Underdåniga ntlåtanden (Statens offentliga utredningar 1894:1)

Underdåniga ntlåtanden

öfver

ett inom Kong! Finansdepartementet utarbetadt förslag

till

Förordning

angående

MANTALSSKRIFNING

afgifna af

1) Komitén för afgifvande af förslag till ordnande af

kyrkoskrifningen i riket; samt

2) Kongl. Statskontoret och Kongl. Maj:ts och Rikets

Kammarrätt.

STOCKHOLM

ISAAC MARCU8'' BOKTRYCKERI. AKTIEBOLAG

1892.

INNEHÅLL.

Sid

Utlåtande af Komitén för afgifvande af förslag till ordnande af kyrkoskrifnin gen

i riket ...................................................................................................... 3

Utlåtande af Statskontoret och Kammarrätten ................................................. 23

II inlåtande

Komitén för afgifvande af förslag till ordnande af kyrko skrifningen

i riket.

Till Konungen.

Genom remiss den 10 sistlidne Augusti liar Eders Kongl. Maj:t anbefalt den
af Eders Kongl. Maj:t den 7 December 1888 tillsatta komité för afgifvande af förslag
till ordnande af kyrkoskrifningen i riket med mera att afgifva underdånigt

utlåtande öfver ett inom Kongl. Finansdepartementet af dertill utsedde sakkunnige
personer utarbetadt förslag till förordning angående mantalsskrifning, i de delar
deraf, som ega sammanhang med lagstiftningen om kyrkoskrifning.

Komiterade få till följd häraf underdånigst anföra följande:

Såsom i berörda förslag å sidan 4 omförmäles, har visserligen, jemlikt det
bemälde sakkunnige personer meddelade bemyndigande att vid affattande af förslaget
i de delar deraf, som egde sammanhang med lagstiftningen om kyrkoskrifning,
sammanträda till gemensam öfverläggning med komitén, sådan öfverläggning
egt rum rörande vissa delar af förslaget; men vid de två sammanträden, vid hvilka,
på framställning af bemälde personer, sådan öfverläggning under hösten 1889
egde rum, kunde samstämmighet å ömse sidor i åtskilliga afseenden icke uppnås,
och erhöllo komiterade derefter icke kännedom om det slutliga* innehållet i förslaget,
förrän detsamma blef af trycket utgifvet och sålunda för komiterade tillgängligt.
Vid genomläsande af förslaget hafva komiterade äfven funnit, att vid dess
affattande något afseende icke blifvit fäst vid de invändningar komiterade vid berörda
sammanträden framstälde mot förslaget, särskildt i hvad detsamma af komiterade
befarades medföra ökad tunga för presterskapet.

Då komiterade nu lemnats tillfälle att yttra sig öfver förslaget i alla de
delar, hvilka ega sammanhang med lagstiftningen om kyrkoskrifningen, tillåta sig
komiterade till en början att såsom en nyhet i förslaget påpeka den i § 1 gifna bestämmelse,
hvarigenom mantalsskrifningen inskränkes till endast svenska undersåtar.

I detta afseende anföres i motiven, att någon bestämmelse derom, att mantalsskrifning
af i riket bosatta utländingar skall ega rum, visserligen icke finnes i
1861 års mantalsskrifningsförordning och att praxis i detta afseende varit vacklande,
men att numera likväl utländingar, hvilka någon längre tid här vistas, i
regeln blifva mantalsskrifna, hvarför ock mantalsskrifningskomiténs förslag af år
1872 hvilade på förutsättningen, att så borde vara förhållandet, och uttrycklig
föreskrift derom infördes af landsstatskomitén, hvilket af Kammarrätten lemnades
utan erinran. I det nu föreliggande förslaget har en motsatt åsigt gjort sig gällande,
af det uppgifna skälet, att då mantalsskrifningen till sin karaktär är ett
slags allmän folkräkning, som har till ändamål, utom att ligga till grund för debitering
af mantalspenningar, jemväl att i första hand grundlägga vissa medborgerliga
förmåner, såsom politisk och kommunal rösträtt, hemortsrätt m. m., det syntes
i högsta grad oegentligt, att personer, hvilka uppenbarligen icke borde anses till -

höra rikets folkmängd och hvilka icke utan att hafva förvärfvat svensk medborgarrätt
kunde komma i åtnjutande af ofvan antydda förmåner, sådant oaktadt här
mantalsskrefves på samma sätt som rikets egentlige innebyggare. Den minskning
i inkomst, som skulle tillskyndas staten derigenom att utländingar icke vidare
komme att erlägga mantalspenningar, skulle blifva högst obetydlig, och genom
gällande bevillningsförordnings skärpta föreskrifter om skyldighet för utländing
att under vissa förutsättningar utgöra inkomstbevillning samt i sammanhang dermed
meddelade bestämmelser syntes i öfrigt vara tillräckligt sörjdt för att utländingar,
som här vistas, icke undgå att till stat och kommun lemna skäliga skattebidrag.

Frågan om, huruvida utländingar böra mantalsskrifvas eller icke, står i nära
sammanhang med frågan om utländings kyrkoskrifning i riket. Af flera skäl är
det för svenska staten af vigt att erhålla säker uppgift, hvilka och huru många
främmande makters undersåtar en längre tid i riket vistas och der hafva fast bostad.
Enligt nuvarande förhållanden kan detta icke ske annat än genom sådane
utländingars antecknande i församlingsböckerna (husförhörslängderna) eller genom
deras upptagande i mantalslängderna. Från kyrklig synpunkt förefinnes icke något
skäl, hvarför utländingar skulle antecknas i församlingsböckerna, hvilket icke heller
för närvarande är fallet annat än på vissa orter i större eller mindre omfattning.
Vida mera naturligt och lämpligt torde det vara, att utländingar fortfarande liksom
hittills upptagas i mantalslängderna.

Hvad beträffar de rättigheter, som vinnas genom mantalsskrifning, bestämmas
de af andra lagar och förordningar än af mantalsskrifningsförordningen, hvadan
en utländings mantalsskrifning i och för sig icke innebär några dermed förvärfvade
rättigheter. Icke heller medför utländingars mantalsskrifning härstädes deras inräknande
i rikets folkmängd, ty denna framgår af husförhörsböckerna och icke af
mantalslängderna. Komiterade kunna vid sådant förhållande icke finna något
oegentligt deri, att utländingar här i riket mantalsskrifvas.

Genom utländingars upptagande i mantalslängderna vinnes icke blott den
fördel att mantalspenningar fortfarande komma att af utländingar erläggas, utan
äfven säkerhet att utländingar blifva i förekommande fall vederbörligen uppförde
till erläggande af inkomstbevillning, ty bevillningstaxeringen kan, synnerligen i
större städer, icke blifva fullt tillförlitlig, utan att mantalsuppgifterna dervid tjena
till ledning.

Derest utländingar fortfarande komma att upptagas i mantalslängderna,
finnes hvarken från statens eller från kyrkans synpunkt något skål, hvarför de
ovilkorligen äfven skulle antecknas i församlingsböckerna. Deremot kan det för
utländingarne sjelfva vara af vigt att om sig kunna erhålla intyg ur församlingsböckerna
angående de förhållanden, om hvilka dessa innefatta upplysningar, och
hafva komiterade derför ansett, att, äfven under förutsättning att utländingar vederbörligen
mantalsskrifvas, utländing, som sjelf önskar det, må i församlingsbok
antecknas, så framt han företer derför erforderliga betyg. Vare sig mantalsskrifning
af utländingar eger rum eller icke, böra enligt komiterades mening alla
födelser, vigslar eller borgerliga äktenskap samt dödsfall, som bland i riket boende
utländingar inträffa, antecknas i vederbörande kyrkoböcker, då bos oss någon
annan form för civilregistrering icke förefinnes samt derigenom möjlighet beredes
att med främmande stater ingå öfverenskommelse om utbyte af civilståndsintyg.
Att ålägga det svenska presterskapet fullständig kyrkoskrifning af här i riket
vistande utländingar skulle förorsaka presterskapet mycket obehag och besvär.
Önskar utländing icke sjelf att blifva införd i församlingsbok för svensk församling,
lär det i många fall blifva svårt att af honom erhålla de betyg, utan hvilka
ett sådant införande icke är möjligt. Att söka framtvinga sådana betyg genom
anlitande af polismyndighet och Eders Kongl. Majds Befallningshafvande vore åtgärder,
som presterskapet på goda skäl måste önska att ej behöfva använda, helst
då icke något kyrkligt intresse manar dertill. I största delen af landsförsamlingarna
blefve visserligen besväret att föra anteckningar öfver der boende utländingar
ganska litet, men så är icke förhållandet i större städer och i gränsorter, der till
följd af befolkningens större rörlighet presterskapet dessutom är öfverhopadt med
skrifveri, utan skulle derstädes utländingars antecknande i församlingsböckerna
medföra en icke obetydligt ökad tunga för presterskapet.

Likasom det synes vara billigt, att borgerliga, men icke kyrkliga myndigheter
ålägges att föra anteckningar öfver de utländska makters undersåtar, som i riket
vistas, derest sådant, såsom komiterade anse, af det borgerliga samhällets intresse
kräfves, så kan det ock utan tvifvel låta sig lättare göra för de borgerliga myndigheterna
att verkställa sådana anteckningar samt att erhålla och införskaffa derför
erforderliga uppgifter. I sådant afseende synas nemligen de i det föreliggande förslaget
gifna bestämmelserna, derest de samma utsträcktes derhän, att de komme att
afse jemväl utländingars mantalsskrifning, vara tillräckliga. Till dessa bestämmelser

torde endast behöfva läggas en föreskrift för mantalsskrifningsförrättare att inom
viss tid efter mantalsskrifningen till Kongl. Statistiska Centralbyrån eller Eders
Kongl. Maj:ts vederbörande Befallningshafvande insända uppgift å de utländingar,
som inom hvarje distrikt blifva mantalsskrifne. Det besvär, som härigenom skulle
tillskyndas mantalsskrifningsförrättarne, är en ren obetydlighet i jemförelse med
det skrifveriarbete af dylik art, som tid efter annan blifvit presterskapet ålagdt och
som är så betungande, att det, enligt komiterades förmenande, icke bör ökas,
derest sådant ej kräfves af tvingande nödvändighet, hvilket här, enligt hvad komiterade
tro sig med det anförda hafva visat, ingalunda är förhållandet.

Under förutsättning att förslaget kunde komma att tillämpas redan innan
någon kvrkoskrifningsförordning komme till stånd har i förslaget inrymts en §
(§ 4) af följande lydelse:

»Den, som från en församling till annan inflyttat, åligger att inom fjorton
dagar efter inflyttningen till pastor aflemna flyttningsbetyg för sig och dem, som
honom medfölja. Möter hinder att aflemna sådant betyg, bör anmälan derom inom
samma tid hos pastor göras.

Husbonde hålle hand deröfver att flyttningsbetyg för tjenstehjon, som från
annan församling kommit i hans tjenst, varder i rätt tid aflemnadt.»

§ 5 i nu gällande mantalsskrifningsförordning innehåller äfven motsvarande
bestämmelser.

Såsom i motiven till § 4 i det föreliggande förslaget blifvit erinradt, afse
dessa stadganden naturligen i främsta rummet att medverka dertill, att pastor vid
hvarje tid på året må kunna hafva sin husförhörslängd så komplett som möjligt.
Dessa stadganden böra för den skull uppenbarligen hafva sin plats i en kyrkoskrifnings-
och icke i en mantalsskrifningsförordning. Komiterade hafva också i
det förslag till förordning om kyrkoskrifningen i riket, med hvilket komiterade
inom den närmaste framtiden ämna till Eders Kongl. Maj it inkomma, infört en
föreskrift af följande lydelse:

»En hvar som vederbör vare pligtig att skyndsamt anmäla födelser, dödsfall
och de öfriga förhållanden, om hvilka anteckningar i kyrkobok skola göras. Särskilt
åligger det inflyttad person att, så snart ske kan och senast en månad efter
inflyttningen, till pastorsembetet inlemna flyttningsbetyg. Husbonde åligger tillse,
att flyttningsbetyg för tjenstehjon, som från annan församling kommit i hans tjenst,
varder i rätt tid aflemnadt.»

Vid sådant förhållande anse komiterade, att ifrågavarande § 4 i förslaget
till mantalsskrifningsförordning bör utgå.

I § 5 mom. 1 af förslaget möter en bestämmelse af följande lydelse:

»En hvar, som ej hos annan mantalsskrifves, skall årligen efter den 24
Oktober och senast åtta dagar före mantalsskrifningen till pastor å tid och ställe,
som af honom gemensamt för hela församlingen eller särskildt för olika delar deraf
utsättas och i god tid förut i kyrkan kungöras, aflemna uppgift enligt bifogade
formulär N:o 1.»

Vidare omnämnas i § 6 åtskilliga förteckningar, hvilka föreslås skola från
åtskilliga myndigheter årligen före den 8 November insändas till vederbörande
pastor eller församlingsföreståndare.

Beträffande pastors åliggande i afseende å dessa mantalsuppgifter och förteckningar
heter det i § 7:

»Pastor åligger att jemföra husförhörslängden med de enligt §§ 5 och 6 till
honom inkomna uppgifter samt att före mantalsskrifningen verkställa de anteckningar
i husförhörslängden, som föranledas af samma uppgifter och i öfrigt hos
honom gjorda anmälningar rörande förhållanden, hvarom längden bör innehålla
upplysning.»

Enligt den i § 9 mom. 2 föreslagna bestämmelsen skall slutligen pastor eller
hans ombud vid mantalsskrifningen »till förrättningsmannen aflemna de enligt §§
5 och 6 inkomna uppgifter, ordnade enligt husförhörslängden».

Om den föreslagna bestämmelsen att de för mantalsskrifningen afsedda uppgifter
skola aflemnas till pastor »för att användas jemväl vid föregående justering
af husförhörslängden» säges i motiven, att den i sjelfva verket utgör den mest
betydande af de förändringar, som vidtagits i de beträffande mantalsskrifning nu
förefintliga anordningar. I fråga om denna bestämmelse och de i sammanhang
dermed föreslagna föreskrifter var det ock, som samstämmighet icke kunde vinnas
vid ofvanberörda sammanträden under hösten 1889, vid hvilka komiterade voro
tillstädes.

Det är här fråga om att ålägga presterskapet ett nytt bestyr, som skulle
ytterligare öka dess redan förut besvärliga arbete för mantalsskrifningen.

Enligt hvad i motiveringen till ifrågavarande § erinras, hafva redan tillförene
förslag i liknande syfte framkommit. Såväl i mantalsskrifningskomiténs förslag af
år 1872 som i landsstatskomiténs förslag af år 1875 ifrågasätles, att, på sätt nu

åter föreslagits, mantalsuppgifterna skulle å tid och ort, som pastor kort före hvarje
mantalsskrifning egde bestämma, till honom aflemnas. Men i de öfver dessa förslag
afgifna yttranden motsatte sig Kammarrätten deras genomförande på de i
motiveringen till det nu föreliggande förslaget (sid. 30) omförmälda grunder, hvilka
synas komiterade icke hafva blifvit af förslagsställarne i väsentlig mån vederlagda.

Såsom skäl för den föreslagna nya anordningen anföres hufvudsakligen, att
för närvarande icke någon garanti skulle finnas för att husförhörslängden vid tidpunkten
för mantalsskrifningsförrättningen innehåller exakta uppgifter om alla de
förhållanden, hvilka böra deri antecknas, samt att en sådan garanti icke kan åstadkommas
på annat sätt än genom införande af föreskrifter, hvilka göra det möjligt
för pastor att kort före mantalsskrifningen verkställa en noggrann justering af
husförhörslängden.

Häremot tillåta sig komiterade anmärka, att behofvet af berörda garanti
icke grundats på något påstående, att församlingsboken icke vid tiden för mantalsskrifningen
skulle i allmänhet befinnas i det skick, som i § 5 mom. 1 af gällande
mantalsskrifningsförordning säges, utan synes fastmer motsatsen framgå deraf, att
det å ena sidan erkännes, att inom en del församlingar justering af husförhörslängden
före mantalsskrifningen kan, såsom vanligen nu sker, utan svårighet ega
rum vid husförhören, och det å andra sidan omnämnes, att redan för närvarande
den praxis inom flera församlingar på grund af omständigheternas kraf utbildat
sig, att s. k. förskrifningar af pastorerna utlysas för husförhörslängdens kompletterande.

