Underdånigt betänkande ock förslag (Statens offentliga utredningar 1880:2)

Underdånigt betänkande ock förslag

angående

Lönereglering m. m.

för

Nationalmuseum,

afgifvet den 19 December 1878

i nåder förordnade Komiterade.

STOCKHOLM

TRYCKT I CENTRAL-TRYCKERIET

1878.

✓

Stormäktigste, Allernådigste Konung!

I enlighet med Eders Kongl. Maj:ts nådiga befallning, Löneregleringskomitén
meddelad genom embetsskrifvelse af den 1 sistl. November från
Statsrådet och Chefen för Finansdepartementet, har Komitén senast haft
under behandling frågan om reglering af löneförhållandena vid National -

Historik.

museum, hvarom Komitén nu får i underdånighet afgifva betänkande
och förslag.

Till en början tillåter sig Komitén erinra, hurusom, då för statens
Historiska museum, som jemväl finnes inrymdt i nationalmuseibyggnaden,
ny stat redan blifvit faststäld och trädt i tillämpning från och med år
1877, Komiténs ifrågavarande uppdrag följaktligen icke afser denna afdelning
af Nationälmusei samlingar.

De bildande konsterna blefvo sent odlade i Sverige, och konstsamlingar
voro der länge sällsynta. De betydligaste, som först under 1600-talet bildades, egdes af Drottning Kristina. Men dessa tog hon med sig
ur landet, när hon nedlade kronan och lemnade riket; och de främmande
konstnärer, hvilka hon hit inkallat och gifvit sysselsättning, drogo åter
bort utan att hafva öfvat något märkbarare inflytande på den inhemska
konstutvecklingen. Först under Carl XI:s regering kan en skola sägas
hafva blifvit grundlagd af den år 1660 inkallade målaren David Klöcker,
sedermera naturaliserad svensk undersåte och adlad med namnet Ehrenstrahl,
hvilken fick till uppgift bland annat att med målningar pryda
Drottningholms slott, som Enkedrottningen Hedvig Eleonora låtit uppföra.
Under den följande tiden blef ett ännu större monumentalt byggnadsverk,
nämligen den nya slottsbyggnaden i hufvudstaden, en medelpunkt för den
bildande konstens alster. För det egentliga inrednings- och dekorationsarbetets
verkställande inkallades främmande konstnärer och konsthandtverkare;
och för att utbilda inhemska ämnessvenner för konsten inrättades
en ritareskola, hvilken år 1785 upphöjdes till Kongl. Ritareakademi och
nu mera är vår Akademi för de fria konsterna. Vid denna tid hade
riksrådet grefve Carl Gustaf Tessin börjat grundlägga vackra konstsamlingar,
dem han sedermera försålde, en del åt Konung Adolf Fredrik och
en annan del åt Drottning Lovisa Ulrika, hvilken tillökte sina samlingar
med nya förvärf från utlandet och anordnade dem på Drottningholm.

Redan såsom kronprins hade äfven Gustaf III börjat samla konstalster
och inköpte för allmänna medel det förnämsta i denna väg, som
hans fader vid sitt frånfälle efterlemna!. Genom en köpeafhandling, daterad
den 8 Mars 1777, inlöste han vidare af sin moder den henne förlänade
besittningsrätten till Drottningholms slott jemte alla hennes der
förvarade konstsamlingar. Vid denna tid synes konungen hafva fattat ett
beslut att i hufvudstaden bilda ett offentligt museum för skön konst.
För detta syftemål anstälde han ock år 1783 en sakkunnig agent i Rom,
hvilken hade till åliggande »att i god tid tillkännagifva de tillfällen, som

genom auktioner eller annars kunde yppa sig att upphandla antiqviteter,
målningar, gravyrer och andra konsternas alster och att då alltid beledsaga
sin berättelse med en noga beskrifning af beskaffenhet och priser».
Under den resa, som konungen det följande året företog till Italien, fullföljde
han den utstakade planen. Den främsta frukten häraf blef inköpet
af ganska många och till en del betydande antika skulpturverk och andra
fornlemningar.

Afsigten att inrätta ett offentligt museum af de på Kongl. slottet i
Stockholm tillhopaförda samlingarne kom likväl icke till verkställighet
under Gustaf III:s lefnad. Efter hans död upptogos dessa äfvensom en
del af samlingarne på några af de Kongl. lustslotten i bouppteckningen
såsom konungens enskilda egendom. Detta och äfven andra förhållanden
föranledde en af boutredningsmännen, presidenten grefve E. Ruuth, att
under den 10 November 1792 skriftligen afgifva ett yrkande af hufvudsakligt
innehåll, att, då den framlidne konungen kunnat befalla och låta
anordna medel af statens tillgångar, som för Dess höga behof pröfvats
nödige, den qvarlåtenskap, som blifvit sålunda förvärfvad, måtte Kongl.
Maj:t och Kronan gemensamt tillfalla. Med anledning häraf afgaf landshöfdingen
Sam. af Ugglas, som vid boutredningen var den omyndige
konungens gode man och fullmäktig, den förklaring, att, »som en konung
med Gustafs och Gustaf Adolfs tänkesätt icke hade något intresse, stridande
mot rikets», vore han bemyndigad medgifva befogenheten af förenämnda
yrkande och inskränkte sitt påstående om konungens enskilda
arfsrätt endast till det, som vore fullkomligen ostridigt, nämligen till allt,
som den framlidne konungen vid sitt anträde till regeringen egde, af sin
Fru moder ärft och i presenter erhållit; hvilket ock, i fråga om konstsakerna,
skriftligen angafs. Häruti instämde äfven de öfrige utredningsmännen.
Genom detta aftal, som bekräftades genom ett Kongl. bref den
4 December 1792, öfvergingo konstsamlingarne efter Gustaf III till staten.
Hvad som dervid undantogs var föga och sannolikt vida understigande
hvad som kunnat samlingarne frånskiljas, om någon närmare utredning
blifvit verkstäld.

Redan förut förekommer i ett konselj protokoll af den 28 Juni 1792
följande förordnande:

»Sedan Hans Kongl. Höghet Hertigen-Regenten beslutit att af alla
konungen tillhörande samlingar i de fria konsterna upprätta ett museum
till ett offentligt äreminne af det skydd de särdeles hos Högstsalig Konung
Gustaf III njutit, hade Hans Kongl. Höghet uppdragit inseendet deröfver

Inrättandet
af Kongl.
Museum.

till Ceremonimästaren, Förste Expeditionssekreteraren och Riddaren Fredenheim,
hos hvilken Hans Kong! Höghet funnit förenade alla dertill nödiga
egenskaper, och behagade honom till lön härvid anslå uppå kronans ordinarie
stat årligen fyrahundrade Riksdaler Specie.»

Sålunda inrättades det Kongl. Museum, hvilket sedermera högtidligen
instiftades den 16 Oktober 1794. Till lokal derför hade upplåtits åtskilliga
rum i nordöstra flygeln af Kongl. slottet, hvarest konstsamlingarne
ordnades, så långt utrymmet medgaf, och inflyttades dit jemväl en del
föremål, som staten egde från äldre tid, medan andra i utbyte öfversändes
till de Kongl. lustslotten, särskild! porträtter till Gripsholm, der en sådan
samling börjat grundläggas redan under 1500-talet.

I fråga om styrelsen och förvaltningen af det Kongl. Museet förekommer,
att Fredenheim, hvilken såsom dess föreståndare och styresman
benämndes intendent, fick till sitt biträde särskilda tjensteman vid de
olika samlingarne, nämligen: en Garde des tableaux vid Kongl. Museum,
gallerier och kabinetter i Stockholm och på kungsgårdarne, med en aflöning
af etthundrafemtio riksdaler ur konungens egen handkassa, samt
med åliggande att rengöra, restaurera och hafva närmaste vården om så
väl de väggfasta som lösa målningarne; en Garde des marbres, hvilken
skulle åtnjuta ett arfvode af femtio riksdaler af slottsbyggnadsfonden, när
samma fonds tillgångar medgåfve ett sådant arfvodes utbetalning, och
hafva till skyldighet att i godt stånd underhålla och närmast vårda skulptursamlingen;
samt en Garde des médailles eller vårdare af mynt- och
medaljsamlingen, hvilken då var förenad med Kongl. Museum, men sedermera
öfverflyttats till Kongl. Vitterhets-, Historie- och Antiqvitetsakademien.
Till extra biträden åt dessa tjensteman antogos så kallade konduktörer.
Vidare anstäldes en sekreterare med en aflöning af etthundra
riksdaler, som anvisades å slottsbyggnadsfonden; hvarjemte intendenten,
för att uppmuntra lofvande ämnessvenner, fick antaga extra sekreterare,
dock utan lön och utan rättighet att besvära med någon anhållan derom.

För den dagliga tillsynen inom Museum och vid samlingarnes förevisning
tillsattes en kammarförvaltare; uppassningen och vaktgöringen
skulle bestridas af liofbetjeningen.

Då Fredenheim år 1795 utnämndes till öfverintendent och prseses
i Kongl. Målare- och Bildhuggareakademien, bibehöll han fortfarande befattningen
såsom intendent vid Kongl. Museum, och genom Kongl. brefvet
den 12 Februari 1801 förordnades, att densamma för framtiden skulle
vara förenad med Öfverintendentsembetet. Efter Fredenheims död år 1803

råkade emellertid. hela museiinrättningen i ett visst förfall af brist på lämpliga
och tillräckliga arbetskrafter. Ty sedan de begge vårdarne af målnings-
och skulptursamlingarne afgått, blefvo dessa platser icke återbesatta
till följd af bristande, aflöningamedel; och öfverintendenterna hade under
den följande tiden, i anseende till sina öfriga och egentliga göromål i
embetet, icke tillfälle att, såsom före dem Fredenheim, taga del i arbetena
vid Museet. För dessa arbeten voro således att påräkna endast Kong!
Musei sekreterare och kammarförvaltaren, hvilkens benämning blifvit förändrad
till kamrerare. Till denna sistnämnda befattning& hade redan
1793 blifvit antagen hoflakejen David Göbel, hvilken qvarstod i tjensten
till 1816. Saknaden af erforderliga insigter synes emellertid hafva förhindrat
honom att öfver de samlingar, som voro stälda under hans närmaste
vård, hålla nöjaktiga förteckningar.

Sadane upprättades väl framgent, hufvudsakligen vid de inventeringar,
som anbefaldes, då innehafvare af kamreraretjensten ombyttes; men
de upprättades da mera tillfälligt, utan hänsyn till konstsamlingarnes
vetenskapliga bearbetning eller anordnande och utan att föregående förteckningar
följdes eller examinerades. Då härtill kom, att nummerordningen
å konstföremålen städse förändrades, så försvårades härigenom all
kontroll öfver denna statsegendom, och förvexlingar egde icke sällan rum.
från ar 1803 till år 1844, då sekreteraregöromålen öfvertogos af sekreteraren
hos Ofverintendentsembetet, äro ock, med undantag för den år
1798 i Rom inköpta s. k. Martelliska samlingen af omkring 500 målningar,
hvarom, uppstod tvist med säljaren och skriftvexlades till år 1829,
Kongl. Musei arkivhandlingar både fa och ofullständiga, så att upplysningar
saknas, hvarifrån en del af Kongl. Musei tillväxt under tiden härflutit.

En väsentlig förändring i anförda förhållanden åvägabragtes år 1861,
då öfverintendenten G. Söderberg personligen lade hand vid inventariegöromalen
i Kongl. Museum och utarbetade nya förteckningar öfver de
olika samlingarne. i den form och med de hänvisningar till föregående,
som då voro möjliga, innan ännu några grundligare detaljundersökningar
kunnat verkställas. Det bör i öfrigt anmärkas, att vid Kongl. Museum
icke blifvit förd någon specifik förteckning öfver de derstädes utförda
renoveringsarbeten a konstföremål, förr än bemälde öfverintendent genom
forskningar i de till Kongl.. Kammarrätten ingifna museiräkenskaperna
sökt utröna och anteckna, hvilka konstverk undergått restauration under
den föregående tiden.

Beträffande styrelsen och förvaltningen af Kongl. Museum vidtogs

National museum.

o-enom Kongl. brefvet den 11 December 1830 den förändring, att museiinrättningen,
som sedan 1803 stått under öfverintendentens speciela inseende,
stäldes under öfverintendentsembetet, i hvars stat löneanslagen för
Musei kamrerare och betjening upptogos. Från denna tid hafva hufvudsakligen
varit gällande enahanda bestämmelser som de, hvilka finnas intagna
i den för nämnda embete sist utfärdade nadiga instruktion af den
18 Juni 1864, nämligen:

att öfverintendenten i frågor rörande Museum egde att, utan samråd
med embetets tjensteman, fatta beslut och meddela befallningar om
nödiga verkställighetsåtgärder;

att öfver museiärendena skulle föras särskild! protokoll; samt

att Kongl. Musei kamrerare (nu mera äfven benämnd museiintendent)
hade till åliggande att hålla ständig vård och tillsyn öfver Museets samling
samt förvara och hålla i fullständigt skick de öfver dessa samlingar
upprättade kataloger; och borde han i afseende på samlingarnes skötsel
och förevisning ställa sig till efterrättelse de särskilda föreskrifter, som
honom af öfverintendenten meddelades.

