Underdånigt betänkande och förslag (Statens offentliga utredningar 1877:3)

Underdånigt betänkande och förslag

angående

Lönereglering m. m.

för

Förvaltningen af Sjöärendena,

afgifvet den 17 Maj 187 6

I Nåder förordnade Komiterade.

STOCKHOLM

r f

“T A I ''O

<■ f| r% ■ -i "

f f*

.•? p ■ fF-4

■: 1

Stormäktigste, Allernådigste Konung!

Jemlikt Eders Kongl. Maj:ts den 22 Oktober sistlidet år fattade
nådiga beslut i afseende å ordningen för de arbeten, som böra af komitén
för reglering af de förvaltande embetsverkens och myndigheternas löneförhållanden
m. m. utföras, har komitén senast haft under behandling
frågan om regleringen af Förvaltningen af Sjöärendena, och får nu, sedan

Förvaltningens
af Sjöärendena

framställning
1873.

arbetet härmed blifvit afslutadt, i underdånighet framlägga regleringsförslag
i afseende å detta embetsverk.

Uti inledningen till sitt underdåniga betänkande den 9 Juni 1875
i fråga om enahanda reglering för Kammarkollegium har komitén redogjort
för Förvaltningens af Sjöärendena framställning i dess till komitén
remitterade underdåniga skrifvelse den 28 November 1873, i de delar,
som angå lönebelopp, aflöningens fördelning i lön och tjenstgöringspenningar,
ålderstillägg, vilkoren för åtnjutande af tjenstgöringspenningar och
ålderstillägg, tjensters förening och vikaries godtgörelse. I öfrigt anförde
Förvaltningen i berörda skrifvelse hufvudsakligen följande.

Vidkommande frågan, huruvida någon tjenst inom Förvaltningen
kunde indragas eller med annan befattning inom verket förenas, hade,
genom tid efter annan vidtagna förändringar i embetsverkets stat och
senast genom interimsstaten den 21 December 1871, tjenstemannapersonalen
blifvit så inskränkt, att, enligt Förvaltningens åsigt, ytterligare förminskning
deri skulle sätta verket ur stånd att fullgöra de åligganden, som
enligt gällande instruktion och andra författningar tillhörde detsamma.

Kansliet utgjordes nemligen endast af en sekreterare, tillika advokatfiskal
både hos Förvaltningen och vid flottans station i Stockholm, en
registrator och en kanslist, sedan notarietjensten genom 1871 å^s stat blifvit
indragen och dess åligganden öfverflyttade på sekreteraren, hvarvid
afsetts, att denne vid expeditioners uppsättande eller vid protokollsföring
skulle biträdas af kanslisten, emedan det ofta ifrågakomme att uppsätta
expeditioner under pågående sessioner, vid hvilka tillfällen sekreterare- och
notariebefattningarna icke kunde samtidigt utöfvas af samma person, likasom
sekreteraren icke heller kunde vara protokollsförande, när han af sina
advokatfiskalsåligganden derifrån hindrades. Kanslisttjensten vore derför
icke att betrakta såsom en renskrifvarebefattning, utan hufvudsakligen
såsom biträde åt sekreteraren, hvarigenom det blifvit, till besparing för
statsverket, möjligt att, med bibehållande af en tjenst inom den lägsta
lönegraden, indraga en inom en högre grad; och då vidare under de senare
åren så föga biträde varit att påräkna af extra ordinarie tjensteman inom
kansliet, att renskrifning mast till väsentlig del verkställas af oexaminerade
personer, hvilka visserligen nöjaktigt utfört detta rent mekaniska arbete,
men icke kunnat förordnas att, i händelse af förfall för sekreteraren eller
registratorn, förestå deras tjenster, vore det äfven ur denna synpunkt nödvändigt
att härtill hafva att tillgå en tjensteman, som under fast anställning inom
Förvaltningens kansli hunnit göra sig förtrogen med dithörande åligganden.

Kammarkontoret åter utgjordes af en kamererare, en kammarförvandt,
som, jemte skyldigheten att på eget ansvar upprätta den för riksstatens
femte hufvudtitel gemensamma hufvudboken, tillika vore kamererarens
närmaste biträde och hade alla revisionsgörom&len sig ålagda, en
bokhållare, som, med undantag af hufvudboken, hade att ombesörja all
öfrig bokföring, uppgörandet af alla aflöningsuträkningar m. m. ock livilkens
åligganden blifvit i följd af det nyare reglementet för styrelsen och
förvaltningen vid sjöförsvarets stationer högst betydligt tillökade, samt en
kammarskrifvare, tillika materialförvaltare, som vore oundgängligen behöflig
såsom biträde åt de få öfrigc tjenstemännen inom knmmarkontoret
för att detta skulle kunna medhinna alla sina genom det senast anbefalda
redovisningssättet vid Flottans stationer väsentligen ökade göromål på
samma gång möjlighet blifvit beredd att indraga tjenster derstädes.

Tillika fäste Förvaltningen uppmärksamheten på det synnerligen
önskvärda deri, att de tjenster, å hvilka, i följd af föreskriften i Kongl.
brefvet den 30 Oktober 1866, endast förordnanden fått utfärdas, måtte
med fullmakt tillsättas, helst några så genomgripande förändringar i sjöförsvarets
ekonomiska förvaltning, att de skulle kunna inverka på detta
embetsverks tjenstemannapersonal, antagligen icke under den närmaste
framtiden vore att emotse, och i öfrigt någon anledning icke syntes vara
för handen att ytterligare förlänga ett interimstillstånd, som i flera hänseenden
måste menligt inverka på tjenstgöringen. Då det nemligen icke
gerna kunde förväntas, att tjensteman, som vore osäkre i sin ställning
inom verket, skulle med odeladt intresse egna sig åt tjenstgöringen derstädes,
utan af omtanke för sin framtids betryggande finna sig manade
att å andra håll söka utvägar härtill, borde det alltid möta svårighet för
ett embetsverk med så ovissa utsigter för tjenstemännen att tillegna sig
personer med de egenskaper, som fordrades för en fullt nöjaktig tjenstutöfning,
synnerligast under en tid, då den enskilda företagsamhetens ständigt
fortgående utveckling erbjöde män med kunskaper och förmåga mera
lockande utsigter än tjenstemannabanan, hvars hufvudsakligaste fördel —
en större trygghet mot mötande tillfälligheter — skulle väsentligen gå förlorad,
om äfven den gjordes beroende af sådana och icke lemnade tjenstemännen
tillräcklig visshet att få behålla befattningar, hvilka de under en
längre tid med nit och skicklighet förestått.

Återblick.

Öfverstyrelsen
för flottan
i äldre
tider.

Förvaltningen
af Sjöärendena.

Innan komitén går att undersöka i hvad mån förändring och förenkling
i nuvarande organisation och arbetssätt inom verket kunna finnas
önskvärda, hvilken undersökning bör föregå pröfningen af ofvanberörda
framställning i hvad den angår tjenste- och löneförhållandena, torde det
vara i sin ordning att redogöra för huru flottans ekonomiska öfverstyrelse
hittills varit organiserad, samt för hvad i detta hänseende af sakkunnige
män vid skilda tillfällen föreslagits, för att deraf hemta ledning för omdömet
om hvad under nuvarande förhållanden må vara det ändamålsenligaste.

Hvad äldre tider angår må derom endast följande här erinras. Amiralitet
skoTleghnn anses hafva blifvit inrättadt år 1617 och erhöll två år senare
sin första kända organisation, hvilken närmare utvecklades och bestämdes
genom 163f års regeringsform; och utrifva de detta embetsverk öfverstyrelsen
öfver flottan så väl i administrativt som militärt hänseende; »dock
konungens rätt och höghet oförkränkt och i ingen måtto förminskad». Till
en början förlagdt till Stockholm, sedermera än till Kalmar, än till Karlskrona,
återflyttades kollegiet först år 1776 till Stockholm, der det sedan
förblef och hade under denna tid än en ganska sjelfständig ställning med
vidsträckt myndighet i flottans angelägenheter, än en mer eller mindre
kringskuren befogenhet i följd deraf, att andra myndigheter med särskilda
uppdrag vid dess sida upprättades. Efter förflyttningen till Stockholm
minskades kollegiets makt och inflytande allt mera, till dess detsamma år
1791 helt och hållet upplöstes och ersattes först af ett generalsjömilitieekontor
under ledning af statssekreteraren för sjöärendena, och sedermera af
än den ena än den andra institutionen, dervid stundom örlogsflottans öfverstyrelse
var förlagd till Karlskrona under det styrelsen för arméns flotta
hade sitt säte i Stockholm. Ar 1803 inrättades slutligen Förvaltningen
af Sjöärendena såsom en kollegial öfverstyrelse för begge flottorna med en
ganska vidsträckt myndighet, innefattande allt hvad som förr tillhört
Amiralitetskollegium, i afseende på örlogsflottan, och Krigskollegium i afseende
på arméns flotta eller den vanligen s. k. skärgårdsflottan; men
redan efter två år inskränktes den nya institutionens verksamhetsområde
på det sätt, att Förvaltningen skulle ega öfverstyrelsen blott i ekonomiskt
men befälhafvande amiralen i militäriskt hänseende. Då de begge flottorna
år 1S2T blifvit förenade till en, uppdrogs åt Förvaltningen »den
administrativa styrelsen och vården öfver allt hvad som angår rikets försvar
till sjös samt dess vidmakthållande och förkofran;» men embetsyerkets
sjelfständiga ställning inskränktes snart derigenom, att detsamma kom att

ingå såsom ett departement i det år 1827 ånyo upplifvade storamiralsembetet,
som skulle utöfva öfverstyrelsen öfver flottan i tre afdelningar,
af hvilka den första behandlade livad som rörde personalen och de militära
ärendena, den andra utgjordes af Förvaltningen af Sjöärendena och
den tredje omfattade livad som da benämdes det mekaniska. Storamiralsembetet
upphörde år 1840 i följd af departementalstyrelsens införande;
och då formerna för administrationen från denna tidpunkt förblifvit till
sina hufvuddrag oförändrade, torde här vara lämpligt att närmare redogöra
för så väl den ställning Förvaltningen af Sjöärendena i följd af sistnåmda
förändring erhöll, som ock de vigtigare ändringar häruti eller förslag
till sådana, som sedermera förekommit.

Den förnyade instruktion, som för Förvaltningen af Sjöärendena ut- Instruhtiofärdades
den 18 Januari 1841, innehåller i sin l:a § samma stadgande
som instruktionen af ar 1824, eller att Förvaltningen »utöfvar den ekonomiska
styrelsen och värden öfver allt hvad som angår rikets försvar till
sjös samt dess vidmakthållande och förkofran)). Förvaltningens åligganden
bestämdes vidare genom instruktionens 5:te §, enligt hvilken embetsverket
skulle vara Kongl. Maj:t ansvarigt att rikets flotta och försvarsmedel till
sjös i alla de delar, som på detsamma ankomme, blefve bragta i så fullkomligt
stånd, som med dertill erhållande medel kunde genom tidig omtanke
och noggrann hushållning vinnas, äfvensom genom § 6, på grund
af hvilken till Förvaltningens befattning, bland annat, skulle höra: allmänna
inseendet i ekonomiskt hänseende öfver flottan samt kontrollen öfvei
medel, materialier och arbetsmanskap vid stationerna; omsorgen ej
mindre för fartygens tjenstbarhet, vidmakthållande, förseende med sina behof
och bemannande samt sa väl fartygens som till sjöförsvaret hörande
byggnaders och inrättningars af alla slag högsta förbättring, än äfven för
sjötruppernas underhall, utredning och beklädnad; hvarförutan Förvaltningen
ålåge att anmäla förslag rörande nya fartygscerter samt sådana mekaniska
eller andra uppfinningar och förbättringar, som kunde gagna flottan.

Denna instruktion, enligt hvilken alltså öfvervakandet af flottans tjenstbarhet
och utveckling i hela dess omfång tillhörde Förvaltningen, fortfor att
gälla intill år 1872, då, på sätt komitén blir i tillfälle att här nedan
närmare utveckla, Förvaltningen, efter det flera förslag till dess ombildning
blifvit framstälda, erhöll ett i viss mån ändradt och förminskadt
verksamhetsområde. Kollegiet utgjordes dittills af en flaggman såsom chef,
två officerare af högre grad vid flottan, förordnade för obestämd tid, samt
ett amiralitetskammarråd, hvarjemte i Förvaltningen hade säte och stämma,

en livar för sina föredragningsärenden, lotsdirektören pa grund al § _ i
instruktionen, sekundchefen för konstruktionskåren enligt Kongl. brefvet
den 6 Mars 1845, samt chefen för sjökartekontoret enligt Kongl. brefvet

den 28 November 1849. _ .„

Komitéför- ])en komité, som med anledning af Rikets Ständers underd. skrit sjag^af

velge den 25 April j857 förordnades för behandlingen af frågan om styrelse-
och förvaltningsverkens organisation, och hvilken komité den 26 Maj
1859 afgaf sitt betänkande, föreslog deruti, beträffande Förvaltningens af
Sjöärendena organisation: att sjökartekontoret skulle ställas omedelbart under
chefen för Sjöförsvarsdepartementet, i samband med eller vid sidan af
departementets kommandoexpedition; att sekundchefen för konstruktionskåren
skulle upphöra att i följd af sitt embete vara ledamot i Förvaltningen
och konstruktionskontoret förvaltas af en från kåren genom Chefen
för Sjöförsvarsdepartementet kommenderad officer; att alla frågor rörande
lots-, båk- och fyrinrättningarna skulle upptagas och af göras af en särskild
styrelse med lotsdirektören såsom allena beslutande chef; att åtskilliga af
de Förvaltningen åliggande göromål skulle öfverflyttas dels på andra kollegier
och dels på stationsbefälet; att Förvaltningen efter dessa ändringars
vidtagande skulle upphöra att vara ett rikskollegium och utgöra en styrelse,
bestående af en flaggman såsom chef samt en flottans officer al högre
grad och ett amiralitetskammarråd såsom föredragande ledamöter; att i
organisationsfrågor, uti frågor om befordringar eller afsked eller om atal
för tjenstefel samt i pröfningsfrågor af allmännare vigt chefen och ledamöterne
i denna styrelse skulle deltaga i besluten med lika rösträtt; men
att i alla andra frågor chefen skulle ega att ensam besluta och ledamöterne
hafva endast rådgifvande stämma med reservationsrätt. Dessa komiténs
förslag blefvo dock af Förvaltningen af Sjöärendena i underd. yttrande
den 8 Oktober 1859 till största delen afstyrkta.

Sjöförsvars- Jemväl den komité, som den 28 maj 1862 afgaf betänkande angående

ordnande af rikets sjöförsvar, yttrade sig, ehuru i korthet, rörande För1862.
valtningens organisation, och uttryckte dervid såsom sin åsigt, att törvaitnino-enÖeller
det embetsverk, som kunde komma att i dess ställe inrättas,
borde få sin befattning inskränkt till uppbärande, fördelande och redovisande
af alla för sjöförsvaret beviljade ordinarie och extra anslag; granskning
af stationsbefälhafvarnes, lotsdirektörens och chefens för sjökartekontoret
statsreqvisitionsförslag; dessa förslags anmälande till nådig pröfning
och stadfästelse genom utfärdade årliga stater; tillsynen och kontrollen
derå, att dessa stater icke öfverskredes samt att medel och persedlar ratte -

ligen användes; dispositionen af anslag till durchmarsch-, transport-, reseoch
traktamentskostnader, samt afgifvande af årlig berättelse till Kongl.
Maj:t om hushållningen med flottans alla tillgångar och om derå uppkomna
besparingar, äfvensom af alla utlåtanden, utredningar och uppgifter
rörande flottans ekonomi, hvilka af Kongl. Maj:t eller Chefen för Sjöförsvarsdepartementet
infordrades; — och skulle alltså enligt detta förslag
från Förvaltningens verksamhetsområde skiljas öfverinseendet öfver arbetena
vid stationerna äfvensom skyldigheten att handlägga frågor af teknisk
natur.

Vidare framstäldes af den komité, som den 30 Oktober 1866 förordnades
för afgifvande af förslag till ordnande af sjöförsvarets ekonomiska
förvaltning m. m., och hvilken den 15 Juni 1868 afgaf sitt underdåniga
utlåtande, detaljerade förslag till i fråga varande embetsverks
ombildning, för hvilka förslag här torde böra närmare redogöras.

Ehuru medgifvande, att den förmedlande verksamhet, Förvaltningen
af Sjöärendena utöfvade i sin egenskap af mellaninstans mellan Kongl.
Maj:t och stationsbefälhafvarne, i flera fall icke vore utan nytta, antogo
dock komiterade, enligt berörda utlåtande, att fördelen deraf ingalunda
kunde uppväga de olägenheter, hvilka såsom en naturlig följd af omgången
uppkomme, äfven utan afseende på förvaltningskostnaden, hvilken
kunde icke oväsentligt nedsättas i händelse ärendenas behandling förenklades;
hvarför ock komiterade ansågo Förvaltningen af Sjöärendena kunna
upphöra och de ärenden, i hvilka någon sjelfständig afgörande rätt varit
samma embetsverk tilldelad, öfverlemnas åt stationsbefälhafvarne, samt endast
i några få undantagsfall förbehållas Kongl. Maj:t, de der i alla händelser
inskränkte sig till endast sådana frågor, hvilka antingen bort
hänskjutas till Kongl. Maj:t eller för hvilkas afgörande nådigt bemyndigande
bort inhemtas. Så väl af det skäl, att åtminstone den ena utaf sjövapnets
två hufvudafdelningar, den dåvarande flottan, måste vara betydligt
aflägsnad från högsta styrelsens säte och i följd deraf hvar och en af
dessa afdelningar, ehuru med hvarandra i många hänseenden, såsom artilleri,
beklädnad, fartygs- och maskinbyggnad m. m., egande ett nära
samband, det oaktadt måste, hvad verkställighetsåtgärder vidkomme, lyda
under särskilda chefer, som ock med hänsyn till den väsentliga fördel, som
kunde uppkomma deraf, att Chefen för Sjöförsvarsdepartementet, såsom
högste ledaren näst Kongl. Maj:t af departementets angelägenheter, till sin
disposition utan omgång erhölle all den sakkännedom, som det maktpåliggande
embetet kräfde, ansågo komiterade vidare, att, då Förvaltningen af

Komitéförslaq
af år
1868.

Flertalets

förslag.

Sjöärendena upphörde, i dess ställe borde inom Sjöförsvarsdepartementet
inrättas byråar, hvilka inom sig egde den hos Förvaltningen dittills befintliga
sakkännedom och kunde, i likhet med hvad genom Förvaltningen
egt rum, sammanhålla den inom de olika afdelningarna sig utvecklande
verksamhet, utan att dock, trädande gällande grundlag för nära, i densamma
pa annat sätt ingripa, än genom att meddela upplysningar för
ärendenas föredragning inför Kongl. Maj:t; till vinnande af hvilket mål
föreslogs inrättandet af en militärbyrå, en ingeniörbyrå samt en ekonomisk
och räkenskapsbyrå.

Beträffande lots- och sjökarteverken, hvilkas chefer vid denna tidpunkt
voro föredragande ledamöter i Förvaltningen af Sjöärendena, enhvar
för sin detalj, ansågos desamma icke kunna inrättas såsom byråar under
departementet, utan föreslogs för dem en sjelfständig organisation, hvars
detaljer, såsom utan inflytande på nu förevarande ämne, här torde kunna
förbigås.