Men fastän för närvarande, i enlighet med hvad ofvan antydes, församlingsboken
(husförhörslängden) allmänneligen kompletteras under närmaste tiden före
mantalsskrifningen och justeras med afseende på denna, förhåller det sig dock
obestridligen så, att derför ej är genom lag och gällande föreskrifter tillräckligen
sörjdt. Denna brist, om än för närvarande föga känbar, bör naturligtvis afhjelpas,
men genom föreskrifter och bestämmelser, som enligt komiterades förmenande
böra inrymmas i en kyrkoskrifningsförordning och icke i en mantalsskrifningsförordning,
i hvilken rörande denna fråga icke mera bör ingå än en
erinran derom att församlingsboken (husförhörslängden), när hon vid mantalsskrifningen
företes, skall vara i möjligaste måtto så rättad och fullständig, att församlingsmedlemtnarne
deri i vederbörlig ordning äro upptagne och alla föreskrifna anteckningar
om dem verkstälda. I öfverensstämmelse härmed hafva komiterade i det

förslag till allmän kvrkoskrifningsförordning, komiterade komma att till Eders Kongl.
Maj:t aflemna, infört en bestämmelse af följande lydelse (§ 2 mom. 2):

»Församlingsbok, hvarom här nedan sägs, skall af pastor årligen efter höstflyttningen
särskild! för mantalsskrifningen rättas och kompletteras vid husförhör
eller vid förskrifningar, vid hvilka det åligger hvar och en fastighetsegare eller den
hans egendom förestår att för upplysningars meddelande sjelf vara tillstädes eller
ock, i händelse af förfall, ingifva förteckning på de i hans hus eller på hans egor
boende personer till namn, ålder och befattning; börande pastor derjemte efterfråga,
huruvida inom gård eller lägenhet från annan församling inflyttad person
är boende, som ännu icke aflemnat flyttningsbetyg.»

Genom denna bestämmelse hafva komiterade velat fastslå den ordning för
församlingsbokens kompletterande, som till fromma just för mantalsskrifningen hittills
blifvit följd. För närvarande torde nemligen i de allra flesta församlingar å
landsbygden husförhören börjas med verkställande af nödiga rättelser i församlingsboken
(husförhörslängden), och allestädes, der befolkningen är någorlunda fast,
kan, enligt komiterades åsigt, så fortfarande ske utan några väsentliga olägenheter.
Och ehuru någon bestämd föreskrift derom icke finnes, äro allmänneligen dessa
förhör just för mantalsskrifningens skull förlagda till tiden närmast efter höstflyttningen.
Om någonstädes husförhören, alla eller en del af de samma, förflyttats
till annan tid af året, hållas i stället allmänneligen för församlingsbokens komplettering
s. k. förskrifningar för mantalsskrifningen. Så är för närvarande förhållandet
i de flesta städer.

Utan afseende på hvad sålunda eger rum och om hvilket man torde nödgas
medgifva, att det i kyrkoskrifningshänseende i allmänhet ledt till god ordning, föreslås
nu ett nytt slags möten mellan pastor och församlingens husfäder med ändamål
att insamla mantalsuppgifter. Häremot tillåta sig komiterade först erinra, att,
om förslagets hithörande föreskrifter ordagrant efterföljdes, detta för visso skulle
förorsaka stor oreda och oordning. Ty derest anteckningarna i församlingsboken
om personens flyttning in. m. skola blifva riktiga, är det i synnerhet på landsbygden
oundgängligen nödvändigt, att de göras i vederbörande husfäders närvaro.
Äfven i städerna, der de allra flesta husfäder vid förskrifningarna bruka lemna
skriftliga uppgifter, behöfva ofta dessa uppgifter rättas och kompletteras efter muntliga
meddelanden af vederbörande vid förskrifningarna, för att församlingsboken
må blifva tillförlitlig. Erfarenheten gifver nemligen vid handen, att en stor del af

dessa skriftliga uppgifter äro oriktiga, dels emedan personer blifvit uteglömda, som
bort upptagas, dels och ännu oftare genom oriktiga anvisningar till ställen, der
personen som inflyttat skulle vara upptagen, med flera andra oriktigheter både i
afseende å namn och tidsbestämningar, till följd hvaraf personerna icke kunna införas,
der de uppgifvas bo. För att bringa sin bok i så fullständigt skick som
möjligt måste derför pastor, oaktadt den skriftliga uppgiften, sälta sig i beröring
med vederbörande för att erhålla svar på vissa frågor, till hvilka uppgiften gifver
anledning, m. m.

Vid sådant förhållande'' torde det vara uppenbart, att det icke skulle göra
tillfylles att insamla skriftliga uppgifter och helt enkelt begagna dem till material
för församlingsbokens kompletterande. Skall församlingsboken både för mantalsskrifningen
och de öfriga ändamål, för hvilkas skull denna bok föres, blifva så
fullständig och tillräcklig som möjligt, måste det, äfven om skriftliga uppgifter till
pastor aflemnades, fortfarande åligga honom att med användande af de medel, som
jemte de skriftliga uppgifterna kunde stå honom till buds, draga försorg derom, att
personalen å hvarje fastighet blifver i boken rätt införd.

Enligt det föreliggande förslaget skulle det åligga pastor att jemföra församlingsboken
med de inkomna uppgifterna, hvaraf samt af yttrandet i motiveringen,
att bestämmelserna i § 5 mom. 1 och § 7 afsett att bereda pastor tillfälle att
kunna vederbörligen komplettera församlingsboken, framgår att pastor skulle hafva
att begagna desamma för sagda ändamål; och erinras det i afseende härå, att, då
pastor redan enligt gällande bestämmelser är skyldig att till mantalsskrifningsförrättningen
medföra en vederbörligen kompletterad husförhörslängd, någon egentligen
ny börda väl icke pålägges honom, om sådana anordningar vidtagas, att han
verkligen blir i tillfälle att fullgöra denna sin skyldighet, »helst», heter det vidare,
»den föreslagna bestämmelsen ingalunda afser att ålägga pastor granskning af
andra delar af uppgifterna än dem, som angå förhållanden, hvarom husförhörslängden
bör innehålla anteckning». Häraf synes framgå, att meningen varit, att
pastor skulle åläggas icke blott att jemföra de skriftliga uppgifterna med församlingsboken
och med ledning af dem komplettera densamma, utan äfven att i vissa delar
granska sjelfva uppgifterna och, såvidt, denna granskning skulle hafva någon betydelse,
äfven rätta dessa i de granskade delarna. Enligt hvad redan blifvit anfördt
skulle också detta, beträffande en mängd af ifrågavarande uppgifter, blifva
alldeles nödvändigt, om de skulle kunna biläggas mantalsförteckningen. Härtill

kommer, att i större församlingar församlingsbokens komplettering icke kan uppskjutas
till några få dagar före mantalsskrifningen, utan måste, vare sig kompletteringen
sker på husförhör eller så kallade förskrifningar, utsträckas öfver några
veckor. Under tiden ske in- och utflyttningar, inkomma och utfärdas flyttningsbevis.
De flesta af dessa förändringar anmälas nu vid mantalsskrifningen, då nödiga
rättelser i församlingsboken göras. Men huru skulle förfaras med mantalsuppgifter,
som en eller annan vecka förut blifvit inlemnade? Förmodligen skulle pastor å
dem verkställa inskrifningar eller utstrykningar i den mån anmälningar om inträffade
förändringar till pastorsexpeditionen inkomme.

Hvad i berörda hänseende icke blefve uttryckligen pastor ålagdt genom den
nya mantalsskrifningsförordningen skulle säkerligen, om och när den föreslagna nya
anordningen blifvit genomförd, kräfvas af honom från annat håll, och mera dertill.

Oriktiga mantalsuppgifter skulle enligt det föreliggande förslaget komma att
medföra ansvar för den uppgiftsskyldige, men då pastor genom uppgifternas rättande
vore i tillfälle att hjelpa de felande, skulle bland menigheterna helt visst den uppfattning
snart göra sig gällande, att det vore pastors skyldighet att rätta de till
honom inlemnade mantalsuppgifterna. Och efter en sådan uppfattning skulle pastor
på grund af sin grannlaga ställning till församlingsboarna svårligen kunna undgå
att lämpa sig, låt vara att menighetens opinion i det föreliggande ämnet ej hade
det ringaste skäl i gällande författning. Härförutom är det att befara, att pastor
skulle nödgas tjenstgöra såsom skrifbiträde åt åtskilliga uppgiftsskyldige församlingsmedlemmar,
särskildt i stadsförsamlingar åt alla mindre skrifkunnige husfäder,
hvilka enligt förslaget alltid måste aflemna skriftliga uppgifter.

Här är således fråga om en ny börda af synnerligen besvärande beskaffenhet,
helst som det utan tvifvel ej sällan skulle inträffa, att en vederbörligen rättad
uppgift ej vore användbar utan att helt och hållet omskrifvas.

Äfven om presterskapet förskonades från åliggandet att skrifva, rätta eller
omskrifva en mängd uppgifter, skulle dock i församlingar, der före mantalsskrifningen
husförhör hållits, å hvilka församlingsboken blifvit kompletterad — hvilka
församlingars antal otvifvelaktigt är det allra största — pastors arbete blifva ökadt
genom husfädernas ytterligare sammankallande på ett eller flera ställen för mantalsuppgifternas
aflemnande, genom den för pastor obehöfliga jemförelsen med församlingsboken
och genom uppgifternas ordnande efter församlingsboken, innan de
öfverlemnades till mantalsskrifningsförrättaren.

Till stöd för skriftliga mantalsuppgifters infordrande genom presterskapet har
andragits bland annat, att allmänhetens besvär för kyrko- och mantalsskrifningarna
skulle derigenom minskas, eftersom samma uppgifter finge i båda dessa hänseenden
begagnas. Hvad beträffar städerna, lär väl besväret att tvenne gånger lemna uppgifter
icke anses vara så betungande, att af detta skäl ändring är af behofvet påkallad.
Någon klagan i delta hänseende har ej heller försports. Angående landsbygden,
der skriftliga uppgifter hittills endast undantagsvis vid mantalsskrifningen
förekommit och der, åtminstone i flera landsorter, de flesta husfäderna icke plägat
vid mantalsskrifningen inställa sig personligen, utan tryggat sig vid, att pastor
skulle rätt uppgifva hvad han om dem och deras hushåll i deras eget hem eller
närmaste grannskap antecknat, blefve det förvisso ingen lindring i besväret, men
väl en tillökning derutinnan både för pastor och öfriga vederbörande, sedan utom
husförhören äfven möten för insamlande af mantalsuppgifter gjorts obligatoriska,
så framt icke införandet af den föreslagna nya anordningen, såsom det kan befaras,
hade till följd, att husförhören öfver allt i landet mer och mer komme ur bruk,
hvilket ovedersägligen blefve till stor skada för församlingslifvet.

Hvad beträffar de i § 6 i förslaget omförmälda förteckningar, kan det visserligen
ej ifrågakomma, att pastor skulle behöfva rätta eller omskrifva desamma, men
äfven deras granskning och ordnande efter församlingsboken torde få anses vara
ett för kyrkoskrifningen alldeles främmande åliggande, hvarmed pastor ej bör besväras.
Då likväl någon upplysning om förhållanden, som i församlingsboken
böra antecknas, torde af dessa förteckningar och uppgifter kunna inhemtas,
finna komiterade häri ett skäl att desamma genom vederbörande pastor — hvarmed
torde böra förstås pastor i kyrkoskrifningsorten, äfven om denna skulle vara en
annan än mantalsskrifningsorten — komma mantalsskrifningsförrättaren tillhanda,
allenast pastors befattning dermed inskränkes till att, efter tagen del af innehållet,
öfversända dem till mantalsskrifningsförrättaren. Om de i mom. 4 föreslagna
åligganden för arbetsgivare eller arbetsföreståndare vilja komiterade här nedan
närmare yttra sig.

Af hvad ofvan blifvit anfördt anse komiterade vara uppenbart, att genom de
föreslagna nya bestämmelserna om mantalsuppgifternas aflemnande till samt granskning,
rättande och ordnande af pastor det för presterskapets egentliga kallelse
främmande bestyret med mantalsskrifningen i väsentlig mån komme att öfverflyttas
från mantalsskrifningsförrättaren till pastor, hvilket vore så mycket mera obilligt,

som det skrifningsarbete, hvilket för rent borgerliga ändamål redan för närvarande
är presterskapet i vårt land ålagdt, nått den omfattning, synnerligen i större församlingar,
att någon ökning deraf knappast vidare kan ifrågasättas, utan att på
samma gång tages under öfvervägande, huru ökade arbetskrafter för detta arbetes
behöriga utförande må kunna åstadkommas.

I statsrådsprotokollet för den 7 December 1888 är vid angifvande af komiterades
uppdrag uttaladt, att man bör sträfva att afhjelpa onödiga svårigheter för
presterskapet vid det ständiga kyrkoskrifningsarbetet och underlätta presterskapets
möda och besvär vid ministerialböckernas förande. I öfverensstämmelse härmed
hafva komiterade bort tillse, huruvida icke presterskapets besvär med mantalsskrifningen
kunde i någon mån minskas, och tillåta sig i detta hänseende andraga
följande:

I § 13 af det föreliggande förslaget till mantalsskrifningsförordning har
bibehållits den i § 10 mom. 2 af nu gällande mantalsskrifningsförordning upptagna
bestämmelsen, att, sedan mantalslängden jemte dertill hörande bilagor samt det
vid mantalsskrifningen hållna protokoll före den 25 Mars af mantalsskrifningsförrättaren
aflemnats till vederbörande pastor, denne har att med husförhörslängden
jemföra mantalslängden och å särskild förteckning, som sistnämnda längd bifogas,
upptaga de vid granskningen förekommande anmärkningar samt inom åtta dagar
efter emottagandet aflemna samtliga handlingarna å landet till kommunalstämmans
ordförande och i stad till magistraten. Här ålägges pastor ett, särdeles i stora
församlingar, tungt arbete, från hvilket han synes skäligen böra befrias, enär det
väl bör förutsättas, att mantalsskrifningsförrättaren efter pastors diktamen rätt
uppsatt sin längd. Behöfves någon ytterligare visshet härom, kan den vinnas med
mindre besvär för pastor, om justering vid sjelfva förrättningen sker hushåll för
hushåll eller gård för gård. Sedan pastor vid mantalsskrifningen ur sin bok uppgift
församlingens befolkning och enligt föreskriften i § 10 mom. 5 underskrifvit
mantalslängden, bör enligt komiterades tanke hans befattning — oberäknadt afgifvandet
af det tillägg till mantalslängden, som han enligt § 12 har att afgifva —
med denna längd anses afslutad och någon skyldighet för honom att ytterligare
justera densamma ej ifrågakomma.

Hvad § 15 i förslaget beträffar, böra, enligt komiterades åsigt, deri icke
inrymmas några bestämmelser om aflemnande af mantalsuppgifter och flyttningsbetyg
af främmande trosbekännare, som icke upptagas i kyrkoböckerna för den

svenska kyrkan tillhörande församling, inom hvars område de äro boende, då, dels
§ 4 bör ur förslaget uteslutas, dels sådana främmande trosbekännare innefattas
under föreskrifterna i § 5 mom. 1 af förslaget.

I § 17 i det föreliggande förslaget förutsättes, att icke blott mantalsskrifningsförrättare,
utan äfven pastor skulle vidtaga åtskilliga åtgärder för att tvångsvis
införskaffa felande betyg eller uppgifter. Föreskrifter i detta afseende, hvad pastor
beträffar, synas emellertid komiterade böra ingå i kyrkoskrifnings-, ej i mantalsskrifningsförordningen.
Hvad sjelfva saken angår, måste det för pastor vara synnerligen
motbjudande, i följd af hans grannlaga ställning till församlingsmedlemmarne,
att mot någon eller några af dem på sådant vis inskrida. Men som fall torde
någon gång inträffa, då han finner sig allvarligen manad att, huru ogerna det än
sker, mot någon redan före nästa mantalsskrifning vidtaga en strängare åtgärd för
att erhålla inflyttningsbetyg eller uppgifter om förhållanden, som i församlingsboken
böra antecknas, och dessutom kännedom derom, att pastor eger rätt att låta affordra
de försumlige felande betyg eller uppgift, torde verka fördelaktigt i ordningens
intresse, hafva komiterade i det uppgjorda förslaget till förordning om kyrkoskrifningen
intagit en bestämmelse af följande lydelse:

»Försummar någon att i behörig tid och ordning aflemna flyttningsbetyg
eller att göra de öfriga anmälningar, om hvilka här ofvan sägs, eger pastor i stad
genom polismyndighet och på landet genom länsman eller fjerdingsman affordra
den försumlige felande betyg eller uppgift; hvarjemte pastor skall meddela mantalsskrifningsförrättaren
för den åtgärd, som på denne ankommer, uppgift å de
försumligheter i förevarande afseende, som då ännu icke blifvit afhulpna.