Det otillfredsställande tillstånd, hvari Kongl. Museum länge befunnit
si o- till följd af otillräckligt utrymme och derpå beroende hinder för denna
konstanstalt att kunna motsvara sitt ändamål eller beredas.en önskvärd
utveckling, hade redan vid riksdagen 1840 framkallat åtskilliga förslag
af enskilde motionärer för afhjelpande af berörda olägenhet. I underdånig
skrifvelse den 23 December samma år anhöllo ock Rikets Ständer,
det °Kongl. Maj:t täcktes framlägga förslag till erhållande af tjenligare
lokal för de uti Kongl. Museum förvarade samlingars och konstalsters
ändamålsenliga uppställning och ordnande, på det att ett Nationalmuseum
derefter småningom måtte kunna bildas. Sedan Öfverintendentsembetet,
som med anledning häraf erhållit nådig befallning att inkomma med utlåtande,
framlagt program och förslag till en ny byggnad samt Kongl.
Maj:t till Riksdagen år 1844 aflåtit nådig proposition i ämnet, beviljade
Rikets Ständer för uppförande af en nationalmuseibyggnad en summa åt
500,000 rdr banko, hvarutöfver vidare erforderliga anslag vid följande
riksdagar anvisades. Den sammanlagda kostnaden för byggnadens fullbordande
och inredning har, enligt af Komitén inhemtad uppgift, uppgått
till ett sammanlagdt belopp af omkring 2,130,000 kronor, oberäknad!
kostnaden för omgifningarnes planerande och ordnande. I allt huivudsaklio-t
var den nya byggnaden fullbordad under våren 1866.

Emellertid hade Kongl. Maj:t under den 15 April 1864 lemnat i

uppdrag åt sakkunnig person att, efter noggrant genomgående af de staten
tillhöriga konstverk, som funnos förvarade dels i hufvudstaden, dels å
några af de Kongl. lustslotten, utarbeta förslag till urval af sådana i dessa
samlingar befintliga föremål, hvilkas konstvärde gjorde dem förtjenta att
i Nationalmuseum inrymmas. Sedan dessa förslag blifvit af särskilda
komiterade granskade och af Kongl. Maj:t faststälda, kunde, i öfverensstämmelse
dermed, konstsamlingarnes öfverflyttning till de nya lokalerna
börja redan under vintern 1865—1866.

Under den 26 Oktober sistnämnda år förordnade Kongl. Maj:t:
att nationalmuseibyggnaden, med den för dess allmänna tillsyn och
vård anstälda personal, skulle stå under Öfverintendentsem betets inseende
och förvaltning, på sätt och i den ordning som rörande kronans hus och
byggnader i hufvudstaden vore föreskrifvet; samt

att Nationalmusei konstafdelning tills vidare skulle vara stäld under
samma embetes styrelse och inseende såsom förut Kongl. Museum;

hvarjemte och som de till sistnämnda Museum hörande konstföremål,
hvilka icke ansetts vara af beskaffenhet att böra med Nationalmusei samlingar
införlifvas, lämpligen kunde öfverflyttas till Drottningholms och
Gripsholms slott, i utbyte mot dem, som derifrån till Nationalmuseum
flyttats, likasom ock från Nationalmusei konstsamlingar, i den mån de
tillväxte, öfverflyttning af konstalster kunde blifva behöflig, till följd
hvaraf ock ett närmare samband mellan Nationalmusei konstafdelning
samt konstsamlingarne på Drottningholm och Gripsholm vore både af
behofvet påkalladt och ändamålsenligt, Kongl. Maj:t af sådan anledning,
och på det att likartade och hvarandra kompletterande inventarieförteckningar
öfver alla dessa samlingar måtte kunna upprättas, vidare i nåder
stadgade, att statens å Drottningholms och Gripsholms slott förvarade konstsamlingar
jemväl skulle vara stälda under öfverinseende af styrelsen för
Nationalmusei konstafdelning;

i sammanhang med bvillca allmänna bestämmelser Kongl. Maj:t
meddelade, att tills vidare vara gällande, särskilda föreskrifter angående
förevisandet af Nationalmusei samlingar och ordningen inom museibyggnaden.

Redan förut, eller under den 7 Augusti 1866, hade Kongl. Maj:t
förordnat, att den i nationalmuseibyggnaden jemväl inrymda lifrustkammaren
med dertill hörande samlingar, hvilken i öfrigt icke har någon
gemenskap med konstafdelningen, likaledes skulle vara stäld under Öfverintendentsembetets
inseende.

Betänkande ang. Nationalmuseum.

Då för vården af de i Nationalmuseum sålunda införlifvade betydliga
samlingar, hvilka tillhörde dels konstafdelningen och dels lifrustkammaren,
vid den år 1867 församlade Riksdagen äskades och äfven anvisades
erforderliga anslag, anhöll Riksdagen, att, då i afseende å den vid
Museum nödiga tjenstepersonal uppgörandet af definitiv stat icke syntes
höra uppskjutas i afvaktan på samlingarnes fullständiga ordnande, Kongl.
Maj:t måtte för då näst instundande Riksdag framlägga ett sådant förslag
till de för vårdande af Nationalmuseum nödiga utgifter, att denna inrättning
icke komme att ådraga staten större kostnader, än som funnés för
ändamålet oundgängligen nödiga, äfvensom förslag till anordnande för
Museets samlingar af en förvaltning, hvilken genom sin sammansättning
lemnade tillförlitliga garantier för behörigt vårdande af den statens dyrbara
egendom, som innefattas i dess konstsamlingar. Med föranledande
häraf aflat Kongl. Maj:t till Riksdagen nådig proposition af den 4 Januari
1868 angående stat för Nationalmuseum och der förvarade konstsamlingar
jemte förslag till stadga angående styrelsen och förvaltningen af dessa
samlingar, allt enligt de grunder, som jemlikt den nådiga propositionen
bilagdt utdrag af protokoll öfver ecklesiastikärenden den 20 December
1867 blifvit af Chefen för Ecklesiastikdepartementet anförda.

I den nådiga propositionen framhålles, att, efter det statens konstsamlingar
då mera erhållit eu för deras ändamålsenliga anordning afsedd
lokal och det sålunda varit möjligt att göra dem mera tillgängliga samt
derigenom för den allmänna bildningen likasom särskildt för vetenskapsmannen,
konstnären och handtverkare!! i vidsträcktare mån fruktbärande,
största vigt läge derpå, att för konstsa mlingarne tillsattes en särskild styrelse
och förvaltning, som, med tillräckliga arbetskrafter och specialkunskaper,
kunde åt samlingarnes vårdande, ordnande och vetenskapliga bearbetande
egna sin verksamhet. Denna förvaltning borde lämpligast utgöras
af en chef eller direktör, hvilken kunde odeladt egna sina krafter åt
detta vidsträckta verksamhetsfält och skulle, jemte det han ledde arbetet
i dess särskilda grenar, jemväl sjelf deltaga deruti samt bära ansvaret för
samlingarnes ändamålsenliga vård; vidare af en intendent för besörjandet
af alla verkställighetsåtgärder, tillsynen öfver konstverkens yttre vård och
öfver förevisningslokalerna, äfvensom i allmänhet uppsigten öfver samlingarnes
ekonomi; samt af en sekreterare för kansligöromålen; hvarjemte
borde anställas en kamrerare för räkenskapens förande. Direktören skulle
biträdas af två amanuenser, hufvudsakligen vid de konstvetenskapliga
arbetena inom olika afdelningar af Museum. Museistyrelsen, bestående af

direktören med beslutanderätt samt intendenten och sekreteraren med
reservationsrätt, skulle gemensamt ega, bland annat, dels handlägga och
afgöra frågor så väl angående kontrollen öfver konstsamlingarnes tillhörigheter,
inköp af materiel samt förvaltningen och redovisningen af de
för konstsamlingarne anslagna medel som rörande till dem förärade gåfvor,
dels antaga kamrerare och betjening, dels besluta vissa reglementariska
föreskrifter jemte tjensteordning inom Museum.

Enligt ifrågavarande förslag skulle direktören personligen åligga,
bland annat:

att uppmärksamt följa den estetiska och konsthistoriska vetenskapens
utveckling för att derigenom kunna främja samlingarnes ändamål;

att uppgöra planer till ledning för tjenstemännen vid deras arbeten;
att öfver de särskilda samlingarne upprätta fullständiga inventarier
jemte register samt till allmänhetens tjenst från trycket utgifva lämpliga
kortfattade förteckningar eller kataloger; och skulle han jemväl låta sig
angeläget vara att utarbeta utförliga kritiskt-historiska beskrifningar öfver
de särskilda samlingarne;

att bestämma om samlingarnes ordnande och konstverkens uppställning; att

söka kännedom om de inom landet befintliga konstverk af värde
och egna uppmärksamhet derå, att sådana icke blefve utförda utan att
förut till konstsamlingarne hafva hembjudits; samt

att efter samråd med intendenten afgifva förslag till inköp af konstverk
och till erforderliga restaurationsarbeten.

Beslutanderätten i sistberörda frågor skulle deremot tillhöra en af
fem personer bestående nämnd, som tillika hade att yttra sig öfver framstälda
förslag till förändringar i afseende på lokalernas användande för
de olika samlingarne och i fråga om utgallring af konstföremål.

De i öfverensstämmelse med denna organisation föreslagna lönebelop -

pen för tjenstemännen skulle utgöra:

för chefen eller direktören ......... rdr 5,500.

» intendenten ............................. » 2,500.

» sekreteraren .............................. » 1,000.

» två amanuenser å 1,500 ...... » 8,000.

» kamreraren .............................. » 800.

Den i nåder framlagda staten upptog:

I. för Nationalmuseibyggnaden,

nämligen för dess uppvärmning, underhåll af golf och fönster samt
till renhållning äfvensom till aflönande af den vid sjelfva byggnaden anställa
betjening, ett sammanlagdt belopp af ........................... rdr 10,150.

II. för Nationalmusei konstafdelning,

nämligen aflöningarne till tjenstemännen samt till den för samlingarnes
bevakning vid deras offentliga förevisning erforderliga betjening, jemte
anslag till samlingarnes ökande, vård och underhåll, tillhopa rdr 21,400,
i hvilken sistnämnda summa jemväl voro inberäknade de å riksstatens
sjunde hufvudtitel uppförda anslag af tillhopa 4,400 rdr till förra Kongl.
Museum, om hvilkas uteslutande från nämnda hufvudtitel Kongl. Majt.
gjort nådig framställning i den till Riksdagen aflåtna propositionen om
statsverkets tillstånd och behof för år 1869, från och med hvilket år samtliga
anslagen för konstsamlingarne och deras vårdande skulle uppföras
under riksstatens åttonde hufvudtitel.

Efter pröfning af ifrågavarande organisationsförslag anförde Riksdagen
i underdånig skrifvelse den 13 Maj 1868 angående regleringen af utgifterna
under riksstatens åttonde hufvudtitel: att Riksdagen, lika med Kongl.
Majt., funnit angeläget, att för Musei konstsamlingar anordnades en från
Öfverintendentsembetet skild förvaltning, dock att betryggande garantier
för vården af dessa samlingar synts Riksdagen kunna vinnas genom den
föreslagna museinämnden, hvilken skulle ega beslutanderätt i de för Nationalmuseum
vigtigaste frågor; att den närmare tillsynen öfver konstsamlingarne
och lokalerna, samlingarnes tillgängliggörande äfvensom de ekonomiska
detaljerna torde kunna på ett så enkelt och föga kostsamt sätt
anordnas, att äfven med ett mindre anslag än det föreslagna skulle kunna
tillgodoses jemväl det vetenskapliga arbete, som för ifrågavarande anstalts
syftemål funnes påkalladt; att, i betraktande häraf och då Riksdagen ansett
det möta svårighet att definitivt bestämma de särskilda arfvodesbeloppen
för de personer, som kunde behöfva vid Musei samlingar användas,
Riksdagen, med godkännande af den föreslagna utgiftsstaten för nationalmuseibyggnaden,
i sådant hänseende under åttonde hufvudtiteln och rubrik
»Nationalmuseum» anvisat ett belopp af 10,150 riksdaler, samt i öfrigt,
beträffande Nationalmusei konst af delning, funnit godt att under nyssnämnda
rubrik ställa till Kongl. Maj:ts disposition ett anslag af 15,400 riksdaler

för så väl vården om Nationalmusei konstsamlingar som deras förökande
genom inköp af äldre mästares arbeten och andra konstföremål för ett belopp
af minst 3,000 riksdaler; anhållande Riksdagen i underdånighet, att
alla tjenstebefattningar mått eframgent endast blifva på förordnande tillsatta.

Den minskning med 6,000 kronor i den föreslagna utgiftsstaten för
Nationalmusei konstafdelning, som Riksdagen vidtagit, var, såsom af förhandlingarne
i ärendet inom Riksdagens Kammare framgår, hufvudsakligen
föranledd deraf, att någon direktör i egenskap af chef icke ansågs behöfva
vid konstsamlingarne anställas.

Då härefter Kong! Maj:t under den 31 December 1868 utfärdade Kargt, stadnådig
stadga angående vården och förvaltningen af de i Nationalmuseum ,jan1gf8 år
förvarade konstsamlingar, föreskrefs deri, att vid konstafdelningen skulle
vara anstäld en intendent och två amanuenser, jemte nödiga biträden för
sekreterare- och kamreraregöromålen, samt för vissa ärendens afgörande
och behandling en nämnd, bestående af fem ledamöter. Intendenten,
hvilken vore i första rummet ansvarig, att konstafdelningen väl vårdades
och motsvarade sin bestämmelse, skulle, jemte ofvanberörda, i det för
Riksdagen framlagda organisationsförslaget för den intendentsbefattning,
hvarom då gjorts framställning, upptagna bestyr, ombesörja konstsamlingarnes
ändamålsenliga ordnande och hela den ekonomiska förvaltningen
jemte en del af de funktioner, som varit föreslagna för Museistyrelsen
eller särskildt för direktören, öfver de olika samlingarne skulle föras
löpande förteckningar (acquisitionskataloger); hvaremot den nådiga stadgan
icke upptager de i organisationsförslaget ingående vigtiga bestämmelserna
i fråga om upprättande af fullständiga inventarier öfver alla samlingarne.

I den samtidigt härmed nådigst faststälda staten för Nationalmusei
konstafdelning för år 1869 bestämdes för intendenten en lön af 2,500
kronor, för hvardera amanuensen ett arfvode af 1,500 kronor samt för
biträden till sekreterare- och kamreraregöromålens bestridande ett belopp
af 800 kronor.

