Underdånigt betänkande och förslag (Statens offentliga utredningar 1880:2)

Underdånigt betänkande och förslag

angående

Lönereglering m. m,

för

Arméförvaltningen

afgifvet den 6 Juli 1878
af

i nåder förordnade Komiterade.

STOCKHOLM

TRYCKT I CENTRAL-TRYCKERTET

Stormäktigste, Allernådigste Konung!

I enlighet med Eders Kong! Maj:ts nådiga befallning, Löneregleringskomitén
meddelad genom embetsskrifvelse af den f sistlidne Januari från
Statsrådet och Chefen för Finansdepartementet, har Komitén senast till
behandling förehaft frågan om reglering af ArméfÖrvaltningen och får
nu derom i underdånighet afgifva betänkande och förslag.

Historik.

Till en början torde det tillåtas Komitén att i korthet redogöra för
de olika sätt, på hvilka nu ifrågavarande del af krigsförvaltningen under
föregående tider varit ordnad.

Då under Konung Gustaf II Adolfs regeringstid särskilda styrelseverk,
de fem rikskollegierna, blefvo för den allmänna förvaltningen inrättade,
uppdrogs vården och öfverinseendet öfver allt, som angick rikets
krigsmakt och försvar till lands åt det af dessa kollegier, hvilket benämndes
Krigsrådet eller Krigskollegium och utgjordes af riksmarsken
samt 2 riksråd och 4 officerare, bland hvilka sistnämnde voro sjelfskrifne
fältmarskalken, rikstygmästaren och generalvaktmästaren. Från och med år
1696, då riksmarsksembetet indrogs, var ett af riksråden president i Krigskollegium,
till dess detta embetsverk genom 1713 års kansliordning förändrades
till en s. k. krigsexpedition under chefskap af ett ombudsråd, som dock
inom kort utbyttes mot en statssekreterare. Med anledning af stadgandet i
1720 års regeringsform, att rikets kollegier icke vidare skulle hafva riksråd
till presidenter, blef en särskild president tillsatt för det då återupplifvade
Krigskollegium, hvari såsom ledamöter då ingingo generalfälttygmästaren
och generalqvartermästaren samt 2 krigsråd i fredstid och 4 i
krigstid. Förekommande ärenden handlades på allmän sammankomst,
intilldess kollegium år 1782 fördelades på 5 departement. Denna organisation
fortfor till år 1805, då Krigskollegium den 4 April erhöll sin
första instruktion, enligt hvilken detsamma skulle under chefskap af en
president utgöras af 6 departement med gemensamma advokatfiskal- och
krigskassor skontor men med särskildt räkenskapskontor för hvarje departement.
Departementen voro: presidents-, artilleri-, fortifikations-, intendents-,
instruktions- och civildepartementen. Till det förstnämnda eller
presidentsdepartementet hörde ärenden rörande arméens militäriska organisation,
fältmätning, regementenas beordrande till mönstringar, öfningsläger,
arbetskommenderingar m. in. jemte en del ärenden rörande personalen.
Artilleri-, fortifikations- och intendentsdepartementen hade åligganden,
hufvudsakligen motsvarande dem, som för närvarande tillhöra
dessa departement. Instruktionsdepartementet ålogo ärendena rörande krigsakademien
jemte öfriga militära undervisningsanstalter utom de till flottan
hörande, och civildepartementets åligganden omfattade ärenden rörande indelnings-
samt krigsmanshus- och husesynsverken med tillhörande kassor.
Ny instruktion för embetsverket utfärdades den 19 Mars 1811, hvarigenom
departementens antal inskränktes till 4, nämligen artilleri-, fortifikations-,
generalkrigskommissarie- och civildepartementen, af hvilka general -

krigskommissariedepartementet erhöll hufvudsakligen de åligganden, som
enligt 1805 års instruktion tillhört presidents- och intendentsdepartementen.
Hvarje departement hade fortfarande eget kammarkontor för bokföring,
revision och hufvudbokslut, men den allmänna kassan, likasom
krigsfiskalskontoret, var gemensam för alla departementen. Genom Kongl.
brefvet den 17 December 1831 förordnades, att Krigskollegium skulle
inrättas på 2:ne departement, hvartdera med 3 afdelningar, nämligen å
första departementet: artilleriafdelningen, fortifikationsafdelningen samt indelnings-
och boställsafdelningen, och å andra departementet: utrednings-,
underhålls- och krigsmanshusafdelningarne. Sedan enligt Kongl. brefvet
den 6 November 1849 Krigskollegii göromål från och med år 1850 ökats
med fördelningen och redovisningen af hela den å riksstatens fjerde hufvucltitel
för försvaret till lands anvisade summa samt med åliggandet att
ombesörja indelta och värfvade arméens aflöning, arbetade Kollegium på
6 afdelningar, hvilket dock fortfor endast till början af år 1851, då, enligt
Kongl. brefvet den 21 November 1850, organisationen i så måtto förändrades,
att afdelningarnes antal inskränktes till 4, nämligen artilleri-,
fortifikations-, intendents- och aflöningsafdelningarne, hvilka fortfarande
egde gemensam president samt såsom ledamöter generalfälttygmästaren,
chefen för ingeniörkorpsen, generalintendenten och 3 krigsråd, af hvilka
sistnämnde ett tjenstgjorde på flera afdelningar. Artilleri- och fortifikationsafdelningarne
hade gemensamt kansli och gemensamt räkenskapskontor,
men de öfriga afdelningarne sådana hvar för sig; hvarjemte de
hittills särskilda boksluten förenades till en enda hufvudbok, omfattande
hela fjerde hufvudtiteln.

År 1865 undergick Krigskollegium slutligen den förändring, hvarigenom
detsamma ombildades till den nuvarande Arméförvaltninnen. Svårigheten
att pa fullt lämpligt sätt ordna ett styrelseverk med den vidsträckta
omfattning, som krigsförvaltningen eger, föranledde en grundlig
och mångsidig utredning och pröfning af hithörande frågor, innan nämnda
ombildning kom till stånd. Att annorledes än till hufvudgrunderna
redogöra för de olika organisationsförslag, som föregingo Arméförvaltningens
inrättande, torde ej här vara af nöden, helst Koinitén framdeles, om
någon ändring i arbetssättet eller göromålens fördelning inom detta embetsverk
finnes böra ifrågasättas, blifver i tillfälle att för hvarje särskildt
fall utförligare meddela de åsigter, som förut blifvit uttalade i ämnet
och kunna tjena till belysning af detsamma.

1858 års komités
förslag.

Landtförsvarskomiténs
förslag.

Sedan Rikets Ständer i underdånig skrifvelse den 25 April 1857 anhållit
»om tillsättande af en komité af sakkunnige personer för att afgifva
yttrande och förslag, huruvida och på hvad sätt en sådan förändring
uti styrelseverkens och förvaltningsmyndigheternas organisation skulle
kunna åstadkommas, som i öfverensstämmelse med de grunder, hvaruppå
den så kallade departementalstyrelsen hvilade, beredde en dylik organisations
närmare samband med statsdepartementen äfvensom möjligaste enkelhet
i ärendenas behandling i förening med mesta säkerhet)), förordnades
år 1858 en sådan komité, hvilken den 26 Maj 1859 afgaf underdånigt
betänkande i ämnet. I detta hemstälde komitén, hvad angår Krigskollegium,
bland annat, att detsamma måtte, med presidentsembetets indragning,
upphöra såsom rikskollegium och ersättas af en arméförvaltning,
organiserad på fyra af hvarandra oberoende afdelningar, benämnde artilleri-,
fortifikations-, intendents- och aflöningsafdelningarne; att afdelningarne
skulle ega hvar sin chef, nämligen artilleriafdelningen generalfälttyginästaren,
fortifikationsafdelningen fortifikationsgeneralen, intendentsafdelningen
generalintendenten och aflöningsafdelningen en generalkrigskommissarie,
samt till föredragande ledamöter: artilleriafdelningen fälttygmästaren
och ett krigsråd, fortifikationsafdelningen öfversten vid ingeniörkorpsen
och ett krigsråd, intendentsafdelningen en intendent och ett krigsråd
samt aflöningsaf delningen ett krigsråd och kamreraren i pensions- och
förvaltningskontoret; att i alla förekommande ärenden med undantag af
plenimål samt pensions- och fondförvaltningsärenden, hvilka borde kollegialt
behandlas, afdelningschef skulle ega ensam besluta och ledamot
endast i öfverläggningen deltaga; att, med indragning af förutvarande
kainreraretjenster afdelningarnes föredragande civilledamöter skulle utöfva
chefskapet för kontoren, hvar inom sin afdelning; att hvarje afdelning
måtte erhålla eget kansli och kammarkontor samt de tre förstnämnda afdelningarne
eller militärafdelningarne hvardera ett militärkontor, hvaremot
gemensamma för alla afdelningarne skulle blifva ett advokatfiskalskontor,
ett kassakontor samt ett boksluts- och kontrollkontor, hvilket sistnämnda
skulle tillhöra all hufvudsaklig bokföring, kontrollen å kassan, revision
samt medels- och persedelsanordningars utskrifvande; samt att diariiföringen,
förut gemensam för hela verket, derefter skulle, för hvarje afdelning
särskildt, verkställas å kanslien under sekreterarnes inseende.

öfver detta förslag infordrades Krigskollegii yttrande, hvilket afgafs
den 29 November 1859 och hvari Kollegium på det bestämdaste afstyrkte
nådigt bifall till nästan allt, hvad af nämnda komité sålunda blifvit hem -

stål dt, hvarefter frågan om förändring i Krigskollegii organisation h vilade,
till dess den år 1861 öfverlemnades till behandling af en annan komité,
som da tillsattes för utredande jemväl af åtskilliga andra landtförsvaret
rörande frågor. Denna komité, vanligen benämnd landtförsvarskomitén,
afgaf den 30 April 1862 särskild! underdånigt utlåtande och förslag till
Krigskollegii omorganisation, hvilken ansågs böra verkställas enligt följande
hufvudgrunder: Werket skulle såsom rikskollegium upphöra och

ombildas till en krigsförvaltning, bestående af tre, utaf hvarandra oberoende
afdelningar eller embeten, nämligen en artilleriafdelning, benämnd
generalfälttygmästareembetet, en fortifikationsafdelning, benämnd generalinge
niörsembetet, samt en intendents- och en aflöningsafdelning, benämnda
generalintendentsembetet; det förstnämnda embetet med generalfälttygmästaren
till chef samt fälttygmästaren och ett krigsråd till ledamöter,
generalingeniörsembetet med chefen för ingeniörkorpsen till chef samt
öfversten i samma korps och nyssnämnda krigsråd till ledamöter, samt det
tredje embetet med generalintendenten till chef och till ledamöter å intendentsafdelningen
intendenten och ett krigsråd samt å aflöningsafdelningen
ett krigsråd och krigsrådet å intendentsafdelningen. 1 alla ärenden
med undantag af vissa uppräknade, som ansågos böra genom samfäld
omröstning afgöras, skulle afdelningschef ega ensam besluta efter öfverläggning
med vederbörande ledamöter, hvilka hade att till protokollet anföra
sina meningar, då desamma voro afvikande från chefens fattade beslut.
Genom allmän omröstning borde afgöras alla ärenden, som behandlades
gemensamt af två eller alla embetena. Generalfälttygmästareembetet
och generalingeniörsembetet skulle hafva hvart sitt militärkontor men
gemensamt kansli och kammarkontor, samt generalintendentsembetet å intendentsafdelningen
ett militärkontor, ett kansli och ett kammarkontor
samt å aflöningsafdelningen ett kansli och två kammarkontor. Ett advokatfiskalskontor,
ett kassakontor och ett hufvudbokskontor skulle vara gemensamma
för alla embetena. All revision och den speciela bokföringen
borde verkställas särskild! på hvarje embetes kontor och annan bokföring
å hufvudbokskontoret icke ega rum, än den som erfordrades dels för sammanfattningen
till en hufvudbok för hela krigsförvaltningen af de särskilda
embetenas specialredovisningar, dels för räkningars förande med
Statskontoret och Rikets Ständers bank, och dels för upprättandet, om så
nödigt befunnes, af ett summariskt upppördssammandrag öfver utfärdade
assignation!- och ingångna bankoattester. Slutligen skulle särskilda diarier
föras på de olika afdelningarne.

Kongi. Maj-.ts Sedan Krigskollegium afgifvit infordradt yttrande jemväl öfver landt"ufon^iiTml
försvarskomiténs förslag och denna fått med påminnelser deröfver inkomma,
— 1863 årens aflat Kongi. Maj:t till 1862—1863 årens Riksdag i ämnet nådig propoRiksdag.
gp.jon^ ]lvar; Kongi. Maj:t — som funnit landtförsvarskomiténs förslag till
krigsförvaltningens organisation i hufvudsakligaste delar kunna motsvara
den af Rikets Ständer i ofvanberörda skrifvelse den 25 April 1857 framlagda
och af Kongi. Maj:t delade åsigt i afseende på anspråken å ett sådant
styrelseverk, der '' i förening med önskvärd säkerhet för ärendenas
skyndsamma och noggranna behandling samt lagenliga afgörande, tryggheten
för anslagsmedels rätta användande icke på något sätt minskades —
hemstälde om Rikets Ständers medgifvande, att Krigskollegium finge förvandlas
till en i hufvudsaklig öfverensstämmelse med de af landtförsvarskomitén
föreslagna grunder organiserad Arméförvaltning, derest Kongi.
Maj:t skulle finna skäligt att före näst sammanträdande Riksdag derom
förordna.

Uti en till svar härå meddelad underdånig skrifvelse af den 30 November
1863 medgåfvo Rikets Ständer, att Krigskollegium måtte förändras
till en Arméförvaltning på det sätt, att inom densamma bildades
tre särskilda afdelningar, hvardera stäld under en militärchef, och att åt
dessa chefer uppdroges att, hvar inom sin afdelning med nödigt biträde,
på eget ansvar handlägga och afgöra alla sådana mål, som i något hänseende
fordrade militäriskt-tekniska insigter, men att alla öfriga mål och
ärenden öfverlemnades till en särskild, af militärcheferna oberoende, afdelning
med endast civila medlemmar och kollegialt arbetssätt, åt hvilken
afdelning tillika borde uppdragas den omedelbara dispositionen af Arméförvaltningens
kassa och kontrollen deröfver jemte den bokföring, som afsåg
att redovisa för embetsverkets hela förvaltning; hvarjemte Rikets Ständer
anhöllo, att Kongi. Maj:t ville från Arméförvaltningen skilja såväl
vården och inseendet öfver arméens boställen, som ock förvaltningen af
de landtförsvaret tillhöriga fonder, hvilka åligganden emellertid, om desamma
af Kongi. Maj:t ansågos fortfarande böra tillhöra Arméförvaltningen,
skulle tillkomma den fjerde af den blifvande Arméförvaltningens
ofvannämnda afdelningar.

sig

Kongi. Maj-.ts Sedan Krigs- och Kammarkollegierna lemnats tillfälle att yttra
nådiga bref den med anledning af Rikets Ständers nyssnämnda hemställan om befrielse för
1865. den blifvande Arméförvaltningen från vården af och inseendet öfver arméens
boställen, förordnade Kongi. Maj:t —•''som fann hvarken berörda vård
och inseende eller förvaltningen af de landtförsvaret tillhörande fonder

lämpligen böra för det dåvarande från Arméförvaltningen skiljas — genom
nådigt bref den 28 Februari 1865, att med utgången af samma år presidentsembetet
i Krigskollegium skulle upphöra och Kollegium förändras
till en Arméförvaltning, hvilken, organiserad på fyra särskilda afdelningar,
hvar med sin chef, skulle öfvertaga alla de befattningar och göromål,
som förut ålegat Krigskollegium; hvarjemte Kong! Maj:t, som icke
fann skäl att då till afgörande i alla delar företaga hvad föreslaget blifva
angående det nya embetsverkets sammansättning och personal, dess
embets- och tjensteman aflöningsförmåner och om instruktion för verket
m. m., i nåder tillsatte en särskild kommission med uppdrag att inkomma
med yttrande öfver förslagen i dessa delar. Den 15 Juli 1865 afgaf
denna kommission sådant yttrande, hvarefter nådig instruktion för Arméförvaltningen
utfärdades den 26 September samma år.

Enligt denna instruktion består Arméförvaltningen af fyra departe- /»*
ment, hvartdera med sin chef, nämligen artilleri-, fortifikations-, intendents- af
och civila departementen, det sistnämnda fördeladt i aflöningsafdelningen
och kassaafdelningen. Departementschefer äro generalfälttygmästaren för
artilleridepartementet, chefen för ingeniörkorpsen (enligt generalordres af
den 18 December 1866 benämnd fortifikationen) för fortifikationsdepartementet,
generalintendenten för intendentsdepartementet och en generalkrigskommissarie
för civila departementet. A hvartdera af de tre förstnämnda
departementen eller militärdepartementen finnas två ledamöter, af
h vi l ka den ene är militärperson och den andre civil embetsman. Militärledamöterna
äro: å artilleridepartementet fälttygmästaren, å fortifikationsdepartementet
öfversten eller, då han är hindrad, öfver stelöjtnanten vid
fortifikationen och å intendentsdepartementet intendenten. Beträffande civila
departementet föreskrifter instruktionen, att å detsamma skola finnas
två civila ledamöter, men genom Kongl. brefvet den 27 December 1873
är förordnadt, att en då ledig ledamotsbefattning å detta departement
icke vidare skulle tillsättas, utan de åligganden, som tillhört denne ledamot,
efter chefens å departementet bestämmande, delvis öfverflyttas till
den andre ledamoten å civila departementet samt delvis uppdragas åt civile
ledamoten å fortifikationsdepartementet, hvilkens skyldighet att föredraga
de s. k. allmänna pleniärendena samtidigt ålades civile ledamoten
å artilleridepartementet. Artilleri- och intendentsdepartementen hafva
hvartdera ett militärkontor, ett kammarkontor och ett kansli. Fortifikationsdepartementet
har, jemte ett i instruktionen ej omförmäldt militärkontor,
gemensam personal för kansli och kammarkontor. Civila depar 2 -

ruktionen
år 1865.

temeritet skulle enligt instruktionen ega ett kansli, ett kassakontor, ett
bokslutskontor, ett aflöningskontor samt ett pensions- och fondförvaltningskontor,
men sedan handhafvandet af åtskilliga under Arméförvaltningens
vård vid instruktionens utfärdande stående fonder blifvit vid särskilda
tillfällen till Statskontoret öfverflyttadt, förordnade Kongl. Maj:t genom
ofvannämnda nådiga bref af den 27 December 1873, att pensions- och
fond förvaltningskontoret skulle indragas och dess återstående göromål förläggas
till aflöningskontoret, hvilket derefter fick benämningen aflöningsoch
pensionskontoret. Gemensamt för Arméförvaltningens alla departement
är det under civila departementets närmaste inseende stälda advokatfiskalskontoret,
hvilket förestås af en advokatfiskal. För kammarkontoren,
aflönings- och pensionskontoret samt bokslutskontoret äro kamrerare
föreståndare, för kassakontoret krigskassören och för kanslien sekreterare,
dock sålunda att å fortifikationsdepartementet, hvilket, såsom ofvan är
nämndt, har gemensamt kansli och kammarkontor, kamreraren tillika är
sekreterare. Ä hvartdera af militär kontor en tjenstgör en adjutant. Ofrige
tjensteman bestämmas till antal och grad genom aflöningsstaten. Den
nu gällande ordinarie staten upptager, utom förutnämnde tjensteman, å
artilleridepartementets kammarkontor en revisor och bokhållare samt en
kammarskrifvare och å kansliet en kanslist, å fortifikationsdepartementets
kansli och kammarkontor en revisor och bokhållare samt en kanslist, å
intendentsdepartementets kammarkontor en revisor, en bokhållare och en
kammarskrifvare samt å kansliet två kanslister, å civila departementets
aflönings- och pensionskontor två revisorer, en bokhållare och två kammarskrifvare,
å kassakontoret en och å bokslutskontoret jemväl en kammarskrifvare,
å kansliet två samt å advokatfiskalskontoret en kanslist;
hvarjemte — sedan Kongl. Maj:t, med ogillande af väckt förslag derom,
att alla årsredogörelser från Arméförvaltningen underlydande och landtförsvaret
eljest tillhörande allmänna verk och inrättningar, direktioner,
regementen och korpser, förråd med flera för dem tilldelade kontanta
anslag skulle från och med år 1866 få till Kammarrätten ingå för att
der granskas, förordnat, att samma granskning framdeles skulle inom Arméförvaltningen
verkställas — från och med år 1867 revisionspersonalen
i Arméförvaltningen varit förstärkt med en revisor och fyra kammarskrifvare,
placerade revisorn å artilleridepartementet, en kammarskrifvare på
hvartdera af fortifikations- och intendentsdepartementen samt öfriga två
kammarskrifvare å civila departementet, hvilken personals aflöning utgått
från förenade mötespassevolansfonden intill detta år, för hvilket Riksda -

gen å extra stat anvisat erforderliga lönebeloppet. Med inberäknande af
tjenstemännen å extra stat är o således i Arméförvaltningen för närvarande
anstälde inalles 49 embets- ocla tjensteman.

Arméförvaltningen åligger i allmänhet: att hafva uppsigt öfver försvarsverket
till lands; att tillse, att detsamma, i hvad på Arméförvaltningen
ankommer, till alla delar befinnes i fullständigt skick; att med uppmärksamhet
följa de förbättringar, som kunna leda till dess ytterligare
fullkomnande; samt att, när anledning dertill är för handen, hos Kongl.
Maj:t derom afgifva underdåniga hemställanden och förslag, såvidt sådant,
hvad artilleriet och fortifikationen rörer, ej särskildt åligger generalfälttygmästaren
eller fortifikationsgeneralen personligen. Dessa allmänna
åligganden innefatta enligt instruktionen skyldighet: att utöfva den allmänna
tillsynen öfver arméens rekrytering och remontering, öfver anstalterna
för truppers, såväl af arméen som af beväringsmanskapet, underhåll
och sjukvård under möten och kommenderingar, jemte deras förseende
med nödig materiel för fred och krig såsom vapen och ammunition,
beklädnad, utredning, tross- och sjukvårdspersedlar m. m.; att besörja
manskapets pensionering; att handhafva vården om arméens och beväringsmanskapets
förråder, likasom ock om rikets fästningar samt öfriga till
landtförsvaret hörande hus och byggnader; att förvalta och disponera anslagen
under riksstatens fjerde hufvudtitel, jemte de för landtförsvaret beviljade
extra ordinarie anslag och dermed bestrida afsedda utgifter efter
af Kongl. Maj:t faststälda stater, allmänna författningar eller särskilda
nådiga föreskrifter; att för alla Arméförvaltningen anförtrodda medel i
stadgad ordning redovisa; samt att öfvervaka bandhafvandet jemväl af
sådana för landtförsvarets hehof anvisade medel, som icke äro stälda till
Arméförvaltningens omedelbara förfogande. Derjemte tillkommer Arméförvaltningen
att handlägga vissa befordringsärenden och frågor om tjenstledighet
och afsked samt dess ekonomiska angelägenheter, äfvensom åtskilliga
mål, som röra dess tjenstemäns och vaktbetjentes fel och försummelse
i tjensten.

Enligt 1865 års instruktion hade Arméförvaltningen sig jemväl ålagd
dels högsta uppsigten öfver indelta arméens boställen dels ock vården om
följande kassor och fonder, nämligen: Wadstena krigsmanshuskassa, invalidhusfonden,
trosspassevolansfonden, förenade mötespassevolansfonden, Norrbottens
hästjägaresqvadrons fond, volontär-vakansmedelsfonden, militieboställskassan,
en per mille fonden, allmänna beväringsfonden samt beväringsinvalid-
och pensionsfonden. Sedan emellertid, i sammanhang med fast -

ställandet af ny lönereglering för arméen, blifvit bestämdt, att indelta
arméens dåvarande aflöningstillgångar, i den mån de blifvit eller blifva
disponibla, skola till statsverket ingå, och de af dessa tillgångar, bvilka
utgöras af militieboställen, af Kammarkollegium förvaltas såsom annan
statens jordegendom, har Arméförvaltningens befattning med arméens boställen
redan upphört, hvad angår de boställen, hvilka blifvit af indelningshafvarne
afträdda, och kommer i den närmaste framtiden att upphöra
beträffande de boställen, som dels disponeras under återstående tjenstetid
af löntagare med ovilkorlig fullmakt, hvilka icke ingått på den
nya lönestaten, dels ock få af underbefäl enligt särskildt vid löneregleringen
gjordt medgifvande innehafvas intill den 14 Mars 1881. Hvad åter
angår ofvannämnda fonder och kassor, har genom Kongl. brefven den 8
November och 28 December 1872 samt 10 Oktober 1878 förvaltningen
af desamma äfvensom af den s. k. Palmqvistska fonden för Stockholms
befästande, hvilken efter instruktionens utfärdande blef stäld under Arméförvaltningens
vård, öfverflyttats till Statskontoret, och Arméförvaltningens
befattning med dem inskränkts till dispositionen af fondernas och
kassornas afkastning.

Deremot har för Arméförvaltningen efter år 1865 tillkommit några
nya åligganden. Genom Kongl. brefvet den 28 December 1866 förordnades
nämligen, att sedan Komitén för salpeterärendena upplösts, hvilket
skedde i slutet af år 1867, befattningen med dylika ärenden skulle öfvertagas
af Arméförvaltningen. Genom nådigt beslut den 28 December
1872 fick Arméförvaltningen vidare sig ålagdt det Statskontoret förut tillkommande
bestyret med kronomagasinet och kronobageriet i Stockholm;
och slutligen har Arméförvaltningen genom Kongl. brefvet den 31 Mars
1876 bemyndigats att fastställa reglementen för enskilda pensionsinrättningar
vid regementen och korpser samt pröfva förslag till ändringar i
sådana, som förut blifvit af Kongl. Maj:t faststälda.

Arméförvaltningen tillhörande ärenden — med undantag af anmärknings-
och balansmål, hvilka i första hand pröfvas och afgöras af vederbörande
civilledamot och kamrerare — handläggas antingen i Arméförvaltningens
plenum eller å särskildt departement eller, då ärendet angår två
eller flera departement, vid gemensamt sammanträde dem emellan.

Arméförvaltningens plenum, som sammanträder på ordförandens kallelse,
så ofta ärendena det fordra, utgöres af departementscheferna och
samtlige civilledamöterna, såvida icke ärendet särskildt tillhör militärledamots
föredragning, i hvilket fall denne inträder i stället för veder -

börande civilledamot. Ordförande vid plenisammankomster är främste
närvarande departementschefen. Är militärdepartementschef frånvarande,
inträda i plenum departementets begge ledamöter, och, vid förfall för
generalkrigskommissarien, krigsrådet å civila departementet samt, efter
generalkrigskommissariens förordnande, någon af departementets kamrerare
eller departementets sekreterare. Besluten i plenum fattas medelst
omröstning mellan de närvarande, hvarvid i befordringsmål, som röra ett
visst departement, dess chef eger två röster. Vid lika röstantal gäller
den mening, som af ordföranden biträdes. Föredragande i plenum är, då
ärendet rörer något särskildt departement, den ledamot, som ärendet å
departementet förberedande handlagt. Alla andra plenimål föredragas,
såsom ofvan är nämndt, numera af artilleridepartementets civilledamot.

Uti sammanträden emellan två eller flera departement deltaga vederbörande
departementschefer och en ledamot från hvarje af de sammanträdande
departementen; hvarvid af ärendets beskaffenhet beror, hvilkendera
ledamoten bör till sammanträdet inkallas. Med kallelse till dylikt
sammanträde, ordförandeskap dervid, ersättande af frånvarande departementschef
samt beslutens fattande förhålles, i tillämpliga delar, på sätt
om plenum stadgadt är. Föredragande är ledamoten å det departement,
som sammanträdet begärt, eller, då i departementschefs frånvaro embetet
förestås af departementets ledamöter, den ledamot, hvilken ärendet tillhör.

Hvarje departement bör, på departementschefens kallelse eller efter
hans bestämmande, sammanträda två dagar i hvarje vecka, men äfven
oftare, derest sådant af omständigheterna påfordras. Ä militärdepartementen
eger departementschefen, sedan ledamöterna sina meningar yttrat,
ensam besluta, ledamot dock förbehållen rättighet att sin reservation till
protokollet afgifva, och anses han, derest han icke begagnat sig af denna
rättighet, hafva i beslutet deltagit. Å civila departementet, der ärendena
kollegialt pröfvas och afgöras, skall, då meningarne icke sammanstämma,
beslut fattas genom omröstning; om tre olika meningar dervid förekomma,
gäller ordförandens mening.

Inträffar ledighet i departementschefsembete, skall sådant hos Kongl.
Maj:t anmälas af Arméförvaltningens plenum, hvilket tillika åligger dels
att upprätta och till Kongl. Maj:t insända underdåniga förslag till kamrerare-,
advokatfiskal- och sekreterare^ enstern a, dels att tillsätta krigskassören
och öfriga tjensteman, och dels att antaga extra ordinarie tjensteman
och vaktbetjente. Vid timad ledighet i civilledamotsembete tillkommer
vederbörande departementschef att derom hos Kongl. Maj:t göra an -

1 4r

mälan samt tillika föreslå person till platsens återbesättande, hvilken skyldighet
åligger chefen för intendentsdepartementet jemväl hvad angår intendentsbeställningen
och adjutantsbefattningen å detta departement.

Departementschef, som utan särskildt nådigt tillstånd eger begagna
tjenstledighet under fjorton dagar två gånger om året, kan bevilja sådan
ledighet åt departementets ledamöter och ordinarie tjensteman högst två
månader samt åt extra ordinarie tjensteman och vaktbetjente efter omständigheterna;
egande departementschef att, under tjenstledig eller af laga
förfall hindrad civilledamots eller ordinarie tjenstemans frånvaro på förenämnde
tider, förordna vikarie till embetets eller tjenstens förrättande.
Vid fälttygmästarens eller intendentens förfall eller tjenstledighet inträder
den på artilleri- eller intendentsdepartementet anstälde adjutanten i
utöfning af militärledamotens embete. Söker ledamot eller ordinarie
tjensteman ledighet, eller är han af laga förfall hindrad att sin befattning
fullgöra under längre tid än två månader, skall Arméförvaltningens
plenum derom göra underdånig anmälan hos Kongl. Maj:t och samtidigt
föreslå vikarie, såvidt ej fråga är om tjensteman, som tillsättes af Arméförvaltningen,
hvilken i sådant fall sjelf eger bevilja den sökta ledigheten
och förordna vikarie.

Uppstår för militärdepartementschef laga förfall att embetet förrätta
eller begagnar han tjenstledighet, handläggas ärendena af departementets
två ledamöter. Blifva de ej om beslutet ense, gäller den ledamots mening,
till hvars föredragning ärendet hörer. Om chefen å civila departementet
är frånvarande, inträder i departementets styrelse, jemte ledamöterna,
någon bland departementets kamrerare eller departementets sekreterare,
efter chefens förordnande.

Ansökningar om afsked från kamrerare-, advokatfiskal- och sekreteraretjensterna
anmälas hos Kongl. Maj:t af Arméförvaltningens plenum,
som deremot sjelft eger bevilja afsked för de tjensteman, som af Förvaltningen
tillsättas, äfvensom för dess vaktbetjente, samt entlediga extra
ordinarie tjensteman och vaktbetjente. Vid arméens förråder anstälde
tjensteman och vaktbetjente ega vederbörande militärdepartementschefer
att i författningsenlig ordning antaga och entlediga samt dem tjenstledighet
bevilja.

Departementschef är Kongl. Maj:t ansvarig för ärendenas jemna och
ändamålsenliga gång inom departementet och skall i sådant afseende med
oafbruten uppmärksamhet tillse, att departementets embets- och tjensteman
med nit och drift fullgöra sina skyldigheter, så att alla ärenden be -

hörigen och så skyndsamt som möjligt afgöras och expedieras. Honom
tillhör ock att ärendena efter deras art och beskaffenhet emellan ledamöterna
till handläggning och föredragning fördela; att reglera den ledamöterna
tillerkända semester; att i början af hvarje år afgifva underdånig
berättelse till Kongl. Maj:t om departementets förvaltning i allmänhet
under nästförflutna året och bestådda anslagens användande, hvilken berättelse
bör tillika innehålla uppgift om antalet af de under förflutna året
inkomna, föredragna, afgjorda eller på ytterligare handläggning beroende
mål och särskildt upptaga de vigtigaste åtgärder, Indika, i hvad departementet
rörer, under samma år blifvit anbefalda och verkstälda; att öppna
till departementet ankommande Kongl. bref och remisser samt generalordres;
äfvensom att meddela varning åt ordinarie tjensteman, som i tjensten
beträdes med förseelse eller mot förman visar vanvördnad eller brister
i lydnad, och åt vaktbetjent, som beträdes med opålitlighet, försummelse
eller olydnad i tjensten. Särskildt åligger militärdepartementschef
att före den 15 November hvarje år till Kongl. Maj:t afgifva underdånigt
förslag för nästföljande ar till användandet af den för departementets behof
afsedda andel i anslaget på riksstatens fjerde hufvudtitel för försvarsverket
till lands i allmänhet.

Ledamot åligger i allmänhet: att med noggrannhet och skyndsamhet
handlägga de honom tillhörande mål och ärenden; att dessa till föredragning
bereda, antingen medelst under hand inhemtade nödiga upplysningar
eller, då målens beskaffenhet sådant påkallar, efter förberedande behandling
genom vederbörande kontor eller tjensteman; att ärendena inför departementet
vid dess sammanträden till pröfning och afgörande föredraga
samt de fattade besluten sekreteraren skriftligen meddela; att hålla hand
öfver att protokoll och expeditioner utan dröjsmål uppsättas, och att dem
granska och med sin påskrift godkänna, innan de till expediering utlemnas,
hvarvid dock iakttages, att vigtigare mål böra inför departementet
justeras; att enligt formulär, som af Arméförvaltningen bestämmes, öfver
målen föra föredragningslista; att inom utgången af månaden näst efter
hvarje qvartals slut till departementschefen eller ordföranden aflemna skriftlig
uppgift å de mål, som på omedelbar handläggning af ledamoten må vara
beroende, jemte anledningen till uppskofvet med målens föredragning;
samt att efter erhållna uppgifter eller så kallade rekapitulationsrapporter
dels af sekreteraren öfver mål, som äro på svar eller upplysningar från
myndigheter eller embetsmän utom departementet beroende, dels af militär-,
kammar- och advokatfiskalskontoren öfver obesvarade remisser, hvilka

uppgifter vid förutnämnda tider skola af vederbörande afiemnas och af
ledamoten kontrolleras, vid departementets sammanträden föreslå den åtgärd,
hvartill förhållandet må finnas föranleda.

Angående ärendenas fördelning emellan Arméförvaltningens plenum
och särskilda departement samt emellan departementens ledamöter äfvensom
angående göromålens fördelning emellan de olika tjenstemännen förekomma
bestämmelser dels i instruktionen dels ock i den för Arméförvaltningen
gällande arbetsordning af den 14 December 1865. För denna
fördelning går Komitén att i ett sammanhang nu redogöra — för de mera
speciela delarne deraf efter de uppgifter, som af vederbörande tjensteman
blifvit Komitén meddelade.

Arméförvaltningens ''plenum tillkommer sålunda, förutom hvad redan
är nämndt, handläggningen af Kongl. bref och generalordres, som angå
Arméförvaltningen i allmänhet, såvidt de påkalla någon departementens
samfälda åtgärd, samt af Kongl. remisser, hvilka icke kunna hänföras till
något visst departement; utfärdandet af kungörelser och cirkulär, hvilka
röra Arméförvaltningen i allmänhet; behandlingen af extra ordinarie afskrifningsmål
samt frågor rörande Arméförvaltningens arbetsordning i de
delar, som för samtliga departementen böra tillämpas; fördelningen emellan
departementen af de i stat bestådda gratifikationsmedel, för savidt
icke sådant är i staten bestämdt; samt afgifvandet dels före den 1 Mars
hvarje år till Kongl. Maj:t af en för plenum och hvarje departement i
tabellarisk form uppstäld underdånig berättelse öfver behandlingen af de
till Arméförvaltningen under föregående året inkomna mal, hvilken berättelse
derjemte skall innehålla upplysning om tiden, då hvarje såsom
balanseradt upptaget mål till Arméförvaltningen eller departementet inkommit,
dels ock före Juli månads utgång hvarje år likaledes till Kongl.
Maj:t af underdånig berättelse om tillståndet och styrelsen af de under
embetsverkets förvaltning stående delar af statsverket, hvilken berättelse
skall omfatta den tid, för hvilken afslutade räkenskaper skola vid den
närmast förestående statsrevisionen företes. Arméförvaltningens plenum
upptager jemväl frågor om ordinarie tjenstemans bötfällande, suspension
eller åtalande inför vederbörlig domstol, om extra ordinarie tjenstemans
skiljande från verket samt om vaktbetjentes suspension eller afsättning.

