underdånigt Betänkande
Statens offentliga utredningar 1867:2
underdånigt Betänkande
angående
de åtgärder som böra iakttagas mot smitta
samma sjukdomar bland husdjuren,
jemte
förslag till förordningar i detta ämne,
afgifna den 24 Maj 1865
den Komité, som med afseende å veterinärväsendets ordnande varit
i nåder tillsatt.
STOCKHOLM.
tryckt hos A. L. Norman, 1865.
Stormägtigste, Allernådigste Konung!
Genom nådig Remiss af den 17 December 1863 har Eders Kongl. Maj:t
anbefallt den för ordnandet af Veterinär-väsendet i riket i nåder tillsatta Komité
att afgifva underdånigt utlåtande i anledning af det från Eders Kongl. Maj:ts
Sundhets-Kollegium inkomna “förslag till förordning angående hvad till förekommande
och hämmande af farsoter och smittosamma sjukdomar bland husdjuren
“iakttagas bör“.
Komiterade, som åt detta förslag egnat sorgfällig granskning, hafva väl vid
detsamma icke funnit några andra hufvudsakliga anmärkningar att framställa än
dem Eders Kongl. Maj:ts Justitie-Kanslers-Embete, i sitt den 26 September 1863
i denna fråga afgifna yttrande, redan i underdånighet anmält; men då ifrågavarande
förordning bort bringas till öfverensstämmelse med öfrige af Komiterade
2 —
i afseende å Veterinär-väsendets ordnande framställde förslag, och det af sådan
anledning funnits nödigt att i viss mån ändra samma förordnings redaktion, hafva
Komiterade utarbetat det förslag till meranämnda förordning, som härhos i underdånighet
bifogas.
De skiljaktigheter som, utom nu antydde på Justitie-kanslers-embetets
erinringar grundade olikheter, förefinnas mellan de begge förslagen hänföra sig
företrädesvis till följande punkter
I förslagets 1 § hafva Komiterade ansett, sig böra meddela en uppgift på
alla de sjukdomar bland husdjuren, på hvilka förordningen borde hafva tillämpning;
dervid likväl i samma §:s sednare moment det tillägg blifvit gjordt, att om
utom de uppräknade någon annan sjukdom bland husdjuren skulle antaga elakartad
smittosam karakter, förordningens föreskrifter, efter Veterinär-Styrelsens hörande
och Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes kungörelse, då må jemväl på
sådan sjukdom hafva tillämpning.
Dernäst har, utan någon motsvarighet i Sundhets-Kollegii förslag, men i
öfverensstämmelse med hvad derom för dylika fall i utlandet allmänt finnes stadgadt,
uti 3 §:ens 4 mom. föreslagits att, om vederbörande myndighet i samråd med
Veterinärläkare förklarar någon ort smittad eller under uppsigt ställd, det skulle
tillhöra polismyndighet eller kronobetjening att föranstalta det djur från sådane
orter varda på ändamålsenligt sätt märkte.
Vidare hafva Komiterade till förekommande af smittas spridande ansett,
att det i 4 §:n 4 mom. af Sundhets-Kollegii förslag upptagna åliggandet för djurägare,
att, då allmän besigtning af djur varder af vederbörande anbefalld, på utsatt
tid och ställe uppvisa djuren, endast bör äga rum i afseende å sådane djur,
som veterligen icke äro smittade, f rån ett dylikt åliggande skulle alltså den djurägare
vara befriad, som eger visshet derom att hans djur antingen äro af smitta
angripne eller varit med smiti ade djur i beröring.
Slutligen hafva Komiterade, jemte meddelande af några utförligare bestämmelser
rörande nedslagning och värdering af husdjur som till förekommande af
smittosamma kreaturssjukdomars spridande dödas, i 9 § 4 mom. af sitt afgifna
förslag ansett sig böra hemställa, att, jemte det lull ersättning borae gifvas för
friskt nedslagtadt kreatur, jemväl för sådant djur som af den smittosamma sjukdomen
befunnits vid nedslagtningen angripet måtte lemnas ersättning med en tredjedel
af det värde som djuret efter i orten gångbart pris ansågs ega, innan det
sjuknade. Grunden för denna hemställan hafva Komiterade hemtat från det förhållande,
att den djuregare som vet att han för smittadt sjukt djur icke har någon
ersättning att påräkna, icke sällan torde låta sig häraf förledas till försök
att, med fördöljande af sjukdomens tillvaro, öfverlåta ett sådant djur till annan
ägare eller att åtminstone hålla sjukdomen dold längre än han, med utsigt till
en modererad ersättning, eljest skulle hafva gjort samt sålunda genom smittans
förtigande bidraga till dess spridande.
— 3
Öfriga mindre väsentliga olikheter mellan de begge förslagen torde icke
här behöfva särskildt i underdånighet omförmälas.
I den underdåniga skrifvelse, med hvilken Sundhets-Kollegium öfverlemnat
sitt ifrågavarande författningsförslag, bar Kollegium anmält, att, då Eders Kongl.
