Underdånigt betänkande och förslag (Statens offentliga utredningar 1877:12)

Underdånigt betänkande och förslag

angående

Lönereglering m. m.

för

Kong! Biblioteket

och

Riksarkivet,

afgifvet den 30 Augusti 187 6
af

I Nåder förordnade Komiterade.

STOCKHOLM

Stormäktigste, Allernådigste Konung!

Genom Eders Kongl. Maj:ts nådiga bref den 12 Maj innevarande år
har, i fråga om ordningen för de arbeten, som böra utföras af Komitén
för reglering af de förvaltande embetsverkens och myndigheternas löneförhållanden
m. m., blifvit föreskrifvet, att Komitén skulle, sedan dess

Historik.

arbeten med Förvaltningen af Sjöärendena och Sundhetskollegium fullbordats,
öfvergå till regleringen af Kongl. Biblioteket och Riksarkivet;
och far Komitén, som till åtlydnad af nämda befallning senast föreliaft
frågan om lönereglering för sistnämda två verk, i den ordning de finnas
i åberopade nådiga bref upptagna, nu i underdånighet framlägga sina
åsigter om verkens behof af arbetskrafter samt om aflöningen för den
nödig befunna personalen jemte öfriga härmed sammanhängande frågor.

Biblioteket.

Ett offentligt statsbibliotek, af omfattning att förtjena detta namn, kan
icke sägas hafva synnerligen länge förefunnits inom vårt land, ehuru redan
så tidigt som år 1611 en offentlig tjensteman tillsattes att hafva vård om
den boksamling, som vid den tiden motsvarade det nuvarande Kongl.
Biblioteket, Genom fullmakt den 26 Mars 1634 utnämdes Lars Fornelius
»att vara Bibliothecarius vid Wåre och Kronans Biblioteque, så väl det
gamla som det nya,» i sammanhang hvarmed en bestämdare organisation
gafs åt denna institution, hvars samlingar betydligt förökades under 30-åriga kriget, Dessa ledo dock snart cn betydlig minskning, då drottning
Kristina vid sin afflyttning ur landet medförde största och bästa delen af
biblioteket. Dettas bestånd betryggades emellertid för framtiden genom
stadgandet i 1661 års kansliordning, att exemplar af allt som i riket
trycktes skulle aflemnas till Kongl. Maj:ts bibliotek. Den uppblomstrande
samlingen drabbades sedermera vid Kongl. slottets brand år 1697 af så
störa förluster, att föga mera än 6,000 böcker återstodo; men ifrån nämde
tid har biblioteket, förskonadt från olycksfall, varit stadt i ständig tillväxt,
hvilken synnerligast under de senaste årtiondena varit så ansenlig,
att detsamma numera synes, om det kommer att utvecklas under i öfrigt
gynsamma förhållanden, kunna väl häfda sin plats såsom riksbibliotek.

Efter den nyssnämda slottsbranden nämnes till en början endast en
tjensteman, bibliotekarie, såsom anstäld vid biblioteket; men enligt ett i
sammanhang med den nya Kansliordningens utfärdande år 1713 gifvet
förordnande, uppfördes å Kansliets stat från och med 1715 ordinarie löner
för en sekreterare såsom chef för biblioteket, en bibliotekarie och en kanslist,
förutom en bibliotekspost. Under den följande tiden vidtogos åtskilliga
förändringar med biblioteket och dess tjensteman, till dess detsamma den
19 Februari 1799, omkring hvilken tid bokantalet ansågs uppgå till

30,000, erhöll en bestämd reglering och försågs med tre tjensteman, nämligen:
en bibliotekarie, en vice-bibliotekarie och en amanuens. Enligt
Kongl. brefvet den 7 Mars 1808 uppfördes på stat lön för en andre amanuens,
men deremot beslöts följande året, att vice-bibliotekarietjensten skulle
indragas, hvilken indragning dock först år 1825 kunde verkställas. Denna
tjenst har dock sedermera (1851) blifvit ånyo å stat uppförd, hvarjemte
ytterligare en förste amanuensbefattning tillkommit (1858), så att tjenstemännen
för närvarande äro till antalet fem.

För Kongl. bibliotekets verksamhet har först år 1863 utgifvits ett
särskildt reglemente. Förut funnos för detta verk inga andra reglementariska
stadganden än dem, som innehöllos i 19 § af Kansliordningen den
23 Oktober 1809, hvari föreskrefs, att bibliotekarien vid Kongl. biblioteket
hade att hålla detsamma i god ordning; upprätta fullständiga register
och kataloger deröfver, tillse att inga böcker, manuskript eller andra
bibliotekets tillhörigheter vårdslöst handterades eller förskingrades; samt
besörja om bibliotekets förökande genom användande af derför anslagna
medel, till hvilket ändamål han årligen borde underställa Kanslistyrelsens
pröfning förslag å de verk lian funne nyttiga och värda att inköpas.
Biblioteket skulle efter gifven föreskrift hållas för allmänheten tillgängligt,
då hvar och en stode fritt att läsa och utdrag göra, men inga böcker
fingo utlånas. Betjeningen vid biblioteket stod under omedelbar uppsigt
af bibliotekarien.

Af föreskrifterna uti nu gällande reglemente »för förvaltningen af
Kongl. Biblioteket i Stockholm» den 18 December 1863 framgår, att dettas
bestämmelse väsentligen är att så fullständigt som möjligt samla och hålla
tillgänglig hela den svenska och Sverige rörande litteraturen jemte svenska
kartor, vyer, porträtter, gravyrer och andra planscher; hvarjemte är stadgadt,
att inköp af svenska handskrifter (skrifna böcker) och lärde mäns
brefvexlingar utgör ett af Kongl. bibliotekets hufvudsakliga ändamål.
Deremot böra af den utländska litteraturens alster i allmänhet icke anskaffas
specialarbeten i de vetenskapsgrenar, för hvilka offentliga boksamlingar
inom hufvud staden finnas särskildt afsedda, såsom naturvetenskap,
medicin, officiel sifferstatistik, numismatik, agrikultur och teknologi. I
afseende å de särskilde tjenstemännens åligganden gäller hufvudsakligen,
att Kongl. bibliotekarien har den omedelbara vården om biblioteket, leder
och öfvervakar arbetena m. m.; att vicc-bibliotekarien »jemte Kongl. bibliotekarien
och efter öfverenskommelse med honom» deltager i bibliotekets
vård samt skall med denne öfverlägga om inköp af utländska böcker,

kartor, gravyrer etc.; och att amanuenserne biträda vid så väl utlåningen
som katalogsarbetet och andra för biblioteksförvaltningen erforderliga göromål,
de der af Kong], bibliotekarien dem föreläggas, hvarjemte en af förste
amanuenserne särskildt åligger att föra bibliotekets räkenskaper. För att
tillhandagå allmänheten med boklån skall biblioteket hållas öppet kl. 11
f. in.—2 e. m. alla söcknedagar, utom lördagar; dock är biblioteket icke
tillgängligt under veckan före påsk, åtta dagar från och med pingstdagen
samt åtta dagar från och med julaftonen. Läsrummet skall, med undantag
af nyssnämda veckor, hållas öppet alla söcknedagar kl. 10 f. m.—2 e. ju.

Efter Kongl. slottets brand år 1697 förvarades biblioteket på olika ställen
inom hufvudstaden, intill dess detsamma kunde inrymmas i den derför
inredda nordöstra flygeln af nuvarande slottet. Redan 1805 hade emellertid
biblioteket vunnit en tillökning, som påkallade vidgadt utrymme,
och sådant erhölls tills vidare genom ombyggnad af stora bibliotekssalens
öfverstå afdelning. Då sedermera, till följd af boksamlingens tillväxt,
nödvändigheten att bereda förråden ytterligare utrymme gjorde sig allt
mera gällande, nödgades man för sådant ändamål anbringa tvärhyllor, skåp
m. m., hvarigenom icke blott lokalen förlorade sitt ursprungligen prydliga
utseende, utan ock samlingarnas vård och tillgänglighet i hög grad försvårades.
Det otillräckliga utrymmet i bibliotekets lokal i förening med
dennas olämplighet i öfrigt föranledde förslaget att vid uppgörande af
plan för Nationalmuseum inbegripa biblioteket bland de samlingar, som
skulle inrymmas i denna byggnad, men detta befanns dock sedermera icke
verkställ bart. För den alltjemt växande boksamlingens behof hade under
tiden lokaler på skilda ställen inom hufvudstaden måst anskaffas till dess,
efter Nationalmusei fullbordan, de rum i Kongl. slottet, som dittills varit
upplåtna åt statens samlingar af plastiska konstverk, kunde för bibliotekets
räkning disponeras. Missförhållandena i öfrigt förblefvo dock oförminskade
och föranledde slutligen Kongl. propositionen till 1865—1866
årens riksdag om anslag till en ny biblioteksbyggnad, för hvilken kostnaden
enligt uppgjordt förslag skulle uppgå till 742,554 rdr rmt. Till
svar å denna nådiga proposition förmälde sig Rikets ständer väl anse beliofvet
af ny byggnad för Kongl. biblioteket oafvisligt och att således
hvarje uppskof med frågans afgörande otvifvelaktigt skulle föranleda väsentliga.
alägenheter, men likväl vara förhindrade att bevilja, det äskade
anslaget, enär plats för byggnaden icke vore bestämd och dessutom en
fullt ändamålsenlig biblioteksbyggnad ansågs kunna åstadkommas med vida
mindre kostnad än den föreslagna.

De undersökningar, som till följd häraf företogos, ledde dertill, att
Humlegården utsågs till plats för den nya byggnaden, som skulle, med
bibehållande af planen enligt de äldre ritningarna, något förkortas och
icke förses med vissa förut afsedda arkitektoniska prydnader, hvarigenom
kostnaden för byggnadens »grundläggning och konstruktion» ansågs kunna
nedsättas till 480,288 kronor, hvilket belopp, beviljadt af 1870 års riksdag,
sedermera utgått under loppet af åren 1871 —1874. I öfrigt hafva,
i enlighet med Eders Kongl. Maj:ts förslag, för den nya byggnaden af
riksdagen beviljats följande anslag: till anbringande af uppvärmningsapparat,
vatten- och afloppsledningar samt åskledare 55,420 kr., att utgå
år 1874; till fast inredning 818,600 kr. för år 1875; samt för anskaffning
af lös inredning och möbler äfvensom för bibliotekets flyttning till
den nya lokalen ett sammanlagdt belopp af 40,000 kr. att utgå år 1877,
af hvilket belopp 80,000 kr. beräknats åtgå för förstnämda ändamål. De
beviljade anslagen för den nya biblioteksbyggnadens uppförande och inredning
uppgå alltså till sammanlagdt 879,308 kronor.

Det nya bibliotekshuset, som först under loppet af nästkommande år
lärer kunna tagas i besittning för sitt ändamål, innehåller i nedra våningen
åt vester två bibliotekssalar, åt öster två salar, afsedda den ena till läsesal
för allmänheten, den andra till förevisningssal och förvaringsrum för handskriftsamlingen;
den entresolerade midten upptages af arbetsrum samt
förstuga, tamburer och trappa. Öfre våningen upptages hufvudsakligen
af två stora bibliotekssalar. Samtliga bibliotekssalarne äro genom jerngolf
delade i tre »bottnar», hvarigenom höjden af de på dessa golf placerade
bokhyllorna icke blir större, än att de öfverst stående böckerna kunna nås
utan tillhjelp af stege. Hvarje botten har en fri gång i midten samt
tvärhyllor mellan denna och väggarne. De två bibliotekssalarne i nedra
våningen äro afsedda att inrymma den svenska bokafdelningen, och beräknas
utrymmet å hyllorna blifva omkring 13,900 längdfot. I öfre våningens
salar, med ett utrymme af omkring 36,900 längdfot hyllor, lärer
den utländska bokafdelningen få sin plats.

Såsom ofvan blifvit nämdt utgör bibliotekstjenstemännens antal för
närvarande fem. Utan att förutsätta någon rubbning vare sig i detta
antal eller i tjenstemännens dåvarande åligganden framstälde Kongl. bibliotekarien
i underdånig skrifvelse den 10 November 1873, som blifvit till
Komitén öfverlemnad, förslag om förbättrade aflöningsvilkor för nämde
tjenstemän med hänsyn till de ökade lefnadskostnaderna; och har Komitén
redan i inledningen till sitt betänkande den 9 Juni 1875, ang. löne -

K. bibliotekariens
förslag
187 it.

K. bibliotekariens
förskal
1875.

reglering m. m. för Kammarkollegium, redogjort för ifrågavarande förslags
innehåll.

Sedermera och med anledning af Kongl. bibliotekets förestående förflyttning
till en ny lokal, har Kongl. bibliotekarien, då en tidsenlig utveckling
af denna institution icke syntes längre kunna uppskjutas, uti underdånig
skrifvelse den BO September 1875, hvilken skrifvelse jemväl blifvit till
Löneregleringskomiténs utlåtande remitterad, framlagt förslag till ny organisation
af biblioteket, för hvilket förslag här torde böra närmare redogöras.

Med hänsyn till tjenstemännens fåtalighet vore, enligt närnde skrifvelse,
bibliotekets tillstånd i hög grad bekymmersamt, i det att, oaktadt
under senare tid gjorda ansträngningar, de qvarstående bristerna i den
stora samlingens planmessiga förökande, detaljanordning, katalogisering och
snabba tillgänglighet ännu långt öfvervägde de vunna förbättringarna. Den
allmänna grundsatsen, att arbetet bör fördelas, der många detaljer sammanlöpa,
om det hela skall blifva väl tillgodosedt, hade icke'' kunnat följas
i Kongl. biblioteket, som för närvarande egde och blott i 16 år egt en
tjensteman mer än år 1810, under det bokmassan sedan århundradets
början vuxit från omkring 40,000 band till det femdubbla antalet eller
omkring 200,000, hvaraf den betydligaste delen tillkommit under de senaste
30 åren, hvarjemte dess begagnande, från att vara nästan nominelt,
numera knappast hunne tillgodoses. Bland de många olägenheter, som
följt af denna arbetskrafternas årligen minskade tillräcklighet, framhålles
i synnerhet, att någon fullständig och tillförlitlig katalog öfver bokförrådet
icke funnes, men väl flera ofullständiga, så inrättade att de icke
kunde fortsättas, hvarför ock en ny, sedan något mer än ett decennium,
måst anläggas efter en för all framtid beräknad plan, ehuru förhoppning
ej funnes, att densamma förmedelst nu disponibla krafter skulle någonsin
kunna omfatta hela boksamlingen. Icke heller hade något genomfördt
uppställnings- och signeringssystem vidtagits och kunnat fortsättas, utan
äfven häri hade man nödgats bryta med det gamla och inslå en ny väg,
som dock ej under nu rådande förhållanden kunnat fullföljas. Sålunda
hade den nuvarande generationen af bibliotekets tjensteman fått emottaga
ett arf, hvars utredande och ordnande ytterligare försvåradt genom otjenligt
och helsoförderfvande lokaler samt deri rådande splittring och trängsel af
samlingarna, vida öfverstege dess krafter. Utan tillräcklig personal, som
möjliggjorde en ordnad arbetsfördelning, kunde derför Kongl. biblioteket
icke vinna de förbättringar, till hvilka en ny, rymlig och planmessig lokal
gåfve tillfälle.

På det Kona:l. biblioteket skulle för lånare tid kunna motsvara bil o

liga, fordringar i afseende på så väl rikhaltigheten af samlingarna som
dessas ordnande, vård och tillhandahållande föreslog Kongl. bibliotekarien
följande grunder för personalens indelande för de skilda områdena af
biblioteksverksamheten, nemligen:

1) Svenska bokafdelningen med dithörande katalogsarbete, anordning
af inbindning, portföljer m. m., förökande genom inköp och boktryckeriernas
i Tryckfrihetsförordningen stadgade leveranser, dessas granskning och
deraf föranledd brefvexling;

2) Utländska bokafdelningen med tillhörande katalogisering, bandanordning
och inköp enligt ledning af litterära tidskrifter, bibliografier,
auktions- och antiqvariatskataloger samt meddelanden från sakkunnige inom
de olika facken;

3) Handskriftsamlingen, dess katalogisering, vård och ökande samt för
tillhandahållandet nödigt studium af innehållet;

4) Kart- och planschsamlingarna, deras förtecknande, vård och ökande;

5) Den dagliga- expeditionen, omfattande allmänhetens betjenande eller
utlåningen inom och utom läsesalen samt i tidskriftrummet; skriftvexlingen
inom- och utomlands; räkenskaperna; samt förevisningen af de särskilt
för beskådande utstälda föremålen, i fall ett sådant åliggande skulle
anses tillhöra området för bibliotekets verksamhet.

Till behörigt skötande af alla de vidlyftiga förråden och de öfriga
göromålen skulle erfordras tio verkligt arbetande män, nemligen: en öfverbibliotekarie,
tre bibliotekarier, tre förste amanuenser och tre andre amanuenser.
ÖfverbibUotélcarim skulle vara ordnande och ledande chef, bestämma
bokinköpen, kontrollera räkenskaperna, anordna utbetalningarna
samt ansvara för alla utgående expeditioner och korrespondensen, hvarjemte
han borde förestå en af bibliotekets hufvudafdelningar med dertill
hörande katalogsarbete. De tre bibliotekarierne skulle förestå hvar sin af
de tre andra hufvudafdelningarna, deltagande i katalogiseringen; en al
dem skulle dessutom föra bibliotekets räkenskaper och besörja utbetalningarna;
en ensam leda de utländska bokköpen samt dithörande läsning af
litteraturtidskrifter och kataloger; den tredje hafva uppsigten öfver allt
bokbinderiarbete. De tre förste amanuenserne skulle jemte bibliotekarierne
egna sitt arbete åt katalogskrifningen, inbindningens anordning, signeringen,
den ordnande uppställningen samt granskningen af boktryckeriernas
leveranser. De tre andre amanuenserne vore afsedda att besörja utlåningen,
böckers m. m. framskaffande och återuppsättning samt, vexelvis med

förste amanuenserne, öfvervakandet af läsesalen äfvensom af förevisningen
för Stockholmspubliken och resande, i fall sådan beslutades. — Detta personantal
öfverensstämde, enligt Kongl. bibliotekariens åsigt, med hvad
erfarenheten visat vara nödvändigt, och fördelningen hade redan länge, så
godt sig göra låtit, varit i användning, ehuru på mycket oregelbundet,
prekärt och otillfredsställande sätt, med anlitande af extra ordinarier och
vaktbetjente. Utan sådana nödfallsutvägar skulle bibliotekets verksamhet
icke kunnat upprätthallas, och förmodligen hade eljest under senare åren
utlåningen måst inställas.

I Kongl. bibliotekets nya lokal ansågos vidare blifva behöfliga minst
åtta vaktbetjente, nemligen en för värmeledningen, en för bokbinderi arbete

på stället,

en i

tamburen, en i förevisningssalen, två i läsesalen, två

arbetsrummen för transport af böcker m. m. inom alla, lokalerna, renhållningen
och ärendens uträttande. En af dem, möjligen värmeledningens
skötare, kunde derjemte vara portvakt och bo i byggnadens jordvåning.