Alla öfriga ärenden handläggas på vederbörande departement. Gemensamma
åligganden för samtlige hammarkontorens föreståndare, hvardera för
sitt kontor, äro: att med skyndsamhet, fullständighet och tillförlitlighet
afgifva utlåtanden eller meddela upplysningar öfver alla de mål, hvilka

i sådant afseende till dem öfverlemnas; att vid hvarje departementets sammanträde
för ärendens föredragning, efter kollationering med kamreraren
å bokslutskontoret, aflemna rapport öfver departementets odisponerade
medelstillgångar; att upprätta sammandrag öfver beslutade utbetalningar
för hvarje föredragning, tillse, det anordningar på krigskassören skyndsamt
ntskrifvas och bokföras, samt kontrasignera dessa äfvensom förekommande
assignationsordres; att föra kassakontroll, hvaruti för året upptagas alla
särskilda anslag och öfriga inkomster, men deremot afföras utbetalningar
enligt de upprättade sammandragen; att vaka öfver redovisningen för anordnade
förskottsmedel, så att dermed icke obehörigen fördröjes, äfvensom
öfver fullgörande af kontrakt mellan kronan och enskilde samt, då försummelse
eger rum, derom hos departementet göra anmälan; att likaledes
anmäla, då departementets fordringar i konkurser m. m. skola till bevakning
uppgifvas och då säkerhetshandlingar böra förnyas; att inom en
månad efter hvarje qvartals utgång till departementet inkomma med förteckning
på alla obesvarade remisser; att förvara de departementet tillhörande
handlingar och författningar; samt att tillse, det kontorets tjensteman
sina skyldigheter uppfylla, och i motsatt fall derom hos departementet
göra anmälan.

Sékreterarne å alla departementen föra protokollet vid vederbörande
departements sammanträden, ansvara för uppsättning af afgående skrivelser
och expediera protokollsutdrag; meddela krigskassören uppgifter om
beslutade penningeremisser till landsorten enligt anordningar, hvilka afsändas
genom kanslien; besörja om reqvisition af kansliens och kontorens
förnödenheter af skrifmaterialier med hvad mera till expeditionen hörer;
verkställa, der sådant eger rum, afsändning af svensk författningssamling;
tillse, att nödiga blanketter för diarier, protokoll, föredragnings- och remisslistor,
äfvensom för leveranskontrakter med bilagor finnas att tillgå; samt
redovisa influten expeditionslösen.

Adjutant i Arméförvaltningen tillhör i allmänhet: att afgifva utlåtande
i de mål, som till militärkontoret remitteras, samt eljest ur de i
kontoret befintliga handlingar meddela de upplysningar, som i förekommande
ärenden af militärledamoten äskas; att hafva vård och tillsyn öfver
modeller samt besörja de dermed gemenskap egande ärenden; att för öfrigt
tillhandagå militärledamoten med upprättande af förslag, rapporter,
berättelser, kalkyler m. m.; och att inom en månad efter hvarje qvartals
utgång till departementet inkomma med förteckning på alla af militärkontoret
icke besvarade remisser.

Artilleridepartementet:

Militärledamoten å detta departement föredrager ärenden rörande
anskaffning, tillverkning och tillhandahållande af artilleriets materiel samt
vapen för arméens behof; tillverkning, anskaffning och tillhandahållande
af krut för såväl arméen som flottan, äfvensom af all öfrig ammunition
och projektiler; uppförande och underhåll af gevärsförråd och krutkapell
på regementens och korpsers mötesplatser samt byggnader vid samtliga
artilleriförråden, Carl Gustafs stads gevärsfaktori och Mariebergs ammunitionsfabrik,
äfvensom vid artilleri- och ingeniörshögskolan; gevärs- och fältutredningsförslag,
qvartals-behållningslistor från artilleriförråden och generalmönsterverk,
i hvad beväpningen angår, hvilka ärenden förberedande
handläggas å militärkontoret; samt arméens skjutöfningar och skjutskolan
vid Rosersberg.

Civilledamoten föredrager penningereqvisitioner och leverans- m. fl.
räkningar; revisions- och anmärkningsmål, såväl rörande medel som persedlar;
afskrifnings-, balans- och reskontreringsmål samt inventeringsförrättningar
vid artilleriförråden och krutbruken; ärenden rörande tillverkning,
leverering och transport af salpeter, och rörande Arméförvaltningens
allmänna arkiv; samt personal vårdsärenden och plenimål, hvilka ej speciel!
röra annat departement.

Adjutantens å detta departement särskilda åligganden äro hufvudsakligen
följande: att vid hvarje års början uppsätta årsberättelse öfver
de förändringar, som under föregående året inträffat vid de under artilleridepartementets
förvaltning och vård stående förråd, materiel och byggnader;
att afgifva förslag till anordningar af ammunition till arméens och beväringens
årliga vapenöfningar; att granska de från regementena inkommande
förslag öfver gevärspersedlarne samt föreslå kompletteringen af
desamma; att granskade qvartalsvis inkommande behållningslistorna jemte
rapporter från tyg-, ammunitions- och gevärsförråden och deröfver upprätta
förslag i tabellform, att insändas till Chefen för Landtförsvarsdepartementet;
att tillse, det förrådens behållningar af persedlar äro tillräckliga
för de anordningar deraf, som kunna förutses, eller i annat fall föreslå
nyanskaffningar; att granska och afgifva utlåtande öfver generalmönsterverken,
i hvad de röra arméens gevärspersedlar, och föreslå de åtgärder,
som i anledning deraf kunna erfordras, äfvensom öfver de från artilleriregementena
årligen ingående förslag öfver fältutredningen; samt att

förevisa och tillhandahålla modeller åt spekulanter vid leveranser af gevärs-
m. fl. persedlar.

Kammarkontorets och kansliets tjensteman åligger:

kamreraren, utöfver hvad ofvan är nämndt: att granska ej mindre
reqvisitioner å och redogörelser för medel till postafgifter för tjenstebrefförsändelser
från alla landtförsvaret tillhörande myndigheter, än ock krutbrukens
årsredogörelser, artilleriregementenas redovisningar för stallpersedlar
samt de årligen ingående statsreqvisitionsförslagen;

revisorn och bokhållaren: att föra och afsluta kontorets böcker öfver
medel och persedlar; att utskrifva alla anordningar, liqvider och räkningar;
att samla och ordna verifikationerna och aflemna dem tillika med
sammandrag öfver in- och utbetalningar, liqvider, balansförteckningar och
balansrelationer till bokslutskontoret för hufvudbokens upprättande; att
verkställa den kollationering af räkenskaper, som kan varda föreskrifven;
att aflemna före medlet af April månad, för det föregående året, till bokslutskontoret
förslag öfver öfverskott och brister å ordinarie och förslagsanslagen,
äfvensom utredning af reservationsanslagen; samt att samla
och revidera alla från regementen och korpser inkommande redogörelser
öfver förbrukad exercisammunition;

revisorn på extra stat: att granska och i öfrigt handlägga dels tygoch
ammunitionsförrådens å Carlsborg, Carlsten, Kristianstad, Visby, Göteborg,
Landskrona och Vaxholm medels- och persedelsredogörelser, gevärsförrådens
å Carlsborg, Carlsten, Kristianstad och Visby samt krigshögskolans,
Carl Gustafs stads gevärsfaktoris och Mariebergs ammunitionsfabriks
medels- och persedelsredogörelser, Kristianstads och Vaxholms förråds
samt Mariebergs ammunitionsfabriks medels- och persedelsräkningar
öfver extra anslag, Kåbelöfs krutförråds och Enholmens förråds persedelsräkningar
samt salpetersjuderiredogörelser (medels- och persedels-) från
Norr- och Vesterbottens län, dels ock kassainventeringsinstrument från de
särskilda förråden, inventeringsinstrument öfver persedelförråden vid ombyten
af redogörare samt auktionsprotokoll öfver såld förrådsmateriel;
att uppgöra reskontreringsliqvider med anledning af nyssnämnda inventeringsinstrument;
samt att behandla afskrifningsfrågor rörande de särskilda
förråden;

kammarskrifvaren: att granska dels alla mål, som innefatta redovisning
för de under artilleridepartementets förvaltning stälda ordinarie och
extra anslag samt kreditiv-medel, med undantag af de medel, som redovisas
vid de särskilda artilleriförråden i landsorten; varande de flesta af

de till departementet från respektive chefsembeten, Konungens befallningshafvande
och förrådschefer inkommande redovisningar grundade på
specifika taxor och särskilda bestämmelser, åtföljda af verifikationer, som
skola granskas såväl till behörigheten som siffran, af hvilka redovisningar,
uppgående årligen till omkring 600 st., de flesta hufvudsakligast afse utgifter
för gevärsvården, transportkostnader, målskjutnings- och skottställningskostnader,
rese- och traktamentskostnader, tillverkningskostnad för
försökskrut och upphandling af materialier för tillverkning af kopparpatroner,
reparationer å indelta arméens förrådshus samt upphandling af
en del materialier till kanoner, gevär och revolvers; dels ock Stockholms
tyg-, ammunitions- och gevärsförråds medels-, persedels- och modellredovisningar,
salpeterreservförrådets medels- och persedelsredogörelser, äfvensom
redogörelserna för kruthuset å Rindön och för skjutskolan a Rosersberg; sekreteraren,

jemte de göromål, som äro gemensamma för samtliga
departementens sekreterare: att sammanfatta den underdåniga berättelse,
som årligen före den 1 Mars skall till Kongl. Maj:t ingifvas öfver behandlingen
af de under föregående året till Arméförvaltningen inkomna mål;
att vid Förvaltningens plenum föra protokoll, uppsätta dervid beslutade
expeditioner och ombesörja registrering af samma protokoll och de till
plenum inkomna Kongl. bref och generalordres; samt att upprätta sammandrag
öfver samtliga departementens behof af skrifmaterialier och desamma
fördela; och

kanslisten: att föra departementets och pleni diarier samt för öfrigt
biträda med uppsättning af bref och expeditioner, verkställa deras afsändande,
besörja registreringsarbetet, äfvensom ansvara för all vid kansliet
förefallande renskrifning och kollationering.

Fortifikationsdepartementet:

Af de till detta departement hörande ärenden föredrager:
militärledamoten frågor rörande fästningars och till dem hörande byggnaders
uppförande och vidmakthållande; byggande och underhållande af
värfvade garnisonsregementenas kaserner, vakthus, militära arrestrum m. m.
samt artilleriets och värfvade kavalleriets stallbyggnader; ponton- och
ingeniörfälttrainen; upplåtelse till enskilde af fästningarne tillhörande, men
för desamma tillsvidare icke behöfliga lägenheter och tomter; samt till -

synen och vården öfver Arméförvaltningens embetshus i hufvudstaden
med dertill hörande brandredskap; och

civilledamoten frågor angående disposition af och redovisning för de
nnder departementets förvaltning strida ordinarie och extra anslag till
nybyggnad och underhåll af rikets fästningar samt landtförsvaret i allmänhet
tillhörande hus och byggnader, till inqvarteringskostnader i Stockholm
och landsorten, till kommendantskapsutgifter samt till ved och ljus
för fästnings- och garnisonsorter, en del angelägenheter rörande disciplinkompaniet
å Carlsborg, samt person al vårdsärenden i fråga om departementet
underlydande tjensteman och redogörare.

För adjutantens samt kamrerarens och sekreterarens å detta departement
göromål är förut hufvudsakligen redogjordt.

Ofrige tjenstemännen åligger:

revisorn och bokhållaren: att föra och afsluta kontorets böcker öfver
de under departementets förvaltning stälda ordinarie och extra anslag
samt disciplinkompaniets besparingskassa, äfvensom disciplinsoldaternas
■arbetsförtjenst in. fl. egna medel; att utskrifva alla anordningar å dessa
anslag samt liqvider och räkningar; att i och för bokslutet upprätta sammandrag
öfver influtna och utgifna medel, balansförteckningar och balansrelationer
samt ordna, foliera och inkartera hithörande verifikationer; att
afgifva utredningar angående anslagens ställning vid olika tider; att anmäla
erforderliga omföringar; och att granska: en del ingående reqvisitioner
å förskottsmedel in. in.; kommendantsembetenas å Carlsborg, Carlskrona,
Carlsten, Kristianstad, Göteborg, Malmö, Stockholm, Yisby och Vaxholm,
gränsbefälhafvarens i Haparanda, artilleribefälhafvarens i Landskrona
■samt förvaltningsdirektionens vid husarregementet Konung Carl XV (för
Ystad, Helsingborg och Engelholm) medels- och persedelsredogörelser;
nyssnämnda kommendantsembetens samt förvaltningsdirektionernas vid Svea
lifgarde, lifgardet till häst, Andra lifgardet, pontonierbataljonen, Svea,
Göta och Vendes artilleriregementen, husarregementet Konung Carl XV,
gränsbefälhafvarens i Haparanda, artilleribefälhafvarnes i Visby och Landskrona
samt befälhafvarens för kronoarbetsstationen å Borghamn redogörelser
för värme- och lyshållningen i fästnings- och garnisonsorterna;
redogörelser för anskaffning och underhåll af stallinventarier för lifgardet
till häst och husarregementet Konung Carl XV; för underhåll af de tre
lifgardesregementenas, pontonierbataljonens och Svea artilleriregementes
kaserner m. fl. byggnader samt garnisonens i Stockholm tvenne badhus;
samt för disciplinkompaniets besparingskassa och månatligen ingående

kassaförslag och afräkningar rörande disciplinsoldaternas arbetsförtjenst
m. fl. egna medel;

hammar''skrifvareen på extra stat: att granska dels från särskilda myndigheter
inkommande fortifikations- och fästningsbyggnadsräkenskaper, omfattande
såväl medels- och persedels- som materielredogörelser och utgörande
ett antal af 29, dels 13 st. redogörelser för inqvarteringsmedel och
dels följande räkenskaper: fortifikationens kassaräkning för rese- och traktamentspenningar,
krigsbryggeförrådets persedelsredogörelse, redogörelser
för fältsignalmaterielen och skanstygförrådet vid Carlsborg, samt för besigtningskostnader;
äfvensom att utreda och besvara alla remisser, hvilka
afse ifrågavarande räkenskaper; och

kanslisten: diariets förande; expedition af utgående skrivelser; registrering
af inkomna mål samt utgående skrivelser; biträde med renskrifning,
kollationering; tillsyn öfver departementets afgjorda mål, Kongl. bref,
stater, konceptskrifvelser samt blanketter till diarier, leveranskontrakter
in. m.; granskning af inkomna reqvisitionsförslag å eldnings- och lysningsämnen
från samtliga fästningar och garnisonsorter; afgifvande af förslag
till upphandlingsauktion å eldnings- och lysningspersedlar för stater och
korpser i hufvudstaden samt i landsorten; förrättande af samma auktioner;,
granskning af de inkomna auktionsprotokollen; samt uppsättning af kontrakter
med leverantörer.

Intendentsdepartementet:

Militärledamoten föredrager ärenden rörande upphandlingar genom
vederbörande direktioner af proviant, fourage och öfriga mötesförnödenheter
i och för indelta arméens och allmänna beväringsmanskapets årliga
vapenöfningar, för indelta trupper, som beordras till garnisonstj eu stgör in g,
arméens gemensamma skolor och öfriga militära kommenderingar, som
bekostas af fide hufvudtiteln, och för de värfvade garnisonsregementena
(dock icke hvad angår brödunderhållet); anskaffning af varor och persedlar
för arméens allmänna utrednings-, reserv- och sjukvårdsförråder samt
regementen och korpser, i den mån dylika anskaffningar för de senare
icke verkställas af vederbörande beklädnads- och provianteringsdirektioner;
anskaffning af servis-, sjukvårds-, undervisnings- m. fl. persedlar
å vissa kommenderingsorter samt vid arméens gemensamma skolor; upphandling
och tillverkning genom vederbörande beklädnads- och beväringsbeklädnadsdirektioners
försorg af de för stamtruppens och beväringsman -

skåpets munderingsunderhåll erforderliga varor och persedlar; anskaffning
och tillhandahållande genom departementets omedelbara åtgärder af munderingspersedlar
för vissa beväringskorpser, jemte troféer, remtyg, personel
utredning, tält, tältlags- och fortskaffningstross för indelta arméen och
allmänna beväringsmanskapet, äfvensom trossen för värfvade garnisonsregementena;
årliga reparationer å den materiel vid arméen, som anskaffas
genom departementets omedelbara åtgärd; årligen ingående s. k. »förslagen»
öfver regementens och korpsers materiel; formulär till sådana förslag;
nybyggnad och underhåll af arméens magasiner, förråds- och kokhus,
sjukhus och baracker, undervisningslokaler utom garnisonsorterna, samt
en del trossbodar; planerings-, torrläggnings- m. fl. arbeten å arméens
mötesfält; anordningar till vederbörande från Arméförvaltningens kassa af
nödiga förskottsmedel och från arméens allmänna förråder af persedlar
och varor för ofvanomförmälda ändamål; underdåniga förslag till arméens
mönstringar; och nådiga remisser å besvär öfver rekryterings- och remonteringsförrättningars
beslut samt å vissa andra frågor.

Civilledamoten föredrager frågor angående medels anordnande och tillhandahållande
för de ändamål, hvilkas tillgodoseende åligger intendentsdepartementet,
såvidt utbetalningen grundas på ersättningsräkningar eller
pa reqvisitioner eller på redogörelser för erhållna penningeförskotter; länsstyrelsers,
regementschefsembetens, kommendantsembetens, förvaltande direktioners,
intendenters vid arméens förråder, magasin och bageri samt
andra vederbörande myndigheters eller personers medels- eller persedelsredogörelser,
såväl årliga för dessa myndigheter och personer tillhörande
ständiga bestyr med arméens underhåll och materiel m. m., som eljest
förekommande dylika i anledning af särskilda uppdrag, erhållna förskotter
m. m.; Arméförvaltningens kassakontors redovisning för departementets
anslagsmedel, och militärkontorets å departementet för arméens modellkammare;
kasserade kronopersedlars försäljning och medels leverering derför;
formulär till medels- och persedelsräkenskaper, som böra ingå till
departementet; inventeringars förrättande vid arméens förråder och magasin,
när sadana höra ske; anmärknings-, reskontrerings-, afskrifnings-, besvärsoch
balansmål; arliga statsregleringen beträffande departementets anslagsbehof;
liqvidationer med Arméförvaltningens andra departement; anskaffning
af brödspanmål för de värfvade garnisonsregementena, dennes förmalning
och brödförbakning; dispositionen af de för vapenöfnings-ändamål
under Armeförvaltningens inseende stälda kronoegendomarne Herrevads
klosters kungsgård, Utnäs gård samt hemmansdelarne i Salbo och Ljungby

byar; jordexpropriationer och en del andra angelägenheter rörande arméens

mötesplatser; legning af exercishästar för artilleriregementena och kontrakters
afslutande derom; ordnande af befäls och trupps fortskaffning till
och från arméens gemensamma skolor utom regementenas stånd samt
ifrågakommande aftals uppgörande härom; författningars allmänna tillämpning
förslag till ändringar i vissa sådana eller till utfärdande af nya, savidt*
de beröra departementet; bestyret med kronomagasinet och kronobageriet
i Stockholm; befordran, förordnande, tjenstledighet och afsked
m. m. för departementets tjensteman; samt frågor om bestämmandet af
äril rfa riksmarkegången å den indelta soldatens munderingspersedlar, hvilka
ärenden handläggas gemensamt af departementet _ och Kammarkollegium.

Adjutanten å detta departement åligger särskild! att handlägga frågor
rörande arméens general- samt approbation- och kassationsmönstringar;
inkommande »förslag» öfver regementens och korpsers samt allmänna beväringsmanskapets
materiel (de s. k. persedelförslagen) äfvensom »förslagen»
°öfver sjukvårds- och magasinsinventarier, mat- och köksservis samt
förberedande underbefäls- och timmermansskolornas persedlar, besigtningsinstrument
och kostnadsförslag för anskaffning och underhåll af indelta
arméens och allmänna beväringsmanskapets kommunionsaker, troféer, beklädnad,
remtyg, utredning samt tältlags- och fortskaffningstross, såvidt
denna materiel tillhör Arméförvaltningens omedelbara anskaffnmgsförsorg,
samt af den del utaf värfvade regementenas materiel, som ej af vederbörande
förvaltningsdirelctioner underhålles (egande adjutanten att af departementets
revision påräkna biträde för nämnda besigtningsinstruments
och kostnadsförslags granskande till siffran); samt ärenden, som angå byggandet
och underhållet af arméens utredningsförrådshus och trossbodar
samt vården af arméens öfningsfält med derå uppförda byggnader.

Adjutanten tillkommer derjemte: att varda och föra förteckning öfver
departementets militärarkiv; att föra liggare öfver arméens mötesfält samt
öfver de byggnader, hvilka äro stälda under departementets vårdy att hafva
närmaste inseendet öfver den Kongl. borgen a Ladugårdsgärdet jemte dertill
hörande byggnader och effekter, äfvensom öfver sjelfva exercisfältet,
att uppgöra förslag till åtgångsstater för beklädnadspersedlar; och att tillhandahålla
och förevisa modeller vid upphandlingsauktioner inför departementet.

Kammarkontorets tjensteman hafva till åliggande:

kamveTaven, jemte livad här ofvan blifvit nämndt: att till anordnande
anmäla, vare sig utan eller på grund af föregången reqvisition, de

för behöriga utgifters bestridande erforderliga medelsbelopp från anvisade
statsanslag, nämligen: till värfvade arméens troféer, beklädnad, remtyg
och utredning; till remontering och skoning af värfvade kavalleriets, artilleriets
och fortifikationstruppernas hästar; till fouragering af artilleriets
och värfvade kavalleriets samt fortifikationstruppernas hästar, artilleriets
legda hästar deruti inbegripa; till indelta arméens och beväringsmanskapets
underhall och sjukvård under möten och mönstringar; till indelta
truppers underhåll under garnisonstjenstgöring; till Gotlands nationalbevärings
underhållande under de årliga vapenöfningarne; till garnisonsregementenas
mathållning, efter föregången granskning af de från regementena
inkomna uppgifter och beräkningar för bestämmande af portionsvärdet
vid dessa regementen; och till de från departementet enligt stat
och författningar utgående aflönings-, arfvodes- och öfriga belopp, såvidt
dessa sistnämnda icke äro beroende af räkenskaps- eller redogörelsegranskning,
i hvilken fall vederbörande revisionstjenstemän åligger att, i sammanhang
med utlåtandet angående granskningens förlopp, sig om dylika utgifter
jemväl yttra; att handlägga: frågor om ersättande af förlorade
kronopersedlar,. för hvilka afskrifning i räkenskapen blifvit af Arméförvaltnmgen
beviljad; frågor angående de årliga prisbestämmelserna till
grund för beklädnads- och beväringsbeklädnadsdirektionernas vid indelta
arméen. och. Vermlands fältjägarekorps årliga munderingsanslag, och för
förvaltningsdirektionernas vid värfvade garnisonstrupperna årliga munderings-
och servisanslag; frågor om bestämmande af markegångspriset å
vissa till stammens vid indelta roterade arméen mundering hörande persedlar;
uträkningar och reqvisitioner å beklädnads- och beväringsbeklädnadsdirektionernas
vid indelta arméen från departementet utgående munderingsanslag;
samt uträkningar och reqvisitioner från Kammarrätten å
vederbörande revisionstjenstemäns observationsprocent å anmärkta medel;
att uppgöra ifrågakommande kalkyler rörande departementets medels- och
persedelstillgångar samt särskilda till departementets befattning hörande
utgiftsföremål; att öfvervaka bokföringsarbetets noggranna och riktio-a utförande
inom departementet; att hålla hand deröfver, att de i Arméförvaltmngens
arbetsordning föreskrifna tabellariska förteckningar öfver årsredogörelser
eller andra redovisningar, för hvilkas insändande viss tid finnes
bestämd, varda med noggrannhet förda; samt att verkställa de kontorsgöromal,
som icke, enligt hvad här nedan sägs, åligga kontorets öfrige

tjensteman, dock med rättighet, om sådant erfordras, att deras biträde
anlita;

bokhållaren: att föra departementets böcker öfver medel (med undantag
endast af hvad, i afseende å kassakontrollen, enligt instruktionen åligger
kamreraren); att utskrifva medelsanordningar, räkningar och infordrade
uppgifter öfver medelsställningen; och att uppgöra departementets
bokslut;

revisorn: att granska landtränteriernas och provi anteringsdirektionernas
möteskostnadsredogörelser för stammen och beväringsmanskapet; redogörelserna
för Gotlands nationalbevärings möten; beklädnads- och beväringsbeklädnadsdirektionernas
vid indelta arméen medels- och persedelsredogörelser;
landtränteriernas reqvisitioner å förskjutne slitningspenningar
till beväringsmanskapet; räkningar och redogörelser rörande lägerkostnader
för indelta och värfvade regementena samt beväringsmanskapet; qvartalsoch
årsredogörelserna för värfvade regementenas mathållning; redogörelserna
för reparationskostnader för beklädnads-, remtygs-, tross-, servis-,
kasern-, inventarii-, förberedande undei''befälsskolornas samt timmermansskolornas
m. fl. persedlar vid indelta och värfvade arméen samt beväringsmanskapet,
såvidt icke dessa persedlar genom särskilda direktioner underhållas;
redogörelser för kostnader för byggnaders uppförande och byggnadsreparationer
(utom kronomagasinet och kronobageriet); räkningar och redogörelser
för kostnader för arméens mötesplatser; redogörelser och reqvisitioner
från länsstyrelserna å lega för artilleriets exercishästar; redogörelsen
för Norrbottens hästjägaresqvadrons fondmedel; redogörelser för aflöning
och underhåll åt garnisonskommenderingar å fästningar m. m.; redogörelser
för aflöning och underhåll åt kommenderingarne till indelta arméens
underbefälsskola, fortifikationsöfningar och gevärshandtverksskola å Carlsborg,
till hofbeslagsskolorna i Stockholm och å Alnarp samt åt sjukvardskommenderingarne
i Stockholm och å andra orter; redogörelsen för ridskolan
vid Strömsholm; redogörelsen för Herrevads klosters kungsgård,
kronans hemman i Ljungby och Salbo by samt Utnäs1 f. d. boställe; redogörelse!’
för medel till underhållande af medicinal- och instrumentalattiraljen
samt fältläkarekontorets ersättningsräkningar å sjukvårdsförbrukningspersedlar
för arméens stam och beväringsmanskap; krigskassörens kassaräkning
för departementets och löneförbättringsfondens medel samt kamrerarens
hufvudbok för nämnda fond; leverantörers räkningar å varor och
persedlar, som till armeens utrednings-, sjukvårds- och reservförrader eller
departementets modellkammare levereras; reqvisitioner och redogörelser
angående indelta och värfvade regementenas förberedande underbefäls- och
timmermansskolor; de s. k. mindre förrådens persedelsredogörelser; redo -

görelsen för departementets modellkammare; äfvensom redogörelser för
försålda kronopersedlar vid indelta arméens allmänna förråder samt indelta
regementenas förråder m. in.;

kammar skrifvar en: att verkställa bokhålleriet för arméens utrednings-,
sjukvårds- och reservförråder samt för kronomagasinet och kronobageriet
i hufvudstaden; samt att granska utrednings-, sjukvårds- och reservförradens
medels- och persedelsredogörelser; kronomagasinets och kronobageriets
medels- och magasinsredogörelser; leveransräkningar å mjöl och spanmal
till kronomagasinet och bageriet samt reparationsräkningar för dessa inrättningar;
rese- och traktamentsräkningar för vederbörandes färder till
och från indelta infanteriets underbefälsskola å Carlsborg; inventeringsinstrument
från arméens allmänna förråder, kronomagasinet och kronobageriet,
när sådana förekomma; och reskontreringsräkningar från indelta
arméens vederbörande direktioner; samt

kammar skrifvar en på extra stat: att granska redogörelser för värfvade
garnisonsregementenas munderingsunderhåll samt remonterings- och fourageringskostnader,
äfvensom hithörande förråds- och magasinsredogörelser;
medels- och persedelsredogörelser för disciplinkompaniet; redogörelser från
landtränterierna för der insatta medel för förvaltningsdirektionernas vid
värfvade garnisonsregementena räkning; rese- och traktamentsräkningar för
vederbörandes färder till och från kavalleriets underbefälsskola, ridskolan
vid Strömsholm, fortifikationsskolan och gevärshandtverksskolan pa Carlsborg,
sjukvårdsskolorna i Stockholm m. fl. orter, samt hofbeslagsskolorna
i Stockholm och vid Alnarp, m. fl. dylika räkningar; landtränteriernas
rekvisitioner rörande durchmarscher och persedel transporter; jemte reqvisitioner
från beklädnadsdirektionerna vid indelta roterade arméen samt från
rusthållsregementen och korpser å dem tillkommande munderingsslitningsersättning
för militärkommenderingar till garnisonsorter, skolor och andra
tjenstgöringsställen utom regementenas stånd.

För sekreterarens tjensteåligganden är förut redogjordt.

De göromål, som böra af departementets kanslister verkställas, äro
dem emellan sålunda fördelade:

Den ene kanslisten har att föra departementets diarium med dertill
hörande personal- och realregister, äfvensom öfriga å departementets kansli
erforderliga register, samt att biträda med den å kansliet förefallande
renskrifning.

Den andre kanslisten åter ansvarar för afsändning af departementets
bref m. m., biträder sekreteraren med protokollsföring och uppsättning af

expeditioner samt deltager för öfrigt i renskrifningsarbetet, för hvilket
sistnämnda arbete de begge kanslisterna gemensamt ansvara.

Civila departementet.

Sedan, såsom ofvan är anmärkt, Arméförvaltningen befriats från bestyret
med indelta arméens boställen samt med förvaltningen af åtskilliga
under embetsverkets vard förut stälda kassor och fonder, hvilka ärendens
handläggning tillhört civila departementet, tillkommer numera detta departement
hufvudsakligen dels befattningen med ärenden, som röra utgifter
från följande under riksstatens fjerde hufvudtitel upptagna anslag, nämligen
^ till Chefen för Landtförsvarsdepartementet, samma departements
kansli- och kommandoexpeditioner, generalstaben, Arméförvaltningen, generalitetsstaten,
artilleristaben, öfverkommendantsexpeditionen i Stockholm,
kommendantsstaten, krigshögskolan, krigsskolan, allmänna garnisonssjukhuset,
militärläkares undervisning, resestipendium för militäri åkare, pensioner
och stipendier åt fältläkarekorpsen, indelta kavalleri- och infanteriregementena,
indelta arméens befäls aflöning, roteringsunderstöd, värfvade
regementena, fortifikationen, värfvade garnisonstruppernas rekrytering och
aflöning, lifbeväringsregementet, Gotlands nationalbeväring, Hallands &beväring,
Vesternorrlands beväring, ålderstillägg, rese- och traktamentspenningar,
skrifmaterialier och expenser för Landtförsvarsdepartementets kansliexpedition,
för Arméförvaltningen och generalstaben, extra utgifter samt
disciplinkompaniet, dels kontrollen i vissa delar öfver Jemtlands roteringskassa
och Vestmanlands regementes knektelegomedelskassa, och dels handläggningen
af frågor, angående regementsskrifvares tillsättning och deras
uppbördsborgenshandlingar; angående utbetalning af beviljade gratifikationer
eller understöd åt afskedade militärpersoner och af begrafningshjelp
efter aflidne militärer, der sådan ifrågakommer; angående pensioneringen
af manskapet vid arméen samt fastställande af och ändring i gällande
reglementen.för enskilda pensionsinrättningar vid regementen och korpser;
hvarjemte civila departementet gemensamt med Kammarkollegium handlägger
allmänna ärenden angående indelningsverket för arméen, tvister
eller andra frågor om ryttare- eller soldattorps byggande, underhållande
och skötsel, syner å dem samt om ryttares och soldaters lön eller andra
rättigheter — hvarom allt dock endast afgifvas underdåniga utlåtanden
oc 1 förslag till Kongl. Maj:t — äfvensom frågor om skyldigheter till
rustning och rotering samt om indelning dertill.

Af dessa . ärenden tillhöra civilledamotens å fortifikationsdepartementet
föredragning frågor angående aflöningstillgångarne för arméen samt militära
korpser och stater, angående anslagen till extra utgifter, resestipendier,
skrifmaterialier, ved och öfrige expenser, samt angående anvisningar å
fjerde hufvudtitelns allmänna besparingar; och till krigsrådets å civila
departementet föredragning öfriga ärenden, jemte frågor om personalvården
å departementet.

Dessa båda ledamöter tillkommer dessutom att vexelvis deltaga i de
inventeringar af Arméförvaltningens kassa, som enligt instruktionen skola
hvarje vecka försiggå i närvaro af kamreraren i bokslutskontoret.

