Underdånigt betänkande och förslag (Statens offentliga utredningar 1879:2)

Underdånigt betänkande och förslag

angående

Lönereglering m. m.

för

Öfverintendentsembetet

afgifvet den 16 Oktober 1877
af

i nåder förordnade Komiterade.

STOCKHOLM,

TRYCKT I CENTRAL-TRYCKERIET

Stormäktigste, Allernådigste Konung!

Sedan Löneregleringskomitén den 13 sistlidne Juli afslutat sitt arbete
angående reglering af Landtmäteri styrelsen, har Komitén, i enlighet med
Eders Kongl. Maj:ts genom embetsskrifvelse nämnde dag från Finansde -

Historik.

partementet Komitén meddelade nådiga befallning, öfvergått till behandling
af frågan om reglering af Öfverintendentsembetet och får nu i afseende
å detta embetsverk i underdånighet afgifva följande betänkande
och förslag.

Vården och underhållet af kronan tillhörige byggnader och lägenheter
samt kronogodsen äfvensom förvaltningen af dertill anslagne medel
tillhörde i äldsta tider den allmänna drätsel- och näringsförvaltningen,
riksskattmästaren och kammarrådet; men år 1634, då Stockholm i öfverståthållaren
erhöll egen styresman, blefvo vården och underhållet af Kongl.
slottet och kronans öfriga lägenheter i hufvudstaden åt denne öfverleinnade,
hvarjemte särskilde hofarkitekter tillsattes för erforderliga arbeten
af arkitektonisk och artistisk art. År 1697 utnämndes Tessin d. y. till
»öfverintendent utaf alla Kongl. Maj:ts slott, hus, trädgårdar och byggnader)),
och åt honom anförtroddes ledningen vid återuppbyggandet af det
sistnämnda ar nedbrunna Kongl. slottet; men hufvuduppsigten öfver kronans
hus i Stockholm likasom förvaltningen af de till deras underhåll anslagna
medel ålåg fortfarande öfverståthållaren intill den 29 Augusti 1727,
då en särskild Slottsbyggnadsdeputation med öfverintendenten såsom ledamot
för samma ändamål tillsattes. Denna deputation efterträddesår 1766
af Slottsbyggnadsdirektionen, bestående af två rikets råd, under hvilka
lydde öfverintendenten och slottsbyggnadsstaterna. År 1791 tillsattes en
särskild befallningsman eller ståthållare för den återuppbygda delen af
Kongl. slottet och, sedan detsamma blifvit fullbordadt, upplöstes Slottsbyggnadsdirektionen
år 1795. Då Ståthållareembetet på Stockholms slott
år 1810 indrogs, trädde nämnda direktion åter i verksamhet och till dess
biträde organiserades då Öfverintendentsembetet till ett särskildt embetsverk,
efter att förut från år 1772 hafva varit såsom ett kontor uppfördt
på slottsbyggnadsstaten. Slottsbyggnadsdirektionen upplöstes åter år 1818,
samtidigt hvarmed Stockholms slott jemte hofstallet stäldes under det då
aterupplifvade Stathallareembetet på Stockholms slott, men kronans öfrige
byggnader i hufvudstaden, med hvilka öfverståthållaren förut haft befattning,
under Öfverintendentsembetet, som egentligen från denna tid räknar
sin verksamhet såsom sjelfständigt embetsverk. Till detsamma har sedermera
öfverlemnats dels genom Kongl. brefvet den 6 Mars 1849 den Kammarkollegium
förut tillhörande befattningen med kronans i civilt ändamål
anslagna publika hus och byggnader utom Stockholm, hvilka icke äro
stälda under annat embetsverks tillsyn, samt handläggning af administrativa
frågor angående nybyggnad och underhåll af dessa hus och bygg -

nåder, äfvensom nödiga inventariers anskaffande derstädes, dels ock genom
Kong! b ref vet den 19 Oktober 1850 den Statskontoret dittills åliggande
befattningen med kronans magasinsbyggnader såväl i hufvudstaden som i
landsorterna samt behandlingen af frågor om deras nybyggnad och underhåll;
hvarjemte, enligt Kongl. brefvet den 29 September 1876, de statens
byggnader, som blifvit uppförde för folkskolelärareseminarierna eller
eljest åt dem upplåtne, stälts under Öfverintendentsembetets förvaltning.
Med embetsverket förenades år 1830 Kongl. Museum och ar 1866 dels,
enligt Kongl. brefvet den 7 Augusti, Lifrustkammaren dels ock, enligt
Kongl. brefvet den 26 Oktober, efter det Museum upphört, nuvarande
Nationalinusei konstafdelning; men genom Kongl. brefvet den 31 December
1868 förordnades, att den åt Öfverintendentsembetet genom nådiga brefven
den 7 Augusti och 26 Oktober 1866 uppdragna befattning med vården och
förvaltningen af statens i Nationalmuseum förvarade och dermed i sammanhang
stälda konstsamlingar, äfvensom af Lifrustkammaren och dermed
förenade samlingar skulle med år 1868 upphöra samt intendenten vid
Museum derefter bestrida de till samma förvaltning hörande göromål.

Instruktion för Öfverintendentsembetet utfärdades först den 18 Juni
1864, hvarförinnan embetets åligganden voro genom särskilda nadiga bref
och föreskrifter bestämda. Enligt denna instruktion, som ännu är gällande,
utom hvad angår embetets befattning med Kongl. Museum, utgöres
öfverintendentsembetet af en öfverintendent såsom chef med biträde af en
ritnings- och byggnadsafdelning samt en kansli- och kameralafdelning, bestående
den förra afdeln ingen af en intendent, tre förste och fyra andre
arkitekter samt den senare eller kansli- och kameralafdelningen af eu sekreterare,
eu kamrerare tillika kassör, en kanslist och en kammarskrifvare.
Den år 1858 för embetet faststälda, ännu oförändrade personalstat
upptager enahanda tjensteman, dock att förste arkitekterne der benämnas
arkitekter och de öfrige arkitekterne konduktörer samt kanslist- och kammarskri
fvarebefattningarnc äro sammanslagna till en tjenst, med öfverintendenten
lemnad rätt att efter godtfinnande samma befattningar åter skilja.
För närvarande innehafvas också dessa pa förordnande tills vidare af särskilda
personer.

Till Öfverintendentsembetets åligganden hörer: att afgifva underdåniga
utlåtanden i alla byggnadsfrågor, öfver hvilka Kongl. Maj:t i nåder infordrar
embetets yttrande, äfvensom att i afseende å byggnadsväsende!, i
riket sjelft hos Kongl. Maj:t göra sådana underdåniga framställningar,
hvartill omständigheterna föranleda; att med råd och upplysningar i bygg -

Instruktionen
af år 1864.

nadsärenden tillhandagå offentliga auktoriteter samt menigheter; att, då
sadant af Kongl. Maj:t i nader anbefalles, uppgöra ritnings- och kostnadsförslag
till byggnadsarbeten för kronans räkning; att granska och, när så
erfordras, omarbeta ritnings- och kostnadsförslag till offentliga byggnader,
som för menigheters räkning uppföras och äro af beskaffenhet att ritningar
till desamma böra, enligt gällande författningar, underställas Kongl.
Maj:ts nadiga pröfning, äfvensom till på- eller tillbyggnader och betydliga
reparationer, hvarigenom dylika byggnaders indelning, inredning eller yttre
form förändras; att, der förslagsritningar ej kunna i orten åstadkommas,
tillhandagå offentliga auktoriteter och menigheter med upprättande af sådana;
att utöfva tillsyn öfver kronans i civilt ändamål anslagna hus och
byggnader, hvilka icke äro stälda under annat embetsverks förvaltning,
samt handlägga administrativa frågor angående dessa byggnaders vård och
underhall; att i sadant hänseende till Kongl. Maj:t årligen före den 1
Februari inkomma med berättelse om det förflutna årets arbeten samt generalförslag
öfver användande af det löpande årets tillgångar å de på
sjunde hufvudtiteln uppförda statsanslagen för byggnader och reparationer
i Stockholm och landsorterna; att gå i författning om verkställighet ej
mindre af de pa grund af dessa generalförslag nådigst bifallna byggnadsoch
underhållsarbeten med flera åtgärder, än äfven i öfrigt af sådana
byggnadsarbeten, hvilkas utförande Kongl. Maj:t kan pröfva skäligt åt
embetet i nader uppdraga; samt att, i enlighet med af Kongl. Maj:t meddelade
föreskrifter, förvalta och redovisa de till embetets disposition stälda
medel.

Under arets lopp utom generalförslagen möjligen förekommande reparationsarbeten
vid kronans hus och byggnader eger embetet att, utan
föregången underdånig anmälan, besörja, såvida vederbörande byggnadsanslag
lemna tillgång och arbetena dels vid generalförslagens upprättande
icke kunnat förutses, dels till följd af sin beskaffenhet tarfva en mer än
vanligt skyndsam handläggning eller äro af ringare omfattning och kostnad;
dock att i hvarje sådant fall hela utgiftssumman för en dylik åtgärd
icke ma öfverskrida 500 kronor, med rättighet för Öfverintendentsembetet
att, i man af skeende upptäckter under fortgången af de för året bifallna
byggnadsarbetena, uppskjuta hvad som antingen icke befinncs ändamålsenligt
eller eljest kunde möta svåra hinder för verkställigheten. För åstadkommande
af kontroll från det allmännas sida deröfver, att byggnader
fullbordas i enlighet med faststälda ritningar, eger Öfverintendentsembetet,
■vid insändande till nådig pröfning af hos embetet handlagda ritningsmål,

särskilt fästa Kongl. Maj:ts uppmärksamhet å de byggnadsföretag, i afseende
å hvilkas utförande i öfverensstämmelse med ritningarne en dylik
kontroll företrädesvis kan anses behöflig; och, i händelse Kongl. Maj:t
derefter, i sammanhang med fastställelse af ritningarne, pröfvar skäligt
sådant föreskrifva, åligger det embetet att, efter pastorsembetets eller annan
vederbörande myndighets i god tid skeende anmälan om byggnadsarbetets
bringande till verkställighet, uppdraga åt någon af sina vid ritnings-
och byggnadsafdelningen anstälde tjensteman att, enligt de närmare
föreskrifter, som af embetet meddelas, företaga inspektionsresor till
besigtigande af dylika byggnadsarbeten; egande dervid bemälte tjensteman
att tillse, det de fastställa ritningarne behörigen följas, och, der sådant af
behofvet, påkallas, tillhandagå med erforderliga råd och upplysningar äfvensom
att, efter verkstälda uppdrag, med berättelse derom till embetet
inkomma. Skulle, efter sådan inspektionsresa eller annars, till Öfverintendentsembetets
kunskap komma, att den eller de, som hafva befattning
med verkställigheten af byggnader, hvilka för allmänna medel uppföras,
antingen afvika från de af Kong]. Maj:t faststälda byggnadsritningarne eller
gå till väga på vårdslöst eller felaktigt sätt i afseende å arbetets utförande,
eger embetet att genast fästa Kongl. Maj:ts vederbörande Befallningshafvandes
uppmärksamhet å förhållandet eller, der omständigheterna sådant
föranleda, anmäla saken hos Justitiekansleren till anställande af laga åtal
mot den eller dem, som vederbör.

()fverintendenten samt, efter underdånig anmälan af honom, intendenten,
förste arkitekter, sekreteraren äfvensom kamreraren och kassören
utnämnas af Kongl. Maj:t. Öfrige tjensteman tillsättas af embetet, som
jemväl eger att i mån af behof antaga extra ordinarie tjensteman samt
utse vaktbetjente. Till ordinarie tjensteman vid ritnings- och byggnadsafdelningen
må ingen antagas, som icke genomgått byggnadsskolan vid
Akademien för de fria konsterna och från samma skola blifvit utskrifven
med betyg om godkända kunskaper eller kan förete behörigt intyg öfver
motsvarande insigter. För kompetens till tjenstebefattning vid kansli- och
kameralafdelningen gäller hvad i allmänhet om inträde i rikets administrativa
embetsverk är eller framdeles kan varda föreskrifvet.