I skrifvelse den 27 November 1873, hvilken blifvit till Komitén Intendentens
öfverlemnad, har intendenten vid Nationalmuseum, i likhet med öfriga år

embetsverk och myndigheter, gjort underdånig framställning om löneförbättring
för tjenstemännen vid konstafdelningen samt den vid nationalmuseibyggnaden
och konstsamlingarne anställa betjening; i hvilket afseende
blifvit föreslaget: att, ehuru intendenten, då hans göromål måste
anses lika omfattande och ansvarsfulla som chefernas för vissa andra

verk, såsom statens Historiska museum, Riksarkivet och Biblioteket,,
borde erhålla motsvarande löneförmåner, aflöningen för denne tjensteman
dock under förhandenvarande förhållanden måtte förhöjas endast med
800 kronor; att aflöningen för hvardera af de båda amanuenserna måtte
bestämmas till samma belopp, som kunde komma att uppföras för motsvarande
tjensteman vid likstälda verk; att anslagsbeloppet för kansli- och
kameralgöromålens bestridande måtte höjas från 800 till 1,400 kronor;.
att aflöningarne för den vid museibyggnaden anstälda betjeningen måtte
tillökas sålunda, nämligen: för öfvereldaren från 500 till 750 kronor,,
för hvardera af de två eldarne från 450 till 500 kronor, för portvakten
från 600 till 750 kronor och för gårdsdrängen från 450 till 700 kronor;
samt att anslagssumman 4,000 kronor till aflöningar åt nio vaktmästare
för konstsamlingarnes bevakning vid förevisningarne måtte höjas till 5,000
kronor.

Den löneförbättring, som sålunda begärdes för betjeningen, har Riksdagen,
på Eders Kongl. Maj:ts nådiga framställning, redan beviljat att
med sammanlagdt 1,750 kronor utgå från och med år 1875, och från
samma tid hafva intendenten och de båda amanuenserna åtnjutit årliga
dyrtidstillägg å sina aflöningar, den förstnämnde med 500 kronor och
hvardera af de sistnämnde med 300 kronor; allt på sätt nu gällande
stat, bilagan litt. A, utvisar.

Samlingar ms För att bilda sig ett omdöme om behofvet af den tjenstepersonal
omfattning eller de arbetskrafter, som vid Nationalmusei konstafdelning kunna vara
Erforderliga nödiga, dels för konstsamlingarnes skötsel, ordnande och vetenskapliga bearieten.
arbetning samt ändamålsenliga tillgängliggörande, dels ock för den ekonomiska
förvaltningen vid museiinrättningen, har Komitén tagit närmare
kännedom angående omfattningen af de samlingar, som tillhöra denna
bildningsanstalt, och om de arbeten, hvilka vid dem kunna anses erforderliga;
börande Komitén likväl härvid tillkännagifva, att hvad nu anföres
beträffande konstafdelningen och der förekommande arbeten icke afser den
under intendentens vid konstafdelningen vård och förvaltning tills vidare
stälda lifrustkammaren, om hvilken Komitén anhåller att längre fram få
särskildt yttra sig.

Enligt § 1 af nu gällande museistadga utgöras de till arten hithörande
konstsamlingarne af:

A. Samlingar, hörande under bildhuggarekonst:

a) skulptur verk i marmor och brons;

b) modeller och eskisser;

c) gipsafgjutningar.

Till denna afdelning hörer jemväl samlingen af Egyptiska och Assyri■ska
fornlemningar.

B. Samling ar, hörande under målarekonst:

a) målningar i olja, vattenfärg och kritor;

b) handteckningar;

c) gravyrer.

€. Samlingar af konstföremål, som ansluta sig till båda de förenämnda

konstformerna:

a) keramiska arbeten (vaser, porsliner, glas in. m.);

b) toreutiska arbeten (i trä, sten, elfenben o. s. v.);

c) mosaiker, emaljer, lackeringar in. in.

Redan då statens konstsamlingar efter verkstäldt urval, i öfverensstämmelse
med de af Kongl. Maj:t meddelade bestämmelser, öfverflyttades
till Nationalmuseum, hade de en så stor omfattning, att de i det närmaste
togo allt tillgängligt utrymme i anspråk; men de hafva sedan dess betydligt
tillväxt, i synnerhet genom gåfvor. Härvid förekommer, att af den
utaf Konung Carl XV testamenterade målningssamling, 478 nummer, endast
125 bland de värdefullaste kunnat i Nationalmusei galleri inrymmas,
medan återstoden förvaras pa flera af de Kongl. slotten. Och då vidare
Nationalmuseum, jemlikt ofvanberörda § 1 mom. C i museistadgan, för
närvarande är den offentliga anstalt, som har att tillvarataga konstindustriföremål
eller sådana slöjdalster, som af konsten lånat värde, hafva jemväl,
enligt Eders Kongl. Maj:ts nådiga beslut den 12 April 1873, de likaledes
af Konung Carl XV testamenterade samlingar af ifrågavarande beskaffenhet
blifvit stälda under inseende och vård af intendenten vid Nationalmuseum.
Dessa samlingar äro emellertid så omfattande, att endast
eu del mindre och dyrbarare föremål kunnat i konstafdelningen nu intagas,
medan en del, nämligen arbeten af guld och silfver, tills vidare
öfverlemnats till statens Historiska museum. Återstoden upptager mer
än tjugu rum på Ulriksdals slott. En ansenlig tillväxt af enahanda beskaffenhet
har ock nyligen tillfallit Museum genom testamente af framlidne
ledamoten af dess nämnd, grefve A. G. Bielke, af hvars skänkta

samlingar endast den keramiska af delningen omfattar 2,341 nummer. Eu
stor del af denna gåfva har ännu icke kunnat utställas, utan är magasinerad
i några af Musei förrådsrum.

För närvarande har intendenten vid National musei konstafdelning under
sin omedelbara vård och tillsyn eller under sitt öfverinseende följande
samlingar med nedannämnda antal föremål:

A. Skulptur afäelrimgen:

1. Ai-beten i marmor och brons jemte modeller och

eskisser.............................................................................. ^69.

2. Gipsafgjutningar ......................................................... 4:12. 1,081.

3. Egyptiska fornlemningar ............................................. 824.

B. Målningsafdelningm:

4 Taflegalleriet i Nationalmuseum .............................. 1,486.

5. Utgallrade målningar i Nationalmusei förråd, omkring
........................................................... 250.

6. Målningssamlingen på Gripsholms slott, mestadels

porträtt ........................................................................... 1,671.

7. D:o på Drottningholms slott....................................... 668.

8. Målningar, af Konung Carl XV testamenterade, ej
intagna i Nationalmuseum utan förvarade på de

Kongl. slotten ............................................................ 353. 4,428.

9. Nationalmusei gravyrsamling (inclusive duppletter)

omkring........................................................................... 80,000.

10. D:o handteckningssamling, omkring .....................- 18,000. 98,000.

C. Konstindustriföremål:

11. Antika vaser .................................................................. 324.

12. Konstindustrialster: Nationalmusei äldre samling,

omkring ........................................................................... 300.

13. D:o Konung Carl XV:s samlingar ................,.......... 2,929.

14. D:o Grefve Bielkes d:o .............................................- 2,694. 5,923.

tillsammans 110,580.

Dessa samlingar synas i afseende pa erforderlig bearbetning kunna
hänföras till tre hufvudgrupper, nemligen

första gruppen: de egentliga konstföremålen, utom gravyrer och hand -

teckningar, således skulpturverken och målningarne; hvarjemte till denna
grupp äfven torde böra räknas de Egyptiska fornlemningarne och de antika
vaserna med dertill hörande terracotta-föremål;

andra gruppen: gravyr- och handteckningssamlingarne; och
tredje gruppen: saxnlingarne af konstindustriföremål.

Hvad nu särskildt angår de till den första gruppen räknade samlingarne,
så finnas egentliga inventarier och beskrifvande tryckta kataloger
endast öfver de jemförelsevis mindre samlingarne af antika vaser och Egyptiska
fornlemningar. Öfver målningarne och skulpturverken äro upprättade
blott s. k. löpande förteckningar, i hvilka nya förvärf inskrifvas i den
ordning de inkomma, med hänvisningar till nämndprotokollen angående
förvärfssättet. Deremot saknas för dessa samlingar fullständiga inventarier
eller hufvud förteckning ar, hvilka synas oundgängligen nödvändiga, dels för
en noggrann kontroll öfver denna egendom, dels ock för den konsthistoriska
forskningen. Angående formen för dessa inventarier hade Kongl.
Maj:t uti det vid den nådiga propositionen till Riksdagen 1868 framlagda
förslag till museistadga uppstält följande bestämmelser, hvilka, på sätt ofvan
blifvit i underdånighet erinradt, icke influtit i museistadgan af den
31 December 1868, men hvilka, enligt Komiténs åsigt, borde i alla tillämpliga
delar till efterrättelse anbefallas, nämligen: »Med ledning af och i
öfverensstämmelse med de löpande förteckningarne skall öfver hvar och
en af samlingarne upprättas en liufvudförteckning (fullständigt inventarium),
upptagande, så vidt ske kan och med nödiga förändringar för de olika
samlingarne, företrädesvis följande bestämningar: a) konstnärens namn, hans
födelse- och dödsår, samt den skola han tillhört; b) konstföremålets nummer
och benämning; c) dess material och dimensioner i så väl svenskt
decimalmått som franskt metermått; d) en noggrann beskrifning af föremålets
ämne eller innehåll, med angifvande af alla vigtigare detaljer; e)
anteckningar om signaturer, inonogrammer m. m. och med afseende å tiden
för konstverkets tillkomst samt hänvisning till gravyrer och lärda
arbeten, som kunna bestyrka konstverkets äkthet eller identitet såsom original
eller kopia; f) beskrifning öfver konstverkets förhandenvarande skick,
undergångna restaurationer o. s. v.; g) upplysningar rörande föremålets
historia, hvarifrån, när och huru det blifvit för konstsamlingarne förvärfvadt;
och h) böra i hufvudförteckningen vidare anteckningar ske om alla
de förändringar föremålet kan blifva underkastadt».

Arbeten af denna beskaffenhet, hvilka jemväl böra utsträckas till statens
konstsamlingar på de Kongl. lustslotten, skola kräfva mycken tid och

Betänk, ang. Nationalmuseum. °

måste grundas på fortgående konstkritiska och historiska undersökningar.
Icke mindre vigtigt synes vara, att öfver alla de hithörande samlingarne
utarbetas och från trycket utgifvas s. k. beskrifvande kataloger, till vägledning
såväl för den museibesökande allmänheten och konstidkaren som
för den vetenskaplige forskaren. För utförande af dessa göromål skall
åtminstone en tjensteman vid konstafdelningen finna ständig sysselsättning
och ett vidsträckt fält för studier; ty då taflegalleriet omfattar alla de
stora historiska målareskolorna, och skulptursamlingen innehåller alster
både af antik och modern plastik, måste han, för att fylla sitt värf, icke
blott kunna någorlunda nöjaktigt följa den främmande konstlitteraturen
och dess framsteg, utan ock särskild! vinnlägga sig om bearbetningen af
svensk konsthistoria.

Den ofvanberörda andra gruppen, eller gravyr- och handteckningssamlingarne,
hvilka tillhopa redan räkna omkring 98,000 nummer, skall
likaledes taga i anspråk en tjenstemans odelade verksamhet och tid.

Gravyrsamlingen omfattar hufvudsakligen följande beståndsdelar:

1. F. d. Kongl. Musei samling efter afdrag af de volymer, som enligt
Kongl. Maj:ts nådiga beslut den 18 Juli 1866 aflemnats till Kongl.
biblioteket. Hit höra vid pass 31,500 blad. Den förutvarande förteckningen
häröfver är i hög grad summarisk, så att någon möjlighet att i
tvistiga fall identifiera föremålen svårligen förefinnes.

2. Kanslirådet D. Krutmejers samling, hvilken inlöstes år 1851 genom
af Rikets Ständer anslagna medel och då öfverlemnades till Kongl.
biblioteket, hvarifrån den, jemte ett sedermera inköpt tillägg och andra
förvärf aflemnats till Nationalmuseum; innéhållande vid pass 14,000 blad.
Fn af förre egaren gjord förteckning, ehuru uppstäld efter två olika system,
kan tills vidare och intill dess samlingen hinner granskas och inordnas
i det hela, nödtorftigt motsvara behofvet såsom ett inventarium.

3. Tillväxten i öfrigt efter samlingarnes öfverflyttande till Nationalmuseum,
räknadt från den 13 Juli 1866, utgörande efter approximativ
beräkning omkring 34,500 blad, deruti inbegripen en nyligen inkommen
samling, som ännu icke kunnat i detalj granskas. Hela denna tillväxt,
hvilken hufvudsakligen under de senare åren tillfallit Museum genom
testamenten och gåfvor, har varit så betydlig, att under samma år den
tjensteman, hvilken har att ordna och bearbeta gravyrsamlingen, nästan
uteslutande måst sysselsätta sig med arbetet på den löpande förteckningen
•eller förvärfsinventariet.