Tjenstemännen å departementets aflönings- och pensionskontor åligger:

kamreraren: att handlägga Kongl. remisser, som till kontorets utlåtande
öfverlemnas, med undantag af remisser å ansökningar om förhöjda
gratifikationer från Wadstena krigsmanshuskassa; att föreslå utbetalning
af aflöning till Arméförvaltningens embets- och tjensteman samt vaktbe^
tjente äfvensom till personalen vid Stockholms utredningsförråd för hvarje
månad; att qvartaliter föreslå utbetalning af hyresersättning till Chefen
för Landtförsvarsdepartementet, arfvode till fälttygmästaren och öfverkommendanten
i Stockholm samt aflöningen för indelta arméen, äfvensom aflöning
på indragningsstat till löntagare vid Konungens f. d. eget värfvade
regemente, till den del, som ej af Konungens vederbörande befallningshafvande
reqvireras; att jemväl föreslå de löne- och arfvodesutbetalningar,
som på grund af Kongl. Maj:ts derom meddelade speciela föreskrifter
kunna ifrågakomma; att granska inkommande reqvisitioner och derefter
föreslå utbetalningarne angående anslag till Vestmanlands knektelegomedelskassa
och Jemtlands roteringskassa, rotehjelp för öfverroterade hemman i
Kronobergs och Kalmar län, öfverroteringsersättning till rotar vid Norra
och Södra Skanska infanteriregementena, ersättning för afskrifna qvarnläntor
samt för upphörd dagsverksskyldighet till åtskilliga kungsgårdar
samt roteringsunderstöd; att granska inkommande reqvisitioner å samt
ledogörelser för medel till anläggning och underhåll af kompaniskjutbanor,
till aflöning åt tillsyningsman samt till arrendeafgifter för dylika banor;
att handlägga alla till kontoret remitterade mål rörande indelta arméens
aflöningsindelningsverk samt roterings- och indelningsverket i allmänhet;
att,, då sådant förekommer, upprätta förslag till nya aflöningsstater; att
afgifva uppgift å medelsbehofven för hvarje år; att upprätta och till
bokslutskontoret aflemna uppgift å för föregående år återstående utbetalningar
å hvarje särskildt allmänt anslag samt utredning af såväl tillgån -

garne å fjerde liufvudtitelns allmänna besparingar som å reservationsanslaget
»Svea, Göta och Yendes artilleriregementen»; att hemställa om utbetalning
af medel för inlösen af arméens ackordsamorteringsfond s
obligationer samt sådan inlösen verkställa; äfvensom att upprätta kassarapporter; den

ene af revisorerna: att granska följande räkenskaper och reqvisitioner:
krigskassörens kassaräkningar för statsmedel och militieboställskassan;
ersättningsreqvisitioner, redogörelser och räkningar å rese- och traktamentskostnader,
som utgå från fjerde liufvudtitelns följande anslag: »Svea
Göta och Vendes artilleriregementen», »rese- och traktamentspenningar»
samt »extra utgifter»; redogörelserna för expensanslagen till Landtförsvarsdepartementets
kansli- och kommandoexpeditioner; redogörelserna för
krigsskolan, allmänna garnisonssjukhuset, Krigsvetenskapsakademien och
generalstaben; samt räkningar å sådana utgifter, som böra godtgöras från
anslaget till expenser för Arméförvaltningen in. fl. verk;

den andre af revisorerna: att handlägga alla rörande pensioneringen
till kontoret remitterade mål; att handlägga Kong! remisser angående
underhållsförhöjningar; att anmäla till anordning alla de utgifter i och
för pensioneringen af arméens manskap, hvilka, enligt gällande föreskrifter,
böra qvartalsvis eller på andra tider utan föregående reqvisition bestridas;
att föra medelsanslags-, liqvid- och anordningsböcker för såväl Vadstena
krigsmanshuskassa som invalidhusfonden och beväringsmanskapets invalid-
och pensionsfond äfvensom samla och ordna verifikationerna och aflemna
dessa, tillika med sammandrag öfver in- och utbetalningar, liqvider,
balansförteckningar och balansrelationer, till bokslutskontoret för hufvudbokens
upprättande; att upprätta årsliqvider med arméens pensionskassa
och amiralitetskrigsmanskassan samt öfriga förekommande liqvider; samt
att föra rullor öfver invalidhusfondens underhållstagare och kontrasignera
alla underhållsbref;

bokhållaren: att granska i och för aflöningen vid värfvade arméen
inkommande förskotts- och ersättningsreqvisitioner; att föra kontorets medelsanslags-,
liqvid- och anordningsböcker för såväl departementets andel
af statsmedel som militieboställskassan; att utskrifva alla anordningar,
liqvider och räkningar; att samla och ordna verifikationerna och aflemna
dessa, tillika med sammandrag öfver in- och utbetalningar, liqvider, balansförteckningar
och balansrelationer, till bokslutskontoret för hufvudbokens
upprättande; att granska och upprätta sammandrag öfver de från
Konun»-ens befallningshafvande, chefsembeten vid indelta arméen och ar O

O ''

tilleridepartementets sekreterare ingående redogörelser för till försäljning
emottagna exemplar af »Stadgar rörande rotehållaren och soldaten»; samt
att uppgöra liqvider med Statskontoret och med Arméförvaltningens departement,
äfvensom andra liqvider, som tillfälligtvis kunna ifrågakomma;

den ene af kammarskrifvarne: att granska aflönings- och rekryteringsredogörelser
för värfvade arméen; redogörelse för aflöning in. ui. till artilleristaben
och öfverkommendantsexpeditionen; samt reqvisitioner å begrafningshjelp
efter i tjensten aflidne löntagare; äfvensom att handlägga
i sammanhang med dessa redogörelser och reqvisitioner uppkommande mål;

den andre af kammar skrifv ar ne: att föra underhållsprojekt och

gratialistrullorna; att utskrifva underhållsbref; samt att upprätta förslag
till underhållskungörelser;

den ene af kammarskrifvarne jpå extra stat: att handlägga och granska
syne- och ekonomiska besigtningsinstrumenter å boställen samt arrendekontrakter
om boställen, äfvensom reqvisitioner å fardagsårsersättningar
till löntagare vid indelta arméen; samt att föreslå utbetalning af sådana
ersättningar; och

den andre af kammar skriftv arne på extra stat: att verkställa allt
granskningsarbete och afgifva derom erforderliga utlåtanden rörande gratialistmedelsredovisningen
och att granska räkningar å kostnaden för landtmäteriförrättningar
å boställen samt redogörelser för aflöning till instruktörer
m. m. vid frivilliga skarpskytteföreningar.

Krigskassören har till åliggande: att emottaga och i kassajournalen införa
de af Statskontoret och Arméförvaltningen utfärdade assignationer;
att aflemna till riksbanken Statskontorets assignationer samt bokföra de
derå bekomna attester; att verkställa, under kontroll af bokslutskainreraren,
daglig inventering af kassan; att deltaga i veckoinventeringarne
af kassan, då, ibland annat, de till Arméförvaltningen adresserade rekommenderade
bref öppnas och förtecknas, hvarefter de bekomna medlen
uppräknas, bokföras och insättas i riksbanken; att utfärda qvittenser såväl
å de med posten insända medel som å de, för hvilka attester direkte
till kassan aflemnas; att låta från riksbanken uttaga kontanta medel för
de af Arméförvaltningen utfärdade assignationer; att bokföra de från de
särskilda departementen aflemnade assignerings- och postafsändningslistor;
att ga i författning om afsändande till vederbörande embetsmyndigheter
af utanordnade medel, utaf hvilka alla belopp, öfverstigande 100 kronor,
expedieras genom från riksbanken eller annan bankinrättning uppköpta
postremissvexlar; att utbetala beloppet af de anordningar, hvilka skola i

kassan inlösas; att ombesörja all bokföring med undantag af de s. k. afräkningsböckerna;
att granska qvittenser å alla från myndigheter återbekomna
anordningar, anmäla anmärkta felaktigheter i nämnda hänseende,
samt vaka öfver att de qvitterade anordningarne i behörig tid återsändas;
samt att upprätta samtliga kassaredogörelserna äfvensom den särskilda
generalkassaräkningen öfver Arméförvaltningens hela uppbörd och
utgift.

Kammar skrifv aren å kassakontoret upplägger och förer de för kontrollen
af kassajournalen och alla med posten eller särskild! aflemnade
attester ingående medel oundgängligen erforderliga s. k. afräkningsböcker;
kuvertera!’ och införer i postafsändnings- och stadsbrefböckerna alla afgående
penningebref samt ombesörjer brefvens aflemnande och de inneslutna
medlens uppräknande och försegling å postkontoret; verkställer
insättningar i riksbanken och andra penningeverk af större medelsposter
och inköper postremissvexlar; ombesörjer renskrift af generalkassaräkningen,
uppgifter å erforderliga postremissvexlar, banknoter m. m.; afhemtar
å postkontoret och bokförer alla till Arméförvaltningen adresserade rekommenderade
bref; ordnar och på behöriga ställen inlägger qvitterade
anordningar, assigneringsuppgifter, postafsändningslistor och debetsverifikationer,
dessa senare först sedan de blifvit behörigen folierade, biträder
med utskrifning af qvittenser å reversal på influtna medel, samt tillhandagå!’
i öfrigt med inhemtande från vederbörande departement af de för
krigskassören esomoftast erforderliga upplysningar.

Kamreraren å bokslutskontoret förer den s. k. kassakontrollen, innehållande
liqvid med Statskontoret, riksbanken, samtliga departementen
äfvensom särskilda liqvider med Wadstena krigsmanshuskassa, militieboställskassan,
invalidhusfonden och beväringsmanskapets invalid- och pensionsfond,
med summariskt antecknande deruti af de influtne och i riksbanken
insatte uppbördsposterna enligt attester samt anordnade medelsposterna
enligt assignationer; utskrifver och kontrasignerar de senare;
afgifver tvenne gånger hvarje vecka till civila departementets sammanträden
rapporter öfver • Arméförvaltningens i riksbanken innestående
behållning; kollationerar medelst den af honom förda kassakontrollen de
rapporter i afseende å behållningar, som af kamrerarne å de särskilda
departementen vid hvarje departements sammanträde afgifvas; öppnar och
tillsluter kassan dagligen, det senare efter att hafva anstalt inventering
af densamma och upprättat förslag deröfver; förser alla anordningar från
Statskontoret till Arméförvaltningen med anteckning om disposition på

krigskassören och kontrasignera!’ densamma; deltager i veckoinventeringarne
af kassan samt aflemnar till hvarje sådan en uppgift å behållningen
för dagen i riksbanken; upprättar i December månad hvarje år, på grund
af departementskamrerarnes aflemnade beräkningar, förslag å de ordinarie
statsmedelsbelopp, som under hvarje månad af det kommande året torde
böra från Statskontoret reqvireras; reqvirerar, i den mån behof deraf göres,
dessa medel, upprättar sammandrag af räkenskaperna till ledning för
Riksdagens revisorer; upprättar sammandrag af de uppgifter, som aflemna^
till bokslutskontoret af departementens ”kammarkontor för den underdåniga
berättelse till Kongl. Maj:t, som årligen före den 1 Maj skall af
Arméförvaltningen afgifvas; tillhandagår Arméförvaltningens embets- och
tjensteman med upplysningar ur de verifikationer, som för uppgörandet
af hufvudboken till bokslutskontoret öfverlemnats från departementskontoren;
samt upprättar och afslutar Arméförvaltningens hufvudbok samt
ordnar och föranstaltar om inbindning af de dertill hörande verifikationerna.

Kammat skrift) eif en pa bokslutskontovet förer den så kallade gemensamma
räkningen, upptagande i oafbruten följd specifikt hvarje uppbörds- och
utgiftspost samt förser hvarje anordning med följdnummer och bevis om
verkstäld annotation; renskrifver hufvudboken; ombesörjer all annan å
bokslutskontoret erforderlig renskrifning och biträder i öfrigt med kollationering,
ordnande af verifikationerna samt foliering; förer protokollen
vid veckoinventeringarne och upprättar de härför erforderliga sammandragen
öfver kassans inkomster och utgifter under den förflutna veckan;
samt upprättar det statistiska tabellverk öfver utgifterna å riksstatens fjerde
hufvudtitel, som åtföljer hvarje års hufvudbok.

Sekreterarens å detta departement tjensteåligganden äro i det föregående
hufvudsakligen nämnda.

Af departementets två kanslister förer den ene departementets diarium;
aflemnar, efter skedd anteckning deri, inkomna mål till föredragande ledamöterna;
ombesörjer remissmålens fördelning och aflemnande till vederbörande,
efter anteckning i diariet, af alla föredragna mål; ombesörjer
registrering af in- och utgående handlingar; samt tillhandahåller diariibevis.

JDen andre kanslisten ombesörjer a departementet förekommande renskrifning,
biträder sekreteraren med uppsättning af departementets protokoll,
med utfärdande af anordningsuppgifter och anordningsmissiver och
med kollationering, samt ansvarar för afsändandet af de från departementet
utgående expeditioner med bilagor och andra handlingar.

Advokatfiskal tillkommer: att med nit och omtanke iakttaga, bevaka
och fullfölja kronans rätt uti alla, de till Arméförvaltningen hörande mål,
som till hans handläggning öfverlemnas; att, såvidt pa honom ankommer,
tillse det kronans för landtförsvaret anslagna medel af uppbördsmännen och
de kontrollerande efter gifna föreskrifter förvaras samt att tillgrepp och förskingring
deraf, äfvensom kontrollanters försummelse att sadant förebygga
genast anmäla; att sig utlåta öfver de ärenden, som i sådant ändamål af
Arméförvaltningen eller dess departement till honom remitteras; att deltaga
i anbefalda inventeringar och närvara vid öfverbesigtningar; att tillse,
det bokföring och registrering i Arméförvaltningens kanslier och kontor
verkställas efter derom gifna föreskrifter och icke till tiden eftersättas,
samt att böcker och handlingar i ordning hållas och väl vårdas; att, nar
kronans rätt och talan ej af honom kan vid embetsverk och domstolar
utom Stockholm personligen bevakas och utföras, hos Justitiekanslersembetet
eller Kongl. Maj:ts vederbörande befallningshafvande begära biträde
af annat publikt ombud samt åt detta meddela de upplysningar
och anvisningar i afseende på bestyrkandet af kronans rätt, hvilka advokatfiskalen
är i tillfälle att lemna; att utföra de rättegångar och fiskaliska
aktioner, som af Arméförvaltningen eller dess departement åt honom uppdragas;
samt att inom en månad efter hvarje qvartals utgång till ^hvarje Arméförvaltningens
departement inkomma med förteckning å de friår departementet
till advokatfiskalsembetet remitterade, men icke slutligen handlagda
mål, jemte uppgift å de förberedande åtgärder, som dermed vid Kanslisten

å advohatfiskälskontoret tillhör: att handlägga mål, rörande
persedelsförluster; att föra kontorets diarium; att uti särskild bok anteckna
leveranskontrakter och tiden, då desamma blifvit fullgjorda; att ombesörja
renskrifning af från kontoret utgående expeditioner; att verkställa afskrifter
af handlingar; att från embetsverk och myndigheter jo om hufvudstaden
förskaffa upplysningar, som för handläggningen af mal kunna erfordras;
samt att biträda i tjenstegöromål i öfrigt, som kunna honom anförtros. °
Arméförvait- I likhet med öfriga centrala embetsverk afgaf Arméförvaltningen ar

ningens skrift jgr,o pffordradt underdånigt utlåtande angående löneförhöjning för

Förvaltningens embets- och tjensteman samt om reglering af de till Föivaltningen
hörande särskilda befattningar. Hvad Arméförvaltningen hemstält
i detta, till Komitén remitterade och af två särskilda underdåniga
ansökningar om löneförbättring från tjensteman inom Förvaltningen atföljda,
utlåtande” har förut blifvit af Komitén i dess underdåniga betänkande

angående lönereglering in. in. för Kammarkollegium hufvudsakligen omnämndt.

Sedermera har nytt förslag i samma ämne från cheferna för Armé- Departementsförvaltningens
samtliga departement afgifvits med anledning af derom méförvaitninfrån
Statsrådet och Chefen för Landtförsvarsdepartementet den 11 sistlidne s«» förslag år
December till nämnde chefer aflåta a särskilda embetsskrifvelser, i hvilka
det heter: »Enär den nuvarande Arméförvaltningen vid 1866 års början
framgick ur en omorganisation af det förra krigskollegiet, genom hvilken
åt den centrala krigsförvaltningen gafs en ordning, som i allt väsentligt
är bygd på samma grunder, på hvilka det nu fortgående ordnandet af
de förvaltande verken i allmänhet hvilar, samt redan 1874 års Riksdag
på Kongl. Maj:st förslag till hufvudsaklig del vidtagit de indragningar i
Arméförvaltningens personal, hvilka af dåvarande förhållanden ansågos
påkallade; så och då de ytterligare jemkningar i nyssberörda hänseende,
hvilka af den år 1875 beslutade nya lönereglering för arméen möjligen
kunna blifva en följd, synas mig nu böra komma under öfvervägande,
helst en blifvande ny härordning icke lärer kunna i detta embetsverks
sammansättning och personalförhållanden utöfva en så väsentlig inverkan,
att i denna omständighet vidare bör finnas något hinder för en reglering
af Arméförvaltningens embets- och tjenstemäns aflöningsförmåner, får jag,
i betraktande häraf och då Kongl. Maj:t med Riksdagen numera faststält
lönereglering för ett med Arméförvaltningen i viss mån jemförligt embetsverk
— Marinförvaltningen — härmed anmoda Eder att gemensamt
med cheferna för Arméförvaltningens öfriga departement, så fort ske kan,
inkomma med förslag till lönereglering för Arméförvaltningen, bygdt på
de vid nu föregående allmänna omorganisation af embetsverken tillämpade
grunder, hvarvid dock torde böra iakttagas, att de Arméförvaltningens
embets- och tjensteman, som komma att på ny aflöningsstat ingå, skola
vara underkastade den vidsträcktare tjenstgöringsskyldighet och den jemkning
i åligganden, som på grund af en, vid antagande af ny härordning
eller eljest, möjligen förekommande förändring i embetsverkets organisation
kan blifva stadgad.»

Uti en med anledning häraf under den 29 sistlidne December till Statsrådet
och Chefen för Landtförsvarsdepartementet aflåten skrifvelse, hvilken
enligt Eders Kongl. Maj:ts den 4 Januari detta år fattade beslut blifvit
till Komitén öfverlemnad, anförde cheferna för Arméförvaltningens departement
att — enär, på sätt Statsrådet jemväl anmärkt, Arméförvaltningens
organisation i allt väsentligt vore bygd på samma grunder, på

hvilka det nu fortgående ordnandet af de förvaltande verken i allmänhet
hvilade, och då erfarenheten bestyrkt riktigheten af den vid genomförandet
af nämnda organisation tillämpade grundsats, att åt de särskilda departement,
af hvilka den centrala krigsförvaltningen utgjordes, gifva en såvidt
möjligt sjelfständig verksamhet och ställning, så att hvarje departement
hufvudsakligen komme att utgöra ett för sig bestående embetsverk, dervid
cheferna för de militära departementen egde ensamt beslutanderätt,
under det att å civila departementet den kollegiala formen för ärendenas
behandling bibehölles — cheferna vid dessa förhållanden och då derjemte
den nuvarande fördelningen af ärendena de särskilda departementen emellan
syntes ändamålsenlig samt med ärendenas art och beskaffenhet öfverensstämmande,
ansågo någon förändring i sjelfva organisationsformen för
Arméförvaltningen icke böra ifrågakomma; att då, i sammanhang med
den nya löneregleringens för arméen genomförande, vården och förvaltningen
af indelta arméens boställen, i enlighet med hvad Kongl. Maj:t
med Riksdagen beslutit, från och med början af innevarande år frånginge
Arméförvaltningen, derigenom en ej ringa minskning i förvaltningens civila
departements göromål komme att beredas; men att — då aflöningen
till hela indelta arméen, med undantag endast för ett mindre antal på
gammal stat under öfvergångstiden tills vidare kvarstående löntagare, redan
från Arméförvaltningen kontant utbetaltes, samt angeläget vore att, till
beredande af erforderlig hastigare kontroll öfver aflöningsmedlens behöriga
fördelning bland löntagarne, indelta arméens aflöningsräkningar, hvilka
förut från regementena ingått direkt till Kammarrätten, för framtiden
komme att, i likhet med hvad för värfvade arméen egde rum, från regementena
insändas till Arméförvaltningen, för att derstädes i första hand
undergå granskning och derefter till Kammarrätten öfverlemnas — en
sådan förändring, om den blefve anbefald, skulle i civila departementets
göromål medföra en tillökning, ehuru icke fullt motsvarande den ofvan
angifna minskningen; samt att, med anledning af den sålunda på det hela
uppkommande minskningen i civila departementets göromål och med
antagande af en något förändrad fördelning af krigsrådens inom Förvaltningen
åligganden, cheferna funne ett krigsrådsembete vid först inträffande
ledighet kunna indragas, men minskning i öfriga personalens antal kunna
beredas endast genom lägsta tjenstegradens indragning, i den mån sådant
lagligen kunde ske, samt dess ersättande med extra biträden till ett mot
behofvet svarande antal, så att Arméförvaltningens nuvarande 17 tjensteman
i lägsta lönegraden blefve ersatte af 11 amanuenser eller med arf -

voden aflönade extra ordinarie tjensteman, nämligen med 1 på artilleridepartementet,
1 å fortifikationsdepartementet, 4 å intendentsdepartementet
och 5 å civila departementet. Denna skrifvelse åtföljdes af ett utaf cheferna
i öfverensstämmelse med deras sålunda uttalade åsigter uppgjordt
förslag till ny stat för Arméförvaltningen, hvilket bifogas detta betänkande
under bil. litt. B.

Med ledning af Arméförvaltningens pleni och samtliga departements Inkom”a ären~
diarier, brefkoncepter m. fl. handlingar, af hvilka Komitén tagit del, får
Komitén här meddela följande redogörelse för antalet inkomna ärenden
och utgångna expeditioner m. m. under nedan omförmälda tid, af hvilka
redogörelser de för artilleri- och fortifikationsdepartementen blifvit å dessa
departement uppgjorda och till Komitén öfverlemnade.

År 1877 inkoinmo till Arméförvaltningens

plenum:

Kongl. bref och remisser samt generalordres .......................................... 28

Chefsembetens skrivelser ang. afskrifning af persedlar ........................ 12

Skrivelser från myndigheter och underlydande tjensteman med hemställanden,
anmälanden och handlingar ................................................ 28

Ansökningar om tjenster, förordnande, afsked, tjenstledighet och arf voden.

.............................................................................................................. 49

Summa 117

artilleridepartement:

Kongl. bref och statsdepartements skrivelser......................................... 77

Kongl. remisser .............................................................;............................... 25

Generalordres................................................................................................... 79

Kammarrättens skrivelser med anmärkningsakter samt om anordnande
af observationsprocent.................................................................. 4

Chefsembetens skrivelser med

förslag rörande regementens och korpsers gevärspersedlar ......... 52

reqvisitioner och undersökningshandlingar, rörande ersättande

och komplettering af persedlar ...................................................... 179

reqvisitioner å ammunition ............................................................... 110

fältutredningsförslag.............................................................................. 11

handlingar rörande nybyggnader och byggnadsreparationer...... 180

Transport 667

reqvisitioner å medel till målskjutningskostnaders bestridande

och till målskjutningsmaterielens underhåll .............................. 97

reqvisitioner å ersättning för gevärsreparationer och för rengöring
af gevär................................................................................. 155

hesvarade anmärkningar ..................................................................... 20

infordrade handlingar........................................................................... 85

hemställanden och förslag.................................................................. 80

ammunitionsredogörelser ..................................................................... 56

förskottsreqvisitioner................................................ 33

redogörelser för utbetalte målskjutningspremier ......................... 47

Rese- och traktamentsersättningsräkningar................................................ 180

Räkningar å leverans af krut, kanoner, gevär och projektiler samt

öfrig artillerimateriel................................................................................. 89

Räkningar, diverse.......................................................................................... 137

Medelsreqvisitioner från tygmästare, Carl Gustafs stads gevärsfaktori,

ammunitionsfabriken vid Marieberg in. fl.......................................... 115

Postmedelsredogörelser och reqvisitioner å medel till postafgifters

bestridande................................................................................................... 147

Frågor rörande Carl Gustafs stads gevärsfaktori.................................... 40

)> » ammunitionsfabriken å Marieberg................................. 41

Angående till frivilliga skarpskytteföreningar och skolor utlemnade

gevär............................................................................................................ 41

Generalmönstringsärenden i hvad de röra gevärspersedlarne samt

fältförråden ................................................................................................ 14

Qvartalsbehållningslistor från artilleriförråden ....................................... 36

Tygmästares årsberättelser........................................................................... 9

Statsreqvisitionsförslag.................................................................................... 13

Medels- och persedelsredogörelser från artilleriförråden........................ 110

Frågor rörande skjutskolan å Rosersberg samt derifrån aflåtna medelsreqvisitioner.
......................................................................................... 20

Kongl. Maj:ts befallningshafvandes i länen reqvisitioner å ersättning

för förskjutne transport- m. fl. kostnader............................................. 70

Frågor rörande salpeter ärenden.................................................................. 31

» » krutbruken i allmänhet................................................... 47

Om inventering af artilleriförråd samt deraf föranledda reskontre ringsliqvider.

............................................................................................... 16

Transport 2396

Transport

Frågor om tjenstledighet för de vid eller under artilleridepartementet
lydande tjensteman..............................................................................

Skrivelser, diverse........................................................................................

Generalfälttygmästareembetets skrivelser angående anordnande af

samt kontraherande om persedlar och effekter.................................

om försöks anställande rörande lämpligheten af till anskaffning

föreslagna persedlar..............................................................................

Protokollsutdrag från Arméförvaltningens öfriga departement med
mönsterverk, räkningar å förskotterade medel, transsumt af inkomna
handlingar m. m.........................................................................

Memorial från kansli och kontor:

med rekapitulationsrapporter, uppgifter till bevillningsberedningen,

reqvisitioner å arfvoden till e. o. tjensteman m. m...................

med infordrade yttranden och uppgifter.............................................

med anmärkningsakter..............................................................................

om anordnande af för regementen och korpser erforderlig ammunition
....................................

om granskning af qvartalsbehållningslistor..........................................

med hemställanden angående omföring i räkenskapen.....................

angående utevarande gevär.....................................................................

Skrifvelser rörande inleverering af behållningen å anordnade medel

» )) » » anmärkningsmedel ...........................

» » » » betalning för anordnad ammunition

och gevärspersedlar m. m.............

2396

102

5
9
9
8

Summa 2,860

fortifikationsdepartement:

Kongl. bref...................................................................................................... 30

Ivongl. remisser ............................................................................................. 8

Generalordres................................................................................................... 39

Em bets verks skrifvelser................................................................................. 7

Till inqvarteringen hörande ärenden:

a) reqvisition å medel ........................................................................... 95

b) redovisningar å d:o ........................................................................... 23

c) öfrige dithörande ärenden.................................................................. 3

Transport 205

Mål, som röra underhåll af hus och byggnader:

a) reqvisitioner å medel ........................................... 109

b) redogörelser å d:o .............................................................................. 56

c) öfriga dithörande ärenden ............................................................... 103

Mål, som röra kommendantskapet å rikets fästningar och garnisonsorter: a)

reqvisitioner å medel ........................................................................ 35

b) redogörelser.......................................................................................... 32

c) öfriga dithörande ärenden ......................................................... 27

Ärenden rörande eldning och lyshållning vid rikets fästningar och

garnisonsorter:

a) reqvisitioner å medel ........................................................................ 65

b) redovisningar å d:o ........................................................................... 51

c) öfriga dithörande ärenden ............................................................... 40

Mål, som röra försäljning eller upplåtelse af tomter, uthyrande af

byggnader och lägenheter samt uppbörden och redovisningen af

derför inflytande medel.................... 63

Mål rörande tjenstledighet, förordnanden och tjensters tillsättande ... 19

Räkenskaper rörande disciplinkompaniets å Carlsborgs fästning be sparingskassa

och disciplinsoldaternas medel .................................... 15

Mål rörande inteckningars dödande samt afskrifningar........................ 10

D:o rörande böters erläggande för försummad leverans samt inleverering
af dylika medel ........................................................................... 11

Diverse reqvisitioner....................................................................................... 68

d:o redogörelser....................................................................................... 7

d:o ärenden ............................................................................................. 31

Inventeringsinstrument ................................................................................. 6

Kammarkontorets anmälanden ang. granskning af redogörelser, om
medelsdispositioners uppgörande, omföringar och upp debitering,

liqviders upprättande .............................................................................. 48

Leverering af medel ................................................................................... 24

Kongl. Maj:ts befallningshafvandes skrivelser rörande upphandlings auktioners

hållande samt med de dervid förda protokoll............... 9

Protokollsutdrag från de öfriga departementen rörande ersättningar

för för skjutne medel................................................................................ 7

Ansökningar om anstånd med leveranser......................................... 6

Summa 1,047

intendentsdepartement:

Kong!, bref och statsdepartements skrivelser ....................................... 130

Kong! remisser ........................................................................................... g 4

Generalordres.............................................................................................. 161

Embetsverks skrivelser........................................................................... 12

Konungens befallningshafvandes i länen och chefsembetens skrivelser
med:

besigtningsinstrument å byggnader samt kostnadsförslag å deras

reparation och inredning.............................. 87

d:o å persedlar och inventarier samt kostnadsförslag
å deras iståndsättande..................... 1 ] 8

auktionsprotokoll rörande försålda persedlar in. m......................... 71

d:o ang. upphandling af mötesförnödenheter samt

kontrakt om leverans af sådana........................... 169

kontrakt ang. reparationer samt hyres-, arrende- och hästlegnings kontrakt.

.................................................................................................. 22

uträkning å munderingsanslaget, möteskostnadsberäkningar............ 69

förslag öfver erforderliga persedlar och materiel samt kassaförslag ] 38
beräkning af portionspris och munderingsslitningsersättning samt
uppgift om värdet af persedlar, upptagna i markegångstaxan 34
infordrade förklaringar å anmärkningsakter och andra yttranden 119
delgifningsbevis, krigsrättsprotokoll, undersökningsprotokoll ang.
förlorade persedlar, vakansförteckningar, kungörelser om skjutsentreprenader,
uppgifter å gästgifvaregårdar och rätta utstånden
mellan dem, kartor öfver exercisfält samt andra handlingar ... 85

hemställanden om försäljning eller inköp af persedlar och materiel,
ang. manskaps inqvartering m. m........................................... 139

rapporter om regementens nummerstyrka, approbations- och kassationsinönstringar,
kommenderingar samt uppgifter om gällande
varu- och arbetspriser m. m. ................................................ 82

förfrågningar och anmälan den ............................................................... 90

Protokollsutdrag från Förvaltningens öfriga departement och plenum
med

anordningar, medelsreqvisitioner, afskrifter af Kongl. bref......... 37

hemställanden, begärda upplysningar m. m.................................. 36

Memorial från underlydande afdelningar och utredningsförråden med
rekapitulationsrapporter, förslag till stater och årspriser, infor Transport

1,663
6

Transport 1,668

drade utlåtanden, sammandrag af möteskostnadsberäkningar,

månadsrapporter m. m......................................................................... 68

hemställanden om afskrifning af fordringar, om åtgärder för indrifning
af anmärkningsmedel, om medels reqvirerande,
ang. omföring i räkenskaperna ..................... 48

d:o om ^anordnande af medel och persedlar............... 37

anmälanden om granskning af redogörelser....................................... 68

d:o om felande redogörelser, kontraktsbrott........................ 20

afskrifter af besigtningsinstrument rörande utredningsförråden...... 94

reversal å persedelsremisser..................................................................... 175

Frågor om tjenstemäns förordnande, tjenstledighet, arfvoden m. m. 42
Anbud å leveranser samt ansökning om anstånd med åtagne sådane

och om befrielse från viten för försenad leverans........................... 55

Reqvisition å medel....................................................................................... 1587

d:o å persedlar, materiel m. m.................................................... 324

Medels- och persedelsredogörelser............................................................... 562

Inlevereringar af öfverskotts-, anmärknings- och arrendemedel, bevä ringsbeklädnadsdirektionernas

persedelsersättningar in. m................ 77

Qvittenser......................................................................................................... 25

Diverse ..................................................................................................... 32

Summa 4,872

Enligt detta departements särskilda diarium öfver inkomna ärenden
rörande den s. k. löneförbättringsfonden utgjorde dessas antal år
1877 ............................................................................................................ 21

och civila departement:

Kong! bref och statsdepartements skrivelser ....................................... 331

Kongl. remisser................................................................................................ 145

Generalordres................................................ 131

Einbetsverks skrivelser................................................................................. 89

Chefsembetens och andra myndigheters skrivelser

ang. utarrendering af, besittningsrätt till och jordafsöndring från
boställe, ang. fardagsårsersättning, försäljning af foder från boställe
m. m.........................................................................................- HO

Transport 806

med förslag till fardagsårsersättning, med uppgifter å boställen,
som skola utarrenderas eller undergå syn, å karaktershusens

brandförsäkringsvärde........................................................................... 131

med syner och ekonomiska besigtningar å boställen, med kontrakter
om och borgensförbindelser för boställsarrenden............ 201

med aflöningslistor, föråldrade pensionsbref, mönsterverk, länskungörelser
(62), afskedshandlingar för soldater (138), förteckningar
å gratialister ....... 225

med infordrade uppgifter om intjent begrafningshjelp in. m....... 89

med hvarjehanda förfrågningar och anmälanden .............................. 271

Protokollsutdrag från Förvaltningens öfriga departement och plenum

med anordningar, medelsreqvisitioner m. in....................................... 45

Memorial från underlydande afdelningar med

kassaredogörelser, rekapitulationsrapporter, infordrade yttranden

och uppgifter........................................... 33

beräkningar öfver erforderliga, löne- och pensionsbelopp, förslag
till stat, räkningar å förskotterade medel till Förvaltningens

öfriga departement ............................................................................ 21

hemställanden om ^anordnande af löner, arfvoden m. m., ang.

omföring i räkenskaperna .................................................................. 102

anmälanden om felande redogörelser................................................... 8

Frågor om tjenstemäns och vaktbetjentes förordnande, tjenstledighet,

arfvoden m. m........................................................................................... 109

Reqvisitioner å medel.................................................................................... 1841

Medelsredogörelser.......................................................................................... 387

Inlevereringar af öfverskotts-, anmärknings- och arrendemedel ......... 251

Qvittenser.....................*.................................................................................. 59

Summa 4,579

Härvid torde dock böra omnämnas att, då ett ärende påkallat infordrande
af yttrande, uppgifter eller handlingar från myndighet i landsorten,
de med anledning deraf inkomna svaren i vanliga fall införts, beträffande
fortifikations- och civila departementen, under det ärendes nummer,
som föranledt remissen, men, hvad angår öfriga departementen, stundom
under särskilda nummer.

Verkets styrelse
och allmänna
form.

Under närmast föregående åren hafva de diariiförda målens antal
uppgått till

	År
1876	1875	1871	1873	1872	1871
för plenum.................................	140	151	169	235	126	109
å artilleridepartementet ...............	2942	3012	2934	2830	2562	2944
» fortifikations d:o .....................	1047	1033	1031	1013	914	757
» intendents d:o*....................	4873	4468	4171	4088	3532	3534
» civila d:o .......^.............	4425	4151	3668	3669	3649	3402

År 1877 uppgingo Arméförvaltningens medels- och persedelsanordningar
samt brefkoncepter till följande antal:

	Anordningar	Brefkon-
	medels-	persedels-	cepter.
för plenum.......................................			60
å artilleridepartementet .........................	1279	471	894
» fortifikations d:o .................................	441		438
» intendents d:o ..............	1971	531	1875
» civila d:o .................................	2253	1057

Ett stort antal missiv, till hvilka dock tryckta formulärblanketter
användts, hafva dessutom utgått från samtliga departementen.

Sedan Komitén sålunda redogjort ej mindre för Krigskollegii uppkomst
och utveckling samt för de olika förslagen till dess ombildning,
än äfven för Arméförvaltningens inrättande och åligganden samt för
mängden af dess göromål under senaste åren, har Komitén, innan den
ingår i en mera detaljerad undersökning om Arméförvaltningens behof af
arbetskrafter under den närmaste framtiden, att i första rummet tillse,
huruvida verkets allmänna organisation är sådan, att den fortfarande bör
bibehållas oförändrad, eller om förhållanden under senare tiden inträdt,
som göra en förändring i organisationen af behofvet påkallad.

Vid Krigskollegii ombildning till nuvarande Arméförvaltningen blef,
beträffande den allmänna form, under hvilken Förvaltningen skulle verka,
den grundsats följd, att å de tre militära departementen skulle hand *

Häri äro ej inräknade de särskildt diariiförda, till antalet ringa ärendena rörande
den s. k. löneförbättringsfonden.

läggas ärenden, som i något hänseende fordrade militäriskt-tekniska insigter;
hvaremot öfriga Arméförvaltningen tillkommande göromål skulle
tillhöra ett fjerde departement, det civila. Af dessa senare eller civila
departementets göromål, för hvilka Komiton i det föregående redogjort,
intogo onekligen de ärenden, som angingo inseendet öfver indelta arméens
boställen och dermed sammanhängande frågor, ett ej obetydligt rum såväl
med hänsyn till dessa ärendens vigt som med afseende å deras omfattning.
Såsom förut är nämndt, har Arméförvaltningen redan blifvit
befriad från handläggning af större delen af dessa ärenden och kommer
inom kort att derifrån helt och hållet befrias; och som derjemte förvaltningen
af de redan omförm äkta kassor och fonder, som förut varit stälda
under detta embetsverks vård och inom detsamma tillhört civila departementet,
öfverflyttats till Statskontoret, tillkommer för närvarande sistnämnda
departement hufvudsakligen: a) befattningen med ärenden, som
röra utgifter från förut uppräknade, under riksstat ens fjerde hufvudtitel
upptagna anslag; b) kontrollen i vissa delar öfver Jemtlands roteringskassa
och Vestmanlands regementes knektelegomedelskassa; c) handläggningen
af frågor rörande regementsskrifvares tillsättning; d) förvarandet
af deras uppbördsborgenshandlingar; e) pensioneringen af manskapet vid
arméen; f) utbetalningen af beviljade gratifikationer och understöd åt afskedade
militärpersoner och af begrafningshjelp i vissa fall efter aflidne
militärer; samt g) gemensamt med Kammarkollegium afgifvande af underdåniga
utlåtanden och förslag i allmänna frågor rörande indelnings- och
roteringsverket för arméen, tvister eller andra frågor om ryttare- eller
soldattorpens byggande, underhållande och skötsel samt syner derå och
om ryttares och soldaters lön eller annan rättighet, äfvensom handläggningen
af frågor om skyldigheter till rustning och rotering samt om indelning
dertill. Det ojemförligt största antalet af dessa göromål utgöres
af handläggningen utaf de ärenden, som angå dels utgifter från nyssberörda
anslag, dels manskapets vid arméen pensionering och dels utbetalning
af beviljade gratifikationer och understöd åt afskedade militärpersoner
— allt ärenden af mera enkel beskaffenhet och de flesta föranledande
endast verkställighetsåtgärder.