I afseende på aflöningsförmånerna framstäldes följande förslag:

Öfverbibliotekarien....................................... 7,000 kronor,

Bibliotekarierne, hvardera ........................ 5,500 »

Förste amanuenserne, d:o ........................ 4,000 »

Andre amanuenserne, d:o ........................ 2,500 »;

dock att, om principen af ålderstillägg komme att genomföras, dessa löner
borde uppföras till resp. 6,000, 4,500,'' 3,000 och 2,000 kronor samt ålderstillägget
beräknas till 500 kronor för hvarje femte år af oklanderlig tjenstgöring,
intill dess närmast högre lönegrad blifvit uppnådd och för öfverbibliotekarien
intill 7,000 kronor. Då fordringarne på ordning, pålitlighet
och fierehanda slags skicklighet hos de vid en sådan institution anstälde

vaktbetjente maste bli högre än vanligt, ansågos de fyra för värmeledningen,
bokbindarearbete, arbetsrummen och ärendena anstälde vaktmästarne
böra undfå hvardera 1,200 kronor och hvarje af de fyra öfrige
1,000 kronor, eller ock en minimilön af resp. 1,000 och 800 kronor med
ålderstillägg hvart femte år af 100 kronor intill uppnådda 1,200 och
1,000 kronor.

Dessutom borde till gratifikationer och arvoden åt e. o. tjensteman
och vaktbetjente upptagas ett årligt anslag af 5,000 kronor, hvilket vore
alldeles nödvändigt för att Kongl. biblioteket skulle kunna i någon om
än ringa man gifva ersättning för arbete af yngre män, som egnade sig
åt dess tjenst, oftast utan att under många år kunna erhålla fast anställning
eller inkomst. Sa vida nemligen ingå sådana extra arbetare funnes

att tillgå, skulle följden blifva att, vid yppande ledigheter, nykommande
och för ärendena främmande personer måste anställas, livilka först efter
längre tids handläggning af göromålen kunde blifva i stånd att göra full
nytta.

Under erinran hurusom Kongl. biblioteket enligt sin bestämmelse
såsom statsbibliotek vore afsedt att samla den tryckta svenska litteraturen
i dess helhet, äfven sådant som i utlandet utgåfves på svenska eller rörande
Sverige, i nära sammanhang med hvilken afdelning stode den betydande,
för nordisk litteratur och historia högst värdefulla handskriftsamlingen;
samt vidare borde innefatta det förnämsta af brödrafolkens
litteratur och ur andra länders litteratur tillhandahålla det vigtigare af
hvad som för statstjenstens, vetenskapens, konstens eller den allmänna bildningens
behof kan vara nödvändigt eller önskvärdt och derigenom inom
sitt område befrämja möjligheten för vårt land att deltaga i de öfriga
folkens kultursträfvanden, har Kongl. bibliotekarien slutligen framhållit
behofvet af ökadt anslag för bokinköp och inbindning. För att fullt vinna
det åsyftade målet skulle erfordras summor, öfver hvilka endast de stora
ländernas institutioner kunde förfoga, t. ex. British Museum i London
samt de stora biblioteken i Paris, Berlin och Petersburg; men den förhoppning
syntes icke oberättigad, att Sverige ej skulle vilja eller behöfva
stå efter länder af samma eller mindre storlek. Så gåfve Baiern till statsbiblioteket
i Munchen ett bokanslag af 20,000 floriner; det forna Hannover
till universitetsbiblioteket i Göttingen 24,000 (mark?); lands- och
universitetsbiblioteket för Elsass-Lothringen i Strassburg erhölle 30,000
mark för inköp af ny litteratur och lika mycket för komplettering af
gammal; hvarjemte alla dessa bibliotek tidt och ofta crhöllo högst betydliga
tillökningar genom inköp af enskilda boksamlingar. De voro äfven
lyckligt lottade derigenom, att de i allmänhet haft sina tillräckligare anslag
en längre tid och således för den äldre litteraturen vore jemförelsevis väl
försedda, hvaremot Kongl. biblioteket, — efter att från 1778 hafva haft
endast 155 rdr 26 sk. 8 rst. bko, från 1799 500 rdr bko, från 1805
1,000 rdr bko (minskadt till 400 genom myntvärdets fall 1810), från
1823 3,000 rdr bko och från 1841 5,000 rdr bko, — först 1845 erhöll
för både inköp och bindning sitt nuvarande anslag af 12,000 kronor,
livilket, redan då allt för knappt, sedan under alltjemt ökad litterär produktion,
på samma gång böckerna stigit i pris, blifvit i yttersta grad otillräckligt,
Den minsta summa, som under nuvarande förhållanden behöfdes,
vore för inköpen 30,000 kronor och för bindningen 10,000 kronor. Enligt

vunnen erfarenhet om prisen å inköpta utländska verk, skulle, på sätt en
bifogad uträkning visade, för förstnämda belopp kunna inköpas endast
omkring 1,394 arbeten. Kostnaderna för bindning stege nu årligen till
omkring 3,000 kronor, och den begärda summan för detta ändamål blefve
med ökade inköp och den starkt växande svenska litteraturen säkerligen
med nöd tillräcklig.

Såsom ännu ett skäl att tillgodose Kongl. biblioteket med tillräckliga
anslag har Kongl. bibliotekarien ändtligen erinrat derom, att detsamma
ej borde anses såsom ett lokalbibliotek, hvars nytta vore inskränkt till
hufvudstaden, utan att dess samlingar, genom utlåning till andra orter,
vore ämnade att komma hela landet till godo; en början dermed vore
gjord under de senare aren och detta förhållande komme otvifvelaktigt, i
mån af bibliotekets ökade betydenhet, att alltjemt utbildas och vinna häfd.

sUilhii?f‘till Innan Komitén öfvergår till behandling af frågan om göromålen inom
Ecklesiastik- biblioteket och behofvet åt arbetskrafter för deras ombesörjande, anser
deparkm.-t. sig Komité^ höra framhålla, att en förändring i Kongl. bibliotekets ställning
i förhållande till andra statsinstitutioner synes vara af behofvet påkallad.
Från forna tider har biblioteket ansetts tillhöra Eders Kongl.
Majrts kansli och utgör för närvarande en afdelning af Ecklesiastikdepartementet.
De skäl, som möjligen förr kunnat göra en sådan anordning
lämplig, hafva förlorat sin betydelse i samma mån biblioteket vunnit i
utveckling och blifvit en för den allmänna forskningen, och således ej
blott för Kansliets tjensteman afsedd institution. Till personal så väl som
lokal helt och hållet skildt från det departement, hvaraf biblioteket skulle
utgöra en integrerande del, är detta också numera egentligen endast till
namnet förenadt med Ecklesiastikdepartementet, hvarest Kongl. bibliotekariens
underdåniga framställningar upptagas och behandlas på enahanda sätt
som dylika framställningar från sjelfständig:i embetsverk. Då det vidare
icke synes väl öfverensstämma med våra förvaltningsformer att, såsom nu
sker, Departementschefen från Statskontoret emot redovisningsskyldighet
emottaga* anslaget till bokinköp och deltager i förvaltningen af detsamma,
samt det dessutom ligger i sakens natur, att Chefen för Ecklesiastikdepartementet
icke kan utöfva något egentligt chefskap i Kongl. biblioteket,
synes det Komitén ändamålsenligt, att biblioteket, upphörande att vara en

del af Ecklesiastikdepartementet, blir ett sjelfständigt verk under nämda
departement. För öfrigt synes det Komitén, att denna statsinstitution bör
erhålla benämningen MJisbibliotek och att chefen, i likhet med hans vederlikar
riksarkivarien och riksantiqvarien, benämnes riksbibliotekarie. I
öfverensstämmelse härmed får Komitén alltså hemställa,

att Ivongl. biblioteket upphör att utgöra en afdelning
af Ecklesiastikdepartementet och under namn af
Riksbiblioteket samt under chefskap af en riksbibliotekarie,
organiseras såsom sjelfständigt verk under
samma departement,

Ehuru icke ett embetsverk i samma mening som statens verk i all- Formen för
mänhet, kommer dock Riksbiblioteket, i händelse nu föreslagna ändring i dmTbdmnddess
ställning till Ecklesiastikdepartementet vinner nådigt godkännande, att Ung.
handlägga åtskilliga ärenden af likartad beskaffenhet med dem som tillhöra
andra centrala förvaltningsverk och af den vigt, att på förhand
bestämda former för deras behandling blifva erforderliga.

Till sådana ärenden höra utnämning och entledigande af tjensteman
och betjente. Hittills har Eders Ivongl. Ma.j:t omedelbart, utan förutgången
ansökning, utnämt bibliotekets samtlige embets- och tjensteman,
med undantag af andre amanuensen, som, i likhet med kopist i statsdepartement,
utnämts af Departementschefen, hvilken jemväl antagit och
entledigat e. o. tjensteman och vaktbetjente. I öfverensstämmelse med
den af Komitén följda grundsats, att hittills varande lägsta tjenstegraden
i de förvaltande embetsverken bör indragas, och då intet särskildt skäl
finnes för bibehållande i Kongl. biblioteket af en lägre aflönad tjenstemannagrad
än som torde komma att finnas i öfriga centrala verk med
enahanda kompetensfordringar, anser Komitén andre amanuenstjensten böra
upphöra, i följd hvaraf den blifvande lägsta gradens tjensteman i biblioteket.
skulle komma att motsvara de nuvarande förste amanuenserne, hvilka,
såsom nyss blifvit anmärkt, af Eders Kongl. Maj:t befullmäktigats. Denna
ordning för tjenstemännens utnämning och entledigande synes böra fortfara,
hvaremot extra ordinarie tjensteman samt vaktbetjeningen vid biblioteket
torde böra. antagas och entledigas af chefen.

Om Kongl. biblioteket skiljes från Eders Kongl. Majds kansli, torde
vidare, såsom en följd deraf, böra föreskrifvas, att verket årligen skall
till Eders Kongl. Majd afgifva underdånig berättelse om bibliotekets förvaltning
och vård, dess förkofran och anlitande af allmänheten m. fl. om -

ständigheter, som kunna tjena till upplysning huru denna statsinstitution
uppfyller sitt ändamål.

Enligt gällande reglemente tillkommer det Kongl. bibliotekarien att
i samråd med vice bibliotekarien bestämma om inköp af utländska böcker,
kartor, gravyrer m. m., hvaremot föreskrift icke finnes meddelad om sådant
samråd, da fråga är om inköp af böcker, hörande till den svenska litteraturen,
eller af svenska handskrifter. Ett slags kontroll öfver dylika inköps
ändamålsenlighet kan måhända anses ligga uti stadgandet, att de assignationer
på riksbanken, medelst hvilka Kongl. bibliotekets utbetalningar
verkställas, skola vara undertecknade af chefen för Ecklesiastikdepartementet
förutom Kongl. bibliotekarien och räkenskapsföraren. Af bibliotekets
skiljande från nämda departement bör emellertid följa, att verkets anvisningar
pa riksbanken undertecknas af riksbibliotekarien såsom chef, hvarigenom
den nämda kontrollen skulle upphöra. Med hänsyn till vigten
deraf, att det anslag till bokinköp, som må finnas till bibliotekets förfogande,
användes på det fördelaktigaste sätt, har det dock synts Komitén
erforderligt, att vissa bestämda former för beslut rörande inköp i allmänhet
och följaktligen angående utbetalningar, åtminstone då fråga är om
någon betydligare utgift, blifva föreskrifva,

I afseende på de i egentlig mening förvaltande verk, hvilkas ordnande
hittills varit föremal för Komiténs åtgärd, har Komitén framhållit den
grundsats, att vissa vigtigare angelägenheter borde kollegialt behandlas;
men denna form för besluts fattande synes beträffande Rik sbiblioteket
icke i hela sin utsträckning vara af behofvet påkallad. Det ringa antal
dylika ärenden, som här torde förekomma, de till verkets disposition stälda
anslagens jemförelsevis obetydliga belopp, de närmast chefen stående tjenstemännens
ställning, som icke är jemförlig med ledamöternas i de större
verken, med flere omständigheter hafva synts Komitén göra det lämpligt,
att den beslutande rätten i alla de frågor, som inom Riksbiblioteket
kunna förekomma till afgörande, öfverlemnas åt chefen ensam, dock i allmänhet
först efter rådplägning med de flere eller färre tjensteman, som
närmast honom deltaga i bibliotekets vård — hvilka tjensteman Komitén
i likhet med Kongl. bibliotekarien anser böra benämnas bibliotekarier —,
med skyldighet för bibliotekarie, som i sådan öfverläggning deltager, att,
derest han år af olika åsigt med chefen, sin afvikande mening skriftligen
bilägga det protokoll, som bör föras vid alla dylika öfverläggningar.

Komitén får alltså föreslå,

att riksbibliotekarien och öfrige ordinarie tjensteman
vid Riksbiblioteket må af Eders Kongl. Maj:t utnämnas,
de senare efter ansökning och uppå förslag
af riksbibliotekarien, men e. o. tjensteman och vaktbetjeningen
antagas af chefen;

att till Eders Kongl. Maj:t årligen afgifves underdånig
berättelse om Riksbibliotekets förvaltning och
vård, tillika innehållande uppgift å de af en hvar
bland verkets ordinarie och extra ordinarie tjensteman
under året utförda arbeten;

att Riksbibliotekets anvisningar på riksbanken undertecknas
af riksbibliotekarien efter kontrasignation
af räkenskapsföraren;

att uti alla frågor, som inom Riksbiblioteket förekomma
till afgörande, beslutande rätten tillkommer
riksbibliotekarien ensam, dock uti nedan uppräknade
ärenden först efter rådplägning med bibliotekarierne,
som hafva rättighet och skyldighet att, der de äro från
beslutet skiljaktige, sina afvikande meningar till protokollet
skriftligen afgifva, nemligen:

a) underdåniga framställningar om erforderliga
anslag;

b) årsberättelser;

c) frågor om inköp, försäljning eller byte af böcker,
kartor, gravyrer och handskrifter m. in., utom för
smärre utgifter i allmänhet äfvensom större sådan, som
icke tål uppskof och icke öfverstiger 100 kronor, då
riksbibliotekarien må kunna utan bibliotekariernes
hörande om inköpet besluta, dock med skyldighet för
honom att vid nästa sammanträde sådant beslut till
protokollet anmäl a;

d) frågor om förändringar i verkets organisation;

e) frågor om befordringar, om e. o. tjenstemäns
och vaktbetjentes antagande, om afsked, om tjenstebetyg,
om tjenstemäns och betjentes fel eller försummelse
i tj en sten samt om tjenstledighet och förordnande;

f) bestämmandet af arvoden åt extra biträden
och öfriga dylika utgiftsfrågor.

Diarium. Inom Kongl. biblioteket har hittills icke ansetts nödigt att särskildt

Registratur. anteckna inkommande officiela handlingar, likasom ej heller att förvara
koncept till utgående expeditioner. Då likväl sådant för bibehållande af
ordning och reda synes vara af behofvet påkalladt och arbetet dermed i
alla händelser icke torde blifva synnerligen betungande, hemställer Komitén,
att föreskrift må meddelas,

att alla till Riksbiblioteket ankommande officiela
skrivelser skola antecknas i ett derför afsedt diarium
samt alla från Riksbiblioteket afgående officiela skrivelser
derstädes i koncept eller kopia förvaras.
Arbetstiden. Med de hittills för Kongl. bibliotekets tjensteman bestådda löneförmånerna,
som i vissa fall till och med understigit hvad för tjensteman i
motsvarande grad inom de centrala verken varit beviljadt, har det utan
tvifvel varit nödvändigt att, så som skett, inskränka arbetstiden inom
Kongl. biblioteket, för att dymedelst bereda tjenstemännen tillfälle att
genom arbete utom tjensten förskaffa sig inkomster; men då lönevilkoren
nu torde komma att förbättras och semester tjenstemännen beredas, synes
i sammanhang dermed arbetstiden till allmänhetens fördel kunna utsträckas
icke obetydligt utöfver hvad nu finnes bestämdt; och hemställer derför
Komitén,

att Riksbiblioteket skall för allmänheten hållas
öppet hvarje helgfri dag under fem timmar, å de tider
af dagen, som i instruktion kommer att bestämmas.
Vid förfall I sammanhang med bibliotekets omorganisering till sjelfständig myn^tvjemimem
lärer vidare böra föreskrifvas huru den beslutande rätten skall

utöfvas, när riksbibliotekarien eller bibliotekarie af en eller annan orsak
är hindrad att sitt embete förrätta, äfvensom i hvilken utsträckning verket
sjelft må ega bevilja tjenstledighet och meddela förordnanden; och synes
i sådant afseende böra föreskrifvas,

att den i graden äldste af bibliotekarierne förklaras
städse vara skyldig att, vid inträffadt förhinder
för riksbibliotekarien, förestå dennes embete, så vida
hindret icke varar öfver 14 dagar, men, om det är af
beskaffenhet att räcka längre tid, intill dess, uppå
genast skeende underdånig anmälan, Eders Kongl. Maj:t
å embetet meddelar nådigt förordnande;

att riksbibliotekarien eger, vid ådagalagdt behof,
bevilja bibliotekarie en månads ledighet årligen samt

i sådant fall äfvensom under bibliotekaries semester
till vikarie förordna någon af första gradens tjensteman
inom verket, men att, om dylikt vikariat blir
för längre tid behöflig!, frågan derom skall till Eders
Kongl. Maj:ts afgörande anmälas; samt

att riksbibliotekarien eger, vid ådagalagdt behof,
bevilja öfrige tjensteman tjenstledighet af högst tvåmånader
om året och under sålunda beviljad ledighet
äfvensom under semester förordna lämplig person att
bestrida den lediges tjenstgöring, men skall, om längre
tids tjenstledighet sökes, underställa frågan Eders Kongl.

Maj:ts pröfning.

I nu gällande reglementes § 14 är stadgadt, att låntagen bok icke Utlåningen.
får föras utom hufvudstaden; men då ett sådant stadgande är egnadt att
hindra bibliotekets utveckling till ett verkligt riksbibliotek och det för
(ifrigt omöjligen kan kontrolleras huruvida det åberopade stadgandet efterlefves,
finner sig Komitén böra föreslå,

att stadgandet, det låntagen bok icke får föras
utom hufvudstaden, må utur blifvande reglementarisk a
föreskrifter för Riksbiblioteket uteslutas.

