UNDERDÅNIGA BETANKANDEN (Statens offentliga utredningar 1873:2)

UNDERDÅNIGA BETANKANDEN

ANCtÅEN de

STOCKFÅNGST- M. FL PRIVILEGIER

I NORR- OÖH WESTERBOTTENS LÄN

AOUFSA DELS AF

K AMM ARKO LL EGITJM

OCH DELS AF DEN AR 1868 TILLSATTA

SKOGSKOMITÉ.

STOCKHOLM,

TliYCKT HOS IS A AO MA II O OS,
187 A.

Kamiuar-kollegii und.
utlåtande

af den 20 December 1864, ang. väckt
fråga om undersökning af de för jord
och skogar inom Norrbottens län utfärdade
privilegier.

Stormäktigste, Allernådigste Konung!

Sedan Rikets Ständer, uti skrifvelse den 5 Oktober 1860, hos Eders
Kongl. Maj:t i underdånighet hemställt, att, då lämpligaste sättet för åstadkommande
af landets uppodling i sammanhang med skogens behöriga vårdande
syntes vara, att lemna allmogen tillfälle till nybyggens anläggande,

— 2

men, beträffande Norrbottens län, hvarken de för enskilde eller bolag derstädes
utfärdade privilegier om jord, till uppodling under frälsemannarätt, och
om skogen, dels till kolning för jernverken och dels till stockfångst för sågverken,
eller de i sednare tider meddelade nådiga föreskrifter rörande stockfangstskogarne,
i Rikets Ständers tanka voro för befordrande af landets uppodling
och hemmans anläggningar ändamålsenlige eller öfverensstämmande med
föreskrifterne uti 77 § af nu gällande Regeringsform, Eders Kongl. Maj:t,
till förekommande deraf, att icke äldre, af en eller annan grund förfallne
privilegier må lägga hinder i vägen för de anstalter, som för nämnde ändamål
kunde finnas vara med det allmänna bästa mest förenlige, måtte täckas
vidtaga sådan åtgärd, att alla om jord, skogar och stockfångst till sågverken
inom Norrbottens län utfärdade privilegier må varda till deras gällande kraft
så fort som möjligt pröfvade, på det att hvad som ej med rätt innehafves
må till Kronans fria disposition återfalla, så har Eders Kongl. Maj:t, medelst
nådig remiss den 26 i samma månad, anbefallt Kammar-kollegium att,
efter det Eders Kongl. Majrts befallningshafvande i nämnde län blifvit i ämnet
höid, med underdånigt utlåtande i detta mai till Eders Kongl. Maj:t inkomma;
och, sedan Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande infordradt, underdånigt
yttrande i anledning häraf (fen 13 Maj 1861 afgifvit, men den
derutinnan i ämnet åstadkomna utredning befunnits i vissa delar ofullständig
och, i följd deraf, dels erforderliga, ytterligare upplysningar blifvit infordrade
dels ock vidlyftige undersökningar i ämnet inom kollegii vederbörande kontor
verkställde, får, med ledning af hvad berörde upplysningar och undersökningar
gifvit vid handen, kollegium, jemte återställande af den nådiga
remissakten och öfverlemnande af Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvandes
underdåniga yttrande med tillhörande handlingar, för egen del i underdånighet
anföra:

Hvad angår de allmänna författningar, på grund hvaraf större egoområden
inom ifrågavarande län, tid efter annan, genom meddelade privilegier
blifvit upplatne åt enskilde personer eller bolag till anläggande af jernoch
sågverk samt för uppodling af större landsträckor, under namn af odlingsdistrikter,
bland hvilka Rikets Ständer särskildt fästat sin uppmärksamhet
vid de privilegier, som blifvit meddelade, dels genom Kongl. resolutionerne
den 20 Augusti 1753 och den 13 December 1763 åt kapitenen Jonas
Meldercreutz på en landssträeka af omkring 20 mils längd och 10 mils bredd

emellan Luleå och Oalix ehvar, dels genom frihetsbref den 8 Maj 1775 åt
majoren G. W. Palmstruch på ett ödesland, 10 mil långt och 21/,2 mil bredt,
på norra sidan af Piteå eif, och dels genom Kongl. brefvet den 14 Juli 1828,
för anläggning af Korpforss och Rensundsforss jernverk, en jordvidd af
877,691 tunnland duglig skogsmark, bör kollegium härvid i underdånighet
upplysa, hvad först jernverken vidkommer, att genom Kongl. special-privilegium
den 9 Augusti 1673 om nya bergverks inrättande och landskulturen i
Finland, Norrland och Lappmarken, hvilken författning genom Kongl. förordningen
den 27 Augusti 1 723 § 6 ytterligare stadfästades, blef det hvar
och en af rikets undersåter, som i dessa då varande ödemarker ville anlägga
nya bergverk, tillförsäkradt, bland annat, “att för sig, barn och efterkommande
till everldeliga tider erhålla frihet och bergsfrälse icke allenast på de
hemman och egor, hvaruppå sjelfva bruken inrättades och uppbyggdes, utan
äfven på de bruken nästomliggande hemman, torp och lägenheter, så vida de
af nyo upptagne blefvo och det så länge bruken höllos i gång och de, efter
frihetsårens förlopp, förmådde deras utskylder och rättigheter att utgöra och
uppehålla Beträffande åter grunden för upplåtelsen af de s. k. odlingsdistrikten,
så återfinnes densamma uti Kongl. kungörelsen den 20 November
1741, angående ödeslands upptagande i "Westerbotten, som den tiden äfven
innefattade Norrbottens län, genom hvilken kungörelse, uppå Rikets
Ständers underdåniga anhållan, stadgades, “att hvar och en, som derstädes
ville uppodla något ödesland, hvilket till åkers och ängs upprödjande vore
tjenligt, skulle i everldeliga tider få detsamma njuta, ega och besitta under
frälsemannarätt, hvarjemte, till ytterligare befrämjande af ett för det allmänna
så nyttigt ändamål, alle af ridderskapet och adeln, som i Westerbotten upptogo
och uppodlade jord, egde att på 10:delen af sådan upptagen jord, i
everldeliga tider, åtnjuta säterifrihetHufvudsakliga syftet med förutnämnde
tvenne författningar var således, att inom WTesterbottens öde och obefolkade,
men på ypperliga malmtillgångar och större odlingslägenheter rika trakter
uppmuntra idkande af jern- och bergverksrörelse och i sammanhang dermed
befordra landets uppodling och befolkning. Före tillkomsten af dessa stadganden
och i bredd dermed hade, i sistnämnde ändamål, författningar utkommit,
som äfven sökte att befrämja sågverksrörelsens uppkomst i denna provins,
så att, jemte det uti 10:de punkten af Kongl. skogs-ordningen den 22
Mars 1647 förbud stadgades, att ingen egde rätt eller makt att hugga såg -

— 4 —

timmer på Kronans allmänningar, undantogos från detta förbud uttryckligen
“Norrland, Dalarne och Wermland, som med skog öfverflöda och hvarest
det saklöst kunde göras hvilket stadgande ytterligare bibehölls uti Kongl.
skogs-ordningen den 29 Augusti 1664. Sedan likväl bruk och bergverk
börjat att anläggas, hvilka för sin drift erfordrade större skogstillgångar, och
det för deras behof sannolikt ansågs nödigt att, genom restriktiva åtgärder,
inskränka den sågverken genom förutnämnde skogs-ordningar lemnade tillåtelse
till oinskränkt afverkning å Kronans allmänningar, derför någon afgift
till Kronan ännu icke synes hafva varit stadgad och utgjord, afläto Rikets
Ständer till Kongl. Maj:t den 11 Oktober 1738 en underdånig skrifvelse,
hvaruti de, ”på det trähandeln i möjligaste måtto måtte befrämjas, synnerligen
på de orter, hvarest ansenliga sågverk voro anlagde, funno nödigt vara,
att vederbörande landshöfdingar uti alla billiga mål borde befordra och facilitera
sågverken samt beordra och tillhålla krono- och jägeribetjenterne att
göra sågverken all skälig handräckning uti hvad som deras assistence vid
flottningarne och timrets framskaffande genom vattendragen eller vid andra
tillfällen kunde behöfvas; men som det tillika försports, att skogarne på åtskilliga
ställen, så väl i Sverige som Finland, igenom öfverflödigt sågande
alltför mycket medtogos och utöddes, ansågo Rikets Ständer det tillika vara
angeläget, att de i provinserne tillåtne och utan särskilde privilegier inrättade
sågbruk och qvarnar borde af landshöfdingarne, under vederbörande kollegiers
inseende, efter landets behof och skogarnes tillstånd, inskränkas till något
visst qvantum årligen och till en skälig afgift till Kronan taxeras, med undantag
af ridderskapets och adelns frälse och prestegårdsqvarnar, hvilka enligt
pi-ivilegierna voro från all taxation befriade, äfvensom sådane qvarnar,
som under hemmanens härligheter och förmåner voro taxerade”; och blef
hvad Rikets Ständer sålunda i underdånighet hemställt af Kongl. Maj:t i
nåder gilladt och, uti nådigt bref den 23 Februari 1739, Kammar- och Kommers-kollegierne
samt vederbörande landshöfdingar till underdånig efterrättelse
och behörigt iakttagande anbefaldt. Genom berörda författning, som
tydligen afsåg sågverksrörelsens uppmuntran och befordran, stadgades således
icke något förbud emot sågverkens derförut medgifna timmerfångst på kronoskogarne,
utan blef densamma endast inskränkt till ett visst belopp, som för
hvarje såg borde, efter föregången pröfning, bestämmas; och, i motsats till
hvad Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande yttrat, att något bestämdt lag -

bud icke funnits, som tillåtit sågverks förseende med timmer från kronoskogarne,
måste kollegium antaga, att förutnämnda författning utgör grunden
för de åt sågverken derefter utfärdade privilegier på stockfångst från Kronans
skogar, desto heldre som dels högstberörde nådiga bref af den 23 Februari
1739 uttryckligen åberopas såsom stöd för en del sågverksprivilegier, deribland
uti Kammar- och Kommers-kollegier nes utslag den 31 December 1760,
rörande stockfångst för Brännforss sågverk, dels ock emedan sådane privilegier
der förut icke varit meddelade utan först efter denna författnings emanerande
finnas hafva tillkommit. Uti dessa privilegier, som i början af Kammar-
och Kommers-kollegierne gemensamt och sedermera ensamt af Kammarkollegium
blifvit meddelade, hafva sågverken, efter försiggången syn på stället
och pröfning af kronoskogarnes tillstånd, fått såsom årlig stockfångst derifrån
sig anslagne ett visst antal sågtimmer, emot bestämd afgift till Kronan, under
namn af stubböresafgift, samt med förbehåll i allmänhet, å Kronans sida,
att växande timmerskog icke må uthuggas i närheten af byar och gårdar
och att nybyggesanläggningar å de upplåtne skogstrakterne icke finge förhindras,
der tillfällen dertill funnos; men sedermera blef, genom Kongl. brefven
den 30 Juni 1820 och den 2 Maj 1826, förbud utfärdadt emot allt vidare
öfverlåtande till sågverken af stockfångst från Kronans skogar, ”emedan
det vore af synnerlig vigt att för jernhandteringen i Norrbotten bibehålla
nödiga koltillgångar”.

Sedan kollegium sålunda i underdånighet redogjort för de allmänna
stadganden, i stöd hvaraf jord och skogar inom de norra länen blifvit upplåtne
till enskilde eller bolag för anläggning och bedrifvande af jern- och sågverksrörelse
samt uppodling af större landsträckor, öfvergår kollegium nu
till utlåtande öfver de derom utfärdade särskilde privilegier; hvarvid, och då
Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvandes afgifna yttrande i ämnet innefattar
ofullständiga uppgifter om innehållet af privilegierna för jern- och bergverken
samt de s. k. odlingsdistrikterne, kollegium, med åberopande af berörde
yttrande i öfrigt, anser sig böra andraga hvad till rättelse och fullständigande
deraf funnits erforderligt, och får alltså härom nu i underdånighet anföra:

A) liengis bruks- och bergsfrälse egendom i Paijala socken.

Genom Bergs-kollegii privilegium af den 31 Oktober 1646, som Kongl.
Maj:t uti nådigt bref den 24 December samma år bekräftat, blef handian -

— 6

den i Stockholm, A rend t Grape, berättigad att upptaga och bearbeta ett nyuppfunnet
jernmalmstreck, beläget öfverst i Torneå socken, samt för detta
ändamål bygga och uppsätta masugn, hamrar och andra nödige verk för
jernbrukets behof, emot åtnjutande af 10 års frihet från all tionde och besvär,
hvarjemte Grape och hans medintressenter efterlätos “alla lägenheter
på en omkrets af tvenne mil rundt omkring bruket, med ström, skog, ängesland
och annat som för bruket nödigt var, att för sig och arfvingar njuta,
bruka och behålla så länge de kunde och förmådde hålla bruken och verken
vid tillbörlig makt och gång samt utgöra Kronan sin årliga rättighet;''4
äfvensom intressenterne genom en sednare Kongl. resolution den 27 Oktober
1653 hugnades med nådigt tillstånd att, till verkens understöd, få i kolning
och körslor förvandla allmogens i Öfver- och Neder-Torneå socknar ordinarie
och extra ordinarie hemmansräntor eller utlagor, emot det att intressenterne
i stället erlade dem till Kronan och att det arbete, hvari de förvandlades,
blefve till ett visst pris bestämdt. Sedan, för tillgodogörande af ofvannämnde
jernmalmstreck, Kengis och Jouusuando jernverk inom Öfver-Torneå eller
numera Paijala derifrån utbrutne socken blifvit anlagde, crhöllo förrberörde
intressenter eller, såsom de då kallades, “Participianterne uti Westerbottniske
Bergverken44 Bergs-kollegii tillökade privilegium af den 11 Januari 1699
på öfvertagande och bearbetande, jemte Kengis och Jouusuando förrberörde
jernverk, af ej allenast silfverbruket vid Alkie och Kiedkevari med alla
tillhörigheter af grufvor, grufvehus, byggningar, dammar och hyttor m. m.,
än ock Svappavaari kopparbruk i Torneå lappmark med nyss uppfundne
Koppar-malmstrecken vid Torneå trilsk, likaledes med alla tillhörigheter,
hvarvid participianterne tillförsäkrades, 44att om de derstädes kunde till åker
eller höslag något mer upptaga och i kultur bringa, än hvad vid tillträdet
fanns, skulle de detsamma under bergsfrälse-frihet och för all afgift okrafde
till verkens understöd få behålla, så länge de förmådde hålla verken i gång44;
och inrättades, i följd häraf, vid Kengisfors under Kengis bruk både Garhytta,
Kopparhammare och Myntverk, hvarest den tillverkade kopparen den
tiden till gångbara plåtar med prägel utmyntades, men sedan sistnämnde
verkstäder år 1717 blifvit under kriget med Ryssland förstörda och allt vindare
bearbetande af Svappavaari kopparverk med år 1775 upphört samt
silfververket vid Alkie och Kjulkuvaari redan derförut eller år 1702 fått

med nådigt tillstånd nedläggas, har, af förutnämnde privilegierade verk, endast
jernverket vid Kengis intill närvarande tid egt bestånd.

I afseende å sistnämnde verk med tillydande landtegendom, hvarom nu
alltså här endast är fråga, får kollegium i underdånighet upplysa, att, för
tillgodogörande af det uti Bergs-kollegii ofvannämnde privilegium den 31
Oktober 1646 omförmälda jernmalmstreck inom Öfver-Torneå socken, blefvo
tvenne jernverk, Kengis och Svanstein, af privilegii-innehafvarne anlagde,
hvilka enligt Bergs-kollegii resolution den 14 December 1755, hvar för
sig, uppskattats till 1,000 skeppund privilegieradt årligt smide, eller tillsammans
2,000 skeppund för båda verken; men sedan, genom Bergs-kollegii
särskilda resolutioner den 4 Juli 1788, den 2 November 1789, den 22
November 1790, den 18 April 1791 och den 29 Mars 1822, sammanlagd!
1,650 skeppund deraf fått vid nämnde bruk nedläggas och förflyttas dels
till Smedstorps och Skeppsta bruk i Södermanland, dels till Strömbacka,
Röfors och Ströms bruk i Helsingland och dels till Johannisforss bruk i
Uppland och Kimo bruk i Finland, samt Svansteins bruk derefter helt och
hållet nedlagts, så återstår af förutnämnde båda jernverk numera endast Kengis
bruk med 2:ne hamrar och 2:ne härdar samt ett privilegieradt smide af endast
350 skeppund, hvartill, utom den af Eders Kong! Maj:ts befallningshafvande
omförmälda Torneåforss masugn i Öfver-Torneå socken, jemväl
lyder en annan med namn af Jouusuando, belägen i gränsen af Paijala
socken emot Lappmarken, men hvilka båda masugnar, hvaraf den sednare
sedan början af detta århundrade icke varit i gång, jemlikt Kongl. brefvet
den 4 Augusti 1853 från och med samma år erhållit 15 års förlängd skattefrihet.

Den bruket tillhörande landtegendom med underlydande 3:ne oskattlagda
torp vid Kengis och 8 vid Torneåforss och Polokorva, som Eders
Kongl. Maj:ts befallningshafvande uppgifvit hafva ett årligt utsäde af 42
tunnor spannemål samt underhålla 8 hästar, 66 nötkreatur, 4 ungnöt och
93 får, upptages uti jordeboken såsom kronohemman, med anteckning att på
grund af privilegier åtnjuta bergsfrälsefrihet, och är ännu oskattlagd samt
endast extra roterad för f mantal till soldatrote. Under bruket uppg-ifves
äfven af Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande lyda en sågqvarn,
benämnd Eknäs, men denna såg, som enligt kollegii utslag den 11 Maj
1802 varit anlagd för försågning af 1,200 köpetimmer från andra hemmans -

skogar och 480 träd af brukets egen skog, har genom Kongl. brefvet den
13 Mars 1860 fått nedläggas och räntan derför, 24 tolfter bräder, från
jordeboken afföras. Deremot finnas vid egendomen tvenne, af Eders Kongl.
Maj:ts befallningshafvande icke uppgifne mjölqvarnar, hvilka genom kollegii
utslag den 7 April 1848 blifvit skattlagda och fastställda till 16 kappar
korn i ränta för hvardera.

Hvad nu angår det anspråk, bruksegaren Sohlberg uti dess vid handlingarne
bilagaa underdåniga förklaring framställt, att varda bibehållen vid
de uti förutnämnde privilegier Kengis bruksegare tillerkände friheter, får, beträffande
först den skogsareal af 2:ne mil rundt omkring bruket, som genom
privilegiet den 31 Oktober 1646 bruksegaren tillerkändes, kollegium härvid
erinra, att enär den vidsträcktare bergsrörelse, i och för hvilken nämnde skogsvidd
blifvit förlänad och som bruksintressenterne enligt privilegiet tillförene
drifvit, nu mera är af dem så inskränkt, att, i stället för en årlig tillverkning
vid de båda bruken Kengis och Svanstein af tillsammans 2,000 skeppund
tgxeradt privilegii smide, det sednare bruket redan längesedan blifvit
nedlagdt och största delen af privilegii-,smidet eller icke mindre än 1,650
skeppund från såväl detta som Kengis till andra bruk förflyttats, så att
privilegii-smidet vid det enda nu återstående sednare bruket Kengis en
lång följd af år utgjort endast 350 skeppund, men den verkliga tillverkningen
åter, enligt landshöfdingen Widmarks till Eders Kongl. Maj:t afgifna
embetsberättelse af den 9 Januari 1860, per medium, under den tjugofemåriga
perioden från och med 1834 till och med 1858, för hvarje år
utgjort endast 2201 skeppund stång- och ämnesjern samt vid den tillydande
masugnen Torneåforss blott 203 f skeppund tackjern, hvaremot Jouusuando
masugn allt sedan början af detta århundrade icke varit i gång; vid hvilket
förhållande och då rättigheten till skogens begagnande på den uppgifna
omkretsen, enligt föreskriften i privilegiet, varit förlänad med det bestämda
vilkor att hålla de vidsträcktare verken i gång och alltså efter beräkning
af det vid Svanstein och Kengis privilegierade årliga smidet 2,000 skeppund,
utom tackjernstillverkningen vid de underlydande masugnarne, lärer, sedan
denna vidsträcktare bruksrörelse till största delen upphört och således numera
icke heller har behof af det i privilegiet utsatta större skogsområde,
Eders Maj:t finna Kengis bruksegare sakna all annan rätt, än den som
genom det vid akten bifogade Kongl. brefvet den 23 Oktober 1822 blifvit

för honom bestämd, nemligen att, vid framdeles skeende afvittring inom
Paijala nu mera från Öfver-Torneå utbrutna socken och på sätt då bestämmes,
erhålla så stort skogsområde, som erfordras för den närvarande bruksrörelsens
framtida uppehållande, hvarjemte kollegium i underdånighet anser sig böra hemställa
om det vidare nådiga förordnande, att, enär bergmästare icke i afvittringsförrättningar
deltaga, men, för beräkning af ett bruks behöfliga skogstillgång
å ena och skogens årliga afkastning å andra sidan, en sådan lika så väl
som jägeri t jenstemans närvaro vid förrättningen är nödvändig, Eders Kongl.
Maj:t måtte i nåder föreskrifva, att vid den afvittring af Ivengis bruks närvarande
skogsbehof, som uti omförmälde Kongl. bref den 23 Oktober 1822
är förordnad, ej mindre vederbörande bergmästare än jägmästare böra för
detta ändamål närvara.

Beträffande derefter bruksegarens jemväl gjorda hemställan, att komma
i åtnjutande af den, genom Kongl. resolutionen den 23 Oktober 1653 Kengisverkens
egare tillagda, ofvannämuda arbe (oskyldighet af allmogen inom
Öfver- och Neder-Torneå socknar, så har väl kollegium funnit, att Kongl.
Maj:t uti nådigt bref den 5 Mars 1782 lemnat bifall till den af bruksegarne
då gjorda förnyade ansökning att, i enlighet med nämnde Kongl. resolution,
allmogens inom berörde tvenne socknar ordinarie och extra ordinarie hem.
mansräntor måtte fä förvandlas till kolning och körslor under bruket, emot
det att bruksegarne till Kronan erlade hemmansräntorne och att det arbete,
hvari de förvandlades, blefve till ett visst pris bestämdt; men som Kongl.
Maj:t såsom vilkor derför uti högstberörde nådiga bref tillika föreskrifvit,
att allmogen, på det den ej i minsta måtto måtte förfördelas, först borde
deröfver höras, och så väl bruksegaren som Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande,
uti, med anledning häraf, från kollegium infordrade yttranden,
upplyst, att någon verkställighet i följd af berörda nådiga föreskrift icke följt,
anser kollegium, vid slikt förhållande och då, efter hvad ofvan är utredt, ej
mindre silfver- och kopparverken vid Kengis längesedan upphört att bedritvas
än ock jerntillverkningen derstädes till nära endast niondedelen af det ursprungliga
privilegierade smidet blifvit reducerad samt den vidsträcktare bergverksrörelse,
hvarför arbetsskyldigheten var afsedd, till största delen upphört
att bedrifvas, någon reglering af samma arbetsskyldighet numera icke kunna
ifrågakomma, eller bruksegaren derpå ega vidare anspråk, helst sådan arbetsskyldighet,
der den till andra bruk varit förlänad och verkligen kommit till

— 10

stånd, redan blifvit indragen, såsom, bland andra, i följd af föreskriften uti
Kongl. brefvet den 8 Oktober 1851, rörande en del allmoges arbetsskyldighet
under Gustafs och Carlbergs kopparverk i Jemtlands län.

Hvad slutligen angår den, Kengis bruksegare uti förutnämnde privilegier
tillerkända bergsfrälsefrihet å deras hemman och den jord de uppodlade,
om bibehållande hvaraf bruksegaren Sohlberg jemväl gjort anspråk, så förekommer
härvid, att bergsfrälsehemman äro till sin natur rena kronohemman,
hvilka erhållit frihet från jordeboks- och mantalsräntorne jemte åtskilliga
onera, emot skyldighet att uppehålla det bergsbruk, hvarunder hemmanen
lyda, såsom följd hvaraf dess frälseegenskap icke tillhör jorden, utan beror
af Kongl. Maj:ts godtfinnande, så att, om bergsbruket, hvarunder hemmanet
är lagdt, konune att upphöra, frälsefriheten äfven måste förfalla, och är
härvid tillika att erinra, att jernbergslagerne väl äfven egde bergsfrälsen, men
dessa indrogos redan genom Kongl. resolutionen den 26 Maj 1688 och Kongl.
brefvet den 17 December 1695, hvarefter bergsfrälsefriheten nu mera endast
sträcker sig till de ädlare silfver- och koppar-verken. Genom Bergs-kollegii
ofvan åberopade privilegium af den 31 Oktober 1646 för Kemns brukseo-are
om bearbetande af jernmalmstrecket i Öfver-Torneå socken och uppförande
af dertill nödige masugnar och jernverk, blef icke heller någon bergsfrälsefrihet
å jord dem förunnad, utan först genom bemälde kollegii tillökade
privilegium för intressenter ne af den 11 Januari 1699, att upptaga silfververket
vid Alkie och Kjedkevaari samt Svappavaari kopparbruk, tillerkändes
dem bergsfrälsefrihet för all den åker och höslag, de till verkens understöd
uppbiukade, dock med det uttryckliga vilkor, att bergsfrälsefriheten endast finge
åtnjutas, så länge verken höllos i gång; och då nu, efter hvad ofvan är
upplyst, dessa verk redan för öfver ett århundrade sedan blifvit nedlagde,
anser kollegium Kengis bruksegare, enligt tydliga stadgandet uti sistnämnde
privilegium, redan längesedan hafva förverkat den dem derutinnan förunnade
bergsfrälsefrihet, och hemställer derföre i underdånighet att, i likhet med hvad
under enahanda förhållanden uti Kongl. brefvet den 8 Maj 1829 blifvit förordnadt
om upphörande af nya Kopparbergets bergsfrälsefrihet, Eders Kongl.
Maj:t täcktes i nader förklara Kengis bruksunderlydande hemman och lägenheter
böra, vid förestående allmänna afvittringen i socknen, i behörig ordning
af vittras och skattläggas samt att emellertid och intill dess sådan förrättning
kan blifva verkställd provisionel skattläggning genast bör förrättas för be -

- 11

stämmande af det mantal, ränta och kronotionde, sagde hemman och lägenheter
böra, intilldess laga afvittring hunnit försiggå, till Eders Kong!. Maj:t
och Kronan utgöra.

B) Meldercreutzska och Hermeliuska bergverks- och odlings-distrikter.

Mcldercrcutzska distriktet.

Uti till Kongl. Maj:t år 1744 ingifven underdånig ansökning hade
dåvarande kapitenen vid fortifikationen, Jonas Meldercreutz, anhållit att få
uppbruka alla öde distrikter, som voro belägna inom Torneå, Luleå samt
Öfver- och Neder-Kalix socknar i Westerbotten jemte Luleå lappmark, allt
uppifrån fjällryggen ända ned till hafvet emellan Kalix och Luleå elfvar,
men sedan Kammar-kollegium, häröfver hördt, i underdånighet yttrat betänklighet
emot upplåtelse af så stora landsträckor, och Meldercreutz, i anledning
deraf, förmält sitt hufvudsakliga syfte vara, att få det ödedistrikt som låg
emellan Meldersteins bruk och Gfellivare malmtägter samt 3 svenska mil
derofvanför, hvithet för honom vore angelägnast i anseende till brukets nödiga
betjenande med kol och malmkörslor, blek med inskränkning i Meldercreutz’
ursprungliga ansökning, genom Kongl. resolutionen den 20 Augusti
1753, honom förunnadt att, med de friheter och förmåner som 1741 års
Kongl. förordning om ödelands upptagande i Westerbotten innehåller, “så
uppodla det ödeland som funnes emellan Kalix och Luleå elfvar samt Meldersteins
bruk och 3 mil ofvanför Gfellivare grufva uppåt Lappmarken, derunder
inbegripne de lägenheter, han derstädes redan upptagit“, dock med
följande vilkor:

L:o att lian inom 10 års förlopp från privilegii-brefvets dato, vid förlust
af den derigenom erhållna frihet, skulle öfverallt i distriktet hafva gjort
början med husbyggnad och odling på alla till nybruk tjenlige ställen samt
dermed under frihetsåren fortfara och fullborda, på sätt uti 1749 års reglemente
för uppodling i Lappmarken är föreskrifvet.

2:o. att, innan den i 6 § af berörde reglemente, etter frihetsårens för -lopp, påbjudna geometriska affattning och skattläggning för sig ginge, Meldercreutz
jemväl skulle ega, när han det begärde, att, före fiihetsårens utgång,
för hvarje verkstäldt nybygge få efter hand egor anslagne till ett helt

hemman med deremot svarande frälseonera, som, efter frihetsårens förlopp,
komme att presteras såsom af hela hemman, änskönt derstädes då ännu icke
skulle hafva hunnit upptagas alldeles så mycket åker och äng, som till ett
helt hemman tarfvades, likväl med den befrielse från soldathåll och utskrifning,
som uti 15 § al förutnämnde lappmarks-reglemente var nybyggare i
Lappmarken förunnad.

ö:o att om, efter de foreskrifna 10 frihetsårens förlopp, någon annan
anmälde sig till uppodlande af något då ännu oupptaget ödeshemman inom
omförmälde distrikt, ansökningen derom borde Meldercreutz kommuniceras
och, i händelse han sjelf ville sådant hemman upptaga, målet då skulle hos
Kongl. Maj:t till nådig pröfning anmälas.

Sedan Meldercreutz derefter uppgifvit sig, på det sålunda honom upplåtna
ödedistriktet, hafva anlagt 32 verkligen bebodda och 25 under byggnad
och odling varande nybyggen, anhöll han i underdånighet att, för sig och
sina aifvingar, få under frälsemannarätt everldeligen ega berörde distrikt,
utan den erhållna frihetens förlust, ehuru han inom den i 1753 års resolution
foreskrifna tid af 10 år icke hunnit göra början med husbyggnad och
odling på alla till nybruk tjenlige ställen, samt att hela ödedistriktet mätte
behörigen utsyna■*, geometrier, af mätas och frän andras tillstötande egor
slalgas, på det hvarje nybygge, till egorna såsom hela hemman, genom landtmätare
måtte kunna afrösas; men denna vidsträckta anhållan, att hela ödedi
strikte t måtte, för hans räkning, geometrice afmätas och utan vidare vilkor
till honom under full egande- och frälsemannarätt upplåtas, blef i nåder afslagen,
och Kongl. Maj:t förunnade honom endast, genom resolution den 13
December 1763, rättighet att från samma dag till fullt frälse samt %0 säterifrihet,
jemte de förmåner Kongl. förordningen den 20 November 1741 och
lappmarks-reglementet den 24 November 1749 utsätta, fä åtnjuta alla de
nybygge™-, bil hvilka han med husbyggnad, åboers antagande och egors upprödjande
redan gjort början, sedan till hvart och ett af dessa nybyggen helt
hemmans egor blifvit reglerade och afmätte, hvarjemte tO års frihet, med
lika vilkor, 1753 års Kongl. resolution föreskrifver, honom meddelades till
upptagande af hvad på ödedistriktet ännu återstod och till nybruk tjenligt var.

Efter derom gjord ytterligare ansökning om förlängning i frihetstiden,
blef, genom Kongl. resolutionen den 3 Februari 1778, Meldercreutz tillåtet
att ännu i !0 är ega rättighet att, utan intrång af andra, fortfara med

13 —

nybyggens anläggande å det honom upplåtna distriktet och för alla nybyggen,
som under tillrikta privilegiitiden af honom blefvo anlagde och behörigen
iståndsatte; njuta de rättigheter till godo som genom 1753 och 17(53 årens
Kongl. resolutioner voro honom förundte, dock med vilkor att, derest lian
ej inom b h 6 dr derefter visat sig hafva, med mera eftertryck och till
betydligare båtnad för Kronan och det allmänna, vinnlagt sig om landets
uppodlande iin under de förra privilegiiären, skulle, det vara hvar och en,
som. sig dertill anmälde, fritt och Öppet lemnadt, att uppodlingar inom distriktet
då företaga; och skulle en landtmätare af Landtmäteri-kontoret förordnas
att, emot af Meldercreutz utfäst årligt arfvode, afmäta och på karta
lägga alla redan anlagda och derefter anläggande frälse nybyggen samt för
hvarje utstaka så stora egor i åker, äng, skog och mark, som 1773 års
skattläggningsmethod för Westerbotten utsätter, och ej, såsom Meldercreutz
begärt, efter hvad för Österbotten och Finland var förordnadt; men Meldercreutz’
tillika gjorda förnyade anhållan om den exclusiva uppodlingsrättens
utsträckning nedom Meldersteins bruk samt till de i hafsbandet emellan Luleå
och Kalix elfvar liggande öar blef af Kongl. Maj:t afslagen, hvarjemte
Kammar-kollegium, uti det nådiga bref hvarmed detta privilegium kollegium
meddelades, erhöll förständigande att icke vidare, af någon slags anledning,
i Meldercreutz’ privilegier någonsin tillstyrka vidare prolongation.

Sedan brukspatron J. Bedoir, som af Meldercreutz derefter tillhandlat
sig Meldersteins bruk jemte nybyggen, odlingsrättigheter och öfrige adpertinenser,
i afsigt att för anläggning af en masugn i Båneåelfven och Gellivare
lappmark begagna Meldercreutz’ undfångna privilegier, i underdånighet
anhållit, att ej allenast få njuta till godo samma privilegier jemte 6 års tillökning
i den med 1788 tilländagångna frihetstiden för de utaf Meldercreutz
anlagda, men då förfallna 32 nybyggen samt med byggnad och odling påbörjade
2b andra sådane, än ock om 15 frihetsår för de nybyggen, Bedoir
sjelf, för ev tillämnad masugns anläggning vid Raneåelf inom Gellivare
lappmark, ville ånyo uppodla, jemte frälserätt och säterifrihet å V^alel
deraf, såsom författningarne om oländig marks upptagande utsätta och egentligen
hade afseende på bruket och dess behof, så blef, genom Kongl. brefvet
den 7 Januari 178!), brukspatron Bedoir ej allenast tillåtet att få njuta till
godo de för Meldercreutz, i anseende till Meldersteins bruk och dermed förenade
uppodlingar, utfärdade privilegier och resolutioner, så vida dessa genom

— u

någon sednare åtgärd och författning icke blifvit ändrade, än ock, till uppmuntran
för bruksegaren att besörja landets uppodling och brukets drift,
honom förunnad t, dels O ars förlängning i den genom 1118 års Kongl m
resolution medgifna och med den 3 Februari år 1788 förgångna frihetstid
för de af Meldercreutz upptagna nybyggen, med det vilkor samma resolution
utsätter, dels ock 15 f rihetsår ä de nybyggen, Bedoir sjelf kornme att uppodla
äfvensom att få njuta den frälserätt, som författningarne i thy fall medgåfvo
och kapten Meldercrutz’ förut gjorda uppodlingar igenom 17 G3 års
Kongl. resolution blifvit tillagde; i följd hvaraf tiden för Meldersteins bruksegares
rätt till åtnjutande af de i privilegierne förunnade förmåner och friheter
tilländagått, för de af Meldercreutz upptagne äldre nybyggen med år
1794 och för de Bedoir till anläggning under 15 års tid beviljade med den
7 Januari 1804; och hafva väl Meldersteins bruksägare sedermera år 1814
i underdånighet sökt att erhålla prolongation i den sålunda redan tilländagångna
frihetstiden, men denna ansökning blef genom Kongl. brefvet den 9
Maj 1820 afslagen, hvarjemte, i anledning af särskild väckt fråga, Meldersteins
bruksegare, uti nådigt bref den 15 December samma år, förklarades
skyldig att, för sina säteriers och underliggande hemmans fulla skatt, deltaga
i allmänna vägars rödjande och underhållande, håll- och transportskjutsers
utgörande samt sockne-inbördes utskylders betalande.

Slutligen bör ock kollegium härvid i underdånighet upplysa, att, jemlikt
Kongl. brefvet den 12 Juni 1780, allmogen i Kalix, Båneå och Luleå socknar
i stöd af 1673 års special-privilegium och särskilda Kongl. bref af åren
1747, 1762 och 1774, varit skyldig betjena Meldersteins bruk med kol,
vedkörslor och annat bruksarbete i afräkning på dess, Kronan tillhörige
hemmans- och lägenheters räntor, hvilka deremot borde af bruksegaren med
penningar till Kronan betalas; men att, sedan bruksegaren afsagt sig rättigheten
till disposition af berörde räntor och dagsverken, allmogen från berörde
arbetsskyldighet vid bruket blifvit frikallad genom Kongl. resolutionen
den 16 September 1801.

Hcrmciiiiska distriktet.

