UNDERDÅNIGA UTLÅTANDEN OCH YTTRANDEN (Statens offentliga utredningar 1890:5)

UNDERDÅNIGA UTLÅTANDEN OCH YTTRANDEN

ANGÅENDE

LÅROYERKSKOMITÉNS

PÅ DESS HYGIENISKA UNDERSÖKNING GRUNDADE

FRAMSTÄLLNINGAR OCH FÖRSLAG

IV.

AEGIFNA AP

MEDICINALSTYRELSEN, DE MEDICINSKA FAKULTETERNA
VID UNIVERSITETEN I LUND OCH UPSALA samt LÄRAREKOLLEGIET
VID KAROLINSKA MEDIKO-KIRURGISKA INSTITUTET
I STOCKHOLM.

STOCKHOLM

IVAR HiEGGSTRÖMS BOKTRYCKERI
1 886.

Innehållsförteckning.

Sid.

1) Underdånigt utlåtande af Kongl. medicinalstyrelsen den 13 Augusti

1886 ............................................................................................. 1

2) Underdånig skrifvelse från kanslern för Upsala universitet den 7

Juli 1886 ....................................................................................... 5

3) Underdånigt yttrande af medicinska fakulteten vid Upsala universitet
den 1 Juni 1886 .................................................................. 5

4) Underdånigt yttrande af medicinska fakulteten vid universitetet i

Lund ............................................................................................ 26

5) Underdånig skrifvelse från kanslern för Upsala universitet ock Karolinska
institutet den 31 Maj 1886 ................................................ 37

6) Lärarekollegiets vid Karolinska mediko-kirurgiska institutet skrifvelse
till kanslern den 21 April 1886 .......................................... 37

Till Konungen.

1 enlighet med den uti nådig remiss af den 25 September 1885
mottagna befallning att, efter inhemtad kännedom om de yttranden,
som afgifvits af medicinska fakulteterna vid universiteten i Upsala
och Lund samt af lärarekollegiet vid Karolinska mediko-kirurgiska
institutet i Stockholm, inkomma med underdånigt utlåtande öfver
de på läroverkskomiténs hygieniska undersökning grundade framställningar
och förslag, som afgifvits i komiténs den 25 Augusti
1884 daterade betänkande och i särskild, af professor Axel Key författad
bilaga dertill, går medicinalstyrelsen att, sedan ifrågavarande
yttranden, senast det från Upsala medicinska fakultet den 16 sistlidne
Juli, numera kommit styrelsen tillhanda, fullgöra det ofvan
anbefalda åliggandet.

Medicinalstyrelsen anser sig härvid böra i likhet med fakulteterna
och läroverkskollegiet vitsorda det arbete och den omsorg, som
nedlagts på utarbetandet af ifrågavarande bilaga, hvaruti hithörande
frågor på mångsidigt och grundligt sätt blifvit framstälda.

Om äfven, såsom man redan på förhand kunde vänta, derigenom
icke kunnat fullt ådagaläggas, huru stor skuld skolarbetet har uti
den anmärkta betydliga sjukligheten hos läroverkens alumner, har
dock fullt tillräckligt blifvit visadt:

dels att det arbete, som för närvarande fordras af lärjungarne
vid våra läroverk, flerestädes är större, än att detsamma utan skada

för helsa och normal utveckling af det uppväxande slägtet kan uthärdas
och derföre behöfver minskas, i det större tid anslås till
kroppsrörelser, fri sysselsättning, hvila och sömn;

dels att hygienens fordringar bättre, än hittills skett, böra tillgodoses
såväl beträffande sättet och vilkoren för arbetets utförande
som en del skollokalers beskaffenhet;

och dels, för vinnande af detta ändamål, att en fortgående af
läkare utöfvad hygienisk tillsyn vid läroverken är erforderlig och
derjemte att en kontrollerande öfveruppsigt af öfverordnad myndighet
vore önskvärd.

De af komitén gjorda framställningar och förslag hafva äfven
vunnit såväl de medicinska fakulteternas som Karolinska institutets
lärarekollegii godkännande, och äro de derom uttalade omdömen i
allmänhet gynsamma.

Äfven medicinalstyrelsen anser sig böra uti dessa omdömen instämma
och i hufvudsak förorda de framstälda förslagen till nådigt
bifall.

Det förslag till fördelning af dygnets timmar, som komitén afgifva,
anser styrelsen vara fullt betryggande, för att lärjungarne icke
skola af skolarbetet taga skada, förutsatt att lifvet i deras hem äfven
är sådant det bör vara, och hyser styrelsen den tillförsigt att, om
detsamma antages, tiden skall vara tillräcklig såväl för kroppens
vård och helsans bevarande som för i inhemtande af de lärokurser,
som lämpligen böra af hvarje klass fordras, utan att någon inskränkning
behöfver göras uti den, synnerligen i vårt klimat, välbehöfliga
ferietiden under sommaren. I alla händelser får styrelsen afstyrka
hvarje inskränkning i den för sömn anslagna tiden, som ingalunda
blifvit för högt tilltagen och genom hvars minskande ingen fördel
torde vara att vinna, enär den fullt uthvilade organismen med vida
större lust och kraft går till arbetet och derför vinner bättre resultat
på kortare tid än den, som ej fått fullt åtnjuta den för krafternas
återställande så vigtiga sömnen.

Styrelsen anser sig likaledes böra förorda förslaget om läkares
anställande vid läroverken för hygienens öfvervakande samt att läkaren
bör hafva säte och stämma i läroverkskollegiet vid behandling
af alla hygienen rörande frågor. Bland hans åligganden torde
äfven böra ingå att öfvervaka det sätt, hvarpå gymnastiken utöfvas,
och dervid särskildt tillse att endast för helsa och kroppsutveckling
tjenliga öfningar och rörelser må användas, men deremot sådana
uteslutas, som mera höra till akrobatien än gymnastiken och som

synas hufvudsakligen tjena till glansnummer vid uppvisningar och
-tättingar i gymnastik. Äfven borde i styrelsens tanke kunna så
anordnas, att de lärjungar, som på grund af sin kroppsbeskaffenhet
äro befriade från vissa för dem farliga öfningar, kunde få gymuasticera
särskildt för sig och ej, såsom nu uppgifves ej sällan vara fallet,
tvingas att sysslolöse åse de öfriges lektion, dervid stundom utsatte
för hån och spe, hvilket än mera ökar den leda för hela gymnastiken,
som ofta hos dem förspörjes.

Beträffande läkarens antagande föreslår Upsala medicinska fakultet,
att detta måtte ske af medicinalstyrelsen, såsom egande större
kännedom om läkarens förmåga. Om så skall ske, hvilket styrelsen
ej vill afstyrka, föreslår styrelsen likväl, att antagandet måtte ske
endast på förordnande för en tid af högst 5 år samt efter det tj ensten
i vanlig ordning annonserats ledig och läroverkskollegiet för sin
del afgifvit yttrande angående de sökande. Skall läkaren af annan
myndighet förordnas, torde dock medicinalstyrelsens utlåtande öfver
de sökandes lämplighet förut böra inhemtas.

Styrelsen instämmer äfven uti behöfligheten af det föreslagna
biträdet, som enligt läkarens anvisning skulle hafva att utöfva den
dagliga tillsynen och kontrollen öfver de hygieniska anordningarna,
renhållning, uppvärmning, luftvexling, belysning m. in.

Dock anser medicinalstyrelsen, att detta biträde bör af läkaren
antagas och afskedas.

Äfven den ifrågasatta öfverinspektionen af läroverken anser
styrelsen böra kunna åstadkomma stort gagn såväl för vinnande af
enhet i anordningar och likformighet i allmänhet som särskildt för
att derigenom nogare bör kunna tillses att de föreskrift^ kurserna
följas och icke af allt för nitiske lärare, såsom stundom lärer hafva
händt, förstoras.

Det af medicinska fakulteten i Upsala framhållna behofvet af
likformiga föreskrifter angående de infektionssjukdomar, som böra
utgöra hinder för skolgång, och den tid, hvarunder konvalescenter
äfvensom deras syskon eller med de insjuknade samboende lärjungar
böra från skolan afhållas, anser styrelsen äfven förtjent af bifall.
Dock torde det framkalla stora och onödiga svårigheter, om endast
skolläkarens intyg skulle gälla, utan borde, sedan dylika likformiga,
alla läroverk gällande bestämmelser utfärdats, hvarje legitimerad
läkares vitsord vara antagligt.

Med dessa särskilda uttalanden tillåter sig medicinalstyrelsen
att för öfrigt instämma uti de af fakulteterna och läroverkskollegiet

anförda allmänna åsigter och tillstyrker sålunda för sin del äfven,
att komiténs förslag måtte med de af styrelsen förordade smärre
förändringar vinna nådigt bifall.

Stockholm den 13 Augusti 1886.

Underdånigst
A. ALMÉN.

Edv. Edholm. B. M. C. Eontin. C. Thestrup.

H. W. Hedenstierna.

Till Konungen.

Till Eders Kongl. Maj:t får jag härmed i underdånighet öfverlemna
medicinska fakultetens vid universitetet i Upsala på grund af
nådig befallning afgifna underdåniga yttrande öfver bilagan E till
läroverkskomiténs utlåtande och förslag af den 25 Augusti 1884, innehållande
redogörelse för den hygieniska undersökning, som verkstälts
af komiténs ledamot, professoren doktor Axel Key.

Stockholm den 7 Juli 1886.

Underdånigst
LOUIS DE GEER.

Carl Högberg.

Till Konungen.

Genom remiss af den 3 Oktober 1885 har fakulteten blifvit anbefald
att inkomma med underdånigt yttrande öfver bilagan E till
läroverkskomiténs utlåtande och förslag af den 25 Augusti 1884, innehållande
redogörelse för den hygieniska undersökningen, afgifven af
komiténs ledamot professoren doktor Axel Key.

Innan fakulteten nu går att afgifva sitt yttrande härom, vill
hon först och främst framhålla den höga betydelse för folkets all -

manna val, som frågan om skolornas och läroverkens organisation
intager, och hon vill derjemte erinra derom, att den nyare medicinen
med framgång rigtat sina åtgärder emot sjukdomarnas orsaker för att
sålunda förekomma och förhindra deras uppkomst. Till alla områden
af det mänskliga samlifvet sträcker sig den allmänna hygienens fordringar,
och ej heller skolorna äro derifrån undantagna. Sedan man
allmännare börjat inse, att barnens och ungdomens uppfostran måste
vägledas ej mindre af fysiologiska än af pedagogiska grundsatser,
bar man just åt skolorna egnat en särskild uppmärksamhet, och den
så kallade skolhygienen har sålunda uppväxt som en särskild gren
af den allmänna hygienen.

Uppfostrans mål bör vara att åstadkomma en stark och harmonisk
utveckling såväl af kropp som själ, och detta mål är skolans
såväl som hemmets. Drifves den intellektuella utvecklingen ensidigt
och på bekostnad af den kroppsliga, eller skadas barnets fysik genom
osunda förhållanden inom skolan, så uppfyller skolan i båda fallen
illa den bestämmelse, som är henne förelagd, ty ett vilkor för det
intellektuella arbetets ostörda gång är, att bördan af detta arbete icke
öfverstiger den bärkraft, som hvarje ålder besitter.

I den mån en djupare insigt vunnits om själsverksamhetens beroende
af det fysiska helsotillståndet, är äfven barnets rent kroppsliga
vård vorden en lika vigtig faktor vid all uppfostran som den intellektuella
utbildningen. Man har härigenom bättre än förr lärt att
uppskatta sömnens betydelse för det växande barnet äfvensom vigten
af kroppsöfniugar, af frisk luft och ljus.

Redan länge har derför äfven den meningen uttalats och på
senare tiden med allt större styrka, att den uppväxande ungdomens
normala utveckling — såväl den psykiska som den fysiska — för
närvarande stode i en viss fara inom skolan.

En sådan farhåga har uttalats ej blott af skolmän och läkare,
utan den har äfven låtit sig förnimma inom riksförsamlingen.

På grund af en underdånig hemställan af riksdagen har Kongl.
Maj:t den 20 Oktober 1882 uppdragit åt en komité att undersöka
den nuvarande organisationen af läroverken för meddelande af elementarundervisning
samt afgifva de yttranden och förslag, hvartill
en sådan undersökning kunde föranleda. Det var då, för att bringa
nödig klarhet i de vigtiga sanitära frågorna, som komitén lät anställa
•den undersökning vid landets högre allmänna läroverk och pedagogier,
hvars resultat nu föreligga.

En af de hufvudfrågor, som skulle besvaras, var den, huruvida

ungdomen öfveranstränges genom skolans obligatoriska arbete eller
icke, och då fakulteten nu går att yttra sig om denna fråga på grund
åt komiténs undersökning, torde det vara nödigt att närmare bestämma,
hvad begreppet öfveransträngning egentligen innebär, när
det tillämpas på skolans arbete.

