UNDERDÅNIGT betänkande och förslag (Statens offentliga utredningar 1876:2)

UNDERDÅNIGT betänkande och förslag

ANGÅENDE

ARMÉEKS PENSIONERING,

AFGIFVET DEN 27 JANUARI

1876

I NÅDER FÖRORDNADE KOMITERADE.

STOCKHOLM,

TRYCKT HOS K. L. BECKMAN

187G.

St ormäktigste, Allernådigste Konung!

Eders Kongl. Maj:t, som vant betänkt på att låta uppgöra förslag
till beredande af bättre pensionsvilkor, än de nuvarande, för Arméens
befäl och underbefäl, bär, sedan vissa hufvudgrunder dertill blifvit inom
Landtförsvars-departementets Kansli-expedition utarbetade, behagat,
genom Nådigt Bref den 15 Oktober nästlidne år, uppdraga åt en
komité, hvari undertecknade Nådigst förordnats till Ordförande och

ledamöter, att, med ledning af nämnda hufvudgrunder, afgifva yttrande
och förslag angående pensioneringen af Arméens befäl och underbefäl
med vederlikar.

Komiterade, som sammanträdde i lmfvudstaden den 20 i nämnda
månad, enligt föreskriften i Högstberörda Nådiga Bref, och utsågo sig
till biträde såsom Sekreterare Auditören i Lifgardet till häst A. G. v.
Heijne, få nu, sedan deras arbeten blifvit afslntade, i underdånighet afgifva
det nådigst infordrade yttrandet och öfverlemna närlagda i 19 §§
affatfado »Förslag till grunder för pensionering af Arméens befäl med
vederlikar».

Den äldsta pensionsinrätfningen för militien i Sverige är Wadstena
krigsmanshus. Sedan konung Gustaf 11 Adolf beslutit att upprätta ett
hospital eller krigsmanshus i Wadstena, der förlamade och af ålder
vanföre krigsmän kunde erhålla »våhning och lifsnäring», och Drottning
Kristina, genom Kong!. Brefvet den 12 November 1646, dertill
anvisat 2,000 daler årlig ränta, blefvo de första gratialisterne der
emottagna. Genom donationer af konungar och enskilde samt genom
anvisning af åtskilliga andra inkomster, såsom utgifter vid tjensteman»
befordran, vid försäljning åt rusthåll m. in., ökades efter hand krigsmanshusets
tillgångar. Underhållstagarnes antal ökades i samma mån
och dä endast eu mindre del deraf kunde derstädes intagas, erhöllo de
öfrige understöd från krigsmanslmset i spanmål eller penningar. Sedan
I al krigsmanshusets inkomster blifvit anslagna till Arméens Pensionskassa,
upplöstes krigsmanshuset 1770 och dess återstående tillgångar
användas uteslutande till pensioner eller gratialer åt från Arméen afskedadt
manskap.

Arméens Pensionskassa inrättades till följd af Rikets Ständers
hemställan 1756 och erhöll sitt första reglemente den 10 Januari 1757;
Dess ändamål var att lemna Arméens på stat varande militäre och
civile embete- och tjenstemän samt betjente efter 30 tjensteår eller
dessförinnan, om någon under utöfningen af rikets tjenst blefve så alldeles
bräcklig och vanför, att han ej mera förmådde tjena, underhåll
(dier pension under deras öfriga lifstid, hvarjemte kassan skulle till afliden
pensionärs enka, barn eller .andra arfvingar utbetala ett hälft års
pension såsom begrafningshjelp.

Till kassan anslogs, utom 3 al Wadstena Krigsmanshus’då varande
inkomster, äfven uppkommande besparingar på löner vid Arméen under
vakanstider. Arméens befäl med vederlikar skulle ock, såsom delegare
i kassan, betala 6 procent af blifvande pension för graden

samt dessutom vissa, numera upphörda,: utgifter vid permission och
befordran.

Kassan fick äfven uppbära 10 procent af alla ackorder, Indika
skulle till kassan inbetalas af dem, som vunno befordran, och af kassan
utbetalas till dem, som togo afsked. Denna inkomst upphörde
emellertid snart, enär kassan efter 1774 icke vidare fick befattning med
ackordernas uppsamlande.

Pensionskassan ställdes under styrelse af Arméen genom »Krigsbefäl»
eller »Fullmäktige» och förvaltningen öfverlemnades åt eu af
Krigsbefälet eller Fullmäktige vald Direktion, biträdd af behöflige tjensternän
och betjente. Denna form för kassans styrelse och förvaltning är
ännu hufvudsakligen densamma. Krigsbefälet består af å stat varande
Generaler samt Chefen och eu Kapten eller Ryttmästare från hvarje
Regemente eller Corps och Arméens Fullmäktige af tre Generaler och
eu Officer från hvarje Regemente eller Corps efter uppgjord fördelning
dem emellan. Krigsbefälet eller Arméens Fullmäktige sammanträda,
på Kongl. Maj:ts kallelse, hvart tionde år eller oftare, om särskilda
skäl dertill föranleda. Fn gång mellan Krigsbefälets eller Arméens
Fullmäktiges ordinarie sammanträden granskas kassans räkenskaper
af revisorer, valde bland Arméens officerare.

Pensionerna skulle, efter bestämmelserna vid kassans stiftelse,
utgå till lika belopp med lönerna enligt stat, men till en början begränsades
pensionsnumnen till ett visst antal för hvarje lönn- eller
pensionsklass.

Redan 1770 fastställdes emellertid eu särskild pensionsstat och
1796 upphäfdes inskränkningen till vissa pensionsriun, så att derefter
alla, som vid afskedstagande! voro berättigade till pension, skulle
komma i åtnjutande deraf. Genom penningevärdets naturliga fall samt
de särskilda orsaker till rubbningar i detta värde och i all deraf beroende
förmögenhet, som hos oss förekommit, äfvensom genom de
betydliga förluster, kassan gjorde på år 1774 anbefalld inlösen åt eu
del ackorder, — hvilket dock icke ledde till det åsyftade målet, ackordernas
upphörande, — nedgingo pensionerna småningom alltmera i förhållande
till lönerna, Indika dels genom stegradt värde å deri ingående
spanmål och andra persedlar, dels ock genom löneförbättringar mera
kunde hållas i bredd med olika tiders kraf på nödtorftigt uppehälle.
Väl höjdes tid efter annan pensionernas siffervärde, i män al kassans
tillgångar, och derigenom minskades väl det fortgående missförhållandet
till lönerna, men kunde icke afhjelpas. År 1830 anvisades
till Pensionskassans understöd de s. k. begrafningshjelps-besparingarne

eller den behållning, som för statsverket uppkommit derigenom, att,
under namn af begrafningshjelp, innehållits, för alla, som inträdt i tjenst
vid Arméen, sex månaders lön och sedan vid hvarje befordran under
lika lång tid den nya lönen, men denna begrafningshjelp endast utbetalades
för löntagare, som i tjenst eu aflidit. Detta understöd möjliggjorde
för kassan att tillämpa de pensionsstater, som ännu fortfara
att gälla.

Vid 1851 års riksdag utbyttes kassans inkomster af vakans- och
begrafningshjelps-besparingarna eller de med gemensamt namn kallade
lönebesparingarna mot en bestämd kontant ersättning och vid samma
tid indrogos Wadstena Krigsmanshus’ intägter af hemmansräntor, tionden,
rusthåll- med flere afgifter till statsverket mot ett kontant ärligt
vederlag, af hvilket Pensionskassans andel i dessa krigsmanshusets inkomster
numera utgår.

Då det visade sig, att Pensionskassan, som alltmera anlitades, icke
skulle kunna bestrida sina utgifter utan att ingå på sitt kapital och
derigenom i fortgående skala öka sin oförmåga att fullgöra sina förbindelser,
beviljade Rikets Ständer 1848 ett kreditiv af 22,000 Riksdaler
Banko, eller 33,000 Kronor, till upprätthållande af kassans pensionering
efter gällande stat-, hvilket kreditiv under påföljande riksdagar
till vexlande belopp förnyats.

Arméens Pensionskassas inkomster voro efter 1874 års bokslut:
Do. Statsersättningsanslag för ? af Wadstena Krigsmans -

hus’ äldre inkomster .................................................. 105,398: 47.

2:o. Dito för lönebesparingar................................................ 47,100: —

3:o. Räntan å kassans kapital-fond ...................................... 186,025: 30.

4:o. Års-, retroaktiv-, flerestegs- och expektans-afgifter

af delegare i kassan ......................................... 81,416: 82.

5:o. Hyra för lägenheter i Kassans hus.............................. 2,990: —

6:o. Extra inkomster.

7:o. Kreditivet till upprätthållande af kassans pensionering
.............................................................................. 85,500: —

Summa 508,430: 59.

och kassans utgifter:

Do. Pensioner och begrafningshjelp .................................. 492,768: 75.

2:o. Kassa-direktionens honorarier, lön, arfvoden, pensioner
in. in. åt kassans tjensteman och betjening 16,825: —

Transport 509,593: 75.

3:o. Uppbördsarfvode åt redogöraren m. in.................... 1,738: 37.

4:o. Onera och reparationer å kassans hus..................... 628: 37.

5:o. Extra utgifter, expenser ................................................... 1,589: 19.

Summa 513,549: 68.

Arsafgifterna af kassans delegare utgå fortfarande med 6 procent
af pensionsbeloppet i den klass, hvartill delegare hörer; retroaktivafgifterna
efter samma grund för tjensteår före löns tillträdande; flerestegs-afgifter
för befordran öfver en eller flera grader och expektansafgifter
för de tjensteår, dock icke öfver 7, som vid delegares afgång
kunna få brista i den stadgade tjenstetiden. -

Ingen kali blifva delegare af kassan, som icke innehar tjenst
på stat.

Rätt att vid afgång ur tjenst erhålla pension inträder, likasom vid
kassans stiftelse, först efter 30 tjensteår, räknadt från 20 års ålder och
således vid minst 50 lefnadsår. Under-officerare, som i 25 år tjenat vid
värfvade arméen, med undantag af Wermlands Fältjägare-corps, äfvensom
Artilleriets Regements- och Divisions-trumpetare under samma förhållande,
äro dock vid 45 lefnadsår berättigade till pension. Delegare,
som afgår från tjenst efter fulla 25 tjensteår, hvilka få räknas från
18:e lefnadsåret, erhåller pension vid 50 års ålder mot erläggande af
förenämnda expektans-afgifter.

Den, som i krig eller fred vid något visst tillfälle blifver under
utöfningen af rikets tjenst sä obotligen förderfvad, till lem stympad
eller vanför, att han varder alldeles oförmögen sin tjenst vidare förrätta
och af denna orsak nödgas inom två år efter krigets slut eller i
fred efter skadans erhållande taga afsked, är berättigad till pension,
utan afseende på lefnads- och tjensteår. Blesserad officer erhåller i
sådant fall förhöjning å pensionen från 100 till 300 kronor.

