Underdånigt betänkande ock förslag (Statens offentliga utredningar 1877:2)

Underdånigt betänkande ock förslag

angående

Lönereglering* m. m.

för

Fångvårdsstyrelsen,

afgifvet den 9 November 1S7 6

I N åder förordnade Komiterade.

STOCKHOLM

CENT II AL -TRYCKERIET
1876.

Stormäktigste, Ållernåcligste Konung!

Jemlikt Eders Kongl. Maj:ts genom embetsskrifvelse från Statsrådet
och Chefen för Finansdepartementet den 3 nästlidne Oktober Löneregleringskomitén
meddelade beslut angående ordningen för Komiténs arbeten,
har Komitén senast haft under behandling frågan om reglering af Fångvårdsstyrelsen,
och får nu i underdånighet afgifva sitt betänkande rörande
detta embetsverk.

Styrelsens
inrättande
år 1S25.

1835 ars
instruktion.

Tillsynen och vården om fängelserna och kronoarhetsinrättningarna
inom riket voro intill år 1825 fördelade mellan flere auktoriteter, såsom
Krigskollegium, Förvaltningen af Sjöärendena, Kammarkollegium, Statskontoret,
Kommerskollegium och Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i länen.
Genom nådigt bref den 8 Februari nyssnämda år förklarade emellertid
Kongl. Maj:t att, då enhet och fullständighet i styrelsen öfver nämda
anstalter genom en dylik fördelning försvårades, Kongl. Maja beslutat
utse och förordna tre personer att utgöra Styrelsen öfver rikets fängelser
och arbetsinrättningar samt emottaga förvaltningen deraf i den mån styrelsen
kunde komma till verksamhet; och skulle denna styrelse ega så väl att
inkomma med underdånigt förslag till instruktion som ock att i öfrigt
hos Kongl. Maj:t i underdånighet föreslå de åtgärder, som uti de till dess
befattning hörande ämnen funnes nödiga.

Sedan förslag till instruktion blifvit af styrelsen den 15 Mars 1S25
till Kongl. Maj:ts pröfning öfverlemnadt, förklarades genom nådigt bref
den 21 påföljande April, att, enär det för det dåvarande vore förena dt
med flere svårigheter att fastställa en instruktion, som omfattade alla de
ämnen, hvilka borde tillhöra styrelsens befattning, instruktionsförslaget
komme att tills vidare hvila; hvarjemte förordnades, att. styrelsen, jemte
det inseende och den allmänna ledning af fångvården, som redan vore
densamma anbefalda, genast skulle öfvertaga öfverstyrelsen af krono-, spinnoch
korrektionshusen i Stockholm, Göteborg och Norrköping samt allmänna
arbetsinrättningen i Wadstena, hvaremot den speciela förvaltningen af länsoch
fästningsfängelserna samt allmänna arbetsinrättningen i Karlskrona
skulle tills vidare besörjas af de auktoriteter, som dittills egt befattning
dermed.

De allmänna, grunderna för styrelsens organisation blefvo derefter
bestämda genom Kongl. brefvet den 9 Februari 1826, deruti förordnades,
att styrelsen öfver fängelser och arbetsinrättningar i riket, som komme
att bestå af en ordförande och två ledamöter, skulle vara kollektiv i rådslagen
öfver alla der förekommande ärenden; att beslutanderätten skulle
tillkomma ordföranden allena; samt att ledamöterna skulle ega att till
protokollet yttra sina meningar i de fall, då de vore skiljaktiga från ordförandens
beslut, dem de eljest ansåges hafva biträdt.

Först nio år senare, den 7 Mars 1835, utfärdades fullständig instruktion
för »Styrelsen öfver Fängelser och Arbets-Inrättningar i Riket.» Enligt
denna instruktion skulle styrelsen hafva öfverinseende och ledning i allmänhet
af fångvården, bestrida den speciela tillsynen och förvaltningen af

allmänna, arbets- och korrektionsinrättningarna i riket, men i fråga om
fästningsfängelserna besörja endast den del af förvaltningen, som icke enligt
andra föreskrifter tillhörde Krigskollegium. Styrelsen skulle bestå, af en
i alla mål ensam beslutande ordförande, tillika generaldirektör öfver fängelser
och arbetsinrättningar i riket, samt två ledamöter, och hafva till
sitt biträde ett kansli och ett, räkenskapskontor; och innehöll instruktionen
i öfrigt detaljerade föreskrifter i afseende på formerna för ärendenas handläggning
och de särskilde tjenstemännens åligganden.

De olägenheter, som framkallades af den sålunda fortfarande splitrinsen
i förvaltningen och redovisningen af anslagen till fångvården föranledde
sedermera utfärdandet af två, nästan samtidiga Kongl. bref, ett af
den 23 November 1841, hvarigenom ifrågavarande styrelse fick till sig
Överflyttad förvaltningen af de för fångars vård och underhåll anslagna
medel, samt ett af den 30 i samma månad, om öfverlemnande till styrelsens
handläggning al alla frågor rörande nybyggnad och underhall af
läns- och kronohäktena.

Med afseende så väl på den utsträckta verkningskrets styrelsen er- ImtruMkmshållit
efter det 1835 års instruktion utfärdades, som ock på de under jor^,ar
tiden skedda förändringar i styrelsens inre organisation, anbefaldes styrelsen
genom nådigt bref den 11 Juni 1845 att inkomma med förslag
till ny instruktion; och afgaf styrelsen i anledning häraf under den 8
Maj 1850 ett sådant af dess ordförande uppgjordt förslag, åtföljdt af ett
särskildt instruktionsförslag, upprätta dt af styrelsens ledamöter, h vilka vid
frågans behandling i styrelsen varit af skiljaktig mening med ordföranden.

Enligt det först mund a förslaget skulle styrelsen utgöras af en generaldirektör
såsom chef samt af en kanslidirektör och en kameraldirektör
såsom ledamöter, äfvensom i vissa uppgifna fall af en extra ledamot för
revisionsärenden, chefen för det byggnadskontor, som borde inrättas inom
verket, och en öfverläkare för fångvården. I generaldirektörens frånvaro
skulle den af kansli- eller kameraldirektörerne, som sin befattning längst
innehaft, utöfva ordförandeskapet. Målen skulle i allmänhet afgöras af
ordföranden jemte en föredragande ledamot, dock kunde ordföranden, da
han funne sakens vigt, eller särskilda beskaffenhet dertill föranleda, tillkalla
en eller flere af styrelsens öfrige ledamöter att i öfverläggning och
beslut, deltaga, Kansli- eller kameraldirektör, som tillfälligtvis vore ordförande,
skulle derjemte föredraga de till hans ordinarie befattning hörande
malen i närvaro af den andre af nämde direktörer. Sedan öfverläggning
slutats skulle först föredraganden rösta, derefter annan tillstädes varande

Kongl.
bref ven
är 1S41.

ledamot och sist ordföranden; men i händelse af skiljaktiga meningar
skulle den gälla, som af ordföranden yttrats. Under generaldirektörens
eller af Kongl. Maj:t särskildt förordnad ordförandes frånvaro skulle ej
företagas annat än kuranta mål och sådana, som ej utan olägenhet kunde
uppskjutas; dervid de under ordinarie ordförandens närvaro faststälda
grundsatser ej finge frånträdas. — Till styrelsens biträde skulle finnas:
ett kansli med en sekreterare, en ombudsman, en registrator, två notarier
och två kanslister; ett kammarkontor med en kamererare, en kammarförvandt,
en kassör, en bokhållare och en kammarskrifvare; ett revisionskontor
med en revisor och behöfligt antal kammarskrifvare; ett byggnadskontor
med en kontorschef och en eller två konduktörer, samt en öfverläkare
för fångvården.

Det af ledamoterne framstälda instruktionsförslaget innehöll, bland
annat, att Fångvårdsstyrelsen skulle utgöras af en generaldirektör och två
ledamöter, nämligen ett kansliråd och ett kammarråd. Jemte generaldirektören
skulle begge ledamöterna öfvervara handläggningen af följande
ärenden: 1) Kongl. bref, som handlade om mer eller mindre allmänna
föreskrifter; 2) frågor om författningars och allmänna föreskrifters utfärdande,
om äldre sådanas förklarande, ändrande eller upphäfvande; 3)
underdåniga förslag till stater; 4) frågor om kronoarbetskarlars och fångars
användande till arbete; 5) frågor om nya fängelsers anläggning samt
om väsentliga förändringar uti de redan befintliga; G) alla framställningar
från ombudsmannen; 7) anmärkningsfrågor, som uppkommit vid anstälda
halfårsinventeringar af styrelsens säkerhetshandlingar och kassa; 8) frågor
om reglering af ledamöternes tjenstgöring och ärendenas fördelning dem
emellan samt om arbetsordningen inom verket, med hvad mera dermed
egde gemenskap; 9) frågor om befordringar, afsked, tjentsledighet och
tjensteförordnanden samt tro-, huldhets-och tjensteeds afläggande; 10) åtal
för tjenstefel och försummelse i tjensten; samt 11) frågor om ekonomien
och ordningen inom verket. Alla andra ärenden skulle afgöras af generaldirektören
jemte den ledamot, till hvars departement ärendet hörde eller
som eljest af särskild anledning fått detsamma till föredragning emottaga;
dock skulle generaldirektören, när han ansåge ämnets vigt det fordra, ega
tillkalla båda ledamöterna för att uti pröfningen deraf deltaga. Om under
öfverläggningen åsigterna blefve skiljaktiga samt de uti öfverläggningen
deltagande icke kunde om ett beslut sig förena, skulle ordförandens mening
blifva styrelsens beslut. I generaldirektörens frånvaro borde äldste ledamoten
inträda i utöfningen af ordförandebefattningen och begge ledamöterna

deltaga i afgörandet af alla förekommande frågor, med undantag af revisionsmål,
då- extra kameralledamot för dessa ärendens handläggning funnes
förordnad; dock finge under generaldirektörens frånvaro frågor om tjenstemäns
till- eller afsättande icke afgöras, ej heller utan hans medgifvande
några beslut fattas eller åtgärder anbefallas, som i mer eller mindre mån
rubbade eller ändrade de grundsatser och det system för fångvårdens
moraliska och ekonomiska nytta, som Fångvårdsstyrelsen genom generaldirektörens
beslutanderätt, eller dess ledamöter samfäldt, stadgat och
förordnat.

Styrelsens och dess tjenstemäns verksamhet faststäldes slutligen genom Imtruktwden
ännu gällande instruktionen af den 16 December 1859. Denna in- nen18%ar
struktion, genom hvilken embetsverket erhöll sitt nuvarande namn, Fångvårdsstyrelsen,
föreskrifver, att verkets styrelse skall bestå af en ordförande,
som är generaldirektör öfver rikets fängelser och arbetsinrättningar, samt
två departementschefer såsom ledamöter. Embetsverkets öfrige tjensteman
enligt instruktionen voro till antalet 16, nämligen en sekreterare, en ombudsman,
en registrator, en notarie, två kanslister, en intendent för byggnadskontoret,
en konduktör, en kamererare, en kammarförvandt, två revisorer,
en kassör och tre kammarskrifvare. Styrelsens åligganden äro hufvudsakligen
: att hafva öfverinseendet å och allmän ledning af fångvården
i riket samt förordna om hvad till god ordning och hushållning hörer
så väl inom rikets fängelser och arbetsinrättningar som vid fångtransporter;
att förvalta och redovisa de statsmedel och öfriga inkomster, som för
fångvårdens behof varda anvisade; att, så vidt ske kan, egna uppmärksamhet
åt stads- och häradshäkten, som af menigheterna sjelfva bekostas
och förvaltas, samt, om missbruk der förefinnes, hos vederbörande
göra framställning om afhjelpande deraf; att genom inspektioner vaka
deröfver, att de föreskrifter, som för fångvårdens förvaltning blifvit meddelade,
behörigen efterlefvas; att till Eders Kongl. Maj:t inkomma med
förslag till förbättringar i fångvånden, till ändringar i faststälda stater
och till kronoarbetskårens användande samt med årsberättelser angående

fångvårdens alla förvaltningsgrenar; att tillsätta vissa tjensteman och betjente
vid styrelsen och fångvårdsinrättningarna; samt att till efterrättelse
i tjensten meddela nödiga föreskrifter för tjensteman och betjente, som af
fångvårdsmedlen njuta aflöning, m. m.