De förut nämda byråarnes verksamhet och sammansättning borde
enligt dessa komiterades förslag på följande sätt bestämmas:

Byrån för militär ärenden, hvars chef skulle vara en utaf Kongl.
Maj:t förordnad officer af flottan eller dåvarande skärgårdsartilleriet, skufle
handlägga frågor rörande armering och tackling af fartygen, bestyckning
å sjöfästningarna äfvensom uppgörande af ritningar och förslag i dessa
ämnen, fartygens utrustning i allt som icke rörde det ekonomiska, sjötruppens
beklädnad, beväring och ammunition, utarbetande eller förändring af
militärreglementen samt föreskrifter rörande militärtjensten till sjös och
sjöaflöningen, militärundervisningsverken för sjövapnet, deras ordnande och
verksamhet, samt granskning af inkommande berättelser om utförda sjöexpeditioner;
och borde till byråchefens biträde, på hans förslag, af Chefen
för Sjöförsvarsdepartementet kommenderas en officer af flottan eller
skärgårdsartilleriet.

Byrån för ingeniörärenden, med öfverdirektören vid Mariningeniörstaten
såsom chef, skulle handlägga frågor rörande ny- och ombyggnad
samt reparation af sjövapnets fartyg och annan flytande materiel, byggnader,
kajer, broar, dockor, verkstäder jemte dertill hörande maskinerier
och vigtigare inrättningar af mekanisk natur, äfvensom uppgörande af ritningar,
förslag och tekniska föreskrifter i dessa ämnen, frågor rörande
utsyning och fällning af ekar och storverksträd för sjöförsvarets behof,
samt granskning af inkommande berättelser öfver verkstälda nybyggnader.
På byran skulle föras anteckningar öfver nybyggnader och reparationer

m. in. 1 ill biträde vid förefallande göromål inom byrån skulle öfverdirektören
ega att inom byrån, i mån af behof, använda en eller två af
de å Mariningeniörstatens aflöningsstat uppförde ritare.

Byrån för ekonomi och räkenskapsårenden, med en af Kong], Maj:t,
uppå förslag af Chefen för Sjöförsvarsdepartementet, utnämd chef, skulle
hufvudsakligen handlägga frågor rörande redovisningen för femte hufvudtitelns
inkomster och utgifter samt anslagsfrågor, båtsmanshåll^., aflöijingsoch
pensionsväsendet vid sjövapnet, äfvensom årligen i alfabetisk ordning
uppgöra förslag öfver de hufvudsakliga förrådsbehållningarna vid stationerna,
samt bokföra och redovisa Sjöförsvarsdepartementets aflöning»- och
expensmedelsanslag, m. m.

Samtlige byråcheferne skulle åligga att antingen hvar för sig eller
gemensamt, om ämnet dertill föranledde, afgifva yttrande uti och till föredragning
bereda de ärenden, hvarom de af Chefen för Sjöförsvarsdepartementet
erhölle uppdrag, med rättighet för dem att af vederbörande omedelbart
infordra för detta ändamål behöfliga upplysningar.

Tre bland komiténs ledamöter biträdde väl under vissa vilkor ofvanberörda
förslag, sa vidt det afsag Förvaltningens af Sjöärendena upphöyrande
och inrättandet i dess ställe af byraar; men i särskild reservation
förklarade desse sig icke kunna dela flertalets åsigter i afseende å lotsverkets,
sjökartekontorets och den ekonomiska byråns styrelse och åligganden,
utan framstälde förslag till inrättande af en blott ekonomisk styrelse
med frånskiljande af allt, som icke vore af ekonomisk natur. Det
militäriska och tekniska, som tillhörde Förvaltningen, syntes dem lämpligast
kunna behandlas i särskilda, under Chefen för Sjöförsvarsdepartementet
direkt lydande kontor, afdelningar eller byråar. De militära ärenden,
som icke tillhörde kommandoexpeditionens handläggning, skulle då
från stationerna ingå direkt till Departementschefen och öfverlemnas till
beredning af det kontor, till hvilket de hörde. För detta ändamål skulle under
Departementschefens inseende finnas ett militärkontor, som hade att behandla
frågor om vapen, tackling, rustning m. m.; ett ingeniörkontor för att
handlägga frågor om fartygscerter, ångmaskiner, fartygs- och husbyggnad m.
m.; ett lotskontor för alla de ärenden, som rörde lots- och fyringsväsendet,
samt ett sjökartekontor med verksamhet i allt som rörde sjömätningar och sjökarteverket.
Dessa kontor skulle hafva hvar sin chef, som för sina göromål
ansvarade inför Chefen för Sjöförsvarsdepartementet, Den ekonomiska delen
åter borde blifva föremål för behandling i ett sjelfständigt kontor, kalladt
generalintenäentskontoret, under chefskap af en generalintendent, biträdd af

Tre komitéledamöters

reservation,

En komitéledamots

reservation.

Förvaltningens
af 8. ä
utlåtande åt
1870.

en öfverintendent, en sekreterare, en intendent samt i öfrigt behöflig kanslioch
kontorspersonal.

En af komiténs ledamöter — för närvarande ordförande i Löneregleringskomitén
— förmälde sig, på anförda skäl, icke dela den åsigten,
att det vore lämpligt att indraga Förvaltningen af Sjöärendena eller att
någon fördel skulle vinnas genom att utbyta detta embetsverk mot byråar
under Chefen för Sjöförsvarsdepartementet. Då med detta utbyte afsågs
att tillvägabringa större skyndsamhet i ärendenas afgörande genom borttagandet
af den mellaninstans Förvaltningen utgjorde och undanrödja de
band, som i vissa fall ansåges utan egentlig nödvändighet inskränka stationsbefälhafvarnes
myndighet, samt att åstadkomma besparing i statsutgifterna,
ansåg denne komitéledamot det åsyftade ändamålet bättre vinnas derigenom,
att alla sådana frågor, hvilka icke kunde af Förvaltningen afgöras
och som, enligt stationsbefälhafvarnes bepröfvande, icke heller der erfordrade
särskild utredning, finge gå från stationsbefälhafvarne direkt till
Kongl. Maj:t; ankommande på Departementschefen, om han så funne nödigt,
att före målets föredragning inhemta Förvaltningens tanke samt att
lemna Förvaltningen del af beslutet, der sådant vore behöfligt för redovisningen
eller för sammanhanget med öfriga frågor under detta embetsverks
behandling; att Förvaltningen, med frångående af häfdvunna former
vid uppsättningen af skrifvelser, finge åvägabringa all den förenkling, som
funnes kunna ske utan att rubba den reda och det sammanhang ärendenas
vigt erfordrade; att stationsbefälhafvarne i allt som rörde den speeiela
förvaltningen och hushållningen vid stationerna gjordes mera oberoende
samt att de finge tillsätta vissa tjenster derstädes m. m. äfvensom
verkställa upphandlingar. Genom Förvaltningens bibehållande med dessa
förändringar skulle följande väsentliga fördelar vinnas, hvilka icke i lika
hög grad kunde ernås genom inrättandet af byråar: att ärendena blefve
mera fullständigt utredda, då fleres förenade erfarenhet kunde tagas i anspråk;
att en kollektiv, sjelfständig myndighets beslut eller omdömen skulle
lemna båda statsmakterna en säkrare borgen för en noggrann och ändamålsenlig
användning af de till sjöförsvaret anvisade medel; samt att ombyte
af personer inom styrelsen kunde ske utan menligt inflytande på den konseqvens
i ärendenas behandling, förutom hvilken alltid kunde befaras misshushållning,
oreda och stundom äfven orättvisa.

Öfver de sålunda framstälda förslagen afgaf Förvaltningen af Sjö•
ärendena den 27 Maj 1870 infordradt underdånigt utlåtande och afstyrkte
dervid af anförda skäl allt afseende å det af komiténs flertal framstälda

förslaget, hvilket, enligt Förvaltningens utförligt motiverade mening, komme
att åtföljas af en ministerstyrelses olägenheter utan att tillika medföra
dennas väsentligaste fördelar. Emellertid skulle en organisation, som afsåge
Förvaltningens ersättande medelst byråar inom Sjöförsvarsdepartementet,
visserligen kunna tillvägabringas på ett mera tillfredsställande
sätt, än som skett genom omförmälda förslag; men dertill fordrades i
främsta rummet, att Departementschefen erhölle samma kontrolleringsrätt
i afseende å hushållningen och anslagens användande vid stationerna samt
lots- och sjökarteverken, äfvensom samma åliggande att vaka öfver den
likformiga tillämpningen af de för sjövapnets särskilda afdelningar gemensamma
föreskrifter, som tillhört Förvaltningen; vidare att Departementschefen
blefve försedd med tillräckligt antal biträden, på det han utan
svårighet och tidsutdrägt måtte kunna vinna de upplysningar han funne
sig behöfva; att byråcheferne gjordes fullt ansvarige för sina officiela
yttranden och vore pligtige att afgifva dessa skriftligen, om Departementschefen
det fordrade; att det skulle bero icke ensamt af Departementschefen
utan äfven af hvarje byråchef att tillvägabringa gemensamma öfverläggningar
med några eller alla de öfrige byråcheferne, vid hvilka sammanträden
protokoll skulle föras, om någon af de deri deltagande så önskade,
på det öfverläggningen måtte fullständigt och ej blott till sitt resultat
blifva känd, samt att hvarje byråchef vore berättigad att så väl från räkenskapsbyrån
som från stationerna omedelbart begära och erhålla de
upplysningar och uppgifter, han för något ärendes utredning funne erforderliga.
Under sådan förutsättning skulle Sjöförsvarsdepartementet utgöras
af: en kansliexpedition med i viss mån ökade åligganden i förhållande
till den nuvarande; en kommandoexpedition; en militärbyrå på två
afdelningar, den ena för flottan, den andra för skärgårdsartilleriet; en
mariningeniörbyrå; en byrå för lotsverkets ärenden; en sjökartebyrå, samt en
räkenskapsbyrå.

Skulle likväl en så utvidgad myndighet, som den ofvan antydda,
anses icke kunna grundlagsenligt tilläggas Chefen för Sjöförsvarsdepartementet,
så måste, enligt Förvaltningens tanke, ett sjelfständigt embetsverk,
med hufvudsakligen de rättigheter och skyldigheter, som då tillhörde Förvaltningen
af Sjöärendena, fortfarande finnas, hvilken organisation ock,
ehuru i vissa hänseenden underlägsen den ofvan i fråga satta, likväl i
andra hade framför denna åtskilliga företräden, såsom att vara mindre
beroende af en endes förmåga och af svårigheten att finna en fullt lämplig
person, som kunde och ville åtaga sig de högst betydligt ökade ålig -

Reservation
af cl. v. chefen
i Förvaltningen

af S. ä.

Kongl. propositionen

till 1871 års
Riksdag.

ganden och ansvar, hvilka, enligt nyss nämda organisation, Departementschefen
skulle få vidkännas, samt att medgifva den sjelfständigare och mångsidigare
pröfning af ärendena, hvilken en fullständig kollegial behandling
deraf måste erbjuda framför en vilkorlig. Efter granskning af de uti
reservationerna vid förut nämda komitébetänkande framstälda förslag till
ordnande af sjöförsvarets ekonomiska öfverstyrelse, enligt hvilka föi-slag
denna styrelse skulle antingen öfverlemnas åt ett generalintendentskontor
eller ock fortfarande utöfvas af Förvaltningen af Sjöärendena såsom ett
fristående och sjelfständigt embetsverk, med några förenklingar i afseende
å dess förhållande till stationerna samt i allmänhet i formelt hänseende,
förmälde sig Förvaltningen till alla delar instämma i det senare förslaget.

Från de af Förvaltningen i denna fråga uttalade åsigter var verkets
dåvarande chef skiljaktig och tillstyrkte, det förenklingen och reorganisationen
af sjöförsvarets öfverstyrelse måtte ske hufvudsakligen i den riktningen
att, jemte det åtskilliga af Förvaltningens dittills varande åligganden
öfverflyttades till andra verk och myndigheter, Förvaltningen förvandlades
till en under Departementschefen stäld byrå, med ordförande och
tre ledamöter, hvilken byrås egentliga uppgift skulle vara att biträda Departementschefen
i vården och utvecklingen af rikets sjöförsvar samt att
på eget ansvar verkställa och öfvervaka förvaltningen af alla till sjöförsvaret
anvisade medel. Byråns ordförande, som borde vara Departementschefen
personligt ansvarig för byråns åtgärder eller möjliga uraktlåtenhet,
skulle ega att fördela arbetet inom byrån och hafva afgörande rätt i alla
beslut, hvilka i byråns namn toges, dock de undantagna, som afsåge en
direkt utbetalning, hvilka mål skulle beslutas gemensamt af ordföranden
och civilledamoten o. s. v.

Det var efter inhemtandet af dessa i flera väsentliga hänseenden
skiljaktiga meningar och förslag som nådig proposition om Förvaltningens
af Sjöärendena ombildning afläts till 1S71 års Riksdag. Då behofvet af
en central förvaltningsmyndighet framför allt betingades af nödvändigheten
utaf sammanhållning af och kontrollen å de ekonomiska och administrativa
ärendenas handläggning vid de båda stationerna, borde enligt
det vid nämda proposition fogade statsrådsprotokoll, ej mindre militäriskt
tekniska frågor, hvilka lämpligen kunde af byråar behandlas, utan äfven
lots- och fyrväsendet från embetsverket skiljas. Lotsverket skulle stå under
förvaltning af en omedelbart under Sjöförsvarsdepartementet lydande
chef. Chefen för den föreslagna förvaltningsmyndigheten, hvilken ansågs
lämpligen böra benämnas Marinförvaltningen, skulle i alla förekommande

ärenden, med undantag endast af vissa befordringar, hafva beslutande rätt,
likasom lian ock ensam vore ansvarig såväl för arbetets gång inom Förvaltningen
som för vidtagna åtgärder och fattade beslut. Utom chefen,
som borde vara militär, skulle Marinförvaltningen utgöras af två ordinarie
ledamöter, nemligen en militär med hänsyn till de ekonomiska ärenden,
som fordrade militärisk insigt, samt en civil ledamot, benämd krigsråd,
för alla rent civila ärendens behandling. Härjemte skulle öfverdirektören
för Mariningeniörstaten inträda såsom tillfällig ledamot vid behandlingen
af de ärenden, som tillhörde hans verksamhet. Militäriskt tekniska
frågor skulle från stationsbefälhafvarne ingå direkt till Kongl. Maj:t, och
det biträde vid desammas handläggning, hvaraf Departementschefen kunde,
utöfver det af stationernas reglementskomitéer i dylika frågor lemnade,
vara i behof, skulle meddelas af en militäriskt teknisk byrå, bestående af
chefen i Marinförvaltningen, militärledamoten och öfverdirektören vid Mariningeniörstaten,
biträdde, då så för en eller annan frågas bedömande
kunde erfordras, af tillfälligt tillkallade sakkunnige personer, hvarigenom
ej komme att erfordras särskild personal för denna byrå.

Riksdagen gaf emellertid icke sitt bifall till ifrågavarande framställning,
och skälen härför finnas uttalade i Statsutskottets i ämnet afgifna
utlåtande, af hufvudsakligen följande innehåll: Redan den omständighet,
att den allena beslutande chefen i ett sjelfständigt embetsverk skulle,
jemte personer, som i detta embetsverk borde biträda honom, ingå, såsom
ledamot i en af Departementschefen direkt beroende byrå, syntes vara
egnad att framkalla vissa betänkligheter. Oafsedt de formela svårigheter,
som otvifvelaktigt lätteligen kunde af en sådan anordning uppstå, syntes
det näppeligen kunna antagas, att hos den person, hvilken vore i besittning
af den noggranna insigt och erfarenhet i sjöförsvarets under alla förhållanden
invecklade ekonomi och mångartade förvaltningsbestyr, som vore
för en chef i Marinförvaltningen af oundgängligt behof påkallad, jemväl
skulle förefinnas den omfattande sakkännedom i militäriskt tekniska ämnen,
hvilken han måste besitta, om han uti den såsom rådgifvare åt Departementschefen
stälda byrå skulle kunna intaga den framstående ställning
honom borde tillkomma. Dessutom skulle Marinförvaltningen uti
alla dithörande frågor blifva, lika väl som Förvaltningen af Sjöärendena,
en mellaninstans emellan stationsbefälhafvarne och Kongl. Maj:t. Hufvudsakliga
skilnaden komme att bestå deruti, att, under det i Förvaltningen
af Sjöärendena målen kollegialt behandlades och afgjordes, beslutande rätten
inom Marinförvaltningen skulle vara chefen ensam uppdragen. Om

Riksdagens
svar 1871.

än fordringarna på personligt ansvar inom Förvaltningen kunde i vissa
hänseenden vara berättigade, syntes dock tillvaron af ett sådant ansvar
ej böra i och för sig tilläggas den vigt, att detsammas ernående skulle
utgöra det hufvudsakliga målet vid anordnande af en förvaltning för ärenden
af den beskaffenhet, som i förevarande fall afsåges. Den säkerhet
och trygghet i afseende på ärendenas författningsenliga behandling och
den borgen för anslagens riktiga användning, som obestridligen vore att
förvänta af den mångsidigare pröfning af förekommande frågor, hvilken
af den kollegiala styrelsen föranleddes, måste uti en förvaltning, hvilken,
såsom den i fråga varande, inom sin verksamhetssfer sammanfattade en
mängd olikartade detaljer, vara af allt för stor vigt, att utan väsentliga
fördelar öfvergifvas, och några sådana fördelar syntes det framlagda förslaget
icke innebära. Om deremot inrättandet af en byråorganisation, hufvudsakligen
så ordnad, som af Förvaltningen af Sjöärendena alternativt
vore föreslaget, kunde finnas med våra konstitutionela former förenligt,
skulle utskottet icke tvekat att densamma till antagande förorda. Denna
organisation hade nemligen ett obetingadt företräde framför så väl den af
Kongl. Maj:t föreslagna som den dittills varande Förvaltningen. På samma
gång derigenom kraft, enhet och skyndsamhet i ärendenas behandling icke
vidare af den formela anordningen motverkades, skulle jemväl förefinnas
tillräckliga garantier för de särskilda frågornas noggranna och på speciel
sakkunskap grundade pröfning. Sjövapnet komme derigenom under direkt
ledning af Departementschefen, som i de särskilda byråarne egde tillgång
till all den sakkännedom och erfarenhet i vapnets och förvaltningens detaljer,
hvaraf han för uppfyllande af sitt vigtiga kall hade behof.

Då emellertid en sådan organisation för närvarande icke kunde genomföras,
syntes den dittills varande formen för sjöförsvarets ekonomiska
öfverstyrelse snarare böra tills vidare bibehållas, än att i dess ställe skulle
inrättas en sådan styrelse som den föreslagna, hvilken lätteligen kunde på
ärendenas raska och jemna gång hafva en lika hämmande verkan, som
den man tillskrifvit den nuvarande. Dessutom syntes de förhållanden, som
föranledt flera af de emot Förvaltningen af Sjöärendena framstälda anmärkningar,
lätteligen kunna på annat sätt undanrödjas. Så hade chefen
för nämda Förvaltning uti sin i det föregående omförmälda reservation
framhållit, huru föga det kollegiala arbetssättet lämpade sig för den del
af Förvaltningens uppdrag, som innefattade skyldigheten att med uppmärksamhet
följa utvecklingen af den mångartade teknik, som inom nutidens
sjökrigsmateriel vunne tillämpning; men då alla militäriskt tekniska

frågor skulle från Marinförvaltningen afskiljas, syntes en sådan åtgärd äfven
kunna vidtagas i afseende på Förvaltningen af Sjöärendena, helst svårighet
icke borde möta för den särskilda anordning, som kunde erfordras
för att bereda Departementschefen tillgång till de upplysningar, hvilka för
dessa ärendens föredragning inför Ivongl. Maj:t vore behöfliga, hvarjemte
erinrades, att i det nådiga förslaget något initiativ i dithörande frågor
icke blifvit Marinförvaltningen tillerkändt. Om derjemte, på sätt Förvaltningen
af Sjöärendena föreslagit, förhållandet mellan Förvaltningen och
stationerna blefve ordnadt så, att de frågor, hvilka Förvaltningen icke egde
befogenhet afgöra, af stationsbefälhafvarne direkt understäldes Kongl. Maj:ts
nådiga pröfning; att Förvaltningens bestyr med tillsättande af tjenster vid
stationerna öfverflyttades på stationsbefälhafvarne, samt upphandlingar och
försäljningar finge endast vid stationerna försiggå, skulle dymedelst samt
genom lämpliga förenklingar i formel! hänseende de hufvudsakliga anmärkningar,
som blifvit mot Förvaltningen af Sjöärendena gjorda, kunna
anses i betydlig mån undanröjda.

