidsträckt skala fortgående beredelser till kriget inom snart sagt alla Europas
nationer bära för|detta antagande ett, som mig synes, oemotsägligt skäl. I
afseende på sjöförsvaret utgör emellertid Sverige i detta, hänseende ett undantag.
Stora reduktioner'', såväl i hvad rörer personalens talrikhet som|materielens
beskaffenhet och mängd hafva måst vidtagas och de gamla samlade förråden
sammansmälta dagligen allt mer och mer. Med ett ord, det har ansetts
nödvändigt att, om jag så får i underdånighet uttrycka mig, sätta Sveriges
sjöförsvar på fredsfot. Men derest i öfrigt flottan anses i och för landets försvar
i dess helhet® ega den betydelse, att eu sådan skall finnas, synes mig
också i underd ånighet den oundvikliga följden häraf blifva, att verksamheten i
och för flottans uppbringande på krigsfot vid inträffande politiska förvecklingar
af den art, att Sverige deraf beröres, måste i högst väsentlig mån ökas, samt
att en vidtomfattande omtanka och erfarenhet blifva oundgängligen^erforderliga
hos den person, som vid ett dylikt tillfälle måste utöfva tillsyn öfver och
bära ansvaret för arbetena å varfvet. För utvecklandet af en dylik hastigt
påkommande verksamhet, erfordras ock enligt min underdåniga tanke att då
redan ega en fullständig kännedom om arbetsmetoder och personalens förmåga
att verkställa de förekommande arbetena.

Vid ett dylikt tillfälle måste dock jemväl uppstå en så betydligt ökad
verksamhet för stationsbefälhafvaren i och för hans egentliga åligganden såsom
befälhafvare för personalen samt i och för ordnandet af Karlskrona försvarsanstalter,
att enligt min tanke det blefve alldeles omöjligt för honom att åt
varfvets speciela tillsyn egna någon tid. Förutsättandet att en person skulle
kunna och hinna samtidigt fullgöra så olikartade åligganden, synes mig innebära
en öfverdrifven tillit till hans förmåga, och skulle det otvifvelaktigt, om
sådant| honom anbefalldes, leda till mehn icke allenast för honom sjelf utan
ock för EdersfKongl. Maj:t och fäderneslandet, enär derigenom en ansvarighet
komme att honom åläggas öfver hans krafter, nemligen att påjen gång öfvervaka
och tillse alla de detaljer, hvaruppå anbefallda förrättningars utförande i
sin helhet beror.

Fn varfs-chef i Karlskrona är derföre, enligt min underdåniga tanke,
vid krigstillfällen eller större rustningar alldeles oundgängligen behöflig; och
att då dertill utse en af departements-cheferne möter den olägenhet, att till
dennes efterträdare en vid departements-chefs-befattningen ovan person måste
utses, ehuru likväl äfven departements-cheferne måste för att kunna väl fylla
sina platser vid ett dylikt tillfälle ega vana och erfarenhet.

Men äfven under vanliga förhållanden, då någon så beskaffad ökad
verksamhet icke råder på varfvet, synes mig dock behofvet oundgängligen
fordra, att den person, på hvilken ansvaret lägges för varfsarbetenas behöriga
drift och matrielens vård samt hushållning med effekter jemte bevakning och
tillsyn till förekommande af försnillningar och tillgrepp, dagligen och stundligen
är satt i tillfälle att sjelf förvissa sig om efterlefnaden af de order och föreskrifter,
han till dessa ändamåls vinnande utfärdar. Skall en stations-befälhafvare
förrätta de åligganden, vare sig komiterade eller de 3:ne reservanterne
föreslagit, och derjemte hädanefter såsom tillförene tillika alla de öfriga tjenstebestyr,
honom åligga, kan en sådan tillsyn å varfvet af honom omöjligen
utöfvas, och han blir då blott till namnet varfs-chef utan att i sjelfva verket
kunna bära ansvaret för hvad derstädes uträttas eller uraktlåtes.

Såsom bevis för detta mitt påstående torde det i nåder tillåtas mig att
härnedan i underdånighet uppräkna några af de särskildta åligganden, Indika
dels enligt komiterades förslag skulle tillkomma stations-befälhafvaren dels ock
dessutom på grund af andra redan gällande nådiga författningar och reglementen
honom åligga.

Enligt § 1 af komiterades reglementesförslag skall han i disciplinärt
hänseende ansvara för stationen. Enligt § 2 af samma förslag tillhör det
honom att befrämja flottans ändamålsenliga utveckling, bibehålla personalen i
öfning och skicklighet för tjensten, vaka öfver stationens säkerhet, samt, såvidt
på honom ankommer, städse hafva flottan med dess tillbehör i tjenstbar skick,
allt med användande af de geuaste och minst kostsamma medel; han skall i
tid uppgifva hvad för dessa ändamål, med iaktagande af möjligaste sparsamhet,
må erfordras, äfvensom i första hand ansvara för hushållningen med samt
redovisningen af de till hans disposition ställda medel och effekter.

Enligt första delen af denna 2:dra § åligger det således stations-befälhafvaren,
såvida han skall kunna befrämja Svenska flottans ändamålsenliga
utveckling och bibehålla personalen i öfning och skicklighet för tjensten, dels
att oaflåtligen med sin uppmäksamhet följa utvecklingen af andra länders sjökrigsväsende,
för att i dessa afseenden hos Eders Kongl. Maj:t göra de framställningar,
hvartill särskildta förhållanden kunna gifva anledning, dels att vid
alla tillfällen, då inspektioner vare sig af de från sjöexpeditioner hemkommande
fartygens besättningar eller i exerciskolan eller vid andra å stationen förefallande
öfuingar eger rum, sjelf förvissa sig om underlydandes tjenslbarhetsgrad.

Enligt sednare delen af nyssnämnde § måste han i och för hushållningen
med samt redovisningen af de till hans disposition ställda medel och
effekter, med kännedom om alla behof vid stationen, följa med största uppmärksamhet
de redogörande tjenstemännens verksamhet.

Men utom dessa redan vidsträckta och i och för sig sädeles maktpå -

liggande föremål för en stations-befälhafvares verksamhet under en tid, då de
mest genomgripande förändringar snart sagt dagligen inträffa inom sjöväsendet,
åligger det dessutom stations-befälhafvaren i Karlskrona att i egenskap af chef
för flottans militärdistrikt och öfverkommendant vara fullkomligt förtrogen med
de planer och anordningar i afseende på etablissementets och stadens försvar,
som af Eders Kongl. Maj:t kunna uppgöras och vidtagas, samt att, i egenskap
af ordförande i amiralitets-, barnhus- och folkskole-direktionen, i amiralitets- krigsmanskassans,
i stationens underofficers- och skeppsgosseskolas styrelser, med uppmärksamhet
följa alla dessa inrättningars verksamhet och i direktionernas sammanträden
närvara.

Enligt den från och med innevarande år tillämpade nya strafflag och
disciplinärstadga för krigsmakten har jemväl stations-befälhafvarens åligganden
blifvit ökade derigenom att en del af de vid stationens krigsrätt ådömda straff
af honom skola förvandlas i annan straffart; och skulle nu dessutom ytterligare
bestraffningsrätten öfver varfspersonalen jemväl åläggas stations-befälhafvaren,
komme en väsendtlig del af hans tid att upptagas endast af dessa nya
åligganden.

En ytterligare stationsbefälhafvaren åliggande skyldighet, hvilken i
icke ringa grad upptager hans tid, är den att i egenskap af öfverkommendant
i Karlskrona och chef vid flottan emottaga uppvaktningar och besök af ej allenast
alla till sjöförsvaret hörande officerare och andra underlydande utan ock
af hvarje till staden ankommande annan officer eller embetsman.

Den af kommitterade uttryckta förmodan, att indragning af varfs-chefsembetet
kan ske utan att stationsbefälhafvaren blifver öfverhopad af göromål,
synes mig, på grund af hvad ofvan är anfördt, stödja sig på en felaktig uppfattning
af stationsbefälhafvarens göromål i och för de skyldigheters verkliga
uppfyllande, hvilka korniterade föreslagit böra för honom qvarstå; och obestridligen
skulle, i händelse komiterades förslag så i ena som andra hänseendet
i afseende på stations-befälhafvare- och varfs-chefs-platsernes sammanförande
vinner nådigt afseende, i stället för att, såsom korniterade antagit, ordning och
redighet vunnes, motsatsen inträffa; ty stations-befälhafvaren komme i detta
fall att blifva så väl detta som varfs-chef blott till namnet och icke i verkligheten,
då den tid och förmåga, som skulle fordras för att vederbörligen uppfylla
de med båda befattningarne förenade skyldigheter och åligganden, icke
kunna stå en person till buds.

De tre reservanterne hafva såsom motiv för varfs-chef-embetets sammanslående
med stations-belalhafvare-embetet anfört, att “den sednares göromål genom
det förras indragning skulle ökas i högst ringa mån, enär flera af de.
honom nu åliggande bestyr kunna utan skada öfverflyttas å dels departemeatscheferne
dels öfverintendenten.“ Men hvilka af stations-befälhafvarens hufvud -

sakliga bestyr hafva de i sitt förslag till reglemente från honom öfverflyttat?
Jo skyldigheten att tillse, det inga inbetalningar eller utbetalningar ur kassan
ske utan hans skriftliga ordres.

Emellertid hafva samma reservanter föreskrifvit i § 2 mom. 4, att stations-befälhafvaren
skall i första hand ansvara för hushållningen med och redovisningen
af de till hans disposition ställda medel och effekter. Huru skall
ett. sådant ansvar rimligen kunna påläggas stations-befälhafvaren, då han sålunda
ej^ens behöfver eller får veta hvilka medel af kassören emottagas eller
utbetalas?

Vidare hafva reservanterne föreslagit, att stations-befälhafvaren skulle
befrias frång skyldigheten att underteckna beviljade reqvisitioner ur de under
hans disposition stående förråder.

Men hvad tid upptaga väl dessa namnteckningar i jemförelse med hans
öfriga bestyr? I åtskilliga fall hafva deremot hans skyldigheter i egenskap af
stations-befälhafvare i vida betydligare män blifvit föreslagna att ökas, till
exempel: genom pröfningen af alla i och för stationens behof vid skeende
upphandlingsauktioner afgifna anbud, ett ganska betydligt arbete, som nu åligger
Förvaltningen af sjöärendena; genom en oftare inventering af kassan; genom
att ^ovilkorligen alltid sjelf inspektera från sjöexpedition hemkommande fartyg;
samt genom att tillse, att häktade personer icke sakna biträde till uppsättande
af besvär och böneskrifter, m. m. m. in.

Ibland de af de 3:ne reservanterne ytterligare anförda motiver för
varfschefsembetets indragning torde äfven ^följande strof erfordra en närmare
granskning: “Stations-befälhafvarens kanslipersonal behöfver icke heller i och

för denna tillökning i göromålen förökas, enär, enligt den underättelse, komi
terade förskaffat sig, de från varfs-chefen i Karlskrona till Förvaltningen afgångna
bref under de tre sista åren i medeltal endast utgjort omkring 90 st.
om året, af hvilka de flesta komma att försvinna, om ett förenkladt anskaffningsätt
för materielen antages“.

Den med saken mindre förtrogne kan häraf lätteligen draga den slutsats,
att den enda tillökning i stations-befälhafvarens kanslis göromål, som genom
indragningen af varfs-chefsembetet komme att uppstå, blefve expedierandet
af de utaf dessa 90 skrivelser till Förvaltningen, hvilka skulle komma att
återstå, sedan nya reglementet blifvit gällande.

Huru fullkomligt vilseledande en sådan uppgift kan vara, inses deremot
lätt af hvar och en, som har kännedom om de många andra skrivelser och
framställningar i tjensteärenden, hvilka från öfverstyrelsen, departementschefer,
fartygschefer, leverantörer och underlydande i allmänhet så väl nu inkomma
till och besvaras af varfschefen som ock framdeles alltid måste komma att qvarstå,
hvem än erhölle chefskapet å varfvet. Ty icke lärer väl alla dessa myn -

digheter och individer kunna mundtligen framföra allt, hvad under tjenstens
gång dem åligger att meddela varfschefen i afseende på sig yppande behof af
effekter och materialier och dagsverken, anstånd med leveranser m. m, helst
frågorna oftast röra penningeutgifter, och således alltid i och för verifikationers
erhållande måste skriftligen besvaras. Enligt den uppgift, jag från sekreteraren
i varfschefs-expeditionen infordrat och härhos i underdånighet bifogar,
har antalet af de i varfschefens kansli handlagda mål under de sist förflutna
5 åren utgjort i medeltal årligen:

Inkomna bref och memorial..............1,311 st.

d:o besigtningsansökningar............ 483

Afgångne skrivelser................ 369

d:o leverauskontrakter.......... 60 ,

2,223 st.,

hvartill kommer resolutioner å reqvisitioner och kompletterings dokument

(icke intagne i diarium) minst 1,500 „

Summa expeditioner 3,723 st.

Om ifrån denna summa derföre dragés antalet af de skrivelser till Förvaltningen,
hvilka reservanterne antagit till större delen komma att försvinna
eller 90, återstår dock ett antal af 3,633 expeditioner.

Åsyftar deremot den nyss anförda strofen endast att motivera, det någon
tillökning af stationsbefälhafvarens kanslipersonal icke blir behöflig, om
varfschefsbefattningen förenas med stationsbefälhafvare-embetet, så synes mig
deraf tydligen framstå, att denna personal för närvarande är för stor, om den
ej behöfver ökas, då denna betydliga tillökning i skrifveri pålägges densamma,
och att således en reduktion af denna personal skulle vara möjlig, derest stationsbefälhafvare-
och varfschefs-embetena icke förenas.

Slutligen hafva reservanterne särskilt anmärkt, att, i följd af varfschefs-embetets
^upphörande, en icke obetydlig besparing åstadkommes genom
indragning af arvodena för varfschefen och hans adjutant samt lönerna för
sekreteraren, kanslisten och vaktmästaren vid varfschefens kansli.

Denna besparing kan lika väl till eu stor del ega rum, äfven om varfschefs-embetet
bibehålies, då, i följd af de något minskade skrifgöromålen hos
denne, sekreteraren utan tvifvel kan indragas och, enligt hvad ofvan är anfördt,
kanslisten hos stationsbefälhafvaren väl kan öfverflyttas till varfschefen
att honom biträda, emot det att en renskrifvare för stationsbefälhafvarens civilexpedition
bestås.

Adjutantsarvodet behöfver fortfarande i alla händelser utgå, enär en
adjutant icke kan ens nu vid vissa tillfällen hinna att förrätta göromålen i

stationsbefälhafvarens militär-expedition, der en extra adjutant redan sedan flera
år tillbaka varit anställd, dock utan arvode.

Den besparing, som skulle uppstå genom varfschefs-embetets indragning,
rblefve i sjelfva verket alltså endast den af varfschefens arvode, arvodet
till en renskrifvare och vaktmästarens lön.

Då jag nu i underdånighet yttrat mig med afseende på det qvantum af
göromål, som skulle komma att åligga stationsbefälhafvaren, i fall med hans
embete förenades chefskapet vid varfvet, torde jag i afseende på de tvänne
olika stationsbefälhafvare- och varfschefsbefattningarnes natur i underdånighet
få anföra, att jag till alla delar instämmer i hvad en reservant i komitén, öfversten
i Skärgårdsartilleriet in. in. von Feilitzen i sin afgifna reservation i
detta afseende yttrat, med tillägg blott, att den invändning emot bibehållandet
af varfschefs embetet, som i berörda reservation förmenas kunna göras, nemligen
att “äfven en tekniskt bildad varfschef icke kan påräknas ega fullständig
insigt i alla de tekniska grönår, som vid varfvet förekomma**, icke allenast
kan med samma skäl göras emot hvarje chef inom hela flottan, från och med
Chefen för Sjöförsvars departementet och de föreslagna byråcheferne till och
med varfsdepartementscheferne, utan ock med ännu mera skäl göras emot det
föreslagna sammanslåendet af stationsbefälhafvare- och varfschefsbefattningarne,
enär dervid af innehafvaren naturligtvis måste fordras insigter i så väl tekniskt
hänseende, hvad varfvet angår, som i militäriskt och administrativt hänseende,
hvad stationsbefälhafvare embetet rörer.

Om slutligen, enligt hvad de 3:ne reservanterne anfört, olägenheter vid
stationen uppstå derigenom, att varfschefen eger rättighet att direkte brefvexla
med Förvaltningen, synes mig afhjelpandet af dessa olägenheter vara särdeles
enkelt, genom att i reglementet ålägga honom att icke vidare förbigå stationsbefälhafvaren
vid någon skrifvelses expedierande till den blifvande öfverstyrelsen.

På grund af hvad jag sålunda anfört, kan jag icke annat än på det
bestämdaste i underdånighet afstyrka, det Eders Kongl. Maj:t måtte fästa nådigt
afseende vid det af komiterade uppgjorda förslag rörande varfschefs-einbetets
indragning vid denna station, då, enligt hvad ofvan är i underdånighet
ådagalagdt, en dylik åtgärd icke allenast blefve för flottan högst skadlig utan
ock komme att för innehafvaren af stationsbefälhafvare-embetet medföra en sådan
tillökning i tjensteyligter och ansvar, att han dem icke vederbörligen kan
fullgöra.

Uppå de af reservanterne anförda skäl får jag jemväl i underdånighet
afstyrka komiterades förslag, att aflöningsförmånerna icke fördelas uti lön och
tjenstgöringspenningar samt inqvarteringsersättning, likasom förslaget om boställens
indragning och försäljning eller uthyrning för Kronans rakning.

Icke heller kan jag biträda koiniterades förslag att i och för besigt
ningar af persedlar och effekter antaga tvänne “sakkunnige rnän“, hvardera
med 3,000 R:dr årlig lön; enär, enligt min tanka, äfven om 2:ne sådane personer
skulle kunna erhållas, Indika egde sakkännedom om alla de vid dylika
förrättningar å stationen förekommande varor och persedlar, de för dem föreslagna
löneförmåner icke äro tillräckligt stora för att afhålla från de frestelser
att genom benägenhet för leverantörerne öka sina inkomster, hvilka med
dessa befattningar skulle komma att erbjuda sig.

I afseende på hvad komiterade vidare yttrat angående arbetspersonalen
vid varfvet, får jag i underdånighet biträda det som innefattas i lista och
2:dra punkterna rörande matroskåren och båtsmanshåll, men hvad den 3:dje
punkten rörande liandtverksstaten angår, delar jag i allo de 3:ne reservanternes
åsigt, att indragning af naturaspanmål skulle för denna stations arbetare
vara en stor olycka. Konkurrensen är i Karlskrona ej så stor, att icke en
dylik åtgärd skulle betydligt förhöja kostnaden för brödets anskaffning för den
obemedlade arbetaren, hvilken dessutom sannolikt ofta blefve nödsakad att för
detta, liksom för andra artiklar, som i minut upphandlas, anlita krediten.

Att Kronan skulle kunna förse sig med sitt behof af bröd från enskilde
bagare i staden Karlskrona, anser jag icke heller möjligt, då ofta nog ganska
betydliga qvantiteter deraf hastigt skulle kunna behöfva upphandlas, och förmalningen
af säd samt tillverkningen af torrt bröd i stora partier skulle af
enskilde personer erfordra anläggningar af qvarnar, bagerier och torkugnar i
större skala än platsens dagliga konsumtion jemte en dylik obestämd afsättning
till flottan mäkta underhålla.

Att i en så vigtig omständighet som brödfödan göra flottan beroende
af den enskilda företagsamheten i en stad af Karlskronas beskaffenhet synes
mig derföre alltför vådligt att i underdånighet tillstyrkas.

Hvad arbetspersonalens storlek angår, hafva komiterade i förslaget till
reglemente för flottan § 46 inom. 3 intagit föreskrift derom, att “personalstaten
för gemenskapen vid liandtverksstaten bör vara lämpad efter omfånget af de
arbeten, som kunna antagas under vanliga förhållanden förekomma, med förutsättning,
att den effektiva arbetstiden i verkstäderna eller å de arbetsställen,
der belysning kan användas, genom öfverarbeten utsträckas till i medeltal tio
timmar dagligen året om, hvadan öfverarbeten i allmänhet, då sådant är förenligt
med Kronans fördel, böra ega rum; och n:å först, sedan anbefallda arbeten
icke kunna genom på förenämnda sätt utsträckt arbetstid med ordinarie
arbetarne medhinnas, behöfliga arbetare utöfver stat derför antagas.“

Utom det att det synes vara olämpligt att i ett för stationens styrelse
utfärdadt reglemente intaga en föreskrift angående storleken af personalen vid
liandtverksstaten, hvilken bestämmes af öfverstyrelsen, som bäst lärer vara i

tillfälle att lämpa denna stats storlek efter “omfånget af de arbeten, som kunna
antagas under vanliga förhållanden förekomma", synes mig äfven att emot
sjelfva principen för denna föreskrift kan anmärkas, det utsträckningen af arbetstiden
till i medeltal 10 timmar dagligen året om skulle komma att medföra
en så betydlig kostnad i och för verkstäders och andra arbetsställens upplysning
vintertiden, att någon vinst för Eders Kongl. Maj:t och Kronan derigenom
svårligen torde kunna uppstå, helst såsom eu följd deraf jemväl blefve
nödvändigt att höja så väl varfsunderbefälets som arbetarnes löner, då de nuvarande
underofficerarne och arbetarne icke lära kunna emot deras vilja åläggas
en dylik förlängd arbetstid, sedan de blifvit antagne under andra vilkor
eller med nu föreskrifven arbetstid.

Dessutom torde svårligen den effektiva arbetstiden kunna utsträckas,
så att den i medeltal hela året om blir 10 timmar dagligen, så vida ej vintertiden
middagsparad åter införes, enär arbetaren icke kan utan att åtnjuta
ett ordentligt mål varm mat uthärda med ett fullgodt dagsverke. Detta åter
skulle förorsaka den olägenhet, att de ljusaste timmarne på dagen under denna
årstid åtginge till mattimmar, och upplysning blefve då nödvändig 2 timmar
längre morgnar och aftnar.

Öfverarbeten böra, enligt min tanke, blott ifrågakomma, då ovanliga
fall inträffa, som göra sådana beliöfliga, och arbetspersonalen bör vara så tillräcklig,
att icke extra arbetare behöfva antagas för hvarje liten arbetstillökning,
som ifrågakommer, enär tillgång på duglige arbetare här på platsen icke
förefinnes i sådan mängd, att dylika kunna när som helst vara att för Kronan
påräkna. Skola de åter komma från främmande orter hit, blifva de, då
Kronan icke mera har behof af dem, öfverflödige härstädes och falla fattigvården
till last.

Komiterade hafva vid besvarandet af 2:dra frågan framhållit nödvändigheten
deraf, att verkstäder och förrådshus samt embetslokaler samlas så nära hvarandra
som möjligt eller förhållandena medgifva, äfvensom att medelst spårvägars anläggning
mellan förrådshus och verkstäder, utefter dockornas sidokanter, o. s. v.
kommunikationerna underlättas. På samma gång jag på det lifligaste i underdånighet
instämmer i komiterades sålunda uttryckta mening, kan jag icke underlåta
att i underdånighet fästa Eders Kongl. Maj:ts nådiga uppmärksamhet
på nödvändigheten af dessa åtgärders vidtagande, innan en så betydlig förminskning
af varfvets arbetspersonal egen rum, som den, hvilken blifvit föreslagen,
helst möjligheten af en sådan förminskning just är byggd på antagandet,
att kommunikationsmedlen å varfvet blifvit lättade, förråden mera ändamålsenligt
upplagda och ordnade än hvad nu är fallet, samt att i allmänhet
mekaniska inrättningar blifvit anbringade till besparande af menniskokraft.

På grund

På grund af hvad jag sålunda anfört måste jag i underdånighet afstyrka,
att, innan varfvet blifvit på ändamålsenligt sätt ordnadt, arbetspersonalen
derstädes så minskas, som komiterade föreslagit, och får jag deremot i
underdånighet tillstyrka, att reglements-komiténs förslag till arbetspersonal å
varfvet härstädes måtte i nåder godkännas. Hvad aflöningen angår, biträder
jag i underdånighet de 3 reservanternes förslag.

Maskinistpersonalen anser jag, i likhet med hvad komiterade föreslagit.
höra förökas, men hemställer i underdånighet, om icke jemväl denna personal
fiamgent såsom hitintills matte särskildt fördelas på de 2:ne nu skiljda sjövapnens
stationer.

^ Hvad poliskårens organisation angår, får jag i underdånighet förorda,
att, såsom komiterade alternativt föreslagit, personalen lyder under krigsartiklarne
och står under varfsbefälet samt antages af stationsbefälhafvaren äfvensom
att dess antal och aflöning blir sådan komiterade för Karlskrona före -

slagit eller

1 poliskommissarie, lön ..........R:dr 1,600: —

1 polisöfverkonstapel, lön............ w 1,100:

24 poliskonstaplar å 700 R:dr, lön.........16,800: —

Summa R:dr 19,500

Efter att, i afseende på den komiterade förelagda 4:de frågan, angående
förenkling af bokföringen och redovisningen af de stationen till förvaltning anförtrodda
förrådseffekter och medel, hafva infordrat samtlige kontorschefernes
vid stationen gemensamma yttrande, har jag ansett mig böra detsamma härjemte
i underdånighet bifoga; och, om än jag icke i alla delar kan instämma
med hvad deri förekommer, synes mig dock derigenom hafva blifvit ådagalagd
olämpligheten för att icke säga omöjligheten att genomföra komiterades förslag
om alla tre civilkontorens sammanslående till ett kontor med den tjenstemannapersonal,
de redogörelseformer samt det bokföringssätf som af komiterade föreslagits ;
hvadan jag ock i underdånighet får afstyrka detta förslag.

Reservanternes förslag om de 3 kontorens sammanförande till 2:ne får
jag deremot i underdånighet biträda, liksom det förslag till civile tjensteman å
stationen samt desses aflönande, som af reservanterne blifvit afgifvet, dock med
följande undantag, nemligen :

Ro. Att under förutsättning af varfschefsbefattningens bibehållande den
för stationsbefälhafvarens kansli upptagne kanslist öfverflyttas till varfschefsexpeditionen
med lön af Runt R:dr........... 1,200: —

Transport 1.200; —

Transport 1,200: —

Att i staten uppföres såsom arvode till en renskrifvare i

stationsbefälhafvarens kansli R:dr............ 500: —

att jemväl i staten uppföres såsom lön till en vaktmästare

i varfschefens expedition R:dr............. 400: —

2:o. Att de föreslagna ''•''■arvodena, såsom lönetillölcning“ för de
åtta äldste kammarskrifvarne och kanslisterne ä 400 R:dr i stället
bestämmas till och uppföras såsom lönetillökning för de sex äldste,

och sålunda denna summa utföres med R:dr........ 2,400: —

3:o. Att den kammarskrifvare, hvilken reservanterne föreslagit
till biträde åt artilleriförvaltaren, i stället uppföres för revi -

sorn i varfskontoret med skyldighet att, då så erfordras, biträda artilleriförvaltaren.

Kommande alltså, om från den af reservanterne föreslagna

aflöningsstat, R:dr............. 69,600: —

afdrages en kanslistlön........ 800: —

8 arvoden ä 400 R:dr........ 3.200: — 4,000 —

och återstoden..... . . . *....... 65,600: —•

tillägges ofvanstående utförda summor,

slutsumman att utgöra R:dr 70,100: —

En tillökning af 500 R:dr blefve sålunda enligt detta förslag erforderlig
i och för bibehållande af varfschefsbefattningen.

Vid besvarandet af Öde och öde frågorna, rörande förhållandet emellan
stationsbefälhafvarne och sjöförsvarets ekonomiska öfverstyrelse samt deraf möjligen
förändrad organisation af denna öfverstyrelse, hafva ledamöterne inom
komitén framställt 3:ne olika meningar, nemligen:

l:o) hafva 3 ledamöter föreslagit nuvarande Förvaltnings af sjöärendena
upphörande och en öfverflyttning af en del af dess åligganden dels i några
få undantagsfall på Eders Kongl. Majd, dels på stationsbefälhafvarne, äfvensom
att i Förvaltningens af sjöärendena ställe skulle inrättas följande byråer under
Sjöförsvars-Departementet, nemligen en militärbyrå, en ingeniörbyrå samt en
ekonomisk- och räkenskapsbyrå, hvaremot lotsverket och sjökartekontoret skulle
lyda under lotsdirektören, hvars verksamhet borde erhålla en mot stationsbefälhafvarnes
svarande sjelfständighet;

2:o) hafva .3 ledamöter, efter att hafva framställt en historisk öfversigt
af frågan rörande sjövapnets styrelseverk, väl under vissa vilkor, i likhet med
de förenämnde 3 ledamöterne, ansett, att Förvaltningen af sjöärendena bör
upphöra och i dess ställe inrättas ett militär-, ett ingeniör- och ett ekonomiskt
kontor, men i afseende på lotsverkets och sjökartekontorets samt ekonomiska

kontorets styrelse och åligganden med de andra 3 ledamöterne hyst olika åsigter
och föreslagit, att ett lotskontor och ett sjökartekontor skulle inrättas, att
hvart och ett af dessa kontor erhölle sin chef, som vore ansvarig inför Chefen
för Sjöförsvars-Departementet, under hvilken alla kontorscheferne skulle
lyda, med undantag af den för ekonomiska kontoret, hvilket skulle benämnas
generalintendentskontoret och till chef hafva eu utaf Eders Kongl. Maj:t utnämnd
generalintendent samt till ledamöter en öfverintendent jemte alternativt
en af de här ofvan nämnde kontorschefer, och skulle detta kontor blifva ansvarigt
inför Eders Kongl, Maj:t derför, att alla de till sjöförsvaret anslagna
medel användas likmätigt stat och författningar eller Eders Kong]. Maj:ts speciel
föreskrifter;

3:o) har slutligen deremot 1 ledamot ansett, att det för närvarande icke
vore lämpligt att indraga Förvaltningen af sjöärendena, eller att någon fördel
skulle vinnas genom att utbyta detta embetsverk mot byråer.

Båda förslagen, hvilka åsyfta en indragning af Förvaltningen af sjöärendena
och inrättande i stället af byråer, instämma i afseende på militäroch
ingeniörkontoren, att dessa borde stå direkte under Chefen för SjöförsvarsDepartementet.
Då emellertid, såsom ene reservanten framhållit, chefskapet
för detta departement för närvarande innehafves af ett Statsråd, som icke tillhört
någondera af sjövapnets 2:ne afdelningar, ett förhållande som möjligen allt
framgent äfven kan komma att fortfara, måste det med anledning häraf vara
särdeles vigtigt, att alla frågor af teknisk natur blifva mångsidigt betraktade
och fullständigt utredde, innan de till Departementschefen inkomma, men, åtminstone
hvad militärkontoret angår, synes det mig som om den utredning, de
till detta kontor hörande frågor skulle få, icke kunde blifva så fullständig, som
den han blifva under nu gällande former för dessa frågors beredning. Att
nemligen en officer, utvald vare sig från flottan eller skärgårdsartilleriet, skall
kunna besitta den mångsidiga praktiska och teoretiska yrkesbildning, som oundgängligen
fordras för att icke blott bedöma alla flottan och skärgårdsartilleriet
rörande armerings-, tacklings- och bestyckningsfrågor, samt frågor rörande fartygens
utrustning, sjötruppers beklädnad, beväring och ammunition, militär-reglementen,
aflöningsreglementen, föreskrifter rörande militärtjensten till sjös och
militärundervisningen m. in., utan ock i alla dessa detaljer uppgöra eller granska
ritningar och förslager, synes mig knappast kunna antagas, och står ett
sådant antagande jemväl fullkomligt i strid mot de grunder, hvilka af förre
Chefen för Sjöförsvarsdepartementet grefve von Plåten framlades och af Eders
Kongl. Maj:t gillades vid sjöförsvarets personals sednaste ordnande. Häri yttras
nemligen bland annat: “att tilltro en och samma personal vara i stånd att
förvärfva eu så mångsidig kunskap och skicklighet (som den att kunna manövrera
våra största krigsskepp och föra dem ute på de aflägsnaste haf och

att kunna leda försvaret uti våra skärgårdar och inre farvatten) innebär under
nuvarande förhållanden en öfverdrifven tillit till individens förmåga, eller
också ett förbiseende af hvad som fordras uti det ena eller det andra yrket,
och den kan blifva af största våda för fäderneslandet; ty denna yrkessammanblandning
är och måste alltid blifva, åtminstone i någondera delen af den olikartade
krigföringen, ptt hinder mot frambringandet af en tillfredsställande
praktisk duglighet. Krigsvetenskapens alla grenar utveckla sig nästan dagligen
till en den föregående dagen icke anad fullkomning; och för att härvid ej blifva
stillastående eller skrida tillbaka, måste konsten att föra krig fördelas uti särskildta
yrken eller vapen, så att hvarje vapen får sina egna män, hvilka med
odelad uppmärksamhet och nit och med bästa krafter oafbrutet arbeta för vapnets
framgång uti detsainmas särskilda och naturliga riktning. Utan en dylik
fördelning af arbetet är det numera icke möjligt att åt något yrke gifva
eller inom detsamma vidmakthålla en tidsenlig fulländning/4

Äro dessa grunder riktiga hvad de skilj da vapnens praktiska tjensteförhållanden
angå, synes mig, att de ännu mera måste vara tillämplige å de
personer inom vapnen, hvilkas åligganden äro att i de särskilda tekniska delarne
deraf uppgöra förslager och ritningar eller granska och gifva utlåtanden
öfver dylika.

Att dervid, som komitén gjort, antaga såsom eu otänkbarhet, att hos
officeren af det ena eller andra vapnet förefinnes eu förkärlek för det vapen,
han tillhör, synes mig dessutom ej riktigt, utan tror jag, i motsats med komitén,
att just eu sådan förkärlek för det vapen man tillhör måtte förutsättas
hädanefter mera än tillförene, komma att utbilda sig inom de skiljda kårerna
af sjöförsvaret, och att denna förkärlek äfven kan under sådana förhållanden, som
ofvan äro antydde, medföra menliga följder för endera af de skiljda kårerna,
om bådas angelägenheter beredas och utredas inom en byrå.

Skall Förvaltningen af sjöärendena upphöra, anser jag på grund häraf,
att 2:ne militärbyråer böra komma i stället, en för hvardera vapnet, men uppå
dessa och i öfrigt de af reservanten, öfverste von Feilitzen, anförde skäl anser
jemväl jag, att Förvaltningens af sjöärendena indragning icke för närvarande
skulle vara lämplig eller medföra någon nytta utan tvärtom vara skadlig. Att,
från Förvaltningen skilja en del af de ärenden, som nu der behandlas, äfvensom
att förenkla formerna för der förekommande måls behandling, det kan naturligtvis
ske utan att institutionens grundprincip, den kollegiala behandlingen
af frågorna, bortkastas. En sådan behandling anser jag i underdånighet särdeles
lämplig just för de frågor, som röra sjökrigsmaterielen, der den ena detaljen
så griper in i den andra, att ingendera kan eller får ensidigt betraktas.

Om Förvaltningen af sjöärendena icke alltid motsvarat sitt ändamål,

torde orsaken dertill möjligen snarare kunna sökas i personalens än uti sjelfva
institutionens beskaffenhet.

Hvad frågans financiela del angår. anSer jag i underdånighet, i likhet
med hvad jemväl reservanten öfverste von Feilitzen anfört, att Förvaltningens
indragning och inrättandet i dess ställe af byråer, det vill säga ett tillräckligt
antal åt dylika för att ärendena behörigt skola kunna handhafvas, icke skall
komma att medföra någon verklig besparing för Staten.

Nedanstående jemförelse upplyser närmare denna del af frågan.

Enligt Riksstaten för år 1869 utgör Förvaltningens af sjöärendena aflö ningsstat.

.................R:dr 35,350: —

hvaruti dock inbegripas 2;ne arvoden, nemligen till sekundchefen
för konstruktionskåren ett arvode å R:dr 900: —•
samt till en officer vid konstruktionskåren, som
tillika tjenstgör vid Stockholms station, ett

dit0 å............„ 200: - „ 1,100: _

hvilka 1,100 R:dr böra från ofvanstående 35,350 R:dr afdragas,

då verkliga summan utgör..........R:dr 34,250: —

I reservanternes förslag till stat upptagas nemligen icke någon summa
vare sig för ingeniörkontoret eller för lotskontoret, hvilkas aflöningar sägas vara
uppförde dels å mariningeniör-staten dels på lots- och fyringsverken. Huruvida
nu ofvanstående 1,100 R:dr, hvilka af Förvaltningens nuvarande stat utgå
såsom arvoden, fortfarande såsom sådana skola utgå eller ej, synes icke af reservanternes
förslag. Om så icke vore händelsen, synes det mig också obehörigt,
att de utgå till de numera bättre aflönade tjenstemännen af mariningeniör-staten,
hvilka, i händelse Förvaltningen bibehålies, der tjenstgöra, hvadan
alltså denna summa, som sagdt är, bör afräknas från Förvaltningens nuvarande
stat, hvilken för jemförelsens skull derföre bör upptagas till R:dr 34,250: —
om härtill läggas lotsverkets civile tjenstemäns löner „ 6,200: —

så uppstår den summa R:dr 40,450: —
som öfverstyrelsen, om Förvaltningen bibehålies, skulle kosta.

