Underdåniga Utlåtanden (Statens offentliga utredningar 1878:2)

Underdåniga Utlåtanden

afgifna

öfver det af

Komiterade för Skjutsväsendets ordnande

den 6 Mars 1877 afgifna

underdåniga betänkande och förslag.

STOCKHOLM, 1877.

KONGL. BOKTRYCKERIET,
P. A. NORSTEDT & SÖNER.

STORMÄKTIGSTE, ALLERNÅDIGSTE KONUNG!

Sedan Riksdagen i skrifvelse den 21 Maj 1875 gjort underdånig framställning
om förändrade grunder för skjutsväsendets ordnande och Eders
Kongl. Maj:t i anledning deraf förordnat särskilde Komiterade att utarbeta
och till Eders Kongl. Maj:t inkomma med betänkande och förslag till för -

fattning angående skjutsväsendets ordnande i riket samt Komiterade det
nådiga uppdraget fullgjort, har Eders Kongl. Maj:t genom nådig remiss
den 13 sistlidne April behagat anbefalla Kainmar-Collegium att, efter det
Eders Kongl. Maj:ts samtliga Befallningshafvande blifvit hörde öfver det
af Komiterade afgifna betänkande och förslag, med deras yttranden och
eget underdånigt utlåtande i ämnet före den 1 instundande Oktober till
Eders Kongl. Maj:t inkomma.

Till åtlydnad af denna nådiga föreskrift har Collegium anmodat Eders
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande att inom den 1 sistlidne Augusti deras
underdåniga yttranden afgifva, men då från åtskilliga län sådana yttranden
icke till den föreskrifna tiden inkommit, har Collegium först efter
derom aflåtna påminnelser fått nämnde yttranden emottaga, dock från
Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Nyköpings län icke förr än den
11 i denna månad.

Den korta tid, som sålunda tilldelats Collegium för behandling af
detta vidlyftiga och på flera samhällsförhållanden djupt ingripande ärende,
har icke inedgifvit Collegium att ingå i någon närmare granskning af de
flera tabeller och uträkningar Komiterade bifogat sitt underdåniga betänkande,
hvilket Collegium ansett sig till en början böra i underdånighet
anmäla.

Uti omförmälte betänkande hafva Komiterade redogjort dels för de
upplysningar och uppgifter, Komiterade för utförande af sitt uppdrag funnit
nödigt att från Eders Kongl. Maj:ts samtlige Befallningshafvande infordra;
dels för innehållet af de utaf Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
och Landstingen afgifna underdåniga utlåtanden i anledning af Riksdagens
förenämnda skrifvelse; dels för förhållandet med skjutsentreprenaderna
inom hvarje län under år 1875 och för der befintliga, med tillämpning
af Kongl. Kungörelsen den 14 December 1866 inrättade skjutsanstalter;
dels för resultaten af de åtgärder för åvägabringande af skjutsentreprenader,
som med anledning af Eders Kongl. Maj:ts den 12 April
1876, på Komiterades underdåniga framställning, meddelade föreskrift
hlifvit vidtagna; dels för de inom de särskilda länen hittills vidtagna åtgärder
i ändamål att åstadkomma ett utjemnande af skjutningsbestyret å
dem, hvilka på grund af nu gällande stadganden äro pligtige att i detta
besvär deltaga; dels för de grunder, efter hvilka skjutsningsbesväret inom
rikets städer utgöres eller kostnaden derför bestrides; dels för innehållet
af de från Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande och Landstingen inkomna
yttranden i fråga om skjutsens verkliga värde och beloppet af den
entreprenadlega, som för de särskilda orterna ansetts böra fastställas; dels
ock för de lagstiftningsåtgärder, som med afseende på skjutsentreprenaders
åstadkommande inom landet tid efter annan blifvit vidtagna.

Komiterade öfvergå derpå först till grankning så väl af de i Riksdagens
underdåniga skrifvelse framställda allmänna grunder till förändradt
ordnande af skjutsväsendet, som ock af de angående utgörandet af skjuts
för resandes fortskaffande nu gällande stadgande^ och sedan i sammanhang
dermed till framställande af de grunder, hvilka enligt Komiterades
åsigt vid skjutsväsendets ordnande böra vinna tillämpning; hvarefter följer
det af Komiterade uppgjorda förslag till stagda angående skjutsväsendet.

Komiterade hafva vidare afgifvit förslag ej mindre å beloppet af den
skjutslega, som i de undantagsfall, då skjutsningen komme att af skjutslagen
utgöras, må af de skjutsande tillgodonjutas, än äfven å den ersättning,
som för begagnande af den skjutsandes åkdon m. in. bör erläggas,
samt slutligen yttrat sig dels derom, i hvad mån lättnad i den på
jorden hyllande skyldigheten att utgöra kungs- och krono skjuts må kunna
beredas samt dels ock i fråga om bibehållande af den frihet från utgörande
af skjutsskyldighet, som i större eller mindre mån finnes medgifven
innehafvare af vissa medborgerliga befattningar, såsom Nämndemän, Fjerdingsman
och Kyrkovärdar i Skåne, för hvilka befattningars behöriga utöfvande
skjutsskyldighetens fullgörande ansetts medföra hinder.

Beträffande först de allmänna grunderna för skjutsväsendets ordnande,
så hafva Komiterade väl icke funnit något att erinra emot riktigheten
af den utaf Riksdagen uppställda hufvudregel, att den resande
skall för sitt fortskaffande erlägga verkliga värdet inom den ort, der han
färdas, af den tjenstbarhet, som den skjutsande genom fortskaffandet honom
lemnar, men dock ansett densamma icke kunna vinna en ovilkorlig
tillämpning.

Såsom Komiterade anfört är det af synnerlig vigt, att samfärdseln
må kunna utan större hinder och svårigheter vidmakthållas, helst lättade
kommunikationer äro ett nödvändigt vilkor för höjandet af näringsverksamheten
inom landet, men om skjutslegan skulle bestämmas så hög, att
den komme att motsvara fulla värdet af denna tjenstbarhet, skulle ett
sådant förhållande onekligen utöfva en menlig inverkan på samfärdseln,
hvars befrämjande deremot utgör en af statens angelägnaste omsorger.
Bestämmandet af skjutsens rätta värde är dessutom förenadt med ganska
betydliga svårigheter. Landstinget i Kopparbergs län och Eders Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande derstädes hafva sammanstämmande förklarat,
att det vore nästan omöjligt att gifva ett för hela länet allmänt giltigt
svar på denna fråga, och likaså hafva Landstinget och Eders Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande i Hallands län yttrat, att berörde värde icke med ens
någorlunda tillförlitlighet kunde uppskattas; hvaremot Eders Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande i Vesternorrlands län förmält, att skjutsens värde sär -

skridt i den del af Ramsele socken, som genomskures af den nyanlagda
Ströms—Ramselevägen, måste beräknas ganska högt, enär vid anställda
auktioner till inrättade på försök af entreprenad å gästgifvaregårdarne
vid nämnde väg det visat sig omöjligt att åstadkomma entreprenad till
någon skälig lega, utan har samfärdseln å ifrågavarande väg måst fortgå
med legobetingelser.

Skjutsens värde är i väsentlig mån beroende på vexlingarne inom
näringslifvet, väglagets beskaffenhet under olika årstider, större eller
mindre tillgång på hästar i skjutsstationens närhet, den rådande trafiken,
om den är jemn eller icke, samt större eller mindre svårighet och
kostnad för de till skjuts afsedda hästarnes utfodring sommar- och vintertid,
med derå andra omständigheter. Så t. ex. är skjutsens utgörande
för jordbrukaren af högre värde under vårbruket, sådden och skördetiden,
vid hvilka tillfällen lian i allmänhet icke utan stor olägenhet kan undvara
sina dragare, än under andra tider, då dragarne icke för jordbruket
tagas i anspråk. Uti vissa län kunna en högt uppdrifven skogsafverkning
och jernförädling det ena året eller någon del deraf uppjaga prisen å ökedagsverken,
då deremot ett annat år eller årstid, när trävara- och jernkonjunkturerna
försämrats, prisen å dessa dagsverken nedgå till ett mera
normalt förhållande. För utrönande af skjutsens värde måste äfven tagas
i öfvervägande det pris, hvartill man på enskild väg kan betinga sig
skjuts.

Ehuru således prisen å varuforsling och ökedagsverken icke torde utgöra
någon fullt lämplig mätare af det värde, hvartill resandes fortskaffande
med skjuts må kunna uppskattas, torde dock prisen å hästfoder
och ökedagsverken lemna någon ledning för bedömande af denna fråga.
Härvid torde då först kunna antagas, i likhet med hvad Landstinget i
Vermlands län yttrat, att ungefärligen eu half dag åtgår och förspilles
för häst och körsven genom fortskaffande af den resande en mil — ett
antagande, hvilket äfven delas af Landstinget i Vesterbottens län, som
beräknat att med en häst 2 mils skjuts om dagen kunde utgöras.

Af bifogade sammandrag öfver medelprisen enligt 1872—1876 årens
markegångstaxor å hafra, hö, öke- och dränge-dagsverken inhemtas, att
medelpriset inom riket under sistförflutna fem åren varit å 1 kubikfot
hafra 1 kr. 49 öre, å 1 centner hö 2 kr. 87 öre, å 1 ökedagsverke 4
kr. 32 öre och å 1 drängedagsverke 1 kr. 55 öre; att år 1874, då entreprenadlegan
höjdes till 1 kr. 60 öre, medelpriset å 1 kubikfot hafra utgjort
1 kr. 67 öre, å 1 centner hö 3 kr. 71 öre, å 1 ökedagsverke 4 kr.
65 öre och å 1 drängedagsverke 1 kr. 66 öre; att år 1875 medelpriset
varit a 1 kubikfot hafra 1 kr. 46 öre, å 1 centner hö ,2 kr. 83 öre, 1
ökedagsverke 4 kr. 50 öre och 1 drängedagsverke 1 kr. 62 öre samt år

1876 å 1 kubikfot hafra 1 kr. 55 öre, 1 centner hö 3 kr. 50 öre, 1 ökedagsverke
4 kr. 43 öre och 1 drängedagsverke 1 kr. 61 öre. Häraf framgår,
att markegångsprisen å nyssnämnde persedlar år 1876 fallit emot
prisen år 1874, då entreprenadlegan höjdes, med 12 öre å 1 kubikfot
hafra, 21 öre å 1 centner hö, 22 öre å 1 ökedagsverke och 5 öre å 1
drängedagsverke.

Af den utaf Komiterade upprättade tabell (sidan 114 i tryckta betänkandet)
visar sig, att Landstingen i Södermanlands, Kronobergs, Blekinge,
Göteborgs och Bohus, Elfsborgs, Skaraborgs, Örebro och Gefleborgs
län samt Calmar läns södra landsting föreslagit högsta skjutslega!!
till 1 kr. 60 öre och Landstinget i Vermlands län, beträffande Visnums,
Ölme, Vase, Grums och Näs härad samt Carlstads tingslag, till 1 kr. 50
öre och i Vesterbottens län till endast 1 kr. 20 öre, samt att Eders
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i ofvannämnde län, med undantag af
Ordinär län, äfvensom Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Gotlands,
Hallands, Vesterbottens och Norrbottens län ansett denna lega jemväl
böra bestämmas till 1 kr. 60 öre, hvarjemte Eders Kongl. Maj:ts Befallhafvande
i Calmar län föreslagit legan i länets södra landstingsområde
till 1 kr. 60 öre och på Öland till 1 kr. 40 öre samt Eders Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande i Vermlands län enahanda lega, som Landstinget föreslagit
eller 1 kr. 50 öre för Visnums och öfriga ofvanuppräknade härad
och tingslag; hvaremot den högsta lega, som blifvit föreslagen, varit af
Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Upsala, Malmöhus, Vermlands
för Fernebo, Nyeds och Elfdans härad samt Eryksdals härads öfra tingslag,
Kopparbergs och Jemtlands län med 2 kr.

För beräknande af de belopp, hvartill enligt Komiterades tanka entreprenadlegan
inom de särskilda orterna högst må böra bestämmas, hafva
Komiterade förmält sig hafva fästat afseende ej mindre å hvad vederbörande
Landsting och Länsstyrelser härom yttrat, än äfven å förhållandena
rörande postskjutslegobeloppen inom de särskilda länen år 1875. På grund
häraf hafva Komiterade ansett såsom maximilega böra antagas: inom Södermanlands,
Göteborgs och Bohus, Elfsborgs, Skaraborgs och Gotlands
län 1 kr. 60 öre eller entreprenadlegans nuvarande belopp; inom Blekinge,
Kronobergs, Jönköpings, Calmar och Östergötlands län 1 kr. 70 öre; inom
Stockholms, Christianstads, Malmöhus, Hallands, Örebro, Vestmanlands och
Upsala län 1 kr. 80 öre, inom Vermlands, Kopparbergs, Vesterbottens och
Norrbottens län 2 kr. samt inom Jemtlands, Vesternorrlands och Getieborgs
län 2 kr. 50 öre milen.

För att visa med hvilken varsamhet skjutslegan tid efter annan blifvit
förhöjd utbeder sig Collegium i underdånighet få erinra, hurusom genom
Kongl. Förordningen den 28 Juni 1809 legan för kungs- och gästgifvare -

skjutsen å landet från 8 till 12 sk. banko milen förhöjdes. Denna lega
gällde under 10 år till den 18 Augusti 1819, då genom nådig Kungörelse
Kongl. Maj:t med afseende på den under samma år inträffade svaga höfångst,
förhöjde legan med 4 sk. banko å landet och i alla de städer, der
densamma icke utginge till högre belopp än 16 sk. Någon förändring i
legan har sedermera icke blifvit vidtagen förrän genom Kongl. Cirkulärbrefvet
den 2 Augusti 1844, enligt hvilket förhöjning i legan för entreprenadskjuts
medgafs i stad till 28 och å landet till 24 sk. banko milen.
Genom nådig Kungörelse den 4 Maj 1852 har Kongl. Maj:t, enär priserna
å öke- och dränge-dagsverken, äfvensom å vissa födoämnen, under då
sednast förflutna 30 år mer eller mindre stigit, och en till 16 sk. banko
per häst för milen bestämd lega då mera icke kunde anses innefatta tillfyllestgörande
vederlag för skjutsning under de årstider, då dels, i anseende
till landets klimatiska förhållanden, farvägarne voro besvärligast,
på samma gång som ångfartygstrafikens inställande eller aftagande hade
till följd skjutsens starkare anlitande, dels ock allmogen, särdeles om våren
vid minskad fodertillgång, hade största behof af de för landtbruket erforderliga
hästarnes sparande, — funnit skäligt förordna, att legan för
gästgifveri-, håll- och reservskjuts vid gästgifvaregårdar å landet, der
skjutsentreprenad ej egde rum, skulle vårtiden under Mars och April månader
till och med den 15 Maj, samt på hösten under Oktober, November
och December månader utgöras med 20 sk. banko milen för hvarje häst.
Vidare förordnade Kongl. Maj:t uti nådig Kungörelse den 11 December 1857,
att legan för gästgifveri-, håll- och reservskjuts, der den icke i följd af
särskilda förhållanden vore eller blefve till högre belopp bestämd, skulle
under alla tider af året utgöras vid gästgifvaregårdar, der skjutsningsbestyret
icke vore stäldt på entreprenad, i stad med En Riksdaler och på
landet med 80 öre riksmynt milen för hvarje häst; att på de ställen, der
skjutsningen vore på entreprenad upplåten, legan skulle, så länge de upprättade
entreprenadkontrakten fortfore, utgöra i stad 1 R:dr 20 öre och
på landet 1 R:dr; och att vid utrop å auktion för nya skjutsentreprenaders
inrättande, sistnämnde belopp, 1 R:dr 20 öre i stad och 1 R:dr på
landet skulle af entreprenör få uppbäras.

