UNDERDÅNIGA UTLÅTANDEN (Statens offentliga utredningar 1903:2)

UNDERDÅNIGA UTLÅTANDEN

AFGIFNA AF

ÖFVERSTÅTHÄLLAREEMBETET

OCH

KONGL. MAJ:TS BEFALLNINGSHAFVANDE

I RIKETS SAMTLIGA LÅN

ÖFVER

DET AF SÄRSKILDA KOMITERADE

DEN 3 0 JUNI 1881 AFGIFNA

FÖRSLAG TILL FÖRORDNING

ANGÅENDE

BESKATTNING AF MALTDRYCKER.

STOCKHOLM, 1882.
KONG L. II O K I Ii T C K E Ii I E T.

P. A. NO II HT K DT & SÖNER

1: o) Öfverståthållare-JSnibetet.

S. A. K.

I nådig remiss den 6 nästlidne Augusti har Eders Kongl. Maj:t
anbefalt Öfverståthållare-Embetet inkomma med underdånigt yttrande
öfver det af nådigst utsedde komiterade afgifna betänkande
och förslag till förordning angående beskattningen af maltdrycker;
och får i sådant afseende Öfverståthållare-Embetet underdånigst
anföra, att, då åtminstone i hufvudstaden förbrukning
af maltdrycker blifvit ett lefnadsbehof för de arbetande klasserna
och dessa drycker i allt fall utgöra ett lämpligt surrogat för bränvin,
Öfverståthållare-Embetet visserligen hyser betänklighet mot
den föreslagna beskattningen, derigenom varan tvifvelsutan skulle
komma att något fördyras, likasom ock Embetet finner den inkomst
som dymedelst skulle tillskyndas statsverket, väl ringa i förhållande
till den stora apparat, som erfordras för kontroll öfver uppbörd
af skatten, men att emellertid, för den händelse Eders Kongl.
Maj:t skulle finna beskattning af maltdrycker behöflig, Öfverståthållare-Embetet,
som ej är i tillfälle bedöma den tekniska delen
af komiterades förslag, för sin del icke har något att i öfrigt
emot samma förslag erinra.

Med djupaste vördnad etc.

* GEST. af UGGLAS.

G. Edgren.

Stockholm den 6 December 1881.

2:o) Kongl. Matris Befallningshafvande i Stockholms län.

S. A. K.

Till fullgörande af föreskriften i Eders Kongl. Maj:ts nådiga
remiss å det af särskilde komiterade afgifna betänkande och
förslag till förordning angående beskattning af maltdrycker får
Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i underdånighet afgifva
följande utlåtande.

Särskild beskattning å tillverkning af maltdrycker torde enligt
Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes förmenande icke böra
påbjudas i annan händelse, än att en sådan åtgärd funnes för
statsbehofvens fyllande ovilkorligen nödig.

Komiterades förslag till sådan beskattning skulle, om det
upphöjdes till lag, — oafsedt de stora kostnaderna för kontrollapparater
och kontrollörer — säkerligen medföra mycket känbara
förluster för det antagligen icke obetydliga antal af rikets inbyggare,
hvilka för närvarande tillverka maltdrycker utöfver husbehof
i mindre skala och genom varans afyttrande bereda sig inkomst.
Detta näringsfång skulle enligt förslaget genast upphöra,
utan att ens någon ersättning för den sedermera sannolikt öfverflödiga
redskapen blifvit ifrågastäld.

Emot de särskilda bestämmelserna uti komiterades förslag
till förordning angående beskattning af maltdrycker tilltror Eders
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande sig icke att göra någon anmärkning.

För den händelse sistnämnda beskattning icke kommer att
ega rum tillåter sig Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande fästa
uppmärksamhet derå, huruvida icke, då erfarenheten visar, att på
många ställen i riket utskänkning af maltdrycker eger rum i synnerligen
stor skala och med högst betydlig vinst — ett förhållande,
hvarom de lokala beskattningskomitéerna böra kunna förskaffa
sig noggrann kännedom — en extra skatt utöfver bevill -

ningen och deraf beroende kommunalutskylder skulle kunna utskänkaren
påföras.

Med djupaste vördnad etc.

W. STRÅLE.

I. Törnebladh.

Stockholm i Landskontoret den 11 November 1881.

3:o) Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Upsala län.

Underdånigt utlåtande.

Genom remiss den 6 sistlidne Augusti har, på nådigste befallning,
Herr Statsrådet och Chefen för Eders Kongl. Maj:ts Finans-Departement
anmodat Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
att före den 15 nästkommande November till Eders Kongl. Maj:t
inkomma med underdånigt utlåtande öfver det af dertill i nåder
förordnade komiterade afgifna underdåniga betänkande och förslag
till förordning angående beskattning af maltdrycker.

I anledning häraf får Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
härmed underdånigst anföra, att, likasom Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
anser de af komiterade åberopade skäl för den
ifrågavarande beskattningens införande fullt tillfredsställande, Eders
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande icke funnit anledning till väsentliga
anmärkningar emot de af komiterade utan skiljaktighet afgifna
författningsförslag, i fråga hvarom Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande,
lika med komiterade, anser sig böra gifva
företräde åt det förslag, enligt hvilket. maltets vigt skulle läggas
till grund för afgiftsberäkningen.

Upsala i Landskontoret den 15 Oktober 1881.

A. HAMILTON.

Joll. Malmberg.

4:o) Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Södermanlands län.

Underdånigt memorial.

Då genom nådig remiss den 6 sistlidne Augusti det blifvit
Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande anbefaldt att afgifva yttrande
öfver af särskilda komiterade uppgjordt betänkande och förslag
till förordning angående beskattning af maltdrycker, får Eders
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i detta ämne underdånigst anföra,
att, enär det föreslagna beskattningssystemet torde för svenska
förhållanden vara särdeles lämpligt och derföre att föredraga
framför hvarje annat af dem, som, enligt hvad betänkandet utmärker,
annorstädes kommit i tillämpning, samt, för så vidt Länsstyrelsen
kunnat bereda sig insigt derutinnan, de ifrågastälda kontrollmetoderna
synas i möjligaste måtto förenliga med så väl det
allmännas rätt som industriidkarens skäliga anspråk att utan allt
för tryckande band kunna på ett tillfredsställande sätt handhafva
sin handtering, Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande icke har
något inkast att framställa mot det förevarande förslagets hufvudbestämmelser.
Härvid vill dock Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
gifva uttryck åt sin farhåga, att den åt husbehofsbrygden
inrymda skattefrihet kommer att gifva upphof åt åskilliga underslef,
hvilka synnerligast i aflägsna landsorter varda svåra att upptäcka
och tillintetgöra. Men emedan husbehofsbrygdens beskattande
otvifvelaktigt skulle å landsbygden framkalla ett allmänt
missnöje och dessutom, på sätt komiterade anmärkt, medföra en
omfattande och kostsam kontroll utan motsvarande tillökning i
statens skatteinkomst, torde dylik beskattningsåtgärd böra undvikas,
åtminstone så länge som skatten å den till försäljning afsedda
maltdryckstillverkningen får stanna vid det låga belopp, som komiterade
förordat, hvarigenom de skattpligtiga bryggerierna förmå
med framgång bestå i täflan med hembrygden.

En anmärkning, fastän af jemförelsevis underordnad beskaffenhet,
rörande förslagets detaljbestämmelser tillåter Eders Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande sig i underdånighet framhålla, nemligen
i fråga om det af komiterade föreslagna arfvodesbeloppet åt kon -

trollör åtminstone vid ett byggeri, hvilket arfvode, allenast när
särskilda förhållanden sådant kräfva och följaktligen endast undantagsvis,
skulle få öfverstiga två kronor om dagen. På landsbygden
torde högst sällan om ens någonsin bryggerier förekomma med
sådan belägenhet, att två eller flera lämpligen kunna ställas under
tillsyn af en och samma kontrollör; och vid sådant förhållande
varder Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande vid valet af kontrollör
i de flesta fall hänvisad till personer i bryggeriorten, som
väl icke tveka att mot nyssberörda låga dagarfvode åtaga sig kontrollörsbefattning,
men hvilkas lämplighet för ett så grannlaga
värf möjligen kan vara underkastad tvifvelsmål. Det är visserligen
sant, hvad komiterade angifvit, att tillsynen öfver ett bryggeri
icke kommer att påfordra lika trägen tjenstgöring som kontrolluppsigten
öfver bränneri. Men, äfven med fästadt afseende härpå,
torde antagligen i allt fall den blifvande ordningsstadgan ej blifva
i saknad af föreskrifter för kontrollören, hvilka, medan bryggeriet
hålles i verksamhet, hindra denne från utöfningen af annan hufvudsaklig
sysselsättning annorstädes än i närheten af tjenstgöringsstationen;
och under denna förutsättning torde det oinförmälda
arfvodesbeloppet icke blifva ansedt såsom skälig godtgörelse för
det arbete och ansvar samt den påpasslighet, som kontrollörtjenstens
sorgfälliga skötsel betingar.

Slutligen och då civile embets- och tjensteman samt betjente
äro genom Kongl. Kungörelsen den 13 December 1878 befriade från
tjensteeds afläggande, förefaller det Eders Kongl. Majrts Befallningshafvande,
att föreskriften uti författningsförslaget, att kontrollörer
och assistenter skola vara edsvurna, lämpligen skulle kunna utgå
ur förslaget, helst större trygghet för desse befattningsinnehafvares
tjenstenit och ärbarhet icke derigenom vinnes.

Nyköping i Landskansliet den 15 November 1881.

G. LAGERBJELKE.

Gustaf Nordeman.

5:o) Kongl. Maj ds Befallningshafvande i Östergötlands län.

Underdånigste memorial.

Till följd af nådig föreskrift i remiss den 6 sistlidne Augusti
å det af utsedde komiterade den 30 förutgångne Juni i underdånighet
afgifna betänkande med förslag till förordning angående
beskattning af maltdrycker får Landshöfdinge-Embetet härmed deröfver
underdånigst afgifva infordradt utlåtande.

Beträffande härvid först frågan om den föreslagna nya skatten,
anser sig Landshöfdinge-Embetet, med afseende så väl å sjelfva
skatteföremålets lämplighet som den rättmätiga och icke obetydliga
inkomst, staten kommer att derigenom erhålla, böra obetingadt
biträda förslaget om införandet af skatt äfven å maltdrycker.

— Eu sådan beskattning, synnerligen om densamma i likhet med
beskattningen å spirituösa drycker komine att utgå både för tillverkning
och försäljning, skulle jemväl enligt Landshöfdinge-Embetets
åsigt icke allenast kunna i någon mån bidraga till hämmande
af maltdryckernas missbrukande utan ock förskaffa medel
till strängare kontroll mot sådana missbruk och dämpande af deras
för den allmänna ordningen mer och mindre betänkliga följder.

— Erfarenheten har nemligen visat, att omättligt förtärande af
maltdrycker är rusgifvande, och synnerligen från landsbygden förspörjas
ofta klagomål öfver de olägenheter, som ölförsäljningsställena
medföra icke allenast genom frestelsen till onödiga utgifter
för ungdom och tjenstefolk, utan äfven genom allmänna ordningen
störande uppträden, som de vid sådana ställen ofta förekommande
folksamlingar förorsaka. — Att genom en lämplig beskattning
till båtnad för det allmänna något fördyra den vara,
som, då den allmänt försäljes, åstadkommer sådana olägenheter,
kan följaktligen icke vara annat än i allo ändamålsenligt.

Då emellertid missbruken af denna vara endast vid dess allmänna
försäljning torde förekomma och husbehofstillverkningen
deraf icke gerna kan åstadkomma dylika olägenheter, som husbehofsbränningen
i forna tider, instämmer Landshöfdinge-Embetet,
jemväl med afseende å det nu allmänt rådande föreställnings -

sätt om det stärkande och nyttiga i ett måttligt förtärande af
ifrågavarande drycker, till alla delar i förslaget att blott för afsalu
tillverkade maltdrycker må beskattas.

Hvad åter det af komiterade föreslagna skattebeloppet angår,
så synes det Landshöfdinge-Embetet i alla afseenden för lågt.
Äfven om, på sätt komiterade erinrat, klokhet och billighet
bjuda att en afgift af det slag, som här är i fråga, skall, då den
första gången pålägges, ej bestämmas särdeles hög, torde den likväl
icke böra sättas så lågt, att den, i händelse tillverkaren nöjde
sig med att allenast med denna öka varans pris, för konsumenten
i detalj blifver alldeles omärklig, hvilket enligt LandshöfdingeEmbetets
förmening skulle inträffa, derest nu föreslagna bestämmelser
i detta afseende vunne nådigt bifall.

För att tydliggöra detta torde med ett praktiskt exempel förhållandet
dermed få närmare belysas.

Den maltdryck, som i handeln vanligast förekommer, är en
half butelj s. k. bäjerskt öl, motsvarande ungefärligen Vs kanna.
För denna skulle skatten, som föreslagits till 2,03 öre per kanna, således
ej komma att utgöra stort mera än V3:(lels öre. Priset för
sådant öl är nu hos bryggaren vanligen 7 öre för halfbutelj. Ett
tillägg dertill af 73:dels öre skulle, om tillverkaren nöjde sig med
att blott beräkna sig detta till godo, således knappt, i anseende
till beloppets obetydlighet, kunna för en enda halfbutelj af konsumenten
betalas. Men antagligen blefve följden af en så låg beskattning
att tillverkaren, under åberopande af den nya skatten,
höjer priset med minst ett öre per halfbutelj, och således skulle,
då derigenom ej åstadkommes större förhöjning än olika konjunkturer
å kornprisen eller andra materialier eller till och med endast
konkurrensen ofta föranleda, konsumenten knappt märka skilnaden,
men tillverkaren, skyllande på den nya skatten, af den på grund
deraf åstadkomna förhöjningen i varupriset erhålla 2/3:delar i ökad
vinst, under det staten, på hvilken, om något förhatligt uti beskattningen
förefunnes, skulden derför folie, finge blott en tredjedel
deraf.

Att ställa skattebeloppet så, synes Landshöfdinge-Embetet lika
litet välbetänkt som rättvist.

Ehuru denna nya skatt i allmänhet icke torde böra jemföras
med beskattningen af bränvin, kan man, då de derpå grundade
rörelser, synnerligen i hvad utskänkningen afser, hafva mycket
gemensamt, icke underlåta att fästa uppmärksamhet vid den oerhörda
skilnad, som skulle komma att förefinnas i beskattningen
af dessa drycker.

För bränvinet, derå allmänna försäljningspriset nu utgör 1 kr.
46 öre ä 1 kr. 48 öre per kanna, uppgår nemligen skatten, eu
krona, till mera än 2/s:delar, under det, med beräkning af ofvan
anförda exempel med bäjerskt öl, den föreslagna ölskatten skulle
belöpa sig till endast omkring Vandel af nuvarande varupris.

För undvikande af de olägenheter Landshöfdinge-Embetet nu
antydt och jemväl på det icke största fördelen af den nya beskattningen
skulle komma tillverkaren till godo, hemställer derför Landshöfdinge-Embetet
att den nya skatten, med beräkning af den vanligast
förekommande artikeln bäjerskt Öl såsom norm, må bestämmas
till minst åtta öre per kanna, med förhöjning för starkare
och fönninskning för svagare maltdrycker.

Hvad slutligen sättet för skattens beräkning och erläggande samt
ordnandet af den deraf föranledda kontroll, som af komiterade
föreslagits, angår, så är det visserligen svårt att utan ett djupare
studium af de förhållanden, som derpå inverka, derom yttra sig;
men hvad komiterade till stöd för sina förslag i denna del yttrat
har dock icke innefattat tillräckliga skäl för Landshöfdinge-Embetet
att underlåta uttala sin åsigt om det både rättvisare och
med afseende å kontrollkostnaderna billigare uti att blott den
färdiga och till salu användbara varan beskattas.

Utan att här ingå i några mera detaljerade förslag tillåter
sig derför Landshöfdinge-Embetet nu i allmänna ordalag antyda
huru enligt dess förmenande lämpligast och med minsta kostnad
skulle kunna med denna sak ordnas.

Hvar och en, som ville för försäljning tillverka maltdrycker,
skulle vara skyldig att öfver hela sin tillverkningsrörelse föra noggranna
böcker, med samma ansvar för försummelse eller oriktighet
dervid, som vid konkurs drabbar den, hvilken är pligtig att
föra handelsböcker.

Med till riktigheten af två trovärdige personer under edsförbindelse
bestyrkta utdrag af dessa böcker, som till yttermera visso
jemväl kunde i berörda afseenden af magistratsperson eller kronofogde
granskas och med böckerna jemföras, skulle tillverkaren till
bevillningstaxeringskomité sjelf vid högt ansvar uppgifva beloppet
af sin tillverkning under året, samt på grund af denna uppgift eller,
der kontroll deraf ansetts nödig, rättad sådan skulle derefter tillverkningsskatten
påföras och sedermera med förmånsrätt såsom för
vanliga kronoutskylder utgå. Stadgades derjemte att viss magistratsperson
eller kronofogde egde när som helst kontrollera
bokföringen och bestämdes för meddelandet af oriktiga uppgifter
strängt ansvar, vid itererad förbrytelse förenadt med förlust af
vidare tillverkningsrätt, skulle enligt Landshöfdinge-Embetets åsigt
på sådant sätt vinnas en ganska säker grund för beskattningen
utan denna vidlyftiga, kostsamma, invecklade och framför allt en
fri näring hämmande kontroll, som af komiterade föreslagits;
och den minskade inkomst för staten, som möjligen kunde genom
lyckad undansnillning från beskattningen uppkomma, skulle enligt
Landshöfdinge-Embetets förmenande icke på långt när uppgå till
beloppet af de utgifter, som ovilkorligen måste vara förenade med
den föreslagna kontrollen.