Maj:ts nådiga kungörelse af den 26 Juli 1856 angående förnyade föreskrifter till
förhindrande af smittosamma kreaturssjukdomars införande i riket redan innehålla
tillfyllestgörande föreskrifter om hvad som erfordras till skydd mot smittosamma
djursjukdomars införande från andra länder till Sverige, någon ny förordning i detta
ämne icke ansetts behöflig. Då likväl högstberörda kungörelse af den 26 Juli
1856 sedermera genom Kongl. kungörelsen den 17 Juli 1858 erhållit ett särskildt
tillägg i afseende å kreaturspest, hafva Komiterade, dels med afseende å nyttan
för allmänheten att hafva alla hithörande stadganden i en författning sammanförda,
dels jemväl för att i samma författning få till införande anmäla åtskilliga
deri nu saknade bestämmelser, ansett sig böra afgifva särskildt förslag till förordning
angående hvad iakttagas bör till förekommande af smittosamma kreaturssjukdomars
införande i riket. Detta förslag, som alltså härhos i underdånighet bifogas
upptager i dess 1, 8, 4, 6 och 7 §§ sådana föreskrifter som, till hufvudsaklig
motsvarighet igenfinnas i de stadgar, hvilka innehållas i Kongl. kungörelsen
den 26 Juli 1856. Förslagets 2 § motsvaras af Eders Kongl. Maj:ts nådiga kungörelse
af den 17 Juli 1858, under det att 5:te, 8:de och följande §§ innefatta
sådana tillägg, som, enligt Komiterades åsigt, skulle tjena till författningens förfullständigande
och dem Komiterade på sådan grund ansett sig böra i underdånighet
föreslå. De torde alla finnas vara af sådan beskaffenhet att de icke påkalla
någon särskild underdånig förklaring.
Med de frågor, som afhandla åtgärderne mot smittosamma kreaturssjukdomars
införande till riket eller berörde sjukdomars spridande inom riket står,
om ej i omedelbar beröring, likväl i nära sammanhang eu annan fråga som vid
handel om husdjur ofta förekommer och icke sällan gifvit anledning till tvister,
den nemligen om och i hvad mån sådana fel och sjukdomar hos ett såldt eller
bortbytt husdjur, som icke genast vid öfverlåtelse!! kunna upptäckas, må berättiga
en köpare till ersättning. I detta hänseende innehåller vår nu gällande lag uti
1 Kap. 4 § Handelsbalken visserligen några allmänna föreskrifter om återgång af
köp, der varan finnes hafva fel, äfvensom i samma §:s sista moment det särskilda
— 4 —
stadgande blifvit meddeladt, att, då häst köpes, hafve köparen tre dygns frestetid.
Men hvad då först beträffar dessa allmänna föreskrifter, hafva de, tillämpade på
handeln om husdjur, i så måtto befunnits ofullständiga, som nödiga bestämmelser
saknats ej mindre om beskaffenheten af de fel, som borde berättiga till handelns
återgång, än jemväl om den tid, hvarunder, i hvarje särsk ldt fall och för olika
slag af fel, den som sålt eller bortbytt ett husdjur, skulle vara till ersättning förpligtad.
Hvad åter nyssanförda speoiela stadgande rörande hästköp vidkommer,
torde detsamma, redan derigenom till sin praktiska betydelse inskränkt, att det
gäller blott ett enda slag af husdjur, jemväl i öfrigt icke vara egnadt att i allmänhet
tillfredsställa hvarken säljare eller köpare. Detta stadgande, om nemligen
dermed skall anses vara uttryckt rättigheten för en köpare att, antingen fel finnes
eller icke, kunna inom den angifna tiden godtyckligt bäfva köpet, innefattar en
orättvisa mot den säljare som afyttrat en god vara, under det att, om fel verkligen
finnes, den bestämda frestetiden i de allra flesta fall är för kort för att
göra en köpare förvissad om felets tillvaro. Med kännedom om de olägenheter
som nu antydde brister i lagstiftningen medfört samt med afseende å de förluster,
som deraf vållats icke för den, som rätteligen bold hafva skadan, utan för den
som med honom inlåtit sig i köpenskap, hafva Komiterade, då dessa olägenheter
i mån af landets ekonomiska utveckling äro att för framtiden emotse i ständig
tillvext, ej mindre häraf, än jemväl af det hinder som nu gällande stadganden
kunna innebära mot en i möjligaste måtto liflig samfärdsel inom det yrke, hvaraf
hela landets materiel förkofran främst beror, ansett sig äga anledning att till
Eders Kongl. Maj:ts nådiga pröfning härmed öfverlemna förslag till eu sådan lag
i afseende å handel med husdjur, att derigenom blefve för hvarje fall tydligt be
stämdt, icke allenast hviika de fördol a fel och sjukdomar hos ett husdjur äro,
som böra anses berättiga en köpare att kunna yrka återgång af skedd handel, än
jemväl de tider, hvarunder för hvart och ett af dessa fel denna återgångsrätt må
stå öppen. Genom eu sådan lag, för hvars antagande den tidpunkt synes vara
företrädesvis lämplig, då åtskillige andra åtgärder för Veterinär-väsendets ordnande
blifvit till utförande ifrågasatta, skulle de svårigheter hufvudsakligen undanrödjas,
som, i följd af nuvarande lagens ofullständighet, hittills varit förenade med dylika
tvisters behandling och afdömande. Edligt intyg af legitimerad veterinär-läkare
derom att djuret varit behäftadt med något af de återgångsfel, hviika för de särskilda
slagen af djur i lagförslaget uppräknas, skulle, då för öfrigt tiden rätt blifvit
iakttagen, utgöra all den bevisning som i dylika mål af en köpare behöfde
förebringas och enkelheten af denna bevisningsmethod torde jemväl medgifva,
att afgörandet af dylika ersättningsfrågor, såsom oftast påkallande skyndsam
åtgärd, skulle i första hand, såsom en enkel handräckningsåtgärd, kunna öfverlemnas
åt Konungens Befallningshafvande samt endast i det fall hänvisas till domstol
att frågan vore såsom tvistig att anse. Till ökadt stöd för Komiterades åsigt
om ifrågavarande lags behöflighet och för att ådagalägga huru allmänt ett sådant
— 5 —
behof gjort sig i utlandet gällande, böra Komiterade upplysa att inom ett
stort antal af Europas länder, exempelvis må här nämnas Frankrike, Österrike,
Preussen, Bayern, Wiirtemberg, Saohsen, Schweitz och Hannower jemte flere
af Tysklands mindre stater, finnas dylike stadganden utfärdade om så kallade återgångsfel
och återgårgstider, desse sednare för de olika slagen af fel varierande från
3 till och med 40 dagar.