Fångvårdsstyrelsen är kollektiv i rådslagen, men ordföranden eger
att allena besluta; dock kan ärende, som ej anses fordra båda ledamöter -

nas närvaro, handläggas endast af generaldirektören och föredraganden,
likasom generaldirektören eger, derest ärendets angelägenhet det oundgängligen
kräfver, ensam meddela befallningar om verkställighets!tgärder. I
generaldirektörens frånvaro inträder, der ej Eders Kongl. Maj:t särskildt annorlunda
förordnar, äldste ledamoten, med bibehållande af sina ofri ga göromål,
i utöfning af ordförandebefattningen, vid hvilka tillfällen båda ledamöterna
skola deltaga i afgörandet af alla förekommande frågor; dock får i generaldirektörens
frånvaro frågor om tjenstemäns af- och tillsättande eller
åläggande af ansvar för fel i tj en sten, hvarunder likväl ej inbegripes afstängning
från tjenstens utöfning eller ådömande af försutet vite, icke afgöra
s, och ej heller, utan hans medgifvande, beslut fattas eller åtgärder
anbefallas, som i mer eller mindre mån rubba eller ändra de grundsatser
för fångvården, som förut blifvit stadgade eller följda.

Till chefens för kanslidepartementet föredragning höra i allmänhet
frågor om nya fängelsers anläggande eller förändringar af dem, som redan
finnas; om fångars och kronoarbetskarlars användande i arbete; om ordning,
disciplin, personalredovisning samt religions- och hälsovård vid fångvår
dsinrättningarna,; om föreskrifter i andra fångvården rörande förhållanden,
hvilka ej angå ekonomien och redogörelseverket; samt om befordran,
tjenstledighet och afsked för eller tjenstefel af tjensteman inom styrelsens
kansli och byggnadskontor, styrelsens vaktbetjening samt tjensteman och
betjente vid fångvårdsinrättningarna, med undantag af redogörarne.

Chefen för kameraldepartementct föredrager frågor, som angå inkomster
och utgifter samt staters upprättande; de till styrelsens handläggning
hörande anmärknings-, afskrifnings- och balansmål, samt i öfrigt alla
ärenden af ekonomisk natur; så ock frågor om befordran, tjenstledighet
och afsked för kammarkontorets tjensteman och redogörarne vid fångvårdsinrättningarna,
eller af desse tjensteman begångna tjenstefel.

Förutom nu angifna grunder för fångvårdsstyrelsens organisation och
ärendenas fördelning mellan ledamöterna innehåller instruktionen speciela
föreskrifter i afseende på arbetssättet och de särskilde embets- och tjenstemännen
tillhörande göromål, för hvilka föreskrifter Komitén blir i tillfälle
att i det följande redogöra för så vidt de synts Komitén af en eller
annan anledning påkalla förändring.

Beträffande de förslag, som efter berörda instruktions fastställande
blifvit väckta eller genomförda till ändring i den hos styrelsen anstälda
personal och densammas skyldigheter, torde följande här böra anmärkas.

Sedan Kongl. Maj:t uti nådigt bref den 5 Januari 1S69 anbefalt Förslag till
Fångvårdsstyrelsen inkomma med utlåtande och förslag, huruvida icke,
öfver då skedd indragning af ett på styrelsens stat upptaget arvode för en 1869.
extra notarie för revisionsärenden, ytterligare nedsättning i det ordinarie
anslaget till styrelsen kunde för framtiden beredas dels förmedelst förenkling
i behandlingssättet af en del styrelsen tillhörande mål, dels genom
tillämpning af grundsatsen att icke anställa särskilde tjensteman, hufvudsakligen
afsedde för renskrifning, och dels genom iakttagande af allt, som
i öfrigt kunde lända till besparing, med särskildt afseende på Fångvårdsstyrelsens
vid närnda tidpunkt inskränkta verksamhet med nya fängelsebyggnaders
uppförande, yttrade styrelsen i underdånig skrifvelse den 10
December 1809, i afseende på frågan om förändringar i tjenstegöromålen
inom styrelsens kansli, att en viss förenkling i expeditionssättet nyligen
blifvit af styrelsen vidtagen, hvarigenom de utgående skrifvelsernas antal
i någon mån minskats; att genom förändrad anordning af diarii- och
protokollsföringen minskning äfven i de registratorn och notarien tillhörande
göromalen syntes, utan åsidosättande af nödig kontroll och ordning,
kunna vinnas, så att dessa göromål kunde af en tjensteman bestridas;
att den renskrifning, som, jemte afsändandet af expeditioner och
annat biträde åt sekreteraren, kanslisterne ålåge, lämpligen torde kunna
utan anlitande af derför anstälde tjensteman, mot visst anslag besörjas;
samt att antalet af de mål, som påkallat ombudsmannens handläggning,
under senare åren varit så ringa, att deras utförande icke vidare synts
erfordra särskild tjensteman; med afsende å hvilka förhållanden styrelsen
ansåge kanslipersonalen kunna framdeles sålunda inskränkas, att den komme
att utgöras af en sekreterare, med samma åligganden som dittills, samt
två andre tjensteman; men då desse senares befattningar blefve så, trägna,
att annan allmän tjenst ej kunde med någondera befattningen förenas
samt dessutom utsigt,en att vinna befordran till högre lön blefve ringa
(dier ingen, så, skulle det, för erhållande af skickliga personer till samma
befattningar blifva nödvändigt att bestämma aflöningen till sådana belopp,
att tjenstinnehafvarne kunde för sig och familjer deraf erhålla skälig utkomst
och i öfrigt så, att efter vissa års tjenstetid någon förbättring i aflöningsvilkoren
vore att påräkna,. Hvad unginge kammarkontoret,, ansåg
styrelsen att, äfven med bibehållande af nuvarande organisation i öfrigt,
eu kammarskrifvaretjenst kunde, med tillämpning af grundsatsen, att ordinarie
tjensteman icke borde användas för renskrifvaregöromål, vid då 2 -

Ny stat år

'' 1871.

Fångvårdsstyrelsens

framställning
år 1873.

varande innehafvarens afgång indragas. Hvad styrelsen i samma skrifvelse
anförde rörande byggnadskontoret och arvodet åt den styrelsen biträdande
läkaren får Komitén tillfälle att i det följande återgifva.

Till svar å berörda underdåniga skrifvelse tillkännagaf Kongl. Maj:t
i nådigt bref den 7 Januari 1870, bland annat, dels att hos Riksdagen
komme att göras framställning om indragning af det åt ombudsmannen
anslagna arvode af 500 rdr — hvilken indragning sedermera genom nådigt
bref den 25 Maj samma år anbefaldes —, dels att styrelsen egde
åt någon af dess tjensteman uppdraga att från 1871 års början bestrida
ombudsmannagöromålen, dels ock att, när ledighet vid någon af registrators-,
notarie-, kammarskrifvare- eller kanslisttjensterna inträffade, hos
Kongl. Maj:t borde före tjensternas återbesättande göras underdånig anmälan
om och i hvad män förändring i göromål och aflöning vid den
lediga tjensten kunde ega rum; och har i följd häraf, på Fångvårdsstyrelsens
förslag, en kammarskrifvaretjenst sedermera blifvit indragen.

Sedan Riksdagen för sin del år 1871 godkänt ett i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med Fångvårdsstyrelsens ofvan oinförmälda utlåtande upprättadt
förslag till ny personal- och aflöningsstat, dock under vilkor, att
styrelsens enbets- och tjensteman skulle vara underkastade den vidsträcktare
tjenstgöringsskyldighet eller jemkning i åligganden, som vid en blifvande
förändrad organisation af embetsverket eller eljest kunde varda
stadgad, blef samma stat af Kongl. Maj:t under den 19 Maj samma år
faststäld att lända till efterrättelse från och med år 1872; och skulle
enligt den nya staten, som, i anseende till vissa tjensteinnehafvares rätt
att vid sina tjenster bibehållas, dock hittills icke kunnat vinna tillämpning,
registratorn tillika blifva protokollsförande, notarien tillika blifva ombudsman,
de två kanslisterne indragas, kassören erhålla lika aflöning med Ofri
ge andra gradens tjensteman samt anslagen till gratifikationer åt e. o.
tjensteman i kansliet, 1,200 rdr, och till extra biträde vid upprättande
af statistiska tabeller, 500 rdr, sammanslås till ett anslag »för renskrifning
och annat biträde i styrelsens kansli» samt höjas till 1,800 rdr, af hvilket
belopp dock 100 rdr icke finge utgå förr än motsvarande nedsättning
skedt i aflöningen till kanslipersonalen.

Uti underdånig skrifvelse den 18 November 1873 har Fångvårdsstyrelsen
vidare, i sammanhang med underdånig framställning om vissa ändringar
beträffande det å ordinarie stat uppförda anslag till aflöning för
en del vid fångvården anstälde ernbets- och tjensteman för år 1875, af -

gifvit förslag till reglering af tjenstebefattningarna och aflöningen inom
centralverket; och är i Löneregleringskomiténs betänkande den 9 Juni
1875 redogjordt för styrelsens dervid uttalade åsigter angående aflöningen,
dennas fördelning i lön och tjenstgöringspenningar, ålderstillägg samt tjensters
förening. Beträffande tjensteinännens antal å kansliet och kammarkontoret
anförde styrelsen i berörda skrifvelse, att någon vidare inskränkning
i kanslipersonalen än som blifvit bestämd genom 1871 års stat icke
kunde ega rum, hvaremot, enär kammarförvandten, en revisor och båda
kaminarskrifvarne å kammarkontoret med nådigt tillstånd tillika innehade
tjenster i annat embetsverk, och det sålunda vore ådagalagdt, att deras
befattningar inom styrelsen lemnade tid öfrig för bestridande af annan
tjenst, styrelsen ansåge kammarförvandtsbefattningen och en kammarskrifvaretjenst
kunna indragas. Räkenskapsgranskningen, som verkstäldes
af två revisorer och två kammarskrifvare skulle nämligen kunna bestridas
af två revisorer med något biträde af den qvarstående kammarskrifvaren,
och kammarförvandtens göromål fördelas på kamereraren, kassören och
kammarskrifvaren, allt under förutsättning, att skälig tillökning i aflöningsförmånerna
tillerkändes samtlige desse tjensteman, af livilka endast kammarskrifvaren
skulle kunna tillåtas innehafva annan befattning.