Att skolarbetet under vissa förutsättningar kan inverka menligt

o v CJ O

pa den växande ungdomens helsa och utveckling, anser fakulteten
vara obestridligt, och de sjukliga rubbningarna kunna då framträda
inom tvenne olika områden. Dels kan det långvariga stillasittandet
jemte andra ogynsamma inflytelser direkt inverka på det fysiska
helsotillståndet, dels åter det ansträngda tankearbetet med ökadt
blodtillopp till hjernan framkalla sjukdomstecken ifrån nervsystemet.

Af dessa rubbningar är det egentligen de senare, som böra hänföras
till begreppet intellektuel öfveransträngning, hvars alla symptom
sålunda kunna refereras till ett och samma organ, nemligen hjernan.
Den öfveransträngning, som framkallas af öfverdrifvet skolarbete, är
sålunda i första rummet en h jern affektion, som yttrar sig genom
psykiska och nervösa symptom, bland hvilka de vanligast förekommande
befunnits vara hufvudvärk, allmän trötthet, känsla af oro och
beklämning, håglöshet eller retlighet, minskad förmåga att uppfatta
och minnas samt vidare sömnlöshet, hjertklappning och svimningar.
Jemte dessa kunna dock äfven andra rubbningar i helsotillståndet
iakttagas, som icke direkt böra hänföras till nervsystemet, såsom
blodbrist, slapphet i muskulaturen, bristande matlust, afmagring, näsblödning
o. s. v.

Genom denna begränsning af begreppet intellektuel öfveransträngning
bär fakulteten äfven velat antyda, att det sjukliga tillstånd,
som dermed menas, icke med nödvändighet sammanfaller med
eller angifves af det allmänna sjuklighetstillståndet inom skolorna.
Verkningarna på hjernans funktioner af det intellektuella arbetets
utsträckning utöfver de fysiologiska gränserna kunna nemligen ej till
fullo angifvas af statistiska data, som företrädesvis upptaga rubbningar
hos kroppens funktioner i öfrigt. Dessa verkningar framträda ofta
nog i ett senare lefnadsstadium i sin fulla styrka och kunna under
skoltiden hafva varit lemnade utan afseende, men de måste dock tillerkännas
betydelse, i den mån de ingripa ej blott i barnets intellektuella
lif, utan äfven i dess känslolif och karaktersutveckling.

En undersökning af den studerande ungdomen vid universiteten
torde härutinnan kunna lemna upplysningar för frågans vidare utredning.

Efter dessa allmänna anmärkningar vill fakulteten öfvergå till
en granskning af det föreliggande arbetets särskilda afdelningar. I
den inledande öfversigten öfver de förhållanden, som böra tagas i
betraktande vid bedömandet af skolans inflytande på larjungarnes
sundhet, är det i första rummet från fysiologisk synpunkt, som detta
inflytande af författaren upptages till granskning.

Det långa stillasittandet i skolorna och i hemmen göres härvid
till föremål för eu synnerlig uppmärksamhet, äfvensom inflytandet
deraf på muskelsystemet och på ämnesomsättningen, på värmebildningen,
blodcirkulationen och respirationen samt medelbart äfven på
sömnen. Sedan författaren visat, huru i alla dessa afseenden det
stillasittande lif, som skolungdomen är underkastad, verkar menligt,
öfvergår han till en framställning af funktionerna hos hjernan, såsom
organ för det intellektuella arbetet, och af det inflytande, som ett
öfveransträngdt tankearbete måste utöfva på detta organ.

De speciella undersökningar om helsotillståndet inom skolorna,
som komitén låtit verkställa, äro utförda med ledning af den metod,
som år 1881 användes af doktor A. Hertel vid Köpenhamns skolor
och som sedan äfven blef antagen af den kommission, hvilken kort
derefter tillsattes af den danska regeringen för att undersöka de allmänna
skolorna i Danmark. Primäruppgifter från lärjungarne sjelfva,
från målsmän, lärare och skolläkare angående lärjuugarnes helsotillstånd
hafva af den svenska komitén blifvit insamlade genom rektorerna,
och komitén har med stöd af dessa data sökt uppställa en
statistik öfver antalet af de lärjungar vid läroverken, som kunde
anses friska i förhållande till dem, som ledo af ett försvagadt helsotillstånd.

Antalet lärjungar inom de högre allmänna läroverkens samtliga
klasser, som härvid undersöktes, uppgick till 11,210 och bland dessa
befunnos 63,9 % friska emot 36, i % lidande af mer eller mindre försvagad
helsa, då beräkningen gjordes utan afseende på närsyntheten.
Inom latiulinien funnos 62,8 % friska emot 37,2 % försvagade, och
inom reallinien 68,9 % friska emot 31, i % med svag helsa. Inom de
feinklassiga läroverken undersöktes 2,417 lärjungar, af hvilka 62, i %
befunnos vara friska och 37,9 % sjukliga. Vid de treklassiga funnos
bland 600 lärjungar 65,5 % friska och 34,5 % med svag helsa.

Fakulteten kan ej här ingå i eu detaljerad redogörelse för det
rika material, som blifvit sammanfördt på komiténs tabeller, men
kan för sin del ej undgå att anmärka, hurusom det måste anses såsom
ett oroande förhållande, att af den skolbesökande ungdomen mer än

en tredjedel befunnits lida af ett mer eller mindre försvagadt helsotillstånd.
Då härtill jemväl kommer, att vid'' den undersökning, som
efter samma metod blifvit företagen inom de danska skolorna, helsotillståndet
i desamma, inom motsvarande klasser, befunnits fördelaktigare
än inom de svenska, synes deri ligga en ytterligare maning
att ej lemna utan uppmärksamhet det nu anmärkta förhållandet vid
våra läroverk.

Den använda metoden lemuar visserligen med afseende å sjelfva
utförandet af undersökningen åtskilligt öfrigt att önska; dock torde
de ernådda resultaten kunna anses i hufvudsakliga delar vara tillförlitliga,
och bevis härför synes äfven ligga i den anmärkningsvärda
öfverensstämmelsen emellan de ernådda resultaten inom de olika
slagen af läroverk äfvensom inom motsvarande klasser vid dessa
läroverk.

I likhet med komitén anser fakulteten det vara magtpåliggande,
att hygienens fordringar iakttagas, vare sig öfveransträngning finnes
eller icke, vare sig skolan hittills bevisligen inverkat menligt på lärjungarnes
helsotillstånd eller ej.

Vid undersökningen om helsotillståndet har synnerlig omsorg
egnats närsynthetens freqvens bland skolans lärjungar, och har denna
undersökning till fullo bekräftat den erfarenhet, som vid dylika undersökningar
förut vunnits såväl utom som inom landet. Det har visat
sig, att närsyntheten år efter år, klass efter klass tilltager såväl till
grad som i freqvens, samt att bland de lärjungar, som efter afslutade
studier utgå från skolans latinlinie, 37,3 % äro närsynta och från
reallinien 21 %.

Komitén, som egnat särskild omsorg åt utredning af orsakerna
till detta oroande förhållande, framhåller de åtgärder, som från skolans
sida kunna vara påkallade för att motverka närsynthetens uppkomst,
såsom god belysning, lämpliga subsellier, stor stil i läroböckerna
och väl afpassade skrif- och väggtaflor in. m.

Då närsynthet i många fall är en fortskridande sjukdom hos
synorganet med aftagande synskärpa och då den derjemte minskar
friheten vid ynglingens val af lefnadsbana, vill fakulteten äfven för
sin del erinra om nödvändigheten deraf, att åtgärder vidtagas för att
hindra närsynthetens uppkomst och motverka dess tilltagande.

Angående arbetstiden inom skolorna hafva meningarna varit
mycket delade till och med bland skolans egna målsmän, oaktadt
undersökningar härom årligen verkstälts och redogörelser från skolstyrelserna
regelbundet ingått till Kongl. Ecklesiastikdepartementet.

Olika meningar hafva sålunda framträdt ej blott om längden af den
tid, som nu gällande föreskrifter kunna anses taga i anspråk för obligatoriskt
arbete i skolan och hemmet, utan äfven med afseende på
den arbetstid, som det kan anses lämpligt att fordra af ungdomen i
skolans olika klasser utan fara för intellektuel öfveransträngning.

För att härutinnan vinna ledning för sitt omdöme har komitén
låtit anställa undersökningar dels öfver den verkliga arbetstiden i "
skolan, dels om tiden för det hemarbete, som kan betraktas såsom
obligatoriskt, för att på detta sätt bestämma medeltiden inom hvarjeklass
för allt arbete, som skolan nu kan anses ålägga sina lärjungar.
Komitén har härvid funnit, att vid de högre läroverken för gossar
den sammanräknade arbetstiden i skola och hem i medeltal utgör:

för första klassen ...............	...... 6	timmar 24	minuter,
» andra » ........,......	...... 7	» 14	»
» tredje » ...............	...... 7	» 26	»
» fjerde latinklassen.........	...... 8	» 37	»
» femte » » ..........	..... 9	» 7	»
» sjette nedre » .......•	..... 10	15	»
» sjette öfre » ..........	..... 10	» 28	»
» sjunde nedre » .........	..... 10	» 34	»
» sjunde öfre » ..........	..... 10	» 48	»
Inom realklasserna befans förhållandet	; något afvikande, sålunda:
för fjerde klassen................	..... 8	timmar 32	minuter,
» femte » ................	..... 9	» 1	»
» sjette nedre klassen.......	..... 9	» 52
» sjette öfre » .......	..... 9	» 13	»
» sjunde nedre » .......	..... 10	» 16	»
» sjunde öfre »	..... 10	» 59	>>

De primäruppgifter, på hvilka dessa beräkningar grunda sig, äro
lemnade af föräldrar och andra målsmän efter samråd med l|rjungarue,
och de äro derefter granskade samt vid behof kompletterade
af klassföreståndarne.

För att ytterligare pröfva deras tillförlitlighet har en jemförelse
blifvit verkstäld med de beräkningar öfver arbetstiden i skolan och i
hemmet, som inom Kongl. Ecklesiastikdepartementet utarbetats på
grund af rektorernes redogörelser för läseåret 1876—77, de enda af
detta slag, som ännu finnas: offentligen meddelade. (Bidrag till Sveriges
officiela statistik. Undervisningsväsendet. Stockholm 1884.)

Enligt departementets beräkning var den sammanräknade arbetstiden
för skolan och hemmet nämnda år följande:

första klassen.................	....... 6	timmar 30	minuter,
andra » .................	....... 7	»	30	»
tredje »	...... 7	»	50	»
fjerde latinklassen .........	...... 8	»	20	»
femte » ........	...... 9	»	15	»
sjette nedre klassen ......	...... 10	»	45	»
sjette öfre » ......	...... 11	»	—	»
sjunde nedre » ......	...... 10	»	40	»
sjunde öfre » ......	....... 10	»	50	»

I denna tidsberäkning ingår dock äfven tid för gymnastiköfningar,
som icke tagits med i komiténs utredning.

Emellan de båda undersökningarna, företagna med flera års mellantid,
visar sig en så stor öfverensstämmelse, att den ena kan antagas
såsom bevis för den andras tillförlitlighet i allt hufvudsakligt.

Författaren anmärker härvid, att det alltså icke är någon nyhet, som
komitén kommer med, då hon påvisar, att ett så otroligt förhållande,
som dessa siffror utvisa, ännu eger rum, och han erinrar derjemte
derom, att framstående skolmän förnyade gånger, derpå fäst uppmärksamheten.
Redan år 1859 klagade rektor Sommelius i sin inbjudningsskrift
till årsexamen vid katedralskolan i Lund, att läroverket
råkat ut för ett ondt, som var af betänkligaste art, nemligen
det öfveransträngande arbete, som fordras af lärjungen, om han skall
uppfylla de i lagen stadgade fordringarna. »Undervisningen, så stäld
som nu», säger han, »förderfvar ynglingen både till kropp och själ;

--hvarje samvetsgrann lärare kan ej annat än beklaga det unga,

slägtet och med fasa tänka på följderna.»

Enligt den historiska öfversigt, som författaren leinnat, hafva
äfven talrika röster sedan förenat sig i denna klagan.

Författaren har äfven sökt genom statistiska jemförelser af de
grupper af lärjungarne, som arbetat öfver och som arbetat under
den funna medelarbetstiden för hvarje klass, uppvisa arbetstidens
inflytande på helsotillståndet och dervid trott sig finna, att sjuklighetsprocenten
hos de förra grupperna var i medeltal 5,3 procent
högre än hos de senare.