Det är med ledning af hvad i främmande länder sålunda blifvit stadgadt
och med kännedom om behofvet jemväl hos oss af motsvarande föreskrifter, som
Komiterade afgifvit härhos i underdånighet bilagda förslag till Lag om återgångsfel.
Att detta förslag, såsom af civillags natur, varder underkastadt en omständlig
pröfning är Komiterade icke obekant, men, ehuru Komiterade sålunda förutse,
att samma förslag antagligen icke vinner godkännande i det skick, som Komiterade
deråt nu gifvit, hafva Komiterade likväl trött sig böra framlägga detsamma,
i och för den ledning som vid blifvande omarbetning må kunna deraf hemtas.
De föreslagna olika återgångstiderna hafva sin gran i i de särskilda felens och
sjukdomarnes olika inkubationstider, men skulle, om så anses nödigt, kunna derhän
förenklas, att för en del sjukdomar bestämdes en gemensam återgångstid af
t. ex. 14 dagar samt för öfriga i förslaget uppräknade fel och sjukdomar 30 dagar.
För förslagets praktiska syfte skulle vara företrädesvis önskvärdt om rättegångssättet
i hithörande mål kunde frigöras från den långsamma behandlingen vid
domstol och det har velat synas Komiterade som skulle dylika frågors afgörande
med ungefärligen samma befogenhet som andra handräckuingsåtgärder kunna åt
Eders Kong!. Maj:ts Befallningshafvande öfverlemnas. I öfverensstämmelse med
denna åsigt hafva alltså de föreskrifter tillkommit som innefattas i förslagets 4 §
och hvilka föreskrifters verkställbarhet Komiterade i underdånighet hänskjuta till
Eders Kongl. Maj:ts nådiga pröfning.
Komiterade framhärda med djupaste undersåtliga vördnad, nit och trohet,
Stormägtigste, Allernådigste Konung,
Eders Kongl. Majds
underdånigste, tropligtigste
tjenare och undersåter
A. IIÅMILTON.
CARL PLÅTEN. CARL H. EKSTRAND. L. HOFMAN (BANG). N. G. HERO.
Stockholm den 24 Maj 1865
IT. Husberg.
Förslag till förordning
angående hvad iakttagas bör till förekommande och hämmande
af smittosamma sjukdomar bland husdjuren.
§ 1.
De sjukdomar bland husdjuren på Indika denna förordning har
tillämpning äro: Mjeltbrand (Anthrax), Boskapspest (Pestis bovina),
elakartad lungsjuka (Pneumonia interlobularis contagiosa), Rots (Malleus
humidus), Springorm (Malleus farcirainosus), elakartad klöfsjuka hos får
(Aphthoe epizooticae), Skabb hos får (Scabies ovina) och Vattenskräck (Rabies).
Skulle någon annan sjukdom bland husdjuren antaga motsvarande
elakartad smittosam karakter, må efter Veterinär-styrelsens hörande
Konungens Befallningshafvande kungöra, att denna förordnings föreskrifter
skall i afseende på sådan sjukdom tillämpas.
§ 2.
Kommunal- och Sundhets-nämnd åligger att hafva närmaste inseendet
öfver sjukvården bland husdjuren, varande alltså dessa nämnders
skyldighet:
1) att enligt de föreskrifter och anvisningar som af Veterinär-styrelsen
eller Kongl. Maj:ts Befallningshafvande meddelas samt, med ledning
af veterinärläkares råd och den erfarenhet nämnden vunnit, vidtaga eller
hos vederbörande myndighet föreslå de åtgärder som må anses nödiga
eller nyttiga till förekommande eller undanrödjande af smittosam sjukdom
bland husdjuren, äfvensom att, då detta ligger inom nämndens be
-
7
fogenhet, vaka öfver verkställigheten af hvad i sådant hänseende blifvit
beslutadt eller föreskrifvet;
2) att då husdjur angripes af sjukdom som befaras vara smittosam
sådant hos Kongl. Maj:ts vederbörande Befallningshafvande anmäla,
på det att veterinär-läkare må varda förordnad att orten besöka, eller,
om veterinär-läkare är nära boende, honom omedelbarligen tillkalla samt
i sådant fall genast underrätta Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, skolande
för denna händelse Befallningshafvande bestämma om veterinär-läkarens
arfvodes- och resekostnads-räkning skall af kommunen eller af staten
betalas;
3) att, om veterinärläkare anser sjukdomens beskaffenhet dertill
föranleda, kungöra sjukdomens utbrott jemte förbud mot gemenskap med
det ställe, der sjukdomen sig yppat, äfvensom att, då veterinär-läkaren
förklarat sjukdomen hafva upphört, sådant genom kungörelse tillkännagifva;
4) att söka utröna de orsaker som föranledt sjukdomen eller som
gynna dess utbredning, samt, i fall som af nämnden bero, vidtaga men
annars hos vederbörande föreslå nödiga åtgärder till dessa orsakers undanrödjande;
5.
) att, om behofvet fordrar, kungöra denna förordning i de delar
som på den yppade sjukdomen ega tillämplighet;
6) att öfvervaka verkställigheten af de föreskrifter som af vederbörande
äro gifna;
7) att vid besigtning som af veterinär-läkare anställes, lemna nödigt
biträde samt, då djurägare sådant försummat, skyndsamt anskaffa
hvad som för de sjuka djurens vård och sjukdomens hämmande anses
erforderligt;
8) att ombesörja tillvaratagandet och sjukbehandlingen af sådana
djur som, behäftade med smittosam sjukdom eller för sådan misstänkte,
träffas utan vård lösa; — samt
9) att, då djur anträffas uppflutet vid strand eller annorstädes dödt
och skäl finnes misstänka att det varit behäftad! med smittosam sjukdom,
föranstalta att detsamma varder med hud och hår förbrändt eller
nedgräfdt enligt den i § 8 här nedan gifna föreskrift.