Efter inhemtande af hvad sålunda i afseende å Fångvårdsstyrelsens
organisation och tjenstepersonal vid särskilda tillfällen förekommit har
Ivomitén, i ändamål att förskaffa sig en så noggrann kännedom som möjligt
om mängden och beskaffenheten af de till styrelsens handläggning hörande
ärenden, tagit del af styrelsens diarier, registratur och öfriga handlingar;
och torde till upplysning i sagda hänseenden här böra meddelas en öfversigt
af de sistlidna år inkomna ärendena, dervid dock på förhand bör
anmärkas, att å registratorskontoret föras fyra särskilda diarier, nämligen
kanslidiarium, kaineraldiarium, Kongl. remissdiariuin och revisionsdiarium,
samt att, då nya handlingar i ett mål tillkomma, dessa antecknas under
det nummer hufvudhandlingen erhållit, och att dessutom vissa handlingar,
då de äro af sins emellan likartad beskaffenhet, antecknas under ett och
samma nummer, äfven om de inkomma på olika tider och från olika
myndigheter samt måste hvar för sig handläggas. De under nämda år
inkomna handlingarna äro antecknade under följande antal diariinummer:

Inkomna

ärenden.

I kanslidiarium:

Fångförteckningar, mönsterrullor, arbetsredovisningar samt diverse
berättelser, uppgifter och anmälanden (omkring 1,050 särskilda
handlingar) .................................................................. j ]

Reqvisitioner å böcker (10 reqvisitioner)................................................... 2.

Om fotografering af fångar (13 handlingar)............................................. 1.

Yederhäftighetsbevis; uppbördsborgen (11 handlingar)............................ 2.

Om förflyttning af fångar; anordningar vid fångtransporter; hemforsling
(55 handlingar) ............................................ 23.

Om fångars rymning..................................................................... 13

» » sjelfmord; försök dertill................................................. 9,

» » användande till arbete; oduglighet för arbete.................. 21.

)) )) bekännelser........................................................... 3

)) )) nådeansökningar........................... 73.

» » klagomål och diverse ansökningar....................................... 16.

)» » uppförande; bestraffningar...................................................... 42.

» » kristendom skunska p.................................................................. 3.

» » äktenskapsskilnad ................................................................... 5.

» premier, understöd m. m.................................................................... 25.

3) beräkning af fångars strafftid................................................................ 2.

Klagomål af vaktbetjening ........................................................... 2.

Memorial om tjensteresor; om fängelsebyggnader, expropriation m. m. 13.

Om tjensters tillsättande, afsked, tjenstledighet, förordnande, transporter,
pension, personalens ökande eller minskande, tjensteförseelser 210.

Diverse................................................................................. j j

Tillsammans 490.

I kameraldiarium:

Kassaförslag; kammarkontorets memorial om reqvisition eller anordning
af medel; diverse uppgifter och förslag; markegångstaxor

(456 särskilda handlingar)................................................... ]9_

Reqvisitioner å medel (308 stycken) ...................................................... ]74.

Besigtnings- och inventeringsinstrument (25 stycken).............................. g.

Berättelser och redogörelser.............................. 25

Om beklädnad, inventarier och utredningspersedlar; om anskaffning
af råmateriel; om försäljning af kasserade effekter........................... 98.

Transport 322.

Om uppköp af proviant, ved och lysningsämnen; om utspisning; om

pris å s. k. premievaror .......................................................................... 119.

Om byggnader, reparationer, förhyring af lägenheter ........................... 41.

Om besparingskassornas förvaltning............................................................ 13.

Om tjensters tillsättande, afsked, tjenstledighet, förordnande m. m.„. 36.

Om tjenstemäns och betjentes aflöningsförmåner .................................... 72.

Besvärsmål................................................. 2.

Anmärkningar vid räkenskaper..................................................................... 4.

Om uppbördsborgen ....................................................................................... 2.

Diverse........................................ 13.

- Tillsammans 624.

I Kongl. remissdiarium:

Kongl. remisser

uppå nådeansökningar........................................................................... 83

» ansökningar om medborgerligt förtroende.............................. 3

» )) pension; om löneförmåner........................... 8

» diverse ansökningar..................................................................... 8

)> framställningar af embetsverk................................................... 9

Kongl. utslag...................................................................................................... 141

Kongl. bref och statsdepartementens skrivelser ....................................... 51

Tillsammans 303.

I revisionsdiarium:

F ån g vår d sl i qvider från länen; årsräkenskaper från straff- och arbetefängelser;
räkningar öfver kostnaden för byggnader och reparationer
(138 räkenskaper)........................................................................... 6.

Kammarkontoret, med anmärkningar vid fångvårdsliqvider.................. 29.

)> ang. anmärkningsfri granskning ................................ 10.

» » uteblifna räkenskaper ......................................... 1.

Kammarrätten, med anmärkningar vid redogörelser .............................. 3.

» )) remiss å besvär ......................................................... 8.

» » utslag ........................................................................... 9.

Ang. inbetalda anmärkningsmedel; delgifningsbevis .............................. 10.

Tillsammans 7 6.

Organisa tionsfrågor.

Beslutande

rätten.

Sammanlagda antalet diariinummer uppgår alltså för år 1875 till
1,493; men då, enligt ofvan intagna uppgifter om de särskilda handlingar,
som blifvit sammanförda under ett mindre antal diariinummer, samtliga

akternas antal utgör i

Kanslidiarium................................. 1,590,

Kameraldiarium........................................................... 1,214,

Kongl. remissdiarium............................................ 303,

Revisionsdiarium ...................................................... 208,

hafva följaktligen 3,315

mål och ärenden år 1875 inkommit till Fångvårdsstyrelsen.

Den allmänna organisationsform, under hvilken Fångvårdsstyrelsen
allt ifrån sitt första inrättande arbetat, är hufvudsakligen densamma, som
kort förut gifvits åt Generaltullstyrelsen, efter hvilket embetsverk Fångvårdsstyrelsen
synes hafva blifvit organiserad. Då Löneregleringskomitén
nyligen till behandling förehade frågan om Generaltullstyrelsens organisation,
fann sig Komitén böra uti denna förorda vissa förändringar, och det
antagandet ligger derför nära till hands att, om dessa förändringar befinnas
ändamålsenliga i fråga om nyssnämda embetsverk, de ock höra vidtagas i
afseende på Fångvårdsstyrelsen. För frågans utredande tillåter sig Komitén
här upprepa hvad den i berörda hänseende yttrat i sitt betänkande den
12 nästlidne Oktober. Efter omförmälan, hurusom den Komité, hvilken den
26 Maj 1859 afgaf underdånigt betänkande angående förändrad organisation
af rikets styrelse- och förvaltningsverk, funnit sig sakna skäl att i
Generaltullstyrelsens organisation föreslå någon ändring, förekommer nämligen
i först nämda betänkande detta yttrande:

»Den grundsats, från hvilken nämde Komité utgick vid bedömandet
af de allmänna förvaltningsformerna, uttalades af densamma på följande
sätt: ’Det lärer icke kunna bestridas, att de mål och ärenden, som tillhöra
det ena eller andra styrelse- och förvaltningsverket, äro till deras väsende
så skiljaktiga från hvarandra, att en olika form för pröfningen både kan
och bör efter omständigheterna användas. Dessa ärenden äro dels sådana,
hvilkas afgörande beror på en stundom ej lätt funnen tillämpning af gällande
författningar och der således vidsträcktare pröfning måste föregå innan

beslut vidtages, och dels sådane, som hufvudsakligen blott fordra verhställiyhet
af regeringens eller domaremaktens beslut eller af reglementen
eller andra bestämda föreskrifter. Derföre synes den grundsats i allmänhet
kunna antagas, att ärenden af förra slaget böra underkastas fleras samfälda
behandling, men att deremot de sednare höra öfverlemna!? åt en enda
ansvarig Chef, på det att de, såsom vederbör, må blifva med enhet, kraft
och skyndsamhet behandlade.’»

»Denna grundsats, hvars riktighet icke med fog lärer kunna bestridas,
synes dock vanligen hafva blifvit tillämpad på det sätt, att alla de ärenden,
som tillhörde vissa embetsverk, borde handläggas kollegialt och alla
ärenden, tillhörande vissa andra embetsverk, afgöras af en ensam beslutande
chef. Först på senare tider har den åsigt inom vår förvaltning
gjort sig gällande, att äfven inom ett och samma embetsverk de olika
behandlingssätten kunde med fördel användas för olika slag af ärenden.
Komitén för sin del har ock, i betraktande af ärendenas beskaffenhet inom
flera bland de embetsverk, för hvilka den redan uppgjort regleringsförslag,
förordat införandet i dessa verk af en sålunda blandad förvaltningsform
i stället för det uteslutande kollegiala behandlingssättet. Då nu
fråga är om ett embetsverk, der grundsatsen af chefens allena beslutande
rätt i hela sin utsträckning under lång tid varit tillämpad, har Komitén
trott sig böra undersöka, om icke äfven härstädes en blandad förvaltningsform
vore att föredraga framför den nuvarande, beroende deraf huruvida
jemväl inom detta embetsverk förekomme ärenden af den vigt och betydelse
eller af den beskaffenhet i öfrigt, att de erfordrade fullständigt
kollegial handläggning.»

Efter att hafva redogjort för antalet och beskaffenheten af de år
1875 till Generaltullstyrelsen inkomna mål och ärenden, drog Komitén
af denna redogörelse den slutsats, att visserligen det öfvervägande flertalet
vore af beskaffenhet att endast fordra tillämpning af bestämda föreskrifter
och skyndsam expedition; men att dock ett mindre antal återstode af den
vigt och betydelse, att derför erfordrades en mera omfattande pröfning,
i följd hvaraf ock dessa, ärenden, hvilka i allmänhet icke fordrade så
skyndsam handläggning som de öfriga, syntes Komitén påkalla, i Generaltullstyrelsen
likasom i andra verk, den garanti för ett moget bedömande
och ett oveldigt afgörande, som det kollegiala behandlingssättet erbjöde.

Då nu ärenden af enahanda eller jemförlig beskaffenhet med de sist
omnämda jemväl förekomma inom Fångvårdsstyrelsen, och enär det synes
Komitén vara af synnerlig vigt, att ärenden af likartad beskaffenhet, så vidt

möjligt, erhålla lika behandling i alla embetsverk, har Komitén äfven i
afseende på Fångvårdsstyrelsen måst vidblifva sin i flera föregående betänkanden
uttalade mening, att dylika ärenden böra erhålla en fullständigt
kollegial handläggning, och sådant desto hellre, som ifrågavarande
organisationsform med allena beslutande chef enligt Komiténs mening
lägger i en mans hand allt för stor makt i frågor af sådan grannlaga
beskaffenhet, som dem om tjenstemäns befordringar eller entledigande,
hvilka, likasom öfriga här nedan upptagna s. k. plenifrågor, i intet afseende
äro att hänföra till verkställighetsärenden.

Då Komitén uti jemförclsen med Generaltullstyrelsen funnit ett stöd
för sin åsigt om lämpligheten af den kollegiala formens användande för
vissa mål äfven inom Fångvårdsstyrelsen, skulle ur formel synpunkt här
kunna göras den invändning, att enligt Komiténs förslag, i Generaltullstyrelsen
skulle komma att finnas tre byråchefer, och följaktligen ett,
pleuiärende kunna afgöra,s på ett emot chefens mening stridande sätt endast
i det fall, att samtlige desse byråchefer sins emellan vore af lika
mening, hvaremot, om ledamöternes antal inom Fångvårdsstyrelsen blefve
oförändradt, i detta verk två personer skulle kunna öfverrösta chefen.
Vigten af denna invändning synes Komitén ytterst bero deraf, huruvida
två personer med den erfarenhet och insigt, som böra förutsättas hos ledamöter
i ett förvaltande veide, i allmänhet kunna anses ega dessa egenskaper
i så hög grad att, der de äro ense, deras under fullt ansvar afgifna
votum må tillmätas större vigt än det af chefen afgifna — en fråga,
som väl utan tveksamhet torde kunna besvaras jakande. Om detta antagande
skulle synas behöfva något från redan befintliga förhållanden hemtadt
särskildt stöd, kan ett sådant erhållas från en annan förvaltningsgren,
Arméförvaltningen, hvarest, utom det att alla plenimål — hvartill räknas
hufvudsakligen frågor af enahanda eller jemförlig beskaffenhet med dem
Komitén hittills ansett böra såsom sådana betraktas — blifva afgjorda genom
omröstning, de särskilda ärenden, som höra till Civila departementet utan
undantag skola pröfvas och afgöras kollegialt af chefen och de två ledamöterna
och der ordförandens skiljaktiga mening gäller endast i det fall
att tre olika meningar förekomma.

