Underdånigt betänkande och förslag (Statens offentliga utredningar 1877:13)

Underdånigt betänkande och förslag

angående

Lönereglering m. m.

för

Sundhetskollegium,

afgifvet den 14 Juni 187 6

I Nåder förordnade Komiterade.

STOCKHOLM

CENTRAL-TRYCKERIKT

1876.

Stormäktigste, Allernådigste Konung!

Till underdånig åtlydnad af Eders Kongl. Maj:ts under den 31
December 1875 Löneregleringskomitén meddelade föreskrift i afseende på
ordningen för Komiténs arbeten, har Komitén senast till behandling förehaft
frågan om reglering af Sundhetskollegium, och får nu i underdånighet
afgifva sitt betänkande i detta ämne.

Sundhets- Till utgångspunkt för komiténs ifrågavarande'' arbete hade bort tagas

fråinställ- Sundhetskollegii d. 24 November 1873 afgifna och för sådant ändamål till
ning l8r:i. komitén öfverlemnade underdåniga skrifvelse med förslag till löneförbättring
för verkets embete- och tjensteman; men då i afseende härå förekommer,
dels att Komitén, som i inledningen till betänkandet angående regleringen
af Kammarkollegium återgifvit Sundhetskollegii i berörda skrifvelse uttalade
åsigter angående lönebeloppen, dessas fördelning i lön och tjenstgöringspenningar,
ålderstil lägg, vilkoren för tjenstgöringspenningars och
al de r st i 11 äg g s åtnjutande samt tjensters förening, numera, sedan lönereglering
för vissa statens embetsverk innevarande år blifvit beslutad, lärer,
vid uppgörandet af förslag till enahanda reglering för Sundhetskollegium,
böra taga hänsyn till de grunder och vilkor för ny och förhöjd aflöning,
som för dessa embetsverk blifvit bestämda, dels att förändringar redan
inträdt och med nästkommande år vidare komma att ega rum i afseende
på omfattningen af kollegii verksamhet, dels ock att särskilda underdåniga
förslag till förändrad organisation af kollegium under loppet af de
två senaste åren blifvit af kollegium framstälda, så måste frågan om personalen
samt dess åligganden och aflöning numera betraktas från andra
synpunkter än dem, som ännu är 1873 till äfventyrs voro de rätta.

Innan komitén går att redogöra för nyssnämda organisationsförslag,
livilka, såsom grundade på erfarenhet och detaljkännedom af de
ärenden, som tillhöra kollegii handläggning, måst tilläggas synnerlig vigt
då. komitén skolat stadga, sitt eget omdöme rörande lämpligaste sättet för
embetsverkets organisation och anordningen af de särskilde tjenstemännens
arbete, lärer i korthet böra angifvas de hufvudsakliga skiften, som hittills
egt rum i kollegii organisation och omfattningen af dess verksamhet.
Historik. Det Collegium Medicorum eller 1Wedicum, som den 16 Maj 1663

erhöll sina första privilegier, livilka sedermera flera gånger bekräftades
och förbättrades, i synnerhet genom nya privilegier den 30 Oktober 1688,
utgjorde till en början hufvudsakligen en till läkarevetenskapens befrämjande
inrättad förening, med rättighet och i viss mån skyldighet att hafva
inseende öfver läkare, apotekare och okulister m. fl., hvaremot dess egenskap
af ett statens förvaltningsverk framträdde endast småningom i den
man nya uppdrag och vidgade rättigheter åt kollegiet öfverlemnades.
Genom nya instruktioner den 22 Juni 1763, den 29 Juli 1774 och den
28 Oktober 1797 utvidgades verksamheten för Collegium Medicum så,
att det erhöll bestyr med läkarebildningen i flera delar äfvensom med
den militära och civila sjukvården, med undantag af Seraflmerlasarettet i

Stockholm, länslasaretten, kurhusen och hospitalen. Val förordnades den
(i Augusti 1806, att alla under krig och ired vid armén anstälde läkare
skulle utgöra en särskild fältläkarekår, hvars chef enligt reglemente den
15 Februari 1808 borde för vissa ärendens behandling ega säte och stämma
sa väl i Krigskollegium som i Collegium Medicum, men, på grund af den
erfarenhet som vunnits under de närmast derpå följande fälttågen fanns
det redan 1810 nödvändigt att ånyo åt kollegium uppdraga högsta inseendet
öfver den militära sjukvården.

Genom Kongl. kungörelsen den 27 Januari 1813 förklarades, att,
som Kongl. Maj:t funnit nödigt att gifva Collegium Medicum en förändrad
form, »som försäkrade Collegium om ett tillräckligt antal städse arbetande
ledamöter, om biträde, då det fordrades, af andra kunnige män, och som
befriade Collegium från sådane göromål, hvilka af andra kunna och böra
be.stridas», bemälda kollegium, sådant det dittills varit ordnadt, blifvit
upplöst och i dess ställe inrättadt ett nytt kollegium under namn af
Sundhetskollegium. Detta erhöll sin ännu gällande instruktion den 6 December
1815, i hvilken stadgades, att kollegium tillkomme öfverinseendet
och styrelsen öfver allt, som anginge sundhetstillståndet samt läkarevården
och sjukskötseln så väl hos rikets innebyggare i allmänhet som vid
krigsmakten till lands och sjös i freds- och krigstid; och skulle kollegium
bestå af en praeses, en vice praeses, två medicinalråd och sex assessorer.
Sedan genom Kongl. brefvet den 28 December 1821 blifvit föreskrifvet,
att tva assessorsembeten skulle indragas, blef ny aflöningsstat faststäld den
27 April 1841, enligt hvilken embets- och tjenstemännen skulle utgöra:
en ordförande, fyra medicinalråd, en sekreterare, en kamererare, en ombudsman
och tiska], tillika uppbördsman vid fältutredningsförrådet, en
aktuarie och registrator, en notarie och tre kanslister; hvarförutan kollegium
genom Kongl. brefvet den 3 Juni 1846, enär »nu befintliga antal
af collegiales lätteligen kunde af laga anledning förminskas under det
domföra», erhöll tillåtelse att, vid möjligen inträffande behof, på högst två
månader i sänder bland hufvudstadens dertill qvalificerade läkarepersonal
utse och adjungera ledamot, utan anspråk på adjunktsarvode. — Från
Sundhetskollegii öfverinseende voro enligt 1815 års instruktion undantagne
så väl lärarne vid universiteten och de under medicinska fakulteternas
inseende upprättade sjukhusen, som ock de vid Serafimerlasarettet
tillförordnade läkare samt länslasaretten, kurhusen och hospitalen; men
öfverstyrelsen för länslasaretten och kurhusen, hvilken förut tillhörde Serafimerordensgillet,
öfverflyt-tades genom Kongl. brefvet den 9 September

Komitéförslagen

1858 och
1859.

1859 till Sundhetskollegium; och eu ännu väsentligare utvidgning af
kollegii verksamhetsområde kommer att med nästinstundande år ega rum
i följd af Eders Kongl. Maj:ts med Riksdagen fattade beslut om öfverflyttning
från Ordensgillet till kollegium af öfverstyrelsen öfver hospitalen
i riket samt dispositionen af de för sådant ändamål afsedda medel. Härförutom
hafva de till Sundhetskollegium hörande göromål i betydlig grad
ökats så väl genom det växande antalet af de under kollegium hörande
inrättningar och personal, som till följd af de reglementariska stadganden,
hvilka tid efter annan funnits af behofvet påkallade så väl för främjande
af helso- och sjukvården i allmänhet, som för att närmare bestämma den
under Sundhetskollegii inseende stälcla personalens verksamhet.

Den komité, som den 6 November 1858 afgaf förslag till den
militära helsovårdens ordnande, hemstälde att Sundhetskollegii befattning
med militärläkarne och den militära liclso- och sjukvården i fred och krig
så väl vid armén som flottan måtte upphöra och fältläkarekåren ställas
under en särskild chef, benänid generalfältläkare. Komitén för styrelseoch
förvaltningsverkens ombildning biträdde i sitt betänkande den 29 Maj
1859 så till vida detta förslag, att komitén tillstyrkte, det Sundhetskollegium
måtte ombildas till en förvaltningsorganisation på två afdelningar,
sålunda att den ena af dem blefve styrelse för den civila helsovården och
den andra styrelse för den militära. Uti sina särskilda underdåniga utlåtanden
öfver dessa förslag erinrade Sundhetskollegium, bland annat, att
det civila och det militära läkare'', väsen det i vårt land egde ett sa nära
samband, att de icke utan största men för bådadera kunde från hvarandra
åtskiljas. En stor del bland militärläkarne innehade nemligen äfven civila
befattningar såsom stads-, lasaretts- och distriktsläkare, och det blefve en
sannolik följd af den föreslagna skilsmessan att, då föreningen af civil
och militär läkaretjenst derigenom otvifvelaktigt försvårades, många militärläkaretjenster
skulle blifva otillsatta äfvensom militärläkarne derigenom
komma att sakna nödig öfning i sitt kall. Vid utbrottet af ett krig skulle
arméns behof af läkare i alla fall icke kunna på långt när tillgodoses
med mindre civile läkares biträde i ganska stor utsträckning anlitades;
i fred kunde militärläkarnes biträde icke undvaras vid den civila läkarevården,
dertill de ock vore lagligen förpligtade. Den föreslagne generalfältläkaren
vore i lika stort behof af kännedom om både militäre och civile
läkares förhållande under civilsjukvård som kollegium af kännedom om
de militäre läkarnes förhållande under militärsjukvård; slutligen vore antalet
till kollegium inkommande mål angående militärsjukvården i jern -

förelse med de öfriga så få och af den enkla beskaffenhet, att en särskild
kansli- och kontorspersonal med deraf föranledda kostnader icke kunde
eller borde för deras handläggning erfordras. — I fråga varande förslag
hafva emellertid icke föranledt någon ändring i den förut bestående organisationen.

Den numera beslutade utvidgningen af Sundhetskollegii verksamhetsområde
var redan förutsedd, då kollegium under den 24 September
1874 till Eders Kongl. Majrts pröfning öfverlemnade underdånigt förslag
till instruktion för en Medicinalstyrelse, hvilken skulle öfvertaga alla Sundhetskollegium
åliggande göromål. I afseende på denna styrelses organisation
föreslogs hufvudsakligen: att styrelsen skulle utgöras af en ordförande
och chef med benämningen generaldirektör samt fyra ledamöter, nemligen
tre medicinalråd, hvilka skulle handlägga civila ärenden, fördelade på en
hvar efter ärendenas beskaffenhet, och en öfverfältläkare för handläggningen
af de militära, förutom underlydande kansli- och kontorstjenstemän;
att vissa, uppräknade ärenden skulle handläggas medelst generaldirektörens
och ledamöternes samfälda rådplägning och beslut, men beslut rörande
öfriga ärenden fattas af generaldirektören ensam efter rådplägning med
antingen föredraganden eller, om ärendets vigt och beskaffenhet sådant
fordrade, med vissa eller alla styrelsens ledamöter; att i generaldirektörens
frånvaro alla ärenden skulle kollegialt handläggas af de närvarande
ledamöterne m. m.

Vid öfverlemnandet af detta förslag anförde kollegium, att i samma
mån antalet af läkaretjenster, apotek, barnmorskor och andra till helsooch
sjukvården hörande inrättningar och personer tillväxt, samt flera åligganden
för Sundhetskollegium tillkommit, äfven ärendenas antal ökats;
många bland dem hade varit af den beskaffenhet, att de måst utan dröjsmål
handläggas och för dessa likasom för flera andra hade det befunnits
vara fördelaktigt, om deras behandling försiggått med mindre dröjsmål
än som vore en nödvändig följd af det kollegiala arbetssättet. I följd
häraf och då många af dessa ärenden derjemte vore af jemförelsevis enkel
beskaffenhet, hade inom kollegium småningom utbildat sig ett sådant arbetssätt,
att dylika ärenden handlagts endast af ordföranden och referenten,
visserligen i de andre ledamöternes närvaro, men utan att de derom
behöft taga särskild kännedom. Då emellertid ett sådant arbetssätt såsom
regel saknade stöd i instruktionen, hade kollegium, hufvudsakligen
för att vinna lagligt stöd för en sådan enklare och snabbare behandling
af en stor del af sina göromål, framlagt det underdåniga förslaget, hvar -

Sundhetskolleqii
förslag
1874.

vid, då det ifrågaställa nya arbetssättet icke syntes stå väl tillsammans
med embetsverkets benämning af ett kollegium, benämningen Medicinalstyrelse
blifvit i stället föreslagen.

Såsom skäl för nödvändigheten att äfven med det nya arbetssättet
bibehålla fyra ledamotsplatser anfördes, att redan det dåvarande antalet
ärenden, — hvilket komme att betydligt växa dels till följd af de nyss förut
gjorda förändringarna i apotekslagstiftningen och dels ytterligare genom
den då väntade nya helsovårdsstadgan och den föreslagna öfverflyttningen
till kollegium af hospitalsväsendet, derest en sådan öfverflyttning blefve
beslutad, ■—• samt ledamöternes åligganden att på grund af inkomna specialberättelser
sjelfve upprätta de med vidlyftiga tabeller försedda årsberättelserna
till Eders Kongl. Maj:t gjorde det omöjligt att inskränka ledamöternes
antal under det redan befintliga; och denna omöjlighet framträdde
ännu tydligare, om man toge i öfvervägande de för ärendenas behöriga
handläggning erforderliga, mångartade insigter inom alla de områden, som
tillhörde sundhets- och sjukvård samt dermed förenade inrättningar. Medicinalstyrelsen
blefve lika litet som Sundhetskollegium ett endast administrativt
embetsverk, utan måste derjemte betraktas såsom en vetenskaplig
korporation, hvars ledamöter fördenskull icke kunde vara betjenta med
den skicklighet och insigt de en gång innehaft, utan måste genom fortsatta
studier förskaffa sig nödig kännedom så väl om vetenskapernas framsteg
som om de i andra länder på grund deraf vidtagna åtgärder i afseende
på allt, som med sundhets- och sjukvården egde sammanhang;
hvarförutan ordförandeskapet i direktionen för allmänna barnbördshuset
ålåg Sundhetskollegii ordförande, och kollegii ledamöter hade att å tjenstens
vägnar vara ledamöter ej mindre i nämda direktion än äfven i
direktionerna för veterinärinstitutet samt i statistiska beredningen.

Beträffande förslaget om utbyte af benämningen medicinalråd mot
öfverfältläkare för en af styrelsens ledamöter, hvarmed äfven skulle följa
en i vissa fall sjelfständig ställning för denne, anförde kollegium bland
annat, att det kunde anses oegentligt, att militära ärendens ständiga behandling,
såsom hittills stundom skett, kunde uppdragas åt en ledamot,
som icke sjelf vore eller varit militärläkare, samt att vissa hithörande
ärenden lämpligast borde behandlas af den ledamot ensam, åt hvilken de
militära ärendenas föredragning vore anförtrodd; och syntes en sådan utsträckning
af embetsmyndigheten för en ledamot inom ett begränsadt område
utan större svårighet kunna medgifvas inom en styrelse, der ärendena
icke kollegialt behandlades.