För katalogisering, ordnande och konserverande af gravyrsamlingen

har Eders Kongl. Maj:t under den 5 Februari 1875 behagat fastställa en
plan, som blifvit utarbetad af samlingens vårdare och granskad af Nationalmusei
nämnd. Enligt denna plan böra öfver samlingen föras tre slags
kataloger, nämligen: a) förvärf skatalog (inventarium), b) namnkatalog och
c) ämneskatalog. Den förstnämnda, eller förvärfskatalogen, löpande från
Nationalmuseets öppnande, har till uppgift att styrka statens eganderätt till
och identifiera hithörande föremål. Den föres på folioark i fast volym
och med tre serier, en för gravyrer, en för litografier och en för fotografier.
Med namnkatalogen åter afses att lemna en fullständig öfversigt
af samlingens tillgångar i olika riktningar, på samma gång den blir det
vigtigaste hjelpmedlet vid begagnandet af samlingen för alla studier.
Denna katalog (till formen s. k. sedelkatalog) föres på lösa blad, hvilka
främst upptaga namn på gravör och målare eller uppfinnare, hvarefter
bladen ordnas alfabetiskt efter gravörsnamnen och inom grupper af de
stora nationela skolorna. Och då de flesta gravyrer äro af en konstnär
utförda efter en annan konstnärs komposition, ganska ofta efter en målning,
så behöfver i regeln hvarje blad utskrifvas i två exemplar, att inordnas
i dubbla serier, den ena med gravörens, den andra med målarens
namn såsom uppslagsord. Ämneskatalogen slutligen, som likaledes föres
på lösa blad, har en väsentlig vigt såsom sakregister, då samlingen rådfrågas
för någon särskild praktisk eller historisk uppgift, såsom igenfinnande
af ett porträtt af viss person, ett arkitekturverk o. s. v.

Af namnkatalogen hafva hittills medhunnits omkring 22,000 blad;
hvarjemte början blifvit gjord med ämneskatalogen i hvad angår porträtten.
Alla dessa katalogiseringsgöromål kräfva mycken tid, hvartill
kommer arbetet med samlingens ordnande och bevarande, i det att dess
olika beståndsdelar måste sammanföras till ett helt enligt det antagna
systemet. Det mera mekaniska arbetet med gravyrernas kantonering och
definitiva inordnande i portföljlådor, hvilket måste försiggå under noggrann
kontroll, torde hittills endast vara verkstäldt med omkring 4,000 nummer,
enär, på sätt redan blifvit antydt, samlingens ovanliga tillväxt under de
senare åren i främsta rummet påkallat andra göromål.

Enahanda förfaringssätt som för gravyrsamlingen har Eders Kongl. Maj:t
föreskrifvit i afseende på ordnandet och bearbetningen af handteckningssamlingen,
af hvars 18,000 nummer omkring 5,000 inkommit, sedan
Nationalmuseum öppnades. Samlingens äldsta beståndsdel, 3,086 nummer,
hvilken införts i landet af riksrådet grefve C. G. Tessin, omfattar äldre
mästares arbeten från slutet af 1400-talet till midten af 1700-talet och

är i det hela af synnerligen dyrbar beskaffenhet. Hvad angår hittills
befintliga förteckningar öfver handteckningarne, så äro blott de öfver f. d.
Tessinska och f. d. Anckarsvärdska samlingarne, ehuru ganska knapphändiga,
i ett någorlunda tillfredsställande skick. Öfver den återstående och
betydligt större delen af den äldre samlingen, eller 9,141 blad, finnes
blott en summarisk förteckning. Namn- och ämneskataloger, den förra
egentligen användbar för de rent konstnärliga teckningarne, den senare
nödig vid begagnandet af den stora massan arkitektur-, ornaments- och
kostymritningar m. m., hafva ännu ej kunnat påbörjas. I synnerhet torde
den förstnämnda komma att fordra ett långvarigt och omsorgsfullt arbete,
då antagligen många ändringar i de gamla benämningarne här skola
finnas nödiga. Anmärkas bör vidare, att sjelfva konservationssättet, eller
den yttre anordningen, ännu är ojemnt och i vissa fall otillfredsställande,
i det att åtskilliga dyrbara teckningar äro uppsatta på alltför tunna och
föga skyddande kartonger eller pappersblad, andra åter okartonerade och
blott inlagda i sammansnörda gråpapperskonvolut. Något bättre är förhållandet
med de svenska teckningarne.

Af hvad redan blifvit anfördt lärer framgå, att både många och
omfattande arbeten måste vidtagas, på det att de sammanbragta gravyroch
handteckningssamlingarne skola kunna blifva lätt tillgängliga och
fylla sin mångsidiga uppgift. De skola nämligen lemna en öfversigt af
de hithörande konstarternas tekniska och historiska utveckling; de skola
gifva konsthistorikern, konstnären och konstvännen tillfälle att åtminstone
i efterbildning lära känna de bildande konsternas förnämsta verk under
olika tider och inom olika skolor, de särskilda mästarnes egendomligheter
i afseende på komposition och formgifning. En omständighet, åt hvilken
framdeles måste egnas större uppmärksamhet än hittills, är samlingarnes
systematiska tillökande. Då detta, ehuru under de närmast förflutna åren
högst betydligt, likväl hittills i allmänhet berott på öfverflyttande från
andra statens samlingar eller skett genom gåfvor, har det naturligen varit
af en mycket obestämd och tillfällig karakter. Men i den mån samlingarne
blifva noggrannare genomgångna, ordnade och beskrifna, skola luckorna
blifva märkbarare.

Den tredje stora hufvudgruppen af samlingar, nemligen konstindustriföremål,
hvilka blifvit med konstafdelningen förenade, har med ett ringa
undantag tillkommit, sedan Kong! Maj:t för Riksdagen år 1868 i nåder
framlade förslag angående vården och förvaltningen af Nationalmusei
konstsamlingar. Härunder ingå väfnader, broderier, spetsar, lackerade ar -

beten, emaljer, mosaiker, glasmålningar och glasföremål; keramiska arbeten
flera slag; arbeten af trä, horn, elfenben; smärre skulpturarbeten, kärl,
husgeråd samt arbeten i koppar, messing, tenn, jern, brons, guld och silfver;
ur och klockor, musikinstrument, gravörsarbeten, ornamentsteckningar m. m.

Då, på sätt ofvan blifvit i underdånighet erinradt, de hithörande rika
samlingarne icke kunnat annat än delvis i Nationalmuseum inrymmas och
utställas, samt med föranledande af dessa och andra omständigheter förslag
blifvit väckt om inrättande af ett särskildt museum för konstindustri
och slöjd, täcktes Eders Kongl. Maj:t under den 9 Mars nästlidet år förordna
särskilda komiterade för att, efter verkstäld utredning af alla på frågan
inverkande förhållanden, i ämnet afgifva utlåtande och förslag. Desse
komiterade hafva kommit till det resultat, att den enda åtgärd, genom
hvilken ett varaktigt gagn af nu ifrågavarande samlingar skulle kunna
vinnas och en vexelverkan med det praktiska och industriela lifvet åstadkommas,
vore upprättandet af ett sjelfständigt museum för konstindustri
och slöjd i en egen och tillräckligt rymlig lokal, med egen förvaltning
och egna tillgångar; i hvilka hänseenden komiterade, som tillika framlagt
förslag till stadgar för ett sådant museum, underdånigst hemstält, det
Eders Kongl. Maj:t måtte täckas föreslå Riksdagen dels att till uppförande
och inredning af en byggnad för det nya museet, hvilken skulle förläggas
vid södra ändan af Hötorget, bevilja en summa af 381,000 kronor jemte
ett belopp af 35,000 kronor för anskaffande af utställningsmateriel och
den lösa inredningen in. in., dels ock till bestridande af kostnaderna för
förvaltningen och andra utgifter för museets verksamhet anvisa ett årligt
anslag af 34,200 kronor. Vid denna museiinrättning skulle såsom tjensteman
anställas en intendent och två amanuenser.

Nationalmusei nämnd, som öfver detta förslag afgifvit utlåtande, har
uttalat den åsigt, att det ifrågastälda konstindustrimuseet, äfven såsom en
fristående institution med egen förvaltning, dock helst borde ställas i lokalt
samband med Nationalmusei konstafdelning och statens Historiska
museum, och detta till vinnande af flera fördelar för alla dessa anstalter,
men att, derest Eders Kongl. Maj:t skulle finna en för sådant ändamål
behöflig annexbyggnad vid Nationalmuseum icke böra ifrågakomma, nämnden
för sin del ansett sig icke böra afstyrka det nya museets förläggande
i särskild byggnad vid Hötorget, likasom nämnden icke heller funnit hinder
möta för en utbrytning af de med Nationalmusei konstafdelning nu
förenade samlingar af konstindustriföremål, hvilka lämpligen kunde och
borde i det nya museet ingå.

Förslag om
ett särskildt
konstindustrimuseum.

Komitén har tagit kännedom om denna fråga, för så vidt hon måste
hafva inflytande på organisationen af förvaltningen af Nationalmusei konstafdelning.
Ty erkännes å ena sidan behofvet af ett särskildt konstindustrimuseum
med en derför erforderlig tjenstepersonal, så lärer å andra sidan
böra medgifvas, att, så länge konstindustriföremålen förblifva med konstafdelningen
förenade, derstädes skall behöfvas åtminstone en särskild tjensteman
för studiet af nu ifrågavarande fack och bearbetningen af de hithörande
samlingarne, hvilka redan vunnit en så betydande omfattning.

Skulle emellertid i en framtid konstindustrisamlingarne från Nationalmusei
konstafdelning varda utsöndrade och i ett särskildt konstindustrimuseum
införlifvade, kunde och borde, enligt Komiténs åsigt, nyssnämnde
tjensteman äfvenledes till detsamma öfverflyttas.

Behofvet af I enlighet med ofvanberörda gruppering i tre hufvudafdelningar af
arbetskrafter. aRa de till konstafdelningen nu hörande eller dermed förenade samlingar
och med afseende å de vid dem förekommande göromåls beskaffenhet och
omfattning skulle vid konstafdelningen erfordras tre ordinarie tjensteman,
hos hvilka såsom nödiga qvalifikationer måste förutsättas insigter i estetiska
och konsthistoriska ämnen. Komitén har äfven stadgat sin öfvertygelse''
derom, att åt en af dem bör anförtros att, jemte det han skall lägga
hand vid göromålen inom en af hufvudafdelningarne, såsom hela inrättningens
styresman leda arbetena vid de olika samlingarne, öfvervaka det
helas ordnande och vård, äfvensom ombesörja den ekonomiska förvaltningen.
Denne tjensteman kallas visserligen vid främmande konstmuseer
direktör, men Komitén anser sig icke ega någon särskild anledning att
tillstyrka en förändring af den redan brukliga benämningen intendent för
nyssbemälde tjensteman; och sedan Eders Kongl. Maj:t faststält benämningen
amanuens för ordinarie tjensteman vid Biblioteket och Riksarkivet,
finner Komitén sig icke heller böra föreslå någon förändring af benämningen
amanuenser för de tvenne andra tjenstemännen, hvilka vid konstafdelningen
redan finnas anstälde.

Hvad särskildt angår intendenten kan Komitén icke underlåta att
fästa uppmärksamhet på vigten deraf, att då han skall utöfva en oaflåtlig
och noggrann tillsyn öfver museibyggnaden och de derstädes förvarade samlingar,
hvilka utgöra en dyrbar statens egendom, samt med uppmärksamhet
följa en talrik betjening och ordningen vid förevisningarne, vid hvilka
de besökandes antal hittills kunnat räknas till omkring1 130,000 personer
årligen; då han vidare jemte sina vetenskapliga arbeten och förvaltningsbestyren
vid konstafdelningen skall hafva öfverinseendet öfver

statens å flera af de Kongl. lustslotten förvarade samlingar, hvilka, i
-synnerhet hvad angår den betydande porträttsamlingen på Gripsholms slott,
påkalla undersökningar och bearbetning; så lärer innehafvaren af denna
maktpåliggande befattning böra sättas i tillfälle att kunna deråt egna all
sin tid och alla sina krafter. I afseende a sjelfva arbetsfördelningen mellan
tjenstemännen torde såsom allmän grundsats kunna uppställas, att intendenten
ma ega att efter fritt val bearbeta endera hufvudafdelningen af de
egentliga konstsamlingarne, således antingen målningar och skulpturverk m.
m. eller gravyrer och handteckningar, samt uppdraga en af dessa grupper
åt den ene amanuensen, medan den andre amanuensen borde egna sm åt
speciela studier af konstindustrifacket och bearbeta dertill hörande samlingar;
dock att någon strängt utstakad begränsning af hvars och ens
åligganden icke synes lämplig, enär under särskilda förhållanden, såsom
ock vid emottagande! af större gafvor egt rum, alla tjenstemännen måste
sysselsätta sig med sadana löpande göromål, som kräfva en skyndsam behandling.
Ehuru det för öfrigt väl icke kan antagas, att intendenten
och amanuenserna skola kunna i vetenskaplig väg omfatta eller beherska
allt det rika material, som förefinnes i konstafdelningens olika samlingar,
så lära de i alla händelser finna tid och tillfällen till en fruktbärande
litterär verksamhet. Men vid bestämmandet af arbetskrafterna och deras
funktioner har likväl Komitén ansett sig icke böra föreslå andra eller flera
tjensteman än som äro oundgängligen nödige för utförande af de anordnings-,
inventera- och katalogiseringsarbeten, hvilka måste förutsättas såsom
vilkor och tillhandahallas forskaren, konstnären och konstvännen såsom
resultat för vinnande af det med samlingarne afsedda ändamål att främja
-konstodlingen och sprida en allmännare kännedom om konstens alster.

Då emellertid hvarje konstmuseum jemte sin konsthistoriska och kulturhistoriska
uppgift, sin allmänt bildande estetiska undervisning, bör
hafva ett praktiskt syftemål såsom en studieanstalt, der konstidkaren söker
utbilda sin tekniska färdighet genom kopiering af framstående mästares
arbeten och der handtverkaren och yrkesmannen kan hemta motiv och
teckningsmönster, och då härtill kommer, att för konstföremålens skötsel i
derå fall fordras konstnärligt-tekniska insigter, skall det, enligt Komiténs
åsigt, vara af väsentligt gagn för konstafdelningen och dertill hörande
samlingar, att derstädes jemväl anställes en utöfvande konstnär för ombesörjande
af vissa göromål. Motsvarande tjensteman kallas vid några främmande
museer inspektör, men torde bär lämpligen kunna benämnas konservator.
Utan att tagas i anspråk för den ekonomiska förvaltningen eller

för samlingarnes bearbetning skulle han hafva hufvudsakligen följande
åligganden: att biträda intendenten vid upprättande af förslag till restaurationsarbeten
och, när sådana blifvit af museinämnden beslutade, öfvervaka
deras verkställande; att ombesörja fernissningar och sådana mindre
renoverings- eller rengöringsarbeten å konstföremål, som för deras lämpliga
skötsel och förevisning påkallas; att öfvervaka upptagning° och inpackning
af konstföremål, som till museum inkomma eller derifrån afsändas;
samt att yttra sig om konstidkares behörighet att kopiera konstverk
i musei samlingar och dem tillhandagå med rad och anvisningar. Da
dessutom vid inköp af konstföremål det skick, hvari de befinna sig, jemväl
ur rent artistisk-teknisk synpunkt städse bör tagas i öfvervägande,
anser Komitén, att äfven konservatorn bör, likasom intendenten, vara sjelfskrifven
ledamot af museinämnden, hvilken eger att om inköp fatta beslut.