Ingen får pension i högre klass än för den tjenst, han minst två
år innehaft och derunder till kassan erlagt afgifter. Korpraler och
soldater, som befordrats till Under-officerare, skola i sistnämnda egenskap
minst fem år hafva bidragit till kassan; dock sker undantag för
den, som för blessyr eller annan skada är berättigad till pension.

Pensionär, som återgår till beställning, hvilken medför delaktighet
i kassan, må icke uppbära pensionen, så länge lian i tjensten
qvarstår.

Pensionsberättigad delegare i Arméens Pensionskassa, som erhåller
civil eller annan tjenst med aflöning på rikets stat, eller ock upp -

föres på allmänna indragningsstaten eller på annat sätt af staten pensioneras,
eger ej, så länge han innehar sådana aflöningS- eller pensionsförmåner,
som uppgå till 3,000 kronor, uppbära den honom från
kassan tillkommande pensionen.

Den, som efter laga ransakning och dom undergått neslig bestraffning
eller till ärerörigt brott blifvit förvunnen, skall vara förlustig delaktighet
i kassan och all rätt till pensions åtnjutande. Om någon enlig!
35 § Regeringsformen blifver entledigad från innehafvande embete,
utan att vara till pension berättigad, ankomme det på Kongl. Maj:ts
nådiga pröfning att tillåta honom fortfara med inbetalning till kassan,
för att bereda sig pension vid dertill uppnådd ålder.

Pension utgår från och med månaden efter den, i hvilken afskeda
utfärdades, och upphör med månaden, i hvilken pensionär afgår.
Afliden pensionärs artVingar erhålla ett hälft års pension såsom begrafningshjelp.

Pensionerna utgå för Arméen i allmänhet efter följande pensionsstat: -

l:a klassen:

Generalitetet med 11 bestämda rum deraf 1 å ..................... 3,000 kr.

4 å ................... 2,400 »

6 å ........................ 1,800 »

2:a klassen:

Öfverstar m. fl. ........................... ....................................................... .. 1,200 »

3:e klassen :

Öfverste-löjtnanter, Förste Majorer in. tf..................................... 900 »

4:e klassen:

Ofrige Majorer m. tf........................................................................... 750 »

5:e klassen:

Kaptener och Ryttmästare, Regements-qvartermästare, Rege -

mentsläkare in. tl........................................................................... 600 »

6:e klassen:

Regementsläkare, som erhållit afsked före 1842 ....................... 525 »

7:e klassen:

Auditörer, Regementsskrifvare med flere civile tjensteman ... 450 kr.

8:e klassen:

Löjtnanter, Förste Adjutanter in. fl. ............................................... 375

9:e klassen:

Underlöjtnanter, Andre Adjutanter, Bataljonsläkare in. fl....... 225 »

10:e klassen:

Fanjunkare, Bataljons-adj utanter, Regements-väblar, en del
Sergeanter, Regements-trumslagare, Regemente- och
Batteri-trumpetare in. fl......................................................... 180 „

ll:e klassen:

öfrige Sergeanter och Trumpetare, Furirer, en del Fält musikanter

in. fl...........................''............................... 120 »

12:e klassen:

1»

Ofrige Fältmusikanter, Gevärs- och Pistolsmeder in. fl....... 75 »

och för Gotlands National-Beväring och Wester-Norrlands Bevärings-Bataljon: l:a

klassen:

Bataljons-chefer ..........''............................................... 750 ^

2:a klassen:

Kaptener, Regements-qvartermästare, Regementsläkare........... 450 »

3u: klassen:

Fältkamereraren och Kassören .............................................. 250 »

4:e klassen:

Löjtnanter, Tyg-officeren, Sjukhusläkaren in. fl. .................. 225 »

5:e klassen:

Underlöjtnanter m. fl................................................... 150 ^

6:e klassen:

Styckjunkare vid Gotlands National-Bevärings Artilleri-stamtrupp,
Regements-trumslagarne, Fanjunkare vid WesterNorrlands
Be värings- Batalj on ..................................................

120 kr.

7.v klassen:

Sergeanter vid förbemälde Artilleri-stamtrupp samt Sergeanter
och Furirer vid Wester-Norrlands BeväringsBataljon
............................................................................................

100 )-

8:e klassen:

Underläkaren vid Gotlands National-Beväring

75 >»

Allt efter Nådigst faststäldt Reglemente af den 21 November 1865.

Dessa pensionsstater, redan från början ganska knappa, blefvo med
tiden allt mera otillfredsställande och då den fortgående, synnerligast
under förra delen af 1850-talet hastiga, stegringen af de bestå varuvärden
föranledde Nådig framställning till Rikets år 1856 församlade
Ständer om löneförhöjningar för de civila embetsmanna-corpserna samt
värfvade Arméen och för de sämst aflönade vid den indelta, fann Kongl.
Maj:t sig i sammanhang dermed föranlåten att, i anseende till den
ofördelaktiga ställning, hvaruti Arméens befäl och tjensteman, i jemförelse
med andra stater, befunno sig i afseende å pensioneringen, hos
Rikets Ständer äska ett kreditiv af 150,000 Rdr till förhöjning af de
från Arméens Pensionskassa utgående pensioner, i öfverensstämmelse
med upprättade nya pensionsstater. I underdånigt. svar på denna Nådiga
framställning förklarade Rikets Ständer, att de ansågo en förbättring
af pensioneringen för Arméens befäl och tjensteman vara högeligen
af behofvet påkallad, enär de för dem anvisade pensioner voro
obestridligen alltför knappa, för att efter afskedet betrygga löntagarens
bergning, men både rättvisa och billighet fordrade, att tjenstemannen
vid mera framskriden ålder, när kropps- och själskrafter aftogo, måtte
kunna, efter afgång från tjensten, påräkna en torftig utkomst under
sin återstående lefnad. Följden af det nuvarande förhållandet hade
varit och måste blifva den, att tjenstemannen efter upphunnen pensionsålder
qvarstannade i tjensten, heldre än att se sina inkomster minskade
till ett belopp, som ingalunda kunde anses vara tillräckligt för hans
bergning. Rikets Ständer funno sig derföre böra, med godkännande
i hufvudsakliga delar af de föreslagna pensionsstaterna, anvisa det
äskade kreditivet, att i mån af behof utbetalas och användas till be -

täckande af den utgift, som för Arméens Pensionskassa kunde uppstå
genom den nya pensioneringens tillämpning.

Äfven vid efterföljande riksdagar hafva till samma ändamål kreditiv
till erforderliga belopp blifvit anvisade och för innevarande år
med 305,000 kronor.

De sålunda fastställda pensionsstaterna äro enligt Kongl. Cirkulären
den 6 Februari 1858 och den 6 November 1860:

f A) För Arméens befäl och tjensteman:

<X>

• P

CbCfQ hrj cd o: o:
s S'' k.
ctÖtR 3 i & a*
i— tt> er1 er» i-S Q t—'' H, —■ OS V? ti CD	Pensions-
!^0CJ 3 i P ® ^	belopp.
i Q. , m . P 0
3 P S-

Generaler på stat .....................................................

med rättighet dock att taga afsked vid 60 år,
mot åtnjutande af £ utaf det bestämda pensionsbeloppet
eller 4,500 kr.

Öfverstar .....................................................................

Ofverstelöjtnanter och Förste Majorer vid värfvade
Arméen (utom Wermlands Fältjägare corps)

.......................................................................

Ofverstelöjtnanter och Förste Majorer vid öfriga
Regementen och Corpser, Andre Maj o- j
rer vid värfvade Arméen (utom Wermlands

Fältjägare-corps), Majorer vid Artilleriet...... ''

Andre och Tredje Majorer vid öfrige Rege- j
menten och Corpser, Majorerne vid indelta

infanteriet och vid Bevärings-corpserna ...... I

Förste eller äldre Kaptener vid artilleriet in. in.,
Sqvadrons- och Kompani-chefer vid värfvade !
Arméen (utom Wermlands Fältjägare-corps),

Batteri-chefer vid Artilleriet............................

Professorn vid Generalstaben ...........................

Öfrige Kaptener äfvensom Regements-qvarter- |
mästare ....................................... j

år.	år. J	Kr. t	Sre.l
65	—	6,000
60	65	3,000 ''	—!
55	65	2,250
55	65	2,000	—
55	65	o o T—i _\|__	j .
50	60	1,500
60	—	i 1,200	’
50	j 60	1,000

Regements-auditörer och Regements-skrifvare
Förste Löjtnanter och Förste Adjutanter vid

Regementen och Corpser ................................

Regements-stallmästare med Kongl. fullmakt,
Förrådsförvaltare, Kassörer in. fl...................

Andre Löjtnanter och Andre Adjutanter .........

Underlöjtnanter, Fanjunkare, Styckjunkare och
Konduktörer, Tyg-underofficer, Bataljonsadjutanter
vid värfvade Regementen, Musikdirektörer
och Regements-trumpetare...........

| Regements-liästläkare, Besigtnings-rustmästare
j Öfrige Bataljons-adjutanter, Regements-väblar,
Sergeanter och Underkonduktörer, Regementstrumslagare,
Divisions-trumpetare in. fl.......

: Tyg- och Laboratorie-skrifvare ...........................

Furirer, Sqvadrons- och Batteri-trumpetare,
Hautboister och Fältmusikanter samt Sqva 1

drons-hästläkare ..................................................

Regements-pistol- och gevärssmeder, sadelmaj
kåre och stockmakare ......................................

B) för Gotlands National-Bevärings befäl och
tjenstemän:

Bataljons-chefer ........................................................

Kaptener ....................................................................

; Fältkamrerare och Kassör ....................................

i Tyg-officer samt Löjtnanter ................................

i Underlöjtnanter .........................................................

Sekreterare och Auditör, Magasinsförvaltare

och Sjukliusinspektor ..........................................

Kanslist, Kontorsskrifvare.......................................

