UNDERDÅNIGA YTTRANDEN (Statens offentliga utredningar 1883:1)

UNDERDÅNIGA YTTRANDEN

I ANLEDNING AP

LANDTFÖRSVARSKOMITÉNS

DEN 19 JUNI 1882 AFGIENA

BETÄNKANDE OCH FÖRSLAG

ANGÅENDE

LANDTFÖRSVARETS ORDNANDE.

STOCKHOLM,
Tryckt hos k. l. beckman.
1882.

Kongl. krigsuiidervisniiigskommissionen

angående den del af förslaget till grunder för ny härordning, som rörer officersbildningen.

Underdånigt memorial.

Genom nådig remiss af den 9 augusti detta år har Eders Kongl
Maj:t behagat infordra krigsundervisningskommissionens underdåniga
yttrande öfver den del af förslaget till grunder för ny härordning,
afgifvet den 19 juni 1882 (art. III, §§ 42 och 45 och art. IV §§ 51—
53) som rörer officersbildningen, och går nu kommissionen att afgifva
detta utlåtande.

Ifrågavarande förslag föreskrifver såsom vilkor för vinnande af
anställning såsom officer att, utom deltagande i de för alla gemensamma
militäröfningarne uti skolorna, hafva aflagt maturitetsexamen,
hvaruti ingår såsom fordran att hafva deltagit i sammanlagdt 4 månaders
rekryt- och förberedande korpralskola vid regemente eller
trängbataljon, fördelade på 2 år, och att hafva förvärfvat de. militära
kunskaper och färdigheter, som anses behöfliga för att blifva vice
korpral; att derefter hafva bevistat en 6 månaders officerskurs och
aflagt officersexamen, hvilken sednare antagligen, utom praktiska
öfningar, kommer att omfatta hufvudsakligen endast krigslagar, tjenstgöringsreglemente
och exercisreglemente för det vapen, volontären
tillhör, någon närmare kännedom om detta samma vapen och dess
stridssätt jemte grunderna för de öfriga vapnens organisation och användande.
Derefter kan befordran till värnpligtig underlöjtnant ega
rum, såvida den sökande i öfrigt visat sig ega lämpliga befälsegen -

A 4

Officersbildningen.

skaper. Den, som derefter önskar befordran till fast aflönad löjtnant,
skall genomgå 6 månaders instruktionstjenstgöring vid trupp, hvarefter
han kan beordras till krigsskolan, om han dertill anmäler sig och befinnes
lämplig. Derstädes aflagd examen gör honom kompetent för
befordran till fast aflönad löjtnant.

Enligt nu gällande bestämmelser för inträdet vid krigsskolan
fordras, utom de vanliga fysiska och moraliska vilkoren, att hafva aflagt
maturitetsexamen, med för artilleriet och fortifikationen vissa höga
betyg i matematik, samt att hafva fullgjort de för befordran till underofficer
stadgade vilkor och vara vid regemente eller corps anstäld
såsom sergeant öfver stat. Tillser man nu hvilka de anspråk äro, som
vid de skilda vapnen skola uppfyllas för utnämning till sergeant, och
den tjenstgöringstid, som dertill erfordras, så blir resultatet att de vid
krigsskolan under de föreslagna bestämmelserna inträdande eleverne
komma att vara ungefär jemngoda med de under nu gällande föreskrifter
dit beordrade, och om något företräde möjligen torde böra
tillräknas eleverne efter den nya planen, så torde deremot kursen vid
krigsskolan i det stället komma att något litet förkortas, så att de
från krigsskolan utgående eleverne i båda fallen med skäl kunna antagas
vara ungefär lika dugliga i teoretiskt och praktiskt hänseende.
Men, om så är fallet, blir dock skilnaden mellan den nuvarande och
den föreslagna organisationen, hvad officerscorpsernas lägre grader
vidkommer, ej oväsentlig derigenom, att den under nuvarande organisation
från krigsskolan utexaminerade eleven endast vinner anställning
såsom underlöjtnant, under det att han enligt det nya förslaget
med ens skulle inträda uti löjtnantsgraden. Redan under nuvarande
förhållanden anmärkes ej utan skäl, att de nyutnämnde unge officerarne
ej äro fullt mogna att leda manskapet och föra befäl öfver stundom
hela kompaniet, (sqvadronen, batteriet). Detta är en brist, som troligen
alltid kommer att förefinnas hos flertalet unge män, som ej ännu hunnit
förvärfva den erfarenhet i tjensten och den befälsvana, som fordras
för att rätt fylla anspråken på en officer. Men denna brist är dock
af mindre betydenhet, om den endast uppenbarar sig uti lägsta officersgraden.
Under nuvarande organisation qvarstår den nyutnämnde officern
vanligen 4 å 5 år såsom underlöjtnant före sin befordran och
har derigenom tillfälle att under gemensam tjenstgöring och umgänge
med något äldre kamrater inhemta kännedom om den vigtiga del af tjensten,
som endast genom praktik som befäl kan förvärfvas. Under dessa
första år inskränkes hans tjenstegöromål vanligen till den dagliga tjensten
och de dithörande exercisöfningarne, och endast undantagsvis

Officers bildningen.

A 5

kommer han i tillfälle att föra eget befäl öfver någon talrikare trupp.
Visserligen skulle nu genom komiténs förslag de nyutnämnde löjtnanternes
tjenstgöring, sedan antalet officerare inom denna grad blifvit i
ej ringa mån tillökt mot för närvarande, till stor del komma att öfverensstämma
med underlöjtnanternes. Men man får icke glömma, att
anspråken på en officer i löjtnantsgraden måste ställas högre än på en
i underlöjtnantsgraden. Löjtnanten står närmare kompani-, (sqvadron-,
batteri-) chefen än hvad underlöjtnanten kan göra. Tjenstens detaljer
hvila till stor del på löjtnanterne och åtminstone de äldre bland dem
måste vara beredde att, när som helst så påfordras, fylla kompani-,
(sqvadron-, batteri-) chefens plats så i afseende på det rent militära,
som det ekonomiska inom kompanierna.

Väl kan man säga att, då ett rikligare urval till fäste officerare
bland samtlige värnpligtige underlöjtnanter kommer att stå vederbörande
till buds emot förhållandet för närvarande, måhända något
större naturlig fallenhet för yrket öfverhufvud borde kunna påräknas
inom den nya löjtnantsgraden, men detta är ej nog. Erfarenhet och
befälsvana äro de oundgängliga egenskaperna löjtnantsgraden framför
allt behöfver och detta desto mer då truppen utgöres af rekryter eller
värnpligtige ynglingar, än då den består af gammalt invandt manskap,
som känner sina åligganden.

Om krigsundervisningskommissionen ej kunnat undgå framhålla
denna anmärkning mot de vilkor, som den nya härordningen uppställer
för vinnande af anställning som fast aflönad löjtnant, så vill kommissionen
ej dermed säga, att den ogillar komiténs förslag i ämnet
eller anser den utbildning de unge officer skandidaterna skola erhålla
otillfredsställande, men oundgängligt torde vara, att de nyutnämnde
löjtnanterne i regeln under de första åren, efter sedan de lemnat krigsskolan,
komma att flitigt användas uti regementenas rekryt- och
korpralskolor, och således der beredas tillfälle att komplettera hvad
som enligt kommissionens ofvan uttalade åsigt, felas för deras fulla
kompetens. Emellertid synes det kommissionen, att de anspråk, som
härordningsförslaget uppställer för ernående af löjtnantsgraden, äro
ett verkligt minimum, hvaraf ej det ringaste kan eftergifvas.

Det värnpligtiga befälet är i alla arméer, der det finnes infördt,
en nödfallshjelp, som man måst tillgripa för att vid en mobilisering
fylla behofvet af befäl, hvilket ingenstädes kan under freden hållas
fulltaligt. Att anspråken på detta befäl icke kunna sättas så högt som
på stambefälet ligger i sakens natur. Huruvida nu den uti härordningsförslaget
ifrågasatta utbildning för de värnpligtige officerarne skall

Officer sbildningen.

å 6

komma att visa sig tillfyllestgörande eller ej, synes krigsundervisningskommissionen
utomordentligen svårt att bedöma, innan institutionen
ännu trädt i verksamhet och blifvit pröfvad åtminstone under fredstjenstgöring.

Bland de ynglingar, som årligen aflägga maturitetsexamen, finnes
otvifvelaktigt ett antal, som eger bestämda anlag för militäryrket, och
desse äro sjelfskrifne att vinna anställning såsom fast aflönade officerare.
Men man må ej antaga att sådana anlag äro allmänt förherrskande,
och sjelfva det af komitén anförda faktum, att för närvarande
de fleste regementschefer äro öfverlupne med ansökningar af ynglingar,
som önska blifva anstälde såsom officerare, är i det hänseendet ej fullt
bevisande, då säkerligen många andrå motiv än varmt intresse för
krigsyrket dertill bidraga. Af de aspiranter, som blifva utgallrade vid
kommendering till krigsskolan, eller som redan på förhand motse, att
de af en eller annan anledning ej der skola vinna inträde, komma
måhända icke så få, och kanske just de, som hafva starkaste hederskänslan,
att genast vända sig från en bana, som för dem bjudit på
missräkningar. Huruvida sedan bland de öfriga, som qvarstå och ingå
bland det värnpligtiga befälet, mera allmänt kan påräknas det intresse
och den energi, som ensamme äro i stånd att af dem bilda ett användbart
befäl i första officersgraden, detta synes vanskligt att afgöra. Om
kommissionen emellertid vill fasthålla hoppet, att de under de af komitén
föreslagna vilkor antagna värnpligtige underlöjtnanter kunna blifva
af verkligt gagn, stöder kommissionen detta hopp derpå, att alla dessa
unge män dock genom föregående studier erhållit en grad af förståndsodling,
som, då ett allvarligt upprop ställes till dem, bör tillåta dem,
att under mera erfarna kamraters och förmäns ledning inom ej allt
för lång tid göra sig dugliga till fyllande af den för dem afsedda plats
uti landets försvar. Att emellertid den befäl sutbildning, de erhålla under
freden, är nog svag, har komitén redan såsom sin åsigt uttalat,
och hvarje minskning deruti skulle ofelbart göra hela institutionen
förfelad.

Angående de redan befintliga officersskolorna, krigsskolan, artillerioch
ingeniörhögskolan samt krigshögskolan, har komitén ej ifrågasatt
annan förändring än den som kan blifva en följd af ett ökadt antal
elever. Krigsundervisningskommissionen anser ej heller att vid dem
behöfva vidtagas några väsentligare förändringar med anledning af den
nya härordningen, och om denna äfven skulle komma att öfva något

Officer sbild ningen.

A 7

inflytande på t. ex. tiden för lärokursen vid krigsskolan, torde Eders
Kongl. Maj:t tillåta kommissionen att i sinom tid derom afgifva underdånigt
utlåtande.

Stockholm den 25 september 1882.

B. ABR. LEIJONHUFVUD.

C. G. Breitholtz. „J. O. B. Stecksén. Axel Rappe.
H. Thulstrup. Knut Posse.

Ch. D, Tottie.

Kougl. medicinalstyrelsen

öfver komiténs förslag till ordnande af härens sjukvård

Stormägtigste, Allernådigste Konung.

Genom nådig remiss den 9 sistlidne augusti har Eders Kongl.
Maj:t täckts infordra medicinalstyrelsens yttrande, senast före utgången
af oktober månad, öfver underdånigt betänkande angående landtförsvarets
ordnande den 19 juni 1882 af den till förslag i ämnet i nåder
förordnade komité, i hvad detta betänkande angår härens sjukvård.

Med anledning häraf får styrelsen afgifva följande underdåniga
utlåtande i de punkter styrelsen funnit vara från dess sida särdeles
förtjenta af uppmärksamhet.

Till en början får styrelsen i underdånighet fästa afseende dervid
att, kort innan nu ifrågavarande af landtförsvarskomitén afgifna betänkande
till Eders Kongl. Maj:t afgafs, ett annat förslag angående
ordnande af arméns sanitetsväsende blifvit i underdånighet afgifvet,
nemligen af militära helsovårdskomitén den 12 april förlidet år, hvilket
kommit till styrelsens kännedom genom ordföranden i denna
komité. Enligt i nåder lemnadt uppdrag innefattades deri förslag till
en förändrad organisation af militärläkarecorpsen och sjukvårdsmanskapet
på grund af den erfarenhet, som vunnits under de senare årens
krig och derefter erhållit tillämpning i de flesta europeiska härar, samt
framstäldes dels organisation af sanitetsväsendet med förutsättning af
en härordning, hufvudsakligen grundad på allmän värnpligt, dels ett
öfvergångsförslag, afsedt att tillämpas på den organisation, hvilken

Härens sjukvård.

B 9

armén för närvarande eger. De principiela utgångspunkterna i dessa
båda förslag äro från hvarandra afvikande, och styrelsen har derföre
velat underkasta desamma en jemförande granskning.

Utbildningen af sanitetstruppen och dess underbefäl samt sanitetsväsendets
organisation i fred och i fält synas härvid vara de båda
frågor, som i främsta rummet förtjena att uppmärksammas.

Hvad som hufvudsakligast skiljer landtförsvarskomiténs förslag
från det närvarande förhållandet i afseende på utbildning af sanitetstruppen
är, att redan under fred sjuk vårds-underbefäl för densamma
vid särskilda undervisningsanstalter eller sjukvårdsskolor utbildas och
erhålla fast anställning vid arméns regementen och corpser, nemligen
sjukvårdssergeanter äf första och andra klass, Indika under fälttjenstgöring
kunna befordras till sjukvårdsfanjunkare; samt sjukvårdskorpraler
och vice korpraler af stammen. Vid hvarje trängbataljon skulle
nemligen finnas en gemensam stamrekryt-, korpral- och sergeantskola,
som fortgår under 12 månader, med undantag af korpralskolan, hvilken
fortgår 8 månader. Denna skola omfattar en trängskola och en sjukvårdsskola.

Äfven värnpligtig! sjukvårdsmanskap vid trängen skall redan under
fred utbildas och undervisas vid särskilda skolor, enligt bestämmelserna
att vid hvarje trängbataljon skola finnas beväringsrekrytskolor,
fördelade i trängskolor och sjukvårdsskolor, till hvilka manskap
till ett bestämdt antal inkallas och erhåller utbildning under 70 dagar,
rent militär vid stamträngskolan, och i sjukvård vid stamsjukvårds
skolan, hvarom dock några närmare bestämmelser icke finnas
angifna.

Denna utbildning af sjukvårdsunderbefäl och manskap redan under
fred utgör tvifvelsutan ett stort framsteg med afseende fäst vid sanitetstruppens
framtida duglighet.

Militära helsovårdskomiténs förslag i detta hänseende synas dock
innefatta ännu säkrare garanti för sjukvårdsmanskapets ändamålsenliga
utbildning.

Detta förslag innehåller nemligen, att till underofficerare vid sanitetscorpsen
befordras för dessa befattningar lämpliga sanitetskorpraler,
hvilka genomgått sanitetsunderofficerareskolan vid allmänna garnisonssjukhuset
i Stockholm, der undervisningen, utom militära ämnen och
trängtjenst, omfattar grunddragen af militärhygienen, kännedom om
den reglementerade sanitetsmaterielen, lilla chirurgien, blodstillningsmedlen,
antiseptiska förbandsmetoden, öfning i anläggning af immobiliseringsförband,
i anEesteséring samt i förvaltningen vid fältsjukhus

B 10

Härens sjukvård.

och sanitetskompanier, allt under ledning af vederbörande läkare. Hvad
sanitetskorpraler och stamsoldater angår, antages årligen, bland såsom
sanitetssoldater approberade rekryter vid sanitetscorpsen, ett erforderligt
antal underbefälsämnen, hvilka anställas till tjenst vid sanitetscorpsen
såsom stamsoldater under ett år samt derunder genomgå en
sanitetsunderbefälsskola vid militärsjukhuset i distriktets hufvudgarnisonsort,
i hvilken skola, utom militära ämnen och trängtjenst, alla de kunskapsämnen,
hvari sjukvårdssoldater för närvarande undervisas, skola
inläras. De skickligaste och dugligaste befordras till korpraler, de
öfrige qvarstå som stamsoldater i sanitetscorpsen; de, som af båda
kategorierna icke äro behöfliga vid sjukvården i fred eller vid sanitetskompaniernas
kadrer, hemförlofvas med andra årets sanitetsrekryter,
men äro skyldiga att inställa sig till två allmänna repetitionsöfningar
inom militärdistriktet. Den värnpligtiga sanitetstruppen består af
sjukvårds-, sjukvaktare- och förbinderisoldater. Rekryter för de båda
förra kategorierna öfvas i 70 dagar vid militärsjukhusen, der de erhålla
undervisning i sjukskötsel i allmänhet och särskildt öfvas i sårades
upptagande, i anläggande af första förbandet samt bårexercis, och fördelas
derefter på grund af kunskaper och skicklighet i sjukvårdssoldater
(den högre klassen) och sjukvaktaresoldater (den lägre klassen).
Förbinderisoldaterna undervisas dels, i trängtjenst, dels i sjukes och
sårades .transport. Till en början, innan sanitetscorpsens organisation
blifvit genomförd, kan undervisningen i trängtjenst, men ej i andra
ämnen, försiggå vid militärdistriktets trängbataljon. Det värnpligtiga
sanitetsmanskapet skall inställa sig till en af sanitetscorpsens inom
militärdistriktet allmänna repetitionsöfningar.

Sanitetstrupperna jemte befäl och underbefäl lemnas, enligt landtförsvarskomiténs
förslag, af tv ängbataljonerna, af hvilka eu tillhör hvarje
arméfördelning, och vid krigsutbrott mobilisera trängbataljonerna såväl
sjiikvårdskompanier som flyttande sjukhus.

Sanitetsmanskapets utbildning vid trängen och ställande under ledning
af dess officerare och underbefäl synes vara en för detta vapenslag
mindre lämplig uppgift, då utbildningen der ej kan blifva fullständig
och befälet ej kan antagas vara hemmastadt i de tekniska delarne
af den tjenstegren dem åligger samt antagligen icke ens eger de detaljinsigter
deri, som besittas af den simple sjukvårdssoldaten, eller kan
bedöma, huruvida denne handlar rätt eller orätt, utan att derom rådföra
sig med den sakkunnige läkaren, hvars utsago således i alla fall
måste blifva bestämmande.

Härens sjukvård.

B 11

Hvad vidare organisationsfrågan angår, skulle enligt militära helsovårdskomiténs
förslag sanitetscorpsen redan under fred organiseras till
en fristående militär med densamma tillhörande sanitetstrupp, som

öfvertager sjukvården vid trupperna och de större taktiska förbanden
samt göres lika sjelfständig i sin verksamhet som t. ex. artilleri- eller
ingeniörvapnen. Läkande skulle vara militäriskt utbildade och borde
alla hafva fullgjort sin värnpligt under vapen, hvilket skulle utgöra ett
kompetensvilkor vid första inträde i sanitetscorpsen; de skulle föra befälet
öfver sjukvårdstrupperna såväl på sjukhusen, som vid sjukvårdskompanierna.
Organisationen skulle under fred och krig hufvudsakligen
vara densamma, på grund deraf att för sanitetspersonalen lika
mycket som för öfriga delar af en armé tvifvelsutan är gällande, att
allt bör under freden vara förbereda så att kriget endast medför en
utvidgning af fredsförhål],andena.

Enligt landtförsvarskomiténs förslag åter, skulle sanitetsväsendet
under fred, särdeles i hvad detsamma beträffar militärläkarnes ställning,
i hufvudsak förblifva detsamma som för det närvarande. Läkarne
skulle vara civile personer liksom hittills; medicinalstyrelsen, i hvilken
öfverfältläkaren har sin plats, skulle liksom nu hafva högsta ledningen
af arméns helso- och sjukvårdsangelägenheter. I krig skulle, efter föreskrifterna
i Kongl. författningen den 13 juni 1855 angående hvad i
afseende på arméns sjukvård under fälttjenstgöring är att iakttaga, en
generalfältläkare förordnas till chef för arméns helso- och sjukvård,
då äfven sjukvårdsanstalterna mobiliseras och som ofvan är anfördt
erhålla sitt manskap genom trängen, hvars befäl och underbefäl, utom
vid sjukhusen, leda sanitetsmanskapet.

Bedömes organisationen uteslutande från synpunkten af arméns
gagn af densamma, synes helsovårdskomiténs förslag i detta hänseende
förtjena det främsta erkännandet, hvilket företräde ej heller landtförsvarskomitén
förnekat, då den uttalat den åsigt, att en organisation,
som städse hålles i det skick, hvari den skall uppträda och verka i
fält, bättre torde uppfylla det med densamma afsedda ändamål, än en
organisation, som först i krigstid blifvit till sina delar fullt ordnad,
samt att stater finnas, hvilka för sina stridskrafter ordnat sjukvårdsväsendet
på sätt den militära helsovårdskomitén föreslagit.

Såsom förebild för svenska arméns sanitetsorganisation har landtförsvarskomitén
likväl framhållit tyska härens, der »oaktadt många förbättringar
i dess härordning vidtagits efter senaste krig, föreningen
mellan sjukvårdstrupper och träng likväl bibehållits». Härvid torde
dock böra anmärkas, att tyska sanitetsväsendet af dess egna målsmän

B 12

Härens sjukvård.

ingalunda anses för det närvarande vara fullkomligt, utan tvärtom anses
erfordra en ändring just i den riktning helsovårdskomitén nu föreslagit,
hvarpå såsom ett bevis kan anföras, att dess förslag i Tyskland
af sakkunnige helsats såsom ett stort framsteg, i hvilket afseende anföres
att »derigenom i Sverige skulle vinnas det mål, till hvilket, om
också motsträfvande och i fullt medvetande af den uppoffring, hvartill
det leder, alla konseqvent tänkande militärläkare se upp, nemligen
sanitetscorpsens organisation i likhet med arméns andra tekniska vapenslag;
en åsigt, som oupphörligen framstälts och vunnit erkännande,
men hittills ej der lyckats vinna praktisk tillämpning)).

Bland skäl, som anföras mot den militära helsovårdskomiténs organisationsförslag,
har landtförsvarskomitén framhållit det ekonomiska
såsom af betydande giltighet, men ovisst torde vara om detsamma kan
tillerkännas någon hufvudsaklig betydelse i detta fall. Enligt militära
helsovårdskomiténs öfvergångsförslag skulle kostnaderna för fältläkarecorpsen
uppgå till 467,656 kronor och enligt landtförsvarskomiténs till
439,885 kronor, dertill dock vid det senare förslaget måste läggas aflöningen
till de militärer, som skola föra befälet öfver sanitetsmanskapet.

Sanitetsväsendets fredsorganisation, på sätt landtförsvarskomitén
densamma förslagit, anser styrelsen, på grund af hvad ofvan anförts,
ej kunna leda till önskadt mål, i främsta rummet emedan öfvergången
till en mot behofvet svarande fältorganisation derigenom i hög grad
försvåras och nära omöjliggöres, då militärläkarne helt plötsligt måste
uppkallas till en för dem ovan verksamhet, som säkerligen ej skall
kunna gifva gynsamma resultater. Styrelsen får derföre i princip
ansluta sig till det i militära helsovårdskomitén väckta förslag om
sanitetsväsendets fredsorganisation.

Senare tiders sträfvanden för en förbättrad helso- och sjukvård i
fält hafva deri uti humanitetens intressen framkallat helt andra förhållanden
än förr, en omständighet som ej heller af landtförsvarskomitén
blifvit förbisedd, enär denna del af förslaget innehåller stora
och vigtiga förbättringar.

Sjukvårdsväsendet i fält är nemligen organiseradt på tre linjer?

första linien, tillhörande fälthären, består af,

l:o) sjukvårdspersonalen vid trupperna, som utgöres af militärläkare
med nödig trupp och materiel för dagliga sjukvisitationer samt
äfven med uppgift att under smärre strider uppsamla och förbinda
sårade;

Härens ^sjukvård.

B 13

2:o) sjukvårdskompanier, som, organiserade på två plutoner med
32 bårar och utrustade med erforderlig materiel i öfrigt, äro tilldelade
fördelningarna, 2 till hvarje;

3:o) flyttande sjukhus, 8 vid hvarje fördelning, afsedda att gifva
sårade och sjuke den vård, som kan vara erforderlig, tills de kunna
sändas från armén till bakom densamma belägna sjukvårdsanstalter.
Hvardera sjukhuset är afsedt att innehålla 150 sängar, således 1,200
på fördelningen, motsvarande 7 procent af styrkan.

andra liniens sjukvårdsanstalter bakom fälthären bestå af:

l:o) etappsjukhus, hufvudsakligen å etappstationerna närmast den
opererande hären samt etappliniernas begynnelsestationer i hemorten;

2:o) transportkommissioner, som ordna de sjukes och sårades
forsling till hemorten;

3:o) sjuktåg, som ombesörja förflyttningen å förbindelselinien mellan
operationsbasen och den opererande hären;

4:o) sjukhuspersonalreserven och reservmaterielen, hvilka finnas att
tillgå i närheten af operationsbaserna.

tredje liniens sjukvårdsanstalter, förlagda till den del af landet,
som ligger utom krigsskådeplatsen eller bakom operationsbasen, nemligen
depötsjukhus, vid depöterna i härdelarnes centralpunkter; de sårade
och sjuke, för hvilka utrymme der ej kan beredas, fördelas på
de civila sjukvårdsinrättningarna i hemorten.

Mot denna fältorganisation, som finnes uppgjord i hufvudsaklig
öfverensstämmelse med den af militära helsovårdskomitén föreslagna,
har styrelsen intet egentligt att invända; dock torde den ofvannämnda
fördelningen af sjuke och sårade på • de civila, af kommunerna bekostade
sjukvårdsinrättningarne i hemorten ej kunna bereda särdeles
utrymme vid dessa, som vanligen äro till stor del af sjuke upptagne.

För att kunna anskaffa ett så stort antal läkare i fält, som omständigheterna
kräfva, har laridtförsvarskomitén, i öfverensstämmelse
med 1877 års trängkomités förslag, ansett nödvändigt att bibehålla
underläkareinstitutionen, hvilken deremot helsovårdskomitén förkastat, i
hvad densamma angår medicine studerande, som ej aflagt medicine
candidatexamen, så framt ej dessa i egenskap af elever och biträden
anstäldes vid tredje liniens sjukvårdsanstalter i hemorten, der de under
noggrann uppsigt kunde vinna sådana insigter, att de möjligen efter
någon tids undervisning och öfning kunde användas vid fältsjukhusen
i samma egenskap.

Erfarenheten om underläkareinstitutionen från föregående krig är
ej uppmuntrande till efterföljd. Anmärkas bör äfven, att medico-philo -

B 14

Hälens sjukvård.

sofias candidater med nuvarande examensfordringar ej erhålla någon
som helst utbildning i sjukvård med undantag endast för det fåtal,
som i egenskap af underläkare äro eller varit anstälde vid allmänna
garnisonssjukhuset i Stockholm och äro disponible, hvarföre landtförsvarskomiténs
antagande, att otvifvelaktigt icke få medico-philosophice
candidater skulle finnas, hvilka under sin kurs för candidatsexamens
undergående hunnit inhemta ett mått af kunskaper, tillräckligt att göra
dem användbara till extra läkare i fält, synes förtjena mindre afseende.

Annorlunda är deremot förhållandet med de för härens sjukvård
vid krigstillfällen påräknade medicine candidaterna, hvilka nästan utan
undantag äro i värnpligtsåldern och sålunda till största delen, utan att
på förhand anställas, blifva disponibla.

Af alla i ämnet afgifna komitébetänkanden har blifvit. ådagalagdt,
att med anledning af det ringa läkareantalet i vårt land, den största
hushållning med läkarekrafter måste i fält iakttagas. Landtförsvarskomitén
har på grund deraf föreslagit, att ett större fotfolksregemente
skall förses med en bataljonsläkare och två extra läkare för liniebataljonerna
samt med en sjukvårdsfanjunkare för reservbataljonen, hvarvid
således bataljonsläkaren måste tillika leda sjukvården vid hela regementet.
För ett rytteriregemente anses en examinerad eller ock en
extra läkare vara tillräcklig. Vid ett fältartilleriregemente skall finnas
en andre bataljonsläkare för regementet i dess helhet och derjemte
för en af dess divisioner, en extra läkare för andra divisionen, en
sjukvårdsstyckjunkare för hvardera af liniedivisionen och kolonndivisionen
samt sjukvårdssergeanter för reservdivisionerna.

Äfven om dessa extra läkare och framför allt sjukvårdsunderbefäl
utväljas bland de bästa som finnas tillgängliga, torde en sådan åtgärd
vara betänklig, då dessa personer ej kunna erbjuda de qvalifikation er,
som vid armén i fält anstälde läkare böra ega för att kunna gagna
sjukvården. Genom de af militära helsovårdskomitén föreslagna reservläkares
användande, hvarom vidare här nedan, synas sådana åtgärder
kunna förebyggas.

Med en sådan inskränkt tillgång på läkare, som den vårt land
kan lemna armén i fält, är det nödvändigt att läkarekrafterna då centraliseras
och användas der de för tillfället bäst behöfvas, hvilket ej
torde kunna vinnas utan en snabb evakuation och en fortgående vexelverkan
mellan sjukvårdspersonalen vid trupperna, vid sanitetskompanierna
samt vid de flyttande sjukhusen; förhållanden, som äfven af båda
de nu i frågavarande komitéerna synas vara insedda.

Härens sjukvård.

B 15

Militära helsovårdskomitén har för att fylla inträffad brist i sanitetspersonalen
föreslagit en reservläkarecorps, bestående af läkare, Indika,
efter att hafva fullständigt genomgått de för militärläkare erforderliga
kurser och tjenstgöringar, skulle mot ett skäligt arfvode qvarstå i
sanitetscorpsen, utan andra skyldigheter i fred än att deltaga i de allmänna
repetitionsöfningar, Indika förslagsvis hvart tredje år skulle
företagas med hela sanitetspersonalen inom det militärdistrikt, till hvilket
de voro fördelade. I händelse af krig skulle de deremot vara förpligtade
till den tjenstgöring, som blefve dem ålagd. Genom denna
institution skulle hären med relativt ringa kostnad blifva försedd med
så stor läkarepersonal som i vårt land rimligtvis kan för detta ändamål
anskaffas. Deremot synes den af landtförsvarskomitén föreslagna
åtgärd att för transportkommissionerna och tjenstgöring på etappsjukhusen
uttaga värnpligtige läkare, tillhörande landtstormen, i åldern
mellan 32 och 40 år, vara mindre ändamålsenlig, då derigenom dessa
ganska vigtiga befattningar möjligen skulle komma att bestridas af
personer, ovana vid sådan verksamhet samt anstälde i civila sjukvården,
som derigenom skulle beröfvas behörig tillsyn, hvarjemte genom en
sådan åtgärd en betungande tjenstgöring skulle påläggas en yrkesklass
tillhörande landtstormen, under det att andra personer tillhörande densamma
vore fritagne från tjenstgöring vid hären.

Att provincial-, distrikts-, lasaretts- och stadsläkare i viss mån äro
förpligtade att i krigstid tjenstgöra vid arméns sjukhus och depöter
inom sina respektive tjenstgöringsområden, med bibehållande af sin lön
och mot särskildt arfvode är deremot af militära helsovårdskomitén
ifrågasatt och finnes äfven. i hufvudsak upptaget i föregående författningar
i detta hänseende.

I landtförsvarskomiténs förslag om fältläkarecorpsens löner, dagaflöning
och inqvartering efter samma grunder som motsvarande grader
af officerare får styrelsen instämma utom i afseende på förste
bataljonsläkare eller deremot svarande tjenstemän, hvilka synas böra
erhålla lön lika med kaptener af första klass, likasom med dem likstälde
regementsintendenter, hvilkas tjenstegöromål ej torde vara mera
maktpåliggande och hvilkas utbildning fordrar betydligt kortare tid än
läkarnes.

Med stöd af hvad ofvan blifvit anfördt får styrelsen i hufvudsak
uttala sig till förmån för ordnandet af härens sanitetsväsende, på sätt
det af militära helsovårdskomitén i dess den 12 april förlidet år afgifna
underdåniga betänkande blifvit föreslaget, allt på grund deraf

B 16 Härens sjukvård.

att tillämpningen af detta förslag synes skänka hären en betryggad
helsovård i fred och i fält.