Hvad angår denna nämnd eller myndighet, hvilken Kongl. Maj:t jemlik!
gällande museistadga förordnat för afgörande eller handläggning af
vissa ärenden vid konstsamlingarne, nämligen sådana som äro af beskaffenhet
att böra af flera sakkunnige pessoner kollegialt pröfvas, så anser
Komitén en förändring i nämndens sammansättning behöflig, dels med
anledning deraf att konservatorn, pa sätt ofvan år föreslaget, der skulle
vara sjelfskrifven ledamot, dels ock på grund af följande förhallanden..
Enligt museistadgans § 4 har hittills jemväl ordföranden i Akademien
för de fria konsterna varit sjelfskrifven ledamot af museinämnden, och
detta stadgande har utan tvifvel varit ändamålsenligt, så länge chefen för
Öfverintendentsembetet i kraft af detta sitt embete varit ständig ordförande
eller prseses i bemälda Akademi. Men sedan Eders Kongl. Maj:t
under den 1 sistlidne November för Akademien faststält förnyade nadiga
stadgar och deruti föreskrifvit, att Akademien hädanefter eger utse sin
ordförande för en tid af tre år, hvarefter nytt val bör ega ruin, synes
museistadgans berörda föreskrift om denne ordförandes sjelfskrifvenhet
såsom ledamot af museinämnden icke vidare böra bibehållas, enär eljest
en af nämndens ledamöter, hvilka i öfrigt för kontinuiteten i ärendenas
handläggning ansetts böra vara ständige, skulle kunna komma att hvart
tredje år ombytas, och detta Helt och hållet beroende pa Akademiens val.

På grund af hvad ofvan blifvit anfördt, får Komitén, som längre
ned vill yttra sig om museinämndens befogenhet, hemställa,

att vid Nationalmusei konstafdelning må till göromålens
bestridande anställas en intendent, en konservator
och två amanuenser;

att intendenten skall med beslutanderätt utöfva
chefskapet för Nationalmusei konstafdelning, dess tjensteman
och betjening, handhafva den ekonomiska förvaltningen
och i första rummet vara ansvarig derför, att
konstafdelningen väl vårdas och motsvarar sin bestämmelse;
åliggande honom derjemte att hafva öfverinseende
öfver statens å de Kongl. lustslotten förvarade konstsamlingar; att

intendenten och de båda amanuenserna må
af Eders Kongl. Maj:t utnämnas och konservatorn förordnas,
de tre sistnämnde på förslag af intendenten
och sedan museinämnden deröfver afgifvit yttrande;

att den af amanuenserna, som anställes för bearbetning
af de till konstafdelningen hörande eller
dermed förenade samlingar af konstindustriföremål,
skall vara förbunden att, derest dessa föremål från
konstafdelningen afskiljas, med bibehållande af sina
aflöningsförmåner öfverflyttas till tjenstgöring vid den
anstalt, dit berörda föremål öfverlemnas;

att intendenten och konservatorn må vara sjelfskrifne
ledamöter af museinämnden, samt ordföranden
och de icke sjelfskrifne ledamöterna i nämnden jemte
nödigt antal suppleanter af Eders Kongl. Maj:t förordnas;
och

att extra ordinarie tjensteman samt biträde för
kameralgöromålens förrättande äfvensom betjeningen
vid museibyggnaden och för bevakning vid förevisningarne
af de till konstafdelningen hörande samlingar
må af intendenten antagas.

För bestridandet af kansli- och kameralgöromålen är i nu varande
stat anvisadt ett arfvodesbelopp af 800 kronor, hvilket af intendenten
fördelats med 500 kronor för de förra och 300 kronor för de senare.
Da emellertid, efter hvad erfarenheten visat, protokollsföringen hos museinämnden
och uppsättandet af dess skrivelser eller utlåtanden i flera fall
kräfva en närmare kännedom om konstsamlingarne och bekantskap med
de ärenden, hvilka nämnden har att handlägga, anser Komitén, att sekreteraregöromålen
böra åligga den af amanuenserna, som anställes vid de
egentliga konstsamlingarne.

Bet. ang. Nationalmuseum. A

Kansli- och
Tcameralgöromålen.

I gällande inuseistadga förekommer icke någon föreskrift om protokollsföring
inför intendenten vid besluts fattande i förvaltningsärenden;
men deremot är föreskrifvet dels i § 9 mom. 1, att protokoll skall föras
vid nämndens sammanträden, och dels i § 6 mom. 2, att de af intendenten
i afseende på förvaltningsfrågor fattade beslut skola af honom vid nämndens
ordinarie eller månatliga sammankomster anmälas och till dess protokoll
skriftligen öfverlemnas. Dessa redogörelser hafva dock, enligt hvad Komitén
inhemtat, hufvudsakligen blott innefattat uppgifter angående influtna
förevisningsafgifter samt verkstälda utbetalningar och således icke lemnat
fullt tillräckliga öfversigter öfver förvaltningsbestyrens handhafvande. Men
från och med år 1869, då konstafdelningen erhöll en från Öfverintendentsembetet
skild egen förvaltning, har den praxis varit iakttagen, att intendenten
låtit föra dels ett diarium öfver inkommande handlingar, dels ock
särskild! protokoll öfver de af honom fattade beslut i förvaltningsärenden,
såsom angående betjeningens antagande och aflöningsvilkor, kontrakter och
aftal om reparationsarbeten och fönstrens rengöring, inköp af brännmaterial
efter entreprenadanbud, redovisningar för katalogupplagor och derå behållna
försäljningsmedel samt för de medel, som influtit genom den stadgade
afgiften för inträde i samlingarne å vissa dagar m. m., hvilka anteckningar
funnits vara båda nödiga och ändamålsenliga för god ordning
och kontinuitet i förvaltningen. Med afseende å berörda förhandenvarande
praxis synes äfven en sådan förändring i gällande föreskrifter lämplig, att
intendenten skall, i stället för omförmälda skriftliga redogörelsers aflemnande,
vid nämndens ordinarie sammankomster föredraga de mellan dessa
sammanträden förda protokoll öfver förvaltningsärenden. Genom denna
anordning vunnes äfven, att den af amanuenserna, hvilken hade att ombesörja
sekreteraregöromålen och vid förfall för intendenten väl i de flesta
fall torde komma att sköta hans befattning, då skulle ega nödig kännedom
om förvaltningsbestyren och utan afbrott i deras jemna gång kunna
öfvertaga och bära ansvaret för deras handhafvande.

Komitén, som icke anser någon förändring erforderlig beträffande
kameral göromålen, sådana dessa äro bestämda i museistadgans § 9 mom.
2, hemställer deremot, med anledning af hvad ofvan blifvit anfördt, det
Eders Kongl. Maj:t täcktes föreskrifva,

att till sekreteraregöromålen, hvilka skola åligga
den af amanuenserna, som anställes för bearbetningen
af de egentliga konstsamlingarne, hörer: att föra diarium
öfver inkommande handlingar samt protokoll dels

öfver de af intendenten fattade beslut i förvaltningsärenden
dels öfver nämndens förhandlingar; att uppsätta
och expediera utgående skrivelser; äfvensom att
förvara koncepter och till arkivet hörande handlingar.

I afseende å de ärenden, hvilkas afgörande eller föreskrifna hand- Museinämnden.
läggning Eders Kongl. Maj:t uppdragit åt museinämnden, anhåller Komitén
att få föreslå några förändringar. Enligt gällande stadga eger nämnden
bland annat att afgöra om utgallring af föremål ur samlingarne och att
fastställa beloppet af den afgift, som skall erläggas för inträde i konstafdelningen
å vissa dagar. Men då Eders Kongl. Maj:t genom särskilda
nådiga beslut, dels vid konstsamlingarnes inflyttning i Nationalmuseum,
dels äfven sedermera, sjelf behagat bestämma om införlifvande i samlingarne
af alla deri befintliga föremål, utom dem som nämnden egt befogenhet
att inköpa eller såsom gåfvor med samlingarne förena, synes
hvarje utgallring, vare sig af större eller mindre omfattning, böra vara
beroende på Eders Kongl. Maj:ts nådiga pröfning, helst hädanefter torde
ifrågakomma en eller annan betydligare utsöndring, särskildt af målningar
i den svenska afdelningen af taflegalleriet, hvilken genom de årliga inköpen
af lefvande nordiska konstnärers arbeten är stadd i en så stark tillväxt,
att allt tillgängligt utrymme derför i museet snart är upptaget. I sammanhang
härmed vore äfven, efter Komiténs åsigt, en sådan bestämmelse
önskvärd, att, som gravyrsamlingen genom sammanslagning af flera olika
beståndsdelar erhållit en stor mängd duppletter, dessa måtte, likasom vid
flera andra museer, få i behörig ordning och under nödig kontroll till
utbyten eller på annat sätt användas till gravyrsamlingens egen förkofran.
Beträffande vidare beloppet af den stadgade inträdesafgiften, så enär de
medel, som derigenom inflyta, påräknas såsom en tillgång för fyllande af
vissa behof för samlingarne, och då fastställandet af förevisningstiderna
och hvarje förändring i deras anordning måste hafva någon inverkan å
frågorna om den för samlingarnes bevakning anstälda betjeningens antal
och aflöningsvilkor, anser Komitén, att förslag om inträdesafgiftens bestämmande
jemväl hör till sådana ärenden, som böra underställas Eders
Kongl. Maj:ts nådiga pröfning.

För genomförande af en i flera fall förändrad organisation af museiförvaltningen,
torde deremot nämndinstitutionens befogenhet lämpligen
kunna i vissa frågor utsträckas, och anhåller Komitén att, för uppdragande
af en begränsning i sådant hänseende, här få förslagsvis angifva
de funktioner, hvilka synas böra tillkomma nämnden, nämligen:

att, i enlighet med af Eders Kongl. Maj:t meddelade föreskrifter,
bestämma de dagar och tider, å hvilka konstsamlingarne böra för allmänheten
hallas tillgängliga, samt efter förslag af intendenten fastställa
reglementariska föreskrifter dels angående den allmänna ordningen vid
förevisningarne, dels angående vilkoreri för tillåtelse till kopiering af föremål
i musei samlingar;

att inom gränsen af för sådant ändamål disponibla medel besluta om
inköp af konstverk eller konstindustriföremål till samlingarnes kompletterande; att

afgöra, huruvida skänkta föremål äro af beskaffenhet att kunna
i samlingarne införlifvas;

att bestämma om erforderliga restaurationer och i protokollet angifva,
i hvilka hänseenden ett till restauration bestämdt konstverk tarfva? förbättring,
samt, efter det sådan blifvit verkstäld, afgifva yttrande angående
restaurationsarbetets beskaffenhet;

att, på förslag af intendenten, fastställa prisen å de kataloger, som
för musei räkning från trycket utgifvas, samt besluta om användandet
för bestämda ändamål dels af behallningarne a utsålda katalogupplagor,
dels af de medel, som influtit genom den stadgade afgiften för tillträdet
till samlingarne å vissa dagar;

att afgifva underdåniga utlåtanden, som af Eders Kongl. Maj:t anbefallas;
samt

att i följande frågor afgifva yttranden öfver af intendenten framstälda
underdåniga förslag, innan dessa till Eders Kongl. Maj:t insändas,
nämligen: a) angående konservators- och amanuensbefattningarnes tillsättning
äfvensom i fråga om tjenstledighet för amanuenserna och vikaries
förordnande för längre tid, än intendenten eger derom bestämma; b) angående
beloppet af förenämnda inträdesafgift; c) angående förändringar i
afseende pa lokalernas användande för de olika samlingarne; d) angående
utgallring af konstföremål och utbyte eller försäljning af dupplettexemplar
i gravyrsamlingen; samt e) i fråga om förändringar i konstafdelningens
organisation.

Härjemte skulle nämnden tillkomma att, när protokollen öfver de
af intendenten fattade beslut eller vidtagna åtgärder i förvaltningsärenden
vid nämndens ordinarie sammankomster föredragas, yttra sig, huruvida
dervid kan vara något att erinra, med rättighet i öfrigt för nämnden att,
när anledning dertill förefinnes, i frågor rörande samlingarne och deras

behof eller förvaltningens handhafvande till Eders Kongl. Maj:t ingå med
underdåniga framställningar.

Hvad angår fördelningen af göromålen mellan tjenstemännen eller af Tjemtemändesses
särskilda åligganden, hvilka i en blifvande instruktion torde varda särskllda
närmare bestämda, så lära grunderna för en sådan fördelning enligt den m"andtnnu
föreslagna . nya organisationen framgå af hvad Komitén i det föregående
underdanigst anfört i afseende på arten och omfattningen af de arbeten,
hvilka ansetts erforderliga för samlingarnes ändamålsenliga ordnande,
skötsel och bearbetning; dock att Komitén anser sig böra framhålla, att
intendenten sålunda skulle, dels såsom en målsman för det konsthistoriska
studiet och de vetenskapliga arbetena vid konstafdelningen, dels såsom
handhafvande den ekonomiska förvaltningen, hufvudsakligen komma att
öfvertaga de funktioner, hvilka i det år 1868 nådigst framlagda organisationsförslaget
voro afsedda för en direktör, jemte de åligganden, som enligt
samma organisationsplan voro upptagna för den då föreslagne intendenten,
nu allenast undantagna de bestyr, hvilka skulle uppdragas åt
konservatorn; och hemställes alltså,

att fördelningen af göromålen tjenstemännen emellan
ma bestämmas efter de af Komitén nu angifna
grunder.