1 Underläkare..................................................................

hj	PLÖS kej
§	B B S!
ionsberättigac jfter fyllda	ndelse till tjen y hemma i ls ider krigstid : till fyllda	Pensions- belopp.
(t>	c, p »
år.	år.	Kr.	öre.
60	—	700	—
50	60	( 600
60	—	1
50	60	560	—
50	60	400
60	—	400	—
50 60	60	j 300	—
50	60	200	—
60	—	100	—
55		1,200
50	—	800	—
60	--	600
50	—	500
50	—	! 400
60	—
60	—	200
60	—	120	—

Pensioner efter dessa stater tillkommo icke dem, som lemna! tjensten
före staternas fastställelse och är i afseende å deras tillämpning’
i öfrigt hufvudsakligen stadgadt:

att afgående pensionsberättigade vid 50, 55 och 60 års ålder komma
i åtnjutande af de förhöjda pensionerna, endast för så vida de vid afskedet
åtaga sig förbindelsen att intill fyllda 60 eller 65 år, enligt
hvad pensionsstaterna utvisa,” hemma i landet, när sådant kan påfordras,
antingen handleda och inöfva det beväringsmanskap, som i krigstid
varder till rikets försvar uppbådadt, eller ock fullgöra de särskilda
kommenderingar och uppdrag, som för öfrigt vid sådant tillfälle kunna
ifrågakomma;

att den, som icke ingår på dessa vilkor, icke erhåller annan pension
än den, hvartill gällande stadganden för pensioneringen i Arméens
Pensionskassa honom berättigar;

att endast skilnaden mellan de nya pensionsbeloppen och dem,
som skola utgå från Arméens Pensionskassa, böra såsom särskild pension
eller fyllnadspension utbetalas af Statsverket;

att den, som åtnjuter aflöning eller pension af andra allmänna
medel eller innehar beställning å Rikets stat, icke är berättigad till
fyllnadspension eller pension utöfver hvad honom från Arméens pensionskassa
kan tillkomma;

att, likasom i fråga om pension från Arméens Pensionskassa, ingen
kan erhålla fyllnadspension i graden, som icke minst två år innehaft
den beställning, hvarför pension ifrågasättes, dock att för åtnjutande
af de nya generals-pensionerna erfordras att i fem år hafva innehaft
generalsbeställning på stat; samt

att den, som afgår från tjensten, innan han uppfyllt de åldersoch
tjenstevilkor, som för pensions erhållande i hans innehafvande
grad äro föreskrifna, skall vara berättigad till sådan förmån i den närmast
derunder varande grad, der de stadgade pensionsvilkoren äro af
honom uppfyllda.

I underdånig skrifvelse af den 5 Oktober 1860, angående regleringen
af utgifterna under Riksstatens Fjerde hufvudtitel, förklarade
Rikets Ständer sig icke hafva kunnat undgå att fästa uppmärksamhet
på det, äfven vid förra riksdagen anmärkta förhållande, att pensionsväsendet
för Arméen vore förenad! med väsendtliga olägenheter, som
gjorde förvaltningen mera invecklad än nödigt och äfven till en del
motverkade det för staten vigtiga ändamålet med pensioneringen. Redan
den omständigheten, att vid hvarje riksdag statsbidrag måste beviljas
för upprätthållande af den Arméens Pensionskassa efter gällande

stat åliggande pensionering, samt att medel behöfde särskild! anvisas
för pensionernas ökande, ådagalade behofvet af en ny och omfattande
reglering af pensionsväsendet. Härtill komme det olämpliga uti att
pensionerna utginge ur två särskilda fonder, nemligen dels af Arméens
Pensionskassa, dels ock af det särskilda kreditiv, som för tillämpning
af den förhöjda pensionsstaten måste på Riksgäldskontoret anvisas;
vidare pensionsrätter olikhet efter de tvänne särskilda pensionsstaterna
eller den väsendtliga åtskilnaden i afseende på grunderna och vilkoren
för pensioneringen med flera omständigheter, hvaraf allt dels framginge
behofvet af en annorlunda beskaffad organisation af pensionsväsendet,
dels ock den slutsats kunde dragas, att Arméens pensionsväsende icke
kunde blifva ändamålsenligt ordnadt med mindre än att det helt och
hållet öfverlemnades åt staten, som sålunda borde öfvertaga Arméens
Pensionskassa, men deremot ensam besörja pensioneringen. I betraktande
häraf anhöllo Rikets Ständer i underdånighet, att Kongl. Maj:t
täcktes vidtaga de åtgärder, som funnos lämpliga till förberedande af
en sådan reglering af pensionsväsendet för Arméen, att hela pensioneringen
måtte kunna af staten öfvertagas, samt mera enhet i grunderna
och vilkoren för pensioneringen jemte enkelhet i förvaltningen
åstadkommas.

Sedan så väl Direktionen för Arméens Pensionskassa, som äfven
den s. k. Landtförsvarskomitén öfver denna Rikets Ständers framställning
yttranden afgifvit och Arméens i början af år 1865 församlade
Krigsbefäl förklarat sig med tacksamhet ingå på eu sådan reglering af
Arméens pensionsväsende, att staten öfvertoge pensioneringen af så väl
redan varande som blifvande pensionärer, samt för sin del medgifvit,
att styrelsen och förvaltningen af Arméens Pensionskassas samlade
kapitalfond öfverlemnades under vissa vilkor, som dels kunde innebära
försäkran om ett varaktigt fullföljande af det vigtiga ändamål, Krigsbefälets
dittills varande uppdrag afsett, dels ock borde af sjelfva öfverlåtelsen
blifva en följd; så täcktes Kongl. Maj:t i nådig skrifvelse
af den 7 November förenämnde år föreslå Rikets Ständer:

att staten måtte, jemte öfvertagande af förvaltningen af Arméens
Pensionskassa, ikläda sig förbindelsen att besörja Arméens hela pensionering
i enlighet med den pensionsstat och öfriga bestämmelser,
som af Kongl. Maj:t och Rikets Ständer blefve fastställda;

att staten, tillika med förvaltningen af Arméens Pensionskassa,
måtte öfvertaga kassans alla förbindelser; samt

att derefter inga bidrag från Arméen för dess pensionering komme
att erläggas.

Enligt underdånig skrifvelse af den 9 Juni 1866 funno väl Rikets
Ständer, att Krigsbefälet i hufvudsaken biträdt deras i förevarande
ämne uttalade åsigter, i det Krigsbefälet för sin del medgifvit, att styrelsen
och förvaltningen af Arméens Pensionskassa finge till staten
öfverlemnas, hvarigenom möjlighet blifvit beredd för ett fullständigt
ordnande af Arméens pensionering, men hade det efter Rikets Ständers
tanke varit önskvärdt, om Krigsbefälet ansett sig kunna medgifva Pensionskassans
öfverlemnande till statsverkets oinskränkta disposition,
hvarigenom kunnat vinnas den enkelhet i förvaltningen, som utgjort
ett af de vigtigaste skälen för Rikets Ständers framställningar i denna
fråga. Visserligen kunde förvaltningen af kassans fonder, äfven med
särskild redovisning och bokföring, icke blifva af någon synnerligen
vidlyftig beskaffenhet, men en dylik anordning innebure dock ett vidhållande
af den på sednare tider allt mera frånträdda principen att för
särskilda utgifter bilda och bibehålla särskilda fonder. Då jemväl de i
öfrigt för, kassans öfverlemnande af Krigsbefälet förutsatta vilkor syntes
Rikets Ständer gifva anledning till betänkligheter, såsom bestämmelsen
om kassans förvaltning af det Embetsverk, som förvaltar Wadstena
Krigsmanshusfond eller får Arméens pensionering sig anförtrodd, hvilket
kunde försvåra ett lämpligt ordnande af Statens penninge- och
fondförvaltning, och förbehållet om antagandet af en omfattande pensioneringslag,
byggd på de af Rikets Ständer angifna grunder, att
underlätta afgången för det äldre befälet och förskaffa Arméen en fullt
tjenstbar befälspersonal, hvilket förbehåll, om det än ansåges böra innefatta
endast framställning om en i grundlagsenlig ordning faststäld
pensionsstat, dock i viss mån kunde hafva egenskapen af aftal, hade
Rikets Ständer på grund af dessa och andra anförda omständigheter
icke funnit skäl att- till ifrågavarande nådiga framställning lemna bifall.

Efter att sålunda hafva redogjort för uppkomsten och utvecklingen
intill närvarande tid af Arméens pensionsväsende, öfvergå komiterade
till närmare yttrande rörande de grunder, komiterade ansett för framtiden
böra blifva för pensioneringen gällande.

1 likhet med hvad hittills egt rum, anse komiterade pensioneringen
böra omfatta de till Arméen hörande embets- och tjenstemän af
militär-, läkare- och civil-staterna äfvensom vissa betjente, hvaremot
ecklesiastikstaterna, hvilka hittills icke för sin tjenstgöring vid Arméen
egt någon pensionsrätt, icke heller torde för framtiden böra en sådan
rätt tillerkännas, helst flertalet af dithörande tjenstemän, hufvudsakligen
till följd af befordran till andra beställningar, icke kommer i tillfälle
att af dylik rätt sig begagna.

Det har ofta blifvit yttradt och torde numera få anses såsom en
allmänt erkänd sanning, att det är lika mycket i statens intresse, att
pensionerna för embete- och tjensteman bestämmas så tillräckliga, att
löntagaren ej nödgas i tjensten qvarstå, sedan han icke vidare är fullt
tjenstbar, som det är af billighet och rättvisa mot löntagaren påkalladt,
att han efter afskedet må kunna påräkna en tarflig utkomst för
sin återstående lefnad. Härmed är ock ändamålet med all pensionering
angifvet, nämligen, å ena sidan, att tillförsäkra staten fördelen att alltid
kunna hos sina tjenare påräkna full tjenstbarhet och arbetskraft och,
å andra sidan, att bereda en från nöd och näringsbekymmer fredad
ålderdom åt den tjensteman, som i tjensten oförvitligt offrat sin ungdoms
och mannaålders kraft, Så framt nu berörda ändamål, hvad Arméen
angår, skall kunna uppnås, blifver det naturligen nödvändigt, att
pensionernas belopp stå i lämpligt förhållande till lönerna, hvilket, hitintills
på intet vis kan sägas hafva egt rum, ty dels hafva, ehuru de
för flertalet af Arméens personal bestådda löner varit för fyllande af
löntagarnes lefnadsbehof alltför ringa, dock pensionerna varit för det
med dem afsedda ändamål ännu mer otillräckliga, dels har något fast
förhållande mellan lön och pension för samma grad icke funnits. Orsaken
härtill är att söka så väl deri, att aflöningen för särskilda befattningar
inom samma grad varit bestämd till väsendtligen olika belopp,
som ock i den omständigheten, att reglering af aflöningsväsendet vanligen
egt rum utan hänsyn till eller samband med pensioneringen. Då
nu genom den vid 1875 års riksdag antagna lönereglering för Arméen,
ej allenast förhöjda löner i allmänhet kommit Arméens befäl och öfrige
tjenstemän till del, utan äfven den fasta lönen för befattningar af samma
grad blifvit bestämd att utgå med lika belopp, har såmedelst behofvet
af eu förändrad pensionsreglering, i syfte att bereda förhöjda pensioner,
med allt större nödvändighet framträda, på samma gång som dess
rättvisare tillämpning blifvit möjliggjord. Önskvärdheten af en sådan
reglering liar ock blifvit af Riksdagen erkänd. Uti dess underdåniga
skrifvelse af den 3 Maj 1875, angående, reglering af utgifterna under
Riksstatens Fjerde hufvudtitel, yttras nämligen i afseende å förevarande
fråga, hurusom den i de nya lönestaterna för Arméen vidtagna
fördelning af aflöningsförmånerna i lön och dagaflöning (tjenstgöringspenningar)
samt i vissa fall lönetillägg och fourageersättning synts
Riksdagen ändamålsenlig, helst dymedelst torde, då framdeles fråga om
reglering af pensionsstaterna ifrågakomme, kunna så anordnas, att, genom
pensionsbeloppens ställande i lämpligt förhållande till den egentliga
lönen, statens fordran, det Arméens befäl inom vissa grader måtte

eg a skyldighet att vid viss uppnådd ålder lemna plats för yngre krafter,
kunde utan kränkning af den enskildes rätt varda tillgodosedd.