Afskiljandet från civila departementet af fondförvaltnings- och boställsärendena
samt beskaffenheten af dess återstående åligganden hafva för
Komitén utgjort tillräcklig anledning att ifrågasätta, huruvida för handläggningen
af dessa senare ärenden må erfordras ett särskildt departement
med en chef, likstäld med de öfriga departementens chefer, eller om ej

samma ärenden utan olägenhet skulle kunna antingen öfverflyttas till
något af Arméförvaltningens öfriga departement eller ock emellan dem
alla fördelas, och verket således hädanefter komma att utgöras af endast
tre departement. Möjligheten af en sådan organisation synes Komitén
under nuvarande omständigheter desto heldre kunna ifrågasättas, som
redan landtförsvarskomitén i sitt ofvan omnämnda, af Kongl. Maj:t hufvudsakligen
gillade förslag förordade Krigskollegii ombildning till en
Arméförvaltning med endast tre afdelningar, och detta till och med under
förutsättning att de numera till andra myndigheter öfverflyttade, vidlyftiga
och maktpåliggande bestyren med boställs- och fondförvaltningen fortfarande
skulle tillhöra embetsverket. För att emellertid vinna en på fullt
faktiska förhållanden grundad visshet i denna vigtiga fråga, har Komitén,
med ledning af civila departementets diarium, protokoll in. fl. handlingar,
för år 1877 uppgjort en fullständig utredning, utvisande å ena sidan,
huru många af de då inkomna ärendena hädanefter skulle komma att
frångå Arméförvaltningen eller upphöra, dels till följd af boställsärendenas
förflyttning till Kammarkollegium, dels under förutsättning af civila departementets
uppgående i ett eller flera af de öfriga departementen, och
dels genom vidtagandet af vissa ändringar i arbetssättet, hvilka Komitén
framdeles vill föreslå; samt å andra sidan till hvilka åtgärder de öfriga
diariiförda målen föranledt. Denna utredning gifver vid handen, att af
de under sistnämnda år till civila departementet inkomna 4,579 ärendena
1,204 äro af beskaffenhet att böra hänföras till första gruppen eller sådana
ärenden, som för framtiden komma att frångå Arméförvaltningen,
samt att af öfriga 3,375 ärendena 1,066 icke föranledt annan departementets
åtgärd än föreskrift om qvittensers utfärdande å inlevererade medel
eller om handlingars aflemnande för granskning eller upplysning till
underlydande afdelningar eller till andra vederbörande; beroende det stora
antalet af sistnämnda slags ärenden derpå, att alla redogörelser från redovisningsskyldige
införas, i den mån de inkomma, uti diariet, hvarefter de
till kontoren remitteras för att granskas, utan att föranleda åtgärd från
styrelsens sida i annat fall än då revisionen anmält anmärkning mot någon
granskad redogörelse. Således återstå 2,309 ärenden, hvilka pakallat
någon egentlig åtgärd af departementet, och hafva dessa (oberäknadt ett
ringa antal mål, som till detta år blifvit balanserade och vid tiden för
ifrågavarande utredning icke slutligen handlagts) föranledt utfärdandet af
601 bref eller utlåtanden, 1,924 medelsanordningar, 24 protokollsutdrag
samt 534 pensions- och underhållsbref, under det att ofvannämnda 1,204

frångående ärendena föranledt 593 bref eller utlåtanden, 326 medelsanordningar
och 38 protokollsutdrag. Häraf synes, att de flesta af det
civila departementets ärenden, som fortfarande skulle komma att tillhöra
embetsverket, haft till följd utfärdandet af medelsanordningar samt pensions-
och underhållsbref, samt att de frångående ärendena föranledt i det
närmaste lika många bref eller utlåtanden som, och flera protokollsutdrag
än de qvarvarande. Civila departementets diarium för innevarande års
fyra första månader visar visserligen ej någon synnerlig minskning i antalet
inkomna mal, ty numerären uppgår till 1,665, under det densamma
för motsvarande tid år 1877 uppgick till 1,737. Skälet till denna jemförelsevis
ringa minskning torde dock vara att väsentligen söka i det förhållande,
att jemväl detta år åtskilliga boställsärenden inkommit till Arméförvaltningen.
Antalet frångående ärenden under ifrågavarande tid år
1878 utgör nämligen 305, da antalet sådana mål under samma tid år
1877 utgjorde 460.

Denna utredning visar, enligt Komiténs mening, att civila departementets
återstående göromål blifva allt för få och af för ringa omfattning
för att kunna för sin handläggning kräfva ett särskildt departement. Visserligen
hafva cheferna för Arméförvaltningens samtliga departement uti
sin förutnämnda skrifvelse den 29 sistlidne December föreslagit en tillökning
i civila departementets göromål dymedelst, att indelta arméens aflöningsräkningar
skulle, i likhet med hvad för värfvade arméen eger rum,
från regementena insändas till Arméförvaltningen för att derstädes i första
hand granskas och derefter till Kammarrätten öfverlemnas, i stället för
att, såsom nu är förhållandet, desamma direkt ingå till Kammarrätten.
Men då, äfven om vidtagandet af en sådan förändring skulle anses ändamålsenligt
— hvarom yttrande torde böra anstå, till dess Komitén i sammanhang
med regleringen af Kammarrätten får tillfälle att utlåta sig om
revisionen af statens räkenskaper i allmänhet — denna öfverflyttning af
granskningsskyldigheten icke skulle föranleda någon åtgärd af departementet,
såsom styrelse betraktadt, i annat fall än då redogörelse blefve
föremål för anmärkning, och således den tillökning i göromål, som af den
föreslagna åtgärden blefve en följd, egentligen komme att drabba revision
spersonalen, skulle styrelsens verksamhetsområde icke i nämnvärd mån
derigenom komma att ökas.

A civila departementet nu qvarvarande göromålens beskaffenhet lägger
ej heller hinder i vägen för deras öfverflyttning till ett eller flera af de
militära departementen, enär dessa redan nu handlägga mål af liknande

art och inom sig ega de organer, som erfordras för rent civila måls beredande
och afgörande.

Huruvida civila departementets göromål lämpligast böra emellan
öfriga departementen fördelas eller helt och hållet till ett af dem öfverflyttas,
är en fråga, som här icke bör lemnas oberörd. I förra fallet
borde fördelningen så ske, att hvardera af artilleri- och fortifikationsdepartementen
skulle öfvertaga den del af göromålen, hvilken egde samband
med hvartdera departementets särskilda ändamål, så att exempelvis
artilleri departementet finge att handlägga ärenden rörande aflöningen för
artilleriregementena, ersättningsanspråk på grund af resor i och för något
artilleriändamål jemte andra dylika ärenden, samt fortifikationsdepartementet
ärenden af motsvarande beskaffenhet, för så vidt de rörde fortifikationstrupperna
eller något fortifikationens ändamål; hvaremot öfriga göromålen
skulle tillkomma intendentsdepartementet. I senare fallet åter
skulle samtliga göromålen öfverflyttas till intendentsdepartementet, hvilket
redan nu har sig ålagdt, att handlägga, bland annat, ärenden rörande arméens
och beväringsmanskapets beklädnad och utredning samt indelta arméens
och beväringsmanskapets underhåll och sjukvård vid möten och
mönstringar, och som derföre är fullt qyalificeradt att öfvertaga jemväl
nu ifrågavarande ärenden. För Komitén synes lämpligast, att hvarje
departement handhafver i så vidsträckt mån som möjligt de angelägenheter,
som stå i samband med hvartderas särskilda ändamål, och Komitén
vill derföre för sin del förorda förstnämnda sätt för civila departementets
indragning, men bör derjemte såsom sin åsigt uttala, att — om det skulle
befinnas mindre lämpligt att på olika departement fördela ärenden af
enahanda art, såsom t. ex. aflöningsärenden, och civila departementets nuvarande
åligganden af sådan orsak skulle anses böra öfverflyttas ensamt
till intendentsdepartementet — sådant ej koinme att lägga hinder i vägen
för den af Komitén nu ifrågasatta reorganisationen af verket, enär de
ärenden, som i förra fallet skulle tillkomma artilleri- och fortifikationsdepartementen,
äro ett ringa fåtal i förhållande till återstoden och följaktligen
hafva jemförelsevis obetydligt inflytande på anordningen i sin helhet.
Af de 2,309 åtgärd föranledande ärenden, hvilka sistlidet år inkommo
till civila departementet, skulle nämligen, enligt verkstäld beräkning, endast
omkring 350 kunna komma att öfverflyttas till artilleri- och 65 till
fortifikationsdepartementet, hvaremot öfriga 1,894 skulle falla på intendentsdepartementet.

Derest personalen å intendentsdepartementet varder beräknad och be -

stämd med hänsyn till det ökade arbetets omfång, torde mot lämpligheten
af den ifrågasatta anordningen annan invändning icke kunna göras än den,
att chefens å intendentsdepartementet åligganden derigenom skulle så ökas,
att han icke kunde åt hvarje ärende egna erforderlig uppmärksamhet.
En sådan invändning torde dock förtjena föga afseende. Enligt intendentsdepartementets
diarier inkommo visserligen sistlidet år till departementet
tillsammans 4,893 ärenden, men af dessa hafva 1,443 icke föranledt annan
åtgärd från styrelsens sida än föreskrift om qvittensers utfärdande eller
om handlingarnes aflemnande till vederbörande. Återstå således 3,450
ärenden, som haft någon egentlig åtgärd till följd; men äfven bland dessa
är en stor del af beskaffenhet att endast föranleda rena verkställighetsåtgärder.
Sammanläggas emellertid dessa 3,450 ärenden med dem, hvilka
skulle från civila departementet öfverflyttas till intendentsdepartementet,
kommer antalet för år att uppgå till alternativt 5,344 eller 5,739. Naturligt
är, att antalet mål kan vexla under olika år, men då ingen anledning
finnes till det antagande, att i närmaste framtiden Arméförvaltningens
göromål i allmänhet skulle i någon betydligare mån ökas, lärer
det nu uppgifna förhållandet tryggt kunna läggas till grund för beräknandet
af chefens å intendentsdepartementet blifvande göromål; och enär
dessa, vid jemförelse med chefernas åligganden inom åtskilliga andra
embetsverk, icke synas blifva öfver höfvan betungande, helst åt ledamöterna
i Arméförvaltningen torde kunna och böra uppdragas att, såsom i
andra embetsverk är förhållandet, på egen hand besluta sådana förberedande
åtgärder, hvilka måste föregå målens slutliga afgörande, synes vid
en betänklighet i förevarande afseende någon synnerlig vigt icke kunna
fästas.

I afseende å chefskapet för Ärméförvaltningens militära departement
har Komitén intet att erinra emot hvad derom för närvarande är stadgadt.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, hemställer alltså Komitén,
att med civila departementets indragning Arméförvaltningen
må organiseras på tre departement, nämligen
artilleri-, fortifikations- och intendentsdepartementen,
med den fördelning af göromålen dem emellan,
som här ofvan blifvit antydd; och

att fortfarande, såsom nu är förhållandet, generalfälttygmästaren
må vara chef för artilleridepartementet,
chefen för fortifikationen för fortifikationsdepartementet
samt generalintendenten för intendentsdepartementet.

Byråar.

Komiténs i förut afgifna betänkande!! uttalade åsigter om obehöfligheten
i vissa andra embetsverk af kamrerarebefattningarne ega sin tillämpning
jemväl inom Arméförvaltningen, under förutsättning att med byråsystemets
införande derstädes ledamöterna såsom chefer för byråarne öfvertaga
de af kamrerarnes nuvarande åligganden, hvilka icke äro att hänföra
till revisors- eller bokhållaregöromål, med undantag endast af upprättandet
utaf sammandrag öfver beslutade utbetalningar, hvilket åliggande lämpligen
torde böra öfverflyttas till departementens sekreterare, som i egenskap
af protokollsförare ändock skola vid föredragningarne närvara. Då
ledamöterna tillika äro byråchefer, äro de sjelfva bäst i tillfälle att öfvervaka
de till hvarderas byrå hörande målens ordentliga gång och att tillse,
det de underordnade tjenstemännen å rätta tider fullgöra sina åligganden,
hvarigenom de s. k. rekapitulationsrapporter, som nu från kanslien och
kammarkontoren qvartalsvis afgifvas, blifva obehöfliga. Jemväl synes, såsom
redan är antydt, åt byråcheferna böra inedgifvas en något sjelfständigare
verksamhet, än nu är förhållandet med ledamöterna inom Arméförvaltningen,
så att de må ega att genom skriftvexling med myndigheter
och embetsverk inhemta de upplysningar, som för ärendenas beredande
kunna vara erforderliga, äfvensom vidtaga andra åtgärder, som kunna erfordras
för utredning af till deras föredragning hörande ärenden.

Beträffande byråarnes antal har Komitén, då enligt dess förslag hvarje
departement skulle fortfarande hafva göromål af dels militäriskt-teknisk
dels ock civil natur, ansett å hvartdera af artilleri- och fortifikationsdepartementen
böra inrättas en militärbyrå och en civilbyrå samt å intendentsdepartementet
en militärbyrå äfvensom — enär största delen af civila
departementets nuvarande göromål skulle enligt Komiténs förslag förflyttas
till sistnämnda departement — två civilbyråar, en för aflönings- och pensionsärenden
samt en för departementets öfriga civila ärenden, med militärledamöterna
såsom föredragande och chefer för hvar sin militärbyrå samt
civila ledamöter såsom föredragande och chefer för civilbyråarne. Göromålen
å artilleri- och fortifikationsdepartementens civilbyråar blifva emellertid
icke af den omfattning, att de kunna gifva full sysselsättning åt en
chef för hvardera byrån, hvarföre Komitén, i likhet med hvad cheferna
för Arméförvaltningens samtliga departement i sin förutnämnda skrifvelse
hemstält, anser en gemensam föredragande civil ledamot vara tillräcklig
för båda dessa departement.

Med byråsystemets införande skulle ock de nuvarande militärkontoren
upphöra och deras föreståndare placeras på vederbörande militärbyråar.

Arméförvaltningens instruktion omtalar ej något militärkontor på fortifikationsdepartementet,
men faktiskt har dock den hos chefen för fortifikationen
anstälde adjutant tjenstgjort inom Arméförvaltningen och å fortifikationsdepartementet
tillhandagått med utredningar och göromål, motsvarande
dem, som enligt instruktionen åligga adjutanterna å artilleri- och intendentsdepartementen.
Vid sådant förhållande och då ifrågavarande adjutant
fortfarande blifver behöflig för att biträda chefen å fortifikationsdepartementets
militär byrå med utredningar af militär! skt-tekniska ärenden, har
Komitén ansett denne adjutant böra, i likhet med öfrige adjutanterna,
bland Arméförvaltningens personal hädanefter upptagas. Adjutanternas
åligganden skulle fortfarande vara desamma som hittills, med den ändring
endast, som af byråsystemets införande blifver en följd.

Angående civilbyråarnes öfriga personal vill Komitén framdeles, sedan
den yttrat sig i frågan om räkenskapsföringen inom Arméförvaltningen,
framlägga förslag.

Komitén föreslår således,

att, med indragning af kamrerarebefattningarne
och militärkontoren inom Arméförvaltningen, å hvartdera
af artilleri- och fortifikationsdepartementen må
inrättas en militärbyrå och en civilbyrå samt å intendentsdepartem
entet en militär byrå och två civilbyråar;

att föredragande och chefer för militärbyråarne
må blifva å artilleridepartementet fälttygmästaren, å
fortifikationsdepartementet öfversten eller, vid hans frånvaro,
öfverstelöjtnanten vid fortifikationen och å intendentsdepartementet
intendenten;

att hvardera civilbyrån å intendentsdepartementet
må erhålla sin särskilde chef, som tillika är föredragande,
men civilbyråarne å de begge öfriga departementen
förses med en gemensam chef och föredragande
ledamot; samt

att adjutanterna å artilleri- och intendentsdepartementens
nuvarande militärkontor må placeras å dessa
departements militärbyråar och att jemväl å fortifikationsdepartementets
militärbyrå må anställas en adjutant.

Ärendenas
handling,
num m.

be- I afseende å ärendenas behandling inom Arméförvaltningen gäller nu,
?nh~ att å de militära departementen vederbörande departementschef ensam beslutar,
sedan departementets båda ledamöter yttrat sina meningar, och att
å civila departementet ärendena afgöras kollegialt. Då emellertid denna
föreskrift om behandlingssättet af ärendena å civila departementet tillkommit
med hänsyn till vigten af samma departements göromål, medan ännu
boställs- och fondförvaltningsärendena tillhörde Arméförvaltningen, men
för behörig pröfning och afgörande af de för civila departementet numera
qvarvarande ärendena icke må erfordras annat behandlingssätt än för
Arméförvaltningens öfriga civila ärenden, enär de äro med dessa i det
närmaste likartade och för ingen del mera invecklade, synes icke vara
nödigt att för civila departementets nuvarande göromål vidare bibehålla
den kollegiala formen.

För närvarande äro vid sammanträde å militärdepartement, äfven
då chefen sjelf är i embetsutöfning, departementets båda ledamöter tillstädes,
hvilket dock, såsom obehöflig!, torde böra för framtiden upphöra
och i stället få bero på vederbörande departementschef att — då något
ärende är af den beskaffenhet, att han anser nödigt deröfver höra, utom
föredraganden, jemväl annan departementets ledamot —- för tillfället tillkalla
å artilleri- eller fortifikationsdepartementet den andre ledamoten och
å intendentsdepartementet båda öfrige ledamöterna eller en af dem.

Hvad angår Arméförvaltningens blifvande plenum torde detsamma
böra utgöras af departementscheferna och samtlige byråchefer; och lära
plenimålen böra fortfarande såsom hittills afgöras genom omröstning mellan
de närvarande.

Utöfver hvad nu gällande instruktion bestämmer, anser Komitén till
handläggning af plenum böra öfverlemnas ej mindre civila departementets
nuvarande åliggande att årligen till Kongl. Maj:t afgifva underdånig berättelse
om förhållandet med tillgångar eller brister å de under riksstatens
fjerde hufvudtitel uppförda anslag, än ock frågor om räkenskapens form
och uppställning samt om de för bokföring och revision anstälde tjenstemäns
placerande inom verket. Likaså lärer åt plenum böra öfverlemnas
rättigheten att bestämma ordningen för semesters åtnjutande af Arméförvaltningens
embets- och tjensteman.

I fråga om nu stadgade ordningen för sammanträden emellan två
Arméförvaltningens departement har Komitén icke annat att erinra, än att,
då ledamot icke eger rösträtt vid ärendens afgörande å departementet,

sådan rätt synes ej heller böra honom tillkomma vid sammanträde mellan
tva departement.

Inom Arméförvaltningen förekommande anmärknings- och balansmål
pröfvas och afgöras för närvarande af civilledamoten och kamreraren å
det departement, till hvilket målet hörer. Då emellertid intet giltigt skäl
lärer kunna åberopas för bibehållande af ett annat förfaringssätt vid behandlingen
af dessa mål än det, som tillämpas vid öfriga departementsärendens
afgörande, torde detta undantagsförhållande för framtiden böra
upphöra.

Den departementschef nu tillkommande rättigheten att i vissa fall
meddela ledamot, ordinarie och extra ordinarie tjensteman samt vaktbetjent
inom departementet tjenstledighet och att i den lediges ställe förordna
vikarie, utan att dervid behöfva höra vederbörande ledamöter, torde också
böra upphöra, samt dylika frågor hädanefter afgöras antingen å departementet
efter föredragning i samma ordning som öfriga ärenden, eller ock
af plenum eller Kong! Maj.-t, allt efter ärendets beskaffenhet.

Med den förändrade sammansättning af intendentsdepartementet, soin
af Komitén föreslagits, är nuvarande bestämmelsen angående styrelsens å
detta departement utöfvande vid generalintendentens frånvaro icke vidare
tillämplig, hvarföre Komitén i stället föreslår, att vid generalintendentens
frånvaro intendentsdepartementets styrelse må utgöras af departementets
tre byråchefer under ordförandeskap af äldste byråchefen, och att såsom
styrelsens beslut må gälla den mening, hvarom minst två af byråcheferna
sig förena eller, om alla tre stanna i skiljaktiga beslut, föredragandens
mening.

Komitén hemställer sålunda,

att alla å Arméförvaltningens departement förekommande
ärenden må afgöras af departementets chef,
sedan han deröfver inhemtat föredragandens och, om
ärendets vigt det kräfver, jemväl den eller de öfrige
ledamöternas å departementet mening;

att hvad Komitén här ofvan föreslagit angående
sammansättningen af Arméförvaltningens plenum, angående
sättet för ärendenas afgörande vid sammanträde
emellan två af Förvaltningens departement, angående
vissa uppräknade ärendens behandling såsom plenimål,
samt om sättet för styrelsens å intendentsdepartementet

Diariiföringen.

utöfvande vid generalintendentens frånvaro må vinna
Eders Kongl. Maj:ts nådiga bifall;

att vederbörande departementsstyrelse må ega bevilja
tjenstledighet och under ledigheten förordna vikarie
för ledamot under högst fjorton dagar, för annan
ordinarie tjensteman under högst två månader samt
för extra ordinarie tjensteman och för vaktbetjent efter
omständigheterna;

att, om ordinarie tjensteman, som af Arméförvaltningen
är tillsatt, behöfver längre ledighet än två
månader, det må tillkomma Förvaltningens plenum att
sådan tjenstledighet bevilja samt vikarieförordnande
meddela; och

att ansökningar om tjenstledighet af ledamot under
längre tid än fjorton dagar och af tjenstemanr
försedd med Kongl. fullmakt, utöfver två månader må,
jemte förslag till tjenstens bestridande under tiden,
underställas Eders Kongl. Maj ds nådiga pröfning.

För närvarande föras inom Arméförvaltningen öfver inkommande mål
och ärenden fem särskilda diarier, nämligen ett för hvarje departement
och ett för plenum, oberäknadt det diarium, som å intendentsdepartementet
föres öfver ärenden rörande den s. k. löneförbättringsfonden. Dessa diarier
föras af 4 särskilde tjensteman, nämligen af en kanslist å hvarje departement.
Visserligen hade varit önskligt att i Arméförvaltningen, likasom
i andra centrala embetsverk, all diariiföring kunnat öfverlemnas åt en
enda person, hvarigenom ej blott enhet i målens rubricering och i anteckningen
af de åtgärder, målen föranleda vunnits, utan ock allmänheten
med mindre omgång kunnat erhålla behöfliga upplysningar, än nu är fallet.
De inkommande målens stora antal lägger emellertid hinder i vägen för
en sådan anordning, enär en och samma person icke torde kunna medhinna
att med tillbörlig noggrannhet och utförlighet verkställa alla hithörande
göromål, hvilka för öfrigt, enligt Koiniténs mening, äro af beskaffenhet,
att böra utföras af ordinarie tjensteman och således icke, såsom
cheferna för Arméförvaltningens departement ifrågasatt, af extra biträden.

Då nu ifrågavarande göromål å artilleri- och fortifikationsdepartementen
äro så få, att de icke gifva tillräcklig sysselsättning åt en ordinarie tjen -

steman å hvartdera af dessa departement, synes för dem kunna anställas en
gemensam registrator, hvars tid ändock icke lärer blifva mera upptagen,
än att lian, så framt biträde af extra ordinarie tjensteman honom beredes,
jemväl kan medhinna att föra pleni diarium samt verkställa aktuariegöromålen
inom Förvaltningen. Om, såsom Komitén föreslagit, civila departementet
kommer att upphöra och dess nuvarande åligganden till största
delen öfverflyttas till intendentsdepartementet, blifva registratorsgöromålen
a detta departement af den omfattning, att en ordinarie tjensteman blifver
af dem fullt sysselsatt.

Bland inkommande handlingar, som införas i departementens diarier,
äro redovisningsskyldige myndigheters och personers redogörelseräkningar,
för hvikas insändande vissa tider äro bestämda. Dessa redogörelser öfverlemnas,
efter det de blifvit i diarium antecknade, till vederbörande kammarkontor
för granskning eller bokföring. Kontoren åter åligger att tillse,
det inga redovisningar uteblifva, och att, då sådant inträffar, hos styrelsen
derom göra anmälan, för hvilket ändamål å kontoren måste föras tabellariska
förteckningar öfver de redogörelser, som från diariiföraren emottagits.
Dessa dubbla anteckningar synas Komitén öfverflödiga och kunna
utan olägenhet undvikas, om redovisningarne direkt ingå till verkets bokförings-
och revisionsafdelning.

Med enahanda fördel skulle ock liknande förteckningar af vederbörande
kunna föras öfver inkommande rapporter och andra handlingar, som
skola från underlydande på bestämda tider till Arméförvaltningen insändas.

På grund häraf föreslår Komitén,

att för artilleri- och fortifikationsdepartementen
må anställas en registrator, med skyldighet att, utöfver
de honom i denna egenskap åliggande göromål, dels
bestrida registratorsåliggandena för plenum och dels
verkställa aktuariegöromålen inom Förvaltningen;

att å intendentsdepartementet anställes en särskild
registrator;

att redogörelser och räkenskapshandlingar, hvilka
skola på bestämda tider till Arméförvaltningen ingifvas,
icke vidare må i diarierna införas utan direkt till vederbörande
räkenskapsafdelning insändas; samt

att rapporter och andra på bestämda tider till
Arméförvaltningen inkommande handlingar likaledes

In- och utbetalningar.

må å särskilda förteckningar införas och således icke
på vanligt sätt diariiföras.

Embetsverks i Stockholm anordningar, stälda till Arméförvaltningens
eller något dess departements disposition, öfverlåtas på krigskassören, hvilken
det åligger att senast nästpåfoljande söckendag medlen uttaga och på
Arméförvaltningens räkning i riksbanken insätta. Öfriga inom hufvudstaden
förefallande inbetalningar till Arméförvaltningen verkställas genom
insättning å Förvaltningens räkning i riksbanken, hvars derom utfärdade
attest af insättaren såsom liqvid aflemnas till krigskassören. Angående
inlevereringar till Arméförvaltningen af medel från landsorten gäller för
närvarande, att »till Arméförvaltningen ankommande rekommenderade
bref införas af vederbörande tjensteman vid Kongl. postkontoret i en dertill
inrättad, af kamreraren å bokslutskontoret förvarad bok, qvitteras af
krigskassören till postkontoret samt afhemtas derifrån hvarje lördag klockan
half 2», hvarefter brefven vid den inventering af kassan, som af krigsrådet
å fortifikations- eller civila departementet jemte nyssnämnde kamrerare
skall en gång hvarje vecka verkställas, öppnas samt de inneliggande
medlen sist påföljande söckendag af krigskassören i riksbanken insättas.

Utbetalningar af penningar från Arméförvaltningens kassa till embetsmyndighet
eller enskild person i Stockholm verkställas sålunda, att
krigskassören, efter emottagande! af civila departementets assignationer å
Förvaltningens kassa i riksbanken, derstädes uttager de utassignerade medlen
och emot qvitto öfversänder till embetsmyndighet dess fordran, men
å kassakontoret tillhandahåller enskild person honom tillkommande belopp.
Såsom ett undantag härifrån gäller dock att de medel, som till Kong!..
Maj:ts befallningshafvande i Stockholms län utanordnas för att i landtränteri
ingå, skola af krigskassören insättas å landtränteriets räkning i
riksbanken, hvarefter depositionsattesten deröfver, jemte anordningen å beloppet,
tillställes Kongl. Maj:ts nämnde befallningshafvande.

Då penningeremisser till landsorten ifrågakomma, tillställes krigskassören,
sist dagen innan medlen skola afsändas, af sekreteraren å det
departement, som medlen utanordna!, en uppgift, upptagande dagen, då
den beslutade anordningen med skrifvelse från departementet afgår, summans
belopp samt den myndighets eller persons postadress, af hvilken
penningarne skola emottagas, hvarefter det åligger krigskassören att i riksbanken
uttaga de utassignerade medlen och på utsatt tid till vederbörande

med posten öfversända beloppen vare sig i kontanta penningar eller genom
förut af kassören inköpta postremissvexlar.

Inlevereringarne till Arméförvaltningens kassa äro jemförelsevis ringa
såväl till antalet som till beloppen, hvaremot utbetalningarne derifrån äro
ganska betydliga, enär Förvaltningen disponerar samtliga anslagen under
riksstatens fjerde hufvudtitel jemte de för landtförsvaret beviljade extra
ordinarie anslag, sammanlagdt uppgående för innevarande år till nära 20
millioner kronor, samt afkastningen af de fonder och kassor, hvilkas förvaltning,
såsom ofvan är nämndt, förut tillkommit Arméförvaltningen, men
numera åligger Statskontoret, Stora penningebelopp passera sålunda genom
Arméförvaltningens kassakontor, hvaraf nödvändiggjorts den vidlyftiga
och tidsödande kontroll å kassan, som för närvarande utöfvas. Detta
öfvervakande af kassan består nämligen dels i en daglig kontroll dels ock
i inventering en gång hvarje vecka*). Den dagliga kontrollen utöfvas
af kamreraren å bokslutskontoret och verkställes hvarje söckendag vid
tiden för kassans tillslutande. Till grund för denna förrättning lägges ett
af krigskassören uppgjordt, till bokslutskamreraren aflemnadt »förslag öfver
kassans ställning för dagen», och sedan kontroll och uppräkning skett, inläggas
i kassaskåpet dels alla till uppbörden hörande kontanta penningar,
som finnas i krigskassörens vård och icke äro afsedda att med samma
dags post till orterna afsändas, dels embetsverks på krigskassören disponerade
anordningar, hvilka han icke medhunnit att mot assignation på
banken eller mot penningar utbyta, dels Arméförvaltningens och andra
embetsverks assignationer på banken samt lånekontorens på banken stälda
vexlar, afsedda att nästföljande söckendag der insättas, och dels med posten
ankomna penningar, som följande dagen böra på Arméförvaltningens räkning
i banken insättas. Kassaskåpet tillslutes derefter af bokslutskamreraren
och krigskassören med livar sitt lås och måste således af dem
begge åter öppnas. Den kassainventering, som en gång hvarje vecka förrättas,
föregås af en kollationering utaf samtliga departementens kassakontrollböcker
med enahanda å bokslutskontoret förda räkningar samt af
departementens medelsanordningsböcker med krigskassörens för departementen
förda kassaräkningar. Vid inventeringen, hvaröfver föres protokoll
af en fjerde närvarande tjensteman, tjena till ledning protokollet vid nästföregångna
veckoinventering samt en af bokslutskamreraren upprättad

*) Den inventering, som enligt 25 § 2 mom. i instruktionen jemväl borde ega rum
halfårsvis, upphörde då förvaltningen af förutnämnda kassor och fonder öfverflyttades från
Arméförvaltningen till Statskontoret.

uppgift om kassans behållning för dagen. Närvarande krigsrådet öppnar
dervid de under föregående veckan till Arméförvaltningen ankomna värdeförsändelserna
och annoterar Statskontorets under samma tid till Förvaltningen
utfärdade anordningar. De protokoll, som härvid föras, äro ofta
ganska vidlyftiga och förrättningen medtager icke ringa tid för alla dermed
sysselsatte tjenstemännen.

Enligt den för Statskontoret senast utfärdade instruktion verkställas
numera alla inbetalningar till detta embetsverk genom insättning å dess
räkning i riksbanken, och alla utbetalningar ske genom anvisningar på
Statskontorets i riksbanken innestående kassa, hvilka anvisningar, om medlen
skola i Stockholm utbetalas, tillhandahållas vederbörande, derest ej af
den handkassa, som af räntmästaren i Statskontoret får innehafvas, kontant
liqvid kan lemnas till dem, som sådan önska, men deremot, om medlen
skola till landsorten eller utlandet afsändas, öfverlemnas till riksbanken
för afsändningens besörjande. Ett sådant förfaringssätt, hvilket, hvad angår
inlevereringar, Komitén jemväl föreslagit i fråga om Generaltullstyrelsen,
skulle, tillämpadt inom Arméförvaltningen, medföra synnerligen
stora fördelar. Ej blott tjenstemännen, som hafva att göra med Arméförvaltningens
kassa och kontrollen derå, skulle befrias från det stora ansvar,
som är förenadt med handhafvandet af så ansenliga penningebelopp,
utan ock deras göromål ej obetydligt förminskas; hvarjemte statens säkerhet
skulle ökas, då risken för förskingring blifver mindre i samma mån
penningarne gå genom färre händer. Den tidsödande och maktpåliggande
kassakontrollen skulle ock då kunna utan fara betydligt inskränkas, hvarförutom
den olägenhet skulle upphöra, som uppstår deraf, att till Arméförvaltningen
ankommande värdeförsändelser för närvarande öppnas först
vid nästinträffande veckoinventering, till följd hvaraf influtne medel onödigtvis
måste ligga obegagnade flera dagar, stundom till och med en
hel vecka.

Under förutsättning att riksbanken med hänsyn till den fördel, som
sålunda skulle staten beredas, finnes beredvillig att, såsom redan är förhållandet
med Statskontoret, i antydda hänseenden tillhandagå Arméförvaltningen,
hemställer alltså Komitén,

att de föreskrifter, som nyligen blifvit meddelade
i afseende på kassaförvaltningen i Statskontoret, må i
tillämpliga delar blifva gällande jemväl för Arméförvaltningens
kassa.

Den räkenskapsförare som med år 1850 infördes hos Krigskollegium,
gäller fortfarande i hufvudsakliga delar för Arméförvaltningen och har
till syfte att redovisa, särskildt för sig, hvarje under riksstatens fjerde
hufvudtitel uppfördt anslag; hvarföre hufvudbokens debet upptager för
hvarje anslag det anvisade beloppet, föregående års behållning samt tillfälliga
inkomster, under det i dess kredit formelt afföras de summor,
hvilka af Arméförvaltningen blifvit från anslaget utbetalte; hvaremot beloppen
af de anordnade medel, för hvilka redovisning före hufvudbokens
afslutande ej lemnats, äfvensom de skulder, hvilka af Arméförvaltningen
inom samma tid icke blifvit godtgjorde, antecknas inom linien. Hufvudboken,
för hvilken de särskilda departementens räkenskaper ligga till grund,
upprättas å det för hela verket gemensamma bokslutskontoret, hvarest
jemväl föras räkningar med Statskontoret, riksbanken och, när så erfordras,
riksgäldskontoret, gemensam räkning för hela Arméförvaltningen, samt
med hvarje departement särskild liqvidbok, upptagande såväl alla departementen
tillhörande ordinarie och extra statsanslag som ock annotationer
af alla till krigskassören skeende inbetalningar och af departementen anordnade
utbetalningar. Departementens räkenskaper hafva till ändamål
ej blott den allmänna redovisningen för anslagen å riksstatens fjerde hufvudtitel,
utan äfven att visa, huru dessa anslag blifvit på särskilda undertitlar
fördelade. A hvarje departement föras derföre, enligt den för Arméförvaltningen
gällande arbetsordning, följande räkenskapsböcker, nämligen
a) s. k. kassakontroll öfver alla inkomst- och utgiftsposter, de senare likväl
endast summariskt eller utgiftsbeloppet för hvarje föredragning, omfattande
dervid beslutade anordningars sammanslagna summa; b) anslagsbok,
hvari, med de jemkningar, som af departementen kunna finnas af
särskilda förhållanden påkallade, de för året bestämda såväl ordinarie som
extra anslagen vid hvarje års ingång tagas till uppbörd och särskilda
konti upprättas öfver de å fjerde hufvudtiteln uppkomna besparingar,
äfvensom all tillfällig inkomst, i mån som den inflyter, uppdebiteras under
det anslag och den besparingstitel, inkomsten tillhör; hvaremot alla anordningar
i kredit successivt afföras å hvarje anslagstitel; varande efter
det sålunda för hvarje särskildt anslag upprättade s. k. hufvudkonto inrättade
särskilda konti, innefattande de underafdelningar eller specialtitlar,
hvilka för vinnande af redighet i räkenskaperna och redovisningen äro af
behofvet påkallade och hvarå upptagas derför afsedda eller anvisade belopp,
der sådant kan ske, och afföras beslutade anordningar; c) liqvidbok
med särskildt konto för hvarje gäldenär och fordringsegare; samt d) an -

Räkenskapen
och dess revi
sion.

ordningsbot:, utgörande en konceptbok för anordningarne och innehållande
tvenne penningekolumner, den inre upptagande samtliga vid hvarje föredragning
anordnade belopp och den yttre deras sammanlagda summa,
hvilken utvisar assigneringsbeloppet för hvarje föredragning. Dessutom
föras dels å de departement, som hafva persedelförråd till sin disposition,
derför behöfliga persedels-, anordnings- och kontraktsböcker, dels ock å
kassakontoret kassajournal öfver all inkomst och utgift, särskild kassaräkning
med hvarje departement och generalkassaräkning öfver Arméförvaltningens
hela uppbörd och utgift, förutom behöfliga post- och qvittensböcker
för värdeförsändelser.