Den krono- eller stadsbetjent, som verkställer infordrande af felande betyg
eller uppgift, eger derför af den försumlige uppbära godtgörelse med 1 krona 50
öre för hvarje förrättning.»

Till denna anmälan hafva komiterade ansett pastors åtgärder beträffande
af honom kända, vid mantalsskrifningen ännu icke rättade försummelser böra inskränkas;
och borde det blifva mantalsskrifningsförrättarnes skyldighet att vidare
efter omständigheterna förfara. Skälen till denna komiterades åsigt är dels pastors
förberörda särskilda ställning till församlingsmedlemmarne, dels öfvertygelsen derom,
att ändamålet säkrare vinnes, om vid ifrågavarande tidpunkt endast en tjensteman
har till åliggande att verka för detsamma.

Beträffande slutligen bestämmelsen i § 18 mom. 2, att i fråga om mantalsskrifning
i städerna Stockholm och Göteborg skall gälla hvad derom särskildt är
eller varder stadgadt, tillåta komiterade sig påpeka, att, då det måste vara synnerligen
angeläget, att bestämmelsen i § 17 kommer att tillämpas äfven i dessa städer,
för sådant ändamål erforderliga ändringar torde höra vidtagas i de särskilda mantalsskrifningsförordningarna
för Stockholm och Göteborg i sammanhang med utfärdande
af den nya mantalsskrifningsförordningen för riket i öfrigt.

På grund af hvad här ofvan blifvit anfördt få komiterade underdånigst hemställa,
det täcktes Eders Kongl. Maj:t, derest vid nådigt fastställande af ny förordning
angående mantalsskrifning det nu framlagda förslaget dertill lägges till
grund, besluta:

att § 1 mom. 1 må erhålla följande förändrade lydelse:

»Mantalsskrifning, dervid hvarje svensk undersåte utom den, som öfvergifvit
riket och bosatt sig å utländsk ort, äfvensom utländsk undersåte, som är inom
riket bosatt, bör till namn, födelseår och yrke i mantalslängd för det nästkommande
året uppföras, skall årligen emellan den 15 November och årets slut förrättas särskildt
för hvarje stad, socken å landet eller, der socken tillhör flera fögderier,
fögderidel af socken samt i allmänhet försiggå inom mantalsskrifningsdistriktet,
dock att, hvad landsbygden beträffar, förrättningen, efter derom hos vederbörande
häradsskrifvare före September månads början gjord anmälan, må kunna hållas å
ställe, beläget utom distriktets område.»

att § 4 må utgå;

att § 5 mom. 1 må erhålla följande lydelse:

»En hvar, som ej hos annan mantalsskrifves, skall årligen vid mantalsskrifningen
personligen eller genom ombud aflemna uppgift enligt bifogade formulär
N:o 1, upptagande:» o. s. v. lika med förslaget;

att § 6 mom. 5 må erhålla följande lydelse:

»De i denna § föreskrifna uppgifter och förteckningar skola till vederbörande
pastor eller i § 15 (13) omförmäld församlingsföreståndare insändas före den 8
November hvarje år, för att, efter det pastor eller församlingsföreståndaren deraf
tagit del, aflemnas till mantalsskrifningsförrättaren.»

att § 7 må utgå;

att § 9 mom. 2 må erhålla följande lydelse:

»Pastor eller hans ombud skall vid förrättningen tillhandahålla församlingsboken,
i hvilken alla sedan sista mantalsskrifning timade förändringar skola, så
vidt på honom ankommit, hafva blifvit fullständigt införda, och derur meddela erforderliga
upplysningar. Han skall ock meddela hvad han har sig bekant rörande till
församlingen inflyttade personer, som icke aflemnat flyttningsbetyg, eller om eljes
bristande uppgifter i hvad till civilståndsregistrationen hör, egande pastor, derest
mantalsskrifningsdistriktet utgör en mindre del af socknen, att i stället för församlingsboken
tillhandahålla behörigt utdrag deraf.»

att § 13 må erhålla följande lydelse:

»Mantalslängden jemte dertill hörande bilagor samt det vid mantalsskrifningen
hållna protokoll skola vid bot af tre kronor för hvarje dag, som dermed
fördröjes, före den 25 Mars af mantalsskrifningsförrättaren aflemnas å landet till
kommunalstämmans ordförande och i stad till magistraten. Kommunalstämmans
ordförande och magistraten åligger att ofördröjligen kungöra, att mantalslängden
finnes å uppgifvet ställe inom distriktet för granskning tillgänglig, samt senast den
15 April tillställa ordföranden i. ortens bevillningsberedning mantalslängden med
samtliga bilagor för det ändamål, hvarom i förordningen angående bevillning af
fast egendom och af inkomst förmäles, men deremot till mantalsskrifningsförrättaren
återställa protokollet.

Sedan årets pröfningsnämnd afslutat sina göromål, emottagas mantalslängderna
jemte bilagor af vederbörande häradsskrifvare och magistrater, för att jemte
sammandrag enligt hosföljande formulär N:o 5 bifogas årets kronoräkenskaper;
börande duplettexemplar af samma längder och sammandrag, likasom protokollen
förvaras hos häradsskrifvarne och magistraterna.»

att § 15 må erhålla följande lydelse:

»Föreståndare för församling af främmande trosbekännare, som icke upptagas
i kyrkoböckerna för den svenska kyrkan tillhörande församling, inom hvars
område de äro boende, tillkommer enahanda befattning i afseende å mantalsskrifning,
som enligt denna förordning åligger pastor i svensk kyrkoförsamling.»

att § 17 må förändras på följande sätt:

»Anmäler pastor vid mantalsskrifning, att den, som enligt gällande förordning
angående kyrkoskrifning bort till pastor aflemna flyttningsbetyg eller föreskrifven

uppgift till församlingsboken, försummat detta åliggande, eller aflemnas icke i behörig
tid och ordning de i denna förordning föreskrifna uppgifter, skall, om den
försumlige finnes inom orten, felande betyg eller uppgift, efter anmodan af mantalsskrifningsförrätlaren,
honom affordras genom stadsfiskal i stad samt länsman eller
fjerdingsman på landet. Tredskas den försumlige eller finnes han icke inom orten,
skall mantalsskrifningsförrättaren anmäla förhållandet hos Kongl. Maj:ts Befallningshafvande,
som eger att med föreläggande af vite införskaffa den felande handlingen.

Har felande betyg eller uppgift blifvit genom pastor utan påföljd vederbörande
affordrad, i den ordning, som i kyrkoskrifningsförordningen sägs, göres
genom mantalsskrifningsförrättaren anmälan derom till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
utan vidare anlitande af krono- eller stadsbetjents biträde.

Flyttningsbetyg eller uppgift till församlingsboken, som på detta sätt kommit
mantalsskrifningsförrättaren till hända, skall af honom öfverlemnas till vederbörande
pastor.

Den krono- eller stadsbetjent, som verkställer infordrandet af felande betyg
eller uppgift, eger derför af den försumlige undfå godtgörelse med 1 krona 50 öre
för hvarje förrättning.

Den, som genom uteblifven eller oriktig uppgift föranleder, att någon skattskyldig
undgår att utgöra mantalspenningar, skall för gäldande deraf vara ansvarig.»

Ehuru den icke står i omedelbart sammanhang med lagstiftningen om kyrkoskrifning,
tillåta sig dessutom komiterade fästa Eders Kongl. Maj:ts uppmärksamhet
på en särskild bestämmelse i nu ifrågavarande förslag, i afseende hvarå komiterade
trott sig finna någon förändring böra vidtagas. I förslagets § 6 mom. 4
föreskrifves, att arbetsgifvare eller arbetsföreståndare, som i sitt arbete sysselsätter
andra än hos honom eller eljes i arbetsorten mantalsskrifna personer, skall öfver
dem årligen till deras kyrkoskrifningsorter meddela förteckningar, upptagande en
hvars för- och tillnamn, födelseår och födelsedag samt bostad inom kyrkoskrifningsorten.

Komiterade, som fått uppdrag att föreslå kontroll öfver arbetare, som en
längre tid äro borta från sina hemorter, hafva ansett större visshet böra sökas, att

upplysning om sådane arbetares vistelseort komme vederbörande tillhanda, och
att detta skedde på tider, då det företrädesvis vore önskvärdt, och ämna, under
förutsättning att tiden för mantajsskrifningsförrättningen förblifver densamma som
hittills, i ämnet föreslå följande bestämmelser, hvilka, om de befinnas förtjena
afseende, torde böra påkalla förändring i öfverensstämmelse dermed af sistberörda
paragraf och mom.:

»Arbetsgivare eller arbetsföreståndare, som inom en församling i arbete
sysselsätter andra än derstädes kyrkoskrifne personer, skall öfver dem två gånger
årligen, under förra hälften af Mars och under senare hälften af Oktober månad,
i stad till polismyndigheten och på landet till länsmannen i orten afgifva förteckningar,
upptagande för en hvar hans för- och tillnamn, födelseår och födelsedag
samt bostad inom den församling, der han vistas, äfvensom den å hans arbetsbetyg
gjorda hänvisning till sida eller ställe i vederbörlig församlingsbok. Polismyndigheten
eller länsmannen åligger att före den 15 Mars och den 1 November enligt
dessa förteckningar öfversända uppgifter i omförmälda hänseenden till vederbörande
pastorsembeten, hvilka sålunda inkomna uppgifter, efter om dem gjord anteckning
i församlingsboken, skola förvaras för att användas till ledning vid meddelande af
föreskrifna uppgifter angående personernas vistelseorter dels vid deras mantalsskrifning,
dels ock vid uttagande hos dem af oguldna böter eller allmänna utskylder.

Försummar arbetsgivare eller arbetsföreståndare att i behörig tid afgifva
dylik förteckning, bör densamma honom affordras i stad af polismyndigheten samt
på landet af länsmannen. Den krono- eller stadsbetjent, som verkställer infordrandet
af den felande förteckningen, eger derför af den försumlige erhålla godtgörelse
med 50 öre för hvarje person, som icke blifvit vederbörligen uppgifven. Tredskas
den försumlige, bör polismyndigheten eller länsmannen derom göra anmälan hos
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, som eger att med föreläggande af vite införskaffa
den felande förteckningen. Den, som genom uraktlåtet afgifvande af dylik
förteckning föranleder, att någon skattskyldig undgår att betala mantalspenningar,
skall för gäldande deraf vara ansvarig.»

För den händelse mantalsskrifningsförrättningarna skulle, såsom ifrågasatt
blifvit, komma att framskjutas till Januari måDad, torde insändande af dylika förteckningar
ej erfordras mer än en gång årligen; och torde i sådant fall tiden för
förteckningarnas afgifvande till de civila myndigheterna kunna lämpligen bestämmas
till förra hälften af December månad, så att vederbörliga uppgifter enligt dessa

förteckningar kunde af sagda myndigheter öfversändas till pastorsembetena före
den 1 Januari hvarje år.

Beträffande slutligen nu vidrörda fråga om framflyttningen af tiden för mantalsskrifningsförrättningarna
synes det komiterade, att en sådan ändring skulle för
presterskapet medföra lättnad i kyrkoskrifningsarbetet i afseende å så väl sjelfva
mantalsskrifningen som äfven särskild! redovisningen af värnpligtige, enär derigenom
den i § 12 af värnpligtslagen föreskrifna granskningen af inskrifningslistor blefve
öfverflödig.

KARL SIDENBLADH.
H. D. JANSON.

Underdånigst:

P. SJÖBRING.

OSKAR LAGERSTRÖM.
C. von SCHULZENHEIM.

Stockholm den 22 November 1890.

Utlåtande

Statskontoret och Kammarrätten.

Till Konungen.

Genom nådig remiss af den 31 Januari sistlidet år hafva Statskontoret och
Kammarrätten fått sig anbefaldt att, efter öfverståthållareembetets och Eders Kongl.
Maj:ts Befallningshafvandes i rikets samtliga län hörande, afgifva underdånigt

utlåtande ej mindre i anledning af det i ett af särskilda komiterade uppgjordt förslag
N:o 2 till förordning angående mantalsskrifning innefattade förslag om mantalsskrifningstidens
framflyttning till början af mantalsåret och hvad med detta förslag
egde sammanhang, än äfven öfver de af komiterade utarbetade formulär.

Sedan Öfverståtbållareembetet och Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
i länen inkommit med infordrade underdåniga yttranden i ämnet, samt Embetsverken
vidare under den 8 December nästlidet år fått, för att tagas i öfvervägande
vid afgifvande af sitt underdåniga yttrande i ärendet, emottaga komiténs för utarbetande
af förslag till ordnande af kyrkoskrifningen i riket utlåtande öfver ofvannämnda
särskilda komiterades förslag till förordning angående mantalsskrifning,
få Embetsverken nu i anledning af den nådiga remissen underdånigst anföra
följande.

Enligt gällande nådiga förordning angående mantals- och skattskrifningarnes
förrättande den 20 Juli 1861 skola mantals- och skattskrifningar inom hela riket
och särskildt för hvarje stad eller socken årligen förrättas samt, undantagandes i
städerna Stockholm och Göteborg, hvarest i ämnet särskildt meddelade föreskrifter
tjena till efterrättelse, taga sin början i medlet af November och vara afslutade
före utgången af December månad; börande i allmänhet mantalsskrifningen försiggå
inom socknen; dock kunna flera till samma fögderi och pastorat hörande församlingar
förena sig om gemensamt ställe för förrättningen, i hvilket fall mantalsskrifningsförrättaren
skall derom före September månads början underrättas; och
åligger det pastor att före den 15 Januari tillställa häradsskrifvaren fullständig förteckning
på alla efter senaste mantalsskrifning intill slutet af nyssförflutna år inom
församlingen timade förändringar genom födde eller med döden afgångne samt
in- eller utflyttade personer, hvilken förteckning skall, såsom tillägg till mantalsskrifningslängden,
densamma bifogas.

Nu hafva komiterade förmenat, att det vore af synnerlig vigt och betydelse
för mantalsskrifningsinstitutionens ändamålsenliga ordnande, att mantalsskrifningen
förlädes till det år, för hvilket den skulle gälla, hvarför och då, vid det förhållande
att förslag till ordnande jemväl af den med mantalsskrifningen nära sammanhängande
kyrkoskrifningen äfvensom af det utaf mantalsskrifningen i väsentlig
mån beroende uppbördsväsendet voro under utarbetande och granskning, samt
ifrågasättas kunde, huruvida icke alla dessa förslag till författningar i med hvarandra
nära förbundna ämnen borde samtidigt till pröfning förekomma, komiterade,

under förutsättning vidare att de nya föreskrifter, som kunde varda meddelade
rörande kyrkoskrifningen och uppbördsväsendet, i hufvudsak bléfve öfverensstämmande
med de förslag i dessa hänseenden, hvaraf komiterade varit i tillfälle att
erhålla del, upprättat ofvan omförmälda förslag (N:o 2) till förordning angående
mantalsskrifning, deri tiden för denna förrättning framflyttats till Januari och
Februari månader. Till stöd för den af komiterade i detta hänseende uttalade
mening är anfördt, att genom en dylik anordning vunnes ett riktigare och säkrare
uttryck för förhållandena, sådana de under det år, mantalsskrifningen afsåge, faktiskt
komme att ställa sig, än som erhölles, om förrättningen egde rum en längre
eller kortare tid före samma års början, enär de vid slutet af ett år inträffade
förändringar, hvilka med nuvarande anordning till väsentlig del först vid mantalsskrifningen
i slutet af nästkommande år komme till vederbörandes kännedom,
kunde, om mantalsskrifningen förlädes till början af det år den afsåge, omedelbart
iakttagas; att, med afseende å föreskriften om rätt mantalsskrifningsort för personer,
hvilka i anseende till flyttning borde mantalsskrifvas inom annat distrikt
än det, de vid mantalsskrifningen tillhörde, den ifrågasatta förändrade anordningen
syntes ändamålsenlig, i det att, ju närmare mantalsskrifningen förlädes till flyttningstiden,
ett allt större antal af de personer, hvilka hade för afsigt att företaga sådan
flyttning, hunnit bestämma sig derför; att de af pastor förda ministerialböckerna,
hvilkas justering, innan höstflyttningen afslutats, aldrig kunde, åtminstone i större
församlingar, blifva fullt tillförlitlig, deremot vid årsskiftet hunnit behörigen kompletteras
; att den förteckning på alla efter senaste mantalsskrifning intill slutet af
året inom församlingen timade förändringar genom födde eller med döden afgångne
samt in- eller utflyttade personer, som det, enligt nu gällande bestämmelser, ålåge
pastor att före den 15 Januari nästpåföljande året tillställa mantalsskrifningsförrättaren,
kunde upphöra, hvarigenom bereddes så väl vederbörande pastor som
mantalsskrifningsförrättare en på sina ställen ganska afsevärd lättnad i arbetet med
mantalsskrifningen; att åt nyssnämnda förrättning, som nu måste försiggå på en
tid af året, då förrättningsmannen vore af debitering och redovisning af krono
uppbörden fullt upptagen, skulle, om densamma framflyttades till början af mantalsåret,
kunna egnas mera odelad omsorg af vederbörande; och hafva komiterade
derjemte erinrat, att lämpligheten af mantalsskrifningens förläggande till början af
året äfven i lagstiftningen delvis erkänts, i det att föreskrift i sådant hänseende
meddelats i mantalsskrifningsförfattningarne för städerna Stockholm och Göteborg.