Landshöfdinge-Embetet kan för den skull icke instämma i det
af komiterade i detta afseende afgifna förslag, utan vågar i underdånighet
hemställa att Eders Kongl. Maj:t täcktes låta uppgöra
nytt förslag på sådan grund Landshöfdinge-Embetet i underdånighet
tillåtit sig här ofvan framställa.

Linköpings Slott i Landskontoret den 15 December 1881.

På Landshöfdinge-Embetets vägnar:

Adolf Wallenberg.

N. H. Joachimsson.

6:o) Kongl. Mcij:ts Befallningshafvande i Jönköpings län.

Underdånigt utlåtande.

Jemlikt erhållen nådig föreskrift får Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
härmed afgifva infordradt underdånigt utlåtande
med anledning af det utaf komiterade utarbetade förslag till
förordning angående beskattning af maltdrycker.

Då för ett behörigt tillgodoseende af de i flera riktningar
växande statsbehofven det utan tvifvel är angeläget att söka bereda
utvägar äfven för tillväxt i statens inkomster, samt bland de
utvägar, hvilka i sådant hänseende erbjuda sig, beskattning å maltdrycker
synes med allt skäl kunna tillgripas såsom ett medel till
statsinkomsternas höjande, har Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
icke något att erinra emot införandet af en sådan beskattning,
hvilken, enligt hvad komiterades betänkande gifver vid handen,
redan finnes antagen och tillämpad i de flesta europeiska stater
samt äfven i Norge. Att på ett fullt ändamålsenligt och betryggande
sätt ordna lagstiftningen i ämnet synes dock möta väsentliga
svårigheter, hvarom den af komiterade meddelade redogörelse
för de olika beskattningssystem, som i andra länder blifvit i berörda
hänseende tillämpade, enligt hvilken redogörelse till grund
för beskattningens bestämmande antagits antingen redskapen eller
råämnet eller det tillverkade fabrikatet, lemnar upplysande underrättelser.

Vidkommande systemet att taga redskapen till grund för beskattningen,
så har erfarenheten från bränvinslagstiftningen i vårt
land till fyllest ådagalagt, hurusom det icke varit möjligt att, oaktadt
alla tid efter annan vidtagna förändrade bestämmelser i afseende
å sättet för beskattningen efter redskapens beskaffenhet,
stadga föreskrifter, tillräckligt verksamma och betryggande för ernåendet
af dermed afsedda syften, hvarföre också systemet af redskapsbeskattning
måst öfvergifvas och utbytas mot systemet af
beskattning af den tillverkade produkten. De olägenheter, som,
på sätt af komiterades betänkande inhemtas, äfven i fråga om
beskattning af maltdrycker vidlåda systemet af beskattning efter

redskapen, innefatta, enligt Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes tanke,
fullgiltiga skäl för att icke heller vid införandet af beskattning å
maltdrycker lägga systemet af redskapsbeskattning till grund för
skattens bestämmande. Med hänsigt till hvad komiterade anfört
angående de väsentliga olägenheter, hvilka i afseende å beskattningen
af maltdrycker visat sig åtfölja tillämpningen af det beskattningssystem,
som tager den tillverkade varan till grund för
skattepligtens bestämmande, synes emellertid icke heller detta system
lämpligen böra vinna tillämpning vid ordnandet af ifrågavarande
beskattning här i landet.

Af de angifna beskattningssystemen återstår sålunda det, som
låter skatten utgå i förhållande till mängden af använda råämnen,
hvilket beskattningssystem vunnit tillämpning i Norge och Bayern,
ehuru under något olika form. Vid valet emellan de olika sätt,
hvarpå systemet inom dessa båda länder tillämpats, synes afgjordt
företräde böra tillerkännas det bayerska systemet, helst ett antagande
af det norska systemet skulle nödvändiggöra skattens
fastställande till högre belopp, än som väl må vara lämpligt vid
införandet af en ny beskattning, om nödvändigheten af hvars
åläggande den allmänna meningen i vårt land måhända ännu icke
är fullt enig. Huruvida åter den af komiterade adopterade vägningsmetoden
må vara att föredraga framför mätningsmetoden,
lärer blifva beroende af den erfarenhet, som, enligt hvad komiterade
antydt, ännu återstår att vinna i fråga om de automatiska
vågapparaternas tillförlitlighet och varaktighet.

Beträffande komiterades förslag, att den nya beskattningen å
maltdrycker icke skall utsträckas äfven till sådan tillverkning af
maltdrycker, som sker för eget behof, så enär hembrygd ännu är
ganska allmänt i bruk å landet, skulle säkerligen ett förslag, i
syfte att denna för eget begagnande afsedda tillverkning skulle
med skatt beläggas, kon,ma att möta ett bestämdt motstånd, hvarförutan
en sådan beskattning otvifvelaktigt komine att vid utförandet
kräfva sådana kontroll-åtgärder, att genomförandet deraf blefve
förenadt med högst betydliga kostnader, om ens möjligt att i erforderlig
omfattning verkställa. Lika med komiterade anser Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande derföre husbehofsbrygden icke böra
blifva föremål för beskattning.

Hvad sjelfva författningsförslaget angår, har Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande, som icke eger erforderlig sakkännedom för
bedömande af ändamålsenligheten utaf de stadganden, hvilka beröra
det tekniska förfarandet vid bryggerihandteringen, funnit bestämmelserna
i öfrigt gifva anledning till följande anmärkningar.

§ 1.

Uti mom. 1 af denna § stadgas att tillverkning af maltdrycker
för eget husbehof icke må utöfvas af den, som idkar värdshusrörelse,
handel med eller beskattad tillverkning af maltdrycker.

Då beskattningen skall läggas på tillverkningen, må stadgandet
väl hafva skäl för sig hvad angår dem, som drifva tillverkning
af maltdrycker för afsalu eller idka värdshusrörelse, ehuru
vid sådan rörelse af någon betydenhet förbrukningen af maltdrycker
visserligen är vida större, än att behofvet deraf må kunna
fyllas genom sådan tillverkning, som sker för eget husbehof, om
än denna tillverkning vore af den beskaffenhet, att den kunde ersätta
de fabriksmessigt tillverkade maltdryckerna.

Vidkommande åter dem, som idka handel med maltdrycker,
synes stadgandet erfordra ett fullständigande. Enligt § 21 i Kongl.
Förordningen den 18 September 1874, angående vilkoren för försäljning,
till förtäring på stället, af vin, maltdrycker, kokadt kaffe
och andra tillagade icke spirituösa drycker, sådan denna § lyder
i Kongl. Kungörelsen den 30 November 1876, har denna förordning
icke tillämpning på gästgifvare vid dem i sådan egenskap
tillkommande försäljningsrätt och ej heller i allmänhet på dem,
som utomhus i ringa omfattning, vare sig medelst kringbärande
eller från bord eller eljest idka försäljning af maltdrycker. För
utöfvande af sådan handel erfordras icke någon särskild tillåtelse;
men med en sträng tillämpning af det föreslagna stadgandet skulle
förbudet att tillverka maltdrycker för eget husbehof äfven drabba
omförmälda kategorier af maltdrycksförsäljare. En sådan inskränkning
synes dock icke vara af något statens intresse påkalladt. Då
vid gästgifverier å landet öl hålles till salu, hemtas detta öl, i allmänhet
så kalladt bajerskt öl, utan tvifvel i de allra flesta fall
från något bryggeri, men tillverkas icke i hemmet. Deremot torde
sådant, åtminstone i någon mån, vara förhållandet med de malt -

drycker, hvilka tillhandahållas af dem, som vid marknader, allmänna
torgdagar eller andra dylika tillfällen medelst kringbärande
eller från bord eller fat idka försäljning af maltdrycker. Med afseende
å hvad sålunda anförts, hemställer Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
att åt stadgandet måtte gifvas en sådan lydelse, att
förbudet mot tillverkning af maltdrycker till husbehof icke må
vinna tillämpning på dem, som idka sådan handel med maltdrycker,
till hvars bedrifvande särskildt tillstånd icke erfordras.

§ 7.

Uti mom. 3 torde böra införas, att det skall åligga besigtningsmannen
meddela yttrande, huruvida han funnit de besigtigade
anordningarne vara i öfverensstämmelse med gällande föreskrifter
och af beskaffenhet att kunna godkännas, eller hvilka förändringar
han anser vara af behofvet påkallade. En sådan bestämmelse återfinnes
i § 8 af gällande Ordningsstadga för bränvinsbrännerierna
i riket och synes, då föreskrifterna om besigtningen i förevarande
fall intagits i sjelfva författningen, lämpligen här vara
på sin plats.

Enligt föreskriften i mom. 4 skall, sedan besigtningen blifvit
verkstäld, Kongl. Maj:ts Befallningshafvande meddela sitt beslut
och teckna detsamma å anmälningsskrifterna, hvarefter ett exemplar
af dessa skall tillställas öfverkontrollören. Denna föreskrift synes
förutsätta att Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes beslut utfallit så,
att den gjorda fabriksanmälan funnits vara af beskaffenhet att
kunna godkännas, i hvilket fall det torde vara i sin ordning, att
öfverkontrollören derom underrättas på föreslaget sätt; men för
den händelse vid besigtningen förekommit sådana anmärkningar
emot anordningarne inom bryggeriet, att besigtningsmannen funnit
desamma icke kunna godkännas, och Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes
beslut utfaller i enlighet dermed, synes det icke vara behöfligt
att öfverkontrollören varder om detta beslut underrättad,
helst någon tillverkning, som kräfver öfverkontrollörens öfvervakande,
icke kan i sådant fall ifrågakomma att bedrifvas. Jemlikt
ordningsstadgan för bränvinsbrännerierna skall ett exemplar af
instrument öfver besigtning, som å nederlagsmagasin förrättas, tillställas
vederbörande kontrollör i händelse magasinet godkännes,

men eljest icke; Och torde i nu omhandlade fall enahanda förbehåll
böra stadgas.

§ 9.

Uti punkten b af mom. 1 synas orden: under den tid, för
hvilken driftsanmälan gäller, lämpligen böra utbytas mot orden:
»under den tid tillverkningen är afsedd att drifvas».

Enär »handteringens utöfvande» omfattar både krossningen af
det för brygden erforderliga malt och inmäskningen af det krossade
maltet, torde det i mom. 3 omförmälda tillståndsbevis icke
kunna sägas afse blott »maltkrossningens företagande», helst särskild
»brygdanmälan» skall ske innan maltets krossning får börjas,
utan »tillverkningens företagande», hvarföre Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
hemställer, huruvida icke ordalydelsen bör i enlighet
härmed förändras.

Jönköping i Landskansliet den 14 November 1881.

C. EKSTRÖM.

A. H. Bagge.

7:o) Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Kronobergs län.

Underdånigste memorial.

Efter tagen del af det underdåniga betänkande och förslag
till förordning angående beskattning af maltdrycker, som dertill
af Eders Kongl. Maj:t förordnade komiterade afgifvit, får Landshöfdinge-Embetet,
i följd af nådig befallning, underdånigt utlåtande
meddela.

Enär förbrukningen af öl och porter numera så tilltagit, att
dessa drycker, som å landsbygden tillhandahållas allmänheten genom
landthandlande, kunna betraktas såsom allmänna njutningsmedel
af rusgifvande egenskap, synes den föreslagna tillverkningsskatten
vara särdeles lämplig och tidsenlig. Emot författningsförslaget
har Landshöfdinge-Embetet icke heller något väsentligt
att erinra, men tillåter sig i hvad det afser fri tillverkning af
maltdryck endast till eget husbehof framställa en anmärkning.
De maltdrycker, som genom husbehofsbrygd åstadkommas, utgöras
af spisöl och svagdricka, Indika, vid det förhållande att de särdeles
vid transport äro utsatta för att undergå förskämning, hittills
i allmänhet ej tillverkats vid de större bryggerierna, och den
bryggerihandtering i mindre omfång, som haft för ändamål att till
afsalu tillverka sådana drycker, kommer otvifvelaktigt att upphöra,
derest lagförslaget antages. Den sålunda upphörda tillverkningen
öfvertages antagligen i viss mån af de större bryggerierna, så att
spisöl och svagdricka i städerna och i närmaste omnejden af å
landet anlagda dylika bryggerier blifver för allmänheten tillgängligt,
men på landsbygden i allmänhet kommer tillgång på sådana
drycker att saknas för alla dem, som ej genom husbehofsbrygd
äro i tillfälle förkaffa sig desamma, af hvilka åtminstone svagdricka,
som de tider, då tillgången på mjölk är ringa, allmänt begagnas
till supanmat, är att hänföra mera till näringsämnen än
till njutningsmedel. Den del af landtbefolkningen, som ej är i
tillfälle ombesörja husbehofsbrygd, utgöres af daglönare i allmänhet
samt den mängd torpare och backstugusittare med flera arbetare,
som till stor del hafva sitt uppehälle genom tillfällig arbetsförtjenst
af hvarjehanda slag på orter mer eller mindre aflägsna
från sin bostad, och under hvilket arbete, som vanligen
verkställes på beting eller ersättes med dagspenning, arbetarne
merendels sjelfva besörja sitt underhåll och lefva på torrskaffning.
Tillfälle för sådana arbetare att få köpa mjölk finnes ej alltid, och
om arbetsgivare!! förbjudes att tillhandahålla sina arbetare dricka,
blifver det svårt nog för dem att uppehålla sig.

Rättigheten till husbehofsbrygd å landsbygden torde derföre
böra utsträckas icke allenast till eget husbehof utan jemväl derhän,

att jordbrukare och andra arbetsgivare må obehindradt kunna till
underhafvande och sådana personer, som hos dem förrätta arbete,
försälja genom husbehofsbrygd tillverkade maltdrycker. Hvarken
oordningar eller missbruk eller någon minskning i den beräknade
maltskatten är att befara af en sådan utsträckt rättighet till husbehofsbrygd.

Likaledes anser Landshöfdinge-Embetet sig böra underdånigst
hemställa, huruvida ej början af § 40 i författningsförslaget må
erhålla följande förändrade lydelse: »Lands- och stadsfiskaler samt
de krono-, stads- och politibetjente, som i allmänhet äro berättigade
att anställa åtal, äro skyldiga att — — — —--— — —.»

Vexiö i Landskontoret den 14 November 1881.

På Landshöfdinge-Embetets vägnar:

E. J. Hagman. Frithiof Ohlsson.

8:o) Kong!. Maj:ts Befallningshafvande i Kalmar län.

S. A. K.

Till underdånig åtlydnad af Eders Kongl. Maj:ts nådiga befallning
i remiss den 6 nästlidne Augusti, tecknad å utsedde korniterades
underdåniga betänkande och förslag till förordning angående
beskattning af maltdrycker, får Länsstyrelsen härmed afgifva
sitt underdåniga utlåtande.

Då, lika med komiterade, Länsstyrelsen anser maltdrycker
vara hänförliga hvarken till sådana förbrukningsartiklar, hvilka äro
för lifsuppehället nödvändiga, eller till egentliga födoämnen, men
dessa drycker det oaktadt förbrukas i stor myckenhet, ofta såsom
njutningsmedel i en grad, som i afseende å verkningarne af samma
dryckers omåttliga förtärande i viss mån erinrar om de skadliga
följderna af bränvinets missbrukande, tvekar Länsstyrelsen icke att
äfven för sin del betrakta maltdryckerna såsom ett synnerligen
lämpligt skatteobjekt; och har Länsstyrelsen icke funnit anledning

till vidare erinringar vid det underdåniga förslaget än dem, Indika
bär nedan anföras i den ordning, som förslagets uppställning föranleder.

§ 1• inom. 1. synes böra affattas i andra ordalag, enär det
kausalförhållande, som antydes genom det i momentets andra period
inskjutna ordet »förty», näppeligen kan, logiskt sedt, föranleda
dertill, att, derföre att salutillverkningen beskattas, förordningen
icke i någon mån kan vara tillämplig å husbehofstillverkning, helst
redan momentets tredje period innehåller förbud för vissa personer
att tillverka maltdrycker till husbehof, och 28 § 2 mom.
stadgar ansvar för förbudets öfverträdande. Lämpligast torde till
ett nytt moment öfverföras bestämmelserna om husbehofsbrygdens
frihet från beskattning och disqvalifikationerna för dylik tillverkning.

