UNDERDÅNIGT BETÄNKANDE OCH FÖRSLÅ! (Statens offentliga utredningar 1876:1)

UNDERDÅNIGT BETÄNKANDE OCH FÖRSLÅ!

ANGÅENDE

LÖNEREGLERING M. M.

VID

AFGIFVET DEN 12 DECEMBER 1874

I NÅDER FÖRORDNADE KOM1TERADE.

STOCKHOLM,

ISAAC MARCOS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG.
1875.

Stormäktigste Allernådigste Konung!

Af Eders Kong!. Maj:t i nåder förordnade, under den 12 sistlidne
dnni, att såsom komiterade afgifva utlåtande och förslag rörande reglering
al de förvaltande embetsverkens och myndigheternas löneförhållanden, med
rätt att dervid jemväl, i den mån det funnes af omständigheterna påkalladt,
gorå framställning om förändringar i nuvarande organisation af förvaltningspersonalen
och anordning af dess arbete, hafva vi undertecknade fått den

Ärendets uppkomst.

3 nästlidne Oktober emottaga Eders Kongl. Maj:ts nådiga bref af den 25
September innevarande år och deraf inhemtat, att Eders Kongl. Maj:t dels
den 9 sistlidne Januari förordnat, det frågan om lönereglering för tjenstepersonalen
i Eders Kongl. Maj:ts och Rikets Hofrätter och i Krigshofrätten skulle
till handläggning af nämnde komité, hvars tillsättande var redan derförinnan
beslutadt, öfverlemnas, dels ock den 16 i nyssnämnda månad anbefallt
Rikets Hofrätter, hvar för sig, att afgifva underdånigt utlåtande och förslag
i fråga om upphörande af de sportler, som Hofrätternes tjenstemän enligt
gällande bestämmelser åtnjuta, dels slutligen uppdragit åt komiterade att
gemensamt med frågan om lönereglering för tjenstepersonalen i Rikets Hofrätter
och Krigshofrätten handlägga frågan om upphörandet af de sportler,
som Hofrätternes tjenstemän enligt gällande föreskrifter åtnjuta.

Till följd af Eders Kongl. Maj:ts i sammanhang med detta uppdrag
gifna föreskrift hafva komiterade fått — jemte hänvisning till de underdåniga
utlåtanden, hvilka, till åtlydnad af Eders Kongl. Maj:ts den 2 September
1873, genom då tillförordnade chefen för Justitiedepartementet, meddelade
befallning, blifvit i ämnet afgifna af Svea Hofrätt den 13, af Göta
Hofrätt den 24, af Hofrätten öfver Skåne och Blekinge den 20 samt af
Krigshofrätten den 25 November 1873 och hvilka samtliga finnas i bilagan
N:o 1 vid Eders Kongl. Majds nådiga proposition till Riksdagen den 16
Januari 1874 angående statsverkets tillstånd och behof tryckta (sidorna
53—80) — emottaga såväl utdrag af Svea och Göta Ilofrätters vid ämnets
behandling förda protokoll, innefattande dervid yttrade skiljaktiga meningar,
som ock de ytterligare utlåtanden, som Svea Hofrätt under den 21 Maj,
Göta under den 23 September samt Hofrätten öfver Skåne och Blekinge
den 1 Maj innevarande år i underdånighet afgifvit i fråga om sportlernas
afskaffande, jemte äfven dervid fogade omröstningsprotokoll.

Af dessa handlingar upplyses till en början, att, då de på senare tider
högt uppdrifna lefnadskostnaderna syntes göra oundgängligen nödvändig en
allmännare förbättring i statens embets- och tjenstemäns lönevilkor, vare sig
genom en fast löneförhöjning på ordinarie stat eller genom ett tillfälligt, efter
prisförhållandena lämpadt lönetillägg, samt frågan ej mindre om beloppet och
beskaffenheten af löneförhöjningen, än äfven om tiden för dess inträdande,
lämpligen borde, så vidt ske kunde, på eu gång för samtlige embets- och
tjenstemän behandlas, hade Statsrådet och tillförordnade chefen för Justitiedepartementet,
i skrifvelse den 2 September 1873, på nådig befallning anmodat
Eders Kongl. Maj:ts och Rikets Hofrätter att före påföljande November
månads utgång till Kongl. Maj:t inkomma med de underdåniga förslag
i nämnda syftning, som, hvad de i Hofrätterne anställde embets- och
tjenstemän anginge, kunde anses af omständigheterna påkallade, samt tillika
anhållit, att Hofrätterne, med uppgift, huruvida någon eller några af ofvan -

nämnde embete- och tjensteman jemväl innehade befattningar med lön på
annan stat, derjemte ville utlåta sig, i hvad mån desses eller andra å Hofrätternos
stat upptagna tjenster, med afseende på sin omfattning, kunde anses
vara af beskaffenhet, att tjenstgöring äfven på annat håll kunde dermed utan
olägenhet förenas, och, i sådant fall, om icke genom flera tjensters sammanslagning
eller på annat sätt arbetet inom Hofrätterne måtte kunna lämpligen
ordnas så, att hvarje tjensteman, under förutsättning att skälig aflöning honom
bereddes, i sin tjenst erhölle motsvarande full sysselsättning, och att
innehafvande samtidigt af annan aflönad beställning skulle kunna undvikas,
i hvilket afseende Hofrätterne då egde att afgifva underdånigt förslag.

Beträffande den nyss omförmälda frågan, huruvida någon eller några
af Hofrätternes embets- och tjensteman jemväl innehade befattningar med
lön på annan stat, är anmäldt: af Svea Hofrätt, att bland dess notarier två
tillika innehafva lön på stat i Eders Kongl. Majas Justitierevisions-Expedition
och en såsom notarie i Stockholms Rådstufvurätt samt en är konstituerad kopist

1 förstnämnde expedition, men att ingen annan af Hofrättens embets- och
tjensteman innehar någon af Konung och Riksdag eller af Riksdagen ensam
fastställd lön på stat eller på Stockholms Rådstufvurätts dermed jemförliga
stat; hvarvid Hofrätten förklarat sig antaga det icke vara afsedt, att uppgiften
jemväl skolat omfatta sådana befattningar inom mer eller mindre allmänna
inrättningar och styrelser, som af åtskilliga Hofrättens embets- och
tjensteman innehades, men hvilkas förenlighet med statens tjenst hittills icke
varit ifrågasatt eller skäligen torde böra ifrågasättas; — af Göta Hofrätt,
att icke någon af de derstädes anställde ordinarie embets- och tjensteman
innehade befattning med lön på annan stat; — samt af Hofrätten öfver
Skåne och Blekinge, att en af dess notarier derjemte, med nådigt tillstånd,
innehade auditörstjensten vid Norra Skånska Infanteriregementet, hvilken, så
länge den icke kräfde mera arbete än för närvarande vore fallet, kunde
fortfarande innehafvas jemte notariebefattningen.

Samtlige Hofrätterne — jemväl Krigshofrätten, som äfven under den

2 September 1873 erhållit uppmaning att till förmån för sine embets- och
tjensteman göra underdånig framställning, derest någon sådan funnes af omständigheterna
påkallad — hafva vitsordat nuvarande löners otillräcklighet
i följd icke af eu blott tillfällig stegring i lefnadskostnaderna, utan af deras
småningom fortgående tillväxt, hvilken, vid jemförelse med förhållandet åren
1858 och 1863, då den för Hofrätterne nu gällande lönestat bestämdes,
blifvit af begge de i landsorten förlagde Hofrätterne beräknad att i medeltal
uppgå till 50, af Krigshofrätten till ungefär 100 procent. I afsigt att bereda
embets- och tjenstemännen, i förhållande till nuvarande pris, en tarflig
utkomst, hafva Hofrätterne afgifvit underdåniga förslag till nya aflöningsstater,
hvarvid de enstämmigt ansett, att aflöningen bör uppföras på ordinarie stat

Förening af
tjenster.

LefnadsJco stånd
er.

Tje nu ty ö ri nys ■
penninyov.

och för samtlig^ embets- och tjenstemänncn, med undantag af presidenterne,
fördelas i lön och tj ens tgöringspcnningar, samt att för de flesta befattnirigarne
ålderstil lägg i aflöningen bör efter vissa års förlopp ega rum.

Enär Krigshofrätten i afseendeJpå göromålens omfattning samt
personalens storlek och arbetssätt är väsentligen olik de öfrige Hofrätternc,
finner komitén tjenligast, att de sistnämndes framställningar i följande redogörelse
skiljas från Krigshofrättens och, såsom af större betydenhet, främst
upptagas.

Svea och Gåta llofriiricr samt Hofrättcn öfver Skalle och Blekinge.

De hafva icke, såsom i allmänhet de förvaltande embetsverk eu, föreslagit
att sätta tjenstgöringspenningarne i procentförhållande till hela aflöningsbeloppet,
utan upptagit dem till viss för hvarje syssla bestämd siffra,
och denna t. ex. lika för hvarje ledamot, ehvad han innehar hofrättsrådseller
assessorsgrad och aflöning, åtnjuter ålderstillägg eller icke.

Svea Hofrätt yttrar: “För att tillgodose statens rättmätiga fordran att
genom den anslagna aflöningen vara förvissad, att det arbete, hvarför anslaget
skett, också varder under alla förhållanden, utan behof af särskilda
tillskott, fullgjord!, anser ITofrätten riktigt, att, i likhet med hvad vid åtskilliga
andra verk är åsyftadt med så kallade tjenstgöringspenningar, för
hvarje tjenst bestämmes ett visst belopp, som tjenstens ordinarie innehafvare
skall af sina inkomster afstå, då han af en eller annan anledning icke sjelf
bestrider sin tjenst och annan person dertill förordnas, och hvithet belopp
skall användas till aflönande af den, som tjensten förrättar; börande detta
belopp för hvarje tjenst bestämmas så högt, att svårighet antagligen icke
kan möta att, åtminstone vid fall af mera tillfällig art, finna lämpliga vikarier,
som med ett sådant arvode åtnöjas.“

(När Hofrätten med tillämpning häraf hemställt, att tjenstgöringspenningar
för ledamot borde innehållas i det fall, att han icke sjelf förrättar sin tjenst
och annan för honom förordnas, har en ledamot reserverat sig i afseende
på de sist anförda orden såsom oförenliga med rättvisa och skyldig omtanke
om statens medel, i det samma ord voro alltför gynnsamma för ledamot,
hvilken för sjukdom sökte och vunne tjenstledighet endast under de delar
af året, då hans närvaro vid dombordet vore påkallad. Eu sådan ledamot
skulle nemligen, fastän han på många år icke utöfvat sin tjenst, vara,
blott derför att annan ej förordnats till tjenstens skötande under semestern,
berättigad enligt Hofrättens förslag att uppbära tjenstgöringspenningarne
under nämnde tid, hvilken likväl för de vid sessionerna arbetande ledamöterne
icke vore någon verklig ledighetstid, utan måste af dem till stor del
användas för Hofrättens tjenst.)

Göta Hofrätt har i fråga om tjenstgöringspenningar anfört, att “genom
bestämmande af sådane dels annan löneförhöjning för en del af il of rät tens
embets- och tjensteman ej blefve erforderlig och dels en besparing för statsverket
uppkomme derigenom, att vid tjenstledighet godtgörelse till vikarie
skulle utgå af tjenstgöringspenningarne samt i följd deraf nu varande anslagen
till adjunktionsarvoden och gratifikationer åt extra ordinarie tjensteman
och vaktbetjente kunde indragas''1.

*■ Hofrätten öfver Skdne och Blekinge erinrar, att derigenom äfven nuva rande

stadgande om skyldighet för innehafvare af tjenst att i vissa fall till
vikarie afstå någon del af lön bör förfalla, samt att, när vikarie förrättar
tjenst och derför uppbär tjenstgöringspenningarne, han icke bör, derest ej i
särskilt fall annorlunda förordnas, vara berättigad till de tjenstår åtföljande
sportler, som uppbäras och redovisas af den i Hofrätten anställde försäljningsman
af expeditioner.

Vid sifferuppställningen i förslagen till aflöningsstater har den olikhet
inträffat, att Svea och Göta Hofrätter betraktat och upptagit tjenstgöringspenningarne
såsom en del af lönerna, då deremot Hofrätten öfver Skåne och
Blekinge infört begge beloppen i skilda kolumner, Indika derefter hopsummerats.
Det förra uppställningssättet kommer härnedan att iakttagas och användas
äfven med afseende på sistnämnda Hofrätt» förslag.

» Beträffande ålderstiilägg är en dermed till syftet likartad tillökning

i löneförmåner medelst särskilda löneklasser inom samma tjenstegrad redan
nu stadgad i det att af assessorerne i hvarje Hofrätt de yngste åtnjuta löner
å 3,.>00, de näst äldre å 4,000 och de äldste å 4,500 R:dr, hvardera lönegraden
omfattande en tredjedel af hela antalet, samt att, efter enahanda fördelning,
notarierne fortgå från 1,000 till 1,400 och 1,800 R:drs lön. I
handlingarne är anmärkt, att “denna uppflyttning måste blifva alltför mycket
beroende åt tillfälligheter, i följd hvaraf ganska ofta en obillig och oskälig,
af tjenstetiden oberoende olikhet i löneförmåner förefinnes emellan embetsed!
tjenstmän, som innehafva alldeles lika befattning. De häraf uppkommande
missförhållanden skulle försvinna och eu större trygghet för framtiden
beredas embets- och tjenstemannen, om i allmänhet tjenstetiden. lades till
grund för uppflyttningen i högre lönegrad utan afseende på äldre embetseller
tjensteman» afgång. Häremot kunde visserligen anmärkas, att en Hofrätt»
lönestat ej blefve alldeles lika det ena året som det andra; men denna
till beloppet ringa skiljaktighet syntes ej medföra någon olägenhet, desto
mindre som lönestaten för hvart år, hvithet numera utgör en särskild statsregleringsperiod,
kunde med noggrannhet beräkna».''4

Sådant ålderstiilägg är af samtlige Ttofrättcrne föreslaget att från ingången
af femte kalenderåret efter det, under hvithet utnämningen skett,
och med beräkning äfven af den före nya statens utfärdande förflutna tjenste -

AJlöningsbelopp.

President.

Hofrättsråd.

Assessor.

tid tillgodokomma de ordinarie etnbets- och tjenstemännen med undantag af
presidenterne, fiskalerne, hviika scnares befattningar, med afseende på tjensteörine-ens
beskaffenhet, borde vid lönevilkorens bestämmande betraktas endast
såsom öfvergångsplatser, och i Göta Hofrätt notarierne.

(Fem ledamöter i Göta Hofrätt hafva ansett den för assessorer och notarier
nu stadgade uppflyttningen uteslutande på grund af ålder inom tjenstegraden
ega företräde för de föreslagna ålderstilläggen, dels derigenom, att
årliga vexlingar i aflöningsstaten för samma embetsverk kunde undvikas, och
dels genom den förmånen för statskassan, att ett icke alltför stort antal
embets- och tjensteman samtidigt vore i åtnjutande af den högre aflöningen;
och skulle, enligt samme fem ledamöters åsigt, stadgande om ålderstillägg för
hofrättsråd, sekreterare, advokatfiskal, aktuarie och arkivarie vara obehörigt,
emedan nöjaktig lön borde genast vid tillträdet finnas att tillgå för innehafvarne
af dessa befattningar, till hviika personer i allmänhet befordras vid
så framskriden ålder, att den vanligen efter hand sig ökande lefnadskostnaden
för dem redan förefinnes. I enlighet med denna åsigt hafva bemälde
fem ledamöter äfven föreslagit de ursprungliga lönerna i allmänhet högre,
än Hofrätten ifrågasatt.)

Svea Hofrätt samt Hofrätten öfver Skåne och Blekinge hafva för
sekreteraren, advokatfiskal, aktuarien, arkivarie!! och notarierne föreslagit
ännu ett lika stort ålderstillägg efter ytterligare fem års tjenstgöring.
Göta Hofrätt åter, som för de förstnämnda fyra befattningarne inskränkt sig
till föreslående af ett ålderstillägg, har i fråga om notarierne väl erkänt den
större principenligheten af två dylika tillägg, men likväl föredragit att, utan
hänsigt till tjenstetiden, föreslå två lönegrader, hvardera omfattande ett lika
antal notarier; detta på den grund, att utgiften för statsverket skulle derigenom,
vid betraktande af nuvarande och sannolikt blifvande antalet af
tjensteman med mer än tioårig tjenstetid såsom notarier, blifva mindre, än
genom beviljande åt de båda ålderstilläggen.

Med tillämpning af de allmänna grunder, som Hofrätterne, hvar för
sig, sålunda förordat, äro atlöningsbeloppen för embetsmännen föreslagna
som följer:

Presidentslönen skulle enligt samtliga förslagen höjas från 9,000 till
10,000 Kronor, utan ålderstillägg.

Hofrättsråd, 10 till antalet i Svea Hofrätt, lika många i Göta, 4 i
Hofrätten öfver Skåne och Blekinge, hafva nu hvardera i lön 5,000 R:dr,
men skulle, enligt Hofrätternes sammanstämmande förslag, bekomma i lön
6,500 Kronor (deruti inberäknade tjenstgöringspenningar 1,800 Kronor) och
efter fem års tjenstgöring 500 Kronor ålderstillägg, tillhopa 7,000 Kronor
såsom slutliga godtgörelsen för det vigtiga, trägna och ansträngande arbete,
ledamotsbefattningen i Hofrätt medförer.

Då göromålen för Hofrättens ledamöter äro hufvudsakligen desamma
och assessorerne hafva fullkomligt enahanda befattning och ansvar som de

hofrättsråd, Indika icke äro ordförande på afdelning, hafva sarntlige Hofrätterne
funnit den stora skilnad, som nu förefinnes i lönerna för hofrättsråden
och de yngste assessorerne, icke vara lämplig, utan dessa löner böra bringas
i närmare förhållande till hvarandra, samt på grund deraf hemställt, att för
assessorerne, som äro 15 i Svea, lika många i Göta Hofrätt samt 6 i Hofrätten
öfver Skåne och Blekinge, lönen måtte, i stället för den ofvan omförmälda
i tre lönegrader, bestämmas för eu livar till 5,500 Kronor med ålderstillägg
efter fem års tjenstgöring af 500 Kronor (allt inberäknade tjenstgöringspenningar
1,800).

De hittills bestådda adjunktionsmedlen, 1,800 R:dr i Svea, 1,800 i
Göta och 900 i Skånska Hofrätten, skulle indragas.

Yid öfvergången till Hofrätternes civil- och kriminal-expeditioner, inom
Indika tjenstemännens inkomster nu äro till icke oväsentlig del afsedde att,
utom den på stat uppförde aflöning, bestå i sportler utgörande dels afgifter
af de rättsökande för påkallade embetsåtgärder, dels ock den åklagare tillerkända
andel af medel, som till följd af åtal inflyta, synes det vara lämpligt
att till en början lemna en sammanförd öfversigt af dessa sportiers beskaffenhet
och nuvarande fördelning. De äro

a) lösen för diariibevis, utfärdade, då sådant begäres, af den tjensteman,
som det tillkommer att emottaga och i diarium anteckna inkommande
handlingar, nemligen, enligt § 20 i Hofrätternes genom Kongl. Brefvet den
14 September 1858 fastställda arbetsordning och Kongl. Brefvet den 22 December
1869, i Svea Hofrätt vederbörande fiskal för brottmål, men aktuarie)!
för andra mål och ärenden, i Göta Hofrätt aktuarien samt i Hofrätten öfver
Skåne och Blekinge sekreteraren för alla mål och ärenden;

b) lösen för kommunikationsresolutioner i civila mål och ärenden samt
för bevis om inlemnande och inregistrering af bouppteckningar, hvilken lösen
i Svea Hofrätt tillfaller sekreteraren, men i begge de öfrige Hofrätterne
delas mellan notarierne;

c) för fullmakter, tjenstgöringsbetyg, stämningar in. fl. dylika expeditioner
inflytande lösen, som i alla Hofrätterna tillkommer sekreteraren;

d) lösen för domar, hvilken genom Kongl. Brefvet den 14 September
1858 är tillerkänd vederbörande notarier, dock med skyldighet att utaf
denna lösen afstå en tredjedel till sådan fördelning, att i Svea och Göta
Hofrätter deraf tillkomma sekreteraren tre femtedelar eller af det hela en
femtedel, aktuarien (en femtedel eller af det hela en femtondedel och “expeditionsredogöraren“
den tjensteman, som är förordnad att uppbära och redovisa
expeditionslösen) en femtedel eller af det hela en femtondedel, samt
i Hofrätten öfver Skåne och Blekinge sekreteraren tre fjerdedelar eller af
det hela en fjerdedel och expeditionsredogöraren eu fjerdedel eller af hela
domslösen en tolftedel ;

Adjunktions medel.

Sportler.

e) den lösen, som i öfrigt, för utslag och protokollsutdrag, tillfaller notarierne
samt, hvad vissa brottmål angår, fiskalerne;

1) lösen till arkivarien för protokoll i revisionssaker;

g) lösen för gravationsbevis, som advokatfiskalen meddelar;

h) den advokatfiskalen, enligt Kongl. Brefvet den 16 November 1785,
tillkommande hälft af alla vites- och ensaksböter i den Hofrätt, der han är
tjenstgörande;

i) den anmärknings- och aktoratsprovision, som, jemlikt § 17 i gällande
författning om stämpelpappersafgiften och tredje punkten af Kongl. Kungörelsen
den 15 Maj 1846, är, med hälften både af ådömde böter enligt
förstnämnda författning och af undansnillade eller för ringa erlagda stärnpelafgifter,
tillerkänd advokatfiskalen jemte den hos Hofrätt anstälde, men
på dess stat icke uppförde granskare af underdomares stämpelpappersredogörelser,
till lika fördelning;

k) den advokatfiskalen tillkommande tredjedel af böter, som efter åtal
af honom ådömas enligt Kongl. Förordningen den BO November 1855 angående
expeditionslösen;

l) lösen till den tjensteman, under hvars vård eu handling finnes, för
afskrift deraf, när sådan begäres, och för vidimation af dylik afskrift.

(Härtill komma i Göta Hofrätt, enligt hvad nedan skall vid fråga om advokatfiskalens
aflöning omförmälas, så kallade inbindnings- eller dombokspenningar.
)

Äfven för vaktbetjeningen är en sportel genom § 4 mom. 2 af nyss
åberopade Kong!. Förordningen den 30 November 1855 medgifven uti de
så kallade sigillpenningar, som erläggas med 50 öre för hvarje från Hofrätt
utgående, med sigill försedd expedition; hvarförutan hofrättspost för delgivning
af utfärdad kallelse är, enligt särskild nådig förordning af samma dag,
mom. 4, berättigad till en ersättning af 25 öre.

Någon förändring af den sålunda vedertagna anordning beträffande
sportler ingick ej i de allöningsförslag, som Hofrätterne i November 1878
afgåfvo, Svea Hofrätt, under uttrycklig erinran, att den icke haft särskild
anledning till framställning i sportelfrågan och att dennas fullständiga utredning
svårligen kunnat medhinnas inom den för förslagets afgifvande förelägga
tid.

(Allenast en ledamot af Svea Hofrätt var härifrån skiljaktig och framställde
med utförlig motivering den åsigt, att alla sportelinkomster för Hofrättstjenstemänuen,
äfven advokat fiskalens hötesandelar, borde såsom olämpliga
afskaffa» och den nu stadgade expeditionslösen jemte begagnandet af
stämpladt expeditionspapper upphöra mot införande af beläggningsstämplar,
som kunde, med afseende på penningens minskade värde, sättas till jemförelsevis
höga belopp och således lemna staten icke blott inkomster, svarande
mot erforderlig förhöjning i tjenstemäunens löner, utan derutöfver någon
vinst.)

Men, sedan — med anledning af Riksdagens anhållan i underdånig
skrifvelse den 13 Maj 1868 (Nio 83), det Kongl. Maj:t måtte täckas låta
undersöka och utreda, om och på hvad sätt det nu med vissa tjenstebefattningar
förenade aflöningssättet medelst expeditionslösen eller andra sportler
skulle, till båtnad för det allmänna, kunna helt och hållet eller till någon
del afskaffas •— Eders Kongl. Maj:t genom nådiga bref af den 16 nästlidne
Januari anbefallt Hofrätterne att afgifva underdåniga utlåtanden och förslag
i fråga om upphäfvande af de sportler, som deras tjenstemän enligt gällande
bestämmelser åtnjuta, hafva Hofrätterne härom i Maj och September, såsom
redan är omförmäldt, afgifvit underdåniga yttranden och dervid delat sig
mellan flera inbördes skiljaktiga åsigter, för Indika komitén nu får i sammanhang
redogöra.

Svea Hofrätt yttrar: “Hvad som i allmänhet åberopas i fråga om de
med aflöningssättet förmedelst sportler förenade olägenheter eller fördelar eger
föga tillämpning beträffande de sportler, som af tjenstemän inom Hofrätten
uppbäras, enär desse, som ej deltaga i de beslut, af hvilka sportlerna bero,
icke kunna utöfva något inflytande på deras större eller mindre belopp, samt
för Hofrättens tjenstemän, såsom ställde under noggrann tillsyn, icke hehöfves
den särskilda eggelse att utan dröjsmål utlemna expeditioner, som rättigheten
att uppbära lösen i vissa fall kan anses medföra. Yid sådant förhållande
synes sportlernas afskaffande inom Hofrätten icke föranleda till någon
synnerlig båtnad för det allmänna, men å andra sidan också kunna,
åtminstone till större delen, utan skada verkställas. Då allmän åklagare icke
erhåller andel i de böter, som efter allmänna strafflagen ådömas, torde den
rätt, Hofrättens advokatfiskal nu åtnjuter till andel i böter, ådömda på
grund af lag i (ifrigt eller särskilda författningar, äfvensom i viten, följdriktigt
böra upphöra, hvithet dock ej lärer kunna ske utan ändring af allmän
lag. Deremot synes den anmärkningsprovision af stämpelpappers-medel, som
tillkommer dels Hofrättens advokatfiskal och dels den hos Hofrätten anställde
granskare af underdomares stämpelpappersredogörelser, böra fortfarande utgå,
så länge anmärkningsprovision i fråga om Kronans medel i allmänhet eger
rum. I afseende å öfriga sportler finner Hofrätten ingen lämpligare grund
kunna stadgas, än att för alla sådana expeditioner, som parter eller sökande
äro skyldige att utlösa, nu bestämd lösen utbytes mot stämpelpapper och
sålunda icke vidare kommer att tillfalla någon af Hofrättens tjenstemän,
hvilka deremot fortfarande förklaras berättigade att uppbära stadgad lösen
för de expeditioner, bevis och afskrifter, som endast till följd af derom framställd
begäran utlemnas; dock att denna förändring, så vidt angår lösen för
protokoll, som skola utskrifvas i revisionssaker, jemväl förutsätter ändring al
allmän lag. Härvid har dock icke tagits i beräkning den lösen för afskrifter
och vidimationer, som kan tillkomma Hofrättens ordinarie tjenste 2 -

Frågan om
sportiers afskaf
ande.

män, men vanligen odelad tillfaller amanuenserne och i allt fall uppgår till
ett jemförelsevis obetydligt belopp.*''

(Två Hofrättens ledamöter, som instämt i nyss anförda yttrande om advokattiskalens
sportler, hafva deremot ansett icke någon ibland öfriga nu ifrågakomma
sportler vara af sådan beskaffenhet, att dess borttagande kunde bereda
gagn för det allmänna; hvaremot ett sådant borttagande skulle, efter
desse ledamöters uppfattning, kunna medföra liera betänkliga olägenheter.
Beloppet af lösen för domar och utslag lämpade sig i allmänhet efter expeditionshafvandens
besvär; och, om äfven den ifrågasatta förändringen med
lösen vid underrätt å landet genomfördes, torde väl det nuvarande förhållandet
komma att vid stadsdomstolar fortfara. Den förmån, extra ordinarie
notarien åtnjutit, att, när de i stället för ordinarie fått föra protokoll samt
uppsätta och expediera Hofrättens dervid fattade beslut utom domar och
utslag i vädjade saker, skriftvexlings- och ransakningsmål, jemväl åtnjuta
betalningen för sina expeditioner, hade mången gång lenmat en flitig, men
obemedlad ung man ett värderikt bidrag till hans lefnadskostuad, under det
han genom öfning i dylikt arbete förvärfvade en praktisk utbildning af vigt
icke blott för honom sjelf, utan äfven för det allmänna, särskildt för Hofrätten,
som dervid lärde känna de unge juristernes duglighet; och föga sannolikt
vore, att den ordinarie notarien, som hittills villigt afstått eu eller
annan protokollsdag åt någon yngre kamrat med rätt för honom att åtnjuta
den oftast ringa inkomsten af protokollet, blefve lika benägen att ur egen
kassa betala till honom ett kontant belopp.)

I hufvudsaklig öfverensstämmelse med Svea Hofrätts pluralitet yttrar
Hofrätten öfver Skåne och Blekinge: ‘‘Det arbete, som åligger Hofrättens
tjenstemän, är i allmänhet i afseende å myckenheten ej så vexlande, att icke
detsamma lämpligen kan med bestämd årsinkomst godtgöras. Den åsigt har
numera gjort sig gällande, att, der så ske kan, aflöningssättet medelst sportler
bör uphöra, och torde hinder icke finnas för hufvudsakligt genomförande
af sådan reform, hvad Hofrättens tjenstemän och betjente angår. I enlighet
härmed föreslår Hofrätten, att rättigheten för Hofrättens tjenstemän till lösen
för domar, utslag, bevis och andra expeditioner, för advokatfiskal till
andel i sådana böter, som enligt Rättegångsbalken ådömas, och för vaktbetjeningen
till sigillpenningar må uppphöra, och att i stället dem beredes
bestämd årlig godtgörelse af statsverket för mista ingen af dessa förmåner.
Hvad beträffar de sportler, som kunna tillkomma advokatfiskalen och den i
Hofrätten anställde char tm-sigilla tre-kon t rollan t till följd af tillämpning utaf
författningarne angående kontrollen å underdomarnes redovisning af stämpelpapper,
anser Hofrätten deremot någon förändring ej lämplig. Den ökade
utgift, som kommer att drabba statsverket, derest Hofrättens nu gjorda förslag
vinner bifall, torde, hvad ersättningen för expeditionslösen och sigillpenningar
angår, kunna betäckas genom stämpladt papper."

Göta Hofrätt deremot antager, att någon förändring icke vore åsyftad
i afseende på den advokatfiskalen tillkommande hälft af viten och ensaks -

böter, som i Hofrätten ådöma», samt anför vidare: “Då aflöningssättet medelst
expeditionslösen torde ega ett afgjordt företräde framför hvarje annat
sådant, i det att det förra i allmänhet strängt rättar lönen efter mödan och
just derigenom sporrar till Hit och arbetsamhet, synes det vara betänkligt
att för llofrättons tjensteman, som till eu del utgöras af yngre män, för
Indika eu ökad inkomst i mån af ökadt arbete måste utgöra en uppmuntran
till det nit och den flit, som ensamma förmå bilda dem till dugliga arbetare
i det allmännas tjenst, helt och hållet afskaffa sagda aflöningssätt och i
stället ersätta detsamma med fasta löner, som inom hvarje lönegrad för sig
bereda den liknöjde och håglöse samma fördel, som den flitige och framåtsträfvande.
Ej heller i andra afseenden synes eu sådan förändring medföra
för det allmänna några fördelar, som uppväga den nyss antydda olägenheten;
och då staten, för att kunna utan alltför kännbar kostnad med fasta
löner åt tjenstemännen ersätta hvad desse förlora genom expeditionslösens
borttagande, torde i samma mån, som lösen minskas, få öka stämpelpappersafgiften,
kan ej någon förmån af förändringen sägas komma de rättsökande
till godo. På dessa skäl anser sig Hofrätten i underdånighet böra afstyrka
hvarje förslag om borttagande af lösen för sådane expeditioner, som utgöra
resultat af expeditionshafvandens verkliga arbete; och torde till dylika expeditioner
böra hänföras alla utslag i civila och kriminela mål, protokollsextrakter,
afskrifter af äldre handlingar, vidimationer, fullmakter, stämningar,
resolutioner samt alla bevis af hvad namn och beskaffenhet som helst. Likaledes
synes den advokatfiskal tillkommande anmärkningsprovision af
stämpelpappersmedel fortfarande böra utgå så länge dylik provision i fråga
om Kronans medel i allmänhet eger rum. Beträffande åter öfrige ifrågavarande
sportler, så tillhöra väl äfven Hofrättens domar samma kategori af
handlingar, som de nyss uppräknade; men, då lösen för dem tillkommer icke
ensamt expeditionshafvanderne, utan till större och mindre del tillfaller jemväl
andra tjensteman såsom fyllnad i deras ordinarie löner, samt genom
borttagande af denna lösen någon olägenhet således icke synes uppkomma;
och då det med inregistrering af bouppteckningar förenade arbete i vissa
fall ej motsvarar den derför bestämda lösen, deraf kan inträffa, att den ene
expeditionshafvanden, icke i följd af någon egen förtjenst, utan endast genom
slump blifver alltför mycket gynnad framför den andre, får Hofrätten
i underdånighet föreslå, att, emot det lösen för Hofrättens domar och för inregistrering
af bouppteckningar borttages och det stämpelpapper, hvarmed
dylika handlingar böra beläggas, i samma mån ökas, åt sekreteraren, aktuarien
och notarierne tilldelas ett årligt tillägg i deras fasta löner, till beloppet
ungefärligen motsvarande den behållning, en hvar af desse tjensteman i
medeltal under de sista fem åren åtnjutit, samt ett särskildt anslag anvisas
till gäldande af kostnaden för domarnes utskrifning1'' (hvilken kostnad hittills

Sekreterare.

i årligt medeltal utgjort 1,110 R:dr 8 öre) “och till ersättning för det med
uppbörden af expeditionslösen förenade besvär.14

Om detta senare kommer här nedan att vidare talas.