T afseende på vilkorcn för åtnjutande af aflöning enligt ny stat och Allmänva
de allmänna grunderna- för löneregleringen i (ifrigt får Komitén, då likhet
i dessa hänseenden lärer böra ega rum mellan de centrala förvaltnings- ringen
myndigheterna-, föreslå,

att embets- eller tjensteman skall vara underkastad
den vidsträcktare tjenstgöringsskyldighet eller
jemkning i åligganden, som vid en möjligen inträdande
förändrad organisation af Riksbiblioteket eller eljest
kan varda stadgad; äfvensom, om i en framtid verkets
ställning så förändras, att detsamma ej längre kan
som sjelfständigt- embetsverk anses, vara förpligt-ad att,
med bibehållande af den tjenstegrad och aflöning han
innehar, efter den nya arbetsordningan sköta de med
tjensten förenade göromål;

att med embete eller tjenst i Riksbiblioteket icke
må förenas annan tjenst å Rikets, Riksdagens eller
kommuns stat, ej heller annan tjenstebefattning, med
mindre den finnes icke vara hinderlig för fullgörande
af tjenstgöringen i biblioteket; dock att tjensteman,
som vid den nya löneregleringens inträdande redan
innehar tjenst utom biblioteket, må densamma bibehålla,
så länge den icke är för tjenstgöringen i biblioteket
hinderlig;

att aflöningarna för Riksbibliotekets embets- och
tjensteman samt betjente fördelas i lön och tjenstgöringspenningar,
hvilka senare få uppbäras endast för
den tid tjenstens innehafvare verkligen tjenstgjort eller
åtnjutit semester, men skola för den tid han eljest
varit från tjenstgöring befriad utgå till den, som tjensten
förrättat;

att den, som af sjukdom hindras att sin tjenst
förrätta, eger uppbära hela lönen; men att den, som
eljest undfår ledighet för svag helsas vårdande, enskilda
angelägenheter eller särskilda uppdrag, kan förpligta^
att under ledigheten utöfver sina tjenstgöringspenningar
afstå så mycket af lönen, som för tjenstens förrättande
erfordras eller eljest pröfvas skäligt;

att vid sjukdomsförfall, eller när det erfordras
för beredande af semester, tjensteman af lägre grad
skall vara skyldig att, om han förordnas till högre
befattning inom Riksbiblioteket, densamma emot åtnjutande
af tjenstgöringspenningar till det för den
högre graden bestämda belopp i stället för egna bestrida,
dock ej längre än tre månader under ett år;

att, der förhöjning af lönen efter viss tids fortsatt
innehafvande af samma tjenst anses böra medgifvas,
tidpunkten för första förhöjningen bestämmes att
inträda efter fem år, under vilkor att innehafvaren
mera än fyra år af denna tid sjelf bestridt sin egen
eller, på grund af förordnande, annan statens tjenst,
dock att härvid icke må föras honom till last den
tid han åtnjutit semester, och för andra förhöjningen,

om sådan eger rum, efter ytterligare fem år, under
samma vilkor, på det sätt likväl, att den högre aflöningen
ej får tillträdas förr än vid början af kalenderåret
näst efter det den stadgade tjenst åldern blifvit
uppnådd; börande löntagaren dervid tillgodoräknas den
tid, som före den nya statens utfärdande förflutit från
hans tillträde till tjensten, vare sig på grund af fullmakt
eller förordnande i följd af frågan om verkets
omorganisation;

att tjensteman skall, då han uppnått 65 lefnadsoch
minst 35 tjenstår, vara förpligtad att med oafkortad
lön såsom pension å allmänna indragningsstaten
från tjensten afgå, Eders Kongl. Maj:t dock obetaget
att låta med detsamma anstå, derest och så länge den
pensionsberättigade pröfvas kunna i tjensten på ett
tillfredsställande sätt gagna det allmänna och kan finnas
villig att i densamma qvarstå; samt

att semester må åtnjutas af chefen och andra
gradens tjensteman under en och en half månad samt
af första gradens tjensteman under en månad årligen.

För ett riktigt bedömande af frågan om personalens storlek vid en
sådan institution som svenska statens bibliotek är af stort intresse att, i
afseende på boksamlingarnas storlek, tjenstemannapersonal, anslag till inköp
af böcker, hvaraf bibliotekens tillväxt och anlitande af allmänheten i
väsentlig mån är beroende, m. in., anställa jemförelse med offentliga
bibliotek i andra hufvudstäder, jemförliga med Stockholm, ehuru en så
tillförlitlig grund icke synes kunna bildas af ensamt dessa faktorer, att
derpå kan stödjas en under alla förhållanden giltig beräkning. Om en
sådan jemförelse göres, torde likväl universitetsbibliotek, hvilkas uppgift
är mera begränsad än ett statsbiblioteks, äfven om antalet utlåningar och
besökande i vissa fall kan vara större, lemnas å sido, likasom också sådana
bibliotek som de i London, Paris, Wien och Petersburg med hänsyn till
dels de ojemförligt större tillgångar, som af dessa institutioner disponeras,
dels det särskilda praktiska intresse regeringarna i dessa hufvudstäder

Jemförelse
med andra
bibliotek.

maste hafva för underlättandet af studiet utaf underlydande folkslags språk
och litteratur.

Bland hufvudstäder af andra ordningen har Miinchen *) troligen det
största biblioteket. Dess volymantal uppgifves till 800,000; årsanslaget
för inköp och bindning är 20,000 gulden, motsvarande ungefär 30,000
kronor. Utlåningen stiger årligen till 20,000 band och bibliotekets läsrum
besökes af 8,000—10,000 personer. Tjenstemännens antal är tretton.

Kongl. offentliga biblioteket i Dresden *) uppgifves innehålla 500,000
band utom ströskrifter. 1 ill inköp af böcker (icke till bindning) finnes
ett anslag af 2-1,000 mark, motsvarande 21,600 kronor. Utlåningen stiger
till 7,000 band årligen och läsesalen besökes af 3,000 personer. De ordinarie
tjenstemännens antal är för närvarande fem, förutom en kanslist,
som icke behöfver vara studerad, äfvensom tre studerade »Hulfsarbeiter»,
antagne på tre månaders uppsägning.

Kongl offentliga biblioteket i Stuttgart *), innehållande 300,000 band,
har ett årsanslag till bokinköp af 11,375 gulden, motsvarande omkring
17,400 kronor, och uppgifves årligen utlåna 12,000 band till 1,800 personer.
Läsrummet begagnas af 4,000 personer. Tjenstemännens antal
är fem.

Det Store Kongelige Bibliotek i Köpenhamn lärer, enligt nyligen anstäld
räkning, för närvarande innehålla omkring 470,000 band. Dess anslag
för inköp och bindning af böcker har varit 18,000 kronor, men sedan
ett temporärt tillskott af 9,000 kronor beviljats är beloppet numera
27,000 kronor. Enligt årsberättelsen för finansåret 1874—1875 steg utlåningen
nämda år till 7,838 band och läsesalen besöktes af 7,498 personer,
hvilka der begagnade 21,149 band. Läsesalen hålles öppen fem
timmar dagligen, men utlåningen är inskränkt till tre, under hvilken tid
fyra tjensteman dervid äro sysselsatte. Tjenstemännens antal är nio, men
för utarbetande af en ny systematisk katalog öfver den danska litteraturen,
nu fulländad i 63 band, har ett särskildt anslag under en längre
tid varit beviljadt.

Utom det nyssnämda finnes i Köpenhamn ett annat stort bibliotek,
universitetets, med hvilket numera det s. k. Classenska, som är en privat
stiftelse, är förenad!. Såsom egentligen afsedt för den akademiska undervisningen
anlitas det företrädesvis af de studerande, och dess innehåll är
också hufvudsakligen afpassadt efter ändamålet; men derjemte göras i detta

*) Petzholät, Adressbuch der Bibliotheken Deutschlands. Dresden 1875.

bibliotek samlingar i vissa, fack, som icke upptagas i det kungliga och
tvärtom. Vid inköp af dyrbarare verk skola bibliotekarierne vid begge
biblioteken öfverlägga för undvikande af onödiga utgifter. Universitetsbiblioteket
anses innehålla omkring 230,000 band och har ett till beloppet
något vexlande anslag, som för räkenskapsåret 1874—1875 uppgick till
14,628 kronor. Utlåningen stiger här till omkring 16,000 band och i
läsesalen begagnas dessutom ungefär lika mycket af 7,000 besökande.
Tjensteinännens antal är fem, men en sjette är nyligen anstäld för komplettering
af katalogen.

Bokantalet i härvarande Kongl. bibliotek beräknas, såsom förut är
nämdt, till omkring 200,000; anslaget till bokinköp och bindning är 12,000
kronor, men af Kongl. bibliotekarien föreslaget att höjas till 40,000 kronor.
Rörande utlåningen kunna för närvarande lemnas endast ungefärliga uppgifter,
enär lånen icke dagligen utan med vissa mellantider antecknas i
den s. k. låneboken, så att blott sådana arbeten, hvilka icke hunnit att
under loppet af några dagar eller ett par veckor åter lemnas, blifva i
denna bok införda. Sådana antecknade lån hafva, enligt de uppgifter
Komitcn från Kongl. biblioteket erhållit, uppgått till följande antal: år
1871: 2,084, 1872: 1,949, 1878: 2,015, 1874: 2,316, 1875: 2,121, således
i, medeltal för nämda år 2,087. Enligt beräkning skulle de lån,
som icke blifvit, i låneboken införda innan de återlemnats, uppgå till femtedelen
af samtliga boklånen och nyssnämda medeltal alltså höjas till omkring
2,600. Då emellertid dessa siffror beteckna antalet utlånade arbeten,
icke såsom vid ofvan anförda utländska bibliotek band, bör för åstadkommande
af någon jemförelse summan ytterligare höjas, och om denna förhöjning
antages till 100 procent, skulle antalet årligen utlånade band
uppgå till omkring 5,200. Förteckningar hafva hittills icke heller hållits
öfver de böcker, som fram tagits till begagnande på stället, men enligt
öfverslag skulle dessa uppgått till minst 10,000 band årligen. Dessutom
utlånas tidskrifter till ett antal af omkring 1,800 nummer årligen, utan
att dock införas i låneboken. Sammanlagda antalet årligen utlånade böcker
så väl inom som utom bibliotekets lokal skulle alltså kunna under nuvarande
förhållanden beräknas till 17,000.

Derest ofvan uppgifna siffror vore tillräckliga för en beräkning öfver
svenska statsbibliotekets behof af arbetskrafter och årsanslag, skulle detta
behof måhända lätt nog kunna uppgifvas. Men härvid möter i främsta
rummet den omständighet, att arbetskrafterna sannolikt icke öfverallt i
de utländska biblioteken äro afpassade efter bcliofvet, hvarför också de

Arbetsfördelning
och
personal.

anförda förhållandena icke alltid äro egnade att tagas till föresyn. Vidare
förekommer att ett sedan äldre tid väl ordnadt och vårdadt bibliotek, som
icke kräfver synnerlig omsorg för fyllande af luckor i den äldre litteraturen,
emedan denna redan finnes på ett tillfredsställande sätt representerad,
och som för anskaffande af nyare tryck har att tillgå fullt tillräckliga
medel, måste, äfven om det räknar flerdubbelt antal band, vara
lättare skött och kräfva mindre arbetskrafter för ordnande, katalogisering
och urval för inköp än ett sådant bibliotek som svenska statens, hvilket
af flera orsaker allt hittills befunnit sig i ett högst otillfredsställande skick.
Besväret med utlåning och böckers tillhandahållande i läsesalen beror naturligtvis
på antalet låntagare, men detta antal beror åter af möjligheten
att bekomma det nyaste och bästa inom olika grenar af litteraturan samt
i viss mån af de större eller mindre beqvämligheter, som bibliotekslokalen
erbjuder den läsningssökande allmänheten. Med kännedom om de hittills
varande förhållandena i dessa hänseenden vid det svenska biblioteket lärer
icke kunna betviflas, att då biblioteket blifvit förflyttadt till en ny och
ändamålsenligt inrättad lokal och om i sammanhang dermed anslaget till
bokinköp möjligen höjes, de ofvan uppgifna talen för lån inom och utom
bibliotekets lokal skola betydligt tillväxa. Det torde härvid icke böra
lemnas oanmärkt, att en väsentlig tillökning i låntagarnes antal dessutom
är att med säkerhet emotse, när den nu ifrågasatta nya högskolan i hufvudstaden
kommer till stånd, hvilken tidpunkt efter all anledning icke
kan vara synnerligen aflägsen. Ehuru Komitén alltså från de nu befintliga
förhallandena vid det svenska statsbiblioteket och de åberopade utländska
biblioteken icke med säkerhet vågar sluta till personalbehofvet framgent
vid det förstnämda, torde likväl af det nu anförda framgå, att tillökning
i arbetskrafter vid det svenska biblioteket är af behofvet påkallad.

Enligt Kongl. bibliotekariens förslag skulle, såsom redan är anförd t,
öfverbibliotekarien, jemte handhafvandet af chefskapet för verket, skriftväxlingen
m. in., förestå en af bibliotekets följande fyra hufvudafdelningar:
1) svenska afdelningen, 2) utländska afdelningen, 3) handskriftsamlingen,
4) kart- och planschsamlingarna, samt de tre bibliotekarierne förestå
hvar sin af de öfriga afdelningarna; de föreslagne tre förste amanuenserne
skulle biträda vid vården af de nämda fyra afdelningarna; hvaremot den
del af biblioteksarbetet, som omfattar utlåningen inom och utom läsesalen
samt i tidskriftrummet, skulle ombesörjas af tre andre amanuenser.

Komitén har sökt att, så vidt möjligt varit, göra sig bekant med
detaljerna af de arbeten, som skulle förekomma inom hvarje af de nämda

grupperna, hufvudsakligen för att på grund af en sådan undersökning
bilda sig ett omdöme om de krafter dessa arbeten till följd af sin vigt
och mängd kunde kräfva. Hvad Komitén i det följande yttrar i fråga
om arbetets fördelning har derför icke karakteren af positiva förslag utan
afser egentligen att utvisa den väg, på hvilken Komitén sökt bestämma
sin åsigt om personalbehofvet i dess helhet.

Hvad sålunda först angår den svenska afdelningen, — hvars tillväxt
hufvudsakligen är beroende af tryckfrihetsförordningens föreskrift om skyldighet
för boktryckare att till Kongl. biblioteket aflemna ett exemplar af
hvarje i Sverige tryckt skrift, — kräfver densamma en noggrann detaljgranskning
af boktryckeriernas leveranser och i sammanhang dermed brefvexling
med boktryckarne, enär brister ofta lära förekomma i leveranserna.
, hvarjemte det för boksamlingens behöriga handhafvande för framtiden
är oundgängligt, att alla nytillkomna skrifter, allt efter som de till
biblioteket inkomma, ordnas och katalogiseras så vill i nominal- som realkatalog,
ett arbete, som hittills af brist på arbetskrafter mast delvis eftersättas
till stort men för så väl tjenstemännen som besökande. För bedömande
af det arbete katalogi seringen af inkommande skrifter kan erfordra
är af vigt att känna mängden af årligen inom landet tryckta skrifter;
men då en ganska stor del af dessa — tillfällighets- och ströskrifter,
revisions- m. fl. berättelser, annonser o. d., hvardera ofta upptagande blott
ett enda blad — icke förekommer i bokhandeln, och boktryckarnes egna
uppgifter stundom icke äro tillräckligt upplysande samt det ofta är svårt
att afgöra hvad som bör betraktas såsom en särskild skrift eller endast
såsom del af en sådan, har härom icke kunnat vinnas någon tillförlitlig
upplysning; men enligt en inom Kongl. biblioteket försöksvis gjord beräkning
skulle under år 1874 inom Sverige blifvit tryckta omkring 5,400 olika
skrifter, dervid för tidningar och tidskrifter hvarje årgång räknats såsom
särskild skrift. I jembredd med den år efter år stigande tillväxten af
svenska tryckalster tillväxer naturligtvis bibliotekets arbete med ordnandet
och katalogiseringen. Vidare förökas boksamlingen nästan oafbrutet genom
mindre gåfvor och stundom genom större donationer. I sistnämda undantagsfall
lärer dock katalogiseringen böra verkställas genom anlitande af
tillfälliga biträden. Tillökningen i bokantalet genom inköp är jemförelsevis
icke betydlig, men bestyret med inköpen föranleder icke desto mindre
rätt mycket besvär, såsom granskning af bokkataloger, efterforskning om
gängse pris å arbeten, som säljas genom antiqvitetsbokhandeln, tillsyn att
inköp ej eger rum af redan befintliga böcker, hvilken tillsyn är förenad

med desto större svårighet som katalogiseringen är bristfällig, o. s. v. Till
de arbeten, som böra å afdelningen utföras, må vidare räknas bestyret
med böckernas inbindning, hvartill hörer: bestämmandet af boktitlar och
deras utskrifvande på särskilda lappar till bokbindarens rättelse; de till
bindning utlemnade böckernas antecknande; kontroll öfver böckernas återlemnande
och bokbinderiarltetets riktiga utförande m. m. Ar 1875 blindos
omkring 1,200 volymer, utom svenska tidningar och åtskilliga utländska
tidskrifter.

Med hänsyn till nu anförda omständigheter är Komitén af den mening,
att den svenska bokafdelningen utan tvifvel kommer att taga två
ordinarie tjenstemäns arbetskrafter i anspråk och derutöfver ofta lemna
sysselsättning åt e. o. biträden.

Den utländska bokafdelningen, som i vanliga fall vinner sin tillökning
genom köp, är följaktligen i afseende å det löpande katalogiseringsarbetet
i väsentlig mån beroende af det anslag, som finnes an visa dt till
bokinköp, ehuru äfven denna samling i likhet med den svenska ofta vinner
tillväxt genom gåfvor. Då likväl, äfven om anslaget till bokinköp betydligt
ökades, den årliga tillväxten af utländska böcker icke synes kunna
blifva jemförlig med tillökningen af svenska — enligt verifikationerna till
bibliotekets räkenskap för år 1875 liqviderades samma år ett antal af
612 genom bokhandeln erhållna volymer, tillhörande den utländska litteraturen,
hvarjemte kan antagas att en större del af 850 å bokauktion
inköpta volymer voro att hänföra till denna litteratur —, lärer katalogiseringen
af nytillkomna skrifter å denna afdelning komma att kräfva mindre
arbete än å den svenska bokafdelningen. Deremot förekommer här
granskning af utländska bokkataloger, läsning och pröfning af anmälningar
och recensioner i litteraturtidskrifter, rådföring med vetenskapsmän
inom olika fack för uppgörande af förslag till bokinköp, hvilket allt erfordrar
icke blott skicklighet i flera främmande språk och kännedom om
författare i olika vetenskapsgrenar, utan ock mycken tid och möda. Det
snart sagdt oöfverskådliga fält, den utländska litteraturen erbjuder, förorsakar,
att för nyssnämde granskning högst betydliga arbetskrafter skulle
kunna användas, dels af skid att detta arbete måste utföras med desto
större noggrannhet ju mindre anslag för bokinköp finnes anvisadt, på det
de begränsade tillgångarna må användas på fördelaktigaste sätt, och dels
i följd deraf att det otillfredsställande skick, hvari bibliotekets kataloger
befinna sig, här föranleder samma olägenheter som å svenska afdelningen.
Då slutligen, såsom nyss blifvit antydt, språkkunskap i större utsträckning

än som billigtvis kan fordras af en person är af största betydelse för
denna afdelning, och det särskildt vore önskvärdt, att någon person med
kännedom af ryska språket här vore anstäld till biträde vid urval och
inköp bland den rikhaltiga och för vårt land i flera hänseenden vigtiga ryska
litteraturen, anser sig Komitén hafva inskränkt tjenstemännens antal vid
denna afdelning till det minsta möjliga, då den upptager dem till två
ordinarie, med det biträde som dessutom kan genom anslag åt e. o. tjensteman
beredas.