§ 3.
Polismyndighet i stad och Kronobetjening på landet åligger:
1) att, då smittosam sjukdom bland husdjuren utbrutit, vid påfordran
lemna skyndsam handräckning åt kommunal- och sundhets-nämnd;
8
2) att, då sådan myndighet sjelf vinner kännedom om smittosam
sjukdoms utbrott, derom '' underrätta vederbörande kommunal- och sundhetsnämnd,
samt omedelbart och opåkalladt vidtaga de åtgärder, som, i
öfverensstämmelse med denna förordnings föreskrifter, kunna finnas nödiga;
3) att vid nedslagning af sjuka eller för smitta misstänkta djur
iakttaga livad derom i denna förordnings § 9 är särskildt stadgadt; och
4) att, om vederbörande myndighet i samråd med veterinär-läkaren
förklarat någon ort smittad eller under uppsigt ställd, föranstalta att
djuren från dessa smittade eller för smitta misstänkta orter varda mäikta
genom inklippning af ett M i håren på djurens venstra bog.
§ 4.
Veterincir-läkare åligger:
1) att, efter vunnen kännedom om smittosam kreaturssjukdoms utbrott,
utan uppskof meddela vederbörande nödiga anvisningar och rad
rörande hvad iakttagas bör för farsotens hämmande och sjukvårdens
lämpliga ordnande, hvarjemte han samtidig tskall till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
och till Veterinär-styrelsen förhållandet inberätta;
2) att, på Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes eller Veterinär-styrelsens
order äfvensom på kallelse af vederbörande kommunal- eller sundhetsnämnd
begifva sig till det ställe, der smittosam kreaturssjukdom uppgifvits
vara utbruten, der undersöka förhållandet och öfver undersökningen
föra noggrannt protokoll i enlighet med de formulär och föreskrifter,
som nu äro eller framdeles kunna varda honom till efterrättelse stadgade,
3) att skriftligen meddela och bevisligen tillställa vederbörande djurägare
och nämnder alla nödiga föreskrifter rörande
a) de åtgärder, som för sjukdomens hämmande och sjukvårdens
ordnande finnas mest lämpliga;.
b) de sjuka djurens afskiljande från de friska;
c) förfarandet med hud, kött, klöfvar o. s. v. efter döda eller nedslagtade
djur;
d) de reningsåtgärder som böra företagas; och
e) nödiga försigtighetsmått till förekommande af sjukdomars öfverförande
på menniskor;
4) att till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande och Veterinär-styrelsen
insända afskrift af de förda protokollen och de meddelade föreskrifterna,
äfvensom berättelse om sjukdomens utbredning, förlopp och upphörande
;
9
5) att, om Kong!. Maj:ts Befallningshafvande sådant nödigt prof var,
närvara vid marknader inom distriktet och tillse om djur, behäftade
med smittosam sjukdom eller för sådan misstänkta, blifvit'' ditförda samt
i dylika fall vidtaga de åtgärder, hvartill omständigheterna kunna
föranleda;
6) att på Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes order verkställa besigtningar
å friska djur inom distriktet; — samt
7) att ställa sig till efterrättelse de föreskrifter om hvad iakttagas
bör vid nedslagtning af smittade eller för smitta misstänkta djur, som
i § 9 af denna förordning meddelas.
Djurägare åligger:
1) att, när han finner husdjur vara af ovanlig eller smittosam sjukdom
angripet, så fort ske kan och i stad sednast inom tjugufyra men
på landet inom fyratioåtta timmar anmäla förhållandet hos ordföranden
i sundhets- eller kommunal-nämnd;
2) att, då sjukdomens smittosamma beskaffenhet är af honom känd,
såvidt möjligt är afskilja de sjuka djuren från all beröring med de friska;
3) att förse de sjuka djuren med egna vårdare som icke få hafva
beröring med friska husdjur;
4) att tillse, det de sjuka djuren afhållas från gemensamma beten
och vattningsställen;
5) att hvarken genom försäljning eller hvad annat utbyte som helst
låta förflytta smittade eller för smitta misstänkta djur från den gård, der
de först sjuknat och ej heller inom af veterinär-läkaren förbjuden tid
använda för friska djur de hus och betesmarker som af de förra varit
begagnade;
6) att från allt tillträde till de smittade eller för smitta misstänkta
djuren afhålla obehöriga personer;
7) att, då nedslagtning är anbefalld, vid verkställigheten deraf lemna
behörig handräckning samt, om så fordras, i förekrifven ordning ombesörja
förbränning eller nedgräfning af hela djur eller delar af dem, såväl
då de blifvit nedslagtade som då de sjelf dött;
8) att med sorgfällighet verkställa föreskrifna reningsåtgärder å hus,
redskap, kläder in. m., som varit med smittade djur i beröring, äfvensom
enligt gima föreskrifter förfära med föder, spillning och affall;
to
9) att till vederbörligen anbefalde allmänna besigtningar inställa sina
djur. derest han ej äger visshet derom att desamma antingen äro af
smitta angripna eller varit med smittade djur i beröring;
10) att skyndsamt anskaffa allt det som för de sjuka djurens vård
och sjukdomens hämmande anses behörigt; - samt
11) att i öfrigt ej allenast ställa sig till efterrättelse de föreskrifter,
dem vederbörande myndigheter och veterinärläkare honom meddelat,
utan ock vaka deröfver, att tjenstfolk eller andra af honom beroende
personer, som vid sjukdomen hafva bevakning eller annan tjenstgöring,
dervid åliggande skyldigheter på det noggrannaste iakttaga.
Underlåter djurägare att med nödig skyndsamhet och noggrannhet
fullgöra föreskrifna åtgärder, gånge de genom nämndens försorg, men
på djurägarens bekostnad, i verkställighet.