Med tillkännagifvande, det Eders Kongl. Maj:t funnit Sundhetskollegii
ombildning till en Medicinalstyrelse i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med ofvan omförmälda förslag medföra en önskvärd förenkling af sättet
för ärendenas handläggning, befäl de Eders Kongl. Maj:t under den 5 Februari
1875 kollegium att taga under öfvervägande, huruvida icke genom
Medicinalstyrelsens inrättande i närmare öfverensstämmelse med hvad som
iakttagits i afseende på de embetsverk, der byråindelning under senare
åren införts eller till införande föreslagits, en inskränkning kunde ega
rum så väl i de föredragandes antal som i kanslipersonalens, samt att
till Eders Kongl. Maj:t inkomma med underdånigt utlåtande i detta hänseende
äfvensom med förslag till fullständig instruktion för en Medicinalstyrelse,
innefattande jemväl sådana förekrifter, som kunde anses erforderliga för
det fall, att högsta inseendet öfver hospitalsväsendet i riket skulle, på sätt
af särskilde komiterade blifvit föreslaget, till kollegium öfverlemnas.

Till åtlydnad af denna nådiga befallning afgaf Sundhetskollegium Sundhetsden
3 December 1875 underdånigt yttrande i ämnet jemte förnyadt förslag
till instruktion för en Medicinalstyrelse; och har Eders Kongl. Maj:t ge-ntmue
nom nådig remiss den 31 December 1875 till Löneregleringskomitén öfverlemnat
handlingarna i detta ärende, med uppdrag åt komitén att inkomma
med underdånigt utlåtande deröfver.

Uti ifrågavarande underdåniga yttrande anför Sundhetskollegium, att,
vid öfvervägande af de följder, hvilka kunde för de hos kollegium förekommande
ärendens behandling vara att påräkna genom införandet af
byråindelning, kollegium trott sig finna, att den verkan till arbetets förenkling
och påskyndande, hvilken man möjligen redan af byråsystemet
försport och ännu vidare tror sig deraf kunna vinna, i väsentlig mån
måste vara beroende af ärendenas art, deras förhållande till hvarandra och
åtskilliga dermed sammanhängande omständigheter, så att, om byråindelning
visat sig fördelaktig i ett embetsverk, deraf icke nödvändigt följde,
att dess verkan vore densamma i hvarje annat. För behandling enligt
byråsystemet, skulle, efter kollegii åsigt, bäst egna sig rent administrativa
ärenden och deras fördelning på byråar helst grundas på deras likartade
beskaffenhet eller åtminstone kunna sä genomföras, att icke sådana ärenden,
som med hvarandra egde närmare samband, komme att tillhöra olika
byråar; och borde byråchefens och hans sekreterares qvalifikationer jemväl
vara så likartade, att den senare kunde icke allenast biträda den förre
vid ärendenas beredning och expedierande, utan äfven företräda hans ställe,
då sådant erfordrades. Men de hos Sundhetskollegium förekommande

ärendenas beskaffenhet motsvarade icke ofvan anförda vilkor. Dessa ärenden
vore visserligen till en god del administrativa, men ganska många
bland dem fordrade för sin handläggning vetenskapliga insigter från flera
olika områden; och deras beskaffenhet vore så mångartad, att någon annan
grund för deras fördelning på olika byråar svårligen kunde uppställas,
än omsorgen att de måtte blifva någorlunda jemnt fördelade, så att icke
den ena byrån blefve alltför mycket betungad emot den andra. En stor
mängd bland dessa ärenden, hvilka till följd af sin omfattning icke lämpligen
kunde under en och samma byrå sammanföras, såsom ärenden rörande
apoteksväsendet och den civila sjukvården, hade ofta med hvarandra
ett så nära samband, att de icke kunde hvar för sig behandlas utan
olägenheter, hvilka vid byråarbetet blefve vida mera känbara, än vid ett
sådant arbetssätt, som i det underdåniga förslaget af den 28 September 1874
funnes upptaget och som medgåfve arbete vid samma bord, icke i skilda
lokaler. Härtill komme, att de ärenden, som en gång blifvit en byrå
tilldelade, borde fortfarande lyda derunder, för undvikande af den icke
ringa olägenheten att eftersöka deras behandling i olika byråars protokoll
och registratur för olika år; men att genom en sådan fast fördelning den
fördel att kunna på ledamöterna fördela göromålen komme att saknas,
hvilken dock vore af sii mycket större betydelse som ledamöterna icke
kunde danas inom embetsverket, utan måste uppsökas bland de medlemmar
af landets läkarekår, hvilka funnes villige att mottaga ett sådant
uppdrag.

Ännu större och vigtigare betänkligheter mot ändamålsenligheten
af byråindelnings införande i Medicinalstyrelsen ansåg Sundhetskollegium
möta, derest, såsom i den nådiga remissen vore förutsatt, en sådan byråindelning
skulle ställas i sammanhang med en inskränkning så väl i de
föredragandes antal som i kanslipersonalens. De föredragandes antal vore
för närvarande fyra, och den minsta inskränkning deri som kunde ega
rum vore således från fyra till tre. Byråindelningens införande och anställandet
i sammanhang dermed af högst två byråsekreterare utom den
nuvarande sekreteraren jemte nödigt skrifInträde, skulle således hafva den
verkan, att icke allenast medföra en minskning i kanslipersonalen af notarie
och kanslister, utan äfven göra en föredragande öfverflödig; och
detta vid den tid, då embetsverkets göromål, hvilka redan ganska betydligt
vuxit till följd af Helso vårdsstadgan och nådiga förordningen den 19
April 1875, angående smittosamma sjukdomar bland husdjuren, skulle erhålla
en ytterligare och ganska dryg tillökning genom öfverflyttningen af

öfverstyrelsen för rikets sinnessjukvårdsinrättningar från Serafimerordensgillet
till Sundhetskollegium eller den i dess ställe inträdande Medicinalstyrelsen.

För bedömandet huruvida detta kunde blifva möjligt utan intrång
på grundligheten af ärendenas behandling och på den skyndsamhet, som
i de flesta fall dervid borde ega rum, har Sundhetskollegium vid sitt utlåtande
bifogat specificerade förteckningar å inkomna handlingar under
åren 1873 och 1874 samt på afgångna expeditioner under samma år, af
hvilka förteckningar inhemtas, att antalet inkomna handlingar, som år
1873 utgjorde 7,857, år 1874 uppgick till 8,351 — förutom 1,846 kompletteringshandlingar
det förra året och 973 det senare — samt att expeditionernas
antal 1873 uppgick till 5,449 och 1874 till 5,777, hvarvid
likväl bör anmärkas, att uti sist anförda summor äro inbegripna jemväl
de expeditioner, som afgått från kammarkontoret och vaccinationskontoret
utan att upptagas i kollegii registratur. De å- nämda förteckningar specificerade
ärenden kunna, under de af kollegium begagnade hufvudrubriker,
sammanställas på, följande sätt:

	Inkomna, hand-lingar	Afgangna expedi-tioner
Civila hälso- och sjukvården:	1873	1874	1873	1874

Kongl. bref; statsdepartementens skrifvelser; underd. utlåtanden Tjesteansökningar; cirkulär; kungörelser; annonser...............	66	65	42	40
47	32	25	16
Ars- och reseberättelser; reseräkningar..............................	1,030	1,259	740	987
Utlåtanden i sanitära frågor; förelägganden; instruktioner in. in.	50	37	99	64
Veckorapporter ........................................................— Legitimationshandlingar; om nya tjenster, boställen, tjenst-	364	364	52	52
ledighet m. in..........................................................	192	211	173	178
Militära helso- och sjukvården:
Kongl. bref och generalorder; underd. utlåtanden............... Tjensteansökningar; förordnanden; pensionärers och stipendia-	96	89	36	44
ters antagande ......................................................... Reqvisitioner; uppbörds- och utlemningsorder till fältläkare-	196	181	202	193
kontoret.................................................................	121	136	78	113
Ars- och reseberättelser; rapporter; journaler.....................	169	162	—	—
Öfriga ärenden; annonser................................................	45	40	31	30
Rättsmedicinska frågor:
Underd. utlåtanden ...................................................... Begärda rättsmedicinska utlåtanden; infordrande af upplys-	—	—	1	1
ningar m. in.............................................................	54	41	110	115
Transport	2,430	2,617	1,589	1,833

	Inkomna hand-	Afgångna expedi-
	lingar	tioner
	1873	1874	1873	1874
Transport	2,430	2,617	1,589	1,833
Obduktions- och undersökningsprotokoll; räkningar...............	575	512	663	598
Lasarett och kurhus:
Kongl. bref och remisser; underd. utlåtanden...	6	6	3	5
Tjensters tillsättande; besvär öfver direktioners beslut; utslag;
fullmakter; förordnanden; afsked ... ___________	33	35	84	64
Ny- och tillbyggnader; ritningar .....................................	6	5	5	8
Ars- och revisionsberättelser; kungörelser; påminnelser m. m.	145	166	4	11
Barnmor skeväsendet:
Kongl. bref och remisser; underd. utlåtanden............. .......	3	3	1	1
Bapporter om instrumentalförlossningar .........................	388	406	2	11
Öfriga ärenden............................................................	299	289	139	147
Veterinärväsendet:
Kongl. bref och remisser; underd. utlåtanden.............	30	18	20	9
Beserapporter och räkningar ..................................	404	387	411	101
Årsberättelser och öfriga ärenden ...................................	128	101	45	39
Apoteksväsendet:
Kongl. bref och remisser; underd. utlåtanden_____________________	58	74	48	59
Medikamentsräkningar____________________________________________________	1,308	1,207	1,308	1,207
Visitationsprotokoll och öfriga ärenden ..............................	425	535	230	350
Vaccinationen:
Kongl. bref; underd. utlåtanden........................................	5	2	3	2
Om vaccinämne (handlagda af vaccinationskontoret)............	727	991	582	816
Vaccinationsförteckningar och öfriga ärenden .....................	232	256	89	60
Bad- och brunnsinrättningar:
Kongl. remisser; underd. utlåtanden ... ____________________________ Förordnanden och entledigande ........................................	1	2	1	3
6	8	15	17
Årsberättelser och öfriga ärenden....................................	22	19	—	—
Tandläkare och fältskärer:
Kongl. bref och remisser; underd. utlåtanden.....................	8	6	4	2
Öfriga ärenden............................................................	14	10	9	7
Andra ärenden:
Kongl. bref; statsdepartementens skrifvelser; underd. utlåtanden	10	15	12	13
Inkomna och afsända penningar; afskrifningsbevis; räkningar
å expenser; qvittenser och diverse ...............................	594	681	182	114
Summa Kompletteringshandlingar .............................................	7,857 1,846	8,351 973	5,449	5,777

Härförutom må här anmärkas, att enligt Serafimerordensgillets diarium
och registratur under år 1875 till gillet inkommo 337 sådana ärenden,
som framdeles komma att tillhöra Medicinalstyrelsens handläggning, hvilka

ärenden föranledde 315 utgående expeditioner och till väsentlig del syntes
vara af beskaffenhet att påkalla noggrann pröfning.

Beträffande behandlingen af dessa ärenden anmärkes uti Kollegii
i fråga varande utlåtande:

att de flere än 600 ganska detaljerade årsberättelserna från läkare
och veterinärer inåste granskas så snart de inkomme för att kunna i tid
kompletteras innan de bearbetades för kollegii egen årsberättelse till
Eders Kongl Maj:t;

att läkares och veterinärers rapporter om tjensteresor, hvilka uppgå
till 1,100—1,200, likaledes måste undergå granskning icke allenast för att
derpå grunda tillhörande reseräkningars godkännande, utan ock för att vinna
nödig kännedom om sjukdomsförhållandena inom landet;

att de rättsmedicinska frågor, hvaröfver kollegii utlåtande begärdes,
vanligen vore ganska vidlyftiga och invecklade samt fordrade den noggrannaste
behandling;

att protokoll jemte embetsutlåtanden öfver rättsmedicinska undersökningar
(obduktioner och giftundersökningar), hvilka uppginge till 500
—600, måste underkastas sorgfällig granskning, dervid icke sällan gjorda
anmärkningar gåfve anledning till infordrande af upplysningar och förklaringar,
stundom till vigtigare åtgärder;

att mer än 200 vidlyftiga protokoll öfver apoteksvisitationer måste
noga genomgås och åtgärder till deri anmärkta felaktigheters afhjelpande
vidtagas;

att de omkring 180 vaccinationsförteckningarna från läkare med
tillhörande 2,500 journaler från vaccinatörerne äfven måste granskas och
kompletteras innan de kunde läggas till grund för kollegii underdåniga
berättelse om vaccinationens framgång.

Fördelningen af dessa ärenden på kollegii fyra föredragande hade
varit olika på olika tider och kunde icke med någorlunda jemnhet ske
utan delning af de ärenden, som hörde tillsamman under ofvanstående
hufvudrubriker. För närvarande vore fördelningen sådan, att

en ledamot handlade rättsmedicinska frågor samt ärenden rörande
lasarett och kurhus, veterinärväsendet, tandläkare och fältskärer, samt vore
ledamot i direktionen öfver Veterinärinstitutet;

en ledamot handlade ärenden rörande den militära helso- och sjukvården
samt barnmorskeväsendet, öfvervakade barnmorskeexamina samt
vore ledamot i direktionen öfver allmänna barnbördshuset och intendent
öfver kollegii fältläkarekontor;

en ledamot behandlade obduktionsprotokoll och sanitära frågor samt
ärenden angående den civila helso- och sjukvården, hvarjemte han vore
ledamot i statistiska beredningen;

en ledamot behandlade läkares reserapporter och ärenden angående
apoteksväsendet, vaccinationen, bad- och brunnsinrättningar, samt hade
skyldighet att öfvervara apotekareexamina och visitationer å hufvudstadens
apotek, utöfva uppsigten öfver vaccinationskontoret och deltaga med två
apotekare i det årliga upprättandet af medicinaltaxor;

hvarjemte ordföranden handlade de ärenden, som. anginge embetsverket
eller vore af allmännare betydelse.

Erinrande om de i betänkandet den 28 September 1874 anförda
skäl för åsigten, att ledamöternas antal icke kunde inskränkas under det
nuvarande, framhöll kollegium vidare den omständigheten, att genom den
ifrågasatta fördelningen på tre i stället för på fyra, föredragande af icke
allenast de ärenden, som hittills tillhört Sundhetskollegium, utan äfven af
dem som blefve en följd af åtskilliga nyligen proinulgerade författningars tilllämpning
och af öfverstyrelsens för sinnessjukvården öfverflyttning på Medicinalstyrelsen,
ledamöt,erne skulle erhålla en så stor och brokig tillökning
i sina embetsgöromål, att, om det ock vore möjligt att med behörig skyndsamhet
och sakkunskap behandla desamma, ingen tid blefve öfrig till
egna studier och till vetenskaplig bearbetning af föreliggande materialier;
hvarförutan embetsverket skulle gå miste om biträdet af de specialkunskaper,
som genom en ledamot bland fyra representerades.