Denna ordning för bokföringen och redovisningen kan icke annat än
medföra stora olägenheter; ty dels omöjliggöres genom redovisningsväsendets
fördelning på flera kontor en hastig och säker öfversigt af penningeförvaltningen
i sin helhet och anslagens ställning, och dels medför räkenskapsföringen
å de särskilda departementens kontor nödvändigheten af
inkomsters och utgifters dubbla bokföring — oberäknad den, som äger
rum å kassakontoret — samt vållar en vidlyftighet och omgång vid behandlingen
af äfven de enklaste utgiftsfrågor, som torde sakna sin motsvarighet
i hvarje annat embetsverk. I följd häraf hafva ock förenklingar
i anordningen af räkenskapsväsendet inom Arméförvaltningen förnyade
gånger varit ifrågasatta.

Redan 1858 års komité yttrade härom — sedan den omnämnt, hurusom
genom Kongl. brefvet den 6 November 1849 blifvit införd den för
en väl ordnad förvaltning vigtiga förändringen, att bokslutet för Krigskollegium,
hvars afdelningar förut hvar för sig verkstält särskilda bokslut,
då blef gemensamt — följande: »Det nästa steget till förenkling uti
räkenskapsföringen kan ej uttagas annorledes än genom att från detta
bestyr befria kollega afdelningar och öfverlemna dess fullständiga verkställande
åt bokslutskontoret. En dylik utvidgning af kontorets göromål
är ock en väsentlig del af förevarande förslag, sedan komitén gjort sig
förvissad, att utan synnerlig svårighet skulle uti nämnda kontor kunna i
förenklad form föras sådana räkenskaper, ej mindre öfver medel än persedlar,
hvarigenom förhållandet både i afseende å riksstatens och de speciela
staternas titlar varder till alla delar synligt.»

Uti afgifven underdånig skrifvelse den 30 November 1863, i anledning
af Kongl. Maj:ts nådiga proposition angående Krigskollegii ombildning
till en Arméförvaltning, anförde Rikets Ständer — efter det de förordat
öfverlemnandet till Arméförvaltningens civila afdelning af vården

öfver Förvaltningens kassa — bland annat, följande: »Den sålunda gemensamma
kassan gör ock nödigt att den derpå grundade bokföringen
blir för alla afdelningarne gemensam, hvilket dessutom i allt fall oundgängligen
erfordras, om en fullständig och snabb öfversigt af ställningen
äfven i detalj skall kunna vinnas. Detta låter sig icke göra, om, såsom
landtförsvarskomitén afser, den gemensamma kassan skall redovisas i tre
eller rättare fyra särskilda bokföringar inom afdelningarne, och den gemensamma
bokföringen skall utgöras endast af en hufvudbok, som icke
upptager några detaljer, utan endast utgör en sammanföring af de särskilda
bokslutens resultater.»

Jemväl Riksdagens revisorer hafva fästat uppmärksamheten på olämpligheten
af det inom Arméförvaltningen begagnade bokföringssättet. Uti
sin berättelse om granskning af statsverkets samt andra af allmänna medel
bestående fonders tillstånd, styrelse och förvaltning under år 1873, yttra
sålunda revisorerna, efter framställandet af några anmärkningar vid Armé _

. o o

förvaltningens räkenskaper: »I sammanhang härmed torde kunna ifråga sättas,

huruvida icke den räkenskapsföring, som inom Arméförvaltningen
egen rum, är alltför vidlyftig och förorsakar onödig omgång och tidsförlust
samt nödvändiggör större antal embetsman, än som annars vore behöfligt.
För närvarande redovisar hvart och ett af de fyra departementen
särskild! för alla till deras disposition stälda anslag och medelstillgångar,
förskottera och återbetala hvarandra penningar, samt framstå i sitt ömsesidiga
förhållande nästan såsom skiljda embetsverk. Till ej ringa del i
följd af denna räkenskapsföring nödvändiggöres inom hvarje departement
ett särskild! kamrerarekontor med 3 å 4 embetsman. Det oaktadt föras
liknande räkenskaper af krigskassörskontoret, såväl särskild! för hvarje
departement, som för dess egen räkning. Det vill synas, som om denna
dubbla räkenskapsföring vore mindre behöflig och att hela Arméförvaltningens
medelsredovisning utan olägenhet skulle kunna sammanföras på
ett departement, nämligen det civila. Härigenom skulle icke allenast
nämnda räkenskapsföring erhålla en önsklig förenkling, utan äfven möjligtvis
ett mindre antal embetsman blifva behöflig!, samt de sålunda uppkommande
besparingarne kunna användas till löneförhöjningar åt de bibehållne,
utan att andra medelstillgångar toges i anspråk.»

Äfven i fråga om det för Arméförvaltningen nu gällande hufvudboksformulär,
som är olika andra embetsverks och derigenom har till
följd, att vid rikshufvudbokens uppgörande ett särskild! omslut af Förvaltningens
räkenskaper måste inom Statskontoret verkställas, hafva ändringar

ifrågasats. Genom Kongl. brefvet den 19 November 1858 uppdrogs nämligen
åt dåvarande kamreraren i riksbokslutskontoret J. Th. Spongberg
att författa förslag till formulär för de förvaltande verkens samt alla
redovisande embets- och tjenstemäns räkenskaper. Den 8 Augusti 1861
afgaf Spongberg förslag till formulär för Krigskollegii med flera embetsverks
hufvudböcker, hvilka förslag till vederbörande remitterades för afgifvande
af yttrande deröfver. Krigskollegium afgaf sådant yttrande den
25 November 1862 och afstyrkte deri nådigt bifall till ifrågavarande förslag,
för såvidt det afsåg ändring i Kollega hufvudboksformulär; hvaremot
såväl Statskontoret som Kammarrätten ansågo det föreslagna formuläret
i hufvudsakliga delar ega afgjordt företräde framför den af Krigskollegium
dittills begagnade bokföringsmetod. Med anledning af de anmärkningar,
som mot Spongbergska förslagen blifvit framstälde, förordnades
den 1 Juni 1866 en särskild komité att taga frågan under förnyadt
öfvervägande; och afgaf denna komité den 29 December 1866 nytt förslag
till hufvudboksformulär för Arméförvaltningen, hufvudsakligen bygdt
på det ursprungliga Spongbergska förslaget. Frågan om formen för Förvaltningens
hufvudbok hvilade derefter, till dess genom nådig remiss den
5 Juni 1874 från Arméförvaltningen infordrades utlåtande, huruvida den
bokföringsmetod, som emellertid lagts till grund för Förvaltningens af
Sjöärendena den 26 Augusti 1873 faststälda hufvudboksformulär, vore för
Arméförvaltningen lämplig. Sådant utlåtande har ej ännu af Arméförvaltningen
afgifvits, enär, såsom Komitén inhemtat af Förvaltningens underdåniga
skrifvelse den 12 sistlidne April, det förberedande arbete, som
skulle läggas till grund för detta utlåtande, afbrutits med anledning deraf,
att det för Förvaltningen af Sjöärendena faststälda formuläret vid tillämpningen
inom samma Förvaltning befunnits mindre tillfredsställande, så att
förändringar deri erfordrats. Sedan dess har nytt hufvudboksformulär
för Förvaltningen af Sjöärendena eller nuvarande Marinförvaltningen faststälts,
och, efter hvad för Komitén uppgifvits, är Arméförvaltningen för
närvarande sysselsatt med pröfning af lämpligheten utaf detta formulärs
användning äfven inom Arméförvaltningen.

För att närmare ådagalägga den vidlyftighet och omgång, som den
nuvarande ordningen för bokföringen medför, tillåter sig Komitén framhålla
följande faktiska förhållanden.

En hvar af de många reqvisitioner å förskottsmedel, som årligen
ingå till Arméförvaltningen, föranleder icke mindre än 9 å 10 särskilda
anteckningar, nämligen: a) i föredragningslistan, b) i protokollet, c) i det

sammandrag öfver beslutade utbetalningar, hvilket af kamreraren upprättas
efter hvarje föredragning, d) i departementets anordningsbok, e) i dess
anslagsbok dels under anslagstitel, dels ock under specialtitel, om sådan
finnes, f) i dess liqvidbok, g) i krigskassörens allmänna kassaräkning, h) i
hans kassaräkning med departementet och i) i bokslutskontorets gemensamma
räkning. Uppstår behållning å det lemnade förskottet, annotera^
de inlevererade medlen i krigskassörens kassajournal och kassaräkning med.
departementet, i bokslutskontorets gemensamma räkning samt dess särskilda
räkningar med riksbanken och departementet, i inkomstafdelningen
af departementets s. k. anordningsbok, i dess liqvidbok, anslagsbok och
kassakontroll, äfvensom i Förvaltningens hufvudbok eller dertill hörande
sammandrag. Förefinnes åter brist vid redovisningens afgifvande, måste
ny anordning utfärdas och antecknas med samma omständlighet, som nyss
blifvit beskrifven.

Förskottsanordningarnes mängd härrörer af det för Arméförvaltningen
egendomliga förhållande, att minst ett, men oftast flera förskott lemnas
för hvarje särskildt ändamål, för hvilket någon Arméförvaltningen
underlydande myndighet har att för densammas räkning verkställa sådan
utbetalning, som till beloppet ej är på förhand känd. Till följd häraf
inträffar ofta, att samma myndighet under ett år erhåller en mängd förskotter
— t. ex. Svea artilleriregemente under år 1876 icke mindre än
115 — hvilka visserligen i allmänhet redovisas i årsräkningar, men, såsom
redan är nämndt, vanligen föranleda antingen nya medelsreqvisitioner
eller ock återleverering af öfverskottsmedel. Af detta förfaringssätt
maste naturligtvis blifva en följd, att i en mängd af dessa förskottskassor
större eller mindre behållningar ofta längre tider ligga obegagnade;
hvarjemte, da förskotten genast blifva affärda å vederbörande anslagskonti,
dessa blifva vilseledande och icke angifva anslagens verkliga ställning.
Om deremot dels Arméförvaltningen hölle hvarje sådan underlydande
myndighet med en enda för alla utbetalningar gemensam kassa
och för sådant ändamål utanordnade, vare sig qvartal- eller månadsvis,
en större summa på en gång, allt efter behofvet under den närmaste tiden,
utan att då afföra samma belopp på något visst anslag, dels redogörare
ålades att, der så lämpligen kunde ske, månads- eller åtminstone
qvartalsvis för dessa medel afgifva fullt afslutade och verificerade räkenskaper,
utvisande utgifterna samt behållningen eller bristen för månaden
eller qvartalet, och dels dessa utgifter, i den mån räkningarne inkommo
till Arméförvaltningen, der affördes på vederbörande anslag, skulle nyss -

berörda ovisshet om anslagens verkliga ställning upphöra, anordningarnes
antal och i följd deraf arbetet inom Arméförvaltningen minskas, återlevereringar
— då befintliga öfverskott balanserades såsom tillgång till följande
månads- eller qvartalsräkning — sällan förekomma, Arméförvaltningen
tid efter annan under årets lopp kunna förvissa sig om behållningarnes
storlek hos myndigheterna och om deras behof af kassaförstärkningar,
samt gransknings- och bokslutsarbetet inom Förvaltningen kunna
börja och i det närmaste fulländas under det löpande året.

En annan olägenhet, som ock borde med införandet af ett förenklad!
bokföringssätt upphöra, är den, som uppstår af de s. k. försträckningarne,
hvilka departementen emellan ega rum och vanligen uppkomma
derigenom att, då samma medelsreqvisition afser flera anslag, tillhörande
olika departement, reqvisitionen i sin helhet för tidsbesparing ofta behandlas
endast å det departement, till hvilket ärendet hufvudsakligen hörer
och hvilket efter reqvisitionens granskning utanordnar hela det reqvirerade
beloppet och sålunda får en fordran hos ett eller flera af de öfriga
departementen. Vid hvarje års slut göras derefter vidräkningar emellan
samtliga departementen, då de gjorda försträckningarne ersättas och de
förskotterade beloppen afföras å vederbörande anslag. Oafsedt det oegentliga
deri, att ett departement beslutar anordning af medel, öfver hvilka
ett annat departement ensamt har beslutanderätten, samt det icke obetydliga
besvär, som af nämnda vidräkningar förorsakas, visar sig häraf ock
den olägenhet, att räkenskaperna under hela året, till dess vidräkningarne
försiggått, missvisa de ifrågavarande anslagens ställning, hvartill kommer,
att de till utgiften hörande verifikationer i följd häraf blifva förvarade
på annat ställe än vid det anslag, hvarifrån utgiften slutligen bestrides.
Såsom ett exempel på olägenheten af ett dylikt tillvägagående tillåter sig
Komitén anföra, hurusom under år 1875 blefvo på anslaget för »försvarsverket
till lands i allmänhet» af intendentsdepartementet lemnade försträckningar
af nämnda slag till ett sammanräknad! belopp af 515,272 kronor
27 öre, hvilket först i Maj och Juni månader påföljande året ersattes.
Följden häraf blef, att intendentsdepartemcntets anslagsbok visade på denna
titel vid 1875 års slut eu behållning af endast 125,871 kronor 66 öre i
stället för rätta behållningen 641,143 kronor 93 öre under det att alla
de anslag, på hvilka utgifterna rätteligen bort anordnas och afföras, deremot
visade betydligt större behållningar, än de verkliga.

Den vidlyftighet och omgång, som af nu tillämpade bokföringssätt
inom Arméförvaltningen föranledes, skall dock enligt Komiténs åsigt först

komma att uppköra, då ett för ej blott bokslutet utan äfven de särskilda
departementens bokföring gemensamt räkenskapskontor varder inrättadt
med åliggande att verkställa all den för anslagens redovisning, för liqviden
med vederbörande myndigheter och för kontrollen å kassan erforderliga
bokföring. De för närvarande å departementen, hufvudsakligen för
statistiskt ändamål, förda böckerna öfver anslagens särskilda undertitlar
skulle dock, om sådant ansåges nödvändigt, der fortfarande kunna föras
med ledning af ledamöternas föredragningslistor, om dessa, i hvilka redan
nu hvarje beslutadt anordningsbelopp införes, så fullständigades, att jemte
anordningsbeloppen äfven angafs det anslag och den undertitel, hvarå
medlen anordnades, hvithet utan nämnvärdt besvär kunde ske, om anslagen
med deras undertitlar en gång för alla betecknades med vissa siffror
eller bokstäfver, såsom inom Marinförvaltningen för närvarande sker.
Sannt är visserligen, att departementen ofta behöfva tillgång till räkenskaperna
för upplysningars inhemtande, men, om det gemensamma räkenskapskontoret
finge ett centralt läge inom Arméförvaltningens hus och
kommunikationen med kontoret från departementen underlättades på lämpligt
sätt, skulle besväret att på detta kontor inhemta erforderliga upplysningar
icke i nämnvärd mån blifva större, än nu är förhållandet, då de
fleste af tjenstemännen äro placerade på skilda lokaler med hvar sitt arbetsrum.

A de Arméförvaltningens departement, hvilka hafva persedelförråder
till sin disposition, föras visserligen särskilda böcker öfver ingångna kontrakt
om levereringar af persedlar med uppgift om, bland annat, det
öfverenskomna leveranspriset; men då dessa böcker äro uppstäda med
särskild! konto för hvarje leverantör, kan ej af dessa inhemtas, huru stor
del af hvarje anslag redan är disponerad, hvilket ej heller af anslagsboken
visar sig, enär dess kredit endast upptager de utbetalte beloppen.
Af vigt synes emellertid vara, att hvarje departement, då fråga uppstår
om nya kontrakters uppgörande, eger full visshet om, huruvida något och
i sådant fall huru mycket af det anslag, från hvilket den ifrågasatta utgiften
skulle komma att utgå, finnes odisponeradt, så att icke anslaget
öfverskrides; hvarföre Komitén anser ensidigt att, då ny bokföringsmetod
för verket fastställes, behofvet af en dispositionsbok för nu antydda ända-,
mål äfven varder tillgodosedt.

Då de ingående redogörelserna till stor del skola undergå fullständig
granskning inom Arméförvaltningen, synes lämpligt, att till räkenskapskontoret
förlägges äfven berörda revision, hvarigenom räkenskaperna

med tillhörande verifikationer komma att finnas tillgängliga på ett enda
ställe, till fördel för såväl bokförings- som revisionsarbetet inom kontoret.
Flertalet af den å de särskilda departementen nu anstälda räkenskaps- och
revisionspersonalen skulle sålunda från dem förflyttas till det gemensamma
räkenskaps- och revisionskontoret, och å departementen endast finnas anstälde
så många kameraltjenstemän, som kunde erfordras för att verkställa
den förberedande granskning, hvilken måste föregå och ligga till
grund för beslut om medels ^anordnande och i allmänhet för att tillhandagå
och biträda vederbörande byråchefer med erforderliga utredningar.
Om för något särskildt fall funnes nödigt, att en räkenskap eller
del deraf å vederbörande departement granskades för att under viss tid
vara der tillgänglig, eller om eljest tillfällig förstärkning af kameraltjenstemännen
å departementen funnes behöflig, skulle, efter hvad Komitén
förut föreslagit, Arméförvaltningens plenum kunna derom förordna.

Angående tiden för afslutandet af Arméförvaltningens hufvudbok
gäller för närvarande, att densamma, åtföljd af behöriga verifikationer,
skall för hvarje kalenderår före utgången af det nästföljande till Kammarrätten
aflemnas. Sedan, med anledning af Riksdagens underdåniga framställning
rörande ett tidigare afslutande af statens räkenskaper, Statskontoret
hos Arméförvaltningen gjort förfrågan, huruvida arbetet med upprättande
af redogörelsen för de under Förvaltningen stälda medel skulle
under räkenskapsåret kunna börjas och fortsättas, i mån som inkomster
inflöto och utgifter bestredos, samt så tidigt afslutas, att denna redogörelse
innan den 1 Maj påföljande året kunde till Kammarrätten ingifvas,
meddelade Arméförvaltningen i skrifvelse den 81 Oktober 1876 det svar,
att Förvaltningens fortifikations-, intendents- och civila departement funnit
afslutning af redogörelsen för nyssnämnda medel kunna, hvad anginge
dessa departement, verkställas så tidigt, att redogörelsen kunde blifva färdig
att till Kammarrätten aflemnas möjligen den 1 Maj, men senast innan
den 1 Juli året näst efter redogörelseårets utgång, men att artilleridepartementet
ansett att, derest föreskrifna kontroller skulle behörigen
iakttagas, någon förändring eller förkortning icke kunde ega rum uti de
för vissa af departementets redogörare stadgade redovisningstider och följaktligen
ej heller i tiden för räkenskapshandlingarnes beredande i och för
bokslutet. Af ett vid nämnda skrifvelse fogadt utdrag af artilleridepartementets
protokoll för den 15 Mars 1876 inhemtas, att af de under departementet
lydande redogörarne, hvilkas yttrande i ämnet infordrats,
förvaltarne vid Stockholms gevärs- och ammunitionsförråder samt vid

Kristianstads, Carlsborgs och Göteborgs förråder ansett hinder icke möta
för deras räkenskapers afsittande och insändande qvartalsvis till departementet
så tidigt, att hufvudbokens afsittande, i hvad på dessa räkningar
ankomme, ktnde inom den föreslagna tiden verkställas; hvaremot dels
kassaförvaltaren vid Carl Gtstafs stads gevärsfaktori förklarat den honom
åliggande redogörelses afsittande qvartalsvis icke ktnna verkställas, men
faktoriets medelsräkning för ett förflntet år ktnna blifva färdig till den
1 Mars derpåfoljande året, dels ock förvaltaren vid Stockholms tygförråd
och redogöraren vid fyrverkarekorpsen ansett omöjligt att, med bibehållande
af föreskrift^ kontroller, vidtaga någon förändring i afseende å
aflemnandet af dem åliggande redovisningar. Blott ett fåtal redogörare
hafva således förklarat sig icke ktnna tidigare än nt är fallet afgifva
sina redovisningar, och deras derför utan vidare motivering tppgifna hinder,
synes icke böra tillerkännas den vigt, att derigenom sktlle omöjliggöras
den ifrågasatta, af andra embetsverk såsom önsklig och verkställbar
ansedda tidigare afslttningen af statens räkenskaper; hvarföre Komitén —
helst om, såsom ofvan föreslagits, medelsredovisningarne till Arméförvaltningen
komma att afgifvas månads- eller qvartalsvis, då bokslutsarbetet
och revisionen ktnna påbörjas och till stor del tndangöras tnder det
löpande året — anser, att afslntandet äfven af Arméförvaltningens htfvtdbok
bör ktnna medhinnas så tidigt, som af Statskontoret blifvit
ifrågasatt.

Komitén hemställer sålunda,

att allt inom Arméförvaltningen förekommande
räkenskaps- och revisionsarbete, med undantag endast
af den granskning, som bör ligga till grand för anordningsbesltt,
må förläggas till ett för samtliga departementen
gemensamt räkenskaps- och revisionskontor
;

att Arméförvaltningen underlydande myndigheters
medelsredovisningar må, der så lämpligen ske kan,
afgifvas månads- eller qvartalsvis; och

att inom Arméförvaltningen må föras sådana anteckningar,
att af desamma när som helst kan erhållas
visshet om ej blott de belopp, som af hvarje
anslag blifvit utbetalte, utan ock de å samma anslag
beslutade, fastän ej verkstälda utgifter;

Personalen.

hvarjemte, med afseende å en möjligen förestående förändring i sättet
för revisionens verkställande, Komitén tillstyrker,

att, vid antagandet af de för bokföring och revision
inom Arméförvaltningen afsedda tjensteman, i fullmakterna
må införas sådana bestämmelser, genom hvilka
möjlighet beredes ej blott till hvarje sådan tjenstemans
användande på den plats inom verket, der han kan
finnas mest behöflig och lämplig, utan äfven till hans
förflyttning till Kammarrätten, i händelse blifvande
förändring i revisionsväsendet skulle dertill föranleda.
Komitén öfvergår nu till frågan om den tjenstemannapersonal, som,
utöfver hvad redan är ifrågasatt, synes Komitén blifva för Arméförvaltningen
behöflig. Hvad då först angår advokatfiskal, blefvo dennes redan
förut ej särdeles omfattande göromål betydligt minskade genom fondförvaltningens
skiljande från Arméförvaltningen, och med militieboställsärendenas
förflyttning från Förvaltningen kommer en ytterligare minskning
i denne tjenstemans åligganden att inträda. Skyldigheten för honom
att, för bevakande af Arméförvaltningens rätt, föra särskild förteckning
öfver de af departementen afslutade leveranskontrakt, torde ock för framtiden
böra upphöra, helst som kontrollen öfver kontraktens fullgörande
redan nu utöfvas å vederbörande departement, genom hvilket förekommande
försummelser af leverantörer komma till advokatfiskal^ kännedom.

Beträffande omfattningen af denne tjenstemans göromål, såvidt dessa
af advokatfiskalskontorets diarium kunna inhemta s, får Komitén meddela,
att detta diarium för sistlidet år upptager följande ärenden:

Remisser ang. ersättning för eller afskrifning af förkomna krono persedlar

................................................... 20

)) )) » » störtade eller utrangerade hästar......... 7

)) å ansökningar om anstånd med leverans och om befrielse

från vite för försenad sådan ................................................... 8

» å förslag till leverans- och arrendekontrakter........................ 6

» å borgensförbindelser, syneprotokoll m. m............................... 6

» å ansökningar om utbekommande af löner, medelsförskotter

och persedlar ........................................................................... 7

» ang. väntningspenningars utbetalande vid fördröjd transport 3

» » jords upplåtande, byggnaders uppförande........................ 3

Transp. 60

Protokollsutdrag med uppdrag att anställa åtal, utsöka fordringar,

bevaka kronans talan, öfverklaga utslag m. in..................... 13

Skrivelser med utslag, inteckningsprotokoll, gravationsbevis.................. 3

» med infordrande af uppgifter ................................................ 2

Advokatfiskal^ memorial med rekapitulationsrapporter.................._..... 16

d:o d:o med räkningar, saköreslängd, reqvisition

af aktoratsprocent ....................... 8

d:o d:o med hemställanden om afskrifningar af

fordringar, om dödande af inteckning
och med förslag till leveranskontrakt... 5

Diverse ........... 7

Tillsammans 114

ärenden, hvilka, jemte de från föregående år balanserade målen (till antalet
30), föranledt:

93 embetsmemorial,

2 bevakningar i konkurser,

7 lagsökningar och dylika skrivelser,

8 stämningar, besvärsskrifter m. m. dyl., och

26 skrifvelser af hvarjehanda slag.

Enligt nästföregående årens diarier hafva inkomna ärendena uppgått
till 103 år 1876, 110 år 1875, 120 år 1874, 96 år 1873, 117 år 1872,
139 år 1871 och 156 år 1870.

Häraf framgår, att de på advokatfiskalskontoret förekommande ärendena
äro dels så få, dels ock i allmänhet af så obetydlig beskaffenhet,
att desamma icke kunna gifva full sysselsättning åt en ordinarie tjensteman.
Medgifvas må väl, att bland ärenden, som tillhöra advokatfiskalens
handläggning, kunna finnas sådana, t. ex. vidlyftigare rättegångsmål, hvilka
kräfva en mångsidig och besvärlig samt till följd deraf tidsödande utredning
och derefter för sjelfva domstolsbehandlingen påkalla advokatfiskalens
noggranna uppmärksamhet och omtanke, men sådana mål lära. dock
endast undantagsvis förekomma, och blotta möjligheten deraf torde ej utgöra
nog skäl för bibehållande af en tjensteman, hvars göromål i regien
äro både få och af ringa omfattning. Advokatfiskalskontoret synes der -

före utan olägenhet kunna indragas och dess åliggande öfverflytta^ till
annan tjensteman inom Arméförvaltningen.

För kansligöromålens ombesörjande synes å hvarje departement fortfarande
böra finnas ett särskildt kansli, hvars angelägenheter skulle tillhöra
å artilleri- och fortifikationsdepartementen civilbyråchefens ooch å intendentsdepartementet
chefens å första civilbyrån föredragning. A hvarje
kansli lärer en sekreterare böra anställas med hufvudsakligen enahanda
åligganden, som tillkomma nuvarande sekreterarne i Arméförvaltningen,
med tillägg af skyldigheten att upprätta sammandragen öfver beslutade
utbetalningar. Sekreteraren å artilleridepartementet bör derjemte fortfarande
kunna medhinna att vara sekreterare för plenum, och då göromålen
å fotifikationsdepartementet äro af den ringa omfattning, att sekreteraren
å detta departement, om han, såsom ofvan föreslagits, befrias från honom
nu åliggande kainrerarebestyren, icke på långt när af sekreteraregöromålen
får full sysselsättning, anser Koinitén åt honom lämpligen kunna
uppdragas de åligganden, som för närvarande tillkomma advokatfiskal
hos Arméförvaltningen, under förutsättning att å detta departement anställes
en extra ordinarie tjensteman för att, dels vid de tillfällen då sekreteraren
i sin sistnämnda egenskap är för måls bevakande vid domstol
eller af annan anledning hindrad att å embetsrummet närvara, ersätta
hans plats, dels ock biträda med advokatfiskalsdiariets förande och andra
å kansliet förefallande göromål. Deremot torde, om enligt Komiténs förslag
största delen af civila departementets nuvarande åligganden öfverflyttas
till intendentsdepartementet, sekreteraregöromålen å detta departement
blifva så omfattande, att desamma icke kunna medhinnas af en ordinarie
tjensteman, hvarföre Komitén anser å intendetsdepartementets kansli
böra anställas, utom sekreteraren, äfven en notarie. Ä vederbörande
kanslier torde ock böra placeras de två tjensteman, hvilka Komitén föreslagit
skola verkställa registratorsgöromålen inom Arméförvaltningen.

Om, såsom Komitén ifrågasatt, all bokföring och revision inom verket
sammanföres å ett för samtliga departementen gemensamt kontor, synes
vara nödvändigt, att en andra gradens tjensteman blifver föreståndare för
detsamma för att ordna arbetet derstädes och hafva tillsyn, att dermed
sysselsatte tjenstemännen behörigen fullgöra sina skyldigheter. Honom
bör ock åligga att ansvara för hufvudbokens upprättande, äfvensom att
utöfva den kassakontroll, som hädanefter kan finnas erforderlig. Till biträde
åt departementens byråchefer med uträkningar och andra utredningar,
som för målens beredande äro erforderliga, lärer böra anställas en

kammarförvandt å hvardera af Arméförvaltningens civilbyråar, för att när
som helst kunna af nämnde byråchefer anlitas. Den för öfriga kameralgöromålen
behöfliga personal skulle deremot, såsom redan är nämndt, placeras
å det gemensamma räkenskaps- och revisionskontoret. Med fästadt
afseende å ena sidan derå att efter kamreraretjensternas indragning den del
af kamrerarnes åligganden, hvilken icke, efter hvad förut föreslagits, skulle
af byråcheferna och sekreterarne öfvertagas, måste af första gradens tjensteman
fullgöras, och å andra sidan med hänsyn derå att genom bokföringens
förläggande till ett gemensamt kontor och vidtagandet af de förenklingar
i densamma, Komité)! ifrågasatt, en ej obetydlig minskning i
detta arbete kan ernås, äfvensom att de numera Arméförvaltningen frångångna
militieboställsärendena tagit i anspråk tid jemväl för Förvaltningens
räkenskaps- och revisionspersonal, har Komitén, efter tagen hänsyn
äfven till det antal tjensteman, som för närvarande är behöfligt för räkenskaps-
och revisionsarbetet inom verket, ansett göromålen å ifrågavarande
kontor kunna verkställas af, kamreraren oberäknad, åtta ordinarie
tjensteman, hvilka torde böra der anställas såsom revisorer och bokhållare
för att efter behof användas i ena eller andra egenskapen.

A kassakontoret lärer någon annan tjensteman, än kassören, icke hädanefter
blifva erforderlig.

Räkenskaps- och revisionskontoret samt kassakontoret synas böra närmast
lyda under intendentsdepartementet och frågor angående dessa kontor
handläggas och föredragas af första civilbyråns chef"

Beträffande den hos Arméförvaltningen anstälda vaktbetjenings antal
har Komitén icke anledning föreslå någon ändring.

På grund af förstående föreslår således Komitén,

att, med indragning af Arméförvaltningens advokatfiskalskontor,
dithörande göromål må förenas med
sekreterarebefattningen å Förvaltningens fortifikationsdepartement; att

å hvartdera af Annéförvaltningens departement
må fortfarande finnas särskilt kansli;

att kansliet å artilleridepartementet må utgöras
af en sekreterare, tillika sekreterare för plenum, och
eu registrator, tillika registrator för plenum och fortifikationsdepartementet
samt aktuarie inom Förvaltningen,
kansliet å sistnämnda departement af en sekre -

Löneförmåner

terare, tillika advokatfiskal i Förvaltningen, samt kansliet
å intendentsdepartementet af en sekreterare, en
notarie och en registrator;

att å hvarje civilbyrå inom Arméförvaltningen
må anställas en kammarförvandt och å det för hela
verket gemensamma räkenskaps- och revisionskontoret
en kamrerare samt åtta revisorer och bokhållare;

att å kassakontoret må anställas en kassör;

samt

att vaktbetjeningen hos Arméförvaltningen må
bestämmas till en förste vaktmästare och fem vaktmästare.

På grand af innehafvande militärbefattningar utöfva generalfälttygmästaren
och chefen för fortifikationen chefskapet, den förre å Arméförvaltningens
artilleridepartement och den senare å fortifikationsdepartementet,
samt fälttygmästaren och öfversten eller öfverstelöjtnanten vid fortifikationen
militärledamotsbefattningarne å dessa departement, utan att i dessa
sina egenskaper åtnjuta några löneförmåner å Arméförvaltningens stat; hvaremot
de officerare, som kommenderas att såsom adjutanter förestå militärkontoren
å artilleri- och intendentsdepartementen, för närvarande å samma
stat derför uppbära arfvoden. Uti sitt den 29 sistlidne December afgifna,
förut omnämnda förslag tilL ny stat för Arméförvaltningen, hafva
Förvaltningens chefer hemstält att äfven för framtiden dervid må förblifva,
men att deremot den adjutant, som af cheferna ansetts behöflig å
fortifikationsdepartementet för att der biträda med utredningar i militäriskttekniska
ärenden — en åsigt, som också af Komitén delats — skulle endast
å fortifikationens stat uppbära aflöning. Lämpligt och med ordning öfverensstämmande
synes Komitén, att embets- och tjensteman endast på en
stat uppbär aflöning, nämligen å den stat, till hvilken embets- och tjenstemannens
egentliga befattning hörer, och anser Komitén således ingendera
af adjutanterna böra tilläggas några löneförmåner å Arméförvaltningens
stat, utan ersättning för adjutantsbestyren beredas dem i form af dagaflöning
eller tjenstgöringspenningar från det. regementes eller korps’ stat, den
kommenderade tillhör.

Med den tillökning i chefens för intendentsdepartementet göromål,
som af Komiténs förslag, om det bifalles, blifver en följd, är hans embetsställning
så i omfattning som vigt fullt jemförlig med chefernas för

de större administrativa embetsverken, hvarföre Komitén anser löneförmånerna
för honom höra bestämmas i likhet med hvad för generaldirektör
i allmänhet blifvit fasstäldt eller till 9,000 kronor, deraf 6,200 kronor
lön och 2,800 kronor tjenstgöringspenningar.

Om än genom ett förenkladt sätt för verkställandet af inbetalningar
till och utbetalningar från Arméförvaltningen dess kassör befrias från en
stor del af det ansvar och den risk, som äro förenade med stora penningebelopps
omhänderhafvande, är dock hans befattning fortfarande så
ansvarsfull, att det för Arméförvaltningen är af vigt att till densamma
ega tillgång på fullt lämplig och pålitlig person, helst som det torde
vara nödvändigt, att kassören till sitt förfogande äfven framdeles eger en
handkassa för bestridande af tillfälliga utgifter och, då kassan dertill
lemnar tillgång, för inlösning af Arméförvaltningens till myndigheter och
enskilda personer i hufvudstaden utfärdade anvisningar på riksbanken, i
enlighet med hvad ofvan föreslagits. Med afseende härå och å göromålens
omfattning å kassakontoret blifver kassörstjensten i Arméförvaltningen
närmast likstäld med motsvarande befattning inom Statskontoret,
för hvilkens innehafvare sistlidet års Riksdag, jemlik! Eders Kongl. Maj:ts
nådiga proposition, faststälde enahanda löneförmåner, som för andra gradens
tjenst i allmänhet äro bestämda.

Hvad angår aflöningen för öfrige embets- och tjensteman samt för
vaktbetjeningen inom Arméförvaltningen lärer densamma böra bestämmas
till enahanda belopp, som för motsvarande befattningar inom andra embetsverk
redan blifvit faststälda; hvarföre Komitén hemställer,

att i tjenst varande militärperson, som inom Arméförvaltningen
innehar tjenstebefattning, icke må för
denna befattning uppbära lön eller arfvode på Förvaltningens
stat; samt

att löneförmånerna för öfrige Arméförvaltningens
embets- och tjensteman, äfvensom för vaktbetjeningen
må bestämmas i enlighet med härhos under litt. A
bifogade statsförslag.