I öfverensstämmelse med så väl hvad Komitén i fråga om ärendenas
handläggning inom andra embetsverk föreslagit som ock hvad i nu gällande
instruktion redan finnes förutsatt synas de ärenden, hvilka icke äro
af beskaffenhet att kräfva kollegial behandling, äfven inom detta embets -

verk kunna afgöras endast af chefen och vederbörande föredragande, hvarigenom
vunnes den fördel, att en ledamot icke såsom hittills finge sin tid
upptagen genom att öfvervara den andres föredragning, utan derunder
kunde ostördt egna sig åt göromålen inom området för sin egen rotel;
verkets chef dock alltid obetaget att, om han funne sådant behöfligt, för
rådplägning rörande något visst mål tillkalla den ledamot, som för tillfället
icke hade föredragning.

Ehuru den noggrannare begränsningen af de grupper af ärenden,
hvilka lämpligen böra såsom plenimål anses, med tillförlitlighet kan uppgifvas
endast på grund af detaljkännedom om alla inom verket förekommande
ärenden, och verkets styrelse, derest grundsatsen i allmänhet vinner
godkännande, blir i tillfälle att härom afgifva förslag i sammanhang
med frågan om förändring i instruktionen, har Komitén dock ansett sig
här böra antyda de slag af ärenden, som synas företrädesvis påkalla
kollegial behandling, och får derför, med stöd af hvad ofvan blifvit anfördt
föreslå,

att följande ärenden skola genom samfäld öfverläggning
och beslut hos Fångvårdsstyrelsen handläggas:

a) Kongl. bref och remisser, som angå styrelsens
samfälda åtgärd;

b) underdåniga förslag och betänkanden angående
nya författningars utfärdande eller redan befintligas
förklarande, ändrande eller upphäfvande;

c) underdåniga framställningar angående nya
fängelsers uppförande eller förändringar af redan
befintliga;

d) frågor angående aftal om fångars och kronoarbetskarlars
användande i arbete;

e) underdåniga framställningar rörande fångvårdens
stat;

f) frågor om förändringar i verkets organisation;

<j) frågor om tjenstemäns till- eller afsättande

äfvensom underdåniga förslag till befordringar, utom
i fråga om återbesättande af ledig ledamotsplats;

h) frågor om e. o. tjenstemäns och betjentes antagande,
om afsked, om pensionering, om tjenstebetyg,
om tjenstemäns och betjentes fel eller försummelse i
tjensten samt om tjenstledighet för den till Fång 3 -

vårdsstyrelsen hörande personal och förordnande af
vikarie under sådan ledighet;

i) bestämmandet af arvoden eller gratifikationer
åt extra biträden; samt

k) dessutom hvarje ärende, som generaldirektören
finner skäl att göra till föremål för samfäldt afgörande
;

att generaldirektören eger ensam dels besluta i
frågor om arbetsordningen, dels, när ledamotsplats
blifver ledig, om dess återbesättande hos Eders Kongl.
Maj:t göra underdånig anmälan, dock, i begge fallen,
efter samråd med verkets ledamöter; samt

att generaldirektören fortfarande må ega allena
beslutande rätt i alla öfriga hos Fångvårdsstyrelsen
f. förekommande ärenden, efter att hafva i hvarje fall

inhemtat vederbörande föredragandes mening; dock
med rättighet och skyldighet för föredraganden, likasom
för ledamot, den generaldirektören må hafva för
rådplägning tillkallat, att, vid inträffande skiljaktighet,
sin särskilda mening till protokollet skriftligen afgifva.

Byråar. Enligt nu gällande instruktion skall den ene af Fångvårdsstyrelsens

ledamöter vara chef för kansli departementet, hvarunder lyda styrelsens
kansli och byggnadskontor, samt den andre chef för kameraldeparmentet,
som utgöres af styrelsens kammarkontor. Det närmaste chefskapet för
kammarkontoret utöfvas dock af kamé rera ren, genom hvilken förbindelsen
mellan styrelsen och kontorets tjenstemän förmedlas, i det kamereraren
skall, bland annat, emottaga och till behörig handläggning befordra alla
till kontoret öfverlemnade mål samt emottaga, till styrelsen ingifva och,
der så nödigt finnes, med eget yttrande beledsaga de framställningar,
som af kontorets tjentemän å tjenstens vägnar afgifvas. Då nu i afseende
på Fångvårdsstyrelsens organisation torde böra vidtagas enahanda förenklingar,
som ansetts ändamålsenliga för andra embetsverk med likartade
göromål, är Komitén af den mening, att kamer er aretj ensten kan indragas
och att vederbörande ledamöter böra såsom byråchefer öfvertaga det omedelbara
chefskapet öfver de å hvarderas afdelning anstälde tjenstemän.
Genom en sådan förändring komme visserligen chefens för kameralbyrån
göromål att något ökas, men sannolikt icke i vidsträcktare mån, än att

tillökningen motsvarades af den tidsvinst, som blefve en följd deraf, att
ledamöterne i allmänhet icke behöfde öfvervara hvarandras föredragningar.
Af kamererarens åligganden synas nämligen endast följande böra
af chefen för kameralbyrån öfvertagas: att föra kassaräkning med riksbanken
öfver gjorda insättningar och utfärdade assignationer; att tillse
det influtna medel varda i banken behörigen insatta; att sjelf verkställa
erforderliga utredningar i en del ärenden; att emellan de å byrån
anstälde tjensteman fördela de göromål, som icke redan enligt instruktionen
någon af dem åligga, samt att hafva tillsyn öfver dessa tjenstemäns sätt
att fullgöra sina åligganden och i sådant afseende meddela nödiga föreskrifter
och erinringar; hvaremot öfriga i instruktionen uppräknade skyldigheter
för kamereraren kunde efter sin beskaffenhet fördelas på de un o derlydande

byråtjenstemännen.

Slutligen och i öfverensstämmelse med hvad i dylika fall af Komitén
förut föreslagits torde en hvar af byråtjenstemännen böra förklaras skyldig
att sjelf bära ansvaret, för de åtgärder, han å tjenstens vägnar
vidtager.

Komitcn, hos hvilken anledning icke förekommit att i afseende på
hvad nu tinnes stadgadt angående fördelningen mellan ledamöterne af
föredra gningsskyldi gheten föreslå någon ändring, hemställer alltså,

att, jemte det kamererarebefattningen hos Fångvårdsstyrelsen
indrages, styrelsens nuvarande två departement
förändras till två byråar, nämligen en kanslioch
en kameralbyrå, under hvar sin byråchef; samt
att hvarje Fångvårdsstyrelsens tjensteman skall
ega odelad ansvarighet för de åtgärder, han å tjenstens
vägnar vidtager.

I generaldirektörens frånvaro skall, såsom ofvan är omförmäldt, äldste
ledamoten, med bibehållande af sina öfriga göromål, inträda i utöfrun-''
gen af ordförandebefattningen, derest ej Eders Kongl. Maj:t annorlunda
förordnar. Denna anordning har synts Komitén mindre lämplig icke blott
derför, att en tillfälligtvis tjenstförrättande chef derigenom får en i viss
mån vidsträcktare myndighet än den ordinarie, hvilken i allmänhet bort
inhemta två ledamöters yttrande, utan äfven emedan ordförandens och
föredragandens befattningar svårligen låta sig förena med mindre endera
af dem kommer att lida. Komitén är derför af den mening att, jemte
det ordförandeplatsen i generaldirektörens frånvaro alltid fylles af äldste

Vid förfall
Ör chef eller
ledamot.

byråchefen, — så framt icke generaldirektören längre tid än 14 dagar
blir hindrad att embetet utöfva, i hvilket fall på Eders Kongl. Maj:t lärer
ankomma att uppå anmälan förordna om embetets bestridande, — nämde
byråchefs befattning samtidigt bör af vikarie öfvertagas, så att styrelsen
alltid ma vara fulltalig och hvarje befattning inom verket varda af särskild
person bestridd. Vidare och da af en tillfälligtvis tjenstförrättande
chef måhända icke kan väntas den noggranna insigt i alla förekommande
ärenden, att beslutande rätten af honom i samma omfattning, som af verkets
ordinarie chef, bör få utöfvas, helst, med antagande af den af Komitén
förordade formen för öfverläggningar och beslut i allmänhet, den
ene byråchefen endast undantagsvis skulle komma att öfvervara den andres
föredragning, synes böra föreskrifvas, att ärende, rörande hvilket olika
meningar uppstå mellan en tillfälligtvis tjenstförrättande chef och föredraganden,
bör öfverlemnas till styrelsens plenum och alltså erhålla kollegial
behandling.

I öfverensstämmelse härmed föreslår Komitén,

att den i graden äldste af byråcheferne fortfarande
bör vara skyldig att, vid inträffande förhinder för generaldirektören,
förestå hans embete, så vida hindret
icke varar öfver fjorton dagar, men, om det är af beskaffenhet
att räcka längre tid, intill dess uppå genast
skeende underdånig anmälan Eders Kongl. Maj:t å embetet
meddelar nådigt förordnande;

att sålunda tjenstförrättande eller tillförordnad chef
må ega enahanda befogenhet inom styrelsen som ordinarie
generaldirektör, dock med den inskränkning i
hans beslutande rätt, att ärende, rörande hvilket olika
meningar mellan honom och föredraganden uppstå,
skall öfverlemnas till och handläggas uti Fångvårdsstyrelsens
plenum;

att under generaldirektörens frånvaro tjenster icke
må annorledes än på förordnande tillsättas eller tjensteman
från innehafvande befattning afsättas, så framt
icke Eders Kongl. Maj:t dertill meddelat särskildt nådigt
tillstånd, och ej heller, utan generaldirektörens medgifvande,
beslut fattas eller åtgärder anbefallas, som i
mer eller mindre mån rubba eller ändra de grund -

satser för fångvården, som förut blifvit stadgade eller
följda; samt

att, då byråchef, af en eller annan anledning är
hindrad att egen befattning utöfva, Fångvårdsstyrelsen
eger förordna vikarie under högst en och en half månad,
med skyldighet, om dylikt vikariat blir för längre
tid behöflig!, att frågan derom till Eders Kongl. Maj-.ts
afgörande anmäla.