Oaktadt de svårigheter kollegium sålunda ansåg möta vid fördelningen
af de Medicinalstyrelsen tillhörande ärendena mellan tre föredragande,
om denna fördelning skulle blifva någorlunda jemn och hvarje
föredragande tilldelas sådana ärenden, hvilkas handläggning icke erfordrade
så olika slag af insigter och erfarenhet, att de sällan hos en person
funnes förenade, hade dock kollegium sökt framställa förslag till en sådan
fördelning på följande sätt:

en ledamot: rättsmedicinska utlåtanden, obduktionsprotokoll, lasarett
och kurhus, hospitalsväsendet, brunns- och badinrättningar, tandläkare och
fältskärer, inspektion å lasarett och hospital;

en ledamot: civila helso- och sjukvården, utlåtanden i sanitära frågor,
reserapporter, apoteksväsendet, ledamotskap i statistiska beredningen, ledamotskap
i taxekomitén;

en ledamot: militära helso- och sjukvården, barnmorskeväsendet,
veterinärväsendet, vaccinationen, intendentskap i fältläkarekontoret, ledamot -

skap i direktionen öfver veterinärinstitutet, ledamotskap i direktionen öfver
allmänna barnbördshuset.

Genom denna fördelning skulle dock, enligt hvad kollegium vidare
framhållit, hvarje ledamot erhålla liera ärenden än lian med skyndsamhet
och tillräcklig sakkunskap kunde behandla; och hvad som sålunda bruste
torde icke kunna pa,räknas blifva, ersatt hvarken genom förutsättningen
af kompletterande mångartade insigter hos ordföranden eller hans efter
behofvet afpassade större insigter i något visst ämne. 1 synnerhet gälde
detta den ledamot, som jemte sina, ofri ga ärenden jemväl skulle öfvertaga
apoteksväsendet, enär dithörande göromål icke allenast vore talrika och
vigtiga utan förutsatte speciela insigter i kemi, farmaci och farmakologi,
hvilka icke kunde hellre förutsättas hos den ledamot, som föredroge civila
1 lelsovardsärenden, än hos någon annan. Medicinalstyrelsen skulle dessutom
äfven ur flera andra synpunkter hafva behof af en ledamot, som i
nämda disciplin egde speciela studier.

Enär de militära helso- och sjukvårdsärendena vore relativt fåtaliga,
hade föredraganden för dessa äfven behandlat ärenden rörande barnmorskeväsendet;
men äfven med denna tillökning hade hans göromål inom kollegium
icke varit fullt motsvarande dem, som tillhört Ofri ga ledamöter.
Så väl för att utjemna detta förhållande som emedan flera göromål skäligen
icke kunde läggas pa de andre föredragande, hade enligt ofvan anförda,
försök till fördelning ledamoten för militära,renden måst öfvertaga
äfven veterinärväsendet och vaccinationen. Om en sådan anordning, med
afseende på ärendenas mängd, kunde vara vara en möjlighet så länge de
militära ärendena icke vore andra, eller flere än de nuvarande, motsades
likväl dess lämplighet derutaf, att äfven här en sådan sammanblandning
af olikartade ärenden egde ruin, som skulle lägga hinder i vägen för
deras riktiga och omsorgsfulla behandling.

Genom hvad sålunda blifvit anförd t ansåg Sundhetskollegium ådagalagdt,
att de göromål, som skulle tillhöra den föreslagna Medicinalstyrelsen,
icke kunde handläggas af ett mindre antal föredragande än fyra, så
vida detta skulle kunna ske med tillräcklig sakkännedom, noggrannhet
och skyndsamhet, samt de föredragande derjemte skulle erhålla någon
tid öfrig att göra sig bekanta med de oupphörliga framstegen inom de
medicinska vetenskaperna och deras användning på förbättringar i helsoocb
sjukvård.

På grund häraf och då i alla händelser ärendenas indelning på
byraar ingalunda syntes kunna medföra några fördelar framför inrättningen

af den föreslagna Medicinalstyrelsen, samt en byråindelning med tillräckligt
kansli biträde icke torde kunna åstadkommas för mindre kostnad, äfven
om man icke toge i betraktande kostnaden för genomgripande förändringar
af lokalerna, hade kollegium ansett sig böra uti det bifogade förslaget
till instruktion för en Medicinalstyrelse, följa samma grunder för styrelsens
arbetssätt, som i det underdåniga förslaget af den 28 September
1874 blifvit framstälda.

Beträffande embets- och tjenstemännen i den föreslagna Medicinalstyrelsen
innehåller kollegii senast afgifna förslag till instruktion att desse,
utom generaldirektören och fyra ledamöter, skulle utgöras af en sekreterare,
en kamererare, en ombudsman och fiskal, hvilken borde vara legitimerad
läkare och tillika redogörare för fältläkarekontoret, en aktuarie
och registrator, två notarier och en kammarskrifvare; hvarförutom styrelsen
skulle ega att till biträde vid medikamentsräkningars granskning och
vid revision af hospitalens räkenskaper antaga dertill lämpliga personer
emot stadgade arvoden, äfvensom extra ordinarie tjensteman och amanuenser,
hvilka i den mån de lemnade biträde, skulle derför erhålla
ersättning af de för sådant ändamål anvisade medel; och har kollegium
till stöd för detta förslag anmärkt, hurusom i Norge för medicinalärendens
behandling under Departementet för det Inre vore anstälde,
förutom expeditionschefen eller numera medicinaldirektören, icke
mindre än tio tjensteman, oaktadt de till handläggning derstädes förekommande
ärenden vore till antalet betydligt mindre än de, hvilka
skulle tillkomma Medicinalstyrelsen. 1 förslaget af år 1874 hade kollegium
med indragning af notarietjensten bibehållit tre kanslister, bland
hvilka eu skulle tjenstgöra hos kamereraren och de bada andra vid
protokollet och såsom biträden åt sekreteraren vid skrilvelsers uppsättande
och expedierande, vid kollationering o. s. v.; men vid det
ökade antalet ärenden och i betraktande al deras beskaffenhet hade kollegium
deremot nu trott sig kunna vinna ett bättre och behöflig! biträde
af två notarier; och ett mindre antal ordinarie tjensteman än tre i kansliet
syntes ej kunna ifrågasättas. De tre kanslist!]ensterna skulle således nu
indragas, men i stället för den kanslist, som varit afsedd till biträde åt
kamereraren, en kammarskrifvaretjenst inrättas. Med anledning af hospitalsärendenas
ifrågastälda öfverflyttning på kollegium vore arvode för en
revisor upptaget, under förutsättning att hospitalens räkenskaper komme
att i Sundhetskollegium revideras. Då vidare kansligöromålen efter kanslisttjensternas
indragning icke torde kunna ordentligen förrättas utan biträde af

e. o. tjensteman och med hjelp af renskrifvare, blefve ett arvodesanslag
för dessa erforderligt.

Med hänseende till den ansenliga och vigtiga tillökning i de föredragande
ledamöternes göromål, som blifvit en följd af helsovårdsstadgan,
förändrad lagstiftning rörande apoteksprivilegierna, Kongl. förordningen
angående smittosamma husdjurssjukdomar m. m. samt ytterligare skulle uppstå
genom hospitalsärendenas öfverflyttning till kollegium, och då dessa
göromål svårligen skulle kunna af ledamöterne behörigen skötas om desse,
såsom hittills i brist af biträde måst ske, nödgades använda en del af sin
tid pa upprättandet af vidlyftiga tabeller för kollegii årsberättelser, på
korrekturläsning och på hvarjehanda smärre granskningsarbeten, hvilka
kunde af andra personer utföras, vore det af stor vigt för kollegium att
ega till sin disposition ett tillräckligt stort anslag att användas till arvoden
åt biträdande, till kansliet icke hörande amanuenser för ofvannämda ändamål,
allt efter storleken af det biträde de lemnat. Då till sådana amanuenser
sannolikt yngre läkare läte sig antagas, skulle desse under tiden
kunna inhemta åtskilliga kunskaper, som väl komme dem till pass under
deras fortsatta läkareverksamhet.

Till hvad kollegii ifrågavarande underdåniga skrifvelse och förslag i öfrigt
innehåller, så väl i afseende på embets- och tjenstemännens aflöning
som beträffande arbetssättet inom Medicinalstyrelsen samt de särskilde tjenstemännens
åligganden m. m., blir komitén i tillfälle att längre fram återkomma.

Då komitén skolat föreslå den form, hvarunder de Sundhetskolle-^z/TOöW grim<i
gium tillhörande ärenden kunde finna sin ändamålsenligaste handläggning f°r pmbildhar
främst till besvarande framstält sig den frågan, huruvida för dem mngen"
alla det kollegiala behandlingssättet fortfarande vore nödvändigt eller ens
lämpligt; och tvekar komitén härvid icke att, med hänsyn till beskaffenheten
åt dessa ärenden, och på de skäl kollegium i sådant afseende anfört,
beträffande detta embetsverk förorda tillämpningen af samma grundsats,
som af komitén blifvit omfattad vid regleringen af så väl Statskontoret
som Förvaltningen af Sjöärendena, nemligen att den kollegiala formen
för öfverläggningar och beslut bör fortfarande bibehållas för de ärenden,
som kräfva en mångsidigare pröfning, men att de öfriga böra afgöras af

en ensam beslutande chef. Komiténs åsigt om hufvudgrunden för verkets
organisation öfverensstämmer således med det af Sundhetskollegium framstälda
förslaget om kollegii ombildning till en Medicinalstyrelse.

Utgående från nämde grundsats har komitén dernäst att taga i öfvervägande
den i Eders Kongl. Maj:ts nådiga remiss den 5 Februari 1S75
till Sundhetskollegium framstälda frågan, huruvida icke genom den föreslagna
Medicinalstyrelsens inrättande i närmare öfverensstämmelse med
hvad som iakttagits i afseende på de embetsverk, der byråindelningen
införts eller till införande föreslagits, en inskickning kunde ega rum så
väl i de föredragandes antal som i. kanslipersonalen.

Byråorganisationen bör, enligt komiténs mening, hafva till hufvudsyfte
att underlätta de förekommande ärendenas beredning, så att byråchefen
genom anlitande af de arbetskrafter, som inom byrån finnas till
hans biträde, sättes i stånd att utan allt för tidsödande och i detalj gående
eget arbete vinna en grundlig och fullt tillförlitlig kännedom om
hvarje ärende. Vid ett på denna grund ordnadt arbetssätt bör byråchefen
kunna medhinna handläggning och föredragning af ett större antal
ärenden, än om han för deras beredande vore hänvisad till endast sina
egna krafter; men en sådan organisation förutsätter tillika, att tillräckligt
antal biträden äro stälda till byråchefens förfogande; att dessa biträden
besitta fullt nöjaktiga specialkunskaper i de ämnen, som tillhöra byråns
handläggning, och att följaktligen byråns verksamhetsområde är så begränsadt,
att verklig specialskicklighet derinom kan vara att förvänta. Då
nu de hos Sundhetskollegium förekommande ärenden äro af den natur,
att de till allra största delen för sin handläggning fordra läkarebildning,
skulle deraf följa, att byråchefernes biträden borde vara läkare; och komitén
tviflar icke att, om så qvalificerade biträden blefve till tillräckligt
antal anstälda, det i flera afseenden skulle lända till båtnad för embetsverket,
likasom det då ock möjligen kunde ifrågasättas att inskränka ledamöternas
antal; men kostnaderna för en dylik anordning skulle otvifvelaktigt
blifva så betydliga, att de icke komme att motsvaras af de derigenom
vunna fördelarne. Härtill kommer vidare, såsom Sundhetskollegium
i sitt ofvan åberopade utlåtande äfven framhållit, att stora svårigheter
möta för en skarp begränsning af de olika byråarnes verksamhet, åtminstone
för en längre tid, samt att grunden för ärendenas fördelning mellan
föredragandena måste vara icke endast deras beskaffenhet, utan jemväl
deras mängd, så att icke den ene allt för mycket betungas i förhållande
till den andre. Under sådana förhållanden saknar komitén skäl att tillstyrka

en tillämpning af byråorganisationen inom Medicinalstyrelsen i vidare utsträckning,
än den af kollegium föreslagna.

Då den utväg till minskande af ledamöternes antal, som kunde
erhållas genom Medicinalstyrelsens indelning i byråar, hvardera med sin
särskilda tjenstemannapersonal, således icke kunnat af komitén förordas;
då Sundhetskollegii arbeten sedan lång tid tillbaka fordrat yra föredragande;
då de år efter annat i antal tillväxande ärendena, såsom ofvan är
anmärkt, föranledt kollegium att för en del af dem anlita ett enklare
behandlingssätt än som med den kollegiala organisationen varit afsedt,
och då slutligen icke några af embetsverkets åligganden synts kunna
upphöra eller till annan myndighet öfverflyttas, är komitén af den mening
att, äfven om användandet af den kollegiala formen skulle kunna
inskränkas till ett jemförelsevis ringa antal ärenden, omfattningen och
beskaffenheten af kollegii embetsåligganden, särdeles efter den tillökning
deri som snart är att emotse, likväl icke tillåter någon minskning i ledamöternes
nuvarande antal. Komitén har härvid icke förbisett det al
kollegium anmärkta förhållandet, att de göromål inom kollegium, hvilka
för det närvarande tillhöra föredraganden för ärenden rörande den militära
helso- och sjukvården, icke varit fullt jemförliga med dem, som tillhört
öfrige ledamöter, ehuru åt honom uppdragit» jemväl ärenden rörande barnmorskeväsendet.
I det af kollegium framlagda, förslaget till instruktion
hafva (§ 25) sistnäinda slags ärenden blifvit utbytta mot veterinärärendena
samt dem, som angå tandläkare och fältskärer, hvarigenom denne
ledamots göromål torde komma att ökas på samma gång de torde blifva,
mindre olikartade än förut. Derest, man ville, på sätt vid flera tillfällen
varit ifrågasatt, från verket skilja de militära helso- och sjukvårdsärendena,,
— hvilket komitén på grund af de skäl, som deremot blifvit anförda, för
sin del anser olämpligt, — måste antingen de civila, ärenden, som ledamoten
för militärärenden handlagt, fördelas på de öfrige, eller ock en ny
ledamotsbefattning för dessa inrättas. Den förra utvägen kan enligt
komitén» mening icke anlitas, enär derigenom de öfrige ledamot,erne skulle
på ett obilligt och för ärendenas behöriga behandling menligt sätt belastas;
den senare åter skulle blifva allt för kostsam.

I öfverensstämmelse med hvad sålunda blifvit anfördt föreslår komitén,
att Sundhetskollegium må ombildas till en Medicinalstyrelse,
bestående af en generaldirektör samt
tre medicinalråd och en öfverfältläkare såsom ledamöter
och föredragande;

Pleniären den.

att den kollegiala formen för ärendenas behandling
skall bibehållas för de slag af ärenden, hvilka
under benämning »plenimåb här nedan uppräknas,
men öfriga afgöras af chefen ensam; dock med rättighet
och skyldighet för föredraganden, likasom för ledamot,
den generaldirektören må hafva för rådplägning
tillkallat, att, der han är från beslutet skiljaktig,
sin särskilda mening till protokollet skriftligen afgifva;
samt

att ärendena skola hufvudsakligen efter deras
beskaffenhet fördelas mellan ledamöterne; generaldirektören
likväl öppet lemnadt att närmare bestämma
de civila ärendenas fördelning mellan styrelsens ledamöter.