Genom nådig Kungörelse den 14 December 1866 har Kongl. Maj:t
ytterligare stadgat, att å alla skjutsställen i riket, nämligen der, hvarest
entreprenader ej vore inrättade, så snart omständigheterna det medgåfve,
samt å de öfriga, der entreprenader redan funnes, i den mån derom ingångna
kontrakt tilländaginge, borde, så vidt öfverenskommelse derom
kunde träffas, genom vederbörande Konungens Befallningshafvandes försorg
inrättas entreprenader med rättighet för entreprenör, att, der icke lägre
anbud vid auktion gjordes, uppbära skjutslega af högst 1 R:dr 50 öre i

stad och 1 R:dr 20 öre på landet, samt att, om bidrag af skjutslaget betingades
såsom vilkor för entreprenads öfvertagande och någon del bland
de skjutsskyldige icke skulle vilja med öfriga skjutslaget deruti deltaga,
desse skjutsskyldige skulle sjelfva bestrida den dem åliggande skjutsning
i vanlig tur och derför åtnjuta den i högstberörda nådiga Kungörelse den
11 December 1857 bestämda allmänna lega af 1 R:dr i stad och 80 öre
på landet, hvaremot skillnaden mellan denna lega och det högre legobelopp,
som vid skjutsstationen erlades, skulle för den af bemälde skjutsskyldige
utgjorda skjuts tillfalla entreprenören; Och har derefter Eders Kongl.
Maj:t, med bifall till Riksdagens derom gjorda underdåniga framställning,
medelst nådig Kungörelse den 18 September 1874, bestämt det belopp,
hvartill legan för entreprenadskjuts högst må uppgå, till 1 kr. 60 öre
milen så väl för land som för stad.

Då nu i betraktande tages, att om skjutslegan fastställdes till skjutsens
värde i förhållande till priset å ökedagsverke eller hvad för varuforsling
i allmänhet betalas, skulle sannolikt i de orter, der detta värde
uppgår till högre belopp, antingen icke någon person finnas benägen att
åtaga sig skjutsningens bestridande genom entreprenad, af fruktan att den
resande, med förbigående af skjutsanstalten, beredde sig fortkomst genom
beting emot lägre betalning, särdeles under de tider af året, då hästarne
icke af jordbruksarbeten toges i anspråk samt väglaget vore godt och
skjutsen således med större lätthet kunde verkställas, eller ock att, om
någon vore villig att öfvertaga skjutsningen, de entreprenadbidrag, som
till förekommande af förluster på rörelsen betingades, komme att uppgå
till ganska höga belopp.

Komiterade hafva ock fästat uppmärksamheten derpå, hurusom den
inom vårt land hittills vunna erfarenhet ådagalagt, att de tid efter annan
vidtagna förhöjningar i skjutslegan icke i allmänhet bidragit till framkallande
af en lifligare täflan i fråga om skjutsentreprenaders öfvertagande;
Och flera Länsstyrelser hafva jemväl vitsordat detta förhållande under
anförande, att en stegring af legan föranledt dels till inställande af icke
alldeles nödvändiga resor och dels till ett allmännare begagnande af egna
eller genom beting anskaffade hästar, hvarigenom åter de entreprenörer,
som förskaffat sig hästar till skjutsningens bestridande, men för desamma
saknade tillräcklig sysselsättning, utan att likväl kunna använda dem för
annat ändamål, enär de måste vara till hands, i händelse skjutsning ifrågakoinine,
tillskyndats förluster, så att missnöje med entreprenaden uppstått
och förhindrat dess förnyande.

Då en hög skjutslega, på sätt Komiterade äfven erinrat, skulle medföra
väsentligen ökade utgifter för såväl den enskilde som statsverket vid
alla de mångfaldiga tillfällen, då ersättningar för resor i tjensteärenden

Utlåtande ang. Skjutskomiténs betänkande. 2

skola utgöras; då det icke kan vara lämpligt eller med Statens eget intresse
förenligt, att skjutslegan bestämmes att allestädes utgå med belopp,
som fullt motsvarar det värde, hvartill ifrågavarande tjenstbarhet må kunna
inom de särskilda orterna uppskattas; då blott tre år förflutit sedan entreprenadlegan
fastställdes till sitt nuvarande belopp och under denna korta
tidrymd verkningarne af den förhöjda legan icke ännu allestädes kunnat
visa sig; då Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i icke mindre än
tolf län tillstyrkt bibehållande af den nu gällande entreprenadlegan, och
Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Calmar län föreslagit samma
lega för länets södra landstingsområde, äfvensom en lägre lega för Öland
samt Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Vermlands län för Visnums
m. fl. härad och Carlstads tingslag föreslagit legan till 1 kr. 50 öre;
och då härtill kommer, att mycken svårighet och olägenhet skulle uppkomma
för de myndigheter, hvilka hafva till åliggande att granska reseräkningar
i allmänna ärenden, om skjutslegan utginge med vexlande belopp,
enär reseersättningarne till embets- och tjensteman då icke kunde,
såsom förhållandet nu är, med ett i allmänhet bestämdt visst belopp för
milen utgöras, anser sig Collegium på dessa och öfriga här ofvan anförda
skäl, böra underdånigst hemställa, att skjutslega^ maximibelopp i allmänhet
icke må, på sätt Komiterade föreslagit, bestämmas olika inom
särskilda delar af riket, utan såsom allt hitintills egt rum utgöra enahanda
belopp.

Någon allmän förhöjning af den så nyligen fastställda legan å entreprenadskjuts
torde icke heller för närvarande af omständigheterna påkallas,
enär sådan förhöjning otvifvelaktigt skulle medföra skadliga verkningar
å trafiken inom landet, utan torde, om vid en eller annan skjutsstation
vissa särskilda förhållanden skulle föranleda dylik förhöjning, det böra
få bero på Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande att sådant i underdånighet
anmäla hos Eders Kongl. Maj:t, på hvars nådiga pröfning det då
ankomme, om och till hvad belopp högre lega än den allmänt gällande
borde medgifvas.

Ehuru skäl icke saknas till det antagande, att genom beredande af
större lättnad i möjligheten af skjutsstationers förflyttning åstadkommandet
af entreprenader skall i ökad mån befrämjas, lärer, med fästadt afseende
å hvad erfarenheten hittills ådagalagt, den tidpunkt dock ännu vara
aflägsen, då entreprenörer skola finnas villiga att endast mot den bestämda
skjutslegan i någon större utsträckning ombesörja de resandes fortkomst;
och Collegium delar derföre Riksdagens och Komiterades åsigt, att för
entreprenaders allmännare åstadkommande särskilda tillskott fortfarande
blifva behöfliga.

Vidkommande sättet för bestämmande af dessa tillskottsbelopp instämmer
Collegium i Riksdagens och Komiterades åsigt, att den ersättning,
som bör entreprenören tillkomma, skall i sammanhang med entreprenadauktionen
utrönas.

Beträffande åter frågan om sättet för utgörande af entreprenadbidragen,
så enär den förändrade reglering af skjutsningsbesväret, som nu blifvit af
Riksdagen ifrågasatt, icke afser att förvandla skjutsväsendet till en anstalt,
hvars ordnande och vidmakthållande skulle på statens bekostnad uteslutande
tillvägabringas, anser Collegium, i likhet med Komiterade, att bidragen
till skjutsentreprenaderna, der sådana bidrag för vinnande af ändamålet
erfordras, böra af Staten och länen gemensamt utgöras.

I frågan om den grund, som må böra bestämmas för Statens och länets
eller landstingsområdets gemensamma deltagande i berörda bidrag,
hafva Komiterade ansett, att intill belopp, som motsvarar hälften af den
för län eller landstingsområde senast fastställda bevillning enligt 2 Art.
Bevillningsstadgan, bidragen skola af Staten och länet eller landstingsområdet
utgöras med lika andel af hvardera, hvilken andel alltså kommer
att högst uppgå till ett emot 1/i af bevillningen svarande belopp; men
att, der entreprenadbidragen sammanräknade uppgå till så betydliga belopp
att de öfverstiga hälften af bevillningen enligt 2 Art. Bevillningsstadgan,
hvilket förhållande för närvarande eger rum inom de fem norrländska
samt Kopparbergs och Vermlands län, de öfverskjutande beloppen må på
det sätt mellan Staten och länet fördelas att 2/3 deraf erlägges af Staten
och V3 af länet.

Emot denna fördelningsgrund har Collegium icke funnit annat att
erinra än att, då billigheten fordrar att all möjlig lindring beredes de län,
som hafva vidsträckt areal, gles befolkning, mindre odlad jord och sakna
jernvägar eller der sådana till ringa utsträckning förefinnas och hvarest
skjutsningsbesväret är vida mer betungande än i andra län med högt taxeringsvärde,
tät befolkning och rik tillgång på kommunikationsmedel, Collegium
i underdånighet hemställer att, då summan af entreprenadbidragen
öfverstiger 1/a af bevillningen enligt 2 Art. Bevillningsstadgan, de Överskjutande
beloppen må fördelas så, att 5/e deraf erlägges af Staten och V6
af länet.

Hvad sedermera angår frågan om den grund, som lämpligen må böra
stadgas för uttaxering af de avgifter, hvilka kunna erfordras för gäldande
af de på länen belöpande andelar af entreprenadbidragen, hafva Komiterade
väl funnit sig icke kunna förorda antagandet af den utaf Riksdagen
härför angifna grund, eller att fördelningen borde ske i förhållande till
den bevillning, som efter 2 Art. Bevillningsstadgan erlägges. En tillämpning
af berörde debiteringsgrund skulle leda till högst betydliga ojemn -

heter i beskattningen för ifrågavarande ändamål, så att, på sätt af den å
sidan 156 i tryckta betänkandet stående uträkning inhemtas, ej mindre
de beskattningsföremål å landet, på livilka hittills icke hvilat någon skyldighet
att i skjutsningsbesvär eller utgifterna derför deltaga, än äfven
städerna skulle i allmänhet komma att vidkännas betydligt högre afgifter
och i flere län mångdubbelt större än jordbruksfastigheterna, såsom Komiterade
närmare utvecklat.

I betraktande häraf och på i öfrigt anförda skäl hafva Komiterade
föreslagit, att de från länen till skjutsentreprenaderna utgående afgifter
skola utgöras med dubbelt större belopp för bevillningen af jordbruksfastighet
än för bevillning af annan fastighet, frälseränta och hvarje annat
beskattningsföremål, dock endast så länge den nu bestående skillnaden
emellan jordbruksfastigheters och andra fastigheters bevillning eger rum.

Det är likväl med billighet och rättvisa öfverensstämmande, att de
samhällsklasser, hvilka hittills varit befriade från deltagande i skjutsningsbesvär,
icke drabbas af för kännbara utgifter derför, på det att en så
genomgripande förändring, som den förevarande, icke må hos dem föranleda
ett berättigadt missnöje; och det kan med skäl ifrågasättas, huruvida
den fördelningsgrund, Komiterade föreslagit, är fullt tillfredsställande för
de från skjutsningsskyldigheten nu befriade beskattningsföremål.

Komiterade hafva jemväl erkänt, att, äfven med iakttagande af hvad
Komiterade sålunda tillstyrkt, jordbruksfastigheterna, särdeles inom Kopparbergs
och de Norrländska länen, komma att, i förhållande till andra
beskattningsföremål å landet, intaga en måhända nog mycket gynnad ställning,
på sätt den å sidan 158 i tryckta betänkandet intagna uträkning
angifver; men då icke heller bort af Komiterade förbises, att bland jordbruksfastigheterna
kommer att ingå äfven sådan jord, som enligt särskilda
privilegier hittills varit från deltagande i skjutsskyldigheten befriad, samt
antagligt torde vara att, vid en förestående omarbetning af nu gällande
Bevillningsförordning, de i densamma stadgade grunder för taxeringens
verkställande komma att undergå förändring, i syfte att jordbruksfastigheternas
bevillningsbidrag må bringas i fullständigare öfverensstämmelse
med den betydenhet inom de särskilda beskattningsföremålen, som dessa
fastigheter i sjelfva verket ega, hafva Komiterade, med hänsigt härtill,
funnit sig icke böra för jordbruksfastigheterna ifrågasätta något större
deltagande i afgifterna till entreprenadbidragens gäldande, än hvad i sådant
afseende ofvan blifvit föreslaget.

Med tillämpning af den utaf Komiterade sålunda föreslagna uttaxeringsgrund
skulle vid nu varande förhållande emellan bevillningen å jordbruksfastighet
och bevillning å annan fastighet, den förras bidrag till
skjutsentreprenader komma att förhålla sig till annan fastighets enahanda

bidrag som 6 till 5; och hvad bidraget från andra beskattningsföremål
eller inkomstbevillningen angår, blefve förhållandet otvifvelaktigt än gynsammare
för jordbruksfastigheten, då man besinnar att inkomstbevillningen
bestämmes efter helt andra grunder än bevillningen å fastighet.

Då Riksdagen tillförene hos Kongl. Maj:t gjort framställning om vidtagande
af åtgärder för aflyftande eller lindring af ensamt på hemmanen
hvilande besvär, dervid föreslagits att äfven andra skattskyldige skulle för
framtiden taga del i dessa besvärs utgörande, hade Riksdagen städse förklarat
sig finna det vara af rättvisa påkalladt, att ett sådant deltagande
»efter billiga grunder» reglerades med iakttagande af dels vissa undantag
med afseende på tjenstemäns löner och pensioner samt några andra med
dein jemförliga inkomsttitlar, dels vissa modifikationer med afseende å
inkomstbevillningen i allmänhet. Men i Riksdagens nu ifrågavarande skrifvelse
förekommer icke något, som antyder denna billighet, utan anses afgifterna
för skjutsväsendet böra till väsentligaste delen hvälfvas på derifrån
hittills helt och hållet lagligen befriade beskattningsföremål.

Härvid torde heller icke böra lemnas oanmärkt, att, enligt 8 § i Adliga
privilegierna den 16 Oktober 1723, säterier, ladugårdar, rå- och rörs
samt insockne eller veckodagshemman äro befriade från skjutsning; och
ehuru skyldigheten till deltagande i skjutsafgift för dessa egendomar icke
lärer kunna anses såsom en privilegii-fråga, sedan egandet af berörde slags
egendomar icke numera är inskränkt till Adelsståndet, innefattar dock
denna skyldighet en förändring af de med dylika hemmans natur förenade
förmåner och rättigheter.

Jemlikt 7 § af Presterskapets privilegier den 16 Oktober 1723, äro
»Biskops-, Preste-, Läseinästare- och Klockaregårdarne i städerna», äfvensom
»Biskops-, Preste- samt Professorum och Lectorum prebende och
einbetsgårdar å landet jemte Kapellansgårdar, stommar och Klockare-bol
derstädes» fritagna från skjutsfärder, såvida icke någon allmän trängande
nöd är å färde. Genom nådigt bifall till Riksdagens och Komiterades omförmälte
förslag skulle således på annan väg en ändring företagas i dessa
privilegierade gårdars skjutsningsfrihet, och det kan ifrågasättas om icke,
innan sådan ändring vidtages, Allmänna kyrkomötet i frågan borde höras
och dess samtycke inhemtas.

Likaså anser Collegium sig böra i underdånighet fästa Eders Kongl.
Maj:ts nådiga uppmärksamhet derpå, att, utom K. Lustslott, Kungs- och
Kungsladugårdar samt här ofvan omförmälte egendomar, följande egendomar
i allmänhet äro befriade från skjutsningsbesvär, nämligen:
Boställen, enligt 3 § i Förenings- och Säkerhets-akten den 21 Februari
1789,

Lotshemman, jemlikt 2 § i Kongl. Förordningen den 17 September 1783,

Bergsmål sehem man, enligt Kongl. Resolutionen den 23 September 1808 samt
Akademi-, Domkyrko- och Hospitalshemman, jemlikt särskilda Författningar.