De hinder, som kunde möta för genomförandet af den ifrågavarande förändringen
och hvilka hufvudsakligen syntes ligga dels i möjligheten att mantalsskrifningen
komme i kollision med uppbörden och dels i beskaffenheten af de
för värnpligtiges inskrifning nu gällande anordningar, förmenades af komiterade
icke vara större, än att de genom vidtagande af lämpliga åtgärder kunde Gfvervinnas.

Uti ofvanberörda författningsförslag N:o 2 hafva alltså komiterade föreslagit,
i § 1 mom. 1, att mantalsskrifningen skulle årligen emellan den 10 Januari och
den 15 Februari för det löpande året förrättas särskild! för hvarje stad, socken
å landet eller, der socken tillhörde flera fögderier, fögderidel af socken, samt i
allmänhet försiggå inom mantalsskrifningsdistriktet, dock att, hvad landsbygden
beträffade, förrättningen, efter derom hos vederbörande häradsskrifvare före den
15 Oktober nästföregående år gjord anmälan, kunde hållas å ställe beläget utom
distriktets område. I samma § mom. 2 äro intagna de i § 4 af nu gällande förordning
förekommande bestämmelser om hvilka det åligger att mantalsskrifning
förrätta, med tillägg dock, att på framställning af häradsskrifvare eller magistrat
Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande skulle ega att annan förrättningsman förordna.
Vidare är i § 9 mom. 4 föreslagen skyldighet för förrättningsmannen att
föra protokoll, samt i § 11 att mantalslängden jemte dertill hörande bilagor och
det vid mantalsskrifningen hållna protokoll skola före den 25 Mars af mantalsskrifningsförrättaren
aflemnas till vederbörande pastor, hvilken skulle hafva att
med församlingsboken jemföra mantalslängden och å särskild förteckning, som
längden bifogades, upptaga de vid granskningen förekommande anmärkningar, de
der likväl icke finge afse genom in- och utflyttningar efter årets början inträffade
förändringar; att, sedan handlingarne för uppgifvet ändamål aflemnats å landet
till kommunalstämmas ordförande och i stad till magistraten samt derefter och
senast den 15 April tillstälts ordföranden i ortens bevillningsberedning för det
ändamål, hvarom i bevillningsförordningen förmäles, desamma, efter det årets
pröfningsnämnd afslutat sina göromål, skulle emottagas af vederbörande häradsskrifvare
och magistrater för att, sedan vederbörliga rättelser i anledning af de
utaf pastor gjorda anmärkningar skett, bifogas årets räkenskaper; börande duplettexemplar
af längderna likasom protokollen förvaras hos häradsskrifvarne och magistraterna.

Beträffande frågan om framflyttningen af tiden för mantalsskrifningsförrätt -

ningarne har ofvannämnda komité för afgifvande af förslag till ordnande af kyrkoskrifningen
förklarat, att det syntes komitén, att en sådan ändring skulle för presterskapet
medföra lättnad i kyrkoskrifningsarbetet i afseende å såväl sjelfva mantalsskrifningen
som äfven särskildt redovisningen af värnpligtige, enär derigenom den
i § 12 af värnpligtslagen föreskrifna granskningen af inskrifningslistor blefve öfverflödig;
varande af öfverståthållareembetet förklarad^ att Embetet så mycket mindre
hade något att mot förslaget erinra, som under hela den tid, mantalsskrifningen i
hufvudstaden till följd af nådiga brefven till Embetet den 10 November 1876 och
den 11 Oktober 1878 försiggått i början af mantalsåret, denna anordning, första
gången tillämpad vid mantalsskrifningen för år 1879, icke medfört någon olägenhet,
utan tvärtom visat sig vara ändamålsenlig, samt det otvifvelaktigt måste vara af
icke ringa vigt, att mantalsskrifningen, så vidt möjligt vore, samtidigt i hela riket
försigginge.

Enligt hvad af länsstyrelsernas yttranden inhemtas, är förslaget om mantalsskrifningarnes
förrättande i början af året förordadt af länsstyrelserna i Upsala,
Södermanlands, Kronobergs, Gotlands, Hallands, Elfsborgs, Vermlands,
Örebro, Vesternorrlands, Vesterbottens och Norrbottens län, af hvilka dock
flertalet förutsatt sådan förändring i komiterades förslag, att tiden för mantalslängdernas
aflemnande till vederbörande pastor kunde framflyttas till någon dag i
April månad (respektive den 1, 15, 20 eller 25 April), hvarförutom särskildt yrkats:
af länsstyrelsen i Kronobergs län, att de i 28 § bevillningsförordningen omförmälda
fastighetstaxeringslängderna måtte öfverlemnas inom den 15 April (i stället för
såsom nu inom Mars månads utgång) och mantalslängderna tillställas ordförande
i bevillningsberedning inom April månads utgång; af länsstyrelsen i Vermlands
län, att minst en månads anstånd borde medgifvas med upprättande af beväringsoch
landstormslistorna; och af länsstyrelsen i Vesternorrlands län, att nyssnämnda
listor måtte få aflemnas den 1 April eller, i händelse hinder mötte för denna liksom
den af länsstyrelsen äfven föreslagna ändringen i tiden för mantalslängdernas
aflemnande, att Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande måtte bemyndigas att,
mot ersättning af allmänna medel, förordna en biträdande häradsskrifvare att närvara
vid uppbördsstämmorna, i den mån det ej medhunnes af den ordinarie.
Länsstyrelsen i Jemtlands län, som äfven biträder förslaget om inantalsskrifningens
framflyttande, anser sig deremot, med afseende på det sätt hvarå inskrifningsförrättningarne
hittills varit ordnade, icke kunna, åtminstone hvad Jemtlands län

beträffar, förorda den föreslagna anordningen för inskrifningslistornas framtida
upprättande och aflemnande. Länsstyrelsen i Stockholms län har funnit den föreslagna
tidsförändringen mycket önskvärd, men ansett åtskilliga vigtiga modifikationer
böra göras i komiterades förslag i fråga om sättet för den nya anordningens
utförande, hvilka modifikationer i länsstyrelsens tanke vore så nödvändiga förutsättningar
för förslagets antaglighet, att, derest hinder mötte för deras godkännande,
länsstyrelsen vida föredroge den nu gällande bestämmelsen om tiden för mantalsskrifningen
framför komiterades ifrågavarande förslag; och är i dessa hänseenden
af länsstyrelsen hemstäldt, att § 1 mom. 1 måtte ändras så, att mantalsskrifning
kunde, efter derom af vederbörande häradsskrifvare hos länsstyrelsen gjord framställning,
hållas å ställe, beläget utom mantalsskrifningsdistriktets område, utan
hvilken förändring den föreslagna tiden, emellan den 10 Januari och den 15 Februari,
för mantalsskrifningens verkställande vore otillräcklig; att länsstyrelsen, som i
olikhet med komitén ansåge det vara bättre, att den ordinarie häradsskrifvaren
skötte det vigtigare och svårare värfvet att hålla mantalsskrifningen, under det att
en biträdande tjenstgjorde vid vissa uppbördsstämmor, måtte bemyndigas att mot
ersättning af allmänna medel förordna biträdande häradsskrifvare att närvara vid
uppbördsstämmor, i den mån sådan tjenstgöring icke kunde medhinnas af den
ordinarie häradsskrifvaren; att tiden för mantalslängdens aflemnande till vederbörande
pastor måtte bestämmas till den 20 April, i enlighet hvarmed ändring
borde ske i bevillningsförordningen; att, då efter förändringen uppbördsstämmorna
ej kunde taga sin början förr än omkring den 20 Februari, hvaraf åter föranleddes
nödvändigheten af ändrade bestämmelser om tiden för leverering af indrifna restantier
samt för afgifvande af redogörarnes summariska räkningar, dessa tider måtte
framflyttas för den förra åtgärden till den 15 Maj och för den senare till Maj
månads utgång; och har länsstyrelsen vidare förklarat sig icke våga förorda en
lagstiftning, som å ena sidan läte mantalsskrifningen fortgå intill den 15 Februari
och å andra sidan ålade häradsskrifvarne att, såsom komiterade enligt dess motivering
å sidan 9 åsyftat, inom den 15 Februari insända inskrifningslistorna för
värnpligtige till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande. Länsstyrelsen i Skaraborgs
län, som, beträffande § 1 mom. 1, yttrat sig i likhet med länsstyrelsen i Stockholms
län, har vidare ansett, dels att bestämmelsen om förande af protokoll vid
förrättningen borde bortfalla, dels att 28 § i bevillningsförordningen skulle ändras,
så att der omförmälda längder ej behöfde lemnas till bevillningsberednings ord -

förande förr än i medlet af April och mantalslängderna i slutet af samma månad,
samt dels att summariska räkningarne öfver kronouppbörden borde afslutas först den
15 Maj och insändas den 31 Maj. Framflyttningen af tiden för mantalsskrifningen
är vidare förordad: af länsstyrelsen i Vestmanlands län, dock under förutsättning
att häradsskrifvarne befriades från inställelse vid uppbördsstämmorna och att bestyret
med annoteringen af uppbörden dervid öfverflyttades på länsmännen; att
förslaget om förande af protokoll, såsom tidsödande och utan motsvarande nytta,
ej bifölles, samt att mantalslängderna icke behöfde aflemnas till vederbörande
pastor förr än den 9 April; af länsstyrelsen i Gefleborgs län, med iakttagande
likväl dels att, för afhjelpande af olägenheterna vid inskrifningslistornas upprättande
och aflemnande, pastorerna måtte åläggas att vid årets början upprätta utdrag af
församlingsböckerna öfver inskrifningsskyldige och aflemna berörda utdrag till
mantalsskrifningsförrättaren, som skulle hafva att i enlighet dermed utskrifva och
till mantalsskrifningarne medhafva inskrifningslistorna, hvilka der skulle granskas,
kompletteras och underskrifvas för att till vederbörande öfverlemnas, dels att, i
och för beredande af utsträckt tid till mantalslängdernas begagnande vid landstormslistornas
och fastighetslängdernas utskrifvande, ej mindre mantalslängderna
måtte direkt vid mantalsskrifningens slut för kollationering med församlingsboken
öfverlemnas till pastorerna och af dem inom lämpligen kortaste tid återställas, än
äfven samma längder för justering aflemnas till vederbörande kommunalmyndighet
inom den 15 April i stället för den 31 Mars och samtidigt dermed till bevillningsberedningsordförande
de i § 28 af gällande bevillningsstadga omförmälda längder och
blanketter. Länsstyrelsen i Kalmar län har förklarat sig icke kunna dela komiterades
åsigt derutinnan, att genom mantalsskrifningarnes förläggande till början af
det år, desamma afsågo, ett säkrare resultat af mantalsskrifningen skulle uppstå än
nu vore fallet, enär mantalslängden, om den förteckning, som det ålåge pastor att
afgifva rörande efter mantalsskrifningen till årets slut timade förändringar, upprättades
noggrant och fullständigt, utan tvifvel blefve ett säkert och tydligt uttryck
för förhållandena vid mantalsårets början; men att länsstyrelsen likväl ansåge det
vara önskvärdt, att mantalsskrifningarne förlädes till den af komiterade föreslagna
tid, helst häradsskrifvaren derigenom finge en, åtminstone hvad större fögderier
anginge, välbehöflig minskning uti göromålen under hösten, då han vore fullt upptagen
med debitering af kronouppbörden och kunde med mera odelad omsorg
egna sig åt den vigtiga mantalsskrifningen, hvarvid länsstyrelsen emellertid såsom

sin bestämda åsigt uttalat, att det föreslagna förläggandet af mantalsskrifningarne
till årets början endast kunde ske derigenom, att uppbördsstämmorna framflyttades
till tiden efter den 25 Mars, hvaraf blefve en följd, att summariska redovisningen
icke kunde afgifvas den 30 April, utan borde, då enligt länsstyrelsens åsigt framflyttning
af uppbördsterminerna icke komme att medföra nämnvärd minskning af
restbeloppen, med densammas afgifvande anstå till den 30 Juni. Länsstyrelsen i
Christianstads län har anfört, att ett uttryck för verkliga förhållandet kunde vinnas
och fullt säkert underlag för mantalsskrifningen lemnas, om blott pastor visste att
tillhålla församlingsborna att noggrant fullgöra den i förslaget N:o 1 likasom i förslaget
N:o 2 stadgade skyldigheten att aflemna uppgifter, och om derjemte föreskriften
i 12 § af förslaget N:o 1 allestädes noggrant följdes, samt att det vore
omöjligt för häradsskrifvarne att fullgöra hvad som skulle komma att åligga dem,
derest förslaget N:o 2 oförändradt upphöjdes till lag, äfvensom att uppbördsstämmornas
framflyttande skulle medföra olägenheter såväl för statsverket som för
andra inrättningar, deribland ökande af uppbördsrestantierna; men tillika, för det
fall att det ansåges medföra synnerliga fördelar, att mantalsskrifningarne förrättades
vid början af mantalsåret, dels förklarat sådan anordning kunna utan större svårighet
vidtagas och uppbördsmötena det oaktadt förrättas vid samma tid som hittills,
derest tiden för aflemnande af mantalslängderna till vederbörande pastorer och
taxeringslängderna till ordförandena i bevillningsberedningarne framflyttades till
den 10 April och häradsskrifvarne befriades från skyldigheten att närvara vid
uppbördsmötena, hvarest kontrollängderna i stället borde föras af länsmännen,
samt dels erinrat, att inskrifningslistorna kunde af häradsskrifvarne öfverlemnas
omedelbart, till vederbörande inskrifningsområdeshefålhafvare senast den 20 Februari,
inom hvilken tid länsstyrelsen ock ansett prestbetygen för de å listorna uppförda
värnpligtige kunna af vederbörande pastorer aflemnas till kronofogde, länsman eller
magistrat.

Länsstyrelserna i Östergötlands, Jönköpings, Blekinge, Malmöhus samt
Göteborgs och Bohus län hafva afstyrkt förslaget, hufvudsakligen derför, att med
noggrant iakttagande af nu gällande bestämmelser vid mantalsskrifningen kunde
vinnas ett lika säkert resultat som med de af komiterade föreslagna anordningar;
att, med tillämpning af de föreslagna stadgandena om förande af protokoll och
upprättande under sjelfva mantalsskrifningarne af inskrifningslistorna å värnpligtige,
mantalsskrifningarne komme att taga vida längre tid i anspråk, än nu vore

förhållandet; att häradsskrifvarnes göromål under årets första månader vore så
omfattande, att förändringens genomförande blefve, åtminstone i de större fögderierna,
overkställbar; samt att, såsom komiterade äfven förmält, förändringen skulle
nödvändiggöra en framflyttning af tiden för uppbördsstämmorna, men att en sådan
åtgärd icke vore lämplig, utan komme, i motsats till hvad komiterade antagit, att
öka svårigheterna för utskyldernas betalande och i följd deraf restantiernas belopp.
Länsstyrelsen i Kopparbergs län slutligen har ansett sig ej böra förorda förslagets
godkännande, utom beträffande mantalsskrifningarnes förrättandé i städerna, der
de föreslagna tidsförändringarne icke föranledde afsevärda svårigheter; varande
emellertid, för den händelse den ifrågasatta framflyttningen af tiden för mantalsskrifningen
ansåges böra godkännas, såväl af denna som af länsstyrelserna i Jönköpings
samt Göteborgs och Bohus län föreslagna sådana förändrade anordningar
beträffande häradsskrifvarnes åligganden, tiden för uppbördsstämmorna och sättet
för handhafvande af uppbördskontrollen derstädes, som af framflyttningen påkallades,
och hvilka förslag hufvudsakligen öfverensstämma med dem, andra länsstyrelser
i samma hänseenden, enligt hvad ofvan förmälts, framstält.