Utom förestående, för egarne af Meldersteins bruk meddelade och genom
särskilda resolutioner, tid efter annan, förlängde privilegium på det,

genom Kongl. resolutionen den 20 Augusti 1753, åt Meldercreutz till uppodling
upplåtna “ödedistrikt emellan Kalix och Luleå elfvar samt Meldersteins
bruk och 3 mil ofvanför Gellivare grufva uppåt Lappmarken", har
Bergs-kollegium, medelst resolution den 1 Mars 1798, lemnat bergs-rådet,
friherre S. G. Hermelin, som dåmera blifvit egare af Meldersteins bruk
med underlydande tillhörigheter, rättighet till tvenne nya masugnars anläggning,
den ena vid Selet i Luleå socken och de andra tvenne vid Longnäs
och Auajocki i Luleå lappmark och Jockmocks församling, med tillstånd
att för masugnarne hemta mahn vid Ruotivari och Gellivari berg i Lappmarken
och att dertill nyttja, skogarne vid de hemman, han antingen inköpt
eller ock vid dem han ånyo egde anlägga; hvarefter Kammar- och
Bergs-kollegierne uti utslag den 9 Mars samma år för nämnde masugnsanläggningar
upplåtit åt friherre Hermelin följande, dels inom Ofver-Luleå socken
och dels i Jockmocks lappmark belägna samt af kommissions-landtmätarne Lars
Bergner och Pehr No vander afmätte och på karta lagde skogstrakter, som
af Kongl. Maj:ts befallningshafvande uppgifvits vara odisponerade, nemligen:

1 :o. en skogstrakt, “gränsande i öster till Westmarks, Hedens och
Bredåkers byars afvittrade områden, i vester till rålinien emellan Luleå och
Piteå socknar, i söder emot Ale och Ahlviks byars skog samt Bjurträsk
nybygge och i norr efter en rät linea från Långsjöns östra eller norra ända
till Piteå sockens gräns", hvaraf, sedan nödigt utrymme derifrån, enligt författningarne,
afgått för trenne nybyggen vid Mockträsk och sju vid Ahlträsk
jemte de flere andre med behörigt tillstånd inom distriktet redan anlagde
nybyggen samt tillika afräknats den kronoskog, som, enligt Kammar-kollegii
resolution den 19 Februari 1796, emot särskild afgift redan var upplåten
XJnby byamäns vid Wänträsk eller Norrån inrättade finbladiga sågverk, deraf
friherre Hermelin då mera jemväl var innehafvare, hela den återstående
skogstrakten blifvit bemälde friherre upplåten att, efter i behörig ordning
på hans bekostnad skedd vidare afmätning och kartläggning, ef ter behof af honom
nyttjas och begagnas för den vid Selei privilegierade masugnen, emot utgörande
från och med 1798 af rekognitions-afgift enligt Kongl. brefvet den 27
Juli 1779 och kronobevillning efter den taxering derå, som komrne att fastställas.

2:o. en skogstrakt ofvanför den nästföregående, på sydöstra sidan om
Luleå eif, hvilken, såsom ansedd till nyhemmans anläggning oduglig, upplåts
friherre Hermelin, med egentligt afseende på hans derintill egande

16 -

hemman, men äfven tillika för strömrensning och inrättande af båtfart på
Luleå och Selets elfvar, hvarigenom större tillgång pa kol kunde erhallas
för tackjernstillverkningen vid Selets masugn, och för hvilken skogstrakt
ränta, i öfverensstämmelse med Kongl. brefvet deri 29 November 1796, efter
skattläggningsmethoden borde till Kronan erläggas och utgå i den mån som,
vid sjelfva skattläggningens verkställande, friherre Hermelin åstundade att
af nämnde skogstrakt till större eller mindre del sig begagna, samt

3:o. tvenne uti Jockinocks lappmark belägna skogstrakter, “den ena
vid Långnäs privilegierade masugn nedanför Stor Luleåforssen, sträckande
sig ifrån Luleå eif till Wajnat och Pirkejaur sjö samt emellan Lilla Luleå eif
och Görgeån, och den andra vid Auajocki masugn ofvanför berörde Stor Luleåfors,
ifrån Öfver-Luleå nybygges egor på sydvestra sidan af elfven till Missauri,
Anujockie och Stor-Luleå sjö emellan Stor-Luleå eif och de vid Jugejaur
och Waijkjaur inrättade nybyggen“, å hvilka 2:nc trakter friherre
Hermelin tilläts att sina derstädes redan påbörjade nybyggen fullfölja och,
efter vederbörligt tillstånd, flere nya anlägga, emot åtnjutande af 15 frihetsår,
samt, enär inom Lappmarken någon afvittring icke blifvit börjad, derå tills
vidare nyttja skogen för sin tackjernstillverkning, dock med vilkor, att de
af friherre Hermelin sig åtagne nybyggen ofelbart inom den föreskrifna
frihetstiden 15 or voro bragta i fullt stånd och fullkomlighet, deröfver
Kongl. Maj:ts befallningshafvande egde hafva noga och allvarsam tillsyn; att,
särskild ränta borde af friherre Hermelin till Kronan erläggas för den skog,
som, utom den nyhemmanen tillhörande, kornme att för ofvannämnde masugnars
behof begagnas, samt att andre personers inom distriktet egande nybyggen
blefve orubbade bibehållne.

Efter det förestående skogstrakter genom Kammar- och Bergs-kollegiernes
förutnämnde utslag den 9 Mars 1798 sålunda blifvit friherre
Hermelin för dess jernverks behof upplåtne, ingick bemälde friherre med
en underdånig ansökan till Kongl. Maj:t., deruti han anhöll, att för de
hemman och lägenheter, som han, på de, genom Kammar- och Bergskollegiernes
berörde utslag, honom upplåtne skogstrakter i Luleå socken och
lappmark redan inrättat och än vidare ernade anlägga, få komma i åtnjutande
af den frälserätt och säterifrihet, som i författningarne var förunnad
dem, hvilka i Westerbotten upptogo ödeland och anlade bergsbruk; och sedan
med anledning häraf blifvit upplyst, att följande redan skattlagda ny -

— 17 —

byggen voro af honom anlagde, nemligen: inom Luleå lappmark: Koniajocki
eller Ruotivari N:o 1 och Tarajocki N:o 1, om ett mantal hvardera, båda
vid Qvick]ock, Enaviken N:o 1, % mantal vid Saggat sjö, Saggatsforss N:o 1,
V2 mantal vid utloppet af nämnda sjö, Parkjaur N:o 1, y2 mantal vid samma
sjö, Sibbo N:o 1, y2 mantal vid utloppet af Raudiaur till Purkijaur med
egor vid Perlelfven, Waijmat N:o 1, ett mantal, 1% mil sydvest från Jockmocks
kyrka, Kåskat N:o 1, ett mantal, tvenne mil från samma kyrka,
Öfre Görgeån N:o 1, ett mantal, Storbacken N:o 1, ett mantal på en halfö
nedanför Luleafors, Langnäs N:o 1, ett mantal vid Långnäsströmmens utlopp
i Lulea eif, Norrvik N:o 1, ett mantal vid Stora Luleåforssar i nordost,
Mesaune lN:o 1, ett mantal vid Stora Luleå eif ofvan Norrvik, Auajocki
N:o 1, ett mantal vid samma eif, Povitack eller Hermélins nybygge,
ett mantal vid vestra delen af Gellivare malmberg; inom Luleå socken:
Löfberg N.o 1, ett mantal a vestra sidan om Luleå eif, invid lappmarksgränsen;
Nedre Görgeån N:o 1, ett mantal vid samma eif, Edefors N:o 1,
ett mantal vid Stora Holmforssen i Luleå eif, Strömbacka N:o 1, ett mantal
nedanför nämnde forss, Westerby N:o 1, ett mantal vid Luleå eif, Österby
N:o 1, ett mantal, Åkerby N:o 1, ett mantal, Rödningsträsk N:o 1, y2 mantal
i vester från Luleå eif, Navesberg N:o 1, ett mantal, Kallmyrheden eller
Degerbäcken N:o 1, ya mantal vid Luleå eif, Råbäck N:o 1, ett mantal
nedanför Hedenforssarne, Selets Vestra N:o 1 och Selets Östra N:o 2, om
tillsammans 1/2 mantal i vester från Luleå eif och Afva by, Lombäck N:o 1,
ett mantal invid det förenämnde, Ahlträsk N:o 1, ett mantal, Ibidem N:o 2,
ett mantal, Ibidem N:o 3, ett mantal, Ibidem N:o 5, ett mantal, Ibidem N:o 6,
ett mantal, Ibidem N:o 7, ett mantal och Ibidem N:o 8, ett mantal, utgörande
tillsammans 36 nybyggen om sammanlagdt 3iy2 mantal, så har, med åberopadt
stöd af Kongl. special-privilegium den 5 Augusti 1673 samt Kongl.
plakaterne den 27 September samma år och den 3 September 1695, Kongl.
Maj:t uti nådigt bref den 16 April 1799 förunnat och tillagt friherre Hermelin
å ofvannämnde nybyggen säteri- och frälserätt, säterifriheten till yi0:del
af hela uppodlingen och frälserätten på den öfriga, med åtnjutande af de
genom Kammar- och Bergs-kollegiernes ofvanberörde utslag den 9 Mars 1798
honom beviljade frihetsår, efter hvilkas förlopp frälsehemmanen borde vidkännas
frälsehemmans vanliga skyldigheter jemte rotering eller en motsvarande
afgift derför, de frälsehemman, som ligga i Lappmarken dock undan 3 -

— 18 —

tagne, hvilka likmätigt 1673 och 1695 årens plakater äro från soldat- och
båtsmanshåll frie, hvarjemte enahanda säteri- och frälsefrihet, i lika proportion,
tillerkändes de hemman, som friherre Hermelin dädanefter uppodlade
inom de åt honom upplåtne ofvanämnde skogstrakter, detta allt dock med
det uttryckliga förbehåll, att dessa uppodlingar, till förekommande af tidsutdrägt
och på det ej andre till odling hugade personer mätte derifrån
utestängas, skulle vara verkställde inom 15 frihetsår, beräknade från det
nådiga brefvets tillståndsdatum: uti hvilken frihetstid, som med den 16
April 1814 tilländagick, ytterligare förlängning gemensamt för så väl detta
som Meldercreutzska distriktet väl blifvit sökt, men af Kongl. Maj:t uti nådigt
bref den 9 Maj 1820 afslagen.

Af sistnämnde, genom Kammar- och Bergs-kollegiernes utslag den 9
Mars 1798, åt friherre Hermelin upplåtne trenne skogstrakter, hafva dock
följande områden privilegii-innehafvaren sedermera frångått, nemligen:

a) hela den under N:o 1 här ofvan upptagne och till Selets masugn
emot rekognitionsafgift anslagne skogstrakt, hvilken, när fråga förekom om
dess skattläggande såsom rekognitionsskog, på sätt uti Kongl. kungörelsen
den 4 Februari 1811 är stadgadt, och dåvarande privilegii-innehafvaren,
Högstsalig H. M:t Konung Carl XIY Johan, afsagt sig rättigheten att på
sådane vilkor få densamma under Selets bruk och masugn begagna, jemlikt
Kammar- och Bergs-kollegiernes utslag den 30 Juli 1823 och Kongl. brefvet
den 16 Mars 1824 förklarats böra till Kongl. Maj:ts och Kronans disposition
återfalla och på lika sätt, som om andra Kronans skogar uti Norrbottens
län är föreskrifvet, användas.

b) af den under N:o 2 i nämnde utslag upptagne och för friherre
Hermelins egande hemman samt Selets masugns husbehof anslagne skogstrakt
hafva endast 16,071 tunnland, som af bemälde friherre till begagnande
begärts, den 28 September 1798 blifvit skattlagde och af Kammar-kollegium
uti utslag den 21 Maj 1799 fastställde till 111 Riksdaler 29 skillingar
specie årlig grundränta, som oskiljaktigt skulle åtfölja friherre Hermelins
bruk sinrättningar och hemman i Norrbottens län; och hafva väl sedermera
blifne egarne till Gellivareverken, hvarunder Selets masugn lyder, väckt
anspråk jemväl på den återstående skogstrakten, men enär friherre Hermelin,
enligt Kammar- och Bergs-kollegiernes upplåtelse-utslag den 9 Mars 1798,
ålegat att vid skogstraktens skattläggande anmäla sig till öfvertagande af

— 19 —

så stor del deraf, som han önskade få sig upplåten, samt friherre Hermelin
vid skattläggningstillfället icke uppgifvit större rymd än förutnämnde då
skattlagda 16,071 tunnland, och någon rättighet att, efter skattläggningen,
få öfvertaga då tilläfventyrs öfverblifna mark icke i upplåtelse-utslaget vore
friherre Hermelin eller hans rättsinnehafvare tillerkänd, har Eders Kongl.
Maj:ts befallningshafvande uti utslag den 14 Oktober 1858, som af Kammarkollegium,
medelst utslag den 30 Maj 1860, hvilket vunnit laga kraft, blifvit
gilladt och faststäldt, med afslag å de framställda anspråken, förklarat den
öfverblifna delen af ifrågavarande skogstrakt, som enligt afvittrings-styresmannens
yttrande utgjorde en vidd af inemot 100,000 tunnland, böra för
Eders Kongl. Maj:ts och Kronans räkning i författningsenlig ordning disponeras,
och

c) de under N:o 3 upptagne tvenne skogstrakter uti Jockmocks lappmark,
derå upplåtelse-privilegiet redan längesedan upphört att ega gällande
kraft, enär, jemlikt vilkoret uti privilegii-resolutionen för deras upplåtande,
hvarken de tvenne masugnsanläggningar vid Longnäs och Auajocki, i och
för hvilkas kolbehof dessa trakter blifvit upplåtna, sedermera kommit till
stånd eller någon ränta för skogstraktens begagnande, efter försiggången
afmätning och skattläggning, blifvit för dem bestämd och än mindre till
Kronan utgjord, hvarföre ock, efter hvad Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande
upplyst, någre anspråk på deras bibehållande icke heller af privilegii-innehafvaren
blifvit fullföljd.

Efter afdrag af förestående skogstrakter innefatta således för närvarande
de så kallade Meldercreutzska och Hermelinska odlings- och skogsdistrikterne
följande egoområden, nemligen:

Meldercreutzska distriktet:

l:o det ödedistrikt emellan Kalix och Luleå elfvar samt Meldersteins
bruk och 3 mil ofvanför Groll i vare grufva uppåt Lappmarken, som genom
Kongl. resolutionen den 20 Augusti 1753 blifvit kapten Meldercreutz till
nybyggesodling i och för bruksdriftens uppehållande vid Meldersteins bruk upplåtet,
och hvarå frihetstiden, som derutinnan först bestämdes till 10 år, sedermera
tid efter annan, genom de särskilda Kongl. resolutionerne den 13

20 —

December 1763, den 3 Februari 1778 och den 7 Januari 1789 blifvit förlängd
till och med 1803 års utgång för de äldre af Meldercreutz anlagda,
men till och med den 7 Januari 1804 för de, i följd af sistnämnde 1789
års resolution, af brukspatron Bedoir sednare upptagne nybyggen, hvilket
distrikt, efter hvad Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande upplyst, skall
omfatta en areal af omkring 150 qvadratmil; hvartill dessutom kommer

2:o. ett område af 3,731 tunnland, som, enligt Kongl. brefvet den
16 Juni 1852, fått från det till Korpforss och Rensundsforss jernverksanläggningar
beräknade, här nedan närmare omförmälde, skogsdistrikt inom
Ranea socken förflyttas under Meldersteins bruk till nybyggesanläggningar
för sistnämnde bruks kolbehof.

Hermelinska distriktet:

det område, 16,071 tunnland utaf den genom Kammar- och Bergskollegiernes
utslag den 9 Mars 1798 till kolfångst för Selets masugn på
sydöstra sidan om Luleå eif åt Friherre Hermelin upplåtna skogstrakt, som
vid skattläggningsförrättningen den 28 September samma år honom förbehållits
och genom Kammar-kollegii utslag den 21 Maj 1799 blifvit faststäldt
till 111 riksdaler 29 skillingar specie grundränta. I afseende å denna
skogstrakt bör kollegium tillika upplysa, hvad bergmästaren A. Tryséns embetsberättelse
till Bergs-kollegium den 19 April 1862 innehåller, att sedan
Svartlå bruk, vid hvars anläggning denna skogstrakt enligt Bergs-kollegii
utslag den 24 December 1801 blifvit till kolfång beräknad, sedermera aldrig
kommit till stånd, så har skogen härstädes blifvit af Gellivare bolags intressenter
använd till stockfångst samt afverkad för det härstädes sedermera anlagda
fevartla sågverks behof och således för helt annat ändamål, än hvartill
den vid upplåtelsen blifvit beräknad.

Hvad nu angår beskaffenheten af den rätt, hvarmed förutnämnde distrikter
blifvit uteslutande i och för bergsrörelsens uppehållande åt privilegiiegarne
till uppodling upplåtne, så hafva väl desse sednare, vid särskilda
tillfällen, sökt göra den åsigt gällande, att de till hela distrikterne fortfarande
skulle innehafva uteslutande eganderätt; men af ofvan anförde privilegiers
innehåll visar sig ostridigt, att sådan rätt dem endast tillkommer för de
nybyggen, som inom den i privilegierne stadgade tid blifvit af dem å distrik -

- 21 —

terne behörigen uppodlade och bebygde, så att skatt och ränta, efter den
föreskrifna odlingstidens slut, kunnat derför till Kronan utgöras, samt att de
jernverk, för hvilka de blifvit anslagna, behörigen drifvas och uppehållas;
genom fundations privilegiet för Meldercreutzska distriktet eller Kongl. resolutionen
den 20 Augusti 1753 erhöll nemligen kapten Meldercreutz endast
frälserätt och säterifrihet till en tiondedel af all den jord inom distriktet»
som han, inom 10 år derefter, uteslutande egde att, för Meldersteins bruks
betjenande med kol och körslor, till nybyggen uppodla, men med det bestämda
vilkor att han, vid frihetens förlust, skulle hafva gjort början med
husbyggnad och odling och densamma inom nämnda tid fullbordat. Yäl
sökte Meldercreutz sedermera att få hela ödedistriktet geometrice afmätt och
under full egande och frälserätt åt sig upplåtet, utan något vilkor om frihetens
förlust, men, såsom ofvan är nämnd t, blef detta genom Kongl. resolutionen
den 13 December 1763 icke bifallet, utan erhöll han derutinnan endast
10 ars ytterligare prolongation, i privilegiet för nybyggens anläggande
å distriktet, dock emot samma vilkor af frihetens förlust som, 1755 ars resolution
stadgade, och sedan rättigheten till nybyggens upptagande på distriktet
genom Kongl. resolutionerne den 3 Februari 1778 och den 7 Januari
1789 blifvit för Meldersteins bruksegare än vidare prolongerad, allt
under det stadgade vilkoret af privilegii-frihetens förlust för hvad som
under tiden försummades, samt sökt ytterligare förlängning i privilegii-tiden,
som, jemlikt sistnämnde resolution, med den 7 Januari 1804 tilländagick,
genom Kongl. brefvet den 9 Maj 1820 blifvit slutligen afslagen, så har,
såsom följd häraf, all den jord, som med 1803 års slut var af Meldersteins
bruksegare på Meldercreutzska distriktet lemnad öde och ouppodlad, till Kronans
fria disposition återfallit, och privilegierne alltså redan med samma tid
upphört att ega vidare gällande kraft. Beträffande åter Ilermelinska distriktet
inom Luleå socken och lappmark, derå han genom Kongl. brefvet den 16 April
1799 erhöll privilegium på frälserätt och säterifrihet till Y10:del å de af
honom derstädes anlagde och inköpte samt de vidare nybyggen, som under
15 år derefter kunde af honom uppodlas, så, enär jemväl vid detta privilegium
det vilkor var fästadt att dessa nybyggesanläggningar borde, till förekommande
af tidsutdrägt och pa det ej andre till odling hugade personer derifrån
måtte utestängas, vara inom berörde 15 år frän det Kongl. brefvets
datum verkställde och den för detta och Meldercreutzska distriktet år 1814

- 22 —

gemensamt sökta förlängning i privilegiitiden genom förenämnde Kongl. bref
den 9 Maj 1820 blifvit afslagen, har, efter privilegiets utgång med den 16
April 1814, äfven hela området af ifrågavarande distrikt återfallit till Kronans
fria disposition och privilegiet upphört att ega vidare gällande kraft,
med undantag endast af den skogstrakt om 16,071 tunnland, som genom
Kammar- och Bergs-kollegiernes utslag den 28 September 1798 privilegiiinnehafvarne,
för Sélets masugns behof, tillagts och genom Kammar-kollegii
utslag den 21 Maj 1799 blifvit skattlagd till 111 Riksdaler 29 skillingar
specie grundränta.

Sedan kollegium sålunda i underdånighet redogjort för de egoområden
under namn af Meldercreutzska och Hermelinska odlingsdistrikten, som,
med hufoudsaldigt syfte pa bergverhsnäringens uppmuntran och förkofran
vid Meldersteins bruk och underlydande masugnar, genom förutnämnde privilegier
blifvit till uppodling upplåtne, förekommer derefter att tillse, huruvida
och i hvad mån det dermed åsyftade ändamål blifvit vunnet.

Hvad således först angår bergverlcshandteringen, inhemtas, med ledning
af den underdåniga berättelse om ekonomiska förhållanden inom Norrbottens
län, som framlidne landshöfdingen m. m. Widinark den 9 Januari 1860
till Eders Kongl. Maj:t afgifvit, att vid Meldersteins bruk och tillydande jernverk,
som numera vanligen benämnas Gellivare verken, under förutgångne
25 åren, från och med 1834 till och med 1858, produkten af jernverkshandteringen,
i jemt skeppundstal beräknadt, per medium för hvarje år utgjort:

Jernmalmsbrytmng vid Gellivare.............. 6,082 skepp.

Tachjernstillverkning:

Yid Selets masugn ................... 1,492 „

Stång och Åmnesjerntillverhning:

Yid Meldersteins bruk ............. 1,064:

» Selets » ............. 821: 1,885 „

hvaremot af de, utaf vederbörande bergmästare till Bergs-kollegium meddelade
uppgifter, för de efterföljande åren, på tillverkningen vid bruken och
bergverken inom lista bergmästare-distriktet upplyses, att tillverkningen vid
förutnämnde verk i jemnt centnertal under dessa sednare år endast utgjort:

Jernmalmsbrytmng vid Gellivare år 1862 ........ 3,660 centner,

motsvarande omkring 801 skeppund eller föga öfver 1/8:del af malmbrytningen
under föregående period.

— 23 —

Tackjernstillverkningen vid Selets masugn har upphört sedan år 1859,
då masugnen sednast var i gång.

Stäng- och Åmnesjerntillverkningen:

år 1862. år 1863. år 1864.

Yid Meldersteins bruk. . . 486 centner; 358 centner; 303 centner.

„ Selets d:o ... 778 d:o 743 d:o 649 d:o

tillsammans 1,264 c:tr. 1,101 c:tr. 952 e:tr.
motsvarande allenast omkring 359 skeppunds tillverkning år 1862, 312
skeppunds år 1863 och 270 skeppunds år 1864; hvaraf alltså inhemtas, att
bruks- och bergshandteringen vid Gellivareverken, som under den förutnämnde
25 åriga perioden, jemförelsevis mot den vid andra jernverk i riket, i allt
fall varit i högsta måtto låg och inskränkt, under den sednare tiden än
mera så nedgått, att allt sedan år 1859 någon tackjernstillverkning derstädes
icke bedrifvits samt brukshandteringen vid de i gång varande stångjernsverken
så betydligen nedgått, att den, i kollegii tanka, icke i minsta
måtto motsvarar de uppoffringar i stora skogs- och landsträckor, som staten
lemnat Gellivareverkens egare i och för bruks- och bergverksrörelsens uppmuntran
derstädes.

Beträffande derefter förhållandet med nybyggesodlingen, som, i och för
bergverkshandtering ens befrämjande, det enligt privilegierne ålegat privilegiiinnehafvarne
att inom föreskrifne privilegiitidens utgång fullgöra, har Eders
Kongl. Maj:ts befallningshafvande i sitt underdåniga utlåtande upplyst, att, efter
afdrag af hemmanen Rödningsträsk och Navasberg inom Ofver-Luleå socken,
hvilka enligt Kongl. brefvet den 1 Februari 1861 för underlåten byggnadsoch
odlingsskyldighet till Kronan återfallit, öfrige af privilegii-innehafvarne
uppodlade så kallade odlingsfrälsehemman inom Öfver- och Neder-Luleå,
Råneå, Öfver- och Neder-Kalix samt Jockmocks och Gellivare socknar tillsammans
utgöra 112 308%84o mantal, hvaraf de inom Neder-Luleå, Råneå
och Neder-Kalix socknar, genom redan fastställd afvittring, och de inom
Öfver-Luleå socken, enligt på pröfning beroende afvittringsförslag, blifvit
tillagde tillhopa 115,677 tunnland 26 kappland utom 83,565 tunnland 4
kappland impedimenter, hvaremot åter de inom Öfver-Kalix, Jockmocks och
Gellivare socknar belägna frälsehemmans områden ännu äro obestämda, emedan
dessa socknar ännu icke undergått afvittring, men, i anseende till den svaga
beskaffenheten och ringa odlingen å de inom Gellivare socken belägna hem -

— 24 -

mannen, har, enligt särskilde af Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande den
31 December 1834 meddelade utslag, som kollegium den 21 och 28 December
1837 gillat, provisionel skattläggning desse hemman öfvergått och,
genom utslag den 8 Maj 1839, blifvit af Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande
fastställd att gälla, intilldess vid blifvande afvittring annorlunda
kunde varda bestämdt, genom hvilken åtgärd icke mindre än 20 frälsehemman
derstädes blifvit förmedlade från 17 till 27/8 mantal och återstående
trenne hemman om tillhopa 21/2 mantal såsom liggande i ödesmål icke kunnat
skattläggas; och upplyser Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande tillika,
att, inom Jockmocks socken, äfven flera af Gel.livareverkens hemman blifvit
provisionel förmedlade, utan att upplysning kunnat erhållas efter hvilka
grunder och med hvad gällande kraft sådan förmedling skett. Härvid bör
kollegium för egen del tillika upplysa, att, bland Gellivareverkens förutnämnde
hemman, följande, nemligen: Ausavara, V2 mantal, Baunsträsk, 1 mantal, Bahlatavara,
1/2 mantal, Kadorafva, 1 mantal, Lamasuando, 1 mantal, Lamasvara,
Va mantal, Lambolivara, 1 mantal, Murka, 1 mantal, Kietasvande, 1/4 mantal, Kuodua,
1 mantal, Risinevari, 1 mantal, och Robsams nybygge, 1 mantal, eller inalles
12 särskilda hemman med ett sammanräknadt skattetal af 9% mantal redan år
1825 uti jordeboken antecknas såsom öde. Med afseende således derå, att en större
del af ifrågavarande hemman dels äro öde och dels genom förmedling blifvit till
skattetalet betydligt reducerade, angifver Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvandes
förenämnde uppgift i sjelfva verket, på långt när, hvarken rätta antalet eller
skattetalet a de hemman, som för närvarande finnas af Gellivare bolag
uppodlade och bebygde och såsom sådane anses kunna ega framtida bestånd.

Yid dessa förhållanden och då af det ofvan anförda är upplyst, att
rättigheten till nybyggesodling på de ifrågavarande distrikten, emot erhållande
af frälse- och säterifrihet derå, jemlikt tydliga ordalydelsen uti de omförmälde
privilegierno blifvit innehafvaren deraf förunnad endast i och för
bergverks- och bruhshandteringem uppehållande vid Meldersteins bruk, med
det uttryckliga vilkor tillika, att nyhemmanen, vid frälse- och säterifrihetens
förlust, skulle inom frihetstidens utgång vara i fullt stånd fullbordade; men
hvarken sjelfva jernverkshandteringen kan anses hafva med det nit och i
det omfång blifvit af privilegii-innehafvarne bedrifven, att den, såsom hufvudsakliga
afsigten synes varit, kunnat blifva en ortens hufvudnäring, utan
tvärtom bruks- och bergverksrörelsen mer och mer aftagit så att flera verk

och inrättningar numera blifvit nedlagde, samt de, uteslutande för nämnda
rörelse anslagne skogstrakter, efter hvad upplyst är, användas till ett, för
privilegierne främmande ändamål, nemligen förädling vid privilegii-innehafvarnes
sågverk, och än mindre nvbyggesodlingarne finnas hafva blifvit behörigen
fullgjorda inom den tid, privilegierne föreskrifva, utan en del ligga
alldeles öde och en annan del åter måst för försummade odlingsskyldigheter
förmedlas, anser vid sådant förhållande och då, enligt Kongl. förordningen
den 17 December 1766 och Kammar-kollegii kungörelse den 18 Juli 1821,
hemman, som till brukens understöd äro förländte, icke få till annat ändamål
användas, utan skola, derest bruken nedläggas, till Kronan hemfalla,
kollegium det vara utredt, att vilkoren i privilegierne, å deras innehafvares
sida, icke blifvit fullgjorda, samt att, såsom följd häraf, såväl frälse- och
säterifriheten som all vidare besittningsrätt till nyhemmanen redan längesedan
äro af privilegii-innehafvarne förverkad, och får derföre underdånigst
hemställa, att en noggrann och fullständig undersökning på stället må varda,
genom Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvandes försorg, företagen på alla,
Gfellivarebolag tillhörande hemman och nybyggen till utrönande, hvilka som
äro i förhållande till sitt mantal och ränta behörigen uppodlade och bebygda*
dels hvilka för närvarande äro öde och dels hvilka hemman och nybyggen
år 1804, då privilegii-friheten för Melderereutzska distriktet upphörde, icke
varit i förhållande till sitt ursprungliga mantal uppodlade och bebygde, utan
nödgats undergå förmedling, samt att, sedan en sådan undersökning så i ena
som andra afseendet försiggått, fråga om upphörande af den förunnade frälseoch
säterifriheten samt återgång till Kronan af ej mindre de öde lemnade
och inom privilegiitiden ej fullbordade eller förmedlade än ock öfrige för
bruksrörelsen nu ej använde hemmanen må i laga ordning emot privilegiiinnehafvarne
väckas.

C) Palmstruchska odlings- och skogs-distriktet.

Redan vid 1769 års riksdag hade Rikets Ständers allmänna besvärsdeputation
hos Kongl. Maj:t anhållit, att den, majoren Palmstruch redan då

till uppodling- upplåtna del af en skogstrakt på norra sidan af Piteå eif
måtte allmogen i Piteå socken upplåtas till nybyggen, emedan bemälde major
ifrån år 1757 varit utrikes vistande och om denna skogstrakts uppodlande
icke gått i författning; men sedan Kammar-kollegium blifvit häröfver hördt
och uti underdånigt utlåtande tillstyrkt, att ouppbrukade trakten, som vore
en kronoallmänning, måtte styckevis utsynas till dem, som sig derom anmälde,
har Kongl. Maj:t, enligt nådigt bref till kollegium den 25 Maj 1773,
“väl funnit den Palmstruch tillagda uppodlingsrättighet böra upphöra, men
på det han ej må kunna sägas vara derifrån ohördan dömd, skulle i allmänna
tidningarne kungöras att, ifall han ej lät höra af sig inom ett år,
uppodlingsrättigheten skulle åt andra upplåtas;“ hvarefter nytt frihetsbref af
den 8 Maj 1775 på detta uppodlings-distrikt synes hafva blifvit honom
meddelad t.

Till den utredning, Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande derom i
öfrigt lemnat, får kollegium tillägga: att uti nämnde frihetsbref, vid distriktets
upplåtande till majoren Palmstruch, följande vilkor tillika voro föreskrifna,
nemligen: “att, på det Kongl. Maj:t måtte blifva förvissad, att det af honom
åsyftade ändamålet till landets uppodling måtte vinnas och de förunnade
friheterne ej missbrukades endast till hinder för andra, som framdeles funnos
villige och förmögne att uppbruka åtminstone någon del af ödedistriktet,
borde Palmstruch ju förr ju heldre göra början med landets uppodling och
nödiga hus’ byggande till folkets herbergerande, som der arbeta och sig nedsätta
vilja, och sedan efter hand mer och mer utvidga och förbättra landtbruket
derstädes, tilldess hela trakten efter jordmån och beskaffenhet blefve
uppodlad, bygd och bebodd,“ hvarjemte och sedan, för detta ändamål, tjenlige
odlingslägenheter och skog blifvit för hvarje hemman utsynte efter det
tunnlandstal, som skattläggningsmethoden för länet den 23 September 1773
utstakar, det tillika ålåg major Palmstruch, “att inom sex års förlopp från
frihetsbrefvets datum hafva gjort så god början med uppodlingen, att på
alla betintlige hemmanslägenheter må vara folk och åboer med nödige gästhus
och åtminstone ett tunnland uppbrukad åker samt äng för några kreatur
till hvart och ett helt hemman, hvilken uppodling sedan årligen borde formeras,
till dess alla hemman blefvo i fullt bruk och stånd försatta, vid förlust
af den förundte friheten,“ deröfver landshöfdingen i orten tillkomma
att hålla hand och låta hvart femte år syna hvad majoren eller dess rätts -

innehafvare tillgjort, både vid landets uppodling och tillernade verk sanläggning,
samt underdånig berättelse derom till Kongl. Maj:t insända.

Sedan de i frihetsbrefvet föreskrifna sex åren för uppodlingarnes början,
genom nådig resolution den 7 November 1780, af förekomne omständigheter
blifvit prolongerad och förklarats böra från sistnämnde resolutions datum beräknas.
, och under tiden å distriktet upptagits följande, under namn af Alters
frälseegendom uppodlade hemman, nemligen: säteriet Alters gård om 2 mantal
samt frälsehemmannen Backträsk, 4 mantal, Bredträsk, 1 mantal, Bodträsk,
4 mantal, Holmträsk, 4 mantal, Pålträsk, 8 mantal, och Storforssen, 2
mantal, hvarjemte Alters bruk derstädes blifvit anlagdt enligt Bergs-kollegii
privilegium den 21 April 1801; men i förberörde nådiga resolution icke
var bestämdt, huruvida den, i frihetsbrefvet för uppodlingarne tillika beviljade
50 års skattefrihet skulle för Alters frälseegendom från samma tid få beräknas,
så har Kongl. Maj:t, uti nådigt bref den 6 Juli 1824, af anförde
skäl tillåtit att, i likhet med hvad genom Kongl. resolutionen den 7 November
1780 blifvit i afseende å odlingstiden förklaradt, den Alters frälseegendom i
nåder beviljade 50 års skattefrihet finge från samma resolutions datum beräknas
och sålunda till 1830 års utgång fortfara, “med vilkor att de redan
föreskrifne byggnads- och odlingsskyldigheterne behörigen blefve fullgjorda."

Då några andra hemman och nybyggen, utom Alters förutnämnde frälseegendom,
icke af privilegii-innehafvaren, under den i frihetsbrefvet stadgade
tid, blefvo uppodlade och all den öfrige, ödelemnade delen af distriktet alltså
betraktats såsom en Kronans allmänning, hvarå Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande,
tid efter annan, meddelat andre personer tillstånd till nybyggens
anläggande, men Alters egendomsägare hos Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande
yrkat, att erhålla införsel äfven uti eganderätten till hela den ouppodlade,
under namn af kronoallmänning återstående delen af distriktet, och
att alla frågor om annan disposition deraf, än till sökanden, måtte förblifva
oafgjorda, intilldess laga kraftvunnet beslut i det sålunda framställda yrkandet
erhållits, så har Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande, på den grand att
det, genom ofvan åberopade privilegium, majoren Palmstruch upplåtna odlingsdistrikt,
genom den å trakten år 1802 verkställda och af Eders Kongl. Maj:ts
befallningshafvande uti utslag den 30 Augusti samma år fastställda afvittring,
undergått behörig reglering till område och gränser, hvarföre något vidare
utrymme i skog och mark, utöfver den sålunda för Alters egendom ucsynta,

- 28 -

affattade och till gränser genom afvittrings-rättens protokoll beskrifne trakt,
icke kunde, på grund af privilegiet, innehafvaren deraf tillkomma, genom
utslag den 24 Augusti 1831 förklarat sig icke kunna öfver förutnämnde
yrkande meddela annat yttrande, än att, så vida visas kunde, det obehöriga
inkräktningar blifvit gjorda å den för frälseegendomen Alter affattade mark,
egaren deraf öppet lemnades, att sådant efter fog vid härads-rätten i orten
emot vederbörande i laga ordning utföra; hvaremot kollegium, uppå häremot
anförda besvär, uti utslag den 17 Oktober 1832 ansett denar 1802 af Eders
Kong], Majds befallningshafvande fastställda afvittring icke innefatta annan
eller vidsträcktare fråga, än tilldelning af mark för de då, under benämning
af Alters egendom, uppå distriktet anlagda nyhemman om 20 mantal skatt,
samt att, enär gränsernas bestämmande omkring egendomens område icke
heller då utgjorde något ämne för Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvandes
pröfning, förberörde 1802 års utslag följaktligen icke kunde lägga hinder i
vägen för egaren att, i händelse en större eller mindre del af allmänningstrakten
ännu kunde finnas öfrig, som i stöd af 1775 års Kongl. resolution
borde Alters egendom tillfalla, söka göra dess rätt dertill gällande; och
pröfvade kollegium alltså skäligt att, med upphäfvande af det öfverklagade
utslaget, återförvisa målet till Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande, som,
sedan den förestående afvittringen i Piteå socken försiggått och gränserna
omkring Alters egendom, i enlighet med 1775 års Kongl. resolution, dervid
blifvit bestämda, hade att, öfver det af egaren till nämnde egendom gjorda
påstående, lag och författningarne likmätigt sig utlåta och dess beslut kollegii
pröfning underställa; och, sedan besvär häremot blifvit i underdånighet anförda,
har Kongl. Maj:t, enligt nådigt bref den 1 Oktober 1835, funnit besvärandens
underdåniga anhållan om nådig föreskrift för Eders Kongl. Majds befallningshafvande
att meddela innehafvaren af omförmälde privilegium införsel i all
den mark, som inneslutes inom de i samma privilegium uppgifne gränser,
icke kunna i nåder bifallas, men tillika pröfvat. skäligt att, med fastställande
af kollegii öfverklagade utslag, i nåder stadga, att, intilldess den deri förordnade
pröfning försiggått, någon vidare upplåtelse till nyhemman eller
annan ny anläggning inom det i förutnämnde privilegium upptagne distrikt
icke finge, utan privilegii-innehafvarens megifvande, af Kongl. Majds befallningshafvande
beviljas; innehafvaren af samma privilegium obetaget lemnadt,
att om beståndet af redan inom distriktet skedde sådane upplåtelser, som

förmenades vara emot detta privilegium stridande, i behörig ordning väcka
påstående efter befogenhet.