Efter nu omförmälda förhandlingar följde nådiga brefvet den 21 FörvaltninDecember
1871, hvarigenom Lots- och Fyrinrättningen med lifräddningsväsendet
äfvensom Sjökarteverket från och med år 1872 skildes från För- åligganden.
valtningen af Sjöärendena, samt utfärdandet af nu gällande instruktion för
detta embetsverk den 24 Maj 1872, samtidigt hvarmed jemväl faststäldes
förnyadt reglemente för styrelsen och förvaltningen vid sjöförsvarets stationer,
hvilket reglemente dock väsentligen förändrades genom ett nytt, som
utfärdades den 27 Augusti sistlidna år. De förändringar, som härigenom
inträdde i Förvaltningens af Sjöärendena embetsbefattning, voro hufvudsakligen
följande:

att alla militäriskt tekniska ärenden skildes från Förvaltningen för
att beredas af en särskild, af tre officerare bestående byrå, hvilken skulle
biträda Departementschefen vid behandling och utredning af de till sjöförsvarets
krigsmateriel hörande eller vid dess användande förekommande
militäriska och tekniska m. fl. frågor, med Departementschefen lemnad rätt
att, då han pröfvade sådant nödigt för behandlingen af vissa frågor, tillkalla
en eller flera extra ledamöter att, jemte de ordinarie, deltaga i öfverläggningarna
och afgifva utlåtande; och skulle af de ordinarie ledamöterna
en handlägga och föredraga allt, som rörde vapen och ammunition, en
ärenden rörande minväsendet och den tredje öfriga förekommande ärenden,
hvarjemte den ledamot, som funne sig icke kunna instämma i det af
föredraganden uppsatta utlåtandet, egde att sin mening skriftligen vidfoga;

att alla upphandlingar, utom i vissa uppräknade fall, öfverflytta des
till stationerna;

att alla frågor, som förut af Förvaltningen handlagts rörande skogsväsendet,
öfverflytta des till Skogsstyrelsen;

att de af stationernas civile tjensteman, som förut af Förvaltningen
utnämdes och afskedades, skulle utnämnas och afskedas af stationsbefälh
afvara e.

Förvaltningen af Sjöärendena, hvars uppgift härigenom blef begränsad
till sjöförsvarets ekonomiska angelägenheter, men som genom Eders
Kongl. Maj:ts nådiga bref den 5 Juni 1874 och det sistlidna år utfärdade
nya reglementet för styrelsen och förvaltningen vid stationerna åter erhöll
en utvidgad verksamhet, har sålunda för närvarande hufvudsakligen följande
åligganden: att efter reqvisition från Statskontoret uppbära samt, i
mån af behof och i öfverensstämmelse med faststälda stater, anordna alla
för sjöförsvaret anvisade medel; att öfver användandet af nyssnämda medel
samt sjöförsvarets ekonomiska förhållanden i öfrigt utöfva erforderlig granskning
och kontroll samt sålunda tillse att de faststälda staterna noga efterlefvas
och ej öfverskridas äfvensom att anslagna medel för sina afsedda
behof och i enlighet med de af Eders Kongl. Maj:t meddelade föreskrifter
disponeras; ombesörja de anskaffningar, hvarom Förvaltningen erhåller
nådigt uppdrag, samt upphandling af skjutvapen, projektiler, ankaren,
kettingar, utländskt virke och sådana förnödenheter, som icke med lika
fördel kunna vid stationerna erhållas; låta, efter erhållet nådigt tillstånd,
försälja obehöfliga eller oanvändbara persedlar och effekter; afgifva upplysningar,
förslag och kalkyler, som af Eders Kongl. Maj:t eller Chefen
för Sjöförsvarsdepartementet infordras; afgöra besvär öfver militär- eller
varfschefs beslut i alla frågor angående båtsmanshållet äfvensom rörande
hushållningen och redogörelsen vid militärdepot och varf, med undantag
af anmärknings-, reskontrerings-, balans- och afskrifningsmål; pröfva huruvida
försutet vite för försummelse af leverans vid stationerna må eftergifvas
eller icke; bestämma storleken af de lager af spanmål och proviant
äfvensom det antal färdiga beklädnader och den sängservis, som bör finnas
i militärdepoternas förråd; fastställa kontrakt om upplåtelse till enskilde
af flottan tillhöriga fastigheter, lägenheter och inrättningar; pröfva hemställanden
om utlåning af stationernas tillhörigheter; fastställa formulär
till liggare öfver stationernas artilleripjeser; bestämma huru ersättning för
slitning af maskiner skall beräknas, äfvensom dagsverkspris för manskap
af sjömanskåren; emottaga varfschefernes förslag till åtgärder i anledning

af generalbesigtningar å stationernas fartyg, byggnader, broar m. in. samt
till Eders Kongl. Maj:t ingifva de inkomna besigtningsinstrumenten; årligen
till Eders Kongl. Maj:t ingifva: arbetsredogörelse; uppgift å för året
disponibel tillgång af anslaget till flottans öfningar; berättelse om verkstälda
fartygs- och husbyggnader vid stationerna; uppgift å behållningar
och besparingar a de särskilda anslagen med förslag till besparingarnas
användande; förslag till stater för flottans stationer; uppgift om fartygens
tillstånd och om hvad som behöfves för hvarje fartygs sättande i tjenstbart
skick; summariska berättelser om arbetena vid stationerna; dels upprätta
förslag till, dels tillsätta civila tjenster vid stationerna samt afskeda
eller till afsked anmäla dessas innehafvare, äfvensom afgifva underdånigt
förslag vid tillsättande af varfschef.

Vidare må här erinras, att den komité, som den 16 April 1874 af- Sjöförsvarsgaf
underdånigt betänkande angående ordnandet af ett på allmän värnepligt
grund ad t sjöförsvar, i fråga om flottans ekonomiska öfverstyrelse uttalade
såsom sin mening, att denna borde utgöras af dels ett sjelfständigt förvaltande,
kollegialt embetsverk under benämning Förvaltningen af Sjöärendena,
dels ock af fem byråar med hvardera sin chef, nemligen en militärbyrå,
en mariningen i örby rå, en civilbyrå, en artilleribyrå och en minbyrå.

Såsom chef i Förvaltningen skulle tjenstgöra en flaggman; ledamöter borde
vara cheferne för byråarne. Dessa byråars ställning ansåg komitén böra
blifva sådan, att byråcheferne skulle dels afgifva upplysningar och yttranden,
då sådana af Eders Kongl. Maj:t eller Chefen för Sjöförsvarsdepartementet
från dem omedelbart infordrades, dels ock inför Förvaltningen
af Sjöärendena föredraga de förslag och afgifva de yttranden, hvar och en
i sin detalj, deröfver Förvaltningen komme att höras in pleno.

Såsom i det föregående blifvit antydt, har den militära öfverstyrel- Chefen för
sen öfver flottan i förflutna tider än till större eller mindre del utöfvats tärpersonal
af Amiralitetskollegium eller i dess ställe inrättade verk och myndigheter,
än varit öfverlemnad åt en särskild militär embetsman, hvilken åter stundom
haft en från den ekonomiska detaljen alldeles skild verksamhet, stundom
tillika varit chef för den ekonomiska öfverstyrelsen. Utan rubbning
af Förvaltningens af Sjöärendena ställning i allmänhet, har numera, genom
Eders Kongl. Maj:ts den 27 Augusti 1875 i nåder faststälda reglemente
för flottan, första delen, öfverstyrelsen blifvit ordnad på sätt, som framgår
af § 2 af nämda reglemente, så lydande: »Öfverstyrelsen vid flottan
utöfvas i militäriskt hänseende under Chefen för Sjöförsvarsdepartementet,
i allt som rörer militärpersonalen, af chefen för flottans militärpersonah

Flottans
militäriska
och tekniska
byråar.

I ekonomiskt hänseende utöfvas öfverstyrelsen af Förvaltningen af Sjöärendena.
» Den befogenhet, som blifvit tillagd chefen för flottans militärpersonal,
är bestämd genom den för honom utfärdade instruktion den 27
Augusti sistlidna år, enligt hvilken honom hufvudsakligen tillhör: att, med
den inskränkning, hvartill Chefens för Sjöförsvarsdepartementet befälhafvareskap
kan föranleda, föra befälet öfver flottans militära kårer och stater;
att ansvara för vidmakthållandet af underlydande personals tjenstbarhet
och disciplin; att afgifva underdåniga förslag eller, i vissa fall, sjelf besluta
i frågor om förordnande och kommendering till stations- och sjötjenstgöring,
om personalens placering och fördelning på stationerna; att konstituera
officerare, underofficerare och maskinister af sjöbeväringen; att inspektera
flottans trupper och undervisningsverk samt uppgöra förslag till de årliga
öfningarna till sjös; att delgifva nådiga befallningar, föreslå nådebevis samt
afgifva förslag och rapporter; att sjelf eller genom vederbörande militärchef
verkställa årsmönstringar; att afgifva förslag till bestämmelser angående
båtsmanshållet och tj ensten dervid, föreslå kommenderingar af båtsmanshållet
vid extra uppfordring och förordna om ordinarie uppfordring
samt afgöra besvär om båtsmansrekryts antagning; att uppgöra semesterfördelning
för militärpersonalen; att i sin stabsexpedition låta föra diarier
och rullor samt att årligen afgifva underdånig berättelse om personalens
tjenstbarhet.

Slutligen hafva nya föreskrifter blifvit meddelade i afseende å handläggningen
inom öfverstyrelsen af militäriska och tekniska ärenden, hvilka,
såsom ofvan är omförmäldt, numera icke tillhöra Förvaltningens af Sjöärendena
verksamhetsområde. Sedan nemligen, enligt hvad Eders Kongl.
Maj:ts nådiga bref den 19 November 1875 gifver vid handen, uti Sjöförsvarsdepartementet
utarbetats grunder för Förvaltningens ombildning i
syftemål dels att vinna närmare samband mellan de särskilda grenar af
öfverstyrelsen, som ega handlägga militäriska, tekniska och ekonomiska
ärenden, dels att beslutande rätt i mindre vigtiga militäriska och tekniska
frågor, hvilka ej lämpligen syntes böra dragas under Eders Kongl. Maj :ts nådiga
pröfning, skulle tillkomma särskilda sakkunniga myndigheter inom öfverstyrelsen,
hvilka jemväl borde handlägga en del stabsärenden, som eljest endast
på grund af tillfälliga uppdrag bearbetades, dels ock att vinna ytterligare,
förenkling och kontroll vid medelsförvaltningen; men berörda fråga om Förvaltningens
ombildning ansetts icke böra blifva föremål för slutligt afgörande
förr än i sammanhang med det yttrande Löneregleringskomitén kornme
att i afseende å nämda embetsverk afgifva; så har Eders Kongl. Makt,

■enär ofvan angifna ändamål, så vidt de afsåge militäriska och tekniska ärenden,
skulle, utan förändring i den för Förvaltningen gällande instruktion,
redan nu kunna vinnas genom inrättande af särskilda byråar för handläggning
af dylika ärenden, funnit godt i nåder förordna att, jemte det
den genom nådiga brefvet den 26 Januari 1872 inrättade militäriskttekniska
byrån komme vid 1875 års utgång att upplösas, med innevarande
års början skulle, för handläggning af militäriska och tekniska frågor angående
flottans stationer och krigsmateriel jemte dennas användande, bildas
tre till Sjöförsvarsdepartementet hörande byråar, nemligen en militärbyrå,
för hvilken chefen för flottans militärpersonal, en varfsbyrå, för
hvilken chefen för Förvaltningen af Sjöärendena, och en konstruktionsbyrå,
för hvilken öfverdirektören för Mariningeniörstaten blefvo chefer; i
sammanhang hvarmed nådig instruktion för nämda byråar faststäldes.

1 afseende på byråarnes verksamhet, deras ställning inbördes och
till Förvaltningen af Sjöärendena m. m., inhemtas af sagda instruktion
hufvudsakligen:

att till militärbyråns handläggning höra ärenden, så vidt de icke äro
chefen för flottans militärpersonal i denna hans egenskap uppdragna, hvilka
omfatta kasernering, beklädnad, sängservis och proviant åt flottans trupper;
militärundervisningen vid stationerna; transporttjensten; militärstatistiken
vid flottan; utarbetande af försvarsplaner för rikets kuster; granskningen
af de å flottans fartyg förda loggböcker; och utarbetande eller
förändring af militärreglementen samt reglementet för styrelsen och förvaltningen
vid stationerna i hvad det angår militärpersonalen;

att varfsbyrån handlägger ärenden, hvilka angå fartygens och sjöbefästningarnes
bestyckning och inventarier; minväsendet; anskaffning af
kanoner och andra skjutvapen samt ammunition; utarbetande af eller förändring
i utredningsreglemente, samt af förslag till ändring i eller särskilda
föreskrifter i anledning af reglementet för styrelsen och förvaltningen
vid stationerna, i hvad det rörer varfsgöromålen;

att konstruktionsbyrån tillkommer handläggning af alla de frågor,
som enligt gällande instruktion tillhöra öfverdirektören vid Mariningeniörstaten
och icke äro honom i hans egenskap af chef för den vid samma
stat anstälda personal uppdragna;

att byråar ne skola, hvar och en inom omfattningen af dess verksamhet,
i militäriskt och tekniskt hänseende med uppmärksamhet följa framstegen
inom försvarsverket till sjös och tillse, att flottan och dess materiel,
i hvad på byrån ankommer, befinnes i tidsenligt skick; i hvilket afseende

byrå eger att ensam eller gemensamt med en eller båda af de öfriga byråarnes
chefer till Eders Ivongl. Maj:t eller Chefen för Sjöförsvarsdepartementet
derom afgifva hemställanden och förslag;

att byrå, en eller flere gemensamt, åligger att afgifva de förslag,
upplysningar och uppgifter, som af Chefen för Sjöförsvarsdepartementet
eller Förvaltningen af Sjöärendena infordras;

att till byrå eller flere byråar gemensamt inkommande och dit"
hörande ärende skall derstädes granskas och utredas;

att förslag om ändringar å fartyg och bygnader m. m., rörande
hvilka förslag beslut icke enligt gällande föreskrifter få af vederbörande*
stationsmyndigheter fattas, må i byrå afgöras, derest ändringarna icke innefatta
sådan väsentlig afvikelse från af Eders Kongl. Maj:t faststäld ritning
eller modell, att de finnas böra Eders Kongl. Maj:ts pröfning underställas;
egande byrå jemväl meddela fastställelse å detaljritningar, grundade å
hufvudritning, som blifvit af Eders Kongl. Maj:t godkänd;

att hvarje byrå eger rättighet att från vederbörande vid stationerna
infordra de upplysningar och uppgifter, som för fullgörande af byråns
åliggande erfordras; samt

att chef för byrå skall vara berättigad ej mindre att sammanträda
till gemensam öfverläggning med en af de öfrige clieferne eller dem begge,-än ock att från de under desse chefer stående byråar erhålla de upplysningar
och uppgifter, som kunna finnas erforderliga.

Ändamålet Vid skärskådandet så väl af de förslag till reorganisation af För (tC

''ilYCl- O O

gasatta för- valtningen af Sjöärendena, hvilka, enligt hvad Komitén nu sökt åskådligä’ilflottansa
8öra> t''1(l efter annan blifvit bragta å bane, som af de ändringar i orgaöfverstyrelse.
nisationen af öfverstyrelsen för flottan, hvilka verkligen blifvit genomförda,
visar sig otvetydigt, att anledningarna till de här oftare än inom andra
förvaltningsgrenar förekommande ändringsförslagen varit att söka dels uti
det i sammanhang med framträdandet af den nyare sjökrigsmaterielen mera
känbart blifna behofvet af en lättare tillgång för Departementschefen till
vetenskapliga upplysningar jemte kraftigare biträde vid omsorgen att hålla
materielen i ändamålsenligaste och möjligast bästa skick, än den kollegialt
ordnade Förvaltningen med sin på flere personer hvilande gemensamma

ansvarighet för hvad i sådant hänseende gjordes eller uraktläts, kunde erbjuda,
och dels uti en lätt förklarlig önskan att vinna enklare former för
meddelanden, vare sig af beslut eller förslag och upplysningar, mellan å
ena sidan Eders Ivongl. Maj:t samt Chefen för Sjöförsvarsdepartementet,
såsom närmast Eders Kongl. Maj:t befälhafvare för flottan, och å den andra
de myndigheter, som i första hand under personligt ansvar hade sig anförtrodda
vården och användandet af flottans materiel. Hvarje mellanhand
i den ständiga vexelverkan ''mellan den högsta beslutande myndigheten
och de i egentlig mening verkställande organerna måste i fråga om
militära anordningar kännas mer eller mindre hinderlig, och detta i desto
högre grad ju vidsträcktare den myndighet är, som blifvit den förmedlande
länken tilldelad. Utan tvifvel skulle den kortaste vägen mellan de
högsta och de lägsta myndigheterna erhållas derigenom, att den beslutande
rätten centraliserades; men en genomförd centralisation eller hvad
den nyare statsrätten benämner ministerstyrelse möter hos oss konstitutionela
hinder och har således redan af detta skäl icke kunnat ifrågasättas. En
mellaninstans har alltså funnits behöflig i och för den ekonomiska detaljen,
som med nödvändighet ansetts böra anförtros åt en sjelfständigt verkande,
ansvarig myndighet; men då äfven härvid förekommit ganska många
ärenden, som icke kunde sägas i vanlig mening vara af ekonomisk natur,
har uppmärksamheten varit riktad på utfinnande af medel att, så vidt
möjligt vore, för dylika frågor undvika all omgång, på samma gång också,
i fråga om vissa ekonomiska ärenden, man sökt genom decentralisation
eller maktutvidgning för stationsmyndigheterna åstadkomma en skyndsammare
behandling. I denna riktning gingo förslagen om Förvaltningens
af Sjöärendena upphörande och dess ersättande af byråar under statsdepartementet
med större eller mindre sjelfständighet i frågor rörande
penningeförvaltningen. Samma syftemål framhölls såsom önskvärd! af
1871 års Riksdag, och i hufvudsaklig öfverensstämmelse med detta Riksdagens
uttalande fattades år 1872 besluten om skiljande från Förvaltningen
af alla militäriska och tekniska ärenden, inrättande af en teknisk byrå
under Departementet och utvidgande af stationsbefälhafvarnes myndighet.