Öfverintendenten afgör allena alla i Öfverintendentsembetet förekommande
ärenden, i närvaro af intendenten samt sekreteraren äfvensom de
bland arkitekterne, som öfverintendenten kan finna skäl tillkalla; och ega
de närvarande tjenstemännen att, en hvar inom gränserne för de honom
tillhörande tjensteåligganden, yttra sina åsigter samt, derest dessa vid be -

slutets fattande icke öfverensstämma med chefens mening, få desamma i
protokollet antecknade; skolande, då skiljaktiga meningar förekommit i
mål, som bör hos Kong! Maj:t anmälas, protokollsutdrag, upptagande desamma,
bifogas den underdåniga skrifvelsen. I ärenden, hvilka ej tåla
uppskof eller äro af mindre vigt, eger dock öfverintendenten eller den
hans ställe företräder att, utan samråd med nyss omförmälde tjensteman,
fatta beslut samt meddela befallningar om nödiga verkställighetsåtgärder,
hvilka beslut dock skola vid nästa sammanträde i Öfverintendentsembetet
till protokollet anmälas.

Vid öfverintendentens frånvaro inträder intendenten, med bibehållande
af sina öfriga göromål och utan särskild ersättning, i utöfning af chefsbefattningen,
dock icke under längre tid än fjorton dagar, samt derefter
intill dess Kongl. Maj:t på Ofverintendentsembetets underdåniga anmälan
meddelat embetet nådig föreskrift angående chefsskapets bestridande; dock
må ej under öfverintendentens frånvaro afgöras frågor om tjenstemäns eller
vaktbetjentes till- och afsättning eller åläggande af ansvar för fel i tjensten,
hvarunder likväl ej inbegripes afstängning från tjenstens utöfning.

Öfverintendenten eger vid förefallande behof åtnjuta fjorton dagars
tjenstledighet, hvarom anmälan likväl skall göras hos Chefen för Finansdepartementet.
Önskar öfverintendenten tjenstledighet under längre tid,
skall han derom göra underdånig ansökan hos Kongl. Maj:t. Uppkommer
behof af tjenstledighet för tjensteman inom embetet, eger detsamma att
sådan bevilja för högst tre månader; hvaremot tjenstledighet för längre
tid skall sökas hos Kongl. Maj:t. Under tjenstemäns ledighet, då Kongl.
Maj:t icke, i sammanhang med beslut derom, förordnat annan person att
den lediges tjenstgöring bestrida, må sådant förordnande af embetet meddelas.

I fråga om personalens tjensteåligganden och göromålens fördelning
i allmänhet mellan tjenstemännen innehåller vidare instruktionen följande
bestämmelser.

Öfverintendenten — hvilken i denna egenskap, enligt gällande stadgar
för Akademien för de fria konsterna, är ständig preses i samma Akademi —
ansvarar i första rummet inför Kongl. Maj:t, att Öfverintendentsembetets
verksamhet motsvarar dess bestämmelse, och skall derföre tillse, att tjenstemännen
med nit, skicklighet och drift fullgöra sina skyldigheter; hvarjemte
han eger bestämma tid för embetets sammanträden, öppna ankommande
bref och utöfva inseende öfver förvaltningen af de till embetet
ingående medel.

Intendenten förestår, såsom ofvan är nämndt, chefsbefattningen vid
öfverintendentens frånvaro samt handlägger företrädesvis till embetets
granskning öfverlemnade ritningsmål af beskaffenhet att påkalla en vidsträckt
och mognad erfarenhet i byggnadsväg äfvensom förekommande
ärenden rörande kronans hus och byggnader i landsorterna, upprättar det
med afseende å dem anbefalda generalförslag, afgifver utlåtanden i alla
dithörande ärenden och besörjer kompletterandet af de öfver samma byggnader
upprättade, hos embetet förvarade liggare, innefattande såväl ritningar
öfver berörda hus och byggnader, som deröfver upprättade beskrifningar.

Arkitekterne hafva att utarbeta de till deras behandling öfverlemnade
ärenden, dervid det åligger dem: att, derest erforderlig kännedom om lokalförhållanden
jemte öfriga vilkor, hvarå ritning bör sig grunda, icke
kan af de till Öfverintendentsembetet inkomna handlingar rörande byggnadsföretag
inhemtas, derom hos embetet oförtöfvadt göra skriftlig anmälan,
med uppgift å de erforderliga upplysningarne, om hvilkas infordrande
från vederbörande Ofverintendentsembetet derefter går i författning; att
upprätta byggnadsritningar, hvilka skola tjena till efterrättelse vid utförandet,
i så stor skala att säkra mått derå kunna tagas, samt uppdraga
desamma noggrannt och tydligt i linier så att de, när lavering eller färgläggning
användes, icke mista något af sin vägledande egenskap, utan
snarare derigenom förtydligas; skolande byggnadsritning innehålla, om den
afser ny kyrkobyggnad, plan, facader af torn-, chor- och långsidorna, tvärgenomskärning,
åtminstone en del af längdgenomskärningen för utvisande
af läktarehöjd, takstolsfördelning och tornsammansättning samt detaljer af
sådana byggnadsdelar, som äro af den invecklade eller grannlaga beskaffenhet,
att derför icke kan i förenämnda ritningar redogöras, men, om
ritningen afser annan byggnad, planer till alla våningar, med afseende å
hvilka olikheter i indelningen förekomma, en eller, om planens beskaffenhet
dertill gifver anledning, flere fac^ader samt genomskärning å en eller
flera delar af huset; att till ifrågasatta byggnadsföretag uppgöra fullständiga
kostnadsförslag, grundade på de prisuppgifter å byggnadsmaterialier
och arbetsbiträden inom de särskilda länen, hvilka genom länsstyrelsernas
försorg Öfverintendentsembetet årligen tillsändas; att, sedan ett mål blifvit
fullständigt utarbetadt, ingifva de uppgjorda ritnings- och kostnadsförslagen
till Öfverintendentsembetet tillika med särskild! memorial, innehållande
hvad arkitekten kan anse af nöden att meddela i afseende å vigtiga
konstruktiva detaljer, hvilka icke kunnat å ritningen antydas, jemte flera

till ärendets utredning hörande omständigheter; samt att, vid utarbetande
af sådana mål, som icke åtföljas af ritningar eller påkalla upprättande af
dylika, föreslå åtgärder, som af Öfverintendentsembetet böra vidtagas.

Dessutom skall en af arkitekterne efter förordnande af Öfverintendentsembetet,
med biträde af extra ordinarie tjensteman, som dertill af
embetet utses, utöfva närmaste tillsynen öfver kronans hus och lägenheter
i hufvudstaden och dervid förekommande byggnads- och reparationsåtgärder
samt i fråga om dessa egendomar fullgöra enahanda åligganden, som,
enligt hvad ofvan är sagdt, tillkomma intendenten i afseende å kronans
hus och byggnader i landsorterna.

Sekreteraren åligger att bereda och föredraga alla till Öfverintendentsembetet
inkommande mål, uppsätta, kontrasignera och afsända beslutade
utlåtanden jemte andra utgående expeditioner med undantag af invisningar,
föra embetets diarium, tillse att koncepter, ritningar och till kansliet
hörande handlingar hållas i god ordning samt vaka öfver protokollsföringen
och öfriga kansligöromålens behöriga verkställande.

Kamreraren är embetets uppbördsman och redogörare, i hvilken egenskap
han har att qvittera alla till embetet inflytande medel. Honom
åligger derjemte: att hålla moträkning med riksbanken öfver embetets
der insatta och derifrån uttagna medel samt i öfrigt föra alla med afseende
å dessa medels disposition och redovisning nödiga anteckningar och
räkenskaper; att till siffran granska alla till embetet inkomna räkningar,
besörja insättning i och uttagning från banken af embetets medel samt
verkställa alla beslutade utbetalningar; att hvarje fjortonde dag eller, om
till följd af skedda utbetalningar så erfordras, hvarje vecka till embetets
protokoll afgifva rapport angående kassans ställning; samt att årligen inom
Mars månads utgång, i enlighet med faststäldt formulär, upprätta embetets
hufvudbok för det föregående året.

Kanslisten och kammarskrifoaren skola tjenstgöra inom kansli- och
kameralafdelningen efter den fördelning af göromålen dem emellan, hvarom
embetet eger meddela närmare föreskrifter. De bestrida protokollsföring
och biträda med skrifvelsers uppsättning och expedierande, med granskning
af räkningar och inventarieförteckningar samt med arkivgöromål.

Instruktionen innehåller dessutom föreskrifter om sättet för ärendenas
behandling och åtskilliga andra bestämmelser, för hvilka, derest de synas
påkalla någon ändring, Komitén vill framdeles i underdånighet redogöra.

Uti underdånig skrifvelse den 19 Juni 1865 har embetet, på grund af
sitt åliggande att rörande byggnadsväsendet i riket hos Kongl. Maj:t göra
de framställningar, hvartill omständigheterna kunna föranleda, såsom en
särdeles väsentlig angelägenhet anmält behofvet af tillsyn öfver byggnadsarbetena
i riket, och i sådant afseende anfört: att embetet väl redan,
på grund af gällande instruktion, egde att, vid insändande till nådig
pröfning af hos embetet handlagda ritningsmål, särskild! fästa Kongl.
Maj:ts uppmärksamhet på de byggnadsföretag, öfver hvilkas utförande i
öfverensstämmelse med ritningarne en kontroll företrädesvis kunde anses
behöflig, äfvensom att, i händelse Kongl. Maj:t derefter, i sammanhang
med fastställande af ritningen, skulle pröfva skäligt sådant föreskrifva,
låta besigtiga dylika byggnader, samt, derest desamma skulle befinnas
vårdslöst eller felaktigt utförda, sådant i laga ordning beifra, men att en
dylik föreskrift, i följd af dess tillämpning endast i ett och annat ovanligare
fall, dock icke kunde utöfva den verkan i afseende på byggnadsväsendets
behöriga handhafvande, som embetet funne vara af behofvet
påkallad; att ej sällan ritningar till kommuners byggnader, synnerligast
kyrkor, blefve med ospard möda af Öfverintendentsembetets arkitekter
utarbetade och af församlingarne, under erkännande af dessa ritningars
stora företräden framför dem, hvilka kunnat i orten åstadkommas, antagna,
men vid byggnadernas utförande så ofullständigt följda, eller ock byggnadsföretagen
i öfrigt så litet tillgodosedda, att deraf uppstode oriktiga
proportioner och äfven betydande konstruktiva brister, hvarigenom byggnaderna
i större eller mindre mån förfelades; att äfven i afseende å upprättande
af förslag till reparationer samt tillsyn öfver de arbeten, som
årligen verkstäldes vid kronans, under Öfverintendentsembetets förvaltning
stälda egendomar i landsorterna, en fullständigare tillsyn vore behöflig;
samt att det visserligen, enligt äldre författningar, ålåge Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande att, genom sina underlydande tjenstemän eller dertill
särskild! förordnade byggnadskunnige män, utöfva tillsyn öfver omförmälda
reparationsarbeten, men att icke sällan dervid yppats brist å till
ett sådant uppdrag lämpliga personer; på grund af hvilket allt Öfverintendentsembetet
föreslog att, till åstadkommande af en tillförlitligare kontroll
öfver byggnadsarbetens riktiga och ändamålsenliga utförande än derförinnan
funnits att tillgå, särskilde byggnadskunnige tjenstemän, under
benämning af länsarkitekter, måtte i vissa delar af riket anställas med hufvudsakligen
följande åligganden: att afgifva utlåtanden i alla frågor rörande
husbyggnader, öfver hvilka Öfverintendentsembetet eller någon af