(Från pluralitetens mening hafva likväl skiljaktigheter förekommit i två
motsatta riktningar, i det fem ledamöter, ännu mindre benägne att förändra
sportelväsendet, yrkat dess bibehållande äfven i afseende på doinslösen och
bouppteckningars inregistrering, af skäl, bland annat, beträffande den förra,
att betalningen af rättsökande borde för Iiofrättens domar och utslag utgå
på lika sätt; men deremot presidenten och fem andre ledamöter, med afseende
på fördelande för staten att kunna med full noggrannhet fastställa
hvarje tjenstemans skäliga löneinkomst och för tjenstemannen att kunna på
vissa tider påräkna bestämda inkomster, förklarat sig anse den ifrågasatta
förändringen, om än icke synnerligen behöflig, likväl kunna och böra genomföras,
hvilket i sådant fall borde ske följdriktigt, så att all lösen för Hofrättens
domar, utslag, resolutioner och protokoll, som parterne vore pligtige
att uttaga, äfvensom för stämningar och bevis, livilka af Hofrätten eller någon
dess tjensteman utfärdades, komme att upphöra och ersättas med motsvarande
belopp stämpelpapper samt äfven advokatfiskal^^ rätt till andel i
böter och undanhållen stämpelafgift frånginge honom; varande således ingen
förändring afsedd beträffande lösen för sådana afskrifter af de i Hofrätten
befintliga handlingar, som vederbörande begära, men eljest icke äro skyldiga
att lösa, samt ersättning för afskrifters vidimation.)

Enär de olika åsigter, som sålunda uttalats, ega sin tillämpning vid
bestämmandet af de löneförmåner, Indika böra tilläggas de särskilda nu af
sportler åtföljda befattningarne, lärer för en hvar af dem böra upptagas
hvad i afseende på densamma blifvit i ena eller andra syftningen föreslaget.
Af samtliga förslagen framgår, hvad Svea Hofrätt också uttryckligen anfört,
att Hofrätterue med afseende på den vigt, sekreterarens, advokatfiskal^,
aktuariens och arkivarie^ befattningar ega för göromålens jemna och behöriga
gång- i så stora verk som Ilofrätterna med derunder lydande många
underdomstolar, funnit angeläget att vid dessa befattningar fästa och qvarhålla
skickliga personer, för hvilket ändamål dem borde tillförsäkras större
inkomster, än för motsvarande tjenster i mindre embetsverk vore behöflig^.

Sekreteraren i Svea Hofrätt uppbär nu i lön endast 2,000 R:dr; men
hans sportler, som, med den genom Kongl. Blefven den 14 September 1858
och den 22 December 1869 bestämda, här ofvan uppgifna reglering deraf,
utgjort i årligt medeltal 5,580 R:dr 66 öre, antagas af Hofrätten vara att
med säkerhet beräkna till 4,000, så att sammanlagda inkomsten blefve 6,000
Rall''. Då sekreteraren, hvilken icke är lagligen berättigad till semester,
men anses icke kunna uthärda med sin ansträngande tjenstgöring utan någon
tids ledighet hvarje år, bör derunder med erforderligt, ej ringa belopp
sjelf bekosta sin vikarie samt äfven deremellan måste för enskildt biträde i
tjensten använda någon del af sina inkomster, hemställde Hofrätten i förslaget
af den 13 November 1873, att sekreteraren måtte tillerkännas 2,500

Kronor i lön (1,800 Kronor tjenstgöringspenningar inbegripna) och två ålderstillägg,
hvartdera å 500 Kronor.

(Fyra ledamöter, härifrån skiljaktige, funno icke skäligt att tillstyrka förhöjning
af nuvarande sekreterarelönen 2,000 Rall'', emedan detta belopp tillsammans
med sportlerna, hvilka efter bemälde ledamöters åsigt kunde med
trygghet beräknas till 5,000 Rall1, komme att fullt motsvara de äldste ledamöternes
föreslagna aflöningar och beloppet icke borde sträckas derutöfver.)

1 öfverensstämmelse med sitt nyssberörda förslag att bestämma sekreterarens
aflöning till 2,500 och beräkna sportlerna till 4,000 Kronor har
Hofrätten i senare utlåtandet, under förutsättning af sportlernas upphörande,
föreslagit normala lönen, hvari tjenstgöringspenningar skulle ingå med 1,800
Kronor, till 6,500 Kronor.

(Med afvikelse härifrån hafva de två ledamöter, som afstyrkt sportelförändringen,
följaktligen också funnit det i hög grad vigtigt, med afseende på
sekreterarens särdeles maktpåliggande befattning, att han (inge bibehålla sina
nuvarande sportelinkomster, hvilka för öfrig! ingalunda kunde ersättas med
4,000 Kronor om året; ty hans förnämsta inkomst, för befattningen med
bouppteckningar, hade under senaste sex år uppgått i årligt medeltal till
nära 2,700, andelen i domlösen till minst 2,400, lösen för kommunikationsresolutioner
i medeltal till 390 och för förmyndareförordnanden m. m. till
210 R:dr.)

1 Göta Hofrätt, som förklarat sig icke kunna med full säkerhet uppgifva
beloppet af andra sportler, än lösen för domar och för bevis om bouppteckningars
inregistrering, lemnar endast den förstnämnda eller domslösen,
enligt hvad ofvan är utredt, bidrag till sekreterarens aflöning, nemligen af
denna inkomstkällas årliga belopp eu femtedel, hvilken under åren 1869 —
1873 utgjort i medeltal 2,596 R:dr 8 öre. Sekreterarens lön utgör nu
2,500 R:dr och hans sportler beräknas af Hofrätten till likaledes 2,500
R:dr, tillhopa 5,000. I sitt förslag af den 24 November 1873 upptog Hofrätten
sekreterarens lön till 3,200 Kronor (inbegripna 1,200 Kronor tjenstgöringspenningar)
med ett ålderstiHägg af 500 Kronor, men ansåg honom
kunna af sportler påräkna 2,800 Kronor, således 300 utöfver föregående
årens medeltal, utan att anledningen till denna förhöjning finnes angifven.

I utlåtandet af den 23 sistlidne September, hvarigenom domslösens
förvandling till stämpelpapper föreslås, har Hofrätten till ersättning derför
föreslagit den fästa sekreterarelönens ökande med ett årligt tillägg icke utsatt
till beloppet, men ungefärligen motsvarande nyssberörda medeltal.

(Något sådant tillägg ifrågasattes naturligtvis icke af de fem ledamöter,
som velat bibehålla domslösen. Presidenten åter och de med honom liktänkande
föreslå lönens höjande till 6,500 Kronor.)

Hofrätten öfver Skåne och Blekinge anser sin sekreterare, hvars lön
nu är 3,000 Rall'', åtnjuta i medeltal 2,000 R:dr årligen i sportler och har
i sitt förslag af den 20 November 1873, jemte beräkning af enahanda sportel -

Advokatfiskal.

inkomst, upptagit hans lön till 3,700 Kronor (dervid inbegripna 1,2(
tjenstgöringspenningar) med två ålderstillägg af 500 Kronor hvartdera,

200 Kronor
, men i fördel!
1 nästlidne Maj, i sammanhang med hemställan om upphörande
åt expeditionslösen, förordat bestämd årlig- godtgörelse af statsverket för mistniugen
åt denna lösen samt i sådant hänseende utfört för sekreteraren ytter -

st a get

Ligare

2,000

Kronor.

Svea Hofrätts advokatfiskal, hvars lön utgör 2,500 R:dr, har under
senaste tio år i sportler åtnjutit i medeltal 3,046 R:dr 87 öre, oberäknad
personel ersättning för mistade bötesandelar i följd åt nya strafflagens införande.
Ifotvatten, hvilken i sitt utlåtande af November 1873 hemställde, att
hans liin måtte bibehållas oförändrad men med enahanda ålderstillägg oeh
beräkning af tjenstgöringspenningar, som för sekreteraren, har i det senare
utlåtandet åt sistliden Maj månad, under förutsättning, att advokatfiskal^!
gånge i mistning af saköresandelar, Indika med 2,297 Rall- 62 öre ingå i
nyssnämnda medeltal, men fortfarande uppbure anmärkniugsprovision af stämpelpappersmedel
och lösen för gravationsbevis, föreslagit hans lön att höjas
till 5,000 Kronor.

Göta Hofrätt, hvars advokatfiskal nu åtnjuter lön 3,000 R:dr och
sportler, beräknade till 1,600, har föreslagit lönen till 4,200 (inberäknade 1,200
Kronor tjenstgöringspenningar) med ett ålderstillägg af 500 Kronor, men dervid
beräknat sportlerna till endast 800 Kronor på den angifna grund, att “inbindnings-
eller dombokspenuingar“, som nämnde tjensteman enligt äldre
Kongl. bref ansetts, berättigad att af häradshöfdingarne och rådstufvurätterne
uppbära, när renoverade exemplar af domböcker insändas, och som
ännu år 1872 uppgått till ungefär 800 R:dr, vore en mindre lämplig inkomst,
hvilken ej borde vidare upptagas.

(Presidenten och de med honom liktänkande, som förordat sportlernas indragning
i allmänhet och upphörandet jemväl af advokatfiskalens rätt till
andel i böter och undanhållen stämpelpappersafgift, hafva deremot föreslagit
hans lön till 5,500 Kronor.)

För Slcänska Hofrättens advokatfiskal, som uppbär lön 3,000 Ridrock
har sportler, beräknade till 200, har Hofrätten först, utan förändring
af dessa, föreslagit lönens höjande till 4,300 Kronor (inbegripne 1,800 Kronor
tjenstgöringspenningar) med enahanda ålderstillägg som för sekreteraren, men i
sitt senare förslag, med hemställan om upphörande af bötesandelarne, äfvensom
al lösen för gravationsbevis och afskrifter, förordat deremot svarande
årlig godtgörelse åt 200 Kronor från statsverket. Den från författningarne angående
stämpelpappersafgiften härflytande sportelinkomst är härvid hvarken
beräknad eller till förändring afsedd.

Aktuarien i Svea Hofrätt har nu i lön 2,500 R:dr; och hans sportler,
som under senast förflutna fyra år utgjort i medeltal 770 R:dr 68 öre

Aktuarie,

i andel af domslösen ocli 932 R:dr G2 öre i lösen för diariibevis m. in.,
eller tillsammans 1,703 R:dr 30 öre, beräknades till 1,500 R:dr af Hofrätten,
hvilken i sitt första utlåtande föreslog lönens bibehållande, men med
två ålderstiilägg å 500 Kronor och med skyldighet att vid tjenstledighet bekosta
vikarie efter 1,200 Kronor för år.

(De fyra ledamöter, som motsatte sig Hofrättens förslag till sekreterarelönens
höjande, ansågo deremot aktuariens nu föreslagna löneförmåner alltför
knappa.)

I sitt senare utlåtande har Hofrätten i följd af åsigten, att aktuarie!!
bör mista andel i domslösen, men fortfarande uppbära lösen för diariibevis,
föreslagit förhöjning af hans lön till 3,500 Kronor.

Göta Hofrätts aktuarie, nu med lön af 2,000 R:dr och sportler beräknade
efter medeltal till 1,600, föreslogs i Hofrättens förra utlåtande till
lön, 2,400 Kronor (inbegripna tjenstgöringspenningar 900) med ett ålderstiilägg
af 500 Kronor och sportler beräknade till 1,700, men i det senare utlåtandet,
som förutsätter domslösens utbyte mot stämpelpapper, till en ytterligare löneförhöjning,
ungefärligen motsvarande hans andel i domslösen efter sista fem
års medeltal eller 865 R:dr 36 öre.

(I detta senare förslag deltogo icke de fem ledamöter, som önskade alla
sportiers bibehållande; hvaremot presidenten och de med honom liktänkande
föreslogo aktuarielönens höjande till 4,100 Kronor.)

Skånska Hofrätten, der aktuarien nu åtnjuter i lön 2,500 och i sportler
100 samt arkivarien i lön 2,000 och i sportler 300, föreslår begge tjensternas
sammanslagning, hvarvid lönen skulle blifva 3,700 (inbegripna tjenstgöringspenningar
1,200) med enahanda ålderstiilägg som för sekreteraren
och beräkning af 400 Kronor i sportler, hvilket sistnämnda belopp, ökadt med
utskrifningskostnaden, nemligen för aktuarien 25 och för arkivarien 125
Kronor, borde, efter Hofrättens senaste förslag, såsom godtgörelse för sportlernas
upphörande tilläggas lönen med tillhopa 550 Kronor.

1 Svea och Göta Hofrätter, hvarest arkivariebefattningen deremot skulle
såsom särskild tjenst bibehållas, medför densamma nu i lön äfvenledes 2,000
R:dr jemte sportler, som beräknas i Svea Hofrätt till omkring 300 och i
Göta till 400 R:dr. Svea Hofrätt har i sitt första utlåtande föreslagit lönen
till 2,500 Kronor (dervid inbegripna 900 Kronor tjenstgöringspenningar)
med två ålderstiilägg, hvardera å 500 Kronor.

(Dock hafva de fyra ledamöter, som önskat förhöjning af aktuariens lön,
yrkat en större tillökning af arkivariens.)

I det senare utlåtandet, enligt hvilket arkivarien icke vidare skulle erhålla
några påräkneliga sportler, har Hofrätten ansett lönen för honom,
hvilken ensamt i lösen för protokoll i revisionssaker under senaste sju år
uppburit, jemlikt en bifogad uppgift, i medeltal något mer än 600 R:dr,

.Arkivarie.

Notarier.

höra, med afseende jemväl på den ej obetydliga kostnaden för utskrifning,
höjas till 3,500 Kronor. Göta Hofrätt har, under förutsättning af sportlernas
bibehållande, föreslagit arkivariens lön till 2,400 Kronor (inbegripna 900 i
tjenstgöringspenningar) med ett ålderstillägg å 500.

(Presidenten och de, som lika med honom röstat för sportiers afskaffande,
hafva, med ^beräkning af 100 Kronor i ersättning för utskrifningskostnader,
föreslagit arkivariens lön till 3,400 Kronor.)

Notariernes antal är i Svea Hofrätt 15, i Göta likaså, i Hofrätten
öfver Skåne och Blekinge 6, på hvardera stället fördelade, såsom redan är
nämnd t, i tre grader med lönebelopp af 1,000, 1,400 ocli 1,800 R:dr.
De arvoden, som dessutom på stat finnas för biträde vid notariegöromålen
anvisade med 2,500 för Svea, 2,500 för Göta och 1,000 för Skånska Hofrätten,
användas till aflöning af konstituerade eller tillförordnade notarier
med 500 Rall'' för eu hvar. Vid hvarje Hofrättsd i vision finnas sålunda nu
anställde fyra notarier, vare sig ordinarie eller tillförordnade, och dessa samtliga
äro dessutom i Svea Hofrätt indelade till tjenstgöring en hvar hos eu
af Hofrättens föredragande ledamöter. I sportler, dels af egna expeditioner
och från protokollet, dels ock af andel i domslösen, beräknas hvarje ordinarie
eller tillförordnad notarie åtnjuta i Svea Hofrätt omkring 500, i Göta
700, i Skånska Hofrätten 750 R:dr. Men samtliga desse domstolar anse
notariernes antal kunna nedsättas, och till utveckling af denna åsigt anför
Svea Hofrätt: “Till följd af den lindriga tjenstgöring, som åligger notarierne,
och som dessutom för dem underlättas derigenom, att de ganska ofta befrias
från protokollsföringen, som då i stället ombesörjes af någon extra ordinarie
notarie, hafva de haft tillräcklig tid öfrig att egna sig åt hvarjehanda andra
befattningar och sysselsättningar. Genom denna eftergift uti notariernes
tjänstgöringsskyldighet, som till någon del varit föranledd af den ringa aflöningen
för densamma, har beredts ökad t tillfälle till öfning för de många
extra ordinarie tjensteman, som, för vinnande af en sådan, årligen anmäla
sig till tjenstgöring i Hofrätten och, efter att der hafva inhemtat grunderna
för protokollsföring och det skrifsätt, som uti beslut åt offentlig myndighet
bör iakttagas, till stor del öfvergå till tjenstgöring uti andra verk. Den
uppfostrande verksamhet, som Hofrätten sålunda utöfvar, torde derföre äfven
vara för det allmänna af större betydelse, än som gemenligen erkännes.
Men då, enligt hvad erfarenheten ådagalagt, notarie-tjenstgöringen bör kunna,
bestridas af ett mindre antal ordinarie notarier, än som nu finnas, och
desse sjelfve uppgifva, att, i fall af tjänstgöringen i Hofrätten kunde påräknas
skäliga inkomster för en anständig bergning, en notarie skulle kunna
bestrida de göromål, som nu utföras af foa, finner Hofrätten sig, i anledning
af tillförordnade departementschefens framställning om flera tjänsters sammanslagning,
der så ske kan, böra hemställa, att fem ordinarie notarietjenster

jemte de fem konstituerade notariernes beställningar i Hofrätten, i man af
afgång, indragas. De tio återstående notarierne skulle, efter en sådan förändring,
blifva ansvarige för hela protokollsföringen; men till någon lättnad
uti denna del af deras åligganden samt för beredande af tillfälle till öfning
för extra ordinarie notarier borde hädanefter som hitintills protokollsföringen
å en af sessionsdagarne förbehållas åt sistbemälde notarier, hvilka i (ifrigt,
och för så vidt de icke ansågos nog försigkomne för en så sjelfständig verksamhet,
kunde, för vinnande af sin första utbildning i hofrättsarbetet,
hänvisas till biträdande tjenstgöring hos de ordinarie notarierne. Under
förutsättning af en sådan anordning, hvarigenom dubbla sportler, emot hvad
nu eger rum, skulle tillfalla hvarje notarie, eller tillsammans 1,000 R:dr
årligen, får Hofrätten hemställa, att notarielönen bestämmes till 2,000 R:dr,
samt att, i stället för de nuvarande fasta högre lönegraderna, åt notarierne
beviljas enahanda två ålderstillägg som för sekreteraren med flere redan föreslagits;
börande notarie vara skyldig att, då någon annan hans tjenst förrättar,
dels till honom afstå under tiden fallande sportler, med undantag af
domslösen, och dels å sina öfriga inkomster för vikariens aflönande vidkännas
afdrag efter 75 Rall’ i månaden. Dessutom anhåller Hofrätten i underdånighet
att såsom tillgång till ersättning åt de extra ordinarie notarier,
hvilkas biträde på ofvan, antydda sätt fortfarande påräknats, åt Hofrätten
hädanefter måtte anvisas ett årligt anslag af 4,000 R:dr, motsvarande dem,
som nu äro anvisade åt extra ordinarie notarier och till gratifikationer åt
extra ordinarie tjensteman/1

(Mot förslaget att inskränka notariernes antal är reservation anmäld af två
ledamöter, som ansett, att tillbörlig jemnhet och skyndsamhet i göromålens
handläggning skulle genom en sådan förändring rubbas eller äfventyras, särskild!
under sommarvakanserna, då notariernes arbete hopar sig, och att
dessa- olägenheter skulle ännu mera försvåras, om, till följd af minskning i
ordinarie tjensters antal och i deraf beroende utsigter till befordran, jemväl
do extra ordinarie tjenstemännens antal komme att minskas. Sannolikt vore
äfven, att de äldre bland desse blefve, såsom billighet och försigtig omtanke
kräfde, företrädesvis anlitade om biträde vid protokollet på den femte sessionsdagen
i veckan, så att de yngre utestängdes från protokollsföringen och den
utbildning, som just derigenom stode att vinna och som blefve väl erforderlig
för den högst betydligt ökade tjänstgöringsskyldigheten vid de nya notarieplatserna.
— Eu af bemälde reservanter har dessutom ogillat, att, derest
den föreslagna reorganisatiouen ginge i verkställighet, ordinarie notarie skulle
vid tjenstledighet bibehålla sin rätt till andel i domslösen: lämpligare vore
nemligen, att vikarien erhölle äfven denna sportel för do domar, som af
honom expedieras, men deremot mindre andel af sjelfva lönen. — En tredje
reservant åter har icke godkänt det föreslagna stadgandet, att protokollet
skulle på femte sessionsdagen i hvarje vecka föras af extra ordinarie notarie,
hvilket komme att ske på bekostnad af ledamöternes tid och arbete. De
två ordinarie notarierne på hvarje division borde väl kunna gemensamt an 3 -

svara för protokollsfÖringen alla fem dagarne i veckan, och de extra finge
ändock rikligt tillfälle att tjenstgöra vid protokoll, fastän under de ordinaries
ledning och på deras ansvar. Samme reservant har ej heller velat deltaga i
förslaget om 4,000 Kronors årligt anslag till arvode åt extra tjensteman, ty
detta blefvc antingen en ersättning för protokollsfÖringen på femte sessionsdagen
och då stridande mot skälen för notarietjensters indragning eller ock
en godtgörelse för unge extra ordinariers arbete, således egentligen för eu
praktisk lärokurs, hvars genomgående ej borde af staten betalas.)

När Hofrätten i senare utlåtandet, den 21 Maj, föreslår upphörandet
af lösen för utslag, af andel i domslösen och i de flesta fall jemväl af
protokollslösen, hvadan andra sportler, än den knappt nämnvärda lösen för
särskild! begärda protokollsutdrag, icke för notarierne återstode, föreslås i
sammanhang dermed lägsta notarielönen till 3,500 Kronor (hvari tjenstgöringspenningar
ingå med 1,200 Kronor jemte det de under tjenstledighet inflytande
sportler skulle tillfalla vikarien), och motiveras den ytterligare förhöjningen
dermed, att den för utskrifning af Hofrättens expeditioner belöpande
ej obetydliga kostnad, som notarierne fortfarande måste vidkännas, nu äfven
tagits i beräkning. Jemväl anhåller Hofrätten, att det förut begärda anslaget
af 4,000 Kronor för extra ordinarie notarier måtte i händelse af sportelregleringens
genomförande höjas till 6,000 Kronor;

(i hvilken anhållan den sistnämnde reservanten, med åberopande af sitt
förra yttrande, icke deltagit.)

Göta Hofrätts förslag till indragning af notarietjenster sträcker sig icke
så långt, som det af Svea Hofrätt afgifna, utan innefattar, att tre notarier
på hvar division vore för tjenstgöringen vid protokollet och de dermed förenade
göromål behöflige och fullt tillräcklige; att derföre fem af nuvarande
femton ordinarie notarietjenster borde vid blifvande ledigheter indragas och
å stat upptagas fem notarielöner å 2,400 Kronor och fem, för de äldre,
å 2,900 (allt inbegripne 900 Kronor tjenstgöringspenningar); och att anslaget
till arvoden för biträde vid notariegöromålen måtte bibehållas och förhöjas,
så att extra tjensteman för tjenstgöring såsom notarier kunde erhålla
arvode, motsvarande den del af ordinarie notariernes lön, som anses för
tjenstgöringspenningar. Genom anslag till sådana arvoden i stället för lön
skulle ernås icke allenast besparing för statsverket, utan äfven den vid uppgörandet
af nu gällande stat afsedda förmån, att yngre extra ordinarie
tjensteman kunde, för vinnande af öfning och skicklighet, tjenstgöra i Hofrätten
utan penningeuppoffring och skuldsättning och utan att vara för
längre tid bundne och hindrade från tjenstgöring å annan ort. För en hvar
af de återstående tio ordinarie och de fem tillförordnade notarierne ansågos
sportler till belopp af 900 Kronor vara att påräkna.

(Fem ledamöter voro härifrån sålunda skiljaktige, att de ansågo de ordinarie
notariernes antal böra bibehållas med löner för fem å 1,000, för fem

å 1,500 och för fem å 2,000 Kronor, men deremot anslaget till arvoden åt
fem extra ordinarie notarier lämpligen kunna indragas).

Iiofrättens senare utlåtande upplyser, att af domslösen, som under
åren 1869—1873 utgjort i årligt medeltal 12,980 E:dr 41 öre, de två tredjedelar,
som tillkomma notarierne, eller 8,653 R:dr 60 öre, minskade med
utskrifningskostnadcn 1,110 R:dr 8 öre, hvilken drabbar notarierne ensamme,

lemnat dem en behållning af.................... 7,543: 52.

samt att medelbeloppet af lösen för bevis om bouppteckningars

inregistrering under nämnda år utgjort............ 1,553: 26.

tillsammans R:dr 9,096: rs.

Då Hofrätten, till ersättning1 för dessa till indragning föreslagna sportler,
hemställt, såsom redan är nämnd t, om anvisande åt hvarje notarie af
årligt lönetillägg, ungefärligen motsvarande hans andel i medeltalet af ifrågavarande
behållning, skulle detta tillägg, vid behållningens fördelning på
femton, blifva 606 Kronor 45 öre; hvarförutan ett särskild! anslag skulle
erfordras till gäldande af ofvanberörda kostnad för domarnes

utskrifning...........................Kronor 1,1 10: os.

och till ersättning för det med uppbörden af expeditionslösen
förenade besvär, hittills godtgjordt i medeltal med „ 865: 36.

tillhopa Kronor 1,975: a.

(Presidenten och de med honom liktänkande hafva, med inberäkning af
lOO Kronor för utskrifningskostnader, föreslagit hvarje notaries lön till 3,400
i lägre och 3,900 i högre lönegraden.)

Hofrätten öfver Skam och Blekinge, hvilken, lika med Göta Hofrätt,
funnit notarietjenstgöringen kunna på hvarje afdelning bestridas af tre personer,
har likväl ansett alla^desses anställning böra vara fast och sålunda
velat bibehålla sex ordinarie notarier, men deremot föreslagit indragning al
nu utgående anslaget till biträde vid notariegöromålen. Lönen skulle
i sådant fall bestämmas till 2,900 Kronor (inbegripna tjenstgöringspenningar
900 Kronor) med två ålderstillägg å 500 Kronor. För den händelse att,
enligt Iiofrättens senare förslag, sportlerna afskaffas, hemställer Hofrätten att
deras bruttobelopp, som för notarierne uppgått efter medelberäkning till
8,400 Il:dr, och icke det genom afdrag af utskrifningskostnaden 2,400 uppkomna,
i förra kalkylen antagna beloppet 6,000 Rall1, måtte godtgöras notarierne,
så att en hvar af dem, sex till antalet, erhölle i lönetillägg 1,400 Kronor.

Fiskalerne, 5 till antalet i Svea Hofrätt, 5 i Göta, 2 i Hofrätten öfver
Skåne och Blekinge, uppbära nu hvardera lön 1,500 och sportler, enligt
Ilofrätternes beräkning, i Svea 250, i Göta 200, i den Skånska 400 R:dr.

Svea Hofrätt föreslår lönens höjande först till 2,000 Kronor (hvaraf
900 tjenstgöringspenningar jemte det vikarien erhölle de under tjenstledighet
inflytande sportler), men i senare utlåtandet, enligt hvilket utslagslösen borde

Fiskaler.

Biträden eller
Amanuenser,

försvinna, till 2,000 (hvaraf 1,200 tjenstgöringspenningar jemte det ännu
möjligen inflytande sportler skulle under tjenstledighet tillfalla vikarien).

Göta Hofrätt anser, att, sedan brottmålslagstiftningen blifvit förändrad
och ett nytt straffsystem antagits samt i följd deraf brottmålen, i synnerhet
sådana, som efter underställning eller besvär komma under Ilofrätts pröfning,
till antal och vidlyftighet minskats, fiskalernes göromål skulle kunna utan
öfveransträngning bestridas af tre (enligt en ledamots åsigt af fyra) fiskaler
med lön för en hvar af 1,900 Kronor (inbegripna 900 Kronor tjenstgöringspenningar)
jemte sportlerna, som i sådant fall skulle uppgå till 300, och de
öfrige fiskalernes tjenster indragas vid nuvarande innehafvares afgång.

(Presidenten och de, som, lika med honom, vilja se utslagslösen afskaffad,
föreslå lönebeloppen för två fiskaler till 2,200 och för den tredje till
2,700 Kronor.

Hofrätten öfver Skam och Blekinge föreslår fiskals lön till 2,700
Kronor (inbegripna tjenstgöringspenningar 1,200), hvaremot nu anslagna
arvode 000 R:dr för renskrifning ocli annat biträde vid fiskalsexpeditionen
skulle upphöra; men, om utslagslösen afskaffas, en ytterligare lönförhöjning
för hvardera af 400 Kronor, hvartill komme ännu 300 Kronor i händelse
nyssberörda anslag för renskrifning in. in. blefve indraget.

Anslag till biträden eller amanuenser äro Svea Hofrätt anvisade med
1,800 R:dr för fiskalsexpeditionen samt 2,700 gemensamt för sekreteraren,
advokatfiskalen, aktuarien och arkivarien, tillsammans 4,500 Rall''. Hofrätten
vitsordar, att sistnämnda fyra tjensteman och fiskalsexpeditionen hafva hvardera
behof af ett biträde eller amanuens, och finner, med afseende å de
göromål, som måste dem anförtros, 1,200 Kronor erforderliga för hvar och
eu af sekreterarens och aktuariens samt 800 Kronor för advokatfiskal^^,
arkivariens och fiskalsexpeditionens; hvadan föreslås, att för ändamålet må
beviljas ett anslag af tillsammans 4,800 Kronor.

(Tre ledamöter hafva likväl, med afseende på den minskning, som efter
införandet af 1864 års strafflag inträffat i antalet af de Hofrättens pröfning
underställda mål, ansett fiskalerne kunna och böra sjelfve ombesörja de med
tjensten förenade expeditionsbestyr samt fördenskull icke deltagit i framställningen
om anslag åt biträde i fiskalsexpeditionen.)

Göta Hofrätt, nu försedd med anslag af 1,500 R:dr till biträde vid
fiskalsexpeditionen och 3,000 till amanuenser åt sekreteraren, advokatfiskalen,
aktuarien och arkivarien, har begärt arvoden af 1,500 Kronor att fortfarande
utgå till fiskalsexpeditionens biträde och 3,600 till tre amanuenser, en alt
biträda arkivarien och, vid förefallande behof, sekreteraren, en åt advokatfiskalen
och en åt aktuarien.

(Eu ledamot har dock, under förutsättning af fortfarande anslag till biträde
vid fiskalsgöromålen, ansett amanuensernes antal kunna inskränkas till två,
nemligen den ene för sekreteraren och arkivarien, den andre för advokat -

fiskalen ock aktuarien gemensamt, men begge såsom ordinarie tjensteman
uppförde på stat med lön efter 1,500 Kronor, deraf 500 tjenstgöriugspenningar.
)

Skånska Hofrätten, hvars stat upptager 600 R:dr arvode för biträde
vid öskalsexpeditionen samt 1,800 till amanuenser åt sekreteraren, advokatfiskal,
aktuarien och arkivarien, har, såsom ofvan är nämndt, förutsatt
indragning af det förra beloppet och yttrar i fråga om det senare, att, med
afseende på beskaffenheten af det biträde, som hvarken advokatfiskal,
aktuarien eller arkivarien kunde vid förrättandet af sina tjänster undvara,
dertill icke torde fordras juridiskt bildade personel’, hvadan ej heller vore
nödigt, att af Hofrätten förordnade amanuenser härtill användes; utan hade
Hofrätten, som vid löneförslaget i afseende å nämnde tjenstemän förutsatt,
att de skulle sjelfve anskaffa och aflöna sina biträden, nu nedsatt amanuensanslaget
till det belopp, som för amanuens åt sekreteraren vore erforderligt,
nemligen 1,000 Kronor.

De så kallade expeditionsredogörarne, tjenstemän, förordnade att tillhandahålla
vederbörande de utskrida expeditioner, som icke med posten afsändas,
åtnjuta för detta besvär, såsom redan är nämndt, viss andel åt den
vid hvarje Hofrätt inflytande domslösen, hvilken andel i medeltal utgjort i
Svea Hofrätt 826 R:dr 93 öre, i Göta 865 R:dr 36 öre samt i Hofrätten
öfver Skåne och Blekinge 433 Rall’ 33 öre. För enahanda bestyr, i händelse
domslösen kommer att indragas, föreslå Hofrätterne ersättning af statsmedel,
hvilken Svea Hofrätt för sin de! upptagit i rundadt tal till 800 Kronor.

(Göta Hofrätts president och med honom liktänkande ledamöter till 1,500
Kronor.)

Derjemte och med afseende på den nya, särdeles tidsödande stämpelbeläggning
af Hofrätternes utgående expeditioner i både civila och kriminela
mål, hvilken i händelse af sportel reformens genomförande måste ega rum,
har Svea Hofrätt anmält behof af särskild t anslag å 1,500 Kronor till biträde
åt aktuarien, hvilken komma att öfvertaga nämnda bestyr tillika med
den deraf föranledda redovisning. I Gifta Hofrätt synes vara afsedt, att äfven
detta bestyr skulle tillhöra expeditionsredogöraren.

Anslaget till gratifikationer åt extra ordinarie tjenstemän och vaktbetjente,
1,500 Rall’ för Svea Hofrätt, 1,500 för Göta och 600 för den
Skånska, föreslås af samtliga Hofrätterne till indragning.

Då vaktbetjeningens aflöning, som icke blifvit uttryckligen upptagen
bland de i Eders Kongl. Maj:ts nådiga bref omförmälda föremålen för komiténs
yttrande, likväl med dessa föremål har ett nära sammanhang genom
frågan om afskaffande af de, enligt hvad ofvan är nämndt, äfven för sådan
betjening medgifna sportelink moster och jemväl finnes af två bland Hofrät -

Expeditions redogörare.