Men vissa olägenheter voro otvifvelaktigt förenade med sistnämda
organisation. För Sjöförsvarsdepartementets Chef var visserligen genom
inrättandet af den tekniska byrån tillfälle beredt att noggrannare än förut
följa sjökrigsväsendets utveckling samt i frågor, som till byrån hänskötos,
erhalla utlåtanden, grundade på sakkunskap; men om ock byråns utlåtanden
voro fullt tillfredsställande såsom vetenskapliga utredningar, kunde de

dock icke, när fråga uppstod om utförandet, skänka ett sådant stöd, som
utlåtanden från en sjelfständig och på eget ansvar verksam myndighet,
hvilken vid afgifvande af sitt yttrande varit i tillfälle och haft till åliggande
att tillika taga i betraktande äfven andra på frågan inverkande
förhållanden än de rent vetenskapliga, — ett stöd, som icke längre kunde
sökas hos Förvaltningen af Sjöärendena, såsom egentligen ett kontrollerande
och redovisande verk. När vidare under utförandet af anbefalda arbeten
stationsmyndigheterna eller de personer, åt hvilka den speciela ledningen
af arbetena varit anförtrodd, funnit någon mindre ändring i en redan
faststäld plan erforderlig, men icke egt rätt att derom besluta, eller då
fråga uppstått om fastställande af detaljritningar, grundade på hufvudritningar,
som af Eders Kongl. Maj:t varit stadfästade, m. m., kunde ärendet
icke underställas den militäriskt-tekniska hyrån, som icke egde beslutanderätt,
utan borde detsamma, äfven om det var af jemförelsevis ringa vigt,
pröfvas af Eders Kongl. Maj:t. Härigenom skulle Eders Kongl. Maj:ts
tid och omsorg hafva kommit att ofta tagas i anspråk för ärenden af
allt för underordnad betydelse, derest icke, enligt hvad Komitén inhemtat,
Förvaltningen af Sjöärendena, hvarest vanligen en och stundom två af
tekniska byråns medlemmar varit anstälde såsom ledamöter, ansett sig
icke böra underlåta att meddela begärda föreskrifter i åtskilliga fall, då
sådant enligt den äldre instruktionen ålegat Förvaltningen. Vid sådant
förhållande och då dessutom otvifvelaktigt ganska många af de här förekommande
ekonomiska frågorna kräfva kännedom om sjömanskap, synes
af dessa omständigheter kunna dragas den slutsats, att flottans ekonomiska
öfverstyrelse i flera afseenden saknat en lämplig anordning och framför
allt borde, för att på ett tillfredsställande sätt kunna utöfva en verklig
förvaltning, ega tillgång på tillräckligt antal personer, representerande,
hvar för sin detalj, specialkunskapen inom sjöväsendets militäriska och
tekniska delar. Såsom ett vigtigt steg i denna riktning betraktar Komitén
Eders Kongl. Maj:ts ofvan omförmälda beslut den 19 sistlidne November
om inrättande af tre militäriska och tekniska byråar, af hvilka, såsom
redan är nämdt, en står under chefskap af Förvaltningens chef, samt en
annan under en af Förvaltningens ledamöter och från hvilka alla Förvaltningen
tillerkänts rätt att inhemta, de förslag, upplysningar och uppgifter,
som finnas erforderliga.

Behof vet Erkännande sålunda riktigheten af grunden för nyssnämda byrå varande

or- organisation, han Komitén likväl trott de med densamma åsyftade för gamsationens

delarne kunna fullständigt vinnas först genom organisationens vidare ut vidare

ut- ° o o

veckling.

veckling och en närmare sammanslutning så väl byråarne sins emellan
som mellan dessa och den ekonomiska öfverstyrelsen. Detta kan enligt
Komiténs mening ske endast på det sätt, att byråarne komma att utgöra
integrerande delar af denna öfverstyrelse, så att den hos byråarne samlade
sakkunskapen, af hvilken Förvaltningen af Sjöärendena nu kan endast
medelbarligen draga fördel, blir för verket direkt tillgänglig, och sålunda
på kortaste vägen bidrager till utredning af de ärenden, som böra Eders
Kongl. Maj:ts pröfning underställas, på samma gång säkerhet beredes derför,
att styrelsens beslut i frågor som eljest bero af dess åtgärd blifva
väl grundade. Genom en sådan samverkan inom öfverstyrelsen skulle det
önskvärda målet af ärendenas skyndsamma behandling i väsentlig mån
främjas, enär sålunda undvekes den omgång, som af byråarnes nuvarande
fristående ställning i förhållande till Förvaltningen ofta måste blifva en
följd, i det att, sedan ett ärende blifvit utredt ur militärisk och teknisk
synpunkt, särskildt utlåtande från den ekonomiska öfverstyrelsen måste
infordras innan frågan kan Eders Kongl. Maj:t föreläggas.

Genomförandet af nu antydda förändringar i de militäriska och
tekniska byråarnes ställning bör dock enligt Komiténs mening icke ega
rum utan i sammanhang med andra väsentliga förändringar inom de särskilda
delarne af öfverstyrelsen. Sålunda blefve det först och främst nödigt,
att den i egentlig mening ekonomiska, afdelningen af öfverstyrelsen erhölle
en med de öfriga delarne likartad organisation och alltså stäldes under
en särskild chef; vidare att cheferne för afdelningarna blefve ledamöter
och föredragande inom styrelsen samt slutligen, att den kollegiala formen
för ärendenas behandling upphörde, utom för de fall, der ärendets vigt
eller beskaffenhet i öfrigt gjorde en sådan behandling fortfarande behöflig.

Af en sådan organisation, hvarigenom öfverstyrelsens särskilda grenar
förenades till samfäldt arbete, anser nämligen Komitén icke böra följa,
att den kollegiala formen, som i allmänhet funnits hinderlig då skyndsamhet
varit af nöden, utan inskränkning bibehålies, ännu mindre att den
utsträckes till de ärenden, som för närvarande i byrå behandlas; utan
torde numera, —• då den ekonomiska öfverstyrelsen icke längre eger den
befogenhet och det ansvar, som 1841 års instruktion tilläde Förvaltningen,
eller att öfvervaka flottans utveckling och tjenstbarhet i en utsträckning,
som egentligen lärer tillkomma Chefen för Sjöförsvarsdepartementet, och
hvilket vidgade åliggande Komiténs nu framstälda förslag om den ekomiska
öfverstyrelsens förstärkande med militära och tekniska krafter icke

afser att återinföra, — all erforderlig trygghet vinnas, om endast vissa
vigtigare mål behandlas i plenum och der afgöras efter flesta rösterna.

Icke heller skulle, enligt Komiténs mening, genom i fråga varande
organisation någon ändring ske i de för flottans militäriska och tekniska
byråar nu gällande bestämmelser, hvarigenom Departementschefen är satt
i tillfälle att utan omgång erhålla erforderliga upplysningar, utan borde
öfverstyrelsens afdelningar i likhet med nyssnämde byråar vara skyldiga
att på eget ansvar till Departementschefen afgifva alla de upplysningar
och uppgifter inom området för hvarje afdelnings verksamhet, som kunde
af honom infordras. Beträffande åter den nu medgifna rättigheten för
nämde byråar att taga initiativ till verkställighetsåtgärder genom att till
Eders Kongl. Maj:t eller Chefen för Sjöförsvarsdepartementet i vissa fall
afgifva hemställanden och förslag, måste, så framt icke den önskvärda
sammanhållningen mellan öfverstyrelsens afdelningar och öfverensstämmelsen
i fattade beslut skola äfventyras, denna rättighet visserligen öfverflyttas
till verkets styrelse, så att alla dylika hemställanden och förslag
blefve hos denna anmälda för att, om så pröfvades ändamålsenligt, ingifvas
i form af styrelsens egna underdåniga framställningar; men Komitén finner
denna omständighet, långt ifrån att medföra någon menlig verkan, tvärtom
innebära den fördel, att visshet, så vidt möjligt är, derigenom vinnes,
att de framstälda förslagen undergått en mera mångsidig och sorgfällig
förberedande granskning och följaktligen äro förtjenta af desto större uppmärksamhet
och förtroende.

Af nu ifrågasatta organisation lärer ock följa, att den byrå för
närvarande medgifna rätt att afgöra vissa inkomna förslag om ändringar
å fartyg och byggnader m. m., rörande hvilka förslag beslut nu icke få
af stationsmyndigheterna fattas, måste upphöra och afgörandet af dylika
frågor tillkomma den ekonomiska öfverstyrelsen, hvaremot den byråchef
nu tillagda rättigheten att från vederbörande vid stationerna infordra upplysningar
och uppgifter, som för fullgörande af byråns åligganden erfordras,
lärer för undvikande af omgång böra chef för afdelning i öfverstyrelsen
tillkomma och utsträckas derhän, att denne må kunna genom brefvexling
med utanför styrelsen stående personer, myndigheter och embetsverk inhemta
alla för ärendenas beredande behöfliga upplysningar, hvarjemte för
de militära och tekniska afdelningarna bör qvarstå det för de nuvarande
byråarne stadgade åliggandet att, hvar för sin detalj, i militäriskt och
tekniskt hänseende med uppmärksamhet följa framstegen inom försvarsverket
till sjös och tillse att flottan och dess materiel städse befinnes i

tidsenligt skick; och torde, för vinnande af det med sistnämda föreskrift
afsedda ändamålet, tillika böra föreskrifvas, att berättelse om hvad i omförmälda
hänseende iakttagits bör af byrå på bestämda tider till Eders
Kongl. Maj:t genom öfverstyrelsen ingifvas.

Innan Komitén öfvergår till frågan om antalet af de afdelningar
som böra inom styrelsen förekomma och området för hvarje af delnings
verksamhet, torde här vara lämpligt att med stöd af hvad hittills b li fvi t
anfördt tillse, huru den allmänna formen för ärendenas behandling och
afgörande lämpligen bör ordnas. Vid uppgörandet af förslag till en sådan
allmän form bör, enligt Komiténs mening, synnerligt afseende fästas dervid,
att organisationen derigenom erhåller all den styrka och enhet, som
visat sig behöflig och Önskvärd, och för vinnande hvaraf Komitén ansett
det första vilkoret vara, att de nuvarande militäriska och tekniska byråarne
ställas i närmaste förbindelse med Förvaltningen. Denna förbindelse har
under nuvarande förhållanden synts Komitén icke kunna ega rum på
annat sätt än genom styrelsens organisation på afdelningar; men byråindelningen
eller organisationen på afdelningar bidrager i sig sjelf ingalunda
till sammanhållning och enhet; den innebär tvärtom fröet till
splitring och skall utan tvifvel på ett betänkligt sätt utveckla detsamma
derest icke ett föreningsband finnes, tillräckligt starkt att leda de särskilda
delarnes verksamhet i en och samma hufvudriktning. En sådan sammanhållande
kraft kan icke gifvas utan en chef, hvilken dock, såsom redan
blifvit erinradt, icke kan vara Chefen för Sjöförsvarsdepartementet. Utan
en chefs auktoritet skulle de försök, som kunde göras att endast genom
instruktion och arbetsordning begränsa och på förhand bestämma cliefernes
för de särskilda afdelningarna verksamhet säkerligen visa sig fruktlösa,
likasom kontinuiteten i ärendenas behandling och sambandet mellan afdelningarna
otvifvelaktigt skulle, utan en chef för verket, snart vara till
spillo gifna. Sistberörda ändamål, kontinuitet och sammanhållning, skulle
visserligen, åtminstone till någon del, kunna åstadkommas derigenom, att
alla ärenden inom styrelsen behandlades kollegialt under ordförandeskap
af den främste ledamoten, men detta vore en utväg, som skulle medföra
bibehållandet af de olägenheter, som man mot den kollegiala formen
anmärkt, och dessutom hafva till nödvändig följd, att den ordförande afdelningschefen
allt för mycket öfverhopades af göromål och sålunda icke
kunde egna tillbörlig uppmärksamhet åt vare sig ordförandeskapet eller
sitt kall såsom afdelningschef. Om man utgår från de nu bestående förhållandena
skulle, under nämda förutsättning, såsom afdelningschefer ingå

Behöfligheten
af chef
för verket.

Gemensam
chef för flottans
öfverstyrelse.

i styrelsen: chefen för flottans militärpersonal såsom chef för militärbyrån,
en regementsofficer såsom chef för varfsbyrån, öfverdirektören vid Mariningeniörstaten
såsom chef för konstruktionsbyrån, samt en civil embetsman,
motsvarande det nuvarande amiralitetskammarrådet, såsom chef för
den ekonomiska detaljen. Derest nämde fyra afdelningschefer konime att
bilda flottans ekonomiska öfverstyrelse, skulle, under berörda antagande,
eller att alla frågor behandlades i plenum, ärendena kunna fullt formenligt
handläggas; chefen för flottans militärpersonal vore dervid i följd
af sin befattning alltid sjelfskrifven ordförande och alla cheferne hade lika
rösträtt. Men då, såsom redan är anmärkt, ett stort antal mål, enligt
Komiténs åsigt, icke lämpar sig för kollegial handläggning, vore behandlingssättet
för dessa ärenden icke så lätt funnet. På egen hand borde afdelningschef
icke afgöra dem; enheten och sammanhållningen blefve då
fullkomligt illusoriska. Tillerkändes honom åter ensam afgörande rätt
efter föredragning inför den eller de af de öfrige afdelningscheferne, som
han ansåge böra sig i ämnet yttra, erhölle saken visserligen en mångsidigare
belysning, men enheten och sammanhållningen saknades fortfarande.
Hvad beträffar formen af ett sådant behandlingssätt, vore deremot mindre
att erinra, derest samtlige afdelningscheferne i öfrigt innehade lika embetsställning,
men den blefve helt och hållet olämplig för det fall att t. ex.
chefen för varfsbyrån i någon fråga måste inhemta chefens för flottans
militärpersonal yttrande men sjelf afgjorde densamma, måhända i strid
med denne sin förmans åsigter. Komitén är alltså af den meningen, att
i spetsen för styrelseverket bör ställas en i alla frågor, som ej fordra kollegial
behandling, ensam beslutande chef, inför hvilken en hvar af cheferne
för de särskilda afdelningarna skall föredraga afdelningen tillhörande
ärenden, med skyldighet dels för verkets chef att tillkalla och rådgöra
med den eller de öfrige afdelningschefer, som mjilet må anses röra, och
dels för så väl föredraganden som den eller de tillkallade att, der de äro
från beslutet skiljaktige, särskild mening skriftligen afgifva.

I öfverensstämmelse med hvad i det föregående blifvit anfördt anser
Komitén, att de militära och ekonomiska delarne af öfver styrelsen, för
närvarande representerade den förra af chefen för flottans militärpersonal,
den senare af Förvaltningen af Sjöärendena, böra ställas i sådant förhållande
till hvarandra, att öfverensstämmelse i beslut och åtgärder derigenom,
så vidt möjligt är, betryggas, och att den myndighet, som har inseendet
öfver personalen och ansvaret för dennas tjenstbarhet, lemnas tillfälle
att utöfva behörigt inflytande i fråga om anordningen och anskaft -

ningen af den materiel, som personalen skall använda. Före den förändring,
som år 1872 vidtogs med styrelsen vid flottans stationer, kunde
sambandet anses vara i viss mån betryggadt på ett lägre stadium inom
styrelsen, i det den högsta myndigheten vid hvardera stationen var förenad
i en hand, stationsbefälhafvarens; men fördelad som den numera är
å stationerna mellan militär- och varfscheferne och öfver dessa mellan
chefen för flottans militärpersonal och Förvaltningen, saknas för närvarande
hvarje föreningsband mellan de begge grenarne af flottans styrelse.
Då Komitén redan uttalat sig för behöfligheten af en chefsbefattning inom
den ekonomiska delen af öfverstyrelsen, men chefen för flottans militärpersonal,
i följd af sin embetsställning, icke lärer böra såsom afdelningschef
blifva föredragande inför verkets chef, följer deraf, att militärafdelningen
inom den ekonomiska styrelsegrenen bör ega sin särskilda chef, i
ställning jemförlig med cheferne för de öfriga afdelningarna och alltså af
regementsofficers grad. Till denna befattning torde likväl stabschefen hos
chefen för militärpersonalen icke lämpligen kunna förordnas, dels emedan
de maktpåliggande stabsgöromålen svårligen skulle tillåta honom att egna
all den tid som vederborde åt skötandet af ärendena å afdelningen och
dels af det skäl, att han, såsom chefens för personalen närmaste man och
direkt beroende af honom, möjligen af denna omständighet skulle finna
sig bunden i sina åtgärder såsom afdelningschef. Sambandet mellan öfverstyrelsens
två hufvudgrenar kan sålunda icke förmedlas på det sätt att
vare sig chefen för flottans militärpersonal eller hans stabschef beklädes
med ledamotskap i den ekonomiska öfverstyrelsen. Då slutligen chefen
för Sjöförsvarsdepartementet icke kan sättas i spetsen för flottans förvaltning
på annat sätt än gällande grundlag medgifver, har Komitén, efter
noggrant öfvervägande af alla hithörande förhållanden, kommit till den
öfvertygelse, att det vigtiga målet, sammanhållning mellan öfverstyrelsens
särskilda grenar, icke lämpligen kan åstadkommas på annat sätt, än derigenom
att öfverstyrelsen i sin helhet ställes under chefskap af en och
samma person.

Komitén har icke förbisett, att åtskilliga anmärkningar häremot
skulle kunna göras, och det är derför Komiténs skyldighet att göra sig
reda för dessa anmärkningar samt söka belysa deras beskaffenhet. Det
väsentligaste som i nämda hänseende kan anföras, torde vara, att eu och
samma person svårligen skulle medhinna de många göromål, som komme
att åligga en chef för både den militära och den ekonomiska styrelsegrenen;
att svårigheter kunde möta att finna en person, som vore lämplig

att handhafva begge dessa uppdrag; samt att en sådan chef, i sin egenskap
af personalchef, stundom måste vara frånvarande på inspektionsresor,
hvarigenom kontinuiteten blefve afbruten. Hvad förstnämda omständighet
beträffar, synes det Komitén otvifvelaktigt, att det arbete, som för
närvarande åligger chefen för flottans militärpersonal, måste i betydlig
mån minskas, sedan de talrika förberedande arbetena för den ännu nya
institutionens verksamhet, genom uppläggande af rullor, uppgörande af
formulär m. in., blifvit fullbordade samt grunderna och formerna för ärendenas
handläggning vunnit stadga, hvarförutan en väsentlig lättnad för
chefen för militär personalen skulle uppkomma deraf, att stabschefen finge
odeladt egna sin tid åt stabsgöromålen i stället för att, såsom nu är förhållandet,
tillika vara föredragande ledamot i Förvaltningen af Sjöärendena.
Då härtill komme att, efter den nya organisationen, chefen för
personalen skulle befrias från det honom nu åliggande chefskapet i flottans
militärbyrå, samt de ärenden, som hos Förvaltningen af Sjöärendena
handläggas — uppgående sistlidna år enligt ledamöternas föredragningslistor
till ett antal af 2,061 — till mängden understiga hvad hos de flesta
öfriga förvaltande myndigheter förekommer och, om än ofta både vidtomfattande
och invecklade, likväl till flertalet äro af ganska enkel beskaffenhet,
hyser Komitén den öfvertygelse, att öfvervakandet såsom chef
af de göromål, som skulle åligga öfverstyrelsens begge grenar, icke komme
att öfverstiga en persons tid och krafter. — Komitén vill icke emotsäga,
att svårighet någon gång kunde möta att finna lämplig person för den
ansvarsfulla befattning, hvarom nu är fråga, men lika och måhända äfven
större svårighet lärer visserligen hafva mött och skall tvifvelsutan hädanefter
komma att möta vid tillsättandet af flera bland statens vigtigare
befattningar; och då det visat sig, att stationsbefälhafvareembetena, hos
hvilka var förenad myndighet i så väl den militära som den ekonomiska
detaljen, kunnat på tillfredsställande sätt beklädas, tviflar ej Komitén, att
flottans officerskår fortfarande skall hafva att erbjuda personer, med förmåga
så väl att handhafva det militära öfverinseendet öfver personalen,
som att i ekonomiskt hänseende på ett ändamålsenligt sätt använda det
inflytande, som bör styrelsens chef tillkomma. Härmed vill Komitén ingalunda
hafva påstått, att för denne eller i allmänhet för någon chef för
en vidsträckt förvaltningsgren kan vara möjligt att sjelf i alla frågor besitta
eller tillegna sig tillräcklig detaljkännedom för att uteslutande derpå
grunda sitt omdöme. Detta måste naturligtvis i de flesta fall stödja sig
vid de utredningar, som lemnas af afdelningarnas chefer, af hvilka deremot,

sedan afdelningarna blifvit försedda med erforderliga arbetskrafter, må
kunna fordras, att de, hvar för sin detalj, äro fullt förtrogna med de förekommande
ärendena. Ett ytterligare stöd för sin åsigt om möjligheten af
den i fråga satta föreningen af chefsplatserna hemtar Komitén från den
erfarenhet, som vunnits inom en annan, med flottans öfverstyrelse likartad
förvaltningsgren, Arméförvaltningen. Inom två af detta embetsverks departement,
Artilleri- och Fortifikationsdepartementen, äro vederbörande
militärchefer tillika chefer för den ekonomiska förvaltningen. Chefen för
artillerivapnet, hvilken i denna sin egenskap biträdes af sin stab och sitt
konstruktionskontor, är tillika chef för Artilleridepartementet, med ensam
beslutande rätt i alla de olikartade ekonomiska och militära ärenden, som
derstädes förekomma. I förbigående må här anmärkas, att en jemförelse
mellan Förvaltningen af Sjöärendena och Arméförvaltningen kan blifva
riktig blott i det fall, att jemförelsen sker emellan den förra och något
af den senares departement, men icke med Arméförvaltningen i sin helhet,
emedan dessa departement i sjelfva verket äro att betrakta såsom fristående
embetsverk med fullkomligt sjelfständig förvaltning och redovisning,
men med jemförelsevis få beröringspunkter. — Hvad angår de svårigheter,
som kunde uppstå derigenom att embetsverkets chef stundom i
följd af sin befattning såsom personalchef måste vara frånvarande, kan
visserligen icke nekas, att desamma skulle blifva märkbara i händelse
chefen hvarje gång vore en längre tid frånvarande; men då en sådan
frånvaro icke utan högst vigtiga anledningar torde ifrågakomma; då vidare
chefer i andra embetsverk i följd af sin befattning måste och hittills
kunnat kortare tider vara frånvarande utan att större olägenheter
deraf försports; då äfven nu chefen i Förvaltningen af Sjöärendena enligt
nadiga brefvet den 11 December 1874 tillhör att inspektera varfven och
alltså stundom nödsakas vara borta från hufvudstaden; då det måste betraktas
såsom en fördel att nyssnämda inspektion och de inspektioner af
fartyg och undervisningsverk, som nu åligga chefen för militärpersonalen,
samtidigt verkställas, och då i alla händelser möjligheten för chefen att
låta genom andra förrätta erforderliga inspektioner bör qvarstå, ser Komitén
icke heller uti denna omständighet något hinder för chefsbefattningarnas
förening. — Möjligen skulle ytterligare en betänklighet i förevarande
hänseende kunna framställas, nemligen den, att omförmälde chef
genom den vidsträckta myndighet honom blefve anförtrodd kunde komma
att på sjöförsvarsärendena utöfva ett större inflytande, än som vore öfverensstämmande
med den ställning han borde intaga till Chefen för Sjö -