Till sist anser sig styrelsen ej böra lemna oanmärkt ett förhållande,
som styrelsen äfven vid föregående tillfällen hos Eders Kongl.
Maj:t anfört, nemligen angående önskvärdheten af framflyttning af
den ålder vid hvilken de värnpligtige böra inkallas till vapenöfning. I
betraktande af svenska folkets i allmänhet långsamma kroppsutveckling
är antalet beväringsynglingar, som för närvarande af sådan anledning
kasseras, oproportionerligt stort och intet tvifvel finnes, att icke
många af dem, som af nämnda anledning kasseras, redan inom ett
eller ett par år efter mönstringen så utvecklat sig, att de ernått alla
för krigstjenst erforderliga egenskaper. Hänföras sådana värnpligtige
till klassen för tillfället oduglige, uppskjutes väl det definitiva afgörandet,
men en framflyttning af beväringsåldern, förslagsvis till 22.
året, skulle säkerligen lemna en både talrikare och kraftfullare ålderskontingent,
än hvad för närvarande är fallet. En jemförelse mellan
en första och en andra årets beväringsklass visar tillräckligt att kroppen
vid denna ålder är stadd i stark utveckling. Säkerligen skulle en
framflyttning af värnpligtsåldern till 22. året föranleda en talrikare,
mera uthållig och vapenför beväringsstyrka, än hvad för närvarande
är förhållandet.

Styrelsen framhärdar med djupaste vördnad, trohet och nit,
Stormägtigste, Allernådigste Konung,

Eders Kongl. Maj:ts

underdånigate, tropligtigste tjenare
. och unders åter

N. J. BERLIN.

O. F. Hallin. Edv. Edholm. D. M. Pontin. Carl Edling.
Stockholm den 16 oktober 1882.

A. J. Bruzelius.

Generalintendenten

öfver komiténs förslag till ordnande af intendenturväsendet.

Underdånigste memorial.

Sedan den under den 19 juni 1880 till utarbetande af förslag till
landtförsvarets ordnande i nåder utsedda komité till Eders Kongl.
Maj:t inkommit med underdånigt betänkande i berörda ämne, bar Eders
Kongl. Maj:t täckts genom remiss meddela mig nådig befallning att
öfver det af komitén framstälda förslag till ordnande af härens intendenturväsende
före den 1 nästkommande oktober afgifva underdånigt
yttrande; och får jag, till åtlydnad af nämnda nådiga befallning, nu i
underdånighet anföra följande:

Emot komiténs förslag till bestämmande af den för intendenturen
erforderliga personal finner jag icke anledning till anmärkning beträffande
personalens antal, vare sig på det hela eller inom de olika
tj enstegraderna.

Deremot synes mig komiténs förslag rörande intendenturpersonalens
aflöningsförmåner mindre tillfredsställande, hufvudsakligen dock
blott beträffande de lägre tj en stegraderna.

När komitén för intendenturens chef — generalintendenten —
föreslagit generals aflöningsförmåner, har komitén för ett sådant förslag
egt fullgiltigt stöd, ej allenast i sjelfva embetets vigt och beskaffenhet,
utan äfven i den ställning generalintendenten gent emot arméns
öfrige embets- och tjenstemän nödvändigt måste intaga. Enahanda är
förhållandet, enligt min uppfattning, med komiténs förslag, att den

C 18

Intendent urväsende t.

blifvande öfverfältintendenten skulle erhålla lika aflöningsförmåner med
hvad för öfverste blefve bestämdt. Men då komitén för den sålunda
för generalintendenten och öfverfältintendenten föreslagna och genom
nyss anförda förhållanden tillräckligen motiverade löneförhöjning velat
hemta ytterligare skäl från det af komitén, i sammanhang med beräknandet
af kostnaden för arméförvaltningen, framstälda förslag om indragning
af nämnda embetsverks civila departement, anser jag mig
icke böra underlåta att uttala min, från komiténs åsigter i denna organisationsfråga
skiljaktiga mening.

Redan den så kallade löneregleringskomitén hade, såsom bekant
är, i sitt förslag till reglering af arméförvaltningens personal, ifrågastält
indragning af förvaltningens civila departement, men förslaget
härom blef af Eders Kongl. Maj:t och Riksdagen ogilladt. De nya
skäl, landtförsvarskomitén velat för en dylik indragning hemta från det
af komitén framstälda härordningsförslag, synas bära vittne om en
mindre fullständig kännedom om arten och beskaffenheten af de ärenden,
hvilkas handläggning nu tillhör och äfven framgent måste tillhöra
arméförvaltningens särskilda departement. Uti andra delen af sitt betänkande
(pag. 207) har komitén uppräknat vissa af de ärenden, som
för närvarande tillhöra civila departementets handläggning, hvarvid
komitén dit hänfört äfven förvaltningen af de under arméförvaltningen
hörande kassor.

Då med sistnämnda bestyr naturligtvis icke lärer kunna afses den
förvaltning af kassor och fonder, som tillförene tillhört arméförvaltningen,
men redan för omkring 10 år tillbaka eller långt före förvaltningens
senaste reglering, blifvit från arméförvaltningen till statskontoret
Överflyttad; och således med de af komitén antydda kassor torde
få förstås endast arméförvaltningens, af fjerde hufvudtitelns samtliga
anslag bestående kassa, bör jag i underdånighet anmärka, att bland
annat just inseendet öfver nämnda kassa äfvensom öfver förvaltningens
bokslut gör det synnerligen angeläget, att civila departementet med
särskild chef fortfarande bibehålies.

Vidare yttrar komitén, hurusom en granskning af de ärenden,
hvilka af civila departementet handläggas, skulle visa, att vid tillämpning
af ett härordningsförslag, bygdt på af komitén föreslagna grunder,
en stor del af detta departements göromål skulle bortfalla, såsom
frågor rörande indelningsverket, manskapets pensionering o. s. v., hvarföre
återstående göromål lämpligast borde kunna öfverflyttas på de
andra departementen, särskildt på intendentsdepartementet, till hvilket
departement komitén ansåge härens löneväsen desto hellre böra höra,

Intendent ii rväsende t.

C 19

som lönerna vid de särskilda truppafdelningarne utbetaltes genom de till
intendenturen hörande tjensteman. Med inrättande af fördelningsintendenturerne
komme dessutom, enligt komiténs förmenande, en del
göromål att till dessa från intendentsdepartementet öfverflyttas, till
följd hvaraf en stor del göromål, som nu ålåge det civila departementet,
utan olägenhet borde kunna till förutnämnda departement öfverlemnas.

I anledning häraf, och då komitén — bland de civila departementets
ärenden, hvilka enligt komiténs förmenande skulle genom tilllämpning
af dess härordningsförslag komma att bortfalla — uttryckligen
uppgifvit -endast frågor rörande indelningsverket och manskapets
pensionering samt jag icke tilltror mig bedöma, hvilka slags ärenden
komitén anser böra under orden o. s. v. innefattas, får jag i afseende
å de två nämnda grupperna af ärenden endast i underdånighet anmärka,
att den förra af dem, eller frågorna rörande indelningsverket, hittills
varit för arméförvaltningens civila departement af ringa omfattning och
betydelse, men att under de 15 år, som enligt komiténs beräkning
fordras för öfvergången från nuvarande till den nya härordningen,
frågor af ganska invecklad beskaffenhet angående indelningsverket i
allmänhet och särskildt rust- och rotehållares skyldigheter tvifvelsutan
skeda uppstå och fordra handläggning, samt att ärenden, tillhörande
den senare gruppen eller manskapets pensionering, icke allenast under
öfvergångsåren utan äfven länge derefter torde komma att taga arméförvaltningens
tid och arbete i anspråk; och lärer, vid sålunda nu anförda
förhållanden, det skäl för indragning af civila departementet få
anses hafva förfallit, som komitén velat finna i det förmenta upphörandet
af ofvanberörda två grupper af ärenden.

Den omständigheten, att lönerna vid arméns särskilda truppafdelningar
utbetalas af intendenturens tjenstemän, lärer icke heller i och
för sig, såsom komitén förmenat, utgöra giltigt skäl för aflöningsärendenas
öfverflyttning till intendentsdepartementet. Bemälde tjenstemän
hafva sig ålagda åtskilliga göromål äfven för de andra departementen,
men icke lärer detta förhållande kunna anses utgöra skäl för öfverflyttning
af dessa departements ifrågavarande åligganden till intendentsdepartementet.
Något annat skäl än det att lönerna utbetalas genom
intendenturtjenstemän borde derföre kunna anföras, för att utgöra nöjaktig
grund'' för aflöningsärendenas öfverflyttning till intendentsdepartementet,
men ett sådant skäl har icke af komitén blifvit uppgifvet.

Hvad slutligen angår den af komitén antydda öfverflyttning af
göromål från intendentsdepartementet, som af fördelningsintendentu -

C 20

I liten den tur väsende t.

remas inrättande skulle blifva en följd, så kommer den häraf föranledda
minskningen i göromål å intendentsdepartementet hufvudsakligen endast
intendenten (den blifvande öfverfältintendenten) och hans assistent
samt i någon mån äfven generalintendenten till godo, enär räkenskapsgranskningen,
senast tillökad med handläggningen af de årsredogörelser,
hvilka förut undergått speciel granskning endast i kammarrätten, fortfarande
måste tillhöra det centrala embetsverket. Redan nyssnämnda
från kammarrätten öfverflyttade granskningsgöromål jemte i öfrigt
uppkommen tillökning i göromålen å intendentsdepartementet hafva
haft till följd, att ärendenas handläggning derstädes, oaktadt verklig
öfveransträngning för tjenstemännen, icke alltid kunnat inom behörig
tid medhinnas. Under de nära två år, som förflutit sedan den senaste
regleringen trädde i kraft, hafva tjenstemännen å intendentsdepartementet
icke kunnat få tillgodonjuta för dem afsedd semester i annat
fall, än när sjukdom nödgat till beredande af ledighet, som för återställande
af tjenstemannens helsa varit oundgängligen erforderlig. Vid
sådant förhållande är det, enligt mitt förmenande, fullkomligen omöjligt
att, på sätt komitén ifrågastält, civila departementets nuvarande
åligganden, åtminstone till ojemförligt största delen, skulle af intendentsdepartementet
kunna öfvertagas utan tillökning i sistnämnda departements
personal och derjemte med en betydlig minskning i arméförvaltningens
nuvarande anslag till vikariatsersättning, extra biträden
m. m.; hvartill dessutom kommer att beskaffenheten af en stor del af
civila departementets ärenden, på sätt redan blifvit antydt, skulle göra
en sådan öfverflyttning i hög grad olämplig.

På grund af hvad jag nu haft nåden anföra och enär, på sätt
Eders Kongl. Maj:t i nådigt bref till arméförvaltningen den 28 februari
1865 förklarat, intendentsdepartementet — hvars verksamhet för närvarande
hufvudsakligen omfattar ärenden som angå: arméns underhåll
och sjukvård under marscher, möten, mönstringar, öfningar eller kommenderingar;
arméns beklädnad, utredning, tross m. m.; arméns remontering;
arméns mötesfält och en del byggnader m. m. — redan
under fredstillståndet bör gifvas en så beskaffad tilldelning af göromål,
att departementet vid inträffande krig och skildt från bestyr, som för
detsamma äro främmande, genast må kunna, med en lämplig tillökning
i sin tjenstemannapersonal, såsom central förvaltning öfvertaga vården,
fördelningen och redovisandet af de för krigets utförande afsedda medelstillgångar,
får jag i underdånighet hemställa, att den nu ifrågastälda
öfverflyttningen till intendentsdepartementet af civila departementets
ärenden icke måtte få ega rum, utan sistnämnda departement såsom

Intendenturväsendet.

C 21

sjelfständigt departement bibehållas, helst de detta departement nu tilldelade
ärenden ingalunda kunna anses vara af den art, att de till följd
deraf böra till annat departement öfverflyttas.

I afseende särskild! å generalkrigskommissariebefattningen bar,
på sätt det vid Eders Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen
af den 23 januari 1880, angående ny lönestat för arméförvaltningen, fogade
statsrådsprotokoll utvisar (pag. 26 i det tryckta protokollet), dåvarande
chefen för landtförsvarsdepartementet yttrat, hurusom det icke
kunde skattas som en ringa förmån för bemälde chef att, utom de
militäriskt tekniskt bildade cheferne för de tre militära departementen
i arméförvaltningen, äfven ega tillgång till biträde af eu civil embetsman
af den framstående duglighet och erfarenhet, som hos generalkrigskommissarien
måste förutsättas, och då bibehållande af denna befattning
— den enda rent civila inom landtförsvaret, som vore af beskaffenhet
att kunna för de civila embetsmännen inom arméförvaltningen,
liksom för en ej obetydlig del af den militära förvaltningens
öfriga civilstat, framstå såsom eftersträfvansvärdt slutligt mål för en
civil embetsmannaförmåga af första klassen — utgjorde vilkoret för
bevarandet af sagda förmån, vore detta ett ytterligare skäl för förstnämnda
departements chef, att icke kunna lemna sitt förord åt löneregleringskomiténs
då framstälda förslag om ifrågavarande befattnings
indragning, så mycket mindre som den direkta vinst, statsverket derigenom
skulle erhålla, komme, efter departementschefens förmenande,
att föra i sitt följe en mångdubbel indirekt förlust; och lärer detta af
dåvarande chefen för landtförsvarsdepartementet afgifna yttrande, jemte
hvad af honom i öfrigt vid berörda tillfälle till statsrådsprotokollet i
ämnet anförts, få anses innefatta ett ytterligare kraftigt stöd för min
ofvan uttalade åsigt om lämpligheten och behofvet af civila departementets
bibehållande.

I sammanhang med förestående fråga rörande arméförvaltningens
organisation anser jag mig i öfrigt endast böra i underdånighet anmärka,
att den af komitén ifrågastälda indragning af två vaktmästarebefattningar
hos arméförvaltningen icke utan ett högst menligt inflytande
på vaktmästaregöromålen derstädes kan ega rum.

Då jag nu öfvergår till frågorna om de af komitén för öfrige
intendenturtjenstemän föreslagna aflöningsförmåner, får jag i underdånighet
anmäla, det jag icke funnit skäl till erinran mot komiténs
förslag i afseende å fältintendenter, fästningsintendenten å Karlsborg
samt utredningsförvaltare, som vid fördelningsförråden’böra anställas.

C 22

Intendenturväsendet.

Beträffande åter regementsintendentsbefattningarne, skulle det,
enligt mitt förmenande och i betraktande af nämnda befattningars stora
vigt och det med dem förenade trägna arbete och betydande ansvar,
varit i hög grad önskligt, om komitén för dessa befattningar föreslagit
enahanda aflöningsförmåner, hvarom arméförvaltningen senast uti underdånig
skrifvelse den 2 december 1879 för intendenterne vid indelta
armén gjort hemställan; men då komitén ansett sig icke kunna för
regementsintendent ifrågasätta högre aflöning än för innehafvare af
motsvarande militärgrad eller kaptén af lista klass, och härigenom i
allt fall eu, om ock mindre betydlig, aflöningsförbättring blefve flertalet
af nuvarande regementsintendenter beredd, har jag funnit mig
icke för närvarande böra påyrka tillämpning af arméförvaltningens
nyssberörda underdåniga förslag, utan tillstyrker i underdånighet nådigt
bifall till hvad komitén i denna del föreslagit.

För utredningsförvaltaretjensterna vid arméns central- och hufvudförråd
på Karlsborgs fästning och arméns utredningsförråd i Stockholm
har komitén föreslagit lika aflöningsförmåner som för öfrige utredningsförvaltare,
nemligen: lön 1,800 kronor med två ålderstillägg,
hvartdera å 300 kronor, det ena efter fem och det andra efter tio års
tjenstgöring i befattningen, hvarigenom alltså innehafvare af dylik tjenst
skulle efter tio års tjenstgöring komma i åtnjutande af en lön af 2,400
kronor jemte inqvartering. Då emellertid den förra af ifrågavarande
två befattningar, eller förvaltarebefattningen vid centralförrådet på
Karlsborg, enligt Eders Kongl. Maj:ts och Riksdagens beslut, för närvarande
åtföljes af ej obetydligt högre och efter befattningens vigt
och det dermed förenade trägna arbete och dryga ansvar bättre lämpade
aflöningsförmåner, nemligen: inqvartering in natura samt i lön
och tjenstgöringspenningar 3,000 kronor med förhöjning i lönen af
500 kronor efter fem års tjenstetid, får jag, enär nyssnämnda högre
förmåner, med hänseende till tjenstens beskaffenhet, ingalunda kunna
anses för högt tilltagna, i underdånighet hemställa, att desamma fortfarande
måtte för utredningsförvaltarebefattningen vid centralförrådet
på Karlsborgs fästning få oförminskade bibehållas. Förvaltaretjensten
vid utredningsförrådet i Stockholm åtföljes för närvarande, enligt 1880
års stat, visserligen endast af arfvode till belopp af 3,000 kronor utan
ålderstillägg; men enär äfven denna befattning är af synnerligen trägen
beskaffenhet samt, i -likhet med befattningen vid centralförrådet på
Karlsborg, åtföljes af ej ringa medelsuppbörd, anser jag densamma
böra för innehafvaren medföra rätt till enahanda förmåner, som för

Intendentur väs en de t.

förvaltaretjensten vid centralförrådet på Karlsborg ofvan blifvit af mig
föreslagna.

Till hvad komitén föreslagit i fråga om aflöningen för utredningsförvaltaretjensten
vid de mindre persedelförråden på Karlsborgs fästning
anser jag mig böra i underdånighet tillstyrka nådigt bifall.

Beträffande härefter förrådsförvaltaretjensterna vid regementsförråden
— hvilka befattningar vid de indelta infanteriregementena för
närvarande aflönas med ett såsom arfvode bestämdt årligt belopp af
1,600 kronor, jemte fri bostad när kronan å mötesplatsen eger dertill
passande byggnad — har komitén för dem föreslagit en lön af 1,200
kronor, med ålderstillägg lika som för utredningsförvaltarebefattningen
vid fördelningarnes förråd. Härigenom skulle visserligen innehafvare
af sådan befattning efter tio års tjenstgöring ernå en aflöning, som
med 200 kronor öfverstege det nu utgående arfvodet, men deremot
måste den af komitén föreslagna aflöningen under de tio första tjensteåren
anses otillräcklig för tjensteinnehafvarens nödtorftiga utkomst,
helst när i betraktande tages den ansträngande dagliga tjenstgöring,
som för behörig tillsyn och vård af de åt dessa tjenstemän anförtrodda
betydliga förråd ovilkorligen påkallas, och hvilken tjenstgöring, med
hänseende till mångfalden af de i regementsförråden för såväl stam
som beväring förvarade persedlar, äfven är förenad med stort äfventyr
af förlust för tj en stemannen. Med afseende å nu anförda förhållanden
nödgas jag i underdånighet hemställa, att, med ändring af komiténs
förslag äfven i denna del, lönen för förrådsförvaltare vid regementsförråd
måtte bestämmas till 1,600 kronor, med ålderstillägg efter fem
år af 500 kronor samt med rätt för tjenstemannen till fri bostad i
förrådets omedelbara närhet;

Och lära, vid bifall härtill, enahanda förmåner böra tillerkännas
jemväl förvaltare vid trängbataljonernas förråd, med bibehållande af
föreslaget särskildt arfvode af 500 kronor för dem bland dessa förvaltare,
hvilka hafva medelsuppbörd sig anförtrodd.

Stockholm den 28 September 1882.

G. SANDELS.

Generalintendent.

Kongl. arméförvältningen

angående komiténs kostnadsberäkningar.

l:o) Kongl. arméförvaltningens plenum.

Till Konungen.

Uti nådig remiss af den 9 sistlidne augusti har Eders Kongl. Maj:t
anbefallt arméförvaltningen att före utgången af nu innevarande oktober
månad inkomma med underdånigt yttrande angående de i det den 19
juni detta år afgifna underdåniga förslag till landtförsvarets ordnande
förekommande kostnadsberäkningar.

Till fullgörande af denna nådiga befallning får arméförvaltningen,
med aflemnande af särskilda underdåniga yttranden från förvaltningens
departement i hvad hvartdera rörer, angående det, som i förevarande
förslag vidkommer för arméförvaltningen gemensamma angelägenheter,
underdånigst å plenum anföra,

att arméförvaltningen, som i afseende å frågan om dess civila
departements behöflighet icke funnit skäl frångå sin flera gånger uttryckta
åsigt, hvilken öfverensstämmer med den, som nu nyss blifvit
uttalad af generalintendenten i hans underdåniga utlåtande af den 28
nästlidne september, anser sig, angående den i det remitterade förslaget
beräknade framtida kostnaden för embetsverket, böra uttala, att,
derest Eders Kongl. Maj:t emot hvad Kongl. Maj:t med riksdagen två
gånger förut — senast år 1880 — beslutit, skulle anse sig böra nu
vidtaga åtgärd för nämnda departements indragning, arméförvaltningen

Kostnadsberäkning ar ne.

B 25

icke kan finna annat än att det, efter en sådan indragning — äfven
med utförande af den tilltänkta decentralisationen i intendenturväsendet
— skall blifva omöjligt för intendentsdepartementet att utan förstärkning
i personal öfvertaga de civila departementets byrå åliggande
göromål, hvarför således de för arméförvaltningen såsom framtida
kostnadssumma i komitéförslaget upptagna 110,000 kronor komma att
befinnas för ändamålet otillräckliga; samt

att, enligt arméförvaltningens uppfattning, behofvet fortfarande
kommer att i vissa fall kräfva arfvodens bibehållande i förening med
dagaflöning, synnerligast vid artilleriet och ingeniörtrupperna.

I afseende å frågan om civila departementets indragning och öfverflyttande
af dess ärenden till intendentsdepartementet, får undertecknad,
Sandels, med åberopande af sitt härom i ofvannämnda underdåniga
memorial den 28 sistlidne september afgifna yttrande, nu endast
i underdånighet anmäla sin åsigt, att det skall för intendentsdepartementet
blifva omöjligt att öfvertaga de civila departementets byrå
åliggande göromål under annat vilkor än att, med bibehållande af såväl
byråchefsbefattningen som öfriga tjenstebefättningar å nämnda
departement, samtliga dessa befattningar komma att till intendentsdepartementet
förläggas, äfvensom att anslaget till vikariats ersättning,
extra biträden m. in. värdet vid sitt nuvarande belopp, 26,000 kronor,
bibehållet.

Stockholm den 26 oktober 1882.

Underdånigst:

G. Sandels. B. Ark. Leijonhufvud .

G. G:son Leijonhufvud. Alfred Sjöberg. B. Elfström.
C. N. Forsman. C. Ljungberg. W. Kuylenstjerna.

C. L. Forsberg. A. E. Malmgren.

Carl Angelin.

1) 23

Kostnadsberäicningarné.

2:o) Artilleridepartementöt.

Underdånigt yttrande!

Sedan Eders Kongl. Maj:t, genom nådig remiss den 9 nästlidne
augusti, anbefallt arméförvaltningen att inkomma med underdånigt yttrande
öfver de kostnadsberäkningar, som förekomma uti det underdåniga
betänkande angående landtförsvarets ordnande, hvilket afgifvits
af den till utarbetande af förslag i ämnet i nåder förordnade komité,
har arméförvaltningen å artilleridepartementet, med anledning häraf,
till en början sökt utreda, hvilka af de uti komiterades betänkande
upptagna anslag skulle komma att för framtiden bestrida de utgifter,
som för närvarande utgå från departementets andel i anslaget till försvarsverket
till lands i allmänhet, samt nu finnas å departementets
ordinarie stat upptagna; och har departementet dervid trott sig finna,
att omförmälda kostnader, hvilka nu uppgå till sammanlagdt 481,687
kronor 25 öre, för framtiden böra bestridas från följande uti komiterades
förslag, för nedan uppräknade ändamål, utförda anslag, nemligen
:

från anslaget till Dunderhåll af fästningar och kronans byggnaden:

de uti departementets nu gällande stat under tit. I, IV, V, VI, VII
VIII och IX utförda kostnader till byggnadsreparationer, samman-?
lagdt ....................................................................................... kr. 27,097: 40.

från anslaget till öfning skostnader:

de uti förenämnda stat under tit. IV, VI och VIII utförda
kostnader till exercisbehof................................... » 58,350: —

från anslaget till undervisningsanstalter:

alla uti samma stat under tit. X (artilleri- och ingeniör högskolan)

utförda kostnader ......................................... » 24,462: 85.

Transport kr. 109,910: 25.

(

Kost nadsbe räkningarna.

D 27

Transport kr. 109,910: 25.

frän anslaget till rese- och trdktamentskostnader:

de för dylika kostnader i departementets stat nu särskilt
anvisade medel ....................................................... » 10,000: —

frän anslaget till diverse kostnader:

de uti samma stat nu upptagna posterna: statsersättning,
tit. XII (transportkostnader) ock de under tit.

I, IV, V, VI, Vill ock IX i samma stat utförda arfvoden,
skrifmaterialier, kyreskostnader ock diverse
bekof........................................................................................ » 18,853: 50.

samt frän anslaget till Dkrigsmaterielens underhälh:

alla öfriga, kär ej särskild! uppräknade kostnader ...... » 342,923: 50,

Summa kr. 481,687: 25.

I afseende å frågan om ock i kvad mån sistnämnda, eller för
krigsmaterielens underliåll utförda post, 342,923 kronor 50 öre, för
framtiden kan anses tillräcklig, kar departementet, vid öfvervägande
liäraf, trott sig finna, att de omförmälda bekofven, med undantag af
ammunition, kunna tillgodoses med det nu angifna beloppet.

Enligt en ungefärlig kostnadsberäkning öfver årliga ammunitionsförbrukningen
under nuvarande arméorganisation, ock under förutsättning
att ny fält- ock positions-artillerimateriel uteslutande begagnas,
skulle årliga kostnaden för artilleri- ock infanteri-ammunition komma att

uppgå till omkring..................................................................... kr. 397,000: —

Då för närvarande för ammunitionsförbrukning årligen
användas följande belopp, nemligen:

å departementets ordinarie stat anvisade poster:

tit. I, ammunitionsbekof .................. kr. 7,000: —

» IV, d:o _ _ .................. » 25,000: —

d V, löner, ammunitionskostnad

och kopparpatrontillverkning )) 159,000: —

D Vill, ammunitionsbekof .................. »_100: —______

Transport kr, 191,100: — kr. 397,000: —

D 28

Kostnadsberäkningarne.

Transport kr. 191,100: — kr. 397,000: —
tit. IX, kruttillverkning och arfvoden » 51,050: —

samt af anslaget till salpeteruppköp,

omkring ................................................... » 40,000: - » 282,150: -

skulle utöfver nu anvisade medel för ifrågavarande

ändamål erfordras ett tillskott af.................................... » 114,850: —

och om sistnämnda belopp lägges till ofvan under anslaget
till krigsmaterielens underhåll upptagna......... » 342,923: 50,

erhålles det belopp, eller ...................................................... kr. 457,773: 50,

som under nuvarande arméorganisation och ofvannämnda förutsättning
skulle komma att för krigsmaterielens underhåll af artilleridepartementet
tagas i anspråk.

I hvad mån sistnämnda summa skulle, efter införandet af en ny
härordning, behöfva öfverskridas, är till en stor del beroende på de
instruktioner, som kunna komma att utfärdas för den nya härens skjutöfningar;
hvadan departementet i berörda hänseende icke anser sig
kunna uppgöra några beräkningar.

Beträffande öfriga ofvan utförda poster, eller de, som skola bestridas
af anslagen till »underhåll af fästningar och kronans byggnader»,
»öfningskostnader», »undervisningsanstalter», »rese- och traktamentskostnader»
samt »diverse kostnader», har departementet ej ansett sig
böra afgifva något särskildt yttrande, då dessa anslag torde komma att
ställas under annat departements förvaltning.

Deremot finner departementet sig böra i underdånighet framhålla,
att uti komiterades betänkande några kostnader icke upptagits för inköp
af skjutfält för de nya artilleriregementena, samt att någon anskaffningskostnad
utöfver redan anvisade belopp för fält-, positionsoch
fästningsartillerimaterielen icke finnes upptagen, likasom ej heller
några tillgångar blifvit beräknade för det ökade antal gevär, som af
den nya härordningen betingas.

Slutligen får departementet i underdånighet erinra, att uti komiterades
betänkande icke finnas beräknade åtskilliga arfvoden m, m.,
som dels uti nuvarande riksstat och dels genom särskilda nådiga bref
finnas anvisade, och hvilka, enligt departementets förmenande, äro för
framtiden, lika väl som hittills, erforderliga.

Sålunda saknas:

arfvoden för artilleristaben (riksstaten);

arfvode för tillsyn öfver kanontillverkningen (kongl. brefven den
24 januari 1826 och den 1 oktober 1847);

Kostnadsberäkningarne.

D 29

arfvode till fälttygmästaren (kongl. brefvet den 5 mars 1846);
arfvode för uppbörd, vård och redovisning af det vid Råbelöf förvarade
krut (kongl. brefven den 2 september 1862 och den 10 februari
1874);

resestipendier åt artilleriofficerare (kongl. brefvet den 20 november
1866);

kostnaden för underhåll af sockenvägen vester om Tånga bed
(kongl. brefvet den 19 november 1867);

expenser för artillerikomitén (kongl. brefvet den 6 mars 1868);
arfvoden till tygstaten (kongl. brefvet den 24 november 1874); samt
bidrag till upprätthållande af samfärdseln inom Vaxholms fästnings
försvarsområde (kongl. brefvet den 21 november 1879).

Stockholm den 26 oktober 1882.

Underdånigst^

C. G:SON LEIJONHUFVUD.
W. Kuylenstjeena. C. L. Forsberg.

J. V. Gestrin.

3:o). Fortifikationsdepartementet.

Underdånigt yttrande.

Uti det af komiterade den 19 sistlidne juni afgifna underdåniga
betänkande angående landtförsvarets ordnande hafva komiterade till
kasern- och inqvartering sutgifter beräknat 436,000 kronor årligen, hvilken
summa på följande sätt fördelats:

a) utgifter för truppens kasernering, såsom till ved, ljus, servis, sängkläder,
kaserninventarier, kokinrättning, lysning i stall, stallpersedlar,
sotning och rensning af eldstäder, brandredskap och pumpar,
kaserngårdens underhåll samt hyra af skjutbana och exercisplats,
der så behöfves, m. m........................................... kr. 256,000: —

Transport kr. 256,000: —

D 80

Kostnadsberäkningarne.

Transport kr. 256,000: —

b) expeditionslokaler med eldning och städning, ex penser

o. s. v. för generalbefälen, fördelningsintendenturerna
samt regementenas chefsembeten och
intendenturer........................................................................... » 30,000: —

c) reparationer af kaserner m. fl. i och för truppernas

kasernering och öfning behöfliga byggnader............ » 150,000: —

Summa kr. 436,000: —

Förenämnda, till kasernutgifter m. m. beräknade belopp af 256,000
kronor hafva komiterade ansett böra på följande sätt disponeras:
för 2 i Stockholm förlagda fotfolksregementen å 8,000

kronor .................................................................................... kr. 16,000: —

» 19 andra större d:o å 5,000 kr.................................. » 95,000: —

)) 4 norrländska d:o å 4,000 kr................ » 16,000: —

» 1 gotländskt d:o.................................................................. j> 3,000: —

» 1 gardesrytteriregemente ................................................ » 7,000: —

» 9 andra d:o å 5,000 kr................................ » 45,000: —

» 6 fältartilleriregementen å 6,000 kr............................ » 36,000: —

» 2 fästnings- och position sartilleriregementen å

4,000 kr.............................................................................. )» 8,000: —

» 2 ingeniörregementen å 6,000 kr. ............................. » 12,000: —

» 6 st. trängbataljoner å 3,000 kr.................................. » 18,000: —

Summa kr. 256,000: —

Af en å departementets civilbyrå verkstäld uträkning öfver kasernering
sutgifterna vid nuvarande värfvade arméen framgår emellertid, bland
annat, att dessa utgifter under åren 1879—1881 i medeltal uppgått:
för bvartdera af de båda fotgardesregementena till när -

mare ...............................................................

lifgardet till bäst till...................................

svea artilleriregemente till ........................

pontonierbataljonen till ..............................

vendes artilleriregemente ...........................

husarregementet Konung Carl XYT till...

kr.

öfver

var

fvade

närmare »
öfver
» »
arméen

28,000

21,000

42.000

22.000

32.000

17.000
kunna be -

samt att desamma för den nuvarande
räknas lägre än till 235,000 kronor.

Läggas härtill kostnaderna för hyror och underhåll af skjutbanor
och exercisplatser, som, enligt å vederbörande departement inhemtade
upplysningar, år 1881 uppgått till kronor 22,056: 92, behagade Eders

Kostnadsberäkningarna.

I) 31

Kongl. Maj:t sålunda inhemta, att ifrågavarande kostnader redan nu för
ett fåtal värfvade regementen och corpser uppgå till det af komiterade
för 46 regementen och 6 trängbataljoner beräknade belopp.

Utan att kunna ingå i pröfning, huruvida det under mom. b) föreslagna
belopp af 30,000 kronor till anskaffande af expeditionslokaler
möjligen kan blifva derför tillräckligt, anser sig departementet ej böra
undgå att framhålla, att, då de njm kasernbyggnadernas uppförande
antagits komma att medföra en utgift af 10,800,000 kronor, men till
årligt underhåll af så beskaffade byggnader måste, enligt hvad erfarenheten
utvisat, beräknas minst två och en half procent af nybyggnadskostnaden,
torde följaktligen berörda underhållskostnad komma att
uppgå till minst 270,000 kronor årligen.