Stämpel beläggning.

Gratifika tioner.

Vaktbetjening.

Indragning (i>
tjänster.

Förbud mot
tjänsters
förening.

terna berörd i deras afgifna underdåniga förslag, anser komitén sig böra
här upptaga äfven hvad i detta ämne förekommit.

Svea Hofrätt, hvars vaktbetjening består af en vaktmästare med lön
af 600 R:dr och tio hofrättsposter med löner af 500 R:dr för de fem äldre
och 400 för de yngre, har icke ifrågasatt någon förändring i dessa nyligen
sålunda bestämda löneförhållanden. Genom underrättelser, som komitén särskilt
inhemtat, är upplyst, att hofrättsposternes antal, 2 för hvarje division,
under det de öfrige Hofrätterne hafva blott en för hvarje sådan afdelning,
blifvit bestämdt med hänseende dertill, att kallelserna på parter och deras
ombud inom hufvudstadens vidsträckta område medtaga betydligt större tid
och arbete, än i Jönköping och Christianstad, der också de inför Hofrätterne
uppträdande sakförare äro ganska få. Af sigillpenningarnc, som under
senast förflutna fem år uppgått i årligt medeltal till 2,508 Rall'' 30 öre,
åtnjuter vaktmästaren eu sjettedel med ungefär 418 och hvarje hofrättspost
eu tolftedel med 209 R:dr. Kallelsepenningarne, som hofrättsposterne uppbära
vid tjenstgöring i viss bestämd inbördes ordning inom hufvudstadens
särskilda “trakter“ eller distrikt, tillfalla vid hvarje kallelse den, som verkställer
densamma, och upptagas icke i någon sådan redovisning, att beloppet
kan här angifvas.

Gula Hofrätt, med eu vaktmästare, som i lön åtnjuter G00 Rall’, och
fena hofrättsposter, hvardera upptagen till 400 R:dr lön, jemte 400 Rall’
sportler för en hvar af denna vaktbetjening, har föreslagit lönernas förhöjning,
nemligen för vaktmästaren till 700 och för hvarje hofrättspost till
500 Kronor, Indika belopp skulle efter fem års tjenst ökas med 100 Kronor
(alltid likväl inberäknade 200 Kronor tjenstgöringspenningar).

Hofrätten öfver Skatte och Blekinge har för sin vaktmästare, som nu
åtnjuter i lön 600 R:dr, och för sina två hofrättsposter, aflönade med 400
Rall’ hvar, föreslagit härutöfver 200 Kronor i tjenstgöringspenningar för
hvardera. Sportlerna, beräknade att nu för en hvar af vaktbetjeningen utgöra
400 Rall1 sigillpenningar, skulle enligt Hofrättens underdåniga utlåtande
åt November 1873 fortfara, men enligt det senare förslaget, af den 1
nästlidne Maj, upphöra mot årlig godtgörelse till enahanda belopp från
statsverket, hvars utgift i detta hänseende komme att genom stämpladt papper
betäckas.

Af redogörelsen för Ilofrätternes underdåniga utlåtanden rörande den
för framtiden afsedda regleringen återstår nu endast att anmäla, det Hofrätterne
förklarat sig icke finna med arbetets behöriga handhafvande förenligt
att vidtaga någon indragning af tjenstår utöfver dem, Indika finnas här
ofvan omtörmälda, men beträffande ifrågasatt förbud mot hofrättstjensters
förening med befattningar på annan stat stannat i olika meningar.

Svea Hofrätt har nemligen ansett något sådant förbud, efter den af
Hofrätten föreslagna minskning i tjenstemännens antal, icke vara af nöden;
förmenande, att det allmännas kraf säkrast tillgodoses genom vederbörlig
tillsyn, att hvar och en tjensteman fullgör sina skyldigheter, men att i öfrigt
åt honom bör lemnas fritt att, så som han finner för sig bäst, använda
sin tid och sina krafter.

(rota Hofrätt har icke heller förordat något sådant uttryckligt förbud.

Hofrätten öfver Skatte och Blekinge deremot anser, att, sedan högre
löner enligt ny reglering kommit Hofrättens embets- och tjensteman till del,
det allmänna stadgande borde meddelas, att de icke må samtidigt innehafva
befattning med lön på annan stat.

För att underlätta jemförelse!! mellan de aflöningsförmåner, som enligt
nu gällande reglering tillkomma Hofrätternes embets- och tjensteman
samt vaktbetjening, och hvad en hvar af dem skulle efter de särskilda Hofrätternes
senast afgifna underdåniga förslag åtnjuta, har komitén låtit uppgöra
följande tabellariska öfversigt, i hvilken frågotecknen, der sådana äro
satta vid vissa siffror, antyda, att dessa icke finnas i Ilofrätternas förslag,
utan blifvit beräknade på grund af deruti uttalade åsigter.

Tablå.

Tablå öfver löne-, arvodes- och sportelbeiopp för

Nuvarande belopp.

Lön.	Sportler enl. Hofrätternas beräkning.	Summa.
9,000	_	9,000
5,000	—	5,000
4,500	—	4,500
4,000	—	4,000
3,500	—	3,500
2,000	4,000	6,000
2,500	2,500	5,000
3,000	2,000	5,000
2,500	3,000	5,500
3,000	1,600	4,600
3,000	200	3,200
2,500	1,500	4,000
2,000	1,600	3,600
2,000	300	2,300
2,000	400	2,400
2,500	100	2,600
2,000	300	2,300
1,800	500	2,300
1,400	500	1,900
1,000	500	1,500
1,800	700	2,500
1,400	700	2,100
1,000	700	1,700
1,800	750	2,550
1,400	750	2,150
1,000	750	1,750
1,500	250	1,750
1,500	200	1,700
1,500	400	1,900
600	418	1,018
600	400	1,000
600	400	1,000
500	209	709
400	209	609
400	400	800
400	400	800

President, i alla Hofrätterna lika
Hofrättsråd, äfvenså........

Assessor, äfvenså....................

Sekreterare i Svea Hofrätt .............

„ i Göta „ (3,200 + 2,000?) . . .

„ i Skånska Hofrätten (3,700 4. 2,000)

Advokatfiskal i Svea Hofrätt............

,, i Gota ,, ............

,, i Skånska Hofrätten (4,300 -f 200)

Aktuarie i Svea Hofrätt...............

„ i Göta „ (2,400 + 870?).....

Arkivarie i Svea ,, ...............

„ i Göta „ ...............

Arkivarie ‘ Skånska Hofrätten (3,700 4- 550)
Notarie i Svea Hofrätt................

i Göta

/(2,900 + 610?) för de äldre
” ((2,400 t 610?) för de yngre

„ i Skånska Hofrätten (2,900 + 1,400) . .

Fiskal i Svea Hofrätt ...............

,, i Göta ,, ...............

„ i Skånska Hofrätten (2,700 4 400 + 300)

Vaktmästare i Svea Hofrätt............

„ i Göta ,, ............

,, i Skånska Hofrätten (800 4 400) .

Hofrättspost i Svea Hofrätt.............

„ i Göta ............

„ i Skånska Hofrätten (600 4 400) .

embete» och tjenster m. in. vid Rikets Hofrätt er.

Af Hot''rätterna senast föreslagna \|	belopp.	Bibehållna sportler.
—	Lön		Häraf tjenstgörings-
vid tillträdet.	efter 5 år.	efter 10 år.	penningar.
10,000	10,000	10,000	—	—
6,500	7,000	7,000	1,800	—
O O O- o~	6,000	6,000	1,800	---
6,500	7,000	7,500	1,800	—
5,800?	6,300?	6,300?	1,200	200?
5,700 J 5,000 4,200	6,200	6,700	1,200	—
5,500	6,000	1,800	749: 25
4,700	4,700	1,200	800: -
4.500 3.500 3,270?	5,000	5,500	1,800	—
4,000	4,500	1,200	932: 62
3,770?	3,770?	900	830?
3,500 2,400	4,000	4,500	900	—
2,900	2,900	900	400: —
4,250	4,750	5,250	1,200	—
3,500	4,000	4,500	1,200	—
		3,510?	900	290?
3,010?	—	—	900	290?
4,300	4,800	5,300	900	—
2,500	2,500	2,500	1,200	—_
1,900	1,900	1,900	900	300: —
3,400 (	3,400 Intet förslag	3,400 a f g i f v e t.)	1,200
700	800	800	200	400: —
1,200	1,200 Intet förslag	1,200 a f g i f v e t.)	200
500	\| 600	\| 600	\| 200	400: —
1.000	1 1.000	1,000	200	1 --

Nuvarande belopp

500
500
500
4,500

4.500
2,400

1.500
1,500

600

1,800

900

827

865

488

4,500

4.500
2,400

1.500
1,500

600

1,800

900

827

865

483

T. f. Notarie i Svea Hofrätt..............

„ i Höta „ (900 + 610?)......

„ i Skånska Hofrätten...........

Biträden eller Amanuenser i Svea Hofrätt.......

n n i Höta ,,

ii ii i Skånska Hofrätten . . .

E. o. tjensteman och vaktbetjente i Svea Hofrätt . . .
ii ii i Hota ,,

ii „ i Skånska Hofrätten

E. o. Notarier i Svea Hofrätt..............

Adjunktionsmedel i Svea Hofrätt............

ii i Höta ,, ............

ii i Skånska Hofrätten.........

Expeditionsredogöraren i Svea Hofrätt.........

ii i Hota ,, .........

ii i Skånska Hofrätten......

Biträde vid stämpelbeläggningen i Svea Hofrätt . . .
För utskrifning af domar i Höta Hofrätt........

o. s

■o s -

1,510?

4,800

5,100

1.000

6,000

800

865?

433?

1,500

1.110

290?

Men, utom de förslag, för livilka komitén nu i underdånighet redogjort
och som afse staternas fasta ordnande för framtiden, hafva Hofrätterne
äfven yttrat sig dels om beliofvet af tillfälliga dyrtidstillägg, om Indika senaste
Riksdag redan förordnat, så att detta ämnes vidare utveckling icke
torde vara nu af omständigheterna påkallad, dels ock om öfvergången till
de föreslagna normala aflöningsstaterna.

Så har Svea Hofrätt hemställt, att vid ordinarie notaries afgång en af
de återstående måtte, mot öfvertagande af dubbel tjenstgöringsskyldighet, öfver
flyt tas på den nya staten, intilldess de fem öfvertaliga befattningarna blifvit
indragna, och att de konstituerade notarierne skulle, så länge Hofrätten
har behof af deras tjenstgöring, godtgöras af det begärda anslaget till extra
ordinarie notarier. — I det senare utlåtandet, som afser sportelregleringen,
bär Hofrätten tillagt, det hvar och en af dess tjenstemän skulle, om han
icke med samma reglering åtnöjdes, ega att, så länge han innehar sin nuvarande
befattning, varda bibehållen vid den ordinarie lön, han nu uppbär,
med tillägg af ersättning för mistade sportler till årligt belopp, motsvarande
hvad sportlerna i medeltal utgjort under de 5 år, som närmast föregått den
nya regleringen.

Göta Hofrätt hemställer, att det till indragning föreslagna antalet af
notarier och fiskaler finge, till dess de afgå eller genom äldre tjenstemäns
afgång uppflyttas till de notarie- och fiskalstjenster, som komme att bibehållas,
åtnjuta sina nu innehafda löner, tillsammans 8,000 R:dr, förhöjda med
tjenstgöringspenningar för notarierne af det föreslagna arvodesanslaget till
extra ordinarie notarier och för fiskalerne af anslaget till biträden vid fiskalsexpeditionen.

Hofrätten öfver Skåne och Blekinge hemställer, att aktuarien och arkivarien,
intilldess begge tjensternas sammanslagning kan ega rum, må hvar
för sig erhålla årligen, utöfver nu på stat uppförda löner, ett belopp af
1,200 Kronor såsom tjenstgöringspenningar, men att anslag till amanuenser åt
dem under tiden ej utgå.

Uti samtliga de förslag, för hvilkas innehåll komiterade ofvan redogjort,
återfinnes en gemensam tanke, att af de nya aflöningarne för tjenstemännen,
under hvilken benämning alla statens tjenare, vare sig att de cl
jest hänföras till embets- eller tjenstemän eller betjente, i det följande in
begripas, en del bör betraktas såsom tjenstgöringspenningar. En dylik fö
delning af tjenstemannens inkomster i lön- och tjenstgöringspenningar syn

Dyrtidstillägg.

Öfvergdiigsstat.

Tjenstgörings penningar.

ock komiterade hafva goda skäl för sig. Dä staten anvisat ett visst belopp
för att få ett visst arbete fnllgjordt, är det statens billiga anspråk att
emot den åtagna utgiften också erhålla det betingade arbetet. Alltför ofta
har dock staten måst vidkännas betydliga utgifter utöfver de anvisade atiöningsbeloppen
för tjensters bestridande under ledigheter, som af hvarjehanda
anledningar beviljats, hvarvid den under en enda titel utgående aflöningen
fått, såsom vid sjukdomsförfall, under bestämd tid oförminskad åtnjutas,
samt, när löneafdrag åter skolat ske till vikariens godtgörande, detta afdrag
ändock icke varit tillfyllestgörande, utan staten nödsakats lemna tillskott åt
den i följd af ledigheten förordnade tjenstemannen i lägsta graden. Om
deremot den del af aflöningen, som benämnes lön, vare sig månads- eller
qvartalsvis i förskott utbetalas, men tjenstgöringspenningarna i intet fall anordnas
för annan tid än den, som redan är tiliryggalagd, samt tjensteman i
lägre grad förpligtas att vid förfall för tjensteman i högre förrätta dennes
tjenst emot förhöjda tjenstgöringspenningar, beror det väsentligen på eu
lämplig fördelning emellan de sistnämnda och lönen, att, möjligen med sällsynta
undantag, staten kan befrias från utgifvande af arvoden för tjensternas
skötande utöfver de eu gång för arbetets förrättande anslagna belopp.

Eu dylik anordning torde äfven i tillämpningen visa sig gagnelig icke
blott för det allmänna utan äfven för den enskilde tjenstemannen. Vissheten
att ledighet från tjenstens utöfning ovilkorligen medför förlust af eu
icke obetydlig del af inkomsterna torde i de allra flesta fall verka derhän,
att dylik ledighet icke utan tvingande skäl begäres, äfvensom till allvarligt
bemödande att söka bevara duglighet och arbetsförmåga. Samma visshet
lärer ock kraftigt mana till omtänksamhet att vara beredd på en tillfällig
förminskning af de vanliga inkomsterna och att derefter ordna hushållningen,
ett förfarande, som i flerfaldigt afseende skulle äfven för det allmänna vara
af gynsarn inflytelse. Den ifrågasatta skyldigheten slutligen att, vid förfall
för tjensteman i högre grad, öfvertaga hans tjenstgöring emot åtnjutande
af tjenstgöringspenningar efter den högre graden i stället för de med egen
tjenst förenade, kan icke anses för tjenstemannen betungande, då skilnaden
i arbete mellan tjänster i olika grader icke är synnerligen afsevärd och
den högre tjensten någon gång måhända är mindre ansträngande.

Enligt dessa, efter komiterades öfvertygelse, både för staten och
den enskilde tjenstemannen välgörande grunder skulle således lön och tjenstgöringspenningar
få af tjensteman i regeln åtnjutas endast för den tid han
sjelf förrättar sin tjenst, äfvensom för den tid honom kan varda medgifvet
att njuta en såsom behöflig ansedd hvila från arbetet under namn af ferier
eller semester. I följd häraf skulle, då tjenstemannen af sjukdom verkligen
hindrades att förrätta tjensten, väl lönen oafkortad, men tjenstgöringspenningarna
endast undantagsvis för vissa här nedan uppgifna tjenster och under

viss kortare tid iå uppbäras, samt i alla de fall, der ledighet erhålles, icke
med anledning af verkligt sjukdomsförfall, utan endast för svag helsas vårdande,
enskilda angelägenheter eller särskilda uppdrag, icke blott tjenstgöringspenningarna
afstås, utan, om svårighet mötte att för dessa få tjensten
skött, den tjenstledige vidkännas den ytterligare kostnad, som för tjcnstens
förrättande kan erfordras.

1 enlighet härmed anse sig komiterade böra förorda,

att afiöningarna för Hofrätternes samtlige embets- och
tjensteman samt betjente fördelas i lön och tjenstgöringspenniugar,
af hvilka de senare få uppbäras endast för
den tid tjeustens innehafvare verkligen tjenstgjort eller
åtnjutit ferier eller semester, enligt gifna allmänna bestämmelser,
men för den tid han eljest varit från tjänstgöringen
befriad skola, med de här nedan omförmälda
undantag, utgå till den, som tjensten förrättat;

att den, som af verklig sjukdom hindras att sin tjenst
förrätta, må uppbära lönen, hvarjemte tjensteman af lägre
grad skall vara skyldig att, om han dertill förordnas,
bestrida tjensten emot åtnjutande af derför anslagna tjenstgöringspenningar
i stället för egna; samt

att den, som utan verkligt sjukdomsförfall undfår ledighet
för svag helsas vårdande, enskilda angelägenheter
eller särskilda uppdrag, skall under ledigheten afstå sina
tjenstgöringspenningar och derutöfver hvad som kan för
tjenstens förrättande erfordras.

Såsom ofvan nämndes, beror vinnandet af de ändamål, som med aflöningens
fördelning i lön och tjenstgöringspenningar åsyftas, väsentligen
på en lämplig fördelning emellan nämnda titlar. Det är nemligen tydligt,
att tjenstgöringspenningarne icke få beräknas lägre än att, med iakttagande
af beloppens ökande för hvarje högre tjenstegrad, de äfven för den lägsta
graden blifva tillräckliga för vikaries godtgörande vid ordinaries förfall.
Men å andra sidan och då, med afseende på pensionsrätter hvilken är eu
af de vigtigaste med fast anställning i statens tjenst förenade förmåner och
derför, fastän icke omförmäld i något af Hofrätternas utlåtanden, måste här
tagas i synnerligt öfvervägande, förekommer, att tjenstgöringspenningarna,
såsom en af sjelfva tjenstgöringen beroende inkomst, icke bör ingå i pensionsbeloppet,
synes det vara angeläget att icke, utöfver hvad häraf följer,
öka skilnaden emellan aflöningens sammanlagda belopp och pensionen samt
derigenom ännu mera försvåra öfvergången till pensionsstat. Ty komme
på den återstod, som skulle benämnas lön, att tillämpas hvad nu gällande

Pensions belopp.

Ålderstillägg.

författningar stadga om afdrag från lönebeloppet för pensions bestämmande,
skulle, efter komiterades åsigt, pensionsbeloppen blifva allt för låga, helst
om i betraktande tages, att de förhållanden, hvilka ansetts böra verka till
förhöjning af aflöningarne, väl i sin mån gälla äfven förhöjning af pensionsbeloppen.
Komiterade hafva derför funnit sig icke kunna åstadkomma en
tillfredsställande fördelning af aflöningarne emellan lön och tjenstgöringspenningar
utan under förutsättning, att de löner komiterade föreslå skulle
till fulla beloppet få åtnjutas af den, som vore till full pension af staten
berättigad, och få af denna anledning hemställa,

att, för det fall ny lönereglering i öfverensstämmelse
med de af komiterade föreslagna grunder genomföres,
i sammanhang dermed måtte bestämmas, att för tjensteman,
som kommit i åtnjutande af de nya löneförmånerna,
full pension, när han dertill varder berättigad, skall utgå
med lönens hela belopp.

I nu gällande stater för Hofrätterna har så väl lör assessors- som
notariegraderna den grund för aflöningen blifvit antagen, att fortsatt tjenstgöring
skulle berättiga till vinnande af högre aflöning. Denna grund för
aflöningen har i Hofrätternas afgifna förslag till lönereglering blifvit utsträckt
till nästan alla befattningar vid Hofrätten, men med den förändring att förhöjningarne
skulle inträda efter viss tids innehafvande af befattningen, i
stället att, efter nu gällande stater, de högre lönerna äro anvisade till visst
antal inom graden. Deras erhållande är derigenom nu beroende på afgången
inom graden. År denna inom någon kortare tid betydlig bland de
äldre i graden, kan högre aflöning inom kort tid erhållas, i annat fall kan
tjenstemannen länge nog fä vänta på den emotsedda förhöjningen. Då nu emedlertid
ordnandet af tjenstemännens atlöningsförhållanden i allmänhet går ut
på att åt tjenstemännen bereda till beloppet bestämda inkomster, Indika på
förut stadgade tider få uppbäras, vill det synas komiterade härmed bäst
öfverensstämma, om den förhöjning i aflöning eu tjensteman under fortsatt
tjenstgöring i samma grad kan erhålla också kan, der giltigt hinder
ej möter, komma honom till godo efter bestämd tidrymd. Aflöningsbestämmelser
efter dessa grunder hafva redan vunnit tillämpning i afseende
på en betydande tjenstemannaklass eller lärarne vid elementarläroverken och
den invändning emot detta aflöningssätt, som möjligen skulle grundas derpå att
statens utgifter för aflöningarne ej blifva städse lika, utan komma att skifta
efter tjenstemännens ålder i tjensten, synes komiterade hafva vunnit allt
tillbörligt afseende, om, på sätt för nämnde lärare iakttages, förhöjningen
inträder med början af nästa kalenderår efter det den bestämda tjenste -

åldern uppnatts och således hvarje ars utgifter kunna i sammanhang med
statsregleringen beräknas.

undantag för vissa fall, i hvilka komiterade ansett en tjenst af
beskaffenhet att innehafvaren ej lämpligen borde i densamma längre tid
qvarstå, eller der inom en grad andra grunder för olikhet i aflöning ansetts
höra ega . företräde, eller der slutligen för enstaka befattningar icke
någon olikhet i aflöning efter tjenstetid varit ifrågasatt, hafva komiterade
ansett sig böra föreslå förhöjning efter vissa år af de vid tillträdandet af
tjensten först erhållna aflöningar.

Vid tillämpningen af denna grundsats hafva emellertid komiterade
haft att pröfva, huruvida förhöjning borde ega rum både på lön och tjenst"n
ljuspenningar eller endast på endera och i sådant fall på hvilkendera
affömngsposten. Redan tjenstgöringspenningarnes ändamål att i vanliga fall
utgöra ersättning för tjenstens skötande af annan person, hvilken icke hunnit
den tjenstegrad, hvars göromål honom anförtrotts, synes föranleda dertill
att tjenstgörmgspenni ngarne städse höra utgå med lika belopp för samma
tjenst, enär vikarie cj rimligen kan ega anspråk på större ersättning för
det han sköter en till högre tjenstålder kommen tjenstemans göromål, än
om han sköter samma göromål för en till tjenståren yngre. Att åter låta
vikarierna alltid erhålla lägsta tjenstgöringspenningarne i graden, medan de
ordinarie finge tillfälligtvis åtnjuta lediga högre tjenstgöringspenningar, vore
en utväg, som kunde användas när flere funnos i graden, men skulle åt de
ordinarie bereda en förmån, hvartill de ej voro berättigade, då de ej tjenstsom
erf°r<frades för åtnjutande af högre tjenstgöringspennino-arhvarförutan
en mängd arvodesliqvider å mindre belopp kunde deraf föranledas.
För öfrigt kunde lätt inträffa, att sålunda för yngre tjenstålder
minskade tjenstgöringspenningar snart blefve otillräckliga för vikaries aflöning.
Och, om det ej kan nekas, att lika tjenstgöringspennino-ar för
samma tjenst, utan afseende på tjenstålder, verka derhän, att, särdeles i de lägre
graderne, tjenstgöringspenningarna komma att utgöra en betydlig del af afömngen
^och i samma man nedsätta det belopp tjenstemannen vid sjukdom
har att påräkna, så förekommer härvid dels att förhållandet blir för tienstemannen
förmånligare i den mån han blir äldre i tjensten, och dels att den
nyantagne ^ tjenstemannen icke med fog kan ställa mot staten anspråket att
vid oförmåga till tjenstens skötande bibehållas vid en betydligare inkomst
utan att det är först genom längre fortsatt och bepröfvad tjenstgöring anspråk
härpå förvärfvas. 6 8

TT ,.. Komite™de, hvilka icke funnit sig hafva skäl att afvika från hvad
loft atterna härutinnan föreslagit och hvad i vissa andra redan gällande
affoningsslater finnes bestämdt derom att åldersförhöjningar skulle efter fem

Vilkor för
ålderstilläfjf).

och i vissa fall ytterligare efter tio års tjenstgöring kunna erhållas, anse
sig på angifna grunder böra tillstyrka,

att, der förhöjd aflöning efter viss tids fortsatt innehafvande
af samma tjenst anses böra medgifvas, tidpunkten
för första förhöjningen bestämmes att inträda efter
fem års och för ytterligare förhöjning, om sådan eger
rum, efter tio års tjenstgöring, på det sätt likväl, att den
högre aflöningen ej får tillträdas förrän vid början af
kalenderåret näst efter det den stadgade tjenståldern blifvit
uppnådd; samt

att förhöjningarna ske endast på lön, icke på tjenstgöringspenningar.

Uppflyttning till högre lön efter vissa tjenstår bör dock icke betraktas
såsom en vid tjenstens erhållande vunnen rättighet, utan endast såsom en
förmån, hvilken genom verklig tjenstgöring och dervid visad duglighet och
välförhållande kan förvärfvas. Det skulle eljest kunna inträffa, att den,
som längre tid af hvarjehanda anledningar undandragit sig tjenstgöring; den
som begått tjenstefel af sådan beskaffenhet att det maste fråntaga
honom anspråket att anses såsom en ordentlig och pligttrogen tjensteman;
den slutligen, som blifvit oförmögen att vidare förrätta tjensten, skulle erhålla
åldersförhöjning lika väl som den träget och ordentligt tjenstgörande.
Att detta skulle öfverensstämma hvarken med ändamålet för lönetilläggen
eller med det allmännas rättmätiga kraf att ökade förmåner ej
skola vinnas utan fortsatt uppfyllande af åtagna skyldigheter, torde ligga i
öppen dag. Komiterade anse derför, att uppflyttningen till högre lön bör
föregås af en pröfning, huruvida tjenstemannen gjort sig deraf förtjent, hvilken
pröfning i afseende på de Hofrätternes tjensteman, Indika af Eders
Kongl. Maj:t utnämnas, torde böra, efter yttrande af vederbörande Hofrätt,
af Eders Kongl. Maj: t verkställas, men i afseende på de tjensteman, hvxlka
af Hofrätterne tillsättas, lämpligen torde kunna åt dem öfverlemnas.

Med åberopande af hvad sålunda är anfördt, finna sig komiterade
böra hemställa,

att löneförhöjning efter viss tids tjenst icke må tillträdas
med mindre Hofrätten eller, för de med Kongl.
fullmakt försedda, Kongl. Maj:t efter anmälan af Hofrätten
pröfvar tjenstemannen vara genom fortsatt tjenstgöring
och derunder ådagalagd fortfarande duglighet och
välförhållande förtjent af löneförhöjning.

Någon tids hvila årligen från tjenstegöroinålen har af ålder i flera af
de gamla embetsverken varit medgifven åtminstone ledamöterne och dem af
tjenstemännen, hvilkas göromål varit beroende af ledamöternes tjenstgöring,
och medgifvandet af någon dylik ledighet är i senare tider utsträckt till
dels ledamöterne, dels så väl desse som tjenstemännen vid åtskilliga andra
verk och inrättningar. I sättet för ordnande och beredande af denna förmån
åt tjenstemännen har man härvid gått till väga på olika sätt, i det
man från äldre tider mestadels tillåtit embetsverket att helt och hållet eller
delvis afbryta sin verksamhet och sålunda hålla “ferier''4, medan man vid
de i senare tider åt vissa tjenstemannakårer gjorda medgifvanden af s. k.
“semester" ordnat saken så, att tjenstemännen väl fått den såsom önskvärd
ansedda ledigheten, men tjenstgöringen det oaktadt oafbrutet fortgått medelst
förordnande af vikarie i den lediges ställe och i de embetsverk, der semesterrätten
blifvit utsträckt till hela personalen, liar hvarje tjensteman, emot förmånen
att sjelf åtnjuta semester, ansetts pligtig att bestrida tjenstgöring i
högre grad under annans semester, hvarigenom på detta sätt endast i lägsta
grad vikarier behöft under semestertiden särskildt aflönas.

På samma gång komiterade erkänna billigheten deraf, att tillfälle
till någon tids ledighet årligen beredes tjenstemännen, och anse att detta,
utfördt pa sätt nyss omförmäldes, kan med jemforelsvis mindre betydlig
kostnad för det allmänna, utom den närmast afsedda fördelen, bereda tillfälle
att allmännare pröfva de underordnade tjenstemännen i högre befattningar
och derigenom säkrare bedöma deras duglighet för befordran, har
det icke undgått komiterade, att det tuidra eller feriesystemet lider af betänkliga
olägenheter. Det må i sådant afseende vara nog att här erinra,
att i ett mål, som tillhör viss referent, kan under dennes ferier icke vidtagas
någon, på referent beroende åtgärd och följaktligen ej heller målet
eller rättare samtlig^ de mål, som tillfallit en ledig referent, under hans
ferietid företagas till afgörande. Att detta måste inverka fördröjande på
målens behandling är uppenbart. Icke någonstädes har emellertid feriesystemet
nått den utsträckning som i Hofrätterna. Utom jul- och påskferier,
de förra emellan den 20 December och den 14 Januari eller 24 dagar och
påskferierne emellan tisdagen före och måndagen efter påsk eller 12 dagar,
bär hvarje ledamot tre månaders sommarferier. Ordinarie sessionerne fortgå
nemligen i Svea och Göta Hofrätter från den i 4 Januari till den 31 Maj
— med uppehåll under påskferierne — samt från den 1 Oktober till den 20
December, och ij den Skånska Hofrätten från den 14 Januari till den 30 April
med afbrott vid påsk —- samt från den 1 November till den 20 December, de
nämnde dagarne inberäknade. Under de sålunda anordnade sommarferier,
emellan 1 Juni och 30 September i Svea och Göta Hofrätter, tjenstgör
hvarje division endast en månad och njuter tre månaders ledighet, medan

Ferier och
semester.

under sex månaders sommarferier i Skånska Hofrätten hvardera divisionen
tjenstgör tre månader och har lika lång ledighet. Lägges liärtill att Hofrätterne
äro, enligt § 5 af arbetsordningen, berättigade att bevilja ledamot
fjorton dagars ledighet hvarje session “för vårdande af enskilda angelägenheter“,
så lärer det ej kunna nekas att ledamöternes ledighet är väl långt
utsträckt. Men äfven rättsskipningen har sina kraf, som icke få lemnas å
sido och Indika desto mera torde böra tillvaratagas i Hofrätterne, som dessa
med nuvarande arbetstider gång efter annan icke förmått utarbeta på dem
ankommande mål, utan, sedan större antal sådana lemnats oafgjorda, särskilda
åtgärder måst vidtagas för att bereda ett icke alltför länge fördröjdt
afgörande. Då derjemte två månaders ferier, äfven om någon del deraf
skulle användas för expeditionsgöromål efter sessionen, fullt motsvara den
tid af en och en half månads årlig ledighet, som eljest ansetts för äldre
tjenstemän tillräcklig, anse komiterade tillfället böra begagnas att vid beviljande
af en väsentlig förbättring i aflöningarne också vidtaga någon inskränkning
i de alltför långvariga ferierne; och få komiterade derför hemställa
om nådig föreskrift,

att höstsessionerne för Svea och Göta Hofrätter skola
taga sin början den 1 September, samt hvar och en
af nämnde Hofrätters divisioner under som mar ferier ne
tjenstgöra en månad, äfvensom att ordinarie sessionerne i
Hofrätten öfver Skåne och Blekinge skola fortgå vårsessionen
till och med den 3.1 Maj och höstsessionen från
och med den 1 Oktober samt under sommarferierna hvarje
division tjenstgöra två månader.

Då enahanda sommarledighet, som komiterade för ledamöterne föreslagit,
äfven synes böra vara för presidenterne fullt tillräcklig, föreslå komiterade,

att jemväl den presidenterne i Hofrätterne medgifna
årliga ledighet under sommarferierne måtte inskränkas
från tre till två månader.

