U P P R A T T A X D E U X T> E R (Statens offentliga utredningar 1912:6)

FÖRSLAG

TILL

U P P R A T T A X D E U X T> E R

CIVIL D EI ‘ A Ii T E M E N T E I''

AF ETT

SOCIALSTYRELSEN

AFGIFYET I FEBRUARI 1912

STOCKHOLM

KUNGL. BOKTRYCKERIET. 1*. A. NORSTEDT & SÖNER

1912

[120327]

Utdrag af protokollet öfver civilärenden, hållet
inför Hans \laj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 30 december 1011.

Efter gemensam beredning med cheferna för justitie-, finans- och jordbruksdepartementen
anförde chefen för civildepartementet statsrådet
Schotte:

»Frågan om de sociala ärendenas handläggning i den högsta förvaltningen
bär synts mig snarast möjligt bära bringas under Eders Kungl. Maj ds pröfning.
Då jag tillika hade mig bekant, att den behandling, kommerskollegiikommittén
och departementalkonunitterade ägnat denna fråga, fortskridit
så långt, att ett gemensamt förslag i ämnet var i det närmaste utarbetadt,
tillät jag mig, i samråd med cheferna för justitie- och finansdepartementen,
under sistlidne oktober månad anmoda ordförandena i de båda kommittéerna
att medverka till, att det förslag med afseende å de sociala ärendenas'' förläggning
och handläggning inom den högsta förvaltningen, som kommittéerna
kunde komma att uppgöra, blefve, där så ske kunde, utan samband med fullgörande
af kommittéernas uppdrag i öfrigt, afgifvet till Eders Kungl.
Maj:t, Med anledning häraf hafva kommittéerna den 18 nästlidne november
afgifvit utlåtande och förslag om upprättandet inom ett omorganiseradt civildepartement
af en afdelning för sociala ärenden (socialstyrelsen) m. m.,
livilket jag härmed får för Eders Kungl. Maj:t anmäla».

Sedan redogörelse för förslagets innehåll blifvit lämnad, anförde föredragande
departementschefen vidare:

»Kommittéernas förevarande organisationsförslag, som afser att tillskapa
eu i görligaste mån enhetlig och med största sakkunskap i de olika frågorna
utrustad socialförvaltning, förlagd till och som en särskild afdelning införlifvad
med ett omorganiseradt civildepartement, ingår såsom ett led i departementalkommitterades
plan till omgestaltning af statsdepartementen medelst,
bland annat, inflyttning i desamma af flertalet utaf de större centrala verken.

Departementalkommitterades berörda plan och förslag föreligga emellertid
icke i utarbetadt och afslutadt skick. Tidigast år 1913 lärer förslaget i
sin helhet kunna föreläggas Riksdagen. Och som åtskilliga grundlagsänd -

ringar äro därmed förbundna, kan reformen, under antagande att grundlagsändringarna
blifva preliminärt godkända under nu instundande riksdagsperiod,
slutligt behandlas först af 3915 års Riksdag samt därmed sannolikt
först 1916 träda i verket.

Det måste uppenbarligen vara mindre lämpligt, om ens möjligt, att redan
nu och innan departementalkommitterades förslag i sin helhet afgifvits,
till slutlig behandling upptaga kommittéernas föreliggande förslag till eu
socialafdelning. Å andra sidan är det, enligt min mening, synnerligen angeläget
att eu enhetlig handläggning af de sociala ärendena snarast möjligt
kommer till stånd. Riksdagen har redan år 1907 anhållit, att Eders
Kung!. Maj:t ville taga under ompröfning frågan om sociala regeringsärendens
sammanförande under ett och samma departement. Den splittring
mellan olika förvaltningsgrenar och den ofta mindre följdriktiga och lämpliga
förläggning i den högsta förvaltningen, som råder med afseende ä de sociala
ärendena, medför också många olägenheter och svårigheter. Det nödiga
sambandet mellan de olika frågorna kan lätteligen förloras. Den malmedvetna
sträfvan, som fordras för hvarje framgångsrikt ingripande på det
sociala området, kan näppeligen heller vinnas under den ärendessplittring,
som för närvarande råder. Genom de sociala ärendenas sammanförande i
så stor utsträckning som möjligt till gemensam, enhetlig handläggning skall
utan tvifvel statens verksamhet för de olika sociala spörsmålens lösning
blifva mer initiativrik och framsynt, mera följdriktig och fruktbringande.
Beaktas bör dessutom, att med all sannolikhet många och viktiga åtgärder och
reformer på det sociala området under de allra närmaste åren torde vara att
emotse från statsmakternas sida. .lag erinrar därvidlag endast om arbetarskyddslagstiftningen,
socialförsäkringsfrågorna (moderskapsförsäkringen,
olycksfallsförsäkringen, ålderdoms- och invaliditetsförsäkringen, arbetslöshetsförsäkringen,
sjukförsäkringens utveckling etc.), bostads-, lefnadskostuads-,
fattigvårds-, emigrations- och nykterhetsfrågorna, frågorna om förhållandet
mellan arbetsgifvare och arbetare, om arbetsförmedlingens utveckling
o. s. v. Under sådana förhållanden måste det vara i hög grad önskvärdt, att
ledningen af och ansvaret för dessa ärendens omsorgsfulla utredning och
framförande kommer att, så långt möjligt är, hvila på eu och samme departementschef,
samt att honom beredes tillgång till för ändamålet erforderlig
förvaltningspersonal, som besitter nödig sakkunskap i och öfverblick öfver
de olika frågorna. För vinnande af möjlighet till en ändamålsenlig förläggning
och organisation af de nya sociala förvaltningsuppgifter, som möta
i och med de förutsedda åtgärdernas och reformernas genomförande, är det
utan tvifvel också af betydelse, att det organ, som skapas för de redan nu på
den högsta centralförvaltningen ankommande sociala förvaltningsuppgif -

terna, blir sa anordnad!, att det ar färdigt att mottaga de år efter är nytillkommande
förvaltningsuppgifterna. Dessa skulle eljes, därest med upprättandet
af eu särskild socialförvaltning ännu några år komme att anstå, få anförtros
åt olika, på dessa områden mindre sakkunniga myndigheter eller
ock föranleda upprättande af nya, fristående förvaltningsorgan, till afgjordt
men för uppgifternas vederbörliga tillgodoseende och sammanhållande samt
säkerligen äfven ur kostnadssynpunkt.

(lenom framläggandet af departementalkommitterades och kommer skollegi i -kommitténs förevarande förslag synes material föreligga för skapande af en
enhetlig förläggning och en sakkunnig beredning af flertalet sociala frågor,
utan att därmed vare sig rubbning sker i den nuvarande allmänna förvaltningsorganisationen
eller den framtida pröfningen och genomförandet af departementalkommitterades
reformförslag i någon mån föregripes. Kommittéernas
ifrågavarande förslag till en socialafdelnings upprättande behöfver
emellertid undergå eu bearbetning, åsyftande att, i stället för den af kommittéerna
föreslagna departementsafdelningen, inrätta ett under civildepartementet
förlagdt centralt ämbetsverk, socialstyrelsen. Hela organisationen af
detta verk bör så anordnas att, om departementalkommitterades förslag till
åtskilliga centrala verks inflyttande i departementen vid slutlig pröfning vinner
afseende, verket kan omedelbart förenas med vederbörande departement.
I likhet med några andra under de senare åren upprättade nya verk, försäkringsinspektionen,
bankinspektionen och kontrollstyrelsen, synes äfven den
nya socialstyrelsen böra ställas i möjligast nära samband med departementet.
Sålunda skulle denna styrelse visserligen å ena sidan komma att utöfva fullt
själfständig förvaltningsverksamhet i ärenden fallande inom dess område,
men å andra sidan dess chef och öfriga sakkunniga tjänstemän få till uttryckligt
åliggande att inom civildepartementet biträda med sociala regeringsärendens
beredning till underdånig föredragning, uppsättning af expeditioner
i sådana ärenden o. s. v., allt i enlighet med de föreskrifter, som härutinnan
kunna varda meddelade. Alla de fördelar, som stå att vinna med
departementalkommitterades förslag om centrala verks inflyttande såsom departementsafdelningar
i vederbörande departement, ernås visserligen icke
med nu antydda anordning; men anordningen medför flere obestridliga fördelar
och nödvändiggör ingen ökning af civildepartementets byråpersonal och
departementschefen erhåller i allt fall den direkta tillgång till sakkunnigt
biträde uti de sociala ärendenas handläggning, som han hittills saknat.

I sammanhang med den öfverflyttning af ärenden till civildepartementet,
som blefve eu följd af den nya socialstyrelsens inrättande, torde böra öfvervägas,
huruvida och i hvad omfattning en utflyttning af andra ärendes -

grupper från civildepartementet till andra departement må kunna samtidigt
härmed äga rum.

Flertalet sociala förvaltningsärenden äro för närvarande antingen direkt
tillagda kommerskollegium eller ock till sin natur att hänföra till dess förvaltningsområde.
Dessa ärenden hafva redan nått och tendera allt mera att
nå en betydande omfattning, samtidigt med att kollegii uppgifter på dess
ursprungliga arbetsområden visat stark tendens att tillväxa. Också påkallas
för närvarande vissa utvidgningar och omändringar af den nuvarande, allt
annat än tillfredsställande, men af förhållandena nödvändiggjorda organisationen
af vissa kollegii afdelningar. I sådant hänseende vill jag särskildt
erinra om den för arbetarskyddsärendena erforderliga yrkesinspektionsbyrån
samt den för moderskapsförsäkringens genomförande — eu fråga, som
torde kunna föreläggas nästa års Riksdag — beh eif liga förstärkningen af personalen
å sjukkassebyrån, äfvensom därom att jämväl med afseende å näringsstatistiken
och industriärendena förslag till utvidgningar lära komma att föreläggas
1912 års Riksdag. Under sådana förhållanden vill det synas i hög
grad ändamålsenligt, att kommerskollegii nuvarande alltför stora och olikartade
arbetsuppgifter oförtöfvadt fördelas på tvänne ämbetsmyndigheter.

Därvid lärer det naturligaste vara, att alla de kollegium nu tillhörande
sociala ärendena frånskiljas och öfverföras till den nya socialförvaltningen,
medan kommerskollegium därefter, såsom tidigare varit fallet, får till enbär
uppgift att vara centralorgan för näringsförvaltningen, en uppgift, som
med hvarje år torde ställa allt större kraf på kollegium. Den nu antydda
uppdelningen af kommerskollegii nuvarande arbetsområde har också
förordats af kommerskollegiikommittén, hvilken uttalat, att bland de
ärenden, som för närvarande helt eller delvis tillhöra kommerskollegii ämbetsförvaltning
och hvilka, ehuru de visserligen beröra näringarnas intressen,
enligt kommerskollegiikommitténs åsikt icke böra bibehållas inom ett omorganiserad!
kommerskollegium, vare sig detta skulle komma att ingå såsom
en särskild departeinentsafdelning inom ett nyinrättadt departement för handel.
industri och sjöfart eller till äfventyrs förblifva ett centralt ämbetsverk,
utgöres den största och viktigaste gruppen af de sociala frågorna.

Till den nya socialstyrelsen synes således, i anslutning till de båda kommittéernas
förevarande förslag, kunna öfverföras samtliga kommerskollegium
nu tillhörande rent eller till hufvudsaklig del sociala ärenden, möjligen
med något enstaka undantag. Med kommittéerna är jag också ense däri,
att kommerskollegii afdelning för arhetsstatistik med tillhörande organ bör
sammanhållas i sin nuvarande omfattning och blifva själfva kärnan i den
nva förvaltning, som påkallas för sociala ärenden. Jag ansluter mig äfvenledes
till kommittéernas uppfattning, att till en enhetlig socialförvaltning böra

förläggas ärenden angående 1) förhållandet mellan arbetsgivare och arbetare;
2) arbetsmarknaden o. d.; 3) arbetarskydd och arbetets reglementering;
4) allmän fattigvård in. m.; 5) föreningsväsen, nykterhetsverksamhet in. in.;
6) bostadsväsen in. m.; 7) socialförsäkring samt 8) sociala frågor i öfrig!,
som icke tillhöra annat ämbetsverk — i den mån dessa ärenden nu äro eller
framdeles blifva föremål för handläggning inom den högsta statsförvaltningen
såsom enbart eller till hufvudsaklig del sociala frågor. Det vill ock
synas, som om åtminstone flertalet af dessa frågor skulle kunna redan från
början tilläggas den nya socialstyrelsen.

Till sist vill jag erinra därom, att inrättandet af en socialstyrelse, byggd
på de båda kommittéernas förslag, möjliggör, att en slutlig och definitiv
lönereglering kan beredas åtminstone en del af den kommerskollegii personal,
som komme att öfverflytta^ till den nya socialstyrelsen. För denna personal
som, med undantag af byråchefen för det arbetsstatistiska arbetet, alltjämt
är uppförd allenast å extra stat, har i och med det här föreliggande kommittébetänkandet
den anbefallda utredningen om ny lönestat blifvit verkställd.
Klart och uppenbart är, att ett verk eller eu afdelning för de sociala
ärendena är påkallad af ett stadigvarande behof. Personalen i den nya socialstyrelsen
bör därför också, i viss omfattning, sättas på ordinarie stat, dock
under villkor och bestämmelser, som ej förhindra eller försvåra öfvergången
till hvilken som helst annan organisation af den sociala förvaltningen. Kostnaden
för socialstyrelsens inrättande synes kunna hållas inom siffror, som icke
i någon man kunna verka afskräckande.

Den bearbetning af de båda kommittéernas förslag till en socialstyrelse,
hvarom jag här väcker förslag, synes böra ske inom civildepartementet och
under departementschefens ledning närmast anförtros åt eu enda, sakkunnig
person. A id det förhållande, att ingen arbetarrepresentant deltagit i
kommittéernas arbeten, därvid åter arbetsgifvarsidan varit mångsidigt företrädd,
torde det dock vara lämpligt, att någon eller några representanter för
arbetarintresset tillkallas för att beredas tillfälle att redan på utredningsstadiet
få framföra sina speciella synpunkter på den föreliggande organisationsfrågan.
Likaledes torde det vara erforderligt att, för den närmare utredningen
af frågan om arbetarskyddsärendenas handläggning inom den nya
förvaltningsorganisationen, under antagande att förslag till ny lag om arbetarskydd
år 1912 blir genomfördt, en på detta område speciellt sakkunnig under
arbetets gång kan tillkallas för meddelande af erforderliga upplysningar.
Till äfventyrs kan det under fortgången af arbetet befinnas behöfligt att äfven
på något annat specialområde anlita person med särskild sakkunskap.

Ifrågavarande utredningsarbete synes kunna och böra bedrifvas med den
skyndsamhet, att det redan ungefär vid utgången af nästinstundande januari

månad kan vara fnllbordadt. öfver det förslag till upprättande, i nära anslutning
till civildepartementet, af en särskild socialstyrelse, som i anledning
af nu påkallad utredning kan komma till stånd, skulle härefter vederbörande
myndigheter skyndsamt höras. Det är min förhoppning att, för så vidt förslaget
befinnes lämpligt, kunna föreslå aflåtande af proposition i ämnet till
1912 års Riksdag, hvarmed den nya socialstyrelsen skulle kunna träda i verksamhet
från och med år 1913. För möjliggörande häraf kommer jag att vid
framläggande af statsverkspropositionen för 6:te hufvudtiteln för år 191.3
föreslå uppförande af ungefärligt anslag för ändamålet.

Under åberopande af hvad sålunda blifvit anfördt, får jag anhålla, att
Eders Kung!. Maj:t täcktes förordna byråchefen i kommerskollegium, filosofie
doktorn Gustaf Henning Elmquist att inom civildepartementet biträda
med ifrågavarande utredning angående inrättande under civildepartementet
af en särskild socialstyrelse med hvad därmed sammanhänger, äfvensom
bemyndiga mig att under utredningens gång tillkalla högst två arbetarrepresentanter
samt högst två andra på särskilda områden sakkunnige för framförande
af speciella synpunkter dela önskemål med afseende å den föreliggande
organisationsfrågan. Slutligen hemställer jag, att utdrag af statsrådsprotokollet
i detta ärende måtte öfverlämnas till de sakkunnige».

Till hvad föredragande departementschefen sålunda
hemställt, däri statsrådets öfriga ledamöter instämde, behagade
Hans Maj:t Konungen lämna bifall.

Ur protokollet
Gustaf Alve.

Det sålunda anbefallda utredningsarbetet inom civildepartementet påbörjades
omedelbart af den utaf Kungl. Maj:t särskildt förordnade sakkunnige;
och bär departementschefen, jämlikt ofvanberörda nådiga bemyndigande, till
deltagande i arbetet tillkallat ledamoten af Riksdagens Första Kammare
Ernst Beckman samt ledamöterna af Riksdagens Andra Kammare Herman
Lindqvist och Värner Rydén äfvensom byråingenjören J. A. E. Molin såsom
på särskilda områden sakkunnige. Sedan arbetet nu blifvit slutfördt, föreligger
som resultat af detsamma följande

Promemoria
angående upprättande af eu

Socialstyrelse

under civildepartementet.

Uti departementschefens anförande till statsrådsprotokollet den 30 december
1911 hafva hufvudlinjerna för förevarande utredningsarbete blifvit
angifna. Sedan en omsorgsfull och utförlig utredning om behofvet och
ändamålsenligheten af de sociala ärendenas sammanförande i görligaste
omfattning till ett och samma departement och uti en enhetlig förvaltningsorganisation
numera föreligger i kommerskollegiikommitténs och departementalkommitterades
gemensamma betänkande den 18 november 1911,
lärer en ytterligare utredning i sådant afseende för frågans framförande till
afgörande näppeligen vara af nöden. En nödvändig förutsättning för den
nya förvaltningsorganisationen, sådan den af kommittéerna blifvit föreslagen,
är emellertid, att de förslag till en ändrad fördelning af ärendena
mellan och omorganisation af statsdepartementen, som departementalkommitterade
förmält sig ämna framlägga, komma till utförande. Denna lösning
kan dock, enligt hvad departementschefen erinrat, först ske efter åtskilliga års
förlopp, under hvilken tidsperiod dock många och viktiga nya åtgärder och
reformer på det sociala området måste framföras, hvilka för sin ändamålsenliga
lösning kräfva en ändrad och förstärkt organisation inom statsförvaltningen.
Under sådana förhållanden har det befunnits i hög grad angeläget
att få det föreliggande kommittéförslaget till en socialstyrelse omarbetadt
till att afse ett omedelbart sammanförande — i enlighet med den centrala
statsförvaltningens nuvarande allmänna anordning — af de sociala ärendena
till en enhetlig förvaltningsorganisation under ett och samma departement.

I departementschefens åberopade yttrande till statsrådsprotokollet har redan
tydligt påvisats, att detta hör kunna ske utan något föregripande af den
framtida pröfningen och af görandet beträffande de väntade förslagen till
departementalreform m. m. och utan rubbning i den nuvarande allmänna förvaltningsorganisationen,
men likväl medföra en icke oväsentlig del af de med
dessa förslag åsyftade fördelarna. Sålunda har framhållits, hurusom de båda
kommittéernas förslag till socialstyrelse hör kunna så omarbetas, att socialstyrelsen
erhåller karaktären af ett centralt ämbetsverk af ungefär samma

2—120.527

typ som vissa under de senare åren upprättade nya ämbetsverk hvilka utöfva
fullt själf ständig förvaltningsverksamhet och hvilkas chefer eller öfriga
sakkunnige tjänstemän tillika hafva till uttryckligt åliggande att inom vederbörande
departement biträda med regeringsärendens beredning till underdånig
föredragning o. s. v.

Ett ytterligare, ej mindre viktigt skäl har af departementschefen anförts
för ett omedelbart vidtagande af den nu ifrågasatta anordningen. Utan afvaktan
på den slutliga omorganisationen af kommerskollegium måste nämligen
redan till år 1913 vidtagas betydande utvidgningar och omändringar
af vissa afdelningar inom detta ämbetsverk för mötande af nya eller vidgade
uppgifter på såväl näringsförvaltningens som socialförvaltningens område.
Äfven under de närmast följande åren torde en ytterligare utvidgning af kollega
uppgifter, icke minst på näringsförvaltningens område, vara att emotse.
Denna ständiga tillväxt af kommerskollegii redan nu alltför omfattande och
olikartade uppgifter måste ovillkorligen påkalla deras uppdelning på tvänne
ämbetsmyndigheter, en för näringsförvaltningen och en för socialförvaltningen.
En sådan uppdelning har ock enhälligt af kommerskollegiikommittén
förordats böra ske, kanske framför allt i näringarnas intresse, äfven om
departementa Ireformen icke kommer till utförande och kommerskollegium sålunda
äfven för framtiden skulle komma att bibehållas såsom ett fristående
centralt ämbetsverk. Vid sådant förhållande och då i alla händelser redan
under innevarande år betydande utvidgningar af kommerskollegium såsom
centralorgan för näringsförvaltningen måste genomföras, samtidigt som
för socialförvaltningen liknande utvidgningar äro att emotse, vore det uppenbarligen
mindre välbetänkt att ytterligare undanskjuta den tudelning af
kommerskollegii uppgifter, som med Hvarje år visat sig allt mera nödvändig.

Uti sitt anförande till statsrådsprotokollet har departementschefen vidare
under åberopande af de båda kommittéernas förslag påpekat, hurusom till
den ifrågasatta nya socialstyrelsen redan nu borde kunna öfverföras samtliga
till kommerskollegium för närvarande hörande, rent eller till hufvudsaklig
del sociala ärenden, möjligen på något enstaka undantag när, liksom ock att
kollega afdelning för arbetsstatistik borde blifva själfva kärnan i den nya
myndigheten. Departementschefen har ock ansett böra utredas, huruvida
icke flertalet af de frågor i öfrigt, som kommittéerna förordat förlagda till
den af dem föreslagna enhetliga socialförvaltningen, kunde omedelbart öfverlämnas
åt eu socialstyrelse. Slutligen har framhållits, dels nödvändigheten af,
att socialstyrelsen blir så anordnad, att den är färdig att mottaga de år efter
år för den högsta förvaltningen nytillkommande sociala uppgifterna — ett
skäl för dess tillskapande redan nu, hvilket enbart för sig synes vara afgörande
— dels ock önskvärdheten af en slutlig och definitiv lönereglering för

åtminstone eu del af personalen på förevarande förvaltningsområde. I sistnämnda
afseende har tillika erinrats, att därmed måste förenas sådana villkor
och bestämmelser, att öfvergång till annan organisation för den sociala förvaltningen
icke förhindras eller försvåras.

I enlighet med de sålunda af departementschefen meddelade anvisningarna
har det föreliggande förslaget blifvit utarbetadt, därvid ock hänsyn tagits till
de af de tillkallade särskilde sakkunnige framförda synpunkter och önskningsmål.

För öfrig! är förslaget helt naturligt byggdt på och ansluter sig så långt
möjligt till den af kommerskollegiikommittén och departementalkommitterade
uti deras gemensamma betänkande den 18 november 1911 framlagda utredning
och förslag angående upprättandet af en socialstyrelse. De väsentligaste
afvikelse!-, som föreslås, afse sålunda hufvudsakligen dels vissa begränsningar
uti omfattningen af de ärenden och uppgifter, som omedelbart skulle tilläggas
socialstyrelsen, och dels vissa förändringar i dennas organisation och arbetssätt,
åsyftande att möjliggöra dess upprättande redan nu samt inpassande
uti det nuvarande förvaltningssystemet.

I och för eu blifvande regeringsproposition om upprättande af en socialstyrelse
synes någon vidare utredning icke erfordras i de delar, som behandlas
uti de af de båda kommittéerna under hufvudrubriken inledning och historik
(sid. 31—58) meddelade tämligen utförliga framställningarna af »socialpolitikens
allmänna uppgifter» (kap. 1; sid. 31—36), »viktigare sociala frågors
och stat sförvaltning särendens uppkomst och nuvarande läge i Sverige»
(kap. 2; sid. 37—51) och »frågan om enhetlig socialförvaltning inför Riksdagen»
(kap. 3; sid. 52—5S).

Kommittéernas därefter följande systematiska redogörelse för »de sociala
ärendena inom statsförvaltningen i vissa främmande länder» (kap. 4; sid 59
—75) torde likaledes få anses vara för ändamålet tillräckligt omfattande och
detaljerad.

Efter de anförda kapitlen följer de båda kommittéernas liufvudframställning,
sammanförd under hufvudrubriken: 777. förslag till enhetlig socialförvaltning
i Sverige. Till en början meddelas här uti ett gemensamt kapitel
(kap. 5; sid. 76—81) dels den hufvudsakliga motiveringen af behofvet af eu
enhetlig socialförvaltning och dels principerna för dess allmänna omfattning.
Emot livad kommittéerna anfört i förstberörda hänseende synes icke något
vara att erinra, ehuru visserligen det önskningsmål de uppställt — på anförda

Socialförvaltningens
allmänna
omfattning.

skal och under hänvisning till hvad med afseende å denna angelägenhet förekommit
inom Riksdagen — nämligen »att de sociala ärendena böra i största
möjliga och lämpliga omfattning sammanföras under enhetlig förvaltning i
ett statsdepartement», under nuvarande förhållanden endast i viss mån kan
realiseras, nämligen därigenom att de sociala ärendena i största möjliga och
lämpliga omfattning sammanföras till ett departement och en i närmaste anslutning
till detsamma anordnad förvaltning för sociala ärenden (socialstyrelsen).