Uti det af Sundhetskollegium senast framlagda förslag till instruktion
för Medicinalstyrelsen finnas (§ 28) uppräknade de slag af ärenden,
hvilka kollegium ansett fortfarande böra kollegialt handläggas. Bland
dessa förekomma upprättandet af underdåniga tjensteförslag och afgifvandet
af underdånigt förord; men från denna grupp af ärenden torde böra
undantagas underdåniga förslag till besättande af ledig ledamotsplats, enär
sadant. förslag, enligt § 1, skulle afgifvas af generaldirektören ensam.
Uppgörandet af arbetsordning för styrelsen, af Sundhetskollegium upptaget
såsom, plenimal, anser komitén jemväl böra, på sätt förut i förslagen till
reglering af Statskontoret och Förvaltningen af Sjöärendena blifvit hemstäldt,
tillkomma verkets chef, dock efter samråd med ledamöterna. I
hufvudsaklig öfverensstämmelse i öfrigt med hvad dels Sundhetskollegii
nyssnämda förslag innehåller dels ock komitén förut uttalat såsom sin
mening beträffande de ärenden, hvilka i allmänhet böra såsom plenimål
anses, hemställer komitén,

att genom samfäld öfverläggning och beslut må i
Medicinalstyrelsen handläggas:

Kongl. bref och remisser, som angå styrelsens
samfälda åtgärd eller helso- och sjukvård i allmänhet,
äfvensom underdåniga framställningar rörande dylika
ärenden;

underdåniga förslag och betänkanden angående
nya, författningars utfärdande eller redan befintligas
förklarande, ändrande eller upphäfvande;

frågor om utfärdande af sådana allmänna föreskrifter,
som afse verkställigheten af gällande författningar
eller fullgörandet af Eders Kongl. Maj-.ts särskildt
gifna nådiga befallningar;

årsberättelser och öfriga föreskifna redogörelser;
underdåniga framställningar om erforderliga
anslag;

förslag till användandet af de under styrelsens
förvaltning stälda anslag, samt frågor om förvaltningen
af verkets egna fonder;

rättsmedicinska utlåtanden äfvensom yttranden i
sanitära frågor;

besvärsmål;

frågor om vitens föreläggande och ådömande,
åtals anställande samt tilldelande af föreställning och
varning;

frågor om förändringar i verkets organisation;
befordringsfrågor, undantagande sådana, som
röra återbesättande af ledig ledamotsplats;

frågor om e. o. tjenstemäns och vaktbetjentes
antagande, om afsked, om tjenstebetyg, om tjenstemäns
och betjentes fel eller försummelse i tjensten samt
om tjenstledighet och förordnande, allt inom verket;

bestämmandet af arvoden åt tillfälliga biträden
och frågor angående verkets ekonomi;

samt dessutom hvarje ärende, som generaldirektören
finner skäl att göra till föremål för samfäldt
afgörande;

men att deremot åt verkets chef öfverlemnas att
dels besluta i frågor om arbetsordningen och dels att,
när ledamotsplats blifver ledig, om dess återbesättande
hos Eders Kongl. Maj:t göra underdånig anmälan, dock,
i begge fallen, efter samråd med verkets ledamöter.

I sitt betänkande angående regleringen af Statskontoret föreslog
komitén att, vid förhinder för verkets chef, den i graden äldste af ledamöterne
skulle vara skyldig att förestå hans embete, så vida hindret icke
varade öfver 14 dagar, men, om det räckte längre tid, intill dess, uppå

Vid förfall
för chef
eller ledamot.

genast skeende underdånig anmälan, Eders Kongl. Maj:t å embetet meddelat
nådigt förordnande. En liknande föreskrift för chefsbefattningens
uppehållande uti nu ifrågavarande embetsverk synes deremot icke vara
lämplig. I Statskontoret har chefen icke någon inspektionsskyldighet såsom
förhållandet är med Medicinalstyrelsens chef, hvilken af nämda anledning
stundom måste under längre tid vara borta från hufvudstaden;
hvartill kommer, att ärendenas mångfald eller skiljaktighet icke på långt
när är så stor i Statskontoret som i Medicinalstyrelsen. Att i Medicinalstyrelsen
ålägga den äldste bland ledamöterne chefskapet under en kortare
tid, kan komitén således för ingen del tillstyrka, allra minst efter
det den kollegiala behandlingen af ärendena i regel derstädes upphört.
Af den kollegiala behandlingen af samtliga ärendena följer nemligen, att
en hvar af ledamöterna måste ega kännedom om alla grenarne af den
styrelsen tillhörande embetsförvaltning, för att kunna bilda sig en sjelfständig
mening i hvarje förekommande fråga; och hade denna form för
ärendenas handläggning kommit att fortfara, hade från principiel synpunkt
någon anmärkning icke kunnat göras mot att åt äldste ledamoten uppdraga
ett viee-chefskap inom styrelsen. Men i ett embetsverk, der ett
stort antal af förekommande ärenden afgöres af chefen ensam, och föredragningen
är ledamöterne emellan fördelad efter målens beskaffenhet,
äro ledamöterne icke satte i tillfälle att noggrant följa ärendena inom
andra delar a f verkets em hetsområde än dem, som antingen tillhöra plenihandläggningen
eller ock deras egna resp. föredragningar. Vid sådant
förhållande och då, såsom redan förut är anmärkt, ledamöternes skicklighet
och lörmåga att på ett tillfredsställande sätt fullgöra sina embetsåligganden
är beroende deraf, att en hvar af dem städse befinner sig i
jemnhöjd med framstegen i de vetenskaper, hvilka han har att inom
styrelsen representera och vid honom tillkommande ärendens handläggning
använda, skulle det vara olämpligt att under chefens frånvaro öfverlemna
hans beslutanderätt i alla icke pleniärenden åt en enda af ledamöterna,
hvarigenom, — jemte det svårighet skulle möta att under tiden
erhålla en fullt skicklig föredragande af de å hans egen rotel förekommande
ärenden, — ofta skulle inträffa att beslutanderätten komme att
tillhöra ledamot, som saknade nödiga detaljkunskaper i frågan, medan
den ledamot, som måste förutsättas deri ega den bästa sakkännedomen, nemligen
föredraganden, endast tillkomme reservationsrätt. Af dessa skäl och
då föredraganden lärer i de honom tillhörande ärenden böra ega åtminstone
lika beslutanderätt som hvarje annan bland ledamöterne i styrelsen,

finner sig komitén böra biträda den af Sundhetskollegium i § 32 af instruktionsförslaget
uttalade mening,

att i generaldirektörens frånvaro äfven de ärenden,
i livilka beslutanderätten är verkets chef uteslutande
förbehållen, skola handläggas samfäldt af styrelsens
ledamöter; att för besluts fattande fordras, att
minst tre bland dem äro närvarande; att ordet föres
af äldste närvarande ledamoten och att, om två ledamöter
stanna mot två i olika beslut, den mening skall
gälla, som delas af föredraganden.

För den händelse Eders Kongl. Maj:t skulle finna lämpligt att, vid
tillfällen, då generaldirektören under längre tid vore frånvarande, särskildt
förordna om chefskapet inom verket, torde i instruktionen derjemte
böra intagas den bestämmelsen,

att, då generaldirektören åtnjuter semester eller
af annan anledning längre tid än fjorton dagar är
förhindrad att i styrelsens sammanträden deltaga, underdånig
anmälan derom skall hos Eders Kongl. Maj:t
göras.

Genom Kongl. brefvet den 3 Juni 1846 är åt Sundhetskollegium
medgifven rätt att, vid inträffande behof deraf, på högst två månader i
sänder bland hufvudstadens dertill qvalificerade läkarepersonal utse och
adjungera ledamot, utan anspråk på adjunktsarvode. Rättigheten att såsom
ledamot adjungera behörigen qvalificerad person äfven utom verket
torde desto hellre böra fortfara, som härstädes förekommer det särskilda
förhållande, att bland verkets ordinarie tjensteman endast ombudsmannen
är kompetent till ledamotsbefattning och att vikarie för ledamot således
ofta måste sökas utom verket. Komitén tillstyrker derför,

att under ledamots frånvaro på inspektionsresa
äfvensom då han åtnjuter semester eller sådan kortare
ledighet, som af generaldirektören kan beviljas, styrelsen
eger, så vida icke den frånvarandes göromål
kunna af annan ledamot under tiden bestridas, för
sådant ändamål adjungera styrelsens ombudsman eller
annan legitimerad läkare.

Ett ganska betydligt antal af de ärenden, som förekomma hos Sund- Granskning
* o Jo '' * och liqvid af

hetskollegium, utgöras af sådana, som angå ersättning dels till apotekare räkningar.

för medikamenter, som för allmänt behof blifvit utlemnade, och dels till
läkare, veterinärer m. fl. för tjensteresor och medikolegala förrättningar.

De medikamentsräkningar- som till Sundhetskollegium inkomma,
äro dels sådana, som endast granskas i kollegium för att sedermera liqvideras
af annan myndighet, och dels, såsom ofvan är sagdt, sådana, som
efter verkstäld granskning skola betalas af de till kollegii disposition
stälda allmänna medel. Granskningen af medikainentsräkningarna, hvilka
år 1873 uppgingo till ett antal af 1,308 och år 1874 till 1,207 samt
år 1875 till 1,193, utgör ett särdeles besvärligt och tidsödande arbete,
som mot ett årligt arvode af 1,200 kronor för närvarande verkställes af
en särskild! derför anstäld e. o. revisor; och då denna granskning, som
förutsätter läkarekunskaper, eller åtminstone farmaceutiska insigter, i förening
med en synnerlig noggrannhet, icke lärer kunna på ett fullt tillfredsställande
sätt verkställas annanstädes än i Sundhetskollegium eller

Medicinalstyrelsen, der de under granskningen förekommande anmärkningar
böra pröfvas, har komitén ansett embetsverket icke kunna befrias från
denna vidlyftiga detalj, ehuru, med hänsyn till mängden och mångfalden
af derstädes förekommande ärenden, sådant eljest visserligen varit
önskvärdt.

Antalet af de rese- och arvodesräkningar, som till Sundhetskollegium
årligen inkommit, har under de senare åren uppgått till omkring
1,800. Äfven dessa räkningar, hvilka, för så vidt de insändas från länsstyrelserna,
skola i landskontoren undergå en förberedande granskning i
afseende på uppgifven väglängd, resedagarnes antal och andra omständigheter,
måste ytterligare granskas i Sundhetskollegium, enär vederbörandes
rätt att af allmänna medel undfå ersättning för resan eller den verkstälda
förrättningen i allmänhet är beroende dels deraf, att resan eller förrättningen
egt rum uppå vederbörligt förordnande och för sådant ändamål,
för hvilket ifrågavarande medel äro anvisade, och dels deraf, att förrättningen
blifvit på vederbörligt sätt verkstäld, hvilka förhållanden böra
pröfvas i Sundhetskollegium efter tagen kännedom af de förrättningshandlingar,
som jemte räkningarna böra till kollegium insändas. Dessa
handlingar måste dessutom kollegium utan dröjsmål meddelas äfven för
det vigtiga ändamålet att lemna kollegium kunskap om sjukdomsförhållandena
inom riket samt, livad särskildt rättsmedicinska undersökningar
angår, för att pröfva tillförlitligheten af deras resultat.

I afseende på sättet för liqviderandet af dessa räkningar, för så
vidt kostnaderna skola bestridas af de under kollegii förvaltning stälda

O O

anslag dels till farsoters och smittosamma sjukdomars botande och dels
till medikolegala besigtningar, stadgas i Eders Kongl. Maj:ts nådiga bref
till Sundhetskollegium den 28 November 1873, att, sedan vederbörande
läkares, veterinärers och apotekares räkningar blifvit underkastade den
ytterligare granskning, som det tillkommer kollegium att verkställa, samt
derefter blifvit med påskrift om det till betalning godkända beloppet återsända
till Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande, dessa embetsmyndiglieter
skola af under händer varande medel utbetala räkningarnas belopp
till räkningsutgifvarne och derefter qvartalsvis, mot de qvitterade handlingarnas
återställande, af kollegium erhålla liqvid för de förskjutna lieloppen.

Denna anordning synes komitén icke vara fullt ändamålsenlig i
hvad den rörer ersättning till vederbörande för rättsmedicinska förrättningar,
för hvilka kostnaden skall drabba anslaget endast i händelse skyldighet
att densamma ersätta icke kan åläggas enskild person eller, derest
sådan blifvit honom ålagd, han saknat tillgång till beloppets gäldande.
Emedan dylika kostnader sålunda godtgöras endast förskottsvis af anslaget,
föranledes deraf en vidlyftig bokföring i Sundhetskollegium, som är förhindradt
att definitivt afföra beloppen, intilldess frågan om enskild persons
skyldighet och förmåga att kostnaden gälda blifvit slutligen pröfvad
och utredd. Utom detta vidlyftiga bokföringsbestyr åligger kollegium
derjemte kontrollen derå, att länsstyrelserna i behörig tid och ordning
vidtaga de för beredandet af ersättning föreskrifna åtgärder; och för att
erhålla behölliga verifikationshandlingar till kollegii hufvudbok i afseende
på de balanserade förskotten, måste kollegium låta årligen utskrifva och
till länen öfversända förteckningar å de vid årets slut oredovisade förskotten,
för erhållande af uppgift å de hinder, .som mött för beloppens utbekommande.
Alla dessa kollegii bestyr blefve obehöfliga, derest länsstyrelserna,
efter att hafva på kollegii begäran förskottsvis utbetalt beloppen, egde
derför fordra ersättning först efter det frågan om den enskildes skyldighet
och förmåga att betala blifvit slutligen utredd. Kunde beloppet återbekomma
s, godtgjordes dermed landtränteriet det lemnade förskottet; i
motsatt fall upptogs beloppet å nästa ersättningsreqvisition, som från länsstyrelsen
till kollegium insändes med bifogande af de handlingar, som visade,
att beloppet borde af allmänna medel gäldas, hvarefter på grund af dessa
handlingar beloppen genast definitivt kunde afföra s i kollegii redogörelseräkning.
De ersättningsbelopp, som för rättskemiska undersökningar direkt
af Sundhetskollegium utbetalas till den i liufvudstaden anstälde rätts 4 -

kemisten och hvilka utgöra ett jemförelsevis ringa antal, blefve sålunda
de enda, som behöfde bokföras i kollegii räkenskap såsom förskott intilldess
frågan om enskild persons betalningsskyldighet blifvit utredd.