Reservanternes stat tör de under Kongl. Sjöförsvars-departementet lydande
kontor slutar med den summa af........R:dr 30,500: —

hvaraf på anslaget för lotsverket är uppfördt hälften af alla lönerna,
till generalintendents-kontoret.. Häraf vill synas, som
skulle reservanterne beräknat, att de hos lötsdirektören nu
anställde sekreteraren, kanslisten och revisorn skulle kunna
indragas och deras göromål hädanefter skötas af desse
tjensteman i generalintendents-kontoret. Att så likväl icke

Transport R:dr 30,500: —.

Transport R:dr 30,500: —

är fallet synes af reservanternes förslag till instruktion för
lotsdirektören, deri uttryckligen säges, att lian sig till biträde
skall hafva en sekreterare, äfvensom deri omtalas
tillsättning ad'' “civile tjensteman."

Sednare tiders erfarenhet har ock visat behofvet af en
särskild revisors anställande för granskning af lotsverkets
räkenskaper och sannolikt jäfvar icke lotsdirektören min
underdåniga tanke om nödvändigheten af såväl denne tjenstemans
fortfarande bibehållande för lotsverket som en
kanslists uppförande på samma kontors stat.

Om desse tjenstemäns löner antagas till lika belopp med
deras vederlikars inom generalintendents-koutoret, nemligen

sekreteraren till.........It:dr 3,500: —

revisorn............„ 2,500: —•

kanslisten........... „ 1,200: —

uppstår en summa af............„ 7,200: —

att utföra.

Då, enligt hvad förut är af mig i underdånighet anfördt,
jag antager nödvändigt, att ytterligare ett militärkontor inrättas,
utföres härför

arvode till en chef........R:dr 1,200: —

d:o till en adjutant....... „ 600: — 1.800: —

hvadan totalsumman blir R:dr 39,500:

som i 1 öner och arvoden skulle komma att utgå till de mot nuvarande Förvaltningen
af sjöärendena utbytte kontoren.

Skillnaden i kostnaden för Statsverket blefve sålunda i sjelfva verket
blott 950 R:dr, om Förvaltningen skulle upphöra, men då har icke tagits i beräkning
den ökade kostnad för statsverket, som blefve en följd derigenom, att
vid en omreglering åtskillige indragne tjensteman måste placeras på indragningsstaten,
en kostnad, som antagligen betydligt skulle öfverstiga denna minskning
i lönestaten.

Hvad den af reservanterne föreslagna fördelningen af general-intendentskontorets
tjenstemäns löner på “anslaget för sjövapnet" och “anslaget för lotsverket"
beträffar, så lärer orimligheten deraf vara ofvan ådagalagd, enär lotsverket
på det sättet skulle få aflöna en och en half sekreterare, revisor och kanslist.

Efter att sålunda hafva i underdånighet yttrat mig i hvad som rörer
de af Eders Kongl. Maj:t till komiténs besvarande framställda 6 frågor, går

jag nu att i afseende på de af komitén uppgjorda olika förslagen till reglemente
för Kongl. flottan jemväl afgifva mitt underdåniga yttrande.

Då jag, enligt hvad förut är nämndt, i underdånighet afstyrker komiterades
förslag om de 3:ne härvarande civilkontorens sammanförande till ett enda
men deremot tillstyrker reservanternes förslag om sammanslagning af kammaroch
sjö-militie-kontoren, och, med redan anförda undantag, jemväl tillstyrker
deras förslag till civil tjenstemannapersonal för Kongl. flottan, följer deraf ock,
att jag i hufvudsakliga delar biträder deras förslag till reglemente hvad detsamma
rörer fördelningen af göromålen tjenstemännen emellan inom kontoren;
och då jag äfven i underdånighet förordar det af reservanterna föreslagna bokförings-
och redogörelsesätt framför det af komiterade föreslagna, samt dessutom
finner uppställningen och ordalydelsen i det af reservanterne uppgjorda
reglementsförslag redigare och fullständigare än uti komiterades, får jag°alltså
nu blott i underdånighet anföra de punkter, i Indika jag, dels på grund af
hvad redan är anfördt rörande varfschefsbefattningen, dels ock af andra skäl,
icke kan biträda reservanternes reglementsförslag, uti hvilket jag i underdånighet
föreslår nedanstående förändringar, dervid hufvudsakligen följande den af
dem uppställda paragrafering.

Karlskrona, stationsbefälhafvarens kansli den 4 Mars 1869.

C. A. SUNDIN.

G. Tråg årdh.

Underdånigt Utlåtande.

Sedan Kongl. Förvaltningen af sjöärendena, till följd af nådig remiss å
det utaf den för sådant ändamål nådigst förordnade komité utarbetade förslag
till förändrad organisation af sjövapnets ekonomiska förvaltning in. m., genom
skrifvelse af den 29 sistlidne Januari, med öfverlemnande af dem utaf

97"

förslagets delar, söm röra Kong!, skärgårdsartilleriet, anmodat mig att i anledning
deraf inkomma med underdånigt utlåtande, och Kong], Förvaltningen vidare,
genom skrifvelse den 9 derpåföljde Mars. öfverlemnat öfrige till förslaget
hörande handlingar jemte vederbörandes vid Kong!, flottans station i Karlskrona
deröfver afgifna yttranden; och jag, t;ll åtlydnad häraf börjat detta ärendes
handläggning, men denna blifvit afbruten genom en svårare sjukdom, som
under eu längre tid hindrat mig ifrån utöfning af mitt embete, går jag nu att
den mig sålunda gifna befallning i underdånighet fullgöra; följande härvidden
ordning, hvari de komitén till utredning förelagda frågor i dess afgifna underdåniga
betänkande förekomma.

I afseende å l:sta frågan eller “huru11, under det i nådiga Brefvet af
den 30 Oktober 1866 förutsatta antagande, samt med hänsyn till sjövapnets och
särskildt dess tvänne afdelningars antagliga behof af sjökrigs- och annan materiel
under deri kommande tiden “anskaffningarne och underhållet af sådan materiel
lämpligen må kunna fördelas emellan å ena sidan sjövapnet och dess särskilda
stationer och å den andra enskilda industriidkare, utan att genom en sådan
arbetenas fördelning staten sättes utur tillfälle att. då dess fördel så fordrar, derom
med den enskilde ingå i fä/7aw“, delar jag de af komitén uttryckta åsigter;
men då densamma bland dessa yttrar, att “det faller af sig sjelf att det är på
Karlskrona örlogsvarf den ifrågasatta utvidgningen af verkstäderna af behofvet påkallas
och således borde vidtagas“ bör jag härvid i underdånighet erinra, att, med
hänsyn till den materiel, som kan anses för den närmaste tiden komma att
för Kougl. skärgårdsartilleriet anskaffas och denna dyrbara • materiels underhåll,
någon utvidgning af verkstäderna vid härvarande etablissement torde i och för
sådane jernplåtarbeten, som böra vid stationen verkställas, blifva behöflig i
sammanhang med den centralisering af verkstäderna, som till förekommande af
tidsförlust och kostnad genom långa transporter samt beredande af lättare tillsyn
och kontroller, förr eller sednare torde blifva nödvändig.

Beträffande 2:dra frågan, eller “huru, under de i första punkten angifna
förutsättningar, varfsanläggningarne vid sjövapnets stationer samt arbetenas bedrifvande
vid dem böra ordnas, så att, utan åsidosättande af nödig tillsyn och kontroll,
arbetena må blifva skyndsamt och med minsta kostnad utfördadelar jag
jemväl komiterades åsigt om vigten af verkstäders och andra inrättningars centralisering
samt spårvägars anläggning, i den mån sådant lämpligen kan åstadkommas
; men dä någon plan för varfsanläggningarnas ordnande icke blifvit af
komitén uppgjord, torde något närmare utlåtande i sådant afseende nu icke
kunna af mig afgifvas; hvaremellertid jag anser mig härvid böra i underdånighet.
erinra, dels att, hvad verkstäderna vid härvarande station beträffar, ett
förslag blifvit af stationens reglements-komité upprättadt och af mig i skrifta -

velse den 9 Februari 1867 till Kongl. Förvaltningen af sjöärendena insända
hvilket förslag torde böra fullständigas hvad hela etablissementet beträffar, i
den män förändringar anses blifva nödvändiga och kunna, möjligen i sammanhang
med behöflige reparationer och iståndsättningar, utföras, dels ock att, då
frågor nu äro för handen om uppförande af en kran samt om anläggning af
en slip vid stationen, det vore af synnerlig vigt, att vid utförandet af dessa
arbeten fästades afseende vid en blifvande centralisering af verkstäderna och
anläggning af spårvägar från kranen till desamma; likasom i frågan om centralisering
äfven torde böra uppmärksammas vigten deraf, att förrådshusen så
vidt möjligt är, böra ligga i närheten, materialförråden af verkstäderna och
inventarieförråden af den kaj eller strand, der ut- och afrustningen af fartygen
försiggå.

1 3:dje frågan, eller “hvilka inskränkningar må i följd häraf kunna uti
stationernas förvaltnings-, arbets- och bevakning spersonal ega rum, och bör arbetspersonalen
till större eller mindre del vara ständig, samt huru stor dess styrka vid
hvardera stationen“, har jag, hvad rörer varfschefsbefattningen vid stationen, redan
i ett den 10 December 1867 till Kongl. Förvaltningen af sjöärendena afgifvet
utlåtande yttrat mig och delar komiterades åsigt, så mycket heldre, som
genom Eders Kongl. Maj:ts nådiga Instruktion för mariningeniör-staten af den
17 December 1867 varfschefens åligganden blifvit så inskränkte, att föga deraf
återstår, enär, då direktören skall ansvara omedelbart inför öfverdirektören för
alla vid stationen befintliga fartygs med dem tillhörande ångmaskiners och
rundhults ordentliga vård och underhåll samt direktörerne hafva att i tekniskt
hänseende, eller i hvad angår sättet att utföra inom deras verkningskrets förekommande
arbeten, endast följa eget omdöme eller af öfverdirektören gifna föreskrifter,
ansvaret sålunda genom nämnde instruktion blifvit öfverflyttadt på
marindirektören, som i tekniskt hänseende redan är att betrakta såsom varischef;
och delar jag jemväl komiterades åsigt om indragning af en varfsdepartementschefs-befattning.

Beträffande bevakningspersonalen och dervid först båtsmanshåll, torde
jag, till belysning af förhållandet med de enligt stationernas reglements-komitéers
förslag nödige ansedde handtverksbåtsmän, böra nämna, att vid Stockholms
station de båtsmän, som användas i verkstäderna och hvartill utses i
de olika handtverken kunnige karlar, upptagas såsom handtverkare äfven om
deras arbeten delvis skulle vara af beskaffenhet att kunna hänföras till handräckning.
Det inskränktare antalet af handtverkare på stat vid Stockholms
station har gjort, att derstädes användts mera handtverksbåtsmän än vid Karlskrona
station.

Rörande handtverhssiaten eller varfvets egentliga arbetspersonal hafva komiterade
såsom sitt förslag upptagit det, som stationens reglements-komité under
den 22 December 1866 afgaf i frågan om de verkstäder och den fasta handtverkspersonal,
som härstädes erfordrades; hvarvid emellertid torde böra erinras,
att i koiniterades förslag underbefälets antal blifvit ökadt med 2:ne personer,
derigenom att komiterade intagit så väl föreståndaren för träverkstadens begge
afdelningar som föreståndaren för jernverkstadens bland underbefälet, ehuru
reglementskomiténs förslag afsåg, att föreståndarne för verkstadsafdelningarne
skulle utgöras af ingeniörer och vara officersvederlikar; men vidhåller jag i underdånighet
mitt i ofvan omförm älde skrifvelse till Kongl. Förvaltningen af sjöärendena
den 9 Februari 1867 gjorda förslag, att det af reglements-komitén
föreslagna arbetsbefäl för träverkstadens 2:dra afdelning, afsedd för hus- och
skeppstimmermansarbeten, bör ökas med 1 mästare (motsvarande nuvarande
qvartersmän) på de skäl, som i nämnde skrifvelse anföras, eller att, ehuru en
stor de] arbeten så inom som utom varfvet skulle komma att verkställas af
private arbetare på beting eller entreprenad, det alltid blifver nödigt, att under
arbetets fortgång en snart sagdt oafbruten kontroll eller tillsyn från Kronans
sida skulle utöfvas så väl i afseende å de materialer, som användas, som
å åtskilligt annat, som sedermera, eller då arbetet blifvit fullbordadt, ej mera
kan kontrolleras.

Då, enligt min åsigt, den fasta personalen bör vara den minsta möjliga,
och ett tillfälligt behof af större arbetskraft lätteligen kan, livad Stockholms
station beträffar, fyllas genom extra arbetare, anser jag, att arbetarnes antal
vid träverkstadens 2:dra afdelning bör utgöra 14; och skulle slledes den fasta
handtverkspersonalen vid stationen utgöres af:

Träverkstadens lista afdelning, afsedd för snickare-, stockmakare-,
lavettmakare-, blockmakare-, tunnbindare-, glasmästare-
och målare-arbeten.......- . . . .

8 2:dra afdelning, afsedd för hus- och skeppstimmermansarbeten
, . . ................

Transport

100

	Underbefäl.	Arbetare.	LärliDgar.
, Transport	6	20	__
Jernverkstadens lasta afdelning, afsedd för smides- och plåtsla-
geriarbeten......................	—	5	—
2:dra afdelning, afsedd för filning, metall- och	9
jernsvarfning, metallgjutning, reparationer af va-pen, koppar- och bleckslageriarbeten samt kano-	n i
ners och projektilers aptering ...........	j-	7	—
Tackel och Sömnadsverkstadens lista afdelning, afsedd för tackel-
arbeten samt fartygs upptackling, tågverks-persedlars tillverkning och förseende in. in. 2:dra afdelning, afsedd för segel- och annan	—	2	—
väfnads-, läder-, remtygs- och madrasserings-arbeten, kardustillverkning och tillverkningar för kommisförrådet in. in...........		2
	8	36	—
hvartill kommer Göteborgs depöts personal enligt nuvarande
stat................................	1	3	—

Hvad beträffar mackiniststaten, så enär dennas antal naturligen måste
vara beroende af materielen och denna nu är under tillväxt, instämmer jag i
komiterades förslag om machiniststatens tillökning med 2:ne machinister.

Rörande bevakningen, instämmer jag i komiterades åsigt om en särskild
poliskår, likasom jag anser, att det vore fördelaktigt om denna kår kunde erhållas
ifrån stadens polis och kommenderas af dennas befäl; men sådant allt
under det oeftergifliga vilkor, att stationens område då blefve ett särskilt polisdistrikt
med sin egen poliskommissarie.

Ehuru belägen alldeles i stråkvägen för den numera högst betydliga
trafiken mellan staden och Djurgården, samt derjemte i och för sin egen skull
en mycket besökt promenadplats, saknar likvisst Skeppsholmen samt dén dermed
sammanhängande Kastellholmen, hvilka bägge dock ligga snart sagdt i
midten af hufvudstaden allt biträde af dess polisbevakning, fastän erfarenheten,
i synnerhet på sednare tiden, visat sådant vara synnerligen behöflig!, till förekommande
af den åverkan och skada å anläggningar och planteringar, samt
de oordningar i öfrigt, som, särdeles under sommarnätterna, föröfvas af nämnde
holmar besökande personer. Då härtill lägges, att til! stationen, hörer, hvilket

101

komiterade tyckas hafva förbisett, förutom Skepps- och Kastellholmarne, äfven
Galérvarfvet, som består af ett icke obetydligt område, der en mängd materiel
finnes upplagd och hvarest, jemte reparationer å fartyg och båtar, numera
äfven ångpannearbeten försiggå, så torde det vara nödvändigt, att det af komiterade
föreslagna antal poliskonstaplar, eller 6, ökas till minst 9, då likväl
varfvets yttre bevakning,, eller åt sjösidan, i alla händelser måste, såsom hittills,
bestridas genom poster; och till hvilken tillökning i den föreslagna bevakningspersonalen,
hvad Galérvarfvet beträffar, kommer det skal, att i händelse
af eldfara sprutorna skulle till en början hafva någon servis, äfvensom
att, i händelse af våld, den dervarande polisvakten skulle kunna hafva något
understöd att påräkna.

Rörande 4:de frågan, eller »huru upphörden, bokföringen och redovisningen
af de stationerna till förvaltning anförtrodda förrådseffehter och medel må kunna,
med ledning af den vid enskilda industrianläggningar vunna erfarenhet, så inrättas
och ordnas, alt.: utan eftersättande af erfoderlig kontroll, arbetet må förenklas
samt med mindre omgång och tidsförlust kunna verkställas af en mindre men väl
lönad personal, hvars antal och sammansättning vid hvardera stationen tillika böra
jemte aflöningen i hvarje grad i underdånighet föreslås“ hafva komiterade, i afseende
å det sätt hvarpå kontroller och redogörelser ansetts kunna förenjdas,
åberopat de föreslagna reglementena och redogörelseformulärerna. Emot de af
pluraliteten bland komiterade i berörde hänseende uppgjorda förslag hafva emellertid
af de i ämnet hörde kontorschefer blifvit framställda så väsendtliga anmärkningar,
att dessa förslag synas icke kunna vinna nådigt gillande, hvaremot
minoritetens förslag ansetts i flera hänseenden ega företräde. Då kontorscheferne
måste förutsättas i dessa ämnen äga nog erfarenhet att kunna bedöma
förslagens verkställbarhet och inbördes företräden, synas deras yttranden förtjena
det afseende, som frågans vigt kräfver.

Vid de af komiterade anförda allmänna grunder för den åsyftade förenklingen
bör erinras beträffande:

Ro) antagandet att, såsom en följd af varfschefsembetets indragning, de
varf schef skansliet tillhörande tjenstemän äfven indragas, att hvad rörer härvarande
station, der en af kanslisterne är antagen för varfschefens kansli, indragningen
af denna kanslisttjenst skulle ske först vid innehafvarens afgång från befattningen,
så framt erfarenheten då visat, att han då kan för stationsbefälhafvarens
kansli, der han äfven har tjenstgöringsskyldighet, undvaras.

4:0) “fördelningen af förråden“, att, under förutsättning deraf, att det af
mig uppgjorda förslag för Kongl. skärgårdsartilleriets truppers beklädnad vinner
nådigt bifall och stadfästelse, hvilket skulle föranleda till en successiv minskning
af bekiädnadsförrådet, som kommer att till större delen bestå af beklädnadsmaterialier,
i stället för, såsom hittills, af färdiggjorda beklädnader; och i

102

betraktande deraf, att, i den mån roddfartygen utrangeras och försäljas, en
minskning af inventarieförrådet deraf föranledes, hvaremot, enär minväsendet
är under utveckling och minattiraljen antagligen kommer att till större delen
tillhöra skärgårdsvapnet, minförrådet blir under tillväxt, så anser jag, att vid
härvarande station förråden böra så fördelas, att materialförvaltaren omhänderhar
material-, slitage-, beklädnads- och virkesförråden, samt inventarieförvaltaren
deremot inventarie-, fastage, artilleri, krut- och ammunitionsförråden, med
fyrverkspersedlar samt minförrådet.

6:o) “Spanmålsutdelningen in natura och brödbakning en genom kronans
försorgatt. jag i särskilda med anledning af remiss från Kongl. Förvaltningen
af sjöärendena på Kongl. Statskontorets skrifvelse i ämnet, afgifvet utlåtande
biträdt den af riksdagen yttrade åsigt om upphörande af Statsverkets magasineringsskyldighet
och brödbakning genom Kronans försorg, hvad härvaraade
station beträffar, då så väl den spannmål som erfordrades för underofficers- och
handtverksstaterna, som bröd för manskapets utspisning, kunde genom upphandling
på samma sätt som andra för Kronan behöfliga effekter anskaffas;
men anser mig emellertid, på de af minoriteten af komiterade anförde skäl,
icke böra tillstyrka upphörande af spanmålsutdelningen in natura till nämnde
stater.

7:o) “ aflöning sför månernas fördelning, i Zöw, tjenstgöringspenningar och inqvartering
m. m “ att sådan fördelning i lön och tjenstgöringspenningar, hvad
militärstaterna beträffar, torde böra bibehållas, likasom inqvartering, men att
sportler deremot för vissa tjensteman böra upphöra;

8:o) “boställenas indragning och uthyrning eller försäljningatt sådant
är helt och hållet olämpligt vid härvarande station, der boställen eller inqvartering
in natura för de tjensteman, hvilkas dagliga närvaro på stället erfordras,
är snart sagdt. oundgänglig för tjenstens behöriga gång; och hvad försäljning
af boställen beträffar, så torde någon sådan af de å stationen befintliga
vara alldeles overkställbar, då afyttring af sjelfva grunden, hvarå boställena
äro uppförde, ej kan äga rum.

9:o) “räkenskapernas förande efter det vanliga för handelsbokhålleriel antagna
system samt persedelredogörelsernas successiva upprättande under året“ att
då emot komiterades pluralitets i detta afseende gjorda förslag, blifvit så väl
af minoriteten som af de i ämnet hörde kontorschefer framställde anmärkningar
af så väsendtlig art, synas berörde förslag icke vara antagliga.

13:o) angående “besigtnmgarnes inrättande“, att jag på de af komiterades
minoritet anförde skäl ej kan biträda förslaget om sakkunnig persons anställning
emot årligt arvode, för deltagande i besigtningarne.

I afseende å 5:te och 6:te frågorna eller: “I hvithet förhållande bör stationsbefälet
stå ti$ sjöförsvarets ekonomiska öfverstyrelse"-, och “bör någon och i

103

sådant fall hvilken del af dennas förvaltning sbestyr Öfverflyttas till stationsbefälet
och hvilka förändringar i öfverstyrels ns organisation skulle deraf föranledas^?
Så anser jag, hvad rörer organisationen af sjövapnets ekonomiska öfverstyrelse,
mig i underdånighet höra instämma i hvad samtlige komiterade, med undantag
blott af en ledamot, tillstyrkt angående upphörande af Kongl. Förvaltningen af
sjöärendena samt om inrättande af byråer eller kontor under Kongl. Sjöförsvarsdepartementet.

I afseende å dessa kontors antal och verksamhet är jag af samma
åsigt som minoriteten inom komitén; ty, ehuru skäl visserligen skulle kunna
förefinnas derför, att sjökarteverket ställdes under stationsbefälhafvaren för Kongl.
skärgårdsartilleriet och då i likställighet med varfsdepartémenterna, så torde
likväl olägenheterna af eu sådan anordning vara öfvervägande. Rörande ingeniörkontoret
bör emellertid erinras, att då den grundsats gjorts gällande, att
ingeniörerne beordras till tjenstgöring å stationerna eller annorstädes omedelbart
af öfverdirektören, konseqvensen äfven fordrat, att denna grundsats tillämpats
i afseende å sjökommenderingar, så att, sedan besättningslistorna blifvit
kända och derest ingeniör skulle kommenderas, denne borde beordras af öfverdirektören
och kommenderingen meddelas stationsbefälhafvaren i stället, att, såsom
förslaget till instruktionen i § 13 mom. 4 upptager, öfverdirektören skulle
hos stationsbefälhafvaren föreslå ingeniör till sjökommendering.

Beträffande kontorens sammansättning, anser jag, i betraktande af deu
mångfald af göromål, som skulle tillhöra militärkontoret samt den olika rigtning,
hvari de särskilda delarne af sjövapnet efter hand utvecklas, det vara
oeftergifligt såväl för ärendenas obehindrade gång, som för bibehållande af öf~
vertygelsen derom, att begge kårernas angelägenheter omhänderhafvas med tillräcklig
sakkännedom, att militärkontoret erhåller 2:ne afdelningar, den ena för
flottans och den andra för skärgårdsartilleriets ärender, med hvar sin chef,
hvilket måste blifva ju mera nödvändigt, i samma mån man aflägsnar sig från
tidpunkten af vapnets delning, samt i följd deraf yrkesbiklningen, som dittills
varit gemensam för samtlige medlemmarne af bägge kårerna, framdeles deremot,
i anseende till den olika materielen och fältet för hvarderas verksamhet,
måste blifva väsendtligen olika, hvarföre ock man icke mera då kan hos en
officer af ena vapnet förutsätta samma kännedom om det andras angelägenheter
och behof, som om sitt eget vapens.

Rörande förslagen till civilstaten vid Kongl. skärgårdsartilleriets härvarande
station, får, under åberopande hurusom stationsbefälhafvaren härstädes
förnyade gånger och sednast vid afgifvandet af infordrade, efter tjenstgöringens
kraf och tidsförhållandena lämpade, förslag till nya personal- och aflöningsstater,
i skrifvelse till Kongl. Förvaltningen af sjöärendena den 10 Augusti
1855 framställt angelägenheteu af auditörsbefattningens skiljande ifrån sekrete -

104

raretjeusten, enär det i anseende till de alltjemt tillökade kailsligöromålen vöre
omöjligt för innehafvare!! af sekreteraretjensten att, med behörigt fullgörande
af densamma, jemväl vederbörligen bestrida auditörsbefattningen, samt bägge
dessa tjenstebefattningar vore af den vigt. att den ena icke finge för den andras
skull eftersättas, hvadan ock icke blott nuvarande innehafvarens företrä
dåre under större delen af sin långvariga tjenstetid icke utöfvade auditörsbefattningen
i krigsrätten, utan denna bestriddes af vice auditör utan äfven nuvarande
sekreteraren, med undantag af de första åren under hans innehafvande
af befattniugen, varit förhindrad att såsom auditör tjenstgöra i krigsrätten,
hvilken befattning derföre måst bestridas af vice auditör, och hvilket ännu
mera måste blifva förhållandet i händelse varfschefsbefattningen försvinner samt
Kongl. Förvaltningen af sjöärendena kommer att upphöra, samt flera bestyr
derigenom blifva öfyerlåtna åt stationsbefälhafvaren, jag alltså i underdånighet
ånyo framhålla nödvändigheten af auditörsbefättningens skiljande ifrån sekreteraretjeusteu,
på sätt minoriteten inom komitén jemväl föreslagit, hvarvid jag
emedlertid, i betraktande af såväl mängden, som beskaffenheten af de mål,
som förekomma i stationens krigsrätt, i jemförelse med garnisonens och andra
regementskrigsrätter, som äfven af den betydliga utsträckning Kong!, skärgårdsartilleriets
krigsrätts jurisdiktion i lotsmål, nemligen från och med Waldemarsvik
till ryska gränsen, har i förhållande til) sjövapnets öfriga krigsrätters juris
diction, anser mig underdånigst böra föreslå, att arvodet för auditörsbefattnin
gens bestridande bestämmes till 1,000 R:dr R:mt per år.

I afseende å civilstaten i (ifrigt biträder jag det af kontorschefen härstädes,
i hans infordrade och afgifna, härhos fogade, utlåtande framställda projekt,
hvad sjelfva personalens antal beträffar, med minskning af en kammarskrifvare,
samt med den skilnad, att jag anser väbelsbefattningen kunna bestridas
af någon dertill lämplig person antingen vid den föreslagna poliskåren
eller ibland underofficerspersonalen mot det för väbelsbefattningen föreslagna
belopp 500 R:dr såsom arfvode.

Rörande afiöningen har redan uti Eders Kongl.. Maj:ts nådiga Bref den
30 Oktober 1866 ibland de, med afseende å organisationen af sjövapnets ekonomiska
förvaltning, uttalade grundsatser, jemväl blifvit uttryckt den, att göromålen
skulle verkställas af eu mindre men väl lönad personal. I betraktande
derföre så väl af den minskning i personalen, som med hänsyn härtill blifvit
föreslagen, samt af den tillökning i göromål, som genom den föreslagna indrag-,
ningen af varfschefs,embetet och upphörandet af Kongl. Förvaltningen af sjöärendena
skulle tillkomma stationsbefälhafvaren och hufvudsakligen falla på
kansliets del, som äfven af pluralitetens bland komiterade förslag till aflönings-^
stater, men med härvid tillika fästadt afseende derpå, att lefnadskostnaden,

äfven

105

äfven den oundgängligaste, är väsendtligt högre i hufvudstaden, än vid flottans
station i Karlskrona, anser jag mig fr underdånighetgböra föreslå följande:

Aflöningsstat för civilpersonalen vid Kongl. skärgårdsartilleriets station
i Stockholm.

	Riksmynt.
1 Öfverkommissarie, tillika kontorschef ...	4.500 3.500 2,800 9 F)00
1 Sekreterare......... 1 Kammarförvandt..... 1 Kassör......	—
1 Revisor.....	2.500 2.500 2,500 2,500 2,000 1,200 2,400 2,000 600 500 1,000 300 500
1 Regementsskrifvare...........
1 Förvaltare, Material- in. fl. uppbörder.........
1 Dito Inventarie, in. fl. uppbörder.........
1 Bokhållare................. 1 Kanslist............. 1 Kammarskrifvare i 2:ne å 1,200 .............	—
3 D:o f 2:ne ä 1,000 ................ 1 Vaktmästare ................ 1 Do ..........	—
Arvode: till en person som bestrider auditörsbefattningen .... ö:o d:o advokatfiskalsgöromålen . . D:o d:o väbelsbefattningen.....	—r
Summa	33,800	—

Anmärkningar. De af förenämnde löntagare, som ej äro inqvarterade
i. Kronans hus, undfå inqvarteringsersättning till lika belopp med motsvarande
grader inom Kongl. skärgårdsartilleriet och i öfverensstämmelse med de för
ifrågavarande ersättnings utgående gällande föreskrifter.

Härvid och då de föreslagna nya lönestaternas tillämpning möjligen kommer
att bero af till indragning föreslagna innehafvares afgång från sina befattningar,
intill hvilken tidpunkt de naturligtvis äro berättigade att uppbära
sina nuvarande löner, bör tillika erinras, att som, i sammanhang med förslagen
till de nya staterne, äfven blifvit föreslaget, hvad särskildt betäffar sekreteraretjensterna,
upphörande af de med dessa tjenster förenade sportler, hvilka vid uppgörande
af nu gällande stater blifvit beräknade till skilnaden, eller 500 R:dr,

106

emellan den i stat bestämda lön för kamereraren eller kontorsförmannen och
sekreteraren eller kansliförmannen, hvilka innehafva lika värdighet och enligt
Kongl. cirkuläret den 10 November 1860 äro berättigade till enahanda pension,
så bör ock, i händelse sportlerna försvinna, godtgörelse för den sålunda uppkommande
skilnad i aflöningsförmåner sekreteraren tilldelas, intill dess de föreslagna
nya aflöningsstaterna vinna full tillämpning.

Slutligen och då vid förslaget om minskning i personalens antal beräknats,
att biträde skulle kunna erhållas af extra ordinarie tjensteman i kanslist-
och kammarskrifvaregraden; men sådant biträde, enär utsigterna till anställning
på ordinarie stat aftaga i samma mån som tjensternas antal inskränkes,
svårligen torde vara att påräkna, derest icke någon godtgörelse för ådagalagd
flit kan beredas, anser jag mig i underdånighet böra hemställa att ett
belopp af minst 300 R:dr årligen måtte ställas till stationsbefälhafvarens disposition
att såsom gratifikationer tilldelas de extra ordinarie tjensteman, hvilka
företrädesvis utmärka sig för nit och skicklighet.

Hvad nu beträffar de särskilda förslagen till reglementen för styrelsen
oeh ekonomien vid sjövapnets stationer, så torde öfver de förslag, som röra
Kongl. flottans station i Karlskrona, jag icke behöfva afgifva något yttrande,
sedan befälhafvaren för nämnde station öfver desamma sig utlåtit.

Vidkommande förslagen till reglemente för Kongl. skärgårdsartilleriets
härvarande station anser jag, utan att kunna i alla delar gilla hvarken det
ena eller andra, likväl minoritetens förslag ega företräde och biträder detta
förslag i de flesta afseenden; hvarföre ock, då jag icke kan instämma i
pluralitetens förslag i åtskilliga hufvudfrågor, det skulle vara ändamålslöst att
försöka genom förslag till redaktionsförändringar i detaljerna komma till önskvärdt
resultat.

Innan jag emellertid antyder de ändringar och rättelser i minoritetens
förslag, som jag anser erforderliga för detsammas antagande, torde jag i underdånighet
få anföra följande.

I de af minoriteten afgifna reservationer samt under rubriken “Reglemente
för Karlskrona station“ yttras under punkten Ro, bland annat, “Kongl.
Maj:t har utnämnt chefer vid de olika vapnen, men icke för dessa vapen, ty
chefsskapet för sjövapnet i det hela måste fortfarande tillhöra Chefen för Sjö—
försvars-departementet“. Härvid bör erinras, att Kongl. Maj:t just utnämnt chefer
för de olika vapnen, hvilket icke hindrar, att i Chefen för Sjöförsvarsdepartementet
finnes en chef för hela sjöförsvaret eller sjövapnet i sin helhet; likasom
Kongl, Maj:t för andra kårer och vapen utnämner chefer, hvilka i sin ordning
sortera under andra chefer, nemligen generalbefälhafvare och desse under
Chefen för Landtförsvarsdepartementet eller landtvapnet i sin helhet.

I sin egenskap af kårchef är stationsbefälhafvaren ansvarig för kårens

107

tjenstbarhet hvad personalen beträffar. I afseende åter å materielen vill det,
sedan öfverdirektören vid mariningenör-staten, enligt den för nämnde stat utfärdade
instruktion, är ansvarig för vården och underhållet af alla fartyg både
till skrof och maskinerier äfvensom för verkstäder och andra mekaniska inrättningars
ändamålsenliga skick, samt de å stationerna tjenstgörande direktörerne
i tekniska frågor lyda omedelbart under öfverdirektören eller blott hafva
att följa eget omdöme, synas, som ansvarigheten för materielens, nemligen den
flytande eller rörliga delens, tjenstfärdiga stånd blifvit Överflyttad på mariningeniör
staten. Med afseende å den stationsbefälhafvaren tillhörande omtanka
att bibehålla befäl och trupper i öfning och håg för tjensten, så att den honom
anförtrodda del af vapnet, när helst det påfordras, kan uppfylla sitt ändamål,
torde ock, då den åsigten, att chef och närmaste man å de större bevärade
fartygen kommenderas af Kongl. Maj:t, icke har någon tillämplighet å
Kongl. skärgårds artilleriet, hvars alla bevärade fartyg äro att hänföra till kategorien
af mindre, helst å dessa fartyg någon “närmaste man" i den mening
som å de större icke kommenderas, således följdriktigt chefer å alla skärgårdsartilleriet
tillhörande fartyg kommenderas af stationsbefälhafvaren samt denne
hos Chefen för Kongl. Sjöförsvarsdepartementet föreslå blott afdelnings- och
högre chefer eller med andra ord chefer af regementsofficersgrad.

Vidare och då de befordringsgrunder, som antagits för Kongl. flottans
officerare, icke äro tillämplige för Kongl. skärgårdsartilleriet utan redan genom
Kongl. Brefvet den 10 Juli 1866 blifvit bestämdt, att med befordringar inom
denna kår komme att förhållas efter enahanda grunder, som för armén vore
eller kunde varda i nåder stadgade, så bör häraf följa, att vid hvarje befordran
inom Kongl. skärgårdsartilleriets officerskår underdånigt förslag bör af
chefen för nämnde artilleri upprättas och till Chefen för Kongl. Sjöförsvarsdepartementet
insändas.

Då jag, af samma skäl som komiterades minoritet i deras reservation
anfört, icke kunnat instämma i pluralitetens förslag om indragning af kommendantsbefattningen
samt om de till denna befattning hörande bestyrens öfvertagande
af stationsbefälhafvaren, biträdd dervid af en placemajor, bör jag tillika
erinra, att bestämmelserna i tjenstgöringsreglementet för armén rörande kommendant
egentligen afse förhållandena i en fästning samt ej äro tillämpliga
på stationen, hvartill kommer att Kongl. Maj:t i nåder förordnat ej mindre
genom nådigt bref den 19 Juni 1845 att vid Stockholms station skall finnas
en ständig kommendant af regements-officersgrad, än äfven genom nådigt bref
den 27 Augusti 1867 att underofficerarne vid Kongl. skärgårdsartilleriet lyda

108

under kommendantens närmaste befäl i stället för såsom förut under varfsdepartementschefernes.