Öfverintendentsembetets

förslag år
1865.

länsstyrelserna inom det distrikt, der arkitekten vore anstäld, kunde infordra
hans yttrande; att biträda länsstyrelserna inom distriktet med utöfvande
af tillsynen öfver kronans, under Öfverintendentsembetets förvaltning
stälda egendomar derstädes, och i sådant hänseende tillhandagå med
uppgörande af kostnadsförslag såväl vid de årliga ekonomiska besigtningarne,
som vid af- och tillträdessyner å boställen inom nämnda egendomar
äfvensom vid entreprenadkontrakters upprättande samt med tillsyn
öfver beslutade byggnadsarbeten och deras afsynande; att, när sådant af
Öfverintendentsembetet anbefaldes, uppgöra ritnings- och kostnadsförslag
till ny- eller tillbyggnader vid nämnda egendomar; att, der så åstundades,
tillhandagå offentliga auktoriteter och menigheter med råd och upplysningar
vid deras byggnadsföretag inom distriktet och biträda dem med
uppgörande af ritningar och kostnadsförslag till ny- eller ombyggnader
af den beskaffenhet, att ritningar dertill borde underställas Kongl. Maj:ts
nådiga pröfning, äfvensom vid uppgörande eller granskning af entreprenadkontrakter
samt afsynande utaf nyssnämnda byggnadsföretag; att, der
tid och omständigheter sådant medgåfve, jemväl biträda enskilde med råd
och upplysningar i byggnadsfrågor; att vid resor inom distrikterna vaka
deröfver, att af Kong]. Maj:t faststälde byggnadsritningar vid byggnadernas
utförande noga följdes, samt, der sådant skulle befinnas icke ega rum,
derom hos Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i länet göra anmälan; och
att biträda vid vården af inom distrikterna befintliga byggnader af antiqvariskt
värde. I fråga om antalet af desse tjensteman hemstälde embetet,
att de måtte bestämmas till 7, hvardera med ett distrikt af 3 eller
4 län, samt beträffande deras aflöning, att densamma skulle utgå med lika
belopp, som för embetets förste arkitekter, eller 2,000 riksdaler, att bestridas
antingen endast af statsverket eller till hälften af statsverket och
till hälften af de hvarje distrikt tillhörande länen, samt att särskild ersättning
för vissa betydligare förrättningar borde länsarkitekten tillkomma af
den, vare sig kronan, offentlig auktoritet, menighet eller enskild person,
som förrättningen påkallat.

Vid underdånig föredragning inför H. M. Konungen i Statsrådet den
13 Oktober 1865 af öfverintendentsembetets ifrågavarande skrifvelse anförde
föredragande Departementschefen, att han, rörande behöfligheten af
eu förbättrad och mera verksam tillsyn öfver byggnadsväsende! i landsorterna,
än dittills funnits att tillgå, vore, med hänsigt till såväl kronans
som kommuners och enskildes intresse i detta afseende, af samma mening
som Öfverintendentsembetet, och ansåg, att berörda behof icke kunde på

ett ändamålsenligare sätt afhjelpas, än embetet föreslagit, eller genom anställande
i landsorterna af teoretiskt bildade och erfarne arkitekter, med
verkningskrets hvardera inom ett behörigen afpassadt distrikt; att han,
som ansåge länsa,rkitekternes antal böra blifva 8 i stället för 7, såsom
öfverintendentsembetet föreslagit, i fråga om deras aflöning ej funne skäl
att afvika från det förslag, embetet i sådant afseende framstält, men att
honom syntes billigt, att kostnaden för en inrättning, sådan som den ifrågavarande,
hvaraf nyttan till en betydlig del komtne kommunerna och de
enskilde direkte till godo, icke mer än till hälften bestredes af statsverket
och att den återstående hälften skulle utgå från länen, hvilkas bidrag i sådant
hänseende icke skulle komma att öfverstiga nagra hundra riksdaler
för hvarje län; hvarföre Departementschefen underdånigst hemstälde om
aflåtande till Rikets Ständer af det nådiga förslag, att till löner förrätta
länsarkitekter med de åligganden, som Öfverintendentsembetet uppgifvit,
måtte, under vilkor att vederbörande landsting, derom hörde, atoge sig att
till enahanda ändamål utgöra samma belopp, anvisas och i riksstaten uppföras
en summa af 8,000 riksdaler riksmynt; hvilken hemställan af H.
M. Konungen bifölls.

Vid ärendets behandling i Rikets Ständers Statsutskott den 1 6 Februari
1866 yttrade Utskottet, bland annat, följande: »Äfven med erkännande af
behöfligheten utaf en förbättrad och mera verksam tillsyn öfver byggnadsväsende!
i landsorterna, har Utskottet dock icke ansett sig deri ega
tillräcklig anledning att för närvarande tillstyrka anvisande af statsmedel
för ifrågavarande ändamål. Då nämligen behofvet af sadana personer, för
hvilkas anställande anslag nu blifvit äskadt, otvifvelaktigt i vida högre
grad förefinnes för kommuner och enskilda personer, än för kronan, har
det synts Utskottet mindre lämpligt att, innan ens vederbörande kommunalmyndigheter
blifvit i ämnet hörde, anvisa, statsmedel för tjensternas bildande.
Med mera skäl torde det böra på bemälde myndigheter i första
hand bero att för behofvets fyllande vidtaga de förberedande åtgärder,
som kunna finnas för ändamålet erforderliga; och hemställer i följd häraf
Utskottet, att Kong! Maj:ts ifrågavarande nådiga framställning icke ma af
Rikets Ständer bifallas.» Denna Utskottets hemställan blef ock af Rikets
Ständer gillad.

Efter denna utgång af frågan öfversändes af chefen för Öfverintendentsembetet
till de särskilda landstingens ordförande en promemoria angående
behofvet af tillsyn öfver verkställigheten af allmänna, civila byggnader
jemte uppgift om hvad vid frågans behandling hos Kongl. Maj:t och

Rikets Ständer förekommit, med begäran, att vid näst sammanträdande
landsting framställning måtte göras om anvisande af medel för länsarkitekttjensters
inrättande i enlighet med Öfverintendentsembetets ofvannämnda
förslag och under förutsättning, att staten bidroge med hälften af derför
erforderliga kostnadsbelopp; men samtliga landstingen, med undantag af
ett, afslogo denna framställning, anförande såsom hufvudsakligt skäl
bristen pa tillgångar, de flesta dock med erkännande af den nytta, dylika
tjensters inrättande borde kunna medföra. Westmanlands läns landsting
ensamt^ förklarade sig villigt ingå på förslaget och ingaf till Kong! Maj:t
underdånig anmälan derom; men vid underdånig föredragning häraf den
7 Februari 1868 fann Kongl. Maj:t, enär det icke visat sig, att förslaget
om länsarkitekts anställande med något allmännare intresse omfattats inom
de öfriga län, hvilka tillsammans med Westmanlands skulle utgöra ett
gemensamt länsarkitektsdistrikt, berörda anmälan icke för det dåvarande
föranleda till någon Kongl. Maj:ts åtgärd.

I likhet med öfriga centrala embetsverk har sedermera Öfverintendentsembetet
år 1873 afgifvit infordradt underdånigt utlåtande, dateradt
den 25 November, angående förbättring af lönerna för dess embets- och
tjensteman; varande för hufvudsakliga innehållet af detta utlåtande redogjordt
i Komiténs underdåniga betänkande och förslag angående lönereglering
för Kammarkollegium.

Innan Komitén öfvergår till redogörelse för Öfverintendentsembetets
verksamhet verksamhet, savidt den kan utrönas af diarier, koncepter och öfriga hos
embetet befintliga handlingar, torde till en början något närmare, än redan
skett, böra angifvas omfånget och beskaffenheten af vissa embetets åligganden.

Beträffande först dess skyldighet att granska och, när så erfordras,
omarbeta ritnings- och kostnadsförslag till offentliga byggnader, som för
menigheters räkning uppföras och äro af beskaffenhet, att ritningar till
desamma höra uppgöras och underställas Eders Kongl. Maj:ts nådiga pröfning,
innehåller Kongl. förordningen den 31 Juli 1776 i 1, 3 och 4 §§
följande bestämmelser: § 1. ((Alla kyrkor, hus, broar och flere publique
byggnader i städerne och på landet, som antingen för Wår och Kronans
räkning eller ock af andre allmänna medel byggas, böra icke verkställas,
innan ordenteligen författade Desseiner, såväl som kostnadsförslager blifvit
af Ware Befallningshafvande til Oss i underdånighet insände, åt, sedan
the genom Wårt Öfvcrintendentsembete äro öfversedde, gillade eller omgjorde,
af Oss Sjelfve i Nåder approberas och stadfästas. Iivilket äfven
bör iakttagas vid betydeliga reparationer, som göra någon ändring uti

Öfverintendentsembetets

skrifvelse år
1873.

Öfverinten dentsembetets -

thesse byggnaders indelning eller utvärtes anseende. På the orter, ther
förfarne byggmästare icke äro åt tilgå, inå vederbörande hafva frihet, åt
directe vända sig till Wårt Öfverintendentsembete om Desseiner, sedan alla
the omständigheter blifvit upgifne, hvarpå sådane Desseiner böra sig grunda»;
§ 3. »Wid kyrkors inredning med altare, predikstolar, orgverk och andre
hufvudsakeliga prydnader, livartil ofta betydelige penningesummor i brist
af kunskap illa användas, bör hädanefter iakttagas, åt inga sådane kyrkoprydnader
förfärdigas, innan Desseinerne blifvit hos Oss i underdånighet
företedde, åt på sätt, som förut om byggnader stadgat är, af Wårt Öfverintendentsembete
öfverses, och sedermera med Wår Egen Nådiga approbation
til verkställighet befordras»; och § 4. »Enär grafvårdar, eller andre
minnesmärken i kyrkorne af enskildte personer upresas, vele Wi äfven i
Nåder hafva förordnat, åt ritningarne theröfver til Wår approbation i underdånighet
upvisas, på thet åt sådane monumenter icke må, som ofta
skedt, vanställa kyrkorne, i stället för åt pryda the samma, utan fast
häldre vara et minne för efterverlden om Wårt tidehvarfs insigt i konster
och handaslögder. Och på thet thenna nyttiga författning icke må vara
Wåre trogne undersåtare til tunga, vele Wi i Nåder tillåta, åt Wårt Öfverintendentsembete
med Desseiner och goda råd, utan någon afgift, går
Private til hända, som sig anmäla, tå the vid handen gifva omständigheterne,
hvilka thervid komma åt iakttagas och kostnaden, som the vilja
använda».

Kongl. Maj:ts förnyade nådiga militieboställsordning af den 28 Januari
1836 stadgar i § 11, att förslag till reparation eller ombyggnad af
karaktershus vid militieboställen skola granskas af Öfverintendentsembetet,
och, jemlikt nådiga kungörelsen den 14 Augusti 1841, har embetet sig
ålagd enahanda skyldighet beträffande härads- och stadsfängelser.

Vidare innehåller nådiga stadgan för rikets allmänna elementarläroverk
den 29 Januari 1859 i § 127, att, om lärohus behöfver antingen
nybyggas eller ock undergå sådan större reparation, som förändrar husets
form och utrymme, ärendet skall, vare sig byggnadsföretaget bekostas af
stiftsbyggnadskassan eller af vederbörande stad, underställas Öfverintendentsembetets
granskning, äfvensom Kongl. kungörelsen den 21 Oktober
1864 i § 17, att före nybyggnad af lazarett eller kurhus eller sådan reparation
af ett äldre, hvarigenom sjukrummens anordning i väsentligare
mån förändras, de uppgjorda planerna derför böra af vederbörande lazarettsdirektion
underställas Sundhetskollegium, som deröfver skall inhemta
Öfverintendentsembetets yttrande.