Eders Kong]. Maj:ts nådiga förordning den 19 April 1875, angående
hvad iakttagas bör till förekommande ocli hämmande af smittosamma
sjukdomar bland husdjuren, stadgar i § 8 mom. 2, att egare af
djur, hvilket på grund af föreskrifterna i samma § dödas, är berättigad
till ersättning af allmänna medel, under iakttagande af de bestämmelser,
som i förordningens 9 § förekomma; att sådan ersättning utgår för häst,
som vid anstäld obduktion befinnes vara angripen af rots, med ett belopp
motsvarande djurets halfva värde; men att för häst, som vid obduktionen
finnes icke hafva varit behäftad med rots, äfvensom för annat djur, som
enligt förstnämde § dödas, ersättningen utgår med djurets fulla värde;
och i § 9 mom. 7, att vederbörande länsstyrelse har att till djurets egare
förskottsvis utbetala ifrågavarande ersättning och derefter med bifogande
af de till ärendet hörande handlingar, hos Sundhetskollegium göra anmälan
om godtgörelse af förskottet. Enär, med afseende på beskaffenheten
af de vilkor, som äro bestämda för åtnjutande af sådan ersättning,
det ofta kan vara af vigt att ärendet rörande handlingar och i synnerhet
veterinärens besigtningsprotokoll och hans förfarande i öfrigt undergå
granskning af sakkunnig myndighet innan ifrågavarande ersättningsmedel
utbetalas, föranledes komitén föreslå, att, innan ersättningsanspråket af
länsstyrelsen företages till pröfning, Sundhetskollegium eller Medicinalstyrelsen
sättes i tillfälle att i sådan ersättningsfråga sig yttra; och torde
äfven dessa förskott böra af länsstyrelsen upptagas å de ersättningsreqvisitioner,
som enligt nådiga skrifvelsen den 28 November 1873 böra qvartalsvis
från länsstyrelserna till kollegium insändas.

På grund af hvad nu blifvit anfördt får komitén hemställa,

att med ändring af nådiga brefvet den 28 November
1873 måtte stadgas:

att ersättning för kostnader, som af Eders Kongl.
Maj:ts befallningshafvande förskjutits för medikolegala
förrättningar, icke skall hos Medicinalstyrelsen reqvireras
förr än utredt blifvit, huruvida enskild person
är skyldig kostnaden gälda och, i sådant fall, om densamma
kunnat hos honom utbekommas;

att, i händelse förskjutna beloppet sålunda återbekommes,
detsamma skall landtränteriet godtgöras;

men att, derest hinder härför möter, Eders Kongl.

Maj:ts befallningshafvande skall, med biläggande af de
handlingar, som sådant styrka, upptaga beloppet å
näst derefter till Medicinalstyrelsen ingående ersättningsreqvisition;
samt

att, innan anspråk på ersättning för kreatur,
som blifvit dödadt till förekommande eller hämmande
af smittosam sjukdom bland husdjuren, af Eders Kongl.

Maj:ts befallningshafvande företages till pröfning, Medicinalstyrelsens
yttrande bör i ämnet inhemtas.

Den granskning, hvarom komitén nu sig yttrat, har till ändamålÄaJ''''"Js/''Y,/";"
endast att lemna ledning och stöd åt vederbörande vid pröimngcn åt vision.
gjorda fordringsanspråk. Hvad åter angår frågan om den egentliga räkenskapsgranskningen,
torde till en början böra erinras att, sedan Riksdagen
bifallit Eders Kongl. Maj:ts nådiga framställning dels om öfverflyttande
från Seraflmerordensgillet till Sundhetskollegium af öfverinseendet
å hospitalsväsendet och dels om indragning till statsverket af hospitalens
egendom i fastigheter, räntor m. m., emot anvisande af statsmedel till
bestridande af utgifterna för hospitalen, Sundhetskolfegii åligganden i
redovisningsväg komma att blifva betydligt förändrade. Då nemligen
kollegium hädanefter skall redovisa anslaget till »hospitals underhåll» och
samtliga hospitalens räkenskaper således måste i och för bokslutet dit
insändas, kommer kollegium, som hittills haft att afgifva endast primärräkenskaper,
att genom bokslutsarbetet erhålla ett betydligen utvidgadt
räkenskapsbestyr i förening med inseendet och kontrollen å hospitalens
förvaltning. Af dessa nya åligganden för kollegium lärer dock icke ovilkorligen
följa, att revisionen af hospitalens räkenskaper bör verkställas af
kollegii tjensteman. För en sådan revisions verkställande inom kollegium
är visserligen ett anslag af 1,000 kronor lemnadt af Riksdagen i sammanhang
med hospitalsöfverstyrelsens öfverflyttning; men utom det att,
enligt komiténs mening, detta slags revision i allmänhet icke bör åläggas
de centrala förvaltningsverken utan uteslutande tillhöra revisionsdepartementet
i Kammarrätten, skulle skyldigheten att pröfva vid revision uppkomna
anmärkningar falla allt för tung på ett embetsverk, hvars ledamöter
egentligen äro vetenskapsmän och icke administrative tjensteman i
vanlig mening.

Med anledning af väckt fråga om skyndsammare afslutning af

rikshufvudboken har Statskontoret under den 27 Maj 1875 infordrat Serafimerordensgillets
yttrande, huruvida arbetet med upprättande af redogörelsen
för de under < Irdensgillets förvaltning stälda medel skulle kunna
redan under räkenskapsåret påbörjas och så tidigt afslutas, att redogörelsen
kunde innan den 1 Maj påföljande året vara till Kammarrätten ingifven.
Till svar härå har Ordensgillet i skrifvelse den 17 Mars 1876
meddelat, att, enligt gällande föreskrifter, räkenskaperna* för rikets hospital
så väl som för de indragna hospitalens tillgångar borde vara afslutade
före utgången af Mars månad nästföljande året och till Ordensgillet
insända före den lo derpå följande April; att de sedermera underginge
granskning af revisionen inom Ordensgillet, samt att först derefter arbetet
började med upprättande af hufvudboken öfver hospitals- och barnhusfonden
för det år räkenskaperna afsett, hvilken hufvudbok med tillhörande
verifikationer, för närvarande utgörande åtta starka delar, jemlikt Kammarrättens
kungörelse den 30 April 1858, inom ett år efter utgången af
redogörelseåret skall vara till Kammarrätten aflemnad; och förmälde sig
Ordensgillet, som i ämnet hört samtlige vederbörande redogörare och
myndigheterna i orterna, vara af den öfvertygelse, att, under då bestående
förhållanden, någon väsentlig förkortning i den sålunda stadgade tiden
for räkenskapsarbetets utförande, hvad beträffande hospitals- och barnhusfonden,
icke kunde ega rum. Då emellertid vid den tid nämda svar
afläts fråga var å bane att, i sammanhang med en förändrad organisation
af öfver styrelsen för hospitalen, nyssberörda fond skulle till statsverket
indragas och öfverinseendet å hospitalen tillkomma Sundhetskollegium, ansåg
Ordensgillet icke sig tillhöra att bedöma hvilken verkan dessa förändringar,
i händelse de genomfördes, kunde vara egnade att utöfva på förevarande
fråga.

Då komitén är af den mening, att med den utsträckning, som Medicinalstyrelsens
räkenskaper framgent komma att erhålla, desammas afslutande
inom den ifrågasatta tiden kan ske endast under det vilkor, att
hospitalens räkenskaper månadtligen eller åtminstone qvartalsvis insändas,
pa det bokföringsarbetet må kunna efter hand undangöras, så att vid årets
slut endast återstår bokföringen af sista qvarta,lets eller månadens räkenskaper
jemte afslutningen, så anser komitén, hvilken icke kunnat finna med''ett
sådant förfarande någon större svårighet möta för ett tidigare aflemnande
af Medicinalstyelsens räkenskaper, föreskrift böra meddelas hospitalens direktioner
om insändande af behörigen verificerade räkenskaper antingen
manads- eller qvartalsvis. Sedan dessa räkenskapshandlingar blifvit begag -

iiade i och för bokslutet, torde de böra genast tillhandahållas den Kammarrättens
tjensteman, som har att verkställa revisionen, hvilken, på de
skal, som komitén anfört i betänkandet rörande Förvaltningen af Sjöärendena,
synes böra verkställas inom Medicinalstyrelsens embetslokal.

Komitén föreslår alltså,

att, jemte det Medicinalstyrelsens skyldighet i
afseende å granskningen af hospitalens räkenskaper inskränkes
till den granskning, som är behöflig för upprättandet
af hufvudboken, föreskrift meddelas, dels att
hospitalens direktioner skola till Medicinalstyrelsen
månads- eller qvartalsvis insända behörigen verificerade
räkenskaper, dels ock att redogörelsehandlingarna skola,
i den mån de blifvit för bokslutet använda, i styrelsens
embetslokal tillhandahållas den Kammarrättens
tjensteman, som har att desamma revidera.

Under Sundhetskollegii förvaltning och vård hafva tid efter annan
blifvit stälda följande fonder och kassor:

l:o) Sundhetskollegii särskilda fond, vid 1875 års utgång utgörande
6,089 kronor, utom en osäker fordran af 1,345 kronor 88 öre. Ursprungliga
kapitalet, 3,000 riksdaler banko, har tillkommit på det sätt att, sedan
åt Sundhetskollegium genom ett Kongl. bref den 20 September 1815
medgifvits utbekomma återstående belopp af vissa hos Statskontoret befintliga,
kollegium tillkommande statsanslag, Kongl. Maj:t genom nådigt
bref den 13 Juni 1822 bifallit kollegii framställning att de besparingar,
som å dessa medel efter vissa föreskrifna dispositioners fullgörande möjligen
uppkommo, »finge på bästa sätt användas**. De årliga räntemedlen
hafva användts dels till godtgörelse åt extra biträden, dels till kapitalets
ökande.

2:o) Bruunska fonden, grundad af en stadsmäklare Bruun, hvilken
genom testamente den 5 Oktober 1814 till Sundhetskollegii disposition
skänkte en elektricitetsmaskin jemte ett kapital af 2,000 riksdaler banko,
hvarå räntan skulle användas till arvode åt en experimentator, med skyldighet
för honom att med fria elektriska kurser betjena fattiga och sjuka,
som sig derom anmälde. Till följd af klander å testamentet, nedsattes
kapitalet till 766 rdr 16 sk. bko, af livilket belopp räntan jemte sedermera
anslagna statsmedel utgår till aflöning åt föreståndaren för samt till

Fonder och
kassor.

underhåll af apparaten vid den under Sundhetskollegium stälda »Inrättningen
för sjukes behandling med elektricitet och galvanism.»*

3:o) Wennerska fonden, stiftad af lifmedicus doktor J. L. Wenner,
som år 1813 skänkte ett kapital af 1,666 rdr 32 sk. banko, hvars ränta
skulle af Sundhetskollegium användas till understöd åt fattiga ynglingar,
som resa utrikes för att förkofra sig i läkarevetenskapen. Räntan har
under senare tider användts till arvode åt någon ung läkare för tillfälligt
biträde vid tabellers uppgörande. Kapitalet uppgick vid sistlidet års slut
till 4,757 kronor 90 öre.

4:o) Bönnowska fond,en, stiftad år 1779 genom testamente af arkiatern
Casten Rönnow, som jemte sitt bibliotek, hvilket sedermera blifvit öfverlemnadt
till Karolinska institutet, till Collegium Medicum skänkte ett, kapital
af 666 rdr 32 sk. banko, hvaraf räntan skulle användas till inköp
af böcker. Fonden, hvars afkastning i mån af behof fortfarande användes
för detta ändamål, egde vid senaste bokslut en behållning af 2,246
kronor 53 öre.

5:o) Barnmor skef onden. Uti nådiga reglementet för barnmorskor den
28 November 1856 stadgas bland annat, att till understöd för gamla,
sjuka, fattiga barnmorskor skall »den af ålder befintliga fattigkassan städse
bibehållas.)) Denna kassa, numera uppgående till omkring 10,000 kr,,
är samlad af barnmorskorna sjelfva och tillökas dels genom en afgift af
hvarje barnmorska, som efter fullbordad examen aflägger sin ed, och dels
genom årligt sammanskott af bufvudstadens barnmorskor, Den står under
vård af Sundhetskollegium, hvars kamererare är redogörare inför kassans
två förestånderskor. Anordningar å, kassan göras af Sundhetskollegium i
enlighet med barnmorskelärarens jemte förestå,nderskornas beslut.

6:o) Cavalliska fonden, för närvarande uppgående till 3,318 kronor
86 öre, är stiftad genom donationsbref den 10 December 1868 af J. G.
Cavalli till stipendiifond för studerande vid farmaceutiska institutet.

7:o) VaccÅnationsfonden. Kongl. brefvet den 9 December 1812 stadgade
bland annat, dels att afkastningen af det utaf de s. k. kollektmedlen
till vaccinationens befrämjande samlade, till 2,500 rdr banko uppgående
kapital skulle användas till förmån för vaccinationen på det sätt, att
»årligen präglades medaljer att, utdela åt de personer, som befordrat eller
framdeles beforda vaccinationen», dels ock att en af kollegii ledamöter
skulle ega den särskilda befattning och omsorg i afseende på vaccinationen,
som kunde anses nödig och derför åtnjuta ett årligt arvode af samma
medel. Detta arvode har sedermera på kollegii förslag indragits; och

sedan ett årligt statsanslag, numera utgörande 7,500 kronor, beviljats till
vaccinationens befrämjande, hafva räntemedlen af ifrågavarande fond blifvit
använda för enahanda ändamål, som med statsanslaget är afsedt, i enlighet
med af Ivongl. Maj:t faststäld stat.

8:o) Adelsvärdska fonden, hvars förvaltning från och med nästkommande
år skall öfverflyttas från Serafimerordensgillet, till Sundhetskollegium,
utgöres af ett utaf friherre E. S. Adelsvärd till Wadstena hospital
skänkt kapital af 20,000 kronor, hvaraf räntan skall användas till hospitalsvård
enligt särskilda af donator meddelade föreskrifter.

Af förestående redogörelse framgår, att »Sundhetskollegii särskilda
fond)) ursprungligen bildats af statsmedel, samt att fondens ränteinkomster
användas till arvoden åt e. o. tjensteman och alltså till fyllande af ett
behof, för livilket statsanslag eljest bort beviljas. Vid sådant förhållande
och då utgifter af så allmän natur som de ifrågavarande icke synas böra,
bestridas af särskildt förvaltade medel, anser komitén nämde fond böra
till statsverket indragas och, såsom här nedan föreslås, medel i stat anvisas
till godtgörelse åt allt det extra tjenstebiträde, hvaraf verket blifver
i behof.

Då vaccination sfonden, tillkommen genom allmän insamling, blifvit
stäld till statens förfogande för ett ändamål, som numera kräfver från
det allmännas sida ett årligt tillskott, vida större än ränteinkomsten å kapitalet,
synes staten böra öfvertaga jemväl denna fond, emot anvisande af
en emot fondens ränteafkastning svarande förhöjning i årsanslaget för vaccinationens
befrämjande.

Hvad de öfriga fonderna angår, lärer någon ändring i sättet för
deras nuvarande förvaltning och användning icke kunna ifrågasättas; hvaremot
det synas komitén vara med god ordning öfverensstämmande, att
de fonder, som fortfarande komma att stå under Medicinalstyrelsens
förvaltning, — utom barnmorskefonden, som är af enskild natur, — underkastas
enahanda kontroll, som i afseende å andra allmänna fonder är
föreskrifven, och att alltså redogörelserna för dem blifva föremål för öfverrevisionens
granskning.

