Underdåniga betänkanden och förslag

Statens offentliga utredningar 1875:5

Underdåniga betänkanden och förslag

angående inrättande af en enke- och pupillkassa för folkskolelärare

samt

rörande ändringar i reglementet för folkskolelärarnes
pensionsinrättning,

afgifna den BO November 1874

af i nåder förordnade komiterade

jemte

do af Direktionen för nämnda pensionsinrättning- i ärendet afgifna utlåtanden.

STOCKHOLM

CENTRAL-TRYCKERIET

1876,

tf.

Stormäktigste, Allernådigste Konung!

Sedan Riksdag!
hållit att Eders Kont
gan om beredandet a

‘n i underdånig skrifvelse den 19 sistlidne Maj an;1.
Maj:t måtte taga under förnyadt öfvervägande fråf
pensionering för folkskolelärares efterlemnade enkor

— 4 —

och oförsörjcla barn, på den af särskilda komiterade uti underdånigt betänkande
den 19 December 1864 föreslagna, af Kongl. Maj:t gillade och
af Rikets Ständer vid 1865—66 årens riksdag antagna grund, att pensioneringen
besörjes af folkskolelärarne sjelfva med understöd af statsmedel,
hvarvid Riksdagen likväl ansett böra stadgas skyldighet endast för blifvande,
men rättighet för nuvarande innehafvare af ordinarie lärare tjenst
att såsom delegare i anstalten ingå; och efter det Eders Kongl. Maj:t med
anledning häraf under den 25 sistlidne September i nåder uppdragit åt
undertecknade komiterade att utarbeta och till Eders Kongl. Maj:t afgifva
utlåtande och förslag angående bildande af en pensionsanstalt för folkskolelärares
enkor och barn, få vi, efter att hafva fullgjort det oss salunde
nådigst lemnade uppdrag, härmed i underdånighet afgifva förslag
till reglemente för eu dylik anstalt tillika, med åtföljande utlåtande i
ämnet.

Vid uppgörandet af detta förslag hafva komiterade icke kunnat
underlåta att taga särskild hänsyn till det förslag i samma syfte, hvilket,
såsom ofvan nämnts, af komiterade år 1864 uppgjordes, helst detsamma
blifvit ej blott af Rikets Ständer vid 1865—66 årens riksdag i hufvudsakliga
delar antaget utan äfven af sista riksdag godkändt med afseende
å den grund, hvarpå det byggts, nemligen att pensioneringen skulle besörjas
af folkskolelärarne sjelfva med understöd af statsmedel. Som emellertid
väsendtliga skiljaktigheter förefinnas mellan dessa båda förslag till
den vigtiga frågans lösning, anse sig komiterade för ämnets närmare belysande
först böra lemna en kortfattad framställning af de grunder, hvarpå
1864 års förslag till en enke- och pupill-kassa för folkskolelärare byggdes,
innan de gå att redogöra för de grundsatser, som blifvit följda vid
uppgörandet af hosföljande förslag till en dylik pensions-anstalt.

Nämnda grunder voro hufvudsakligen följande:

a) att skyldigheten att besörja pensioneringen af enkor och barn efter
folkskolelärare närmast skulle tillhöra dessa lärare sjelfva, likväl
med understöd af statsmedel;

b) att alla såväl redan varande som framdeles blifvande folkskolelärare
och lärarinnor, Indika sjelfva egde rätt till pension från folkskolelärarnes
pensionsinrättning, äfvensom alla i samma inrättning
befintliga och blifvande pensionstagare skulle vara förpligta de att
såsom delegare i enke- och pupillkassan ingå för den lön, hvarefter
deras egen pensionsrätt eller pension beräknades;

c) att delegare skulle vara skyldig att till kassan erlägga:
dels eu inträdesafgift, utgörande 5 n/o af nyssnämnda lön;

dels — vid befordran till tjenst, för hvilken lärarens pensionsrätt
beräknades efter en högre lön, än han förut innehaft — en befordring
saf gIft, uppgående till 5 °/0 af skilnaden mellan lönerna;
dels en årlig pensiomafgift, utgörande för lärare 3 % af förberörda
lön och för pensionstagare 3 % af dess pension; och
dels för delegare, som vore gift eller enkling med barn inom pensionsåldern,
en årlig äktenskapsafgift af 1 °/0 af samma lön eller
pension. För lärarinna och qvinlig pensionstagare fordrades i pensions-
och äktenskapsafgift blott hälften af hvad lärare och manlig
pensionstagare voro skyldiga att i dessa afseenden utgöra;

d) att pensionen, som med dessa afgifter förvärfvades, skulle utgöra
föi enka ensam 1/e af den lön, hvarefter delegarens egen pensionsrätt
beräknades, ocli för enka med ett eller flera barn under 16
år samma pension förhöjd med 50 %, eller inalles 1/4 af berörda
lön- o Efter lärarnes dåvarande minimilön af 400 kronor skulle
alltså minimipensionen utgöra för enka ensam 66 kronor 67 öre
och för enka med pensionsberättigade barn 100 kronor samt maximipensionen,
för en lön af 1000 kronor, för enka ensam 166 kronor
67 öre och för enka med barn 250 kronor;

e) att förvaltningen af enke- och pupillkassan skulle, utan någon kostnad
för denna kassa, besörjas af direktionen för folkskolelärarnes
pensionsinrättning.

Derjemte får slutligen nämnas att ifrågavarande förslag, derigenom
att a ena sidan kassan befriades från alla egentliga förvaltningsutgifter
och pensionen bestämdes så lågt som blifvit nämndt, och å andra sidan
förenainnda dryga afgifter ålades délegarne, kunde reducera statens bidrag
till det jemförelsevis ringa beloppet af 2,000 kr. årligen, hvilket belopp
Rikets Ständer vid 1865—66 årens riksdag beredvilligt anvisade.

Efter meddelandet af dessa upplysningar öfvergå komiterade till en
närmare redogörelse för de grundsatser, de följt vid uppgörandet af närvarande
förslag till reglemente för en enke- och pupillkassa för folkskolelärarne.

Hvad dervid först angar fragan hvem som bör besörja pensioneringen,
hafva komiterade desto hellre fasthållit vid den i detta afseende förut
antagna grund, nemligen att denna skyldighet bör åligga delegarne sjelf va
med understöd af statsmedel, som riksdagen uttryckligen tillkännagifvit
att förslaget enligt dess åsigt bör byggas på denna grund.

Beträffande dernäst frågan huru vidsträckt skyldigheten till delaktighet i
enke- och pupillkassan bär bestämmas, hafva komiterade måst ställa sio- till

O

— 6 —

efterrättelse Eders Ivongl. Ma,j:ts och Riksdagens uttryckliga föreskrift derom,
att denna skyldighet ma (iläggas endast blifvande lärare och lärarinnor
och att nuvarande innehafvare af folkskoleläraretjenst samt pensionstagare
må vara berättigade att efter eget godtfinnande ingå såsom delegare.
Komiterade kunna dock icke dölja att lösningen af den uppgift, de fått
sig förelagd, genom denna föreskrift i hög grad försvårats.

Sålunda, då komiterade icke äro i stånd att noggrant beräkna hvarken
huru många bland nuvarande innehafvare af läraretjenster och pensionstagare
i folkskolelärarnes pensionsinrättning, hvilka tillsammans uppga
till ett antal af närmare 3,600, begagna sig åt rättigheten till delaktighet
i kassan, ej heller hvilken lefnadsålder de inträdande öfverhufvud ega,
måste det blifva i högsta, grad vanskligt att uppgöra tillförlitliga lieräkningar
öfver kassans inkomster och utgifter för den tid, hvaiundei dclegareantalet
in. in. icke kan med sannolikhet beräknas.

Hvad som deremot med mera säkerhet kan beräknas är att ifrågavarande
valfrihet med afseende å inträdet i kassan måste utöfva en ganska,
menlig- inverkan på dennas finansiela ställning. Med hög grad af
sannolikhet kan nemligen antagas att de aldraflesta åt dem, hvilkas inträde
sannolikt skulle bereda kassan vinst, t, ex. enklingar och ogifta äldre
lärare, icke anmäla sig såsom delegare, men att deremot alla, eller de
flesta, af hvilka anstalten sannolikt kali beräkna förlust, t. ex. sjukliga
gifta lärare in. fl., skola inträda såsom delegare i densamma.

En fråga, som härmed står i närmaste sammanhang, är den under
hvilka vilkor delaktighet i pensionsanstalten bär medgifva^ nuvarande lärare.
Då nemligen de flesta af dessa lärare äro till åren och sålunda sannolikt
blott eu kortare tid komma att erlägga afgifter till kassan, innan denna
möjligen betungas med utgifter för deras efterlefvandes pensionering, och
derjemte, såsom förut är nämndt, inga andra sannolikt kunna antagas anmäla,
sig till delaktighet i pensionsanstalten än sådana, som se en fördel
för sig a,t,t deri inträda, så inses tydligt att kassan under eu följd af år
får vidkännas drygare utgifter, än hon förmår bära, sa framt hon genast
skall iklädas full pensioneringsskyldighet utan att några extra inskomster
i förhållande till behofvet beredas henne. Det synes derföre billigt att
ålägga de frivilligt inträdande delegarne förbindelse att hålla kassan skadeslös
för den ökade kostnad, som de ådraga henne, hvilket åter kan ske
antingen derigenom, att retroaktiva afgifter fordras af äldre äfvensom föihöjda
afgifter af sjukliga lärare, eller derigenom, att pensionen till en
början bestämmes till lägre belopp än framdeles, såsom det skett, i reglementet
för presterskapets enke- och pupillkassa. Men i begge fallen

— 7

skulle utan tvifvel de flesta af de nuvarande lärarne icke finna med sin
fördel förenligt att inträda i anstalten, hvars ändamål sålunda med afseende
å dem skulle, om icke helt och hållet, dock i väsendtlig mån, förfelas.
Detta anse likväl komiterade höra, så vidt möjligt är, undvikas;
ty om eu pensionsanstalt för folkskolelärares enkor och'' barn i allmänhet
kan anses af behofvet pakallad, sa är den det visserligen icke mindre för
den nuvarande lärarekorpsen än för framtida generationer af lärare. Den
kan dock icke blifva af åsyftadt gagn för nuvarande lärare, derest man
för deras inträde i densamma föreskrifver sådana vilkor, att detta inträde
derigenom väsendtligen försvaras eller omöjliggöres; och hafva komiterade
föidenskull funnit skäligt och välbetänkt att göra de nuvarande lärarne
med afseende å rättigheter likställda med deras blifvande efterträdare,
utan att ålägga dem några drygare skyldigheter gent emot kassan.

Till följd häraf blir det emellertid nödigt att mera än eljest erfordrats
påkalla statens mellankomst lör fyllande af det behof af ökade inkomster,
som pa grund af förenämnda förhållanden uppstår för kassan
under den närmaste framtiden; och hafva komiterade desto mindre tvekat
att i detta afseende taga statens hjelp i anspråk, som den välvilja
för pensionsanstalten, riksdagen redan visat genom sitt initiativ att söka
bringa eu sådan till stånd, i komiterades tanke utgör eu borgen derför,
att riksdagen äfven är benägen att bevilja de anslag, som erfordras för
att ^ anstalten redan för den närvarande generationen af folkskolelärare må
blifva af det gagn, som med densamma åsyftas.

Angående délegarnes afgifter hafva komiterade först och främst, för
att i kassans förvaltning bereda större enkelhet och beqvämlighet med
afseende å debitering och uppbörd in. in., ansett sig böra föreslå från delegarnes
sida allenast en årlig afgift under namn af pensionsafgift, i stället
för att, i likhet med 1864 ars komité, påföra dem liera afgifter under
olika rubriker, såsom inträdesafgift, befordringsafgift, pensionsafgift och
äktenskapsafgift, hvilkas debiterande skulle förutsätta anskaffandet och’antecknandet
af mangahanda uppgifter, Indika endast med svårighet kunde
tillförlitligen erhallas. Hvad särskild! angår äktenskapsafgiften, så förekommer
icke heller någon sådan i åtskilliga andra enke- och pupillkassor,
t. ex. civilstatens, presterskapets in. 11. Af nu anförda skäl hafva komiterade
äfven låtit aldersskiInadsafgiften bortfalla och i stället ersatt henne
genom ett motsvarande afdrag å pensionen.

Med afseende vidare å delegarnes skyldighet att erlägga afgift till
kassan, hafva komiterade, i likhet med 1864 års komité, funnit både bil fordra

att icke lika afgift i förhållande till lönen,

lighet och rättvisa

— 8 —

hvarpå pensionsrätter! grundar sig, stadgas för alla delegarne. Sålunda innehåller
förslaget (i § B) att lärarinna, som med sin afgift förvärfva!’ pensionsrätt
blott för sina barn men ej för sin man, skall erlägga endast
halfparten af den afgift, som åligger lärare, äfvensom att manlig och qvinlig
pensionstagare i folkskolelärarnes pensionsinrättning skola vara skyldiga
att i pensionsafgift erlägga blott •*/., af den afgift, som ålegat, honom
eller henne såsom lärare eller lärarinna, emedan pensionen, som de åtnjuta,
utgör endast af lönen, som de frånträda

Hvad slutligen angår sjelf va beloppet (tf pension saf giften, hafva komiterade
vid dess bestämmande haft till ögonmärke att afväga en så vidt
som möjligt billig proportion mellan pensionsafgiftens belopp a ena sidan,
så att detsamma icke måtte i förhållande såväl till delegarens lön som
till enkepensionen befinnas alltför känbar! att utgöra, och statens bidrag
å andra sidan, att detta icke måtte i förhållande till delegarnes egna uppoffringar
synas alltför högt tilltaget. Vigtigt bär derjemte synts komiterade
att bestämma delegarens afgift i ett lämpligt förhållande till den lön,
hvarifrån den skall utgå, och till den pension, hvartill den berättigar; och
hafva komiterade haft desto större skäl att noggrant öfverväga dessa förhållanden,
som den obenägenhet, hvilken gaf sig tillkänna mot det af
1864 års komité uppgjorda förslag till pensionering af enkor och barn
efter folkskolelärare, allmännast och väsendtligast härledde sig från missnöjet
med de då föreslagna afgiftsbeloppen, hvilka i förhållande både till
delegarnes tillgångar och den föreslagna enkepensionen ansagos alltför höga.
Erkännas måste äfven att detta missnöje icke saknade skål, da bemälda
förslag af den gifte läraren fordrade i årliga afgifter 4 °/„ af lönen förutom
en inträdesafgift, uppgående till 5 °/0 af samma lön, under det enkepensionen
bestämdes så låg, att den gifte lärarens afgifter årligen öfverstego
fjerdedelen af dess belopp. Icke utan fog anmärktes äfven mot den
då föreslagna pensionsanstalten att många lärare, särdeles de yngre, kunde
med de uppoffringar, som för densamma fordrades, bereda sig större fördelar
genom anlitande af liftörsäkringsbolagen, lifränteanstalterna, allmänna
enke- och pupillkassan, ja till och med sparbankerna.

Då emellertid eu pensionsanstalt, som ålägger lärarne förbindelse
till delaktighet, måste i väsendtlig mån hafva förfelat det med densamma
åsyftade ändamål, derest den icke bereder dem åtminstone lika fördelar
som andra inrättningar, hvilka de frivilligt kunna anlita för betryggande
af sina efterlefvandes utkomst, hafva komiterade funnit oundgängligen nödigt
att föreslå pensionsafgifterna till lägre belopp, än som af 1864 års
komité föreslogs. Vid fråga om huru långt nedsättningen bör sträckas

9 —

°/o °/o °/0

af

har hänsyn åter måst tagas till den inverkan, som hvarje reduktion af
afgiftsbeloppet utöfvar på statsanslaget, hvilket för ändamålets vinnande
äfven erfordras; och hafva komiterade, med afseende härå samt efter sakens
noggranna öfvervägande i öfrigt-, icke ansett sig kunna föreslå pensionsafgilten
för lärare lägre än till 3V3 procent af den lön, hvarefter
hans egen pensionsrätt i folkskolelärarnes pensionsinrättning beräknas, helst
komiterade äfven funnit sig böra föreslå beloppet af enke-pensionen högre
i förhållande till samma lön.

Komiterades förslag innehåller alltså med afsende å årliga pensions afgifternas

belopp att lärare skall årligen utgöra ..................... 3V3 °/0

och i proportion dertill, enligt ofvan föreslagna grunder, manlig
pensionstagare ................................................................................. 2V2

lärarinna ................................................................................. p/

samt qvinlig pensionstagare ............................................................... p/4

den lön, hvarefter deras egen pensionsrätt i folskolelärarnes pensionsinrättning
beräknas. Att komiterade här föreslagit pensionsafgiften att utgå
med procenttal, som innehålla bråk, i stället att bestämma henne åtminstone
för första kategorien till ett helt procenttal af lönen, kommer deraf,
att komiterade antagit den nu bestämda lönen af 600 kronor, hvilken
hvarje lärare och lärarinna efter 5 års ordinarie tjenstgöring eger att åtnjuta,
böra läggas till grund för beräkningarne af pensionsrätten både i
folkskolelärarnes pensionsinrättning och i folkskolelärarnes enke- och pupillkassa.
Efter denna lön blifva sålunda afgift erna för de olika kategorierna
af delegare respektive 20, 15, 10 samt 7,50 kronor, hvilka tal äro
synnerligen beqväma att i räkenskaperna använda.

Vid jemförelse mellan dessa årliga afgiftsbelopp och de, som enligt
1864 ars förslag till reglemente för folkskolelärarnes enke- och pupillkassa
skulle utgå för lika stor lön, så befinnas de senare proportionsvis
större, i det de enligt ofvan angifna beräkningsgrund skulle hafva kommit
att utgöra respektive 24, 18, 12 och 9 kronor utom en inträdesafgift
för en gång af 30 kronor. Då komiterades förslag Aid sidan af
denna nedsättning i afgifterna jemväl sätter enkepensionen högre, än den
af 1864 ars komité förslogs, samt komiterade dessutom sökt tillgodose
de närvarande lärarnes fördel derigenom, att några särskilda utgifter eller
besvärande vilkor icke föreslagits för deras inträde i pensionsanstalten,
äfven om de skulle vara ålderstigna och sjukliga, förmoda komiterade att
icke med fog skall kunna anmärkas att de icke sökt sträcka afseendet på
delegarnes fördel så långt som vederbort. Komiterade få härvid upplysa
att de föreslagna afgiftsbeloppen äro de högsta, hvarom inom komitén

2

10 —

varit fråga, och att kostnadsberäkningar under antagande af lägre afgifter
äfven blifvit förslagsvis uppgjorda, men att komiterade af intresse för sakens
framgång, som i väsendtlig mån är beroende af statsbidragets storlek,
icke velat sträcka anspråken på statens hjelp längre än som synts för
ändamålet oundgängligen nödigt.

O o Ö o

Angående pensions-rätten hafva komiterade, i full öfverensstämmelse
med 1864 års komité, föreslagit att barn efter folkskolelärare skall vara
pensionsberättigadt intill fyllda 16 år och, om det lider af sinnessjukdom
eller vanförhet, så länge det för sådan orsaks skull behöfver understöd,
samt att barnens pension skall så länge modren lefver utgöra halfparten
af hennes pension, vare sig ett eller flera barn finnas, och efter modrens
frånfälle hennes hela pension, om hon efterlemna!’ flera pensionsberättigade
barn, och hälften deraf, om hon efterlemna!’ blott ett sådant.

Med afseende å bestämmelsen, att barnens pensionsrätt upphör med
16:de året, skulle komiterade visserligen ansett ömkligt om barnen intill
något högre ålder, t, ex. 18 år, kunde erhålla pension; men, utom det
att en bestämmelse i sådant syfte skulle utöfva ett ganska menligt inflytande
på kassans utgiftsstat, hafva komiterade funnit det af 1864 års
komité anförda skäl för pensionsrättens upphörande vid 16 års ålder,
nemligen att skollärarens barn liksom allmogens i allmänhet då böra antagas
kunna sörja för sig sjelfva, fortfarande ega full giltighet; och att
lemna understöd längre än behofvet oundgängligen krafvel’ kan icke vara
öfverensstämmande med anstaltens ändamål.

Beträffande åter den bestämmelsen, att barnens pension skall, oberoende
af deras antal, utgöra 50 °/o af modrens, kan det visserligen synas
riktigare och rättvisare om den barnen tillkommande pensionen till sin
, storlek rättade sig efter deras antal, såsom i presterska pels enke- och pupillkassa
är stadgadt; men utom det att komiterades förslag är vida enklare
med afseende å kassans förvaltning, enär pensionsbeloppet icke behöfver
omregleras för hvarje gång ett barn träder ur pensionsåldern, är det
äfven i de flesta fall fördelaktigare med afseende å delegarnes intresse,
än om pensionen för barnen bestämdes, såsom i presterskapets enke- och
pupillkassa skett, till 30 °/0 af modrens pension för ett och till 50 °/0
deraf för två barn samt för hvart och ett utöfver två till ytterligare 10
°/0 af samma pension.

Beträffande enke-pensionen hafva komiterade, i anseende dertill att
lefnadskostnaden under senare tider stigit högst betydligt, funnit oundgängligen
nödvändigt att föreslå dess belopp högre i förhållande till lönen,
än detsamma af 1864 års komité bestämdes; ty då en enka för sitt och

11

barnens underhåll numera oundgängligen behöfver större tillgångar, måste
pensionsanstalten, om den skall motsvara sitt ändamål, äfven bereda henne
en större hjelp.
nen för enka till V5 eller 20 % af den lön, hvarefter delegarens egen
pensionsrätt beräknas, och för enka med barn till BO procent af samma
lön, under det 1864 års komité föreslog pensionen i förra fallet till blott
V0 eller 162/3 °/0 och i det senare till endast 25 °/0 af bemälda lön.
Snarare hafva komiterade varit tveksamma, huruvida pensionen äfven med
denna förhöjning kan motsvara behofvet, åtminstone i framtiden. Men
enär hvarje förhöjning af pensionsbeloppet medför en motsvarande förhöjning
saväl af delegarnes afgifter som af statens bidrag till pensionsanstalten,
och komiterade icke funnit rådligt att från någondera, sidan taga i anspråk
större uppoffringar, än som erfordras för bestridande af anstaltens
bär föreslagna pensioneringsskyldighet, ligger häri hufvudsakliga förklaringen
dertill, att pensionen icke föreslagits högre. Dessutom hafva komiterade
utgått från den asigten, som utan tvifvel är riktig, att pens onen
icke bör betraktas såsom en tillgång, hvilken skall vara tillräcklig för
pensionärens alla behof, utan blott såsom ett bidrag till pensionärens bergning;
och om man betraktar pensionen på detta sätt, torde skäl icke förefinnas
till den anmärkning, att, den hjelp, komiterades förslag söker att
bereda folkskolelärarens efterlefvande, är alltför ringa. Antager man nemligen
att enkepensionen hädanefter kommer att beräknas efter en minimilön
åt 600 kr., hvilket blifver förhållandet, ifall, såsom komiterade föreslagit,
den förändring blifver vidtagen i folkskolelärarnes pensionsreglemente,
att delegarens egen pension efter denna lön skall beräknas, så
kommer minimipensionen för enka att utgöra 120 och för enka med barn
180 kr., eller i förra fallet 10 och i senare 15 kr. i månaden, hvilket
belopp för det stora flertalet pensionärer, som bo på landet, utan tvifvel
bör anses såsom ett ganska betydande understöd; och om detsamma äfven
kan anses mindre tillräckligt för somliga pensionärers behof, t. ex. för
sadana som bo i städer med dyrare lefnadskostnad, så, få komiterade erinra
derom, att, ifall delegaren åtnjutit rätt till pension efter högre lön
än 600 kr., höjes äfven pensionen för hans efterlefvande i förhållande
derefter. Pensionen kan sålunda stiga för enka ensam till 200 och för
enka med barn till 300 kr., ifall delegaren egt rätt till pension efter en
lön af 1,000 kronor.

För jemförelse^ skull anse komiterade nödigt dessutom upplysa att
i civilstatens enke- och, pupillkassa åtnjuter enka efter notarier, registratorer
och aktuarier i rikets hofrätter och kollegier, hofrättsfiskaler, post -

12

mästare i landsorterna, häradsskrifvare, länsbokhållare, landskanslister och
länsmän m. fl. i pension endast 100 och enka med barn 150 kr., under
det folkskolelärarens enka enligt komiterades förslag skulle erhålla i pension
minst 120 och om hon har pensionsberättigade barn 180 kr. När
man dertill besinnar att bemälda i civilstatens enke- och pupillkassa pensionsberättigade
enkor i allmänhet torde hafva större behof än enkor efter
folkskolelärare, så synes ännu mindre fog finnas för påståendet, att komiterade
föreslagit pensionsbeloppet för de senare alltför lågt.

Slutligen hafva komiterade i afseende på förvaltningen af enke- och
pupillkassan, i likhet med 1864 års komité, föreslagit att densamma skall
besörjas af direktionen för folkskolelärarnes pensionsinrättning, hvilken anordning
både är för kassan den minst kostsamma och i alla afseenden

o

den lämpligaste. Det enda, som häremot möjligen kan anmärkas, är att
delegarne derigenom icke få någon andel i anstaltens styrelse och förvaltning.
Men då eu af Eders Kongl. Maj:t förordnad direktion måste anses
lemna lika säker garanti för en god förvaltning, som eu af delegarne
sjelfva vald styrelse, och direktionens åtgärder för öfrigt äro af reglementet
bestämda och kontroll underkastade, synes nämnda anmärkning
icke förtjena afseende. Dessutom skxdle det vara särdeles olämpligt att
draga eu eller flera skollärare från deras egentliga kall för att besörja
enke- och pupillkassans affärer, äfven om de dertill vore qvalificerade.
För att emellertid bereda lärarne tillfälle såväl att kontrollera förvaltningen
som att föreslå möjligen behöfliga ändringar i reglementet, hafva
komiterade föreslagit att trenne revisorer hvart tredje år skola af Eders
Kongl. Maj:t förordnas, deribland en skall vara folkskolelärare, som omvexlande
utses från olika delar af riket. Att denne revisor blifvit föreslagen
att liksom de öfriga utses af Eders Kongl. Maj:t och icke åt folkskolelärarne
sjelfva, hvilket senare onekligen i princip vore riktigare, kommer
sie'' af den stora enkelheten i denna anordning och emedan det skulle
vålla skollärarne alltför mycken både tidspillan och kostnad att öfver hela
riket hålla sammanträden för ett sådant vals anställande. Dessutom få
komiterade såsom särskilt, motiv ej blott för ifrågavarande anordning utan
äfven för förslagets bestämmelser i allmänhet anföra det komiterade vid
förslagets uppgörande haft förnämligast till syfte att dels bygga anstalten
på så enkla grunder som möjligt och dels inskränka kassans utgifter och
på samma gång statens bidrag till densamma till minsta möjliga belopp.

13 —

Till närmare utredning af förslagets grunder få komiterade härefter,
i den ordning de särskilda stadgandena förekomma, under vederbörande
§§ anföra skälen för desamma, såvidt dessa icke redan i det föregående
blifvit angifna eller äro nog tydliga för att göra vidare förklaring obehöflig.

§ 1.

För att i någon mån minska olägenheterna för kassan af nuvarande
lärares, lärarinnors och pensionstagares valfrihet med afseende å inträde
i densamma och så fort som möjligt sätta henne i tillfälle att noggrant
kunna beräkna vidden af sina förbindelser, hafva komiterade funnit nödigt
att, såsom här i mom. 2 skett, till tiden begränsa denna valfrihet.
Då komiterade bestämt tiden, hvarunder ifrågavarande personer ega fritt
val, antingen de vilja ingå såsom delegare i anstalten eller icke, till ett
helt år från det reglementet börjat tillämpas, synes ingen ega fog att beklaga
sig öfver att för kort betänketid medgifvits.

Stadgandet'' i 3:dje mom. har sin grund dels deri, att kassan icke
har någon säkerhet att bekomma pensionsafgiften af den, hvilken hvarken
uppbär lön af något skoldistrikt eller pension från folkskolelärarnes pensionsinrättning,
och dels deri, att de, som mista sin pensionsrätt i nämnda
inrättning, med detsamma utträda ur den korps, till hvars fromma enkeoch
pupillkassan bildats. Det synes också icke skäligen kunna fordras,
då staten med sina bidrag i väsendtlig mån uppehåller denna kassa, att
en person skall ega delaktighet deri, hvilken lemna! folkskolans tjenst och
sålunda icke längre är verksam för det ändamål, för hvars befrämjande
staten 1cm nar sina bidrag.

Slutligen får upplysningsvis nämnas att uttrycket »skolområde» i
detta reglemente liksom i folkskolelärarnes pension sreglemente öfverallt,
der det förekommer, blifvit begagnadt för att beteckna den territoriela
enhet, som underhåller högre folkskola, och hvilken kan omfatta flera skoldistrikt
med afseende å den egentliga folkskolan.

§ 4.

De i första punkten af denna § upptagna bestämmelser hafva till
syfte dels att tillförsäkra kassan dess påräknade inkomster för hvarje år
och dels att bespara kassans förvaltning det myckna besvär, som utan
tvifvel skid lo blifva en följd, ifall bestämd föreskrift saknades, huru med
pensionsafgiftens utgörande skulle förfaras vid alla de tillfällen, då skol -

14

läraretjenster ombyta innehafvare. Påminner man sig nemligen att kassans
direktion i början af hvarje år har att debitera hvar och eu innehafvare
af tjenst, som är delegare i kassan, den pensionsafgift, som för
samma år skall erläggas, att vidare denna afgift innehålles af Kong!
Maj:ts Befallningshafvande vid utbetalandet af statens bidrag till skoldistriktets
skolväsende, och att skolrådet sedan har att godtgöra skoldistriktet
detta förskott genom motsvarande afdrag å lärarens eller lärarinnans
lön, sa, inses lätt hurusom, ifall tjensten under någon tid af året icke
eger ordinarie innehafvare, som är skyldig att betala den på samma tid
belöpande andelen af pensionsafgiften, anspråk skola kunna framställas,
att kassan må återbära samma andel af den redan uppburna afgiften och
att direktionen må göra ny debitering och fördelning af den- öfriga delen
mellan af- och tillträdaren. Det myckna skrifveri och besvär, som häraf
måste vållas, kan deremot helt och hållet undvikas, ifall det stadgas att
full pensionsafgift för året skall betalas och att skoldistriktet skall vara
skyldigt att erlägga den del deraf, som belöper sig på den tid, tjensten
icke eger ordinarie innehafvare. Derigenom får skolrådet på stället fördela
afgiften mellan af- och tillträdaren i förhållande till deras tjenstgöringstid
under året och debitera skoldistriktet eller skolkassan för återstoden,
hvilket allt lätt kan verkställas. Det enda, som häremot möjligen
kan anmärkas såsom oegentlig!, är att skoldistriktet sålunda ålägges att
vid ifrågavarande tillfällen göra uppoffringar, hvilket synes strida mot
den grundsatsen, att ingå bidrag från dess sida skola tagas i anspråk för
folkskolelärarnes enke- och pupillkassa. Men då dessa uppoffringar äro
tillfälliga och sällan påkommande samt de derjemte för hvarje gång, de
komma i fråga, endast gälla en del af pensionsafgift ens ringa belopp,
hafva komiterade desto mindre tvekat att föreslå denna mellankomst af
skoldistrikten, som den ringa utgift, dessa sålunda få vidkännas, ingalunda
är jemförlig med de olägenheter för kassan och dess förvaltning, som derigenom
undanrödja^.

Med afseende å det föreslagna stadgandet i andra punkten behöfver
blott den erinran göras, att direktionen icke får kännedom om upprättandet
af ny ordinarie tjenst förrän året efter det den upprättats. Någon
debitering af pensionsafgiften för det år, hvarunder läraren vid tjensten
blifvit tillsatt, kan sålunda icke ske förrän följande året, och äfven då
torde direktionen vara oviss för huru lång tid af förra året afgiften skall
påföras honom. På grund såväl häraf som af obenägenhet att påföra delegare
pensionsafgift för mer än ett år i sänder, hafva komiterade funnit
skäligt att föreslå stadgandet i denna punkt.

Som det, efter hvad erfarenheten inom folkskolelärarnes pensionsinrättning
lärer gifvit vid handen, icke är ovanligt att genom missförstånd
eller okunnighet felaktigheter förekomma i de uppgifter, som skolråden
enligt § 38 äro skyldiga att lemna rörande kassans delegare, och
derigenom kan inträffa att en eller annan delegare med skyldighet att
erlägga pensionsafgift till kassan icke i behörig tid anmäles och att kassan
sålunda kan för längre eller kortare tid gå miste om henne rätteligen
tillkommande afgifter, har af sådan anledning och då kassan bör åtnjuta
godtgörelse ej blott för sålunda mistade afgifter utan äfven för ränteförlusten
å desamma stadgandet i 3:dje punkten tillkommit.

Hvad slutligen det sista stadgandet angår, har detsamma tillkommit
dels på det kassan under första året må bekomma beräknade pensionsafgifter,
och dels pa det att alla de frivilligt inträdande må under lika
vilkor blifva delegare, antingen de anmäla sig till delaktighet i kassan i
början eller slutet af året.

§ 5.

Stadgandet i första punkten af denna §, hvilken redigerats i närmaste
öfverensstämmelse med motsvarande 10:de § i reglementet för folkskolelärarnes
pensionsinrättning, sådan denna lyder i Kong!. Maj:ts nådiga
kungörelse den 29 December 1871, har tillkommit för att kassan säkert
må bekomma de afgifter, delegarne äro skyldiga att erlägga.

§ 6.

Dels för att hålla kassan i någon mån skadeslös för de ofta betydliga
utgifter, den får vidkännas för pensionering af de efterlefvande efter
en delegare, hvilken blott få år betalt pensionsafgift, och dels emedan
komiterade icke velat föreslå några retroaktiva afgifter af äldre lärare vid
deras inträde i kassan, har stadgandet i denna § tillkommit; och då den
minskning i pensionen, som häraf vållas, snart upphör och, sålänge den
varar, motsvarar endast ett ars pensionsafgift, bör den desto mindre finnas
obillig, som just en sådan delegare, hvars efterlefvande få vidkännas denna
minskning i pensionen, maste anses hafva framför andra haft gagn af pensionsanstalten.

§ io.

1 det förslag till reglemente för folkskolelärarnes enke- och pupillkassa,
som ar 1864 uppgjordes, fanns i sammanhang med här upptagna

16 —

%

stadganden äfven det, att delegare skulle vara gift innan han frånträdde
läraretjenst för att hans efterlefvande skulle ega rätt till pension. Ett
stadgande i liknande syfte finnes äfven upptaget i reglementet för civilstatens
enke- och pupillkassa; men då dylika bestämmelser i vissa fall
kunna leda till stor obillighet och alltid måste anses såsom tryckande inskränkningar
med afseende å pensionsrätten, hafva komiterade funnit
skäligt att, med hänseende till tiden för äktenskapets ingående, icke utesluta
andra från rätt till pension än enka och barn efter delegare, som
ingått äktenskap på sotsängen, hvilket stadgande åter måste anses fullt
befogadt.

§ 12-

I stället för att, såsom 1864 års komité, föreslå ett bestämdt pensionsbelopp
för alla sådana barn, som i andra punkten af denna § äro i fråga,
hafva .komiterade funnit lämpligare att bestämma en maximigräns för det
understöd, hvartill de böra vara berättigade, samt föröfrigt öfverlåta åt
direktionen att, efter pröfning af barnets behof af understöd, bevilja sådant
till större eller mindre belopp inom bemälda gräns.

§ 14.

Enär det strider emot enke- och pupillkassans bestämmelse att pensionera
enklingar, har naturligen icke kunnat ifrågakomma att tillerkänna
man till folkskolelärarinna pensionsrätt. I följdriktighet härmed och för
att lemna lärarinnorna godtgörelse för den lärarne tillerkända rätten till
pension för deras enkor, hafva de förras barn i förevarande § föreslagits
att varda pensionerade såsom föräldralösa, äfven om fadren vid modrens
frånfälle skulle vara i lif, hvarjemte lärarinnornas pensionsafgifter i § 3
blifvit bestämda till blott hälften af hvad lärarne erlägga.

§ 17-

Stadgandet i andra punkten har tillkommit af den anledning, att förut
pensionsberättigad enka, som ånyo anmäler sig till pensions erhållande,
under den förflutna mellantiden möjligen ingått äktenskap eller på annat
sätt blifvit förlustig sin pensionsrätt, hvarföre särskild pröfning är af nöden,
innan pension ånyo kan medgifvas.

17

§ 31.

Då komiterade föreslagit att enke- och pupillkassan skall förvaltas
af direktionen för folkskolelärarnes pensionsinrättning, hafva de ansett
öfverflödigt att i reglementet för nämda kassa upprepa åtskilliga stadganden,
Indika redan finnas intagna i bemälda pensionsinrättnings reglemente.

§ 35.

Att delegarne böra vara representerade inom revisionen är naturligt.
På det att Eders Kong]. Maj:t icke måtte blifva, till men för revisionens
grundliga verkställande, förhindrad att förordna sådana revisorer utom
folkskolelärarekorpsen, som ega större insigt och vana vid dylika förrättningar,
hafva komiterade emellertid icke ansett sig höra föreslå att mer
än en af revisorerna ovilkorligen bör utses bland delegarne. Ingenting
hindrar dock, ifall Eders Kong! Maj:t skulle så finna för godt, att endera
eller båda de öfriga utses inom lärarekorpsen.

Efter att sålunda i ett sammanhang hafva angifvit grunderna för
sitt förslag till en
öfvergå komiterade nu till den finansiela delen af frågan, hvarvid de anse
sig här blott böra redogöra för de allmänna resultat, som ur beräkningarne
framgått, och föröfrigt med afseende å deras härledning hänvisa
till de kalkuler och tabeller, som finnas detta underdåniga betänkande
bilagda.

Under förutsättning dels att af nuvarande folkskolelärare, lärarinnor
och pensionstagare i folkskolelärarnes pensionsinrättning endast de gifta
ingå såsom delegare i anstalten, dels att folkskolelärarne, enligt hvad komiterade
i ett annat denna dag afgifvet betänkande föreslagit, vinna rätt
till hel pension vid 55 års ålder, samt att räntefoten är 5 procent,
utgör hela det kapital, som erfordras för pensioneringen enligt de i bifogade
reglementen bestämda grunder, vid 1876 ars början en

summa af------------------------------------------ 8 083 520 kr.

motsvarande ett årligt belopp af__________________ 154 176 kr.

De tillgångar, pensionsanstalten vid
samma tidpunkt eger, utgöras åter af

a) det redan beviljade och sedermera besparade
statsanslaget......... 18 000 kr.

3

18 —

b) delegarnes till då varande

värdet reducerade afgifter 1 679 639 kr.

c) det till dåvarande värdet re ducerade

beloppet af de

i-§ 6 stadgade afdragen

å pensionerna_______________ 66 525 )> 1 764 164 kr.

hvilken summa motsvarar en årlig inkomst af 88 208 kr.

Den brist i tillgångarne, som behöfver
fyllas, utgör alltså ett kapital för eu gång af 1 319 356 kr.
eller ett årligt belopp af _______________________________________________— 05 968 kr.

Sistnämnda belopp eller 65 968 kr. utgör alltså det årliga bidrag,
som erfordras af statsmedel, för att pensionsanstalten på nu föreslagna
grunder och under förutnämnda förutsättningar skall kunna komma till
stånd och bära sig.

Antages åter att lärarne fortfarande komma att pensioneras först
efter uppnådda 60 lefnadsår, minskas sistnämnda summa till 63 504 kr.,
hvilket belopp alltså under denna förutsättning utgör hvad statsverket bör
tillskjuta.

Att statens årliga bidrag till pensioneringens bestridande stigit till
nämnda jemförelsevis höga belopp af omkring 65 000 kr., under det
1864 års komités förslag i samma syfte tog i anspråk ett årligt statsanslag
af blott 2 000 kr., har visserligen till väsendtlig del sin grund deri,
att komiterade föreslagit å ena sidan delegarnes utgifter lägre och å andra

Ö <D Ö C>

sidan enkepensionen högre än förbemälda komité, men härleder sig icke
mindre • derifrån, att dels åt nuvarande lärare, lärarinnor och pensionstagare
medgifvits valfrihet med afseende å inträde i kassan, och dels inga
särskilda afgifter fordrats af bemälda delegare, fastän flertalet af dem vid
inträdet befinner sig vid framskriden ålder och många äro sjukliga eller
mer och mindre förslitna.

Som det för beräkningarnes verkställande varit nödvändigt att göra
ett antagande rörande antalet af nuvarande skollärare, Indika med begagnande
af den dem medgifna valfrihet komma att i kassan ingå, hafva
komiterade ansett sannolikt att inga andra lärare skola dertill anmäla sig,

CD O’

än de som deraf kunna hafva en någorlunda gifven fördel på kassans
bekostnad, under det alla andra skola afhålla sig, af hvilka kassan skulle
kunna vänta någon vinst. Till de förra hafva komiterade räknat de gifta,
hvilka enligt statistiska uppgifter utgöra 74 procent, till de senare de ogifta
eller 26 procent. Då. till följd häraf 74 procent af nuvarande folkskole -

19 —

lärare beräknats komma att såsom delegare i kassan ingå, har icke blifvit
förbisedt att äfven bland dem åtskilliga finnas, Indika skola anse med sin
fördel förenligt att derifrån afhålla sig; men då det är antagligt att i
stället åtskilliga af de ogifta med afseende på tilltänkta äktenskap skola
ingå som delegare, hafva komiterade trott sig böra vidhålla procenttalet
74, så mycket hellre som hvarje annat tal skulle vara alldeles godtyckligt.
Den förlust uti inkomst för kassan, som uppkommer derigenom, att 26 procent
af nuvarande lärareantalet icke ingå såsom delegare deri, torde emellertid
sannolikt uppgå till mer än 11 000 kr. årligen, hvarigenom vållas
■en motsvarande förhöjning af statsanslaget.

När dertill kommer att, såsom ofvan anförts, ganska många af de
frivilligt inträdande, hvilka alla antagits vara gifta, äro ålderstigna och
till helsan försvagade samt att de sannolikt inom få år efterlemna (‘likör
och barn, som komma att på ett känbart sätt tynga på anstaltens utgiftsstat>(
så har denna följaktligen måst beräknas högre, än om man, genom
stadgande af retroaktiva afgifter af äldre och förhöjda afgifter af sjukliga
lärare,. utestängt från anstalten just de lärare, Indika synas närmast vara
i behof att deri vinna delaktighet. Emellertid får staten, enligt det framställda
förslaget, betala de retroaktiva och förhöjda afgifter, som bort af
dessa delegare utgöras; och det afseende, komiterade ansett sig böra fästa
vid deras, och i allmänhet vid den nuvarande lärarekorpsens fördelar, har
haft till följd att ytterligare anspråk måst ställas på statens hjelp, en
hjelp, hvilken riksdagen icke lärer undandraga sig att lemna, enär deraf
väsendtligen beror huruvida pensionsanstalten för den närvarande generationen
af lärare skall blifva åt det välgörande gagn, som dermed åsyftas.

Med afseende å här lemnade finansiela redogörelse få komiterade i
underdånighet särskild! anmäla att Chefen för Kongl. Ecklesiastik-Dcpartementet
på komiterades begäran låtit infordra uppgifter från folkskolelärarne
rörande deras egenskap af gifta eller ogifta samt om deras hustrurs
och barns ålder m. m., på det komiterade måtte blifva i tillfälle att med
de faktiska förhållandena jemföra och kontrollera vissa i beräkningarne ingående
faktorer, hvilka uppgifter likväl ännu icke hunnit komma komiterade
till banda. Som komiterade emellertid ansett sig kunna, äfven dem förutan,
med någorlunda noggrannhet beräkna kassans inkomster och utgifter, hafva de
icke trött sig böra, i afvaktan på bemälda uppgifters ankomst, uppskjuta att
aflemna detta underdåniga betänkande och förslag till reglemente för folkskolelärarnes
enke- och pupillkassa, på det Eders Kongl. Maj:t icke måtte
förhindras att till nästa riksdag aflåta nådig proposition i ämnet, ifall
Eders Kongl. Maj:t så skulle finna för godt. Komiterade utbedja sig lik -

— 20

väl i underdånighet att, efter det berörda uppgifter inkommit och beräkningarne
med dem blifvit närmare jemförda, få till Eders Kongl. Maj:t
inkomma med de möjligen uppkommande modifikationer i kalkulerna, som:
af bemälda jemförelse kunna föranledas. Komiterade anse sig emellertid
ega allt skäl att antaga att dessa modifikationer, ifall några sådana ifrågakomma,
icke skola i någon väsendtlig mån rubba eller ändra de allmänna
resultat, som ur de nu verkställda beräkningarne framgått, och att, om
icke någon mindre nedsättning i anslå gsfordringarne af dem föranledes,
de helt visst icke komma att hafva till följd någon förhöjning af desamma.

Slutligen få komiterade i sammanhang med den öfriga finansiela
redogörelsen i underdånighet upplysa att, utöfver förut nämnda bidrag
från statens sida för pensioneringen, äfven ett särskildt anslag för förvaltningskostnadens
bestridande erfordras. Ty ehuru meningen är att ställa
enke- och pupillkassan under samma förvaltning som folkskolelärarnes
pensionsinrättning, är det dock tydligt att administrationen af begge anstalterna
måste vålla ökade kostnader. För att blifva i tillfälle att bedöma
det möjliga behofvet af särskildt anslag för detta ändamål, hafva
komiterade infordrat yttrande af direktionen för folkskolelärarnes pensionsinrättning,
och har bemälda direktion med afseende härå utlåtit sig sålunda
:

»Hvad åter angår den tillökning i administrationskostnaden, som
skulle blifva en följd af enke- och pupillkassans förening med folkskolelärarnes
pensionsinrättning, och de medel, som härför kunna finnas att
tillgå hos pensionsinrättningen, får Direktionen upplysa att af de 10 000
rdr, som enligt staten af den 15 Mars 1867 äro anvisade till arvoden
och förvaltningskostnader, hittills årligen besparats omkring 3 000 rdr,
som, på grund af reglementets § 6, tillgodoförts pensionsfonden. Den tidpunkt
synes likväl icke aflägsen, då dessa medel, i följd af de år efter
år betydligt ökade göromålen och i allmänhet inträffade prisstegringar,
torde komma att till större delen åt pensionsinrättningen tagas i anspråk;
och då genom denna inrättnings förening med enke- och pupillkassan
otvifvelaktigt komma att tillskyndas Direktionens ledamöter och tjensteman
ökadt arbete och ansvar, är naturligt att stegrade utgifter häraf
måste uppkomma, äfven om Direktionens nuvarande ledamöter icke för
deras del ifrågasätta någon tillökning i sina arvoden.

Dessutom bör icke lemnas ur sigte att för bibehållandet af kontinuitet
i sättet för ärendenas behandling är af vigt att ombyte af Direktionsledamöter
likasom äfven af tjensteman, helst kamereraren, ej allt för

— 21

ofta förekommer. Af de 4 tjenster, nu gällande stat upptager, hafva
endast 2, kamererarens och kassörens, med löner af respektive 1 800 och
1 200 kronor hittills varit tillsatte, och anser Direktionen att, äfven om
enke- och pupillkassan tillkommer, 8 tjensteman möjligen kunna bestrida
göromålen, under förutsättning likväl att dessa tjensteman erhålla ökade
arvoden, helst kamereraren, hvars befattning blifver af den vigt att han
vid inrättningen bör hafva sin hufvudsakliga sysselsättning och erhålla
en deremot någorlunda svarande aflöning. Äfven arvodet till vaktmästaren,
500 kronor, anser Direktionen böra, med afseende på ökade lefnadskostnader,
höjas till likhet med livad hans vederlikar inom embetsverk^! numera
i allmänhet åtnjuta.

Till ledning för frågans bedömande meddelas nedanstående tabell,
upptagande dels utgifterna enligt 1867 års stat, dels de belopp, som på
grund af densamma hittills utgått, dels oek de summor, hvartill enahanda
utgifter kunna antagas komma att minst uppgå da folkskolelärarnes pensionsinrättning
jemte dermed förenade enke- och pupillkassa inträdt i full
verksamhet.

l:o. Årliga arvoden.

Ordföranden i inrättningens direktion______

Två direktionsledamöter å 600 kr..........

En kamererare _________________________________

En sekreterare och ombudsman ____________

En kassör och bokhållare __________________

En revisor och kammarskrifvare____________

En vaktmästare_____________________________________

2:o. Årliga förvaltningskostnader.

Till hyra för embetslokal, inköp af ved
och ljus samt bekostande af städning,
skrifmaterialier in. m. äfvensom till
remisslage....................................

Tillsammans kr.

1867 års stat för administration af folkskolelärarnes pensionsin-rättning.	Nu utgående kostnader på grund af 1867 års stat.	Förslag till stat för administratio-nen af folkskole-lärarnes pensions-inrättning jemte enke- och pupill-kassan.
800		800		800
1 200	—	1 200	—	1 200	_
1 800	—	1 800	—	4 000	_
1 <100	—	—	—	1 500	_
1 200	—	1 200	—	2 500	_
1 000 500	—	500	—	700	-
2 500		c:a 1 500		2 300
10 000	-	7 000	—	13 000	-.»

Med afseende å hvad direktionen sålunda anfört, få koiniterade för sin
del erinra derom, att det så mycket mindre kan dragas i tvifvel att göromålen
skola högst betydligt ökas derigenom att enke- och pupillkassan
förenas med folkskolelärarnes nuvarande pensionsinrättning, som delegareantalet
i båda anstalterna sannolikt innan kort kommer att uppgå till
7 å 8 tusen och är beräknadt att framdeles öfverstiga 10 000, ett antal,
som utan tvifvel är större än i någon annan inom landet befintlig pensionsinrättning.

Derjemte kunna koiniterade icke annat än instämma i hvad direktionen
yttrat om vigten deraf, att ombyte af direktion och tjensteman
inom verket icke för ofta må förekomma; ty skola göromålen skötas, såsom
sig bör, med reda och noggrannhet, samt önskvärd kontinuitet i sättet
för ärendenas behandling vinnas, måste vid verket fästas, jemte en erfaren
och vaksam direktion, äfven två eller tre tjensteman, och framför allt en
kamererare, Indika derstädes hafva sin hufvudsakliga, om icke uteslutande
sysselsättning, på det inom verket må finnas att tillgå den erfarenhet och
den sak- och detaljkännedom rörande pensionsanstalternas angelägenheter,
som nödvändigt fordras, särskild! för en så omfattande förvaltning som
den ifrågavarande. Vilkoret härför är dock att de löner och arvoden,
som lemnas, höjas i förhållande till de ökade anspråk med afseende a
arbete och ansvar, Indika ställas på såväl direktionen som tjenstemännen.

På grund häraf och med hänsyn dertill, att sådana kostnader som
de ifrågavarande vanligen visa en benägenhet att efterhand stiga, hafva
koiniterade icke kunnat finna att direktionen för högt beräknat den tillökning
i administrationskostnaden, som blifver en följd af enke- och pupillkassans
förening med folskolelärarnes pensionsinrättning. Koiniterade
få derföre i underdånighet föreslå att, utöfver förstnämnda bidrag till
pensioneringskostnadens bestridande, ett årligt statsanslag af 3 000 kronor,
måtte af riksdagen äskas, för att det årliga anslag af 10 000 kronor, som
för förvaltningen af folskolelärarnes pensionsinrättning redan finnes anvisa
dt, måtte i förening med berörda årliga tillskott blifva tillräckligt för
bestridande af administrationskostnaden för begge pensionsanstalterna.

Hela beloppet af det årliga bidrag till enke- och pupillkassan, som
af staten erfordras dels för pensioneringen och dels för förvaltningen,
utgör sålunda, ifall lärarne få rättighet att pensioneras vid 55 år, 68 968
kr., och ifall de fortfarande komma att pensioneras efter uppnådda 60 år,
66 504 kr., eller, om summorna afrunda1'' i förra fallet 69 000 kr. och
i senare 67 000 kr.

— 23 —

En obetydlig förhöjning i detta anslag synes visserligen erforderlig
för bestridande af de kostnader, som enligt § 32 i reglementet skola af enkeoch
pupillkassan bestridas; men som dels komiterade hysa den förhoppning
att kassans utgifter för pensioneringen under den närmaste framtiden^i
verkligheten skola i någon mån understiga livad komiterade nödgats i
sina beräkningar antaga och dels de beräknade utgifterna icke minskats
med de afdrag å pensionerna, som motsvara den ännu oberäkneliga åldersskilnadsafgiften,
hvilken likväl inom folkskolelårarekorpsen, der lärarne
vanligen gifta sig vid tidig ålder, måste antagas vara af ringa betydelse,
hafva komiterade icke ansett nödigt att för sistberörda kostnaders bestridande
föreslå någon tillökning i ofvannämnda statsanslag.

Komiterade framhärda med djupaste vördnad, trohet och nit,

Stormäktigste Allernådigste Konung!
Eders Kongl. Maj:ts

underdånigste, tropligtigste
tjenare och undersåter

X. J. BERLIN.

A''. RUNDBÄCK. F. W. HULTMAN. CARL EKMAN.

Hugo Réhbinder.

Stockholm den 30 November 1874.

.

*

(

/

6-1

/

- ; * '' N ‘

Underdånigt förslag

till

Reglemente för Eolkskolelärarnes Enke- och Pupillkassa,

Art. I.

Om delaktighet i enke- och pupillkassan.

•

§ l.

Mom. 1. Skyldighet att vara delegare i kassan åligger hvarje folkskolelärare
och folkskolelärarinna, som efter den dag, då detta reglemente
träder i verkställighet, blifver ordinarie innehafvare af tjenst, för hvilken
vederbörande skolområde eller skoldistrikt i afseende å delegarens even

. . . o o

pensionering vunnit delaktighet i folkskolelärarnes pensionsinrättning, så
ock hvarje i sagda inrättning blifvande pensionstagare, hvilken dylik skyldighet
förut ålegat.

Mom. 2. Rättighet att vara delegare i kassan tillkommer hvarje
folkskolelärare och folkskolelärarinna, som den dag, då detta reglemente
träder i verkställighet, är ordinarie innehafvare af sådan tjenst, som ofvan
omförmäles, äfvensom hvarje då redan varande pensionstagare i folkskolelärarnes
pensionsinrättning; dock med förbehåll att behörig anmälan om
delaktighet göres hos kassans direktion senast inom ett år från sagde dag.

Mom. 3. Delegare, som förlorar rätt till pension från folkskolelärarnes
pensionsinrättning, förlorar med detsamma delaktighet i kassan.

4

— 26 —

Aet. II.

Om enke- och pupillkassa^ tillgångar och inkomster.

§ 2.

Mom. 1. Kassans tillgångar och inkomster utgöras af:

l:o. Det redan beviljade och för kassans räkning besparade statsanslag; 2:o.

Det årliga bidrag, som utgår af statsmedel;

3:o. De årliga afgifter, som delegarne enligt detta reglemente äro
skyldiga att erlägga;

4:o. Afkastningen af kassans utlånade eller på annat sätt förräntade
tillgångar.

Mom. 2. Donationer, med hvilka kassan kan blifva ihågkommen,
bokföras särskild! och användas i öfverensstämmelse med derför lemnade
föreskrifter.

Aet. 111.

Om delegarnes afgifter samt sättet för deras utgörande.

§ 3.

Delegare är skyldig att till kassan årligen betala pensionsafgift, hvilken
utgöres:

a) af hvarje folkskolelärare med 3 Va procent och af hvarje folkskolelärarinna
med l2/3 procent af den lön, för hvilken skolområde eller skoldistrikt
i afseende på delegarens egen pensionering vunnit delaktighet i
folkskolelärarnes pensionsinrättning;

b) af hvarje manlig pensionstagare med 2V2 procent och af hvarje
qvinlig pensionstagare med lV4 procent af den lön, hvarefter hans eller
hennes pensionsrätt i folkskolelärarnes pensionsinrättning beräknas.

§ .4-

Mom. 1. Varder tjenst, hvars innehafvare är delegare i enke- och
pupillkassan, ledig genom innehafvarens afsked eller frånfälle eller frans -

— 27

port till annan tjenst, skall likväl full pensionsafgift erläggas, hvilken för
den tid, tjensten icke eger ordinarie innehafvare, utgöres af skolområdet
eller skoldistriktet.

Mom. 2. Upprättas under något år ny tjenst med delaktighet i
folkskolelärarnes pensionsinrättning, påföres läraren eller lärarinnan vid
denna tjenst pensionsafgift först för följande år.

Mom. 3. Har lärare eller lärarinna, som enligt § 1 mom. 1 eger
delaktighet i kassan, icke blifvit i behörig tid anmäld såsom delegare, och
kassan derigenom gått miste om pensionsafgift från sådan delegare för
längre eller kortare tid, påföres honom eller henne vid nästa debitering,
efter det direktionen fått kännedom om förhållandet, pensionsafgift äfven
för denna tid, jemte 6 procent enkel ränta derå.

Mom. 4. Lärare, lärarinna och pensionstagare, som jemlikt § 1
mom. 2 under första året af kassans tillvaro anmäla sig till inträde såsom
delegare, erlägge för detta år full pensionsafgift, som af direktionen påföres
dem i sammanhang med följande årets afgift.

§ 5.

De i § 3 fastställda afgifter skola för i tjenst varande delegare till
lvongl. Maj:ts vederbörande Befallningshafvande erläggas och, genom hans
försorg, för hela länet före Maj månads utgång till kassans direktion öfversändas;
dervid Kong! Maj:ts Befallningshafvande har att förskottsvis
anordna de afgifter, som icke före nämnda tid blifvit erlagda, emot godtgörelse
af det vederbörande skolområde eller skoldistrikt för året tillkommande
understödsbelopp af statsmedel vid detsammas utbetalande till skolrådet,
som eger att å delegarens lön göra motsvarande afdrag; och åligger
direktionen att, om skolområde eller skoldistrikt, för hvars lärare pensionsafgift
sålunda blifvit af lvongl. Maj:ts Befallningshafvande till direktionen
inlevererad, sedermera skulle finnas icke vara till understöd af
statsmedel berättigadt, det inlevererade beloppet, uppå reqvisition, genast
till lvongl. Maj:ts Befallningshafvande återbetala och samma pensionsafgift
direkte från delegaren infordra.

Till efterrättelse vid pensionsafgifternas beräkning skall direktionén
årligen, före Mars månads utgång, meddela Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
förteckning öfver samtliga delegare i länet med uppgift å beloppet
af den afgift, som hvar och en skall för året erlägga.

För pensionstagare innehållas afgifterna af direktionen för folkskolelärarnes
pensionsinrättning.

— 2S —

§ 6-

Ifrågakommer utbetalande af pension till delegares enka eller barn
innan pensionsafgift blifvit er lagd för 15 år, skola afgifterna för de felande
åren godtgöras kassan på det sätt, att halfparten af pensionsafgiften
för ett år vid hvarje skeende pensionsutbetalning innehålles, till dess det
bristande beloppet blifvit till fullo guldet.

§ 7.

Till enke- och pupillkassa!! erlagda, behörigen fastställda afgifter må
icke återställas, ej heller upplupna men oguldna sådana efterskänkas.

• § 8.

De i denna artikel omförmälda afgifter vare exekutiva.

Art. IY.

Om rätt till pension från enke- och pupillkassa^

§ 9.

Enka eller barn efter afliden delegare vare, under de i detta reglemente
stadgade vilkor, berättigade till pension från denna kassa, utan
afseende å boets större eller mindre tillgångar.

o o

§ 10.

Har delegare ingått äktenskap på sotsängen, vare hvarken enka eller
med henne sammanaflade barn till pension berättigade. Icke heller tillkomme
fästeqvinna pension, fastän hon genom laga domstols beslut förklarats
böra åtnjuta hustrus rätt. Oberättigade till pension vare äfven lagligen
frånskild hustru äfvensom de stjufbarn, delegaren efterlemnar.

§ 11-

Enka, som ingår nytt gifte, förlore den pension, hon innehar efter
afliden man.

tf

I äktenskap födda barn efter delägare vare, med den inskränkning
§ 10 stadgar, berättigade till pension intill 10 års ålder. Son eller ogift
dotter, som af sinnes- eller, kroppssjukdom eller ock af särskilt lyte är
oförmögen till arbete, må dock, i saknad af annan tillgång, efter direktionens
pröfning tilldelas ett understöd till belopp af högst modrens halfva
pension, äfven efter IG år, så länge vederbörligen styrkes att pensionstagarens
sjuklighet och oförmögenhet till arbete samt utblottade tillstånd
fortfara.

§ 18.

Den förhöjning i pension, som för pensionsberättigade barn blifvit
enka tillerkänd, uppbäres af henne så länge hon ombesörjer barnens vård
och uppfostran. Försummas denna skyldighet eller om moder dör, ege
barnens malsman att densamma för barnens räkning uppbära. Lag samma
vare da enka är hindrad att om barnen draga försorc.

c O

§ 14.

Man till folkskolelärarinna med delaktighet i kassan ege ingen pensionsrätt.
Barn efter sådan lärarinna tillkomme deremot pension enligt
de grunder, som för föräldralösa barn finnas i § 28 bestämda.

§ 15.

Barn efter föräldrar, som båda aflidit med delaktighet i kassan, åtnjute
pension både efter fader och moder.

§ 16.

Folkskolelärarinna vare icke förment att, jemte egen lön eller pension,
uppbära henne möjligen från kassan tillkommande pension efter afliden
man.

§ 17-

Pensionstagare, som under loppet af fem år sin pension ej uttagit,
varde från pensionsstaten åtbörd. Anmäler sig sådan sedermera ånyo, ankomme
pa särskild pröfning af för handen varande omständigheter, huru -

30 —

vida förut innehafd pensionsrätt må vidare åtnjutas; dock utan rättighet
för pensionstagaren att för den förflutna tiden någon pension uppbära.

§ 18.

Pensionstagare, som varder dömd för brott, hvilket medför förlust
af medborgerligt förtroende för längre eller kortare tid, vare under samma
tid förlustig sin rätt till pension.

§ 19-

Rättighet att uppbära pension vidtager med månaden näst efter den,
hvarunder delegare aflidit. Skulle pensionsberättigadt barn da ännu icke
vara framföda beräknas dess pension från och med den månad, hvarunder
det blifvit födt. Då pension, som delegares enka innehaft, till större eller
mindre del öfvergår till samma delegares barn, ega dessa att denna pension
tillträda med månaden näst efter den, med hvilken enkans pensionsrätt
upphör.

§ 20.

Pension utgår till och med slutet af den manad, hvarunder pensionstagaren
aflider eller förlorar rättigheten till pensionens bibehållande.

Art. V.

Om de utgående pensionernas storlek.

§ 21.

Mom. 1. Efterlemnar delegare i kassan enka men icke barn, tillkomme
henne i pension 20 °/o eller V5 af den lön, för hvilken vederbörande
skolområde eller skoldistrikt i afseende å delegarens egen pensionering
vunnit delaktighet i folkskolelärarnes pensionsinrättning. Har delegare efterlemnat,
förutom enka, ett eller flera pensionsberättigade barn, varde berörda
pension förhöjd med halfparten eller 50 °/0.

Mom. 2. Understiger enkas ålder den aflidne mannens med mer än
tio år, minskas pensionen med ett afdrag, motsvarande det belopp, som i
tab. A. finnes upptaget för ifrågavarande åldersskilnad.

— 31

§ 22.

Finnas efter delegare blott pensionsberättigade barn, utgöre pensionen
för ett enda sådant halfparten af den för enka utan barn i § 21 bestämda
pension men för två eller flera barn hela beloppet deraf till lika
fördelning dem emellan. Lag samma vare för pensionsberättigade barn
efter enka, hvars pensionsrätt upphört, samt för barn efter lärarinna, äfven
om fadren lefver. Äro barn berättigade till pension efter både fader och
moder, åtnjute ett sådant barn halfparten såväl af modrens pension som
af den pension, hvartill hon förvärfvat rätt, och två eller flera barn hela
beloppet af dessa begge pensioner.

Akt. YL

Om sättet huru pension sökes och tillägges.

§ 23.

Ansökning om pension ingifves till direktionen för folkskolelärarnes
enke- och pupillkassa och bör åtföljas af behörigt prestbetyg, som upptager: a)

för enka:

hennes namn och födelsedag samt dagen då hon med mannen in «

gick äktenskap;

mannens födelse och dödsdag;

äfvensom, om pensionsberättigade barn finnas, deras namn och födelsedag; h)

för föräldralösa barn:

deras namn och fördelsedag samt

dagen då fadren aflidit, eller, om modren varit delegare i kassan,
hennes dödsdag.

Har den, efter hvilken pension sökes, icke varit å pensionsstat i folkskolelärarnes
pensionsinrättning uppförd, bifogas dessutom intyg af vederbörande
pastor, att ifrågavarande person vid dödsfallet innehade tjenst med
delaktighet i nämnda inrättning, samt från hvilken dag lian eller hon,
efter att hafva blifvit i vederbörlig ordning antagen, varit ordinarie innehafvare
af dylik tjenst.

32 —

§ 24.

Uppgift, delegare hafva aflidit, men under sådana omständigheter,
att vederbörligt intyg om frånfället icke kan företes, ankomme på direktionen
att, sådant oaktadt, på grund af tillgängliga bevis samt meddelade
upplysningar och med afseende å härvid för öfrigt förekommande omständigheter,
pröfva och afgöra pensionsansökningen samt medgifva det beviljade
pensionsbeloppets utbetalning, med eller utan förbehåll af detsammas
återbärande, och föreskrifva det eller de vilkor för pensionens lyftning,
som till betryggande af kassans rätt och säkerhet anses erforderliga.

§ 25.

Mom- 7. Då pensionssökande funnits till pension berättigad, utfärde
direktionen vederbörligt pensionsbref.

Mom. 2. För sådant barn, som enligt § 12 får sig understöd tilllagdt,
utfärdas särskilt pensionsbref, upptagande understödsbeloppet jemte
uppgift om det lyte eller den sjukdom, på grund hvaraf understödet beviljats.

§ 26.

Då, enka eller barn, som innehar pension, med döden afgår eller
eljest förlorar pensionsrätt, omreglere direktionen, utan särskild ansökning,
pensionsbeloppet för qvarlefvande barn med pensionsrätt, enligt de i § 22
bestämda grunder.

§ 27.

I händelse pensionsbref förkommer eller varder pensionstagare afhända
bör denne, på egen bekostnad, låta i den allmänna tidning, i hvilken
legala kungörelser skola införas, kungöra dödandet af detsamma och
inför kassans direktion förete detta tidningsnummer, hvarefter direktionen
har att nytt pensionsbref utfärda.

Art. VIL

Om utbetalning af pension.

§ 28.

Pension utbetalas halfårsvis i Juni och December månader till pensionstagaren
sjelf eller dess behörigen befullmäktigade ombud. Dervid

— 33

företes pensionsbref vet till påtecknande af utbetalningen, hvarjemte såsom
verifikationer aflemnas frände- och åldersbevis samt intyg att den eller de,
som pensionsbrefvet afser, vid ingången af sista månaden i halfåret ännu
lefde eller, i fall någon af dem dessförinnan aflidit, om dagen då dödsfallet
inträffade, äfvensom, i fråga om enka, att hon fortfarande är ogift.

§ 29.

Utbetalning af pension verkställes af enke- och pupillkassan. Är
pensionstagare boende i landsorten, vare lian berättigad att, efter anmälan
lios direktionen, innefattande uppgift om lians hemvist, pensionen genom
Kongl. Maj:ts vederbörande Befallningshafvande bekomma.

§ 30.

Införsel för gäld må i pension icke beviljas, ej heller pension med
qvarstad beläggas; egande dock direktionen att vid pensionens utbetalande
innehålla hvad som kan återstå af förfallna men ännu oguldna pensionsafgifter.

Akt. Vill.

Om förvaltningen och redovisningen af enke- och

pupillkassa^

§ 31.

Folkskolelärarnes enke- och pupillkassa förvaltas af direktionen för
folkskolelärarnes pensionsinrättning; och galle dervid i alla de omständigheter,
om Indika icke i detta reglemente finnes särskilt stadgadt, enahanda
föreskrifter, som enligt Kongl. reglementet för nämnda inrättning äro gifna
för densamma samt dess förvaltning och redovisning.

§ 32.

Alla förvaltningskostnader för enke- och pupillkassan, med undantag
af remisslage samt utgifterna för den i Art. IX bestämda särskilda revision,
bestridas af folkskolelärarnes pensionsinrättning.

5

34 —

§ 33.

Hos direktionen skall föras eu liggare, som upptager: namnen å de
särskilda delegarne i kassan''; tiden då de deri blefvo delegare; de löner,
efter hvilka pensionsafgifterna beräknas; samt dessa afgifters belopp m. m.
Efter denna liggare uppgöras de förteckningar, som enligt § 5 skola af
direktionen årligen tillställas Kong]. Maj:ts Befallningshafvande.

Derjemte skall hos direktionen föras en matrikel öfver samtlige pensionstagare,
deras ålder samt de åt dem beviljade pensioners belopp, med
hänvisning till det beslut, hvarigenom pension blifvit hvar och en tillerkänd.
1 denna matrikel skola jemväl antecknas alla genom dödsfall, utträde
ur pensionsåldern eller af annan anledning inträffade förändringar
med afseende å pensionerna; och åligger det derför Kong!. Maj:ts samtlige
Befallningshafvande att årligen, före Januari månads utgång, till direktionen
insända uppgift å de förändringar med pensionstagarne inom länet,
som under senast förflutna året timat.

§ 34.

Domkapitel åligge att före Februari månads utgång hvarje år till
direktionen insända uppgift å de under föregående året inom stiftet med
ordinarie lärarepersonalen vid de tjenster, som ega delaktighet i folkskolelärarnes
pensionsinrätttning, tima de förändringar i afseende å tillträde
till och afgång från dessa tjenster, äfvensom om tiden då dessa förändringar
inträffat. Formulär till dessa uppgifter tillställas domkapitlen af direktionen.

Akt. IX.

Om särskild revision af* enke- och pupillkassan.

§ 35.

Till öfverseende af enke- och pupillkassans förvaltning och räkenskaper
för den tid, densamma förut icke sådan granskning undergått, förordnar
Kongl. Maj:t hvart tredje år tre revisorer, deraf minst en ordinarie
folkskolelärare eller i folkskolelärarnes pensionsinrättning pensionerad f. d.
folkskolelärare, som omvexlande utses från olika trakter af riket. Dessa
revisorer sammanträda i hufvudstaden den första Måndagen i Augusti månad
det år revisionen skall ske.

— 35 —

§ 36.

Förutom den i § 35 bestämda granskningsrätt, tillkomme revisorerne
rättigheten att hos Kongl. Maj:t föreslå de förändringar i reglementet för
enke- och pupillkassan eller i afseende å kassans förvaltning och räkenskaper,
hvilka de anse af behofvet påkallade.

§ 37.

Efter afslutad förrättning, hvilken icke får upptaga längre tid än
tre veckor, afgifve revisorerne till Kongl. Maj:t underdånig berättelse om
<len verkställda i''evisionen.

§ 38.

Revisorerne åtnjute för sitt uppdrag enahanda skjutsersättning och
dagtraktamente, som tillkomma riksdagens revisorer.

§ 39.

Direktionen aligge att i behörig tid hos Kongl. Maj:t göra underdånig
framställning om utseende af de i denna artikel omförmälde revisorer.

§ 40.

Efter arsräkenskapens afslutande afgifve direktionen ofördröjligen till
Kongl. Maj:t, genom dess Ecklesiastik-Departements Expedition, Underdånig
berättelse rörande pensionsinrättningens förvaltning under det föregående
året, åtföljd af en tabellarisk öfversigt af kassans ekonomiska ställning.
Denna berättelse skall sedermera, genom expeditionens försorg, uti
statens officiela tidning intagas.

Stormäktigste, Allernådigste Konung!

Sedan Eders Ivongl. Maj:t den 25 sistlidne September åt undertecknade
i nåder uppdragit att dels utarbeta och till Eders Kongl. Maj:t afgifva
förslag till reglemente för en pensionsanstalt för folkskolelärares

— 38 —

enkor och barn och dels, i sammanhang dermed, efter granskning af reglementet
för folkskolelärarnes pensi hus i mattning, föreslå de ändringar deri,
hvilka tilläfventyrs kunde finnas nödiga, och dervid särskild! taga under
öfvervägande frågan huruvida pension borde beredas lärare vid folkskolor
vid tidigare ålder än nu egde rum, samt beräkna det årliga bidrag af
statsmedel till pensionsinrättningen, som skulle för berörda ändamål erfordras,
— och sedan vi med anledning häraf, i enlighet med Eders Kongl.
Maj:ts nådiga befallning, sammanträdt härstädes den 9 sistlidne Oktober,
— få vi, efter att hafva verkställt den i senare delen af det nådiga u]»indraget
anbefallda granskning af reglementet för folkskolelärarnes pensionsinrättning,
härmed i underdånighet afgifva, jemte utlåtande i ämnet, förslag
ej mindre till åtskilliga andra ändringar i omförmälda reglemente,
än äfven till folkskolärarnes pensionering vid tidigare ålder, än nu är
stadgad, med dertill hörande beräkningar öfver pensioneringskostnaden.

Den fråga, som vid berörda granskning af reglementet för folkskolelärarnes
pensionsinrättning synts komitén vigtigast och hvilken såsom
sådan äfven blifvit af Eders Kongl. Maj:t särskild! framhållen, är den
huruvida någon afkortning i den lefnaclsålder, hvilken nu finnes stadgad
såsom vilkor för folkskolelärares rätt till pension, må anses af behofvet
påkallad och, om så- är förhållandet, under hvilka vilkor en sådan afkortning
kan ske.

Vid pröfningen af denna fråga hafva komiterade ansett nödigt taga
i betraktande huruvida den tjensteålder. som erfordras för pensions erhållande,
är riktigt afpassad med afseende å lärarens tjenstbarhet; ty skall
den tidpunkt, då folkskoleläraren bör ega rättighet att afgå från sin tjenst
med pension, bestämmas företrädesvis med hänseende till undervisningens
fördel, såsom tillbörligt är, så måste afgöras huru länge läraren, med hänsyn
till beskaffenheten af hans verksamhet och de fordringar denna ställer
på hans krafter, kan anses vara tjenstbar eller i stånd att sköta lärarekallet
så som sig vederbör.

I detta afseende anse komiterade nu gällande föreskrifter, att folkskolelärare
för att erhålla hel pension skall hafva BO tjenstår och för att
bekomma afkortad pension, då icke obotlig sjukdom föranleder afskedstagande!,
bör ega minst 25 tjenstår, hvila på giltiga grunder, hvarföre
komiterade så mycket mindre hafva anledning att härutinnan föreslå någon
förändring som, komiterade veterligen, någon sådan icke blifvit ifrågasatt.

Men bär man sålunda genom stadgandet om 30 tjenstår såsom vilkor
för hel pensions erhållande oförtydbart erkänt att- folkskolans lärare öfverhufvud
icke längre förmå nöjaktigt sköta sitt mödosamma och vigtiga

— 39 —

kall, så måste i följdriktighet härmed den lefnadsålder, då deras rättighet
att bekomma pension inträder, bestämmas så, att lärarne samtidigt eller
ungefär samtidigt uppnå både de tjenste- och lefnadsår, som fordras för
deras rätt att öfvergå på pensionsstat. Den för rätt till hel pension nu
stadgade lefnadsåldern åt 60 år kan sålunda endast under den förutsättning
vara riktig, att folkskolans lärare i regeln icke tillträda lärarekallet
förr än vid 30 års ålder. Men nu gifver erfarenheten vid handen citt de
aldra flesta folkskolelärare mycket tidigare, en del till och med redan vid
20 års ålder, inträda i folkskolans tjenst. Vid sådant förhållande blifver
följaktligen stadgandet om 30 tjenstår såsom vilkor för hel pensions erhållande
af blott illusorisk betydelse, alldenstund läraren nödgas tjenstgöra
längre tid än 30 år, ja stundom ända till 40 år, innan han uppnår de

00 lefnadsåren.

Mellan den tjenste- ocli lefnadsålder, som nu fordras såsom samtidiga
vilkor för lära nies rätt till pension, egen sålunda ett missförhållande
ruin, hvilket redan af det skäl fordrar rättelse, att eljest eu bestämmelse

1 pensionsreglementet — om lefnadsåldern — upphäfver betydelsen af en
annan om tjensteåldern —, hvilken senare bestämmelse dock är af
vida större vigt.

Denna rättelse, som endast kan ske genom en nedsättning af lefnadsaldern,
da man antager den stadgade tjensteåldern vara riktigt afpassad
i förhållande till lärarens tjenstbarhet, påfordras dock ännu mera af billighet
och rättvisa med hänsyn till läraren. Ty att af honom i allmänhet
fordra, såsom nu sker, 35 å 40 års mödosamt arbete, innan hvila
förunnas honom, kan svårligen anses rätt eller billigt. Om nämligen någon
bär en tjenstgöring, som i förtid förtröttar hans sinne, förslappar hans
spänstighet och förnöter hans kraft, så är det väl företrädesvis läraren och
framför alla folkskoleläraren. Han bör derföre billigtvis kunna fordra
att tidigare än andra få sluta sitt ansträngande dagsverke och åtminstone
att icke nödgas fortsätta med det tröttande arbetet flera år efter det han
uppnått den tidpunkt, da pensionsreglementet förklarar honom hafva tjent
länge nog.

Framförallt pakallas likväl en nedsättning af folkskolelärarens för
rätt till pensions bekommande stadgade lefnadsålder med hänseende till
undervisningens intresse. Ty att undervisningen i hög grad skall lida
deraf, att folkskolan nödgas behålla lärare sedan de blifvit uttjenta och
förslitna, ligger för öppen dag. Af läraren beror mer än af allt annat
skolans anseende och framgången af dess arbete. Det är derför tydligt
att i den mån lärarens liflighet, kraft och spänstighet vid tilltagande år

— 40 —

aftaga, i samma mån måste skolan sjunka både i eget värde och i allmänhetens
förtroende; och förgäfves skola vederbörande vårdare af tolkskolans
angelägenheter försöka motarbeta en skolas förfall, hvilken läraren
är oförmögen och för hvarje dag blifver allt mera oförmögen att halla
uppe. Oberäknelig är derföre ofta den skada folkskolan lider derigenom
att hon nödgas behålla en uttröttad och orkeslös lärare, som icke längre
förmår sköta sitt kall.

Någon verksam bot för denna skada är icke heller att hemta från
det stadgande i pensionsreglementet, som berättigar lärare att redan vid
55 år afgå från tjensten med afkortad pension. Betänker man nemligen
att redan hel pension, som utgör föga mer än hälften af lärarens lön, da
i denna inberäknas värdet af husrum, vedbrand, kofoder och planteringsland,
lemnar allenast en mycket knapp tillgång för lärarens bergning på
ålderdomen, så inses lätt att lärarne endast i mycket sällsynta fall skola
finnas benägna att lemna tjensten och dermed följande lön mot tillgonjutande
blott af den af kortade pensionen, hvilken vid 55 år icke kan anses
utgöra mer än tredjedelen af samma lön. Antagligt är äfven att vederbörande
skolråd och församlingar icke heller skola vara benägna att påyrka
sina gamla skollärares entledigande före den tid, då de blifva berättigade
till hel pension, så framt intet annat kan läggas dem till last,
än att de blifvit i tjensten förslitna. Följden blir sålunda den, att lärarne
i de flesta fall, oaktadt sin oförmåga och utan afseende på den skada,
som derigenom tillskyndas undervisningen, stadna qvar vid tjensten tills de
uppnå 60 år, för att sålunda betrygga sig en tarflig bergning på gamla dagar.

I den mån den första uppsättningen af folkskolans lärare aldrats,
har man äfven alltmera börjat inse och behjerta de skadliga verkningarna
för undervisningen deraf, att tidpunkten, då lärarne ega rätt att afgå från
tjensten med pension, är alltför långt framskjuten. Från olika sidor och
vid flera tillfällen har man derföre framhållit behofvet af lärarnes tidigare
pensionering. I sådant syfte hafva törst och främst folkskoleinspektörerna
kraftigt uttalat sig. Med starkt eftertryck framhåller flertalet af
dessa de skadliga följderna för undervisningen af de åldriga lärarnes brist
på kraft och undervism ngsduglighet, under förklarande, att en förändring
till det bättre med afseende på undervisningen i en mängd skolor endast är
att förvänta deraf, att de gamla lärarne ersättas af yngre och friskare krafter.
Att döma af deras uttalanden i detta ämne, synes sålunda ingen åtgärd
å lagstiftningens sida till folkskolans fromma för närvarande vara vigtigare
och angelägnare, än att genom nedsättning af pensionsålden bereda de åldrige
lärarne tillfälle att tidigare lemna folkskolans tjenst.

— 41

Från folkskolelärarnes sida hafva äfven, såväl i deras eget som i
undervisningens intresse, framställningar gjorts om behofvet af deras tidigare
pensionering. Sålunda ingingo år 1869 folkskolelärare från Lunds
stift och följande aret de vid nordiska skolmötet i Göteborg församlade
svenska folkskolelärare till Kongl. Maj:t med underdåniga ansökningar,
a,tt sådan ändring måtte vidtagas i det för folkskolelärarnes pensionsinrättnirig
gällande reglemente, att rätt till hel pension måtte tillkomma folkskolelärare
redan vid uppnådd 55 års ålder.

Slutligen hafva vid sistlidne riksdag uttalanden förekommit, som
visa att äfven representationen behjertar behofvet af en eftergift i de vilkor,
som med afseende å lärarnes pensionsrätt nu äro föreskrifna. Sålunda
beslutade Andra Kammaren, med anledning af en i ämnet väckt motion,
att Riksdagen måtte hos Eders Kongl. Maj:t anhålla om ett sådant undantagstillägg
till § 1 6 i reglementet för folkskolelärarnes pensionsinrättning,
att folkskolelärare, som före tillämpningen af 1842 års folkskolestadga
tillträd t ordinarie läraretjenst, berättigades att efter minst 25 tjenstår
komma i åtnjutande af afkortad pension, oafsedt den brist, som kunde
ega rum i det föreskrifna antalet af 55 lefnadsår. Första Kammaren synes
till och med hafva uttalat sig för eu ännu större eftergift i afseende
å vi lkoren för folkskolelärarnes pensionsrätt, enär densamma såsom förnämsta
skälet föi1 sin vägran att biträda medkammarens nämnda beslut
anförde att, da folkskoleinspektörerna temligen allmänt omfattade den
mening, att det nu stadgade måttet af uppnådda lefnadsår för åtnjutande
af såväl hel som afkortad pension borde nedsättas för alla folkskolelärare,
den slutsats deraf kunde dragas, att det icke skulle dröja länge innan
förslag till mera omfattande ändringar i pensionsreglementet bringades å
bane och möjligen vunne framgång''.

Efter att sålunda hafva visat ej mindre att en afkortning af den
föi- pensions erhållande nu stadgade lefnadsålder, med hänseende både till
lärarnes och undervisningens parallela intressen, högligen påkallas, än äfven
att behofvet af en sådan afkortning alltmer börjat inses och behjertas,
tveka komiterade icke att i underdånighet föreslå en sådan förändring af
§§ 14 och 16 i nu gällande reglemente för folkskolelärarnes pensionsinrättning,
att hd pension md tillkomma hvarje pensionsberätlig ad lärare vid
uppnådda 55 och afkortad pension vid uppnådda 50 lefnadsår; samt i öfverensstämmelse
härmed att, då pension enligt § 15 på grund af obotlig
sjukdom beviljas lärare, denne ma erhålla hel pension, derest summan af
hans lefnads- och tjenstår utgör 85 i stället för nu stadgade 90 år.

c

42 —

Att komitéracle föreslå ett åldersmått af 55 år för rätt till hel pension
har ingalunda sin grund i något godtycke, såsom det möjligen kan
synas, utan betingas af den, enligt hvad komiterade förmena, riktiga förutsättning,
att de fleste folkskolelärare inträda i folkskolans tjenst vid eu
ålder af 25 eller närmare 25 år. Nämnda åldersmått står följaktligen i
ett, så vidt möjligt är, noga afpassadt förhållande till den för hel pensions
erhållande stadgade tjensteålder af 30 år, liksom 50 lefnadsår under
samma förutsättning passa in med den för afkortad pensions erhållande
föreslcrifna tjenstetid af 25 år. Oanmärkt bör för öfrigt icke lemnas att
i alla de förslag till folkskolelärarnes pensionering, hvilka före 1864 uppgjordes.
såvidt komiterade känna, 55 lefnadsår blifvit antagna såsom den
ålder, vid hvilken folkskolelärare!! borde vara berättigad till pension, äfvensom
att under senare tider samma ålder såväl af folkskolans inspektörer
som af dess lärare blifvit föreslagen såsom den, då lärarnes rätt till pension
borde inträda.

Men skola folkskolans lärare tillerkännas rättighet att 5 år tidigare
än nu är stadgadt tillträda såväl hel som afkortad pension, så erfordras
eu högst betydlig tillökning i de uppoffringar för folkskolelärarnes pensionering,
hvilka nu åligga staten och kommunerna. Det var ock denna
sida af saken 1864 års komité framhöll såsom ett hufvudsakligt skäl för
sitt förslag till nu gällande åldersbestämmelser för rätt till pension, emedan
komitén »af intresse för pensionsfrågans framgång icke ville sträcka anspråken
i något afseende längre, än saken oundgängligen kräfde». Äfven
komiterade befara att den finansiela sidan af förevarande fråga, om också
numera icke af samma betydelse som för 10 år tillbaka, fortfarande är
egnad att framkalla betänkligheter mot det förslag till pensionsålderns
nedsättning, hvithet komiterade här framställt; dock förmena komiterade
att, om man mot- den tillökning i utgifter, som blir en följd af lärarnes
tidigare pensionering, väger den skada, som tillskyndas undervisningen ifall
nu gällande åldersbestämmelser för rätt till pension bibehållas, den pekuniära
uppoffringen, huru ansenlig den än må synas, dock skall befinnas
vara af underordnad betydelse i jemförelse med de vigtiga intressen, hvilkas
tillgodoseende här är ifråga. Ty att uppoffra ett så vigtigt intresse
som folkundervisningens för sparsamhetens kan svårligen anses annorlunda
än såsom ett åsidosättande af hufvudsaken för en bisak.

Hvad för öfrigt angår den tillökning i utgifter för folkskolelärarnes
pensionering, som nedan föreslås, få komiterade redan här uttryckligen
erinra derom, att hela denna tillökning ingalunda betingas blott af den
föreslagna nedsättningen i pensionsåldern; ty äfven om en sådan nedsatt -

43

ning icke ifrågasattes, erfordras dock en icke obetydlig förhöjning i pensionsinrättningens
inkomster, för att densamma, skall kunna fullgöra sin
nuvarande pensioneringsskyldighet. Härom vilja komiterade emellertid
närmare utlåta sig längre fram, i sammanhang med framställningen af
beräkningarne rörande pensioneringskostnaden, hvarvid äfven förslag till
nödiga ändringar af §§ 5 och 7 i pensionsreglementet rörande statens och
kommunernas bidrag till pension sinrättningen skola framläggas och motiveras.

Eu annan fråga, som äfven synts komiterade af stor vigt och åt
hvilken de derföre ansett sig böra egna synnerlig uppmärksamhet, är den
efter hvit ket minsta lönebelopp skoldistrikt skall vara förbundet att för ordinarie
folkskolelär äretjenst ena delaktighet i pensiortsinrättningen. 1 detta afseende
är nu stadgadt i § 2 af pensionsreglementet, sådan denna § lyder
i Eders Kongl. Maj:ts nådiga kungörelse den 23 Januari 1874, att hvarje
skoldistrikt, som har en eller flera egentliga folkskolor, skall vara förbundet
att för hvar och en af der befintliga ordinarie folkskolelärare^ alster
i pensionsinrättningen ingå efter den för dylika tjenster i allmänhet
bestämda minimilön; och då denna numera utgör 500 kronor, oberäknadt
värdet af husrum, vedbrand och kofoder, är skoldistrikt alltså icke skyldigt
att i inrättningen ingå efter högre belopp. Men nu finnes, på samma
gång genom lag bestämdt att hvarje folkskolelärare och lärarinna skall
vara berättigad att efter 5 års ordinarie tjenstgöring åtnjuta i lön 600
kronor utom omförmälda särskilda förmåner. Genom denna bestämmelse
kommer sålunda hvarje lärare, som hädanefter tillsättes, att under blott
l/6 af den tjenstetid, som erfordras för rätt till hel pension, åtnjuta den
mindre lön, hvarefter skoldistriktet är förbundet att för hans pensionering
ingå i inrättningen, men deremot under 5/6 af samma tid ett högre lönebelopp.
Han bör derföre i komiterades tanke ega grundade anspråk på
att fa sin pension bestämd i förhållande till den lön, han under större
delen af tjenstetiden och närmast före afskedet åtnjutit, och icke efter den
mindre lön, lian blott några år under sin första tjenstgöring fått uppbära.
Men om skoldistriktet icke ingår i pensionsinrättningen efter högre belopp
än den mindre lönen, så är läraren oberättigad att vid afskedet erhålla
högre pension, än som motsvarar denna lön. Åt skoldistriktets godtycke
är sålunda öfverlemnadt att bestämma skollärarens pensionsrätt icke blott
öfver utan äfven under den minsta lagliga lön, han vid afskedet åtnjuter.
Utrymme för ett sådant godtycke anse emellertid komiterade desto mindre
höra medgifvas, som derigenom ej blott lärarens utan äfven undervisningens
berättigade ansrpråk i hög grad förnärmas.

— 44

Att lärarens rätt trädes för nära, i fall hans pension bestämmes
efter ett mindre lönebelopp än det, hvartill han under 25 år närmast före
afskedet varit lagligen berättigad, lärer icke kunna bestridas, helst den
grundsatsen i andra fall iakttages, att pensionen beräknas efter den lön,
som vid afskedet frånträdes. Utom dess måste det i allmänhet anses stridande
mot rättvisa och billighet att innehafvare af enahande tjenster,
hvilka ålägga enahanda ansträngning och samma ansvar, skola vid afskedet,
blott på grund af andras godtycke, kunna behandlas olika, sa att
den ene undfår pension i förhållande till den lön, han frånträder, men den
andre i förhållande till en annan, mindre lön.

Begagnandet af den rättighet, skoldistrikt nu eger att inskränka lärarens
pensionsrätt, förnärmar äfven i hög grad undervisningens intresse;
ty då den pension, som svarar mot den mindre lönen, icke kan anses utgöra
ens hälften af den lön, läraren i många år före afskedet åtnjutit,
om deri inberäknas värdet af de särskilda förmåner, som icke inbegripas
i den kontant bestämda lönen, så är det mer än sannolikt att den lärare,
som måste åtnöjas med en sådan lägre pension, skall i det längsta söka
hålla sig qvar vid tjensten, särdeles om han har familj att försörja. Sannolikt
är äfven att i dylika fall vederbörande skolråd och församling, mera
behjertande lärarens behof än undervisningens fördel, skola låta honom
stadna qvar vid tjensten, äfven sedan han saknar förmåga att nöjaktigt
sköta densamma. På sådant sätt kommer emellertid folkskolan i mänga
fäll att gå miste om den fördel, som man velat bereda henne genom
förslaget att nedsätta den lefnadsålder, som nu fordras för pensions erhållande.

På grund af dessa skäl hafva komiterade derföre funnit nödigt att
föreslå dels en sådan förändring af § 2 i reglementet, att hvarje skoldistrikt
skall vara förbundet att ingå i pensionsinrättningen efter det högsta lönebelopp,
som lärare pa grund af tjensteålder enligt gällande författning är berättigad
att åtnjuta, och dels en förändrad lydelse af § 28, i syfte att tillförsäkra
lärare pension i förhållande till den lön, han på grund af gällande författning
vid afskedet innehar.

En anmärkning, som möjligen kan göras mot ifrågavarande förändring
af § 2, är den, att skoldistrikt, äfven under den tid lärare åtnjuter
lön i den lägre lönegraden, blefve skyldigt att erlägga algifter till inrättningen
efter lönen i den högre; men då dels skilnaden mellan afgifternas
belopp för ena och andra lönegraden är ganska obetydlig och dels
de tillfällen, då lärare eger .åtnjuta endast den mindre lönen, inom hvarje
distrikt jemförelsevis sällan böra inträffa, synes denna anmärkning icke

— 45

förtjena afseende. Dessutom få komiterade erinra derom, att pensionsinrättningen
genom den föreslagna ändringen i § 28 alltid blir skyldig
att betala pension efter den högre lönen, och vid sådant förhållande bör
det icke anses obilligt att inrättningen jemväl får uppbära afgifter efter
samma lön.

Utöfver nu framställda förslag till ändringar i gällande reglemente
för folkskolelärarnes pensionsinrättning, hvilka ändringar beröra §§ 2, 5,
7, 14, 15, 16 och 28, hafva komiterade äfven funnit skäl att.i §§ 1, 2,
3, 4, 13, 30 och 31 föreslå dels ändringar och dels tillägg, hvilka dock
äro af jemförelsevis mindre vigt och af hvilka några tillkommit i förvaltningens
intresse, på begäran af pensionsinrättningens direktion, hvars yttrande
rörande möjligen behöfliga ändringar i reglementet blifvit af komiterade
inhemtadt; och tillåta sig komiterade, med hänvisning till hosföljande
förslag till förnyadt reglemente för folkskolelärarnes pensionsinrättning,
i hvilket förslag ofvan omförmälda ändringar och tillägg äro till

O'' o O OO

sin lydelse angifna, härnedan under hvarje § i underdånighet redogöra
för de grunder, hvarpå desamma hvila.

§ 1-

Den förändring, som här blifvit föreslagen, nemligen utbyte af ordet
»minimilön» mot »lön», har sin grund deri, att alla ordinarie innehafvare
af folkskoleläraretjenster, som räkna öfver 5 ordinarie tjenstår, numera
eldigt gällande författning äro berättigade till högre lön än minimilönen,
hvarföre vid definitionen på ordinarie läraretjenst icke längre kan begagnas
det nu förekommande uttrycket, att innehafvaren skall ega i lag grundad
rätt till åtnjutande af den genom gällande författning bestämda minimilön.

§ 2.

För den vigtiga förändring, som i denna § blifvit föreslagen rörande
skoldistrikts obligatoriska förbindelse till delaktighet i pensionsinrättningen,
äro grunderna förut angifna. Den i sista punkten vidtagna förändringen
afser blott eu omskrifning af ordet »minimilönen», som efter den i föregående
punkt föreslagna ändringen icke längre kan begagnas.

46 —

§ 3.

Förändringen i denna § är föranledd af samma skäl, som nyss anförts
för förändringen i sista punkten af § 2.

§

Det här föreslagna tillägget har, i förvaltningens intresse och på
begäran af direktionen för folkskolelärarnes pensionsinrättning, desto heldre
blifvit upptaget från motsvarande §, sådan denna lydde i reglementet för
nämnda inrättning af den 30 November 1866, som komiterade icke kunnat
inse hvarföre den bestämmelse, detta tillägg rörer, numera skulle vara
mindre lämplig än förut.

§§ 5 och 7.

Utöfver hvad förut anförts rörande nedsättning af pensionsåldern,
komma skälen till de i dessa §§ föreslagna ändringar att närmare angifvas
i sammanhang med framställningen af beräkningarne angående pensioneringskostnaden.

§ 13-

Enär onekligen större enkelhet vid bokföringen inom pensionsinrättningen
vinnes derigenom, att pensionsbeloppen sluta på helt tal af kronor,
och då ett stadgande af samma innehåll med det här föreslagna tillägget
nyligen upptagits i reglementet för statens jernvägstrafiks enke- och pupillkassa,
hafva komiterade, på framställning af direktionen för folkskolelärarnes
pensionsinrättning, funnit skäl att föreslå nämnda tillägg.

§§ 14, 15 och 16.

Med afseende å de förändringar, som i dessa §§ föreslagits, få komiterade
hänvisa till de grunder, som förut angifvits för nedsättning af den
lefnadsålder, som nu fordras för rätt till pension.

§ 28.

Alldenstund den lön, hvartill ordinarie lärare enligt gällande författning
är berättigad, numera icke är lika för alla, sedan tvenne lönegrader
för folkskolans lärare blifvit bestämda och i följd deraf alla de

47

folkskolelärare och lärarinnor, liv!Ika 5 år varit i folkskolans tjenst anställda
såsom ordinarie med den lägre lönen, med nästa år esa läslig rätt
att tillträda lön i den högre lönegraden, kan möjligen tvekan uppstå efter
hvilken lön pensionen skall beräknas för dem, hvilka under de närmaste
fem åren söka afsked med pension från inrättningen. För att aflägsna all
ovisshet i detta afseende och oförtydbart angifva lärames rätt till pension
efter den lagligen bestämda lön, de vid afskedet uppbära, hafva komiterade
funnit nödigt att föreslå stadgandet i första punkten af denna §, hvilket
dessutom står i närmaste sammanhang med den i <$ 2 föreslagna förändringen
angående skoldistrikts delaktighet i inrättningen.

§ -SO.

På den grund att pensionen, enligt § 25, skall utgå från och med
månaden näst efter den, hvarunder lönen frånträdes, och tiden, hvarifrån
pensionstagare eger att uppbära pension, bör i pensionsbrefvet vara angifven
till efterrättelse för den, som utbetalar densamma, har tillägget i
clenna § funnits nödigt.

§ 31.

Enär ingenting mera synes vinnas derigenom, att dödandet af ett
förkommet pensionsbref kungöres tre gånger, än om det kungöres en gång
i den allmänna tidningen, helst det förra stadgandet icke åtföljes af bestämmelse
om vissa mellanskof mellan hvarje gång kungörandet bör ske,
hafva komiterade, för att bespara pensionstagaren en onödig kostnad, på
hemställan af direktionen för pensionsinrättningen, funnit skal förelä ändringen
i denna §.

Efter att sålunda i ett sammanhang; hafva angifvit grunderna till

o o o

de förändringar i reglementet för folkskolelärarnes pensionsinrättning, hvilka
komiterade funnit sig föranlåtna att föreslå, öfvergå komiterade nu till
den finansiela delen af sin uppgift, hvarvid de med afseende å härledningen
af de resultat, till hvilka de kommit, i underdånighet få hänvisa till de
beräkningar och tabeller, som bönås detta underdåniga betänkande bifogade.

Med afseende å den finansiela utredningen hafva komiterade, i enlighet
med Eders Kongl. Maj:ts nådiga befallning, först sökt beräkna den
ökade kostnad, som förslaget om lärarnes tidigare pensionering skulle ådraga

— 48

pensionsinrättningen. I sammanhang härmed har emellertid funnits nödigt
att äfven undersöka inrättningens finansiela ställning, oberoende af bemälda
förslag, blott med hänseende till hennes nuvarande pensioneringsskyldighet,
dels på det komiterade måtte kunna noggrant bestämma storleken af
ifrågavarande kostnad och (leds hufvudsakligen för att öfvertyga sig, huruvida
inrättningen, äfven om nu gällande åldersbestämmelser för rätt till
pension bibehållas oförändrade, kan anses i stånd att fullgöra små förbindelser,
hvilket komiterade egt flera anledningar att betvifla.

Vid denna undersökning har det ock befunnits att pensionsinrättningen
för att kunna fullgöra den pensioneringsskyldighet, som enligt nu
gällande reglemente åligger henne, verkligen är i behof af eu ganska betydlig
tillökning i sina inkomster, hvilket behof föranledes af flere omständigheter,
för hvilka komiterade först torde fn redogöra.

Sålunda, får med afseende härå erinras derom, att lärarnes löner
under senare åren blifvit förhöjda, hvilket haft till gifven följd att inrättningens
pensioneringsskyldighet blifvit drygare. Först har minimilönen,
efter hvilken hvarje skoldistrikt är förbundet att bereda läraren pensionsrätt,
blifvit förhöjd från 400 till 500 kronor och pensionens belopp i följd
häraf blifvit 25 °/0 högre än förut; och med detsamma hvarje pensionsberättigad
lärare hädanefter eger rätt att vid afskedet åtnjuta eu minimilön
af 600 kronor, hvilken lön är 50 % högre än den, hvarefter pensionen
vid reglementets uppgörande beräknades, sa är antagligt att pensionen
efterhand kommer att förhöjas ända till 50 °/0. Redan hafva nemligen
manna församlingar skyndat att bereda sina lärare rätt till en sålunda

o CD J , . , ,

förhöjd pension, och efter all sannolikhet skall flertalet af de öfnga mom
få år gorå detsamma, äfven ifall den förändring, som komiterade i § 2
af reglementet föreslagit, om obligatorisk skyldighet för skoldistrikten att
bereda sina lärare rätt till pension efter den lön, de vid afskedet enligt
gällande förrättning ega att åtnjuta, icke blifver vidtagen. Komiterade
hafva derföre, oberoende af detta, sitt förslag, egt giltigt skäl att beräkna
minimibeloppet af hel pension hädanefter till 450 kronor eller 50 °/o
högre, än hvartill detsamma af 1864 års komité beräknades. Den betydliga
tillökning i utgifter, inrättningen härigenom får vidkännas, motsvaras
visserligen till en del af skoldistriktens i samma proportion förökade pensionsafgifter;
men enär dessa ensamt på långt när icke förslå för pensioneringens
bestridande, erfordras derjemte, för att pensionsinrättningen för
framtiden skall kunna fullgöra sina förbindelser, att statens bidrag förhöjes.

Vidare är att märka att enligt de beräkningar öfver pensioneringskostnaden,
hvilka af 1864 års komité uppgjordes, det då beräknade och

— 49 —

sedermera beviljade statsbidraget af 30,000 kronor ansågs behöflig!. för ett
antal af blott 3,000 läraretjenster med pensionsrätt efter den då gällande
minimilönen. Detta antal bär emellertid redan A id innevarande års början
stigit till nära 3,500 tjenster med samma pensionsrätt eller till 3,340
tjenster med den förhöjda pensionsrätt, som ofvan beräknats. Och då komiterade
på giltiga grunder antagit att de ordinarie läraretjensternas antal
fortfarande skall tillväxa — komiterade hafva emellertid beräknat denna
tillväxt till blott 20 tjenster årligen under 28 år, efter hvilken tids förlopp
hela antalet skulle utgöra 4,000 —, så följer att en förhöjning af
statsbidraget äfven af denna anledning påkallas, i fall inrättningens finansiela
ställning icke skall, till följd af den redan inträffade och successivt
fortgående tillökningen af pensionsberättigade lärare, efterhand undergräfvas.

Hvad som dock framför allt annat utöfver en ofördelaktig inverkan
på pensionsinrättningens affärsställning, är den omständigheten, att pensionärernas
antal inom kort kommer att betydligt öfverstiga det, som af 1864
års komité antogs och hvarefter inrättningens pensioneringskostnad beräknades.
Bemälda komité, som beräknat pensionärernas antal i det närmaste
likformigt tilltagande år efter år, synes nemligen icke hafva gifvit akt på
det förhållande, att de flesta dåvarande lärare borde redan under innevarande
årtionde vara pensionsmässiga, åtminstone på grund af sin tjensteålder.
Med tillhjelp af inom pensionsinrättningen befintliga uppgifter rörande
lärarnes tjenste- och lefnadsålder hafva komiterade deremot kommit
i tillfälle att vida noggrannare beräkna pensionärernas tillväxt och dervid
funnit denna under den närmaste framtiden betydligt större, än förut beräknats,
hvilket- förhållande är desto ofördelaktigare för inrättningen, som
densamma vid den tiden, då dess pensioneringskostnad sålunda kommer
att betydligt förökas, ännu icke samlat nog stora tillgångar för att med
tillhjelp af räntemedlen kunna fylla de hastigt växande behofven.

För sitt åskådliggöra den betydliga tillökning i utgifter, som inrättningen
till följd af dessa förhållanden får vidkännas, tillåta sig komiterade
till jemförelse meddela efterföljande tablå öfver pensioneringskostnaden för
de närmaste 10 åren från och med 1876, sådan den för samma tid beräknats
å ena sidan af 1864 års komité och å andra sidan af undertecknade.

7

50 —

	1864 års komités beräkningar af	Undertecknades beräkningar af
År	Pensionäremes	Pensioneringskost-	Pensionäremes	Pensioneringskost-
	antal.	naden.	antal.	naden.
1876	255	76 500	293	131850
1877	270	81 000	324	145 800
1878	285	85 500	356	160 200
1879	297	89 100	394	177 300
1880	309	92 700	430	193 500
1881	321	96 300	467	210150
1882	330	99 000	503	226 350
1883	342	102 600	571	256 950
1884	348	104 400	582	261900
1885	357	107 100	621	279 450

Då man häraf ser huru betydligt inrättningens utgifter komma att
öfverstiga dem, som förut beräknats, och i förhållande till hvilka dess
inkomster blifvit bestämda, inses lätt att inrättningen, så framt hon icke
i en föga aflägsen framtid skall blifva urståndsatt att fullgöra sina förbindelser,
är i behof af betydligt ökade tillgångar.

Med afseende å vidden af detta behof hafva- komiterade — under
förut angifna förutsättningar, att minimibeloppet af hel pension hädanefter
beräknas till 450 kronor och att antalet ordinarie läraretjenster småningom
ökas till dess det blifver 4,000 — beräknat att inrättningen vid
1876 års början, för att kunna fullgöra sin pensioneringsskyldighet mot
både dåvarande och sedermera blifvande penionstagare kräfver en kontant
tillgång för en gång af .............................................................. 6 258 354 kr.

eller, efter en räntefot af 5 °/0 eu årlig inkomst af .......... 312 918 ))

De tillgångar, inrättningen vid samma tidpunkt eger, utgöras deremot
af:

a) det till dåvarande värdet reducerade totalbeloppet af skoldistriktens

pensionsafgifter efter 4 °/0 af lärare lönen,

beräknad till 600 kr. .............. 1 852 752 kr.

b) dåvarande värdet af skoldistriktens

extra pensionsafgifter enligt § 8 i
reglementet .................................................. 109 100 »

c) det kapital, som motsvarar årliga statsanslaget
af 30,000 kr. .......................... 600 000 »

Öl

d) pensionsinrättningens samlade kapital,
hvilket, efter afdrag af den för förvaltningen
afsedda summan af 200,000
kr., antagits vid 1876 års början utgöra
.................................................................. 750 000 kr. 3 311 852 kr.,

hvilken summa, efter samma räntefot, motsvarar eu årlig

inkomst af ........................ .............................. ......... ..... ........... ...... 165 593 »

Skilnaden mellan 312 918 kr. och 165 593 kr. eller 1 47 3 25 kr.
utgör alltså det årliga tillskott, inrättningen, enligt komiterades beräkningar,
utöfver sina nuvarande tillgångar behöfver för att kunna fullgöra
den pensioneringsskyldighet, som enligt nu gällande reglemente åligger
henne, derest skoldistrikten allmänt blifva delaktiga i inrättningen efter
den lön, läraren enligt gällande författning eger att vid afskedet åtnjuta.

Hvad dernäst angår den ökade kostnad, som vållas af pensionsålderns
nedsättning enligt komiterades förslag, hafva kom i terade, under samma
förutsättningar som förut, beräknat att hela det kapital, inrättningen vid
1876 års början behöfver för att dels fullgöra sina förbindelser till då
varande pensionstagare och dels derefter lemna lärare hel pension vid 55

och af kortad pension vid minst 50 lefnadsår, utgör .......... 10326 399 kr.

eller, efter 5 °/0 räntefot, eu årlig inkomst af ..................... 516 320 »

De tillgångar, inrättningen då verkligen eger, utgöras deremot af
samma summa, som ofvan finnes utförd, eller 3 311 852 kr.
hvartill dock med anledning af den tidigare
pensioneringen kommer en tillökning uti de

extra pensionsafgifterna af___________________________ 118 600 )» 3 430 452 kr.,

motsvarande en årlig inkomst af ......................... .......... 171523 »

Bristen, som måste fyllas, för att den årliga inkomsten må blifva
tillräcklig, utgör alltså skilnaden mellan 516 320 kr. och

171 523 kr. eller ........................................................ ....................... 344797 kr.

Som emellertid i sistnämnda summa finnes inräknad den brist i inrättningens
inkomster, hvilken under nuvarande förhållanden förefinnes och
hvilken, såsom ofvan visats, utgör 147 325 kr., så uppgår, då denna brist
frånräknas, hela den årliga tillökningen i kostnaden för lärarnes tidigare
pensionering enligt komiterades förslag till 344 797 — 147 325 eller till
197 4 72 kr., eller i rundt tal 200 000 kr.

1 sammanhang med dessa kostnadsberäkningar hafva komiterade äfven
tagit i öfvervägande huru de betydliga tillskott, som sålunda visats
erforderliga, lämpligast böra beredas pensionsinrättningen; och hafva komiterade
i afseende härå funnit riktigast att såväl staten som kommunerna

för ändamålet lemna ökade bidrag. Med afseende åter på frågan huru
utgifterna för den ökade pensioneringskostnäden mellan dem bör fördelas,
torde det möjligen synas enklast att förhöja bådas bidrag så, att samma
proportion, som nu finnes mellan dessa bidrag, fortfarande komme att ega
rum. Men som alltför känbara uppoffringar härigenom skulle kommunerna
ådragas, och detta sannolikt skulle utgöra ett hinder för pensioneringens
ordnande i öfverensstämmelse med folkskolans intresse, hafva komiterade
hvarken funnit rådligt eller ens billigt att föreslå en sådan grund för de
ökade utgifternas fördelning. På grund häraf hafva komiterade, med
nämnda intresse närmast för ögonen och i den öfvertygelse, att detsamma
bäst betjenas genom att fordringarne på ökade bidrag från kommunerna
nedsättas så mycket som möjligt, icke ansett sig böra ifrågasätta en större
förhöjning af pensionsafgiften än från nu stadgade 4 till 5 °/0 af den lön,
efter hvilken skolområdet eller skoldistriktet eger delaktighet i pensionsinrättningen;
och hafva komiterade antagit att denna ringa förhöjning,
såsom både billig och föga känbar att utgöra, skall blifva beviljad, hvarföre
de äfven i sina förslågskalkuler rörande inrättningens framtida inkomster
öfverallt beräknat pensionsafgiften till 5 °/0 af lärarelönen eller
till 30 kronor.

Den ökade årliga inkomst, inrättningen härigenom vinner, utgör en
summa af 23 159 kr., hvadan återstoden, som uppkommer då denna summa
dragés ifrån ofvanstående 344 797, utgör 321 638 kr.

Med en förökad årlig utgift i runda tal från kommunernas sida af
23 000 och från staten af 322 000 kr. kan sålunda det vigtiga intresse,
som påkallar lära nies pensionering vid tidigare ålder, än nu eger rum,
blifva tillgodosedt och på samma gång pensionsinrättningens finansiela
ställning bringas i fullgodt skick.

Sedan komiterade nu redogjort ej mindre för de förslag till ändringar
i folkskolelärarnes pensionsinrättnings reglemente, hvilka komiterade
ansett nödiga, än äfven för de resultat i finansielt hänseende, som ur beräkningarne
öfver pensioneringskostnäden framgått, torde det tillatas komiterade
att i underdånighet få tillägga följande:

Ehuru komiterade äro öfvertygade derom, att det stora gagn, som
tillskyndas folkskolan derigenom, att dess lärare tidigare, än nu är fallet,
få afgå från tjensten med pension, öfverväger tungan åt den ökade kostnad,
som deraf föranledes, och ehuru komiterade derjemte väl känna det
varma intresse, hvarmed såväl Eders Ivongl. Maj:t som Riksdagen omfatta
allt, som kan lända till folkundervisningens fördel, hafva komiterade dock
icke kunnat undgå att tänka sig den möjligheten, att förslaget om pen -

sionsålderns nedsättning kan, pa grund af de betydliga uppoffringar, som
för ändamålet erfordras, komma att förfalla.

För den händelse så skulle ske, hvarigenom de föreslagna ändringarne
af §§ 14, 15 och 16 i pensionsreglementet förfalla, synes dock
detta icke böra utgöra hinder för vidtagandet af öfriga nu föreslagna ändringar
i oftanämnda reglemente.

Såsom företrädesvis vigtiga bland dessa, få koiniterade särskildt framhålla
den föreslagna ändringen af § 2, i syfte att tillförbinda skoldistrikt
skyldighet att ingå i pensionsinrättningen efter den lön, lärare på grund
af tjensteålder enligt gällande författning är berättigad att vid afskedet
åtnjuta, äfvensom den i sammanhang dermed föreslagna ändringen uti §
28, att läraren, då han söker afsked med pension, må få efter samma lön
sin pension beräknad. De skal, som tala för dessa ändringar och hvilka
förut anförts, äro nemligen af den vigt, att godkännandet af samma ändringar
icke, utan att förnärma både lärarens och undervisningens intresse,
synes kunna uteblifva. För den händelse att förslaget om lärarnes tidigare
pensionering icke skulle vinna önskad framgång, ligger häri ett ytterligare
vigtigt skäl att bereda lärarne den rättighet till pension, som de
föreslagna: ändringarne åsyfta. Ty om minimibeloppet af hel pension blifver
450 kr., kan läraren vid 55 år i af kortad pension erhålla ett belopp,
som nära nog uppgår till detsamma, som hel pension förut utgjort, hvarigenom
försvagade lärares tidigare afgång från tjensten betydligt underlättas.
Koiniterade få. derföre i underdånighet fästa Eders Kongl. Maj:ts
synnerliga uppmärksamhet på de ifrågavarande förändringarne af §§ 2
och 28.

Hvad slutligen angår den brist i pensionsinrättningens årliga inkomster,
hvilken koiniterade visat hafva, till följd af lönens förhöjning och
delaktiga tjensters såväl som pensionärernas ökade antal, uppkommit till
belopp af 147 325 kronor, kunna koiniterade icke förmoda annat, än att
erforderliga medel för fyllandet af denna brist skola, oberoende af andra
ändringar i reglementet, än de som i sammanhang dermed blifvit nödvändiga
uti §§ 5 och 7, beredas pensionsinrättningen, hvars bestånd eljest
inom en snar framtid skall äfventyras. Och tillåta sig koiniterade, under
förutsättning att fråga blott blir om anvisande af medel för detta ändamål,
i underdånighet föreslå att, på sätt koiniterade ofvan angifvit, pensionsafgiften,
som skolområde och skoldistrikt äro skyldiga att erlägga,
höjes från 4 till 5 °|0 af den lön, efter hvilken delaktighet i inrättningen
eges, hvarigenom en årlig tillgång i rundt tal af 23 000 kr. beredes inrättningen;
samt att återstoden, eller i rundt tal 125 000 kr., måtte utgå

54

af statsmedel, hvarigenom sålunda hela det årliga statsbidraget till pensionsinrättningen,
då nu utgående 30 000 kr. dertill lägges, hädanefter
skulle komma att utgöra 155 000 kronor.

Komiterade framhärda med djupaste vördnad, trohet och nit,

Stormäktigste, Allernådigste Konung!
Eders Kongl. Maj:ts

underdånigste, tropligtigste
tjenare och undersåter

N. J. BERLIN.

A. RUNDBÄCK. F. W. HULTMAN. CARL EKMAN.

Hugo Rehbinder.

Stockholm den 30 November 1874.

Förslag Koilgl. Maj:tS

till Kongl. Maj:ts förnyade nådiga Beg- nådiga Förordning och Reglemente
lemente för Folkskolelärarnes pensions
inrättning den............................... 187

angående folkskolelärares pensionering
den 30 November 1866.

Art. I.

Om delaktighet i folkskolelärarnes
pensionsinrättning.

§ 1.

Förbindelse till delaktighet i denna
inrättning med skyldighet att, för
beredandet af pensionsrätt åt ordinarie
lärare vid folkskola, erlägga här
nedan stadgade pensionsafgifter, åligga,
för hvar och en af dess läraretjenster
vid högre folkskola, hvarje
skolområde i riket, der sådan skola
underhålles, så ock hvarje skoldistrikt
för dess ordinarie läraretjenster
vid egentlig folkskola; och skall
med ordinarie läraretjenst förstås
hvarje folkskolelärarebefattning, hvars
innehafvare har i lag grundad rätt
till åtnjutande utaf den genom gällande
författning bestämda minimilön.

§ 2.

(Kongl. Kungörelsen den 23 Januari 1874.)

Skolområde, som underhåller högre
folkskola, är förbundet till del -

— 56 —

kronor

kronor

det högsta lönebelopp, hvaraf lärare,
på grund af tjensteålder, enligt gällande
författning egen att komma i åtnjutande,

kronor

lönebelopp än det, hvarefter skoldistriktet
är förbundet att deri ingå,

det, hvarefter skoldistriktet är förbundet
att deri ingå,

aktighet i pensionsinrättningen för
den lön, lärare vid sådan skola verkligen
åtnjuter, såvida denna lön icke
öfverstiger 1,000 riksdaler. Öfverskjuter
lönen 1,000 riksdaler, ege
skolområdet hvarken skyldighet eller
rätt till delaktighet för öfverskottet.
Likaledes vare hvarje skoldistrikt,
som har en eller flera egentliga folkskolor,
förbundet att för hvar och eu
af der befintliga ordinarie folkskolelärare^
enster i pensionsinrättningen
ingå efter den för dylika tjenstår i
allmänhet bestämda minimilön, likväl
med öppen rätt för distriktet, att
ifall det lemnar läraren större lön,
för pensions höjande vinna delaktighet
i inrättningen efter ett högre
lönebelopp, hvithet dock icke må öfverstiga
den lön, läraren verkligen åtnjuter,
och i intet fall öfverskrida
1,000 riksdaler. Då ansökning göres''
om delaktighet i pensionsinrättningen
efter högre belopp än minimilönen,
åligger det skolrådet styrka, ej mindre
att beslut om utverkande af sådan
pensionsförhöjning blifvit i vederbörlig
ordning fattadt, än äfven
att läraren verkligen åtnjuter åtminstone
den lön, för hvilken delaktighet
i pensionsinrättningen sökes.

§ 3.

(Kongl. Kungörelsen den 23 Januari 1874).

Har rätt till delaktighet i pensionsinrättningen
efter högre lönebelopp
än minimilönen blifvit behörigen
beviljad, må den sedermera icke kunna
nedsättas.

— 57

§ 4-

(Kongl. Kungörelsen den 23 Januari 1874).

I lönebelopp, för hvilket delaktighet
i pensionsinrättningen medgifves,
må ej inräknas de läraren, på
grund af gällande författning, utöfver
den fastställda lönen tillkommande
fördelar af husrum, vedbrand
och kofoder, ehvad de utså in natura
eller kontant ersättas, och ej
heller den lönetillökning, som utsår
till lärare för tjenstgöring utöfver
af året. Nämnda lönebelopp må upp- åtta månader af året.
tagas endast i helt tiotal af kronor.

Art. IL

Om pensionsinrättningens tillgångar
och inkomster.

§ 5.

Pensions-inrättningens tillsånsar

o o o

och inkomster utgöras af:

1 :o. Det af rikets Ständer anvisade
grundkapital af statsmedel;

2:o. De afgifter, som enligt §§
7 och 8 skola till inrättningen af
skolområden och skoldistrikt erläggas;
3:o. Det för ändamålet beviljade

statsanslag. årliga statsanslag 30,000 riksdaler;

-ko. Afkastning^! af fondens utlåtande
eller på annat sätt förräntade
tillgångar.''

o c

§ 6.

De i föregående § omförmälda
tillgångar och inkomster sammanfö s -

— 58 —

ras utan åtskilnad i eu enda fond,
pensionsfonden, från hvilken folkskolelärarnes
pensionering äfvensom
andra utgifter för inrättningen bestridas.

A ET. III.

Om pensionsafgifterna och sättet
för deras utgörande.

§ 7.

Pensions-afgift, som skolområde
och skoldistrikt äro skyldige att till
pensionsinrättningen erlägga, skall utgå
med fyra procent årligen af den
lön, för hvilken området eller distriktet
med afseende å vederbörande lärares
pensionering vunnit delaktighet
i inrättningen.

§ 8.

Skulle pension blifva folkskolelärare
tillagd, innan skolområdet eller
skoldistriktet för den lön, efter hvilken
delaktighet i pensionsinrättningen
med afseende å hans tjenst innehafves,
erlagt så många årsafgifter,
som motsvara de ordinarie tjensteår,
skolläraren, enligt stadgandena i §§
15 eller 17, för erhållande af pension
måste ega, vare skolområdet eller
skoldistriktet förbundet att gälda beloppet
af de bristande årens utgifter,
dock efter afräkning af det belopp,
som för en lägre lön under högst
lika många år möjligen kan vara
erlagdt, på det sätt, att årligen, ifrån

59

det pensionen börjar utgå, extra
pensionsafgift till lika belopp med
den i § 7 bestämda erlägges, intilldess
pensionsinrättningen derigenom
blifvit tillfullo godtgjord för bristen;
kommande dock denna extra pensionsafgift,
derest pensionstagaren under
tiden dör eller förlorar sin pensionsrätt,
att upphöra med den månad,
då detta inträffat.

§ 9.

Varder folksko leläraretjenst indragen,
må för densamma erlagda,
behörigen fastställda pensionsafgifter
icke återbetalas, ej heller upplupna,
men oguldna sådana efterskänkas.

§ 10.

(Kongl. Iiungörelsenyen 29 December 1871).

De i §§ 7 och 8! fastställda pensionsafgifter
skola till Vår vederbörande
Befallningshafvande erläggas
och genom hans försorg för hela länet
före Maj månads utgång till pensionsinrättningens
Direktion öfversändas;
dervid Vår Befallningshafvande,
sa vi da afgifterna icke före nämnda
tid blifvit erlagda, har att desamma
förskottsvis anordna, emot godtgörelse
för hvarje särskilt skolområde
eller skoldistrikt af det understödsbelopp,
som detsamma för året af
statsanslaget till »Löneti 11 skott åt lärare
vid folkskolor och småskolor»
må tillkomma; och åligger Direktionen
att, om skolområde eller skol -

60

distrikt, för hvars lärare pensionsafgift
sålunda blifvit af Vår Befallningshafvande
till Direktionen inlevererad,
sedermera skulle finnas icke
vara till understöd af nämnda statsanslag
berättigad^ det inlevererade
beloppet, uppå reqvisition, genast till
Vår Befallningshafvande ''återbetala
<)ch samma pensionsafgift direkte från
vederbörande skolstyrelse infordra.

Till efterrättelse vid pensionsafgifternas
beräkning, skall Direktionen
årligen, före Mars månads utgång,
meddela Vår Befallningshafvande
förteckning öfver samtliga skolområden
och skoldistrikt i länet, med
uppgift för hvart och ett på de afgifter,
som det skall till pensionsinrättningen
för året erlägga.

§ 11-

De i denna artikel omförmälda
pensionsafgifter vare exekutiva.

Akt. IV.

Om pensionsrätter

§ 12.

Pensionsrätt i folkskolelärarnes
pensionsinrättning tillkommer, under
de vilkor i öfrigt, som detta reglemente
bestämmer, hvarje behörigen
examinerad och antagen lärare vid
högre folkskola, äfvensom hvarje examinerad
och enligt gällande föreskrifter
vederbörligen antagen ordin
arie folkskolelärare.

— 61

Innehar qvinna lärarebefattning,
för hvilken enligt § 1 pensionsafgift
hör utgå, vare hon, lika med man,
till pension berättigad.

stadgas.

Pension beräknas endast i helt tal
af kronor. Skulle, vid uträkningen af
pensionen, denna sluta på öre, förhöjes
den till närmaste hela tal af kronor.

femtiofem

§ 13-

Pension är antingen liel eller
•afkorta tl.

Hel pension bestämmes med hänseende
till den tjensten åtföljande lön,
för hvilken vederbörande skolområde
eller skoldistrikt vunnit delaktighet
i pensionsinrättningen, och utgår med
tre fjerdedelar eller 75 procent af
denna lön.

Afkortad pension bestämmes i
förhållande till ll el pension och utgår
med vissa procent deraf, på sätt
i §§ 15 och 16 vidare stadgas.

§ lA

Rätt till hd pension tillkommer
hvarje pensionsberättigad folkskolelärare,
då han uppnått sextio års ålder
och räknar tretio tjensteår.

§ 15.

Folkskolelärare, som ej upphunnit
det- i § 14 bestämda antalet lef.
nads- och tjensteår, men genom obotlig
sjukdom blifvit urståndsatt att
sin tjenst vidare sköta, eger att, der.

— 62 —

ättatiofem

femtio

Vid	K ►ö n <X> H_i
Lefnads- år	Tjenste- år	Eller sammanlagda lefnads-ocli tjensteår:	£ y l—<. ce § O
50	25	1 75 | | 76	0,6 3
51	26	1 77 | 1 78 |	0,69
52	27	1 79 | i so 1	0,76
53	28	1 »I | 1 82 |	0,83
51	29	83 1 Si i	0,91

est lefnads- och tjensteåren sammanräknade
utgöra nitio erhålla liel pension.
Brista ett eller flera år i detta
antal, bestämmes pensionsbeloppet på
det sätt, att för hvarje bristande år
afkortas en procent af hela pensionen.

Rätt till liel eller afkortacl pension
enligt denna § tillkomme dock
ingen, som icke räknar minst tio ordinarie
tjensteår.

§ 16-

Utan sådan anledning, som i §
15 omförmäles, är den, som fyllt
femtiofem lefnadsår och såsom folkskolelärare
tjenstgjort minst tjugufem
år, berättigad att, då han från tjenstår
afgår, bekomma afkorta!! pension
med så stor del af den hela,
som efterföljande tabell angifver:

Vid	gj
Lefnads- år	Cd’ p° 2 U1 et- Ct>	Eller sammanlagda lefnads-och tjensteår:	1. k Ss, o
55	25	1 so | 81 |	0,62
56	26	I 82 | 83 1	0,6 8
57	27	GC CC C*	0,75
58	28	| 86 | 87 |	0,82
59	29	! S8 ! 1 89 1	0,90

Tjensteår, som öfverskjuta de i
denna tabell utförda antal, berättiga

63 -

ej till högre pension, än som mot
lefnadsåren svarar.

Understiga tjensteåren det antal,
som i tabellen motsvarar lefnadsåldern,
utgår pensionen med det belopp,
som emot antalet af sammanlagda
håna ds- och tjensteåren svarar.

§ 17-

Såsom tjensteår räknas icke blott
den tid, under hvilken lärare såsom
ordinarie bestridt folkskolelärarebeställning,
utan äfven den tid utöfver
fem år, som lian, efter att hafva blifva
i behörig folkskolelärareexamen
godkänd, varit såsom extra lärare vid
folkskola anställd. Folkskolelärare,
som af församling antagits före tillämpningen
af 1842 års folkskolestadga,
samt på grund af denna
stadga vid sin befattning bibehållits
efter det han vid behörigt seminarium
blifvit examinerad och godkänd,
vare ock medgifvet att, såsom
tjensteår räkna den tid utöfver fem
år, som han före sådant förnyadt antagande
varit såsom folkskolelärare
anställd.

Al tjensteår, som folkskolelärare
eger beräkna, skola för erhållande af
pension, såvida ej obotlig sjukdom
är orsaken till afskedstagande!, minst
tjugu vara ordinarie tjensteår.

§ 18.

Från tjenstetid, hvarå rätt till
pension grundas, må afdrag ej ske

64

för deri tid, under hvilken tjenstledighet
åtnjutits, såvida icke denna
ledighet oafbrutet fortfarit under
minst ett läseår. Icke heller må afdrag
ske för den tid, hvarunder tjenstledighet,
med behörig tillåtelse, begagnats
för att vid läroanstalt inom
riket eller genom resor i främmande
länder utvidga den tjenstlediges insigter,
eller för att, till följd af särskild!
förordnande eller val, bestrida
allmänt uppdrag eller offentlig befattning
utom skolområdet eller skoldistriktet.

Den, som för tjenstefel eller brott
varit från utöfvandet af sin tjenst
skild, får ej såsom tjenstetid beräkna
den tid, under hvilken lian icke egt
att tj ensten utöfva.

§ 19.

Skulle den, som efter erhållet afsked
kommit i åtnjutande af pension,
åter såsom ordinarie lärare tillträda
tjenst vid folkskola, skall, under den
tid han sådan beställning innehar,
pensionen, om den är större än lönen,
minskas med ett deremot svarande
belopp, eller, om densamma
understiger eller jemnt motsvarar lönen,
helt och hållet indragas. Qvarblifver
han minst fem år i sådan
tjenst, eger lian, vid derefter erhållet
afsked, undfå den större pension,
hvartill denna tjenst kan honom berättiga.
I annat fall må han, efter
afskedstagande! åter tillträda den honom
förut tillagda pension.

65 —

§ 20.

Den som, innan han är till pension
berättigad, tager afsked eller
varder, till följd af sjuklighet eller
oförmögenhet att tjensten bestrida,
från densamma skild, förlorar derigenom
den pensionsrätt, han på grund
af samma tjenst egt. Tillträder han
ånyo folkskoleläraretjenst med delaktighet
i pensionsinrättningen, beräknas
hans förra tjenstetid honom
till godo vid bestämmandet af pensionsbeloppet.

§ 21.

Folkskolelärare, som för tjenstefel
eller brott blifvit genom lagakraftvunnet
beslut dömd sin tjenst
förlustig eller förklarad till sådan
påföljd förfallen, förlore rättighet till
pension. Lag samma vare, om pensionstagare
dömes förlustig medborgerligt
förtroende.

§ 22.

Folkskolelärare, som, utan derom
gjord ansökan och för annan orsak
än § 21 bestämmer, varder enligt §
11 i folkskolestadgan i vederbörlig
ordning från tjensten skild, ege enahanda
pensionsrätt, som honom tillkommit,
i händelse han sjelf sökt att
med pension från tjensten afgå.

§ 23.

Den, som under loppet af fem
ar sin pension ej uttagit, varder från

9

66

pensionsstaten afförd. Anmäler han
sig sedermera ånyo, eger han att åter
tillträda pensionen, dock ej för längre
tid tillbaka än från och med det
nästföregående året.

§ 24.

Pensionstagare, som bosätter sig
å utrikes ort, utan att dertill ega
Vårt nådiga tillstånd, förverkar derigenom
pension för den tid han utrikes
är.

Varder pensionstagare främmande
makts undersåte, eller träder lian, utan,
sådant tillstånd, i främmande stats
tjenst, upphör hans rätt till pension.

§ 25.

Pension beräknas efter fulla månader
och vidtager med början af
månaden näst efter den, under hvilken
lönen blifvit frånträdd.

Pension upphör att utgå med den
månad, under hvilken pensionstagare
aflidit eller pensionsrätt förlorats.

Art. V.

Om sättet huru pension sökes och
tillägges.

§ 26.

Folkskolelärare, som önskar att
med pension från sin tjenst afgå,
skall derom gorå anmälan hos den
myndighet, som eger att afsked för

67

honom utfärda, och dervid bifoga,
i original eller bestyrkta afskrifter,
åldersbevis samt betyg öfver aflagd
föreskrifven examen, äfvensom fullständig,
med behöriga bilagor och påskrift
af skolrådets ordförande styrkt
tjensteförteckning, upptagande såväl
hans tjenstetid i egenskap af ordinarie
och extra ordinarie lärare vid
högre folkskola, eller egentlig folkskola,
som äfven under hvilka tider
han tilläfventyrs, på grund af tjenstledighet
eller af annan anledning,
skolläraretjenst icke bestridt; åliggande
det bemälda myndighet att,
efter granskning af bandlingarne, desamma
tillika med eget utlåtande till
pensionsinrättningens direktion öfversända
med begäran om dess beslut
i fråga om sökandens pensionsrätt,
samt att, ifall sökanden förklaras till
pension berättigad, och hinder för
bifall till ansökningen i öfrigt ej möter,
meddela honom afsked med pension
och derom underrätta direktionen.
Värde)’ ansökningen om pension
afslagen, skall hänvisning lemnas
sökanden att, i händelse af missnöje
med beslutet, deruti hos Oss
söka ändring.

§ 27.

Den som, på grund af obotlig
sjukdom, söker afsked med pension,
skall vid ansökningen foga dels intyg
af någon i statens tjenst anställd
läkare om sjukdomens beskaffenhet
och dess obotlighet, dels vederböra
nde skolråds och folkskol einspek -

— 68 —

För folkskolelärare, som i lön åtnjuter
det Mopp, hvarefter skoldistriktet
enligt § 2 är förbundet att i pensionsinrättningen
ingå, lägges denna lön,
då afsked sökes med pension, till grund
för pension sbeloppets bestämmande, utan
afseende på den tidrymd, hvarunder
han innehaft samma lön. Folkskolelärare
åter, för hvars tjenst delaktighet
i inrättningen vunnits efter högre
lön, eger rätt till pension efter denna
högre lön endast såvida lian, under
minst fem år densamma uppburit.

törs vitsord, att sökanden är till vidare
tjenstgöring oförmögen.

§ 28.

(Kongl. Kungörelsen den 23 Januari 1874).

Har folkskolelärare, för hvars tjenst
delaktighet i inrättningen efter högre
belopp än den i allmänhet bestämda
minimilönen vunnits, under minst fem
år uppburit den högre lönen, skall densamma,
om lian söker afsked med pension,
läggas till grund för pensionsbeloppets
bestämmande. Har lian sådan
lön under kortare tid uppburit, skall,
då afsked sökes med stöd af stadgande^
i §§ 14 och 16, pension honom
tilläggas efter det lönebelopp,
hvarpå lians pension srätt näst derförinnan
grundade sig, men, om obotlig
sjukdom är orsak till afskedssökandet
efter medelbeloppet af de uppgillra
löner, på grund af livil ka sökanden
under de senast förflutna fem
åren egt att pensionsrätt beräkna.

§ 29.

På pensionsinrättningens direktion
ankomme att, vid fråga om.pensions
beviljande, från vederbörande infordra
de upplysningar, som, utöfver
hvad de till direktionen öfverlemnade
handlingar innehålla, anses erforderliga,
för frågans fullständiga utredning
och bedömande.

§ so.

Har folkskolelärare i behörig ordning
blifvit förklarad till pension be -

afskedet, jemte uppgift
från skolrådet om tiden, då lönen frånträdes,
blifva förevisadt.

kungöra

detta

rättigad, utfärde direktionen pensionsbref,
så snart afskedet blifva förevisadt.

§ 31.

I händelse, pensionsbref förkommer
eller varder pensionstagare afhända
bör denne, på egen bekostnad,
låta i den allmänna tidning, i hvilken
legala kungörelser skola införas, tre
gånger kungöra dödandet af detsamma,
och inför perisionsinrättningens
direktion förete dessa tidningsnummer,
hvarefter direktionen har att
nytt pensionsbref utfärda.

Akt. VI, VII och Vill.

(Komiterade hafva icke funnit nödigt föreslå någon (Se reglementet för folkskolelärarnes pensionsinrättförändring
i dessa artiklar.) ning den 30 November 1866. )

.

■

Stormäktigste, Allernådigste Konung!

Direktionen för folkskolelärarnes pensionsinrättning får härmed afgifva
sitt, genom nådig remiss den 31 nästlidne December infordrade, underdåniga
utlåtande öfver det af särskilde komiterade på Eders Kongl.

Majrts befallning utarbetade betänkande och förslag angående bildande
af en pensionsanstalt för folskolelärares enkor och barn. Vid upprättandet
af sitt underdåniga förslag till reglemente för folskolelärarnes enkeoch
pupillkassa hafva komiterade följt hufvudsakligen samma grunder
som 1864 års komiterade, men afvikit från de senares förslag i afseende
på pensionernas belopp, afgifternas antal och storlek, samt sättet för deras
inbetalning till kassan. Genom att förhöja pensionens belopp, men
nedsätta afgiftens, har visserligen blifvit nödvändigt att taga i anspråk
understöd af statsmedel i vida större utsträckning än 1864 års komiterade
ens vågade förutsätta; men denna af riksdagen sjelf anvisade utvägsynes
vara det enda vilkor, hvarunder anstalten kan bringas till stånd utan
att gorå delaktigheten deri till en tyngande börda i stället för en fördel.

Pensionsafgiftens bestämmande till en enda i stället för flere, dels
årliga dels för en gång utgående, äfvensom sättet för dess inbetalning
enligt § 5, innebär en så högst väsendtlig förenkling i kassans administration,
att direktionen den förutan svårligen vågat tillstyrka samma administrations
öfverlemnande till direktionen för folkskolelärarnes pensionsinrättning.
Om förslaget vinner eders Kongl. Majrts bifall kan detta nu utan tvifvel
låta sig göra och är äfven ändamålsenligt ; dock, enär de med enke- och
pupillkassans förvaltning förenade göromål blifva ganska omfattande och
icke gradvis stiga, utan redan första året medföra mycket arbete med liggare»
och räkenskapers inrättande samt erforderliga upplysningars infordrande,
endast under förutsättning att det af komiterade begärda årliga
anslag stort 3,000 kronor blir anvisadt till hjelp vid förvaltningskostnadernas
bestridande. För öfrigt tillåter sig direktionen i detta afseende
åberopa, sitt till komiterade afgifna yttrande, hvaraf ett utdrag finnes i
betänkandet intaget och hvars innehåll blifvit af komiterade till alla delar
godkändt.

Mot det föreslagna reglementet, lika litet som mot dess särskilda §§,
har direktionen intet att anmärka utom mot § 32, hvaruti säges att förvaltningskostnaderna
skola »bestridas af folkskolelärarnes pensionsinrättning».
Antingen måste detta uttryck så ändras, att äfven ofvannämnda anslag af
3,000 kronor deri innefattas, eller ock bör, om uttrycket förblir oförändradt,
samma anslag beviljas icke åt enke- och pupillkassan, utan åt pension
sinrätti lingen.

Direktionen har icke ansett sig hvarken böra eller kunna ingå i
någon granskning af de af komiterade meddelade beräkningars tillförlitlighet
eller de använda beräkningsmetodernas rigtighet. En sådan gransk o

o o o o

ning torde och vara öfverflödig då beräkninga,me äro utförda af i dylika

c1 O o %/

73

arbeten sa skicklig och öfvad person, som en bland komiténs ledamöter.
Beträffande de antaganden, som ligga till grund för beräkningarne, kan
direktionen ieke underlåta den anmärkningen att komiterade fått sio- ett
svarlösligt problem förelagdt, då de skolat uppgifva kostnaden icke allenast
för pensioneringen af alla blifvande folkskolelärares enkor och barn,
utan äfven för deras bland nuvarande skollärare, Indika kunna önska i
kassan deltaga och hvilkas antal är alldeles obekant; och detta utan att
för de senare stadga andra och personliga vilkor, än för de förra. Under
sådana omständigheter hafva komiterade antagit att alla gifta och enklingar
med barn bland de nuvarande lärarne, eller enligt statistiska beräkningar
74 procent, skola anmäla sig till deltagande i anstalten; och detta
antagande torde äfven vara det enda tillgängliga. Härmed framgår såsom
beräkningens resultat att med de antagna förutsättningarne och om lärarens
egen pensionsålder förblir 60 år och hans lön, hvarefter pensionen
beräknas, bestämmes till 600 kronor, statens bidrag skulle fordras till ett
årligt belopp af 64,000 kronor. Emellertid hafva komiterade anhållit att,
sedan vissa af dem infordrade uppgifter hunnit inkomma och blifvit bearbetade,
få till Eders Kongl. Maj:t öfverlemna de deraf uppkommande
modifikationer i kalkylerna, hvilka komiterade anse helt visst icke komma
att hafva till följd någon förhöjning af det beräknade anslaget.

Da ofvannämnda infordrade uppgifter icke medföra någon upplysning
om antalet af nuvarande, till deltagande i kassan hugade folkskolelärare,
hvilket antal först kan utrönas da ett år förflutit sedan anstalten börjat
sin verksamhet, hemställer direktionen i underdånighet att, om Eders
Kongl. Maj:t godkänner reglementet och det begärda anslaget beviljas,
Eders Kongl. Maj:t måtte uppdraga åt direktionen att under andra året
efter anstaltens början låta med ledning åt första årets anmälningar anställa
en ny beräkning och dess resultat hos Eders Kongl. Maj:t anmäla.
Ingar ett mindre antal, än det nu beräknade, är det mer än sannolikt
att en minskning i den årliga utgiften derigenom uppkommer och att således
en nedsättning i statsanslaget kan ega rum.

Under åberopande af hvad direktionen sålunda haft att anföra tillstyrker
direktionen i underdånighet att det föreslagna reglementet måtte
vinna, Eders Kongl. Majrts godkännande samt att det beräknade anslaget
till pensioneringens underhjelpande måtte hos riksdagen i nåder äskas;
hvartill skulle komma ett årligt anslag af 3,000 kronor till folkskolelärarnes
pensionsinrättning för bestridande af enke- och pupillkassans förvaltningskostnader.

10

Den remitterade handlingen medföljer och direktionen framhärdar
med djupaste vördnad, trohet och nit,

Stormäktigste, Allernådigste Konung!
Eders Kong]. Majrts

underdånigste, tropligtigste
tjenare och undersåter

N. -T. BERLIN.

c. F. S MER LIN G. '' J. H. DUMRATH.

Claes Westman.

Stockholm den 5 Januari 1875.

Stormäktigste, AUernådigste Konung!

Sedan särskilde af Eders Kongl. Maj:t under den 25 sistlidne September
utsedde komi terade haft i uppdrag att dels utarbeta och till Eders
Kongl. Maj:t afgifva förslag till reglemente för eu pensionsanstalt för folk -

76

skolelärares enkor och barn, och dels i sammanhang dermed, efter granskning
af reglementet för folkskolelärarnes pensionsinrättning, föreslå de ändringar
deri, hvilka, tilläfventyrs kunde finnas nödiga och dervid särskildt
taga under öfvervägande frågan, huruvida pension borde beredas lärare
vid folkskolor vid tidigare ålder än nu egde ruin, samt beräkna det årliga.
bidrag af statsmedel till pensionsinrättningen, som skulle för berörda
ändamål erfordras, hafva komiterade rörande den del af sitt uppdrag som
icke rört den ifrågasatta enke- och pupillkassan, afgifvit betänkande af
den BO sistlidne November; deröfver Eders Kong!. Magt behagat genom
nådig remiss anbefalla direktionen för folkskolelärarnes pensionsinrättning
afgifva underdånigt utlåtande.

I anledning häraf får nu direktionen till en början underdånigst
instämma uti hvad komiterade på anförda skäl föreslagit dels derom, att
hvarje skoldistrikt bör hädanefter tillförbindas att ingå i pensionsinrättningen,
— ej efter den i allmänhet bestämda minimilön (§ 2), för närvarande
500 kronor, — utan efter det högsta lönebelopp, hvilket lärare
på grund af tjensteå.lder enligt gällande författning är berättigad åtnjuta;
dels ock derom, att pension skall tillförsäkras läraren i förhållande till
den lön, lian på grund af gällande författning vid afskedet innehar, utan
afseende derpå att lian möjligen af denna lön varit i åtnjutande under
kortare tid än 5 år (§ 28).

Beträffande vidare den ifrågasatta nedsättningen i pensionsåldern,
hafva väl komiterade af angifna orsaker ansett ensidigt att, utan rubbning
i nu gällande bestämmelser i afseende på tjensteåldern, eu sådan ändring
af §§ 14, 15 och 16 kunde tillvägabringa*?, att folkskolelärare sattes i
tillfälle erhålla hel pension vid eu lefnadsålder af 55, i stället för 60 år,
och afkortad pension vid uppnådda. 50, i stället för 55 lefnadsår; äfvensom,
i öfverensstämmelse härmed, att, vid fall af obotlig sjukdom, hel
pension kunde folkskolelärare tillerkännas då lefnads- och tjensteåren utgjorde
sammanlagdt 85, i stället för 90 år. För att sätta pensionsinrättningen
i stånd att möta häraf föranledda utgifter skulle emellertid, enligt
hvad komiterade genom vidlyftiga beräkningar, hvilkas vigtighet direktionen
ej är i tillfälle att kontrollera, ådagalagt, erfordras en tillökning i
pensionsinrättningens årsinkomst af icke mindre än 344,797 kronor eller
i rundt tal 345,000 kronor, som komiterade tänkt sig kunna åstadkommas
på det sätt, att dels skoldistriktens årsbidrag ökades från 4 till 5 procent
af de löner, efter hvilka de för sina läraretjenster ega delaktighet i inrättningen,
hvarigenom skulle beredas eu tillökad inkomst af 23,000 kronor,
dels att statens årsbidrag höjdes med 322,000 kronor eller från 30,000
till 352,000 kronor.

— 77

Ehuru visserligen med stöd åt hvad de komiterade, som den 19
December 1864 afgifvit betänkande rörande folkskolelärares pensionering,
anfört, direktionen vid föregående tillfällen, då fråga varit väckt om beviljande
af en sådan ti 1 lbakaftyttning af pensionsåldern, som nu afsetts,
funnit sig förhindrad härtill förorda nådigt bifall, vill direktionen ingalunda
bestrida rigtigheten af hvad den nu senast tillsatta komitén påpekat
derom, att ett aldersmått åt 55 år lör rätt till pension synes betingas af
den förutsättning, att de fleste folkskolelärare inträda i folkskolans tjenst
vid eu ålder åt omkring ''in år, och således star i afpassadt förhållande
till den för hel pension stadgade tjensteålder af 30 år, lika som 50 lefnadsår,
under samma förutsättning, passa in med den för afkorta*! pensions
erhållande föreskrifna tjenstetid af 25 år; — och inser dessutom
direktionen val att i ganska många tall det skulle vara i folkskolans intresse
att härigenom mindre kraftfulla lärare blefve tidigare af yngre
lärarekrafter ersatte. Med afseende likväl å de med eu sådan genomgripande
förändring betydligt ökade anspråk, som eldigt hvad ofvan är nämndt
maste ställas pa statsverket, — anspråk som, jo ll l ikt hvad komiterade
sjelfve erkänt, val äro ögnade att framkalla betänkligheter mot det förslag
till pensionsålderns tillbäkaflyttning, hvithet af dem framställts, —
finner sig direktionen nu icke böra påyrka bifall till hvad komiterade i
afseende på eu sådan tillbäkaflyttning föreslagit, Statsverket måste nemligen
i alla fall med betydligt högre bidrag än hittills understödja denna
pensionsinrättning lör att sätta den i tillfälle fullgöra sina nuvarande förbindelser
med den utsträckning, direktionen bär ofvan genom den föreslagna
förändringen i reglementets 2 och 28 §§ förordat,

Redan uti det underdåniga utlåtande direktionen afgaf den 8 November
1873, i anledning åt riksdagens framställning derom, att förhöjning
i den vederbörande skoldistrikt tillkommande rätt till delaktighet i
pensionsmrättmngen för små läraretjenster skulle under vissa vilkor kunna
beviljas utan att lärareombyte egt rum, yttrade sig direktionen, med fästadt
afseende jemväl å Eders Kong!. Majds då nyss utfärdade nådiga kungörelse
åt den 2 September samma år angående förhöjning i aflöningcn
för folkskolelärare, att direktionen tarm sig böra uttryckligen framhålla,
hurusom de med berörda förändringar förbundna pensionsförhöjningar
jemte den omständigheten, att antalet delegande läraretjenster vore större
än 1864 års komiterade beräknat, utan att sådant föranledt motsvarande
tillökning i statsanslaget, måste på pension sinrättningens finansie la ställning
utöfva ett menligt inflytande, som likväl, enär detsamma icke kunde
ens aproximativt kalkyleras, och pensionsfondens ställning i öfrigt var
fullt tillfredsställande, då icke ansågs böra framkalla anspråk på ökadt

78 —

statsbidrag, helst direktionen var »öfvertygad, att riksdagen icke skulle
undandraga sig att, när tiden vore inne, ställa till inrättningens disposition
det under en eller annan form förökade anslag, hvars behöflighet blifvit
föranledd af riksdagens egna beslut».

Genom komiterades ofvanberörda utförliga beräkningar, som stödja
sig på upplysningar, hvilka icke varit för 1864 års komité tillgängliga,
är numera bekräftadt att pensionsinrättningen för att kunna fullgöra den
pensionsskvldigliet, som enligt gällande reglemente åligger henne, är i behof
af betydlig tillökning i sina inkomster, och att med afseende på vidden
af detta behof komiterade, — under förutsättning att minimibeloppet af
hel pension hädanefter kommer att beräknas till 450 kronor, motsvarande
600 kronor, som ordinarie lärare enligt nådiga förordden
.29 Maj 1874 efter 5 års oförvitlig tjenstgöring minst har
att åtnjuta, — uppgifvit att från början af är 1876 erfordras en ökad
årsinkomst af 147,325 kronor eller i rundt tal af 148,000 kronor, hvilken
komiterade föreslagit måtte pensionsinrättningen beredas på sa sätt, att pen

;V4 af den lön

ningen

sionsafgiften, som skoldistrikt är skyldigt

att erlägga,

skulle höjas från 4

till

hvarigenom skulle
af 23,000 kronor;
medel och således

■6‘“v“! .......... “*V . Ö

5 procent af den lön, efter hvilken delaktighet i inrättningen eges,
beredas eu årlig tillgång, enligt hvad ofvan är nämnclt,
samt att återstoden 125,000 kronor skulle utgå af statshela
det årliga, statsbidraget till pensionsinrättningen
höjas från 30,000 till 155,000 kronor.

Till hvad komiterade härvid föreslagit får direktionen underdånigst
tillstyrka Eders Ivongl. Majds nådiga bifall.

Emot hvad komiterade i sammanhang härmed hemställt i afseende på
förändrad lydelse af §§ 1, 2, 4, 5, 7, 13, 28, 30 och 31 i pensionsinrättningens
reglemente har direktionen icke funnit anledning'' till anmärkning.

De remitterade handlingarne återställas i underdånighet och direktionen
framhärdar med djupaste vördnad, trohet och nit

Stormäktigste, Allernådigste Konung!

iders Kongl.

Maj ds

C. F. SM ERLIN G.

underdånigste, tropligtigste
tjenare och under säter

N. J. BERLIN.

J. H. DUMRATH.

Claes Westman.

Stockholm den 5 Januari 1875.