Enär, såsom Förberedande Skattejemkningskomitén i sitt underdåniga
betänkande den 20 Oktober 1876 utredt, jordbruksfastigheterna äro i vissa
län ganska ojemnt och lågt taxerade i förhållande till annan fastighet
samt kapital och arbete, och att, oaktadt jordbruksnäringen under sednare
åren i icke ringa grad utvecklats, taxeringsvärdet å jordbruksfastighet på
landet år 1875 nedgått med 2,6 procent mot hvad förhållandet var år 1862,
då nu gällande grunder för bevillningstaxeringen första gången tillämpades,
under det värdet å annan fastighet ökats med 34,fi samt uppskattad inkomst
af kapital och arbete med 79 procent, anser, vid sådant förhållande
och då ingen säkerhet finnes för förverkligandet af det utaf Komiterade
såsom förutsättning för deras förslag gjorda antagande, att vid en omarbetning
af Bevillningsstadgan de i densamma bestämda grunder för
taxeringens verkställande komma att undergå den af Komiterade omförmälde
förändring, Collegium det vara betänkligt att, innan mera ändamålsenliga
grunder för bevillningstaxeringen blifvit antagna och tillämpade,
den af Komiterade föreslagna fördelningsgrund antages. Flera af Eders
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, som ingått i en närmare granskning af
omförmälte förslag, hafva delat samma åsigt, som Collegium nu uttalat,
och funnit den ifrågaställa förändringen icke böra träda i verkställighet
förr än mera rättvisa grunder för bevillningen af jordbruksfastighet kommit
till stånd och vunnit tillämpning. Mot den grundsats, som Komiterade
följt i fråga om formen för bestämmandet af den andel i entreprenadbidragen,
som bör af Staten gäldas, kan Collegium icke undgå att anmärka
det Landsting och Stadsfullmägtige i stad, hvilken ej tillhör Landsting,
blifvit tillerkända en ganska obegränsad beskattningsrätt äfven i
afseende å statsmedel. Väl är det sant, att Landstings och Stadsfullmägtiges
beslut, hvarigenom entreprenadbidrag beviljats, böra, för att vinna
bindande kraft, af Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande pröfvas; men
då inga grunder för en sådan pröfning blifvit i Komiterades förslag angifna
och Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande icke har rätt att i desamma
vidtaga någon ändring, utan besluten böra antingen oförändrade
godkännas eller ock ogillas, på sätt i afseende å Landstings beslut i allmänhet
linnes stadgadt, så torde för Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
det blifva förenadt med ganska mycken svårighet att kunna rätt
bedöma förhållandet, och det antagande ligger nära till hands, att, såsom
Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Malmöhus och Jemtlands län
antydt, Landstingens och måhända äfven Stadsfullmägtiges beslut i de flesta
fall komma att godkännas. Någon vidare pröfning af Eders Kongl. Maj:t

förutsattes icke, utan Eders Kong!. Maj:ts Befallningshafvande skulle endast
åligga att för hvarje år hos Eders Kong]. Maj:t göra underdånig anmälan
om beloppet af statens andel i berörde entreprenadbidrag för att
erhålla bemyndigande till beloppets utbetalande.

Ett sådant förfarande är dock fullkomligt stridande mot den grundsats,
som eljest gäller för beviljande af statsmedel, i det högsta statsmakten
derigenom blott komrne att af statsverkets tillgångar utanordna
medel, som lägre myndigheter förklarat böra utgå.

Då det såväl för länet som för Staten är af vigt, att entreprenadbidragen
vid de särskilda skjutsstationerna icke oskäligt uppstegras, skulle
till förekommande deraf vara lämpligt att, sedan alla eldigt lag skjutsskyldige
hemman och således jemväl de, hvilka hittills, på grund af läge
eller andra förhållanden, icke till skjutsning indelats, blifvit omreglerade
till större distrikt, dessa nybildade skjutslag tillförbundes att deltaga med
en viss andel uti den till entreprenören utgående ersättning och återstoden
utgöras af Staten och Landstinget till hälften hvardera. Genom en sådan
anordning, hvarigenom den skjutsskyldiga jorden äfven komme, efter hvad
billigheten fordrar, att i större mån bidraga i ersättningen till skjutsentreprenad
än öfriga beskattningsföremål, kunde man förvänta, att de
skjutsskyldige i orten skulle visa mera intresse för beredande af så billiga
entreprenadanspråk, som stode att vinna, likasom derigenom lättare kunde
förekommas sådana skenbara aftal emellan entreprenör och skjutslag, som
stundom inträffat och hvilka omförmälas i Kongl. Maj:ts nådiga skrifvelse
till Riksdagen af den 18 Februari 1870, hvarmed åsyftats att på obehörigt
sätt vinna högre andel af det utaf Riksdagen anvisade reservationsanslag;
men en sådan anordning står i strid med de hufvudgrunder, Riksdagens underdåniga
skrifvelse innefattar, och lärer derföre icke kunna vidtagas.

Om, oaktadt hvad ofvan blifvit i underdånighet erinradt emot den
af Komiterade föreslagna taxeringsgrund för entreprenadbidragens gäldande,
Eders Kongl. Maj:t likväl skulle i nåder finna Komiterades förslag
i denna del böra bifallas, öfvergår Collegium nu till frågan om sättet för
åvägabringande och förvaltning af de medel, som kunna erfordras för utgörandet
af länens andelar i de bidrag, som böra skjutentreprenörerna tillgodokomma.
I likhet med hvad Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
i Örebro län härom yttrat, anser Collegium, det Komiterade icke förebragt
nöjaktiga skäl, hvarföre användandet af den landstingen tillerkända beskattningsrätt
icke kan i förevarande lika -väl som i andra fall ega rum.
Bestämmelsen i nådiga Kungörelsen den 26 Augusti 1873 angående införande
af en allmän sjukvårdsafgift synes här icke vara tillämplig, enär
nämnde afgift icke uttaxeras å bevillning efter 2 Art. i Bevillningsstadgan,
utan är helt och hållet personlig och efter bestämmelse, som Lands -

tingen inom fastställd gräns ega årligen meddela, utgöres af hvar och
en, som erlägger mantalspenningar, af qvinna med hälften af det belopp,
som utgöres af man. Med ledning så väl af stadgandet i § 47 mom. 2
af Kongl. Förordningen om landsting den 21 Mars 1862, som den särskild!
bestämda grund för fördelningen af entreprenadbidragen emellan
jordbruksfastigheter och andra beskattningsföremål, böra Landstingen med
lika lätthet som Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande kunna uträkna
det öretal, som behöfver å hvarje bevillningskrona för ändamålet uttagas;
hvarföre Collegium underdånigst afstyrker ifrågavarande förslag.

Enär debiteringen, uppbörden och redovisningen af den s. k. skjutsafgiften,
äfven om den sker i samma ordning, som nu för landstingsmedel
är föreskrifven, komma att förorsaka länsstyrelserna och landstatstjenstemännen
icke obetydlig tillökning af göromål, fordrar billigheten att
samma provision må beräknas å skjutsafgiften som i 53 § af nådiga Förordningen
om landsting medgifves å andra landstingsmedel intill dess ny
lönereglering för landstaten kommit till stånd; och Collegium tillstyrker
alltså i underdånighet att vederbörande tjensteman må berättigas att sådan
provision åtnjuta.

Bland de i Kongl. Gästgifvareordningen förekommande stadganden,
hvilka väl icke hafva något egentligt samband med skjutsväsendet, hafva
Komiterade fästat uppmärksamheten på föreskriften uti § 7 derom, att
små buskar på ömse sidor om landsvägen från yttre kanten af diket till
tre och, der ej dike är, till sex alnar böra borthuggas, på det vägarne
så mycket snarare må upptorkas. Bibehållandet af omförmälte bestämmelse,
anse Komiterade icke vara af behofvet påkalladt, helst anbefallandet
af buskars undanrödjande, der de förhindra vägarnes upptorkande,
synes falla inom området för de anordningar, kronobetjeningen må ega
befogenhet att vid vägsynerna föreskrifva till befrämjande af vägarnes
vidmakthållande i laggildt skick, och Komiterade hafva funnit sig icke af
berörde mindre väsentliga bestämmelse vara förhindrade att föreslå upphäfvande
af ifrågavarande § i Gästgifvareordningen.

Då, på sätt Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Elfsborgs län
anmärkt, upphäfvande af nämnde föreskrift otvifvelaktigt skulle åberopas
såsom stöd för bestridandet af en sådan kronobetjeningens befogenhet,
tillstyrker Collegium i underdånighet, att denna föreskrift må bibehållas.

Likaledes hafva Komiterade, hvad angår stadgandet i § 23 af Gästgifvareordningen
om huru förhållas skall när resande eller vägfarande i
städer eller på landet mötas, funnit föreskrifterna härom, derest sådane anses
fortfarande vara nödvändiga, kunna för stad åvägabringas i enlighet
med hvad Ordningsstadgan för Rikets städer innehåller angående meddelande
af särskilda ordningsföreskrifter, samt för landet af Eders Kongl.

Maj:ts Befallningshafvande utfärdas; hvarföre Komiterade, som för öfrigt
ansett omförmälte bestämmelser, såsom gällande icke blott för dem, hvilka
resa med skjuts, utan för vägfarande i allmänhet, lämpligen icke böra i
den nya författningen om skjutsväsendet intagas, funnit ifrågavarande bestämmelser
jemväl kunna upphäfvas.

Då omförmälte föreskrifter, till förekommande af olycksfall och flera
olägenheter för resande, äro af behofvet påkallade, anser Collegium desamma
icke, såsom Komiterade tillstyrkt, böra upphäfvas, innan motsvarande
bestämmelser blifvit i annan ordning utfärdade.

Sedan Collegium nu i korthet framställt de erinringar, som hos Collegium
förekommit, emot de väsentligaste grunderna för ordnandet af
skjutsväsendet, hvilka Komiterade angifvit, öfvergår Collegium till granskning
af det utaf Komiterade afgifna förslag till stadga angående skjutsväsendet,
dervid Collegium funnit följande vara att i underdånighet erinra.

§ 3.

Mom,. 2. Då Komiterade i motiven till denna och nästföregående §
anfört, att den alla gästgifverier nu åliggande skyldigheten att herbergera
och förpläga resande i allmänhet syntes böra qvarstå endast vid sådana
gästgifvaregårdar, som äro belägna utmed de mera befarna vägarne eller
vid de egentliga hufvudvägarne för rörelsen, anser Collegium sig böra
underdånigst fästa Eders Kongl. Maj:ts nådiga uppmärksamhet derpå, att
äfven vid andra allmänna vägar tillfälle icke helt och hållet lärer böra
saknas för resande att undfå herberge och förplägning, derom bestämmelse
altså af Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande efter vederbörandes
hörande torde böra meddelas.

Mom. 3. Efter orden: »ny skjuts anstalt)) torde böra tilläggas orden:
»på landet», emedan om köping förvandlas till stad eller eljest ny stad
uppstår, skjutsanstalt der ovilkorligen lärer böra finnas, äfven om entreprenad
dervid icke skulle komma till stånd.

Då vid omläggning af gammal väg eller för förkortning af allt för
långa skjutshåll, hvilka i vissa orter af de norra länen kunna uppgå till
tre mil och deröfver, skjutsanstalt för samfärdselns underhållande oundgängligen
tarfvas, men entreprenad der icke kan inrättas, torde det tillkomma
Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande att anslå visst lämpligt
hemman till skjutsanstalt med erforderligt skjutslag emot bestämd ersättning
af öfriga skjutsskyldiga i orten; och Collegium hemställer derföre i
underdånighet att, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med Eders Kongl.

Utlåtande ang. Shjutsleomitén» betänkande. 3

Maj:ts Befallningshafvandes i Malmöhus län yttrande, ett tillägg till detta
moment i berörde syftning må göras.

§§ 6 och 7.

Lika med hvad åtskilliga Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i
underdånighet yttrat, finner Collegium, till förekommande af tvister och
obehag, det vara nödvändigt att, såsom hittills varit stadgadt, taxa upprättas
å allt, som gästgifvare och stationsföreståndare enligt dessa §§ äro
skyldiga att resande tillhandahålla, och utfärdande af sådan icke vara beroende
på förekommande klagomål öfver oskälig betalning eller annan
särskild framställning. Collegium tillstyrker således i underdånighet, att
ifrågavarande §§ må i så måtto förändras, att betalning för herberge, förplägning
och hästfoder skall utgå efter taxa, som af de i § 7 omförmälte
myndigheter fastställes att lända till efterrättelse intill dess förändrade
förhållanden kunna göra ändring deri nödig; och bör denna taxa, på sätt
nyssnämnda § jemväl innehåller, vara genom gästgifvarens eller stationsföreståndarens
försorg i gästrummet anslagen.

§ 8.

Mom. 2. Med afseende å hvad Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
i Calmar och Östergötlands län vid detta mom. yttrat och då erfarenheten
ådagalagt, att vin, som vanligen på gästgifverierna å landet
tillhandahålles, är i mer eller mindre mån förfalskad spritdryck och ganska
rusgifvande, anser Collegium i ordningens och nykterhetens intresse vara
af vigt, att hvarken gästgifvarne eller stationsföreståndare i allmänhet må
berättigas att försälja vin; och torde alltså ordet: »vin» från mom. uteslutas.

§ 9.

Mom. 1. Efter ordet: »åkdon» torde tilläggas orden: »samt, der sä
nödigt finnes, ridsadlar».

Mom. 2. Härvid hafva flera länsstyrelser framställt anmärkningar.
Särskildt har Eders Kong!. Maj:ts Befallningshafvande i Malmöhus län
erinrat, att de för hästars inställande meddelade tidsbestämmelser, synnerligen
hvad anginge de mindre befarne vägarne, vore alldeles för långt
tilltagna. Särdeles egen förekomma sammanställningen af resor i tjensteärenden
och tiden för inställande af hästar vid skjutsanstalt, som föranledes
deraf, att skjuts vid sådana resor skall finnas att tillgå. Under den
af Komiterade gjorda förutsättning att medelafståndet emellan gästgifvare -

gårdarne är l1/s mil skulle, äfven i det fall att Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
fastställt den kortaste i denna § medgifna tid för hästarnes
inställelse eller 4 timmar, det för en tjensteman, hvars dagsresa
enligt resereglemente! beräknas till 8 mil, icke blifva möjligt att tillryggalägga
denna väglängd pa mindre än 32 timmar, en resetid, som
nämligen bör anses motsvara två dagar.

Då det är af vigt, att befordran af resande i allmänhet och isynnerhet
af i tjensteärenden stadde personer underlättas, men någon
svårighet icke bör förefinnas för entreprenör å skjutsanstalt vid mera
befarne vägar att, under den tid hästarne fodras på stall, genast vid
anfordran inställa ett par hästar, såsom hittills vanligen föreskrifvits,
äfvensom tiden för inställelse af ett visst antal öfriga erforderliga hästar
torde böra inskränkas, lärer ändring af bestämmelserna i detta moment
vara af behofvet påkallad. Komiterade hafva väl såsom skäl för de föreslagna
bestämmelserna anfört, att beställning af skjuts blifvit genom de
nu mera betydligt utvidgade postkommunikationerna väsentligen underlättad;
men härvid bör icke förbises att, såsom Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
i Norrbottens län anmärkt, förbudssedlar väl kunna begagnas
vid kustvägarne i Norrland, men icke så vid sidovägarne in åt
landet, der postbefordran eger rum dels två gånger, dels en gång i veckan,
dels ock hvarannan vecka; hvadan å nyssnämnde vägar endast i undantagsfall
förbudssedelsbefordran genom postverket kan ifrågakomma.
Dessutom kan en angelägen resa behöfva företagas så skyndsamt, att tiden
icke medgifver att afbida postgången för förbudssedelns fortskaffande.

Den resande bör jemväl vara berättigad att, om det för dygnet bestämda
hästantalet utgått, erhålla skjuts innan ett nytt dygn inträder. I
annat fall kunde någon gång inträffa att, sedan bestämda hästantalet utgått,
en beställningssedel å skjuts samma dag i god tid ankomme, men
den resande den dagen vägrades skjuts och blefve så länge uppehållen,
att den skjuts, han å andra stationer beställt, blifvit hemförlofvad, hvarigenom
den resande utan sitt förvållande skulle nödgas vidkännas ganska
dryg ersättning i väntningspenningar och ändamålet med resan ofta förfelas.