Den tredje af ifrågavarande grupper skulle utgöras af handskriftsamlingen.
Denna samling är visserligen icke stor; den omfattar för närvarande
icke fullt 8,000 nummer, och dess tillväxt, beroende hufvudsakligen
af tillfälliga gåfvor eller inköp, är ojemn och icke synnerligen betydlig;
men katalogiseringen af densamma, hittills endast till en mindre
del utförd, utgör ett högst grannlaga och jemförelsevis vidlyftigt arbete.
I motsats till förhållandet med de tryckta skrifterna måste handskrifterna,
för att kunna ordnas och katalogiseras, noggrant genomgås och det ofta
i samma manuskriptband ganska skiljaktiga innehållet antecknas, så att
katalogen kommer att innehålla, icke korta titlar, utan mer eller mindre
utförliga redogörelser för innehållet, enär först härigenom den blir fullt
användbar för sitt ändamål. Ett sådant katalogiseringsarbete förutsätter en
genom öfning förvärfvad färdighet att tyda äldre, oftast svårläst skrift så
väl på svenska som på främmande språk. Många manuskript, saknande
författarenamn och uppgift om deras ålder, förorsaka af sådan anledning
undersökningar. De särskilda egenskaper, som i följd af dessa med flera
förhållanden fordras för vården af handskriftsamlingen, hvilken innehåller
de förnämsta dyrbarheter det svenska Riksbiblioteket eger, hafva synts
Komitén utgöra fullgiltiga skäl för anställandet af en ordinarie tjensteman
med uppdrag att särskildt egna sig åt arbetena inom denna afdelning.
Ehuru en extra ordinarie tjensteman äfven bör finnas att tillgå så väl till
biträde å denna afdelning, då sådant vid vissa tillfällen kan erfordras,
som ock för att göra sig förtrogen med samlingens innehåll, anser likväl
Komitén, då ett vetenskapligt bearbetande eller utgifvande af handskrifter
icke lärer höra till bibliotekets ändamål, desse tjensteman stundom kunna
ega tid öfrig att biträda vid en eller annan af bibliotekets öfriga detaljer.

Beträffande den fjerde afdelningen, som skulle omfatta kart- och
planschsamlingarna, till hvilka kan läggas samlingen af musikalier, må
anmärkas, att densamma kornrne att innefatta så skilda ämnen, att icke
deras inre sammanhang utan endast hvarderas jemförelsevis mindre betyd 4 -

liga storlek äfvensom den yttre formen skulle kunna föranleda deras sammanförande
till en afdelning. Samlingarna af kartor och planscher äro
för närvarande, oberäknadt en del bundna böcker, fördelade uti 334 portföljer
i följande hufvudgrupper, hvardera med åtskilliga underafdelningar:

Svenska. Utländska.

Kartor, sjökort, stadsplaner m. m............. 22. 27.

Utsigter............................................................ 18. 12.

Porträtter ...................................................... 36. 124.

Ofriga gravyrer m. m.................................. 85. 10.

tillsammans 161. 173.

Dessa samlingar ökas visserligen till en del genom sändningar från
de särskilda kartekontoren och
gen icke anses tillhöra sådana pressens alster, som skola af tryckerierna
kostnadsfritt levereras, beror tillökningen hufvudsakligen af inköp, hvaraf
följer att, derest dessa grenar af bibliotekets verksamhet skola tillbörligen
skötas, noggrann uppmärksamhet måste egnas åt hvad bokmarknaden i
sådant afseende kan erbjuda. En person skulle följaktligen komma att
erhålla full sysselsättning af arbetena å denna afdelning. Då emellertid
urval och inköp af utländska kartor och planscher måste ske på grund
af främmande bokkataloger och litteraturtidskrifter och alltså lättast och
beqvämast i sammanhang med inköpet af utländska böcker, samt anskaffning
af svenska kartor och planscher bör omfatta så väl allt det nya, som
i den svenska bokhandeln utkommer, derest det icke, hvad planscherna
angår, är af särskildt konstvärde och derför bör tillhöra Nationalmuseum*),
som ock äldre kartor och gravyrer, hvilka förvärfvas på enahanda sätt
som äldre svenska böcker, har det synts Komitcn lämpligast att dessa,
af delningar ställas i sådan förbindelse med de svenska och utländska bokafdelningarna,
att samma personal, som har sig anförtrodt att vårda och
tillgose dessa, jemväl besörjer inköp och vård af dithörande kartor, planscher
och musikalier. Det ökade arbete, som på nämda afdelningar härigenom
skulle förorsakas, torde dock icke föranleda någon tillökning i den
för dem beräknade ordinarie tjenstemannapersonalen utan kunna godtgöras
genom en i förhållande dertill lämpad förhöjning i anslaget till e. o.
biträden.

*) Kongl. Maj:ts nådiga förordnande den 18 Juli 18GG om fördelning af gravyrer
och handteckningar mellan Kongl. biblioteket och Nationalmuseum.

Förslaget att uppdraga bestyret med utlåningen åt tre sins emellan
likstiilde tjensteman af den grad, som Komitcn hittills vid uppgörande af
förslag till reglering för andra embetsverk ansett böra indragas, kan Komitén
icke biträda. Utlåningen och de arbeten, som dermed ega sammanhang,
äro, så framt man icke hufvudsakligen fäster sig vid de rent
mekaniska momenten deri, enligt Komiténs mening af vida större betydelse,
än att de böra helt och hållet anförtros åt de yngste, med innehållet
af bibliotekets samlingar minst förtrogne biträdande tjenstemännen.
Tvärtom torde denna gren af biblioteksverksamheten vara en af de vigtigaste,
utan hvars tillbörliga skötande biblioteket icke uppfyller sitt ändamål,
hvarför ock densamma synes böra ställas under ledning af en äldre,
förfaren tjensteman. Vid den brist i katalogerna, som för närvarande
råder och sannolikt för en längre framtid kommer att ega rum, är den
biblioteket besökande allmänheten, för hvilken ju institutionen i främsta
rummet älr afsedd, otvifvelaktigt bast betjent af att få vända sig till en
sådan, med biblioteket noga förtrogen person, som icke blott är i tillfälle
att på grund af sin lokalkännedom skyndsamt och i allmänhet utan föregående
efterforskning i kataloger anskaffa eller gifva anvisning pa hvad
som önskas, utan också, hvad som är af ännu större vigt, kan lemna upplysningar
och råd för begagnandet af boksamlingen och derigenom för låntagare
bespara både tid och möda. Härvid torde icke böra förbises, att
besväret med utlåningen kommer att i betydlig mån ökas icke blott till
följd af den sannolika tillväxten i låntagarnes antal, utan äfven derigenom,
att alla boklån, vare sig utom biblioteket eller i läsesalen, i den nya
lokalen böra, för vinnande af ordning och reda, dagligen bokföras på
samma ställe och helst af en och samma person, hvithet, såsom ofvan är
anmärkt, hittills icke skett. Komitén är alltså af den åsigt, att utlåningen
vid Riksbiblioteket bör ställas under tillsyn af en ordinarie tjensteman,
helst af bibliotekaries grad, med skyldighet för denne att ansvara, för den
ordentliga bokföringen af allt som utlemnas såsom lån inom eller utom
bibliotekets lokaler. På det denne tjensteman må blifva i tillfälle att
taga kännedom om nytillkomna skrifters så väl uppställning som innehåll
synes det ändamålsenligt, att alla inkommande, för utlåning afsedda skrifter
passera genom hans händer, hvarför Komitcn anser föreskrift böra. meddelas,
att alla sådana böcker skola af denne tjensteman sjelf eller genom
biträden signeras i afseende på platsen för deras uppställning.

På sätt hittills varit vanligt vid Kongl. biblioteket likasom vid andra
offentliga bibliotek bör tiden för utlåningen kunna inskränkas till några

få timmar hvarje arbetsdag. De tjensteman, som koinme att sysselsättas
ined allmänhetens betjenande med boklån, finge alltså icke hela sin arbetstid
härmed upptagen, utan lemnades tillfälle att någon tid hvarje dag
egna sig åt andra biblioteksgöromal. Häraf följer, att arbetsfördelningen
mellan de yngre ordinarie tjenstemännen och de extra biträdena bör blifva
sådan, att de kunna vid behof användas vare sig vid utlåningen, hvilken
stundom, ° enligt hvad erfarenheten gifvit vid handen, kan lemna sysselsättning
åt flera personer, eller vid de öfriga göromålen. Då emellertid
det ständiga arbetet med utlåningen och dermed sammanhängande bokföring,
— hvilken icke är minst besvärlig i fråga om böcker, som till
biblioteket återställas, emedan dessa, äfven då de utgöra delar af samma
verk, ofta aterlemnas del för del, — med signering af nytillkomna böcker,
med biträde åt besökande och tillsynen i läsesalen, hvilken bör hållas
öppen under hela arbetstiden, torde komma att erfordra åtminstone två
ordinarie . tjensteman förutom extra biträde, måste löner och arvoden å
stat i enlighet härmed beräknas.

Kong!, bibliotekarien har i sin ofvan berörda skrifvelse antydt, att
förevisning föi besökande af vissa märkvärdigare i biblioteket förvarade
föremål möjligen skulle komma att ingå bland biblioteket tillhörande
göromål. Äfven om en sådan förevisning, hvilken icke egentligen tillhör
bibliotekets ändamål, skulle blifva anbefald, torde densamma icke böra
upptagas såsom ett åliggande för de ordinarie tjenstemännen, hvilket
skulle störande inverka på bibliotekets arbeten, utan besörjas af e. o.
tjensteman med biträde af vaktmästare.

_ Bibliotekets räkenskaper äro icke af synnerligen stor omfattning.
Hittills förda af en förste amanuens, hvilken derjemte haft en af bibliotekets
vigtigare detaljer åt sig uppdragen, kunna de öfverlemnas åt någon
första gradens tjensteman, hvars öfriga sysselsättning bör så ordnas, "att
lian jemväl medhinner detta arbete. Inkommande räkningar torde böra,
innan utbetalning beviljas, granskas och bestyrkas å den afdelning, för
hvilken utgiften sker.

Enligt Komiténs förslag skulle till bibliotekets nuvarande göromål
komma diariiföring och protokollsföring, — detaljer af ringa omfattning.
Den förra lärer böra besörjas af någon första gradens tjensteman; och
hvad angar protokollsföringen, synes densamma, för att icke vid sammanträdena
mellan riksbibliotekarien och bibliotekarierne onödigtvis sysselsatta
ännu en person, kunna uppdragas åt den i tjensten yngste af bibliotekarierne.

De beräkningar, Komitén nu anstalt rörande behofvet af arbetskrafter
vid Riksbiblioteket, leda alltså dertill, att detta verk för fullgörandet af
sina åligganden är i behof af sju ordinarie tjensteman, och att tillräckliga
medel derjemte böra finnas anvisade för att genom arvoden kunna vid
detsamma fästa åtminstone tre extra biträden; och är vid denna beräkning
antaget, att den nuvarande allt för knappa arbetstiden utsträckes på
sätt Komitén i det föregående föreslagit.

Till riksbibliotekariens befattning hör i främsta rummet den allmänna,
uppsigten öfver biblioteket, dess tjensteman och betjente, i hvilket
afseende honom bör tillkomma att bestämma om arbetets fördelning mellan
personalen, i de fall Eders Kongl. Maj:t icke genom instruktion eller
reglemente derom förordnat. I allmänhet lärer han böra ega beslutanderätten
i frågor, som inom biblioteket förekomma till afgörande, äfvensom
vara skyldig att besörja bibliotekets officiela skriftvexling. Men derjemte
bör ock, på sätt jemväl Kongl. bibliotekarien föreslagit, honom tillhöra
att utöfva närmaste tillsynen och vården om en af Riksbibliotekets hufvudafdelningar.
Om dessa indelas på sätt Komitén ansett ändamålsenligt,
torde dock alla dessa riksbibliotekarien såsom chef tillhörande åligganden
svårligen tillåta honom att utöfva föreståndareska,pet för någon annan afdelning
än handskriftsamlingen, med mindre arbetena mellan de öfrige
tjenstemännen så fördelades, att större arbetskrafter än ofvan beräknats
koinme den bland de större afdelningarna till godo, som af riksbibliotekarien
kunde komma att öfvertagas.

För de, efter frånräkning af chefens åligganden, återstående biblioteksgöromålen
skulle alltså finnas behöflige sex ordinarie tjensteman; och
tror sig Komitén, beträffande deras fördelning på hvardera tjenstegraden,
iakttaga det rätta förhållandet då den föreslår, att två af desse uppföras
med lön i andra och fyra med lön i första graden. I det föregående har
redan föreslagits, att tjenstemännen af andra graden må benämnas bibliotekarier.
Tjenstemännen af första graden, motsvarande de hittills varande
förste amanuenserne, anser Komitén böra benämnas vice bibliotekarier,
hvarigenom desse tjensteman erhölle eu emot deras befattning svarande,
lät nplig bet t ämning.

Komitén föreslår alltså,

att den ordinarie tjenstemannapersonalen vid Riksbiblioteket
må, förutom chefen, bestå af två bibliotekarier
och fyra vice bibliotekarier;

AJlöniwj.

Vikariat.
Extra biträden.

att riksbibliotekarien skall, med beslutande rätt,
utöfva chefskapet öfver biblioteket, dess tjensteman och
betjening samt derjemte med nödigt biträde hafva närmaste
tillsynen och vården om en af bibliotekets hufvudafdelningar; att

den i graden yngste af bibliotekarierne skall
vid sammanträden mellan riksbibliotekarien och bibliotekarierne
föra protokoll, då sådant erfordras;

att förandet af diarium och räkenskaper uppdrages
åt den eller dem bland vice bibliotekarierne, som
finnas dertill passande; samt

att inkommande bokräkningar, innan utbetalning
beviljas, granskas och bestyrkas å den afdelning, för
hvilken utgiften sker.

1 fråga om grunderna för aflöningen och beloppen deraf har Komitén
beträffande Riksbibliotekets embets- och tjensteman ansett sig icke böra
afvika från hvad som i sådant afseende dels redan är faststäldt dels af
Komitén föreslaget för deras vederlikar inom andra embetsverk, och hemställes
alltså,

att aflöningen för Riksbibliotekets ordinarie embets-
och tjensteman må bestämmas i enlighet med
härhos under Litt. A. bifogade statsförslag.

För godtgörelse åt vikarier under de tider, då ordinarie embets- och

o Ö 7

tjensteman åtnjuta semester, kommer årligen att erfordras ett belopp af
1,025 kronor.

Enligt Komiténs beräkning af Riksbibliotekets behof af arbetskrafter,
skulle tre extra biträden, motsvarande de af Kongl. bibliotekarien föreslagne
andre amanuenserne, blifva erforderliga; och då Komitén tror sig
kunna antaga, att lämpliga personer skola, ehuru de icke komme i tillfälle
att i samma mån, som andre e. o. tjensteman bereda sig en inkomstbringande
verksamhet i andra verk, finnas villige att mot årsarvoden af
1,200 å 1,500 kronor lemna Riksbiblioteket det dagliga biträde, som finnes
behörigt, torde för detta ändamål böra beräknas ett belopp af högst
4,500 kronor.

Utom löner åt tre fast anstälde andre amanuenser har Kongl. bibliotekarien
ansett ett årligt anslag erforderligt af 5,000 kronor att användas

till arvoden åt e. o. tjensteman och vaktbetjente. Då det visserligen är
ömkligt, att medel finnas tillgängliga för uppmuntran åt yngre tjensteman,
som med nit egna sig åt bibliotekets tjenst, men vid det förhållande, att
det ej kan anses ådagalagdt att biblioteket skall, med den förstärkning i
arbetskrafter och utsträckning i arbetstid, som nu föreslagits, blifva i
behof att anlita e. o. tjenstemäns biträde i den utsträckning, som Kongl.
bibliotekariens förslag synes förutsätta, har Kon liten, för bestridande af
utgifter för mera tillfälligt biträde, renskrifning in. m., upptagit ett belopp
af endast 475 kronor, hvarigenom slutsumman för nu ifrågavarande anslagsbeliof
skulle uppgå till G,000 kronor. I öfverensstämmelse härmed föreslår
Komitén,

att ett belopp af 6,000 kronor må i stat uppföras
till bekostande af vikariatsersättningar, samt till
arvoden och flitpenningar åt extra biträden m. m.

Vaktbetjeningens antal har af Kongl. bibliotekarien föreslagits till
åtta. Då emellertid af desse en skulle vara afsedd att besörja bokbindarearbete
på stället, men kostnaden för böckers bindning icke bör belasta
aflöningsstaten utan bestridas af det derför afsedda anslag, och då vidare
särskild vaktmästare för förevisningssalen enligt Komiténs mening är obehöflig,
likasom den för tamburen afsedde vaktmästaren, enär uppassningen
så väl på förra som senare stället synes kunna bestridas af de vaktmästare,
som komma att besörja uppassningen i arbetsrummen och läsesalen,
har Komitén ansett vaktbetjeningens antal kunna inskränkas till
fem, och får hemställa,

att vaktbetjeningen bestämmes till en förste vaktmästare
samt fyra vaktmästare, deraf en för värmeledningen
och tillika portvakt.

Enligt de förslag Kongl. bibliotekarien afgifvit i afseende på aflön
in gen för bibliotekets em bets- och tjensteman samt betjente, skulle, under
förutsättning att ålderstillägg komrne att beviljas, summan af aflöningen,

på sätt bilagan Ditt, 1». utvisar, uppgå till ................................. kr. 46,700.

Den af Komitén nu föreslagna aflöningsstaten slutar deremot
på ................................................................................................ )) 37,700,

utgörande skilnaden alltså ............................................................... kr. 9,000.

Nuvarande stat uppgår, enligt bilagan Ditt. C., till endast » 1 8,87 0,

och utgör alltså den af Komitén föreslagna förhöjningen......... » 18,830

och den af Kongl. bibliotekarien föreslagna................................. » 27,830.

Valct betjening.

Stat.

Den förhöjning i aflöning, som på grund af ålder i tjensten kan
komma att utgå, torde böra, jemte ålderstillägg för ofri ga under Ecklesiastikdepartementet
hörande verk, uppföras såsom förslagsanslag under riksstatens
åttonde hufvudtitel.

Extra anslag Såsom ofvan hlifvit anmärkt anser Komitén allt arbete med katalotill
kataloyi- gisering af nyinkommande boktrycksalster böra verkställas af den tjensteJ
mannapersonal, som enligt den nya staten komme att vara vid biblioteket
anstäld, sa att någon balans häruti icke vidare borde ifrågakomma. Det
nuvarande bokförrådet är deremot, på sätt Kongl. bibliotekarien anmält,
endast till en mindre del på ett ändamålsenligt sätt katalogi sera dt, hvaraf
känbara olägenheter vid bibliotekets begagnande ofta uppkomma. Denna
brist erhåller sin förklaring icke blott genom de otjenliga förhållanden,
under hvilka biblioteket en längre tid nödgats arbeta, utan äfven genom
den omständigheten, att detsamma genom inflyttning af de förut på Drottningholms,
Rosersbergs och Gripsholms slott förvarade biblioteken, vid
delning af liera afiidna Kongl. personers boksamlingar, genom införlifvandet
af det forna s. k. Engeströmska biblioteket på Södermalm och slutligen
genom inköpet af framlidne Hans Maj:t Konung Carl XV:s boksamling
erhållit högst betydlig tillökning i volymantal, vida öfverstigande
den under normala, förhållanden vanliga årstillväxten; hvarvid biblioteket
tillskyndats en ännu betydligare tillökning i arbete deraf, att. den stora
mängden af dupletter, som på sådant, sätt bekommits, måst afsöndras.
Derest biblioteket skall motsvara sitt ändamål måste denna brist så snart
sig göra låter afhjelpas; men då de ordinarie tjenstemännen komma att
blifva hufvudsakligen upptagna af sina egentliga befattningar, d. v. s. att
halla hädanefter inkommande böcker och skrifter m. m. väl ordnade, katalogiserade
och för allmänheten tillgängliga, kan icke af dem väntas att de
derjemte skulle hinna fullgöra ett arbete, som under förflutna tider blifvit
eftersatt, för hvilket arbete alltså, i den mån detsamma icke kan af verkets
egna ordinarie och e. o. tjensteman med önskvärd skyndsamhet utföras,
lärer böra anvisas ett extra anslag. Då emellertid Komitén anser sig
icke tillkomma att bedöma vare sig kostnaden för detta arbete eller den
tidrymd, inom hvilken detsamma lämpligen bör vara fullbordadt, har
Komitén bort i detta ämne inskränka sin hemställan dertill,

att ett extra anslag må anvisas till bekostande
af Riksbibliotekets nuvarande bokförråds fullständiga
katalogisering, för så vidt detta arbete icke kan med
de af Komitén föreslagna arbetskrafter utföras.