Komitén, som icke funnit skäl att föreslå någon förändring i afseende
å de för närvarande faststälda förevisningstiderna, hvilka äro fördelade å
sex dagar i veckan, två veckor om året undantagna, vill emellertid hemställa,
det Eders Kongl. Maj:t täcktes föreskrifva,

att a de tider, då de till konstafdelningen hörande
samlingar hållas tillgängliga för allmänheten, en vakthafvande
tjensteman alltid skall vara i museum närvarande.

I hufvudsaklig öfverensstämmelse med hvad Komitén föreslagit för
Kongl. biblioteket och Riksarkivet angående semester, tjenstledighet och
vikarieförordnanden hemställes,

att semester jnå åtnjutas, när sådant utan hinder
för göromålens behöriga gång kan ske, af intendenten
och amanuensen i den högre lönegraden under en och
en half månad samt af den andre amanuensen under
en månad årligen;

att intendenten må bevilja tjenstledighet åt amanuens
på högst en månad samt åt extra ordinarie tjen -

Förevisnin garne.

Semester,
tjenstledighet
och vikarieförordnanden.

Allmänna
grunder och
vilkor för löneregleringen.

steman och vaktbetjent efter omständigheterna; med
skyldighet för intendenten att, då han af semester sig
begagnar äfvensom då han derefter i utöfning af sitt
embete åter inträder, derom hos Chefen för Ecklesiastikdepartementet
göra anmälan;

att, om amanuens är i behof af längre ledighet
eller intendenten är utöfver fjorton dagar hindrad att
sitt embete utöfva, ansökning om ledighet bör i underdånighet
hos Eders Kongl. Maj:t göras;

att, då intendenten åtnjuter semester eller eljest
under kortare tid, som ej öfverstiger fjorton dagar, är
hindrad att sitt embete utöfva, hans ställe må, der ej
Eders Kongl. Maj:t annorlunda förordnar, företrädas
af amanuensen i högre lönegraden;

att, när så finnes erforderligt, intendenten må ega
på högst en och en half månad förordna vikarie för
bestridande af amanuensbefattning, men att, när fråga
är om sådant förordnande för längre tid, intendenten
skall derom hos Eders Kongl. Maj:t göra underdånig
hemställan;

att intendenten må under vaktbetjents ledighet
om tjenstens uppehållande förordna; samt

att angående tjenstledighet för konservatorn, hvilken,
enligt hvad Komitén ofvan föreslagit, tillika skall
vara ledamot af Nationalmusei nämnd, äfvensom angående
vikariatsförordnande under sådan ledighet Eders
Kongl. Maj:t täcktes derom för hvarje särskildt fall
förordna.

Med afseende på vilkoren för åtnjutande af aflöning enligt ny stat
och de allmänna grunderna för löneregleringen vid Nationalmusei konstafdelning
i öfrigt får Komitén, som anser dessa vilkor och grunder böra
bestämmas i hufvudsaklig öfverensstämmelse med hvad i berörda afseenden
blifvit för andra verk och inrättningar stadgadt, föreslå,

att intendenten och amanuenserna vid Nationalmusei
konstafdelning skola vara underkastade den vid -

sträckare tjenstgöringsskyldighet eller jemkning i åligganden,
som vid en möjligen inträdande förändrad
organisation af museiinrättningen eller eljest i allmänhet
kan varda stadgad, äfvensom, derest i en framtid
inrättningens ställning inom statsförvaltningen så förändras,
att densamma ej längre kan såsom sjelfständig
institution anses, vara förpligtade att, med bibehållande
af innehafvande tjenstegrad och aflöning, efter den
nya arbetsordningen sköta de med tjensten förenade
göromål;

att med embete eller tjenst i Nationalmusei konstafdelning
icke må förenas annan tjenst å rikets, Riksdagens
eller kommuns stat, ej heller annan tjenstebefattning,
med mindre den finnes icke vara hinderlig
för fullgörande af tjenstgöringen i konstafdelningen;
dock att amanuens, som vid den nya löneregleringens
inträdande redan innehar tjenst utom konstafdelningen,
må densamma bibehålla, så länge den icke är för
tjenstgöringen i konstafdelningen hinderlig;

att aflöningarne för konstafdelningens ordinarie
embets- och tjensteman samt betjente fördelas i lön
och tjenstgöringspenningar, hvilka senare få uppbäras
endast för den tid, tjenstens innehafvare verkligen
tjenstgjort eller åtnjutit semester, men skola för den
tid, han eljest varit från tjenstgöring befriad, utgå till
den, som tjensten förrättat;

att den, som af sjukdom hindras att sin tjenst
förrätta, eger uppbära hela lönen; men att den, som
eljest undfår ledighet för svag helsas vårdande, enskilda
angelägenheter eller särskilda uppdrag, kan förpligtas
att under ledigheten utöfver sina tjenstgöringspenningar
afstå så mycket af lönen, som för tjenstens
förrättande erfordras eller eljest pröfvas skäligt;

att vid sjukdomsförfall, eller när det erfordras
för beredande af semester, tjensteman af lägre grad
skall vara skyldig att, om han förordnas till högre
befattning inom konstafdelningen, densamma, emot åtnjutande
i förstnämnda fall af de för befattningen an -

Katalog medlen.

slagna tjenstgöringspenningar, men eljest af deremot
svarande belopp i stället för egna tjenstgöringspenningar,
bestrida, dock ej längre än tre månader under
ett år;

att, der förhöjning af lönen efter viss tids fortsatt
innehafvande af tjenst i samma lönegrad anses böra
medgifvas, tidpunkten för första förhöjningen bestämmes
att inträda efter fem år, under vilkor, att innehafvaren
mera än fyra år af denna tid sjelf bestridt
sin egen eller, på grund af förordnande, annan
statens tjenst, dock att härvid icke må föras honom
till last den tid han åtnjutit semester, och för andra
förhöjningen, om sådan eger rum, efter ytterligare fem
år, på samma vilkor, under iakttagande, hvad såväl
den ena som den andra förhöjningen angår, deraf att
den högre aflöningen ej får tillträdas förr än vid början
af kalenderåret näst efter det den stadgade tjensteåldern
blifvit uppnådd; börande löntagaren dervid tillgodoräknas
den tid, som före den nya statens utfärdande
förflutit från hans tillträde till tjensten, vare
sig på grund af fullmakt eller konstitutorial, eller på
grund af förordnande i följd af frågan om verkets
omorganisation; samt

att tjensteman skall, då han uppnått 65 lefnadsoch
minst 35 tjensteår, vara förpligtad att med oafkortad
lön såsom pension från tjensten afgå, för såvidt
ej Eders Kongl. Maj:t skulle finna skäligt låta med
afskedet anstå, derest och så länge den pensionsberättigade
pröfvas kunna i tjensten på ett tillfredsställande
sätt gagna det allmänna och kan finnas villig att i
densamma qvarstå.

Vid Nationalmusei konstafdelning finnes icke, såsom vid flera likartade
inrättningar, något anslag till tryckningskostnader. I särskilda fall
har Eders Kongl. Maj:t, på gjorda underdåniga framställningar, för berörda
ändamål anvisat erforderliga belopp; och utgifterna för de hittills för

musei räkning från trycket utgifna förteckningar eller kataloger öfver de
olika samlingarne hafva af intendenten blifvit bestridda af om händer
hafvande medel, till dess de i hvarje fall kunnat återgäldas genom influtna
försäljningsmedel. A hvarje slutsåld katalogupplaga har uppkommit någon
mindre behållning, om hvars användande Eders Kongl. Maj:t, på förslag
af intendenten, meddelat föreskrifter i sammanhang med den årliga regleringen
af de utgifter, hvilka icke kunnat bestridas å de ordinarie anslagen
för samlingarne. I medeltal torde uppkommande behållningar å katalogmedlen
för den närmaste tiden kunna beräknas till 500 å 1,000 kronor.

Då det nu måste anses önskvärdt, att samlingarne, i den mån de varda
undersökta, må kunna bekantgöras i vetenskaplig väg eller genom planschverk
och andra reproduktioner, så hemställer Komitén, det Eders Kongl.

Maj:t täcktes föreskrifva,

att, sedan kostnaderna för tryckning och häftning
af hvarje för musei räkning utgifven katalogupplaga
blifvit genom influtna försäljningsmedel godtgjorda,
derefter uppkommen behållning må, på förslag af intendenten
och efter museinämndens bestämmande, användas
till understöd för utgifvande af vetenskapliga
publikationer öfver konstafdelningens samlingar eller
till åstadkommande af efterbildningar, att mot utbyten
tillhandahållas andra museer.

En annan extra inkomst har konstafdelningen att tillgå i de s. k. Fsrevuningiförevisningsmedlen,
som inflyta genom den påbjudna inträdesafgiften å mecUenvissa
dagar. Denna inkomst, som för innevarande år kan beräknas till
3,000 kronor, har under åtskilliga föregående år icke obetydligt öfverstigit
denna summa, hvilken dock synes kunna antagas såsom ett medeltal.
Ifrågavarande tillgång har under den förflutna tiden, allt sedan samlingarnes
inflyttning i Nationalmuseum, måst anlitas dels till fyllande af en
eller annan uppkommen brist i museianslagen, dels för tillgodoseende af
olikaiflade tillfälliga behof. Komitén, som icke har att yttra sig angående
andra anslag i konstafdelningens stat, än så vidt fråga är om reglering
af tjcnstemännens och betjeningens aflöningar eller om beredande af medel
för anställande af erforderliga extra biträden och bekostande af renskrifning,
anhåller likväl att ur sådan synpunkt få beträffande förevisningsmedlens
lämpliga användande anföra följande.

Vid åtskilliga främmande konstmuseer finnes i stat uppförd en s. k.
restaurator för renovering af konstföremål. Arbeten af sådan beskaffenhet

Bel. ang Nationalmuseum. 5

Betjentngen.

hafva ock, efter konstsamlingarnes inflyttning i Nationalmuseum, behöft
verkställas i ganska omfattande skala; och Eders Kongl. Maj:t har under
åren från och med 1866 tid efter annan för ändamålet anvisat särskilda
medel till sammanlagdt belopp af omkring 15,000 kronor. Då emellertid
de angelägnaste åtgärderna i denna del, hvad angår konstafdelningen —
ehuru icke i fråga om samlingarne på de Kongl lustslotten — kunna anses
redan vidtagna, och framdeles erforderliga renoveringsarbeten äfven
hädanefter torde kunna efter tillfälligt uppdrag verkställas af lämplig person,
har Komitén väl icke funnit skäl föreslå, att någon särskild restaurator
skulle genom visst arfvode eller annorledes fästas såsom tjensteman
vid konstafdelningen, men anser deremot nödvändigt, att medel finnas att
vid behof tillgå för arbeten af berörda beskaffenhet.

Vidare förekommer, att då, på sätt ofvan blifvit anfördt, gravyr- och
handteckningssamlingarne redan ega en så betydande omfattning, att deras
ändamålsenliga ordnande icke på lång tid kan genomföras, men en del
af härvid förekommande göromål, såsom utskrifning af den ena serien utaf
den vidlyftiga namnkatalogen, kan verkställas af vanligt skrifbiträde, lärer
någon tillgång för detta ändamål äfvenledes böra beredas.

Komitén vill derföre föreslå,

att de medel, som inflyta genom den stadgade inträdesafgiften,
må, på förslag af intendenten och efter
nämndens bestämmande, i mån af behof användas till
bekostande af erforderliga renoveringsarbeten vid konstafdelningen
och till godtgörelse af renskrifningsgöromål
vid gravyr- och handteckningssamlingarne, samt
att derefter för hvarje år befintligt öfverskott å förevisningsmedlen
må öfverföras å det till museinämndens
disposition stälda anslag till samlingarnes kompletterande
genom inköp.

I förbigående torde kunna ifrågasättas, huruvida, såsom nu är förhållandet,
en restaurationsatelier med eldstäder och med den risk för eldfara,
som dermed synes förenad, må finnas anordnad i Nationalmusei vindsvåning.

Den vid Museibyggnaden anstälda betjening utgöres af en öfvereldare,
två eldare, en portvakt och en gårdsdräng, hvilken personal fortfarande
blir behöflig. Då de tre förstnämnde egentligen hafva tjenstgöring blott
sju och en half månad om året, samt öfvereldaren för särskilda åligganden
åtnjuter fri bostad, liar Komitén icke funnit skäl att i deras nuva -

rande lönevilkor föreslå någon förhöjning. Beträffande åter portvakten
och gårdsdrängen, så hafva desse, utom sina sysslor vid sjelfva byggnaden,
jemväl tjenstgöring i och för samlingarnes förevisning. Den förre skall
nämligen öppna ocli stänga hufvudingången till museibyggnaden samt dagligen,
medan förevisningarne ega rum, uppehålla sig i nedre vestibulen för
att vaka öfver ordningen bland de besökande, tillse att betjeningen i rätt
tid infinner sig till tjenstgöring samt icke obehörigt aflägsnar sig derifrån,
äfvensom uppbära och redovisa den stadgade inträdesafgiften. Han skall
i öfrigt å de tider, som af intendenten bestämmas, öppna museet och vara
der tillstädes, när för särskilda arbetens verkställande så erfordras. Den
honom åliggande tjenstgöringen såsom portvakt är vid museibyggnadens
södra ingång, der han måste hålla ett biträde å de tider, då samlingarne
förevisas och han sjelf skall uppehålla sig vid hufvudingången i nedre
stora vestibulen. Gårdsdrängen har likaså en trägen sysselsättning, i det
att han, innan förevisningarne taga sin början, måste rengöra och städa
vestibuler och trappor, under förevisningarne biträda vid öfvervakandet af
ordningen vid de besökandes inträde, hvarjemte han har att uträtta alla
budskickningar, ombesörja renhållning af gård och gata, snöskottning, vedhuggning
för embetslokalerna samt andra förekommande göromål.