Med afseende å hvad ofvan blifvit anfördt, hemställer Collegium underdånigst,
att detta mom. må sålunda förändras, att för skjutsanstalter
vid mera befarne vägar Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande eger bestämma
att från den 1 November till den i Maj 2 hästar genast vid anfordran,
men under andra årstider 2 hästar inom 1/2 timma, samt under
hela året vidare högst 2 hästar inom en timma och ytterligare högst två
hästar inom en och en half timma samt öfriga hästar, som erfordras,
inom tre timmar likaledes efter anfordran skola tillhandahållas; och vid

mindre befarne vägar högst två hästar inom en half timma och ytterligare
högst två hästar inom V/2 timma samt öfriga erforderliga hästar
inom tre timmar efter anfordran.

Vid skjutsanstalt, der antalet resande är ringa och som hufvudsakligen
är afsedd för skjuts vid resor i tjensteärenden, bör vara att tillgå
en häst inom 1/a timma, ytterligare högst två hästar inom två timmar
och derutöfver erforderliga hästar inom fyra timmar efter anfordran.

Till vederbörandes kännedom torde i detta mom. äfven böra intagas,
att skjutsdygnet, i enlighet med hvad i allmänhet lärer vara förhållandet,
räknas från kl. 6 e. in. det ena dygnet till samma tid det andra.

§ 10.

Hvad angår den tid af året, vid hvilken aftalen med entreprenörerne
skulle börja att tillämpas, hafva Komiterade, i öfverensstämmelse med
hvad af den förra Koinitén för skjutsväsendets ordnande föreslogs, ansett
kontraktstiden lämpligen böra beräknas från och med den 1 November
det år, då auktionerna egt rum, eller genast efter det tjenstehjons
flyttning från och till tjenst försiggått.

Häremot hafva Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Upsala,
Vesterbottens och Norrbottens län anmärkt, att då Landstingen, på hvilkas
pröfning det beror, om de betingade entreprenadbidragen må beviljas,
i de flesta län icke sammanträda förr än i sednare hälften af September
månad och Landstingens beslut sedermera skola af Länsstyrelserna
pröfvas, kan något kontrakt med entreprenör icke afslutas, åtminstone i
de aflägsnare delarne af de norrländska länen, förr än i medlet af Oktober.
Först då kan entreprenören vidtaga erforderliga åtgärder för anskaffande
af de för skjutsens öfvertagande nödiga hästar, åkdon och
skjuts drängar, men det torde vara klart att under en så kort tid, som
omkring två veckor, sådant icke låter sig verkställas. Collegium anser
derföre, i likhet med Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i sistnämnde
två län, att entreprenadtiden bör räknas från och med den 1 Januari,
hvarigenom ock vinnes mera reda och enkelhet i räkenskaper för entreprenadbidragen.

§ 11.

Den här omförmälte borgen torde jemväl böra innefatta ansvarighet,
för den händelse entreprenören under den bestämda tiden aflider.

§ 12.

Mom. 1. Till detta mom. torde, på sätt Landshöfdingeembetet i
Vermlands län föreslagit, böra fogas det tillägg, att entreprenör skall underkasta
sig den förändring i skjutsningsskyldigheten, som kan blifva nödvändig
om angränsande skjutsstation flyttas, indrages eller ny skjutsanstalt
tillkommer.

Mom. 2. Då i de större fögderierna Kronofogden möjligen icke skulle

medhinna att förrätta alla auktionerna bör Länsman kunna dertill förordnas.

I händelse att Eders Kongl. Maj:t behagar i nåder gilla hvad Golle
gium vid § 10 i underdånighet yttrat om den tid, hvarifrån entreprenadperioden
bör räknas, torde orden: »sa tidigt det ar» utbytas med orden,
»sd tidigt aret näst före det».

§ 14.

Mom. 1. Till förekommande af missförstånd torde ordet: »■nägotdera»
ändras till: »det eller de lägsta».

§ 15.

Mom. 2. Ordet »Om» torde böra utbytas mot ordet: »Af».

§ 18.

Då enligt Komiterades förslag det beror pa Landstingets pröfning, om
de betingade entreprenadbidragen må beviljas eller icke eller ock tillbeloppet
nedsättas, samt Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande tillkommer
att hvarje sådant beslut af landsting antingen oförändradt godkänna eller
ogilla, så framgår häraf, att skjutslaget icke kan utöfva något verksamt
inflytande på utgången af frågan, huruvida skjutslaget skall befrias från
skyldigheten att'' utgöra skjuts in natura och den samma på entreprenad
öfvertagas. Man kan tänka sig, att Landstinget förkastar ett entreprenadanbud,
som i sjelfva verket icke är öfverdrifvet, och skjutslaget måste då
icke blott fullgöra skjutsningen, utan ock bidraga till entreprenadafgifterna
för länet och följaktligen till aflyftande från andra skjutslag af en tunga,
som för skjutslaget sjelft är den mest tryckande. Under sådant förhållande
anser Collegium, i likhet med hvad några Länstyrelser och särskild t
Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Gotlands län yttrat, det vara
med rättvisa och billighet förenligt, att, derest stad eller skjutslag på lan -

det varder nödsakadt att sjelf uppehålla skjutsbestyret, de skola, på sätt
efter 60 § i öfvergångsstadgandet. för visst fall blifvit föreskrifvet, vara
befriade från skjutsafgifters erläggande under den tid, då stad eller skjutslag
på landet måste af den uti 18 § angifna anledning skjutsskyldigheten
fullgöra. Då stadens och skjutslagets bevillningsbelopp utan någon anmärkningsvärd
svårighet kan utrönas, bör ett sådant undantag vid debiteringen
af skjutsafgiften icke föranleda någon oreda.

§ 20.

Då i denna § endast omtalas kronofogdens åligganden och stadgandet
derigenom komme att endast afse landet, men motsvarande föreskrift för
stad saknas, torde orden: »kronofogden i orten» ändras till: »vederbörande
kronofogde ä landet eller magistrat i stad».

§ 22.

Mom. 1. Under åberopande af hvad ofvan blifvit yttradt rörande entreprenadbidragens
fördelning, torde orden: »tvä tredjedelar af staten och
en tredjedel af länet» ändras till: »fem sjettedelar af staten och en sjettedel
af länet».

§ 23.

Mom. 1. Derest Eders Kongl. Maj:t täckes i nåder gilla, den åsigt
Collegium här ofvan uttalat derom, att det bör tillkomma Landstingen
och icke Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande att uträkna och bestämma
det öretal, som behöfver å hvarje bevillningskrona i skjutsafgift uttagas,
hemställer Collegium i underdånighet att orden: »har Kongl. Maj:ts Befallningshafvande»
ändras till: »har Landstinget» och att orden: »låta verkställa
uträkning ä» ändras till: »bestämma».

Mom. 2. Efter ordet: »utgång» tillägges »utanordna och», äfvensom
ordet: »utanordna» utbytes emot: »utbetala».

§ 28.

Om Eders Kongl. Maj:t behagar i nåder godkänna hvad Collegium
vid granskning af § 8 yttrat derom att vin, såsom föranledande missbruk,
icke i allmänhet må vid gästgifveri eller skjutsstation försäljas, torde i
denna § orden: »vin och» uteslutas.

Enär det icke är lämpligt att, i de fall skjutsningen vid gästgifveri
å landet blifvit af annan person än gästgifvaren öfvertagen samt, utan att

gästgifverihållningen dermed förenats, till den af entreprenören erbjudna
lägenhet förflyttad, hvilken lägenhet måste vara befintlig i gästgifveriets
närhet, både gästgifvaren och entreprenören samtidigt skola vara berättigade
till iskänkning af maltdrycker, hemställer Collegiurn att sista punkten
i denna § må utgå.

§ 30.

Efter orden: 1 öfverenskoinmelsen omfattar» torde böra tilläggas: »oeh
af talet fidig öres».

§ 33.

I den händelse gästgifveri eller skjutsstation flyttas från sin förra
plats till föreståndarens bostad, lärer, på''sätt Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
i Calmar län erinrat, vara nödigt att bibehålla det gamla
namnet, som är det enda hvilket igenfinnes i reskartor och andra för resande
från främmande orter i allmänhet tillgängliga, tryckta anvisningar.
Med anledning häraf torde ett nytt moment tilläggas denna § af följande
lydelse:

»Har skjutsanstalt på landet flyttats från förra stället till ett annat
och detta har annat namn, skall täflan innehålla så väl anstaltens förra
namn som namnet å det ställe, dit skjutsombytet, förflyttats».

§ 37.

Med afseende å hvad Eders Kongl. Majrts Befallningshafvande i Calmar,
Gotlands, Malmöhus och Vesternorrlands län emot bestämmelserna i
denna § erinrat, torde efter ordet: »åkdon» å tredje raden tilläggas orden:
»med eller utan suflett», och i stället för orden: »halftäckt vagn» å fjerde
raden införas orden: »hel eller halftäckt vagn» samt framför ordet: »heltäckt»
införas ordet: »större».

§ 39.

På sätt Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Calmar län föreslagit,
hemställer Collegiurn i underdånighet att efter ordet: »hemvist» å
femte raden tillägges orden: »eller annat hemtningsställe», äfvensom att å
sjette och sjunde raden orden: »till den resandes hemvist» utbytas mot ordet:
»dit».

§ 42.

Enär ett tillfälligt dåligt väglag lika mycket som under andra förhållanden
en backig eller eljest tungkörd väg bör inverka på en resandes
skyndsamma fortskaffande, måste det vara ganska svårt och nästan
omöjligt att kunna med billighet meddela en för alla tider och alla förhållanden
gällande undantagsbestämmelse om kortare körningstid än den
i denna § i allmänhet bestämda; och då behofvet af den föreslagna undantagsbestämmelsen,
vare sig till den resandes eller den skjutsandes förmån,
icke förefinnes mera hädanefter än hitintills, synnerligast som. erfarenheten
tillfyllest ådagalagt, att, der ogynsamma omständigheter icke
förekomma, den resande utan anmärkning från den skjutsandes, sida merendels
fortskaffas en mil på 11/.L timma, föranlåter Collegium i underdånighet
hemställa att orden: »ankommande likväl på Kongl. Befallning haj -vande att, der af ståndet emellan två skjutanstalter icke öfvevstiger en och en half
mil samt förhålland,ena icke i (ifrigt, påkalla tillämpning af den i allmänhet
stadgade ''längre körning stiden, deruti medgifva inskränkning till l1/^ timma
på milen», må från § uteslutas.

§ 45.

Emot föreskriften i denna §, att den resande skall åligga att, innan
färden anträdes, erlägga belöpande lega för resan intill det ställe, dit
skjutsen skall utgöras, hafva grundade anmärkningar blifvit framställda
af Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Calmar, Göteborgs och Bohus,
Elfsborgs, Vesternorrlands, Yesterbottens och Norrbottens län.

Då skyldighet att betala en tjenstbarhet eller vara icke kan anses
inträda förr än tjenstbarheten ordentligen blifvit fullgjord eller varan levererad,
kan det, med hänsyn jemväl å sådane fall, som i 43 § 1 inom.
omförmälas, icke vara lämpligt att stadga skyldighet för den resande att
före skjutsens begagnande förskottsvis erlägga den belöpande skjutslega^
och Collegium tillstyrker alltså underdånigst att ofvannämnde skyldighet
må från denna § uteslutas, helst resande icke kan vid nästa skjutsombyte
vinna vidare befordran med skjuts förr än han erlagt legan för den verkställda
skjutsningen.

§ 48.

Mom. 1. Enär det är af synnerlig vigt för den resande, som beställt
skjuts, att någon kontroll finnes derpå, att beställningssedel i rätt tid till
skjutsstation framkommit, anser Collegium, lika med Eders Kong]. Maj:ts

Befallningshafvande i Calmar län, att i detta moment bör införas före»
skrift för gästgifvare och stationsföreståndare att i dagboken genast anteckna
tiden, då aflemnad beställningssedel ankommit.

§ 50.

Mom. 1. Orden: »för hvarje» torde böra ändras till orden: »före
hvarje».

Mora. 2. Derest Eders Kongl. Maj:t i nåder gillar hvad Collegium
vid § 42 i underdånighet yttrat emot den deri föreslagna inskränkning af
körningstiden, torde orden: »deri körningstid som bör iakttagas» kunna utur
momentet utgå.

§ 56.

l)å, enligt hvad i § 49 stadgas, gästgifvare och stationsföreståndare
skola för de resandes betjenande till sitt biträde hafva en hållkarl, der icke
med afseende å de resandes ringare antal Eders Kong]. Maj:ts Befallningshafvande
finner ett sådant biträde kunna undvaras, och hållkarlen, i
synnerhet under gästgifvarens eller stationsföreståndarens frånvaro, bör
dennes ställe företräda, torde efter ordet: »entreprenör» i denna § tillläggas
ordet: »hållkarl».

§ 60.

Hvad i denna § stadgas derom att Kongl. Gästgifvareordningen af
den 12 December 1734 skall upphöra att vara gällande, torde, i händelse
Eders Kongl. Maj:t gillar Collegii åsigt derom, att de i 7 och 23 §§ Gästgifvare-Ordningen
intagna och här ofvan omförmälta stadganden böra fortfarande
ega gällande kraft, denna § erhålla en i öfverensstämmelse dermed
förändrad lydelse.

Uti det härefter förekommande öfvergångsstadgande lärer, i den händelse
Eders Kongl. Maj:t behagar godkänna hvad Collegium hemställt vid
§ 10 rörande entreprenadtidens beräkning från kalenderår, orden: »intill
den 1 November» böra ändras till orden: »intill den 7 Januari»-, och torde
ifrågavarande stadgande, på sätt Collegium vid § 18 i underdånighet föreslagit,
äfven få tillämpas på stad och skjutslag på landet, som nödgas
sjelfva uppehålla skjutsbestyret in natura, emedan entreprenad ej kommit
till stånd.

Utlåtande ang. Skjutskomiténs betänkande. 4

Vidare hafva Komiterade, enär, för den händelse skjutsväsendet skulle
blifva ordnadt i öfverensstämmelse med af Komiterade framställda förslag,
skjutsningen i vissa undantagsfall kunde komma att af skjutslagen utgöras,
ansett sig jemväl böra afgifva yttrande angående beloppet af den
lega, som i sådana fall må af de skjutsande tillgodonjutas; och hafva
Komiterade för ifrågavarande fall föreslagit, att legan måtte förklaras skola
erläggas med 70 procent af den för orten, inom hvilken skjutsanstalten
är belägen, fastställda maximi-entreprenadlega, dock så att, der vid legans
uträknande beloppet icke skulle utgöra jemnt tiotal öre, legobeloppet utsättes
till närmaste tiotal derutöfver.

Om emedlertid, såsom Collegium på ofvan anförda skäl vågat i underdånighet
hemställa, maximi-entreprenadlegan i allmänhet kommer att
bestämmas till enahanda belopp och den nu gällande entreprenadlegan,
åtminstone för den närmaste framtiden, bibehålies, tinner Collegium det
vara lämpligt att legan för de fall, hvilka nu äro i fråga, bestämmes att
utgå med 75 procent af maximi-entreprenadlegan eller 1 krona 20 öre
milen för hvarje häst.

På sätt Komiterades förslag innehåller, skulle entreprenör, som efter
skjutsväsendets omreglering varder antagen, ega skyldighet att tillhandahålla
åkdon med jernfjedrar, stoppad dyna och fotsack af läder, och Komiterade
hafva, för den händelse en sådan bestämmelse meddelas, föreslagit
afgifter för begagnandet af entreprenörens åkdon in. in.; men då
bland afgiftsbestämmelserna äfven förekommer hjulåkdon med dyna, men
utan fjedersäte och fotsack, två- eller enspändt, och sådana åkdon endast
komme att användas vid skjutsstationer, der skjutsningen icke är ställd
på entreprenad, torde den nu anmärkta afgiftsbestämmelsen för berörde
åkdon böra intagas efter orden: »enahanda lega».