Ehuru å ena sidan dessa undersökningar af det fysiska helsotillståndet,
såsom redan blifvit sagdt, ej kunna tillerkännas en sådan
betydelse, att de uppnådda resultaten kunna anses såsom uttryck
äfven för den psykiska sjuklighet, som eu för långt utsträckt arbetstid
åstadkommer, så bör dock å andra sidan ej heller förbises att
en sådan förlängning af arbetstiden, som ej lemnar tillräcklig tid

för sömn, rörelse och hvila, måste utöfva ett skadligt inflytande
äfven på helsan i dess helhet.

Angående lärjungarnes förmåga att följa med undervisningen
hafva uppgifter blifvit lemnade af lärarne; dessa meddelanden synas
Tisa, att svårigheten härutinnan är störst i de tre nedersta klasserna
och hufvudsakligen afser ämnena modersmålet, tyska och latinska
språken samt matematik. Då undersökningen äfven visar, att lärjungarnes
förmåga att följa med undervisningen i naturvetenskap,
historia och geografi samt kristendom enligt lärarnes mening är
ganska nöjaktig, synes häri ligga en antydning derom, att dessa
ämnen bättre lämpa sig för ungdomens fattningsgåfva under denna
period af utvecklingen än de förstnämnda. Undersökningens resultat
torde i öfrigt kunna betraktas såsom ett uttryck för den erkända
fysiologiska satsen, att hjernan vid den ålder, då lärjungen genomgår
de lägre klasserna af skolan, ej vunnit tillräcklig utveckling såsom
organ för de egentligen teoretiska studierna, hvaraf sålunda
framgår, att fordringarna i sådana ämnen i dessa klasser böra ställas
så lågt som möjligt.

I närmaste samband med frågan om arbetstiden står frågan om
den tid, som bör lemnas lärjungarne öfrig att under natten njuta
hvila och sömn.

På den gemensamma linien och på latinlinien har softiden i
medeltal befunnits vara följande:

A. Vid de högre läroverken:

i sjunde öfre klassen ......	......... 7	timmar	12	minuter,
i sjunde nedre » ......	........ 7	»	18	»
i sjette öfre » ......	......... 7	»	24	»
i sjette nedre » ......	......... 7	»	42	»
i femte klassen.................	........ 8	»	—	»
i fjerde » ..................	........ 8	»	12	»
i tredje » ..................	......... 8	»	36	»
i andra » .................	......... 8	»	42	»
i första » ..................	........ 9	»	—	»
B. Vid de femklassiga läroverken: i femte klassen.......................... 8 timmar		minuter,
i fjerde » ..................	........ 8	»	18	»
i tredje » ..................	......... 8	»	30	»
i andra » ..................	........ 8	»	42	»
i första » ..................	......... 9	»	—	»

G. På reallinien var förhållandet följande:

i sjunde öfre klassen.........	........ 7 timmar	—	minuter
i sjunde nedre » .........	........ 7 *	18	»
i sjette öfre >» .........	........ 7 »	36	»
i sjette nedre » .........	........ 7 »	42
i femte klassen..................	........ 8	—
i fjerde » ..................	........ 8 »	18	»

Öfverensstämmelsen i uppgifter har sålunda varit nästan fullständig.
Så är äfven förhållandet med uppgifterna om den tid, då
lärjungarne gå till sängs, som enligt komiténs medelberäkning befunnits
vara:

A de högre läroverkens latinlinie:

i sjunde öfre klassen,
i sjunde nedre »
i sjette öfre »

i sjette nedre »

•i femte klassen.........

i fjerde » .........

i tredje » .........

i andra » .........

i första » .........

På reallinien:

i sjunde öfre klassen
i sjunde nedre »
i sjette öfre »

i sjette nedre »

i femte klassen.........

i fjerde » .........

klockan 10 t. 36 m.
» 10 » 30 »

» 10 » 18 »

» 10 » 6 v

» 9 » 48 »

» 9 » 30 v

» 9 » 18 »

» 9 »■ 6 >

» 9 » — »

klockan 10 t. 54 m.

» 10 » 36 »

» 10 » 24 »

» 10 » 12 »

» 9 » 48 »

» 9 » 36 »

Efter att hafva på fysiologiska grunder visat, att den softid, som
skolungdomen sålunda erhåller, är för kort hela skolan igenom och
sängtiden allt för sen, uppställer författaren den frågan, huru lång
den softid är, som lärjungarne vid olika åldrar kunna med skäl anses
behöfva. Författaren anser följande softider under våra förhållanden
i allmänhet behölliga för de olika åldrarna från det 10:de till och
med det 18:de året, motsvarande klasserna 1 till och med 7 vid läroverken.

Skolungdomen i 10:de året behöfver sofva 10 å 11 timmar,

»	» 11 :te	»	»	y>	10 å 11	»
»	» 12:te	»	»	»	10	»
»	» 13:de	»	»	»	10	»
»	» 14:de	»	»	»	9 y2	»
»	» 15:de	»	»	»	9	»
»	» 16:de	»	»		9	»
»	» 17:de	»	»	»	8 V,	»
»	» 18:de	»	»	»	8 V2	»

Skilnaden emellan den softid, som statistiken uppvisat, att skolungdomen
verkligen erhåller, och den, som författaren ansett behöflig,
uppgår sålunda i medeltal till 1 ’/2 å 2 timmar. Särskildt anmärkes,
att denna skilnad är större och softiden lägre för lärjungar i en viss
ålder, i den mån de sitta i en högre skolklass.

Af den lemnade redogörelsen framgår, att skolungdomen alltför
sent får gå till hvila och att medelsoftiden i alla klasser är för kort.
Med afseende på minima af softid, som ingå i de gjorda medeltalsberäkningarna,
kan med all säkerhet sägas att de ynglingar, som under
sin skoltid ej njuta längre sömn, löpa verklig fara att taga skada
till helsan.

Fakulteten kan härvid ej underlåta att framhålla nödvändigheten
deraf, att skolans ungdom under sina uppväxt- och utvecklingsår erhåller
fullt tillräcklig softid, och vill för sin del i det hela ansluta
sig till det af professor Key framlagda förslaget, derest någon förhöjning
göres i softiden för 15:de och 16:de, 17:de och 18:de lefnadsåren
till respektive 91/2 och 9 timmar.

Bland de många skäl till förhöjning af softiden, som i redogörelsen
framhållas, har fakulteten ansett sig böra fästa särskild uppmärksamhet
vid den allmänna svaghet, som den lemnade statistiken
uppvisat, och hvaraf med nödvändighet framgår behofvet af en sådan
förändring i den nuvarande arbetsplanen för skolorna, att ungdomen
erhåller en fullt tillräcklig softid.

Med afseende på skollokalerna har komitén infordrat upplysningar
angående skolrummens storlek och om antalet lärjungar, som
arbetade i hvarje särskildt rum, om anordningarna för luftvexling,,
lekplatser och så vidare. Af undersökningen framgår, att ett större
antal skolbyggnader undergått betydliga förbättringar samt att denybyggnader
för skolor, som på senare tiden utförts, mångenstädes
bära vittne om den goda afsigt, som samverkat med offervilligheten

-vid deras uppförande. Men deraf följer ej med nödvändighet, att
dessa nya hus allmänt äro i sanitärt hänseende tillfredsställande.

Att våra äldre läroverk befunnits vara behäftade med brister i
afseende på skollokalernas beskaffenhet äfvensom med hänsyn till
uppvärmning, ventilation och utredning, kan ej förefalla oväntadt,
men komitén har visat, att äfven skolhus, som på sista tiden äro
uppförda, lemna mycket öfrigt att önska i dessa afseenden och att
vid deras uppförande och tillsyn icke nog insigt i hygienens fordringar
gjort sig gällande.

De resultat, till hvilka komitén kommit, gifva fakulteten anledning
att erinra om vigten deraf, att alla skollokaler underkastas en
noggrann hygienisk undersökning samt att vid dem de förbättringar
vidtagas, som möjligen kunna finnas af behofvet påkallade, äfvensom
att för framtiden nya skolhus icke må uppföras, utan att sakkunnig
myndighet derförinnan underkastat planen en noggrann pröfning från
hygienisk synpunkt. I öfrigt vill fakulteten instämma i författarens
behjertansvärda fordran, att vid hvarje skola det skall finnas någon,
som har sig särskild! anförtrodt att vaka öfver alla de hygieniska
förhållandena inom skolan och sålunda äfven att tillse, att hvar och
en, som har något att med dem beställa, fullgör sin pligt.

Fakulteten vill i öfrigt förorda författarens förslag att bereda
tillfälle till lämplig sysselsättning med slöjd under den tid, som är
ledig från det ensidigt ansträngande tankearbetet.

Anordnandet af lämpliga lekplatser och jemte dem fullt utrustade
och i hygieniskt afseende väl inrättade slöjdsalar skulle utan tvifvel
inverka välgörande på skolungdomens fysiska och äfven psykiska
helsa, helst som det visat sig, att eu stor del af skolungdomen under
sin skolgång ej är i åtnjutande af vård i egna hem.

Efter granskningen af skollokalerna öfvergår författaren till en
redogörelse för den undersökning af lärjungarnes kroppsutveckling
vid olika ålder, som komitén låtit verkställa, och han fäster sig härvid
i första rummet vid det skede, under hvilket gossen utvecklas
till yngling och man, och flickan till qvinna, eller skedet för pubertetsutvecklingen.
Han uppställer den frågan: huru förhåller det sig
med barnens relativa bärkraft för den arbetsbörda, hvarom i skolan
är fråga, och huru förhåller sig deras motståndskraft mot ogynsamma
eller hämmande inflytelser under olika utvecklingsperioder?

Liksom man under de första lefnadsåren genom mätning och
vågning kan kontrollera barnets fysiska utveckling, så bör äfven
under följande skeden denna utvecklings gång på samma sätt kunna

följas och kontrolleras. Med stöd af denna uppfattning hafva längdoch
vigtbestämningar företagits vid de allmänna läroverken för gossar,
vid förberedande skolor för gossar, vid ett antal skolor för flickor,
och vid några folkskolor i Stockholm.

Af komiténs tabeller synes att till och med elfte året äro gossarne
både längre och tyngre än flickorna, men från och med tolfte
året skjuta flickorna förbi så till längd som vigt och behålla försteget
till och med sextonde året. Denna deras öfvervigt öfver gossarne
under ett visst skede af utvecklingen står i sammanhang med
den hos dem tidigare inträdande pubertetsutvecklingen.

Med ledning af de uppgjorda tabellerna anser författaren, att
den egentliga pubertetsutvecklingen hos flickan omfattar tiden emellan
det tolfte och femtonde året och hos gossen emellan det fjortonde
och sjuttonde. Hos båda står perioden i sammanhang med en starkare
utpräglad tillökning i längd och vigt än under närmast föregående
och efterföljande perioder. Hos gossarne tyckes det tionde året visa
den svagaste utvecklingen såväl till längd som vigt.

Det vill i öfrigt synas sannolikt, att utvecklingen hos barnet
försiggår olika under olika årstider, så att tillväxten tyckes gå proportionsvis
raskare under sommarmånaderna än under vintern.

Tiden för pubertetsutvecklingen motsvarar i våra skolor för
gossar 4:de, 5:te, 6:te klasserna, och i dessa klasser finner man äfven,
att procenten af svaga och sjukliga barn är lägce än i de tre första
likasom i de båda öfverstå afdelningarna.

Motståndskraften mot skadliga inflytelser skulle sålunda vara
mindre i de nedre klasserna än i mellanklasserna och åter minskas
i de öfverstå, der procenten af svaga och sjukliga lärjungar visat sig
vara i tilltagande.

Ehuru delade meningar kunna finnas om den allmänna giltigheten
af de satser, som sålunda framgått ur bearbetningen af komiténs
statistiska tabeller öfver kroppsutvecklingen och dennas förhållande
till sjukligheten, synas dock hufvuddragen i författarens utredning
af dessa vigtiga sanitära frågor vara rigtiga. Hela denna
fråga är för öfrigt af så stor betydelse, att den ej bör lemnas utan
afseende vid skolans organisation.

Af särskildt intresse äro dessa undersökningar för frågan om
sommarferiernas längd. Då de hittills gjorda undersökningarna tyckas
visa, att den långa vintern i norden medför i och för sig en minskning
i barnens tillväxt, så följer deraf, att de måste sättas i tillfälle
att under sommarmånaderna vinna den behöfliga kompensationen.

En förkortning af sommarferierna, såsom nu blifvit föreslaget, skulle
sålunda komma att verka återhållande på barnens naturliga utvecklingsprocess
och sålunda äfven på deras konvalescens från iråkade
svaghetstillstånd.

Efter denna öfversigt af de inflytelser, som skollifvet medför,
öfvergår författaren till framställning af komiténs förslag till dagordning
för skolans lärjungar, och han lemnar dervid några jemförande
meddelanden om arbetstiden i de tyska och danska skolorna,
inom hvilka likartade undersökningar nyligen varit företagna. Det
framgår af dessa jemförelser, att den dagliga arbetstiden i våra skolor
betydligt öfverskrider den, som finnes i dessa länder, och detta ej
blott med afseende på arbetet i skolan, utan äfven i hemmet.