Genom den ledighet, som sålunda äfven efter komiterades förslag fortfarande
skulle af Hofrätternes ledamöter tillgodonjutas, beredes jemväl ledighet
åt de vid Hofrätterne anställde notarier och fiskaler. I nuvarande
arbetsordnings § 27 är tjänstemännen medgifvet att åtnjuta högst tre månaders
frihet från tjenstgöring efter ty Hofrätten bestämmer. Med beräkning
af jul- och påskferierne samt två månader om sommaren skulle väl ändock
tre månaders frihet från tjenstgöring de nyssnämnde tjenstemännen tillgodokomma,
men, efter komiterades åsigt, att den ledighet, som genom sommar -

ferie nies anordnande på nyss föreslaget sätt kan vinnas, är fullt tillräcklig,
vill det synas lämpligast att bestämmelserna i arbetsordningen derefter ändras.
Af tjenstemännen återstå emellertid sekreteraren, advokatfiskalen,
aktuarien och arkivarien, hvilkas göromål fortgå året om och hvilkas ledighet,
såvidt den ej grundats pa sjuklighet, berott derpå att de sjelfve vidkänts
afiöningen till vikarie. I den mån desse tjensteman ingå på den
nya staten, anse komiterade skäligt att jemväl åt dem beredes tillfälle att,
då sådant af vederbörande Hofrätt pröfvas kunna utan olägenhet ega rum,
erhålla någon tids ledighet årligen utan uppoffring af sina till beloppet bestämda
inkomster. Enligt de grunder, som annorstädes i dylika fall varit
följda, torde denna tid böra bestämmas till en och en half månad för sekreteraren
och advokatfiskalen samt en månad för aktuarien och arkivarien. Då likväl
denna ledighet blir betydligt kortare än den, som genom ferierne tillgodonjutes
af öfrige tjensteman, hafva komiterade ansett billigt, att, om de nu ifrågavarande
tjenstemännen skulle af verkligt sjukdomsförfall hindras från tjenstgöring,
det lemnades Hofrätten öppet att låta hvar och en af dem högst cn
månad årligen behålla tjenstgöringspenningarne. Om, på sätt komiterade
dels redan föreslagit, dels komma att här nedan förorda, medel ställas till
Hofrätternes förfogande för att i dylika fall utbetala tjenstgöringspenningar
till den som verkligen förrättar tjensten, samt det ålägges tjensteman i lägre
grad att emot denna förmån bestrida göromålen, lärer svårighet ej böra
möta för tjensternes upprätthållande. Komiterade hemställa derföre

att, jemte det notarier och fiskaler må åtnjuta den frihet
från tjenstgöring, hvartill Hofrätternes ferier, så
ordnade som komiterade föreslagit, kunna föranleda, det
må tillåtas sekreteraren, advokatfiskalen, aktuarien och
arkivarien att, när sådant utan olägenhet kan ske, årligen
erhålla de båda förstnämnde en och en half månads och
de öfriga en månads tjenstledighet hvardera, med bibehållande
af tjenstgöringspenningarne, samt medgifvas Hofrätterne
att derutöfver, när någon af sistnämnde fyra
tjensteman af sjukdomsförfall hindras från tjenstgöring, låta
till vikarien utbetala tjenstgöringspenningar under högst
en månads tid årligen af de för sådana och andra ändamål
till Hofrätternes förfogande ställda medel.

Då komitén nu öfvergår till frågan om de särskilda lönebeloppen, har
komitén icke velat lemna oanmärkt, att det tid efter annan uppkommande
behofvet af ny lönereglering för statens tjenare utan tvifvel har sin
väsentliga orsak deruti, att värdeförhållandet mellan penningen och de förnämsta
lefnadsförnödenheter är underkastadt ständiga vexlingar, hvaraf olä -

Aflåning sbelopp.

President.

Ledamöter.

genheterna måste vidlåda äfven hvarje hädanefter skeende dylik reglering,
när den icke kan, i likhet med hvad tillförene til! någon del egde rum,
grundas på värdet af vissa in natura eller efter markegång utgående varor
eller så kallade persedlar. Då emellertid en återgång till detta system, lämpadt
efter de nuvarande lefnadsbehofven, skulle komma i strid med den numera
allmänt antagna och tillämpade grundsatsen, att statens löner böra utgå
med bestämda penningebelopp, hvarigenom vinnes fördelen af en vida större
enkelhet i uppbörd och förvaltning, har komitén icke funnit skäl att frångå
samma grundsats, utan här endast velat antyda, att en annan beräkningsgrund
af varaktigare beskaffenhet än penningen kunde gifvas.

Samtliga Hofrätterne hafva föreslagit att presidentslönen må höjas till
10,000 Kronor, den för justitieråd numera bestämda lön, och komitén finner
sig böra biträda detta förslag. Då emellertid Hofrätterne icke betraktat den
egentliga lönen från samma synpunkt som komitén, eller såsom betecknande
jemväl det af embetet eller tjensten betingande pensionsbeloppet, förekommer
icke heller i deras förslag någon fördelning af presidentslönerna i egentlig
lön och tjenstgöringspenningar. Så väl af berörda anledning till eu dylik
fördelning, som ock emedan presidentsembetena i Hofrätterne torde vara af
den vigt och betydenhet, att, vid inträffande ledighet eller förfall för innehafvare
af dylikt embete, annan persons förordnande att detsamma bestrida
kan vara af omständigheterna påkalladt, har komitén ansett sig icke ega
skäl att beträffande presidentslönerna afvika från den allmänna grundsats,
som i afseende på öfriga löner blifvit tillämpad, och får derför hemställa,
att aflöningen för president i Hofrätt må bestämmas
till 10,000 Kronor och i staten uppföras med 7,600 Kronor
såsom lön och 2,400 Kronor såsom tjenstgöringspenningar.

Med tillämpning på hofrättsledamöter af den grundsats, som i det
föregående uttalats i afseende på betydelsen af lön och tjenstgöringspenningar,
har komitén ansett den egentliga lönen böra sättas något lägre än Hofrätterne
föreslagit. Lika med Hofrätterne finner deremot komitén, att tjenstgöringspenningarna
böra utgöra ett bestämdt belopp, lika inom alla ledamotsklasserna,
enär tjenstegöromålen för alla äro hufvudsakligen enahanda och i
följd deraf en tillförordnad ledamot bör erhålla enahanda godtgörelse, oberoende
deraf att han är förordnad i stället för en ledamot med högre eller
lägre lön.

För assessorsgraden hafva Hofrätterne föreslagit ett ålderstillägg efter
fem års tjenstgöring inom graden; men med afseende på det stora antalet
af assessorer och den mången gång fördröjda befordran från assessors- till
hofrättsrådsgraden, har det synts billigt att för den förstnämnda bestämma två

ålderstillägg, ett efter fem och ett efter tio års tjenst inom graden, hvarigenom
också den första assessorslönen kunnat sättas icke obetydligt lägre än
Hofrätterne antagit. I någon mån större än hvardera ålderstillägget är skilnaden
mellan den sålunda ökade assessorslönen och lönen för hofrättsråd af
komitén upptagen; men ålderstillägg för hofrättsråden hafva komiterade deremot
ej kunnat föreslå, emedan genom ett sådant pensionen skulle höjas till
ett belopp, hvilket, om än icke för högt i förhållande till ett hofrättsråds
ställning i samhället, måhända skulle hafva ringa utsigt att vinna godkännande.
Då likväl aflöningen för äldre hofrättsråd billigtvis bör så regleras,
att de icke blifva sämre lottade än de högst aflönade tjenstemännen inom
Riksbankens hufvudkontor, hvilkas befattningar, ehuru i och för sig ganska
ansvarsfulla, dock icke torde vara det i högre grad än hofrättsrådsembetena
och dessutom icke förutsätta uppfyllandet af lika stränga kompetensvilkor,
har komitén ansett, att särskilda arvoden böra tilläggas de hofrättsråd, som
äro ordförande å divisioner, med skyldighet likväl för dem att, i den mån
sådant är med de i arbetsordningens § IG omförmälda ordförandebestyren
förenligt, deltaga med öfrige ledamöter i föredragningen, hvilket skäligen
kunde sålunda bestämmas, att ordföranden skulle till hälften mot annan ledamot,
efter lottning, föredraga vädjade saker; börande nyssnämnda arvode, såsom
godtgörelse för de särskilda åligganden, hvilka äro förenade med ordförandeplatsen,
alltid tillfalla den, som i denna egenskap tjenstgör, och alltså
åtnjutas under samma vilkor, som i afseende på tjenstgöringspenningar äro
föreslagna. I öfverensstämmelse med hvad nu blifvit anfördt får komitén föreslå,

att ledamöternas i Hofrätterna löneförmåner må bestämmås
sålunda:

Lön,

för assessor . . . Kronor 3,000:
hvilket belopp kan genom
ålderstillägg efter
5 år höjas till Kronor 3,500:
och efter 10 år till . . . 4,000:

för hofrättsråd...... 4,600:

jemte arvode, 600 Kronor,
att under samma
vilkor som tjenstgöringspenningar
åtnjutas
af den, som är ordförande’
å division, så
att hela aflöningen för
honom blir...... —

Tjenstgörings penningar.

1,800: —

Summa.

4,800: -

1,800

— 5,300

— 5,800

— 6,400

— 7,000: -

Sportler,

Innan komitén vidare yttrar sig om de särskilda lönebeloppen, torde
bär vara platsen att i ett sammanhang'' behandla frågan om borttagandet af
de till beloppen obestämda och osäkra inkomster, Indika i form af sportler
nu tillkomma Hofrätternas samtliga tjensteman och betjente. Emot dessa inkomsters
ersättande med lön till bestämdt belopp hafva visserligen åtskilliga
betänkligheter blifvit framstälda af flertalet utaf Göta Hofrätts ledamöter och
af två bland Svea Hofrätts, men komitén bär för sin del icke kunnat finna
dessa betänkligheter vara af den vigt, att de böra föranleda till bibehållande
af den undantagsställning i afseende på aflöningssättet, som hofrättstjenstemän
intaga i förhållande till statens öfrige tjensteman. — I sitt utlåtande
rörande sportlernas upphörande har Svea Hofrätt anmärkt beträffande två
slag af dem, att deras indragning skulle förutsätta ändring af allmän lag.
Den ena lagförändringen skulle erfordras för indragning till statsverket af
lösen för protokoll i revisionssaker; men då det lagrum, som härvid åsyftas
(30 kap. 3 § Rättegångs-balken), endast innehåller, att parten skall med visst belopp
lösa protokollet, och bestämmelsen, att den influtna lösen skall tillfalla
expeditioushafvanden, grundar sig på Kong! Förordningen den 30 November
1855 angående expeditionslösen, torde den ifrågasatta ändringen hafva
afseende på endast sistnämnda nådiga förordning och följaktligen icke vara
af civillags natur. Den andra förändringen af allmänna lagen skulle påkallas
för indragning af den advokatfiskal tillfallande hälft af viten och
ensaksböter. Då emellertid nämnda förmån tillkommit på det sätt att, uppå
ansökan af advokatfiskal i Svea Hofrätt hos justitiekansler!! och dennes
underdåniga tillstyrkan, Kong!. Maj:t förklarat, såsom orden lyda i nådiga
Brefvet den 16 November 1785, “det Advocat Fiscalen i Hofrätten hädanefter,
till en upmuntran uti sin Embetes drift, bör ärhålla hälften af alla de
ensaksböter, hvilka i den Hofrätt, der han är tjenstgjörande, falla“, framgår
häraf, att någon lagförändring, på sätt Svea Hofrätt ifrågasatt, icke kan erfordras
i sammanhang med indragning till statsverket af nämnde sportler,
hvilken indragning torde böra ega rum i öfverensstämmelse med allmänna
grunden i Strafflagens 2 kap. 8 §, att böter tillfalla Kronan.

Utgående sålunda från den grundsats att aflöningen genom tillfälliga sportler
i allmänhet bör upphöra, har komitén i fråga så väl om de åtgärder, hvilka
i anledning af en sådan ändring påkallas, som ock angående den gräns, inom
hvilken vissa sportler skäligen böra bibehållas, egt en vägledande anvisning
uti de beslut, som i dessa afseenden nyligen fattats i sammanhang
med regleringen af häradshöfdingarnes löneförmåner. I hufvudsaklig öfverensstämmelse
med nämnda beslut anser komitén, att tjensteman vid Hofrätterna
må endast för sådana expeditioner, som part icke är författningsenligt
pligtig att litsa, utan på grund af egen begäran erhåller, åtnjuta lösen, och
då endast till så stort belopp, som antagligen motsvarar det med tillhanda -

hållandet af dylik expedition förenade besvär, men att den lösen, som i öfrigt
skall enligt expeditionstaxan erläggas, bör utgå i stämpladt papper; i
följd hvaraf lösen skulle, ehuru till minskadt belopp, fortfarande tillkomma
vederbörande expeditionshafvande för afskrifter och diarii- m. fl. bevis. Men
jemte dessa sportler torde ett annat slag af sådana, hvilka icke förekommit
vid underdomstolarue, böra bibehållas i Hofrätterna, nemligen anmärkningsoch
aktoratsprovision af undansnillade eller för ringa erlagda stämpelafgifter
samt af sådana böter, som kunna inflyta i anledning af granskning af underdomares
stämpelpappersredogörelser, hvilken provision, på sätt jemväl Hofrätterna
framhållit, synes kunna lämpligare bibehållas af enahanda skäl,
som föranled t bibehållandet af dylika sportler inom andra embetsverk.

Hvad beträffar vaktbetjeningen tillkommande sportler, torde sigillpenningarna,
i likhet med öfriga sportler, som icke bero af parts särskilda begäran,
böra upphöra, hvaremot kallelsepenningarna, såsom godtgörelse för
särskild! arbete till de rättsökandes fördel och beqvämlighet, synas med skäl
kunna bibehållas och måhända icke utan skada afskaffas.

I de förslag, som i enlighet med nu uttalade grunder här nedan framställas,
komma de belopp, med hvilka stämpladt papper bör utgå i stället
för lösen, att i allmänhet upptagas till enahanda summor, som förordningen
om expeditionslösen medgifvit. Men då en af de väsentligaste fördelar, som
genom lösens förvandling till stämpelpapper åsyftas, vore att göra godtgörelsen
för utfående expeditioner oberoende af allt hänseende till tjenstemännens
nu dermed förknippade intressen, och då de belopp, som faststäldes genom
1855 års förordning angående expeditionslösen, måhända ännu mindre
än tjenstemännens löner af år 1858 torde representera samma värden, som
vid den tid de bestämdes, synes indragningen till statsverket af ifrågavarande
sportler böra ske äfven af det skal, att staten bör hafva i sin makt
att ordna dessa förhållanden för sina ändamål och att derigenom bereda sig
ökade bidrag till betäckande af de med rättsskipningen förenade kostnader.
Komitén har fördenskull icke velat lemna tillfället obegagnadt att framhålla
lämpligheten deraf att, vid den omarbetning af gällande stämpelpappersförordning,
som, på sätt ''jemväl senaste Riksdags Bevillningsutskott ifrågasatt,
lärer finnas af behofvet påkallad, skälig förhöjning må ega rum uti de belopp
af stämpelpapper, hvarmed utgående expeditioner skola vara försedda.

I öfverensstämmelse med hvad här ofvan blifvit anfördt får komitén,
angående de särskilda slag af expeditioner, hvilka nu medföra sportelinkomst
för Hofrätternas tjensteman, framställa följande förslag, som omförmälas i
den ordning nådiga förordningen den 30 November 1855 angående expeditionslösen
upptager ifrågavarande expeditioner:

Afsked. Lösen, utgörande 3 Kronor, sigillpenningar 50
öre och stämpel 50 öre, tillhopa 4 Kronor, sammanläggas
och utgå med stämpladt papper.

Afskrift med vidimation, nu dragande för forsta arket
2 Kronor i lösen ock 50 öre i stämpladt papper samt för
andra ock följande ark 75 öre i lösen ock 50 öre i
stämpladt papper, föreslås att för k varje ark lösas med
75 öre ock beläggas med stämpelpapper till enahanda
belopp.

Bevis, Diarii-, lösas enligt expeditionstaxan med 1
Krona, jemte 50 öre stämpelpapper i civila mål, hvilka
belopp torde böra så fördelas, att 50 öre komma att utgöra
den expeditionshafvanden tillfallande lösen ock 50
öre i brottmål, men 1 Krona i civila mål, utgå i stämpladt
papper.

Bevis, Gravations-, å fast egendom. Lösen bör efter
enahanda grunder, som enligt Kongl. Kungörelsen den 18
September 1874 tillämpas då dylikt bevis utlemnas af
domhafvande på landet, bestämmas, med utsträckning äfven
till stad, sålunda:
a) för tio år:

angående hemman eller hemmansdel på landet, tomtnummer
i stad eller särskild lägenhet, vare sig å landet
eller i stad, för hvarje af dessa till ock med 3 . . 1: 50.

öfver 3 till och med 6............... 1: —

öfver 6........................— 50.

dock att lösen ej må påföras högre än......10: —

såvida icke beviset omfattar egendom, som är belägen under
olika rätters domvärjo, i hvilket fall särskild lösen
beräknas för den inom hvardera liggande del af egendomen; b)

för kortare tid än tio år:

för hvarje år, beviset omfattar, yi0 af hvad här ofvan
finnes bestämdt, men icke i något fall mindre än 1 Krona.
1 hvarje händelse belägges gravationsbevis, för hvilket
lösen nu är fyra gånger så hög, med stämpladt papper
till tre gånger det belopp, som enligt ofvan nämnda grunder
skall såsom lösen utgå.

Bevis, Förmynderskaps-. Lösen, utgörande 6 Kronor,
nedsättes till 3 Kronor, och lika belopp tillika med 50
öre för stämpelpapper, tillsammans 3 Kronor 50 öre, utgår
i stämpelpapper.

Bouppteckning skall vid inlemnande och inregistrering
beläggas med stämpladt papper till enahanda belopp, som

för underdomstol å landet är i § 6 af Kong!. Kungörelsen
den 2 Oktober 1874 stadgadt, samt derutöfver till
belopp af 50 öre, motsvarande den lösen, som enligt
Kongl. Kungörelsen den 18 September 1874 får för
bevis om inlemnandet och inregistreringen uppbäras af
häradshöfding; hvaremot särskild lösen för sådant bevis
icke hos Hofrätt eger rum.

Lösen för Dom med rubrik, 4 Kronor 50 öre för första
arket, 1 Krona 50 öre för hvarje af de följande,
jemte sigillpenningar 50 öre,

för Fullmakt, konstitutorial eller förordnande å embete
eller tjenst, 3 Kronor, jemte 50 öre sigillpenningar,
för Kallelse, 7 5 öre,

för Protokoll i revisionssak, 1 Krona 50 öre för
hvarje ark,

för Protokoll, annat, 3 Kronor för första arket, 1
Krona 50 öre för hvarje af de öfriga,

för Resolution, med rubrik, 3 Kronor för första arket,
1 Krona 50 öre för hvarje af de följande, jemte sigillpenningar
50 öre,

för Resolution, Kommunikations- eller Remissi enskilda
mål, som ej äro af brottmåls egenskap, 75 öre,
för Stämning, 2 Kronor för första arket, 1 Krona för
hvarje af de följande, jemte 50 öre sigillpenningar, och
för Utslag, med rubrik, 3 Kronor för första arket, 1
Krona 50 öre för hvarje af de följande, jemte 50 öre
sigillpenningar, bör ersättas med stämpladt papper till
motsvarande belopp, förutom det stämplade papper, som
hittills skolat enligt derom gällande förordning utgå.

Beträffande öfriga, tjensteman och betjente vid Ilofrätterna nu tillkommande
sportelinkomster föreslår komitén,

att den advokatfiskal tillfallande hälft i viten och ensaksböter
äfvensom andel i böter, ådömda enligt Kongl.
Förordningen om expeditionslösen, må indragas;

att advokatfiskal i Göta Hofrätt hittills tillgodokomna
sportler under namn af inbindnings- eller dombokspenningar
må, på sätt Hofrätten jemväl hemställt, helt och
hållet upphöra;

att anmärknings- och aktoratsprovision af undansnillade
eller för ringa erlagda stämpelafgifter och af ådömda
böter derför må utgå oförändrad; samt
att kallelsepenningame må bibehållas.

Till någon ledning för beräknandet, så val af expeditionernas antal,
som af arbetets myckenhet i de särskilda Ilofrätterna, får komitén, utöfver
hvad af deras här ofvan återgälda utlåtanden framgår, anföra, att, enligt
Hofrätternas arbetsredogörelser för nästlidna år ocli Justitiekanslers-embetets
derpå grundade underdåniga memorial den Öl sistlidne Juli, de år 1873
afgjorda målen voro i

	Svea Hofrätt.	Göta Hofrätt.	Hofrätten öfver Skåne och Ble-kinge.
Civila:
i Konkurs-, urarfva- och boskilnadsmål.....	26	22	8
Tvistemål i allmänhet..............	1,089	1,088	645
Lottade skriftvexlingar..............	346	230	138
Ex incommunicato afgjorda...........	964	1,015	449
Eders Maj:ts nådiga remisser..........	50	39	12
„ „ nådiga skrivelser.........	Öl	25	23
Ofriga ärenden..................	1,241	ce	o6''3
tillsammans	3,767	2,736	1,838
Kriminela:
Fiskaliska aktioner................	45	22	11
Skriftvexlingar..................	428	. 288	172
Tillhörande Hofrätts omedelbara upptagande och
pröfning.....................	4	—	—
Understälda....................	43	40	29
Ex incommunicato afgjorda...........	486	368	240
Eders Maj:ts nådiga remisser..........	167	108	65
„ ,, nådiga skrifvelse.........	—	—	1
Summa	4,940	3,562	2,356
hvarförutan vid årets slut balanserades såsom
oafgjorda tvistemål i allmänhet........	712	416	259
andra civila mål.................	51	99	28
kriminela d:o...................	57	214	47
Summa	820	729	334

Efter det komitén nu redogjort för sina åsigter i afseende på sportelfrågan,
följer att framställa förslag rörande aflöningen af de tjenstemän, för
hvilka sportler hittills utgjort eu väsentlig del af deras inkomster i tjen -

sten. Hofrätternas förslag till reglering af dessa tjensteman löner synas
egentligen afse, att nuvarande tjensteinnehafvares löner måtte så höjas,
att derigenom beredes fullt vederlag för indragna sportler; men komitén,
som antager, att det vid en blifvande reglering bör stå dåvarande ordinarie
tjensteman fritt att ingå på den nya staten eller bibehållas vid sina förutvarande
löneinkomster, har derför ansett sig, vid lönebeloppets bestämmande
för en befattning, böra, utan afseende på den inkomst, som för närvarande
kan vara med densamma förenad, endast taga hänsyn till befattningens
vigt och betydelse samt dermed förenade arbete och ansvar.

Hvad då först beträffar hofrättssekreterarens befattning, så måste erkännas,
att densamma, betraktad från nyss antydda synpunkt, förtjena!1 att
ställas högt, men komitén kan dock icke finna något tillräckligt skäl, hvarför
aflöningen skulle, på sätt Hofrätterna föreslagit, blifva ungefär lika med
eller till och med högre än högsta lönen för hofrättsråd. Yäl har Svea
Hofrätt framhållit, att innehafvare af, bland andra befattningar, sekreterarerjenst
bör tillförsäkras så nöjaktiga inkomster, att han icke kan finna sig
föranlåten att från sin plats söka förflyttning, men något bindande skäl för
den åsigten, att en hofrättssekreterare sålunda borde för hela sin tjenstetid
qvarhållas vid denna plats, torde näppeligen kunna förebringas. Närmare
ligger det antagandet, att den högre inkomst sekreterarne åtnjutit kunnat
afhålla dem från att söka befordran inom Hofrätterna och att derför den
antydda åsigten tillkommit derigenom, att man från ett faktiskt förhållande
velat sluta till detsammas nödvändighet. I händelse sekreterarens lön blefve
för framtiden bestämd i lämpligt förhållande till lönen för hofrättsråd, skulle
måhända befordran från den förra till den senare befattningen kunna lättare
ega rum än hittills, och utsigten till sådan befordran skulle för sekreteraren
innefatta en nu saknad eggelse att genom oafbruten uppmärksamhet
på lagstiftningens och lagskipningens grundsatser och utveckling
hålla sig beredd till inträde i öfverdomarens kall. En nedsättning i de
nuvarande löneinkomsterna, särskild! för sekreteraren i Svea Hofrätt, betingas
jemväl deraf, att denne sekreterare numera vunnit en väsentlig
lättnad i sina tjensteåligganden genom befrielsen från det tidsödande bestyret
att emottaga en mängd inkommande handlingar.

I betraktande af dessa omständigheter och med hänsyn till beloppen
af de löner, som ofvan föreslagits för assessorer och hofrättsråd, får komitén
föreslå,

att följande löneinkomster må bestämmas för sekreterare
i Svea och Göta Hofrätter;

Sekreterare,

Lön.

vid tillträdet. . Kronor 3,500:
hvilket belopp kan genom
ålderstillägg efter
5 år höjas till Kr. 4,000:
och efter 10 år till „ 4,500:

Sekreteraren i Hofrätten öfver Skåne och Blekinge skall enligt gällande
arbetsordning emottaga alla till Hofrätten inkommande handlingar.
Det har dock synts komitén fördelaktigt, om vederbörande tjenstemäns åligganden
ordnades på enahanda sätt i samtliga Hofrätterna, och då det derjemte
i regeln är föga förenligt med naturen af eu hofrättssekreterares befattning
såsom föredragande att tillika stå till allmänhetens tjenst för emottagande
af handlingar, har komitén funnit sig ega skäl förorda en sådan
förändring, att sekreteraren befriades från ifrågavarande åliggande och att
detta öfverflyttades på aktuarie». Genom eu sådan förändring skulle sekreterarens
i Skånska Hofrätten åligganden blifva af enahanda beskaffenhet med
dem, som äro förenade med motsvarande tjenst i de öfrig» Hofrätterna, men
da befattningen måste kräfva betydligt mindre arbete än sekreterarebefattningen
i Svea eller Göta Hofrätt, hemställer komitén,

att, i sammanhang dermed att sekreteraren i Hofrätten
öfver Skåne och Blekinge befrias från skyldigheten att
emottaga till Hofrätten inkommande handlingar, hans
löneförmåner må bestämmas sålunda:

Tjenstgörings penningar.

Summa.

1,500: — 5,000:

1,500:

5,500:
G,000:

vid tillträdet. . Kronor
hvilket belopp kan genom
ålderstillägg efter
5 år höjas till Kr.
och efter 10 år till „

Lön. Tjenstgöringspenningar.

2,500: — 1,500: —

3,000: — 1,500: —
3,500: —- 1,500: —

Summa.

4,000: —

4,500: —
5,000: —

För den händelse likväl Eders Kongl. Maj:t icke skulle Unna skäl
medgifva, det skyldigheten att emottaga inkommande handlingar öfverflyttas
från sekreteraren till aktuarien i Hofrätten öfver Skåne och Blekinge,
och då nämnde sekreterare i sådant fall skulle fortfarande blifva
i åtnjutande åt lösen för utgifna diariibevis, hvilken sportelinkomst torde
kunna antagas till 500 Kronor årligen, anser sig komitén icke böra för

ifrågavarande sekreterarebefattning föreslå högre aflöningsbelopp än nedanstående: -

Lön.

vid tillträdet. . Kronor 2,000: —
hvilket belopp kan genom
äld er s ti 1 lä gg efter
5 år höjas till Kr. 2,500: —
och efter 10 år till „ 3,000: —

Tienstgonngs- ö
J ° D summa,
penningar.

1,500: — 3,500: —

1,500: — 4,000: —
1,500: — 4,500: —

Med den förändring i afseende på åtnjutandet af sportler, som ofvan
föreslagits, skulle för advokatfiskalerna i Hofrätterna återstå dylik inkomst
dels af lösen för gravationsbevis, dels i följd af anmärkningar vid redogörelserna
för stämpelpapper, hvilka sportler likväl, enligt så väl Hofrätternas
uppgifter, som de särskilda upplysningar komitén varit i tillfälle att inhemta,
inbyta med så vexlande belopp för hvarje år, att någon viss inkomst
såsom medeltal icke kunnat beräknas. I alla händelser komma de dock
antagligen icke att uppgå till någon synnerligen stor summa. Då emellertid
advokatfiskal kommer i åtnjutande af någon sportelinkomst — hvarut
den med stämpelpapperskontrollen förenade bör af honom behållas vid tillfällig
ledighet — och då han, hvilken lika med sekreteraren bör hafva
utsigt att såsom hofrättsråd vinna eu högre aflöning, innehar eu mindre ansträngande
befattning än sekreteraren, synes den egentliga lönen för advokatfiskal
böra sättas något lägre än för sekreterare; och hemställer alltså
komitén,

att aflöningen för advokatfiskal må sålunda bestämmas:

i Svea och Göta Hofrätter:

Lön.	Tjenstgörings-	Summa.
penningar.
vid tillträdet . . Kronor 3,000: — hvilket belopp kan ge-	1,500: -	4,500: —
nom ålderstillägg ef-ter 5 år höjas till Kr. 3,500: —	1,500: —	5,000: —
och efter 10 år till „ 4,000: — samt i Hofrätten öfver	1,500: —	5,500: —
Skåne och Blekinge: vid tillträdet . . Kronor 2,000: — hvilket belopp kan ge-	1,500: —	3,500: —
nom ålderstillägg ef-ter 5 år höjas till Kr. 2,500: —	1,500: —	4,000: —
och efter 10 år till „ 3,000: —	1,500: --	4,500: -

Advokat fiskal.

Antalet notarier anses åt samtliga Hofrätterna kunna väsentligen
minskas. Svea Hofrätt förklarar i detta hänseende att, om notariernes löneförmåner
bestämmas till sådant belopp, att de af sin tjenstgöring i Hofrätten
kunna påräkna skäliga inkomster för eu anständig bergning, det nu normalt
tjenstgörande antalet kan nedsättas till hälften, eller tio, och komitén, som
icke har något att erinra emot detta antagande, drager deraf den slutsatsen,
att notariernes antal jemväl i Göta Hofrätt, der myckenheten af arbete i
allmänhet snarare under- än öfverstiger hvad som förekommer i Svea
Hofrätt, kan i lika mån nedsättas. I öfverensstämmelse härmed torde antalet
notarier i Hofrätten öfver Skåne och Blekinge lämpligen böra bestämmas
till fyra.

Åt en sådan inskränkning i antalet följer otvifvelaktigt, att notarierne
komma att erhålla full sysselsättning åt sina fenster och icke blifva i
tillfälle att såsom hittills egna sig åt enskilda inkomstbringande bestyr, synnerligast
om arbetsordningens föreskrift följes, att de skola ej mindre uppsätta
än expediera Hofrättens domar och utslag i civila mål m. m. Det
bör enligt komiterades mening binda till fördel äfven för notarierne sjelfva,
om de på detta sätt erhålla full sysselsättning hos Hofrätten, ty endast
derigenom att berörda åliggande blifver, mera än hvad nu lärer vara förhållandet,
en verklighet, kan det ofördelaktiga inflytande afvärjas, som det
nära nog mekaniska arbete, hvilket i öfrigt åligger notarierne, nödvändigt
måste utöfva. Fästade vid Hofrätten, såsom notarierne enligt komiténs tanke
då skulle blifva, närmare än nu, komme de också, genom odeladt användande
derstädes af sin arbetskraft, bättre i tillfälle att sträfva för sin juridiska utbildning,
alltid under förutsättning att Hofrättens ledamöter i sin mån vaka
öfver desse tjenstemäns arbete. Härigenom skulle notarieplatserna i större
utsträckning åter kunna blifva, hvad de väl ursprungligen varit afsedda att
vara, förberedande tjenster för domare-embeten, vare sig i öfver- eller underrätt,
och utsigten att till sådana cmbeten mera allmänt vinna befordran i
sin mån bidraga att uppmuntra innehafvarne af notariebefattningar till nitiskt
arbete och vidare förkofran.

Såsom ofvan är anmärkt bär Göta Hofrätt ifrågasatt två olika löneklasser
inom notariegraden; men som detta förslag icke öfverensstämmer med
den antagna grundsatsen om successiv löneförbättring genom ålderstillägg
efter viss tids tjenstgöring, kan komitén icke förorda detsamma, Hvad beträffar
sjelfva lönebeloppen, så torde, i händelse komiténs åsigt är riktig,
att ifrågavarande tjenster icke må betraktas såsom afslutningstjenster, löneinkomsterna
för desamma icke böra bestämmas så höga, som Svea och Skånska
Hofrätterna föreslagit eller högst 4,500 å 5,300 Kronor.

I öfverensstämmelse med hvad ofvan blifvit anfördt föreslås,

att notariernes antal må bestämmas för hvardera af Svea

och Göta Hofrätter till tio och för Hofrätten öfver Skåne
och Blekinge till fyra; samt

att för notarie må fastställas följande löneförmåner:

Lön.

Tjenstgöringa penningar.

Summa.

vid tillträdet . . Kronor 1,600: — 1,200: — 2,800: —
hvilket belopp kan genom
alderstillägg efter 5 år

höjas till . . . Kronor 2,100: — 1,200: — 3,300: —
och efter 10 år till „ 2,600: — 1,200: — 3,800: —

Enligt gällande arbetsordning skola i Svea Hofrätt fiskalerne emottaga
inkommande handlingar i brottmål. I öfverensstämmelse med hvad som redan
eger rum i Göta Hofrätt och hvad som genom Kongl. brefvet den 22 December
1869 blifvit förordnadt i afseende å de handlingar, som förut emottoo-os
af sekreteraren i Svea Hofrätt, samt komiténs ofvan framstälda förslag
i fråga om inkommande handlingars emottagande vid Hofrätten öfver Skåne
och Blekinge, finner sig komitén böra hemställa, att nämnda åliggande må i
Svea Hofrätt öfverflyttas från fiskalerne till aktuarien, så att en och samma
person emottager alla till Hofrätten inkommande handlingar; eu anordning,
som för öfrigt redan framhållits såsom önskvärd af Rikets åren 1856—1858
församlade Ständer. Tillökningen i göromål för nämnde aktuarie torde genom
en dylik öfverflyttning ej blifva större, än att befattningen likasom i
Göta Hofrätt kan tillfredsställande skötas, i händelse å aktuariekontoret
fortfarande bibehålies eu af statsmedel aflönad amanuens för biträde vid
diariiföring och registrering samt för uppehållande af aktuarietjensten i händelse
af förfall för ordinarie innehafvare!!.