1 öfverensstämmelse härmed får komitén föreslå,

att Sundhetskollegii särskilda fond till statsverket
indrages, äfvensom vaccinationsfonden, så framt
en emot årliga ränteafkastningen å denna fond svarande
förhöjning beviljas i anslaget till vaccinationens
befrämjande; samt

Allmänna
grunder för
löneregleringen -

att räkenskaperna för de fonder, som komma
att fortfarande stå under Medicinalstyrelsens förvaltning,
med undantag af barnmorskefonden, underkastas
granskning af Kammarrättens öfverrevisionsdepartement.

T likhet med hvad komitén föreslagit beträffande grunderna för ny
lönereglering för Förvaltningen af Sjöärendena, får komitén här hemställa,

att embets- eller tjensteman vid Medicinalstyrelsen
skall vara underkastad den vidsträcktare tjenstgöringsskyldigliet
eller jemkning i åligganden, som vid
en möjligen inträdande förändrad organisation af styrelsen
eller dess särskilda af delningar eller eljest i allmänhet
kan varda stadgad, äfvensom, derest i en framtid
verkets ställning inom förvaltningen så förändras,
att detsamma ej längre kan såsom sjelfständigt embetsverk
anses, vara förpligtad att, med bibehållande af
den tjenstegrad och aflöning han innehar, efter den
nya arbetsordningen sköta de med tjensten förenade
göromål;

att med embete eller tjenst i Medicinalstyrelsen
icke må förenas annan tjenst å Rikets, Riksdagens eller
kommunens stat, ej heller annan tjenstebefattning,
med mindre den finnes icke vara hinderlig för fullgörande
af tjenstgöringen i styrelsen; dock att tjensteman,
som vid den nya löneregleringens inträdande redan
innehar tjenst utom styrelsen, må densamma bibehålla,
så länge den icke är för tjenstgöringen i styrelsen
hinderlig;

att aflöningarnaför Medicinalstyrelsens embets- och
tjensteman samt betjente fördelas i lön och tjenstgöringspenningar,
hvilka senare få uppbära endast för den tid,
tjenstens innehafvare verkligen tjenstgjort eller åtnjutit

semester, men skola för den tid, han eljest varit från
tjenstgöringen befriad, utgå till den, som tjensten förrättat; att

den, som af sjukdom hindras att sin tjenst
förrätta, eger uppbära hela lönen; men att den, som
eljest undfår ledighet för svag helsas vårdande, enskilda
angelägenheter eller särskilda uppdrag, kan förpligtas
att under ledigheten utöfver sina tjenstgöringspenningar
afstå så mycket af lönen, som för tjenstens förrättande
erfordras eller eljest pröfvas skäligt;

att vid sjukdomsförfall, eller när det erfordras
för beredande af semester, tjensteman af lägre grad
skall vara skyldig att, om lian förordnas till högre
befattning inom Medicinalstyrelsen, densamma, emot
åtnjutande af tjenstgöringspenningar till det för den
högre graden bestämda belopp i stället för egna, bestrida,
dock ej längre än tre månader under ett år;

att, der förhöjning af lönen efter viss tids fortsatt
innehafvande af samma tjenst anses böra medgifvas,
tidpunkten för första förhöjningen bestämmes
att inträda efter fem år, under vilkor att innehafvaren
mera än fyra år af denna tid sjelf bestridt sin egen
eller, på grund af förordnande, annan statens tjenst,
dock att härvid icke må föras honom till last den tid
han åtnjutit semester, ocli för andra förhöjningen, om
sådan eger rum, efter ytterligare fem år, under samma
vilkor, på det sätt likväl, att den högre allöningen
ej far tillträdas förr än vid början af kalenderåret
näst efter det den stadgade tjenståldern blifvit uppnådd;
börande löntagaren dervid tillgodoräknas den tid, som
före den nya statens utfärdande förflutit från hans tillträde
till tjensten, vare sig på grund af fullmakt eller
förordnande i följd af frågan om verkets omorganisation;

att tjensteman skall, dä han uppnått (55 lefnadsoch
minst 35 tjenstår, vara förpligtad att med oafkortad
lön såsom pension å allmänna indragningsstaten
från tjensten afgå, Eders Kongl. Maj:t eller Medicinalstyrelsen,
der det tillkommer denna att afskedet utfärda,

Personalen.

dock obetaget att låta med detsamma anstå, derest
och så länge den pensionsberättigade pröfvas kunna i
tjensten på ett tillfredsställande sätt gagna det allmänna
och kan finnas villig att i densamma qvarstå;
samt

att semester må åtnjutas af tredje och andra
gradens tjensteman under en och en half månad samt
af första gradens tjensteman under en månad årligen.

Då komitén nu öfvergår till frågan om den personal, som för Medicinalstyrelsen
må vara behöflig, bör komitén, som redan yttrat den mening,
att ledamöternas antal bör blifva oförändradt, likväl fästa uppmärksamheten
derå att, i den mån läkarepersonalen, apoteken, hospitalen samt
öfriga helso- och sjukvårdsanstalter inom riket ökas till antal eller vinna
i utveckling, de administrativa ej mindre än andra Medicinalstyrelsen tillhörande
ärenden komma att tilltaga i antal och betydenhet, och att i
följd deraf den tidpunkt ej kan vara aflägsen, då en tillökning i de
föredragandes antal blir af behofvet påkallad. Med skäl torde i sådan
händelse kunna ifrågasättas, huruvida icke ett sådant Medicinalstyrelsens
behof af förstärkning i arbetskrafter lämpligast blefve tillgodosedt genom
inrättandet af en särskild ledamotsplats för de vigtiga ekonomiska ärendena,
med hvilket embete kamererarebefattningen då kunde förenas; men
under närvarande förhållanden och med afseende derå, att Medicinalstyrelsen
under närmaste tiden kommer att vid behandlingen af hospitalsärendena
erhålla biträde af nuvarande sekreteraren och kamereraren i Serafimerordensgillet,
har komitén icke funnit sig böra i detta hänseende framställa
något förslag.

Personalen å Sundlietskollegii kansli utgöres af en sekreterare, en
notarie, en registrator tillika aktuarie samt tre kanslister. Om kanslisttjensterna
indrogos utan annan ersättning än genom anställandet af tillfälliga
biträden å kansliet, vore, med hänsyn till kansligöromålens mängd,
anledning att befara, det allt för stora svårigheter skulle möta att endast

^enom de få återstående ordinarie kanslitjenstemännen pa ett tillfredsställande
sätt besörja desamma. Komité» anser sig derför ega fullt skal
tillstyrka att två notarier anställas å Medicinalstyrelsens kansli, med åliggande
att dels föra styrelsens protokoll, efter den tur dem emellan, som
i arbetsordningen kan varda bestämd, dels biträda sekreteraren med expeditioners
uppsättande och dels tillse och ansvara för riktiga utförandet
af det arbete, som i.öfrigt åligger kansliet; hvarförutan medel erfordras
till aflöning åt ett alltid påräkneligt extra biträde å kansliet, helst registratorn
icke kan undvara biträde vid de expeditions- och aktuariebestyr,
som äro förenade med hans ganska besvärliga befattning.

De ökade förvaltnings- och räkenskapsgöromål, som komma att tillhöra,
Medicinalstyrelsen, göra det nödvändigt, att biträde beredes kamereraren,
som för närvarande är verkets ende ordinarie kameraltjensteman.
Dennes göromål äro redan nu af den vigt och omfattning, att de kräfva
en fördelning, och efter öfverflyttningen till detta embetsverk af hospitalsärendena
blir det ännu mera oundgängligt, att kamereraren befrias från
åtskilliga af sina nuvarande bestyr, såsom handhafvande!, af kassan, granskningen
°af inkommande reseräkningar m. m. Då emellertid styrelsen tills
vidare kommer att åtnjuta biträde af Serafimerordensgillets nuvarande
kamererare, torde räkenskapskontorets behof af ökade arbetskrafter för
den närmaste tiden blifva tillräckligt tillgodosedt, om endast en ny ordinarie
tjensteman å detsamma anställes, under förutsättning likväl, att medel
ställas till styrelsens disposition för aflönande al ett extra biträde;
hvaremot, för den händelse Eders Kongl. Maj:t finner skäligt bifalla, hvad
komité» här ofvan föreslagit i fråga om hospitalsräkenskapernas granskning,
den revisor, för hvilken arvode blifvit, uppfördt å Sundhetskollegii
stat, kan undvaras.

Komitén hemställer alltså,

att de ordinarie tjenstemännens antal hos Medicinalstyrelsen
må bestämmas å kansliet till en sekreterare,
två notarier och en registrator tillika aktuarie,
samt å räkenska,pskontoret till en kamererare och en
kassör tillika bokhållare; hvarjemte, såsom hittills, hos
styrelsen bör finnas anstäld en ombudsman och fiskal,
tillika redogörare för fältläkarekontoret.

I afseende å vaktbetjeningen, som nu utgöres af tre personer,
hvarförutan en hos Serafimerordensgillet för närvarande anstäld vaktmästare
kommer att, emot, åtnjutande af aflöning å allmänna indragnings -

staten, tills vidare ega tjenstgöringsskyldighet hos Sundhetskollegium, —
har komitén icke skäl att föreslå någon ändring i det på ordinarie stat
uppförda antalet, utan hemställer,

att vaktbetjeningen hos Medicinalstyrelsen bestämmes
till en förste vaktmästare och två vaktmästare,
af hvilka en afsedd hufvudsakligen för fältläkarekontoret.

wJirarwrii- . Alldenstund, såsom ofvan blifvit anmärkt, bland Medicinalstyrelsens
den m. m. tjenstemän endast ombudsmannen är kompetent att bestrida ledamotsbefattning,
och utom verket stående personer således stundom måste i
ledamots ställe adjungeras, följer deraf, att den allmänna grunden för
vikaries ersättande genom tjenstgöringspenningar till det för den högre
graden bestämda belopp i stället för egna endast undantagsvis kan inom
detta verk ^tillämpas. Då en hvar af de fyra ledamöterna skulle ega rätt
till 1 ’/3 månads semester årligen, samt två ledamöter dessutom kunna antagas
genom inspektionsresor blifva, hindrade att deltaga i styrelsens sammanträden
hvardera omkring manad hvarje år, skulle adjunktion af
en ledamot blifva erforderlig under en tid af tillsammans 9 månader årligen.
Derest lämpliga personer bland legitimerade läkare skola kunna
för sådan adjunktion erhållas, lärer ersättningen till dem icke böra beräknas
till lägre belopp, än som motsvarar halfva ledamotsaflöningen för
den tid förordnandet varar; men med hänsyn dertill dels att ombudsmannen
blir skyldig att emot åtnjutande af tjenstgöringspenningar i den högre
graden någon tid hvarje ar bestrida ledamotsembete, om han dertill förordnas,
dels ock att under ledamots frånvaro adjunktion icke alltid torde
blifva erforderlig, tror sig komitén kunna antaga kostnaden för ledamotsvikariat
till omkring 2,100 kronor årligen. Då vidare enligt gifna beräkningsgrunder
kostnaden för vikariat under öfrige tjenstemännens semester
komme att uppgå till 962 kronor 50 öre, lärer den för all årlig
vikariatersättning behöfliga summan böra upptagas till omkring 3,000
kronor. Härvid bör komitén likväl icke lemna oanmärkt, att, ehuru någon
utgift för vikariat icke hittills varit synlig i embetsverkets stat, sådan utgift
likväl redan ofta ifrågakommit, ehuru den, enligt Eders Kongl. Maj:ts
nådiga medgifvande, fått bestridas af åttonde hufvudtitelns allmänna besparingar.

_ Såsom redan är omförmäldt, kommer ett extra biträde att blifva
behöfligt a. kansliet och ett a räkenskapskontoret; och lärer arvodet för
en hvar af dessa kunna förslagsvis beräknas till 1,200 kronor. För sty -

relsen blir det dessutom nödvändigt dels att vid vissa, göromål kunna, påräkna
biträde för verkställande af åtskilliga mera tidsödande än svåra arbeten,
såsom utredningar, tabeller, statistiska beräkningar m. m., för hvilkas
utförande läkarebildning likväl är af nöden, dels ock att i vissa frågor
kunna anlita personer med specialinsigter inom en eller annan vetenskapsgren,
—- ett önskningsmål, hvars vigt äfven af kollegium framhållits i dess
här ofvan åberopade underdåniga framställning. Såsom biträden för förstnämda
ändamål torde lämpligen kunna anställas medicine kandidater, i
följd hvaraf arvodena åt dem icke lära behöfva beräknas högre än för de
å kansliet och räkenskapskontoret anställda biträdena, eller efter ett belopp
af 1,200 kronor om året. Sannolikt komma dylika läkarebiträden
att behöfvas till större antal under vissa tider af året, — t. ex. vid tiden
före årsberättelsens afgifvande, —- än under andra, hvarför svårighet möter
för uppställandet af en noggrann beräkning öfver behofvet; men under
antagande, att för tvä ledamöter erfordras en läikareamanuens, skulle utöfver
den amanuens, åt hvilken arvode af 1,200 kronor vid senaste riksdag
anvisades i sammanhang med öfverinseendets öfver hospitalen öfverflyttning
till Sundhetskollegium, arvode för ännu eu amanuens erfordras.
Hvad åter angår behofvet af tillfälliga biträden med speciela insigter i
en eller annan vetenskapsgren, — ett behof som lärer vara ostridigt i
betraktande deraf att, med vetenskapens nuvarande utveckling, det.
måste höra till undantagen om bland styrelsens medlemmar finnas representanter
för, bland annat, psykiatri, farmaci och veterinärkunskap, — så
komine sådant biträde antagligtvis att behöfvas endast vid handläggningen
af mindre ofta förekommande ärenden; men för att vid sådana tillfällen
kunna påräkna erforderligt biträde bör styrelsen vara i tillfälle att derför
lemna skälig ersättning; och torde för sådant ändamål till styrelsens
disposition ställas ett belopp, som tills vidare och intill dess närmare erfarenhet
kan vinnas skäligen kunde bestämmas till 1,200 kronor. Enligt
dessa, beräkningar skulle alltså erfordras till godtgörelse åt extra biträden
af olika qvalifikationer ett sammanlagdt belopp af 6,000 kronor årligen.

Såsom arvode för medikamentsräkningars granskning finnes för närvarande
i stat uppfördt ett belopp af 1,200 kronor. För besörjandet af
det noggranna och tidsödande arbete, som måste nedläggas på denna
granskning, hvilken förutsätter insigter så väl i medicin som i farmaci,
är detta anslag otillräckligt och bör, enligt komiténs mening, höjas till
1,500 kronor.

Det har icke undfallit komitén, att Medicinalstyrelsen jemväl behöfver

biträde af en arkitekt dels för uppgörande af ritningar och kostnadsförslag
till nya hospitaIsbyggnader samt möjligen dessa arbetens öfvervakande
äfvensom vid ifrågakommande reparationer och smärre tillbyggnader, som
skola af hospitalsmedel bistridas, dels för att lemna upplysningar och råd
vid den styrelsen åliggande granskningen af ritningar till militära och
civila sjukhus ej mindre än vid afgifvandet af utlåtanden rörande åtskilliga
sanitära anordningar. För det biträde, som kan blifva erforderligt i
förstnäinda hänseende, lärer emellertid ersättningen böra utgå af de för
sjelfva byggnadsföretaget anslagna medel; och för i andra afseenden lemnadt
arkitektbiträde torde kostnaden kunna bestridas af det extra anslag,
som i komiténs förslag till stat upptages och, derest detta icke skulle
blifva tillräckligt, af medel, som Eders Kongl. Maj:t uppå skeende anmälan
lärer vilja derför anvisa eller hos riksdagen särskildt begära.