Angående antalet af de kronans hus och lägenheter, öfver hvilka
Öfverintendentsembetet utöfvar tillsyn, inhemtas af embetets till Statskontoret
den 14 September 1875 afgifna förteckning öfver statens berörda
egendomar, att detsamma då uppgick i hufvudstaden till 28 — hvaribland
23 byggnader med sammanlagdt taxeringsvärde af 8,422,000 kronor, hvartill
sedermera kommit Generalstabens hus och magasinerna under stadshuset
— och i landsorterna till 41 med sammanlagdt taxeringsvärde af
3,680,890 kronor, ibland hvilka voro 8 Kongl. slott, deraf 5 äro upplåtna
till landshöfdingeresidens och landsstatsembetslokaler, 18 andra länsresidens,
till en del med särskilda embetshus, 5 kronomagasin o. s. v.

Vidkommande de medel, som äro stälda under Öfverintendentsembetets
förvaltning och redovisning, utgöras desamma, förutom anslagen till
sjelfva embetet samt till skrifmaterialier och expenser, dels af det å riksstatens
sjunde hufvudtitel uppförda anslaget till »byggnader och reparationer»,
utgående från och med innevarande år med 155,480 kronor, dels
ock af de särskilda anslag, som i nåder anvisas för sådana nybyggnader
eller andra tillfälliga byggnadsarbeten, som genom Öfverintendentsembetets
försorg verkställas, hvilka sistnämnda anslag under senast förflutna 10
åren uppgått till ett sammanlagdt belopp af i det närmaste 4 millioner
kronor. Härtill komma slutligen hyror och andra genom försäljning af
obrukbara materialier och dylikt tillfälligtvis inflytande medel, hvilka år
1876 medfört en inkomst af 10,481 kronor 64 öre, nämligen tomtöresafgifter
400 kronor, hyresmedel för några magasins- och källarelägenheter
3,541 kronor 50 öre samt numera upphörd hyresersättning för Kongl.
Humlegården 1,500 kronor, influtna medel för såld materiel 363 kronor
64 öre samt tillfällig brandskadeersättning 4,676 kronor 50 öre.

Efter hvad Öfverintendentsembetets diarium för år 1876 utvisar, har
under samma år till embetet inkommit följande antal mål och ärenden,
nämligen:

Kongl. bref ang. fastställelse å ritningar och kostnadsförslag............... 68

d:o ang. beslutade ombyggnader och reparationer, disposition

af lägenheter i kronans hus m. m............................... 40

Kongl. remisser ang. ändring i faststälde byggnadsplaner, disposition

af lägenheter i kronans hus m. m...................... 20

Transp. 128

För granskning öfverlemnade ritningar och kostnadsförslag ang.

nya kyrkor ......................................................... 12

reparation och restauration af kyrkor................... 9

nya husbyggnader............................................................ 26

reparationer, om- och tillbyggnader af hus............... 37

tornbyggnader (5), orgelfacader (11), altare, altareprydnader,
vapenhus och läktare m. m............. 22

värme- eller vattenlednings anbringande..................... 4

liusfacader................................................................ 2

stadsplaner .................... 12 124

Embetsverks och myndigheters skrivelser med

begäran om erhållande af ritningar och kostnadsförslag ang.

nya kyrkor .................................. 7

nya husbyggnader.................................................. 2

tornbyggnader, orgelfacader, kyrkoreparationer......... 7 ig

hemställanden om vidtagande af reparationer, inredningar, be sigtningar,

värderingar in. m............................................................. 55

infordrade förklaringar, yttranden och handlingar........................ 73

anmälanden................................................................................................ 13

Intendentens och arkitekternes memorial

ang. granskning af ritningar och kostnadsförslag till

nya kyrkor ........................................................................ 2

nya husbyggnader............................................................ 9

om- och tillbyggnader samt inredning af hus............ 8

tornbyggnad och värmelednings anbringande............ 2

stadsplaner m. m....................... 13 34

med nya eller omarbetade ritningar och kostnadsförslag till

nya kyrkor ........................................................................ 13

nya husbyggnader............................................................ 7

tornbyggnader, orgeihyader, altare, altareprydnader,

vapenhus och läktare m. m...................... 18

husinredningar, värmelednings anbringande in. m.... 5

med generalförslag, renritningar och kopior........................ 6 49

med infordrade utlåtanden................................................................ 18

med anmälanden och hemställanden.................................................. 7

Transp. 517
3

Förslag till änd?ingar
i arbetssättet.

Kansli- och
kameral af delningen.

Transp. 517

Konungens Befallningsliafvandes skrifvelser med

årsredogörelser ang. kronans hus i länen ....................................... 23

årsbesigtningsinstrument och reparationsförslag................................. 23

priskuranter, markegångstaxor m. in................................................. 41

reqvisitioner å priskurantblanketter, medelsförskott m. m............. 7

hemställanden om inköp af inventarier, om disposition af lägenheter
i kronans hus in. in. ......................................................... 9

Kamrerarens anmärkningsakter..................................................................... 7

d:o skrifvelser med infordrade yttranden, med uppgifter om

kassaställningen, med årsräkenskapen m. m...................... 6

Ansökningar om antagande till extra ordinarie arkitekt och om tjenstledighet.
...................................................................................... 4

d:o om anstånd med leveranser m. m..................................... 13

Anbud å hvarjehanda arbetens verkställande.......................................... 19

Räkningar ......................................................................................................... 36

Q.vittenser............................................................................................................ 26

Anordningar ...................................................................................................... 15

Diverse ............................................................................................................... 5

tillsammans 751

ärenden, motsvarande 703 år 1875, 696 år 1874, 663 år 1873, 667 år 1872,
633 år 1871 och 649 år 1870. Derjemte hafva år 1876 till embetet inkommit,
utan att i diarium införas, 327 räkningar angående utgifter för
kronans hus i hufvudstaden samt de kassarapporter, som, enligt instruktionen,
skola af kamrer ar en till embetet på vissa tider afgifvas.

Enligt registraturet hafva år 1876 från Öfverintendentsembetet utgått
417 expeditioner, af hvilka 116 utgjort underdåniga utlåtanden.

Sedan Komitén sålunda redogjort för Öfverintendentsembetets uppkomst
och utveckling, dess nuvarande åligganden och vidden af desamma,
äfvensom för det förslag till förändrad organisation af embetet, som för omkring
tio år sedan var å bane, har Komitén att tillse, huruvida med den
nuvarande organisationen embetets verksamhet fullt motsvarar det med
dess inrättande åsyftade ändamål, eller om i afseende på sättet för utöfvandet
af denna verksamhet någon ändring kan vara att ifrågasätta.

Öfverintendentsembetets åligganden äro af dels administrativ dels teknisk
natur. Göromålen af förra slaget, hvilka tillhöra embetets kansli -

och kameralafdelning, hafva sin motsvarighet inom andra förvaltningsgrenar
och torde derföre lämpligen böra ordnas på enahanda sätt, i den
mån detta icke redan är förhållandet. I sådant hänseende har Komitén
endast följande att anföra.

Enligt den för Öfverintendentsembetet gällande instruktion skall vid
embetets sammanträden föras protokoll, i korthet upptagande föredragna
ärenden och fattade beslut. Sekreteraren förer dessutom, i egenskap af
föredragande, vid hvarje session en särskild lista öfver föredragna ärenden
och beslutade åtgärder. Om dessa listor fullständigades, på sätt Komitén
förut hemstält i fråga om protokollsföringen i Kammarkollegium och andra
embetsverk, och förvarades, skulle af desamma tillräckligt utförligt kunna
inhemtas, hvad vid embetets sammanträden förekommit, och vidare protokollsföring
således blifva öfverflödig.

De till Ofverintendentsembetets disposition stälda statsanslag utbetalas
på embetets reqvisition af Statskontoret och insättas tillika med öfriga till
embetet inflytande medel, för såvidt de icke till förestående utbetalningar
genast behöfva användas, på depositionsräkning i riksbanken, hvars depositionsbevis
af embetets sekreterare för kontroll annoteras. De invisningrar

deremot å dessa i banken innestående medel, som för utgifters bestridande
af embetet utfärdas, underskrifvas af öfverintendenten och kontrasigneras
af kamreraren, och öfver dessa invisningar förer öfverintendenten särskild
anteckning. Att kamreraren, som sjelf uttager medlen, af hvilka en del
är afsedd till förstärkning af den inneliggande, af honom, i egenskapen af
kassör, omhänderhafda kassan, kontrasignerar invisningarne, kan icke anses
fullt lämpligt, helst desamma äro grundade på af embetet fattade beslut
och således lära, i likhet med embetets öfriga utgående expeditioner, böra
kontrasigneras af föredraganden. Likaledes har Komitén funnit mindre
ändamålsenligt, att kontrollbokföringen är på förutnämnda sätt fördelad,
och får derföre hemställa, att jemväl annoteringen af utfärdade invisningar
må ske af embetets sekreterare, hvilken redan nu är att betrakta såsom
kassaförvaltarens kontrollant.

Vidare har Komitén inhemtat, att å hyror samt en del genom försäljning
af obrukbara materialier och dylikt tillfälligtvis inflytande medel
qvittenser utfärdas af kamrer aren, utan att de influtna medlen behöfva,
enligt instruktionen, af särskild kontrollant annoteras. Dessa medel uppgå
visserligen, såsom af Komiténs föregående redogörelse visar sig, till ringa
belopp; men med god ordning synes dock öfverensstämmande, att äfven
dessa upptagas i sekreterarens kontrollräkning.

Vidkommande användandet af sistnämnda medel, hvilka af embetet
disponeras på enahanda sätt som anslaget till byggnader och reparationer,
tillåter sig Komitén anmärka, att då för detta ändamål är anvisadt ett
med hänsyn till behofvet bestämdt anslagsbelopp, samma medel synas icke
böra af embetet direkt användas utan till statsverket redovisas.

I fråga om nybyggnader eller andra byggnadsföretag, hvilka genom
Öfverintendentsembetets försorg skola verkställas, föras af kamreraren räkningar,
upptagande anslagens belopp och de på grund af verkstälda arbeten
utbetalda medel; hvarjemte särskilda anteckningar öfver beslutade
arbeten och derigenom disponerade medel äfven böra af vederbörande arkitekter,
i deras egenskap af arbetschefer, föras; men då det är af synnerlig
vigt att vid hvarje särskildt tillfälle, då arbetsbeställning ifrågasättes, fullt
tillförlitligen utredes, om något och i sådant fall huru mycket af de för
hela byggnadsföretaget anslagna medel återstår odisponeradt, har Komitén
ansett önskligt, att för hvarje byggnadsanslag blefve fördt särskildt konto,
jemväl inom embetets kansli- och kameralafdelning, öfver ej blott det anvisade
anslaget och de deraf utbetalda medlen utan äfven beslutade arbeten
och för dem beräknade kostnader, för hvilket ändamål styrelsens räkenskapsförare
borde erhålla nödig del af styrelsens i sådant ärende fattade
beslut.