Af indragningen till statsverket af nuvarande lösen för domar, utslag
m. m., genom denna lösens förvandling till stämpladt papper, följer med
större nödvändighet än hittills, att vid hvarje Hofrätt måste finnas en person,
som har sig uppdraget att redovisa de inflytande medlen och handhafva
stämpelpappersuppbörden. Hofrätterna hafva väl föreslagit, att å stat måtte
anvisas medel såsom godtgörelse åt s. k. expeditionsredogörare, äfvensom
Svea Hofrätt särskildt anmält behofvet af arvode åt ett biträde för stämpelbeläggningen;
men med hänsyn till de betydliga belopp, hvartill ifrågavarande
medel lära komma att uppgå, synes det ändamålsenligast, att sagda uppdrag
och dermed förenade ansvar öfverlemnas åt en af Hofrättens fast anstälde
tjensteman, i hvilket hänseende aktuarien otvifvelaktigt är den genom sina
öfriga göromåls art lämpligaste. Då nu enligt Kongl. brefvet den 9 November
1860 de tjensteman inom rikets Kollegier, som redovisa den dit inflytande
kontanta lösen för utgående exppd i tioner, åtnjuta en provision af sex procent

Aktuarie och
Arkivarie.

af influtna beloppet, synes det komitén vara lämpligt, att vederbörande
aktuarie, hvilken, i egenskap af försäljningsman af stämpladt papper, eger
uppbära stadgad godtgörelse, tillerkännes rättighet att utöfver denna godtgörelse,
som inom Hofrätt uppgår till icke obetydligt belopp, åtnjuta en provision
af fem procent utaf det belopp, som inflyter i stämpelpappersafgift
för Hofrättens utgående expeditioner, emot det att lian sjelf bekostar det
biträde, hvaraf han för stämpelbeläggning in. m. må blifva i behof.

Likasom i Svea och Gitta Hofrätter finnas i Hofrätten öfver Skåne
och Blekinge en aktuarie- och en arkivariebefattning. Hofrättens förslag,
att dessa begge tjenster måtte förenas till en, finner sig komitén böra biträda,
antagande tillika, att innchafvaren af denna tjenst, enligt hvad på annat
ställe föreslagits, får sig uppdraget att emottaga till Hofrätten inkommande
handlingar, hvilket åliggande torde af honom kunna utan svårighet fullgöras,
om till hans biträde anställes en af statsmedel aflönad, men i Hofrättens
förslag icke afsedd amanuens.

Beträffande vidare aflöningen för aktuarie- och arkivarietjensterna torde
densamma böra i stat bestämmas till enahanda belopp som för notarierne,
utan afräkning af de sportler, Indika enligt komiténs förslag komma att
qvarstå såsom en billig godtgörelse för don med dessa tjenster förenade
trägnare tjenstgöringen.

Komitén hemställer alltså,

att alla till en Hofrätt inkommande handlingar må
emottagas af den der anstälde aktuarie;

att försäljningen af stämpladt papper, stämpelbeläggningen
och redovisningen af den på detta sätt influtna
lösen för Hofrättens utgående expeditioner må uppdragas
åt vederbörande aktuarie, med rättighet för honom att,
utöfver den godtgörelse han såsom försäljningsman af
stämpladt papper eger uppbära, åtnjuta fem procents provision
utaf det belopp, som enligt redogörelse inflyter i
stämpelpappersafgift för de utgående expeditionerna och
mot skyldighet att sjelf aflöna det biträde han kan
behöfva för nämnda stämpelbeläggning och redovisning;

att aktuarie- och arkivarietjensterna i Hofrätten öfver
Skåne och Blekinge förenas till en syssla; äfvensom
att aflöningen för aktuarie och arkivarie samt för innehafvare]!
af den förenade aktuarie- och arkivarietjensten
i Hofrätten öfver Skåne och Jjlekinge må i stat uppföras
med samma belopp som för notarie.

Vid öfverläggningarna inom komitén rörande de vilkor och förbehåll,
som lämpligen borde stadgas för åtnjutandet af de föreslagna nya lönerna,
har jemväl kommit i betraktande frågan om och i hvilken utsträckning det
kunde finnas med det allmännas fördel förenligt att inom Ilofrätterna tillämpa
det vid Riksbankens hufvudkontor genomförda systemet, att fullmakt
icke utfärdas a viss tjenst utan a tjenste- eller lönegrad. Med detta system
är den fördel otvifvelaktigt förenad att, derest en tjensteman finnes mindre
lämplig för den tjenstgöring, hvartill han vid början af sin anställning inom
graden blifvit indelad, han kan inom graden förflyttas till en annan "befattning,
för hvilken lian må anses bättre passande. Då emellertid, beträffande
sekreterare- och advokatfiskalsbefattningarna vid Hofrätterna, de personer,
som till dessa platser befordras, måste antagas hafva genom en längre föregående
tjenstgöring till fullo ådagalagt sin lämplighet för desamma och följaktligen
något behof af en förflyttning, framdeles från den ena till den andra
af dessa tjenster väl icke torde ifrågakomma, har komitén icke funnit
sig i afseende å dem böra föreslå något stadgande härom. Hvad åter angår.
de till den näst lägre tjenstegraden hörande notarie-, aktuarie- och
arkivarietjensterna, kan komitén icke underkänna fördelen af en anordning
sådan som den ofvan nämnda och får derför underdånigst tillstyrka,

att nämnda tjenster må tillsättas på det sätt, att fullmakt
utfärdas endast å tjenst inom notariegraden, med
vederbörande Hofrätt förbehållen rätt att anställa fullmaktsinnehafvaren
till tjenstgöring tills vidare såsom notarie,
aktuarie eller arkivarie; samt

att enahanda rätt må tillkomma Hofrätten beträffande
dessa tjensters nuvarande innehafvare i den mån de
öfvergå på den nya aflöningsstaten.

I det föregående har komitén hemställt, att den fiskalerne i Svea
Hofrätt nu åliggande skyldigheten att emottaga inkommande handlingar i
brottmål matte öfverflyttas på aktuarien. Efter en sådan öfverflyttning skulle
nämnde fiskalers arbete, både till beskaffenhet och myckenhet, blifva ungefärligen
enahanda, som deras vederlikars i Göta Hofrätt, och då sistnämnda
Hofrätt, på grund af den minskning, som inträdt i antal och vidlyftighet af
understälda brottmål, förordat nedsättning i fiskalernas antal, torde följaktligen
en sådan kunna ega rum äfven inom Svea Hofrätt, utan att arbetets
ordentliga gång äfventyras. Göta Hofrätts förslag går visserligen ut på, att
fiskalernas antal skulle nedsättas från fem till tre, men derjemte begäres ett
anslag af 1,500 Kronor till aflöning åt biträden vid fiskalsexpeditionen.
Da Svea Hofrätt, under förutsättning att dess fiskaler äfven händanefter
skulle emottaga vissa inkommande handlingar, föreslagit en väsentlig minsk''
7

Fullmakt rf
tjenste firad.

Fisk al er.

entkrifniny.

ning i det nu utgående anslaget till biträden å fiskalsexpeditionen och några
ledamöter till och med ansett det kunna alldeles indragas, vinnes häraf ett
ytterligare stöd för den förutsättningen, att det fiskalerne åliggande arbetet kan
besörjas af ett mindre antal tjensteman än nu; och torde såsom eu lämplig medelväg
mellan de olika förslagen kunna antagas, att fiskalernas antal i hvardera af
Svea och Göta Hofrätter bestämmes till fyra, hvilken siffra också synes stå
i passande förhållande till det i Hofrätten öfver Skåne och Blekinge befintliga
antalet två, antagligen det minsta, som der bör ifrågakomma. — Beträffande
aflöningen för ifrågavarande tjenstemän har komitén väl funnit, att
någon förbättring i deras nuvarande inkomster bör beredas, i synnerhet som
de enligt komiténs förslag skulle förlora alla hittills påräkneliga sportler,
men deremot, lika med Hofrätterna, icke ansett löneförbättring genom ålderstillägg
böra föreslås för dessa tjensters innehafvare, för hvilka sådan förmån
måste vara jemförelsevis mindre behöflig i betraktande af den utsigt till snar
befordran till en eller annan befattning, som erbjuder sig för Hofrätternas
ifrågavarande lägst aflönade tjenstemän. Komitén föreslår sålunda,

att fiskalernas antal i hvardera af Svea och Göta Hofrätter
må nedsättas till fyra, men deremot i Hofrätten
öfver Skåne och Blekinge blifva oförändradt; samt
att aflöningsförmånerna för fiskal må i stat uppföras
med lön 1,600 Kronor, tjenstgörilöspenningar 900 Kronor,
tillsammans 2,500 Kronor.

I sammanhang med här ofvan framställda förslag rörande notariers
och fiskalers aflöningsförmåner bör komitén jemväl fästa uppmärksamheten
dervid, att nämnde tjenstemän genom skyldigheten att bekosta renskri fn ing
af utgående expeditioner ådragas eu icke obetydlig utgift, för hvilken de, då
de förlora all sportelinkomst för dylika expeditioner, böra hållas skadeslösa.
Det må nemligen icke ifrågasättas att de kunna eller böra sjelfve sysselsätta
sig med renskrifning i vidsträcktare mån än hvad angår det inneliggande
exemplaret af utslag eller dom, utan måste de för (ifrigt renskrifningsarbete
anlita särskild! biträde. Likaledes kommer utskrifningen af protokoll i revisionssaker
att ådraga arkivarie]! en kostnad, för hvilken han icke längre
skulle hafva godtgörelse af do revisionssökande att påräkna. Ersättningen
för sådan renskrifningskostnad har emellertid synts komitén icke böra inberäkna»
bland de ordinarie löneförmånerna, enär denna ersättning lärer i
allmänhet komma att åtgå för sitt ändamål, och, ehuru den alltid bör tillfalla
den, som tjensten förrättar, och sålunda närmast kan betraktas såsom
tjenstgöringspenningar, dessa likväl icke böra för de särskilda befattningarna
inom notariegraden sättas till olika belopp, som komrne att rubba aflöningarnas
likhet i hela graden.

I enlighet härmed och efter ett öfverslag rörande hvad för närvarande
ungefärligen åtgår till dylik renskrifningskostnad vid Hofrätterna, föreslår
komitén,

att för bestridande af renskrifningskostnad må tilldelas
hvarje notarie 400 Kronor samt hvarje arkivarie och fiskal
200 Kronor årligen, att åtnjutas af den verkligt tjenstgörande.

Såsom särskilda i stat uppförda anslag för aflönande af amanuenser,
extra biträden in. m. hafva Hofrätterna hvar för sig, enligt hvad i redogörelsen
för deras framställningar är angifvet, ansett sinsemellan ganska
skiljaktiga belopp erforderliga. I följd häraf har komitén sökt beräkna de
behof, som i detta hänseende torde komma att förefinnas, med hufvudsaklig
hänsyn till de förslag rörande arbetenas ordnande, som i det föregående
blifvit framstälda, och får här angifva sina åsigter i förevarande ämne.

Sålunda anser komitén fiskalerne, om de erhålla nu föreslaget bidrag
till renskrifning, icke blifva i behof af amanuens eller annat aflönadt biträde.
I det föregående har hemstälts, att aktuarien må sjelf bekosta det
biträde han finner behöfligt för stämpelbeläggning och redovisning, hvadan
intet anslag bör beviljas för aflöning af expeditionsredogörare eller annat
biträde för detta ändamål. Icke heller synes arkivaries tjenstebefattning
böra taga så mycken tid och arbete i anspråk, att särskild amanuens, aflönad
af statsmedel, för honom behöfver anställas, likasom icke något vidare
anslag till bekostande af renskrifning, än det här ofvan för notarier, arkivarier
och fiskaler föreslagna, lärer böra ifrågakomma. Deremot erfordras,
enligt komiténs förmenande, fortfarande amanuensbiträden åt sekreterarne,
advokatfiskalerne och aktuarierne. Hofrätten öfver Skåne och Blekinge har
väl framstält den åsigten, att för det biträde, hvaraf advokatfiskal och aktuarien
vid skötandet af sina tjenster oundgängligen hade behof, icke fordrades
juridiskt bildade personer, hvadan icke heller vore nödvändigt att af
Hofrätten förordnade amanuenser härtill användes; men ehuru det må medgifvas,
att juridisk bildning icke är ett nödvändigt vilkor för att vara ett
dugligt biträde vid nämnda befattningar, torde det dock vara fördelaktigt,
att dessa biträden väljas bland Hofrätternas extra ordinarie tjensteman, hvilka
häraf icke lära hindras att deltaga i notarietjenstgöring, men under tiden
kunna inhemta den vana, som erfordras för att vid tillfälligt förfall för ordinarie
tjensteinnehafvaren kunna fylla hans plats. Med de ökade göromålen
å den förenade aktuarie- och arkivarieplatsen i Skånska Hofrätten blifver
också behofvet för densamma af ett biträde med juridisk bildning större än
Hofrätten antagit.

Extra ordinarie tjenstemäns arbete lärer, i följd af minskningen i de

Amanuenser
vi. m.

Vaktbetjening.

ordinarie notariernes antal, mera än hittills behöfva anlitas, och då de extra
notarierne, såsom Svea Hofrätt anmärkt, icke efter indragningen af sportlerna
kunna för sitt arbete påräkna någon godtgörelse af expeditionslösen,
erfordras jemväl medel till sådan godtgörelse genom gratifikationer.

I öfverensstämmelse med de grundsatser komitén uttalat rörande tjenstgöringspenningarna
och vilkoren för deras åtnjutande kommer behofvet af
vikariatsersättning att betydligt minskas och åtminstone högsta möjliga beloppet^
af densamma att med temlig noggrannhet kunna beräknas, i följd
hvaraf det synes lämpligt att medel för detta ändamål ställas till Hofrätternas
disposition.

Da det emellertid torde vara af jemförelsevis ringa gagn att anslag,
sådana som de ifrågavarande, i staten särskiljas, enär desamma i följd af
olika behof vid särskilda tillfällen kunna än blifva otillräckliga, än lemna
öfverskott, har komitén ansett, att ett enda anslag bör i vederbörande llofrätts
stat uppföras för att dermed bestrida ofvan nämnda utgifter. Komitén,
som här ofvan uttalat den mening, att för fiskalerne samt i Svea och Göta
Hofrätter för arkivarien icke skulle erfordras amanuenser, har till grund för
sina beräkningar i detta ämne antagit, att i hvardera af Svea och Göta
Hofrätter skulle finnas två amanuenser med högre arvode å 1,200 Kronor och
eu med lägre arvode af 800 Kronor, tillsammans utgörande 3,200 Kronor;
att det högsta belopp, hvarmed vikariatsersättning i dessa Hofrätter skulle
komma att utgå, vore 1,025 Kronor, nemligen

2 Va månader för sekreteraren.....................312: 50,

lika lång tid för advokatfiskalen...................312: 50

2 månader för aktuarien........................ 200: *

lika lång tid för arkivarien...................... 200: •

att i Skånska Hofrätten behöfvas två amanuenser, deraf en för sekreteraren
och advokatfiskalen gemensamt och en å aktuariekontoret, samt att medel
höra finnas till Hofrätternas förfogande att användas såsom flitpenningar åt
extra ordinarie tjensteman; och får komitén alltså föreslå,

att såsom “anslag till amanuenser, semestervikariat samt
extra ordinarie biträden“ må i stat uppföras för hvardera
af Svea och Göta Hofrätter 7,500 Kronor och för Hofrätten
öfver Skåne och Blekinge 3,500 Kronor.

Af de Hofrätternas vaktbetjente nu tillfallande sportler skulle, enligt
komiténs förslag, de s. k. sigillpenningarna upphöra och beloppet af stämpladt
papper a de expeditioner, som äro med sigill försedda, i motsvarande
grad höjas. I ersättning för dessa mistade sportler lära de nuvarande ordinarie
löneinkomsterna böra förbättras, men då nämnda sportler hittills icke beräknats
vid pensions bestämmande, har komitén ansett, att eu större del af ersätt -

ningen bör utgå i form af tjenstgöringspenningar och de nuvarande lönerna
höjas endast i sådan män, att någon lämplig förbättring derigenom
beredes i de nu nog knappa pensionsbeloppen. Genom ålderstillägg åt hofrättsposterna
har komitén antagit att, i likhet med hvad som föreslagits för
tjenstemännen, successiv löneförbättring lämpligare kan beredas än genom
de nu å Svea Hofrätts stat bestämda olika lönekfasserna, hvarjemte aflöningsbeloppen
i sin helhet för hofrättsposterna vid Göta och Skånska Hofrätterna
funnits böra sättas något högre än för dem vid Svea Hofrätt, enär de förre,
enligt hvad komitén inhemtat, icke hafva tillfälle att i nämnvärd män komma
i åtnjutande af den förmån, som de senare ega uti s. k. kallelsepenningar.
Då sistnämnda inkomst måste betraktas såsom tjenstgöringspenningar, föranleder
detta att, om, såsom billigt torde vara, de egentliga lönerna blifva
lika i alla Hofrätterna, tjenstgöringspenningarna i staten uppföras med
lägre belopp för hofrättsposterna i Svea Hofrätt än för deras likar i de öfriga.
Tillika har förhöjning ansetts nödig för den vid hvarje Hofrätt anstälde
vaktmästaren, hvilken icke åtnjuter kallelsepenningar och såsom förman för
den öfriga vaktbetjeningen torde böra förunnas eu något högre inkomst. I
enlighet härmed får komitén hemställa,

att aflöningen för
stämmas sålunda:

vaktmästare . . . Kronor
hofrättspost i Svea Hofrätt,
vid tillträdet Kronor
hvilket belopp kan genom
ålderstillägg efter 5 år
höjas till.... Kronor
hofrättspost i Göta och
Skånska Hofrätterna, vid
tillträdet .... Kronor
hvilket belopp kan genom
ålderstillägg efter 5 år

höjas till

rätternas	vaktbetjening	må bo-
Lön.	Tjenstgörings- penningar.	Summa.
800: —	300: ■— 1.	,100: —
500: —	200: —	700: —
G00: —	200: —	800: —
500: -	300: —	800: —
600: —	300: —	900: —

Särskilda
vilkor vett
bestämmelser.

Tjenstgörinys ort.

För åtnjutande af de uu föreslagna löneförmånerna bar komilén i
omedelbart sammanhang med framställningarna rörande do särskilda lönebeloppen,
samt dessas fördelning i lön och tjenstgöringspenningar m. in. funnit
sig böra förorda vissa vilkor och särskilda bestämmelser; men utom hvad
i detta hänseende redan förekommit torde, enligt komiténs mening, några
ytterligare bestämmelser lämpligen kunna och böra meddelas vid fastställandet
af de nya staterna, afseende såväl tjenstemännens förpligtelse!'' mot staten
som ock regleringen af vissa dem tillkommande förmåner.

Eu sådan bestämmelse är den, som påyrkades redan uti Rikets Ständers
underdåniga skrifvelse den SO Januari 1845, enligt hvilken beviljades
löner på stat för nya iedamotsplatser i Svea och Göta Hofrätter, att nemligen
i de fullmakter å berörda löner, som komme att utfärdas, skulle intagas
det förbehåll, att innehafvarne finge åtnöjas att blifva transporterade
till annan Hofrätt, i händelse de nu existerande komme att fördelas på andra
orter. Då de nya befattningarna samma år tillsattes, skedde det ock
under vilkor för en hvar af de utnämnde ‘hatt, så länge han ej tillträdt äldre
med spanmålsberäkning förenad lön, vara underkastad att kunna transporteras
till annan Hofrätt, i händelse af de nuvarande Hofrätternas fördelning*4,
och enahanda vilkor intogs sedermera i de assessorsfullmakter, som till och
med år 1850 utfärdades. Sedan Rikets Ständer år 1851 beviljat löneförbättringar
för hofrättsledamöter in. fl., förklarade Kong], Maj:t genom nådigt
bref den 23 Juli 1851, att för de ledamöter, som komme i åtnjutande af
förbättrade löner, all beräkning af spanmål under lönen skulle upphöra samt
att bemäkle ledamöter skulle vara underkastade de förändringar i Hofrätternas
organisation, som tilläfventyrs kunde komma i fråga, äfven om utflyttning
till annan ort deraf blefve en följd. Nyssnämnda nådiga bref åberopades
härefter under en följd af år uti de assessorsfullmakter, som utfärdades, men
sedan Kongl. Maj:t genom nådigt bref den 9 November 1860, i enlighet
med Rikets Ständers beslut, bland annat förordnat, att embete- och tjensteman
skulle vara underkastad den vidsträcktare tjenstgöringsskyldighet eller jemkning
i åligganden, som vid en blifvande förändrad organisation af embetsverken
eller eljest i allmänhet kunde varda stadgad, har i stället sistnämnda
nådiga bref blifvit åberopadt i de efter år 1861 utfärdade fullmakter.—Enligt
komiténs mening skulle det dock vara önskligt, att den år 1851 gifna
föreskriften förnyades. Det kan nemligen icke vara tvifvel underkastadt, att
förhållandena förr eller senare kräfva ett ytterligare steg på den bana, som
beträddes år 1820 genom upprättandet af en särskild Hofrätt för Skåne och
Blekinge. Det ligger i sakens natur, att med landets fortskridande utveckling
och genom de nya förvärfskällor, som alltjemt uppstå, stundom egendomliga
för vissa trakter, nya rättsförhållanden inträda, Indika, för att kunna
rätt bedömas, fordra eu specialkännedom, som icke alltid står att vinna på

de orter, der Hofrätterna nu äro förlagda. Behofvet af en delning af de
större Hofrätterna har långt före detta gifvit sig tillkänna, och hvad särskild!
beträffar de Norrländska provinserna synes det antagligt, att deras
afsöndrande från Svea Hofrätt under en egen öfverdomstol icke länge kan
- uppskjutas. För underlättande af ett dylikt steg finner sig derför komitén

böra föreslå,

att de embets- och tjensteman vid rikets Hofrätter,
hvilka komma i åtnjutande af de nya lönerna, må vara
underkastade den vidsträcktare tjenstgöringsskyldighet,
jemkning i åligganden eller förflyttning till annan tjenstgöringsort,
hvarom vid en blifvande förändrad organisation
af Hofrätterna eller eljest kan varda förordnadt.

Fn för den enskilde ganska vigtig omständighet beröres i det numera
allt oftare framstälda spörsmålet, huruvida det må vara statens embetsed!
tjensteman medgifvet att innehafva flera tjenster med löner af allmänna
medel eller att jemte ordinarie sådan tjenst jemväl innehafva annan med
lön förenad befattning af mera enskild natur. Frågan har hittills blifvit
besvarad sålunda, att de lägst aflönade tjenstemännen kunnat, enligt sig
företeende omständigheter, erhålla tillåtelse att äfven å rikets stat hafva
mera än eu befattning, hvaremot tjenstemän i de högre graderna ansetts
böra mera uteslutande egna sig åt det embetsverk, der de vunnit befordran,
under det likväl sysselsättning utom statens tjenst i allmänhet icke genom
särskild! stadgande varit någon förmenad. Utan tvifvel har dock härvid äfven
varit afsedt, att befattningar af enskild natur icke finge taga tjenstemannens
tid och arbetskraft i anspråk mera än som vore fullt förenligt med
hans egenskap af statens tjenare, ehuru svårigheten att på ett fullt tillfredsställande
sätt sådant förebygga hindrat en bestämd föreskrifts meddelande.
Då emellertid den åsigten numera vunnit allt vidsträcktare erkännande, att,
på samma gång staten bör för hvarje behöflig tjenstebefattning lemna tillräcklig
aflöning, den ock bör ega förvänta, att tjenstemännen egna sin tid
och sina krafter åt en enda tjenst, blir det af allt större vigt att erforderliga
stadganden till bevarande af statens rätt i detta hänseende gifvas. Utan
att kunna eller vilja hindra en statens tjensteman med ovanligare duglighet
och arbetsförmåga att egna den tid, som tjensten kan för honom, mera än
för andra, lemna öfrig, åt enskild verksamhet, såsom utförandet af enskilda
uppdrag, hvarvid omsorgen, att sådana bestyr icke må inkräkta på tjenstens
fordringar, ankommer icke blott på hans egen pligttrohet, utan äfven och
väsentligen på ett allvarligt förmanskap, har komitén deremot ansett sig böra,
i sammanhang med den nya löneregleringen för Hofrätterna, söka för framtiden
motverka den nu icke sällsynta föreningen af två eller flora ständiga

Tjensters

förening.

Pensionsålder.

tjenster. Eu urgammal erfarenhet har nemligen visat, att sådan samtidig
tjenst, så till sågandes, hos “två herrar“ eller möjligen hos flere, som hvar
för sig hafva rättmätiga anspråk på sin tjenares tid, arbetskraft och personliga
närvaro, svårligen kan, äfven med bästa vilja och förmåga, utföras utan
åsidosättande af någondera tjenstens fordringar.

På grund häraf anser komitén att de stadganden, som i förevarande
afseende funnits ändamålsenliga beträffande tjenstemänncn vid Riksbankens
hufvudkontor, enligt § 66 i gällande reglemente, äro tillräckliga och tillämpliga
äfven i fråga om Hofrätternas tjensteman. I likhet med hvad som
varit förhållandet inom Riksbanken, innehafva de nuvarande tjenstemänncn
inom Hofrätterna, åtminstone inom Svea Hofrätt, ofta befattningar utom embetsverket.
Då nu någon betydligare löneförbättring kunnat föreslås endast
för Hofrätternas ledamöter, och de nuvarande inkomsterna för vissa tjenster
enligt den nya staten till och med skulle nedsättas, synes ett bestämdt förbud
för nuvarande embete- och tjensteman att tillika innehafva andra befattningar
böra förordas endast beträffande ledamöterna. Ett sådant förbud
bör äfven för tjenstemännen finnas för emottagande af nya tjenster, men ej
för bibehållande af redan emottagna, enär detsamma, tillämpad! på desse
senare, dels kunde anses obilligt, dels blefve i det närmaste ändamålslöst, i
det flere tjensteinnehafvare i sådant fall icke skulle finna med sin fördel förenligt
att öfvergå till den nya staten. Komitén föreslår alltså,

att i sammanhang med ny lönereglering må stadgas,
att ledamot i någon rikets Hofrätt icke får jemte den nya
aflöningen innehafva och tjensteman derstädes icke emottaga
annan tjenstebefattning utom Hofrätten;

att den, som till tjenst vid Hofrätt utnämnes, skall vara
skyldig att annorstädes innehafd tjenstebefattning genast
frånträda; samt

att tjensteman, som redan innehar tjenst utom Hofrätten,
dock må densamma bibehålla, så länge den icke
är för tjenstgöringen i Hofrätten hinderlig.

Komitén har vidare ansett sig böra och, utan hinder af gränserna för
sitt uppdrag, kunna till behandling upptaga en med löneregleringen nära
sammanhängande fråga af icke oväsentlig betydelse: om tiden för embetsoch
tjenstemäns pensionering. Rättigheten till åtnjutande af statspension är
i flera länder grundad endast på tjensteår; i andra, deribland Sverige, på
tjenstår och lefnadsår i förening. Sistnämnda anordning, genom hvilken så
väl statens som tjenstemannens fördel blifvit tillgodosedd, har inom vårt land
blifvit sålunda bestämd, att, enligt äldre författningar och Kong!. Brefvet
den 25 Juni 1818, ljungjord! genom Kammarkollegii cirkulärbref den 11

Oktober 1819, pensionsåldern inträder vid uppnådda 70 lefnadsår och efter
30 års oafbruten tjenstetid, men, enligt Kong! Brefvet den 12 November 1823,
jemväl vid 65 lefnads- och vid pass 40 tjenstår, så vida genom behörigt
läkarebetyg styrkes, att den afskedstagande är sjuklig eller till helsan försvagad.
Med bibehållande af grundtanken, att rätten till åtnjutandet af
statspension beror af lefnads- och tjenstålder i förening, hafva de med sådan
pension åsyftade ömsesidiga fördelare likväl synts komitén kunna i vidsträcktare
mån vinnas genom vissa förändrade vilkor och bestämmelser.

Vidkommande den lefnadsålder, som bör berättiga till full statspension,
lärer den nu bestämda af 65 år hafva af erfarenheten visats vara fullt lämplig-,
men i fråga om tjenståren, anser komitén, i likhet med den för uppgörande
af förslag till förordning angående civilstatens pensionsväsende tillsatta
komité, som den 27 September 1862 afgaf sitt betänkande, att, da.
tjenstemannabanan, i följd af ökade anspråk pa bildning'' och kunskaper hos
tjänstemännen, numera icke kan beträdas sa tidigt som tillförene, den till
pension berättigande tjenstetid icke bör bestämmas högre än till 35 år, och
får alltså föreslå,

att embets- eller tjensteman vid rikets Hofrätter må,
då han uppnått 65 lefnads- och minst 35 tjenstår, vara
berättigad till oafkortad pension å allmänna indragningsstaten.

Enligt det för civilstatens pensionsinrättning den 24 Oktober 1873
utfärdade reglemente fordras i allmänhet, för att från nämnda inrättning
erhålla pension, att hafva uppnått femtiofem års ålder och att hafva i
rikets tjenst varit anstäld tretio år. De pensioner, som sagda pensionsinrättning
utbetalar, äro dock till beloppet så ringa, att den medgifna rättigheten
att vid 55 års ålder afgå med pension endast undantagsvis kunnat
begagnas, utan hafva embets- och tjensteman vanligen sökt att i tjenst
qvarstanna intilldess förmånligare pension a allmänna indragningsstaten
kunnat erhållas. Ofta nog kunna dock sjuklighet, ökade enskilda bestyr
eller andra omständigheter göra det ensidigt att afsked vinnes tidigare, än
att full pension å indragningsstaten skäligen kan beviljas, och för sådan
händelse vore det utan tvifvel ganska fördelaktigt, om tjenstemannen genom
statens mellankomst sattes i stånd att afgå äfven med den mindre pension
civilstatens pensionsinrättning kan utgifva. Detta ändamål har synts komitén
kunna vinnas på det sätt, att embets- eller tjensteman, som afginge med
pension från civilstatens pensionsinrättning, tillförsäkrades utöfver nämnda
pension ett understöd af statsmedel, till beloppet olika för olika aldei vid
afskedstagande!, men i intet fall högre än som, efter proportionell afdrag för
felande ålders- och tjenstår, skulle motsvara statens utgift, om han afginge

med full statspension vid den för erhållande af sådan stadgade ålder; och
torde intet hinder för biviljande af ett dylikt understöd förefinnas uti det
för civilstatens pensionsinrättning gällande reglemente, hvars 11 § endast stadgar,
att den, som afgår med pension å allmänna indragningsstaten, alltså
med full statspension, ej eger rätt att från nämnda inrättning undfå pension.
Ofvan åberopade pensionskomité framstälde jemväl förslag, att embets- och
tjensteman skulle vara berättigade att redan vid 55 lefnads- och 30 tjenstår
afgå med en i förhållande till de högre lefnads- och tjenståren afkortad
pension, hvilken nämnde komité, på grund af verkstälda beräkningar, fann
böra bestämmas enligt följande tabell, utvisande huru stor del af full statspension,
om sådan får tillträdas vid uppnådda 65 lefnads- och 35 tjenstår,
kan af staten utan större utgift tilldelas en tjenseman, som tidigare tager
afsked:

y i a	erhålles af hel pension.
lefnadsår.	tjenstår.	eller samman-lagda lefnads-och tjenstår.
55	30	85	0,36
56	onl	86	0,39
	oU<	87	0,39
57	31	88	0,43
58	oJ	89	0,47
	01l	90	0,47
59	32	91	0,52
60	32j	92	0,57
		93	0,57
61	33	94	0,63
62	ooJ	95	0,71
	,,31	96	0,7 1
63	34	97	0,79
64	341	98	0,89
	35j	99	0,89

Det af nämnde komité sålunda framstälda förslag var i och för sig
otillfredsställande, emedan det väl tillgodosåg det allmännas fördel, sfi att
staten ej skulle betungas med större skyldigheter emot en yngre pensionstagare
än emot en äldre, men i följd deraf måste bestämma pensionen vid
,55 och närmast följande år så låg, att ganska sällan någon tjensteman skulle
finna med sin fördel förenligt att begagna sig af tillföl let till afskedstagande
före uppnådd full pensionsålder. Såsom komitén ofvan antydt kan detta

hinder uudanrödjas derigenom, att den afskedstagande jemte sm pension
från civilstatens pensionsinrättning erhåller ett lämpligt understöd af staten.
Om rätten till full statspension, på sätt komitén föreslagit, intrader vid uppnådda
65 lefnads- och 35 tjenstår, kan ifrågavarande understöd utan skada
för staten utgå enligt omstående tabell; men då derigenom eu afskedstagande
stundom skulle kunna erhålla större inkomst om han aflinge vid
tidigare år än om han qvarstannade i tjenst till uppnådd tull pensionsålder,
bör en jemkning i statsbidragets belopp ega rum. Komitén bär derför
ansett det lämpligt, att en afskedstagande vid uppnådda 5o efnads- och 30
tjenstår må tillförsäkras en inkomst uti pension tillika med statsunderstöd,
motsvarande högst 75 procent af hela den statspension, hvartill han vid
uppnådd full pensionsålder skulle varit berättigad, och att detta belopp bestämmes
2,5 procent högre för hvarje Överskjutande år. Komitén hemställer alltså,

att embets- eller tjensteman vid rikets llolrätter, hvilken
efter uppnådda femtiofem lefnads- och tretio tjenstår
afgår med pension från civilstatens pensionsinrättning, må
tillförsäkras ett årligt understöd af statsmedel, ej öfverstigande
det i ofvanstående tabell upptagna procenttal af
den statspension, hvartill han vid uppnådd full pensionsålder
skulle vara berättigad, dock så lämpadt, att nämnda
understöd och den pension, som den afskedstagande från
civilstatens pensionsinrättning kommer att uppbära, icke
tillsammans utgöra större del af full statspension för af -

vid fvlda	55	lefnadsår	än	75 ]
11 11	r) 5)	56 57	n 11	i?	77,5 80
11	5»	58		??	82,5
11	V	59	v	11	85
11	n	60	n	V	87,5
11	61	11	11	90
>1	11	62	))	il	92,5
11	11	63	11	11	95

och

dervid dock bör iakttagas, att, om tjenståren understiga
det antal, som ofvanstående tabell utvisar, statsunderstödet
utgår med högst det belopp, som svarar emot antalet af
sammanlagda lefnads- och tjenståren, samt att, om tjenståren
öfverskjuta det i tabellen utförda antal, de dock icke
berättiga till högre statsunderstöd, än som svarar mot
lefnadsåren.