Bland de tyska skolorna utmärka sig de preussiska gymnasierna
för sin höga arbetstid, men från och med den tredje klassen öfverträffas
dessa dock af de svenska skolorna med stigande skilnad i
arbetstid klass efter klass. Detta förhållande är så mycket mer anmärkningsvärdt,
som de preussiska skolorna ofta åberopats såsom
exempel för att bevisa, att våra skolors arbetstid är relativt lag.

Äfven de danska skolorna hafva lägre arbetstid än de svenska
endast med undantag af den första klassen, motsvarande den fjerde
i Sverige.

Vid granskning af de anförda ländernas sins emellan något skiljaktiga
arbetsordningar har fakulteten framför de öfriga fäst sig
vid det förslag, som år 1882 framlades af eu i Elsass-Lotliringen
tillsatt kommission, bestående af nio läkare och bland dem flere medlemmar
af den medicinska fakulteten i Strassburg, jemte tvänne skolmän
såsom konsultativa ledamöter.

Kommissionen yrkade enhälligt på en betydlig nedsättning af
den dagliga arbetstiden, enär denna, med åtta å nio timmar dagligen
för tretton å fjorton års barn, enligt kommissionens mening med nödvändighet
måste medföra rubbningar i de kroppsliga funktionerna,
samt medföra öfverretning af hjernan och hela nervsystemet. »Wir
können», heter det i kommissionens betänkande, »daher unser Erstauuen
dariiber nicht verhehlen, dass man es fiber sich gewinnen
konnte so unerhörte Forderungen an den kindliehen Organismus
zu stellen.»

I sitt förslag yrkade kommissionen, att arbetstiden i skolan och
i hemmet tillsammans ej måtte tillåtas stiga högre än till fem timmar
40 minuter i lägsta klassen och till åtta timmar 20 minuter i
den högsta. Förslaget, som sedan öfvergick till behandling af skol -

män, blef slutligen med några smärre afvikelser lagd! till grund för
den skolordning för Elsass-Lothringen, som utkom den 1 Juni 1883.

Den högsta medgifna arbetstiden i skolan och i hemmet är i
denna skolordning beräknad på följande sätt, tiden angifven i timmar
och minuter:

Tysk skolklass	Motsvarande svensk	Arbetstid	Till-
skolklass	i skolan	hemma	samman
Sjette .......................	Första ........................	4.30	1.20	5.50
Femte ........................	Andra .......................	4.40	1.20	G.o
Fjerde .......................	Tredje ........................	5.0	2.0	7.o
Tredje B....................	Fjerde ........................	5.0	2.0	7.0
Tredje A.....................	Femte .......................	5.o	2.o	7.0
Andra B.....................	Sjette nedre...............	5.20	\| 2.0 \| 3.o	\| 7.20 \| 8.20
Andra A.....................	Sjette öfre,.................	5.20	\| 2.0 \| 3.o	\| 7.20 1 8.20
Första B.....................	Sjunde nedre ............	5.40	\| 2.o \| 3.o	j 7.40 i 8.40
Första A....................	Sjunde öfre ........:......	5.4 0	\| 2.0 \| 3.o	\| 7.40 i 8.40

Likartade, ehuru något skiljaktiga bestämmelser gälla för skolorna
i Baden, Wiirtemberg och Hessen, hvaremot i Preussens
skolor arbetstiden med omkring en timme öfverskrider normaltiden
för Elsass-Lothringen.

Den svenska komiténs eget förslag närmar sig i allt hufvudsakligt
den ofvan anförda tyska arbetsordningen. För arbete i skola
och hem, för kroppsrörelse och frivilliga sysselsättningar samt för
sömn upptagas följande normaltider:

Klass	Arbetstid	Kropps-öfningar m. m.	Softid	Öfrig tid
Första (10:e året)........................	6.o	3.o	11.0	4.0
Andra (ll:e » )........................	6.3 0	3.o	10.30	4.0
Tredje (12:e » )......................	7.o	3.o	lO.o	4.o
Fjerde (13:e » ).......................	7.30	3.o	9.30	4.0
Femte (14:e » )........................	8.o	2.30	9.30	4.0
Sjette (15:e » )......................	8.30	2.30	9.0	4.o
Sjette öfre (16:e året)..................	8.30	2.30	9.o	4.0
Sjunde nedre (17:e » ).................	9.o	2.3 0	8.30	4.o
Sjunde öfre (18:e » )..................	9.0	2.3 0	8.30	4.o

Den såsom öfrig, bär upptagna tiden är afsedd att användas för
på- och afklädning, tvättning, måltider och andra dagliga bestyr,
samt för nödig ro efter måltiderna. Med afseende på den stora
vigten för växande barn att i ro fa intaga sin föda pa regelbundna
tider, och att i öfrigt få vänja sig vid ordentlighet vid kroppens
vård, kan denna tid anses väl behöflig, men äfven tillräcklig.

Deremot är softiden i vissa klasser väl knappt beräknad för att
fullt motsvara behofvet af sömn under denna vigtiga utvecklingsperiod,
helst då blodtilloppet till hjernan under dagens tankearbete
fortgått med ökad liflighet.

För ynglingax’ i fjerde och femte klasserna anser fakulteten,
att fulla tio timmars softid bör beräknas, i sjette klassen 91/2 och i
sjunde fulla nio timmar.

Hvad tiden för kroppsöfning eif, tellur och frivilliga sysselsättningar
angår, så synes äfven denna vara alltför knapp i förhållande
till ungdomens stora behof af rörelse och af vistelse i fria luften,
men fakulteten vill dock icke yrka på någon större förändring af
det genom komitén föreslagna timtalet. Endast för den femte klassen
torde'' denna tid böra ökas till fulla tre timmar, hvilket äfven bör
kunna åstadkommas utan obehörigt intrång på arbetstiden. ElsassLothringska
kommissionen anser, att i skolans första klasser fem
timmar egnade åt kroppsrörelser hvarje dag ej fullt motsvara lärjungarnes
behof, och yrkar derför, att sex timmar lemnas härför
disponibla, men för de svenska skolorna torde lämpa sig bättre, att
tiden för kroppsrörelsen under läseterminerna begränsas till förestående
och ersättning lemnas genom längre ferier under sommarmånaderna.

Deri sammanräknade arbetstiden i skolan och hemmet har af
komitén blifvit beräknad något högre, än fakulteten anser vara
öfverensstämmande med den arbetskraft och den uthållighet föi intellektuelt
arbete, som kan tillerkännas de respektive åldersklasserna.
Äfven för friska barn måste ett så långvarigt stillasittande med ansträngdt
tankearbete ingifva farhågor, och ännu mer är försigtighet
af nöden, sedan det genom komiténs undersökningar visat sig, att en
stor del af lärjungarne lider af försvagad helsa.

Fakulteten anser, att den obligatoriska arbetstiden i första och
andra klasserna bör begränsas till sex timmar dagligen, i tredje,
fjerde och femte till sju timmar, i sjette till åtta timmar och i den
sjunde till 872 timmar.

Såsom stöd för denna sin mening får fakulteten åberopa ej blott

Elsass-Lothringska kommissionens redan anförda förslag, utan äfven
den utredning, som i föreliggande arbete blifvit lemnad af professor
Key.

Enligt fakultetens mening skulle sålunda för skolornas ungdom
dygnets timmar komma att fördelas på följande sätt:

Klass	Samman-	Kropps-
räknad	rörelse	Softid	Öfrig tid
	arbetstid	m. m.
Första ......................................... Andra ........................................	6.0 6.0	o.o 3.o	11.0 11.0	4.o 4.o
Tredje ...................................	7.o	3.o	10.0	4.o
Fjerde ........................................	7.o	3.0	lO.o	4.o
Femte .................................	7.o	3.o	10.o	4.o
Sjette nedre.....................	8.o	2.30	9.30	4.o
Sjette öfre..................................	8.0	2.30	9.3 0	4.o
Sjunde nedre ................	8.30	2.30	9.o	4.o
Sjunde öfre .................................	8.30	2.30	9.o	4.0

Dessa tidsmått ligga dock så nära de tillåtliga maxima för
arbetstiden och de nödvändiga minima af tid för kroppsrörelse och
sömn, att fakulteten vagar föreslå deras antagande, endast under
förutsättning att de nu brukliga ferierna icke förkortas. Dessa ferier
synas fakulteten i öfrigt väl behöfliga för att lemna lärjungarne tillfälle
att något vårda och utbilda sina anlag för sådana sysselsättningar
och arbeten, som icke förekomma på skolans arbetsschema,
äfvensom för att de icke allt för mycket må utestängas från det
inflytande på deras uppfostran, som det bör tillkomma familjen
att gifva.

Då fakulteten sålunda föreslagit en längre softid, har hon dock
ej förbisett de stora svårigheter, som kunna möta vid försöket att
praktiskt genomföra ett sadant förslag. Så vidt fakulteten kan finna,
toide en förlängning af softiden åtminstone i vissa fall eller på vissa
orter ej kunna vinnas utan framflyttning af tiden för skolarbetets
början om morgnarna till en något senare timme; och fakulteten
vill derför uttala såsom sin mening, att ur hygienisk synpunkt eu
sådan ändring åtminstone för lärjungarne i skolans lägsta klasser
skulle vara synnerligen önskvärd.

Med afseende på arbetstimmarnes fördelning på de olika tiderna
af dagen vill fakulteten för sin del ansluta sig till den mening,
som redan blifvit uttalad af Svenska läkaresällskapet, att under -

visningen på lärorummet i regeln bör förläggas till tiden före middagsmåltiden,
och att två timmar såsom frukostledigbet alltid lemnas
fullt fria till lärjungarnes egen disposition.

Ivomitén, som äfven ansett nödigt, att nya bestämmelser göras
med afseende på den hygieniska tillsynen inom skolorna, har med
afseende härpå föreslagit »att vid hvarje högre och femklassigt läroverk
en läkare anställes, som har att utöfva läkaretillsynen öfver lärjungarne
samt att biträda rektor vid öfvervakandet af de hygieniska
anordningarna vid läroverket». Skolläkaren bör, enligt komiterades
mening, hafva säte och stämma i skolstyrelsen vid behandlingen af
frågor, som röra lärjungarnes fysiska vård och skolans hygien, bland
annat vid lässchemats stadfästande, äfvensom ega rätt och pligt att
väcka de förslag, som han i dessa afseenden finner nödiga. (Komiténs
betänkande I, pag. 143, 145.)

Det har äfven synts komitén nödigt, att rektor till sitt biträde
vid den dagliga hygieniska tillsynens utöfvande erhåller eu person,
som har att under hans inseende ombesörja de till denna tillsyn
hörande göromål (L. c. pag. 144).

Med erkännande af framställningens befogenhet vill fakulteten
för sill del till lmfvudsakliga delar instämma i det förslag till bestämmelser
i dessa afseenden, som till komitén inlemmades å Svenska
läkaresällskapets vägnar af en dess delegation, och som återfinnes i
professor Iieys redogörelse (Bilaga E, pag. 664—667).

Dock anser sig fakulteten dervid böra framställa- följande anmärkningar
och tillägg.

Skolläkaren bör utnämnas af medicinalstyrelsen, som bäst är i
tillfälle att pröfva de sökandes kompetens och skicklighet.

Derest vågning af lärjungarne skall erhålla någon verklig betydelse
för undersökningarna, måste klädernas vigt särskildt bestämmas
och beräknas.

Vid undersökningen bör synförmågan bestämmas lika såväl som
hörselförmågan.

Efter tillfrisknande från smittosam sjukdom bör lärjunge tillåtas
åter inträda i skolan, först sedan skolläkaren genom skriftligt intyg
dertill lernnat sitt medgifvande.

Derjemte böra bestämmelser finnas angående lärjunge, som tillhör
familj, inom hvilken smittosam sjukdom utbrutit, äfvensom angående
skolans lärare och betjening, som kommit i beröring med
någon af sådan sjukdom angripen, samt slutligen om hvilka sjukdomar
skola såsom smittosamma anses.

Sedan förslag och plan till nj skolbyggnad blifvit granskad af
skolläkaren, torde vara nödigt, att äfven någon hygieniskt sakkunnig
myndighet pröfvar dem, innan de till slutlig behandling och fastställelse
företagas.

Den fasta lön för skolläkare, som komitén föreslår, torde höra
höjas, såframt det af honom kommer att fordras att han skall egna
tid och krafter åt skolans hygien och åt medellösa skolynglingars
sjukvård.

Fakulteten vill derjemte fästa uppmärksamheten derpå, att inom
Kong!. Ecklesiastikdepartementets afdelning för helso- och fattigvårdsärenden
borde finnas anstäida sakkunniga personer, som kunde vara
i tillfälle granska skolläkarnes rapporter och inkomma med förslag
rörande helsovården inom skolorna samt verkställa hygieniska inspektioner,
allt enligt de närmare föreskrifter, som departementschefen
kunde finna nödigt att meddela.

