TILLFÄLLIG LÖNEFÖRBÄTTRING ÅT KYRKOHERDAROCH KOMMINISTRAR I NYREGLERADE PASTORAT (Statens offentliga utredningar 1920:8)

KYRKOFONDSKOMMITTÉN

BETÄNKANDE ANGÅENDE

TILLFÄLLIG LÖNEFÖRBÄTTRING ÅT KYRKOHERDAR
OCH KOMMINISTRAR I NYREGLERADE PASTORAT

M. FL. PRÄSTMÄN

STOCKHOLM 1920

1SAAC MARCOS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG

Till KONUNGEN.

Åtskilliga underdåniga framställningar avseende större eller mindre
ändringar i 1910 års prästerliga lönelagar hava genom nådiga remisser
överlämnats till kyrkofondskommittén antingen för avgivande av under -

Anhängig a
frågor om ändringar
i
prästlönelagarna.

dåniga utlåtanden eller för att tagas i övervägande vid fullgörande av
det kommittén anförtrodda huvudsakliga uppdraget.

Några av dessa remisser har kommittén redan genom särskilda
underdåniga utlåtanden besvarat. Sålunda har kommittén yttrat sig i
frågor om förhöjning i kontraktsprostarnas arvode och beredande åt dem
av reseersättning m. m., om skjutsersättning åt ständiga adjunkter, om
ändring i 9 § kyrkofondslagen i syfte att erhålla anslag ur kyrkofonden
till utveckling av den kyrkliga organisationen i nyreglerade pastorat
samt om ändring i bestämmelserna rörande församlingarnas redovisningav
medel till kyrkofonden, allt frågor, som mera beröra speciella, mindre
grundväsentliga områden av 1910 års prästerliga lönelagar. Till denna
grupp höra även några remisser, som kommittén har för avsikt att inom
kort besvara, och vilka avse dels en framställning från styrelsen för
skånska prästerskapets ekonomiska sammanslutning angående optionsrätt
för vederbörande tjänstinnehavare till viss del av förutvarande bostadsboställe,
dels ock underdåniga framställningar av prästmötet i Strängnäs
stift och allmänna svenska prästföreningens centralstyrelse om beredande
av semester åt prästerskapet.

Övriga ifrågavarande remisser däremot, som ännu icke av kommittén
besvarats, röra väsentligen ändringar i de genom dessa lagar fastställda
huvudgrunderna för det nya prästerliga lönesystemet. Dessa remisser
hava meddelats

l:o) den 28 september 1917 å fyra särskilda framställningar
angående ändringar i lagarna den 9 december 1910 om reglering av
prästerskapets avlöning m. m.,

2:o) den 30 november 1917 å eu framställning av biskopskonferensen
angående revision av berörda lagar m. m.,

3:o) den 31 januari 1918 å en av allmänna svenska prästföreningen
hos ecklesiastikministern gjord framställning angående vidtagande av
åtgärder för revision av samma lagar m. m.,

4:o) den 8 november 1918 å kyrkomötets underdåniga skrivelse
den 21 juni 1918 i anledning av väckta motioner om vidtagande av
åtgärder för ändring i vissa hänseenden av lagen om reglering av prästerskapets
avlöning m. m.,

5:o) den 24 januari 1919 å en framställning av domkapitlet i Lund
den 27 december 1918 angående vissa ändringar i löneregleringslagen, samt

6:o) den 24 oktober 1919 å eu framställning av nämnda domkapitel
den 8 i samma månad angående revidering av sistberörda lag m. m.

Omförmälda framställningar gå huvudsakligen ut på vidtagande
av följande ändringar, nämligen

att lönernas grundbelopp måtte höjas och fyllnadsbeloppen utgå

efter delvis ändrade grunder; _

att löneförhöjning enligt 4 § löneregleringslagen måtte kunna utgå
med högre än där'' angivet belopp och att ersättning för dedikation icke
måtte inräknas i denna löneförhöjning;

att lönemaximum enligt 5 § samma lag matte förhöjas;
att ålderstillägg måtte utgå efter andra grunder än den nu stadgade;
att ringare röstövervikt än den i 9 och 10 §§ löneregleringslagen
föreskrivna måtte erfordras för där angivna beslut;
att skjutsersättningen måtte höjas;

att, där ved ej tinnes att tillgå å löneboställe inom pastoratet,
tjänstmnehavaren måtte bekomma visst kontant belopp ur kyrkofonden
till inköp av bränsle, vilket belopp ej finge inräknas i löneförhöjning
enligt 4 § löneregleringslagen;

att,'' om för bestridande av prästlönerna ej skulle erfordras en utdebitering
av *1 öre för varje helt eller pabörjat tiotal kronor av hela
inkomstbeloppet inom pastoratet, utdebitering till 3 öre dock måtte ske
och överskottet inlevereras till kyrkofonden;

att präst, som genom lönereglering enligt 1910 års lönelagar finge
väsentligt mindre lön än han dittills åtnjutit, måtte kunna tillerkännas
viss årlig ersättning ur kyrkofonden;

att emeritilönerna måtte förhöjas;

att prästerskapets löner måtte till viss del utgå etter markegång;
att intill sistnämnda ändring vidtagits i löneregleringslagen, åt
varje präst, som uppbär avlöning enligt denna lag, måtte tillerkännas
en löneförbättring till skäligt belopp; samt

att, därest vissa av de ändringar i löneregleringslagen, som sålunda
föreslagits, skulle bliva vidtagna, ändringarna även måtte gälla prästerskapet
i de pastorat, för vilka lönereglering redan blivit fastställd.

Såsom framgår av den lämnade redogörelsen för innehållet i ovan
omförmälda framställningar är den ifrågasatta revisionen av de lagar
och författningar, som röra de prästerliga löneförhållandena, ett spörsmål
av synnerligen vittutseende beskaffenhet. Och i själva verket torde detta
spörsmål visa sig mera omfattande än vad framställningarna giva vid
handen och i följd därav komma att för sin slutliga lösning kräva betydligt
längre tid än vid första påseendet kan synas antagligt. En
revision torde nämligen, då den en gång anses böra företagas, icke
kunna inskränkas till de författningsbestämmelser, som berörts i de olika
framställningarna, utan böra utsträckas till samtliga författningar i deras

Lämpligheten
att nu till
prövning upptaga
revisionsfrågan.

helhet. Därtill kommer att mot det nuvarande lönesystemet torde kunna
riktas så pass vägande anmärkningar att möjlighet finnes för att, när
förslagen om ovannämnda författningars revision upptagas till prövning,
frågan om en mer eller mindre genomgripande omläggning av själva
lönesystemet kommer att tränga sig fram.

Vidare bör ej förbises, att revisionsfrågan måste ställas i det allra
närmaste sammanhang med den fråga, vars handläggning kyrkofondskommittén
fått till sitt huvudsakliga uppdrag, nämligen frågan huru
förvaltningen såväl av kyrkofonden och de särskilda kapitaltillgångar i
penningar och fast egendom, vilkas avkastning skall ingå till kyrkofonden,
som även av övriga prästerliga avlön inge tillgångar lämpligen bör ordnas,
samt huru en verksam tillsyn över denna förvaltning bör åvägabringas.
Allt efter det sätt, varpå sistnämnda fråga kan komma att bliva löst,
måste man lämpa omarbetningen av väsentliga delar av de nuvarande
författningarna rörande prästerskapets löneförhållanden.

Om redan nämnda omständigheter väcka vissa betänkligheter mot
upptagande för det närvarande till behandling av den vidlyftiga och
tvivelsutan svårlösta frågan om revision av de prästerliga lönelagarna,
så ökas dessa betänkligheter därav att det måste anses synnerligen tveksamt,
huruvida tiden överhuvud må vara lämplig för en allmän revision
av ifrågavarande lagar. Det synes nämligen knappast kunna ifrågasättas,
att man under det ännu pågående arbetet med att i enlighet med
lagen den 9 december 1910 reglera lönerna för prästerskapet i de särskilda
pastoraten skulle i mera väsentliga hänseenden sätta ur kraft
denna lags bestämmelser och för tillämpning vid det fortsatta löneregleringsarbetet
beträffande de ännu oreglerade pastoraten i stället fastställa
förändrade grunder, helst olika meningar kunna göra sig gällande
beträffande frågan, huruvida åt dessa grunder kunde givas återverkande
kraft till förmån för de präster, som redan fått sina löner nvreglerade,
utan att eu förtida omreglering av dessa löner måste företagas.

Därest ett uppskov med den ifrågasatta revisionen av de prästerliga
lönelagarna skulle medföra att även det närmaste och angelägnaste syftet
med de väckta revisionsförslagen, nämligen att införa en allmän skälig
förhöjning i de på grund av löneregleringar enligt 1910 års lag utgående
lönerna för prästerskapet i de territoriella församlingarna, måste undanskjutas,
skulle ett uppskov med revisionsfrågans upptagande till behandling
givetvis innebära en allvarlig olägenhet. Omlörmälda påföljd av ett uppskov
är emellertid ingalunda nödvändig. Behovet av löneförbättring i
erforderlig och skälig omfattning — vilket behovs förefintlighet kommittén
kommer att nedan närmare beröra i sitt rätta sammanhang —

kali nämligen tillgodose*» — förutom medelst anvisande framdeles såsom
hittills av dyrtidstillägg, så länge sådant är påkallat genom beträdande
av den för störa grupper av statens befattningshavare anlitade utvägen
att bereda vederbörande tjänstinnehavare tillfällig löneförbättring.

Nämnda väg för tillgodoseende av prästerskapets behov av löneförbättring
erbjuder många fördelar. Under det att frågan om en löneförhöjning,
företagen medelst eu revision av avlöningsförfattningarna,
på sätt i det föregående berörts, icke kan antagas komma att na tiam
till ett avgörande förr än i eu mer eller mindre avlägsen framtid, torde
den vida enklare frågan om eu tillfällig löneförbättring, som nära ansluter
sig till de uyreglerade lönerna, kunna vinna sin lösning redan nästföljande
år, då allmänt kyrkomöte kan förmodas komma att hållas.
Ifrågavarande form av löneförbättring förhindrar icke löneregleringsarbetets
fortgång efter samma grunder som hittills och möjliggör således
att enhetligheten i detta arbete även i fortsättningen kan uppehållas.
Löneförbättringen skulle innebära ett tillmötesgående av det huvudsakligaste
i de framkomna kraven och skulle tillgodokomma icke blott de
präster, vilkas löner hädanefter regleras efter 1910 års lag, utan även
dem, vilkas löner redan undergått sådan reglering.

dämte det kommittén alltså anser åtgärder nu höra vidtagas_ förberedande
åt det nyreglerade prästerskapet av tillfällig löneförbättring,
håller kommittén tillika före att den ifrågasatta allmänna revisionen av
de prästerliga löneförfattningarna bör tillsvidare undanskjutas och att,
där enstaka förändringar i författningarna under tiden visa sig^ nödvändiga,
man bör framdeles, såsom hittills även skett, tillsvidare fortgå
på de partiella reformernas väg.

I den följande framställningen förbigår kommittén de präster,
vilkas avlöning utgår enligt äldre bestämmelser. Dessas behov av ökad
avlöning kan nämligen i skälig omfattning tillgodoses genom lönetillskott
med tillämpning av bestämmelsen i 9 § kyrkofondslagen. Kommittén
föreställer sig att, därest de* nyreglerade prästerskapet kommer
i åtnjutande av tillfällig löneförbättring, Eders Kung!. Maj:t vill vid
beredande av lönetillskott åt prästerskapet i oreglerade pastorat taga
erforderlig hänsyn härtill genom att i motsvarande män höja dessa
tillskott.

Då kommittén alltså nu går att lör Eders Kungl. Maj:t framlägga
förslag till åtgärder för beredande åt det nyreglerade territoriella prästerskapet
av tillfällig löneförbättring, torde vara lämpligt att till en början

1910 ars

prästerliga

lönelagar.

a) Grunder
för prästerskapets
avlöning.

erinra om de grunder, efter vilka prästerliga befattningshavare, varom
nu är fråga, avlönas, och för de bestämmelser, som gälla med avseende
a anskaffandet av de för dessa prästers avlöning erforderliga medlen.

Omförmälda grunder innehållas i lagen om reglering av prästerskapets
avlöning den 9 december 1910 samt, beträffande det extra ordinarie
prästerskapet och vikarierande ordinarie präst, dessutom i nådiga
förordningen den 18 april 1914 angående reglering av det extra ordinarie
prästerskapets avlöning samt angående gottgörelse till ordinarie
präst, som mottagit förordnande att jämte egen tjänst uppehålla annan
befattning eller annan i hans tjänst biträda (den så kallade adjunktsavlönings
förordningen).