Ehuru således reglering af Arméens pensionsstater, i det nu angifna
syftet, är af behofvet högt påkallad, kan dock förhållandet emellan
lön och pension, af naturliga skål, icke blifva inom alla grader alldeles
lika. I de lägre graderna, med små lönebelopp och der för öfrigt aflöningsförmånerna
till en del utgå in natura, måste pensionen i förhållande
till lönen sättas högre, än i de öfre graderna med sina jemförelsevis
större löner. Komiterade hafva således ansett pensionen
böra bestämmas till lika belopp med den fasta lönen, der denna ej
öfverstiger 1,000 kronor, men för högre lön till 80 procent deraf, dock
så, att pension å lön utöfver 1,000 kronor icke i något fall må understiga
detta belopp. Härigenom har ock den grundsats, som vid löneregleringen
gjort sig gällande, eller att befattningar af samma grad
och beskaffenhet borde betinga lika lön, jemväl i afseende å pensioneringen
vunnit tillämpning, i det att pensionerna blifva lika inom samma
lönegrad.

Derjemte har det för Arméens tjenstbarhet synts komiterade vara
af vigt, att inom vissa grader, hvarest tjenstgöringens beskaffenhet
företrädesvis fordrar full kraft hos tjensteinnehafvaren, det må vara
denne medgifvet, att vid tidigare ålder, än den vanliga, afgå med pension,
ehuru till något lägre belopp, än det eljest för graden bestämda;
och hafva Komiterade derföre ansett pensionen böra utgå antingen såsom
lägre eller såsom full pension, hvarvid beloppet af den förra ansetts
böra utgöra 2/3 af den senare.

Enär, jemlikt de i Landtförsvars-departementets Kansli-expedition
uppgjorda hufvudgrunder, den underbefälet med vederlikar tillagda beklädnad
eller, ersättning derför i kontant bör jemte den fasta lönen
läggas till grund för bestämmandet af ifrågavarande personals pensionering,
hvilket ock synes Komiterade desto lämpligare, som lönerna
för högre befälsgrader, hvarest särskilda beklädnadspenningar ej finnas
anvisade, måste anses beräknade äfven för löntagarnes beklädnads*
utgifter, bär det, hvad underbefälet angår, varit nödigt att, för erhållande
af fasta pensionsbelopp, bestämma beklädnadens värde; och har
detta värde synts Komiterade lämpligast kunna beräknas till vissa procent
af den fasta lönen, nämligen:

20 procent för Fanjunkare och de, som med dem hafva lika lön;

40 procent för Sergeanter af lista klass och alla, som i lön ega
uppbära lika belopp med desse; samt

50 procent för Sergeanter af 2:dra klass och alla, som med dem
ega lika lön.

Den till pension berättigande lefnadsålder är för närvarande bestämd
från 45 till och med 65 år, allt efter de särskilda tjenstebefattningarnes
olika beskaffenhet, under det att den föreskrifna tjensteåldern
utgör 25 å 30 år. Dessa åldersbestämmelser hafva hufvudsakligen
blifvit af Komiterade bibehållna, hvaremot Komiterade, för att inom de
sålunda antagna åldersgränserna bestämma den såsom pensionsvilkor
vid hvarje särskild befattning eller tjenstegrad efter dess beskaffenhet
lämpade lefnads- och tjensteålder, funnit nödigt vidtaga åtskilliga förändringar
i de för olika befattningar hittills gällande åldersstadganden.
I sådant afseende få Komiterade särskild! i underdånighet anmäla, att
Sekund-chefen för Lif-regementets Grenadier-corps samt Cheferne för
Jemtlands Hästjägare-corps, Smålands Grenadierbataljon, Norrbottens,
Westerbottens, Jemtlands och Wermlands Fältjägare-corpser, hvilka
hittills vid uppnådda 55 lefnadsår varit till pension berättigade, ansetts
böra, i likhet med öfrige Regements- och Corps-chefer, först vid 60
års ålder ega rätt till pension, samt Arméens läkare, hvilka hittills egt
uppbära antingen pension blott från Arméens Pensionskassa efter uppnådda
50 lefnads- och 30 tjensteår, eller ock förhöjd pension med
samma belopp som lönen, efter minst 65 lefnads- och vid pass 40
tjensteår, numera, med hänseende till fordringarne på deras tjenstbarhet,
af Komiterade ansetts i stället böra efter 30 års tjenst ega rätt
till pension, Regementsläkare vid uppnådda 65 lefnadsår och Bataljonsläkare
vid 55 års ålder, med beräkning af pensionsbeloppen efter de för
Arméens tjenstemän i allmänhet nu föreslagna grunder. Derjemte hafva
å pensionsstaten blifvit uppförde ej allenast de nya befattningar å
Landtförsvarets stat, hvilka i sammanhang med den nya löneregleringen
tillkommit, utan äfven åtskilliga förutvarande befattningar, hvilkas
innehafvare hittills ej egt särskild pensionsrätt i Arméens Pensionskassa,
såsom General-intendentsbefattningen, Militär-befälhafvarebefattningen
på Gotland in. fl.; hvarvid dock i afseende å förstnämnda befattning
fästats det vilkor, att innehafvare!! ej skall vara delegare i
Civilstatens pensionsinrättning.

De för Regements-intendenterne vid Arméen enligt de nya aflöningsstaterna
bestämda fasta löner utgöra, för dem vid värfvade Garnisonsregementen
och corpser 2,800 kronor, och för dem vid indelta Arméen
1,800 kronor; men enär sistnämnde Intendenter, hvilka skola öfvertaga,
bland annat, de nuvarande Regements-kommissariernes göromål, komma,
enligt grunderna för den nya löneregleringen, att, utom nyssberörda i

stat redan uppförda lön, tillgodonjuta jemväl de för Regements-kommissarierne
nu utgående aflöningsförmåner, hafva Komiterade, i anledning
häraf och under förutsättning att den fasta lönen äfven för Regementsintendenterne
vid indelta Arméen framdeles kommer att utgöra 2,800
kronor, beräknat pensionen för samtlige Regements-intendenter vid
Arméen till samma belopp, 2,240 kronor, eller 80 procent af den antagna
fasta lönen 2,800 kronor.

I det föregående är redan i underdånighet anmärkt, hurusom den
lägre pensionen ansetts böra utgå med 2 3 eller 66’’/3 procent af det
belopp, som utgör full pension för den af skedades tjenstegrad, hvarvid
Komiterade dock, för åstadkommande af jemna pensionsbelopp, föreslagit,
att, derest den lägre pensionens summa icke slutade på jemn!
tiotal, densamma måtte höjas till närmaste tiotal. Ehuru det belopp,
hvarmed den lägre pensionen sålunda borde komma att utgå, möjligen
kan, betraktadt i och för sig, anses för sitt ändamål otillräckligt, hafva
Komiterade likväl, — dels med afseende å den lefnadsålder, hvarvid
den lägre pensionen enligt förslaget skulle få tillträdas, och dels af
farhåga att, derest pensionen sattes högre, sådant möjligen kunde föranleda
dertill, att personer, ännu i besittning af full tjenstbarhet, skulle
söka afsked från statstjensten, för att med oförminskade krafter egna
sig åt enskild verksamhet —, funnit sig böra inskränka den lägre pensionen
till bär förut angifna belopp. Härvid anse sig Komiterade i
(ifrigt böra i underdånighet anmäla, att, enligt uppgjorda sannolikhetsberäkninga]-,
förslaget om lägre pension enligt nyssnämnda grund icke
kommer att förorsaka statsverket större utgifter, än om alla, för Indika
lägre pension ifrågasättes, skulle först vid den vanliga åldern ega att
pension uppbära.

Med hänseende till de skäl, som, enligt hvad redan förut blifvit
anmärkt, föranledt Komiterade att föreslå s. k. lägre pension, hafva
Komiterade ansett rätt att afgå med sådan pension böra tillkomma dels
Officerare af Kompaniofficers grad vid Generalstaben samt indelta och
värfvade Arméen, äfvensom Underofficerare vid indelta Arméen och
Wermlands Fältjägare-corps, — alla desse efter uppnådda 45 lefnadsoch
25 tjensteår —, dels och Underofficerare af värfvade Garnisonsregementen
och eorpser efter 45 lefnads- och 20 tjensteår. Orsaken
till den för dessa sednare Underofficerare föreslagna kortare tjensteålder
är att söka i den omständigheten, att Underofficerspersonalen vid
Garnisonstrupperna till större delen rekryteras bland regementenas man -

skap, som ofta nog icke kommer i tjenst vid så tidig ålder, att 20
tjensteår blifvit uppnådda förr an vid 45 års lefnadsålder.

I afseende å den lägre pensionen bör för öfrig! bär i underdånighet
anmärkas, att den förmån, som härigenom erbjudes de lägre graderna,
motsvarar den åt det högre befälet redan nu medgifna och i
Komiterades förslag äfven bibehållna rättighet, att den, som från tjenst
afgår, innan han uppfyllt de ålders- och tjenstevilkor, som för pensionens
erhållande i hans innehafvande grad äro föreskrift^, skall vara
berättigad till sådan förmån i den närmast derunder varande tjenstegrad,
der de stadgade pensionsvilkoren äro af honom uppfyllda.

För beväringstruppertias befäl och underbefäl bär, i anseende till
den jemförelsevis mindre ansträngande tjenstgöringen vid dessa trupper,
någon rätt att. afgå med lägre pension icke blifvit ifrågasatt.

Enligt nu gällande pensioneringsgrunder fordras, för pensions
åtnjutande i viss grad, att minst två år hafva innehaft den lön, hvarefter
pensionsbeloppet beräknas; dock med det undantag, att full generalspension
tilldelas endast den, som i förn år innehaft generalsbeställning
på stat.

Detta för generalspensions åtnjutande stadgade undantag har hittills
egt sitt fulla berättigande i den betydliga skilnaden emellan generalsoch
Öfverstepensionerna; men då, enligt Komiterades förslag, denna
skilnad skulle komma att i väsendtlig mån förminskas, hafva Komiterade
trott berörda undantag böra uteslutas.