Beträffande vilkoren för åtnjutande af den nya aflöningen samt de Allmänna
allmänna grunderna för löneregleringen, får Komitén hemställa, att föl- ?™nd°r °ck

. o Q o o 7 / vilkor jorlone

jande bestämmelser ma varda stadgade för de embets- och tjensteman regleringen.

inom Arméförvaltningen, hvilka åtnjuta aflöning å Förvaltningens stat,
nämligen

att embets- och tjensteman vid Arméförvaltningen
skall vara underkastad den vidsträcktare tjenstgöringsskyldighet
eller jemkning i åligganden, som vid
en möjligen inträdande förändrad organisation af Förvaltningen
eller dess särskilda afdelningar eller eljest
i allmänhet kan varda stadgad, äfvensom, derest i en
framtid verkets ställning inom statsförvaltningen så
förändras, att detsamma ej längre kan såsom sjelfständigt
embetsverk anses, vara förpligtad att, med bibehållande
af den tjenstegrad och aflöning han innnehar,
efter den nya arbetsordningen sköta de med
tjensten förenade göromål;

att med embete eller tjenst i Arméförvaltningen
icke må förenas annan tjenst å rikets, Riksdagens eller
kommuns stat, ej heller annan tjenstebefattning, med
mindre den finnes icke vara hinderlig för fullgörande
af tjenstgöringen i Förvaltningen; dock att tjensteman,
som vid den nya löneregleringens inträdande redan
innehar tjenst utom Förvaltningen, må densamma bibehålla,
så länge den icke är för tjenstgöringen i Förvaltningen
hinderlig;

att afton ingarne för Arméförvaltningens embetsoch
tjensteman samt betjente fördelas i lön och tjenstgöringspenningar,
hvilka senare få uppbäras endast
för den tid, tjenstens innehafvare verkligen tjenstgjort
eller åtnjutit semester, men skola, för den tid, han
eljest varit från tjenstgöring befriad, utgå till den,
som tjensten förrättat;

att den, som af sjukdom hindras att sin tjenst
förrätta, eger uppbära kela lönen; men att den, som
eljest undfår ledighet för svag helsas vårdande, enskilda
angelägenheter eller särskilda uppdrag, kan förpligtas
att under ledigheten utöfver sina tjenstgöringspenningar
afstå så mycket af lönen, som för tjenstens
förrättande erfordras eller eljest pröfvas skäligt;

att vid sjukdomsförfall, eller när det erfordras
för beredande af semester, tjensteman af lägre grad
skall vara skyldig att, om han förordnas till högre
befattning inom Arméförvaltningen, densamma, emot
åtnjutande, i förstnämnda fall, af de för befattningen
anslagna tjenstgöringspenningar, men eljest af deremot
svarande belopp i stället för egna tjenstgöringpenningar,
bestrida, dock ej längre än tre månader under
ett år;

att, der förhöjning af lönen efter viss tids fortsatt
innehafvande af tjenst i samma lönegrad anses
böra medgifvas, tidpunkten för första förhöjningen bestämmes
att inträda efter fem år, under vilkor, att
innehafvaren mera än fyra år af denna tid sjelf bestridt
sin egen eller, på grund af förordnande, annan
statens tjenst, dock att härvid icke må föras honom
till last den tid han åtnjutit semester, och för andra
förhöjningen, om sådan eger rum, efter ytterligare
fem år, pa samma vilkor, under iakttagande, hvad så
väl den ena som den andra förhöjningen angår, deraf
att den högre aflöningen ej får tillträdas förr än vid
början af kalenderåret näst efter det den stadgade
tjensteåldern blifvit uppnådd; börande löntagaren dervid
tillgodoräknas den tid, som före den nya statens
utfärdande förflutit från hans tillträde till tjensten,
vare sig på grund af fullmakt eller konstitutorial,
eller på grund af förordnande i följd af frågan om
verkets omorganisation;

att tjensteman skall, då han uppnått 65 lefnadsoch
minst 35 tjensteår, vara förpligtad att med oafkortad
lön såsom pension från tjensten afgå, Eders
Kongl. Maj:t eller Arméförvaltningen, der det tillkommer
denna att afskedet utfärda, dock obetaget att
låta med detsamma anstå, derest och så länge den
pensionsberättigade pröfvas kunna i tjensten på ett
tillfredsställande sätt gagna det allmänna och kan
finnnas villig att i densamma qvarstå; samt

att semester må åtnjutas, när sådant utan hinder

Extra biträden,
vikariat
m. m.

för göromålens behöriga gång kan ske, af generalintendenten
samt af tredje och andra gradens tjensteman
under en och en half månad samt af första gradens
tjensteman under en månad årligen.

Komité]!, som ansett nuvarande lägsta gradens tjenster, hvilka innehafvas
af kanslister och kammarskrifvare, böra inom Arméförvaltningen
såsom i andra embetsverk indragas har i det föregående, vid beräknandet
af den blifvande personalens antal hos Förvaltningen, tillämpat den grundsats,
att de af första gradens tjensteman hittills verkstälda göromål, hvilka
äro af den vigt, att desamma ej må åt extra ordinarie tjensteman öfverlemnas,
borde uppdragas åt tjensteman med fast anställning, hvaremot
kanslisternas och kammarskrifvarnes öfriga åligganden skulle fullgöras af
extra biträden. Sålunda synes för skrifvelsers kollationering och expedierande,
enklare skrifvelsers uppsättning samt för annat tillfälligt biträde
sekreterarne å artilleri- och fortifikationsdepartementen vara i behof hvardera
af en och sekreteraren å intendentsdepartementet af två extra
ordinarie tjensteman, af hvilka den å fortifikationsdepartementet skulle
biträda sekreteraren jemväl i hans egenskap af advokatfiskal; hvarjemte
embetsverkets båda registratorer lära behöfva hvar sitt biträde. Om dessutom
å det gemensamma räkenskaps- och revisionskontoret anställas fem
dylika tjensteman för att dels biträda med der förefallande göromål,
dels ock vara att tillgå vid tillfälligt behof å departementen af förstärkning
i personalen för något särskildt arbete, torde embetsverkets behof
af extra tjenstebiträde vara fullt tillgodosedt. Beräknas årliga arfvodet
för hvartdera af dessa 11 extra biträden i medeltal till 1,200 kronor,
tarfvas således för detta ändamål ett årligt belopp af 13,200 kronor.

Derest Komiténs nu afgifna förslag, i hvad det rörer antalet af Arméförvaltningens
ordinarie tjenstemannapersonal, vilkoren för den nya aflöningens
åtnjutande och tjenstgöringspenningarnes belopp för de olika
tjenstegraderna varder godkändt, erfordras till vikariatsersättning under
semester för Arméförvaltningens personal en årlig summa af 3,787 kronor
5 0 öre.

Årliga kostnaden för renskrifning inom Arméförvaltningen har af
Komitén beräknats till 3,000 kronor, hvilken kostnad för slutsummans
jemnande dock upptages till 3,012 kronor 50 öre.

Komitén föreslår sålunda,

att ett årligt anslag af 20,000 kronor ställes till
Arméförvaltningens förfogande för att användas till
arfvoden åt extra biträden, vikariatsersättning under
semester samt renskrifningskostnad.

Enligt Komiténs nu framstälda förslag skulle, inberäknade de militärpersoner,
som åtnjuta aflöning å andra stater, antalet ordinarie embetsoch
tjensteman inom Arméförvaltningen uppgå till 32 personer, då nu
gällande stat upptager 49 och det af Arméförvaltningens departementschefer
den 29 sistlidne December afgifna förslag 31 einbets- och tjensteman.

Berörda för den egentliga Arméförvaltningen nu gällande stat (bil.
litt. C.) slutar å ett belopp af 143,545 kronor, men då deruti med 1,920
kronor ingå arfvoden jemte dyrtidstillägg för två adjutanter, för hvilka,
ehuru bibehålla, Komitén icke i sitt förslag upptagit aflöning, utföres
här endast skillnaden med............................................................... kr. 141,625.

A Arméförvaltningens stat äro dessutom uppförda aflöning
samt dyrtidstillägg, tillsammans uppgående till 14,715
kronor, för de vid Stockholms och Göteborgs utredningsförråder,
slotts- och förrådsmagasinet i Stockholm samt kronobageriet
derstädes anstälde tjensteman och betjente. Då
emellertid dessa förråder in. in. icke kunna anses utgöra
någon del af den egentliga Arméförvaltningen, utan till
denna intaga enahanda ställning, som öfriga under Förvaltningen
lydande inrättningar för liknande ändamål, samt närmast
torde vara jemförliga med andra embetsverks lokalförvaltningar,
har Komitén ansett regleringen af ifrågavarande
inrättningar ligga utom det Komitén meddelade uppdrag
och derföre ej upptagit dem i sitt afgifna förslag till
stat för Arméförvaltningen.

Det af Arméförvaltningens departementschefer framlagda
förslaget till stat (bil. litt. B.) för Arméförvaltningen slutar
å 161,625 kronor. För en riktig jemförelse emellan denna
stat och den af Komitén föreslagna bör dock från sistnämnda
belopp afdragas ej mindre den summa å 11,675 kronor, som
är afsedd för nyssnämnda, å Arméförvaltningens nuvarande
stat uppförda förråder in. in., med undantag af utrednings Transport

» 141,625.

Stat»

Transport kr. 141,625.

förrådet i Göteborg, hvilket föreslagits skola med innevarande
års utgång förenas med Carlsborgs förråd, för hvilket särskild
stat är af Riksdagen faststäld, än ock de för adjutanterna
å Förvaltningens artilleri- och intendents-departement

föreslagna arfvoden, 5,750 kronor. Efter dessa afdrag utgör
slutsumman å nämnda förslag...................................................... » 144,200.

Komiténs förslag till stat, slutande å................................. » 127,200,

understiger således i motsvarande delar den nu gällande

staten med.......................................................................................... » 14,425,.

och den af departementscheferna föreslagna med..................... » 17,000.

Det för beredande af ålderstillägg åt Arméförvaltningens embetsoch
tjensteman erforderliga belopp lärer böra hvarje år för det nästkommande
beräknas och upptagas i summan af det under riksstatens fjerde
hufvudtitel uppförda förslagsanslag till ålderstillägg.

Arméförvaltningens underdåniga skrifvelse af den 28 November 1878
och chefernas för Förvaltningens departement skrifvelse af den 29 sistlidne
December med de till samma skrivelser hörande bilagor, hvilka
handlingar till Komitén öfverlemnats, får Ivomitén härmed i underdånighet
återställa samt derjemte bifoga det särskilda yttrande, hvilket, innefattande
afvikelser från Komiténs förslag, blifvit af dess ordförande afgifvet.

Komitén framhärdar med djupaste vördnad, trohet och nit,

Stormäktigste, Allernådigste Konung!

Eders Kongl. Maj:ts

underdånigste, tropligtigste
tjenare och undersåtar

N. A. VARENIUS.

ERIK LJUNGSTEDT. O. R, HAMMAR, LISS ÖL. LARSSON.

Aug. Hagman.

Stockholm den 6 Juli 1878.

Bil. litt. A.

Förslag till stat

för Arméförv ältning en, att tillämpas från och med år 1880.

Artilleridepartementet.	Lön. Kronor.	Tjenstgö- ringspen- ningar. Kronor.	Summa. Kronor.

Chef, generalfälttygmästare!! ......	—	—	— —
Militärbyrån. Chef och föredragande, fälttygmä-staren ..............................				Åtnjuta aflöning å andra stater.
1 Adjutant ...........................	— —	—	—
Civilbyrån.
1 Chef och föredragande............	4,400	2.000	6,400	(Efter 5 år kan lönen höjas \| med 600 kronor.
1 Kammarförvandt ..................	1,800	1,200	3,000
Kansliet.
1 Sekreterare, tillika sekreterare för plenum ........................	3,000	1,500	4,500	Efter 5 år kan lönen höjas med 500 kronor och efter 10 år med ytterligare 500
1 Registrator, tillika registrator för				kronor.
plenum och fortifikationsdepar-tementet samt aktuarie i För-
valtningen...........................	1,800	1,200	8,000
Fortifikationsdeparfementet.
Chef, chefen för fortifikationen ...
Militärbyrån.
Chef och föredragande, öfversten eller, vid hans frånvaro, öfver-stelöjtnanten vid fortifikationen				Åtnjuta aflöning å andra stater.
1 Adjutant ........................	—	—	—
Transport	—	—	16,900

		Tjenstgö-
	Lön.	ringspen-	Summa.
		ningar.
	Kronor.	Kronor.	Kronor.
Transport	—	—	16,900
Civilbyrån.
Chef och föredragande, chefen för
artilleridepartementets civilbyrå	— —	— —	—
1 Kammarförvandt ..................	1,800	1,200	3,000	Efter 5 år kan lönen höjas
Kansliet.				med f>00 kronor och efter 10 år med ytterligare 500
1 Sekreterare, tillika advokatfiskal				kronor.
i Förvaltningen .................. Registrator, registratorn å artille-	3,000	1,500	4,500
ridepartementet .......-..........	-
Intendentsdepartementet.
Chef, generalintendenten............	6,200	2,800	9,000
Militärbyrån.
Chef och föredragande, intendenten	4,400	2,000	6,400	/Efter 5 år kan lönen höjas \| med 600 kronor.
1 Adjutant ..............	__	__	__	(Åtnjuter aflöning å an-\ nan stat.

Första civilbyrån
(för aflönings- och pensionsärenden). 1 Chef och föredragande............	4,400	2,000	6,400	(Efter 5 år kan lönen höjas ( med 600 kronor.
			[Efter 5 år kan lönen höjas
1 Kammarförvandt ..................	1,800	1,200	3,000	\| med 500 kronor och efter j 10 år med ytterligare 500
Andra civilbyrån				( kronor.
(för departementets öfriga civila
ärenden).
1 Chef och föredragande............	4,400	2,000	6,400	[Efter 5 år kan lönen höjas med 600 kronor.
1 Kammarförvandt .................. Kansliet.	1,800	1,200	3,000	Efter 5 år kan lönen höjas
			med 500 kronor och efter
1 Sekreterare ........................	3,000	1,500	4,500	10 år med ytterligare 500 kronor.
1 Notarie..............................	1,800	1,200	3,000
1 Registrator ........................	1,800	1,200	3,000
Transport	—	---	*69,100

	Lön.	Tjenstgö- ringspen- ningar.	Summa.
	Kronor.	Kronor.	Kronor.
Transport	— —	—	69,100
Förvaltningens räkenskaps- och revisionskontor.
1 Kamrerare........................ 1 Revisor och bokhållare .........	3,000 1,800 12,600	1,500 1,200 8,400	4,500 3,000 21,000
7 eko	Efter 5 år kan lönen höjas med 500 kronor och efter 10 år med ytterligare 500 kronor.
Kassakontoret.
1 Kassör ............................	3,000	1,500	4,500
Till vikariatsersättning, arfvoden åt extra ordinarie tjensteman och renskrifningskostnad.........	__	__	20,000
1 Förste vaktmästare ............... 1 Vaktmästare .....................	800 500	300 300	1,100* 800*	1 Efter 5 år kan lönen höjas j med 100 kronor.
4 d:o .....................	2,000	1,200	3,200*
	]
Summa	—	—	127,200

* Om vaktmästare åtnjuter bostad jemte vedbrand, böra, såvida icke dessa förmåner tillkomma honom
såsom portvakt eller för andra åligganden utöfver tjensten, desamma till ett värde af 150 kronor inberäknas
under lönen, hvilken i sådant fall bör utgå för förste vaktmästare med 650 kronor och för vaktmästare
med 350 kronor kontant.

Bil. litt. B.

Chefernas för Arméförvaltningens departement

Förslag till stat för Arméförvaltningen.

Artilleridepartementet.

Chef.

Generalfälttygmästare]!, uppbär lön
på Generalitetets stat.

Ledamöter.

Fälttygmästare!!, uppbär lön och
arfvode å Artilleriets stat.

1 Krigsråd, tillika föredragande
å fortifikationsdepartementet ...

Tjensteman.

1 Adjutant, .........arfvode 4,500,

hvarifrån dock afgår beloppet af
Adjutantens aflöning vid Regemente;
och under antagande att
till Adjutant alltid förordnas
Officer af minst Löjtnants grad,
utföres derföre såsom Adjutantsarfvode
endast skillnaden emellan
ofvannämnda belopp och beloppet
af Löjtnants lön jemte dag aflöning

vid Artilleriet .........

1 Tjensteman af 2:dra
(Kamrerare)

1 d:o af 2:dra graden (Sekreterare)
............

1 d:o af lista graden (Revisor)
..................

I d:o af lista graden (Re visor

och Bokhållare)

graden

Lön.

4,400

3,000

1,800

Tjenstgö ringspen ningar.

Missräk ningspem -

2,000

1,500

1,200

Transport |

Summa.

2,570

4,500

3,000

6,400

23,970

/Efter 5 år kan lönen
1 liöjas med 600 kr.

Efter 5 år kan lönen
liöjas med 500 kr. och
efter 10 år med ytterligare
500 kr.

	Lön.	Tjenstgö-r i ngspen-ningar.	Missräk- ningspen- ningar.	Summa.
Transport Fortifikationsdepartementet. Chef. Fortifikationsgeneralen, uppbär lön å Generalitetets stat Ledamöter. Öfversten för fortifikationen eller, i kaus frånvaro, Öfverstelöjtnan-ten derstädes, uppbära löner å fortifikationens stat. Krigsrådet å artilleridepartementet. Tjensteman. 1 Adjutant, uppbär lön å fortifika-tionens stat. 1 Tjensteman af 2:dra graden (Kamrerare), tillika sekrete-				23,970	•
rare och protokollsförande 1 d:o af lista graden (Revisor och	3,000	1,500	— —	4,500	[Efter 5 år kan lönen 1 höjas med 500 kr. och j efter 10 år med yt-
Bokhållare) ........................ Intendentsdepartementet. Chef.	1,800	1,200		3,000	1 terligare 500 kr.
Generalintendenten .................. Ledamöter.	6,200	2,800	— —	9,000
1 Intendent ........................... 1 Krigsråd, tillika tjenstgörande å civila departementet, dock utan	4,400	2,000		6,400	Efter 5 år kan lönan höjas med 600 kr.
föredragningsskyldighet derstädes Tjensteman. 1 Adjutant,......... arfvode 4,500, hvarifrån dock afgår beloppet af Adjutantens aflöning vid Rege-mente; och under antagande att till Adjutant alltid förordnas Officer af minst Löjtnants grad, utföres derföre såsom Adjutants-	4,400	2,000		6,400
Transport	—	—	— —	53,270

		Tjenstgö-	Missräk-
	Lön.	ringspen-	tungspen-	Summa.
		ningar.	ningar.
Transport				53,270
arfvode endast skillnaden emellan
ofvannämnda belopp och belop-pet af Löjtnantslön af lsta klas-sen jemte tjenstgöringspenningar vid indelta arméen ...............				3,180
1 Tjensteman af 2dra graden (Kam-
rerare) ...............	8,000	1,500	—	4,500
1 d:o af 2:dra graden (Se-
kreterare) .............	3,000	1,500	—	4,500	Efter 5 år kan lönen
1 d:o af lista graden (Re-		höjas med 500 kr. och efter 10 år med yt-
visor)....................	1,800	1,200	—	3,000	terligare 500 kr.
1 d:o af lista graden (Bok-
hållare)...............	1,800	1,200	-—	3,000
Civila departementet.
Chef.
Generalkrigskommissarien .........	6,200	2,800	—	9,000
Ledamöter.
1 Krigsråd ........................... Krigsrådet å intendentsdepartemen-	4,400	2,000	—	6,400	(Efter 5 år kan lönen \ höjas med 600 kr.
tet....................................
Tjensteman.
1 Tjensteman af 2:dra graden (Kam-
rerare) ...............	3,000	1,500	—	4,500
1 d:o af 2:dra graden (d:o) 2 d:o af d:o d:o (1 Ad-	3,000	1,500	—	4,500
vokatflskal och 1 Sekreterare) .........	6,000	3,000		9,000	Efter 5 år kan lönen
1 d:o af 2:dra grad. (Krigs-		höjas med 500 kr. och efter 10 år med yt-
kassör) ...............	3,000	1,500	500	5,000	terligare 500 kr.
1 d:o af lista graden (Bok-
hållare)...............	1,800	1,200	—	3,000
2 d:o af lista graden (Re-
visorer) ............... Vaktbetjente.	3,600	2,400	-- -	6,000
1 Förste vaktmästare ...............	800	300	—	1,100
1 Vaktmästare........................	500	300	—	800	(Efter 5 år kan lönen
4 d:o .....................	2,000	1,200		3,200	( höjas med 100 kr.
		1
Transport				123,950

	Lön.	Tjenstgö- ringspen- uingar.	Missräk- ningspen- ningar.	Summa.
Transport	— —	—	— —	123,950
Gratifilcationsmedel.
Till vikariatsersättningar, renskrif-ning, flitpenningar och tillfälliga biträden..............................				26,000*
TJtredningsförrådet i Stockholm.
1 Intendent, arfvode......... 3,600 personel tillökning för nu-varande intendenten...... 400				4,000
1 Förvaltare, arfvode......... 3,000 personel tillökning för nu-varande förvaltaren ...... 500				3,500
1 Förrådsskrifvare, arfvode 1,200 personel tillökning för nu-varande förrådsskrifvaren 300				1,500
1 Vaktmästare, arfvode ............				800
Slotts- och Förrådsmagasinet samt Kronobageriet i Stockholm.
Slottsproviantmästaren, lön 1,125 skrifvarehjelp............... 250 expenser..................... 50				1,425
Kronobagaren, lön............ 400 h yresersättning____________ 50				450
Summa kronor	—	—	—	161,625

*) sålunda beräknade: arfvoden till 11 amanuenser å 1,200 kr........................................ kr. 13,200

förhöjning för 3 diariiförare å 600 kr........................................... « 1,800

vikariatsersättning under semester (1V2 månad för ledamöter och 1 månad

för tjenstmän) i rundt tal ..................................... ................ <( 3,000

anslag till renskrifning, gratilikationer åt e. o. tjensteman och vaktbe tjente

m. ....................................................................... <( 8,000

Bil. lift. C.

Åflöningsförmåner

för Arméförvaltningens mbets- och tjensteman samt betjente, m. m. år 1878.

	Lön.	Arfvode.	Tjenstgö- ringspen- ningar.	Inqvar- teringser- sättning.	Dyrtids- tillngg.	Summa.
Artilleridepartementet.	Kronor.	Kronor.	Kronor.	Kronor.	Kronor.	Kronor.

Chef.
Generalfälttygmästare!!; uppbär
lön å generalitetsstaten	—	—	—	—	—	—
Ledamöter.
Fälttygmästare!!; uppbär lön å
artilleriets stat	—	—	—	—	_
1 Krigsråd	4,500	—	—	—	900	5,400
Militärkontoret.
1 Adjutant	—	800	—	—	160	960
Kammarkontoret.
1 Kamrerare	3,500	—	_	_	700	4,200
1 Revisor och bokhållare	2,200	_			440	2,640 2,640
1 Revisor ..................extra stat	2,200	__	_	4401
1 Kammarskrifvare	1,000	_	_		200	1,200
Kansliet.
1 Sekreterare	3,000	—	_	,	600	3,600
1 Kanslist	1,000	—	—	•—	200	1,200
Fortifikationsdepartementet,
Chef.
Chefen för fortifikationen; upp-
bär lön å generalitetsstaten...	—	—	—	—	—	—
Transport	—	—	- \| -	-	21,840

Utgär för närvarande af andaget till »extra utgifter».

			Tjenstgö-	Inqvar-	Dyrtids- tillägg.	Summa.
	Lön.	Arfvode.	respen- ningar.	terings er-sättning.
	Kronor.	Kronor.	Kronor.	Kronor.	Kronor.	Kronor.
Transport	—	—	—	—	—	21,840
Ledamöter.
Öfversten eller, i dennes från-
varo, öfverstelöjtnanten vid fortifikationen; uppbär lön å
fortifikationens stat ...............	—	—	—	—	—	—
1 Krigsråd ...........................	4,500	—	—	—	900	5,400

Militärkontoret.
1 Adjutant; uppbär icke aflöning
å Arméförvaltningens stat......	—	—	—	—	—	—
Kansliet och Kammarkontor et.
1 Kamrerare, tillika sekreterare	3,500	—	—	—	700	4.200
1 Revisor och bokhållare .........	2,200	—	—	—	440	2,640
1 Kanslist .................................	1,000	—	—	—	200	1,200
1 Kammarskrifvare ... extra stat		1,000			2001	1,200
Intendentsdepartementet.
Chef.
Generalintendenten.....................	6,750	—	1,250	1,125	—	9,125
Ledamöter.
1 Intendent ..............................	4,000	—	—	750	800	5,550
1 Krigsråd.................................	4,500	•—	—	—	900	5,400
Militärkontoret.
1 Adjutant ........................	_	800	—	—	160	960

Kammarkontoret.
1 Kamrerare .................	3,500	—	—	—	700	4,200
1 Revisor .........................	2,200	—	—	—	440	2,640
1 Bokhållare..............................	2,200	—	—	—	440	2,640
Transport	- 1	—		—	66,995

Utgår för närvarande af anslaget till »extra utgifter».

	Lön.	Arfvode.	Tjenstgö- ringspen- ningar.	Inqvar- teringser- sättning.	Dyrtids- tillägg.	Summa.
	Kronor.	Kronor.	Kronor.	Kronor.	Kronor.	Kronor.
Transport 1 .Kammarskrifvare	1,000	—	—	—	200 2001	66,995 1,200 1,200
1 clio, extra stat	1,000	—	—
Kansliet.
1 Sekreterare	3.000 1.000 1,000				600 200 200	3,600 1,200 1,200
1 Kanslist
1 eko

Civila departementet.
Chef.
Generalkrigskommissarien	6,000	—	2,000	—	—	8,000
Ledamöter.
1 Krigsråd Krigsrådet å fortifikationsdepar-tementet	4,500	—	—	—	900	5,400
Aflönings- och pensionskontoret. 1 Kamrerare 1 Revisor	3,500 2,200 2,200 2,200 1,000 1,000	—	—	_	700 440 440 440 200 200 2001 2001	4.200 2,640 2,640 2,640 1.200 1,200 1,200 1,200
1 d:o
1 Bokhållare
1 Kammarskrifvare
1 eko
d:o ...extra stat 1 eko ... d:o	1,000 1,000	—	—
Kassakontoret.
1 Krigskassor 1 Kammarskrifvare	4.000 1.000	—	—	—	800 200	4,800 1,200

Transport	—	—	~ 1	-	-	111,715

1 Utgår för närvarande af anslaget till »extra utgifter».

			Tjenstgö-	Inqvar-	Dyrtids- tillägg.	Summa.
	Lön.	Arfvode.	ringspen- ningar.	teringser- sättning.
	Kronor.	Kronor.	Kronor.	Kronor.	Kronor.	Kronor.
Transport	—	—	—	—	—	111,715
Bokslutskontoret.
1 Kamrerare..............................	3,500	—	—	—	700	4,200
1 Kammarskrifvare ..................	1,000	—	—	—	200	1,200
Kansliet.
1 Sekreterare..............................	3,000	—	—	—	600	3,600
1 Kanslist .................................	1,000	—	—	—	200	1,200
1 eko ....................	1,000	—	—	—	200	1,200
Advokatfiskalskontor et.
1 Advokatfiskal ......................	3,000	5001	—	—	600	4,100
1 Kanslist .................................	1,000	—	—	—	200	1,200
1 Förste Vaktmästare	700			_	_	7002
1 Vaktmästare...........................	600	—	—	—	—	600
4 d:o .....................	2,400	_	—	—	—	2,400
Vikariatsersättning, år 1877 upp-					3,430
gående i rundt tal till ......... Till e. o. tjenstemän och vakt-	—

betjente samt renskrifnings-kostnad för år 1877..............	_	_	—	—	—	8,000
Summa		—	-			143,545

1 På extra stat.

2 Jemte fri bostad och vedbrand.

Särskild mening

N. A. Varenius.

Då jag i väsendtliga delar skiljer mig från de förslag, hvarom Komiténs
öfrige medlemmar i afseende å Arméförvaltningens blifvande organisation
sig förenat, åligger det mig att närmare redogöra för grunderna
till min afvikande mening; och torde jag dervid i afseende å de
särskilda frågorna böra följa den ordning, som i Komiténs betänkande
iakttagits.

Inom det centrala förvaltningsverk, som har ledningen af arméens
ekonomiska angelägenheter sig anförtrodd, och hvithet alltifrån sitt inrättande
år 1630 och intill år 1866, med undantag endast för några få år,
benämndes Krigs-Collegium, blefvo under lång tid alla ärenden pröfvade
och afgjorda vid allmänna eller s. k. plenisammankomster; men i den
mån som, i bredd med krigsväsendets utveckling, ärendena ökades till antal
och omfattning, fann man nödvändigheten af embetsverkets fördelning
i departement eller afdelningar, hvilka, med i viss mån sjelfständig verksamhet,
fingo särskilda grupper af ärenden sig tilldelade. Dessa departement
eller afdelningar underkastades flera gånger under tidernas lopp
jemlcningar så väl till antal som till verksamhetsområde; och den organisation
af Krigs-Collegium, som egde rum närmast före Arméförvaltningens
inrättande, bestämdes genom K. Brefven d. 6 Nov. 1849 och d.
21 Nov. 1850, och bestod Collegium enligt berörda Nådiga Bref af
fyra afdelningar, nemligen: artilleri-, fortifikations-, intendents- och aflöningsafdelningarne,
med en för samtliga äfdelningarne gemensam president,
hvilken således hade att föra ordet och leda arbetet så väl å de
särskilda afdelningarne som vid Collegii plenum. Då likväl den nyare
tidens kraf på skyndsamhet i ärendenas behandling icke kunde i längden

tillfredsställas med bibehållande af det collegiala arbetssättet med sina
tyngre och vidlyftigare former för ärendenas handläggning och det derjemte
icke vidare ansågs möjligt för en person att med tillbörlig kraft
leda och öfvervaka arbetet inom det vidlyftiga embetsverket och dess
olika afdelningar, uppstod, i sammanhang med förslaget om en allmännare
reglering af styrelseverken och förvaltningsmyndigheterna, åter fråga
äfven om Krigs-Collegii ombildning, i syfte att åstadkomma en organisation,
hvarigenom bereddes ett närmare samband med vederbörande Statsdepartement,
äfvensom möjligaste enkelhet i ärendenas behandling i förening
med nödig säkerhet. Sedan frågan härom utgjort föremål för behandling
dels af den ar 1858 nedsatta komité för uppgörande af förslag
till förändrad organisation af rikets styrelse- och förvaltningsverk, dels af
den ar 1861 tillsatta s. k. landtförsvarskomitén, hvilka begge komitéer
förordat en sådan organisation, att, i stället för Krigs-Collegium skulle inrättas
ett förvaltningsverk med fristående, under särskilda chefer ställda
afdelningar, i hvilket afseende dock den skiljaktighet emellan komitéernas
förslag förekom, att, under det 1858 års komité ansett afdelningarnes antal
böra bestämmas till fyra, landtförsvarskomitén deremot funnit dem
kunna inskränkas till tre, täcktes Kongl. Maj:t genom Nådig Proposition
hänskjuta frågan till Rikets Ständers granskning och yttrande; och då i
anledning häraf Rikets Ständer uti underdånig skrifvelse d. BO November
1863 utförligt framställt sina åsigter rörande sättet för ett ändamålsenligt
ordnande af det centrala förvaltningsverket för arméens angelägenheter,
samt dessa asigter icke allenast i hufvudsakliga delar vid Arméförvaltningens
inrättande vunnit tillämpning utan äfven i flera afseenden synas fortfarande
ega tillämplighet, har jag ansett mig böra här i korthet redogöra
för det vigtigaste af hvad Rikets Ständers ofvanberörda skrifvelse
innehåller.

Sedan Rikets Ständer, bland annat, erinrat, hurusom den af landtförsvarskomitén
åberopade, från det af särskilda utskottet vid 1823 års
riksdag hem tade grundsats, att verkställighetsåtgärder borde öfverlemna s
åt en person under egen ansvarighet, utgjorde endast en underordnad del
af en än allmännare grundsats, som afsåge att skilja emellan styrelse och
förvaltning och att ovilkorligen lemna den förra åt ett flertal samt att i
afseende a den senare anordna den myndighet, åt hvilken bestyret dermed
uppdroges, antingen med ett flertal lika berättigade ledamöter eller med
en ensam beslutande chef, allt efter som förvaltningen hufvudsakligen
berodde af tillämpningen antingen af allmänna författningar eller mera

uteslutande af särskilt gifna föreskrifter. Det vore endast för sistnämnda
fall, som först omförmälda grundsats syntes ega full tillämplighet, och
med denna inskränkning borde den ock vid organisationen af Arméförvaltningen
vinna erkännande.

Sedan Rikets Ständer härefter yttrat sig ang. Arméförvaltningens
ställning inom statsförvaltningen och dess samband med öfriga centrala
förvaltningsverk, anföres vidare: att då Kammar-Collegium vore inrättadt
för förvaltningen af Statens egendomar, och då Stats-Kontoret hade uppbörden
om händer och jemväl förvaltade de Staten tillhöriga fonder, syntes
man icke kunna komma till annan slutsats, än att, vid omorganisationen
af krigsförvaltningen, derifrån borde skiljas så väl vården och inseendet
öfver arméens boställen som förvaltningen af fonderna, för att läggas,
den förra under Kammar-Collegium och den senare under Stats-Kontoret,
som jemväl borde genom sina underordnade öfvertaga uppbörden
af de åt-arméen anvisade räntor och arrendemedel.

Arméförvaltningens uppgift skulle derefter blifva hufvudsakligen att
använda inkomsterna af boställena samt räntorna af fonderna äfvensom
alla anslag, hänförliga till fide hufvudtiteln, det ena och andra för sina
vederbörande ändamål, samt att omhänderhafva arméens förråder och att
för dessa uppdrag behörigen redovisa.

kid den organisation, som, med afseende å Arméförvaltningens så
beskaffade sysslande, borde åt densamma gifvas, syntes den af landtförsvarskomitéen
åberopade, här förut omförmälda grundsats både kunna och
böra erhålla allt det utrymme, som erfordrades för att bereda nödig beslutsamhet
och skyndsamhet i handling, utan att derför någon verklig
inskränkning behöfde göras i omständlighet eller noggrannhet, hvarken i
afseende a behandlingen af sadana ärenden, livilka folie inom det område,
der en styrelse af ett flertal vore den lämpligaste institutionen, eller beträffande
kontrollen öfver dispositionen af kassan samt redovisningen derför.
Hvad för tillvägabringande af eu sådan organisation erfordrades,
vore hufvudsakligen, för att icke säga endast, att noga särskilja sådana
ärenden, som för behandlingen fordrade militärisk sakkännedom och kräfde
skyndsamhet eller en obehindrad beslutande rätt hos chefen samt att för
dessa ärenden inom Arméförvaltningen inrätta särskilda med afseende på
ärendenas olika beskaffenhet anordnade afdelningar, och att åt chefen för
hvarje af dessa afdelningar öfverlemna, att på eget ansvar behandla och
aigöra de till afdelningen hörande ärenden. I öfrigt skulle, jemte dessa
afdelningar, ställas en särskild afdelning, som skulle bestå af civile em -

betsmän och ega collegial sammansättning samt öfvertaga allt hvad i
öfrigt till Arméförvaltningen hörde, dermed förstnämnde afdelningschefer
således icke skulle ega någon befattning.

På detta sätt skulle helt och hållet undvikas, att ärenden, som fordrade
militäriska insigter, skulle komma att afgöras af civile embetsman,
och de militäre skulle icke heller belastas med deltagande i pröfningen
af ärenden, som fordrade insigter i författningar och en utbildning i öfrigt,
som man icke hade vare sig rättighet eller anledning att hos dem
förutsätta.

Då emellertid, enligt den utredning frågan vid behandlingen hos Rikets
Ständer erhållit, en mängd ärenden förekomme, hvilkas pröfning berodde
till en del på militäriskt tekniska insigter och till en annan del
på kunskap och erfarenhet i författningarnes tillämpning, samt saväl 1858
års komité som landtförsvarskomitén försett äfven de militära afdelningarne
med civila ledamöter, syntes grundsatsen att åt de militära ledamöterna
anvisa endast sådana mål, som vore rent militäriska, och att
lemna de öfriga åt en collegial behandling af civile embetsmän, böra sa
modifieras, att vid särskiljandet af de mål, som borde tilldelas dessa afdelningar
med ensamt beslutande chefer, åt dem lemnades alla sadana
mål, som i något hänseende fordrade militäriskt tekniska insigter, och att
den organisation af rådgifvande ledamöter medgåfves, hvarom begge nyssnämnda
förslagen vore eniga.

På grund af hvad sålunda och i öfrigt anförts meddelade Rikets
Ständer, att de funnit den dåvarande organisationen af Krigs-Collegium i
flera hänseenden olämplig och bristfällig, och att Rikets Ständer medgåfve,
att Krigs-Collegium förändrades till en Arméförvaltning pa det
sätt att inom densamma bildades tre särskilda afdelningar, hvardera ställd
under en militär-chef och att åt desse chefer uppdroges att, hvar inom sin
afdelning med nödigt biträde och på eget ansvar handlägga och afgöra
alla sådana mål, som i något hänseende fordrade militäriskt tekniska insigter,
men att alla öfriga mål och ärenden öfverlemnades till en särskild
af militär-cheferne oberoende afdelning, som utgjordes af endast civile medlemmar
och med collegialt arbetssätt, åt hvilken afdelning tillika borde
uppdragas den, omedelbara dispositionen af Arméförvaltningens kassa och
kontrollen deröfver, jemte den bokföring, som afsage att redovisa för embetsverk
ets hela förvaltning; i sammanhang hvarmed Rikets Ständer i underdånighet
anhöllo, att Kongl. Maj:t ville från Arméförvaltningen skilja
så väl vården och inseendet öfver arméens boställen, som förvaltningen

af de landtförsvaret tillhöriga fonder, äfvensom ock tillse, att kassaförvaltningen
bringades i öfverensstämmelse med den reglering af Statens
allmänna penningeförvaltning, som kunde blifva en följd af Rikets Ständers
derom särskildt gjorda underdåniga framställning.

Häraf visar sig, att Rikets Ständer, äfven med förutsättning, att boställs-
och fondförvaltningsärendena skulle komma att Arméförvaltningen
frångå, obetingadt instämt i den af 1858 års komité uttalade åsigt om
lämpligheten och behofvet af fyra afdelningar.

Denna åsigt vann ock fullständigt godkännande af Ivongl. Maj:t, som
genom N. Bref d. 28 Febr. 1865 förklarade, bland annat, att, hvad beträffade
Rikets Ständers anhållan: att Arméförvaltningen måtte organiseras
på tre särskilda afdelningar, hvardera ställd under en militärchef; att
åt desse chefer måtte uppdragas att, hvar inom sin afdelning, med nödigt
biträde, på eget ansvar handlägga och afgöra alla sådana mål, som i något
hänseende fordrade militäriskt tekniska insigter; samt att alla öfriga
mål och ärenden måtte öfverlemnas till en särskild, af militärcheferne
oberoende afdelning, bestående af endast civile medlemmar och med collegialt
arbetssätt, åt hvilken afdelning tillika borde uppdragas den omedelbara
dispositionen af Arméförvaltningens kassa och kontrollen deröfver,
jemte den bokföring, som afsåge att redovisa för einbetsverkets hela förvaltning;
— så och då Rikets Ständer jemväl yttrat den mening, att hvardera
af de tre afdelningarne, inom hvilka cheferne finge beslutande rätt,
borde hafva till uppdrag att använda de medel och anslag, som för afdelningens
särskilda ändamål blifvit anvisade, samt då Rikets Ständer, genom
detta förklarande, icke blott närmare uppdragit den gräns, som enligt
Rikets Ständers åsigt borde bestämma de militära afdelningarnes verksamhet,
men tillika undanröjt hvarje föreställning derom, att till ämnen,
som erfordrade »militärisk teknisk kunskap», icke skulle få hänföras dispositionen
och användandet af de medel, som af Kongl. Maj:t, genom årligen
utfärdade specialstater, för militär afdelningarnes pröfva de behof anvisades,
ville Kongl. Maj:t desto hellre i Nåder bifalla hvad Rikets Ständer
i denna omständighet yttrat och föreslagit, som åt generalintendentsafdelningen,
omfattande bestyr om arméens rekrytering, underhåll, beklädnad,
utredning och sjukvård, redan under fredstillståndet borde gifvas en
så beskaffad tilldelning af göromål, att denna afdelning vid inträffande
krig och skiljd från bestyr, som för henne vore främmande, genast kunde
med en lämplig tillökning i sin tjenstemannapersonal, såsom centralförvaltning
öfvertaga vården, fördelningen och redovisandet af de för krigets.

utförande afsedda medelstillgångarne; — och fann Kongl. Maj:t vid sådant
förhållande samt efter pröfning af hvad i öfrigt i detta ärende förekommit,
skäligt förordna, att, med December månads utgång nämnda år,
dåvarande Krigs-Collegium skulle förändras till en Arméförvaltning, hvilken,
organiserad på fyra särskilda afdelningar, hvar och en med sin chef,
borde öfvertaga alla de befattningar och göromål, som Krigs-Collegium
förut ålegat; samt att, såsom följd häraf, Presidents-Embetet i Krigs-Collegium
vid samma tid komme att upphöra. Sedan derefter förslag till
instruktion och aflöningsstat m. in. för det nya embetsverket enl. Kongl.
Maj:ts Nådiga befallning uppgjorts, blefvo, genom K. Brefvet d. 26 September
1865, de närmare bestämmelserna rörande Arméförvaltningens organisation
meddelade, hvarjemte instruktion och aflöningsstat för embetsverket
då utfärdades.

Den sålunda i korthet angifna utvecklingen af det centrala embetsverket
för arméens angelägenheter visar en småningom fortgående förgrening
eller decentralisation af ärendena, och 1865 års organisation utgör i
sjelfva verket endast en af tidsförhållandena påkallad fullständigare tillämpning
af arbetsfördelningens lag. Att fortsätta på en sådan bana, eller
att åtminstone icke vid organisationsarbetet taga något steg tillbaka,
torde vara i hög grad angeläget, synnerligen under en tid, då verksamheten
inom alla delar af det militära området är i stark tillväxt och
derigenom medför en jemn tillökning af göromålen inom det centrala
förvaltningsverket.

Komiténs pluralitet har emellertid inslagit den motsatta eller tillbakagående
riktningen, i det Komitén uti lista punkten af sitt förslag hemställt,
att, med civila departementets indragning, Arméförvaltningen må
organiseras på tre departement, nemligen: artilleri-, fortifikations- och intendentsdepartementen,
med den fördelning af göromålen dem emellan,
som särskild! blifvit af Komitén antydd och för hvilken fördelning jag
kommer att längre fram närmare redogöra.

Att jag icke kan följa Komitén på den sålunda beträdda vägen, framgår
redan af hvad jag här ofvan anfört. Komitén har till stöd för sitt
ofvannämnda förslag åberopat dels en af Komitén verkställd utredning
rörande antalet och beskaffenheten af de till civila departementet år 1877
inkomna ärenden, dels ock landtförsvarskomiténs i denna del framställda
förslag.

Enligt nyssberörda utredning uppgå de under år 1877 inkomna målen
till ett antal af 4579, deraf 1204 tillhört det slags ärenden, som

framdeles skulle komma att frångå Arméförvaltningen, under det att 1066
mål icke påkallat annan åtgärd från civila departementets sida, än föreskrift
om qvittensers utfärdande å inleverade medel, eller om handlingars
aflemnande för granskning eller upplysning till underlydande afdelningar
(kontor) eller till andra vederbörande, men återstående 2309 ärenden föranledt
expedition i en eller annan form såsom underdåniga utlåtanden,
skrivelser, medelsanordningar m. m.; och skall, enligt Komiténs förmenande,
den sålunda meddelade utredningen visa, att civila departementets
återstående göromål blifva alltför få och af för ringa omfattning, för att
kunna för sin handläggning kräfva ett särskildt departement. Komitén
har för öfrigt äfven för intendentsdepartementet meddelat en liknande
utredning, enligt hvilken, utaf 4893 till nämnda departement år 1877
inkomna mål, 3450 varit af beskaffenhet att påkalla särskild åtgärd eller
expedition från departementets sida, men återstående 1443 mål endast
föranledt qvittensers utfärdande eller handlingarnes öfverlemnande till vederbörande
för upplysning eller vidare handläggning.

Ehuru det ingalunda är min afsigt att på något sätt söka förringa
verkliga värdet af den ofvannämnda utredningen rörande civila departementets
ärenden, kan jag likväl för min del icke erkänna riktigheten
af den derpå af Komitén grundade åsigt om civila departementets
obehöflighet såsom särskild styrelse. Komitén har upprepade gånger
betonat den stora vigten och omfattningen af de ärenden, hvilka redan
äro eller framdeles blifva från Arméförvaltningen och dess civila departement
afskiljda, nemligen fondförvaltnings- och boställsärendena, hvaremot
Komitén icke velat åt civila departementets derefter återstående
ärenden tillerkänna någon synnerlig betydenhet, utan ansett dem i allmänhet
vara af mera enkel beskaffenhet.

För min del kan jag icke dela en sådan uppfattning rörande beskaffenheten
af de olika slags ärenden, hvilkas behandling tillhört eller tillhör
Arméförvaltningens civila departement.

Långt ifrån att förneka fondförvaltnings- och boställsärendenas stora
vigt, kan jag dock icke tillerkänna dem i någon mån större betydelse
eller mera invecklad beskaffenhet, än de ärenden, hvilka fortfarande borde
tillhöra civila departementet, derest detsamma skulle komma att såsom
sådant bibehållas.

Sedan nemligen fondernas och kassornas medel under senare tider i
allt större utsträckning kunnat med fördel göras fruktbärande genom inköp
af obligationer, har fondförvaltningsärendenas behandling blifvit i hög

grad lättad och förenklad; och hvad boställsärendena angår är det att
märka, att största delen af arméens boställen, eller de till löningsfonderna
anslagna, varit ställda under närmaste inseende och förvaltning af de vid
regementena inrättade Boställsdirektioner, hvilka ombesörjt boställenas utarrendering
och låtit genom sina redogörare, Regementsskrifvarne, uppbära
och redovisa arrendeafgifterna; samt att tillsynen öfver bostadsboställena
i första hand tillhört Regements- och Corps-cheferne. Till följd
häraf har ock Arméförvaltningens befattning med boställsärendena före
den nya löneregleringens antagande hufvudsakligen varit inskränkt till
följande frågor, nemligen: bostadsboställenas förseende med karaktershus i
förhållande till militieboställskassans dertill egande tillgångar; reparationer
å de vid nämnda boställen befintliga karaktershus; skogshushållningen,
hvilken dock numera, genom 1866 års Förordning om hushållningen med
de allmänna skogarne i riket, väsendtligen öfverflyttats till Skogsstyrelsen;
upplåtande af oländig mark till odling mot frihetsår; jordafsöndringar;
sjösänknings- och vattenafledningsföretag; bostadsboställens utarrendering
på längre tid än indelningshafvarens tjenstetid; bostadsbyten; granskning
af syne- och besigtningshandlingar; klander å Boställsdirektionernas förvaltningsåtgärder,
äfvensom klagan att decharge blifvit dessa direktioner
förvägrad; — allt ärenden, som, med undantag af dem rörande underhåll
af karaktershus å bostadsboställen, sådana boställens utarrendering på
längre tid samt angående syner och besigtningar å boställen i allmänhet,
mera sällan förekommit.

Om nu å andra sidan, beträffande de ärenden, som fortfarande böra
civila departementet tillhöra, tages i betraktande: att de under departementets
förvaltning ställda årliga statsanslag jemte af kastningen af Vadstena
krigsmanshuskassa och invalidhusfonden för framtiden torde uppgå
till 9 å 10 millioner årligen; att dessa medelstillgångar äro afsedda till
utgifternas bestridande för aflöning åt hela arméens befäl och underbefäl
med vederlikar samt värfvade arméens manskap, och för detta manskaps
rekrytering, för roteringsunderstöd åt dertill berättigade hemman, för resor
och förrättningar i landtförsvarets ärenden, för pensioneringen af arméens
manskap, i öfverensstämmelse med derför stadgade grunder, samt för flera
andra militära ändamål; att i öfrigt till handläggning af civila departementet,
dels ensamt och dels gemensamt med Kammar-Collegium, höra
åtskilliga andra, äfven af Komitén angifna ärenden rörande indelnings- och
roteringsverket m. m., samt att ej allenast sistnämnda slags ärenden, utan
äfven frågorna rörande användning af och redovisning för ofvanberörda

anslags- och öfriga medel fordra en vidsträckt tillämpning af så väl allmänna
författningar och reglementen som stater och särskildt meddelade
N. föreskrifter, torde redan häraf vara tydligt, att de ärenden, Indika
fortfarande komma att tillhöra civila departementet, äro af vida större
omfattning och vigt, än Komiténs pluralitet velat tillerkänna dem, samt
att de i sig innefatta, fullgiltiga skäl för bibehållande af ett sjelfständigt
civilt departement. Men utom det sålunda nu anförda förekomma äfven
andra omständigheter, hvilka, enligt mitt förmenande, göra ett särskildt
civilt departement behöfligt. Till sådana omständigheter hörer, bland
annat, det af cheferne för Arméförvaltningens nuvarande fyra departement
uti deras till Chefen för Landtförsvarsdepartementet ställda skrifvelse
af d. 29 December 1877 framställda förslag, att redogörelserna
för indelta arméens aflöning, hvilka redogörelser, enligt nu gällande föreskrifter,
ingå från regementen och corpser direkte till Kammar-Rätten,
måtte för framtiden få från regementen och corpser insändas till Arméförvaltningens
civila departement för att der i första hand granskas och
sedermera till Kammar-Rätten öfverlemnas. Ehuru berörda skrifvelse
blifvit Komitén delgifven, har likväl Komiténs pluralitet funnit sig icke
böra till behandling upptaga nyssnämnda fråga, utan ansett, att med
yttrande derom borde anstå till dess Komitén i sammanhang med regleringen
af Kammar-Rätten finge tillfälle att utlåta sig om revisionen af
statens räkenskaper i allmänhet. Denna fråga synes mig emellertid vara
af allt för stor vigt för att icke i omedelbart sammanhang med den om
Arméförvaltningens organisation komma under behandling. Så länge de
för indelta arméens aflönande afsedda tillgångar till hufvudsaklig del utgjorts
af rånte- och tionde-anslag jemte andra medel, hvilka icke stått
under Arméförvaltningens omedelbara disposition och i afseende å hvilkas
användande Förvaltningen icke haft att meddela några föreskrifter, har
uti dessa förhållanden visserligen funnits en förklaring till det nuvarande
förfaringssättet med indelta arméens aflöningsräkenskaper; men sedan, på
sätt i ofvanberörda skrifvelse af Arméförvaltningens Departementschefer
är vordet anmärkt, indelta arméens aflöning, uppgående till mer än fyra
millioner kronor, numera, med undantag endast för ett mindre antal på
gammal stat under öfvergångstiden tills vidare qvarstående löntagare, från
Arméförvaltningen kontant utbetalas samt Arméförvaltningen jemväl har
att i afseende å medlens utbetalning i vissa delar meddela föreskrifter,
förefinnes, enligt mitt förmenande, icke något skäl, hvarför icke redogörelserna
för denna aflöning, i likhet med dem för aflöningen åt värfvade

100

arméen, må till Arméförvaltningen ingå för att derstädes i första hand
granskas. Det synes ock ligga i sakens natur, att det embetsverk, som
har att genom en mängd Direktioner och redogörare i alla delar af landet
utbetala anslagsmedel af så betydliga belopp som de ifrågavarande,
äfven bör mottaga redovisning för medlen samt vaka öfver deras författningsenliga
användning. Redan 1858 års komité för styrelse- och
förvaltningsverkens reorganisation har å hithörande frågor fästat uppmärksamhet,
och ehuru hvad komitén derom anfört afser redovisningsväsendet
i allmänhet och således är af större omfattning, eger det likväl full tillämpning
äfven på förevarande särskilda fråga. Komitén yttrar nemligen
följande:

»Det är likväl vid all förvaltning af stor vigt, att särskilde redogörares
räkningar i första hand granskas inom det embetsverk, från hvilket
medlen utgå och der alltså användandet främst bör redovisas. På intet
ställe kan i allmänhet en sådan granskning med större sakkännedom företagas
eller förelupna oriktigheter antagligen förr varda upptäckta. Det
ligger i sakens egen beskaffenhet, att ett förvaltningsverk bör sjelf vaka
deröfver, att redogörare, som äro verket räkenskap skyldige, i denna sin
redovisning iakttaga tillbörlig noggrannhet, hvilket egentligen icke är något
annat än ett fullständigande af embetsverkets egen förvaltning, för hvilken
i dess helhet verket skall i sin ordning visa redo. Derefter vidtager den
kontroll, som å det allmännas vägnar utöfvas af Kammar-Rättens revisionsdepartement.
»

I afseende å den tillökning i göromål, som genom den nu ifrågaställda
förändringen med indelta arméens aflöningsräkenskaper skulle för
civila departementet uppkomma, har visserligen Löneregleringskomiténs
pluralitet anmärkt, att berörda göromålstillökning hufvudsakligen skulle
drabba departementets revisionspersonal, men icke i nämnvärd mån departementets
styrelse, från hvars sida dessa ärenden, enligt Komiténs mening,
skulle föranleda till åtgärd endast i det fall, att räkenskap blefve
föremål för anmärkning. Tydligt är dock, att, äfven i det fall, att särskild
anmärkning mot aflöningsräkenskap ej behöfver framställas, icke allenast
föredragande ledamoten, utan äfven departementets chef likväl måste
med uppmärksamhet följa granskningsarbetet och tillse, att detsamma
varder med behörig noggrannhet verkstäldt, och att således jemväl styrelsen
i icke ringa mån af göromålstillökningen drabbas.

I öfrigt och enär den vid 1865 års organisation af Arméförvaltningen
antagna grundsats, att till de militära departementen skulle höra

101

endast sådana ärenden, som i något hänseende fordrade militäriskt tekniska
insigter, ännu ej kunnat fullständigt genomföras, utan de militära departementen
fortfarande hafva till handläggning ärenden, hvilka icke äro af
nyssnämnda beskaffenhet, torde vid den nu förestående regleringen erforderliga
jemkningar i berörda afseende böra tillvägabringas. Sådant synes
ock desto mer af behof påkalladt, som dels artilleri- och fortifikationsdepartementen,
till följd af den ifrågaställda indragningen af ett krigsrådsembete,
skulle för framtiden komma att endast gemensamt ega en civil
ledamot samt dels göromålen å intendentsdepartementet under senare åren
så betydligt ökats, att de med sin nuvarande omfattning i längden svårligen
torde kunna endast med två föredragande behörigen skötas. För
tillvägabringande af ofvan ifrågaställda jemkningar i ärendenas fördelning
departementen emellan torde det böra tillkomma Arméförvaltningen
att dertill afgifva förslag, så framt det ej må tillåtas Förvaltningen att
derom sjelf besluta.

Då nu Komitén icke ifrågasatt, att icke så väl chef som ledamöter å
Arméförvaltningens civila departement hittills af sina em betsåligganden
haft full sysselsättning, samt, derest de af mig här ofvan ifrågaställda
förändrade anordningar komma till verkställighet, minskningen i civila
departementets hittills varande göromål blir ganska ringa, om ens någon,
torde härigenom behofvet af ett särskildt civilt departement inom Arméförvaltningen
vara än ytterligare ådagalagdt.

Det återstår likväl att tillse, huruvida icke äfven inom de nuvarande
militära departementen hinder möter för civila departementets indragning,
samt huruvida landtförsvarskomiténs förslag verkligen erbjuder det stöd
för indragningen, som man deruti nu velat finna.

Löneregleringskomitén har yttrat, att de å civila departementet nu
qvarvarande göromålens beskaffenhet icke lägger hinder i vägen för deras
öfverflyttning till ett eller flera af de militära departementen, enär dessa
redan nu handlägga mål af liknande art och inom sig ega de organer,
som erfordras för rent civila måls beredande och afgörande. Riktigheten
af detta yttrande, i hvad angår målens beredande, kan desto mindre bestridas,
som hos de militära departementens civila ledamöter måste förutsättas
samma utbildning, som hos dem å civila departementet, samt de
förres tjenstgöring å militärdepartementen naturligen icke bör kunna medföra
någon minskning i deras förmåga att utreda civila ärenden. Annorlunda
gestaltar sig deremot frågan om de ifrågavarande målens afgörande.
Uti ofvanberörda skrifvelse af d. 30 November 1863 hafva Rikets Stän -

102

der yttrat, att collegialstyrelse icke lämpade sig för en förvaltning, hvars
uppgift bestode icke allenast uti att tillse, det underordnade myndigheter
iakttoge hvad på dem ankomme, utan jemväl att med noggrannhet följa
utvecklingen af en mångartad teknik och att urskilja hvad af nya uppfinningar
kunde vara förtjent af uppmärksamhet, samt att bedöma så väl
hvad deraf i verkligheten kunde vara användbart, som de lämpligaste
medlen att derom vinna visshet och det tjenligaste sättet att tillegna sig
de förbättringar, som sålunda erbjöde sig. Hvad genom det nu anförda
blifvit mot den collegiala styrelseformen anmärkt, kan med lika fog, ehuru
i annan mening, anföras mot de rent civila ärendenas öfverflyttning till
de militära departementen eller till ett af dem. Det kan nemligen icke
skäligen fordras, att militärdepartementens chefer, upptagne såsom de äro
med behandlingen af militäriskt tekniska frågor af mångfaldig och ofta
ganska svårlöst beskaffenhet, skola derjemte kunna med nödig uppmärksamhet
och kraft följa och öfvervaka handläggningen af rent civila ärenden
af ganska vigtig och grannlaga beskaffenhet.

Hvad särskildt angår landtförsvarskomiténs förslag derom, att departementens
antal inom Arméförvaltningen skulle bestämmas till endast tre,
så framställdes detsamma under förhållanden helt olika de nuvarande.
Antalet af de till handläggning på Krigs-Collegii afdelningar förekommande
ärenden var icke på långt när så stort som nu å Arméförvaltningens
olika departement, och de mångfaldiga och omfattande åtgärder, som
under senare åren vidtagits i ändamål att bereda arméen ökade öfningar
och större utbildning samt att förbättra dess materiel och särskilda inrättningar,
hafva för Arméförvaltningen i allmänhet, men synnerligen för
intendentsdepartementet medfört så betydligt ökade göromål, att, hvad sistnämnda
departement angår, dess personal, chefen deruti inberäknad, redan
nu icke utan största ansträngning kan medhinna att fullgöra sina åligganden.
Att under sådana förhållanden ålägga cheferne för de militära departementen,
och framförallt Generalintendenten, en mängd nya och för
dem väsendtligen främmande göromål af mycket maktpåliggande beskaffenhet,
kan, enligt mitt förmenande, icke vara välbetänkt.

På grund af hvad nu blifvit anfördt, är jag alltså af den mening:

att Arméförvaltningen fortfarande bör organiseras
på fyra departement, nemligen: artilleri-, fortifikations-,
intendents- och civila departementen;

att framgent, såsom nu är förhållandet, General -

fälttygmästare]! är chef för artilleridepartementet, Fortifikationsgeneralen
för fortifikationsdepartementet, Generalintendenten
för intendentsdepartementet och Generalkrigskommissarien
för civila departementet; samt
att indelta arméens aflöningsräkenskaper för framtiden
må direkte från regementen och corpser ingå
till Arméförvaltningen för att derstädes i första hand
granskas.

För den händelse likväl, att civila departementet skulle för framtiden
komma att indragas, bör jag särskildt yttra mig angående den af Kom i ten
förordade fördelning å de öfriga departementen af civila departementets
nuvarande göromål. Komitén har härvid framställt två alternativa förslag.
Enligt det förra af dessa, hvithet af Komitén förordats, skulle hvartdera
af artilleri- och fortifikationsdepartementen öfvertaga den del af göromålen,
hvilken egde samband med departementets särskilda ändamål, så
att exempelvis artilleridepartementet finge att handlägga ärenden rörande
aflöningen för artilleriregementena, ersättningsanspråk på grund af resor i
och för något artilleriändamål, jemte andra dylika ärenden, samt fortifikationsdepartementet
ärenden af motsvarande beskaffenhet, för så vidt de
rörde fortifikationstrupperna eller något fortifikationens ändamål; hvaremot
öfriga göromålen skulle tillkomma intendentsdepartementet. Enligt det
andra alternativet skulle civila departementets samtliga göromål öfverllyttas
till intendentsdepartementet.

Då nu samma föreskrifter gälla för aflöningens åtnjutande vid alla
värfvade garnisonsregementen och corpser, är det svårt att inse, hvarföre
aflöningen skulle utbetalas af skiljda myndigheter, nemligen af artilleridepartementet
till artilleriets personal; af fortifikationsdepartementet till
fortifikationstrupperna och af intendentsdepartementet till kavalleri- och
infanteriregementena. Häraf skulle lätteligen blifva en följd, att hos de
olika myndigheterna en och samma författning komme att på skiljaktigt
sätt tillämpas. En sådan anordning af göromålen, följdriktigt genomförd,
skulle för öfrigt leda dertill, att exempelvis beklädnadsunderhållet för
arméens manskap samt anskaffningen af vapen och ammunition äfven skulle
på Arméförvaltningens olika departement, efter de särskilda truppslagen,
fördelas; eller i allmänhet: att artilleridepartementet borde besörja allt,
som rörde artillerivapnet; fortifikationsdepartementet allt, som afsåge fortifikationstrupperna,
och intendentsdepartementet allt, som anginge kaval -

104

leriet och infanteriet; och säkert är, att, hvad än genom en sådan göromålens
fördelning må kunna vinnas, icke blifver det minskning i arbete
eller enhet, reda och enkelhet i ärendenas behandling.

Vida naturligare och mera syftesenligt synes det vara, att, på sätt
hittills städse iakttagits, grunda göromålens fördelning departementen emellan
hufvudsakligen på ärendenas egen inneboende natur, så att exempelvis
alla ärenden rörande vapen och ammunition tillhöra artilleridepartementet,
alla ärenden rörande beklädnad och utredning tillhöra intendentsdepartementet,
alla aflönings- och pensionsfrågor behandlas af civila
departementet, o. s. v., hvarigenom äfven den väsendtliga fördelen vinnes,
att de särskilda anslagen under 4:de hufvudtiteln kunna emellan de olika
förvaltningsdepartementen lämpligen fördelas.

På grund af det nu anförda, och ehuru jag anser civila departementets
nuvarande göromål vara för Generalintendentens egentliga embetsverksamhet
främmande, får jag likväl, enär berörda göromål ännu mindre
lämpa sig för behandling genom artilleri- och fortifikationsdepartementen,
för min del tillstyrka,

att, derest civila departementet skulle komma att
indragas, dess göromål då i sin helhet må af intendentsdepartementet
öfvertagas, med undantag endast af
hvad enligt blifvande instruktion kan komma att tillhöra
Arméförvaltningens plenum.

Den efter ordningen andra frågan, i hvilken jag är af olika mening
med Komiténs öfrige medlemmar, innefattas i Komiténs förslag, att, med
indragning af kamererarebefattningarne och militärkontoren inom Arméförvaltningen,
å hvartdera af artilleri- och fortifikationsdepartementen må
inrättas en militärbyrå och en civilbyrå samt å intendentsdepartementet
en militärbyrå och två civilbyråar.

Hvad byrå-inrättningen angår, torde, efter Komiténs uppfattning deraf,
det väsendtliga ändamålet med densamma få anses utgöra: åstadkommandet
af en förenklad behandling af . ärendena, i så måtto, att ledamöterne
såsom byrå-chefer skulle åligga att sjelfve bereda sina ärenden till föredragning
och att således grunda föredragningen icke på utlåtande från
vederbörande kontor utan på egen undersökning samt från tjenstemännen
infordrade upplysningar. I denna omfattning finnes byrå-system inom
Arméförvaltningen faktiskt, ehuru ej till namnet, redan hufvudsakligen

105

infördt, enär enligt § 38 i den för Förvaltningen gällande instruktion, det
åligger ledamot, att de honom tillhörande mål och ärenden »till föredragning
bereda, antingen medelst under hand inhemtade nödiga upplysningar
eller, då målens beskaffenhet sådant påkallar, efter förberedande handläggning
genom vederbörande kontor eller tjensteman». Till en fullständig
byråinrättning torde dock äfven höra, att hvarje byrå tilldelas vissa
grupper af ärenden, åt hvilkas behandling byråns personal har att uteslutande
egna sig; och då inom Arméförvaltningen de å militärdepartementen
förekommande militära och civila ärenden ega med hvarandra så
nära samband, att, äfven om den af Komitén föreslagna byråinrättning
införes, militärledamot eller chef för militärbyrå mycket ofta skall behöfva
biträde af å civilbyrå anställd tjensteman, likasom äfven civilledamot
måste, om ock mera sällan, anlita den å departementets militärbyrå tjenstgörande
adjutant, kan vid sådant förhållande ett fullständigt ordnadt byråsystem,
enligt mitt förmenande, icke för Arméförvaltningen anses lämpligt.
Emellertid synes mig frågan härom såsom egentligen af formel
beskaffenhet, vara af vida mindre betydelse, än den i sammanhang dermed
ställda frågan om kamererarebefattningarnes indragning, till hvilken
sistnämnda fråga jag nu öfvergår.

Under förutsättning af nyssnämnda befattningars bibehållande hafva
Arméförvaltningens Departementschefer uti ofvanberörda skrifvelse till
Chefen för Landtförsvarsdepartementet af d. 29 nästl. December föreslagit,
att, med indragning af ett utaf de nuvarande fyra Ivrigsrådsembetena,
de civila ledamöternes eller krigsrådens antal för framtiden måtte bestämmas
till endast tre. I betraktande deraf, att det antal mål, desse ledamöter
årligen hafva att till föredragning bereda, icke torde för någon
bland dem komma att understiga 2,500, men för föredragande ledamoten
för civila departementets ärenden otvifvelaktigt komma att uppgå till
vida mer än 3,000; och då bland de civil-ledamöterne sålunda tillhörande
ärenden icke sällan förekomma mål af vidlyftig beskaffenhet såsom förslag
till stater, reglementen och allmänna författningar m. m., lärer det icke
kunna bestridas, att, vid utförandet af berörda göromål, biträde af erfarne
och pålitlige tjensteman är för ledamöterne af oundgängligt behof påkalladt.
Detta har ock Komitén i viss mån medgifvit, i det till biträde vid
den behandling af ärendena, som bör föregå besluten, å hvarje s. k. civilbyrå
af Komitén föreslagits en tjensteman af lista graden, med benämning:
kammarförvandt, under det att öfrige för bokföring och räkenskapsgranskning
erforderlige tjensteman, med benämning: revisorer och bokhållare,

106

anstalts i det af Komitén föreslagna s. k. gemensamma räkenskaps- och
revisions-kontoret. Huruvida nu den till biträde å hvarje civilbyrå anställde
kameraltjensteman benämnes kamererare eller kammarförvandt, kan
visserligen i och för sig synas temligen likgiltigt, men af stor vigt är
dock, att desse tjensteman undfå den grad och de aflöningsförmåner, hvarigenom
utsigt beredes, att till platserna kunna påräkna personer med
pröfvade insigter och vidsträcktare erfarenhet. Då, enligt hvad nyss blifva
antydt, Komitén föreslagit den hufvudsakliga bokföringen och räkenskapsgranskningen
att förläggas till det ifrågaställda gemensamma räkenskaps-
och revisionskontoret, bör det medgifvas, att Komitén härutinnan
egt något skäl att till biträde å civilbyråarne icke föreslå kamererare utan
tjensteman af lägre grad. Men då, på sätt här nedan kommer att närmare
visas, jag äfven i fråga om berörda gemensamma kontor är af olika
mening med Komitén, har derigenom nyss omförmälda skal ock för mig
förlorat afl betydelse.

Det är visserligen sannt, att, på sätt af Komitén blifvit anmärkt, en
stor del af de hos Arméförvaltningen förekommande ärenden äro af mycket
enkel beskaffenhet, så att föga tid fordras för deras afgörande, men
om förhållandet ej vore sådant, utan alla ärenden vore af det vidlyftigare
och mera maktpåliggande slaget, skulle för visso det nu föreslagna ringa
antalet ledamöter ingalunda blifva för ärendenas behöriga handläggning
tillräckligt. Det anmärkta förhållandet är dessutom icke betecknande ensamt
för Arméförvaltningen utan torde vara gemensamt för de flesta administrativa
embetsverk. De vidlyftigare ärendenas antal är ock tillräckligt
stort, för att betinga nödvändigheten för ledamöterna att vid ärendenas
handläggning kunna påräkna biträde af den mognade erfarenhet och
de grundligare insigter, som man i allmänhet icke har att af lista gradens
tjensteman vänta. Det enda vilkor, hvarunder, enligt mitt förmenande,
kamererarne möjligen skulle kunna med tjensteman af lägre grad (kammarförvandter)
ersättas, är att de civila ledamöternes nuvarande antal bibehålies
oförminskadt och att således den ifrågaställda indragningen af
ett Ivrigsrådsembete icke eger rum. Men då en sådan anordning ej allenast
skulle medföra ökad kostnad för statsverket utan äfven någon svårighet
vid ärendenas fördelning emellan Krigsråden, synes det mig vida
mer ändamålsenligt att, med bibehållande af kamererarebefattningarne,
Krigsrådens antal för framtiden bestämmes till tre.

Hvad särskildt angår de nuvarande militärkontoren och de der såsom
kontorsföreståndare anställde Adjutanter, så äro desse senares göromål,

107

enligt ärendenas egen beskaffenhet, så bestämda att de, genom kontorens
indragning och Adjutanternes anställande å militärbyråarne, icke komma
att undergå den ringaste förändring; och skulle således, enligt mitt förmenande
Komiténs förslag i denna del, derest det blefve i verket satt,
komma att sakna all praktisk betydelse.

På grund af hvad sålunda nu anförts, är det min åsigt,

att Komiténs förslag om kamererarebefattningarnes
och militärkontorens indragning samt om byråars
inrättande inom Arméförvaltningen icke bör bifallas.

I afseende å ärendenas behandling inom Arméförvaltningen och dermed
sammanhängande frågor är jag med Komitén ense i följande punkter,
nemligen: om sammansättningen af Arméförvaltningens plenum och
sättet för ärendenas afgörande så väl vid plenum som å departementen;
om ordningen för sammanträden emellan två Arméförvaltningens departement
och sättet för ärendenas afgörande vid sådana sammanträden; samt
om behandlingen af frågor ang. tjenstledighet och förordnanden.

Hvad särskildt angår civila departementets ärenden, så, ehuru det
torde vara tvifvelaktigt, huruvida, på sätt Komitén antagit, det varit med
hänsyn till boställs- och fondförvaltningsärendenas vigt, som den collegiala
formen hittills bibehållits för ifrågavarande departement, anser jag
likväl någon betänklighet numera ej böra möta för införande jemväl å
civila departementet af samma form för ärendenas afgörande som för de
öfriga departementen är eller varder fastställd.

Vidkommande härefter Komiténs förslag om intendentsdepartementets
styrelse under Generalintendentens frånvaro, lärer samma förslag, såframt
civila departementet kommer att bibehållas, få anses derigenom
hafva förfallit.

På utgången af frågan om civila departementets bibehållande, äfvensom
af den om det gemensamma räkenskaps- och revisionskontoret, lärer
jemväl komma att bero, huruvida de ärenden, hvarmed Komitén velat
öka området för pleni beslutande rätt, böra vid departementen bibehållas,
för så vidt de icke helt och hållet försvinna.