I anledning af sistnämnda töreskrift blef ock frågan om beståndet af
de, åt andre personer, på den af privilegii-innehafvaren ödelemnade delen af
distriktet utaf Kongl. Maj:ts befallningshafvande utsynade nyhemman och
lägenheter öfverlemnad till afgörande af Piteå härads egoskillnads-rätt, som
uti utslag den 21 Juli 1846 sig deröfver utlät, att enär, enligt 1775 års
privilegium, majoren Palmstruch ålegat att, igenom landshöfdingen i orten,
låta på distriktet utsyna all till åker och äng samt nödig skog tjenlig jord
till så många nyhemman, som lägenhet och utrymme funnes, och att å alla
de utsynte lägenheterne, inom sex år från privilegiets datum, skulle finnas
åboer försedde med nödige hus och minst ett tunnland åker jemte äng för
några kreatur till hvarje helt hemman, som sedermera årligen borde formeras,
tilldess alla hemmanen voro i fullt bruk försatte, vid förlust af de uti privilegiet
förunnade rättigheter och friheter; men de omtvistade nyhemmanen
och lägenheterna icke voro anlagde å mark, som innefattades inom de, uppå
Palmstruchska distriktet anlagda frälsehemman, hvilka redan år 1802 afvittringsberedning
undergått, utan voro belägne på den del af distriktet,
hvarå hvarken major Palmstruch eller efter honom blefne innehafvare af
omförmälte frälsehemman föranstaltat eller hos vederbörande sig anmält om
erforderlige åtgärder för ändamål af nyhemmans utsynande och anläggande,
på sätt efter 177 5 års privilegium bordt ske, och än mindre någre odlingar
för nyhemmans anläggande verkställa låtit, innan andre personer, efter det
mer än 50 år från privilegiets utfärdande förflutit, sökt och fått tillstånd att
berörde nyhemman och lägenheter uppå sagde andel af Palmstruchska distriktet
uppodla och inrätta; alltså fann egoskillnad s-rätten Alters bruksoch
frälsehernmansegares rätt icke vara genom de, på Kronans sida, skedde
upplåtelser af mark till anläggning af de omtvistade hemmanen och lägenheterne
förnärmad, och dessa upplåtelsers bestånd således böra förblifva orubbadt
; och sedan Alters bruksegare emot detta beslut anfört underdåniga
besvär, har Eders Kongl. Maj:t i dess högsta domstol, medelst utslag den
11 Februari 1848, egoskillnads-rättens berörde utslag gillat och fastställt.

Slutligen hade riksdagsfullmäktigen vid 1855 års riksdag, A. Bäckström,
å Piteå socknemäns vägnar, uti till eders Kongl. Maj:t ingifven skrift
anhållit att, i anseende till behofvet för socknens betydliga befolkning att

30 —

förskaffa sig uppehälle genom nybyggesanläggningar, hvartill alla tjenliga
lägenheter redan voro upptagne, med undantag af Palmstruchska distriktet,
det uti Kongl. brefvet den 1 Oktober 1835 tills vidare föreskrifne förbud
emot nybyggesupplåtelser på nämnde distrikt måtte få förfalla och det vara
vederbörande myndighet tillåtet att, medan afvittringen i socknen ännu pågick,
upplåta den oupptagne delen af Palmstruchska distriktet för anläggning
af hemman samt dervid pröfva, huruvida antingen Alters egare, på grund
af sina förmente privilegier, eller andre hugade odlare må vara till inrymning
i de blifvande hemmanen berättigade; men, sedan landshöfdinge-embetet
i länet i underdånighet upplyst, att dåmera föga återstode af de afvittringsåtgärder,
i afvaktan å hvilkas fullbordan, enligt förutnämnde nådiga
bref den 1 Oktober 1835, måst anstå med pröfningen af Alters bruksegares
anspråk på den ännu icke till hemman eller nybyggen upplåtne del af ifrågavarande
distrikt, har Eders Kongl. Maj:t, enligt nådigt bref den 21 Augusti
1857, funnit Piteå socknemäns förrberörda ansökning icke kunna föranleda
någon ändring i hvad genom nådiga brefvet den 1 Oktober 1835 blifvit
föreskrifvet, men i nåder anbefallt dess befallningshafvande i länet att, så
fort ske kunde, den på Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande, enligt samma
nådiga bref, åliggande pröfning företaga och dervid taga i öfvervägande hvad
Piteå socknemän hade att i ämnet andraga. Enär, detta oaktadt, Eders
Kongl. Maj:ts befallningshafvande icke till kollegium inkommit med sitt utslag
i den på Eders Kongl. Majrts befallningshafvande sålunda beroende
frågan om dispositionen af den ännu ouppodlade delen af Palmstruchska distriktet,
som, enligt sistnämnde nådiga bref. borde kollegii pröfning underställas,
har, på derom gjord förfrågan, Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande
uti skrifvelse till kollegium den 15 Oktober 1863 upplyst, att nämnda
fråga ännu vore oafgjord, men att, sedan afvittringsberedningen i Piteå socken
dåmera hunnit afslutas, densamma torde under påföljande vinter komma
att af Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande med slut afhjelpas. 1 afseende
å Alters bruks tillverkning, får kollegium, efter derom erhållna upplysningar
från Bergs-kollegium, meddela, att stångjernstillverkningen, som under den
förutnämnda 25-åriga perioden, 1834—1858, utgjorde i medium per år 753
skeppund, sedermera nedgått: år 1859 till 264 skeppund, år 1860 till 507
skeppund, år 4 861 till 1,054 centner, eller omkring 299 skeppund, och år
1863 till 262 centner, eller omkring 74 skeppund, samt att under åren
• 862 och 1864 bruket varit nedlagdt.

I)) Korpforss och Rensundsforss jernverksanläggningar med dertill

anslagne skogar.

Med stöd af en åren 1817 och 1818 upprättad karta öfver då utsynte
skogar för en tillämnad sågverks- och jernverks-anläggning, den förre vid
Långforssen och den sednare vid Rensundet i Råneå eif, hvarvid skogstillgången
för de båda verken beräknats utgöra:

inom Råneå socken ................... 202,050 tunni.

„ Gellivare socken.................. 175,641 „

tillsammans 377,691 tunnl.

hvarifrån dock afräknats Hvitåforss sågverks påstådda
rätt till trakten R:o 16 om ......33,118 tunnl.

samt för anlagde nybyggen

28,000

61,118 tunnl.

efter afdrag hvaraf återstode .............. 316,570 tunnl.

skogsvidd, gemensam för de båda tillämnade verksanläggningarne, deraf beräknats
:

för sågverksanläggningen ................ 91,050 tunnl.

och för jernverksanläggningen.............. 225,520 „

så hade förste landtmätaren L. P. Bergner och sockenskrifvaren J. J. Ruthberg
dels hos Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i länet sökt tillstånd
för uppförande af ett finbladigt sågverk vid Långforssen om 1 å 2:ne ramar,
med rättighet till stockfångst från ofvanberörde dertill utsynade skogsområde,
91,050 tunnland, hvilken ansökan jemväl blef af Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande
uti utslag den 6 Februari 1828 bifallen, dels ock hos
Eders Kongl. Maj:t i underdånighet anhållit att, med beräkning af kolfångst
från den öfriga uppgifna skogen, 225,520 tunnland, få anlägga ett stångjernsverk
vid Rensundsforss och en masugn vid Korpforssen, och, sedan sistnämnda
ansökning af Eders Kongl Maj:t uti nådigt bref den 12 Mars 1828 blifvit
bifallen, utfärdade Bergs-kollegium den 31 i samma månad privilegium för
sökander ne på uppförande vid Korpforssen af en masugn för tillverkning af
tackjern af malm från Gellivare malmfält och ett stångjernsverk vid Rensundsforssen
med en stångjernshammare och 2:ne härdar, hvartill kolfångst
finge tagas, från de för dessa jernverk insynade, ofvannämnde skogstrakter

om 225,520 tunnland, dock med det uttryckliga vilkor, att jernverken inom
5 dr från slutet af år 4828 skulle vara uppförde och att sökanderne, inom
samma tid, hos Bergs-kollegium styrkte, att nödiga nybyggen med tillhörande
skogsrymder för verkens under-hållande med kol blifvit d nämnde skogstrakter
utsynade och upptagne. Derjemte och sedan, i stöd af det uti Kongl. brefven
den 30 Juni 1820 och 2 Maj 1826 stadgade förbud emot vidare stockfångstupplåtelse
från Kronans skogar till sågverk i de norra länen, Kongl. Maj:t,
uti nådigt bref den 25 Juni 1828, upphäft det af Kongl. Maj:ts befallningshafvande
uti förutnämnde dess utslag, den 6 förutgångne Februari, förste
landtmätaren JBergner och sockenskrifvaren Ruthberg lemnade tillstånd till
stockfångst från ofvan omförmälde krono-allmänningstrakt om 91,050 tunnland
skogsmark för deras tillämnade sågverk uti Långforssen, men i stället,
uti särskildt nådigt bref den 22 Juli samma år, tillåtit dem att, för utvidgande
af deras privilegierade jernverksanläggning vid Korpforssen och Rensundsforssen,
få nämnde skogstrakt till kolfångst använda, så har Bergskollegium
uti ytterligare privilegium den 25 Augusti berörde år tillåtit sökanderne
att, med rätt till kolfångst från sagde skogstrakt, få vid Rensundsforssen
uppföra ytterligare en stångjernshammare med tvenne härdar, under
enahanda vilkor om verkets uppförande och nybyggens insynande inom 5 är,
vid pnvilegiets förlust, som uti Bergs-kollegii förra privilegium af den 31
förutgångne Mars var stadgadt.

I följd af berörde, vid skogstrakternes upplåtande fastade vilkor, både
det således ålegat privilegii-innehafvarne att, inom den bestämda tiden af 5
år, hafva så väl sjelfva jernverken uppförde som ock nödige nybyggen för
verkens underhållande med kol å skogstrakterne insynadé och anlagde; men,
i anledning af privilegii-innehafVarnes gjorda underdåniga ansökningar att,
hufvudsakligen på grund af den tidsutdrägt, som egde rum i afseende å de
nybyggesanläggningar, från hvilka koltillgången skulle hemtas, få privilegiitiden
förlängd, har Eders Kongl. Maj:t, enligt särskilde nådige bref den 31
Augusti 1835 och den 6 Februari 1845, bifallit, att tiden för verkens uppförande
och nybyggens insynande finge till 1853 års slut förlängas, hvarjemte,
uppå förnyade underdåniga ansökningar, Eders Kongl. Maj:t uti sednare
nådiga bref af den 16 Juni 1852 och den 14 Januari 1859 beviljat
ytterligare anstånd till 1863 års slut med uppförande af sjelfva jernverken,
men något anstånd med nybyggens insynande och anläggande eller förmåns -

rätt till skogen blef icke genom samma nådiga bref privilegii-innehafvarne
tillerkänd; vid hvilket förhållande rättigheten för dem till nybyggens upptagande
med nödiga skogsrymder till kolfångst för verken redan med år
1853 upphört. Men äfven derförinnan hade privilegii-innehafvarne denna
sin rätt försutit, emedan den tidsutdrägt med nybyggens utsynande, som de
uti sina underdåniga ansökningar uppgifvit såsom skäl för förlängning af
privilegiitiden, var ensamt af dem sjelfva förorsakad. 1 stället att, enligt
föreskriften i Bergs-kollegii privilegium, genast år 1828 anmäla sig hos
Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande om nybyggens utsynande, underläts
detta af privilegii-innehafvarne ända till den 11 September 1846, då de
först till Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande ingåfvo en generel ansökning,
att få till nybyggen indelad all den mark, som uti privilegiera var
till kolfångst för jernverken anvisad. Emellertid hade under tiden enskilde
personer hos Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande sökt och erhållit tillstånd
till nybyggesanläggningar på ifrågavarande skogstrakter, hvaraf tvister
uppkommo emellan nybyggesåboerne och privilegii-innehafvarne, hvilka sednare,
på grund af Bergs-kollegii privilegium, yrkade företrädesrätt äfven till
dessa redan anlagda nybyggen, och hvilka tvister i besvärsväg blefvo dragne
under Kammar-kollegii pröfning; men enär berörde privilegium icke för
privilegii-innehafvarne innefattade annat berättigande till nämnde skogstrakter,
än att för jernverken gagna den kolfångst, som från området af derstädes i
behörig ordning utsynade och beviljade nybyggesanläggningar kunde med
skogens och nybyggenas bestånd påräknas och erhållas, samt någon uteslutande
företrädesrätt till de å berörde skogstrakter befintlige, för nybyggesanläggningar
tjenlige odlingslägenheter alltså icke kunde anses hafva genom
nämnde privilegium blifvit innehafvarne deraf tillagd, eller desse på grund
af samma privilegium egt att, i annan än den för nybyggessökande i allmänhet
stadgade ordning, få sig nybyggesanläggningar inom ifrågavarande skogstrakters
områden beviljade och utsynte; hvartill kom att, äfven om den af privilegiiinnehafvarne
åi- 1846 hos Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande gjorda,
ofvannämnda generella anmälan om skogstrakternes indelande till nyhemman
för bemälde innehafvares räkning, utan att några särskilda till nyhemman
användbara odlingslägenheter dervid blifvit närmare uppgifne, kunde tillerkännas
det afseende, att privilegii-innehafvarne dymedelst fullgjort hvad dem

— M —

ålegat för bringande till verkställighet af det i privilegiet stadgade vilkor om
upptagande af nödige nybyggen med tillhörande skogsrymder för jernverkens
behof, de omtvistade nybyggena åter samtlige voro hos Eders Kongl. Maj:ts
befallningshafvande till upptagande sökte och beviljade, förr än privilegiiinnehafvarnes
förberörde, generella anmälan till Eders Kong]. Maj:ts befallningshafvande
år 1846 ingafs, så har kollegium uti särskilde utslag, som
Eders Kong!. Maj:t, bland andre, uti nådiga bref den 1 November 1861
fastställt, tillerkänt nybyggesåboerne besittningsrätten till dessa nybyggen
framför privilegii-innehafvarne.

Hvad åter öfrige nybyggen angår, som, i följd af berörda hos Eders
Kongl. Maj:ts befallningshafvande år 1846 gjorda anmälan, vid allmänna
afvittringen i socknen eller eljest blifvit, i stöd af Bergs-kollegii privilegium,
för privilegii-innehafvarnes räkning insynade och afvittrade samt af Eders
Kongl. Maj:ts befallningshafvande till dem upplåtne; så, enär privilegii-innehafvarnes
förmånsrätt till dessa nybyggesanläggningar, jemlik! tydliga ordalydelsen
i nämnde privilegium, uteslutande af sett jernverkens förseende från
de indelade nybyggena, med nödig kolfångst för bruksdriften och rättigheten
till dessa nybyggesanläggningar följaktligen varit oskiljaktigt förenad med
sjelf va jernverken, derifrån nybyggena, i likhet med hvad uti Kong], förordningen
den 11 December 1766 och Kammar-kollegii kungörelse den 18
Juli 1821, i fråga om hemman, som till brukens understöd blifvit från Kronan
inlöste, är stadgadt, lagligen icke kunna skiljas eller af privilegii-innehafvarne
få, till annat, än verkens underhållande nyttjas och besittas, i följd
hvaraf, om verken icke inom privilegiitiden blifvit uppförda eller sedermera
nedläggas, nybyggena skola till Kronan återfalla, samt i nu förevarande fall
förekommer, enligt hvad uti Bergs-kollegium blifvit upplyst, att ifrågavarande
Korp för ss masugn och Rensundsforss stångjernsverk, som, enligt Bergs-kollegii
privilegium, bordt vid privilegiets förlust, inom föreskrifna frihetstiden, som
med år 1863 tiliändagick, vara behörigen uppförde, hvarken derförinnan
eller ens sedermera, blifvit uppförda och
privilegii-innehafvarne, vid slikt förhållande, hafva förverkat all vidare besittningsrätt
till dessa nybyggen, och hemställer alltså, att fråga om deras
indragning till kronan må, i laga ordning, emot privilegii-innehafvarne väckas
samt den å nybyggena befintliga skog under tiden varda, till annat nyttjande
än till husbehof, under förbud ställd.

E) Awaforss masugns och Hvitåforss bruks koldistrikt-skog.

I afseende å denna skogstrakt, hvarom Eders Kong! Maj:ts befallningshafvande
sig icke särskildt yttrat, utan endast, i sammanhang med redogörelsen
för Hvitåforss här nedan förekommande sågverk, antagit att denna
skogstrakt, till hela sin vidd, vore densamma, som till stockfångst för Hvitåforss
förut anlagda sågverk vore anslagen, får kollegium i underdånighet
anföra: att sedan Eders Kongl. Maj:t uti särskilde nådiga bref den 22 Mars
1827 och den 22 Juli 1828 tillåtit egarne å Hvitåforss sågverk i Råneå
socken, att i den så kallade Yikströmsforssen eller de flera andra vattenfall,
som funnos i Hvitån eller Storån inom sökandernes egande områden, få anlägga
en masugn och ett stångjernsverk om 2:ne eller 4 härdar med hammare,
till förädling af det tackjern, som vid masugnen kunde erhållas, med
rättighet till kolfångst för verken från följande dertill beräknade och insynade
skogstrakter, nemligen: dels 32,000 tunnland åt den skog, efter uppgift
innehållande 98,489 tunnland, 25 kappland, som, under namn af kronoallmänning,
redan skulle vara till stockfångst anslagen för Hvitåforss sågverk,
och dels den skogstrakt, hvilken inneslöts i norr af gränsen emot
Gellivare lappmark, i öster af Hvitån, i vester af en rät linea från Tranträsket
till nordvestra foten af Högberget och i söder af en rät linea från
sistnämnde bergs norra ända till Hvitån, innehållande 37,706 tunnland, dock
på det sätt, att sökanderne, hvilka uppgifvit sig hafva hos Eders Kongl.
Maj.-ts befallningshafvande redan för detta ändamål anmält sig till anläggande
af så många nybyggen, som tillfällen å skogstrakterne medgåfvo, endast
skulle ega rätt till den kolfångst, som från området af i behörig ordning
åt sökanderne beviljade och utsynte nybyggesonläggningar å berörde
skogstrakter kunde, med skogens och nybyggenas bestånd, påräknas och erhållas,
utöfver hvad för Hvitåforss sågverks behof erfordrades, och hvilket
allt, efter hvad redan i allmänhet vore förordnadt, borde till nybyggen indelas;
så har, i öfverensstämmelse härmed, Bergs-kollegium under den 11
December 1827 och den 25 Augusti 1828 utfärdat privilegium på uppförande
ft anvista byggnadsställen af en masugn, under benämning Awaforss, och ett
stångjernsverk, kalladt Hvitåforss, med en hammare och 2:ne härdar för en

— 36 —

årlig tillverkning af 900 skeppund smide, med vilkor tillika, vid privilegiernes
förlust, att jernverlcen inom 5 år derefter skulle vara uppbyggda
och sökanderne inom samma tid hos Bergs-kollegium hafva styrkt, att nödige
nybyggen med tillhörande skogsrymder, för jernverkens underhållande
med kol, blifvit å förstnämnde skogstrakter utsynade och upptagne.

Enligt de uppgifter, Kammar-kollegium förskaffat sig från Bergs-kollegium,
hafva väl dessa båda jernverk blifvit uppförda; men deremot har
jerntillverkningen äfven härstädes så nedgått, att vid Awaforss masugn,
hvars tackjernstillverkning, enligt framlidne landshöfdingen, m. m., Widmarks
förut åberopade embetsberättelse af den 9 Januari 1860, under de 25 åren
1834 till och med 1858 per medium för hvarje år utgjort 1,407 skeppund,
sedermera allt ifrån år 1861 alls icke varit i gång och Hvita forss stångjernsverk
åter, som under samma 25-åriga period hade en medeltillverkning
per år af 576 skeppund, år 1861 endast tillverkat 438 centner 97 skalp,
och år 1862 blott 172 centner 83 skålp., hvarefter äfven detta verk varit
nedlagdt.

Detta oaktadt har emellertid, enligt hvad Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande
i sitt underdåniga utlåtande upplyst, genom dess utslag den
15 Januari 1859, i sammanhang med allmänna afvittringen i Råneå socken,
dels en till nybyggesodling duglig skogsvidd af 10,475 tunnland 22 kappland
och dels 5,866 tunnland 2 kappland, till kolfångst tjenlig skogsmark
blifvit för jernverkens privilegii-innehafvare under besittningsrätt tillerkänd;
men vid det nu upplysta förhållande, att masugnen vid Awaforss nu mera
blifvit nedlagd och jerntillverkningen vid Hvitåforss stångjernshammare likaledes
upphört, anser kollegium det skogsanslag, som uteslutande till kolfångst
för dessa verk blifvit på ofvannämnde skogstrakter upplåtet, böra, efter skeende
undersökning tillika, huruvida alla å förutnämnde skogstrakter till uppodling
tjenlige lägenheter, enligt privilegierne, blifvit till nybyggen anlagde och bebygga,
med stöd af de i privilegierne intagne vilkor för skogstrakternes
upplåtande uteslutande för bruksdriften samt föreskrifterne uti ofvan åberopade
Kongl. förordningen den 17 December 1766 och Kammar-kollegii kungörelse
den 18 Juli 1821, till Kronan indragas.

Sedan kollegium sålunda i underdånighet sig utlåtit öfver beskaffenheten
af de för jern- och bergverken samt de så kallade odlingsdistrikten
inom Norrbottens län utfärdade privilegier, återstår således i ordningen
derefter, att i underdånighet afgifva yttrande om privilegierne rörande de
till stockfångst för sågverken inom samma län upplåtne skogar, hvarvid och
då Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvandes underdåniga yttrande derom
innefattar fullständig redogörelse för innehållet af nämnde privilegier, kollegium,
för dess del, endast får tillägga upplysningar eller rättelser i de delar,
der nödige uppgifter för Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande icke varit
att tillgå.

l:o. LeijonstrÖms sågverk i Skellefteå socken af Westerbottens län.

Stubböresafgiften är af Kammar-kollegium, uti utslag den 11 April
1843, bestämd för den genom Kongl. brefvet den 28 November 1780 upplåtna
stockfångst, 2,000 träd till 2 skillingar banko och för den genom kollegii
utslag den 14 November 1806 anslagna stockfångst, 2,440 träd till 1
skilling samma mynt för hvarje träd; och är för förstnämnde stockfångst insynad
en skogsareal af 155,177 tunnland, ofvanför Skellefteå eif inom Westerbottens
län, utan något förbehåll med afseende å nybyggesanläggningar,
och för den sednare medgifna stockfångsten anslagen en areal af 157,409
tunnland inom Arvidsjaurs socken i Norrbottens län, med vilkor att nybyggesanläggningar
å stockfångstskogen icke af sågverksegaren finge förhindras.

2:o. Ytterstforss sågverk i Skellefteå socken och Westerbottens län.

Uti Kammar-kollegii utslag den 26 Oktober 1796 är icke något förbehåll
om nybyggesanläggningar intaget rörande de allmänningstrakter, hvarifrån
den deruti medgifna stockfångst, 2,493 träd, lår afhemtas; men uti
kollegii öfrige tvenne utslag, det ena af den 17 November 1814, som tillåter
en ökad stockfångst för sågverket af 1,586 träd, och det andra af den

1 Maj 1818, hvarigenom en ytterligare tillökning medgifves af 394 träd,
äro bestämda vilkor intagna, att dessa upplåtelser icke finge förhindra nybyggesanläggningar
å de till stockfångsten anvisade allmänningstrakterne;
och får kollegium tillika upplysa, att stubböresafgiften för sistnämnde 394
träd icke, såsom Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande uppgifver, utgör

2 skillingar banko trädet, utan genom kollegii utslag den 1 Maj 1818 är
bestämd till 4 skillingar samma mynt för hvarje träd.

— 38 —

3:o. Brännforss sågverk i Skellefteå socken af Westerbottens län.

Grenom Kammar- och Kommers-kollegiernes utslag den 31 December
1760 är, vid upplåtelse till detta sågverk af den deruti bestämda årliga
stockfångst, 2,000 träd, från allmänningstrakter inom Piteå socken, något förbehåll
om rättighet till nybyggesanläggningar å dessa trakter icke intaget,
likasom ock någon stubböresafgift för stockfångsten deruti icke heller tinnes
bestämd; och har, uppå sedermera väckt fråga om stubbörens erläggande derför,
kollegium uti utslag den 22 Maj 1829 förklarat sådan afgift icke kunna
verksegaren åläggas, enär stockfångsten, genom Kammar- och Kommerskollegiernes
berörde utslag den 31 December 1760, redan vore utan förbehåll
af sådan afgift till dem upplåten. Men vid den, genom Kammar-kollegii
utslag den 1 Maj 1818, tillökade årliga stockfångst af dels 1,615
växande träd och dels 246 skadade träd inom Arvidsjaurs lappmark är stubböresafgiften
föreskrifven till 4 skillingar banko trädet och med vilkor dervid
tillika, att nybyggesanläggningar å de för stockfångsten upplåtne kronoallmänningstrakterne
icke finge förhindras.

4:o. Deger forss sågverk i Piteå socken.

Yid den af Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande om detta sågverks
privilegier afgifna redogörelse har kollegium icke annan upplysning att tillägga,
än att, vid upplåtelsen af sågverkets årliga stockfångst af 1,200 träd från
allraänningsskogar inom Pitea socken, något förbehåll om nybyggesanläggningar
å samma skogar icke, uti Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvandes den 24
Juli 1795 meddelade och af kollegium den 28 Oktober samma år fastställda
utslag, blifvit föreskrifvet; hvaremot sådant vilkor finnes intaget uti kollegii
utslag den 7 Juni 1830, hvarigenom en tillökning i förutnämnde stockfångst
af 60 träd blifvit sågverksegaren medgifven från kronoskogar inom Skellefteå,
socken af Westerbottens län, emot en årlig stubböresafgift af 6 skillingar
banko trädet.

5:o Storforss sågverk i Piteå socken.

Uti Kammar- och Kommers-kollegiernes utslag den 15 Februari 1765
är, vid den för detta sågverk anslagna årliga stockfångst, 2,000 träd, från
kronoskogar i Piteå socken, icke något förbehåll för nybyggesanläggningar
fastadt; och får, med åberopande i öfrigt af Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvandes
härom lemnade redogörelse, kollegium endast upplysa, att tillökning
i förenämnde stockfångst väl blifvit af sågverksegarne sökt, men att

_ 39 —

ansökningen derom, genom Kongl. brefvet den 14 Maj 1828, är vorden
afslagen.

6:o. HeUestrÖms sågverk i Piteå socken.

Till hvad Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande härom anfört har
kollegium endast att tillägga, att uti Ivammar-kollegii åberopade utslag den
9 Mars 1798, rörande sågverkets anläggning, vid den medgifna stockfångstupplåtelsen
af tillsammans 610 träd det vilkor, bland annat, är bestämdt,
att sågverksegaren icke finge förhindra nybyggesanläggningar.

7:o. Bratt för ss sågverk i Piteå socken.

Med åberopande i öfrigt af den utredning, Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande
om detta sågverk lemnat, har kollegium endast att tillägga,
att uti dess utslag den 29 April 1800 om sågverkets anläggning och den
detsamma å kronoskog medgifna stockfångst, 4,200 träd, som, efter hvad
Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande rätteligen upplyst, numera genom
Kongl. brefvet den 26 Juni 1822 blifvit nedsatt till hälften, eller 2,100 träd.
något vilkor i afseende å nybyggens anläggande på de upplåtna skogstrakterne
icke finnes föreskrifvet.

8:o. Borgforss sågverk i Piteå socken.

Utöfver hvad Eders Kongl. Majrts befallningshafvande härom fullständigt
upplyst, har kollegium för egen del endast att meddela, att uti Kammaroch
Kommers-kollegiernes utslag den 12 November 1756, som tillåter anläggning
af detta sågverk med en stockfångst från Kronans skogar af 2,000
träd, något vilkor om nybyggesanläggningar icke blifvit stadgadt; men att
kollegium uti dess särskilde utslag den 5 Maj 1809 och den 5 November
1827, hvarigenom en tillökad stockfångst blifvit sågverksegaren medgifven,
enligt det förra 1,430 träd och uti det sednare 339 träd, meddelat föreskrift
om Kronans dispositionsrätt till de nyhemman och uppodlingslägenheter,
som å de för stockfångsten insynade allmänningstrakter kunde upptäckas.

9:o. Ljusa sågverk i Ofver-Luleå socken.

Åberopande Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvandes utredning härom,
bör kollegium i öfrigt tillägga, dels att uti dess utslag den 22 November
1815, som tillåter sågverkets anläggning med en stockfångst från insynade
allmänningstrakter af 1,061 träd, förbehåll om nybyggesanläggningar är föreskrifvet,
dels ock att, jemlikt Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvandes ut -

slag den 21 Augusti 1824, som kollegium den 19 April 1825 fastställt,
egaren af Ljusa såg tillåtits att i närheten deraf, vid Holmforssen, få anlägga
en ny sågqvarn med 2:ne ramar och 2:ne blad och dertill, af Ljuså
sågverks privilegierade stockfångst från Kronans marker, 1,061 träd, få använda
703 träd, hvarigenom sistnämnde sågverks stockfångst skulle inskränkas
till 358 träd från krono-allmänning; men sedan Ljuså sågverksegare afstått
från den nya sågverksanläggningen vid Holmforssen, som i stället blifvit af
annan person uppförd, har Ljuså sågverk, ensamt för sig, bibehållits vid
ursprungliga privilegierade stockfångsten, 1,061 träd, som, efter hvad Eders
Kongl. Maj:ts befallningshafvande upplyst, vid afvittringen inom Öfver-Luleå
socken äfven blifvit utbruten.

10:o. Setets sågverk i Öfver-Luleå socken.

Till den utredning, Eders Kongl. Majrts befallningshafvande härom lemnat,
har kollegium för sin del endast att tillägga, att kollegium uti dess
utslag den 19 Februari 1796, vid upplåtelsen till sågverket af 2,000 träds
årlig stockfångst från Kronans allmänning, bland annat äfven förcskrifvit
det vilkor, att denna upplåtelse icke finge lända till hinder för nybyggens
anläggande å allmänningen.

1J :o. Hvita for ss sågverk i Råneå socken.

I afseende å hvad Eders Kongl. Majrts befallningshafvande om detta
sågverks tillkomst och den dertill anslagna stockfångst i underdånighet yttrat,
har kollegium icke något att tillägga; men, beträffande Eders Kongl. Maj:ts
befallningshafvandes i sammanhang dermed afgifna utlåtande om Awaforss
masugn och Hvitåforss bruk, får kollegium åberopa den utredning om dessa
båda jernverks privilegier, som af kollegium här ofvan redan blifvit meddelad.

12:o. Toreforss sågverk i Neder-Kalix socken.

Härvid är annat icke att tillägga, än att uti kollegii anläggnings-utslag
för sågverket den 10 December 1799 vilkoret om Kronans dispositionsrätt
på de till stockfångst upplåtne allmänningstrakterne är intaget.

13:o. Björkforss sågverk i Neder-Kalix socken.

Enahanda vilkor om nybyggesanläggningar på stockfångstmarkerne är
äfven uti kollegii utslag den 31 Januari 1820 för detta sågverk föreskrifvet.

14:o. Bönder sby sågverk i Neder-Kalix socken.

Äfven för detta sågverk är annan upplysning, utöfver hvad Eders
Kongl. Majrts befallningshafvande derom anfört, icke att tillägga, än att,

— 41 —

jemlikt kollegii utslag flen 80 september 1806, sågverkets derigenom medgifva
rätt till stockfångst icke fick hindra nybyggesanläggningar på de
dertill insynade kronoskogarne.

15:o. Ekforss sågverk i Ofver-Torneå socken.

Yid stockfångstupplåtelsen för detta sågverk är uti Kammar- och Kommers-kollegiernas
utslag den 6 juli 1779 det vilkor Kronan förbehållet, att
om nybyggens anläggande på dertill tjenlige ställen å insynte skogstrakterne
förordna; och får kollegium tillika upplysa, att Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvandes
utslag den 31 december 1838, som frikallar sågverksegaren
från stubbörens erläggande, emedan sådan afgift vid stockfångstens upplåtande
icke varit bestämd, blifvit af kollegium uti utslag den 9 maj 1843
faststäldt.

Hvad nu angår beskaffenheten af de åt sågverksegare gifne privilegier om
stockfångst på Kronans allmänningar, så förekommer i afseende å dessa det skiljaktiga
förhållande, att, under det innehafvarne af jern-, bergverks-och uppodlingsprivilegierne
fått sine vidsträcktare områden, under full frälse- och säterirätt
så väl till sjelfva jorden som den derå växande skog, utan intrång af
andre, under privilegiitiden innehafva och besitta, så tillerkänna sågverksprivilegierna
åt sina innehafvare icke någon sådan uteslutande rätt till de
Krono-allmänningar, som dem blifvit tilldelade; utan äro sågverksegarne
derigenom endast berättigade att från dessa allmänningar erhålla ett visst
bestämdt antal sågtimmer till förädling vid sågverken. Af denna inskränktare
rätt till endast en viss del af skogen äfvensom af Kronans förbehållna
dispositionsrätt öfver sjelfva marken i öfrigt följer ock, att Kronan af sågverkens
privilegier är oförhindrad så väl att, jemlikt föreskrifterne i Kongl.
brefven den 11 april 1844 och den 27 november 1857, tillåta skatte- och
kronohemmans innehafvare samt nybygges-åboer att å de sågverken till stockfångst
anslagne Krono-allmänningar afhemta till timmer, plankor och bräder
fullmogna träd, så snart vid anställd syn pröfvats att skogen dertill lemnade
tillgång, utöfver hvad för sågverkens behof kunde vara anslaget, som ock
att dessa allmänningars upplåtande till nybyggesodlingar, äfven åt andre per 6 -

soner än sågverksegare, icke af sågverkens privilegier förefunnits, på sätt ook
af vederbörande embetsmyndigheter och jemväl af Eders Kongl. Maj:t, vid
uppkomne tvister emellan utsynings- och nybyggessökande å ena samt sågverksegare
å andra sidan, hvilka sednare sökt att sådant förhindra, uti flere
särskilda mål blifvit ''förklaradt; och har icke sällan inträffat, att åt sågverksegare
upplåtne allmänningstrakter genom tid efter annan skedda nybyggesodlingar
blifvit så inskränkta, att andra skogstrakter måst, till fyllande af
derigenom uppkommen brist i sågverks privilegierade stockfångst, anvisas.
JSiågot hinder för allmogen till nybyggens anläggande å de till stockfångst
åt sågverken upplåtne allmänningstrakterne har således icke, såsom Rikets
Ständer förmenat, af sågverksprivilegierna förefunnits. Den egentliga olägenhet,
dylika upplåtelser af större allmänningstrakter medfört, har varit svårigheten
att, i brist af nödige kontroller, förekomma öfverafverkning och
åverkan, ej endast af sågverksegarne utan äfven af allmogen, men sedan
jägeribetjening numera blifvit inom de norra länen anställd, som har sig
tillsynen öfver krono-allmänningstrakterne uteslutande uppdragen, böra sådane
öfverträdelser numera kunna lättare kontrolleras och förebyggas och, der de
likafullt ega rum, till laga beifran skyndsamt befordras; och denna olägenhet
försvinner i allt fall mer och mer i den mån afvittringarne hinna fortgå
samt sågskogarne dervid blifva afskiljde och öfverloppsmarkerne till nya hemman
indelade, hvarefter åt den enskilda omtankan öfverlemnas att inom egna
områden söka skydda skogarne mot åverkan. Vid nu anförde förhållanden
och då, på sätt ofvan är anfördt, sågverkens privilegier äro grundade på
Kongl. Maj:ts, af Rikets Ständers egen underdåniga framställning föranledda,
uti förut åberopade Kongl. brefvet den 28 februari 1739 meddelade förordnande,
att sågverken, efter föregången syn och undersökning å Kronans
allmänningar, i mån af skogens tillstånd och deraf befintlig tillgång, borde
af vederbörande myndigheter erhålla en viss bestämd årlig stockfångst för
verkens underhållande med nödigt sågtimmer, och sågverksegaren alltså icke,
utan vederlag eller ersättning, kunna lagligen frånkännas en slik förmån, som
blifvit dem behörigen tillförsäkrad och under ett helt århundrade fått af dem
oklandradt åtnjutas, anser kollegium, lika med Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande,
andra grunder för bestämmande af denna ersättning till sågverksegaren
skäligen icke kunna föreskrifvas, än de som redan äro stadgade

— 43

uti Eders Kongl. Maj:ts nådiga bref den 29 maj 1852, angående vilkoren
för upplåtande af skogstrakter till sågverken i de norra provinserna i sammanhang
med derstädes nu pågående afvittring, och i öfverensstämmelse
hvarmed utbrytning af sågskogarne redan blifvit verkställd inom en stor del
socknar och än vidare kommer att försiggå, i den mån afvittringarne fortgå
och hinna afslutas.