De åligganden, som för djurägare här äro stadgade, gälle äfven
för den, som "i ägarens ställe satt är, eller för den, hvilken på stället
såsom husbonde eller förman anses.
§ b.
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande åligger:
1) att i öfverensstämmelse med gällande instruktion och utfärdade v
författningar vaka deröfver, att alla vederbörande sina åligganden fullgöra
i allt det som med afseende på yppad farsot eller smittosam sjukdom
bland husdjuren iakttagas bör:
2) att. med ledning af gällande allmänna föreskrifter och på grund
af egen eller genom vederbörandes rapporter vunnen kännedom om sjuk
domsförhållandet i orten, genom allmänna kungörelser eller särskilda påbud
föreskrifva de åtgärder, hvilka till smittosam kreaturssjukdoms förekommande
eller hämmande samt sjukvårdens ordnande pröfvas erforderliga;
3) att för sådant ändamål icke allenast till tjenstgöring beordra f
inom länet anställde veterinär-läkare, utan äfven, om så nödigt pröfvas,
till råd och biträde förordna länets provincial- och distriktläkare samt,
när behofvet påkallar, hos Veterinär-styrelsen reqvirera extra veterinärläkare
;
4) att vid mera svårartade farsoter inställa eller till annan tid och
ort förflytta kreatursmarknader;
5) att stadga lämpliga viten till betryggande af gifna föreskrifters
behöriga efterlefnad;
11
6) att ej mindre till chefen för vårt civil-departement än till
Veterinär-styrelsen inberätta, när farsot inom länet utbrutit samt dels
genom egna berättelser dels genom insändande af vederbörande tjeusterapporter,
meddela såväl nämnde Departementschef som Veterinär-styrelsen
fullständig kännedom om farsotens fortgång och upphörande samt
om de i anledning deraf föreskrifna och vidtagna åtgärder; samt slutligen
.7) att ombesörja veterinär-läkares anställande för de platser, der
införsel af djur från utländsk smittad ort är tillåten, samt denne veterinärs
namn och bostad till vederbörande tullkammare uppgifva.
§ lifligen
annan än legitimerad veterinärläkare må befatta sig med
smittosamma sjukdomars botande.
§ 8-
Af smittosam sjukdom angripet djur, som dött eller som åt sådan
anledning blifvit dödadt, skall förbrännas eller helt nedgräfvas, savida
ej veterinär-läkaren förklarar, att vissa delar deraf ma kunna till nytta
användas. Sådan nedgräfning skall ske i grop, som är minst åtta fot
djup, å plats belägen afsides från allmänna vägar, vattningsställen, Donings-
och ladugårdshus samt betesplatser, och bör å djur, som sålunda
helt nedgräfves, huden före nedgräfvande^ till oanvändbarhet sönderskäras.
Innehar djurägaren sjelf jord och tinnes derå lämplig plats för
djurets nedgräfning, vare han, derest han det ej vill förbränna, skyldig
att sådan plats upplåta; i annat fall, äfvensom då djurets ägare är
okänd, åligge det vederbörande kommunal- eller sundhetsnämnd att. ebsörja
om anskaffande af tjenlig nedgräfningsplats.
§ 9.
Vid nedslagning och värdering af husdjur, som till förekommande
af smittosam kreaturssjukdoms spridande måste undanrödjas, skall i öfrigt
iakttagas följande:
l:o) Då veterinär-läkare anser att af smittosam sjukdom angripet
djur bör nedslagtas, tillkalle han vederbörande kommunal- eller sundhetsnämnds
ordförande jemte ortens kronobetjent eller polismyndighet,
hvilka äga att tillsammans med veterinär-läkaren fatta beslut om djurets
nedslagtande;
2:o) Skulle veterinär-läkaren anse nedslagning jemväl af friska djur
vara för farsotens hämmande af nöden, åligge honom att om sjukdomens
beskaffenhet och alla de särskilda förhållanden, på hvilka han grundar
sin åsigt, afgifva fullständig och noggrann rapport till Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande, hvilken, efter inhemtande af Veterinär-styrelsens
yttrande, äger att bestämma om sådan nedslagning skall äga rum
eller icke;
3:o) År nedslagning beslutad, skall veterinär-läkare tillse- att den
skyndsamt varder verkställd, samt anställa obduktion å de nedslagtade
djuren och deröfver upprätta protokoll, som, bevittnadt af kommunalcller
sundhetsnämnens ordförande och vederbörande kronobetjening eller
polismyndighet, ofördröjligen till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande insändes
;
4:o) För sålunda nedslagtadt djur af hornboskaps-, får-, get-, hästeller
svin-slägtet lernnas af allmänna medel ersättning, som, då djuret
befunnits af smittosam sjukdom angripet, bestämmes till en tredjedel af
det värde, djuret efter i orten gångbart pris ansetts äga innan det sjuknat,
men med fulla värdet för djur som, enligt veterinär-läkarens derom
afgifna intyg, befanns friskt då det nedslagtades. Från de bestämda
ersättningsbeloppen afdrages dock värdet af de djurdelar som enligt
veterinärläkarens föreskrift må till nytta begagnas och hvilka djurägaren
kan finnas villig öfvertaga. Vägrar djurägare öfvertagandet, skola sådana
djurdelar genom kronobetjening eller polismyndighets försorg för
Kronans räkning å offentlig auktion försäljas;
5:o) De delar af nedslagtadt djur, som ansetts kunna till nytta
användas, få ej från stället bortföras annorlunda än i slutna kärl och
nedsaltade;
6:o) Samma myndigheter och personer, som enligt denna §:s
l:a moment ega att om sjukt djurs nedslagtande besluta, verkställe ock
den värdering å sådant nedslagtadt djur eller å delar deraf som här
ofvan föreskrifven är;
7:o) Värdering af djur, som nedslagtas på grund af Kong]. Maj:s
Befallningshafvandes i öfverensstämmelse med denna §:s 2:dra moment
fattade beslut, verkställes af samma myndigheter och personer, men
med biträde af eu af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande och en af djurägaren
tillkallad värderingsman;
8:o) Till ersättning vare ej berättigad den djurägare som försummat
eller öfverträdt de i denna förordnings 5:te § stadgade föreskrifter
eller som för djurets sjukvård begagnat icke legitimerad djurläkare; äfvensom
ägare af djur, hvilka, från utrikes ort till svensk hamn införda,
derstädes blifvit nedslagtade på grund af de för sådant fall gifna föreskrifter,
eller af djur, som, sedan de blifvit från svensk införselplats
till sin bestämmelseort inom riket affärda, måst nedslagtas i anledning
af bland dem utbruten smittosam kreaturssjukdom under den tid, de
varit ställde under veterinär-läkares uppsigt.