Marinför valtningen.

försvarsdepartementet; men utom det att Komitén icke finner större anledning
till en dylik betänklighet i afseende å sjövapnet än i fråga om
artillerivapnet, lärer faran i detta hänseende, om en sådan verkligen förefinnes,
kunna undanrödjas genom lämplig inskränkning af den myndighet,
som är chefen för personalen i denna hans egenskap tillerkänd.

Under chefen för flottans öfverstyrelse skulle denna styrelse sålunda
komma att utgöras af en stabsexpedition för handläggning af personalen
rörande ärenden samt af en utaf flera underafdelningar bestående ekonomisk
öfverstyrelse, hvilken synes lämpligen böra benämnas så som i ofvan
åberopade nådiga proposition till 1871 års Riksdag var föreslaget, eller
Marinförvaltningen.

Hvad angår antalet af Marinförvaltningens underafdelningar och
dessas omfattning, bör vid bestämmandet deraf särskild hänsyn tagas dertill,
att behofvet af specialinsigter varder tillgodosedt, men tillika iakttagas,
att antalet föredragande icke blir större än behofvet kräfver, så att
misshushållning med arbetskrafter undvikes. För att i någon mån kunna
bedöma, huruvida arbetets myckenhet skulle göra fyra föredragande afdelningschefer
behöfliga, likasom ock för att vinna visshet huruvida, såsom
befaras kunde, sådana mål, hvilka borde i plenum behandlas, komme att
utgöra flertalet och följaktligen inskränkningen af den kollegiala formens
användande blifva af jemförelsevis ringa fördel, har komitén låtit, på
grund af vederbörande ledamöters i Förvaltningen föredragningslistor för
år 1875, uppgöra följande öfversigt öfver målens antal och beskaffenhet
å de särskilda rotlarne:

	Rotlar	Summa
	§ 1 h r* pa i Qa CD P CO B	Ledam. för Artill.-ärend.	Ledam. för öfriga milit. ärendena.	Öfverdir. för Marin-ing.-st.
l:o) Handlingar, som öfverlemnats till kontorens eller myn-	276	88	293	36	693
2: o) Ärenden, som föranledt endast afskrifter eller ock skrif-	117	12	41	23	193
3: o) Anmälanden om inleverering af medel; redogörelser och	94				94
	452	1	—	17	470
	11	_	_	_	11
6:o) Öfriga mål ......................................................	306	124	70	100	600
Summa	1,256	225	404	176	2,061

Af denna tabell framgår dels att, äfven om flertalet af de under
5:o och 6:o intagna målen komme att utgöra plenimål, dessas antal likväl
betydligt understege de öfrigas och i alla händelser icke blefve så
stort, att dessa ärenden icke lemnade afdelningscheferne tillräcklig tid
ofri" att egna sig åt arbetet å sina afdelningar. Visserligen kan antalet
mål komma att växa i följd af utvidgningen af Marinförvaltningens verksamhetsområde
i förhållande till det, som under de senare åren tillkommit
Förvaltningen af Sjöärendena, men äfven med en större tillökning än
som kan antagas inträffa, synes det vara utom allt tvifvel, att ärendenas
mängd skulle tillåta eu person att fullgöra den föredragningsskyldighet,
som nu åligger de två militära ledamöterna, enär dessa tillsammans sistlidna
år hade att föredraga endast något mera än (100 ärenden, af h vilka flertalet,
öfver 400, icke kräfde någon föregående beredning. Ärendenas beskaffenhet
skulle deremot med större skäl kunna anses påkalla en fördelning
af desamma på flera afdelningar, enär det icke är antagligt, att
samme afdelningschef komme att ega lika fullständiga specialinsigter i
alla de ärenden, som för närvarande skola handläggas af de två militära
ledamöterna i Förvaltningen samt å militär- och varfsbyråarne; men dels
ingår det i komiténs organisationsplan, att den för dessa ärenden gemensamma
afdelningen skall föi''ses med de bästa krafter som stå till buds för
ärendenas beredning, och dels skulle tillämpningen af en sådan grundsats
följdriktigt leda dertill, att för dessa ärenden inrättades icke blott två
utan flera afdelningar. Möjligen kommer minvapnet att i en framtid vinna
den utveckling, att en särskild afdelning för detsamma inom Marinförvaltningen
blir erforderlig, men under nuvarande förhållanden anser koinitén
en sådan anordning icke nödvändig eller med god hushållning öfverensstämmande.
Vid detta förhållande och då, hvad beträffar de s. k. militära
ärendena, dessa hvarken i anseende till deras mängd eller vigt synas erfordra
sin särskilde föredragande, helst det bör förutsättas, att hvarje officer,
som erhåller förtroendet att i Marinförvaltningen blifva ledamot, och alltså
jemväl chefen för militärisk-tekniska afdelningen, besitter den allmänna sjöofficersbildning,
som gör honom lämplig att handlägga äfven de s. k.
militära ärendena, har komitén ansett något hinder vare sig i ärendenas
mängd eller beskaffenhet icke möta för deras beredning å endast en afdelning
och föredragning af samme ledamot, Såsom redan är antydt bör
städse vara sörjdt för, att ej mindre artilleri- än minvetenskapen likasom
öfriga militära och tekniska ämnen inom afdelningen ega representanter
uti tillräckligt antal dels för längre tid, dels tillfälligtvis kommenderade

officerare, samt att dessa genom resor i utlandet, genom deltagande i skjutoch
sprängningsförsök o. s. v. beredas tillfällen att inhemta kännedom om
vetenskapens framsteg. Härigenom och derest den militärisk-tekniska avdelningen
derjemte, vid tillfälligt behof, finge tillgång till den bästa, praktiska
erfarenhet, som förefinnes vid stationernas varfsdepartement, skulle
utan tvifvel afdelningschefen alltid kunna hos personalen på sin afdelning
påräkna tillförlitligt stöd och biträde vid handläggningen af de ärenden,
som å afdelningen förekomma. För att yttermera stärka sammanhållningen
mellan öfverstyrelsens hufvudgrenar synes det komitén derjemte lämpligt,
att den officer, som tjenstgör såsom förste adjutant i chefens för öfverstyrelsen
stab tillika eger tjenstgöringsskyldighet i Marinförvaltningens i
fråga varande afdelning, som lämpligen torde kunna benämnas militärafdelningen.
Vidkommande den nuvarande konstruktionsbyrån, hvars chef
för närvarande såsom ledamot i Förvaltningen af Sjöärendena med rösträtt
handlägger endast sådana ärenden, som stå i sammanhang med hans särskilda
befattning såsom öfverdirektör vid Mariningeniörstaten, är, enligt
komiténs mening, annan ändring icke behöflig, än att öfverdirektören, såsom
ständig ledamot i Marinförvaltningen, kommer att deltaga jemväl i
plenimålens handläggning, äfvensom att denna byrå erhåller den med dess
uppgift mera öfverensstämmande benämningen ingeniörafdélningen. Hvad
angår den afdelning, som i egentlig mening skulle vara den ekonomiska,
och om hvars sammansättning och arbeten komitén framdeles blir i tillfälle
att närmare yttra sig, må här endast nämnas, att komitén anser densamma,
under chefskap af amiralitetskammarrådet, eller en med denne
hufvudsakligen likstäld embetsman, böra benämnas intenclentsafdelningen.
Kansliet, såsom gemensamt för hela embetsverket, bör lämpligen lyda
omedelbart under verkets chef. — Slutligen och då icke billigtvis kan begäras,
det en afdelningschef skall ensam ansvara för riktigheten i alla detaljer
af de utredningar, upplysningar m. m., som det åligger hans afdelning
att afgifva, torde böra stadgas såsom allmän regel, att en hvar tjensteman
å Marinförvaltningens afdelningar skall ega ansvarighet för sina arbeten
eller tillgöranden i tjensten.

Hufvudgrunderna af den organisation, komitén sålunda anser ändamålsenlig
för flottans öfverstyrelse, torde bäst åskådliggöras genom följande
uppställning:

Kongl. Öfverstyrelsen för flottan.

Chef: Flaggman.

Stabsexpeditionen.

Stabschef; adjutanter.

Marinförvaltningen.

Militär af delningen. Chef: en kommendör eller kommendörkapten;
kommenderade officerare.

Ingeniör af delningen. Chef: öfverdirektören vid Mariningeniörstaten;
ingeniörer.

Intendents afdelningen. Chef; kontorstjenstemän.

Kansliet.

Sammanfattande de åsigter, som i afseende å öfverstyrelsens organisation
hittills uttalats, föreslår alltså komitén,

att de göromål, som för närvarande äro uppdragna
åt Förvaltningen af Sjöärendena samt flottans
militäriska och tekniska byråar, öfverlemnas åt en Marinförvaltning,
fördelad uti en militärafdelning under
chefskap af en dertill i nåder förordnad officer af kommendörs
eller kommendörkaptens grad, en ingeniörafdelning
under chefskap af öfverdirektören vid Mariningeniörstaten
och en intendentsafdelning under chefskap
af amiralitetskammarrådet eller en med denne
hufvudsakligen likstäld embetsman, med ett gemensamt
kansli samt en i allmänhet ensam beslutande chef, hvilken
derjemte, biträdd af sin stab i allt som rörer militärpersonalen,
under Chefen för Sjöförsvarsdepartementet
personligen utöfvar öfverstyrelsen i militäriskt
hänseende i öfverensstämmelse med den för nuvarande
chefen för flottans militärpersonal gällande instruktion;

att de ärenden, hvilka här nedan omförmälas,
må i Marinförvaltningens plenum kollegialt behandlas;

att vid föredragning af äi’ende, öfver hvilket
Marinförvaltningens chef eger ensam besluta, det må
på honom ankomma att till öfverläggningen tillkalla
den eller de afdelningschefer utom föredraganden, hvil -

kas detaljer ärendet må anses röra, med rättighet och
skyldighet för så väl föredraganden som den eller de
sålunda tillkallade att, der de äro från beslutet skiljaktiga,
särskilda meningar afgifva;

att chef för afdelning skall vara pligtig att till
Chefen för Sjöförsvarsdepartementet på eget ansvar afgifva
de upplysningar och uppgifter, som från honom
infordras, samt ega rätt att genom brefvexling med
utanför öfverstyrelsen stående personer, myndigheter
och embetsverk inhemta de upplysningar, som för ärendenas
beredande anses erforderliga; hvarjemte cheferne
för militär- och ingeniörafdelningarna särskildt skall
åligga att, inom området för hvardera afdelningens
verksamhet, med uppmärksamhet följa framstegen inom
försvarsverket till sjös och tillse att flottan och dess
materiel befinnes i tidsenligt skick, samt icke allenast
i sistnämda afseende hos Marinförvaltningen väcka de
förslag, som anses ändamålsenliga, utan ock genom
Förvaltningen på bestämda tider om sina gjorda iakttagelser
till Eders Kongl. Maj:t afgifva underdånig berättelse;
samt

att, jemte den ansvarighet, som åligger hvarje
chef för de å hans afdelning förekommande göromål,
en hvar tjensteman å Marinförvaltningens särskilda afdelningar
skall vara underkastad ansvarighet för de
arbeten och åtgöranden han å tjenstens vägnar vidtager.

Beslutande

rätten.

Vissa inom detta embetsverk förekommande förvaltningsärenden äro
af den beskaffenhet, att olika behandlingssätt för dem synas ändamålsenliga
på de olika stadier, hvarunder de kunna påkalla åtgärd. Sådana
äro i allmänhet frågor rörande materielen. En dylik fråga kan uppträda
dels såsom uteslutande teknisk, således utan något slags ekonomisk natur;
dels såsom ekonomisk i den mening, huruvida materiel af ett eller annat
slag bör anskaffas eller icke; dels såsom ett verkställighetsärende efter det
anskaffning blifvit beslutad, och dels såsom endast en liqvidfråga. Då nu
bedömandet af frågans tekniska sida är beroende af vetenskapliga sanningar
och erfarenhetsrön, lärer ett ärende i detta stadium böra uteslutande tillhöra
vederbörande tekniska afdelning och denna ansvara för den utred -

ning och de upplysningar, som lemnas. Blir åter fråga om, huruvida
materiel, hvarom afdelning i tekniskt hänseende sålunda sig yttrat, hör
anskaffas, måste i betraktande tagas icke blott huruvida den fördel man
vill vinna står i skäligt förhållande till kostnaden, utan ock huruvida
medel finnas och böra för i fråga varande eller andra behof företrädesvis
användas o. s. v. Frågor af denna beskaffenhet — utan tvifvel de vigtigaste,
hvarom Förvaltningen har att besluta eller sig yttra — erfordra
en mångsidig och noggrann behandling och lära derför böra handläggas
i plenum. Ärenden, som röra sättet för anskaffningen och dermed förenade
vilkor, äfvensom beträffande liqviden för anskaffad materiel äro
deremot af den beskaffenhet, att deras afgörande lämpligen bör tillkomma
verkets chef.

Med tillämpning af dessa åsigter men i hufvudsaklig öfverensstämmelse
i öfrigt med hvad Komitén i sitt betänkande den 11 sistlidne
November, anågende lönereglering m. m. för Statskontoret, föreslagit i
fråga om mål, som synas fordra kollegial handläggning, hemställer Komitén,

att till plenimål hos Marinförvaltningen miP^niärenden.
räknas:

frågor om embetsverkets organisation;
underdåniga förslag och betänkanden angående
nya författningars utfärdande och redan befintligas förklarande,
ändrande eller upphäfvande;

sådana allmänna föreskrifters meddelande, som
af verket bero att utfärda för verkställigheten af gällande
författningar eller fullgörande af Eders Kongl.

Maj:ts i sådant ändamål gifna nådiga befallningar;

yttranden, förslag och beslut, huruvida sjökrigsmateriel
af ett eller annat slag bör anskaffas;

befordringsfrågor, undantagande sådan, som rörer
återbesättande af ledig ledamotsplats;

frågor om e. o. tjenstemäns och vaktbetjentes
antagande, om afsked, om tjenstebetyg, om tjenstemäns
och betjentes fel eller försummelse i tjensten, om tjenstledighet
och förordnanden samt bestämmandet af arvoden
åt extra biträden;

afgifvandet af sådana berättelser, redogörelser
och förslag, som Förvaltningen af Sjöärendena enligt
nu gällande instruktion skall på bestämda tider afgifva;

Ärenden,
deri cliefen
ensam
beslutar.

frågor angående verkets ekonomi;
samt dessutom sådana ärenden som chefen i särskilda
fall kan finna lämpligt att göra till föremål för
pleni behandling; samt

att deremot åt verkets chef bör öfverlemnas att
ensam besluta i öfriga frågor äfvensom att, när ledamotsplats
blifver ledig, om dess återbesättande hos
Eders Kongl. Maj:t göra underdånig anmälan, med
förslag å person, då chef för intendentsafdelningen
skall tillsättas, dock vid sistnämda tillfälle samt vid
utfärdande af- arbetsordning, efter samråd med verkets
ledamöter.

Jtd I instruktionen för chefen för flottans militärpersonal finnes stad ledamot,

gadt, att då han af en eller annan orsak är hindrad att sitt embete utöfva,
skall han derom göra underdånig anmälan till Eders Kongl. Maj:t,
samt att vid inträffande förfall för honom, hans embete skall öfvertagas
och förestås, intill dess Eders Kongl. Maj:t derom i nåder förordnar, af
den till graden främste i tjenst varande bland de vid Stockholms station
placerade officerarne vid Kongl. flottan. Äfven om, såsom Komitén föreslagit,
i fråga varande chefsembete blir förenadt med chefskapet för Marinförvaltningen,
synes nyssnämda stadgande böra fortfara att gälla; men då
chefen för öfverstyrelsen vid vissa tillfällen kunde vara hindrad att tjenstgöra
såsom chef i Marinförvaltningen, ehuru han fortfarande utöfvade det
militära chefskapet öfver flottans personal, hvilket förhållande alltid måste
inträffa då han på tjenstens vägnar vore frånvarande från hufvudstaden,
måste särskild föreskrift lemnas, huru i sådant fall bör förhållas; och
anser Komitén för den i fråga satta händelsen höra föreskrifvas, att i
Marinförvaltningens plenum den till graden främste afdelningschefen skall
fungera såsom ordförande, men att, beträffande ärende, som icke tillhör
plenum att behandla, den afdelningschef, till hvars rotel ärendet hör,
skall föredraga detsamma inför de två öfrige afdelningscheferne och inhemta
deras mening men ensam ega att i ärendet besluta. Sistnämda företrädesrätt
synes billigtvis böra och kunna tilläggas den föredragande afdel -

ningschefen, enär förutsättas måste, att han i allmänhet är i tillfälle att
bättre än de två öfrige afdelningscheferne bedöma det föredragna ärendet.
Sammanhållningen bevarades derigenom, att alla dessa ärenden blefve
föredragna för de öfrige afdelningscheferne, innan beslut fattades, och
något anmärkningsvärdt afbrott i kontinuiteten vore icke att befara af
en dylik anordning, då, såsom förut blifvit erinradt, verkets chef efter
all anledning endast under kortare tider komrne att vara frånvarande.
För öfrigt borde det åligga de öfrige afdelningscheferne att, i händelse
af olika åsigt med föredraganden, sina skiljaktiga meningar protokollet
bilägga.