Lönerna för det ordinarie prästerskapet — kyrkoherdar och komministrar
— fastställas av Konungen pastoratsvis i penningar för en tid
av 20 år, räknat från den dag, förut gällande löneregleringsresolution
upphör att äga tillämpning. Lönen delas i grundbelopp samt fyllnadsbelopp,
beräknat efter pastoratets folkmängd vid tiden för löneregleringens
fastställande och pastoratets areal i land, vartill kan komma
ytterligare tillägg med hänsyn till särskilda förhållanden, såsom synnerligen
höga levnadskostnader i orten, duplikationsskyldighet, besvärlig
tjänstgöring. Tillägget får ej överskrida för kyrkoherde 1,000 kronor
och för komminister 750 kronor.

Lägsta lön är — frånsett undantagsfall — för kyrkoherde 4,000
kronor och för komminister 2,500 kronor; högsta lön för komminister
är 5,000 krouor, för kyrkoherde 8,000 kronor samt för domprost och
pastor primarius i Stockholm 10,000 kronor.

Präster, vilkas lön bestämts till lägre belopp än för kyrkoherde
4,500 kronor och för komminister 3,000 kronor, erhålla efter viss tids
tjänstgöring ålderstillägg, så avpassat att lönen jämte ålderstillägget uppgår
till nyssnämnda belopp, dock får ålderstillägget icke i något fall
överstiga 500 kronor.

Härförutom åtnjuter tjänstinnehavaren fri bostad, bestående av
tomt med bostadshus, och, där hinder ej möter, erforderligt område till
trädgård. Kan fri bostad ej beredas, utgår till tjänstinnehavaren liyresersättning,
till beloppet bestämd av Kungl. Maj:t. Vidare åtnjuter prästen
ersättning lör skjuts i tjänsteärenden med högst 250 kronor samt bränsle
till husbehov, där tillgång därtill finnes; kostnaderna för vedens fällning,
framforsling och beredning skola emellertid bestridas av tjänstinnehavaren.
Saknas bränsletillgång, plägar denna omständighet betraktas som sådant

särskilt förhållande, som kan föranleda lönens höjande genom tilläggsbelopp.

Utöver sålunda angivna löneförmåner kan ordinarie präst under
vissa förutsättningar åtnjuta särskild ersättning för annan prästerlig
tjänstgöring. Sålunda äger ordinarie präst, som mottagit förordnande
att jämte egen tjänst uppehålla annan befattning eller annan i hans
tjänst biträda, att av den, som uppbär med den senare befattningen
förenade inkomster, åtnjuta gottgörelse enligt de av Kungl. Maj:t meddelade
föreskrifter angående beräkning av sådan gottgörelse. Bestämmelserna
i sagda hänseende äro givna i adjunktsavlöningsförordningen.
Urottgörelse till den ordinarie präst, som biträder annan i hans tjänst,
utgår enligt denna förordning, om frivillig överenskommelse mellan
vederbörande icke träffas, enligt domkapitlets bestämmande med visst
belopp, för vilket dock visst minimum och visst maximum bestämts.
Den som jämte egen tjänst uppehåller annan befattning är berättigad
att därutöver åtnjuta vikariearvode efter samma grunder som nedan
angivas för extra ordinarie präst.

Inom det tjänstgörande extra ordinarie prästerskapet kunna, såsom
kommittén närmare erinrat i utlåtande den 17 december 191/ för
vilket finnes lämnad redogörelse i den till 1918 års lagtima riksdag
avlåtna propositionen n:r 286 med förslag till lag angående krigstidsunderstöd
åt präster i nyreglerade pastorat m. fl., statsrådsprotokollet
sid. 8 — urskiljas fyra särskilda grupper befattningshavare, nämligen

1) de s. k. ständiga adjunkterna eller do som avses i 14 § 3 mom. löneregleringslagen,
2) kontraktsadjunkter in. fl., anställda i nyreglerade
pastorat på grund av stadgandet i 6 § 8 mom. kyrkofondslagen, 3)
pastoratsadjunkter in. fl., anställda i oreglerade pastorat, och 4) adjunkter
i egentlig mening.

De egentliga adjunkterna och de s. k. ständiga adjunkterna skola
enligt 12 § löneregleringslagen såsom löneförmåner åtnjuta — förutom
skjuts i tjänstärenden och kostnadsersättning för resa till tjänstgöringsort
— dels bostad och vivre, dessa förmåner utgående in natura eller
under vissa förutsättningar i penningar, dels ock årligt adjunktsarvode
ej understigande 1,000 kronor, allt enligt de närmare föreskrifter, Konungen
därom meddelar; och skall, där adjunkt tjänstgör vid två ordinarie befattningar,
adjunktsarvodet ökas med hälften av det såsom adjunktsarvode
i allmänhet utgående belopp. De föreskrifter, som sålunda skulle
meddelas av Kungl. Maj:t, hava utfärdats genom ovannämnda förordning
den 18 april 1914, och stadgas däri att arvodet, där ej Kungl. Maj:t
för särskilt fall annorlunda bestämmer, utgår med 1,200 kronor för år
Kyrkofondskomm ittéil. VI. -

b) Anskaffandet
av de prästerliga
avlöningsmedlen.

räknat jämte två ålderstillägg, vartdera å 300 kronor efter viss tids
tjänstgöring. Arvodet för de så kallade ständiga adjunkterna bestämmes till
beloppet i den resolution, varigenom lönerna regleras för prästerskapet
i det pastorat, där adjunkten är anställd. Såvitt för kommittén är känt
har ar vodet till ständig adjunkt bestämts till lägst 1,500 kronor och
högst 2,500 kronor.

Skola förmånerna av bostad och vivre utgå i penningar, skall
gottgörelse för dem utgivas med belopp, som, med hänsyn till levnadskostnaderna
i orten, för varje särskilt fall bestämmes av vederbörande
domkapitel eller konsistorium; dock att gottgörelsen icke i något fall
må fastställas till lägre belopp än 600 kronor för år räknat. Tjänstgör
extra ordinarie präst såsom biträde vid två ordinarie befattningar, skall
adjunktsarvodet ökas med 600 kronor. Då extra ordinarie präst på grund
av förordnande uppehåller ordinarie tjänstebefattning, skall den extra
ordinarie prästen, utöver vad han såsom adjunkt äger åtnjuta, tillika
erhålla vikariearvode med belopp, i allmänhet motsvarande viss procent
av den med befattningen förenade reglerade lönen, dock med iakttagande
av visst minimi- och visst maximibelopp.

Arvodena till de till grupp 2) hänförda extra ordinarie prästerna
bestämmas till beloppet av Kung! Maj:t (6 § 8 mom. kyrkofondslagen).

De extra ordinarie prästmän, vilka upptagits i grupp 3), torde här
kunna förbigås, enär de äro anställda för pastorat, där ny lönereglering
icke trätt i tillämpning, och alltså deras behov av löneförhöjning lärer
böra tillgodoses med tillämpning av 9 § kyrkofondslagen och således i
annan ordning än nu är i fråga.

Lppdraget som kontraktsprost kan sägas vara en bisyssla för ordinarie
präst så till vida som uppdraget tillkommer en ordinarie kyrkoherde
inom vederbörande kontrakt.

Jämlikt 17 § löneregleringslagen fastställer Konungen för en var
av kontraktsprostarna arvode, fördelat i grundbelopp, utgörande 150
kronor för en var av dem, och fyllnadsbelopp, som enligt lagens närmare
bestämmelse lämpas efter antalet pastorat, kontraktet innefattar, och
kontraktets areal i land.

I följd härav växla de av Kungl. Maj:t med tillämpning av dessa
stadganden fastställda prostarvodena från 180 kronor till 870 kronor;
medeltalet är omkring 320 kronor.

De för kyrkoherdar och komministrar fastställda lönerna ävensom
ersättningar och arvoden till de så kallade ständiga adjunkterna bestridas
med avgifter, som med viss närmare angiven begränsning utdebiteras

inom pastoraten, samt med vissa andra till pastoratens törfogande ställda
inkomster, varjämte kyrkofonden, på sätt nedan säges, under viss förutsättning
har att därtill bidraga.

De närmare bestämmelserna i angivna hänseenden äro meddelade i
It) och 21 §§ löneregleringslagen, av vilka den förra huvudsakligen

stadgar följande:

Till bestridande av ifrågavarande löner, ersättningar och arvoden
skola, i den mån sådant erfordras, i nedan nämnd ordning användas:

1) församlingsavgifter till belopp ej överstigande 3 öre för värjo helt
eller påbörjat tiotal kronor av hela inkomstbeloppet inom pastoratet,

2) arrenden av ecklesiastika löneboställen med vissa angivna undantag,

3) avgälder av lägenheter, avsöndrade eller upplåtna från boställen, som
nyss sagts, ränta å medel, som vid försäljning eller avstående för allmänt
behov erhållits för sådant boställe eller del därav, ävensom övriga till
avlöning av prästerskapet i pastoratet avsedda medel med undantag av
sådana, vilka skola tillgodokomma viss tjänstinnehavare utöver lönen
eller ingå till kyrkofonden, 4) skogsförsäljningsmedel, utgående med ett
efter vissa grunder fastställt belopp, samt 5) ytterligare församlingsavgifter
till erforderligt belopp.

Beträffande kyrkofondens bidragsskyldighet är i 21 § föreskrivet
att, om för omförmälda ändamål såsom församlingsavgifter utdebiterats
sammanlagt större belopp än som motsvarar 6 öre för varje helt eller
påbörjat tiotal kronor av pastoratets hela inkomstbelopp, ersättning skall
av kvrkofondens medel beredas pastoratet för det överskjutande beloppet
utom beträffande lönebelopp, som församling särskilt förbundit sig att
utgöra.

Ålderstillägg och skjutsersättning gäldas av kyrkofonden. Hyresersättning
betalas av pastoratet, utan rätt till bidrag från kyrkofonden.

Gottgörelse för uppdrag för ordinarie präst att annan i hans tjänst
biträda eller att jämte egen tjänst uppehålla annan befattning utgöres
av innehavaren av den senare befattningen.

I avseende å sättet för bestridande av avlöningen för det extra
ordinarie prästerskapet gäller att, såsom nyss sagts, avlöningen för
de så kallade ständiga adjunkterna utgår efter samma grunder som
det ordinarie prästerskapets löner. Avlöningen för de extra ordinarie
präster, som äro hänförliga till ovannämnda andra grupp, gäldas
av kyrkofonden. De till tredje gruppen hörande extra ordinarie
prästerna kunna av nyss angivet skäl här lämnas å sido. V ad
angår fjärde gruppens extra ordinarie präster eller dem, som i egentlig
mening äro adjunkter eller vikarier, stadgas huvudsakligen föl -

jande. Hostad och vivre ävensom skjuts i tjänstärenden tillhandahållas
adjunkten av den präst, till vilkens biträde han är anställd eller vilkens
tjänst lian uppehåller. Adjunktsarvode, inbegripet ålderstillägg, för extra
ordinarie präst, vilken är anställd såsom biträde åt allenast en ordinarie
tjänstinnehavare, gottgöres av kyrkofonden. Det belopp, varmed adjunktsarvodet
under förut angiven förutsättning skall förhöjas, utgöres av
adjunktstagarna. Vikariearvode gäldas av den, som uppbär de med den
ordinarie tjänsten förenade inkomsterna. Kostnadsersättning till adjunkt
för resa till tjänstgöringsort bestrides av kyrkofonden.

Vad slutligen angår det kontraktsprostarna tillkommande arvodet,
gäldas detta från kyrkofonden.

Till närmare belysning av de lönebelopp, som framgått ur det
verkställda löneregleringsarbetet, omfattande de löneregleringar, vilka
trätt eller skola träda i tillämpning den 1 maj åren 1914—1920, har
kommittén i efterföljande tablå gjort en sammanställning, däri prästerna,
kyrkoherdar för sig och komministrar för sig, efter den kontanta lönens
storlek sammanförts stiftsvis i olika grupper, likasom i särskilda kolumner
angivits antalet präster, i vilkas lön ingår fyllnadsbelopp med
hänsyn till behovet att köpa bränsle, samt huru många som fått sig
tillerkänd hyresersättning.1 Härvid har i avseende å pastorat, för vilka
i avvaktan på att meddelat beslut om ändring i indelningen och organisationen
konnne att gå i verkställighet fastställts såväl definitiv som
interimistisk lönereglering, allenast den förra tagits i beräkning.

Av berörda tablå framgår att, i avrundade tal angivet, av de för
kyrkoherdarna fastställda kontanta lönerna 3 X understiga 4,000 kronor,
16 X uppgå till 4,000 kronor men ej till 4,500 kronor, 24 X uppgå
till 4,500 kronor men ej till 5,000 kronor, 30 X uppgå till 5,000 kronor
men ej till 5,500 kronor, 10 X uppgå till 5,500 kronor men ej till

6,000 kronor, 7 X uppgå till 6,000 kronor men ej till 7,000 kronor samt
9 X överstiga 7,000 kronor, ävensom av de kontanta lönerna för komministrar
1 X understiger 2,500 kronor, 28 X uppgå till 2,500 kronor
men ej till 3,000 kronor, 31 X uppgå till 3,000 kronor men ej till

3,500 kronor, 17 % uppgå till 3,500 kronor men ej till 4,000 kronor,
12 X uppgå till 4,000 kronor men ej till 5,000 kronor samt 11 %
bestämts till 5,000 kronor.