I Öfverensstämmelse med nuvarande stadgande!! hafva Komiterade
föreslagit:

att endast afgång från ordinarie tjenst å Landtförsvarets stat berättigar
till pension enligt de af Komiterade föreslagna grunder; samt

att beräkning af tjensteår må vidtagas, så snart aderton lefnadsår
uppnåtts; dock med iakttagande, i afseende å sistnämnda fråga, att
den, som efter afgång från lön qvarstår vid vederbörande regemente
eller corps, icke, så länge ett dylikt förhållande fortfar, må ega beräkna
tjensteår för vinnande af pensionsrätt. Det skalle nämligen, enligt
Komiterades förmenande, kunna leda till betänkliga missbruk, om eu
såsom lönlös i regemente eller corps (kvarstående officer tillätes att
för den ringa tjenstgöring, honom i berörda egenskap åligger, beräkna
sig tjensteår i ofvannämnda ändamål till godo.

Jemte det Komiterade bibehållit nu gällande bestämmelse, att den,
som under utöfning af sin tjenst, vare sig i krig eller fred, blifver så
obotligen skadad, till lem stympad eller vanför, att han varder oför -

mogen sin tjenst vidare förrätta, skall, vid afsked före uppnådd pensionsålder,
komma i åtnjutande af pension, hafva Komiterade härvid
tillagt stadgande om samma förmån för den, hvilken i minst två år
lidit af lyte eller sjukdom, som gör honom till utöfvande af sin tjenst
oförmögen, och af läkare eller, vid skiljaktiga meningar dem emellan,
af Sundhets-kollegium anses obotlig. Saknaden hittills af ett stadgande
i sistberörda syfte har nämligen medfört ej obetydliga olägenheter med
hänseende till Arméens tjenstbarhet, i det att ej sällan inträffat, att
militäre tjensteman, för att icke behöfva lida brist, funnit sig nödsakade
att fortfarande i tjenst qvarstå, äfven sedan de genom sjukdom blifvit
till tjenstgöring oförmögne. Den ofördelaktiga inverkan häraf på
Arméens tjenstbarhet ligger i öppen dag. Då emellertid stundom kan
inträffa, att eu person, ehuru till följd af kroppsskada eller sjukdom
oduglig till militärt]enstgöring, likväl i någon mån kan genom annat
arbete bidraga till sin utkomst, hafva Komiterade ansett det böra i
bägge nu ifrågavarande fall blifva på särskild Nådig pröfning beroende,
till hvad belopp pensionen må, med afseende å skadans eller sjukdomens
beskaffenhet och den afskedades tjensteålder, böra bestämmas, dock i
intet fall utöfver det belopp, hvartill full pension för hans grad enligt
förevarande grunder blifvit fastställd; och har stadgande härom blifvit
i det, uppgjorda förslaget intaget.

Enligt nu gällande reglemente för Arméens pensionskassa är pensionsberättigad
delegare i nämnda kassa, när han erhåller civil eller
annan tjenst med aflöning å rikets stat, eller ock uppföres å allmänna
indragningsstaten, eller på annat sätt af staten pensioneras, icke berättigad
att, så länge lian innehar sådana aflöning^- eller pensionsförmåner,
som uppgå till 3,000 Kronor, åtnjuta den honom från Arméens pensionskassa
tillkommande pension. Ehuru Komiterade i allo gilla den
grundsats, som till nyssberörda stadgande gifvit anledning, har dock
samma stadgande i dess nuvarande form synts Komiterade innefatta
en obillighet genom föreskriften, att pensionär, som på annan allmän
stat erhåller en viss till siffran bestämd inkomst, — nu 3,000 Kronor, —
skall till följd deraf gå i mistning af hela militärpensionen. Härigenom
skulle nämligen inträffa, att, under det en till civil befattning med lön
af 2,900 Kronor befordrad pensionär finge bibehålla hela militärpensionen,
en annan pensionär, som erhölle lön af 3,000 Kronor eller .blott
100 Kronor mer än den förre, derigenom skulle helt och hållet gå
militärpensionen förlustig. Komiterade hafva derföre sökt att åt stad -

gandet gifva eu sådan uppställning'', att nyssnämnda obillighet blefve
undanröjd, utan att derigenom öfverdrifna utgifter konime att staten
tillskyndas. Korniterade hafva således, på sätt sjelfva förslaget närmare
utvisar, föreslagit:

att den, som, vid afsked med pension från befattning å Landtförsvarets
stat, redan innehar eller sedermera kommer i åtnjutande af lön,
arfvode eller pension af andra allmänna medel å rikets stat, skall,
under vissa i förslaget närmare angifna förhållanden, i militärpensionen
vidkännas minskning med viss andel af det belopp, hvarmed förenämnda
lön, arfvode eller pension öfverstiger af Korniterade i sådant afseende
föreslagna pensionsgrunder.

I likhet med hvad redan nu finnes stadgadt rörande pensions tilldelande
åt tjensteman, hvilken på samma gång innehar mer än eu
tjenst, som medför rätt till pension, hafva Korniterade föreslagit, att
sådan tjensteman må uppbära pension endast för eu tjenst.

Likaledes hafva Korniterade i hufvudsaklig öfverensstämmelse med
nuvarande stadganden föreslagit, att den, som med pension afgått från
beställning å Landtförsvars-departementets stat, men åter inträder i
sådan beställning å nämnda stat, som berättigar till pension, icke må,
så länge lian i sistberörda beställning qvarstår, pensionen uppbära.

Nu gällande reglemente för Arméens pensionskassa innehåller föreskrift
om förlust af pension för den tjensteman, som, efter laga ransakning
och dom, undergått något nesligt straff'' eller till ärerörigt brott
biff vit förvunnen; och har denna föreskrift synts Korniterade böra
bibehållas, dock med eu något förändrad och efter nuvarande strafflag
för krigsmakten lämpad lydelse. Korniterade hafva alltså i detta hänseende
funnit sig böra föreslå, att den, hvilken efter laga ransakning
och dom, blifvit förvunnen till sådant brott, som medför förlust af
medborgerligt förtroende, skall, från och med den dag, domen vunnit
laga kraft, vara förlustig afl rätt till pensions åtnjutande.

Derjemte hafva Korniterade, beträffande den, som utan att förlora
medborgerligt förtroende blifver dömd innehafvande embete eller tjenst
förlustig, ansett sig böra föreslå, att på Eders Kong!. Majffs pröfning
ma i hvarje fall bero, huruvida sådan embete- eller tjensteman derigenom
äfven bör hafva förverkat sin pensionsrätt.

Alldenstund, vid inträffande krig, alla för fäderneslandets försvar
användbara krafter måste vara för sådant ändamål tillgängliga, och
härvid, enligt Komiterades åsigt, böra såsom lämplig reserv äfven vara
att påräkna alla, som i eu eller annan egenskap under sin kraftfullaste

ålder egnat sig åt militär verksamhet, har, i öfverensstämmelse härmed,
deri nuvarande bestämmelsen bni eu med fyllnadspension afskedad
militär tjensteman skyldighet, att under krigstid vara underkastad vissa
års tjenstgöring hemma i landet, blifvit förändrad derhän, att pensionerad
sådan tjensteman skall vid krigstillfälle fullgöra den tjenst inom
landet, hvartill han kan finnas lämplig, dock ej i lägre grad, än han
vid afskedstagande! innehaft.

I likhet med hvad i afseende å nuvarande fyllnadspensioner finnes
föreskrifvet har bland de föreslagna grunderna intagits bestämmelse
derom, att de nya pensionerna icke må tilldelas andra, än dem, som
afgå från innehafvande tjenst, efter den tidpunkt, då de nya grunderna
blifva gällande.

Beträffande åter de löntagare, som före nyssnämnda tidpunkt blifvit
till sina befattningar utnämnde, så, enär de icke torde kunna mot
sin vilja åläggas att underkasta sig de nya pensionsvilkoren, hafva
Komiterade föreslagit, att ifrågavarande löntagare . må ega förklara,
huruvida de vid afskedstagande! vilja komma i åtnjutande af ny pension
eller vid redan förvärfvad pensionsrätt och dermed förenade vilkor
qvarstå.

Enär Arméens löntagare, ''för så vidt de ega pensionsrätt, torde,
på sätt hittills egt rum, äfven framgent böra genom årsafgifter bidraga
till pensioneringens upprätthållande, hafva Komiterade, i öfverensstämmelse
med hvad den i Landtförsvars-departementet uppgjorda promemoria
öfver hufvudgrunderna för pensioneringen härom innehåller, föreslagit
eu sådan afgift att, i den mån de nya grunderna blifva för
Arméens löntagare gällande, utgå med 3 procent å de i staterna för de
särskilda befattningarna anvisade fasta löner; och lära ifrågavarande
utgifter äfven vid inträffande vakanser, böra af lönerna utgå.

Då emellertid de å Artilleriets tygstat anställde handtverkare,
ehuru försedda med löner, likväl, såsom antagne endast genom kontrakt,
äro underkastade uppsägning, hafva Komiterade vid sådant förhållande
ansett desse handtverkare icke skäligen böra tillförbindas att några
utgifter för sin pensionsrätt erlägga, hvadan Komiterade i § 19 af
förslaget till grunder infört en undantagsbestämmelse i nyssberörda syfte.

Likaledes har i nämnda § intagits stadgande derom, att de löntagare,
som ej på de nya grunderna ingå, skola, för bibehållande af
rätt till pension enligt hittills gällande grunder, erlägga de utgifter, som
af dem förut betalts till Arméens pensionskassa.

När de nya pensionsgrunderna blifva för alla pensionsberättigadé
löntagare vid Arméen gällande, kommer summan af löntagarnes utgifter
till pensioneringen, enligt ofvannämnda grund, att uppgå till omkring
123,000 Kronor årligen.

Enligt hvad Komiterade fått sig meddeladt, bär General-fälttygmästaren
och Chefen för Artilleriet under den 4 sistlidne December
till Eders Kong!. Magt ingått med förslag derom, att nuvarande Fyrverkarecorpsen
måtte indragas och att i dess ställe Unge inrättas eu
ammunitionsfabrik med särskild Innestå!, å förslag hvartill uppförts eu
Förvaltare och åtskillige handtverkare; och torde Eders Kongl. Maj:t
täckas, i sammanhang med pröfningen af berörda förslag och derest
detsamma vinner nådigt bifall, taga under nådigt öfvervägande, huruvida
omförmälda personal bör tillerkännas pensionsrätt å Arméens
pensionsstat.