-ni Bjleiafirfoin mbfla flor. jybiijaäiov t Öl mosnavlk ishsniilsfim rioo loula flit

Stockholm af Kongl. skärgårds-artilleriets befälhafvares kansli den 21 Okt. 1869.

avlad -liold lalla naiöJdaiilmvlö -tuban .hadlabamo abiji loglhl adaitdsl i sinsiöt

Ö9t

101 nsJ^ljjnKVsnn in os f*B«va gwiöbmo. togs b [föl Itc

Jac. LAGERCRANTZ.

iiuklydanoi.iBjH uob a öbnsårna b«M .uatnta löifisgoi

t skri ib o srrinlö i unjqrnt flan fälad aflårfadid JJa

C. A. Sundin.

a abrågmjfa .RnoH
nbnim In iiabogst
•ji snöte sb å nio8
iifitörflliJ

nionog nabaa natu tsnaliltiKabiagiajlg .IgnoH iöl sgikjruallii ork edar .aiaiaoftlo
tnoiij iiignhbiolsd bom ila .ibrnatesd trvldd 0081 iluh OJ noll i a visit! igno>f
siov no imf. iöl mog /i sim ing n b nr rinns lolla aallÅrfiöl JJa snuTiod aunab

-lolsd sj;i cv il Prv lin .H[(öl timid löd iL (abagbal?. isbill i b bi liv abutul lalla
Ib lön galeiöl tgiuktnsbii u liSjJyisyifto eJsiisllijjBgbiågiäåe .Ig no A moni oaib
**8iBv8iolöj3 .fgnoX iöl nslsrfO Hit doo aalttnqqi! ''halfilla abflraäo iöl aalada

.gabnäsni latnamaliaqab

noll aviaeai ginsb i istnonini HsbBiatiuu
-nsiuaioä la gnuigeibni in o g ef sist sus!
-iwlö snsivtéad obnmöd g mott iliad un c
fijlilliJ giij_ iöd ,ioj_)ifns3f>!(] no Ib bivisb
DDfIBiOl ildtllli» JO] T9ln9IT19lS9l3^f!

mog lille b fn fn/;8 In ,gs[ &Q
Kinhj i aoun&Janr i b it u rid aäai .bolin;

flit sb mö t linie nsgriinttiilydgJnab
intill .iisifiviiuffäbdanoiJBig In sboagaJ
gJansil i amaalamnialgnd Sfs ,Bittiia
abnallÅrfiöl sala aagillnaga t na bris in
JJb isramod dill av rf .nsnoilata åq
81 itiul. Öl nab Isid fyibén raonag
tnsmagai la Jnahnsnunojf gibnale ris
loftloisban tia 1081 iJgugtiÅ ?k nab

109

-sJg amloddoofS doo jsnmjfahaH biv nsrmonojfs doo nsgfsiyig iöl nsJadntsinsi
lovlo /isitiBVfsass sn:8 Ib ihop ,t silf b i uhj »nstimod 1r [jäv’ £? stiligla .isnot)
»nobtisiBöia Ib nsgnruHBVitVl ioj>Bfid abuBiöd [fitisb barn sb it n>[ flätad tadlivd
-Åbiabno t ))b g ni n f i b! sd ätbart itllÅdis t ti fiburtTäntaig ssduisinaci v nsb isben
isvlöiab ttvlild isnoitRig HjernjBVöpi biv strtnvlBdfjilsd tsb isils gsilJtj sig tyri^in
tioi; i )5tiu fifioi /bill»)! i noilnte ^ n k 11 o [} br/ a > i r»v1 a if fritid ncb^?, -\ f*} [{do ^ blod
-lij/ip biv fi^M ti vt h il 11 H/> 3 ,}iv1fjäiU 9foo.f>t Al) d o ()tt^ £) it ir i t i - 0681 ptdjM b

eltab i ih *in rasa isdoidO 15» nsb isbnu aorta!? .ehiiB''tt;viiid stahoIfrliBabvÄa
biv aalsbiiia sb Ib mobsnnijd iiagal lorta Jia nsgnirrrtBv-ml . f äril i/ nia snutit
iBisb gninbybra t isb noga löl Jfttrt Bila!) t ofnagitilbued sbnntlirtmo tioo j; q j tiv [

.•sbrttijjöl biölhb Igginålmban

gisnhstn Bdabniilin sb le nslsdnoTlfidaod iftl tioRobsi b vind jjb'' is!13
.Blåbuk! isboU no b nsgilmsn ,tnobstniiid tiiiiiav nöiimod /sil liv ri trio ,i,saoitn)ii8fii

-yiis/lo nsb
i 9noJ<uniuf$
-Ölni asbslÅg

Stormägtigste, Allemådigste Konung!

t b(1 nsb
b sa lss
råd Is /flis

Bjiabnefti! lorta boihsmgqB/ians/liii rioo noittnrtinitnbB b
sno)atiim)B .ebarfa sdoi nio .inölbsm sfiuda JIb''1 ntasfi sb

sbnei
sia Höra

-o^vS cf0f) sbftif n^uin^ivofm doo nonoi
-0*U nyi) nit niinistansj) doo —ssiytimy I
ieri moibti tiBiniis isbnlj .einölinsr lam
aslfinogistj-ggningivobsi doo -giioitintgjn
-nft moa .Btrtsnnol t gnibfasiöl nsb [is
BttBgloggva JgnjBiJa nsgiltjlBflöf doo sbntv
Sia engs sbmni läraalidad BJlaitnonods

iii>iT?initni)B t 3 .eit/j- os g ni tsffs agn!

i b 1 n a; oibflim tgilfr/t9d tts naniieni e d a
iiruin sbnitd Knöl nsb nsdlivrf b sm .Bila
frtnbe Bdansvg nsb, itsane doob nsiiinod
; bomb .aeftneulani Bonad .tanqsvöia löl
levit!vp nsb Inlag ,nttn obgs .giljöiu s»a
ne t it nsb 1,1 b ,8t>bBnööe Åa nafBnoBisq

.aaJarrsj) Jé imeans

efltilsbiäv afl .nsgnitiilBviö"] iisvIb isnitnirtani rrtgraå ansittrtod eaasb [

-Bni asyl BbnniBnnBvlo sb biv notioiJBiiainintbB mo JbuiiisI n.siiniod 11, s it t ti av In t] it
doo siBldtis jgilir/jsd iiä nsnoiJBi.JainiatbB-itriciu edanovS nsit De .entji/ Btnonii
doo -gtjedensjlei islå flbivomH .eaasb bneld msbnogån né ntBalaod oibtiim
ra oi sb .BtnanhBnt it)! a b iib it a oi) biv nii aiBl)fii9 aao god iii lolliigggningivoboi
9bn99gneri Bilo b i ttsiittiod rirrtlis(itju sb Ib Btnöb iBnnnd [s nsgnin)lByiö3 ied
-törn lii moa ,Bfnsnnol i gtiildnsioi Ht; lits fnsb bara edil .-toant, nom rttdsbbsm
JniBg gfigniidegii/rtii löd .g.triyjnsvlii istlgillihörtlij ensgningivobst jja nelu gii
-nsgelo gillbnsajiv nogått ne.tu sila ned liifibåa Jbiv Åg ,gB)[gniiTnöl nslsnogisq
.gfiinöftfi gnBtnslaiTsj) sb i gniiltiidiö) [[ii atibsisd raonsaiidd «n£allit doo isri
Sedan Eders Kongl. Maj:t under den 30 Oktober 1866 i nåder förordnat
en komité att uppgöra förslag till ordnande af sjöförsvarets ekonomiska
och medelsförvaltning m. m., så har, under den 15 Juni 1868, denna komité
inkommit med underdånigt betänkande i berörda hänseende, jemte förslag till

Ilo

reglementen för styrelsen och ekonomien vid Karlskrona och Stockholms stationer,
afgifna så väl af komiténs pluralitet, som af 3:ne reservanter, öfver
hvilket betänkande med dertill hörande bilagor Förvaltningen af sjöärendena
under den 7 September sistnämnda år erhållit nådig befallning att i underdånighet
sig yttra, efter det befälhafvarne vid sjövapnets stationer blifvit deröfver
hörde; och får, sedan befälhafvaren vid flottans station i Karlskrona under den
4 Mars 1869 sitt underdåniga utlåtande afgifvit, samt befälhafvaren vid skärgårdsartilleriets
härvarande station under den 21 Oktober samma år i detta
ämne sig yttrat, Förvaltningen nu, efter tagen kännedom af de särdeles vid
lyftiga och omfattande handlingarne i detta mål, för egen del i anledning deraf
underdånigst anföra följande:

Efter att hafva redogjort för beskaffenheten af de utländska mariners
institutioner, om hvilka komitén vunnit, kännedom, nemligen den Nederländska,
den Danska, den Franska och den Engelska, har kornitén uttalat den öfvertygelse,
att Svenska sjövapnets administration och räkenskapssätt åtminstone i
enkelhet stode långt framom dessa utländska mariners och att således införande
af en förändrad administration och räkenskapsmethod efter utländska
mönster, åtminstone i de flesta fall, skulle medföra, om icke skada, åtminstone
föga eller ingen nytta. För administrationen och redovisningen hade den Svenska
marinen ett betydligt mindre antal embets- och tjenstemän än den Danska,
med hvilken den förra kunde närmast jemföras. Under erinran härom hai
komitén dock ansett den Svenska administrations- och redovisnings-personalen
för sjövapnet kunna inskränkas, derest all den förenkling i formerna, som finnes
möjlig, egde rum, samt den qvarvarande och följaktligen strängt sysselsatta
personalen så aflönades, att den utan ekonomiska bekymmer kunde egna sig
ensamt åt tjensten.

I dessa komiténs åsigter instämmer äfven Förvaltningen. De värdefulla
upplysningar komitén lemnat om administrationen vid de ofvannämnda fyra marinerna
vittna, att den Svenska marin-administrationen är betydligt enklare och
mindre kostsam än någondera bland dessa. Huruvida åter räkenskaps- och
redovisningssättet är hos oss enklare än vid de utländska marinerna, derom
har Förvaltningen ej kunnat döma af de uppgifter, komitén i detta hänseende
meddelat, men anser, lika med den, att all förenkling i formerna, som är möjlig
utan att redovisningens tillförlitlighet äfventyras, bör tillvägabringas samt
personalen förminskas, så vidt sådant kan ske utan någon väsendtlig olägenhet,
och tillgång härigenom beredas till förbättring i de tjenstemäns aflöning,
hvilka finnas vara mest i behof af en sådan förbättring. Det är nemligen, enligt
Förvaltningens tanke, obestridligt, att det för Staten är fördelaktigare att
hafva en fåtaligare tjenstemanna-personal så aflönad, att han kan egna sig ute -

li -

slutande åt tjensten, än en talrikare, som för sin utkomst nödgas åt flera håll
spilträ sin verksamhet.

Komitén öfvergår sedermera till de frågor, som genom Eders Kongl.
Maj:ts nådiga Bref af den 30 Oktober 1866 blifvit densamma till besvarande
förelagda och hvaraf den första haft följande lydelse: “Under antagande, att vid
sjövapnets stationer och depöter skola af Kronans manskap uteslutande verkställas
nybyggnader af endast träfartyg samt reparationer af så väl jern- som
träfartyg, med dem tillhörande ångmachiner, samt endast af de inom varfven
befintliga hus, kajer, dockor, bäddar m. m., men att deremot alla reparationer
af hvad art som helst utom varfven, äfvensom tillverkning af ångmachiner af
mer än 30 effektiva hästkrafter, samt all nybyggnad af jernfartyg, hus, kajer,
stängsel, vägar och dylikt, så väl inom som utom varfven, komma att verkställas
af private arbetare, huru må, med hänsyn till sjövapnets och särskilt
till dess tvänne afdelningars antagliga behof af sjökrigs- och annan materiel,
under den.kommande tiden anskaffniugarne och underhållet af sådan materiel
lämpligen kunna fördelas emellan, å ena sidan, sjövapnet och dess särskilda
stationer samt, å den andra, enskilde industri-idkare, utan att, genom en sådan
arbetenas fördelning, Staten sättes utur tillfälle att, då dess fördel så fordrar,
derom med den enskilde ingå i täflan ?“

Under de i frågan innefattade antaganden hafva komiterade ansett, åtminstone
för närvarande, åt enskilda verkstäder böra upplåtas ej allenast nybyggnad,
utan äfven större reparationer af jernfartyg samt större pjesers nytillverkning
å ångmachiner; men att det likväl måste ligga i Statens intresse att,
så vidt omständigheterna medgifva och fordra, sätta sig i tillfälle att, utan främmande
hjelp, kunna underhålla sin egendom, hvadan det vore önskvärdt, om
sjövapnets verkstäder kunde så utvidgas och ordnas, att endast de reparationer,
Indika nödvändigt fordra lika stora hjelpmedel som nytillverkning, skulle
behöfva åt enskilda upplåtas, men alla andra reparationsarbeten kunde ske på
Kronans varf; dock borde, vid det förhållandet, att Karlskrona dockor äro de
enda, Staten eget'' för att förvara och reparera de större monitorerne; att vid
Stockholms station endast mindre fartyg förvaras och utrustas, samt att det i
hufvudstaden är lättare att kunna anlita den enskilda industrien, än i Karlskrona,
den ifrågasatta utvidgningen af verkstäderna vidtagas å Karlskrona örlogsvarf,
på det Staten ej må spilträ sina krafter på flera håll, då de med
större fördel kunna användas på ett enda. Såsom allmän regel borde ock an -

Utvidgning
af verkstäderna
vid
Karlskrona
station.

112

tagas, att Kronan ej bör tillverka persedlar, då de med mera tidsvinst eller
mindre kostnad kunna upphandlas.

Då Förvaltningen vid detta tillfälle icke ansett sig ega att bedöma, huruvida
det ur militärisk synpunkt må vara lämpligt eller icke att fortfarande
bibehålla etablissementet i Karlskrona såsom vårt sjöförsvars hufvudstation, utan
betraktat denna fråga endast ur den ekonomiska synpunkten, har, i detta hänseende,
det synts Förvaltningen obestridligt, att då de ganska omfattande och
dyrbara anläggningar, som för sjöförsvarets behof i Karlskrona förefinnas, äro
af den beskaffenhet, att de dels icke kunna förflyttas, dels sådant icke kunde
ske utan högst betydliga kostnader, måste den med hänseende till etablissementets
omfattning vigtigaste stationens förläggande till annan ort medföra så
stora uppoffringar för det allmänna, att det ej skulle kunna ifrågasättas i annat
fall, än att den oundgängliga nödvändigheten deraf blifvit ur strategisk eller
politisk synpunkt ådagalagd. Intill dess sådant skett, måste det alltid vara
ekonomiskt fördelaktigare att på ett lämpligt sätt ordna de redan befintliga
anläggningarne i Karlskrona, än att med betydligt större kostnader tillvägabringa
sådana å annan ort"'' Förvaltningen delar alltså komiterades åsigt, att
den utvidgning af verkstäderna, som kan finnas lämplig, bör ega rum vid flottans
station i Karlskrona, äfvensom Förvaltningen instämmer i hvad komitén
yttrat i afseende å så väl den riktning, hvari verkstäderna vid nämnda station
skulle utvidgas, som de grunder, hvilka borde iakttagas beträffande sådana effekter,
som skulle å Kronans verkstäder tillvägabringas eller anskaffas medelst
upphandling. Dock anser Förvaltningen någon utvidgning af verkstäderna i
större skala icke tills vidare böra ifrågakomma, emedan dels sådant icke vore
lämpligt så länge Karlskrona icke är fullständigt befästadt, dels, då omfattningen
af arbetena icke kan på förhand med säkerhet beräknas, en större utvidgning
af verkstäderna skulle kunna medföra kostnader, som möjligen icke stode
i jemförlig!, förhållande till värdet af arbetena, hvadan det synes Förvaltningen
vara för Kronan fördelaktigare, att tills vidare alla större så väl reparationer
som nybyggnader öfverlemnas åt den enskilda industrien, hvilken sednare synes
böra från det allmännas sida snarare på allt sätt uppmuntras, än att Staten
bör, utan särdeles vigtiga skäl, med densamma ingå i täflan.

Den andra till komitén framställda frågan: “Huru må, under de i förestående
lista punkt angifna förutsättningar, varfsanläggningarne vid sjövapnets
stationer samt arbetenas bedrifvande vid dem böra ordnas så, att, utan åsido -

113

sättande af nödig tillsyn och kontroll, arbetena må blifva skyndsamt och med
minsta kostnad utförda?44 har af komiterade blifvit besvarad på det sätt, att
etablissementernes centralisering vore det mål, som i synnerhet borde eftersträfvas;
att afstånden borde förkortas genom tjenliga kommunikationsmedel,
såsom spårvägar och dylikt; att sådane verkstäder, som hafva likartade arbeten,
borde sammanföras i eu gemensam lokal och under gemensam tillsyn; att
förrådshusen borde så inredas och varorna så uppläggas, att man ej allenast
må kunna hastigt uttaga hvad som erfordras, utan äfven med lätthet öfverse
och räkna det befintliga, att personer, som hafva tekniska arbetens utförande
sig anförtrodt, borde uteslutande få egna sig åt dessa, utan att hindras af andra
för deras yrke främmande tjenstegöromål, samt att, i afseende å kontrollen
af åtgångna dagsverken, journalföraren borde vara ensam ansvarig för sin journals
riktighet och befälets pligt inskränkas dertill att, så vidt möjligt är. öfvervika
underlydandes åtgärder, rätta de felaktigheter, som förmärkas, samt
till laga beifran anmäla, om underslef eller försummelser upptäckas.

Äfven i dessa af komiterade uttalade åsigter finner sig Förvaltningen
böra till alla delar instämmma.

Den tredje bland de komitén förelagda frågor har följande lydelse:
“Hvilka inskränkningar må i följd häraf kunna uti stationernas förvaltnings-,
arbets- och bevaknings-personal ega rum, och bör arbetspersonalen till större
eller mindre del vara ständig samt huru stor dess styrka vid hvardera stationen
?“

Då denna fråga innefattar flera särskilda ämnen, hvilka hvart för sig
måste behandlas, bar komitén först yttrat sig i afseende å förvaltningspersonalens
inskränkande samt dervid antagit att, “till vinnande af ordning och redighet44,
oundgängligen skulle fordras, det befälet vid stationen och varfvet
blefve fördt af samma person samt att följaktligen varfschefsbefattningen blefve
indragen, hvilket komiterade förmodat kunna ske, utan att stationsbefälhafvaren
öfverhopades med göromål, om dels från hans befattning skiljdes eu del ekonomiska
bestyr, hvilka, enligt sin natur, borde handläggas af de civila embetsmännen,
och dels några af varfschefens nuvarande åligganden öfverflyttades på
departementscheferne, äfvensom komiterade ansett de nuvarande varfsdepartementen
kunna, i följd af den nya mariningeniör statens inrättande, reduceras
från fyra till tre, hvarigenom en departementschefslön skulle besparas.

Etablisse menternas centralise ring.

Varf schefs
embetets in
dragning.

114

I fråga om varfschefsembetets indragning har en af komiténs ledamöter,
öfversten m. m., R. von Feilitzen, varit af skiljaktig mening, under anförande.
att de egenskaper, som erfordras för att sammanhålla samt med drift
och ekonomi leda de flerfalldiga arbetena på ett örlogsvarf, vore så väsendtligt
olika de militära egenskaper, hvilka en stationsbefälhafvare borde såsom militärbefälhafvare
och korpschef i första rummet besitta, att det endast såsom ett
undantag kunde förutsättas, att en duglig stationsbefälhafvare kunde på samma
gång vara en duglig varfschef. Dessutom vore göromålen, synnerligast vid
Karlskrona station, af den omfattning, att stationsbefälhafvaren, derest han
tillika vore varfschef, icke skulle kunna följa dem med tillräcklig uppmärksamhet.
Följden af att lägga varfschefsbefattningen i stationsbefälhafvarens
händer skulle således blifva den, att varfvets angelägenheter komme att uteslutande
skötas af departementscheferne och att man sålunda de facto finge
tre varfschefer i stället för en. Det större ansvar och de ökade göromål, som
i följd häraf tillfälle dessa, skulle sannolikt äfven för hvardera föranleda ökadt
skrifveri och med detsamma ett aflägsnande från det mål man åsyftat. Statens
fördel skulle således vida bättre tillgodoses, om stationsbefälhafvaren finge
uteslutande egna sig åt de militära angelägenheterna och deremot ledningen
af varfvets arbeten blefve anförtrodd åt en tekniskt bildad chef, som förstode
och vore af andra bestyr oförhindrad att vaka deröfver, att dervid iakttoges
hushållning och drift, samt derjemte kunde inför den ekonomiska öfverstyrelsen
eller, derest denna komme att indragas, inför Ivongl. Maj.t bära ansvaret
för, att dessa fordringar blefve uppfyllda. Om vidare förhållandet mellan stationsbefälhafvaren,
varfschefen och departementscheferne på ett lämpligt sätt
ordnades, så att varfschefen i tekniska och ekonomiska frågor blefve oberoende
af stationsbefälhafvaren, men deremot departementscheferne koinme i ett mera
underordnadt förhållande till varfschefen, hvars kontor, der alla nödiga handlingar
och ritningar borde vara tillgängliga, blefve gemensamt för honom och
departementscheferne, så skulle mycket onödigt skrifveri undvikas samt förenkling
i ärendenas gång och besparing af tid vinnas. Det kunde invändas, att
äfven en tekniskt bildad varfschef icke kunde påräknas ega fullständig insigt
i alla de tekniska grenar, som vid varfvet, förekomma, så att t. ex. om åt en
direktör vid mariningeniör-staten skulle uppdragas att bestrida varfschefsembetet,
hvilket vore så mycket lämpligare, som de oegentligheter vid förhållandet
mellan varfschefen och personer, tillhörande denna stat, hvilka eljest
måste inträffa derigenom, att desse sednare i vissa fall stå direkte under öfverdirektören
i Stockholm, med detsamma skulle bortfalla, denne till varfschef
förordnade direktör icke skulle ega tillräcklig insigt i artillerivetenskapen, för
att bedöma konstruktionen af artilleripjeser och lavettage m. m. Fn slik olägenhet
skulle dock kunna afhjelpas dermed, att, såsom nu är förhållandet, en

lift

i artillerivetenskapen hemmastadd officer erhölle uppdrag att följa denna vetenskaps
utveckling samt föreslå och med ansvar för beräkningarnes riktighet
uppgöra ritningar till den artillerimateriel, som kan finnas behöflig, så att
varfschefen tillkomme allenast att, sedan förslag och ritningar blifvit behörigen
fastställda, ombesörja och ansvara för utförandet af sjelfva arbetet.

Hufvudsakligen på samma skäl har stationsbefälhafvaren i Karlskrona
på det bestämdaste afstyrkt stationsbefälhafvare- och varfschefs-embetenas förenande
samt tillika sökt visa, att, vid inträffande krig, en särskild varfsehef
blefve oundgängligen nödvändig och att äfven under vanliga förhållanden stationsbefälhafvarens
åligganden vore så mångfaldiga och så olikartade med varfschefens,
att båda embetenas förenande hos en och samma person skulle icke
allenast blifva för flottan högst skadligt, utan ock komma att för innehafvaren
af stationsbefälhafvare-embetet medföra en sådan tillökning i tjenstepligter och
ansvar, att han icke skulle kunna vederbörligen fullgöra dem.

Deremot har stationsbefälhafvaren i Stockholm förklarat sig dela komiterades
åsigt i fråga om varfschefsembetets indragning, så mycket hellre, som
genom Kongl. Instruktionen för mariuingeniör-staten den 17 December 1867
varfschefens åligganden blifvit så inskränkta, att föga deraf återstode, enär, då
marindirektören skall ansvara omedelbart inför öfverdirektören för alla vid stationen
befintliga fartygs, med dem tillhöriga ångmaskiners in. in. ordentliga
vård och underhåll, samt direktörerne hafva att i tekniskt hänseende, eller
i hvad angår sättet att utföra inom deras verkningskrets förekommande arbeten,
endast följa eget omdöme eller af öfverdirektören gifna föreskrifter, ansvaret
sålunda genom nämnda instruktion blifvit öfverflyttadt på marindirektören,
som i tekniskt hänseende redan vore att betrakta såsom varfsehef; delande
stationsbefälhafvaren jemväl komiterades åsigt om indragning af en varfsdepartementschefstjenst.

Efter öfvervägande af hvad sålunda blifvit anfördt för och emot stationsbefälhafvare-
och varfschefs-embetenas förenande hos en och samma person,
har Förvaltningen funnit sig, instämmande i de af förbeinälde reservant
och af stationsbefälhaivaren i Karlskrona yttrade åsigter, böra afstyrka den
ifrågavarande föreningen, och då bland varfsdepartementscheferne marindirektören
måste förutsättas ega den sakkunskap, som för en varfsehef företrädesvis
är nödvändig, och han redan, enligt Eders Kongl. Maj:ts nådiga Instruktion för
mariningeniör-staten, har sig ålagdt hvad som utgör den hufvudsakligaste delen
af varfschefens åligganden, samt genom marindirektörens förordnande till
varfsehef de missförhållanden skulle undanrödjas, hvilka eljest möjligen kunde
uppstå emellan honom och varfschefen, i följd deraf, att han i vissa fall står
direkte under öfverdirektören, så anser Förvaltningen lämpligast vara, att ma -

116

Indragning
af chefen för
mekaniska
departementet.

Matros korpsen.

Handräckningsmanskap
från
båtsmanshållet.

rindirektören alltid tillika är varfschef, så väl vid Stockholms station, som vid
den i Karlskrona.

Lika med komiterade anser äfven Förvaltningen att, i följd af Instruktionen
för mariningeniörstaten, mariningeniörs- och mekaniska departementen
kunna vid stationernas varf förenas och således en varfsdepartemeutschefs aflöning
^besparas, derest, på sätt högstberörda nådiga Instruktion föreskrifver, en
byggmästare vid hvardera stationen anställes att öfvertaga de hufvudsakligaste
åligganden, som nu tillhöra chefen för mekaniska departementet.

Hvad varfvens arbetspersonal beträffar hafva komiterade ansett den vid
Karlskrona station förlagda matroslcorpsen vara till hela sitt nuvarande antal
behöflig dels för flottans bemanning och dels för sjömansarbeten, samt någon
sådan korps icke för Stockholms station erfordras, då de få matrosgöromål,
som der ifrågakomma, hädanefter såsom hittills kunde verkställas af kanonierer
och båtsmän, eller, då behofvet oundgängligen så fordrade, matroser af handelsflottan
förhyras.

Denna af komiterade uttalade åsigt, hvarvid stationsbefälhafvarne ingenting
erinrat, biträder äfven Förvaltningen, men anser sig likväl i afseende
å kanonier-korpsen böra hemställa, om icke det ena kompaniet deraf må kunna,
till besparing för Kronan, indragas, emedan denna korps numera, sedan både
det betydliga antal roddfartyg, som vid densammas inrättande fanns vid härvarande
station, blifvit väsendtligen förminskadt och äfven underofficers-korpsen,
som med kanonierer skulle rekryteras, blifvit betydligt reducerad, icke synes
till hela sitt nuvarande antal erforderlig.

Antalet af det handräckning smanskap vid stationerna, som utgöres af
uppfordrade båtsmän, har komitén ansett kunna betydligt minskas, om alla
större reparationer af hus och fartyg, synnerligast jernfartyg, skedde på entreprenad,
likasom all renhållning utom varfven; om all bevakning å varfven, så
vidt den ej besörjes af egentliga militärposter, öfvertoges af en poliskorps vid
hvardera stationen; om alla boställsvakter, ordonnanser af båtsmanshåll, stuguvaktare
och eldare i kanslien och kontoren indroges; om all vedsågning och
huggning utom varfven och sjukhuset skedde på ackord; om eldning och städning
i skeppsgosseskolan verkställdes af gossarne sjelfva; om vid sjukhuset i
Karlskrona antoges sjukhusdrängar med daglön och portion, att besörja alla
inom sjukhuset förefallande handräckningsmål, utom renhållningen, som borde
besörjas af särskilt derför antagna personer; om till arbeten i proviantmagasinet
i Karlskrona, i stället för båtsmän, antoges magasinsdrängar med daglön,
samt om, i stället för de i bageriet vid Karlskrona station ständigt tjenstgörande
båtsmän, antoges arbetare eller handtlangare för så vidt detta kronobageri
komme att bibehållas.

Hvad komiterade i detta hänseende föreslagit har stationsbefälhafvaren

117

i Karlskrona boracit samt stationsbefälhafvaren i Stockholm lemnat utan erinran;
och då de föreslagna åtgärderna åsyfta en inskränkning i båtsmännens
sysselsättande med göromål, som icke. egentligen borde tillhöra dem och som
måste på annat sätt besörjas, derest den betydliga öfverflyttning af båtsmansrotar
från flottan till arméen, hvilken Eders Kongl. Maj:t under nu pågående
riksdag föreslagit, kommer att ega rum, finner äfven Förvaltningen sig böra tillstyrka
ifrågavarande åtgärder.

I fråga om Handtverks-staten har komitén, under erinran, att stationernas
reglements-komitéer redan föreslagit eu betydlig inskränkning i denna stats
af Eders Kongl. Maj:t den 22 Januari 1861 fastställda personal, dock trott sig,
under förutsättning, dels att handtverks- och timmerbåtsmän fortfarande komma
att vid stationernas varf användas, och dels att stationsbefälhafvarne bibehålla
rättigheten att begagna extra arbetare, kunna föreslå ytterligare inskränkning
i denna personal, så att då densamma utgör vid

Karlskrona station:

enligt staten den 22 Januari 1861 53 underbefäl, 486 arbetare,33lärlingar, 40invalider
och enligt reglements-komiténs

förslag	skulle utgöra . . .	37	V	368 „	18	V
har den af till . .	komitén föreslagits	28	V	305 „	12	•n 30 „

Stockholms station:

enligt nu gällande stat. . . . 25 underbefäl, 53 arbetare, 5 lärlingar, 3 invalider,

„ reglementskomiténs förslag 7 „ 42 „

„ komiténs förslag.....8 „ 42 „ 3 „

De för Götheborgs depot i 1861 års stat upptagna 1 verkmästare och 3

arbetare hafva icke blifvit af reglements-komitéerna omförmälda och finnas ej
heller upptagna i det af komiterade uppgjorda förslag till handtverksstat. Då,
jemlikt Eders Kongl. Majds nådiga Bref den 14 December sistlidet år, depöten
nu skall indragas och nya varfvet vid Götheborg öfverlåtas till Fångvårdsstyrelsen,
erfordras ock ej vidare den för nämnda depot afsedda handtverkspersonal,
hvilken således torde komma att hädanefter tillhöra indragningsstaten.

Jemte denna minskning i personalen hafva komiterade dock tillika föreslagit
en förhöjning i aflöningen till någorlunda likhet med den, som vid en -

Handtverksstaten.

118

Naturaspanm
ålens
ersättande
med kontant
aflöning.

skilda varf och inrättningar erhålies, hvarvid likväl tagits i betraktande den
förmån, Kronans arbetare ega framför enskilda, att dels vara försäkrade om
åtminstone någon del af aflöningen, jemte fri läkarevård, under sjukdom, dels
att vara förvissade om att i tjensten bibehållas, så länge de skicka sig väl,
samt dels att, efter långvarig och trogen tjenst, kunna påräkna pension för sin
öfriga lifstid.

Vid aflöningens föreslående för den fasta handtverkspersonalen hafva
komiterade tillika tagit i öfvervägande, huruvida den spanmål in natura, som
för närvarande är. jemte den kontanta aflöningen, denna personal tillagd, nemligen
4 tunnor råg fast mål till hvardera af underbefälet och arbetarne, 3 tunnor
till hvarje lärling och 2 tunnor till hvarje invalid, borde fortfarande utgå
eller, på sätt stationsbefälhafvaren i Stockholm ifrågasatt, upphöra. I afseende
härå har komiténs pluralitet anfört, att då den kontanta ersättning, som skulle
tilläggas ifrågavarande personal, derest spanmålen in natura indroges, komme
att fullt motsvara dennas värde och äfven kunde höjas något öfver detta, emedan
Kronans omkostnader för ett spanmålslagers hållande, hvarigenom spanmålen
måste för Kronan blifva öfver höfvan dyr, komme att upphöra genom
detta lagers indragning; då således arbetaren kunde i allmänhet köpa lika stor
qvantitet spanmål. som den han nu erhåller af Kronan, utan att han dertill
behöfde använda hela den honom derför tillagda kontanta ersättning; då det
syntes hårdt, att den flitige och omtänksamme arbetaren icke skulle kunna,
efter eget behag och genom egen omtanka, för de kontanta medel, han erhåller,
sjelf förskaffa sig sina behof, utan något förmynderskap af Staten, synnerligast
i händelse han kunde köpa spanmålen för lägre pris, än det, hvarefter
den ersättning, han af Kronan erhåller, beräknats; då det för Kronan
skulle blifva en vinst att icke belastas med underhållet af ett betydligt spanmålslager
och vidkännas afgångsprocent derför, samt, genom upphörande af
spanmålsutgifningen in natura, de klagomål, som stundom försports öfver spanmålens
mindre goda beskaffenhet, icke vidare kunde ifrågakomma, — så ansåge
sig komiterade böra, i likhet med stationsbefälhafvaren i Stockholm, föreslå
upphörande af spanmålsutdelningen in natura, oaktadt den i frågan hörda
arbetspersonalen förklarat sig icke önska ett sådant upphörande.

I strid med denna pluralitetens åsigt hafva trenne bland komiténs ledamöter
funnit sig böra på det högsta afstyrka naturaspanmålens indragning,
då det måste vara en fördel för spanrnålstagaren och dess oftast torftiga omgifning
att vara försäkrad om brödfödan, när aflöningen af eu eller annan orsak
blifvit knapp; då den ersättning för spanmålen, som af Kronan skulle
kunna lemnas, vare sig att den utginge efter statspris eller efter stationsortens
medelmarkegångspris, icke alltid komme att motsvara spanmålens verkliga värde
och ännu mindre hvad den skulle kosta löntagaren, om han nödgades hos mi -

119

nutbandlanden inköpa den i smärre partier, synnerligast under missväxtår; då
arbetarne, i ämnet hörde, enhälligt förklarat för sig ofördelaktigt att erhålla
kontant ersättning för spantnålen; då sådant skulle för dem blifva så mycket
mera ofördelaktigt, som Eders Kongl. Maj:t för kort tid sedan tillagt spanmålstagarne
den förmån att få sin sparmål på krono ångqvarnen fritt förmålen, och
då det i nödens stund skulle blifva högst vådligt för Kronan att i Karlskrona,
der tillförseln är knapp, sakna ett spanmålslager, hvilket der icke utan svårighet
och med stora kostnader då skulle kunna anskaffas, oberäknadt den omständigheten,
att Staten derstädes för flottans räkning bekostat en dyrbar ångqvarn.

Stationsbefälhafvaren i Karlskrona har förklarat sig i allo dela reservanternes
åsigt, att indragning af natura-spanmålen skulle för stationens arbetare
vara en stor olycka, då konkurrensen i Karlskrona ej vore så stor, att
icke en dylik åtgärd skulle betydligt förhöja brödets anskaffningskostnad för
den obemedlade arbetaren, hvilken dessutom sannolikt ofta blefve nödsakad, att
för detta, likasom för åtskilligt annat, som i minut upphandlas, anlita krediten.

Äfven stationsbefälhafvaren i Stockholm, hvilken i sitt utlåtande öfver
reglements-komiténs förslag rörande förändringar i handtverks-staten förordat
spanmåis-utdelningens upphörande, har i sitt sednare yttrande förklarat sig, på
de af reservanterne anförda skäl, böra afstyrka ett sådant upphörande.

För sin del anser Förvaltningen visserligen det af komiténs pluralitet
framställda förslag om spanmåls utdelningens upphörande vara det mest rationel,
emedan denna utdelning i sjelfva verket innebär ett af Staten utöfvadt
förmynderskap öfver en del löntagare, hvilket den ej utöfvar öfver andra; men
då löntagarne sjelfva önskat detta förmynderskaps bibehållande samt åtskillige
af reservanterne så väl som af stationsbefälhafvaren anförda omständigheter,
synnerligast hvad Karlskrona station beträffar, göra det både för löntagarne och
äfven i vissa hänseenden för Staten fördelaktigt och önskvärd!, att ifrågavarande
spanmålsutdelning fortfar, så finner äfven Förvaltningen sig böra afstyrka
hvad komiténs pluralitet i afseende härå föreslagit.

Mot komiténs förslag rörande arbetspersonalens antal, i afseende hvarå
komiterade i förslaget till reglemente för flottan § 46 inom. 3 intagit en föreskrift
derom, att “personal-staten för gemenskapen vid handtverks-staten bör
vara lämpad efter omfånget af de arbeten, som kunna antagas under vanliga
förhållanden förekomma, med förutsättning, att den effektiva arbetstiden i verkstäderna
eller å de arbetsställen, der belysning kan användas, genom öfverarbeten
utsträckes till i medeltal tio timmar dagligen året om, hvadan öfverarbeten
i allmänhet, då sådant är förenligt med Kronans fördel, böra ega rum;
och må först sedan anbefallda arbeten icke kunna genom på förenämnda sätt
utsträckt arbetstid med ordinarie arbetare medhinnas, behöflige arbetare utöfver

Arbetspersonalens
antal
och arbetstiden
vid
Karlskrona
station.