För de ständiga adjunkterna, vilkas antal, så vitt för kommittén

är känt, uppgår till 57, har arvodet fastställts, i 14 fall till 1,500 kro -

1 I regeln är hyresersättningen bestämd att utgå endast under tiden intill dess prästgård
hunnit anskaffas och upplåtas.

nor, i 22 fall till 1,800 kronor, i LO fall till 2,000 kronor, i 3 fall till
2,200 kronor och i 2 fall till 2,500 kronor.

Beträffande de belopp, vartill ersättningen för hostad och vivre
utgår till de ständiga adjunkterna, har enligt uppgifter som kommittén
inhämtat från domkapitelsexpeditionerna, dessa blivit av domkapitlen bestämda,
i G fall till högst 1,500 kronor, i 13 fall till mellan 1,500 och
2,000 kronor, i 4 fall till mellan 2,000 och 2,500 kronor och i 19 fall
till mer än 2,500 kronor. I övriga fall har något belopp icke blivit av
domkapitlen fastställt.

1 avseende å behovet för prästerskapet att erhålla förhöjning i de ,Je^e_nv
på grund av löneregleringar enligt 1910 års lag utgående lönerna torde förhöjning.
kommittén kunna fatta sig kort. Det torde vara tillräckligt att erinra om
det allmänt erkända förhållandet att den betydande fördyring i levnadskostnaderna,
som under de senare åren gjort sig gällande, medfört stora
svårigheter för dem vilka, i likhet med vad förhållandet är med prästerskapet
i de nyreglerade pastoraten, hava fått sig anvisade fixa penninglöner.
På alla arbetsområden har också den inträdda fördyringen ansetts
böra föranleda förhöjning i förutvarande avlöningsbelopp.

Redan den under ifrågavarande tidsperiod normalt fortgående prisstegringen
har haft till följd en icke ringa sänkning i värdet å lönerna,
i väsentligt större omfattning har den omedelbart av krigstidsförhållan4
dena förorsakade dyrtiden medfört en dylik verkan.

Så vitt staten och dess befattningshavare angår hava kraftiga åt- wtagn» asgärder
vidtagits till lindrande av det tryck, den omedelbart av krigstids- utande* av
förhållandena föranledda dyrtiden utövat på löntagarna. I stor utsträck- dyrtiden*
ning hava beviljats krigstids-, sedermera dyrtidsunderstöd att utgå jämte tryc
den vanliga avlöningen.

Åven prästerna hava härvid blivit tillgodosedda. I avseende å de
präster, vilka fått sina löneförhållanden reglerade efter 1910 års prästerliga
lönelagar, torde sålunda få erinras därom att sedan genom lagen
angående krigstidsunderstöd åt präster i nyreglerade pastorat m. fl. den
30 augusti 1918 lämnats medgivande bland annat till att efter närmare
angivna grunder bereda krigstidstillägg och krigstidshjälp åt kyrkoherdar
och komministrar i nyreglerade pastorat ävensom åt extra ordinarie
präster av vissa närmare angivna grupper, har Eders Kungl. Maj:t genom
särskilda kungörelser samma den 30 augusti 1918 utfärdat bestämmelser
efter vilka sådant understöd skulle utgå för ecklesiastikåren 1917—1918
och 1918—1919. Efter det innevarande års lagtima riksdag med anledning

T a -

utvisande kyrkoherdars, komministrars och ständiga adjunkters fördelning i löne -

1	2	8	4	1 5	t «	7	8	1 9	10	n	I 12	! 18	14
					K y r k	o h e	r d	a r
	antal ny- regle- rade i	1			som i	årlig kontant lön	erhålla				som erhålla
Stift	under 4 000 kronor	i 4 000— ; 4 499 \| kronor	4 500— 4 999 kronor	5 OOO— ; 5 499 kronor	5 500— 5 999 j kronor	: 6 000— 6 499 ! kronor	! 6 500— 6 999 kronor	: 7 000 — \| 7 499 kronor	7 500— 7 999 kronor	i 8 000 \| kronor j o. där-\| över	i ersätt-i ning för (bränsle	hy rea- ; ersätt-ning
Uppsala .........	141	9	24	34	36	10	5	5	3	7	8	48	,0
Linköpings......	130	11	38	34	26	9	3	i	i	i	6	48	5
Skara ...........	103	4	10	39	35	7	1	i	.	i	4	58	3 j
Strängnäs ......	89	2	21	32	18	4	2	3	2	—	5	37	3 \|
	88	4	18 29	18 ilo	13 31	11 7	5				6	17	2
Växjö	107	9		•1	1
							•>u	5
	112		2	15	66	15	6		1			91	9
			d
Göteborgs ......	57	i	8	7	23	14	2	i	2	—	i	33	3
	23 38			4		3	3	4	i i		1 2		3
Härnösands .....	—	1	8	9	9	6	2	—	3-	1
Luleå ............	28	-	—	1	2	9	2	4	i	2	7	10	—
	30		3	8	17	1					1	14

Stockholms stad		-		—	-			—	i	—	—	1	—
Summa	947	33	152	230	283	99	37	32	20	15	46	395	44
	%	O/ /o	%	%	%	%	©/ ''O	%	o/	o/ /o	O/ /O	%	o/ /O
- i	lOO.oo	3.49	16.05	24.29	29.ss	10.45	3.91	3.8 8	2.U	1.58	4. Sfi	41.71	4.6 5 [

(prnpper m. in. enligt definitiva löneregleringar tillhörande 11114 11120 årens serier.

**	16	17	in	l!)	20	21	22	23	24	25 \|	26 j	27 \|	. > " i
			K o in	m i n	i 8 t	r a r				Stil nd i pa	idjunkter
	som i årlig kontant lön erhålla	som	erhålla		som i	årligt arvode erhålla
antal nyregle- rade	under 2 500 kronor	2 500— 2 999 kronor	3 000— 3 499 kronor	3 500— .3 999 kronor	4 000— 4 499 kronor	4 500— 4 999 kronor	5 000 kronor	ersättning . för i h7.™:\ bränsle I	antal	1 500 kronor	1 800 kronor	2 000 ] kronor! o. där-1 över
7 ti	- 1	14	18	18	10	4	11	23	25	15	4	7	4
57	1	20	22	5	o	2	5	16	15	8		3	5
68	—	25	28	7	2	2	4	30	17	4	1	1	2
49	1	ii	19	7	3	2	6	18	14	2	1	1
59	—	7	18	13	10	i	10	6	22	7	2	4	i
71	.3	36	23	7	—	—	2	21	12	4	1	1	2
17	—	—	5	5	1	4	2	14	12	5	—		3
34	—	8	ii	12	1	—	2	16	14	3	1	2	—
38	—	23	,n	2	-	2	—	7	12	2	2
24	—	4	7	7	4	2	—	6	8	2	2	—	—
39			3	7	_ /	6	15	10	22	4		i	3
3			2	—	—	1	—	1	—	1	_	—	1
1	—	—	—	—	1	-	—	1	.1	—	—	—
536	7	148	167	90	41	26	57	169	174	57	14	22	21
V 100. oo	O-'' /C 1.31	% 27.61	% 31.16	% 16.7!)	%'' 7.65	% 4.85	% 10.63	% 31.58	C o 32.46	0/ /O lOO.oo	% 24.56	O /o 38.60	O/ /„ 36.84

av Eders Kung]. Maj:ts i proposition den 11 mars 1919, nr 325, därom
framställda förslag, godkänt grunder för dyrtidsunderstöds utgående jämväl
för ecklesiastikåret 1919—1920 åt präster, tillhörande nämnda grupper,
äro bestämmelser i sådant sylte meddelade genom kungörelsen den
16 juli 1919.

Till mötande av den normalt fortgående prisstegringen hava, så
vitt angår flertalet befattningshavai-e i statens tjänst, vidtagits åtgärder
för att bereda dem löneförhöjning.

Sålunda hava, exempelvis, provisoriska löneregleringar enligt beslut
vid 1918 års lagtima riksdag genomförts för de aflarsdrivande verken,
med undantag för domänstyrelsen, att gälla från och med ingången
av år 1919. Beträffande övriga befattningshavare inom den civila statsförvaltningen
har med anledning av eu av Eders Kungl. Maj:t den 14
mars 1919 avlåten proposition, nr 326, riksdagen beviljat tillfällig löneförbättring
under år 1919. Från sistnämnda löneförbättring hava undantagits,
praktiskt taget, allenast sådana grupper av befattningshavare,
som under de senare åren fått sina stater ny- eller omreglerade efter
andra grunder än dem, som följts vid de äldre staternas fastställande,
eller för vilka tillfällig lönereglering av ungefär enahanda art, som förslaget
innebär, ägt rum.

Efter vad det vid sistnämnda proposition fogade statsrådsprotokollet
och riksdagens i ämnet avlåtna skrivelse utvisa är avsikten att
till 1920 års riksdag framlägga förslag angående tillfällig lönereglering
för ifrågavarande befattningshavare även för sistnämnda år.

Att bemärka är att den sålunda beslutade tillfälliga löneförbättringen
icke är avsedd att verka förminskning i det belopp dyrtidsunderstöd,
som kan komma att utgå för år 1919. Tvärtom är uttryckligen
medgivet att dyrtidstillägget må beräknas jämväl å tillfällig löneförbättring,
i följd varav denna senare bidrager till förhöjning i dyrtidstillägget,
där ej detta ändå nått maximum.

De vidtagna eller föreslagna tillfälliga löneregleringarnas syfte har
angivits huvudsakligen vara att uppbringa löneförmånerna till den nivå,
som betingas av prisstegringen från tiden för de nuvarande löneregleringarnas
genomförande till tiden närmast före krigsutbrottet. Såsom
skäl för att giva löneregleringen en endast tillfällig natur liar angivits
att det icke nu läte sig göra att åstadkomma ett definitivt avgörande
i förevarande hänseende, dels med hänsyn till de ingående och tidskrävande
förarbeten, som oundgängligen förutsattes för en dylik åtgärd,
och dels på grund därav att de ekonomiska förhållandena i allmänhet
ej än tillnärmelsevis vunnit den stadga, som därför erfordrades.

Emellertid torde få erinras därom att man ej på alla områden
inom statsförvaltningen nöjt sig med att avhjälpa omförmälda missförhållanden
genom tillfällig lönereglering, avseende att föra upp avlöningen
till 1914 års nivå. 1 enlighet med vad som föreslogs i proposition
den 25 april 1919, nr 391, har nämligen, för tillämpning från och med
den 1 juli 1920, godkänts förslag till avlöningsreglemente för tjänstemän
vid postverket, telegrafverket, statens järnvägar och statens vattenfallsverk.
Vid beräknande av de i avlöningsreglementet upptagna lönebeloppen
har man här ej stannat vid prisläget före krigsutbrottet utan vidtagit
sådan genomsnittlig höjning av de senast fastställda definitiva
lönerna, som motsvaras av den procentuella stegring levnadskostnaderna
dels faktiskt undergått intill tiden för krigsutbrottet och dels för ett
antal år framåt därefter — ända in på 1920-talet — antagits skola hava
undergått, därest normala förhållanden varit rådande. Förslaget förutsätter
att den särskilda fördyring av levnadskostnaderna, som vållats
av krigstidsförhållandena, allt fortfarande skulle täckas genom dyrtidstillägg.

Under det man, som förut nämnts, berett prästerna likställighet
med statens tjänstemän i avseende å det tillägg till avlöningen, som
avser att lindra det tryck, den omedelbart av krigstidsförhållandena föranledda
dyrtiden utövat på löntagarna, hava till förmån för prästerna
ej vidtagits några åtgärder motsvarande dem, genom vilka, på sätt nyss
omförmälts, befattningshavare i statens tjänst blivit tillförsäkrade att
bekomma löneförbättring till så stort belopp att åtminstone den intill
krigsutbrottet normalt fortgående fördyringen i levnadskostnaderna i
skälig utsträckning neutraliserades.