Att genom en sådan anordning i alla händelser afsevärda fördelar äro att
vinna har redan af departementschefen påvisats, under förutsättning att den
organisation, som han tänkt sig och hvartill i det följande ett detaljeradt förslag
framlägges, kommer till utförande.

Principerna för eu dylik socialförvaltnings allmänna omfattning synas äfven
under nuvarande förhållanden böra blifva i hufvudsak desamma, som de
båda kommittéerna på angifna skäl (sid. 77 och 781 följt vid utarbetandet af
sitt förslag, nämligen att »till den enhetliga socialförvaltningen» — d. v. s.
nu vederbörande departement och, i regel, det underordnade speciella ämbetsverket
— »endast böra förläggas sådana ärenden af social natur eller innebörd,
mellan hvilka ett verkligt samband kan uppvisas, eller där, med deras
förläggande tillsammans med andra sociala ärenden, en sakkunnigare behandling
och ett bättre tillgodoseende af dem än eljes kan förväntas». Samma principer
hafva ock varit vägledande för den i det följande verkställda undersökningen
om hvilka ärenden redan nu böra hänföras till socialförvaltningen;
den nuvarande allmänna förvaltningsorganisationen har dock i vissa fall
lagt hinder i vägen för deras fullföljande i samma utsträckning som i de båda
kommittéernas förslag varit möjligt.

I detta sammanhang hafva kommittéerna bland annat äfven framhållit,
att kommerskollegii afdelning för arbetsstatistik i själfva verket utgör eu
första och icke så obetydlig början till en mera enhetlig socialförvaltningsorganisation,
att den koncentrering af de sociala ärendena inom statsförvaltningen,
om ock i ofullkomlig mån, som redan ägt rum kring den officiella
arbetsstatistiken, bör vidmakthållas och ytterligare fullföljas, samt att följaktligen,
såsom redan i departementschefens åberopade anförande bl i f vit framhållet,
kommerskollegii afdelning för arbetsstatistik med tillhörande organ,
hvilken afdelning enligt de båda kommittéernas mening bör lösbrytas från
kommerskollegium, måste sammanhållas i sin nuvarande omfattning och blifva
kärnan i den nya. förvaltning, som påkallas för sociala ärenden. Eu sådan
anordning synes äfven under nuvarande förhållanden bestämdt vara att förorda
liksom äfven att, såsom kommittéerna hemställt, enligt ofvannämnda
allmänna principer dit öfverflyttas en del för närvarande på olika håll för -

lagda ärenden samt att dit kunna hänföras tid efter annan uppkommande
nya sociala förvaltningsärenden.

1 enlighet med sin uppfattning om ar betsstatistikens betydelse och intima
samband med socialförvaltningen hafva de båda kommittéerna äfven bestämdt
förordat, att detta samband ytterligare starkes och utvecklas, så att
hela socialstatistiken, d. v. s. statistiken på alla de områden, Indika tilläggas
den sociala förvaltningen, på lämpligt sätt inorganiseras uti denna förvaltning.
(De närmare motiven för detta yrkande återfinnas å sid. 80—81 i kommittébetänkandet.
) Uti den utsträckning, så lämpligen kan ske, synes denna
anordning ock böra komma till utförande omedelbart vid socialstyrelsens inrättande.

Däremot torde det andra af de båda kommittéerna i detta sammanhang på
den sociala förvaltningen uppställda mera principiella krafvel, nämligen att
lagstiftningen å alla de områden, som tillhöra den sociala förvaltningens verksamhet,
hör förläggas till denna förvaltning, äfven där denna lagstiftning
är af civil lags natur (på vissa angifna undantag när), icke under nuvarande
förhållanden kunna genomföras i samma utsträckning, som blir
möjligt och naturligt, om och när kommittéernas förslag i sin helhet
blir eu verklighet. Visserligen bör vid den nu ifrågasatta anordningens
genomförande — såsom för öfrigt redan skett genom de ändringar
i 1900 års departementalstadga, som vidtagits genom kungl. kungörelsen
den 30 januari 1903 — vederbörande fackdepartement tilläggas en del
af den speciella sociallagstiftningen, äfven där denna är af civillags natur
och sålunda enligt nu gällande bestämmelser närmast är att hänföra till justitiedepartementet.
Visserligen bör ock den ifrågasatta nya socialstyrelsens
sakkunniga personal tagas i anspråk för de förberedande utredningar och
studier, som kunna erfordras för det egentliga lagstiftningsarbetet på
dessa områden, liksom ock socialstyrelsens utlåtanden öfver sådana lagförslag,
vare sig de utarbetats inom civildepartementet eller justitiedepartementet,
gifvetvis alltid böra inhämtas. För den framtida anordningen i detta afseende,
hvarigenom den hufvudsakligaste delen af detta lagstiftningsarbete
skulle tillkomma vederbörande fackdepartement, är dock naturligen upprättandet
af ett särskildt, departementskansli med af departementalkommitterade
angifna arbetskrafter och uppgifter eu viktig förutsättning. Och då för
närvarande icke föreslås någon förstärkning af arbetskrafterna inom civildepartementet
i sådant afseende, samt det ej heller synts påkalladt att
i detta syfte föreslå någon ökning af socialstyrelsens personal med speciellt
juridisk kompetens utöfver den, som för styrelsens verksamhet oundgängligen
är af nöden, lärer en så långt gående öfverflyttning af sociallagstiftningen
till civildepartementet, som de båda kommittéernas förslag inne -

bär, icke vara tillrådlig. Skulle eu sådan öfverflyttning i alla händelser redan
nu pröfvas ändamålsenlig, lärer däraf böra föranledas tillkallandet af
eu speciellt juridisk sakkunnig för utarbetandet af viktigare lagförslag i sådana
fall, då erforderlig sådan kunskap icke finnes att tillgå inom civildepartementet
eller socialstyrelsen. Nödig medverkan af inom den sistnämnda
befintlig, uti de speciella sociala frågorna sakkunnig personal bör
dock, som nämndt, äfven vid sådant lagstiftningsarbete alltid anlitas.

Socialförvaltningens ärendesgrupper.

Socialförvalt- Den verkställda detaljgranskningen af de båda kommittéernas utredning
ningens aren- oe]j förslag rörande de ärendesgrupper, Indika svnts dom böra vara att händesgrupper.
|j|| en eil]ief]ig socialförvaltningsorganisation — socialförvaltningens

ärendesgrupper m. in. (kommittébetänkandet kap. 6; sid. 82—147) — bär gifvit
vid handen, att äfven till den nu tills vidare ifrågasatta organisationen af denna
förvaltning den hufvudsak] igaste delen af dessa ärenden omedelbart bör
öfverföras, resp. i densamma inorganiseras, för så vidt den högsta förvaltningen
kan anses hafva funktioner att fylla beträffande dessa ärenden.
Äfven om detta sålunda i regel synes kunna och böra ske, lära dock, såsom
redan inledningsvis antydts, vissa af dessa ärenden, helt eller delvis, rare sig
böra alldeles falla utanför den tilltänkta socialförvaltningen — d. v. s. både
civildepartementet och socialstyrelsen — eller visserligen böra tillhöra civildepartementet
men icke socialstyrelsen i vidare män än att, där så befinnes
erforderligt, dess utlåtande i visst fall kan inhämtas eller någon dess tjänsteman
anlitas för ärendes beredning till underdånig föredragning, eller och
slutligen fortfarande som hittills böra tillhöra annat departements handläggning,
ehuru visserligen socialstyrelsens utredningar och utlåtanden i frågan
böra i förekommande fall påkallas och ärendesgruppen sålunda åtminstone
delvis anses tillhöra dess område.

I den följande redogörelsen för de resultat, granskningen i nu berörda
afseenden gifvit, har det synts lämpligast att följa de hufvudgrupper, hvari
kommittéerna sammanfört ärendena, nämligen a) arbetarfrågorna i allmänhet,
b) arbetarskyddet m. m., c) social-(arbetar-)försäkrmgen, d) öfriga
sociala frågor samt e) social upplysning och representation.

Därvid har det emellertid icke synts vara af nöden att återgifva den i kommittébetänkandet
lämnade utförliga framställningen beträffande hvarje speciell
grupp af sociala förvaltningsärenden, dess utvecklingshistoria, innebörd,
omfattning och nuvarande handläggning, kommittéutredningar på resp. områden,
som ännu icke föranledt slutlig åtgärd eller blifvit afslutade o. s. v.„

i andra fall än där afvikelse!’ ansetts nu böra ske från de båda kommittéernas
förslag eller där ett sådant återgifvande eljes för sammanhangets skull befunnits
vara behöfligt.

a) Arbetarfrågor i allmänhet.

Bland de till denna grupp hänförliga ärenden möta främst frågor rörande
förhållandet mellan arbetsgivare och arbetare, d. v. s. frågor angående urbetsa
flat och Icollektivaftal, arbetskonflikter, medling och skiljedom i arbetstvister,
fackliga organisationer o. s. v. Att dessa ärenden afgjordt äro
att betrakta som sociala frågor, torde numera vara tämligen oomtvistligt.
På grund af bestämmelsen i gällande departementalstadga, att ärenden
rörande sociala frågor tillkomma civildepartementet, hafva också nu
nämnda ärenden i allmänhet ansetts tillhöra detta departement, äfven om
lagstiftningsfrågor på området, då de varit af civillags natur eller afsett domstolsväsendet,
närmast handlagts inom justitiedepartementet. På civilministerns
föredragning har sålunda tillkommit 1906 års lag om medling i arbetstvister
(regeringsärenden enligt nämnda lag handläggas jämväl inom civildepartementet),
på hans föredragning tillsattes och upplöstes likaledes 1907
års af talskommitté o. s. v. Däremot framfördes som bekant förslagen till
s. k. aftalslagar in. in. åren 1910 och 1911 af justitieministern. Då under de
senare åren ett ingripande från regeringens sida för biläggande af arbetstvister
af särdeles omfattande eller säregen natur allt oftare befunnits erforderligt,
har detta närmast ansetts tillkomma civilministern, hvilken ock ofta nog
enligt träffade kollektivaftal eller eljes på begäran af tvistande parter utsett
särskild skiljedomare, förlikningsman eller förlikningskommission. Alla hithörande
förvaltningsärenden — utlåtanden, statistik och öfriga utredningar,
ärenden enligt 1906 års lag (statens förlikningsmän för medling i arbetstvister)
o. s. v. — höra nu, vare sig enligt uttryckliga bestämmelser eller på grund
af sin natur, till kommerskollegium och närmast dess afdelning för arbetsstatistik.
Äfven nämnda verks och af delnings chefer hafva understundom anmodats
att utse ordförande i förliknings- eller skiljenämnder — en allt vanligare
bestämmelse i träffade kollektivaftal är likväl, att detta val skall ske af statens
förlikningsman i vederbörande distrikt. Som bekant har ock den arbetsstatistiska
afdelningens chef under en följd af år i stor utsträckning fungerat som
ordförande i permanenta eller tillfälliga förliknings- och skiljenämnder, en
funktion, som under de senare åren äfven fyllts af andra tjänstemän vid
af de! ningen.

Förhållandet
mellan arbetsgivare

och arbetare.

Civilministern och en blifvande socialstyrelse måste uppenbarligen allt
framgent ägna synnerlig uppmärksamhet åt direkta och indirekta åtgärder
för främjande af ett godt förhållande mellan arbetsgivare och arbetare, åt
arbetsfredens bevarande eller återställande, där öppen strid utbrutit etc. Den
närmaste uppgiften i sistnämnda afseende bör visserligen fortfarande åligga
förlikningsmannainstitutionen. Men bortsedt från det stöd, som kan och bör
gifvas förlikningsinännen från den sakkunniga centralmyndighetens och civilministerns
sida, lära äfven framdeles fall komma att inträffa, då civilministern
direkt, eller genom socialstyrelsen, måste ingripa eller medverka till större
arbetskonflikters biläggande. Genom socialstyrelsens alltjämt fortgående utrednings-
och observationsarbete på dessa områden — genom statistik och
andra utredningar, studier af och redogörelser för den utländska lagstiftningen
o. s. v. — böra ock nödiga förarbeten verkställas för blifvande lagstiftningsåtgärder
i Sverige, då sådana kunna befinnas behöflig^ och tiden kan
vara mogen för deras genomförande.

Af det nu anförda torde tydligt framgå att, vid den här ifrågasätta anordningens
genomförande, alla till denna grupp hänförliga ärenden, som nu äro
eller framdeles kunna blifva föremål för lagstiftning eller annan handläggning
inom den högsta statsförvaltningen, i regel böra tilläggas civildepartementet
och den nya socialstyrelsen. Likväl hör, i förekommande fall, dylikt
ärende beredas i samråd med chefen för justitiedepartementet (jfr motsvarande
föreskrift i gällande departementalstadga), resp. cheferna för finans-(handels-)
och jordbruksdepartementen. Därjämte böra ock, på sätt de båda kommittéerna
föreslagit, redan nu träffas sådana anordningar, att vid viktigare
dylikt ärendes handläggning inom socialstyrelsen alltid kommer att närvara en
representant från näringsförvaltningen (kommerskollegium) för bevakande
af intressen, som falla under dess verksamhet (jfr sid. 18 i det följande).

I öfrig! är naturligtvis gifvet, att de regler, som jämlikt kungl. kungörelsen
den 16 februari 1900 äro meddelade för gemensam handläggning och afgörande
af ärenden tillhörande två eller flera verk, äfven böra komma att tilllämpas
för socialstyrelsens vidkommande, för hvilken, hvad särskildt denna
grupp af ärenden beträffar, närmast torde komma att påkallas dylikt samarbete
med kommerskollegium, landtbruksstyrelsen m. fl.

Beträffande ärenden rörande det särskilda slag af aftal mellan arbetsgivare
och arbetare, som i stor omfattning förekommer inom sjömansyrket, har
af de sakkunnige ifrågasatts, huruvida icke äfven dessa ärenden borde öfverlämnas
till den blifvande socialstyrelsen, hvarigenom bättre garantier skulle
vinnas för ett behörigt tillgodoseende af sociala synpunkter med afseende å
dessa ärenden. Ifrågavarande aftal regleras emellertid af den för yrket
gällande speciella lagstiftning, i hvilken de sociala momenten ingå vid sidan

al bestämmelser af teknisk och ekonomisk innebörd. Då dessa sistnämnda
bestämmelser äro de ojämförligt hufvudsakliga och på grund af sin natur
måste tillhöra näringsförvaltningens (kommerskollegii) handläggning, lära
ock förekommande spörsmål om aftal inom sjömansyrket (med hänsyn till
annat än statistiska uppgifter) i enlighet med de båda kommittéernas förslag
tills vidare böra bibehållas hos nämnda förvaltning, som dock vid deras handläggning
bör samråda med socialstyrelsen.

(Uppmärksammas bör, att i samband med detta organisationsförslags genomförande
sådan ändring måste ske i lagen om medling i arbetstvister den
31 december 1906 och instruktionen för förlikningsmän för medling i arbetstvister
af samma dag, att kommerskollegium däri tillagda funktioner öfverflyttas
på socialstyrelsen.)

Ofriga arbetarfrågor af allmän art, hvilkas sociala karaktär numera torde Arbetsmarkvara
tydlig och klar, äro de, som de båda kommittéerna sammanfört under naden och
den gemensamma rubriken arbetsmarknaden och dess läge, nämligen 1) växUngarna
i tillgång och efterfrågan på arbetskraft, 2) användandet af utländsk
arbetskraft • de i nära samband därmed stående frågorna om 3) emigration
och 4) immigration behandla kommittéerna i annat sammanhang — 5) offentlig
och 6) enskild arbetsförmedling, 7) arbetslöshet o. s. v. samt vidare arbetsförhållandena
i olika afseende^, t. ex. 8) arbetstid, 9) söndagsarbete, 10) arbetslön
och löneformer, 11) kvinno- och barnarbete, 12) hemarbete, 13) butikers
stängningstid o. s. v.

Med hänsyn till sjömanshusens betydelsefulla uppgifter på arbetsförmedlingens
område samt deras andra funktioner- af social innebörd (arbetsaftals
ingående o. s. v.) hafva de sakkunnige tagit under öfvervägande frågan om
att till socialstyrelsen förlägga den allmänna tillsynen öfver ifrågavarande
institutioner. På grund af de redan i det föregående berörda säregna förhållandena
inom sjömansyrket har det emellertid befunnits lämpligast att tills
vidare bibehålla sjömanshusen och deras verksamhet under näringsförvaltningens
ledning, dock med iakttagande att ärenden angående deras sociala
uPP§ifter och särskildt arbetsförmedlingen handläggas i samråd med socialstyrelsen.

Samtidigt som de nyss angifna olika spörsmålen rörande arbetsmarknaden
och arbetsförhållandena äro hvarandra mycket närliggande, stå flera af dem
tydligen uti ett nära samband med andra till sin karaktär lika uppenbart
sociala frågor, hvilka de båda kommittéerna sammanfört under andra hufvudgi
uppe]. Med frågan om arbetslösheten är sålunda nära förbundet det svåra
problemet om ett rationellt ordnande af understöd vid vissa fall af arbetslöshet,
hvilken fråga äfven berör socialförsäkringen. Och af spörsmålen rörande
arbetsförhållandena i olika afseenden stå flera i oskiljaktigt, och alla i nära

3—120327

samband med de frågor, som pläga sammanföras under den gemensamma beteckningen
arbetarskydd, d. v. s. yrkesfarelagstiftning och yrkesinspektion
(arbetshygien), olycksfall i arbete o. s. v. Det sistnämnda spörsmålet åter äi
på det närmaste förbundet med en af socialförsäkringens hufvudgrenar, nämligen
olycksfallsförsäkringen. Å andra sidan äro liera af dessa fiågoi nära
samhörande med dem, som här ofvan anförts under hufvudrubriken förhållandet
mellan arbetsgivare och arbetare.

För frågorna om förläggningen af ärenden rörande arbetarskydd och socialförsäkring
skall i det följande närmare redogöras. Redan i detta sammanhang
har det emellertid ansetts vara på sin plats betona, att ett åtskiljande af dessa
olika, men sinsemellan nära förbundna ärenden a olika förvaltningsorganisationer,
i den mån de ankomma på den högsta förvaltningen, måste medföra afgjorda
olägenheter för ärendenas enhetliga, följdriktiga och fullt sakkunniga
behandling och därför bör, såvidt möjligt är, undvikas. Då detta kunnat ske
uti andra länder än vårt, synes ett allvarligt försök till genomförande af de
af de båda kommittéerna nu anvisade åtgärderna i sådan riktning bestämdt
vara att förorda.

I alla händelser böra alla de i kommittébetänkandet under rubriken arbetsmarknaden
(arbetsförhållandena) angifna ärendena sammanföras till den nu
ifrågasatta organisationen af socialförvaltningen. Dessa ärenden, som nu
äro fördelade mellan civildepartementet och finansdepartementet samt,
i den mån de handlagts af kommerskollegium, varit fördelade mellan
ämbetsverkets trenne byråer och afdelningen för arbetsstatistik (till den
sistnämnda hörer den offentliga arbetsförmedlingen samt de omfattande
statistiska utredningarna uti alla dessa olika spörsmål), föreslås sålunda
nu uttryckligen blifva tilldelade civildepartementet dit de redan tidigare
och ända till'' utfärdandet af 1900 års departementalstadga liört — och socialstyrelsen.
Civildepartementet synes ock uttryckligen höra få sig tillagd all
lagstiftning på dessa områden äfven i den man den kan afse bestämmelser af
civillags natur, hvadan sålunda dylik lagstiftning med afseende a minderårigas
och kvinnors arbete, som nu är tilldelad finansdepartementet, bör öfverflyttas
till civildepartementet, liksom ock annan dylik lagstiftning på dessa
områden (hvilken enligt nu gällande departementalstadga torde få anses tillhöra
justitiedepartementet), allt naturligen dock under förutsättning af sadant
samarbete mellan civildepartementet och justitiedepartementet, som i
nämnda stadga finnes bestämdt. Socialstyrelsens samarbete med andra ämbetsverk
och särskildt med näringsförvaltningen (kommerskollegium) måste
tydligen äfven med afseende å dessa ärenden blifva lika intimt och fast organiseradt
som beträffande ärenden rörande förhållandet mellan arbetsgivare
och arbetare (jfr ofvan sid. 16).

(Äfven i detta sammanhang ma erinras om, att vissa författningsändringar
blif\a eifoideiliga för att pa socialstyrelsen öfverflytta några kommerskollegium
nu tillkommande funktioner.)

b) Arbetarskyddet in. in.

Redan i det föregående har framhållits såsom helt naturligt att, i enlighet
med de båda kommittéernas förslag, till den nu ifrågasatta socialförvaltningen
omedelbart förläggas alla ärenden, som af dem upptagits under rubriken
arbetsförhållandena — om arbetstid (natt- och söndagsarbete, hvilotid o. s. v.)
och arbetslön, Qvinno- och barnarbete, hemarbete, butikers stängningstid o. d.

samt att vissa af dessa ärenden tillika falla inom arbetarskyddets område
och därför böra sammanhållas med öfriga arbetarskyddsärenden, d. v. s angående
skydd mot olycksfall och ohälsa i arbetet, reglering af minderårigas
och kvinnors användande i arbete, yrkesinspektion etc. litet vill ock synas,
att man näppeligen kan bestrida riktigheten af den mening, hvaråt de båda
kommittéerna med undantag af tvänne ledamöter af kommerskollegiikommittén
med styrka gifvit uttryck, nämligen att man vid en närmare undersökning
af arten och innebörden af de olika uppgifter, som tillhopa pläga
betecknas såsom arbetarskydd, svårligen skall undgå att finna, att detsamma
»måste i sin helhet betecknas som eu i eminent grad social omsorg af betydande
räckvidd».

Därmed och med den bindande utredning, kommittéerna presterat, bör frågan
om dessa ärendens förläggning vara fullt klargjord. Att, såsom de två
reservanterna payrkat, samtidigt med de sociala ärendenas skiljande från
närmgsförvaltningen, hos denna allt framgent bibehålla arbetarskyddsärendena,
kan uppenbarligen icke vara riktigt. Reservanterna medgifva visserligen,
att »de idéer, som ligga till grund för arbetarskyddssträfvandena,
o af väsentligen social karaktär». Men då de därefter göra gällande,
att ^ »handläggningen af dessa arbetarskyddsärenden förnämligast
krafvel- sådan sakkunskap, som i nämnda förvaltning kommer att
blifva starkt representerad», hafva de tydligen förbisett de kraf på mångsidig
sakkunskap, som måste ställas på dessa ärendens handläggning särskild!
inom den högsta statsförvaltningen, och hvilken sakkunskap icke i alla delar
blir företrädd inom näringsförvaltningen, men däremot, jämte den tekniska,
alltid .maste^ förefinnas inom socialförvaltningen. De i och för sig viktiga
onsknmgsmål, som de två reservanterna genom sitt förslag velat vinna,
nämligen att å ena sidan tillgodose krafvet på tillräcklig teknisk kompetens
hos yrkesinspektionens chefsmyndighet och å den andra — hvilket till äfventyr
för dem varit hufvudsaken — bereda nödig trygghet för, att »icke arbe -

Arbetarskydd
och
yrkesinspektion.

tarskyddspolitiken lägger för tunga bördor på industrien», äfvensom slutligen
att tillföra näringsförvaltningen i dess helhet »ett ytterligare tillskott af teknisk
sakkunskap», böra tydligen tillgodoses på helt andra vägar än de af reservanterna
anvisade. Och den garanti för, att de sociala synpunkterna vid arbetarskyddsärendenas
handläggning inom näringsförvaltningen, såsom reservanterna
göra gällande, i alla händelser skulle vinna fullt beaktande genom
etablerandet af ett samarbete med socialförvaltningen, efter de af departementalkommitterade
föreslagna grunderna, kan ingalunda anses vara till fylles. En
sådan anordning, som att anförtro initiativet och ledningen af en viss ärendesgrupp
_såsom här arbetarskyddsärendena — till ett annat departement och en

annan förvaltningsafdelning, än dit de enligt sin natur rätteligen höra hemma,
och nöja sig med att förbehålla denna afdelning att blifva hörd uti viktigare
sådana ärenden, om och när de kunna blifva upptagna af den förstnämnda
förvaltningen, vore ock ett bestämdt afsteg från de principer, som
måste vara de vägledande för förvaltningsärendenas ändamålsenliga föiläggning.
Att näringsförvaltningen skulle hafva initiativet och handläggningen af
arbetarskyddsärendena sig anförtrodda, kunde i alla händelser ingalunda
betecknas som ett tillbörligt tillgodoseende af de i viss mån motsatta intressen,
som här stå emot hvarandra.