Åf den utredning, kollegium nu i underdånighet lemnat om beskaffenheten
af de privilegier rörande jord och skogar i Norrbottens län, som, tid
efter annan, blifvit åt enskilde eller bolag upplåtne, anser kollegium det vara
upplyst, att de hinder, hvilka, efter Rikets Ständers förmenande, samma
privilegier lagt i vägen för landets uppodling och skogens behöriga vårdande
derstädes, hufvudsakligen äro att tillskrifva de privilegii-innehafvare, som
fått större landsträckor uteslutande sig upplåtne till kolfångst för bedrifvande
af jern- och bergverksrörelse eller för uppodling af nybyggen på de så kallade
odlingsdistrikten, men sedermera så ringa vinnlagt sig'' om bruks- och
bergverksrörelsens drifvande i det med privilegierne afsedda omfång, att en
del verk, för hvilka dessa skogar äro anslagne, icke ens blifvit uppförde
och de, som kommit till stånd, sedermera blifvit nedlagde och de få
återstående ännu i gång varande verken småningom mer och mer förminskat
sin tillverkning, så att deri snart sagdt utgör en obetydlighet,
samt, hvad nybyggesodlingen åter beträffar, icke heller vidtagit sådane anstalter,
som kunnat lända till uppodling af de upplåtne distrikterne, utan, i
stället att, såsom vilkoret i privilegierne varit, uppodla all den derstädes
till jordbruk tjenliga mark, endast här och der anlagt ett och annat nybygge,
hvaraf en stor del sedermera fått förfalla och lemnats i ödesmål; deröfver
allt kollegium härofvan i underdånighet sig redan yttrat och, jemte
upplysning om förhållandet med hvarje särskild t privilegium, föreslagit de
åtgärder, som, i kollegii tanka, böra vidtagas för upphäfvande af de redan
längesedan förverkade privilegierne och undanrödjande af de hinder, hvilka,
för tillgodogörande af landets uppodling, deraf hitintills mött.

44 —

I sammanhang med sitt i detta mål afgifna yttrande, rörande sjelfva
privilegierne, har Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande tillika i underdånighet
hemställt, dels att, enär den lör skogsfångst å Kronans allmänningar
hitintills bestämda stubböresafgift, genom penningevärdets fall, men deremot
stegrade priser på timmervaror, numera icke stode i förhållande till
skogsalstrens rätta värde, sådant måtte afhjelpas derigenom att, med tillämpning
af Kongl. förordningen den 28 juni 1775 rörande skattläggning inom
Savolax och Karelen, jemförd med Kongl. brefvet den 5 december 1780,
den grund för stubböres-afgiftens taxerande måtte följas, som föreskrifves
uti Kongl. förordningen den 27 november 1776, så att 6 daler silfvermynt
beräknades på silfverriksdalern och icke på riksdalern bankomynt, helst sådan
beräkningsgrund skulle, efter Eders Kong], Maj:ts befallningshafvandes
förmenande, redan vara stadgad uti Kongl. brefvet den 29 november 1796
för Westerbotten, hvartill Norrbotten den tiden hörde, och äfven enligt Kongl.
brefvet den 27 november 1849 vunnit tillämpning vid skattläggning af öfverloppsmarker
i Stora Kopparbergs län, dels ock att Leijonströms, Ytterstforss
och Brännforss sågverk, hvilka hade sin stockfångst anvisad från kronoallmänningstrakter
inom såväl Norrbottens som Westerbottens län, måtte, i
den man tillgång dertill funnes, få sin stockfångst utbruten inom Westerbottens
län, der sjelfva sågverken äro belägne och hvarest deras räntor och
stubböresafgifter debiteras och erläggas.

Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvandes framställning i förstnämnde
hänseende innefattar ett misstag om de åberopade författningarnes stadganden
och tillämpning. Stubböresafgifterne uppkommo först såsom en rekognition
af sågverk för rättigheten att afhemta timmerträd från Kronans skogar, och
började redan för längesedan att uti sågverksprivilegierne bestämmas till olika
belopp för särskilda sågverk, i början till några ören och slutligen, för en
del, till och med 6 skillingar banko trädet, allt efter skogens beskaffenhet
och dess närhet till afsättningsorter och vattendrag för dess afflottning. Vid
skattläggningar äter af skogsmarker i Karelen och Savolax stadgades i Kongl.
förordningen den 28 juni 1775, att den dugliga skogsmarken, allt efter
dess naturliga art och godhet samt närbelägenhet till afsättningsort, skulle
åsättas 2/3, 1, iy3, r2/3 och 2 öre silfvermynt tunnlandet, och uti Kongl.
brefvet den 5 december 1780 stadgades ytterligare, att så ofruktbara mar -

— 45

ker, som icke kunde hänföras till någondera af de i förstnämnda förordning
utsatta värden ifrån 2 till 6 runstycken bankomynt på tunnlandet, finge
taxeras till blott 1 runstycke tunnlandet; men någon förändring till en
högre evalvation i det sålunda bestämda penningevärdet föranleder icke, såsom
Eders Kong!. Maj:ts befallningshafvande förmenat, Kongl. förordningen
den 27 november 1766 om Rikets mynt och penningeväsende. Denna förordning
föreskrifver väl, bland annat, att den svenska silfverspecieriksdalern
skulle i allmänhet evalveras efter 6 daler silfvermynt, men härifrån undantogos
uttryckligen uti 11 § af samma förordning Kronans penningeräntor, hvarom
Kongl. Maj:t ville låta särskild kungörelse utfärda, med närmare bestämmelser,
huru och i hvad myntvärde dessa penningeräntor framgent skulle
utgöras. En sådan författning utkom äfven den 6 december samma år, som
stadgar att, vid gamla silfvermyntets evalvation för Kronans penningeräntor,
då gällande banko-riksdalern skulle beräknas efter 3 daler silfvermynt
för de räntor, som före år 1719 blifvit åsatte, men efter 6 daler silfvermynt
på riksdalern för dem, som efter år 1719 tillkommit, hvilken grund också
allt sedermera blifvit uti Kronans räkenskaper följd; och de af Eders Kongl.
Maj:ts befallningshafvande åberopade Kongl. brefven den 29 november 1796
och den 27 november 1849, hvilka bestämma skattläggningsgrunderne för
Kronans öfverloppsmarker, det förra i Finland och Westerbotten och det
sednare i Orsa socken af Stora Kopparbergs län, göra, hvad myntevalvationen
vidkommer, härifrån icke något undantag utan stadga blott, att öfverloppsmarker,
som endast innehålla skog men ej till odling tjenlig jord, skola
skattläggas till en viss årlig ränta, uträknad enligt de uti ofvannämnda Kongl.
förordning den 28 juni 1775 och Kongl. brefvet den 5 december 1780 föreskrifne
grunder för] skattläggningar i Savolax och Karelen. Yid detta förhållande
och då uti Kongl. brefvet den 29 maj 1852, angående vilkoren för upplåtande
af skogstrakter till sågverken i de norra provinserna, är föreskrifvet
att, i afräkning å sågyerksegares stockfångst, all till nybyggesodling tjenlig
jord skall i första rummet till nybyggen indelas, men den till odling odugliga
skogbärande mark, som för fyllnad i deras stockfångst kan erfordras,
derefter skattläggas i öfverensstämmelse med Kongl. brefvet den 29 november
1796, på sätt ofvannämnda Kongl. förordning den 28 juni 1775 och
Kongl. brefvet den 5 december 1780 för skattläggningars verkställande i

— 46 —

Savolax och Karelen föreskrifva, samt sistnämnde Kongl. bref, med afseende
på skogsmarkens uppskattning, uttryckligen bestämmer de, uti berörde Kongl.
förordning den 28 juni 1775 utsatte, olika taxationsgrunder för marken af
2/3 till och med 2 öre silfvermynt tunnlandet att, efter beräkning i bankomynt,
utgå från 2 till och med 6 runstycken på tunnlandet, hvarigenom
alltså rätta myntevalvationen i bankomynt för denna stubböresafgift i och
med detsamma äfven blifvit stadgad, anser kollegium Eders Kongl. Maj:ts
befallningshafvandes framställning i denna del icke förtjena nådigt afseende.
Härvid bör kollegium likväl erinra, att, beträffande deremot den tillfälliga
stubböresafgift af 4 skillingar banko trädet, som bör erläggas af sågverksegare
samt skatte-, kronohemmans- och nybygges-åboer för det virke, som,
enligt Kongl. brefvet den 11 april 1844, efter särskilda ansökningar i hvarje
fall får af dem hemtas från Kronans alltnänningar, kollegium redan uti underdånigt
utlåtande den 23 november 1859, rörande användandet af öfverloppsmarkerne
i de norra länen, på anförde skäl yttrat sig anse denna afgift
vara allt för låg och i underdånighet hemställt, att densamma linge vid
allmänna markegångssättningarne i länen för hvarje år bestämmas, hvarigenom
alla omständigheter, som å priset inverka, kunde behörigen tagas i betraktande.

Beträffande derefter Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvandes underdåniga
framställning i det sednare afseendet, att undersökning vid afvittringsförrättningarne
inom Westerbottens län må varda förordnad om disponibla skogsmarker,
för fyllande af Leijonströrns, Ytterstforss och Brännforss sågverks stockfångst,
må vara att tillgå inom Westerbottens län, der dessa sågverk äro
belägna, så enär, om äfven tillgång skulle saknas för nämde sågverks hela
stockfångst inom Westerbotten, det dock redan vore mycket vunnet, om den
stockfångst, som för dem nu är medgifven uti Arvidsjaurs lappmark inom
Norrbottens län, kunde flyttas, dels för Leijonström inom Westerbottens länsgräns
å kronomarkerne i Skellefteå, Nordsjö och Jörns socknar och dels för
Ytterstforss till kronoallmänningar såväl i Westerbotten som inom Piteå socken
i Norrbotten, hvarigenom Kronan sedermera finge ensam uteslutande
disponera Arvidsjaurs stora och värderika skogsrymder, utan att kontrollen
och uppsigfen deröfver för jägeri- och kronobetjening försvårades deraf, att
enskildes skogsmarker dermed voro sammanblandade, anser kollegium i un -

- 47 —

derdånighet sig böra uti detta Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvandes förslag
instämma.

Kammar-kollegium framhärdar med djupaste vördnad, trohet och nit,
Stormäktigste, Allernådigste Konung!

Eders Kongl. Maj:ts

J. M. BON NED A L.

Ref:t.

nnderdånigste, tropligtig*te
tjenare och undersåte?

S. A. MUNTHF,

F. TH. BILLBERGH.

Th. S. Lundberg.

Fr. Platin.

Katnmar-kollegil und.
utlåtande

af den 30 Maj 1870, ang. privilegii-stockfångst
för sågverken i Westerbottens län.

Stormäktigste, Allemådigste Konung!

Då beskaffenheten af de tillstånds-resolutioner eller stockfångst-privilegier,
på grund af hvilka utsyning åt sågverken i Westerbottens län egde
rum, ej vore fullt utredd, samt svårighet i följd deraf uppstått vid bedömandet
af utsyningsrätten och huruvida sådan rätt upphört genom andra före -

- 49 —

skrifter eller blott varit tills vidare beviljad, har Skogs-styrelsen hos Eders
Kongl. Maj:t i underdånighet hemställt, att Kam mar-kollegium måtte i nåder
erhålla befallning, att för nämnde län gå i författning om en dylik utredning
som kollegium, i anledning af väckt fråga om undersökning af de rörande
jord och skogar i Norrbottens län utfärdade privilegier, i underdånigt utlåtande
den 20 december 1864 meddelat angående utsyningsrätten för sågverken
inom sistnerörde län; i sammanhang hvarmed styrelsen tillkännagifvit,
att det blifvit ifrågasatt, huruvida de stockfångst-resolutioner, som ej blifvit
stadfästade af kollegium eller som blifvit utfärdade efter det förbud emot
vidare stockfångst-upplåtelser från Kronans skogar till sågverken i de norra
länen blifvit stadgadt genom nådiga brefven den 30 juni 1820 och 2 maj
1826, kunde anses hafva varit gällande annat än tills vidare och utan rättighet
till utbrytning af sådant stockfångst-område, som nådiga brefvet den
29 maj 1852 afsåge, i hvilket fall dylika resolutioner skulle vara upphäfda
genom nådiga utsynings-forordningen den 21 december 1865; bland hvilka
resolutioner Skogs-styrelsen särskilt anmärkt den, till förmån för Baggböle
sågverk, å 11,188 träd den 1 april 1851 af kollegium utfärdade, hvars
godkännande såsom privilegium skulle berättiga till ett skogsanslag af 50
å 60,000 tunnland, för hvilket anslags utbrytning kostnaden skulle komma
att uppgå till 16 å 20,000 riksdaler.

Med anledning af hvad Skogsstyrelsen sålunda anfört, har Eders Kongl.
Maj:t genom nådigt bref den 2 november 1866 anbefallt Kammarkollegium
att, i fråga om de rörande jord och skogar i Westerbottens län meddelade
privilegier, verkställa och till Eders Kongl. Maj:t afgifva en utredning af enahanda
beskaffenhet med den, som, rörande Norrbottens län, blifvit den 20
december 1864 af kollegium öfverlemnad, dervid kollegium jemväl borde
utlåta sig öfver den af Skogsstyrelsen, på sätt ofvan är förmäldt, väckta
fråga angående de stockfångst-resolutioner, som antingen icke blifvit af kollegium
stadfästade eller utfärdats efter det förbud blifvit, genom Kongl. brefven
den 30 juni 1820 och 2 maj 1826, stadgadt emot vidare stockfångstupplåtelser
från kronans skogar till sågverken i de norra länen.

Sedan kollegium, för fullgörande häraf, anmodat Eders Kongl. Maj:ts
befallningshafvande att verkställa undersökning och utredning af de, rörande

— 50 —

jord och skogar inom länet meddelade privilegier, b vilka jemte förklaringar
i äinnet borde vederbörande affordras, samt att jemte denna utredning inkomma
med utlåtande öfver nyssnämnda af Skogsstyrelsen väckta fråga; så har
Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande med skrifvelse den 13 juni 1868,
jemte anmälan att egarne af Ivassjö, Fallforsa, Tväråmarks och Ostra Sjulsmarks
sågverk icke aflemnat dem affordrade privilegier, till kollegium insändt
de af öfrige sågverksegare afgifne förklaringar med deri åberopade
privilegii-handlingar samt, för egen del, i målet afgifvit den utredning och
det yttrande, som jemte öfrige handlingar härhos i underdånighet bifogas.

Då kollegium nu går att afgifva sitt underdåniga utlåtande i ämnet,
torde det tillåtas kollegium att, till undvikande af allt för stor vidlyftighet,
i underdånighet åberopa, dels den utredning af sågverksprivilegiers tillkomst
i allmänhet, som kollegium i ofvan omförmälde underdåniga yttrande den
20 december 186+ meddelat, dels ock de upplysningar, Eders Kongl. Maj:ts
befallningshafvande nu afgifvit angående förhållandet med privilegierna för
sågverken inom Westerbottens län, samt endast i underdånighet anföra hvad
som, vid jemförelse med de i kollegium befintlige handlingar, till förfullständigande
eller beriktigande af berörde upplysningar förekommit att tillägga
och erinra; i sammanhang hvarmed kollegium för hvarje särskild t sågverk
torde i underdånighet få yttra sig i ofta nämnda fråga om stoekfångst-privilegiernas
bestånd.

De sågverk, som inom Westerbottens län erhållit rätt till stock fångst,
äro följande:

Do. Bnngchbole sågverk i NordmaMngs socken.

Eders Kongl. M.aj:ts befallningshafvande har anfört, att, vid skattläggning
den 11 Juni 1792 af Olofsfors dåvarande, men sedermera, enligt
Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvandes utslag den 23 December 18+2, till
Hyngelsböle förflyttade sågverk, detsamma antagits ega från kronans skogar
inom Nordmalings socken, derifrån Bjurholms socken blifvit utbruten, en årlig
stockfångst af........................... +30 såg timmerstockar;

äfvensom att Hyngelsböle sågverk, enligt kollegii

transport +50 träd.

— 51

transport 450 träd,

utslag den 22 Maj 1809, erhållit rättighet att, frän kronomark

inom Åsele härad, årligen afhemta........ 1,842 träd,

hvarifrån dock, enligt Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvandes
utslag den 15 Juni 1853, borde

afgå de..................... . • 1,098 »______ 774

gom voro beräknade att erhållas från kronohemmans och nybyggens
områden, ____

eller tillsammans eu stock fångst af 1,224 träd,
i afräkning å hvilken senast medgifna stockfångst Hyngelsböle

sågverksegare, genom Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvandes
afvittringsutslag den 1 December 1860, fått sig tilldelad stockfangstskog
i Bjurholms socken för................ 477 „

i följd hvaraf detta sågverk skulle vara berättigadt att ytterligare
för.............................. 747 träd

undfå ersättning, hvilken vore tillämnad att erhållas af mark i Lappmarken.

Härvid anser kollegium, hvad först omförmälta stockfångst angår, sig
böra i underdånighet fästa Eders Kongl. Maj:ts nådiga uppmärksamhet derå,
att, ehuru ansökning blifvit gjord, att jemväl å Kronans odisponerade mark
få hemta sågtimmer, och häradssynerätt vid undersökning år 1759 tillstyrkt,
att 500 träd årligen måtte till försågning erhållas från Kronans aUmänmnyar,
Kammar- och Kommers-kollegierne likväl genom utslag den 8 Februari
1790, på sätt Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande rätteligen uppgifvit,
förklarat Olofsfors sågverk, för den gången och innan laga undersökning försiggått,
icke kunna tillerkännas annan ti miner tillgång, än den som vore att
hemta från de inom Nordmalings socken befintliga skatte- och kronohemmans
skogar, dock af de senare med förbehåll af den afgift till Kongl. Maj:t och
Kronan, som kunde fastställas. Vid omförmälte skattläggning den 11 Juni
1792, som genom Kammar-kollegii bref den 25 September 1796 fastställdes,
har det från kronohemmanen påräknade sågvirke, som uppskattades till 450
timmerstockar, blifvit åsatt en särskild afgift under namn af stubbören med
2 rist. för hvarje timmerstock, från hvilken afgift sågverksegarne, derest de
sådant ifrågasatt, utan tvifvel kunnat vinna befrielse i mån som hemmanen
blifvit till skatte omförde, och rättigheten att från dem erhålla timmerfångst

— 52 —

i följd deraf upphört. Det synes kollegium, som skulle sågverksegaren ingalunda
vara berättigad att, för denna från kronohemman påräknade timmertillgång,
erhålla utsyning från Kronans allmänningar eller vid afvittring få
motsvarande ersättning genom akogstilldelning, i enlighet med nådiga brefvet
den 29 Maj 1852. Enligt Kongl. Maj:ts befallningshafvandes afvittringsutslag,
den 26 Augusti 1850 för Nordmalings socken och den 1 December
1860 för den derifrån utbrutna Bjurholms socken, har ej heller någon skogstilldelning
för samma stockfångst vid afvittringarne inom dessa socknar
ifrågakommit.

Hvad deremot angår den, genom kollegii utslag den 22 Maj 1839

meagifna stockfångst från Asele härad af 1,842 träd, hvarifrån dock, såsom
ofvan är anfördt, enligt Kongl. Maj:ts befallningshafvandes utslag den 15 Juni
1853, bör afgå de 1,068 träd, som hemtades frän kronohemmans och nybyggens
områden, anser kollegium sig, med anledning deraf, att detta utslag
blifvit utfärdadt efter det genom Kongl. brefvet den 30 Juni 1820 förbud
meddelats mot beviljande af stockfångst från kronoskogarne, böra i underdånighet
erinra, att frågan om denna stockfångst varit föremål för häradsrätts
undersökning och beroende på Kongl. Maj:ts befallningshafvandes pröfning
före förbudets meddelande, under hvilka förhållanden mål af förevarande
beskaffenhet, jemlikt Kongl. brefvet den 2 Maj 1826, fått efter förut gällande
föreskrifter afgöras.

Då genom ofvanberörde utslag den 8 Februari 1790 någon stockfångst
från Kronans skogar icke beviljas, innehåller detta utslag icke något annat
vilkor från Kronans sida än i afseende på afverkningen, att maste- och storverksträd
skulle vara Kronan förbehållne; hvaremot landshöfdingeembetets
utslag den 7 September 1837, som fastställdes genom kollegii ofvanberörde
utslag den 22 Maj 1839, utom nyssnämnde vilkor innehåller förbehåll för
Kronan att, om de å stockfångstområdet befintliga, till nybyggen och odlingar
tjenliga, men dertill då ännu oanvända ställen, efter omständigheterna förordna.

Enligt kollegii åsigt bör således, sedan sågverksegarne genom Kongl.
Maj:ts befallningshafvandes afvittringsutslag den i December 1860 redan erhållit
ersättning i mark inom Bjurholms socken för 477 träd, det antal träd,
för hvilket Hyngelsböle sågverk är till utsyning från kronans skogar berät -

— 53 —

tigadt, eller vid blifvande afvittring inom Lappmarken kan tillerkännas stockfångstmark,
inskränkas ifrån 747 träd, som Eders Kong!. Maj:ts befallningshafvande
beräknat, till 297 träd, för hvilka stubböresafgifter efter 3 skillingar
trädet utgör 18 riksdaler 27 skillingar banko eller 27 riksdaler 84 öre
riksmynt. Skulle dock, oaktadt hvad ofvan blifvit anfördt, sågverket tillerkännas
rätt att från Kronans mark erhålla utsyning äfven af ofvanberörde
450 timmerstockar årligen, eller deremot svarande stockfångstskog, så synes
desamma likväl böra reduceras till 225 träd om två sågstockar på hvarje träd.

Med anledning deraf, att den mark, som genom Kongl. Maj:ts befallningshafvandes
ofvanberörde afvittringsutslag den 1 December 1860 blifvit
sågverket, emot en skogsränta af 44 riksdaler 72 öre riksmynt, tilldelad såsom
ersättning för den, genom kollegii utslag den 22 Maj 1839 och Kongl.
Maj:ts befallningshafvandes utslag den 15 Juni 1853, beviljade stockfångst,
477 träd, från kronans odisponerade skogar inom Bjurholms socken, till en
del vore höväxt endast med mindre träd, hvilka först i en aflägsnare framtid
blefve till sågtimmer användbara, har Kongl. Maj:ts befallningshafvande
genom berörde afvittringsutslag förklarat, att, derest från denna mark i dess
befintliga skick icke skulle kunna, med skogens bestånd, afverkas till fullo
det genom gällande privilegier sågverket tillförsäkrade antal till försågning
tjenliga träd, sågverksegaren skulle tills vidare och intilldess det åt sågverket
anslagna skogsområde vunnit den tillväxt och styrka, att 477 träd,
hvartdera gifvande två sågstockar, derifrån kunde årligen erhållas, eller ock
härom blefve annorlunda förordnadt, vara för bristen berättigad till ersättning
på det sätt, att, sedan han hos Kongl. Maj:ts befallningshafvande hvarje
år uppgifvit myckenheten af de träd, som under året blifvit å den åt sågverket
anslagna mark fällde, samt genom intyg af vederbörande jägeri -tjensteman styrkt, att större utverkning derstädes icke kunde med skogens
bestånd ega rum, fyllnaden skulle honom, i den mån tillgång funnes, från
Kronans närbelägna odisponerade skogar tilldelas efter utsyning, som, enligt
Kongl. Maj:ts befallningshafvandes förordnande, borde af jägeribetjeningen pa
sågverksegarens bekostnad verkställas; men genom nådiga brefvet den 30
Oktober 1863 har detta förordnande blifvit i så måtto ändradt, att ersättningen
bestämdes till visst belopp, 6,700 träd, att med en tiondedel eller
670 träd årligen under hvartdera af de första tio åren, sedan sågverks -

— 54 —

egaren fatt tillträda ifrågavarande skogstrakt, efter behörig utsyning utgå
från sådana odisponerade kronoskogar, som ligga närmast intill Lögde eif
och företrädesvis inom Bjurholms socken.

2:o. Djupsjö eller numera Olofsforss säg i Nordmalings sucken.

Vid den af Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande angående denna
såg åstadkomna utredning har kollegium icke funnit något annat att erinra,
än att, då icke några kronotrakter, utan endast vissa uppgifna skatte- och
kronohemmans-skogar blifvit, vid den af härads-synerätten i Augusti månad
1798 för Djupsjö såganläggning verkställda undersökning, till stockfångst
uppgifna och besigtigade, eller genom lvongl. Maj:ts bcfallningshafvandes i
Vesternorrlands län derpå grundade utslag den 4 April 1799, som kollegium
den 14 Maj 1800 och Kongl. Maj:t den 17 Februari 1803 hufvudsakligen
fastställt, upplåtna, kollegium anser sig böra, tydligare än i Eders Kongl.
Maj:ts befallningshafvandes utlåtande skett, uttrycka den åsigt, att någon
ersättning, hvarken för den stockfångst af 180 träd, som häraf påräknats
från kronohemmans och nybyggens områden, eller för de återstående 620
träd, som sågverksegarne betingat sig från skattehemmans skogar, bör ega rum.

3:o. Häknäs säg, likaledes i Nordmalings socken.

Enligt hvad handlingarue innehålla består detta sågverk af ursprungligen
två särskilte, vid Ohre eif anlagde sågar, af hvilka den ene, enligt
Kammar- och Kommers-kollegiernes utslag den 10 September 1760, är anlagd
å Ohre bys egor med tillstånd att, efter behörig utsyning, å Kronans
allmänningar omkring elfven hemta 1,000 träd emot en stubböresafgift af
ett öre silfvermynt stycket, tillsammans 31 daler 8 öre silfvermynt eller 15
riksdaler 62 öre riksmynt, och den andre, enligt samme kollegiers utslag
den l Juli 1761, å egorna till Iiåknäs by med tillstånd att, emot lika stubböresafgift,
tillsvidare och intilldess en närmare undersökning om skogarnes
tillstånd kunde försiggå, afhemta efter utsyning samma antal träd årligen
från krono-allmänningarne omkring Ohre eif inom lappmarken i Westerbottens
län. Intetdera af nämnde utslag innehåller något förbehåll i afseende på
ny byggesanläggningar eller Kronans rätt att disponera möjligen befintlige
odlingslägenheter å de till stockfångst upplåtue skogstrakterna.

fl enom h vilket beslut dessa båda sågar blifvit sammanbyggde till ett
sågverk, har icke af handlingar i kollegium kunnat utredas, men af instrumentet
öfver en den 9 och 10 Juli 1789 verkställd skattläggning, som kollegium
fastställt den 2f> September 1793, inhemta?, att sammanbyggnaden
egt rum redan före denna skattläggning.

I saknad af handlingar kan kollegium ej heller uppgifva storleken af
den skogsmark, som, enligt Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvandes uppgift,
sågverket, såsom ersättning för 520 träd af den genom Kammar- och Komrners-kollegiernes
utslag den 10 September 1700 beviljade stockfångst, erhållit
genom Kongl. Maj:ts befallningshafvandes utslag den 17 November
1865; men kollegium har emellertid ansett sig höra i underdånighet meddela,
att sistnämnde utslag, så vidt denna ersättning tilldelats af öfverloppsmarken
N:o 9 ft den af kommissionslandtmätaren A. G. Degerman öfver
Kronans öfverloppsmarker inom Bjurholms socken i och för desammas reglering
upprättade karta, blifvit ändradt genom nådiga brefvet den 23 November
1866. — Arealen af den skogsmark, som genom Kongl. Maj:ts befall
ningshafvandes afvittrings-utslag den 1 December 1860, emot en skogsränta
af 18 riksdaler 78 öre riksmynt, utbrutits för sågverket såsom ersättning
för öfrige. genom Kammar- och Kommers-kollegiernes sistnämnde utslag
beviljade 480 träd, utgör enligt samma afvittrings-utslag 1,802 tunnland
25 kappland duglig mark, jemte 1,314 tunnland 8 kappland impedimenter,
eller tillsammans 3,117 tunnland ett kappland, i afseende hvarå
genom afvittrings-utslaget blifvit förordnadt, att, enär denna mark vore till
en del beväxt med endast mindre träd, h vilka först i en aflägsen framtid
blefvo till sågtimmer användbara, sågverksegarne skulle, derest det beräknade
antalet till försågning tjenlige träd icke, med skogens bestånd, kunde årligen
afverka?, vara berättigade att tillsvidare och intilldess skogen vunnit sådan
tillväxt och styrka, att densamma kunde tåla den påräknade årliga afverkningen,
eller ock härom kunde varda annorlunda förordnadt, åtnjuta ersättning
för bristen på det sätt, att, sedan de hos Kongl. Maj:ts befallningshafvande
hvarje år uppgifvit myckenheten af de under året å ifrågavarande
mark afverkade sågtimmer och genom jägeribetjeningen blifvit styrkt, att
större afverkning icke kunde med skogens bestånd ega rum, fyllnaden skulle
dem, i den mån tillgång funnes, från Kronans närbelägne, odisponerade skogar

— 50 —

tilldelas efter utsyning, som enligt Kongl. Maj:ts befallningshafvandes förordnande
borde af jägeribetjeningen, på sågverksegarnes bekostnad, verkställas.

En af sågverksegarne gjord ansökning om ytterligare stockfångst från
Kronans skogar har Kongl Maj:t, med upphäfvande af läns-styrelsens och
kollegii utslag den 31 maj 1850 och 23 december 1851, enligt nådigt bref
den 30 september 1853 afslagit.

4:o. Hörneåforss såg i Umeå socken.

På sätt Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande anfört har, genom
Kammar- och Kommers-kollegiernes utslag den 4 Februari 1788, detta sågverks
egare erhållit tillstånd att å JSTordmalings allmänning låta utsyna och
fålla 160 till sågtimmer tjenlige träd, emot en rekognition af 6 runstycken
trädet, och genom samma myndigheters utslag den 13 December 1793 har
denna stockfångst, emot lika stubböresafgift, blifvit ökad till 450 träd årligen
från Home, Häggnäs, Bjenbergs, Hössjö, Pängsjöns och Häggsjöns kronoallmänningar.
Uti båda dessa utslag är såsom vilkor föreskrifvet, att den
sålunda beviljade stockfångsten icke finge lägga hinder i vägen för de nybyggen,
som tilläfventyrs kunde å allmänningen anläggas.

Vid Bjurholms sockens afvittring har ofvannämnde sågverk, på sätt
Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande förmält, enligt utslag den 1 December
1860 fått sig tilldelad mark i ersättning för förstberörde stockfångst
af 160 träd, men då en del af denna mark vore beväxt med endast mindre
träd, hvilka först i en aflägsnare framtid blefve till sågtimmer användbare,
har Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande derjemte tillerkänt sågverksegarne
enahanda rätt att tillsvidare å Kronans närbelägna odisponerade
skogar, såvidt och i den mån tillgång funnes, erhålla utsyning, som här ofvan
för Håknäs sågverk blifvit anfördt.

Utaf de allmänningstrakter, från h vilka sågverket genom Kammar- och
Kommers-kollegiernes ofvanberörde utslag den 13 December 1793 erhållit
tillstånd att afhemta sågtimmer, hafva Home, Häggnäs, Bjenbergs och Hössjö
allmänningar, enligt samme myndigheters utslag den l Augusti 1821,
blifvit tillerkände Hörneåforss jernbruk och, såsom rekognitions-skogshemman,
derunder enligt Kammar-kollegii utslag den 11 Augusti 1837 skattlagde.
Huruvida åter, såsom Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande uppgifvit, öfrige
Pängsjöns och Häggsjöns kronoallmänningar blifvit till nybyggen dispone -

rade, eller huruvida och på hvad grund sågverket icke tilldelats någon mark
i ersättning för det sågtimmer, som sågverket å berörde allmänningar haft
tillstånd att afhemta, har i kollegium -icke kunnat inhemtas, enär läns-styrelsens
afvittrings-utslag för Umeå socken den 31 December 1867 ännu ej
till kollegium inkommit.

Eders Ivongl. Maj:ts befallningshafvande har ansett, att någon ersättning
för de 200 träd, som sågverket berättigats att från vissa kronoallmänningar
afhemta enligt Kammar- och Kommers-koliegiernes utslag den 13
December 1793, icke borde sågverket tillgodokomma, enär denna stockfångst
ej föranledt verkets anläggning, utan tillkommit då sägen förändrades från
grof- till finbladig och då endast under -antagande, att samma trädantal fortfarande
kunde från de uppgifne allmänningarne afverkas, och under vilkor,
såsom ofvan är anförd t, att nybyggesanläggningar å samma marker ej finge
derigenom förhindras, hvaremot sågverket, om framställning derom gjordes,
borde befrias från erläggande af stubböresafgift för det antal träd, som numera
ej kunde verket från kronomark tilldelas. — Men ehuru så väl vid
upplåtelsen af först medgifna 160 träd, för hvilka dock ersättning i mark
redan blifvit lemnad, som för den sedermera tillökade stockfångsten af nyssnämnde
290 träd det vilkor varit fästadt, att nybyggesanläggningar ej derigenom
finge hindras, samt do allmänningstrakter, från hvilka denna tillökade
stockfångst skulle hemta,?, redan, enligt hvad nyss blifvit anfördt, år 1821
blifvit till större delen annorlunda disponerade, anser kollegium sig likväl, då
sågverket genom kollegii utslag den 11 Februari 1845 blifvit skattlagdt för
450 träd, böra, i olikhet med Eders Kong]. Maj:ts befallningshafvande, underdånigst
hemställa, att, derest tillgång tinnes på sådan odisponerad mark,
som icke är till nybyggesanläggning tjenlig eller anses höra som kronopark
bibehållas, sågverket jemväl må för den tillökade stockfångsten af 290 träd,
derför stnbböresafgiften utgör 4 riksdaler 52 öre riksmynt, tillerkännas ersättning.

5:o. Dalkarlså och Qvarnhusfors sågverk i Bygdm socken.

Uti Kongl. Maj:ts befallningshafvandes den 26 Juli 1804 meddelade
och af kollegium den 26 Februari 1805 gillade utslag, hvarigenom Dalkarlså
sågverksegare erhållit tillstånd att från vissa allmänningstrakter afhemta 143

fullmogna, till brädsågning tjenliga träd årligen emot en stubböresafgift al
11 riksdaler -14 skillingar banko, föreskrifves, att Kronan skulle vara förbehållen
fri dispositionsrätt öfver dessa allmänningar, i händelse derå ädlare
verk i en framtid komme att upprättas eller nya skattskyldige hemman
upptagas; likasom kollegium genom utslag den 22 November samma år, i
afseende å upplåtelsen åt Qvarnhusfors sågverk af 415 timmerträd, för hvilka
stubböresafgiften genom kollegii utslag den 7 Februari 1843 fastställdes, å 2
skillingar 8 r:st. trädet, till 23 riksdaler 2 skillingar 8 r:st., föreskrifvit, att
denna upplåtelse icke finge lägga hinder i vägen för upptagande af krononybyggen
och anläggande af nya hemman å de allmänningstrakter, från
hvilka berörde stockfångst afhemtades.

Kong!. Maj:ts befallningshafvande» den 3 Juni 1834 meddelade och
kollegii pröfning underställde utslag, hvarigenom flyttning af Qvarnhusfors
sågverksprivilegier till Dalkarlså såg skall blifvit medgifven, har icke, så
vidt i kollegium förda anteckningar visa, blifvit af läns-styrelsen insändt
och följaktligen ej heller af kollegium fastställdt,

6:o. Ratu såg i Bygdm socken.

Genom Kongl. Maj:ts befallningshafvande» utslag den 14 Januari 1796,
som kollegium genom skrifvelse den 15 November 1797 och utslag den 3
Juni 1834 fastställt, göres likaledes i afseende på den sågverket från Kronans
skogar beviljade stockfångst af 1 15 träd, derför stubböresafgiften utgör 3
riksdaler 28 skillingar 6 r:st. banko, det förbehåll att, om framdeles å de
allmänningstrakter, från hvilka sågtimret får afhemta», skulle upptäckas
några uppodlings-tillfälligheter till nya hemmans anläggande, Kongl. Maj:t
och Kronan må ega rätt att derom, enligt författningarne och sig företeende
omständigheter, förordna.