De skäl, som förelegat för beredande av dylik löneförbättring åt
statens befattningshavare, synas med samma fog gälla även i avseende
å de präster, vilka fått sina löneförhållanden reglerade efter 1910 års
prästerliga lönelagar. Det är uppenbarligen en lika naturlig som ofrånkomlig
konsekvens av de fattade besluten om tillfällig löneförbättring
för statens befattningshavare att liknande åtgärder så fort ske kan vidtagas
till förmån för prästerna. 1 detta hänseende torde kommittén få
åberopa ett riksdagens uttalande i ett analogt fall. I den vid 1919 års
lagtima riksdag framlagda frågan om tillfällig löneförbättring för statens
tjänstemän utom kommunikationsverken yttrade riksdagen (skrivelsen nr
215, sid. 4): »Den nu föreslagna löneförbättringen är att betrakta såsom
en följd av de nästlidet år beslutade provisoriska löneregleringarna för
kommunikationsverken, vilka just avsågo att lyfta upp lönerna vid dessa
Kyrkofondskommittén. VT. 3

Tillfällig löneförbättring
åt
det nyreglerade
prästerskåpet.

verk till 1914 års prisnivå. Denna konsekvens av 1918 års beslut är
enligt riksdagens mening ofrånkomlig, då eljest tjänstemännen vid kommunikationsverken
skulle bliva oskäligt gynnade framför statens civila
befattningshavare i allmänhet.» Det krav på likställighet i lönehänseende,
som man sålunda erkänt såsom rättvist, då fråga var om olika grupper
av statens befattningshavare, kan givetvis med lika styrka åberopas till
förmån för prästerna, vilka ju utan att komma i åtnjutande av tillfällig
löneförbättring skulle kvarstå i eu sämre ställning än statens civila befattningshavare.

Såsom erinrats i det vid propositionen ur 326 angående tillfällig
lönereglering under år 1919 för vissa befattningshavare inom den civila
statsförvaltningen m. in. fogade statsrådsprotokollet äro nu gällande löneregleringar
för befattningshavare vid den civila statsförvaltningen i huvudsak
byggda på de grunder, som lades genom 1907 års beslut angående
lönereglering för bland andra statskontoret och arméförvaltningen, och
hava i nära anslutning till de år 1907 beslutade löneregleringarna för
dessa ämbetsverk (den s. k. statskon tors typen) under den följande tiden
avlöningsförhållandena ordnats ej blott vid flertalet centrala statsmyndigheter
utan även vid åtskilliga lokala institutioner.

De grunder för beräknande av prästerskapets löner, som •— efter
det löneregleringsfrågan varit före vid 1908 och 1909 årens riksdagar —
fastställdes vid 1910 års riksdag, torde hava bestämts så att prästerskapets
löner i stort sett komme att hänföras till samma prisnivå, vartill
man velat förlägga de kort förut enligt statskontorstypen fastställda
lönerna för statens befattningshavare. Minimibeloppet för prästlönerna
bestämdes till samma belopp, som departementschefen angivit redan i
sitt uttalande till statsrådsprotokollet 1908. Eljest innefattar väl 1910
års beslut åtskilliga modifikationer i det år 1908 tänkta lönesystemet,
men dessa modifikationer synas hava ansetts nödiga för att dels göra
systemet enklare och dels åstadkomma en jämnare fördelning av lönerna
mellan olika befattningshavare och särskilt att närma komministrarnas
avlöning till kyrkoherdarnas; i stor utsträckning hava modifikationerna
inneburit eu stundom nog så kännbar sänkning av lönerna.

Visserligen pågår alltjämt regleringen av prästerskapets löner, men
denna är bunden av de år 1910 antagna grunderna för lönernas beräkning,
i följd varav, så länge 1910 års lagstiftning kvarstår orubbad, vid
den fortgående regleringen av de särskilda prästernas löner avseende ej
bör kunna fästas vid den sedermera inträdda fördyringen i levnadskostnaderna.

Det måste följaktligen efter kommitténs uppfattning vara ett fullt

befogat anspråk att, likasom statens befattningshavare allmänt erkänts
böra bekomma löneförbättring med anledning av den förhöjning i levnadskostnaderna,
som ägt rum under åren närmast före krigsutbrottet, även
de präster, vilkas avlöning utgår efter de år 1910 fastställda grunderna,
erhålla löneförbättring till skäligt belopp för neutraliserande av ifrågavarande
fördyring i levnadskostnaderna.

1 avseende på grunderna för beräkningen av den tillfälliga löne-,
förbättring, som enligt kommitténs mening bör beviljas prästerskapet i
de nyreglerade pastoraten, torde kommittén utan vidare kunna utgå från
den förutsättningen att detta bör bestämmas i lämpligt förhållande till
de belopp, som ansetts skäliga för befattningshavare i statens tjänst
med motsvarande löner. Då nämligen, såsom nyss framhållits, det nyreglerade
prästerskapets löner måste anses hänföra sig till samma prisnivå
som de enligt statskontorstypen reglerade lönerna för statens befattningshavare,
synes det uppenbart att enahanda grunder böra i båda
fallen, så vitt möjligt, tillämpas vid löneförbättringens beräknande, i den
mån icke eu undersökning ger vid handen att i avseende på prästerna
föreligga förhållanden som härutinnan böra verka modifierande.

Såsom jämförelsegrund torde kommittén alltså hava att begagna
sig av det av 1919 års lagtima riksdag fattade beslutet angående tillfällig
lönereglering under år 1919^ för vissa befattningshavare inom den
civila statsförvaltningen m. m. Å sid. 57—63 i det vid propositionen
nr 326 fogade statsrådsprotokollet finnas angivna de grunder, enligt
vilka den tillfälliga löneförbättringens belopp blivit för olika befattningshavare
beräknade; och torde kommittén få hänvisa därtill.

Vad då angår beloppet av den tillfälliga löneförbättring, som bör
tillkomma kyrkoherdar och komministrar, gäller till en början att undersöka
inom vilka lönegrader de statens befattningshavare äro att söka,
med vilka prästerna böra med hänsyn till löneförmåner jämföras.

Detta spörsmål invecklas något därav att de kontanta prästlönerna
— till vilka man för erhållande av eu riktig jämförelsegrund bör lägga
värdet å den fria bostad flertalet kyrkoherdar och komministrar innehava
— inom vardera graden äro i hög grad växlande för olika befattningshavare.
Frånsett undantagsfall kunna de kontanta lönebeloppen,
såsom förut nämnts, variera mellan 4,000 kronor och 8,000 kronor för
kyrkoherdar och mellan 2,500 kronor och 5,000 kronor för komministrar.
Värdet i medeltal å den fria bostaden torde för det här föreliggande
syftet kunna — efter den prisnivå, som gällde vid tiden för löneregleringslagarnas
antagande — uppskattas till 1,000 kronor för kyrkoherdar

Grunder
‘ för beräkningen
av
den tillfälliga
löneförbättringen.

och . 600 kronor för komministrar. Värdet ä löneförmåuerna i deras
helhet kau alltså sägas växla mellan 5,000 kronor och 9,000 kronor för
kyrkoherdar och mellan 3,100 kronor och 5,600 kronor för komministrar.

Det skulle onekligen föra till onödig vidlyftighet att beträffande
ett vart av de olika lönelägena företaga en jämförelse mellan prästerna
och statstjänstemannen med motsvarande avlöning. Obehövligheten av
eu dylik detaljerad jämförelse framställer sig så mycket tydligare, som
,den för statstjänstemannen företagna tillfälliga löneregleringen anordnats
efter mycket schematiskt uppdragna linjer (propositionen nr 326, statsrådsprotokollet
sid. 16 och 46), varför ett mera enkelt förfaringssätt
synes vara berättigat även i avseende på beräknandet av den tillfälliga
löneförbättringen för prästerna. Det ändamålsenligaste sättet att lösa
den föreliggande frågan för prästernas del synes vara att beträffande
dels den i allmänhet förekommande lägsta komministerslöuen och dels
den i allmänhet förekommande högsta kyrkoherdelönen undersöka till
vilket belopp löneförbättringen bör uppgå med hänsyn till vad i motsvarande
hänseende tillerkänts statstjänstemän med samma lön samt att,
efter prästerskapets uppdelande i lämpligt antal lönegrupper, för varje
sådan grupp bestämma löneförbättringen till belopp, efter lönens storlek
stigande från det lägre till det högre av de vid undersökningen funna
beloppen.

Genom den nu föreslagna anordningen skulle vinnas å ena sidan
att de särskilda omständigheter, som enligt gällande prästerliga lönesystem
föranleda lönens förhöjande utöver grundbeloppet, i skälig utsträckning
få öva inverkan även på löneförbättringens storlek samt å
den andra att beloppet av den varje särskild befattning tillkommande
löneförbättringen i regel kommer att direkt framgå av eu blivande författning
i ämnet, utan att påkalla särskilda uträkningar. Ifrågavarande
sätt att beräkna löneförbättringen för det ordinarie prästerskapet synes
kommittén på ett smidigt sätt ansluta sig till normerna för den tillfälliga
löneregleringen för statstjänstemännen. Likasom fallet är för
dessa skulle även för prästerna löneförbättringen bliva procentuellt
högre för de lägre än för de högre avlönade.

Beräkningen av det lägsta och det högsta belopp, vartill löneförbättringen
för kyrkoherdar och komministrar må uppgå, synes böra
verksiällas på följande sätt.

Närmast jämförlig med den i allmänhet förekommande lägsta komministerslönen
— vilken, inberäknat värdet å den fria bostaden, på sätt
nyss sagts kan uppskattas till 3,100 kronor, undantagsfall oberäknade,
— torde vara lönen för länsuotarierna av andra grad, vilken uppgår

till 3,200 kronor, om tjänstinnehavaren är anställd på ort, där ortstillägg
ej åtnjutes. För denna lön uppgår löneförbättringen till 7?>0 kronor.
Den i allmänhet förekommande högsta kyrkoherdelönen, vilken, som
ovan omförmälts kan, likaledes inberäknat värdet å den fria bostaden
och oavsett undantagsfall, värderas till 9,000 kronor, torde för nu förevarande
ändamål böra jämföras med den lön, som tillkommer tredje
gradens tjänstemän, vilken lön i allmänhet utgör 8,100 kronor. För en
lön av denna storlek åtnjutes en löneförbättring av 1,000 kronor, vare
sig i lönen ingår ortstillägg eller ej.

Emellertid torde onekligen i avseende a prästerna föreligga förhållanden,
vilka böra verka modifierande på ifrågavarande belopp. Prästerna
åtnjuta som nämnt i allmänhet fri bostad, och då den för statstjnnstemännen
medgivna löneförbättringen innefattar gottgörelse jämväl för
den uppkomna ökningen i hyreskostnaden, bör alltså för prästernas del
göras ett motsvarande avdrag. Vidare synes böra tagas någon hänsyn
till den förmån flertalet präster åtnjuter genom de naturaförmåner från
trädgård och boställen, som i viss män tillkomma dem. Dä frågorna
om krigstidstillägg åt präster i nvreglerade pastorat förekommo, framhölls
hurusom man ej finge förbise att i lönehänseende full jämnställdhet
icke rådde mellan prästerna och statens befattningshavare, beroende på
omförmälda naturaförmåner. I sådant avseende yttrade departementschefen
(propositionen nr 286 till 1918 års riksdag, statsrådsprotokollet
sid. 17) att de naturaförmåner i form av bostad och bränsle in natura,
som prästerskapet i stor utsträckning åtnjöte, givetvis bidroge tdl eu
ej oväsentlig lindring L dyrtidens tryck, samt att det ej heller kunde
bestridas att de tjänstbarheter, som i en mängd fall tillförsäkrats prästerna
i arrendekontrakten, i någon män bidroge att göra kristiden mindre
kännbar för prästerna än för de i statens tjänst anställda befattningshavarna.
Han ansåg därför att, vad anginge tiden efter ecklesiastikåret
1917—1918, man rättvisligen med avseende på storleken borde göra
någon skillnad mellan det krigstidstillägg och den krigstidshjälp statens
befattningshavare erhölle och det motsvarande understöd, varav prästerna
komme i åtnjutande. I överensstämmelse härmed bestämdes ock för
prästerna krigstidstillägget för ecklesiastikåret 1918—1919 efter något
lägre skala än för statens befattningshavare för motsvarande tid; och
även det för ecklesiastikåret 1919—1920 medgivna krigstidsunderstödot
har beräknats något lägre än det för statens befattningshavare för år
1919 beviljade. I sitt den 6 mars 1919 avgivna underdåniga utlåtande
angående krigstidsunderstöd under ecklesiastikåret 1919—1920 åt ordinarie
präster i nyreglerade pastorat m. fh, vilket utlåtande såsom bilaga fogats

till propositionen nr 325 till 1919 års lagtima riksdag, har kyrkofondskommittén
(s. 16—21) redogjort för de synpunkter kommittén ansett i
nu omförmäida hänseende böra beaktas. Kommittén tillåter sig nu hänvisa
till berörda redogörelse. 1 anslutning till vad i berörda betänkande
anförts i avseende å det tryck, som till följd av den omedelbart av
krigstidsförhållandena förorsakade dyrtiden gjort sig gällande för prästerna
i allmänhet, torde man få anse det förhålla sig så att även det tryck,
som den normalt fortgående prisstegringen medfört för prästerna, icke
är fullt lika stor som för statstjänstemännen, även om man frånser förmånen
av fri bostad. Givetvis är det icke möjligt att härutinnan verkställa
eu matematiskt säker uppskattning, framför allt i betraktande av
att förhållandena ställa sig i hög grad olika vid olika tjänster. Man
torde dock kunna utgå från att ifrågavarande skillnad i avseende å dyrtidens
påfrestning är relativt mindre, då fråga är om den normalt fortgående
än då det rör sig om den omedelbart av krigstidsförhållandena
förorsakade fördyringen. Detta torde ock få anses erkänt därigenom
att man ej gjorde någon skillnad mellan prästerna och statstjänstemännen,
då krigstidstillägget bestämdes för första året, under vilket
fördyringen var av jämförelsevis ringa omfattning.