Slutligen böra medel finnas anvisade till bekostande af renskrifning.
Ehuru det härför erforderliga belopp icke kan noggrant beräknas,
lärer likväl, med hänsyn dertill, att samtliga nu ifrågavarande anslag
komma att i staten uppföras under gemensam titel och att vissa af dem
måhända icke utgå till hela de här upptagna beloppen, utan lemna öfverskott,
som då kunna för bekostande af renskrifning användas, detsamma
här kunna inskränkas till 500 kronor.

Slutsumman af samtliga ifrågavarande anslagsbehof komvne således
att utgöra 11,000 kronor. Denna summa kan visserligen synas betydlig;
men om anslaget till vikariatsersättningar, hvarför kostnaderna förut blifvit
bestridda genom anvisning å andra tillgångar, lemnas ur räkningen,
är förhöjningen i de för ifrågavarande ändamål nu anvisade anslagen icke
särdeles betydlig. För nästkommande år äro nemligen enligt stat anvisade
till

ett amanuensbiträde........................................ Kr. 1,200: —

arvoden åt extra tjenste biträd en ............................................. » 1,950: —

arvode för medikamentsräkningars granskning........................ » 1,200: —

hvarförutan af »Sundhetskollegii särskilda fond» är att påräkna
omkring ........................................................................... » 300: —

tillsammans Kr. 4,650: —

Om vidare tages i betraktande att, enligt komiténs förslag, tre kanslister
skulle utbytas mot en notarie, kommer skilnaden mellan de nuvarande
och de föreslagna kostnaderna att ytterligare förminskas. Dessutom är
komitén af den mening, att arvoden till extra biträden å kansliet och

B 9

räkenskapskontoret böra utgå endast i den mån sådant blir behöfligt i följd
af afgång bland nuvarande kanslister eller af någondera utaf ofvan omförmälde,
hos Serafimerordensgillet nu anstälde tjensteman, hvilka med
början af nästkommande år ega att å allmänna indragningsstaten åtnjuta
aflöning emot skyldighet att tjenstgöra hos Sundhetskollegium.

Komitén föreslår alltså,

att ett årligt anslag af 11,000 kronor ställes
till Medicinalstyrelsens förfogande för att i mån af
behof användas till vikariatsersättningar, granskning af
medikamentsräkningar, renskrifning, flitpenningar och
tillfälliga biträden.

Då aflöningen för Statskontorets chef blifvit af riksdagen i enlighet
med Eders Kongl. Maj:ts derom framstälda förslag bestämd till ett belopp
af 9,000 kronor, fördelade uti lön 6,200 kronor och tjenstgöringspenningar
2,800 kronor, har komitén ansett sig böra för generaldirektören för Medicinalstyrelsen
föreslå enahanda aflöningsförmåner, ehuru derigenom kommer
att inträffa, att pensionsbeloppet för denne chef enligt den nya staten blir
lägre än för närvarande. I afseende på öfriga tjenstebefattningar hos
Medicinalstyrelsen har komitén endast att föreslå, det aflöningarna för desamma,
må upptagas till enahanda belopp, som för motsvarande befattningar
inom andra verk dels blifvit redan beslutade, och dels äro af
komitén föreslagna, under iakttagande dervid, att ombudsmannen, hvars
tjenstebefattning måste anses vara till vigt och betydelse fullt jemförlig
med tjenster af andra graden, äfven i aflöningshänseende blir med innehafvare
af dylik tjenst likstäld, äfvensom att, derest kassören skall omhänderhafva
någon betydligare kontant uppbörd, honom torde böra genom
s. k. missräkningspenningar beredas någon tillökning i aflöningsförmåner
utöfver hvad öfrige tjensteman af första graden tillkommer.

Hvad särskildt angår vaktmästarne, är det antagligt att fri bostad
och vedbrand fortfarande såsom hittills kunna någon eller några af dem

Stat.

Förslag till
instruktion.

beredas inom Medicinalstyrelsens hus, och lärer i sådant fall värdet af
dessa förmåner böra inberäknas under den fasta lönen och dennas kontanta
belopp i förhållande dertill minskas.

Bilagda förslag till stat för Medicinalstyrelsen är upprättadt i öfverensstämmelse
med nu anförda grunder; och hemställer alltså komitén,

att aflöningsförmånerna för Medicinalstyrelsens
embets- och tjensteman samt vaktbetjente må bestämmas
i enlighet med det under Litt. A. bifogade statsförslag.

Detta statsförslag slutar med en summa af............................ Kr. 73,800: —

hvaremot för Sundhetskollegii embets- och tjensteman samt
betjente utgående löneförmåner under nästkommande år

enligt bilagan Litt, B. beräknats till ................................. » 62,540: —

En förhöjning i kostnaden skulle således uppstå af .....7...... Kr. 11,260: —

hvarvid dock bör märkas, att denna förhöjning är beroende dels, såsom
redan är visadt, deraf, att åtskilliga utgifter icke varit upptagna i kollegii
stat och dels af hospitalsärendenas öfverflyttning till Medicinalstyrelsen
från Serafimerordensgillet, hvars stat upptager anslag för löner m. m. till
ett belopp af mer än 10,000 kronor.

De medel, som utöfver ofvanstående belopp komma att erfordras
för den nya statens tillämpning i följd deraf, att vissa tjensteman vid
tillträdandet af sina nya löner möjligen vore berättigade till ålderstilllägg,
torde böra, jemte dylika löneförhöjningar för öfriga under Ecklesiastikdepartementet
hörande verk, uppföras såsom ett förslagsanslag under
riksstadens åttonde hufvudtitel.

Derest de af komitén förordade grunder för Sundhetskollegii ombildning
skulle vinna Eders Kongl. Maj:ts nådiga bifall, erfordrar kollegii
föxslag till instruktion för Medicinalstyrelsen i vissa delar ändring; och
har komitén derför ansett sig böra, med ledning af nämda förslag, uppgöra
ett i öfverensstämmelse med de af komitén uttalade åsigter redige -

radt nytt instruktionsförslag, med förbigående likväl af den del utaf kollegii
förslag, som angår »Medicinalstyrelsens befattning», hvarom komitén
icke har anledning att sig särskildt yttra; och varder komiténs berörda
förslag liärhos i underdånighet öfverlemnadt.

O O

De nådigst remitterade handlingarna återställas i underdånighet,

o o Ö ''

och komitén framhärdar med djupaste vördnad, trohet och nit,

Stormäktigste, Allernådigste Konung!
Eders Ivongl. Maj:ts

underdånigste, tropligtigste
tjenare och undersåtar

N. J. BERLIN.

ERIK LJUNGSTEDT. 0. R. HAMMAR

DISS ÖL. LARSSON.

Stockholm den 14 Juni 1876.

Anton Granlund.

Litt. A.

Förslag till Stat

för Medicinalstyrelsen, att tillämpas från och med år 1873.

		Tjenst-
	Lön.	görings- penningar.	Summa.
	Kronor.	Kronor.	Kronor.
(leneraldirektören.....................	6,200	2,800	9,000
1 Ledamot, Medicinalråd____________	4,400	2,000	6,400
2 D:o D:o ..........__	8,800	4.000	12,800
1 D:o Ofverfältläkare .........	4,400	2,000	6,400
1 Sekreterare ......................	3,000	1,500	4,500
1 Kamererare ........................ 1 Ombudsman och fiskal, tillika redogörare för fältläkarekon-	3,000	1,500	4,500
toret ______________________________	3,000	1,500	4,500
1 Notarie ______________________________	1,800	1,200	3.000
1 D:o ______________________________	1,800	1,200	3.000
1 Registrator och aktuarie.........	1,800	1,200	3,000
1 Kassör och revisor*_______________ Till medikamentsråkningars gransk-ning, vikariatsersättnig, ren-skrifuing, flitpenningar och till-	1,800	1,200	3,000
fälliga biträden __________________	—	—	11,000
1 Förste vaktmästare** ________ ...	800	300	1,100
1 Vaktmästare**_____________________	500	300	800
1 D:o **_____________________	500	300	800
Summa	—	—	73,800

Efter 5 år kan lönen höjas
med 600 kronor.

Efter 5 år kan lönen höjas
med 500 kronor och efter
10 år med ytterligare 500
kronor.

Efter 5 år kan lönen höjas
med 100 kronor.

* I händelse denne tjensteman kommer att omhänderhafva någon betydligare kontant
uppbörd, torde genom s. k. missräkningspenningar böra beredas honom någon tillökning i aflöningsförmånerna.

** Om bostad inom styrelsens hus jemte fri vedbrand kan vaktmästare beredas, bör, så
vida dessa förmåner icke tillkomma honom såsom portvakt, desamma till ett värde af 150 kronor
inberäknas under lönen, som alltså i sådant fall utgår för förste vaktmästaren med 660 kronor
och för vaktmästare med 350 kronor kontant.

Åflön i ngsförmå ner

lör Siinähetskollegii embete- och tjensteman år 1877.

Litt. B.

()rdfbranden_____________________________________________

1 Medicinalråd ___________ .

1 D:o __________________________________

1 D:o _________ . ..

1 D:o. ___________________________________

1 Sekreterare __________________________________________

1 Kamererare___________________________________________

1 Ombudsman och fiskal ___________________________

1 Aktuarie och registrator ........................

1 Notarie __________________________________________

1 Kanslist _______________

2 D:o _____________________________________________

1 Revisor__________________________________________________

Till amanuensbiträde_________________________________

Arvoden åt extra tj enstebiträden ..................

Arvode för medikamentsräkningars granskning
1 Vaktmästare ................

1 D:o _________

1 D:o ________________________________________

Tillkommer: Arvoden till extra biträden, från
räntan å »Sundhetskollegii särskilda fond»,
omkring______________________________________________

Summa

Löner och arvoden.	Tjenstgörings-penningar och dyrtidstillägg.	Summa.
Kronor.	Kronor.	Kronor.
8,000	—	8.000
5,000	1,400	6,400
5.000	1,400	6,400
4,500	1,900	6.400
4,500	1,900	6,400
3,500	700	4,200
3,500	700	4,200
3,000	600	3,600
2,500	500	3,000
2,200	440	2,640
1,000	200	1,200
2,000	400	2,400
1,000	—	1,000
1,200	—	1,200
1,950	—	1,950
1,200	—	1,200
750	—	750
G50	—	650
650	—	650
—	__	300
—	—	62,540

Underdånigt förslag till instruktion för
Medicinalstyrelsen.

Art. I.

Om Medicinalstyrelsens sammansättning.

§ I 1-

Medicinalstyrelsen utgöres af en ordförande med benämning af
generaldirektör samt fyra ledamöter, nemligen tre medicinalråd, hvilka
handlägga civila ärenden, och en öfverfältläkare för handläggning af de
militära.

2. Generaldirektören och ledamöterne utnämnas af Kongl. Mai:t;
hörande underdånigt förslag till fyllande af ledig ledamotsplate afgifvas
af generaldirektören efter samråd med öfrige ledamöter.

3. Så väl generaldirektören som ledamöterna skola vara behörigen
legitimerade läkare.

§ 2.

1. Medicinalstyrelsen biträdes dels af ett kansli och ett räkenskapskontor,
med följande tjensteman:

å kansliet:

en sekreterare,

en registrator, som tillika är aktuarie, och
två notarier;

å räicenskapskontoret:

en kamererare och

en kassör, som tillika är revisor;

dels ock af en ombudsman och fiskal, som tillika är redogörare
för det under Medicinalstyrelsen lydande fältläkarekontoret och hvilken
bör vara legitimerad läkare.

2. Sekreteraren och kamereraren utnämnas af Kongl. Maj:t uppå
underdånigt förslag af styrelsen; öfriga tjenstebefattningar tillsättas af
styrelsen efter förut kungjord tretio dagars ansökningstid.

3. Till biträde vid medikamentsräkningars granskning antager styrelsen
dertill lämplig person. Likaledes eger styrelsen antaga nödigt arkitektbiträde
äfvensom extra ordinarie tjensteman, i hvilken egenskap legitimerade
läkare äfvensom medicine kandidater må kunna hos styrelsen anställas.
Styrelsen eger ock utse nödig vaktbetjening.

Art. II.

Art. III.

Om de hos Medicinalstyrelsen förekommande ärendens behandling.

§ 25.

1. De hos Medicinalstyrelsen förekommande ärenden fördelas mellan
dess ledamöter i allmänhet på det sätt, att

ett medicinalråd handlägger och föredrager ärenden rörande helsooch
sjukvården, så vidt den utöfvas af helsovårds- och kommunalnämder
samt provincial-, distrikts- och stadsläkare, jemte sanitära frågor;

ett medicinalråd ärenden, som angå hospital, lasarett och kurhus,
af domstolar begärda rättsmedicinska utlåtanden samt barnmorskeväsendet;

ett medicinalråd ärenden, som röra apoteksväsendet, helsobrunnar
och badinrättningar, skyddskoppympning^ och protokoll öfver rättsmedicinska.
undersökniiigår;

öfverfältläkaren handlägger och föredrager militära helso- och sjukvårdsärenden,
äfvensom veterinärärenden, samt dem som angå tandläkare
ocli fältskärer, hvarjemte han är intendent för fältläkarekontoret.

2. Generaldirektören eger dock att efter omständigheterna närmare
bestämma de civila ärendenas fördelning mellan styrelsens ledamöter.

3. I tvifvelaktiga fall bestämmer generaldirektören af hvilken
ledamot ärende bör föredragas.

§ 26.

Styrelsen sammanträder så ofta det för göromålen erfordras, och på
de tider, som af generaldirektören dertill utsättas; börande vid hvarje
sammanträde föras protokoll, hvilket sedermera behörigen justeras.

§ 27.

Uti de till styrelsen hörande ärenden, beslutas allt efter deras beskaffenhet
och på sätt §§ 28—33 närmare bestämma, antingen af generaldirektören
och ledamöterne gemensamt efter samfäld öfverläggning, eller

O DD D''

ock af generaldirektören ensam efter rådplägning med ledamöterne.

§ 28.