Med afseende å anförda förhållanden anser Komitén, att innehafvarne
af nyssnämnda tvenne befattningar vid museibyggnaden böra i staten upptagas:
den ene såsom förste vaktmästare, tillika portvakt, och den andre
såsom vaktmästare, derjemte gårdsdräng.

För bevakning af samlingarne i konstafdelningen vid deras offentliga
förevisning äro anstälde nio vaktmästare, af hvilka fem mot arfvoden å 650
kronor hafva tjenstgöring å de bestämda förevisningstiderna 6 dagar i veckan,
samt fyra mot arfvoden å 350 kronor endast 3 dagar i veckan, nämligen
å dem, under hvilka afgiftsfri förevisning eger rum och de besökandes
antal är betydligt större än eljest. Samtlige desse vaktmästare, hvilka
jemte sina kontanta aflöningsförmåner erhålla en beklädnad hvart tredje
år eller efter längre mellantid, åligger att, utom den egentliga bevakningen,
ombesörja renhållningen, hvar och en i de lokaler, som blifvit honom
af intendenten anvisade. Komitén, som icke funnit anledning att föreslå
någon förändring i denna betjenings antal, har likväl ansett, att de fem
vaktmästarne, hvilka hafva daglig tjenstgöring och derjemte böra, när helst
så erfordras, biträda vid förekommande anordningsarbeten inom konstafdelningen,
må i staten uppföras såsom ordinarie, men deremot de fyra
med half tjenstgöring såsom extra biträden mot arfvoden, med skyldighet

för såväl de ordinarie som extra att sjelfve, utan särskild ersättning, hålla
sig föreskrifven beklädnad.

k. o. biträden Derest samlingarne af konstindustriföremål varda ur konstafdelningen
m. ro. utsöndrade och i sammanhang dermed en af amanuenserna derifrån afskild,
skulle tjenstemännen vid konstafdelningen endast blifva intendenten,
konservatorn och en amanuens, det minsta antal som väl kan ifrågasättas.
Men för att göromålen skola af en så fåtalig ordinarie personal
kunna medhinnas, och på det att platserna må vid innehafvarnes afgång
eller tillfälliga förhinder kunna ändamålsenligen fyllas, synes nödigt, att
ett eller par extra ordinarie amanuensbiträden må kunna för konstafdelningen
fästas, att derstädes tillhandagå vid samlingarnes bearbetning och
vinna utbildning i hithörande arbeten äfvensom, vid förfall för ordinarie
amanuens, till vikarietjenstgöring förordnas; hvadan Komitén anser, att
för detta ändamål erfordras ett arfvodesbelopp af omkring 1,200 kronor.
Komitén har vidare funnit erforderliga dels ett belopp af 400 kronor
till godtgörelse för biträde åt intendenten till kamrerarenöromålens be O

O .

stridande, dels 1,600 kronor till arfvoden ä 400 kronor åt de fyra extra
vaktinästarne för bevakningen vid samlingarnes offentliga förevisning, och
dels 512 kronor 50 öre till vikariatsersättningar under de ordinarie tjenstemännens
semester. I öfverensstämmelse härmed hemställes,

att för nu anförda ändamål må i stat uppföras
ett belopp af i rundt tal 3,750 kronor.

Apnmgsstai. I fråga om aflöningarnes belopp har Komitén beträffande såväl embets-
och tjensteman som betjening vid Nätionalinusei konstafdelning ansett
sig böra, så vidt i hvarje fall funnits tillämpligt, bibehålla likhet med
hvad i berörda afseende dels redan är faststäldt eller dels af Komitén
föreslaget för vederlikar inom andra verk; och hemställes alltså,

att aflöningen för Nationalmusei konstafdelnings
embets- och tjensteman samt betjening må bestämmas
i enlighet med härhos under litt. B bifogade förslag
till stat.

Denna stat slutar på en summa af .................................... kr. 26,100.

Nuvarande stat uppgår, enligt bilagan litt A, till endast » 15,600;

och utgör således den af Komitén föreslagna förhöjningen...... kr. 10,500.

Den tillökning i aflöning, som på grund af ålder i tjensten kan komma
att utgå, torde böra, jemte ålderstillägg för öfriga under Ecklesiastikdepartementet
hörande verk, uppföras såsom förslagsanslag under riksstatens
åttonde hufvudtitel.

Uti nationalmuseibyggnaden äro jemväl förvarade lifrustkanmiaren Lifrustkamoch
den dertill hörande klädkammaren, livilka samlingar, såsom förut är
nämnd t, genom Kongl. brefvet den 7 Augusti 1866, sedan de derförinnan lingar.
varit stälde under eu särskild intendent, förenades med Ofverintendentsembetet,
men redan med 1868 års utgång, eller samtidigt med inrättandet
af eu egen förvaltning för Nationalmusei konstafdelning, frånskiljdes nämnda
embetsverk och stäldes under vård och inseende af intendenten för samma
konstafdelning. Ifrågavarande samlingar, utgörande omkring 6,000 nummer,
inberäknadt den af Konung Carl XV skänkta samlingen, 1,287 nummer,
äro i allmänhet icke att hänföra till konstafdelningen, och nämnda
anordning synes derföre vara af mera provisorisk natur, hvilket ock uttryckligen
uttalas i museistadgan, der det heter: »Hvad i föregående stadga
blifvit föreskrifvet med afseende å vården och förvaltningen af konstsamlingarne
skall tillsvidare i alla tillämpliga delar äfven gälla till efterrättelse
med hänsyn till lifrustkammaren och de med densamma förenade
samlingar.» Den befattning med lifrust- och klädkamrarne, hvilken sålunda
endast tillsvidare åligger intendenten vid Nationalmusei konstafdelning,
gifver Komitén anledning att taga i öfvervägande, huru hädanefter
— med den förändrade organisation af styrelsen för konstafdelningen,

Komitén här ofvan föreslagit, — bör med lifrustkammaren och tillhörande
samlingar förhållas. De till dessa hörande föremål, som bestå hufvudsakligen
af klädedrägter, vapen, rustningar in. in. från äldre intill senaste
tiden, ega samtliga, med undantag af en del der jemväl befintliga konstindustriföremål,
endast ett rent historiskt intresse och hafva intet gemensamt
med konstafdelningen. Då nu staten i sitt Historiska museum redan
eger eu inrättning, som just har till ändamål att samla, ordna och förvara
föremål af sådan beskaffenhet, hafva, enligt Komiténs åsigt, lifrustoch
klädkamrarnes samlingar, med nyssberörda undantag, sin rätta plats
uti nämnda museum, hvarest de ock bäst fylla det med dem afsedda ändamål,
hvaremot konstindustriföremålen torde böra förenas med konstafdelningens
förutvarande samlingar af detta slag. Den jemförelsevis rymliga
lokal, som i nationalmuseibyggnaden är åt det Historiska museet upplåten,
torde ock lemna utrymme för det väsentligaste af klädkammarens
innehåll. Utom den fördel, som en dylik anordning skulle medföra, nämligen
att föremål af enahanda art sålunda kornmo under en och samma
förvaltning till gagn för det hela, blefve ock genom ökadt utrymme inom
konstafdelningens lokal möjlighet beredd för denna afdelning till komplettering
och utvidgning af dess konstsamlingar genom införlifvande i dem

af sådana staten tillhöriga, för närvarande å flera af de Kongl. slotten
förvarade konstalster, som äro mest förtjenta att för en större allmänhet
göras tillgängliga.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt hemställer Komitén,

att, med upphörande af intendentens vid Nationalmusei
konstafdelning befattning med lifrust- och klädkamrarne
till de delar, som icke anses böra med konstafdelningens
samling af konstindustriföremål förenas,
vården af och inseendet öfver lifrust- och klädkamrarnes
samlingar, med nyssnämnda undantag, må med vården
af statens Historiska museum förenas.

Med återställande af intendentens vid Nationalmuseum skrifvelse af
den 27 November 1873, hvilken blifvit till Komitén remitterad, bifogar
Komitén i underdånighet de särskilda yttranden, som två af Komiténs
ledamöter afgifvit; och framhärdar med djupaste vördnad, trohet och nit,

Stormäktigste, Allernådigste Konung!

Eders Kongl. Maj:ts

underdånigste, tropligtigste
tjenare och undersåtar

ERIK LJUNGSTEDT. N. FREDR. SANDER.
O. R. HAMMAR. DISS ÖL. LARSSON.

Stockholm den 19 December 1878.

Aug. Hagman.

Bil. litt. A.

Aflöningsförmåner

för de vid Nationalmusei konst afdelning anstälde embets- och tjensteman samt

betjente, m. m. år 1878.

Lön. Kronor.	Dyrtids- tillägg. Kronor.	Summa. Kronor.
2,500	500	3,000
1,500	300	1,800
1,500	300	1,800
—	—	800
——	—	5,000
750	—	750*)
C7* O O	—	500
500	---	500
750	—	750*)
700	—	700*)
—_	—	15,000

Intendenten.......................................... arfvode

1 Amanuens ................ d:o

1 d:o ................ d:o

För kansli- och kameralgöromåleus bestridande ......

Till vaktmästare vid konstsamlingarne.................

1 Ofvereldare ................................................

1 Eldare ....................................................

1 d:o ......................................................

1 Portvakt ...................................................

1 Gårdsdräng ................................................

Summa

*) Jemte fri bostad och vedbrand.

Bil. litt. B.

Förslag till stat

för embets- och tjensteman samt betjente vid Nationalmusei konsta!delning, att

tillämpas från och med år 1880.

		Tjenst-
	Lön.	görings- penningar.	Summa.
	Kronor.	Kronor.	Kronor.
Intendenten ...........................	4,700	1,800	6,500 1,200
1 Konservator............... arfvode
1 Amanuens, tillika sekreterare...	2,500	1,500	4,000	J Efter 5 år kan lönen höjas \| med 500 kronor och efter
1 Amanuens..........................	1,800	1,200	3,000	\| 10 år med ytterligare 500
1 Förste vaktmästare, tillika port-
vakt vid nationalmuseibyggnaden 1 Vaktmästare, tillika gårdsdräng	800	800	1,100*)
vid nationalmuseibyggnaden...... 1 Ofvereldare vid nationalmusei-	500	300	8002)1	1 Efter 5 år kan lönen höjas f med 100 kronor.
byggnaden...........................	500	250	750*)
1 Eldare vid d:o............ arfvode	—	—	500
1 d:o vid d:o............ d:o 1 Vaktmästare vid konstsamlin-	—	—	500
garne.................................	500	300	800	1 Efter 5 år kan lönen höjas
4 Vaktmästare vid d:o ...........	2,000	1,200	3,200	I med 100 kronor.
Till vikariatsersättning samt arf-
voden åt extra ordinarie tjenste-man och vaktbetjente............	__	_ _	3,750
Summa	■--	—	26,100

'') Om förste vaktmästaren åtnjuter bostad jemte vedbrand, böra, såvida icke dessa förmåner tillkomma
honom såsom portvakt eller för andra åligganden utöfver tjensten, desamma till ett värde af 150 kronor inberäknas
under lönen, hvilken i sådant fall bör utgå med 650 kronor kontant.

2) Jemte fri bostad och vedbrand så länge han har skyldighet att vara boende i nationalmuseibyggnaden.

Bet. ang. Nationalmuseum.

Särskilda yttranden

l:o) N. Fredr. Sander.

Enligt hvad af Komitén blifvit erinradt, omfattar dess nu framlagda
förslag till lönereglering för konstafdelningen icke Lifrustkammaren och
dertill hörande samlingar, hvilka jemväl äro inrymda i nationalmuseibyggnaden
och strida under tillsyn och vård af Intendenten vid konstafdelningen.
Ehuru jag i detta ämne icke i hufvudsak är af skiljaktig mening
med Komitén, anser jag mig dock böra något närmare redogöra för Lifrustkammarens
ställning och nu varande tillfälliga förening med konstafdelningen,
helst denna fråga icke endast berör organisationen af förvaltningen
för konstafdelningen, utan äfven är af synnerlig vigt med hänsyn
till museilokalernas ändamålsenliga användande för de samlingar, som
främst behöfva utrymme för sin utveckling.