Skulle de föreslagna grunderna för skjutsväsendets ordnande blifva af
Eders Kongl. Maj:t hufvudsakligen godkända, komme sannolikt deraf under
de närmast derpå följande åren att uppstå flyttningar af skjutsanstalter
och många förändringar af gästgifverier till skjutsstationer, på sätt
Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Calmar län erinrat. Dylika omregleringar
böra väl genom länskungörelserna offentliggöras och varda antagligen
efter hand åtminstone delvis utmärkta i resehandböcker, resekartor
med flera hjelpredor för resande, men dels hafva länskungörelserna
ringa spridning utom länet och dels äro resekartor och dylika arbeten ej
alltid utmärkta genom erforderlig noggranhet. Collegium anser sig derföre,
lika med Eders Kongl. Maj:ts bemälde Befallningshafvande, böra
framhålla behofvet deraf, att genom offentlig åtgärd, tid efter annan från
trycket utgåfves förteckningar öfver alla skjutsanstalter, med utsättande
af skjutshållen och deras väglängd, anstalternas art af gästgifverier eller

skjutsstationer in. in., hvarvid för undvikande af oreda lämpligt vore, att
de nuvarande gästgifvaregårdarnes namn, såsom jemförelsevis mera kända,
blefve bibehållna blott med hänvisning till namnet å det ställe, der anstalten,
om den blifvit flyttad, vore belägen.

Vidare hafva Komiterade funnit sig tillhöra att jemväl taga under
öfvervägande, i hvad mån lättnad i den på jorden hyflande skyldigheten
att utgöra kungs- och kronoskjuts må kunna beredas samt derom afgifva
yttrande.

Beträffande alltså först kungsskjutsen; så enär, på sätt Komiterade
yttrat, i följd af de under sednare tiden utförda jernvägsanläggningar
inom riket, användandet af kungsskjuts hädanefter endast undantagsvis
torde kunna ifrågakomma, hvilket ännu mera blifver förhållandet efter
fullbordandet af de under arbete varande jernvägsanläggningar, anser sig
Collegium, i likhet med Komiterade, ega anledning till Eders Kongl. Maj:ts
nådiga pröfning öfverlemna, huruvida och i.hvilken utsträckning det på
jorden hyflande kungsskjutsbesvär må kunna eftergifvas..

Hvad derefter angår kronoskjutsen; så hafva Komiterade väl funnit
det icke vara möjligt att helt och hållet eftergifva denna, skjutsskyldighet,
men deremot ansett utkräfvande!, af densamma böra inskränkas till de
fall, då utgörandet deraf oundgängligen erfordras, samt att således de
för truppers och kronopersedlars fortskaffande behöfliga transportmedlen
i regeln böra, der jernvägs- eller sjölägenhet icke finnes att tillgå, anskaffas
medelst beting, hvarom aftal borde genom vederbörande, efter
föregången entreprenadauktion, uppgöras och, när så lämpligen ske kunde,
för viss bestämd tid afslutas, dock att, der oaktadt erforderliga åtgärder
för åvägabringande af uppgörelse om betingsskjuts behörigen vidtagits, sådan
uppgörelse likväl icke kunnat astadkommas och uppskof med transportens
verkställande icke heller kunde ega rum, för sådant fall, likasom
i den händelse statens säkerhet eller upprätthållande af allmän ordning
skulle påkalla truppers fortskaffande med sådan skyndsamhet, att utväg
till anlitande af annat transportmedel ej förefunnes, kronoskjuts finge fortfarande
uppbudas.

Uti hvad Komiterade sålunda yttrat instämmer Collegium, dock, der
fortskaffande! sker genom beting, under förutsättning att sådant kan för
skäligt pris och på ett betryggande sätt åstadkommas.

Hvad sedermera angår de öfriga transporter, för hvilkas verkställande
kronoskjuts äfven får användas, lärer, såsom Komiterade antagit, hinder
nu mera icke möta för landsboksräkenskapers och stämpelpappers fort -

skaffande genom postverkets försorg; och Collegium biträder äfven Komiterades
åsigt, att inom de orter, der bergseffekter samt ek- eller annat
skeppsvirke skola forslas för kronans räkning, så beskaffade transporter
kunna medelst beting verkställas, likväl under vilkor att dessa transporter
derigenom icke komma att för statsverket medföra alltför dryga kostnader
i förhållande till deras besörjande genom kronoskjuts.

Beträffande den ersättning, som för utgörande af kungs- eller kronoskjuts
må skäligen böra den skjutsande tillkomma; så enär genom Kongl.
Kungörelsen den 11 December 1857 legan för denna skjuts blifvit bestämd
till 80 öre milen för hvarje häst och sedermera genom Kongl.
Kungörelsen den 9 December 1871 förhöjd till 1 kr. 20 öre milen samt
fullgörandet af sådan skjuts hittills icke ansetts böra berättiga till erhållande
af samma legobelopp, som för entreprenadskjuts blifvit bestämd,
kan Collegium icke dela Komiterades åsigt derom att legan för ifrågavarande
skjuts bör motsvara maximibeloppet af entreprenadlegan. Då i
betraktande derjemte tages, att denna skjuts innefattar en tjenstbarhet,
som mera omedelbart utgöres för statens fördel och behof, än den vanliga
befordringen af resande, och att den i allmänhet, särdeles kungsskjutsen,
sällan förekommer och i den mån jernvägsanläggningarne utvidgas
och andra fortskaffningsmedel jemväl derföre begagnas, i vida mindre
grad än hittills kommer att anlitas, och enär tiden för utgörandet tillkännagifves
på förhand, så att de skjutsningsskyldige icke behöfva i afvaktan
derå, såsom för annan skjutsning, när tillfället dertill är ovisst,
kan erfordras, längre tid hålla sina hästar obegagnade i beredskap, anser
Collegium skäl icke förekomma att för närvarande tillstyrka någon förhöjning
af denna lega, hvilken sålunda blefve lika med den Collegium
föreslagit för det fall, att skjutsningsbestyret icke kunnat öfverlåtas på
entreprenad, utan in natura utgöres.

Vidkommande derefter den Nämndemän, Fjerdingsman och Kyrkovärdar
i Skåne, jemlikt särskilda författningar, förunnade skjutsfrihet,
hvilken Komiteracle föreslagit måtte, i sammanhang med utfärdandet af
ny författning, angående skjutsväsendet, förklaras hafva upphört att vara
gällande; så har Collegium funnit något deremot icke vara att erinra.

Slutligen får Collegium i underdånighet anmäla, att i den af Komiterade
i betänkandet meddelade öfversigt öfver Landstingens beräkning
af skjutsens verkliga värde, det misstag influtit, beträffande Jemtlands
län, att värdet upptages för provinsen Jernband till 3 kronor, men för
provinsen Herjeådalen endast till 2 kronor 50 öre, då i stället förhållandet
är motsatt, så att för Jernband föreslagits 2 kronor 50 öre och för
Herjeådalen 3 kronor.

De i nåder remitterade och af Collegium infordrade handlingar bifogas
i underdånighet, tillika med utdrag ur Collegii protokoll, innefattande
de vid ärendets afgörande yttrade särskilda meningar.

Kammar-Collegium framhärdar med djupaste vördnad, trohet och nit

Stormägtigste Allernådigste KonungEders
Kongl. Maj:ts

underdänigste, tropligtigste
tjenare och undersåter

TÖNNES HELLM. WRANGEL.

CARL. AUG. FEHR. ER. BERGSTRÖM. S. BORGSTRÖM. ER. M. SIVARD.

Referent.

Stockholm den 29 September 1877.

C. J. Hassel!.

.so

Utdrag af Kongl. Maj:ts och Rikets Kammar-Collegii Protokoll följande
dagar.

1877 den 24 September.

Närvarande in pleno å Kongl. Kammar-Collegii stora scssionsrum:
Herr Presidenten och Kommendören, Grefve Wrangel,

Herrar Kammarråden och Riddarne Fehr,

Bergström och
Borgström.

Herr t. f. Kammarrådet och Riddaren Sivard.

S. D. Herr Kammarrådet Fehr föredrog handlingarna till Kongl.
Maj:ts nådiga remiss den 13 sistlidne April å särskilde Komiterades underdåniga
betänkande och förslag angående skjutsväsendets ordnande; men
öfverläggningen härom hann ej afslutas. Som ofvan.

In fidem

C. J. Hassell.

1877 den 2.9 September.

Närvarande in pleno å Kongl. Kammar-Collegii stora sessionsrnm:

Herr Presidenten och Kommendören, Grefve Wrangel,

Herrar Kammarråden och Riddarne Fehr,

Bergström och
Borgström.

Herr t. f. Kammarrådet och Riddaren Sivard.

S. D. Fortsattes och afslutades öfverläggningen i det den 24, 25, 26
27 och 28 dennes förehafda mål angående skjutsväsendets ordnande; och
skulle, i enlighet med Herr referentens mening, underdånigt utlåtande till
Kongl. Maj:t expedieras af det innehåll registraturet utvisar.

Följande särskilda meningar yttrades, nemligen af Herr Kammarrådet
Bergström:

»Föreskriften i 11 § af förslaget till »Stadga angående skjutsväsendet»,
att borgesmännen för fullgörandet af entreprenörens förbindelser skola
vara boende inom länet, anser jag böra utgå. En dylik inskränkning synes
mig icke allenast vara onödig, så vidt ett vederhäftighetsbevis för
löftesmän, utfärdadt af vederbörande i ett län, måste anses vara lika godt
som ett dylikt, utgifvet af behörig myndighet inom ett annat, samt borgen
i båda fallen nära nog lika lätt kan bevakas, utan äfven — i förhållande
till andra spekulanter — förnärmande för den enskilde, som företer
fullgod borgen, men från täflan uteslutes blott på den grund att han
saknar bekantskaper boende inom det län, der skjutsen skall utgöras, samt
slutligen äfven motverkande ändamålet att erhålla billiga anbud, helst
man snarare har att frukta sammansättningar till entreprenadbidragets
höjande, då, med andra spekulanters uteslutande, en person, som förskaffat
sig borgesman från granskapet eller en trängre krets, gör anbud,
än då fri och öppen täflan mellan spekulanter äfven från andra orter
utan några inskränkande vilkor i afseende på borgesmännens vistelseort
får ega rum. — Och lärer, i fall ofvannämnde inskränkning bortfaller, den
i nästa eller 12 § omförmälda Kungörelse också böra uppläsas i angränsande
läns kyrkor».

Samt af Herr Presidenten, Grefve Wrangel:

»Den princip, som ligger till grund för Riksdagens underdåniga skrifvelse
och Komiterades förslag, nemligen att resandes fortskaffande icke

mera bör utgöra ett åliggande för vissa medborgare eller samhällsklasser
mot en åtvungen betalning, utan den resande sjelf ersätta kostnaden derför
efter dess verkliga värde, är i sig sjelf så rigtig, att man vid första
påseendet vore färdig att med glädje instämma deri och åtaga sig alla
konseqvenserna deraf. Man hade också derigenom med ens hunnit det
efterlängtade målet: skjutsens skiljande från jordbruket, utan att såsom
hittills genom ständiga palliativåtgärder, såsom förhöjning i skjutslegan
och understöd af statsmedel åt vissa skjutslag, blott bereda lindring i en
börda, som dock icke kunnat helt aflyftas.

Men redan Riksdagen, och ännu mera Ivomiterade, hafva dock funnit,
att ett obetingadt genomförande af denna princip kunde korsa ett
annat vigtigt samhällsändamål i det att allmänna samfärdseln derigenom
komme att försvåras, och de hafva derför varit betänkta på åtgärder att
förekomma denna olägenhet, dels så att skjutslegan icke Unge uppstegra#
huru högt som helst, utan inskränkas inom vissa gränser, äfven om den
icke uppginge till skjutsens verkliga värde, dels att vid dessa förhållanden
den som utgjorde skjutsprestationen genom entreprenad erhölle ersättning
för skillnaden genom anslag af medel, hvilka af staten och länet
borde gemensamt utgöras. Här uppstå nu åtskilliga frågor: huru skall
man bestämma skjutsens verkliga värde? till hvilket belopp bör skjutslegan
få uppgå? när dessa värden äro olika, hvilken skall vidkännas
skillnaden: staten ensamt, de hittills skjutsskyldige eller andra samhällsklasser,
och efter hvilken proportion sinsemellan? hvilka hinder kunna
privilegier och författningar eller beiintliga förhållanden lägga emot en
sådan beskattning af hittills derifrån fritagna kategorier, och bör den
blifva länsvis olika?

Hvad nu först angår frågan om skjutsens verkliga värde, så vittnar
Komiterades betänkande, äfvensom de deröfver sedermera infordrade utlåtanden,
nogsamt huru svårt det är att derom komma till ett säkert begrepp.
Fordom, och ännu långt efter sedan legal! för entreprenad skjuts
genom Kongl. Cirkulär-Brefvet den 2 Augusti 1844 bestämdes till 28 sk.
B:o i stad och 24 sk. B:o på landet milen för hvarje häst, var skjutslegan
bestämmande för forslingars eller ökedagsverke^ värde; och som,
på sätt Kongl. Collegium yttrat och i Komiterades betänkande jemväl på
ett par ställen förekommer, eu skjutsad mil kan jemföras med ett hälft
ökedagsverke, var det då icke så svårt att efter markegångstaxa’ och andra
prisuppgifter uträkna denna prestations verkliga värde. Men detta
“ förhållande har för länge sedan väsentligt förändrats och dertill hafva bidragit
icke allenast de förökade kommunikationsanstalterna medelst ångbåtar
och jernvägar, hvilka föranledt stadgandet i Kongl. Kungörelsen

den 14 December 1866, att vid jernvägs- och kanalstation legan för entreprenadskjuts
finge utgå till obegränsadt belopp, utan äfven och icke minst
i flera och vidsträckta orter af riket särskilda gynsamma konjunkturer i
synnerhet för bergsbruk och trävaruforsling, hvilka, på sätt Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande i Stora Kopparbergs län vitsordat, någon gång uppstegrat
värdet af dagsarbete för häst och karl till 12 å 15, ja ända till
25 kronor. Det är ock denna omständighet allena, som föranledt t. ex.
landstinget i Vermlands län att uppgifva tre olika värden å skjutsen inom
länet, af hvilka endast det lägsta rätteligen kan anses för värde å skjuts,
men de båda högre å konjunktursforslingar. Men då, efter min öfvertygelse,
priset å dylika forslingar numera icke bör sammanblandas med
värdet af gästgifvareskjuts, eller detta sednare påverkas af en tillfällig
starkare efterfrågan vid kanal- och jernvägsstatiorier samt gästgifverier
under marknader, möten och andra folksamlingar, ej heller af bristande
tillgång på hästar vid på statens bekostnad nyanlagda vägar, såsom förhållandet
är i Vesternorrlands län, utan rätta sig efter den betalning,
hvarmed en jordbrukare under vanliga förhållanden kan anse sig ersatt
för utlemnande af häst och karl åt resande; så torde äfven nu, på sätt
ock flera landsting och länsstyrelser uppgifvit, skjutsens värde, då det
inskränkes till det normala, icke kunna anses i nämnvärd mån öfverstiga
den nu medgifna högsta skjutslegan.