Med beaktande av nu berörda omständigheter synes det kommittén
att om de för nyssnämnda två kategorier statstjänstemän bestämda tillfälliga
löneförbättringarna 750 kronor och 1,000 kronor nedsättas till
650 kronor och 800 kronor, desamma kunna såsom minimi- och maximibelopp
läggas till grund för beräkningen av den tillfälliga löneförbättringen
för prästerskapet. — Visserligen kunde ifrågasättas att nedsättningen
av det förstnämnda beloppet, 750 kronor, skulle göras större än
nu föreslagits; men det synes kommittén som vore med hänsyn till
komministrarnas tjänsteställning 650 kronor det lägsta belopp, som i
förevarande avseende bör för dessa tjänstemän ifrågakomma. En nedsättning
under detta belopp skulle dessutom på ett för komministrarna
ogynnsamt sätt avbryta den likformighet i progressionen, som, på sätt
av nedan intagna tablå inhämtas, i avseende å förhållandet mellan löneförbättring
och lön äger rum för å ena sidan statens befattningshavare
och å den andra prästerna.

Beträffande vidare de lönegrupper, i vilka kyrkoherdarna och komministrarna,
som nyss anförts, synas böra uppdelas, och beloppet av den
löneförbättring, som bör tillgodokomma tjänstinnehavarna inom dessa
lönegrupper, synes antalet dylika lönegrupper kunna bliva ganska begränsat.

Till grund för grupperingen torde lämpligen böra läggas beloppet

av de kontanta — d. v. b. de med tillämpning av bestämmelserna i 3
och 4 §§ löneregleringslagen fastställda — lönerna. Visserligen kunde
det ifrågasättas, att även förekommande hyresersättning skulle få härvid
medräknas; kommittén har- dock för sin del ansett så icke böra ske,
vartill anledningen varit att nu ifrågavarande löneförbättring har karaktären
av ett tillägg till lönen, men att hyresersättning icke är hänförlig
till donna, vartill kommer att hyresersättningen, där sådan finnes bestämd,
oftast är avsedd att behöva utgå allenast under en kortare tid i
avvaktan på att prästgård upplåtes till tjänstinnehavare.

På grund härav och med utgångspunkt från att den ökning i löneförbättringen,
som bör äga rum för varje ny grupp, skäligen bör bestämmas
till 50 kronor, synes grupperingen i fråga lämpligen bliva
följande:

Belopp kontant lön: Belopp löneförbättring.

intill 4,000 kronor 650 kronor

från och med 4,000 » intill 5,500 kronor 700

» 5,500 » » 7,000 )> 750 »

» 7,000 » 800 »

I efterföljande tablå göres en sammanställning till belysande av
huru kommitténs system för bestämmande av löneförbättringen för kyrkoherdar
och komministrar verkar i jämförelse med det för statstjänstemännen
tillämpade.

Tablå,

utvisande förhållandet mellan beloppet lön och beloppet tillfällig löne -

förbättring.

Befattningshavare i statens tjänst

Präster

Lönegrad

Lönens belopp	Löneför-bättring-ens be-lopp	Löneför-bättring-en ut-gör i procent av lönen	Lönegrupp	Lön i medel-tal	Löneför-Löneför- bättring-bättring- . en ut-ens be- ! gör i. j lopp j procent ) jäv lönenj
a,200	750	28.4	Ordinarie präst med lön under 4,000 kronor ...............	3,250	650	. 20. o
4,000	800	20. o	Dito med lön från och med 4,000 intill 5,500 kronor	4,750	■ 700	14.7
5.800	900	• 15.3	Dito med lön från och med 5,500 intill 7,000 kronor ......	'' 6,250	750	12.o
8.10O	'' 1,000	12.3	Dito med lön från och med 7,000 kronor	7,500	800	10.7

Länsnotarie av andni
grad (utan ortstill J

lägg)..................

Tjänsteman i första
graden (utan orts j

tillägg)...............

; Tjänsteman i andra
graden (utan orts-:
tillägg)

: Tjänsteman i tredje !

De skäl, som tala lör att bereda kyrkoherdar och kommistrar i
nyreglerade pastorat tillfällig löneförbättring synas, om ock i något begränsad
omfattning, gälla även det extra ordinarie prästerskapet.

Såsom förut nämnts, åtnjuta de egentliga adjunkterna och de s. k.
ständiga adjunkterna — förutom skjuts- och resekostnad — bland annat
dels bostad och vivre, dessa förmåner utgående in natura eller under
vissa förutsättningar i penningar, dels ock årligt adjunktsarvode ej understigande
1,000 kronor, allt enligt de närmare föreskrifter Konungen
därom meddelar. I det förslag till sådana föreskrifter, som år 1912
upprättades av tillkallade sakkunniga, föreslogs arvodet för adjunkter i
vanlig bemärkelse till 1,000 kronor och för ständiga adjunkter tdl 1,200
kronor om året, i båda fallen med två ålderstillägg, vartdera å 200
kronor. Flera av de myndigheter, som yttrade sig över förslaget, påyrkade
en förhöjning av arvodet. I ett i ämnet avgivet förnyat yttrande
anförde bemälde sakkunniga bland annat följande. Det i löneregleringslagen
såsom minimum fastställda beloppet 1,000 kronor hade vid förslagets
uppgörande ansetts tillräckligt såsom begynnelselön. Sedan dess hade
emellertid löneförmånerna för de extra ordinarie ämneslärarna vid rikets
allmänna läroverk, med vilka de extra ordinarie prästerna borde i möjligaste
mån likställas, på det att icke rekryteringen av prästerliga krafter
för kyrkans behov måtte försvåras, fått sina löneförmåner väsentligen
förbättrade. Därest icke den extra ordinarie prästen skulle komma i alltför
ogynnsam ställning i förhållande till dem, vilka sökte inträde på
lärarebanan, syntes det därför vara nödvändigt, att adjunktsarvodet höjdes
till åtminstone 1,200 kronor samt ålderstilläggen till 300 kronor. —

1 anslutning till kammarkollegii och statskontorets uttalade mening ansågo
sakkunnige arvodet till ständig adjunkt böra av Eders Kungl. Maj:t
bestämmas i varje särskilt fall vid fastställelse av lönereglering'' för
prästerskapet.

, På sätt tillförene erinrats, blev i förordningen den 18 april 1914
arvodet för adjunkt i vanlig mening bestämt i enlighet med sakkunniges
senare förslag.

Pa grund av den sålunda lämnade redogörelsen torde finnas anledning
till tvekan, huruvida adjunktsarvodet må kunna anses förlagt
till 1914 års prisnivå eller däromkring, varför det kunde ifrågasättas att
adjunkterna icke skäligen borde tillerkännas tillfällig löneförbättring.

Emellertid hava enligt beslut vid 1919 års lagtima riksdag även
de extra ordinarie och vikarierande lärarna, med vilka de extra ordinarie
prästerna som nyss nämnts jämförts, blivit, om ock med viss begräns -

ullig, delaktiga av den tillfälliga löneförbättring, som förunnats statens
civila befattningshavare.

Vid sådant förhållande anser kommittén även det extra ordinarie
prästerskapet böra komma i åtnjutande av förmånen av tillfällig löneförbättring.

Beträffande grunden för denna löneförbättrings beräknande bär
lör de extra ordinarie statstjänstemännen löneförbättringen bestämts att
i allmänhet utgå med 25 procent av den kontanta avlöningens belopp,
dock högst 800 kronor. För de extra ordinarie och vikarierande lärarna
utgår den med 15 procent å avlöningsbeloppen, dock högst 470 kronor
för manlig lärare. I anslutning till vad sålunda är gällande för sistnämnda
befattningshavare och då arvodet för de extra ordinarie prästerna
ostridigt bestämts något högre än vid de nya lagarnas antagande
var tänkt, synes löneförbättringen för de extra ordinarie prästerna böra
bestämmas efter förenämnda lägre beräkningsgrund eller till 15 procent
av arvodet.

Tillfällig löneförbättring bör av naturliga skäl ej få beräknas på
värdet av bostad och vivre, när denna förmån skall utgå in natura.
Av följande skäl anser kommittén så ej heller böra ske i de fall, då
berörda förmån skall, efter vad förut sagts, utgöras i penningar. I
sådant fall skall nämligen enligt 1914 års förordning gottgörelse utgivas
med belopp som, med hänsyn till levnadskostuaderna i orten, för varje
särskilt fall bestämmes av vederbörande domkapitel eller konsistorium.
T följd härav lärer domkapitel vara oförhindrat att i män av levnadskostnadernas
stegring förhöja ett redan fastställt belopp och således
tillse att ersättningsbeloppet på varje särskild tid verkligen motsvarar
levnadskostnaderna. Genom upplysningar, som kommittén från domkapitelsexpeditionerna
införskaffat, har också utrönts att domkapitlen i
mycket stor utsträckning vid ersättningsbeloppens bestämmande beakta
dyrtidens krav; sålunda har i åtskilliga fall ett tidigare fastställt ersättningsbelopp
blivit på grund av senare inträffad fördju-ing förhöjt. Nu
ifrågavarande del av adjunkternas avlöning lärer alltså i flertalet fall
redan ligga och i övriga fall när som helst kunna genom beslut av
domkapitlet förläggas väsentligt högre än 1914 års prisnivå, till vilken
det är den tillfälliga löneförbättringens syfte att förhöja lönerna.

Då det extra ordinarie prästerskapet skulle komma i åtnjutande
av tillfällig löneförbättring på allenast den del av avlöningen, som utgår
i form av arvode, synes maximum för löneförbättringen böra bestämmas
till lägre belopp än det som bestämts för de extra ordinarie lärarna.
Såsom skäligt maximum föreslår kommittén ett belopp av 300 kronor.
Kyrkofondakommittén VI. 4

Undantag härifrån torde böra göras för sådan extra ordinarie präst,
som avses i förut omförmälda grupp 2), kontraktsadjunkter m. fl. Arvodet
för dessa bestämmes nämligen av Konungen till visst belopp i
ett för allt. För dem torde den tillfälliga löneförbättringens maximum
böra sättas till samma belopp som det för extra ordinarie lärare bestämda
eller 470 kronor.

Att löneförbättring icke må beräknas på skjuts- och reseersättningen,
vilken utgår till adjunkten efter verkliga kostnaden, torde utan
vidare vara klart.

Där adjunkt uppbär vikariearvode, synes lian — liksom för övrigt
även ordinarie präst, som vikarierar för annan — böra få tillgodoräkna
sig någon förhöjning även på detta belopp. Till denna fråga återkommer
kommittén längre fram.

Åven kontraktsprostarna synas skäligen böra komma i åtnjutande
av tillfällig löneförbättring.

Beträffande denna grupp befattningshavare torde icke kunna uppdragas
jämförelse med någon tjänstemannagrupp inom den civila statsförvaltningen.

Kontraktsprostens befattning är visserligen att betrakta såsom fullt
självständig; men uppdraget tillkommer alltid eu ordinarie kyrkoherde.
Det prosten tillkommande arvodet, varom förut närmare förmälts, avser
att utgöra gottgörelse icke blott för det särskilda, icke obetydliga besvär,
som är förenat med prostuppdragets fullgörande, utan även för de
direkta utgifter, som prosten har att vidkännas i sin ifrågavarande egenskap,
särskilt genom de i regel icke fåtaliga resorna inom kontraktet.
Då kontraktsprostarna alltså i denna egenskap hava att vidkännas icke
obetydliga direkta utgifter i tjänsten och dessa utgifter till följd av
penningvärdets fall under nu ifrågavarande tidrymd undergått stegring,
synes det billigt att kontraktsprosten får oavkortat tillgodonjuta en nämnda
förändring motsvarande ökning i det arvode, varmed skola bestridas
bland annat sagda utgifter, och att lian alltså får uppbära denna ökning
jämte den löneförbättring, prosten må erhålla på innehavande kyrkoherdelön.