Lifrustkammaren, med hvilken nu mera äfven är förenad den s. k.
Klädkammaren, kan sägas leda sitt upphof från år 1633, då Rikskansleren
Axel Oxenstjerna i ett bref från Frankfurt am Main föreslog regeringen
att på Blasieholmen eller Skeppsholmen i Stockholm låta uppföra en
byggnad till förvarande af de fanor och segertecken, dem Sveriges härar
hade eröfrat i striderna mot landets fiender. En sådan byggnad, hvilken
enligt utstakad plan skulle blifva en arsenal till belysande af den svenska
krigareäran, lärer ock blifvit satt i verket, men kom aldrig att användas
för det afsedda ändamålet, utan fingo de vunna troféerna tills vidare ligga
undangömda på olika förvaringsställen. Först mot slutet af Carl XI:s regering,
sedan Kronan genom reduktionen kommit i besittning af det De
la Gardieska palatset, uppläts detsamma till arsenal och der uppsattes fanor,
standar, äldre rustningar, vapen, sadlar, Konungars kläder och kröningstyg
m. m. Den sålunda inrättade arsenalen förblef här omkring 100
år eller till 1793, då palatset inreddes till dramatisk teater; hvaremeller -

tid till arsenal och tyghus uppläts Fredrikshofs slott, dock att kanoner
och andra större föremål, som ej kunde der inrymmas, fördes till Kronans
magasiner på Skeppsholmen. Men när sistnämnde slott år 1802 förändrades
till kasern för Svea lifgardes-regementet, flyttades arsenalens tillhörigheter
till den s. k. Orangeribyggnaden vid norra ändan af Kungsträdgården.
Efter femton år blefvo samlingarna å nyo husvilla, och Kongl. Maj:t
förordnade då, att alla troféer och fanor skulle flyttas till Riddarholmskyrkan,
men vapen, rustningar och dylikt till den s. k. Konfidensen vid
Ulriksdal. År 1828 skickades en del af samlingarna till Gripsholms slott
och en del, särdeles fanor af obekant datum, öfverlemnades till Kongl.
teaterns attributmagasin. Först år 1850 erhöllo Lifrustkammarens samlingar
åter en gemensam lokal i Arffurstens palats vid Gustaf Adolfs torg,
dit de kringspridda delarna genom Ståthållaren, Öfverstelöjtnanten Schiitzercrantz’
nitiska bemödanden fördes tillhopa. De flyttades vidare efter 1856
till förhyrd lägenhet i Brunkebergs hotel och förvarades der till år 1866,
då de inrymdes i sina nuvarande lokaler i nationalmuseibyggnaden, nemligen
en större sal och fyra rum i mellersta våningen och den s. k. hörsalen
i öfverstå våningen; hvarjemte åtskilliga effekter, som icke kunnat
utställas, blifvit magasinerade i vindsvåningen.

Under den 7 Augusti 1866, vid beviljande af nådigt afsked för då
varande Intendenten vid Lifrustkammaren, förordnade Kongl. Maj:t, att
hithörande samlingar, hvilka förut stått under Arméförvaltningens öfverinseende,
skulle ställas under tillsyn af Öfverintendentsembetet och till
detta embete aflevereras. Vid denna afleverering, som skedde genom en
inventering, sammanskrefs vid effekternas öfverlemnande ett inventarium,
hvilket likväl icke då kunde uppställas efter någon systematisk plan eller
erhålla några fullständigare beskrifningar af föremålen. I de reglementariska
föreskrifter, som Kongl. Maj:t under den 26 Oktober samma år meddelade,
att tills vidare vara gällande, angående förevisandet af alla de i
museibyggnaden inrymda samlingarna, stadgades, att de skulle bilda två
afdelningar, nemligen: I. Konstafdelningen, och II. Historiska af delningen;

till hvilken sistnämnda räknades: a) Statens historiska museum, b) Kongl.

Myntkabinettet, och c) Kongl. Lifrustkammaren med dess förråder.

Redan förut, eller under den 11 December 1863, då plan faststäldes
och medel anvisades för museibyggnadens inredning, hade Kongl Maj:t
anbefalt Öfverintendentsembetet att verkställa denna inredning jemlikt ett
af särskilda komiterade utarbetadt och af Kongl. Maj:t godkändt förslag,
enligt hvilket ett långsträckt rum eller galleri bredvid nordöstra salen i

1‘

bottenvåningen äfvensom tvenne på hvar sin sida om nämnda sal liggande
mindre ruin i södra avantkorpsen skulle anordnas för Klädkammarens samlingar.
Dessa blefvo emellertid, vid deras inflyttning i museibyggnaden,
uppsatta i öfverstå våningens s. k. hörsal, och vid denna provisoriska anordning
har hittills fått bero.

Då konstafdelningen från och med år 1869 erhöll en egen, från Öfverintendentsembetet
skild förvaltning, uppdrogs åt Intendenten vid konstsamlingarna
att jemväl hafva inseendet öfver Lifrustkammaren; och i gällande
museistadga af den 31 December 1868 är föreskrifvet, att samma
stadgas bestämmelser med afseende å vården och förvaltningen af konstsamlingarna
skola tills vidare i alla tillämpliga delar äfven gälla med
hänsyn till Lifrustkammaren och de med densamma förenade samlingar.

Härigenom har emellertid framgått den oegentlighet, att Lifrustkammaren
och den dermed sammanförda Klädkammaren, hvilka till sin art
ansetts böra räknas till Nationalmusei historiska afdelning, blifvit stälda
under tillsyn och vård af Intendenten vid konstafdelningen. För bearbetning
af berörda samlingar har bemälde Intendent icke haft att tillgå något
biträde af de vid konstafdelningen anstälda Amanuenserna; men på derom
gjord underdånig framställning har Kongl. Maj:t under de senare åren anvisat
tillfälliga arfvoden åt en extra ordinarie Amanuens, hvilken efter
uppdrag granskat Lifrustkammarens och Klädkammarens alla effekter och
öfver dem upprättat ett utförligt inventarium, hvaraf inhemtas, att dessa

samlingar år 1866 omfattade ett antal föremål af ........................... 4,193,

hvarefter de tillökats med:

den af Konung Carl XV testamenterade vapensamling............ 1,267,

d:o den af Grefve A. G. Bielke skänkta d:o ............ 57,

öfrig tillväxt under åren 1866—1877........................................... 203.

tillsammans 5,720.

I början ett litet pantheon för i krig vunna segertecken hafva således
Lifrustkammaren och Klädkammaren växt ut till ett särskildt museum,
innehållande många värdefulla föremål och dyrbara historiska minnen af
framfarna store konungar eller män, som ärofullt tjenat fäderneslandet.

I afseende på nödiga underhållsmedel är Lifrustkammaren synnerligen
vanlottad, enär för dess tillsyn och skötsel endast finnes, under riksstatens
fjerde hufvudtitel och Arméförvaltningens stat, anvisadt ett ordinarie anslag
af 900 kronor, deraf 300 kr. till arfvode åt Intendenten eller föreståndaren
och 600 kr. åt en lifrustmästare; hvarutöfver ett extra anslag af 600
kronor under en följd af år varit uppfördt å riksstatens åttonde hufvud -

titel. Men dessa sammanlagda medel hafva icke ens varit tillräckliga till
bestridande af kostnaderna för berörda samlingars offentliga förevisning,
än mindre till deras underhåll eller anskaffande af nödig förevisningsmateriel.
Den årligen uppkommande bristen, som under åren 1869—1877
i medeltal uppgått till omkring 1700 kronor, har städse måst betäckas af
de medel, som influtit genom den föreskrifna afgiften för tillträde till
konstafdelningen å vissa dagar, hvilken afgift tillika berättigat till inträde
i Lifrustkammaren. Då emellertid dessa s. k. förevisningsmedel, enligt
Komiténs ofvan framlagda förslag till lönereglering för konstafdelningen,
hädanefter skulle tagas i anspråk uteslutande för densamma, lärer en förhöjning
i de knappa anslagen för Lifrustkammaren vara oundgänglig.

Men något förslag till eu reglerad förvaltning af Lifrustkammarens
samlingar finner jag, lika med Koinitén, icke kunna nu framläggas, enär
det måste anses obestämdt, huru vida eller huru länge dessa samlingar
kunna förblifva i museibyggnaden inrymda. Det är nemligen af Komitén
anmärkt, att konstafdelningen saknar nödigt utrymme för sina egna samlingar;
och förr eller senare torde af denna anledning följande tvenne alternativ
böra tagas under ompröfning:

det ena: att Lifrustkammarens samlingar utflyttas ur de för konstafdelningen
behöfliga mellersta ocb öfverstå våningarna af Nationalmuseibyggnaden;
i hvilket fall konstindustrisamlingarna, med undantag af den
skrymmande möbelafdelningen, skola derstädes tills vidare kunna finna plats;

det andra: att konstindustrisamlingarna afskilja^ från konstafdelningen
och derifrån utflyttas; hvilket åter förutsätter det snara upptagandet af
frågan om ett särskildt konstindustrimuseum eller anskaffande af tillräcklig
och lämplig lokal derför. Endast i detta fall torde Lifrustkammaren
någon längre tid kunna bibehållas i museibyggnaden.

Men i alla händelser synes inseendet öfver Lifrustkammarens förenade
samlingar icke vidare böra åligga Intendenten vid konstafdelningen, utan
lämpligare kunna uppdragas åt annan myndighet eller särskild föreståndare.
Granskar man i öfrigt Lifrustkammarens och Klädkammarens samlingar,
så befinnes, att de innehålla en mindre del föremål, såsom gobeliner
m. m., hvilka, såsom hänförliga till konstindustrisamlingarna, borde
med dem förenas; en annan och större del, nemligen Klädkammarens
egentliga innehåll af historiska drägter och andra sådana föremål, hvilka
möjligen torde kunna, i enlighet med det godkända inredningsförslaget,
beredas plats i Statens historiska museum, dit åtskilliga dylika föremål
redan blifvit öfverlemnade; och slutligen en tredje och största del, nem -

ligen Lifrustkammarens egentliga innehåll af vapen, rustningar, sadlar och
schabraker, fanor och standar med flere effekter, hvilka bilda en afdelning
för sig. En sådan fördelning af sammanförda olikartade föremål synes
dessutom både önskvärd och ändamålsenlig, dels för uppdragande af en
bestämd gräns mellan de särskilda museiinstitutionerna, och dels till beredande
af enkelhet och besparing i förvaltningskostnaderna.

I enlighet med hvad sålunda blifvit anfördt, anser jag mig böra uttala
den åsigt, att vården och förvaltningen af Lifrustkammaren och dermed
förenade samlingar hädanefter icke må åligga Intendenten vid konstafdelningen,
samt att genom sakkunnige personer behöfde verkställas en
utredning, om och i hvad mån en fördelning af de olikartade föremålen
i nämnda samlingar må ega rum. Först efter en sådan utredning torde
frågan om Lifrustkammarens förvaring och förvaltning lättare finna en
lösning.

och 2:o) Låss Öl. Larsson.

Då 1876 års riksdag, på Ivongl. Maj:ts förslag, bestämde lönevilkoren
för riksantiquarien, hvilken är föreståndare för den historiska afdelningen
och myntkabinettet, till 6,000 kr., deraf 4,000 kr. såsom lön och 2,000
kr. såsom tjenstgöringspenningar, och jag hvarken af tidsförhållanden eller
af annan anledning kan finna skäl att föreslå högre aflöning för intendenten
vid Nationalmuseum än den sålunda för riksantiqvarien bestämda-, så får
jag för min del föreslå, att nämnde intendents aflöning måtte bestämmas
till lön 4,000 kr. och tjenstgöringspenningar 2,000 kr.

Icke heller har jag kunnat biträda flertalets inom Komitén förslag att
ovilkorligen den amanuens, hvilken anställes vid de egentliga konstsamlingarne,
skall verkställa sekreterare- eller protokollsföraregöromålen. Mig
synes nämligen lämpligast, att dessa göromål icke bindas vid någon viss
befattning, och att museinämnden må ega rätt att, på förslag af intendenten,
uppdraga samma göromål antingen åt någon af amanuenserna eller
åt en extra ordinarie tjensteman.

Men äfven om sekreteraregöromålen anses böra förenas med amanuensbefattningen
vid de egentliga konstsamlingarne, kan jag dock — då
berörda göromål icke kunna anses vigtigare än de, som utgöra amanuensernas
egentliga åligganden, och då den tid, som användes för de förra,
naturligtvis måste tagas af den arbetstid, hvilken annars skulle egnats åt

amanuensgöromålen — häruti lika litet som i den omständigheten, att ifrågavarande
amanuens i vissa fall skall sköta intendentsbefattningen, finna
skäl att, på sätt Komiténs flertal föreslagit, ställa denne amanuens i en
högre lönegrad än den vid konstindustriafdelningen anstälde. Då vidare
den sistnämnde antagligen icke kommer att, äfven efter en längre tjenstgöring,
förflyttas till den bättre aflönade amanuensbefattningen vid de
egentliga konstsamlingarne, blefve följden, att den, som vid sedermera
inträffande ledighet antoges till amanuens vid de senare, skulle genast
erhålla högre löneförmåner och rätt till längre semester, än den, som redan
måhända under en lång följd af år innehaft ordinarie amanuensbefattning;
hvarförutom, för den händelse konstindustriföremålen framdeles afskiljas
från Nationalmuseum, det egendomliga förhållande skulle inträffa, att vid
museum vore anstälde två tjensteman i högre lönegrader men ingen i den
lägsta. På grund häraf anser jag båda amanuenserna, äfven om med den
enes befattning förenas sekreteraregöromålen, böra ställas i lägsta lönegraden.

Uti nu gällande stat för Nationalmuseum finnes upptagen för museibyggnaden
en portvakt med 750 kronors lön förutom bostad och vedbrand.
Denne har nu, hvad namnet beträffar, af flertalet inom Komitén
förändrats till förste vaktmästare med 1,100 kronors aflöning, jemte fri bostad
och vedbrand, om han sköter sin portvaktsbefattning. Då emellertid genom
den nu föreslagna regleringen ifrågavarande befattning icke tillägges andra
göromål än de, som förut varit dermed förenade, så finner jag icke skäl
att biträda vare sig förslaget om namnförändringen eller den dermed förenade
högre aflöningen. Då portvakten naturligtvis måste bo inom byggnaden,
anser jag, att han, förutom vanlig vaktmästarelön, bör åtnjuta fri
bostad och vedbrand.

Den så kallade gårdsdrängen anser jag böra, så länge han åtnjuter
fri bostad och vedbrand, erhålla lika aflöning med öfvereldaren. I likhet
med Komiténs flertal anser jag något extra biträde inom museum vara
erforderligt, dels för bestridande af sekreteraregöromålen, der dessa icke
uppdragas åt någondera amanuensen, dels ock för att biträda såväl med
samlingarnes ordnande och bearbetning, som med de kamerala göromålen,
och torde härför erfordas 1,500 kr.

Med dessa nedsättningar skulle förslaget till stat sluta pa ett belopp
af 24,150 kr. eller 1,950 kr. mindre än den af Komiténs flertal föreslagna,
men 8,550 kr. högre än nu gällande stat.