Komitén hemställer på grund häraf,

att protokollsföringen i Öfverintendentsembetet må
ordnas, på sätt ofvan blifvit antydt;

att Öfverintendentsembetets mvisningar å dess i
riksbanken innestående medel må utfärdas på samma
sätt som andra från embetet utgående expeditioner och
således af föredraganden kontrasigneras;

att öfver inflytande och utgående medel må af
sekreteraren föras fullständig kontrollräkning;

att hyror och andra tillfälligtvis inflytande medel
må till statsverket redovisas; samt

att för hvarje byggnadsanslag, som af Öfverintendentsembetet
disponeras, må inom embetets kansli- och
kameralafdelning föras särskildt konto, upptagande,
jemte anvisade anslaget och verkstälde utbetalningar,
beslutade arbeten och derför beräknade utgifter.

Att på fullt ändamålsenligt sätt ordna den del af Öfverintendents- B^ning^f
embete** verksamhet, som utöfvas genom ritnings- och byggnadsafdelningen,
är förenadt med flera svårigheter. De göromål, som hit äro hänförliga
och hvilka förutsätta ej blott vetenskapliga och konstnärliga insigter
utan äfven skicklighet och erfarenhet i den praktiska tillämpningen af
byggnadskonsten, kunna sammanföras till fem särskilda grupper, bestämda
med hänsyn till embetets åligganden dels att granska ritnings- och kostnadsförslag
till offentliga byggnader, dels att vårda kronans i civilt ändamål
anslagna och under öfverintendentsembetets förvaltning stälda hus och
lägenheter, dels att uppgöra ritningar och kostnadsförslag till byggnadsarbeten,
dels att ombesörja verkställighet af beslutade nybyggnads- och
reparationsarbeten för kronans räkning och dels att i vissa fall kontrollera,
det faststälda ritningar vid byggnadsföretag följas.

Beträffande embetets granskningsåligganden synes intet vara att erinra
vid det sätt, hvarpå desamma för närvarande fullgöras; hvilket gäller
äfven i fråga om vården af kronans lägenheter i hufvudstaden, enär denna
vård i första hand tillkommer eu af embetets arkitekter med biträde af
särskildt tillförordnade extra ordinarie tjensteman, hvarigenom således en
ständig, på sakkunskap grundad tillsyn öfver dessa lägenheter utöfvas i
afseende å såväl behöfligheten af reparationer som ock sättet för beslutade
reparationers verkställande. Annat är förhållandet med kronans lägenheter
i landsorterna, Dessa lägenheter stå under Eders Kongl. Maj:ts vederbörande
Befallningshafvandes närmaste inseende, och genom denna myndighet
anordnas å lägenheterna årliga besigtningar, som verkställas af en magistratsperson
med biträde af mer eller mindre kunnige, a orten bosatte
handtverkare, livilkas utlåtande angående behöflige till- eller ombyggnader
eller reparationer ligga till grund för de förslag, som i sadant afseende
från länsstyrelserna till Öfverintenclentsembetet årligen insändas. Dit inkomna,
granskas förslagen från samtliga länen af embetets intendent, hvilken
i sitt generalförslag upptager de arbeten, han för det kommande aret
pröfvat vara af nöden. De med ledning af detta förslag sedermera beslutade
arbetena verkställas derefter på entreprenad i kanske de flesta
fall, enär konkurrens saknas, af just de handtverkare, hvilka påsynat bristerna,
under det att kontrollen öfver deras afhjelpande utöfvas af någon
tjensteman inom länsstyrelsen, vanligen landskamreraren, eller ock af särskildt
dertill förordnad person på platsen. Besigtningarne och första förslagen
till befunna bristers bättrande uppgöras, och kontrollen öfver arbetena
utöfvas således af personer, hos hvilka man i allmänhet icke eger

förutsätta insigter af det slag, som för bedömande af dylika frågor äro
erforderliga. Visserligen innehåller embetets instruktion, att Kong!. Maj:t
vill, da sadant af behofvet påkallas, på underdånig anmälan af öfverintendentsembetet
i nåder tillåta, att öfverintendenten eller intendenten, åtföljd
af en utaf embetets yngre tjensteman, företager inspektionsresor till
rikets särskilda delar för att kontrollera verkställigheten af anbefalda byggnads-
och reparationsatgärder vid kronans hus och byggnader i landsorterna
samt afgifva, der sådant finnes erforderligt, förslag till åtgärder i
afseende a desammas vård och underhåll; men härmed afses naturligen
endast större och vigtigare arbeten, helst detta stadgandes tillämpning i
alla förekommande fall skulle medföra, utom stora kostnader för statsverket,
den olägenhet, att embetets chef eller hans närmaste man, intendenten,
af dessa resor blefve mera upptagen, än gagneligt kunde vara för
de maktpåliggande göromålen å embetsrum nnet.

Hvad dernäst angår den Öfverintendentsembetet åliggande kontroll
deröfver, att byggnader fullbordas i enlighet med faststälda ritningar, så —
för savidt denna kontroll skall utöfvas på stället och medan arbetet är
under utförande — är berörda åliggande för närvarande inskränkt till de
fall, da, pa embetets underdåniga anmälan om behöfligheten af särskild
tillsyn vid något byggnadsföretag, Eders Kongl. Maj:t pröfvar skäligt sådan
föreskrifva; och åligger det då embetet att, efter anmälan af vederbörande
»om byggnadsarbetets bringande till verkställighet)), uppdraga åt
någon af sina vid ritnings- och byggnadsafdelningen anstälde tjensteman
att till besigtigande af arbetet företaga inspektionsresa, hvarvid den förordnade
tjenstemannen har att dels tillse, att den faststälda ritningen behörigen
följes och dels, der sådant af behofvet påkallas, tillhandagå vederbörande
med erforderliga råd och upplysningar.

Äfven denna kontrollmyndighet utöfvas för närvarande i mindre grad,
än önskligt är, och synes Komitén — enär ändamålet med den föreskrifna
granskningen och fastställelsen af ritningar alldeles förfelas, om, såsom ej
ovanligt lärer vara, vid byggnaders uppförande afvikelser, större eller
mindre, från samma ritningar ske — böra, långt ifrån att inskränkas, utsträckas
derhän, att der Öfverintendentsembetet finner en sådan tillsyn
erforderlig, embetet må utan vidare omgång sjelft ega rätt att derom föreskrifva.
Skälet, hvarföre denna tillsyn inskränkts till endast vigtigare
byggnadsföretag, är emellertid att söka i den uppoffring af tid och möda
utan ersättning derför, hvilken embetets arkitekter vid utöfvandet af en
dylik tillsyn måste vidkännas.

Sedan arkitekten efter genomgången 6- å 8-årig lärokurs inhemtat de
insigter, som för arkitektyrkets utöfvande äro erforderliga, och i många
fall genom utländska studieresor fullkomnat desamma, antages han till
extra ordinarie arkitekt i embetet utan lön och med ringa arfvode; och
först efter mångårig tjenstgöring kan han hoppas vinna befordran till ordinarie
arkitekt. Den låga aflöning, som tillkommer honom i denna egenskap
(för närvarande utgörande med dyrtidstillägg 2,400 kronor för förste
och 1,200 kronor för andre arkitekt), gör det nödvändigt för honom, om
han skall kunna förvärfva sin utkomst, att vid sidan af tjensten utöfva
enskild verksamhet, och för den duglige arkitekten är, med byggnadsväsendets
nuvarande utveckling och det alltmer känbara behofvet vid byggnadsföretag
af skickligt arkitektbiträde, denna enskilda verksamhet ganska
väsentlig. Staten kan ej heller fordra, att personer, som i den enskilda
företagsamheten kunna vinna riklig utkomst, skola för en obetydlig och
för lefnadsbehofven otillräcklig aflöning, med åsidosättande af denna verksamhet,
offra hela sin tid åt statens tjenst — hvilket ej heller, med hänsyn
till arkitekternes utveckling och framåtskridande i deras yrke, skulle
vara lämpligt, då ökad yrkesskicklighet måste genom den enskilda verksamheten
väsentligen främjas — och, om den fordran uppställes å arkitekterne
att uteslutande egna sin tid åt statens tjenst, är fara värdt att
statens behof svårligen skulle kunna fyllas. Under dessa förhållanden
är naturligt, att en af Öfverintendentsembetet anbefald kontrollresa till
orterna, hvarigenom arkitekten måste för längre eller kortare tid alldeles
lägga å sido sitt enskilda, väl aflönade arbete eller ock mot dryg ersättning
öfverlåta det åt biträden, är allt annat än eftersträfvansvärd, helst
härtill kommer, att arkitekt, enligt resereglemente! den 10 November 1865
med deri genom Kongl. kungörelsen den 12 Maj 1871 gjorda ändringar,
endast får beräkna 3 kronor reseersättning per mil samt 4 kronor dagtraktamente
— en ersättning som i de flesta fall är otillräcklig att betacka
ens sjelfva resekostnaden och som än mindre kan hålla honom skadeslös
för hans derunder förlorade enskilda praktik.

Enahanda missförhållande mellan arbete och ersättningen derför visar
sig ock i fråga om ritningars uppgörande, hvilket framgår deraf att
enskildt bestälda ritningar exempelvis till landtkyrkor betalas med 500 å
1,500 kronor, till större byggnadsföretag med 2,000 å 5,000 kronor, till
boningshus med 500 å 1,500 kronor samt mindre ritningar till fasader,
ändringar af hus, dekorativa arbeten och dylikt med 100 å 500 kronor.
Då ritningar till kronans hus uppgjorts, har visserligen stundom särskild

ersättning kunnat beredas den, som verkstält ritningen, på det sätt att,
då åt Öfverintendentsembetet uppdragits ombesörjandet af den beslutade
byggnadens utförande, embetet till tillsyningsman dervid utsett ritningsförfattaren,
hvilken då åtnjutit tillsyningsarfvode från det till byggnaden
beviljade anslag; men ofta hafva sådana ritningar uppgjorts utan att byggnadsföretaget
sedermera kommit till stånd, och för dessa likasom för ritningar
för offentliga auktoriteters och menigheters räkning — med undantag
af någon gång särskilt begärda detaljritningar öfver å hufvudritning
antydda konstruktioner eller prydnader — utgår ej någon särskild
ersättning. Då vidare af alla faststälda ritningar till offentliga byggnadsföretag
kopior skola göras för att till framtida efterrättelse i embetets
arkiv förvaras, är tydligt, att arkitekternes aflöning ej motsvarar det af
dem utförda arbete.

För afhjelpande af nu påpekade brister framstälde Öfverintendentsembetet
år 1865 det förslag om särskilda länsarkitekters anställande, för
hvilket Komitén här ofvan redogjort; och då detta förslag, såsom ofvan
är nämndt, icke blef förkastadt, men endast för det dåvarande lemnadt
utan vidare åtgärd, har Komitén ansett sig böra nu taga detsamma under
öfvervägande.