7:o. Saf vars säg i Säfvars socken.

Genom misskrifning har, i Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande»
yttrande, summan af den detta sågverk, enligt kollegii utslag den 2 Mars 1812
och 17 Februari 1820, beviljade stockfångst blifvit uppgifven 3 träd för låg,
utgörande densamma, efter afdrag af de till Tväråmarks i samma socken
belägna såg öfverflyttade 39 träd, rätteligen 939 träd. Med anledning af
nämnde öfverflyttning af en del utaf stockfångsten är, enligt kollegii utslag

_ 59 —

den 27 Juli 1848, stubböresafgifteu sålunda fördelad, att för Säfvars såg
erlägges 48 riksdaler 40 öre och för Tväråmarks såg 8 riksdaler 98 öra
riksmynt.

I likhet med hvad som i allmänhet blifvit vid upplåtelse af stockfångst
från Kronans skogar iakttaget, har äfven för detta sågverk blifvit
föreskrifvet, att den beviljade stockfångsten icke tinge lägga hinder i vägen
för nybyggens anläggande eller för Kronans fria disposition af de, å den till
stockfångst upplåtna mark, befintliga odlingslägenheter.

Genom beslut den 4 September 1851) har kollegium låtit bero vid
Kong!. Maj:ts befallningshafvande» utslag den 16 Oktober 1854, hvarigenom,
uppå gjord ansökning och sedan vid förrättad härads-synerätts undersökning
den 2tf—28 Juni sistnämnde är blifvit utrönt, att Säfvars sågverk genom
anlagda nyhemman förlorat 50 träd af sin inom Umeå härad privilegierade
stockfångst, för hvilken verksegaren fortfarande utgjort skatt och ränta*
Kong!. Maj:ts befallningshafvande, då af härads-synerätten likaledes vore
utredt, att inom nyss berörde härad funnes en odisponerad, emellan Fällforså
sågskogar, Mikelsträsks by, Säfvars gamla »ågskogar, Degerfors sockenrå och
Kroksjö by belägen allmänningstrakt, som medgåfve ett årligt hygge af 31
träd, under åberopande af nådiga brefven den 2 Maj 1826 och 29 Maj
1852 berättigat sågverksegarne att, såsom ersättning för de förlorade 50
träden, ifrån omförmälte allmänningstrakt årligen hemta 81 träd, med skyldighet
att erlägga de stubbören, som på den sålunda beviljade ersättningen
kunde belöpa. — Nyssberörde 3 i träd utgöra således icke någon tillökning
i stockfångsten, utan torde endast vara att anse såsom en anvisning tills
vidare i afräkning å den för sågverket medgifna ursprungliga stockfångsten,
hvilken senare alltså ensamt måste tagas i betraktande, då fråga uppstår
att lemna ersättning genom tilldelning af motsvarande skogsmark. Enligt
Kongl. Majrts befallningshafvandes afvittringsutslag den 81 December 1860
har sågverket sedermera för den del, 852 träd, af ofvan angifne stockfångst,
som skulle få inom Degerfors socken afverkas och för hvilken stubböresafgiften
beräknats uppgå till 25 riksdaler 34 skillingar 8 r:st. banko eller
38 riksdaler 58 öre riksmynt, erhållit en skogsmark i 6 skilten af tillsammans
2,541 tunnland 22 kappland, oberäknade 2,098 tunnland 23 kappland
mellanliggande impedimenter, emot en skogsränta af 39 riksdaler 77 öre, i
följd hvaraf utaf den privilegierade stockfångsten skulle återstå 87 tråd, som

sågverket egde att, emot en stubböresafgift af 4 riksdaler 82 öre, årligen
afverka inom Säfvars och Burträsks socknar; varande genom Ivongl. brefvet
den 30 Oktober 1863 förordna dt. att, som den Säfvars sågverk inom Degerfors
socken tilldelade skogstrakt väl under de första åren kunde beräknas
lemna full tillgång till årlig utverkning af 832 träd, men sedermera under
några år skulle uppstå eu brist, som likväl kunde ersättas genom utsyning
åt sågverket af 6,400 träd från andre Kronans skogar, den såsom ersättning
för nämnde brist åt sågverkets egare genom ofvanberörde afvittringsutslag
medgifna, vilkorliga och till tiden obegränsade, utsyning från annan kronomark
måtte bestämmas till 6,400 träd, att från andra inom Degerfors socken
belägna kronoskogar utgå till sågverket, antingen på en gång under första
året efter det sågverket fatt tillträda den anvisade skogstrakten, eller ock,
derest sådant af sågverkets egare föredroges, fördelade på två eller flere af
de första tio åren.

8:o. Qvcvrn fors eller Moss fors sågverk i Bygdeä socken.

Äfven för detta sågverk är, genom Kammar- och Kommers-kollegiernas
utslag den 19 Februari 1796 och Kammar-kollegii utslag den 4 November
1811, (hvilket senare, ehuru beslutad! den 2 September nämnde år, såsom
Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande uppgifvit, dock blifvit utlardadt
under omförmälde dag eller den 4 November 1811) föreskrifvet, att Kongl.
Maj:t och Kronan skulle ega rätt att förordna om nyhemmans upptagande
utaf de odlingslägenheter, som å de till stockfångst utsynade trakterne kunde
vara att tillgå.

9:o. Kassjö stig i Umeå socken.

Såsom förut är anfördt har ega ren af denna såg ej aflemna t. honom
affordrade handlingar angående sägens privilegier, men af de i kollegium förvarade
handlingar till kol! eg ii utslag den 23 Januari 1838 angående skattläggning
af Kassjö såg inhemtas dock, att Kongl. Maj:ts befallningshafvande
och kollegium genom utslag den 13 December 1814 och 8 Mars 1816 berättigat
sågverksegaren att från Kassjö och Tal v el sjö byars kronoallmänningar,
emot en stubböresafgift af 2 skillingar banko för hvarje träd, eller tillsammans
5 riksdaler 87 öre riksmynt, årligen afhemta 94 träd, utan att dervid

blifvit fästadt något vilkor om Kronans rätt att till nybyggen använda de å
upplåtna skogstrakterna möjligen befintliga odlingslägenheter.

10:o. Fållfors säg i Umeå socken.

Utaf handlingarne till kollegii beslut den 9 mars 1841 i fråga om
skattläggning af denna såg inhemta», att densamma, genom Kongl. Maj:ts
befallningshafvandes utslag den 13 december fi Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvandes
skrifvelse förekommer, antagligen till följd af misskrifning,
februari i stället för december) 1805 och kollegii utslag den 9 september
1806, erhållit rätt att från sju kronoallmänningstrakter till försågning årligen
afhemta 157 fullmogna furuträd, emot en stubböresafgift af 2 skillingar
trädet eller 6 riksdaler 26 skillingar banko, motsvarande 9 riksdaler 81 öre
riksmynt, hvarvid dock fästes det vilkor, att upplåtelsen icke finge lägga hinder
i vägen för Kronan att derå anlägga nybyggen, om anledning dertill
förekomme.

I I :o. Tvärdmarks säg i Saf vars socken.

För denna såg åberopar kollegium endast i underdånighet hvad ofvan
blifvit under Säfvars såg anfördt.

S 2:o. Östra Sjuismarks såg i Bygdm socken.

Ehuru, i enlighet med hvad Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande
uppgifvif och handlingarne till kollegii utslag den 3 december 1863 angående
skattläggning af denna såg jemväl gifver vid handen, den sågverket
från kronoallmänningen Nya Storbäcksskogen, emot en stubböresafgift af 7
riksdaler 31 öre riksmynt, upplåtna stockfångst af 39 träd årligen först blifvit
beviljad genom landshöfdinge-embetets utslag den 3 december 1828 och
kollegii utslag den 11 december 1832, anser kollegium, att, enär häradssynerättens
undersökning härom försiggått den 6 och 7 november 1816, icke
någonting vore att erinra emot sågverkets rätt att fortfarande åtnjuta denna
stockfångst, i afseende på upplåtelsen hvaraf icke finnes gjordt något förbehåll
om Kronans rätt till disposition af de å allmänningen möjligen befintliga
odlingslägenheter.

1 o:0.

Baygböle sågverk i Umeå socken.

Genom Kammar- och Kommers-kollegiernes utslag den 20 september
1791 hafva Norrfors byamän fått tillstånd att, från grofbladig till finbladig,
förändra deras vid Norrforsen i Umeå eif anlagda såg och att till försåguing
derå, utom 300 träd från egne och Kassjö afvittrade skatteskogar, från
Kronans mellan Selet och Rödå i Yindelselfven samt de invid och kring Fällfors
kronobyggen och Ramsele kronohemman vid Umeå eif belägna kronoallmänningsskogar
inom Degerfors socken årligen afhemta 900 träd, mot eu
stubböresafgift af 8 r:st. trädet eller tillsammans 12 riksdaler 21 skillingar
banko och under vilkor, bland annat, att såginrättningen icke finge lägga
hinder i vägen för krononybyggens upptagande, hvarigenom byamännen fast
mera hade skyldighet att göra Kronans mark nyttig, och hvartill äfven andre,
som sådant åstundade, egde att sig anmäla. Sedan härads-synerätt i
september månad 1799 verkställt undersökning och Kongl, Maj:ts befallningshafvande,
genom resolution den 1 mars 1800, leinnat handlanden O.
Tjernström tillåtelse att, för dess vid Norrfors redan anlagda finbladiga sågverk,
få från vissa konoallmänningar årligen afhemta 908 fullmogna träd,
deribland 037 träd från allmänningstrakten inom nyssnämnde eller Degerfors
socken, emot en stubböresafgift af 2 skillingar 8 r:st, banko för hvarje
träd, har Kammar-kollegium genom utslag den 20 maj 1800, då frågan
blott rörde tillökning för den vid Norrfors privilegierade säginrättning, i stället
för hvad genom anlagda nybyggen densamma frångått, och då Karnmaradvokatfiskalen,
å Kronans vägnar, emot den sökta och af Kongl. Maj:ts befallningshafvande
beviljade tillökning icke haft något att påminna, vid Kongl.
Maj:ts befallningshafvande- beslut låtit bero, kollegium dock förbehållet att,
i afseende på blifvande nybyggen och den rätt som en eller annan till någon
af skogstrakterne förmente sig ega, så förordna, som lag och författningar
samt förekomna omständigheter kunde fordra. Norrfors såg har sedermera
blifvit nedlagd och dess privilegierade stockfångst, enligt kollegii utslag den
8 september 1819, flyttad till Baggböle-forsen i Umeå eif.

Till det vid nämnde fors anlagda Baggböle sågverk har jemväl enligt
sistberörde utslag blifvit flyttad den stockfångst af 77 5 träd årligen, som,
genom Kongl. Maj:ts befallningshafvandes utslag den 4 april 1805 och kollegii
utslag den 19 december 1806, ofvanbemälte Tjernström fått tillstånd

att, till försågning vid ett i Pengforsen af Umeå elfs östra gren eller den
g. k. Urnan genom sistnämnde utslag till anläggning medgifvet, men aldrig
uppfördt sågverk, afhemta från Pengsjö östra och vestra allmänningar, allmänningen
kring ån Ramsan, kronoöfverloppsmarken af byn Tegsnäset, allmänningen
ofvanför Kamparbäcks nybygge, kronoallmänningstrakten från Tväråträsks
by, kronoallmänningen öster om Vännäs-ån, sträckande sig förbi Stärkesmarks
och Jemteböle byars områden intilldess Spölands och Vännäs byars
skogar möta, samt Vännäs vestra allmänning, för hvilken stockfångst
stubböresafgiften genom nådiga brefvet den 28 mars 1838 blifvit bestämd
till 2 skillingar 8 r:st. banko trädet.

Vidare bar Kongl. Majds befallningshafvande genom utslag den 18
april 1812, vid hvilket kollegium, i hvad detsamma rörde Kronans rätt, enligt
utslag den 18 oktober 1813 låtit bero, jemte tillåtelse för magister J.
S. Hofverberg att dels i den s. k. Rödån anlägga ett sågverk, sedermera
benämndt. Rödåfors, dels ock med en ram tillöka den af honom utaf Degerfors
byamän inköpte, på deras skatteskog grundade såg, medgifvit honom
en stockfångst: för Degerforssågen af 770 träd från l:o allmänningen emellan
Abbortjern och Flockabäcks k ro no bygge och Gjukens by, 2:o kronoallmänningen
mellan Gjukens skatte- och Abborträsks frälse nybygge, 3:o en
kronotrakt från Åmsele bys skattlagda område till Lappmarksrået, 4:o från
Lappmarksrået uppföre Vindelselfven 51/, mil till Björksele krononybygge,
,j;o på venstra sidan om förenämnde eif en kronoallmänning på ömse sidor
om Arfven, som genom Stora och Lilla Arfträsken faller i Vindelselfven, och
6:o en allmänning emellan Björksele krononybygge och Sorséle på ömse sidor
om oftanämnde Vindelself, — och för Rödåfors sågverk af 1,484 träd från
två kronoallmänniitgar på nordöstra och nordvestra sidan om Rödån samt
två på östra och södra sidorna om Vindeln, en allmänning på ömse sidor
om Gjukån, en på ömse sidor om Amån och en 1% mil uppföre elfven från
Sorselet till nybygget Risnäs, dock med förbehåll för Kronan, att om de till
nybyggen och nya hemmans anläggning tjenlige ställen särskildt förordna.
Och har Kongl. Maj:t, med upphäfvande af kollegii utslag den 30 april 1845
och gillande af Kongl. Maj:ts befallningshafvandes beslut den 31 mars 1831,
genom nådigt bref den 6 oktober 1846 tillåtit Baggböle sågverksegare att
vid Baggböle såg begagna den stockfångt af 770 träd, som varit den ena
af dessa sågar, eller Degersfors då mera nedbrända såg, anvisad.

— 64

Enär vid förnyad häradsrätts-undersökning den 3 och 19 juli 1848
blifvit utrönt, att vid den häradsrätts-undersökning, som egt rum den 24
och följande dagar i september månad 1810 och legat till grund för kollegii
ofvanberörde den 18 oktober 1813 meddelte utslag, de till Degerfors sågverk
upplåtna skogstrakter medgåfve högre afverkning och att misskrifning
eller missräkning egt rum vid utförandet i protokollet af den påräkneliga,
årliga skogsafverkningen, så att 2,242 träd i stället för 770 träd vore för
sågverket att tillgå, har Kongl. Maj:ts befallningshafvande genom utslag den
3 oktober 1848, som kollegium genom utslag den 27 mars 1849 fastställt,
tillåtit Baggböle sågverksegare att, från de till stockfångst för anläggning
af en såg vid Degerfors upplåtne och till Baggböle sedermera anslagna allmänningstrakter,
årligen afhemta 530 träd inom Degerfors socken och 1,712
träd inom Lycksele lappmarks härad, eller sammanräknadt 2,242 träd, häruti
dock inberäknadt de förut beviljade 770 träd, emot en stubböresafgift,
som Kongl. Maj:t, efter anförde underdåniga besvär, enligt nådigt bref den
25 juli 1850 fastställt till G skillingar banko stycket för de 530 träd, som
ansetts vara att påräkna inom Degerfors socken, och 3 skillingar samma
mynt stycket för de 1,712 träden inom Lappmarken.

Beträffande den, genom kollegii ofvanberörde utslag den 18 oktober
1813, för Rödåfors såg beviljade stockfångst af 1,484 träd liar, sedan vid
häradsrätts-undersökning den 18, 19 och 20 juli 1844 befunnits, att å de
skogstrakter, som för detta ändamål år 1810 blifvit utsynade åt nämnde sågverk,
hvilket aldrig blifvit fårdigbyggdt, dåmera till följd af nybyggesanläggningar
endast kunde påräknas en årlig tillgång af 702 träd, kollegium
genom utslag den 29 februari 1848, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med
Kongl. Maj:ts befallningshafvandes den 28 december 1846 meddelte utslag,
bland annat tillåtit, att sistnämnde antal träd finge afhemtas och vid ett i
Norrfors ånyo inrättadt sågverk afverkas emot en stubböresafgift af G skillingar
banko trädet.

Såsom ersättning för den brist, som sålunda uppkommit uti den Rödåfors
sågverk genom kollegii utslag den 18 Oktober 1813 beviljade stockfångst,
har Norrfors sågverksegare sökt upplåtelse af åtskilliga trakter inom
Lycksele och Degerfors socknar, i anledning hvaraf undersökning af dessa
socknars häradsrätter i Juni månad 1848 blifvit verkställd dels å tvenne
odisponerade kronotrakter inom förstnämnde socken, som ansågos kunna år -

— 65

ligen medgifva en afverkning af 419 träd, dels å 10 särskilde krono trakter
inom Degerfors socken, som kunde lemna 639 träd årligen, hvarefter häradsrätterne
i afgifne utlåtanden bland annat, — då timmerfångsten å de sågskogar,
som år 1810 till Rödåfors sågverk utsyntes och sedermera dertill anslogos, i
betydlig mån minskats i följd af en mängd derå anlagde nyhemman äfvensom
genom skogseldar, ehuru bestämda beloppet deraf icke kunde angifvas,
enär för utredandet af den skada, skogseldarne orsakat, en noggrannare undersökning
å dessa trakter, hvilken icke varit föremål för synen, vore af
nöden, — tillstyrkt, att Norrfors sågverksegare måtte tillåtas att från de utsynte
trakterne årligen afhemta inom Lycksele socken 419 träd och inom
Degerfors socken 620 träd; men enär nådiga brefven den 30 Juni 1820
och 2 Maj 1826 innefattade förbud emot de i länet befintlige och odisponerade
kronoallmänningars upplåtande till nya såganläggningar, samt vidsträcktare
rättighet i den delen icke kunde beviljas, än så vidt den afsåge ersättning
för hvad genom nybyggesanläggningar eller eljest förlorats i påräknad
och beviljad stockfångst, hvarom någon undersökning af härads-synerätterne
icke blifvit verkställd, har Kongl. Maj:ts befallningshafvande genom utslag
den 7 Maj 1850 ansett sig hvarken kunna bifalla den gjorda ansökningen
eller för det dåvarande bestämma ersättningen; hvaremot kollegium, efter
besvär af Baggböle sågverksegare, grosshandelsbolaget James Dickson &
Comp., som under tiden förvärfvat, sig jemväl Norrfors sågverksegares rätt,
medelst utslag den 9 November 1852 förklarat, att då enligt kollegii utslag
den 18 Oktober 1813 från då utsynte skogstrakter ett antal af 1,484 träd
årligen beräknats kunna afhemtas till afverkning vid Rödåfors sågverk, men
jemlikt häradssynerätts undersökning i Juli månad 1844, som föregått den
af kollegium genom dess utslag den 29 Ifebruari 1848 beviljade såganläggning
vid Norrfors med rättighet att derstädes fä jemte annan försäga den
stockfångst från de Kronans skogar, som blifvit Rödåfors anslagna, samma
skogar befunnits icke kunna tåla större afverkning än 702 träd, af orsak
att, sedan år 1810 då skogarne synades, dels en mängd nybyggen derå
blifvit anlagde, för hvilka skogsområden måst afräknas, dels skogarne äfven
till en del af eldar härjats; samt det sålunda vore utredt, att den till Rödåfors’,
till Norrfors dåmera förflyttade, såg påräknade timmerfångst blifvit förminskad
med 782 träd, hvarför Norrfors sågverksegare, så vidt tillgång der 9 -

till funnes, vore till ersättning berättigad, och vid häradssynerätts-undersökningarne
den 15 och 19 Juni 1818 vore utrönt, att å de utsynte skogstrakterne,
hvarå lika litet jernbruk eller ädlare verk som kände anledningar
dertill i orten funnes, kunde utan deras skada fällas, å de i Lycksele lappmark
419 och å de i Degerfors härad 620, tillsammans 1,039 träd årligen,
samt klaganderne yrkat att, i ersättning för hvad de förlorat, årligen få afhemta,
från de i Lycksele häradssynerätts protokoll anmärkte trakter . . 419 träd,

från sju af de inom Degerfors synte trakterne...........170 „

och af två inom samma härad antecknade trakter......... 29

tillsammans 618 träd,

pröfvade kollegium, med upphäfvande af Kongl. Maj:ts befall ni ngshafvandes
utslag och bifall till klagandernes begäran, skäligt bevilja dem rättighet att
å de af dem uppgifna skogstrakter till försågning vid Norrfors sågverk afhemta
618 träd årligen, för hvilken tillökning i afverkning sågverket komme
att till bevillning taxeras samt med vilkor, för öfrigt, att för den tillökade
stockfångsten skulle erläggas stubböresafgift, som Kongl. Maj:ts befallningshafvande
borde bestämma, och att den medgifna rättigheten till stockfångst
icke finge utgöra hinder för anläggning af nybyggen och torp samt anställande
af odlingar å skogstrakterne, äfvensom deras användande till nyttiga
ändamål. Uti detta utslag, som hos Kongl. Maj:t blifvit af Säfvars sågverksegare
öfverklagadt, har Kongl. Maj:t enligt nådigt bref den 21 Maj 1856,
med anledning af hvad nämnde sågverksegare anfört, icke funnit skäl att
göra ändring. Och har under tiden Norrfors sågverksegares stockfångst,
genom Kongl. Maj:ts befallningshafvandes ofvanomförmälta utslag den 19
September 1850, blifvit till Baggböle Överflyttad, äfvensom stubböresafgiften
genom Kongl. Maj:ts befallningshafvandes utslag den 7 Februari 1853 blifvit
bestämd till 4 skillingar trädet för de 199 träd, som ansetts kunna afverkas
inom Degerfors socken, och till 2 skillingar 6 r:st. banko för hvardera
af de 419 träd, som inom Lappmarken skulle få afhemtas.

I sammanhang med den förut omnämnda, genom Kongl, brefvet den
6 Oktober 1846 beviljade flyttning till Baggböle af Degerfors sågverks rätt till
stockfångst från kronans skogar, har Kongl. Maj:t till ny häradsrätts-undersökning
återförvisat en af Baggböle sågverksegare gjord ansökning, att vid
Baggböle-verken få begagna det för ett sågverk vid Degernässanden afsedda

timmer, hvarom förekommit: att sedan dåvarande egaren af Degerfors såg,
landsfiskalen J. B. Hofverbörg, år 1815 hos Kongl. Maj:ts befallningshafvande
sökt att å östra och vestra Storsand, Skaholmen eller Degernässanden
kallad, fa anlägga ett finbladigt sågverk med 2 ramar, med rättighet att
dertill använda vissa vid Vindelselfven och deruti infallande mindre vattendrag
belägna odisponerade kronoallmänningstrakter, så har Lycksele lappmarks
häradsrätt den 10 Juli sistnämnde år verkställt syn, dervid utrönts,
att nämnde skogstrakter kunde lemna till försågning 2,377 träd, hvarefter,
sedan Hofverberg genom afhandling den 21 November 1816 till dåvarande
egaren af Baggböle försålt, jemte Degerfors såg med dertill anvisade skogstillgångar,
sina anspråk å alla de kronoallmänningstrakter, som vid nyssnämnde
häradssyn blifvit för en ny sågverksanläggning vid Degernässanden
eller Skaholmen utsynte, Kongl. Maj:ts befallningshafvande genom utslag den
31 Maj 1831 förklarat, bland annat, att som Hofverberg afstått från sitt anspråk
å de, för det tillämnade sågverket vid Degernässanden utsynte, kronoallmänningar
till en geometrisk vidd af 427,377 tunnland 8 kappland, (enligt
nådiga resolutionen den 6 Oktober 1846 — fao,377 tunnland 8 kappland),
hvarifrån, enligt häradssynerättens utlåtande, med skogens framtida bestånd
årligen kunde afhemtas 2,377 dels furu, dels grantimmer, deraf 2,760 sju
alnars och 997 tio alnars sågblockar eller tillsammans 3,757 sådana blockar
kunde erhållas, tilläte Kongl. Maj ds befallningshafvande egarne af Baggböle
sågverk att derstädes till brädsågning använda förberörde timmertillgång emot
en stubböresafgift af 3 skillinger banko för hvarje träd och med förbehåll,
att sådant icke hindrade anläggningen af nya hemman och torp eller upplåtande
af odlingslägenheter å dessa skogar; att, uppå Kammar-advokatfiskalsembetets
besvär, kollegium genom utslag den 30 April 1845, enär den af
häradssynerätten anställde undersökning i afseende på den tillernade såganläggningen
å Degernässanden icke innehölle något yttrande, hvarken om
lämpligheten af de omnämnde skogstrakternas anslående till Baggböle såg?
ej heller om samma sågs verkliga behof af timmerfångst från berörde skogstrakter
samt huruvida skogarnes upplåtande till Baggböle sågverk kunde utan
skada för andra vigtigarc ändamål medgifvas, men sådant förut bort vara
utredt, ogillat och upphäft Kongl. Maj:ts befallningshafvandes utslag samt
återförvisat frågan till förnyad handläggning, äfvensom Kongl. Maj:t, i anledning
af Baggböle sågverksegares häröfver anförde besvär, enligt nådiga

— 68 -

brefvet den 6 Oktober 1846, då besvärshandlingarne i förening med särskildt
vunna upplysningar syntes gifva vid handen, dels att de, för den tillämnade
såganläggningen vid Degernässanden år 1815 utsynta skogstrakter förut blifvit,
till hufvudsaklig del, insynte under Baggböle sågverk och äfven i någon
mån beräknade under Degerfors såg, hvarföre ytterligare upplåtelse af de, i
1815 ars synerätts-protokoll beskrifne trakter möjligtvis kunde föranleda till
större afverkning från densamma, än som med omsorgen om skogens bestånd
vore förenlig, dels ock att åtskillige, för allmänna behof afsatte skogstrakter
ofvan och nedan om Lycksele kyrka äfven ingått i beräkning för den vid
Degernässanden tillämnade såganläggning, gillat kollegii beslut om frågans
återförvisning till ny handläggning af länsstyrelsen. Till följd häraf hafva
dels Lycksele häradsrätt den 7 med flere dagar i Juni månad 1847, med
biträde af dertill förordnad landtmätare, verkställt förnyad undersökning å
de år 1815 ifrågasatta skogsmarkerna utåt Urnan och Vindelselfven, hvilka
marker, efter det åtskillige trakter afräknats för allmänna behof samt kringliggande
byar och nyhemman, ansågos kunna årligen lemna 671 tio alnars
timmer och 1,674 sju alnars sågblock, dels Degerfors häradsrätt den 18 i
samma månad synat allmänningstrakten på ömse sidor om Eckornbäcken,
hvilken trakt funnits kunna medgifva en årlig afverkning af 76 träd om 10
alnars längd; på grund hvaraf landshöfdingeembetet genom utslag den 25
September nyssnämnde år, som kollegium den 18 April 1848 gillat och fastställt,
tillåtit grosshandelsbolaget James Dickson & Comp. att, för användande
vid Baggböle sågverk, årligen afhemta från kronoallmänningstrakterne
kring Urnan och Vindelselfven i Lycksele socken 1,554 fullmogna träd, af
hvilka erhöllos 671 tio alnars och 1,674 sju alnars sågblock, samt inom
Degerfors socken 76 träd af 10 alnars längd, eller tillsammans 1,630 träd,
mot en stubböresafgift af 6 skillingar banko trädet och uttryckligt förbehåll,
att sådant icke hindrade anläggning af nya hemman och torp samt upplåtande
af odlingslägenheter å dessa skogar; varande nämnde stubböresafgift,
efter anförde underdåniga besvär, af Kongl. Maj:t fastställd genom nådigt
bref den 12 Juli 1849.

Vidare hafva Baggböle sågverksegare — dels uti ansökning den 17 Juni
1847 anhållit, att då, vid syn och undersökning, i anledning af Kongl. Maj:ts
nadiga bref den 6 Oktober 1846, så väl om hvilka skogar förut voro anslå
gne Baggböle eller andre med detsamma förenade sågverk och tillförene

69 —

utsynte för en af landsfiskalen Hofverberg sökt finbladig såganläggning å
Östra Storsand, Skaholmen eller Degernässanden, som å sjelfva skogarne, anledning
förekommit, att skogarne vid åtskilliga smärre vattendrag, som utföllo
och förenade sig med Umeå- och Vindelselfvarne, icke skulle vara tillförene
utsynte och härads-synerätten i anledning af den remiss, som ligger
till grund för berörde syn och undersökning, icke skulle anse desamma kunna
utsträckas till andre trakter än dem, de förut hållne undersökningarne
på ett måhända mindre tydligt och bestämdt sätt beskrefvo, och på hvilka
undersökningars tydning berodde huru långt den förr hållna besigtningen
sträckt sig, det måtte, derest några för stockfångst tjenlige kronoallmänningstrakter
funnos invid vattendrag och sjöar, som utgjorde ursprunget till, eller
medelbarligen eller omedelbarligen förente sig med, de stora vattendragen
Umeå- och Yindelselfvarne inom Sorsele, Stensele, Lycksele och Degerfors
socknar och icke förut voro för Baggböle och dermed förenade verk eller
anläggningar å Degernässanden utsynte eller ock förut disponerade, sådane
trakter varda åt Baggböle sågverk till stockfångst upplåtne samt för sådant
ändamål syn och undersökning förordnas att företagas, sedan frågan om hvad
de förut hållne besigtningar kunde anses innefatta blifvit slutligen afgjord,
— dels ock uti ansökning den 15 Oktober 1847 begärt, att som Kongl. Maj:ts
befallningshafvande genom utslag den 25 forutgångne September gillat Lycksele
häradssynerätts åtgärd, att för det året inskränka den genom Kongl.
Maj:ts nådiga beslut den 6 Oktober 1846 föreskrifna undersökning till endast
de trakter, som år 1815 blifvit synade, ehuru landsfiskalen Hofverbergs
ansökning skulle omfatta och afse dittills odisponerade kronoskogar, belägne
inom Lycksele och Degerfors socknar på en half mils afstånd från
ajla vid Umeå- och Yindelselfvarne samt derintill stötande vattendrag, samt
den år 1815 befunna skogstillgången blifvit betydligt förminskad genom
nybyggesanläggningar och andre omständigheter, det måtte rättighet till stockfångst
sågverksegarne medgifvas på en sträcka af ifrån en till en och en
half mil, efter omständigheterna och befintlige lokalförhållanden, från båda
sidorna af Umeå-och Vindelselfvarne samt alla de sjöar och vattendrag, som
medelbarligen eller omedelbarligen med nämnde större elfvar sig förente och
kunde till flottningsleder begagnas; i anledning af hvilka ansökningar syner
den 18 med flere dagar i Juli månad 1848 blifvit af Lycksele och Degerfors
häradssynerätter verkställde, dervid Baggböle sågverksegare dels begärt

— 70 —

upplåtande inom Degerfors socken, a) af allt hvad som på vestra sidan af
Urnan förut icke varit Baggböle sågverk anslaget till socknegränsen emellan
Degerfors och Bjurholm, b) af de trakter mellan Umeå- och Vindelselfvarne,
som icke enligt kartan funnes ligga inom de förr utsynte skogarnes
gränser, dock så, att af den mark, som ytterligare kunde tillsynas Baggböle
sågverk, endast så mycket ansåges för tillökning, som öfverstege hvad genom
nybyggesanläggningar sågverket frångått, c) af den del öster om Vindelselfven
på båda sidor om Krakån, som icke förut blifvit intagen på längd
och bredd, och vid hufvudvattendraget hvad som kunde återstå odisponeradt
emot Rödåfors eller då mera nya Norrfors och Säfvars sågverks skogar samt
upp emot Burträsks sockens rå, dels ock anhållit, att inom Lycksele socken
rättigheten till timmerfångst från de redan anslagne trakterna måtte utsträckas
till en och en half mil från eifvarne eller sjöarne, der sådant af lokalförhållanden
icke hindrades, samt att hvad som icke komme inom den terräng
af de bi-vat(endrag, som sökanderne uppgåfvo eller funnos vara förut sågverket
tillsynt, måtte på grund af remissen å deras ansökning den 17 Juni,
till den vidd trakterne innehölle, varda verket tillagdt, dels såsom ersättning
för minskad stockfångst genom anlagde kronohemman och nybyggen samt
öfvergångna skogseldai’, dels ock såsom ytterligare stockfångst, i hvilket afseende
33 särskilte trakter blifvit uppgifne; äfvensom Lycksele härads-synerätt,
efter besigtning af de ifrågakomne skogstrakterna, som alla lågo i sammanhang
med de allmänningar, som förut voro anslagne till Baggböle eller
Degerfors sågar, antagit och beräknat, att följande antal träd skulle kunna
årligen fällas å nedannämnde trakter, nemligen å

l:o en förut icke synad kronoallmänning på båda sidor om stora Björkvattnet
samt sjöarne Vojtja och Sejma neder till lilla Björkvattnet, 3 mil
lång, deraf ’/g, eller 1 1,576 tunnland, ansågs timmerbärande med 3 träd på
2 tunnland, som gjorde 17,355 träd af endast ett sågblock af 7 å 10 ''alnars
längd, med en återväxt af 220 år,.............. 78 träd.

2:o en förut likaledes osynad kronoallmänning emellan Tärna kapell
vid Gentasjön och nybygget Gardvik, der Björk vatten-ån och
Um-elfven sammanlöpte, 2 mil lång och öfver hufvud taget %

mil bred ................................ 68 ,,

3:o den förut ej disponerade andelen af trakten på ömse sidor
Jocksjaurbäcken från sjön Bietiken till öfre ändan af Jocksjaurtjern 9 ,,

71 —

4:o de timmerskogar, som funnos på ömse sidor om den kronoallmänning
utmed och på båda sidor om stora Urnan samt Lupsjön,

Lolelougt, Gaskelougt och Gillelougt jemte Starviken från lilla
Björkvattnet till Luspholm om 9 mil, som år 1815 och 1847
blifvit utsynade åt Skaholms med Baggböle förenade såg, livilka
dittills odisponerade och i syneprotokollet beskrifne skogar ansågos
kunna lemna tillsammans....................... 2,957 träd.

5:o de trakter, som återstode af allmänningen mellan Luspholmen
och Rusele omkring 5 mils längd, sedan för allmänna behof afsatts
% mil nedan Stensele kyrka samt 3/4 mils bredd å ömse sidor
eller emellan Stensele sockens gränser emot Wilhelmina och Sorsele
sockens gränser till Atskilje..................... 2,622 ,,

6:o återstoden af kronoallmänningen emellan Rusele och Betsele,

3y4 mil i längd samt i bredd å södra sidan Um-elfven till Håknäs
sågskogar vid Oreelfven 1 mil och å norra sidan 1 % mil ,sedan
derifrån undantagits dels den till Norrfors, med Baggböle förenade
såg genom kollegii utslag den 20 Maj 1800 anslagna timmerfångst,
dels de vid 1815 och 1847 års syner till Baggböle anvisade
trakter, dels ock enskilte hemmans fyllnadsjord...... 2,275 „

7:o den förut odisponerade delen af kronoallmänningen mellan
Tannsele och Jonkarafvan till Gaddträskby, hvaraf en annan del
genom utslaget den 20 Maj 1800 redan blifvit anslagen Norrfors,
med Baggböle förenade såg ..................... 303 „

8:o en kronoallmänning ofvan östra Gautsträsket utåt Yindelselfven,
V2 mil lång, % mil bred å hvardera sidan elfven, samt
utåt Tjulån, som faller i Gautsträsket, 1/2 mil lång och Vs mil bred 17 „

9:o de förut icke utsynade delar af den kronoallmänning från
östra Gautsträsk till Risnäs, till 7 mils längd, som år 1815 och
1847 blifvit utsynad åt Baggböle sågverk ............. 233 ,,

10:o förut ej upptagne trakter af kronoallmänningen emellan Sorsele
och Björksele, 8 mil, som till öfrige delar vore tillsynad dels
Degerfors, dels Baggböle såg.................. . , . 1,864 „

— 72 —

11 :o en odisponerad trakt å allmänningen mellan Björksele och
Lycksele lappmarks rå emot Degerfors socken, hvilken allmänning
för öfrigt vore genom kollegii utslag den 18 Oktober 1813 tillagd
Degerfors såg.............................. 356 träd 12:o

trakten kring Juktån till östra ändan af Öfver-Juktån, 372
mil längre än som vid 1815 och 1847 års syn blifvit Baggböle
tillsynadt................................ 298 „

13:o en skogstrakt vid norra sidan af Giltjaur, som utfaller i stora

Juktån................................. 105 „

— 11,185 träd =

samt Degerfors härads-synerätt utsynat

14:o en kronotrakt på ömse sidor om Kryckelelfven från Hägglands
nybygges bolstad till Näfverlidstjern, hvarå ansågs kunna
årligen fällas. ............................. 1*27 „

15:o en kronotrakt, gränsande i norr till nya Norrfors sågverks
skogar vid Djupsunds-sjöarne, i söder till Gladabergs kronohemmans
område, i öster till samma sågverks skogar vid Hjuks eller Lappselån
och i vester till Baggböle sågverks skogar, vid Vindelelfven 100 „

16:o en kronotrakt, gränsande i söder till Bjurholms sockens rå,
i norr till Baggböle sågverks utsynte skogar vid Ramsån, i vester
till Skifsjö by och ny Åkertjerns nybygge samt i öster till Yännäs
socken, hvilken trakt antogs kunna lemna........... 33 „

och 17:o en kronotrakt, gränsande i söder till Bjurholm, i norr
till Baggböle sågverks skogar vid Umeå eif, i vester till Gäddträsks
by i Lycksele, i öster till Skifsjön och Strömsjö näs, lemnande,
efter afräkning al hvad som år 1799 blifvit till Baggböle

utsynadt, äfvensom af utmål för redan anlagda nybyggen,..... 820 „

— 1,080 träd =

eller tillsammans 12,265 träd.