Då emellertid uti mom. c) upptagits 150,000 kronor till »reparationer
af kaserner m. fl. i och för truppernas kasernering och öfning
behöfliga byggnader)) och sistnämnda belopp, att döma af denna ordställning,
synes komma att tagas i anspråk jemväl till underhåll af redan
nu befintliga kasernetablissement, ehuru endast dessas underhåll, med
frånräknande af de i ofvanberörda uträkning upptagne så kallade diverse
utgifter, under åren 1879—1881 i medeltal uppgått till 98,135 kronor
81 öre, torde det vara uppenbart, att det sålunda föreslagna beloppet
blefve alldeles otillräckligt för dermed afsedda ändamål.

Den i betänkandet upptagna summa af 200,000 kronor till »underhåll
af fästningarne och kronans byggnader», torde ej komma att lemna
något öfverskott till bestridande af reparationskostnader å de blifvande
kasernetablissementen, då i betraktande tages det stora antal byggnader,
som tillhöra landtförsvaret, men ej äro att hänföra till sådana
etablissement.

Slutligen får departementet i underdånighet öfverlemna och åberopa
en af chefen för dess militärbyrå upprättad promemoria, rörande
kostnaderna för den föreslagna härens inqvartering.

Stockholm den 26 oktober 1882.

Underdånigst

B. ABR. LEIJONHUFVUD.

C. Ljungberg. C. L. Forsberg.

L. It. Lindbohm,

D 32

Kostnadsberäkningarna.

P. M.

angående landtförsvarskomiténs förslag till inqvartering för den nya

hären samt kostnaden derför.

Utgående från de af landtförsvarskomitén faststälda »allmänna
grunder för beräkningen af behofvet utaf lägenheter», och med ledning
af de från de särskilda regementena erhållna uppgifter å de vid mötesplatserna
befintliga, kronan och befälet tillhöriga byggnader, har komitén,
medelst generela och approximativa beräkningar, för alla de byggnadsarbeten,
som den nya härordningens genomförande skulle kräfva,
i detta förslag kommit till en totalkostnad af 10,800,000 kronor.

Då man emellertid ej kan begära att i ett så generelt förslag som
det nu föreliggande, uppgjordt utan föregångna, ens okulära undersökningar
och utan stöd af detaljerade, på faktiska förhållanden grundade
beräkningar, finna annat än ungefärliga, det rätta mer eller mindre sig
närmande uppgifter, måste det af samma skäl och då tiden ej medgifvit
att verkställa ens de flyktigaste lokala undersökningar, här mindre
blifva fråga om, att ingå i någon noggrannare pröfning af de i förslaget
uttalade antaganden, eller af de deri angifna siffror, än att framlägga
de allmänna erfarenhetsrön, som i hithörande frågor blifvit gjorda,
och att framställa till beaktande de allmänna anmärkningar, hvartill
man med tillämpning deraf trott sig finna anledning i detta förslag.

Hvad först infanteriets byggnadsbehof beträffar, så anföres i förslaget,
att å de flesta af regementenas mötesplatser »finnas eller komma
att uppföras» en större barack, afsedd för 20 underofficerare och 408
man, och Henne mindre dylika, afsedda för 20 underofficerare och 324
man, eller tillsammans sommarbostäder för 80 underofficerare och
1,380 man, hvadan och då ett stort regemente, enligt tabellen A fotfolk,
består af 99 sergeanter och 1,724 korpraler och manskap samt
lokaler sålunda skulle fattas för 19 sergeanter och 424 (bör rätteligen
vara 344) korpraler, spel oeh manskap, föreslås att för de regementen,

Kostnadsberäkningar ne.

D 33

som skola hafva sina skolor å mötesplatserna, uppföra tvänne skolpaviljonger,
hvilka vintertiden rymma skolorna och sommartiden genom
tätare beläggning kunna rymma den styrka, som ej får plats i de redan
befintliga sommarbarackerna.

Kostnaden för de baracker, som sålunda antagas komma att uppföras
å vissa regementens mötesplatser —• häri ej inbegripna de för
svea gardet och lifregementet erforderliga — är enligt förslaget beräknad
till 451,500 kronor, hvilken summa anses kunna bestridas från
den s. k. barackfonden.

Om emellertid från dessa.............................................................. 451,500 kr.

afdragas............................................................................................... 132,000 »

för hvilket belopp diverse baracker å Ljungby, Frösön
och Notviken sedermera blifvit uppförda, blifver det
belopp, som för ändamålet påräknas från barack -

fonden reduceradt till..........................................................

Då nu å extra anslaget till barackbyggnader å mötesplatserna
finnes återstående disponibelt ett belopp

af omkring......................................................... 107,475 kr.

skulle visserligen, under förutsättning: dels
att, utöfver den i komiténs förslag beräknade
totalkostnad, 10,800,000 kronor,
anvisas återstoden af de utaf 1877 års

riksdag beviljade extra anslagsmedel...... 200,000 »

och dels att Kongl. Maj:t skulle i nåder finna
skäligt att till uppförande af barackbyggnader
anvisa den å allmänna beväringsfonden
befintliga behållning....................... 129,000 ))

319,500 kr.

436,475 »

med den sammanlagda summan af dessa 3 sistnämnda poster, det återstående
behofvet af barackbyggnader å mötesplatserna kunna tillgodoses,
men för svea gardets och lifregementets baracker och förråder
skulle det öfverblifvande beloppet af omkring 117,000 kronor ej blifva
tillräckligt, helst dessa byggnader, derest de skola förläggas å Ladugårdsgärdet
inom Stockholms stads område, torde böra blifva af en
solidare beskaffenhet.

Den skolpaviljong, hvartill modell lemnas i bilagan A och som
beräknats kosta 40,000 kronor, kan ej användas vintertiden utan en
efter våra klimatiska förhållanden lämpad förändring i konstruktionen,
hvilken förändring sannolikt kommer att förhöja priset med omkring
25 procent

D 34

Kostnad sberäkningar ne.

Att för ändamålet tjenliga matskjul och exercishus i medeltal kunna
byggas, de förra för 4,000 och de senare för 27,500 kronor samt kök
vinterinredas för 1,500 kronor betviflas.

Hvad beträffar kostnadsberäkningen för ett officershus af trä synes,
äfven med måttliga anspråk på snygghet och beqvämlighet, medelpriset
af 1,000 kronor för vinterinredt och 600 kronor för sommarinredt
rum vara allt för lågt tilltaget, hvarjemte antalet lägenheter
blifvit väl knappt tillmätt. Så t. ex. tyckes det, som om öfversten väl
kunde behöfva tvänne rum, hvaraf det ena till förmak och orderrum,
och då antalet rum i officersmessen föreslagits till 3 vanliga rum med
kök, har hänsyn ej tagits dertill att 64 officerare behöfva, utom en
matsal, i storlek motsvarande 3 vanliga rum, äfven ett rum för hushållerskan,
samt ett serverings- och ett samlingsrum. Den beräknade
kostnaden för dylik officersbyggnad, 40,000 kronor, är följaktligen
otillräcklig och torde böra förhöjas med 20 å 25 procent.

För förrådslägenheternas utvidgning har kostnaden, vid vissa regementen,
approximativt beräknats till 10,000 kronor. De förrådshus,
som nu finnas, äro i allmänhet ingenting mindre än beqväma och för
sitt ändamål lämpliga, samt rymma endast beklädnad och utredning för
en klass beväring samt en del för regementet erforderliga trossfordon;
men då man besinnar att, med den nya härordningens införande, dessa
förrådslägenheter måste kunna emottaga regementets hela utredning af
beklädnad, remtygspersedlar, vapen, ammunition m. m. på krigsfot
jemte nödiga fordon; att de, för att vara beqväma och tidsenliga, måste
inredas med ordentliga fack, lafvar och hängare för förvarande af alla
dessa olika slags persedlar, samt lemna utrymme för bostadslägenheter
åt förrådsförvaltaren m. m., och att, enligt den nya härordningen,
regementets mobiliseringsstyrka är nära fem gånger så stor som den,
för hvilken förrådshusen äro byggda, kan lätt inses, huru liten och
otillräcklig den i förslaget härför anslagna summa är, och att dessa
förrådsbyggnader och deras inredning för hela arméen kommer att
kräfva stora kostnader.

Huruvida regementenas nu befintliga sjukhus blifva för det kommande
behofvet tillräckliga eller tarfva tillökningar och förbättringar,
är ej utredt, men i sådant fall antagas kostnaderna derför kunna bestridas
från de till oförutsedda utgifter för härordningsförslagets genomförande
reserverade 780,000 kronor. Att likväl detta belopp, motsvarande
7 procent af hela summan, ej ens kommer att blifva tillräckligt
för betäckande af andra brister kan med visshet förutses.

Kostnadsberäkningar ne.

1) 35

Hvad slutligen beträffar en del andra byggnader å mötesplatserna,
hvilka enligt förslaget äro afsedda att tillbyggas, vinterinredas m. m. d.,
kan man svårligen, i saknad af detaljuppgifter och kännedom om dessa
byggnaders lämplighet för det ifrågasatta ändamålet, yttra sig angående
de härför beräknade kostnaderna, men det vill dock synas, som
om dessa öfver hufvud taget blifvit fixerade efter en väl låg beräkningsgrund.

Hvad här ofvan i allmänhet blifvit anmärkt mot infanteriets byggnader
gäller äfven i tillämpliga delar med afseende å motsvarande
byggnader för de öfriga vapnen.

Rörande beräkningen af kostnaderna för de vid de särskilda regementena
erforderliga byggnads- och inredningsarbeten kunna följande
anmärkningar framställas:

Östgöta lifgrenadierregemente: tvänne mindre beväringsbaracker äro
afsedda att vinterinredas, för en kostnad af 24,000 kronor, men det
är mycket tvifvel underkastadt, huruvida dessa baracker äro härför
lämpliga; »

Kronobergs regemente: bostad under sommaröfningarne saknas för
21 underofficerare, och bör sålunda ytterligare en byggnad för detta
regemente i förslaget upptagas;

Uplands regemente: för inredning af vinterlägenheter i Upsala slott
för officerare, underbefäl och manskap jemte skolor och nödiga expeditionsrum
äfvensom för inventarier, är anslaget ett belopp af 140,000
kronor. Hå det ej är bekant huru detta skall utföras eller hvilka lägenheter,
som härför äro lämpliga och disponibla, kan något omdöme
om summans tillräcklighet ej fällas. Emellertid är det af erfarenheten
konstateradt, att gamla slott i sanitärt och andra afseenden äro otjenliga
att apteras till kaserner och det är att förmoda att förhållandet
med Upsala slott är enahanda.

Det för nybyggnad och inlösen af en officerspaviljong vid Polacksbacken
upptagna belopp 19,000 kronor, synes väl lågt;

Vestmanlands regemente: vinterlägenheter för officerarne anses

kunna beredas å Strömsholms slott för 5,000 kronor, häri inberäknadt
kostnaden för servis och inventarier. Huruvida detta ringa belopp är
tillräckligt, kan i anseende till bristande utredning om de lokala förhållandena
ej afgöras;

Vermlands regemente: vid beräkningarne för detta regemente kan
anmärkas, att för inlösen af officerspaviljongen å Trossnäs fält anslagits
endast 30,000 kronor, ehuru densamma är i regementets uppgift
upptagen till ett värde af 38,500 kronor;

D 36

Kostnadsberäkningar ne.

slcänsJca lifgrenadier regementet: vinterlägenheter för officerarne, underbefäl
och manskap antagas kunna erhållas vid Herrevads kloster, utan
att någon kostnad upptagits för ominredning, servis och inventarier;

Blekinge regemente: samma anmärkning kan göras vid detta regemente,
som är ämnadt att inqvarteras i f. d. marinregementets kasern.
Emellertid synes med skäl kunna antagas, att detta ej kan ske utan
särskild bekostnad för ominredning m. m.

södra skånska infanteriregementet: förslaget upptager aptering af
ridhuset i Ystad till exercishus för eu kostnad af 9,000 kronor, men
det betviflas att denna byggnad är dertill lämplig;

Bohusläns regemente: vinterlägenheter för ett skoletablissement för
officerare, underbefäl och manskap skulle erhållas i gamla chefshuset
och kasernbyggnaderna n:is 49, 50 och Öl vid nya varfvet i Göteborg,
hvartill anslås i ett för allt 100,000 kronor. Utan tillgång på detaljerade
uppgifter angående förhållandena på stället kan intet yttrande
afgifvas angående summans tillräcklighet. Vid Backamo skall för repetitionsöfningarne
underbefäl och manskap förläggas i der befintliga
baracker, men då uti regementets egen uppgift endast en dylik finnes
upptagen, synes som om ytterligare byggnader skulle behöfva för
ändamålet uppföras;

svea lifgarde och lifregementet till fot: dessa regementen anses i
sina nuvarande etablissement, så snart dessa med barackfondens tillhjelp
varda tillökade med bostäder för det under beväringsmötena
tjenstgörande befälet och manskapet, erhålla fullständigt utrymme för
sina skolor och den ständiga garnisonsstyrkan, samt för expeditioner
och jourbefäl, hvarföre det ock endast ansetts behöflig!, att för de
under repetitionsöfningarne tjenstgörande officerare, underbefäl och
manskap uppföra trenne baracker å Ladugårdsgärdet för en sammanlagd
kostnad af 128,000 kronor. Då det emellertid är kändt, dels
huru otidsenliga och i sanitärt afseende otillfredsställande de nuvarande
trånga kasernlägenheterna för dessa tvänne regementen äro, och dels
att barackfonden, såsom ofvan visats, ej eger tillräckliga medel till
uppförande af några beväringsbyggnader för dessa regementen, synes
att, förutom nyssnämnde 128,000 kronor, ett högst betydligt belopp
erfordras för att försätta dessa etablissementer i ett mot den nya härordningens
kraf svarande skick, hvartill komma kostnaderna för anskaffande
af lokaler för regementenas olika förråd in. m.

lifgardet till häst: för skolorna och den i garnisonstjenstgöring
liggande styrkan antages tillräckligt utrymme finnas i regementets nuvarande
etablissement, hvaremot för repetitionsöfningarne ansetts be -

Kostnadsberäkningar ne.

D 37

höfligt att uppföra en sommarbarack och ett sommarstall för 250
hästar, för hvilka byggnader kostnaden beräknats till i rundt, tal 72,000
kronor. Som likväl detta regementes etablissement i verkligheten bar
många och stora brister hvad logementer, mathållningslokaler, arrester
m. m. vidkommer och ej utan ominredning kan lemna lägenheter för
skolornas behof och garnisonsstyrkans tidsenliga inqvartering, kommer
äfven detta etablissements vederbörliga iordningställande, oberäknad!
anordnandet af erforderliga förrådslokaler, att kräfva rätt betydlig kostnad,
som i förslaget bort tagas i beräkning;

husarregementet honung Carl XV: alldenstund den kasern, som i
detta regementes förläggningsort, Malmö, nu tinnes, lemnar utrymme
för endast en af regementets skolor, har i förslaget upptagits nybyggnad
af en kasern för de öfriga skolorna och beväringen samt stabslokaler
m. m. jemte ett exercishus samt förråds- och uthuslägenheter,
hvilka byggnader, under antagande att de komma att uppföras å dertill
lämplig, kronan tillhörig mark, beräknats kosta omkring 200,000
kronor. Då nu kronan ej eger någon annan för ändamålet tillgänglig
mark än den utanför citadellet belägna, i det att dispositionsrätten till
sjelfva citadellet med tillhörande byggnader hufvudsakligen tillkommer
kongl. fångvårdsstyrelsen, synes det ej vara lämpligt att förlägga delar
af detta regemente på tvänne så skilda platser, och då gjorda undersökningar
utvisa att kronans mark utanför citadellet lider af högt
stående grundvatten och af denna anledning är opassande till byggnadsplats
för en kasern, torde annan utväg ej finnas än att försälja den
tomt, hvarpå det nuvarande etablissementet är uppfördt, och anskaffa
annan passande plats för ett nytt etablissement;

Huru stor kostnad dessa anordningar kräfva, kan svårligen på förhand
bestämmas, då man ej känner, hvar någon passande tomt för det
nya etablissementet kan erhållas, och såväl försäljningspriset för den
gamla tomten som inköpspriset för den nya äro obekanta, men sannolikt
kommer kostnaden i sin helhet att uppgå till mångdubbelt det belopp,
som af komitén beräknats;

Östgöta dragonregemente och 2:a göta artilleriregementet äro föreslagna
att förläggas i Vadstena slott, med undantag af officerarne och
deras vederlikar, hvilka erhålla inqvarteringsersättning. Manskapet
uppgifves få 600 kub.-fot luftutrymme och 30 qv.-fot ytutrymme
per man, och ritningar och kostnadsförslag äro uppgjorda för slottets
aptering till kasern, skollägenheter m. m., det senare slutande å
250,000 kronor. Utan lokalkännedom och fullständiga ritningar —
sektioner till dessa felas nemligen — kan man ej granska detta för -

D 38

Kostnadsberäkningarne.

slag, men att detta slott med sina 8 till 15 fot tjocka murar, i hvilka
genomgångar och rökgångar in. m. skola beredas, och sin obeqväma
inredning med djupa fönstersmygar m. m. d., ej kan erbjuda helsosamma,
rymliga och tidsenliga kasernlokaler, är så mycket sannolikare
som, enligt hvad redan här förut blifvit nämndt, erfarenheten såväl i
vårt land som utomlands visat, att gamla slott och fästningslinier med
sina tjocka murar äro högst otjenliga och dåliga fredskaserner, hvarföre
de kostnader, man på deras inredning dertill nedlägger, illa svara
mot de resultat, som dermed vinnas. Att båda regementena erhållit
endast en gemensam ridhusbyggnad anmärkes såsom olämpligt, och
torde ridhuset blifva så mycket otillräckligare som det synes vara
konstrueradt för endast 4 volter.''

Då man tager i betraktande, hvilken mängd byggnader, som erfordras
för att rymma ett artilleriregementes förråder, förefaller det
som om kostnaden för dessa tvänne regementens etablissement, 770,000
kronor, blifvit ovanligt lågt beräknad;

l:a göta artilleriregementet: att, såsom föreslaget blifvit, förlägga
regementets skolor och garnisonsmanskap vid nya varfvet utanför
Göteborg, under det att tyghuset och verkstäderna m. m. qvarblifva i
staden och äfven befälet derinom har sina bostäder, tyckes vara mindre
lämpligt. För öfrigt synes högst osannolikt, att försäljningssumman
för de tomter kronan kan afyttra blifver tillräcklig för de nya byggnadernas
uppförande, exercisfältets exproprierande m. m.;

2:a svea och Norrlands artilleriregementen: till diverse byggnader
för dessa båda regementen, hvilka skola förläggas, det förra å Sannahed
och det senare å Frösön, har anslagits ett belopp af 620,000
kronor utan att någon fördelning på de särskilda regementena blifvit
gjord. I brist på detaljuppgifter kan man ej yttra sig om tillräckligheten
af denna summa, hvilken likväl synes väl låg;

2:a eller svea ingeniör regemente: här föreligga 2 alternativa förslag:
antingen att genom expropriation af mark utvidga det nuvarande
pontonier-etablissementets område, för hvilken expropriation samt uppförande
af behöfliga kasern-, stall- och förrådsbyggnader blifvit anslagna
tillhopa 450,000 kronor, eller ock att förlägga regementet till
Carlbergs slott och flytta krigsskolan till pontonierkasernen, varande
till de härför erforderliga ominrednings- och apteringsarbeten anvisade
belopp å respektive 75,000 och 25,000 kronor.

Huru fördelaktigt det, än vore för regementet att få sitt etablissement
förlagdt till Carlberg, der det finnes god tillgång på öfnings- och
exercisplatser, hvilka deremot vid det nuvarande etablissementet sak -

Kostnadsberäkning ar ne.

I) 39

nas, måste dock anmärkas att, äfven om andra kinder deremot ej möta,
ett dylikt utbyte af etablissementer ej kan ske utan högst betydliga
kostnader, till hvilkas bestridande de i förslaget anvisade belopp utan
tvifvel på långt när ej förslå. Denna fråga kräfver emellertid en
grundlig utredning.

Huruvida förrådsbyggnaden med den i förslaget upptagna nybyggnaden
kan blifva tillräcklig för all den materiel, som skall tillkomma,
är mer än tvifvelaktigt.

Tv ängbataljoner na: mot 4:e och 5:e bataljonernas förläggande, den
förra till Marieberg och den senare till Örebro, kan invändas, att det
synes osäkert, dels huruvida dessa orter äro dertill lämpliga, samt om
dugliga och ändamålsenliga exercisfält der kunna erhållas, och dels om
den härför beräknade kostnad kan anses tillräcklig.

I hvad mån de beräknade kostnaderna för inköp och aptering af
nya exercisfält kunna vara tillräckliga, är omöjligt att a priori bedöma.
Deremot är ringa sannolikhet att kronan, vid försäljning af de äldre
ej mera behöfliga execishedarne, skall få dem betalade med 200 kronor
per tunnland.

Stockholm i kongl. arméförvaltningens fortifikationsdepartements
militärbyrå den 26 oktober 1882.

C. LJUNGBERG.

Öfverste.

4:o) Intendentsdepartementet.

Underdånigt yttrande.

Sedan Eders Kongl. Maj:t under den 19 juni 1880 behagat åt en
särskild komité uppdraga utarbetandet af fullständigt förslag till landtförsvarets
ordnande samt berörda komité numera till Eders Kongl.
Maj:t inkommit med betänkande och förslag i sådant hänseende, har,
medelst remiss af den 9 sistlidne augusti, Eders Kongl. Maj:t anbefallt
arméförvaltningen att öfver de i samma förslag förekommande kostnads -

D 40

Kostnadsberäkningarne.

beräkningar afgifva underdånigt yttrande; och får, till fullgörande af
denna nådiga föreskrift, arméförvaltningens intendentsdepartement, i
hvad nämnda departement rörer, underdånigst anföra:

Under rubriken »landtförsvarets kostnad», komiterades betänkande
del II pag. 196 m. fl., hafva, vid beräknandet af landtförsvarets kostnad
efter genomförandet af det nya härordningsförslaget, komiterade,
i fråga om de belopp, som för härens förseende med naturaförnödenheter
borde i komiterades beräkningar upptagas, yttrat, att de för sin
del ansåge kostnaden för beklädnads-, remtygs- och utredningspersedlar
kunna upptagas till 30 öre vid längre och 35 öre vid kortare kommendering
per man och tjenstgöringsdag. Dessa siffror, hvilka icke bestyrkas
af de från arméförvaltningen på begäran meddelade uppgifter
å kostnaden för ifrågavarande persedlar under tioårs-perioden 1871 —
80 — af hvilka uppgifter framgår, att medeltalet af kostnaden för
stammen, med undantag af rytteriet, vexlat mellan 35 och 41 öre, under
det att kostnaden för beväringsmanskapets beklädnad m. m. under
samma period uppgått till omkring 50 öre per man och tjenstgöringsdag
—, stödja komiterade hufvudsakligen på meddelanden, som från
grannländerna Norge och Danmark samt från Tyskland erhållits rörande
härens förseende med dylika förnödenheter.

Då komiterade, såsom norm för sina beräkningar i omförmälda
hänseende, hufvudsakligen fästat sig vid de från Norge genom arméintendenten
derstädes meddelade siffror, kan, i anledning af detta förfaringssätt,
arméförvaltningen icke underlåta att erinra, hurusom härvid
komiterade synas icke tillräckligt hafva fästat uppmärksamheten derå
att — under det att norska arméintendentens siffror, på sätt han äfven
uppgifvit, beteckna för beklädnaden de beräknade kostnadsbeloppen,
om hvilkas tillförlitlighet icke något, ännu åtminstone, kunnat med
säkerhet utrönas, helst desamma vid de flesta afdelningarne af
norska armén ej visat sig tillräckliga i det att de delvis blifvit
icke obetydligt öfverskridna — de af arméförvaltningen meddelade
siffror deremot, såsom stödda'' på verklig erfarenhet under en längre
tidföljd och hemtade ur granskade räkenskaper, återgifva kostnadernas
utrönta verkliga belopp.

Om således, till följd häraf, de från Norge erhållna sifferuppgifterna
rörande arméns beklädnad i arméförvaltningens tanka icke kunna
lemna något väsendtligt stöd vid beräknandet härstädes af de kostnader,
hvartill dithörande förnödenheter vid tillämpandet af den föreslagna
nya härordningen skulle komma att uppgå, torde detta i än
högre grad ega sin tillämplighet på de från Norge meddelade siffer -

Kostnadsberäkningar ne.

D 41

uppgifterna i afseende å dagkostnaden för remtygs- och utredningspersedlarne,
då, enligt uttryckligt förklarande af den, som lemnat dessa
siffror, han ej varit i tillfälle att häröfver meddela exakta uppgifter
utan måst stödja sig på approximativa beräkningar.

Under erinran att, hvad beträffar de erhållna kostnadsuppgifterna
från Danmark, de der förekommande siffror väl i vissa hänseenden
derstädes visat sig vara för låga, men att, efter någon af förhållandena
i sådant hänseende påkallad förhöjning, kostnaden för beklädnads-,
remtygs- och utredningspersedlarne derstädes, uppgående till 25 öre
per man och tjBotgöringsdag, ändock betydligt understege hvad komiterade
antagit som beräkningsgrund i afseende å motsvarande utgifter
här i landet vid den föreslagna nya härordningens genomförande, hafva
komiterade vidare, med hänsyn till de från Tyskland erhållna lägre
siffror å utgifterna för såväl underhåll som beklädnad vid dervarande
armé, yttrat att, om än kostnaden för sjelfva beklädnaden hos oss alltid
måste komma att ställa sig högre än i Tyskland, den låga kostnaden
derstädes i berörda hänseende dock berättigade till den förhoppning,
att en väl ordnad förvaltning äfven här borde kunna nedbringa
motsvarande utgift till betydligt lägre belopp än hvad nu vore förhållandet.

Förutom det att arméförvaltningen, hvad beträffar de från Danmark
och Tyskland erhållna sifferuppgifterna, ännu en gång anser sig
böra framhålla hvad ofvan redan blifvit antydt, eller att det ingalunda
kan anses vara ådagalagdt, att de utifrån meddelade siffrorna vunnits
på sådant sätt och i den ordning, att desamma kunna, lika med arméförvaltningens
sifferuppgifter, anses beteckna munderingskostnadens utrönta
verkliga belopp under en ej allt för kort tidrymd, har förvalt-''
ningen, vidkommande särskildt komiterades hänvisning till vissa inom
tyska armén uppgifna förhållanden, hvilkas tillämpning härstädes ansetts
böra leda till förmånliga resultat i afseende å kostnaden för vår
nya armés beklädnad, skolat i underdånighet genmäla att, förutom den
af komiterade antydda olikheten i klimat in. m., som betingade vissa
skilj aktigheter i sjelfva beklädnadens beskaffenhet hos oss mot i Tyskland,
äfven torde böra tagas i betraktande att i tyskland, till följd af
lägre pris å råämnen, mer uppdrifven fabrikation med flera gynnande
omständigheter, prisen å klädes- och lädervaror, likasom i allmänhet
arbetskostnaden, måste ställa sig betydligt lägre än här i Sverige. Då
nu härtill kommer dels att, enligt gällande författningar, begagnandet
inom svenska armén af utom landet tillverkade varor icke får ega rum,
så framt ej Kongl. Maj:t i särskildt fall dertill undantagsvis lemnat

D 42

Kostnadsberäkningarnö.

nådigt bifall, samt till följd af ''detta förhållande — hvilket, förutom
främjandet, af inhemska slöjden, väl hufvudsakligen lärer böra tillskrifvas
syftet att söka vänja vår industri vid oafbruten tillverkning af för
armén erforderlig materiel i det dubbla ändamålet, att landets betydliga
kostnader för försvaret må, åtminstone i någon mån, i ekonomiskt
hänseende komma detsamma tillgodo, samt att en armés blifvande utrustning,
der sådant ifrågakomme, skulle framgent kunna försiggå
oberoende af ställningen till eller inom utlandet, derifrån, åtminstone
i händelse af krig, varuleveranser icke alltid torde med säkerhet kunna
påräknas — klädestillverkningen för kronans räkning måste ega rum
inom landet, der densamma, åtminstone i nämnvärd mån, endast bedrifves
vid två klädesfabriker, hvilka utifrån nödgas hemta sina råmaterialier,
dels ock att de låga kostnadsbeloppen å soldatförnödenheterna
vid tyska armén i icke ringa mån kunna tillskrifvas den omständigheten
att derstädes såsom ett bihang till allmänna värnepligten
räknas åliggandet för de värnepligtige att sjelfva till någon del vidkännas
kostnaden för deras underhåll och beklädnad m. m., har det, i
betraktande af alla dessa omständigheter, synts förvaltningen, som om
det af komiterade i afseende på soldatbeklädnaden framhållna exemplet
från tyska armén svårligen kan på våra förhållanden ega tillämpning,
likasom ock att, i följd häraf, komiterades uttalade förhoppning om
beklädnadskostnadens nedbringande i förhållande till hvad vid tyska
armén i sådant hänseende kunnat ernås, icke lärer, äfven med största
ansträngning från förvaltande myndigheters sida, kunna realiseras.

På samma gång komiterade framhålla, hurusom de af arméförvaltningen
lemnade uppgifter å kostnaden för beklädnads-, remtygs- och
utredningspersedlar visa särdeles höga siffror, hafva de dock ansett sig
böra påpeka dels de orsaker, som bidragit att hittills göra dessa kostnader
höga, dels de omständigheter, hvilka redan nu, men särdeles vid
genomförandet af en ny härordning, säkerligen komma att verka till
deras nedbringande. I sådant hänseende framhålles, förutom beväringsmanskapets
korta tjenstgöringstid, som i så väsendtlig män bidragit
till de höga kostnaderna för dess beklädnad, äfven det sätt, hvarpå
såväl stam som beväring varit inqvarterade, i det att de intill senaste
åren i allmänhet legat förlagda i tältläger, der endast halm funnits utlagd
på bara marken. En följd häraf hade varit, att manskapet äfven
under natten måst behålla beklädnaden på sig till skydd mot köld,
fuktighet eller dam och sand. Kappan hade måst utgöra karlens täcke
under hvilan, till följd hvaraf detta plagg, en af munderingens dyrbaraste
persedlar, tidigare förslitits än om det blott blifvit begagnadt till

Koatnadsberäkningarno.

D 4d

sitt egentliga ändamål. Sedan numera manskapets inqvartering i baracker
under mötena snart för kela hären blifvit genomförd samt
madrasser och filtar anskaffats, blefve deraf, säga komiterade, en gifven
följd, att munderingen kunde hädanefter bättre vårdas och äfven derför
längre begagnas.

Erkännande att, ’ sedan manskapets inqvartering i baracker blifvit
allmänt genomförd, munderingsslitningen, såsom komiterade riktigt
erinrat, bör väsendtligen minskas, likasom ock att, på sätt äfven af
komiterade framhållits, flera omgångar persedlar, anskaffade till dagligt
bruk, jemväl böra medföra samma gynnsamma resultat, anser sig förvaltningen
äfven böra erinra, hurusom främjandet af omförmälda önskningsmål
— förminskad slitning af munderingen — icke mindre torde
bero derpå, att, för beredande af bättre utrymme för och vård om
persedlarne, de hittills befintliga förrådslokalerna varda i väsendtlig
mån utvidgade och förbättrade. I fråga derom, huru komiterade tänkt
sig tillgodoseendet af denna vigtiga förvaltningsdetalj, blifver arméförvaltningen
i tillfälle att här nedan sig yttra; inskränkande sig förvaltningen
nu endast till den allmänna erinran att, innan samtliga här
omförmälda åtgärder blifvit fullständigt genomförda, vilkoren för den
deraf förväntade slitningsbesparingen saknas.