Vid förfall för öfverdirektören vid Mariningeniörstaten, skall, enligt
den för honom utfärdade instruktion, chefen för ingeniördepartementet
vid Stockholms station, när ej annorlunda förordnas, jemte egna tjenstegöromål
jemväl bestrida öfverdirektörens; och då amiralitetskammarrådet
är hindradt att i Förvaltningens förhandlingar deltaga, eger verkets chef
att på högst två månader adjungera sekreteraren eller kamereraren; men
i fråga om adjunktion för längre tid eller af annan person skall chefen
till Eders Kongl. Maj:t inkomma med underdånig anmälan. För åstadkommande
af enhet i fråga om ledamotsbefattnings skötande vid förfall
för innehafvaren, anser Komitén böra föreskrifvas, att vid kortare tids
förhinder för afdelningsclief att sitt embete förrätta, detta bör för de resp.
afdelningarna bestridas af äldste officern å militärafdelningen, chefen för
ingeniördepartementet vid Stockholms station eller verkets sekreterare, men
i händelse af längre tids förfall, underdånig anmälan derom hos Eders
Kongl. Maj:t göras.

Komitén föreslår alltså,

att, i händelse chefen för öfverstyrelsen hindras
att sitt embete utöfva, han derom skall göra underdånig
anmälan hos Eders Kongl. Maj:t och embetet
emellertid öfvertagas och förestås, intill dess annorlunda
i nåder förordnas, af den till graden främste i tjenst
varande bland de vid Stockholms station placerade
officerare vid Kongl. flottan, hvilken officer under tiden
skall upphöra att utöfva den befattning han vid stationen
innehar;

att, då chefen för öfverstyrelsen, ehuru fortfarande
i utöfning af chefskapet öfver flottans militärpersonal,
är hindrad att chefsbefattningen i Marinförvaltningen

O Ö

Sammanträde
med
annat embetsverk.

bestrida, den till graden främste af Förvaltningens ledamöter
skall tillika vara ordförande vid handläggningen
af plenimål, men, beträffande annat ärende, den afdelningschef,
till hvars föredragning ärendet hörer, ega
ensam beslutanderätt sedan han ärendet inför de begge
öfrige afdelningscheferne föredragit, med rättighet och
skyldighet för desse att, då de icke äro med föredraganden
om beslutet ense, sina meningar skriftligen
afgifva; samt

att, vid inträffande hinder för afdelningschef att
eget embete förrätta, äldste officern å militärafdelningen
skall vara skyldig att såsom chef å nämda afdelning,
— chefen för ingeniördepartementet vid Stockholms
station att i öfverdirektörens vid Mariningeniörstaten
ställe — samt sekreteraren hos Förvaltningen
att i utöfningen af chefens för intendentsafdelningen
embete inträda, så vida icke hindret varar öfver en
och en half månad, men, om det är af beskaffenhet
att räcka längre tid, intill dess uppå genast skeende
underdånig anmälan Eders Kongl. Maj:t å embetet
meddelar nådigt förordnande.

I hufvudsaklig öfverensstämmelse med hvad inom Förvaltningen af
Sjöärendena hittills varit brukligt och jemväl finnes för Arméförvaltningen
föreskrifvet, anser Komitén vidare böra stadgas,

att, då Marinförvaltningen sammanträder med
annat embetsverk, dervid ledamöternes antal från hvartdera
verket bör vara lika, Marinförvaltningens ledamöter
skola i öfverläggningar och beslut deltaga på
det vid dylika tillfällen emellan embetsverk vanliga
sätt; samt

att vid sådant sammanträde skola från Marinförvaltningen
sig inställa chefen för öfverstyrelsen och
chefen för intendentsafdelningen samt en af Förvaltningens
öfrige ledamöter, eller ock den, som i någonderas
ställe hans embete utöfvar.

Enligt hvad redan blifvit anfördt skulle området för Marinförvaltningens
verksamhet i någon mån komma att utsträckas utöfver de gränser,
som för närvarande äro för Förvaltningen af Sjöärendena utstakade.
A en annan sida har Komitén visserligen icke funnit sig kunna föreslå
sådana förändringar, hvarigenom något eller några af de uppdrag, som nu
tillhöra Förvaltningen, skulle kunna upphöra eller till annan förvaltningsmyndighet
öfverflyttas, men deremot ansett vissa förenklingar i afseende
på formerna för ärendenas handläggning, utom hvad som redan föreslagits
till inskränkning af den kollegiala formens användande, kunna
vidtagas.

I afseende på protokollsföringen har det synts Komitén otvifvelaktigt,
att för flertalet af de ärenden, som hos Förvaltningen förekomma,
icke kräfvas så vidlyftiga anteckningar, som för närvarande göras, och att
protokollet, som beträffande besluten i allmänhet endast hänvisar till registraturet
och endast undantagsvis upplyser om innehållet af vigtigare
beslut, fullständigt uppfyller sitt ändamål, om det inskränkes till en, så
vidt möjligt är, kortfattad förteckning öfver de ärenden, som vid hvarje
sammanträde föredragits, hufvudsakligen genom angifvande af sådana data,
som äro nödvändiga för att återfinna mål och beslut i diarium och registratur,
derest icke särskilda omständigheter skulle föranleda, att fullständigare
redogörelse borde lemnas för ett eller annat ärende. Möjligen
uppkommande skiljaktiga meningar borde, på sätt Komitén för andra embetsverk
förut föreslagit, icke intagas i protokollet utan, med hänvisning
till registraturet, detta biläggas.

I afseende å diariiföringen må anmärkas, att denna hos Förvaltningen
verkställes på ett från förhållandet i andra embetsverk afvikande
sätt, i det att alla inkommande ärenden, som ega sammanhang med ett
förut i diariet antecknadt, införas under samma nummer som detta, oberoende
af tiden, då de förstnämda ärendena inkommit, så att då t. ex.
under ett nummer antecknats erhållen nådig föreskrift om en fartygsbyggnad,
införas under samma nummer alla de olikartade skrifvelser och
åtgärder, som hafva afseende på denna nybyggnad ända till dess fartyget
blifvit färdigt, äfven om dermed skulle dröja flera år. Om också ett sådant
förfaringssätt i afseende på åtskilliga slags ärenden må medföra någon
fördel, kan dock i allmänhet ingalunda vara lämpligt, att ärenden,
som inkomma och handläggas under ett visst år, icke antecknas i samma
års diarium utan i ett annat, som afser en längesedan förfluten tid. I
betraktande häraf synes åtminstone den förändring i diariiföringen böra

Protokollsoch
diariiföring.

vidtagas, att alla inkommande ärenden antecknas i det löpande årets diarium,
men med hänvisning för dem som sådant fordra till det nummer i
ett föregående års diarium, hvarunder de enligt hittills följd grund för diariiföringen
skolat antecknas. Vidare må erinras, att icke så få anteckningar
så väl i diariet och dess register som i protokollet skulle undvikas, derest
inkommande qvittenser icke inregistrerades och föredrogos i Förvaltningen
utan lemnades direkt till kassören, som ensam är i stånd att kontrollera
om dessa verifikationer för hans räkenskap ordentligt inkomma.

Komitén föreslår alltså,

att protokolls- och diariiföringen inskränkes och
förenklas på sätt ofvan blifvit antydt.

Justering. När skrifvelse!’ blifvit af sekreteraren uppsatta, justeras de, såsom

Expeditioner- -i» , • *iin* i*** • £•• i c i i

nas under- vanligt vant mom nkskollegierna, genom uppläsning mtor chefen och le skrifvande.

damöterne. Denna form för justeringen synes, utom hvad pleniärenden
angår, böra upphöra och chefen eller, då lian är frånvarande, den beslutande
föredraganden ensam tillhöra att utan uppläsning inför styrelsen
verkställa justeringen. Af enahanda skäl lära namnunderskrifterna å utgående
expeditioner böra minskas till det antal, som i andra styrelseverk
ansetts tillräckligt; och hemställes alltså,

att skrifvelse, som expedieras på grund af Marinförvaltningens
i plenum fattade beslut, skall justeras
inför, och, efter kontrasignation af sekreteraren, underskrifvas
af dem, som i beslutet deltagit;

att öfriga utgående skrifvelser skola justeras af
föredraganden och chefen, eller, i den senares frånvaro,
af den beslutande afdelningschefen, samt, efter kontrasignation
af sekreteraren, undertecknas af chefen tilllika
med vederbörande föredragande, eller, i chefens
frånvaro, af föredraganden ensam »på Marinförvaltningens
vägnar;» samt

att Marinförvaltningens anvisningar på Riksbanken
underskrifvas af chefen för intendentsafdelningen
och, sedan de blifvit å kontoret annoterade och med
bevis derom försedda, af verkets chef, men i dennes
frånvaro af chefen för intendentsafdelningen »på
Marinförvaltningens vägnar», med kontrasignation af
kassören.

Beträffande de allmänna grunder, på hvilka löneregleringen för Allmänna
Marinförvaltningens intendentsafdelning och kansli skall byggas samt de Vonereallinvilkor,
som böra stadgas för åtnjutande af de nya löneförmånerna, får (JenKomitén
föreslå,

att embets- eller tjensteman skall vara underkastad
den vidsträcktare tjenstgöringsskyldighet eller
jemkning i åligganden, som vid en möjligen inträdande
förändrad organisation af Marinförvaltningen
eller dess särskilda af delningar eller eljest i allmänhet
kan varda stadgad; äfvensom, om i en framtid
verkets ställning inom förvaltningen så förändras, att
detsamma ej längre kan som sjelfständigt embetsverk
anses, vara förpligtad att, med bibehållande af den
tj en stegrad och aflöning han innehar, efter den nya arbetsordningen
sköta de med tjensten förenade göromål;

att med embete eller tjenst i Marinförvaltningen
icke må förenas annan tjenst å Rikets, Riksdagens
eller kommuns stat, ej heller annan tjenstebefattning,
med mindre den finnes icke vara hinderlig för fullgörande
af tjenstgöringen i Förvaltningen; dock att
tjensteman, som vid den nya löneregleringens inträdande
redan innehar tjenst utom Förvaltningen, må
densamma bibehålla, så länge den icke är för tjenstgöringen
i Förvaltningen hinderlig;

att aflöningarna för Marinförvaltningens embetsoch
tjensteman samt betjente fördelas i lön och tjenstgöringspenningar,
hvilka senare få uppbäras endast för
den tid, tjenstens innehafvare verkligen tjenstgjort eller
åtnjutit semester, men skola för den tid, han eljest
varit från tjenstgöring befriad, utgå till den, som tjensten
förrättat;

att den, som af sjukdom hindras att sin tjenst
förrätta, eger uppbära hela lönen; men att den, som
eljest undfår ledighet för svag helsas vårdande, enskilda,
angelägenheter eller särskilda uppdrag, kan förpligtas
att under ledigheten utöfver sina tjenstgöringspenningar
afstå så mycket af lönen, som för tjenstens
förrättande erfordras eller eljest pröfvas skäligt;

att vid sjukdomsförfall, eller när det erfordras
för beredande af semester, tjensteman af lägre grad
skall vara skyldig att, om han förordnas till högre
befattning inom Marinförvaltningen, densamma emot
åtnjutande af tjenstgöringspenningar till det för den
högre graden bestämda belopp i stället för egna, bestrida,
dock ej längre än tre månader under ett år;

att, der förhöjning af lönen efter viss tids fortsatt
innehafvande af samma tjenst anses böra medgifvas,
tidpunkten för första förhöjningen bestämmes att
inträda efter fem år, under vilkor att innehafvaren,
af denna tid, mera än fyra år sjelf bestridt sin egen
eller, på grund af förordnande, annan statens tjenst,
dock att härvid icke må föras honom till last den tid
han åtnjutit semester, och för andra förhöjningen, om
sådan eger rum, efter ytterligare fem år, under samma
vilkor, på det sätt likväl, att den högre aflöningen ej
får tillträdas förr än vid början af kalenderåret näst
efter det den stadgade tjenståldern blifvit uppnådd;
börande löntagaren dervid tillgodoräknas den tid, som
före den nya statens utfärdande förflutit från hans
tillträde till tjensten, vare sig på grund af fullmakt
eller förordnande i följd af frågan om verkets omorganisation; att

tjensteman skall, då han uppnått 65 lefnadsoch
minst 35 tjenstår, vara förpligtad att med oafkortad
lön såsom pension å allmänna indragningsstaten
från tjensten afgå, Eders Kongl. Maj:t eller Marinförvaltningen,
der det tillkommer denna att afskedet utfärda,
dock obetaget att låta med detsamma anstå,
derest och så länge den pensionsberättigade pröfvas
kunna i tjensten på ett tillfredsställande sätt gagna
det allmänna och kan finnas villig att i densamma
qvarstå; samt

att semester må åtnjutas af tredje och andra
gradens tjensteman under en och en half månad samt
af första gradens tjensteman under en månad årligen.

Sedan innevarande års Riksdag på Eders Kong!. Maj:ts förslag beslutat
ny reglering af officerspersonalens vid flottan löneförmåner, i ”följd
af hvilken reglering särskilda arvoden åt officerare, som i en eller annan
egenskap blefve inom öfverstyrelsen anstälde, icke'' skulle komma att å
Förvaltningens stat upptagas, och då chefen för ingeniörafdelningen jemte
der anstälde ingeniörer fortfarande komme att åtnjuta aflöning å särskild
stat, har Komitén att framställa förslag till reglering af personalen och
lönevilkoren endast inom intendentsafdelningen och kansliet.

Å. Förvaltningens af Sjöärendena kammarkontor äro för närvarande
anstälde: en kamererare, en kammarförvandt, en bokhållare och en kammarskrifvare
samt, enligt Eders Kongl. Maj:ts nådiga bref den 3 December
1875, ett extra räkenskapsbiträde med arvode till samma belopp som
aflöningen för en tjenst i hittills varande första graden, äfvensom å kassakontoret
en kassör; och utöfvas inseendet öfver kammarkontoret af amiralitetskammarrådet.
Kamererarens hufvudsakliga åliggande är att, såsom
förman för kontoret, öfvervaka göromålens ordentliga, pålitliga och skyndsamma
handläggning; att sjelf eller genom underlydande tjensteman handlägga
mål och ärenden, som till kontorets utlåtande och åtgärd remitteras;
upprätta eller låta upprätta åtskilliga förslag, uträkningar m. in.
samt i öfrigt fullgöra de åligganden, som i allmänhet anses en kontorsf-örman
tillkomma.

Då de skäl, som föranledt Komitén att i fråga om Statskontoret
förorda kamereraretjensternas förening med ledamotsbefattningarna, synas
i afseende å Marinförvaltningen ega full tillämplighet, helst antalet och
omfattningen af de ärenden, som komme att tillhöra chefens för intendentsafdelningen
föredragning, icke lemnade honom full sysselsättning, och vissa
af kamererarens göromål kunde mellan underlydande tjensteman fördelas,
har, såsom redan blifvit antydt, Komitén ansett denne ledamots och
kamererarens befattningar kunna förenas och ledamoten sålunda komma
att utöfva omedelbart chefskap för afdelningen.

Med kassörsbefattningen hos Förvaltningen eger för närvarande det
särskilda förhållande rum, att dennas innehafvare, som jemte de egentliga
kassörsbestyren skall sköta vissa bokhållaregöromål, tillika är kassör för
Fotsstyrelsen, ehuru sistnäinda embetsverk sedan 1872 års början varit i
alla öfriga hänseenden skildt från Förvaltningen. Denna förening af kassörstjenster
inom tva särskilda verk synes Komitén vara olämplig och derför
böra upphöra, hvarefter Förvaltningens kassör utan tvifvel bör kunna egna
en god del af sin tid åt andra förekommande arbeten på intendentsafdel -

Per sonalen.

Intendents afdelningen.

ningen, hvarest lians biträde också synes väl behöfligt i följd af det bos
Förvaltningen numera betydligt ökade bokföringsarbetet.

I ändamål att sätta Förvaltningen i stånd att alltid kunna så väl
sjelf bedöma som ock lemna Chefen för Sjöförsvarsdepartementet erforderliga
upplysningar om ställningen inom de särskilda anslagen för flottan, „

oaktadt medlen till hufvudsakligaste delen utbetalades vid stationerna,
har nemligen, enligt reglementet för styrelsen och förvaltningen vid flottans
stationer, blifvit föreskrifvet för stationernas räkenskapskontor att föra dels
arbetstitelbok, hvari under de af militärchefen och varfschefen uppgifna
titlar införas stationens alla inkomster och utgifter, dels ock anslagstitelbok,
hvari under de af Förvaltningen af Sjöärendena föreskrifna titlar
från arbetstitelboken sammanföras deri införda inkomster och utgifter.

Af denna senare titelbok har tillförene en afskrift, tillika med uppgift
om värdet af afförda dagsverken af manskapet vid sjömanskåren för hvarje
titel samt om behållningen i kontant och förskott, skolat genom varfschefen
månadtligen insändas till Förvaltningen för att användas vid upprättandet
af hufvudboken; men genom Eders Kongl. Majds nådiga bref
den 11 sistlidne Februari har blifvit förordnadt, att räkenskapskontoret, i
stället för att aflemna afskrift af titelboken, numera skall i hvarje månad
till varfschefen inlemna, för att till Förvaltningen insändas, verificerad
kassaredogörelse för nästföregående månaden; »skolande den för årets sista
månad vara åtföljd af uppgift dels å kalkylerad dagsverkskostnad för
hvarje anslagstitel, hvarå sådan kostnad under året förekommit, dels ock
å stationens alla fordringar och skulder, innehållande ej mindre en kort
anteckning om orsaken till deras qvarstående oliqviderade, än, hvad förskotten
beträffar, i den mån sådant kan ske, om den titel, hvarå dessa
komma att formelt afföras.» De till Förvaltningen sålunda månadtligen
inkommande verifikationerna, hvilka före deras insändande skola vid vederbörande
station revideras, itndergå hos Förvaltningen granskning endast i
ändamål att kontrollera, det riktiga bokföringstitlar begagnats, att verifikationerna
öfverensstämma med kassajournalen samt att likhet i bokföringen
eger rum mellan stationerna, i sammanhang hvarmed tillses, att
det för hvarje vid stationen begagnad utgiftstitel anvisade belopp icke
öfverskrides. För att vinna det med ifrågavarande anordning afsedda
särskilda ändamål att erhålla öfversigt af anslagens ställning, upprättas å
kammarkontoret efter verkstäld granskning för hvarje af de speciela anslagstitlar,
under hvilka inkomster eller utgifter redovisas, s. k. titelsammandrag
— motsvarande de till Förvaltningen förut inkomna titelboksafskrif -

terna — upptagande det verk eller den person, från eller till hvilken
betalning skett, uppgift för hvarje inkomst och utgift om dess beskaffenhet
samt hänvisning till verifikationen. Från dessa titelsammandrag, hvilka
upprättas särskildt för hvardera stationen, blifva summorna, efter granskning
af kammarförvandten, utaf denne månad efter månad införda i en
koncepthufvudbok, uppstäld efter hufvudbokskonti, men sjelfva hufvudboken,
som, enligt faststäldt formulär skall upptaga endast årssummorna,
kan med sina kapital- och kassakonti icke uppgöras förr än årets samtliga
inkomst- och utgiftsposter å hvarje titel blifvit kända, — ett arbete, som
likväl ej bör blifva särdeles besvärligt eller tidsödande, då siffrorna kunna
omedelbart hemtas från den under årets lopp förda konceptboken.