Ehuruväl flera ganska talande skäl kunna anföras och blifvit anförda
för berörda förslag, synas dock, åtminstone för närvarande, svårigheter möta
för dess genomförande. Klart är att, om de med förslaget afsedda fördelar
skola ernås, länsarkitektsplatserna måste besättas med i sitt fack
fullt utbildade och skicklige arkitekter; men då sådane kunna förvärfva
stor, med ekonomiska fördelar förenad enskild praktik såväl i hufvudstaden
eller andra större städer i riket som å landsbygden, så vilja de naturligtvis
ej binda sig vid fasta platser i landsorterna, utan att på förhand
vara tillförsäkrade en bestämd aflöning, någorlunda motsvarande den
inkomst, de eljest kunde påräkna. Det jemförelsevis ringa arbete, som för
statens räkning skulle åligga hvarje länsarkitekt, med hänsyn till kontrollen
öfver allmänna byggnader inom hans distrikt samt vården om kronans,
under Öfverintendentsembetets inseende stälde egendomar derstädes, bör, i
betraktande af dessa byggnaders och egendomars nuvarande antal, ej blifva
af tillräcklig betydenhet, för att en dylik tjensteman billigtvis må kunna
af staten lönas med något större belopp, och den bristande delen i hans
årsinkomst skulle således antingen tillskjutas af de län, hvilka tillsammans
bildade distriktet, eller ock förvärfvas genom enskild praktik inom detsamma.
Osäkert är emellertid, huruvida länen nu och framdeles skola

befinnas villigare att ikläda sig en dylik uppoffring, än förhållandet var,
då förslaget om länsarkitekters anställande förra gången understäldes landstingen,
och ännu osäkrare torde vara, huruvida för arkitekten alltid skulle
vara att påräkna inom distriktet tillräcklig enskild sysselsättning, äfven
om antagas kunde, att allmänheten företrädesvis komme att hänvända sig
till honom med sina uppdrag. Länsarkitekttjensters inrättande synes derföre
Komitén för närvarande icke vara att. förorda, utan torde all inspektion,
fortfarande såsom hittills, böra utgå direkt från Öfverintendentsembetet.
Om till dettas förfogande stäldes ett penningeanslag, hvilket vid de tillfällen,
då embetet funne arbetsföretag i landsorten vara af den vigt, att
en kontroll från det allmännas sida deröfver vore behöflig, finge anlitas
på det sätt, att till den extra ordinarie tjensteman inom embetet, hvilken
till sådan kontrollresa förordnades, utbetaltes såsom dagarfvode, utöfver
hvad i rese- och traktamentsersättning enligt gällande resereglemente skall
utgå, så stort belopp, att kontrollanten icke blott icke behöfde för sjelfva
resan göra förlust, utan jemväl kunde påräkna någon ersättning för den
tid, han vore hindrad i sin enskilda verksamhet, skulle utan tvifvel tillräckligt
antal duglige män ställa sig till embetets förfogande för ifrågavarande
ändamål. Under dylika resor kunde och borde en sakkunnig tillsyn
utöfvas öfver kronans under Öfverintendentsembetets inseende stälda
hus i orterna och således behöfliga reparationer i tid och på bästa sätt
anordnas samt en tillförlitlig uppsigt öfver deras verkställande åstadkommas,
hvaraf följden skulle blifva en ej ringa besparing i statens nuvarande
utgifter för sådana nybyggnader och reparationer.

Vidkommande slutligen embetets åliggande med ritningars uppgörande
och ersättningen derför, anser Komitén äfven härutinnan en förändrad anordning
böra vidtagas. A ena sidan kan ej staten aflöna ett flertal arkitekter
så, att de, med åsidosättande af enskild verksamhet, uteslutande
egna sig åt statens tjenst, men å andra sidan måste tillgodoses arkitekternes
billiga anspråk, att deras arbete för statens räkning ersättes med
ett belopp, något så när motsvarande hvad den enskilde för enahanda arbete
betalar. Med fästadt afseende å båda dessa omständigheter, synes
Komitén lämpligast, att embetets ordinarie arkitektpersonal inskränkes till
det minsta möjliga antal eller det, som kan vara erforderligt hufvudsakligen
för den embetet åliggande granskning af byggnadsförslag och vården
om kronans egendomar, och att för ritningar, hvilka genom embetets
försorg skola uppgöras eller omarbetas och icke kunna af den ordinarie
personalen medhinnas, extra ordinarie arkitekter må anlitas. Ersättning

för ritning för kronans räkning skulle sålunda utgå, liksom nu är fallet,
af det för sj elfva byggnaden anvisade anslaget, då sådan byggnad beslutades,
och, om den ifrågasatta byggnaden ej kom till stånd, för hvarje
särskildt fall, på underdånig hemställan af embete!, till utbetalande beviljas.
Öfriga ritningar skulle af embetet ersättas med skäligt ansedt belopp,
för hvilket ändamål ett särskildt anslag borde ställas till embetets
disposition. Härigenom skulle ock den fördel vinnas, att ritningsmålen
kunde uppdragas åt den för hvarje mål, med hänsyn till dess beskaffenhet,
lämpligaste personen, då nu deremot vid målens fördelning embetets chef
måste ej blott företrädesvis hålla sig till de ordinarie arkitekterne, utan
ock tillse, att ej den ene jemförelsevis betungas med mera arbete än
den andre. Den utgift, statsverket genom en sådan anordning finge vidkännas,
komme till väsentlig del att betäckas af den besparing, som
uppstode genom flera arkitekt^ enst ers indragning. Komme derjemte, hvad
Komitén för sin del vill föreslå, offentliga auktoriteters och menigheters
rätt att utan ersättning från Öfverintendentsembetet erhålla omarbetade
och i vissa fall nya ritningar att upphöra, och blefve dem ålagdt, såsom
billigt synes vara, att för hvarje ritning utgifva antingen hela dess verkliga
värde eller ock större eller mindre del deraf, skulle den af förändringen
föranledda tillökning i utgifter blifva ringa, om ens någon. En
följd af sistnämnda förslag skulle ock blifva minskning i Öfverintendentsembetets
göromål med granskning och omarbetning af för fastställelse insända
ritningar, enär vederbörande då torde finna med sin fördel förenligt
att redan i första hand vända sig till embetet eller ock anlita enskild
sakkunnig person för önskade ritningars uppgörande, i stället för att, såsom
nu ej sällan sker, till embetet insända odugliga förslag, hvilka af
embetet utan ersättning måste omarbetas för att blifva användbara.

Då en betydlig del af de göromål, som nu förrättas af Öfverintendentsembetets
ordinarie arkitekter, således skulle, enligt Komiténs mening,
öfverflyttas på extra ordinarie tjensteman vid embetets ritnings- och byggnadsafdelning,
synas för anställning såsom sådan böra föreskrifvas enahanda
kompetensvilkor, som nu gälla för anställning såsom ordinarie arkitekt.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, föreslår Komitén,

att, för åstadkommande af kontroll deröfver, att
offentliga byggnadsföretag fullbordas i enlighet med
vederbörligen faststälda ritningar, Öfverintendentsembetet
må ega att, när sådant af embetet pröfvas behöflig!,
uppdraga åt någon af de vid ritnings- och

byggnadsafdelningen anstälde ordinarie eller extra ordinarie
tjensteman att företaga inspektionsresor, under
hvilka nödig tillsyn öfver kronans hus och lägenheter
i orterna tillika skall utöfvas;

att under dylika resor må af extra ordinarie tjensteman
åtnjutas, jemte rese- och traktamentsersättning
enligt gällande resereglemente, särskildt dagarfvode till
belopp, som af Öfverintendentsembetet, med hänsyn
till det med resan förenade uppdragets vigt och omfång,
bestämmes;

att uppgörande af ritningar, som åligga Öfverintendentsembetet
och ej af den ordinarie tjenstemannapersonalen
medhinnas, må af embetet uppdragas åt
extra ordinarie tjensteman emot ersättning, på sätt
Komitén här ofvan föreslagit;

att, för ritningar, som hos Öfverintendentsembetet
uppgöras och icke verkställas för kronans räkning,
vederbörande må förpligtas att erlägga lösen eller ersättning,
motsvarande ritningens af embetet bestämda
värde eller åtminstone någon del deraf;

att sålunda inflytande medel må varda till statsverket
redovisade; samt

att för anställning såsom extra ordinarie tjensteman
vid Öfverintendentsembetets ritnings- och byggnadsafdelning
må föreskrifvas samma kompetensvilkor,
som nu gälla för anställning såsom ordinarie arkitekt.

Såsom redan är omförmäldt, utgöres verkets styrelse af dess chef, öfverintendenten,
hvilken ensam tillkommer beslutanderätten i förekommande
ärenden, samt af intendenten och sekreteraren; men vid embetets sammanträden
skola jemväl närvara de af arkitekterne, hvilka öfverintendenten
finner skäl tillkalla; egande samtlige närvarande tjenstemännen yttrandeoch
reservationsrätt i de ärenden, som afgöras. För närvarande bevistas
sammanträdena i allmänhet af alla förste och en bland andre arkitekterne.
Skälet, hvarföre jemväl desse tjensteman ansetts böra deltaga i öfverläggningen,
torde kunna sökas i den omständigheten, att, då nu gällande instruktion
utfärdades, dels dåvarande Kongl. Museum var förenadt med
Öfverintendentsembetet, dels ock öfverintendenten var, såsom ännu är förhållandet,
preses i Akademien för de fria konsterna, till följd hvaraf vid

Vevhets styrelse.

öfverintendentsplatsens besättande hittills icke torde tagits uteslutande hänsyn
till embetets behof af en, särskildt i byggnadskonst, teoretiskt och
praktiskt kunnig chef, utan snarare uppsökts män med allmän'' konstbildning.
Sedermera har dock, såsom förut blifvit omnämndt, det efter nämnda
Musei upphörande inrättade Nationalmuseum skiljts från Öfverintendentsembetet
och erhållit särskild föreståndare, hvilket förr eller senare torde
blifva nödvändigt äfven i fråga om Akademien för de fria konsterna.
() fver i nte n de utse in betets chef kan derföre redan under nuvarande förhållanden
mera än förut och skulle, om han befriades från förmanskapet vid
nämnda Akademi, kunna uteslutande egna sin tid åt embetets maktpåliggande
göromål samt, i besittning af de egenskaper, som af göromålens
beskaffenhet företrädesvis påkallas, icke blott med sakkunskap leda och
öfvervaka arbetets gång, utan ock sjelf mera omedelbart ingripa deri. I
sådant afseende borde honom särskildt åligga att, för byggnadsväsendets
främjande, med oafbruten uppmärksamhet följa dess utveckling och framsteg
inom riket och, så mycket ske kan, äfven i främmande länder samt,
i den mån tiden det medgåfve, deltaga i granskningen af vigtigare ritningsmål
och afgifva utlåtanden i större frågor af teknisk art.

I anseende till ärendenas vigt lärer vara nödigt, att intendenten och
sekreteraren fortfarande gemensamt deltaga i deras handläggning och yttra
sina meningar om det beslut eller den åtgärd, hvartill hvarje mål bör föranleda,
med ansvar för dem jemte chefen för de beslut, mot hvilka de
icke anmält reservation. Deremot synes de underordnade tjenstemännens
ständiga närvaro vid embetets sammanträden icke vara nödvändig; chefen
naturligtvis obetaget att efter behof affordra dem upplysningar och utredningar
i förekommande frågor.

Intendenten lärer företrädesvis böra sysselsätta sig med granskning af
inkomna ritnings- och kostnadsförslag samt biträda med vigtigare ritningars
uppgörande. Enligt instruktionen åligger hela föredragningsskyldigheten
sekreteraren, beroende på svårigheten att, i fråga om de hos Öfverintendentsembetet
förekommande mål, uppdraga en bestämd gränsskilnad
mellan ärenden af teknisk och administrativ beskaffenhet, då i allmänhet
hvarje ärende innebär frågor af båda slagen, hvilka med hvarandra sammanhänga
och af hvarandra äro beroende; men föredraganden biträdes
dock af intendenten vid utredningen af den tekniska delen af hvarje ärende;
och härvid torde jemväl för framtiden böra förblifva. Då vid öfverintendentens
frånvaro hans plats skolat och fortfarande torde böra företrädas
af intendenten, är nödvändigt, att denne med noggrannhet följer samtliga

målen för att icke vid sådana tillfällen vara för ärendena samt sättet för
deras behandling och afgörande främmande; hvaremot intendenten, hvars
tid hlifver af alla dessa göromål fullt upptagen, synes höra befrias från
honom nu åliggande bestyr med kronans hus och lägenheter i landsorterna.