I anledning af hvad komiterade vidare anmärkt om förtidig kassation
af beklädnadspersedlar vid indelta armén till följd af manskapets
rättighet till det kasserade, har förvaltningen endast skolat i underdånighet
erinra om det i § 23 af förnyade nådiga instruktionen den
22 juli 1875 gifna stadgande, enligt hvilket beklädnadspersedlar vid
indelta roterade infanteriet få med nya ersättas först när de till vidare
bruk i kronans tjenst äro oanvändbara. Att någon allmännare passevolans,
åtminstone till vinst för kronan, skulle, enligt hvad komiterade
antagit, komma till stånd inom en sådan armé som den nu ifrågasatta,
torde vara mindre sannolikt, och, om än, såsom uppgifvits, vid göta
och vendes artilleriregementen persedelpassevolans med manskapet
blifvit, delvis med framgång, försökt, måste sådant uteslutande tillskrifvas
den fleråriga tjenstetiden. Hvad beträffar komiterades förmälan
att passevolantörer vid värfvade armén under 1870-talet, enligt
hvad utdrag af räkenskapen ådagalagt, kunnat nedbringa kostnaden
för beklädnads-, remtygs- och utredningspersedlar till 25 öre per man
och tjenstgöringsdag, får arméförvaltningen i underdånighet anföra att,
äfven om nyssnämnda kostnadsbelopp tagits ur vederbörande räkenskap
med tillämpning af enahanda förfaringssätt, som nu i afseende på de
från arméförvaltningen meddelade siffror blifvit begagnadt, den frågan *

1) 44

Kostnadsberäkningame.

dock alltid återstår obesvarad, huruvida ej beloppet erhållits blott ur
ett eller tvänne års räkenskaper, deri för öfrigt någon större anskaffningskostnad
för nya persedlar icke förekommit. Komiterade hafva
sjelfva anmärkt en utgift, såsom i icke ringa mån bidragande att höja
dagkostnaderi för stammens och beväringens beklädnad, nemligen den
höga slitningsersättning, som bestås manskapet för så kallade småpersedlar
(skjortor, strumpor och stöflor), hvilka anskaffas och underhållas
genom manskapets egen försorg och hvilken slitningsersättning
uppgår till 16 öre för hvarje tjenstgöringsdag och dessutom vid indelta
trupper utbetalas för minst 30 dagar om året. Om än icke bör
förnekas, att ju denna passevolans kan synas för passevolantören under
längre kommendering medföra en nog stor fördel, är det å andra sidan
alldeles obestridligt, att passevolans om sådant underhåll, hvilken, för
undvikande af en mängd olägenheter för kronan, ansetts nödvändig,
omöjligen till följd af manskapets obenägenhet derför, kunnat mot
lägre afgift vid armén upprätthållas. I sådant afseende tillåter sig
förvaltningen underdånigst i minnet återföra att, sedan indelta manskapet
vägrat ingå på erbjuden förlängning af mellan dem och vederbörande
beklädnadsdirektioner träffade aftal om nyttjande vid tjenstgöring
af egna skjortor, strumpor och skodon mot ersättning af 12
öre om dagen, Eders Kongl. Maj:t på underdånigt förslag af arméförvaltningen
och sedan Riksdagen beviljat höjd slitningsersättning med
16 öre om dagen åt beväringsmanskapet, genom nådiga brefvet den
19 april 1875 täcktes medgifva äfven en sådan förhöjd slitningsersättning
åt det indelta manskapet. Vid betraktandet häraf synes det förvaltningen
vara än mer tydligt, att munderingspassevolans i sin helhet,
med inberäkning af remtygs- och utredningspersedlar, endast för något
enstaka år kunnat nedbringas till ofvannämnda låga belopp af 25 öre
per dag.

Hvad komiterade särskilt för »tvätt och puts» under det föreslagna
sammanlagda uuderhållsbeloppet beräknat, eller 2 öre för hvarje
man om dagen, kan ej med någon sannolikhet anses tillräckligt under
de strängare vapenöfning^!-, som för den kort tid Renande värnpligtshären
äro förutsatta och hvilka torde medföra en dyrare renhållning.
Redan nu har erfarenheten visat, att den i förhållande till indelta manskapet
högre kostnaden för beväringsmanskapets beklädnad i icke
oväsendtlig mån kan tillskrifvas tvätten och iståndsättandet af deras
persedlar, som, under det att stammen sjelf tvättar och lagar sina
persedlar, bekostas af kronan och verkställes icke allenast under den
• korta tiden emellan de årliga vapenöfningarne utan äfven efter de -

Kostnadsberäkningarno.

D 45

sammas slut. Någon förhöjning i det för berörda ändamål afsedda
ersättningsbelopp torde derför vara af nöden, helst under den varma
årstiden äfven linnerock och linnebyxor till tvättpersedlarne hänföras.

Om än förvaltningen gerna biträder den åsigten att genom införandet
af längre tjenstetid, anordnandet af lämpligare förrådslokaler,
m. m., flere af de hittills förekommande anledningarne till de höga
kostnaderna för beklädnaden — hufvudsakligen beväringsmanskapets —•
varda undanröjda, anser dock för sin del förvaltningen klokhet och försigtighet
hellre bjuda att, åtminstone till en början och i afvaktan på
hvad erfarenheten af de motsedda nya förhållandena kan gifva vid
handen, såsom grund för anslagen uppställa siffror af utrönt otvifvelaktig
säkerhet, än att genom beräkningar, hufvudsakligen stödda på
antydningar, äfventyra fyllandet af de nödiga anslagsbehofven; och då
förvaltningen af hvad komiterade anfört icke hemtar tillräckliga skäl
att, lika med komiterade, utgå från det vissa antagandet af väsendtligen
nedsatt munderingskostnad i jembredd med införandet af ny härordning,
anser sig förvaltningen böra i underdånighet förorda någon
förhöjning i de af komiterade föreslagna siffror, så mycket hellre
som, derest erfarenheten, sedan de nya förhållandena vunnit stadga
och antagna förutsättningar gått i fullbordan, skulle ådagalägga möjligheten
af en billigare anslagsberäkning, hinder för en sådan förändring
icke då möter.

Med stöd af hvad sålunda anfördt blifvit får arméförvaltningen i
underdånighet förorda, såsom af giltiga skäl påkallad, eu förhöjning i
komiterades här ofvan angifna förslagssiffror med 8 öre, hvarigenom,
med inberäkning af 60 öre för matportion och bröd samt de af komiterade
för tvätt och puts beräknade 2 öre, kostnaden för soldatens
underhåll och beklädnad skulle upptagas till 1 krona per man och
tjenstgöringsdag vid längre kommendering samt 1 krona 5 öre vid
kortare kommendering.

Kostnaden för hästars utfodring, medikamenter, skoning och stallpersedlar
har af komiterade upptagits till 1 krona per öfningsdag, under
det att de från arméförvaltningen meddelade uppgifter i sådant hänseende
ställa sig något högre. Medeltalen för åren 1871—1880 af
dagkostnaden för utfodring, medikamenter och skoning hafva nemligen
enligt dessa uppgifter uppgått vid värfvade rytteriet till omkring
1,03 kfona och vid artilleriet till omkring 1,10 krona per tjenstgöringsdag,
hvartill kommer kostnaden för stallpersedlar, hvilken vid värfvade
rytteriet uppgått till 0,75 öre per dag.

D 46

Kostnadsberäkningar ne.

Orsaken dertill, att dessa kostnader sålunda stält sig något högre
än hvad komiterade upptagit, synas komiterade hufvudsakligen vilja
söka i de olika principer, som vid fourageupphandlingen gjort sig gällande.
Då medelkostnaden, exempelvis för lifgardet till häst, uppgått
till 1,02 krona, under det att kostnaden för öfriga i Stockholm garnisonerade
trupper varit icke så obetydligt högre, yttra komiterade i anledning
häraf att, derest gemensam upphandling af fourage m. in. för
alla kronans i Stockholm varande hästar egt rum efter samma grunder
som vid lifgardet till häst, vore otvifvelaktigt, att kostnaden för dem
alla icke öfverstigit det för lifgardet till häst. Härå har arméförvaltningen
skolat genmäla att, om än i allmänhet rationspriset torde blifva
beroende af de upphandlade rationsqvantiteterna och såsom följd häraf
vid artilleriet och pontoniererna, der mindre fourageqvantiteter erfordrades,
utfallit dyrare, korrektivet deremot dock alldeles icke enligt
arméförvaltningens tanke är att söka uti ett anbefaldt gemensamt tillvägagående
vid upphandlingar af fourage, hvilket torde verka förtyngande
samt omintetgöra en helsosam täflan i hushållningen mellan de
särskilda trupperna. Det kloka tillvägagåendet, som vid lifgardet till
häst medfört en jemförelsevis mindre kostnad, bör ju lika väl kunna
tillämpas äfven vid annan trupp, utan att sådant lägger hinder i vägen
för hvardera truppens frihet att för sig sköta sina bestyr. En sådan
handlingsfrihet öfverensstämmer ju ock med de af komiterade uttalade
åsigter i afseende å utförandet af förvaltningsbestyren vid de särskilda
truppdelarne. För betingande af prisbillighet vid fourageupphandling i
större mängd erfordras, enligt arméförvaltningens tanke, hufvudsakligen
förmåga att rätt bestämma tidpunkterna derför, att icke på en
gång upphandla vare sig för stora eller för små partier, att, med begagnande
af tillfälliga prisfall, äfven göra uppköp under hand å marknaden
för dagen — hvilket sistnämnda förfaringssätt nu ock är medgifvet
— samt att kunna disponera öfver foderrum, tillräckliga för
stora upplag, när sådana pröfvas vinstgifvande.

På grund af det nu anförda hemställer förvaltningen i underdånighet
att, i närmare öfverensstämmelse med de faktiska förhållanden
som hittills egt rum, dagkostnaden för utfodring, medikamenter, skoning
och stallpersedlar må beräknas till 1,04 krona för längre och
1,1J krona för kortare kommendering, helst detta ändock understiger
hvad af vederbörande utskott blifvit efter frågans förberedande behandling
hos komiterade föreslaget, eller 1,05 krona om dagen för
hästar, som äro i ständig tjenstgöring samt 1,15 krona om dagen för
dem, som inkallas blott till tjenstgöring under kortare tid af året.

Kostnadsberäkningarna

D 47

Vid beräknandet af landtförvarets årliga kostnad efter genomförandet
af det nya härordningsförslaget hafva komiterade, del II pag.
212, äfven tagit under ompröfning, bland annat, de belopp, som —
förutom musikpersonalens aflöning — borde ställas till vederbörandes
disposition för bestridande af vissa med musiken i öfrigt förbundna
utgifter, såsom för inköp af instrumenter och noter m. m. Efter angifven
fördelningsgrund hafva komiterade för den nya hären beräknat
dessa kostnader, som uti nu gällande stater upptagas till 2,000 kronor
för regemente och 1,000 kronor för kår, till sammanlagdt 52,900 kronor,
att årligen utgå: till 2 fotfolksregementen, förlagda i Stockholm,
å 2,500 kronor, till 19 större fotfolksregementen å 1,500 kronor, till 4
norrländska fotfolksregementen å 1,000 kronor, till 1 gotländskt fotfolksregemente
och 1 gardesrytteriregemente å 800 kronor, till 9
andra rytteriregementen å 600 kronor, till 6 fältartilleriregementen å
900 kronor, till 2 fästnings- och positionsartilleriregementen å 250
kronor, till 2 ingeniörregementen å 500 kronor, och till 6 trängbataljoner
å 250 kronor.

Arméförvaltningen, som icke varit i tillfälle att ingå i närmare
granskning af de beräkningsgrunder, hvilka legat till grund för ofvan
angifna siffror, anser sig dock böra erinra derom att, åtminstone hvad
angår indelta armén, dess regementen och corpser för det närvarande
hafva till sina musikkassor, förutom de å stat upptagna aflönings- och
anslagsbeloppen, anslagna inkomsterna af en hel mängd indragna rustoch
rotehållsnummer, uppgående till ett sammanlagdt antal af 701. Då
nu af en ny härordning, lik den nu föreslagna, följer, att någon inkomst
af indragna nummer icke vidare tillgodokommer vederbörande
musikkassor, för hvilkas utgifter de nu utgående anslagsmedlen äro,
enligt hvad arméförvaltningen inhemtat, otillräckliga, samt, enligt komiterades
förslag, regementena, oafsedt bortfallandet af inkomsten af
indragna nummer, hädanefter skulle få att disponera öfver icke så
obetydligt mindre anslagsbelopp än hvad nu åtnjutes, har arméförvaltningen
för sin del ansett sig icke böra lemna oanmärkt detta förhållande,
som torde komma att för regementena medföra stora svårigheter
att uppehålla sina musikcorpser i ett mot tidens fordringar någorlunda
svarande skick.

Vidare hafva komiterade, del II pag. 242 in. fl., ingått i beräkning
af den kostnad, landtförsvaret antagligen kunde komma att kräfva
under den tid af 15 år, hvarinom den nya härordningen borde till
alla delar vara genomförd, dervid komiterade icke ansett nödigt anställa
beräkningar för hvart och ett af de särskilda åren utan blott

D 48

Kostnadsberäkningarna.

sökt uppvisa kostnaden under vissa skeden af öfvergången, nemligen
l:a, 4:de och 9:de åren. I fråga om de utgifter, som för nämnda år
ansetts böra utgå från ordinarie anslag, visa, säga komiterade, verkstälda
utredningar en kostnad uppgående för l:a året till 16,700,000
kronor, för 4:de året till 19,250,000 kronor och för 9:de året till 22,800,000
kronor. Af skäl, hvilka synas arméförvaltningen välbetänkta, hafva
emellertid komiterade ansett dessa summor böra något höjas och derför
upptagit de ordinarie anslagen för l:a öfvergångsåret till 17,500,000
kronor, för 4:de året till 19,500,000 kronor och för 9:de året till 23,000,000
kronor. På samma gång förvaltningen således för sin del förordar
komiterades förslag i denna del, hvilket synes böra verka till ej ringa
lättnad vid genomförandet af komiterades organisationsplan, har åter,
i hvad gäller de utgifter, som under form af extra anslag beräknats för
byggnader och exercisfält under de 12 första öfvergångsåren — den
tid, inom hvilken byggnaderna enligt komiterades åsigt borde vara
uppförda — och som upptagits till 900,000 kronor för hvartdera af
l:a, 4:de och 9:de öfvergångsåren, förvaltningen, särskildt med hänsyn
till de i förvaltningens tanke otillräckliga belopp, som blifvit i bil.
litt. I del. III upptagne för tillbyggnad och utvidgning af förrådshusen
— en utvidgning, som äfven afsåge att vid desamma bereda bostad
åt förrådsförvaltarne — funnit sig manad att häremot afgifva sin
reservation. Väl hafva i allmänhet de rörande arméns byggnader m. m.
uppgjorda kostnadsberäkningar, som legat till grund för komiterades
yttrande, synts förvaltningen, för så vidt någon granskning af desamma
härstädes kunnat eg a rum, vara väl lågt upptagne, men i ännu
högre grad gäller detta om förråden, för hvilkas utvidgning och tillbyggnad
ett belopp af 10,000 kronor för hvarje regemente, der sådan
åtgärd blifvit föreslagen, ansetts tillfyllestgörande. Otillräckligheten
af denna summa, som i öfrigt icke är grundad på någon slags, åtminstone
synbar, utredning, ligger i öppen dag. Förvaltningen har redan
här ofvan sökt framhålla vigten och nödvändigheten deraf att kunna
disponera lämpliga och rymliga förrådslokaler, hvarförutan ett behörigt
handhafvande af persedelvården städse måste omöjliggöras. Af den
högst betydliga tillökningen i dyrbar materiel, som betingas af ökade
stridskrafter, följer ock i än högre grad nödvändigheten att anskaffa
tillräckliga lokaler till densammas förvarande på ett ändamålsenligt
sätt. Underlåtenhet att i detta hänseende tillgodose det bjudande behofvet
skall, förvaltningen är derom förvissad,, medföra, förutom stora
olägenheter och svårigheter, som måste blifva en följd af tvånget att
i otillräckliga förrådslokaler sammanhopa persedlar och effekter af olika

Kostnadsberäkningarne.

D 49

slag, äfven verkliga förluster, föranledda deraf att, i anseende till bristande
utrymme, ej åt persedlarne kan egnas erforderlig tillsyn och
vård. Ett ytterligare stöd för ofvan uttalade betänkligheter hemtar
förvaltningen dessutom af den omständigheten att, utom all för den
nya hären erforderlig materiel, hädanefter äfven sådana munderingsm.
fl. persedlar, som, hvad beträffar indelta armén, under nuvarande
förhållanden förvaras å roten, skulle, med antagandet af det nya organisationsförslaget,
komma att uti förråden inrymmas. Ehuru slutligen
förvaltningen visserligen icke nu kan vara beredd eller i tillfälle att
framlägga bestämda uppgifter och beräkningar rörande de kostnader,
hvilka kunna blifva af nöden för beredande af ändamålsenliga och tillräckliga
förrådslokaler åt en armé i den af komiterade föreslagna utsträckning,
har emellertid förvaltningen ansett sig böra å förhållandet
fästa Eders Kongl. Maj:ts nådiga uppmärksamhet, på det att icke, till
följd af bristande anslagsmedel, må äfventyras fyllandet af ett så vigtigt
behof, som ifrågavarande. Stockholm den 24 oktober 1882.

Underdånigst

G. SANDELS.

B. Elfström. A. E. Malmgren.

Ref.

C. J. von Hofsten.

5:o). Civila departementet.

Underdånigt yttrande.

Genom nådig remiss den 9 sistlidne augusti har arméförvaltningen
blifvit anbefald att afgifva underdånigt yttrande öfver de i landtförsvars 7 -

D 50

Kostnadsberäkningar ne.

komiténs den 19 förutgångne juni afgifna förslag till landtförsvarets
ordnande förekommande kostnadsberäkningar.

Till åtlydnad af denna nådiga befallning har arméförvaltningen å
civila departementet — som således enligt den nådiga remissen egt
att yttra sig endast derom, huruvida komiténs kostnadsberäkningar i
de delar af landtförsvaret, hvilka nu tillhöra departementets förvaltning,
äro rigtigt utförda på de af komitén gjorda antaganden och förutsättningar
— låtit revisoriskt granska ifrågavarande del af kostnadsberäkningarne;
och får nu i underdånighet anmäla, att de missräkningar,
som departementet anser sig hafva upptäckt, äro så få och angå så
obetydliga belopp, att de ej i någon mån minska giltigheten af komiténs
beräkningar af landtförsvarets framtida kostnad i sin helhet.

Stockholm den 26 oktober 1882.

Underdånigst

ALFRED SJÖBERG.

C. N. Forsman.

Carl Angelin.

Öfverståthållare-embetet och Kong! Maj:ts
betållmngshafvande

angående förslaget till lag om upprätthållande af härens stamtrupp.

l:o. Öfverståthållare-embetet.

Stormägtigste, Allernådigste Konung!

Till underdånig åtlydnad af eders Kongl. Maj=ts nådiga befallniug
att afgifva utlåtande öfver det af landtförsvarskoinitén framställda förslag
till lag om upprätthållande af härens stamtrupp, får öfverståthållareembetet
anföra följande:

Uti motiverna till ifrågavarande lag yttrar komitén pag. 153, att
den visserligen ansett den af några ledamöter uti 1878 års särskilda utskott
föreslagna utväg att, derest nödigt antal stamsoldater, mot åtnjutande
af den utaf Konung och Riksdag bestämda aflöning, icke erhölles,
det bristande antalet skulle genom lottning bland de värnepligtige uttagas,
vara den mest verksamma och tillfredsställande garanti för upprätthållande
af härens stamtrupp, men komitén har icke desto mindre, med den uppfattning
komitén haft, att någon utsigt till genomdrifvande inom Riksdagen
af en dylik garanti åtminstone för närvarande icke förefunnes,
ansett sig ej kunna föreslå en sådan, utan i dess ställe hemställt, att det
skulle åligga vederbörande kommuner att fylla bristen i årskontingenten
af rekryter.

Att vidmakthållande af härens stamtrupp på ett verksamt och tillfredsställande
sätt skulle genom lottning åstadkommas lider väl icke
något tvifvel, men lika visst torde äfven vara, att ett förslag derom för
närvarande har ringa utsigt att vinna framgång. Vid sådant förhållande
måste, derest det nya arméförslaget i öfrigt anses vara antagligt, någon

E 52

La''gen om upprätthållande af härens stamtrupp.

annan utväg att hålla stammen fulltalig utfinnas, och bland de i detta
afseende väckta förslag är det af komitén framstälda egnadt att på ett
för staten jemförelsevis billigt sätt uppfylla denna fordran, i hvad angår
den af komitén antagna årliga rekrytkontingent af 5,500 man, ty det
lärer icke kunna ifrågasättas, att ju ej kommunerna kunna anskaffa det
antal rekryter, som icke frivilligt anmäler sig. Deremot delar öfverståthållareembetet
icke komiténs förhoppning, att ifrågavarande kommunalgaranti
endast undantagsvis skulle komma att utkräfvas. Hittills vunnen
erfarenhet synes icke berättiga härtill. Enligt den uppgift, komitén
meddelat i tabell n:o 3 i bihanget rörande militär-statistiska uppgifter,
har nemligen det högsta antal rekryter och volontärer, som något år
alltsedan år 1861 inträdt i arméen, uppgått till 3,542 man, deraf 1,692
vid den värfvade arméen oeh 1,850 vid den indelta, och fäster man
uppmärksamheten endast vid den värfvade arméen, som är närmast jemförlig
med den nya härens stamtrupp, så finner man. af komiténs uppgift,
att rekryternas och volontärernas antal vexlat mellan endast 705 år
1862 och 1884 år 1877, och sådant har icke uteslutande berott på det
större eller mindre behofvet af rekryter, ty det är väl bekant, att den
värfvade arméen tidtals haft ett mycket stort antal vacanser, som då
icke kunnat fyllas, utan det har berott på andra förhållanden, såsom
lättare eller svårare tillfällen till arbetsförtjenst för den delen af befolkningen,
ur hvilken den värfvade arméen rekryteras, m. m. Sådana förhållanden
komma nog också för framtiden att blifva bestämmande faktorer
vid rekryteringen. Med ofvan anförda siffror för ögonen förefaller
det öfverståthållare-em betet tvifvelaktigt, huruvida det ens något år skall
lyckas att finna 5,500 man, som frivilligt låta anvärfva sig för de förmåner,
komitén tänkt sig en soldat skulle åtnjuta, ehuru visserligen dessa äro
vida högre än en värfvad soldat för närvarande uppbär, men deremot
förefaller det mycket antagligt, att under vissa tider det blir svårt, om
icke omöjligt, att på frivillighetens väg anvärfva ens större delen af
årets rekryter, och kommunernas garanti kan då komma att i stor utsträckning
tagas i anspråk. Denna garanti, som sålunda blir för kommunerna
ganska känbar, kommer derjemte att drabba dem väsendtligen
olika. Olika lokala och ekonomiska förhållanden inom de särkilda rekryteringsområdena
komma helt visst att högst betydligt inverka på benägenheten
hos personer att antaga värfning, på storleken af det tillskott
.till legan, kommunerna nödgas utbetala in. m., och derigenom utbildas
inom landet en olikhet i dessa afseenden, som, när den ena kommunen
finner sig för samma ändamål vara ojemförligt mera betungad än den
andra, kommer att framkalla ett icke oberättigadt missnöje.

Lagen om upprätthållande af härens stamtrupp.

E 53

För att afhjelpa dessa olägenheter och utjemna ifrågakommande
bördor, har herr Oscar Evers uti afgifven särskild mening framstäf
förslag om bildande af en rekryteringskassa, ett förslag, som synes vara
förtjent af stor uppmärksamhet och som öfverståthållare-embetet, för sin
del, vill förorda.

Genom antagande af detta förslag skulle till en början de garantiområden,
som hårdare än andra drabbas af skyldigheten att anskaffa soldat,
kunna lindras i sina bördor, och så småningom tillgång beredas att,
utan kommunernas betungande, upprätthålla icke allenast årskontingenten
af rekryter 5,500 man, utan äfven den öfriga delen af stamtruppen, för
hvilken, såsom beroende på rekapitulation, någon fullständig garanti icke
linnes.

Hvad sjelfva lagförslaget i öfrigt angår, har öfverståthållare-embetet
ingenting hufvudsakligt att deremot anmärka; endast i nedanskrifna hänseenden
torde något förtj7dligande vara af nöden.

De på flere ställen förekommande uttrycken »rekryteringsområden,»
»regementsområden,» »rekryteringsdistrikt,» om också begripiige för den i
förhållandena fullt invigde, kunna dock lätt med hvarandra förvexlas,
och, derest dessa uttryck, på sätt öfverståthållare-embetet antager, anses
böra bibehållas, hemställer öfverståthållare-embetet, att eu fullt tydlig
definition på hvad tned det ena eller andra rätteligen skall förstås, måtte
uti denna lag införas.

Då Stockholm icke utgör någon inom ett län befintlig stad, men
deremot till följd af sin folkmängd och de enligt förslaget, i Stockholm
förlagda fotfolksregementen väl måste betraktas såsom ett län och hafva
sin egen rekryteringsnämnd, torde ett förtydligande i berörda afseende
böra i 11 § inläggas.

Med djupaste vördnad, trohet och nit framhärdar
Stormägtigste, Allernådigste Konung!

Eders Kongl. Maj:ts

underdånigste, tropligtigaste
tjenare och undersåte

DUST. af UGGLAS.

Stockholm den 18 September 1882.

G. Edgren.

E 54

Lagen om upprätthållande af härens stamtrupp.

2:o. Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Stockholms län.

Stormägtigste, Allernådigste Konung!

Till följd af nådig remiss den 9 sistlidne augusti får Eders Kongl.
Maj:ts befallningshafvande härmed afgifva underdånigt utlåtande öfver
det af utsedda komiterade den 19 förutgångna juni framlagda förslag
till lag om upprätthållande af härens stamtrupp.

Förslaget om bestämmande af härens effektiva styrka och den årliga
rekrytkontingenten lärer icke egentligen utgöra föremål för Eders
Kongl. Majrts befallningshafvandes bedömande; och anser sig Eders
Kongl. Maj:ts befallningshafvande i dessa hänseenden endast böra anmärka,
att, då afgången af manskap från hären, antaget första gången
på 2, högst 6 år, sannolikt blir större, än att full ersättning vinnes genom
den fixa årskontingenten, upprätthållandet af härens effektiva styrka
lärer blifva beroende deraf, om erforderlig rekapitulation, enligt 40 §
af förslaget till grunder för ny härordning, kan beredas.

I fråga om den större eller mindre lättheten att erhålla soldater vid
den nuvarande indelta arméens corpser till häst och fot torde erfarenheten
inom rikets särskilda provinser måhända vara något olika, men inom
Stockholms län har rekryteringen hittills försiggått utan känd svårighet.
Anledningarne till detta förhållande, som veterligen eger rum på åtskilliga
ställen i riket, äro fyrfaldiga och kunna, såsom många gånger framstälda,
här förbigås.

Att härens rekrytering genom frivilligt aftal efter det nya förslaget
kommer att understundom och synnerligen då tillfällen till god arbetsförtjenst
äro för handen möta betydande svårigheter, är, efter Eders Kongl.
Maj:ts befallningshafvandes omdöme, högst sannolikt; och lärer följaktligen
eu lag med bestämda föreskrifter om rekryteringens upprätthållande
vara oeftergiflig.

Förslaget innehåller också sådana föreskrifter, vid hvilka Eders
Kongl. Maj:ts befallningshafvande tillåter sig erinra, dels att, då, såsom
ofvan är nämndt, rekrytkontingenten är fix, men afgången från hären
icke kan beräknas, säkerhet för upprätthållandet af härens stamtrupp till
i lagen faststäldt antal saknas, dels ock att, som antagligen rekryteringsområdenas
uppoffringar för manskaps anskaffande ofta nog komma att
blifva betungande, önskligt skulle vara, att en rekryteringsfond, på sätt
komiterade antydt och reservanter föreslagit, kunde bildas och bidrag

Lagen om upprätthållande af härens stamtrupp.

E 55

derifrån i vissa fall utgå — ett anordnande, som åtminstone i någon
mån aflägsnade behofvet af den utaf statsmedel utgående legan och
månadslönens höjande; åberopande Eders Kong]. Maj:ts befallningshafvande
för egen del den af komiterade vid förslagets afgifvande uttryckta åsigt,
att den mest verksamma och tillfredsställande garanti för upprätthållande
af härens styrka vore, att det bristande antalet rekryter uttoges genom
lottning bland de värnpligtige.

Att kostnaden för anskaffande af hästar till den beridna delen af
hären blifver stor, torde kunna tagas för afgjordt; och fördelaktigt för
statskassan vore, om en remonteringsfond bildades hufvudsakligen efter
nyssberörda grunder för rekryteringsfonden.

Slutligen får Eders Kong! Maj:ts befallningshafvande hemställa, att
för det uti 12 § af förslaget till lag om upprätthållande af härens stamtrupp
förutsatta fall, att rekryts anskaffande sker genom vederbörande
chef på rekryteringsområdets bekostnad, lagen må innehålla bestämda
föreskrifter i fråga om uttagande af beloppet, fördeladt enligt 9 § 2
momentet, med eller utan hinder af besvär, äfvensom om sättet för sådana
besvärs anförande.

Med djupaste vördnad, trohet och nit framhärda
Stormägtigste, Allernådigste Konung!

Eders Kongl. Maj:ts

underdånigste och tropligtigste
tjenare och undersåtare

W. STRÅLE.

Matths Falk.

Stockholm å landskansli den 9 september 1882.

E 56

Lagen om upprätthållande af härens stamtrupp.

4:o. Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Upsala län.

Underdånigt utlåtande.

Sedan den af Eders Kongl. Maj:t förordnade komité för utarbetande af
förslag till landsförsvarets ordnande under den 19 sistlidne juni afgifvit
underdånigt betänkande i ämnet, har genom nådig remiss den 9 påföljande
augusti Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande fått sig anbefaldt att
före den 15 i denna månad inkomma med underdånigt utlåtande öfver
den del af berörda komitébetänkande, som innefattar förslag till lag om
upprätthållande af härens stamtrupp.

Till underdånig åtlydnad af denna befallning får Eders Kongl. Maj:ts
befallningshafvande anföra:

att, ehuruväl mot det ifrågavarande underdåniga förslaget torde
kunna anmärkas, att detsamma icke bereder samma säkerhet för uppehållande
af den blifvande stamtruppens nummerstyrka, som det nuvarande
indelningsverket lemnar för den indelta stammens erhållande, då
förslaget å ena sidan afser garanti allenast för anskaffande af en mindre
del af stamtruppen och å den andra icke i likhet med indelningsverket
gör denna garanti till en realsäkerhet, Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande
dock jemväl för sin del, på de af komiterade anförda grunder,
hyser den föreställning, att, derest icke de förmåner, staten lemnar sina
stamsoldater, sättas alltför lågt, endast serskilda undantagsförhållanden
skola komma att medföra svårighet att på frivillighetens väg erhålla så
stor del af manskapet, som af komiterade beräknats, och att sålunda den
föreslagna garantien för det öfriga manskapets erhållande, hvad antalet
deraf beträffar, i allmänhet skall befinnas tillräcklig, likasom Eders Kongl.
Maj:ts befallningshafvande ock tror, att, ehuru obestridligt det än må
vara, att, vid borttagande af den med indelningsverket förenade realsäkerhet,
den vissaste garantien för arméens fulltalighet vore att söka i
bestämmelse om det erforderliga manskapets uttagande genom lottning,
likväl då ett förslag i sådan syftning åtminstone för det närvarande torde
hafva föga utsigt att varda antaget, komiterades förslag att göra fyllandet
af möjligen uppkommande brist i den årliga rekrytkontingenten till en
kommunal angelägenhet är lyckligt funnet; samt att detta förslag tillika
bereder nöjaktig säkerhet för de med rekryteringsskyldighetens fullgörande
förenade kostnader.

Lagen om upprätthållande af härens stamtrupp.

E 57

Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande anser sålunda det ifrågavarande
förslaget till lag om upprätthållande af härens stamtrupp innefatta
all den säkerhet för arméens uppehållande vid beräknad nummerstyrka,
som under vanliga förhållanden kan finnas erforderlig.

Men då, i händelse vid genomförande af den nya härordningen indelningsverket
kommer att upphäfv.as och den rust- och rotehållare hittill
åli gg ande skyldigheten att uppsätta och underhålla manskap sålunda
till den°väsentligaste delen varder på andra samhällsklasser Överflyttad,
det vill synas Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande vara i hög grad
billigt, att en sådan öfverflyttning icke sker genom total afskrifning af
den på den berustade och roterade jorden nu hvilande bördan, hvilken
åtgärd innebure en förmån, som väsentligen tillgodokomine allenast denna
jords nuvarande innehafvare, utan att för vinnande af denna förmån de rustnings-
och roteringsskyldige böra vidkännas någon ersättning i form af aflösning
afen del af deras nuvarande onus, och då med afseende derpå, att
efter den nya härorganisationen de föreslagna rekryteringsområdena skola
bildas uteslutande efter folkmängden utan hänsyn till kommunernas förmåga
att utgöra skatten, de med rekryteringsskyldigheten förenade kostnader
torde komma att drabba de serskilda områdenas skattskyldige invånare
högst olika och denna börda sålunda icke så utjemna^, som ju
afsedt. varit, anser sig Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande för sin
del böra i underdånighet förorda det af herr Oscar Evers i dess reservation
föreslagna tillägg till ifrågavarande lag, enligt hvithet det skulle
åligga rust- och rotehållare att, i mån åt det indelta manskapets afgång
och mot erhållande af fri dispositionsrätt till ryttare- och soldattorpen,
der sådana finnas, antingen på en gång eller under vissa år till statsverket
erlägga 1,000 kronor för hvarje nummer till bildande af en fond,
hvaraf räntan i främsta rummet skulle användas till bestridande af den
kostnad för rekryters anskaffande, som kan komma att uppstå utöfver
det af staten dertill anvisade belopp, och i den mån densamma ej derför
tages i anspråk, läggas till. kapitalet för astadkommande af en kassa,
tillräcklig för uppehållande af stamtruppens hela beräknade nummerstyrka,
hvarefter vidare garanti icke vore erforderlig.