Det enda af de två reservanterna för sin mening anförda skäl, som synes
kunna förtjäna något afseende, är deras framhållande af att, genom arbetarskyddsärendenas
bibehållande hos näringsförvaltningen, »inspektionen öfver
den allmänna skyddslagstiftningens tillämpning» skulle komma att förläggas
till »samma ämbetsverk, som handhar de speciella slagen af inspektion
(bergsinspektion, elektrisk inspektion, fartygsinspektion m. fl.)». Men att den
personal som handhar donna speciella inspektion — och jämte sin uppgift att
i viss mån tillgodose arbetarskyddet har andra utanför socialförvaltningens
ram fallande viktiga funktioner att fylla — icke närmast underordnats
denna förvaltning utan näringsförvaltningen, dit den på grund af sitt
arbetes natur hufvudsakligen hörer hemma, kan och bör icke få tagas till
intäkt för ett yrkande på, att den allmänna skyddslagstiftningen och för dess
tillämpning ansedd personal förlägges till annan förvaltning än den för dem
enda naturliga, nämligen socialförvaltningen. Då nu, af nyss angifna och uti
de båda kommittéernas betänkande närmare utvecklade skäl, speciallagstiftningen
rörande sjöfartsnäringen, bergväsendet och elektriska anläggningar
samt rörande eldfarliga oljor och explosiva varor helt naturligt måst bibehållas
hos näringsförvaltningen, liksom ock den för dessa författningars efterlefnad
erforderliga personalen, med till afsevärd grad andra uppgifter än beträffande
arbetarskyddet, måst blifva närmast anknuten till denna, bär det eljes fullt
naturliga önskningsmålet, att under en och samma förvaltning sammanföra

all personal, som har med arbetarskydd och yrkesinspektion att skaffa, måst
uppgifvas. Det önskvärda sambandet mellan all inspektion, som i större eller
mindre mån har att tillgodose arbetarnas skyddande, kommer i alla händelser
att upprätthållas, om — såsom måste vara lämpligt och äfven kommittéerna
föreslagit — socialförvaltningen får till uppgift att »öfvervåld hela området
för den allmänna skyddslagstiftningen» samt de näringsförvaltningen tillhörande
inspektörer på ofvannämnda specialområden sålunda komma att stå
i viss, mer eller mindre nära, beröring med socialförvaltningen. Denna bör
ock vid handläggningen af viktigare ärenden rörande nu åsyftade specialförfattningar
och personal inom näringsförvaltningen (kommerskollegium)
beredas samma inflytande, som bör tillkomma detta sistnämnda verk vid behandlingen
af arbetarskydds- och vissa andra arbetarfrågor inom socialförvaltningen.

Arbetarskyddsärendenas öfverflyttning — i af kommittéerna angifven omfattning
— från finansdepartementet och kommerskollegium till civildepartementet
och den till detsamma anknutna nya socialstyrelsen torde sålunda fä
anses vara en anordning, om hvars ändamålsenlighet ej kan råda någon
tvekan.

Enligt de båda kommittéernas enhälliga mening kunna de sociala ärendena
icke ens i den omfattning, hvari de nu tillhöra kommerskollegium, bibehållas
hos detsamma. Kommittéerna hafva icke heller funnit tillrådligt, att åt den
enhetliga socialförvaltning, hvars upprättande de lika enhälligt (med ofvan
nämnda undantag beträffande yrkesinspektionsärendena) ansett sig böra förorda,
beredes plats vid näringsförvaltningens sida inom ett och samma departement,
enär därigenom, enligt hvad kommittéerna på ett öfvertygande
sätt påvisat, såväl de sociala ärendena som äfven, och kanske i högre grad, näringarnas
intressen skulle komma att lida. Under sådana förhållanden lärer
ingen annan utväg återstå än att skilja dessa ärenden åt och förlägga dem
till olika departement och skilda förvaltningsorgan. På grund af de många
beröringspunkter dessa-ärenden hafva, måste emellertid det största möjliga
samband dem emellan upprätthållas, hvilket ock bör kunna ernås på de vägar,
de båda kommittéerna anvisat.

Sålunda bör, vid den nu närmast ifrågasatta organisationens genomförande,
ärendena i förekommande fall af civildepartementet beredas i samråd med
det departement, till hvilket näringsförvaltningen hörer (nu finansdepartementet).
Uti lagstiftningsfrågor -— äfven på arbetarskyddets område böra dessa
redan nu i sin helhet öfverflyttas till civildepartementet —- skall därjämte,
enligt departementalstadgan, beredning ske i samråd med chefen för justitiedepartementet.
Med afseende å socialstyrelsens handläggning af arbetarskyddsärenden
böra gifvetvis ock blifva gällande samma regler för samar -

bete med näringsförvaltningen (kommerskollegium) som för vissa andra
arbetarfrågor och kvilka redan i det föregående omförmälts. Ytterligare
garantier för, att näringarnas intressen icke skola blifva trädda för
nära genom alltför betungande eller eljes olämpliga arbetarskyddsföreskrifter,
erbjuda — förutom den insiktsfulla handläggning, dessa ärenden
måste förutsättas erhålla från socialstyrelsens (och den vid alla viktigare
ärendens afgörande särskild! representerade näringsförvaltniugens)
samt yrkesinspektionens sida — dels det sociala rådets sektion för arbetarskydd,
däri alltid ett par arbetsgivarrepresentanter skola hafva säte och
stämma, och dels den arbetsgifvarfullmäktig för ar betar,skyddsärenden, hvilken
kommittéerna föreslagit. Det synes nämligen vara att bestämdt förorda,
att socialstyrelsen omedelbart vid sin tillkomst förstärkes med ett arbetarskyddsråd
äfvensom med både en arbetsgifvarfullmäktig och en arbetarfullmäktig.
Efter noggrann ompröfning hafva de sakkunnige ock ansett sig böra
förorda, att samtidigt därmed —• dock endast i händelse af genomförande
af det föreliggande förslaget till ny lag om arbetarskydd — upprättas den särskilda
byrå, enbart afsedd för arbetarskyddsärenden, som kommittéerna under
nyssnämnda förutsättning föreslagit. Denna byrås ordinarie personaluppsättning
har dock synts dem kunna blifva tämligen begränsad, då den sakkunskap,
som ej blir företrädd inom byrån, kan tillgodoses genom personal från andra
byråer inom styrelsen, tillfälligt tillkallade sakkunnige etc., liksom ock arbetarskyddsbyråns
personal bör åläggas motsvarande skyldighet att i förekommande
fall biträda å andra byråer inom styrelsen. För denna angelägenhet
skall närmare redogöras i det följande i .smilband med öfriga detaljfrågor
rörande organisation och personal.

Genom ett sammanförande till civildepartementet och den till detta anslutna
socialstyrelsen af de i det föregående behandlade ärendena — rörande
arbetarfrågorna i allmänhet, arbetsmarknaden, arbetsförhållanden, arbetarskydd
och arbetets reglementering —- komma här att blifva till ett helt sammanförda
hela den egentliga arbetar- och arbetar skyddslagstiftningen samt arbetsstatistiken
(dock i mera inskränkt bemärkelse), förliknings- och skiljedomsväsendet,
arbetsförmedlingen och yrkesinspektionen m. m., eu grupp af
ärenden alltså, som under alla förhållanden (såsom ock förebilderna från nära
nog alla mera betydande kulturländer utvisa) måste anses böra sammanhållas
och bilda en naturlig enhet. Då denna grupp af ärenden tillika redan i och
för sig är tillräckligt betydande för att motivera upprättande af en enhetlig
förvaltningsorganisation för densamma och då statens uppgifter på dessa områden
utan en sådan organisation icke torde kunna på ett fullt tillfredsställande
sätt blifva fullgjorda, ligger redan däri ett tillräckligt vägande skäl för den
nu ifrågasatta förvaltningsorganisationens omedelbara genomförande.

(De erforderliga författningsändringarna torde böra uppmärksammas i
samband med upprättandet af det slutliga förslaget till ny lag om arbetarskydd.
)

Enligt hvad i det följande — i anslutning till de båda kommittéernas förslag
och därjämte till departementschefens i anförandet till statsrådsprotokollet den
30 december 1911 angifna ytterligare skäl — skall närmare utvecklas, vill det
dock synas synnerligen önskvärdt, att till denna organisation redan nu äfven
förläggas ett antal andra af kommittéerna behandlade ärenden, som där, åtminstone
för närvarande, måste anses hafva sin helt naturliga plats.
Organisationen föreslås ock så anordnad, att å ena sidan uti densamma kunna
efter hand inorganiseras de nya uppgifter på resp. områden, som kunna tillkomma
till följd af väntade eller planerade reformförslags genomförande,
och att å den andra sidan densamma icke kommer att lägga hinder i vägen
för en omorganisation af socialförvaltningen — om till äfventyrs en sådan
framdeles skulle visa sig erforderlig.

c) Social-(arl:>etar-)för säkringen.

Frågan om den slutliga organisationen af den blifvande socialförsäkringens
förvaltningsorgan kan för närvarande icke med säkerhet bedömas. Endast
så mycket torde med visshet kunna förutses (såsom de båda kommittéerna
ock framhållit), att den direkta försäkringsverksamhet, som staten själf kan
komma att utöfva på ett eller flera af socialförsäkringens olika områden,
måste handhafvas af ett eller flera särskilda organ (försäkringsanstalter) —
dit ock ledningen och kontrollen öfver lokala, offentliga eller enskilda organ
för verksamheten under vissa betingelser kan komma att förläggas — men
att därförutom alltid torde böra förefinnas en för alla dessa anstalter gemensam,
sammanhållande myndighet för socialförsäkringen. Huru denna skall
anordnas blir uppenbarligen närmast beroende på omfattningen och karaktären
af dess uppgifter, och torde komma att framgå af de nu pågående
utredningarna.

Nu gäller det emellertid endast att åstadkomma en ändamålsenligare anordning
och förläggning af de å den högsta förvaltningen för närvarande
ankommande uppgifterna på området samt att bereda departementschefen den
direkta tillgång till sakkunnigt biträde för dessa ärendens beredning, som han
hittills saknat. Därvid bör ock, såsom departementschefen erinrat, tillses, att
genom de anordningar, som kunna blifva träffade, icke läggas några hinder
i vägen för den om- eller nyorganisation, som de väntade nya uppgifterna kunna
göra erforderlig, utan att en sådan sedermera med lätthet skall kunna

Socialförsäk ringen.

verkställas. Med fasthållande af nu nämnda förutsättningar är det i det följande
framställda förslaget till de nu erforderliga anordningarna uppgjordt.

Att socialförsäkringsfrågorna, som redan i sin helhet torde få anses tillhöra
civildepartementet, fortfarande skola där bibehållas, lärer väl få anses gifvet.
Då det emellertid synes vara oklart, huruvida, med departementalstadgans
nuvarande affattning, hela lagstiftningen å socialförsäkringsområdet
är att dit hänföra, torde en förtydligande omformulering i sådant syfte
böra ske. De å den högsta förvaltningen ankommande förvaltningsuppgifterna
med afseende å socialförsäkringsfrågorna äro däremot, som
bekant torde vara, för närvarande fördelade på olika myndigheter, nämligen
Ingen ändring k°mmersk°llegium, riksförsäkringsanstalten och, i viss mån, försäkringsini
Riksförsäk-spektionen. Ett upphörande af detta sakernas läge lärer icke under nu gifna
”efrstän-" förhållanden vara lämpligt att föreslå, icke ens i den mera begränsade omning''
fattning, som de båda kommittéerna tänkt sig i händelse af departementalreformens
genomförande. Då riksförsäkringsanstaltens framtida organisation
och ställning icke för närvarande kan fullt öfverskådas, bör denna, äfven
efter upprättande af den nu ifrågasatta socialstyrelsen, åtminstone tills
vidare förblifva ett med denna sidoordnadt, direkt under civildepartementet
sorterande centralt verk. Någon öfverflyttning af vissa riksförsäkringsanstaltens
uppgifter till socialstyrelsen bör sålunda nu icke komma ifråga.
Icke heller med afseende å försäkringsinspektionens ställning och uppgifter
kommer förevarande förslags genomförande att medföra någon som helst
rubbning.

seDs^nppgif- Socialstyrelsens uppgifter med afseende å socialförsäkringsärendena skulle
ter!1 därför tills vidare i hufvudsak begränsas till att öfvertaga handläggningen af
de ärenden på detta område, som för närvarande åligga kommerskollegium.
Den kollegium år 1910 tilldelade uppgiften att vara tillsynsmyndighet öfver
sjukkasseväsendet i riket och den för sådant ändamål i anslutning till kollega
afdelning för arbetsstatistik upprättade sj u k kasscb yr ån, skulle sålunda
i sin helhet öfvergå till den nya socialstyrelsen. Dit skulle ock, för så vidt nu
föreliggande förslag till lag om moderskapsförsäkring blir antaget, komma
att höra centralförvaltningens däraf föranledda uppgifter.

Vidare borde, såsom de båda kommittéerna föreslagit, till socialstyrelsen
lämpligen öfverföras de kommerskollegium nu tillkommande uppgifterna på
grund af lagen angående ersättning för skada till följd af olycksfall i arbete
den 5 juli 1901 och kungörelsen den 17 november 1905 angående anmälan om
olycksfall i arbete jämte kung!, brefvet af samma dag angående olycksfallsstatistiken,
nämligen att fastställa formulär till sådan anmälan, att mottaga
dessa anmälningar, att föranstalta om undersökning rörande inträffadt
olycksfall, att angifva till åtal förseelser rörande underlåtenhet att afgifva
sådan anmälan samt att utarbeta olycksfallsstatistiken.

I öfrigt torde socialstyrelsens uppgifter med afseende å socialförsäkringen
tills vidare böra vara begränsade till att med uppmärksamhet följa utvecklingen
på detta område i in- och utlandet, uti månadstidskriften »Sociala
Meddelanden» eller annorledes framlägga redogörelser, som kunna vara af
intresse, särskildt rörande lagstiftningen och öfrig verksamhet beträffande
socialförsäkringen i utlandet, samt att verkställa de särskilda större eller
mindre utredningar eller afgifva utlåtanden i ärenden, som af Ivungl. Maj :t
eller departementschefen kunna anbefallas. I sådant afseende må erinras om
de kommerskollegii afdelning för arbetsstatistik påhvilande utredningarna i
samband med de pågående förarbetena i och för en planerad arbetslöshetsförsäkring,
hvilka utredningar nu böra följa de öfriga sociala ärendena öfver
till socialstyrelsen. Slutligen bör departementschefen uti alla dessa, liksom
öfriga sociala ärenden —- äfven om de icke i öfrigt tillhöra socialstyrelsens
handläggning — äga anlita biträde af styrelsens personal för ärendes beredning
till underdånig föredragning.

I statsverkspropositionen till innevarande års Riksdag har Kungl. Maj:t
förklarat sig anse mest ändamålsenligt, åtminstone under nuvarande förhållanden,
att försäkringsinspektionen utses till registrerings- och tillsynsmyndighet
öfver understödsföreningar enligt det förslag till lag om dylika
föreningar, hvilket ock redan blifvit för Riksdagen framlagdt. Vid sådant
förhållande hafva de sakkunnige funnit det falla utom sitt uppdrag att nu
uttala sin mening med afseende å denna förläggningsfråga. Som emellertid
de båda kommittéerna för sin del föreslagit ifrågavarande registrering och
tillsyn förlagd till socialstyrelsen, ehuru i nära samarbete med försäkringsinspektionen,
hafva de sakkunnige likväl, under åberopande af kommittéförslaget,
velat uttala att, för så vidt dessa uppgifter nu skulle blifva tillagda
försäkringsinspektionen, frågan om deras öfverflyttning till socialstyrelsen
framdeles synes böra tagas under förnyadt öfvervägande. I likhet med de
båda kommittéerna hafva ock de sakkunnige för sin del hållit före — oafsedt
huru denna förläggningsfråga för tillfället kan blifva afgjord — att, för
dessa och en del andra i kommittébetänkandet omnämnda, socialförsäkringen
berörande ärenden, ett visst samarbete bör etableras mellan socialstyrelsen
och försäkringsinspektionen. Detta samarbete, hvarom föreskrifter böra meddelas
i de båda verkens instruktioner, synes böra blifva af liknande natur som
det ofvan förordade samarbetet uti vissa arbetarfrågor mellan näringsförvaltningen
(kommerskollegium) och socialstyrelsen (jfr sid. 16).

Slutligen torde böra understrykas att, om också de kommerskollegium nu
åliggande sociala ärendena öfverflyttas till socialstyrelsen, kommerskollegii
utlåtande dock fortfarande i vissa fall torde böra inhämtas. Hvad särskildt
beträffar viktigare ärenden rörande handelsflottans pensionsanstalt,

i—120327

Understöds föreningar.

Fattigvårds

ärenden.

höra de, i enlighet med kommittéernas förslag, tills vidare bibehållas bos kommerskollegium,
men lärer dock samråd med vederbörande inom socialstyrelsen
böra äga rum. Likaså torde, på detta och eu del andra områden, socialstyrelsens
medverkan allt emellanåt komma att tagas i anspråk af andra departement
än civildepartementet äfvensom af eu del andra ämbetsverk och
myndigheter.

Socialstyrelsen å sin sida måste ock i åtskilliga fall anlita medverkan från
andra ämbetsverks sida, såsom för olycksfallsstatistikens utarbetande från
kommerskollegium och riksförsäkringsanstalten o. s. v.

(Äfven af den nu ifrågasatta öfver flyttningen af ärenden torde vissa
författningsändringar påkallas.)

d) öfrig a sociala frågor.

Den offentliga fattigvården har, på sätt i de båda kommittéernas utlåtande
anförts, såväl på grund af sin allmänna natur som genom sin samhörighet med
andra sociala frågor, hänförts till socialförvaltningen. Det synes ock naturligt
ocli lämpligt, att de n u v a r a n d e, relativt mindre betydande fattigvårdsärendena,
hvilka nu — med undantag af vissa besvärsmål — tillhöra jordbruksdepartementet,
öfverflyttas från nämnda departement till civildepartementet
och den föreslagna socialstyrelsen. Visserligen äro de nu i förstnämnda
departement handlagda fattigvårdsärendena i allmänhet af öfvervägande
ekonomisk natur, under det deras sociala betydelse är mindre starkt
framträdande. Men gifvet är, att det vid tillskapandet af ett organ för eu
sammanhållande och enhetlig behandling af de sociala ärendena måste vara
angeläget att icke lämna utanför detsamma en ärendesgrupp, hvars sociala
karaktär är oomtvistlig och hvars område vid den nu förestående reformen
af fattigvårdslagstiftningen utan tvifvel kommer att blifva högst väsentligt
utvidgadt.

Fattigvårdsärendenas behandling i jordbruksdepartementet, där de nu närmast
handläggas af en kanslisekreterare med jämväl andra åligganden, äger
för närvarande rum utan att något centralt verk däri afger utlåtande. Dessa
ärenden handläggas sålunda nu endast i en central instans. Det kunde vid sådant
förhållande ifrågasättas, huruvida icke dessa ärenden lämpligen borde
vid öfverflyttningen till socialstyrelsen där slutgiltigt afgöras — ehuru med
besvärsrätt i vanlig ordning. Denna anordning torde dock möta hinder, hvad
beträffar ärenden angående hemsändande af utländingar från Sverige och
mottagande från utrikes ort af svenskar, hvilka ärenden såsom varande af
internationell art böra förbehållas Kungl. Maj :t. En öfverflyttning till social -

styrelsen af afgörandet uti öfriga nu i jordbruksdepartementet befintliga fattigvårdsärenden
— hufvudsakligen berörande fördelningen af fattigvårdsanslaget
— skulle däremot i och för sig väl kunna tänkas genomförd. Men då
en dylik åtgärd skulle förutsätta ändringar i gällande 1''attigvårdsförordning,
som nu är föremål för revision af fattigvårdslagstiftningskommittén,
ligger redan häri ett tillräckligt skäl att, åtminstone för närvarande, icke ifrågasätta
dess vidtagande.

Skola fattigvårdsärendena sålunda fortfarande afgöras af Kungl. Maj:t,
uppstår frågan, huruvida underdåniga utlåtanden böra af socialstyrelsen i dessa
ärenden afgifvas, eller om ärendena böra inom styrelsen direkt beredas för
föredragning i statsrådsberedningen. Såvidt angår ärenden angående liemsändande
af utländingar, synas utlåtanden icke kunna ifrågakomma, då utredningen
i dessa fall sker på diplomatisk väg. Detsamma bör då gälla äfven
ärenden rörande mottagandet från utlandet af svenskar. Med afseende å
öfriga fattigvårdsärenden åter måste det onekligen vara lämpligt, att socialstyrelsen
såsom centralt verk får tillfälle att närmare följa de företeelser, som
i förevarande ärenden komma till synes samt att sålunda dess utlåtande inhämtas,
innan ärendet företages till slutligt afgörande.

Beträffande fattig vårdsstatistik en hafva kommerskollegiikommittén
och departementalkommitterade erinrat om statistiska kommitténs förslag,
att densamma skulle lösgöras från sambandet med statistiken öfver kommunernas
finanser och göras till en själfständig publikation. Då kommittéerna
vidare funno obestridligt, att fattigvårdsadministrationen hade ett direkt
praktiskt intresse af att äga omedelbar tillgång till denna statistik samt att
leda dess utveckling i syfte att vinna allt mer ingående kännedom om fattigvårdsväsendet,
så ansågo sig kommittéerna böra hemställa om fattigvårdsstatistikens
öfverflyttande från statistiska centralbyrån till socialstyrelsen.
Enligt hvad chefen för finansdepartementet inhämtat (statsverkspropositionens
7:de h. t., sid. 164), kunna ock de vid en sådan öfverflyttning uppstående
svårigheterna undanröjas genom lämpliga anordningar. Äfven statistiken
öfver fattigvårdsväsendet bör sålunda redan nu öfverlämnas till socialstyrelsen.

Kommittéerna hafva ansett, att ärenden angående vanartande och i sedligt
afseende försummade barn samt angående fosterbarnsvården äro nära sammanhängande
med fattigvårdsärendena och af obestridlig social natur.
Utan att vilja bestrida, att ett sådant samband i båda fallen kan anses förefintligt,
hafva de särskildt tillkallade sakkunnige dock velat erinra om,
att den lagstiftning, som i afseende å vanartade och sedligt försummade
barn nu gäller, har till syfte att bereda ändamålsenlig uppfostran åt sådana
barn under viss ålder. För detta ändamål skall i hvarje skoldistrikt finnas en

Ärenden angående
vanartade
barn
och fosterbarnsvården.

barnavårdsnämnd, hvilken det åligger att taga vård om dylika barn inom
distriktet; nämnden utgöres i stad, där folkskoleväsendet handhafves af
stadsfullmäktige, af folkskolestyrelse och eljes, där ej särskild barnavårdsnämnd
tillsättes, af skolrådet. Inspektion öfver uppfostringsanstalter för
dessa barn utöfvas af folkskoleinspektörerna. Allt detta gifver tydligt vid
handen, att dessa frågor af den nuvarande lagstiftningen betraktas hufvudsakligen
ur uppfostrings- och undervisningssynpunkt. Detta tiar ock haft
till följd, att förevarande ärenden, i den mån de afgöras af Kungl. Maj :t,
handläggas i ecklesiastikdepartementet, där de ock, på grund af sitt samband
med uppfostringsväsendet, enligt de tillkallade sakkunniges meningtorde
böra förblifva.

Vidkommande åter fosterbarnsvärden gäller, att dess angelägenheter under
nuvarande förhållanden närmast sammanhänga med hälsovården och att hithörande
författningar hafva dessa barns sanitära välbefinnande till syfte.
Det är sålunda uppdraget åt hälsovårdsnämnden, eller, där sådan ej finnes,
kommunalnämnden att, hvar inom sitt område, ägna särskild omsorg åt
fosterbarn till skydd för deras hälsa och lif; där så anses nödigt eller lämpligt,
kan ock särskild styrelse under namn af fosterbarnsnämnd tillsättas.
Vidare har medicinalstyrelsen att meddela nödiga råd och anvisningar i afseende
å fosterbarnsvården. Regeringsärenden angående fosterbarnsvården
tillhöra redan nu civildepartementet.

Med hänsyn till hvad sålunda erinrats rörande denna sistnämnda ärendesgrupp
synes lämpligast vara, att den tills vidare kvarblifver hos de ämbetsverk,
dit den för närvarande bör. Det är emellertid att uppmärksamma, att
fattigvårdslagstiftningskommittén erhållit i uppdrag att företaga eu revision
af gällande lagstiftning på detta område. Det lärer vara att förutse, att den
sålunda anbefallda revisionen kommer att gifva till resultat, att hithörande
frågors sociala moment får ett starkare uttryck och att den offentliga fattigvården
och fosterbarnsvården därvid blifva ställda i ett intimt samband
såväl sinsemellan som med hela det sociala samhällsarbetet i öfrig!. När så
sker, är gifvet, att äfven frågor om fosterbarnsvården böra öfver föras till
socialförvaltningen och ingå såsom en icke oväsentlig del af denna förvaltnings
omsorger.