Förutom den granskning af inkommande räkningar och reqvisitioner, Revisionen.
som bör ega ruin innan anordningsbeslut meddelas, förekommer hos Fång- Månadtliga
vårdsstyrelsen en jemförelsevis vidlyftig revision af länsstyrelsernas och *”* °Per‘
fångvårdsanstalternas redogörelser för emottagna medel och verkstälda utbetalningar
äfvensom för materiali er, inventariepersedlar m. m. Under det
styrelsens egna räkenskapshandlingar alltså endast undergå en utbetalningen
föregående revision innan de underkastas öfverrevision i Kammarrätten,
skola deremot de i orterna spridda förvaltningarnas räkenskaper undergå
fullständig revision både i Fångvårdsstyrelsen och i Kammarrätten. Då
likväl en stor del af de vid fängelserna skedda utbetalningar grundar sig
på föreskrifter, som meddelats af styrelsen, och dessa föreskrifters befogenhet
tydligen icke kan blifva föremål för anmärkning af verkets egen
revisionspersonal, så kan en fullständig, centralverkets egna åtgärder jemväl
omfattande revision verkställas först i Kammarrättens öfverrevisionsdepartement,
der, likasom i Fångvårdsstyrelsen, en speciel siflergranskning af
samtliga verifikationer, utgörande tillsammans öfver 80 volymer årligen,
måste verkställas. En förenkling härutinnan torde utan tvifvel kunna
åstadkommas, utan eftersättande af nödig kontroll, genom öfverflyttning
af all specialrevision till öfverrevisionsdepartementet; men då Komitén först
i sammanhang med regleringen af Kammarrätten blir i tillfälle att yttra
sig rörande revisionen af statens räkenskaper i allmänhet, har Komitén
ansett sig icke för närvarande böra väcka förslag om upphörande af den
styrelsen nu tillhörande revisionen af de dit från länsstyrelserna och fångvårdsinrättningarna
ingående räkenskaper.

Sedan i anledning af väckt fråga om åstadkommande af en tidigare
statsrevision, Statskontoret hos Fångvårdsstyrelsen begärt upplysning, huruvida
arbetet med upprättandet af redogörelse för de under Fångvårdsstyrelsens
förvaltning stälda medel skulle kunna under räkenskapsåret påbörjas
och så tidigt afslutas, att redogörelsen kunde inom den 1 Maj påföljande
året vara till Kammarrätten ingifven, har Fångvårdsstyrelsen i

Besvärsmål.

skrifvelse den 21 December 1875 meddelat, att deri ifrågasatta tidigare
afslutnmgen och revisionen af Fång vårdsräkenskaperna, så vidt anginge
förslagsanslaget till fångars vård och underhåll, väl icke kunde, med bibehållande
af hittills föreskrifvet redovisningssätt, åstadkommas, men att
styrelsen gått i författning om sådana åtgärders vidtagande, hvarigenom
det åsyftade ändamålet framdeles torde kunna vinnas; och har Fångvårdsstyrelsen
nämda dag föreskrifvit att, i enlighet med i styrelsens kammarkontor
upprättade formulär, försök med en förändrad bokföring, — i
ändamål att räkenskaperna måtte kunna afslutas och jemte verifikationer
till styrelsen insändas för hvarje månad, — skulle från och med innevarande
års ingång göras vid straff- och. arbetsfängelserna å Långholmen
och Norrmalm. Den sålunda beträdda vägen synes Komitén vara den
riktiga, enär derigenom möjliggöres, att så väl revisions- som bokföringsarbetet
kan efter hand under årets lopp undangöras, så att vid årets slut
endast kommer att återstå revisionen och bokföringen för sista månaden
jemte hufvudbokens afslutning. Sedan räkenskapshandlingarna blifvit begagnade
i och för bokslutet och den styrelsens egna tjensteman åliggande
revisionen, kunde de genast tillhandahållas den eller de Kammarrättens
tjensteman, som hade att verkställa den på öfverrevisionsdepartementet
ankommande granskning, hvilken, på sätt Komitén i fråga om andra embetsverk
förut föreslagit, lämpligen borde verkställas inom verkets egen
embetslokal, hvarest för revisionen ofta behöfliga upplysningar lätt stode
att erhålla och genom hvilken anordning i öfrig! vunnes den fördel, att
styrelsens tjensteman, som nu under hela den tid, som åtgår för denna
revision, äro i saknad af de ofta behöfliga handlingarna, till dem hade
en oafbruten tillgång.

Komitén föreslår alltså,

att fångvårdsräkenskaperna, afslutade och med
verifikationer försedda, skola efter hanel som de inkomma
och så snart de blifvit begagnade för den
styrelsen åliggande bokföring och revision, i styrelsens
embetslokal tillhandahållas den eller de Kammarrättens
tjensteman, som hafva att desamma revidera.

Bland de ärenden, som hos Fångvårdsstyrelsen handläggas, förekomma
jemväl besvärsmål, fastän till ett ringa antal. Då nämligen vederbörande
icke åtnöjes med Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvandes på de från
Fångvårdsstyrelsen erhållna årliga länsstaterna, grundade åtgärder eller
beslut i fråga om afiöningsförmåner m. m., varder den missnöjde af Eders

Kongl. Maj:ts befallningshafvande hänvisad att sin talan hos Fångvårdsstyrelsen
fullfölja. Då ifrågavarande besvärsmål således angå enskildes
fordringsanspråk hos statsverket, och Komitén, med hänsyn dertill att,
om dylika mål fortfarande fullföljdes hos det centrala embetsverket, derigenom
bibehölles tre instanser för fordringsanspråk, som hos Eders Kongl.
Maj:ts befallningshafvande väckas, under det att för enahanda anspråk,
anmälda hos centralverket, endast funnes två instanser, i sitt betänkande
den 11 November 1875 angående Statskontorets reglering föreslagit, att
besvär öfver Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvandes beslut i frågor, bland
andra, om länsstaternas tillämpning måtte omedelbart hos Eders Kongl.
Maj:t fullföljas, föranlåtes Komitén hemställa,

att besvär öfver Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvandes
beslut i frågor om tillämpningen af de utaf
Fångvårdsstyrelsen utfärdade årliga stater må omedelbart
hos Eders Kongl. Maj:t genom Justitiedepartementet
anföras.

Vilkoren för åtnjutande af aflöning enligt ny stat och de allmänna Allmänna
grunderna i öfrigt för löneregleringen lära i afseende på Fångvårdsstyrel- grunder för

sens embets- och tjensteman böra blifva desamma, som redan stadgats eller
äro föreslagna för tjenstemännen inom andra centrala verk; och får Komitén
i följd häraf föreslå,

löneregle ringen.

att embets- och tjensteman vid Fångvårdsstyrelsen
skall vara underkastad den vidsträcktare tjenstgöringsskyldigliet
eller jemkning i åligganden, som vid
en möjligen inträdande förändrad organisation af styrelsen
eller dess särskilda af delningar eller eljest i allmänhet
kan varda stadgad, äfvensom, derest i en framtid
verkets ställning inom förvaltningen så förändras,
att detsamma ej längre kan såsom sjelfständigt embetsverk
anses, vara förpligtad att, med bibehållande af
den tjenstegrad och aflöning han innehar, efter den
nya arbetsordningen sköta de med tjensten förenade
göromål;

att med embete eller tjenst i Fångvårdsstyrelsen
icke må förenas annan tjenst å rikets, riksdagens eller
kommuns stat, ej heller annan tjenstebefattning, med
mindre den tinnes icke vara hinderlig; för fullgörande
af tjenstgöringen i styrelsen; dock att tjensteman, som
vid den nya löneregleringens inträdande redan innehar
tjenst utom styrelsen, må densamma bibehålla, så länge
den icke är för tjenstgöringen i styrelsen hinderlig;

att aflöningarna för Fångvårdsstyrelsens embetsoch
tjensteman samt betjente fördelas i lön och tjenstgöringspenningar,
hvilka senare få uppbäras endast
för den tid tjenstens innehafvare verkligen tjenstgjort
eller åtnjutit semester, men skola för den tid, han
eljest varit från tjenstgöring befriad, utgå till den,
som tjensten förrättat;

att den, som af sjukdom hindras att sin tjenst
förrätta, eger uppbära hela lönen, men att den, som
eljest undfår ledighet för svag helsas vårdande, enskilda
angelägenheter eller särskilda uppdrag, kan förpligtas
att under ledigheten utöfver sina tjenstgöringspenningar
afstå så mycket af lönen, som för tjenstens
förrättande erfordras eller eljest pröfvas skäligt;

att vid sjukdomsförfall, eller när det erfordras i
följd af embetsresor eller för beredande af semester,
tjensteman af lägre grad skall vara skyldig att, om
han förordnas till högre befattning inom Fångvårdsstyrelsen,
densamma, emot åtnjutande af tjenstgöringspenningar
till det för den högre graden bestämda belopp
i stället för egna, bestrida, dock ej längre än tre
månader under ett år;

att, der förhöjning af lönen efter viss tids fortsatt
innehafvande af samma tjenst anses böra medgifvas,
tidpunkten för första förhöjningen bestämmes
att inträda efter fem år, under vilkor, att innehafva
ren mera än fyra år af denna tid sjelf bestridt sin
egen eller, på grund af förordnande, annan statens
tjenst, dock att härvid icke må föras honom till last
den tid han åtnjutit semester, och för andra förhöj -

ningen, om sådan eger rum, efter ytterligare fem år,
under samma vilkor, på det sätt likväl, att den högre
aflöningen ej får tillträdas förr än vid början af. kalenderåret
näst efter det den stadgade tjenståldern blifvit
uppnådd; börande löntagaren dervid tillgodoräknas den
tid, som före den nya statens utfärdande förflutit från
hans tillträde till tjensten, vare sig på grund af fullmakt
eller konstitutorial, eller förordnande i följd af
frågan om verkets omorganisation;

att tjensteman skall, då han uppnått 65 lefnadsoch
minst 35 tjenstår, vara förpligtad att med oafkortad
lön såsom pension från tjensten afgå. Eders
Kongl. Maj:t eller Fångvårdsstyrelsen, der det tillkommer
denna att afskedet utfärda, dock obetaget att
låta med detsamma anstå, derest och så länge den
pensionsberättigade pröfvas kunna i tjensten på ett
tillfredsställande sätt gagna det allmänna och kan
finnas villig att i densamma qvarstå; samt

att semester må åtnjutas af verkets chef samt
tredje och andra gradens tjensteman under en och en
half månad samt af första gradens tjensteman under
en månad årligen.

Personalen å Fångvårdsstyrelsens kansli utgöres för närvarande af en Kanslibyrån.
sekreterare, en registrator, en notarie och två kanslister, af hvilka sistnämde
den ene enligt öfverenskommelse bestrider ombudsmansgöromålen; men enligt
den år 1871 godkända staten skulle, såsom ofvan är anmärkt, de två kanslisttjensterna
indragas, hvarjemte notarien skulle öfvertaga ombudsmansgöromålen
och registratorn protokollsföringen. Komitén, som lika med Fångvårdsstyrelsen
anser någon ytterligare inskränkning i kansliets ordinarie
personal, än som sålunda redan beslutats, icke kunna ega rum, är deremot
af den mening, att göromålen kunde fördelas mellan tjensteinännen på
lämpligare sätt än det nyss antydda. Notariens ursprungliga och egentliga
åliggande är nämligen att föra protokollet, och ehuru han derjemte
har att besörja åtskilliga andra göromål, hvilka ytterligare skulle ökas

Kameral byrån.

dels genom öfvertagandet af ombudsmansbestyren, dels genom kanslisttjensternas
indragning, torde protokollsföringen, som på senare tid undergått
en väsentlig förenkling ocli numera icke är synnerligen betungande
eller tidsödande, med större skäl fortfarande böra tillhöra denna tjensteman
än öfverlemnas åt registratorn, hvilken i följd af beskaffenheten af
sin tjenst bör under arbetstimmarne vara tillgänglig å sitt tjensterum och
icke på annat ställe sysselsättas. Deremot och då registratorn icke torde
få sin tid fullt upptagen af honom nu åliggande göromål, synes åt honom
kunna uppdragas att, med erforderligt biträde, verkställa granskning och
sammanfattning af de från fångvårdsinrättningarna inkommande uppgifter
angående personalredovisningen, upprätta statistiska tabeller och besörja
den härmed sammanhängande brefvexlingen — ett arbete, som numera,
i den mån anspråken på fullständighet och tillförlitlighet i statistiska uppgifter
stegrats, vuxit ut till ganska betydlig omfattning.