"Uti någon närmare granskning af detaljbestämmelserna såväl i den
föreslagna garantilagen som i nyssberörda tillägg till densamma torde
det icke tillkomma Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande att ingå.
Upsala i landskontoret den 11 september 1882.

A. HAMILTON.

Joll. Malmberg.

£ 58

Lagen om upprätthållande af härens stamtriipp.

4:o. Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Södermanlands län.

Underdånigt memorial.

Till åtlydnad af derom undfången föreskrift får Eders Kongl. Maj:ts
befallningshafvande härmed i underdånighet afgifva utlåtande öfver det
af i nåder förordnade koiniterade ingifna förslag till lag om upprätthållande
af härens stamtrupp.

Beträffande den af förslagets hufvudgrunder, som angår garanti för
stamtruppens anskaffande, håller Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande
för sin del före, att lottning bland de värnepligtige innebär den enda
rättvisa och tillfyllestgörande lösning, som åt denna fråga kan gifvas,
och att hvarje annat förfaringssätt för det åsyftade målets vinnande
blifver i mera eller mindre mån otillfredsställande. Men då med komiténs
uppfattning, att nämnda garanti ej för närvarande kan inom Riksdagen
genomdrifvas, det ansetts ändamålslöst att föreslå densamma, utan
koinitén i stället ifrågasatt att, om, för de af statsmakterna anvisade förmåner,
det stadgade antalet stamsoldater ej frivilligt anmäler sig, det
skall åligga vederbörande kommuner i enlighet med särskild fördelning
att fylla bristen och, der stamrekryt ej för legan erhålles, vidkännas den
ytterligare härför erforderliga kostnaden, torde, med frånseende af lottningssystemet,
den af komitén förordade utväg för denna angelägenhets
ordnande vara den mest användbara. Härvid framställer sig dock den
anmärkningen, att det af komitén andragna skäl mot anskaffning af stamsoldater
uteslutande genom statens försorg, nemligen legans hastiga och
oupphörliga stegring, kan med lika giltighet åberopas äfven i fråga om
den föreslagna kommunala rekryteringsskyldigheten. Det intresse för
stammens hållande vid fulltalighet, som genom kommunernas bindande
till deltagande i rekryteringsbesväret skall ingifvas de skattdragande, men
hvars tillvaratagande måste blifva beroende af några få delegerades mera
eller mindre nitiska åtgöranden härutinnan, lär antagligen i de flesta fall
icke förmå åstadkomma återhållsamhet i aflöningsanspråken, synnerligast
under sådana förhållanden, då inkomstgifvande förvärf i flera riktningar
står arbetaren till buds och uppjagar arbetsprisen; för hvilken åsigt Eders
Kongl. Maj:ts befallningshafvande hemtar stöd af vunnen erfarenhet under
nuvarande rekryteringssätt inom detta län, der ej sällan inträffat
att, oaktadt den obestridligen kraftiga lockelse till antagande af krigstjenst,
som goda soldattorp utöfva, rust- och rotehållare ändock först
efter långa mellanskof kunnat mot antagliga vilkor återbesätta uppkomna

Lagen om upprätthållande af härens stamtrupp.

E 59

vakanser. Och om härjemte tages i betraktande dels den korta och med
fästadt afseende på landtmannagöromålen olämpligt valda tid, som i förslaget
är tillmätt rekryteringsområde för fullgörande af dess rekryteringsskyldighet,
dels den åt vederbörande militärchef inrymda obegränsade
rätt att omedelbart derefter anskaffa rekryt på rekryteringsområdets bekostnad,
synes skälig anledning förefinnas till farhåga, att rekrytanskaffandet
kan varda förenadt med stora svårigheter och dryga uppoffringar
å de skattdragandes sida. Vid det förhållandet, att rekryteringsområdena
skola bestämmas med hänsigt endast till folkmängden och ej tillika till
skatteförmågan, lär utan tvifvel denna börda komma att trycka mycket
ojemnt och derigenom gifva befogad anledning till missnöje och klagan
af de hårdast betungade. Och häraf torde åter framkallas nödvändigheten
af ständiga jemkningar och förändringar i soldatlegan för olika
orter, för att såmedels utjemna de uppkomna missförhållandena.

De speciela bestämmelserna uti ifrågavarande förslag har Eders
Kongl. Maj:ts befallningshafvande icke funnit föranleda till någon väsentlig
anmärkning. Nyköping i landskansliet den 14 september 1882.

G. LAGERBJELKE.

Gustaf Nordeman.

5:o) Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Östergötlands län.

Underdånigste memorial.

Till åtlydnad af nådig föreskrift i remiss den 9 nästlidne augusti
får landshöfdinge-embetet härmed afgifva infordradt yttrande öfver det
af särskildt, för utarbetande af fullständigt förslag till landtförsvarets
ordnande, utsedde- komiterade afgifna förslag till »lag om upprätthållande
af härens stamtrupp».

Vidkommande dervid först frågan om sjelfva anskaffandet af det för
härens kompletterande erforderliga manskap, så torde visserligen under
fredliga och i öfrigt normala förhållanden några synnerliga svårigheter
icke komma att möta för rekryteringsskyldighetens fullgörande på nu före -

E 60

Lagen om upprätthållande af härens stamtrupp.

slagna sätt, synnerligen vid infanteriet eller de vapen, der tjenstgöringen
icke blifver allt för betungande; men, så länge tjenstantagningen å rekrytens
sida är fotad uteslutande på frivilligt aftal, torde, om krig förestår,
eller på orter, der större utveckling af industrien eller andra lyckliga
konjunkturförhållanden göra det möjligt att bereda unge män tillfälle
till större arbetsförtjenst under fria och i allmänhet mera angenäma
förhållanden än soldatyrket medför, eller till och med om det
lyckats dem, som bearbeta och således småningom bilda den s. k. allmänna
opinionen, att vända dess vindkast mot befälet vid något visst
regemente, kunna tänkas fall, der omöjligt blifver att för något pris genom
frivilligt aftal erhålla antaglige rekryter, eller åtminstone anskaffandet
deraf kommer att förenas med uppoffringar, om hvilka man nu icke
torde gorå sig en föreställning och hvilka, synnerligen om de komma
att drabba, landets kommuner ojemnt, lära medföra ett missnöje fullt
lika stort och för visso mera berättigad^ än det som nu i förevarande
afseende eger rum med indelningsverket, samt för sist ofvan angifna fall
ej rätteligen böra drabba de rekryteringsskyldige.

För sådan händelse torde icke förefinnas annan utväg, än att genom
lottning mellan de värnepligtige anskaffa dem, som erfordras för fyllande
af härens stamtrupp; och anser landshöfdinge-embetet för den skull att
i lagen bör, för det fall att icke rekryt kan mot ett visst bestämdt
maximum af städja från den rekryteringsskyldiga kommunens sida anskaffas,
vai’a intagen bestämmande om lottning bland de till rekryteringsområdet
hörande värnepligtige, i hvilkas intresse då för undgående af lottningen
äfven ligger att rekryt på frivillighetens grund erhålles, hvaremot de i
motsatt fall hafva allt skäl att för städjans uppdrifvande till det högsta
möjliga motverka rekrytering på frivillighetens grund, så länge de kunna
hoppas att genom sammanhållning i sådant afseende framtvinga högre
städja.

Med afseende å möjligheterna för rekryteringarnes underlättande,
anser sig landshöfdinge-embetet äfven böra fästa uppmärksamheten derå
att, enligt dess åsigt, det tillfälle, som beredes eu ung man att génom
soldattorpets erhållande gifta sig och förskaffa sig och de sina ett stadigt
hem, torde utgöra den förnämsta anledningen till den lätthet, hvarmed
rekryteringen vid indelta armén nu vanligen verkställes, på samma gång
detta förhållande, efter hvad allmänt erkändt är, förlänat den indelta
soldaten det anseende för pålitlighet och moralisk öfverlägsenhet i allmänhet
framför den värfvade, som utgör eu bland indelningsverkets största
förtjenster. Då förhållandet är sådant och landets rust- och rotehållare,
som nu icke hafva rätt till någon inkomst från eller annan fördel af

Lagen om upprätthållande af härens stamtrupp.

E 61

soldattorpen, hvilka, äfven om de ursprungligen varit uttagna på hemmanens
egor, blifvit derifrån för så lång tid tillbaka afskilde, att deras
beräkning såsom ingående del deruti för länge sedan upphört, borde
känna sig fullt tillfredsstälde genom befrielsen från de bördor, hvilka
rekryteringsskyldigheten jemte bidragen till soldatens beklädnad samt till
hans och" torpets underhåll i öfrigt medföra, utan att derutöfver göra
anspråk på förvärfvandet utan all ersättning åt soldattorpen, synes det
landshöfdinge-embetet synnerligen lämpligt, om dessa bibehöllos och i
jordeböckerna antecknades såsom sjelfständiga kronolägenheter för att af
vederbörande rekryteringsskyldige kommuner öfvertagas och upplåtas till
bostad åt stamsoldaterna med skyldighet för kommunerna, som skulle
dem i fullgodt stånd emottaga, att ansvara för deras för berörda ändamål
erforderliga framtida underhåll. Genom bostadslägenheternas bibehållande
åt stamtruppen, kunde då åt denna bevaras de fördelar, den
indelta armén, på sätt ofvan berördt är, deraf haft, jemte det lättheten
att rekrytera torde blifva lika stor för kommunerna, som den hittills
varit för rust- och rotehållarne.

Skulle möjligen ur rent militärisk synpunkt det icke anses ändamålsenligt,
att stamsoldaten åtminstone under de första tjensteåren, eller under
sin egentliga utbildning, hade fast bostad och egde familj, borde
torpen kunna för kommunens räkning utarrenderas, intilldess antagen
stamsoldat hunnit den utbildning, att regementschefen ansåge honom
böra komma i åtnjutande af den fördel, torpets innehafvande medförde,
och genom de sålunda erhållna arrendemedlen bildas kassor till underlättande
af kommunens utgifter i och för rekryteringsbördan, då dessa
tillfälligtvis stego öfver ett visst maximum.

Skulle åter torpens bibehållande för stamtruppen, pa sätt landshöfdinge-embetet
här ofvan vågat antyda, anses icke vara ändamålsenligt
eller annars medföra olägenheter, som man genom det nya härordningsförslaget
velat afhjelpa, så synes åtminstone billigheten fordra, att
deras värde öfvergår från de nu rekryteringsskyldige till dem, hvilka
för framtiden skulle komma att ansvara för denna skyldighets fullgörande,
samt att torpen fördenskull, derest icke vederbörande hemmansegare
ville dem efter värdering lösa, å offentlig auktion såsom
sjelfständiga frälselägenheter försäljas och de genom sådan lösen eller
auktion erhållna medel användas till bildande af en fond för rekryteringens
underlättande å sådana ställen i riket, der den komme
att medföra jemförelsevis allt för stora kostnader, eller bidrag till sådana
rekryteringar, som eldigt lagens 12 § skola af regementschefen
verkställas. Beträffande derefter de kostnader, rekryteringsområde måste

E 62

Lagen om upprätthållande af härens stamt

nipp.

vidkännas för rekryteringsskyldighetens fullgörande, och grunderna för
desammas fördelning pa de särskilda kommunerna, anser landshöfdingeembetet
nödvändigt att för det i 12 § oinförtnälda fall, då regementschef
• eger draga försorg om rekryts anskaffande på rekryteringsområdets
bekostnad, årligen bestämmes eu maximistädja öfver hvilken chefen icke
eget'' gå, utan bör, för den händelse att landshöfdinge-einbetets ofvan
angifna förslag om lottning i sådant fall icke skulle vinna nådigt afseende,
anmäla förhållandet hos Eders Kongl. Maj:t, som då må af fonder,
som erhållits genom torpens utarrenderande eller försäljning, eller andra
för sådant ändamål anvisade medel anordna hvad som i hvarje särskildt
fall kan utöfver maximistädjan erfordras för rekrytens erhållande; hvarjemte
landshöfdinge-embetet, enligt hvars åsigt den föreslagna fördelningen
på de särskilda kommunerna af rekryteringskostnaderna är lika inconseqvent
som orättvis, måste deremot göra eu bestämd erinran.

Då nemligen det af komiterade föreslagna sätt för rekryteringen af
härens stamtrupp ingalunda grundar sig på personligt tjenstskyldighetsförhållande
till samhället, utan, synnerligen om förslaget att i nödfall
lottning mellan .de värnpligt.ige skall tillgripas för erhållande af erforderligt
manskap icke vinner tillämpning, uteslutande blifvit gjord till eu
ersättnings- eller penningefråga, så bör ej heller något så rent personligt
förhållande som folkmängden kunna läggas till grund för deltagandet uti
denna skyldighet, utan borde detta bero endast på förmögenhetsförhållandena,
. bedömde efter bidragen till staten eller kommunen. Synnerligen
obilligt synes derjemte vara om eu kommun, belastad med en stor
mängd fattiga eller, såsom i fabriks-, bergverks- eller sågverksdistrikter
ofta är. händelsen, till större delen bestående af der anställde arbetare,
hvilka i ingen eller jemförelsevis ringa mån bidraga till kommunens gemensamma
utgifter, skulle få kostnaderna för sin rekryteringsskyldighet
ökade deraf, att eu större behöfvande och till kommunalutgifterna långt
ifrån bidragande, utan på dem tvärtom blott tärande befolkning inom
dess gränser befunnes. Landshöfdinge-embetet nödgas derför hemställa
om sådan ändring i denna del af förslaget, att ifrågavarande kostnad i
stället måtte på kommunerna fördelas i förhållande till deras allmänna
fyrktal, som efter förslaget ju äfven skulle utgöra grunden för deltagandet
i dessa kostnader inom hvarje kommun.

Slutligen tillåter sig landshöfdinge-embetet att erinra, hurusom det
torde blifva nödigt att till 1 mom. i § 9 göra ett tillägg, som stadgar
pa hvad sätt eller genom hvilka delegationer de till samma rekryteringsområde
hörande kommuner skola sig emellan öfverenskomma om sättet
för rekryteringens verkställande, samt huru och af hvem framställning''

Lagen om upprätthållande af hårens stamtrttpp.

É 63

i ämnet skall hos Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande göras, derest
icke den stadgade öfverenskommelsen kan träffas. Linköpings slott i
landskansli den 14 september 1882.

På landshöfdinge-embetets vägnar:

o o

ADOLF WALLENBERG. MAURITZ HALL.

6:o) Kong!. Maj:ts befallningshafvande i Jönköpings län.

Underdånigt utlåtande

Till fullgörande af erhållen nådig föreskrift att afgifva underdånigt
utlåtande öfver det af komiterade för utarbetande af förslag till landtförsvarets
ordnande afgifna förslag till »Lag om upprätthållande af härens
stamtrupp» har Kongl. Maj:ts befallningshafvande tagit kännedom
af berörda förslag och får härmed i underdånighet afgifva utlåtande i
ämnet.

Lika med komiterade anser Kong]. Maj:ts befallningshafvande särskilda
lagbestämmelser till betryggande deraf, att härens stamtrupp städse
vidmakthålles vid föreskrifven styrka, vara af klok omtanke om hvad
statens säkerhet krafvel'' påkallade och således nödvändiga. Denna nödvändighet
har också blifvit inom Riksdagen erkänd, då frågan om landtförsvarets
ordnande varit föremål för behandling, om än meningarne
varit delade angående lämpligaste sättet för åstadkommande af ett sådant
betryggande. Vid jemförelse emellan det vid 1878 års riksdag framlagda
förslag till »Lag om upprätthållande af arméens starntrupp» och det af
komiterade nu utarbetade förslaget, synes visserligen det förra icke kunna
frånkännas företrädet af större »enkelhet och allmänlighet», på sätt af
riksdagsman Ola Andersson och hans medreservanter anmärkts; men då
berörda förslag, med afseende å de emot detsamma så väl under öfverläggningarne
inom Riksdagen, som af komiterade framstälda anmärkningar,
synes icke vara af beskaffenhet att böra läggas till grund för
lagstiftning i ämnet, samt den i allmänhet rådande motviljan mot lottningsprincipens
införande i vårt lands arméorganisation torde lägga
hinder i vägen för sakens ordnande på sådant sätt, att bland de värn -

E 64

Lagen om upprätthållande af härens stamtrupp.

pligtige skulle genom lottning uttagas det antal stamsoldater, som må
behöfva anskaffas utöfver dem, hvilke sjelfve anmält sig att varda till
stamsoldater antagne, så och då det af komiterade nu föreslagna sätt för
betryggande deraf, att härens stamtrupp må för hvarje år erhålla den
fullständiga kontingent rekryter, som enligt härordningen skall årligen
tillföras densamma, i sjelfva verket hvilar på samma grundsats, som i
1878 års förslag tillämpats, eller att kostnaden för vinnandet af det
med garantilagen åsyftade ändamål, stamtruppens ständiga fulltalighet,
skall drabba alla de skattskyldige inom samhället, anser Kongl. Maj:ts
befallningshafvande för sin del komiterades förevarande förslag innefatta
en väl funnen utväg för denna maktpåliggande angelägenhets ordnande;
och har Kongl. Maj:ts befallningshafvande, vid granskning af de särskilda
bestämmelserna i förslaget, funnit desamma väl motiverade och
icke gifvande anledning till någon väsentligare anmärkning.

Onekligt torde dock vara, att, på sätt af reservanter anmärkts, rekrytanskaffandet
möjligen å somliga orter af landet kan komma att kosta
långt mera än i andra, samt att i följd häraf den skyldighet att anskaffa
rekryter, som under vissa förhållanden det enligt förslaget skulle åligga
vederbörande kommuner att fullgöra, kan komma att för dem blifva
mycket olika betungande och på grund deraf gifva anledning till klagomål
och missnöje med den nya anordningen. För att i någon mån förebygga
en sådan verkan af lagens bestämmelser har en af komiterade,
godsegaren O. Evers, framstäf och i sin vid betänkandet bifogade reservation
motiverat ett förslag, i syfte att åvägabringa en rekryteringsfond,
hvars afkastning skulle användas till beredande af lindring i de penningebidrag
kommunerna möjligen kunde för stamrekryts anskaffande få vidkännas
utöfver den af statsmedel utgående legan; samt i framtiden göra
alla bidrag från kommunernas sida umbärliga. Detta förslag har visserligen
icke af komiterade upptagits till behandling och sålunda icke heller
utgjort föremål för deras yttrande; men då förslaget, uti hvilket, sådant
det blifvit i reservationen framstäldt, trenne af komiterade instämt, synts
Kongl. Maj:ts befallningshafvande vara stödt på fullt giltiga grunder och
förtjena att uppmärksammas, har Kongl. Maj:ts befallningshafvande ansett
sig icke öfverskrida gränserna för detta utlåtande genom att uttala
sig för önskvärdheten deraf, att det af ofvan bemälde reservant framstälda
förslag må vinna framgång. Jönköping i landskansliet den 8
september 1882.

C. EKSTRÖM.

J. J. Smith.

Lagen om upprätthållande af härens stamtrupp.

E 65

7:o) Kongl. Majits befallningshafvande i Kronobergs län.

Underdån igste memorial.

Genom nådig remiss den 9 sistlidne augusti har Eders Kongl. Maj:ts
befallningshafvandes underdåniga utlåtande blifvit infordradt öfver det
af komiterade i fråga om landtförsvarets ordnande den 19 sistlidne Juni
afgifna förslag N:o 2 till lag om upprätthållande af härens stamtrupp.

Vid företagen granskning af berörda lagförslag har Eders Kongl.
Majits befallningshafvande icke funnit något att erinra emot de bestämmelser
detsamma innehåller. Då likväl, enligt de föreslagna stadgandena
i §§ 5 och 6, kommunerna inom hvarje garantiområde skulle åligga att
fylla Uppkommande brist i årskontingenten af stararekryter samt tillskjuta
hvad som erfordras utöfver den af statsmedel utgående lega för dessa
rekryters anskaffande, hvarigenom en möjligen rätt känbar utgift årligen
komme att drabba kommunernas skattskyldiga innevånare, kännbar i synnerhet
inom de garantiområden, der kommunernas förmåga att bära
skatter vore jemförelsevis ringa, synes det Eders Kongl. Majits befallningshafvande,
som den af herr Oskar Evers (sidan 334 i komiterades
betänkande II) uttalade särskilda mening för åstadkommande af en så
kallad rekryteringsfond, af hvars årliga ränta icke allenast kostnaderna
för omförmälda rekryters anskaffande kunde utan kommunernas betungande
bestridas, utan jemväl det framtida upprätthållandet af stamstyrkan
vid 25,000 man möjliggjordes, förtjenar Eders Kongl. Majits nådiga
afseende.

Rust- och rothållare skulle visserligen, enligt nu nämnda förslag,
drabbas af en aflösningssumma, motsvarande en tredjedel af uppskattade
värdet af det besvär, dem i medeltal för närvarande åligger, men alldenstund
två tredjedelar af samma besvär blefve afskrida, och genom
den fond, som bildades af de inbetalta medlen väsentliga fördelar för
all framtid vore att förvänta ej mindre för statsverket, än äfven och i
synnerhet för kommunernas skattdragande befolkning, tvekar Eders Kongl.
Majits befallningshafvande ej att inför Eders Kongl. Majit i underdånighet
uttala den åsigt, att

l:o. Derest indelningsverket upphäfves, rust- och rothållare borde,
mot erhållande af full dispositionsrätt öfver det till rusthållet eller roten

E 66

Lagen om upprätthållande af härens stamtrupp.

hörande torp, åläggas att, antingen kontant eller under loppet af vissa
år, till statsverket inbetala en summa af 1,000 kronor, och

2:o att af dessa belopp bildades en rekryteringskassa, hvaraf den
årliga räntan i första rummet användes som bidrag till de kommuner,
hvilka vid anskaffande af stamsoldat hafva att utbetala skilnaden mellan
legans verkliga belopp och det som af staten dertill lemnas, samt att
den del af räntan, som för detta ändamål ej användes, lägges till kapitalet
för att öka rekryteringskassan, tills denna uppnått det belopp, att
årliga räntan deraf blifver tillräcklig att ersätta legan, ej allenast vid
anskaffningen af hela den årliga stamrekrytkontingenten, utan äfven till
upprätthållandet af stammens nummerstyrka till 25,000 man, hvarefter
all annan garanti Upphör.

Vexiö i landskontoret, den 12 september 1882,

G. WENNERBERG.

E. J. Hagman.

8:o) Kongl. Maj-.ts befallningshafvande i Kalmar län.

Stormägtigste, Aller nådigste Konung.

Länsstyrelsen, som enligt Eders Kong]. Maj:ts nådiga remiss den 9
nästlidne augusti åligger att afgifva underdånigt utlåtande öfver det i
komiterades underdåniga betänkande angående landtförsvarets ordnande
intagna »förslag till lag om upprätthållande af härens stamtrupp», får i
sådant afseende underdånigst anföra följande.

Sedan, under förutsättning af indelningsverkets upphörande, komiterade
föreslagit en ny härordning, grundad på stam och beväring, af
hvilka stammens för fredstid till 25,000 man antagna nummerstyrka
skulle hållas fulltalig genom dels en årlig rekrytkontingent af 5,500 man,
och dels rekapitulation, så hafva komiterade, ehuru de föreställt sig, att
den för stamtruppens uppehållande erforderliga årliga rekrytering kunde,
om icke helt och hållet, åtminstone till största delen åstadkommas ge -

Lagen om upprätthållande af härens stamtrupp.

E 67

nota frivilliga erbjudanden, likväl ansett det vara nödvändigt att, i stället
för den lagstadgade rekryteringsskyldighet, som nu åligger den indelta
arméns rust- och rotehållare, bereda annan osviklig trygghet för
erhållande till fulla antalet af de rekryter, som hvarje år borde insättas
i starntruppen för att hålla densamma fulltalig. Det är i detta syfte
komiterade uppstält det ofvannämnda lagförslaget; och då, enligt den
nådiga remissen, endast denna del af det nya härordningsförslaget utgör
föremål för det nu infordrade underdåniga yttrandet, har länsstyrelsen
ingen anledning eller ens befogenhet att ingå i granskning af förslagets
ölriga delar, utan måste så uppfatta sin föreliggande uppgift, som ålåge
det länsstyrelsen att, för den händelse ifrågavarande härordningsförslag
blefve i öfrigt till sina hufvudgrunder antaget, tillse, huruvida något
vore att i underdånighet erinra vid det sätt, hvarpå, enligt det föreslagna
särskilda lagförslaget, erforderlig säkerhet för stamtruppens nödiga
årsrekrytering skulle ernås, eller vid de reglementariska bestämmelser,
som till detta ändamåls vinnande i samma förslag upptagits.

1 de flesta andra länder, hvilkas härväsende är grundadt på allmän
värnpligt och en öfvad stam, tillgår så, att den årliga rekrytering, som
för stammens hållande vid bestämdt antal är nödig, åstadkommes, i den
mån den ej sker på frivillighetens väg, genom det erforderliga antalets
utlottande Ibland de värnpligtige. Komiterade hafva i det ifrågavarande
lagförslagets motiver medgifvit, att lottningssystemets användande skulle
för angifna ändamålets vinnande utgöra den mest verksamma och tillfredsställande
garanti, i synnerhet som detta systems tillämpning, hvarigenom
eljest oundvikliga kostnader kunde besparas, komme att drabba
alla medborgare lika, enär hvar och eu kunde träffås af lotten; men i
öfvertygelse om omöjligheten, åtminstone för det närvarande, att hos Riksdagen
genomdrifva en sådan garanti, hafva komiterade ansett sig ej böra
derpå grunda sitt förslag. Äfven länsstyrelsen hyser den åsigt, att den
årskontingent af rekryter till stamtruppen, som må vara nödig för att
gifva den föreslagna nya härorganisationen erforderlig fasthet, både lättast
och lämpligast skulle åstadkommas derigenom, att medelst lottning
bland de värnpligtige fylldes den brist, som efter frivillig rekrytering
uppkomme. Ett dylikt system kan, under förutsättning af garantier för
en oväldig tillämpning, icke sägas innefatta någon orättvisa. Det skulle
drabba alla värnpligtige lika, utan afseende på stånd eller förmögenhetsvilkor;
och till de åsigter, som vilja deruti se något förhatligt, är det
svårt att finna någon annan förklaringsgrund, än att man underkastar
sig penningeuppoffringar hellre, än man vill se sina söner blottstälde för
äfventyret att, inskrifne i den stående hären, tvingas till ett långvarigt

E 68

Lagen om upprätthållande af härens stam rupp.

militärlif med dertill hörande öfningar, i stället för att de eljest, med
jemförelsevis mycket kort öfningstid, skulle tjena vid beväringsmanskapet
i hopp att ej blifva uppbådade till verklig krigstjenst. Med de fördelar
af tillräckligt underhåll och lämplig aflöning, god både medborgerlig
och militärisk undervisning, tillfällen till befordran och ökade utsigter
till framtida bergning, som enligt det nya härordningsförslaget
skulle beredas stamtruppens manskap, synes inträdet i denna trupp icke
böra vara afskräckande; och om verkligt krig skulle utbryta — en olycka,

hvars möjlighet just är arméorganisationens hufvudsakliga anledning__

är stamsoldaten, med sin redan vunna krigsbildning och duglighet till
befäl, i en vida bättre ställning, än beväringssoldaten, som med endast
ringa öfning inskjutes i ledet. Om, dessa fördelar oaktadt, det erforderliga
rekrytantalet vid stamtruppen ej skulle vinnas genom frivilliga aftal, åsyftar
förslaget skyldighet för kommunerne att efter viss fördelning fylla bristen
af rekryter eller att vidkännas kostnaden af de ökade betalningsvilkor,
hvarmed de rekryter, som fattas, varda af vederbörande befäl
anskaffade. Detta förslag hvilar således på en grund, som länsstyrelsen
för sin del icke kan gilla, den nämligen, att penningen under eu eller
annan form må kunna ersätta det personliga fullgörandet af den medborgerliga
pligt, som bjuder hvarje vapenför ung man att i farans stund
hasta till sitt fäderneslands försvar och att redan under freden göra sig
dertill fullt duglig och användbar. Endast genom lottningssystemets
tillämpande blefve denna skyldighet lika för alla, utan möjlighet för någon
att under skyddet af egna eller andras penningeuppoffringar bereda
sig säkerhet för äfventyret att nödgas på fullt verksamt sätt egna sig åt
fosterlandets värn.

För den händelse likväl, att nödig garanti för stamtruppens hållande
vid magt anses icke böra sökas i användande af lottningssystemet, har
länsstyrelsen icke något väsendtligt att anmärka mot det nu föreliggande
lagförslaget, i motiverne hvartill komiterade sökt visa olämpligheten af
vissa andra förslag att utan lottning betrygga nämnda trupps årliga rekrytering
till nödigt antal. Afseende torde ock böra tillerkännas hvad
komiterade i motiverne anfört om fördelen deraf, att kommunerne genom
faran för kommunalutskyldernes ökning, antagligen skulle föranledas att
egna synnerlig omsorg åt de felande rekryternas anskaffande.

Hvad lagförslagets detaljbestämmelser angår, får länsstyrelsen i underdånighet
erinra:

vid §§ 6 och 8, att, om antalet rekryter, som inom ett rekryteringsdistrikt
skall anskaffas, är så stort, att det låter med en eller flere rekryter
fördela sig på samma distrikts alla rekryteringsområden, hvarje sådant

Lagen om upprätthållande af härens stamtrupp.

E 69

område torde böra fullgöra sin del af rekryteringsskyldigheten och den
genom lottningen bestämda ordningsföljden mellan områdena således
gälla endast i fråga om det rekrytantal, som möjligen finnes återstå efter
sådan jemn fördelning och af hvilket antal utdelning då kunde ske
på det sätt, att i tur varande områden anskaffade hvar sin rekryt till
antalets fyllande;

vid § 9 mom. 1, att efter ordet »kommunalstämma» torde böra tillläggas
»och för stad af stadsfullmägtige, eller der sådane ej finnas, allmän
rådstuga»; samt

vid § 11 4:de stycket, att, då de här föreslagna bestämmelserna, att
ingen annan än vederbörande kommuner finge öfver rekryteringsnämndens
beslut anföra besvär, och att missnöje med beslutet skulle vid talans
förlust till anteckning i protokollet anmälas innan nämnden åtskiljdes,
synes förutsätta närvaro af de intresserade kommunernes i § 9 af
förslaget nämnda ombud, sådant lämpligen torde böra angifvas genom
inflickande af orden »af kommunernes rekryteringsombud» näst efter ordet
»anmälas».

Slutligen har länsstyrelsen ej kunnat undgå att fästa uppmärksamheten
dervid, att det ifrågavarande lagförslaget, om det än i öfrigt må
anses betrygga den årliga anskaffningen af det antal rekryter, som, med
antagande af'' normal afgång, erfordras för att hålla stamtruppen fulltalig,
likväl icke innehåller bestämmelser för det under nu icke förutsatte,
men dock möjligen inträffande förhållanden, tänkbara fall, att afgången
ur stammen blefve under något år större, än att de vakanta numren
kunde fyllas genom dels en alltid oviss rekapitulation och dels rekrytering
af 5,500 man. För eu sådan händelse torde den föreslagna rekryteringsskyldigheten
böra utsträckas, i den mån det tillfälliga behofvet af
ökadt rekrytantal må finnas kräfva.

Med djupaste vördnad, nit och trohet framhärdar,
Stormägtigste, Allernådigste Konung!

Eders Kongl. Maj:ts

underdånigste, tropligtigste
undersåte och tjenare

G. J. EDELSTAM.

C. A. Palme.

Calmar i landskansliet den 8 september 1882.

E 70

Lagen om upprätthållande af härens stamtrupp.

9:o. Kong!. Maj:ts befallningshafvande i Gotlands län.

Underdånigste memorial.

Enligt nådig befallning i remiss den 9 sistlidne augusti, hvilken den
11 i samma månad kom Eders Kongl Maj:ts befallningshafvande tillhanda,
skall det åligga Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande att före den 15
innevarande månad afgifva underdånigt utlåtande öfver komiterades förslag
till lag om upprätthållande af härens stamtrupp, hvilket lagförslag
är stödt på de grunder, som af komiterade i sin helhet uppgjorts angående
landtförsvarets ordnande.

Under förutsättning alltså, att omförmälde grunder för landtförsvarets
ordnande skulle vara antagligt, får Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande
härmed afgifva anbefalla underdåniga utlåtandet öfver
det ämne, som för sådant ändamål hit remitterats. Den knappt tillmätta
tiden tillåter icke Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande att i
sitt underdåniga utlåtande annorlunda än i sin största allmännelighet
vidröra och yttra sig öfver förslagets vigtigaste delar.