För egen del få Embetsverken till en början underdånigst erinra, att komiténs
förslag om tiden för mantalsskrifningens förrättande icke står i lämpligt förhållande
till den, enligt Kongl. brefvet den 5 Juli 1884 och Statskontorets derpå
grundade kungörelse den 14 derpåföljde Oktober, bestämda tiden (inom den 15
Januari) för aflemnade till Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande af specialräkningarne
för fögderier och städer, samt att, då någon förkortning af den för
nämnda räkenskapers upprättande och aflemnande nu anslagna tid icke kan af
Embetsverken förordas, Embetsverken anse, att, under förutsättning att mantalsskrifningarne
framflyttas till början af året, desamma icke kunna försiggå förr än
under tiden efter den 15 Januari, i stället för, såsom komiterade föreslagit, efter
den 10 Januari.

Angående anledningen dertill, att mantalsskrifningarne i Stockholm och
Göteborg blifvit förlagda till början af året, hafva Embetsverken inhemtat, att, beträffande
Stockholms stad, stadsfullmäktige derstädes redan i ett den 1 Juni 1865

afgifvet underdånigt utlåtande hemstält, huruvida icke Kongl. Maj:t skulle vilja
förordna om en närmare utredning af förhållandena rörande mantalsskrifningarnes
förrättande inom hufvudstaden, samt derefter meddela de förnyade stadganden i
detta ämne, som kunde pröfvas nödiga för att tillförlitligen vinna de med mantalsskrifningen
åsyftade upplysningar angående stadens befolkning; att såsom skäl för
denna hemställan och under ärendets vidare handläggning framhållits, bland annat,
att presterskapet i Stockholm vore sedan äldre tider tillbaka befriadt från skyldigheten
att föra husförhörsböcker, grundade på de uppgifter, som omedelbart komme
presterskapet tillhanda, och uppstälda i den för en jemförelse med de vid mantalsskrifningen
lemnade uppgifter nödiga ordningen efter gårdar och hushåll, samt att
det således derstädes saknades den ledning för mantalsskrifningen, som i rikets
öfriga delar hemtades af husförhörsböckerna, och med detsamma äfven den dermed
förenade och föreskrifna kontroll deröfver, att icke någon förut inom distriktet
mantalsskrifven person oriktigt förbiginges eller uteslötes, hvilken bristande kontroll
ej heller vore annorledes nöjaktigt ersatt; att den af Kongl. Maj:t år 1871
utsedda komité för omarbetande af mantalsskrifningsförordningen yttrat i sitt den
7 December 1872 afgifna utlåtande, att hvad komitén föreslagit saknade i vigtiga
delar tillämpning på rikets två folkrikaste kommuner, Stockholm och Göteborg,
enär egentliga husförhörsböcker af särskilda orsaker icke kunnat föras i någondera
af dessa städer, hvadan sambandet mellan mantalsskrifningen och presterskapets
längder vore inom dessa båda kommuner helt och hållet upplöst och dermed
hvarje möjlighet aflägsnad att under dåvarande omständigheter kontrollera de af
enskilda till mantalsskrifningen lemnade uppgifter; samt att de sedermera meddelade
föreskrifter om förrättande af mantalsskrifningarne i Stockholm och Göteborg
vid årets början således närmast påkallats af förhållanden, som icke egde
motsvarighet inom öfriga delar af riket, och möjliggjorts deraf, att, såsom komiterade
äfven förmält, nämnda städer för ändamålet hade mera utvecklade anordningar
än det öfriga riket.

Med undantag således för städerna Stockholm och Göteborg hvilar, enligt
mantalsskrifningsförordningen den 20 Juli 1861, kontrollen derå, att personaluppgifter,
som framgå af mantalsskrifningarne, blifva riktiga, på jemförelsen med
husförhörsböckerna. I hvad skick dessa skola befinna sig, när de vid mantalsskrifningen
företes, inhemtas af § 5 mom. 1 i nyssnämnda förordning. Kyrkoskrifningskomitén
har uti ofvanberörda utlåtande erinrat, att icke visadt vore, det

husförhörsboken (församlingsboken) icke vid tiden för mantalsskrifningen skulle
innehålla exakta uppgifter om alla de förhållanden, hvilka enligt föreskrift borde
deri antecknas, samt tillika redogjort för den ordning för husförhörsbokens kompletterande,
som till fromma just för mantalsskrifningen hittills blifvit följd, hvaraf
framginge, att för närvarande i de allra flesta församlingar å landsbygden husförhören
börjades med verkställande af nödiga rättelser i husförhörsboken; att, ehuru
någon bestämd föreskrift derom icke funnes, dessa förhör just för mantalsskrifningens
skull förlagts till tiden närmast efter höstflyttningen; att, om någonstädes
husförhören, alla eller en del af desamma, förflyttats till annan tid af året, i stället
allmänneligen höllos för husförhörsbokens komplettering s. k. förskrifningar för
mantalsskrifningen, samt att så vore förhållandet i de flesta städer. Vidare och
då, på sätt ofvan nämnts, det jemlikt § 5 mom. 7 i mantalsskrifningsförordningen
åligger vederbörande pastor att till mantalsskrifningsförrättaren inom den 15 Januari
aflemna, för att såsom tillägg till mantalsskrifningslängden densamma bifogas,
förteckning öfver de efter senaste mantalsskrifning intill slutet af nyssförlidne
år timade förändringar genom födde eller med döden afgångne samt in- eller utflyttade
personer, kan mantalsskrifningen, enligt de för landet och städerna utom
Stockholm och Göteborg i ämnet gällande bestämmelser, anses fortgå till årets slut,
samt således, i likhet med hvad som jemlikt nådiga förordningarne den 27 Oktober
1882 och den 14 December 1883 är fallet med mantals- och skattskrifningarne i
nyssnämnda båda städer, angifva förhållandena, sådana dessa befinnas vid slutet
af det år, som närmast föregår det, mantalsskrifningen afser, hvilket äfven blefve
händelsen, i fall komiterades förslag N:o 1 vunne tillämpning. Komiterades yttrande,
att de vid slutet af ett år inträffade förändringar med nuvarande anordning
till väsentlig del först vid mantalsskrifningen i slutet af nästkommande år komma
till vederbörandes kännedom, eger alltså, enligt Embetsverkens tanke, icke annan
betydelse, än att dermed tilläfventyrs må anses vara ådagalagdt, att vederbörande
presterskaps åliggande i nyssberörda hänseende icke allestädes behörigen fullgöres,
i hvilket fall skärpta bestämmelser i ämnet torde vara behöfliga i ändamål tillika
att, der några förändringar ej timat, äfven sådant inom den stadgade tiden måtte
anmälas; och anse Embetsverken, i likhet med länsstyrelserna i Östergötlands,
Kalmar och Christianstads län, att, med noggrant iakttagande af nu gällande bestämmelser
i nyssberörda hänseende, mantalslängden kan utvisa verkliga förhållandet
vid årets slut, samt att en framflyttning af tiden för mantalsskrifningen icke

är af förhållandena påkallad, helst hvad komiterade i öfrigt anfört till stöd för
förslaget, såsom länsstyrelserna i Jönköpings samt Göteborgs och Bohus län ock
framhållit, icke synes vara af den vigt att böra till förslagets godkännande föranleda.
Embetsverken få dessutom härvid särskildt fästa Eders Kongl. Maj:ts
nådiga uppmärksamhet derå, att, efter hvad af det ofvan sagda framgår, med
tillämpning af nu gällande föreskrifter om mantalsskrifningen ett sammandrag af
mantalslängderna för hela riket angifver, liksom fallet äfven blefve om komiterades
förslag N:o 1 vunne tillämpning, förhållandet med den mantalsskrifna folkmängden
vid en för riket gemensam tidpunkt, eller slutet af det år, som närmast föregått
det mantalsskrifningen afsett, men att detta, säkerligen icke utan olägenhet vid
bearbetningen af befolkningsstatistiken, icke komme att ega rum, i händelse förslaget
N:o 2 blefve oförändradt antaget, enär, jemlikt § 11 af detsamma, rättelser
i mantalslängden skulle ske i anledning af de utaf vederbörande pastor i särskild
förteckning anmärkta förändringar, som inträffat genom födde eller med döden afgångne
under tiden efter årets början intill den dag inom Januari eller Februari
månader, mantalsskrifningen inom socken eller stad kan hafva förrättats.

Vidare må af Embetsverken erinras, att den af komiterade omförmälda omständigheten,
att arbetet med mantalsskrifningen till tiden sammanfölle med debiteringsarbetet,
icke är af synnerlig betydelse, då numera, sedan grundskatt och
största delen af kronoarrendena icke vidare äro på markegång beroende, utan
utgå med bestämda penningebelopp, en icke ringa del af debiteringen kan ombestyras,
innan mantalsskrifningen skall taga sin början. I delta hänseende har
ock af Kammarkollegium och Kammarrätten vid ett föregående tillfälle, eller vid
afgifvande den 15 December 1886 af infordradt underdånigt utlåtande angående
då ifrågasatt öfverflyttning af bestyret med mantalsskrifningen på länsmännen, erinrats,
hurusom en omtänksam häradsskrifvare genom en klok anordning af arbetstiden
i väsentlig mån kunde förebygga en sammanhopning af de med nyssnämnda
förrättningar förenade och eljest mot årets slut förekommande göromål.

Utom det att Embetsverken således anse nu föreskrifna tid för mantalsskrifningen
lämplig och att med framflyttning af denna tid icke är något att vinna
i afseende å mantalsskrifningens resultat, förekommer ock, att nu gällande anordningar
för kronouppbörden lägga hinder i vägen för genomförande af den ifrågasatta
förändringen, samt att dessa hinder, enligt Embetsverkens åsigt, ej kunna
undanrödjas utan olägenheter och kostnader för det allmänna, äfvensom att man -

talsskrifningens framflyttning tilläfventyrs skulle medföra olägenheter i afseende å
värnpligtiges inskrifning.

Enligt Kongl. brefvet den 2 November 1836 och Statskontorets derpå grundade
kungörelse den 8 December samma år skola uppbördsstämmorna, enligt Öfverståthållareembetets
och Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes i länen bepröfvande
efter sig företeende omständigheter för olika orter, hållas å lämplig tid inom Januari,
Februari och Mars månader eller, der särskilda omständigheter någon gång kunna
gifva anledning till längre anstånd, sist inom medlet af April månad; varande
sedermera annan ändring häri icke vidtagen, än att genom Kongl. kungörelsen den
17 December 1886 förordnats, att arrendeafgifter för kronans under Domänstyrelsens
inseende stälda och af samma styrelse utarrenderade jordbruksdomäner skola
för hvarje arrendeår erläggas vid allmän kronouppbördsstämma det kalenderår, då
arrendeåret utlöper, dock att, der denna stämma infaller under Januari eller Februari
månader, med afgifternas erläggande må anstå till någon dag i Mars månad före
den 14, samt att för uppbörden af sådana arrendeafgifter, för hvilkas erläggande
anstånd åtnjutits, särskild uppbördsstämma skall i närvaro af häradsskrifvaren
hållas af kronofogden å någon af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande kungjord dag
före den 14 Mars.

Komiterade hafva förmält, hurusom uppbördsstämmorna redan nu i många
orter icke började före medlet af Februari månad och att en sådan anordning
syntes i sjelfva verket utan något som helst men kunna införas öfver hela riket.
Det skäl, som förr kunde anföras till stöd för att uppbörden borde förrättas straxt
i början af året, eller att statsverket hade behof af att så tidigt som möjligt erhålla
uppbördsmedlen för bestridande af sina utgifter, hade nemligen, enligt komiterades
åsigt, numera, då kassaförlagsfonden vunnit en sådan styrka, icke längre
samma betydelse. Om uppbördsstämmorna utsattes till en något senare tidpunkt,
torde för öfrigt en större del af uppbördsmedlen komma att omedelbart efter uppbörden
till statsverket inflyta och i samma mån på grund af det rådrum, som
genom en sådan anordning bereddes de skattskyldige, beloppet af uppbördsrestantierna
antagligen betydligt nedgå. Enligt det särskilda förslag till nytt uppbördsreglemente,
som för närvarande vore under granskning, skulle kronouppbördsstämmorna
taga sin början den 20 Januari; förmenande dock komiterade, att svårighet
skulle möta för sammanställande af tiden för uppbördsbokens aflemnande med

tiden för uppbördsstämmornas början, då denna senare utsattes så tidigt, som i
berörda reglementsförslag skett.

Jemte erinran att någon svårighet i sistberörda hänseende, efter Embetsverkens
tanke, ej förefinnes, få Embetsverken vidare meddela, att, enligt här tillgängliga
uppgifter för år 1887, för uppbördsstämmorna å landet med undantag af
Norrbottens län, från hvilket dylika uppgifter ej föreligga, användts följande antal
dagar:

under tiden	emellan	den	1	och	den	6	Januari 3
n n	51	11	7	51	11	12	„ 5
5i n	11	11	13	11	51	18	22
11 11	11	11	19	11	11	24	„ 51
ii n	11	11	25	11	11	31	„ 136	217
n ii	11	11	1	11	11	6	Februari 186
n ii	11	11	7	11	11	12	„ 282
ii ''i	11	11	13	11	11	18	281
•? n	11	Ii	19	11	11	24	225
ii ii	11	11	25	11	15	28	” 112	1,086
ii ii	51	11	1	11	11	6	Mars 130
11 51	11	11	7	11	11	12	„ in
11 11	11	11	13	11	11	18	34
11 11	11	ll	19	11	11	24	11	286;

gifvande nyssnämnda uppgifter vid handen, att en del af uppbördsstämmorna under
första hälften af Mars månad särskildt förrättats för det ändamål, hvarom i ofvanberörda
Kongl. kungörelse den 17 December 1886 förmäles, samt att endast inom
6 af de län, dessa uppgifter afse, uppbördsstämmorna å landet började först å
någon dag efter den 6 Februari. Angående uppbörden i Norrbottens län är meddeladt
af Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i nämnda län, att densamma
derstädes i allmänhet icke tagit sin början förr än i första eller andra veckan af
Februari.

I händelse mantalsskrifningarne förläggas till början af året, skulle desamma,
enligt hvad Embetsverken här ofvan erinrat, ej kunna taga sin början förr än efter
den 15 Januari, eller 5 dagar senare än komiterade föreslagit, och i följd deraf
fortgå till den 20 Februari, i stället för, enligt komiterades förslag, den 15 Februari.

Lika med åtskilliga länsstyrelser anse Embetsverken den af komitén beräknade
tiden för mantalsskrifningarne vara väl knappt tillmätt, åtminstone hvad de större
fögderierna angår, så framt ej förrättningen kan få ega rum med tvenne eller flera
socknar samtidigt. Då vidare Embetsverken föreställa sig, att svårighet kan uppstå
för att medhinna inskrifningslistornas noggranna upprättande under sjelfva
mantalsskrifningen, samt att det derföre icke lämpligen kan föreskrifvas, att inskrifningslistorna
skola af mantalsskrifningsförrättarne aflemnas omedelbart efter
mantalsskrifningen, utan att något rådrum för detta liksom för andra förekommande
göromål måste förrättningsmännen beredas, lära uppbördsstämmorna i allmänhet
icke kunna påbörjas förr än i slutet af Februari, eller vid en tidpunkt, då med
tillämpning af nuvarande anordningar det största antalet af dessa förrättningar, på
sätt här ofvan visats, hunnit försiggå.