Riksarkivet.

Någon särskild institution med uppgift att vårda rikets skriftliga urkunder
förefans icke under medeltiden och icke heller under det första
skiftet af vår nyare tid. Så väl af denna orsak som i följd deraf att
under Kalmarunionens tidehvarf många af Sveriges vigti gaste handlingar
fördes ur landet uppstodo betydliga luckor i den svenska urkundsamlingen.
Visserligen intogs i konung Sigismunds konungaförsäkran en punkt
af innehåll, att rikets bref och handlingar skulle öfverses, inventeras, registreras
och sedermera på »ett visst rum» förvaras under vård af öfverste
kansleren och två riksråd; men några tillfyllestgörande åtgärder för vården
om dessa dyrbara handlingar vidtogos först under konungarne Carl IX
och Gustaf II Adolf, under hvilken senares regering Riksarkivet i sammanhang
med Kansliet kom till en fast organisation. Enligt den, såsom
det uppgifves, af rikskansleren Axel Oxenstierna författade kansliordningen
af den 16 Oktober 1618 skulle den främste af Kansliets sekreterare
stå i spetsen för »Riks Archivum, det nya så väl som det gamla», med
biträde af tre gode skrifvare, väl förfarne åtminstone i latin och tyska;
och denna, anordning bekräftades af konungen i 1620 års kansliordning,
endast med den ändring, att arkivets föreståndare erhöll fyra tjensteman
sig till biträde. Arkivets organisation utvecklades ytterligare genom 1626
års kansliordning, som stadgade bland annat, att den ene af de två riksråd,
som förordnades rikskansleren till biträde såsom rikskansliråd, skulle
vara Custos Archivi och »hafva riksens gamla kansli eller archivum under
händer, assisterad af den främste sekreteraren och hans fyra medhjelpare.»
Enligt 1661 års kansliordning skulle den fjerde af Rikskansliråden vara
Custos Archivi, och vid arkivet vara anstälde en sekreterare, två skrifvare,
(*n kopist och en antiquarius. Ehuru, med upphörande af sistnämda
befattning, ett särskildt embetsverk, antiqvitetskollegium, få år derefter
inrättades för öfvertagande af vården om handlingarna från medeltiden

Historik.

ökades dock arbetet i arkivet snart i den mån, att den ordinarie personalen
befans otillräcklig. Efter åtskilliga förändringar i afseende på tjenstepersonalen
bestämdes genom 1713 års stat för Kansliet arkivets personal
till en sekreterare, en aktuarie, en registrator, en kanslist och en kopist,
samtidigt hvarmed Anti
kollegium, erhöll en sekreterare eller antiqvarie, två assessorer, en translator,
två kanslister och en ritare. Under den närmast följande tiden
framhölls vid flera tillfällen behofvet af ökade arbetskrafter inom Riksarkivet,
och åtgärder vidtogos äfven tid efter annan till bristens afhjelpande;
men å andra sidan egde jemväl stundom indragningar rum, ehuru
massan af handlingar ständigt ökades och Riksarkivet derjemte i följd af
Antiqvitetsarkivets upplösning måst öfvertaga vissa af detta verks åligganden.
Den omedelbara följden af de indragningar, som verkstäldes i
början af detta århundrade blef emellertid, att Riksarkivet sattes ur stånd
att vederbörligen fullgöra sina åligganden, och först då landshöfdingen
Hans Järta blifvit tillförordnad chef för embetsverket blef genom hans
nitiska bemödanden och i följd af den reorganisation, som sedermera år
1853 genomfördes, det möjligt för verket att småningom åter höja sig ur
det iråkade förfallet. Från sistnämda tidpunkt till och med år 1874 har
Riksarkivets personal bestått af en riksarkivarie, två aktuarier, två förste
amanuenser och en andre amanuens.

Riksarkiva- Samtidigt med det Riksarkivarien, i likhet med öfriga embetsverk

nens förslag och myndigheter, hösten 1S73 aflat underdånig framställning om löneförbättring
för verkets embets- och tjensteman, för hvilken framställnings
hufvudsakliga innehåll Komitén redogjort i inledningen till sitt betänkande
den 9 Juni 1875 angående regleringen af Kammarkollegium, inkom Riksarkivarien
till Eders Kongl. Magt med en särskild underdånig hemställan
att, med hänsyn till verkets behof af förstärkta arbetskrafter, ytterligare
en andre amanuensbefattning måtte uppföras på ordinarie stat med en
aflöning, i likhet med hvad för den förut varande andre amanuensen föreslagits,
af 2,500 rdr, deraf 2,000 rdr i fast lön och 500 rdr i tjenstgöringspenningar;
och blef vid nästpåföljande riksdag, i enlighet med Eders
Kongl. Majrts förslag, en dylik befattning på ordinarie stat uppförd, dock
med aflöning till enahanda belopp, som enligt äldre stat tillkommit tjensteman
i Riksarkivet af lägsta graden. I följd häraf har Riksarkivets ordinarie
personal sedan 1875 års början bestått af sju embets- och tjensteman.

Riksarkiva- Detta oaktadt har, efter hvad Komitén inhemtat, Riksarkivarien i

rmi\s7-L "/7 underdånig skrifvelse den 17 Oktober 1874, vid öfverlemnande af förslag

till ny instruktion för arkivets embets- och tjensteman, anmält att arbetskrafterna
inom verket fortfarande vore otillräckliga. Den nyinrättade
andre amanuenstjensten vore, enligt riksarkivariens mening, af betydlig
vigt men icke tillräcklig att afhjelpa det missförhållande mellan föreliggande
arbete och tillgängliga arbetskrafter, som i lång tid egt rum.
Arkivaliernas mängd vore numera mångdubbelt större än då det nuvarande
tjenstemanna-antalet bestämdes och ansågs tillräckligt. Redan den vanliga,
årliga tillökningen verkade mycket, särdeles som den vore i ständigt stigande;
men derjemte hade arkivet under det sista qvinqvenniet erhållit
en högst betydande extra ordinarie tillökning derigenom att, jemlikt nådiga
cirkulärbrefvet deri 28 September 1869, de i häradsrätternas arkiv befintliga
domböcker, tänkeböcker och andra dylika rättsskipningen rörande
handlingar, tillhörande tiden före 1736, till Riksarkivet öfverleinnats,
hvaraf följt, att arkivtjenstemännens arbete blifvit märkligen förökad!
Detta arbete toges för öfrigt på mer än ett sätt nu, mer än förr, i anspråk.
Så vore antalet af forskare, som anlitade arkiva,lierna, nu betydligt
större än tillförene. Uti 1809 års kansliordning hade varit stadgadt, att
protokollen, då de från Expeditionerna aflemnades till Riksarkivet, skulle
vara med register försedda; men denna föreskrift, länge förbisedd, utelemnades
i 1840 års instruktion för Statsdepartementens expeditioner, till
ansenlig förökning af det arbete, som borde i Riksarkivet förrättas. Om
härtill lades de arbeten, som påkallades af Riksarkivets åliggande att i
tryck utgifva handlingar af vigt för fäderneslandets historia, — ett åliggande,
som kunde beräknas hafva under de senare åren tagit minst två
tjensteman i anspråk, — så insåges lätt, att ärendenas jemna gång endast
med svårighet kunde vidmakthållas. Sådant hade varit möjligt endast
genom verksamt biträde af e. o. tjensteman; men denna källa till ökad
arbetskraft, som förr varit någorlunda gifvande, syntes nu nära att utsina,
emedan den ene efter den. andre af de äldre e. o. amanuenserne afgått
till andra ekonomiskt tacksammare arbetsfält, hvaremot under hela det
sista qvinqvenniet blott en enda ny till tjenstgöring sig anmält, Vid så
ogynsamma utsigter för framtiden syntes en kraftig hjelp högeligen nödvändig,
hvarför Riksarkivarien föreslog inrättandet af en ny tjenst på
ordinarie stat af lika lönegrad med nuvarande aktuarier. Tjenstemännen
af de två läore graderna, andre och förste amanuenserne, arbetade under

O O ''

så otillräckliga lönevilkor att, derest de ej egde egna medel att uppoffra,
de vore hänvisade att välja emellan celibat eller skuldsättning. En förbättring
i framtidsutsigter skulle beredas dem, om Riksarkivet finge ännu

Instruktionen
af 1874.

en plats med någorlunda tillräcklig aflöning; derpå skulle ock kunna
grundas förhoppning att unge, skicklige män med goda studier kunde
finna sig manade att välja Riksarkivet till framtida- arbetsfält.

Enligt den nådiga instruktion för Riksarkivets embets- och tjensteman,
hvilken den 23 December 1874 utfärdades, har Riksarkivet, som utgör
en afdelning af Ecklesiastikdepartementet, till hufvud uppgift att vårda,
ordna och förteckna samt för embetsverk och enskilde forskare hålla tillgängliga
alla handlingar, »som från Eders Kongl. Maj:ts Kansli eller andra
styrelseverk eller ock eljest till Riksarkivet öfverlemnas,» samt att i tryck
utgifva arkivalier, i den mån de äro af vigt såsom historiska källor.
Riksarkiv arien, hvilken i främsta rummet är ansvarig för Riksarkivets noggranna
vård, utöfvar chefskapet och fördelar arbetena mellan tjenstemännen
samt har i öfrigt hufvudsakligen följande åligganden: att tillse, det
handlingar, som böra hållas hemliga, icke blifva för obehöriga personer
tillgängliga; att söka fullständiggöra och öka arkivets samlingar; att tillse
det komitéers och upplösta embetsverks handlingar till Riksarkivet öfverlemnas;
att vaka deröfver, att Riksarkivets bibliotek och statens i Riksarkivet
varande förråd af det s. k. årstrycket och af svensk författningssamling
väl vårdas; att beflita sig om utgifningen i tryck af historiskt
vigtiga arkivalier; att deltaga i de vigtigaste arkivaliernas ordnande samt
årligen afgifva underdånig berättelse om Riksarkivets skick m. m., hvarförutom
riksarkivarien åligger verkets ekonomi, så att ingen utbetalning
af de till hans disposition stälda allmänna medel må ega rum utan hans
godkännande. Äktuarierne skola förestå hvardera en af arkivets båda afdelningar.
Dessa utgöras af den historiska, till hvilken höra de allmänt
politiska och diplomatiska samt de utländska handlingarna äfvensom alla
så- väl äldre som nyare handlingar, hvilka ej kunna fördelas efter de särskilda
förvaltningsgrenarne, och den administrativa, omfattande alla från
Eders Kongl. Maj:ts Kansli och styrelseverken aflemnade judiciela och
administrativa handlingar. Föreståndaren för den förra afdelningen har
enligt instruktionen det särskilda åliggandet att vara behjelplig vid arkivaliers
utgifvande i tryck och föreståndaren för den senare åligger besörja
utlåningen af handlingar till embetsverk, som ii ro till lån berättigade.
Aktuarie skall inom sin afdelning närmast chefen öfvervaka arkivarbetenas
gång och arkivaliernas vård samt tillhandagå forskare och andre med råd
och upplysningar. Amanuenserne hafva att biträda med de arbeten, som
för arkivaliernas vård, ordnande och förtecknande samt utgifvande i tryck
erfordras; och tjenstgör en hvar af dem vid den afdelning, der riksarki -

varien anser hans tjenst mest behöflig. En af tjenstemännen skall vara
förordnad att hafva närmaste vården om arkivets bibliotek, och verkets
räkenskaper skola föras af den ordinarie tjensteman, åt hvilken riksarkivarien
lemnar detta uppdrag. •—• Riksarkivet skall hållas Öppet alla helgfria
dagar klockan 10—7,3 året om samt dessutom under månaderna
Maj—Augusti, då sådant begäres, två timmar på e. in. Af instruktionens
innehåll i öfrigt må här endast anmärkas följande: att en hvar af Riksarkivets
embets- och tjensteman eger årligen åtnjuta sex veckors semester;
att riksarkivarien kan bevilja tjenstledighet åt aktuarie och förste amanuens
under högst tre veckor och åt andre amanuens under högst fyra veckor,
samt att, då riksarkivarien af sjukdom eller annat laga förfall är hindrad,
hans embetsgöromål skola förrättas af den till tjensta-ldern äldste bland
aktuarierne, intill dess Eders Kongl. Maj:t annorlunda förordnar.

Riksarkivet, som år 1626 var inrymdt i tre hvalfrum af dåvarande mks“£åvets
Kongl. slottet och efter slottsbranden 1697 på flera särskilda ställen inom
hufvudstaden, hade, sedan det nya slottet blifvit uppbygdt och intill år
1846 sin lokal derstädes, ehuru handlingarnas mängd långt dessförinnan
gjort det utrymme, som der kunde disponeras, otillräckligt. Vid sistnamde
tid flyttades arkivet till det för ändamålet inköpta huset N:o 2 Skeppsbron;
men byggnadens bristfälliga skick föranledde redan ar lS6o en ny
flyttning, nämligen till nuvarande riksarkivhuset på Riddarholmen, sedan
detta, förut disponeradt af Kommerskollegium, blifvit för arkivet inredt.

Med beräkning, att det s. k. stora hvalfvet under Kongl. slottets nordvestra
flygel fortfarande finge af Riksarkivet användas, antogs nuvarande
Riksarkivhuset kunna, efter en då ifrågasatt utvidgning deraf, — hvilken
dock icke kommit till stånd —, under åtskilliga decennier lemna tillräckligt
utrymme för den vanliga årliga tillväxten; men sedan Riksarkivet
under den tid, som sedermera förflutit, blifvit ansenligen ökadt utöfver
hvad då kunde beräknas, i synnerhet genom öfvertagandet af häradsarkivens
äldre handlingar, har riksarkivarien i sin underdåniga berättelse för sistlidet
år anmält, att en så betydlig del af det lediga utrymmet redan
blifvit upptagen, att den tidpunkt syntes icke vara synnerligen långt aflägsen,
då för beredande af nödigt utrymme antingen tillbyggnad till det
nuvarande arkivhuset måste ske eller annan lokal för Riksarkivet anskaffas
— en fråga, som dock enligt Komiténs mening lärer i väsentlig mån
blifva beroende deraf, huruvida en utgallring af arkivets handlingar till
någon större omfattning kan ega rum, hvarom det likväl icke lärer tillhöra
Iiomitén att framställa något förslag.

Riksarkivets Efter denna öfverblick af Riksarkivets öden och nuvarande ställning,
MÄ öfvergår Komitén till frågan om embetsverkets reglering och får dervid
departem:t. till en början, pa hufvudsakligen enahanda skäl, som i det föregående
anförts för Kongl. bibliotekets organiserande såsom sjelfständigt embetsverk,
föreslå,

att Riksarkivet upphör att utgöra en afdelning af
Ecklesiastikdepartementet och i stället, under chefskap
af riksarkivarien, organiseras såsom sjelfständigt verk
under samma departement.

S?ln m- Derest detta förslag vinner nådigt bifall, lära de särskilda anordninn%v^organi-
§aft som deraf blifva en följd, kunna och böra väsentligen öfverenssation.
stämma med dem, som af Komitén blifvit för Riksbiblioteket föreslagna,
hvarvid likväl bör anmärkas, att riksarkivarien redan i nu gällande instruktion
är tillerkänd dispositionsrätten öfver verkets anslag till bokinköp,
efter samråd med aktuarierne och bibliotekarien; att någon särskild bankräkning
för Riksarkivet icke funnits behöflig, hvadan anvisningar på riksbanken
här icke förekomma, samt att redan nu diarium öfver ankommande
officiela skrivelser föres och koncept till utgående expeditioner
förvaras.

Komitén, som delar den af riksarkivarien i hans underdåniga skrifvelse
den 17 Oktober 1874 uttalade mening, att benämningen aktuarie
vid Riksarkivet bör utbytas mot den, arten af desse tjenstemäns verksamhet
bättre motsvarande af arkivarie, får alltså föreslå följande bestämmelser:

att de riksarkivarien underlydande ordinarie tjenstemännen
i Riksarkivet skola fördelas i två grader
och benämnas, de som tillhöra den högre graden arkivarier
och de, som tillhöra den lägre eller första graden,
vice arkivarier;

att riksarkivarien och öfrige ordinarie tjenstemännen
af Eders Kongl. Maj:t utnämnas, — de senare
efter ansökning och uppå förslag af riksarkivarien, —
men att e. o. tjensteman och vaktbetjeningen skola
antagas af chefen;

att den underdåniga berättelse, som af riksarkivarien
enligt § 3 mom. 10 i gällande instruktion årligen
skall afgifvas, bör innehålla uppgift å de af en
hvar bland verkets ordinarie och extra ordinarie tjensteman
under året utförda arbeten;

att uti alla frågor, som inom Riksarkivet förekomma
till afgörande, beslutande rätten tillkommer
riksarkivarien ensam, dock uti nedan uppräknade ärenden
först efter rådplägning med arkiv ari erne, som
hafva rättighet och skyldighet att, der de äro från beslutet
skiljaktige, sina afvikande meningar till protokollet
skriftligen afgifva, nämligen:

a) underdåniga framställningar om erforderliga,
anslag;

b) årsberättelser;

c) frågor om inköp af böcker m. m.;

d) frågor om förändringar i verkets organisation;

f) bestämmandet af arvoden åt extra biträden
och öfriga dylika utgiftsfrågor;

att den i graden äldste af arkivarierne förklaras
städse vara skyldig att, vid inträffådt förhinder för
riksarkivarien, förestå dennes embete, så vida hindret
icke varar öfver 14 dagar, men, om det är af beskaffenhet
att räcka längre tid, intill dess, uppå genast skeende
underdånig anmälan, Eders Kongl. Maj:t å embetet
meddelar nådigt förordnande;

att riksarkivarien eger, vid ådagalagdt behof, bevilja
arkivarie en månads ledighet årligen samt i sådant
fall äfvensom under arkivaries semester till vikarie
förordna någon af första gradens tjensteman inom verket,
men att, om dylikt vikariat blir för längre tid
behöflig!, frågan derom skall till Eders Kongl. Maj:t
anmälas;

att riksarkivarien eger, vid ådagalagdt behof, bevilja
öfrige tjensteman tjenstledighet af högst två månader
om året och under sålunda beviljad ledighet
äfvensom under semester förordna lämplig person att
bestrida den lediges tjenstgöring, men skall, om längre

Inventarier
öfver Riksarkivet
och
landsortsarkiven.

tids tjenstledighet sökes, underställa frågan Eders Kongl.
Maj:ts pröfning;

att den i graden yngste af arkivarierne skall vid
sammanträden mellan riksarkivarien och arkivarierne
föra protokoll, då sådant erfordras;

att förandet af diarium och räkenskaper äfvensom
vården om Riksarkivets bibliotek uppdrages åt den
eller dem bland lägsta gradens tjensteman, som finnas
dertill lämplige; samt

att inkommande räkningar skola, innan utbetalning
beviljas, granskas och bestyrkas af räkenskapsföraren.