Yid de verkställde synerna har försie landtmätaren J. G. Stenberg
biträdt synerätterne, äfvensom Krono-ombud närvarit och icke haft något
att anmärka emot upplåtelsen till Baggböle sågverk af de utsynade trakterna,

73 —

dock under vilkor att upplåtelsen ej Unge hindra nyheramans anläggning,
m. m.; hvarefter synerätterne, med vitsordande att den timmertillgång, som
år 1815 utsynades och blifvit Baggböle sågverk tillslagen, i betydlig mån
minskats al vidsträckta skogseldar och anlagde nybyggen, i afgifne utlåtanden
den 19 och 22 Juli 1848 sig yttrat: att som vid de hållne synerna befunnits,
att å de odisponerade kronoallmänningarne utan Urnans och Vindelns vattendrag,
ehuru tillgränsande kronohemman fått sig tillräknadt utmål efter
2,500 tunnland duglig mark på mantalet, årligen kunde huggas 11,185 dels
gran-,, dels tallträd, af hvilka sednare 4,495 gåfve 2 sju alnars sågblock,
samt å de inom Degerfors härad belägne, så vidt kändt vore, odisponerade
fyra kronotrakter 1,080 träd, af hvilka 523 gåfvo 2 sågblockar, samt hvarken
jernbruk eller annat ädlare verk i orten vore anlagt eller under anläggning,
och syne-rätterne icke funne med en riktig hushållning instämma, att fullmogna
träd lemnades utan allmänt eller enskilt gagn till förruttnelse eller
förödelse af stormar och skogseldar, tillstyrkte synerätterne, att vederbörande
måtte tillåtas att detta timmerbelopp från de utsynade trakterna årligen afhemta,
samt slutligen landshöfdinge-embetet genom utslag den 31 Januari
1850. då fråga icke blifvit väckt om dessa skogars anslående till någon ny
såganläggning utan för Baggböle redan privilegierade finbladiga salu-sågverk
med 6 ramar och 2 särskilta kantskärningsramar, vid hvilket verk, enligt
Umeå häradsrätts undersökning, både det dertill förut och nu sökta timret
kunde afverkas, tillåtit grosshandelsbolaget James Dickson & C:o att årligen
afhemta och vid Baggböle sågverk förädla ofvanuppgifne 12,265 träd, emot
en årlig stubböresafgift till Kronan af 2 skillingar 6 r:st för hvarje träd
från lappmarken och 4 skillingar för hvarje träd från Degerfors socken, eller
tillsammans 672 riksdaler 34 skillingar banko, jemte den skatt och ränta,
som vid förnyad skattläggning komme att åsättas, och med förbehåll, bland
annat, att sådant icke finge hindra anläggning af nybyggen och torp samt
anställande odlingar å dessa trakter och deras användande till andra vigtigare
ändamål eller verkställighet af nådiga brefvet till Kammar-kollegium den
18 Juli 1827, angående dylika trakters indelning till hemman. — Öfver
detta utslag anförde såväl sågverksegarne som Kammar-advokatfiskals-embetet
besvär hos kollegium, under yrkande om ändring af stubböresafgiftens
belopp, hvarvid advokatfiskals-embetet, med hänseende till det i nådiga bref■''
, : 4 ■ ■ V;* i 10

74 -

vet den 2 Maj 1826 stadgade förbud emot tillstånds meddelande, på sätt
förut skett, till viss årlig stockfångst från kronoskogar i de norra provinserna
samt hvad särskilt anginge den tillökade stockfångsten från Degerfors socken,
inom hvilken den allmänna afvittringen icke blifvit afslutad och fastställd,
enär det ej vore styrkt eller utrönt, i hvad mån de till sågverket förut
anslagne skogar medelst nybygges-anläggningar förminskats, tillika till kollega
bepröfvande hemställt, huruvida någon upplåtelse till stockfångst från
ifrågakomne allmänningsskogar, på sätt landshöfdinge-embetet medgifvit, kunde
ega rum; i anledning hvaraf kollegium genom utslag den 1 April 1851
beträffande först nämnde hemställan förklarat, att som här vore fråga om
en gammal, redan före utfärdandet af 1827 års nådiga bref tillkommen såg
och härads-synerätterne vitsordat, att den timmertillgång, som förut utsynats
och blifvit Baggböle sågverk anslagen, i betydlig mån minskats af vidsträckta
skogseldar och anlagde nybyggen, något hinder så mycket mindre då förekomme
mot beviljandet af den begärda och föreslagna stockfångsten, som
landshöfdinge-embetetet i det underställda utslaget dervid fästat det förbehåll,
att beviljade stockfangsten hvarken finge hindra anläggning af nyhyggen
eller torp samt anställande odlingar å de till stockfångst utsynade
skogstrakterna, eller deras användande till andra nyttigare ändamål, eller
verkställandet af hvad i Kongl. brefvet den 18 Juli 1827 angående sådana
skogstrakters indelning till hemman blifvit föreskrifvet, hvadan advokatfiskalsembetets
hemställan lemnades utan afseende; och rörande derefter stubbörena,
med ändring af landshöfdinge-embetets beslut härutinnan, förklarat dessa skola
utgå med 5 skillingar • banko årligen för hvart träd, som å de utsynade allmänningarne
i Degerfors socken blifvit tillåtet; hvaremot kollegium i öfrig!
låtit vid landshöfdinge-embetets utslag bero.

Utaf hvad sålunda blifvit anfördt inhemtas, att Baggböle sågverk genom
särskilte resolutioner fått sig beviljad en årlig stoc-kfångst från Kronans
skogar af 20,040 träd, hvarföre stubböresafgiften blifvit bestämd till 1,304
riksdaler 10 skillingar banko eller 1,956 riksdaler 31 öre riksmynt. Till
ersättning för 4,875 träd af denna stockfångst, hvilka afverkats inom Degerfors
socken, har vid socknens afvittring, enligt Kongl. Majrts befallningshafvandes
utslag den 31 December 1860 samt nådiga brefven den 10 Juli 1863
och den 22 Juli 1864, åt sågverket upplåtits, dels under åborätt kronotorpet
Skurliden, ''/u; mantal, hvartill skulle höra en duglig skogsvidd af 156

— 75

tunnland 8 kappland, och dels under de vilkor, som i nådiga brefvet den
29 Maj 1852 äro föreskrifne, en skogsmark af 15,974 tunnland 31 kappland
duglig mark jemte 10,316 tunnland 6,9 kappland impedimenter, tillsammans
26,291 tunnland 5,9 kappland, emot en, den förra stubböresafgiften
motsvarande skogsränta af 592 riksdaler 4 öre riksmynt, — Af öfriga stockfångsten,
15,165 träd, äro, enligt kollegii utslag den 19 December 1806,
204 träd, för hvilka stubböresafgiften utgår med 11 riksdaler 16 skillingar
banko eller 17 riksdaler riksmynt, beviljade till utverkning inom Vännäs
socken, för hvilken något afvittringsutslag ännu icke till kollegium inkommit,
och återstående 14,961 träd, för hvilka stubböresafgiften utgör 1,347 riksdaler
27 öre riksmynt, afhemtas från lappmarken, utom någon del af den
genom kollegii utslag den 20 Maj 1800 beviljade stockfångst, som, enligt
hvad Kongl. Maj:ts befallningshafvande uppgifvit, är beviljad utaf kronoskogar
inom Umeå socken, för hvilken, enligt hvad ofvan är anfördt, Kongl.
Maj:ts befallningshafvandes afvittringsutslag är meddeladt den 31 December
1867 men ännu ej till kollegium iukommet.

Hvad nu angår de stoekfångstupplåtelser till Baggböle eller andra sågverk,
hvilkas privilegier blifvit till Baggböle sågverk öfverflyttade och som
efter förutgångne häradsrättsundersökningar blifvit medgifne före den 30 juni
1820, då förbudet mot dylika upplåtelser för framtiden tillkom, eller a) enligt
Kammar- och Kommers-kollegiernas utslag den 20 september 1791 för
Norrfors såg å 900 träd och b) enligt Kammar-kollegii utslag den 20 maj
1800 för samma såg å 908 träd, hvilken sågs privilegier enligt kollegii utslag
den 8 september 1819 flyttades till Baggböle; c) enligt kollegii utslag
den 19 december 1806 för Pengfors tillämnade såg, hvars stockfångst enligt
kollegii nvssberörde utslag den 8 september 1819 likaledes flyttades till Baggböle,
å 775 träd och d) enligt kollegii utslag den 18 oktober 1813 för Degerfors
såg, hvars stockfångst Kongl. Maj:t den 6 oktober 1846 tillåtit att
få vid Baggböle begagnas, å 770 träd, eller tillsammans 3,353 träd, så anser
kollegium någon anmärkning emot dessa upplåtelser icke kunna framställas.

Beträffande deremot den tillökning i stockfångsten för Degerfors till
Baggböle förflyttade såg, som genom Kongl. Maj:ts befallningshafvandes den
3 oktober 1848 meddelade och af kollegium den 27 mars 1849 gillade utslag
blifvit sistnämnde såg medgifven, utgörande 530 träd från Degerfors
socken och 1,712 träd inom Lycksele lappmarks härad, eller sammanräknadt

76 —

2,242 träd, deruti dock inberäknadt här ofvan omförmälte 770 träd, så
förekommer visserligen, att denna tillökning, som således utgör 1,472 träd
och icke, såsom Kongl. Maj:ts befallningshafvande uppgifvit, alla nyss berörde
2,242 träd, skulle hemtas från samma kronoskogar, som år 1810 blifvit
synade och genom kollegii utslag den 18 oktober 1813 upplåtne för stockfångsten
af 770 träd till Degerfors såg, äfvensom att vid de af Lycksele
och Degerfors häradssynerätter år 1848 hållna nya undersökningar befunnits,
att en år 1810 synad trakt genom missräkning upptagits såsom tålande endast
en årlig huggning af 270 timmerträd i stället för 970 dylika träd och
att den ifrågasatta ökade stockfångsten kunde från dessa trakter erhållas;
men då frågan om stockfångst för Degerfors såg, på grund af den år 1810
hållna syn, redan blifvit slutligen afgjord genom kollegii utslag den 18 oktober
1813, som för denna såg bestämmer en skogsutsyning af 770 träd från
de år 1810 synade kronoskogarne, och all vidare upplåtelse till viss årlig
stookfångst från Kronans skogar för sågverk blifvit genom nådiga brefvet
den 30 juni 1820 förbjuden, anser kollegium den genom utslagen den 3 oktober
1848 och 27 mars 1849, utöfver nämnde 770 träd, tillåtna stockfångst för
Baggböle sågverk af 1,472 träd från Kronans ifrågavarande skogar icke vara
af beskaffenhet, att någon ersättning derför enligt nådiga brefvet den 29 maj
1852 bör Baggböle sågverk tillkomma.

I fråga åter om den stockfångst af 1,630 träd, som genom Kongl.
Maj:ts befallningshafvandes utslag den 25 september 1847 och kollegii utslag
den 18 april 1848 blifvit Baggböle sågverk tillerkänd från de trakter, som
varit utsynade till stockfångst för det vid Degernässanden tilltänkta sågverk,
anser kollegium, i olikhet med Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande, att,
enär dessa trakter redan år 1815 blifvit af häradssynerätt besigtigade, ehuru,
i anseende till synens ofullständighet i vissa delar, ny undersökning ansetts,
så väl af kollegium som af Kongl. Maj:t, nödvändig och sådan undersökning
först år 1847 egt rum, den omständigheten, att stockfångstens belopp förut
blifvit bestämd genom ofvan åberopade utslag, icke böra betaga sågverksegarne
rätt, att för samma stockfångst komma i åtnjutande af ersättning i
enlighet med nyss åberopade nådiga bref.

Likaledes och då upplåtelsen af de 702 träd, som ursprungligen tillhört
den för Rödåfors tilltänkta sågqvarn, genom kollegii utslag den 18 Oktober
1813, beviljade stockfångst, men sedermera blifvit öfverflyttade försten -

— 77 -

ligt kollegii utslag den 29 februari 1848 till Norrfors såg och sedermera enligt
Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvandcs utslag den 19 september 1850 till
Baggböle såg, grundar sig på före år 1820 hällne häradsundersökning och
meddelade tillståndsresolutioner, ehuru efter nämnda tid förnyad häradssyn
blifvit förrättad äfvensom tillstånd till öfverflyttningen på andra sågverk, än
det ursprungligen afsedda, meddeladt, lärer rättigheten till fortfarande åtnjutande
af utsyning eller ersättning enligt 1852 års nådiga bref icke kunna
bestridas.

Deremot förekommer i afseende på de 618 träd, som Norrfors sågverksegare,
äfvenledes på grund af den för Rödåfors tillämnade såganläggning anslagna
stockfångst, genom kollegii utslag den 9 november 1852 berättigats
afhemta från allmänningstrakter inom Lycksele och Degerfors socknar, att
sedan vid nya häradsrättssyner åren 1844 och 1848 blifvit upplyst, att de år
1810 till Rödåfors såg utsynte och till en årlig utverkning af 1,484 träd
anslagna sågskogar i betydlig mån minskats till följd af nybyggesanläggningar
och skogseldar, så att dessa skogar icke kunde tåla större utverkning
än de 702 träd, hvilka, såsom nyss nämndes, blifvit först till Norrfors och
sedan till Baggböle öfverflyttade; så hafva, i ersättning för hvad sålunda
gått förloradt af den för Rödåfors ursprungligen anvisade stockfångst, genom
förstberörde utslag förut odisponerade allmänningstrakter blifvit till stockfångst
åt Norrfors sågverk anslagne, hvars rätt sedermera blifvit till Baggböle
sågverk Överflyttad. Utom det att Rödåfors sågverk aldrig blifvit fårdigbygdt
och de dertill anslagne kronotrakter således ej heller till stockfångst
för detta sågverk kunnat användas, samt dessa trakter dessutom blifvit
upplåtne under förbehåll för Kronan, att om de derå befintliga, till nybyggen
och nya hemmans anläggning tjenlige ställen förordna, hafva de
trakter, som vid 1848 års häradssyn blifvit på grund af detta sågverks privilegier
för Norrfors såg besigtigade, förut varit odisponerade och således
hvarken för Rödåfors eller Norrfors såg före 1820 synade, vid hvilket förhållande
den långt efteråt skedda upplåtelsen af dessa trakter icke kan anses
medföra någon rätt till ersättning enligt 1852 års nådiga bref.

Hvad slutligen angår den genom landshöfdinge-embetets utslag den 31
januari 1850 och kollegii utslag den 1 April 1851 Baggböle sågverksegare
medgifna stockfångst af 12,265 träd från Kronans skogar inom Degerfors
socken och Lycksele lappmark; så och då dessa skogar först år 1848 blifvit af syne -

— 78

rätt undersökta, och nådiga brefvet den 2 maj 1826 innehåller, att icke allenast
ansökning bör vara gjord utan äfven undersökning verkställd före den
30 juni 1820, för att tillstånd till utverkning af sågtimmer från Kronans
skogar skulle kunna i enlighet med äldre författningar beviljas, samt berörde
stockfångst-upplåtelse skett med förbehåll, att densamma hvarken finge hindra
anläggning af nybyggen eller torp samt anställande odlingar å de till stockfångst
utsynade skogstrakterne, eller deras användande till andra nyttigare
ändamål, eller verkställande af hvad i nådiga brefvet den 18 juli 1827 angående
sådana skogstrakters indelning till hemman blifvit föreskrifvet, anser
kollegium upplåtelsen af nyssomförmälte stockfångst icke berättiga sågverksegarne
att, vid afvittring, erhålla utbrytning af deremot svarande mark.

Enligt kollegii ofvan uttryckte åsigter skulle Baggböle sågverksegare,
i händelse tillräcklig disponibel mark finnes, således vara berättigade till
ersättning för

de genom Kammar- och Kommers-kollegiernas utslag den 20 september 1791

ursprungligen för Norrfors anslagne............. 900 träd,

de genom Kammar-kollegii utslag den 20 maj 1800 till samma

såg ytterligare beviljade ................... 908 „

de genom kollegii utslag den 19 december 1806 för Pengfors

tillämnade såganläggning anslagne . . ............ 775

de genom kollegii utslag den 18 oktober 1813 för Degerfors

såg anslagne.......................... 770

de genom kollegii utslag den 29 februari 1848 till afverkning

vid dåvarande Norrfors sågverk medgifne.......... 702

af den ursprungligen till Rödåfors genom kollegii utslag
den 18 oktober 1813 anslagna stockfångst, och
de genom kollegii utslag den 18 april 1848, på grund af privilegierna
för den tillernade såganläggningen vid Degernäs -

sanden, anslagne........................ 1,630

eller tillsammans 5,685 träd,

men deremot icke ega rätt till ersättning för
den tillökning, som, utöfver ofvannämnde 770 träd, genom kollegii
utslag den 27 Mars 1849, på grund af Degerfors
sågs privilegier, blifvit Baggböle såg beviljad med .... 1,472 träd,

transport 1,472 träd.

— 79

transport 1,472 träd.

den ersättning, som, på grund af Rodåfors tillernade såganläggningsprivilegier,
genom kollegii utslag den 9 november

1852 blifvit Baggböle såg anvisad med........... 618

samt de genom kollegii utslag den 1 april 1851 anslagne . . . 12,265 „

eller tillsammans 14,355 träd.

Vid afvittring i Degerfors socken hafva emellertid Baggböle sågverksegare,
enligt Kongl. Maj:ts befallningshafvandes utslag den 31 December
1860, erhållit mark till ersättning af stockfångst icke allenast för
hela det antal träd, som genom Kammar- och Kommers-kollegiernes ofvannämnde
utslag den 20 september 1791 blifvit anslaget till Norrfors

såg, eller............................ 900 träd,

de träd, som utaf den genom kollegii utslag den 20 maj 1800
Norrfors såg beviljade stockfångst (908 träd) ansetts kunna

hemtas från Degernäs socken, eller............. 637

de träd, som utaf den genom kollegii utslag den 19 december
1806 Peng-fors såg beviljade stockfångst (775 träd) beräknats
kunna erhållas inom nämnde socken, eller...... 571

de träd, som inom samma socken antagits kunna bekommas af
den enligt kollegii utslag den 18 oktober 1813 Degerfors

såg anslagna stockfångst (770 träd) med.......... 530

de träd, som enligt sistnämnde utslag, jemfördt med kollegii utslag
den 29 februari 1848, blifvit tilldelade Rodåfors

såg, eller............................ 702

de träd, som af Degernässandens privilegierade stockfångst
(1,630 träd) ansetts kunna erhållas inom ofta berörde

socken, eller.......................... 76

och slutligen de........................... 180

som blifvit medgifne att fällas å sådane kronotrakter, som
antagits tillhöra Lycksele lappmark, men vid afvittringen
befunnits belägne inom Degerfors sockengräns, nemligen på
ömse sidor om Arfvan och å ömse sidor om Maltån och
Malträsket, hvilka trakter år 1815 synades för nyssnämn -

transport 3,596 träd,

80 —

transport 3,596 träd,

de Degernässandens såg, eller tillsammans 3,596 träd af
den stockfångst, hvarför kollegium här ofvan ansett Baggböle
sågverksegare berättigade till ersättning genom anslag
af mark, utan äfven för

1,080 träd, som beviljats genom kollegii utslag den 1 april
1851 och

199 träd af dem, som anslagits genom kollegii utslag den 9

november 1852, eller tillsammans.............. 1,279

för hvilka Baggböle sågverksegare, enligt kollegii tanke, icke
varit till dylik ersättning berättigade.

Summa 4,875 träd.

Af ofvannämnde 5,685 träd, som böra ersättas genom tilldelning af
mark, hafva Baggböle sågverksegare, såsom här ofvan är nämndt, redan in nom

Degerfors socken erhållit utbrytning för........... 3,596 träd,

och äro de således, i händelse af tillgång, endast berättigade till
ytterligare ersättning i mark för hvad som ännu återstår af den
ursprungliga stockfångsten för Norr fors såg med . . 271 träd.

Pengfors såg med.................... 204 „

såvida ersättningen härför icke redan blifvit, såsom
ofvan är anfordt, tilldelad inom Yännäs
socken,

Degerfors såg...................... 240

Degernässandens såg...... • • ........ !j374_. 2,089 „

tillsammans 5,675 träd.

14:o. Holmfors sågverk i Skellefteå socken.

Vid upplåtelsen af den för detta sågverk beviljade stockfångst, för
hvilken stubböresafgiften utgör 17 riksdaler 13 skillingar banko eller 25
riksdaler 91 öre riksmynt, har blifvit såsom vilkor föreskrifvet, att derigenom
icke finge läggas några hinder i vägen för nybyggens upptagande eller
verkställande af odlingar å de till stockfångsten utsynade allmänningstrakterna.

— 81 —

15:o. Klintjorslids sågverk i Skellefteå socken.

Stubböresafgiften utgör, enligt kollegii utslag den 2 augusti 1813 och
den 9 april 1840, 57 riksdaler 14 skillingar banko eller 85 riksdaler 94
öre riksmynt; och vid upplåtelsen af stockfångsten göres i afseende på nyhemmans
upptagande enahanda förbehåll, som vid nästföregående såg blifvit
anfördt.

16:o. Lejonströms sågverk i Skellefteå socken.

Enligt hvad handlingarne innehålla och kollegium i underdånigt utlåtande
den 20 december 1864, i fråga om de angående jord och skogar i
Norrbottens län utfärdade privilegier, jemväl anfört, har kollegium genom utslag
den 11 april 1843 bestämt stubböresafgiften för den genom Kongl.
brefvet den 28 november 1780, utan något förbehåll med afseende å nybyggesanläggningar,
upplåtna stockfångst inom Westerbottens län af 2,000 träd
till 2 skillingar banko och för den genom kollegii utslag den 14 november
1806 inom Arvidsjaurs socken af Norrbottens län, med vilkor att nybyggesanläggningar
å stockfångstskogen icke finge förhindras, anslagna stockfångst
af 2,440 träd till 1 skilling banko för hvarje träd, utgörande alltså sammanlagda
beloppet af stubböresafgiften för detta sågverk 134 riksdaler 8 skillingar
banko, eller 201 riksdaler 25 öre riksmynt, och hela stockfångsten
4,440 träd, för hvilka kollegium i nyssberörde underdåniga utlåtande tillstyrkt
att, om tillgång funnes, ersättning af skogsmark måtte sågverket beredas
vid afvittring inom Westerbottens län.

17:o. Deger fors sågverk i Piteå socken af Norrbottens län.

Kongl. Maj:ts befallningshafvandes utslag den 24 juli 1795, som
fastställdes genom kollegii utslag den 28 oktober samma, år och hvarigenom
åt detta sågverk upplåtes, dels inom Piteå socken i Norrbottens län och dels
inom Skellefteå socken i Westerbottens län, en stockfångst af 1,200 träd årligen,
för hvilken stubböresafgiften genom kollegii utslag den 26 juli 1819
bestämmes till 37 £ tolfter enkla furubräder och 6 }- tolfter skeppsplankor, innehåller
icke något förbehåll med afseende på nybyggesanläggningar; hvaremot
kollegii utslag den 7 juni 1830, hvarigenom från Kronans skogar i

Skellefteå socken beviljas sågverket en tillökning af 60 träd i den årliga
stockfångsten emot stubböresafgift, beräknad efter 6 skillingar trädet till 7
riksdaler 24 skillingar banko eller 11 riksdaler 25 öre riksmynt, föreskrifver
såsom vilkor, att härigenom icke finge läggas något hinder i vägen för
nybyggesanläggningar å de till stockfångst upplåtna skogstrakterna.

Då den, genom kollegii nyssnämnde utslag den 7 juni 1830, medgifna
tillökning i stockfångsten för Degerfors såg grundar sig på en af vederbörande
häradssynerätt, den 26 med flere dagar i augusti månad 1817, verkställd
syn, anser kollegium den omständighet, att den slutliga upplåtelsen icke
egt rum förr än efter utfärdandet af nådiga brefvet den 30 juni 1820 icke
böra betaga sågverksegaren rätt att erhålla godtgörelse i motsvarande mark,
derest tillgång derpå finnes.

Till ersättning af den stockfångst, som blifvit Degerfors sågverk anslagen,
har vid afvittring af Piteå socken, genom Kongl. Majrts befallningshafvandes
särskilte utslag den 19 oktober 1864, 13,4 träd blifvit anvisade
att afverkas å 2:ne, sågverksegaren tillhörige, å förra stockfångstområdet
belägna hemman och för afhemtning af 61 ,i träd, eller tillsammans från
Piteå socken 74,5 träd, en allmänningstrakt till sågverket upplåten, emot
hvilka utslag sågverksegaren hos Eders Kongl. Maj:t anfört underdåniga
besvär, i anledning af hvilka besvär, hvaröfver kollegium den 9 augusti
1867 afgifvit underdånigt utlåtande, nådigt beslut, så vidt kollegium inhemtat,
ännu icke blifvit meddeladf, — Yid afvittringsberedningen för Skellefteå
socken den 11 och påföljande dagar i juni månad 1860 har förslag blifvit
uppgjordt, enligt hvilket sågverket, utom ersättning för de genom
kollegii utslag den 7 juni 1830 upplåtna 60 träd, skulle inom denna socken
erhålla skogsmark, motsvarande en årlig afverkning af 537 träd; men då
afvittringen af de åt sågverken upplåtne stockfångstskogar, enligt hvad
Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande uppgifvit, kommer att företagas
först efter afslutandet af afvittringen inom Skellefteå, Norsjö och Jörns
socknar, af hvilka de båda sednare äro utbrutna från den förstnämnda,
samt något afvittringsutslag för Jörns socken ännu icke till kollegium inkommit,
är kollegium icke i tillfälle att upplysa, huruvida berörde förslag
blifvit faststäldt.

83 —

18;o. Ytterst fors och Carlfors förenade sågverk i Skellefteå socken.

Utom dea af Kong! Majits befallningshafvande uppgifna, genom kollegii
utslag den 26 Oktober 1796, utan något förbehåll i afseende pa nybyggesanläggningar,
å Ytterstfors nyinrättade sågverk upplåtna stockfångst
af 2,493 träd, för hvilka stubböresafgiften utgår, icke såsom Kongl. Maj:ts
befallningshafvande uppgifvit, med 2 skillingar, utan med % skilling eller
6 rist trädet, har, med vilkor att nybyggesanläggningar icke finge förhindras
å de till stockfångst upplåtne allmänningstrakterne, beviljats genom
kollegii utslag den 17 November 1814 åt Carlfors nyanlagda och med
Ytterstfors förenade sågverk 1,586 träd från Kronans skogar inom lappmarkerne
i Norrbottens län, emot en stubböresafgift af 3 skillingar trädet,
och genom kollegii utslag den 1 Maj 1818 åt nämnde sågverk gemensamt
från allmänningstrakten inom Piteå socken 394 träd, emot en stubböresafgift
af 4 skillingar banko trädet.

För sistnämnde antal träd hafva dessa sågverk, enligt Kongl. Maj.ts
befallningshafvandes afvittringsutslag den 19 Oktober 1864, erhållit ersättning
af mark vid afvittringen inom sistnämnde socken i Norrbottens län.
Återstående stockfångsten, derför sammanräknade stubböresafgiften belöper
sig till 125 riksdaler 4 skillingar 6 rist. banko, eller 187 riksdaler 64 öre
riksmynt, utgör således 4,079 träd, för hvilka kollegium i underdånigt utlåtande
den 20 December 1864 tillstyrkt, att sågverken måtte beredas ^ersättning
genom tilldelning af mark inom Vesterbottens län, savidt tillgång
derstädes finnes.

19io. Brännfors sågverk i Skellefteå socken.

Genom Kammar- och Kommers-kollegiernes resolution den 31 December
1760 har detta sågverk, utan något förbehåll i afseende på nybyggesanläggningar,
erhållit rätt att från Kronans skogar afhemta 2,000 träd årligen,
för hvilken stockfångst någon stubböresafgift, jemlikt kollegii utslag
den 22 Maj 1829, icke erlägges.

Utaf Eders Kongl. Maj;ts befallningshafvandes i Vesterbottens län utslag
den 5 Oktober 1816 och Kammar-kollegii utslag den 1 Maj 1818, jemfördt
med Kongl. brefven den 25 Oktober 1826 och 19 Oktober 18o8, inhemtas,
att sågverket, med vilkor att nybyggens och torps anläggande å de deri -

— 84 -

genom till stockfångst upplåtna skogstrakter icke finge förhindras, erhållit
tillstånd att, emot en stubböresafgift af 4 skillingar trädet, årligen afhemta
från allmänningstrakter inom Skellefteå socken i Yesterbottens län och Arvidsjaurs
lappmarks församling, som genom Kongl. brefvet den 10 Februari
1837 flyttades från Yesterbottens till Norrbottens län, 2,455 växande och
246 skadade träd.

Då sågverket vid afvittring inom Piteå socken i sistnämnde län, enligt
Kongl. Maj:ts befallningshafvandes afvittringsutslag den 19 Oktober 1864,
erhållit ersättning för förstberörde 2,000 träd genom tilldelning af deremot
svarande skogsmark, och då vid å sågverket den 21 Juni 1827 verkställd
skattläggning, som kollegium fastställt den 22 Maj 1829, 1,615 växande
och 133 skadade träd utaf den, genom kollegii utslag den 1 Maj 1818, beviljade
stockfangst ansetts vara att afhemta inom Arvidsjaurs socken, så utgöi
den sågverket inom Skellefteå socken, emot en stubböresafgift af 4 skillingar
trädet, beviljade stockfångsten 840 växande och 113 skadade, eller
tillsammans 953 träd, i stallet för 2,463 träd, såsom Kongl. Maj:ts befallningshafvande
uppgifvit; hvartill kommer den, genom kollegii här ofvan vid
Degerfors sågverk i Norrbottens län omnämnda utslag af den 7 Juni 1830,
för ifrågavarande Brännfors såg, emot en stubböresafgift af 6 skillingar trädet,
beviljade stockfångst af 8 träd årligen, i afseende hvarå jemväl föreskrifves,
att nybyggesanläggning å den för denna stockfangst utsynade skogstrakten
icke finge förhindras.

Sålunda har Brännfors sågverk en privilegierad stockfångst inom Westerbottens
län af 961 träd eller, om ofvanomförmälte 1,748 träd inom lappmarken
inberäknas, sammanlagdt 2,709 träd. För nyssnämnde 1,748 träd
har kollegium i dess underdåniga utlåtande den 20 December 1864 tillstyrkt,
att ersättning måtte beredas genom tilldelning af deremot svarande skogsmark
inom ''Westerbottens län, så vidt tillgång derstädes finnes.

Stubböresafgiften för ofvanberörde 2,709 träd utgör 226 riksdaler 4
skillingar banko eller 339 riksdaler 12 öre riksmynt.

2Oro. Stenfors sågverk i Nysätra socken.

Genom utslag den 6 Februari 1844 har kollegium fastställt Kongl.
Maj:ts befallningshafvandes utslag den 31 December 1840, hvarigenom detta
sågverks stockfångst från Kronans skogar blifvit nedsatt från de år 1799

- 85 —

anslagna 462 till 20 träd årligen och stubböresafgiften i förhållande dertill
bestämd, å 4 skillingar banko trädet, till 1 riksdaler 32 skillingar banko
eller 2 riksdaler 50 öre riksmynt, som enligt 1867 års kronoräkenskaper
för närvarande jemväl erlägges.

21:0. Bured sågverk i Skellefteå socken.

Uti Kongl. Maj:ts befallningshafvandes utslag den 25 Augusti 1795
och den 24 Januari 1811, som blifvit fastställde genom kollegii utslag den
22 Mars 1796 och den 4 November 1811, och hvarigenom detta sågverk
erhållit rättighet att från kronans skogar, emot en stubböresafgift af 6 r:st.
trädet, årligen afhemta 1,509 träd, göres det förbehåll, att upplåtelse af nybyggen
å de för denna stockfångst utsynade skogstrakter icke finge förhindras.
—• Den genom Kongl. Maj:ts befallningshafvandes utslag den 24
November 1815 och kollegii utslag den 15 November 1816 tillökade stockfångst
af 434 träd årligen, emot en stubböresafgift af 3 skillingar trädet, är
beviljad att efter årlig utsyning afverkas å de åt sågverket redan förut upplåtna
krono-allmänningstrakter. — Stubböresafgiften för detta sågverk utgör
42 riksdaler 40 skillingar 6 r:st banko eller 64 riksdaler 27 öre riksmynt.

22:o. Utansjö sågverk i Högsjö socken af Westernorrlands län.

Stubböresafgiften för den åt detta sågverk, från kronoallmänningar inom
Asele socken i Westerbottens län, upplåtna stockfångst af 1,035 träd årligen
har, enligt kollegii utslag den 20 April 1796 och Kongl. resolutionen den
11 Juli 1797, hvarigenom äfven det vilkor blifvit föreskrifvet, att ny byggesanläggningar
icke finge förhindras å de till stockfångst upplåtna skogstrakterna,
blifvit bestämd till 6 r:st., i stället för, såsom Kongl. Maj:ts befallningshafvande
uppgifvit, 4 r:st. trädet, och utgår följaktligen, som kollegii
utslag den 30 April 1833 jemväl bestämmer, med 10 riksdaler 37 skillingar
6 r:st banko eller 16 riksdaler 17 öre riksmynt. — Dessa stockfångst-privilegier,
som ursprungligen beviljades för en såganläggning inom Sollefteå
socken af Westernorrlands län, hafva enligt kollegii utslag den 22 April
1800 blifvit flyttade till Utansjö i Högsjö socken; hvaremot icke några anteckningar
i kollegium visa, att flyttningen af Utansjö sågverks privilegier
till Lo och Kramfors i Gudmandrå och Styrnäs socknar af Westernorrlands

— 86 —

län belägna sågverk egt rum, på grund af något i behörig ordning dertill
meddeladt tillstånd.

23:o. Renbergsvattnets sågverk i Burträsks socken.

Efter anförde underdåniga besvär har Kongl. Maj:t genom nådigt bref
den 12 Juni 1863, med ogillande af deremot anförde besvär, fastställt kollegii
utslag den 31 Juli 1862, hvarigenom blifvit förklarad t, att Renbergsvattnets
sågverksegares rätt till den under sågverket dittills disponerade kronoallmänning
skulle från och med år 1862 upphöra.

Med iakttagande af de utaf kollegium vid Eders Kongl. Maj:ts befallning
fsh a fv an des utlåtande här ofvan gjorda erinringar, utgör det sågtimmer,
som antingen på grund af utfärdade stockfångst-privilegier får från Kronans
skogar emot stubböresafgilt årligen afhemtas, eller för hvilket sågverken,
der afvittringarne blifvit afslutade, fatt sig motsvarande skogsmark under
egande rätt tilldelad, följande belopp, nemligen:

	Återstående årlig stockfånget från Kronans skogar.	Vid afvittring j tilldelad skogs- ! mark, motsva- * rande.	S u m m a.
	> a	m		EL	K- ^ O P	> e		n
		<2. £		^ co CT3	CTQ m ö.	D t	p	3 W	r r
	c*-	& 2/ * o		q. P et-sL ^ o	g* g:	Ct-i-s	p: rs 2* 5. o ö
	Cb			'' g F	p		Pj	p er
								R:dr.	öre.
Hyngelsböle säg...............	297	27	84	477	44	72	774	72	56
Håknäs....................	1,000	15	62	1,000	38	49	2,000	54	11
Hörneåfors..................	290	4	53	160	6	66	450	11	19
Dalkarlså och Qvarnhusfors ........	558	52	46	—r	—	—	558	52	46
Ratu......................	115	5	39	—	—	—	115	5	39
Säfvar.....................	87	4	82	852	39	77	939	44	59
Qvarnfors eller Mossfors..........	1,332	20	81	—	—	—	1,332	20	81
Kassjö.....................	94	5	87	—	—	—	94	5	87
Fällfors....................	157	9	81	—	—	—	157	9	81
Tväråmark..................	39	3	98	—	—	—	39	3	98
Östra Sjuismark...............	39	7	31	—	—	—	39	7	31
Baggböle...................	2,089	319	71	4,875592	4	6,964	911	75
Holmfors...................	1,658	25	91	99	99	99	1,658	25	91
Klintforslid..................	1,100	85	94	99	9>	99	1,100	85	94
Lejonström..................	2,000	125	99	99	99	99	2,000	125	99

Transport 10,855 715 ..... 7,061 721 68 18,219 1.436 68

i ! ; Återstående årlig 1 stockfångst från 1 Kronans skogar.	j Vid afvittring j tilldelad skogs- \| mark, motsva-rande.	S u	n m a.
Antal träd.	U1 8. er er? er o: «+ i-t • o ca	Årlig stock-fångst af an-tal träd.	Faststäld skogsränta.	Antal träd.	Stubböres-afgift och skogsränta.
							R:dr.	. 1 ore.j
10,855	715	—	7,364	721	68	18,219	1,436	68
\|537	11	25				597	11	25;
l 60
! 2,493	38	95	99	77	77	2,493	38	95
j 961	120	62	97	79	77	961	120	62
i 20	2	50		77	77	20j 2	50
1 1,943	64	27	77	77	77	1,943 64	27
\| 1,035	16	17	1 97	77	77	1,035! 16	17
17,904	968	76	7,36472468 25,268	1,690	44

Transport

Degerfors såg i Norrbottens län......

utom den stockfångst af 663, som är
beräknad att utgå från Norrbottens län.
Stubböres-afgiften är beräknad att utgå i
plankor ocli bräder.