För utrönande af de kostnader, Indika de föreslagna nya pensioneringsgrundernas
tillämpning skulle komma att för statsverket medföra
ej allenast under den närmaste tiden utan äfven i en mera aflägsen
framtid, har det varit nödigt att, med ledning af vunnen erfarenhet
rörande de allmänna dödlighetsförhållandena, uppgöra vidlyftiga beräkningar,
hvilkas utförande varit, med Eders Kongl. Maj:ts nådiga tillstånd,
anförtrodt åt särskild! anlitad sakkunnig person, Professoren
vid Vetenskaps-Akademien J. A. H. Gyldén, hvilken härvid, hvad personalen
beträffar, utgått från tillståndet den 31 December 1874, såsom
den senaste tidpunkt, från hvilken säkra och fullständiga uppgifter
kunnat erhållas. Vidare är vid beräkningarnas uppgörande antaget:

för officerare och vederlikar, att pension kommer att utbetalas från
och med den 1 Januari kalenderåret efter det, hvarunder den i pensionsbestämmelserna
föreskrifna åldern blifvit uppnådd; och

för underofficerare och öfrige ej i Arméens rangrulla upptagne
pensionsberättigade tjenstemän, att pensioneringen börjas den 1 Januari
samma år, hvarunder pensionsåldern blifvit uppnådd.

Om hvar och eu erhåller afsked, så snart han uppnått den till
pensions erhållande berättigande åldern, begås genom ofvanstående*
antaganden fel, som dock gå i motsatt riktning för hvardera kategorien
och sålunda väsendtligen uppväga hvarandra. — Om deremot, såsom
antagligt är, ett ej ringa antal embets- och tjenstemän qvarstannar i
tjenst ett eller flera år efter det att pensionsåldern är uppnådd, så
verkar detta till minskning af de utgående pensionssummorna, hvilka
sålunda af denna anledning torde blifvit något för högt beräknade,
ehuru det ej är möjligt att bestämma i hvad mån sådant egt rum.

Någon befordran har ej blifvit beräknad, utom den att alla subaltern-officerare
blifvit antagne vid 50 års ålder hafva uppnått kaptensgraden,
hvaremot alla öfriges pensioner blifvit beräknade efter den
grad, de innehade vid 1874 års slut. Det har nämligen varit omöjligt
att uppställa de data, som fordrats, för att i kalkylerna intaga äfven
det inflytande, som enskilda individers befordran skulle medfört, — ett
inflytande, som i alla fall torde vara mindre väsendtligt, då beräkningar
ne utvisa, att en Kapten, som erhåller afsked med pension vid 50
års ålder, skulle komma att under sin återstående lifstid i pension
uppbära sammanlagdt ungefär samma summa, som om han befordrats
till Major eller Öfverste och såsom sådan afgått med pension vid
55 eller 60 lefnadsår.

Den afgång, som genom dödsfall inträffar, har blifvit beräknad
så Väl för 1876, som för följande år, och har den härför erforderliga
sannolikhetskalkylen blifvit utförd på grund af den inom Allmänna
Enke- och Pupillkassan vunna dödlighetserfarenhet, Det synes ock
antagligt, att under fredstid dödligheten bland personer, som tillhöra
militärståndet, eller som derifrån äro med pension afskedade, ej bör
väsentligen skilja sig från den, som nämnda kassas erfarenhet gifver
vid handen för personer, Indika befinna sig i hufvudsakligen samma
samhällsställning.

Den afgång, som eger rum genom embete- och tjenstemäns afskedstagande
före uppnådd pensionsålder, har ej blifvit eller kunnat blifva
iakttagen. Inflytandet af detta fel, som eljest verkar till en för högslutsiffra
i beräkningarne öfver pensionsbeloppen, kan dock ej vara
stort under de närmaste 10 å 15 åren, då af militäre embets- och
tjensteman, som redan tjena! 15 å 20 år, endast få taga afsked utan
pension.

Enligt ifrågavarande beräkningar skulle, på sätt redan af Komiterades
Ordförande blifvit hos Chefen för Landtförsvars-departementet
anmäldt, statsverkets utgift för den nya pensioneringen under år 1877
komma att uppgå till 634,370 kronor. Under de följande åren åter
skulle pensionsutgiften, enligt hvad af bilagda tabell, Ditt. A. inliemtas,
småningom komma att ökas så, att densamma under år 1891, så framt
nuvarande befälsstyrka hufvudsakligen bibehålies, uppgår till 1,837,271
kronor.

Jemte dessa af den nya pensioneringen föranledda utgifter, erfordras
dessutom särskilda medel ej allenast för utbetalning af fyllnadspensioner
enligt nu gällande grunder utan äfven för fullgörande af

Arméens Pensionskassas samtliga förbindelser. Utgifterna härför, Indika,
enligt 1874 års bokslut, uppgått för nämnda år till 772,049 kronor 84
öre, komma likväl att, efter de nya pensionsgnmdernas antagande,
småningom minskas och slutligen helt och hållet upphöra. Äfven i
detta hänseende har Professoren Gyldén uppgjort sannolikhetsberäkningar,
på sätt bilagda tabell, Lätt. B., närmare utvisar, och komma,
efter sistberörda utgifters upphörande, pensionsutgifterna att inskränkas
till hvad för den nya pensioneringens upprätthållande blifver erforderligt.

Då emellertid Arméens Pensionskassas nuvarande tillgångar naturligen
böra såsom bidrag till utgifterna för Arméens pensionering fortfarande
tagas i anspråk, bär hos Komiterade fråga uppstått om lämpligaste
sättet för tillgångarnes användning för ifrågavarande ändamål.
Enligt Komiterades uppfattning synes den enklaste utvägen i detta
hänseende vara, att Pensionskassans tillgångar åtminstone till hufvudsaklig
del till staten öfverlemnas, mot det att staten åtager sig att
derefter allt framgent så väl bestrida pensionsutgifterna till nuvarande
och blifvande pensionärer enligt de för en hvar gällande grunder, som
ock ansvara för alla Pensionskassan i öfrig! åliggande förbindelser.

I nära samband med frågan om framtida användandet af Arméens
Pensionskassas tillgångar står den om upprätthållande af Arméens enkeocli
pupillkassa, hvilken, bildad uteslutande genom utgifter från Arméens
befäl och vederlikar samt afsedd att lemna understöd åt enkor
och barn efter aflidne embete- och tjensteman af Arméen, hittills endast
ofullständigt kunnat uppfylla det med densamma afsedda ändamål.
Ifrågavarande kassa, hvilken, såsom ställd under Direktionens för Arméens
Pensionskassa vård, hittills icke drabbats af någon särskild förvaltningskostnad,
är högeligen i behof af något understöd, för att
kunna för framtiden ej allenast fullgöra sina förbindelser mot kassans
delegare, utan äfven bära de för kassans förvaltning uppkommande
kostnader; och våga Komiterade föreställa sig, att det lämpligaste sättet
för ett sådant understöds beredande åt enke- och pupillkassa» skulle
vara, att, vid öfverlemnande! till staten af-pensionskassans tillgångar,
någon viss del af dessa finge undantagas, för att till enke- och pupillkassans
förstärkande användas.

Komiterade få alltså, på grund af det nu anförda, för sin del i
underdånighet tillstyrka, att, utaf Arméens Pensionskassas tillgångar,
hvilka, enligt det för år 1874 verkställda bokslut, vid nämnda års slut

utgjorde, inberäknadt kassans fastighet, tillhopa 3,747,794 kronor 38
öre, ett belopp af 3,000,000 kronor må, emot ofvanberörda åtagande
från statens sida, till staten öfverlemnas, samt att hvad derefter
kan komma att återstå må till enke- oc:h pupillkassans förökande
användas.

Uti den från Landtförsvars-departementet meddelade, här ofvan
åberopade promemoria finnes bestämmelse intagen om skyldighet för
löntagare att efter uppnådd viss lefnadsålder från tjensten afgå.

Då en bestämmelse i sådant syfte otvifvelaktigt är af väsendtlig
vigt för upprätthållandet af Arméens tjenstbarhet, och då Arméens -löntagare,
så framt de nu af Komiterade föreslagna pensioneringsgrunder
vinna fastställelse, derigenom vid afgång från tjenst komma att beredas
en ej obetydlig förbättring i de förmåner, som för närvarande vid
dylikt fall äro för dem att påräkna, hafva Komiterade, under förutsättning
af de sålunda ifrågaställda förbättrade pensionsförmånernas beviljande,
ansett staten kunna billigtvis uppställa den fordran mot löntagarne,
att de vid uppnådd viss ålder skola eg a skyldighet att från
tjensten afgå, derest icke Kongl. Maj:t i särskilda fall finner deras
qvarstående i tjenst utöfver den stadgade tiden vara för riket af väsendtlig
nytta. Den åldersgräns, hvarvid skyldigheten till afgång borde
inträda, är i förenämnda promemoria antagen till tre år efter uppnåendet
af den för rätt till pension i innehafvande grad stadgade
lefnadsålder, derest löntagaren då innehar för graden föreskrifna tjensteår;
och då en sådan åldersgräns synes Komiterade i allmänhet lämplig, få
Komiterade, på grund af hvad nu i denna fråga anförts och under den
dervid gjorda förutsättning, underdånigst hemställa, det Eders Kongl.
Maj:t, i sammanhang med fastställelse!! af de föreslagna pensioneringsgrunderna,
täcktes meddela särskild nådig föreskrift, att den löntagare,
som med tre år öfverskridit den för rätt till pension i hans grad stadgade
lefnadsålder, skall, om han jemväl innehar de tjensteår, som för
erhållande af pension i graden erfordras, vara skyldig att afgå, så
framt ej Kongl. Maj:t pröfvar hans qvarstående i tjenst vara för riket
nyttigt; — dock anse Komiterade härvid böra göres det tillägg, att
värfvade garnisonsregementens och corpsers underofficerare, Indika föreslagits
till pensionsrätt vid 45 lefnads- och 25 tjensteår, icke må ega
skyldighet att från tjenst afgå vid tidigare ålder än öfrige underofficerare,
eller vid uppnådda 53 år.

Utom redan förut åberopade bilagor hafva Komitorade uppgjort och få
härhos i underdånighet öfverlemna promemoria, Litt. C., utvisande pensionernas
belopp i de olika graderna enligt 1875 års lönereglering.
Komiteräde framhärda med djupaste vördnad, trohet och nit,

Stormäktigste, Allernådigste Konung!

Eders Kongl. Maj:ts

underdånigste, tropligtigste
tjenare och nudersåter

J. H. ROSENS VARD.

Bil. ABR. LEIJONHUFVUD.
P. S. W. BJÖRKMAN.

N. A. VA IlE NI US.

G. O. F. LAGERBERG.

Axel von Heijne.

Stockholm den 27 Januari 1876.

Förslag

till

grunder för pensionering af Arméens befäl med vederlikar.

§ 1.

Pension tillkommer de till Arméen hörande embete- och tjensteman
af militär-, läkare- och civil-staterna äfvensom betjente, enligt
nedanstående grunder, samt utgår antingen såsom full pension eller
såsom lägre pension.

§ 2.