Efter slutad granskning af de resultat, som vunnits vid komiténs
undersökningar öfver helsotillståndet inom de allmänna läroverken
för gossar, öfvergår författaren till eu kort redogörelse för motsvarande
undersökningar beträffande högre läroverk för flickor, verkstälda
i hufvudsaklig öfverensstämmelse med undersökningen i gossskolorna.

Uppgifter hafva inkommit om helsotillståndet hos 3,072 qvinligt
lärjungar. Af dessa voro, med frånräkning af de närsynta, ända till
61,7 procent behäftade med någon eller några af de i komiténs frågor
upptagna åkommorna och kunde sålunda ej anses fullt friska.
Bland flickor vid sju års ålder var procenten af på detta sätt sjukliga
28,6, vid tolf års ålder 64,8 och vid sjutton år 68,5. Antalet
friska bland flickorna skulle sålunda vara betydligt underlägset motsvarande
antal bland gossarne. Bleksot finnes angifven hos icke
mindre än 36,6 procent af samtliga de undersökta flickorna, under
det att motsvarande tal för gossarne endast var 12,7 procent.
Hufvudvärk är anmärkt hos 36, i procent bland flickorna, hos 13,5
procent bland gossarne, och bristande matlust hos 12 procent af
flickorna, hos 3,2 procent af gossarne.

Det skede af utvecklingen, som föregår pubertetsperioden, och
det som efterföljer densamma, utmärka sig hos flickorna, såsom hos
gossarne, företrädesvis för svaghet och afvikelse från ett friskt helsotillstånd.

Beträffande arbetstiden tyckes den för det obligatoriska arbetet
i skolan vara kortare än i gosskolorna, och likaså är förhållandet

med det hemarbete, som omedelbart sammanhänger med undervisningen,
men deremot råder ett stort missförhållande inom flickskolorna
med hänsyn till det frivilliga arbetet utom skolan. Skulden härför
faller utan tvifvel på hemmen och pa öfiiga lefnadsvanor.

Softiden ställer sig ock gynsammare i flickskolorna än i skolorna
för gossar.

Helsotillståndet bland den qvinliga ungdomen, som besöker för
dem afsedda högre läroverk, har befunnits vara på ett oroande sätt
abnormt, och fakulteten gör sig derför förvissad, att detta behjertansvärda
förhållande noga undersökes af den komité, som af Iiongl.
Maj:t blifvit tillsatt för utredande af de förhållanden, som stå i
samband med den högre qvinliga undervisningen. Denna komité
bör ock bäst blifva i tillfälle att föreslå medel, som kunna finnas
behöfliga för att afhjelpa felen och förekomma de faror för kommande
generationer, som nu uppvisade förhållanden onekligen innebära.

Den redogörelse, som sålunda föreligger om den hygieniska
undersökningen inom rikets allmänna läroverk, har, enligt fakultetens
uppfattning, ådagalagt, dels att det sanitära tillståndet bland
skolungdomen icke är tillfredsställande, dels att arbetstiden i skolan
och i hemmet är för lång för att kunna uthärdas utan skada för
fysisk och psykisk helsa, dels äfven att den tid är för kort, som
lemnats öfrig till sömn och kroppsrörelse.

Fakulteten är derjemte af den meningen, att ett sådant förhållande
icke kan fortgå utan att medföra faror ej blott för de
generationer af skolungdom, som nu passera genom läroverken,
utan äfven för deras efterkommande och sålunda för folket i dess
helhet.

Pa de grunder, som ofvan blifvit anförda, vill fakulteten derföre
för sin del tillstyrka bifall till komiténs framställning om
arbetstidens förkortning inom skolorna, med de modifikationer af
det föreliggande förslaget, som redan blifvit angifna; deremot får
fakulteten på det bestämdaste afstyrka bifall till förslaget om läseterminernas
förlängning utöfver nu stadgad tid.

Slutligen anser sig fakulteten böra framhålla nödvändigheten
deraf, att alla offentliga skolor varda stälda under en fortfarande
och fullt sakkunnig tillsyn i hygieniskt afseende, pa sätt ofvan är
angifvet.

Det af professoren Glason vid ärendets slutliga behandling inom ■
fakulteten afgifna särskilda yttrande till protokollet bifogas härjemte.

Upsala den 1 Juni 1886.

Underdånigst

på den medicinska fakultetens vägnar

O. V. PETERSSON,

n. v. dekanus.

Gustaf Gavélius.

I fakultetens utlåtande instämmer visserligen undertecknad för
lifligt, men anser sig, da ett yttrande å den vigtiga frågan blifvit
infordradt, pligtig att derjemte uttala sin öfvertygelse, att den öfveransträngning
i skolan, som för närvarande möjligen förefinnes, mindre
beioi pa ett för stort antal lärotimmar än på ett för stort antal
läroämnen. Skolans hufvuduppgift är, enligt min åsigt och i motsats
till hvad som synes antagas och fordras, ingalunda att bibringa
lärjungarne en mängd för deras blifvande lefnadsställning mer eller
mindre nyttiga och nödvändiga förkunskaper, af hvilka för öfrigt
Hvar och en för sig är för liten och ytlig för det lefnadskall, hvaruti
den säiskildt erfordras, utan i stället att meddela dem förmågan att
sjelfständigt förvärfva verkligt vetande. Detta låter sig åter göra
med användande af betydligt färre läroämnen och med mindre ansträngning,
men allsidigare utveckling af hjernan såsom organ ej
blott för minnet, utan äfven för alla öfriga intellektuella förmögenheter.

Tillika synas mig komiterade i sitt förslag hafva lagt för liten
vigt vid gymnastiken, bkall denna medföra verklig nytta, så måste
eu större plats, än hittills varit fallet, inrymmas deråt. Men dertill
toidias bland annat, att flere gymnastiklärare anställas, att öfningstimmarne
lämpas efter lärjungarnes olika anlag och behof — så att
t. ex. ej såsom nu de »sjuka», som företrädesvis behöfva gymnastiken,
derifrån »befrias» — samt att akrobatien dervid ej får spela någon
hufvudroll. Lifligt instämmer jag i komiterades och fakultetens för -

slag om anskaffande af lämpliga lokaler för fria lekar och slöjd, men
önskar i sammanhang dermed, att eu fullständig gymnastikattiralj
utan annat skydd än ett tak samt möjligen en och annan häck äfven
funnes i det fria.

Hellre än att förkorta sommarferierna bör man, enligt min tanke,
om en längre undervisningstid ej kan undvaras, förkorta tiden för
de militäriska öfningarna, som genom deras nuvarande och nödvändiga
delvisa förläggande till början af höstterminen beröfva undervisningen
just den tid, då lärjungarne företrädesvis höra vara intellektuel! uthvilade,
och om hvilkas nytta jag dessutom icke är öfvertygad. Såsom
kroppsöfningar äro de ensidiga och förutsätta en utveckling af
skelettet, som först uppnås under det 21:a lefnadsåret. Ett oeftergiflig!
vilkor för dem borde åtminstone vara, att lärjungarne förses
med gevär, som icke blott, såsom delvis nu, till tyngden utan äfven
till formen äro för dem afpassade.

Edw. Clason.

Vidimeras
ex officio

■Gustaf Gavelms.

Till Konungen.

Då Lunds medicinska fakultet i och för fullgörandet af nådigst
gifna befallning går att efter företagen granskning afgifva utlåtande
öfver den redogörelse för den hygieniska undersökning, hvilken, författad
af professor Axel Ivey, finnes intagen i den senast samlade
läroverkskomiténs betänkande, får fakulteten först och främst såsom
sin åsigt uttala, att det arbete, professor Key sålunda utfört, är värdt
det största erkännande. Professor Key bar bearbetat det statistiska
materialet på ett så grundligt och mångsidigt sätt, att få vidare
upplysningar skulle ur detsamma kunna vinnas; och han har uti sin
framställning begagnat all den rika utländska literaturen i ämnet
och pa lämpligt sätt förbundit de från skilda håll vunna erfarenheterna
med hvarandra. Det kan likvisst icke förnekas, att sjelfva
de vilkor, under hvilka han haft att utföra sitt arbete, till en viss
grad måste förringa allmängiltigheten af de slutsatser, som derur
blifvit dragna. Det är sålunda i första rummet en olägenhet, att de
primära uppgifterna endast omfatta undersökningar från ett enda år.
Till följd deraf måste man vid nu skeende granskning fråga sig, huruvida
de förhållanden, hvilka nu med siffror ådagaläggas, äro grundade
pa kontinuerliga eller mer eller mindre tillfälliga orsaksmomenter. Den
invändningen kunde väl göras, att de stora siffertalen samt de många
uppgifterna från olika håll skulle i en viss mån ersätta bristen på
observationer, företagna under eu kortare eller längre följd af år.
En sådan invändning eger dock icke absolut vitsord. Den fråga,
som här af handlas: helsotillståndet inom de svenska läroverken och
särskild! helsotillståndets beroende af lärjungarnes själsarbete, måste,,
såsom naturligt är, influeras af eu mängd vexlande orsaker. Sålunda
kan t. ex. eu större numerär af kroniskt sjuka vid det ena läroverket

för ett observationsår vara framkallad af en förutgående, men icke
uti handlingarna synlig epidemi af någon akut sjukdom; i ett annat
tillfälle kan ett läroverks ungdom genom ombyte af rektor och ett
par lärare nödgas öfvergå från ett mera lugnt och beqvämt till ett
mera intevsivt och ansträngande studiesätt och derigenom råka att
förete eu större procent af sjuklighet, beroende på öfverdrifvet intellektuel!
arbete. En iakttagelse under några år å rad skulle hafva
kunnat utjemna eu större eller mindre del af de erhållna talen, och
den skulle derigenom kunnat bättre besvara den vigtiga frågan om
de olika orsakerna till sjukligheten inom de svenska läroverken samt
dessa orsakers relativa vigt och betydelse. Det vore derför att önska,,
att hygieniska undersökningar, i samma rigtning som de nu föreliggande
men efter eu reducerad måttstock, blefvo utförda; alla de
vederbörande, hvilkas biträde nu tages i anspråk för de primära
uppgifternas insamling, skulle då blifva bättre inöfvade i sina funktioner,
och uppgifterna sålunda få ett högre värde. Äfven emot
sjelfva de primära uppgifternas pålitlighet torde åtminstone i någon
mån en invändning kunna göras.

Fakulteten lenmar åsido och antager såsom giltiga alla lärjungarnes
uppgifter om sitt helsotillstånd, men fakulteten måste gent
emot åtskilliga läroverks framlagda siffror öfver en arbetstid, som
för hvarje dag stiger till 13 timmar och derutöfver, framställa ett
lindrigt tvifvelsmål; att enstaka lärjungar kunna arbeta så länge, är
fakulteten väl bekant, men att en så hög siffra skall utgöra medeltalet
för en hel klass, synes dock svårt att acceptera. Dylika siffror
på flere läroverks reallinier synas fakulteten betänkliga, icke blott i
och för sig sjelfva, utan äfven derför att de alldeles omkullkasta
gängse föreställningar och erfarenheter, enligt hvilka den klassiska
linien skulle vara den af arbete mest betungade, och då det af anförda
uppgifter tillika framgår, att arbetstiden på de klassiska gymnasierna
i Preussen är åtskilligt mindre. Man känner sig här föranlåten
att instämma med en af läroverkskomiténs reservanter, hvilken
i afseende på de uppgifna talen för hemarbetets storlek förklarar,
att de visserligen kunna angifva den tid, som ligger emellan lexläsningens
början och dess slut, hvilket ingalunda är detsamma, som
arbetstid i egentlig mening. Vid dylika uppgifter från lärjungarnes
sida har man grundade skäl att hålla före, det lärjungen vill för
läraren i bästa dager framställa graden af sin flit, och att de tillfällen,
der lärjungen för att framhålla sin begåfning uppgifver ett
mindre arbete än det verkliga, tillhöra samtalen mellan kamraterne.

Det är dock ingalunda fakultetens mening att genom ofvannämnda
sats vilja uttala ens det ringaste klander öfver det sätt, hvarpå den
hygieniska undersökningen blifvit utförd. Det stod icke i läroverkskoiniténs
fria skön att uppskjuta sitt arbete, till dess flere årgångar
af primäruppgifter kunnat blifva samlade; och det fans ej heller
någon möjlighet att skaffa sig några tillförlitliga och i siffror uttryckta,
fullständiga redogörelser från föregående läsår. Endast så mycket
torde böra sägas, att allmänna slutsatser från ett års förhållanden
böra dragas med en viss försigtighet.