Till stöd för kommitténs uppfattning därom att även kontraktsprostarna
böra komma i åtnjutande av löneförbättring kunna åberopas
särskilda till kommitténs utlåtanden remitterade framställningar angående
förhöjning i kontraktsprostarnas avlöning, i vilka ärenden kommittén
yttrat sig genom sitt förut omförmälda utlåtande den 21 oktober 1919,

vari kommittén hemställt om åtgärder för beredande åt kontraktsprostarna
av dyrtidstillägg. Till detta utlåtande tillåter sig kommittén nu hänvisa.

Efter vad kommittén har sig bekant,-begagnade sig ett fåtal kontraktsprostar
av den dem enligt 25 § löneregleringslagen förbehållna
rätten att under sin tjänstetid från kyrkofonden uppbära avlöning efter
dittills gällande grunder. Kontraktsprost, som uppbär arvode enligt
äldre bestämmelser, torde icke böra komma i åtnjutande av nu ifrågavar
an de löneförbättring.

Från rättigheten att åtnjuta tillfällig löneförbättring torde böra uteslutas
innehavare av professors- och lektorsprebendena. De tillfälliga
lönetillskott, som beviljats innehavarna av prebendepastorat i deras
egenskap av professor eller lektor, komma nämligen enligt kungörelsen
den 27 juni 1919 angående tillfällig löneförbättring under år 1919
för viss personal inom den civila statsförvaltningen att utmätas i förhållande
till bland annat den faktiska inkomsten av prebendepastoratet.
Dessa prebendarier äro följaktligen i avseende å löneförbättring redan
fullt tillgodosedda inom den ram, som är bestämd för befattningshavare
av motsvarande löneinkomster.

Vad beträffar biskopsprebendena, äro de flesta av dem redan indragna.
Endast fem återstå, nämligen Bälinge pastorat i Uppsala stift,
Gårdsby pastorat i Växjö stift, Tölö pastorat i Göteborgs stift, Stora
Kils pastorat i Karlstads stift och Visby pastorat i Visby stift. I avseende
å det sistnämnda har Eders Kungl. Maj:t enligt nådigt beslut
den 29 augusti 1919 i sammanhang med fastställelse av ny lönereglering
för pastoratets prästerskap förklarat väckt förslag om dess indragning''
icke föranleda vidare åtgärd. För de återstående fyra prebendepastoraten
äro nya löneregleringar ännu ej fastställda. När så sker klätt
antaga att prebendena indragas. Anledning torde saknas att utesluta
innehavaren av Visby prebendepastorat ävensom det eller de
övriga biskopsprebenden, som må varda bibehållna, från rätten till nu
ifrågavarande löneförbättring.

De s. k. lång vakansvikarierna i nyreglerade pastorat, vilka uppbära
samtliga med den ordinarie befattningen förenade löneförmåner, lära beträffande
rätten till löneförbättring böra likställas med de ordinarie prästerna.

Däremot torde med skäl kunna ifrågasättas huruvida innehavare
av tvä eller flera befattningar böra komma i åtnjutande av löneförbättring
allenast för en befattning''. Sådan förening av tjänster kan äga
rum exempelvis då ordinarie präst tillika innehar förordnande såsom

lasaretts-, hospitals- eller fängelsepredikant, regementspastor o. s. v.;
vidare då ordinarie präst i ett nyreglerat pastorat tillika tjänstgör
såsom långvakanskyrkoherde eller långvakanskomminister i samma eller
annat likaledes nyreglerat pastorat, eller där en extra ordinarie präst
samtidigt innehar förordnande att uppehålla två vakanssatta tjänster i
nyreglerade pastorat, i vilka fall vederbörande befattningshavare äger
uppbära båda lönerna oavkortade. Stundom är ordinarie präst eller ständig
adjunkt tillika folkskollärare; i enstaka fall är sådan förening av
tjänster till och med bestämd genom löneregleringsresolutionen.

Beträffande dyrtidstillägget åt präster bär bestämts att till innehavare
av två eller flera befattningar sådant tillägg utgår för endast en
av befattningarna, nämligen den, som medför högsta avlöningen, eller,
därest avlöningsförmånerna äro lika, för den befattning, till vilken han
först erhållit befordran eller förordnande.

Den nu ifrågasatta löneförbättringen är av väsentligt olika beskaffenhet
mot dyrtidstillägget. Detta senare har karaktären av ett utöver
lönen tilldelat understöd, under det att den förra avser att vara en förhöjning
av lönen. Det synes därför onekligen vara principiellt riktigast
att låta den tillfälliga löneförbättringen utgå under alla förhållanden
och således jämväl för det fall att den tillkommer befattningshavare,
som på annan lön åtnjuter löneförbättring.

Då kommittén emellertid ställe]- sig tveksam i denna fråga, är
detta beroende på att den motsvarande löneförhöjning, som beviljats
statstjänstemännen, icke under alla förhållanden får fullt ut räknas på
två befattningar. Enligt kungörelsen den 20 september 1919 angående
tillfällig löneförbättring under år 1919 för viss extra personal inom den
civila statsförvaltningen må, där extra befattningshavare, som i avlöningshänseende
är jämförlig med ordinarie personal (t. ex. extra byråchef,
extra sekreterare m. fl.), innehar ytterligare extra anställning, befattningshavare
icke i sistnämnda egenskap tillgodonjuta löneförbättringjämlikt
berörda kungörelse med högre belopp än att sammanlagda löneförbättringen
för honom belöper sig till 1,000 kronor om året. Likaledes
är i kungörelsen stadgat att innehavare av både extra anställning
och befattning å ordinarie stat ej må på grund av extra anställning
åtnjuta löneförbättring enligt kungörelsen till högre belopp än att detsamma
tillhopa med tillfällig löneförbättring, som må utgå vid innehavande
befattning å ordinarie stat, uppgår till 1,000 kronor för år. 1
förutnämnda kungörelse den 27 juni 1919 saknas väl motsvarande be
stämmelse i avseende å förening av två ordinarie tjänster; men detta

torde vara beroende på de i allmänhet gällande förbuden mot föreningav
tjänster å stat.

Såsom huvudsaklig grundsats gäller alltså för befattningshavare
i statens tjänst att ingen befattningshavare må på grund av två tjänster
bekomma löneförbättring till högre belopp än som sammanlagt motsvarar
det i allmänhet stadgade maximum.

Vad sålunda gäller för befattningshavare i statens tjänst synes
böra få motsvarande tillämpning även för prästerna, därvid maximum
torde böra bestämmas till 800 kronor.

Såsom förut anförts har kommittén dock på anfört skäl ansett
undantag härvid böra göras beträffande prostarvodet, vilket alltid torde
böra utgå oavkortat.

Beslutet om anvisande av tillfällig löneförbättring åt statens befattningshavare
avser som nämnt endast år 1919. Därjämte har emellertid
ställts i utsikt dylik löneförbättring även för år 1920.

För prästernas del anser kommittén nu böra beviljas tillfällig löneförbättring
för ecklesiastikåret 1920—1921, men torde tillika böra meddelas
sådana bestämmelser, varigenom löneförbättringens fortsatta anvisande
kan ske under användande av enklare former än för nämnda år
måste iakttagas.

Kommittén finner det hava varit synnerligen önskvärt att tillfällig löneförbättring
kunnat beredas prästerna även för det nu löpande ecklesiastikåret
1919 —1920. Härför möta emellertid enligt kommitténs mening hinder.
Såsom av det följande framgår fordras för löneförbättringens beviljande
godkännande av icke blott riksdagen utan även kyrkomötet. Då kyrkomöte
icke kan förväntas komma att hällas år 1919, men däremot lärer vara påtänkt
nästföljande år, kan ett eventuellt beslut i ämnet icke fattas tidigare
än efter det löpande ecklesiastikårets utgång. Redan i och för
sig måste tanken att åt ett beslut av ifrågavarande beskaffenhet giva
tillbakaverkande kraft väcka betänkligheter; men möjligheten av en sådan
anordning torde få anses fullkomligt utesluten med hänsyn till det sätt,
varpå löneförbättringen enligt kommitténs mening bör gäldas. I

I avseende å den befattningshavare i statens tjänst beviljade tillfälliga
löneregleringens förhållande till befattningshavarens pension har
framhållits att den tillfälliga löneförbättringen givetvis icke skulle utan
vidare medföra någon rätt för befattningshavare, som blivit delaktig av
densamma, att vid avgång från tjänsten komma i åtnjutande av förhöjning
i den för honom stadgade pensionen. Därest emellertid sådan för -

Tiden, för
vilken den
tillfälliga
löneförbättringen
skall
utgå.

Löneförbättringens
förhållande
til I
omeritilöner
m. m.

•Satlet för
löneförbättringens
utgörande.

höjning ansåges skäligen böra ifrågakomma, bolde spörsmålet därom
göras till föremål för särskild utredning (statsrådsprotokollet sid. 79).

Vad sålunda anförts i avseende å statstjänst.emännens pensioner
torde hava tillämpning även i avseende å prästernas emeritilöner.

Att den tillfälliga löneförbättringen icke bör läggas till grund för
den skyldighet till avgifters erläggande och den rätt till pensions åtnjutande,
varom stadgas i reglementet för prästerskapets änke- och pupillkassa,
torde måhända böra för fullständighetens skull anmärkas.

Beträffande härefter frågan om sättet för den nu ifrågasatta löneförbättringens
utgörande, lärer denna fråga uppenbarligen få anses besvarad
genom de motsvarande bestämmelser, som äro givna i lagen den 30
augusti 1918 angående krigstidsunderstöd åt präster i lyyreglerade pastorat
m. fl. T avseende å tillfällig löneförbättring åt kyrkoherde och komminister
samt ständig adjunkt lärer således böra gälla dels att löneförbättringen
skall för varje pastorat, såvitt angår dess prästerskap, bestridas,
i den mån sådant erfordras, på sätt och i den ordning 11 § första
mom. samt 19 och 20 §§ samma lag stadga, samt att där för bestridande
av, jämte avlöning, tillfällig löneförbättring åt nu nämnda präster
såsom församlingsavgifter inom pastoratet utdebiterats sammanlagt större
belopp än som motsvarar sex öre för varje helt eller påbörjat tiotal
kronor av pastoratets hela inkomstbelopp, ersättning skall av kyrkofondens
medel beredas pastoratet för det överskjutande beloppet.

I avseende å de principiella skäl, som enligt kommitténs åsikt tala
för anordningen att sålunda fördela utgifterna för den tillfälliga löneförbättringen
mellan pastoraten och kyrkofonden, torde kommittén få i
tillämpliga delar hänvisa till sitt betänkande den 17 december 1917,
vilket i denna del finnes återgivet i propositionen nr 286, statsrådsprotokollet
sid. 51 och 52, och därutöver allenast tillägga att de skäl för
anlitande av pastoratens avlöningstillgångar inom ramen för den i löneregleringslagen
stadgade maximiutdebiteringen, som ansågs hava giltighet
i avseende å gäldandet av dyrtidsunderstödet, givetvis hava ökad
styrka, då fråga är om den tillfälliga löneförbättringen på grund av
dennas karaktär av direkt tillägg till lönen.

Den tillfälliga löneförbättringen åt kontraktsprostarna torde däremot
böra gäldas ur kyrkofonden, vilken, såsom förut omförmälts, har
att bestrida prostarvodena. Likaledes bör från kyrkofonden utbetalas
den tillfälliga löneförbättring, som skall utgå för det andra extra ordinarie
präster än ständiga adjunkter tillkommande adjunktsarvodet.

Någon tvekan om kyrkofondens förmåga att bära den utgift, som
komme att åläggas densamma genom den till billiga löneförbättringens
utgörande, föreligger icke.

Kommittén har låtit verkställa utredning angående den sannolika
storleken av det belopp, som av nu berörda anledning skulle komma
att åvila kyrkofonden till utgörande. Då det med hänsyn till det ändamål,
den ifrågasatta tillfälliga löneförbättringen är avsedd att fylla,
nämligen att fora fram lönerna till 1914 års prisnivå, kan antagas för
sannolikt, att ett eventuellt beslut om löneförbättringens beviljande för
det nu ifrågasatta året 1920—1921 kommer att upprepas för efterföljande
år intill dess en eventuell definitiv omreglering av lönerna äger
rum, bar det härvid gällt att undersöka huruvida fonden icke blott för
året 1920—1921 utan även därefter har förmåga att bära nämnda börda.
Undersökningen har fördenskull inriktats på att utreda huruvida fonden,
sedan samtliga pastorat blivit nyreglerade — vilket praktiskt taget är
förhållandet år 1925 — äger bärkraft nog att gälda sin andel av den
tillfälliga löneförbättringen. Visar sig detta vara förhållandet lärer man
med stöd av den slutsats, vartill kommitténs i utlåtandet den 17 december
1917 omförmälda undersökning givit anledning, vara berättigad till det
påståendet att kyrkofondens tillgångar äro tillräckliga att även under
tiden dessförinnan bestrida fondens andel av löneförbättringen i fråga.
Kommittén hade nämligen utrett att de förpliktelser i avseende å det
nyreglerade prästerskapets avlönande, som man med hänsyn till fondens
beräknade bärkraft år 1925 finner sig kunna ålägga fonden sistnämnda
år, då som sagt den nya löneregleringen praktiskt taget blivit till fullo
genomförd, även kunna åläggas fonden under varje mellanliggande år
beträffande det då nyreglerade prästerskapet.