Tvångsupp- Ärenden angående tvång suppfostran af minderåriga förbrytare (tvångsfostran
af uppfostringsanstalten å Bona) föreslås af kommittéerna äfven öfverflyttade
''förbrytare!1 till den sociala förvaltningen. Det har dock synts de tillkallade sakkunnige
att, äfven om dessa ärenden i afsevärd mån äro af social innebörd, det härvidlag
i främsta rummet gäller en särskild form af uppfostran, som samhället bör
ägna dessa individer. Föreliggande fråga sammanhänger emellertid intimt,
bland annat, med det nyss omnämnda spörsmålet om uppfostran åt vanartade

och. i sedligt afseende försummade barn; och lära dessa med hvarandra nära
förbundna ärenden för den skull i en framtid böra sammanföras under ett och
samma departement, nämligen det som handlägger öfriga uppfostringsfrågor.

För närvarande lära ärenden angående tvångsuppfostran af minderåriga
förbrytare, i afvaktan på att detta spörsmål blifvit föremål för pröfning
och afgörande, böra bibehållas i det departement, justitiedepartementet, där de
— väl närmast på grund af den penitentiära synpunkt, som härvid spelar
in — för närvarande äro förlagda.

De båda kommittéerna hafva vid sin undersökning af de enligt gällande Fromma stifdepartementalstadga
under ecklesiastikdepartementet hörande s. k. fromma telser''
stiftelserna kommit till den uppfattningen, att allmänna ärenden rörande desamma
-— eventuell lagstiftning och tillsyn samt statistik — borde förläggas
till socialstyrelsen. Däremot borde ärenden, som voro speciella för särskilda
grupper af stiftelser, själffallet tillkomma de förvaltningsorgan, till hvilka
dylika ärenden med hänsyn till sin beskaffenhet eljes vore att närmast hänföra.

Af de statistiska uppgifter, som kommittéerna meddelat, äfvensom af hvad i
öfrigt är kändt beträffande ifrågavarande stiftelser och institutioner, vill det
emellertid synas, som om en mycket betydande del af dem åsyfta olika slag
af undervisning eller i öfrigt afse ändamål, som hänföra sig till ecklesiastikdepartementets
verksamhetsområde. I alla händelser är det just dessa grupper
af stiftelser, hvilkas löpande ärenden företrädesvis påkalla handläggning
af statsmyndighet, hvarför ock ecklesiastikdepartementet för närvarande
har att behandla det alldeles öfvervägande flertalet af de för olika
stiftelser speciella regeringsärenden. Vid sådant förhållande och då någon
enhetlig lagstiftning eller tillsyn icke finnes anordnad för de fromma stiftelserna,
synes för närvarande anledning saknas att vidtaga någon ändring med
afseende å handläggningen af hithörande ärenden.

Statistiska centralbyrån torde ock tills vidare böra bibehållas vid sin befattning
med utarbetandet af statistik öfver dessa stiftelser.

Socialstyrelsen skulle alltså tills vidare med afseende å denna ämnesgrupp
endast komma att handlägga de ärenden, hvilkas sakinnehåll tillhör styrelsens
verksamhetsområde. Med afseende å viktigare frågor af allmän art, såsom lagstiftning,
statistik o. d., bör emellertid socialstyrelsen sättas i tillfälle att bevaka
de sociala synpunkter, som därvid måste komma i betraktande.

Beträffande handläggningen af de särskilda regeringsärenden, som röra
allmänna barnhuset i Stockholm, torde emellertid en förändring vara af praktiska
skäl motiverad. Då dessa ärenden stå i nära samband med de frågor
angående fosterbarnsvården, som enligt hvad nyss visats lämpligen böra bibehållas
under civildepartementet (och medicinalstyrelsen), torde detta de -

Nykterhetsfrågan.

Tvångsintcrnering
af alkoholister.

partement böra från ecklesiastikdepartementet öfvertaga handläggningen af
de få regeringsärendena rörande allmänna barnhuset.

De båda kommittéerna synas hafva klart uppvisat angelägenheten af, att
nykterhetsfrågan i allmänhet betraktas såsom ett socialt spörsmål samt öfverlämnas
till civildepartementet och socialstyrelsen.

Denna senare torde därvid företrädesvis få till uppgift att afgifva utlåtanden
i hithörande spörsmål samt att tillhandahålla departementet sakkunnig
personal vid deras beredning till underdånig föredragning, hvar jämte socialstyrelsen
ock bör söka statistiskt belysa nykterhetsfrågans viktigare sidor.

Med afseende å ärenden rörande fördelningen af de s. k. brännvinsmedlen
(hvilka ärenden kommittéerna af förbiseende uppgifvit tillhöra finansdepartementet,
men hvilka nu handläggas af civildepartementet i förening med
ecklesiastikdepartementet) torde emellertid böra föreskrifvas, att ansökningar
om understöd af dessa medel skola ingifvas till socialstyrelsen för att af
denna pröfvas och med styrelsens yttrande öfverlämnas till civildepartementet.

Från regeln att ärenden rörande nykterhetsfrågan i allmänhet skola tillhöra
civildepartementet måste dock för närvarande undantag göras beträffande
rusdryckslagstiftningen. Då denna har en så stor finansiell betydelse,
att ej blott statens utan i än högre grad kommunernas, landstingens och hushållningssällskapens
ekonomi däraf är i väsentlig mån beroende, bör denna
lagstiftning och vissa därmed sammanhängande ärenden tills vidare förblifva
hos finansdepartementet.

Såsom kommittéerna erinrat, står frågan om tvångsinternering af alkoholister
i tydligt samband med nykterhetsärendena. Enligt det af fattigvårdslagstiftningskommittén
framlagda förslaget till lagstiftning på området skulle
denna lagstiftning komma att företrädesvis präglas af hänsynen till alkoholisternas
familjer, af polis- och fattigvårdssynpunkter samt af medicinska synpunkter.
Det vore då naturligt, att de i samband med en sådan lagstiftning
uppkommande förvaltningsärendena skulle tillhöra civildepartementet. Svårare
är att afgöra, i hvad mån hithörande ärenden jämväl höra behandlas
af något centralt verk, närmast socialstyrelsen eller medicinalstyrelsen.
Bedömandet af detta spörsmål måste emellertid blifva beroende på den blifvande
lagstiftningens slutliga läggning och innehåll, hvarom ganska
skilda meningar framträdt. Ehuru för närvarande alltså icke kan afgöras,
huruvida vissa löpande förvaltningsuppgifter med afseende å blifvande
tvångsinternering af alkoholister skola tillkomma socialstyrelsen, torde denna
böra beredas tillfälle att vid viktigare hithörande ärendens afgörande framhålla
de sociala synpunkter, som därvid alltid kräfva beaktande.

De båda kommittéerna hafva med allt skäl betonat, hurusom redan sträfvandet
att genom sammanslutning befrämja gemensamma syften ger en afgjordt
social karaktär åt förenings väsendet i allmänhet. Det visar sig oek vid
en undersökning af såväl de ideella som de ekonomiska föreningarnas ändamål
och uppgifter, att dessa föreningar i stor omfattning utgöra direkta organ för
socialt själfhjälpsarbete på olika områden. Den af kommittéernas flertal intagna
principiella ståndpunkten, att allmänna ärenden rörande föreningsväsendet,
särskild! lagstiftning och statistik, borde så långt praktiska förhållanden
medgåfve sammanföras hos socialstyrelsen, synes därför ock innebära en
fullt riktig tanke. Hvad emellertid lagstiftningen angår, hvilade denna mening
på den förutsättningen, att socialstyrelsen skulle äga det direkta stödet
af ett departementskansli, organiseradt i enlighet med de af departementalkommitterade
uppställda grunder. Då denna förutsättning emellertid nu ej
föreligger och då ur lagteknisk synpunkt ett nära samband obestridligen
förefinnes mellan aktiebolagslagen och den hittills gällande lagstiftningen
på föreningsväsendets område, så lärer justitiedepartementet tills vidare böra
bibehållas vid sina nuvarande uppgifter med afseende å föreningslagstiftningen.
Vid densamma bör emellertid socialstyrelsens medverkan själffallet anlitas
för att med afseende å dess sakinnehåll bevaka de sociala intressen, som
i förenings väsendet taga sig uttryck.

Med afseende å statistiken öfver de ideella föreningarna hafva kommittéerna
bestämdt häfda!, att densamma bör förläggas till den sociala förvaltningen.
Hägra hinder för en sådan anordnings genomförande redan nu synes
ej heller föreligga, utan torde socialstyrelsen böra få till uppgift att söka
statistiskt belysa ifrågavarande del af föreningsväsendet.

Såsom kommittéerna ock föreslagit, böra däremot ärenden, som är o speciella
för särskilda grupper af ideella föreningar, hänföras till de förvaltningsorgan,
hvilka eljes hafva att fylla statens uppgifter på ifrågavarande
områden. Om således frågor uppkomma om understöd af statsmedel åt nykterhets-
eller välgörenhetsföreningar, så böra dessa ärenden tillhöra socialstyrelsen
och civildepartementet, liksom ock motsvarande spörsmål beträffande
religiösa föreningar eller skytteföreningar böra tillkomma resp.
ecklesiastik- och försvarsmyndigheter o. s. v.

Äfven med afseende å de ekonomiska föreningarna är gifvetvis lämpligast,
att den direkt befrämjande verksamhet, som från statens sida ifrågakommer,
anförtros åt de statsorgan, hvilka kunna förutsättas hysa intresse för och
vilja gagna föreningarnas sträfvanden. Beträffande särskild! den hufvudgrupp
af ekonomiska föreningar, som de båda kommittéerna sammanfört under
beteckningen jordbrulcarkooperation, synes det vara uppenbart, att dess angelägenheter
i regel böra handhafvas af vederbörande jordbruksmyndig -

Föreningsvä sendet.

heter. Jordbrukar kooperationens atp niglad t landtbruksekonomiska och landtbrukstekniska
karaktär gör det helt naturligt, att jordbruksdepartementet
och landtbruksstyrelsen fortfarande som hittills handhafva den redan ganska
omfattande verksamhet, som staten utöfvar till denna rörelses utveckling
och befrämjande.

De motsvarande uppgifter, som från statens sida kunna ifrågakomma i afseende
å den s. k. arbetarkooperationen, synas med allt fog böra tillkomma
socialstyrelsen. För närvarande föreligga emellertid inga direkt ledande eller
kontrollerande uppgifter på detta område. Ett uttryck för statens intresse för
arbetarkooperationen är emellertid den omständigheten, att utarbetandet af
officiell statistik öfver densamma påbörjats inom den arbetsstatistiska afdelningen
i kommerskollegium. Denna statistik bör gifvetvis fullföljas och med
den öfriga socialstatistiken tillföras socialstyrelsen.

Kommerskollegiikommittén och departementalkommitterade hafva förutsatt,
att den i gällande lagstiftning för de ekonomiska föreningarna stadgade
registreringen skulle jämväl framgent handhafvas af länsstyrelserna,
men att däremot patent- och registreringsverkets befattning med att sammanställa
och publicera registreringsuppgifterna skulle fördelas på den sociala
förvaltningen och jordbruksdepartementet. Från representanter för arbetarkooperationen
har emellertid gjorts gällande, att den nuvarande anordningen
med ett flertal registreringsmyndigheter, hvilka vid sitt handhafvande
af registreringsuppgiften tillämpa olika principer, icke längre bör bibehållas.
Endast genom en centralisering af registreringen anse de möjligt åvägabringa
dels den enhetlighet med afseende å lagens tillämpning, dels ock den sakkunniga
ledning för föreningarna i dylika ärenden, hvilken vore synnerligen önskvärd
för den kooperativa rörelsens rationella utveckling. Dessa syften skulle enligt
deras mening lättast stå att vinna därigenom, att registreringen af samtliga
ekonomiska föreningar (både jordbruks- och arbetarkooperation) förlädes till
socialstyrelsen, som samtidigt skulle erhålla till uppgift att tillhandagå föreningarna
med råd och upplysningar beträffande stadgars innehåll och affattning,
att utarbeta all statistik på området o. s. v.

De nu återgifna önskningsmålen äro otvifvelaktigt af beskaffenhet att förtjäna
mycket beaktande. Å andra sidan synes emellertid icke uteslutet, att den
nuvarande anordningen »beträffande registreringen på vissa håll kan anses
böra bibehållas. Då endast genom en närmare utredning kan utrönas, huruvida
den frågasatta centraliseringen skulle medföra öfvervägande fördelar
samt hvilka kostnader därmed skulle blifva förenade — dessa böra dock knappast
blifva särdeles stora — så hafva de sakkunnige velat förorda, att en sådan
utredning omedelbart anordnas. Skulle denna utredning, livilket de sakkunnige
hålla för troligt, gifva till resultat, att registreringen af de kooperativa

föreningarna bör centraliseras till en myndighet, finna ock de sakkunnige helt
naturligt, att denna myndighet måste blifva socialstyrelsen, samt att ett slutligt
afgörande af frågan bör kunna ske redan nästkommande år. Därvid bör
då ock tagas i öfvervägande det från kooperationshåll framställda förslaget,
att icke allenast statistiken öfver arbetarkooperationen, utan äfven öfrig kooperationsstatistik
bör utarbetas af socialstyrelsen.

I öfverensstämmelse med hvad de båda kommittéerna hemställt, torde frå- Folkbildning,
gor om folkbildningsverksamhet o. d., yrkesundervisning, befrämjandet af sp”sa“het
sparsamhet, om truster och karteller samt om lotterilagstiftning icke böra
öfverlämnas till handläggning inom socialstyrelsen i annan mån, än att dess
samråd sökes i de fall, då ärendenas sociala moment sådant påkalla. Beträffande
åter de särskilda tillstånd till lotteriföretag, som meddelas af Kungl.

Maj :t, bör gifvetvis socialstyrelsens utlåtande inhämtas, när lotteriets ändamål
är att hänföra till dess ämbetsområde.

Redan i det föregående har erinrats, att invandring och utvandring äro att invandring,
betrakta som betydelsefulla sociala företeelser, som nära sammanhänga med
spörsmålen om arbetsmarknadens läge. Åtskilliga af de med invandringen
förknippade spörsmålen, t. ex. om användandet af utländsk arbetskraft, om
arbetsförmedling (särskild! för återinvandrande svenskar) o. s. v., böra också
uppenbarligen tillhöra socialstyrelsens verksamhetsområde.

Vissa speciella invandring särenden äro emellertid, såsom kommittéerna påpekat,
af natur att icke kunna öfverflyttas till socialstyrelsen. Hvad först
beträffar lagstiftningen på detta område, så äger denna eu utprägladt internationell
karaktär, som lärer nödvändiggöra dess kvarblifvande hos justitiedepartementet.
Likaså bör tillsynen öfver lagstiftningens tillämpning, såsom
sammanhängande med civildepartementets uppgifter med afseende å offentlig
ordning och säkerhet, fortfarande tillhöra nämnda departement.

Jnvandringsfrågornas sociala innebörd gör det emellertid naturligt, att
socialstyrelsen tillerkännes behörigt inflytande på deras behandling äfven
inom andra ämbetsverk.

Några hinder lära ej möta för att redan nu åt socialstyrelsen anförtro utvandring,
den befattning med utvandringsärenden (utvandraragenter m. m.), som för
närvarande utöfvas af kommerskollegium. Härigenom skulle dessa ärenden
komma att fortfarande vara förlagda hos samma myndighet, som handhar
de närbesläktade spörsmålen angående kommissionärer för platsanvisning
samt om arbetsförmedling i allmänhet. Därjämte torde, i enlighet med kommittéernas
förslag, socialstyrelsen böra från statistiska centralbyrån öfvertaga
insamlandet och publicerandet af de preliminära uppgifter om utvandringen,
som skola afgifvas af vissa lokalmyndigheter.

Kommittéerna hafva påpekat, att den nuvarande lagstiftningen icke afser
något positivt ingripande i emigrationens fortgång, utan i hufvudsak in 5—120327.

Bostadsfrå gan.

Egnahems frågor.

skränker sig till att reglera de former, under Indika emigrantagenterna fa
verka samt emigranterna afflytta och befordras från landet. Ehuru nu icke
kan förutses, Indika förändringar i detta afseende kunna komma att inträda,
lärer administrationen otvifvelaktigt böra i fortsättningen ägna synnerlig
uppmärksamhet åt de hithörande spörsmålen.

Att bostadsfrågan bör betraktas såsom eu i stort sedt social angelägenhet,
hafva kommittéerna klart påvisat; någon tvekan torde ej heller behöfva råda
om. att densamma bör tillhöra socialstyrelsens verksamhetsområde. Om ock
statens uppgifter med afseende å hithörande spörsmål hittills varit synnerligen
begränsade, så torde med visshet kunna förutses, att en ändring härutinnan
snart skall inträda och att sådana frågor som om bostadsinspektion,
bostadsförmedling o. d. skola påkalla större uppmärksamhet från statens sida.

I alla händelser bör staten bidraga till bostadsfrågans utredande genom statistiska
och andra undersökningar samt tillhandahålla upplysningar i ärendet
åt kommuner och andra.

De för bostadsfrågan viktiga grupper af ärenden, som regleras genom
byggnads- och brandstadgan, stadsplanelagen samt hälsovårdsstadgan för rikets
städer, höra emellertid på grund af sin speciella natur bibehållas vid
sin nuvarande handläggning, med iakttagande dock att samråd sökes med socialstyrelsen
i sådana hithörande ärenden, som beröra bostadsfrågans sociala
sidor.

Såsom kommittéerna framhållit, utöfva statsmakterna på ett. särskildt område
af bostadsfrågan en direkt befrämjande verksamhet, nämligen genom
sin egnahemslåneverksamhet. Med afseende härå hafva kommittéerna framkastat
den tanken, att i stället för den nuvarande egnahemslånefonden —
hvilken är afsedd att underlätta tillkomsten å landsbygden eller å till stad
hörande område, för hvilket stadsplan icke blifvit fastställd, af egna hem,
vare sig såsom jordbrukslägenheter eller såsom bostadslägenheter — borde
bildas två särskilda fonder, eu för jordbrukslägenheter och eu för bostadslägenheter,
såväl å landsbygden som i städerna. De med förstnämnda fond
sammanhängande ärenden borde då handhafvas af jordbruksadministrationen,
under det ärenden angående egna hem för bostadslägenheter skulle läggas
under den sociala förvaltningen. Ett sådant särskiljande har synts vara
fullt rationellt och väl ägnadt att åt hvardera gruppen af ärenden bereda den
mest sakkunniga och enhetliga handläggning. Skapande af egna hem för
jordbruksändamål bör ock så nära samman med andra jordbruksangelägenlieter,
t. ex. småbruksrÖreisen. att den äfven med hänsyn därtill bör handhafvas
af jordbruksförvaltningen. Å andra sidan krafvel’ spörsmålet om beredande
af egna hem för bostadsändamål för sin lösning aktgifvande på därmed
sammanhängande sociala faktorer och bör naturligen ses i samband med

bostadsfrågan i dess helhet. Denna uppfattning om behöfligheten och lämpligheten
af ifrågavarande ärendesgruppers åtskiljande på sätt nu nämnts lärer
oek, enligt hvad inhämtats, delas af de den 20 januari 1911 tillkallade egnahemssakkunnige.
Om och när på grundvalen af den utredning, som må af
nyssnämnde sakkunnige blifva verkställd, särskilda medel göras tillgängliga
eller andra åtgärder vidtagas i syfte att underlätta bildande af egna hem
för bostadsändamål vare sig på landsbygden eller i städerna, lära hithörande
angelägenheter sålunda höra anförtros åt socialstyrelsen.

Lefnadskostnadsfrågan har under de senaste åren, såväl i vårt land som Ärenden om
annorstädes, tillvunnit sig allt mer intresse. Dess tydliga karaktär af social let''“d^ost''
angelägenhet gör det helt naturligt, att densamma anförtros åt socialstyrelsen,
hvilken därvid främst torde få till uppgift att verkställa de synnerligen
omfattande och svåra utredningar, som erfordras för frågans belysande och
bedömande.

Kommittéerna förutsätta, att äfven andra sociala frågor än de af dem be- Andra sociala
torda skola framträda och påkalla statens uppmärksamhet. Vidare erinras, arpnden''
att säkerligen åtskilliga spörsmål, som för närvarande anses böra väsentligen
bedömas ur speciellt fackliga och tekniska synpunkter, snart nog torde komma
att antaga en så öfvervägande social prägel, att deras öfverförande till den
sociala förvaltningen kan däraf påkallas. Med hänsyn härtill torde ock böra
förest: eif vas, att jämväl sådana i det föregående ej angifna frågor, som til!
sin natur äro öfvervägande sociala och som icke tillagts annan förvaltning,
böra anses tillhöra socialstyrelsens ämbetsområde.

e) Social upplysning och representation.

Hvad kommittéerna yttrat med afseende å den föreslagna socialstyrelsens
uppgifter såsom allmän social upplysningsbvrå, synes förtjäna allt beaktande.
Erfarenheten har med all tydlighet visat, att offentliga myndigheter,
korporationer och enskilda äro i stort behof af upplysningar på det sociala
området. Oaktadt den betydelsefulla och i vissa fall storartade verksamhet,
som genom frivilliga organisationer utöfvas inom ett flertal sociala verksamhetsgrenar,
har den arbetsstatistiska afdelningen inom kommerskollegium,
hvilken för närvarande närmast representerar statens sociala intressen, med
hvarje år allt mer tagits i anspråk för utförande af utredningar samt meddelande
af upplysningar i hithörande ämnen. Helt visst komma krafven i
detta afseende att än mer växa med tillkomsten af ett särskilt verk för sociala
ärenden, dit mångsidig sakkunskap och stora resurser för olika frågors
belysande komma att samlas.

Ärendesförflyttningar

från civilde
partementet
icke nu lämp
liga.

Uppenbarligen bör det oek blifva en viktig uppgift för socialstyrelsen att
såväl inom som utom Sverige representera det officiella sociala arbetet i vårt
land samt söka bekantgöra dess läge och resultat. Därigenom skulle ock
styrelsen tillförsäkras omedelbar rapport med och nyttig kännedom om de
synpunkter och kraf, som utanför verket göra sig gällande inom intresserade
kretsar och hvilka särskildt på ifrågavarande område alltid måste vara af
stor betydelse. Socialstyrelsen synes därför böra redan från början af sin
verksamhet åläggas att tillhandagå med upplysningar, i den utsträckning
som förhållandena medgifva, äfvensom sättas i tillfälle att låta sig representeras
vid kongresser, utställningar och dylika sammanträffanden af personer,
som verka på det sociala området.

Efter den sålunda företagna undersökningen, af hvilka sociala ärenden
redan nu böra förläggas till civildepartementet — förutom de redan dit hänförda
— samt till den ifrågasatta nya socialstyrelsen, har det gällt att
få utrönt, om och i sådant fall hvilka andra ärenden lämpligen kunde samtidigt
utsöndras från civildepartementet och förläggas till annat departement.
Tydligtvis har det därvid''icke kunnat komma ifråga att till afskiljande från
civildepartementet föreslå någon af departementets nuvarande hufvudgrupper
af ärenden, hvilkas förläggande till annat departement till äfventyrs
eljes kunde befinnas önskligt, men näppeligen lärer'' kunna ske förrän i samband
med en mera genomgående omgruppering af ärendena mellan departementen
eller tillkomsten af ett nytt departement (för kommunikationsväsendet).
Ett eventuellt afskiljande af ärenden från civildepartementet har sålunda
kunnat tänkas nu ifrågakomma endast beträffande sådana, som icke
tillhöra de stora hufvudgrupperna och hvilka redan nu lika naturligt eller
kanske till och med naturligare kunde hänföras till annat departement. Sådana,
i departementalstadgan under civildepartementet särskildt omnämnda
ärenden, äro: ärenden rörande 1) »andra elektriska anläggningar» (än järnvägar—spårvägar—telegraf
och telefon), 2) eldfarliga olj<5r samt explosiva
varor och dylikt, 3) riksgränsen och 4) lapparnas särskilda ställning. Inom
gruppen »öfriga civila ärenden», hvilka icke enligt departementalstadgan till
höra annat departement, torde ock några sådana ärenden vara att anträffa.
De under 1) och 2) angifna ärenden skulle sålunda kunna ifrågasättas blifva
öfverflyttadé till finansdepartementet, de under 3) och 4) till justitiedepartementet
o. s. v.

Af dessa ärendesgrupper föranleda dock de med 2)—4) betecknade
icke något löpande arbete af betydelse, hvadan deras bortflyttning

,‘57

icke skulle medföra någon större lättnad i departementets arbete. Hvad återigen
beträffar ärenden om elektriska anläggningar, borde det ovedersägligen
ur flere synpunkter vara ändamålsenligt, om de kunde öfverflyttas till finansdepartementet
för att där handläggas tillsammans med öfriga industriella
ärenden, och att chefen för civildepartementet sålunda blefve befriad från
omsorgen om desamma. Men bortsedt från de elektriska ärendenas omisskänneliga
samband med vissa andra, civildepartementet tillhörande ärenden,
må uppmärksammas, att för deras handläggning nu är anställd en särskild
föredragande, med uppgift tillika att handlägga ärenden angående allmänna
arbeten m. in., Indika sistnämnda ärenden tills vidare böra allt fortfarande
tillhöra civildepartementet. Eu ändrad anordning i berörda afseende med
däraf följande behof af eu särskild föredragande inom ett annat departement
för ärenden angående elektriska anläggningar skulle antagligen komma att
föranleda vissa olägenheter och därjämte äfven ökade utgifter, Indika, då
de icke äro oundgängligen nödvändiga, synts böra undvikas. Någon minskning
uti civildepartementets nuvarande arbetskrafter skulle genom en sådan
ärendesförflyttning knappast möjliggöras. Då slutligen därtill kommer, att
den lindring uti departementschefens egen kvantitativa arbetsbörda, som
därigenom skulle kunna beredas, icke blefve något mera väsentlig, har det
synts lämpligast att låta nu ifrågavarande ärendens handläggning tills vidare
kvarblifva i civildepartementet.

En faktor, till hvilken vid bedömande af denna fråga hänsyn torde böra
tagas, är äfven den, att en nu vidtagen öfverflyttning af de elektriska ärendena
till finansdepartementet knappast kan förväntas blifva annat än rent
tillfällig. Kommer departementalreformen till utförande, lärer det väl nämligen
vara att förutse, att de elektriska ärendenas handläggning kommer att
anförtros åt ettdera af handels- eller kommunikationsdepartementen.

För departementschefen vore det ock tydligen en lättnad, om han kunde
befrias från omsorgen och ansvaret för den säregna och mycket svårbedömda
frågan om lapparnas särskilda ställning. På grund af denna frågas nära
samband med landtregeringsärendena — i viss mån äfven med de sociala
spörsmålen — och då densamma näppeligen för närvarande torde kunna förväntas
blifva bättre omhänderhafd inom något annat departement, har det
synts böra vid dess nuvarande förläggning förblifva.

Som af det anförda framgår, bär granskningen i nu berörda afseende
gifvit till resultat, att någon afsevärdare lättnad i mängden och mångfalden
af de ärenden, som nu påhvila civildepartementet, eller några
andra fördelar af betydelse icke skulle stå att vinna genom eu öfverflyttning
af några ärendesgrupper från civildepartementet till andra departement i
de få fall, där en sådan utflyttning under nuvarande förhållanden öfver

hufvud taget skulle kunna komma i fråga. Det har därför ansetts obehöflig!
att nu föreslå vidtagande af någon dylik ärendesförflyttning.

Socialförvaltningens förläggning.

Vid sin granskning af det föreliggande kommittébetänkandet hafva de inom
civildepartementet tillkallade sakkunnige uppmärksammat och velat särskildt
understryka den af de båda kommittéerna uttalade meningen, att erhållandet
af ett särskildt socialdepartement bör vara »målet vid sträfvandena att bereda
de sociala ärendena den plats i förvaltningen, som de en gång böra intaga».
Det har ock synts dem framdeles böra tagas under närmare ompröfning,
huruvida icke, vid den i utsikt ställda departementalreformen och ökningen
af departementens antal (bland annat för möjliggörande af ett särskildt
kommunikationsdepartement) samt den i samband därmed skeende
mera ingående omgrupperingen af ärendena mellan statsdepartementen, detta
mål skulle kunna ernås på en af de vägar som kommittéerna antydt, nämligen
genom en öfverflyttning af ärenden rörande »landtregering och kommuner»
från civildepartementet till annat departement, samtidigt med att
justitiedepartementets befattning med f ångvårdsärendena-öfverginge till civildepartementet,
hvilket därmed, såsom kommittéerna påpekat, skulle erhålla
en naturligare omfattning. I samband därmed skulle ock dess benämning,
enligt de sakkunniges förmenande, lämpligen kunna utbytas mot socialdepartementet.
Ehuru visserligen denna fråga nu ej föreligger, har det ansetts icke
vara ur vägen påpeka, att de åtgärder till skapandet af en mera enhetlig
socialförvaltning, som nu föreslås, långt ifrån att utgöra ett hinder, snarare
äro att betrakta som ett bestämdt steg i riktning mot det sålunda uppställda
slutmålet: ett särskildt socialdepartement.

De tillkallade sakkunnige hafva icke förbisett, att de båda kommittéernas
förordande af den utaf dem föreslagna sociala förvaltningens förläggning till
civildepartementet skett under förutsättning, att ett särskildt kommunikationsdepartement
blir inrättadt, dit följaktligen civildepartementets befattning
med kommunikationsärendena skulle komma att öfvergå. Den omständigheten,
att sistnämnda önskningsmål nu ej kan tillgodoses, anse dock de sakkunnige,
i likhet med departementschefen, icke böra utgöra ett hinder för de
sociala ärendenas sammanförande under civildepartementet redan nu i den
utsträckning ofvan angifvits, under förutsättning dock att den organisation
för ärendenas handläggning, som departementschefen tänkt sig och hvartill
förslag här framlägges, kommer till stånd.

Under de år, som hinna förflyta innan ett nytt departement för kommun!-

kationer m. in. kan blifva upprättadt, måste den arbetsmängd, som kommer
att påhvila chefen för civildepartementet, tydligen blifva synnerligen stor
och förhållandevis tung. Som emellertid, jämte dessa och andra ärendesgrupper,
största delen af de sociala frågorna redan nu tillhör civildepartementet
och dessa ärendens sammanförande under något annat af de förefintliga departementen
af flera olika skäl icke lärer kunna ifrågasättas, måste uppenbarligen,
fortfarande som hittills, flertalet af de sociala regeringsärendena
och de stora sociala reformfrågorna i alla händelser komma att påhvila chefen
för civildepartementet. Då det tillika, på af departementschefen anförda
skäl och särskildt med hänsyn till de nu anmärkta förhållandena, måste vara
af vikt, att frågan om de sociala ärendenas sammanförande till eu mera enhetlig
handläggning omedelbart bringas till eu i görligaste mån tillfredsställande
lösning, synes den nu anvisade utvägen till ernående af eu sådan
obetingadt vara att förorda. Visserligen bär det, såsom ofvan anförts, knappast
befunnits lämpligt att nu föreslå vissa andra ärendesgruppers förflyttning
från civildepartementet till andra departement, där de eljes till följd
af sin natur kunde inordnas. Civildepartementets eller snarare departementschefens
arbetsbörda blir sålunda, genom vissa andra departement nu åliggande
sociala ärendens öfverflyttning till civildepartementet, enligt hvad
ofvan förordats, ur viss synpunkt sedt ovedersägligen ökad. Det bör emellertid
icke förbises, att chefen för civildepartementet, på grund af sin befattning
med sociala frågor i allmänhet, redan nu måste anses befogad och skyldig
att ägna sin uppmärksamhet åt dylika frågor, äfven där de nu tillhöra
annan departementschefs närmaste handläggning. Och framför allt bör uppmärksammas,
att genom det föreslagna upprättandet i närmaste anslutning
till civildepartementet af eu särskild socialstyrelse — hvarifrån skulle beredas
omedelbar och direkt tillgång till speciellt sakkunnig personal för de sociala
ärendenas handläggning äfven inom departementet, deras beredning till underdånig
föredragning o. s. v. — eu faktisk och icke oväsentlig lättnad måste
erhållas uti departementschefens och äfven vissa af tjänstemännens inom
departementet nuvarande arbetsbörda. Med hänsyn tagen härtill, samt de
obestridliga fördelar i öfrigt, som den nu ifrågasatta anordningen skulle medföra,
måste densamma betecknas som icke allenast möjlig utan ock, under nu
gifna förhållanden, i hög grad önskvärd.

Allmänna

grunder.

Socialförvaltningens organisation och personal.

Huru en under nu gifna förhållanden i görligaste män tillfredsställande enhetlig
socialförvaltning skall kunna ernås, har departementschefen i sitt anförande
till statsrådsprotokollet den 30 december 1911 redan i stora drag angifva.
Den enda organisationsform, som med statsförvaltningens nuvarande anordning
kan ifrågakomma, är sålunda, att den tilltänkta socialstyrelsen upprättas
såsom ett centralt ämbetsverk för utöfvande af själfständig förvaltningsverksamhet,
men med skyldighet tillika för verkets chef och tjänstemän
att biträda inom civildepartementet med sociala regeringsärendens
beredning till underdånig föredragning, uppsättning af expeditioner i sådana
ärenden etc. Såsom departementschefen erinrat, hafva redan några under
de senare åren upprättade ämbetsverk blifvit på dylikt sätt närmare anknutna
till vederbörande departement, nämligen försäkringsinspektionen, bankinspektionen
och kontrollstyrelsen. Hvad särskild! beträffar försäkringsinspektionen,
torde det förtjäna påpekas, att den träffade anordningen tillkommit
på riksdagens direkta tillskyndan; för de båda öfriga verken åter har densamma,
efter förslag från Kungl. Maj:t, af riksdagen godkänts. Därmed torde
vara ådagalagdt att, då nu en liknande anordning föreslås för den nya socialstyrelsen,
detta icke innebär någon nyhet inom vår statsförvaltning. Tvärtom
utgör eu dylik anordning endast ett fortsatt framgående på eu af statsmakterna
under de senare åren redan inslagen väg, hvars ändamålsenlighet synes
vara tydlig och klar.

Genom den i det föregående lämnade framställningen torde vara klargjordt,
Indika ärenden af uteslutande eller hufvudsakligen social innebörd
redan nu lämpligen böra tillhöra civildepartementet och Indika uppgifter
med afseende å dessa olika ärenden under förhanden varande förhållanden
kunna och höra fyllas af den nya socialstyrelsen. Återstår sålunda nu att
påvisa, Indika jämkningar måste vidtagas uti det af de båda kommittéerna
framlagda detaljerade förslaget beträffande socialstyrelsens organisation
och arbetssätt, dess personal o. s. v. på grund däraf att styrelsen nu måste
erhålla en annan ställning samt inpassas uti förvaltningssystemet på annat
sätt — med en å ena sidan något mera begränsad, å den andra sidan något
större arbetsbörda — än enligt de båda kommittéernas förslag.

Hvad då först beträffar de allmänna grunderna för organisationen, kunna
och böra desamma i allt väsentligt redan nu blifva sådana, som de af de
båda kommittéerna angifvits (komm. bet. sid. 157—158; jfr oek deras förslag

till instruktion för socialstyrelsen). Vidkommande socialstyrelsens handläggning
åt och befattning med de ärenden, som skola afgöra^ af Kung].
Maj:t i statsrådet (regeringsärenden), äro de jämkningar, som nu
måste vidtagas i kommittéernas förslag, hufvudsakligen af mera formell
natur. Styrelsen såsom sådan bör sålunda, beträffande dylika
ärenden, fa enahanda uppgifter som andra centrala ämbetsverk inom sina
verksamhetsområden, d. v. s. hafva att, efter verkställda utredningar, afgifva
utlåtanden och yttranden i vanlig ordning, ehuru i enklast
möjliga form, och detta vare sig sådana infordrats af Kungl. Maj:t eller
departementschefen genom remiss, éller ock, i förekommande fall jämlikt
gällande författningar eller eljes, afgifvas på styrelsens eget initiativ.
Därjämte bör emellertid, som nämndt, socialstyrelsen åläggas skyldighet att
biträda chefen för civildepartementet ej mindre med beredande till underdånig
föredragning af på Kungl. Maj ds pröfning ankommande sociala
ärenden än äfven med expediering af Kung]. Maj ds beslut i sådana
ärenden (jfr instruktionen för försäkringsinspektionen §1). Dessa åligganden
komma dock helt .naturligt icke att fyllas af socialstyrelsen såsom
sådan, utan böra påhvila i förstnämnda afseende socialstyrelsens
chef eller dess inom olika områden speciellt sakkunnige tjänstemän (jfr
instruktionerna för försäkringsinspektionen § 7, för kontrollstyrelsen § 6 och
för bankinspektionen §§ 4 och 11) samt i det senare fallet vissa styrelsens
tjänstemän med undantag af chefen. Dessa tjänstemän skulle med afseende
ä sin tjänstgöring inom departementet hafva att ställa sig till efterrättelse
de föreskrifter utöfver gällande instruktions bestämmelser, som kunde meddelas
af chefen för civildepartementet eller expeditionschefen i nämnda
departement (jfr instruktionen för bankinspektionen § 11). Dylik medverkan
från socialstyrelsens sida torde i regel alltid böra ifrågakomma beträffande
ärenden, som direkt falla inom socialstyrelsens verksamhetsområde,
där icke fråga är om underdåniga besvär öfver socialstyrelsens beslut eller
departementschefen i något fall finner undantag från nämnda regel böra
ske, men bör äfven kunna förekomma i andra sociala ärenden, då departementschefen
så anser lämpligt.

Vidkommande därefter socialstyrelsen som centralt verk synas de allmänna
grunder för organisationen, som de båda kommittéerna uppställt (sid.
157—158), redan nu böra i sin helhet godtagas. De inom civildepartementet
tillkallade sakkunnige hafva, i likhet med de båda kommittéerna, funnit
det vara uppenbart, att socialstyrelsens uppgift som förvaltande verk, om
ock från början kanske icke kvantitativt så omfattande som åtskilliga andra
verks, »torde alltjämt komma att ökas med lifligare lagstiftningsarbete och
med utsträckt ledning och kontroll från statens sida på åtskilliga sociala om 6—120327 -

råden», samt att »stora anspråk komma i hvarje fall alltid att ställes på socialstyrelsens
utredande af olika sociala spörsmål samt på dess initiativ till
statsmakternas åtgöranden». Det har därför ock synts vara af stor betydelse,
att socialstyrelsen redan från början erhåller en mot dess kräfvande
uppgifter svarande ställning och utrustning. Å andra sidan hör styrelsen
naturligtvis icke nu förses med större arbetskrafter än som för de redan föreliggande
och närmast förestående förvaltnings- och utredningsuppgifternas
lösning är oundgängligt. Den af kommittéerna uppställda principen, att för
ordinarie arbete, så långt lämpligen kan ske, skall användas ordinarie personal,
lärer näppeligen kunna möta någon gensaga, blott samtidigt tillses, att
icke flera befattningshafvare uppföras på ordinarie stat än som kunna förutses
under alla förhållanden blifva behöfliga. Denna princip hafva ock
de tillkallade sakkunnige i sitt efterföljande förslag till stat för socialstyrelsen
sökt noggrant följa, liksom de ock i intet fall föreslå högre kvalificerad
arbetskraft än som oundgängligen är af nöden. Äfven de af de båda
kommittéerna uppställda öfriga principerna för ärendenas handläggning inom
styrelsen hafva i regel ansetts ändamålsenliga. Arbetet bör sålunda utföras
under möjligast enkla, men dock fullt betryggande former. 1 detta afseende
hafva de sakkunnige likväl velat ifrågasätta, huruvida icke detta sistnämnda
kraf här blefve bäst tillgodosedt genom att vissa mera betydelsefulla ärenden
afgjordes under den kollegiala formen — t. ex. när styrelsen har att afgifva
utlåtanden i viktigare lagstiftningsfrågor eller fatta vissa andra, viktigare
principbeslut. I likhet med de båda kommittéerna hafva de sakkunnige
ock funnit lämpligt, att visserligen å ena sidan ärendena sammanhållas i minsta
möjliga antal byråer, men å andra sidan deras afgörande, där så'' ske kan,
decentraliseras till de särskilda byråerna. Det har äfven varit de sakkunniges
mening, att »enkelhet och snabbhet i förvaltningen måste häraf i hög
grad befrämjas». Dessa principer böra ock komma till uttryck i den instruktion
för socialstyrelsen, som kommer att utarbetas, och synes därvid det
föreliggande instruktionsför,slaget i tillämpliga delar böra tjäna till hufvudsaklig
ledning.

Jämväl, hafva de tillkallade sakkunnige för sin del funnit det vara af
vikt, »att socialstyrelsen organiseras så, att den dels står i billigaste kontakt
med det verkliga lifvet och i samarbete med dem, som beröras af de växlande
sociala spörsmålen, dels ock leder och handhar de undersökningar och utredningar,
som de sociala frågorna erfordra, samt har tillgång till och behandlar
det statistiska material, som i mångt och mycket blir grundläggande
för styrelsens arbeten».

Huru detta sistnämnda kraf skall tillgodoses, har redan i det föregående,
i afbitning till de båda kommittéernas hemställan, blifvit berörd!. Social -

statistiken skulle nämligen i sin helhet komma att förläggas till socialstyrelsen
och där sammanhållas till eu byrå, stående i närmaste samarbete
med styrelsens öfriga byråer. I detta sammanhang torde dock böra påpekas,
att socialstyrelsen under nu gifna förhållanden icke kan eller bör erhålla
någon direkt befattning med andra statistiska arbeten eller publikationer
än verkets egna. Den af de båda kommittéerna föreslagna anordningen,
att utförandet af det statistiska arbetet och publikationsverksamheten för
hela civildepartementet skulle åläggas en byrå, nämligen socialstyrelsens
statistiska byrå, där erforderlig statistisk kompetens för dessa arbeten alltid
vore till finnandes, kan helt naturligt för närvarande icke komma till utförande.
Förutsättningen för en sådan anordning föreligger nämligen ej förrän
departementalreformen blifvit genomförd, enär först då ett så nära samarbete
mellan de olika verken kan komma till stånd (helst ock i samband med
deras lokala sammanförande), som möjliggör nämnda förslags realiserande.
Af det nu anförda framgår alltså, att § 1, mom. 3, i förslaget till instruktion
för socialstyrelsen nu måste utgå, och att socialstyrelsen följaktligen icke nu
bör erhålla till uppgift att »utföra de statistiska delarna af medicinalstyrelsens
och försäkringsinspektionens berättelser samt att ombesörja offentliggörandet
af dessa och departementets öfriga publikationer».

Med afseende åter å socialstyrelsens kontakt in e d d et verkliga
lifvet och samarbete m e d d e m, som beröras af de
växlande sociala spörsmålen, ligger det redan i de styrelsen förelagda
uppgifternas natur, att en sådan växelverkan måste komma till stånd
och allt vidare utvecklas. De af departementschefen särskildt tillkallade
sakkunnige hafva ock velat gifva uttryck åt sin förvissning därom, att socialstyrelsen
skall komma att bygga vidare på den goda grund härvidlag,
som blifvit lagd af kommerskollegium. Redan i det föregående har ock socialstyrelsens
förutsatta allt intimare samarbete med institutioner, korporationer
och enskilde på olika sociala områden något närmare utvecklats.
Här må vidare endast i förbigående erinras därom, att socialstyrelsen i fortsättningen,
såsom hittills kommerskollegium, förutsättes skola stå i nära
förbindelse med i orterna verksamma organ och funktionärer (ortsombud,
statens förlikningsmän, yrkesinspektörer, arbetsförmedlingsanstalter, sjukkassor
och andra korporationer) ej mindre genom skriftväxling och personliga
besök i orterna af styrelsens tjänstemän (för inspektion, konsulentverksamhet,
öfvervarande af förhandlingsmöten, inhämtande af statistiska och
andra uppgifter o. s. v.) än äfven genom anordnandet af möten mellan verket
och underordnad personal o. s. v. För socialstyrelsens anlitande af biträde af
utanför verket stående personer —- mer eller mindre tillfälligt tillkallade sakkunnige,
de sektioner af det s. k. sociala rådet, som omedelbart synas böra

upprättas, ett par s. k. fullmäktige o. s. v. — skall i det följande något närmare
redogöras.

Det har ock synts vara af betydelse att i detta sammanhang få betonadt, att
upprättandet af en socialstyrelse och denna statsinstitutions deltagande uti arbetet
och medverkan på olika sociala områden ingalunda kommer att öfverflödiggöra
eller kringskära det nyttiga arbete på flera af dessa områden, som
nu utföres af olika statliga och kommunala myndigheter, föreningar och enskilde.
Tvärtom bör äfven mellan dessa och det blifvande statsorganet icke
allenast etableras det intimaste samarbete utan ock i åtskilliga fall äga rum
en naturlig arbetsfördelning, därvid den ledande principen bör vara, att
andra och större uppgifter icke öfvertagas af statsorganet än som under
gifna förhållanden pröfvas erforderligt och lämpligt. Den ledning och kontroll,
som staten på vissa af dessa områden nu eller framdeles kan finnas böra
utöfva genom ett sitt sakkunniga organ, bör ock i väsentlig mån erhålla karaktären
af ett förtroendefullt samarbete med dem, som i sitt eget välförstådda
intresse äro af densamma berörda.

Hvad slutligen angår den af de båda kommittéerna äfven i detta sammanhang
(sid. 157) berörda frågan om samarbetet mellan socialstyrelsen och
vissa andra centrala förvaltningsorgan, har de tillkallade sakkunniges mening
därom i det föregående redan i hufvudsak kommit till uttryck. Tydligt
är, att detta samarbete för närvarande icke kan komma till stånd i den
större utsträckning, som kommittéerna tänkt sig blifva möjligt en gång i
framtiden efter departementalreformens genomförande.

Redan för närvarande bör dock alltid, enligt hvad i det föregående erinrats,
samarbete mellan socialstyrelsen och andra verk jämlikt kungl. kungörelsen
den 16 februari 1900 (jfr ofvan sid. 16) tämligen ofta komma att äga rum.
För ett intimt samarbete mellan vederbörande departement och socialstyrelsen
är ock vederbörligen sörjdt genom den ställning, verket och dess tjänstemän
skulle komma att intaga gent emot civildepartementet, i det att styrelsen
ställes i så nära anslutning till detta, som under nuvarande förhållanden
gärna är möjligt.

Fastställandet af några bestämda regler för det personliga samarbetet mellan
socialstyrelsens och andra verks tjänstemän, ett samarbete, som ofta
blir nödvändigt, torde, såsom de båda kommittéerna uttalat, icke behöfva ske.
Ej heller torde det vara behöflig! att för närvarande mellan socialstyrelsen
och försäkringsinspektionen anordna sådan gemensam handläggning af vissa
ärenden af för.säk ringsteknisk natur, som af ses uti förslaget till instruktion
för socialstyrelsen § 19, mom. 2 (jfr nedan). Skulle en sådan handläggning
dock af vissa skäl anses böra förekomma, synas lämpliga bestämmelser i sådant
afseende kunna meddelas efter förebilden af den nu föreskrifna ge -

mensamma handläggningen af vissa ärenden mellan arméförvaltningens
sjukvårdsbyrä och medicinalstyrelsen (jfr arméförvaltningens instruktion
§ 13, mom. 2; jfr ock § 16, mom. 1 och 2). Däremot synes det vara af stor
betydelse — såsom redan i annat sammanhang framhållits — att ett sådant
mera intimt och regelmässigt samarbete mellan olika verk uti viktigare
ärenden, berörande bådas verksamhetsområden, hvarom de båda kommittéerna
väckt förslag (jfr komm. bet. sid. 182 och förslaget till instruktion för
socialstyrelsen §§ 3—5), i och med socialstyrelsens upprättande genom uttryckliga
föreskrifter i vederbörande verks instruktioner bestämmes skola
äga rum mellan socialstyrelsen och åtminstone tvänne andra verk, nämligen
kommerskollegium och försäkringsinspektionen. Uppmärksammas bör, att
en dylik anordning — hvarigenom vid handläggningen inom ett verk af ärende,
som berör ett eller flera andra förvaltningsorgans verksamhetsområde,
representant för detta eller dessa organ skall vara närvarande för bevakande
af intressen, som falla under deras verksamhet, med åliggande att deltaga
i öfverläggningarna, men ej i besluten samt att i förekommande fall anteckna
sin afvikande mening till protokollet — ingalunda innebär någon nyhet inom
statsförvaltningen (jfr t. ex. instruktionen för vattenfallsstyrelsen § 30). Det
torde ock böra tagas i öfvervägande, huruvida icke denna vida enklare form
för samarbete mellan nu nämnda verk borde föreskrifvas äfven för en del
sådana fall, då eljes den ofvannämnda kung!, kungörelsen den 16 februari
1900 skulle äga tillämpning.

Frågan om det antal byråer och den personaluppsättning, som erfordras Antal byför
den nu till upprättande föreslagna nya socialstyrelsen, hafva de tillkal- pfr~

lade sakkunnige underkastat eu noggrann ompröfning. sättning.

Vidkommande först antalet behöfliga byråer inom styrelsen hafva de sakkunnige,
i likhet med de båda kommittéerna, kommit till tvänne alternativa
förslag. De hafva sålunda funnit, att under vissa förhållanden och särskildt
intill dess en ny och utvidgad lagstiftning om arbetarskydd hunnit blifva genomförd,
antalet byråer bör kunna inskränkas till tre, nämligen en för alla s. k.
arbetarfrågor och »öfriga» sociala frågor, en för socialförsäkringsfrågor
(närmast sjukförsäkring och moderskapsförsäkring) och en för socialstatistiken
och publikationsverksamheten.

Emellertid väntas förslag till ny lagstiftning om arbetarskydd redan komma
att föreläggas innevarande års Riksdag, vid hvilket förhållande ansetts
böra undersökas, huruvida detta, såsom de båda kommittéerna förordat, borde
föranleda till ett omedelbart upprättande inom socialstyrelsen af en
fjärde byrå, afsedd enbart för ärenden rörande arbetarskydd och yrkesinspektion.
De tillkallade sakkunnige hafva ock beredts tillfälle att taga del
af det föreliggande lagförslaget, hvilket för närvarande är under lagrådets

pröfning, och hafva häraf sökt bilda sig en så noggrann uppfattning som
omständigheterna medgifvit af det arbete, som förslagets genomförande
kan beräknas medföra för »yrkesinspektionens chefsmyndighet». Denna
granskning har gifvit vid handen, att å densamma redan från början
skulle komma att ställas ganska stora anspråk, helt andra och väsentligt större
än som beträffande dessa ärenden hittills påhvilat kommerskollegium.
»Chefsmyndigheten» skulle sålunda få ett omfattande och omdömeskräf■vande
arbete med uppgörande af förslag till en hel del specialförfattningar
och instruktioner samt vidare med yrkesinspektionens organisation,
ledning och kontroll, speciell inspektionsverksamhet, meddelande af
vissa eftergifter med afseende å lagens tillämpning, utarbetandet af förslag
till skyddsanordningar och skyddsföreskrifter o. s. v. Dessa anspråk på »chefsmyndighetens»
kompetens och arbetskrafter skulle ock komma att ytterligare
ökas, därest, såsom Kungl. Maj:t funnit lämpligt och äfven synes riktigast,
det af den s. k. yrkesfarekommittén föreslagna arbetar sky ddsrådets uppgifter,
särskild! beträffande författningsarbetet, i väsentliga delar öfverflyttas
på »chefsmyndigheten». Slutligen hafva de nyligen till gemensamma
öfverläggningar, bland annat rörande det föreliggande organisationsförs
laget, samlade yrkesinspektörerna uttalat sin anslutning till detsamma
under förutsättning, att inom socialstyrelsen blir upprättad en byrå enbart
för arbetarskydd och yrkesinspektion af den omfattning här nedan föreslås.
Under sådana förhållanden och då det sålunda uppställda krafvet kan
tillgodoses utan någon större kostnadsökning, hafva de sakkunnige funnit sig
böra föreslå det omedelbara upprättandet af en dylik fjärde byrå (jfr l:sta
och 2 alra byrån i alternativ I å sid. 66). Förutsättningen för dess upprättande
har dock synts dem böra vara, att lagen om arbetarskydd blir antagen.
Skulle så ej blifva förhållandet, torde arbetarskyddsärendenas handläggning,
som nämndt, böra anförtros åt en för alla arbetarärenden gemensam
byrå med den organisation, som för en sådan alternativt föreslagits
(jfr lista byrån i alternativ II å sid. 68).

Hvad de öfriga byråerna beträffar, synes äfven en hvar af dem redan
från början få ganska betydande arbetsuppgifter. På l:sta byrån (enligt
alternativ I) med dess mångskiftande ärenden kommer visserligen icke
att hvila så mycket löpande förvaltningsarbete som å de öfriga byråerna.
Under den första tiden torde''detta hufvudsakligen komma att afse —
förutom byråchefens funktioner i förekommande fall som ställföreträdare
för verkets chef och sekreterarens för fullgörandet af sekreterargöromålen
å såväl lista som 4ide byrån — ärenden angående förhållandet mellan arbetsgifvare
och arbetare (kollektivaftal, arbetskonflikter, medling och skiljedom
i arbetstvister m. in.); angående arbetsmarlmaden (offentlig och enskild ar -

betsförmedling, emigration, tillsyn å utvandraragenter in. in.); angående
nykter hetsverksamheten m. in.; angående allmän fattigvård m. in. samt angående
styrelsens hela personal (personaltillsättning, tjänstledighet, semester,
extra tjänstemän, arbetsordning o. s. v.). Därjämte komma emellertid att
särskilt å denna byrås personal ställas stora anspråk beträffande »utredande
af olika sociala spörsmål samt på dess initiativ till statsmakternas åtgöranden»
äfvensom med afseende å utarbetandet af regelbundna redogörelser
till »Sociala Meddelanden» och all erforderlig medverkan i och för
det statistiska arbetet inom icke allenast de ofvan nämnda utan äfven de
många öfriga områden, som tillagts denna byrå och beträffande livilka något
löpande förvaltningsarbete ännu ej förekommer.

Åt uppgifter af sistberörda art kommer uppenbarligen äfven öfriga byråers
personal, en hvar inom sitt gebit, att få ägna all tillbörlig uppmärksamhet.
För förvaltningsarbetena å 2:dra hyrån (eldigt alternativ I) är redan
redogjordt. Å 3:dje byrån komma arbetena tydligtvis till eu början att hufvudsakligen
afse de mångtaliga ärenden rörande registrerade sjukkassor
samt därjämte, i händelse af det väntade lagförslagets antagande, rörande
moderskapsförsäkringen. Till denna byrå torde ock, därest för eu jämnare
fördelning af arbetsuppgifterna eller af andra skäl så skulle befinnas lämpligt,
fattigvårdsärendena eventuellt kunna öfverflyttas från lusta byrån.
Arbetena å 4: de hy rån komma slutligen, som nämndt, att omfatta hela socialstatistiken
■— såväl den s. k. allmänna arbetsstatlstiken som de större
eller mindre specialundersökningar på olika områden, livilka i hittills alltjämt
ökad omfattning påkallats af statsmakterna.

I likhet med de båda kommittéerna hafva äfven de sakkunnige velat framhålla
önskvärdheten af, att en detaljerad ärendesgruppering (jfr komm. bet.
sid. 162—163) icke bör »fastslås genom uttryckliga instruktionsbestämmelser,
utan att en öfverflyttning af vissa ärenden från en byrå till en annan i mån
af behof utan vidare omgång skall kunna äga rum, samt att ett dagligt och
intimt samarbete mellan de olika byråerna gifvetvis måste förutsättas», särskilt
emellan 4:de byrån och öfriga byråer.

Vid upprättandet af ett nytt verk med, såsom här är fallet, delvis nya
arbetsuppgifter, är det gifvetvis svårt att med säkerhet beräkna arbetets mängd
samt personal- och anslagsbehofven. I detta fall gälla dessa svårigheter dock
närmast de omedelbart tillkommande nya uppgifterna. Hufvuddelen af . socialstyrelsens
ärenden kommer emellertid att dit sammanföras från andra ämbetsverk.
Och om äfven vissa af dessa ärenden hädanefter komma att beredas
eu mera ingående behandling än tillförene, lärer detta dock icke utan vidare
få anses medföra en motsvarande ökning i arbetet, enär handlägg -

Per sonal.

ningen hädanefter i regel skulle tillkomma en mera sakkunnig och för dessa
uppgifter mera direkt intresserad personal.

Icke heller böra de i en framtid för socialstyrelsen förestående uppgifterna
få föranleda till, att verket från början utrustas med arbetskrafter, som
icke fullt tagas i anspråk för de redan föreliggande arbetsuppgifterna.
Till dessa måste dock alltid höra — särskildt för verkets chef och öfriga
tjänstemän i ledande ställning — att ägna tillbörlig uppmärksamhet åt de
närmast väntade nya uppgifterna, så att sakkunnig medverkan från socialstyrelsens
sida skall kunna vara att påräkna vid reformförslagens genomförande
och upptagandet af nya sådana.

Detta kraf, hvars stora betydelse icke får förbises, hafva de båda kommittéerna
formulerat sålunda: »personalen kan dock icke heller tillmätas alltför
knappt, särskildt om det utbredda och kostsamma kommittéväsendet äfven
på detta område skall kunna i någon mera afsevärd grad minskas». I detta
sammanhang bör särskildt framhållas, hurusom ett verk som socialstyrelsen
alltid måste hafva till uppgift — förutom löpande förvaltningsarbeten, inspektionsverksamhet
och statistiska utredningar o. s. v. —- att antingen själ]''t
verkställa af Kungl. Maj:t anbefallda, mer eller mindre omfattande utredningsarbeten
och afgifva slutliga utlåtanden öfver viktiga reformförslag eller
ock tillhandahålla på området sakkunnig personal för liknande arbeten inom
departementen eller uti kommittéer etc., äfvensom för biträde vid ärendenas
beredning till underdånig föredragning o. s. v. Tydligt är, att inom ett sådant
verk, åtminstone i någon mån, måste finnas tillgång till kompetenta ersättare
för de befattningshafvare, hvilka tagas i anspråk för ofvan angifna
uppgifter, på det att de löpande arbetena icke skola blifva eftersatta för
sålunda påkommande arbeten och uppdrag. Erfarenheterna från kommerskollegium
— uti hvad det gäller såväl näringsförvaltningen som socialförvaltningen
— hafva nogsamt gifvit vid handen, att man, då det är fråga om
ett verk med nu angifna uppgifter, har att räkna med förhållanden, som icke
äro i allo tillämpliga på de vanliga förvaltningsverken. Kommerskollegium
samt dess ämbets- och tjänstemän måste sålunda ofta nog tagas i anspråk
för arbeten och uppdrag af ofvannämnda art, till afgjordt gagn, enligt
hvad det vill synas, för det allmänna. Å andra sidan hafva understundom,
då lämplig och med ärendena fullt förtrogen ersättare ej funnits att förordna,
vissa löpande arbeten måst stå tillbaka. Äfven om det icke lärer vara möjligt
att gifva ett verk af detta slag en sådan utrustning, att dylika eventualiteter
kunna helt förekommas, synes det vara på sin plats att åtminstone i
någon mån söka förebygga deras alltför täta återkommande genom sådana
anordningar, att icke hvarje extra påkommande uppdrag föranleder dylika
rubbningar i de löpande arbetena.

Vid sin granskning af de båda kommittéernas förslag till lönestat för socialstyrelsen
hafva de tillkallade sakkunnige funnit, att viss hänsyn tagits
till ofvan anförda förhållanden, men att kommittéerna tydligen på samma
gång låtit sig angeläget vara att strängt begränsa utgifterna för den nya organisationen.
Då de sakkunnige det oaktadt nu föreslå kostnadernas
ytterligare nedbringande, har detta också möjliggjorts endast genom
den begränsning af arbetsuppgifterna, som af dem i det föregående föreslagits,
samt den omläggning af organisationen, som är en gifven konsekvens
af de ändrade förutsättningarna för dess genomförande. Ifrågavarande begränsningar
i socialstyrelsens arbetsuppgifter äro dock ej större än att de i
viss mån uppvägas af den ökning i arbetet, som betingas däraf att styrelsens
ställning nu måste blifva en annan än kommittéernas förslag innebär
samt att andra af dem åsyftade reformer icke samtidigt kommit till utförande.
Sålunda måste nu, då socialstyrelsen icke organiseras som eu departementsafdelning
vid sidan af ett med betydande juridisk kompetens utrustadt
clepartementskansli, detta slags kompetens blifva något bättre tillgodosedd inom
styrelsen än kanske eljes varit nödigt (jfr nedan sid. 58). Vidare måste nu
styrelsen själf i större utsträckning få hand om sina ekonomiska angelägenheter
(Indika af kommittéerna förutsatts skola handhafvas på annat håll gemensamt
för hela civildepartementet), o. s. v. Otvifvelaktigt lärer ock den
socialstyrelsens tjänstemän påhvilande föredragningsskyldigheten i statsrådsberedningen
samt öfrig tjänstgöring inom civildepartementet, om också möjligast
praktiska anordningar träffas, icke nu kunna ordnas så enkelt, som nären
gång departementalreformen hunnit genomföras. Äfven vissa andra lättnader
i arbetet, i kommunikationen mellan olika verk etc., torde först i samband
därmed kunna beredas. Allt detta har vållat, att någon större nedsättning
af utgiftsstaten, än som här nedan föreslagits, svnts de tillkallade sakkunnige
icke vara att tillråda.

Förslaget till stat är, som nämndt, uppgjordt under den förutsättning, att
de bebådade förslagen till lagar angående arbetarskydd och moderskapsförsäkring
blifva i år genomförda (jfr alternativ I). Skulle mot förmodan
ettdera eller båda dessa förslag komma att falla, bör däraf föranledas eu
minskning i socialstyrelsens personaluppsättning och utgiftsstat på sätt framgår
af för dessa eventualiteter uppgjorda alternativa förslag (alternativ II).

Uti sitt anförande till statsrådsprotokollet den 30 december 1911 har departementschefen
anfört hufvudskälen för, att socialstyrelsens personal i viss
omfattning omedelbart borde blifva uppförd på ordinarie stat. Departementschefen
har sålunda erinrat därom, att den af Ivungl. Maj :t anbefallda utredningen
om reglering af löneförhållandena för den del af kommerskollegii
personal, som komme att öfverflvttas till socialstyrelsen, i och med det nu

1—120327.

Ordinarie

stat.

föreliggande kommittébetänkandet blifvit verkställd. Och. då ett verk för de
sociala ärendena uppenbarligen är påkalladt af ett stadigvarande behof, har
departementschefen funnit eu slutlig och definitiv lönereglering för den del
af denna personal, som betingas af detta behof, böra äga rum i samband
med det föreslagna nya verkets upprättande.

För egen del hafva de tillkallade sakkunnige redan i det föregående gifvit
uttryck åt sin anslutning till denna departementschefens uppfattning. De
hafva ock vitsordat riktigheten af den princip, som de båda kommittéerna
lagt till grund för sitt förslag i denna del — hvilken för öfrig! redan vunnit
statsmakternas gillande och som regel tillämpats vid den omorganisation af
de förvaltande verken, som under de senare åren ägt rum — nämligen att för
ordinarie arbete, så långt lämpligen kan ske, skall användas ordinarie personal.
I annat sammanhang har ock redan blifvit framhållet, att de sakkunnige
vid uppgörande af sitt förevarande förslag utgått från nämnda
princip, ehuru de samtidigt låtit sig angeläget vara att tillse, att icke
flera befattningshafvare föreslås till uppförande på ordinarie stat, än som
under alla förhållanden kunna förutses blifva beliöfliga.. De sakkunnige
hafva sålunda sökt noggrant pröfva antalet, arten och omfattningen af de
ärenden, som skulle komma att af socialstyrelsen handläggas, för att få utrönt,
huru stor ordinarie arbetsmängd komme att påhvila det nya verket. De
hafva därefter sökt bilda sig en så noggrann föreställning som möjligt om,
huru många och Indika slags olika tjänstemän oundgängligen måste erfordras
för dessa ordinarie arbetsuppgifters fullgörande. För dem har ock,
som nämndt, framstått såsom synnerligen önskvärd! att söka i möjligaste
mån nedbringa kostnaderna för det nya verket.

Som resultat af den granskning och öfverarbetning af kommittéförslaget,
hvilken de sakkunnige efter nu angifna riktlinjer utfört, har framgått det
förslag för tillgodoseende af socialstyrelsens personal- och anslagsbehof, som
bär framlägges. Till uppförande å ordinarie stat föreslås sålunda endast
de tjänstebefattningar och de anslagsposter, hvilka för ordinarie arbetsuppgifter
och under alla förhållanden pröfvats blifva erforderliga. Där arbetsuppgifterna
däremot befunnits vara af så växlande eller tillfällig natur, att de
icke kunna tillräknas de ordinarie uppgifterna, har den för dessa arbeten erforderliga
personalen icke uppförts på ordinarie stat, utan anslag för ändamålet
i stället ansetts böra uppföras å extra stat jämte en del andra särskild!
för socialstatistiken behöfliga extra anslag.

Förutom de ofvan anförda skälen för uppförande å ordinarie stat af den
del af socialstyrelsens personal, som därtill här föreslås —■ hvilka skäl de
tillkallade sakkunnige, i likhet med departementschefen, för sin del funnit
vara afgörande — torde jämväl böra erinras därom, att genom en sådan

Öl

åtgärd otvifvelaktigt bör vinnas väsentligt större möjlighet än eljes att för
socialstyrelsen alltjämt erhålla fullt lämpliga arbetskrafter samt åt statsförvaltningen
bevara den erfarenhet på det sociala arbetsfältet och den särskilda
förtrogenhet med de många olika uppgifterna, som dessa tjänstemän
med åren förvärfvat.

Under hittillsvarande förhållanden — arbetsstatistiken har nu, med undantag
för chefen, varit uppförd på extra stat i 15 år — då ordinarie anställning
icke kunnat erhållas, har det nämligen alltför ofta inträffat, att
verkliga förmågor efter några års anställning vid arbetsstatistiken och vunnen
erfarenhet på detta arbetsområde gått öfver till annan verksamhet och
måst ersättas med annan, ännu ej fullt utbildad personal. Tydligt är, att
detta varit till afgjordt men för arbetenas jämna fortgång och för arbetsresultatet
i dess helhet samt äfven i viss mån varit ägnadt att fördyra arbetet.

Någon olägenhet för statsverket kan icke heller vara att emotse af den
för socialstyrelsen erforderliga personalens uppförande å ordinarie stat i nu
föreslagen omfattning. De tjänstebefattningar å socialstyrelsens stat, som
nu föreslås, hafva de sakkunnige, som nämndt, låtit sig angeläget vara att
nedbringa till minsta möjliga antal. Dä tillika förvaltningens uppgifter på
de områden, som nu skulle tilläggas styrelsens verksamhet, alltjämt torde
komma att kvarstå, lärer någon minskning för framtiden af denna personal
icke vara att emotse. Och äfven om med afseende å den nu föreslagna organisationen
i en framtid kunna komma att tarfvas förändringar — för eu
eventuell inflyttning i departementet erfordras endast vissa formella sådana
•— bär en omorganisation icke i minsta mån kunna försvåras därigenom,
att denna personal nu uppföres på ordinarie stat. I samband därmed böra
nämligen, såsom ock departementschefen erinrat och enligt hvad vid de senare
årens löneregleringar alltid ägt rum, meddelas vidtgående föreskrifter
om skyldighet för vederbörande befattningshafvare att vara underkastade den
utvidgade eller förändrade tjänstgöring eller den förflyttning till annat ämbetsverk,
som kan varda dem i behörig ordning ålagd (jfr kungl. kungörelsen
den 18 oktober 1907 angående motsvarande bestämmelser för statskontoret
in. fl.). Själffallet böra oek öfriga för nyreglerade verk meddelade villkor
och bestämmelser för åtnjutande af de fastställda nya aflöningsförmånerna
blifva gällande äfven för socialstyrelsen.

Redan i detta sammanhang torde böra framhållas, att de sakkunnige ingalunda
förbisett, att vissa delar af socialstatistiken, exempelvis
kooperations- och arbetslöshetsstatistiken samt landtarbetarundersökningarna,
hittills endast anordnats försöksvis, och att det möjligen kunde göras gällande,
att den med dessa statistiska arbeten sysselsatta personalen icke redan nu

borde uppföras på ordinarie stat, emedan det ifrågavarande arbetet med tiden
kunde komma att upphöra. Men äfven om så skulle komma att ske, hvilket de
sakkunnige dock för sin del hålla för föga troligt — tvärtom synes t. ex. landtarbetarstatistiken
med det snaraste böra utvidgas på sätt de år 1910 inom
kommerskollegium tillkallade kommitterade förordat, liksom äfven de båda
andra anförda grenarna af arbetsstatistiken alltjämt torde böra fortbestå
— så äro dock med bestämdhet att vänta vissa i en nära framtid nödiga
utvidgningar af socialstatistiken (t. ex. budgets- och lefnadskostnadsutreduingar,
allmän arbetslönestatistik m. m.), hvadan någon brist på arbetsuppgifter
för den här för socialstatistiken föreslagna personalen icke lärer vara
att emotse. Uppmärksammas bör dock, att de sakkunnige trott sig för närvarande
böra föreslå de af kommittéerna upptagna ordinarie befattningarna
för socialstatistiken minskade med eu förste aktuariebefattning och två
tjänster för kvinnliga befattningshafvare. Då det emellertid synts de sakkunnige
vara af den största vikt, att socialstyrelsen — och jämväl socialstatistiken,
i likhet med öfrig officiell statistik — blir fullt skickad att möta de
många och svårlösta uppgifter, som blifva den förelagda, hafva de sakkunnige
icke funnit tillrådligt att sträcka sig längre i inskränkningar än de redan
gjort med afseende å de befattningar vid socialstyrelsen, som böra uppföras
å ordinarie stat.

Bland de i statförslaget upptagna befattningarna förekommer ock ett
antal sådana för kvinnliga biträden, hvilkas ställning, enligt de sakkunniges
mening, i hög grad är i behof af den förbättring, som följer med
ordinarie anställning.

På ordinarie stat synes ock, som nämndt, böra uppföras en del af de beräknade
kostnaderna för amanuenser, gratifikationer, e x t r a bit r äden,
fullmäktige, sakkunnige och vik a riatsersät t n i n g,
nämligen den del däraf, som kan beräknas blifva af konstant natur och
under alla förhållanden behöflig. Som emellertid behofvet af anslag för
ifrågavarande ändamål redan för närvarande är icke oväsentligt större och
redan under de närmaste åren möjligen kan behöfva föranleda växlande anslag,
har det synts lämpligt att uppföra återstoden af det för ändamålet nu behöfliga
anslaget på extra stat. På enahanda grunder hafva till uppförande
på extra stat föreslagits de nu till arbetsstatistiken anvisade anslagsposterna
för ombud i orterna, för införskaffande af statistiska
prim är uppgift er o. s. v., hvilka utgifter allt efter de år från år växlande
behofven torde komma att behöfva fastställas till olika belopp; det ena
året, då en särskildt omfattande specialundersökning utföres, kan sålunda
komma att erfordras ett större belopp, ett annat år, då någon sådan specialundersökning
icke förekommer, ett väsentligt mindre o. s. v.

Med afseende å de olika befattningshafvarnas tjänsteställning, benämning De särskilda
och uppgifter samt aflöning och öfriga förmåner hafva de tillkallade särskilde
sakkunnige i vissa delar kunnat fullständigt ansluta sig till hvad de
båda kommittéerna i berörda afseenden föreslagit. Uti en del andra fall
åter hafva de för sin del funnit sig böra bestämdt förorda mer eller mindre
vidtgående förändringar därutinnan, i regel för kostnadernas nedbringande,
men jämväl på grund däraf, att de funnit den i viss mån omlagda organisationen
föranleda vissa jämkningar, och slutligen äfven med hänsyn därtill,
att de ansett hvad de båda kommittéerna föreslagit böra tagas under ompröfning
först i samband med en eventuell departementalreform eller med
andra förslag, som ännu ej föreligga.

Utan att ingå i någon som helst pröfning af hvad de båda kommittéerna Chefen,
anfört om de tilltänkta departementsdirektörernas tjänsteställning, benämning
och aflöningsförmåner, hafva de särskildt tillkallade sakkunnige funnit
sig böra föreslå, att chefen för socialstyrelsen omedelbart vid verkets inrättande
skall erhålla generaldirektörs tjänsteställning och benämning.

Till detta resultat hafva de kommit efter ett noggrant öfvervägande af
frågan. De stora kraf såväl beträffande teoretisk utbildning och ingående
förtrogenhet med viktigare sociala spörsmål som med afseende å framstående
chefsegenskaper, praktisk duglighet och organisationsförmåga, Indika alltid
måste ställas på innehafvaren af detta chefsämbete, liksom ock de stora,
väsentligt olikartade och ofta synnerligen omdömespröfvande arbetsuppgifter,
som måste påhvila honom, samt slutligen jämförelsen med andra chefsbefattningar
inom statsförvaltningen göra det enligt de tillkallade sakkunniges
mening naturligt, att chefen för socialstyrelsen blir generaldirektör.

Äfven det nya verkets karaktär och betydelse vid sidan af andra förvaltningsorgan
synes dem därigenom riktigast komma till uttryck.

Däremot hafva de sakkunnige lika bestämdt förordat, att aflöningen för
chefen för socialstyrelsen icke må sättas högre än den för motsvarande befattningar
nu som normalgrad fastställda, eller 11,000 kronor (däraf 7,000
kronor som lön, 3,000 kronor som tjänstgöringspengar och 1,000 kronor som
ortstillägg).

I likhet med öfriga befattningshafvare inom socialstyrelsen och af samma
grunder, som för dessa anförts, bör äfven chefen redan från början erhålla
ordinarie anställning.

Däremot synes det, af flera skäl, icke vara lämpligt att, såsom de båda
kommittéerna föreslagit, en af byråcheferna skulle erhålla ett särskildt, tillläggsarfvode
i egenskap af chefens ställföreträdare i förekommande fall.

Dylikt arfvode har hittills endast fastställts för ett af de s. k. kommunikationsverken
och synes inom flertalet öfriga verk icke böra förekomma. Icke
heller inom socialstyrelsen torde det, åtminstone för närvarande, vara be -

Byråchefer.

höfligt. Som emellertid chefen för socialstyrelsen af tjänsteresor och andra
offentliga uppdrag kan förväntas allt emellanåt blifva hindrad utöfva sitt
ämbete, därvid en af byråcheferna och då närmast chefen för lusta byrån
— hvilken af byråcheferna antagligen komme att äga den mest mångsidiga
förtrogenheten med flertalet olika sociala spörsmål — väl i regel skulle
komma att förordnas uppehålla hans befattning, synes nämnda byråchef
genom bestämmelser i instruktionen lämpligen kunna tilläggas uppgiften
att i förekommande fall vara chefens ställföreträdare, dock utan åtnjutande
af särskildt tilläggsarfvode.

Såsom de båda kommittéerna föreslagit, bör i spetsen för en hvar af
socialstyrelsens byråer — de må nu blifva tre eller fyra •—• ställas en
tjänsteman med byråchefs ställning och aflöningsförmåner.

Då tydligen på hvar och en af dessa befattningshafvare måste ställas stora
fordringar med afseende å teoretisk utbildning och praktisk duglighet (om ock
i olika riktningar), arbets- och ledareförmåga samt initiativ, är det af den
största vikt, att dessa tjänster redan från början kunna beklädas med verkliga
förmågor. Vid bifall till det här framställda hufvudförslaget rörande
socialstyrelsens organisation (alternativ I, jfr sid. 66) skulle, förutom öfriga
åligganden, byråcheferna å de tre första byråerna få till uppgift att tillika
vara öfverinspektörer inom ett visst gebit (byråchefen å 1 :sta byrån a rbetsförmedlingsinspektör,
å 2 alra byrån y r kes ö f v e r inspektör
och ä 3:dje byrån sjukkasseinspektör). De af de båda
kommittéerna föreslagna byrådirektörs- och öfverinspektörsbefattningarna
föreslås sålunda skola bortfalla. Skulle emellertid förslaget till lag om arbetarskydd
icke i år komma att blifva antaget och socialstyrelsens arbetsuppgifter
med afseende å handläggningen af ärenden rörande arbetarskydd
och yrkesinspektion till följd däraf blifva icke oväsentligt begränsade, bör,
som nämndt, antalet byråer minskas till tre, och skulle då tydligtvis äfven
byråcheferna endast blifva tre till antalet (jfr nedan).

Framhållas bör emellertid, att förslaget att i hvarje fall förena öfverinspektörsuppgifter
med vissa byråchefsbefattningar ingalunda får anses innebära,
att den direkta inspektionsverksamheten endast kan eller bör utöfvas
af byråcheferna. Tvärtom är det tydligt att, äfven om viktigare inspektioner
närmast böra utföras af resp. byråchef såsom öfverinspektor — där icke
desamma i visst fall pröfvas höra verkställas af generaldirektören — en
del enklare inspektions- och revisionsarbete efter styrelsens bestämmande
med fördel bör kunna utföras af underordnade tjänstemän å resp. byråer.
Erinras må ock, hurusom äfven med afseende å arbetet inom styrelsen afgörande!
resp. föredragningen af vissa grupper af ärenden och sådana af
mindre vikt bör i lämplig omfattning kunna anförtros åt de särskilda byrå -

tjänstemän, som därtill äga kompetens. Därigenom böra kostnaderna kunna
nedbringas och arbetet förenklas, hvarjämte man skulle vinna, att vederbörande
byråchefer icke blefve upptagna af enklare tjänstegöromål till förfångför
deras viktigare uppgifter inom styrelsen.

Slutligen torde böra bemärkas, att äfven byråchefen för 4 ide byrån (socialstatistiken)
kommer att få sitt arbete icke oväsentligt ökadt genom den
indragning af en förste aktuarie^ änst, som de sakkunnige föreslagit.

På af de båda kommittéerna anförda skäl synas några bestämda kompetensvillkor
icke böra uppställas för byråchefsbefattningarna inom socialstyrelsen.
Till hvad kommittéerna därom anfört må endast fogas en
erinran, att byråchefsbefattningen å 2 alra byrån (enligt alternativ I) väl
i regel kommer att beklädas med en tekniker. Skulle emellertid organisationen
komma att blifva den alternativt föreslagna (alternativ IT), bör byråchefen
å lista byrån (för alla arbetarfrågor, inkl. arbetarskyddsärenden)
kunna vara antingen arbetsförmedlingsinspektör (med i regel socialpolitisk
utbildning) eller öfveryrkesinspektör (och sålunda väl i regel tekniker)
— jfr nedan.

Byråchefernas aflöningsförmåner böra gifvetvis, såsom ock kommittéerna
föreslagit, blifva de för befattningshafvare af denna grad i nyreglerade verk
vanliga, hvar jämte deras befattningar böra uppföras på ordinarie stat.

Några byrådirektörs- och öfverinspektörsbefattningar inom socialstyrelsen öfvermspckskullé,
som nämndt, enligt det här framställda hufvudförslaget för närva- (eventuellt),
rande icke upprättas. Om åter den meranämnda sammanslagningen af lista
och 2 idra byråerna till en gemensam byrå för alla arbetarfrågor under ofvan
angifna förutsättningar kommer till stånd, anse emellertid de tillkallade sakkunnige,
i likhet med de båda kommittéerna, att arbetarskvddsärendena i alla
händelser »oförtöfvadt böra erhålla sin med dem fullt förtrogna representant
inom den högsta statsförvaltningen» och att för sådant ändamål eu särskild
befattning som öfverinspektor (dock ej byrådirektör) bör upprättas å nämnda
lista byrå (jfr alternativ II). Så tillvida är dock förslaget i detta
stycke, enligt hvad redan blifvit antydt, afvikande från kommittéförslaget,
att det synts böra lämnas öppet, Indika inspektionsuppgifter skulle tilläggas
denne öfverinspektor och Indika skulle tillhöra byråchefen. Endera af innehafvarna
af byråchefs-, resp. öfverinspektor sbefattningen bör sålunda
kunna vara arbetsförmedlingsinspektör (och socialpolitiskt utbildad) eller yrkesöfverinspektör
(och tekniker) — jfr ofvan.

Vid det eventuella upprättandet af en sådan, särskild öfverinspektörsbefattning-
synes densamma, liksom öfriga fasta befattningar inom socialstyrelsen,
böra uppföras å ordinarie stat, med en aflöning, sådan de båda kommittéerna
föreslagit, eller 7,000 kronor (däraf 4,500 kr. som lön, 2,000 kr. som

tjänstgöringspenningar och 500 kr. som ortstillägg), jämte tvänne ålderstilllägg
å 500 kronor. Den sålunda föreslagna tjänstegraden har nämligen i detta
speciella fall synts vara lämplig, och då af löningen till arbetsförmedlingsinspektören
redan utgår med ofvan angifna belopp, har det icke synts böra möta
några betänkligheter, att eu sådan befattning som den nu ifrågasatta eventuellt
blir uppförd på socialstyrelsens stat. Ett bifall till detta förslag behöfver
naturligtvis icke blifva prejudicierande för blifvande organisations- och löneregleringsförslag
på detta eller andra förvaltningsområden.

Tjänsteman
af 2:dra graden.

Äfven beträffande socialstyrelsens tjänstemän af 2:dra graden (sekreterare
och förste aktuarier) föreslås nu vissa, ganska väsentliga förändringar,
ehuru visserligen, i händelse hufvudförslaget kommer till genomförande, någon
minskning i dessa tjänstemäns antal icke befunnits möjlig. (Enligt hvad
nedan påvisas, skulle emellertid den omläggning af organisationen och minskning
i antalet af socialstyrelsens ordinarie befattningshafvare, som måste
blifva en följd af ett eventuellt uppskof med ettdera eller båda de föreliggande
förslagen till lagar om arbetarskydd och moderskapsförsäkring, föranleda
indragning af en och i senare fallet af två tjänstemän af 2 alra graden
— jfr nedan, samt alternativ II å sid. 68.)

Däremot måste omläggningen af organisationen alltid föranleda vissa
jämkningar uti uppgifter och kompetensvillkor för en del af dessa befattningshafvare.
Enligt hufvudförslaget (alternativ I) skulle sålunda å lista
byrån erfordras en sekreterare, hvilken dock tillika beräknats tills
vidare medhinna sekreterargöromålen äfven å 4:de byrån samt, eventuellt,
i någon mån biträda vid redigeringen af »Sociala Meddelanden». Denne sekreterare
torde, vid denna anordning af organisationen, visserligen böra äga
administrativ utbildning, men dock hellre hafva aflagt examina i speciellt statsvetenskapliga
ämnen än i juridiska, därest han icke, hvilket naturligtvis vore
mest önskvärdt, äger kompetens på båda dessa områden. Å en hvar af 2:dra och
3:dje byråerna erfordras likaledes eu sekreterare, hvilken i båda fallen
bör vara jurist och såsom sådan i förekommande fall skall hafva skyldighet
handlägga författningsärenden, tillhörande äfven andra af styi''elsens byråer.
Därjämte föreslås till bibehållande — och uppförande å ordinarie stat
liksom alla öfriga fasta tjänstebefattningar — den nu å kommerskollegii
sjukkassebyrå befintliga befattningen som sekreterare och inspektörsassistent,
ehuru med den för befattningen hädanefter (då denne befattningshafvare
skulle befrias från sekreterargöromålen och få mera odeladt ägna sig
åt de alltjämt ökade inspektionsuppgifterna) lämpligare benämningen f ör -s t e aktuarie (tillika inspektörsassistent). Af denne sistnämnde torde, såsom
de båda kommittéerna föreslagit, bland annat böra fordras s. k. för -

säkringsteknisk kompetens, där sådan icke redan i tillräcklig mån förefinnes
hos byråns — den 3:djes — öfriga befattningshafvare.

De för 4:de byrån — socialstatistiken — afsedda förste aktuariebefattningarna,
b vilka i kommittéförslaget föreslagits till fyra, hafva,
som nämndt, ansetts tills vidare kunna minskas till tre. Dessa tre befattningar
måste, såsom ofvan framhållits, under alla förhållanden blifva
erforderliga, äfven om någon af dem nu åliggande uppgifter — specialundersökningar
angående arbetsförhållandena inom industriella och andra yrken
(för närvarande sjömansyrket) och angående landtarbetarnas arbetsoch
lefnadsförhållanden, statistiska redogörelser angående sjukkasseväsendet
och olycksfall i arbete m. in. — kunde komma att blifva omlagd. I och
med dessa, liksom öfriga, befattningars uppförande på ordinarie stat fastslås
nämligen ingalunda, att de grenar af socialstatistiken, som för närvarande
af dem band h af vas, icke skola komma att undergå förändringar, eventuellt
inskränkas eller helt och hållet upphöra, ehuru visserligen med sistnämnda
båda eventualiteter knappast torde vara att räkna. Skulle emellertid
så komma att ske, äro med all säkerhet nya kräfvande uppgifter för
socialstatistiken alltjämt att emotse, hvadan dessa befattningshafvare alltid
måste blifva behöfliga. Visserligen kan det icke komma i fråga, att
ordinarie personal alltid skall finnas tillgänglig för mötande af alla mer
eller mindre ojämnt förekommande utredningsarbeten. Då sådana arbeten
förekomma utöfver eu viss gräns eller ett visst sådant arbete är af större omfattning,
lärer fortfarande som hittills därtill få anlitas vare siy ordinarie personal,
som därvid helt eller delvis befrias från sina öfriga åligganden — för
Indika sistnämndas fullgörande ersättare får tagas bland verkets öfriga befattningshafvare,
ordinarie eller extra —• eller och extra personal, därest
för uppgiften kompetent sådan finnes att tillgå. Själfklart är dock, att
en stam af ordinarie, med arbetena fullt förtrogen personal i ett sådant
verk icke utan den största olägenhet kan undvaras, och denna stam vore
det, för socialstatistikens liksom för socialstyrelsens i dess helhet vidkommande,
knappast välbetänkt att inskränka mer än de sakkunnige efter nu
företagen omsorgsfull pröfning funnit sig böra föreslå. (Jfr sid. 52 i det
föregående.)

Rörande kompetens för dessa förste aktuariebefattningar samt aflöningsförmåner
för dem och öfriga föreslagna befattningshafvare af 2 alra graden
böra gifvetvis på andra motsvarande områden meddelade föreskrifter blifva
gällande.

Ett behof, som, enligt hvad i det föregående vidrörts, i någon män synes Extra arfböra
bättre tillgodoses inom socialstyrelsen, då den nu organiseras som ett ''dragande^''
centralt ämbetsverk, än som behöft ske i händelse af dess organiserande som -viktigare

* författnings 8—120327

ärenden.

en departementsafdelning i enlighet med de båda kommittéernas förslag, är
att erhålla åtminstone en tjänsteman med större juridisk kompetens. Enligt
förevarande förslag skulle tvänne af styrelsens sekreterare vara jurister. Att
därmed styrelsens behof af juridisk kompetens för det löpande förvaltningsarbetet
skall blifva fullt tillgodosedt, torde vara att antaga. Därjämte måste
emellertid inom socialstyrelsen såväl utarbetas vissa författningsförslag som
handläggas andra, mera kräfvande författningsärenden, för hvilka kommer
att behöfvas ett ganska högt mått af juridisk kompetens. Detta arbete torde
säkerligen i ganska många fall vara mera kvalificeradt än det, som i allmänhet
åligger en tjänsteman i sekreter argraden. Därtill kommer, att —
med de aflöningar, som dugliga jurister åtnjuta i såväl statstjänst som enskild
tjänst, och hvilka äro icke oväsentligt högre än aflöningen i sekreterargraden,
samt framför allt med de begränsade befordringsutsikter, som inom
socialstyrelsen komma att erbjudas jurister — utsikterna för socialstyrelsen
att förvärfva och bibehålla en jurist af verklig kapacitet å någon af
meranämnda sekreterarbefattningar icke lära vara särdeles stora. Under sådana
förhållanden och då det är möjligt, att det ifrågavarande behofvet kan
komma att bortfalla, om och när socialstyrelsen en gång blir inlagd såsom
en afdelning inom departementet, har det befunnits lämpligt, icke att hemställa
om inrättandet af en högre aflönad befattning för ändamålet, utan
att föreslå uppförandet i socialstyrelsens stat af ett extra arfvode å 1,200
kronor att utgå till den af styrelsens juridiskt utbildade sekreterare, hvilken
förordnas att vara föredragande för viktigare författningsärenden. Därigenom
att denne sekreterare sålunda faktiskt kommer att uppbära samma
aflöning som ordinarie hofrättsledamot i de båda lägsta aflöningsgraderna,
bör socialstyrelsen blifva tillförsäkrad det tillskott af högre juridisk kompetens,
hvaraf styrelsen under nuvarande förhållanden tydligen är i behof.

Med afseende å detta förslag har herr Rydén varit af skiljaktig mening i
så måtto, att han förordat detsamma endast under den förutsättning, att lagförslaget
om arbetarskydd blir antaget, i hvilket fall socialstyrelsens behof af
högre juridisk kompetens blir mera bestämdt framträdande och ovillkorligen
måste tillgodoses.

Ofvan har omförmälts, att i händelse lagförslagen om arbetarskydd och om
moderskapsförsäkring icke skulle blifva antagna i år, en minskning af sekreterarbefattningarnas
antal borde äga rum. I förra fallet skulle sålunda
sekreterarbefattningen å 2:dra byrån (för arbetarskyddsärenden och yrkesinspektion)
— liksom öfverinspektörs- och byråingenjörsbefattningarna a
nämnda byrå •— öfverflyttas till lista hyrån (hvilken då blefve gemensam
för alla arbetarfrågor m. m.) och där ersätta den å hufvudförslaget för 1 :sta
och -fide byråerna uppförda gemensamma sekreteraren. Skulle åter den

väntade nya lagstiftningen om moderskapsförsäkring uteblifva, torde den
föreslagna sekreterarbefattningen å sjukkassebyrån kunna utgå ur staten,
mot det att densamma samtidigt ökas med ett amanuensarfvode för anställande
å nämnda byrå af en juridiskt bildad amanuens.

Uti de båda kommittéernas förslag till stat för socialstyrelsen äro upptagna Tjänsteman
fem tjänstemän af .lista graden (aktuarier, byråingenjör, bibliotekarie, regist- af 1^gra"
rator). Ingen af dessa befattningar kan, enligt livad de tillkallade sakkunnige
funnit, för socialstyrelsen undvaras. Ä lista byrån torde emellertid
tills vidare ingen sådan tjänsteman erfordras. För arbetena å 2 alra byrån
(för arbetarskyddsärenden) lärer däremot redan från början behöfvas en
byråingenjör — motsvarande den nuvarande yrkesinspektionsassistenten
— hvilken dock tillika bör medhinna att regelbundet biträda som teknisk
assistent å 4ide byrån (socialstatistiken). I händelse 2alra byrån, på
grund af den föreslagna arbetarskyddslagens fall, ej kommer till stånd, öfverflyttas
äfven denne byråingenjörsbefattning till den »gemensamma» lista
byrån enligt alternativ II. Ä 3 idje byrån erfordras likaledes en tjänsteman
af 1 ista graden, motsvarande den nuvarande aktuarien och r e g i s tratorn
(för sjukkasseregistret in. m.). Denne befattningshafvares åligganden
torde, vid socialstyrelsens organiserande som ett centralt ämbetsverk,
böra utökas med kassör sgö rom ålen för styrelsen i dess helhet
(jfr ofvan sid. 49), hvilket bör möjliggöras genom tillkomsten å denna byrå
af den ofvan omnämnda sekreterarbefattningen (eller den nya amanuensbefattningen
enligt alternativ II).

Hvad vidare beträffar de tvänne aktuarierna å 4:de byrån (socialstatistiken)
, synas de nuvarande båda aktuariebefattningarna vid arbetsstatistiken
böra bibehållas; och skulle dessa aktuarier erhålla till uppgift, åtminstone under
de närmaste åren, den ene att biträda i allmänhet vid de olika socialstatistiska
arbetena (fattigvårds- och arbetslöshetsstatistiken, statistiken öfver
arbetsinställelser och kollektivaftal m. m.) och den andre att utarbeta kooperations-
och lefnadskostnadsstatistiken, biträda vid tidskriftens redigering o.
s. v. Slutligen hafva de tillkallade sakkunnige velat vitsorda behofvet af eu
för styrelsen i dess helhet gemensam bibliotekarie (och arkivarie) samt
registrator. Det värdefulla sociala bibliotek och arkiv — bestående af in- och
utländsk social litteratur, kollektivaftal, föreningsstadgar, mötesförhandlingar
o. d. samt socialstatistiska primäruppgifter af skilda slag — hvilket under de
senare åren samlats och ordnats (ehuru endast till en del) inom kommerskollegium
och nu med de sociala ärendena bör öfverflyttas till socialstyrelsen,
har redan för ett par år sedan hunnit till den omfattning och börjat komma
till så stor användning, att en särskild bibliotekarie och arkivarie
visat sig behöflig. Tillgodoseendet af detta alltjämt växande behof har

Kvinnliga

befattnings hafvare.

dock hittills fått stå tillbaka för annan förstärkning af arbetskrafterna,
som pröfvats mera trängande. För att socialstyrelsens bibliotek och arkiv
skall kunna hållas vid makt och ytterligare utvecklas äfvensom blifva fullt
tillgängligt för studieändamål och upplysningsverksamheten — önskvärdheten
häraf torde bäst framgå af den ständigt ökade frekvensen äfven från
allmänhetens sida — är inrättandet af nyssnämnda befattning synnerligen
behöflig!. Bibliotekarien bör därför icke allenast utföra vanliga biblioteksgöromål,
utan honom bör därjämte åligga att, till tjänst för såväl styrelsens
olika tjänstemän som studiebesökande, omsorgsfullt och systematiskt registrera
nyutkommen litteratur, tidskriftsuppsatser o. d. uti olika sociala
frågor. Med bibliotekariebefattningen böra ock vara förenade registratorsgöromålen
för styrelsen i dess helhet. I den mån bibliotekariens
tid sådant mcdgifver, bör han äfven biträda vid andra, ordinarie eller extra
påkommande arbeten (sammanförandet af vissa data, nykterhetsstatistik
o. s. v. för »Sociala Meddelanden»).

Kompetensvillkor och aflöningsförmåner för resp. tjänstemän af lista
graden böra blifva sådana, som de båda kommittéerna föreslagit.

I förbigående har redan omnämnts, att det befunnits synnerligen önskvärd!,
att ett antal ordinarie tjänster för kvinnliga befattningshafvare uppföras
på socialstyrelsens stat. Under åberopande af hvad de båda kommittéerna
därom anfört, hafva de sakkunnige för sin del velat vitsorda,
att inom den nuvarande kommerskollegii afdelning för arbetsstatistik äfven
relativt högt kvalificeradt arbete utföres af flera af de kvinnliga biträdena,
och att sålunda de båda kommittéernas förslag om inrättande af en s. k.
bokhållargrad för dylika arbeten måste anses vara fullt motiveradt.

Det oaktadt hafva de sakkunnige ansett sig förhindrade att, såsom de eljes
skulle önskat, föreslå det omedelbara inrättandet af några bokhållarbefattningar
vid socialstyrelsen. Behof af dylika befattningar torde nämligen
förefinnas äfven inom en del andra ämbetsverk. Kung], Maj it har ock på
grund häraf och då det här är fråga om upprättandet af eu ny tjänstegrad,
beslutat därom inhämta löneregleringskommitténs yttrande och förslag. Vid
sådant förhållande lärer med afgörandet af frågan om inrättandet af bokhållarbefattningar
vid socialstyrelsen böra anstå, intill dess löneregleringskommitténs
utredning föreligger.

Däremot möta uppenbarligen inga hinder att redan nu erhålla ordinarie
befattningar för kvinnor äfven vid socialstyrelsen enligt de båda aflöningstyper,
som Kung]. Maj:t för en del andra verks vidkommande föreslagit
innevarande års Biksdag, nämligen för »biträden af högre aflöningsgrad»
och »biträden af lägre aflöningsgrad». Med de aflöningsgrader, öfriga aflöningsförmåner
och tjänstgöringsvillkor, som för dylika befattningshafvare

kunna blifva af Ivungl. Maj:t och .Riksdagen fastställda — de tillkallade
sakkunnige hafva gifvetvis under förhanden varande förhållanden sett sig
förhindrade att nu ingå i någon pröfning därutinnan — föreslås sålunda till
upptagande på socialstyrelsens stat såsom ordinarie dels fyra »kvinnliga biträden
af högre aflöningsgrad» (förste kontorsskrifvare) och dels åtta »kvinnliga
biträden af lägre aflöningsgrad» (kontorsskrifvare). Af de fyra med högre
aflöning (hvilka alla afses för mera kräfvande biträdesarbete) skulle en vara
gemensam för lista och 4:de byråerna (för arbetsförmedlingsärenden in. in.),
en hafva sitt egentliga arbete å 3:dje byrån (vid sjukkasseregistret in. in.),
samt två arbeta å 4:de byrån, däraf en hufvudsakligen med byråns registrering,
''^göromål och en som »förman» och med annat mera kvalificeradt statistiskt
arbete. Uppmärksammas bör, att de sakkunnige vid uppgörandet af
sitt förslag hafva beräknat, att de nu nämnda befattningarna fortfarande
blifva behöfliga, äfven om till ett följande år några bokhållarbefattningar tillkomma.
De hafva nämligen ansett sig kunna utgå ifrån, att den princip, som
hittills tillämpats vid socialstatistiken — nämligen att icke högre kvalificerad
arbetskraft skall användas för ett arbete än som är oundgängligen af nöden
och att sålunda allt arbete, som han utföras af kvinnliga biträden, också
skall utföras af sådana — skall komma att upprätthållas äfven inom socialstyrelsen.
Eu dylik ökning af de kvinnliga befattningshafvarna i högre aflöningsgrader
synes därför vara väl motiverad. För att möjliggöra inrättande
i sinom tid af några bokhållarbefattningar, utan att antalet å stat redan
uppförda kvinnliga befattningshafvare af öfriga grader samtidigt skall behöfva
minskas, föreslås emellertid nu tillsättandet af endast åtta (mot af de
båda kommittéerna föreslagna tio) »kvinnliga biträden af lägre aflöningsgrad»
(kontorsskrifvare). Af dessa afses en för 2:dra byrån, två för 3:dje
byrån och fem för 4:de byrån — socialstatistiken. (I händelse af 2alra byråns
indragning torde den å denna byrå placerade kvinnliga befattningshafvaren
tills vidare böra tagas i anspråk för 4:de byråns arbeten.)

På socialstyrelsens stat böra slutligen också, som de båda kommittéerna Vaktmästare,
föreslagit, uppföras eu förste vaktmästar- och en v aktm ästarb cfattning (i stället
för nu befintliga två vaktmästarbefattningar i kommerskollegium) enligt för
dylika befattningshafvare inom centrala verk vanligen gällande aflöningsgrader.

Anslag till amanuenser, extra biträden, gratifikationer, fullmäktige, sak- öfriga anslag.
kunnige och vikariatsersättningar. För ifrågavarande ändamål hafva de båda
kommittéerna beräknat ett belopp af i rundt tal 33,500 kronor (arfvode åt
de båda fullmäktige dock ej häri inberäknadt). Efter anställda beräkningar
så noggrant som nu kunnat ske, har det befunnits, att för motsvarande
behof för socialstyrelsen, organiserad på sätt här föreslagits (enligt alternativ

(32

I), icke lärer kunna beräknas lägre belopp än 32,500 kronor; en minskning
af 1,000 kronor har sålunda vidtagits å denna anslagspost. Anledningen till,
att beloppet nu icke kunnat sättas lägre, har varit, att redan föreslagits
dels innehållande tills vidare af tvänne ordinarie befattningar för kvinnliga
biträden, hvilkas aflöning sålunda fortfarande måste utgå af anslaget till
extra biträden etc., dels socialstyrelsens förstärkande med tvänne fullmäktige,
hvilkas arfvoden — tills vidare omöjliga att fixera, innan erfarenhet vunnits
om i hvilken utsträckning deras medverkan beliöfver tagas i anspråk —
jämväl synas böra utgå af nämnda anslagspost. Skulle emellertid 2 alra
byrån eventuellt komma att sammanslås med lista byrån, synes i samband
därmed en ytterligare sänkning af nu ifrågavarande anslagspost kunna ske.
Denna sänkning kan dock icke blifva större än 2,000 kronor, enär, enligt
hvad ofvan blifvit påvisadt, med uteslutande ur staten af en sekreterarbefattning
(för vissa socialpolitiska ärenden), det torde blifva nödvändigt dels
att bereda byråchefen å denna gemensamma byrå, hvilken tjänstemans arbetsuppgifter
eljes blefve alltför stora, extra biträde vid handläggningen af
vissa socialpolitiska ärenden, dels ock att bereda fide byrån ökad arbetskraft
i ersättning för den, som den ofvannämnde ur staten afförde sekreteraren
eljes skulle presterat.

Af ifrågavarande anslagspost å 32,500 kronor föreslå de sakkunnige, att
17,500 kronor uppföras på socialstyrelsens ordinarie stat och 15,000 kronor
på extra stat (jfr ofvan sid. 52).

Anslaget för ombud i orterna, för införskaffande af primäruppgifter in. m.
föreslå de sakkunnige, i likhet med de båda kommittéerna, böra tills vidare
beräknas till samma belopp som hittills, eller sammanlagdt 19,000 kronor, och
torde äfven detta anslag böra uppföras på extra stat.

Slutligen torde böra uppmärksammas, att då här, liksom i kommittéförslaget,
anställts beräkningar öfver personal- och anslagsbeKofven för socialstyrelsens
olika byråer, därmed endast äfsetts att få utrönt och närmare åskådliggjordt,
hvilka och huru stora de föreliggande behofven för de olika uppgifterna
ungefärligen äro. Klart är dock, att en sådan uppdelning icke skall
strängt upprätthållas i praktiken, utan att här som annorstädes samtliga befattningshafvare
och anslagsposter för likartade behof skola sammanföras
till en gemensam stat för socialstyrelsen i dess helhet. Att intimaste samarbete
och växelverkan mellan de olika byråerna och deras personal förutsättas
skola äga rum, är redan i det föregående omnämndt. I konsekvens
därmed skola gifvetvis den eller de befattningshafvare, som mot förmodan
icke redan från början alltid blifva fullt upptagna af dem närmast åliggande

göromål, hafva skyldighet att efter chefens anvisningar biträda med arbetena
äfven på andra områden af styrelsens verksamhet. Med de uppgifter, som
redan för de närmaste åren skulle blifva socialstyrelsen förelagda, synes det
ock vara tydligt, att den nu föreslagna personaluppsättningen och staten snarare
skall komma att visa sig för knapp än för stor.

Sociala råd och sakkunnige.

Till hvad de båda kommittéerna anfört om socialstyrelsens förstärkande
med sociala råd och sakkunnige hafva de tillkallade sakkunnige haft föga att
erinra eller tillägga. I det stora hela hafva de funnit sig kunna vitsorda riktigheten
och önskvärdheten af hvad kommittéerna i denna del af sin framställning
andragit. För egen del hafva de sakkunnige, enligt hvad redan i
det föregående anförts, sålunda ansett skäl föreligga för att tillstyrka de båda
kommittéernas förslag om tillsättandet af tvänne fullmäktige hos socialstyrel- Fullmäktige,
sen — en representant för arbetsgivare och en för arbetare. Att dessa fullmäktige
under alla förhållanden skola tillsättas omedelbart vid socialstyrelsens
upprättande, och att därmed icke bör anstå, intill dess den väntade nya lagstiftningen
om arbetarskydd blifvit genomförd, hafva de tillkallade sakkunnige
ansett sig böra bestämdt uttala. Det har nämligen synts dem böra vara till
afgjordt gagn, att socialstyrelsen på dylikt sätt ställes i den närmaste förbindelse
med det praktiska lifvet och de intressen, som styrelsen skall hafva att
tillgodose. Och behofvet af en dylik förbindelse gör sig tydligen i lika hög grad
gällande för en del andra områden af styrelsens verksamhet som för arbetarskyddet
och yrkesinspektionen, något som äfven de båda kommittéerna uppmärksammat,
äfven om de för sin del velat ställa på framtiden socialstyrelsens
förstärkande med ett par fullmäktige som extra ledamöter vid behandlingen
af frågor af speciell innebörd eller af synnerlig vikt och omfattning (jfr
komm. bet. sid. 200).

Vid uppgörande af förslag till socialstyrelsens stat har ock hänsyn tagits till
det nu uppställda önskningsmålet, att ifrågavarande båda fullmäktige omedelbart
tillsättas, och har sålunda något mindre arfvode till dem beräknats
komma att utgå redan under år 1913.

Att socialstyrelsen — liksom hittills kommerskollegium — skall för en del Sakkunnige,
af sina många olika ärenden behöfva anlita biträde af utom verket stående,
på olika kunskaps- eller intresseområden speciellt sakkunnige, därom torde
icke kunna råda mera än en mening. Vid uppgörande af förslaget till stat

(34

har ock i viss mån hänsyn tagits till de behof i förevarande afseende, som
nu kunna föreligga. Till äfventyrs kan det dock under det första organisationsåret,
särskildt om den nya lagen om arbetarskydd kommer till, visa sig
erforderligt, att ytterligare ett tillfälligt anslag för anlitande af tillfälligt
tillkallade sakkunnige ställes till styrelsens förfogande, hvilket i sådant fall,
på grund af omöjligheten att på förhand tillförlitligt beräkna detsamma,
torde böra af Kungl. Maj :t förskotteras af tillgängliga medel.

Sociala råd. I likhet med de båda kommittéerna hafva de sakkunnige slutligen funnit,
att de fyra sociala råd ■— eller, såsom de i kommittéförslaget betecknats, sektioner
af det sociala rådet — livilka redan nu äro behöflig^, böra upprättas
samtidigt med socialstyrelsen för att stå till dess förfogande och fungera
i hufvudsak på det sätt, som de båda kommittéerna tänkt sig.

Hvad först beträffar rådet (sektionen) för arbetarskydd, som skulle motsvara
det af yrkesfarekommittén föreslagna »arbetsrådet» och hvilket från
flera håll förordats, har visserligen uppmärksammats, att detsamma, enligt
Kungl. Maj :ts mening, icke bör erhålla så vidsträckta funktioner, som med
kommittéförslagen af setts. Ett dylikt råd, ehuru med för ett »råd» eljes
vanliga uppgifter, nämligen att vara en hufvudsakligen rådgifvande och, i
särskilda fall, initiativtagande, sakkunnig institution på ett speciellt kunskaps-
eller intresseområde — men däremot icke att själft utarbeta större
författningsförslag och dylikt — synes dock i alla händelser blifva behöflig!
och icke kunna ersättas enbart af mer eller mindre tillfälligt tillkallade sakkunnige.
Äfven om sådana, särskildt kanske på nu ifrågavarande område,
icke göras öfverflödiga genom tillskapandet af ett råd, bör tillvaron af ett
sådant med, om ock endast några få, fasta bisittare dock vara i hög grad
ägnadt att tillförsäkra ökad följdriktighet och auktoritet åt den medverkan
från den utom administrationen stående, teoretiska och praktiska sakkunskapen,
hvilken ett statens ämbetsverk, såsom bär socialstyrelsen, kan behöfva
anlita.

Med rådet (sektionen) för arbetsförmedling afses, såsom i kommittéförslaget
påvisas — förutom att erhålla ett råd- och förslagsgifvande organ åt
arbetsförmedlingsinspektören uti hans verksamhet — att i viss mån bereda
en ersättning för de hittillsvarande s. k. arbetsförmedlingskonferenserna,
hvilka efter tillkomsten af detta råd kunna blifva mera sällan återkommande.
En icke oväsentlig kostnadsbesparing torde ock vara att däraf emotse.

Rådet (sektionen) för sjukkasseärenden finnes som bekant redan i form af
den nuvarande sjukkassenämnden och skulle få samma uppgifter och sammansättning
som denna. Vidkommande slutligen rådet (sektionen) för socialstatistik,
så afses därmed att få uppfvlldt ett, enligt hvad bland annat vid
upprepade tillfällen från kommerskollegii sida framhållits, lifligt kändt

önskningsmåi, hvadan, pa i kommittébetänkandet anförda grunder, det omedelbara
upprättandet af ett sådant råd befunnits nu böra förordas.

Möjligen kunde dock antalet fasta ledamöter i de olika råden (sektionerna),
med undantag af det för sjukkasseärenden, tills vidare något nedsättas, förslagsvis
i rådet (sektionen) för arbetarskydd från sju till fem samt i radon
(sektionerna) för arbetsförmedling och socialstatistik från fem till tre. Därutöfver
erforderlig speciell sakkunskap lärer då få tillgodoses genom tillfälligt
tillkallade sakkunnige, hvilka i alla händelser ofta nog icke torde kunna
undvaras, äfven om det af kommittéerna föreslagna större antalet fasta ledamöter
blefve bestämdt. Till sist må erinras, att hinder gifvetvis icke bör möta
för att eu och samma person är ledamot i flera råd (sektioner) samtidigt.
Fullmäktig torde dock ej tillika böra vara ledamot af »råd».

Då ersättningen, enligt hvad de båda kommittéerna anfört, till ledamöter
af sociala rådet i regel endast bör utgå med sedvanligt rese- och dagtraktamente
— af anslaget för ändamålet under vederbörande hufvudtitel — lärer
någon större kostnad för statsverket icke af den nu föreslagna anordningen
vara att emotse. 1 den mån ledamot af »råd» anlitas för extra biträde inom
styrelsen såsom sakkunnig, bör dock åt honom, liksom till hvarje annan
sålunda tillkallad person, i förekommande fall kunna af tillgängliga medel utanordnas
skälig ersättning för hans därvid utförda arbete.

Socialstyrelsens stat.

Efterföljande lönestat för socialstyrelsen är uppgjord i anslutning till
hvad i det föregående anförts och under förutsättning, att omfattningen af
de ärendesgrupper, styrelsen får att handlägga, blir sådan som de sakkunnige
bär föreslagit. För närmare åskådliggörande af de i det föregående verkställda
specificerade beräkningarna af anslags- och personalbehofven samt
för att underlätta en jämförelse med motsvarande beräkningar i de båda
kommittéernas betänkande meddelas här en tablå med samma uppställning
som i kommittéförslaget (komm. bet. sid. 184—186). Förutom detta de sakkunniges
hufvudförslag, betecknadt som alternativ 1, meddelas äfven en liknande
sammanställning (i sammandrag) till belysande af, huru kostnaderna
och personaluppsättningen skulle ställa sig i händelse ettdera eller båda
lagförslagen om arbetarskydd och moderskapsförsäkring icke i år skulle
blifva antagna (denna senare sammanställning betecknad som alternativ 11).

Till sist meddelas å sid. 69 ett efter sedvanliga grunder uppgjordt förslag
till stat för socialstyrelsen för år 1913. Uppmärksammas bör, att uti förevarande
statförslag, liksom förut i kommittéförslaget, icke upptagits kost -

9—120327

(56

nåder för lokaler, skrifmaterialier och expenser, ved in. in., för tryckning
samt för rese- och traktamentsersättningar etc., enär socialstyrelsens kostnader
af nu berörda slag, liksom öfriga till civildepartementet hörande ämbetsverks,
torde höra bestridas af anslagen under sjätte hufvudtiteln för dessa
ändamål.

Alternativ I (hufvudförslag).

En generaldirektör och chef...............11,000 kr.

Eu bibliotekarie och arkivarie (tillika registrator)...... 4,000 »

Eu förste vaktmästare.................. 1,500 »

En vaktmästare.....................1,200 »

Extra biträden, vikariatsersättningar otc........... 1,500 »

Extra arfvode till den af sekreterarne, som förordnas att handlägga
viktigare författningsärenden.......... 1,200 »

Summa 20,400 kr.

lista byrån (för arbetarfrågor — utom arbetarskydd — och allmänna
sociala frågor):

Eu byråchef och öfverinspektor (tillika chefens ställföreträdare) 8,100 kr.

En sekreterare (gemensam med 4:de byrån)........ 5,800 »

Ko förste kontorsskrifvare (gemensam med 4:de byrån) .... 1,600

Amanuenser, extra biträden, vikariatsersättningar etc...... 2,000 j»

Summa 17,500 kr.

2: dra byrån (för arbetar skyddsbref! den och yrkesinspektion):

En byråchef och öfverinspektör..............8,100 kr.

En sekreterare..................... 5,800 »

En byråingenjör och assistent .............. 4,000 »

En kontorsskrifvare...................1,200

Fullmäktige, amanuenser, biträden, sakkunnige, vikariatsersättningar
etc.......................6,000_»_

Summa 25,100 kr.

3:dje byrån (för sjukkasseärenden och öfriga socialförsäkringsfrågor):

En byråchef och öfverinspektör..............8,100 kr.

Eu förste aktuarie (tillika inspcktörsassistent)........5,800

En sekreterare..................... 5,800 »

Eu aktuarie (tillika registrator för sj ukkasseregistret och kassör) 4,000 »

En förste kontorsskrifvare................ 1,600 kr.

Två kontorsskrifvare k 1,200 kr.............. 2,400 »

Amanuenser, extra biträden, sakkunnige, vikari åt ser sättningar etc. 6,000 »

Summa 33,700 kr.

4:de byrån (för socialstatistiken och publikationsverksamlieten) :

Eu byråchef......................8,100 kr.

En förste aktuarie (för specialundersökningar ang. arbetsförhållandena
inom industriella och andra yrken in. m. — för

närvarande sjöfartsnäringen —)........... 5,800 »

Eu förste aktuarie (för närvarande för specialundersökningar ang.

landtarbetarnas förhållanden in. in.)......... 5,800 »

En förste aktuarie (för närvarande för statistik ang. registrerade
sjukkassor, olycksfall i arbete in. in.)....... 5,800 »

Två aktuarier (för olika statistiska arbeten) å 4,000 kr. . . . 8,000 »

Två förste kontorsskrifvare å 1,600 kr........... 3,200 »

Fem kontorsskrifvare k 1,200 kr.............. 6,000 »

Amanuenser, extra biträden, sakkunnige, vikariatsersättningar etc. 17,000 »

Summa 59,700 kr.

Till införskaffande af statistiska primäruppgifter, ombud i or terna

m. in.:

för den allmänna socialstatistiken.......... 12,000 kr.

» större specialundersökningar........... 5,000 »

» landtarbetarstatistiken.............. 2,000 »

Summa 19,000 kr.

Sammandrag:

Chefen och öfrig gemensam personal........... 20,400 kr.

lista byrån ...................... 17,500 »

2:dra byrån...................... 25,100 »

3:dje byrån...................... 33,700 »

4:de byrån...................... 59,700 »

Till införskaffande af primäruppgifter in. in......... 19,000 »

Tillsammans 175,400 kr.

Alternativ IT.

(I händelse lagstiftningen om arbetarskydd (II a eller om moderskapsförsäkring (II b ej skulle blifva

genomförd till är 1913).

Chefen och öfrig gemensam personal (lika med alternativ I)............... 20,400 kr.

lista byrån (för alla arbetarfrågor — äfven arbetarskydd — och allmänna sociala frågor):

En byråchef och öfverinspektor (tillika chefens ställföreträdare)............. 8,100 kr.

En öfverinspektor................................... 7,000 >

En sekreterare.................................... 5,800 >

En byråingenjör (tillika assistent åt yrkesöfverinspektören)................ 4,000 »

En förste kontorsskrifvare............................... 1,600 »

Fullmäktige, amanuenser, biträden, sakkunnige, vikariatsersättningar etc.......... 6,000 >

Summa 32,500 kr

tillra byrån (enligt alternativ I) utgår.

llidje (2:dra) byrån (för sjulckasseärenden och öfriga socialförsäkringsärenilen):

a) (lika med alternativ I)....................... Summa 33,71X1 kr

b) om ärenden angående moderskapsförsäkring bortfalla, afföres ur staten 5,800 kr. för en
sekreterare,

men höjes anslaget till amanuenser m. m. med 2,000 kronor, hvadan slutsumman för
byrån blir............................... 29,900 kr.

4:de (3:dje) byrån (för socialstatistiken och publikationsverksamheten):

Lika med alternativ I, utom det att ytterligare tillkommer en kontorsskrifvare ä 1,200 kr.,

hvadan staten för denna byrå beräknas höjd till.................kr. 60,900

För införskaffande af statistiska primäruppgifter m. m. (lika med alternativ I) .... kr. 19,000

Totalkostnaden skulle sålunda komma att sluta på en summa af

enligt alternativ II a).............

» . II b).............

> » II a) och b).........

kronor 166,500
. 171,600

» 162,700

Förslag till

stat för socialstyrelsen år 1913

A. Å ordinarie stat.

		Tjänst-
	Lön.	1 görings-	tillägg.	Summa.
		pengar.
	Kr.	Kr.	Kr.	Kr.
1 generaldirektör och chef......	7,000	3,000	1,000	11,000
1 byråchef..............	5,000	2,500	600	8,100	\| Efter 5 år kan lönen
3 byråchefer och öfverinspektörer . . .	15,000	7,500	1,800	24,300	ij höjas med 600 kr.
1 sekreterare............	3,600	1,800	400	5,800	i Efter 5 år kan lö-
0 tjänstemän af 2:dra graden (2 sekre-			nen höjas med 500
terare och 4 förste aktuarier, däraf 1 inspektörsassistent).........	21,600	10,800	2,400	34,800	med ytterligare 500 1 kr.
1 byråingenjör (tillika teknisk assistent)	2,200	1,500	300	4,000	Efter 5 år kan lö-I nen höjas med 500
4 tjänstemän af lista graden (3 aktuarier,					kr., efter 10 år med 1
däraf en tillika registrator och kassör,					] ytterligare 500 kr.
samt 1 bibliotekarie, tillika registra-					[ och efter 15 år med j
tor)................	8,800	6,000	1,200	16,000	\| än ytterligare 500 \|
1 förste kontorsskrifvare (kvinnligt bi-					kr.
träde af högre ailöningsgrad) . .	1100	550	150	1.600
3 förste kontorsskrifvare.......	2.700	1,650	450	4,800	Efter 5 år kan lö-nen höjas med 200
1 kontorsskrifvare (kvinnligt biträde af					> kr. och efter 10 år
lägre ailöningsgrad) ....	700	350	150	1,200 1	med ytterligare 200
7 kontorsskrifvare..........	4,900	2,450	1,050	8,400	\| kr.
1 förste vaktmästare.........	900	450	150	1,500	Efter 5 år kan lö-
				nen höjas med 100 kr.

1 vaktmästare............	700	350	150	1,200	Efter 5 år kan lö-
Extra arfvode till den af sekreterarne,					nen höjas med 100
som förordnas att handlägga viktigare författningsärenden......... Till fullmäktige, amanuenser, sakkun-nige, extra biträden, gratifikationer ; och vikariatsersättningar......	_ 1	—	-II	1,200	kr. och efter 10 år med ytterligare 100 kr.
—	—	17,500
Ordinarie anslag: Summa kronor	—	—	- fl	141.400

Alun. Därest vaktmästare i sådan egenskap åtnjuter fri kostad samt bränsle, skall, så länge denna
förmån kvarstår, ortstillägg ej till honom utgå äfvensom å lönen afdragas 100 kronor årligen,

Jämförelse
med nuvarande
kostnader.

B. Extra anslag.

Kronor.

Till extra amanuenser, biträden, gratifikationer, gakkunnige och vikariatsersättningar , .
Till införskaffande af statistiska primäruppgifter, ombud i orterna m. m.;

för den allmänna soeialstatistiken......................

» större specialundersökningar.......................

> landtarbetarstatistiken .........................

Extra anslå//: Summa kronor

Tillsammans kronor

15.000

12.000

5.000

2.000

114.000

175,400

Såsom framgår af en jämförelse mellan det af de båda kommittéerna uppgjorda
förslaget till stat för socialstyrelsen, hvilket slutar på 187,100 kronor,
samt det här framlagda, hvars slutsumma uppgår till 175,400 kronor, hafva
de sakkunnige -- Indika, som nämndt, vid sin verkställda granskning och
bearbetning af de båda kommittéernas förslag låtit sig angeläget vara att i
görligaste mån tillse, i hvad mån kostnaderna kunde ytterligare nedbringas —
kommit till ett slutbelopp, som med 11,700 kronor understiger det af de båda
kommittéerna beräknade. Enligt hvad den ofvan meddelade sammanställningen
utvisar, föreslås vidare, att — i samband med fastställandet af den föreslagna
aflöningsstaten för socialstyrelsen — af de sålunda såsom erforderliga
pröfvade anslagen, tillsammans 175,400 kronor, som ordinarie, anslag uppföras
141,400 kronor, samt att återstoden, 34,000 kronor, för angifna ändamål får
utgå som extra anslag.

De båda kommittéerna hafva till sist sökt anställa eu jämförelse mellan
de af dem föreslagna anslagen för socialstyrelsen och de kostnader, som för
närvarande betingas af motsvarande sociala ärendens handläggning, så långt
densamma nu är tillgodosedd, inom den högsta statsförvaltningen. Kommittéerna
hafva därvid kommit till det resultat, att den merkostnad, som
genom socialstyrelsens upprättande skulle åsamkas statsverket, kunde beräknas
belöpa sig till i rundt tal 41,000 kronor. Ehuru gifvetvis dessa beräkningar
icke låtit sig exakt verkställa, komma desamma tydligen verkligheten
så nära, som gärna är möjligt.

Enligt det nu framlagda förslaget skulle kostnaderna för socialstyrelsen,

som nämndt, komma att nedbringas med 11,700 kronor. * Vid jämförelse
med de bada kommittéernas beräkningar af de nuvarande kostnaderna
för motsvarande ändamål, skulle sålunda merkostnaden för tillskapandet
åt eu enbet lig socialförvaltning, sådan den under nu
gifna förhållanden kan anordnas, jämte eu slutlig lönereglering
lör den personal, som öfverföres till densamma, komma att uppgå till i rundt
tal 30,000 kronor.

Därvid är emellertid att märka, att e n in i n d r e de! af de i de båda kommittéernas
meranämnda beräkningar upptagna kostnaderna för handläggningen
för närvarande på olika håll inom statsförvaltningen af sociala ärenden,
Indika nu skulle öfverlöras till socialstyrelsen, icke utan vidare kan
bortfalla. Uti denna deras kostnadsberäkning ingå nämligen (jfr komm. bet.
sid. 186) några beräknade utgiftsposter, å tillsammans c:a 16,000 kronor,
som utgöra större eller mindre andelar af aflöningen till tjänstemän å olika
håll — för handläggning, jämte annat, äfven af sociala ärenden — kommittéoeh
sakkunnigearfvoden o. s. v. Då dessa tjänstemän m. fl. hädanefter
icke skulle behöfva tagas i anspråk för den handläggning af sociala ärenden,
som nu påhvilar dem, utan framdeles komma att helt anlitas för andra
arbeten, blifva dessa utgiftsposter, äfven om de nu icke kunna indragas,
uppenbarligen att hänföra till andra ändamål än handläggning af sociala
ärenden.

Hvad åter beträffar de direkta indragningar resp. nedsättningar af nu
utgående anslag, som kunna ske i samband med socialstyrelsens upprättande,
uppgå de till i rundt tal 130,000 kronor, hela detta belopp nu utgående till
kommerskollegium (jfr komm. bet. sid. 186). Vid eu jämförelse mellan de
för handläggningen af sociala ärenden helt eller delvis nu utgående anslag,
Indika i och med socialstyrelsens upprättande skulle upphöra, resp. nedsättas,
och de anslag, som vid ett bifall till det här framlagda förslaget skulle tillkomma,
befinnes skillnaden (ökningen) sålunda utgöra c:a 45,000 kronor.