Ytterstfors och Carlfors...........

utom hvad här nedan omförmäles.

Brännfors...................

utom hvad som nedan omförmäles.

Stenfors....................

Bureå.....................

Utansjö i Westernorrlands län . ......

Summa

hvartill kommer dels den genom kollegii
utslag den 27 Mars 1849, 1 April 1851
och 9 November 1852 medgifna utsyning
eller tillökning i stockfångsten för Baggböle
sågverk, för så vidt ersättning i mark
inom Degerfors socken icke redan blifvit
sågverket tilldelad, men för hvilken stockfångsts
återstående del, som endast tillsvidare
bör utgå, någon ersättning genom
utbrytning af mark ej bör ega rum. . . .

18,076|1,044|56| „ | „ j „ ;13,076|l,044j56

och dels den, nedannämnde sågverk från
Norrbottens län beviljade stockfångst, för
hvilken kollegium i underdånigt utlåtande
den 20 December 1864 tillstyrkt, att ersättning
i mån af tillgång mätte dessa sågverk
beredas genom tilldelning af skogsmark
vid afvittring inom Westerbottens
län, nemligen:

Lejonströms såg...............

Ytterstfors och Carlfors ..........

Brännfors...................

30,980 2,013j32 7,364 721 68j38,344''2,735j

2,440

1,586

1,748

tillsammans

i.5!774

|36,754

148

218

443

2,456;76i 7,364 721168

148

218

2,440
1,586
1,748
5,774

44,11813,178144

443144

- 88 —

Slutligen har kollegium ansett sig böra i underdånighet erinra, att
ehuru, genom nådiga brefvet den 2 November 1866, i fråga om de rörande
jord och skogar i Westerbottens län meddelade privilegier enahanda utredning
blifvit anbefalld, som rörande Norrbottens län blifvit genom kollegii
underdåniga utlåtande den 20 December 1864 meddelad, hvilken utredning
äfven omfattar de åt jernverk anslagna skogar, Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande
i Westerbottens län icke yttrat sig om andra än sågverkens
privilegier, fastän inom detta län äfven finnes åtskilliga jernverk och masugnar,
som för bergsrörelsens bedrifvande fått sig kronoskogar emot rekognitionsafgift
anslagna. Sedan Olofsfors bruks rekognitions-allmänningar blifvit till
hemman indelade och skattlagda samt den 22 Juni 1864 under bruket
skatteförsålda, finnes likväl numera inom Westerbottens län icke några bergverken
anslagna skogar, för hvilka rekognitionsafgift erlägges; och torde vid
sådant förhållande någon utredning om bergverkens skogar inom nyssberörde
län icke heller vara erforderlig.

Kammar-kollegium framhärdar med djupaste vördnad, trohet och nit,
Stormäktigste, Allernådigste Konung!

Eders Kongl. Maj:ts

underdånigste, tropligtigste
tjenare och undersåter

C. J. THYSELIUS.

RUDOLF CEDERSCHIÖLD. FR. BERGSTRÖM.

Ref:t.

Th. S. Lundberg. Fr. M. Sivard.

i'' :M‘

» >>?h bfnTi y(Ustf
, n iihyii&Ytr/ii. j}*.1 olUv

Stockholm den 30 Maj 1870.

Skogskomiténs underdåniga
yttrande

den 21 Dec. 1870 ang. de Norrländska
jern- och sågverksprivilegierna.

Stormäktigste, Allernådigste Konung!

Uti underdånig skrifvelse den 5 oktober 1860 anhöllo Rikets Ständer
att, då lämpligaste sättet för åstadkommande af landets uppodling i sammanhang
med skogens behöriga vårdande syntes vara, att lemna allmogen tillfälle
till nybyggens anläggande, men, beträffande Norrbottens län, hvarken

90 —

de för enskilde eller bolag derstädes utfärdade privilegier å jord, till uppodling
under frälsemannarätt, och å skog, dels till kolning för jernverken och
dels till stockfångst för sågverken, eller de i sednare tider meddelade nådiga
föreskrifter rörande stockfångstskogarne, i Rikets Ständers tanka, voro för
befordrande af landets uppodling och hemmansanläggningar ändamålsenliga
eller öfverensstämmande med föreskrifterna i 77 § regeringsformen, Eders
Kong!. Maj:t, till förekommande deraf, att icke äldre, af en eller annan grund
förfallne privilegier må lägga hinder i vägen för de anstalter, som för nämnda
ändamål kunde finnas vara med det allmänna bästa mest förenliga, måtte
täckas vidtaga sådan åtgärd, att alla å jord, skogar och stockfångst till sågverken
inom Norrbottens län utfärdade privilegier måtte varda till deras gällande
kraft så fort som möjligt pröfvade, på det att hvad som ej med rätta
innehades måtte till Kronans fria disposition återfalla.

Med anledning häraf täcktes Eders Kongl. Maj:t, genom nådig remiss
den 26 i samma månad, anbefalla Dess och Rikets Kammar-kollegium att,
efter det Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Norrbottens län blifvit i
ämnet hörd, med underdånigt utlåtande i ämnet till Eders Kongl. Maj:t inkomma;
deruppå Eders Kongl. Maj:ts bemälde befallningshafvande den lo
maj 1861 samt Kammar-kollegium den 20 december 1864 afgåfvo underdåniga
utlåtanden; hvarefter Eders Kongl. Maj:t täcktes genom nådig remiss
den 5 november 1869 till den komité, som i nåder fått sig uppdraget att
afgifva förslag till ordnande af de norrländska skogsförhållanderne, öfverlemna
ej mindre förenämnde, två underdåniga utlåtanden än ock af Eders Kongl.
Maj:ts befallningshafvande i Westerbottens, Westernorrlands och Jemtlauds
län till Statsrådet och Chefen för Eders Kongl. Maj:ts Finans-departement
afgifna redogörelser, angående innehållet och beskaffenheten af de privilegier
å stockfångst för sågverken, som tid efter annan blifvit inom nyssnämnda
trenne län utfärdade, hvilket öfverlemnande skett, på det att komitén, vid
fullgörandet af nämnde uppdrag, jemväl måtte taga den i förberörda hänseenden
åstadkomna utredningen i behörigt öfvervägande.

Vidare och efter det Skogsstyrelsen, under anförande hurusom beskaffenheten
af de tillståndsresolutioner eller stockfångstprivilegier, på grund af
hvilka utsyning åt sågverken i Westerbottens län egde rum, ej vore fullt
utredd samt att svårighet, till följd deraf, uppstått vid bedömandet af utsvningsrätten
och huruvida sådan rätt upphört genom andra föreskrifter eller

— 91 —

blott varit tills vidare beviljad, hos Eders Kongl. Maj:t i underdånighet hemställt,
att Kammarkollegium måtte i nåder anbefallas att för nämnda län gå
i författning om en dylik utredning, som kollegium, enligt hvad ofvan omförmäldt
är, meddelat angående utsyningsrätten för sågverk inom Norrbottens
län; i sammanhang hvarmed Skogsstyrelsen tillkännagifvit, att det blifvit
ifrågasatt, huruvida de stockfångstresolutioner, som blifvit utfärdade efter det
förbud emot vidare stockfångstupplåtelser från Kronans skogar till sågverken
i de norra länen blifvit stadgadt genom nådiga brefven den 30 juni 1820
och den 2 maj 1826, kunde anses hafva varit gällande annat än tillsvidare
och utan rättighet till utbrytning af sådant stockfångstområde, som nådiga
brefvet den 29 maj 1852 afsåge, i hvilket fall dylika resolutioner skulle
vara uppliäfde genom nådiga utsyningsförordningen den 21 december 1865,
bland hvilka resolutioner Skogsstyrelsen särskildt anmärkt den, till förmån
för Baggböle sågverk å 11,188 träd den 1 april 1851 af Kammar-kollegium
utfärdade, hvars godkännande såsom privilegium skulle berättiga till ett
skogsanslag af 50 å 60,000 tunnland, för hvilket anslag utbrytningskostnaden
skulle komma att uppgå till 16 å 20,000 riksdaler riksmynt; har
Eders Kongl. Maj:t genom nådigt bref den 2 november 1866 anbefallt
Kammar-kollegium att, i fråga om de rörande jord och skogar i Westerbottens
län meddelade privilegier, verkställa och till Eders Kongl. Maj:t afgifva
en utredning af enahanda beskaffenhet med den, som rörande Norrbottens
län blifvit af kollegium den 20 december 1864 till Eders Kongl. Maj:t öfverlemnad,
samt dervid jemväl utlåta sig öfver den af Skogsstyrelsen, på sätt
ofvan är omförmäldt, väckta fråga angående de stockfångstresolutioner, som
antingen icke blifvit af kollegium stadfåstade eller utfärdats efter det förbud
blifvit, genom Kongl. brefven den 30 juni 1820 och den 2 maj 1826, stadgadt
emot vidare stockfångstupplåtelser från Kronans skogar i de norra
länen.

Till åtlydnad häraf, och efter det Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande
i Westerbottens län till Kammar-kollegium, den 13 juni 1868, aflåtit
infordrad undersökning och utredning af de, rörande jord och skogar inom
länet, meddelade privilegier jemte vederbörande privilegii-innehafvare affordrade
förklaringar, afgaf Kammar-kollegium underdånigt utlåtande i ämnet den
30 maj innevarande år; hvarefter Eders Kongl. Maj:t genom nådig remiss
den 30 sistlidne juli täcktes till komitén öfverlemna samma utlåtande för

92 —

att, på sätt här ofvan i fråga om nådiga remissen af den 5 november 1869
nämndt är, hos komitén komma under behörigt öfvervägande.

Då nu komitén, som i det af komitén denna dag afgifna underdåniga
betänkande med förslag till ordnande af de norrländska skogsförhållanderna
i allmänhet anfört de skäl, som förmått komitén att göra ifrågavarande nådiga
remisser till föremål för framställning i särskildt utlåtande, går att
meddela det yttrande, samma remisser påkalla, får komitén i underdånighet
tillkännagifva, att, hvad först angår de privilegier, hvarigenom skog eller
mark blifvit för kolfångst och dylika till bruks- och bergverksrörelsen hänförliga
ändamål eller för odling samt anläggande af hemman eller nybyggen
upplåtna, komitén, för sin del, icke vid den af Kammar-kollegium lemnade
utredning har annat att tillägga, än att komitén anser sig, i enlighet med
upplysningar, som komitén från Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande
i Norrbottens län infordrat, böra i underdånighet meddela: att Pajala socken,
inom hvilken Kengis bruk är beläget, ännu icke undergått afvittring, så att
följaktligen den, genom nådiga brefvet den 23 oktober 1822 föreskrifna tilldelning
af så stort skogsområde, som för den närvarande bruksrörelsens
framtida uppehållande erfordras, ännu ej blifvit verkställd; att, hvad beträffar
de privilegier, som blifvit utfärdade för Korpfors masugn och Rensundsfors
jernverk, hvilka båda verk, enligt privilegierna och sedermera meddelade
anståndsresolutioner, bort vara uppförda sist innan 1863 års utgång, ännu
den 24 augusti 1870, då Eders Kongl. Maj:ts förbemälde befallningshafvande
till komitén aflat skrifvelse i ämnet, icke kommit till stånd; att, hvad angår
de för det så kallade Palmstruchska odiingsdistriktet utfärdade privilegier,
Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i förenämnda län genom dess i anledning
af verkställd afvittring och skattläggning inom Piteå socken den 19
oktober 1864 meddelade och, så vidt Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande
hade sig bekant, ej öfverklagade utslag förklarat, det någon företrädesrätt
till berörda odlingsdistrikt eller de derå under afvittringsberedningen afmätte
och föreslagne nyhemman icke kunde, på grund af privilegiibrefvet, innehafvare
deraf tillkomma i vidsträcktare mån, än såvidt visas kunde, att hemmanen
varit ansökte, utsynte och med odling och husbyggnad bearbetade
inom den i privilegiibrefvet stadgade tid eller inom sex år från brefvets datum;
såsom följd hvaraf och då i sådant afseende förekomme, att endast
Altergårds egendom, om 20 mantal, blifvit för privilegii-innehafvarens räk -

93 -

ning utsynad och genom Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvandes i Westerbottens
län utslag den 30 augusti 1802, efter förutgången afvittring, till området
bestämd och afvittrad, Eders Kongl. Maj:ts förstbemälde befallningshafvande
funnit sig oförhindrad att, utan afseende å åberopade privilegiibrefvet,
kunna, enligt de för vinnande af rättighet till uppodling af kronojord gällande
författningar och öfriga sig företeende omständigheter, disponera såväl
de å odlingsdistriktet utsynte hemman, som oek den öfverblifna, till hemmansbruk
otjenliga marken; samt att, genom samma utslag, Altergårds egendom
af omförmälda distrikt erhållit ett område af 28,000 tunnland duglig
mark och 18,458 tunnland 11 kappland impedimenter.

I fråga nu om giltigheten eller fortfarande beståndet af de bruks- och
bergverks- samt odlingsprivilegier, h vil ka i Karamar-kollegii underdåniga
skrifvelse den 20 december 1864 omförmälas, har komitén icke något att
erinra emot de af kollegium i afseende å Ivengis bruk, Korpfors masugn
och Rensundsfors stångjernsverk, Avafors masugns och Hvitåfors bruks koldistrikt
samt det så kallade Meldercreutzska och Hermelinska bergverks- och
odlingsdistriktet uttalade åsigter och hemställanden, dem komitén alltså, efter
noggrant öfvervägande, vågar i underdånighet tillstyrka; och enär, hvad beträffar
de för Palmstruchska odlingsdistriktet utfärdade privilegier, i afseende
hvarå Kammar-kollegium icke uti dess ofvanberörde underdåniga skrifvelse
af den 24 december 1864 framställt något förslag, frågan om desammas giltighet
eller fortfarande bestånd redan blifvit genom ofvanomförmälda, af Eders
Kongl. Majrts befallningshafvande den 19 oktober 1864 meddelade laga kraft
vunne utslag pröfvad och afgjord, täcktes Eders Kongl. Maj:t i nåder finna,
att i den ordning, hvari frågan nu förekommer, den icke kan till vidare
yttrande föranleda.

Hvad angår de privilegier, som blifvit meddelade åt sågverk å stockfångst
från Kronans skogar inom de norrländska länen, får komitén, med
tillkännagifvande att några sådana privilegier numera icke förekomma inom
Jemtlands och Gefleborgs län, enär vid den i nämnda län för flere år sedan
afslutade afvittringen de sågverk, hvilka förut åtnjutit dylika privilegier, i
ersättning derför tilldelats bestämda områden, som blifvit till hemman indelade
och skattlagde, beträffande de sågverk inom Norrbottens, Westerbottens
och Westernorrlands län, hvilka, jemlikt privilegier, åtnjuta stockfångst från
Kronans skogar, underdånigst hänvisa till den af komitén öfver samma såg -

verk upprättade, under litt. A bilagde tablå, hvilken utvisar länet, der sågverket
är beläget, tiden da samt af hvilken myndighet dess privilegier utfärdats,
det antal träd, som till sågverken på detta sätt årligen utgå, samt den
afgift till staten, som för stockfångsten erlägges, vare sig såsom stubböresafgift
för hvarje träd eller såsom skogsränta, der bestämdt skogsområde blifvit
sågverket för stockfångsten tilldeladt, äfvensom omfånget af den mark,
hvilken sålunda blifvit sågverket tillagd.

Af nämnda tablå framgår i öfrigt, att privilegier å stockfångst från
Kronans skogar blifvit meddelade och ännu fortfara:

i Norrbottens län för sexton särskilda sågverk med rättighet till erhållande
af 29,765,3 träd årligen, derför den årliga afgift, som till statsverket
erlägges, utgör

stubböresafgift för . . 10,404 träd.............1,191 r:dr 42 öre

skogsränta för .... 16,361,3 „ .............1,391 „ 73

hvartill komma . . . 3,000 „ för hvilka någon afgift

icke erlägges,

så att statsverket för 29,765,3 träd årligen bekommer . . 2,583 r:dr 15 öre,

eller i medeltal för hvarje träd af hela stockfångsten 8,7 öre; och hafva sågverken
till stockfångstområde, derifrån de 16,361,3 träd skola hemtas, för
hvilka skogsränta erlägges, bekommit 94,069 tunnland duglig skogsmark
och 44,149 tunnland 1 kappland impediment^- eller 5 tunnland 24 kappland
duglig skogsmark för hvarje träd;

i Westerbottens län för tjugotre sågverk med rätt till årlig utverkning
al 38,571 träd, mot afgift till statsverket såsom

stubböresafgift för. . 31,207 träd 2,290 r:dr 52 öre

och skogsränta för . 7,364 „ 721 „ 68

eller tillhopa för 38,571 träd 3,012 r:dr 20 öre;

utgörande i medeltal för hvarje träd af hela stockfångsten 9,8 öre; och äro
till stockfångstområden, derifrån de 7,364 träd, för hvilka skogsränta erlägges,
skola hemtas, sågverken tilldelade 24,283 tunnland 12 kappland duglig
skogsmark och 16,869 tunnland 12 kappland impedimenter eller 3 tunnland
9,5 kappland duglig skogsmark för hvarje träd;

— 95 —

samt i Westernorrlands län för fem sågverk med en årlig afverkning
af 11,634 träd, för hvilka afgiften till statsverket utgår

i stubboresafgift för . . . 9,747 träd med 1,843 r:dr 73 öre

och i skogsränta för. . . 1,887 „ „ 394 „ 66 „

eller tillhopa för 11,634 träd med 2,238 r:dr 39 öre,

utgörande i medeltal för hvarje träd 19,3 öre; och har ett område af 49,862
tunnland 14 kappland duglig skogsmark och 18,899 tunnland 4 kappland
impedimenter blifvit sågverken tilldeladt, med beräkning att lemna i årlig
afverkning de 1,887 träd, för hvilka skogsränta erlägges, så att för hvarje
träd beräknats 26 tunnland 13,5 kappland duglig skogsmark.

Som likväl, efter hvad i tablåns anmärkningskolumn finnes anför dt,
Mo sågverk, på grund af närmare undersökning och uppskattning af den
skogsmark, som blifvit detta sågverk tilldelad i ersättning för privilegierad
stockfångst, genom Eders Kongl. Maj:ts nådiga utslag den 28 december
1862 och den 14 juli 186S, erhållit tillstånd till en ökad afverkning af
1,250 träd årligen å berörda mark utöfver det antal träd, hvartill afverkningen
vid tilldelningen beräknats, mot skyldighet dock att för den ökade
afverkningen erlägga särskild afgift af 40 öre för hvarje träd, uppgår hela
afverkningen från de 49,862 tunnland 14 kappland duglig skogsmark inom
Westernorrlands län, hvilka blifvit åt sågverk i ersättning för privilegierad
stockfångst tilldelade, till 3,173 träd årligen, så att numera för årlig afverkning
af ett träd antagas åtgå 15 tunnland 28,6 kappland duglig skogsmark.

Om förhållanderne inom de tre särskilda länen sammanföras, visar det
sig, att stockfångst från Kronans skogar i Norrland, på grund af privilegier,
numera utgår till fyrtiofyra sågverk med tillhopa 79,970,3 träd årligen, för
hvilka stubboresafgift och skogsränta tillsammans till statsverket årligen erlägges
med 7,833 r:dr 74 öre, eller omkring 9,8 öre för hvarje träd af hela
stockfångsten, deruti inberäknade jemväl de träd, för hvilka någon afgift för
närvarande icke erlägges, men förutom 500 r:dr, hvilka Mo sågverksegare
derjemte erlägga för de 1,250 träd, hvilka bemälde sågverksegare, efter
hvad ofvan omförmäldt är, blifvit berättigade att mot förhöjd afgift af 40
öre trädet årligen afverka.

-r 96 —

Den mark, hvilken redan blifvit sågverken tilldelad för en årlig stockfångst
af 25,612,3 träd, uppgår till 168,214 tunnland 26 kappland duglig
skogsmark och 79,917 tunnland 28 kappland impedimenter, men då från
samma trakter få, förutom privilegii-träden, af Mo sågverksegare afhemtas
jemväl 1,250 träd årligen, uppgår sålunda hela den privilegierade årliga afverkningen
till 26,862,3 träd, eller ett träd på 6 tunnland 8,4 kappland
duglig skogsmark.

Hvad de särskilda sågverksprivilegierne beträffar, har komitén icke
funnit skäl till anmärkningar förekomma i afseende å andra än följande
sågverk, nemligen:

Inom Norrbottens län.

l:o. Ekfors sågverk i Öfver-Torneä socken. Till detta sågverk, som
blifvit anlagt på grund af Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvandes i Westerbottens
län, hvartill Norrbotten då hörde, utslag den 26 augusti 1766 samt
Kammar- och Kommers-kollegiernes utslag den 6 juli 1779, äro anslagne
3,000 träd årligen från Kronans skogar i Norrbottens län, för hvilken stockfångst,
såsom ofvan är antydt, sågverket aldrig till Kronan erlagt stubbören
eller deremot svarande afgift. Sågverket har ock på denna befrielse
från afgift till Kronan erhållit ett slags stadfästelse genom Eders Kongl,
Maj:ts befallningshafvandes i Norrbottens län utslag den 31 december 1832
och Kammarkollegii utslag den 9 maj 1843, grundade derå, att i de åberopade
anläggnings- och privilegii-utslagen icke finnes särskild! stadgadt och
bestämdt, att afgift skall för den beviljade stockfångsten till Kongl. Maj:t
och Kronan erläggas.

Huruvida detta förhållande, eller att i privilegii-resolutionen och derå
meddelad fastställelse icke är utsatt, att sågverksegarne för den tillerkända
förmånen, att årligen i all framtid erhålla ett betydligt parti timmer från
Kronans skogar till sågverksrörelsens bedrifvande, skola till Kongl. Maj:t och
Kronan erlägga någon afgift, må utgöra nog giltig grund för en sådan befrielse
under all framtid, förtjenar, efter komiténs förmenande, att tagas
under närmare öfvervägando.

Kongl. brefvet den 23 februari 1739, som utgör den urkund, hvarpå
detta och öfrige nu gällande sågverks- och stockfångst-privilegier i Norrland

— 1)7 —

grunda sig, bestämmer: att Landshufdmgarne md, under vederbörande kollegiers
inseende, efter landets behof och skogarnes tillstånd inskränka afverkningen
pa Kronans skogar till något visst qvantum ärligen och mot en skälig
afgift till Kongl. Maj-.t och Kronan; hvaraf synes, att, då stockfångst
från Kronans skogar blifvit åt något sågverk medgifven, detsamma författningsenligt
ej kunnat eller bort ske under andra vilkor, än att någon skälig
afgift till Kongl. Maj:t och Kronan derför blifvit eller förutsatts framdeles
komma att blifva bestämd, sedan trädens verkliga värde efter sågverkets
anläggning och vid dess skattläggning säkrare kunde bedömas. Yid flere
andra sågverk i Norrland har jemväl det förhållandet egt rum, att i det
ursprungliga anläggnings- och privilegii-utslaget, hvarigenom stockfångst från
Kronans skogar blifvit medgifven, någon bestämmelse ej intagits om sågverksegarnes
skyldighet att för den beviljade stockfångsten erlägga stubböresafgift
till Kronan, men vid sågverkets skattläggning eller genom särskild
resolution har sådan afgift sedermera blifvit för stockfångsten bestämd, hvarå
såsom exempel må anföras förhållandet med Storfors och Borgfors sågverk
i Norrbottens län samt Lo och Kramfors jemte Forsse eller Ledingeå sågverk
i Westernorrlands län, med flere.

Skulle det nu verkligen kunna anses såsom berättigande för ett sågverk,
som genom vederbörande myndigheters utslag erhållit medgifvande till
årlig stockfångst från Kronans skogar, utan att någon afgift dervid blifvit
bestämd, att i all framtid afgiftsfritt tillgodonjuta berörda förmån, så skulle
vilkoren i Kong!, brefvet den 29 maj 1852, för tilldelning af skogsmark åt
sågverk i stället för dem medgifna stockfångst från Kronans skogar, ej eller
på dessa sågverk kunna tillämpas. Det föreskrifves nemligen i berörde
Kongl. bref, att den skogsmark, som tilldelas sågverken i ersättning för
stockfångst från Kronans skogar, skall efter bestämda grunder antingen till
hemman indelas och såsom sådane skattläggas eller ock skogsränta åsättas;
hvilket stadgande i sådant fall som detta skulle blifva utan all betydelse,
om den åsigten fick göra sig gällande, att ingen afgift kunde åsättas en
stockfångst, som meddelats, utan att stubböresafgiften dervid genast, då tillståndet
till stockfångsten lemnades, blifvit bestämd; ty kan det anses oriktigt
att i ena fallet, eller då ett visst antal träd årligen får från Kronans skogar
afverka», derför påföra afverkaren någon afgift, så lärer det jemväl blifva

oriktigt att i andra fallet, eller då ett visst skogsområde afsättes för afverkningen
af enahanda trädantal, stadga någon afgäld eller ränta derför. Men
på sådant sätt skulle det förhållandet inträffa, att Kronan för all framtid
skulle komma att blifva utan den ringaste ersättning eller afgäld för densamma
tillhöriga, värdefulla marker, som blifvit till enskilda upplåtne, hvilket
i intet fall lärer kunna anses behörigt.

Den åsigt, komitén i detta hänseende hyser, har ock redan vunnit
tillämpning, i det Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Norrbottens län,
vid tilldelning af skogsmark enligt 1852 års nådiga bref åt Bränfors’ sågverk
för 2,000 träd, derför stubböresafgift tillförene icke erlagts, den 30
december 1862 påfört sågverket skogsränta, af hvilket förhållande komitén
hemtar ökadt stöd för den meningen, att Ekfors sågverk ej vidare bör från
afgifts erläggande till statsverket för den stockfångst, detsamma från Kronans
skogar erhåller, åtnjuta befrielse.

Inom Westerbottens län.

2:o. Utansjö sågverk. Detta verk, hvilket, genom Eders Kongl. Majrts
vederbörande befallningshafvandes resolution den 19 augusti 1795, Kammarkollegii
utslag den 20 april 1796 och Kongl. Maj:ts nådiga fastställelse den
11 juli 1797, blifvit beviljadt att anläggas vid Utansjö i Westernorrlands län
med privilegii-stockfångst af 1,035 träd årligen från Kronans skogar i
Åsele härad af Westerbottens län, har, enligt hvad af handlingarne framgår,
aldrig blifvit uppfördt eller kommit till stånd; men privilegierne å
stockfångsten äro öfverlåtne på egarne af Lo och Kramfors sågverk, der
träden äfven blifvit tillgodogjorda och försågade, utan att dock tillstånd
dertill blifvit af vederbörande myndighet meddeladt eller ens af sågverksegarne
sökt.

Ehuru det vid ett flyktigt betraktande kan synas likgiltigt, hvarest
det virke försågas, som blifvit tillerkändt ett sågverk såsom stockfångst från
Kronans skogar, och att det kunde vara utan betydelse, om träden användes
af den ene eller den andre personen och vid det ena eller det andra
sågverket, så är förhållandet likväl icke utan ganska vigtig betydelse, ty
rättigheten att årligen afverka och hemta ett visst antal träd från Kronans
skogar, mot en bestämd låg afgift, utgör en förmån, som blifvit medgifven

— 99

emot vissa förpligtelser, hvaribland den ganska väsendtliga att på bestämd
plats uppföra och vidmakthålla det sågverk, för hvars verksamhet stockfångsten
blifvit beviljad, hvarmed ej endast varit afsedt att bereda sågverksegaren
fördelar, utan ock att befrämja befolkningens gagn och bästa i den
ort, der sågverket varit bestämdt att anläggas. Uppstår nu icke detta sågverk,
eller förbrukas virket på annat håll, än som varit bestämdt, så rubbas
eller brytes vilkorena derigenom å den enskildes sida, och förhållanderna
samt de beräknade fördelarne kunna blifva helt andra, än som med den beviljade
förmånen afsågs; hvarföre det ej eller kan vara den enskildes rätt
att efter behag, eller huru honom för godt synes, fullgöra eller åsidosätta
de vilkor, som utfästats för tillgodonjutande af de förmåner, bvilka från statens
sida blifvit honom medgifna.

I öfverensstämmelse med dessa åsigter stadgas ock i 12:e punkten af
Kongl. Maj:ts nådiga bref den 29 maj 1852, angående vilkoren för upplåtande
af skogstrakter till sågverken i de norra provinserna, att, derest i
framtiden sågverk skulle vedi tiggas, bör den, sågverksegare mot skogsränta
tilldelade marken återfalla till Kronans disposition och behandlas såsom
ödesjord. Och då sågverk, åt bvilket stockfångst från Kronans skogar blifvit
beviljad, aldrig blifvit anlagdt eller kommit i gång, synes förhållandet
dermed böra vara enahanda, som då äldre sågverk, åt bvilket stockfångst
varit anslagen från Kronans skogar, upphör med sin verksamhet och nedlägges,
eller så att stockfångsten i dylikt fall bör till Kronan återgå, såsom
af privilegii-innehafvaren förverkadt; och anser sig komitén af sådan anledning
böra underdånigst hemställa, att berörda för Utansjö sågverk beviljade
stockfångst af 1,035 träd årligen från Kronans skogar i Asele härad må
förklaras skola upphöra att vidare utgå.

3:o. Baggböle sågverk. Lika med Kammar-kollegium anser ock
komitén, att, vid de af bemälde kollegium i underdåniga skrifvelsen af den
30 sistlidne maj anförde förhållanden, Baggböle sågverksegare icke äro berättigade
till ersättning, enligt Kongl. brefvet den 29 maj 1852, för den
stockfångst af tillhopa 14,355 träd årligen, som bos Kammar-kollegium utgjort
föremål för anmärkning. Men utom de grunder, Kammar-kollegium i
berörda hänseende åberopat, har komitén äfven fästat sig dervid, att, då
Eders Kong]. Maj:t dels genom nådiga brefvet den 30 juni 1820 förbjudit

— 100

all vidare upplåtelse åt sågverk af stockfångst från Kronans skogar och
dels genom nådiga brefvet den 2 maj 1826 förklarat, att berörda förbud
skulle fortfara, intilldess afvittringen i länen blifvit afslutad och annorlunda
i ämnet till följd deraf kunde blifva föreskrifvet, allenast med undantag för
den händelse, att ansökning om stockfångstupplåtelse blifvit ingifven och undersökning
försiggått före den 30 juni 1820; men sä beskaffadt fall icke i
afseende å nu ifrågavarande stockfångst varit för handen; frågan om rättighet
att deraf komma i åtnjutande synes hafva utgjort ett ämne, dermed icke
någon embetsmyndighet, och således hvarken Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande
eller Kammar-kollegium, egt att taga befattning; vid hvilket förhållande
och enär beslut, som äro af obehörig myndighet meddelade, icke
lära, äfven om den för desammas Överklagande föreskrifna tid försättes,
kunna tillerkännas gällande kraft, ifrågavarande privilegier, efter komiténs
förmenande, sakna all giltighet; och är komitén följaktligen af den åsigt,
att ofvanberörde stockfångst af 14,355 träd icke vidare bör få af Baggböle
sågverksegare åtnjutas.

4:o. Hyngelsböle såc/verh. 1 afseende å detta sågverk förekommer, att
Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Westerbottens län ansett detsamma,
efter redan erhållen tilldelning af mark inom Bjurholms socken i ersättning
för 477 träd af den stockfångst, 1,842 träd årligen, som på grund af
syn, hvilken redan före år 1820 förrättades, genom Kammar-kollegii utslag
den 22 maj 1839 beviljades sågverket, men hvarifrån 1,068 träd genom
Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvandes i Westerbottens län utslag den 15
juni 1853 blifvit sågverket frånkände, såsom vid häradssynerättens ofvan angifne
besigtning beräknade att hemtas från sedermera skattelöste kronohemman
och nybyggen, vara berättigadt att erhålla ytterligare tilldelning för
747 träd, hvaraf 450 beräknats såsom privilegii-stockfångst från Nordmalings
socken på grund af Kammar- och Kommers-kollegiernas utslag den 8
februari 1790 och 297 träd, utgörande återstoden af den inom Asele härad
sågverket tilldelade stockfångsten; men då, såsom Kammar-kollegium rätteligen
anmärkt, sågverket genom sistberörda utslag icke blifvit tillerkänd annan
rätt än att från de inom Nordmalings socken varande skatte- och
kronohemmans skogar afhemta der befintlig timmertillgång, som vid verkets
skattläggning den 11 juni 1792 ansetts utgöra 450 träd, och hvilken stock -

101 -

fångst aldrig varit från Kronan omedelbart tillhörige skogar medgilven, anser
komitén icke allenast, att någon ersättning i mark, jemlikt nådiga brefvet
den 29 maj 1852, icke bör ifrågakomma för nämnda 450 träd, utan
äfven att någon utsyning från Kronans marker af samma antal träd icke
vidare bör ega rum, samt att således sågverket är berättigadt att endast för
297 träd erhålla ytterligare tilldelning i mark.

5:o. Hörneåfors sågverk. Såsom än vidare utredande nuvarande förhållandet
med den åt detta sågverk medgifna stockfångst, anser komitén sig,
utöfver hvad Kammar-kollegium i frågan anfört, böra meddela: att detta
sågverk, hvilket genom Kammar- och Kommers-kollegiernas utslag den 4
februari 1788 och den 13 december 1793 blifvit tillerkändt en årlig stockfångst
af 450 träd från Home, Häggnäs, Bjenbergs, Hössjö, Pengsjöns och
Häggsjöns kronoallmänningar emot en rekognition af 6 runstycken trädet
genom Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvandes i Westerbottens län utslag
den 1 december 1860 fått sig tilldelad mark i ersättning för 160 träd; samt
att, med anledning af Hörneåfors’ sågverksegares gjorda framställning, att
varda tilldelade mark jemväl för återstående 290 träd, Eders Kongl. Maj:ts
befallningshafvande genom utslag den 31 december 1866, som mot sågverksegarne
vunnit laga kraft, förklarat, att som vid den Umeå socken öfvergångna
afvittring nödigt utmål icke kunnat beredas alla inom socknen belägna
byar och hemman, än mindre någon öfverloppsmark uppkommit,
Eders Kongl. Majås befallningshafvande funne sågverksegarnes berörda ansökning
icke vidare, än som redan skett, genom tilldelning af mark i ersättning
för 160 träd, kunna till någon Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvandes
åtgärd föranleda.

Med anledning häraf och sedan med bifall till sågverksegarnes derom
gjorda framställning Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande, jemlikt komitén
tillhandakommet meddelande, befriat dem från vidare utgifvande af den stubböresafgift,
som å de, efter afdrag af nämnde 160 träd, återstående 290 träden
belöpte, anser komitén, att frågan såväl om fortfarande utsyning af sistberörda
antal träd, som om tilldelning af mark i ersättning för desamma,
hafva förfallit.

6:o. Brännfors sågverk. Kammar-kollegium anför i underdåniga
skrifvelsen af den 30 sistlidne Maj, att detta sågverk, förutom 848 friska

träd, skall ega att bekomma utsyning af 113 skadade träd årligen från Kronans
skogar i Westerbottens län, med anledning hvaraf och då berörda antal
skadade träd ej återfinnes i den betänkandet bilagda tablå å sågverk
med desamma tilldelade privilegier i Westerbottens län, komitén anser sig
böra upplysa, att sistberörda träd äro i tabellen upptagna bland det antal
träd, sågverket tätt sig anslaget inom Norrbottens län, hvartill anledningen
åter är den, att Kammar-kollegium i sitt underdåniga betänkande den 20
December 1864, beträffande privilegier å skog och mark i Norrbottens län,
upptagit sågverket der tillkommande privilegier till 3,861 träd årligen, hvaruti
ifrågavarande 113 skadade träd äro inberäknade.

hör öfrigt finner sig komiten angående detta sågverk icke kunna lemna
oanmärkt, att detsamma, på grund af liärads-synerättens utlåtande, vid hållen
syn a de skogsmarker, som för stockfångst till sågverket varit beräknade,
genom Kammar-kollegii utslag den 1 Maj 1818, bland annat, blifvit tillerkändt
rätt att från Skellefteå socken i Westerbottens län samt Arvidsjaurs
socken i Norrbottens län årligen afhemta 246 skadade träd.