§ 10.
Det åligger hvarje kommun att bestrida de utgifter, som för den
allmänna sjukvården bland husdjuren inom kommunens område erfordras,
äfvensom för bekostande af använda läkemedel i de fall, der djurägaren
ej förmår dem betala. Men i Girigt skola af det till smittosamma sjukdomars
hämmande i stat uppförda anslag godtgöras såväl de ofvan
nämnda ersättningarne för nedslagtningar m. m., som äfven rese- och
traktaments-kostnader för i tjenst varande eller extra veterinärläkare vid
af dem, uppå vederbörandes reqvisition eller förordnande, bestridd tjenstgöring;
börande räkningar öfver alla dessa kostnader, behörigen verilicerade
och. sedan de af Veterinär-styrelsen blifvit granskade, genom
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande utbetalas.
§ Il
Bryter
någon emot de föreskrifter som, till förekommande eller
hämmande af smittosamma husdjurssjukdomar, blifvit af vederbörande
anbefallda straffes såsom i 19 kapitlet 17 § Strafflagen säges.
§ 12.
Den som med kommunal-eller sundhets-nämnds beslut icke åtnöjes,
äger till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande besvär ingifva klockan före
12 å tretionde dagen efter det klaganden af beslutet erhållit del, dagen
då det skedde likväl oräknad; foge jemväl vid besvären bevis om dagen,
då beslutet blef klaganden delgifvet. Dock gånge, utan hinder af besvären,
det öfverklagade beslutet i verkställighet. J Jemtlands, Westerbottens
och Norrbottens län må, i mål som från Lappmarks-kommun
till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande fullföljes, dubbelt så lång tid som
nu sagd är, den klagande tillgodokomma. För klagan öfver sundhetsnämnds
i Stockholm beslut gälle hvad derom är särskildt stadgadt.
14
Klagan öfver Kongl. Maj ts Befallningshafvandes beslut i de frågor,
denna författning afser, fullföljes genom underdåniga besvär i vanlig
ordning hos Kongl. Maj:t i dess Civil-departement sednast före kl. 12 å
tretionde dagen efter den, då klaganden af beslutet bevisligen erhöll del.
§ 13.
Genom denna förordning undanrödjes till vidare kraft och verkan
förordningen den 23 Januari 1828 om hvad i händelse af yppad
smittosam sjukdom hos djuren iakttagas bör äfvensom hvad i andra
författningar kan finnas stridande mot här ofvan meddelade föreskrifter
(
Förslag till förordning
angående hvad iakttagas bur till förekommande af
smittosamma kreaturssjukdomars införande i riket.
Med upphäfvande af föreskrifterna i Kong), kungörelsen den 26
Juli 1856 angående åtgärder till förekommande af smittosamma kreaturssjukdomars
införande i riket äfvensom i Kong!, kungörelsen den 17
Juli 1858, rörande särskild! de åtgärder, som i afseende å kreaturspest
äro till iakttagande stadgade, har blifvit förordnadt följande:
§ I
När
smittosam kreaturssjukdom utbryter å utrikes ort, skall Kommers-kollegium
genom kungörelse genast förklara den främmande orten
i så vidsträckt omfattning som omständigheterna påkalla af sådan sjukdom
smittad; åliggande det jemväl Kollegium att, när den ifrågavarande
orten minst en månad varit fri från sjukdom, sådant kungöra. Från
ort som sålunda förklarats smittad får införsel af kreatur ej ske i annan
ordning än här nedan sägs.
§ 2.
Är sjukdomen boskapspest (pestis bovina) skall från sålunda
smittad ort införsel af boskapskreatur äfvensom af kött jemte oberedda
hudar och skinn samt hår, horn och klöfvar utaf sådana kreatur vara
förbjuden; och skall under ett år efter det nämnda pest å den främmande
orten upphört, införsel derifrån af oberedda hudar och skinn samt
hår, horn och klöfvar af boskapskreatur endast med det vilkor varå
tillåten, att nämnde varor ej komma i beröring med lefvande kreatur
eller smittbara varor af enahanda art, samt under behörig kontroll i afskildt
magasin uppläggas och, innan de utlemnas, underkastas kalkning
eller annan smittoförstörande behandling.
§ 3.
Förklaras utrikes ort smittad af annan sjukdom bland något visst
slag af kreatur, åligge den som från sådan ort vill införa kreatur af
samma slag att, innan landsättning får ske, förete:
a) betyg af säljaren att denne under minst fyra månaders tid oafbrutet
haft under sin vård i friskt tillstånd det kreatur som säljes;
b) förteckning eller märkrulla, upptagande fullständig beskrifning
öfver alla de till införsel anmälda djur, med uppgift för hvarje kreatur
särskildt på dess slag, ålder, kön och färg, jemte öfrige igenkänningstecken;
c)
intyg af veterinärläkare att samtlige i förteckningen beskrifne
kreatur vid afgången från den främmande orten varit friska; och
d) intyg af behörig myndighet i samma ort att den veterinärläkare
som afgifvit nämnda betyg varit kompetent att sådant betyg utfärda.