§ 3. Vid beräkning af tillverkningsskattens belopp hafva
komiterade föreslagit en afgift af allenast 4 öre per kilogram malt,
motsvarande ungefärligen en krona för hektoliter öl eller V8 öre
för hvarje numera i bruk kommen flaska öl om 1j3 liter, och
komiterade hafva å sidan 47 i det tryckta betänkandet anfört grunderna
för skattens sättande till så lågt belopp. Häruti kan Länsstyrelsen
icke instämma. Äfven om man, under önskan att ett
allmännare bruk af maltdrycker måtte bidraga till motarbetande
af bränvinsförbrukningen, med skäl må tveka att sätta maltdrycksbeskattningen
»särdeles, hög», löper man dock, enligt Länsstyrelsens
omdöme, icke fara att motverka nämnda önskningsmål eller att
göra skatten vid dess införande mera motbjudande, om densamma,
i stället att fixeras till en så ytterst ringa afgift, som den af
komiterade ifrågasatta, blefve bestämd till. sådant belopp, att den
kunde anses såsom en verklig konsumtionsskatt, hållen inom moderata
gränser. Det är nemligen antagligt, att i afseende å den
stora allmänhetens ölförbrukning, som vanligen försiggår under
form af utskänkning butelj- eller halfbuteljvis (2/3 eller 1/3 liter),
oftast endast med 1, 2 k 3 flaskor i sänder, den af komiterade
föreslagna beskattningen, såsom konsumtionsskatt betraktad, skulle
blifva nästan endast fiktiv; ty den komme i sjelfva verket, då den
ej utgör ens 1/2 öre för så kallad halfbutelj Öl (den vanligast förekommande
utskänknings- och minuthandelsqvantiteten), att belasta

producenten eller minutförsäljaren, hvilken senare synes svårligen
kunna finna utväg vid den vanliga minuthandeln eller utskänkningen
att af konsumenten taga betalning för den bråkdel af öre,
som i skatt skulle belöpa på 1js literflaska öl. Men om en ny
skatt, redan derför att den är ny, förefaller obehaglig, blir förhållandet
icke, efter Länsstyrelsens förmenande, fördelaktigare, om
skatten drabbar ett mindre antal medborgare, nemligen producenter
och försäljare, än derest skatten, som angifver sig att vara
konsumtionsskatt, blir en verklig sådan och förty kommer att erläggas
af den konsumerande allmänheten, — allt naturligen under
den med hänseende till nuvarande finansiela'' förhållanden giltiga
förutsättningen, att statens behof gör den nya beskattningen
erforderlig.

Att underslef och olaga tillverkning skulle framkallas genom
högre beskattning, synes Länsstyrelsen ej heller vara att befara,
derest icke skatten sättes så hög, att den innebär ett lockande
premium för lagbrott, och den kontroll, som i alla fall är behöflig,
illa ordnas eller vårdslöst handhafves.

Ehuru möjligt är, att en något höjd skatt å salutillverkningen
kan till en början uppmuntra till ökad husbehofsbrygd, torde
dock vara antagligt, att besväret med den senare och kostnaderna
derför icke i längden medgifva husbehofstillverkning så allmänt
och i sådan skala, att den ständigt växande förbrukningen af maltdrycker
bland den stora allmänheten kan antagas mera än hittills
varda derigenom tillgodosedd, till minskning i statsverkets inkomster
af tillverkningsskatten.

Vidare synes det Länsstyrelsen, som om ölkonsumtionen, i
och för sig, allt för väl skulle äfven i Sverige tåla högre beskattning
än den föreslagna, i likhet med hvad i flera andra länder
är • fallet. För den, som måttligt förtär öl — hvilket, ehuru här
i landet det slag af maltdrycker, som förbrukas i ojemförligt största
myckenhet, dock, såsom Länsstyrelsen ofvan erinrat, icke är
en nödvändighetsvara —, betyder det i sjelfva verket föga, om
han för 1/3 literflaska af nämnda dryck skulle komma att betala
ett öre mer än tillförne, då varan icke var beskattad, och i afseende
å det omåttliga öldrickandet torde det icke böra anses annorlunda
än nyttigt, om detsamma genom varans fördyrande me -

deist beskattning kunde i någon, om än ringa, mån motverkas.
1 allmänhet synes ock en skatt, om den öfver hufvud är behöflig
och åsättes ett fullt lämpligt föremål, böra bestämmas så pass
hög, som objektets skatteförmåga tål, och som erfordras för att
gifva staten skälig behållning utöfver kostnaderna för uppbörden
och kontrollen. I detta senare hänseende förefaller det dock, som
om proportionen emellan den af komiterade beräknade bruttoinkomsten
af tillverkningsskatten och den antagliga kontrollkostnaden
skulle blifva otillfredsställande.

Länsstyrelsen anser sig på nu anförda skäl böra hemställa,
att tillverkningsskatten bestämmes till tolf öre för hvarje kilogram
malt, motsvarande ungefär tre kronor per hektoliter öl, och således
utgående med något högre belopp än i Bayern, Nordamerikas
förenta stater och Frankrike, men lägre än i England, Ryssland,
Österrike, Italien och Norge, i hvilket sistnämnda land, derifrån
förslagets stadganden i åtskilliga hänseenden äro hemtade,
beskattningen utgör ej långt ifrån dubbla beloppet af den tillverkningsafgift,
som Länssyrelsen förordat såsom efter svenska
förhållanden skälig och lämplig.

Enär, med hänsigt till så väl den betydliga och allmänna
förbrukningen inom riket, som äfven det större eller mindre värdet
såsom närings- och njutningsmedel, mycken likhet synes finnas
mellan malt- och kaffedrycker, kan för den förevarande frågans
bedömande vara af ett visst intresse att göra en jemförelse mellan
den af Länsstyrelsen tillstyrkta beskattningen å maltdrycker och
den skatt, som i form af införseltull erlägges för kaffe och socker.
Om man i sådant hänseende antager, att till 100 mindre koppar
kaffedryck af den beskaffenhet, som allmännast förekommer, och
i hvars sammansättning ingår en god del af hvarjehanda kaffesurrogat,
erfordras 1 skålpund verkliga kaffebönor och minst 1 Va
skålpund socker, så befinnes, att, med nu gällande tullsatser, tullafgiften
för 100 mindre koppar kaffe med måttlig tillsats af socker
uppgår till omkring 32 öre, eller i det närmaste V3 öre för hvarje
sådan kopp. Antages vidare, att i afseende på allmän åtgång och
måttet af näringsvärde en flaska öl om 1/3 liter motsvarar ungefär
3 koppar kaffe, skulle en maltdrycksbeskattning, uppgående
till tre kronor för hektoliter öl, i sjelfva verket icke blifva mera

känbar än den, som redan drabbar kaffekonsumenten. Och dock
torde härvid ej böra förbises, att kaffet vida mera än maltdrycken
närmar sig egenskapen af nödvändighetsvara och följaktligen icke
kan, ur synpunkten af den konsumerande allmänhetens intresse,
anses medgifva lika hög beskattning som den senare.

I händelse att Länsstyrelsens nyssberörda mening om maltskattens
belopp godkännes, böra jemväl de i 3 och 9 §§ förekommande
skatteminima förändras.

§ 4 mom. 2. Det synes kunna sättas i fråga, om Länsstyrelsernas
beslut rörande begärd eftergift af tillverkningsskatt i det
uti momentet omförmälda fall må anses, äfven om saken gäller
endast ett mindre belopp, t. ex. understigande 100 kronor, vara
af den vigt, att Eders Kongl. Maj:t alltid skulle besväras med
ärendets slutliga pröfning.

I § 5 torde beloppet af restitutionen af tillverkningsskatten
vid utförsel af maltdrycker rättas efter skattens belopp och således,
om Länsstyrelsens förslag i 3 § vinner nådigt bifall, bestämmas
till tre kronor för hektoliter.

\ § 6 eller på annat lämpligt ställe i författningen synes
böra införas åtminstone en hänvisning till de allmänna vilkoren
för behörighet att till afsalu drifva fabriksrörelse, som äro stadgade
i nådiga förordningen den 18 Juni 1864.

§ 6 mom. 2 torde, med afseende å angelägenheten för kontrollen
att hafva fullständig kännedom om samtliga bryggerilägenheternas
fördelning, böra förses med tillägg af ungefär följande
lydelse: » — — ändamål samt, derest lägenheterna äro

inrymda i två eller flera byggnader, jemväl ritning öfver tomtplatsen,
utvisande byggnadernas belägenhet».

I afseende å § 9 mom. 1 punkten b har en med maltdryckstillverkning
förtrogen och i orten allmänt aktad man, hvilken
Länsstyrelsen satt i tillfälle att yttra sig öfver komiterades förslag,
erinrat, att stadgandet, om uppgift å den vigt malt, som beräknas
till krossning »hvarje helgfritt dygn», möjligen kunde vara lämpligt
för större bryggerier i städer, men icke för mindre bryggerier
och särdeles för sådana på landet, hvarest endast en eller två
brygder i veckan ifrågakomma, för hvilka vissa dagar, ofta beroende
af tillgång på jäst och föregående brygder, vid drifts -

anmälan icke gerna kunde bestämmas; i anseende hvartill ifrågasattes,
att nyssnämnda ord »hvarje helgfritt dygn» skulle utgå.

Länsstyrelsen, som saknar tillräcklig sakkunskap för att med
säkerhet bedöma anmärkningens giltighet, men antager densamma
icke hafva blifvit utan allt skäl gjord, hemställer underdånigst,
huruvida ej den uppgifna olägenheten skulle åtminstone förringas,
derest de nyssberörda orden utbyttes mot »hvarje vecka»; och
torde i sådant fall 9 § 5 mom. böra undergå likadan förändring.

Beträffande § 16 mom. 4 har samme man yttrat den meningen,
att, om kontrollen skall blifva tillförlitlig och icke hinderlig
för fabrikanten, flera än högst 3 å 4 bryggerier ej borde ställas
under en kontrollörs tillsyn.

Under antagande, att denna mening förtjenar afseende, och
enär det föreslagna dagarfvodet för kontrollen synes, vara väl
ringa för att försäkra staten om tillgång å lämplige kontrollörer,
synes det Länsstyrelsen, som om arfvodet ej borde sättas lägre
än för tillsyn å

1 bryggeri............................................................... 3 kronor

2 bryggerier............................................................ 4

3 „ 5 » och

4 » ........................................................... 6 »

Vid § 21 mom. 1 är likaledes anmärkt, att uttrycket de
»egentliga bryggerilägenheterna» tarfvade närmare förklaring. Menades
dermed endast de rum, i hvilka inmäskning och brygd försigginge,
vore deremot intet att erinra, men om med samma uttryck
förstodes hela den byggnad, der brygghuset och möjligen
äfven mältan befunnes, skulle sådant komma att medföra stor
olägenhet för fabrikanten, derest malt ej finge förvaras uti dertill
afsedda lokaler under samma tak som brygghuset.

Den framstälda anmärkningen synes Länsstyrelsen vara af
beskaffenhet att deråt bör egnas uppmärksamhet i ändamål att
vinna fullt tydligt stadgande i ifrågavarande hänseende.

Med djupaste vördnad etc.

G. J. EDELSTAM.

C. A. Palme.

Kalmar i Landskansliet den 20 Oktober 1881.

9:o) Kongl. Mcijits Befallningshafvande i Gotlands län.

Underdånigste memorial.

Till åtlydnad af Eders Kongl. Maj:ts befallning uti nådig remiss
den 6 sistlidne Augusti, får Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
härmed afgifva underdånigt utlåtande öfver komiterades
underdåniga betänkande och förslag till förordning angående beskattning
af maltdrycker.

För att kunna meddela ett fullständigt yttrande angående
föreliggande ämne, hade erfordrats tekniska insigter uti de förhållanden,
hvilka på maltdryckstillverkningen inverka; men som
Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande icke sjelf eger dessa insigter
och icke heller är i tillfälle att derom erhålla utredning af
opartiska fackmän, torde Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
få inskränka sitt utlåtande till hvad härnedan i underdånighet
varder anmärkt och erinradt.

Hvad först beträffar frågan om lämpligheten att beskatta
denna hittills i allmänhet icke beskattade näring, så enär för tillgodoseende
af vigtiga statsbehof en förhöjning af statsinkomsterna
för framtiden lärer påfordras, bland annat, medelst beskattning
af denna näring, för hvilken för närvarande uti de flesta kulturländer
skatt utgår, finner Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande,
lika med komiterade, en lämplig beskattning äfven i vårt land
böra läggas på utöfvandet af sagda näring, såvidt den har till
föremål att tillverka vissa maltdrycker för annat ändamål än
husbehof.

Vidkommande sättet för denna näringsskatts bestämmande, så
kan af ofvan anförda skäl Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
icke inlåta sig i bedömande af det sätt, som i nämnda afseende
är det lämpligaste; dock anser sig Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
böra anmäla att vid sammanträde, som undertecknad
Landshöfding den 24:de i förra månaden haft med egare och föreståndare
för de i staden Visby anlagda bryggerier, dessa enstämraigL
jemte det de i första hand förklarade sig anse, att, om näringen
skulle beskattas, äfven husbehofstillverkningen borde blifva

föremål för beskattning, vore af den åsigt att rättvisaste skattemetoden
skulle vara den, att skatten bestämdes efter den kontrollerade
vörtens mängd i förhållande till dess medelst saccharometer
befunna styrka. De ansågo nemligen, att derigenom skulle
kunna utrönas i det närmaste och bättre, än som vore förhållandet
med de af komiterade föreslagna metoder, tillverkningens
mängd i förhållande till tillverkningens beskaffenhet; att kontrollen
blefve lika verkställbar genom vörtens undersökning, som genom
det krossade maltets vågning eller mätning; att i förra fallet undvekes
flera förargelseväckande kontroller och andra svårigheter,
hämmande en fri fabrikation, än som vore förhållandet om det
krossade maltet skulle, på sätt komiterade föreslagit, vägas eller
afmätas, och att, hvad som åtminstone blefve fallet för de flesta
bryggerier af det mindre omfång, som här förefunnes, oerhörda
kostnader för ombyggande och omredning af deras bryggerilokaler
blefve af nöden, kostnader, hvilka måhända mången icke skulle
kunna bära. De anförde vidare, att den beskattningsmetod, som
komiterade föreslagit, vore för de större bryggerierna särdeles
förmånlig i så måtto, att deras stora lokaler lättare lämpade sig
för denna metod, hvarigenom ringa kostnader för dem genom
förändringen åstadkommes, än för de mindre bryggerierna, som
hade sina inrättningar för bryggningen mera sammanträngda. Den
största vinsten skulle dock de större bryggerierna beredas derigenom,
att, då på maltets beskaffenhet och godhet berodde den
myckenhet maltdryck af viss styrka, som deraf kunde beredas, och
då de stora bryggerierna medelst sina stora och kostbara inaltberedningsinrättningar
kunna på billigare sätt åstadkomma ett
bättre och, hvad som ansåges fördelaktigast, ett lättare malt än
de mindre bryggerierna, hvilka i allmänhet måste vara hänvisade
till enklare maltberedningsmetoder, dessa större bryggerier kunde
af viss vigt eller visst mått malt bereda vida större myckenhet
maltdryck än de mindre bryggerierna. I öfrigt erinrades, såsom
ett bevis på olämpligheten af föreslagna skattemetoderna, att
under ett år, sådant som innevarande, då kornets grobarhet vore
dåligt eller, på sätt allmänneligen vid företagna profningsförsök
af detta års skörd visat sig, endast 70 procent af kornets myckenhet
vore grobart, den af komiterade föreslagna metod vore orik -

tig och skulle vålla, att, då den bryggare, som blefve nödsakad
till sitt bryggeri använda korn af sistnämnda beskaffenhet, endast
kunde påräkna 7/io den myckenhet maltdryck, som borde af
fullgodt korn erhållas, en sådan bryggare finge betala vida större
skatt för den maltdryck, han tillverkade, än en annan, som kunde
bereda varan af bättre malt. Vid sammanträdet framhölls slutligen,
att önskligt skulle hafva varit, om nämnda omständigheter
inför komitéen af kompetent fackman framhållits, i hvilket fall
resultatet af deras arbete sannolikt skulle hafva blifvit annorlunda
än det nu framlagda arbetet, hvarigenom, enligt omförmälde bryggeriegares
förmenande, föreslagits ett beskattningssätt, som vore
fördelaktigt för de stora bryggerierna, men skulle, om icke störta,
åtminstone i synnerlig grad menligt inverka på de mindre i så
måtto, att icke allenast de förra skulle kunna sälja sin vara för
vida billigare pris än de senare, än äfven att de mindre bryggerierna
skulle proportionsvis komma att vidkännas oerhördt mycket
större utgifter för ombyggande och ordnande af sina fabrikslokaler
än hvad som blefve förhållandet med större bryggerierna.

Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, som tagit härvarande
bryggerilokaler i närmare betraktande, har dervid funnit, att magasin
för förvaring af spanmål och mjöl blifvit i samma hus,
hvari sjelfva bryggerierna inrättats, inredda och att å samma
ställe, hvarest maltkrossen blifvit uppsatt, äfven anbringats qvarn
till förmalning af mjöl, hvilken qvarn drifves med samma ångkraft,
som drifver maltkrossen och vissa öfriga delar af fabriken.

Utan att våga tillmäta hvad ofvan af bryggeriegare här i
staden mot lagförslaget blifvit anmärkt någon större betydelse,
finner dock Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande sig icke kunna
undgå i underdånighet erinra om vådan att godkänna ett lagförslag,
som helt och hållet är bygdt på eu till stor del ny och
oförsökt grund, hvars tillförlitlighet komiterade i viss mån sjelfva
synas ifrågasätta. Vida tryggare förefaller det Eders Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande att under sådana förhållanden helt och hållet
sluta sig till antagande af en skattemetod, som annorstädes blifvit
godkänd och praktiserad. Skedde sådant, så kunde derefter
i följd af egen erfarenhet, som under tiden vunnes, mindre jemkningar
så småningom göras, utan att åstadkomma allt för stora,

möjligen onödiga kostnader för fabrikanterna och, om skattemotoderna
skola förändras, vidtomfattande rubbningar uti deras
affärsverksamhet.