Dä räkenskaperna med fullständiga verifikationer sålunda för hvarje
månad ingå från stationerna och hos Förvaltningen undergå den granskning,
som är nödvändig för hufvudbokens upprättande, kunde ifrågasättas,
huruvida icke jemväl den räkenskapsrevision, som nu eger rum vid stationerna,
borde hos Förvaltningen verkställas i sammanhang med nyssnämda,
der skeende granskning. Då emellertid, enligt Komiténs mening, flottans
räkenskaper, i hvad de angå stationerna, icke kunna under lika fördelaktiga
omständigheter granskas i Förvaltningen som å stationerna, hvarest
anmärkta fel kunna omedelbart rättas och behöfliga upplysningar erhållas,
i de flesta fall utan en tidsödande skriftvexling, anser Komitén Förvaltningens
granskningsskyldighet, hvilken beträffande nämde räkenskaper för
närvarande icke är närmare bestämd, böra inskränkas till dels den tillsyn
i afseende å bokföringen vid stationerna, som enligt hvad ofvan är nämdt
redan nu eger rum, och dels den granskning, hvilken bör föregå Förvaltningens
egna utbetalningar. För öfrigt synes det Komitén, hvilken
rörande revisionen af statens räkenskaper i allmänhet blir i i tillfälle att
yttra sig först i sammanhang med regleringen af Kammarrätten, att det
tillfälle till åstadkommande af en tidigare öfverrevision, som erhålles derigenom,
att stationernas kassaräkenskaper med verifikationer månadtligen
inkomma, icke bör lemnas obegagnadt, utan lära dessa handlingar, så snart
de blifvit använda för bokslutet, böra genast öfverlemnas till vederbörande
revisionskontor i Kammarrätten eller ännu hellre för vederbörande revisor
göras tillgängliga i Förvaltningens embetslokal, der revisionen utan tvifvel
skulle komma att verkställas på ett mera fullständigt och tillförlitligt
sätt än inom Kammarrätten, hvarest revisorn icke har att tillgå alla de
på sakkännedom grundade upplysningar, hvilka stå att vinna inom de
särskilda afdelningarna af Förvaltningen.

o o

Hvad angår kontorsarbetet i öfrigt, skulle genom kamererare- och
ledamotsbefattningarnas förening detsamma kunna i någon mån förenklas
genom den möjlighet, som sålunda bereddes för en mera direkt kommunikation
mellan afdelningen och styrelsen än för närvarande eger rum,
i det att den skriftliga formen för yttranden från afdelningen i flera fall
blefve obehöflig och erforderliga upplysningar kunde meddelas muntligen
af föredraganden. Likaledes synes den nuvarande vidlyftiga diariiföringen
å kontoret böra upphöra, afdelningschefen naturligtvis obetaget att föra
de anteckningar han för kontrollen å göromålen funne erforderliga.

Då kammarförvandtens befattning med uppgörandet af Förvaltningens
hufvudbok samt granskningen af inkommande reqvisitionshandlingar
och räkningar m. m. måste anses lemna full sysselsättning åt en tjensteman;
då kassören, utom de egentliga kassörsbestyren och dermed sammanhängande
bokföring, har att uppgöra titelsammandragen för Förvaltningens
egna utgifter och sålunda äfven för närvarande utför en del bokhållaregöromål;
då det öfriga kontorsarbetet hittills sysselsatt en tjensteman af
andra graden och en af första äfvensom ett ständigt, extra kontorsbiträde;
och då slutligen det kontorstjenstemännen åliggande arbetet genom den
förändrade bokföringen blifvit i betydlig mån ökadt och ytterligare skulle
ökas derigenom, att en del af kamererarens nuvarande göromål komme
att på de öfrige tjenstemännen fördelas, anser Komitén, vid afvägandet af
tillökningen i arbete emot de lättnader, som böra blifva en följd af de
föreslagna förenklingarna, någon vidare minskning i de ordinarie tjenstemännens
antal, än som blir en följd af kamererare- och ledamotsbefattningarnas
förening, icke kunna ega rum, och att alltså, utom afdelningens
chef och kassören, hvilken tillika bör vara bokhållare, å intendentsafdelningen
erfordras tre ordinarie tjensteman, jemte det att medel fortfarande
böra ställas till Förvaltningens disposition till godtgörelse åt ett extra,
biträde, hvaremot det ännu i staten uppförda anslaget »för materialförvaltaregöromålens
bestridande» bör, enär sådana göromål numera icke
förekomma, upphöra.

I öfverensstämmelse med hvad sålunda blifvit anfördt hemställer
Komitén,

att kamereraretjensten indrages och göromålen
fördelas mellan chefen för intendentsafdelningen och
de honom underlydande tjensteman;

att, under förutsättning det Lotsstyrelsens kassarörelse
icke kommer att omhänderhafvas af någon

Marinförvaltningens tjensteman, den ständiga personalen
å intendentsafdelningen, förutom afdelningschefen, bestämmes
till en kassör och bokhållare samt tre revisorer
och bokhållare, med den fördelning af arbetet
mellan dessa, som i en blifvande arbetsordning varder
föreskrifven;

att skriftliga meddelanden mellan afdelningen
och verkets styrelse så vidt möjligt är undvikas, samt
att särskild diariiföring å afdelningen icke må ega rum;
äfvensom

att, jemte det Marinförvaltningens skyldighet
att granska de från stationerna månadtligen inkommande
kassaräkenskaperna begränsas i öfverensstämmelse
med ofvan omförmälda grunder, nämda räkenskaper
med verifikationer skola, så snart de blifvit för
Förvaltningens bokslut använda, till Kammarrätten öfverlemnas
eller ock i Förvaltningens embetslokal hållas tillgängliga
för verkställandet af den revision, som åligger
Kammarrättens öfverrevisionsdepartements militieräkenskapskontor.

Förvaltningens kansli utgöres för närvarande af en sekreterare, hvilken
tillika har skyldighet att bestrida advokatfiskalsgöromålen så väl hos
Förvaltningen som vid flottans härvarande station, en notarie, en registrator
och aktuarie samt en kanslist; dock har, då ny interimsstat för verket
utfärdades den 21 December 1871, blifvit bestämdt, att notariebefattningen
skulle vid nuvarande innehafvarens afgång indragas. Då, enligt komiténs
mening, sekreteraren fortfarande såsom hittills komme att blifva fullt
sysselsatt af sekreterare- och advokatfiskalsgöromålen, och det dessutom
vore mindre lämpligt att denne tjensteman, som i följd af sin dubbla
advokatfiskalsbefattning stundom är sysselsatt på annat ställe än inom
Förvaltningens embetslokal, finge till uppdrag att föra protokollet vid
Marinförvaltningens sammanträden, hvilket uppdrag förutsätter närvaro
på stället, samt kanslisttjensten, i öfverensstämmelse med hvad komitén
vid behandlingen af andra embetsverks stater i afseende å hittills varande
lägsta tjenstegraden föreslagit, bör indragas emot det att medel ställas till
verkets disposition för godtgörelse åt extra biträden och bekostande af

Kansliet.

renskrifning, anser komitén af behofvet påkalladt, att notariebefattningen
å kansliet bibehålies, och hemställer alltså,

att den ständiga personalen å Marinförvaltningens
kansli bestämmes till en sekreterare och advokatfiskal,
en notarie samt en registrator och aktuarie.

^len vilalat Såsom i det föregående blifvit framhållet erfordras i Marinförvalt renskrifning

ningen för sådana göromål, hvilka kunna bestridas på ett för statsverket
m. m. mindre kostsamt sätt än genom anställande af tjensteman med ordinarie
lön, anslag till arvoden åt e. o. tjensteman, hvilka mot betingad ersättning
blifva antagna för år eller annan bestämd tid eller för något visst arbete,
och är likaledes antydt, att åtminstone ett sådant biträde erfordras för
intendentsafdelningen och ett för kansliet. Om arvodet för en hvar af
dessa förslagsvis beräknas till 1,200 kronor om året skulle för ändamålet
alltså fordras ett årligt belopp af 2,400 kronor.

Då vidare under semester ersättning skall utgå af statsmedel till
vikarie till enahanda belopp som tjenstgöringspenningarne, emot det att
vikarien afstår sina egna tjenstgöringspenningar, blir för detta ändamål
behöfligt ett årligt belopp af 1,037 kronor 50 öre.

För renskrifning finnes redan nu i verkets stat uppfördt ett belopp
af 600 kronor, hvilket likväl visat sig otillräckligt så att för ändamålet
åtgått jemväl större delen af verkets anslag till gratifikationer åt e. o%
tjensteman och betjente, 450 kronor. Då efter kanslist- och kaminarskrifvaretjensternas
indragning all renskrifning komme att besörjas af särskilda
personer emot betalning, måste härför åtgå ett ännu högre belopp;
i följd hvaraf och då medel jemväl böra finnas till godtgörelse åt e. o.
tjenstemän, hvilkas biträde mera tillfälligt behöfver anlitas, lärer någon
förhöjning i nyssnämda summor, tilsammans 1,050 kronor, erfordras; och
anser komitén, att kostnaden för i fråga varande begge ändamål kan
antagas blifva omkring en half gång högre än för närvarande, eller för
slutsummans jemnande 1,562 kronor 50 öre, hvarigenom totalbeloppet af i
fråga varande utgifter förslagsvis skulle uppgå till 5,000 kronor.

På grund af dessa beräkningar hemställer komitén,

att ett årligt anslag af 5,000 kronor ställes till
Marinförvaltningens förfogande för att användas till
vikariatsersättningar, renskrifning, flitpenningar och tillfälliga
biträden.

Hvad angår vaktbetieningen, nu utgörande en vaktmästare och två Vaktbetjekammardrängar,
kan densamma så mycket mindre tala vid någon minskning,
som verkets tjenstemannapersonal, genom de militäriska och tekniska
byråarnes förening med Förvaltningen, komme att icke obetydligt ökas;
men å andra sidan blefve det ökade besväret med uppassning godtgjordt
genom den förbättring i aflöningsförmåner, som bör betjeningen i detta
liksom i andra embetsverk beredas. I öfverensstämmelse med grundsatsen,
att sportler skola till statsverket indragas, bör äfven här den i öfrigt
ringa inkomsten för vaktmästarne af sigillpenningar upphöra. Komitén
föreslår alltså,

att vaktbetjeningen hos Marinförvaltningen bestämmes
till en förste vaktmästare och två vaktmästare,
samt

* att vaktbetjeningens inkomst af sigillpenningar

må upphöra.

Enligt komiténs nu framlagda förslag skulle antalet ordinarie embets-
och tjensteman å Marinförvaltningens intendentsafdelning och i dess
kansli komma att utgöra tillsammans 8, jemte 8 vaktmästare. Beträffande
denna personals aflöningsförmåner, lära desamma böra bringas i öfverensstämmelse
med de lönebelopp, som vid innevarande års Riksdag blifvit
bestämda för motsvarande befattningar inom Hofrätterna och Statskontoret.
Härvid möter likväl den omständigheten, att löneförmånerna för lägsta
gradens tjensteman inom nämda verk blifvit bestämda till olika belopp,
i det att en hvar af denna grads tjensteman i Hofrätterna blifvit tillerkänd
i lön 2,000 kronor och i tjenstgöringspenningar 1,200 kronor, tillsammans
8,200 kronor, jemte rätt till två ålderstillägg å 500 kronor,
hvaremot tjensteman af motsvarande grad i Statskontoret enligt stat eger
åtnjuta i lön endast 1,600 kronor och i tjenstgöringspenningar 1,200 kronor,
tillsammans 2,800 kronor, med enahanda rätt till ålderstillägg. Skilnaden
mellan dessa lönebelopp för tjenster i samma grad lärer hafva sin
grund uti de olika vilkor, som blifvit föreskrifna för åtnjutande af lön
enligt ny stat för de olika verken. För hofrätterna gäller nemligen, att
med befattning derstädes »icke må förenas annan tjenst å rikets, riksda -

gens eller kommuns stat; ej heller annan tjenstebefattning, med mindre
den finnes icke vara hinderlig för fullgörandet af tjenstgöringen i Hofrätten.
» För Statskontoret åter har ett dylikt vilkor stadgats endast i afseende
på tjenstemännen af andra och tredje tj en stegraden, emedan, på
sätt det vid Eders Kongl. Maj:ts nådiga proposition angående lönereglering
för Statskontoret fogade statsrådsprotokoll gifver vid handen, detta embetsverks
tjensteman af lägsta graden ansetts kunna, utan åsidosättande af
tjenstens fordringar i Statskontoret, tillika innehafva andra befattningar.
Vidare förekommer den olikhet i vilkoren för åtnjutandet af de nya lönerna
för Hofrätterna och för Statskontoret, att tjenstemännen i sistnämda
verk blifvit tillförsäkrade kostnadsfri semester, medan de tjensteman i Hofrätterna,
för hvilka semester kan ifrågakomma, skola, då de vilja komma
i åtnjutande af sådan ledighet, sjelfva bestrida kostnaden för vikariatet.
Då nu Marinförvaltningens tjenstefattningar i lägsta graden komma att
taga tjenstemännens tid och arbetskrafter i fullt anspråk, har, såsom redan
är anfördt, komitén ansett en sådan rättighet att innehafva annan befattning,
som för Statskontorets tjensteman af lägsta graden blifvit medgifven,
icke böra ifrågakomma inom Marinförvaltningen, der den utan tvif- ^
vel skulle komma att menligt inverka på tjenstgöringen. Med hänsyn
till dessa förhållanden och då tillika tages i betraktande, att i fråga varande
tjenster i Marinförvaltningen i afseende på vigt och betydelse ingalunda
må anses stå tillbaka för första gradens tjenster i Hofrätterna, anser
komitén löneförmånerna vid de förra böra bestämmas till lika belopp,
som enligt nya staten kommer de senare till godo, sedan vikariatskostnaden
under en och en half månads semester, 150 kronor, blifvit bestridd,
eller i jemnt tal 3,000 kronor, fördelade i lön 1,800 kronor och i tjenstgöringspenningar
1,200 kronor, jemte ålderstillägg i vanlig ordning.

I enlighet härmed men under iakttagande i öfrigt. af de beslut, som
fattats i afseende å aflöningen för Statskontorets embets- och tjensteman
samt betjente, är bifogade förslag till stat för Marinförvaltningen upprättad,
och hemställer alltså Komitén,

att aflöningarna för Marinförvaltningens intendentsafdelning
och kansli samt vaktbetjening må bestämmas
i enlighet med det under Ditt. A. härhos
bifogade statsförslag.

Berörda statsförslag slutar med en summa af Kronor 36,600: —
hvaremot under innevarande år för motsvarande 10
embets- och tjensteman samt 3 betjente, på sätt
Bil. Lätt. B. närmare utvisar, är afsedt ett belopp

af .......................................................................... » 34,660: —

så att den nya staten skulle öfverskjuta den nuvarande
med ............................................................ Kronor 1,940: —

De verkliga lönebeloppen komme dock att något öfverstiga de i
staten utförda genom de ålderstillägg, som kunde tillkomma vissa tjensteman,
h vil ka vid tillträdandet af lön enligt ny stat egde tillgodoräkna sig
den tid, som förflutit från deras utnämning till eller förordnande å tjenst
inom graden, men summan af dessa löneförhöjningar kan dock ej med
tillförlitlighet beräknas för än närmare den tidpunkt, då den nya staten
kommer att tillämpas; och lära de för detta ändamål behöfliga medlen
böra tagas i beräkning vid bestämmandet af det under femte hufvudtiteln
uppförda förslagsanslag till ålderstillägg.

Af det förslag, Komitén nu i underdånighet afgifvit, framgår att
Komitén äfven i fråga om Förvaltningen af Sjöärendena vidhållit den redan
i afseende på Statskontoret tillämpade grundsats, att i de centrala verken
en kollegial eller samrådig behandling fortfarande bör ega rum beträffande
alla ärenden, som äro af den beskaffenhet, att en sådan behandling kan
anses erforderlig, men att öfriga ärenden deremot böra afgöras af verkets
chef, dock med skyldighet för vederbörande föredragande att med chefen
dela ansvaret för beslutet, då han icke yttrat en från detta skiljaktig
mening. Hvilka slags ärenden, enligt Komiténs åsigt äro af beskaffenhet
att påkalla kollegial behandling (pleniärenden) är i det föregående antydt;

men den närmare utredningen häraf lärer böra ske först i sammanhang
med uppgörandet af förslag till ny instruktion för verket, hvars styrelse
då blir i tillfälle att gifva denna allmänna grundsats den tillämpning,
som kan hemtas endast från noggrann detaljkännedom af alla inom verket
förekommande ärenden.

Hvad verkets grundform i öfrigt angår, så har Komitén, hvilken
måst lämpa sitt förslag efter vissa för handen varande förhållanden så
väl ofvan som nedan om den centrala myndigheten, — förhållanden, om
hvilkas lämplighet Komitén icke egt ingå i pröfning, — haft att välja
mellan följande tre former:

att betrakta öfverstyrelsen såsom ett helt med en chef, hvilken sålunda
komme att utöfva chefskapet inom styrelsens begge hufvudafdelningar,
både den militära och den ekonomiska;

att göra denna senare hufvudafdelning sjelfständig med särskild
chef, hvarigenom verket skulle komma att hufvudsakligen bibehålla den
ställning det för närvarande eger;

och slutligen att låta verket utgöras af fristående byråar eller afdelningar,
en hvar med sin chef, hvilken skulle ega beslutande rätt i de
ärenden, som uteslutande rörde hans afdelning, medan hvarje annat ärende
skulle behandlas kollegialt af de chefer, till hvilkas afdelningar detsamma
kunde anses i ett eller annat hänseende höra.

Af dessa former har Komitén af anförda skäl valt den förstnämda;
men då meningarne kunna vara skiljaktiga i denna del, bör Komitén tillkännagifva
att, vid beräknandet af de för verket erforderliga arbetskrafter
och vid dessas fördelning på särskilda afdelningar, uppmärksamheten varit
fästad derå att, huru än i fråga om chefskapet kunde komma att beslutas,
anordningen i öfrigt måtte befinnas lämplig och ändamålsenlig. Skulle
sålunda Eders Kongl. Maj:t finna den ekonomiska delen af öfverstyrelsen
böra ega sin särskilda chef, så möter i den föreslagna anordningen intet
hinder derför; och skulle den tredje af ofvan omnämda former anses ega
företrädet, så skulle ärendena komma att i regeln erhålla den behandling,
som af Komitén är föreslagen för de undantagsfall, då chefen för öfverstyrelsen
vore frånvarande i följd af andra embetsförrättningar; dock
torde, på det enhet och sammanhållning mellan öfverstyrelsen s begge
hufvuddelar åtminstone i någon mån måtte bevaras, i sammanhang med an -

tagandet af endera af dessa former böra föreskrifvas, att vissa ekonomiska
ärenden skola handläggas vid gemensamma sammanträden emellan verkets
styrelse och chefen för flottans militärpersonal.

Förvaltningens af Sjöärendena ofvanberörda till Komitén remitterade
underdåniga förslag till ny aflöningsstat återställes i underdånighet, och
Komitén framhärdar med djupaste vördnad, trohet och nit,

Stormäktigste, Allernådigste Konung!
Eders Kongl. Maj:ts

underdånigste, tropligtigste
tjenare och undersåtar

R. VON FEILITZEN.

ERIK LJUNGSTEDT. O. R. HAMMAR. LISS OLOF LARSSON.

Stockholm den 17 Maj 1876.

Anton Granlund.

Förslag till Stat

Litt. A.

1878.

Chef:

En Flaggman.

Militärafdelningen:

Chef: 1 Officer vid flottan af regementsofficers
grad
Kommenderade officerare__________

Ingeniörafdelningen:

Chef: Öfverdirektören vid Marin ingeniörstaten

Ingeniörer ________________________

Intendentsafdelningen:

Chefen..............................