Komitén föreslår alltså,

att den ordinarie personalen å kanslibyrån, förutom
byråchefen, i stat upptages till en sekreterare,
en notarie, tillika ombudsman, och en registrator, tillika
aktuarie;

att notarien fortfarande ålägges att föra styrelsens
protokoll; och

att med registratorstjensten förenas skyldigheten
att besörja upprättandet af de till personalredovisningen
hörande statistiska tabeller jemte besörjandet af
den dermed sammanhängande skriftvexling.

I det föregående är anmärkt, hurusom, enligt den år 1871 faststälda
staten, kammarkontorets personal skulle minskas med en kammarskrifvare,
äfvensom att Fångvårdsstyrelsen i sitt regleringsförslag år 1873 ansett
kammarförvandtstjensten och ytterligare en kammarskrifvaretjenst kunna
indragas, hvarefter den ordinarie kontorspersonalen skulle bestå af en
kamererare, en kassör och bokhållare, två revisorer och en kammarskrifvare.
Då den af Komitén förordade föreningen af departementschefs- och
kamererarebefattningarna till ett byråchefsembete kan verkställas endast
under vilkor, att kammarförvandten bibehålies för fullgörandet, utom
annat, af en del utaf kamereraregöromålen, samt kammar skrifvaretj enster
lika litet i detta som i andra verk lära böra bibehållas, skulle, om sagda
förändringar vidtoges, för det å byrån förekommande arbete erfordras en

kammarförvandt, en kassör och bokhållare samt två revisorer, förutom
nödigt extra biträde.

Hvad särskildt angår revisionsgöromålen, hvilka under senaste tiden
besörjts af två revisorer och två kammarskrifvare, anser Komité» lika
med Fångvårdsstyrelsen dessa åligganden kunna för framtiden fullgöras
af endast två tjensteman; men med stöd af hvad ofvan blifvit anfördt
om arten af ifrågavarande revision och den fördel, som borde följa deraf
att densamma helt och hållet öfverflyttades till Kammarrättens öfverrevisionsdepartement,
håller Komité» före att, om ledighet inträffar i någondera
af de nuvarande revisorstjensterna eller i dem båda innan frågan om
regleringen af Kammarrätten blifvit föremål för nådig pröfning, med återtillsättandet
af sådan befattning bör förenas det särskilda vilkor att, för
den händelse revisionsbestyret kommer att till annat embetsverk öfverflyttas,
tjenstinnehafvaren skall vara skyldig att till nämda embetsverks
stat öfvergå.

I enlighet härmed föreslår Komitén,

att den ordinarie personalen å kameralbyrån, förutom
byråchefen, i stat upptages till en kammarförvandt,
en kassör, tillika bokhållare samt, under nu
sagda vilkor, två revisorer.

Sedan, enligt den af Rikets ständer vid 1862—1868 årens riksdag Byggnadsfaststälda
aflöningsstat blifvit bestämdt, att 3,000 rdr skulle utgå såsom kontoret.
årligt arvode åt en intendent och chef för Fångvårdsstyrelsens byggnadskontor,
samt derjemte, i ändamål att bereda intendenten biträde af extra
konduktör och på det styrelsen skulle ega tillfälle att erhålla nödiga upplysningar
af byggnadskunnig person vid de tider, då intendenten vore
stadd på emhetsresor i landsorten, ett anslag af 600 rdr anvisats till e. o.
tjensteman i byggnadskontoret, har riksdagen i underdånig skrifvelse den
13 Maj 1869 anfört: att ofvanberörcla 3,000 rdr uti det förslag till stat,
som af Kongl. Maj:t vid förstnämda riksmöte framlades, upptagits såsom
. ön åt intendenten, men att, ehuru, så länge ännu betydliga nybyggnader
för fångvården egde rum, ifrågavarande aflöning ej syntes vara för högt
beräknad, det likväl kunde antagas att, då de för omförmälda behof erforderliga
byggnader hunnit afslutas, nämde tjenstemans embetsåtgärd
mindre skulle komma att tagas i anspråk och han följaktligen kunna med
lägre aflöning åtnöjas, hvadan det föreslagna aflöningsbeloppet syntes Rikets
ständer böra endast såsom arvode förenämde tjensteman tilläggas; — att,
sedan, med afseende å Fångvårdsstyrelsens betydligt minskade verksamhet

med nya fängelsebyggnaders uppförande, förslag blifvit hos riksdagen väckt
att, i stället för ofvan omförmälda arvodesanslag å 3,600 rdr, å styrelsens
stat uppföra ett belopp af 1.000 rdr för byggnad sbiträde, Riksdagen, da
endast en eller annan ny fängelsebyggnad kunde till uppförande ifrågakomma,
ansåge det behof af tillgång på byggnadskunnigt biträde, som
fortfarande för styrelsen förefunnes, kunna fyllas med vida mindre kostnad
än som dittills deraf föranledts; — att om det än skulle anses lämpligt,
att styrelsen fortfarande både att tillgå någon sakkunnig person för uppgörande
af ritningar och förslag till nybyggnader samt för granskning af
inkommande förslag till äldre byggnaders i landsorten förändring, förbättring
och vidmakthållande, den speciela tillsynen öfver samtlige fångvården
tillhöriga byggnader samt skyldigheten att vaka öfver ifrågakommande
byggnadsarbetens behöriga verkställande åtminstone torde utan olägenhet
och till minskning i kostnaden kunna på Öfverintendentsembetet
öfverflyttas, — samt att riksdagen, som emellertid i brist af erforderlig utredning
icke kunnat ingå i hufvudsaklig pröfning af denna fråga, i anledning
häraf, jemte tillkännagifvande, att de å Fångvårdsstyrelsens stat
uppförda arvodesbelopp för intendenten och till e. o. tjensteman i byggnadskontoret,
tillhopa 3,600 rdr, blifvit för 1870 bibehållna, i underdånighet
anhölle, att Kong], Maja täcktes låta tillse, huruvida icke, genom
förändrad anordning af tillsynen öfver fångvårdens byggnader, hela eller
större delen af ifrågavarande anslag skulle kunna för nämda år och framgent
besparas.

Uti häröfver den 10 December 1869 afgifvet underdånigt utlåtande
anförde Fångvårdsstyrelsen att, äfven om den speciela tillsynen öfver byggnader
m. m. öfverflyttades till öfverintendentsembetet, styrelsen fortfarande
hade behof att anlita byggnadskunnig person med afseende derå, att styrelsen,
som hade under sin disposition de för nödiga förändrings- och
reparationsarbeten vid fängelserna anvisade medel, fortfarande måste ega
att handlägga förekommande frågor om och på hvad sätt dessa arbeten
borde verkställas, hvarjemte det skulle leda till onödig omgång samt oreda
och brist på enhet i förvaltningen, om den ena embetsmyndigheten egde
i nämda hänseende förordna och en annan tillse verkställigheten. Dessutom
förekomme härvid att, för besparings vinnande, ifrågavarande arbeten,
så vidt ske kunde, utfördes med fångar under vederbörande fängelsedirektörers
inseende, hvilket förfaringssätt icke vore förenligt med arbetenas
verkställande under tillsyn af en embetsmyndighet, som icke hade befäl
inom fängelserna. Beträffande åter aflöningsanslaget till byggnadskontoret,

så, enär uppförande af nya fängelsebyggnader sällan ifrågakomme samt
kontorets göromål till följd deraf blifvit minskade, ansåg styrelsen det i
stat till gratifikationer åt e. o. tjensteman å kontoret uppförda anslag
kunna umbäras, äfvensom det för intendenten anvisade lönebelopp framdeles
något nedsättas.

Med förklarande, det frågan om öfverflyttning till Ofverintendentsembetet
af den speciela tillsynen öfver de fångvården tillhöriga byggnader
samt öfvervakandet af ifrågakommande byggnadsarbetens behöriga
verkställande, icke under dåvarande förhållanden borde till någon åtgärd
föranleda, tillkännagaf Kongl. Maj:t i nådigt bref den 7 Januari 1870,
att framställning komme att till riksdagen göras om indragning af det i
stat uppförda anslag af 600 rdr till gratifikationer åt e. o. tjensteman i
byggnadskontoret, samt föreskref,, att underdånig anmälan borde vid inträffande
ledighet af intendentsbefattningen i byggnadskontoret hos Kongl.
Maj:t göras samt dervid yttrande afgifvas i fråga om lönebeloppet för
samma befattning.

När sedermera 1871 års riksdag yttrade sig öfver det då framlagda
förslaget till stat för Fångvårdsstyrelsen, anfördes i afseende å det för
intendenten uppförda arvode, att, om än för den närmaste framtiden, då
ännu betydliga byggnadsarbeten för fångvården förestode, detta arvode
funnes till hela beloppet fortfarande erforderligt, det behof af tillgång på
byggnadskunnigt biträde, som derefter kunde för styrelsen förefinnas, torde
kunna fyllas med mindre kostnad än som vid den tiden deraf föranleddes;
hvadan riksdagen i underdånighet anhöll, att Kongl. Maj:t täcktes
vid nuvarande intendentens afgång eller, derest så pröfvades lämpligt,
dessförinnan, då omständigheterna kunde dertill föranleda, låta utreda,
huruvida icke tillsynen öfver fångvårdens byggnader kunde på lämpligare
sätt anordnas.

Slutligen har Fångvårdsstyrelsen uti sin ofvan omförmälda underdåniga
skrifvelse den 18 November 1873 angående förevarande ämne
anfört att, sedan samma års riksdag beviljat anslag till vidtomfattande
byggnadsföretag, komme vid sådant förhållande byggnadsintendentens verksamhet
att under en längre tid i ganska hög grad tagas i anspråk; samt
att med anledning häraf och då dessa byggnadsarbeten antagligen icke
hunne fullbordas förr än ungefärligen närmare den tidpunkt, då nuvarande
intendenten, som vid tiden för skrifvelsens afgifvande innehade en
ålder af 58 år, uppnått den framskridna ålder, då hans krafter möjligen
icke medgåfve honom att vid tjensten qvarstå, och vid hans afgång kost -

naden för det byggnadsbiträde, som derefter kunde finnas för styrelsen
behöfligt, blefve föremål för förnyad pröfning, styrelsen ansett sig böra
föreslå, att, med afseende ej mindre å de förhållanden i allmänhet, som
gjorde en löneförhöjning behöflig, än äfven särskild! å den omständigheten,
att ifrågavarande tjenstemans göromål under flera kommande år blefve
särdeles ansträngande, honom nu tillkommande arvode måtte höjas
till 4,500 rdr, men utan ålderstillägg.