Beträffande sättet för rekryteringens inom arméen verkställande, så
finner Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande, lika med komiterade, behöfliga
rekryters anskaffande i första hand böra ske på frivillighetens
väg och att det antal af stammen, som icke skulle kunna på detta sätt
erhållas, borde i annan ordning anskaffas. Komiterade hafva emellertid
antagit, att under vanliga förhållanden och med de löne- och andra förmåner,
hvilka blifvit för stamsoldaten beräknade, den årliga rekryterings-,
kontingenten skulle kunna utan bidrag af kommunerna på frivillighetens
väg anskaffas. Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande håller dock före,
att, då kändt blifver, att, derest behöfligt antal rekryter icke kunna inom
den 10 juli erhållas, det bristande antalet skall genom högre årlig lega
anskaffas, en naturlig följd deraf är att förvänta, den nemligen, att sådana
personer, som vilja blifva till stamsoldater antagna, för att bereda sig
högre aflöning afvakta tiden efter den 10 juli, då sådana skola af rekryteringsområdena
till hvad pris som helst anskaffas. Af denna anledning
är det Eders Kongl. Majffs befallningshafvandes öfvertygelse, att i regeln
den årliga legan blifver vida högre än den, som komiterade föreslagit
böra af statsmedel bekostas. Om derföre kommunerna eller rekryterings -

Lagen om upprätthållande af härens stamtrupp.

E 71

områdena, på sätt komiterade föreslagit, skulle vidkännas den högre kostnaden
för legan, kan detta, i synnerhet för de fattigare kommunerna, som
förut i allmänhet dragas med höga kommunalskatter, blifva i hög grad
känbart. Dessutom blefve, om komiterades förslag godkännes, rustningsoeh
roteringsbesväret dymedelst förändradt i väsentlig del till en kommunal
rustnings- och roteringsskyldighet, i stället för att detta onus nu
ligger å vissa fastigheter, och genom hvilken förändring dessa fastigheters
pålagor uti synnerlig hög grad minskas, då deremot öfriga skattdragandes
utgifter, i synnerhet deras, som beskattas efter inkomst, i samma mån
förhöjas. Såsom ett exempel på verkan af sådan omkastad beskattning
torde få anföras Lefvide socken i Gotlands Södra härad. Från denna
socken utgår för innevarande år bevillning efter 2:dra artikeln med 258
kronor 12 öre, hvaraf 135 kronor 71 öre utgår af jordbruksfastigheter
och 122 kronor 41 öre af andra beskattningsföremål. Bevillningen af
inkomst utgöres af kyrkoherden i församlingen med 22 kronor 41 Öre
och af ortens domare med 80 kronor. Denne sistnämnde skulle, om
komiterades förslag vunne bifall, ensam utgöra nära 1/a af socknens rekryteringskostnad
och kyrkoherden omkring 1/10 deraf, då deremot socknens
jordbruksfastigheter tillsammanstagne skulle få vidkännas endast
omkring hälften af sagda kostnad. Detta exempel är icke enstaka, utan
synes vid granskning af taxeringslängderna, att i allmänhet här å landsorten,
der jordegande allmoge utgör öfvervägande antalet, i synnerhet
presterskapet skulle genom föreslagna beskattningen i synnerlig grad
betungas. Genom sådan beskattning kunde ock innevånarne i en kommun
komma att i känbarare mån få sig ålagd beskattning för sagda
ändamål än skattdragande i annan kommun, hvadan motses kunde, att
denna beskattning i allmänhet blefve i hög grad ojemn.

Rättvisare och träffande alla statsmedborgare lika vore derföre, att,
derest icke tillräckligt antal rekryter kunde i första hand anskaffas på
frivillighetens väg, det felande antalet uttoges medelst lottning. För att
minska behofvet af lottning, hvaremot en inrotad fördom finnes, kunde
t. ex. stadgas, att rekryt, som frivilligt anmält sig till stamsoldat, finge
under tjenstgöringstiden åtnjuta en något högre aflöning, än den, som
ingått såsom sådan efter lottning. Säkrare vore dessutom att genom
lottning få stammen vid befarad krigstid fulltalig, än att då lita på
frivilligheten; ty hända kunde då, att det behöfliga antalet på frivillighetens
väg ej kunde äfven till oskäligt höga pris anskaffas. Fn stam
kan vid befarad krigstid behöfva i hast rekryteras. Skulle sådant verkställas
genom lottning, kunde det ske fort; men eljest torde dertill erfordras
längre tidrymd; och härpå kunde landets hela väl eller ve bero.

E 72

Lagen om upprätthållande af härens stamtrupp.

Af dessa anledningar får Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i
underdånighet framställa såsom sin åsigt, att det stadgande måtte i lagen
om upprätthållande af härens stamtrupp inryckas, att, der icke inom
föreskrifven lämplig tid rekryteringen kunde på frivillighetens väg åstadkommas,
lottning mellan värnepligtsskyldige skulle fylla stammen.

Om sådant förslag icke skulle vinna nådigt bifall, anser sig Eders
Kongl. Maj:ts befallningshafvande böra, på de af ena komitéledamoten
herr Oscar Evers m. fl. i deras särskilda reservation uttalade grunder, i
underdånighet förorda nådigt bifall till deras förslag angående bildande
medelst rustnings- och roterings-skyldighetens partiella aflösande af eu
rekryteringskassa, dock med de modifikationer, som här nedan oinförmälas.
Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande finner icke sig kunna
biträda pluralitetens af komitén åsigt, att behandlingen af ett förslag i
berörda riktning icke legat inom gränsen för dess verksamhet, ty då
fråga blifvit väckt om förändring af härens organisation och om afskrifning
i sammanhang dermed af indelningsverkets onera och öfriga
grundskatter, torde väl hinder ej möta att för indelningsverkets
upphörande uppställa såsom vilkor, att en del af sagda onus finge
afskrifvas och en annan del aflösas. Hvad deremot beträffar bemälte
reservanters förslag angående utlösningens belopp, som de föreslå
lika för hvarje rusthåll eller rote till 1,000 kronor, så finner Eders
Kongl. Maj:ts befallningshafvande detta förslag vara oantagligt i så måtto,
att aflösningskostnaden skulle blifva lika för alla, oaktadt rustning och
rotering* kostar betydligt olika på olika orter. Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande
anser derföre, att aflösningen rättvisare skulle bestämmas
på det sätt, att en värderingskommission blefve tillsatt, som till ett
medeltal uppskattade årliga kostnaden å rustningen och roteringen inom
hvarje nuvarande regemente eller corps, och att hvarje rusthåll eller rote
efter sålunda gjord värdesättning skulle aflösa under loppet af vissa år,
till exempel 15 år, sagda onus med hälften eller en tredjedel af den
summa, som utgör kapitalvärdet efter fem procent af sålunda uppskattade
årliga värdebeloppet.

Emot reservanternas förslag vill Eders Kongl. Majrts befallningshafvande
vidare underdånigst föreslå, att å sagde rekryteringskassa endast
af räntan skulle årligen få såsom rekryteringsbidrag åt kommunerna
användas, och att öfverskottet måtte läggas till fonden och årligen förhöja
denna till dess räntan deraf fullt försloge till rekryteringens upprätthållande.

Slutligen anser sig Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande icke
kunna underlåta påpeka orimligheten af stadgandet i 9 § 2 mom. af la -

Lagen om upprätthållande af härens, stamtrupp.

E 73

gen, att hvarje rekryteringsområdes kostnader å rekryteringen skulle
inom hvarje kommun utgöras enligt de grunder, som äro för kommunalutskylder
gällande. Bevillningen för jordbruksfastighet utgår för närvarande
med lägre procent än bevillningen för annan fastighet och för inkomst.
Anledningen till denna lägre beskattning torde sökas deri, att,
som jordbruksfastighet hittills i allmänhet dragit grundskatt, beskattningen
i bevillningsstadgan blifvit bestämd lägre för sådant beskattningsföremål.
Om nu grundskatterna till eu del eller helt och hållet afskrifvas,
torde ej vara billigt, att slik förmån vidare förunnades jordbruksfastighet.
Detta förhållande har ock blifvit af statsmagterna erkändt,
då i nya skjutsstadgan, 22 §, förordnats, att, vid fördelning af
skjutsafgift efter 2:dra artikelns bevillning, denna afgift, så länge bevillningen
för jordbruksfastighet utginge med lägre procent än bevillning
för annan fastighet, skulle utgöras med dubbelt större belopp för bevillning
af jordbruksfastighet än för bevillning af annan fastighet, frälseränta
och hvarje annat beskattningsföremål. Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande
anser sig derföre böra i underdånighet hemställa, att stadgandet
1 9 § 2 mom. af föreliggande lagförslag måtte förändras till öfverensstämmelse
med hvad 22 § i skjutsstadgan i likartadt fall bestämmer.
Ett stadgande i denna riktning skulle åtminstone verka derhän, att, för
den händelse bevil!ningsförfattningen i omförmälda syfte framdeles ej
blefve ändrad, beskattningen ej komme att alltför mycket trycka innehafvarne
af de beskattningsföremål, hvilka nu draga högre bevillning.

Under ofvan gjorda förutsättning har Eders Kongl. Majrts befallningshafvande
ej något vidare att erinra mot komiterades ifrågavarande
underdåniga lagförslag. Visby landskansli den 13 september 1882.

RUD. HORN.

G. N• Donner.

E 74

Lagen om upprätthållande af härens stamtrupp.

10:o). Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Blekinge län.

Underdånigt utlåtande.

Såsom infordradt, underdånigt utlåtande öfver ett uppgjordt förslag
till lag om upprätthållande af stamtruppen till den föreslagna nya hären,
får Eders Maj:ts befallningshafvande i underdånighet anföra följande:

Då Eders Maj:ts befallningshafvande dertill ej eger erforderlig sakkunskap,
torde det ej vara meningen, att Eders Maj:ts befallningshafvande
skall utlåta sig i fråga om tillräckligheten af föreslagna nummerstyrkan
för härens stamtrupp, hvarföre Eders Maj:ts befallningshafvande anser
sig kunna förbigå hvad härom, äfvensom i sammanhang dermed, hvad
rörande den årliga rekrytkontingenten i förslaget, förekommer.

Beträffande garantien i förslaget för stamtruppens behöriga anskaffande,
anser Eders Maj:ts befallningshafvande densamma vara fullt betryggande.

De anmärkningar mot förslaget i öfrigt, som Eders Maj:ts befallningshafvande
funnit sig böra framställa, äro:

mot § 9, mom. 1.

Paragrafen lemnar icke någon föreskrift, huru den deri omförmälda
öfverenskommelsen lagligen må kunna ingås. Komitén har visserligen
förestält sig, att densamma lättast skulle kunna åstadkommas derigenom,
att, såsom komitén uttrycker sig, vederbörande kommunalstyrelser gemensamt
utsåge en nämnd, som i frågor rörande rekryteringen, inginge aftal
å samtliga kommunernas vägnar. Äfven under förutsättning, att komitén
med vederbörande kommunalstyrelse, menar fullmäktige i stad och kommunalstämma
på landet, torde dock hinder för frågans lösning, på sätt
komitén tänkt sig, möta i det förhållande, att gällande kommunallagar
för stad och land icke medgifva öfverflyttandet af den kommunen deri
tillerkända beslutanderätt, i densamma rörande frågor, åt någon nämnd,
eller delegation. Första paragrafen i nådiga förordningarne om kommunalstyrelse
så väl i stad som på landet, stadgar nemligen, att kommunens
medlemmar ega att sjelfve vårda sina, såsom här är i fråga,
gemensamma hushållningsangelägenheter. Något undantag från denna

Lagen om upprätthållande af härens stam trupp

E 75

generel» bestämmelse förefinnes icke, utom i det fall, som omförmäles
uti 27 § af förordningen om kommunalstyrelse på landet.

För att ett aftal, såsom komité» förestält sig, må med förbindande
kraft kunna ingås, torde det alltså befinnas nödigt, att kommunallagarne,
hvilka äro af civil-lags natur, i behörig ordning erhålla för ändamålet
lämpliga tillägg.

Eders Maj:ts befallningshafvande föreställer sig emellertid, att i fråga
komna överenskommelser om ej lättast, så lagligast, bör och^kan åstadkommas
på det sätt, att frågan derom väckes i behörig ordning och
genom motiveradt förslag antingen uti eu eller annan af de gemensamt
rekryteringsskyldige kommuner eller ock helst uti alla samtidigt samt
behandlas derefter hos stadsfullmäktige, om stad med landtkommun deltager
i rekryteringen, eller å kommunalstämma för landtkommun i
den ordning för öfrigt, som kommunallagarne bestämma. På så sätt
kunna överenskommelser träffas genom beslut, som tillkommit i öfverensstämmelse
med kommunallagarne, sådana de nu lyda.

Vidare förekommer, att, om öfverenskommelse ej träffas, Eders Maj:ts
befallningshafvande skall, då framställning derom göres, bestämma det
antal personer, som skall af hvarje kommun å kommunalstämma utses,
för att gemensamt ombesörja rekryteringen för området.

Bestämmelsen gäller således endast landet, men om, beträffande
rekryteringsområde, som omfattar en eller flera städer, eller uti hvilket
stad med "landskommuner ingår, öfverenskommelse ej träffas, huru skall
då förhållas för besörjandet af rekryteringen för området? Härpå lemnar
lagförslaget icke något besked och komitén har härom ej yttrat sig.
Eders Maj:ts befallningshafvande skall ingripa, då framställning göres
derom, att öfverenskommelse ej träffats. Hvem som skall göra framställningen,
det omnämnes icke; man får dock antaga att sådant åligger
någon af de rekryteringsområdet tillhörande kommunerna. Men om sådan
anmälan ej inkommer och Eders Maj:ts befallningshafvande eljest ej få
kännedom om saken, huru bör i frågan för sådant fall förfaras?

Mot §10, mom. 3.

Af samma skäl, som rörande § 9, mom. 1 blifvit omförmäldt, torde
ordet »kommunalstyrelserna» böra utbytas mot annat eller andra ord, så
att visshet må förefinnas till hvilken myndighet inom stads- eller landskommunen,
Eders Maj ts befallningshafvande eger att hänvända sig.

Emot Eders Maj:ts befallningshafvandes föreläggande, att föranstalta
rekrytering, eger klagan rum, på sätt af § 13 närmare inhemtas- Då
Eders Maj:ts befallningshafvandes åtgärd, öfver hvilken klagan skall föras,

E 76

Lagen om upprätthållande af härens stamtrupp.

inskränker sig endast dertill, att lemna ett föreläggande, i fråga om
anskaffandet af ett, utaf annan myndighet bestämdt, behörigt antal rekryter
för rekryteringsområdet, torde eu sådan klagan vara obehöflig,
och dessutom, då rekryteringen i alla fall kommer att fortgå, resultatlös.

Mot § 11.

Beträffande militärledamoten i länsrekryteringsnämnden, förekommer
i början af paragrafen, att Eders Maj:t härtill beordrar regementschef.
Längre ner i paragrafen heter det åter, att »i beraälde regementschefs
ställe inträde såsom ledamot af nämnden vederbörande chef för rekryterande
regemente eller trängbataljon, der lian tillstädes är». Äro nu bestämmelserna
härom sa att fatta, att den af Eders Maj:t beordrade regementschef
i regel skall inställa sig vid förrättningen och deri deltaga,
men att, om af en händelse förutnämnde chefer skulle vara tillstädes*
den beordrade regementschefen skall för dem vika tillbaka och från förrättningen
afresa utan annat resultat än att hafva onödigt ådragit statsverket
kostnad, så torde paragrafen böra ändras derhän, att med tydlighet
och bestämdhet må framgå, huru härmed i verkligheten bör förhållas.

Bestämmelsen i paragrafen rörande suppleanter för ledamöterna från
landsting och stad, som ej till landsting hörer, torde jemväl böra förtydligas,
så att någon tvekan ej må uppstå om och huru dessa ledamöter
vid förfall böra suppleras.

Mot § 13.

För Eders Maj:ts befallningshafvande, som fått sig tillagdt att skilja
mellan olika kommuner i tvistefrågor rörande rekryteringen, hade det
tvifvelsutan varit af stort intresse att få en närmare inblick uti och
kännedom om beskaffenheten af de tvisteämnen, som, enligt komiténs förmenande,
kunna kommunerna emellan härom uppstå. Man hade då
satts i tillfälle att kunna bedöma, huruvida icke, vid det förhållande att
dessa tvister ej få verka uppehåll i rekryteringen och då uti dem en helt
annan utredning och bevisning kan i fråga komma än som står Eders
Maj:ts befallningshafvande, såsom förvaltningsmyndighet, till buds, skäl
kunde förefiunas, att dem hänvisa till behandling vid och afgörande af
vederbörande domstolar.

»På det minsta möjliga dröjsmål måtte uppstå vid det vakanta numrets
besättande», har komitén bestämt en kortare tid för besvärs anförande
öfver rekryteringsnämnds beslut, samt, för »beredande af större
skyndsamhet vid besvärens handläggning», jemväl föreslagit, ätt, sedan

Lagen om upprätthållande af härens stamtrupp.

E 77

besvären af klaganden inlemnats till Eders Maj:ts befallningshafvande,
det skulle åligga denna myndighet att skyndsamt insända desamma till
Eders Maj:t tillika med eget utlåtande och nämndens protokoll. Då lagförslaget
ej föreskrifver, att det skall åligga, vare sig klaganden att inlemna
eller rekryteringsnämnden att insända nämndens protokoll i ärendet,
måste komitén hyst den mening, att protokollet skall genom Eders
Mapts befallningshafvande infordras. En sådan åtgärd föranleder dock
till obehöflig tidsutdrägt med ett ärende, som skall med all möjlig skyndsamhet
handläggas; och torde det derför böra föreskrifvas, att rekryteringsnämnden
skall före dess afresa från förrättningen föranstalta, att
behörigt utdrag af dess protokoll till Eders Maj:ts befallningshafvande
skyndsamt insändes uti hvarje mål, i hvilket missnöje med nämndens beslut
blifvit hos nämnden antecknadt.

Slutligen kan Eders Maj:ts befallningshafvande ej undertrycka den
uppfattning, som genast vid förslagets genomläsande och jemväl sedermera
vid detsammas granskning gjort sig gällande, att förslaget, förinnan
detsamma varder upphöjdt till lag, tarfvar en sorgfällig omredigering.

Carlskrona i landskansliet den 21 augusti 1882.

Landshöfdinge-embetet.

CARL CHRISTOPHERSON. A. HOLMQVIST.

1 l:o) Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Kristianstads iän.

Underdånigste memorial.

Till följe af Eders Kongl. Maj:ts landtförsvarsdepartements skrifvelse
den 9 dennes får Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande afgifva underdånigt
utlåtande öfver nådigst förordnade komiténs förslag till lag om
upprätthållande af härens stamtrupp.

Ehuru det torde kunna tagas för gifvet att det till en början skall
komma att möta icke obetydlig svårighet, åtminstone för den mindre

E 78

Lagen om upprätthållande af härens stamtrupp.

upplysta delen af landets befolkning, att fullt sätta sig in i de uti
ifrågavarande förslag gifna föreskrifter, och att sålunda deras tillämpning
skall under någon tid troligen komma att orsaka så högre som lägre
myndigheter icke obetydligt bråk och besvär, särdeles hvad beträffar den
i 5:e och följande §§ föreslagna kommunal rekrytering, så torde dock
genom tidens kraf på en förändrad arméorganisation, och frågans redan
långvariga diskuterande man och man emellan, allmänhetens sinne hunnit
vid lagens trädande i verksamhet redan så vänja sig vid tanken på
en förändring i nu angifna riktning, att dennas genomförande dock bör
komma att möta mindre hinder än man möjligen kunde hafva haft anledning
befara under andra förhållanden; och då emot förslaget, för så
vidt dess bedömande i öfrigt ligger inom Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvandes
gebiet, icke synes Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande
något att anmärka, anser Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande förberörda
omständighet icke böra utgöra hinder för förslagets antagande.

Kristianstads landskansli den 21 augusti 1882.

TROLLE WACHTMEISTER.

A. W. E. Andersson.

12:o) Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Malmöhus län.

Underdånigste rme m o r i a 1.

Enligt nådig remiss af den 9 sistlidne augusti har Eders Kongl.
Maj:ts befallningshafvande att afgifva underdånigt utlåtande öfver det
förslag till lag om upprätthållande af härens stamtrupp, som uppgjorts
af den i nåder förordnade komité, hvilken fått i uppdrag att utarbeta
förslag rörande landtförsvarets ordnande; och får till följd häraf Eders
Kongl. Maj:ts befallningshafvande i underdånighet andraga följande:

Vid granskningen af de i förevarande förslag upptagne bestämmelser
rörande rekryteringens verkställande och Eders Kongl. Maj:ts befallnings -

Lagen om upprätthållande af härens stamtrupp.

E 79

hafvandes befattning dermed, har Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande
icke något annat att erinra än att enligt Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvandes
underdåniga förmenande någon anledning icke finnes att, på
sätt som i förslaget skett, genom anordnande af en rekryteringsnämnd i
hvarje län frångå nu gällande ordning, enligt hvilken Eders Kongl. Maj:ts
befallningshafvande vid beväringsmönstringar eger beslutande rätt i fråga
om manskapets approbation och kassation.

Derjemte torde det tillåtas Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande
att i underdånighet nämna, att bestämmelsen om stamsoldatens tjenstetid,
som kan utsträckas ända till femton år, deremot visserligen icke
någon anmärkning torde kunna göras, för så vidt angår tjenstbarheten,
föranledt betänklighet hos Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande, då
frågan skärskådats ur social synpunkt. Erfarenheten visar nemligen att,
ju längre tjenstgöringen utsträckes, desto svårare blifver det för soldaten
att efter afsked^ erhållande bereda sig en fast och bergad ställning, så
att en icke ringa del af de försvarslöse utgöres af afskedade värfvade
soldater. Ehuru det måste medgifvas, att lefnadsförhållandena för de
blifvande stamsoldaterna kunna antagas blifva gynsammare än hvad de
äro för nuvarande värfvade arméns soldater, vore dock, enligt Eders
Kongl. Maj:ts befallningshafvandes underdåniga förmenande, en förkortning
af stamsoldatens tjenstetid af anförde skäl önskvärd.

Malmö landskansli den 13 september 1882.

GOTTH. WACHTMEISTER.

P. Krok.

Lagen om upprätthållande af härens stamtrupp.

E 80

13:o) Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Hallands län.

Underdånigste memorial.

Till följd af Eders Kongl. Maj:ts nådiga resolution den 9 sistlidne
augusti åligger det Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande att öfver ett
af komiterade för utarbetande af förslag till landtförsvarets ordnande
upprättadt, i tryck tillgängligt förslag till lag om upprätthållande af
härens stamtrupp afgifva underdånigt utlåtande; och får Eders Kong].
Maj:ts befallningshafvande, som icke hunnit noggrannt genomgå de med
berörda lagförslag nära sammanhängande förslagen till öfriga författningar
om landtförsvarets ordnande, beträffande nu ifrågavarande lagförslag
underdånigst anföra, att, då den bestämda årliga rekrytkontingentens
tjenstetid kan inskränkas till endast två år och rekapitulation är helt
och hållet frivillig å stamsoldatens sida, utan att någon garanti finnes
för rekapitulationens genomförande i erforderlig grad, det synes Eders
Kongl. Maj:ts befallningshafvande mycket tvifvelaktigt, huruvida stamtruppen
verkligen kan genom rekrytkontingenten och rekapitulationen
hållas fulltalig i 25,000 man, eller i allmänhet få serdeles mycket större
nummerstyrka, än som betingas af den fullständigt garanterade rekrytkontingenten,
en styrka, som ej lärer kunna beräknas till tjugofemtusen
man, men att Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande eljest icke har
något att emot den föreslagna lagen erinra. Halmstads slott den 14
september 1882.

F. W. LEIJONANCKER;

H. G. Nycander.

Lagen om upprätthållande af härens stamtrupp.

E 81

14:o) Kongl. Majits befallningshafvande i Göteborgs och Bohuslän.

Underdån igste memorial.

Till underdånig åtlydnad af Eders Kongl. Maj:ts nådiga befallning i
remiss den 9 dennes att inkomma med underdånigt utlåtande öfver ett
af den för landtförsvarets ordnande i nåder tillsatta komité utarbetadt
förslag till lag om upprätthållande af härens stamtrupp, får landshöfdingeernbetet
underdånigst andraga, att embetet, vid genomgående af ifrågavarande
lagförslag, icke funnit anledning att emot detsamma framställa
någon erinran. Göteborg å landskansliet den 14 augusti 1882.

Landshöfdinge-embetet.

C. U. TILLII. CARL HAFSTRÖM.

15:o) Kongl. Majits befallningshafvande i Elfsborgs län.

Stormägtigste, Allernådigste Konung!

Till underdånig åtlydnad af Eders Kongl. Majits befallning i nådig
remiss den 9 riästlidne augusti får Eders Kongl. Majits befallningshafvande
härmed afgifva underdånigt utlåtande angående det af särskildt
i nåder förordnade komiterade utarbetade förslag till lag angående upprätthållande
af härens stamtrupp.

Eders Kongl. Majits befallningshafvande anser sig dervid till en
början böra anmärka, att förslagets innehåll ingalunda motsvarar hvad
dess benämning angifver. Stamtruppen utgöres nemligen af 25,000 man,

£ 82

Lagen om upprätthållande af härens stamtrupp.

af hvilka 5,500 årligen uppsättas genom rekrytering, och de öfriga genom
rekapitulation. Det är endast för upprätthållande af deri förstnämnda
delen, eller rekrytkontingenten, utgörande föga mer än en femtedel af
truppen, som förslaget anvisar en utväg. För anskaffande af den öfriga
finnes icke någon garanti.

Komiterade hafva sannolikt i stadgandet, att den, som ingår i stamtruppen,
icke derigenom undgår att, sedan han uttjenat sin tid, om han
qvarstår i beväringen, lika med denna deltaga i dess öfningar, trott sig
finna^ en garanti, för att den öfriga delen af stamtruppen skall hållas
fulltalig; men det torde vara betänkligt, att obetingadt godkänna denna
åsigt, och en sådan förmodan kan icke anses innebära garanti för truppens
existens.

Erfarenheten har gifvit vid handen, att det under vissa tidpunkter
varit omöjligt att upprätthålla den nuvarande värfvade styrkan; och man
kan icke förutse hvad framtiden bär i sitt sköte. 1 allt fall borde lagen
icke hafva annan benämning, än som motsvarar dess innehåll, eller upprätthållande
af stamtruppens rekrytkontingent. Vill man åter bibehålla
föreslagna benämningen, så torde icke någon annan utväg finnas, än att
ålägga kommunerna att anskaffa ytterligare rekryter, för att fylla vakanserna.
Äfven genom dödsfall och rymningar, hvarpå under senaste tid,
vid de inom länet befintliga regementen, flera exempel förekomma, kan
såväl rekrytkontingenten, som den öfriga delen af stamtruppen betydligt
förminskas, och, med afseende på den föreslagna stamtruppens låga
numerär, torde det icke vara råd ligt att lemna alla såmedelst tillkomna
vakanser obesatte.

Beträffande sättet för åstadkommande af den afsedda garantien, för
det fall att Eders Kongl. Maj:t, skulle finna den innehafvarne af roterad
jord hittills åliggande skyldighet att anskaffa och underhålla denna stamtrupp
böra efterskänkas och på samhällets alla klasser öfverflyttas, så
och då, på sätt komiterade anmärkt, den naturliga utvägen att fylla
möjligen blifvande luckor i rekrytkontingenten genom lottning icke torde
kunna vinna representationens bifall, kan det icke nekas, att det är en
nära till hands liggande utväg att ålägga kommunerna anskaffandet af
denna stamtrupp.

Väl måste det erkännas, att detta är ett för kommunernas ändamål
fullkomligt främmande ämne, men såsom medlemmar af det stora samhället,
staten, böra de icke kunna undandraga sig att medverka till dess
försvar; och då någon lämpligare utväg att ernå målet icke kunnat uppgifvas,
anser sig Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i underdånighet
höra tillstyrka detsamma.

Lagen om upprätthållande af härens stamtrupp.

E 83

I fråga om fördelningen emellan de särskilda kommunerna af denna
skyldighet hafva kommiterade ansett denna fördelning emellan de serskilda
regemente- och rekryteringsområdena böra ske med afseende på
kommunernas folkmängd, hvaremot den kostnad, utöfver de af Riksdagen
för rekryterna bestämda förmåner, som för rekryteringen erfordras, skulle
fördelas på innevånarne inom de serskilde kommunerna i förhållande till
dem, efter andra artikeln bevillningsstadgan, påförde utskylder. En
sådan fördelning af rekryteringsskyldigheten, om den också med afseende
å de större regementsområdena kunde tillämpas utan allt för stor synbar
orättvisa, skulle åtminstone, med afseende på de mindre rekryteringsområdena,
befinnas särdeles olämplig.

Komiterade hafva utgått från den åsigt, att de folkrikaste trakterna
i de flesta fall äfven äro de förmögnaste.

Denna förutsättning är icke riktig. Fyrfaldiga exempel förefinnas
på folkrika kommuner, inom hvilka förmögenheten är ytterst ringa.
Inom Elfsborgs län kunna anföras fyrfaldiga exempel på kommuner, der
folkmängden icke står i något förhållande till förmögenheten inom kommunen.
Inom en kommun af Valbo härad, Gesäter, med en befolkning
af 1,464 menniskor, uppgår hela bevillningsafgiften efter II:dra artikeln
endast till 194 kronor 56 öre; inom en annan; Nössemark, med 2,241
personer, till 231 kronor 35 öre.

Om i dessa trakter rekryteringen på frivillig väg ej låter sig verkställas,
hvilket är att befara, då man icke såsom hittills vid den indelta
armén har att erbjuda soldaten ett hem, ett torp och en jemförelsevis
sjelfständig ställning, men deremot årslånga öfningar under fanan, så
skulle fattigare kommuner kunna komma att öfver höfvan betungas
genom anskaffande af flera rekryter.

Då komiterade vidare såsom skäl för sin åsigt anfört det billiga
deruti, att, om innevånarne uti en trakt visa mindre offervillighet att på
frivillig väg fylla sin rekryteringsskyldighet, dessa få vidkännas en större
utgift, än i en annan, der någon brist i det stadgade rekrytantalet icke
förekommer, så torde härvid höra erinras, dels att antagandet af värfning
ingalunda lärer ske af offervillighet, men till följd af helt andra orsaker,
dels att ett rekryteringsområde, eller en kommun, inom hvilken den aldra
största beredvillighet visat sig, i det att flera derifrån låtit värfva sig till
rekryter, kan på grund af den i 8 § bestämda ordning emellan rekryteringsområdena
komma att plikta för ett helt annat områdes förmenta synder.

Komiterade hafva såsom hufvudsakligt skäl för sitt förslag slutligen
anfört svårigheten om ej omöjligheten att verkställa en fördelning emellan
kommunerna på grund af innevånarnes förmögenhetsvilkor, då dessa äro

E 84

Lagen om upprätthållande af härens stamtrupp.

underkastade ständig och hastig vexling. Härvid måste anmärkas, att
jemväl folkmängdsförhållandena, serdeles till följd af den i vissa orter
ytterst starka emigrationen vexla; och då komiterade, just med afseende
härå, föreslagit, att indelningen hvart tionde år skulle öfverses och rättas,
så skulle, om till exempel medium af fem års bevillningstaxering lades
till grund för fördelningen af rekryteringsskyldigheten kommunerna
emellan, medelst sådana rättelser orättvisor kunna afhjelpas.

I allt fall och då här ytterst är fråga om en utgift att utgöras af
en kommun, synes det i högsta måtto orättvist att pålägga denna utgift
endast med afseende å kommunens folkmängd och utan allt afseende på
dess tillgångar. Den tröst, som komiterade velat finna i förhoppningen
att »Riksdagen icke lärer underlåta att för en sådan landsdel bevilja en
förhöjning i den lega, som af staten rekryt eljest tillerkännes», torde
blifva föga tillfredsställande för den kommun, som i och för rekrytering
fatt vidkännas med afseende å dess tillgångar öfverdrifna utgifter.

Med afseende å hvad nu blifvit anfördt tillåter sig Eders Kongl.
Maj:ts befallningshafvande i underdånighet hemställa, om icke rekryteringsskyldigheten
rekryteringsområdena emellan kunde fördelas efter
medium af de fem nästföregående årens bevillningstaxeringssummor.

Vidkommande derefter ordningen för inträdandet af rekryteringsområdenas
ifrågavarande skyldighet, har komiterade icke funnit annan,
utväg att bestämma denna ordning än genom lottning (8 §).