Eders Kongl. Majrts Befallningshafvande skulle helst hafva varit
böjd för att förorda befrielse från beskattning af färskt dricka och
s. k. färsköl, som icke skall tappas på butelj, med rätt för hvar och
en tillverkare deraf att sådant till afhemtning fritt afyttra, men
deremot att tillverkning af porter och all annan maltdryck, som
skulle blifva föremål för lagring eller tappning, skulle beskattas.
Derigenom fördyrades icke varan för den fattigaste klassen, som
ej sjelf kan tillverka sin maltdryck, hvilken dock för denna klass
under arbetstiden är deras egentliga supanmat, och derigenom
försvårades icke heller för den klassen att sådan nödtorftig dryck
anskaffa; och som, hvad dock icke Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
rätt förstår att bedöma, kontrollen, derest sådan
beskattning infördes, icke är omöjlig, hvilket Nordamerikanska beskattningssystemet
gifver anledning att antaga, anser sig Eders
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande företrädesvis vilja ett sådant beskattningssystem
förorda. Kunde ett sådant antagas, vore ej hinder
för höjning af skatten å den vara, som borde beskattas, på det
statsverkets af maltdryckstillverkningen beräknade inkomster icke
måtte blifva mindre.

Derest emellertid nu någon af de två alternativa grunder,
hvilka af komiterade för beskattning föreslagits, varder i nåder
gillad, finner Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande sig böra
angående föreliggande lagförslaget erinra följande:

Vid § 12.

Den här stadgade anmälningstid af »minst 12 timmar» synes
vara allt för lång och föranledande svårighet för fabrikanten att
utan hinder i sitt yrke den iakttaga; och synes denna anmälningstid
lämpligare böra i stället stadgas till »minst 6 timmar».

Den uti 1 mom. punkten b) gjorda bestämmelsen, att anmälan
bör göras om »tiden för krossningens början och slut», synes
vara oegentlig i det afseende!, att tiden för krossningens slut ej
kan på förhand bestämmas, hvadan orden »och slut» torde såsom
betydelselösa utgå.

Något stadgande finnes icke i författningsförslagen föreslaget
för det fall, att kontrollör har två eller flere bryggerier att kontrollera
och flere fabrikanter anmäla samma tider för krossninpens
början. Kontrollören torde för sådant fall blifva berättigad reglera
tiderna för krossningens början och derom i god tid lemna
fabrikanten underrättelse medelst anteckning å bryggsedeln.

Vid § 21.

Någon rimlig anledning torde icke förefinnas dertill, att det
skulle vara fabrikant betaget att innehafva annat krossadt malt,
än det, som skall till nästa brygd användas, om sådant krossadt
malt förvaras under kontrollörs lås; och torde hinder icke heller
böra förefinnas för sådant krossadt malts utförande under kontrollörs
uppsigt från bryggeriet, för den händelse fabrikanten skulle
vilja sådant för allmänheten till dess husbehofsbrygd eller andra
behof tillhandahålla.

Vid de flesta, åtminstone mindre bryggerier, tillverkas sockerdricka.
Denna tillverkning skulle, om 4:de punkten godkändes,
helt och hållet tillintetgöras, då socker ej må i bryggeri finnas.
Måhända torde genom något lämpligt stadgande kunna så ordnas,
att t. ex. genom föreskrift att socker finge under kontrollörs lås
och tillsyn å bryggeriet för sagda ändamål finnas, denna oskyldiga
näringsgren icke helt och hållet qväfdes.

Vid § 28.

Genom ordalagen i denna § är det icke tillåtet en person,
som för eget husbehof tillverkar maltdryck, att deraf bortskänka
något. Ett så strängt stadgande synes vara olämpligt och möjligen
ofta ledande till orimliga åtal. Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
får alltså underdånigst föreslå en sådan förändring
af dessa ordalag, att deri afsedda ansvarsbestämmelser stadgas
för »den, som till afsalu utan tillståndsbevis eller rättighet enligt
§ 1 mom. 2 tillverkar maltdryck».

Ansvarsbestämmelserna i denna § för det fall, att den olofliga
tillverkningen utöfvats under längre tid än en månad eller »andra
omständigheter påkalla högre beräkning», äro allt för svåra att för
en domstol tillämpa. Ansvaret för förbrytelsen torde lämpligast

böra bedömas efter tiden, under hvilken förbrytelsen bevisligen
utöfvats, såsom följd hvaraf, om t. ex. den olofliga tillverkningen,
enligt hvad styrkt blifvit, första gången egt rum den 15 Mars och
sista gången den 19 nästpåföljande Maj, förbrytaren i sådant fall
borde, under förutsättning'' att endast hel månads tillverkningsafgift
beräknas, hafva gjort sig förfallen till utgifvande af ej mindre
3 månaders tillverkningsafgift, så beräknad som är bestämdt för
en månads oloflig tillverkning, än äfven af böter första gången
dubbelt och andra gången fyrdubbelt denna skatts belopp, o. s. v.

Vid §§ 29, 30, 31, 32, 33, 34 och 35.

Ansvarsbestämmelserna uti dessa §§ synas Eders Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande vara i allmänhet allt för höga i förhållande till
förbrytelsernas svårhet och stå icke i rimligt förhållande till straffbestämmelserna
vare sig sins emellan eller uti gällande strafflag.
Så t. ex. är föreslaget uti 31 §, att en fabrikant för underlåtenhet
att ordentligt föra sådan bok, som i 22 § sägs, skall bota från
100 till 1,000 kronor, då deremot böter till endast 20 och 200
kronor äro uti § 33 stadgade för det svårare fall, att fabrikant
vägrar samma bok till kontrollör aflemna. I förhållande till dessa
för fabrikant stipulerade böter har allt för ringa ansvarspåföljd
blifvit i 35 § satt för förbrytelser af personer, hvilka ega om
olagligheter anställa undersökning, i det fall att sådan varit obehörig.
Vidare och som fabrikant kan blifva af kontrollörs försummelser
mer och mindre svårt lidande i''sin näring, hade författningsförslaget
bort innefatta antingen straffbestämmelser för
sådana försummelser eller ock hänvisning att felande kontrollör
borde derför ansvara såsom för tjenstefel enligt 25 kap. strafflagen.

Vid §§ 40 och 41.

Undersökningar, hvarom i 41 § sägs, äro af den grannlaga
natur, att de icke bort tillstädjas lägre polisbetjening, såsom stadsoch
polisbetjent, åt hvilka i allmänhet icke kunna tillmätas sådana
insigter, att en slik förrättning må åt dem anförtros. Om
komiterade alltså med orden »omförmälde allmänna åklagare» afsett,
att äfven stads- och polisbetjente skulle vara berättigade sådan
undersökning anställa, så hemställes underdånigst, att sådan

rätt endast måtte varda medgifven åt kronofogde, lands- eller
stadsfiskal, länsman och kontrolltjensteman. Kronofogde är rörande
andra förbrytelser allmän åklagare och torde derföre äfven inrymmas
bland dem, som enligt 40 § egde åtala förbrytelser enligt
den föreslagna förordningen. Stadgande torde äfven hafva bort
meddelas för kontrolltjensteman, då han gjort undersökning och
beslag, att anmäla förbrytelsen hos allmän åklagare för åtal.

Vidare har Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande icke att
emot författningsförslagen erinra.

Visby Landskansli den 8 November 1881.

RUD. HORN.

Johan Hanibrceus.

10:o) Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Blekinge län.

Underdånigt memorial.

Enligt nådig föreskrift får Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
härigenom afgifva underdånigt utlåtande öfver det af
särskilde komiterade- uppgjorda förslag till förordning angående
beskattning af maltdrycker.

Lika med komiterade finner Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
maltdrycken vara ett synnerligen lämpligt skatteobjekt,
då höjning af statsinkomsterna anses erforderlig; och utan tvifvel
lärer det af komiterade föreslagna system för skattens beräknande
efter vigten eller, om sådant lämpligen icke kan ske, efter mängden
af det malt, som skall krossas, med hänsyn till våra förhållanden
vara att föredraga framför samtliga de i andra länder i
fråga om maltskatt gällande bestämmelser.

Emot de särskilda paragraferna i författningsförslaget har
Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande emellertid följande anmärkningar
att framställa:

§ 1.

Komiterade, som fotat sitt förslag på den bayerska lagstiftningen,
hafva dock i en vigtig punkt frångått densamma, i det
de föreslagit frihet från skatt för husbehofsbrygden, hvilket efter
Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes mening icke skulle vara
lämpligt.

De af komiterade härför åberopade grunder synas Eders Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande allt annat än bevisande, och deras snart
sagdt enda skäl emot husbehofsbrygdens beskattande eller att sådant
skulle föranleda »en mera kostsam än inbringande och verksam
kontroll» torde förfalla af sig sjelf, om i betraktande tages,
att genom bestämmelsen om ett minimum af maltkrossning om
dagen husbehofsbrygden, derest den ej frigifves, ovilkorligen måste
alldeles upphöra.

Lika väl som husbehofsbränningen, hvilken under förra hälften
af detta århundrade ansågs icke kunna undvaras, emellertid utan
men blifvit faktiskt förbjuden, lärer väl äfven husbehofsbrygden
böra och kunna borttagas; och redan vid införandet af den nya
lagstiftningen torde vara skäl att i detta afseende taga steget fullt
ut, hvilket i allt fall inom kort lärer visa sig nödvändigt. Författningsförslaget
lemnar icke någon förklaring öfver hvad med
husbehofsbrygd skulle förstås; och hvilka bestämmelser härom än
meddelas, skulle de ändock icke blifva uttömmande, utan säkerligen
städse vålla förvecklingar samt för domaren vara svåra att tillämpa.

Såsom 1 och 28 §§ nu äro affattade, skulle sjelfva brygdförfarandet,
äfven om brygden ej stode i något rimligt förhållande
till husbehofvet, icke kunna medföra straff, förr än varan blifvit
såld samt ådagalagdt vore, att densamma tillverkats vid hembryggeri,
en bevisning, som sällan torde kunna åvägabringas.

Om husbehofsbrygd fritages från skatt, kommer sådan brygd
åtminstone på landsbygden utan tvifvel att i väsentlig mån uttränga
all annan tillverkning af maltdryck, hvarigenom staten skulle
gå miste om en ej ringa del af den beräknade inkomsten.

§ 3.

Den föreslagna skatten synes Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
alldeles för ringa. Utan olägenhet torde skatten kunna

höjas från fyra till tio öre för hvarje kilogram torkadt eller rostadt
malt, som uppväges för krossning. En sådan höjning af
skatten från 2,63 öre till 6,58 öre för hvarje kanna Öl skulle väl
svårligen, såsom komiterade förmenat, kunna stegra oviljan emot
hela systemet och ej heller medföra en ökad förbrukning af de
egentliga rusdryckerna, för hvilka tillverkningsskatten nu redan
utgör en krona per kanna. Det af komiterade anförda skäl, att
hög beskattning medför frestelse till underslef och olaglig tillverkning
innefattar utan tvifvel en obestridlig sanning; men densamma
eger dock icke i förevarande fall tillämpning, helst en
skatt af ifrågavarande slag, som ej ens uppgår till en åttondedel
af varans saluvärde, ingalunda kan få namn af hög beskattning.

I händelse skatten bestämmes till tio öre per kilogram malt, motsvarande
2 kronor 50 öre per hektoliter öl, skulle den ändock
understiga skatten i Bayern med 20 öre per hektoliter och med
icke mindre än 3 kronor 20 öre per hektoliter skatten i vårt
grannland Norge.

Maltskatt kommer utan tvifvel att föranleda en stegring1 af
priset å öl med minst ett öre per lmlfbutelj eller åtta öre per
kanna; och i händelse skatten sättes till det belopp komiterade
föreslagit, skulle dessa åtta öre fördelas på det sätt, att staten erhåller
2,03 öre och producenterne 5,37 öre; hvaremot, om skatten
ökas till omkring 61/* öre per kanna, någon ytterligare prisstegring,
utöfver hvad förut är nämndt, ej torde ifrågakomma och
producenterne finge nöja sig med 11/a öre per kanna, utgörande
en lämplig godtgörelse för deras genom skattens införande ökade
kostnader.

Komiterade hafva antagit, att skatten efter deras förslag skulle
uppgå till närmare en million kronor och statens behållning på
densamma till omkring 800,000 kronor, hvilket belopp ej kan sägas
i någon väsentligare mån höja statsinkomsterna. Ökas åter skatten
till tio öre per kilogram malt skulle, enligt komiterades beräkningsgrund,
dess totalbelopp uppgå till 2,500,000 kronor och lemna''
staten en behållning af 2,300,000 kronor. Eders Ivongl. Maj:ts
Befallningshafvande anser sig emellertid, på sätt vid granskning
af författningsförslagets 16 § närmare omförmäles, böra förorda
en partiel höjning af kontrollörsarfvodet, hvilket visserligen skulle

medföra en minskning af statens behållna inkomst; men äfven
om kontrollkostnaderna beräknas till dubbla beloppet, emot hvad
koiniterade antagit, eller till omkring 400,000 kronor, skulle den
af Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande föreslagna skatt lemna
en behållning utöfver hvad enligt komiterades förslag komme staten
till godo, af ej mindre än 1,300,000 kronor, utan att detta belopp
i någon väsentligare mån skulle drabba de skattskyldige. På sätt
förut är anfördt finge nemligen producenterne i sådant fall nöja
sig med den vinst, rörelsen hittills lernnat dem; och som bryggerihandteringen
städse ansetts gifva synnerligen god förtjenst, torde
något skäl ej förefinnas att bereda dess idkare ökade fördelar.

I denna paragraf föreslås vidare ett visst minimum skatt för
helt tillverkningsår och i förhållande derefter för den kortare tid
bryggeri varit i gång; men lämpligare torde vara att, såsom korniterade
i sina motiv sjelfve yttrat, bestämma ett visst minimum
skatt i medeltal för hvarje helgfri dag, enär i annat fall svårigheter
ovilkorligen måste uppstå vid skattens beräknande för visst
antal dagar, understigande en månad.

§ 5.

Då ej maltdrycken såsom sådan utan maltet utgör skattens
föremål, torde man icke rätteligen kunna använda uttrycket tillverkningsskatt
för maltdryck; men detta oafsedt äro bestämmelserna
i denna paragraf mindre lämpliga derutinnan att, om husbehofsbrygden
skulle vara fri från skatt, någon bevisning om
skattens erläggande endast undantagsvis lärer kunna åvägabringas
och sådan bevisning i annat fall icke kan anses nödig, för hvilken
mening Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande hemtar stöd från
ett af Eders Kongl. Maj:t den 5 November 1880 meddeladt beslut,
deri förklarats, att föreskriften i förordningen angående tillverkning
af bränvin om bevisning i fråga om skattens erläggande
vid restitution saknar all betydelse.

§ 16.

Mom. 1. Genom Kongl. Förordningen den 13 December 1878
har tjensteeden i allmänhet för civile embets- och tjensteman bort 3 -

tagits och häraf måste anses hafva blifvit en följd att stadgandet i
16 § ordningsstadgan för bränvinsbrännerierna i riket om tjensteed
af kontrollör vid bränvinstillverkningen jemväl upphört att vara
gällande. Vid sådant förhållande och då tjensteeden ej kan anses
vara af behofvet påkallad mera för kontrollör vid bryggeri än för
hvarje annan tjensteman, torde bestämmelsen i detta moment derom
att kontrollörerne och assistenterne skola vara edsvurne böra utgå.

Mom. 3. Enär af ordalagen i detta moment måhända skulle
kunna hemtas den mening, att Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
ej skulle ega att till kontrollörer och assistenter utse
andre än dem, vederbörande öfverkontrollör dertill föreslår; men
en sådan bestämmelse torde vara mindre lämplig, hemställer Eders
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande att detta moment ändras derhän,
att Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, efter att hafva
från öfverkontrollör infordrat yttrande öfver de sökande, förordnar
kontrollörer och assistenter.

Mom. 4. De för kontrollörerne föreslagna arfvoden torde
hvad bryggerier i städerna beträffar vara tillräckliga, men så kan
ej sägas vara förhållandet i fråga om bryggerier å landsbygden,
vid hvilka i allmänhet torde komma att antagas till kontrollörer
personer, bosatte i städerna. Svårligen lärer man kunna erhålla
till kontrollörer fullt qvalificerade personer, hvilka skulle befinnas
hågade att emot den ringa godtgörelsen af två kronor om dagen
eller obetydligt mera än en kroppsarbetares dagspenning offra sin
tid på resor till bryggeriet hvar eller åtminstone hvarannan dag.
Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande hyser derför den mening
att för bryggeri, beläget på visst afstånd från stad, till exempel
tre kilometer, borde bestämmas ett dagarfvode ej understigande
fyra kronor; men då sannolikt vid de flesta bryggerier å landsbygden
kostnaden för kontrollörernes resor samt deras arfvoden
skulle uppgå till belopp knappast lägre än hela den skatteinkomst,
som från slikt bryggeri är att påräkna, torde måhända ej kunna
undvikas ålägga fabrikant, hvars bryggeri är beläget på visst afstånd
från stad, att under den oftast korta tid, bryggeriet kan
komma att vara i gång, utan ersättning lemna kontrollör kost
och husrum.