I fråga om sekreterarens göromål har Komitén endast att erinra om
det ofvan framstälda förslaget att åt honom uppdraga förandet af fullständig
kontrollräkning öfver inflytande och utassignerade medel. Med
hänsyn till såväl detta nya åliggande som sekreterarens skyldighet att bereda
och handlägga, jemte andra mål, alla inom embetet förekommande
kamerala ärenden, och då andre ordinarie tjenstemannen på denna afdelning
hufvudsakligen åligger kassörs- och bokhållaregöromål, lärer innehafvaren
af sekreterarebefattningen rätteligen vara att anses såsom sekreterare
och kamrerare.

Komitén hemställer alltså,

att Ofverintendentsembetet må såsom styrelse utgöras
af en öfverintendent, chef för verket, samt en
intendent och en sekreterare, såsom ledamöter, med
hufvudsakligen de åligganden, som här ofvan blifvit
antydda.

A Öfverintendentsembetets ritnings- och byggnadsafdelning äro för öfverintennärvarande
anstälde, förutom intendenten, tre förste och fyra andre arki- dentsembetets
tekter. Under förutsättning att Komiténs förut afgifna förslag om extra ö''nga per~
ordinarie tjenstemäns användande för ritningars uppgörande, i den mån mtnings. och
dessa icke af embetets ordinarie personal medhinnas, vinner Eders Kongl. byggnadsafdeiMaj:ts
nådiga bifall, och med antagande, att såväl öfverintendenten som ningen.
intendenten komma att verksamt deltaga i embetet åliggande göromål,
skulle i Komiténs tanke endast två ordinarie arkitekter blifva för embetets
behof erforderlige. En af dem skulle, såsom nu, med biträde af särskilt
dertill förordnade extra ordinarie tjensteman handhafva vården om
kronans hus i hufvudstaden; och ehuru dennes tid blefve i det närmaste
härmed upptagen, torde han dock derjemte i någon mån kunna biträda
med gransknings- och ritningsgöromål. Den andre arkitekten borde öfvertaga
de intendenten nu åliggande bestyr med kronans hus och lägenheter
i landsorterna samt, med hänsyn till detta åliggande, företrädesvis af Öfverintendentsembetet
anlitas för de kontrollresor till orterna, embetet kan
finna behöfliga för tillsyns utöfvande i fråga om nämnda hus, dervid äfven
offentliga byggnadsföretag utom Öfverintendentsembetets förvaltning kunde

Kansli- och
kameralafdelningen.

af honom inspekteras; och torde jemväl för denne tjensteman blifva tid
öfrig att biträda vid andra inom embetet förefallande göromål.

A Öfverintendentsembetets kansli- och kameralafdelning tjenstgör,
utom sekreteraren, en »kamrerare och kassör»; hvarjemte i gällande stat
är upptaget arfvode åt en kanslist och kammarskrifvare. De göromål,
som tillkomma beinälde kamrerare och kassör, äro af mindre omfattning
och komma icke synnerligen att ökas genom den något vidlyftigare bokföring
i fråga om de till Öfverintendentsembetets disposition stälda byggnadsanslag,
hvarom Komitén i det föregående hemstält. Endast i slutet
och början af hvarje år eller omkring fyra månader är hans tid fullt upptagen,
då han, jemte årsräkenskapens afslutande, har att granska alla i
slutet af hvarje år inkommande räkningar öfver samtliga utgifter såväl
för reparationer vid kronans hus i hufvudstaden och i landsorterna som
ock för de kronans nybyggnader, hvilka genom Öfverintendentsembetet
ombesörjas; och under denna tid kan till och med någon gång särskild!
biträde vara behöflig!, på det arbetet ej må blifva fördröjdt. Under öfriga
delen af året deremot kan han utan svårighet, jemte tjenstgöring i andra
verk, medhinna då förekommande göromål. Någon annan af Öfverintendentsembetets
tjensteman kan dock ej, jemte egna åligganden, öfvertaga
äfven dessa, och då de icke lämpligen böra uppdragas åt ett extra biträde,
helst med befattningen är förenadt oinhänderhafvande och redovisning af
medel till stort belopp, blifver en ordinarie tjensteman, utom sekreteraren,
fortfarande behöflig på kansli- och kameralafdelningen. De till nu ifrågavarande
tjenstebefattning hörande åligganden äro dock, såsom redan blifvit
anmärkt, ej kamreraregöromål, hvarföre nuvarande benämningen af »kamrerare
och kassör» torde böra utbytas mot den af »kassör och bokhållare».

De med kanslist- och kammarskrifvarebefattningen förenade göromål
lära, i enlighet med Komiténs förslag om indragning af lägsta gradens
fenster i förut reglerade embetsverk, böra af extra biträden bestridas.

Hos Öfverintendentsembetet äro för närvarande anstälde två vaktmästare.
Till följd af embetets bestyr med kronans hus i hufvudstaden
äro desse upptagne med uträttande utom embetet af ärenden i och för
dessa hus, och den ene af dem har derjemte till åliggande att egna tillsyn
åt det förråd af gamla, vid reparationer eller ombyggnader af kronans
hus med nya ersatta eller eljest obehöfliga byggnadsmaterialier af
hvarjehanda slag, hvilka under embetets vård förvaras, till dess de samlats
i tillräcklig mängd för att med fördel kunna å auktion försäljas; och då
en vaktmästare städse bör vara att tillgå i embetet vid andra förefallande

behof, blifva således två vaktmästare inom verket fortfarande behöllige,
af hvilka den ene lärer böra i stat upptagas såsom förste vaktmästare.

Komitén föreslår således,

att Ofverintendentsembetets ritnings- och byggnadsafdelning
må utgöras af, förutom intendenten, två arkitekter
;

att å embetets kansli- och kameralafdelning må,
sekreteraren oberäknad, anställas en »kassör och bokhållare»
;

att arkitekterne må, på sätt redan är förhållandet
med intendenten och sekreteraren, efter öfverintendentens
underdåniga anmälan, utnämnas af Eders Kongl.
Maj:t samt kassören och bokhållaren af Ofverintendentsembetet
tillsättas; äfvensom

att embetets vaktbetjening bestämmes till en förste
vaktmästare och en vaktmästare.

I fråga om ordningen för beviljande af tjenstledighet, som kan blifva
erforderlig för Ofverintendentsembetets tjensteman, samt för vikaries förordnande
under sådan ledighet, hemställer Komitén,

att Öfverintendentsembetet må ega, vid förefallande
behof, bevilja tjenstledighet åt intendenten samt
sekreteraren under en och en half månad och åt öfrige
tjensteman under tre månader samt för den tjenstledige
förordna vikarie; men att, om sådan ledighet blifver
erforderlig för längre tid, frågan derom samt om tj enstens
uppehållande under tiden skall Eders Kongl. Maj:ts
nådiga pröfning underställas.

Om än, enligt Komiténs förslag, tillsynen öfver kronans hus i orterna
samt kontrollen öfver offentliga byggnadsföretag derstädes framgent skulle
i väsentlig mån komma att utöfvas genom kontrollresor af Öfverintendentsembetets
tjensteman, torde dock tillfälle icke böra saknas för öfverintendenten
att, såsom hittills, sjelf utöfva den allmänna tillsyn i detta afseende,
honom såsom embetets chef bör åligga, hvadan Komitén föreslår,

att öfverintendenten må, då Eders Kongl. Maj:t
efter underdånig anmälan så nödigt finner, företaga inspektionsresor
till orterna för ofvan angifna ändamål.

Tjenstledighet
och vikaries
förordnande.

lnspektions resor.

Allmänna
grunder och
vilkor för löneregleringen.

De vilkor för åtnjutande af aflöning enligt ny stat och de allmänna
grunder för löneregleringen, hvilka vid pröfningen af Komiténs redan afgift^
förslag blifvit faststälda för andra embetsverk, lära böra blifva gällande
äfven för Öfverintendentsembetets embets- och tjensteman samt betjente;
dock att kassören och bokhållaren, hvars göromål inom embetet,
efter hvad ofvan är visadt, ej komma att upptaga hans hela tid, synes
icke böra tillerkännas rätt till årlig semester, men å andra sidan ej heller
böra förmenas att med denna sin befattning förena annan tjenst å rikets,
Riksdagens eller kommuns stat, helst Koinitén, såsom här nedan skall
närmare framhållas, anser denne tjenstemans löneförmåner böra utgå med
lägre belopp, än som i allmänhet blifvit faststälda för tjensteman inom
lägsta tjenstegraden; hemställande derföre Komitén,

att embets- och tjensteman vid Öfverintendentsembetet
skall vara underkastad den vidsträcktare tjenstgöringsskyldighet
eller jemkning i åligganden, som vid
en möjligen inträdande förändrad organisation af embetet
eller dess särskilda afdelningar eller eljest i allmänhet
kan varda stadgad, äfvensom att, derest i en
framtid verkets ställning inom förvaltningen så förändras,
att detsamma ej längre kan såsom sjelfständigt
embetsverk anses, vara förpligtad att, med bibehållande
af den tjenstegrad och aflöning han innehar, efter den
nya arbetsordningen sköta de med tjensten förenade
göromål;

att med embete eller tjenst i Öfverintendentsembetet
— med undantag af kassörs- och bokhållaretjensten
— icke må förenas annan tjenst å rikets, Riksdagens
eller kommuns stat, ej heller annan tjenstebefattning,
med mindre den finnes icke vara hinderlig
för fullgörande af tjenstgöringen i embetet; dock att
tjensteman, som vid den nya löneregleringens inträdande
redan innehar tjenst utom embetet, må densamma bibehålla,
så länge den icke är för tjenstgöringen i embetet
hinderlig;

att aflöningarne för Öfverintendentsembetets embets-
och tjensteman samt betjente fördelas i lön och
tjenstgöringspenningar, hvilka senare få uppbäras endast
för den tid, tjenstens innehafvare verkligen tjenst -

gjort eller åtnjutit semester, men skola för den tid,
lian eljest varit från tjenstgöring befriad, utgå till den,
som tjensten förrättat;

att den, som af sjukdom hindras att sin tjenst
förrätta, eger uppbära hela lönen, men att den, som
eljest undfår ledighet för svag helsas vårdande, enskilda
angelägenheter eller särskilda uppdrag, kan förpligtas
att under ledigheten utöfver sina tjenstgöringspenningar
afstå så mycket af lönen, som för tjenstens förrättande
erfordras eller eljest pröfvas skäligt;

att vid sjukdomsförfall, eller när det erfordras i
följd af embetsresor eller för beredande af semester,
tjensteman af lägre grad skall vara skyldig att, om
han förordnas till högre befattning inom Öfverintendentsembetet,
densamma, emot åtnjutande, i förstnämnda
fall, af de för befattningen anslagne tjenstgöringspenningar,
men eljest af deremot svarande belopp, i stället
för egna tjenstgöringspenningar, bestrida, dock ej längre
än tre månader under ett år;

att, der förhöjning af lönen efter viss tids fortsatt
innehafvande af samma tjenst anses böra medgifvas,
tidpunkten för första förhöjningen bestämmes att inträda
efter fem år, under vilkor att innehafvaren mera
än fyra år af denna tid sjelf bestridt sin egen eller,
på grund af förordnande, annan statens tjenst, dock att
härvid icke må föras honom till last den tid han åtnjutit
semester, och för andra förhöjningen, om sådan
eger rum, efter ytterligare fem år, på samma vilkor,
under iakttagande, hvad såväl den ena som den andra
förhöjningen angår, deraf att den högre aflöningen ej
får tillträdas förr än vid början af kalenderåret näst
efter det den stadgade tjensteåldern blifvit uppnådd;
börande löntagaren dervid tillgodoräknas den tid, som
före den nya statens utfärdande förflutit från hans tillträde
till tjensten, vare sig på grund af fullmakt eller
konstitutorial eller på grund af förordnande i följd af
frågan om verkets omorganisation;

att tjensteman skall, då han uppnått 65 lefnadsoch
minst 35 tjensteår, vara förpligtad att med oafkortad
lön såsom pension från tjensten afgå, Eders
Kongl. Maj:t eller Öfverintendentsembetet, der det tillkommer
detta att afskedet utfärda, dock obetaget att
låta med detsamma anstå, derest och så länge den
pensionsberättigade pröfvas kunna i tjensten på ett tillfredsställande
sätt gagna det allmänna och kan finnas
villig att i densamma qvarstå; samt

att semester må åtnjutas af verkets chef och andra
gradens tjensteman under en och en half månad samt
af embetets arkitekter under en månad årligen.