Då komiterade såsom det förnämsta skälet för sitt förslag anfört,
»att hvarje kommun, hvarje individ derigenom blefve intresserad af att
stammen hölles fulltalig, och i stället för att afråda krigsduglige män
från inträde i stammen, skulle hvar och en söka i sin mån tillstädja
och uppmana ynglingar att frivilligt deri ingå», så skulle konseqvensen
fordra, att den kommun, ifrån hvilken det i lag bestämda antal rekryter
redan frivilligt ingått i stammen, befriades från sin rekryteringsskyldighet.
I full motsats härtill kunde nu på grund af nyssnämnde §• just .
denna kommun komma i tur att uppsätta hela det antal rekryter den på
grund af sin folkmängd är skyldig att uppsätta. Vidare om den i 6 §
■bestämda omreglering af rekryteringsområdena derefter inträffade, i sammanhang
med hvilken omreglering ny lottning torde böra verkställas,
så kunde samma kuinmun påföljande år, om den finge lägsta numret,
komma att drabbas af samma skyldighet.

Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande anser sig för den skull böra
i underdånighet hemställa, huruvida denna grund för rekryteringsskyldighetens
fullgörande må anses lämplig, likasom huruvida hela antalet
rekryter, som kommunen är skyldig anskaffa, bör på en gång uppställas.

Lagen om upprätthållande af härens stamtrupp.

E 85

Slutligen anser Eders Kongl. Majrts befallningshafvande sig höra
förorda det inom komitén ifrågasatta och af en reservant förordade
tillägg att rust- och rotehållare skulle i mån af den indelta stammens
afgång, mot erhållande af full dispositionsrätt öfver det till roten hörande
torp, der sådant tinnes, till staten inbetala en summa af ett tusen kronor
för hvarje rote, samt att räntan å det derigenom bildade kapitalet skulle
i första rummet användas såsom bidrag till de kommuner, hvilka vid
anskaffandet af stamsoldat komme att utbetala lega till högre belopp,
än det, som af staten lemnades.

Med djupaste vördnad, trohet och nit framhärda:

Stormägtigste, Allernådigste Konung!

Eders Kongl. Maj:ts

underdånigste, tropligtigste
tjenare och undersåter

E. SPARRE.

Ludv. Almqvist.

Venersborg, i landskansli, den 14 September 1882.

l6:o) Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Skaraborgs län.

Underdånigt me m o r i a 1.

Med öfverlemnande i tryckt exemplar af utsedde komiterades underdåniga
betänkande angående landtförsvarets ordnande har Eders Kong!.
Maj:t genom nådig remissresolution den 9 i denna månad anbefalt sin
befallningshafvande i Skaraborgs län att afgifva underdånigt utlåtande
öfver det i detta betänkande framstälda förslag till lag om upprätthållande
af härens stamtrupp.

Följande den ordning, hvari förslagets bestämmelser förekomma, har
Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande vid fullgörande af berörde nådiga
föreskrift att först yttra sig öfver de uti §§ 1 och 2 intagna

E 86 Lagen om upprätthållande af härens stamtrupp.

synnerligen vigtiga stadgandena angående nummerstyrkan för härens stamtrupp,
huru denna nummerstyrka skall hållas fulltalig, rörande sättet för
stamsoldats anskaffande samt om vilkoren för att blifva antagen till stamsoldat
och sådan soldats tjenstetid. Samtliga nu nämnda stadganden
sammanhänga dock oskiljaktigt med komiterades förslag till ny härordning,
hvaruti de äfven finnas ordagrant intagna, och någon ändring i
dessa stadganden lärer icke kunna ifrågasättas, utan att på samma gång
rubba de ^ grundvalar, hvarpå sistberörda förslag hvilar. Under förutsättning
således att härordningsförslaget, hvilket icke skolat utgöra föremål
för granskning af Eders Kong!. Maj:ts befallningshafvande, åtminstone
i alla hufvudsakliga delar, vinner Eders Kongl. Maj:ts godkännande
har Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande icke annan erinran att framställa
emot bestämmelserna i §§ 1 och 2 af nu ifrågavarande lagförslag
än. att, på grund af hvad komiterade upplyst och anfört, Eders Kongl.
Maj:ts befallningshafvande anser 25,000 man vara »om icke ett allt för
ringa» likväl det minsta möjliga antal, hvartill nummerstyrkan för härens
stamtrupp kan bestämmas.

Hvad derefter angår den uti § 5 intagna, för lagförslaget egentligen
kännetecknande bestämmelsen, att, derest något år rekryter till fulla
antalet icke inom stadgad tid anmäla sig till inträde i stammen mot de
af staten erbjudna förmåner, vederbörande kommuner skola vara skyldige
fylla bristen, så anhåller Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande
få förutskicka den erinran, att behofvet af ett sådant stadgande helt och
hållet är beroende af den för härordningsförslaget bestämmande grundsatsen,
att härens linie- och reservtrupper skola sammansättas af en
fullständigt öfvad, genom legning anskaffad stam samt af mindre fullständigt
öfvade värnpligtige (beväring). Godkännes denna grundsats, framträder
den oafvisliga nödvändigheten att försäkra sig om erforderligt
antal rekryter för stammen, derest de af staten erbjudna atlöningsförmåner
icke finnas vara för ändamålet tillfyllestgörande, och, enligt Eders
Kongl. Maj:ts befallningshafvandes uppfattning, är det uti förevarande §
framställda förslag att i berörda hänseende anlita kommunernas medverkan
den enda utväg, som under för handen varande förhållanden
lämpligen kan ifrågasättas. Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande anser
sig således, under angifven förutsättning, kunna förorda bifall till
stadgandet i § 5.

De för genomförande af detta stadgande i §§ 6—13 af lagförslaget
meddelade föreskrifter och bestämmelser, synas Eders Kongl. Majffs befallningshafvande
vara följdriktiga och väl afvägda. Dock tillåter sig
Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande framställa följande erinringar.

Lagen om upprätthållande af härens stamtrupp.

E 87

Enligt § 9 mom. 1 ega de kommuner, som höra till samma rekryteringsområde,
sig emellan öfverenskomma om sättet för rekryteringens
verkställande. Den sålunda kommunerna inom ett rekryteringsområde
tillerkända rättighet torde icke vara för dem af något egentligt värde.
Deremot synes densamma kunna leda till förvecklingar och svårigheter
vid tillämpningen, enär uti gällande författningar saknas föreskrift, huru
öfverenskommelse skall tillvägabringas mellan kommuner, rörande deras
gemensamma angelägenheter. Då nu dessutom en så vigtig angelägenhet,
som den ifrågavarande, skäligen bör behandlas lika öfverallt inom
fäderneslandet och för denna angelägenhets ordnande icke rätt gerna kan
utfinnas något lämpligare och bättre sätt än det, som komiterade i motiverna
till förevarande § anvisat och hvithet i brist af öfverenskommelse
emellan kommunerna skulle till iakttagande påbjudas, så hemställer Eders
Kong! Maj:ts befallningshafvande, huruvida icke § 9 mom. 1 bör ändras
derhän, att inom hvarje rekryteringsområde, som hestår af flera kommuner,
ovilkorligen skall utses en nämnd, hvilken ombesörjer rekryteringen och
således i frågor derom ingår aftal å samtlige kommunernas vägnar.

Finnes svårighet möta att i lagen bestämma antalet ledamöter i
denna nämnd och huru många bland dem skola i förhållande till folkmängden
af hvarje kommun i nämnden insättas, lärer rättigheten att''
meddela beslut härom kunna, såsom i förslaget blifvit vilkorligt ifrågasatt,
öfverlemnas åt Kongl. Maj:ts befallningshafvande. I hvarje fall
torde emellertid vid ifrågavarande moment böra tilläggas den föreskrift,
att i afseende på vilkoren för valbarhet till ledamot eller suppleant i
nämnden äfvensom angående rättighet att uppdraget sig afsåga samt ordinarie
ledamöters tjenstgöringstid och afgång skall gälla, å landet hvad
om kommunalnämnd, och i stad hvad om stadsfullmäktige är stadgadt.

§ 10 mom. 3 innehåller, att Kongl. Maj:ts befallningshafvande skall
inom viss tid hvarje år låta tillställa »kommunalstyrelse» i rekryteringsskyldigt
område skriftlig uppgift å den rekryteringsskyldighet, som skall
fullgöras, med föreläggande att föranstalta om behörigt antal rekryters
anskaffande. Med det här förekommande uttrycket »kommunalstyrelse»
kan, enligt gällande författningar, icke förstås annat än å landet kommunalstämma
eller kommunalfullmäktige samt i stad stadsfullmäktige
eller allmän rådstuga, men då i de flesta fall icke kan vara behöfligt att
dessa kommunala myndigheter skola sammanträda för att emottaga omförmälda
uppgift samt bereda verkställighet åt det gifna föreläggandet,
hvilket väl i allmänhet kommer att ske genom särskild nämnd eller utsedde
ombud, anser Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande ifrågavarande
moment böra omarbetas i sådant syfte, att uppgiften och föreläggandet

E 88

Lagen om upprätthållandn af härens stamtrupp.

skola tillställas nämnde myndigheters ordförande eller i stad, der stadsfullmäktige
ej finnas, magistraten. I sammanhang härmed torde tagas i
öfvervägande, huruvida icke dels för rekryteringsområde, som består af
två eller flera kommuner, må anses tillfyllestgörande, att ofta nämnda uppgift
och föreläggande tillställdes allenast vederbörande i en af kommunerna,
till äfventyrs den bland dem, hvars antal innevånare är störst,
dels ock uttrycklig föreskrift bör meddelas derom, att de från Kongl.
Maj:ts befallningshafvande emottagna handlingarna skola genast öfverlemnas
till den särskilda nämnd eller annan, som har sig ålagdt rekryteringens
ombesörjande. Uppgiften och föreläggandet böra ock, så fort
ske kan, i rekryteringsområdets kyrkor uppläsas.

Varder föreskrift härom meddelad, torde i § 13 mom. 1 kunna införas
den bestämmelse, att tiden för Överklagande af sådant föreläggande,
hvarom i § 10 mom. 3 förmäles, skall beräknas från den dag, då detsamma
blifvit i kommunens kyrka uppläst.

Emot innehållet af § 14 och förslagets »öfvergående stadganden» har
Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande intet att erinra.

Beträffande slutligen språket uti förevarande lagförslag, lemnar detsamma
icke så litet öfrigt att önska. Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande
håller före, det lagstiftaren bör söka att, så vidt möjligt är, rikta
sitt språk och derigenom uttränga sådana främmande ord, som ännu icke
deri vunnit fullständigt burskap. Men om denna åsigt icke skulle anses
riktig, så böra väl åtminstone uti svenska lagar icke användas utländska
ord, då motsvarande lika lämpliga och uttrycksfulla svenska ord finnas
att tillgå. Detta oaktadt förekomma i lagförslaget sådana uttryck som
»rekrytkontingent», »rekapitulation», »approbera», »approbation» och »kassation»,
hvilka utan ringaste svårighet kunnat utbytas mot »rekrytstyrka»,
»förnyad värfning eller omväljning», »godkänna», »godkännande» och förkastande».
Ordställningen och satsbildningen torde derjemte på flera
ställen tarfva förbättring, hvilket i synnerhet gäller om § 3. Uti § 2
mom. 1 synas orden »som kan blifva erforderlig» rätteligen böra utbytas
mot »som kan betingas».

Marieholrn i landskansliet den 26 Augusti 1882.

C. A. SJÖCRONA.

Ernst Hedenstierna.

Lagen om upprätthållande af härens stamtrupp,

E 89

17:o) Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Vermlands län.

Underdånigste memorial.

Anbefald att afgifva utlåtande öfver af vederbörande komité uppgjordt
förslag till lag om upprätthållande af härens stamtrupp, går Eders
Kongl. Maj:ts befallningshafvande nu att i frågan underdånigst sig yttra,
dervid det icke kunnat undvikas, för bedömande af möjligheten att anskaffa
den erforderliga rekryt-årskontingenten, att jemväl taga kännedom
om bestämmelserna i förslaget till grunder för härens aflöning och underhåll
in. m. samt i förslaget till grunder för ny härordning.

Möjligheten att anskaffa rekryt är naturligtvis i de flesta fall beroende
af de förmåner, hvilka kunna tillförsäkras honom vid antagandet
till stamsoldat; och då dess första utbildning enligt förslaget skall beredas
genom en ettårig rekrytskola och en året derpå följande korpralskola
under åtta eller tolf månader, beroende på det vapenslag rekryten
tillhör, blifver nödigt tillse, att det arbete, som sålunda kommer att af
honom fordras, fullt ersättes genom de löneförmåner, honom af staten
erbjudas och hvilka utgöras af lega 40 kronor och månadslön 10 kronor
jemte öfriga förmåner in natura under den tid han är inkallad till tjenstgöring,
hvarförutom han under denna skoltid egen rätt till vissa permissionsdagar,
under hvilka dock månadslönen skall upphöra och rekryten
således vara hänvisad att genom tillfälligt arbete i hemorten eller annorstädes
förskaffa sig sitt lifsuppehälle. '' Ett sådant arbete torde dock
icke alltid vara att med säkerhet påräkna, helst som permitteringstiden
sannolikt komme att inträffa under vintertiden, då arbetsförtjenst ej alltid
är att påräkna.

Då de sålunda af staten utfästade löneförmåner för rekryten väsentligen
understiga de betingelser den frie arbetaren under -normala förhållanden
vid fast anställning i annans tjenst kan sig bereda, och då det
enligt förslaget skulle tillkomma kommunerna att fylla årskontingenten
af rekryter, för den händelse sådana icke till erforderligt antal inom bestämd
tid frivilligt sig anmäla, måste detta kommunernas åliggande —
företrädesvis uti en ort, der en mera omfattande industriel verksamhet
är utvecklad eller hvars befolkning genom från fädren ärfd vana har för
sed att uti från hemmen aflägsna orter söka ernå det förvärf, en karg

É 90

Lagen oni upprätthållande af härens stamtrupp.

natur i den egna bygden nekar — för dem blifva särdeles betungande;
ty otvifvelaktigt är, och det torde med full visshet kunna antagas, att
den yngling, som vill blifva antagen till stamsoldat och vet, att kommunen
i sista hand måste vidkännas den förhöjning uti legan utöfver statens
pris, han vill sig betinga, icke antager tjensten emot statspriset,
utan afvaktar den tid, då kommunen måste betala honom det pris, han
sjelf sätter på sitt erbjudande att i stammen ingå. Härigenom skola
kommunalutskylderna, som redan nu äro så tryckande, att inom Vermlands
län förekommer t. ex. en kommunalbeskattning af 14 gånger bevillningskronan,
blifva alltför betungande och obilliga.

Utaf bilagan tab. n:o 3 framgår, att under senast förflutna 5-årsperioden
antalet rekryter och volontärer i årligt medeltal utgjort 3,043
man; men helt annorlunda kommer rekryteringen efter den nu föreslagna
anordningen antagligen att ställa sig, och man får icke taga exemplet
från den tillgång på volontärer, som för närvarande lärer visa sig, enär
deras aftal icke är förbindande för någon längre tid, utan volontären
kan afgå, när han så för godt finner, ej heller från den hittills rådande
lättheten för rust- och rotehållare att i uppkomna ledigheter insätta rekryter,
enär denna lätthet tvifvelsutan är en följd af den med anställningen
vid den indelta arméen i allmänhet förenade förmånen af torp
och andra natura förmåner, förutom karlens visshet att i allmänhet under
största delen af året kunna genom arbete bidraga till sitt uppehälle
och sin förkofran i ekonomiskt hänseende.

När nu något lämpligare sätt för fyllande af årskontingenten af
rekryter icke torde kunna förvänta framgång inom Riksdagen (då det
enda rätta, eller lottning emellan de värnepligtigé, icke ansetts kunna
föreslås) är att, såsom föreslaget blifvit, öfverflytta en del af bördan på
kommunerna, der så deraf göres behof och hvilket, såsom visadt är,
måste inträffa, så torde nödigt blifva, dels att rekrytens inånadsaflöning
antingen ut,fästes något högre, än hvad förslaget innehåller, eller ock att
densamma utsträckes äfven till permissionstiden, hvilket otvifvelaktigt
skulle underlätta rekryteringen, dels ock till lättnad för kommunen, att
staten åtminstone till hälften med den deltager uti den förhöjning, som
karlen kan komma att sm betinga.

Endast under förutsättning, att kommunernas skyldighet i fråga
om anskaffande af rekryter till stamtruppen på sådant sätt lindras, anser
sig Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande kunna tillstyrka antagandet
af lagen om upprätthållande af häi’ens stamtrupp.

Uti förslagets 9 § förekommer, att, derest ej kommun kan träffa
öfverenskointnelse om sättet för rekryteringens verkställande, Eders Kongl.

Lagen om upprätthållande af härens stamtrupp.

E 91

Maj:ts befallningshafvande skall, då framställning derom göres, bestämma
det antal personer, som skall af hvarje kommun å kommunalstämma utses,
för att gemensamt ombesörja rekryteringen för området; men af hvilken
en sådan framställning skall göras, omnämnes icke. Då otvifvelaktigt
är, att rekryteringen lämpligast ombesörjes af ett visst antal personer,
2 å 3 inom hvarje kommun, torde till förebyggande af tvetydighet härom
böra föreskrifvas, att det skall åligga hvarje kommun att efter en viss
tid, sedan Eders Kongl. Maj:t utfärdat lagen om rekryteringsområdenas
fördelning, till Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i länet ingifva
uppgift om de personer, hvilka blifvit utsedde att å kommunens vägnar
om händer hafva områdets rekryteringsskyldighet, och att denna nämnd
inom sig utser en ordförande, hvars adress bör till Eders Kongl. Maj:ts
befallninghafvande uppgifvas. En dylik anordning skulle äfven förekomma
den tidsutdrägt, som blifver eu följd af föreskriften uti 10 §
mom. 3, att kommunalstyrelserna skola underrättas om den rekryteringsskyldighet,
som ett rekryteringsområde har att fullgöra, enär denna underrättelse
skulle afgå direkte till nämndens ordförande.

Carlstad å landskontoret den 9 september 1882.

H. GYLLENRAM.

Axel Anderson.

18:o. Kongl. IVlaj:ts befallningshafvande i Örebro län.

Underdånigt Memorial.

Till åtlydnad af Eders Kongl. Maj:ts nådiga befallning i remiss den
9 sistlidne augusti får Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande häiuned
afgifva underdånigt utlåtande öfver ett i sådant afseende till Eders Kongl.
Maj:ts befallningshafvande öfverlemnadt, af en i nåder förordnad komité
utarbetadt förslag till lag om upprätthållande af härens stamtrupp.

E 92 Lagen om upprätthållande af härens stamtrupp.

Enligt den föreslagna nya härordningen skall den svenska hären utgöras
af en, på frivillighetens väg, emot lega anskaffad stamtrupp med
en sammanräknad nummerstyrka af 25,000 man och af värnpligtige eller
beväring. Stammens nummerstyrka skall hållas fulltalig dels genom en
årlig rekrytkontingent af 5,500 man och dels genom rekapitulation.

Då nu, enligt Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvandes förmenande,
stamtruppens antal blifvit satt temligen lågt och betydligt lägre än i
1878 års förslag, som bestämde stamstyrkan till 30,000 man, så är det
så mycket angelägnare, att garantier förefinnas derför, att stamtruppen
städse hålles fulltalig. Det förevarande lagförslaget innehåller emellertid
endast garanti derför, att rekryter till antal af 5,500 man årligen komma
att inträda i stamtruppen, men innebär deremot icke någon säkerhet för,
att den öfriga, vida större delen af stamtruppen, hvilken del bör uppgå
till 19,500 man, kan genom rekapitulation hållas fulltalig. Visserligen
har komitén uttryckligen förklarat, att sådan säkerhet icke behöfver beredas,
enär »komiténs förslag på ett tillfredsställande sätt sörjer för, att
stamtruppens förseende med rekapitulanter i tillräckligt antal icke må
möta någon svårighet och för öfrigt en eller annan vakans för kortare
tid i stammens fredsstyrka icke kan vara förenad med någon större fara»;
men Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande vågar hysa en motsatt åsigt.
Under de flera på hvarandra följande goda år på 1870-talet kunde, enligt
hvad erfarenheten visade, den värfvade arméens nummerstyrka icke
upprätthållas, utan vakanser i densamma till mycket stort antal uppkommo.
När en i ekonomiskt afseende lika blomstrande tidrymd som
den nyss omförmälda en gång, förr eller senare, åter inträder, skall det,
enligt Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvandes förmenande, visa sig, att
de vakanser i stamtruppen, hvilka äro afsedda att, men icke kunna,
fyllas genom rekapitulation, icke inskränka sig till en och annan sådan,
utan komma att uppnå ett ganska betydande antal. Vid sådant förhållande
föreställer sig Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande att man på
lagstiftningens väg bör sörja derför, att de vakanser i stamtruppen, hvilka
icke komma att, såsom afsedt är, genom rekapitulation besättas, dock
på annat sätt varda fyllde. Möjligen skulle detta mål kunna vinnas
derigenom, att årligen, utöfver den en gång för alla faststälda rekrytkontingenten
af 5,500 man, anskaffades ytterligare så många rekryter,
som erfordrades för att fylla de icke genom rekapitulation besatta vakanserna
i stamtruppen. Anlitas denna utväg, lär deraf en omarbetning
af lagförslaget i flera delar blifva en följd.

Enligt lagförslaget skall garantien derför, att rekryter till det faststälda
antalet af 5,500 man årligen varda tillförda stamtruppen, ligga

Lagen om upprätthållande af härens stamtrupp.

K 93

deri, att, om nämnda antal icke frivilligt anmäler sig, det skall åligga
rikets samtlige kommuner att i föreslagen ordning ansvara för fyllande
af bristen. Det är att antaga, att under vanliga förhållanden omförmälda
garanti skall göra till fyllest; men tiderna kunna blifva sådana, att det
fcke skall lyckas att till något pris lega stamrekryter. I sådan händelse
blir den kommunerna ålagda ansvarsskyldighet utan betydelse. Det torde
vara nog att i detta afseende åberopa Halland såsom exempel. Ehuru
kommunerna der, hvilka hafva skyldighet att rekrytera milisen, uppbjuda
all sin förmåga att på frivillighetens väg anskaffa det behöfliga antalet
rekryter, visar det sig likväl, att under åren 1870 - 1879 endast tre man
anmält sig som frivillige i milisen. Hela antalet af dem, som utan lottning,
således frivilligt, införlifvats med milisen, utgjorde den 1 Juli 1879
17 ”nan. Den enda fullt verksamma och tillfredsställande garantien för
den fasta årliga rekrytkontingentens anskaffande blir således lottningen;
och Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande hyser den fasta öfvertygelsen,
att, om än för närvarande föga utsigt förefinnes att i lagstiftningen
införa denna garanti, den dock förr eller senare skall varda stadgad såsom
det yttersta och enda säkra medlet att, om ock i den mån kommunernas
ifrågasatta ansvarsskyldighet kommer att visa sig vara kraftlös,
anskaffa det erforderliga antalet stamrekryter.

Enligt § 9 mom. 2 i lagförslaget skola efter de grunder, som gälla
för kommunalutskylders utgörande, jemväl inom hvarje särskild kommun
uttaxeras bidrag till gäldande af kommunens andel i de kostnader, som
af rekryteringsskyldighetens fullgörande må blifva eu följd. Då emellertid,
enligt Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvandes åsigt, dessa grunder,
hvad landskommunerna angår, icke äro sådana, att med deras, tillämpning
en rättvis och billig fördelning å kommunens skattskyldige medlemmar
af bidragen till kommunens utgifter kan ernås, utan tvärtom
en jemförelsevis mindre börda deraf faller på jordbruksfastigheterna än
på andra beskattningsföremål; förefaller det Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande
synnerligen betänkligt, att äfven till förutsatta fall utsträcka
tillämpningen af samma grunder. När senast en sådan utsträckning
hvad angick kostnaderna för uppförande af folkskolebyggnader å landet
genom nådiga kungörelsen den 30 November 1876 påbjöds, förspordes
från flera kommuner i vårt land en efter Eders Kongl. Maj:s befallningshafvandes
omdöme icke obefogad klagan att de, hvilka utgjorde bevillning
för inkomst, fingo"vidkännas en alltför dryg andel af bidragen till
gäldande af dylika kostnader. Endast under förutsättning, att i sammanhang
med lösningen af försvars- och skattefrågorna en tillfredsställande
ändring af nu gällande grunder för kommunalutskylderna åstadkommes

E 94

Lagen om upprätthållande af härens stamtr

upp.

kan Eders Kongl. Maj:s befallningshafvande tillstyrka bifall tillförslaget,
att kostnaderna till följd af rekryteringsskyldighetens fullgörande slfola
uttaxeras efter samma grunder som kommunalutskylder.

Enligt § 2 inom. 3 får tjenstetid för stamsoldat vid första aftalet
icke bestämmas till flera än 6 ar. Med afseende derå, att enligt tjenstehjonsstadgan
städjeaftal icke får slutas för mera än ett år i sänder och
att enligt kongl. förordningen angående utvidgad näringsfrihet den 18
Juni 1864 § 15 mom. 1 öfverenskommen tjenstetid för handelsbetjent och
arbetare i fabrik, handtverk eller annan handtering icke må öfverstiga tre
år, håller Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande före, att omförrnälda
maxiinibestämmelse af 6 år lämpligen kunde och borde något nedsättas,
t. ex. till 5 eller 4 år. Huru än emellertid maximum för stamsoldats tjenstetid
varder, hvad angår första aftalet, bestämdt, synes samma maximum
jemväl höra stadgas för rekapitulation och denna således icke få afse
längre tid än första aftalet. En sådan begränsning saknas emellertid uti
förevarande moment, Den kan åstadkommas genom att i satsen: »och
kan sedermera, förlängas, hvarje gång med ett eller flera är» mellan »flera»
och »är» inskjuta »högst 6» (5 eller 4).

Den i 11 § tredje stycket föreslagna tid för rekryt.eringsnämndens
sammanträde torde lämpligen kunna och böra utsättas till någon tidigare
än den 30 Oktober infallande dag t. ex. till den 27 eller 28 i samma
månad. Den kommunerna förunnade tidrymd för anskaffande af rekryter
varder derigenom icke i afsevärd mån inskränkt; men uppvisad och antagen
rekryt får längre rådrum och tid att inställa sig å vederbörande
regementes eller corps’ förläggningsort.

Vidare anser Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande önskligt, att
bestämmelse meddelas, huruledes, i händelse den af Eders Kongl. Maj:t
till deltagande i rekryteringsnämndens förhandlingar förordnade regementschef
plötsligen får laga förfall att öfvervara nämndens sammanträde,
ställföreträdare för honom må kunna tillkallas.

Hvad angår den befattning Konungens befallningshafvande enligt
lagförslaget hafva att taga med deri omförrnälda ärenden, finner Eders
Kongl. Maj:ts befallningshafvande icke något att erinra vid de af komitén
i detta afseende föreslagna bestämmelser.

I somliga af lagförslagets §§ äro deri förekommande särskilda stycken
eller moment utmärkta med siffror; i andra deremot icke. Så väl
för vinnande af likformighet i nämnda afseende som ock för beredande
af beqvämlighet och säkerhet vid förekommande citat af bestämmelser i
den blifvande lagen torde i de §§, hvarest de särskilda momenten sakna
sifferbeteckning, sådan böra anbringas.

Lagen om upprätthållande af härens stamtrupp.

E 95

Slutligen får Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande, utan att framställa
detaljerade anmärkningar i afseende å redaktionen af förevarande
lagförslag, i allmänhet uttala den åsigt, att samma redaktion å flera ställen
är emottaglig för mycken förbättring.

Örebro slott i landskontoret den 5 september 1882.

AXEL BERGSTRÖM.

J. 0. Högström.

19:o) Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Vestmanlands län.

Stormägtigste, Aller nådigs te Konung!

Genom nådig remiss den 9 innevarande augusti har Eders Kongl.
Maj:t, med bifogande af den, till utarbetande af förslag i ämnet, förordnade
komités afgifna underdåniga betänkande, angående landtförsvarets
ordnande, infordrat Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvandes utlåtande
öfver förslag till lag om upprätthållande af härens stamtrupp,
och får Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande, till underdånig åtlydnad
häraf,

beträffande 11. paragrafen i förslaget till nämnda lag, i underdånighet
anföra, att, då samma paragraf icke innehåller någon bestämmelse derom,
huru förfaras skall, i händelse den af Eders Kongl. Maj:t beordrade regementschef
varder af laga förfall hindrad att sitta ledamot i nämnden,
stadgande för sådant fall torde böra i paragrafen intagas; äfvensom att
till förekommande af misstydning i afseende på antal suppleanter, som
för den ledamot i nämnden, som af landsting eller stadsfullmägtige väljes,
tillika skola utses, — orden »och som jemte två suppleanter för hvarje
år utses» torde utbytas mot orden »och som jemte suppleant för hvarje
år utses», helst blott en suppleant för hvarje ledamot torde vara genom
stadgandet afsedd,

E 96

Lagen om upprätthållande af härens stamtrupp.

samt, hvad förslaget till lag om upprätthållande af härens stamtrupp
i öfrigt vidkommer, förklara, det Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande
icke har något emot detsamma att i underdånighet erinra.

Med djupaste vördnad, trohet och nit framhärdar,

Stormägtigste, Allernådigste Konung!

Eders Kongl. Maj:ts

underdånigste, tropligtigste
tjenare och undersåte

REINHOLD CHARPENTIER.

C. E. Stålhös.

Westerås slott i landskansli den 16 augusti 1882.

20:o) Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Kopparbergs län.

Underdånigt memorial.

Till underdånig åtlydnad af Eders Kongl. Maj:t,s befallning i nådig
remiss den 9 sistlidne augusti får länsstyrelsen härmed afgifva underdånigt
utlåtande öfver det af vederbörande komiterade den 19 förutgångne
Juni afgifna »förslag till lag om upprätthållande af härens stamtrupp»,
dervid, till följd af den korta tid, som för förslagets granskning blifvit
medgifven, länsstyrelsen nödgas inskränka sig till att framställa och i
största korthet motivera endast följande anmärkningar emot förslaget,
hvilka synas länstyrelsen sjelfmant erbjuda sig och vara af vigt.

Frågan, huruvida stamtruppens föreslagna nummerstyrka af sammanlagt
25,000 man må, med hänsyn till den utbildning, som är afsedd att
gifvas åt ej mindre stamtruppen sjelf, än äfven åt de värnepligtige, anses
tillräckligt stor för åstadkommande af ett »betryggande försvar», tilltror
sig länsstyrelsen, i saknad af erforderlig sakkännedom, icke att kunna
bedöma, hvaremot den frågan, huruvida lagförslaget kan anses innefatta
nödig garanti derför, att den för stamtruppen sålunda påräknade nummerstyrka
ständigt skall hållas fulltalig, synes länsstyrelsen vara lättare

Lagen om upprätthållande af härens stamtrupp.

E 97

att besvara. Då nemligen komitén föreslagit, att stamtruppen skall hållas
fulltalig dels genom en bestämd årlig rekrytkontingent af 5,500 man och
dels till återstående delen genom rekapitulation, men minimum af tjenstetiden
för stamsoldat är bestämdt till två år, så och då tider kunna uppstå,
då det hvarken låter sig göra att erhålla rekapitulanter och ej heller
de af kommunerna anskaffade eller de «af vederbörande chefer på kommunernas
bekostnad legde rekryter kunna förmås att vid stamtruppen
taga anställning för längre tid än tvänne år, måste ju häraf blifva en
följd, att stamtruppen icke uppnår ens hälften af den normala styrkan.
Enda utvägen att afhjelpa detta missförhållande, så vidt man nemligen
vill fortgå på den af komiterade anvisade väg och sålunda undvika lottningen,
synes vara att minimum af tjenstetiden för stamsoldat minst fördubblas,
hvarigenom dock legokostnaderna naturligtvis måste komma att
fördyras.

Då vidare, efter hvad som framgår af 5, 6 och 9 §§ i lagen, kommiterade
föreslagit att, derest rekryt ieke kan af rekryteringsområdet anskaffas
mot den af statsmedel utgående lega och rekryteringsområdet
sålunda nödgas tillskjuta hvad derutöfver erfordras, dessa kostnader skola
inom hvarje kommun utgöras »efter de grunder, som äro för kommunalutskylder
gällande», så får länsstyrelsen härvid erinra, att förslaget i den
delen icke lärer kunna anses antagligt under annan förutsättning, än att
man lyckas åstadkomma en nu saknad, men af behofvet högt påkallad
rättvis lagstiftning rörande den kommunala beskattningen. Att, innan
sådant skett, utvidga området af de skattegrupper, hvilka skola utgå efter
de grunder, som äro gällande för kommunal-utskylder, synes ingalunda
vara tillrådligt.

Falun i landskansliet den 13 september 1882.

CURRY TREFFENBERG.

Edvard Bolin.

E 98

Lagen om upprätthållande af härens stamtrupp.

21 ro) Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Gefleborgs län.

Storm ägtigste, Allernådigste Konung!

Öfver det af komiterade afgifna förslag till lag om upprätthållandet
af härens starntrupp får, likmätigt nådig föreskrift, Eders Kongl. Maj:ts
befallningshafvande i Gefleborgs län afgifva det underdåniga utlåtande
att samma förslag, enligt Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvandes uppfattning,
innefattar så beskaffade hufvudgrunder och bestämmelser, hvilka
böra anses både erforderliga och under vanliga förhållanden ändamålsenliga.