En oundviklig följd af en dylik framflyttning af tiden för uppbördsstämmorna
blefve en ändring i nu stadgade redovisningstermin. Enligt uppbördsförfattningarne
tilländagår det s. k. uppbördsåret den 30 April, då alla på uppbördsmannen
ankommande åtgärder för indrifning af sådane utskylder, som icke erlagts vid
uppbördsstämmorna, skola vara vidtagna, äfvensom all influten uppbörd skall vara
till ränteri levererad. Redan nu är, åtminstone i större fögderier, tiden mellan
uppbördsstämmorna och uppbördsårets slut väl behöflig för verkställande af dessa
åtgärder och blefve efter uppbördsstämmornas framflyttning otillräcklig. Då de
vid uppbördsstämmorna inflytande utskylder afse ett föregående år, synes det
Embetsverken med hänsyn till sjelfva uppbördskontrollen ej heller lämpligt att utsträcka
redovisningstiden utöfver den nu bestämda af fyra månader. Vidare förekommer,
att, ehuru statsverkets kassaförlagsfond, såsom komiterade erinrat, under
senare tid ökats, uppbördens skyndsamma afslutande och leverering i kronans
kassor emellertid till följd af budgetens fortgående stegring och deraf föranledt
ökadt kraf på ett kassaförlag fortfarande eger betydelse för statsverkets kassarörelse,
helst under sådana år då öfverskott till något större belopp å föregående
statsregleringar icke finnas att såsom kassaförlag disponera; börande härvid icke
heller lemnas obeaktadt, att, såsom länsstyrelsen i Christianstads län erinrat, i
sammanhang med kronouppbörden verkställes uppbörd af andra allmänna medel,
bland hvilka särskild! framhållits dem, som tillkomma landsting och sjukvårdsinrättningar,
de der icke äro i besittning af särskilt kassaförlag och för hvilka
behof förefinnas att utfå dem tillkommande medel snarare förr, än som redan under

nuvarande förhållanden är möjligt. I likhet med flera länsstyrelser anse Embetsverken
det äfven kunna med skäl betviflas, att uppbördsstämmornas framflyttning
skulle komma att minska svårigheten för utskyldernas erläggande och således medföra
någon lindring i besväret med resternas indrifning.

Komiterade synas ej heller hafva tagit hänsyn till den sammanhopning af
häradsskrifvarnes göromål och svårigheten att desamma fullgöra, som till följd af
den föreslagna förändringen skulle uppstå under årets första månader. Efter
mantalsskrifningarnes slut skulle det nemligen åligga dessa tjensteman att, jemte
aflemnande af ofvanberörda inskrifningslistor och utöfvandet af kontrollen vid
uppbördsstämmorna, inom den 25 Mars hafva kompletterat och till vederbörande
pastor afsändt mantalslängderna; att enligt 28 § i gällande bevillningsförordning
inom Mars månads utgång tillställa bevillningsberedningsordförande på mantalslängd
grundade längder för fastighetsvärdering; att jemlikt §§ 64 och 67 i Kongl.
förordningen den 6 December 1886 angående inskrifning och redovisning af värnpligtige
m. m. inom den 15 Mars upprätta och tillsända vederbörande pastorsembete,
församlingsföreståndare eller presterskap bevärings- och landstormslislor,
samt desamma, sedan de efter granskning återkommit, behörigen transporterade
och summerade, före den 10 April till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande insända,
hvartill komma öfriga under tiden tilläfventyrs förefallande löpande göromål; samt
att, före mantalslängdernas afsändande, ombestyra afskrift deraf, enär häradsskrifvaren
eljest vore urståndsatt att åtgöra något väsentligt vid debiteringsarbetet
för året och att påbörja tillskrift af mantalslängderna för blifvande mantalsskrifning,
innan årets pröfningsnämnd på hösten afslutat sina arbeten. Att fullgörandet
af alla dessa åligganden skall, åtminstone i medelstora eller större fögderier, möta
svårigheter och till och med blifva omöjligt, synes Embetsverken, med afseende
jemväl å hvad länsstyrelserna inom åtskilliga län derom förmält, vara uppenbart.
Om än dessa svårigheter i någon mån kunna öfvervinnas genom framflyttning af
tiden för aflemnande af mantalslängder och längderna för fastighetstaxeringen, i
hvilket fall en ändring i bevillningsförordningen äfven bör ske, kunna de dock,
efter Embetsverkens tanke, icke till fullo undanrödjas, med mindre än att biträde
varder häradsskrifvare beredt. Att befria dessa tjensteman från den vigtiga mantalsskrifningen
torde ej böra ifrågakomma, enär det ligger vigt derpå, att denna förrättning
verkställes af samma person, som har att påföra utskvlderna, och dessutom
Eders Kongl. Maj:t genom nådigt bref den 1 April 1887 afslagit en i sådant syfte,

enligt hvad ofvan förmälts, gjord framställning. Det af tvenne länsstyrelser fratnstälda
förslag om uppdragande åt länsmännen af kontrollen vid uppbördsstämmorna
är ej att förorda, utan vore lämpligast, att, såsom af andra länsstyrelser ifrågasatts,
Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande bemyndigades att befria häradsskrifvarne
från skyldigheten att närvara vid uppbördsstämmorna eller åtminstone en del af
dem samt att förordna extra häradsskrifvare att ombestyra uppbördskontrollen.
Härigenom skulle emellertid uppkomma kostnader för statsverket, då det väl icke
kan förutsättas, att de ordinarie häradsskrifvarne skulle vidkännas samma kostnad.

Enligt ofvanberörda Kongl. förordning den 6 December 1886, § 3 mom. 1,
skola vederbörande mantalsskrifningsförrättare efter mantalsskrifningens slut upprätta
och inom årets utgång till pastorsembetena för det i § 12 mom. 1 af värnpligtslagen
angifna ändamål insända inskrifningslistor. Sedan listorna, efter granskning,
före den 15 Januari återkommit till mantalsskrifningsförrättarne, skola dessa
före den 1 Februari insända listorna, vederbörligen transporterade och summerade,
till Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, hvilken det åligger ej mindre att låta
upprätta förteckningar öfver de å listorna uppförda inskrifningsskyldige samt öfversända
dessa förteckningar till vederbörande kronofogdar eller länsmän samt magistrater,
med anmodan att skyndsamt infordra och vid inskrifningen tillhandahålla
de inskrifningsskyldiges prestbetyg, än äfven att, sedan berörda förteckningar upprättats,
utan uppskof tillställa vederbörande inskrifningsområdesbefälhafvare inskrifningslistorna.
Komiterade, som antagit, att inskrifningarne skulle kunna förrättas
vid den derför nu stadgade tiden, om inskrifningslistorna komme vederbörande
inskrifningsområdesbefälhafvare till hända senast den 20 Februari, hafva ansett,
att, sedan mantalsskrifningarne förlagts till början af året, berörda listor, upprättade
vid sjelfva mantalsskrifningarne, skulle af mantalsskrifningsförrättarne omedelbart
efter mantalsskrifningarnes slut och inom den 15 Februari till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
insändas, för att genast till vederbörande inskrifningsområdesbefälhafvare
öfverlemnas, hvarjemte pastor borde på grund af vid mantalsskrifningen
förda anteckningar utfärda och tillställa vederbörande kronofogdar, länsmän eller
magistrater prestbetyg för de å inskrifningslistorna uppförda värnpligtige.

I § 14 af nyssnämnda Kongl. förordning stadgas, att inskrifningsnämndernas
sammanträden hvarje år skola taga sin början, så snart sådant med afseende
å föreskrifna förberedande åtgärder kan ske, samt i allmänhet vara afslutade före
den 1 April, utom i Stockholm och Göteborg, der sammanträdena skola afslutas

före den 10 i samma månad. Länsstyrelserna i Kalmar samt Göteborgs och Bohus
län hafva ansett det med fog kunna ifrågasättas, huruvida, då inskrifningsområdesbefälhafvarne
icke skulle erhålla inskrifningslistorna förr än omkring den 20 Februari,
förteckningar öfver de inskrifningsskyldige kunde hinna upprättas i föreskrifvet
antal exemplar så tidigt, att inskrifningarne kunde börja vid samma tid som hittills,
samt om inskrifningslistorna, upprättade med den skyndsamhet, som enligt
komiterades förslag hlefve af nöden, kunde erhålla önskvärd tillförlitlighet, hvarförutom,
såsom ofvan nämnts, länsstyrelsen i Stockholms län funnit sig icke kunna
förorda den af komiterade föreslagna ordning för dessa listors aflemnande. Länsstyrelsen
i Jemtlands län, som, på sätt jemväl ofvan förmälts, icke heller förordat
hvad i nyssnämnda afseende af komiterade föreslagits, har såsom skäl anfört, att
inskrifningsnämnderna i Jemtlands län under nuvarande förhållanden icke kunde
sluta sina sammanträden före den 1 April, ehuru sammanträdena började redan i
medlet af Februari månad.

Af hvad ofvan anförts framgår, att Embetsverken anse, det mantalsskrifningarne,
i händelse desamma skola förläggas till årets början, icke kunna, åtminstone
i större fögderier, afslutas före den 20 Februari, samt att svårighet kan möta för
inskrifningslistornas upprättande under sjelfva mantalsskrifningen och aflemnande
omedelbart efter dessa förrättningar. Tvifvelaktigt torde således vara, om inskrifningslistorna
kunna komma vederbörande tillhanda inom den tid, eller senast den
20 Februari, som af komiterade antagits vara erforderlig, för att inskrifningarne
skulle kunna förrättas vid den derför nu stadgade tiden. Embetsverken befara ock
möjligheten deraf, att detta antagande i allt fall ej eger allmängiltighet. Af hvad
länsstyrelsen i Jemtlands län yttrat framgår, att komiterades antagande saknar stöd
i förhållandena inom detta län, hvarest, såsom äfven, enligt hvad Embetsverken
särskildt inhemtat, i de nordligaste inskrifningsområdena i allmänhet, de stora afstånden
betydligt utsträcka den sammanlagda tiden för inskrifningsförrättningarne,
hvarför och på grund af kompaniområdenas och fögderiernas mindre antal inskrifningsnämnderna
der måst börja sina förrättningar omkring medlet af Februari.

Med anledning af hvad sålunda förekommit och då, enligt Embetsverkens
åsigt, framflyttning af tiden för mantalsskrifningarne icke är för mantalsskrifningsinstitutionens
ändamålsenliga ordnande behöflig; då en sådan förändring ej heller
kan ega rum utan väsentliga rubbningar i nu gällande anordningar beträffande
uppbörd och redovisning af allmänna utskylder; då dessa rubbningar komme att

medföra, utom andra olägenheter för det allmänna, svårigheter för mantalsskrifningsförrättarne
på landet att fullgöra dem tillhörande åligganden; då dessa svårigheter
icke kunna undanrödjas, åtminstone icke utan särskilda kostnader för statsverket;
samt slutligen då, efter Embetsverkens tanke, mantalsskrifningens framflyttning
kan möta hinder i dessa förrättningars sammanhang med anordningarne
i fråga om inskrifning af värnpligtige eller förorsaka olägenheter vid handhafvande
af denna inskrifning, finna sig Embetsverken böra i underdånighet afstyrka bifall
till komiterades ifrågavarande förslag; hemställande emellertid Embetsverken, huruvida
icke skäl må förefinnas till meddelande af föreskrift derom, att, i händelse
pastor underläte att inom den lö Januari tillställa mantalsskrifningsförrättare sådan
förteckning, som omförmäles i § 5 punkt 7 i gällande mantalsskrifningsförordning,
det skulle åligga mantalsskrifningsförrättaren att genast härom göra anmälan hos
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, som hade att vid lämpligt vite förständiga vederbörande
pastor om skyndsamt fullgörande af berörda skyldighet, samt dels att
jemväl må stadgas, att, der några förändringar icke inträffat mellan mantalsskrifningen
och årets slut, äfven sådant skall inom den för nyssnämnda förtecknings
afgifvande stadgade tid och vid enahanda äfventyr, som i afseende å denna förteckning
kan varda föreskrifvet, hos mantalsskrifningsförrättaren anmälas.

Beträffande de af komiterade upprättade formulärförslag hafva Embetsverken
icke funnit annat vara att erinra, än att i formuläret till mantalslängd (N:o 2)
kolumnerna för summa antal personer, som äro fria från erläggande af mantalspenningar,
kunna uteslutas, i ändamål att bereda större utrymme för anteckningar,
samt att anteckningar om fattigdom och sjukdom böra för vinnande af mera öfverskådlighet
införas i kolumnen för anteckningar; och att i formuläret N:o 4 b.,
Tilläggsförteckning, bör införas en kolumn för anteckning af tillkomne eller afgångne
personers nationalitet.

Öfverståthållareembetets och Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes yttranden
i ämnet jemte de remitterade handlingarne, äfvensom utdrag ur det hos
Embetsverken förda protokoll, innefattande två ledamöters särskilda mening, bifogas
i underdånighet.

Underdånigst:

HENBIC LOVÉN.

ALB. ANDERSON.
E. A. HERNBLOM.

J. A. WALLENSTEEN. L. W. RIBEN.

Förcdr.

C. G. SYLVAN.

J. Kjellén.

Stockholm den 2 December 1891.

Protokoll, hållet i Kong!. Kammarrätten vid sammanträde emellan
detta embetsverk och Kongl. Statskontoret den 2 December
1891.

Närvarande:

Herr Presidenten J. H. Lovén,

Herr Generaldirektören F. A. Anderson,

Herr Kammarrättsrådet J. A. Wallensteen,

Herr Statskommissarien L. W. Riben och
Herr Kammarrättsrådet E. A. Hernblom samt
Herr Statskommissarien C. G. Sylvan.

S. D. Sedan vid handläggning den 14 nästlidne Januari af det till Kongl.
Statskontorets och Kongl. Kammarrättens gemensamma utlåtande remitterade ärende
angående förslag till mantalsskrifningstidens framflyttande till början- af mantalsåret
m. in., hvarom protokollet för nyssnämnda dag förmäler, beslutits, att förslaget
jemte vederbörandes deröfver afgifna yttranden skulle bland de i målets handläggning
då deltagande ledamöter cirkulera, hade af dessa ledamöter herr Statskommissarien
m. m. A. Häggbladh aflidit och herr Kammarrättsrådet m. m.
B. A. Ekström erhållit tjenstledighet, till följd hvaraf herr Kammarrättsrådet Hernblom
och herr Statskommisarien Sylvan blifvit utsedda att, i nyssnämnda ledamöters
ställe, i ärendets pröfning deltaga; och då nu anmäldes, att herr Statskommissarien
Sylvan och herr Kammarrättsrådet Hernblom tagit kännedom af
handlingarna i målet, företogs ärendet till afgörande, dervid referenten herr Kammarrättsrådet
Wallensteen yttrade:

»Det var icke för första gången, som nyttan af mantalsskrifningens fram -

flyttning till början af det år, för hvilket den verkställes, blifvit inom riksdagen
framhållen, då vid 1886 års riksdag väcktes den motion, hvilken komiterade för
afgifvande af förslag till ny förordning angående mantals- och skattskrifningarnes
förrättande i det samma förslag åtföljande betänkande åberopat.

Att motionen icke föranledde någon Riksdagens åtgärd, kan icke tillskrifvas
den omständigheten, att motionens syfte ej af Riksdagen ansågs beaktansvärdt.

Riksdagens beslut var nemligen, enligt hvad jag af riksdagshandlingarna
inhemtat, grundadt på ett tillkännagifvande från bevillningsutskottet, till hvars handläggning
motionen blifvit remitterad, att all anledning förelåge, att en allmän ny
mantalsskrifningsförordning vore att snarligen från Kongl. Maj:t förvänta. Utskottet
hade till följd deraf ansett obehöfligt att föreslå någon som helst förändring i gällande
mantalsskrifningsförordnings bestämmelser eller någon förnyad framställning
hos Kongl. Maj:t efter Riksdagens i underdånig skrifvelse den 21 Mars 1871 gjorda
anhållan, att Kongl. Maj:t täcktes låta 1861 års mantalsskrifningsförordning undergå
omarbetning.

Af äldre riksdagshandlingar har jag inhemtat, att för så lång tid tillbaka som
vid 1834 års riksdag fråga varit väckt om framflyttning af tiden för mantalsskrifningen
till Januari månad.

Det skäl, som vid den riksdagen anfördes mot förändringen och bidrog dertill,
att Riksdagen icke medgaf förändringens genomförande, var hufvudsakligen,
att densamma skulle medföra rubbning i uppbörds- och redogörelseverket, hvartill
Riksdagen då icke var benägen. Samma skäl mot förändringen anföres ännu i dag.

Befogenheten af skälet synes mig likväl hafva varit långt större år 1834
än för närvarande. Uppbördsverket var då af mera invecklad beskaffenhet än nu.

Två uppbördsstämmor höllos. Den s. k. första uppbördsstämman hölls vanligen
i November månad och den andra uppbördsstämman under påföljande årets
första månader. Sedermera sammanslogs den första stämman med den andra och
en enda uppbördsstämma bestämdes att hållas å samma tid, som för närvarande
är stadgad.

Den anmärkning, som nu framstälts mot senast föreslagna förändring af
mantalsskrifningstiden, nemligen att rubbning i uppbördsverket skulle uppstå på
den grund att uppbördsstämma ej kan hållas vid samma tidpunkt som mantalsskrifning,
kunde 1834 icke anföras. Mantalsskrifningen inföll nemligen då vid
samma tid, som, enligt hvad ofvan nämnts, första uppbördsstämman hölls. Vid

dessa förrättningar skulle då såsom nu både häradsskrifvare och kronofogde närvara.
Denna omständighet synes således icke hafva hindrat, att förrättningarne
höllos samtidigt.