För den händelse åter koiniterades förslag i fråga om beloppet
af kontrollörsarfvode skulle oförändradt vinna bifall, torde
dock vara nödigt föreskrifva, att det ej skall bero uteslutande på
öfverkontrollörs initiativ, huruvida kontrollör må tilldelas dagarfvode
i högre klass än den i allmänhet bestämda, utan att Eders
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande jemväl skulle ega att sätta sådant
i fråga och efter öfverkontrollörs hörande derom besluta.

§ 28.

För förbrytelse enligt denna paragraf torde jemväl böra stadgas
förlust af redskap samt inom bryggeriet befintliga råämnen och
färdigbryggd vara jemte de kärl, hvari densamma förvaras.

§ 44.

Bestämmelsen i denna paragraf om en nedsättning af minsta
tillverkningsskatten för bryggeri, som varit i gång viss tid före
utfärdande af förordning om maltskatt, lärer alldeles icke vara af
behofvet påkallad. Norges af komiterade åberopade exempel kan

1 detta afseende icke tjena till ledning, då skatten derstädes uppgår
till närmare sex gånger det belopp, hvartill skatten här i
landet föreslagits. Komiterade hafva mycket riktigt anmärkt att
det i allmänhet ej vore att beklaga att genom skattens införande
åtskilliga små bryggerier skulle nödgas helt och hållet upphöra
med handteringen; men de hafva ändock tvekat att draga konseqvenserna
af denna tanke. Ett bryggeri, hvars dagliga aftorkning
ej skulle uppgå till det i allmänhet bestämda minimum af maltkrossning,
motsvarande 120 kilogram eller ej ens 10 kubikfot,
kan åtminstone efter skattens införande icke i längden bära sig.
De i bryggeriet erforderliga anordningar jemte kostnaden för inköp
af vågapparat och maltkross skulle nemligen medtaga ett belopp,
som ej stode i något rimligt förhållande till den vinst, som kunde
erhållas af ett bryggeri med så ringa utverkning.

Dessutom skulle staten på sådana små bryggerier göra en ej
obetydlig förlust. Skatteinkomsten komme att uppgå till endast

2 kronor 40 öre om dagen, då deremot kontrollörens i allt fall
till för ringa belopp föreslagna arfvode utgör 2 kronor; hvarjemte
reseersättningen till kontrollör för öfvervakande af tillverkningen vid

sådana säkerligen utan undantag på landsbygden belägna bryggerier
ej kan beräknas lägre än till ett par kronor dagligen. Förlusten
för staten på ett bryggeri af ifrågavarande slag skulle förty
ej understiga 50 kronor i månaden och, om kontrollörsarfvodet
höjes, derutöfver ett emot förhöjningen svarande belopp.

Slutligen anser Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande sig
böra hemställa att i en blifvande förordning om maltskatt intages
förbud för vissa embets- och tjensteman och i främsta rummet
för dem, hvilka hafva att öfvervaka författningens efterlefnad, att
befatta sig med tillverkning af maltdryck.

Karlskrona i Landskontoret den 9 November 1881.

H. WACHTMEISTER.

A. Holmquist.

ll:o) Kongl. Majds Befallningshafvande i Kristianstads län.

Underdånigste memorial.

Enligt Eders Kongl. Maj:ts Finans-Departements skrifvelse den
6 sistlidne Augusti åligger det Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
att afgifva underdånigt utlåtande öfver det af särskilde
komiterade den 30 nästförutgångne Juni afgifna underdåniga betänkande
och förslag till förordning angående beskattning af maltdrycker;
och får Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande dervid
underdånigst tillkännagifva, att Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
icke funnit något emot innehållet af berörda betänkande
och förslag att erinra.

Kristianstad i Landskontoret den 28 Oktober 1881.

TROLLE WACHTMEISTER.

E. Andersson.

12:o) Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Malmöhus län.

Underdånigste memorial.

Med anledning af Eders Kongl. Maj:ts nådiga remiss den 6
sistlidne Augusti får Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande härhos
afgifva underdånigt utlåtande öfver det betänkande och förslag
till förordning angående beskattning af maltdrycker, som
dertill förordnade komiterade, jemlikt Eders Kongl. Maj:ts nådiga
befallning af den 11 Februari detta år, afgifvit.

Derest skatt skall läggas å en förut fri handtering, lärer det
få anses såsom synnerligen önskvärdt, att yrkesidkaren vid yrkets
utöfvande får känna den minsta möjliga inskränkning utaf de
åtgärder, som för skattens bestämmande äro ovilkorligen nödiga.
Då Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande för sin del anser, att
komiterade i det af dem framstälda förslag sökt uppnå detta mål,
har Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande emot dess hufvudgrunder
icke något väsentligt att erinra; dervid dock Eders Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande icke tilltror sig att yttra sig om företrädet
emellan de alternativa förslagen — vågning eller mätning
af det för brygden afsedda maltet — för skattebeloppets uträknande.

I fråga om förslagets detaljbestämmelser har Eders Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande ej heller några erinringar af vigt att
göra; och de fullständigare föreskrifter för kontrollen och hvad
dermed sammanhänger, hvilka torde vara erforderliga, lära väl
meddelas i den ordningsstadga för bryggerierna, som kan varda
utfärdad. Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande får i följd häraf
i underdånighet endast nämna, att några bryggerier å landsbygden
torde vara så belägna, att kontrollör antingen icke kan anskaffa
sig bostad i närheten af bryggeriet, derest icke fabrikanten ålägges
att åt honom upplåta bostad emot skälig betalning, eller ock endast
emot mycket dryg ersättning. Om derför ett bryggeri är
beläget på så långt afstånd från andra bryggerier, att åt den derstädes
anstälde kontrollören icke kan uppdragas kontrollen jemväl
vid annat bryggeri, torde det vara behöflig!, att föreskriften

i 16 § af den föreslagna förordningen, i fråga om Eders Kongl.
Maj:ts Befallningshafvandes rätt att tilldela kontrollör dagarfvode
i högre klass än den, till hvilken han eljest skolat hänföras, får
gifvas en jemförelsevis vidsträckt tolkning.

Malmö Landskontor den 2 November 1881.

GOTTH. WACHTMEISTER.

H. Cavalli.

13:o) Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Hallands län.

Underdånigste memorial.

Till följd af Herr Statsrådet och Chefens för Eders Kongl.
Maj:ts Finans-Departements skrifvelse den 6 sistlidne Augusti, åligger
det Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande att afgifva underdånigt
utlåtande öfver komiterades betänkande och förslag till förordning
angående beskattning af maltdrycker; och ehuru Eders Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande anser eu sådan beskattning rättvis, saknar likväl
Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande tillräcklig insigt och
erfarenhet för att kunna bedöma huruvida komiterades förslag
innehåller de enklaste och lämpligaste föreskrifter. Förslaget synes
mycket inveckladt och svårt att tillämpa. Omöjligt kan väl icke
vara att beräkna skatten efter den färdiga produkten, då kontrollen
utan tvifvel skulle förenklas.

Det kan tänkas att, om förslaget antages, eu del bryggerier
komma att nedläggas och öltillverkningen minskas till skada för
nykterheten, men möjligen till fördel för bränvinsbrännerierna.
Det befarade missbruket af öl torde kunna på lagstiftningens väg
regleras, hvarvid särskildt torde böra tagas i öfvervägande om icke
försäljning af s. k. vin, som nu får ega rum i sammanhang med

iskänkning af öl, skulle kunna helt och hållet förbjudas, helst
det vanligen använda vinet icke lärer utgöra annat än bränvin,
försatt med färg och sirup eller något annat ämne.

Halmstads slott den 1 November 1881.

W. LEIJONANCKER.

K. N. Godehmius.

Gustaf Lindgren.

14:o) Katigt. MaJ:ts Befallningshafvande i Göteborgs och Bohus län.

Underdånigste memorial.

Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande får härmed i underdånighet
afgifva infordradt utlåtande öfver det af särskildt förordnade
komiterade författade underdåniga betänkande med förslag
till förordning angående beskattning af maltdrycker.

Det torde vara obestridligt att ingen näring inom landet under
de senare i öfrigt för näringarne i allmänhet ogynsamma åren
gifvit så hög nettobehållning, som bryggerihandteringen, och att
således, då staten behöfver ökade skatteinkomster, någon skälig
anmärkning icke lärer kunna göras emot att denna näring hos
oss, likasom i de flesta andra länder, belägges med särskild tillverkningsskatt;
inen då också otvifvelaktigt är, att ölet utgör för
vårt folk ett urgammalt närings- och njutningsämne, ligger det
vigt uppå, att skatten icke sättes så hög, att tillgången af det- ''
samma i väsentlig mån försvåras för den mindre burgna befolkningen,
men ock ej så låg, att statsändamålet ökad inkomst
endast ofullständigt ernås, utan att man dock undgår att framkalla
det missnöje, som naturligt nog alltid åtföljer hvarje ny skatteutkräfning.
Huruvida komiterade lyckats att i nämnda hänseende
finna den rätta medelvägen, torde vara tvifvelaktigt.

Komiterade, hvars förslag afser att lägga beskattningen på
sjelfva råvaran, och hvilken beskattningsgrund för närvarande också
torde vara den lämpligaste, hafva nemligen föreslagit skattebeloppet
till 4 öre per kilogram, eller 2 kronor per hektoliter, krossadt
malt, hvilket skulle motsvara en ölskatt af 2,63 öre per kanna och
lemna en beräknad bruttoinkomst af 965,176 kronor. Från denna
bruttoinkomst måste emellertid dragas statens utgifter för kontrollen,
af komiterade beräknad till 18 procent, och statens behållning
skulle då blifva endast omkring 800,000 kronor, ett belopp,
som synes Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande allt för
ringa för att motivera beskattningen och vara värdt det här förut
antydda missnöjet. Enligt hvad här ofvan är angifvet skulle den
löreslagna skatten utgöra för eu kanna öl 2,63 öre, som motsvarar,
efter 372 buteljer på kannan, 0,75 öre för hvarje hel och 0,37 öre
för hvarje half butelj. Denna tillökning i produktionskostnaden
är, i betraktande af den vinst fabrikationen lemnat, nästan illusorisk,
och om den äfven af fabrikanten kommer att åberopas för
höjande af ölpriset kan den dock icke rimligtvis medföra dettas
höjande med mera än ett öre för så väl hel som half butelj. Den
åsigt till hvilken Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande sålunda
kommer, är den, att skall skatt för maltdrycker införas, derom det
icke lärer tillkomma Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande att
sig yttra, så bör den sättas högre än komiterade föreslagit, och
anser derför Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande att den i så
fall skulle kunna, utan fara för för hög beskattning, fördubblas.
Skatten per kanna öl skulle då komma att motsvara 5,26 öre, eller
1,50 öre för hel och 0,75 öre för half butelj och resultatet antagligen
blifva att detalj priset koinme att höjas med två öre för hel
och ett öre för half butelj. För den stora delen af befolkningen,
som måste nogare afväga sina utgifter, kan denna tillökning icke
gerna anses tryckande, men statens inkomst deremot blifver, i stället
för omkring 800,000 kronor, nära dubbelt så mycket, eller 1,600,000
kronor. Sättes skatten till tio öre per kilogram, blifver statens
bruttoinkomst 2,412,940 kronor, och då kontrollkostnaderna blifva
ungefär desamma antingen skatten utgår med fyra eller tio öre
per kilogram, blifver alltså nettobehållningen större och torde
kunna beräknas till omkring 2,200,000 kronor. En skatt af tio

öre per kilogram motsvarar 6,5* öre per kanna öl, eller 1,87 öre
för hel och 0,9* öre för half butelj, och då på grund häraf detaljpriset
för ölet rimligtvis icke skulle kunna höjas för hel butelj
öfver två och för half butelj öfver ett öre, eller samma prisförhöjning,
som blefve en följd af att skatten höjdes från fyra till
åtta öre, blifver resultatet för köparen detsamma antingen skatten
höjes till åtta eller tio öre per kilogram torkadt eller rostadt malt.

Vid sådant förhållande och då så väl producenten, som konsumenten
torde vara bäst betjenade af, likasom det för staten också
är ''fördelaktigast, att skatten med ens sättes till ett sådant belopp,
att säkerhet tinnes för att den icke skall inom kort tid och successive
undergå förhöjningar, anser Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
för sin del samt under förutsättning att statsverket behöfver
ökade inkomster, att den föreslagna skatten mycket väl kan
bestämmas till tio öre per kilogram torkadt eller rostadt malt, och
skulle i sådant fall de i §§ 39 och 44 angifna minimibelopp med
hvilka skatten skulle erläggas och för hvilka borgen borde ställas,
ändras i förhållande till nämnda skatteförhöjning.

Hvad angår författningsförslagets bestämmelser rörande kontrollens
utöfvande samt ansvar för öfverträdelser af författningens
stadganden, så är i afseende å så väl dessa bestämmelser, som dem,
hvilka samma förslag i öfrigt innefattar, från Eders Kongl. Maj:ts
Befallningshafvandes sida någon erinran icke att göra i annat hänseende
än hvad angår de för kontrollörerne föreslagna arfvoden,
hvilka Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande anser vara nog
knappt tilltagna och derföre påkalla förhöjning.

Göteborg, å Landskontoret, den 18 Oktober 1881.

ALB. EHRENSVÄRD.

c. u. ruin.

15:o) Katigt. Maj:ts Befallningshafvande i Elfsborgs län.

S. A. K.

Till underdånig åtlydnad af Eders Kongl. Maj:ts nådiga befallning
i remiss den 6 sistlidne Augusti, får Eders Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande härmed afgifva underdånigt utlåtande öfver
ett af särskildt förordnade komiterade den 30 nästförutgångne Juni
aflemnadt förslag till förordning angående beskattning af maltdrycker.

Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande anser sig dervid till
en början böra yttra sig angående denna beskattning i allmänhet.

Om statens behof oeftergifligen fordra ökad beskattning, så
är mot införandet af nya skattetitlar naturligtvis ingenting att anmärka,
men för närvarande synes detta behof icke vara för handen;
och då, enligt komiterades beräkning, med den af dem föreslagna
skattesiffran, bruttoinkomsten af maltdrycksskatten skulle komma
att uppgå till endast 965,175 kronor, hvaraf beräknats komma att
afgå 18 % eller 173,731 kronor i kontrollomkostnader, och nettoinkomsten
således utgöra 791,444 kronor, så synes med skäl kunna
ifrågasättas, huruvida, för ett så litet resultat, det må vara lämpligt,
att införa en helt ny skatt, med ty åtföljande olägenheter,
och till hvars utförande i vårt utsträckta land erfordras en temligen
vidlyftig apparat.

På den tid då åtgärder började vidtagas att genom ökad skatt
på spritdrycker motverka missbruket af dessa, ansåg man sig kunna
hänvisa de fattiga klasserna, hvilka saknade tillgångar till njutande
af andra drycker, till mera allmänt bruk af maltdrycker; och om
äfven dessa, på sätt komiterade antagit, böra betraktas såsom njutningsmedel,
kan man icke gerna förbise, att de tillika äro till en
väsentlig del näringsmedel.

Detta gäller, enligt Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes
förmenande, ej blott och företrädesvis svagdricka, som väl ej ur
någon synpunkt borde fördyras, men äfven öl och porter, som,
för att verka berusande, måste intagas i större portioner, än åt -

minstone hittills är fallet i vårt land. Något egentligt skäl att,
såsom korrektiv emot missbruk, införa denna beskattning, förmår
Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande således icke för närvarande
att inse.

Härtill kommer att, på sätt komiterade jemväl anmärkt, brygd
i enskilda hus till eget behof temligen allmänt förekommer i vårt
land; och då komiterade med skäl icke ansett lämpligt föreslå beskattning
af husbehofsbrygd, skulle tillåtelse att skattefritt idka
denna utan tvifvel framkalla eu mängd försök till underslef med
ty åtföljande åtal, missnöje och knot, till hvars framkallande lagstiftningen
icke bör bidraga.

Skulle Eders Kongl. Maj:t likväl finna beskattningen af maltdrycker
böra införas, så torde det beskattningssystem, som komiterade,
efter föredöme af det bayerska, föreslagit, vara det lämpligaste.
Visserligen måste deraf blifva en följd, att användandet
af maltsurrogat måste förbjudas, hvilket ur näringsfrihetens synpunkt
måste ogillas, men ur sundhetens torde kunna försvaras.

De af komiterade föreslagna kontroller å tillverkningen synas
i allmänhet lämpliga.

Beträffande de särskilda bestämmelserna i författningsförslaget,
får Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, som derom samtalat
med ölbryggare, erinra, att, då 4 § 2 mom. inedgifver eftergift
af tillverkningsskatten, endast der uppvägdt malt eller beredd
vört, innan denna lemnat kylskeppet, väsentligen skadas, men
eu brygd äfven derefter kan misslyckas, någon eftergift för detta
fall torde medgifvas.

Då i förslaget synes förutsättas, att maltkrossning icke må
ega rum å helgedag, torde i detta författningsförslag böra, liksom
i förordningen om tillverkning af bränvin, arbete å sön- och
helgedagar böra förbjudas.

Emot de föreslagna ansvarsbestämmelserna torde den anmärkning
kunna göras, att de äro särdeles stränga och gå väl mycket
i detalj.

Uttrycket »eget husbehof» i 28 § i förslaget torde, på sätt
Eders Kongl. Majrts Befallningshafvande i det föregående redan
antydt, lemna anledning till misstydningar. I mångens minne lefver
ännu huruledes under den gamla husbehofsbränningen detta

ord förstods; och jordägare, fabrikanter med flera torde komina
att försöka att åt ordet gifva en extensiv tolkning.