Till betryggande af stamtruppens ständiga vidmakthållande torde
jemväl böra tagas i öfvervägande den af komiténs ordförande jemte
andra ledamöter särskildt framhållna mening om bildande af en rekryteringskassa
för sådana fall, då rekryter icke utan en för statsverket
alltför betungande utgift torde i första hand erhållas. För folkets vanor
och föreställningssätt är den ifrågastälda åtgärden desto mindre främmande
som särskilda legokassor blifvit, åtminstone i vissa län, bildade
i ändamål att åt de rotar, som pröfvas vara deraf i behof, lemna understöd
vid rekrytering, äfvensom vid öfriga roteringsskyldigheters utgörande
af i allmänhet svaga eller tillfälligtvis genom olyckor försvagade
rotar. Exempelvis tillåter sig Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande
åberopa Eders Kongl. Maj:ts förnyade nådiga instruktion den 7 augusti
1855 för förvaltning af de för nyssnämnda ändamål inrättade så kallade
uddemantalskassorna inom Gefleborgs län.

Bildande af en för hela riket gemensam rekryteringskassa till upprätthållande
af härens stamtrupp skulle måhända i väsentlig mån bidraga
till den stora och vigtiga samhällsfrågans ändamålsenliga lösning.

Med djupaste vördnad, trohet och nit framhärdar,
Stormägtigste, Allernådigste Konung!

Eders Kongl. Maj:ts

Underdånigate, tropligtigste
tjenare och undersåte

F. ASKER.

C. W. Lundberg. C. Ad. Fagerlund.

Gefle landskansli den 15 augusti 1882.

Lagen om upprätthållande af härens stamtrupp.

E 99

22:o) Kongl. Majits befallningshafvande i Vesternorrlands län.

Underdånigt memorial.

Genom nådig remiss den 9 sistlidne augusti anbefald att afgifva
underdånigt utlåtande öfver det af serskildt utsedde komiterade den 19
nästförutgångne Juni afgifna förslag till lag om upprätthållande af härens
stamtrupp, får Eders Kongl. Majits befallningshafvande i sadant hänseende
underdånigst anmäla, att Eders Kongl. Majts befallningshafvande
icke har i hufvudsak att emot berörda förslag erinra något vidare, än
att § 5 deri torde böra sålunda ändras, att den kommer att afse icke
allenast det fall, då rekryter till fulla antalet af årskontingenten icke
inom den stadgade tiden anmält sig att ingå i stammen, utan jemväl
det fall, då rekryter icke blifvit inom samma tid till fulla antalet approberade
och godkända. Hernösand i landskontoret den 7 september 1882.

G. RYDING.

Axel Arnell.

23:o) Kongl. Maj-.ts befallningshafvande i Jemtlands län.

Stormägtigste, Allernådigste Konung.

Enligt erhållen nådig befallning, får landshöfdinge-embetet i Jemtlands
län härmed afgifva underdånigt utlåtande öfver det af komiterade
för försvarsverkets ordnande uppgjorda förslag till lag om uppehållande
af härens stamtrupp.

E 100 Lagen om upprätthållande af härens stamtrupp.

Instämmande i komiterades åsigt om behofvet af en sådan garantilag,
stiftad af Kongl. Maj:t och Riksdagen gemensamt, anser landshöfdinge-embetet
deremot den af komiterade föreslagna lagens grunder vara
sådana, att densamma icke bör antagas.

Skola grundskatter och indelningsverk efterskänkas såsom eu obillig
och ojemnt tryckande börda, så torde böra tillses, att i afseende å den
börda, som träder i stället, icke kan med skäl göras enahanda anmärkning.

Med de grunder, hvarpå den föreslagna garantilagen är fotad, skulle
emellertid detta säkerligen blifva förhållandet i ganska kännbar grad.
Det lider nemligen icke tvifvel, att rekryters anskaffande skall erfordra
långt större kostnader i somliga orter, än i andra. Detta torde komma
att bero icke, såsom komiterade tyckes förutsätta, ensamt eller alltid på
större obenägenhet för soldatyrket å ena orten, än å den andra, och
deraf framkallade större löneanspråk för att kunna lockas in på denna
bana. Långt oftare torde det bero på väsentlig skilnad i tillfällen till
riklig och högre arbetsförtjenst på ena orten och den andra. Då sålunda
de knappt tillmätta förmåner för stamsoldaten, som föreslagits
böra utgå af staten, antagligen skola finnas i större och mindre grad
otillräckliga eller otillfredsställande inom vissa orter för anskaffande af
rekryter, komma sådana orter att af försvarsväsendet tryckas hårdare,
ej blott i förhållande till andra orter, der förmånerne förslå, utan äfven
sins emellan. Vansklig synes ock den förutsättningen vara, att Riksdagen
skulle finnas villig att i sådane fall partielt höja förmånerna. Och
när staten förr eller senare nödgas träda emellan, blir detta, på sätt i
en af reservationerna mot den föreslagna lagen riktigt framhålles, »i sjelfva
verket eu statsgaranti, men icke, såsom i 1878 års garantilag, redan i
första hand en allas garanti för det hela, utan det blir en garanti ifrågasatt
och framkallad af några hårdare tryckta orter på bekostnad af andra
mera gynnade, med alla deraf följande frön till split och strider.»

Nu anmärkta ojemnhet, redan framkallad af de skiljaktiga förhållanden,
som betinga, så att säga, olika pris på rekryter inom skilda orter,
måste också väsentligen stegras i följd af grunderna för såväl rekrytområdenas
bildande som ansvarighetens fördelning inom desamma.

I förra hänseendet är folkmängden ensam afgörande. Såsom grund
för ansvarets fördelning mellan innevånarne inom ett rekryteringsområde
tjenar åter beloppet af dem enligt 2:a artikeln bevillningsstadgan påförda
utskylder.

Häraf kan uppstå det missförhållande, att ett område med storfolkmängd,
men ringa bevillning finge, äfven med antagande af samma anskaffningspris,
vidkännas större rekryteringskostnader, än ett område med

Lagen om upprätthållande af härens stamtrupp.

E 101

ringa folkmängd, men stor bevillning; ett missförhållande, som komme
att ytterligare förvärras, i den mån anskaffningspriset vore större inom
det förra området.

Vid undersökning, huru det af komiterade uppgjorda förslag till
rekryteringsområden inom detta län skulle i nämnda hänseende utfalla,
visar sig i följande tolf undersökta fall, att en rekryt skulle belöpa: inom
öfver- och Ytterhogdals område på 478 kronor af den området åro1881
påförda bevillning, inom Sunne och Frösöns på 390, Rödöns och As på
332, Hammerdals på 248, Lits pastorats på 242, Hackås och Näs samt
Tönnäs och Starsjö skilda rekryteringsområden på 224, Näskatt och Aspås
på 223, Ragunda på 193, Offerdals på 156, Fällinge på 142 samt Hatagens
på 53 bevillningskronor.

Missförhållanden af enahanda beskaffenhet kunna jemväl uppstå
mellan kommuner af antydd skiljaktighet i afseende å folkmängd och
förmögenhet, hvilka tillsammans komme att utgöra ett rekryteringsområde.
Kostnaderna för fullgörande af hela områdets rekryteringsskyldighet
skola nemligen, enligt § 9 inom, 2, fördelas på de skilda kommunerna
efter hvarderas folkmängd, men inom hvardera af dem efter de
grunder, som äro gällande för kommunalutskylder.

Liknande anmärkningar, som de nu anförda, hafva, såsom det synes,
blifvit inom komitén framstälda. De upptagas nemligen i viss mån till
besvarande af komitén, som söker gendrifva dem på följande märkliga
skäl.

»De folkrika trakterna», yttrar komitén,'' »äro i de flesta fall äfven
de förmögnare». Detta påstående är emellertid ingalunda ett axiom.
Tvärtom torde det jäfvas af erfarenheten från skilda håll. Redan ofvannämnda
exempel innebära sådane jäfsförhållanden. Dessa exempel äro
säkert icke ensamt stående undantagsfall, ens inom detta län. Dylika
fall måste helt visst yppa sig i stort antal äfven inom många andra delar
af riket. Men äfven om fallen, såsom komitén antager, äro få, böra väl
icke garantilagens grunder uppställas så, att vissa kommuner, om än ett
fåtal, deraf måste komma att obilligt tryckas.

Vidare åberopar komitén »det billiga deruti, att, om innevånarne
i en trakt visa mindre offervillighet att på frivillig väg fylla sin rekrytcringsskyldighet,
dessa få vidkännas en större utgift, än i eu annan, der
någon brist i det stadgade rekrytantalet i mindre mån eller icke alls
förekommit».

För att bevisa befogenheten af sitt förslag till garantilag, enligt
hvilket ansvaret för rekryteringens fullgörande skulle från staten, som
eljest har detsamma, öfverfiyttas på kommunerna, söker komitén sålunda

E 102 Lagen om upprätthållande af härens stamtrupp.

stöd i förhållanden, som först genom förslaget skulle uppstå. Utan detta
förslag, tillhör nämligen rekryteringsansvaret icke innevänarne i någon
trakt, utan staten. Antagandet af härens stammanskap göres icke enligt
bestämmelserna derför beroende af någon »offervillighet», utan af frivilligt
aftal och den aflöning, som kan blifva erforderlig. Äfven om detta innebure
kraf på »offervillighet», kunde det väl endast gälla dem bland de
värnpligtige, som kunna till stamsoldater antagas. För bristande villighet
hos ett fåtal värnpligtige inom en ort att egna sig åt soldatyrket
mot de af staten erbjudna, enligt uppfattningen inom orten allt för ringa
förmånerna, finner komitén billigt att ålägga ortens alla skattskyldige
innevånare ett penningstraff, mycket påminnande om förgångna tiders
»dulgaböter».

En annan oegentlighet bör jemväl framhållas. De, som äro villige
att på statens vilkor ingå i stammen, anmäla sig väl icke för visst rekryteringsområde,
utan för ett visst regementsområde. När sedan det
bristande antalet fördelas på detta områdes rekryteringsområden, så kan
inträffa, att något af dessa finge vidkännas skyldighet att fylla en stor
del af denna brist, ehuru ett dess allmänna rekryteringsskyldighet, motsvarande
antal rekryter frivilligt anmält sig från detta område. Åtminstone
synes lagen ej tydligt förebygga detta.

Den föreslagna garantilagens största förtjenst förmenas ligga deri,
att genom dess antagande hvarje kommun, hvarje individ blefve intresserad
af att stammen hölles fulltalig, enär han i annat fall, likasom förhållandet
nu vore med rust- och rotehållare, komme att röna kostnader
och obehag. Hvarje individ borde derföre antagas komma att lifligt söka
förebygga brist i reki’yteringen eller deltaga i fyllandet af yppad brist
och sålunda snart sagdt sjelf anses uppträda såsom värfvare, hvilket i
hög grad borde bidraga att befordra rekryteringen. Egentligen syftar
dock koiniténs uppfattning om individens berörda deltagande blott derpå,
att han, tvärt emot hvad händelsen förmodades blifva enligt 1878 års
förslag, skulle söka att i sin mån uppmana och tillstädja ynglingar att
— äfven mot vilkor, som ej vore tillfredsställande — ingå i stammen.
Tror man då, att öfvertalning i detta fall skulle hjelpa, eller att annat
än anbud på ökade förmåner skulle undanrödja eu på de allmänna förmånernas
underhaltighet grundad obenägenhet att inträda i stammen.
Helt visst misstager man sig då. De mera direkt verksamma åtgärderna
till bristens fyllande skulle, i brist af åsämjande om annat sätt för rekryteringens
verkställande, vidtagas af en kommunal kommission, som
« hade att gemensamt ombesörja rekryterings-förfullständigande inom hela
rekryteringsområdet. Föga antagligt är emellertid, att denna kommis -

Lagen om upprätthållande af härens stamtrupp.

E 103

sion kunde bättre eller billigare fullgöra detta uppdrag, än om det för
statens räkning verkstäldes genom några bland regementsområdets underbefäl,
hvilka torde ega lika stor förmåga dertill, som kommunala värfvare.

Mot den garanti, som i 1878 års förslag innehölls, eller ställande af
ett förslagsanslag till Kongl. Maj:ts disposition, har komiten anmärkt,
att det skulle föranleda stor svårighet att med någon grad af sannolikhet
bestämma budgetens storlek. Denna olägenhet, som, enligt komiténs
förslag, likaledes skulle drabba kommunerna i afseende å deras budget,
torde väl också icke förtjena synnerligt afseende, helst, enligt komiténs
antagande, det endast skulle blifva i få undantagsfall, som förslagsanslaget
behöfde anlitas och dess anvisande således icke torde medföra
större olägenheter, än anvisandet af andra dylika.

Komitén antager vidare, att med 1878 års garantilag skulle inträffa,
att i följd af åtskilliga förhållanden, såsom industriens hastiga uppblomstring
och derigenom uppdrifven arbetsförtjenst, o. a. d., stamsoldatens
löneanspråk tillfälligtvis kunde betydligen stegras och svårighet derefter
uppstå att åter nedbringa lönen till antagliga och mera normala proportioner.
Enahanda olägenhet måste dock uppstå äfven med antagande af
komiténs förslag, Skilnaden blefve endast, att, när en sådan tillfällig
stegring uppstode inom vissa orter, den komtne att för deras innevånare
ännu kännbarare öka trycket af den af andra anledningar redan ojemna
fördelningen, hvaremot i sådant fall, enligt 1878 års förslag, trycket af
stegringen blefve mera jemnt fördeladt och derföre föga märkbart.

På dessa skäl, hvartill antagligen kunde läggas än flera, om den
knappt tillmätta tiden medgåfve en genomgående granskning af förslagets
detaljer, anser sig landshöfdinge-embetet icke kunna tillstyrka den af
komitén föreslagna garantilag, åtminstone icke utan väsentliga förändringar
i ofvan anmärkta hänseenden och endast under förutsättning,
att det af reservanten Evers framstälda förslag om bildande af en rekryteringskassa
tillika komme till stånd.

Med djupaste vördnad, trohet och nit framhärda,
Stormägtigste, Allernådigste Konung!

Eders Kongl. Maj:ts

Underdånigste och tropligtigste
tjenare och undersåter

På landshöfdinge-embetets vägnar:

P. G. RISSLER. ASTOLF STRÖM.

Östersund å landskansliet den 12 september 1882.

E 104

Lagen om upprätthållande af härens stamtrupp.

24:o) Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Vesterbotfens län.

Stormägtigste, Allernådigste Konung!

Sedan Eders Kongl. Maj:t affordra! mig underdånigt utlåtande öfver
de af Eders Kongl. Maj:t utsedde komiterades förslag till lag om upprätthållande
af härens stamtrupp, utbeder jag mig att i sådant afseende
endast få uttala dels farhåga derför att, om indelningsverket kommer att
upphöra, svårighet skall uppstå att genom frivilligt aftal hålla härens
föreslagna stamtrupp fulltalig med en erforderlig årlig rekryteringskontingent
af 5,500 man, hvilket antal sannolikt kommer att ej obetydligt
öfverskridas i följd af tillfälliga vakanser, och hvilken farhåga
betingas deraf att erfarenheten visat att under i ekonomiskt afseende
goda tider stora svårigheter mött att upprätthålla den värfvade arméens
nummerstyrka, och dels önskvärdheten deraf att, då det enligt förslaget
skall åligga kommunerna att fylla den brist i årskontingenten, som kan
uppstå derigenom att icke fulla antalet rekryter anmäla sig att emot de
af staten erbjudna förmåner ingå i stammen, samt de kostnader, som
kommunerna sålunda nödgas för rekryteringsskyldigheten vidkännas, skola
utgöras inom kommunen efter de grunder, som äro för kommunalutskylder
gällande, ifrågavarande förslags antagande måtte föregås af en
väsendtlig förändring i nu gällande bestämmelser om bevillningens utgörande,
ledande derhän, att eu jemn och rättvis fördelning mellan bevillningsafgift
för fastighet samt För inkomst af kapital och arbete måtte
komma att ega rum.

Hvad komiterades förslag innehåller med afseende på de bestämmelser,
som beröra Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvandes befattning med
rekryteringsväsendet, anser jag vara välbetänkt samt icke något dervid
att erinra.

Med djupaste vördnad, trohet och nit framhärdar,
Stormägtigste, Allernådigste Konung!.

Eders Kongl. Maj:ts

Underdånigste, tropligtigste
tjenare och undersåte

AXEL WÄSTFELT.

B. Ljungberg.

Landskontoret i Umeå den 3 oktober 1882.

Lagen om upprätthållande af härens stamtrupp.

E 105

25:o) Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Norrbottens län.

Underdånigste Memorial.

Öfver det af landtförsvarskomitén den 19 sistlidne juli afgifna förslag
till lag om upprätthållande af härens stamtrupp har Eders Kongl.
Maj:t under den 9 sistlidne augusti anbefallt Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande
att afgifva underdånigt utlåtande.

Lagförslaget innebär, så vidt Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande
kan dömma, en verklig säkerhet derför, att den bestämda årliga rekrytkontingenten
skall hållas fulltalig; det torde äfven upphöjdt till lag,
verka derhän, att befolkningen varder intresserad att underlätta anskaffandet
af stamrekryter och att mana, att dertill lämpliga personer taga
anställning såsom sådana, men Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande
vågar dock hålla före, att svårighet skall möta för förslagets antagande
samt att det sålunda antagligen, sådant det nu föreligger, kan komma
att utgöra ett väsentligt hinder för hela den vigtiga frågan om landtförsvarets
tidsenliga ordnande. Det kan nemligen ej förnekas — komiterades
flertal har icke heller i motiven gjort detta, ehuru det anser
anmärkningen vara af mindre betydenhet — att den föreslagna garantien
icke tar hänsyn till folkmängden och ej till den större eller mindre förmågan
att bära skatter. Folkmängden ligger till grund för rikets indelning
i rekryteringsområden, men den utgift, som kan drabba ett sådant
område för stamrekryts anskaffande, skall enligt, förslaget fördelas på
områdets skattskyldige invånare efter de grunder, som för kommunalutskylders
utgörande äro eller blifva stadgade. Häraf skall uppkomma
en ojemn beskattning. Detta varder åtminstone förhållandet inom Norrland,
der bevillningen inom kommuner med ungefär lika folkmängd kan
vara mycket olika. Uti lappmarksförsainlingarne är den t. ex. många
gånger mindre än i flertalet med dem i afseende på folkmängden likstälda
församlingar inom nedre landet och inom de bland dessa församlingar,
der storartad trävarurörelse drifves, är den många gångerstörre
än inom närbelägna sådana, der sådan rörelse icke förekommer. Det vill
derföre synas Eders Kongl. Maj:ts "befallningshafvande, som skulle det
vara oklokt framlägga ett lagförslag, som tillämpadt skall trycka medlemmarne
uti en kommun mycket mera, än i en annan. Detta varder

E 106

Lagen om upprätthållande af härens stamtrupp.

så mycket mindre välbetänkt vid en tidpunkt, då sträfvandet går ut på,
att söka så jerant och rättvist som möjligt fördela skattbördorna på
landets skattdragande invånare. Komiterade framhålla i sina motiv det
billiga deruti, att, der invånarnc i eu trakt visa mindre offervillighet att
på frivillig väg fylla sin rekryteringsskyldighet, dessa få vidkännas en
större utgift än i en annan, der någon brist i det stadgade rekrytantalet
i mindre mån eller icke alls förekommer; men månne det kan kallas
offervillighet hos en kommuns medlemmar, om unge män derinom i tillräckligt
antal finnas, som är o villige att varda stamrekryter? Det är väl
dessa män, som visa offervillighet, ej kommunens öfrige invånare, af
hvilka det icke kräfves något offer alls, derföre att det är så lyckligt
för dem, att det finnes inom kommunen personer, som äro lifvade för
att taga anställning vid stammen, mot den lega staten erbjuder. Genom
det uti Norrland mycket vexlande värdet på arbete, kan man motse, att
det vissa år icke skall möta någon svårighet få antalet stamrekryter fyldt
för den lega, som staten lemnar eller för obetydliga bidrag derutöfver,
då man deremot andra år skall hafva svårt att erhålla sådana mot flerdubblad
ersättning.

På grund af hvad Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i underdånighet
anfört, kan Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande icke tillstyrka
det framlagda förslaget till lag om upprättande af härens stamtrupp.
Rättvisare vorde den garanti, som 1878 års förslag, om det än
varder dyrare för landet i dess helhet, innehåller. Denna garanti skulle
äfven vara tillfyllest, för så vidt för stamrekryters anskaffande alltid
kunde påräknas, att ett tillräckligt reservationsanslag varder stäldt till
Eders Kongl. Maj:ts disposition, det fria aftalet kunde då helt och hållet
varda tillämpad^ hvilket vore högt att skatta. För öfrigt anser sig
Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande böra i underdånighet omnämna,
att Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande finner det af herr O. Evers
såsom reservation framlagda förslaget om bildande af rekryteringskassor
tilltalande. Genomfördt skulle kommunernas börda af rekryteringen
blifva mindre och mindre kännbar, till dess den omsider helt och hållet
skulle upphöra att finnas till, detta naturligtvis dock blott i de orter
dei’ rotering och rusthåll finnes.

Landskansli i Luleå den 5 september 1882.

H. A. WIDMARK.

Oskar Rutbäck.

Kong], Maj:ts och rikets kammarkollegium

angående de af Komitén föreslagna bestämmelser om rust- och rotehållare» skyldigheter
under öfvergången till ny härordning.

Till Konungen.

Genom nådig remiss den 26 nästlidne september har Eders Kong!.
Maj:t anbefallt kammarkollegium att inom den 22 dennes inkomma med
underdånigt utlåtande öfver landtförsvarskomiténs den 19 Juni innevarande
år afgifna förslag till allraännna grunder för öfvergång från den
nu varande till ny härordning så vidt angår de rörande rust- och rotehållen
i 10, 11, 14 och 19 punkterna af förslaget upptagna bestämmelser,
jemförda med det af skatteregleringskomitén den 13 i förstnämnda
månad afgifna förslag angående rustnings- och roteringsbesvären; och
får med anledning häraf kollegium i underdånighet anföra:

Vid förslaget i 10:de punkten, att rekryteringen af manskap vid
rust- och rotehållsregementena skulle upphöra omedelbart efter härordningsförslagets
antagande, och att under återstående delen af det år,
då detta skett, ledigblifna nummer skulle i stället besättas med volontärer,
har kollegium ansett sig endast böra fästa uppmärksamheten derå,
att rotehållare och följaktligen äfven rusthållare, enligt kongl. resolutionen
på allmogens allmänna besvär den 29 november 1756, § 27, icke äro
skyldige att mottaga volontär för roten eller rusthållet; hvilken omständighet
likväl icke torde utgöra något hinder för att i sammanhang med
rustnings- och rote ringsbesvärens afskrifning ålägga vederbörande en
dylik förpligtelse; och då dessutom volontären icke är berättigad till

F 108 Rust- och rotehållares skyldigheter under öfvergångstiden.

någon lega, utan endast till de löneförmåner i öfrigt, som af roten''eller
rusthållet böra utgå, synas rote- och rusthållarne sakna anledning att
emot denna anordning göra någon invändning.

I ll:e punkten har komitén bland annat föreslagit, att, då rusthållsmanskap
afgår eller enligt 14:de punkten öfvertages af staten, skulle
mundering och persedlar till staten öfverlemnas, så ock den afgångne
ryttarens häst med tillhörande persedlar. Detta förslag, hvilket, beträffande
hästar med tillhörande persedlar för de nummer, som äro anslagna
eller indragna till vissa ändamål, på enahanda sätt, utom i fråga om
tiden för öfverlemnandet, framställes i 19:de punkten under litt. a, måste
enligt kollega åsigt innebära, att rusthållaren till staten skall afstå eganderätten
till mundering med flera persedlar samt hästen. I motiven till
förslaget yttras, att komitén, i fråga om skyldighet för rusthållare att
vid manskapets afgång till staten öfverlemna mundering och persedlar
samt vid ryttares afgång likaledes häst med tillhörande persedlar, i
hufvudsak anslutit sig till de år 1878 i detta afseende föreslagna bestämmelser;
och vid nämnda års riksdag har ett större antal motionärer i
andra kammaren hemställt att, för underlättande af öfvergången från
nu varande till då föreslagen ny härordning, måtte bestämmas, att vid
karls afgång från rusthåll skulle till statsverket utan ersättning öfverlemnas
häst och persedlar vid uppsutna regementen och kårer, men blott
persedlar vid de afsutna, allt i mönstergilt skick enligt gällande bestämmelser.
Särskilda utskottet vid samma riksdag har deremot yttrat, att
bifall till denna motionärernas hemställan skulle innebära ett ingrepp
från statens sida i rust- eller rotehållarnes eganderätt till hästar och
persedlar, ett ingrepp, hvars befogenhet syntes utskottet kunna med
skäl ifrågasättas, samt att det med nämnda hemställan afsedda ändamål,
att bereda staten rätt att använda hästarne och persedlarne, äfven vunnes
genom rust- och rotehållares förpligtande att utan ersättning tillhandahålla
statsverket desamma, så länge de kunde användas för det med dem
afsedda ändamål; i hvilken syftning utskottet för den skull ansett sig
böra affatta sitt förslag, helst det vore antagligt att, om eganderätten
till hästarne stannade hos rust- eller rotehållarne, desse komme att egna
hästarne en omsorgsfullare vård än hvad måhända eljest blefve fallet.
Denna åsigt har jemväl af skatteregleringskomitén blifvit omfattad, i det
densamma beträffande rustnings- och roteringsbesvärens afskrifning föreslagit
under litt. s, att den häst och de persedlar, som å rusthåll eller
rote funnes, då karl aflinge, vakanskontrakt blefve uppsagdt eller ock
utan föregången uppsägning tilländaginge, äfven derefter, och sa länge
hästen eller persedlarne kunde för det med dem afsedda ändamål be -

Rust- och rotehållare» skyldigheter under öfvergångstiden.

F 109

gagnas, skulle af rust- eller rotehållare utan ersättning tillhandahållas
staten. Nödig öfverensstämmelse saknas alltså emellan afskriftngsplanen
och landtförsvarskomiténs här ifrågavarande förslag.

Att rust- eller rotehållare^ så länge han har skyldighet att anskaffa
remonter och nya munderingar med flera persedlar, får såsom sin egendom
behålla den gamla nummerhästen och de persedlar, som icke vidare
äro för militära ändamål användbara, synes vara fullt rigtigt. Den tunga,
som rustningen eller roteringen medför, blifver derigenom i någon mån
minskad. Men förhållandet ställer sig annorlunda, sedan nämnda skyldighet
af staten öfvertagits. Då för rust- och roteringsbesvären åtnjutes
direkt understöd i rusthållsräntor och andra förmåner, lärer vederbörande
rust- eller rotehållares eganderätt i ifråga varande hänseende ingalunda
kunna anses obestridlig; och i alla händelser synes ingen obillighet eller
rättskränkning ligga deruti, att rust- och rotehållarne, emot befrielsen
från skyldigheten att anskaffa remonter Och nya munderingar med flera
persedlar, till kronan afstå eganderätten till de gamla nummerhästarne
och de kasserade persedlarne. Det torde härvid möjligen göras den invändning,
att en del rusthållare för rustningen åtnjuter förmåner, som i
värde motsvara eller till och med öfverstiga hela rustningskostnaden,
hvarigenom de således icke hafva någon fördel af rustningsbesvärets afskrifning,
och rigtigheten häraf bekräftas af åstadkommen utredning i
ärendet; men med desto mindre skäl lärer under sådana förhållanden
påstående om eganderätt till häst och persedlar kunna å rusthållarnes
sida framställas. För den skull och äfven om möjligen uppkommande
svårigheter att hålla reda på rätte egareri till rustningspersedlarne och
hästen, sedan de upphört att af rust- eller rotehållaren vårdas och underhållas,
icke förtjena något afseende, anser kollegium sig böra biträda
det af landtförsvarskomitén i förevarande fall afgifna förslag; hvilket
dock torde böra ändras derhän, att detsamma må anses omfatta äfven
häst vid roterade kavalleriet.

Enligt komiténs förslag i 14:de punkten skulle allt vid öfvergångstidens
slut qvarvarande indelt manskap af staten öfvertagas; och då,
detta oaktadt, den del af samma manskap, som derförinnan varit med
torp försedd, borde vid denna förmån under återstående tjenstetiden
bibehållas, så skulle rust- eller rotehållare af staten erhålla det medelvärde
af torpets afkastning, som för hvarje regemente beräknades, mot
skyldighet att fortfarande såväl underhålla som under soldatens (antagligen
äfven ryttarens) frånvaro bruka ifrågavarande torp. Den medelafkastning,
som härvid torde afses, finnes i det af kammarrådet Anderson
den 15 September 1874 afgifna betänkande, angående sättet och vilkoren

f no

Rust- och rotehållares skyldigheter under öfvergångstiden.

för grundskatternas samt rustnings- och roteringsbesvärens afskrifning,
angifven och beräknas (t.ab. n:o 17) särskildt för hvarje regemente eller
kår till visst belopp för hvarje qvadratref åker samt för hvarje qvadratref
äng och hagmark utan afseende å egornas bättre eller sämre beskaffenhet
eller å andra större eller mindre förmåner, som med torpets innehafvande
kunna vara förenade. Men om denna beräkning kunde anses
tillfyllestgörande för bestämmande af medelvärdet å rustnings- och roteringsprestationerna
för ett rusthåll eller rote, så skulle densamma nu
utan tvifvel visa sig i de allra flesta fall vara otillfredsställande, då frågan
gäller att bestämma den godtgörelse, som borde rust- eller rotehållaren
tillgodokomma för torpets fortsatta upplåtande åt ryttaren eller soldaten.
Särskild uppskattning torde ej heller böra ifrågasättas, utan kollegium
anser för sin del förhållandet lämpligast kunna och böra ordnas på det
sätt att, der med torp aflönadt, indelt manskap vid den af komitén föreslagna
öfvergångstidens slut qvarstår i tjenst, rust- eller roteringsskyldigheten
fortfarande af rusthållet eller roten utgöres efter samma grunder,
som för effektiva rusthåll eller rotar under öfvergångstiden varit gällande.
En ändring i sådant syfte af här ifrågavarande förslag synes äfven öfverensstämma
med den af skatteregleringskomitén beträffande rustnings- och
roteringsbesvärens afskrifning under litt. d gjorda framställning. Men
oaktadt manskapet sålunda för vissa rusthåll eller rotar icke komme att
af staten öfvertagas vid den tid, då öfvergången från nu varande till
den nya härordningen beräknas i allmänhet vara fullbordad, synas likväl
rust- och rotehållare vid kavalleriet kunna bibehållas vid sin rätt och
äfven skyldighet enligt .förslaget att vid nämnda tidpunkt till staten öfverlemna
hästen med tillhörande persedlar, om nemligen de värden, som i
skatteregleringskomiténs betänkande och det af kollegium, arméförvaltningen
och marinförvaltningen den 10 dennes afgifna underdåniga utlåtande
blifvit för rustnings- och roteringsprestationerna i deras helhet
föreslagna, fördelas med visst belopp för hästen med tillhörande persedlar
att i förevarande fall vid liqviderna mellan staten å ena, samt rusteller
rotehållaren, å andra sidan, lända till efterrättelse; och får kollegium
i sådant afseende med någon jemkning af de i 1874 års betänkande (tab.
n:o 18) gjorda beräkningar, i underdånighet föreslå, att följande värden
måtte bestämmas: för häst- och sadelmundering vid lifregementets dragonoch
husarkårer till 190 kronor, vid Smålands husarregemente till 180
kronor och vid skånska husar- och dragonregementena till 170 kronor samt
för hästen vid Jemtlands hästjägarekår till 160 kronor.

Och slutligen får kollegium, angående förslaget i 19:de punkten
under litt. a, åberopa sitt ofvan vid 11 :te punkten afgifna yttrande med

Rust- och rotehållares skyldigheter under öfvergångstiden.

F in

tillägg att, på sätt af skattqregleringskoraiténs förslag beträffande rustnings-
och roteringsbesvärens afskrifning, pag. 244 litt c. c., jemväl framgår,
gällande vakanskontrakt torde anses utgöra hinder för rust- och
rotehållares förpligtande att, såsom i förevarande fall är föreslaget, redan
vid öfvergångstidens början till staten öfverlemna hästar med tillhörande
persedlar.

Deremot har kollegium i anledning af den nådiga remissen, som
härmed återställes, ej funnit något att i öfrigt erinra vid landsförsvarskomiténs
förslag.

Fr. Bergström.

J. K. M. Martin.

Hugo Boström.

Stockholm den 17 november 1882.

Underdånigst:

HANS FORSSELL.
Fr. M. Sivard. Th. S. Lundberg.

Föredragande.

J. Löfdahl. Sten Forsberg.

Stockholm, 1882. Kongl. Boktryckeriet.