120

Handtverksstat
vid

J Stockholms

station.

stat derför antages“, har stationsbefälhafvaren i Karlskrona anmärkt, att det
syntes vara olämpligt att i ett för stationens styrelse utlärdadt reglemente intaga
en föreskrift angående storleken af personalen vid haudtverks-staten, hvilken
bestämmes af öfverstyrelsen, som bäst vore i tillfälle att lämpa denna stats
storlek efter “omfånget af de arbeten, som kunna antagas under vanliga förhållanden
förekomma44; att utsträckningen af arbetstiden till i medeltal tio timmar
dagligen året om skulle komma att medföra en så betydlig kostnad för
verkstäders och andra arbetsställens upplysning vintertiden, att någon vinst
för Kronan derigenom svårligen torde kunna uppstå, helst såsom en följd deraf
jemväl blefve nödvändigt att höja så väl varfsunderbefälets som arbetarnes löner,
då de nuvarande underofficerarne och arbetarne icke kunde emot sin vilja
åläggas en dylik förlängd arbetstid, sedan de blifvit, antagne under andra vilkor
; att den effektiva arbetstiden svårligen skulle kunna utsträckas, så att den
i medeltal hela året om blefve tio timmar dagligen, så vida ej under vintertiden
middagsparad åter infördes, enär arbetaren icke kunde, utan att erhålla
ett ordentligt mål varm mat, uthärda med ett fullgodt dagsverke, men hvilket
återinförande skulle förorsaka den olägenhet, att de ljusaste timmarne på dagen
under denna årstid åtginge till mattimmar och upplysning då blefve nödvändig
två timmar längre morgnar och aftnar; att öfverarbeten borde ifrågakomma
endast då ovanliga fall inträffade, som gjorde dem behöfliga, men arbetspersonalen
vara så tillräcklig, att icke extra arbetare behöfde antagas för
hvarje liten arbetstillökning, som kunde ifrågakomma, helst tillgång på duglige
arbetare i Karlskrona icke förefunnes i sådan mängd, att dylika kunde när
som helst vara att för Kronan påräkna; att de, derest de komme från förenämnde
ort, blefve, när Kronan icke längre behöfde dem, öfverflödige i Karlskrona
och således sannolikt skulle falla fattigvården till last, samt slutligen
att, då möjligheten af en så betydlig förminskning af varfvets arbetspersonal,
som af komiterade blifvit föreslagen, vore bygd på antagandet, att kommunikationsmedlen
å varfvet blifvit lättade, förråden mera ändamålsenligt upplagda
och ordnade samt i allmänhet mekaniska inrättningar anbringade till besparing
af menniskokraft, dessa åtgärder nödvändigt måste vidtagas, innan den ifrågasatta
förminskningen kunde ega rum, hvadan stationsbefälhafvaren funne sig
böra afstyrka denna förminskning i arbetspersonalen, innan varfvet blifvit på
ändamålsenligt sätt ordnadt, men tillstyrkte deremot, att reglementskomiténs
förslag till arbetspersonal å varfvet måtte i nåder godkännas; biträdande stationsbefälhafvaren
för öfrigt reservanternes förslag beträffande denna arbetspersonals
aflöning.

Stationsbefälhafvaren i Stockholm har föreslagit en ny organisation af
stationens handtverks-stat, hvilken, enligt detta förslag, skulle utgöras af 8

underbefäl

121

underbefäl och 36 arbetare, således 6 arbetare mindre än både komiterade och
regleinentskomitén föreslagit, äfvensom i stationsbefälhafvarens förslag någon
invalidstat ej omförmäles.

Utgående från den synpunkten att den fasta arbetspersonalen vid stationerna
bör i möjligaste män inskränkas, så att densamma må under vanliga
förhållanden hela året om vara fullt sysselsatt, samt allt tillfälligt arbete derutöfver
bör verkställas af extra arbetare, finner Förvaltningen sig böra instämma
i det af komiterade uppgjorda förslag till handtverks-stat för Karlskrona station
samt i stationsbefälhafvarens förslag, hvad Stockholms station beträffar, dock
med tillägg i detta sednare af den aflöning, som belöper för 3 invalider. Då
en så betydlig indragning, som genom dessa förslagens antagande skulle föranledas,
ej kan ske på eu gång, utan endast i den mån vakanser uppstå inom
nuvarande handtverks och timmermans-stater, under hvilken tid de åtgärder,
komiterade ifrågasatt för arbetenas förenkling och lättande å kronovarfven, böra
kunna hinna vidtagas, undanrödjes sålunda den af stationsbefälhafvaren i Karlskrona
yttrade betänklighet mot arbetspersonalens inskränkande, innan dessa
åtgärder blifvit tillvägabragta, äfvensom den anmärkta svårigheten att i Karlskrona
erhålla tillräckligt antal dugliga extra arbetare icke bör kunna blifva
större efter den ifrågasatta minskningen i den fasta arbetspersonalen, än hittills
varit förhållandet, emedan denna minskning endast skulle ske successivt
och de ständigt fortgående förbättringarne i kommunikationsmedlen måste i
samma mån göra det lättare för arbetssökande att inställa sig, der de kunna
påräkna arbete. Vidkommande åter den af komiterade föreslagna utsträckning
af arbetstiden till tio timmar dagligen året om, så synes visserligen hvad stationsbefälhafvaren
erinrat, att en höjning i underbefälets och arbetarnes lönevilkor
skulle derigenom föranledas, icke böra utgöra något hinder mot en sådan
utsträckning, då minskningen i arbetspersonalens antal skulle åtföljas af
en förbättring i de återståendes aflöning, för hvars åtnjutande den ifrågasatta
utsträckningen af arbetstiden kunde såsom vilkor föreskrifvas, äfvensom den
ökade kostnaden för arbetslokalernas belysning under den mörka årstiden otvifvelaktigt
måste niet- än betäckas af det ökade arbete, som på detta sätt skulle
åstadkommas; men då den föreslagna utsträckningen af arbetstiden under vintermånaderna
är, för att fullt rättvist tillämpas, förenad med en mängd svårigheter,
livilka Förvaltningen ej tilltror sig att kunna undanrödja, nödgas Förvaltningen
frånträda denna del af förslaget, särdeles som den föreslagna aflöniugstillökningen
i alla fall icke är större, än att den skäligen bör, äfven med
bibehållande af den nuvarande arbetstiden, tillgodokomma arbetspersonalen,
samt för öfrigt afringningstabellen kunde i sammanhang dermed så jernkas,
att en i någon mån förlängd arbetstid kunde på det hela åstadkommas.

122

Maskinist staten.

Hvad aflöningsbeloppen beträffar, biträder Förvaltningen reservanternes
förslag, hvilket upptager för ordinarie arbetspersonalen vid Karlskrona station:
årlig aflöning i penningar R:dr 152,211: 80 jemte 8,996,4 kubikfot råg (enligt
pluralitetens förslag 184,477: 40 utan spannmål) samt vid Stockholms station, med
iakttagande af den minskning i arbetarnes antal, som af stationsbefälhafvaren
blifvit föreslagen, årlig aflöning i penningar R:dr 24,599: 20, jemte 1,146,6 kubikfot
råg (enligt pluralitetens förslag R:dr 33,403: 20 utan spanmål).

Då nu gällande stat för båda stationernas ordinarie arbetspersonal upptager
sammanräknadt

årlig aflöning i penningar R:dr..... 217,620: 44 jemte 15,674,4 kubikfot råg

men den nu föreslagna „.....176,811: — „ 10,143.

skulle således årligen besparas ,,..... 40,809: 44 „ 5,531,4

att användas till extra arbetares aflönande eller Kronan besparas.

I afseende å maskinist-staten hafva komiterade visat, att, derest alla å
sjövapnets fartyg och vid dess stationer nu befintliga ångmaskiner skulle på
en gång vara i verksamhet, så blefve i den nu gällande maskinist-staten erforderlig
en tillökning af 1 öfvermaskinist, 44 maskinister och 33 lärlingar; men
då en sådan förutsättning icke under fredstid borde kunna antagas, vore icke
heller hela denna tillökning behöflig. Att likväl maskinistpersonalen äfven under
fredstid och med då vanliga expeditioner är för närvarande otillräcklig,
syntes deraf, att ett antal maskinister måste hvarje år förhyras, hvadan och
då erfarenheten visat, dels att de förhyrde varit mindre kunnige och i följd
deraf mindre pålitlige än sjövapnets egne maskinister, dels kostat vida mera
än dessa, komiterade funnit så mycket heldre böra tillstyrka en tillökning i
personalen af 2 öfvermaskinister och 8 maskinister, som dessa personer med
fördel kunde användas i maskinist-verkstäderna på varfvet, under den tid de
icke tjenstgöra å fartygen, hvaremot komiterade ansett lärlingarnes antal kunna
minskas från 20 till 12, samt att, der flere sådane erfordras, de kunde tagas
från smedjeverkstäderna. Aflöningsbeloppen hafva komiterade ansett böra bibehållas
och, med iakttagande deraf, slutar sig den af dem uppgjorda maskinist-stat
på en summa af 45,776 R:dr, hvaremot trenne bland komiténs ledamöter,
delande i öfrigt pluralitetens åsigt, upptagit maskinist-statens årliga aflöningssumma
till 36,603 R:dr i penningar och 1,260 kubikfot råg.

Komiterades förslag i afseende å maskinist-staten har af båda stationsbefälhafvarne
blifvit biträdt.

För sin del anser Förvaltningen likväl någon tillökning i nuvarande
maskinist-staten icke böra ega rum, utan det ökade behof af maskinister, som
uppstår i följd af utgående fartygsexpeditioner, hädanefter såsom hittills fyllas
medelst antagande af extra maskinister, hvilket, äfven om dessa skulle behöfva

123

antagas med betydligt högre aflöning än de ordinarie af samma grad och för
längre tid, än det tillfälliga behofvet fordrar, t. ex. under högst fem år, måste,
vid det af erfarenheten vitsordade förhållande, att en maskinist redan vid 40
års ålder icke längre kan anses vara fullt arbetsför, blifva ur ekonomisk synpunkt
för Kronan fördelaktigare, än att hafva eu talrikare ordinarie maskinistkår,
som skulle aflönas eu längre, tid efter det den upphört att vara fullt tjenstbar,
hvadan Förvaltningen finner sig böra tillstyrka, att den nuvarande ordinarie
maskinist-personalens så väl antal som aflöningsvilkor förblifva oförändrade.

För bevakningen å kronovarfven hafva komiterade ansett en polishår
böra inrättas, bestående vid Karlskrona station af 1 poliskommissarie, 1 öfverkonstapel
och 24 konstaplar, med sammanlagd årlig aflöning af 19,500 R:dr,
samt vid Stockholms station af 1 öfverkonstapel och 6 konstaplar, med tillsammans
6,000 R:dr årligen, eller vid båda stationerna tillhopa 25,500 R:dr, men
utan några andra förmåner än denna kontanta aflöning; och hafva komiterade
trott det vara önskligast, om det behöfliga antalet polistjenstemän kunde erhållas
från stadspolisen i stationsorten, i hvilket fall dess aflöning komme att
bero på det kontrakt, som derom kunde blifva afslutadt emellan stationsbefälet
och stadsmyndigheterna; men, derest hinder härför skulle möta, borde en till
sjövapnet hörande, under krigslydnad ställd och stationsbefälhafvaren i första
rummet underordnad poliskår upprättas.

Stationsbefälhafvaren i Karlskrona har förordat upprättandet af en poliskår
vid stationen till det antal och med den aflöning komiterade föreslagit, men
ansett denna kår böra lyda under krigsartiklarne och stå under varfsbefälet
samt af stationsbefälhafvaren antagas.

Stationsbefälhafvaren i Stockholm åter har trott det vara fördelaktigt,
om denna kår kunde erhållas från stadens polis och kommenderas af dennes
befäl; dock under oeftergifligt vilkor, att stationens område blefve ett särskilt
polisdistrikt med en poliskommissarie.

Lika med komiterade anser äfven Förvaltningen en poliskår böra för
bevakningen å varfven vid stationerna upprättas, så organiserad, som komitén
föreslagit, samt hyser likaledes den öfvertygelse, att det vore fördelaktigast, om
medlemmarne af denna kår kunde erhållas från stadens polis i stationsorten, i
hvilket fall uppgörelse om aflöningsvilkoren kunde ske med stadsmyndigheterna;
men i händelse hinder härför skulle möta, torde denna kår böra antagas af
stationsbefälhafvaren och närmast stå under varfsbefälet samt höra under krigsartiklarna.

För den egentliga militärbevakningen vid stationerna hafva komiterade
trott marinregementet och kanonier kåren böra vara tillräckliga, men äfven
båtsmanshållet kunna och böra till någon del användas för vakthållning.

Poliskår.

Militårbe vakningen.

124

Inskränkning
i civilpersonalen

tid stationerna.

Indragning
af varfschefs-kanslierna.

Denna, åsigt delar äfven Förvaltningen; dock torde, derest marinregementet
bäfver, på sätt Eders Kongl. Maj:t i den till innevarande riksdag aflåta
nådiga proposition angående statsverkets tillstånd och behof föreslagit,
reduceradt från 800 till 500 man, båtsmanshåll behöfva i någon vidsträcktare
mån än hittills för bevakningen vid Karlskrona station anlitas.

Vid besvarandet af fjerde frågan: "Huru må uppbörden, bokföringen och
redovisningen af de stationerna till förvaltning anförtrodda förrådseffekter och
medel kunna, med ledning af den vid enskilda industrianläggningar vunna erfarenhet,
så inrättas och ordnas, att, utan eftersättande af erforderlig kontroll,
arbetet må förenklas samt med mindre omgång och tidsförlust kunna verkställas
af en mindre, men väl lönad personal, hvars antal och sammansättning tillika
böra, jemte aflöningen i hvarje grad, i underdånighet föreslås?", hafva komiterade
yttrat den åsigt, att flera inskränkningar borde ega rum, så väl i afseende
på civilpersonalen vid stationerna, som med hänsyn till denna personals
åligganden, helst nu gällande kontrollsystem, antagligen grundadt på ett
allt för stort misstroende mot de tjenstgörande, syntes vara utsträckt alltför
långt utöfver behofvet, samt dessutom minskade arbeten å varfven och den i
följd deraf inskränkta arbetspersonalen derstädes äfven måste möjliggöra civilpersonalens
reducering till färre antal. Då likväl otvifvelaktigt vore, att den
personal, som icke kunde undvaras, blefve trägnare sysselsatt än förut, hafva
komiterade ansett en förhöjning i aflöningen, motsvarande de förökade göromålen,
böra ega rum.

Såsom allmänna grunder för förenklingen hafva komiterade antagit:

l:o Att, såsom följd af den indragning utaf varfschefs-embetet vid båda
stationerna, hvilken komiterade i det föregående ifrågasatt, de varfschefs-kanslien
tillhörande tjensteman äfven blifva indragna.

Stationsbefälhafvaren i Karlskrona, som afstyrkt varfschefs-embetets indragning,
har dock ansett, att, äfven om detta embete bibehålies, sekreteraretjensten
hos varfschefen kan, i följd af de något minskade skrifgöromålen, indragas
och den nu hos stationsbefälhafvaren anställde kanslist öfverflyttas att
biträda varfschefen, mot erhållande af någon löneförhöjning, så att hans årliga
aflöning blefve 1,200 R:dr, hvaremot i staten skulle uppföras ett årligt arvode
af 500 R:dr för renskrifvare i stationsbefälhafvarens kansli, äfvensom i stat
skulle upptagas lön för en vaktmästare i varfschefens expedition med 400 R:dr.

125

Stationsbefälhafvaren i Stockholm, som tillstyrkt varfschefs-embetets upphörande,
har anmärkt, att då en af kanslisterne vid stationen är antagen för
varfschefs-kansliet, men med skyldighet att tjenstgöra äfven i stationsbefälhafvarens
kansli, kunde indragning af denna kanslisttjenst ske först vid innehafvarens
afgång, så framt erfarenheten då visat, att han kan för stationsbefälhafvarens
kansli undvaras.

Då Förvaltningen här ofvan, vid uttalande af sin åsigt om varfschefsembetets
bibehållande vid sjövapnets båda stationer, utgått från den synpunkt,
att detta embete bör hufvudsakligen vara af teknisk egenskap, anser Förvaltningen
äfven detsamma böra i möjligaste mån befrias från alla åligganden, som
icke stå i omedelbart samband med denna tekniska verksamhet. Efter Förvaltningens
tanke böra således alla upphandlingar för varfvets i Karlskrona
behof, hvilka ske medelst auktion, hädanefter ega rum genom stationsbefälhafvarens
försorg i stället för varfschefens, ehuru på anmälan af denne och efter
förberedande handläggning i varfskontoret, äfvensom den direkta skriftvexlingen
mellan varfschefen vid Karlskrona station och sjövapnets öfverstyrelseverk upphöra
samt vid nämnda station, så väl som för närvarande är förhållandet vid
Stockholms, ske genom stationsbefälhafvaren. Anledningen till föreskriften om
denna direkta skriftvexling har naturligtvis varit, att meddelandena skulle, vid
brådskande tillfällen, kunna ega rum med mindre omgång; men då, sedan
denna föreskrift utfärdades, kommunikationerna mellan Karlskrona och Stockholm
blifvit betydligt lättade och äfven telegrafförbindelse införd, har föreskriftens
anledning försvunnit, och då, derest varfschefs-embetets utöfning uppdrages
åt marindirektörerne, desse i rent tekniska frågor komme att korrespondera
med öfverdirektören, synes den öfriga skriftvexlingen mellan varfschefen
och öfverstyrelsen kunna utan olägenhet ske genom stationsbefälhafvaren, med
hvilken varfschefen ofta skulle kunna meddela sig muntligen eller medelst promemorior,
hvarigenom mycket skrifvande, som åtföljer den mera officiela skriftvexlingen,
kunde från varfschefens sida undvikas. Under sådan förutsättning
synes ock, på sätt stationsbefälhafvaren föreslagit, varfschefs-sekreterare-tjensten
vid Karlskrona station kunna indragas och ersättas med den nu hos stationsbefälhafvaren
anställde kanslist, hvilken skulle hos varfschefen tjenstgöra såsom
registrator och kanslist, och hvars aflöning, på det varfschefen måtte kunna
så mycket säkrare påräkna ett skickligt skrifvarebiträde, böra bestämmas till
samma belopp, som för närvarande är tillagd! registrator!! hos stationsbefälhafvaren,
eller 1,500 R:dr årligen, samt tvänne arvoden, af 500 R:dr hvardera, anvisas
för renskrifningsbiträden, det ena i stationsbefälhafvarens kansli och det
andra i varfschefens. Hvad åter Stockholms station beträffar, blefve, derest
varfschefs-embetet der komme att bibehållas, en kanslist fortfarande behöflig

126

Förening af
kammar-,
sjömilis- och
varf skontoren
vid
Karlskrona
station.

för dervarande varfschefskansli, med skyldighet att äfven tjenstgöra i stationsbefälhafvarens
kansli.

2:o Att samteliga kameral-kontoren vid Karlskrona station, nemligen
kammar-, sjömilis- och varfskontoren sammanslås till ett gemensamt kontor, i
följd hvaraf tvänne kontorschefs-tjenster skulle kunna indragas.

I denna fråga hafva tvenne komiténs ledamöter varit af skiljaktig mening
och på det bestämdaste afstyrkt ett sådant sammanslående, hvithet vore overkställbar^
dels i följd af lokalhinder, emedan kammarkontorets lokal, som alltid
måste vara belägen i närheten af kassan, hvilken af kontoret kontrolleras, vore
förlagd på flere hundra alnars afstånd från sjömilis- och varfskontoren, hvadan
alla tre kontorens ställande under en gemensam chef syntes gränsa till det
omöjliga, åtminstone intilldess en för alla kontoren gemensam lokal kunde blifva
uppförd; dels emedan allt, som från kontoret expedieras, borde, om ordning
skulle ega rum, gå genom kontorschefen och ingen handling expedieras honom
ovetande, men det vore fullkomligt omöjligt, att en enda kontorschef skulle
hinna genomgå den mängd handlingar, som för närvarande från dessa tre kontor
utgå, och göromålen skulle, derest det af komiténs pluralitet afgifna förslag
till redogörelsesättet vid stationen godkändes, blifva ytterligare högst betydligt
förökade. Reservanterne funno sig således kunna föreslå en förening
endast af kammar- och sjömiliskontoren, men icke af alla tre.

Stationsbefälhafvaren har ock, under åberopande af det yttrande, som
under den 28 December 1868 afgifvits af nuvarande cheferne för dessa kontor
och hvilket finnes hans utlåtande bifogadt, afstyrkt pluralitetens förslag, men
tillstyrkt bifall till reservanternes om kammar- och sjömiliskontorens sammanförande.

För sin del finner Förvaltningen visserligen det af reservanterne anförda
hinder af kammarkontorets aflägsenhet från de båda öfriga kontorens lokaler
icke utgöra något giltigt skäl mot den af komiterades pluralitet föreslagna
föreningen, då denna kontorslokalernas belägenhet egentligen skulle utgjort
ett hinder för kammarkontorets förenande med något af de öfriga, men
reservanterne, så väl som stationsbefälhafvaren, icke deraf funnit sig förhindrade
att förorda detta kontors ställande under samma chef som sjömiliskontoret.
Deremot synes det skäl mot de tre kontorens sammanförande under en
gemensam chef, hvilket reservanterne hemtat från göromalens mängd, vara af
synnerlig vigt, då deras åsigt i detta hänseende grundat sig på en mångårig
erfarenhet om dessa göromål, hvilken komiténs pluralitet ej kunnat åberopa,
och vid sådant förhållande anser Förvaltningen sig böra i denna fråga instämma
med reservanterne, helst ingenting vunnes genom de tre kontorens förenande
under en gemensam kontorschef, om denne endast till namnet utöfvade
detta chefsskap, men af alltför öfverhopande göromål vore förhindrad att ut -

127

öfva det i verkligheten. Förvaltningen förenar sig således med reservanterne
och stationsbefälhafvareu derom, att den föreslagna föreningen måtte inskränkas
till kammar- och sjöiniliskontoren, men anser, äfven oberoende af frågan
om alla tre kontorens sammanförande, det vara önskligt, om för dem, så väl
som kassan, kunde beredas en gemensam lokal, hvilket skulle betydligt lätta
meddelandena mellan dem inbördes samt mellan dem och kassan.

3:o. Att advokatfiskalstjensten vid Karlskrona station indrages och de
till denna befattning hörande göromål bestridas af någon dertill lämplig, juridiskt
bildad person, mot arvode.

Häremot har stationsbefälhafvaren icke gjort någon erinran, och äfven
Förvaltningen finner sig böra detta förslag biträda.

4:o. Att artilleri-inventarie- och ammunitionsförråden vid Karlskrona
station fördelas mellan inventarie- och materialförråden sålunda, att det förra
finge artilleri-inventarie-förrådet och det sednare ammunitions-förrådet tillika
med fastageförrådet, som nu omhänderhafves af ammunitionsförvaltaren. Dock
hafva komiterade trott, att så länge en betydlig mängd inventarier efter dels
redan utrangerade, dels snart utrangering underkastade fartyg finnes, hvilka
inventarier först framdeles torde kunna till materialförrådet öfverlemnas, vore
en särskild artilleriförvaltare behöflig, åtminstone till dess någondera af nuvarande
förvaltarne för inventarie- och artilleriförråden afginge, hvadan komiterade
afsett, att en af de föreslagna kammarskrifvaretjensterna skulle lemnas
otillsatt, till dess förrådens sammanförande kunde ega rum, hvarefter denna
tjenst borde tillsättas till biträde åt inventarieförvaltaren.

Trenne af komiténs ledamöter hafva ansett ett sådant sammanförande
af förråden vid Karlskrona station icke utan skada kunna ega rum, enär dels
dessa förråd icke äro hvarandra så närbelägna, att en person kunde med ordning
sköta dem båda, samt dels det måste tagas i betraktande, att ammunitionsförråden
äro belägna pa vissa holmar utanför staden och förvaltaren således
måste vara frånvarande från sitt egentliga förråd samt detta hållas stängdt
vid de tillfällen, da ammunition utlemnas eller kruttorkning egen rum, hvilken
sednare förrättning vanligen varade flera dagar å rad.

Stationsbefälhafvaren har klimat oanmärkt hvad komiterades pluralitet
i berörde hänseende yttrat; men då han biträdt det af reservanterne uppgjorda
förslag till civilpersonal vid stationen, med några undantag, hvilka icke
röra artilleriförvaltarens af dem föreslagna bibehållande, måste han således anses
hafva i denna fråga delat reservanternes åsigt.

Da reservanterne icke synas Förvaltningen hafva anfördt några väsendtliga
skäl för bibehållande af en artilleriförvaltare, helst det utlemnande af ammunition
och den kruttorkning, hvilka reservanterne ansett utgöra hinder för ammunitionsförrådets
ställande under en gemensam förvaltare med materialförrå -

Inrtragning
af advokatfiskalstjensten
vid
Karlskrona
station.

Förändrad
fördelning of
förråden vid
Karlskrona
station.

128

Virlces- och
beklädnadsförrådens

vid Karlskrona
station
ställande
under en
förvaltare.

Upphörande
af spån målens
utdelning,
förmalning
och
förbakning
genom Kronans
försorg.

det, äro af så tillfällig beskaffenhet, att materialförvaltaren, som till sitt biträde
skulle erhålla tvänne kammarskrifvare, icke synes genom dessa bestyr
blifva i någon väsendtligare mån förhindrad från den honom åliggande tillsyn
öfver materialförrådet, finner Förvaltningen sig böra i denna fråga instämma
med komiterades pluralitet.

5:o. Att virkes- och beklädnadsförråden vid Karlskrona station sammanslås
under en förvaltare.

Denna af komitén enhälligt föreslagna och af stationsbefälhafvaren biträdda
åtgärd bär äfven Förvaltningen funnit sig böra tillstyrka, äfvensom att
stationsbefälhafvarens i Stockholm förslag om förrådens fördelande vid stationen
så, att materialförvaltaren komme att omhänderhafva material-, slitage-,
beklädnads- och virkesförråden, samt inventarieförvaltaren inventarie-, fastage-,
artilleri-, krut- och ammunitionsförråden, med fyrverkspersedlar samt minförrådet,
måtte godkännas.

6:o. Att spanmålens utdelning in natura, förmalning och förbakning
genom Kronans försorg samt i följd deraf den hufvudsakliga spanmålsmagasineringen
upphöra och brödanskaffningen hädanefter ombesörjes genom entreprenad,
samt brödet för dem, som åtnjuta natura-portion, inräknas i portionspriset.

Mot detta förslag, i hvad det rörer upphörandet af förmalningen och
brödbakningen genom Kronans försorg, hafva trenne komiténs ledamöter, under
åberopande af hvad de anfört mot pluralitetens åsigt, att den till handtverksstaten
utgående natura-spanmål borde ersättas med kontant aflöning, anmärkt,
att, utom den för flottan nyligen anlagda ångqvarn, funnes i Karlskrona ingen
sådan, utan endast några få väderqvarnar, hvilka ej kunde medhinna att förmala
all den spanmål, som för staden och flottan erfordras; att flottan väl i
Lyckeby, 3/4-dels mil från staden, egde en vattenqvarn, men hvilken vore åt
enskild man utarrenderad; att derest flottans ångqvarn och ångbageri, hvilka
för få år sedan blifvit anlagda, såsom en följd deraf, att de förra qvarn- och
bageriinrättningarna icke funnits tidsenliga och för ändamålet tillfyllestgörande,
nu jemväl skulle utarrenderas och Kronan således, för fyllande af behofven,
sätta sig i beroende af enskilda personer, blefve följden ofelbart den, att flottan
förr eller sednare komme i förlägenhet för personalens brödföda, utom det
att ekonomisk förlust vore af ett sådant företag att befara; att hvad särskildt
beträffade brödbakningens upplåtande på entreprenad, hade förslag derom förr
en gång varit väckt, men blifvit, såsom högst vådligt, afstyrkt af alla, som
deröfver sig yttrat, och äfven af Eders Kongl. Maj:t afslaget, samt slutligen,
att flottans behof af torrt bröd vid ofta skyndsamt anbefallda sjötåg skulle

blifva

129

blifva beroende af enskilda bagares vilja och förmåga att fullgöra åtagna förbindelser.

Stationsbefälhafvaren i Karlskrona, som behandlat denna fråga i sammanhang
med komiterades pluralitets af honom afstyrkta förslag om den handtverksstaten
tillagda naturaspanmåls ersättande med kontant aflöning, har icke
ansett möjligt, att Kronan skulle kunna förse sig med sitt behof af bröd från
enskilda bagare i Karlskrona, då ofta nog ganska betydliga qvantiteter deraf
hastigt skulle kunna behöfva upphandlas samt förmalniögen af säd och tillverkningen
af torrt bröd i stora partier skulle åt enskilda personer erfordra
anläggningar af qvarn ar, bagerier och torkugnar i större skala, än platsens
dagliga konsumtion, jemte eu dylik obestämd afsättning till flottan, kunde underhålla.
Att i en så vigtig omständighet som brödfödan göra flottan beroende
af den enskilda företagsamheten i en stad af Karlskronas beskaffenhet,
syntes stationsbefälhafvaren således alltför vådligt att kunna tillstyrkas.

Stationsbefälhafvaren i Stockholm har åberopat ett särskildt, med anledning
af remiss från Förvaltningen på Statsk mtorets skrifvelse i ämnet, af
honom afgifvet utlåtande, deruti han biträdt den af Riksdagen yttrade åsigt om
upphörande af statsverkets magasineringsskyldighet och brödbakninggenom Kronans
försorg, hvad Stockholms station beträffade, då så väl den spaning, som erfordras
för underofficers- och handtverksstaterna, som bröd för manskapets utspisning
kunde genom upphandling på samma sätt, som andra för Kronan behöfliga
effekter, anskaffas, men ansåge sig emellertid, på de af komiterades
minoritet anförda skäl, icke böra tillstyrka upphörande af spanmålsutdelning
in natura till nämnda stater.

I likhet med reservanterne och stationsbefälhafvarne anser äfven Förvaltningen
spanmålsutdelning in natura böra fortfarande ega rum till de sjövapnets
stater, som nu deraf äro i åtnjutande, äfvensom Förvaltningen, på de
skäl, reservanterne och stationsbefälhafvaren i Karlskrona anfört, finner sig
böra afstyrka förslaget om upphörande åt förmätningen och brödbakningen genom
Kronans försorg vid Karlskrona station, hvaremot Förvaltningen med afseende
å de stora resurser, hufvudstaden i detta hänseende erbjuder, biträder
stationsbefälhafvarens i Stockholm åsigt, att den för stationens stater erforderliga
spanmål, så väl som brödet för manskapets utspisning, må anskaffas
på samma sätt som andra för Kronan behöfliga effekter.

7:o. Att aflöningsförmånernas fördelning i lön, tjenstgöringspenningar Upphörande
och inqvartering, eller i lön och spanmål in natura, hädanefter icke må ega gng-f°yOei
rum, äfvensom att sportler för sekreterarne samt den proviantmästaren och ning i lön,
proviantförvaltare å fartyg tillkommande ersättning för öfverskott upphöra. w^ennin

Trenne bland komiténs ledamöter hafva mot detta förslag anmärkt, att gar och in .

- qvartering
*'' m m.

130

de ofvannämnda förmånerna beräknas efter olika grunder, hvadan det vore
orättvist att för deras utgående fastställa en enda grund; att alla dessa förmåners
sammanförande till en enda, eller lön, skulle i en framtid menligt inverka
på pensionsbeloppen, som då komme att beräknas äfven af inqvarteringspenningarna,
hvilket icke kunde vara lämpligt; att sekreterarnes sportler numera
vore så obetydliga, att de knappast förtjenade nämnas, samt att proviantmästarens
och proviantförvaltarnes öfverskotter utgjordes af besparade afskrifningsprocenter,
hvilka utginge efter 1812 års afskrifningsreglemente, hvari
flera förändringar voro föreslagna, men hvilket förslag ännu Yore hos vederbörande
hvilande.

Stationsbefälhafvaren i Karlskrona har lernnat denna del af korniterades
betänkande oanmärkt; men stationsbefälhafvaren i Stockholm har ansett fördelningen
i lön, tjenstgöringspenningar och inqvartering böra bibehållas, hvaremot
sportlerne för vissa tjenster borde upphöra.

För egen del anser Förvaltningen, af skäl, som här ofvan blifvit anförda,
aflöningens fördelning i lön och spanmål böra bibehållas för de sjövapnets
stater, som för närvarande äro berättigade till spanmål in natura jemte
den kontanta lönen, och hvad beträffar korniterades pluralitets förslag om upphörande
af löneförmånernas fördelning i lön, tjenstgöringspenningar och inqvartering,
instämmer Förvaltningen med reservanterne. De sportler af kontraktslösen
in. m., som för närvarande tillkomma sekreterare vid sjövapnets stationer,
anser Förvaltningen böra upphöra med detsamma dessa tjensteman erhålla löneförhöjning.
Vidkommande åter frågan om upphörande af proviantmästarens och
proviantförvaltarnes öfverskotter, hvilka, enligt hvad reservanterne ock erinrat,
utgöras af besparade afskrifningsprocenter, som utgå enligt 1812 års afskrifningsreglemente,
så och då ett förslag till väsendtliga förändringar i detta reglemente,
äfven berörande frågan om dessa afskrifningsprocenters upphörande,
för närvarande beror på Eders Kongl. Maj:ts nådiga pröfning, finner Förvaltningen,
under afvaktan å resultatet af denna pröfning, sig icke kunna biträda
komiténs pluralitets framställning i detta hänseende.

Indragning 8:0. Att boställen i allmänhet indragas och för Kronans räkning ut af

bovtullen. hyras eller försäljas, samt att de, som af en eller annan anledning erhålla boställen,
derför erlägga hyresersättning, enligt af Eders Kongl. Maj:t fastställd
tariff, i stället för att nu inqvarteringspenningarne indVagas.

I afseende härå hafva trenne komiténs ledamöter anmärkt, att i Karlskrona
vore inga andra officerare, än de, som dagligen tjenstgöra å varfvet,
försedda med boställen, hvilkas indragning skulle medföra betydlig olägenhet
för tjenstgöringen samt följaktligen skada för Kronan; att de vid Stockholms
station befintliga, på Skepps- och Kastellholmarna belägna boställens försäljande
eller uthyrande vore lika olämpligt, samt att, om den ersättning, som af bo -

131

ställshafvarne skulle undfås, blefve beräknad efter inqvarteringsbeloppet, så
komme den ej att motsvara boställets värde för innehafvare^ och skedde beräkningen
efter den hyra, som möjligen kunde erhållas, så vore vinsten för
Kronan ingen.

Stationsbefälhafvaren i Karlskrona har icke yttrat sig om denna del af
komiterades betänkande, men stationsbefälhafvaren i Stockholm har ansett den
föreslagna indragningen af boställena vara helt och hållet olämplig vid härvarande
station, der boställen för de tjensteman, hvilkas dagliga närvaro på
stället erfordras, vore snart sagd! oundgängliga för tjenstens behöriga gång,
samt, hvad den ifrågasatta försäljningen af boställen beträffade, någon sådan
af de å stationen befintliga vore overkställbar, då afyttring af sjelfva grunden,
hvarå boställena äro uppförda, ej kunde ega ruin.

Då några skäl ej blifvit af komiterades flertal anförda för ofvanberörda
förslag, men deremot både af reservanterne och af stationsbefälhafvaren i Stockholm
framhållits de väsentliga olägenheter, som deraf skulle föranledas, finner
Förvaltningen sig ej kunna tillstyrka, att något afseende derå fästes.

9:o. Att räkenskaperna föras efter det vanliga för handelsbokhålleriet
antagna system, samt att så väl medels- som persedelredogörelser icke efter
redogörelseårets slut, utan under dess lopp och successivt upprättas i två
exemplar, hvaraf det ena under årets lopp utgör kontroll å det andra, samt
efter årets slut ett qvarblifvande koncept, hvaremot det andra då genast är
färdigt att aflemnas.