Den i 40 §. medgifna rättighet att göra angifvelse till åtal
torde lika litet i detta som i andra fall vara behöfligt; och förbudet
för vissa personer att göra sådan angifvelse kan svårligen
vidmakthållas, åtminstone i den form det i förslaget erhållit.

Med djupaste vördnad etc.

ERIC SPARRE.

Ludv. Almqvist.

Venersborg i Landskansliet den 10 November 1881.

16:o) Kongl. Mgj:ts Befallningshafvande i Skaraborgs lan.

Underdånigste memorial.

Med föranledande af nådig remissresolution, bilagd vederbörande
komiterades från Eders Kongl. Maj:ts Finans-Departement
den 19 nästlidne Augusti hit öfversända betänkande och förslag
till förordning angående beskattning af maltdrycker, åligger det
Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande att i berörda angelägenhet
afgifva underdånigt utlåtande; och får, till åtlydnad af sålunda
erhållen befallning, Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande nu anföra
följande:

I inledningen till nämnda betänkande hafva komiterade, såsom
eu numera erkänd grundsats, betecknat undvikandet, så vidt
möjligt är, af hvarje åtgärd att genom beskattning fördyra sådana
förbrukningsartiklar, som för den mindre bemedlades lifsuppehälle
äro nödvändiga, i sammanhang hvarmed de yttrat den åsigt, att,
ehuru i de drycker, som af malt tillredas, ingå åtskilliga närande
beståndsdelar, värdet af desamma dock icke är tillräckligt stort

för att maltdrycken skall kunna inordnas bland verkliga näringsämnen.
Om ock denna uppfattning icke är af beskaffenhet att
kunna från ren vetenskaplig ståndpunkt motsägas, så torde det
dock, på sätt förhållandena hos oss utvecklat sig, utan särdeles
fara för misstag kunna invändas, att i vårt nordliga klimat berörda
drycker genom medärfdt bruk inom de flesta samhällslager
öfvergått till en sådan nödvändighetsvara, att de i användningen
stå på gränsen af verkliga näringsmedel och blifva jemnbördiga
med sådana förnödenheter, hvilka för menige man icke utan olägenhet
torde kunna genom prisstegring göras mindre lätt åtkomliga,
och detta ej minst derför att de utgöra ett lämpligt och i
sanitärt hänseende fördelaktigt surrogat för spritdrycker, om hvilkas
förderfliga inflytande, särskildt på den arbetande befolkningen,
erfarenheten bibragt samhället minnesvärda lärdomar, som lagstiftningen
icke heller försmått att tillgodogöra sig.

Med hänsyn till denna skattefrågas historia torde redan den
omständigheten, att malt- och ölskatt, om ock under numera
föråldrade former, en längre tidsföljd varit inom riket tillämpad,
men efter en mera än 200-årig tillvaro under vexlande och ofta
förändrade stadgar och föreskrifter, hvilka samtliga häntyda på
de svårigheter, lagstiftningen gent emot folklynnet i detta hänseende
haft att bekämpa, efter hand, under detta århundrade slutligen
helt och hållet, öfvergifvits, vara tillräckligt lärorik; och då
fråga nu uppstått om återinförandet af ölskatt, hvarifrån riket under
några tiotal af år varit befriadt, kan det icke undgå uppmärksamheten
att genom en sådan åtgärd, till föga fromma för landet,
eu ny art af konventionella förseelser tillskapas jemte dermed följaktiga
polisåtgärder, intrång och bestraffningar, hvilka i den allmänna
sedlighetens intresse helst torde böra undvikas. Inför folkets
rättsmedvetande framstår nemligen icke tillverkning och försäljning
af maltdrycker såsom ett brottsligt och straffvärdt förfarande.
Man har tvärtom vant sig, att anse öl och dricka såsom
helsosamma drycker, hvilkas tillhandahållande, såsom medel at.t
motverka en öfverdrifven och skadlig bränvinsförbrukning, borde
underlättas och icke försvåras. Endast tillblandningen å ölkrogar
och andra dylika ställen af spritdrycker och förfalskadt, vin har
gifvit anledning till de klagomål, hvilka fortfarande påkalla lag -

stiftande maktens åtgärder för ordnande af krögerihandeln med
maltdrycker och andra icke rusgifvande drycker.

Vidare bör det icke lemnas å sido, att genom husbehofsbrygden,
som komiterade af goda skäl från beskattning undantagit, antagligen
vida större minskning i bryggeriernas tillverkningsqvantitet
och kronans deraf beroende inkomst skall komma att ega rum,
än komiterade beräknat; ty så länge, enligt gällande lag om näringsfrihet,
handeln med maltdrycker är fri, der den icke utskänkningsvis
bedrifves, lärer det blifva ganska svårt, om ej omöjligt,
att kontrollera, huruvida de maltdrycker, som säljas, utgöra eu
produkt af husbehofsbrygdens missbruk, eller äro å beskattadt
bryggeri tillverkade; och fördyras maltdryckerna genom tillverkningsskatt
innefattar detta följdenligt ett premium för utvidgade
missbruk af den tillåtna husbehofsbrygden. Förbud emot försäljning
af maltdrycker i allmänhet, som ett regulativ emot missbruken,
skulle åter i lagen införa ännu en art af konventionel förbrytelse,
hvartill bränvinslagstiftningens brottmålsannaler icke inbjuda,
om ock, med afseende å denna i sanitärt och sedligt hänseende
förderfliga dryck, ett dylikt förfarande lättare kan försvaras.

Äfven om man, från synpunkten af fabrikatets bättre beskaffenhet
skulle med komiterade kunna anse det föga beklagansvärd^
om en del, enligt uppgift, 204 särskilda små bryggerier,
hvilkas maltafverkning ej uppgick till ett med afseende å kontrollkostnaderna
bestämdt minimum af 36,000 kgr., skulle nödgas att
med sin handtering upphöra, kan man dock å andra sidan med
skäl ifrågasätta, huruvida det må vara lämpligt och billigt att
genom lagstiftningen betaga en del yrkesidkare den utväg till försörjning,
de lofligen förskaffat sig och hvilken de måhända icke
alltid hafva tillfälle att emot en annan inbringande sysselsättning
utbyta; likasom det torde behöfva väl öfvervägas, huruvida den
monopolisering af bryggeriverksamheten på några större fabriksidkares
händer, med vidsträckt afsättning, som det ifrågavarande
beskattningssystemet och dermed förknippade högre produktionskostnader,
i form af utgifter för maskiner och hvarjehanda för
kontrollen erforderliga arbetsbiträden, otvifvelaktigt i tidernas längd
skulle medföra, må anses vara eftersträfvansvärd.

Då nu härtill kommer en ganska invecklad och omfattande
kontrollapparat utan att, på sätt komiterade uträknat, statens inkomst
af hela brygdskatten skulle kunna uppgå, efter afdrag af
de för öfrigt ännu ej fullt beräkneliga kontrollkostnaderna, till
mera än omkring 800,000 kronor, hvilka möjligen, om så skulle
erfordras, kunna med mindre besvär och olägenheter annorledes
anskaffas, torde det med skäl få anses tvifvelaktigt, huruvida införandet
af eu dylik skatt på en förbrukningsartikel, som är för
befolkningen behöflig och under lång tid varit från pålagor förskonad,
må anses vara med landets sanna fördel förenligt, helst
det icke torde kunna bestridas, att nationens väl föga befrämjas
genom beskattning af hvarje mer eller mindre lönande förvärfskälla.

Skulle emellertid, af statsskäl, hvilka ligga utom området för
Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes bedömande, beskattning
af maltdrycker i Sverige nu vara af omständigheter och behofvet
påkallad, så kan, i fråga om valet af beskattningssystem, någon
tvekan icke uppstå angående lämpligheten och företrädet af det,
komitéen med några förändringar antagit och förordat, likasom
Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, under ofvannämnda förutsättning,
emot det förslag till förordning i berörda afseende, komiterade
upprättat, icke har något väsentligt att anmärka, eller
annat att påminna än

att ordet edsvurne i 16 § af författningsförslaget torde böra
uteslutas, sedan genom Kongl. Kungörelsen den 13 December 1878
blifvit stadgadt, att edgång af civile embets- och tjensteman icke
vidare skall ega rum;

att så vida icke, hvilket Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
saknar tillfälle att tillförlitligt bedöma, oöfvervinneliga svårigheter
skulle möta för bestämmandet, huruvida skada, som genom
vådeld eller annorledes träffat för brygd afscdd vört sedan
den lemnat hålskeppet, må hafva tillkommit utan fabrikantens
vållande, den i 4 § 2 mom. föreslagna skatteeftergiften torde
böra jemväl för sålunda skadadt råämne bryggeriidkaren tillgodokomma,
samt

att Eders Kongl. Majrts Befallningshafvande hvarken i komiterades
betänkande eller i öfrigt kunnat finna tillräcklig grund för
det i 5 § af författningsförslaget intagna stadgandet, att den

drawback, de vid utförsel af beskattad maltdryck ansett böra exportören
beviljas, skall beräknas lika för alla slag af maltdrycker,
oberoende deraf att skatteafgifterna, enligt komiterades egen utredning,
skulle komma att olika drabba de särskilda fabrikaterna
sins emellan jemförda, eller med en krona för hvarje utförd hektoliter.
Enligt Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes mening bör
den drawback som får tillgodonjutas motsvara de till kronan erlagda
skatteafgiftsbeloppen, eller, enligt komiterades förslag, 1 kr.
20 öre per hektoliter porter, 1 krona per hektoliter öl och 30
öre per hektoliter svagdricka.

Marieholm i Landskansliet den 5 November 1881.

C. A. SJÖCRONA.

A. M. Bolinder.

17:o) Kongl. Majits Befallningshafvande i Vermlands län.

Underdånigste memorial.

Till Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes underdåniga
yttrande har öfverlemnats det underdåniga betänkande med förslag
till förordning angående beskattning af maltdrycker, som af
komit.erade afgifvits, och får Eders Kongl. Majrts Befallningshafvande
i anledning deraf underdånigst anföra:

Då uti de flesta europeiska länder beskattning af maltdrycker
eger rum, synes ock i Sverige en sådan beskattning till statsbehofvens
fyllande skäligen böra vidtagas och den tillverkningsskatt,
som uti 3 § föreslagits, torde icke kunna för obillig anses.

Komiterade hafva framlagt 2:ne förslag, det ena, der maltets
vigt och det andra, der dess volym lägges till grund för afgiftsberäkningen.
Med antagande, att maltets godhet hufvudsakligen

betingas af dess vigt och att af ett bättre malt följaktligen en
förmånligare brygd åstadkommes, vill det synas som det förra förslaget,
deruti vigten lägges till grund för afgiftsberäkningen, bör
hafva företrädet.

Den ersättning till kontrollör vid bryggeri, som föreslagits,
förefaller att vara allt för ringa, då, såsom af förslaget framgår,
kontrollören ej skall bo hos och åtnjuta kost af bryggeriegaren,
och vid bryggeri på landet kan stor svårighet möta att i granskapet
deraf finna lämplig person, som kan och vill åtaga sig kontrollbesväret,
äfven mot högre dagarfvode än i förslaget upptagits.

I öfrigt anser sig Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande ej
hafva något att erinra mot förslaget.

Karlstad å Landskontoret den 12 November 1881.

H. GYLLENRAM.

Axel Anderson.

18:o) Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Örebro län.

Unde rdånigt memorial.

Till åtlydnad af Eders Kongl. Maj:ts nådiga befallning i remiss
den (5 sistlidne Augusti får Eders Kongl. Maj:t.s Befallningshafvande
härmed afgifva underdånigt utlåtande öfver ett af särskild!, förordnade
komiterade den 30 nästförutgående Juni afiemriadt betänkande
och förslag till förordning angående beskattning af maltdrycker.
*

Hvad först angår lämpligheten att beskatta maltdrycker, synas
komiterade hafva antagit, att redan för handen varande förhållanden,
deribland öfverklagadt missbruk af öl, skulle i och för sig
påkalla sådan beskattning. Denna uppfattning kan Eders Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande icke biträda. Om än maltdrycker äro

njutningsmedel, så kan man å andra sidan icke frånkänna dem
egenskapen af näringsmedel. Om de i förra afseendet missbrukas
och derför ett sträfvande att genom beskattning fördyra desamma
och såmedelst inskränka förtäring deraf må anses berättigadt, så
kan det åsyftade stäfjandet af missbruket icke åstadkommas utan
genom en beskattning, vida högre, än den komiterade föreslagit;
och en sådan beskattning kommer då att i sin mån äfven minska
det måttliga bruket, af dessa drycker, betraktade såsom näringsmedel.
Endast ur rent fiskalisk synpunkt synes det således böra
ifrågasättas att med vårt nuvarande skattesystem införlifva den
föreslagna nya tillverkningsskatten. Först när och i den mån det
visar sig, att förökning af statsbehofven oundvikligen krafvel’ förhöjning
i statsinkomsterna, bör, enligt Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes
åsigt, anlitas utvägen att utfinna nya beskattningsföremål.
Men äfven i denna händelse torde de rena njutningsmedlen
framför dem, hvilka tillika äro näringsmedel, böra
komma i öfvervägande. Ett sådant rent njutningsmedel är tobak.
En stegrad beskattning af denna artikel vare sig genom förhöjning
i tullafgifterna derför eller genom beskattning å fabrikat af
råtobak eller, såsom i Finland blifvit ifrågasatt, genom åläggande
af särskild bevillningsafgift för tobak, att uppbäras af tullkamrarne,
synes Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande böra föregå införande
af tillverkningsskatt för maltdrycker. Väl är det så, att
beskattningen af tobaksfabrikat företer åtskilliga svårigheter, men
dessa torde dock icke vara af den art, att de icke kunna öfvervinnas
eller åtminstone i betydlig mån minskas.

Enligt komiterades beräkning skulle med den af dem föreslagna
skattesiffran hela bruttoinkomsten af maltdrycksbeskattningen
komma att uppgå till 965,176 kronor. Antages nu, att den kostnad,
som kontrollen å tillverkningen kan komma att föranleda, skulle
uppgå till det af komiterade beräknade maximum eller 18 procent
af skatteinkomsten eller till 173,781 kronor 68 öre, så skulle rena
inkomsten utgöra allenast 791,444 kronor 32 öre. Vid sådant förhållande
kan man icke underlåta att uppställa den frågan huruvida
det lönar sig att för vinnande af en i jemförelse med öfriga
statsinkomster så ringa skatteinkomst införa en alldeles ny beskattningsform,
som utom omförmälda kontrollkostnader, hvilkas

belopp, i händelse den föreslagna beskattningen en gång kommer
till stånd, kan till siffran bestämmas, skall föranleda stor tillökning
i göromål för tjensteman, hvilka redan förut äro fullt upptagna
af tjensteåligganden. Det är visserligen möjligt, att kontrollkost-,
naderna icke komma att uppgå till det af komiterade beräknade
maximum af 18 procent af skatteinkomsten; men föga antagligt
är, att de i vårt vidsträckta land, hvarest bryggerierna äro små
och vidt kringspridda, kunna nedbringas till ett synnerligen lägre
procenttal, åtminstone icke till det låga talet af 5 procent, hvartill
man kommit i Bayern.

Skall emellertid en beskattning å maltdrycker i vårt land införas,
torde det beskattningssystem, hvilket komiterade, med det
bayerska såsom mönster, men med vissa modifikationer deraf, föreslagit,
befinnas vara det lämpligaste. Den på framställning af
Finlands ständer år 1879 af kejserliga senaten förordnade skattekonto,
som afgifvit underdånigt betänkande och förslag till förordning
om bevillning för tillverkning af maltdrycker, har också
i detta betänkande förordat antagande af samma system. Med
detta lär väl vara oskiljaktigt förenadt förbud för vederbörande
tillverkare att vid beredande af maltdryck använda maltsurrogat
i stället för malt, hvadan också sådant förbud influtit i det finska
författningsförslaget. Så motbjudande än förbud af dylik art,
hvarigenom tillverkares rätt att för beredning af sin vara välja de
mat.erialier han finner vara de mest lämpliga, än må förekomma,
torde således ifrågavarande förbud böra i den föreslagna nya lagstiftningen
ingå. Ett obetingadt gillande förtjenar deremot förslaget,
att husbehofsbrygden må vara fritagen från beskattning.
Under den af komiterade gjorda förutsättning, att de föreslagna
automatiska vågapparaterna skola visa sig vara icke blott tillförlitliga,
utan äfven varaktiga, lärer också, på sätt komiterade antagit,
vågning vara att föredraga framför mätning för utrönande
af den qvantitet malt, som skall för inmäskning krossas.

Beträffande de af komiterade föreslagna kontroller å tillverkningen,
synas de, så vidt på förhand kan dömas, vara lämpliga
och ändamålsenliga. En blifvande erfarenhet torde först kunna
med säkerhet gifva vid handen i hvad mån de tarfva förbättring
och fullständigande.

Efter uttalande af dessa allmänna åsigter öfvergår Eders Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande till granskning af särskilda bestämmelser
i författningsförslaget.