Full pension utgår med hela fasta lönebeloppet, der detta ej öfversegel-
1,000 kronor, men för högre lön med 80 procent deraf, dock
att pension å lön utöfver 1,000 kronor icke i något fall må understiga
detta belopp.

Anm. I. För det till beklädnad eller ersättning derför berättigade
underbefäl med vederlikar inberäknas, vid bestämmande
af deras pension, värdet af denna beklädnad i lönen med
vissa procent af fasta lönebeloppet, nemligen: 20 procent
för Fanjunkare och de, som med dem åtnjuta lika lön; 40
procent för Sergeanter af lista klassen och alla, som i
lön ega uppbära lika belopp med desse; samt 50 procent
för Sergeanter af 2:dra klassen och alla, som med dem
åtnjuta lika lön; skolande, derest pensionens summa icke
slutas å jemt tiotal, densamma höjas till närmaste tiotal.

Anm. II. Fältmusikanter vid indelta Arméen, hvilka åtnjuta lön af de
till musikens underhåll anvisade medel, berättigas till enahanda
pension som Sergeanter af 2:dra klassen.

§ 3.

För full pensions erhållande skola följande lefnadsår vara uppnådde,
nämligen:

a) af Generaler utaf alla grader; Generalintendenten, sä vida han

ej är delägare i civilstatens pensionsinrättning; Militärbefälhafvaren å
Gotland; Regementsläkare, Garnisonsläkaren å Carlsborg och Läkaren
vid Krigsskolan; samt Krigsarkivarien ............................................ 65 år;

b) af Regementschefer; Sekundchefer vid Lifgarde s-regementena

samt Lif-regementets Dragon- och Husar-corpser; Ofverstarne vid
Generalstaben och Fortifikationen; Sekundchefen för Lif-regementets
Grenadier-corps samt Cheferne för Jemtlands Hästjägare-corps, Smålands
Grenadier-bataljon samt Norrbottens, Westerbottens, Jemtlands
och Wermlands Fältjägare-corpser; Intendenten i Arméförvaltningen;
Regementsintendenter; Regementsauditörer; Sekreteraren vid fortifikationen;
Professorn vid Generalstaben; Regementshästläkare; Förrådsförvaltare
och Kassörer vid Fortifikationen; Sjukhuskommissarien och Sjukhusskrifvaren
vid allmänna Garnisonssjukhuset i Stockholm; Redogöraren
och Väbeln vid Krigshögskolan; Redogöraren och Materialförvaltaren vid
Krigsskolan; Tygskrifvare, Verkmästare, Besigtnings-rustmästare, Handtverkmästare,
Rustkammarsmeder, Stockmakare och Tunnbindare å Artilleriets
tygstat; Redogöraren, Materialförvaltaren, Faktoriskrifvaren, Materialbokhållaren,
Verkmästaren och Besigtningsrustmästarne vid Carl Gustafs
stads gevärsfaktori; Gevärshandtverkare vid Regementen och Corpser
samt vid Gotlands Nationalbeväring; Sekreteraren och Auditören, Fältkamereraren,
Tygförvaltaren, Magasinsförvaltaren och Sjukliusinspektoren,
Kontorsskrifvaren äfvensom Kanslisten vid Gotlands Nationalbeväring;
samt Vaktmästare i militära embetsverk och staber, derest de
icke äro delegare i civilstatens pensionsinrättning ....................... 60 år;

c) af öfrige i mom. b ej upptagne Regementsofficerare; Regements stallmästare;

Bataljons-läkare; samt Bataljons- och Sqvadrons-hästläkare
.............................................................................................................. °3 ar;

d) af Officerare utaf Kompaniofficers grad äfvensom Underofficerare

vid indelta Arméen och Wermlands Fältjägare-corps samt beväringstrupperna
........................................................................................................ 30 år;

e) af Underofficerare vid värfvade garnisonsregementen och

corpser .......................................................................................................... 43 år;

§ 4.

För full pensions åtnjutande skall tjensteåldern i allmänhet utgöra
minst 30 år, men för de i § 3 mom. e nämnde Underofficerare minst 25 år.

§ 5.

Lägre pension utgår med 66g procent af det belopp, som utgör
full pension för den afskedades tjenstegrad; börande, derest den
lägre pensionens summa icke slutas å jemt tiotal, densamma höjas till
närmaste tiotal.

§ 6-

Rätt att afgå med lägre pension tillkommer dels Officerare af
Kompaniofficers grad vid Generalstaben samt indelta och värfvade Arméen
äfvensom Underofficerare vid indelta Arméen och Wermlands
Fältjägare-corps efter tillryggalagda 45 lefnads- och 25 tjensteår, dels
ock Underofficerare vid värfvade garnisonsregementen och corpser efter
uppnådda 45 lefnads- och 20 tjensteår.

§ 7-

För pensions åtnjutande i viss grad erfordras, att minst två år
hafva innehaft den lön, hvarefter pensionsbeloppet beräknas.

§ 8.

Den, som från tjenst afgår, innan han uppnått de lefnads- och
tjensteår, som för pensions erhållande i hans innehafvande grad är o
föreskrifna, skall vara berättigad till sådan förmån i den närmast derunder
varande tjenstegrad, der vilkoren för pensions erhållande äro af
honom uppfyllda.

§ 9.

Endast afgång från ordinarie tjenst å landtförsvarets stat berättigar
till pension enligt dessa grunder.

§ io.

Vid beräkning af tjensteår gäller all den tid, som efter adertonde
åldersåret tillbragts i statens tjenst, vare sig militär eller civil; dock
att den, som, efter afgång från lön, vid vederbörande Regemente eller
Corps qvarstår, icke, så länge sådant förhållande fortfar, eger att beräkna
tjensteår för vinnande af pensionsrätt.

§ n Deri,

som under utöfningen af sin tjenst, vare sig i krig eller fred,
blifver så obotligen skadad, till lem stympad eller vanför, att han var -

der oförmögen sin tjenst vidare förrätta, äfvensom den, hvilken i minst
två år lidit af lyte eller s jukdom, som gör honom till utöfvande af sin
tjenst oförmögen, och af läkare eller, vid skiljaktiga meningar dem
emellan, af Sundhetskollegium anses obotlig, eger, när han af sådan
anledning erhåller afsked, tillgodonjuta pension till det belopp, Kongl.
Maj:t i hvarje fall, med afseende å skadans eller sjukdomens beskaffenhet
och den afskedades tjensteålder, kan finna lämpligt bestämma, dock
icke utöfver det belopp, hvartill full pension för hans innehafvande
grad enligt dessa grunder blifvit faststäld.

§ 12.

Den, som vid afskedstagande med pension från tjenst ä landtförsvarets
stat, redan innehar eller sedermera kommer i åtnjutande af lön,
arfvode eller pension af andra allmänna medel å rikets stat, skall, så
länge sådant förhållande fortfar, i militärpensionen vidkännas en minskning'',
som för dem, hvilka i militärpension åtnjuta 1,000 kronor eller
derunder, äfvensom för dem, hvilka erhållit afsked med pension för i
tjenst ådragen skada eller sjukdom, ej vidtager förr, än nya lönen, arfvodet
eller pensionen öfverstiger hela militärpensionens belopp, men
för alla öfriga, då nya lönen, arfvodet eller pensionen öfverstiger hälften
af militärpensionen; börande ifrågavarande minskning utgöra 50
kronor för hvarje fullt hundratal kronor, hvarmed den nya lönen, arfvodet
eller pensionen öfverstiger nyssnämnda pensionsgränser.

§ 13.

Deri, som på samma gång innehar mer än en tjenst, medförande
rätt till pension enligt här upptagna grunder, erhåller likväl pension
blott för en tjenst.

§ 14.

Den, som med pension afgått från tjenst å landtförsvarets stat,
men åter inträder i sådan tjenst å nämnda stat, som berättigar till
pension, må icke, så länge han i sistberörda tjenst qvarstår, pensionen
uppbära.

• § 15.

Den, som, efter laga ransakning och dom, blifvit förvunnen till
sådant brott, som medför förlust af medborgerligt förtroende, skall från
den dag, domen vunnit laga kraft, vara förlustig all rätt till pensions

åtnjutande. Huruvida åter den, som, utan ''att förlora medborgerligt
förtroende, blifvit dömd innehafvande embete eller tjenst å landtförsvarets
stat förlustig, skall derigenom äfven hafva förverkat rätt till
pension, kommer i hvarje fall att på Kongl. Maj:ts pröfning bero.

§ 16-

Enligt dessa grunder pensionerad tjensteman skall vara skyldig
att vid krigstillfälle fullgöra den tjenst inom landet, hvartill han kan
finnas lämplig, dock ej i lägre grad än han vid afskedstagande! innehaft.

§ lille
nya pensionerna må icke tilldelas andra än dem, som afgå från
innehafvande tjenst efter den tidpunkt, då dessa grunder blifva gällande.

§ 18-

De löntagare, som blifvit till sina befattningar utnämnde förr, än
de nya pensionsgnuiderna komma att tillämpas, må ega att förklara,
huruvida de vid afskedstagande! vilja komma i åtnjutande af ny pension
mot fullgörande af de i sådant fall stadgade skyldigheter, eller
vid redan förvärfvad pensionsrätt och dermed förenade vilkor qvarstå.

De åter, Indika efter berörda tidpunkt utnämnas till tjenst på landtförsvarets
stat, hvarmed rätt till pension är förenad, skola vara förpligtade
att de ny pensionsgrunderna antaga,

§ 19.

I den man dessa pensionsgrunder blifva för Armeens löntagare
gällande, skola desse, vare sig att de på ny Innestå! inträd! eller på
gammal stat qvarstå, erlägga, såsom bidrag till pensioneringen, tre
procent årligen å de för deras beställningar i nya lönestaten uppförda
fasta löner, Indika utgifter äfven vid inträffande vakanser skola af
lönerna utgå; dock eger undantag härvid rum för de vid Artilleriets
tygstat med lön anställde handtverkare, Indika, såsom endast genom
kontrakt antagne och derföre uppsägning underkastade, äro från utgörande
åt bidrag till pensioneringen befriade. De löntagare åter,
som förklarat sig icke vilja på dessa grunder ingå, skola, för att bibehålla
sin rätt till pension enligt hittills gällande grunder, erlägga de
afgifter, som de förut till Arméens Pensionskassa betalt.

Utdrag af protokollet, hållet hos Arméens Pensionskomité
vid sammanträde i Stockholm den 27 Januari 1876.