Att i en tid då samfärdseln redan så mycket lättats genom låga afgifter
å jernvägar och ångbåtar, den icke bör försvåras genom stegrad
skjutslega å allmänna landsvägarne, torde vara klart, helst medan största
delen af landet ännu är i saknad af jernvägar och ångbåtslinier. Komitérade
erkänna äfven (pag. 129) grundsatsen, att samfärdseln å dem bör
vidmakthållas, men hufvudsakligen ur synpunkten af näringsverksamhetens
befrämjande, hvaremot de icke synas hafva lagt lika stor vigt på
andra samhällsändamål. Ungdomens årliga resor till och från läroverken
samt läkares efterskickande till sjuksängen in. in. kan t. ex. synas vara
enskilda angelägenheter, men böra i sjelfva verket äfven utgöra föremål för
samhällets intresse, hvilket, om icke dylika förhållanden behörigen tillgodosågos,
ovilkorligen skulle återfalla i naturtillståndet (pag. 47), medan deremot
näringsverksamheten vid goda konjunkturer lätt skulle kunna bära en
ganska betydlig förhöjning i skjutslegan. Då nu denna lega vid entreprenader
successivt blifvit förhöjd: år 1857 till 1 riksdaler 20 öre i stad
och 1 riksdaler på landet, år 1865 till 1 riksdaler 50 öre i stad och 1
riksdaler 20 öre på landet, samt icke längre sedan än 1874 öfverallt till
1 krona 60 öre, allt milen för hvarje häst; då denna ganska ansenliga
skjutslega af så många Landsting och Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
ansetts böra bibehållas, och det så vid i de nära sydligaste som de två

Utlåtande ang. SkjutsleomiUns betänkande. 5

nordligaste länen i riket; samt då bestämmande af olika skjutslega inom
särskilda län, om än icke på det af Riksdagen föreslagna sätt af landsting
eller markegångsdeputerade, likväl enligt Komiterades åsigt af Kongl.
Maj:t på förslag af Landsting och Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, hvilket
förslag väl svårligen kunde af Kongl. Maj:t frångås, innebär en återgång
från enhet i lagstiftningen för hela riket till den gamla landskapseller
förbundsförfattningen, hvilken så mycket som möjligt bör undvikas,
såsom ledande till splittring och försvagning i styrelseåtgärderna, instämmer
jag fullkomligt i Kongl. Collega åsigt, att entreprenadskjutslegan
öfverallt bör bibehållas vid 1 krona 60 öre milen för hvarje häst.

Då nu emellertid kan förutses, att entreprenad mot blotta skjutslega^
åtnjutande vid många gästgifverier eller skjutsstationer icke skall
kunna åstadkommas, så skulle visserligen de nuvarande skjutsskyldiges
förpligtande att i större mån än andra bidraga till skjutsens upprätthållande
på sådana ställen innefatta ett öfvergångsstadgande, som kunde
synas billigt, enär både de sjelfva derigenom lindrades och den dem nu
lagligen åliggande bördan i detta afseende icke genast hvälfdes på andra.
Men målet är ju att få skjutsningstungan, om möjligt, skiljd från jordbruket,
och eu sådan åtgärd vore då endast en halfmessyr. Att låta
staten öfvertaga hela den Överskjutande penningeutgiften och för detta
ändamål ställa ett rundligt förslagsanslag till Kongl. Maj:ts förfogande,
vore måhända det följdrigtigaste; men med den benägenhet, som förefinnes,
att ställa stora anspråk på statsverket så snart det är fråga om
egen fördel och då ingen motvigt deremot lägges af något eget intresse,
skulle det då lätt kunna inträffa, att spekulanter på entreprenadskjuts
gjorde orimliga anbud, hvilka ingen enskild auktoritet, intet Landsting
åtminstone, funne sig befogadt att afstyrka eller motverka, då de icke
förutsågos kunna inverka på den enskildes beskattning. Återstår således
den så vill af Riksdagen som af Komiterade föreslagna utväg att låta
ifrågavarande utgift till en del drabba statsverket i form af anslag, och
till en annan del de skattskyldige i allmänhet i form af ökad bevillning.
I afseende på denna senare tillgång till skjutsväsendets upprätthållande,
hvilken Riksdagen velat till utgörande fördela efter utgående bevillning
enligt 2 art., men Komiterade föreslagit att utgöras med dubbelt större
belopp för bevillningen af jordbruksfastighet än af annat beskattningsföremål,
hvilket i verkligheten, enär bevillningen af jordbruket utgår med
3 procent, men af andra föremål med 5 procent af uppskattade värdet,
motsvarar eu proportion af 6 till 5, på sätt Kongl. Collegium anmärkt;
så förekommer härvid, att ehuru bevillningstaxeringen borde bestämma
rätta värdet af fast egendom och annan skattskyldig förmögenhet, är densamma
likväl i detta hänseende så föga tillförlitlig, att taxeringsvärdena

å landtegendom under de sednare åren, oaktadt jorden derunder betydligt
uppodlats och i samma mån stigit i värde, nedgått med liera millioner
kronor, hvilket härrör deraf, att de skattskyldige sjelfve på bevillningens
åsättande utöfva för stort inflytande, samt att exempelvis de båda
obetydliga städerna Visby och Östersund, enligt hvad Komiterade (pag.
155) anfört, om skjutsbidragen af dem skulle utgöras efter Riksdagens
förslag, skulle komma att deri erlägga mera än alla jordegendomar tillsammanstagne
i hela det län de hvardera tillhöra. Dessa omständigheter
äro så betänkliga, att såsom Kongl. Collegium antydt hela den ifrågavarande
reformen rätteligen kan anses böra uppskjutas till dess mera tillfredsställande
grunder för bevillningstaxering blifvit fastställda samt rättvist
och oegennyttigt tillämpadt. Kan nu emellertid ett sådant uppskof
icke vinnas, utan frågan måste genomdrifvas under nu gällande beskattningsforhållanden,
då bevillningen efter 2 art., sådan den taxeras, utgör
den enda gemensamme värdemätaren för allt slags förmögenhet; så äger
visserligen Komiterades ofvanberörda förslag företräde framför Riksdagens,
men fråga blir likväl ännu om rätta proportionen emellan statens
och länens tillskott, om de sednares sinsemellan samt om under nuvarande
förhållanden alla samhällskategorier kunna och böra i de föreslagna
afgifternas utgörande deltaga.

För att nu begynna med sistnämnde fråga, så har Kongl. Collegium
tillkännagifvit hvilka de kategorier äro, som nu äro befriade från skjutsskyldighet
och hvarpå eu sådan befrielse grundar sig. Den utgår icke
allenast från omsorgen att undantaga kronans, adelns och milda stiftelsers
egendom från deltagande i detta naturabesvär, utan hvilar äfven i
afseende på presterskapet och andra boställsinnehafvare på den fastare
grundval, att dessa, hvilka behöfva begagna egna hästar för resor i tjensteärenden,
icke må hindras derifrån genom att nödgas utsläppa dem till
skjutsning. För lotshemman är förhållandet analogt, i det de alltid måste
hålla folk och båtar i beredskap för eu prestation, motsvarande skjutsskyldighet.
En sådan frihet från utgörande af skjuts in natura hafva
Komiterade visserligen respekterat, i det de icke föreslagit denna skyldighets
utsträckande, då entreprenad icke kan tillvägabringas, till andra än
de nuvarande skjutsskyldige, d. v. s. vanliga skatte-, krono- och frälsehemman;
men hvarken Riksdagen eller Komiterade hafva funnit någon
betänklighet uti att, då naturaprestationen förvandlas i penningeafgift, låta
all jord och all skattskyldig egendom i möjligaste måtto efter bevilningsgrund
lika deri deltaga. Om man nu föreställer sig, att entreprenader
vid alla gästgifverier och skjutsstationer i riket kunde tillvägabringas, så
vore all tunga i detta hänseende för den oprivilegierade jorden med ens
försvunnen, men om ingenstädes entreprenadskjuts kunde åstadkommas

qvarstode den oförminskad, och vid de fall då entreprenad ägde rum vid
somliga, men ej vid andra stationer, för de skjutsskyldige vid de sednare
enligt Komiterades förslag till och med förökad, enär dessa då skulle
utom fortfarande utgörande af skjuts in natura tillika erlägga skjutsafgift
i penningar såsom alla andra inom länet. Lika med Kongl. Collegium
afstyrker jag detta såsom orättvist; men jag kan icke underlåta att fästa
uppmärksamheten derpå, att den föreslagna penningeafgiften blott utgör
ersättning för eu naturaprestation och att om friheten från den sednare
har något särskilt berättigande, denna befrielse icke kan eller bör kringgås
derigenom, att samma prestation, hvarifrån jag är undantagen, ersättes
med en afgift, som man ålägger mig. Om nu detta företer mindre
svårigheter i afseende på kronans och milda stiftelsers utarrenderade
egendomar, hvaraf följden endast blefve, att man finge bereda sig på
minskad arrendeinkomst af dem, så blefve förhållandet deremot helt annorlunda
med boställen, äfvensom med sådan jord eller egendom, som nu
skyddas från skjutsskyldighet medelst privilegier, hvilket skydd Komiterade
(pag. 157) trott sig kunna i en mellanmening helt ledigt affärda.
Det är nu t. ex. fråga om att förse alla länsmän med boställen af den
storlek, att derå kunna födas en eller två hästar för begagnande vid
tjensteresor. Om detta förslag går i verkställighet, så kommer med dessa
hästar egentligen eller förnämligast att utgöras en naturaprestation för
statsändamål, temligen nära liknande skjutsskyldighet in natura, men boställsinnehafvaren
finge derjemte erlägga skjutsafgift med eu fjerdedel
eller mera af sin hela inkomstbevillning till undvikande deraf, att andras
hästar må begagnas till gästgifveriskjuts. Jag vågar hemställa om detta
är förenligt med billighet och rättvisa. Hvad hindren af privilegier åter
beträffar, så kunna väl Ridderskapets och Adelns numera icke åberopas
emot Riksdagens rätt att ålägga säterijord ökad beskattning, sedan Adeln
längesedan afsagt sig rättigheten att uteslutande besitta säterier och råoch
rörshemman; men då de adliga privilegierna likväl ända hittills hållits
oförkränkta i afseende på sådan jords frihet från räntor och vissa
allmänna besvär samt bidragit att förhöja dessa egendomars värde, förefaller
det dock oväntadt, att de nu skulle åläggas en afgift, som utgör
vederlag för ett besvär, hvarmed man icke tilltror sig att belasta dem.
För det goda ändamålets skull vill jag väl icke afstyrka detta, men det
hör till de åtgärder, hvaröfver man må betänka sig två gånger innan man
beslutar sig derför. Men om man sålunda blir lättare färdig med de
adlige privilegierna, är förhållandet icke detsamma med Presterskapets.
Dessa bekräfta nemligen fortfarande vissa förmåner, rättigheter och friheter
för ett af de förfina Riksstånden; och när de tillägga presterskapets
boställen och andra dertill anslagna lägenheter så väl på landet som i

städerna frihet från deltagande i skjutsbesvär, så kan icke heller sådan
egendom grundlagsenlig! med afgift för dylikt ändamål belastas. Hvad
städerna beträffar, hafva Komiterade af det förhållande, att i de flesta af
dem, i sammanhang med införd kommunal likställighet, skjutsningen eller
kostnaden derför öfvergått till ett gemensamt åliggande för alla statsmedlcmmarna,
tagit sig anledning att (pag. 164) föreslå denna anordnings
fastställande såsom normal, hvarifrån undantag endast finge äga rum i
stad, der skjutsen ännu efter annan grund utgöres; men af Rikets Ständers
underdåniga skrifvelse den 13 Jan. 1863, som ligger till grund för
likställighetens införande, synes tydligt, att ständerna funnit denna likställighet,
bland annat i afseende på skjutsväsendet, icke grundlagsenlig!
kunna införas utan upphäfvande af författningar, som icke helt och hållet
vore att hänföra till den ekonomiska lagstiftningen. Om alltså eu sådan
likställighet blifvit införd i eu del städer, som förbinder äfven presterskapet
för dess boställslägenheter och jorden till lika deltagande i
skjutskostnaderna med andre statsmedlemmar, så har detta utgjort eu
personlig koncession, som icke kan vara för all framtid förbindande utan
kyrkomötets bifall. Jag anser mig följaktligen i 114 § Regerings-Fonnen
äga fullt stöd för den åsigt, att presterskapet för dess boställen, löningshemman
och jordar på landet och i städerna icke kan betungas med eu
skjutsskyldighet motsvarande afgift förrän allmänt kyrkomöte dertill gifvit
sitt samtycke.

Riksdagen hade föreslagit, att de bidrag till åstadkommande af entreprenadskjuts,
hvilka utöfver skjufslegan erfordrades, borde länsvis utgöras,
till hälften af länets invånare och till hälften af statsverket. Under
sina forskningar för frågans utredning hafva Komiterade emellertid funnit,
att de redan nu (år 1875) utgående entreprenadbidragen, om de inom
hvarje särskild! län skulle fördelas på staten och länet till hälften hvardera,
skulle för Stora Kopparbergs, Vermlands samt de fem Norrländska
länen, hvad länets andel beträffar, uppgå till betydligt mer än 25 procent
af hela bevillningen efter andra artikeln; hvarföre Komiterade i
första hand kommit till den slutsats, att åtminstone för dessa län den
proportion Riksdagen föreslagit för länets bidrag mot statens vore för
dryg och borde till förmån för länen nedsättas. Dessförinnan hade redan
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Gotlands län, i afgifvet utlåtande
öfver Riksdagens underdåniga skrifvelse, yttrat, att enär efter den föreslagna
hälftenprincipen de norrländska länen skulle blifva i oerhörd grad
mera betungade af skjutsväsendet än de södra och mellersta, borde samtliga
inom riket för visst år utgående entreprenadersättningar sammanslås
och, sedan från denna summa afdragits den hälft, som af statsverket
skulle utbetalas, samtliga landstingsområdena vidkännas andra hälften i

mån af hvartderas bevillning efter andra artikeln. Om detta förslag erkänna
visserligen Komiterade (pag. 146), att derigenom de skattskyldige
inom hela riket skulle komma att i samma proportion deltaga i utgifterna
för skjutsväsendet; men af farhåga, att härigenom icke skulle framkallas
så mycket, intresse för skjutsentreprenaders tillvägabringande med
möjligen minsta tillskott, som om dessas stegring eller minskning inom
hvarje län för sig verkade till motsvarande större eller mindre utgift för
dess egna invånare, hafva Komiterade ansett denna enklaste utväg att
ordna saken icke vara antaglig. Emellertid har samma .förslag icke allenast
återupptagits af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Gotlands län, utan
äfven af åtskilliga Länsstyrelser i de norra länen i deras öfver Komiterades
betänkande afgifna utlåtanden, af hvilka i synnerhet Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
i Jemtlands län visat med huru ringa procent af bevillningen
invånarne i de så väl i klimatiskt som produktivt hänseende lyckligare
lottade och med jernvägar mer eller mindre rikt försedda södra
och mellersta länen enligt Komiterades förslag skulle bidraga till skjutsväsendets
upprätthållande mot dem i de norra, hvarest jernvägar ännu
nästan saknas och der således, i anseende jemväl till deras vidsträckthet
och glesa befolkning, skjutsväsendet är både mera oumbärligt och mera
kostsamt. Dessa betänkligheter finner jag för min del vara i hög grad
afsevärda och öfvervägande dem som Komiterade hemtat från minskadt
intresse hos Landstingen att nedsätta entreprenadanbuden; ty att kunna
åstadkomma lika beskattning efter förmögenhet å alla rikets invånare i
och för skjutsningen är väl det mål, som framförallt bör sökas, helst
kommunikationernas lättande är ett stats- och icke ett länsändamål, enär
resor företagas icke blott inom länen, utan äfven emellan dem, och detta
icke allenast i affärer, utan ock i odlingens intressen. Genom ett sådant
sammanslående af de på länen belöpande skjutsafgifterna för hela riket
skulle ock den olägenhet undvikas, att Landstingen stode bredvid och
emot hvarandra med särskilda, splittrade intressen, hvarigenom riket
sönderfölle i landskap i stället för att sammanhållas i ett helt, och dessa
Landsting, på sätt Kongl. Collegium anmärkt, läto åt sig genom Kongl.
Magt utanordna statsmedel, som de sjelfva bestämt. Svårigheter vid
verkställigheten torde nog yppa sig, hvilka af mig, som blott bär några
få dagar på mig att behandla ett ärende, hvarpå Komiterade användt ett
helt år, ej nu kunna tagas i behörigt betraktande; men jag föreställer
mig sakens behandling ungefär på följande sätt: Entreprenadanbuden för
alla gästgifverier eller skjutsstationer, som tillhöra ett landstingsområde
eller stad, som icke tillhör landsting, pröfvas af Landsting eller städsfullmägtige,
derefter af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande och slutligen af
Kongl. Maj:t. Den sammanlagda summa, som härigenom uppkommer, ut -

gör hela det allmännas utgift till skjutsväsendet, hvaraf hälften af statsmedel
utanordnas till entreprenörerne af Kongl. Maj:t, som låter uträkna
huru mycket på hvarje bevillningskrona efter andra artikeln belöper på
de skattskyldige. Härigenom undvekes ock, att statsverket belastades med
större bidrag än Riksdagen ifrågasatt, eller hälften af entreprenadkostnaden
utöfver skjutslega^ enär det med visshet kan förutses, att andra
hälften för de skattskyldige icke på långt när komme att uppgå till 25
procent af andra artikelns bevillning.