Trenne komitéledamöter hafva i afseende härå yttrat, att de väl medgåfve
redovisningens uppställande efter det för handelsbokhålleriet begagnade
system, men med dervid fästadt förbehåll, att detta system dels öfverensstämde
med systemet för rikshufvudboken och dels vore sådant, att det kan användas
för statens verk, der icke sådane titlar förekomma, som i privat mans eller
enskildt bolags räkning. Att redogörelsen icke efter redogörelseårets slut, utan
under dess lopp uppgöres, öfverensstämde med reservanternes åsigt, att sammandragen
öfver intägt och utgift skola efter hand uppgöras, hvaremot reservanterne
ej kunde instämma med komiténs flertal deri, att sjelfva redogörelsen
upprättas efter hand, ty eu sådan redogörelse skulle ej kunna vara annat än
en journal. Äiven nu uppgjordes redogörelserna in duplo, nemligen i koncept
och renskrift, men af samma person, hvaremot, enligt pluralitetens förslag, det
så kallade konceptet eller rättare kontraräkningen skulle uppgöras af revisorn,
och sjelfva räkningen eller originalet af uppbördsmannen, hvilken sednare väl
borde upprätta ett koncept före renskrifningen, hvadan den föreslagna förenklingen
förutsatte tre exemplar i stället för två, hvilket blefve en tillökning i
arbetet, utan ringaste nytta. För öfrigt hafva reservanterne hänvisat till det

Förändrad

räkenskaps form.

Förändring
i sättet för
inventariernas
förande.

Förändradt

bolcförings sätt.

Kontroll
mot försnillningar
m. m.

utförligare yttrande, hvilket de, i sammanhang med reglementsförslaget, afgifvit
öfver pluratitetens förslag till räkenskapernas förande.

Stationsbefälhafvaren i Karlskrona har, under åberopande af stationens
kontorschefers yttrande i ämnet, afstyrkt komiterades pluralitets förslag i berörde
hänseende; och då han för hithörande § i reglementet för styrelsen och
ekonomien vid stationen föreslagit samma lydelse, som i reservanternes förslag
till sådant reglemente förekommer, måste han äfven anses hafva biträdt deras
åsigt i denna fråga.

Stationsbefälhafvaren i Stockholm åter har i afseende å pluralitetens
inom komitén förslag till förändrad räkenskapsform yttrat, att då mot detta
förslag blifvit så väl af minoriteten, som af de i ämnet hörde kontorschefer
framställda anmärkningar af så väsendtlig art, syntes detsamma icke vara antagligt.

Då den vigtiga frågan om förändrad räkenskapsform vid sjövapnets
stationer är i komiterades betänkande endast i allmänhet antydd, men de
skiljaktiga åsigterna i detta hänseende blifvit i hithörande § af reglementsförslagen
närmare utvecklade, så väl af komiténs flertal, som af reservanterne,
samt äfven i sammanhang dermed fullständigare motiverade, så torde jemväl
Förvaltningens yttrande i denna fråga lämpligast böra afgifvas i samband med
reglementsförslagen.

10:o. Att inventarierna föras så, att de icke blifva fullskrifna lika
snart som hittills och således hädanefter mindre ofta behöfva ånyo uppläggas.

Denna detaljfråga, rörande hvilken någon erinran icke förekommer hvarken
i reservanternes eller stationsbefälhafvarnes anföranden, torde likaledes
lämpligast behandlas i samband med reglementsförslagen.

ll:o. Att de för redovisningen erforderlige handlingar, så vidt görligt
är, upprättas å tryckt blankettpapper, samt att allt attesterande och skrifveri,
der så utan olägenhet kan ega rum, borttages och ersättes med ett arbetets
och materialernes kostnad bättre än hittills motsvarande bokföringssätt.

Äfven detta förslag, mot hvilket i dess allmänlighet visserligen ingenting
synes vara att erinra, torde bäst kunna bedömas vid granskningen af dess
speciela tillämpning i reglementsförslagen.

12:o. Att hufvudsakliga kontrollen, det Kronan ingenting förlorar af
sina materialier och effekter, skall ligga i tillsynen deröfver, att intet från arbetsställena
och varfven obehörigen utföres, hvaröfver den föreslagna poliskåren
är afsedd att vaka.

Komiténs yttrande i denna del, hvaremot någon anmärkning ej förekommit,
i de handlingar, som åtföljt komiténs betänkande, anser äfven Förvaltningen
sig böra biträda.

13:0. Att besigtningen inrättas på ett enklare, om ock kostsammare
sätt genom deltagande deri af särskilt aflönade, sakkunnige personer, för
hvilka föreslås en årlig lön af 3,000 K:dr till hvardera.

Komiterades åsigt i detta hänseende har närmare blifvit utvecklad i §
172 af förslaget till reglemente för styrelsen och ekonomien vid flottans station
i Karlskrona, samt § 150 i reglementsförslaget för Stockholms station, enligt
hvilka §§ vid hvardera stationen skulle finnas en besigtningskommission, bestående,
vid Karlskrona station, af en till kommissionens chef kommenderad officer,
att föra besigtningsjournal, fördela arbetena mellan de i kommissionen anställde
officerare och besigtningsman, utfärda kallelser m. m., och såsom leda
möter, två sakkunnige, särskild! aflönade besigtningsman, hvilka af stationsbefälhafvaren
antagas på förordnande, jemte två af stationens befälhafvare qvartalsvis
kommenderade, dertill lämplige officerare, samt, vid Stockholms station,
af en sakkunnig, särskild! aflönad besigtningsman, som af stationsbefälhafvaren
antages på förordnande, att föra besigtningsjournalen, föreslå besigtningsgöromålen,
utfärda kallelser m. m., samt en af stationsbefälhafvaren qvartalsvis kommenderad,
dertill lämplig officer.

Trenne bland komiténs ledamöter hafva i afseende å detta förslag anmärkt,
att det vore nästan omöjligt att vid hvardera stationen finna en person,
som vore sakkunnig i afseende på alla de persedlar, som skola besigtigas,
hvadan de föreslagna beloppen till dessa besigtningsmäns aflönande måste
blifva utan motsvarande nytta för Kronan. I stället skulle, enligt reservanternes
reglementsförslag, besigtningsförrättningen utgöras af uppbördsmannen för
det förråd, dit den besigtigade varan komme att ingå, en af stationsbefälhafvaren
förordnad mariningeniör eller detalj-officer, eller, derest sådane icke för tillfället
vore att tillgå, någon annan sakkunnig officer, samt ett af leveranten utsedt
ombud, med rättighet för desse besigtningsman att, för upplysningars meddelande,
tillkalla handtverkare, tillhörande stationens handtverksstat eller stadens
borgerskap.

Stationsbefälhafvaren i Karlskrona har afstyrkt detta af komiténs pluralitet
framställda förslag, enär, enligt hans tanke, äfven om tvänne personer
skulle kunna erhållas, hvilka egde kännedom om alla vid besigtningsförrättningar
å stationen förekommande varor och persedlar, de för dem föreslagna löneförmåner
icke vore tillräckligt stora att afhålla från de frestelser att genom
benägenhet för leveranterne öka sina inkomster, hvilka med dessa befattningar
skulle komma att erbjuda sig.

Stationsbefälhafvaren i Stockholm har, under åberopande af de skäl, reservanterne
anfört, likaledes afstyrkt ofvanberörde, af komiterades flertal framställda
förslag.

Föråndradt
sätt för besigtningars

förrättande.

134

Jemföres detta förslag med stadgandet i § 4 af Kongl. Besigtnings-förordningen
den 20 December 1825, att varor, upphandlade för flottan, skola besigtigas
af fyra besigtningsman, nemligen två af Förvaltningen af sjöärendena
eller befälhafvare på stället, der besigtningen försiggår, utsedda militärpersoner,
en magistratsledamot, om leveransen sker i stad, men å landet den, hvilken
Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande dertill utser, samt en af leveranten
vald person; så måste den nu gällande föreskriften om besigtningsförrättningens
sammansättning obestridligen erkännas vara mera betryggande för leveranten
än den af komitéus pluralitet föreslagna besigtningskommission, som
uteslutande skulle utgöras af personer, utsedde af stationsbefälhafvaren, hvilka
endast i det fall, att de stannade i skiljaktiga meningar, egde tillkalla en magistratsperson.
Emellertid måste, då besigtningsförrättningen eget'' att godkänna
eller kassera leveranser, utan att dess beslut får, utom i några få undantagsfall,
öfverklagas, det för leveranten vara af synnerlig vigt att dervid äfven hafva
sin rätt tillgodosedd, och en förändring i denna förrättnings sammansättning
så, att den komme att utgöras uteslutande af personer, förordnade af stations
befälhafvare!), skulle således sannolikt framkalla farhågor, som komme att betydligt
försvåra och fördyra leveranserna för sjöförsvarets behof. Beträdande
åter det skäl för komiterades framställning, som kunde hemtas från svårigheten
att hos besigtningsförrättningar, så organiserade, som nu gällande förordning
föreskrifver, finna erforderlig sakkunskap, så kan man icke heller hos de
två aflönade besigtningsmännen, som skulle antagas vid Karlskrona station, och
ännu mindre hos den ende vid Stockholms, förutsätta en så vidsträckt sakkännedom,
att den skulle omfatta den mängd olikartade varor, som för sjövapnets
behof upphandlas, utan sannolikt skulle fortfarande vid flera tillfällen den
utväg få anlitas, som i § 7 af nu gällande besigtnings förordning är medgifven
besigtningsmännen, att, när så erfordras, begagna biträde af Kronans handtverkare
och sakkunnige män bland borgerskap^. Den hufvudsakliga fördelen
af den föreslagna förändringen vore således, att ett sådant biträde mindre ofta
behöfde anlitas; men denna fördel synes ej uppväga den ökade besigtningskostnaden,
i förening med den af stationsbefälhafvaren i Karlskrona antydda
olägenhet, som kan antagas uppstå derigenom, att då de ordinarie besigtningsmännens
beslut sannolikt i de flesta fall blefve afgörande för hela förrättningens,
de äfven i samma mån måste blifva mera utsatta för försök från leveranternes
sida att inverka på deras öfvertygelse. Vid nu anförda förhållanden anser
Förvaltningen sig icke kunna tillstyrka bifall till komiterades förslag i nu
ifrågavarande hänseende, men erkänner tillika, att äfven det nuvarande besigtningssättet
icke synes tillfredsställande, då Kronans rätt göres alltför mycket
beroende af ofta ombytta officerares omdöme, hos hvilka man ej kan förvänta
den omfattande sakkunskap, som härvid erfordras. Det af reservanterne före -

slagna sätt för besigtningsförrättningarnes ordnande synes visserligen innebära
någon förbättring i det nuvarande, men dervid möta åtskilliga svårigheter, synnerligast
med hänseende till möjligheten för uppbördsmännen vid de större förråden
att med erforderlig noggrannhet kunna deltaga i de mångfaldiga besigt—
ningarna å varor, ingående till dessa förråd, i betraktande hvaraf Förvaltningen
finner sig icke heller kunna tillstyrka antagandet af detta förslag, utan
anser det nuvarande tills vidare böra bibehållas, helst förevarande fråga icke
står i något oskiljaktigt samband med stationernas ekonomiska förvaltning i
öfrigt samt dessutom, då nuvarande besigtningsförordning är gemensam för
landt- och sjöförsvaret, äfven synes böra gemensamt behandlas af dithörande
embetsverk.

14:o Att stationsbefälhafvarens, styrmanschefens, kansliets och räkenskapskontorets
embetslokaler vid Karlskrona station sammanföras i en byggnad
inom varfvet, med sådan belägenhet, att den underlättar kommunikationen för
göromåler* så inom som utom varfvet.

Ett sådant sammanförande af embetslokalerne vore visserligen önskvärdt,
särdeles om inom varfvet i Karlskrona redan finnes någon byggnad, som
kunde för det angifna ändamålet inredas, hvilket stationsbefälhafvaren bäst torde
vara i tillfälle att upplysa. Skulle åter en ny byggnad behöfva af ifrågavarande
anledning uppföras, så synes kostnaden derför i väsendtlig mån komma
att inverka på bedömandet, huruvida den föreslagna åtgärden må tillstyrkas
eller icke.

Med tillämpning af de angifna grunderna har komiténs flertal ansett
sig kunna föreslå en betydlig minskning i stationernas civilpersonal, för hvilken
de uppgjort förslag till aflöningsstater, upptagande för Karlskrona station
en årlig summa af 54,900 R:dr och för Stockholms af 32,300 R:dr, eller tillsammans
87,200 R:dr, hvilken summa, jern förd med nu för civilpersonalen vid
den förra stationen utgående 71,000 R:dr och vid den sednare 27,450, eller tillhopa
98,450 Rall’, utvisar en årlig besparing af 11,250 R:dr, hvarvid dock bör
anmärkas, att samtelige kontorscheferne vid båda stationerna förklarat det icke
vara möjligt att med en så reducerad personal kunna bestrida civilgöromålen
vid stationerna, synnerligast derest det af komiténs pluralitet föreslagna redogörelsesätt
skulle anbefallas till iakttagande.

Trenne bland komiténs ledamöter hafva icke funnit sig böra tillstyrka
en så betydlig inskränkning af ifrågavarande personal, utan upprättat särskilda
förslag till stater, slutande sig, för Karlskrona station, å 69,600 R:dr, och för
Stockholms å 29,500 R:dr eller sammanlagdt 99,100 R:dr, i följd hvaraf således
i nuvarande aflöningssumman, 98,450 R:dr, skulle erfordras en tillökning
af 650 R:dr.

Embetslvkalernas
sammanförande

vid Karlskrona
station.

Föreslagna
stater för
stationernas
civilpersonal.

Stationsbefälhafvaren i Karlskrona har förordat reservanternes förslag
till civilstat för stationen, med några jemkningar, hvarigenom aflöningssumman
skulle uppgå till 70,100 It:dr, och stationsbefälhafvaren i Stockholm har uppgjort
ett nytt förslag till civilstat för denna station, slutande sig å 33,800 R:dr
samt, med tillägg af särskilt föreslagna 300 R:dr för renskrifning, å 34,100
R:dr. Enligt stationsbefälhafvarnes förslager skulle således aflöningssumman
vid båda stationerna utgöra 104,200 R:dr och följaktligen med 5,750 R:dr öfverstiga
den nuvarande.

Bilagde tablåer utvisa närmare de särskilda förslagens enskildheter, jemföra
med nu gällande stater för båda stationernas civilpersonal.

Förvaltningen har funnit sig icke kunna tillstyrka antagande af något
bland dessa förslagen Det af komiténs pluralitet uppgjorda förutsätter, hvad
Karlskrona station beträffar, eu förening af alla de tre dervarande kontoren,
hvilken förening Förvaltningen af skäl, som här ofvan blifvit anförda, ansett sig
böra afstyrka, men deremot, lika med reservanterne och stationsbefälhafvaren,
föreslå kammar- och sjömiliskontorens förenande, med hänseende hvartill således
äfven aflöningsstaten kan modifieras. Jemväl i öfrigt synes pluralitetens
förslag icke lemna tillräcklig borgen för att ärendena skola kunna med erforderlig
ordning och skyndsamhet handläggas. Det förslag åter, som rörer Stockholms
station, innefattar åtskilliga löneförhöjningar, hvarigenom nuvarande statens
slutsumma blifvit icke obetydligt öfverskriden och hvartill skäliga anledningar
ej synas förefinnas. Både reservanternes och stationsbefälhafvarnes förslager
innefatta likaledes en förhöjning på det hela i nuvarande aflöningssumman,
hvilket Förvaltningen anser så mycket mindre lämpligt, som en förenklad
redogörelseform, hvilken varit ett bland de ändamål, man genom ifrågavarande
komités tillsättande sökt vinna, i förening med en betydlig minskning, hvilken,
sedan nu gällande aflöningsstater fastställdes, dels redan inträda dels är att
emotse så väl i stationernas personal i allmänhet, som i materielen, onekligen
påkallar äfven en minskning i redogörelsekostnaderna.

Ur denna synpunkt hafva bilagde förslager till civilstater blifvit uppgjorda,
af hvilka det för Karlskrona station slutar sig å en summa af 62,000
R:dr och således utvisar eu årlig besparing af 9,000 R:dr, jemte en minskning
från 49 till 33 i antalet af ordinarie tjensteman och betjente, samt i det för
Stockholms station, för hvars civilpersonal stationsbefälhafvaren vid flera tillfällen
yrkat löneförhöjning, tillgång härtill blifvit genom treune tjensters indragning
beredd utan öfverskridande af nuvarande aflöningssumman.

För Karlskrona stations civilpersonal hafva i allmänhet de af stationsbefälhafvaren
föreslagna aflöningsbeloppen blifvit i det nya förslaget upptagna,
utom att det för registrator!! och kanslisten hos varfschefen blifvit, af skäl som

här

Tillhör sid. 136.

Civilstat vid Kongl, Flottans station i Karlskrona.

Den nu gällande staten.	Komiterades pluralitets förslag.	Reservanternes förslag.	Station sbeiälhafvarens förslag.
1 Öfverkommissarie............	4,501	_	1 Kammarråd ..............	5,00f	—	1 Öfverintendent..........	4,500		1 Öfverkommissarie...........	4,500
1 Sekreterare hos stationsbefälhafvaren.	2,50(		1 Sekreterare hos stationsbefälhafvaren.	3,600	—	1 Sekreterare hos stationsbefälhafvaren.	'' 2,800	—	1 Sekreterare hos stationsbefälhafvaren .	2,800	—
1 D:o hos varfschefen......	2,500	—							1 Kanslist hos varfschefen........	1,200	—
1 Auditör.................	2,000		1 Auditör.................	2,500	_	1 Auditör..........	2,500	—	1 Auditör...............	2,500	—
1 Advokatfiskal..............	2,001		1 Advokatfiskal ..............	1,000		För advokatfiskalsgöromålen (arvode) . .	800	—	För advokatfiskalsgöromålen (arvode) . .	800	—
1 Registrator och kanslist vid stations-
befälhafvarens kansli ........	1,501		1 Registrator...............	1,600		1 Registrator hos stationsbefälhafvaren .	1,600	—	1 Registrator hos stationsbefälhafvaren .	1,600	—
1 Kanslist hos kommendanten, biträdande
vid auditörsgöromålen ........	1,000	—	1 Kanslist.................	1,000		1 Vice auditör och kanslist ....	800	—	1 Vice auditör och kanslist.......	800	—
2 Kanslister ä 800 R:dr.........	1,000	—				1 Kanslist hos stationsbefälhafvaren . .	800	—	För renskrifning i stationsbefälhafvarens
									kansli...............	500	_.
1 Väbel..................	500	—	1 Väbel........ .....	600	—	1 Väbel . . .........	600	—	1 Väbel...............	600	_
1 Kamererare...............	5,000		1 Kamererare..............	3,600	—	1 Intendent i kammarkontoret . . .	3,3( )0	—	1 Kamererare..........	3,300	__
1 Sjömiliskommissarie..........	3,000	—
I Varfskommissarie............	3,000	—				1 D:o i varfskontoret.......	3,300	—	1 Varfskommissarie...........	3,300	_
1 Kassör..................	2,500	—	1 Kassör..................	3,000	—	1 Kassör..............	3,000	—	1 Kassör..........	3,000
1 Kammarförvandt............	2,000	-	1 Kammarförvandt............	3,000	—	1 Kammarförvandt i kammarkontoret. .	2,500	—	1 Kammarförvandt i kammarkonforet. .	2,500	—
2 D:o ...........	4,000	—				1 D:o i varfskontoret. . . .	2,500	—	1 D:o i varfskontoret . . .	2,500	_
1 Förvaltare................	2,000	—	1 Materialförvaltare.......	2,400	—	1 Materialförvaltare........	2,200	—	1 Materialförvaltare......	2,200	_
2 D:o ................	4,000	—	1 Inventarieförvaltare..........	2,400	—	1 Inventarie- och 1 artilleriförvaltare å			1 Inventarie- och 1 artilleriförvaltare å
						2,200 R:dr...........	4,400	—	2,200 R:dr........	4,400	_
1 Revisor . . . •.............	1,800	—	1 Revisor.................	2,400	—	1 Revisor i kammarkontoret.....	2,200	—	1 Revisor i kammarkontoret.......	2,200	__
1 D:o .................	1,800	—				1 D:o i varfskontoret.....	2.200	—	1 D:o i varfskontoret........	2,200	_
1 Regementsskrifvare...........	1,800	—	1 Regementsskrifvare...........	2,400	—	1 Regementsskrifvare för båtsmän, skepps-			1 Regementsskrifvare för båtsmän m. ii.	2,200	—
						gossar m. m...........	2,200	—
1 D:o ...........	1,800	—	1 D:o ...........	2,400	—-	1 D:o för marinregementet, matroskåren			1 D:o för marinregementet, matroser
						och handtverksstaten........	2,200	—	m. fl. . . .	2,200	_
1 Bokhållare...............	1,200	—	1 Bokhållare...............	2,400	—	1 Kassakontrollör............	2,200	—	1 Kassakontrollör.......	2,200	_
1 D:o . ...........'' .	1,200	....	1 D:o ..............	2,400		1 Expeditionsbokhållare i varfskontoret.	1,600	—	1 Expeditionsbokhållare i varfskontoret.	1,600
1 Inspektor ................	1,200	—	1 Förvaltare för sjukhusförrådet ....	2,000	—	1 Sjukhusförrådsförvaltare........	2,000	—	1 Sjukhusförrådsförvaltare.....	2,000
2 D:o ................	2,400	—	1 Dito för virkes- och beldädnadsförråden	2,000	—	1 Virkes- och beklädnadsförvaltare . . .	2,200	—	1 Virkes- och beklädnadsförvaltare . . .	2,200
1 Proviantmästare...........-	1,000	_	1 Proviantförvaltare............	2,000		1 Proviantmästare	i nm			1,000 11,200
34 Kammarskrifvare å 800 R:dr.....	11.200	—	3 Kammarskrifvare ä 1,000 R:dr, 4 d:o		14 Kammarskrifvare å 800 R:dr.....	11,200		14 Kammarskrifvare å 800 R:dr.....
			å 800 R:dr..............	6,200	—
2 Vaktmästare ä 400 R:dr........	800	—	1 Vaktmästare för Kansliet.......	500	—	1 Vaktmästare vid kansliet.......	500	—	1 Vaktmästare vid stationsbefis kansli .	500
3 Kammardrängar å 300 R:dr......	900	--	1 D:o för räkenskapskontoret .	500	—	2 D:o vid kammar- och varfskontoren å			3 D:o hos varfschefen, i kammar- och
						400 R:dr...............	800	—	varfskontoren å 400 R:dr......	1,200
i Dito hos öfverkommissarien, arvode	301	-				Till skrifvarehjelp i kammarkontoret . ■	500	—	Till skrifvarehjelp i kammarkontoret .	500
För tillfälligt skrifvarebiträde åt 4 tjen-						Lönetillökning till de 8 äldste kammar-			Lönetillökning till de 6 äldste kammar-
stemän å 500 R:dr.........	2,000					skrifvarne och kanslisterne å 400 R:dr	3,200		skrifvarne och kanslisterne% 400 R:dr	2,400	_
Summa R:mt\|	71,00(j\|	-1	Summa Kant	54,9001	—	Summa R:mt.	69,600\|	-1	Summa R:mt \|	70,100

Tillhör sid. 136.

Civilstat vid K o n g 1. Skärgårds-Artilleriets station i Stockholm,

Nu gällande stat.

1 Kamererare..........

1 Sekreterare och Auditör . . .
1 Kanslist, tillika biträdande vid

auditörsgöromålen.......

1 Kanslist............

1 Väbel..............

1 Kassör.............

1 Kammarförvandt.......

1 Förvaltare...........

2 d:o å 2,000 Rdr ... .

1 Revisor . ...........

1 Regementsskrifvare......

1 Bokhållare............

1 Kammarskrifvare . ......

4 d:o å 8,00 Rdr

1 Vaktmästare..........

1 Kammardräng.........

3.000
2,500

1.000
800
500

2,000

2.000

2,000

4,000

1,800

1,200

800

3,200

400

300

Till en Kammarskrifvare vid dag j

liga utgiftsboken, arvode . . . I 150

Summa R.dr

27,450)-

Komiterades pluralitets förslag.

1 Kamererare.......

1 Sekreterare och Auditör
1 Kanslist.........

4.000
3,500

1.000

1 Väbel...............j 600

1 Kassör...........; . . . 3,000

1 Kammarförvandt.........j 3,000

1 Förvaltare vid material- och vir j

kesförråden............I 2,500

1 d:o för inventarie-, beklädnads- j

och minförråden......... 2,500

1. Revisor.............. 2,400

1 Regementsskrifvare ........ 2,500

1 Bokhållare............ 2,500

1 Kammarskrifvare......... 1,200

3 d:o å 900 R:dr. . . 2,700

1 Vaktmästare............ 600

Reservanternes förslag.

Stationsbefälkafvarens förslag.

1 Öfver-Intendent........! 4,50(

1 Sekreterare
1 Kanslist . .

i 2 8; k

.....: ->J

.....I Bni

500

Arvode för auditörsgöromålen

1 Väbel ............ | 500

1 Kassör.............j 2.500

1 Kammarförvandt . ......; 2,500

1 Inventarie-förvaltare
1 Material förvaltare .

1 Revisor......

1 Regementsskrifvare

1 Kammarskrifvare.......

4 d:o ä 800 . . . .

1 Vaktmästare 500 R:dr, 1 d:o 400
Arvode för advokatfiskalsgöro målen.

............

Lönetillökning åt de 3 äldste kam
marskrifvare och kanslister
ä 400 R:dr..........

Summa R:mt) 32,20o|—|

Summa R:mt

2,200

800

3,200

900

500

1.200

29,500

1 Öfverkommissarie........

1 Sekreterare........ .

1 Kanslist .......... •

Arvode för auditörsgöromålen .

Dito för väbilbefattningen . .

1 Kassör.............

1 Kammarförvandt.......

1 Förvaltare för material in.

uppbörder...........

1 d:o för inventarier in. fl. upp

börder............

1 Revisor..........

1 Regementsskrifvare . - . . .

1 Bokhållare.........

2 Kammarskrifvare, ä 1,200 Ridt

2 d:o ä 1,000 Rall

1 Vaktmästare 600 R:dr, 1 d.o 500

Arvode för Advokatfiskalsgöromålen

Till gratifikationer åt extra ordinarie
tjensteman . ........

4.5<''(
3.5; (
1.2!
l,t ■< i

5< :>
2,5( K
,B< i

2.5* it

2.50(

2,50(

2.50C

2,00c

2,400

2,000

1,100

300

Summa R:mt

34,lOoj—

T illhör sid. 136.

Förslag till civilstat vid Karlskrona station.

	Riksmynt.
1 Öfverkommissarie......................	4,500
1 Sekreterare hos stationsbefälhafvaren...........	2,800	—
^Registrator hos dito ...........	1,500	—
För renskrifning i stationsbefälhafvarens kansli......	500	—
1 Registrator och Kanslist hos varfschefen......• • •	1,500	—
För renskrifning i varfschefens kansli............	500	—
1 Auditör............................	2,000	—
Till renskrifvarebiträde åt kommendanten..........	400	—
För advokatflskals-göromålen, arvode.............	800	—
1 Väbel........................... • ■	600	-—
1 Kamererare i kammar- Och sjömiliskontoret........	3,300	—
1 Kammarförvandt i dito ........	2,400	—
1 Revisor i dito ........	2,200	—
1 Kassa-kontrollör.......................	1,600	—
1 Regementsskrifvare.....................	2,400	—
Till renskrifvarebiträde åt regementsskrifvaren.......	500	—
1 Sjuklius-förrådsförvaltare..................	2,000	— i
1 Beklädnads- och Virkesförvaltare.............	2,000	j
1 Proviantmästare.......................	1,000	—
1 Kassör............................	3,000	j
1 Varfskoinmissarie......................	3,300	—
1 Kammarförvandt i varfskontoret..............	2,400	—-
1 Revisor i difo ..............	2,200	— ;
1 Expeditionsbokhållare i dito ..............	1,6(0	— s
1 Materialförvaltare......................	2,200	—
1 Inventarieförvaltare....................''	2,200	— :
1 8 Kammarskrifvare, å 800 R:dr hvardera..........	6,400	—
För Kammarskrifvare tjenstgöring och till skrifvarehjelp i
kontoren .........................	4,500	— I
j 1 Vaktmästare i stationsbefälhafvarens kansli........	500
3 dito hos varfschefen, i kammar- och varukonto-
reu1 ä 400 R:dr .....................	1,200
Summa Runt	62,000	—

Tillhör sid. 136.

Förslag till civilstat vid Stockholms station.

	Riksinyn	t.
1 Sekreterare..........................	2,800	—
För auditörsgöromålens bestridande, arvode. ........	500	—
1 Kanslist hos varfschefen, tillika biträdande i stationsbe-
fälhafvarens kansli...................	1,000	—
	900	—
1 Väbel ....................	500	_
1 Kamererare.........................	3,500
1 Kassör............................	2,400
1 Kammarförvandt.......................	2,400	—
1 Inventarieförvaltare.....................	2,200	—
1 Materialförvaltare......................	2,200	—
1 "Revisor ........................	2.200	—
1 Regementsskrifvare . . . :.................	2,200	—
4 Kammarskrifvare, å 900 R:dr ...............	3,600	—
Till eu af dem, som förestår dagliga utgiftsboken, arvode	150	—
	500	—
1 dito .........................	400	1 -
Summa Runt R:dr	27,450

137

här ofvan äro anförda, ökadt från 1,200 till 1,500 R:dr, eller samma belopp, som
registrator hos stationsbefälhafvaren nuvarande aflöning, hvari Förvaltningen
icke ansett någon förhöjning böra föreslås, då någon tillökning i denna tjenstemans
åligganden ej blifvit ifrågasatt; att ett belopp af 500 R:dr för renskrifning i varfschefens
kansli blifvit, i öfverensstämmelse med hvad här ofvan i fråga om detta kansli
är vordet yttradt, i aflöningsstaten uppfördt; att, med hänseende till den betydliga
minskning i auditörens tjenstegöromål, som komme att föranledas af marinregementets
och flera båtsmanskompaniers öfverflyttande till landtförsvaret, i enlighet
med hvad Eders Kong!. Maj:t under innevarande riksdag föreslagit, någon löneförhöjning
för bemälde tjensteman ej blifvit i förslaget upptagen; att, af
samma anledning, någon serskild tjensteman ej för framtiden synes behöflig
för biträde vid auditörsgöromålen och såsom kanslist bos kommendanten, för
hvilket sednare ändamål ett belopp af 400 R:dr blifvit till renskrifningsbiträde
uppfördt; att, då för ingen af de öfrige tjenstemännen aflöningsförhöjning blifvit
af stationsbefälhafvaren föreslagen till högre belopp än 400 R:dr, äfven aflöningen
för kammarförvandterne icke synts Förvaltningen böra erhålla ytterligare
förhöjning än från 2,000 till 2,400 R:dr; att den kassa-kontrollör, .som
af reservanterne och af stationsbefälhafvaren blifvit föreslagen i stället för nuvarande
bokhållaren i kammarkontoret, icke skäligen synes böra tilläggas högre
förhöjning i nuvarande aflöning, än för bokhållaren i varfskontoret blifvit föreslagen,
eller från 1,200 till 1,600 R:dr; att, i följd af ofvan omförmälda öfverflyttning
till landtförsvaret af marinregementet och åtskilliga båtsmanskompanier,
den ena regementsskrifvaretjensten synts kunna indragas, hvaremot löneförhöjning
från 1,800 till 2,400 R:dr, då torde böra tilläggas den återstående,
jemte ett belopp af 500 R:dr till renskrifvare-biträde; att aflöningen för virkesoch
beklädnads-förvaltaren ej ansetts böra upptagas till högre belopp än för
sjukhusförrådsförvaltaren, samt att de ordinarie kammarskrifvarnes antal blifvit nedsatt
från 14 till 8 och i stället ett belopp af 4,500 R:dr stäldt till stationsbefälhafvarens
disposition, att användas till uppmuntran åt dem bland dessa
tjensteman, sou) deraf gjort sig mest förtjente, samt för öfrigt till ersättningåt
extra ordinarie tjenstemän för bestridd kammarskrifvaretjenst och till skrifvarehjelp
i kontoren. Då dessa befattningar kunna lättare, än de mera ansvarsfulla,
bestridas af extra ordinarie tjenstemän, synes ärendenas vederbörliga
handhafvande icke äfverityras genom denna indragning, hvarigenom den fördel
vunnes, att stationsbefälhafvaren sattes i tillfälle att i mera rättvist förhållande
kunna lämpa ersättningen efter göromålen.

Civilstaten för Stockholms station har blifvit uppgjord i närmaste öfverensstämmelse
med reservanternes förslag, utom att, då kamereraren funnits
böra bibehållas vid samma benämning och hufvudsakligen samma åligganden

Förvaltningens
af sjöärendena

upphörande.

som hittills, löneförhöjningen för honom upptagits från 3,000 till 3,500 R:dr, i
stället för de 4,500 R:dr, hvilka reservanterne för öfverintendenten vid stationen
föreslagit: att en kammarskrifvaretjenst funnits kunna indragas och lönen
för hvardera af de återstående höjas till 900 R:dr; att aflöningen för kassören
och för kammarförvandten upptagits till 2,400 It:dr samt att arvodet för advokatfiskals-göromålen
ansetts kunna besparas, då denna befattning skulle fortfarande
bestridas af den tjensteman som handlägger advokatfiskalsgöromålen
hos Förvaltningen af sjöärendena.

De föreslagna löneförhöjningarna anser Förvaltningen ej böra utgå förr
än i män af de tjenstemäns afgång, hvilkas befattningar föreslagits till indragning,
och följaktligen interims-stater böra för hvardera stationen årligen upprättas.

Vid besvarande af den femte bland de komitén förelagda frågor: “I hvilket
förhållande bör stationsbefälhafvaren stå till sjöförsvarets ekonomiska öfverstyrelse
?“ och af den sjette -, “Bör någon, och i sådant fäll hvilken del af dennes
förvaltningsbestyr öfverflyttas på stationsbefälhafvaren, och hvilka förändringar
i öfverstyrelsens organisation skulle deraf föranledas?", hafva komiterade ansett
den förmedlande ställning, hvilken sjöförsvarets nuvarande ekonomiska öfverstyrelse,
Förvaltningen af sjöärendena, innehar emellan Eders Kongl. Maj:t,
såsom sjövapnets högsta styrelse, och stationsbefälhafvarne, såsom de verkställande
myndigheterna, om ock varande långt ifrån skadlig, ja i många fall icke
utan nytta, dock ingalunda medföra så stora fördelar, att derigenom uppvägas
de olägenheter, hvilka, såsom eu naturlig följd af omgången, uppkomma, oafsedt
förvaltningskostnaden, hvilken kunde icke oväsendtligt nedsättas, i händelse
ärendenas behandling förenklades, hvadan komiterade funnit Förvaltningen
af sjörendena kunna upphöra och de ärenden, i hvilka någon sjelfständig
afgöranderätt varit detta embetsverk tilldelad, öfverlemnas till stationsbefälhafvarne,
samt endast i några få undantagsfall förbehållas Eders Kongl. Maj:t,
hvilka fall för öfrigt inskränkte sig till endast sådana, der Förvaltningen antingen
bort hänskjuta frågan till Eders Kongl. Maj.t eller ock för dess afgörande
inhemta nådigt bemyndigande.

Med hänseende till så väl den omständigheten, att hvardera af sjövapnets
hufvudafdelningar, ehuru i många fall, såsom artilleri, beklädnad, fartygsoch
maskinbyggnad in. in., egande med hvarandra ett nära samband, det
oaktadt måste, hvad verkställighetsåtgärder vidkommer, lyda under serskilda
chefer, som ock till den oberäkneliga fördel, hvilken kunde uppkomma deraf,

att Chefen för Sjöförsvarsdepartementet, såsom högste ledaren, näst Eders Kongl.