Denna rätt kan, efter hvad det synes komitén, icke vara annat än tillfällig
eller afseende endast de skadade träd, som vid synetillfället förefunnos, hvadan
någon ersättning i mark ej gerna lärer för ett så beskaffadt privilegium
kunna eller böra meddelas.

7:o. Lejonströms sågverk. Kammar-kollegium har hemställt, att, om
tillgång funnes, ersättning af skogsmark måtte detta sågverk beredas inom
Westerbottens län, icke allenast för de 2,000 träd, hvilka genom nådiga
brefvet den 28 November 1780 tillförsäkrats sågverket från trakter inom
nyssnämnda län, utan ock för 2,440 träd från Arvidsjaurs socken inom Norrbottens
län, hvilka genom Kammar-kollegii utslag den 14 November 1806
blifvit sågverket tillerkända.

Komitén åter anser det ingalunda kunna vara med billighet eller statens
sanna fördel förenligt att, i ersättning för privilegierad stockfångst uti
den från sågverket och hafvet aflägse belägna Arvidsjaurs socken, mark
varder sågverket tillerkänd i annan närmare belägen trakt; ty uppenbart är,
att ju längre upp i landet skogstillgången finnes, med desto större kostnader
måste det ock vara förenadt att upprensa och underhålla flottleder samt besörja
flottning och utdrifning till skeppningsorten af de alster, som från skogs -

— 103

markerna kunna hemtas; och ett utbyte af de redan meddelade privilegierna
inom Arvidsjaurs socken mot mark inom annan trakt af Westerbottens län,
än den del af Mala kappellags område, som från Arvidsjaur blifvit till nyssnämnda
län förlagd, vore efter komiténs förmenande endast att förhöja värdet
af privilegierna, under det att skogsalster, afverkade å statens inom Arvidsjaur
belägna skogar, påtagligen komme att betinga ett i samma förhållande
lägre pris.

8:o. Ytterstfors och Carlfors sågverk. På enahanda skäl, som i afseende
å Lejonströms sågverk blifvit anförde, anser komitén någon ersättning
i mark inom Westerbottens län icke böra nämnda sågverk tillerkännas
för privilegier i Norrbottens län.

9:o. Djupsjö, numera till Olof sfors förflyttade privilegier, meddelade
genom Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvandes i Westernorrlands län utslag
den 4 April 1799, som af Kammar-kollegium fastställdes den 14 Maj
1800, och genom Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvandes resolution den
15 April 1850 förflyttades från Djupsjö till Olofsfors, hafva varit anvisade
från skatte- och kronoheinmans- samt nybyggesområden i Nordmalings socken
med tillsammans 800 träd årligen, hvaraf 620 beräknats från skattehemmansskogar
och 180 från kronohemmans- och nybyggesområden.

Sedan Nordmalings socken redan för längre tid tillbaka undergått afvittring,
dervid hemman och nybyggen erhållit bestämda egoområden, samt
åtminstone en del af de kronohemman och nybyggen, från hvilka ofvanberörde
180 träd årligen såsom stockfångst åt Djupsjö sågverk voro beräknade
att utgå, derefter blifvit till skatte lösta, och innehafvarne af samma hemman
och nybyggen dessutom, på grund af stadganderne i utsynings-förordningen
den 21 December 1865, numera äro berättigade att för egen räkning disponera
det virke, som kan å deras egoområde med skogens framtida bestånd
årligen afverkas, så anser komitén, i betraktande deraf, att vid omförmälda
förhållanden Eders Kongl. Maj:t och Kronan ej vidare lärer ega dispositionsrätt
öfver de marker, som varit för berörda stockfångst afsedda, densamma
icke längre kunna utgå.

De remitterade handlingarne återställas; hvarjemte komitén får i underdånighet
bifoga ej mindre de till ämnet hörande handlingar, som blifvit
af komitén särskild t infordrade, än äfven den från öfriga komiterades åsigt

i vissa delar skiljaktiga mening, som vid ärendets behandling hos komitén
blifvit af mig, Nyström, yttrad.

Med djupaste vördnad, trohet och nit, framhärda,

Stormägtigste, Allernådigste Konung!

Eders Kongl. Majrts -

underdånigste, fcropligtigste
tjenare och undersåter

E. Y. ALM Q U IST.

J. E. NYSTRÖM. AXEL ER. KIELLERSTEDT. ERIC HÄGGSTRÖM.

A. M. ÖSTERDAHL. J. A. ÅSTRAND.

Chr. Ahlgren.

Stockholm den 21 December 1870.

105 —

Reservation

vid det underdåniga yttrande Skogs-komitén afgifvit rörande de Norrländska
jern- och sågverksprivilegierna.

Komitén har i fråga om giltigheten eller fortfarande beståndet af de
bruks- och bergverks- samt odlings-privilegier, hvilka i Kammar-kollegii
underdåniga skrifvelse den 20 December 1867 omförmälas, tillstyrkt, bland
annat, hvad kollegium hemställt i afseende å Korp- och Rensundsfors, samt
Awa- och Hvitåfors jernverksprivilegier, nemligen:

l:o att de, nybyggen, som, i följd af hos Kongl. Maj:ts befallningshafvande
år 1846 gjord ansökning, vid afvittringen eller eljest blifvit, i stöd af
Bergs-kollegii privilegier den 31 Mars 1828 på kolfångst till Korpoch
Rensundsfors tillämnade jernverk, insynade och afvittrade för privilegii-innehafvarnes
räkning samt af Kongl. Maj:ts befallningshafvande
till dem upplåtne, måtte, efter derom i laga ordning väckt fråga, till
Kronan indragas och skogen å desamma under tiden ställas under förbud
till annat nyttjande än för husbehof; och
2:o att det skogsanslag, som uteslutande till kolfångst för Awa- och Hvitåfors
jernverk blifvit upplåtet genom Kongl Maj:ts befallningshafVandes
utslag den 15 Januari 1859 rörande afvittringar i Råneå socken, jemväl
måtte till Kronan indragas, dock först efter skeende undersökning
tillika, huruvida alla till uppodling tjenlige och å de för verken upplåtna
skogstrakter belägna lägenheter, enligt privilegierna, blifvit till
nybyggen anlagda och bebygda med stöd af de i privilegierna intagna
vilkor för skogstrakternes upplåtande uteslutande för bruksdriften.

På grund af den kännedom rörande dispositionen af ifrågavarande
marker, hvilken jag förvärfvat mig såsom styresman för afvittringen i Norrbottens
län och särskild! vid slutliga behandlingen af afvittringen i Råneå
socken, hvarest berörde verk samt största delen af dess privilegii-marker
äro belägna, har jag ej ansett mig kunna instämma uti ofvanberörde förslag,
enär jag tror att föga eller intet skulle vinnas genom deras antagande; och
skälen härtill äro:

106 —

att, efter hvad jag'' med säkerhet vill erinra mig, inga nybyggen blifvit
afvittrade och upplåtne åt Korp- och Rensnndsfors privilegii innehafvare på
grund af privilegierna, utan endast på särskild ansökning och emot vanliga
vilkor för nybyggenas upptagande;

att intet skogsanslag blifvit, såsom Kammar-kollegium antagit, upplåtet
uteslutande till kolfångst för Åwa- och Hvitåfors jernverk, utan har
kolfångsten beräknats kunna erhållas från samma marker, som, på grund af
Kongl. brefvet den 29 Maj 1852, såsom hemman under vanlig besigtningsrätt,
eller emot skogsränta tillagts Hvitåfors sågverk för dess stockfångst;

att vid afvittringen ingen till nybyggesodlmg duglig skogsvidd blifvit,
såsom kollegium, i strid med Kongl. Maj:ts befallningshafvandes uppgift, antagit,
tillerkänd jernverksprivilegii innehafvarne under besittningsrätt, utan
att vara indelad till hemman, på sätt afvittringsstadgan och 1852 års nådiga
bref stadga, och

att all mark inom Råneå socken genom laga kraftvunna afvittringsåtgärder
och särskildta nådiga bref numera blifvit disponerad till hemman,
nybyggen, stockfångst-områden, öfverloppsmarker och kronoparker, hvaraf
nybyggena icke lära kunna återvinnas i annan ordning, än som för tilläfventyrs
eftersatta byggnads och odlings-skyldigheter stadgadt är.

Till hvad komitén anfört i fråga om Ekfors sågverksprivilegier, anser
jag mig böra foga det tillägg: att samma sågverk vid tilldelningen af mark
för dess stockfångst, blifvit åsatt skogsränta derför i enlighet med 1852 års
nådiga bref, men att privilegii-innehafvaren deröfver anfört underdåniga besvär,
som lära vara beroende på nådig pröfning.

Enligt komiténs uttalade åsigt, rörande Hörneåfors sågverks stockfångst,
skulle ett sågverk, som erhållit rätt till årlig stockfångst från Kronans marker,
nödgas afstå från stockfångsten emot befrielse från stubbören, om marken
erfordrades till utmål för anlagda byar och hemman och vidare Kronan tillhörig
mark ej funnes inom den socken, hvarest privilegii-marken vore belägen.
Mig synes det dock, som skulle sågverket på grund af 1852 års nådiga
bref och då den mark hvarifrån stockfångsten skulle erhållas, bortgått
utan privilegii-innehafvarens förvållande, vara berättigadt att erhålla stockfångsten
från kronomark uti annan socken, om tillgång derpå finnes. Ett
ytterligare stöd för denna min åsigt lemnar ett nyligen meddeladt nådigt
bref rörande Degerfors’ sågverk i Norrbottens län, enligt hvilket den stock -

107

fångst, som varit upplåten från trakter inom Westerbottens län, skall, derest
dessa blifvit annorlunda disponerade, tilldelas från marker inom Norrbottens
län.

Uti komiténs hemställan, att Brännfors’ sågverk ej skulle böra tilldelas
mark för dess stockfångst af *246 skadade träd, enär, enligt komiténs
åsigt, stockfångsten endast varit tillfällig eller afsett blott skadade träd, som
vid synetillfallet förefunnos, har jag ej heller kunnat instämma, emedan jag
anser stockfångsten icke hafva varit tillfällig utan ständig, eftersom sågverket,
enligt privilegierne, utan någon begränsning af tiden, tillförsäkrats att
erhålla dessa träd ärligen emot årlig afgift, samt skadade träd, enligt hvad
erfarenheten visat, alltid uppkomma. Jag anser det icke heller skulle vara
någon fördel för Kronan att icke tilldela mark för berörde stockfångst, enär
Kronan i sådant fall skulle allt framgent nödgas se till att sågverket erhölle
de skadade träden från den ursprungligen privilegierade marken och således
svårligen kunde disponera densamma till andra ändamål. 1852 års nådiga
bref gör icke någon skillnad på skadade eller icke skadade träd; och någon
svårighet lärer icke heller kunna möta för tilldelning åt mark för denna
stockfångst, då kändt är, att vid stockfångsttilIdelningar för endast friska
träd måste afräknas många stammar, som äro eller antagligen blifva skadade,
men dylika skulle kunna tagas i beräkning vid tilldelning af mark för ifrågavarande
och sågverkets öfriga stockfångst.

Stockholm den 9 Januari 1871.

J. E. Nyström.

Litt. A.

Tablå;

öfver

privilegierade sågverk och dem beviljad stockfångst från Kronans

skogar i Norrland,

Ilo

Tablå c,j mindre öfver sågverk, som blifvit tillerkände stockfångst från Kronans skogar i
som derför till Statsverket erlägges, antingen som stubböresafgift för

ning för stockfåugsten,

i	\| . 1	Sågverkets privilegier
Län.	tSågverkets namn.		på stoekfångst	meddelade af
		P	1 o: i 5	Ul		[Kongl. Kammar	\|
		P r+	B o ►O m	3 B p	Kongl. Maj:ts befallnings-	1 och Kommers-kollegium ge-	Kongl. j
				ct-	hafvande.	i mensamt eller	Maj:fc. 1
		p:	i»: c"	p:	\| Kongl. Kammar-
____,__________		p.				kollegium ensamt.	1
Sorrbotten».....	Björlfurss........	2.979	6 sk. B:co.	—	—	i 172ä664
	»	304	■	3,283		18V20
	Tör ef orss.........	1,000	—	1,000	18*19	174J99	__
	Storforss....., .	2,000	_	2,000	—	17'',r565	_
	Degerforsa........	589	4 sk. B:co.	—	17\495	17f«95, 18,7D32	_
	» ........	74	—	663	- >, -
	Ekforss.........	3,000	—	3,000	17^66, 18^32	17«79, 18143
		er. o			18«05,
	GyJjen, förr Bondersby ....	2 sk. B:co.	610 18V58, 183X57	18\«06, 18'',» 60	—
	Borgfor ss........1	339	6 sk. B:co.	—		18,3,27	1
		2,000				174156
	■> .........	1,430	—	3,769	—	18109	—
	» förr Brattforss . . . .	2,100	—	2,100	18\«00	18j4°00	18V22
I » förr Hälleström	610\|	— 1	610	17\|g96	17198	—

111

JVorrlatid, än öfver det antal träd, som till sågverken årligen utgår, och på den afgift,
hvarje träd, eller såsom skogsränta der serskild skogsmark, i ersättblifvit
sågverket tilldelad.

Sågverket i stället för stockfångst tilldelad skogsmark mot den-samma åsatt skogsränta.			Nu	utgående			;	i Med stadgade
O* telj CD p ! *\|		Skogsvidd.		03 P		antal träd	ifgift till Stats-; verket såsom j
- 2. i Ce ÖQ o	i *4	Tunnland.		CO PV		03 c+- j	CO g" i	P	00		CO **	!	förbehåll.
a w ti Oq * i-h • P Sl P p. Ctj j	Öl* träd- antal.	Duglig skogsmark.	Impedi men ter	-	Oq CO >-J P! P P		mot dbbören.	03 P i CO Hj o 1 p: trr I P P i i	P ! ►-h oq. ; St i	O* o: rf P	i	oq »-i p: p		1
—		1 _	—	—	-	—	-	2,979j i	!		558 i	56	—	-	Får ej hindra nybygges-anläggningar.
18''/58	304	8,001	11	3,384	25	61	31	— !	304	--	■-	—	61	31	—
18'',,3 58	1,000	12,471	aa	11,488	9	145	15	__	1,000	-	—	_	145	15	—
_	2,000	6,088	1	611	2 C	125	—	—	2,000	—	—	—	125	—	—
_	_	_	_	_	—	_	—	589	—	—	73	62	__	—	—
18*$64	74	611	3	692	10	11	25	-	74	_	—	—	11	25	—
		_								3,000					Får ej hindra nybygges-anläggningar.
—	-		-			—		610	—		38	12	--	-	Får ej hindra nybygges-anläggningar.
		—						339			63	56			Får ej hindra nybygges-anläggningar.
18-1 g<>4	0,140	1 20.557	8	5,274	1	1 448	44	—	6,140			-	448	44	—

Anteckningai

Har genom Kongl. Maj:ts
befallningshafvandes resolution
den 31 Dec. 1838 och
Kongl. Kaminar-kollegii utslag
den 9 Maj 1843 förklarats
icke kunna för den beviljade
stockfångsten åläggas betala
stubböresafgift, derför att så-:
dant ej varit vid stockfångstens
beviljande stadgadt.

Denna åt sågverket beviljade
stockfångst grundar sig
på härads-synerättens syn och
utslag i Augusti månad 1818
och är sålunda beviljad
öfverensstämmelse med Kongl.
brefvet den 2 Maj 1826.

112

Län.

Norrbottens

Sågverkets namn.

j Selet.......

Ljusån .......

Ytterst forss och Carlsforss

\ Brännfor ss

\Aoaforss

Lejonström

Sågverkets privilegier

2,440

på stockfångat	meddelade af
af antal träd.	mot stubb- ören pr träd.	Summa träd. [	Kongl. Majrts befallnings-hafvande.	Kongl. Kammar-och Kommers-kollegium ge-mensamt eller Kongl. Kammar-kollegium ensamt.	Kongl. Maj:t; \|
2,000	_	2,000	17,1,94, 171199	1 17 >/96	i 18V559
1,061	—	1,061	_	17§98, 185/15	1
1,586	‘ö sk. B:co.	—	18/, 13, 181/15	18] ,14	—
394		1,980	18*16	18/18
2,000			i7f»eo	17f/60	18*\|26
1,861	4 sk. B:co.	3,861	182/16	18''18 !
1,388,3	—	1,388,3	182/15	1 } 18^19	“ 1

1 sk. B:co.

Tillsammans i Norrbot"
tens liln......

2,440

29,765,3

18>/03

18H06

113

Sågverket i stället för stockfångst
tilldelad skogsmark mot densamma
åsatt skogsränta.

C- te!

a S'' I

h-h
& \
§J

CD !

Nu utgående

Skogsvidd.

18V&9

antal träd

| afgift till StatsI
verket såsom

För träd-	Tunnland,	00 pr o OQ CD e P	mot stubbören.	U5 pr o ''S 5 3: g- te et- sa
Duglig skogsmark.	Impedi- menter.
to ! o o j	14,192	25	3,342	23	157	49	i	O Q O
1,061	16,071	_	12,061	2	167	41		1,061
—	—	—	—	—	—	—	1,586	—
394	468	31	103	31	49	25		394
2,000	5,131	4	1,334	11	62 ‘	75		2,000
					~		\| 1,861 i
,388,3	10,475\| 2 2	5,856	2	163	G8	i — \|	1,388,3

crq

Med

stadgade | Anteckningar
förbehåll. I

157:49

167''4l

148*69

Får ej hindra
nybyggesanläggningar.

49,25
62 75

232162'' -

Får ej hindra
| | nybygges anläggningar.

163 68 i Får ej hindra
nybygges|
j anläggningar.

i I

« Sågverket är beläget i1
1 Westerbottens län, men med:

I denna stockfångst beviljad;
från skogen i Norrbotten. ;
Stnbböresafgiften har på;
grund af Kongl. Kammar-1
kollegii utslag den 2 2 Maj;
1829 ej erlagts för denna
stockfångst, men sedan skogs-:
mark, enligt Kongl. brefvet
den 29 Maj 1852, blifvit sågverket
tilldeladt, har skogsränta
derför blifvit påförd.

Detta sågverk, som, enligt
angifne Kongl. Maj:ts befallningshaf
vandes och Kongl.
Kammar-kollegii utslag, blifvit
tillerkändt en årlig stockfångst i
från Kronans skogar af 3,559 i
träd, har genom Kongl. Majrts!
befallningshaf vandes afvitt-!
rings-ustlag den 15 Januari
1859 blifvit tillagdt besittningsrätten
till 27 särskilda;
hemman, mot derför bestämd:
skatt och ränta, å hvars om- j
råden 2,170,7 träd årligen!
kunna erhållas, hvarför endast!
återstående 1,388,3 träd nu-j
■mera böra såsom sågverkspri-!
vilegier till årlig stockfångst;
upptagas.

—

- -

- 2,440

— , — | 76.25

1 1

- i —

Får ej hindra
nybygges-anläggningar.

16,361,3

94,0691 —

44,149

12 1,391

73 J 10,404

16,361,3 3,OOoj 1,191 42

1,391 73

—

|29,765,3| j 2,583,15

---------„

— 114

I 1 I				Sågverkets privilegier	j
Län.	Sågverkets namn.	på stookfångst	meddelade af
i j		af antal träd.;	i mot stubb-ören pr träd.!	% 3 3 P «• H p: Pu	Kongl. Majrts befallnings-hafvande.	Kongl. Kammar-och Kommers-kollegium ge-mensamt eller Kongl. Kammar-kollegium ensamt.	Kongl. Maj: t.
iWesterbottens . . . .	Haknäs med Ohre......	1.000	-		■ _	17y>60
!	») »......	1.000	1 ö. s. m.	2,000	_	17\|61
!	Hyngelsböle, förr Olofsforss .	450	_	—	18V01, 18133,	17f90	~ 1
	» '' » ...	27		—	18J37, 18y>53	18\s39, 18\’45	18>°46 1
i	» » . . «	747	3 sk. B:co.	1,224	- „ _	■— l> -
!	Olofsforss, förr Djupsjö .	180	2 sk. B:co.	t 1 180117 y 99, 18y>50	18U00 17y96, isy>33	18V03 17 y 97! j
;	Utans jo.........	1,035	6 rst. B:co.	1,035 17 y 95, 17 98
	Uörneåforss........	160		160	_	17488
	Säfvar.........	500	—	—	—	17-\|87	— 1
	316	—	—	—	18112
	M .........	36	—	—	181» 19. 183145 18U20, 18<247	- j
	» , ........	87	6 sk. B:co.	939	-. )j _	- » -
	Tväråmark........	20	8 rst. B:co.	-	18l\|45	18^47
!	» ...... • • •	19	6 sk. B:co.	39	- )) -	— n _	—

115 —

Sågverket	i stället för stockfångst										" —
tilldelad skogsmark mot den-			Nu utgående
	samma åsatt	skogsränta.										Med stadgade
o4 W O EJ p* t?-j-jCJq	Skogsvidd.	>• 03 P et*		antal träd	afgift till Stats-verket såsom	Anteckningar:
Sb W oa er? o		Tunnland.		pr		03 et-	03 PT	.	03 et-				förbehåll.
ep g* °!L 1 s m S"	or trl antal	Duglig	Impedi-	crä 02 8>:		mot nbböi	mot ogsrä	r P p	er a4 o:		CTQ 03 p:
‘ pl i skogsmark i	menter»	et- P		p	p p	g			et* P
; 18*60 184465
1,000	3,695	23	2,648	7	38	49	—	1,000	—	—	—	38	49	__
—	—	—	—	—	—		__	1,000	—	—	15	62
18*60	477	1,431	—	1,313	24	44	72	_	477	—	—	—	44	72	—
! —		—	__	—	—	—	_	747		—	70	03		—	Får ej hindra nybygges-anläggningar.
\| -	—	—		—	—	—	—	180		—	11	25	~	—	—
			-				_	1,035	_		16	17	~~		Får ej hindra ^bygges-anläggningar.	Sågverket beviljadt att an-läggas i Wester-Norrlands län, men stockfångsten utgår från skogen i Westerbotten.
18*60	160	640	—	492	16	6	66		160		_	_	6	66
118*60	852	2,541	22	2,098	23	39	77	—	852	''		__	39	77	—
								87	—	-	16	31				Af den stockfångst, 162 träd. årligen, som tillerkänts Säfvars sågverk genom Kongl. Maj:ts befallningshaf vandes utslag den 26 Juni 1819, som afl
L																Kongl. Kammar-kollegium \| fastställdes den 17 Februari!
i																1820, äro 39 träd öfverflytta-! de till Tväråmarks såg, enligt utslag af Kongl. Maj:ts befall- j ningshaf vande den 20 Dec.i 1845 och Kongl. Kammar-kol-j Legiurn den 12 Augusti 1847.!
				_		.		20				42				\ Denna stockfångst, som 1 efter äldre privilegier till-1 hört Säfvars sågverk, har 1 jemlikt Kongl. Maj:ts befall-\ ningshafvandes och Kongl. / Kammar-kollegii ofvan an-»gifna utslag blifvit förflyt-j tad till Tväråmarks såg-
■					“	"		19			3	56	—	—	—	/ verk.

11(5 —

Län.

Westerbottens

•»

Sågverkets privilegier

Sågverkets namn.	på stoekfång	st	meddelade af	- —)
	mot stubb- \| ören pr träd.! af antal träd.	Summa träd.	Kongl. Maj:ts befallnings-hafvande.	Kongl. Kammar-och Kommers-kollegium ge-mensamt eller Kongl. Kammar-kollegium ensamt.	Kongl. Maj: t.
Norrforss., tillhör Baggböle . ,	900j			1725» 91	— —
» »	9081 -	—	18 JOO	182.°00	_
Baggböle, förr Pengforss	7751 —	—	18J05	18-{\|06	_
» förr Degerforss	770j —	—	18''»12, 18\''31	18} 813, 18\o45	18-^46
» .........	1,4721	—	18*48	18y.49	_
» förr Skaholmens eller	50\| —	—	18“47	18>/48	18’.2 49
Degernässandens privilegier .	1,580 6 sk. B:co.		18»»47 9	18''/43	C30 tH
Baggböle, förr Rödåforss	702j 8 sk. B:co.	—	18 !th 12, 182J46l&>-»13, 18V''48

11,18512 s. 6 r. B:co.’

18V50

18-J51

Baggböle till

jRödåforss ursprungligen beviljade
privilegier.......

1,080 5 sk. B:co.

419

199

2,V sk. B:co. j

18|-50 18^52

4 sk. B:co. I 20,040) — » —

\Ratu
holma..........

1151 H sk. B:co. i 115

17V96, 18J59 17f$97, 18*61 —

Qvarn fors* eller Moss forss

1,332‘ 6 rst. B:co.

1,332 17} »95. 18V11

17V96,

18T\11, 18J31 j

Enligt Kongl. Maj:ts

befallningshafvandes

utslag.

— 117 —

Sågverket i stället för stockfångst
tilldelad skogsmark mot densamma
åsatt skogsränta.

18&60

Skogsvidd.

£. H
• p:
P -

4,875

Tunnland.

Duglig | Impediäkogsmark.
j menter.

t*
o
cT5

Nu utgående

antal träd

j afgift till Statsverket
såsom

15,974

10,316

592

1 mot 1 stubbören. 1	CO t? O <3 g Sä: & B et- P
—	4,875
1,580	-
702
11,185	—
1,080
419
199	—
115	—
1,332	—

■a

er*

296

131

873

168

Med

stadgade

förbehåll.

Anteckningar

592, 4

Får ej hindra
nybyggesanläggningar.

Får ej hindra
nybyggesanläggningar.

Får ej hindra
nybygges.
anläggningar
j eller skogens
I användande
\ till nyttigare
ändamål.

Får ej hindra
nybyggeseller
torpanläggningar,

odlingar, eller
skogstrakter
nas användande
till nyttigare
ändamål.

Får ej hindra
nybyggesanläggningar.

Anmälan för érhållande af
;denna stockfångst gjord före>
joch första synen å skogstrakterna
för densamma förrättad
i Juli månad 1815.

Denna stockfångst är beI
viljad åt Ködåforss till Bagg1
böle förflyttade privilegier å
f dess den 18 April 1812 och
>18 Oktober 1813 till 1,484
''träd beviljade stockfångst,
[hvilken genom nybyggesanI
läggningar blifvit förminskad
(till 702 träd.

Dessa sågar äro på grund
af Kongl. Maj:ts befallningshafvandes
utslag den 1 Aug.
1859 flyttade till Ratu, derå
Kammar-kollegium meddelat
fastställelse den 12 September
1861.

118 —

			''	Sågverkets privilegier
Län.	Sågverkets namn.	på stockfång	st	meddelade af
		af antal träd.	mot stubb- ören pr träd.	Summa träd.	Kongl. Maj:ts befallnings-hafvande.	Kongl. Kammar-; och Kommers- \| kollegium ge- Kongl. mensamt eller i Maj:t. Kongl. Kammar-kollegium ensamt. \|
Westerbottens . . . .	Dalkarlså, förr Bjursjö eller s. k. Qvarnhusforss......	415	2J sk. B:co.	-	18y05, 18;! 34	182205	—
	Dalkarlså........	143	4 sk. B:co.	558	18y604	182T605
	Holmforss........	1,658	6 rst. B:co.	1,658	17-[f 95	17” 96
	Degerforss ........ .	537	4 sk. B:co.	—	172t495	17-; «95	1
		60	6 sk. B:co.	597	18’t530	18J30
	Ytterstfor ss........	2,493	Y sk. B:co.	2,493	17^«95 18*16 18’t530	17-”96
	Brännfor ss........ » ........	840 8	4 sk. B:co. 6 sk. B:co.	848	171460, 18*18 18-30	I8,y32
	Bureå..........	1,509	X- sk. B:co.		17 ”95	172y296
	n .........	434	3 sk. B:co.	1,943	löftlö	184116	_
	Stenforss.........	20	4 sk. B:co.	'' 20	172„298	17'' 2 99, 18144, 184 »51
	Lejonström........	2,000	2 sk. B:co.	2,000	18 ”03	I844O6	l—i OO 0___
	Fällforsså........	157	2 sk. B:co.	157 1	18;405	18» 06

Enligt Kongl. Maj:ts
befallningshafvandes''

utslag.

119

Sågverket i stället för stockfångst
tilldelad skogsmark mot densamma
åsatt skogsränta.

Nu utgående

Skogsvidd.

Tunnland,

Duglig ! Impediskogsmark.
menter.

antal träd

afgift till Statsverket
såsom

o: o

crq m

CD £
''H O
£>: ct -P <rh £ -

er1

Med

stadgade

förbehåll.

Anteckningar:

—	—	—	—		-	—	-	415	—	—	1 34	58	—
-	—	—	-	—	—	—	-	143	—	—	17	87		—	Får ej hindra nybygges-anläggningar.
—	—	—	—	—			—	1,658			25	91			Får ej hindra nybygges-anläggningar.

—	—	—	—				—	537			67	12
—	—	—	—	—	—	—	-	60	—	—	11	25	—	—	Får ej hindra njhjgges-anläggningar.
								2,493			38	95
—	—	__	—	—	—	—	—	840	—	—	105	—	—	—	—
								8			1	50
—	—	-	-	-		-	-	1,509	— ■		23	58	—		3?år ej hindra nybygges-anläggningar.
	“	”						434			40	69			Får ej hindra nybygges-anläggningar.
			"		j			20	i 1		2	50			Får ej hindra nybygges-anläggningar.
—	—	—	—	i —	j_	—	—	2,000		—	125	—	—	—	—
—	—	—	—		i	—	—	157	—	1	9	81

Flyttad till Dalkarlså, på

Sågverket är beläget i NorrDttens
län, ehuru stockfångst
lifvit detsamma tillerkändt
■ån Westerbottens län.

Ansökning om denna stockingst
af gifven den 27 Mars
1817 samt syn och besigtning
den dertill afsedda skogs,
rken förrättad den 26 —
Augusti samma år.

Denna stockfångst är beviljad
i sammanhang med den
tillökning i stockfångsten för
Degerforss sågverk, som på
grund af år 1817 ingifven ansökning
och förrättad syn beviljades
här upptagna dagar
år 1830.

120

		Sågverkets privilegier
Län.	Sågverkets namn.	på stockfång	st	meddelade af
		af antal träd.\|	mot stubb- ören pr träd.	Summa träd.	Kongl. Maj:ts befallnings-hafvande.	Kongl. Kammar -och Kommers-kollegium ge-mensamt eller Kongl. Kammar-kollegium ensamt.	Kongl. Maj:t.
Westerbottens . . . .	Bamlhammar eller Klintforss .	1,100	2^- sk. B:co.	1,100	isy* 12	18\|13	—
	K asjö.......... Ostra Sjuismark......	94 39	2 sk. B:co. 6 sk. B:co.	94 39	184414 18*28	18fl6 18P-J-32	—
Tillsammans i Westerbot-j tens län......	.			38,571	-	-	—
Wester-Norrlands . . .	Loo...... .	4,000	6 sk. B:co.	4,000		174444 174444 17*58
	Kramforss........	4,000	6 sk. B:co.	4,000
	Forsse eller Ledingeå.....	1,747	—	—	—
	» » .....	753		2,500
	Mo...........	163				174»59
							i

121

Sågverket i stället’; för stockfångst j
tilldelad skogsmark mot den-samma åsatt skogsränta.

Nu utgående

Med

stadgade

förbehåll.

Anteckningar:

o-1 teJ

CD p

JO tf
PjOs

3 ^

g. 5* W

c» ÖQ O
tf “ p

$ g 12.

p g
Pa t_a.
CD A-

Skogsvidd.

Åsatt skogsränta.

antal träd

afgift till Stats-yerket såsom

För träd-

antal.

Tunnland.

o: o

t-j ct-CD

mot

skogsränta.

utan afgift.

stubbören. I

skogsränta.

Duglig i
skogsmark

Impedi-

menter.

1,100

Får ej hindra

nybygges-

anläggningar.

—

___

—

Får ej hindra

Ansökning om denna stock-

nybygges-

fångst är afgifven d. 17 Sept.

anläggningar.

1816 och syn å den dertill

afsedda skogsmarken förrättad

d. 6 och 7 November samma
år.

7,364

24,283|i2

16,869

721

31,207

7,364

—

2,290 52

721

38,571

1,012,20

753

879

5,694

660

141:19

42,4521 S! 17,855 15

240

4,000

1,747

— 750

750

753

879

343

141

191 —

240:72

Uppgifterna på stubböresafgiften
för den till Loo,
Kramforss och Forsse sågverk
beviljade stockfångsten,
samt på skogstilldelningen åt
Forsse samt nedanstående
Westanå och Mo sågverk med
derför åsatt skogsränta äfvensom
att Westanå sågverk numera
endast åtnjuter 255
träds stockfångst årligen, oaktadt
privilegiihandlingarne
upptaga 418 träd, äro meddelade
af Kongl. Maj:ts befallningshafvande
i WesterNorrlands
län d. 25 October
och 7 December 1869.

Mo sågverk har, enligt
Kongl. Kammar- och Kommers-kollegiernas
utslag den
19 Dec. 1759, blifvit tillerkändt
en stockfångst af 800
träd årligen från Kronans
skogar, men som sågverket.

, enligt Kongl. Maj:ts befalli
^ningshafvandes afvittringsutijslag
d. 25 Nov. 1856 fått sig
11 tillagdt en skogstrakt af

Län.

Sågverkets privilegier

Sågverkets namn.

på stookfångst

tf
o4
. er*

meddelade af

Kongl. Maj:ts
belallningshafrande.

Wester-Norrlands

Tillsammans i TVesterNorrlands
län . .

Mo . .

JVestand

716

Norrbottens län . .
Westerbottens län. .

Wester-Norrlands län

255

Kongl. Kammaroch
Kommerskollegium
gemensamt
eller
Kongl. Kammarkollegium
ensamt.

Kongl.

Maj:t.

879

255

17''t598

11,634

Summa

18107

S a m m a n -

29,765,31
! 38,571!
j 11,634!

79,970,3

123 —

Sågverket i stället för stockfångst
tilldelad skogsmark mot densamma
åsatt skogsränta.

er* Öl

a, a

p P.!

ZZ er?

P ^

g.5''M

»''SS

H ffl P

(W P H
Hh *

e g

Skogsvidd.

.. o:

I *

Tunnland.

Duglig

skogsmark.

Impedi menter.

Nu utgående

antal träd

[afgift till Stats-1
i verket såsom

o: o

255 1,715

9 382

12 75 -

255

er1

er?

Med

stadgade

förbehåll.

Anteckningar:

— i 1,887

49,862

18,899 4

394

66j 9,747: 1,887j

lkeST

1,843

73 394''6 6

10,000 t:ld duglig mark för-1
utom 6,834 t:ld impedimen-|
ter, skattlagd till 4 mantal,
mot derför utgående skatt
och ränta, hvarifrån 637 träd
äro beräknade att årligen afverkas;
så upptages sågverkets
återstående stockfångst
på grund af ifrågavarande
privilegier ej till mer än 163
träd årligen. För berörda 163
träd och öfriga stockfångsten
716 träd, eller inalles 879 träd.
har sågverket erhållit ett
skogsområde af 42,452 t:ld 8
kpld duglig skogsmark och
17,855 t:ld 15 kpld impedimenta,
å hvilken mark Kongl.
Maj:t genom utslag den 20
Dec. 1862 och den 14 Juli
1868 nådigst medgifvit att
sågverket, på grund af verkställd
uppskattning och skogsafverkningsberäkning,
årligen
förutom privilegiitimret, må
afverka 1,250 träd, hvarför

(särskild afgift skall till Statsverket
erläggas med 40 öre
för hvarje träd.

d r

a g.

116,361,3

7,364

1,887

94,069 -24,283 12
49,8S2| 14

44,149

16,869

12! 1,391 73 10,404:16,361,3 3,000| 1,191
12I 721168 31,207! 7,364 — i 2,290

18,899 4! 394166 9,747 1,887

1,843

1,391|73

721168

73 394| 6 G

[25,612,3

168,214 26 79,917

!8 2,508 07 51,358|25,612,3| 3,000 5,325|67| 2,508lo7|

79,970,3

7,833,74

Den till sågverken beviljade stockfångsten utgör sålunda:

I Norrbottens län .... till 16 sågverk 29,765,3
I Westerbottens län . . till 23 » 38,571

I Wester-Norrlands län till 5 » 11,634

Tillsammans för 44 sågverk 79,970

träd årl. mot stubbören 1,191,42 och skogsränta 1,391,73 tillsammans 2,583,15.
» » 2,290,52 » 721,68 » 3,012.20.

»»1,843,73 » 394,66 2,238,39.

träd mot en sammanlagd afgift till Statsverket af R:dr R:mt 7,833,74.

Hvadan till Statsverket för den åt sågverk från Kronans skogar i Norrland beviljade stockfångst erlägges en afgift af i medel- •
tal närmast 9,8 öre för hvarje träd.