Vid öfvervägande af hvad sålunda i denna fråga förekommit har
det synts Komitén obestridligt att, äfven oberäknadt de större nybyggnadsarbeten,
som antagligen under en längre tid komma att för fångvårdens
räkning utföras, underhåll, reparation och erforderliga förändringar
af fängelsebyggnader för framtiden komma att göra ett byggnadskunnigt
biträde för Fångvårdsstyrelsen behöfligt. Till stöd för denna åsigt må
meddelas följande uppgifter om de kostnader, som under de senare åren
utgått för reparationer m. m. äfvensom de anslag, som af riksdagen beviljats
till nybyggnader:

		Kostnader för vård	och underhåll af Ny
		Straff- och arbetsfän-	Läns- och kronofan-	byggnads-
		gelser.	gelser.	anslag.
År	1871 .........	................. 86,099: 96.	16,967: 16.	30,000	—-
M	1872 ............	.................. 83,508: 98.	13,829: 98.	70,000	—
»	1873 ............	.................. 33,510: 50.	22,068: 17.	40,000	—
))	1874 ............	.................. 37,732: 34.	15,44S: 11.	250,000	—
»	1875 ............	.................. 26,709: 24.	18,815: 76.	400,000	—
))	1876 ............	— — —	— — —	395,400	—
:»	1S77 ............	- - -	- - -	110,000	—

Med hänsyn till de vidlyftiga och maktpåliggande arbeten, som följaktligen
åligga detta biträde, och då det numera svårligen kan antagas,
åt en duglig och praktiskt erfaren arkitekt finnes villig att, i den omfattning,
som här ifrågakommer, egna sin tjenst åt det allmänna mot
billigare ersättning än den Fångvårdsstyrelsen år 1873 beräknat, anser
Komitén ett årligt belopp af 4,500 kronor åtminstone under närmaste
framtiden blifva för detta ändamål behöfligt. Då emellertid ifrågavarande
befattning icke bör i något hänseende såsom ordinarie tjenst betraktas,
hvilket skulle kunna blifva förhållandet, om arvode till bestämdt belopp
blefve i staten upptaget, och det bör åligga styrelsen att, för den händelse
arkitektbiträde framdeles, i anseende till minskning i byggnadsarbetena,
skulle kunna erhållas för billigare kostnad än under nuvarande

förhållanden, söka i denna uppgiftspost åstadkomma besparing, anser
Komiten, att of vanberörda belopp endast bör tagas i beräkning vid bestämmandet
af det anslag, som ställes till styrelsens förfogande för aflönande
af extra, biträden. I följd häraf lärer stadgandet i nu gällande
instruktion, att intendenten bör utnämnas af Eders Kong], Maj:t, böra ändras
derhän, att Fångvårdsstyrelsen erhåller bemyndigande att genom
särskild öfverenskommelse antaga erforderligt arkitektbiträde.

I öfverensstämmelse härmed hemställer Komitén,

att Fångvårdsstyrelsen må ega att på lämpligaste
sätt betinga sig det arkitektbiträde, som kan finnas
erforderligt.

Sedan Kong!. Maj:t under den 17 Oktober 1845 förordnat styrelsen
till biträde vid behandlingen af ärenden rörande helsovården en läkare,
för hvilken styrelsen den 21 November s. å. utfärdat instruktion, anmälde
Rikets ständer, med anledning af statsrevisorernas framställning i ämnet,
i underdånig skrifvelse den 16 April 1851, att det till läkaren utgående
arvodet syntes ständerna, på skäl, som dervid anfördes, kunna indragas.
Uti häröfver den 7 November 1S51 afgifvet utlåtande yttrade styrelsen,
bland annat, att — då anlitande af Sundhetskollegium, för erhållande af dess
utlåtande i frågor rörande helsovården vid fängelserna, skulle medföra
omväg, —- då hos nämda embetsverk måhända icke alltid kunde förutsättas
den närmare kännedom af fängelserna, som en särskild läkare borde ega, —
och då de vid fängelserna i Stockholm anstälde läkare i sådan egenskap
icke vore så aflönadc, att ett dylikt biträde, som ifrågavarande, af dem
utan särskild ersättning skäligen kunde fordras, — styrelsen ansåg sig böra
fortfarande i aflöningsstaten upptaga nämda läkarearvode; och förklarade
Kongl. Maj:t, i nådigt bref den 5 December 1851, med afseende å hvad
styrelsen anfört, att läkarearvodet finge å aflöningsstaten upptagas till dess,
vid pröfning af förslaget till styrelsens framtida sammansättning och slutlig
reglering af aflöningsstaten, tillfälle blefve att i sammanhang dermed till
öfvervägande företaga frågan om styrelsens behof af biträdande läkare.

Ehuru 1859 års instruktion för embetsverket icke omförmäler läkaren
såsom en der anstäld tjensteman, har arvodet dock fortfarande blifvit å
staten bibehållet. Då sedermera styrelsen den 10 December 1869 afgaf
underdånigt utlåtande angående väckt fråga om nedsättning i ordinarie
anslaget för styrelsen, yttrade styrelsen i fråga om läkarebiträdet, att,
under förutsättning att den redogörelse för sjukvården inom fängelserna,
som inginge i styrelsens årliga berättelse om fångvården, komme att öfver -

Läkarebi träde.

Vikariat.
Extra biträden
m. m.

flyttas till Sundhetskollegii allmänna berättelse om sjukvården, samt att
ifrågavarande biträde måtte kunna genom bemälda kollegium eller annorledes
blifva att för styrelsen tillgå, arvodet för särskildt läkarebiträde
skulle för framtiden kunna undvaras; men efter det Sundhetskollegium,
som fått i ämnet afgifva underdånigt utlåtande, förslaget på anförda skäl
afstyrkt, förklarade Kongl. Maj:t i nådigt bref den 25 Maj 1870 den
väckta frågan om indragning af arvodet åt den biträdande läkaren icke
till någon åtgärd föranleda. — Slutligen må erinras, att Fångvårdsstyrelsen
i sitt underdåniga förslag till lönereglering den 18 November 1S73 oförändradt
bibehållit det förut varande arvodet för ett läkarebiträde af
600 rdr.

Med afseende å hvad sålunda i denna fråga förekommit är Komitén
af den mening, att medel till bekostande af ett läkarebiträde åt styrelsen
äfven fortfarande kommer att erfordras; dock synes, på sätt ofvan i fråga
om arkitektbiträdet är föreslaget, det böra tillkomma styrelsen att antaga
sådant läkarebiträde på de vilkor, hvarom öfverenskommelse kan träffas
och följaktligen arvodesbeloppet tagas i beräkning vid bestämmandet af
den summa, som ställes till styrelsens förfogande för aflöning af extra
biträden. I enlighet härmed hemställes,

att, på enahanda sätt som ofvan i afseende på
arkitektbiträdet är föreslaget, Fångvårdsstyrelsen må
ega antaga erforderligt läkarebiträde.

I den händelse Komiténs förslag i afseende å antalet af Fångvårdsstyrelsens
ordinarie tjenstemannapersonal vinner godkännande, skulle, med
beräkning af tjenstgöringspenningarne inom de särskilda graderna till enahanda
belopp, som föreslagits för tjenstemännens vederlikar inom andra
embetsverk, de årliga kostnaderna för vikariat under semester komma att
uppgå till 1,637 kr. 50 öre. Om vidare de inspektionsresor, som af
generaldirektören och ledamöterna årligen företagas, till tiden beräknas i
likhet med hvad förhållandet varit under de senast förflutna åren, borde
för bekostande af nödiga tjensteförordnanden under tiden finnas att tillgå
ett belopp af omkring 600 kronor, i följd hvaraf till vikariatsersättningar
skulle erfordras ett ärligt belopp af i rundt tal 2,200 kr.

De inskränkningar, som föreslagits i personalens antal, medföra nödvändigheten
att medel anvisas till godtgörelse åt e. o. tjensteman, hvilkas
biträde i betydligt högre grad än hittills måste anlitas. Efter de begge
kanslisttjensternas indragning erfordras enligt Komiténs mening å kansliet
till biträde åt sekreteraren och notarien åtminstone en e. o. tjensteman, och

sedan de statistiska arbetena ålagts registratorn, måste äfven denne beredas
tillfälle att anlita, biträde, men för hvilket kostnaden dock torde
kunna inskränkas till ungefär hälften af hvad i allmänhet beräknats för
de extra biträden, hvilka komma att oafbrutet sysselsättas. A kameralbyrån
åter anser Komitén två extra biträden komma att erhålla ständig
sysselsättning. Om godtgörelsen beräknas till samma belopp, som antagits
såsom medeltal för extra biträden i de fleste embetsverk, hvilkas
reglering hittills varit föremål för Komiténs handläggning, eller 1,200
kr. för hvardera, skulle alltså, för tre biträden med nämda belopp i
arvode och ett dylikt med endast hälften af denna summa, årliga kostnaden
för ifrågavarande ändamål blifva 4,200 kronor.

Om vidare det belopp, som erfordras till bekostande af renskrifning
och annat mera tillfälligt biträde antages till omkring 1,000 kr., komma
de anslagsbehof, för hvilka Komitén nu redogjort, att kräfva ett ärligt
belopp af 7,400 kronor.

Då det anslag af 2,200 kr., som ofvan beräknats för bekostande af
vikariatsersättningar, från nyss anförda belopp afräknas, år återstoden,
5,200 kr., afsedd att fylla sådana behof, som dels uppstå i följd af kanslist-
och k ammar skr ifvar etj ensternas indragning, dels hittills blifvit tillgodosedda
genom särskilda i stat uppförda anslag. För närvarande åro
kostnaderna härför vida högre än nyssnämda summa, men en exakt jemförelse
mellan dessa förhållanden kan neppeligen ega rum med mindre
1 länsyn tages jemväl till den i öfrigt föreslagna regleringen. Då deremot
den af Komitén föreslagna ordinarie tjenstemannapersonalen till antalet
öfver enst ämi ner med hvad Fångvårdsstyrelsens eget förslag af ar 1873
innehåller, endast med det undantag att enligt sistnämda förslag en kammarskrifvarebefattning
skulle bibehållas, torde här höra erinras, att styrelsen
ansett erfordras, förutom 1,500 kronor till aflöning åt nåmde kammarskrifvare,
ett anslag af 3,000 kr. till gratifikationer ät e. o. tjensteman
samt 600 kr. åt extra vaktmästare, tillsammans 5,100 kr., eller i det
närmaste samma belopp, som af Komitén här ofvan beräknats. Anslaget
lärer emellertid icke genast till hela sitt belopp komma att användas utan
utgå endast i den mån sådant blir behöfligt i följd af ännu qvarstående
kanslisters och kammarskrifvares afgång.

I enlighet med Komiténs ofvan f ramstål da. förslag i afseende på aflöningen
åt den läkare och den arkitekt, som komma att till styrelsens
biträde anställas, skulle slutligen ett belopp af 5,100 kr., deraf 600 kr.
för den förre och 4,500 kr. för den senare, inberäknas uti den summa,

Vaktbetje ningen.

Stat.

som borde ställas till styrelsens disposition för bekostande af arvoden åt
extra biträden. Summan af de för nu ifrågavarande behof erforderliga
anslag skulle härigenom höjas till 12,500 kronor.

Komitén hemställer i öfverensstämmelse härmed,

att till vikariatsersättningar, arvoden och flitpenningar
åt extra biträden, renskrifning m. m. ställes till
Fångvårdsstyrelsens förfogande ett årligt belopp af
12,500 kronor.

I afseende a, vaktbetjeningen, som för närvarande utgöras af två. vaktmästare,
lärer annan ändring icke'' vara behöflig, än att den främste af
desse, i likhet med hvad för andra verk blifvit föreslaget, i stat uppföres
såsom förste vaktmästare; hvadan föreslås,

att vaktbetjeningen bestämmes till en förste vaktmästare
och en vaktmästare.

Beträffande personalens aflöningsförmåner, har Komitén, enär likhet
härutinnan lärer böra ega rum mellan likartade befattningar inom alla
de centrala ämbetsverken, endast att föreslå,

att aflöningen för Fångvårdsstyrelsens ordinarie
embets- och tjensteman samt betjente må bestämmas i
enlighet med härhos under Litt. A bifogade statsförslag.