Införsel sjöledes af kreatur under de förhållanden denna § omförmäla’
skall vara tillåten endast i någon af nedannämnde hamnar, nemligen
Göteborg, Halmstad, Helsingborg, Landskrona, Malmö, Ystad,
Carlshamn, Calmar, Wisby, Norrköping, Stockholm, Gefle, Hernösand
och Umeå.
§ 4.
Vid ankomsten till svensk hamn och innan landsättning får ske
skall, på vederbörande tullbetjenings anmälan, kreaturet af behörig veterinärläkarc
besigtigas och innan det får från lossningsorten vidare transporteras
eller komma i beröring med andra kreatur, som kunna af smittan angripas,
förklaras fritt från sådan smittosam sjukdom som i I § af Kgl. Maj:ts
nådiga förordning angående hvad till förekommande och hämmande af smittosamma
sjukdomar bland husdjuren iakttagas bör. Om de försigtighetsmått
som i afseende å sålunda besigtigadt djurs vidare transporterande
från lossningsplatsen till bestämmelseorten må finnas nödige, åligge veterinärläkaren
att meddela föreskrift och skall, då boskapskreatur iniörskrifvits
från utrikes ort som af elakartad lungsjuka förklarats smittad,
djuret under nio månader, men, i fråga om öfrige sjukdomar, under tre
månader stå under behörig veterinärläkares tillsyn samt af honom minst
eu gång i hvarje månad och oftare, om anledning dertill gifves besigtigas.
§ 5.
Skulle djur som ankommit från utrikes ort, förete sådant tecken
som, enligt veterinärläkarens utsago, gör djuret för smittosam sjukdom
misstänkt, må det på egarens bestämmande bero, huruvida detta och de
flere djur åt enahanda slag, som med samma lägenhet må hafva inkommit,
genast utan gemenskap med land skola åter utföras; eller djuren
under ofvannämnde tid af dels tre och dels nio månader under tillsyn
åt veterinärläkaren ställas uti afskilde, intill lossningsplatsen närbelägne
och töi ändamålet af veterinärläkaren lämplige befunne förvaringsrum;
eller ock å det djur som veterinärläkaren finner vara företrädesvis för
smittosam sjukdom misstänkt, profläsning anställas, då, om djuret befinnes
friskt, de öfriga djurens införande må vara tillåtet under iakttagande
af ofvan föreskrift^ försigtighetsmått.
§ b
År
djur vid ankomsten behäftadt med mjeltbrand, boskapspest
elakartad lungsjuka, rots, springorm eller fårkoppor, skall det genast
dödas, och skola, när, vid besigtning i lossningshamnen, kreatur befunnits
af sådan sjukdom angripet, alla de djur, som med samma lägenhet
ankommit och för den ifrågavarande smittosamma sjukdomen äro"emottaghga,
antingen slägtas eller, utan gemenskap med land, genast åter
utföras, v ld sådan nedslagning iakttagas alla de försigtighetsmått, som
finnas foreskrifna i §§ 8 och 9 af Kong!. Maj:ts nådiga förordning ano-ående
hvad till förekommande och hämmande af smittosamma sjukdomar
bland husdjuren iakttagas bör.
§ 7.
\id de tillfällen då Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, tidigare än
kungörelse från Kommers-kollegium derom hunnit att utfärdas, erhåller
tillförlitlig underrättelse om å utrikes ort uppkommen smittosam kreaturssjukdom,
ege Kongl. Maj:ts Befallningshafvande att, i afbidan på
Kollega förordnande, påbjuda iakttagandet inom länet af de försigtighetsmått,
soin finnas nödige till förekommande af sjukdomens införandedock
skall Kongl. Maj:ts Befallningshafvande derom hos Kommers-kollegium
ofördröjligen göra anmälan.
is
§ B.
Om alla de åtgärder som veterinärläkare enligt denna författning
vidtager åligge honom att ofördröjligen, efter hvarje verkställd förrättning,
afgifva rapporter ej mindre till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande än
jemväl till Styrelsen öfver veterinärväsendet; hörande i de fall der till
införsel medgifvet kreatur på sätt ofvan blifvit stadgadt, förklarats skola
stå under veterinärläkares tillsyn underrättelse om sådant djurs införande
varda af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i det län, der lossningsplatsen
är belägen, meddelad Befallningshafvande i det län, dit djuren blifvit
bestämda att afgå.
§ 9-
I afseende å införsel af kreatur landvägen från angränsande länder,
skola i tillämpliga delar iakttagas enahanda försigtighetsmått som
vid kreaturs införande sjöledes nu blifvit föreskrifna.
§ 10.
Alla de kostnader som föranledas af de i denna författning anbefallde
besigtnings- in. fi. åtgärder skola, då de afse djur som ännu
ej blifvit tagna från skeppsbord, gäldas åt skeppsbefälhafvaren, men,
efter djurens landsättning, af djurägaren.
§ 11-
Bryter någon mot de föreskrifter som till förekommande af
smittosamma kreaturssjukdomars införande i riket blifvit af vedeibölande
anbefallda, straffes som i 19 kap. 17 § Strafflagen sägs.
§ 12.
Den som icke åtnöjes med Kongl. Maj:ts Befallningshafvande^ beslut
i de frågor denna författning afser, äger att hos Kongl. Maj:t i underdånighet
anföra besvär, som klockan före 12 å tretionde dagen efter det
klaganden af beslutet bevisligen erhållit del, den dagen likväl oräknad,
böra till Civil-departementet ingifvas. Dock gånge, utan hinder af besvären,
det Öfverklagade beslutet i verkställighet.