De urkundsamlingar från äldre tider, som i Riksarkivet förvaras, äro,
såsom redan i det föregående blifvit omnämdt, mycket ofullständiga, och
inträffade olyckshändelser hafva förorsakat, att luckor förekomma jemväl
inom vissa delar af senare tiders handlingar, så att forskaren ofta kan finna
sin väntan sviken, då han i Riksarkivet önskar taga kännedom om ett
visst slags handlingar för ett uppgifvet år. Vid sådant förhållande synes
det vara högeligen önskvärd!, om ett inventarium öfver Riksarkivets samlingar
upprättades och från trycket utgåfves. Ehuru ett sådant inventarium
icke kunde innehålla specifika uppgifter utan endast mera allmänna
redogörelser för de särskilda afdelningarna och de år de omfattade, skulle
detsamma utan tvifvel blifva af stor nytta ej blott för besökande, utan
äfven för arkivets tjensteman, i synnerhet vid fråga om komplettering af
registraturet och andra vigtiga samlingar.

Enligt Komiténs mening skulle jemväl väsentliga fördelar vinnas, om
Riksarkivet, i egenskap af centralt embetsverk, stäldes i någon förbindelse
med öfriga inom landet befintliga offentliga arkiv, hvilka ofta innehålla
ganska värdefulla bidrag till vår inre historia; men om en förening af
de centrala arkiven och en organisation af provinsarkiven under Riksarkivet
äfven i flera hänseenden kunde vara önsklig, torde likväl åtminstone
den senare anordningen tills vidare möta hinder, förnämligast uti
de betydliga kostnader, som blefve förenade med inrättandet af ett större
antal nya tjenster. Emellertid skulle, äfven utan så genomgripande åtgärder,
som de antydda, Riksarkivet kunna, utan synnerligen stora upp -

offringar för det allmänna, sättas i tillfälle att känna innehållet af de
särskilda landsortsarkiven, derest förteckningar deröfver upprättades och
till Riksarkivet aflemnades. Härigenom, vunnes i främsta rummet den
fördel, att Riksarkivet, hvars äldre handlingar för vissa år äro ofullständiga,
kunde komplettera desamma genom afskrifter af sådana handlingar,
som saknades i Riksarkivet, men blifvit bevarade i landsortsarkiven. Vidare
och då härigenom på ett ställe samlades uppgifter om innehållet af de
offentliga arkiven i landsorten, skulle Rikarkivet sättas i stånd att lemna
forskare anvisning på stundom vigtiga urkunder, hvilka nu, glömda och
obegagnade, äro till ringa eller ingen nytta. Komitén anser sig alltså
böra underställa Eders Kongl. Maj:ts nådiga pröfning,

huruvida icke föreskrift borde meddelas dels derom,
att inventarium skall upprättas och från trycket
utgifvas öfver Riksarkivets handlingar och dels derom,
att förteckningar öfver de uti landsortsarkiven förvarade
handlingar böra upprättas och till Riksarkivet
aflemnas.

Öfvergående till frågan, huru stort antal tjensteman vid Riksarkivet
må erfordras, anser sig Komitén, för att i någon man kunna åskådliggöra
beskaffenheten och omfånget af de vigtigaste arkivalier, hvilkas vård ålig-,
ger dessa tjensteman, till en början böra återgifva följande, Komitén meddelade
uppgift i detta hänseende:

Rådsprotokoll en. som börja med år 1622, utgöra sam -

manräknade ........................................................................ 2,298 volymer.

Registratur samling en, från och med år 1523, utgör ......... 1,570 »

Konceptsamlingen ........................................................................ 1,385 »

Diar ier.......................................................................................... 1,020 »

Handlingar, som genom Justitierevisionen föredragits:

revisionsakter ............................... 3,565 »

utslagshandlingar...................................................... 5,228 »

href från Hofrätterna ............................................. 123 )>

Trpt 15,184 volymer.

Göromålens
omfattning.
Behöflig a
rbetskrafter.

Trpt 15,184 volymer.

Handlingar, som genom Statsexpeditionerna föredragits före
år 1840 och hvilka äro ordnade efter de myndig -

heter, som sist i ärendet sig yttrat.............................. 4,650 »

De från år 1840 på de särskilda Staisdepartementens föredragning
af gjorda målen ................................................ 2,205 »

Handlingar, rörande Sveriges förhållande till främmande

makter ................................................................................. 3,903 »

Riksdag shandling ar, dels af gammalt tillhöriga Riksarkivet,

dels aflemnade från Riksståndens arkiv........................ 2,656 »

Historiska handlingar under titlar Acta historica, eccle siastica,

topographica, biographica m. fl...................... 1,055 »

Handlingar rörande forna svenska besittningar:

Livonica ........................................ 741 >,

Wismariensia ............................................................ 66 »

Brehmensia ..................... 124 »

Pomeranica ............................................................... 599 »

Domböcker och andra från häradsarkiven aflemnade handlingar.
................................................................................... 1,331 »

Särskilda samlingar, såsom den Oxenstiernska, Salviska,

Tessinska, Posseska, Ribbingska, Lantingshausenska,

Lagerheimska, Wahrenbergska, Skogmanska m. fl.... 1,102 »

S. k. Academica och handlingar rörande universiteten...... 355 »

Kanslikollegii jemte Kanslistyrelsens protokoll, registratur

m. m..................................................................................... 790 »

Justitiekanslerns registratur, fånglistor, landsfiskalernes berättelser
m. m................................................................... 1,520 »

Summa 36,281 volymer;

samt pergamentsbref och pappersurkunder från medeltiden, förvarade
i 465 kartonger, hvarje innehållande omkring 40 handlingar;

originaltraktater, ordnade under 703 nummer;

riksdagsbeslut och andra original a statsakter, ordnade under 248 nummer;
hvarjemte i Riksarkivet förvaras, utom verkets egen boksamling,
ett förråd af Svensk författningssamling, uppgående till mera än 3,000
konvoluter.

För arkivalierna äro hyllor anordnade till en längd af 29,200 fot.
Tillväxten bestod år 1875 af 252 från Statsdepartement^! öfverlemnade

volymer statsrådsprotokoll och handlingar till afgjorda mål, förutom åtskilliga
handlingar, som erhållits genom köp eller föräring, äfvensom universitetska,
nslerernes arkiv, hvilka för tiden intill år 1865 nu till Riks;
i rk i ve t öfverlemnats.

Enligt förda anteckningar öfver antalet besök af forskare, som arkivets
tjensteman haft att tillhandagå, hafva dessa besök under senare hälften
af år 1874 uppgått till 771, under år 1875 till 1,852 och under förra
hälften af innevarande år till 1,028, utvisande dessa siffror alltså ett
snabbt tillväxande intresse för begagnandet af arkivets handlingar. Förutom
desse forskare hafva arkivets tjensteman haft att tillhandagå einbetsoch
tjensteman, hvilka å tjenstens vägnar derstädes sökt upplysningar,
rörande hvilka, besök anteckningar dock icke blifvit gjorda.

Reqvisitioner af handlingar lära nästan dagligen ingå från de myndigheter,
som enligt instruktionen ega att sådana från Riksarkivet utbekomma,
men uppgift på årliga antalet af dessa reqvisitioner har ej kunnat
lemnas, emedan olika slag af reqvisitioner blifvit på olika sätt antecknade.

Såsom ofvan är näindt består Riksarkivet af två afdelningar, den
historiska, och den administrativa. För hvarderas omfattning och betydelse1
torde en närmare redogörelse här vara på sin plats.

Till den historiska afdelningen äro att hänföra a) handlingarna från
medeltiden, hvilkas blotta läsning fordrar ett långvarigt studium; b) alla
regist,raturer och rådsprotokoll med tillhörande koncept intill slutet åt
konung Carl XII:s tid, hvarifrån först den i instruktionen föreskrifna fördelning
efter särskilda förvaltningsgrenar kan komma i fråga; c) alla riksdagshandlingar,
åtminstone de äldre; d) allt hvad som angår Sveriges
forna besittningar Estland, Lifland, Pommern, Wismar och Bremen, hvilka
handlingar äro särdeles fullständiga och ofta af utländske forskare anlitade;
c) diplomatiska handlingar, omfattande särdeles betydande brefvexlingar,
som af svenska beskickningar hos främmande regeringar blifvit
förda; f) krigshandlingar, såsom befälhafvare* arkiv, underdåniga rapporter
m. m., hvilka i icke ringa mängd förefinnas inom åtskilliga af ofvan specificerade
grupper; g) Kongl., furstliga och enskilda personers brefvexlingar,
som blifvit med Riksarkivet införlifvade, och hvilka i synnerhet för
vår stormaktsperiod äro ganska omfattande och innehållsrika.

Den förstnämda af dessa grupper är ämnad att, åtminstone till största
delen, utgifvas uti Svenskt Diplomatarium och kommer således att tills
vidare taga åtminstone en arkivtjenstemans mesta verksamhet i anspråk.
Registraturerna, som innehålla regeringsbesluten, äro den vigtigaste källan

för rikets nyare historia och behöfva ofta anlitas för enskilda rättsfrågor.
Samlingen ° är för vissa tider mycket defekt och för andra vårdslöst utskrifven,
sa att densamma kräfver betydligt arbete för att jemföras med
koncepten och, der dessa finnas i behåll, kompletteras. Riksdagshandlingarna,
. erfordra äfven dylik komplettering och dessutom fullständig katalogisering,
sårskildt med afseende derpå, att en stor mängd vigtiga, till
Kongl. Maj:t stälda utlåtanden och berättelser af embetsverk finnas här
och der inbundna bland utskottens och deputationernas handlingar från
frihetstiden. Bland de diplomatiska och öfriga brefvexlingarna förefinnas
ofta egenhändiga bref och namnteckningar, hvilka till en del hafva högt
penningvärde pa autograf marknaden, hvarför de fordra noggrann vård och
förteckning i detalj till förekommande af förskingring. I öfrigt fordra
dessa brefvexlingar i allmänhet mycket arbete innan de blifva fullständigt
ordnade.

Omfånget af de olika grupper, som tillhöra den historiska afdelning-en
är dessutom så, stort och innehållet så olikarta dt, att sällan någon
tjensteman torde vara i besittning af de många språk- och realkunskaper,
som skulle fordras för att på ett fullt tillfredsställande sätt ordna och
vårda, dem alla; ty de omfatta flera århundraden och en stor del ej blott
af Sveriges och underlydande länders utan ock af det öfriga Europas
historia. Det är också denna afdelning, som företrädesvis anlitats af historiska.
forskare och derifrån komma sannolikt också i allmänhet de handlingar
att hemtas, hvilka från trycket utgifvas såsom historiska källskrifter.

Den • administrativa afdelningen, hvilken icke kan strängt skiljas från
den historiska, är till omfattningen den betydligaste, såsom lätt inhemta*
vid granskning af ofvan intagna uppgift på arkivaliernas volymantal. Den
är äfven hastigt tillväxande i följd af de stora leveranser, som dit årligen
ingå. Handlingarna å denna afdelning åro för olika tider ordnade efter
olika, grunder, hvilket föranleder mycken möda och störa svårigheter vid
handlingars framsökande. För äldre tider äro nämligen städers och andra
menigheters besvär och ansökningar likasom embetsverkens skrifvelser i
allmänhet förvarade efter myndighet och skrifvelsernas data. För senare
tider och ända till ar 1840 hafva åter handlingarna i förvaltningsärenden,
som fordrat en eller flere myndigheters hörande, blifvit, ordnade1 efter den
myndighet, som sist varit i ärendet hörd. De olägenheter, som med detta
senare förvaringssätt voro förenade — i synnerhet då flera embetsverk afgifvit
gemensamt utlåtande i ärendet — jemte svårigheten att öfvervaka
fullständigheten af leveranserna från statsdepartementen föranledde efter

Kansliets omreglering år 1840 handlingarnas ordnande efter departement
och data för de Kongl. besluten. Härigenom afhjelptes visserligen de
svåraste af ofvan nämda olägenheter, men å andra sidan blifva numera
de genom denna anordning uppkommande grupper så störa, att väsentliga
hinder deraf möta för forskningen, särdeles då denna afser något visst
slag af förvaltningsärenden, enär, för sådant ändamål, det ofta är nödigt
att genomsöka ej blott en mängd registraturband utan äfven sådana anmälanden
och andra handlingar, som i allmänhet icke föranledt särskilda
åtgärder eller beslut.

Derest ifrågavarande handlingar framgent skola på samma sätt som
för närvarande förvaras, lära nu antydda svårigheter icke kunna undanrödjas
annorledes än genom fullständiga sakregister; men då upprättandet
af sådana endast efter hand och med mycket arbete låter sig verkställa,
har det synts Komitén ändamålsenligt, om ifrågavarande handlingar kunde,
åtminstone för tiden efter 1840, ordnas efter innehållet och i grupper af
mindre omfattning. Den nu varande anordningen af handlingarna, efter
statsdepartement, kan så mycket mindre anses tillfredsställande som det
icke sällan händer, att handläggningen af ett visst slags ärenden öfverflyttas
från ett departement till ett annat, hvarigenom handlingar i mål
af enahanda slag komma att förvaras för vissa år under ett och för andra
år under ett annat departement, — en oregelbundenhet i anordningen,
som naturligtvis måste försvåra handlingarnas framsökande. På dessa förhållanden
har Komitén ansett sig böra fästa uppmärksamheten, utan att
likväl vilja framställa några bestämda ändringsförslag.

De åligganden, som tillhöra Riksarkivets tjensteman, äro dels sådana,
som årligen måste till fullo ombesörjas och således icke i någon mån böra
få eftersättas, dels sådana, som skola verkställas endast så långt sedermera
återstående tid och krafter det medgifva. Till det förra slaget höra dels
emottaga,ndet och ordnandet af de under året inkommande nya handlingarna
samt deras registrerande, dels ock betjenande! af allmänna verk,
tjenstemän och enskilda personer, som vilja begagna arkivets samlingar;
till det senare åter höra dels ordnandet och katalogiseringen af äldre
handlingar och dels utgifvandet af sådana i tryck. Då detta senare arbete
är af den stora omfattning att, derest det inom den närmaste tiden
skulle utföras, derför skulle erfordras arbetskrafter mångdubbelt öfverstigande
de nuvarande, kan det naturligtvis icke komma i fråga att beräkna verkets
behof af tjenstemän efter omfattningen af detta arbete, för hvars utförande
icke, så vidt Komitén eger sig bekant, någon plan ens blifvit uppgjord.

Såsom ofvan är omförmäldt, har riksarkivarien hos Eders Kongl.
Maj:t anmält behofvet af ännu en tjensteman af nuvarande aktuariegraden,
och med hänsyn till de vid arkivet förekommande förhållanden synes visserligen
en sådan tjensteman kunna för verket blifva af väsentlig nytta.
Da emellertid frågan härom nyligen varit understäld Eders Kongl. Maj:ts
pröfning men icke funnits påkalla någon åtgärd, och Komitén är af den
mening, att den nuvarande personalen, på hvilken, om den erhåller förbättrad
aflöning, man må kunna ställa högre fordringar än för närvarande,
åtminstone tills vidare är tillräcklig att handhafva vården om Riksarkivets
samlingar med hvad dertill hörer, i synnerhet om utväg beredes att vid
verket fästa e. o. tjensteman på ett sådant sätt, att verksamt biträde kan
af dem påräknas, har Komitén, som finner någon minskning i nu varande
personalen icke kunna ega ruin, å andra sidan icke heller kunnat föreslå
annan förstärkning i Riksarkivets arbetskrafter, än som blifver en följd
deraf, att andre amanuenserna uppflyttas i den nuvarande andra eller
blifvande första lönegraden, samt att anslaget till extra biträden höjes.

I afseende å vaktbetjäningen, för närvarande två vaktmästare, lärer
annan ändring icke erfordras, än att den främste af desse, på sätt i andra
verk eger rum, i stat upptages såsom förste vaktmästare.

I sitt betänkande den 9 Juni 1875 angående lönereglering m. m. för
Kammarkollegium har Komitén föreslagit, att vården om kammararkivet
måtte öfverflyttas till Riksarkivet. Då ifrågavarande förslag ännu är beroende
på Eders Kongl. Maj:ts pröfning, har Komitén icke lagt detsamma
till grund för sina beräkningar öfver Riksarkivets behof af personal, och
detta så mycket mindre som det möjligen framdeles kan finnas ändamålsenligt
att till Riksarkivet öfverflytta vården af äfven andra centrala cmhetsverks
arkiv; och lärer således i händelse denna öfverflyttning beslutas,
frågan om förstärkning i Riksarkivets arbetskrafter i följd deraf böra
blifva föremål för särskild pröfning.

Komitén hemställer alltså,

att den ordinarie tjenstemannapersonalen vid Riksarkivet
må, förutom chefen, bestå af två arkivarier
och fyra vice arkivarier;

att vaktbetjeningen bestämmes till en förste vaktmästare
och en vaktmästare; samt

att, derest vården om kammararkivet eller något
annat af de centrala verkens arkiv kommer att öfverflyttas
till Riksarkivet, Eders Kongl. Maj:t behagade i

sammanhang dermed taga under ompröfning, i hvad
mån förstärkning af Riksarkivets arbetskrafter kan af
en sådan öfverflyttning föranledas.

Beträffande vilkoren för åtnjutande af aflöning enligt ny stat och de Allmänna

allmänna grunderna för löneregleringen äfvensom lönebeloppen har Ko- 9rwncler för
., / n ... r».. to o o ii lönereglerin miten

endast att loresla, geUm Aflöning.

att hvad Komitén här ofvan i dessa afseenden
föreslagit för Riksbibliotekets embets- och tjensteman
må jemväl för Riksarkivets blifva gällande och att
således aflöningen för Riksarkivets ordinarie embetsoch
tjensteman samt betjening må bestämmas i enlighet
med härhos under Kitt. D bifogade statsförslag.

Till vikariatsersättning under de ordinarie embets- och tjensteman- Vikariat.
nens semester erfordras för Riksarkivet enahanda belopp som för Riks- Extra ubiblioteket
eller 1,025 kronor.

Här ofvan är redan antydt, att Komitén anser en förstärkning i Riksarkivets
ordinarie personal tills vidare kunna undvaras under vilkor, bland
andra, att tillräckliga medel ställas till verkets disposition för att vid detsamma
fästa e. o. tjensteman; och då antagas kan, att under vanliga förhållanden
tre sådana tjenstemäns biträde blir behöfligt och deras arvoden
i medeltal borde blifva desamma som för extra biträden vid Riksbiblioteket
beräknats, eller 1,200 å 1,500 kronor hvardera, skulle härför årligen
erfordras högst 4,500 kronor. Härförutom lära medel stundom blifva behöfliga
för bekostande af mera tillfälligt arbetsbiträde, renskrifning m. m.,
och då detta behof kan anses tillgodosedt med omkring 475 kronor årligen,
skulle hela summan af nu ifrågavarande anslag komma att uppgå
till 6,000 kronor; och hemställer derför Komitén,

att till bekostande af vikariatsersättningar, arvoden
åt extra biträden, renskrifning m. m. må i stat
uppföras ett anslag af 6,000 kronor.