På grund av den nu ifrågasatta löneförbättringens karaktär har
kommittén förutsatt att densamma skall utgå före dyrtidstillägget, om
sådant tillägg anses behövligt för motsvarande år, d. v. s. att dyrtidstilläggets
storlek får lämpas efter fondens förmåga att jämte fastställda
löner och nu ifrågasatt löneförbättring ävensom fonden eljest åliggande
utgifter bestrida även dyrtidstillägg; och erinras i detta sammanhang
att fråga ännu icke föreligger om anvisande av dyrtidstillägg åt prästerskapet
för tid efter ecklesiastikåret 1919—1920.

Den verkställda utredningen har till första syftemål haft att utröna
storleken av den ökning i sammanlagda avlöningsbeloppet för ordinarie
präster och ständiga adjunkter inom rikets samtliga pastorat — utöver
vad som redan blivit eller kan förväntas i framtiden bliva fastställt i
vederbörande löneregleringsresolutioner — som skulle uppkomma genom
den ifrågasatta löneförbättringen för kyrkoherdar och komministrar med

Kyrkofondens
b ti rikhet.

lägst 650 kronor ock högst 800 kronor samt för de ständiga adjunkterna
med 15 procent av arvodesbeloppet, högst 300 kronor. Undersökningen
har vidare gått ut på att söka beräkna, huru stor del av löneförbättringen,
som kan förväntas komma att bestridas genom ökade församlingsavgilter,
och huru stor del, som torde komma att belasta kyrkofonden.
På grund av de säregna regler, som gälla för bestridandet av kostnaderna
för prästerskapets avlönande, har kommittén varit nödsakad att. utföra
särskilda beräkningar för varje pastorat. Dessa kalkyler hava verkställts
med utgångspunkt från de taxeringsvärden och inkomstbelopp, som fastställts
vid 1913 års taxeringar, samt med användande i övrigt av de
senaste uppgifter angående avlöningstillgångarnas storlek, vilka varit
för kommittén tillgängliga.

Utredningen har givit vid handen, att de med tillämpning av bestämmelserna
i 1910 års löneregleringslag utgående årliga avlöningsbeloppen
torde för beredande av den föreslagna tillfälliga löneförbättringen komma
att, sedan löneregleringen blivit till fullo genomförd, ökas med sammanlagt
omkring 1,630,000 kronor. Av denna summa synas ungefär 652,000
kronor eller 40 procent komma att falla på pastoraten, under det att
kyrkofonden skulle få vidkännas omkring 978,000 kronor eller 60 procent.

Den tillfälliga löneförbättringen åt adjunkterna i egentlig mening
torde kunna beräknas till omkring 45,000 kronor, åt kontraktsadjunkterna
och de med dem likställda prästerna till ungefär 5,000 kronor samt åt
kontraktsprostarna till omkring 16,000 kronor årligen. Sistnämnda tre
belopp, tillhopa omkring 66,000 kronor, komma, såsom förut angivits, i sin
helhet att belasta kyrkofonden.

En tillfällig löneförbättring för prästerskapet av den omfattning,
kommittén här förut ansett sig höra förorda, skulle således, sedan samtliga
pastorat blivit föremål för ny lönereglering, komma att åsamka kyrkofonden
ökade utgifter med tillhopa omkring 1,044,000 kronor årligen.

I sitt förut omförmälda, den 17 deeember 1917 avgivna utlåtande
i fråga om krigstidstillägg och krigstidshjälp åt prästerskapet i nyreglerade
pastorat framlade kommittén redogörelse för en av kommittén
verkställd ingående undersökning rörande kyrkofondens bärighet. Till
denna redogörelse, vilken återgivits i förutnämnda proposition till 1918
års lagtima riksdag nr 286 sid. 34—50, tillåter sig kommittén nu hänvisa.
Det torde vara tillräckligt att från redogörelsen allenast erinra
därom, att med utgångspunkt från då kända eller beräkneliga omständigheter
och med frånseende av då förhandenvarande eller motsedda
abuorma förhållanden kyrkofondens årliga överskott utöver dess då
lagligen åliggande förpliktelser beräknats för år 1920 uppgå till minst

2,000,000 kronor och för år 1925 till minst 3,000,000 kronor. Vidare
torde få erinras därom att särskilt till följd av de av krigstidsförhållandena
framkallade synnerligen höga virkespriserna fondens överskott utöver
de ordinarie utgifterna under åren 1917 och 1918 vida överstigit vad
som 1917 beräknats.1 Såsom framgår av vad kommittén meddelat å
sidan 34 i sitt underdåniga betänkande den 6 mars 1919 angående krigstidsunderstöd
under ecklesiastikåret 1919—1920 åt ordinarie präster i
nyreglerade pastorat m. fl. prästmän, har en av kommittén verkställd
förnyad granskning av de beräkningar, som lågo till grund för 1917
års beräkning, givit vid handen, att kyrkofonden med största sannolikhet
skulle för framtiden förmå att till förhöjande av prästerskapets reglerade
löner bära en utgift nära dubbelt så stor som den år 1917 beräknade.
Då den tillfälliga löneförbättringen, såsom förut framhållits, föreslagits
skola utgå med förtursrätt före dyrtidsunderstödet, lära således inga
betänkligheter med hänsyn till kyrkofondens ekonomi kunna möta mot
att bevilja dylik löneförbättring.

Såsom en omedelbar följd av den ovan ifrågasatta tillfälliga löneförbättringen
för kyrkoherdar och komministrar i nyreglerade pastorat
torde böra ifrågasättas en förhöjning i de enligt nådiga förordningen
den 18 april 1914 utgående vikariearvodena.

I detta hänseende torde allenast böra hänvisas till att det ur dyrtidens
synpunkt synes fullt befogat att höjning i vikariearvodet äger
rum, likasom det ej kan anses obilligt att en adjunktstagare, vilken ju
själv åtnjuter löneförbättring, får avstå en del härav till sin vikarie.
Någon betänklighet torde ej heller föreligga mot att ålägga kyrkofonden
ökad utgift i de framdeles jämförelsevis sällan förekommande fall, då

1 Kommittén beräknade - under stark reservation för beräkningens riktighet med hänsyn
till de undantagsförhållanden, vartill krigsåren givit anledning — behållna skogsförsäljningsmedlen
för år 1925 och därefter till i medeltal icke understigande 2,250,000 kronor. Samtidigt beräknades
kostnaden för skogsindelning och skogsskötsel till 700,000 kronor, vadan behållna inkomsten av
skogarna uppskattades till minst 1,550,000 kronor. Enligt statskontorets från trycket utgivna
utdiag av de under statskontorets förvaltning stående fonders och diverse medels räkenskaper,
uppgingo kyrkofondens inkomster av skogsförsäljningsmedel till 6,356,065 kronor 3 öre år 1917
och 6,524,144 kronor 43 öre år 1918, i vilka belopp dock angivits ingå avsevärda belopp, som
utgöras av vederbörande boställshavares andelar i behållen skogsavkastning, vilka andelars storlek
icke kunnat exakt bestämmas med ledning av för fondbvrån tillgängligt material. Efter avdrag
av kostnaden för skogsförvaltning och skogsvård, respektive 291,887 kronor 42 öre och 1,604,166
kronor 98 öre, utgjorde behållna skogsinkomsten 6,064,177 kronor 61 öre år 1917 och 4,919,977
kronor 45 öre år 1918.

Enligt nämnda utdrag uppgick kyrkofondens behållning den l januari 1914 till 8,140,883
kronor 24 öre samt vid 1918 års slut till 21,094,824 kronor 78 öre.

Kyrka fondskommittén VI. 5

Förhöjning

vikarie arvodena.

Erforderliga
lag- o. författ*
ning »bestäm -mel» er.

vikariearvode skall gäldas av fonden. Tillika torde få erinras däi-om,
att tanken på ökad vikariatsersättning vunnit godkännande i avseende å
statens befattningshavare (prop. nr 326, statsrådsprotokollet sid. 83 och 84).

Genom lagen om kyrkofond den 9 december 1910 hava angivits
de särskilda utgifter, som skola eller få bestridas av kyrkofondens medel.
Utan ändring i eller tillägg till denna lag kunna fondens medel icke
användas för andra än där angivna utgifter.

Med stöd av 6 § 7 mom. nämnda lag, jämfört med 12 § löneregleringslagen,
möter intet hinder för Eders Kungl. Maj:t att med
anlitande av kyrkofondens medel tillgodose det extra ordinarie prästerskapets
behov av löneförbättring (de s. k. ständiga adjunkterna i nyreglerade
pastorat härvid dock undantagna) på det sätt att förordnande
meddelas om en förhöjning i det arvode, som skall utgå till varje tjänstgörande
adjunkt eller i det anslag, som enligt 6 § 8 mom. kyrkofondslagen
beviljas extra ordinarie präst för särskild prästerlig tjänstgöring.
Likaledes har Eders Kungl. Maj: t befogenhet att besluta om
förhöjning i vikariearvodet.

Däremot innefattar kyrkofondslagen med dess nuvarande lydelse
hinder för beviljande av tillfällig löneförbättring såväl åt ordinarie präster.
för vilka lönereglering enligt nya lagen trätt i tillämpning, och till dem,
som under s. k. långvakans uppehålla befattning i sådant pastorat, som
ock åt s. k. ständiga adjunkter i pastorat av nyssnämnda beskaffenhet
och åt kontraktsprostar.

För att kunna ur kyrkofonden bereda ordinarie präster, långvakanspräster,
ständiga adjunkter och kontraktsprostar, varom nu är fråga,
tillfällig löneförbättring, varder alltså nödigt att i samma ordning, vari
kyrkofondslagen tillkommit, meddela stadgande av innebörd att av kyrkofonden
må utgöras tillfällig löneförbättring till präster, som nu sagts.

Vidare kräves för genomförande av förslaget att tillförbinda pastoraten
skyldighet att bidraga till löneförbättringens utgörande ändring i
eller tillägg till löneregleringslagen.

För den sålunda ifrågasatta lagstiftningen fordras hänvändelse till
såväl riksdag som kyrkomöte, vilka båda representationer deltaga i
stiftandet av de lagar, som gälla på området. Denna hänvändelse kan
synas böra ske årligen, enär frågan om tillfällig löneförbättring, i likhet
med vad avsikten synes vara beträffande motsvarande löneförbättring
för statstjänstemännen, torde böra komma under omprövning varje år,
intill dess definitiv lönereglering må varda genomförd. Enär allmänt
kyrkomöte behöver hållas allenast vart femte år, är det uppenbarligen.

med hänsyn särskilt till kostnaden för ärliga dylika möten, önskvärt
att undvika en så beskaffad ordning. Enahanda fråga var under behandling,
då förslaget om beredande av krigstidsunderstöd åt präster förelåg;
och den utväg, varav man begaguade sig för undvikande av årliga
kyrkomöten för sistnämnda ändamål, torde även kunna anlitas i det nu
föreliggande fallet.

Enligt kommitténs tanke bör alltså för omförmälda syftes vinnande,
med förebild av lagen den 30 augusti 1918 angående krigstidsunderstöd
åt präster i nyreglerade pastorat in. fl., stiftas lag innefattande bestämmelser
angående nu ifrågavarande kyrkoherdars, komministrars, ständiga
adjunkters och kontraktsprostars rätt till tillfällig löneförbättring samt
om sättet för löneförbättringens gäldande.

Vidare torde böra av Eders Kungl. Maj:t utfärdas särskilda föreskrifter
för tillämpning av sagda lags bestämmelser.

I dessa senare föreskrifter torde ock böra sammanföras erforderliga
stadganden om tillfällig löneförbättring åt andra extra ordinarie präster
än ständiga adjunkter samt om förhöjning i de enligt förordningen den
18 april 1914 utgående vikariearvoden.

Kommittén har i anslutning till det ovan sagda upprättat de författnings
förslag, vilka såsom bilagor 1 och 2 finnas bifogade förevarande
betänkande.

Utöver vad i det föregående yttrats rörande författningarnas innehåll
torde kommittén hava anledning att göra allenast efterföljande erinringar.