Men om frågan måste behandlas såsom en uteslutande länsangelägenhet,
och således entreprenadbidragen för hvarje län till utgörande fördelas
endast emellan samma läns invånare och statsverket, i hvilket hänseende
Komiterade föreslagit, att så vida dessa bidrag uppgå till högst
hälften af bevillningen efter andra artikeln för länet, dess invånare böra
deri deltaga med halfva beloppet, således högst en fjerdedel af hvars och
ens bevillning efter samma artikel, samt statsverket med andra hälften,
men att i de län åter, der entreprenadbidragen komme att uppgå till
mer än hälften af bevillningen, det öfverskjutande beloppet skulle till eu
tredjedel godtgöras af länets invånare och till två tredjedelar af statsverket;
har väl Kongl. Collegium ansett denna proportion böra ändras
så, att detta öfverskott borde med blott en sjettedel drabba de förre och
med fem sjettedelar det sednare; men jag går i detta afseende ett steg
längre och får för min del föreslå, att för sådana fall hela öfverskottet
af entreprenadbidragen måtte ersättas af statsverket. En beskattning af
ända till eu fjerdedel af andra artikelns bevillning i skjutsafgift är nämligen,
helst när denna afgift skulle komma att drabba personer och föremål,
som hittills varit från sådan utskyld helt och hållet befriade, så
dryg, att den synes mig icke böra få i något fall förökas. Härtill får jag
äfven lägga, att på nyanlagda farvägar, tillkomna hufvudsakligast på statens
bekostnad, hvarom Komiterades betänkande pag. 181 förmäler, och
till hvilka jag äfven räknar sådana redan anlagda, som pag. 52 omtalas;
det bör vara statens omsorg att ensam tillvägabringa skjutanstalter för
resandes fortkomst mot föreskrifven entreprenadskjutslega; ty att på sådana
vägar, hvilka anlagts för att i framtiden tillvägabringa samfärdsel i
orter, der sådan förut ej egt rum, söka framtvinga entreprenadanbud,
som skulle tynga på länets invånares beskattning, eller i brist deraf lägga
skjutsens upprätthållande på några få och spridda hemmansåboer, kan
såsom vederbörande länsstyrelse och äfven Komiterade erinrat, icke vara
lämpligt, utan bör dermed uppskjutas till dess bosättning utmed sådana
vägar och trafik derå i naturlig ordning uppstått.

1 afseende på detaljerna i Komiterades förslag, för så vidt de icke
bero af hufvudgrunderna och komme att i öfverensstämmelse med ofvan -

stående anmärkningar, derest de skulle tillvinna sig något afseende, förändras
och omarbetas, har jag till hvad Kongl. Collegium anmärkt endast
följande att tillägga:

§ lipa
de af Hr Kammar-Rådet Bergström anförda skäl anser jag, lika
med honom, att skjutsentreprenör må äga ställa borgen äfven af personer
boende utom länet.

§ 37.

Att göra skillnad emellan större och mindre hel täckt vagn anser jag
mindre lämpligt, utan endast de åkandes antal enligt 36 § böra bestämma
hästarnes, så att efter två hästar må färdas tre personer, efter tre hästar
fem o. s. v».

Som ofvan.

In iidem.

C. J. Hassell,

Uppgift på prisen å hafre och hö samt

Medelpris efter 1872—1876 årens marfcegångstaxor så väl
för hvarje län särskild! som för hela riket.

Markegångspris 1872.

Markegångsp

	Hafre pr	Hö	pr	Öke-	Uran ge-	Hafre pr	Hö	pr	Öke-	Dränge-	Hafre pr	Hö	nr
	kubikfot.	centner.	dagsverke *	dagsverke.	kubikfot.	centner.	dagsverke.	dagsverke.	kubikfot.	centner.
Stockholms län ..................	i	54	2	97	3	7 5	i	40	i	28	i	87	3	_	1	10	i	55	i	93
Upsala d:o........................	i	48	2	79	3	70	i	43	i	30	i	65	3	—	1	25	i	43	i	82
Skaraborgs d:o..................	i	46	2	62	3	95	i	46	i	25	i	50	3	25	1	20	i	35	2	—
Kronobergs d:o...................	i	31	2	20	3	02	i	24	i	10	i	27	2	60	1	1 1	i	30	1	41
Jönköpings d:o ...................	i	36	2	63	4	72	i	40	i	24	i	75	4	14	1	1 5	i	30	1	7 6
Vestmanlands d:o................	i	44	2	65	3	17	i	56	i	21	i	71	2	48	1	28	i	3 7	1	94
Östergötlands d:o ...............	i	53	2	95	4	25	i	37	i	40	2	—	3	75	1	'' 2r,	i	43	2	—
Södermanlands d:o ..............	i	48	2	33	4	03	i	34	i	24	1	50	3	—	1		i	48	1	40
Elfsborgs d:o .....................	i	4 6	3	—	3	71	i	06	i	40	2	—	3	25	—	90	i	40	2	—
\| Kalmar..........	i	42	2	55	2	9 5	i	08	i	24	1	62	2	75	1	—	i	30	1	62
Kalmar d:o ( ö]an(] .........	i	26	2	65	2	95	i	08	i	05	1	C 2	2	75	1	—	i	15	1	62
	i	34	2	60	2	95	i	08	i	14,5	1	62	2	75	1	—	t	22,5	1	62
Störa Kopparbergs d:o ........	1	62	3	09	4	10	i	73	i	43	2	25	3	25	1	46	i	59	2	50
i Nerike ...........	i	42	3	85	5	30	i	29	i	2 7	1	75	4	7 5	1	—	i	40	2	44
Örebro d:o \ r, , \ Bergslagen.......	i	48	3	07	G	05	i	45	i	32	1	81	5	25	1	25	i	46	2	50
	i	45	2	96	*	67	i	37	i	29,5	1	78	5		1	12,5	i	43	2	47
Vermlands d:o ...............	i	55	3	22	3	35	i	43	i	35	2	—	2	75	1	14	i	43	1	91
\| Gestrikland...	i	44	2	77	6	15	i	90	i	25	o	50	5	—	1	50	i	45	2	50
fiellebovgs d;oj Helsingland .	1	42	3	03	G	29	i	90	i	25	2	75	4	7 5	1	50	i	45	2	75
	i	43	2	90	G	22	i	90	i	25	2	62,5	4	87,5	1	50	i	45	2	62,5
Vesternorrlands d:o.............	i	66	3	19	4	43	2	12	i	40	3	—	3	20	1	60	i	60	3	25
Vesterbottens d:o...............	—	—	2	23	3	75	1	8 5	—	—	1	50	3	—	1	4 2	—	—	2	12
Gotlands d:o ....................	i	51	3	55	4	12	1	43	i	3 0	2	2 5	3	33	1	22	i	63	2	50
Malmöhus d:o....................	i	66	2	93	5	20	1	42	i	53	2	25	4	50	1	25	l	67	2	42
Kristianstads d:o...............	i	49	2	38	4	15	1	27	i	40	1	53	3	50	1	—	i	50	1	67
Blekinge d:o......................	i	58	2	34	—	—	—	—	i	39	1	4 5	—	—	—	—	i	57	1	4 5
Hallands d:o ......................	i	36	1	92	4	56	1	14	i	10	1	25	4	—	1	__	i	27	1	40
Göteborgs och Bolins d:o.....	i	53	3	30	5	50	1	10	i	25	2	—	4	50	1	—	i	50	2	—
( Jernband..	i	64	3	73	_	—	2	49	i	39	4	08	—	—	2	10	i	81	5	—
Jemtlands d:o % TT . 01 , t Herjeadalen	i	57	4	62		—	2	44	i	30	4	08	—	—	2	10	i	81	5	50
	i	no	4	17	—	—	2	46	i	3 4,5	4	08	—	—	2	10	i	81	5	25
Norrbottens d:o .................			2	85	4	85-	2	60	—	—	1	72	3	75	2	25	—	—	2	7 5
Summa	38	67	SO	41	108	—•	41	98	33	64	50	66	89	50	35	03	38	20	(it	16
Medelpris	1	49	2	87	4	32	1	55	1	29	2	02	3	58	1	30	1	47	2	29

’) Uti Vermlnnds läns markegångstaxa förekomma olika pris å »1 årligt eller jordeboksdagsverke» samt »ett drängedagsverke»;

2) I Jemtlands läns markegångstaxa förekomma särskilda »mansdagsverken i andetiden» och »andra årstider». Priset å »mansdagsv

3) I Norrbottens läns markegångstaxa förekomma likaså särskilda »drängedagsverken» samt »dagsverken med häst och karl» för »so

)rä

rängedagsverken

1872—1870 årens markegångstaxor.

erke.

36
58
40

62,5

7 5

2 5

7 5

Markegångspris 1874.

Markegångspris 1875.

Markegångspris 1876.

Hafre pr kubikfot.	Hö pr centner.	Öke- dagsverke.	Dränge- dagsverke,	Hafre pr kubikfot.	Hö pr centner.	Öke- dagsverke.	Dränge- dagsverke.	Hafre pr kubikfot.	Hö pr centner.	Öke- dagsverke.	Dränge- dagsverke.
1	75	3	50	4	—	i	53	i	50	3	05	4	_	i	53	i	64	4	50	4		i	53
1	67	3	50	4	—	i	50	i	50	3	-	4	—	i	50	i	51	4	—	4	—	i	50
1	60	3	50	4	—	i	50	i	50	2	75	4	—	i	50	i	60	3	37	4	50	i	60
1	44	2	90	3	33	i	29	i	30	2	50	3	—	i	25	i	43	2	94	3	17	i	29
1	52	3	75	4	81	i	54	i	35	2	74	4	96	4	52	i	38	3	14	4	96	i	43
1	68	3	67	3	39	i	64	i	45	2	28	3	30	1	64	i	49	3	67	3	44	i	66
i	82	4	50	4	50	i	40	i	43	2	50	4	—	1	40	i	58	3	75	4	50	i	40
1	70	3	05	4	35	i	45	i	43	2	20	4	35	1	45	i	55	3	50	4	35	i	45
1	60	4	—	3	80	i	10	i	45	3	—	4	—	1	15	i	4 5	4	—	4	—	i	15
1	65	3	1 2	3	—	i	10	i	40	3	25	3	—	1	10	i	50	3	12	3	—	t	10
1	50	3	12	3	—	i	10	4	24	3	75	3	—	1	10	i	34	3	12	3	—	i	10
1	57,5	3	12	3	—	i	10	1	32	3	50	3	—	1	10	i	42	3	12	3	—	i	10
1	84	3	70	5	—	i	92	1	66	3	25	4	—	1	75	i	58	3	75	3	75	i	60
1	6 5	3	56	5	75	i	35	1	36	2	55	5	—	1	30	i	44	3	94	5	—	i	30
1	71	3	81	6	50	i	55	1	42	2	80	5	50	1	40	i	50	4	44	5	—	i	30
1	68	3	68,5	G	12,5	i	4 5	1	39	2	67,5	5	2 5	1	35	i	47	4	19	5	—	i	30
1	90	5	—	3	50	i	50	1	45	2	50	3	50	1	50	i	60	4	69	3	50	i	50
1	50	3	25	7	—	2	—	1	50	2	50	G	7 5	2	—	i	50	3	12	5	—	2	—
1	50	3	50	(5	50	2	—	1	40	2	70	G	75	2	—	i	50	3	44	7	—	2	—
1	50	3	37,5	6	75	2	—	1	45	2	''60	G	7 5	2	—	i	50	3	28	G	—	2	—
1	78	4	12	5	33	2	42	1	74	2	79	5	17	2	29	i	80	2	80	4	45	2	27
—	—	2	67	4	17	2	08	—	—	2	42	4	—	2	—	—	—	2	42	3	67	2	—
1	7 5	5	—	4	50	1	50	1	31	4	—	4	50	1	58	i	55	4	—	4	50	1	58
1	7 5	3	50	5	50	1	50	1	60	2	75	5	50	1	50	i	74	3	75	5	50	1	50
1	50	3	25	4	25	1	30	1	45	2	65	4	25	1	30	i	60	2	81	4	50	1	45
1	71	3	20	—	—	—	—	1	55	2	50	—	—	—	—	i	>. 70	3	10	—	—	—	—
1	54	2	50	4	67	1	17	1	45	2	20	4	86	1	17	i	45	2	25	5	—	1	17
1	80	4	50	6	—	1	—	1	50	3	50	G	—	1	25	i	60	4	50	6	—	1	25
1	64	4	58	—	—	2	77	1	60	2	50	—	—	2	50	i	76	2	50	—	—	2	50
1	85	6	—	-	—	2	75	1	40	3	50	—	—	2	50	1	50	4	—	—	—	2	25
1	74	5	29	—	—	2	76	1	50	3	—	—	—	2	50	i	63	3	25	—	—	2	37,5
—	—	3	21	5	50	3	—		—	3	06	5	—	2	50	—	—	3	50	5	—	2	50
43	35	103	96	no	35	44	96	37	94	7!»	19	112	3 tf	43	68	40	29	OS	12	no	79	43	38
1	67	O O	71	4	6 5	1	66	1	46	2	83	4	BO	1	62	1	55	3	50	4	43	1	61

In are är här upptaget,
är här upptaget.

:h »vintertiden». Priset sommartiden är här utfördt.

Underdånigste utlåtande.

Uti underdånigt betänkande af den 6 sistlidne Mars hafva i nåder
utsedde Komiterade till skjutsväsendets ordnande, hvilka ansett sig tillhöra
att jemväl taga i öfvervägande i hvad mon lättnad i den på jorden
hvilande skyldigheten att utgöra kungs- och kronoskjuts kunde beredas,
anfört, (pag. 206—7, i det tryckta betänkande):

att. kungsskjuts, eller den skjuts, som uppbudas för kungliga personers
resor inom landet, under femårsperioden 1871—1875 begagnats endast
vid tre särskilda tillfällen, eller år 1873 vid resor inom Östergötlands
och Jemtlands län samt år 1875 vid resa inom Kopparbergs län;
samt

att, med afseende härå, och då, i följd af de under sednare tider utförda
jernvägsanläggningar inom riket, hvarigenom ej mindre en snabb
kommunikation med konungariket Norge åstadkommits, än äfven hufvudorterna
inom de serskilda länen, med få undantag, blifvit satta i förbindelse
med både rikets hufvudstad och hvarandra, användandet af kungsskjuts
hädanefter endast undantagsvis torde kunna ifrågakomma, hvilket
ännu mera skulle blifva förhållandet efter fullbordandet af de under arbete
varande jernvägsanläggningarna; Komiterade funnit sig ega anledning
till Eders Kongl. Maj:ts nådiga bepröfvande öfverlemna, huruvida
och i hvilken utsträckning det på jorden hvilande kungsskjutsbesväret må
kunna eftergifvas; hvarjemte

Komiterade (pag. 213) i fråga om den ersättning, som för utgörande
af kungs- (eller kronoskjuts må skäligen böra den skjutsande tillgodokomma,
och enär verkställandet af sådan skjuts ansåges i allmänhet vara
förenad! med större besvär och olägenheter än den vanliga gästgifveri-,
håll- och reservskjutsen, — hvarföre ock Riksdagen vid dess år 1871
gjorda underdåniga framställning om förhöjning i legan för kungs- (och
krono-)skjutsen, hemställde att densamma måtte bestämmas i likhet med
den dåvarande entreprenadlegan å landet, — ansett sig ega skäl föreslå
att, i sammanhang med fastställandet af maximibeloppet utaf entreprenadlegan
för de serskilda länen, legan för kungs- (och krono-)skjuts måtte
förklaras skola utgöras med belopp motsvarande den för orten, inom
hvilken skjutsen utgöres, stadgade maximilega.