Det af Komitén uppgjorda förslag till stat för Riksarkivet slutar på stat.

en summa af.................................................................................. Kr. 35,300: —

hvaremot nu gällande stat, enligt hvad Bil. Litt. E närmare
upplyser, upptager ett belopp af........................ » 24,260: —

utvisande alltså det förra en tillökning af........................... Kr. 11,040: —

Utom de i statsförslaget upptagna beloppen kommer någon förhöjning
i aflöningen att utgå till vissa tjensteman på grund af ålder i tjen -

sten; och torde härför erforderliga anslag, tillsammans med ålderstillägg
för öfriga under Ecklesiastikdepartementet hörande verk, böra uppföras
såsom förslagsanslag under Riksstatens åttonde hufvudtitel.

I underdånighet återställas följande till Komitén öfverlemnade handlingar
:

Kongl. bibliotekariens framställning den 10 November 1873, om
löneförhöjning för Kongl. bibliotekets embets- och tjensteman;

Kongl. bibliotekariens skrifvelse den 30 September 1875, medförslag
till ny organisation af Kongl. biblioteket; samt

Riksarkivariens skrifvelse den 28 November 1873, om löneförhöjningför
Riksarkivets embets- och tjensteman.

Komitén framhärdar med djupaste vördnad, trohet och nit,

Stormäktigste, Allernådigste Konung!
Eders Kongl. Maj:ts

ERIK LJUNGSTEDT.
C. G. STYFFE.

underdånigste, tropligtigste
tjenare och undersåtar

O. R. HAMMAR.
LISS ÖL. LARSSON.

Anton Granlund.

Stockholm den 30 Augusti 1876.

Litt. A.

Förslag till Stat

för Riksbiblioteket, att tillämpas från och med år 1878.

		Lön.	Tjenstgö- ringspen- ningar.	Summa.
		Kronor.	Kronor.	Kronor.
Riksbibliotekarien-----------		4,400	2,000	6,400	i Efter 5 år kan lönen höjas! \| med G00 kronor.
1 Bibliotekarie..............		3,000	1,500	4,500
1 Di fn ___		3,000 1,800	1,500	4.500	Efter 5 år kan lönen höjasj med 500 kronor och efter. 10 år med ytterligare 500 kronor.
1 Vipp bibliotekarie ................	1,200	3,000
	5,400	3,600	9,000
Till vikariatsersättning samt ar-
voden och flitpenningar biträden nr. m............	åt extra	__	__	6,000
1 Förste vaktmästare -----		800	300	1.100
1 Vaktmästare ___ __		500	300	800	} Efter 5 år kan lönen höjas \| med 100 kronor.
3 Dito ____________________	1,500	900	2,400

	Summa	—	\|	37,700

Stat för Kongl. Biblioteket

JAI t. B.

enligt Kongl. Bibliotekariens förslag den 30 September 1875.

Aflöning.

Kronor.

Öfverbibliotekarien........................................

1 Bibliotekarie ----------------------------------------------

2 D:o ___________________________________________

1 Förste amanuens ....................................

2 D:o eko ______________-.......---------------

1 Andre eko _____________-.....- ...............

2 D:o d:o ------------------------------------

Till arvoden åt e. o. tjensteman och vaktbetjente
1 Vaktmästare .................................-........

3 iko ________________________________________-

1 D:o ------------------------------------------

3 D:o ______________________________________

6,000

4,500

9.000

3.000

6.000

2.000 I

4.000 j

5.000

1.000

3,000

800

2,400

46,700

Efter 5 år kan lönen höjas
med 500 kronor och efter
10 år med ytterligare 500
kronor.

Efter 5 år kan lönen höjas
med 500 kronor.

Efter 5 år kan lönen höjas
med 100 kronor och efter*
10 år med ytterligare 100
kronor.

Summa

Lift. C.

Aflöningsförmåner

för Kongl. Bibliotekets embets- och tjensteman år 1876.

	Löner och arvoden. Kronor.	Dyrtids- tillägg. Kronor.	Summa. Kronor.
Kon°i Tbbliotekarien .............-..................	5,000 3,500	1,000	6,000
	700	4.200
1 TTnr«ffp fl,mn,ni]Pns _ ......................................	1,800 1,800 1,500 1,000 150	860	2,160
	360	2,160
	300	1,800
		1,000
» gratifikationer åt e. o. tjensteman och vakt-betjente ..........................................		150
	750	__	750
1 D:o ........-.......................	650	__	650

Summa	---	—	18,870

Litt. 1).

Förslag till Stat

för Riksarkivet, att tillämpas från och med år 1878.

		Tjenstgö-
	Lön.	ringspen-	Summa.
		ningar.
	Kronor.	Kronor.	Kronor.
Riksarkivar i en ........................	4,400	2,000	6,400	1 Efter 5 år kau lönen höjas ) med 600 kronor.
1 Arkivarie ..................	3,000 3,000	1,500 1,500	4,500
1 D:o __________________ . ..	4,500	Efter 5 år kan lönen höjas
	med 500 kronor och efter
1 Vice arkivarie .....................	1,800	1,200	3,000	10 år med ytterligare 500 kronor.
3 D:o ........	5,400	3,600	9,000
Till vikariatsersättning samt ar-
voden och flitpenningar åt extra biträden m. m......................			6,000
1 Förste vaktmästare *) ____________	800	300	1,100
1 Vaktmästare *).....................	500	1 CO o o	800	\| Efter 6 år kan lösen höjas j med 100 kronor.
Summa ----	—	35,300

’) Om vaktmästare åtnjuter bostad inom Riksarkivets bus jemte fri vedbrand, böra, så vida dess*
förmåner i eko tillkomma honom såsom portvakt, desamma till ett värde af 150 kronor inberäkna» under
lönen, som alltså i sådant fall bör utgå för förste vaktmästaren med 650 kronor och för vaktmästaren sned
3£0 kronor kontant.

Litt. E.

Aflöningsförmåner

för Riksarkivets embets- och tjensteman år 1876.

Riksarkivar ien ------------------------------------------------

1 Aktuarie _.________________________________________________

1 D:o ___________________________________________________

1 Förste amanuens __________________________________________

1 D:o eko __________________________________________

1 Andre d:o _______________________________________—

1 D:o d:o ........................................-

1 Vaktmästare................................................

1 D:o ________________________________________________

Till arvoden åt biträdande personer_____________________

» gratifikationer åt e. o. tjensteman och vaktbetjente.
...............................................

Summa

Löner och arvoden.	Dyrtids- tillägg.	Summa.
Kronor.	Kronor.	Kronor.
5,000	1,000	6,000
3,500	700	4,200
3,500	700	4,200
1,800	360	2,160
1,800	360	2,160
1,000	200	1,200
1,000	200	1,200
750	—	750
650	—	650
1,590	—	1,590
150	—	150
—	1--	24,260

Särskilda meningar

l:o) G. G. Styffe.

Ehuru i afseende på Kongl. Bibliotlieket jag i hufvudsaken delar
Kommittéens åsigter, anser jag mig höra anmäla min reservation emot den
förändrade benämning å denna inrättning och de nya titlar för dess nuvarande
eller blifvande tjenstemän, hvilka Kommittéen föreslagit och användt.

Kongl. Bibliotlieket är den benämning, som i andra länder vanligen
brukas om inrättningar af denna beskaffenhet; så t. e.. i Köpenhamn,
Berlin, Munchen, Dresden, Stuttgart, Haag och Brtlssel; i de Romaniska
länderna är den i senare tider utbytt mot benämningen: National-Bibliothek;
men något s. k. Riks-Bibliothek finnes mig veterligen icke på något
ställe. Att det egentliga stats-arkivet uti flera länder kallas riks-arkiv, ar
blott en skenbar grund för användning af benämningen Riks-Bibliothek
på det förnämsta bibliotlieket i hufvudstaden; ty förvarandet af de urkunder,
hvarpå både statens allmänna och medborgarnes enskilda rättigheter
grunda sig, och hvilka urkunder i regeln blott finnas i ett exemplar, är
naturligtvis i annan mening en riks-angelägenhet än vården om boksamlingar,
"hvilka staten egentligen blott såsom kulturanstalt inrättat.

Dessutom har det härvarande Kongliga Bibliotlieket både för sm uppkomst
och sin tillökning ända till senaste tider så mycket att tacka, Sverio-es
konungar, såsom de många namnstämplarne å banden visa, att det
här mindre än annorstädes finnes skäl till att förandra den benämning,
hvarunder det förekommer i en af våra grundlagar, och hvilken i följd
af ett Kongl. Maj:ts, helt nyligen fattadt, beslut blifvit satt såsom inskrift
på den byggnad, som är bestämd för dess inrymmande.

Jag anser följaktligen också att titeln Kongl. Bibliotekarie kan bibehållas"
för verkets främsta man, och att de båda tjenstemän, som äro
föreslagna att med honom dela ansvaret, böra kallas Vice-Bibliothekarier,

synes häfdadt af bruket, emedan de äro skyldiga att i händelse af förfall
träda i hans ställe, och cn tjensteman med donna titel länge funnits vid
hvardera Universitets-Bibliotheket, likasom en sådan redan finnes vid IvonM
Bibliotheket. ° ''

Att gifva Amanuenserna titeln af Vice-Bibliothekarier, anser jag sålunda
olämpligt, men har ingen ting emot om ordet Amanuens utbytes
mot Assistent, hvilket brukas i de båda grannrikena, likasom i England.
Endast den nuvarande bestämningen Förste och Andre för Amanuenserna
bör naturligtvis upphöra med löneskilnaden.

I afseende på Riks-Arkivet anser jag mig ock böra anmäla, min särsklida,
mening i ett par punkter, hvilka jag betraktar som vigtiga, ehuru
Kommittéen egnat mina framställningar all uppmärksamhet och i den egentliga
tvistepunkten haft formella skal att underkänna min åsigt.

Riks-Arkivarien har i ett underdånigt memorial till Kongl. Maj:t af
d. 17 Oct. 1874-, hvilket icke blifvit till Kommittéen öfverlemnadt, likasom
i en särskild skrifvelse, föreslagit inrättandet af en tredje Aktuarietjenst,
men utan att närmare bestämma, hvaruti dess åligganden skulle
bestå. Mångfalden och omfattningen af de grupper, som tillhöra den
historiska afdelningen, de vidsträckta studier ej blott i Sveriges, utan i hela
det nyare Europas historia, som skulle erfordras för dess fullständiga ordnande
och för besvarandet af dithörande frågor, mängden af de personer,
som nästan dagligen anlita densamma, likasom vigten, ja till och med det
pekumära värdet af en mängd handlingar, som tillhöra denna afdelning,
hafva längesedan hos mig stadgat den öfvertygelsen, att vården derom
borde delas mellan två eller flera tjensteman, och om en tredje Aktuarie
,i lsattes, synes mig, att de utländska och diplomatiska handlingarne företrädesvis
borde blifva hans arbetsfält. Jämför man tjenstgöringen och
befordrmgarne inom Riks-Arkivet med andra lefnadsbanor, visar sig också,
att en ny plats inom den mellersta lönegraden väl vore behöflig, "hvilket
äfven bestyrkes deraf, att de, som genomgått civil och juridisk embetsexamen,
sällan söka inträde i Riks-Arkivet.

Ehuru redan i K. Carl XI:s tid ett större antal ordinarie tjensteman,
cels i det egentliga Riks-Arkivet, dels i Anti q vitets-Arkivet, voro upptagna
af sådan a göromål, som nu åligga Riks-Arkivet, samt en jämförelse med

liera andra stater, skulle tala för en förökning i personalen, har jag dock
icke vågat ifrågasätta någon sådan, utan blott en omflyttning i lönegrad,
och den tillökning i slutsumman å den föreslagna staten, som derigenom
skulle uppkomma, inskränker sig till 1,500 Kronor.

Kommittéen har icke till behandling upptagit frågan om competence
till befordran, och jag anser mig derföre höra begagna detta tillfälle för
att fästa uppmärksamheten å behofvet af ytterligare föreskrifter i detta
hänseende. De insigter, som fordras af en arkiv-tjensteman, äro så speciella,
att man i Frankrike längesedan funnit nödigt att inrätta en särskild
anstalt (»Fccole des chartes») för dem, som egna sig åt denna verksamhet,
och i Preussen fordras det för inträde som tjensteman, vare sig
vid riks-arkivet eller vid något af de 1 5 provins-arkiver, som staten underhåller,
att hafva genomgått praktiska öfningar inför någon professor i
historien, samt att hafva författat och offentligen försvarat en historisk
afhandling. De examina, som hos oss för närvarande erfordras för inträde
såsom E. O. Amanuens i Riks-Arkivet, motsvara icke de i Frankrike
och Preussen använda; ty den s. k. Philosophke Candidat-examen kan
genomgås utan något grundligare studium af historia och statsvetenskap
och den juridiska examen med mycket inskränkt kännedom af den allmänna
historien. Men som dugliga arkiv-tjenstemän lämpligast torde utbildas
och pröfvas under arbeten och studier i Riks-Arkivct, synes det mig
icke vara skäl att fordra högre universitets-examina, utan blott att före
befordran till ordinarie tjenst hafva författat en på källorna grundad afhandling,
vare sig i den allmänna ny-Europeiska historien eller ännu hällre
i Sveriges politiska, administrativa eller rätts-historia.

Med anledning af ett ställe i Kommittéens betänkande, som vidrör
frågan om Riks-Arkivets nuvarande lokal, och hvaraf den slutsats kunde
dragas, att denna åtminstone för den närmaste framtiden är tillräcklig,
anser jag mig så mycket hällre böra anföra några anmärkningar, som det
synes ostridigt, att arbetslokalens beskaffenhet inverkar på arbetet, och
lokalen för handlingars förvarande kan vara sådan, att det på deras ordnande
nedlagda arbete inom en tämligen kort tid kan blifva fruktlöst
bortkasta dt, så framt icke nödiga försigtighetsmått vidtagas. Med förbigående
af de smärre rum som enskildt begagnas af Riks-Arkivarien och
den ena Aktuarien, består arbetslokalen egentligen blott af två rum, det
ena med plats för omkring 15 personer, det andra beqvämt inrymmande
blott 7 till 8. Men om, såsom i årsberättelsen för 1875 anföres, de främmande
personer soin dagligen infinna sig för att arbeta i Arkivet ständigt

ökar sig, och antalet har en dag stigit till 15, oberäknadt fyra till fem
fruntimmer som skrifva rent, befinnes, att då der också skall vara plats
för fem ordinarie tjensteman och åtminstone för ett par extra ordinarie,
rummet är alldeles upptaget, och det kan således lätt inträffa, att en eller
annan af brist på lämplig plats måste aflägsna sig. Dessutom fordrar
arbetet med handlingars ordnande godt utrymme och flera lediga hyllor
eller bord; men i ett allmänt mottagningsrum höra fristående hyllor icke
ens få uppställas, emedan de hindra tillsynen med de ofta alldeles obekanta
personer, som begagna handlingar, hvilka de måhända kunde hafva
lust att borttaga eller förstöra. En utväg finnes likväl att till arbetslokal
använda äfven ett tredje rum, som står eller kan ställas i förbindelse
med de båda förenämnda, men hvilket för närvarande upptages af
de från Riddarhuset aflemnade riksdagshandlingarne från den s. k. Frihetstiden,
hvilka följaktligen borde undanflyttas. Plats skulle derigenom
beredas för flera arbetande personer och för ordnandet af de för några
år sedan från Kammar-Collegium aflemnade handlingar, hvilka, emedan
de till stor del lära vara af enskild beskaffenhet och dessutom mycket
skadade af fukt, i första rummet torde förtjena att underkastas en sådan
gallring, som Kommittéen ifrågasatt.

Det rum, der de nu stå, är dessutom, likasom flera delar af Arkivlmsets
bottenvåning, fuktigt, och synes det icke vara rådlig! att i dylika
lokaler uppställa några hyllor intill väggarne, utan flytta dem, om icke
en hel fot, såsom i Frankrike brukas, åtminstone några tum, ifrån muren,
för att förekomma handlingarnes skadande.

Genom dessa afdrag för rum, som måste annorlunda disponeras eller
icke utan fara för handlingarnes skadande kan användas, blir utrymmet
ytterligare förknappa dt, och jag vågar derföre föreslå, att en stor del handlingar,
t. c. alla under de senare ståmdsriksdagarne förda protokoller och
afgifna utskottsbetänkanden, hvilka såsom redan tryckta sällan komma att
efterfrågas, likasom andra handlingar, hvilka äro att betrakta såsom dupletter,
måtte undanflyttas till Slottsh vulf vet, hvarest ännu finnes något,
ehuru ej betydligt rum oupptaget, och hvilket erbjuder en för eldfara
mera trygg samt äfven i öfrigt lika god lokal som bottenvåningen i det
egentliga 1 Uksarkiv-1 mset.

o o

Jag får slutligen, likasom i afseende på Kongl. Bibliotheket, anteckna,
att jag icke deltagit i beslutet att föreslå nya titlar vare sig för Aktuarier
eller Amanuenser vid Riks-Arkivet.

2:o) Liss 01. Larsson.

I fråga om tjenstemännens och betjente* antal, om de förres benämning
och dess löneförmåner, hyser jag en annan mening än den som genom
komiténs förslag blifvit framstäld angående lliksbiblioteket, och får
jag derför angifva de hufvudsak] igsi ste. skal, på grund af hvilka, jag icke
i allo kunnat dela de åsigter som i betänkandet finnas uttalade.

Att Biblioteket för närvarande icke befinnes väl ordnadt, kan ej förnekas
af någon, som om detsamma tagit kännedom, men deraf följer ingalunda
att man får söka orsaken till detta missförhållande uteslutande
eller ens hufvudsakligast i den omständigheten, att tjenstemännens antal
är och har varit för ringa samt för svagt afiönade. Flera orsaker hafva
härtill medverkat, och bland dem har komitén påpekat de väsentligaste,
såsom att tjenstemännens tid varit, upptagen af andra göromål än biblioteket,
att nuvarande Bibliotekslokal är i högsta måtto olämplig, att under
de senaste åren större boksamlingar dels från Kongl. slott, dels från
enskilda, dit inkommit, o. s. v. Men då med den nya regleringen bland
annat, afses, att tjenstemännens tid, hädanefter mera än hittills, skall odelad
egnas åt biblioteket, emot det att. deras löneförmåner förbättras — och
då biblioteket nu kommer att inrymmas i en ny, och som man af denna
anledning måste tro, i alla afseenden ändamålsenlig och med nutidens
beqvämligheter försedd lokal, och då slutligen de boksamlingar, af verkligt
värde för biblioteket, som hädanefter kan komma att på ett eller annat
sätt. tillfalla detsamma, måste blifva allt färre och färre, sä torde också
dermed de skäl, som blifvit anförda för inrättande af flere nya tjenster,
till väsentlig del hafva bortfallit. Bland annat, som jemväl blifvit anfördt
till stöd för ökandet af tjenstemännens antal, är äfven, att biblioteket skall
komma att betydligt mera anlitas sedan detsamma inflyttats uti en beqväm
och ändamålsenlig lokal, att anslaget till bokinköp möjligen ökas,
ock att en väsentlig tillökning i låntagarnes antal dessutom är att med
säkerhet emotse då hufvudstaden får sin påtänkta högskola. Desse omständigheter
äro dock, enligt mitt förmenande, icke af den beskaffenhet
att de böra ingå bland de bestämmande, då det är fråga om att för de
behof, som faktiskt förefinnas föreslå ordinarie tjensteman, utan torde dessa
förhållanden först då böra tagas i betraktande när de i verkligheten inträffa,
och för den händelse tjenstemännens antal dä befinnes otillräckligt,
då fylla det verkliga beliofvet.