Genom samfäld öfverläggning och beslut handläggas:

D D D DD

Kongl. bref och remisser, som angå styrelsens samfälda åtgärd eller
helso- och sjukvård i allmänhet;

underdåniga förslag och betänkanden angående nya författningars
utfärdande eller redan befintligas förklarande, ändrande eller upphäfvande;

frågor om utfärdande af sådana allmänna föreskrifter, som afse
verkställigheten af gällande författningar eller fullgörandet af Kongl. Maj:ts
särskildt gifna nådiga befallningar;

årsberättelser och öfriga föreskrifna redogörelser;
underdåniga framställningar om erforderliga anslag;
förslag till användandet af de under styrelsens förvaltning stälda
anslag, samt frågor om förvaltningen af verkets egna fonder;

rättsmedicinska utlåtanden äfvensom yttranden i sanitära frågor;
besvärsmål;

frågor om vitens föreläggande och ådömande, åtals anställande samt
tilldelande af föreställning och varning;

frågor om förändringar i verkets organisation;
befordringsfrågor, undantagande sådana, som röra återbesättande af
ledig ledamotsplats;

frågor om e. o. tjenstemäns och vaktbetjentes antagande, om afsked,
om tjenstebetyg, om tjenstemäns och betjentes fel eller försummelser i
tjensten, samt om tjenstledighet och förordnande, allt inom verket.

bestämmandet af arvoden åt tillfälliga biträden och frågor angående
verkets ekonomi;

samt dessutom hvarje ärende, som generaldirektören finner skäl att
göra till föremål för samfäldt afgörande.

§ 29.

I de uti föregående § uppräknade ärendens behandling skola åtminstone
tre af styrelsens ledamöter, generaldirektören inberäknad, deltaga,
och gäller såsom styrelsens beslut den mening, hvari de fleste instämt
eller, vid lika röstetal för olika meningar, den, som af generaldirektören
eller i hans frånvaro af föredraganden biträdes.

§ 30.

1. Uti ofri ga förekommande ärenden tillkommer beslutanderätten
generaldirektören ensam efter rådplägning antingen endast med föredraganden
utan att öfrige ledamöter behöfva vara tillstädes eller, om ärendets
vigt och beskaffenhet anses sådant fordra, med vissa eller alla styrelsens
ledamöter.

2. Föredragande eller i rådplägning deltagande ledamot, hvars uttalade
mening icke öfverensstämmer med generaldirektörens, eger att låta
anteckna densamma i protokollet.

§ 31.

För upplysningars meddelande må generaldirektören, då han vid
något särskildt ärendes behandling finner det vara nödigt, tillkalla i statens
eller kommunens tjenst anstäld läkare eller veterinär äfvensom apotekare.

§ 32.

1. Generaldirektören eger ock uti ärende, hvarom § 30 handlar,
derest dess angelägenhet sådant kräfver, ensam meddela föreskrifter om
åtgärder, som böra vidtagas, dock skola sålunda meddelade föreskrifter
anmälas till styrelsens protokoll vid nästa sammanträde, som af generaldirektören
bevistas.

2. Utan föregående föredragning kan ledamot, genom remiss eller
särskild skrifvelse, infordra förklaringar, yttranden och uteblifna rapporter
eller årsberättelser, äfvensom åt personer lydande under styrelsen meddela
erinranden i mål, som höra till ledamotens föredragning.

§ 33.

1. I generaldirektörens frånvaro handläggas de i § 30 omhandlade
ärenden samfäldt af styrelsens öfrige ledamöter. Dervid fordras för besluts
fattande att minst tre bland dem äro närvarande, och gäller såsom
beslut den mening, hvarom de fleste förena sig. Ordet föres af
äldste närvarande ledamoten. Stanna två ledamöter mot två i olika beslut,
skall den mening gälla, som delas af föredraganden.

2. Då generaldirektören åtnjuter semester eller utöfver fjorton dagar
är förhindrad att deltaga i styrelsens sammanträden, skall derom hos
Kongl. Maj:t göras underdånig anmälan.

§ 34.

1. De skrivelser, hvilka aflåtas i sådana mål, som i § 28 omförmälas,
äfvensom alla skrivelser till Kongl. Maj:t skola, kontra si gnerade
af sekreteraren, undertecknas af generaldirektören och de ledamöter, hvilka
i målets afgörande deltagit.

2. Anordningar, anvisningar och dispositioner undertecknas, sedan
de blifvit af kamereraren kontrasignerade, af generaldirektören och föredraganden.

3. De skrivelser, hvilka enligt § 32 aflåtas af ledamot utan föregången
föredragning, förses med dennes underskrift.

4. Alla öfriga skrivelser undertecknas af generaldirektören, sedan
de blifvit af sekreteraren kontrasignerade.

5. Hafva vid behandling af mål, som skola hos Kongl. Maj:t anmälas,
skiljaktiga meningar blifvit i protokollet antecknade, skall utdrag
al samma protokoll hvari de äro upptagna, bifogas den underdåniga skrifvelseu
i ämnet.

§ 35.

1. I sådana särskilda fall, der det är angeläget att upplysningar angående
helso- och sjukdomsförhållanden bland menniskor eller husdjur på
stället inhemtas, kan medicinalstyrelsen åt kompetent person uppdraga att
för sådant ändamål till stället afresa och efter anstäld undersökning om
förhållandet afgifva berättelse. Likaså kan styrelsen om kemisk undersöknings
anställande förordna.

2. Styrelsen är ock berättigad att från de medicinska läroverken erhålla
utlåtanden i stats- och rättsmedicinska frågor, som till dessa läroverks
vetenskapliga bedömande af styrelsen hänskjuta s, äfvensom att från
tekniskt eller veterinärläroverk erhålla begärda upplysningar.

3. Af offentliga och kommunala myndigheter eger medicinalstyrelsen
att äska och bekomma de upplysningar, det biträde ocli den handräckning,
som ligga inom hvarjes befogenhet.

Art. IV.

Om medicinalstyrelsens embets- och tjenstemäns åligganden.

§ 36.

1. Generaldirektören är i första rummet Kongl. Maj:t ansvarig för
fullgörandet af medicinalstyrelsens åligganden och bör i sådant afseende
tillse att styrelsens embets- och tjensteman med nit och drift uppfylla
sina skyldigheter.

2. På generaldirektören ankommer att, efter samråd med verkets
ledamöter, genom särskild arbetsordning närmare bestämma sättet och
ordningen för bestridandet af alla styrelsen tillhörande göromål och dessas
fördelning mellan tjenstemännen.

§ 37.

Medicinalstyrelsens ledamöter åligger:

att hvar och en inom sin verkningskrets hafva närmaste inseendet
öfver göromålens behöriga gång;

att skyndsamt och med noggrannhet handlägga de till hvars och
ens föredragning hörande ärenden samt tillse att de utan dröjsmål expedieras; att

efter skedd föredragning skriftligen anteckna styrelsens beslut
till ledning för deras expedierande, samt en hvar i sin rotelbok annotera
dagen då hvarje ärende föredrogs;

att sjelf uppsätta sådana expeditioner, hvilka till följd af deras särskilda
beskaffenhet icke kunna för sådant ändamål till sekreterarens åtgärd
öfver lemnas;

att i den mån det finnes vara behöflig! granska de protokoll och
expeditioner, som höra till af honom föredragna mål, innan de inför
s ty relsen j us te ras;

att, så snart årsberättelser och andra nödiga primäruppgifter inkommit,
ofördröjligen utarbeta sin andel i den årsberättelse till Kongl.
Maj:t, som det åligger styrelsen att aflemna.

§ 38.

Kansliet tillhör, enligt den arbetsfördelning tjenstemännen emellan,
som i arbetsordningen bestämmes, dels protokollsföringen, dels — med
undantag af hvad räkenskapskontoret i sådant afseende åligger — uppsättandet
af de i styrelsen beslutade utlåtanden, skrifvelser och andra utgående
expeditioner, till hvilka koncept icke aflemnas af föredraganden,
äfvensom, sedan de blifvit renskrifna och undertecknade, deras afsändning
eller utjemning, och dels upprättandet af diarier med register jemte skyldigheten
att dessa och öfriga handlingar, som tillhöra kansliets expedition,
i god ordning förvara.

§ 39.

Bäkenskapsliontoret åligger, likaledes enligt den fördelning af görornålen,
som i arbetsordningen bestämmes,

a) kassaförvaltningen, i enlighet med styrelsens föreskrifter;

b) förandet af de räkenskapsböcker och afgifvandet af alla de räkenskaper,
som för styrelsen äro eller varda föreskrifna;

c) utskrifvandet af de utaf styrelsen beslutade anordningar och anvisningar
;

d) granskningen af de räkningar och reqvisitioner, soin skola af
styrelsen betalas;

e) kontrollen ej mindre å fullgörandet af stadgade ränte- och kapitalinbetalningar
till de under styrelsens vård stälda fonder, än äfven å
behörig förnyelse af styrelsens säkerhetshandlingar;

/'') afgifvandet af utlåtanden och utredningar i de ärenden, som för
sådant ändamål varda af styrelsen till kontoret remitterade.

§ 40.

En hvar af styrelsens tjensteman åligger odelad ansvarighet för de
åtgärder han å tjenstens vägnar vidtager.

År t. V.

Om tjenstledighet.

§ 41.

1. Generaldirektören eger att vid de tider, då sådant kan ske
utan hinder för göromålens behöriga gång, årligen åtnjuta högst en och
en half månads semester.

2. Hvarje ledamot må likaledes, då göromålen det medgifva, åtnjuta
årligen högst en och en half månads semester. Då. någon af ledamöterne
är af förfall hindrad att sitt embete bestrida eller eljest i behof
af tjenstledighet, må generaldirektören kunna bevilja sådan ledighet på
högst två veckor.

3. Under den ledighet ledamot sålunda åtnjuter, likasom under
ledamots frånvaro på inspektionsresa, eger styrelsen, så vida icke den frånvarandes
göromål kunna af annan ledamot under tiden bestridas, för sådant
ändamål adjungera Styrelsens ombudsman eller annan legitimerad
läkare.

De hos styrelsen anstälde tjensteman må, då göromålen det medgifva,
åtnjuta semester, sekreteraren och kamereraren af högst en och en
half samt en hvar af de öfrige tjenstemännen af högst en månad årligen;
egande styrelsen att vid ådagalagdt behof bevilja ytterligare tjenstledighet
för sekreteraren och kamereraren af högst tre månader om året.

§ 43.

1. Tjenstledighet för ledamot, sekreterare och kamererare under
längre tid, än ofvan är sagdt, sökes hos Kongl. Maj:t. Sådan ansökan
ingifves dock till styrelsen, som densamma jemte eget underdånigt utlåtande
till Kongl. Maj:t insänder.

2. I sammanhang med bifall till ledamots, sekreterares eller kamererares
underdåniga ansökan om tjenstledighet vill Kongl. Maj:t förordna
om cmbetets upprätthållande under tiden. Under tjenstemans af
styrelsen beviljad ledighet eger styrelsen förordna lämplig person att bestrida
den lediges tjenstgöring.

§ 44.

Generaldirektör eller ledamot i Medicinalstyrelsen, som deltagit i
något af styrelsen fattadt vrångt eller lagstridigt beslut, af vårdslöshet
eller oförstånd åsidosatt de honom åliggande skyldigheter, utan tillstånd
eller laga förfall afhållit sig från tjenstgöring eller eljest blifvit med fel
eller försummelse i embetet beträdd, tilltalas inför Kongl. Maj:ts och Rikets
Svea Hofrätt.

§ 45.

1. Varder under Medicinalstyrelsen lydande person beträdd med
fel eller försummelse i sin befattning eller visar sådan person anmärkningsvärd
okunnighet om de behörigen utfärdade föreskrifter, hvilka honom
åligger att iakttaga eller tillämpa, eger styrelsen att härför tilldela
den felaktige föreställning och varning. Inträffa förnyade försummelser
eller är felet af svårare beskaffenhet, må styrelsen sådant hos Justitiekanslersembetet
anmäla med begäran om åtals anställande mot den felande.

2. Medicinalstyrelsen eger att genom lämpliga viten, dock ej högre
än 200 kronor, tillhålla underlydande att fullgöra hvad i afseende på de
till styrelsens förvaltning hörande ärenden dem författningsenligt åligger
eller af styrelsen särskildt förordnas.

§ 46.

1. Ändring i medicinalstyrelsens beslut sökes genom anförande af
underdåniga besvär, hvilka skola till Kong! Maj:t ingifvas inom den för
besvärs anförande i mål, som handläggas af förvaltande myndigheter och
embetsverk, i allmänhet bestämda tid.

2. Öfver tilldelad föreställning och varning eller öfver afgifvet
förord må besvär icke anföras.

Särskild mening

Erik Ljungstedt.

Uti Komitéens förslag till ordnandet af ärendenas behandling i Ge o

neraldirektörens frånvaro har jag icke kunnat instämma.

För de hos Komitéen hittills under reglering komna embetsverk,
vid hvilka. den kollegiala formen ansetts böra, lika som vid Sundhetskollegium,
för en del ärenden upphöra, nämligen Statskontoret och Förvaltningen
af Sjöärendena, har beslutanderätten i frågor, der denna skolat
tillkomma verkets chef, föreslagits böra äfven i dennes frånvaro utöfvas
af en person, och i sådant afseende har för Statskontoret, hvilket är närmast
jemförbart med Sundhetskollegium, eller, såsom detta, hädanefter
skulle komma att benämnas, Medicinalstyrelsen, blifvit tillstyrkt, att den
i graden äldste ledamoten skulle i chefens ställe med alla hans befogenheter
inträda intill dess efter viss begränsad tid nådigt förordnande hunne
å embetet meddelas.

För Medicinalstyrelsen åter, hvarest i min tanke icke bör förefinnas
något af naturen hos de särskilda frågorna beroende hinder för någon
som helst af dess ledamöter att åtminstone under en kortare tid fylla
chefens plats, har den fördel, man ansett ligga i vissa måls så beskaffade
behandling, blifvit uppoffrad genom Komitéens förslag, att äfven dessa
ärenden skola i chefens frånvaro handläggas samfäld! af styrelsens öfrige
ledamöter.

I den mån Generaldirektören i Medicinalstyrelsen kan, till följd af
honom, emot hvad förhållandet är med Statskontorets chef, åliggande
inspektionsskyldighet, antagas oftare och under längre tid årligen komma
att vara. från embetsverket frånvarande, synes mig denna af Komitéens
flertal till stöd för dess mening åberopade omständighet tvärtom snarare
tala för rigtiglieten af min motsatta åsigt.

Vidare finner jag ingalunda den anförda mångfalden eller skiljaktigheten
af de ärenden i Medicinalstyrelsen, som äro icke-plenimål, böra
sätta dess främste ledamot mera ur stånd att för kort tid utöfva Generaldirektörens
beslutanderätt än de enahanda till sitt väsende visst icke heller
likartade göromålen på de särskilda byråarne i Statskontoret ansetts utgöra
hinder för äldste ledamoten derstädes att i chefens för det embetsverket
frånvaro träda i hans ställe.

Då fördenskull de grunder, som förestafvat Komitéens i fråga om
Statskontoret afgifna förslag i denna del, synts mig ega full giltighet jemväl
i afseende på Medicinalstyrelsen, får jag i öfverensstämmelse med hvad
för Statskontoret blifvit föreslaget hemställa, att stadgas må,

att den i graden äldste af ledamöterne i Medicinalstyrelsen
skall vara skyldig att, vid inträffadt förhinder
för Generaldirektören, förestå hans embete, såvida
hindret icke varar öfver fjorton dagar, men om
det är af beskaffenhet att räcka längre tid intill dess,
uppå genast skeende underdånig anmälan, Kongl. Maj:t
å embetet meddelar nådigt förordnande.