Skyldighet
att afgå med
full pension.

I sammanhang med hvad komitén i det föregående anfördt och föreslagit
angående undrad t stadgande i afseende på den tjenstadel'', vid hvilken
pension å allmänna indragningsstaten må tillträdas, finner sig komitén böra
förorda ett vilkor, i ändamål att
stadgande jemväl må tillgodoses.

statens rätt och fördel

genom samma

Erfarenheten har nemligen ådagalagt,

o ~ o 7

att, måhända med något enstaka

O O / 7 ------------- ----- O ~.*ww%*»**

undantag, den som fyllt 6o år och önskar begagna pensionsrätter!, icke vid
sa framskriden ålder är helt och hållet fri från krämpor, som kunna gifva,
läkaren skälig anledning att utfärda intyg om “försvagad helsa", äfvensom
att mangen 65-äring, hvars arbetskraft i sjelfva verket är bruten, underlåter
att derom begära och förete läkarebetyg, vare sig för att undgå den nedsättning
af inkomster, som skulle blifva eu följd af afskedstagande, eller af
verklig kärlek för embetsbestyren och de dermed förenade vanor. Att sålunda
göra statens tjenst beroende af den enskildes önskningar och tycken
kan dock icke vara med det allmännas rätt och bästa förenligt, utan synes
det lämpligare att uppställa såsom regel hans förpligtelse att vid den lefiiadsoch
tjenstalder, som berättigar till full pension, afgå från tjenstcn, men
deremot förbehålla staten rätt att undantagsvis vid tjensten bibehålla äfven
eu äldre

man

förfarande, som icke förr än vid den

o o

som finnes dertill fortfarande duglig och villig. Ett sådant

allmänhet antagna gränsen för eu
domares eller annan embets- eller tjenstemans fulla arbetsförmåga gör hans
kvarstående i tjensten beroende af öfverordnades bifall eller önskan, och som
i motsatt fall medför förlusten blott af tjenstgöringspenningarna, men lemnar
honom i oförkränkt besittning af den egentliga lönen, vore tvifvelsutan fullt
öfverensstämmande med det allmännas bästa och kan ej heller, då det egentligen
innebär ett behörighetsvilkor för innehafvande af tjenst, anses stridande
mot den oafsättlighet, som Regeringsformen i 36 § tillförsäkrar domare
samt embets- och tjenstemän, med undantag af förtroendeembetens innehafvare.
Komitén föreslår alltså det stadgande,

O 7

att embets- eller tjensteman vid rikets Hofrätter, hvilken
kommer i åtnjutande af förbättrade löneförmåner,
skall, då han uppnått 65 lefnads- och minst 35 tjenstår,
vara förpligtad, att med oafkortad pension å allmänna
indragningsstaten från tjensten afgå; Eders Kongl. Maj:t
eller Hofrätten, der det tillkommer denna att afskedet
utfärda, dock obetaget att låta med detsamma anstå,
derest och så länge den pensionsberättigade pröfvas
kunna i tjensten på ett tillfredsställande sätt gagna det
allmänna och han finnes villig att i densamma qvarstå.

Enligt här ofvan framstälda förslag och med beräkning för Skånska Nya stater.
Hofrätten af det första alternativet, skalle de nya atiöningsstaterna för rikets
Hofrätter sluta med en sammanlagd summa af

Kronor 542,900: —

som, jern förd med nu gällande, härlios under Lit. A,

B och C bifogade staters sammanlagda slutsumma _„_ 423,000: —

visar eu förhöjning af Kronor 119,900: —

Härförutan skulle, efter ungefärlig beräkning, grundad på nuvarande
förhållanden, till utbetalande af de en del tjensteman och betjente tillkommande
ålderstillägg, för år 187(5 erfordras, i händelse de. nya staterna komma
att från och med samma år fullständigt tillämpas, Kronor 46,900: —
hvilken summa, jemte de ålderstillägg, som för andra Justitie-departementet
tillhörande embetsverk kunna ifrågakomma, borde såsom förslagsanslag under
flik sstatens andra hufvudtitel uppföras.

Jemte det komitén härhos öfverlemnar förslag, under Lit. D, E och
F till nya atlöningsstater för rikets Hofrätter, hemställer komitén i underlighet,
att Eders Kongl. behagade dels, med gillande ad staterna, föreslå
Riksdagen att desamma godkänna, med anvisande af de för staternas tillämpning
erforderliga anslagsmedel, dels oek för åtnjutande af de nya löneförmånerna,
Indika skulle komma att utgå från samma tid, då den nu föreslagna vilkor för sta
regleringen af sportelförhållandena vidtager, meddela följande föreskrifter: tenwsjiUamp

l:o att embets- eller tjensteman vid rikets Hofrätter
skall vara underkastad den vidsträcktare tjenstgöringsskyldighet,
jemkning i åligganden eller förflyttning till annan
tjenstgöringsort, hvarom vid en blifvande förändrad organisation
af Hofrätterna eller eljest kan varda förordnadt;

2:o att president eller ledamot i Hofrätt icke må innehafva
och tjensteman derstädes icke emottaga annan
tjenstebefattning utom Hofrätten; att den, som till tjenst
vid Hofrätten utnämnes skall annorstädes innehafd
tjenstebefattning genast frånträda; men att tjensteman,
som redan innehar tjenst utom Hofrätten, må densamma
behålla, så länge den icke är för tjenstgöringen i Hofrätten
hinderlig;

3:o att hofrätts-president eller ledamot icke, utöfver
de påsk- och julferier, som äro eller varda medgifna,
eger åtnjuta frihet från tjenstgöring längre tid hvarje år
än två månader under sommaren; hvarjemte helg- och
sommarferier under samma tider, som för en hvar af Hofrätts
divisioner, men icke längre, tillgodokomma de vid

divisionen tjenstgörande notarier och, efter Hofrättens
bestämmande, tiskalerne;

4:o att sekreterare och advokatfiskal åtnjuta ledighet
eller så kallad semester under högst en och en half,
aktuarie och arkivarie under högst en månad årligen vid
tid, som Hofrätten bestämmer;

5:o att de med hvarje befattning förenade tjenstgöringspenningarna
bibehållas af ordinarie innehafvare!! under
tjenstgöring samt den i näst föregående moment 3 och 4
omförmälda ledighet eller semester, äfvensom derjemte af
sekreterare, advokatfiskal, aktuarie och arkivarie under
högst en månads tid hvarje år i händelse af verklig
sjukdom, men afstås vid hvarje annan ledighet till den,
som embetet eller tjensten förrättar;

6:o att tjensteman är skyldig att bestrida den tjenst i
högre grad, hvartill han erhåller vederbörligt förordnande,
mot åtnjutande under tiden af tjenstgöringspenningar till
det för den högre graden bestämda belopp och afstående
af egna tjenstgöringspenningar till den, som hans tjenst
förrättar;

7:o att embets- eller tjensteman, som undfår ledighet
för svag helsas vårdande, enskilda angelägenheter eller
särskilt uppdrag, sjelf vidkännes den kostnad, som utöfver
tjenstgöringspenningarna kan erfordras för embetets
eller tjenstens uppehållande under ledigheten;

8:o att ålderstillägg, der sådant är medgifvet, tillträdes
vid början af kalenderåret näst efter det, då den stadgade
tjenståldern inom graden blifvit uppnådd; börande löntagaren
dervid tillgodoräknas den tid, som före den nya
statens utfärdande förflutit från hans utnämning till tjenst
i graden;

!):o att uppflyttning till högre lön genom ålderstillägg
likväl må ega rum endast så framt Hofrätten eller, hvad
de med Kongl. fullmakt försedda angår, Kongl. Maj:t
efter yttrande af Hofrätten pröfvar embets- eller tjenstemannen
vara genom fortsatt tjenstgöring med derunder
ådagalagd fortfarande duglighet och välförhållande förtjent
af sådan löneförhöjning;

I0:o att ordförande å division skall till hälften mot
öfrige ledamöter, efter lottning, deltaga i föredragningen
af vädjade saker;

11 :o att notarie, aktuarie och arkivarie erhåller fullmakt
endast å tjenst inom notariegraden, med vederbörande
Hofrätt förbehållen rätt att anställa fullmaktsinnehafvaren
till tjenstgöring tills vidare i den af dessa befattningar,
för hvilken han finnes lämplig; egande Hoträtten
enahanda rätt beträffande dessa tjänsters nuvarande
innehafvare, i den män de öfvergå på den nya aflöningsstaten;
samt

l2:o att embets- eller tjensteman, som uppnått 65 lefnads-
och minst 35 tjenstår, skall vara förpligtad att
från embetet eller tjensten afgå med bibehållande såsom
pension af den lön han då enligt stat åtnjuter; Kongl.
Maj:t eller Hofrätten, der det tillkommer denna att afskedet
utfärda, dock obetaget att låta med detsamma anstå,
derest och så länge den pensionsberättigade pröfvas kunna
i tjensten på ett tillfredsställande sätt gagna det allmänna
och finnes villig att i tjensten qvarstå.

I afseende på dem af nuvarande tjensteman, hvilka möjligen icke
skulle finnas villige att ingå på den nya staten, utan önska bibehållas vid
sina hittills innehafda löneförmåner, torde, enär de dock äro underkastade
den vidsträcktare eller ändrade tjänstgöringsskyldighet, som kan blifva en
följd af de nya förhållandena, endast erfordras det stadgande,

att den, som icke vill på den nya aflöningsstaten ingå,
erhåller godtgörelse för mistade sportler, beräknad efter
medeltalet af den sportelinkomst han visar sig hafva
under de senast förflutna fem åren åtnjutit; börande han
före utgången af det kalenderår, under la vilket nämnda
stat varder faststäld, hos Hofrätten anmäla sin önskan
att blifva vid sina nuvarande löneförmåner bibehållen.

För att underlätta öfvergången till de nva staterna får komitén slutligen,
med hänsyn till den föreslagna indragningen af vissa tjänster och
upphörandet af sportler, som nu tillfalla Hofrätternes samtlig^ tjensteman
och betjente, hemställa,

att, intilldess nya stater för Hofrätterna kunna blifva
faststälda, vid möjligen inträffande ledighet fullmakt icke
må utfärdas å sådan tjenst, med hvilken åtnjutande af
sportler nu är förenad t, utan dylik befattning besättas
endast genom förordnande tills vidare.

Arbetets ordnande,
.

Genom Eders Kongl. Maj:t bref af den 12 sistlidne Juni blef det åt
komiterade uppdraget, bland annat, att, i den mån det funnes af omständigheterna
påkallad t, gorå framställning om förändringar i nuvarande organisationen
af embetsverkens personal och anordningen af dess arbete. Kunna
förändringar, ledande till förenkling i arbetet och derigenom till vinnande af
större arbetsprodukt, utan ökade dyrbara arbetskrafter, åstadkommas, vill det
synas komiterade som dylika förändringar knappt någonstädes kunna vara af
omständigheterna mera påkallade än i afseende på Hofrätterna, Indika, sedan
de förändrats från tredje instansen i tvistemål till den andra, utan att
för målens behandling stadgats enklare former än de ännu brukliga, ordnade
under tider, då Hofrätten ännu icke inträdt i ställningen af en mellaninstans,
gång efter annan visat sig icke medhinna de på dessa domstolar beroende
måls behandling, så att särskilda åtgärder måst vidtagas på det målens afgörande
ej måtte allt för länge uppskjutas. Den begränsade tid, inom hvilken
komiterades yttrande i fråga om Hofrätterna bort afgifvas, har likväl
gjort det omöjligt att åt den vigtiga frågan egna den sorgfalligare behandling,
som varit önskvärd, men komiterade hafva, det oaktadt, ansett sig pligtig©
att inför Eders Kongl. Maj:t framlägga hvad vid bemödandet att fullgöra
det lemnade uppdraget synts komiterade böra komma under öfvervägande
och möjligen kunna åtgöras för ett närmande till det åsyftade målet.

Den första och tillika mest djupgående fråga, som beträffande processlagstiftningen
blifvit inom komitén väckt, är den, huruvida icke en ökad
produkt af hofrättsledamöternes arbete skulle, utan skada för rättsskipningens
grundlighet och sorgfällighet, kunna vinnas derigenom, att det domföra antalet
af ledamöter, livilket nu, enligt Rättegångsbalkens 23 kap. 1 §, sådan
den lyder i Kongl. Förordningen den 23 Augusti 1851, är fem, “så ock
fyra, der tre af dem om slutet ense äro“, blefve för alla händelser inskränkt
till tre.

Den nyss anförda, nu gällande bestämmelsen, hvilken utgör det hitintills
sista, för föga mer än 20 år sedan vidtagna steget i en tid efter annan,
allt från Svea Hofrätt» inrättande år 1614, skedd nedsättning'' af domfört
antal ledamöter i sådan öfverrätt, är af Rikets Ständers Lagutskott, i
betänkande den 4 Februari 1851, förordad såsom lämplig vid jemförelse
med det antal ledamöter, som eger att utöfva domsrätt å ena sidan i Högsta
Domstolen enligt Regeringsformens § 22 och å den andra i de kollegialt
sammansatta underrätterna enligt Rättegångsbalkens nyss åberopade §,
begge dessa lagrum efter deras nuvarande lydelse. Den utförliga framställning,
som utskottsbetänkande! innehåller till stöd för det gällande lagbudet,
hvital* hufvudsakligen på följande allmänna uttalande: “Då en högre domstol
skall pröfva och granska den lägres beslut, har den grundsats i allmänhet
blifvit i lagstiftningen följd, att den högre skall vara sammansatt af

flere personer, än den lägre. Endast på så sätt kan den anses vara en
lämpligen organiserad granskningsdomstol; endast derigenom kan man der
vänta den djupare kritiken, det mognare bedömandet".

Enligt detta uttalande skulle förtroendet till den högre domstolens förmåga
af djupare granskning och mognare bedömande vara hufvudsakligen
beroende af ledamöternes antal. Det vill dock synas komiterade, som
vore det måttet åt deras insigter och duglighet i domarevärf, som verkade
till deri skarpare granskning och det mognare bedömande man af en öfverrätt;
fordrar, och att antalet härvid är af underordnad betydelse, endast att
det icke bör sättas mindre än antalet i lägre instanser. Bestämmelserna för
domfört antal ledamöter i de högre domstolarne stå dock nu icke i öfverensstämmelse
med hvarandra. Medan i Högsta Domstolen antalet är bestämdt
olika för ringare och för vigtigare mål samt det öfverlemnas åt domstolen
sjelf att afgöra till hvilken klass målet bör räknas, är för Hofrätterne
antalet faststäldt utan allt afseende på målens beskaffenhet. Med tillämpning
af enahanda grunder, som ansetts lämpliga i afseende på Högsta Domstolen,
borde ju i Hofrätt vigtigare mål afdömas af fem, ringare af minst
tre ledamöter.

Till sådana mål, hvilkas afgörande af tre ledamöter i Hofrätt icke
skulle strida ens emot de af 1851 års Lagutskott uppstäda fordringar, torde
kunna räknas de exekutionsmål, som nästan uteslutande från Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande fullföljas till Hofrätt, och Indika hos den lägre myndigheten
pröfvats af mestadels högst två lagforne personer. Likaså ordningsmål
och mindre brottmål, som i de större städerna handläggas af polismyndighet,
hvilken utgöres af endast eu person. Att för (ifrigt tvistemål om ringa värde,
likasom mindre brottmål i allmänhet, skulle erhålla eu fullt tillfredsställande
behandling i andra instans, om de derstädes pröfvas och afgöras af tre öfverdomare,
torde med allt skäl kunna antagas. En dylik mindre dyrbar behandling
för mindre vigtiga saker, hos oss i grundsatsen erkänd inom Högsta
Domstolen, är för öfrigt icke ovanlig inom andra länder.

I Danmarks Landsöfverrätter är det domföra antalet af ledamöter
bestämdt till fem, men afhörandet af vitnen, hvithet lärer utgöra eu icke
obetydlig del af förhandlingarna, förrättas af endast en ledamot. Äfven i
de preussiska appellationsdomstolarne erfordras för dömande fem ledamöter,
dock med det undantag, att tre äro tillfyllest för afgörande af “polis-rekurssaker";
hvarvid bör upplysas, att enligt preussisk lagstiftning rekurs eger
rum i civilmål, när tvistens föremål uppgår till blott 50 Thaler eller mindre;
i brottmål, när eu ensam domare har gifvit första utslaget och ransakningen
rört endast “Öfverträdelser" (icke egentliga förbrytelser). I Rhenprovinserna,
likasom i Frankrike, fordrar appellationsrätten förbrottmåls behandling minst fem,
för tvistemål minst sju domare, men den har öfver sig endast eu kassations 9 -

instans. I Finland har *26 kap. 1 § Rättegångsbalken numera sådan

lydelse, ant i Hofrätt tern ledamöter utgöra domfört antal, dock må i mål,
som ej gå å lif, fyra döma, der minst tre om slutet äro'' ense.

Bland de länder, hvilkas förhållanden i fråga om lagskipning och rättsväsende
erbjuda lämpliga punkter till jemförelse med våra egna, är Norge,
hvarest Stiftsöfverrätterne, allt ifrån sin stiftelse år 171)7, bestått af blott tre
ledamöter, beräknade för hvarje af de afdelningar, som tillsammans utgöra
Christiania Stiftsöfverrätt, men på det hela för hvarje af rikets öfriga tre
öfverrätter. Med åberopande af detta förhållande, hvaraf något menligt inflytande
på lagskipning^!! icke lärer försports, och af den betydligt ökade
verksamhet, som genom hofrättspersonalens fördelning på flera divisioner
och möjligen på öfverrätter i flera orter kunde vinnas, har redan lagberedningen
i sitt år 1840 afgifna förslag till Rättegångsbalk föreslagit nedsättning
af antalet domare i svenska öfverrätter derhän, att, såsom det heter i
4 kap. 1 § åt samma förslags förra del, ej flere än fem och och ej färre
än tre skola på en gång i rätten sitta.

Det har synts komiterade som, då angelägenheten att öka Hofrätternas
arbetsprodukt icke lärer kunna bestridas, Norges föredöme skulle mäktigt
tala för nedsättning af domfört antal ledamöter äfven i våra öfverrätter till
tre. Skulle emellertid vigtiga betänkligheter möta mot införande i detta fall
af likhet de båda länderna emellan, så synes lagberedningens förslag, jemkadt
till öfverensstämmelse med hvad i afseende å Högsta Domstolen är
stadgadt, kunna medföra synnerlig nytta, om det nemligen bestämdes, att i
Hofrätt skola i vigtigare mål fem, i ringare minst tre ledamöter vara domfört
antal. Och om det icke anses lämpligt att åt domstolen sjelf öfverlemna
pröfningen hvilka saker skola såsom ringare anses, återstår att genom
lag bestämma äfven detta, för hvilket fall komiterade hemställa, om icke
exekutionsmål, tvistemål, som afse ett värde af mindre än tvåhundra Kronor,
samt brottmål, hvilka icke kunna medföra strängare påföljd än böter eller
kortare tids fängelse, skulle fä i öfverrätt afgöras af tre ledamöter.

I den mån kostnaderna för rättsskipningen i öfverrätterna ökas, blir
det ock mer och mer angeläget att arbetet så ordnas, att icke krafterna förspillas
på mindre vigtiga eller rent af onödiga göromål. Det förfarande,
som egt rum under det efter lagmans- och kämnersrätternas upphäfvande
förflutna fjerdedels sekel, eller att, sedan målen eu tid fått hopa sig i öfverrätt,
tillfälliga förstärkningar af dessa domstolar anlitats för att arbeta undan
den samlade balansen, är icke egnadt att hos den rättsökande alstra belåtenhet
med och förtroende till rättsskipningen. Begge dessa känslor äro dock
för samhällets trefnad så vigtiga att, om de blifvit, äfven i ringa man, rubbade,
ett sådant förhållande ej bör lemna» utan afseende och få fortfara.
Bäst skulle vill det allmännas kraf på rättsskipningens jemna och oafbrutna

fortgång utan öfverdrifna kostnader tillgodoses, om, genom någon af de åtgärder
komiterade ofvan antydt, domarepersonalens antal i Hofrätterne bragtes
i motsvarighet till de göromål, som åligga densamma. Men derjemte torde
det vigtiga ändamålet äfven kunna väsentligen främjas genom åtgärder, syftande
till förenkling af de vid målens behandling stadgade former och såmedelst
till de rättsökandes betryggande, att icke målens afgörande onödigt
förd röj es och tredskande parter derigenom obehörigen uppmuntras att öka
domstolarnes arbeten. Komiterade anse sig derför böra framställa förslag
till sådana förändringar i sättet för målens behandling inom Hofrätterne, som
synts böra leda till förenkling af handläggningen och såmedelst till ett skyndsammare
afgörande.

1 tvistemål, såväl instämda som de, Indika genom vad fullföljas, skola
i Hofrätt alla inlagor med bevis, som dertill höra, tvefalt ingifvas, den ena
att vara i Hofrätten qvar, den andra att gifvas till vederparten. Om denna
ordning att inlagor med tillhörande bevis skola tvefalt ingifvas, hvilken i
längre tid varit äfven i konkursmål tillämpad, utsträcktes till alla i Hofrätt
anhängiggjorda eller fullföljda ansöknings- eller besvärsmål, vare sig af tvistemåls
eller brottmåls egenskap, skulle derigenom vinnas, att, när ansökning
eller besvär funnes böra utställas till förklaring, det ena exemplaret kunde
med åteeknadt delgifningsbeslut utlemnas, medan det andra, jemte underrättens
protokoll, när sådana varit bifogade, blefve i Hofrätten qvar. Det
nu brukliga vidlyftigare redogörandet för målet i Hofrättens protokoll kunde
derigenom mycket förenklas på samma gång handlingarnes qvarliggande i
Hofrätten satte denna i tillfälle att, så snart målet vore, genom försummelse
att fullgöra Hofrättens föreläggande, färdigt att utan inkommen förklaring
afgöras, detta ock kunde obehindradt ske.

1 sammanhang härmed har det synts komiterade, som beskaffenheten
af de äfventyr, hvilka för förklarings afgifvande eller verkställande af delgifning
part föreläggas, i flera hänseenden icke vore rätt lämpliga. I förstnämnde
fall förelägges mestadels vite och, först,sedan detta är försutet, äfventyr
af målets afgörande; i vissa händelser förelägges äfven vite för besvärens
uttagande och delgifning. Om i alla dylika fall äfventyret städse
vore att, derest det förelagda icke inom stadgad tid fullgjordes, Hofrätten
vore oförhindrad att afgöra målet, skulle behandlingen vid alla de tillfällen,
der nu bötesäfventyr måste tillämpas, väsentligen förenklas. I stället nemligen
att, genom särskilt beslut, fälla till vitet och förelägga ny tid och
nytt äfventyr samt afvakta detta besluts expedierande, delgifning med vederbörande,
den ytterligare tidens utgång och de vidare åtgärder, som kunna
erfordras, egde Hofrätten att genast afgöra målet. Komiterade finna sig
desto hellre böra förorda att i dylika fall vite icke förelägges, som, utom
fördelen af förenklad behandling, äfventyret af vite i och för sig synes

olämpligt. För eu illvilligt läskande part bör ej tillfälle beredas att på
detta sätt köpa uppskof och tidsutdrägt i målets behandling. Eu part åter,
som ej vill längre drifva sin talan såsom besvärande, eller hvilken, såsom
förklarande, anser sig ej behöfva vidare utveckla sin talan, än han det vid
underrätt gjort, bör ej genom böter tvingas dertill, utan må ega att låta
vid underrättens beslut förblifva eller fä saken i befintligt skick pröfvad.

För den händelse att part i besvär anhåller att få rådrum för sin talans
vidare utvecklande eller vid besvär eller vadeinlaga ej bifogar fullständiga
protokoll rörande målets handläggning vid underrätt, borde väl genom lag
föreskrifvas huru förfäras skulle, helst så att, der part anfört skäl eller med
bevis styrkt, att han ej kunnat fullständiga besvär eller fullständiga handlingar
aflemna, de sistnämnda Unge i radernål under skriftvexling^! ingifvas
och besvärsmål någon bestämd kort tid hvila i afvaktan på besvärens och
handlingarnes fullständigande, men derefter utan vidare omgång företagas
till behandling. Skall åter, hädanefter som hittills, särskild pröfning af hvarje
särskild!, mål i dylika fäll ega rum och föreläggande meddelas, anse komiterade
att de hittills ofta brukliga förhören i Hofrätt borde undvikas och
föreläggandet meddelas endast genom anslag i Hofrättens förmak, hvilket anslag
för de flesta fall torde kunna efter antaget formulär utfärdas.

Den skriftliga berättelse, som uti instämda och vädjade saker skall
utfärdas, för att af parterne eller deras ombud genomläsas och underskrifvas,
äfven detta vid vite, har förlorat den betydelse, den ursprungligen var
afsedd att ega, och torde numera icke kunna anses leda till annat än tidsutdrägt
och omgång. Den torde derför böra afskafläs och det tillkomma
parterne att under skriftvexling^! tillkännagifva, om muntligt förhör äskas
samt anledningen derför. liar sådant förhör ej blifvit begärd t eller är giltig
anledning för förhöret ej uppgifven, bör målet företagas till afgörande.

Eu betydlig del af Hofrätternes sammanträdestid upptages genom läsning
af handlingarne. Denna läsning kan svårligen anses bereda någon
mer än den ledamot, af hvilken den verkställes, eu närmare kännedom af
målet. För referenten, som redan känner handlingarne, går tiden utan
nytta; för de öfriga, icke läsande ledamöterne torde i de flesta fall nyttan
af läsningens åhörande icke svara mot tidsförlusten under den dyrbara sammanträdestiden.
Målens beredning skulle derföre vinna, om denna läsning
förvandlades till hemarbete, så att. sedan referent genomgått handlinoarne
och, om målets vidlyftighet sådant påkallade, uppsatt promemoria, handlingarne
afleinnades till en annan ledamot å divisionen, hvilken likaledes genomginge
desamma och granskade promemorian, om sådan funnes, hvarefter
målet föredroges. Den ledamot, som förut tagit kännedom om handlingarne.
vore då i tillfälle att genast kontrollera föredragningen och vore antagligen
mera färdig till sakens mognare bedömande, än som efter åhörande af före -

dragning utaf eu förut okänd sak samt en ofta nog kanske störd och afbruten
läsning af handlingarne kan vara fallet. Två ledamöter hade en pa
förhand vunnen närmare kännedom af handlingarne och en omedelbart efter
föredragningen företagen och genomförd öfverläggning torde lättare föra till
sakens afgörande, än som sker under nuvarande förhållanden, då den läsande
ledamotens kännedom af handlingarne, om dessa äro vidlyftigare, lätteligen
kan vara mindre säker och således allt beror på referenten och hans
framställningsförmåga.

Om på detta sätt mycken läsning af handlingar, en mängd förhör och
många förelägganden för besvärs och handlingars fullständigande försvunne,
synes det komiterade antagligt, icke blott att sammanträdestiden skulle
blifva fullt tillräcklig för alla måls behandling, utan att den kunde minskas
till beredande af någon ytterligare tid för det ökade hemarbetet. Kunde
sålunda jemte lördagen, som redan nu är ledig, äfven onsdagen undantagas
från sammanträden och sålunda hvar tredje arbetsdag lemnas ostörd åt hemarbete
samt liofrätternc, i likhet med hvad i en del andra embetsverk egt
rum, framflyttade tiden för sammanträdenas början något längre på förmiddagen,
lärer lämplig tid för det ökade hemarbetet lätteligen kunna åstadkommas.

Ändamålet med ett utslag eller eu dom är att för parterne och, om
så fordras, för verkställande myndighet klart och bestämdt uttala om och
hvad den ena parten kan hafva att till den andra, eller möjligen, i lönn åt
böter, till det allmänna fullgöra. Derjemte skola enligt vår lag de skäl,
hvarpå den dömande myndigheten grundar sitt beslut, angifvas. Men en
berättelse öfver målet och dess gång behöfver och bör domen ej vara. Parterne
och deras ombud, Indika känna handlingarne i saken, behöfva den ej;
för part, som redan hos underrätt löst dess utslag, är det till och med obehörigen
betungande att få öfverrättens dom fördyrad genom ett återupprepande
af samma, redan eu gång betalda meddelande. Om någon gång det
kan för personer utom målet vara af intresse att i utslaget finna en sammanfattning
af målets hufvudpunkter, är detta icke ett tillräckligt skäl att
betunga så väl det allmänna som de enskilda parterne med kostnaderna för
utarbetande af dylika sammanfattningar, desto mindre, som de i allt fall
blifva, äfven såsom sådana, otillfredsställande, och den, som vill hafva närmare
kännedom af saken, icke lärer kunna underlåta att söka den i handlingarne.
Till gagn för det allmänna, till vinst för de enskilda parterne
och till minskande af onödigt arbete skulle det derför, efter komiterades
mening, kunna i någon män leda, om utslag och domar förkortades dels
derigenom att underrättens beslut icke intoges i annat fall än då det helt
och hållet eller till någon del af öfverrätten faststäldes, dels derigenom att

ämnet för åtal eller käromål kortare, än nu ofta sker, angåfves och vidlyftigt
anförande af påståendena undvekes.

Krigshofrätt!*».

Uti underdånig skrifvelse den 25 November 1873 bär Krigsliofrätten,
med afseende å den alltmera stegrade kostnaden för allt, som till lefnadsförnödenheter
räknas, i likhet med öfriga embetsverk framställt förslag till
lämplig ansedd förbättring i dess civile cm bets- och tjenstemäns löneförmåner,
hvilka, enligt hittills gällande stat och särskilda föreskrifter, utgått på
följande sätt:

1 krigshofrättsråd, lön 2,628 R:dr,

lönefyllnad 1,872 R:dr.......Summa 4,500 R:dr.

1 sekreterare, lön 1,971 R:dr, lönefyllnad
529 R:dr......... ,,

samt dessutom i renskrifningsarvode
150 R:dr.

1 krigsfiskal, lön 1,971 R:dr, lönefyllnad
529 K:dr......... „

2 kanslister, hvardera lön 487: 50,

50 „

50,

4.500

2.500

2,500

1,549

516:

50 öre

utom ljuspenningar.

3 7 6:

150

7 September 1869 samt den

R:dr.

lönefyllnad 287 R:dr. S:a774
1 väbel eller vaktmästare, lön 328
lönefyllnad 188 R:dr . . .

1 hofrättspost, lön 218 R:dr, lönefyllnad
158 R:dr.....-..... „

hvarjemte linnés ett anslag till gratifikationer,

Genom Kong!. Blefven den 21 Maj oel
20 Maj 1870 har, enligt hvad Krigsliofrätten förmäler, blifvit bestämdt, att
kauslistbefattningarna och eu vaktmästaresyssla skola indragas, de förra vid
innehafvarnes och den senare vid endera vaktmästarens afgång, äfvensom att
dels för ombesörjandet af renskrifningen inom Krigshofrättens kansli och
krigsfiskalsexpeditionen, hvilken renskrifning för närvarande bestrides af
kanslisterne, arvoden skola utgå till sekreteraren med 800 R:dr, deraf han
på grund af Kongl. Brefvet den 7 September 1869 redan nu uppbär ofvannämnde
150 R:dr, och till krigsfiskalen med 200 R:dr, dels ock att, då den
ena vaktmästaretjensten indrages, den qvarvarande vaktmästarens lön höjes
till 600 R:dr, utan beräkning af ljuspenningar.

Krigshofrätten, som förmält sig dela den på senare tid allt allmännare
antagna åsigt, att lönen bör efter viss, bestämd tjenstetid med visst
belopp ökas och utgå hufvudsakligen såsom fast lön, men till någon mindre
del såsom tjenstgöringspenningar, hvilka sistnämnda skulle tillkomma den
ordinarie innehafvaren af embete eller tjenst, då han vore i utöfning af sin
befattning, men för den tid, han af en eller annan orsak åtnjöte tjenstledighet,
den, som under tjenstledigheten embetet eller tjensten bestridde, har
hemställt, att årliga aflöningen för Hofrättens civile embets- och tjensteman
måtte, med 500 R:drs ålderstillägg för en hvar af dem efter 5 års tjenstetid
samt med beräknande af en viss del af lönebeloppet såsom tjenstgöringspenningar,
fastställas sålunda:

krigshofrättsrådet: lön 4,500, tjenstgöringspenningar 1,000, summa 5,500,

sekreteraren ,, 2,800, ,, 700, „ 3,500,

krigsfiskalen „ 2,800, „ 700, ,, 3,500,

samt att den fasta lönen för en hvar af dem skulle ökas genom ålderstillägg
efter fem års tjenst med 500 R:dr.