Maj:t, af departementets angelägenheter, till sin disposition, utan all omgång,
erhölle all den sakkännedom, som det maktpåliggande embetet kräfde, hafva
komiterade ansett, att då Förvaltningen af sjöärendena upphörde kunde i dess
ställe inom Sjöförsvars-departementet inrättas byråer, inom sig egande den nu Byråer
hos Förvaltningen befintliga sakkännedom, hvilka, i likhet med hvad nu genom /örsmrsdeFörvaltningen
egde rum, kunde sammanhålla den inom de olika afdelningar partementet.
sig utvecklande verksamheten, utan att dock, trädande gällande grundlag för
nära, på annat sätt ingripa i denna verksamhet, än genom att meddela upplysningar
för ärendenas föredragning inför Eders Kongl. Maj:t. Till vinnande
af detta mål hafva komiterade föreslagit inrättande af en militärbyrå, en ingeniörbyrå
samt eu ekonomisk och räkenskapsbyrå. Beträffande åter lots- och
sjökarteverken, hafva komiterade trott åt chefen för lotsverket, under hvilket
räddningsväsendet ansetts kunna lyda, böra uppdragas enahanda befattning i
afseende å verkställighetsåtgärder, som nu tillhör stationsbefälhafvarne i afseende
å dem underlydande institutioner, hvaraf följden måste blifva, att denne
chefs verksamhet erhölle eu motsvarande sjelfständighet öfverflyttad från det
upphörda förvaltningsverket. Sjökarteverket åter hafva komiterade föreslagit
att lyda under lotsdirektören, men tillika funnit många skäl tala för dess förening
med skärgårdsartilleriet, enär kontorets belägenhet i Stockholm, dess jemförelsevis
ringa omfattning samt den omständigheten, att de personer, som
sysselsättas med sjökartläggning, tillhöra skärgårdsartilleriet, talade ovädersägli"t
för lämpligheten af eu närmare anslutning mellan sjökartekontoret och
skärgårdsartilleriet, hvadan komiterade velat antyda, att äfven på detta sätt sjökarteverkets
ställning skulle kunna ordnas; dock borde, i hvilketdera fallet som
helst, chefen för sjökarteverket i tekniskt hänseende lyda omedelbart under
Eders Kongl. Maj:t. Dessa båda verk hafva komiterade funnit sig icke kunna
föreslå att inrättas såsom byråer under Sjöförsvarsdepartementet, emedan i sådant
fall byråcheferne, i likhet med cheferne för de öfriga byråerne, icke skulle
ega beslutanderätt, utan denna antingen komma att tillhöra Eders Kongl.

Maj:t, som då skulle öfverhopas med behandlingen af en mängd underordnade
frågor, eller ock serskildt uppdragas åt föredraganden för sjöförsvarsärenden,
hvilket icke vore förenligt med bestämmelserna i nu gällande grundlagar. Lotsoch
sjökarteverkens räkenskapsväsende skulle öfvertagas af Sjöförsvarsdepartementets
ekonomiska byrå, med någon tillökning i dess personal utöfver hvad
som vore behöfligt i dess egenskap af departementsbyrå.

I fråga om de föreslagne byråernes verksamhet och sammansättning
hafva komiterade gjort följande framställningar: .

Do. Byrån för militärärenden, hvars chef skulle vara en utaf Eders
Kongl. Maj:t förordnad officer utaf flottan eller skärgårdsartilleriet, skulle hafva ärenden.

140

Byrån för

ingeniör ärenclen.

Byrån för
ekonomiska
och räkenskapsärenden.

att handlägga frågor rörande armering och tackling af flottans eller skärgårdsartilleriets
fartyg, bestyckning a sjöfästningarna samt uppgörande af ritningar
och förslag i dessa ämnen; fartygens utrustning i allt hvad som icke rörde
det ekonomiska; sjötruppers beklädnad, beväring och ammunition; utarbetande
eller förändring af militär-reglementen samt föreskrifter rörande militärtjensten
till sjös och sjöaflöningen; militärundervisningsverken för sjövapnet, deras ordnande
och verksamhet, samt slutligen granskning af inkommande berättelser
om utförda sjöexpeditioner. I byrån skulle förvaras fastställda ritningar och
modeller, äfvensom qvartalsförslag och berättelser rörande ämnen, som tillhöra
byrån. Till byråchefens biträde skulle, på hans förslag, af Chefen för Sjöförsvarsdepartementet
kommenderas en officer af flottan eller skärgårdsartilleriet.

2.0. Byrån för ingeniör ärenden, med öfverdirektören vid mariningeniörstaten
till chef, skulle handlägga frågor rörande ny— ooh ombyggnad samt reparation
af sjövapnets fartyg och annan flytande materiel, byggnader, kajer,
blom, dockor, verkstäder, jemte dertill hörande maskinerier och vigtigare in—
rättniugar af mekanisk natur, äfvensom ritningar, förslag och tekniska föreskrifter
i dessa ämnen; frågor rörande utsyning och fällning af ekar eller storverksträd
för sjöförsvarets behof, samt slutligen, granskning af inkommande berättelser
öfver verkställda nybyggnader. I denna byrå skulle föras anteckningar
öfver nybyggnad åt fartyg och större reparationer å sådana; öfver tiden,
då fartyg slopas, förolyckas eller på annat sätt afgå; öfver hvarje befintligt
faitygs egenskaper, samt öfver sjöförsvaret tillhörande mekaniska inrättningar,
hus och byggnader. I byrån skulle för ötrigt förvaras fastställda ritningar och
modeller, äfvensom qvartals- och årsförslag, rörande de ämnen, som tillhöra
byrån. Öfverdirektören skulle ega, till biträde vid förefallande göromål, inom
byrån i mån af behof använda en eller tvänne utaf de å mariningeniörstatens
aflöningsstat uppförde ritare.

3:o. Byrån för ekonomiska och räkenskapsärenden, hvars chef skulle utnämnas
af Eders Kongl. Maj:t uppå underdånigt förslag af Chefen för Sjötörsvars-departeméntet,
skulle hafva att handlägga frågor rörande redovisningen
för Femte Hufvudtitelns inkomster och utgifter samt anslagsfrågor, äfvensom
frågor rörande båtsmanshållet, aflöning^- och pensionsväsendet vid sjövapnet
samt uppgörandet årligen af förslag i alfabetisk ordning öfver hufvudsakliga
förrådsbehållningarna vid stationerna. I denna byrå skulle förvaras månadsqvartals-
och årsrapporter öfver medelsställningen äfvensom vederbörande statsreqvisitionsförslag.
Dessutom skulle bokföringen och redovisningen af Sjöförsvarsdepartementets
aflönings- och expens-medelsanslag, försäljningsmedlen för
sjökartor samt anslagen till lots-, båk-, fyrings-, lifräddnings- och sjökarteväsendet
tillhöra denna byrå, hvari, för dessa detaljer och till chefens biträde
i öfrigt, skulle anställas en bokhållare, en revisor, en kassör och en kammar -

141

skrifvare, bland hvilka bokhållaren och revisorn skulle utnämnas af Eders
Kongl. Maj:t samt kammarskrifvaren af Chefen för Sjöförsvars-departementet,
uppå förslag af byråchefen. Kassaväsendet hade komiterade helst önskat kunna
till Statskontoret öfverflyttas; men då sådant, för att lända till väsendtlig nytta,
måste omfatta administrationen i dess helhet och icke ske blott i ett enstaka
fall, samt en slik anordning skulle förutsatt omorganisation äfven af ett verk,
som läge utom gränsen för komiterades uppdrag, hafva komiterade funnit sig
böra föreslå kassörsbefattningens bibehållande samt att kassören skulle förordnas
tills vidare och afskedas af Chefen för Sjöförsvars-departementet, efter
förslag af byråchefen.

Vaktbetjent, gemensam för samteliga byråerna, skulle antagas och afskedas
af chefen för räkenskapsbyrån.

I öfrigt skulle, i afseende på tjänsters tillsättande och afskeds meddelande,
lända till efterrättelse de för Sjöförsvars departementet gällande bestämmelser.

Samtelig^ byråcheferne skulle hafva till åliggande att antingen hvar för
sig eller gemensamt, efter ämnets föranledande, afgifva yttrande uti och till
föredragning bereda de ärenden, hvarom de utaf Chefen för Sjöförsvars-departementet
erhölle uppdrag, med rättighet för dem att af vederbörande omedelbart
infordra för detta ändamål erforderliga upplysningar. De två förstnämnda
byråernas chefer skulle uppgöra förslag till sådana kommenderingar och resor
till lands och sjös, in- eller utrikes, som afse tekniska eller vetenskapliga ändamål
eller undersökningar, hvarjemte de inom den 1 April hvarje år skulle
till Chefen för Sjöförsvars-departementet afgifva berättelse om främmande länders
upptäckter och framsteg i de till hvardera byråchefens handläggning hörande
tekniska ämnen. Chefen för räkenskapsbyrån skulle sammanfatta de
årliga statsreqvisitionsförslagen, upprätta redogörelser, uppgöra årligen underdåniga
förslag till medelkurs för sjöexpeditioner, utöfva tillsyn å bokföringen
och, i förening med bokhållaren, föra kassakontrollen rörande de medel,
hvarför redovisningen ålåge byrån, upprätta hufvudbok, åtföljd af verifikationer,
för samteliga till Femte Hufvudtiteln hörande anslag och fonder, samt öfver
dessa till riksdagens revisorer afgifva summarisk redogörelse.

Vid Sjöförsvars-departementet borde för öfrigt bildas ett bibliothek ge- Biblioth
nom sammanföring af nu befintliga boksamlingar vid Departementets kommandoexpedition
samt hos Förvaltningen af sjöärendena, konstruktions-, lots- och
sjökartekontoren, hvilket bibliothek skulle underhållas och utvidgas i mån af
behof och tillgång på departementets expensanslag. Såsom bibliothekarie skulle
af Chefen för Sjöförsvars-departementet kommenderas en officer af sjövapnet,
hvilken borde hålla inventarium öfver bibliotheket.

Nya räkenskap
sformulär.

Beservanternes
förslag
till ny öfverstyrelse.

I samtliga byråerne skulle iöras diarier öfver inkomna och afgångna
skrifvelser oeh för arbetssättet inom de särskilda byråerne, äfvensom inom
bibliotheket, samt angående sättet för utlåning och begagnande af böcker och
skrifter skulle serskilda instruktioner af Chefen för Sjöförsvars-departementet
fastställas.

De förslag till räkenskapsformulär för Förvaltningen af sjöärendena och
sjövapnets stationer, Indika af en särskild komité för granskning af förslag till
sådana formulär för de förvaltande verken blifvit till komitén för uppgörande
af förslag till ordnande af sjöförsvarets ekonomiska och medelsförvaltning öfverlemnade,
har sistnämnda komité föreslagit till antagande.

Trenne bland komiténs ledamöter, ehuru instämmande under vissa vilkor
i pluralitetens förslag om Förvaltningens af sjöärendena upphörande och
inrättande i dess ställe af en militär-, en ingeniör- och en räkenskapsbyrå,
hafva dock förklarat sig icke kunna dela denna pluralitets åsigter i afseende
på lotsverkets, sjökartekontorets och ekonomiska kontorets styrelse och åligganden,
utan hafva, efter en öfversigt af sjövapnets styrelseverk i äldre och
nyare tider samt de förändringar i denna styrelse, som tid efter annan blifvit
ifrågasatta, framställt ett förslag till inrättande af eu blott ekonomisk styrelse,
med frånskiljande af allt hvad som icke är af ekonomisk natur. Det militära
och tekniska, som nu tillhör Förvaltningen, skulle behandlas i serskilda, under
Chefen för Sjöförsvars-departementet direkte lydande kontor, afdelningar eller
byråer, och de militära ärenden, som icke tillhöra kommandoexpeditionens handläggning,
skulle från stationerna ingå direkte till Departementschefen samt öfverlemnas
till beredning af det kontor, till hvilket de hörde. Under Departementschefens
inseende skulle således finnas ett militärkontor, som hade att behandla
frågor om vapen, tackling, rustning m. in.; ett ingeniörkontor, som skulle
handlägga frågor om fartygscerter, ångmaskiner, fartygs- och husbyggnad in. m.;
ett lotskontor för alla ärenden, som röra lots- och fyringsväsendet, samt ett
sjökartekontoy\ med verksamhet i allt hvad som rör sjömätningar och sjökarteverket.
Dessa kontor skulle hafva hvar sin chef, som för sina göromål ansvarade
inför Chefen för Sjöförsvars-departementet. Dessutom skulle den ekonomiska
delen af sjöförsvarsförvaltningen handläggas af ett serskildt kontor,
kalladt- generalintendents-kontoref samt ett för alla kontoren gemensamt marinbibliothek
tillvägabringas, antingen under en dertill serskildt kommenderad persons
tillsyn eller i sammanhang med något af kontoren. Om de boksamlingar

143

i sjövetenskapliga ämnen, hvilka Förvaltningen samt konstruktions-, lots- och
sjökartekontoren hvar för sig ega, blefve sammanförda till ett enda bibliothek,
skulle samlingen blifva fullständigare, mera känd och mera tillgänglig för dem,
som behöfde begagna någon del deraf, samt äfven i ekonomiskt hänseende åtskilliga.
fördelar vinnas. De göromål, som skulle åligga de serskilda kontoren,
äro närmare bestämda i det förslag till instruktion för desamma, hvilket af
reservanterne blifvit uppgjordt, äfvensom de för samteliga kontorens personal
föreslagit en aflöningsstat, slutande sig å en summa af 30,500 R:dr, hvilken, då
göromålen för generalintendents-kontoret och vaktbetjeningen till mer än hälften
komme att bestå af sådana, som egentligen tillhörde lots- och fyringsväsendet,
reservanterne ansett böra med 16,250 R:dr utgå af sjövapnets anslag
och med 14,250 R:dr af lotsverkets.

Pluralitetens förslag, att till räkenskapsbyråns åligganden skulle höra
behandlingen af frågor, tillhörande båtsmanshållet och pensionsväsendet, samt
uppgörande af förslag i alfabetisk ordning öfver de bufvudsakliga förrådsbehållningarna
vid stationerna, hafva reservanterne afstyrka enär frågan om båtsmanshållet
enligt sin natur tillhörde stationerna, der den speciela kontrollen
öfver manskapet hålles; frågor om pensionsväsendet aldrig kunde komma att
tillhöra annan myndighet än direktionen öfver amiralitets-krigsmanskassan, samt
förteckningarne öfver förrådsbehållningarna uppgjordes vid stationerna och icke
kunde upprättas i räkenskapsbyrån, som om dem icke hade annan kännedom
än från stationerna kunde vinnas. Äfven hafva reservanterne, i olikhet med
pluraliteten, ansett Eders Kongl. Maj:t icke böra besväras med tillsättande af
revisorn och bokhållaren i räkenskapsbyrån, men fortfarande böra förordna
kassören, samt kammarskrifvaren böra antagas af kontoret.

Hvad åter hufvudboken beträffade, hafva reservanterne ansett det nu Nytt. förslag
gällande formuläret derför, så vidt det rörer stationerna, egentligen ej vara an- m h^md~
nat, än eu på titlar omskrifven kassaräkning, med tillägg af en eller annan
obetydlig fordran eller skuld, som under årets lopp ej kunnat afliqvideras, hvadan
reservanterne uppgjort nytt förslag till hufvudbok för Femte Hufvudtiteln,
erinrande dervid, att, enligt deras tanke, icke mer än en hufvudbok borde finnas
för hela hufvudtiteln, då en hufvudbok för hvardera stationen vore öfverflödig.
Denna Femte Hufvudtitelns hufvudbok borde uppgöras af intendenten i
general intendentskontoret, på grund af stationernas kassaräkningar och afgifvande
liqvider, hvarigenom betydlig tidsvinst skulle uppstå, emedan generalintendentskontoret
ej behöfde afvakta de förut vid stationerna upprättade hufvudböcker,
utan genast efter de granskade kassaräkningarnes insändande vore
i tillfälle att påbörja hufvudbokens uppgörande.

144

Öfverste von
Feilitzens
reservation.

En komitéledamot, öfversten m. m. R. von Feilitzen, har icke delat pluralitetens
åsigt, att det för närvarande vore lämpligt att indraga Förvaltningen
af sjöärendena eller att någon fördel skulle vinnas genom att utbyta detta embetsverk
mot byråer under Chefen för Sjöförsvars-departementet samt förflytta
den afgöranderätt, som i tekniska och ekonomiska frågor nu tillkommer Förvaltningen,
dels till Eders Kongl Maj:t och dels till stationsbefälhafvarne, jemte
det lotsverket skulle göras till ett sjelfständigt embetsverk. Sjöförsvars-departementet
förestodes nu af en person, som icke förut tillhört sjövapnet och derföre
kunde förutsättas vara främmande för en stor del af sjövapnets detaljer,
hvilket förhållande måhända i ännu högre grad skulle komma att ega rum framdeles,
i fall, till följd, af materielens förminskning, landt- och sjöförsvaret komme
att ställas under eu och samma Departementschef, hvilken, genom sin dubbla
befattning, erhölle mindre tid att sätta sig in i sjövapnets många olikartade
och egendomliga detaljer. Den nuvarande representationsformen med årliga
riksdagar kunde jemväl möjligen komma att alstra mera rörlighet i åsigter, med
åtföljande täta ministerombyten och med ombyte af minister möjligen äfven ombyte
af expeditionschef. Under sådana förhållanden syntes det betänkligt att
taga bort en ansvarig ekonomisk styrelse, som vid behandlingen af så väl tekniska
som ekonomiska frågor kunde bevara en väl behöflig kontinuitet och hvars
utredning af sådana ärenden^som skola i statsrådet behandlas, tvifvelsutan vore
af nytta icke allenast för den föredragande, utan äfven för statsrådets öfriga
ledamöter. Med Förvaltningens utbyte mot byråer afsåge man att tillvägabringa
större skyndsamhet i ärendenas afgörande, genom borttagande af den mellaninstans,
hvilken Förvaltningen nu utgör; att undanrödja de band, som i vissa
fall anses för närvarande utan egentlig nödvändighet inskränka station sbefäl -hafvarnes myndighet, samt att åstadkomma besparing i statsutgifterna. Reservanten
föreställde sig dock, att det åsyftade ändamålet skulle bättre vinnas derigenom,
att alla sådana frågor, som icke kunna af Förvaltningen afgöras och
som, enligt stationsbefälhafvarnes bepröfvande, icke heller der erfordrade särskild
utredning, finge gå från stationsbefälhafvarne direkte till Eders Kongl.
Maj:t, då det ankomme på Departementschefen, om han funne nödigt, att före
målets föredragning inhemta Förvaltningens tanke samt att lemna Förvaltningen
del af beslutet, der sådant vore behöfligt för redovisningen eller för sammanhanget
med öfriga frågor under detta embetsverks behandling; att Förvalt
ningen, med frångående af de nu brukliga, häfdvunna formerna vid uppsättning
af skrifvelse!'', finge åvägabringa all den förenkling, som finnes kunna ske,
utan att rubba den reda och det sammanhang, ärendenas vigt fordrar; att stationsbefälhafvarne,
i allt hvad som rörer den speciella förvaltningen och hushållningen
vid stationerna, gjordes n era oberoende, samt att de finge, på sätt

komitén

145

komitén äfven föreslagit, tillsätta tjenster derstädes, livilka nu tillsättas af Förvaltningen,
bevilja afsked och tjenstledighet samt verkställa upphandlingar. Genom
Förvaltningens bibehållande, med dessa förändringar, skulle följande väsendtliga,
fördelar vinnas, livilka icke i lika hög grad kunde ernås genom inrättandet
af särskilda byråer, nemligen: att ärendena blefve mera fullständigt
utredda, då fleres förenade erfarenhet kunde tagas i anspråk; att en kollektiv
sjelfständig myndighets beslut eller omdömen skulle lemna båda statsmakterna
en säkrare borgen för en noggrann och ändamålsenlig användning af de till sjöförsvaret
anvisade medel, samt att ombyte af personer inom styrelsen kunde
ske utan menligt inflytande på den konseqvens i ärendenas behandling, förutom
hvilken alltid kunde befaras misshushållning, oreda och stundom äfven
orättvisa. Hvad åter beträffade den besparing, man genom Förvaltningens indragning
ville åstadkomma, så befarade reservanten, att komiténs förhoppningar
icke kunde realiseras på det sätt komitén föreslagit. Måhända kunde antalet
af Förvaltningens nuvarande tjensteman minskas, i fall en del göromål
förflyttades från Förvaltningen till stationsbefälhafvarne samt derjemte de antydda
förenklingarne i expeditionssättet egde rum; men deremot vore det tvifvelaktigt,
om någon minskning i den sammanräknade personalen kunde blifva
en följd af utbytet mot skilda byråer, jemte lotsverkets förvandling till särskilt
embetsverk.

Stationsbefälhafvaren i Karlskrona har, i fråga om den föreslagna in- Stationsbedragningen
af Förvaltningen af sjöärendena och dess ersättande medelst byråer ^{3™*
eller kontor under Sjöförsvars-departementet, yttrat, att då chefskapet för detta
departement för närvarande innehafves af ett statsråd, som icke tillhört någondera
af sjövapnets båda afdelningar, och detta förhållande möjligen allt framgent
kunde komma att fortfara, måste det, med anledning häraf, vara särdeles vigtigt,
att alla frågor af teknisk natur blifva mångsidigt betraktade och fullständigt
utredda, innan de till Departementschefen inkomma; men, åtminstone hvad
militärkontoret anginge, syntes den utredning, de till detta kontor hörande frågor
skulle få, icke kunna blifva så fullständig, som den kunde blifva under nu
gällande former för dessa frågors behandling. Det vore nemligen knappast antagligt,
att en officer, utvald, vare sig från flottan eller skärgårdsartilleriet, kunde
besitta den mångsidiga praktiska och theoretiska yrkesbildning, som oundgängligen
fordras för att icke blott bedöma alla flottan och skärgårdsartilleriet rö 19 -

146

rande armerings-, tacklings- och bestyckningsfrågor, samt frågor rörande fartygens
utrustning, sjötruppers beklädnad, beväring och ammunition, militär- och
aflöningsreglementen, föreskrifter rörande militärtjensten till sjös och militärundervisningen
in. in., utan ock i alla dessa detaljer uppgöra eller granska ritningar
och förslag. Ett sådant antagande stode jemväl i strid mot de grunder,
som af förre Chefen för Sjöförsvarsdepartementet, grefve von Plåten, blifvit
framlagda samt af Eders Kongl Maj:t gillade, vid ordnandet af sjöförsvarets personal,
och hvari visats nödvändigheten af “att hvarje vapen finge sina egna
män, hvilka med odelad uppmärksamhet och nit samt med bästa krafter oafbrutet
arbetade för vapnets framgång i detsammas särskilda och naturliga riktning.
Utan en dylik fördelning af arbetet vore det numera icke möjligt att åt
något yrke gifva eller inom detsamma vidmakthålla en tidsenlig fulländning.“
Vore dessa grunder riktiga, hvad de skilda vapnens praktiska tjensteförhållanlanden
anginge, måste de vara ännu mera tillämpliga å de personer inom vapnen,
hvilkas åligganden vore att i de särskilda tekniska delarna deraf uppgöra
förslag och ritningar eller granska och gifva utlåtanden öfver dylika. Skulle
Förvaltningen upphöra, borde således 2:ne militärbyråer komma i stället, en för
hvartdera vapnet, men uppå dessa och i öfrigt de af reservanten, öfverste von
Feilitzen, anförda skäl, ansåge jemväl stationsbefälhafvaren, att Förvaltningens
indragning icke för närvarande vore lämplig eller medförde någon nytta, utan
tvärtom vore skadlig. Att från Förvaltningen skilja en del af de ärenden, som
nu der behandlas, samt att förenkla formerna för der förekommande måls behandling,
kunde ske utan att institutionens grundprincip, den kollegiala behandlingen
af frågorna, bortkastas. Fn sådan behandling vore särdeles lämplig
just för de frågor, som röra sjökrigsmaterielen, der den ena detaljen så griper
in i den andra, att ingendera kan eller får ensidigt betraktas. Hvad frågans
financiela del beträffade, ansåge stationsbefälhafvaren, i likhet med hvad
jemväl nyssbemälde reservant anfört, att Förvaltningens indragning och inrättandet
i dess ställe af tillräckligt antal byråer, för att ärendena må kunna behörigen
handhafvas, icke komme att medföra någon verklig besparing för staten,
hvilket antagande stationsbefälhafvaren utvecklat medelst en i hans utlåtande
införd beräkning, utvisande, att hela besparingen för statsverket i följd
af en dylik förändring skulle utgöra 950 R:dr, hvarvid dock icke tagits i beräkning
den ökade kostnad, som uppstode derigenom, att åtskillige tjensteman
måste försättas på indragningsstat, hvilken kostnad antagligen komme att betydligt
öfverstiga denna minskning i lönestaten. Hvad särskilt anginge den af
reservanterne föreslagna fördelning af generalintendents-kontorets tjenstemäns
löner på anslagen för sjövapnet och för lotsverket, så vore en sådan fördelning
så mycket olämpligare, som lotsverket då skulle få aflöna en och en half
sekreterare, revisor och kanslist.

147

Stationsbefälhafvaren i Stockholm åter har, i afseende å organisationen
af sjövapnets ekonomiska öfverstyrelse, instämt i förslaget om upphörande af
Förvaltningen af sjöärendena samt om inrättande i stället af byråer eller kontor
under Sjöförsvarsdepartementet, men beträffande dessa kontors antal och
verksamhet delat de trenne reservanternes åsigt, enär, om ock skäl kunde förefinnas
för sjökartekontorets ställande under stationsbefälhafvaren för skärgårdsartilleriet
och då i likställighet med varfsdepartementena, syntes likväl
olägenheterna af en sådan anordning vara öfvervägande. Rörande det föreslagna
ingeniörkontoret har stationsbefälhafvaren erinrat, att, i konseqvens med
grundsatsen om mariningeniörernes beordrande till tjenstgöring i allmänhet omedelbart
af öfverdirektören, borde sådant iakttagas äfven i afseende å sjökommenderingar,
i stället att, såsom reservanternes förslag till instruktion innehåller,
öfverdirektören skulle hos stationsbefälhafvaren föreslå ingeniör till sjökommendering.
Beträffande kontorens sammansättning, ansåge stationsbefälhafvaren,
i betraktande af den mångfald utaf göromål, som skulle tillhöra militärkontoret,
samt den olika riktning, hvari de särskilda delarne af sjövapnet efter
hand utvecklas, det vara oeftergiflig!, så väl för ärendenas obehindrade gång,
som för bibehållande af öfvertygelsen derom, att båda kårernas angelägenheter
omhänderhafvas med tillräcklig sakkännedom, att militärkontoret erhölle tvänne
afdelningar, den ena för flottans och den andra för skärgårdsartilleriets ären
den, med hvar sin chef, hvilket måste blifva nödvändigare i samma mån man
aflägsnade sig från tidpunkten af vapnets delning samt i följd deraf yrkesbildningen,
som dittills varit gemensam för samtlige inedlemmarne af båda kårer
na, framdeles måste, i anseende till den olika materielen och fältet för hvarderas
verksamhet, blifva väsendtligen olika, hvarföre man ock då icke mera
kunde hos en officer af ena vapnet förutsätta samma kännedom om det an
dras angelägenheter och behof, som om sitt eget vapens.

Vid granskning af hvad sålunda blifvit yttradt för och emot Förvaltningens
af sjöärendena bibehållande såsom sjöförsvarets ekonomiska öfverstyrelse,
finner man att i principielt hänseende tre olika åsigter härvid blifvit uttalade,
nemligen:

l:o den, som omfattats af trenne komité-ledamöter, hvilka i denna fråga Hufmåsakansetts
utgöra komiténs pluralitet, och som yrkat, att intet sjelfständigt och ^deu-e
fristående öfverstyrelseverk för sjöförsvarets ärenden borde finnas, utan endast organisabyråer
inom Sjöförsvars-departementet, hvilkas chefer egde att meddela Depar- twnsf^''sla -

148

JBåäa statsmakternas

uttryckta
åsigter i
fråga om de
förvaltande
verkens organisation.

tementschefen erforderliga upplysningar för ärendenas föredragning hos Eders
Kongl. Maj:t;

2:o den, soin blifvit framställd af tvenne andra komité-ledamöter och
biträdd af stationsbefälhafvaren i Stockholm, att militära och tekniska frågor
borde behandlas i särskilda, under Chefen för Sjöförsvars-departementet direkte
lydande kontor, men de ekonomiska och allt hvad dermed stode i samband
handläggas af ett kontor, som visserligen äfven skulle lyda under Sjöförsvars-departemeutets
chef, men för öfrigt hafva sjelfständig verksamhet,
samt

8:o den, som yrkats af en komitéledamot och hvari stationsbefälhafvaren
i Karlskrona instämt, att Förvaltningen borde bibehållas såsom ett fristående
och sjelfständigt embetsverk, för handläggningen af så väl militära och
tekniska, som rent ekonomiska frågor.

Dessa särskilda åsigter har Förvaltningen ansett böra, hvar för sig, tagas
i närmare betraktande.

Det här först omförmälda förslaget innebär ett frånträdande af det administrativa
system, som under århundraden varit i allmänhet hos oss tillämpad!,
samt står tillika i strid både mot den organisation, som genom Eders
Kongl. Maj:ts nådiga beslut den 26 September 1865 gifvits Krigskollegium, då
detta embetsverk förändrades till Arméförvaltning, och äfven mot de åsigter,
som åt den andra statsmakten sednast blifvit uttalade i fråga om förändrad
organisation af de förvaltande verken. I Rikets Ständers underdåniga skrifvelse,
i anledning af väckt fråga om styrelse- och förvaltningsverkens organisation,
den 25 April 1857, yttras, att “för så vidt fråga kunde blifva om förändring,
åsyftande att införa eu uti åtskilliga andra länder bruklig så kallad
ministerstyrelse, hvarigenom förvaltningsärendena blefve afgjorda af Departementscheferne
och departementen således organiserade med byråer endast för ärendenas
beredande, en dylik förändring hvarken vore öfverensstämmande med våra grundlagar
eller i öfrigt förenlig med den säkerhet, att ärendena behörigen handläggas,
som är afsedd derigenom, att denna handläggning är öfverlemnad åt
embets- och tjensteman, hvilka sjelfständigt verkande, äro för sina åtgärder i
laga ordning ansvarige. En dylik organisation skulle ock möta ett väsendtligt
hinder uti ärendenas mängd samt olämpligheten af att åt Departementscheferne
öfverlemna en vidsträckt, med redovisnings- och ansvarsskyldighet förenad medelsförvaltning.
Deremot torde ändamålet kunna vinnas derigenom, att de behöfliga
förvaltningsverken, måhända med ett eller annat undantag, såsom särskilda
afdelningar förenades med departementen under Departementschefernes
högsta chefskap och inseende. Behandlingen af dithörande ärenden och rättigheter
att derutinnan besluta borde likväl då under behörig ansvarsskyldighet
tillhöra der anställde embets- och tjensteman, antingen kollektivt, der ärendenas

149

vigt, och beskaffenhet funnes böra dertill föranleda, eller, då fråga endast vore
om verkställighetsåtgärder eller mindre vigtiga ärenden, af vederbörande afdelningschefer,
allt efter hvad vid uppgörandet af förslag till den nya organisationen
kunde finnas lämpligast. Enahanda trygghet vid ärendenas handläggning,
som med de nuvarande formerna är afsedd och hvarvid det allmänna
tänkesättet med skäl fäster mycken vigt, skulle sålunda ändock vinnas." Samma
åsigter om angelägenheten af att alla ärenden, som röra medelsförvaltningen
och kontrollerna deröfver, blifva kollegialt behandlade af ansvarige embetsman,
återfinner man i Rikets Ständers underdåniga skrifvelse den 30 November 1863,
i anledning af Eders Kongl. Maj:ts nådiga proposition angående Krigskollegii
ombildning till en Arméförvaltning, i hvilken underdåniga skrifvelse yttras, beträffande
detta embetsverk^ ställning med hänseende till Chefen för Landtförsvars-departementet,
att det ej kunde blifva fråga att göra detsamma till en
afdelning af bemälda Departement, “enär derigenom den egentliga ansvarigheten
skulle öfvergå till Departementschefen och sålunda blifva i månget fall beroende
af politiska förhållanden, hvilka med en sådan förvaltning icke stå i omedelbart
sammanhang", hvadan Arméförvaltningen borde vara ett af Departementschefen
oberoende embetsverk.

Den andra statsmakten har sålunda otvetydigt uttalat sina åsigter i
förevarande fråga, hvilka åsigter ock blifvit, af Eders Kongl. Maj:t tillämpade i
Dess Instruktion för Arméförvaltningen, och då de Denne komitéledamöternes
förslag sålunda står i strid mot grundsatser, så nyligen uttryckta och tillämpade
af båda statsmakterna, samt äfven mot det hos oss häfdvunna administrativa
system, torde man kunnat vänta, att särdeles vigtiga och öfvertygande
skäl skulle blifvit anförda för ett så beskaffadt förslags antagande; men dess
författare hafva åtnöjt sig att anmärka, likasom i förbigående, att de ansåge
Förvaltningens af sjöärendena mellanhandsverksamhet, “om ock långt ifrån
skadlig, ja i många fall icke utan nytta, dock ingalunda medföra så stora fördelar,
att derigenom uppvägas de olägenheter, hvilka, såsom en naturlig följd
af omgången, uppkomma, för att icke tala om förvaltningskostnaden, hvilken
icke oväsendtlig! torde kunna nedsättas, i händelse ärendenas behandling förenklas.
" Hvad detta sistnämnda skäl beträffar, hvarvid förslagets författare
sjelfve tyckas fästa mindre vigt, så torde en närmare belysning deraf lämpligast
höra ega rum i samband med granskningen af förslagets formela sida;
men hvad dess principiela angår, som otvifvelaktigt är den vigt.igaste, så saknas
all närmare utredning af det nuvarande administrativa systemets fördelar
och olägenheter, jemförda med det föreslagnas. Det torde svårligen kunna antagas,
att ett system, som varit så länge vedertaget och äfven nyligen blifvit
vid omorganiseringen af eu annan förvaltningsgren tillämpad!, icke skulle hafva
sina fördelar, så väl som sina olägenheter, likasom det, å andra sidan, är föga

150

Föräelarne
och olägenheterna:
af
en ministerstyrelse.

Kollegialstyrelsens

fördelar och
olägenheter.

sannolikt, att icke det nya systemet långt förut skulle vedertagits, om det icke
haft olägenheter, så väl som fördelar. En jemförande utredning i båda hänseendena
synes således här varit synnerligen önskvärd, och utan en sådan
saknar man hvad man har rätt att fordra af hvar och en, som föreslår en
förändring — att han visar dess behöflighet. Med hänseende till frågans vigt
har emellertid Förvaltningen trott sig här böra framställa en sådan jemförelse.

Frågan om företrädet bör tillerkännas en ministerstyrelse eller en kollegialstyrelse
har ofta och flerstädes varit afhandlad, och, för att ej göra sig
skyldig till obehöflig vidlyftighet, får Förvaltningen endast i korthet erinra, att
de hufvudsakligaste fördelar, man i allmänhet tillerkänt den förra, aro: att åt
ärendena kan gifvas en raskare gång och mera enhet åt deras behandling; att
den, som står i spetsen för en förvaltningsgren, blifver bättre i stånd att gifva
impuls och riktning åt densamma i dess helhet och följaktligen äfven kan, vid
kritiska tillfällen, verka kraftigare, samt att ansvaret icke försvagas genom dess
fördelande på flera, utan kan träffa den, det bör drabba. Olägenheterne åter
äro: i främsta rummet att finna en person med tillräckligt omfattande både
sakkännedom och statsmannablick att kunna samt tillika tillräckligt sjelfförtroende
att vilja åtaga sig ett så stort ansvar; vidare en alltför ensidig behandling
af ärendena, då den komme att hufvudsakligen blifva beroende af en enda
persons individuela uppfattning och förmåga; i följd häraf saknad af kontinuitet
i förvaltningsärendena och svårighet att förekomma misstag, hvarigenom en
ministerstyrelse i sjelfva verket blifver betydligt kostsammare för det allmänna,
än en; annorlunda organiserad förvaltning, om än förvaltningskostnaderna på
papperet utvisa ett mindre belopp; slutligen den menliga inverkan en sådan
styrelse utöfvar på embetsinanna-personaien, emedan, i följd af det omfattande
ansvar en minister ikläder sig, han måste vara berättigad att till- och afsätta
sina biträden, hvilket åter lemnar öppet fält åt godtycklighet och favoritsystem,
å ena sidan, och åt lycksökeri, å den andra, samt, enligt hvad lika
många som bedröfliga exempel från stater, der en dylik styrelse är införd, utvisa,
framkallar tillika hos tjenstemännen ett sträfvande att, ju osäkrare de äro
om att bibehålla sina platser, desto mera söka, under den tid de innehafva
dem, rikta sig med alla till buds stående medel.

Fördelarne af en kollegialstyrelse äro: att ärendena erhålla en mångsidigare
behandling, då de gemensamt handläggas af flera, hvarvid den enes
erfarenhet kan supplera den andres och af hvilka hvar och en är ansvarig
för sina åtgärder och yttranden; att följaktligen en sådan styrelse lemnar en
säkrare borgen för att anslagen på ett ändamålsenligt sätt användas samt både
missbruk och misstag förekommas; att den tillika medför en kontinuitet i förvaltningsåtgärderna,
som är af icke ringa vigt, synnerligast i fråga om tillämp -

151

ningen af gifna föreskrifter, samt slutligen att en så organiserad styrelse lemnar
rikare tillfälle till en sjelfständig embetsmannaverksamhet och en kraftigare
uppmuntran till redbarhet och fasthet i åsigter, samt sålunda äfven är
en bättre skola för embetsmannadugligheten. Deremot äro kollegialstyrelsens
olägenheter: att den icke medgifver den skyndsamhet i ärendenas behandling,
som i synnerhet vid kritiska tillfällen kan vara af vigt; att ansvarets fördelning
på flera försvårar dess tillämpning i verkligheten; att betänksamheten hos
detta slags styrelse vanligen röjer sig starkare än hågen för nya förbättringar,
samt att kollegialstyrelsen oftast är besvärad af öfverflödig formalism och omgång
vid ärendenas handläggning. Denna sistnämnda olägenhet, i allmänhet
den mest öfverklagade, är dock ej en nödvändig följd af sjelfva systemet, som
kan medgifva mångfaldiga förenklingar i formen, utan att grundtanken rubbas.