Utlåtande ang. Skjulskomiténs betänkande. 6

Sedan Eders Kongl. Maj:t i nåder anbefalt Riksmarskalksembetet att
afgifva underdånigt utlåtande i anledning af hvad Komiterade sålunda
yttrat beträffande kungsskjutsen, får, till åtlydnad deraf, Riksmarskalksembetet
efter att hafva i ämnet hört Chefen för Eders Kongl. Maj:ts HofFörvaltning,
underdånigst anföra:

Legan för hvar häst, som till kungsskjuts användes, skall, jemlikt
nådiga Kungörelsen den 9 December 1871, utgå med En krona 20 öre
milen. Till hvad belopp åter, i händelse skyldigheten att utgöra kungsskjuts
skulle alldeles eftergifvas, ersättningen för häst och mil skulle
kunna inom olika län och serskilda trakter deraf betingas, derest erforderligt
antal hästar skulle komma att på enskild väg anskaffas, lär svårligen
kunna med någon tillförlitlighet på förhand beräknas. Denna ersättning
komme utan tvifvel att till beloppet blifva mycket omvexlande
och i allmänhet beroende af dens eller deras godtycke, som kunde vara
i tillfälle och hugade att tillhandahålla den skjuts, som erfordrades. Då
emellertid, på sätt Komiterade jemväl framhållit, användandet af kungsskjuts,
i följd af den utsträckning af jernvägs- och vattenkommunikationerna
inom riket redan vunnit och än vidare komma att ernå, hädanefter,
likasom under den af Komiterade åberopade tidsperiod, mera sällan
torde behöfva ifrågakomma, lärer den tillökning i reskostnad, som
skulle komma att föranledas af kungsskjutsskyldighetens eftergifvande,
desto mindre kunna antagas blifva så betydande, att endast ur financiel
synpunkt det ifrågasatta upphörandet af berörde skyldighet synes böra
afstyrkas, som, efter hvad Chefen för Kongl. Hof-Förvaltningen upplyst,
kostnaden för de af Eders Kongl. Maj:t år 1873 inom Östergötlands och
Jemtlands län och år 1875 inom Stora Kopparbergs län företagna, af
Komiterade omförmälda resor uppgått tillsammans till endast 988 kronor
71 öre;

men då deremot, beträffande den utväg, som i händelse af kungsskjutsskyldighetens
upphörande måste anlitas, att vid resor af ifrågavarande
beskaffenhet, Indika sannolikt komme att ganska sällan ifrågakomma,
genom beting anskaffa erforderlig skjuts med den skyndsamhet,
som af omständigheterna påkallas, all anledning är att antaga, det sådant
i allmänhet skulle blifva förenadt med ganska stora svårigheter och
till och med under vissa förhållanden icke ens kunna verkställas, särdeles
i orter, der få resande förekomma och skjutsskyldigheten vid skjutsombyten
är inskränkt till några få hästar, men hvilka orter likväl landets
konung kan finna af vigt att besöka, — finner Riksmarskalks-Embetet,
som, i betraktande häraf, anser kungsskjutsskyldighetens bibehållande
vara af behof påkallad, sig af sådan anledning förhindradt att till

Komiterades framställning om densammas upphörande tillstyrka nådigt
bifall; men hemställer deremot underdånigst, att, i sammanhang med fastställandet
af maximibelopp af entreprenadlegan för de serskilda länen,
Eders Kongl. Maj:t måtte täckas i nåder föreskrifva, att legan för kungsskjuts
skall, på sätt Komiterade jemväl föreslagit, utgöras med lika belopp,
som maximilegan i den ort, inom hvilken skjutsen utgöres. Stockholm
den 11 Juni 1877.

G. A. SPARRE.

W. von Schoultz.

STORMÅKTIGSTE, ALLERNÅDIGSTE KONUNG!

Genom nådig remiss har Eders Kongl. Maj:t behagat infordra ArméFörvaltningens
underdåniga utlåtande i anledning af hvad särskilde Komiterades
underdåniga betänkande och förslag, angående skjutsväsendets ordnande,
innehåller rörande kronoskjutsen.

I sådant afseende får Förvaltningen, med åberopande af dess Artilleri-,
Fortifikations- och Intendents-Departements till Komiterade afgifna
och i Komitébetänkandet intagna särskilda yttranden i ämnet, underdånigst
anföra, att Förvaltningen icke kunnat biträda Komiterades förslag
derom, att aftal om betingsskjuts för fortskaffning af trupper och
persedlar bör, efter föregången entreprenadauktion, få afslutas utan legans
begränsning af något visst maximibelopp, till stöd för hvilken mening
Komiterade åberopat, dels förhållandet med skjutsaftal för posternas fortskaffning,
dels ock att erfarenheten från fälttjenstöfningarne i Småland
och Vestergötland år 1874 skulle hafva ådagalagt, att kronoskjuts vid
sådana tillfällen icke behöfde tagas i anspråk.

Armé-Förvaltningen anser nemligen att, i alla de fall, då kronoskjuts
för arméns behof kan lagligen uppbudas, men betingsskjuts må för framtiden
företrädesvis användas, legans begränsning inom ett visst, på förhand
bestämdt belopp, — i enlighet med den åsigt, som i fråga om gästgifveri-entreprenadskjutsen
hos Komiterade gjort sig gällande, — är ett
nödvändigt vilkor till förekommande af öfverdrifna kostnader för kronan,
hvarjemte, genom antagande af ett sådant maximibelopp, den fördel till
lättnad för de kronoskjutsskyldige skulle kunna vinnas, att, när tiden
icke medgifver betingsskjuts anskaffande genom entreprenadauktion, sådant
må kunna få ske medelst öfverenskommelse under hand, med förbehåll
af legans begränsning inom det faststälda maximibeloppet; Och
får Förvaltningen, beträffande de till stöd för Komiterades nu anmärkta
mening åberopade exempel, underdånigst erinra, att postskjutslegans be -

stämmande genom entreprenadauktion, oberoende af något på förhand
faststäldt maximibelopp, väl måste anses såsom en nödvändighetsåtgärd,
då ju kronoskjuts för postbefordringen icke får anlitas, samt att vid 1874
års fälttjenstöfningar ett af de deri deltagande kavalleriregementena icke
kunde, i anseende till öfverdrifna betalningsanspråk, nyttja legda transportmedel
under marschen till och från fälttjenstorten, utan måste af
kronoskjuts sig begagna.

Slutligen anser Förvaltningen den blifvande bestämmelsen i förevarande
ämne böra, tydligare än som skett i Ivomiterades förslag, innefatta,
att kronoskjuts må fortfarande begagnas i alla de fall, då sådant lagligen
kan ske och tiden eller omständigheterna icke medgifva den erforderliga
skjutsens anskaffande genom beting, på sätt härom kan varda i nåder
stadgadt, eller ock betingsskjuts i enlighet med dessa bestämmelser icke
kunnat erhållas.

Remissakten följer härjemte, och Armé-Förvaltningen framhärdar med
djupaste vördnad, trohet och nit.

Stormäktigste Allernådigste Konung!

Eders Kongl. Maj:ts

Underdånigste, tropligtigste
tjenare och undersåter:

G. SANDELS. B. A. LEYONHUFVUD. C. G:son LEYONHUFVUD.

V. CEDERBLAD. C. N. FORSSMAN. C. L. FORSBERG. J. Y. GESTRIN.

Stockholm den 27 September 1877.

C. Angelin.

STORMÅKTIGSTE, ALLERNÅDIGSTE KONUNG!

Genom nådig remiss den 13 sistlidne April har Eders Kong! Maj:t
anbefalt Förvaltningen af Sjö-Ärendena att inkomma med underdånigt
utlåtande i anledning af hvad det utaf särskilde komiterade den 6 nästförutgångne
Mars afgifna betänkande angående skjutsväsendets ordnande
innehåller rörande kronoskjutsen; Och får Förvaltningen, som ansett sig
böra anmoda Militärcheferne vid Flottans Stationer att efter samråd med
Yarfscheferne derstädes afgifva yttranden häröfver, sedan sådana yttranden
till Förvaltningen inkommit, med öfverlemnande af desamma och
återställande af remissakten, för fullgörande af denna nådiga befallning,
i underdånighet anföra, att Förvaltningen, lika med bemälde Militärchefer,
anser kronoskjuts för transport af Flottans manskap och effekter
i fredstid endast undantagsvis behöfva ifrågakomma, men dock icke helt
och hållet kunna undvaras, utan vid vissa tillfällen, såsom då jernbantåg
eller sjölägenhet icke är att tillgå eller beting icke hinner uppgöras,
behöfva begagnas, samt att Förvaltningen, lika med Militärchefen i Stockholm,
anser, att, när kronoskjuts måste anlitas, den af Komiterade före -

slagna ersättning derför är billig, och tillstyrker således i underdånighet
densammas utgående.

Förvaltningen af Sjö-Ärendena framhärdar med djupaste vördnad,
trohet och nit,

Stormäktigste, Allernådigste Konung!
Eders Kongl. Maj:ts

underdånigste, tropligtigste
tjenare och undersåtar

R. von FEILITZEN.

P. O. BACKSTRÖM, 0. STACKELBERG. JOHN AMÉEN.

referent.

Stockholm den 7 December 1877.

J. A. Neländer.

Till Kongl. Förvaltningen af Sjö-Ärendena,

Sedan Kongl. Maj:t, genom nådig remiss, anbefalt Eder att inkomma
med underdånigt utlåtande, i anledning af livad det utaf särskilda Komiterade
den 6 sistlidne Mars afgifna betänkande angående skjutsväsendets
ordnande innehåller rörande kronoskjutsen, hafven I genom skrifvelse den
1 sistlidne Maj, med bifogande af ett tryckt exemplar af förenämnde betänkande,
anmodat mig att, efter samråd med stationens Varfs-Chef, till
Eder inkomma med yttrande i ämnet; och får jag till följd häraf, efter
samråd med bemälde Chef, anföra följande.

Komiterade, som, med anledning af inhemtade upplysningar ifrån
Kongl. Arméförvaltningen, väl funnit det icke vara möjligt att helt och
hållet eftergifva kronoskjutsskyldigheten, hafva deremot ansett utkräfvande!
af berörda skyldighet böra inskränkas till de fall, då utgörandet deraf
oundgängligen erfordras samt att således de för truppers och kronopersedlars
fortskaffande behöfliga transportmedel i regeln böra, der jernvägseller
sjölägenhet icke finnes att tillgå, anskaffas genom beting, hvarom
aftal, så framt transporten icke omedelbart af Kongl. Arméförvaltningen
besörjes, torde böra genom Kongl. Maj:ts Befallningshafvande eller Militärbefäl
efter föregången entreprenadauktion uppgöras och, när så lämpligen
ske kan, för viss bestämd tid afslutas, dock att, der, oaktadt erforderliga
åtgärder för åvägabringande af uppgörelse om betingsskjuts blifvit
behörigen vidtagna, sådan uppgörelse likväl icke kunnat åstadkommas
och uppskof med transportens verkställande icke heller kan ega rum, för
sådant fall, likasom i den händelse statens säkerhet eller upprätthållande

af allmän ordning skulle påkalla truppers sammandragande och fortskaffande
med sådan skyndsamhet, att utväg till anlitande af annat transportmedel
ej förefinnes, kronoskjuts må fortfarande uppbudas. Vidkommande
ersättningen för kronoskjutsen hafva Komiterade, på anförda grunder, funnit
sig äga skäl föreslå, att i sammanhang med fastställandet af maximibeloppen
af entreprenadlegan (för gästgifveri-, håll- och reservskjuts)
för de särskilda länen, legan för kronoskjuts måtte förklaras skola utgöras
med belopp, motsvarande den för orten, inom hvilken skjutsen utgöres,
stadgade maximilega.

Hvad nu Stationen beträffar, så ifrågakommer kronoskjuts för dess
behof endast då flottans manskap eller kronans persedlar, hufvudsakligen
krut samt artilleri- och ammunitionseffekter, skola fortskaffas och sjöeller
jern vägslägenhet för transporters verkställande saknas. Då ombyte
till tjenstgöring i ordinarie tur uppfordradt manskap vid denna station
tiger rum endast den tid på året, då sjöfarten är öppen, erfordras skjutsendast
för transporterna emellan mötesplatserna samt embarkerings- och
debarkeringsplatserna, eller, der jernväg finnes att tillgå, närmaste jernvägsstation.
För dessa transporter, hvilka på hvarje särskild! ställe omfatta
blott någon del af kompaniets hela nummerstyrka, synes kronoskjuts
kunna undvaras, då det nämligen vill synas, som skulle, enär transporterna
inträffa vid viss tid på året samt gälla ett inskränktare, hvarje
gång ungefärligen lika stort antal, entreprenad eller beting på förhand
kunna genom Länsstyrelsernas försorg upprättas. Om deremot extra uppfordring
skulle ifrågakomma å annan tid af året, än då sjöfarten är
öppen, hvilket emellertid torde komma att tillhöra undantag af sällsyntare
art; så kan lika litet i sådant fall, som när vid truppers sammandragande
och rörelser, större skyndsamhet är af behofvet påkallad samt
transporten måste ske å annan art än der jernväg finnes att tillgå, kronoskjuts
för transporten undvaras.

Transport af effekter för kronans räkniug, der sjölägenhet eller jernväg
saknas, synes också i allmänhet kunna ske medelst entreprenad eller
beting, upprättade genom vederbörande Länsstyrelser, antingen på förhand
eller vid hvarje särskild transport. Men äfven för dylika transporter,
der entreprenad eller beting icke kunnat på förhand upprättas, eller
der den erforderliga skyndsamheten icke medgifver sådan åtgärd för tillfället,
måste jemväl kronskjuts vara att tillgå.

Vid sådana förhållanden anser jag, lika med Komitén, kronoskjutsskyldigheten
icke kunna helt och hållet borttagas; men dess anlitande,

Utlåtande ang. Skjvtskomiténs betänkande. t

hvad Stationen beträffar, kunna inskränkas till de tillfällen,
ofvan omförmälas.

Hvad ersättningen för sådan skjuts beträffar, synes mig
förslag på billighet grundadt.

Komiténs betänkande återställes härhos.

Stockholm den Oktober 1877.

JAC. LAGERCRANTZ.

som här
Komiténs

J. A. L. Asbrink.

Till Kongl. Förvaltningen af Sjö-Ärendena.

Medelst skrifvelse af den 1 sistlidne Maj hafven I, med öfverlemnande
af ett exemplar af det utaf särskilda Komiterade den 6 nysslidne Mars
afgifna betänkande angående skjutsväsendets ordnande, anmodat mig att,
efter samråd med Stationens Varfs-Chef, till Eder inkomma med yttrande
öfver hvad samma betänkande innehåller rörande kronoskjutsen; och får
jag, med återsändande af det hitsända exemplaret af nämnda betänkande,
tillkännagifva, att Varfs-Chefen, sedan Räkenskapskontoret upplyst att
under de fem senast passerade åren kronoskjuts för Varfvets behof endast
utgått år 1872 för transport af krut från Fliseryd till Påskallavik
samt åren 1872, 1873 och 1874 för transport af Stationens räkenskaper
härifrån till Vexiö, meddelat att, enär räkenskapen numera transporteras
på jernväg samt transporter af krut eller andra Varfvets effekter torde
böra kunna verkställas genom särskild öfverenskommelse för hvarje gång
sådant ifrågakommer, han anser att kronoskjutsen, derest den i öfrigt kan
för Flottans behof undvaras, icke behöfver bibehållas ensamt i och för
Varfvets transporter, äfven om dessa genom att utföras medelst entreprenad
skulle blifva dyrare än om kronoskjuts begagnades; samt för egen
del andraga, att, hvad Militärdepoten beträffar, kronoskjuts endast synes
behöflig vid de tillfällen, då kronans manskap skall transporteras till
eller ifrån de ställen, hvarest ångbåts- eller jernvägslägenheter icke stå
att finna.

Carlskrona den 5 Juni 1877.

ALEXIS PETTERSÉN.

A. Höckert.