(34

Kongl. Bibliotekarien liar för sin del ansett att minst tio ordinarie
tjensteman ocli åtta vaktmästare vore erforderliga för vården om biblioteket,
sedan det inflyttats i den nya lokalen; komitén har jemväl för sin
del ansett 10 tjensteman erforderlige, men föreslagit att tre af dem skulle
ställas på extra stat; antalet vaktmästare har komitén trott sig kunna
nedsätta till 5. Komitén har således i fråga om det tjenstemannaantal,
hvilket den anser nödigt för biblioteket, varit i hufvudsak enig med
Kongl. Bibliotekarien, men skiljer sig derjemte, utom i förut antydt fall,
från den senares förslag deruti, att då denne ansett det de 10 tjenstemännen
skulle, utom de normala göromålen, jemväl medhinna det efterliggande
katalogi seringsarbetet, så har komitén ansett sig böra förorda ett
särskildt anslag för samma arbete, för så vidt detta skall påskyndas — något
som Kongl. Bibliotekarien, ur bibliotekets synpunkt, jemväl måtte hafva
förutsatt. Häraf följer, att om de af Kongl. Bibliotekarien föreslagna 10
tjensteman, jemte den normala tjenstgöringen, jemväl skulle medhinna det
arbete, som efterligger för gångna tider, detta antal blifver större än behofvet,
sedan detta arbete blifver verkstäldt. Det nu påpekade förhållandet
har dock icke i och för sig utgjort tillräcklig grund för mig att
föreslå ett mindre antal tjensteman än det af komitén förordade. För att
få en objektiv grund att stödja mig vid, i och för bestämmande af de
arbetskrafter som för detta bibliotek äro erforderlige, har jag nödgats taga
hänsyn till andra bibliotek.

Om jag således jemför biblioteket i Upsala, hvars storlek, i det närmaste,
är lika med Riksbibliotekets, och för hvilket Kongl. Maj:t till sistl.
riksdag framstälde förslag i afseende å såväl personalens antal som dess
aflöning, hvilket förslag af riksdagen utan någon invändning godkändes,
så finner jag att tjenstemännens antal derstädes bestämdes till fem, och
deras sammanlagda löneförmåner till 16,000 kronor, hvartill kommer de
för biblioteket anstälde två vaktmästare med en sammanlagd aflöning af
1,300 kronor. Om ock denna jemförelse i och för sig borde vara tillräcklig
att visa det så väl tjenstemännens, som betjente** antal, lika som
kostnaden för Riksbibliotekets vård, så, som komitén föreslagit, är större
än hvad för ett annat nästan lika stort bibliotek befunnits nödigt, så vill
jag dock anställa några få jemförelse!* äfven med de utländska bibliotek
livilka blifvit af komitén omnämda, för så vidt uppgifter omRdesamma
varit förJ mig tillgängliga. För att göra jemförelsen mera åskådlig har
jag framstält den på följande sätt:

Biblioteket	Antal band.	Antal boklån pr år.	Antal per-soner besökt läsrum pr år.	För be-sökande framtagna antal band pr år.	På stat upp- tagne tjenste-man.	Betjeningens antal.	Sam- manlagd kostnad. Kronor.
i Stockholm	200,000	arbeten 2,600	obekant	10,000	s) 7	5	37,700	\| Kostnaden kan med 1 ålderstillägg ökas till ) 44,800 kr.
i Upsala______	175,000	3,100	d:o	obekant	5	2	17,300
i Köpenhamn	x)470,000	band 7,800	7,500	21,100	5) 3	2	21,184	\ Kostnaden kan med l ålderstillägg ökas till \| 24,784 kr.
i Dresden ...	500,000	7,000	3,000	obekant	4) 5	2	25,056
i Stuttgart...	300,000	12,000	4,000	d:o	5) 5	O	tekant
i Munchen...	800,000	20,000	8 ä 10,000	d:o	b i3		d:o

*) Enligt Danska statskalendern 500,000 band.

2) Härförutom minst 3 extra tjensteman.

3) Har dessutom 6, på stat icke uppförde tjensteman, eller extra medhjelpare, kvilka antagas af
ministern för kyrko- och undervisningsväsendet.

4) Dessutom 3 e. o. tjensteman som äro antagna på 3 mån. uppsägning, jemte en oexaminerad kanslist.

5) Mig obekant om alla dessa äro ordinarie tjenstemän.

Häraf framgår att RAksbiblioteket långt understiger de utländska biblioteken
i fråga om såväl bokantal, som bokutlåning, men öfverträffar
alla, utom det i Munchen, i fråga om såväl tjenstemännens som betjentes
antal och sammanlagda beloppet af dess aflöning.

Nuvarande kostnader för Kong! bibliotekeket, som, enligt ordinarie
stat, äro 16,150 kronor, hvartill kommer såsom dyrtidstillägg på extra
stat 2,720 kr., eller tillköpa 18,870 kr., skulle enligt komiténs förslagökas
till icke mindre än 37,700 kr. och kan genom ålderstillägg än ytterligare
ökas till 44,700 kr. och dertill kommer det anslag, som möjligen
kan finnas behöfligt för påskyndande af katalogiseringsarbetet. Således
kommer vården af RAksbiblioteket att kosta mer än dubbelt så mycket som
Upsala bibliotek och nära dubbelt emot Köpenhamns stora Kongl. bibliotek
samt öfver 50 % mer än biblioteket i Dresden. Visserligen säger komitén
»att arbetskrafterna sannolikt icke öfverallt i de utländska biblioteken
äro afpassade efter behofvet» och att ett bibliotek äfven om det räknar
flerdubbelt antal band, under vissa förhållanden, kan vara lättare skött,
och således kräfva mindre arbetskrafter än ett mindre bibliotek. Men

utan att våga motsäga komitcn i förra fallet, då det ju kan vara möjligt
att arbetskrafterna äro nog rikligt tilltagna på det ena stället, under det
att de äro nog knappa på andra, sammanstämma dock fleras vittnesbörd
derom att stora Kongl. biblioteket i Köpenhamn är i alla afseenden utmärkt
väl vårdadt, likasom det är ett faktum att der finnas fullständiga
kataloger öfver hela biblioteket både efter de olika vetenskaperna, systematiskt
ordnade, som ock efter författarnes namn, hvadan arbetskrafterna
der torde få anses tillräckliga, och någon framställning om dess ökande
har derför icke heller varit gjord.

I senare fallet kan jag i viss mån dela komiténs uttalade åsigt, tv
medgifvas måste att under vissa förhållanden kan ett större bibliotek vara
lättare att sköta än ett mindre, t. ex. då det förra liar en för ändamålet
fullt passande och väl inredd lokal, samlingarne väl ordnade, och utlåningen
ringa, under det att det senare har en olämplig lokal, samlingarna
ofullständigt ordnade och svåråtkomliga, samt besökes af ett stort antal
läslystna. Riksbiblioteket torde väl icke kunna räknas till det senare
slaget, i annat fall än att boksamlingarna, jemförda med andra bibliotek,
äro ringa och ofullständigt ordnade, men att tillsätta ordinarie tjensteman
för ett så extra arbete som upprättande af kataloger öfver de samlingar
hvilka redan finnas, vore nästan detsamma, som att förutsätta, det samma
brist allt framgent skall blifva till finnandes.

Att Kiksbiblioteket långt mindre anlitas af lånsökande, än de bibliotek
med hvilka jag anstalt jemförelse, har jag redan visat, likasom jag förut
antydt det Riksbiblioteket i fråga om lokal kommer i en bättre ställning än
något annat bibliotek eftersom dess lokal är den nyaste, och säkert är att
den kommer att öfverträffa Köpenhamns mer än 200-åriga bibliotekslokal.

Med alla dessa fakta för ögonen, och då jag icke utan att förnärma
dem det vederbör kan förutsätta mindre arbetsförmåga hos Riksbibliotekets,
än hos andra biblioteks tjensteman och betjente, har jag icke kunnat biträda
komiténs åsigt om behöfligheten af 10 tjensteman, deraf B e. o., och
5 vaktmästare för Riksbiblioteket, utan anser för min del att 6 ordinarie
tjensteman och 3 vaktmästare, böra vara för ändamålet fullt tillräcklige,
och detta så mycket hellre som ett icke obetydligt arbetsbiträde bör
kunna erhållas genom användande af det anslag komitén föreslår måtte
ställas till bibliotekets förfogande för sådant ändamål. Och vid jemförelse
med andra bibliotek blifver vården om Riksbiblioteket, äfven om personalens
antal och löneförmåner nedsättas på sätt jag föreslår, i alla fall högst
betydligt dyrare än andra.

Att uttala en egen mening om arbetets fördelning emellan de 6 tjenstemännen,
torde vara mycket vanskligt, då jag helt naturligt, icke eger de
kunskaper, som för ett sådant bedömande äro af nöden. Det vill dock
synas mig som om vården af handskriftsamlingen kunde endera fördelas
emellan dem, som hafva vården om den svenska, och dem som vårda
den utländska bokafdelningen, så att till den förra afdelningen förlädes
den svenska, och till den senare den utländska handskriftsamlingen, så vida
icke hela handskriftsamlingen lämpligare kunde läggas till den utländska
bokafdelningen, hvilken synes mig kräfva mindre arbete än den svenska.
Till den åsigt att för handskriftsamlingens vårdande under normala förhållanden
icke bör beräknas en ordinarie tjensteman, föranledes jag jemväl
af det förhållande, att så väl Kongl. bibliotekarien som komitén till väsentlig
del motiverat behofvet af en tjensteman för ifrågavarande afdelning
dermed, att hans tid hufvudsakligast koinme att upptagas af samlingens
katalogisering. Denna samling kan nämligen icke erhålla någon
af sevärd tillökning, och mesta arbetet skulle således afse katalogiseringen
af den samling som redan finnes, och i öfverensstämmelse med de åsigter
jag förut uttalat om olämpligheten af att tillsätta ordinarie tjensteman
för extra arbeten, kan jag icke finna att en ordinarie tjensteman uteslutande
för det arbete, hvarom här är fråga, kan vara behöflig. I öfrigt
ansluter jag mig hufvudsakligen till de åsigter komitén uttalat, angående
arbetets fördelning.

Angående frågan om tjenstemännens benämning, behöfver jag icke
vara vidlyftig, så mycket hellre som jag anser frågan derom vara af
mycket underordnad vigt; men då Kongl. Maj:t till innevarande ars riksdag,
i sammanhang med frågan om universiteten, aflat nådig proposition
angående lönereglering m. m. för biblioteken i Upsala och Lund, hvilken
proposition utan någon invändning af riksdagen bifölls, så och då namnet
amanuenser der bibehölls, och jag icke kan förutsätta att de bada statsmakterna
några månader derefter skulle vilja gifva andra benämningar åt
tjensteman, de der hafva alldeles enahanda tjenstebefattningar, har jag
jemväl härvid nödgats reservera mig emot komiténs förslag, och föreslår
att samma benämningar måtte gifvas åt Riksbibliotekets tjensteman, som
dem hvilka redan äro gifna åt enahanda tjensteman och hvilka benämningar
redan vunnit häfd vid så väl Kongl. biblioteket som de andra biblioteken.
Då emellertid Chefens namn betingas af bibliotekets, hvilket jag
lika med komitén vill kalla, hvad det är, Riksbiblioteket, så är jag med
komitén jemväl ense derom att Chefen bör benämnas riksbibliotekarie.

De öfriga skulle i enlighet med de åsigter jag här ofvan uttalat, benämnas
vice bibliotekarier och amanuenser. När jag föreslår det två tjensteman
måtte benämnas vice bibliotekarier, så sker det dels derföre att jag betraktar
detta hufvudsakligen såsom en lönefråga, dels ock derför att man
derigenom vinner likhet i afseende å löneförmåner tjenstemännen emellan
vid Riksbiblioteket och Riksarkivet.

Hvad amanuensernas löneförmåner beträffar, så har jag ansett mig
böra gå en medelväg emellan hvad som beslutats i afseende "å bibliotekstjenstemännens
i Upsala och Lund, der olika lönebelopp finnas bestämda
för en hvar af dem, och hvad komiten föreslagit för de amanuenserna
motsvarande vice bibliotekarier. Jag föreslår nämligen att de tre amanuenserna
måtte uppföras i samma lönegrad, dervid löneförmånerne visserligen
varda något lägre än hvad komitén föreslagit för vice bibliotekarier,
men betydligt högre än hvad motsvarande tjensteman i de andra
biblioteken fått si»; tillagdt.

I öfverensstämmelse härmed och på det att vice bibliotekariernas löneförmåner
icke måtte blifva bättre än sin vederlikes vid Upsala bibliotek,
i högre grad än öfriga tjenstemäns, så föreslår jag det löneförmånerna
måtte bestämmas i enlighet med hilagda förslag till stat för år 1878.

Den afvikelse jag härvid gjort i afseende å lönebeloppen, emot hvad
komitén föreslagit för tjenstemännen i de embetsverk der komitén hittills
afgifvit förslag, motiveras deraf att jag betraktat biblioteket mera såsom
en vetenskaplig instutition än ett embetsverk i vanlig mening, hvarföre
jag också i fråga om lönebeloppen mera tagit hänsyn till de förra, för
hvilka lönerna, under sista riksdag blefvo faststälda, än till de senare,
hvarjemte jag tagit i betraktande de löneförmåner som äro bestämda för
elementarskolans lärare, enär för desse fordras samma examina som den
hvilken erfordras för att vinna anställning vid biblioteket. Att den
åsigt jag bär ofvan uttalat hyllas af såväl Kong!. Maj:t som af Riksdagen,
framgår tydligt deraf att vid den nyss skedda regleringen af lönerna för
tjenstemännen vid biblioteken i Upsala och Lund, icke samma grunder
följdes, som de hvilka voro bestämmande vid den samtidigt skedda regleringen
af löneförmånerna för Hof-Rätternas och Stats-Ivontorets tjensteman.

Oaktadt komitén föreslagit vaktbetjeningens antal till endast fem,
under det Kongl. bibliotekarien sökt visa behofvet af icke mindre än åtta,
så, med kännedom derom att vaktmästare-göromålen vid biblioteket i
Upsala väl bestridas af två, ett antal, som äfven lärer vara tillräckligt vid
de ojemförligt mycket större och mera anlitade biblioteken i Köpenhamn

och Dresden, och då Kongl. biblioteket i sin nuvarande mycket obeqväma
och olämpliga lokal, äfven kunnat låta sig nöja med samma antal eller
två, så kan jag för min del icke finna annat än att, om antalet ordinarie
vaktmästare ökas till tre, detta skall fullt motsvara behofvet, då biblioteket
kommer i besittning af sin nya lokal. Då jag hvad lönebeloppen
för Riksbibliotekets tjensteman vidkommer, föreslår det desse måtte bestämmas
något högre än hvad för motsvarande tjensteman i Upsala och
Lund är vordet bestämdt, så har jag dervid icke tagit hänsyn till den
ofta föregifna omständigheten att lefnadskostnaderna äro högre i Stockholm
än i landsortsstäderna, ty hvarken Kongl. Maj:t eller Riksdagen, och
icke heller komitcn i sina förslag, har i fråga om lönebeloppen fästat
något afseende dervid, hvilket synes så väl af den skedda löneregleringen
för rikets tre Hof-Rättcr, som för universiteten och Karolinska institutet
samt de tekniska läroverken. Hvarföre jag ansett mig böra föreslå dessa
löner något högre, är dels derföre att tjenstegöromål en vid Riksbiblioteket
i enlighet med komiténs förslag, blifva trägnare, dels ock derföre att vid
löneregleringen för biblioteken i Upsala och Lund något förbud mot att
förena flere tjenster icke meddelades.

I fråga om Riksarkivet har jag endast så till vida varit- af annan
mening än komitén, att jag icke kunnat biträda dess förslag om namnförändring
för de fyra tjensteman, som hitintills benämts amanuenser, enär
jag till stöd för en sådan åtgärd lika litet här som i fråga om Riksbiblioteket
kunnat finna någon giltig anledning, hvadan jag anser det desse böra
bibehållas vid den gamla benämningen; hvarjemte jag, beträffande lönegrader
och lönebeloppen vill bestämma dem i likhet med hvad jag för
Riksbiblioteket föreslagit, på sätt bilagde stat utvisar.

(Tillhör Liss 01. Larssons Särskilda mening.)

Förslag till Stat

för Riksbibliotékei, att tillämpas från och med år 1878.

		Tjenstgö-
	Lön.	ringspen-	Summa.
		ningar.
	Kronor.	Kronor.	Kronor.
Riksbibliotekarien_______________________	4,400	2,000	6,400	\| Efter 5 år kan lönen höjas / med G00 kronor.
1 vice Bibliotekarie_____________________	3,000	1,500	4,500	1 Efter 5 år kan lönen höjas
] dito ___________________	3,000 1,500	1,500 1,000	4,500	j med 500 kronor.
1 Amanuens............................ 2 dito ___________________	2,500 5,000	1 Efter 5 år kan lönen höjas 1 med 500 kronor och efter j ytterligare 5 år med 500 ) kronor.
3,000	2,000
Till vikariatsersättningar och extra
		__	6,000 1,100
1 förste Vaktmästare ---------------	800	300
1 Vaktmästare . . ..r______________	500	300	800	1 Efter 5 år kan lönen höjas

1 dito ______________	500	300	800	\| med 100 kronor.

Summa Kronor			31,600

(Tillhör Liss Öl. Larssons Särskilda mening.)

Förslag ti!! Stat

för Riksarkivet, att tillämpas från och med år 1878.

		Tjenstgö-
	Lön.	ringspen-	Summa.
		ningar.
	Kronor.	Kronor.	Kronor.
Riksarkivarien	4,400	2,000	G,400	) Efter 5 år kan lönen höjas / med G00 kronor.
1 Arkivarie _______ 1 dito _______	3,000	1,500	4,500	I Efter 5 år kan lönen liöjas j med 500 kronor.
3,000 1,500	1,500 1,000	4.500 2.500
1 Amanuens ____ 3 dito ______	) J Efter 5 år kan lönen höjas 1 med 500 kronor och efter
4,500	3,000	7,500	\| ytterligare 5 år med 500
	\| kronor.
Till vikariatsersättningar och extra
biträden m. m.	—	—	6,000
1 förste Vaktmästare .. .	*) 800	300	1,100
1 Vaktmästare .	*) 500	300	800	1 Efter 5 år kan lönen höjas I med 100 kronor.
Summa Kronor	■--	—	33.300

0 *) 9m vaktmästare åtnjuter bostad inom Riksarkivets hus jemte fri vedbrand, böra, så vida dessa
förmaner icke tillkomma honom såsom portvakt, desamma till ett värde af 150 kronor inberäknas under
lösen, som alltså i sådant fall bör utgå för förste vaktmästaren med 650 kr. och för vaktmästaren med
350 kr. kontant.