Att en förändring, som år 1834 föreslagits såsom önskvärd, icke hittills
blifvit genomförd, derest den befunnits nyttig, kan förefalla oförklarligt. Förklaringen
torde dock ligga temligen nära till hands, om till jemförelse påpekas det förhållande,
att tjugu ar förflutit från Riksdagens ofvan omförmälda framställning år
1871 om nu gällande mantalsskrifningsförordnings omarbetande.

Innan bestämmelse om tiden för mantalsskrifningens början inflöt i nu gällande
mantalsskrifningsförordning, förekom den i bevillningsförordningarne. Dessa
innehöllo derjemte före 1861 föreskrifter om hvad vid mantals- och skattskrifningar
borde iakttagas.

Tiden för mantalsskrifningens början var såsom för närvarande bestämd
till medlet af November månad. Vid mantalsskrifningen skulle alla, som inom den
31 December samma år fylde 18 år, i mantal skrifvas. Hvarje skattskyldig skulle
i mantal uppföras, »der han var bosatt, till nästa fardag flyttade eller största delen
af året sig uppehölle», med undantag för embets- och tjensteman, borgare och
andra, om hvilkas mantalsskrifningsort förordningen meddelade särskilda bestämmelser.

1 1858 års bevillningsförordning, som var gällande, när 1861 års mantalsskrifningsförordning
utfärdades, återfinnas nu omförmälda stadganden.

Hvad man deremot förgäfves i denna och i föregående bevillningsförordningar
söker är någon bestämmelse, hvarmed, såsom med den bestämmelse, som
förekommer i 5 § af 1861 års mantalsskrifningsförordning om förteckning från
presterskap^, det åsyftas att få uppgift å de efter mantalsskrifningsförrättningen
intill årets slut i mantalsskrifningsdistriktet födda och döda samt inflyttade, äfvensom
från distriktet utflyttade personer. Det torde nemligen ansetts tillfyllest att
ega uppgift om förhållandena, sådana de gestaltade sig vid sjelfva mantalsskrifningsförrättningen.
Man synes hafva antagit, att dessa förhållanden icke väsentligen
skulle förändras intill årets slut.

Ett slikt antagande var i fråga om in- och utflyttningar inom en socken och
till och med inom en stad rimligare, än det nu för tiden förefaller. Lättare kommunikationer
och större tillgång till arbetsförtjenst framkallade först senare täta
flyttningar. Å landet liksom i städerna iakttogs ock för tjenstehjon den i legostadgan

bestämda flyttningstiden å hösten; i följd hvaraf med afseende å sådana personers
vistelseort icke inträffade så ofta som nu mera förändring mellan mantalsskrifningstiden
och årets slut. Äfven de genom försäljning af fast egendom orsakade flyttningar
torde hafva inträffat mindre ofta än för närvarande å annan tid än vid den
lagbestämda fardagstiden. På fullständig folkräkning lades också mindre vigt.
Mantalsskrifningens ändamål var hufvudsakligen att tjena till ledning vid taxeringen.
Till mantalsskrifningens betydelse med afseende å kommunal rösträtt och hemortsrätt
i fattigvårdshänseende togs icke heller samma hänsyn som numera.

Alla dessa omständigheter gjorde till en viss grad naturligt, att man försummade
att bringa mantalsskrifningens resultat till så nära öfverensstämmelse
med verkliga förhållandet, som är möjlig att vinna.

I fråga om hvad i detta afseende ligger inom möjlighetens gräns har på
förhand ansetts afgjordt, att de förhållanden, till hvilka lagstiftaren måste inskränka
sig att taga hänsyn för ernående af den jemförelsevis säkraste mantalsskrifning
för det år mantalsskrifningen afser eller det s. k. mantalsåret, äro förhållandena
vid slutet af det år, hvithet närmast föregår mantalsåret. Detta har ansetts böra
ske, i hvilketdera fallet som helst, antingen, såsom för närvarande enligt 1861 års
förordning, tiden för mantalsskrifningens början förlägges till medlet af November
året före mantalsåret eller, på sätt komiterade föreslagit, mantalsskrifningen hålles
i början af mantalsåret för det löpande året.

Till följd häraf hafva ock i de mantalsskrifningsförordningar, hvilka den 27
Oktober 1882 och den 14 December 1883 utfärdats för Stockholm och Göteborg,
hvilka orter för närvarande äro de enda i riket, der mantalsskrifning förrättas i
början af året, blifvit införda bestämmelser derom, att mantalsuppgifterna, hvilka
afgifvas till ledning vid mantalsskrifningen, skola upptaga de i faststälda formulär
angifna förhållanden, sådana de befunnits vid slutet af det år, som närmast föregått
mantalsskrifningen.

Den gamla tidsbestämmelsen för mantalsskrifningarnes början i medlet af
November har, efter det, på sätt ofvan blifvit visadt, den hittills antagna stabiliteten
af förhållandena vid mantalsskrifningstiden befunnits icke kunna påräknas
efter det på mantalsskrifningen stälts andra anspråk än att allenast tjena till grund
för taxeringen, omsider påkallat att föranstalta tillägg till mantalslängden för att
densamma skulle utvisa verkliga förhållandena vid årets slut.

I anledning häraf lärer i 1861 års mantalsskrifningsförordning införts ofvan
omförmälda bestämmelse om pastorsembetenas s. k. tilläggsförteckning.

I allmänhet torde man likväl vara ense derom, att dels i anseende till försummad
anmälan hos pastorsembetena om in- och utflyttning, dels ock af andra,
till en del på pastorsembetena sjelfva beroende orsaker sistnämnda anordning
icke kan anses hafva motsvarat sitt ändamål. Men äfven om ändamålet med densamma
finge anses vara i viss mån vunnet, lärer icke kunna förnekas, att en
väsentlig förenkling af proceduren skulle vinnas och tillika förhållandena vid årsskiftet
säkrare blifva angifna, derest i början af mantalsåret mantalsskrifningen
förrättades med ledning af de då mera kompletterade, af pastor för föregående år
förda och afslutade ministerialböckerna. Nyttan af denna förändring synes mig
otvetydigt framgå redan deraf, att vid sjelfva mantalsskrifningen kunde fullständigt
iakttagas de förändringar, hvilka intill slutet af föregående år timat inom mantalsskrifningsdistriktet.

Förändringen synes mig icke heller vara utan betydelse för folkräkningen,
då allmän sådan skall ega rum. Denna förrättning afser att utröna förhållandet
vid det borgerliga årets slut eller den 31 December. Samtliga de källor, som för
upplysning i nämnda afseende behöfva anlitas, böra intill denna tidpunkt vara
sorgfälligt kompletterade. Uppgifterna till folkräkningen, hvilka skola af vederbörande
pastorer och församlingsföreståndare, utom i Stockholms stad, meddelas
Statistiska Centralbyrån i form af utdrag ur husförhörslängden, skola, såsom vanligen
föreskrifves, dit insändas inom Februari månads utgång.

För bevillningstaxeringen anser jag förändringen blifva till ännu större nytta
än för folkräkningen. Vid handläggning af besvärsmålen i Kammarrätten har jag
inhemtat, att synnerligen de två sista åren klagomålen öfver taxering för samma
inkomstbelopp å två eller flera orter vuxit högst ansenligt. Denna omständighet
beror hufvudsakligen derpå, att inom ett mantalsskrifningsdistrikt ut- och inflyttade
personer, hvilkas inkomstbelopp äro af beskaffenhet att, enligt bevillningsförordningen,
skola i mantalsskrifningsorten taxeras, blifvit mantalsskrifna äfven inom
annat mantalsskrifningsdistrikt. Det missförhållande, som till följd af denna dubbla
mantalsskrifning uppstått, torde icke kunna förekommas på annat sätt än genom
dels mantalsskrifningens förläggande till början af året, dels föreskrift derom, att,
i analogi med hvad i afseende å uppgifterna till folkräkning eger rum beträffande
in- och utflyttningar, jemväl med afseende å mantalslängden skall iakttagas, att af

de förändringar, hvilka från årets början intill dagen för mantalsskrifningsförrättningen
inträffat, sådana icke skola upptagas, som tillkommit på grund af de under
nyssnämnda korta tidrymd skedda in- och utflyttningar. Vid sistnämnda förändringar
borde i fråga om taxering till bevillning afseende ej fästas förr än vid påföljande
års mantalsskrifning.

Icke minsta betydelse har den ifrågasatta förändringen, enligt min tanke,
för den del af lagstiftningen, vid hvilken jag nu till sist vill fästa uppmärksamheten,
nemligen fattigvårdslagstiftningens stadganden rörande hemortsrätt i fattigvårdshänseende.
Bestämmande af hemortsrätt för viss person beror enligt fattigvårdsförordningen
på utredning om, hvarest han senast författningsenligt blifvit
eller bort blifva mantalsskrifven. Den nuvarande föreskriften om tiden för mantalsskrifnings
hållande har infört stor osäkerhet och orsakat många svårigheter vid
den utredning, som, i anledning af väckt anspråk om ersättning för lemnad fattigvård.
åligger vederbörande myndighet att verkställa rörande en understödstagares
rätta hemort.

En i många afseenden beklagansvärd erfarenhet härom torde hafva vunnits
ej mindre hos Konungens Befallningshafvande än hos Kammarrätten. Genom att
förlägga mantalsskrifningen till mantalsårets början och att i sammanhang dermed
stadga, att in- och utflyttningar, som från föregående års slut intill mantalsskrifningsdagen
inträffat inom mantalsskrifningsdistriktet, icke skola vid mantalsskrifningen
upptagas, synes kunna undvikas den svårighet, som nu eger rum vid
bestämmande, hvarest en understödstagare senast bort vara mantalsskrifven. Äfven
för de fall, då förvärfvande af hemortsrätt inom viss kommun måste, på grund af
nuvarande lagstadgande, beräknas från mantalsskrifningsdagen, skulle en väsentlig
fördel beredas genom mantalsskrifningens framflyttning till mantalsårets början.

Hvad enligt min tanke ytterligare kan anföras till stöd för mantalsskrifningslidens
förläggande till början af året har i det förslagen till ny mantalsskrifningsförordning
åtföljande betänkande blifvit af komiterade framhållet.

Det särskilda förslag till förordning angående mantalsskrifning (N:o 2), öfver
hvilket det nu åligger Statskontoret och Kammarrätten att afgifva gemensamt utlåtande,
har, enligt hvad komiterade förmält i det vid deras två förslag (N:o 1 och 2)

fogade betänkande, tillkommit under förutsättning att de nya föreskrifter, som kunna
varda meddelade rörande kyrkoskrifningen och uppbördsväsendet, i hufvudsak blifva
öfverensstämmande med de förslag i dessa hänseenden, af hvilka komiterade varit
i tillfälle att erhålla del.

I sitt betänkande hafva komiterade tillika uppgifvit, att förevarande förslag
(N:o 2) skiljer sig från det andra af komiterade utarbetade förslaget (N:o 1) hufvudsakligen
i det afseende, att tiden för mantalsskrifningen blifvit framflyttad till samma
år, som mantalsskrifningen afser.

Den förändring, som komiterade sålunda föreslagit och som, enligt komiterades
utsago, lärer vara den enda mera genomgripande förändring komiterade
ansett erforderlig i nu gällande anordningar, finner jag för min del, lika med
komiterade, på grund af hvad jag här ofvan anfört, böra tillmätas synnerlig vigt
och betydelse för mantalsskrifningsinstitutionens ändamålsenliga ordnande.

Lika med komiterade anser jag ock, att med skäl kan ifrågasättas, huruvida
icke såväl det redan den 11 Maj 1887 afgifna komitéförslaget till nytt uppbördsreglemente
som komiterades för afgifvande af förslag till ordnande af kyrkoskrifningen
i riket aflåtna förslag böra till pröfning förekomma samtidigt med förevarande
förslag. Något tvifvel lärer nemligen, enligt mitt omdöme, icke böra
förefinnas i afseende å den nära förbindelsen emellan frågan om förändrade föreskrifter
för mantalsskrifningen och frågorna om kyrkoskrifningens och uppbördsväsendets
ordnande på annat sätt, än för närvarande eger rum.

De handlingar, hvilka blifvit den 8 December nästlidna år af Kongl. Maj:t
till Statskontoret och Kammarrätten öfverlemnade för att tagas i öfvervägande vid
afgifvande af underdånigt utlåtande öfver förevarande förslag, utvisa, att komiterade
för afgifvande af förslag till kyrkoskrifningens ordnande, hörde öfver frågan
om framflyttning af mantalsskrifningstiden, förklarat, att sådan ändring skulle för
presterskapet medföra lättnad i kyrkoskrifningsarbetet såväl i afseende å sjelfva
mantalsskrifningen som särskildt i afseende å redovisningen af värnpligtige. I sistnämnda
afseende åligger nemligen vederbörande pastorsembeten för närvarande,
enligt värnpligtslagen den 5 Juni 1885 § 12, att till granskning mottaga de af
vederbörande mantalsskrifningsförrättare upprättade listor öfver beväring och land -

storm, hvilka skola tjena till grund för den stamrulla, som skall föras öfver värnpligtige
inom hvarje kompaniområde. Genom anteckning å dessa listor tillhör
pastorsembete att upplysa, dels om någon af deruti upptagne värnpligtige aflidit
eller afflytta! till annan ort, dels om och hvilka utom de å listorna upptagna, men
till samma åldersklasser hörande personer efter mantalsskrifningen inflyttat i församlingen.
Efter granskningen skola dessa listor, bekräftade med vederbörande
pastorers underskrifter, till mantalsskrifningsförrättaren återsändas.

Om, såsom kyrkoskrifningskomitén håller före och jag för min del jemväl
anser otvifvelaktigt, denna granskning af inskrifningslistorna, hvilken ansetts nödig
till följd af nuvarande anordning, att mantalsskrifningarne för hvarje år försiggå i
slutet af det närmast föregående, blefve onödig för den händelse mantalsskrifning
icke verkstäldes förr än det år, mantalsskrifningen afsåge, kan icke förnekas, att
en förenkling i bestyret med inskrifningslistorna vunnes. Åt större betydelse är
dock den lättnad i arbetet med sjelfva mantalsskrifningen, som den föreslagna
förändringen af tiden för densamma komme att för presterskapet medföra, men
hvilken kyrkoskrifningskomitén icke torde ansett sig behöfva vidare framhalta af
anledning att detta redan skett genom sjelfva förslaget, som i sig innebär upphörande
af den i 5 § nu gällande mantalsskrifningsförordning stadgade förteckning,
hvilken skall af pastor upprättas och före den 15 Januari hvarje år tillställas
häradsskrifvaren rörande alla, efter mantalsskrifningen, intill slutet af nästförlidna
år inom församlingen timade förändringar genom födda eller med döden afgångna,
samt in- eller utflyttade personer.

Hvad komiterade i sitt betänkande ansett sannolikt, att från presterskapets
sida nagra invändningar mot den nya anordningen i fråga om tiden för mantalsskrifningarne
icke med skäl kunna framställas, synes således på grund af kyrkoskrifningskomiténs
nyssnämnda förklaring kunna tagas för afgjordt.

I afseende å förevarande frågas sammanhang med frågan om uppbördsväsendets
ordnande hafva de komiterade, hvilka den 25 September 1886 erhöllo Chefens
för Finansdepartementet uppdrag att utarbeta nytt uppbördsreglemente, icke kunnat
taga hänsyn till nu ifrågavarande förslag, hvars tillkomst är att härleda först från
Riksdagens skrifvelse till Kongl. Maj:t af den 12 Mars 1889. Förslaget till nytt
uppbördsreglemente är till följd deraf uppgjordt under förutsättning att mantalsskrifning
fortfarande skall hållas i enlighet med bestämmelserna i nu gällande förordning
angående mantalsskrifningens förrättande.

Om och i hvad mån den föreslagna förändringen af mantalsskrifningstiden
kan komma att ega inflytande på tidsbestämmelserna för de förrättningar och redovisningar
för penningemedel med mera, hvarom uppbördsreglementet bör handla,
torde jag få tillfälle närmare utreda vid afgifvande af mitt yttrande i anledning åt
det till Statskontoret och Kammarrätten för gemensamt utlåtande remitterade förslag
till nytt uppbördsreglemente, hvars granskning ännu icke hos Embetsverken
afslutats.