Men saknar den nämnda hygieniska redogörelsen stödet af en
jemförelse mellan olika år, så saknar den icke mindre fördelare af
en jemförelse med olikartade åldrar och klasser. Ehuru det villigt
erkännes, att svårigheten att erhålla dylika är ganska stor, torde det
dock icke i allo hafva mött absoluta hinder. Lika väl som skol korn i ten
skaffat sig upplysningar från enskilda skolor och qvinliga läroverk,
lika väl hade den genom vederbörande myndigheter kunnat infordra
utlåtanden om helsotillståndet inom tekniska skolor, inom krigs- och
sjökrigsskolorna, inom uppfostringsanstalter af flere slag, hvilkas ungdom
mindre ensidigt sysselsättas med bokliga arbeten, inom universiteten,
hvilkas lärjungar med skäl kunna jemföras med läroverkens
högsta klasser, från hvilka de ock kortare eller längre tid tillbaka
utgått.

En annan uppgift, hvilken också varit af synnerligt värde, vore
den huru stor procent af det nuvarande lärjungeantalet i skolorna,
som varit fullt frisk vid inträdet i skolan. Hvar och en som känner
de faktiska förhållandena inom Sveriges landsort, vet mer än väl,
att skolan, såväl som studiebanan i allmänhet, af pluraliteten bland
Sveriges landtbefolkning betraktas såsom en lämplig lefnadsbana för
dem, hvilkas kroppskrafter och tillstånd icke göra dem lämpade för
ett lefnadsyrke, som mera tager den fysiska styrkan i anspråk. Det
synes, som om läroverkskomitén och dess medicinskt sakkunnige medlem
icke sjelfva fullt konseqvent uppskattat värdet och beviskraften
hos det statistiska material, som de samlat. Å ena sidan vitsordas
skolläkares och lärares noggrannhet och nit, men å andra sidan anser
man sig understundom icke nöjd med den allmänna undersökningens
resultat, utan låter verkställa en särskild sådan för eu viss grupp af
närmare tillgängliga läroverk, och tillmäter sedan de på detta sätt
vunna siffrorna eu större beviskraft än de allmänna.

Granskar man de särskilda sifferuppgifterna, så finner man ock
en del sakförhållanden, hvilka antingen måste förklaras såsom enstaka

stående fenomen för ett år eller också måste synas rent af paradoxa.
Så t. ex. den omständigheten att sjukligheten är störst hos skolynglingar,
som lefva i föräldrahem, mindre hos dem, som lefva i inackordering,
och allra minst hos dem, som bo för sig sjelfva.

En annan dylik anmärkning finner man också skäl till af de
grafiska tabellerna 6—10; i dem visas, att helsotillståndet inom de
högre läroverken samt de 5- och 3-klassiga befinner sig i ett stadigt,
om än långsamt sjunkande klass ifrån klass, under det att deremot
de 2-klassiga pedagogiernas lärjungar visa en högst anmärkningsvärd
förbättring vid öfvergången från första till andra klass; och
torde den af komitén framstälda invändningen, att i detta sistnämda
hänseende talen äro för små, lika väl hafva rätt att tillämpas på
inånga andra af komitén anförda sakförhållanden.

De grafiska tabellerna 11—15 skulle kunna gifva anledning till
de besynnerligaste slutsatser angående olika sjukdomars vexlingar och
freqvens mellan olika läroverk och klasser. Grafiska tabellen 31, som
angifver medelsjukprocenten med så stora variationer som mellan 28
och 68 af 100 lärjungar, hade väl också bort mana till anställande
af forskningar efter andra speciella och lokala orsaker än arbetstidens
längd.

Uti grafiska tabellerna 39—44 uppvisas visserligen att medelsjukprocenten
ibland realisterna är något mindre än bland den klassiska
liniens lärjungar; men vissa af dessa tabeller visa, hvad beträffar
reallinien, sådana märkvärdiga kastningar mellan höga och låga siffror,
att det hela får intrycket af tillfälliga omständigheters inflytande.

I sammanhang härmed må nämnas, att det visserligen kan anses
naturligt, att den klassiska liniens lärjungar framte siffror tydande
på större tankearbete och större sjuklighet, men rättvisligen hade
man här bort taga i betraktande, att reallinien inom sig hyser flertalet
af dem, som ämna gå den militära vägen, och följaktligen icke
kunna vara behäftade med en del synbara kroniska sjukdomar och
bräckligheter, samt äfven en del ynglingar, hvilka ämna ingå på
allehanda .praktiska banor, som fordra kroppslig helsa och rörlighet.
Den klassiska linien får derför dragas med flertalet af de bräckliga
konstitutioner, hvilka inom de stillasittande yrkena måste söka sin
uppgift och utkomst. I grafiska tabellerna 61—69, hvilka beträffa
arbetstiden, framgår öfverallt såsom uppgift från de högre läroverken,
att latinliniens arbete öfverskrider realliniens, men deremot uti tabellerna
73—74 ådagalägges att inom de femklassiga läroverken är
förhållandet omvändt.

Jemför man nu dessa sistnämnde tabeller med tabellerna 48 och
49, så framgår af dessa senare, att sjukligheten i de femklassiga läroverkens
latinlinie är större än å reallinien, men då, såsom nämndt är,
tabellerna 73 och 74 ådagalade, att nämnda läroverks realister hade
en större arbetstid, måste häraf ovilkorligen framgå, att andra orsaker
än ansträngningen varit verksamme för åstadkommandet af nämnda
resultat.

Ett af de allra vigtigaste kapitlen af den hygieniska undersökningen
är det, som afhandla!’ arbetstiden och dess inflytande på
helsotillståndet bland lärjungarne. Det är klart, att om denna fråga
hade genom komiténs arbete kunnat utrönas, eu synnerligen värdefull
insats i skolhygienen skulle hafva varit vunnen. Att så icke
varit fallet och att statistikens beviskraft i detta hänseende är jemförelsevis
ringa, anser fakulteten vara ådagalagdt, och komiterade
sjelfva hafva icke kunnat undgå en känsla af detsamma. Ehuruväl
professor Key på sidan 308 förklarar hela det föreliggande statistiska
materialet vara en särdeles god grund att bygga på, synes han dock
sjelf hysa något tvifvel om värdet af åtskilliga angifna siffror och
erkänner derför (sid. 312), att i de anförda maxima och minima öfverdrifter
kunna ligga, och särskild! har fakulteten i detta hänseende
fäst sig vid uppgifterna å sidan 310, der högsta medeltid för obligatoriskt
hemarbete i 7:de öfre latin- och realklasserna stiger till
mer än 8.72 timme pr dygn, under det att minimum är 3’/2 å 3%.

Då man nu tillika vet, att kurserna äro något så när ensartade
vid alla svenska läroverk, måste man förvåna sig öfver en sådan
siffra, större än de engelska skolynglingarnes hela dagliga arbetstid,
så mycket hellre som man ej kunnat observera någon synbar kunskapseffekt
af ett dylikt arbete; och då har man ingen annan utväg
än att tolka det hela såsom en abnormitet, dock oafgjordt om den
ligger i lärarnes pedagogiska oförstånd, lärjungarnes oförmåga att
med rimlig ansträngning inhemta föreskrifna kurser eller vilseledande
primäruppgifter. I sina beräkningar öfver arbetstidens inflytande
på helsotillståndet synes professor Key dock icke vara belåten
med de allmänna siffrornas resultat. Han förklarar derför (sid. 351),
att man icke eger rätt fordra att sjukligheten skall sjunka och stiga
i jemn proportion med arbetstiden, en förklaring hvilken fakulteten
gerna vill underskrifva och hvilken insigt kanske borde hafva ledt
skolkomitén till större beaktande af sjuklighetens öfriga orsaker.
Men då man gerna vill genom statistiken vinna något stöd för den
a priori fattade öfvertygelsen om skolarbetets och sjuklighetens nära

relation till hvarandra, har det på sidan 363 blifvit framstäldt, såsom
om det enda rationella sättet att befria sig från missledande omständigheter
bestode uti att sammanställa en så stor grupp som möjligt
af likartade läroverk och ur deras uppgifna siffror söka uträkna nämnda
relation. För detta ändamål har man sammanstält 10 stycken väl
undersökta skolor. Då det ofvan förklarades, att siffrorna uti sin
helhet voro en särdeles god grund att bygga på, har man svårt att
inse hvad med denna väl utförda undersökning menas. Vid jemförelsen
mellan de till dessa läroverk hörande lärjungegrupper, som
arbeta öfver och under medelarbetstiden, fås en sjukdomsprocent för
de förra af 47,9 och för de senare af 44,7, således eu skilnad till
nackdel för de mera arbetande af 3,2; men äfven denna specialberäkning
befinnes icke nog slående, och derför uträknas efter nyss
anförda grunder skilnaden i sjuklighet mellan Stockholmsläroverkens
olika slag af lärjungar. Ur denna sista beräkning framgår, att de
mera ansträngda lärjungarne framte en skilnad i sjukdomsprocenten
af 5,3.

Här synes komitén hafva öfvergifva grundsatsen att skaffa så
stora tal som möjligt och hysa största förtroendet till resultatet af
mera begränsade undersökningar. A sidan 376 är beräknad sjukprocenten
för de olika linierna af Stockholmsläroverken, och utslaget
faller der starkast för latinliuien samt för den gemensamma linien
och minst för realisterna; men går man tillbaka till sidan 371, der
en likartad undersökning för de 10 ofvannämnda särskild! sammanstälda
läroverken finnes angifven, fås der i en alldeles likadan tabell
ett fullständigt motsatt resultat, nemligen med ett större utslag för
reallinien och ett betydligt mindre för latinlinien och den gemensamma
linien; och detta trots det, att uti denna tabell äro inräknade
Stockholmsläroverken med deras i motsatt rigtning gående
siffertal.

Åt softiden och dess förhållande till arbetstid och helsotillstånd
har äfven egnats en noggrann uppmärksamhet; men trots den vitsordade
samvetsgrannheten i primäruppgifterna af denna art, synes
det dock att äfven häri öfverdrifter kunnat insmyga sig; och fakulteten
vill i detta hänseende särskild! påpeka de siffror för minimalsoftid,
som finnas angifna i grafiska tabellerna 86 och 87, af hvilka
det framgår, att lärjungar finnas i 7:de klassens båda afdelningar
samt uti 3:dje klassen, hvilka under läseterminerna icke åtnjuta mer
än 4 timmars sömn pr dygn, en uppgift så märklig, att den ifrån
de resp. läroverken väl hade behöft en motiverad förklaring.

Det undersökta förhållandet mellan softidens längd och helsotillståndet
utfaller för de ofvan angifna 10 läroverken sålunda, att
sjukprocenten derstädes är i medeltal 2,5 större för dem, som sofva
under medeltalssiffran, men något utslag i konstant rigtning är dock
icke vunnet. Då Stockholms]äroverken särskild! tagas i betraktande,
visar sig sjukligheten o, 9 % högre hos dem, som sofva mera, än hos
dem, som sofva mindre; och detta förklaras i betänkandet genom de
svagare barnens större behof af sömn och familjernas i dessa fall
mera verksamma omsorger.

De här ofvan framstälda anmärkningarna beträffande beviskraften
hos det föreliggande statistiska materialet hindra emellertid ingalunda
fakulteten att på det lifiigaste instämma med professor Key i
hans yrkande på vidtgående hygieniska reformer af mångfaldig art
inom skolväsendet, alldenstund de föreslagna reformerna ega en tillräcklig
grund i af erfarenheten konstaterade oomtvisteliga fysiologiska
och hygieniska läror, hvilka, då de äro uttryck af naturens
egna lagar, aldrig kunna ostraffadt öfverträdas. Ett länge fortsatt
naturvidrig! lefnadssätt blir isynnerhet ödesdigert för barnet och
ynglingen, hvars utveckling till kropp och själ hämmas och förkrympes;
och till följd deraf blifver i sinom tid mannen i högre eller
lägre grad underlägsen hvad han under bättre förhållanden kunnat
blifva och kommer med fruktansvärd sannolikhet att alstra en afkomma,
som får i arf anlaget till föräldrarnes svagheter och som —
om missförhållandena fortfara — slägte efter slägte allt mera urartar.
Det är fullkomligt lägligt, att professor Key fordrar, att ett barn af
en viss ålder skall erhålla just det qvantum sömn, ledighet, kroppsrörelse
och själsarbete, som erfarenheten gifvit vid handen vara passande
för detta barns normala utveckling; barnets framsteg i idrotter
och studier må blifva hvad det kan under god pedagogisk ledning i
båda hänseenden. Att vår nuvarande skolordning i mycket afviker
från denna grundsats, lär väl ingen neka; svårare är att uppställa
eu korrekt normalplan. Den af professor Key uppgjorda synes emellertid
i alla hänseenden väl grundad, hvarför fakulteten vill förorda
densamma till genomförande, med den fulla tillförsigt att den afkortade
arbetstiden skall lemna ett vida bättre resultat beträffande framsteg
i studier än den nu rådande längre, förutsatt likväl att inga
andra missförhållanden komma störande emellan. Särskild! är det
för de yngre barnen önskvärdt, att de skonas för hvarje slag af öfveransträngning,
hvilken synes särdeles skadligt inverka på deras konstitution;
och till öfveransträngning räknar fakulteten äfven deri

mångenstädes gängse seden att hela året om börja skolarbetet kl.
V2 ^ pa morgonen. För de yngre åldersklasserna skulle det under
nu rådande lefnadsförhållanden i hemmen vara en stor vinst att ej
behöfva vara i skolan förrän kl. 8 eller '' 4 timme dess förinnan i
och för morgonbönen.

En af de allra vigtigaste faktorerna för framkallande af öfveransträngning
hos skolungdomen är det öfverdrifna arbetet med hemlexor
m. in. I detta vill fakulteten tillråda en betydlig minskning
särdeles i det öfver höfvan utsträckta, skriftliga hemarbetet. Det är
nemligen eu känd sak, att detta särskilda slag af arbete tager en
alltför lång tid bland annat genom lärjungarnes stora oförmåga af
god handstil och af rigtig hållning under skrifningen; vid skrifarbetet
i hemmen utvecklas dessa fel i en betänklig grad, och detta
så mycket lättare, som uppmärksamheten på beskaffenheten af bord,
stolar, belysning, kroppshallniug in. m. här fullständigt saknas. —•
Men skulle än genom lämpliga föreskrifter en minskning i skof- och
hemarbete beredas ungdomen, så är dock föga dermed vunnet, om
ej derjemte ett godt och lämpligt pedagogiskt system allestädes följes.
Det blir derföre oafvisligt att inom landets blifvande lärarekår medelst
lämplig undervisning utbreda så gedigna kunskaper och färdigheter
inom pedagogiken, att den förstår åstadkomma de fordrade
insigterna genom måttlig ansträngning för lärjungen. De anförda
statistiska bilagorna hafva åtminstone ådagalagt, att en så stor skilnad
i detta hänseende råder emellan olika läroverk, att man omöjligen
kan anse den till fullo bero på lärjungarnes lägre grad af intelligens
vid det ena läroverket än vid det andra, utan måste man
söka förklaringsgrunden uti ett på några ställen herskande pedagogiskt
system, som fordrar ett öfverdrifvet hemarbete, och så länge
ett sådant system får herska, vinnes icke det åsyftade målet genom
skol kursernas inskränkning. Jemte nödig undervisning åt blifvande
lärare fordras dels eu verksam inspektion, dels också rättelse af nu
befintliga felaktigheter, till hvilka i första rummet måste räknas
lärarnes öfveransträngning genom för stora klasser. Det är nemligen
klart, att den alltför stora mängden af lärjungar, som på en gång
skola pa ett tillfredsställande sätt bibringas ett visst kunskapsinnehåll,
icke kan på samma sätt och med samma lätthet undervisas som
eu mindre flock, och att tillvaron af eu dylik allt för stor skolklass
kan föranleda läraren att lägga för stor vigt vid det memorerande
elementet uti undervisningen.

Till ett sundt pedagogiskt system hör äfven den grundsatsen, att

den gosse, som. icke kan följa med, får blifva efter, en grundsats,
hvars genomförande skulle bereda Sveriges lärarekår en ofantlig
lättnad. Väl kan det vara sant, att sådana lärjungar framdeles kunna
utveckla sig och blifva i intellektuel hänseende framstående män,
men deras undervisning och utbildning tillhör hemmen samt privatskolorna,
hvilka senare hafva en stor, men i Sverige hittills förbisedd
uppgift att fylla.

Det är äfven bekant, att eu stor del af lärjungarne i Sveriges
skolor har åtskilligt arbete utöfver hvad skolan fordrar. Dit höra
lektioner i språk, musik in. m., som lärjungen sjelf tager; dit hör
äfven den undervisning, som många lärjungar i skolans öfre klasser
meddela åt andra. Det är klart, att om man anser skolarbetet redan
i och för sig vara för drygt, så skall denna tillökning till detsamma
vara ännu mer betänklig för helsan. Det kan derföre icke anses
orimligt att fordra, att måttet af allt dylikt extra arbete skall vara
kändt af rektor och klasslärare, så att de må kunna i män af behof
söka afråda detsamma eller åtminstone beräkna dess effekt på lärjungens
helsa och framsteg. •

Fakulteten kan icke annat än dela de af professor Key framstälda
stora betänkligheterna mot läseårets förlängning till 39 veckor,
och fakulteten vill för sin del afstyrka hvarje förlängning af de sammanlagda
läseterminerna utöfver 36 veckor. Uti anförda tabeller har

skolkomitén visserligen ådagalagt, att ferierna hos oss äro längre än
i de flesta europeiska länder, Italien och Finland undantagne, men
komitén har der icke anfört, att de engelska skolornas läseterminer
uppgå till 36 veckor och ferierna till 16 veckor af året. Till sin
uppfattning föranledes fakulteten såväl af flerahanda redan kända och
af professor Key framstälda hygieniska och klimatologiska förhållanden
inom vårt land som äfven af de rekommenderande erfarenheterna
från England, det i pedagogiskt hänseende bäst stälda land i Europa.
Fakulteten vill dock alltför gerna medgifva, att läsningen under alla
de 36 veckorna må vara fullständig och att arbetet icke under dessa
må inskränkas genom ledighets dagar vid terminernas början och slut,
om också för detta ändamåls vinnande särskilda anordningar måste
träffas med hänseende till läseschemats uppgörande, terminsbetygens
utskrifning m. m. Likaledes är det af vigt, att läsningen fortgår på
ett jemnt afpassadt sätt och att extra ansträngningar vid repetitioner
och vid årsexamina undvikas.

Det är fakulteten eft nöje att kunna vitsorda, att professor Key
i sin framställning af de hygieniska fordringarna med afseende på

på lokal, luftvexling, uppvärmning, belysning, subsellier, renlighet
in. m. i helgjutet skick framstäf alla den moderna vetenskapens rön
och erfarenheter. Om än åtskilligt af hvad detta kapitel innehåller
redan förut blifvit påyrkadt och i tryck framstäldt, .är det nu att
hoppas, att då det frambäres af en hel komités auktoritet, det må
så fort som möjligt komma till uppfyllelse och efterrättelse.

För förbättrande af helsotillståndet i skolorna är det vidare af
stor vigt, att kroppen erhåller tillräcklig öfning genom gymnastik
och derjemte fria lekar. Det mått af tid, som för dessa kroppsöfningar
erfordras, synes fakulteten icke vara på tillfredsställande sätt
beaktadt i föreliggande förslag. Sakkunnige fackmän anse nemligen,
att den dagliga gymnastiken bör bestämmas till en timme, deruti
dock af- och påklädningstid kan inräknas, och samma auktoriteter
förklara, att gymnastiken ensam icke är tillräcklig för en harmonisk
och kraftig kroppsutveckling, utan att de fria lekarne här hafva eu
stor uppgift att fylla. Det är dock till följd af våra nationella vanor
icke nog att endast skaffa lämpliga lekplatser och sedan öfverlemna
saken åt lärjungarnes initiativ. Det är åtminstone för närvarande
nödvändigt, att deltagandet i dessa öfningar blir obligatoriskt samt
att deras utförande på lämpligt sätt. öfvervakas.

Äfven kunde det vara skäl att tänka på, huruvida ej någon form
åt slöjd kunde införas bland skolans öfningsämnen. Det uppfostrande
inflytande, som ligger i ett dylikt handens och ögats uppöfvande till
medvetet nyttigt arbete, är ej att underskatta.

Ett annat önskningsmål för skolan är ett bättre öfvervakande
af lärjungarnes sedliga förhållanden. Det torde nemligen icke vara
öfverdrifvet att påstå, att nattliga dryckeslag, spelpartier samt osedlighet
i sexuelt hänseende spela en viss, men till sitt exakta värde
icke beräknelig rol för sjukligheten inom de svenska läroverken och
att sålunda verkan af de bästa hygieniska reformer blir bristfällig
utan en grundlig förbättring af det sedliga tillståndet, der det befinnes
dåligt.

Att det hygieniska tillståndet vid läroverken framdeles behöfver
genom särskilda myndigheter öfvervakas, synes fakulteten vara naturligt,
och de af professor Key i detta hänseende framstälda förslagsynas
fakulteten vara att rekommendera. Genom fortsatta forskningar
i denna rigtning vinnas ej blott. nyttiga hållpunkter för bedömande
af lärjungarnes kroppstillstånd och arbetsförmåga, utan äfven
kunna vistiaa biologiska lärdomar herntas deraf å liera områden,
exempelvis genom systematiskt bedrifna mätningar och vägningar.

Medicinskt bildadt biträde behöfves otvifvelaktigt icke blott inom
läroverkens centralstyrelse utan äfven vid de särskilda läroverken,
dock kunde det under vissa omständigheter kanske vara lämpligt att
begränsa skolläkarens skyldigheter till det hygieniska facket och ej
af honom fordra, att han skall behandla lärjungarnes tillfälliga sjukdomar.

Till slut får fakulteten förklara, att fastän många önskvärda
reformer finnas föreslagna i skolkomiténs betänkande och framför
allt i professor Keys bilaga dertill, fakulteten dock ingalunda anser
dessa reformer vara nödvändigt och oupplösligt förenade med skolkomiténs
studieprinciper och läsordning.

Genom lämpligt urval af ämnen och begränsning af kurser,
genom aktgifvande på nationens behof af bildning, på den allmänna
kulturens utvecklingsgång och nuvarande ståndpunkt skall man med
god vilja säkerligen kunna uppställa ett lyckligare skolprogram än
det, hvithet skolkomiténs majoritet i sitt betänkande framburit.

Underdånigst
M. K. LÖWEGREN,

decanus.

C. J. Aslc.
Hj. Lindgren.

M. V. Odemus. Joll. Lang.

Seved Ribbing. Gustaf Trägårdh.

Hans Bendz.

Herman Antell.

Till Konungen.

Till Eders Kong! Maj:t får jag härmed öfverlemna lärarekollegiets
vid Karolinska mediko-kirnrgiska institutet på grund af nådig
befallning infordrade yttrande öfver en af professor Axel Key afgifven
bilaga till läroverkskomiténs underdåniga utlåtande och förslag
angående organisationen af rikets allmänna läroverk och dermed
sammanhängande frågor.

Stockholm den 31 Maj 1886.

Underdånigst

LOUIS DE GEER.

Carl Högberg.

Till kanslern för Upsala universitet och Karolinska
mediko-kirurgiska institutet.

Jemlikt Kougl. Maj:ts nådiga beslut af den 25 September 1885
har lärarekollegiet vid Karolinska mediko-kirurgiska institutet blifvit
anbefaldt att afgifva yttrande öfver eu af professor Axel Key afgifven
bilaga till läroverkskomiténs underdåniga utlåtande och förslag
angående organisationen af rikets allmänna läroverk och dermed
sammanhängande frågor.

Ifrågavarande bilaga innehåller, förutom en redogörelse för den
hygieniska undersökning, som nämnda komité föranstaltat, en utförlig
framställning af skolhygienens vigtigaste delar, grundad på vårt

nuvarande medicinska vetande och på auktoriteten af de bäste författare,
som skrifvit i detta ämne. Då de deri framstälda åsigterna
inom medicinska kretsar numera till alla delar äro fullt erkända och
deras framställning är så fullständig, att derutöfver föga eller intet
finnes att tillägga, torde det vara obehöfligt att underkasta desamma
någon närmare granskning. Lärarekollegiet anser sig derför kunna
begränsa sitt uppdrag till att yttra sig om den del af bilagan, som
innehåller de hygieniska undersökningarnas resultat och de förslag
till ändring i nu bestående skolförhållanden, som bilagans författare
i följd häraf framstält.

Dessa resultat och förslag kunna sammanfattas i följande tre
hufvudpunkter.

1) Det arbete, skolan för närvarande kräfver af lärjungen, öfverskrider
det mått, som är förenligt med helsans fordringar, och bör
derföre minskas.

2) Skollokalerna äro med hänsyn till det inflytande de utöfva på
lärjungarnes helsa i allmänhet af mindre tillfredsställande beskaffenhet.

3) För att helsovårdeus fordringar vid alla skolans inrättningar
och anordningar må blifva så fullständigt som möjligt till godo sedda,
är en hygienisk tillsyn, utöfvad af läkare, nödvändig.

Den första punkten, som utan tvifvel utgör kärnpunkten i hela
betänkandet, rör den på senare tid så mycket omordade frågan om
öfveransträngningen i skolorna.