Sammanställas båda systemernas ömsesidiga fördelar och olägenheter
med hvarandra, så blifver, enligt Förvaltningens öfvertygelse, resultatet, att ministerstyrelsen,
hvad särskild! krigsförvaltningen beträffar, har företräde inom
stater, som ofta befinna sig i krigstillstånd och der det således måste vara af
synnerlig vigt, att denna gren af förvaltningen kan handhafvas med största
kraft, utan afseende på de uppoffringar, som fordras för detta ändamåls vinnande,
men att i öfriga stater, såväl som inom cfriga förvaltningsgrenar, en i
möjligaste mån förenklad kollegialstyrelse är att föredraga. Det är Förvaltningen
icke obekant, att, oaktadt de angifna olägenheterna af en ministerstyrelse,
en sådan dock finnes i de flesta länder införd; men härvid bör likväl
anmärkas, att de politiska förhållandena der äro andra än hos oss. I stater
med enväldig eller med parlamentarisk styrelse måste det vara mindre svårt
att finna kompetenta personer villiga att ikläda sig det omfattande ansvar,
som åligger en minister, emedan denne vet, att ansvaret kan utkräfvas, i ena
fallet, endast af regenten och, i det andra, allenast af det rådande politiska
parti, hvilket han sjelf tillhör. Dessutom äro i stater med rika tillgångar både
på förmågor och på penningar, misstagen och missbruken af en ministerstyrelse
mindre känbara; men i länder, med mindre tillgång till båda delarna, och der
tillika representationen icke innehar en styrande, utan en granskande och
kontrollerande ställning, måste det blifva väsendtligt svårare både att erhålla och
att bibehålla lämpliga ministrar.

Mot hvad nu blifvit anfördt torde kunna anmärkas, att det ej har full
tillämplighet på det organisationsförslag, hvarom här är fråga, emedan detta
icke afser en ministerstyrelse, utan endast en med mindre omgång förenad föredragning
inför Eders Kongl. Maj:t af de ärenden, som röra sjöförsvaret; men
den föreslagna organisationen skulle åtföljas af samma olägenheter, som här
ofvan blifvit anmärkta i afseende å en ministerstyrelse, utan att medföra de
väsendtligaste af denna styrelses fördelar.

Jemförelse
mellan minister-
och
kollegialstyrelse.

152

Granskning
af kornitépluralitetens

organisationsförslag.

Förslaget synes nemligen, så vidt man kan döma af den i flera hänseenden
ofullständiga motiveringen och uppställningen i betänkandet, afse, att
den kontroll, hvilken Förvaltningen af sjöärendena för närvarande utöfvar öfver
stationsbefälhafvarne, skulle öfvertagas dels af eu stationsbefälhafvaren underordnad
civil tjensteman vid hvardera stationen och dels af Eders Kongl. Maj:t,
samt att Förvaltningens kontrolleringsskyldighet beträffande lots- och sjökarteverkens
ekonomiska förvaltning skulle öfverflyttas på Eders Kongl. Maj:t. På annat
sätt har Förvaltningen icke kunnat uppfatta förslagets syftning, då betänkandet
uttryckligen innehåller, att hvarken Chefen för Sjöförsvarsdepartementet eller
någon af byråcheferne, med undantag af lotsdirektören, skulle utöfva beslutanderätt,
samt ingen antydning förekommer om ansvaret för byråcheferne, hvadan
hela ansvaret skulle åligga Departementschefen ensam, utan att han dock egde
någon kontrolleringsrätt, hvilken, såsom nyss nämndes, skulle utöfvas dels af
Eders Kongl. Maj:t, som sålunda skulle besväras med en mängd detaljbestyr,
och dels af underordnad tjensteman emot sin förman, hvilket kontrolleringssätt
man i allmänhet icke ansett vara det lämpligaste.

Vidare skulle, enligt förslaget, den beslutanderätt, som nu är Förvaltningen
ålagd, öfverflyttas dels till stationsbefälhafvarne, dels till lotsdirektören,
under hvilken räddningsväsendet och sjökarteverket skulle lyda, och dels till
Eders Kongl. Maj:t. Såsom ett korrektiv mot för mycken sjelfrådighet hos
stationsbefälhafvarne är föreslaget, att kammarrådet vid Karlskrona station och
kameraren vid Stockholms skulle med dem dela ansvaret för en stor del förvaltningsåtgärder.
I afseende å lotsdirektören tyckes ett dylikt korrektiv ej
funnits behöfligt. Sjökartekontoret åter skulle lyda under lotsdirektören eller
ock förenas med skärgårdsartilleriet, men kontorets chef i tekniskt hänseende
lyda omedelbart under Eders Kongl. Maj:t.

Departementschefen, hvars ansvar och åligganden komme att genom den
nya organisationen högst betydligt ökas, skulle biträdas, utom af cheferne för
kansli- och kommando-expeditionerne, jemväl af trenne byråchefer: en för militär-,
en för ingeniör- och en för räkenskapsärenden. Båda stationsbefälhafvarne
hafva framhållit angelägenheten af att tvänne militärbyråer blefve inrättade
eller åtminstone militärbyråen erhölle tvänne afdelningar, eu för flottan
och en för skärgårdsartilleriets ärenden, på det båda vapnen måtte blifva hos
Departementschefen vederbörligen representerade; och såsom allmän regel torde
kunna antagas, att i samma mån man ökar föredragandens ansvar, bör man
ock för honom lätta medlen att kunna ikläda sig detsamma, hvarföre man ock
i alla länder, der ministerstyrelse är införd, finner ett stort antal afdelningar
eller byråer för särskilda delar af hvarje förvaltningsgren, på det ministern
aldrig må blifva i förlägenhet om fullt sakkunniga biträden. Så förekommer

äfven

153

älven i afseende å de ekonomiska och räkenskapsärendena, att byråchefen omöjligen
skulle kunna, med biträde allenast af en bokhållare, en revisor, en kassör
och en kammarskrifvare, nöjaktigt fullgöra alla de åligganden, som, ''enligt förslaget,
skulle tillhöra honom. Erfarenheten har visat, att, derest räkenskaperna
skola kunna föras på ett fullt tillfredsställande sätt samt hithörande infordrade
uppgifter lem nas utan tidsutdrägt, så erfordras eu tillökning i den
kontoispersonal, som för närvarande har bestyret med både sjöförsvarets och
lotsverkets räkenskaper, och i följd af den föreslagna nya organisationen skulle
detta kontors åligganden snarare ökas än minskas. Det torde nemligen kunna
tagas föi gifvet, att då den sannolika följden af det embetsverks borttagande,
som hittills vakat öfver eu likformig tillämpning vid båda stationerna af föreskrifterna
rörande redovisningen derstädes, blefve en mer och mer skiljaktig
tillämpning al dessa föreskrifter vid den ena och den andra stationen, måste
ock i samma mån granskningen och kontrolleringen försvåras för räkenskapsbyrån.
Den lindring i denna b\rås åligganden, som skulle åstadkommas derigenom,
att medelsbehofven skulle af stationsbefälhafvarne reqvireras direkte
från Statskontoret, ''kan Förvaltningen, af skäl, som äro närmare utvecklade i
i dess underdåniga skrifvelse den 17 December sistlidet år, angående Förvaltningens
förenkling i vissa hänseenden, icke tillstyrka, såsom ledande snarare
till omgång än till förenkling, och förslagets författare tyckas sjelfva hafva insett
detta, då de inom räkenskapsbyrån bibehållit en kassör, hvilken befattning
är hufvudsakligen behöflig just för penningetransaktionerna mellan öfverstyrelsen
och stationerna, men hvars bibehållande endast för Sjöförsvarsdepartementets
och lotsverkets räkning onekligen icke synes vara af oundgängligt
behof påkalladt. Detsamma kan äfven sägas om den bibliotekarie med 800
Rdrs lön, hvilken blifvit föreslagen att förestå det för departementet gemensamma
bibliotek, som skulle bildas af de nu spridda boksamlingarna. Ett sådant
biblioteks tillvägabringande vore visserligen önskvärd!; men det kunde
icke blifva så talrikt och vården derom så ansträngande, att den icke skulle
kunna öfverlemnas antingen till registrator!) eller till någon inom departementet
anställd adjutant, utan att en serskild tjensteman behöfde härför antagas.
Deremot har i förslaget ingen aflöning blifvit. upptagen för eu registrator och
man saknar äfven i betänkandet all upplysning, huru Förvaltningens ganska
talrika och omfattande registratur skulle komma att vårdas och hållas tillgängligt
föi bjtåeine, af hvilka det tidt och ofta behöfde anlita.s, eller huru
inkommande handlingar skulle ordnas och registreras. Likaså saknas all uppgift,
huru de juridiska ärenden, som nu tillhöra Förvaltningens advokatfiskal
handläggning, skulle i den nya organisationen behandlas, då aflöning val blifvit
föreslagen för eu sekreterare och ombudsman vid lots- och sjökarteverket,

men ej för något juridiskt biträde åt ekonomi- och räkenskapsbyrån, för hvilken
ett sådant biträde dock skulle blifva vid flera tillfällen behöfligt. I § b
af båda reglementena för sjövapnets stationer hafva komiterade föreslagit, att
de besvärsmål, som nu handläggas af Förvaltningen, skulle, så vidt de röra
båtsmanshållet, Överflyttad till Kammarkollegium samt i öfrig! direkte till Eders
Kongl. Maj:t, men ej uppgift, huru dessa besvärsmål skulle inom departementet
åtgärdas. Förmodligen hafva komiterade afseot, att sådant skulle ske
af chefen för kansliexpeditionen, hvilken redan förut träget sysselsatte embetsman
härigenom skulle få eu betydlig tillökning i sina åligganden, helst
äfven de till Förvaltningen af sjöärendena nu ingående besvärsmål, som röra
båtsmanshållet, äro af så olikartad beskaffenhet med de frågor rörande detsamma,
Indika Kammarkollegium har att behandla, att detta kollegium svårligen
skulle kunna åläggas öfvertaga bestyret dermed. Då förslaget icke upptager
aflöning för någon notarie eller protokollsföraude, måste häråt slutas, att
det icke afser protokollsföring vid de tillfällen, dä byrftcheferne skulle gemensamt
afgifva yttranden i ärenden, hvarom de erhölle uppdrag af Departementschefen,
och att således deras öfverläggningar vid dessa tillfällen skulle få karakter»
af samtal, hvilkas resultat det berodde af Departementschefen att inhemta,
i fall han vore närvarande under öfverläggningen, eller i annat fall af
byråcheferne att samfäldt eller hvar för sig meddela honom. Man saknar föröfrigt
upplysning, huruvida det skulle bero af Departementschefen ensam eller
äfven af byråcheferne sjelfva att bestämma, när deras öfverläggningar skulle
vara gemensamma eller icke. Sluteligen kan anmärkas, att eu enda vaktbetjent
omöjligen skulle kunna medhinna uppassningen så väl i de tre byråerne,
som i lotsdirektörsexpeditionen, fyringeniörskontoret och sjökartekouxoret, såsom
förslaget afser.

Jemte dessa formela brister har ifrågavarande förslag i principielt hänseende
ett ännu väsendtligare, att med eu dylik organisation, som skulle göra
hela förvaltningsgrenen hufvudsakligen beroende af eu individs åsigter och förmåga,
icke åt ärendena skulle kunna gifva den mångsidiga och sjelfständiga
behandling, som, till förekommande af misstag och misshushållning, är af synnerlig
vigt inom hvarje förvaltningsgren, men måste vara det företrädesvis inom
den, som omfattar sjöförsvarsärendena, der ett bland de vigtigaste föremålen
för dess omsorger, materialens beskaffenhet, är underkastad ständiga förändringar,
rörande hvilkas ändamålsenlighet skiljaktiga åsigter yppa sig, hvilka
synas böra få uttalas så fritt och sjelfständigt samt pröfvas så mångsidigt som
möjligt; att, derest båda statsmakterna skulle hafva samma säkerhet som hittills,
att anslagen blifva vid stationerna samt lots- och fyringsväsendet på det
ändamålsenligaste sätt använda och ej utan nödtvång öfverskridna, så skulle
Eders Kong]. Maj:t besväras med eu mängd detaljbestyr, som ej borde tillhöra

155

regeringsärendena; att, i följd af den utvidgade myndighet, som skulle tilläggas
st åt i o n sbefäl h a fva rn e i afseende å flera ärenden, rörande hvilka Förvaltningen
nu eger att besluta, skulle en likformig tillämpning af för dem gemensamma
föreskrifter vid sjövapnets båda afdelningar blifva väsendtligen försvårad, samt
att, oaktadt deri öfvervägande inverkan, som genom denna organisation skulle
inrymmas åt Departementschefen, vunnes dock ej den väsendtligaste fördelen
af en ministerstyrelse — en förenklad och skyndsammare behandling af ärendena,
— emedan, då Departementschefen ej skulle erhålla beslutanderätt, en
mängd ärenden som nu kunna skyndsammare handläggas af Förvaltningen,
skulle, med mera omgång, dragas under Eders Kong! Majds pröfning, samt
föredraganden, då lian icke hade att stödja sig vid officiel» yttranden, afgifna
af ett sjelfständigt embetsverk, efter föregången gemensam pröfning af ansvarige
personer, utan endast vid upplysningar eller råd, lemnade af haris egna,
icke ansvariga biträden, måste gå till väga med så mycket större betänksamhet
och följaktligen ärendenas behandling sannolikt blifva långsammare och ej
skyndsammare än för närvarande är förhållandet.

Då således den föreslagna organisationen skulle åtföljas af eu ministerstyrelses
olägenheter, utan att tillika medföra dess väsendtligaste fördelar, finner
Förvaltningen sig böra afstyrka allt afseende å nu ifrågavarande förslag,
såsom hvarken i principielt eller formelt hänseende antagligt.

Emellertid skulle en organisation, som afsåge Förvaltningens af sjö- eu annat
ärendena ersättande medelst byråer inom Sjöförsvarsdepartementet, visserligen fö™l^r£11
kunna tillvägabringas på. ett mera tillfredsställande sätt, än som skett genom organisation.
nu omförmälda förslag; men härtill erfordrades i främsta rummet, att Departementschefen
erbölle samma kontrolleringsrätt i afseende å hushållningen och
anslagens användande vid stationerna samt lots och sjökarteverken, äfvensom
samma åliggande att vaka öfver den likformiga tillämpningen af de för sjövapnets
serskilda afdelningar gemensnmma föreskrifter, som nu tillhör Förvaltningen
; vidare att Departementschefen blefve försedd med tillräckligt antal biträden,
på det han utan svårighet och tidsutdrägt må kunna vinna de upplysningar,
han finner sig behöfva; att byråcheferne gjordes fullt ansvarige försina
officiel yttranden och vore pligtige att afgifva dessa skriftligen, om Departementschefen
det fordrade; att det skulle bero icke ensamt af Departementschefen,
utan äfven af hvarje byråchef att tillvägabringa gemensamma öfverläggningar
med några eller alla de öfriga byråcheferne, vid hvilka sammanträden
protokoll skulle föras, om någon af de deri deltagande så önskade, på
det öfverläggningen måtte fullständigt och ej blott till sitt resultat blifva känd,
samt att hvarje byråchef vore berättigad att så väl från räkenskapsbyrån, som
från stationerna, omedelbart begära och erhålla de upplysningar och uppgifter,
han för något ärendes utredning funne erforderliga.

156

Under sådan förutsättning skulle Sjöförsvarsdepartementet utgöras af:
en kansliexpedition, inom hvilken expeditionschefen, protokolls-sekrete
raren och kopisten skulle bibehålla sina nuvarande åligganden, men expeditionssekreteraren
vara departementets juridiska ombud, med skyldighet tillika
att afgifva yttrande i alla juridiska frågor, som till behandling inom departementet
förekomma, och att biträda expeditionschefen vid handläggningen af inkommande
besvärsmål, äfvensom för öfrigt med en tjenstgöring, som i instruktionen
för Sjöförsvarsdepartementets kansliexpedition den 10 Juli 1840 är för
expeditionssekreteraren föreskrifven; samt registratorn öfvertaga Förvaltningens
registratur, jemte kansliexpeditionens, och en serskild kanslist tillsättas, med
de åligganden, som i sista punkten af § 5 i nyssberörda nådiga instruktion
äro bestämda, samt med skyldighet tillika att föra protokollet så väl vid de
sammanträden mellan byråcheferne, der sådant påkallades, som vid förefallande
upphandlingsauktioner;

en kommandoexpedition, med samma åliggande som hittills;
en militärbyrå, bestående af tvänne utaf Eders Ivongl. Maj:t förordnade
officerare, den ene tillhörande flottan och den andre skärgårdsartilleriet, såsom
chefer för hvar sin afdelning af byrån, med den fördelning af göromålen dem
emellan, som af Departementschefen blefve bestämd, samt biträdde af en utaf
Departementschefen förordnad officer från någon af sjövapnets kårer eller stater,
med de åligganden, som nu tillhöra adjutanten hos Förvaltningens chef, och
med skyldighet tillika att hafva vården om departementets gemensamma bibliothek; en

mariningeniörsbyrå med öfverdirektören vid mariningeniörs-staten till
chef jemte erforderliga ritare- och skrifvarebiträden;

en byrå för lotsverkets ärenden, till hvars handläggning äfven skulle höra
frågor rörande räddningsväsendet vid rikets kuster, med lotsdirektören såsom
chef, hvilken, på sätt en af Eders Kongl. Maj:t utfärdad nådig instruktion
komme att närmare bestämma, skulle dels inför departementschefen föredraga,
dels sjelf ega att afgöra de ärenden rörande lots- och räddningsväsendet, som
för närvarande föredragas inför Förvaltningen, och som skulle biträdas i tekniskt
hänseende af fyringeniörskontoret, i, räkenskapsfrågor af räkenskapsbyrån,
i juridiska af expeditionssekreteraren inom kansliexpeditionen samt för skrift—
vexlingen i egenskap af chef för lots- och fyringsstaterna, utaf en sekreterare
jemte erforderligt skrifvarebiträde;

en sjökartebyrå, med samma organisation och åligganden som nuvarande
sjökartekontoret, hvars chef skulle inför Departementschefen föredraga de
ärenden, 60m röra sjökarteverket, och hvars räkenskaper skulle af räkenskapsbyrån
handläggas, samt

157

fe.: ■

en räkenslcapsbyrå, för handläggning af de frågor, som röra hushållningen
med och redovisningen för sainteliga anslagen till föremål, hörande under
Sjöförsvars-departementets inseende, med en expeditionssekreterare såsom
byråchef, hvilken skulle inför Departementschefen föredraga alla frågor rörande
anslagen för sjö vapnets stationer och redovisningen för dessa anslags användande,
uppsätta de skrivelser, som af denna föredragning föranledas, samt inbegära
dithörande uppgifter och upplysningar. Öiriga denna byrå tillhörande
ärenden skulle handläggas af en kamererare, en kassör, en kammarförvandt,
en revisor, en bokhållare, en lotsbokhållare samt tvänne kammarskrifvare, den
ene tillika materialförvaltare, allesammans med de tjensteåligganden, som i Förvaltningens
arbetsordning äro för dessa tjensteman föreskrift^ eller der antydda
för lotsbokh&llaren, hvilken befattning för närvarande ej finnes, inen af Förvaltningen
anmälts vara högst behöflig.

Genom ett sådant ordnande af Sjöförsvars-departementets särskilda afdelningar
skulle en icke obetydlig minskning i den nu utgående årliga aflöningssuruman
uppstå samt tillgångar ändock beredas till löneförhöjningar åt
flere bland tjenstemännen, för tillvägabringande af ett rättvisare förhållande
mellan aflöningsbeloppen och tjensternas trägenhet. Med ofvan omförmälda
personal synes ock med nöjaktig säkerhet kunna påräknas, att ärendena skola
kunna handläggas med erforderlig ordning och skyndsamhet. Denna organisation,
hvars särskilda delar skulle genom utfärdad instruktion och arbetsordning
närmare bestämmas, erbjuder åtskilliga företräden framför den nuvarande. Ärendenas
handläggning skulle i möjligaste mån förenklas och följaktligen äfven
påskyndas, utan åsidosättande af nödiga kontroller. Hvarje embets- och tjensteman
skulle få sitt bestämda område, inom hvilket han kunde verka med
full sakkännedom och således äfven kunna underkastas full ansvarighet för
sin verksamhet. Fn alltför ensidig behandling af vigtigare ärenden kunde förekommas
genom byråchefernes åliggande att i sådana fall sammanträda till en
kollegial pröfning af frågan. För en Departementschef skulle genom denna organisation
öppnas ett vidsträcktare och fruktbarare fält att gagna fosterlandet,
och slutligen skulle han äfven, genom en mera omedelbar beröring med honom
underlydande embets- och tjensteman, vinna den närmare kännedom om
personalen, som är af väsendtlig vigt, om, vid befordringar, det allmännas rätt
skall vederbörligen tillgodoses, utan att den enskildes förnärmas.

Enligt hvad redan blifvit yttradt, anser Förvaltningen emellertid en sådan
organisation icke lämplig, utom för den händelse, att åt Departementschefen
inrymmas samma rätt och pligt att kontrollera hushållningen och förvaltningen
vid stationerna samt att vaka öfver en likformig tillämpning af för dem
gemensamma föreskrifter, som nu tillhör Förvaltningen af sjöärendena, ty det
vore lika olämpligt, att sjelfkontrolleringsrätt skulle medgifvas stationerna, som

158

Granskning
af tvenne
komitéledamöters
oryanisationsförtlag.

att en mängd kontrollering:^ och andra detaljåtgärder skulle göras till regeringsärenden,
hvilken det ena så väl som det andra, skulle blifva en följd af
det slags organisation, som af de tvenne komitéledamöterne blifvit föreslagen.

Skulle åter en så utvidgad myndighet anses icke kunna grundlagsenlig
tilläggas Chefen för Sjöförsvars-departeinentet, så måste, enligt Förvaltningen
tanke, ett sjelfständigt embetsverk, med hufvudsakligen de rättigheter och skyl
digheter, som för närvarande tillhöra Förvaltningen af sjöärendena, fortfarand
finnas, hvilken organisation ock, ehuru i nyssomförmälda hänseenden underlag
sen den här ofvan ifrågasatta, likväl i andra har framför denna åtskilliga före
träden, såsom att vara mindre beroende af en endes förmåga och af svåräghe^
ten att finna en fullt lämplig person, som kunde och ville åtaga sig de högs
betydligt ökade åligganden och ansvar, hvilka, enligt nyssnämnda organisationi
Departementschefen skulle få vidkännas, samt att medgifva den sjelfständigare
och mångsidigare pröfning af ärendena, hvilken en fullständig kollegial behandling
deraf måste erbjuda framför en vilkorlig.

Beträffande åter sättet för genomförande af eu organisation, eldigt hvilken
mellan Eders Kongl. Maj:t och de serskilda verkställande myndigheterna
skulle finnas ett embetsverk, med sjelfständig verksamhet åtminstone i alla ekonomiska
frågor, förekomma, såsom redan är nämndt, i komitébetänkandet med
åtföljande handlingar tvänne förslag, hvaraf det ena afser, att detta embetsverk
skulle vara ett kontor, lydande under Departementschefen, jemte hvilket
skulle finnas andra, under honom mera direkt ställda kontor, för handläggning
af militära och tekniska ärenden, samt det andra förslaget, att Förvaltningen
af sjöärendena skulle bibehållas, med några modifikationer i formelt hänseende,
såsom ett fristående och sjelfständigt embetsverk, för handläggning af så välmilitära
och tekniska som ekonomiska frågor.

Vid granskningen af båda förslagen synes det förra, framstäldt i eu reservation
af tvenne komitéledamöter, visserligen ega framför de trenne ledamöternes,
som ansetts utgöra komiténs pluralitet, det väsendtliga företräde att vara
fullt genomtänkt och verkställbar^ men för öfrigt röja en viss halfhet, som
vanligen åtföljer hvarje försök att förmedla två skiljaktiga system. Det är
svårt att inse, hvilka fördelar denna organisation skulle erbjuda framför den
nuvarande. I reservanternes instruktionsförslag heter det visserligen, att samteliga
de föreslagna kontoren skulle lyda under Chefen för Sjöförsvars-departe -

mentet; men då generaliritendents-kontoret skulle utöfva “den ekonomiska styrelsen
och vården öfver samt redovisningen af alla de medel, som blefve anslagna
för rikets försvar till sjös, dess vidmakthållande och förkofran", så skulle
detta kontor i sjelfva verket blifva ett sjelfständigt embetsverk, som endast till
namnet lydde under Chefen för Sjöförsvars-departementet och som också skulle
få sin särskilda chef i generalintendenten, h vil ket ej behöfdes, derest Departementschefen
skulle öfver detta kontor innehafva samma slags förmanskap, som
öfver de öfriga. Hvad åter dessas kontorschefer beträffar, skulle de, såsom ledamöter
uti generalintendents kontoret, deltaga i öfverläggning och beslut rörande
alla ekonomiska frågor, som hafva sammanhang med de till hvarje kontor
hörande ärenden; men då de aldraflesta af dessa ärenden äro af ekonomisk
natur sä till vida, som de fordra penningeutgifter och anslag för att
bringas till verkställighet, så skulle desse kontorschefer i sjelfva verket blifva
permanente ledamöter af generalintendents kontoret, utan att likväl dettas chef,
generalintendenten, egde öfver dem något förmanskap och följaktligen icke heller
kunde ansvara för, att kontorets ärenden blefve med erforderlig skyndsamhet
och drift handlagda. I detta hänseende synes den nuvarande organisationen,
enligt hvilken sjöförsvarets ekonomiska öfverstyrelse utgöres af ett fristående,
sjelfständigt embetsverk, hvars chef, enligt § 11 i den för detta embetsverk
utfärdade nådiga instruktion, har allmän tillsyn deröfver, att hvar och eu
inom verket fullgör sina skyldigheter, samt äfven kan utöfva en sådan tillsyn,
hafva ett bestämdt företräde framför den af reservanterne föreslagna, enligt
hvilken eu sådan tillsyn icke skulle kunna fullständigt utöfvas.

I afseende å åtskilliga detaljer i den föreslagna instruktionen kan anmärkas,
att militärkontoret skulle utgöras af blott en regementsofficer, tillhörande
flottan eller skärgårdsartilleriet, med biträde af en adjutant, ehuru båda
stationsbcfälhafvarne visat behöfligheten af att i detta kontor båda afdelnin
garne af sjövapnet blefve behörigen representerade så länge de utgöra skilda
kårer; att benämningarne å einbets- och tjenstemännen i generalintendentskontoret
synas mindre lyckligt valda, då generalintendenten icke skulle få
några funktioner, likartade med generalintendentens i Arméförvaltningen, utan
snarare med dervarande generalkrigskommissarie; öfverintendentens tjenstgöring
icke blefve på något sätt jemförlig med den ende förut varande verklige öfverintendentens,
Chefens för öfveriutendentsembetet, hvars rang, närmast motsvarande
generalmajors, dessutom icke synes lämplig för den föreslagne nye öf~
verintendenten, hvilken i sjelfva verket skulle utöfva samma befattning, som
nuvarande amiralitets-kammarrådet och således äfven lämpligast borde hafva
samma benämning, samt intendenten fortfarande skulle vara och således äfven
torde böra benämnas kamererare; att det föreslagna stadgandet i § 28 mom.
4, det hvarje embets- och tjensteman skulle vara pligtig att, utan särskild be -

Granskning
af en reservants
organisationsförslag.

Förändringar
i förhållandet
emellan
Förvaltningen
och
stationerna.

löning, under annau tjensteman hinder af laga förfall bestrida den tjenstebefattning
i högre grad, honom uppdrages och hvartill han anses skicklig, står i
strid mot Kongl, Cirkuläret den 23 Januari 1863, från hvars stadganden intet
skäl synes vara för handen att göra ett undantag serskildt till men för tjenstemännen
i generalintendents-kontoret, samt att ledamöterne i detta kontor
blifvit frånkände den rättighet till sex veckors ferier hvarje år, som genom §
3 mom. 4, i nu gällande instruktion för Förvaltningen af sjöärendena är dess
ledamöter tillerkänd och som är väl behöflig, dels för att bereda dem någon
hvila från ansträngande göromål och dels för att åt underordnade tjensteman
bereda öfning i handhafvande! af befattningar, ansvarsfullare än dem de innehafva.

Då således ifrågavarande förslag icke synes medföra några fördelar
framför den nuvarande organisationen, men väl nya olägenheter, samt det icke
heller öfverensstämmer med den organisation, som sednast blifvit gifven åt eu
annan förvaltningsgren, då Krigskollegium förändrades till en Ai-méförvaltning,
som äfven blifvit ett fristående, sjelfständigt embetsverk, ehuru med förenklade
former, finner Förvaltningen sig icke kunna tillstyrka ifrågavarande förslags
antagande.

Förvaltningen öfvergår alltså nu till det tredje förslaget, som afser Förvaltningens
af sjöärendena bibehållande såsom ett fristående och sjelfständigt
embetsverk, med några förenklingar i afseende å dess förhållande till stationerna
samt i allmänhet i formelt hänseende. Åtskilliga så beskaffade förenklingar
äro angifna i öfverste von Feilitzens reservation, hvari Förvaltningen, så
vidt den rörer denna fråga, till alla delar instämmer. Förvaltningen anser nemligen
det vara af vigt, att förhållandet mellan den ekonomiska öfverstyrelsen
och stationerna ordnas så, att den förra må kunna verka kontrollerande och
sammanhållande, utan att ingripa inom områden, som ej stå i omedelbart samband
med denna kontrollerande och sammanhållande egenskap; att följaktligen
Förvaltningen bör bibehålla oförminskad sin nuvarande rätt och pligt att vaka
öfver hushållningen och förvaltningen vid stationerna samt öfver en likformig
tillämpning af hithörande föreskrifter; men att sådana frågor, hvilka Förvaltningen
icke eger befogenhet att afgöra, må af stationsbefälhafvarne kunna direkte
underställas Eders Kongl. Maj:ts nådiga bepröfvande, då det ankomme på
Departementschefen, om han funne nödigt att före ärendets föredragning inhemta -

161

hemta Förvaltningens yttrande; att den rättighet, som nu är Förvaltningen tillagd
att tillsätta åtskilliga tjenster vid stationerna och utfärda afsked från dessa
tjenster samt bevilja tjenstledighet åt dervarande tjensteman, bör öfverflyttas
till stationsbefälhafvarne; att alla upphandlingar och försäljningar för härvarande
stations räkning böra ega rum vid stationen, samt att, när dylika ifrågakomme
för Karlskrona station att försiggå medelst auktion, en sådan väl
borde anställas samtidigt härstädes och vid stationen, till förekommande af den
förlust för staten, som sannolikt komme att i följd af bristande konkurrens
uppstå, derest upphandlingen eller försäljningen skedde endast i Karlskrona;
men att vid sådana tillfällen auktionen skulle förrättas inför härvarande stationsbefälhafvare,
och protokollet genast efter auktionsförrättningen öfversändas
till Karlskrona station, der alla leveranskontrakter komme att uppsättas, samt
att, vid öfriga upphandlingar för sistnämnda stations behof, dess befälhafvare
skulle, derest han funne en sådan icke kunna ske i Karlskrona eller med mera
fördel för Kronan kunna verkställas härstädes, ega att derom anmoda härvarande
stationsbefälhafvare, hvilken likaledes skulle kunna genom stationsbefälhafvaren
i Karlskrona låta derstädes för härvarande stations behof upphandla
sådana effekter, hvarå prisen funnits i allmänhet vara lägre i Karlskrona än i
hufvudstaden. Genom eu sådan öfverflyttning af bestyret med auktionsförrättningarne
för Karlskrona stations behof från Förvaltningen till härvarande stationsbefälhafvare
vunnes den fördel, att något särskildt materialförråd, med egen
förvaltare, icke vidare behöfdes till förvarande af de effekter, som här anskaffas
för förstnämnda stations räkning, utan desamma kunde i härvarande stations
förråd inläggas till dess afsändningar egde rum; att någon särskild besigtningsförrättning
icke heller behöfde förordnas för dessa effekters besigtigande,
samt att det särkilda förråd af modeller, som nu hos Förvaltningen finnes, icke
vidare blefve behöfligt och anskaffningskostnaden för ett modellställ sålunda alltid
kunde besparas.

Blefve förhållandet mellan Förvaltningen och stationerna ordnadt så, som
här är antydt, så torde all skälig klagan öfver någon af detta embetsverks myndighet
föranledd onödig omgång eller obehörigt ingripande inom station sbefälhafvarnes
verkningskrets vara undanröjd.

I afseende å lotsdirektörens ställning till Förvaltningen synes äfven några
modifikationer böra ega ruin, så att åt honom öfverlemnades att besluta rörande
flera verkställighetsåtgärder, som nu af honom föredragas inför Förvaltningen.

Hvad åter beträffar de förenklingar i formelt hänseende, som skulle Förenklinkunna
ega rum, för att befordra ärendenas skyndsamma handläggning inom g(lr. iformelt
Förvaltningen, så äro dessa dels af beskaffenhet att kunna tillvägabringa me- anseenäe 21 -

162

deist lämpliga förändringar i den arbetsordning, hvilken, jemlikt § 12 inom. 4
i den för detta embetsverk gällande nådiga instruktion, Förvaltningen eger utfärda
; dels stå de i samband med regleringen af Förvaltningens personal, i hvilket
sistnämnda hänseende det torde tillåtas Förvaltningen fästa Eders Kongl.
Maj:ts nådiga uppmärksamhet derå, att sedan år 1858, då den personal- och
aflöningsstat blef för Förvaltningen fastställd, hvilken ännu är hufvudsakligen
oförändrad, har lots- och fyrinrättningen i flera hänseenden erhållit en betydligt
ökad omfattning och i samma mån äfven handläggningen af dess räkenskaper
ökat Förvaltningens kammarkontors göromål. Eu ytterligare tillökning
i dessa har uppstått genom räddningsväsendets och sjökrigsskolans räkenskaper,
hvilka institutioner sedan nämnda tidpunkt tillkommit, samt dessutom en
ännu långt betydligare genom de ofta ganska omfattande uppgifter, hvilka numera,
i följd af de årligen inträffande riksdagarna, vida oftare än förr affordras
kontoret. För att kunna skyndsamt och på ett tillfredsställande sätt afgifva
dessa, fordras räkenskapernas ordnande så, att en hastigare öfversigt deraf
kan vinnas och att således, jemte kassakontrollen, som lemnar en allmän öfversigt
af anslagen, äfven upprättas särskilda konti för de flesta deribland, hvilket
emellertid komme att nära nog uteslutande upptaga den i kontoret anställde
bokhållarens tid. En särskild lotshokhållare har ock blifvit af Förvaltningen
i underdånig skrifvelse den it) sistlidne December anmäld såsom oundgängligen
behöflig, och då föröfrigt annan tillökning i kammarkontorets personal
ej egt rum sedan år 1858, än att eu revisor för granskning af lots- och
fyrinrättningens räkenskaper blifvit anställd från och med år 1864, med aflöning
af lotsmedlen, torde af hvad nu är anfördt tillräckligen vara ådagalagdt,
att kammarkontorets verksamhet nu tages vida mer i anspråk än förhållandet
var år 1858. Äfven för Förvaltningens öfrige tjensteman hafva, af här ofvan
uppgiga anledningar och synnerligast i följd af lots- och fyringsväsendets större
omfattning, göromålen ökats, om ock i mindre mån än inom kammarkontoret.
Förvaltningen anser emellertid frågan om ny personal- och aflöningsreglering
för detta embetsverk lämpligast böra behandlas i sammanhang med det förslag
till ny instruktion, hvarmed Förvaltningen underdånigst anhåller att få till Eders
Kongl. Maj:t inkomma, för den händelse Eders Kongl. Maj:t skulle- i nåder besluta,
att Förvaltningen fortfarande skall utgöra sjöförsvarets ekonomiska öfverstyrelse,
med den förändrade verksamhet, som här ofvan blifvit i allmänhet antydd
och i sina detaljer skulle i instruktionen närmare bestämmas.