Enligt § 4 mom. 2 kan eftergift af tillverkningsskatt vinnas
endast i det fall, att uppvägdt malt eller deraf beredd vört, innan
den senare lemnat kylskeppet, så väsentligen skadats, att maltet
eller vörten icke kan för tillverkningen användas. Det lärer dock
stundom inträffa, att en brygd så misslyckas, att den erhållna maltdrycken
icke kan såsom sådan användas. Enligt finska lagförslaget
medgifves derför restitution af erlagd bevillning för maltdryck,
som under sjelfva tillverkningen eller derefter till den grad skadats,
att den enligt tillförlitlig utredning icke kan såsom maltdryck
användas. Billigheten torde fordra, att dylik eftergift äfven i Sverige
medgifves. Må vara, att den tillförlitliga utredning, som måste fordras
derom, att maltdrycken icke kan såsom sådan användas, torde
vara svår att åstadkomma. Men kan sådan utredning göras och
varder den gjord, bör tillverkningsafgift för en dryck, som icke kan
förtäras och derför icke ingår i konsumtionen, icke heller ega rum.

I 6 § 1 mom. omförmäles särskild! dels (nytt) bryggeri, som
första gången efter det den föreslagna förordningen trädt i kraft,
skall sättas i gång och dels (äldre) bryggeri, som då skall vara i
verksamhet. Då detta särskiljande i afseende på den i momentet
gifna bestämmelse, hvilken är gemensam för båda slagen af bryggeri,
är alldeles irrelevant och endast föranleder till en tung redaktion,
torde samma särskiljande saklöst'' kunna bortfalla och början af
momentet erhålla följande lydelse:

»Då bryggeri skall, efter det denna förordning trädt i kraft,
för tillverkning af maltdrycker användas» &c.

Enahanda särskiljande, som nyss är omförinäldt, har äfven egt
rum i § 9 mom. 1 och föranledt följande redaktion:

»Då bryggeri under tillverkningsåret skall sättas i gång eller
vid dess början vara i verksamhet» &c.

Dessa ord torde, enär tillverkning af maltdrycker får ega rum
under hela året, böra förändras till följande:

»Då bryggeri skall för tillverkning af maltdrycker användas» &c.

Bestämmelsen i 9 § 4 mom. förekommer något dunkel. Sådan
den är affattad kan den komma att utsträckas jemväl till det

fall, att uppgiften frångås derutinnan, att den vigt malt, som uppgifvits
i medeltal skola komma att krossas hvarje helgfritt dygn
under den tid, för hvilken driftsanmälan gäller, ieke varder uppnådd.
Men förutsatta fall bör uppenbarligen icke vara inbegripet
under ifrågavarande bestämmelse.

I sammanhang härmed och då författningsförslaget synes innebära
den förutsättning, att maltkrossning endast å helgfritt dygn
må ega rum, torde det kunna ifrågasättas, om icke i förevarande
författningsförslag bör, liksom i gällande förordning om tillverkning
af bränvin, intagas förbud mot arbete i bryggeri å sön- och
helgedagar.

§ 7 mom. 4 handlar om det beslut, Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
i anledning af mottagen fabriksanmälan skall
meddela. Åberopade moment lemnar icke nöjaktigt besked om
hvad detta beslut egentligen skall innehålla. Endast genom jemförelse
mellan mom. 1 i förevarande § och följande § 8 kan man
möjligen komma till den slutsatsen, att beslutet är afsedt att innehålla
förklarande, att de af fabrikanten lemnade uppgifter befunnits
riktiga, att anordningarne inom bryggeriet icke strida mot
gällande föreskrifter och att byggnader, lägenheter, apparater och
kärl godkännas.

Oansedt icke hvarje af de i § 29 mom. 1 omförmälda förbrytelser
nödvändigt är förenad med och innebär försnillning af
skatt, stadgas likväl såsom ovilkorlig påföljd för samtliga dessa
förbrytelser, icke allenast böter, utan äfven gäldande af den skatt,
som försnillats. Den senare påföljden torde derför endast vilkorligen,
d. v. s. så vidt försnillning af skatt egt rum, böra stadgas.

Öfver hufvud torde mot de föreslagna ansvarsbestämmelserna
kunna anmärkas, att de äro utomordentligt stränga och dertill
ytterst detaljerade. Latitudsystemet borde kunna göra eu sådan
detaljering af ansvarsbestämmelser onödig. En jemförelse mellan
förevarande och det finska författningsförslaget uti anmärkta afseenden
låter, enligt Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes åsigt,
det senare framstå i eu mycket fördelaktigare dager.

Bestämmelsen i § 51 mom. 2 af gällande förordning om tillverkning
af bränvin att, utom de i mom. 1 af samma § omförmälda
allmänna åklagare och tillsyningsman, i öfrigt en hvar eger rättighet

att för öfverträdelser af författningen anställa åtal, dock ej barn
mot föräldrar ej heller tjenstehjon, så länge de i tjensten äro, mot
husbondefolk, torde hafva föranledt komiterade att i § 40 föreslå
stadgandet, att »angifvelse till åtal må göras af en hvar, dock ej
af föräldrar och barn».

Det torde lika litet hvad angår öfverträdelser af den föreslagna
författningen som beträffande andra förbrytelser behöfvas att uttryckligen
stadga något om rätt att göra angifvelse. Ett förbud
för vissa personer att göra angifvelser kan icke heller verksamt
uppehållas. Vid sådant förhållande lärer författningsförslaget uti
omförmälda afseenden icke böra innehålla annat än stadgande derom,
att de i § 40 från rätt till angifvelse uteslutna personer icke må
vid domstol uppträda såsom angifvare och icke heller komma i
åtnjutande af den enligt § 38 angifvare tillkommande hälft af allmänna
åklagarens andel i de enligt författningen på hans åtal
ådömda böter.

Örebro slott i Landskontoret den 20 Oktober 1881.

AXEL BERGSTRÖM.

</• O- Höyström.

19:o) Kanyl. Maj:ts Befallning »hafvande i Vestmanlands län.

S. A. K.

Enligt Eders Kongl. Maj:ts genom Kongl. Finans-Departementets
skrifvelse den 6 sistlidne Augusti Eders Kongl. Majrts Befallningshafvande
meddelade nådiga vilja åligger det Eders Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande, att före den 15 innevarande månad afgifva
underdånigt utlåtande öfver det betänkande med förslag till

förordning angående beskattning af maltdrycker, som den 30 sistlidne
Juni af dertill förordnade korniterade blifvit i underdånighet
afgifvet.

Till åtlydnad deraf, och sedan komiterades berörda framställningar
hunnit genomgås, får Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
nu underdånigst anföra:

att korniterade vid grundläggandet af sitt berörda beskattningsförslag
icke ansett lämpligt fästa skattepligten vid redskapen, såsom
i Frankrike, Elsass-Lothringen, Baden, Belgien och Ryssland,
eller vid fabrikatet antingen fullfärdigt, såsom i Nordamerikas
Förenta stater, eller i vörttillstånd såsom i Österrike-Ungern, Italien
och England, utan vid råämnet såsom i Norge, Bayern, Wurtemberg
och Nordtyskland samt derjemte gifvit företrädet åt det
system, som ställer beskattningen i förhållande till vigten af råämnet,
det torkade eller rostade malt, som användes för tillverkningen,
finner Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande ganska välbetänkt,
i betraktande af de omständigheter, som af korniterade
vid öfvervägandet af frågan härom framhållits, och mot komiterades
förordningsförslag har Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
icke funnit skäl till anmärkningar; men, om ock, i händelse
af »möjligen i fråga kommande beskattning af maltdrycker», detta
förordningsförslag må kunna såsom det lämpligaste antagas, likväl
och med afseende på lämpligheten af en sådan beskattningsåtgärd,
tvekar icke Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande att inför Eders
Kongl. Maj:t underdånigst framhålla, dels att fördyrandet af ifrågavarande
drycker kan motverka den inskränkning i bruket af spritdrycker,
som med rätta synes önskvärd och äfven redan visat lofvande
tecken, dels att beskattningen af maltdrycker skall förekomma
obillig och väcka ovilja då dessa i vart land af ålder begagnade
drycker numera nästan kunna betraktas såsom eu nödvändighetsvara,
dels ock, att på sätt i komiterades betänkande pag.
47 icke heller blifvit förbisedt, salutillverkningens beskattning vid
sidan af skattefri hembrygd naturligen måste öka denna brygd
och derigenom minska statsverkets inkomster samt på samma gång
för de skattepligtiga bryggerierna försvåra täflan med hembrygden,
omständigheter, som jemte kontrollernas stora omkostnader
otvifvelaktigt skola åt den af korniterade föreslagna maltdrycks -

beskattningen gifva ett äfven i finansielt hänseende mindre gynsaint
resultat.

Med djupaste vördnad etc.

REINHOLD CHARPENTIER.

L. W. A/dm.

Vesterås slott i Landskontoret den 8 November 1881.

20:o) Kong/. /Majds /Befallningshafvande i Köppavbevgs län.

Underdånigt memorial.

Genom nådig remissresolution den 6 sistlidne Augusti har
Eders Kongl. Maj:t anbefalt Länsstyrelsen att afgifva underdånigt
utlåtande öfver ett af komiterade afgifvet underdånigt betänkande
med förslag till förordning angående beskattning af maltdrycker;
och får i sådant afseende Länsstyrelsen underdånigst anföra att
om det må befinnas oundgängligen nödvändigt att till statsbehofvens
fyllande beskatta tillverkningen af maltdrycker — en fråga,
som Länsstyrelsen naturligtvis icke kan bedöma — Länsstyrelsen
för sin del icke har någon annan anmärkning af mera väsentlig
beskaffenhet att emot komiterades förslag framställa, än att, med
hänsyn till å ena sidan det jemförelsevis ringa belopp, hvarmed
den föreslagna skatten skulle komma att utgå, och å andra sidan
de icke obetydliga förvaltnings- och kontrollkostnaderna, Länsstyrelsen
befarar att statsverkets behållning af beskattningen blifver
nog obetydlig.

Under förutsättning att införandet af en särskild skatt å maltdrycker
i vårt land icke af finansiela skäl ovilkorligen påkallas och
att således förevarande fråga får betraktas ur den synpunkten,

huruvida i öfrigt en dylik skatt må, med hänsyn till våra förhållanden,
befinnas lämplig, så bör Länsstyrelsen ieke dölja, att
Länsstyrelsen hyser vissa betänkligheter emot det ifrågavarande
förslaget. Länsstyrelsen tillhör nemligen deras antal, som ogerna
vilja öfvergifva den föreställningen att »ett allmännare bruk af
maltdrycker bör bidraga till att minska bruket af de starkare och
skadligare rusdryckerna». Icke heller synas de af komiterade framhållna
skäl för den nya skattens införande kunna tillmätas en afgörande
vigt. Blott den omständigheten att ölskatt blifvit i de
flesta andra länder införd lärer väl icke i och för sig utgöra giltig
grund för oss att följa exemplet. Lika litet synes det af komiterade
jemväl anförda förhållandet att ölskatt tillförene i vårt land
utgått innefatta tillräcklig anledning att åter upptaga samma skatteform.
Större betydelse måste deremot otvifvelaktigt tillerkännas
komiterades erinran derom, att maltdrycker allmänneligen användas
såsom njutningsmedel och såsom sådana måste anses såsom lämpliga
skatteobjekt. Men om man å andra sidan ihågkommer att
maltdrycker, förutsatt att de äro väl beredda och måttligen förtäras,
innehålla en sund, närande och stärkande föda, hvilket bäst
torde ådagaläggas deraf att i flera länder och i synnerhet i de
stora städerna maltdrycker sedan lång tid tillbaka allmänneligen varit
använda såsom surrogat för mjölkdrycker, så och då dertill kommer
att maltdrycker, i anseende till deras prisbillighet, mycket
begagnas af de mindre bemedlade folkklasserna och helt visst hos
dessa till betydlig del minskat behofvet och bruket af de starkare
dryckerna, torde det nog kunna betviflas, huruvida det må anses
välbetänkt att beskatta ifrågavarande drycker, helst, äfven om man
endast vill betrakta dem såsom njutningsmedel, man väl kan hysa
olika meningar derom, huruvida desamma blott för denna egenskaps
skull böra genom beskattning fördyras.

Endast för den händelse att med visshet kunde förutses att
maltdryckernas beskattning skulle ur sedlighetens synpunkt verka
välgörande och sålunda i någon nämnvärd mån förekomma missbruk
af dessa drycker, vill det synas Länsstyrelsen såsom skulle
yrkandet på dryckernas beskattande ega fullt berättigande. I detta
hänseende erinra komiterade derom, att sedan genom bränvinslagstiftningen
af år 1855 förbrukningen af bränvinet blifvit i be -

tydlig mängd undanträngd från landsbygden, ölförbrukningen deremot
visat sig derstädes hafva vunnit en anmärkningsvärd tillväxt,
men att detta förhållande, hvilket i Länsstyrelsernas femårsberättelser
från den tiden framhållits såsom en glädjande företeelse,
sedermera i efterföljande femårsberättelser omnämnts såsom ingifvande
farhågor eller stundom rent af såsom ett ondt, en åsigt,
hvilken jemväl icke sällan gjort sig gällande inom representationen
och tid efter annan föranledt allt mera skärpta lagbestämmelser,
till hämmande af de i sammanhang med ölförbrukningen förekommande
missbruk.

Att ett stort missbruk vid ölförbrukningen inom flera delar
af landet verkligen eger rum lärer icke kunna bestridas, men Länsstyrelsen
föreställer sig likväl, att dessa missbruk företrädesvis
kunna och böra genom ett ändamålsenligt ordnande af sjelfva handeln
med dessa drycker inskränkas. Enligt Länsstyrelsens åsigt
och erfarenhet hafva nemligen dessa missbruk företrädesvis sin
grund dels uti den landthandlandena tillkommande rättigheten att
till afhemtning försälja maltdrycker och dels uti det allmänt kända
och öfverklagade förhållande, att dessa drycker uti handeln ofta
förekomma förfalskade och bemängda med sådana för helsan skadliga
tillsatser, som i lika hög grad eller mera, än bränvinet, verka
berusande. Om detta antagande är riktigt, så bör väl också botemedlet
mot det onda sökas inom de områden, från hvilka det har
sitt ursprung och sålunda landthandlares rätt att försälja maltdrycker
upphäfvas och kontrollen beträffande den tillverkade och
till salu utbjudna varans beskaffenhet skärpas. Att landthandlandenas
nuvarande rättighet att försälja maltdrycker nästan allmänneligen
utaf befolkningen anses såsom ett ondt, bevisas bäst
af de mångfaldiga från skilda delar i landet utgångna beslut af
vederbörande kommunalmyndigheter, hvilka åsyfta att inskränka
denna rättighet, ehuruväl kommunernas försök att på denna väg
ingripa emot missbruken visat sig vanmäktiga gent emot nu gällande
lagbestämmelser i ämnet. Just omöjligheten att, så länge
dessa lagbestämmelser qvarstå, kunna i någon nämnvärd mån motverka
missbruken har, efter Länsstyrelsens förmenande, bidragit
dertill, att kommunalmyndigheterna på många orter icke ansett
det löna mödan att öfvervaka författningens efterlefnad beträffande

de otillåtna lönnkrogarne. Deremot har på orter, hvarest landthandlare
antingen icke finnas eller dessa frivilligt afstått från ofvannämnda
rättighet och ölförsäljningen, efter dertill i behörig
ordning utverkadt tillstånd, utöfvats af personer, hvilka inom
kommunerna förvärfva! sig anseende för redbarhet och ordentlighet,
någon allmännare klagan öfver missbruk vid ölförsäljningen icke
försports.

Om sålunda Länsstyrelsen för sin del är öfvertygad derom,
att de öfverklagade missbruken böra på den väg, som Länsstyrelsen
här ofvan antydt, hämmas, så kan naturligtvis Länsstyrelsen icke
förbise, å andra sidan, att samma mål jemväl i någon mån kan
uppnås på beskattningens väg. Men härför erfordras att sjelfva
beskattningen blifver någorlunda hög, så att den verkligen kommer
att inskränka förbrukningen af varan, en verkan, som dock
icke lärer kunna påräknas genom den låga beskattning, som af
komiterade blifvit föreslagen. Bestämmer man sig åter för en hög
beskattning, så möta här samma olägenheter, som inom bränvinslagstiftningens
område städse framhållits såsom gifna följder af eu
hög beskattning, eller varans tillverkande och importerande på
otillåtna vägar.

Slutligen får man, vid bedömande af denna fråga, icke lemna
ur sigte, att om beskattning af maltdrycker blifver införd i vårt
land, man äfven på samma gång tillskapat eu alldeles ny klass
af förbrytelser med utvidgadt fält för det motbjudande angifvareväsendet
och de demoraliserande falska edgångarne.

Falun i Landskansliet den 14 November 1881.

CURRY TREFFENBERG.

Jutkik Bjurstedt.

21:o) Kont/l. Maj:ts Befallningshafvande i Geflehorgs län.