S. D. Föredrogs och justerades § 19 i Komiterades förslag till
grunder för pensioneringen af Arméens befäl med vederlikar, hvilken
§ erhöll den lydelse, förslaget utvisar; men som Ordföranden, Herr
General-Majoren m. m. J. H. Rosensvärd förmälde sig i förevarande
ämne vara af eu dermed olika åsigt, afgaf han följande yttrande: »Arméens
pensionsväsende kan ordnas på tvänne hufvudsakligen olika sätt,
antingen på den redan beträdda vägen, att staten lemnar det understöd
till Arméens Pensionskassa, som fordras för pensionernas fyllande
till de godkända beloppen, då Pensionskassans reglemente bör undergå
de förändringar, som af de nya pensionsförhållandena betingas, eller ock,
på sätt af komiterade blifvit föreslaget, att staten öfvertager Arméens
pensionering och till följd deraf Arméens Pensionskassas tillgångar. I
förra fallet, då Pensionskassan fortfarande står under delegarnes styrelse,
är det billigt att Arméens befäl, mot fördelen af högre pensioner,
mera än hittills bidrager till kassan. I det senare fallet åter, då
Arméens styrelse åt och delaktighet i Pensionskassan komme att upphöra,
synes billigheten fordra, att staten ensam besörjer pesioneringen
och något annat har hittills icke blifvit af Representationen ifrågasatt.
Ett bidrag från löntagarne till pensioneringen vore under dessa omständigheter
icke längre ett sammanskott af delegare till deras pensionsfond,
utan helt enkelt en af staten verkstäld lönenedsättning».
Som ofvan.

In fidem
Axel von Heijne.

Bil.

Sannolika belopp, hvilka under nedanstående

1	1877	1878	1879	1880	1881	1882
Officerare m. m. (med un-dantag af Gotlands Natio-nalbeväring'') ........................ Officerare m. m. af Gotlands Nationalbeväring ............... Underbefäl in. in................	398,742 10,945 224,083	468,228 15,317 258,667	517,821 16,409 273,190	589,643 17,929 288,847	637,126 23,967 307,691	747,506 23,317 328,988
Summa Summarum	634,370	742,212	807,420	896,419	968,784	1,099,811
						Bil.
De sannolika belopp, hvartill Arméens nuvarande pensionering
	1877	1878	1879	1880	1881	1882
Från Arméens pensionskassa utgående pensioner ......... Utgående fyllnadspensioner	429,714 265,005	400,571 251,279	372,646 237,593	345,594 220,865	319,742 209,461	285,373 196,027
Summa Summarum	694,779	651,850	610,239	566,459	1" 529,203	481,400

år erfordras för militärens pensionering:

1883	1884	1885	1886	1887	1888	1889	1890	1891
805,447	865,771	924,636	997,467	• 1,069,343	1,097,437	1,194,267	1,265,903	1,324,483
26,115 342,532	26,659 363,067	34,381 381,753	34,501 396,953	34,684 413,631	39,996 424,365	43,886 441,735	48,885 447,226	55,037 457,751
1,174,094	1,255,4974,340,770	1,428,921	1,517,658	1,561,798	1,679,888	1,762,014	1,837,271

kommer att nedgå under följande år:

1883

1884

1885

1886

1887

1888 1889

1890

1891

271,763

182,799

249,583

169,393

228,331

156,644

208,589

144,091

189,700

132,043

171,448: 154,929
119,970 109,324

139,539

98,952

125,194

89,086

| 454,562

418,976

384,975

352,680

321,743

291,418 264,253

238,491

214,280

Bil. Litt. C,

utvisande till hvilka belopp full pension, enligt Komiterades förslag,
skulle komma att utgå för de olika lönegraderna
enligt 1875 års lönereglering.

l:o) för Generalerne ......... 80 % å 8,000

2: o) för Generalintendenten
3:o) för Militärbefälhafvaren
å Gotland ........................... 80 » » 7,500

4:o) för Regementschefer;

Sekundchef erne för Lifgardesregementena
samt Lifregementets
Dragon-och Husarcorpser;

Öfverstarne vid Generalstaben
och Fortifikationen ........ 80 » » 6,000

5:o) för Sekundchefen för ■

Lif-regementets Grenadiercorps;
Cheferne för Jemtlands
Hästjägare-corps, Smålands
Grenadier-bataljon, Norrbottens,
Westerbottens, Jemtlands
och Wermlands Fältjägarecorpser;
Professoren vid

Generalstaben.............................. 80 » » 5,000

6: o) för öfrige Öfverstelöjtnanter
och l:ste Majorer vid
Regementen och Corpser; Intendenten
i Armé-förvaltnin -

gen; Krigsarkivarien ............... 80 x> » 4,000

7:o) för öfrige Majorer vid
Regementen och Corpser ...... 80 » » 3,500

kr. 6,400: —

)> 6,000: —

» 4,800: —

» 4,000: —

» 3,200: —

» 2,800: —

8:o) för Majorer och Bataljonschefer
vid beväringstrupperna;
Sekreteraren vid Fortifikationen
; V erkmästaren å
Svea Artilleri-regementes tygstat
.............................................

9:o) för Kompani- och Sqvadronschefer
vid Regementen
och Corpser; Kaptener aflåta
klassen vid Artilleriet och
Fortifikationen; Kaptener vid
Generalstaben''; Regementsläkare,
utom vid Gotlands Nationalbeväring;
Garnisonsläkaren
å Carlsborg (under förutsättning,
att honom blifver
beviljad regementsläkare-aflöning);
Regementsintendenter
10:o) för Sjukhuskommissarien
å allmänna garnisonssjukhuset
i Stockholm ...........

ll:o) för Kaptener och
Kompanichefer vid beväringstrupperna;
Läkaren och Redogöraren
vid krigsskolan;
Verkmästaren vid Carl Gustafs

stads gevärsfaktori .................

12:o) för Kaptener och Ryttmästare
af 2: dra klassen; Regements-qvartermästare;
Regementsläkaren
vid Gotlands
Nationalbeväring och l:ste
Bataljonsläkare; Regementshästläkare;
Förrådsförvaltare

å Artilleriets tygstat ...............

13:o) för Kassörer och Förrådsförvaltare
vid Fortifikationen;
Besigtningsrustmästare
vid Artilleriets tygstat; Redogörare
och Materialförvaltare

80 % å 3,000

80 » ,» 2,800

80 » » 2,200

80 )j » 2,000

80 » )) 1,800

kr. 2,400: —

» 2,240: —

» 1,760: —

» 1,600: —

» 1,440: —

vid Carl Gustafs stads gevärsfaktori
................................ 80 % å 1,500

14:o) för Löjtnanter vid Generalstaben
och Artilleriet
samt af l:sta klassen vid öfriga
Regementen och Corpser;

1 :ste Regements-adjutanter;
Regements-stallmästare vid
värfvade Arméen; Fältkamereraren
och Tygförvaltaren vid
Gotlands National-be väring;
Materialförvaltaren vid krigsskolan
; Besigtningsrustmästare
vid Carl Gustafs stads

gevärsfaktori .......................... lön 1,200

15:o) för Väbeln vid krigshögskolan
.................................... )) 1,100

16:o) för Tygskrifvare vid
Artilleriets tygstat; Sjukhusskrifvaren
vid allmänna garnisonssjukhuset
i Stockolm ... » 1,000

17:o) för Löjtnanter af 2:dra
klassen vid Regementen och
Corpser; 2:dre Regementsadjutanter;
Löjtnanter vid beväringstrupperna;
2:dre Batalj
onsläkare; Batalj onshästläkare;
Auditörer vid Regementen
och Corpser; Redogöraren vid

krigshögskolan........................... » 900

18:o) för Fanjunkare vid
indelte och värfvade Rege*■
menten och Corpser; Styckjunkare
; Bataljonsadjutanter
vid Fotgardes-regementena;
Regementstrumpetare; Tygunderofficer
vid Artilleriets

tygstat ........................................kontanta lön 720

20 % derå för
beklädnaden 144

kr. 1,200:

» 1,000:

» 900:

864 jemnadt till kr. 870:

19:o) för Fanjunkare vid
Hallands infanteri-bataljon och
Wester-Norrlands bevärings bataljon

....................................... lön 720

20:o) för Handtverksmästare
vid Artilleriets tygstat;

Sadelmakare vid Lifgarde! till
häst; Tygofficeraren vid Gotlands
Nationalbeväring............ » 700

21:o) för Underlöjtnanter;
Regements-stallmästare vid
indelta Arméen; Sqvadronshästläkare
vid värfvade Arméen
; Rustkammarsmeder och
Stockmakare vid Artilleriets
tygstat; Stockmakare samt
Gevärs- och Pistolsmeder vid
värfvade Garnisonsregementen
och Gotlands Nationalbevärings
Artilleri-stamtrupp;

Vaktmästaren vid Fortifikationen;
Kontorsskrifvaren vid
Gotlands National-beväring;

Faktoriskrifvaren och Materialbokhållaren
vid Carl Gustafs

stads gevärsfaktori.................. » GOO

22:o) för Sekreteraren och
Auditören samt Magasinsförvaltaren
och Sjukhusinspektoren
vid Gotlands National -

beväring ...................................... ), 540

23:o) för Sqvadronshästläkare
vid indelta Arméen...... » 500

24:o) för Sergeanter af lista
klassen vid Regementen och
Corpser; Sergeanter vid Gotlands
Nationalbevärings Artilleri-stamtrupp
; Bataljonsadjutanter
vid indelta Arméen
och Wermlands Fältjägare -

kr. 720: —

» 700: —

» 600: —

» 540: —
» 500: —

corps; Regementsväblar; Regements-trumslagare;
1: ste

Hornblåsare vid indelta jägarecorpserna;
Stabstrumpetare,

Batteritrumpetare, Sqvadronstrumpetare
och Hautboist^-

vid värfvade Arméen..............kontanta lönen 3G0

40 % derå för
beklädnaden 144

504 jemnadt till kr. 510:

25:o) för Gevärshandtver kare

vid indelta Arméen ......

(vid indelta infanteriet lön 200
kr. och två nummerlöner, motsvarande
minst 200 kr.)

26:o) för Sergeanter vid
Hallands Infanteri-bataljon och
Sergeanter af lista klassen
vid Wester-Norrlands bevä rings-bataljon

''...........................

27:o) för Sergeanter af 2:dra
klassen vid Regementen och
Gorpser; Sqvadronstrumpetare
vid indelta Arméen..................

28:o) för Fältmusikanter vid

indelta Arméen ........................

29:o) för Sergeanter af 2:dra
klassen vid Wester-Norrlands
Beväringsbataljon; Kanslisten
vid Gotlands Nationalbeväring
30:o) för Gevärshandtverkare
vid Wermlands Fältjägare-corps;
Tunnbindare å

Artilleriets tygstat .................

31:o) för Vaktmästaren vid
Gotlands Nationalbeväring ...

32: o) för öfrige, förut ej
nämnde Vaktmästare.

lön 400 » 400:

» 360 » 360:

kontanta lönen 240
50 % derå för
beklädnaden 120

360 » 360:

lön (af musikkassorna) » 360:

lön 300 )) 300:

» 200 )> 200:

» 135 )) 135: