UNDERDÅNIGA UTLÅTANDE (Statens offentliga utredningar 1879:2)

KAMMARRÄTTENS

UNDERDÅNIGA UTLÅTANDE

ÖFVER

SÅRSKILDE KOMITERADES

DEN 6 NOVEMBER 1878 AFGIFNA

UNDERDÅNIGA BETÄNKANDE OCH FÖRSLAG

TILL

LÖNEREGLERING M. M. FÖR KAMMARRÄTTEN.

STOCKHOLM,

ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG,

■

Stormäktigste, Allernådigste Konung!

Sedan den komité, åt hvilken Eders Kongl. Maj:t uppdragit att afgifva
utlåtande och förslag rörande reglering af de förvaltande embetsverkens och
myndigheternas löneförhållanden, med rätt att dervid jemväl, i den mån

koiniterade kunde finna det af omständigheterna påkalladt, göra framställningar
om förändringar i nuvarande organisation af förvaltningspersonalen
och anordning af dess arbete, till Eders Kong! Maj:t inkommit med underdånigt
betänkande och förslag af den 6:te innevarande november rörande
reglering af Eders Kongl. Maj:ts och Rikets Kammarrätt, får, till åtlydnad
af Eders Kongl. Maj:ts nådiga befallning i remiss den 12:te i samma månad,
Kammarrätten härmed öfver komiténs betänkande och förslag i underdånighet
afgifva utlåtande, dervid följande den ordning, som af betänkandets
uppställning föranledes.

Enär bland de till Kammarrättens befattning hörande ärenden det åt
ö-fverrevisionsdepartementet uppdragna revisionsbestyr intager ett vigtigt rum,
och då den omfattning, som åt detta bestyr gifves, och det sätt, hvarpå revisionen
i allmänhet ordnas, i ej ringa mån inverka på Kammarrättens
verksamhet och följaktligen äfven på frågan om den organisation, som för
embetsverket kunde vara ändamålsenligast, har komitén till en början yttrat
sig om lämpligaste sättet för ordnandet af revisionsarbetet.

I afseende å rä/censkapsgranskningens omfattning uttalar komitén såsom
sin åsigt, att revisionen borde i sin helhet ordnas hufvudsakligen på
det sätt, hvartill den i verkligheten utbildat sig, så att öfverrcvisionsdepurtementet
skulle åligga, ej mindre att fullständigt granska samtliga de redogörelser,
hvilka till Kammarrätten komma att ingå och icke förut undergått
granskning i detalj, än äfven att, i den mån tiden det medgifver, underkasta
jemväl de räkenskaper, som i det redovisande verket blifvit detaljgranskade,
en ytterligare revision, mera gående ut på kontrollerande af styrelseverkens
och vederbörande myndigheters förvaltningsåtgärder, än redogörelsernas
sifferuppgifter; och hemställer komitén derföre, att revisionen af statens
räkenskaper må i allmänhet ega rum på sätt, nu faktiskt är förhållandet,
dock med iakttagande, att delvis speciel kontrollgranskning, i mån ske
kan, verkställes äfven af de myndigheters för offentlighet tillgängliga uppbördsredogörelser,
åt hvilka någon öfverrevision för närvarande icke alls kunnat
egnas, utvisande komiténs betänkande, att med sistberörda redogörelser
afses do synnerligen vidlyftiga räkenskaperna för de statens inkomster, hvilkas
uppbörd tillkommer en del af de centrala embetsverken, hufvudsakligen
Generaltull-, Generalpost- och Telegraf-styrelserna samt Styrelsen för statens
järnvägstrafik.

I hvad komitén sålunda hemställt, så ock i komiténs afstyrkande af en
under dess tidigare arbeten ifrågasatt förändring i det syfte, att i allmänhet
den inom de centrala enjbetsverken nu förekommande revision skulle af
Kammarrättens revisionspersonal öfvertagas, får Kammarrätten för sin del instämma,
dervid i underdånighet åberopande, i fråga om Styrelsens för statens
jernvägstrafik af komitén omförmälda förslag rörande förändradt sätt

för revision af denna Styrelses räkenskaper, ett af Kammarrätten, i anledning
af särskild nådig remiss, den 22 innevarande november beslutadt underdånigt
utlåtande; och har Kammarrätten ej något att erinra emot den åt
komitén föreslagna bestämmelse, att Kammarrätten skulle ega i hvarje fall
besluta, huruvida kontrollgranskning må af dess tjensteman verkställas inom
de centrala embetsverkens lokaler eller om redogörelserna böra till Kammarrätten
för sådant ändamål öfverlemnas, likasom ej heller emot komiténs
förslag derom, att värfvade arméens förvaltnings- och beklädnadsdirektioners
räkenskaper -för anslagen till mathållning för manskapet, beklädnad, utredning
och remontering m. in., samt de indelta regementenas och korpsernas
beklädnadsdirektioners samt arméens beväringsbeklädnads-direktioners medels-
och persedelsräkenskaper finge i Arméförvaltningen undergå detaljgranskning,
innan de till Kammarrätten i sammanhang med verkets hufvudbok
insändas.

På angifna grunder hemställer komitén vidare, att af de jiu till Arméförvaltningen
ingående räkenskaper skulle till Kammarrätten för granskningdirekt
öfverlemnas vederbörande expeditioners, stabers, chefsembetens, direktioners
med fieres års- och qvartalsredogörelser för emot redovisning
utanordnade medel från fjerde hufvudtitelns anslag till Landtförsvars-departemontets
kommandoexpedition; generalstaben; artilleristaben; öfverkommendantsexpeditionen
i Stockholm; krigshögskolan; krigsskolan; garnisonssjukhusen
i Stockholm och å Karlsborg; lifgardet till häst; husarregementet
Konung Carl XY; Svea lifgarde; andra lifgardet; Vermlands fältjägarekorps;
Svea-, Göta- och Yendes artilleriregementen; marinregementet; fortifikationen;
värfvade garnisonstruppernas rekrytering och aflöning; lifbeväringsregementet;
Gotlands nationalbeväring; Hallands beväring; Yesternorrlands
beväring; till skrifmaterialier och expenser, ved m. m. för Landtförsvars-departementets
kansliexpedition; till extra utgifter, så vidt angår anslaget
till krigsvetenskapsakademien, till disciplinkompaniet, äfvensom till
generalstabens topografiska afdelning; och ehuru granskningen i första hand
af nu uppräknade räkenskaper, enligt Kammarrättens omdöme, följdriktigast
tillkomme Arméförvaltningen, torde, då särskilda skäl synas tala för
den af komitén i förevarande fall föreslagna anordning, komiténs hemställan
böra jemväl i denna del bifallas.

Rörande det af komitén tillförene, vid behandling af frågan om Sundhets-Collegii
reglering, väckta och i komiténs nu förevarande betänkande
vidhållna förslag, att sedan öfverstyrelsen för hospitalen blifvit Överflyttad
till Medicinalstyrelsen, revisionen af hospitalens räkenskaper, utom såvidt anginge
erforderlig granskning för upprättandet af Medicinalstyrelsens hufvudbok,
skulle besörjas af någon Kammarrättens tjensteman, har, i anledning

• \

af särskild nådig remiss, Kammarrätten den 11 sistlidne oktober beslutat
underdånigt utlåtande, till hvars innehåll Kammarrätten underdånigst får
hänvisa.

Verkställandet af den åt Kammarrätten uppdragna revision, hvilken
nu handhafves af 3 revisionskommissarier jemte 14 revisorer och 15 kammarskrifvare,
skulle, enligt den af komitén föreslagna anordning för öfverrevisionsdepartementet,
komma att besörjas af 18 revisorer jemte 12 biträdande
extra ordinarie tjensteman. Revisionskommissarierne åter skulle af
deras nuvarande åligganden endast bibehålla skyldigheten att, dels såsom
kontorsförmän egna tillsyn åt arbetets jemna och ordentliga gång å kontoren,
dels till granskning fördela de inkommande räkenskaperna emellan
revisionstjensiemännen, dels afgifva årsberättelse och vissa förteckningar, och
dels aflemna yttranden uti sådana till räkenskapskontoren remitterade mål,
i hvilka yttranden ej af vederbörande anmärkningsförfattare borde afgifvas.
Deremot skulle en hvar af revisionskommissarierne inför Kammarrätten föredraga
de anmärkningsmål, som från hans kontor anhängiggjordes, äfvensom
föreslå beslut och ansvara för uppsättning af expeditionerna i samma mål,
och sålunda i afseende å anmärkningsmålen bestrida hufvudsakligen enahanda
tjenstgöring, som Ilofrätternas fiskaler i brottmål.

Revisionskommissarierne, hvilkas chefskap för räkenskapskontoren, derest
den sålunda ifrågasatta nya och, efter hvad med visshet kan antagas,
högst trägna tjenstgöring åt dem uppdroges, komme att blifva endast skenbar,
intaga i verkligheten under närvarande förhållanden bland revisionspersonalen
ett särdeles vigtig^ rum, då revisionskommissarien, jemte besörjande
af den första generela granskningen af inkommande räkenskaper för
utrönande om proprie balanser förefinnas och kronans eller det allmännas
säkerhet eljest i något fall äfventyras, vidare i revisionsarbetet i dess helhet
tager en högst verksam och gagnande del. På grund af den förtrogenhet
revisionskommissarien eger med de särskilda till hans kontor hörande
räkenskaper och dessas inbördes sammanhang samt den vidsträckta kännedom,
som hos honom bör kunna påräknas, dels om de författningar och
särskilda föreskrifter, som i olika fall böra tillämpas, och hvilka föreskrifter
till ej obetydlig del äro att söka uti icke tryckta kongl. bref, och dels om
prejudikater i frågor, likartade med dem, som under revisionen tid efter
annan yppa sig, är nemligen revisionskommissarien för den underlydande
revisionstjenstemannen med mindre omfattande ^erfarenhet ett ovärderligt
stöd i hans arbete och i tillfälle, att medelst sina anvisningar förekomma
mycket onödigt arbete samt deraf härflytande ansenlig tidsförlust vid revi -

sionen, och naturligtvis äro äfven för den äldre och mera erfarne revisionstjenstemannen
en skicklig och mångsidig kontorschefs råd och upplysningar
af oskattbart värde. Revisionskommissarien har derjemte att, sedan anmärkningar
vid reviderade räkenskaper blifvit af den underlydande tjenstemannen
författade, granska och, derest revisionskommissarien godkänner
samma anmärkningar, underskrifva dem, hvarförinnan anmärkningarna, efter
hvad erfarenheten visar, ofta måste af revisionskommissarien omarbetas.
Revisionskommissarien beledsagar tillika, sedan förklaring öfver anmärkningarna
inkommit, anmärkningsförfattarens påminnelser med sitt utlåtande,
egande den revisionstjensteman, hvilkens anmärkning revisionskommissarien
anser sig ej kunna godkänna, att i eget namn ingifva en sådan anmärkning
till Kammarrätten. — Sålunda deltager revisionskommissarien, såsom
förut blifvit nämndt, på ett väsentligt sätt i revisionsarbetet, och af särskild
vigt är revisionskommissariens ofvan beskrifna verksamhet i det hänseendet,
att densamma kan påräknas medföra, att de anmärkningar, öfver
hvilka embetsverk samt andra högre eller lägre myndigheter måste höras,
blifva framställda med den reda och i den värdiga form, att icke sjelfva
det sätt, hvarpå kronan utförer sin talan, må gifva den förklaringsskyldige
berättigad anledning till missnöje. Genom revisionskommissarien åstadkommes
ock nödig sammanhållning och enhet i revisionsgöromålen, på samma
gång? han under sin nuvarande verksamhet är i tillfälle att utöfva den honom
såsom kontorschef åliggande tillsyn deröfver, att de underlydande tjenstemännen,
af hvilka en hvar får sig anvisadt så mycket revisionsarbete,
som, efter uppskattning af hvarje räkenskap till viss s. k. revisionstid, beräknas
svara emot tiden för hans tjenstgöringsskyldighet, alltid äro under
tjenstgöringstiden närvarande å tjensterummet och der fullgöra sina åligganden,
en kontroll, hvilken, om den hitintills ansetts behöflig, ej torde
kunna anses mera umbärlig, i händelse revisionspersonalen hädanefter, på
sätt komitén föreslagit, komme att till en betydligare del bestå af extra
ordinarie tjensteman med ringa aflöning och oftast delad verksamhet.

Om härtill tages i betraktande, att den tid och det arbete, som måste
användas vid afdömandet af anhängiggjorda anmärkningsmål, äro i hög
grad beroende derpå, huruvida den af vederbörande aktor förda talan blifvit
från början rätt anlagd och begränsad samt de af honom afsedda förhållanden
erhållit behörig utredning; att en till Kammarrätten aflemnad anmärkning
visserligen kunde vara af motsatt beskaffenhet, utan att ändå vara
sådan, att den lagligen kunde genom vägran af kommunikation omedelbart
undertryckas; samt att, derest den revisionskommissarien nu åliggande skyldighet
att granska anmärkningarna innan Kammarrättens pröfning af desamma
påkallas, upphörde, såväl Kammarrättens ledamöters, som dess kanslis
tid ofta kunde komma att upptagas med afgörandet af och uppsättandet af

beslut öfver mindre grundade anmärkningar, så inses lätt, af hvilken vigt
och betydelse revisionskommissariens nuvarande tjensteutöfning är, icke allenast
för sjelfva revisionsarbetet, utan äfven såsom i betydlig mån underlättande
Kammarrättens dömande verksamhet.

Enligt komiténs förslag skulle revisorerne, sjelfve icke mera åtnjutande
stöd i kontorschefens erfarenhet, handleda de yngre revisionstjenstemännen
samt öfverse och med utlåtande beledsaga de anmärkningar, som af dessa
göras, och har komitén härvid åberopat, att revisionen inom Fångvårdsstyrelsen
blifvit på liknande sätt ordnad. Om ock en dylik anordning är användbar
inom de förvaltande verk, hvilkas revisionspersonal ständigt har att
granska samma räkenskap samt följaktligen måste blifva väl förtrogen med
dess detaljer och de deri ständigt återkommande frågor, så är dock förhållandet
väsentligt olika i öfverrevisionsdepartementet, hvars granskning omfattar
ett mycket stort antal räkenskaper af olika beskaffenhet från förvaltningens
alla grenar, i följd hvaraf den person, som anförtros att handleda
andre tjensteman vid denna revision, måste, för att kunna fullgöra sitt värf,
besitta andra egenskaper och vida större öfversigt öfver förvaltningsväsendet
och de skilda räkenskaperna, än i allmänhet hos första gradens tjensteman
med skäl får förutsättas, och då härtill kommer, att det uti ett verk med
talrik revisionspersonal, i öfverensstämmelse med den vanliga lagen för arbetets
delning, i allt fall icke lärer vara lämpligt, att uppdraget, att vid revisionsarbetena
lemna behöflig handledning, fördelas på ett större antal personer,
hvilka derigenom skulle oupphörligt störas i sitt eget arbete, torde
den föreslagna anordningen, att åt första gradens tjenstemän inom öfverrevisionsdepartementet
uppdraga ett slags chefskap öfver de yngre tjenstemännen
i samma departement, icke kunna förordas.

På sätt Kammarrättens föregående framställning gifver, vid handen,
skulle, enligt komiténs af Kammarrätten i denna del biträdda förslag, icke
allenast mängden af de räkenskaper, hvilka i Kammarrätten underkastas revision
i första hand och således måste derstädes granskas i detalj, ökas med
ett antal sådana, utan äfven öfverrevisionsdepartementets kontrollgranskning
utsträckas till, bland annat, Generaltull-, Generalpost- och Telegraf-styrelsernas
samt Styrelsens för statens jernvägstrafik vidlyftiga uppbördsredogörelser,
åt hvilka någon nämnvärd öfverrevision, på sätt komiténs betänkande
upplyser, i saknad af tillräckliga arbetskrafter för närvarande icke
kunnat egnas; men, för den händelse samtidigt härmed revisionsarbetet beröfvades
de tre revisionskommissariernes kraftiga medverkan och hufvudsakligaste
delen af de göromål, hvilka nu gifva dem trägen sysselsättning,
på sätt föreslaget blifvit, öfverflyttades och fördelades å den öfriga revisionspersonalen,
anser Kammarrätten det arbete, som blifvit öfverrevisionsde -

partementet förelagdt, icke med de återstående arbetskrafterna kunna på ett
någorlunda nöjaktigt sätt fullgöras.

I afseende för öfrigt å lämpligheten deraf, att revisionskommissarierne
blefve använda att föredraga, en hvar de anmärkningsmål, som från hans
kontor anhängiggöras, med skyldighet att föreslå beslut och ansvara för uppsättningen
af expeditionerna i samma mål, torde böra erinras, att i väsentlig
mån olika såväl anlag och fallenhet, som utbildning, lära erfordras för eu
verksamhet af nämnda art och för tjenstgöring vid räkenskapsgranskningen
inom öfverrevisionsdepartementet, hvarföre det kanske i de flesta fall icke
torde inträffa, att en tjensteman, hvilken vunnit befordran inom nämnda departement
och hvilken under utöfvande af en revisionskommissaries nuvarande
verksamhet vore i stånd att göra Kammarrätten synnerligt gagn,
tillika vore i besittning af sådana egenskaper, som gjorde honom lämplig
till tjenstgöring såsom föredragande. Erfarenheten lärer väl äfven ådagalagt,
att till sådan tjenstgöring bättre egna sig personer af mindre framskriden
ålder, än den, revisionskommissarierne vanligen vid befordran till
denna befattning uppnått, och synes någon betänklighet ock möta dervid,
att revisionspersonalens chef blefve satt till att hos domstolen göra framställningen
af och affatta förslag till beslut i de af revisionspersonalen anhängiggjorda
mål. Rörande denna del af förslaget får Kammarrätten slutligen
erinra, att, enligt den i komiténs betänkande intagna tabellariska redogörelse
för den verkställda revisionen af 1875 års räkenskaper, de särskilda anmärkningspunkter,
hvilka för samma räkenskapsår till Kammarrätten inkommit
från provinsräkenskapskontoret uppgått till icke mindre än 474, under
det från militieräkenskapskontoret inkommit 281 och från civilräkenskapskontoret
262 anmärkningspunkter, öfverensstämmande dessa siffror äfven med
den emellan Kammarrättens sex ledamöter under de sednare åren gällande
fördelning af anmärkningsmålen, enligt hvilken provinsräkenskapskontorets
anmärkningsmål äro till föredragning fördelade emellan tre ledamöter, af
hvilka dock en ledamot tillika föredrager ett färre antal mål från militieräkenskapskontoret
och cn ledamot, såsom innehafvare af den så kallade advokatfiskalsroteln,
åtnjuter någon lindring i föredragning af anmärkningsmål;
och af nu anförda förhållande rörande proportionen emellan inkommande
anmärkningsmål från de särskilda räkenskapskontoren visar sig, att för vederbörande
revisionskommissarie i provinsräkenskapskontoret svårighet skulle
uppstå att, oafsedt öfriga åligganden, till föredragning utarbeta, affatta förslag
till beslut uti samt derefter verkställa sjelfva föredragningen af och
justera expeditionerna uti de talrika målen från hans kontor, hvilka för öfrigt,
i anseende till stadgade kortare preskriptionstider för anställande af
så kallade reservationskraf mot skattskyldige och för samma krafs gällande
kraft, företrädesvis erfordra skyndsam behandling.

Dä revisionskommissarierne uti deras nuvarande tjenstgöring, enligt
Kammarrättens erfarenhet och på sätt Kammarrätten genom den nu gjorda
framställning sökt ådagalägga, i verkligheten äro inom öfverrevisionsdepartementet
oumbärlige och tillika för Kammarrätten såsom domstol i anmärkningsmålen
af synnerligt gagn, då desse tjensteman i den föreslagna egenskapen
af föredragande deremot endast i inskränktare mån komme embetsverket
och det allmänna till nytta, och då de här ofvan omförmäla, i sammanhang
med förslaget om förändrad tjenstgöring för revisionskommissarierne,
ifrågasatta anordningar måste anses vara i särskilda afseenden mindre lämpliga,
får Kammarrätten, instämmande i den af komiténs ordförande i afgifven
reservation yttrade mening i detta ämne, i underdånighet afstyrka bifall
till hvad komitén i nu omordade hänseenden föreslagit.

I fråga om arbetssättet inom öfverrevisionsdepartementet innefattar
komiténs betänkande slutligen förslag, dels derom, att förandet af vissa
anteckningar jemte tillsynen att räkenskaperna inkomma å bestämda tider
med flere göromål måtte, i den mån de nu verkställdes af revisionskommissarierne,
öfverflyttas på andre tjensteman inom departementet, och dels att
revisionskontorens så kallade aktoratsräkningar måtte hädanefter uppgöras
å advokatfiskalskontoret och att dit jemväl måtte förläggas skyldigheten att
reqvirera anmärkningsförfättare tillkommande observationsprocent samt att
öfvervaka indrifningen af de medel, som i följd af revisionskontorens anmärkningar
blifvit till betalning faststälda.

Dessa förslag, af indika det förra, såsom föranledt af förslaget om revisionskommissariernes
tjenstgöring såsom föredragande, lärer med detta förfalla,
torde först i sammanhang med förnyad instruktion för Kammarrätten
komma att slutligen pröfvas; men då förslaget rörande förläggande till advokatfiskalskontoret
af skyldigheten att uppgöra revisionskontorens aktoratsräkningar,
öfvervaka indrifningen af aumärkningsmedel och reqvirera observationsarfvoden
blifvit satt i någon mån i samband med frågan om advokatfiskalskontorets
stat, anser sig Kammarrätten böra här yttra sig något
utförligare i detta ämne. Upprättandet af aktoratsräkningarna och öfvervakandet
af anmärkningsmedlens jemte observationsprocentens indrifning besör.-jas för närvarande å civil- och militie-räkenskapskontoren af revisionskommissarierne
samt å provinsräkenskapskontoret af eu underordnad tjensteman,
hvilken, i anseende till dessa göromåls ganska betydliga omfång å sistnämnda
kontor, anses jemte desamma kunna fullgöra endast hälft revisionsarbete
emot öfrige tjensteman i samma grad, och synas i följd häraf ifrågavarande

göromål för samtliga kontoren kunna beräknas, att ungefärligen upptaga en
af de lägst aflönade tjenstemännens hela tid. Då vederbörande tjensteman
å de särskilda kontoren besitta kännedom om kontorens anmärkningsmål och
derstädes hafva lätt tillgång till de handlingar, med ledning af hvilka anteckningarne
i hvarje kontors aktoratsräkning samt öfvervakandet af medlens
indrifning och föreskrifna uppdebiteringars verkställande ske, hvaremot
personalen å advokatfiskalskontoret, hvilket är inrymdt i särskild lokal, endast
undantagsvis har befattning med anmärkningsmålen och räkenskapskontorens
handlingar, skulle ifrågavarande görornåls öfverflyttande till advokatfiskalskontoret,
utan att leda till större säkerhet eller till synnerlig lättnad
för öfverrevisionsdepartementets tjensteman, blifva lör advokatfiskalskontoret
ansenligt betungande. Vid dessa förhållanden och då redan nu den kanslist,
hvilken är anstäld å advokatfiskalskontoret, är fullt upptagen med den
honom åliggande granskning af handlingarne i Kammarrättens pröfning understöda
afskrifningsmål, hvilkas antal, på sätt här nedan omförmäles, skulle
enligt komiténs förslag komma att icke obetydligt ökas, äfvensom med
diariiföring, besörjandet af utgående expeditioner m. m., torde det hvarken
vara lämpligt, att den ifrågakomna befattningen med aktoratsräkningarne
och anmärkningsmedlen blifver skiljd från räkenskapskontoren, eller arbetet
härmed skäligen kunna påläggas den extra ordinarie tjensteman med icke
obetydligt lägre aflöning, hvilken komme att å advokatfiskalskontoret öfvertaga
den nuvarande kanslistens tjensteutöfning, och att med ifrågavarande
tidsödande bestyr belasta advokatfiskal, hvilken derigenom skulle hindras
i sina nuvarande ytterst vigtiga göromål, lärer icke kunna ifrågasättas.

Hvad komitén öfreslagit i syfte att granskningen af vissa räkenskaper
måtte kunna tidigare, än nu sker, påbörjas, lärer, då, i anledning åt
särskild nådig remiss, Kammarrätten har att gemensamt med Statskontoret
afgifva underdånigt utlåtande i enahanda ämne, icke nu böra föranleda till
något vidare yttrande af Kammarrätten.

1 afseende å sättet för behandling af vissa anmärknings- och afskrifningsmål
äfvensom af balansmålen innefattar komiténs betänkande förslag
till särskilda förändrade bestämmelser, och har Kammarrätten i dessa frågors
närvarande skick ej ansett sig ega anledning till anmärkning emot de gjorda
förslagen, enligt hvilka Kammarrättens embetsåligganden skulle komma att
utsträckas till skyldighet att pröfva, ej mindre sådana anmärkningar, som
vid räkenskapsgranskning uppkommit emot Kollegier, andra allmänna verk
med lika värdighet eller någon dess ledamot i de fäll, då anmärkningen af -

såge endast ersättningsskyldighet, än äfven samtliga de af nämnda embetsverk
uti afskrifningsmål meddelade utslag, i det att dessa utslag, enligt förslaget,
borde, i olikhet med hvad hitintills egt rum, Kammarrättens pröfning
underställas. Rörande antalet af dylika afskrifningsmål, bland hvilka
de från Arméförvaltningen inkommande antagligen blefve de talrikaste, kan
dock någon närmare beräkning nu ej göras.

Af komitén har ock lemnats förslag till förändrade bestämmelser i
ändamål att åstadkomma ökad skyndsamhet vid afgifvandet af förklaringar
och påminnelser i de hos Kammarrätten anhänggiggjorda anmärkningsmål, och
synas såväl dessa förslag, som komiténs underdåniga framställning om upphörande
af nu föreskrifven hemställan till Eders Kongl. Maj:t af fråga,
huruvida anmärkning, som angår menighet, må till kommunikation utställas
eller icke, vara ändamålsenliga och förtjenta att vid meddelande af ny instruktion
för Kammarrätten vinna nådigt afseende.

Den Kammarrättens ledamöter nu åliggande föredragning af underställda
utslag i mål rörande afskrifning i vissa fall af utskylder och böter
skulle, jemlikt komiténs förslag, öfvertagas af Kammarrättens sekreterare.
Rörande den nuvarande behandlingen af nämnda afskrifningsmål, hvilkas
föredragning med anledning deraf, att advokatfiskalsembetet derförinnan har
att granska handlingarna och meddela utlåtande i målen, blifver synnerligen
enkel, innehåller det vid komiténs betänkande fogade särskilda yttrande af
komiténs ordförande fullständig utredning, och ehuru dessa måls föredragning
genom sekreteraren, på sätt samma yttrande utvisar, icke kan för ledamöterne,
hvilka i allt fall vid målens afgörande och beslutens justerande
måste taga del af handlingarna, förväntas medföra någon synnerlig lättnad
i göromålen, torde, enär, såsom komiténs ordförande förmält, i anseende
till målens beskaffenhet, hinder för deras föredragning genom sekreteraren
ej möter, bestyret härmed kunna åt denne tjensteman uppdragas.

Utgående exemplaren af Kammarrättens domar och utslag skola, enligt
nu gällande föreskrifter, underskrifvas af presidenten eller, i hans frånvaro,
af de två äldste ledamöterne, hvaremot fullmakter, afsked, vittnesbörd
och bref skola lörses med underskrift af samtlige närvarande ledamöterne
samt underdåniga utlåtanden af dem, som deri deltagit. Af komitén har
blifvit hemstäldt dels att, till undvikande af tidsutdrägt, samtliga från Kammarrätten
utgående expeditioner, utom underdåniga utlåtanden, med hvilka
borde förfaras såsom hitintills skett, skulle endast af presidenten eller, i
hans frånvaro, af Kammarrättens tjenstgörande äldste ledamot underskrifvas,
och dels att inneliggande exemplaren af Kammarrättens domar och utslag
matte, på sätt nu sker, undertecknas af de ledamöter, som i besluten deltagit,
samt att, å concepten till öfriga expeditioner, anteckning om deras
enlighet med Kammarrättens beslut måtte göras af den ledamot, som målet

föredragit, eller, när föredragningen skett af sekreteraren, utaf äldste ledamoten.
Dessa förslag synas Kammarrätten öfverhufvud ändamålsenliga, lärande
i händelse föredragning af anmärkningsmålen, hvarmed sekreteraren
icke har befattning, skulle komma att ske genom andre, än Kammarrättens ledamöter,
concepten till expeditionerna i sådana mål, allt efter expeditionens
vigt, böra förses med påskrift om justering antingen af föredraganden eller
af ledamöterne, enligt den fördelning emellan de sistnämnde, som''.kan blifva
af Kammarrätten eller dess president uppgjord.

Beträffande af komitén väckt förslag om utbytande af de ferier, ledamot
af Kammarrätten enligt nu gällande instruktion åtnjuter under sex
veckor af sommaren, emot semester under lika lång tid, vill Kammarrätten
uttala sig här nedan vid behandlande af frågan om personalen inom Kammarrätten,
och får med anledning af komiténs hemställan att bestämmandet
om den lindring i tjenstgöringen, ledamöterne borde erhålla under julhelg
och den derefter närmast följande tid, måtte komma att åligga verkets chef,
Kammarrätten i underdånighet åberopa det af komiténs ordförande härutinnan
afgifna särskilda yttrande, jemväl i hvad detsamma innefattar underdånig
hemställan att, derest Eders Kongl. Maj:t skulle anse förändring i tiu
gällande föreskrifter i ämnet böra ega rum, i sådant afseende kunde tillämpas
enahanda bestämmelser, som i fråga om Hofrätternas julferier blifvit i
nåder meddelade.

Komiténs framställning i fråga om semester för den öfriga personalen
får Kammarrätten för sin del biträda, dock att Kammarrätten, i öfverensstämmelse
med den af komitén, vid ordnandet af ledamöternes sommarledighet,
tillämpade grundsats, i underdånighet hemställer, att då notarierne,
hviska enligt förslaget skulle åtnjuta en månads semester, torde böra befrias
från skyldighet att under fjorton dagar före semestertidens|början fullgöra
protokollsföring jemte tillhörande skyldighet att uppsätta och expediera
utslag och bref, enär i annat fall desse tjensteman, upptagne af sistberörda
bestyr, komme att gå i mistning af motsvarande del af den korta semestertiden,
vikarie för en hvar af de tre notarierne mätte beräknas för en tid af
eu och en half månad. Detta komme dock ej att medförafstörre förhöjning
i vikariatsersättningarna än 150 kronor.

Derest åter Kammarrättens ledamöter, på sätt Kammarrätten här nedan
ifrågasatt, icke skulle erhålla semester, utan deras ledighet ordnas efter
feriesystemet, skulle ej heller för notarierne semestervikariat blifva erforderligt.

Vid de föreslagna bestämmelserna beträffande tjänsters tillsättande,
tjenstledighet och vikariers förordnande är ej annat från Kammarrättens sida
att erinra, än att Kammarrätten, i anledning af förslaget att Kammarrätten
skulle ega förordna ordinarie tjensteman inom embetsverket till vikarie för

ledamot under viss kortare tid, vill i underdånighet hemställa, huruvida icke
Kammarrätten kunde raedgifvas att i sådant afseende meddela förordnande
äfven för annan person, som förut varit i Kammarrätten adjungerad.

Kammarrätten öfvergår härefter till frågorna om Kammarrättens personal
och om lönevilkoren jemte ledamöternes semester.

Såsom kändt är, och på sätt äfven visar sig af den fullständiga utredning,
komitén i sitt betänkande lemnat rörande de hos Kammarrätten
under åren 1831 — 1877 anhängiggjorda mål och ärenden, har antalet af
dessa mål och ärenden under den tid af inemot femtio år, som förflutit sedan
genom Kammarrättens instruktion antalet af dess ledamöter bestämdes
till sex, tillväxt uti en, i proportion till ledamöternes ringa antal, högst
betydande grad. Enär i följd häraf ett allt för stort missförhållande uppkommit
emellan göromålens mängd och de ordinarie arbetskrafterna, har
alltsedan år 1871, med undantag endast för året 1875, den åtgärd vidtagits,
att extra ledamöter förordnats att biträda med undanarbetande af balanserade
oafgjorda mål, med hvilket arbete två extra ledamöter jemväl under
innevarande års vårsession varit och fortfarande under nu pågående höstsession
äro sysselsatte. Genom den sålunda erhållna förstärkning har dock,
oaktadt ansträngdt arbete inom Kammarrätten, icke kunnat förekommas att,
i anseende till mängden af inkommande nya mål, fortfarande vid hvarje års
slut en betydlig balans af oafgjorda mål förefunnits, hvilken omständighet
ådagalägger, att missförhållandet emellan de årligen inkommande målen och
de ordinarie arbetskrafterna icke är tillfälligt; kommande till mängden af
löpande göromål äfven skyldighet för ledamöterne att turvis hos Kammarrätten
verkställa föredragning och utarbeta underdåniga utlåtanden rörande
sådana förekommande organisationsfrågor och författningsförslag, stundom af
mera betydande omfattning, hvilka blifva till Kammarrätten för afgifvande
af sådana utlåtanden i nåder remitterade. Enligt nu föreliggande komitébetänkande
skulle ock, förutom de mål, hvilka Kammarrätten nu har att
handlägga, pröfningen af ytterligare ett antal mål åt detta embetsverk uppdragas.
Det öfvervägande flertalet af de mål, som nu ingå till Kammarrätten,
utgöres åt anmärknings- samt fattigvårds- och beskattningsmål, och någon
utsigt till minskning i dessa måls antal synes icke vara för handen. Snarare
torde med största sannolikhet kunna antagas att, i anseende till de
allmänna räkenskapernas fortgående naturliga tillväxt och då tid efter annan,
på sätt äfven enligt komiténs förslag skulle ske, åt Kammarrättens revision
måste uppdragas detaljgranskning i första hand af räkenskaper, hvilka

ej förut undergått sådan granskning i Kammarrätten, anmärkningsmålen
alltjemt skola i motsvarande grad tillväxa i antal, hvarjemte, enligt hvad
erfarenheten visar, de skattskyldige i samma mån, som kommunalutskylderna,
hvilka till stor del uttaxeras efter inkomstbevillningen, allt mera
stegras och denna bevillning jemväl lägges till grund för uttaxering af andra
allmänna afgifter, finna sig manade att hos Kammarrätten fullfölja besvär
öfver pröfningskomitéernas beslut; och af hvilken vigt det är, att afgörandet
af sistnämnda slag af mål, likasom af öfriga till Kammarrättens handläggning
hörande mål och ärenden, icke må i saknad af arbetskrafter försenas,
lärer det icke vara nödigt att här framhålla.

Under nu anförda förhållanden synes vid en reglering af embetsverket,
höra tillses, huru eu stadigvarande förstärkning af domstolens arbetskrafter
må kunna beredas, då det icke kan anses lämpligt eller för det allmänna
tillfredsställande att domarebefattningar hos Kammarrätten för längre framtid
besättas med tillfällige adjungerade ledamöter. Komitén, som vitsordat
att en tillökning i ledamotspersonalen vore erforderlig, derest ej det förefintliga
missförhållandet kunde på annat sätt afhjelpas, har ansett sådant
kunna ske derigenom, att skyldigheten att föredraga anmärkningsmål öfverfiyttades
på revisionskommissarierne och föredragningen af eu del underställda
afskrifningsmål på sekreteraren, hvarjemte komitén ifrågasatt, att de
ferier, hvarje ledamot nu åtnjuter under sex veckor af sommaren, skulle
utbytas emot semester, hvarunder borde förordnas adjungerade ledamöter
till vikarier. Kammarrätten har på anförda grunder varit nödsakad att i
underdånighet afstyrka den ifrågasatta förändringen i revisionskommissariernes
nuvarande angelägna tjensteutöfning, och att lättnad endast i synnerligen
ringa grad kunde i ledamöternes göromål vinnas genom afskrifningsmålens
föredragande af sekreteraren är i det föregående af Kammarrätten upplyst.
Hvad angår förslaget att använda vikarierande adjunkter under sommarmånaderna,
anför komitén, att ehuru af desse adjunkter, såsom för göromålens
behandling i allmänhet mer eller mindre främmande, icke kunde
till fullo förväntas lika stor arbetsprodukt, som af de ordinarie ledamöterne,
skilnaden dock icke torde blifva större, än att eu betydlig vinst ändock
skulle af en sådan anordning uppstå.

I verkligheten synes dock hvad komitén sålunda föreslagit hufvudsaklio-en
icke innefatta annan förändring i nu rådande missförhållande med
extra ledamöters användning, än att desses tjenstgöring blefve förlagd till
annan årstid, än den, hvarunder de nu vanligen i Kammarrätten biträda.
Genom bifall till detta förslag skulle ock domareembeten i Kammarrätten,
enligt en stadig oar ande anordning, blifoa besatte med tillfällige adjungerade
ledamöter, hvilken anordning synes desto betänkligare, som det sedan längre
tid vid inträffad!; behof äfven af ett mindre antal adjungerade ledamöter, än

denna anordning skulle kräfva, visat sig vara med ansenlig svårighet förenad!
att, synnerligast under sommarmånaderna, finna personer, som äro villige
att bestrida ifrågavarande tjenstgöring och på samma gång besitta de
derför nödiga egenskaper. Antager man, att tiden för de ordinarie ledamöternes
tjenstgöring och semester under sommarmånaderna på vanligt sätt
indelades i två perioder, skulle under hvardera perioden erfordras tre adjungerade
ledamöter samt Kammarrättens domsrätt komma att utöfvas af eu
personal, bestående i lyckligaste fall, eller under förutsättning att icke förfall
inträffade för någon bland de ordinarie ledamöterne, så att vikarie för
honom behöfde förordnas, till ej mindre än halfva antalet af vikarierande
adjunkter. Komitén har, då hvarje ledamots föredragningsskyldighet måste
upphöra fjorton dagar före början af hans semestertid såvida lian då verkligen
skall kunna vara ledig, funnit för hvarje ledamot erfordras vikarie
under två månader och sålunda beräknat tolf vikariatsmånader för samtlige
ledamöterne, men som ledamöterne under närvarande förhållanden plägat fullgöra
föredragning allt intill ferietidens början oaktadt deraf uppkommit en
minskning af ferietiden, skulle i jemförelse med den nuvarande fösedragningstiden
i verkligheten vinnas endast nio vikariatsmånader och det är att befara,
att under ofvan anförda förhållanden och då de under sommaren tjenstgörande
ordinarie ledamöternes tid blefve nog mycket upptagen utaf behandlingen
af deras mera ovane medarbetares mål till men för de förres egen
föredragning, den verkliga vinsten i arbetsprodukt af dessa månaders vikariat
i det hela ej blefve af betydenhet.

Kammarrätten måste på grund af det anförda, i likhet med komiténs
ordförande, i underdånighet tillstyrka, att förslaget om inrättande af semestervikariat
för Kammarrättens ledamöter ej måtte vinna Eders Kongl. Maj:ts
bifall.

Icke förbiseende angelägenheten att, vid beredande af nödig förstärkning
i de till buds stående arbetskrafterna, söka en sådan lösning af frågan,
som lände till minsta möjliga kostnad för statsverket på samma gång den
för det allmänna vore fullt nöjaktig, har Kammarrätten under de öfverläggningar
i detta ämne, som hos Kammarrätten egt rum, i dylikt syfte uppställt
och pröfva! särskilda förslag, och har derunder hos Kammarrätten den
öfvertygelse vunnit stadga, att för vinnande af den förstärkning i arbetskrafterna
inom Kammarrätten, som de ökade domaregöromålen påkalla, eu
tillökning i ledamöternes antal, ehuru nödvändigt medförande större kostnad,
än den af komitén beräknade, är den enda naturliga och fullt tillfredsställande
utväg.

På grund häraf, samt med åberopande tillika af hvad, enligt den vid
komiténs betänkande fogade reservation, blifvit i ämnet yttrad t af komiténs

ordförande, får Kammarrätten förena sig i den af honom gjorda underdåniga
hemställan,

att ledamöternes antal måtte vid embetsverkets reglering bestämmas
till åtta i stället för sex.

Då i händelse af bifall härtill erfordrades två kammarrättsrådslöner å
hvardera 6,400 kronor eller tillhopa 12,800 kronor, hvaremot dels det belopp
af 2,000 kronor, som beräknats såsom vikariatsersättning uuder ledamöternes
semester, och dels ersättningen till notariernes semestervikarier, af komitén
beräknad till 300 kronor, blefve obehöfliga, skulle den af Kammarrätten
ifrågasatta tillökning i ledamöternes antal medföra en förhöjning i den
af komitén för Kammarrätten beräknade stat med 10,500 kronor.

Vidkommande tjenstemannapersonalen inom verket, har väl betänklighet
uppstått, huruvida det kunde vara förenadt med full trygghet för göromålens
säkra gång inom öfverrevisionsdepartementet och kansliet, att arbetets
utförande derstädes till så stor del, som blifvit föreslaget, grundades på biträde
al extra ordinarie tjensteman; men då vid redan verkstäld reglering
af åtskilliga andra embetsverk enahanda åtgärder i afseende å användande
af extra biträden vidtagits, anser Kammarrätten sig ej böra härutinnan göra
någon från komiténs förslag afvikande framställning.

Kammarrätten tror sig emellertid icke böra underlåta att i underdånighet
framhålla önskvärdheten deraf, att första gradens tjensteman jemte
förenämnde extra biträden kunde beredas åtminstone någon förhöjning i de
af komitén föreslagna aflöningsförmåner, beräknade för första gradens tjensteman
till 1,800 kronor i lön och 1,200 kronor i tjenstgöringspenningar samt
för de extra biträdena till, i medeltal, 1,200 kronors arfvode. Aflöningen
för första gradens tjensteman skulle sålunda komma att utgå med enahanda
belopp, som vid reglering af Generalpoststyrelsen, Fångvårdsstyrelsen, Telegrafstyrelsen
med flera förvaltande verk beräknats för desse verks tjensteman
inom samma grad. I anseende till göromålens beskaffenhet inom öfverrevisionsdepartementet
och Kammarrättens kansli, måste likväl på innehafvarne
af första gradens tjenster derstädes ställas ej obetydligt högre anspråk
på kunskaper och tjenstemannaskicklighet samt omdömesförmåga, än på deras
vederlikar inom de förvaltande verken. Sättas det oaktadt aflöningsvilkoren
alldeles lika, synes denna omständighet möjligen föranleda, att Kammarrätten
beröfvades tillfälle att åt sig förvärfva och bibehålla de dugligare och derföre
mera eftersökte tjenstemännen, Indika icke, utan att något högre aflöning
kan erbjudas dem, torde föredraga den svårare och mödosammare
tjenstgöringen i Kammarrätten, och följaktligen kunde detta embetsverk
komma i fara att nödgas åtnöja sig med tjensteman, för hvilka de förvaltande
verken icke funnit användning. Dessa skäl gälla i icke mindre grad

för beräknande af något högre arfvoden till de extra biträdena, helst ett
större antal sådane måste anställas för uppehållande af göromålen och åt
desse tjensteman måste anförtros göromål af mera maktpåliggande art, än
som i allmänhet åt extra biträden uppdragas. Rörande särskilt notarietjensterna,
äro dessa, hvilkas besättande med skicklige tjensteman är för
Kammarrätten af mycken vigt, i hög grad ansträngande utan att dessa befattningars
innehafvare ega samma tillfälle, som notarierne i de rent juridiska
embetsverken, att af yngre obefordrade tjensteman erhålla kostnadsfritt biträde
i sina göromål. Kammarrätten har, utan att tilltro sig att uti ifrågavarande
hänseende framställa något definitivt förslag, förestält sig såsom ej
otjenligt, om första gradens tjensteman härstädes genom en förhöjning i de
föreslagna tjenstgöringspenningarna bereddes en totalaflöning till enahanda
belopp, som Ilofrätternas notarier uppbära, och att arfvoden till de vid göromålen
erforderlige extra biträden i medeltal beräknades till belopp motsvarande
de tjenstgöringspenningar, af hvilka första gradens tjensteman sålunda
komme i åtnjutande.

På de af komiténs ordförande anförda skäl för bibehållande till Kammarrättens
disposition af de s. k. gratifikationsmedlen, hemställer Kammarrätten,
att ett mot de nu anslagna gratifikationsmedlen svarande belopp af
1,350 kronor fortfarande kunde få för samma ändamål beräknas; men i öfriga
delar är vid komiténs förslag i afseende å Kammarrättens personal
och vaktbetjening samt lönevilkoren ej något från Kammarrättens sida
att erinra.

Med tillämpning af hvad Kammarrätten sålunda i underdånighet anfört,
har Kammarrätten uppgjort och får härhos bilägga förslag till stat för
Kammarrätten, afsedd att gälla från och med år 1880.

I komiténs förslag till stat är anslaget till vikariatsersättning, arfvoden
åt extra biträden och renskrifning upptaget till 29,400 kronor; men
enär, enligt Kammarrättens hemställan, skulle afräknas ersättningarna till
semestervikarier för ledamöterne och notarierne med 2,300 kronor och i
stället tilläggas 1,350 kronor gratifikationsmedel, är slutsumman af förenämnda
anslag i Kammarrättens förslag till stat upptagen till 28,450 kronor.

Uti komiténs betänkande har vidare behandlats frågan om visse tjensteman^
sportler, hvarvid blifvit hemstäldt, bland annat, att de bestämmelser
angående åtnjutande af observationsarfvode å influtne anmärkningsmedel.

som för närvarande äro för Fångvårdsstyrelsens revisionspersonal meddelade,
måtte i tillämpliga delar blifva gällande jemväl för revisionstjenstemännen
inom Kammarrätten. Enligt nämnda bestämmelser, hvilka innehållas i 22 §
af den för Fångvårdsstyrelsen den 22 November 1877 gifna instruktion, åtnjuter
anmärkningsförfattare femton procent observationsarfvode, men är anmärkningen
gjord af extra ordinarie tjensteman under revisors tillsyn och
af revisor understödd, tillkommer den senare en tredjedel af arfvodet. Kammarrätten
har härvid endast, under förutsättning att revisionskoramissarierne
blifva bibehållne i deras nuvarande tjenstgöring, velat erinra, att desse tjenstemän
icke torde böra undfå någon de! af observationsarfvodet för anmärkning,
som gjorts under revisionskommissariens tillsyn, äfvensom Kammarrätten
velat i underdånighet fästa uppmärksamhet derå, att i nådiga skrifvelsen
den 5 Mars 1858 blifvit meddelade särskilda bestämmelser, dels rörande
observationsarfvode å värdet af varor eller persedlar, som i följd af
anmärkning blifvit uppdebiterade, och dels om sättet för observationsarfvodes
fördelning i vissa fall emellan anmärkningsförfattare och advokatfiskalen härstädes,
hvilka bestämnelser synas Kammarrätten höra bibehållas, och lärer,
vid utarbetande af ny instruktion för embetsverket, komma att tillses, i hvad
mån de närmare föreskrifter rörande observationsarfvode, som blifvit meddelade
i 46 § af Kammarrättens nu gällande instruktion, höra qvarstå.

Med afseende å den särskilda vigten för kronan att till förvaltande af
det embete, Kammarrättens advokatfiskal bekläder, kunna påräkna personer
af mera framstående duglighet, och på grund af de skäl, koiniténs ordförande
i sin reservation i öfrigt andragit, delar Kammarrätten den i samma
reservation yttrade mening, att det till advokatfiskalen utgående tio procent
aktoratsarfvode å medel, som efter hans åtal i kronans eller annan allmän
kassa inflyta, bör åt advokatfiskalen bibehållas.

Hvad komitén för öfrigt hemställt i afseende å sportlerna och om upphörande
af de s. k. sigillpenningarna för vaktbetjeningen får Kammarrätten
för sin del biträda.

Slutligen och hvad angår de af komitén föreslagna allmänna grunder
och vilkor för löneregleringen, föranleda dessa, hvilka hufvudsakligen redan
torde vid andra embetsverk» reglering hafva blifvit af Eders Kongl. Maj:t
och Riksdagen pröfvade, vid sådant förhållande icke något vidare yttrande
af Kammarrätten.

De i nåder remitterade handlingarna återställas härmed; och framhärdar
Kammarrätten med djupaste vördnad, trohet och nit,

Stormäktigste, Allernådigste Konung!

Eders Kongl. Maj:ts

underdånigste och tropligtigste
undersåtar och tjenare

C. A. JUEL. AXEL LILJENSTOLPE.

J. E. ELLIOT. J. KJELLÉN.

Keferent.

B. A. EKSTRÖM.
P. RICHTER.

L. S.

Ryno Ström.

Stockholm den 29 November 1878.

Förslag till stat

för Kammarrätten, att tillämpas från och med år 1880.

	Lön.	Tjenst- görings-	S u m in a. j
•	Kronor.	penningar. Kronor.	Kronor, i
Presidenten ..........................	7,600	2,400	10,000
1 kammarrättsråd ...............	4,400	2,000	6,400 \|
7 d:o ..................	30,800	14,000	44,800 J
Kansliet:
1 sekreterare..........................	3,000	1,500	4,500
1 notarie ................................	1,800	1,200	3,000
2 d:o .................................	3,600	2,400	6,000
Aktuarie- och registrators-hontoret:
1 aktuarie och registrator ..	1,800	1,200	3,000
Advohatjiskalskontoret:
l advokatfiskal .....................	3,000	1,500	4,500
öfverrevisionsdepartementet:
1 revisionskommissarie ........	3,000	1,500	4,500 9,000!
2 d:o .........	6,000	3,000
1 revisor ................................	1,800	1,200	3,000
17 (ko .................................	30,600	20,400	51,000
Till vikariatsersättning, arf-voden åt extra biträden, gratifikationer och renskrit-
ning...................................	—	—	28,450;
1 förste vaktmästare...............	800	300	1,100
il vaktmästare ......................	500	300	800\|)
Sb d:o ....................	1,500	900	2,400 f
Summa			182,450

[Efter 5 år kan lönen köjas
med 000 kronor.

Efter 5 år kan lönen köjas
med 500 kronor ock efter
10 år med ytterligare 500
kronor.

Efter 5 år kan lönen köjas:

Anm. För den händelse Kammarrättens i dess underdåniga skrifvelse gjorda kemställan om någon lämplig
förköjning i den beräknade aflöningen till lista gradens tjensteman och till extra biträden funnes
böra vinna afseende, skulle till den föreslagna staten komma att läggas det belopp, som häraf
kunde föranledas.