Beträffande de två kanslisttjensterna, så enär dessa skola vid nuvarande
innehafvares afgång indragas, har Krigshofrätten väl ansett någon
lönereglering för dem ej kunna ifrågakomma, men deremot hemställt, att
begge kanslisterne måtte, hvardera med bibehållande såsom pension af de
löneförmåner, hvaraf han för närvarande är i åtnjutande, eller 793 R:dr 70
öre (ljuspenningar inberäknade), på allmänna indragningsstaten öfverflyttas,
och att, då vid sådant förhållande ombesörjandet af renskrifningen inom
Krigshofrättens kansli och krigsfiskalsexpeditionen skall af sekreteraren och
krigsfiskalen öfvertagas, de för detta ändamål redan bestämda arvoden, för
sekreteraren 800 och för krigsfiskalen 200 R:dr, måtte derefter få utgå.

Utom de belopp, som, enligt hvad ofvan är omförmäldt, hittills varit
å Krigshofrättens stat uppförda, hafva, i följd af senaste Riksdags beslut,
med indragning af de till nämnde Hofrätts ordförande och militäre ledamöter
förut från olika anslag utgående arvoden och ljuspenningar, i Hofrättens
stat upptagits följande fasta arvoden:

till ordföranden................*. Kronor 2,000: —

,, 3 militära ledamöter hvardera 1,000 . . „ 3,000: —

tillsammans Kronor 5,000: —

hvarigenom anslaget för Krigshofrätten, förut i riksstat uppfördt med 12,241
R:dr 50 öre, blifvit höjd! till 17,241 Kronor 50 öre. I nyssnämnda arvoden,
som utgöra godtgörelse för särskilda uppdrag, jemte de ordinarie befattningar,
för hvilka innehafvarne såsom officerare uppbära, fast lön, har någon
ändring icke blifvit ifrågasatt, hvarför ock komité» saknar anledning att rörande
dem yttra sig. Beträffande åter det af Krigshofrätten framlagda för -

slaget till ny lönestat, har komitén vid granskningen af detsamma ansett
sig skyldig att, likasom vid behandlingen af de öfriga Hofrätternas förslag,
icke endast fästa afseende å behofvet af en förbättring i embets- och tjenstemilnnens
lönevilkor, utan tillika tillse i hvad män de med befattningarna
förenade arbetenas mängd och betydenhet kunna anses taga tjenstemännens
tid och krafter i anspråk. Till vinnande af upplysning i detta hänseende
har komitén tagit kännedom om ofvan åberopade af Justitiekanslersembetet
den 31 sistlidne Juli afgifna underdåniga memorial, i hvad det angår Krigshofrättens
arbetsredogörelse för år 1873, och dervid inhemta t, att följande mål
blifvit i Krigshofrätten

det året till ur 1874

afgjord a. balanserad».

Kongl. Maj:ts nådiga bref och remisser........... 1 tf —

Till Krigshofrättens omedelbara pröfning hörande..... 12 8

Besvärsmål........................... 2(5 1

Andra brottmålsärenden.................... 7 —

(Kriga mål och ärenden....... 567 —

Summa 628 9.

Den förra summan är högre än under något af de nästföregående
nio åren, då målens antal utgjort:

	Af gjorda,	Balanserade.
År 1864	423	10
,, 1865	406	17
„ 1866	416	25
„ 1867	421	25
„ 1868	423	8
„ 1869	428	14
„ 1870	411	12
„ 1871	405	15
„ 1872	573	13

Men om från målens antal afdragas de under rubrik “öfriga mål och
ärenden“ upptagna, Indika, enligt hvad Justitiekanslersembetet upplyser, utgöras
af “inkomna domböcker, rapporter och rullor“, så uppgå de egentliga
målen, som år 1873 blifvit slutligen handlagda, till 61, och antagligen har
proportionen under de föregående åren varit ungefär densamma.

Af dessa siffror framgår ovedersägligt, att den utgift, staten måste
vidkännas för aflöningen af Krigshofrättens embets- och tjensteman är högst
betydlig i förhållande till det arbete, nämnde Hofrätt bär att utföra. Inom ett
större embetsverk kan ett dylikt missförhållande rättas genom indragning af

öfverflödiga tjenstår, men någon minskning i antalet tjensteman utöfver hvad
som redan är beslutadt lärer här icke kunna ega rum på annat sätt än genom
hela Krigshofrättens indragning, och en dylik fråga ligger utanför det
uppdrag komitén erhållit. Vid sådant förhållande och då staten icke lämpligen
bör vidkännas förökade kostnader för ifrågavarande institution, finner
sig komitén icke kunna tillstyrka det af Krigshofrätten framstälda förslaget
till ^löneförbättring för dess embets- och tjensteman. Då likväl de hittills
bestådda lönerna icke under nuvarande prisförhållanden kunna tillförsäkra
innehafvarne eu oberoende utkomst, och Krigshofrättens arbeten tvifvelsutan
kunna fortgå utan hinder deraf att Hofrättens embets- och tjensteman tillika
hafva annan sysselsättning, anser sig komitén böra förorda det undantagsstadgande
för nämnde embets- och tjensteman, att dem må, efter Krigshofrättens
bepröfvande, tillåtas att jemväl innehafva tjenstebefattningar utom
Hofrätten; hvarjemte och då de sekreteraren och krigsfiskalen tillförsäkrade
löneinkomster icke tillfullo kunna dem tillgodokomma förr än de nuvarande
kanslisterne ur tjenst afgått, komitén biträder det af Krigshofrätten framstälda
förslaget, att nämnde kanslister, af hvilka den ene, född år 1802,
blef 1827 till kanslist utnämnd och den andre, född 1810, inträdde i statens
tjenst år 1830, må på allmänna indragningsstaten öfverflyttas med pension,
motsvarande de för en hvar af dem uppgifna aflöningsförmånerna, 793
Kronor 70 öre. I enlighet med hvad nu blifvit anfördt får komitén hemställa,

att de två vid Krigshofrätten nu anstälde kanslisterne
må på allmänna indragningsstaten öfverflyttas med årlig
pension af 793 Kronor 70 öre hvardera;

att de enligt särskilda nådiga förordnanden för Krigshofrättens
civile embets- och tjensteman afsedda aflöningsbelopp
må, under förbehåll, att all inom Krigshofrätten
förefallande renskrifning ombesörjes af vederbörande
tjensteman, i stat uppföras med lämplig fördelning
i egentlig lön och tjenstgöringspenningar efter de grunder
och under enahanda vilkor för tjenstgöringspenningarnas
åtnjutande, som i afseende på rikets Hofrätter blifvit
föreslagna, sålunda:

Lön

krigshoträttsrådet . . . . 3,300

sekreteraren.......2,500

krigsfiskalen.......2,000

vaktmästaren....... G00

Tjenstgörings penningar.

1,200: —
800: —

— 700

Summa.

4,500

3,300

2,700

600

dock att de för vaktbetjeningen hittills bestådda löner
jemte ljuspenningar må fortfarande utgå till dess redan
bestämd reglering kan ega rum;

att Krigshofrättens civile embets- och tjensteman må,
efter Krigshofrättens hopropande, tillåtas att jemväl innehafva
tjenstebefattningar utom Hofrätten;

att de för embets- och tjensteman vid rikets Hofrätter
föreslagna skyldigheter och rättigheter i afseende på afskedstagande
och pensionering må jemväl för Krigshofrättens
civile embets- och tjensteman blifva gällande;

samt att bifogade förslag till aflöningsstat, för Krigshofrätten,
Lit. Gr, må i nåder fastställas.

Återställande de till komitén öfverlemnade handlingar rörande löneregleringen
vid rikets Hofrätter och bifogande de vid ärendets slutliga, behandling
hos komitén anförda skiljaktiga meningar, framhärda komiterade
med djupaste vördnad, trohet och nit,

Stormäktigste Allernådigste Konung!

Eders Kongl. Maj:ts

underdånigste, tropligtigste
tjenare och undm&ter,

H. W. BRED BERG.

O. F. AF SILLEN.

A. AV. DU FAVA.

Anion Granlund.

ERIK LJUNGSTEDT.
DISS ÖL. LARSSON.

Stockholm den D3 December 1874.

Lit. A.

Nu gällande
Stat

för Svea Hofrätt.

	Riksmynt.
1 President, lön............................	9,000	_
10 Hofrättsråd, löner å 5,000 R:dr.................	50,000	—
5 Assessorer, löner å 4,500 R:dr..................	22,500	—
5 dito d:o å 4,000 R:dr..................	20,000	—
5 dito d:o å 3,500 R:dr..................	17,500	—
1 Sekreterare, lön...........................	2,000	—
1 Advokatfiskal, lön.........................	2,500	—
4 Fiskaler, löner å 1,500 Rall-...................	6,000	—
1 Fiskal, lön (såsom arvode)....................	1,500	—
3 Notarier, löner å 1,800 R:dr.....................	5,400	—
2 dito d:o å 1,800 R:dr (såsom arvoden).........	3,600	—
5 dito d:o å 1,400 R:dr...................	7,000	—
5 dito d:o å 1,000 R:dr (såsom arvoden).........	5,000	—
Till arvode för biträde vid notariegöromålen...........	2,500	—
1 Aktuarie, lön............................	2,500	■—
1 Arkivarie, lön............................	2,000	—
Arvoden för renskrifning och annat biträde vid fiskalsexpe-
ditionen............................	1,800	—
Arvoden till Amanuenser för biträde åt sekreteraren, advokat-
fiskalen, aktuarien och arkivarien.............	2.700	—
Gratifikationsmedel åt extra ordinarie tjensteman och vakt-
betjente.............................	1,500	—
Adjunktionsmedel...........................	1,800	—
1 Vaktmästare, lön..........................	600	—
5 Hofrättsposter, löner å 400 R:dr.................	2,000	—
5 dito d:o å 300 R:dr.................	1,500	—
Tillkommer, enligt Kongl. brefvet den 23 Maj 1873, löne-
förhöjning åt 10 Hofrättsposter å 100 R:dr.......	1,000	—
S u in m a	171,900	—

Lit.

Nu gällande

Stat

för Göta Hofrätt.

1 President, lön.................	Riksmynt. 9,000	i —
10 Hofrättsråd, löner å 5,000 It:dr............	50,000	_I
5 Assessorer, löner å 4,500 R:dr............	22,500
5 dito d:o it 4,000 Rall-...............	20,000	_
5 dito d:o it 3,500 R:dr...............	17,500	__
1 Sekreterare, lön..............	2,500	_
1 Advokatfiskal, lön.....................''.	3,000
5 Fiskaler, löner it 1,500 R:dr............	7,500	_
5 Notarier, löner å 1,800 R:dr...........	9,000	_
5 dito d:o it 1,400 R:dr..................	7,000	_
5 dito d:o å 1,000 R:dr............	5,000	_
Till arvoden för biträde vid notariegöromålen.........	2,500	_
1 Aktuarie, lön...................	2,000	_
1 Arkivarie, lön..................	2,000
5 Amanuenser, arvoden å 600 R:dr............	3,000	__
Arvoden för renskrifning och annat biträde vid fislcalsexpe-ditiouen..........	1,500
Gratifikationer åt e. o. tjensteman och vaktbetjente.......	1,500	—
Adjuuktionsmedel..........	1,800	_
1 Vaktmästare, lön.............	600	_
5 Hofrättsposter, löner å 400 R:dr................	2,000	—
S u m in a	169,900	—

Lit. C.

Nu gällande
Stat

för Hofrätten öfver Skåne och Blekinge.

	Riksmynt.
Prfi8idp.nt.flTi,	9,000
4 Hofrättsråd, löner å 5,000 R:dr..................	20,000	—
2 Assessoi-er, löner å 4,500 R:dr..................	9,000	—
2 dito d:o å 4,000 R:dr..................	8,000	—
2 dito d:o å 3,500 R:dr..................	7,000	—
1 Sekreterare, lön...........................	3,000	—
1 Advokatfiskal, lön..........................	3,000	—
2 Fiskaler, löner å 1,500 R:dr....................	3,000	—
2 Notarier, löner å 1,800 R:dr....................	3,600	—
2 dito d:o å 1,400 R:dr....................	2,800	—
2 dito d:o ä 1,000 R:dr....................	2,000	—
Till arvoden för biträde vid notariegöromälen..........	1,000	—
1 Aktuarie, lön.............................	2,500	—
1 Arkivarie, lön............................	2,000	—
Arvoden för renskrifning och annat biträde vid fiskalsexpedi-
tionen.............................	600	—
Arvoden till Amanuenser, såsom biträde åt sekreteraren, advokat-
fiskalen, aktuarien och arkivarien..............	1,800	—
Gratifikationer åt e. o. tjenstemän och vaktbetjente.......	600	—
Adjunktionsmedel...........................	900	—
1 Vaktmästare, lön..........................	600	—
2 Hofrättsposter, löner å 400 R:dr . ...............	800	—
S u m m a	81,200 j —

Lit. D.

Förslag till
Stat

för Svea Hofrätt, att tillämpas från och med år 1870.

	Lön. Kronor.	Tjenst-görings-pennin-^ gar. Kronor.	År voden ,1 00,1 Summa. ersätt- i ningar. jj Kronor. Kronor.;
1 President..................	7,600	2,400	II --i) 10,000)
1 Hofrättsråd, ordförande å division . . .	4,600 18,400	1,800	600: 7,000!
4 dito d:o ...	7,200	2,100 28,000
1 dito .................	4,600	1,800	----i 6,400;
4 dito ..................	18,400	7,200	--Ij 25,600;
1 Assessor.................	3,000	1,800	--4,800
14 dito ...........	42,000	25,200 1,500	67 200
1 Sekreterare................	3,500	--j 5j)00
1 Advokatfiskal...............	3,000	1,500	--: 4,5001
1 Tjensteman inom notariegraden (Notarie)	1,600	1,200	400 3,200
9 dito d:o (dito)	14,400	10,800	3,600 28,800
1 dito d:o (Aktuarie)	1,600	1,200	----- 2,800
1 dito d:o (Arkivarie)	1,600	1,200	200 3,000 j
1 Fiskal...............	1,600	900	2001) 2,7001
3 dito ................ Anslag till amanuenser, semestervikariat samt e. o. biträden.........	4,800:	2,700	600\| 8,100
--\|	__	---j\| 7,500;
1 Vaktmästare...............	800,	300	---!! 1,100
1 Hofrättspost................	500,	200	-- 700
9 dito ................	4,500,	1,800	--i 6,300 /
S u m m a \|	--:	---	----\|[222,700

Efter 5 års
tjenstgöring
inom graden
kan lönen
höjas med
■ 500 kronor
och efter 10
års med
ytterligare
500 kronor.

Efter 5 års
tjenstgöring
kan lönen
höjas med
100 kronor.

Amu. De af nuvarande embets- och tjensteman samt vaktbetjente, som inom
förelagd tid förklarat sig icke vilja pa denna stat ingå, bibehållas vid nuvarande aflöningsförmaner;
dock att för den, som hittills åtnjutit sportler, ersättning derför utgår af statsmedel
med det belopp, hvartill sportlerna visas hafva i medeltal uppgått under de före
statens fastställande senast förflutna 5 kalenderår.

Lit.

Förslag till
Stat

för (Jota Hofrätt, att tillämpas från och med år 1870.

	Lön. Kronor.	Tjenst- görings- pennin- gar. Kronor.	Arvoden och ersätt- ningar. Kronor.	Summa.! Kronor. 1
i	President..................	7,600	2,400		10,000
1	Hofrättsråd, ordförande å division . . .	4,600	1,800	600	7,000
4	dito d:o . . .	18,400	7,200	2,400	28,000
1	dito	4,600	1,800	—	6,400
4	dito .................	18,400	7,200	—	25,600
1	Assessor ..................	3,000	1,800	—	4,800
14 dito ..................	42,000	25,200	—	67.2001
i	Sekreterare ... ..............	3,500	1,500	—	5,000
i	Advokatfiskal................	3.000	1,500	—	4,500\|
1	Tjensteman inom notariegraden (Notarie)	1,600	1,200	400	3,200
9	dito d:o (dito)	14,400	10.800	3,600	28,800
1	dito d:o (Aktuarie)	1,600	1,200	—	2,800;
1	dito d:o .(Arkivarie)	1,600	1,200	200	3,000!
1	Fiskal....................	1,600	900	200	2,7001
3 A	dito ................... • inslag till amanuenser, semestervikariat	4,800	2,700	600	8,100
	samt e. o. biträden..........	----	—	---	! 7,500
1	Vaktmästare................	800	300	—	1,100.''
1	Hofrättspost................	500	300	---
4	dito ................	2,000	1,200	—	3,200 j
	S u m m n	---		—	219,70oj

Efter 5 års
tjenstgöring
nom graden
kan lönen
höjas med
500 kronor
3ch efter 1 0
års med
ytterligare
500 kronor.

Efter 5 års
tjenstgöring
kan lönen
höjas med
100 kronor.

Amu. De af nuvarande embets- och tjensteman samt vaktbetjente, som inom
förelagd tid förklarat sig icke vilja på denna stat ingå, bibehållas vid nuvarande aflöningsförmåner;
dock att för den, som hittills åtnjutit sportler, ersättning derför utgår af statsmedel
med det belopp, hvartill sportlerna visas hafva i medeltal uppgått under de före
statens fastställande senast förflutna 5 kalenderår.

Lit. F.

Förslag till

Stat

för Hofrättcn öfver Skåne och Blekinge, att tillämpas från och med

år 1876.

		Tjenst-	Arvoden
	Lön.	görings-	02ll	Summa.
		permin-	ersätt-	j
	Kronor.	gar.	nmgar.	Kronor.
		Kronor.	Kronor.
! 1 President..................	7,600	2,400		10,000
1 1 Hofrättsråd, ordförande å division . . .	4,600	1,800	600	7,000
I 1 dito dito . . .	4,600	1,800	600	7,000
1 dito ................	4,600	1,800	—	6,400
1 dito ................	4,600	1,800	—	(5,400
1 Assessor..................	3,000	1,800	___	4.800	Efter 5 års
5 dito ..................	15,000	9,000	___	24,000	tjenstgöring
1 Sekreterare.............	2,500	1,500		4,000	inom graden

1 Advokatfiskal...............	2,000	1,500	—	3,500	höjas med
1 Tjensteman i notariegraden (Notarie)	1,600	1,200	400	3,200	500 kronor
3 dito dito (dito)	4,800	3,600	1,200	9,600	och efter 10
1 dito dito (Aktuarie					ytterligare
och Arkivarie)	1,600	1,200	200	3,000	.500 kronor.
1 Fiskal...................	1,600	900	200	2,700
1 dito ...................	1,600	900	200	2,700
Anslag till amanuenser, semestervikariat
samt e. o. biträden.........	—	—	__	3,500
i 1 Vaktmästare...............	800	300	__	1.100	Efter 5 års
1 Hofrättspost................	500	300	__	800*1 tjenstgöring
1 dito ................	500	300	—	8aa''/ kan lonen ouu / höi as med
S u m in a	—	---		100,500	1 00 kronor.
Anm. 1. I händelse sekreteraren bibe-
hålles vid skyldigheten att emottaga inkom-
mande handlingar, utföras löneförmånerna
för honom sålunda..............	2,000	1,500	__	ce O» 0 0
jemte rätt till ålderstillägg; kommande i
sådant fall ofvanstående slutsumma att
minskas med 500 Kronor och uppgå till .	—	—	—	100,000

Anm. 2. De af nuvarande embets- och tjensteman samt vaktbetjente, som inom
förelagd tid förklarat sig icke vilja på denna stat ingå, bibehållas vid nuvarande aflöningsförmåner;
dock att för den, som hittills åtnjutit sportler, ersättning derför utgår af statsmedel
med det belopp, hvartill sportlerna visas hafva i medeltal uppgått under de före
statens fastställande senast förflutna 5 kalenderår.

Ivit, G,

Förslag’ till
Stat

iöi Krigsliofrätten, att tillämpas från och med år 1S76,

	Lön. Kronor.	Tjenst- görings- pennirigar. .Kronor.	i Summa. Kronor.
1 Ordförande........ „ j 1 Militärledamot..... ja„ 2 dito .............;;; 1 Krigshofrättsråd .... 1 Sekreterare..... 1 Krigsfiskal.....	3,300 2,500	1.200 800 1	2,000 1,000 2,000 4,500 3,300 2.700 ! 600 j
1 Vaktmästare.......	a,UUU 600 1	/(JO !\|
Summa \|--I Anm. De för vaktbetj eningen hittills bestådda löner, nemli	___II gen för	16,100 \|

1 Väbel . . . kr. 516: 50.
och för 1 Hofrättspost » 376: _

tillsammans kr. 892: 50

jemte ljuspenningar, utgå fortfarande till dess reglering kan ega rum.

Särskilda meningar al'':

l:o) 0. F. af Sillen:

Bland de förslag, komiténs betänkande innehåller, förekomma tvänne
af den beskaffenhet, att jag icke kunnat deruti instämma utan ansett mig
höra uti en särskild reservation uttala min skiljaktiga mening. Betjena
förslaget gäller löneregleringen för hofrättsråden i Svea och Göta Hofrätter
samt °i Skånska Ilofrätten. Det andra rörer förbudet emot flere tjensters
förening.

Uti det förra förslaget har komitén, afvikande från den princip, som
ansetts böra tillämpas vid regleringen af aflöningen för Hofrätternes tjensteman
och betjente i allmänhet, nemligen bestämmandet af ålderslönetillägg
efter vissa års tjenstetid, för hofrättsråden i stället föreslagit den grund för
en progessiv löneförbättring, att, utöfver den lör dem alla lika aflöningen,
särskilda arvoden skulle anslås åt de äldre hofrättsråd, som vore ordförande
å Hofrätternes divisioner. Donna anordning, hvilken icke är betingad af
större fordringar på desse ordförandes än på de öfrigo hofråttsradens verksamhet,
innefattar i sjelfva verket enahanda slags fördelning i olika löneldasser,
som, redan nu förekommande inom såväl assessors- och notariegraderne
i Hofrätterne som vissa tjenstegrader i de förvaltande verken, med skäl
blifvit anmärkt såsom mindre tjenlig och icke heller i tillämpningen alltia
fullt rättvis, i anseende dertill att uppflyttningen i högre löneklass måste
blifva beroende af hastigare eller långsammare omsättning af personalen
inom denna klass. Anledningen till denna afvikelse från den i öfrigt antagna
grundsatsen angifves i komiténs betänkande vara den, att genom
ålderslönetillägg för hofrättsråden pensionen kommo att höjas till ett belopp,
som måhända skulle hafva ringa utsigt att vinna godkännande. Äfven jag
delar farhågan att i detta hänseende ställa anspråken för högt, hvilket,
med antagande af de pensionsgrunder, komitén föreslagit, måhända skulle
blifva fallet, om, utöfver deri egentliga lönen, vanligt ålderslönetillägg hofrättsråden
tillädes, men jag har deremot föreställt mig, att samma mål, utan
uppoffring af förenämnda princip, lämpligen kan vinnas på det sätt, att flen
löneförbättring man afsett för hofrättsråden genom anvisande åt divisionscheferne
af särskilda arvoden, hvarå pension icke far beräknas, i stället bestämmes
att under enahanda form utgå, lika för alla hofrättsråden, efter fem
års tjenstgöring i denna egenskap. Min mening år alltså den, att hofrättsrådens
aflöningsförmåner böra fastställas sålunda:

lön 4,600 Kronor, tjenstgöringspenningar 1,800 Kronor
eller tillsammans 6,400 Kronor, hvilket belopp efter fem
års tjenstetid kan med ett årligt arvode af 600 Kronor
förhöjas till 7,000 Kronor.

Det sejlare förslaget,

och tjensteman att innehafva annan tjenstebefattning utom Hofrätten, flock
med rätt för dem af nuvarande tjensteman-, som innehafva sådan befattning,
att densamma bibehålla, så länge den icke vore för tjenstgöring*})! i Hofrätten
hinderlig, har icke heller, i den utsträckning förslaget erhållit, kunnat
af mig biträdas. Väl må det anses lämpligt, att ett sådant förbud varder
stadgadt för Hofrätternes chefer och ledamöter samt måhända äfven för
deras sekreterare och advokatfiskal, enär de för desse embets- och tjenstemän
föreslagna löneförmåner torde blifva någolunda tillfyllestgörande, men
att för tjenstemännen i lägre grader, hvilkas aflöning, åtminstone i det fall
att tjenstemännen bär familj att försörja, måste blifva otillräcklig, utsträcka
förbudet till alla slags befattningar och således jemväl till dem, som icke
tillhöra rikets eller kommunens stat eller Riksdagens verk, och derigenom
för desse tjensteman stänga utvägen att genom emottagande ai annan befattning
af det antydda slaget söka bereda sig tillgång till fyllande af den
brist, som statens aflöning ej förslår att betacka, synes mig hardt oen äfven
mindre välbetänkt, då i de fall, der enskilda tillgångar ej finnas, tjenstemannens
näringsbekymmer måste komma att menligt inverka pa tjenstens handhafvande.
Komitén har visserligen i detta afseende hänvisat pa de enskilda
uppdrag, som det skulle vara tjenstemännen tillåtet att åtaga sig, men
sådana uppdrag, hvilka, efter livad erfarenheten visat, ofta taga tjenstemannens
tid mer i anspråk än de befattningar, jag bär ofvan åsyftat, komma i
allmänhet blott ett fåtal till godo och kunna understundom äfven vara af
den beskaffenhet, att en statens tjensteman icke lämpligen bör dermed befatta
sig. Jag anser således, att det föreslagna förbudet allenast må gälla Hofrätternes
chefer och ledamöter äfvensom sekreterare och advokatfiskal, men
deremot icke bör i vidare mån utsträckas till Hofrätternes öfrige tjensteman
än att dem, med det undantag komitén medgifvit för nuvarande tjensteinnehafvare,
förbjudes att utom Hofrätten innehafva någon tjenstebefattning å
rikets eller kommmuuens stat eller i någotdera af Riksdagens begge verk,
hvaremot det skulle vara dem tillåtet att tillika sköta annan ringare beställning
efter Hofrättens bepröfvande och så länge denna befattning befunnes
icke vara hinderlig för statstjenstens behöriga utöfning.

2:o) Erik Ljungstedt:

Yäl har jag, med öfrige komiterade, ansett ett hvart aflöningsbelopp
böra fördelas i egentlig lön — motsvarande äfven hvad tjensteinnehafvare
borde vid afgång efter uppnådda 65 lefnads- och 35 tjenstår såsom pension
tillkomma — samt i tjenstgöringspenningar — utgörande hvad af honom
i allmänhet skulle vid ledighet från sysslans förrättande till vikarie afstås,
— likasom jag också, i fråga om den förbättring af löneförmånerna, som
må kunna tjensteman beredas oberoende af befordran och således under det

de i sin befattning qvarstå, ansett företräde böra gifvas åt det slag af sådan
löneförbättring, som benämnes ålder ättlägg och kommer tjenstemannen till
godo eftei viss tids utöfning af hans syssla, framför den löneförhöjning, som
allmännast för det närvarande åstadkommes genom uppflyttning till högre
löneklass i mån endast af äldre kamrats afgång;

men deremot har jag icke kunnat biträda komiténs åtgärd att vid
sagda fördelning hänföra ålderstillägget i dess helhet till sjelfva lönen.

Emellan de nämnda begge slagen af löneförbättring finnes nemligen
i uiin tanke icke någon annan skilnad, än den af olika vilkor för deras
tillträdande; och da för närvarande en viss del af hela aflöningen äfven för
de Höftättei nes embets- och tjensteman, som i nu gällande ordning kommit
i åtnjutande af löneförbättring inom graden, måste afstås vid tjenstledighet
utöfver den tid sådan kan afgiftsfritt fa begagnas, och en annan bråkdel af
det hela ^ från trädas vid afgång med pension, anser jag på likartadt sätt
böra tillvägagas äfven efter utbytandet af nu stadgad löneförhöjning mot det
föreslagna ålderstillägget, för hvars bibehållande i begge de förenämnda fallen
och upphöjande derigenom till annan af större helgd omhägnad natur än
den primitiva aflöningen något skäl icke synes mig vara för handen.

Af åtgärden att föra alderstillåggen ensamt till de egentliga lönerna
har ock blifvit en följd, att redan vid första tillfälle, då den antagna regeln
att sadant^lönetillägg skulle fa tillträdas efter fem års tjenstgöring i graden,
kom i fråga ° att tillämpas, nemligen i afseende på hofrättsråden, undantag
måst göras från samma regel, i det att man funnit sig för pensionsbeloppets
begränsande nödsakad föreslå, att förmånen skulle dem i stället tillgodokomma
under den särskilda benämningen af arvode och endast från den tidigare
eller senare tidpunkt, då desse ledamöter komme att såsom de främste föra
ordet pa Hofrätternas särskilda divisioner, men i hvilket förfogande ja0, icke
heller, emot hvad nu af mig blifvit yttradt, kunnat instämma, dervid äfven
ledd af den föreställningen, att, då sistnämnda åliggande ingalunda kan vara
af den säregna vigt och beskaffenhet, att ju icke en hvar, som pröfvas förtjent
att till hofrättsråd befordras, bör redan genom de egenskaper, som för
embetet i allmänhet tagas i anspråk, vara tjenlig och passande jemväl till
oi dföiande a hofrättsdivision, hvarken lämpligt eller behöfligt må vara, att
någon likasom särskild godtgörelse för fullgörandet af detta åliggande skall
eg a rum.

Min mening är derför, att hofrättsråd, ehvad han ännu inträdt i utöfning
af sistberörda bestyr eller icke, bör efter fem års anställning i graden
kunna tilldelas alderstillägg till lika belopp som det för divisionsordförande
tillstyrkta arvode af 600 Kronor, hvilket belopp jemväl är lika med skilnaden
imellan högsta assessors- och första rådsaflöning; och kunde, om behöfligt
vore, ett särskilt stöd för denna anordning liemtas deraf, att olikheten
i tjenstgöring emellan divisionschefer och öfrige hofrättsråd skulle

komma att icke oväsentligen utjemnas genom komiterades förslag att pa de
förre öfverflytta eu del af den föredragning, från hvilken de nu äro alldeles
fritagne.

Vidare har vid fördelningen i lön och tjenstgöringspenningar mig synts
lämpligast vara, att en viss för alla aflöningsbelopp lika grund blefve antagen
och följd, så att den ena och de andra komme att, om icke noggrannt,
likväl mycket nära motsvara viss procent af det hela. Någon sådan allmän
grund har emellertid icke härutinnan fått göra sig gällande, hvarföre ock lönen
och tjenstgöringspenningarna kommit att stå i så skiljaktigt förhållande till
sjelfva aflöningssummorna, att tjenstgöringspenningarna t. ex. för sekreterare
i Svea och Göta Hofrätter, som vore i åtnjutande af två ålderstillägg,
utgöra endast 25 procent af hela deras aflöning, under det de för advokatfiskal
i Hofrätten öfver Skåne och Blekinge samt för notarier, som ännu icke undfått
något ålderstillägg, uppgå till42, 85 procent för den förre och ända till 50 procent
för de senare å deras respektive löneinkomster, äfvensom de jemväl för åtskilliga
andra tjensteman ligga närmare de senare procenttalen än det förstnämnda,
men hvilka högre löneafdrag det icke kan vara billigt att låta samme tjensteman
vid afskedstagande eller inträffande sjukdomsförfall vidkännas. Hvad särskilt
angår notarierne, så har väl denna oegentlighet kommit att blifva till
utseendet mindre påfallande derigenom, att den del af deras aflöning, som
ansetts motsvara kostnaden för utskrifning af domar och utslag eller 400
Kronor — likasom äfven för arkivarien och fiskalerne i enahanda afseende
föreslagen godtgörelse af 200 Kronor — icke sammanförts med de öfriga
tjenstgöringspenningarna, utan, lika med arvodet till divisionscheferne, blifvit
upptagen i särskild kolumn, under särskild titel; men då beloppen, såsom
komiterade ock vitsordat, äro att hänföra till naturen af tjenstgöringspenningar
och skola tillfalla den, som förrättar tjensten, samt frånträdas vid afgång
derifrån med pension, uppkommer genom den egna benämningen icke
någon förändring i sak.

Emot hvad komitén till stöd för åtgärden anfört, nemligen att det “icke
må ifrågasättas, att de“ — notarierne och arkivarien (äfvensom fiskalerne)

— “kunna eller böra sjelfve sysselsätta sig med renskrifning i vidsträcktare
mån än hvad angår det inneliggande exemplaret af utslag eller dom, utan
måste de för öfrigt renskrifningsarbete anlita särskild! biträde14, samt att,
“då ersättningen torde åtgå för sitt ändamål, den ej bör inberäknas bland
de ordinarie löneförmånerna11, samt tjenstgöringspenningarna icke med sagda
ersättningsbelopp höjas “för att undvika olika aflöning inom notariegraden14,

— finner jag mig böra å min sida anmärka: att eftersom berörda renskrifningsbestyr
utgör ett ovilkorlig! tjensteåliggande för de respektive sysslornas
innehafvare, bör icke mera derför än för andra deras göromål viss särskild
godtgörelse åt dem anslås; att det belopp, som af komitén beräknats såsom

8(5

kostnadsersättning för renskrifning, väl icke kan förlora egenskapen af en
ordinarie löneförmån derigenom, att det under eget namn uppföres i en
särskild kolumn, utan förblifver det oaktadt eu integrerande de! af tjenstemannens
aflöning; och att, ehuru jag icke mindre än medkomiterade anser
önskvärdt, att någon del af de ifrågavarande tjenstemännens tid icke blefve
upptagen med expeditioners utskrifvande, utan i stället kunde af dem till
annan deras vidare andliga utbildning befordrande sysselsättning användas,
detta likväl städse måste blifva beroende på beskaffenheten af hvars och ens
ekonomiska ställning, så att, om sådan tjensteman, vare sig af den anledning
att han skulle hafva familj att försörja, eller ock derför, att han för
sin tidigare utkomst eller eljest ådragit sig andra pekuniära förpligtelse!-,
kunde vara i behof att bespara sig all utgift för renskrifning, han då,
hellre än att för saknad tillgång nödgas brista i fullgörande af hvad honom
i dylika hänseenden åligger, visserligen bör använda sin tid äfven på utskrift
med egen hand af sina expeditioner.