Komiténs förslag om förändring i sättet och ordningen för anmärknings-
och balansmåls behandling hos Arméförvaltningen torde desto

108

mindre böra bifallas, som Kong! Maj:t genom Nådiga Brefvet d. 28 Febr,
1865 just synes hafva framhållit lämpligheten af det nu stadgade förfaringssättet.

För registrator- och aktuariegöromålens bestridande inom Arméförvaltningen
har Komitén, i olikhet äfven i detta fall med cheferne för Förvaltningens
departement, föreslagit ordinarie tjenstemäns anställande, nemligen
en gemensamt för plenum samt artilleri- och fortifikationsdepartementen
och en särskild! för intendentsdepartementet. Lika med Komitén
anser jag ömkligt, att registrators- och aktuariegöromålens besörjande
måtte kunna åt tjensteman å ordinarie stat anförtros, och det har derföre
icke varit utan en viss tvekan jag instämt i departementschefernes förslag
att uppdraga ifrågavarande göromål åt s. k. amanuenser. Detta senare
förslag har ock tillkommit för att i möjligaste måtto inskränka
kostnaderna för Arméförvaltningens stat och med fästadt behörigt afseende
derå, att för de mera maktpåliggande göromålen erforderliga arbetskrafter
icke skulle komma att saknas. Det ansågs emellertid nödigt, att
årsafvodena för diariiförarne å de tre större departementen, nemligen artilleri-,
intendents- och civila departementen bestämdes till minst 1800 Kr.
för hvardera, under det att arfvode! för fortifikationsdepartementets diariiförare
beräknades endast till 1200 Kr.; och afsågs tillika, att diariiföringen
och dertill i öfrigt hörande göromål skulle verkställas under inseende
af de särskilda departementens sekreterare.

Derest nu min här ofvan i öfverensstämmelse med Departementschefernes
förslag yttrade mening om civila departementets bibehållande
vinner bifall, anser jag diariiföringen och dertill hörande göromål åtminstone
för närvarande kunna ordnas på sätt Departementscheferne enligt
det nu anförda föreslagit; men för den händelse att, i anledning af
Komiténs förslag, civila departementet skulle komma att med intendentsdepartementet
sammanslås, hvarigenom antalet af sistnämnda departements
ärenden skulle komma att nära fördublas, instämmer jag i Komiténs åsigt
om nödvändigheten af en registrators anställande å det nya departementet,
och torde i sådant fall äfven enligt Komiténs förslag en registrator
böra anställas gemensamt för plenum samt artilleri- och fortifikationsdepartementen.

109

Beträffande kassaförvaltningen har Komitén föreslagit, att de föreskrifter,
som i sådant hänseende blifvit för Statskontoret meddelade, borde
i tillämpliga delar blifva gällande jemväl för Arméförvaltningen.

Stats-Kontorets Instruktion, utfärdad d. 13 December 1876 innehåller
i berörda hänseende följande:

§ 10, mom. 3.

»Räntmästaren tillhör» — — — — — — — — ■—----

»att» — — »mottaga Statskontorets anvisningar och dem, om medlen
skola i Stockholm utbetalas, vederbörande tillhandahålla, men om de till
landsorten eller utlandet skola afsändas, till riksbanken öfverlemna för
afsändningens besörjande; att af en handkassa, som, till belopp af högst
10,000 Kr. må af räntmästaren innehafvas, lemna, i den mån ske kan,
kontant liqvid åt dem, som sådan önska; att vid förefallande större liqvider
af den beskaffenhet, att beloppen skola till ett flertal personer i mindre
poster utgå, i riksbanken lyfta anvisningens summa och medlen derefter
vederbörande tillhandahålla.»

§ 12-

»På sätt och å de tider, som i arbetsordningen närmare bestämmas,
skola inventeringar hållas till kontroll» — — — — — »å de af räntmästaren
emottagna anvisningar och å den hos honom befintliga handkassa
jemte andra kontanta medel.»

Att de sålunda för Statskontoret gifna föreskrifter skulle kunna tillämpas
jemväl för Arméförvaltningen synes mig obestridligt, men att de
i allo äro för sistnämnda embetsverks penningeförvaltning lämpliga vågar
jag betvifla.

Penningelevereringar från landsorten till Arméförvaltningens kassa blifva
hädanefter, såsom Komitén ock anmärkt, jemförelsevis ringa så väl till
antal som till belopp, och huruvida dessa levereringar verkställas genom
penningarnes insändande direkte till riksbanken eller till Arméförvaltningens
kassa, i sistnämnda fall för att genom Krigskassörens försorg i riksbanken
insättas, torde kunna anses temligen likgiltigt ej allenast ur synpunkten
af statens säkerhet utan äfven med hänseende till arbetets gång
inom Arméförvaltningen. Då emellertid det föreslagna förändrade förfaringssättet
synes mig icke komma att medföra någon olägenhet och för
öfrigt öfverensstäminer med hvad för en del andra förvaltande verk finnes
föreskrifvet, anser jag mig böra i Komiténs förslag i denna del instämma.

Hvad åter angår frågan om sättet för utbetalningar från Arméförvaltningens
kassa, kan jag icke dela Komiténs mening om lämpligheten
för Arméförvaltningen af de i berörda hänseende för Statskontoret gällande
föreskrifter.

Enligt Komiténs uppgift i betänkandet om Statskontorets organisation
utgjorde antalet af bemälda embetsverks år 1874 utfärdade anordningar
tillhopa endast 2,709, under det anordningarnes antal hos Arméförvaltningen
uppgick nyssnämnda år till 5,675, år 1875 till 6,142, år 1876
till 6,341 och år 1877 till 5,944, så att medeltalet för hvartdera af
ifrågavarande fyra år utgjorde 6,025 anordningar.

Denna skiljaktighet de båda embetsverken emellan, beträffande antalet
utfärdade anordningar, torde i och för sig betinga olika föreskrifter
för penningeliqvidernas verkställande, hvilket dock i främsta rummet gäller
penningeförsändelserna till landsorten. Dessa utgöra till antalet den
betydligaste delen af Arméförvaltningens utbetalningar, så att exempelvis
för år 1877 utaf de då anordnade 5,944 medelsposter icke mindre än
3,791 poster voro för afsändning till landsorten afsedda. I Statskontoret
eger i förevarande hänseende ett alldeles motsatt förhållande rum, i det
att försändelserna till landsorten utgöra blott en obetydlig del af nämnda
embetsverks utbetalningar. Sålunda uppgingo t. ex. år 1877, enligt mig
meddelad uppgift, penningeförsändelserna från Statskontoret till landsorten
endast till omkring 100. Det betydliga antalet försändelser från Arméförvaltningen
måste redan i och för sig medföra svårighet vid försändelsernas
expedierande genom annan myndighet än Arméförvaltningen sjelf
eller dess kassakontor, men då derjemte i betraktande tages, att sådana
försändelser nästan dagligen förekomma och stundom måste expedieras
redan samma dag då reqvisitionen å medlen ingått, torde häraf lätt inses,
att, med den af Komitén föreslagna nya ordningen, det skall blifva icke
allenast svårt, utan stundom till och med omöjligt att med behörig skyndsamhet
expediera till Arméförvaltningen ingående medelsreqvisitioner. För
öfrigt bör härvid icke lemnas utan uppmärksamhet, hurusom det för
Arméförvaltningen måste vara af synnerlig vigt att expeditionsgöromål af
den angelägna beskaffenhet, som de ifrågavarande, verkställas genom organer,
af hvilka Förvaltningen har rätt att fordra lydnad och hvilka äro
inför henne omedelbarligen ansvarige.

Hvad åter angår de utbetalningar från Arméförvaltningens kassa,
hvilka i hufvudstaden böra ega rum, synes mig den föreslagna nya ordningen
äfven dervid komma att medföra olägenheter, hvilka, om de ock

icke kunna tillerkännas någon större betydelse, likväl icke torde böra lemnas
utan all uppmärksamhet. Arméförvaltningen å de militära departementen
har att meddela liqvid, bland annat, för en betydlig mängd för
kronans räkning verkställda leveranser, och det torde vara en billig fordran
från leverantörernes sida, att de efter fullgjord leverans kunna påräkna
att i Arméförvaltningens kassa genast för de levererade varorna erhålla
kontant betalning. Det skulle ock säkerligen föranleda missnöje hos
leverantörerne, om desse nödgades först i Krigskassörskontoret afhemta
Arméförvaltningens anvisning och derefter vända sig till riksbanken för
att i utbyte mot anvisningen bekomma kontanta penningar. Utbetalningarne
till de i hufvudstaden förlagda regementen och corpser, dels från
de militära departementen, för truppernas materiel in. m., och dels från
civila departementet, för aflöning m. m., torde deremot kunna ske genom
anvisningar på riksbanken, utan att skälig anledning till missbelåtenhet
dermed från regementenas sida bör uppstå, men någon förenkling eller
minskning i arbete kommer dock icke att genom ett sådant tillvägagående
beredas.

Sedan jag sålunda erinrat om de olägenheter, Komiténs förslag rörande
sättet för penningeutbetalningar från Arméförvaltningens kassa enligt
mitt förmenande skulle komma att medföra, bör jag äfven yttra några
ord angående de fördelar, som af samma förslag anses vara att påräkna.
Dessa fördelar skulle, enligt Komiténs egen uppgift, komma att hufvudsakligen
bestå i: ökad säkerhet för staten derigenom, att risken för förskingring
blifver mindre i samma mån penningarne gå genom färre händer;
samt inskränkning i den nu stadgade kassakontrollen och derigenom
minskadt ansvar och arbete för dem bland Arméförvaltningens tjensteman,
hvilka hafva utöfningen af berörda kontroll sig ålagd.

Hvad nu först angår den risk, som sålunda skulle genom den nya
ordningen komma att försvinna, så, enär sjelfva afsändningen icke skäligen
kan anses underkastad större risk, då den ombesörjes genom Krigskassörskontoret,
än då den verkställes af riksbankens tjensteman, synes den ifrågavarande
risken, som genom förändringen borde förebyggas, komma att inskränka
sig till det med penningarnes transporterande från riksbanken till
Krigskassörskontoret förenade äfventyr, och detta äfventyr är säkerligen
högst ringa, om ens något, så framt transporten verkställes med behörig
omtanke. Också hafva, mig veterligen, under tidernas lopp aldrig några
medel vid sådan transport förkommit eller blifvit förskingrade.

112

Vidkommande åter kontrollen å kassan och det med utöfningen deraf
förenade arbete och ansvar, så torde den tid, som för kontrollåtgärderna
åtgår, kunna i medeltal beräknas till 20 minuter för hvar och en af de
dagliga inventeringarne och till högst 11/J timme för hvarje s. k. veckoinventering,
i hvilken sistnämnda beräkning dock icke ingår den tid, som
före hvarje veckoinventering för protokollsföranden åtgår till uppgörande
af sammandrag öfver nästförflutna veckans kassarörelse. De dagliga inventeringarne
verkställas efter den vanliga arbetstidens slut och lägga således
icke ringaste hinder i vägen för de löpande göromålens behöriga
gång. De s. k. veckoinventeringarne åter företagas hvarje måndags förmiddag
kl. 10 och ega således rum under den vanliga arbetstiden; men
endast inventeringsmännen samt den dem biträdande protokollsföranden
äro uteslutande af förrättningen upptagne, hvaremot Ivrigskassören icke af
inventeringen hindras i besörjandet af sina vanliga göromål. Enär således
ifrågavarande inventeringsförrättningar icke kunna anses störande inverka
på göromålens gång inom embetsverket, torde det för deras verkställande
erforderliga arbete icke innefatta giltigt skäl för deras afskaffande eller
inskränkning, och än mindre lärer ett sådant skäl vara att söka i det med
inventeringsförrättningarne förknippade ansvar. Dessutom och enär Krigskassören,
jemväl enligt Ivomiténs förslag, kommer att innehafva kontanta
penningar till betydliga belopp för utbetalning, bland annat, af det stora
antal understöd, som från Arméförvaltningens civila departement utgår
till f. d. befäl och underbefäl af armén, äfvensom till afskedadt manskap,
komma i alla fall omfattande kontrollåtgärder i afseende å Arméförvaltningens
kassa att för framtiden blifva erforderliga; och härutinnan torde
således förefinnas ett alldeles bestämdt skäl för bibehållande af de för
närvarande stadgade kontrollerna, helst dessa visat sig både verksamma
och icke allt för tidsödande.

I enlighet med hvad sålunda, i afseende å sättet för utbetalningar
från Arméförvaltningens kassa, nu blifvit anfördt, anser jag,

att Komiténs förslag i denna del icke bör vinna
bifall samt att nu gällande föreskrifter rörande sättet
för utbetalningar från Arméförvaltningens kassa fortfarande
böra ega tillämpning.

113

I det föregående har blifvit anmärkt, hurusom Komiténs pluralitet
genom förslaget om civila departementets indragning beträdt en bana,
motsatt den, som hittills i afseende å ordnandet af det centrala förvaltningsverket
för arméens angelägenheter blifvit följd. Ett annat steg i
samma tillbakagående riktning betecknas af Komiténs förslag om inrättande
af ett för samtliga departementen gemensamt räkenskaps- och revisionskontor,
hvarest skulle ombesörjas allt inom Arméförvaltningen förekommande
räkenskaps- och revisionsarbete, med undantag endast af den
granskning, som borde ligga till grund för anordningsbeslut.

Sedan Komitén uppräknat de räkenskapsböcker, som inom Arméförvaltningen
föras, och i största korthet antydt deras ändamål, har Komitén
sammanfattat sin åsigt om nämnda embetsverks bokföring i följande
omdöme:

»Denna ordning för bokföringen och redovisningen kan icke annat än
medföra stora olägenheter; ty dels omöjliggöres genom redovisningsväsendets
fördelning på flera kontor en hastig och säker öfversigt af penningeförvaltningen
i sin helhet och anslagens ställning, och dels medför räkenskapsföringen
å de särskilda departementens kontor nödvändigheten af inkomsters
och utgifters dubbla bokföring — oberäknad den, som eger rum
å kassakontoret — samt vållar en vidlyftighet och omgång vid behandlingen
af äfven de enklaste utgiftsfrågor, som torde sakna sin motsvarighet
i hvarje annat embetsverk.»

Komitén har för detta sitt omdöme sökt stöd äfven i de förslag till
räkenskapens förenkling och sammanförande å ett gemensamt kontor,
hvilka blifvit framställda dels af 1858 års komité för styrelse- och förvaltningsverkens
reglering, dels af Rikets Ständer uti deras förut åberopade
underdåniga skrifvelse af den 30 November 1863, dels ock af
Riksdagens år 1875 församlade revisorer, hvilka sistnämnde ansett det
gemensamma kontoret böra förläggas under Förvaltningens civila departement.

De skäl, som för ofvannämnda särskilda förslag — Löneregleringskomiténs
deri inberäknadt — blifvit förebragta, kunna sammanfattas i följande
mot den nuvarande, på de särskilda departementen fördelade bokföringen
framställda anmärkningar, nemligen:

att räkenskapsföringens nyssberörda fördelning på de olika departementen
ej allenast nödvändiggör inkomsters och utgifters dubbla bokföring
och derigenom föranleder en allt för stor vidlyftighet och omgång vid
anordningsfrågors behandling, utan äfven försvårar eller, enligt Löne 15 -

114

regleringskomiténs åsigt, till och med omöjliggör en hastig och säker
öfversigt af penningeställningen i dess helhet; samt att räkenskapernas
förande på departementen skulle medföra behofvet af ett särskildt kamererarekontor
med tillhörande tjensteman inom hvarje departement, hvaremot
genom räkenskapens sammanförande å ett departement — det civila —
räkenskapsföringen kunde erhålla önsklig förenkling och tjenstemännens
antal möjligen i någon mån förminskas.

För att närmare ådagalägga den vidlyftighet och omgång, som den
nuvarande ordningen för bokföringen medför, har Komitén vidare meddelat
uppgift å de anteckningar, hvartill hvarje ingående medelsreqvisition
hos Arméförvaltningen föranleder, nemligen: i vederbörande ledamots föredragningslista;
i protokollet; i sammandraget öfver de vid hvarje föredragning
beslutade anordningar; i departementets anordnings-, anslags- och
liqvidböcker (i den sistnämnda dock endast för den händelse att medlen
anordnas såsom förskott mot redovisning); i Krigskassörens allmänna kassaräkning;
i hans räkning med departementet; och i bokslutskontorets gemensamma
räkning; hvarjemte Komitén, dels i afseende å förskottsväsendet
inom Arméförvaltningen, anmärkt olämpligheten deraf, att, på sätt nu eger
rum, minst ett, men stundom flera förskott meddelas för hvarje särskildt
ändamål, för hvilket någon Förvaltningen underlydande myndighet har att
för densammas räkning verkställa sådan utbetalning, som till beloppet ej
är på förhand känd, dels ock, beträffande de nu förekommande s. k. försträckningarne
departementen emellan, förmält sig anse olägenheten deraf
böra med införandet af ett förenkladt bokföringssätt komma att upphöra.

Hvad nu först vidkommer den anmärkta dubbla bokföringen och
deraf orsakad vidlyftighet och omgång vid anordningsfrågors behandling,
så är nämnda bokföring till hufvudsaklig del en följd af de särskilda departementens
fristående och sjelfständiga ställning, hvarigenom de i sjelfva
verket äro att betrakta såsom särskilda embetsverk. Denna departementens
ställning synes mig emellertid allt för vigtig för att i någon mån böra
uppoffras för en möjlig förenkling i den nu antagna bokföringen, hvilken
förenkling i allt fall, att döma efter Komiténs eget betänkande, torde
komma att bestå hufvudsakligen i en föga betydlig minskning dels i anteckningarne
rörande anordnade medel och dels i sjelfva anordningarnes
antal; men den fördel, som härigenom skulle vinnas, kommer, enligt mitt
förmenande, att mer än uppvägas af de betydande olägenheter, som för
ärendenas handläggning å departementen blifver en följd af räkenskapens
sammanförande på ett enda kontor. Emot det af 1858 års komité, en -

115

ligt hvad förut är nämndt, i berörda syfte framställda förslag har en af
bemälda komités ledamöter — hvilken, numera med döden afgången, då i
50 år tillhört krigsförvaltningen och var på det noggrannaste förtrogen
med dithörande räkenskaps- och redovisningsväsendes alla detaljer — uti
afgifven reservation anmärkt, bland annat, följande:

»Så väl afdelnings-chefen som föredraganden och kamereraren äro dagligen
i behof af kännedom om de medelsbelopp, som å hvarje statstitel
redan utgått eller ännu finnas derå odisponerade; huruvida utgifna förskotter
blifvit redovisade; hvilka tillgångar för kompletterande af regementenas
materiel finnas att tillgå i de afdelningen tillhörande persedelförråd
o. s. v. — Så framt dessa upplysningar, i stället att ögonblickligt
kunna erhållas inom afdelningens eget kontor, skola på annat rum sökas
hos tjensteman, hvilka icke äro afdelningen underlydande, åstadkommes
derigenom en tidspillande omväg, som hittills kunnat undvikas. Samma
olägenhet måste ock inträffa, derest revisionsarbetet skall verkställas utanför
afdelningens eget område.»

Enär dessa anmärkningar ega full tillämplighet äfven mot det nu af
Löneregleringskomitén framställda förslaget, får jag dem i sådant afseende
härmed åberopa. Det är tydligt, att huru centralt inom Arméförvaltningens
embetshus det ifrågaställda gemensamma kontoret än må förläggas,
det dock alltid måste blifva med betydlig tidspillan och omgång förenadt
för vederbörande ledamöter och tjensteman å departementen att å samma
kontor söka de upplysningar, hvaraf de för handläggningen af förekommande
ärenden ständigt äro i behof. Men äfven om de nu anmärkta, af
lokala förhållanden föranledda olägenheter kunde genom lämpliga åtgärder
i någon mån minskas, skulle dock alltid andra af ganska väsendtlig beskaffenhet
qvarstå. — Antingen måste nemligen hvar och en af de särskilda
räkenskapsböcker, som i det gemensamma kontoret borde föras, såsom
anslags- och anordningsböcker m. m., afse samtliga departementen
och således hvardera föras endast af en person, eller ock skulle bokföringen
verkställas i särskilda böcker och af olika personer för hvarje
departement. I förra fallet skulle bokförarne oupphörligen blifva i sitt
bokföringsarbete störda af personer, som behöfde ur böckerna erhålla upplysningar,
och de upplysningssökande skulle stundom nödgas vänta på att
böckerna blefve för dem tillgängliga, allt till men för arbetets behöriga
gång. I senare fallet, eller om bokföringen skulle verkställas i särskilda
böcker för hvarje departement, torde formen derför blifva hufvudsakligen

116

lika med den nu gällande, och på sådant sätt skulle blott olägenhet, men
ingen fördel af det gemensamma kontorets inrättande uppstå.

Beträffande härefter Löneregleringskomiténs påstående, att genom redovisningsväsendets
fördelning på liera kontor en hastig och säker öfversigt
af penningeförvaltningen i sin helhet och anslagens ställning skulle omöjliggöras,
vågar jag bestrida riktigheten af ett sådant påstående. En öfversigt
af penningeförvaltningen i dess helhet lärer väl få anses tillvägabringas
genom sammanfattningen af de olika anslagens ställning; och tydligt är,
att ju hastigare en dylik sammanfattning kan åstadkommas, desto hastigare
vinnes ock det åsyftade resultatet — en allmän öfversigt. Att åter en dylik
sammanfattning skulle fordra längre tid eller blifva mindre tillförlitlig,
när de särskilda delarne utarbetas af olika personer på 3 å 4 kontor än
när hela arbetet besörjes af en enda person, lärer väl svårligen kunna med
fog påstås, utan torde snarare ett motsatt förhållande vara antagligt.
Också har, mig veterligen, någon svårighet hittills icke mött att vid behof
erhålla en allmän öfversigt öfver 4:de hufvudtitelns ställning.

Hvad angår den af Riksdagens revisorer framställda anmärkning, att
bokföringens fördelning på de särskilda departementen skulle göra erforderligt
ett större antal tjensteman än som vore behöfligt, derest bokföringen
på ett kontor sammanfördes, så har ett sådant förhållande i verkligheten
visat sig icke ega rum, enär Komitén funnit sig böra för det gemensamma
räkenskaps- och revisionskontoret föreslå samma antal revisorer
och bokhållare, som Arméförvaltningens Departementschefer i sitt underdåniga
förslag till stat upptagit för samtliga af bemälde chefer bibehållna
kontor, och lärer således ifrågavarande anmärkning icke innefatta något
skäl för inrättande af ett gemensamt räkenskapskontor.

Till förminskande af det, enligt hvad förut är nämndt, af Komitén
såsom allt för betydligt anmärkta antal förskottsanordningar, som af
Arméförvaltningen årligen utfärdas, har Komitén föreslagit, att Förvaltningen,
i stället att, såsom nu eger rum, särskildt förskott meddelas för
hvarje särskildt ändamål, derför kostnaden icke kan på förhand beräknas,
borde hålla underlydande myndigheter med en enda för alla utbetalningar
gemensam kassa, och för sådant ändamål utanordna, vare sig
qvartals- eller månadsvis, eu större summa på en gång, utan att då afföra
samma belopp på något visst anslag, och skulle redovisning för förskotten
jemväl afgifvas månads- eller qvartalsvis, medelst afslutade och verificerade
räkenskaper, samt utgifterna först i den mån sådana räkenskaper inkomme
afföras på vederbörande anslag.

117

Genom det sålunda föreslagna tillvägagåendet skulle visserligen anordningarnes
antal inom Arméförvaltningen i någon män minskas, men
derest förslaget blefve till iakttagande såsom allmän regel anbefaldt,
skulle, med hänseende till det betydliga antal olika anslag, som Arméförvaltningen
har under sin vård, och det ännu betydligare antal titlar,
hvarunder anslagen redovisas, svårighet säkerligen uppstå att vid redovisningen
åstadkomma nödig ordning, och vinsten blefve då åtminstone tvifvelaktig.
Reda och ordning vid redovisningen befrämjas bättre genom
det nuvarande förfaringssättet, enligt hvithet förskotten anordnas på bestämda
anslag och för särskildt uppgifna ändamål. Detta hindrar dock
icke, att för vissa ändamål förskottsmedel lämpligen kunna anordnas månads-
eller qvartalsvis. Sådant iakttages i vissa fall redan nu, likasom
•ock månads- eller qvartalsredogörelser, der sådana funnits lämpliga, redan
blifvit af Arméförvaltningen föreskrifna. Derest emellertid, till beredande
af minskning i anordningarnes antal, den af Komitén föreslagna förändring
i afseende å förskottsväsendet inom Arméförvaltningen skulle anses böra
vidtagas, torde sådant kunna ske utan att bokföringen derföre behöfver
från departementen skiljas och till ett gemensamt räkenskapskontor förläggas.

Den af Komitén anmärkta olägenhet, som af de s. k. försträckningarne
uppstår, nemligen att räkenskapen för ett eller annat anslag icke
ständigt visar anslagets rätta ställning, bör äfven i väsendtlig mån kunna
undanrödjas utan att bokföringen behöfver från departementen skiljas.
Derest räkningarne de särskilda departementen emellan, i stället att, såsom
hittills vanligen skett, uppgöras för helt år efter hvarje års utgång,
för framtiden uppgjordes qvartalsvis, skulle derefter någon nämnvärd olägenhet
af ifrågavarande operationer icke vidare förorsakas, men den dermed
förenade lättnad vid de löpande ärendenas handläggning likväl bibehållas.
Detta gäller emellertid endast de försträckningar, som ega rum
•de särskilda departementen emellan. Ett annat slag af försträckningar
förekommer äfven, hvarom Komitén dock icke sig yttrat. Dessa utgöras
af sådana utbetalningar, som Arméförvaltningen stundom till ej obetydliga
belopp, enligt särskilda nådiga föreskrifter bestrider för af Kongl.
Maj:t pröfvade ändamål, hvartill medel ännu ej blifvit af Riksdagen anvisade.
Dylika försträckningar kunna icke genom Komiténs förslag förebyggas
och torde i allt fall icke heller kunna helt och hållet undvikas.
Någon väsendtlig olägenhet har ej heller, mig veterligen, af dem orsakats.

I afseende å de redogörelser och öfriga räkenskapshandlingar, hvilka

118

till Arméförvaltningen ingå och derstädes böra underkastas speciel granskning,
har Komitén, på sätt redan är nämdt, ansett granskningsarbetet
jemväl böra till det gemensamma kontoret förläggas. Härvid möter dock
samma olägenhet, som beträffande bokföringen blifvit framhållen, ty äfven
de inkomna redogörelserna behöfva mycket ofta rådfrågas under de å departementen
förekommande ärendenas handläggning. Detta har ock Komiténs
pluralitet erkänt genom det i betänkandet intagna yttrande, att,
derest för något särskildt fall funnes nödigt, att en räkenskap eller del
deraf å vederbörande departement granskades, för att under viss tid vara
der tillgänglig, Arméförvaltningens plenum skulle kunna derom förordna.
Genom eu sådan rättighet för Arméförvaltningens plenum skulle visserligen
den af mig antydda olägenheten hufvudsakligen undanrödjas, men
då det otvifvelaktigt blefve nödigt att af berörda rättighet göra ganska
vidsträckt bruk, komme derigenom det af Komitén med förslaget i denna
del afsedda ändamål att i viss mån förfelas.

På grund af hvad nu är vordet anfördt, har jag icke kunnat instämma
i Komiténs förslag om bokförings- och revisionsarbetets förläggande
till ett för Arméförvaltningens alla departement gemensamt räkenskaps-
och revisionskontor, utan

anser jag berörda arbete fortfarande såsom hittills
böra å departementen verkställas samt att, såsom följd
häraf, de för arbetet erforderliga tjensteman böra till
bestämda befattningar och icke blott till viss grad
utnämnas.

Beträffande åter Komiténs förslag, att vid antagandet af de för bokföring
och revision inom Arméförvaltningen afsedde tjensteman i fullmakterna
må intagas sådan bestämmelse, hvarigenom möjlighet beredes
till hvarje sådan tjensteman förflyttning till Kammarrätten, i händelse
blifvande förändring i revisionsväsendet skulle dertill föranleda, så har jag
mot berörda förslag icke något att erinra.

I sammanhang med frågan om bokföringen inom Arméförvaltningen
har Komitén omförmält, hurusom anmärkningar förekommit äfven mot
det för Förvaltningen gällande hufvudboksformulär; men då något förslag
till ändring i berörda formulär icke blifvit af Komitén framstäldt och
sådant icke heller torde hafva tillhört området för Komiténs verksamhet,,
helst frågan derom, på sätt Komitén jemväl anmärkt, för närvarande, till

119

följd af sårskildt nådigt uppdrag, är på Arméförvaltningens handläggning
beroende, finner jag för min del ej anledning till annat yttrande härutinnan,
än att de förändringar i nämnda formulär, hvilka kunna anses beböfliga,
torde kunna astadkommas utan att föranleda bokföringens skiljande
från departementen.

I afseende^ å den för Arméförvaltningen erforderliga tjenstemannapersonal
bar Komitén föreslagit, bland annat, att, med indragning af
Armeförvaltningens advokatfiskalskontor, dithörande göromål må förenas
med sekreterarebefattningen å Förvaltningens fortifikationsdepartement.

I detta Komiténs förslag kan jag så mycket mindre instämma, som
jag, i öfverensstämmelse med det af Förvaltningens Departementschefer
framställda förslag, anser sekreteraren å fortifikationsdepartementet böra
fortfarande såsom hittills tillika bestrida kamereraregöromålen å nämnda
departement, hvarigenom bemälde tjensteman blifver af dessa förenade befattningar
fullt sysselsatt. Advokatfiskalstjensten är dessutom af den vigt,
att densamma icke bör med någon annan befattning inom Arméförvaltningen
förenas; hvartill dessutom, sa framt bemälde Departementschefers
regleringsförslag vinner bifall, icke finnes någon möjlighet, i anseende till
de med befattningarne enligt samma förslag förenade göromål. Om, hvad
särskilt angar advokatfiskalstjensten, det måste medgifvas, att densamma
icke oafbrutet ger sin innehafvare så fullständig sysselsättning, att han
icke understundom möjligen kan medhinna att derjemte i någon mån utöfva
annan verksamhet, bör det icke heller förnekas, att andra tider finnas,
da Advokatfiskal är af tjenstens bestyr särdeles strängt upptagen.
Tj en stens beskaffenhet är i allmänhet sådan, att den under olika tider °ger
sin innehafvare i olika grad sysselsättning. Komitén har sjelf inedgifvit,
att bland ärenden, som tillhöra Advokatfiskalens handläggning, kunna finnas
sadana, t. ex. vidlyftigare rättegångsmål, hvilka kräfva en mångsidig
och besvärlig samt till följd deraf tidsödande utredning och derefter för
sjelfva domstolsbehandlingen påkalla Advokatfiskalens noggranna uppmärksamhet
och omtanke, och härmed torde Komitén ock hafva velat erkänna,
att Advokatfiskalens verksamhet icke kan rätt bedömas endast efter antalet
af de af honom handlagda ärenden. För Arméförvaltningen, som i
och genom anskaffningen af en högst betydlig materiel af mångfaldig beskaffenhet
maste, a de militära departementen, vara i utöfning af en vidsträckt
affärsverksamhet, är det af synnerlig vigt att hafva ett pålitligt

120

juridiskt biträde att påräkna, och ur denna synpunkt samt i anledning af
hvad jag i öfrigt i denna fråga här ofvan anfört, är det min åsigt,

att advokatfiskalstjensten hör såsom sjelfständig
befattning inom Arméförvaltningen bibehållas.

Då jag, beträffande Arméförvaltningens sammansättning och den för
embetsverket erforderliga personal, ej allenast i redan behandlade delar,
utan äfven i öfrigt instämmer i det af Förvaltningens Departementschefer
afgifna, här ofvan omförmälda förslag af den 29 sistlidne December, far
jag i afseende härå, utöfver hvad förut af mig anförts, endast abeiopa
den af bemälde chefer uppgjorda förslagsstat, endast med det tillägg, att,
då Komitén ansett Generalintendenten böra komma i åtnjutande, af semester,
jag, med instämmande häri och under förutsättning af civila departementets
bibehållande, anser äfven Generalkrigskommissarien böra af
nämnda förmån komma i åtnjutande.

Emellan denna stat och den af Komitén uppgjorda förekommer, hvad
personalen angår, utom redan anmärkta skiljaktigheter äfven den, att under
det å den förra, på sätt hittills egt rum, upptagits de vid utredningsförrådet,
slotts- och förrådsmagasinet samt kronobageriet i Stockkolm anställde
tjenstemän och betjente, nämnda personal blifvit från Komiténs förslag
utesluten på den grund, att densamma, enligt Komiténs mening, vore
närmast jemförlig med andra embetsverks lokalförvaltningar och att Komitén
således ansett regleringen af ifrågavarande inrättningar ligga utom

det Komitén meddelade uppdrag. _

Det må visserligen medgifvas vara af föga vigt, huruvida ltragavarande
personal upptages å Arméförvaltningens stat eller om särskild
stat för densamma utfärdas; men då nämnda personal, hvilken lyder under
Arméförvaltningens intendentsdepartement och med samma. departement
står i ständig och omedelbar beröring, synes mig snarare jemförlig
med den hos Generalpoststyrelsen och Telegrafstyrelsen anställda och a
dessa verks stater upptagna förrådspersonal än med vissa embetsverks s. k.
lokalförvaltningar, torde något giltigt skäl för personalens uteslutande från
Arméförvaltningens stat icke förefinnas.

Vid behandling af frågan om aflöning för Arméförvaltningens personal
har Komitén för de å artilleri- och intendentsdepartementen tjenst -

121

görande adjutanter icke beräknat någon aflöning, enär, enligt Komiténs
mening, det vore lämpligt och med god ordning öfverensstämmande, att
embets- och tjensteman endast på en stat uppbär aflöning, nemligen å den
stat, till hvilken embets- och tjenstemannens egentliga befattning hörer,
och har Komitén således icke ansett någondera af bemälde adjutanter böra
tilläggas några löneförmåner å Arméförvaltningens stat, utan funnit ersättning
för adjutantsbestyren böra dem beredas i form af dagaflöning
eller tjenstgöringspenningar å det regementes eller corps’ stat, den kommenderade
tillhör.

Emot den sålunda af Komitén ifrågaställda anordning synes mig, i
hvad adjutanten å artilleridepartementet angår, något formelt hinder icke
möta, enär, vid det förhållande att bemälde adjutant alltid kommenderas
från något artilleriregemente, arfvodet för honom kan uppföras å den för
artilleriet i allmänhet utfärdade stat.

Vidkommande åter adjutantsbefattningen å intendentsdepartementet,
hvartill vanligen utses en officer af infanteriet, så, enär någon gemensam
stat vare sig för arméen i allmänhet eller för infanteriet icke finnes, synes
någon annan utväg icke återstå än att å Arméförvaltningens stat upptaga
den aflöning, som kan anses böra adjutanten å intendentsdepartementet
tillkomma, ty att, på sätt Komitén ifrågaställt, adjutantsaflöningen skulle
utgå i form af dagaflöning eller traktamentsersättning, torde vara desto
mindre lämpligt som deraf blefve en följd, att adjutantsaflöningen komme
att under olika tider utgå med olika belopp, allt efter den grad i arméen,
som af adjutanten innehades.

Vid sådant förhållande torde ock aflöningen för begge ifrågavarande
adjutantsbefattningar, i enlighet med Chefernes för Arméförvaltningens departement
förslag, fortfarande få såsom arfvode upptagas å Arméförvaltningens
stat, helst berörda förslag i formelt hänseende öfverensstämmer
med hvad Ivongl. Maj:t med riksdagar tillförene i likartade fall, och särskild!
beträffande aflöningen för de vid värfvade arméens disciplinkompani
anställde officerare, beslutit.

Beträffande de af Komitén föreslagna bestämmelser för de nya lönernas
åtnjutande har jag ej annan erinran än att, under förutsättning af
civila departementets bibehållande, i sista punkten bland dem, som till
semester äro berättigade, äfven Generalkrigskommissarien bör upptagas.