Löneförmåner. Komitén har nu i ordningen att yttra sig om beloppen af de löneförmåner,
som böra tillkomma Öfverintendentsembetets embets- och tjensteman
samt betjente.

Hvad härvid först angår öfverintendenten, så, enär denne för sitt embetes
utöfning nödvändigt måste ega, jemte administrativ förmåga, grundliga
insigter i byggnadskonstens teori och dess tillämpning, hvilka insigters
användande i enskilda värf skulle för honom medföra stora pekuniära
fördelar, men med hans maktpåliggande göromål såsom Öfverintendentsembetets
chef icke låter sig förena enskild praktik, hvilken ej heller skulle
vara lämplig med afseende å hans ställning inom embetet och till honom
underordnade arkitekterne, har Komitén ansett aflöningen för honom böra
bestämmas till 7,500 kronor, deraf 5,000 kronor lön och 2,500 kronor
tjenstgöringspenningar, eller lika med hvad Komitén föreslagit för landtmäteridirektören.

Intendenten och sekreteraren torde, hädanefter såsom för närvarande,
i aflöningsväg böra blifva sins emellan likstälde, och, enär de i afseende
på tjensteställning äro närmast jemförlige med landtmäterisekreteraren,
erhålla lika aflöning med denne eller 3,000 kronor lön och 1,500 kronor
tjenstgöringspenningar jemte två ålderstillägg, hvartdera å 500 kronor.

Med hänsyn till den jemförelsevis mindre omfattande sysselsättning,
kassören och bokhållaren har af de honom inom Öfverintendentsembetet
åliggande göromål, kan hans aflöning icke skäligen sättas lika med den
för sådane lägsta gradens tjensteman i andra embetsverk, som hafva full
sysselsättning af sina tjensteåligganden; men med fästad t afseende å beloppen
af de anslag, han omhänderhar och för hvilka han är redovisningsskyldig,
synes densamma dock icke böra bestämmas lägre än till

2,000 kronor, hvaraf 1,400 kronor skulle utgöra lön och 600 kronor
tj enstgöringspenningar.

Vaktbetjeningen hos Öfverintendentsembetet torde böra åtnjuta enahanda
löneförmåner som betjente inom andra embetsverk.

Hänförande Öfverintendentsembetets arkitekter till första gradens tjensteman,
hemställer alltså Komitén,

att aflöningen för Öfverintendentsembetets embetsoch
tjensteman samt betjente må bestämmas i enlighet
med härhos under litt. A bifogade förslag till stat.

Derest Komiténs nu framstälda förslag i fråga om antalet af Öfver- vikariat, extra
intendentsembetets ordinarie tjenstemannapersonal samt vilkoren för den bltradm och
nya aflöningens åtnjutande varda godkände, erfordras, under förutsättning arUuUer
att tjenstgöringspenningarne inom de särskilda graderna beräknas på sätt m- m.
Komitén hemstält, till vikariatsersättning under semester för samma personal
ett belopp af 887 kronor 50 öre. Antages vidare öfverintendenten
vara under en månad af året upptagen af inspektionsresor, blifva för
chefsplatsens fyllande under denna tid ytterligare 208 kronor 33 öre behöfliga.
Till vikariatsersättning skulle sålunda komma att erfordras ett
årligtobelopp af tillsammans 1,095 kronor 83 öre.

Årliga kostnaden för renskrifning hos Öfverintendentsembetet har af
Komitén beräknats till 500 kronor.

Sekreterarens vigtiga och mångartade åligganden göra nödigt för honom
att ständigt ega tillgång till extra biträde i och för de löpande göromålen;
och då äfven kassören och bokhållaren, om också blott tillfälligtvis,
kan blifva i behof af sådant biträde, har Komitén ansett en årlig
summa af 1,800 kronor vara härför erforderlig.

Om Komiténs hemställan, att det inom Öfverintendentsembetet förekommande
ritningsarbete, som aligger embetets nuvarande arkitekter, hädanefter
skall af extra ordinarie arkitekter mot ersättning verkställas, vinner
godkännande, är härför ett särskildt anslag behöfligt. Dess storlek,
beroende på mängden af hvarje år förekommande ritningar, kan dock nu
endast ungefärligen bestämmas. Efter beräkning af det antal ritningar,
som verkstälts under ett flertal af senare åren, samt med ledning af de
uppgifter om deras värde, Komitén inom Öfverintendentsembetet erhållit,
synes emellertid, under förutsättning att ritningar för kronans räkning
betalas på sätt Komitén förut hemstält, ett årligt belopp af 4,000 kronor
vara, åtminstone tills vidare och till dess erfarenhet härom kan vinnas,
för embetets behof i detta afseende tillräckligt.

Stat.

Slutligen böra, enligt Komiténs ofvan framstälda förslag, till Öfvermtendentsembetets
disposition ställas medel att användas till dagarfvode,
utöfver författningsenlig rese- och traktamentsersättning, åt de ämbetets
extra ordinarie tjensteman, som förordnas att till landsorterna företaga
kontrollresor för utöfvande af tillsyn öfver kronans hus och lägenheter
samt offentliga byggnadsföretag derstädes; och anser Komitén härtill årligen
erfordras omkring 600 kronor eller för slutsummans jemnande 604
kronor 17 öre.

Komitén föreslår derföre,

att för här ofvan angifna ändamål ställes till
Öfverintendentsemb etets förfogande ett årligt anslag af
8,000 kronor.

Den af Komitén för Öfverintendentsembetet föreslagna stat upptager

6 ordinarie embets- och tjensteman samt slutar å______ kronor 34,400: —

och da, enligt nu gällande stat (bil. litt. B), embetets
ordinarie tjenstemannapersonal uppgår till ett antal
af 12 och desses löneförmåner, tillsammans
med öfriga utgifter för embetet, till__________________ » 30,057: _

skulle^ enligt Komiténs förslag, ordinarie personalen
sålunda blifva minskad med 6, men kostnaderna
ökade med ____________________________________________________ „ 4,343;

Denna tillökning liar sin grund i Komiténs hemställan, dels att ritningsarbetet
inom öfverintendentsembetet i allmänhet skall särskildt ersättas
och ° dels att kontrollen öfver byggnadsarbetens utförande i landsorterna
ma blifva fullständigare än hittills; men om Komiténs tillika
gjorda förslag, att ritningar, hvilka för offentliga, auktoriteters och menigheters
räkning uppgöras vare sig af nyo eller genom omarbetning, skola
af dem med fulla värdet eller någon del deraf godtgöras, och denna lösen
till statsverket redovisas, vinner godkännande, skulle statsverket derigenom
beredas en ej obetydlig inkomst, och dess utgifter för Öfverintendentsembetet
således i verkligheten komma att föga öfverstiga de nuvarande.

Det för beredande af alderstillägg åt dertill berättigade tjenstemän
och betjente inom Öfverintendentsembetet erforderliga belopp lärer hvarje
år för det nästkommande böra beräknas och jemte ålderstillägg till öfriga
under Finansdepartementet hörande verk uppföras såsom förslagsanslag
under riksstatens sjunde hufvudtitel.

Med återställande af Öfverintendentseinbetets till Komitén remitterade
underdåniga skrifvelse af den 25 November 1873, får Komitén härmed
underdånigst öfverlemna det särskilda yttrande, innefattande afvikelse från
Komiténs beslut, som en af dess ledamöter afgifvit; och Komitén framhärdar
med djupaste vördnad, trohet och nit,

Stormäktigste, Allernådigste Konung!

Eders Kongl. Maj:ts

underdånigste, tropligtigste
tjenare och undersåtar

ERIK LJUNGSTEDT. F. W. SCHOLANDER. O. R. HAMMAR.
AUG. EKMARCK. LISS ÖL. LARSSON.

Aug. Hagman.

Stockholm den 16 Oktober 1877.

Litt A.

Förslag till Stat

för Öfverintendentsembetet, att tillämpas från och med år 1879.

»	Lön. Kronor.	Tjenst- göringspen- ningar. Kronor.	Summa. Kronor.
Öfverintendenten .......-.............	5,000	2,500	7,500
Ritnings- och byggnadsafdelningen.
1 Intendent ___________________________	3,000	1,500	4,500	1 Efter 5 år kan lönen höjas
1 Arkitekt______________________________	1,800	1,200	3,000	1 med 500 kronor och efter \| 10 år med ytterligare 500
1 d:o ..............................	1,800	1,200	3,000	kronor.
Kansli- och kameralafdeiningen.			4,500	Efter 5 år kan lönen höjas
1 Sekreterare ........................	3,000	1,500	l med 500 kronor och efter / 10 år med ytterligare 500
1 Kassör och bokhållare............	1,400	600	2,000	kronor.
Till vikariatsersättning, arfvoden åt
extra biträden och extra ordi-
narie arkitekter samt renskrif-
ningskostnad m. m................	—	—	8,000
1 Förste vaktmästare ...............	800	300	1,100*)	1 Efter 5 år kan lönen höjas J med 100 kronor.
1 Vaktmästare ......................~	500	300	800*)
Summa	—	1--	34,400

*) Om vaktmästare åtnjuter bostad jemte vedbrand, böra, savida icke dessa förmaner tillkomma honom
såsom portvakt eller för andra åligganden utöfver tjensten, desamma till ett värde af 150 kronor inberäknas
under lönen, hvilken i sådant fall bör utgå för förste vaktmästare med 650 kronor och för vaktmästare
med 350 kronor kontant.

lätt. B.

Aflöningsförmåner

för Öfva intendentsembetets embets- och tjenstemän samt
betjente, m. m. år 1876.

Öfverintendenten

Ritnings- och byggnadsafdelningen.

1 Intendent ........................

1 Förste arkitekt.......

2 d:o d:o ____________________________

1 Konduktör (andre arkitekt)..................

3 d:o ( d:o )..................

Kansli- och kameralafdelningen.

1 Sekreterare ................

1 Kamrerare och kassör.......................

1 Kanslist och kammarskrifvare...........

1 Y aktmästare
1 d:o

Härtill komma arfvoden och gratifikationer åt e. o.
biträden och vaktmästare samt renskrifningskostnad,
år 1876 uppgående till ________________________

Summa

Lön.	Dyrtids- tillägg.	Summa.
Kronor.	Kronor.	Kronor.
5,500	500	6,000
3,000	600	3,600
2,000	400	2,400
4,000	800	4,800
1,000	200	1,200
3,000	600	3,600
3,000	600	3,600
1,000	200	1,200
1,000	200	1,200
500	—	500 *)
500		500 '')
		1,457
	—	30,057

‘) jemte fri bostad i Öfverintendentsembetets hus samt vedbrand.
) jemte en mindre bostadslägenhet.

Särskild mening

Liss Öl. Larsson.

Endast i fråga om öfverintendentens löneförmåner har jag varit af
olika mening med Komiténs flertal, i det jag för min del velat föreslå
samma lönebelopp för öfverintendenten, som det jag i min reservation till
Komiténs betänkande angående Landtmäteristyrelsen föreslagit för landtmäteridirektören,
eller 6,400 kronor, deraf 4,400 kronor såsom lön och
2,000 kronor såsom tjenstgöringspenningar, med rätt till ett ålderstillägg
å 600 kronor efter 5 års tjenst.