Den lör närvarande tillämpade staten för Fångvårdsstyrelsen upptager
ett antal af 15 embets- och tjensteman, intendenten och läkaren oberäknade,
hvaremot enligt Komiténs nu framstälda förslag antalet skulle inskränkas
till 10. Det är också endast genom denna väsentliga minskning
i den ordinarie personalen det resultat kunnas vinnas att, oaktadt den af
omständigheterna föranledda förhöjningen i aflöningsbeloppen, slutsumman

af den utaf Komitén föreslagna staten.................................... Kr. 58,700: —

icke öfverskrider det belopp af ,.......................................... » 58,740: —

hvarmed kostnaderna för Fångvårdsstyrelsen, på sätt bilagan Litt. B närmare
utvisar, för närvarande äro beräknade att utgå.

Den förhöjning i lönen, som på grund af ålder i tjensten kan blifva
erforderlig, lärer böra hvarje år beräknas för det närmast kommande och
ingå uti summan af det under andra hufvudtiteln uppförda förslagsanslag
till ålderstillägg.

De till Fångvårdsstyrelsens underdåniga skrifvelse den 18 November
1873 hörande handlingar, hvilka med embetsskrifvelse den 7 Juli 1874
från Justitiedepartementet till Löneregleringskomitén öfverlemnats, bifogas
i underdånighet, och Komitén framhärdar med djupaste vördnad, trohet
och nit,

Stormäktigste, Allernådigste Konung!
Eders Kongl. Maj:ts

underdånigste, tropligtigste
tjenare och undersåtar

ERIK LJUNGSTEDT.
O. R. HAMMAR.

C. GERLE.

KISS ÖL. LARSSON.

Anton Granlund.

Stockholm den 9 November 1876.

Litt. A.

Förslag till Stat

för Fångvårdsstyrelsen, att tillämpas från och med år 1878.

Generaldirektören------------

1 Byråchef __----------------

1 D:o _________________-

Kanslibyrån.

1 Sekreterare ......-........

1 Notarie och ombudsman
1 Registrator och aktuarie

Kameralbyrån.

1 Kammarförvandt ---------

1 Kassör och bokhållare...

2 Revisorer ..................

Till vikariatsersättning samt arvoden
och flitpenningar åt extra
biträden m. m.

1 Förste vaktmästare
1 Vaktmästare.........

Lön. Kronor.	Tjenst- görings- penningar. Kronor.	Snmma. Kronor.
6.200	2,800	9,000
4,400	2,000	6,400	Efter 5 år kan lönen hö-
4,400	2,000	6,400	jas med 600 kronor.
3,000	1,500	4,500
1,800	1,200	3,000
1,800	1,200	3,000	Efter 5 år kan lönen hö-jas med 500 kronor och efter 10 år med ytterliga-re 500 kronor.
1,800	1,200	3,000
1,800	1,200	3,000
3,600	2,400	6,000
—	—	12,500
800	300	1,100
500	300	800	j jas med 100 kronor.
—	—	58,700

Summa

Lift. B.

Åf löningsf örmåne r

för Fångvårdsstyrelsens embete- och tjensteman år 1876.

Generaldirektören
1 Departementschef,
D:o

Sekreterare _______

Registrator
Notarie______

1
I
1
1

1 Kanslist .

1 D:o

1 Kamererare _______

1 Kammarförvandt

1 Revisor.....

D:o _______________

Kassör ____________

1
1

Arvode för vissa kassörsgöromåls bestridande..

1
1
1
1
1

Kammarskrifvare

D:o ________________________________

Intendent, arvode _________________________________

Läkare, d:o _________________________________

Vaktmästare...

D:o ______________________________ .

Till gratifikation åt e. o. tjensteman i kansliet______

* » » » i kammarkontoret

» extra biträde vid upprättande af statistiska

tabeller __________________________________________

» gratifikationer åt extra vaktbetjente

Summa

Om härtill lägges ungefärliga beloppet af särskildt
anvisad vikariatsersättning, år 1875
uppgående till omkring ________________________

utgör hela kostnaden

Löner och arvoden. Kronor.	Dyrtidstillägg. Kronor.	Summ a. Kronor.
8.000		8,000
5,000	1,000	6,000
4,500	900	5,400
3,500	700	4,200
2,500	500	3,000
2.200	440	2,640
1,000	200	1,200
1,000	200	1,200
3,500	700	4,200
2,500	500	3,000
2,200	440	2,640
2,200	440	2,640
1,470	294	1,764
1.200	—	1,200
1,000	200	1,200
1,000	200	1,200
3,000	600	3,600
600	—	600
700	—	700
700	—	700
1,200	—	1,200
1,000	—	1,000
500	__1	500
600	---1	600
51,070	7,314 1	58,384
__		356
— j	— \|	58,740

Litt. G.

Stat för Fångvårdsstyrelsen,

enligt styrelsens förslag den 18 November 1873.

	Lön.	Arvode.
	Kronor.	Kronor.
Generaldirektören______________________________ __	8,000*
1 Ledamot ____________________________________ 1 Dito __________________ .	6,000 6,000	---
Kansliet.
1 Sekreterare ........	4.000 8.000 8,000
1 Registrator och protokollsförande ________ 1 Notarie och ombudsman_____________________	---	Med ålderstillägg efter 5 år af 500 och efter 10 år
		af ytterligare 500 kronor.
Kammarkontoret.
1 Kamererare ____________________________________	4.000	__
1 Kassör och bokhållare________________________	'' 3,000	—
1 Revisor __________________________________________	3,000	—
1 Dito ______________________________	3,000 1,500
1 Kammarskrifvare______________________________	—
1 Intendent ______________________________ ______		4,500
1 Läkare ______________________________________	—	600
1 V aktmästare____________________________________ 1 Dito _ _ _ _ .	700 700	■——	\| Med ålderstillägg efter 5 J år af 100 och efter 10 år \| af ytterligare 100 kronor.

Till renskrifning samt annat biträde inom
kansliet och kammarkontoret_______________	—	3.000
Gratifikationer åt extra vaktbetjening ______ Ofvergångsstat för kansliet och kammar-	—	600
kontoret__________________________________________	—	3,070
Sgr	45,900	11,770

* Styrelsen har »icke ansett sig höra afgifva något förslag till den ändring i aflöningen för
Styrelsens ordförande, som må finnas af förhållandena påkallad.»

Särskild mening

C. G er le.

Med öfriga komiterade har jag varit ense derom, att en olika form
för ärendenas behandling efter deras beskaffenhet inom Fångvårdsstyrelsen
kan och bör användas samt att med afseende härå målen böra särskiljas
i två grupper, den ena omfattande ärenden af beskaffenhet att hufvudsakligen
blott fordra tillämpning af bestämda föreskrifter och en skyndsam
verkställighet och vid hvilkas afgörande endast föredragande byråchefen
behöfver vara närvarande och den andra gruppen, omfattande ärenden af
större vigt, hvilka för ett moget bedömande kräfva båda byråchefernas
deltagande i öfver läggningen; likasom ock, i fråga om bestämmandet af
de mål, som böra till den sednare gruppen hänföras, jag icke funnit anledning
att vara af skiljaktig mening.

Deremot har jag icke kunnat biträda Ivomiténs förslag, att, vid afgörandet
af dessa sednare mål, de s. k. plenimålen, heslutande rösträtt skall
tilläggas byråcheferne och att sålunda, der desse förena sig om samma
mening, Generaldirektören skall af dem kunna öfverröstas.

Då antagandet af detta förslag otvifvelaktigt måste hafva till följd
en delning af det ansvar, som för närvarande enligt såväl gällande instruktion
som det allmänna föreställningssättet hvilar på Generaldirektören,
hvilken i främsta rummet är Kongl. Maj:t ansvarig icke endast för ärendenas
behöriga gång inom verket, utan äfven derför, att intet uraktlåtes
af hvad till befordrande af fångvårdsförvaltningens tidsenliga utveckling
kan och bör åtgöras, men genom en sådan maktens och ansvarets delning
lätteligen, helst efter det såväl chefen som ledamöterna årligen komme i
åtnjutande af sex veckors semester hvardera, kan äfventyras, icke allenast
att den enhet i förvaltningen, som inom Fångvårdsstyrelsen måhända mera
än inom andra förvaltningsverk är af nöden, går förlorad, utan äfven att
intresset hos verkets chef att genom ett verksamt initiativ ingripa i frågor,
som kunna befrämja verkets utveckling, varder förminska dt, i det att
förslag, som till ändamålsenligare anordningar inom förvaltningen af honom
väckas och vid hvilkas genomförande ledamöternas biträde i mer eller

mindre mon måste tagas i anspråk, genom desse sednares af beqvämlighetseller
andra skäl framkallade motstånd kunna undertryckas; då byråchefernes
tid såsom till större delen upptagen af ärendenas beredning, föredragning
och expedition icke torde medgifva dem att så som sig bör följa
fängelseförvaltningens utveckling i fremmande länder och att förskaffa sig
kännedom om de rön och erfarenheter, som i fråga om fångbehandlingen
vid utländska fängelser blifvit gjorda och vunna, men denna fordran deremot
bör kunna ställas på Generaldirektören, hvilkens tid icke är af förenämnda
bestyr upptagen; då i följd af denna min uppfattning mitt svar
på den af Komitén uppkastade och med obetingadt ja besvarade frågan,
huruvida icke, der de båda ledamöterna äro af samma mening, deras röster
i allmänhet bör tillmätas större vigt än Generaldirektörens, måste blifva
ett helt annat och utfalla så, att i de vigtigare frågorna rörande sättet
för straffens verkställighet, fångbehandling samt valet af en duglig förvaltningspersonal
vid fängelserna Generaldirektörens mening bör gälla mer
än ledamöternas, helst han genom de årliga inspektionerna, livilkas verkställande
enligt regeln honom åligger och hvilka endast undantagsvis kunna
åt byråcheferna uppdragas, i dessa frågor måste vinna en större erfarenhet;
da det af Komitén för den kollegiala formens användning inom Fångvårdsstyrelsen
åberopade stödet från Arméförvaltningens civila departement torde
bortfalla vid den anmärkningen, att denna form väsentligen betingades
deraf, att, vid tiden för Arméförvaltningens ombildning, dess civila departement
hade sig anförtrodd förvaltningen af fonder till betydande
belopp, livilket deremot icke är förhållandet med Fångvårdsstyrelsen; då
ledamöternas oafsättlighet och deras rätt och skyldighet att till protokollet
afgifva sina från beslutet skiljaktiga meningar mera nu än förr, då riksdagar
och statsrevisioner icke årligen sammanträdde och då den periodiska
pressen lemnade mindre uppmärksamhet åt de allmänna angelägenheterna,
synas mig erbjuda tillfyllestgörande säkerhet mot godtyckliga och förhastade
beslut; och då slutligen den grundform för de nyare förvaltningsverken,
hvilken, öfverlåtande på Chefen rättigheten att allena besluta,
blifvit såväl af 1823 års särskilda utskott och riksdag som ock sedermera
af 1859 års Komité förordad och som uti instruktionerna för Generaltullstyrelsen
den 15 Juli 1825 och för Fångvårdsstyrelsen den 9 Februari
1826 vann sin första tillämpning, enligt sednaste tiders erfarenhet visat
sig ändamålsenlig; — har jag för min del ansett mig icke böra tillstyrka
upphäfvandet af denna grundform.