Derigenom att komitén, som, oberäknadt de omförmälda tillskotten för
renskrifning, .föreslagit lika hög primitiv aflöning åt tjenstemännen i notariegraden
i Ilofrätterne, som den för deras vederlikar i Riksbanken fastställda,
eller 2,800 Kronor, ansett tjenstgöringspenningarna för den till sagde notariegrad
hörande personal böra, utöfver nämnda särskilda tillskott, der sådana
egde rum, upptagas till 1,200 Kronor eller till 400 Kronor mera än de
utgöra för nyssbemälde banktjenstemän, har den egentliga lönen för en hvaraf
de förre blifvit nedtryckt så lågt som till 1,600 Kronor eller till 400 Kronors
lägre belopp än den utgör för tjensteman af motsvarande grad i Riksbanken,
och hvaraf följer att, fastän kompetentsvilkoren för anställning der äro vida
lindrigare än för inträde i Hofrätt, aktuarie, arkivarie och notarier i rikets
Hofrätter skulle blifva i häraf beroende mån sämre lottade såväl i pensionshänseende
som i fråga om hvad som skall afstås till vikarie.

Jemte det jag, dels med anledning af nu vidrörda förhållanden, dels
ock för vinnande af möjligen största enkelhet, för min del ansett hela beloppet
af den för hvarje befattning lämplig befunna aflöning böra fördelas
allenast i lön och i tjenstgöringspenningar, har jag, för åstadkommande af
den utaf komitén åsyftade likhet i aflöningarna pa stat inom notariegraden,
som äfven jag funnit lämplig, ansett nödigt vara, att förslag af mig här göres
angående totala lönebeloppen för aktuarie och arkivarie, innan jag yttrar
mig om grunden för eu sådan samtliga aflöningssummornas fördelning.

Väl må, beträffande denne senare tjensteman, vidlyftigare renskrifning
honom icke åligga, än att besväret dermed kan anses godtgjordt med föreslagna
200 Kronor, men då jag, emot hvad Ilofrätterne vitsordat, icke funnit
mig ega grundad anledning att med öfrige komiterade antaga det biträde af
amanuens, som arkivarie nu åtnjuter, skola hädanefter blifva för honom
alldeles obehöfligt, anser jag sådant biträde böra åtminstone i den mån få

komma honom till godo, som genom en tillökning af ytterligare 200 Kronor
i hans utaf komitén föreslagna aflöning kan erhållas, så att arkivarie^
hela aflöningsbelopp må blifva lika med notariernes, eller primitivt 3,200
Kronor och genom två ålderstillägg kunna uppgå till 4,200 Kronor; uppkommande
således härigenom en till endast 600 Kronor inskränkt förhöjning
i hela den föreslagna aflöningsstaten.

Genom det högre inkomstbelopp aktuarierne i Svea och Göta Hofrätter
kunna förmedelst provision och eljest bibehållna sportler påräkna, böra
väl desse tjensteman blifva på det hela tillräckligt aflönade, men då icke
heller för dem, såsom tillhörande samma tjenste- och lönegrad som notarierne
och arkivarie!!, bör i staten upptagas lägre lönesumma än för desse, så anser
jag äfven den aflöning komitén föreslagit för bemälde aktuarier böra
ökas med 400 Kronor åt hvar, likväl mot det att de anslag, som blifvit
tillstyrkta för amanuenser i dessa Hofrätter, lika mycket nedsättas eller hvardera
till 2,800 Kronor, så att, ehvad amanuensbiträdet åt nämnde aktuarier
anses böra godtgöras med 1,200 eller 800 Kronor, berörda nedsättning skall
drabba arvodet åt deras amanuenser och dem sjelfva åligga att af egna löneinkomster
tillskjuta hvad som svarar mot samma nedsättning eller 400 Kronor;
och har jag för hvad nu i afseende å aktuarier och arkivarie!* blifvit
hemstäldt trott mig ega ytterligare stöd deri, att, då desse tjenststemän antagligen
vida mindre än notarierne ega utsigt att till andra bättre aflönade
befattningar vinna befordran, utan i allmänhet torde komma att vid sina
sysslor qvarstanna till dess do derifrån på pensionsstat öfvergå, det följaktligen
ännu mera för dem än för notarierne är af nöden att kunna motse
ett pensionsunderstöd till det visst icke öfverdrifna beloppet af 2,800 Kronor,
hvaraf de, efter den fördelning af totala aflöningssummorna jag här
nedan kommer att för min del föreslå, skulle högst blifva delaktig^, och
hvilket belopp ändock för dem, likasom äfven för notarierne, med 200 Kronor
understiger den pension, hvaraf deras vederlikar i Riksbanken kunna
komma i åtnjutande.

Öfvergående nu till frågan om grunden för hvarje hel aflöningssumraas
fördelning å ena sidan i egentlig lön, som äfven motsvarar beloppet af
oafkortad pension, samt å den andra i tjenstgöringspenningar, har jag, änskönt
tjensteman för närvarande icke är pligtig att, vid erhållen ledighet
eller eljest förekommande hinder att sjelf sköta sin befattning, afstå till
vikarie mera än en fjerdedel och, vid afskedtagande efter uppnådd pensionsålder,
frånträda mera än högst en femtedel af innehafvande aflöning på
stat, likväl, efter de löneförhöjningar, som nu blifvit tillstyrkta, icke vågat
för någotdera fallet ifrågasätta mindre afdrag än ungefärligen en tredjedel
af hela aflöuingen, hvilket ock komme att i det närmaste motsvara hvad
som i medeltal framgår af de belopp, komitén föreslagit böra vid tjenstledighet
eller afgång med pension frånträdas; men på samma gång jag trött

mig böra förorda denna allmänna fördelningsgrund, har det, såsom redan
är antydt, synts mig vara af synnerlig vigt, att den blefve så fullständigt
som möjligt på hvarje aflöningssumma tillämpad, och att följaktligen det
tjenstgöringspenningebelopp, som skall afstås, må, åtminstone vid slutlig afgång
med tull pension, om icke alltid vid tillfällig ledighet från befattningen,
komma i ett så nära noggrant förhållande som möjligt af en tredjedel till
hela aflöningen.

Da nemligen äfven jag erkänner den öfvervägande lämpligheten af a
den godtgörelse, son^ skall tillkomma dem, hvilka "i särskilda tjänster vikariera,
bör vara en gång för alla till beloppet noga bestämd och icke beroende
af den lägre eller högre löneinkomst, som den ordinarie tj ens te mannen,
vare sig i. följd af olika aflöning för samma slags tjenstgöring, eller deraf,
att han är i saknad eller åtnjutande af ålderstillägg, ett eller liera, kan vid
den ena eller andra tidpunkten innehafva, så är väl uppenbart, att detta
ändamål icke kan uppnås genom afstående af en viss bråkdel af de tidtals
skiljaktiga aflöningsbeloppen; men jag har dock ansett angeläget, att jemväl
vikariatsersättning blir beräknad efter en gifven allmän grund, och velat i
sådant afseende föreslå, att den må komma att noggrant eller nära motsvara
medeltalet af hvad de till en tredjedel af det hela bestämda tjenstgönngspenningarna
kunna under olika omständigheter utgöra för samma sla^s
tjenstgöring.

Med tillämpning häraf skulle således efter min mening komma att vid
ledighet afstås:

utaf oidföiande hofrättsråd, för sa vidt de, såsom i regeln bör kunna
antagas, äro i åtnjutande af ålderstillägg, samma belopp som komitén föreslagit
eller 2,400 Kronor af hela deras till 7,000 Kronor uppgående
äfiöning* *

hofrättsråd, som ännu icke undfått ålderstillägg, samt assessorer
likaledes det belopp komitén tillstyrkt, eller 1,800 Kronor, hvilket icke
mycket skiljer sig från medeltalet, 1,858 Kronor 33 öre, af de fyra särskilda
summor, som utgöra tredjedelen af de olika aflöningarna för desse ledamöter,
och äfven af samtliga Hofrätterne ansetts vara såsom adjunktionsarvode
lämpligt och tillräckligt;

af sekreterarne i Svea och Göta Ilofrätter jemväl 1,800 Kronor, såsom
närmaste hundratal under det medelbelopp, 1,833 Kronor 33 öre, hvilket
läs af de tre särskilda summor, som kunna komma att för desse tjenstemän
utgöra tredjedelen af deras aflöning;

af sekreteraren i Ilofrätten öfver Skåne och Blekinge 1,500 Kronor
eller noggrant ett på sagde sätt uppkommande medeltal;

af advokatfiskal^™ i Svea och Göta Ilofrätter 1,700 Kronor eller
närmaste hundratal öfver det efter lika beräkning till 1,666 Kronor 67 öre
uppgående medeltalet af tredjedelarne utaf deras aflöningsbelopp;

af advokatfiskal i Hofrätten öfver Skåne och Blekinge 1,300 Kronor
eller det hundratal, som ligger närmast under medelsumman, 1,333
Kronor 33 öre, af tredjedelarne utaf de särskilda aflöningsbelopp, som kunna
få af honom uppbäras;

af tjensteman i notariegraden 1,200 Kronor eller närmaste hundratal
under det belopp, 1,233 Kronor 33 öre, som i meranämnda ordning kan
för dem såsom medeltal uppkomma;

af fiskalerne, som ansetts icke böra undfå ålderstillägg, noggrann!
tredjedelen, 900 Kronor, utaf deras aflöning;

af vaktmästare, som funnits icke heller böra tillerkännas förmånen af
ålderstillägg, och å hvilkas aflöning tredjedelen utgör 366 Kronor 67 öre,
närmaste tiotal derunder eller 360 Kronor;

af hofrättsposter i Svea Hofrätt 250 Kronor, utgörande jemnt medeltalet
af tredjedelarne utaf de två olika aflöningsbelopp, de kunna ega att
uppbära; samt

af hofrättsposter i Göta och Skånska Hofrätterne 280 Kronor eller
närmaste tiotal under det till 283 Kronor 33 öre beräknade medeltalet af
tredjedelarne utaf de två olika aflöningsbeloppen för dem.

Härvid kunde väl den anmärkning göras att, då det belopp hofrättsråd,
som saknar ålderstillägg, samt assessor böra afstå icke vore högre än det
som af sekreterare i Svea eller Göta Hofrätt skall frånträdas, hinder deraf
kunde möta att om adjunktionsbiträde anlita någon af bemälde sekreterare;
men utom det att lämpligt i allmänhet ej lärer vara att för tillfällig adjunktion
rycka hofrättssekreterare från deras normala åligganden, hvilket också
icke torde mera hädanefter än hittills komma i fråga, bör den af komitén
förutsatta skyldigheten för underordnad tjensteman att inträda i utöfning af
högre befattning, äfven utan anspråk på någon ersättning, såsom vid semester,
ock kunna få anses innefatta åliggande för bemälde sekreterare att sådant
jemväl, i fall som möjligen kunde undantagsvis inträffa, sig underkasta —
ett förhållande, som äfven enligt komiténs förslag kan få motsvarighet i den
händelse, att vid tjenstledighet för president någon divisionschef förordnas
att hans embete förestå. Vidare ligger, såsom mig synes, i sakens natur,
att, vid ledighet för ordförande å division, hofrättsråd, som kan komma att
träda i hans ställe, icke derför erhåller vikariatsersättning, eftersom till
hofrättsrådsembete hörer, att dess innehafvare skall i denna sin egenskap
fullgöra äfven de med sådant ordförandeskap förenade särskilda bestyr, hvarföre,
om tjenstledig divisionschef innehar ålderstillägg, dettas belopp 600
Kronor lärer derunder böra statsverket besparas, sedan återstoden af hans
tjenstgöringspenningar 1,800 Kronor gått till aflönande af adjungerad
ledamot.

Beträffande åter hvad som vid afgång med oafkortad pension från
innehafvande tjenst bör utaf hela aflöningen frånträdas, har, enär hinder

flå ej möter att göra den af mig antagna grunden derför af en tredjedel
mera noggrannt gällande, jag ock ansett densamma höra, så nära som med
åstadkommande af någorlunda runda tal ske kan, vinna tillämpning på de
aflöningsbelopp, tjensteman vid tiden då afskedstagandet ifrågakommer eger
uppbära, och finner mig fördenskull föranlåten för min del hemställa, att

livad han dervid kan såsom pension få behålla må komma att utgöra, för

hofrättsråd med ålderstillägg...................... 4,600 Kr.

hofrättsråd utan d:o ...................... 4,300 _

assessor med två d:o ...................... 3,900 _

assessor med ett d:o ...................... 3,500 _

assessor utan d:o ...................... 3,200 _

sekreterare i Svea och Göta Hofrätter med två ålderstillägg .... 4,000 —

sekreterare i d:o d:o d:o med ett d:o .... 3,700 —

sekreterare i d:o d:o d:o utan d:o .... 3,300 —

sekreterare i Skånska Ilofrätten med två ålderstillägg....... 3,300 —

sekreterare i d:o d:o med ett d:o ....... 3,000 —

sekreterare i d:o d:o utan d:o ....... 2,700 —

advokatfiskal i Svea och Göta Hofrätter med två ålderstillägg . . 3,700 —
advokatfiskal i d:o d:o d:o med ett d:o ... 3,300 —

advokatfiskal i d:o d:o d:o utan d:o . . . 3,000 —

advokatfiskal i Skånska Hofrätten med två ålderstillägg...... 3,000 —

advokatfiskal i d:o d:o med ett d:o ......2*700 —

advokatfiskal i d:o d:o utan d:o ......2’fiOO —

tjensteman i notariegraden med två ålderstillägg..........2*800 —

tjensteman i d:o med ett d:o ..........2’ö00 —

tjensteman i d:o utan d:o ..........2* 100 —

fiskal................................... 1*800 —

vaktmästare............................... ’730 —

hofrättspost i Svea Hofrätt med ett ålderstillägg.......... 530 —

hofrättspost i d:o d:o utan d:o ........... 470 —

hofrättspost i Göta och Skånska Hofrätterna med ett ålderstillägg 600 —

hofrättspost i d:o d:o d:o utan d:o 530 —

Af detta mitt särskilta förslag till fördelning i lön och tjenstgöringspenningar
af de respektive aflöningsbeloppen uti nu förevarande hänseende
framgår, att visserligen de assessorer i hvardera af rikets tre Hofrätter, jemte
hofrättsposter i Göta och Skånska Hofrätterne, äfvensom sekreterare i Hofrätten
öfver Skåne och Blekinge, hvilka icke fått tillträda ålderstillägg, och
advokatfiskal i den sistnämnde Hofrätten både innan han undfått något
och när han kommit i åtnjutande af ett sådant lönetillägg, samt att de till
notariegraden i samtlige Hofrätterne hörande tjenstemän såväl om de sakna
som om de tillträdt vare sig ett eller två ålderstillägg, likasom äfven fiskalerne
skulle, om de med pension afgå från sina tjenster, dervid erhålla

något större pensionsbelopp, än dem enligt komiténs förslag kunde tillkomma;
men alldenstund sådant, utom hvad angår tjensteman i notariegraden
med två ålderstillägg, torde sakna praktisk betydelse, eftersom, beträffande
fiskalerne, sådan tjensteman väl icke kan komma att vid sin befattning
qvarstanna till dess han med full pension tager afsked, samt, vidkommande
de andre tjenstemännen, afgång från tjenst med oafkortad pension,
innan högsta med sysslan förenade aflöning fått tillträdas, lärer, om
någonsin, ytterst sällan komma att inträffa; så och enär pensionen i alla
öfriga till antalet öfvervägande fall skulle i de flesta understiga och vid de
återstående tillfällena blifva lika med hvad komitén föreslagit, bör genom
den mening jag omfattat på intet sätt någon ökad utan snarare minskad
pensioneringskostnad på det hela kunna för det allmänna uppkomma; och
hvad som, genom antagande af de fördelningar utaf de föreslagna aflöningsbeloppen
jag tillstyrkt, synes mig påtagligen böra vinnas, det vore, att en
hvar finge vid afgång med full pension vidkännas ett i det allra närmaste
jemlikt afdrag af sina förut innehafda löneinkomster och vid tjenstledighet
bidraga till vikaries aflönande i ett mycket mera jemlikt förhållande till
dessa sina inkomster, än efter det sätt derför, som komitén uppgifvit.

Beloppen af de tjenstgöringspenningar, som för Iiofrätternes presidenter
och den civila personalen i Krigshofrätten föreslagits af komitén, understiga
visserligen hvad af mig i det afseendet eljest blifvit såsom normalt
tillstyrkt, men dervid har jag likväl icke ansett något vara att å min sida
erinra, enär hvad angår de embete- och tjensteman, hvilka tillhöra Krigshofrätten,
icke någon egentlig löneförbättring funnits hafva, på deremot anförda
skäl, bort för dem föreslås, samt, beträffande de öfrige Hofrätternes presidenter,
deras tjenstgöringspenningar, hvilka äro satta lika med summan af
den enahanda aflöning, som enligt komiténs förslag blifvit, dels under sådan
titel och dels under namn af arvode, upptagen för ordförande hofrättsråd,
samt, enligt mitt, skulle för hofrättsråd, som fått tillträda ålderstillägg, utgöra
tjenstgöringspenningar, icke kunnat, utan ytterligare nedsättning i den
egentliga lönen och derpå beroende pension, göras högre annorledes än genom
en, utöfver hvad Hofrätterne sjelfve tillstyrkt, skeende förhöjning i aflöningen
på det hela, men till beviljande hvaraf någon utsigt icke torde förefinnas.

För att på ett mera i ögonen fallande sätt åskådliggöra skiljaktigheterna
imellan de af komitén och mig lämpliga ansedda fördelningar utaf
aflöningssummorna, äfvensom emellan de af komitén och mig föreslagna
lönebelopp på stat åt aktuarier och arkivarie!’ har jag trott vara Renligt
att afsluta detta mitt särskilda yttrande med följande

tabellarisk

L ö n c f ö r in å n c r
enligt komiténs förslag.

Löntagande.	Hela aflo-ma ger,. i ■	Lön och j pension. 1	Tj enst-göringspen- n in gar.
Presidenter...........................	10,000 7,000	7.600 4.600	2,400 1,800
Ordförande hofrättsråd....................
Öfrige hofrättsråd.......................	6,400	4,600	1,800
Assessorer med två ålderstillärg..............	5,800	4,000	1,800
Dito med ett dito ............. .	5,300	3,500	1,800
Dito utan dito ..............	4,800	3,000	1,800
Sekreterare i - Svea och Göta Hofratter med två ålders-
tillägg...........................	6,000 5,500	4,500 4,000	1,500 1,500
Dito i dito med ett dito
Dito i dito utan dito	5,000	3,500	1,500
Sekreterare i Hofrätten öfver Skåne och Blekinge med
två ålderstillägg.....................	5.000	3,500	1,500 [
Dito i dito med ett dito	4,500	3,000	1,500 \|
Dito i dito utan dito	4,000	2,500	1,500
Advokatfiskaler i Svea och Göta Hofratter med två ålders-
tillägg...........................	5,500	4,000	1,500 i

Dito i dito med ett dito	5,000	3,500	1,500 i
Dito i dito utan dito	4,500	3,000	1,500
Advokatfiskal i Hofrätten öfver Skåne och Blekinge med
två ålderstillägg .....................	4,500	3.000	1,500 i
Dito i dito med ett dito	4,000	2,500	1,500 i
Dito i dito utan dito	3,500	2,000	1,500 i
Tjensteman i notariegraden (notarier) med två ålderstillägg	4,200	2,600	1.200 j
Dito i dito (dito) med ett dito	3,700	2,100	1,200
Dito i dito (dito) utan dito	3,200	1,600	1,200 !
Dito i dito uti Svea och Göta Hofratter (ak-			;
tuarier) med två ålderstillägg.............	3,800	2,600	1,200
Dito i dito uti dito (dito) med ett dito	3,300	2,100	1,200
Dito i dito uti dito (dito) utan dito	2,800 i	1,600	1,200
Dito i Hofrätten öfver Skåne och Blekinge (aktu- arie och arkivarie) samt i Svea och Göta Hofratter
(arkivarie!'') med två ålderstillägg...........	4,000	2,600	1,200 j
Dito i dito, dito (dito, dito) med ett dito	3,500	2,100	1,200 1
Dito i dito, dito (dito, dito) utan dito i	3,000	1,600	1,200 !
Fiskaler.............................	2,700	1,600	900
Vaktmästare..........................\|	1,100	800	300
Hofrättsposter i Svea Hofrätt med ett ålderstillägg . . .	800	600	200
Dito i dito utan dito . . .	700	500	200
Hofrättsposter i Göta Hofrätt samt Hofrätten öfver Skåne
och Blekinge med ett ålderstillägg..........	900	600	300
Dito i dito, dito utan dito	800	500	300

Arvode

och

ersättnin -

gar.

400

200

u p p stall n i ii g*.

L ö n c f ö r in å n c r
enligt Erik Ljungstedts särskilda mening.

L ö n t a g a n d e.			Tjenstgöringspenningar
Hela afiÖ- ningen.	Lön ock pension.	att från trä-das vid af-gång med oafkortad pension.	att i vissa fall afstås vid ledighet
Presidenter.................	10,000	7,600	1 2,400	2,400
Hofrättsråd med ett ålderstillägg.............	7,000	4,600	2,400	2,400 )
Dito utan dito .............	6,400	4,300	2,100
Assessorer med två ålderstilliigg...............	5,800	3,900	1,900	j
Dito med ett dito ...............	5,300	3,500	1,800	; i,boo
Dito utan dito ...............	4,800	3,200	1,600	1
Sekreterare i Svea ock Göta Hofrätter med två ålders-
tillägg...........................	6,000	4,000	2,000	)
Dito i dito med ett dito	5,500	3,700	1,800	j 1,800
Dito i dito utan dito	5,000	3,300	1,700
Sekreterare i Hofräfctcn öfver Skåne och Blekinge med
två ålderstillägg.....................	5,000	3,300	1,700	j
Dito i dito med ett dito	4,500	3,000	1,500	j 1,500
Dito i dito utan dito	4,000	2,700	1,300
Advokatfiskal^’ i Svea och Göta Hofrätter med två ålders-
tillägg...........................	5,500	3,700	1,800	)
Dito i dito med ett dito	5,000	3,300	1,700	j 1,700
Dito i dito utan dito	4,500	3,000	1,500
Advokatfiskal i Hofrätten öfver Skåne och Blekinge med
två ålderstillägg................	4,500	3,000	1,500	]
Dito i dito med ett dito	4,000	2,700	1,300	} 1,300
Dito i dito utan dito	3,500	2,300	1,200	\|
Tjenstemän i notariegraden (notarier) med två ålderstillägg	4,200	2,800	1,400
Dito i dito (dito) med ett dito	3,700	2,500	1,200
Dito 1 dito (dito) utan dito	3,200	2,100	1,100
- Dito i dito uti Svea och Göta Hofrätter
(aktuarie!’) med två ålderstillägg...........	4,200	2,800	1,400
Dito i dito uti (dito) med ett dito	3,700	2,500	1,200
Dito i dito uti (dito) utan dito	3,200	2,100	1,100	1,200
Dito i Hofrätten öfver Skåne och Blekinge (ak- tuarie och arkivarie) samt i Svea och Göta Hofrätter
(arkivarie!’) med två ålderstillägg...........	4,200	2,800	1,400
Dito i dito, dito (dito, dito) med ett dito	3,700	2,500	1,200
Dito i dito, dito (dito, dito) utan dito	3,200	2,100	1,100
Fiskaler...............	2,700	1,800	900	900
Vaktmästare............	1,100	730	370	360
Hofrättsposter i Svea Hofrätt med ett ålderstillägg . . .	800	530	270	) 250
Dito i dito utan dito . . .	700	470	230
Hofrättsposter i Göta Hofrätt samt Hofrätten öfver Skåne
och Blekinge med ett ålderstillägg..........	900	600	300	> 280
Dito i dito dito utan dito	800	530	270

3:o) Å. TF. Duftra:

Med afseende på personalens inom Svea och Göta Hofrätter talrikhet,
har jag tvekat att för dessa Hofrätter förorda indragning af presidentbefattningarne.
Men annorlunda visa sig förhållanderna för Hofrätten i Skåne
och Blekinge. Den har endast tio ledamöter och således mycket färre än
Högsta Domstolen, som, äfven fördelad på två divisioner, icke behöfver någon
särskild president. Tjenstemännen, nu tolf, skulle, efter komiténs förslag,
icke blifva flere än nio. Redan dessa omständigheter skulle, efter mitt
förmenande, gifva tillräcklig grund för antagandet att president vore obehöflig
för eu sålunda ordnad öfverdomstol. Men äfven erfarenhet härom synes
mig redan vunnen. Hofrätten tjenstgör på två divisioner endast från
ld Januari till April månads slut och från 1 November till och med 20
December. Under dessa tider är det- väl som president förnämligast skulle
vara behöflig. Men under åtta på hvarandra följande år har under den
längsta af dessa tider, eller vårsessionen, presidenten vistats å annan ort,
långt ifrån Hofrätten, utan att någon annan varit förordnad till president
Så vidt jag kunnat erfara, har icke emot ordning och skick inom Hofrätten
eller mot rättskipningens beskaffenhet mera varit att erinra under presidentens
omförmälda frånvaro, än då han tjenstgjort. Kan han utan olägenhet
undvaras under vårsessionen lärer han icke kunna antagas vara mera behöflig
under den kortare höstsessionen, icke heller under sommarferierne, då
endast en division i sender tjenstgör. På dessa skäl har jag icke kunnat
med komiténs pluralitet instämma i tillstyrkande af förhöjd aflöning för en
tjenst, hvars obehöflighet synes mig fullt ådagalagd, utan anser jag fast hellre
ifrågavarande presidentsbefattning böra indragas.

Beträffande aflöningen för de hofrättsråd, som äro ordförande på division,
har jag varit från komiténs pluralitet skiljaktig, icke i fråga om det
arvodesbelopp, som blifvit föreslaget, utan i afseende på motiveringen för
detsamma och de framställningar, Indika i sammanhang dermed borde göras.
Tillstyrkandet är i betänkandet grundadt på en jemförelse mellan hofrättsråden
och de högst atlönade tjenstemännen vid Riksbankens hufvudkontor.
Om aflöningar skola bestämmas efter dylika jemförelse!’, synas mig
dessa böra vara uttömmande och fullständiga, hvilket den i betänkandet
framställda, efter mitt förmenande, icke är.

Det har förr icke ansetts lämpligt att hofrättsråd alltid skulle till ordförande
uppflyttas efter ålder i tjensten. Det lärer vara genom 1858 års
arbetsordning detta blifvit stadgadt, i det § 14 inskränkt presidentens befogenhet
att fördela ledamöterne på divisioner så till vida att de äldste skulle
blifva ordförande. Att på detta sätt låta ordförandebefattningarne tillträdas
efter ålder, har tilläfventyrs med mindre olägenhet kunnat ega rum, då ordföranderne
varit befriade från all föredragning och deras egentliga åliggan O

O O o O O

den varit, enligt § IG i arbetsordningen, att tillse det stadgad ordning vid
arbetet inom divisionen iakttoges och att beslut i mål och ärenden, som sekreterare
eller fiskal föredragit, i behörig ordning uppsattes och expedierades.
Med dessa åligganden måste befattningarne, jemförda med referenternes
göromål, blifva hviloplatser, hvilka, naturligt nog, helst förunnas åt
de äldre. Då likväl i andra embetsverk, med arbeten likartade med Hofrätternes,
det icke varit behöfligt att fritaga vissa ledamöter från föredragningsskyldighet,
utan denna kunnat fullgöras under hela tjenstgöringstiden,
synes det besynnerligt, om i Hofrätterne ej mindre än en femtedel af ledamöternes
hela antal skulle behöfva fritagas från deltagande i de ledamöterne
egentligen åliggande göromål och åt ett så stort antal redan vid jemförelsevis
tidiga år beredas lugnare tjenstgöring. Någon verklig svårighet synes
derför icke böra möta för ordförande att till hälften mot öfrigja ledamöter å
divisionen deltaga i föredragning af lottade mål samt att derjemte tillse att
beslut i mål och ärende, som det tillhör divisionen att handlägga, varda, så
fort ske kan, i behörig ordning fattade, uppsatta och expedierade. Men då
härigenom ordföranderne skulle blifva, lika med de öfriga, arbetande ledamöter
och det väl torde få anses gifvet så väl att förmåga att fullgöra ordförandes
åligganden icke ovilkorligen är alla hofrättsråd gifven, som att denna
förmåga icke alltid vid tilltagande år i tillräckligt mått fortfar, har det synts
mig lämpligast att ordförandebefattningarne ej blefve fasta, utan att dertill
skulle utses tills vidare de mest lämplige; och har jag derföre ansett att
komitén bort, i sammanhang med förslaget om arvoden åt ordföranderne,
hemställa om de ändringar i §§ 14 och 16 af arbetsordningen, hvilka här
ofvan äro angifna.

I öfrigt finnas i betänkandet på några ställen uttryck, i hvilkas gillande
jag ej deltagit. Härom torde emellertid vara öfverflödigt att vidlyftigare
orda, men då pluraliteten låtit i betänkandet intaga ett slags förord
för persedelaflöning med antydan att det endast vore den “större enkelheten
i uppbörd och förvaltning*'', som talade för aflöning medelst bestämda penningebeiopp,
får jag för min del förklara, det jag anser det vara för det
allmänna mest gagneligt och derjemte öfverensstämmande med tjenstemännens
välförstådda intresse, att deras avlöningsförhållanden icke ordnas i syfte
att de, på andra samhällsmedlemmars bekostnad, skola fritagas från inverkan
af samhällets skiftande förhållanden och tilläfventyrs beredas fördelar
af hvad andra samhällsklasser räkna som skada och förderf.

4:o) Liss Öl. Larsson:

Jemte det jag instämmer uti den af Herr Dufwa afgifna reservation,
får jag, som jemväl uti en annan del af betänkandet varit af annan me -

ning [in mina medkomiterade, denna min skiljaktiga mening härigenom
angifva:

Då Kong!. Maj:t af sistförfluten Riksdag äskade löneförhöjning åt Högsta
Domstolens ledamöter, bifölls sådan löneförhöjning under vilkor “att den förhöjda
lönen icke fick uppbäras af det justitieråd, som jemväl från inrättning
eller bolag, som af Kong!. Maj:t sanktionerats, uppbär lön eller årligt
arvode.1'' Skälet för ett sådant vilkor var tydligt; man ville lemna en aflöning,
som satte embetsmannen i en fullkomligt oberoende ställning, men
man ville i gengäld ha embetsmannens hela arbete, och framför allt ville
man att de icke skulle åtaga sig värf, genom hvars utöfvande, jemte och
bredvid det höga embetet, ens ett sken af misstanke skulle kunna uppstå,
att hänsyn till egna intressen kunde göra sig gällande vid fullgörandet af
hvad till deras embete hörer. Om dessa skäl voro giltiga hvad Högsta Domstolen
beträffar, så kan jag icke annat än finna dem lika talande äfven hvad
Hofrättens ledamöter beträffar. När man dessutom vet, att såsom jäf för
domaren anses icke allenast den omständigheten, att han förr varit fullmäktig
eller vittne i saken, utan ock då han sjelf har en lika sak i annan rätt,
så framgår deraf icke allenast huru angelägen lagstiftaren varit att aflägsna
hvarje tvifvel på domarens sanna opartiskhet, utan ock, att den domare, som
utom sitt embete innehar flera andra befattningar, ofta nog kali komma i
den ställning att hinder möter för embetets utöfvande.

Jag har således för min del ansett nödigt, att, för åtnjutande af de
högre löneförmånerna, stadgas det vilkor: att ledamot i Hofrätt icke må innehafva
befattning utom Hofrätt™, vare sig i statens eller kommunens tjenst,
eller hos bolag och inrättning med af Kong!. Maj:t eller vederbörande embetsmyndighet
faststäldt reglemente, der uppdraget är förenadt med lön eller
årligt arvode.

Man kan visserligen invända häremot, att om än härigenom embetsmannen
förhindras att emottaga mera allmänna befattningar eller uppdrag,
som äro förenade med lön eller årligt arvode, så äro de det oaktadt oförhindrade
att emottaga uppdrag af mer enskild natur och som kunna vara
mera hinderliga för det egentliga embetet, än de befattningar, som man förbjudit
dem att emottaga; men utom det att jag icke kan erkänna den satsen
såsom riktig, att när man icke kan åstadkomma allt, så är ej värdt att
göra något, så har jag den höga tanke om våra embetsman, att jag gör
mig förvissad om, att de, när de se Kong! Maj:ts och Riksdagens önskan
vara den att de skola egna hela sitt arbete åt det embete dem blifvit anförtrodt,
de nog skola ställa sig den till efterrättelse, äfven om det lemnade
förbudet icke är så detaljerad t, att det ej i ett eller annat afseende skulle
kulina öfverträdas.

Eu sådan föreskrift, som den ofvan antydda, torde dessutom blifva så

mycket mera nödvändig, gom, om komitens hemställan rörande förändradt
arbetssätt i Hofrätt»!» vinner bifall, sammanträdestiden skulle betydligt inskränkas
för beredande af mera tid för hemarbete och, i den män arbetet
kan förrättas i hemmet, kontrollen öfver tidens användande minskas, på
samma gång lättheten ökas att egna sitt arbete åt annan verksamhet än
t j enstens.