Att på fysiologiska grunder strängt vetenskapligt bestämma det
mått af tankearbete, som ett barn eller en yngling på en gifven tid
kan åstadkomma utan att deraf taga skada till helsan, är omöjligt,
redan af det enkla skäl, att vi ej ega någon måttstock, hvarmed den
intellektuella kraft kan mätas, som åtgår till arbetets utförande. Enda
utvägen, som står till buds för att bedöma detta mått, är att iakttaga
den återverkan arbetet utöfvar på lärjungens andliga och kroppsliga
funktioner samt dervid särskildt fästa uppmärksamheten på de
rubbningar, som erfarenheten visat, att ett öfvermått af tankearbete
medelbart eller omedelbart föranleder. Tydligt är, att härvid svårigheter
af många slag möta, när frågan gäller att bestämma ett normalmått
för ett stort antal lärjungar med olika begåfning, och att
afgöra, hvar, från sanitär synpunkt sedt, gränsen ligger för det arbetsmått,
som kan påläggas en medelmåttigt begåfvad lärjunge i olika
ålder. Det gifves dock, såsom ofvan nämndt, öfver hufvud taget
ingen annan möjlighet att besvara denna fråga med hänsyn till det

arbete, skolorna hos oss för närvarande fordra, än att, såsom skolkomitén
gjort, taga till ledning för omdömet den erfarenhet, som
vunnits om lärjungarnes helsotillstånd och om freqvensen af de sjukdomar,
som kunna anses vara en följd af öfveransträngning.

Hvad angår användbarheten af det statistiska material, på hvilket
uppfattningen af skolungdomens helsotillstånd är bygd, så kunna
svårligen några väsentliga invändningar deremot göras, och den kritik,
som i betänkandet framställes af de lemnade uppgifternas tillförlitlighet,
gifver på goda grunder stöd för den uttalade åsigten, att det
beräknade sjukantalet ungefärligen angifver eller åtminstone icke
öfverstiger det, som i verkligheten förefinnes.

De särskilda sjukdomsformer, komitéu upptagit i sina frågoformulär,
äro alla utan gensägelse af den art, att deras uppkomst
och utveckling kunna påverkas af skolarbetet och vistandet i skolan.
En af dem, närsyntheten, står, enligt hvad talrika, i olika länder utförda
undersökningar gifva vid handen, i ett oomtvistligt orsakssammanhang
med skolarbetet, och säkert misstager man sig ej, om man
i det öfvervägande flertalet fall skrifver sjukdomsrubrikerna »nervretlighet»
och »hufvudvärk» på samma räkning. Huru stor andel
skolan har i utvecklingen af de öfriga sjukdomsformerna, såsom bleksot,
bristande matlust in. fl., hvilka rubbningar af det allmänna
helsotillståndet tvifvelsutan kunna ha sin uppkomst äfven af andra
skadliga inflytelser än dem, skolan betingar, derom kan det statistiska
materialet naturligtvis ej lemna någon upplysning. Säkert är emellertid,
att såväl ett öfvermått af arbete som för mycket stillasittande
och brist på kroppsöfningar samt vistandet i dålig luft, i bristfälligt
eller alls icke ventilerade skolrum afgifva verksamt bidragande moment
till utvecklingen af dessa sjukliga tillstånd.

Af de från rikets samtliga elementarläroverk insamlade uppgifterna
framgår nu, att af 14,681 lärjungar 6,485 eller 44,17 % voro
sjukliga och svaga eller behäftade med en eller annan helsoskada.
Af dessa 6,485 voro 2,016 eller 13,7 % af hela antalet lärjungar behäftade
med närsynthet; de öfriga således eller 30,4 7 % med andra åkommor.
Detta sorgligt öfverraskande faktum synes lärarekollegiet vara
af den art, att, alldeles oberoende af den andel, skolan häruti må
hafva-, långt strängare hygieniska fordringar så i ena som andra afseende!
måste ställas på skolans anordningar än de nuvarande, och
att framförallt den noggrannaste hänsyn måste tagas till omfånget
af det arbete, som pålägges lärjungarne. Det är med afseende härpå
allt för väl känd! för att behöfva mer än påpekas, att detta arbete

nu för tiden, äfven om de dagliga skoltimmarnas antal ej ökats, dock
pa grund af den använda lärometoden tager lärjungarnes uppmärksamhet
långt mera i anspråk, än hvad fallet var för några årtionden
tillbaka; men öfverväger man detta, och lägges dertill, att, såsom
af professor Keys meddelanden framgår, intet annat lands skolor
fordra så lång daglig arbetstid af lärjungen som våra, så kan det ej
törnekas, att ett behof af minskning i skolarbetet förefinnes. Den
belysning åt nuvarande förhallanden, som de meddelade uppgifterna
lemna med afseende pa tiden för det obligatoriska arbetet i skolan
och hemmet, visar, att detta arbete vid flertalet af våra läroverk och
i alla klasser, men förnämligast i de öfre, kräfver allt för många
timmar af dagen för att lemna lärjungen tillräcklig tid öfrig till de
för kroppens utveckling och helsans vård framförallt i denna ålder
så nödvändiga kroppsöfningarna, och att till och med åtskilliga läroverk
finnas, der skolarbetet tager så mycken tid i anspråk, att lärjungens
behof af hvila och sömn ej kan i erforderligt mått tillfredsställas.

Äfven om man i vår tid med dess stora anspråk på intellektuel
uppfostran ej kan begära, att skolan, i öfverensstämmelse med de
klassiska folkens åsigt om hennes förpligtelse, i lika mått skall
sörja för lärjungens kroppsliga som andliga utveckling, så är dock
den fordran oafvislig, att skolan ej belastar lärjungen med så mycket
arbete, att detta endast kan utföras på bekostnad af kroppens vård.

Det förslag till arbetstidens nedsättning, som professor Key på
sidan 607 af sitt betänkande framställer i tabellen öfver användningen
af dygnets timmar för olika åldersklasser, kan derför på intet
vis innebära en för hög fordran.

Skollokaler och skolmateriel äro med hänsyn till det inflytande,
de utöfva på lärjungarnes helsa, i allmänhet af mindre tillfredsställande
beskaffenhet.

Efter en granskning af de svar, som till skolkomitén från läroverken
inkommit angående skollokalernas och skolmaterielens nuvarande
beskaffenhet, kommer professor Key till följande hufvudsakliga
slutsatser i dessa frågor. En öfversigtlig sammanställning af de i
skolorna förekommande inrättningar för luftvexling visar, huru ytterst
illa det vid skolorna är sörjdt för denna och med detsamma för-, att
lärjuugarne i skolan må få ett af de förnämsta vilkoren för helsan
på ett tillfredsställande sätt uppfyldt. Vid ej mindre än 54 af de

75 läroverken saknas ventilationsinrättningar i egentlig mening, och
lärjungarne få här timme efter timme sitta i en luft med en sådan
grad af förskämning, att den går betydligt, ja, mångdubbelt öfver
den från sanitär synpunkt högsta tillåtliga. Då ventilationsinrättningar
finnas i en del af skolrummen eller i alla, hafva de, så långt
deras beskaffenhet och verksamhet hittills blifvit af sakkunniga undersökta,
visat sig vara otillfredsställande.

Af allt framgår, att man är fullt berättigad att uttala tvifvel
om, att i hela vårt land vid tiden för afgifvandet af skolkomiténs
betänkande funnits ett enda allmänt läroverk, der anordningarna
för att hålla luften frisk och ren äro sådana, att de kunna tillfredsställa
helsovårdens berättigade, fordringar, detta äfven om man antoge,
att de, der de finnas, sköttes och verkade så, som man vid
deras införande beräknat, hvilket uppenbarligen är långt ifrån fallet.

Dessa allmänna omdömen om ventilations-anordningarna i våra
skolor stödjer professor Key på de* undersökningar af sådana anordningar
i Stockholms skolor, som af tekniskt och hygieniskt sakkunnige
personer, professor Heyman, doktor Almqvist och lektor Westin,
blifvit utförda.

Då dessa undersökningar af Stockholms skolor lemnat de nedslående
resultat, hvilka af professor Key utförligt citeras, och i öfriga
skolor några andra anordningar för luftvexling icke förekomma än
de, hvilkas verkningar i Stockholms skolor af dessa sakkunnige granskats,
är man enligt professor Key berättigad att äfven för landets
öfriga skolor anse giltiga de resultat, som undersökningarna af Stockholms
skolor lemnat. Läroverkskollegiet anser för sin del en sådan
slutsats vara berättigad, och att man således som en allmängiltig sats
kan framställa och instämma i professor Keys ofvan meddelade om*-döme i denna fråga.

Lärarekollegiet instämmer också för sin del i professor Keys
yttranden angående nödvändigheten af en förbättring i dessa förhållanden
äfvensom i hans önskan, att med det allra snaraste en hygienisk
inspektion af våra skolor måtte företagas af fullt sakkunniga
personer. Den af professor Key lemnade redogörelsen för de till
skolkomitén inkomna uppgifterna om skollokalernas beskaffenhet
ådagalägger nödvändigheten af, att en sådan inspektion utföres, och
särskildt vill lärarekollegiet fästa uppmärksamheten på, att densamma
synes vara det bästa sättet att erhålla tillfredsställande upplysningar
i sådana för skolhygienen vigtiga frågor angående skollokaler och
.skolmateriel, om hvilka de till skolkomitén från läroverken ingifna

skrifvelserna antingen lemna ofullständiga upplysningar eller inga
upplysningar alls. Till dessa ännu delvis outredda frågor räknar
lärarekollegiet den om såväl den naturliga som den artificiella belysningens
beskaffenhet, om skolbordens och skolbänkarnes konstruktion,
om skolböckernas typografiska utstyrsel från hygienens synpunkt och
om lekplatsernas storlek och anordning.

För att helsovårdens fordringar vid alla skolans inrättningar och
anordningar må så fullständigt som möjligt blifva tillgodosedda, är
en hygienisk tillsyn, utöfvad af läkare, nödvändig.

Efter att hafva påvisat, att den verksamhet, skolläkarne i vårtland
hittills utöfvat, hufvudsakligen varit inskränkt till förrättandet
af gymnastikmönstringarna samt att de egentligen ej haft någon
tillsyn öfver skolans hygieniska förhållanden, i följd hvaraf de ej
heller på dem kunnat utöfva något synnerligt inflytande, lemna!-professor Key ett detalj erad t förslag till ordnande af läkaretillsynen
och den hygieniska kontrollen öfver statens allmänna och fullständiga
läroverk. Angående behöfligheten af en sådan tillsyn och kontroll,
utförd af sakkunnige, anser lärarekollegiet derom icke något
tvifvel kunna råda, allra minst efter offentliggörandet af de uppgifter,
hvilka af skolkomitén samlats om helsotillståndet vid de allmännaläroverken
och om dessa läroverks lokaler. Det nyss nämnda af professor
Key framstälda förslaget, som utarbetats af en af svenska
läkaresällskapet tillsatt komité, bestående af professorerne Key och
Heyrnan, doktorerne Loven, Petersson, De Ron och Thestrup, anser
äfven lärarekollegiet för sin del lämpligen kunna''utgöra grundvalen
för en instruktion, afsedd för de personer, åt hvilka den hygieniska
tillsynen öfver skolorna skulle komma att anförtros. Att denna tillsyn
icke kan öfverlemnas åt andra än läkare, synes lärarekollegiet
nödvändigt följa deraf, att endast dessa ega den medicinska sakkunskap,
som en verksam hygienisk tillsyn ovilkorligt i främsta rummet
fordrar. Skolkomitén föreslår, att till läkarens hjelp vid hans arbete
skall anställas ett biträde, hvars uppgift skulle vara att enligt läkarens
anvisning utöfva den dagliga tillsynen och kontrollen öfver anordningar,
som röra renhållning, uppvärmning, luftvexling, belysning
o. s. v., ett åliggande, som läkaren på grund af sina öfriga
göromål är förhindrad att fullgöra. Behöfligheten af ett sådant biträde
framgår bland annat tydligt af hittills gjorda iakttagelser angående
den bristfälliga skötseln af ventilationsapparaterna i våra skolor.

Men utom den nämnda tillsynen skulle lärarekollegiet för sin
del vilja förorda eu af fullt sakkunnige personer utöfvad hygienisk
öfver inspektion af rikets samtliga allmänna läroverk. Dels saknas
sannolikt på många orter i vårt land läkare, som äro fullt hemmaStadde
i hygienen och särskilt i de delar deraf, som röra skolförhållanden;
dels skulle den genom ett sådant öfverinseende vunna större
sakkunskapen och vidgade erfarenheten i skolhygieniska frågor bidraga
till att ingifva skolstyrelserna ett större förtroende till läkarnes framställningar
och råd; dels slutligen skulle denna öfverinspektion leda
dertill, att likhet vunnes i föreskrifter och konseqvens i anordningar.

Stockholm den 21 April 1886.

CHRISTIAN LOVEN.

(Just. von Duben. A. Anderson. B. M. Bruzelius.

E. Heijman. O. Medin. K. A. il. Hornerz

Wilh. Beskow.