S. A. K.

I följd af nådig föreskrift får Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
i Gefleborgs län, med anledning af betänkandet angående
beskattning af maltdrycker, härmed afgifva det underdåniga utlåtande: att

då, för tillgodoseende af vigtiga statsbehof, en förhöjning
af statsinkomsterna erfordras, Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
delar komiterades åsigt, att lämpligheten af maltdryckernas
beskattning desto mindre kan ifrågasättas som denna utväg till
statsinkomsternas höjande blifvit med åsyftad framgång tillitad
nästan i alla länder och bland dessa jemväl i brödrariket;

och enär det af komiterade afgifna betänkande genom öfverensstämmelse
i åsigter måste tillvinna sig ett derigenom stegradt
förtroende till deras värde;

enär skattegrunden, i förhållande till vigten torkadt eller rostadt
malt, som användes för den i beskattningshänseende afsedda
tillverkningen, synes Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande böra
företrädesvis godkännas;

enär den föreslagna tillverkningsskattens erläggande med fyra
öre för hvarje kilogram torkadt eller rostadt malt, såsom i § 3
sägs, icke lärer utöfva något menligt inflytande på tillverkningen
eller nämnvärd stegring i priset på varan;

och enär öfriga, i författningsförslaget meddelade föreskrifter
äro, enligt Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes uppfattning,
lämpliga och ändamålsenliga;

alltså varder ifrågavarande betänkande i underdånighet förordadt
till nådigt godtfinnande för den vidare åtgärd, som deraf
lärer blifva en följd.

Med djupaste vördnad etc.

F. ASKER.

C. Ad. Fagerlund.

Gefle Landskansli den 14 November 1881.

22:o) Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Vestemorrlands län.

Underdånigt memorial.

Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande får härmed i underdånighet
afgifva infordradt utlåtande öfver det af särskilt förordnade
komiterade afgifna underdåniga betänkande med förslag
till förordning angående beskattning af maltdrycker.

Uti sitt underdåniga betänkande hafva komiterade uttalat, att
vid anlitande af indirekt beskattning gäller såsom erkänd grundsats,
att, så vidt möjligt är, bör undvikas hvarje åtgärd, hvarigenom
de förbrukningsartiklar, som för den mindre bemedlades
lifsuppehälle äro nödvändiga, skulle komma att fördyras, och att de
föremål, som beskattas, icke tillhöra verkliga nödvändighetsvaror.

Instämmande uti omförmälda, ostridigt riktiga grundsats, kan
Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande deremot icke finna maltdrycker
företrädesvis egna sig såsom lämpligt föremål för beskattning,
åtminstone icke så länge andra varor, såsom spritdrycker,
vin, kaffe och tobak med flere dylika, allmänt använda öfverflödsartiklar
antagligen i vida högre grad, än för närvarande eger rum,
kunna tagas i beskattningsanspråk vid tillgodoseendet af statens
oafvisliga behof.

Det torde nemligen icke kunna bestridas, att Öl och svagdricka,
företrädesvis i städerna och vid större fabriker å landet,
der en talrik arbetspersonal är samlad, utgöra nödvändiga förbrukningsartiklar
såsom surrogat för mjölk, alldenstund mjölk
mångenstädes dels är oskäligt dyr, dels icke alltid finnes att få köpa.

Skatten på maltdrycker skulle äfvenledes komma att för
skilda samhällsklasser utfalla högst olika, enär t. ex. jordbrukaren,
hvilken i allmänhet eger tillgång på mjölk och i de allra flesta
fall utan särdeles kostnader och besvär är i tillfälle att genom

hembrygd förskaffa sig öl och svagdricka, högst obetydligt skulle
deraf betungas, hvaremot den stora arbetsklassen, som icke eger
samma utvägar, mest skulle komma att känna trycket af densamma.

Af vårt eget lands beskattningshistoria beträffande maltdrycker
framgår, att erfarenheten visat det olämpliga af ifrågavarande beskattning,
hvarföre den i det afseendet beträdda vägen öfvergifvits.

Fäster man sig vid de sifferuppgifter, som komiterade uti sitt
underdåniga betänkande lemnat, så finner man (sid. 100 och 101),
att antalet salubryggerier i riket under sistlidet år utgjorde 374
samt att vigten å afverkadt malt besteg sig till 24,129,445,0 kilogram.
Antager man, att tillverkningen för framtiden icke förminskas,
så skulle, efter beräkning af 4 öre för kilogram maltsats,
till statsverket årligen kunna inflyta en tillverkningsskatt af
965,177 kronor 82 öre. För öfvervakande af den föreslagna skatteförordningens
efterlefnad har komitén (sid. 52) beräknat en kostnad
af 18 procent, motsvarande ett belopp af 173,732 kronor. Behållningen
skulle således nedstiga till endast 791,445 kronor 82
öre. Utom kontrollkostnaden, som drabbar staten, måste man
jemväl taga hänsyn till de icke obetydliga kostnaderna för tillverkaren
för möjliggörandet af den nödig ansedda tillsynen, såsom
ombyggnader och förändringar af bryggerierna samt anskaffande
af eu del dyrbara maskiner och redskap.

Till besparande af alla med en invecklad kontroll förenade
besvär och utgifter samt till undvikande af ökad driftkostnad och
det större eller mindre obehag, som städse åtföljer en närmare
tillsyn vid utöfvandet, af den enskildes lofliga näringsfrihet, föranlåtes
Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i underdånighet
föreslå, derest beskattning af maltdrycker verkligen skall ega rum,
att tillverkning af oftanämnda drycker hädanefter som hittills
fritt tillätes;

att anmälan om salubrygd sker på sätt som angående utöfvandet
af annat näringsfång är stadgadt;

att viss tillverkningsskatt bestämmes, t. ex. enligt komiterades
förslag fyra öre för hvarje kilogram vid salubrygd användt malt;

att fabrikanten ålägges att öfver sin verksamhet föra ordentliga
böcker, utvisande så väl vigten af det till brygd för året använda
maltet som mängden af den tillverkade varan, med skyldighet
för honom att af nämnda räkenskaper före Mars månads
utgång påföljande år till bevillningsberedningen i orten aflemna
af notarius publieus, kronofogde eller länsman till riktigheten styrkt,
under edsförpligtelse upprättadt utdrag;

att taxeringskomitéerna med ledning af nämnda uppgifter bestämma
och i särskild längd uppföra tillverkningsskatten, som i

sammanhang med fabrikantens särskilda inkomstbevillning uppbära^
och i kronoräkenskaperna sedermera särskilt, redovisas;

att åtal för underlåten anmälan angående näringens idkande
af allmän åklagare anställes vid allmän domstol;

att böter för nämnda underlåtenhet bestämmas i enlighet med
stadgandet uti 18 § af Kongl. Förordningen angående utvidgad
näringsfrihet den 18 Juni 1864, sådant detta lagrum numera lyder
genom Kongl. Förordningen den 20 Juni 1879;

att, derest uppgift till beskattning, oaktadt derom gjord erinran,
icke inom då förelagd tid aflemnas, fabrikanten skall böla
10 procent af det belopp, hvartill tillverkningsafgiften, utan afseende
på uteblifven uppgift, varder bestämd; samt

att fråga om åläggande af sistnämnda bötesansvar skall tillhöra
Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes pröfning, sedan vederbörande
kronoombud vid taxeringskomité derom gjort anmälan.

Genom dessa bestämmelser, enligt hvilka särskild annan kontroll
undginges, vore visserligen icke försnillning af skatt omöjliggjord;
men äfven om sådan försnillning i ett eller annat sällsynt
fall skulle försökas eller ifrågakomma, skulle ändock statens förlust
derigenom otvifvelaktigt icke på långt när motsvara de afbränningar,
som skulle uppkomma genom införande af det föreslagna
dyrbara och betungande kontrollväsendet.

Skall deremot den af komitén föreslagna kontrollen komma
till stånd, vill det synas Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
såsom om de för kontrollörerne föreslagna arfvoden vore nog knappt
tilltagna och derföre desto hellre påkallade förhöjning, som det
eljest torda vara tvifvelaktigt, om pålitligt och pligttroget folk kan
för ändamålet anskaffas. För sin del anser Eders Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande lägre dagaflöning än 3 kronor 50 öre icke i
något fall böra kontrollör tillerkännas.

Hernösand i Landskontoret den 9 November 1881.

G. RYD1NG.

O. //. Wibnm.

23:6) Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Jemtlanäs län.

S. A. K.

Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Jemtlands län, som
erhållit nådig befallning att afgifva underdånigt utlåtande öfver
ett af komiterade afgifvet underdånigt betänkande och förslag till
förordning angående beskattning af maltdrycker, får till åtlydnad
häraf underdånigst anmäla, att Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
ej emot förslaget har något att erinra.

Med djupaste vördnad etc.

G. ASPLUND.

P. G. Rissler.

Östersund å Landskansli^, den 22 Oktober 1881.

24:o) Kongl. Majds Befallningshafvande i Vest erbottens lön.

S. A. K.

Mig affordradt utlåtande öfver koiniterades betänkande och
förslag till förordning angående beskattning af maltdrycker får
jag härmedelst underdånigst afgifva:

Uti betänkandet uttala komiterade såsom sin åsigt, att då för
tillgodoseende af vigtiga statsbehof en förhöjning af statsinkomsterna
erfordras, torde lämpligheten af maltdryckernas beskattning
icke gerna kunna ifrågasättas.

Jag vågar dock draga i tvifvelsmål, huruvida denna förutsättning
är så alldeles riktig. Då staten för trängande behof nödgas

uppsöka skatteföreinål, böra väl sådana i främsta rummet uppletas
bland lyx- och öfverflödsartiklar eller ock, derest några förr obeskattade
af dylikt slag ej finnas, torde en förhöjning i den indirekta
beskattningen af redan skattskyldiga sådana artiklar böra
ega rum, men icke sökas bland sådant, som kun räknas till nödvändighetsvaror,
dit maltdrycker, efter hvad jag härefter i underdånighet
skall försöka visa, numera böra här i landet hänföras.

Komiterade yttra vidare att redan den omständighet att maltdryckers
beskattning förekommer i nästan alla länder skulle innebära
ett betydande vitsord för lämpligheten af beskattning deraf
äfven i Sverige.

Härvid torde likväl vara att märka att i många, ja, kanhända
i de flesta af de länder, hvarest maltdrycksbeskattning förekommer,
förbrukning af maltdrycker är i förhållande till folkmängden mångdubbelt
större än i Sverige och i regel urartat till missbruk, hvilket
väl icke kan anses vara förhållandet i vårt land, hvarest maltdryckerna
torde böra få betraktas såsom helso-, närings- och
läskedrycker — den första egenskapen bör nemligen tillerkännas
porter, hvilken till förtäring i ganska stor mängd föreskrifves af
läkare, — den andra porter och öl, och den tredje öl och svag-''''
dricka. Under sådant förhållande kunna väl maltdryckerna här i
Sverige icke anses vara någon öfverflöds- utan fasthellre en nödvändighetsvara.
Missbruk deraf kan visserligen äfven någon gång
förekomma här i landet, hvilket också antydts i femarsberåttelserna
för länet, men den qvantitet maltdrycker, som på sådant
sätt förtäres, utgör en försvinnande liten del i förhållande till
förbrukningen i sin helhet.

Komiterade antaga äfven att den omständighet att maltdrycksbeskattning
tillförene jemväl i vårt land egt rum skall i sin man styrka,
att densamma icke kan anses vara med våra förhållanden oförenlig.

Jag vill dock hålla för, att det förhållandet att den maltdrycksbeskattning,
som här i landet egt rum, måst upphöra, just
innebär att den, tvärtemot hvad komiterade ansett, icke varit med
våra omständigheter förenlig.

De olika system, hvilka de olika länderna uppstält såsom utgångspunkt
för ifrågavarande beskattning, i det att de skilda sy -

ste in en fästat skattskyldigheten vid olika slag af redskap, råämne
eller fabrikat, och den oenighet, som derutinnan gjort sig gällande,
gifva alldeles påtagligen vid handen, huru svårt det är att med
riktig beskattning träffa maltdrycker såsom skatteföremål.

Det är ock ur tvenne hufvudsakliga synpunkter, som jag i
underdånighet anser, att maltdrycker ej böra blifva föremål för
beskattning: den ena att genom beskattning deraf dessa helso-,
närings- och läskedrycker påtagligen skulle komma att ganska
mycket fördyras, enär fabrikanten skulle nödgas att belasta fabrikatet
ej allenast med det belopp, som motsvarar skatten, hvilket
visserligen med den skatt komiterade föreslagit ej skulle blifva särdeles
högt, utan fastmer med de uppkommande kostnader för svårigheter,
besvär och ansvarsförpligtelser af mångahanda slag, som
i och för kontrollen uppställas för fabrikanten, och hvilka olägenheter
han tvifvelsutan skulle i penningar värdera mycket högre
ån sjelfva skatten; detta fördyrande skulle visserligen kunna hafva
till påföljd en minskad förbrukning af maltdrycker, men deremot
ej osannolikt en ökad sådan af billigt, men uselt och för helsan
skadligt s. k. vin, samt andra spritdrycker, hvilket i sedligt afseende
vore ingalunda önskvärdt; och den andra att kostnaderna
vid kontrollen för ernående af ifrågavarande ej särdeles betydliga
skatt skulle ställa sig allt för stora. Komiterade hafva visserligen
ansett desamma ej skola uppgå till högre belopp än ungefär 18
procent af skatten, hvilket redan är för mycket, men då pålitlige
kontrollörer åtminstone icke allestädes torde kunna erhållas för
den ringa aflöning, som omförmäles i förslagets 16 §, anser jag
ej otroligt, att kontrollkostnaderna skulle komma att belöpa sig
till minst 25 procent af hela skatten.

Emot förslaget till förordning i ämnet, för hvars rätta bedömande
erfordrades mera insigt i bryggeriväsendet än som tjenstemän
i allmänhet ega, har jag ingenting annat att anmärka än
följande:

Art. 111.

* *

§ H>. Punkten 3■ Att kontrollörer och assistenter skola förordnas
af Eders Ivongl. Maj:ts Befallningshafvande efter förslag af veder -

börande öfverkontrollör synes mig icke lämpligt, enär lika så väl
som Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande skulle vid förordnandet
nödgas vara bunden af öfverkontrollörens förslag, lika så
gerna må öfverkontrollören vara den, som utnämner kontrollörer
och assistenter, eller nckså må ett sådant uppdrag, utan vilkor af
förslag utaf öfverkontrollören, öfverlemnas åt Eders Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande, hvilken väl bättre än öfverkontrollören bör
känna lämpligheten hos de personer, som till sådana uppdrags erhållande
kunna ifrågakomma, och hvilka i allra flesta fall torde
vara boende och hafva sin egentliga verksamhet i de orter, hvarest
bryggerierna äro belägna.

Punkten 4. De föreslagna aflöningarne till kontrollörer tyckas
mig vara alldeles för låga. Mångenstädes torde det blifva svårt
— ja, omöjligt — att för en så ringa ersättning, som blifvit föreslagen,
finna fullt duglige, nitiske och redbare personer, som vilja
åtaga sig det i många fall ingalunda angenäma kontrollörskapet,
hvaruti, enligt mitt förmenande, icke så litet af en polismans
åligganden ingår.

Huru samma person skall kunna behörigen utöfva kontrollörskap
vid en mängd — ja ända till 8 och än flera bryggerier —
är för mig ofattligt, med afseende dels på de fordringar, som
ställas på cn kontrollör, och dels på de billiga anspråk maltdrycksfabrikanten
kan hafva att blifva på för sig passande tider af kontrollören
betjenad.

Med djupaste vördnad etc.

AXEL WÄSTFELT.

B. Ljungberg.

Landskontoret i Umeå den 5 November 1881.

25:o) Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Norrbottens län.

Underdånigste memorial.

Länsstyrelsen får i djupaste underdånighet anmäla, att Länsstyrelsen
för sin del icke funnit anledning till anmärkning mot
det af vederbörande komité med underdånig skrifvelse den 80
sistlidne Juni afgifna betänkande och förslag till förordning angående
beskattning af maltdrycker, hvarjemte Länsstyrelsen underdånigst
bifogar ett från länets enda bryggeri inkommet yttrande
i frågan.

Landskansli i Luleå den 20 Oktober 1881.

Landshöfdinge-Embetet:

E. R. Waldenström. Oskar Rutbäck.

Till Kongl. Maj:ts Resp. Befallningshafvande i Norrbottens län!

Jemte återställande af hosföljande underdåniga betänkande till
förordning angående beskattning af maltdrycker, få vi, uppå Eder
anmodan, afgifva följande enkla och korta yttranden:

1:°) Om skatt å öl och dricka stadfästes blir det öfver hufvud
taget den mindre bemedlade och arbetsklassen, hvars hufvudsakliga
njutningsdryck ölet utgör, som deraf mest få lida!
Hvarföre då ej så gerna höja skatten å spritdryckerna och
tullen å dylika införskrifningar från utlandet, som vanligtvis
gå till den rikes bord?

2:o) Beträffande anbringandet af en automatisk vågapparat få vi
nämna, att en dylik våg väl kan erfordras i städer om flere
bryggerier, hvarest kontrollören måhända ej kan öfvervaka
all krossning; deremot anse vi densamma helt och hållet obe -

höflig för endast ett. bryggeri inom Norrbottens län och tillika
opasslig för den här rådande stränga köld, då ju äfven en
väl iordningstäld decimalvåg gör samma tjenst och kontrollörens
närvaro ej behöfves längre än en half timme vid
krossningen.

3:o) Som hembrygd skulle kunna komma att missbrukas genom
utbyte från hembryggaren genom malt och andra varor, bör
hembryggaren förständigas att till vederbörande uppgifva maltqvantiteten
för brygderna och i öfrig! böra höga böter stadgas
vid försäljning, utbyte och utminutering af hembryggda
maltdrycker.

Luleå den 8 September 1881.

Norrbottens Bryggeri-Aktiebolag:

G. Schneider.