Förslag till lag
om återgangsfel vid kreaturshandel.
Med närmare bestämmande af lagen i 1 kapitlet 4 § Hand.elsbalken
varder i fråga om återgång af handel om husdjur stadgadt som
följer:
§ I
Säljes
husdjur mer än hälft år gammalt, och finnes sedermera
behäftadt med något af de fel. som i nästa § säges, då skall säljaren
för fel vara ersättningsskyldig på sätt och under vilkor här nedan närmare
bestämmas.
§ 2.
Fel som kunna leda till återgång äro:
l:o hos djur åt hästslägtet:
a) Rots (Mallens humidus),
b) Springonn (Mallens farciminosus),
c) Periodisk ögonintlammation (Ophthalmia periodica),
d) Svart starr (Amaurosis),
e) Koller (Hydrocephalus internus, Meningitis),
f) Qvickdrag (Emphysema pulmonum),
g) Krubb-bitning utan tändernas afnötning (Ructatio),
h) Fallandesot (Epilepsia),
i) Elakartad beskällaresjuka (Morbus coitus),
k) Istadighet (Mania periodica), så vidt nemligen djuret jemväl före
öfverlåtelsen bevisligen varit med detta fel behäftadt.
2
2:o hos hornboskap:
Elakartad lungsjuka (Pneumonia interlobnlaris contagiosa).
3:o hos får:
Fårkoppor (Variolse ovinse),
Fårskabb (Scabies ovina).
Fårklöfsjuka (Aphthae epizooticae
ovinae).
Köpare som vill väcka återgångsanspråk bör derom göra anmälan
inom följande tider, nemligen:
då felet är istadighet, svart starr och krubbitning
före utgången af 8:de dagen,
» » » koller och qvickdrag » " ” 10:de dagen,
»» » » elakartad beskällaresjuka » » ” 14:de dagen,
« » » rots och springorm » » ” 20:de dagen,
« >5 » fallandesot hos djur af hästslägtet och elakartad lungsjuka
hos hornboskapen, likasom för fårkoppor, fårskabb och fårklöfsjuka före
utgången af 30:de dagen, samt för periodisk ögoninflammation föie utgången
af 40:de dagen; tiden i hvarje fall räknad från och med den
dagen näst efter den då djuret till köparen öfverlemnades. Hvad nu
blifvit stadgadt om återgång af kreaturshandel gäller icke för djur som
föras utom riket.
§ 3.
Tillvaron af sådant fel som nu är nämndf skall, då behörig anmälan
derom göres inom den i hvarje fall bestämda tiden, medföra skyldighet
för säljaren att återställa den derför erhållna köpeskillingen. Vill
säljaren vara från sådan skyldighet fri eller hafva densamma annorledes
bestämd än nu är sagdt, upprätte derom med köparen vid handelns
afsilande skriftlig, af vittnen behörigen styrkt, öfverenskommelse.
| Dock endast om bevisas kan, att
} dessa sjukdomar före köpet funnits
\ j säljarens hjord.
§ 4.
Upptäckes inom nu föreskriften tid något af ofvanuppräknade
återgångsfel, har köparen att öfver felets beskaffenhet och djurets ålder
taga legitimerad veterinärläkares på ed afgifna intyg samt, med företeende
af detta intyg, inom slutet af samma tid hos säljaren anmäla sin
önskan om köpets återgång. Vägrar säljaren djuret återtaga, eller är
han ej att träffa, eller är lian aflägse boende, i Indika tvenne sistnämnde
fall köparen har att taga närmaste kronobetjents bevis derom att han
hos den neföre ansvarstidens utgång anmält protest mot köpet, ege der
-
efter köparen att sist inom åtta dagar efter samma tids förlopp hos
Kong!. Majds Befallningshafvande söka handräckning för handelns återgång.
Vid sin inlaga härom foge köparen:
a) den af veterinärläkaren om felets beskaffenhet och djurets ålder afgifna
edliga attest:
b) ett af två trovärdige män utfärdadt bevis om dagen då köpet
skedde: och
c) likaledes ett af tvenne trovärdige män meddeladt intyg om dagen
då säljaren tillsades om handelns återgång eller, i de här ofvan förutsatta
fall, kronobetjents bevis om fullgjord återgångs-anmälan.
Sedan säljaren lemnats tillfälle till förklarings afgifvande, meddele
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande sitt beslut.
§ 5.
Skulle djur som, enligt nästföregående §, blifvit af veterinärläkare
besigtigadt do eller, till förekommande af smittas spridande, dödas,
skall djuret obduceras och protokoll deröfver jemte utlåtande om
dödsorsaken i laga ordning upprättas och afgifvas.
§ 6.
Kostnaden för djurets besigtning äfvensom de utgifter för sjukvård
och foder, som blifvit gjorde efter den dag, då köparen anmälde
sitt yrkande om handelns återgång, skola, jemte obduktionskostnaden,
der sådan ifrågakommer, gäldas af den tappande parten.
§ 7.
Efter anhängiggörande hos Kongl. Maj:ts Befallningshafvande af sådan
återgångs-ansökning, som i 4 § sägs, äge, uppå endera partens begäran,
Kongl. Maj ds Befallningshafvande förordna, att djuret genom kronobetjeningens
försorg varder å offentlig auktion försåldt och köpeskillingen
intill sakens slut i taka händer nedsatt.
§ 8.
Allt hvad här är sagdt om köp gälle jemväl om byte; skolande
alltså, då byte på grund af denna lag återgår, det mot djuret gifna
bytesbelopp återställas eller om tillbytt vara icke vidare finnes eller
icke finnes i samma skick som den emottogs, djurets värde i penningar
ersättas med det belopp, hvartill detsamma, utan afseende å det anmälda
felet, uppskattas af tre sakkunnige män, som, på endera partens
begäran, utses af Kong!. Maj:ts Befallningshafvande.