Här torde vara tillfyllest att undersöka, huru den föreslagna tiden för
mantalsskrifningen kan anses lämpa sig i förhållande till den föreslagna tiden för
uppbördsstämmorna. Vid uppbördsstämmorna å landet skola nemligen såväl för
närvarande som efter det föreslagna nya uppbördsreglementet samma tjenstemän,
häradsskrifvarne, hvilka förrätta mantalsskrifningarne å landet, närvara med åliggande
att i särskild kontrollängd uppföra det af den skattskyldige erlagda och af uppbördsmannen
qvitterade belopp samt att derom på debetsedeln meddela anteckning, utan
hvilken uppbördsmannens qvitto ej är mot kronan gällande.

Möjligheten att mantalsskrifningen i början af året komme i kollision med
uppbörden beröres i det förslagen till förordning angående mantalsskrifning åtföljande
betänkandet. Komiterade anse uppenbart, att, om uppbördsstämmorna, på
sätt för vissa delar af riket, särdeles de södra, för närvarande är brukligt, fortfarande
skola taga sin början redan i midten eller slutet af Januari, mantalsskrifningarne
derstädes svårligen kunna verkställas å samma tid.

Då emellertid redan för närvarande uppbördsstämmorna i många orter icke
taga sin början före medlet af Februari, anse komiterade denna tidpunkt för uppbördsstämmornas
hållande kunna införas öfver hela riket utan något som helst
men. Innan jag härom yttrar mig, böra de tider för uppbördsstämmornas och för
mantalsskrifningsförrättningarnes hållande, hvilka af vederbörande komiterade blifvit
föreslagna, af mig omförmälas.

Enligt förslaget till uppbördsreglemente skall den allmänna uppbörden årligen
förrättas under tiden mellan den 20 Januari och Mars månads utgång eller, der
särskilda omständigheter någon gång påkalla längre anstånd med uppbördens företagande,
inom medlet af April månad. Särskilda uppbördsstämmor för upptagande
af sådana under tiden för den allmänna uppbörden till betalning icke förfallande
utskylder eller afgifter, hvilka i kronoräkenskaperna redovisas, skola, enligt det
föreslagna uppbördsreglementet, förrättas å de tider, då dessa utskylder och afgifter

till betalning förfalla. Härjemte innehåller det föreslagna nya reglementet, att tid
för den allmänna uppbörden inom hvarje socken och stad skall föreslås hos länsstyrelsen
före December månads utgång af vederbörande kronofogdar och häradsskrifvare
äfvensom städernas magistrater.

Mantalsskrifning skall, enligt § 1 i komiterades förslag N:o 2, förrättas
emellan den 10 Januari och den 15 Februari, och § 2 af samma förslag innehåller
stadgande derom, att häradsskrifvare och magistrater skola före den 1 November
föregående år föreslå tiden för mantalsskrifningens förrättande inom hvarje mantalsskrifningsdistrikt.

I sammanhang härmed torde ock böra erinras, att i Stockholm och Göteborg,
i hvilka städer, såsom ofvan är nämndt, mantalsskrifning sker för det löpande
året, den stadgade tiden för‘mantalsskrifning är Januari och Februari månader.
Dagarna för mantalsskrifningens början och slut bestämmas i Stockholm, efter
stadens mantalsnämnds förslag, af öfverståthållareembetet och i Göteborg, efter
mantalskommissariens förslag, af magistraten.

Efter redogörelse för de ifrågasatta förändrade tiderna för uppbördsstämmors
och mantalsskrifningars hållande är jag nu inför frågan, huruvida tiden för uppbördsslämmornas
hållande bör sättas senare, än komiterade för utarbetande af
nytt uppbördsreglemente bestämt, på det att icke uppbördsstämmorna må råka i
kollision med mantalsskrifningarne.

Hvad angår städer, der magistrat finnes, kan den omständighet, att mantalsskrifningen
förlägges till början af året, icke föranleda förändrade tider för uppbördsstämmorna.
Annorlunda ställer sig förhållandet å landet och i de städer,
der magistrat ej finnes, på grund deraf att å sistnämnda orter häradsskrifvarne
måst, såsom ofvan nämnts, närvara vid uppbördsstämmorna.

Om häradsskrifvarne fortfarande skola hafva åliggande både att förrätta
mantalsskrifningarne och att närvara vid uppbördsstämmorna, förefaller det nödvändigt,
att hänsyn tages dertill, dels att dessa åligganden kunna af denne tjensteman
fullgöras utan åsidosättande af hans öfriga göromål, dels att hans inställelse
vid mantalsskrifning icke omöjliggör inställelse vid uppbördsstämma.

Åtminstone efter fullbordadt arbete med fögderiets specialräkningar, hvilka
enligt nu gällande föreskrifter skola för hvarje kalenderår afslutas den 31 December
och inom den 15 påföljande Januari till länsstyrelsen aflemnas, torde häradsskrifvarnes
göromål icke förhindra dem att under Januari månad och första hälften af

Februari månad förrätta mantalsskrifningar. Konungens Befallningshafvande, hvilka
bäst ega tillfälle att inhemta kännedom om det häradsskrifvarens arbete, hvarje
särskildt fögderi inom länet kräfver, hafva, på sätt de från dem infordrade utlåtanden
i anledning af den föreslagna mantalsskrifningstiden utvisa, icke ansett sig
kunna åberopa häradsskrifvarnes göromål under början af Januari månad såsom
hinderliga för deras befattning med mantalsskrifningarne å den för dessa förrättningars
början föreslagna tid.

Deremot hafva länsstyrelserna i allmänhet varit af den åsigt att, om häradsskrifvarne
fortfarande skola närvara vid uppbördsstämmorna, hvilket några länsstyrelser
dock ansett icke vara erforderligt, förmenande att sådant uppdrag kunde
lemnas andra personer — hvilket jag förmodar vid förnyade öfverläggningar om
förslaget till nytt uppbördsreglemente kommer att tagas i öfvervägande — så kunde
uppbördsstämmorna icke taga sin början vid den tid, som det föreslagna nya uppbördsreglementet
innehåller, eller den 20 Januari.

Beträffande den tidpunkt, till hvilken uppbördsstämmorna i anledning af
mantalsskrifningstidens förläggande till början af året borde framflyttas, hafva olika
meningar af länsstyrelserna blifvit yttrade. Samtliga hafva, i likhet med komiterade,
ansett, att före medlet af Februari kunde dessa stämmor ej hållas. Flera hafva
dock ansett, att desamma för mantalsskrifningens skull måste uppskjutas till Mars
månad och till och med till slutet af denna månad.

Att stadga, det uppbördsstämmorna skola taga sin början först i Mars månad,
synes mig icke vara erforderligt. Häradsskrifvarne hafva nemligen, såsom ofvan
är nämndt, lemnats tillfälle att till Konungens Befallningshafvande inkomma med
förslag till utsättande af dagar för mantalsskrifningarne och, i samråd med kronofogden,
med sådant förslag jemväl rörande uppbördsstämmorna. Finge dessa
förslag, i stället för att, såsom enligt hvad ofvan är omförmäldt, afgifvas det ena i
November och det andra i December månad, samtidigt upprättas och till Konungens
Befallningshafvande ingifvas, torde detta medföra, att häradsskrifvaren kunde
få på det för sig förmånligaste sätt dessa förrättningar anordnade. Det kunde dervid
inom åtskilliga fögderier inträffa, att häradsskrifvaren funne med sitt öfriga
arbete förenligt att omedelbart efter mantalsskrifningsperiodens slut den 15 Februari
få uppbördsstämmorna utsatta. Det lärer icke kunna påstås, att genom mantalsskrifningarnes
förläggande till årets början i stället för till årets slut häradsskrifvarnes
göromål fått någon tillökning. Deremot har en motsatt åsigt förekommit

hos en länsstyrelse, som yttrat, att genom nyssnämnda förändring häradsskrifvaregöromålen
snarare minskats. Skulle det emellertid kunna ådagaläggas, hvilket
hittills icke genom de af Konungens Befallningshafvande afgifna yttrandena skett,
att häradsskrifvarnes göromål till följd af förändrad tid för mantalsskrifningarne
hopade sig inom hvarje fögderi för mycket tillsammans i början af året, lärer
hinder icke kunna anses möta för framflyttning jemväl af tiden för aflemnande af
mantalslängder och längderna för fastighetstaxeringen.

I förbigående må anmärkas, att på den tid, då, såsom ofvan nämnts, uppbördsstämmorna
voro två och den första inföll på hösten, besväret ansågs mindre
betungande för kronobetjeningen af anledning att höstuppbördsstämma i många
orter förenades med mantalsskrifningen.

Om uppbördsstämmorna komme att hållas längre fram på året än hittills,
torde denna omständighet näppeligen numera kunna anses hafva någon inverkan
i fråga om statsverkets behof af inkomst. Möjligheten att, såsom komiterade antaga,
beloppet af uppbördsrestantierna till följd af det rådrum, som genom stämmornas
framflyttning skulle beredas de skattskyldige, komme att genom framflyttningen
nedgå lärer icke kunna förnekas.

Mot framflyttning åt tiden för uppbördsstämmorna hafva också de flesta
länsstyrelser icke haft något att invända. Sistnämnda omständighet lärer få anses
gifva icke ringa stöd åt komiterades åsigt, att sådan anordning utan men för statsverket
kan ega rum. Äfven om densamma möjligen skulle komma att föranleda
redovisningsterminens utsträckning utöfver den hittills stadgade tid, hvilket vid
granskning af förslaget till nytt uppbördsreglemente lärer få tagas i öfvervägande,
torde deraf någon olägenhet för statsverket icke uppstå. Skulle sistnämnda åtgärd
blifva nödig, kunde möjligen i sammanhang dermed vinnas den förenkling i
uppbörds- och redogörelseverket, att uppbördsmännens skyldighet att för tiden från
den 30 April till den 31 Augusti aflemna s. k. balansrelation kunde upphöra.

Från uppbörds- och redogörelseverkets synpunkt synes mig, såsom det ofvan
anförda utvisar, de svårigheter, hvilka möta för genomförande af den föreslagna
förändringen i tiden för mantalsskrifningarnes hållande, vara af beskaffenhet att,
derest förändringen anses nyttig, kunna utan men för statsverkets undanrödjas.

Jag öfvergår nu att tillse, huru den ifrågasatta förändringen må anses ställa
sig med afseende å de på mantalsskrifningsförrättarne ankommande uppgifter för
den nya värnpligtsinstitutionen.

Genom Kongl. förordningen angående inskrifning och redovisning af värnpligtige
samt deras tjenstgöring m. m. den 16 December 1886 hafva mantalsskrifningsförrättare
fått sig ålagdt att, till beredande af erforderliga upplysningar angående
de värnpligtige, i mantalslängden anteckna beträffande de deri upptagna personer,
som icke öfverskridit värnpligtsåldern, dels hvilka äro skyldiga att undergå inskrifning
det år, längden afser, dels hvilka förut blifvit inskrifne och dels hvilka frikallats
från värnpligtens fullgörande. Efter mantalsskrifningarnes slut skall mantalsskrifningsförrättaren,
utom i Stockholm och Göteborg, enligt värnpligtslagens och
nyssnämnda förordnings föreskrifter upprätta och, för närvarande då mantalsskrifningen
hålles i slutet af året, inom årets utgång till vederbörande pastorsembete
öfversända, för att tjena till grund för den stamrulla, som skall föras öfver de
värnpligtige inom hvarje kompaniområde, inskrifningslista enligt formulär, upptagande
de personer, hvilka i mantalslängden finnas antecknade såsom inskrifningsskyldige.
Sedan dessa listor blifvit, på sätt ofvan är förrnäldt, från mantalsförrättaren
öfverlemnade till granskning af vederbörande pastorsembete och derifrån
återkommit, skall mantalsskrifningsförrättaren insända dessa listor, behörigen
transporterade och summerade, till Konungens Befallningshafvande, som ofördröjligen
öfversänder dem till inskrifningsområdets befälhafvare.

Såsom ofvan omförmäles, har kyrkoskrifningskomitén ansett, att den, under
förutsättning af mantalsskrifningens hållande å hösten, påbjudna granskning af
inskrifningslistorna måste upphöra såsom varande obehöflig, om mantalsskrifning
förrättas i början af året. Genom denna, gransknings upphörande förkortas onekligen
den tid, som hittills åtgått, innan inskrifningslistorna kunnat inkomma till
inskrifningsområdets befälhafvare. Två länsstyrelser hafva visserligen ifrågasatt,
huruvida inskrifningslistorna, om de upprättades med den skyndsamhet, som enligt
komiterades förslag blefve af nöden, kunde erhålla önskvärd tillförlitlighet. Samma
länsstyrelser hafva jemväl ifrågasatt, huruvida, i fall inskrifningslistorna icke inkomma
till inskrifningsområdesbefälhafvaren förr än den 20 Februari, såsom komitén ansett
göra tillfyllest, inskrifningarne kunna börja samma tid som hittills. En länsstyrelse
har meddelat, att redan under nu föreskrifven tid för inskrifningslistornas aflemnande
det visat sig omöjligt att före den 1 April afsluta inskrifningsnämndens

sammanträden. I öfrigt hafva länsstyrelserna icke haft något att erinra mot den
förenkling i proceduren med inskrifningslistorna, som komiterade förordat för att
desamma må kunna tillhandahållas inskrifningsområdesbefälhafvaren inom den
20 Februari.

Sedan vederbörande numera erhållit vana vid bestyret med inskrifningarne,
torde ej allenast inskrifningslistorna kunna, såsom komiterade antagit, upprättas
vid mantalsskrifningsförrättningarne och genast derefter till inskrifningsområdesbefälhafvaren,
med förbigående af Konungens Befallningshafvande, insändas, utan
ock samtliga förberedande åtgärder vara fullbordade så tidigt, att inskrifningsnämndens
sammanträden kunna vara afslutade så tidigt som hittills.

Inskrifningslistornas upprättande först vid mantalsskrifningar, som hållas i
början af året, bör''sålunda icke leda dertill, att inskrifningsnämndernas sammanträden
icke inom föreskrifven tid kunna afslutas.

Är förhållandet sådant, bör icke heller från inskrifningens af värnpligtige
synpunkt genomförande af den föreslagna förändringen i tiden för mantalsskrifningarnes
hållande möta oöfvervinneliga svårigheter, derest förändringen anses nyttig.

Jag har nu sökt bjuda skäl dels för nyttan deraf, att mantalsskrifningsförrättningen
varder framflyttad till början af mantalsåret, hvilken nytta jemväl af de
flesta Konungens Befallningshafvande blifvit erkänd, dels för åsigten att svårigheterna
för genomförande af den nyttiga förändringen icke äro af beskaffenhet att
böra hindra förändringens genomförande.

På grund häraf hemställer jag underdånigst om bifall till komiterades förslag,
så vidt det åsyftar mantalsskrifningens förläggande till början af mantalsåret.
Jag har för min del icke heller något att erinra mot den föreslagna tidpunkten för
mantalsskrifningens hållande i början af året, allenast den förändring i 2 § af förslaget
vidtages, att vederbörandes hemställan hos Konungens Befallningshafvande
om utsättande af förrättningsdagar för mantalsskrifningen skall ega rum samtidigt
med sådan hemställan angående uppbördsstämma, samt att Konungens Befallningshafvande
skall samtidigt utsätta förrättningsdagar för såväl mantalsskrifning som
uppbördsstämma.

I fråga om de i förslaget förekommande bestämmelser rörande tiden för
mantalsskrifningsförrättarens aflemnande af mantalslängden jemte dertill hörande
bilagor, för pastors öfverlemnande af samtliga handlingar angående mantalsskrifningen
till kommunalstämmans ordförande och magistrat samt för handlingarnas
tillställande till bevillningsberedningens ordförande m. m. anser jag mig icke kunna
yttra mig utan i sammanhang med tidsbestämmelserna i förslaget till nytt uppbördsreglemente.

Beträffande de af komiterade upprättade förslag till formulär har jag icke
annat att erinra än t

att i formuläret till mantalslängd N:o 2 kolumnerna för .»summa» personer,
som äro fria från erläggande af mantalspenningar, kunna uteslutas i ändamål att
bereda större utrymme för anteckningar;

att anteckningar om fattigdom och sjukdom böra för vinnande af mera
öfverskådlighet införas i kolumnen för anteckningar; samt

att i formuläret N:o 4 b, Tilläggsförteckning, bör införas en kolumn för
anteckning af tillkomne eller afgångne personers nationalitet.»

Med referenten instämde Herr Kammarrättsrådet Hernbloin, hvaremot Herrar
Statskommissarierna Sylvan och Riben, Herr Generaldirektören Anderson och
Herr Presidenten Lovén förenade sig om den mening, det underdåniga utlåtandet
innehåller. Se registraturet. Som ofvan.

In fidem
F. Peterzens.