1 Kassör och bokhållare*

1 Revisor och bokhållare......

2 d:o d:o

Kansliet:

Sekreterare, tillika advokatfiskal
i Förvaltningen och vid Stockholms
station _____________________

Notarie ________________________

Registrator och aktuarie

1 ill vikariatsersättningar, renskrifning,
flitpenningar och tillfälliga
biträden.........

1 Förste vaktmästare
1 Vaktmästare ..

1 D:o

Summa Kronor

Lön.	Tjenst- görings- penningar	Summa.
Kronor.	Kronor.	Kronor.
4,400	2,000 .	6,400
1,800	1,200	3,000
1,800	1,200	3,000
3,600	2,400	6,000
3,000	1,500	4,500
1,800	1,200	3,000
1,800	1,200	3,000
—	—	5,000
800	300	1,100 )
500	300	800
500	300	800 ''
---\|	--1	36,600

Åtnjuta aflöning å andra
stater.

Efter 5 år kan lönen höjas
med 500 kronor och efter
10 år med ytterligare 500
kronor.

Efter 5 år kan lönen höja
med 100 kronor.

att in- och^tbetalnin^ i M ru* , nPPtag“a aflöning föreslås under förutsättning,
( t If Komi ffZ Mannforvaltnmgen komma att ordnas på det sätt som för Statskontoret
binl nfla • fté .f°reS3aget'' kommer deremot kassören att omhänderhafva kontant uppbörd torde
hans aflonmgsformaner böra höjas med 500 kronor missräkningspenningar. PP ’ t^de

Litt. B.

Aflöningsförmåner

för Förvaltningens af Sjöärendena civile embets- ocli tjensteman år 1876.

	Löner och arvoden.	Dyrtids- tillägg.	Summa.
	Kronor.	Kronor.	Kronor.
1 Amiralitetskammarråd.......-...................	4,500	900	5,400
1 Sekreterare, tillika advokatfiskal i Förvalt-ningen och vid Stockholms station ......	3,500	700	4,200
1 Notarie............................................	2,200	440	2,640
1 Registrator .......................................	2,200	440	2,640
1 Kanslist ..........................................	1,000	200	1,200
1 Kamererare .......................................	3,500	700	4,200
1 Kammarförvandt.................................	2,200	440	2,640
1 Bokhållare .....................................__	2,200	440	2,640
1 Kammarskrifvare.................................	1,000	200	1,200
För mater i al förvaltaregör omålens bestridande	150	—	150
1 Kassör ---------------------------------------------	3,000	600	3,600
För renskrifning i Kansliet och Kammar-kontoret .......................................	600		600
Till gratifikationer åt e. o. tjensteman och betjente .......................................	450	__	450
1 Vaktmästare ....................................	700	—	700
1 Kammardräng____________________________________	600	—	600
1 Dito ____________________________________	600	—	600
Tillkommer: Till extra biträde åt Kammarkontoret.........	1,200		1,200
Summa	29,600	5,060	34,660

Särskild mening af

B. von Feilitzen.

Jag delar den af Komitén uttalade åsigten, att den ställning till
Förvaltningen af Sjöärendena, som de nuvarande tekniska byråerne intaga,
icke är tillfredsställande. Den bereder Förvaltningen visserligen tillfälle
att erhålla tekniska bestämmelser, nödvändiga för fullgörande af nådiga
uppdrag, men detta endast genom öfverflödig omväg, hvartill kommer att
dessa byråers sjelfständighet och beslutande rätt i annat, än hvad som
är rent tekniskt, lätt åstadkommer oreda, hvarföre dessa byråer böra
ställas helt och hållet under Förvaltningen. Beträffande byråernes antal
år likväl min åsigt olika Komiténs. De mål, som angå fartygs och
maskiners konstruktion äro i Förvaltningen fullständigt representerade af
Chefen för Mariningeniörstaten, likasom de kamerala målen äro det af
den civila ledamoten (kammarrådet) och det är endast utredningen af
ärenden rörande artilleri- och minväsendet, som erfordrar mera speciel
kunskap än som kan påräknas af Förvaltningens ledamöter. Dessa ärenden
tillhöra nu en och samma byrå nemligen varfsbyrån, men det har visat
sig lämpligt att till varfvet a. Skeppsholmen förlägga de af varfsbyråns
arbeten, som röra minväsendet, emedan derstädes kunde erhållas biträde
af verkstäder och personal m. m. för utförandet af nödiga experimenter.
Det vore derföre fördelaktigare om varfsbyrån utbyttes mot tvänne byråer,
en för artilleri, hvars chef vore ständig ledamot af den ekonomiska öfverstyrelsen,
och en för minväsendet, hvars chef, likasom nu är fallet med
öfverdirektören för Mariningeniörstaten, deltoge endast vid behandlingen
af sådana ärenden som rörde hans detalj.

Förslag att organisera en ekonomisk öfverstyrelse på fristående
byråer utan gemensam chef har äfven varit föremål för Komiténs öfverläggning,
men ogillats; då nu emellertid det i slutet af Komiténs utlåtande
upptagna tredje alternativ för embetsverkets ordnande skulle medföra en
stor del af de olägenheter, som föranledt mig att instämma i detta ogil -

lande, anser jag mig böra anföra, att enligt min öfvertygelse en sådan
organisation skulle omintetgöra sammanhanget emellan besluten, och göra
det omöjligt att dervid iakttaga nödig ekonomi. Med sjelfständigt beslutande
byråer följer nödvändigheten att dem emellan dela anslagen; man
skulle erhålla flere embetsverk i stället för ett; varfscheferne, som skulle
lyda alla byråerna, komme i en svår ställning och under krigstid skulle
häraf tvifvelsutan mycken oreda uppkomma. Arméförvaltningens exempel
kan icke ega tillämpning på flottans ekonomiska styrelse, enär verksamhetsområdet
för departementen i denna förvaltning lättare kan begränsas.
Hvarje departement har dessutom sin särskilda materiel samt särskild underlydande
personal och arbetsposter; då deremot de olika delarna af flottans
materiel i de flesta fall äro af den beskaffenhet de icke kunna bestämmas
och tillverkas oberoende af hvarandra, och hvartill kommer att arbetena,
hvilka hufvudsakligen utföras på flottans varf äro af ekonomiska skäl
sammanförda såvidt möjligt till samma arbetspost.

Det af Komitén föreslagna sammanförandet under en gemensam chef
af de militära personalfrågorna med dem som röra materielens underhall,
anser jag vara lika obehöfligt som menligt för båda delarne. Denna min
från öfrige komitéledamöters skiljaktiga mening grundar sig derpå, att jag
olika uppfattar vigten och beskaffenheten af de ärenden, som utgöra föremål
för den föreslagna Marinförvaltningens handläggning likasom egenskaperna
hos de personer, af hvilka såväl chefsplatsen, som öfriga militära
befattningar inom Marinförvaltningen skola bestridas, och att jag fäster vigt
vid den omständighet, så olika förhållandet för andra embetsverk, att de militära
ledamöterna, som skola föredraga ekonomiska ärenden, komma att
utöfva en verksamhet, som är mera eller mindre främmande för deras
egentliga yrke, att de tjenstgöra på förordnande och, för att döma af förhållandet
hitintills, icke särdeles länge fortfara med tjenstgöring^ vid
embetsverket och äfven under denna tjenstgöringstid emellanåt blifva kommenderade
på sjöexpeditioner, hvaraf följer att nödigt sammanhang i ärendenas
behandling endast på det sätt kan erhållas, att denna behandling
ledes af en mindre ofta ombytt chef, som deråt kan egna uteslutande
uppmärksamhet, biträdd af civilledamoten.

I sammanhang härmed får jag anmärka, att, till följd af ofvan anförda
förhållande, den kollegiala formen för behandlingen af ärendena i
den ekonomiska öfverstyrelsen enligt min öfvertygelse medför flere fördelar
än olägenheter, och derför bör i allmänhet tillämpas, ehuru jag i

öfrigt delar komiténs mening att vissa ärenden kunna ock böra afgöras
under enklare form.

Det åsyftade målet att erhålla en kraftig styrelse kan lika lätt förfelas
igenom att tilldela samma person de befattningar, som lämpligen
kunna bestridas af flere, som genom att åt flere öfverlåta beslutande rätten
i ärenden, livilka hafva så nära gemenskap med hvarandra, att de böra
af en och samma myndighet afgöras. Jag kan derföre icke gilla förslaget
att sammanföra nästan alla till femte hufvudtiteln hörande ärenden under
en och samma chef, med åliggande för honom att deltaga i hvarje ärendes
behandling.

De rent militära egenskaperna äro så olika dem, som erfordras för
behandlingen af ekonomiska, tekniska och juridiska ärenden, att det sannolikt
blefve svårare, än Komitén förestält sig, att inom flottans officerskår
finna personer med förmåga att fylla den föreslagna chefsbefattningen på
det sätt, att hvarken den militära eller den ekonomiska afdelningen blefve
lidande. Men äfven om det skulle vara möjligt för en och samma person
att under fredstid nöjaktigt leda ärendena i de båda afdelningarna, det
jag för min del betviflar, så kan det dock tagas för gifvet, att under
krigsrustningar, då båda afdelningarne erfordra en mångdubbel verksamhet,
denne chefs både tid och förmåga snart skulle befinnas otillräcklig.

Såsom skäl derföre att chefen för flottans militärpersonal äfven bör
vara chef för den ekonomiska Förvaltningen anför Komitén att, sedan
numera militärchefs- och varfchefs-befattningarne vid stationerna blifvit
oberoende af hvarandra, det militära intresset eljest icke skulle blifva
behörigen iakttaget vid behandlingen af de ärenden, som tillhöra den
ekonomiska Förvaltningens handläggning. Jag kan icke tro att detta skulle
blifva fallet mera hädanefter än hitintills, då flertalet af dessa ärenden
utredes af varfscheferna, hvilka äro äldre, erfarne militärer, biträdde af
underlydande departementschefer, alla officerare, utom en vid hvardera
stationen, och derefter handläggas i en Förvaltning, der flertalet ledamöter
består af erfarne officerare.

Att ärenden kunna förekomma för hvilkas behandling det kan vara
nödvändigt för chefen för flottans militärpersonal att rådgöra med den
ekonomiska Förvaltningen eller för denna Förvaltning att rådgöra med
chefen för militärpersonalen, är utom all fråga, men deraf följer icke nödvändigheten
af en gemensam chef. Sedan år 1S7 2, då alla tekniska ärenden,
enligt instruktion, skildes från Förvaltningen af Sjöärendena, och dess
myndighet derjemte i flere afseenden förminskades, är det tvifvelaktigt

om ens något ansvar för underhållet och förkofran af flottans materiel

ålegat detta embetsverk. Komitén föreslår nu en öfverstyrelse, som omfattar
icke allenast alla ärenden rörande flottans ekonomi och materiel,
utan äfven allt som angår personalens öfningar och undervisning, men
synes icke vilja ålägga den med afseende å den ekonomiska delen vidsträcktare
ansvar än som enligt 1872 års instruktion tillhört Förvaltningen.
Häruti kan jag icke instämma. Då ifrågavarande ansvarighet icke lärer
grundlagsenlig! kunna läggas på chefen för Sjöförsvarsdepartementet, måste
den, enligt min öfvertygelse, tillhöra den ekonomiska öfverstyrelsen, huru
än denna öfverstyrelse i öfrigt må organiseras.

Den af Komitén föreslagna föreningen af nuvarande civilledamots-
och kamererare-befattningarna skulle medföra sådana olägenheter,
att jag icke kan instämma i detta förslag. Derest Marinförvaltningens
chef, på sätt Komitén föreslagit, finge ensam beslutanderätt i de flesta
frågor, måste, då man hos honom, med förstudier och föregående tjenstgöring
af helt annan art, icke kan förutsätta en närmare kännedom om
administrativa författningar eller vana vid rättsfrågors handläggning, han
i dessa ämnen rådföra sig med den civile afdelningschefen, hvilken följaktligen
komme att till honom stå i ungefär samma förhållande, som
öfverkommissarien till stationsbefälhafvaren vid flottans station i Carlskrona
före den senaste organisationen af stationernas styrelse. Då denne
afdelningschef tillika finge att utarbeta alla utlåtanden, reglements-, instruktions-
in. fl. förslag, i administrativa och ekonomiska ärenden, hvilka af
Eders Kongl. Maj:t affordras Marinförvaltningen, handlägga alla besvärsmål
och civila befordrings-ärenden samt en mängd andra från stationerna
till Marinförvaltningen hänskjutna frågor, så måste af allt detta hans tid
blifva så upptagen, att han icke kan medhinna åt de kamerala göromålen
egna någon närmare tillsyn eller öfvervaka att de med vederbörlig
omsorg och noggrannhet skötas, hvartill, så väl som för utredning och
handläggning af en mängd kontorsgöromål, en särskild tjensteman måste
under den föreslagna nya organisationen af detta embetsverk blifva ännu
mera behöflig än under den nuvarande, emedan den civila afdelningschefen
kommer att vida mera än hittills af förvaltningschefen anlitas.
Det är för öfrigt af vigt, att inom Marinförvaltningen finnes att tillgå
en tjensteman med den närmare kännedom om kontors-göromålen i allmänhet,
som erfordras hos den, hvilken under afdelningschefens semester
eller för honom inträffande förfall skall förestå hans embete, hvilket icke
synes kunna lämpligen ske af sekreteraren såsom komiterade föreslagit,

emedan han är för kontorsgöromålen främmande och således icke kan utöfva
den tillsyn öfver desamma, som skulle åligga afdelmngschcfen eller
hans
göromål vinnas af någon bland den underordnade kontorspersonalen, af
h\ ilken hvarje tjensteman är upptagen af sina särskilda kontorsgöromål
och hvilka, derest Komitens förslag godkändes, skulle beröfvas all utsigt
till befordran, emedan de aldrig komme i tillfälle att sätta sig in i afdelningschefens
åligganden, hvars embete likväl vore det enda, till hvilket
de kunde hafva någon utsigt att befordras. Äfven ur denna synpunkt
vore det således synnerligen angeläget, att bibehålla kontorschefs-platsen,
hvilken den af de underordnade tjenstemännen, som dertill funnes vara
lämpligast, kunde förordnas att under innehafvarens semester eller förfall
förestå, och som för dessa tjenstemän kunde innebära åtminstone någon
möjlighet att icke för alltid stanna på innehafvande plats. Då, enligt
hvad Komitén äfven erinrat, kontorsgöromålen, i följd af förändradt redovisningssätt,
blifvit under den senare tiden betydligt ökade, visar sig äfven
häraf nödvändigheten att bibehålla kamereraretjensten.

På grund af hvad nu blifvit anfördt anser jag:

att den ekonomiska Förvaltningen bör såsom hitintills hafva särskild
chef och dessutom bestå af en civil ledamot och 2:ne militära ledamöter,
af hvilka den ena är chef för artilleribyrån, samt derjemte af chefen för
Mariningeniörstaten och chefen för minbyrån, hvilka sistnämnde, på det
att deras tid så litet som möjligt må • tagas från arbetet å deras byråer,
skulle deltaga endast i handläggningen af sådana ärenden som röra deras
detaljer;

att den kollegiala formen för ärendenas behandling bör i regeln
bibehållas, med rättighet för chefen att på eget ensvar besluta vid undantagsfall,
då så stor skyndsamhet erfordras att 2:ne af de öfrige ledamöterne
icke hinna sammankallas;

att kontor och kansli hufvudsakligen förblifva såsom hitintills;

att den ekonomiska förvaltningen skall åläggas att, i hvad på den
ankommer, inför Eders Kongl. Maj:t ansvara för underhållet och förkofran
af flottans materiel.

Jag instämmer till alla delar i Komitens uttalade åsigt att chefen
för Sjöförsvarsdepartementet bör beredas tillfälle att på genaste väg erhålla
tillgång till den utredning och öfriga upplysningar han kan finna
sig behöfva för utöfvandet af sitt vigtiga kall, och bör derföre instruktionen
för den ekonomiska Förvaltningen innehålla nödiga bestämmelser

om skyldighet för ledamöterna att hvar för sin detalj lemna utredningar
och upplysningar.

Beträffande de af Komitén föreslagna lönestater för intendentsafdelning
och kansli får jag anföra följande:

Att sätta kassörens aflöning lika med hokhållarnes och revisorernes
synes mig icke lämpligt, Kassörsbefattningen är i sig sjelf ganska ansvarsfull
ocli° dessutom af den beskaffenhet, att dess innehafvare i de flesta
fall stannar dervid utan utsigt till ytterligare befordran, hvarföre ock hans
aflöning bör vara sådan, att den är någorlunda tillräcklig för lefnadsbehofven
äfven vid mera framskriden ålder samt att pensionen vid afskedstagandet
icke blifver otillräcklig.

Så länge Lotsstyrelsen är inrymd i samma hus, som Förvaltningen,
kan kassörsbefattningen hos denna Styrelse utan olägenhet förenas med
den hos Förvaltningen, hvilket ledt till besparing för Lotsstyrelsen, emedan,
derest den erhölle en särskild kassör, dennes aflöning svårligen skulle
kunna bestämmas så lågt, som till det arvode af 500 kronor, som nu
derför utgår. Då emellertid förändrade förhållanden kunna inträda, hvarigenom
det blefve mindre lämpligt att förena dessa båda befattningar, sa
synes kassörens aflöning å Förvaltningens stat böra bestämmas oberoende
af det arvode han kan komma att uppbära å Lotsverkets, men likväl ett
detta arvode motsvarande belopp å Förvaltningens stat besparas, så länge
kassören åtnjuter aflöning af Loteverket,

Rörande i öfrigt de föreslagna aflöningsbeloppen samt vilkoren för
deras åtnjutande har Komitén ansett sig bunden af de principer Riksdagen
antagit vid regleringen af andra embetsverks stater, men jag finner
mig dock pligtig att här angifva de olägenheter, som dessa principers
tillämpning i vissa fall kommer att medföra, derigenom att den fasta
lönen är upptagen alltför lågt i förhållande till tjenstgöringspenningarna
och till den för motsvarande tjenster nu faststälda aflöning. Då den
ifrågasatta löneregleringen afsett en af förökade lefnadskostnader påkallad
löneförbättring, torde väl såsom allmän regel få antagas, att ingen tjensteman
bör genom den nya regleringen få sämre aflöningsvilkor än förut,
hvilket likväl i vissa hänseenden skulle blifva förhållandet med alla ifrågavarande
tjensteman, ehuru visserligen deras aflöningsförmaner på det hela
skulle blifva förbättrade.

Enligt Kongl. brefvet den 28 Februari 185S och Kongl. cirkuläret
den 9 November 1860 äro kollegiernes embete- och tjensteman befriade
från allt afdrag å innehafvande aflöning under sjukdom, som icke varar

öfVer 2 månader och det afdrag å lönen, som derefter kan ifrågakomma,

o J ^anit eöa rum endast i den händelse

annan person behöfver _ förordnas till tjenstens bestridande, hvilken föreskrift
jemväl blifvit. tillämpad på civilpersonalen vid flottans stationer
genom § 163 i 2:dra delen af reglementet för flottan. Enligt Komiténs
förslag skulle åter hvarje embets- eller tjensteman inom Marinförvaltningen
sa snart han af sjukdomsförfall är hindrad att sin tjenst förrätta, förlora
sina tjenstgöringspenningar, hvilka icke utgöra J/4 utan ända till 2/r af
hela aflöningsbeloppet. Sekreteraren hos Förvaltningen, som nu är berättigad
att under 2 månaders sjukdom bibehålla hela sin aflöning, 3,500
kronor, skulle, enligt komiterades förslag, endast få bibehålla 3000 kronor
kassören, i stället för 3000 kronor, få åtnjuta 1,800 kronor och tjenstemannen
af 2:dra lönegraden, i stället för 2,200 kronor, endast 1,800
kronor, och sådant medan sjukdomen för dem medför ökade utgifter och
minskad möjlighet att bereda sig någon inkomst utöfver den knappa lönen.