För sin del anser Förvaltningen att, om förhållandet mellan detta embetsverk
och stationerna blefve ordnadt så, som här ofvan är antydt, och lämpliga
förenklingar i formelt hänseende vidtagna samt personalen och dess aflöning
reglerade på ett, med hänseende till de stegrade anspråken på den förras
verksamhet, mera tillfredsställande sätt än hittills, så skulle de anmärkningar,

163

som blifvit gjorda eller med fog kunna göras mot ett fristående embetsverk, såsom
mellaninstans mellan stationerna och Eders Kongl. Maj: t, blifva hufvudsakligen
undanröjda. En sådan organisation, jemförd med den här ofvan framställda
byråorganisationen, är visserligen underlägsen denna i de hänseenden,
som der blifvit anförda; men den har ock i andra afseenden företräden, som
icke äro af mindre vigt. Den är mindre beroende af eu individs förmåga och
af de politiska hvälfningar eller andra tillfälligheter, som kunna verka ombyte
af Departementschef; den är bättre egnad att förekomma det menliga inflytande,
dylika ombyten kunna utöfva på konseqvensen i ärendenas behandling,
hvarförutan misshushållning och oreda alltid kunna befaras; den lemnar ock
mera tillfälle till en fullt sjelfständig och mångsidig utredning och handläggning
af ärendena samt utgör i följd af allt detta för båda statsmakterna en
säkrare borgen, att de till sjöförsvaret anvisade medel blifva ändamålsenligt använda
och en noggrann hushållning dervid iakttagen.

Den öfverensstämmer ock både med den af Eders Kongl. Maj:t sednast
fastställda organisation, enligt hvilken, då Krigskollegium förändrades till en
Armé förvaltning, äfven denna gjordes till ett fristående, sjelfständigt embetsverk,
ehuru med förenklade former, och med de åsigter, hvilka, enligt hvad här
ofvan är visadt, blifvit af den andra statsmakten uttalade, att en organisation
af förvaltningen, med byråer inom Statsdepartementen endast för ärendenas beredande,
icke vore förenlig med den säkerhet, att ärendena behörigen handläggas,
som vore afsedd derigenom, att denna handläggning är öfverlemnad åt embets
och tjenstemän, hvilka, sjelfständigt verkande, äro för sina åsigter i laga
ordning ansvarige; att en dylik organisation skulle möta ett väsendtligt hinder
i ärendenas mängd och i olämpligheten af att åt Departementscheferne öfverlemna
en vidsträckt, med redovisnings- och ansvarsskyldighet förenad medelsförvaltning,
samt att, hvad särskildt beträffade landtförsvarets ekonomiska öfverstyrelse,
det ej kunde blifva fråga om att göra denna till en afdelning af Landtförsvars
departementet, enär derigenom den egentliga ansvarigheten skulle öfvergå
till Departementschefen och således blifva i månget fall beroende af politiska
förhållanden, som med en sådan förvaltning icke sta i omedelbart sammanhang,
hvilket yttrande obestridligen äfven är tillämpligt pa motsvarande embetsverk
för sjöförsvaret.

Vid sådant förhållande och då någon anledning icke är för handen, att
åsigterna i berörda hänseenden sedermera blifvit förändrade, hvilket sa mycket
mindre synes vara händelsen, som den nu allt oftare förekommande tillsättningen
af komitéer för vigtigare frågors behandling vittnar om ett fortfarande erkännande
af en sjelfständig kollegial handläggnings fördelar, finner Förvaltningen
sig böra underdånigst tillstyrka, att Förvaltningen af sjöärendena måtte bibehållas
såsom ett fristående embetsverk, för att, såsom hittills, utgöra sjöför -

Granskning
af regiementsförslagen.

svarets ekonomiska öfverstyrelse, med de förändringar, som här ofvan äro an
tydda.

kflei att sålunda hafva yttrat sig i afseende å komiterades betänkande
jemte de reservationer och utlåtanden, detsamma föranleda öfvergår Förvaltningen
till de förslag till reglementen, som blifvit uppgjorda dels af komiténs flertal
och dels af trenne reservanter, särskildt för Karlskrona station och särskildt
för Stockholms.

för närvarande är för styrelsen och ekonomien vid båda stationerna
ett gemensamt reglemente gällande; men sedan flottan och skärgårdsartilleriet
blifvit särskilda kårer samt äfven i öfrigt skiljaktiga förhållanden förekomma
vid båda stationerna, anser äfven Förvaltningen lämpligt, att särskilda reglementen
utfärdas för dem hvardera; dock kan mot den både af komiténs flertal
och af reservanterne bibehållna rubriken å nuvarande reglementet anmärkas,
att da det utländska ordet “ekonomi" fu''lt motsvaras af det svenska “hus
hållning", synes det förra uttrycket böra utbytas mot det sednare samt rubriken
följaktligen blifva Reglemente för styrelsen och hushållningen vid Kongl. flottans
station och vid Kongl. skärgårdsartilleriets station.

Undertecknad, Adlersparre, som i fråga om öfverstyrelsens organisation
icke delat majoritetens åsigter, bifogar härmedelst sin reservation.

Förvaltningen af sjö ärendena framhärdar med djupaste vördnad, trohet

och nit,

Stormäktigste, Allernådigste Konung!

Eders Kongl. Maj:ts

underdånigste, tropligtigste
tjenare och undersåter

A. ADLERSPARRE.

C. B. Lilliehöök. A. d Ailly. E. Warberg.

P. O. Bäckström.

Referent.

Stockholm den 27 Maj 1870.

G. E. Holm.

165

Beservation,

Den del af Förvaltningens underdåniga utlåtande, som berör sjöförsvarets
öfverstyrelse, och hvari Förvaltningen i underdånighet tillstyrker, att Förvaltningen
af sjöärendena, med karakter och myndighet som rikskollegium, måtte oförändradt
bibehållas såsom ett fristående embetsverk, kan jag icke biträda. Denna fråga synes
mig derjemte vara af så stor vigt, att jag anser mig böra skriftligt anföra min,
från mina ärade kollegers skiljaktiga, uppfattning.

Enligt mitt förmenande, är våra styrelse- och förvaltningsverks kollegiala organisation,
hur lämplig densamma tillförene än må hafva varit, icke förenlig med nuvarande
förhållanden. Den kollegiala embetsmannaverksamheten, särskildt hvad
angår handhafvandet af våra försvarskrafter, tillförsäkrar icke erforderlig sammanhållning,
kraft och skyndsamhet i handling, och motsvarar ej heller den allmänna
och berättigade fordran på personligt ansvar, hvilket sednare nu mer än någonsin
är behöfligt. I alla länder utomkring oss förbättras snart sagdt dagligen försvarsväsendets
materiel och institutioner, och i jembredd dermed måste äfven vi, så vidt
våra tillgångar det medgifva, utveckla våra krafter. Men för att detta stadigt och •
snabbt skall kunna ske, synes det vara ett nödvändigt vilkor att, inom hvarje
krigsdepartement, verkställande makten nedlägges ;kos en enda person, nemligen
departementschefen, som icke i något hänseende bör vara beroende eller bunden
af underordnade embetsmän, men som också ensam bör uppbära ansvar för livad i
administrativt hänseende uraktlåtes eller felaktigt anordnas. Den departementschef,
som ryggade för ett dylikt ansvar, vore icke platsen vuxen. Men åter, skall detta
ansvar med rättvisa och billighet kunna tillämpas, bör hvarje embetsman, utan
hänsyn till egen upfattning om det ena eller andra försvarssystemets företräde, i t
tjensten vara nödsakad att arbeta uteslutande i den anda och riktning departementschefen
bestämmer; äfvensom icke någon styrelse- och förvaltningsåtgärd bör kunna
försiggå utan departementschefens vetskap eller vilja; hvarjemte arbetsordningen
bör vara så bestämd, att inom embetsverken hvarje beslut har sin man, som för
detsamma inför departementschefen är personligt ansvarig. Detta förutan eger icke
departementschefen alla krafter så i sin hand, att han med rätta kan ställas till
svars för hvad inom departementet sker eller icke sker.

166

Hvad nu angår Förvaltningen af sjöärendena, hvars väsendtligaste uppgift
skall vara jemte räkenskapsföringen, att uti tidsenligt skick ‘''-vidmakthålla och förkofra“
sjökrigsmaterielen, så kan detta embetsverk, genom sina kollegiala prerogativer,
intaga en så fristående ställning, att det inom departementet blir likasom en
liten stat i staten, i stället för att det borde vara departementschefens högra hand.
I egenskap af kollegium, oeh genom den kollegiala oansvarigheten till person, skulle
detta embetsverk opåtaldt kunna vara, ej blott passivt, utan ock ett hinder för
departementschefens vigtigaste arbeten. Under de icke längesedan förflutna år, då
vi, för att följa utvecklingen i andra länder, nödgades öfvergå ifrån den gamla träfartygsmaterielen
till pansar-systemet och arbeten af högsta vigt voro förhanden,
var man i tillfälle att iaktaga den kollegiala administrationsförmågan. Förvaltningen
af sjöärendena egde då i sina ledamöter män, hvar för sig utmärkta för framstående
duglighet och mångsidig yrkeskunskap. Det oaktadt utgick från denna centrala
myndighet, hvars väsendtligaste uppgift dock är, såsom förut blilvit nämndt, att “vidmakthålla
och förkofra“ sjökrigsmaterielen, icke något initiativ för lösningen af dagens
förutnämnde vigtiga fråga. Anskaffandet af .tornfartyg, förslagen till erhållande
af pansarklädda kanonbåtar, träfartygens förändring till mera lämpliga exercisfartyg,
reglementariska föreskrifter m. m., utgingo uteslutande och direkte från departementschefen.
Denna sednare erfor snarare hinder, genom den tidspillan, som
vållades af de utlåtanden öfver förslagen, han måste afvakta Irån detta embetsverk,
hvilket, om ej starkt i motstånd, dock var svagt i handling. Derjemte var räkenskapsföringen
så otillfredställande, att departementschefen sväfvade i ovisshet om
departementets verkliga tillgångar. Och allt detta, som sagdt är, med utmärkta förmågor
på hvarje stol vid det kollegiala rådsbordet.

En sådan motsägelse emellan embetsverkets och individernas förmåga kan,
så vidt jag förstår, endast på så sätt förklaras, att när en fråga kollektivt och medelst
kompromiss måste beslutas, blir frukten vanligen ett aggregat, som ingen riktigt
godkänner och som blir utan resultat; hvartill kommer, att det kollektiva ansvaret
icke är eu tillräcklig tyngd för att, såsom sig bör, hålla urverket i gång.
Med andra ord: embetsverket var, och är ännu, ett rikskollegium, utan någon beslutande
eller personligt ansvarig chef, och fullt berättigadt att, med förbiseende af
den riktning departementschefen vill gå, efter eget godtfinnande förblifva stillastå^
ende eller motigt.

Om än ett dylikt förhållande, som är mer republikanskt än i republikerna tillätes,
vid ett eller annat tillfälle kunde vara riket till gagn, d. v. s. om en departementschef
ville det orätta och derifrån borde hindras, så torde dock fördelen
af ett sådant undan tagsförhållande icke uppväga det principielt oriktiga och, under
vanliga förhållanden, förlamande, att en högste chef, näst Eders Kongl. Maj:t, icke
uti sitt embetsverk äger det stöd och biträde han derifrån borde kunna påräkna.
Vårt nuvarande representationssätt med årliga riksdagar och statsrevisioner, samt

167

offentlig yttranderätt, jemte en nära nog obegränsad tryckfrihet med tillgång till de
flesta offentliga handlingar, synes innebära en så tillräcklig kontroll, att det borde
vara ensamt statsmakterna förbehållet att direkt eller indirekt hämma en departementschefs
åtgöranden.

Det är dock naturligt, att utöfningen af en mångårig verksamhet uti en gifven
riktning, som egen århundradens häfd, icke gerna är förenlig med den allmänna
meningen om nyttan af en ändring i det häfdbundna bruket. Men tiden går
framåt och vi måste följa. Engelsmännen äro uti förevarande fall ett lärorikt exempel.
Med mera vördnad och tillgifvenhet fästhåller icke något folk vid gamla vanor
och bruk. För icke många år sedan blefvo de dock, genom en kännbar erfarenhet,
nödsakade att låta sina traditionel^ skarpt utpräglade kollegiala former inom administrationen
gifva vika för mera tidsenliga och praktiska. I många år hade röster,
så inom som utom parlamentet, förgäfves yrkat på förenkling och mera enhet uti
administrationens alla grenar. När omsider Krimkriget inträffade, och dess många
motgångar och förödmjukelser till största delen befunnos hafva härledt sig från de
månghöfdade embetsverkens oförmåga, att efter en gemensam plan sammanhålla
och utveckla krafterna, blef ropet på administrativ reform så högljudt, att motstånd
icke mer var möjligt. I parlamentet höllos tal och bildades komitéer, men huru
öfvertygad man än blef att statsmaskineriet måste ändras, befanns det snart, att
parlamentet ensamt ej kunde konstruera någon ny och förbättrad organisation. Men
samtidigt härmed arbetade äfven regeringen i samma riktning, varnad af de olyckor,
oansvariga och sjelfrådiga korporationer hade framkallat, och tillsatte komitéer
att undersöka de offentliga embetsverkens tillstånd. Derjemte begagnade regeringen
äfven parlamentkomitéernas biträde, och erhöll derigenom mången god upplysning
angående begångna felsteg och medlen att förekomma deras förnyande. Det samfäldta
arbetet underkastades derefter officiel granskning, hvaraf följden slutligen blef
en genomgripande reform, bestående hufvudsakligast deri, att, inom embetsverken,
det kollegiala gemensamhetsansvaret samt de kollektiva besluten aflöstes och öfverflyttades
på en personligt ansvarig chef. Så
Treasury Board, som nu endast undantagsvis sammanträder, öfvergått till The
Chancellor of the Fxchequer. Verkställande makten hos The Board of Trade är
öfverlemnad till dess president. The Board of Ordnance har upphört, och dess
arbeten tillhöra nu The secretary for War. The Board of Control for the Affairs
of India är äfven upplöst, och dess fordna makt nedlagd hos en personligt ansvarig
guvernör. De arbeten, som tillhöra The Board of Worhs, bestämmas och afgöras
af en derför ansvarig First Gommissioner; och slutligen har äfven The Board of
Admiralty, i öfverenstämmelse med nuvarande åsigter, blifvit så ändradt, att förste
lorden afgör alla frågor och är för besluten ansvarig.

Denna administrations-reform, genomförd medelst regeringens och parlamentets
eniga samverkan, har, genom det gagn det redan gjort, framkallat allmän till -

168

fredställelse. När detta kunnat ske i England, måtte det väl ej vara förmätet att
tro, det ett arbete i samma riktning äfven hos oss skulle kunna genomföras och
verka välgörande. Behoivet af detsamma har åtminstone länge och allmänt varit
uttaladt. Jag har dock icke förbisett, att Förvaltningen uti sitt underdåniga utlåtande
anför, att det skulle vara emot riksdagens uttalade åsigt, att Förvaltningen
åt sjöärendena upphörde såsom kollegium och, i enlighet med komiterades förslag,
ställdes i ett mera underordnadt samband med departementschefen. Förvaltningen
åberopar Riksdagens underdåniga skrivelser af den 25:te April 1857 och den 30:de
November 1863. Jag tror icke att en sådan tolkning af dessa skrifvelser är fullt riktig.
I förevarande fråga liknar vår riksdagshistoria så till vida det engelska parlamentets,
att man länge insett behofvet af de kollegiala embetsverkens förändring, derom
motionerat och talat, samt tillsatt utskott, hvilka skrifvit utförliga betänkanden m. m.;
men oaktadt man härigenom blifvit ytterligare styrkt i sin öfvertygelse, har riksdagen
dock ‘icke kunnat framlägga några bestämda grunder för en ny och förenklad
administration. Långt ifrån att riksdagen, i underdåniga skrifvelsen af den 25:te
April 1857 rörande förevarande fråga, uttalat någon bestämd åsigt, såsom Förvaltningen
synes uppfatta det, yttrar riksdagen några rader nedom de ord Förvaltningen
citerat, att hvad Rikets ständer sålunda i underdånighet anfört afser ‘■hvarken
natt, i sakens nuvarande outredda skick, uttala någon bestämd åsigt om sättet för
“de ifrågasatta förändringarna eller att derom framställa förslag.“ Dessutom bör
icke förbises, att hvad riksdagen uti denna skrifvelse yttrat om minister-styrelse,
afsåg, såsom orden tydligt uttrycka, en sådan minister-styrelse, som åt departementschefen
öfverlemnade makten, att utan föredragning afgöra målen; hvilket alternativ
icke någon nu ifrågasatt. Hvad åter Förvaltningen anfört ur riksdagens
skrifvelse den 30;de November 1863, så nog är det riktigt, så långt citatet går;
men i samma underdåniga skrifvelse, hvilken afser dåvarande krigskollegium, uttalar
riksdagen en otvetydig förkastelsedom öfver det kollegiala styrelsesättet, sådant
detsamma af Förvaltningen af sjöärendena nu representeras. Riksdagen säger nemligen,
att det är ett fel, att “såsom gemensamt styrande i embetsverket begagna
“militärer och civila embetsman"; att en sådan organisation leder “till eu släpande
“gång af göromålen11, samt att “härförutan är den kollegiala styrelsen behäftad med
“en brist, som är af väsendtlig inflytelse i afseende på dess användbarhet för eu
Förvaltning" etc. etc. etc. Slutligen godkännes, att krigskollegium upplöses i militärafdelningar
med chefer, som på eget ansvar handlägga och afgöra alla sådana
mål, som fordra militäriskt-tekniska jnsigter, jemte en afdelning för endast civile
medlemmar med kollegialt arbetssätt.

Hvad för öfrigt angår opinionsyttringar inom riksdagarna, tillåter jag mig
anföra, att nästan hvarje riksdag alltsedan år 1809 afgifvit underdånig skrifvelse om
förändring och förenkling i våra embetsverk, samt att riksdagarna 1817, 1823 och
1868 tillsatte särskilda utskott för den vigtiga frågans utredning. Vidare förtjenar

ihågkommas,

169

ihågkommas, att riksdagens särskilda utskott 1817 antog såsom grundsatser, att
embetsverkens reorganisation icke borde hafva besparingar till hufvudsyfte, men deremot
vinnandet af mera skyndsamhet, enhet och ordning i ärendenas gång; att den
kollegiala styrelseformen af liera skäl icke vore lämplig att bibehålla, men att en
ministerstyrelse, sedan alla rättsfrågor bliivit ifrån förvaltningsverken skilda, och
domsrätteu till de allmänna domstoiarne öfverlemnad, vore den som bäst motsvarade
ändamålet, emedan nationell dä först kunde till fullo begagna sin rättighet
att för ministärens förvaltning fordra redogörelse. Detta utskott yttrade derjemte
icke blott att -landtarméens samtliga ärenden borde öfverlemnas till eu Krigsminister,
•‘som hos sig förenar de särskilta myndigheter, Indika hittills innehafts af presidenten
•b krigskollegio och generaladjutanten för arméenutan ock, att eu “Sjöminister
“skulle öfvertaga flottornas ärenden, då den nu varande Förvaltningen, äfvensom
“generaladjutantsexpeditionen för fiottorne komme att upphöra.* Slutligen säger
utskottet, -att den bästa, ja den enda rätta kontroll måtte ligga, jemte publiciteten,
“uti nationens rätt att pröfva ministrarnes åtgärder."

Uti det utlåtande, som särskilde Utskottet afgaf riksdagen 1868, vidröra
icke Förvaltningen af sjöärendena särskildt. Men angående den år 1865
vidtagna halfmesyren med dåvarande krigskollegium yttrar Utskottet: “Hvad
“särskildt beträffar lcrigskollegii nyligen verkstälda förvandling till en arméför“valtning,
har denna visserligen i någon mån undanröjt denna kollegiala form,
“hvilken ansågs så olämplig för militära ärendens handläggning; men den
“upphäfde icke den än svårare olägenheten af detta förvaltande verks fristående
“ställning; den gaf snarare upphof åt lika många nya embetsverk, som man
“nu inom arméförvaltningen räknar departementer, och den sammanhållning
“och enhet, som i och för militära ärendens tillbörliga handhafvande är så
“nödvändig, synes ej härmed vara åvägabragt. Kunde de särskilda afdelnings“cheferna
inom denna förvaltning förvandlas till byråchefer, direkt lydande
“under departementets chef, skulle denna säkerligen derigenom vinna fördelen
“af en lättare öfversigt öfver försvarsväsendets skick, en säkrare visshet om
“gjorda anordningars verkställande, ett snabbare utförande af fattade beslut.
“och statsverket möjligen den minskning i utgifter, hvilken, som bekant, icke
“blef följden af krigskollegii nyssnämnda ombildning."

Dessa yttranden, och hvad öfrigt man i riksdagarnes förhandlingar
finner rörande förevarande fråga, visa, att åsigterna, om än i vissa fall delade
och obestämda, dock deruti äro öfverens och bestämda, att en reorganisation
af våra embetsverk är af behofvet påkallad, samt att hufvudsyftet bör vara
en förenklad administration med ökad skyndsamhet, enhet och kraft.

Enligt mitt förmenande, skulle en organisation, som lemnade blott utredningen
af de vigtigare frågorna till departementschefens omedelbara ledning,
men ej rättigheten att utan föredragning inför Konungen afgöra dem. icke

’ 22

170

kunna kallas minister-styrelse i ordets rätta bemärkelse, lika litet som den
vore oförenlig med vår nuvarande grundlag. Icke heller bör man alltför strängt
påstå, att kollegiernas bibehållande är af grundlagen försäkradt. Åtminstone
är föreskriften vilkorlig, och då frågan gäller ensamt Förvaltningen af sjöärendena,
icke bindande. Visserligen fordra §§ 47 och 102 m. fl. kollegiers
tillvaro; men enär icke något antal föreskrifves, blifva ej dessa grunlagsbud
rubbade om Förvaltningen af sjöärendena försvunne och andra kollegier återstode.
Deremot synes § 35 antyda ett medgifvande., att kollegierna kunna aflösas
mot “i deras ställe inrättade verk“. Dervid må dock vara huru Rom helst.
Vore det till rikets gagn, att embetsverkens kollegiala sjelfständighet upph äfdes;
att de införlifvades, eller bringades i närmare samband med deras respektive
departementschefer; att deras ledamöters kollektiva ansvarighet och beslutanderätt
öfverflyttades på en personligt ansvarig chef; att deras domsrätt och
myndighet som mellaninstans försvunne in. m.; — vore en dylik ändring för det
allmänna gagnelig, men emot grundlagen stridande, motsatte sig väl ingen
förnuftig man en sådan grundlagsändring.

Utgående ifrån hvad jag nu i underdånighet anfört, anser jag, i likhet
med komitén och trenne dess reservanter, att Förvaltningen af sjöärendena i
sin nuvarande form icke bör bibehållas. Deremot kan jag icke med komiterade
instämma deruti, att öfverstyrelsen för en marin, så liten som vår, skulle
erfordra trenne särskilda byråer, förutom lots- och sjökartekontoren. Icke
heller kan jag tro, äfven om denna vidlyftiga administrations-apparat vore behöflig,
att det blefve till tjenstens gagn om, såsom komiterade tillstyrka, dessa
byrå-chefer ställdes hvar för sig, utan någon gemensam ordförande, direkte
under departementschefen, hvilken derigenom blefve ett slags kontorschef, nödsakad
att sjelf fördela byråarbetet och i detalj bevaka förhandlingarna. Under
nuvarande gemensamhetsarbeten i konseljen skulle eu sådan anordning icke
vara förenlig med departementschefens många vigtigare och större åligganden.
Frågan torde kunna lösas på ett enklare och mera praktiskt sätt.

Med öfvervägande, å ena sidan, af det fullt berättigade och billiga i
yrkandet på mera enhet och kraft i administrationen, i förening med nöjaktig
kontroll och ärendenas nogranna behandling; samt utan att förbise, å andra sidan,
det starka och på lojal öfvertygeis egrundade motstånd, hvarje genomgripande
förslag till ändring i våra kollegiala förhållanden ännu har att påräkna, vågatjag
tillstyrka, att förenklingen och reorganisationen af sjöförsvarets* öfverstyrelse
måtte ske i den riktning jag härmed i underdånighet föreslår:

att Förvaltningen af sjöärendena upphör att vara rikskollegium,
och förvandlas till en byrå, ställd under
departementschefen;

att denna byrå, med namn af sjöförsvarets militär- och

171

rälcenslcapsbyrd. kommer att bestå af eu ordförande och
trenne ledamöter, jemte underordnade tjensteman;

att ordförande och 1 ledamot tagas ur sjöförsvarets
högre militärgrader, samt att de båda öfriga ledamöterna
utgöras af öfverdirektören vid marin-ingeniörstaten, samt
en civil-person, med karakter af öfverkamrer; *)

att byråns egentliga uppgift blir att biträda departementschefen
i vården och utvecklingen af rikets sjöförsvar,
samt att på eget ansvar verkställa och öfvervaka förvaltningen
af alla till sjöförsvaret anvisade medel;

att byrån uppmärksamt följer hvad som föregår inom
andra mariner, tager initiativ genom att uppgöra förslag
med kostnadsberäkningar till behöfliga förändringar, nybyggnader
och upphandlingar in. m. af rikets sjökrigsmateriel
med tillhörande hus och byggnader, samt i form af P. M.
till departementschefen inlemnar dessa förslag;

att Ordföranden, som bör vara departementschefen
personligt ansvarig för byråns åtgärder eller möjliga uraktlåtenhet,
eget’ att fördela arbetet inom byrån och att afgöra
alla beslut, hvilka i byråns namn tagas, dock de undantagne,
som afse en direkt utbetalning, hvilka mål beslutas
gemensamt af ordföranden och civil-ledamoten. Äfven
bör ordföranden föra ett diarium med register öfver alla
byråns beslut, hvilka icke medföra skriftligt utlåtande,
äfvensom öfver de skriftliga utlåtanden han för sin del
afgifvit;

att Militär-ledamoten bör företrädesvis behandla alla
frågor rörande armering, utrustning, beklädnad, krigsundervisning
m. in.; att han bör föra en räkenskapsjournal öfver
statsanslagen till anskaffning af kanoner, vapen och ammunition;
att han bör föra journal öfver sjöförsvarets kanoner,
vapen- och ammunitionsförråd, jemte anteckning
öfver kanonernas kaliber, vigt, tillverkningsort, ålder, samt
antalet skarpa och lösa skott, som med hvarje kanon

*) Anmärkning. Jag kan ej finna nödvändigheten af att sjöförsvarets båda vapen i
byrån representeras medelst hvar sin militär-ledamot, för att bevaka de respektera vapnens intressen.
På lika god grund kunde samma anspråk göras beträffande expeditions-chefsbefattningen
i kommando-expeditionen m. in. Kunskaper och arbetsduglighet, ej lokala intressen,
böra uteslutande afses vid valet af hvar och en som insattes i en öfverstyrelse, hvarförutom
byrån svårligen kunde gifva tillbörlig sysselsättning åt tvenne så klassificerade militärledamöter.

172

skjutits-, samt att han derjemte bör föra ett diarium med
register öfver inkomna och afgångna skrivelser, som af
honom blifvit behandlade;

att Ingeniör-ledamoten företrädesvis bör behandla alla
frågor rörande fartyg, maskiner, byggnader, kajer och dockor
m. m.; att han bör föra en räkenskapsjournal öfver
fonden för krigsfartygs byggande; en journal öfver stationernas
kolförråd; en journal öfver fartygens dimensioner,
ålder, kostnad och egenskaper, maskinerier och ångpannor;
samt ett diarium med register öfver alla inkomna och afgångna
skrivelser eller utlåtanden, som af honom blifvit
behandlade ;

att Givil-ledamoten, som bör handlägga alla mål rörande
ekonomien och redogörelsen, bör hafva närmaste tillsyn
och kontroll öfver sjöförsvarets inkomster, utgifter och behållningar,
äfvensom kontrollera räkenskapsföringen vid
stationerna; att han bör, i likhet med de öfriga ledamöterna,
föra ett diarium med register öfver alla af honom behandlade
mål, äfvensom öfver alla af byrån utgifna assignationer
m. m.;

att då ett mål från departementschefen till byråns utlåtande
öfverlemnas, bör ordföranden lemna detsamma åt den ledamot,
inom hvilkens område frågan ligger, eller, om frågan är
af blandad natur, till tvänne eller alla ledamöterna; derefter
med dem rådslå samt, om alla komma till en gemensam
åsigt, uppsätta ett, i kort militärisk rapportstil hållet
gemensamt utlåtande, som öfverlemnas till departementschefen;
blifva åsigterna skiljaktiga, böra ordförande och de ledamöter,
som ej förena sig utriett gemensamt utlåtande, uppsätta hvar
sin P. M., tydligt tillkännagifvande deras egna åsigter, och bör
af hvarje P. M. finnas tvänne exemplar, hvartdera försedt med
vederbörandes egenhändiga namnteckning; ena exemplaret
lemnarfordföranden till departementschefen, det andra förvaras
af byråns registrator samt antecknas uti hans registratur;

att |när hemställan eller förslag rörande militäriska eller
tekniska frågor inkomma frånfstationscheferna, bör ordföranden
''tillvägagå såsom i föregående punkt är föreslaget, och afvakta
departementschefens beslut;

att alla frågor eller mål af militärisk-tekmsli beskaffenhet,
som af Eders Kongl. Maj:t eller departementschefen an -

175

befallas till verkställighet, medelas stationscheferna genom
byrån; dessa order undertecknas blott af orföranden och kontrasigneras
af byråns sekreterare; och bör, innan någon sådan
order af byrån expedieras, konceptet till densamma vara försedt
med departementschefens namnteckning eller initialer;
konceptet bör derefter af byråns registrator iörvaras;

att sådana militäriska och tekniska frågor, som Förvaltningen
af sjöärendena nu är berättigad att afgöra, beslutas af
departementschefen;

att byrån, som skall bevaka hushållningen och förvaltningen
vid stationerna, samt tillse att anbefallde föreskrifter
och författningar rätt tillämpas, bör bemyndigas att efter eget
bestämmande från stationscheferna infordra förslag, rapporter
och upplysningar angående stationens mil tära och ekonomiska
förhållanden m. m.;

att byråns alla utbetalningar böra ske igenom assignationer
på Statskontoret eller ränterierna; att dessa assignationer
böra vara undertecknade af ordföranden och civilledamoten
samt kontrasignerade af byråns kamrer; att ordföranden
och civilledamoten böra vara gemensamt ansvarige
för riktigheten af hvarje utbetalning; att protokoll föres
endast vid behandlingen af frågor rörande utbetalningar,
och att protokollet föres af byråns registrator;

att byrån berättigas till utbetalningar enligt samma
grunder, som nu för Förvaltningen af sjöärendena äro gällande
; att stationscheferna till byrån böra genast anmäla
hvarje penningeremiss, de från Statskontoret eller ränterierna
erhållit;

att de mål stationscheferna nu afgöra med besvärshänvisning
till Förvaltningen af sjöärendena fortfarande af
dem afgöras, men med besvärshänvisning till Eders Kong]. Maj:t;

att emellan byrån och stationscheferna ansvaret för sjö—
krigsmaterielens duglighet bör så fördelas, att byrån till departementschefen
anmäler behofvet af alla nybyggnader samt
större förbättringer, men stationscheferna vidmakthålla hvad
som finnes, dock med skyldighet att till byrån anmäla äfven
nya arbeten, som, enligt deras förmenande, erfordras;

att byrån bör vara berättigad att genom en sin ledamot
inspektera arbetsposterna och kontoren m m, vid stationerna;

att såsom regel bör till byrån inga kontanta medel
lernnas, utan böra dessa sändas direkt till Statskontoret; i
motsatt fall böra medlen genast efter ankomsten öfversändas
till Statskontoret;

att sjöförsvarets penningeställning hos Statskontoret
genom byråns kamrer hvarje vecka inhemtas;

att byråns upphandlingar böra begränsas till fartyg,
maskinerier, kanoner, vapen och ammunition samt kettingar
och ankare; att alla öfriga upphandlingar böra verkställas
af stationscheferna, hvilka det äfven tillkommer att
utfärda leveranskontrakter samt att pröfva och afgöra ansökningar
om anstånd med leveransers fullgörande, dock
med skyldighet att till byrån anmäla hvarje beviljadt anstånd
;

att alla frågor rörande båtsmanshållet böra skiljas från
byrån, och böra de af dessa frågor, som hittills behandlats
gemensam! af Kammarkollegium och Förvaltningen af sjöärendena,
afgöras ensamt af förstnämnda kollegium, och de
öfriga fortfarande afgöras af stationscheferna, men med besvärshänvisning
till Eders Kongl. Maj:t, eller allmän domstol
;

att alla frågor rörande skogsväsendet böra skiljas från
byrån och öfvergå till skogsstyrelsen;

att skeppsmätningsfrågor böra skiljas från byrån och
behandlas ensamt af Kommers-kollegium, detta sednare dock
obetaget att från byrån begära upplysningar;

att de uppgifter rörande sjömanshusen och strandningar,
Eders Kongl. Majrts Befallningshafvande årligen sända
Förvaltningen af sjöärendena, hädanefter böra gå direkte
till sjöförsvarets kommandoexpedition;

att de af stationernas tjensteman, som Förvaltningen
af sjöärendena nu utnämner, permitterar och afskeda!-, böra
utnämnas, permitteras och afskedas af stationscheferna:

att byråns arbetsbiträden böra vara: ett kansli, bestående
af 1 sekreterare, som äfven är byråns och stationernas
juridiska ombud, 1 registrator, som äfven är protokollsförare,
och 1 kanslist; samt ett kammarkontor med 1 kamrer. 1 hok
hållare, som tillika är revisor, och 1 kammarskrifvare;

att lotskontoret bör skiljas från byrån och blifva ett
fristående kontor, som i tekniskt hänseende kontrolleras af

departementschefen, men hvars räkenskaper lemnas direkte
till kammarrätten;

att lotskontoret bör ega, utom sina nuvarande tjensteman,
1 bokhållare, hvarjemte dess kanslist äfven bör vara
registrator;

att byråns juridiska biträde bör, mot särskildt arvode,
tillika vara lotskontorets;

att räddningsväsendet bör förenas med lotskontoret;

att sjökartekontoref, som numera erhåller arbetspersonal
samt fartyg med utredningar från skärgårds-artilleriet, bör
skiljas från byrån och öfverflyttas till skärgårds-artilleriets
station, samt dess räkenskaper ingå uti stationens; men att
i tekniskt hänseende och för bestämmandet af årets sjömätningar
bör kontoret stå direkte under departementschefen
;

att byrån bör hafva en adjutant, som tillika är bibliotekarie; att

byråns alla ritningar förvaras af ingeniör-ledamoten,
samt

att till byråns uppassning bör bestås 1 vaktmästare och
1 kammardräng.

Uti eu i denna riktning ordnad byrå egde departemetschefen ett bitäde, som
hvarken saknade sakkännedom eller mångsidighet för pröfning af frågorna, eller
sjelfständighet att uttala sina åsigter. Derigenom att hvarje afgifvet utlåtande hade
en man bakom ordet, egde departementschefen eu säker borgen för, att hvarje fråga
blefve efter bästa förmåga omsorgsfullt behandlad. Äfven vore byrån en borgen
för, att kontinuitet i sakkännedom och Tontin orubbadt bibehölles, hur ofta
ombyte af departementschef än måtte ske. Derigenom att vid frågornas behandling
icke någon ledamot behöfde göra sin åsigt beroende af eu annans, och tidsödande
jemkningsförsök sålunda undvekes, blefve ärendena icke blott grundligare
utan ock skyndsammare behandlade. Om departementschefen, när han från byrån
, erhölle två eller tre skiljaktiga utlåtanden, blefve villrådig, egde han, i brist på egen
insigt, stationschefernas sakkännedom att anlita. Uti byråns utlåtande funne han
dock alltid uttrycket af en klarare och mer utpräglad individuel åskådning af frå -

176

gorna, än uti ett samfäldt utlåtande, mer eller mindre tillkommet genom kompromiss,
och för kvilket ingen personlighet hvarken i moraliskt eller juridiskt hänseende
står till svars. Genom det närmare sambandet emellan departementschefen
och byrån erhölle den förre en fullständigare och mer detaljerad öfversigt af sjöförsvarets
hela ställning än hvad nu är fallet. Genom indragning af 1 Militär -ledamot, 1 Notarie, 1 Kammarförvandt, 1 Kammarskrifvare och l Kassör samt
tvänne Kammar dr äng ar, blefve i statsutgifterna eu ej ringa besparing, äfven sedan
härifrån afräknas det ökade biträde lotskontoret erhåller.

På grund af allt detta tillåter jag mig i underdånighet tillstyrka, att Förvaltningen
af sjöärendena beordras att, i den riktning jag nu framställt, utarbeta
ett fullständigt reorganisationsförslag, med derefter lämpade instruktioner och ändringar
i reglementen m. m., så att den nya sakernas ordning må kunna sättas i
verkställighet från och med den l:te Januari 1872.

Stockholm den 27 Maj 1870.

A. Adlersparre.