Åt 2 § i förslaget till lag angående tillfällig löneförbättring åt
präster i nyreglerade pastorat samt åt kontraktsprostar och vissa extra
ordinarie präster torde givas sådan avfattning att dylik löneförbättring
skall kunna beviljas ifrågavarande präster även för det. fäll att den tillfälliga
löneförbättring, som nu utgår till stora grupper av statens
befattningshavare, utbytes mot en genom definitiv lönereglering bestämd
löneförhöjning. En sådan lönereglering för statens befattningshavare
lärer ju böra tagas i beräkning, helst ett steg i denna riktning tagits
genom den genomförda löneregleringen för kommunikationsverken. —
Därest under den tid den föreslagna lagen kommer att äga tillämpning
en mera allmän lönereglering för statens befattningshavare varder vidtagen,
torde emellertid frågan huruvida även för prästernas del den
tillfälliga löneregleringen bör utbytas mot en stadigvarande sådan böra
upptagas till prövning.

I det nu föreliggande fallet torde ej böra ifrågakomma någon
bestämmelse motsvarande den som i 5 § i ovannämnda lag den 30

Speciell motivering.

augusti 1918 iutagits till förekommande av att mer än kyrkofondens
överskott för vederbörande år tages i anspråk för ändamålet. Skälet
härtill är att den åtgärd, varom nu är fråga, har egenskap av en av
dyrtiden framtvungen provisorisk lönereglering, varför den föreslagna
löneförbättringen är av enahanda beskaffenhet som den lön till vilken
den ansluter sig. På grund härav och då dessutom vid beloppets
bestämmande hänsyn tagits därtill att, efter vad ovan omförmäla
beiäkningar givit vid handen, kyrkofonden mäktar bestrida, jämte fonden
eljest åliggande utgifter vilka ej äro av beskaffenhet att böra ifrågakomma
törst efter den nu föreslagna tillfälliga löneförbättringen, jämväl
de ytterligare utgifter, som föranledas av löneförbättringen, torde bestämmelsen
om löneförbättringens utgående för vart år, för vilken den beviljas,
göras ovillkorlig.

I § 2 mom. 2 av förslaget till kungörelse om tillfällig löneförbättring
under ecklesiastikåret 1920—1921 åt kyrkoherdar och komministrar i
nyreglerade pastorat samt åt kontraktsprostar och vissa extra ordinarie
präster m. m. har intagits en bestämmelse, som ansluter sig till vad i
mom. 6 i kungörelsen den 27 juni 1919 angående tillfällig: löneförbättring
under år 1919 för viss personal inom den civila statsförvaltningen
föreskrivits beträffande lärare, som på grund av donation in. m. åtnjuter
högre inkomst å tjänsten än den avlöning, som eljest i allmänhet tillkommer
motsvarande befattningshavare. Det har nämligen synts kommittén
härmed överensstämmande att, där innehavare av prästerlig tjänst
på vissa grunder uppbär iukomst utöver lönen, den tillfälliga löneförbättringen
icke skall utgå med högre belopp än att densamma jämte
vad som tillkommer vederbörande utöver lönen uppgår till sammanlagt
det maximum, som är stadgat för löneförbättringen.

Den sålunda föreslagna bestämmelsen föranleder vissa detalj föreskrifter
i § 4 inom. 1 samt § 5 mom. 2.

Bestämmelsen i § 4 avser att reglera befattningshavares rätt till
löneförbättring för det fall att hau samtidigt iunehar flera prästerliga,
tjänster av här ifrågavarande beskaffenhet. Vid paragrafens avfattning
har liänsvn tagits därtill att i vissa fall vid förening av tjänster befattningshavaren
icke får från mer än ena tjänsten åtnjuta sådan inkomst,
varmed skulle vara förenad rätt till löneförbättring. Detta är i regel
förhållandet med ordinarie präst (vartill såsom förut nämnts hänförts
långvakansvikarie), som lörorduats att jämte egen tjänst uppehålla annan
befattning eller annan i hans tjänst biträda. Det sagda gäller även
adjunkt i egentlig bemärkelse, som uppehåller två befattningar; för
honom är det som förut sagts ordnat så att han i dylik händelse åtnjuter

förhöjning i adjunktsarvodet, och på denna förhöjning- »kulle häri enligt
stadgandet i förslagets § 2 mom. 3 vara berättigad att räkna löneförbättringen.

I § 5 mom. 3 har föreslagits stadgande för det fall att präst samtidigt
innehar annan tjänst, samt denna senare tjänst varit föremål för
lönereglering år 1918 eller senare och dessutom är av beskaffenhet att
tillfällig löneförbättring, som före omreglingen fått å densamma åtnjutas,
därefter upphört. Härvid har kommittén närmast haft i tankarna folkskollärarebefattning.
Tillika har kommittén föreställt sig möjligheten
av att innan giltighetstiden för den ifrågasatta kungörelsen kommer att
gå till ända definitiv lönereglering beträffande annan kår, varav någon
medlem innehade prästerlig tjänst, bleve genomförd. 1 dessa fall har
det synts kommittén riktigt att löneförbättring icke finge beräknas för
den prästerliga tjänsten. För folkskollärarna har den genom löneregleringen
vidtagna löneförhöjningen uppgått till det belopp, som föreslagits
såsom maximum för den till präst utgående löneförbättringen;
och det torde icke vara oantagligt att löneregleringar även på andra
områden skulle giva motsvarande resultat.

Den i § 7 föreslagna föreskriften om åliggande för domkapitlet
att fastställa de belopp, vilka såsom tillfällig löneförbättring skola tillkomma
ordinarie präster och ständiga adjunkter, har synts påkallad
med hänsyn särskilt till de fäll då avkortad löneförbättring skall utgå,
varom domkapitlet säkrast vet besked, men även för erhållande av
större trygghet för att i varje fall tjänstinnehavaren varder hänförd till
rätt grupp.

Uppdraget enligt § 9 att beräkna och fastställa storleken av de
belopp, vilka såsom tillfällig löneförbättring skola tillkomma andra extra
ordinarie präster än ständiga adjunkter, kan givetvis ej anförtros åt annan
än domkapitlet, dock med länsstyrelsen förbehållen granskningsskvldighet.

I § 14 av kungörelsen den 16 juli 1919 angående dyrtidsunderstöd
under ecklesiastikåret 1919—1920 åt kvrkoherdar och komministrar
i nyreglerade pastorat m. fl. har lämnats föreskrift för det fall att
pastorat på grund av det dyrtidsunderstöd, som jämlikt domkapitlets
beslut tillkommer pastoratets prästerskap, behöver i större omfattning
än som annars skulle hava ägt rum antingen använda avlöningsmedel,
å vilka uppkommande överskott skall enligt 3 § 5 mom. lagen om
kyrkofond ingå till nämnda fond, eller taga i anspråk skogsförsäljningsmedel,
vilka utgöra avlöningstillgång i pastoratet enligt 19 § 4 mom.
lagen om reglering av prästerskapets avlöning, eller göra anspråk på
sådan ersättning för församlingsavgifter, vilken utgår jämlikt 21 § sist -

nämnda lag. I sådant fall skulle nämligen vederbörande kyrkoråd, efter
ingången av oktober månad 1919, upprätta och till kontraktsprosten
för granskning i två exemplar översända särskild uppgift av beskaffenhet,
som omförmäles i kungörelsen den 24 juli 1914 angående utbetalning
från kyrkofonden av vissa anslag till prästerskapets avlöning m. m.
Denna "bestämmelse torde uppenbarligen hava föranletts därav att kungörelsen
i fråga utkommit så sent, att bestämmelserna om dyrtidsunderstödets
utgörande icke voro kända, då den i kungörelsen den 24 juli
1914 föreskrivna uppgiften skulle för år 1919 avgivas, nämligen i maj
månad sagda år, utan en förnyad uppgift vore behövlig för att reglera
förhållandet mellan pastoratet och kyrkofonden. Visserligen kan det
inträffa att den i föreliggande förslag avsedda kungörelsen ej hinner
utkomma så tidigt att den tillfälliga löneförbättringen kan beaktas i den
uppgift, som jämlikt kungörelsen den 24 juli 1914 skall avgivas under
maj månad 1920; men även om så skulle ske synes ej nödigt att i den
blivande kungörelsen intaga eu bestämmelse motsvarande den i § 14 av
kungörelsen den 16 juli 1919 förekommande. Genom en den 31 oktober
1919 utfärdad kungörelse har nämligen ålagts kyrkoråden att under alla
förhållanden efter varje ecklesiastikårs slut avlämna en ny uppgift av
beskaffenhet som omförmäles i kungörelsen den 24 juli 1914 men med
iakttagande av de förändringar, som under året inträtt, bland annat den
att prästerskapets avlöning av en eller annan orsak utgått med annat
belopp än som i den första uppgiften angivits. Det med nyssnämnda
§ 14 avsedda syftet är således tillgodosett genom en allmän bestämmelse.
Givetvis "kan det lända pastorat till förfång att först efter
ecklesiastikårets utgång få sitt mellanhavande med kyrkofonden reglerat.
Det lärer ej heller vara pastoratet förmenat att även under mellantiden
mellan de båda stadgade uppgifternas avgivande kunna genom insändande
av en ytterligare uppgift utfå från kyrkofonden vad pastoratet må hava
att från fonden bekomma; men att genom ett uttryckligt stadgande
betunga myndigheterna med en tredje dylik reglering har förefallit
kommittén olämpligt.

Med hänsyn till den tillfälliga löneförbättringens egenskap att
vara en tillhörighet till lönen torde i den föreslagna kungörelsen icke
vara erforderlig bestämmelse, motsvarande den i § 9 av kungörelsen
den 16 juli 1919 meddelade angående den avliden befattningshavares
tjänstårs- och nådårsberättigade sterbhusdelägare tillkommande rätten
till dyrtidstillägg.

För att präst, som vikarierar för ordinarie befattningshavare vilken
på grund av vissa inkomster utöver lönen eller av annat skäl får vid -

kärmas avdrag å den tillfälliga löneförbättringen, icke måtte i avseende
å vikariearvodets storlek komma i sämre ställning än andra vikarier,
har i § 12 meddelats bestämmelse av innehåll att i sådant fall vikariearvodet
skall beräknas å det belopp, varmed löneförbättringen skolat
enligt § 2 mom. 1 utgå, därest avdrag ej skolat ske.

På grund av vad sålunda i ärendet anförts hemställer i underdånighet
kyrkofondskommittén det täcktes Eders Kungl. Maj:t för
beredande av tillfällig löneförbättring åt präster, som i det föregående
angivits, föreslå riksdagen och kyrkomötet antagande av förslag till lag
angående tillfällig löneförbättring åt piaster i nyreglerade pastorat samt
åt kontraktsprostar och vissa extra ordinarie präster av den lydelse
efterföljande bilaga 1 utvisar;

och lärer Eders Kungl. Maj:t, i händelse av bifall härtill, vilja
utfärda särskilda föreskrifter för tillämpning av sagda lags bestämmelser
samt om förhöjning i vikariearvoden.

Stockholm den 17 november 1919.

Underdånigst

JOHAN WIDÉN

Kommittén*

hemställan.

HUGO TIGERSCHIÖLD.

CASTEN von OTTER.

4©

Bil. 1.

Förslag

till

Lag

angående tillfällig löneförbättring åt präster i ny reglerade pastorat samt ät
kontraktsprostar och vissa extra ordinarie präster.

1 §•

Till kyrkoherdar och komministrar, för vilka lönereglering enligt
lagen om reglering av prästerskapets avlöning den 9 december 1910
tratt i tillämpning, skall jämlikt av Konung, riksdag och kyrkomöte
beslutade grunder samt enligt av Konungen utfärdade närmare bestämmelser
utgå tillfällig löneförbättring för ecklesiastikåret 1920—1921.

Lag samma vare beträffande extra ordinarie präster, vilkas avlöningsförmåner
bestridas på sätt i 14 § 3 mom. nyssnämnda lag sägs,
ävensom kontraktsprostar, vilka uppbära arvode, bestämt enligt de i 17
§ omförmälda lag stadgade grunder.

2 §■

För tiden efter ecklesiastikåret 1920—1921 skall, där löneförbättring
av tillfällig eller stadigvarande beskaffenhet beviljats statens befattningshavare,
tillfällig löneförbättring, jämlikt av Konungen och riksdagen
beslutade grunder och enligt av Konungen utfärdade närmare bestämmelser,
utgå till de i 1 § omförmälda präster.

3 §.

Tillfällig löneförbättring åt kyrkoherdar, komministrar och extra
ordinarie präster, varom nu är stadgat, skall för varje pastorat, så vitt
angår dess prästerskap, bestridas, i den mån sådant erfordras, medelst
församlingsavgifter och övriga till prästerskapet anslagna avlöningstillgångar
på sätt och i den ordning 11 § första mom. samt 19 och 20 §§

lagen om reglering av prästerskapets avlöning stadga. Har för bestridande
av, jämte avlöning, tillfällig löneförbältring åt nu nämnda präster
såsom församlingsavgifter inom pastoratet utdebiterats sammanlagt större
belopp än som motsvarar sex öre för varje helt eller påbörjat tiotal
kronor av pastoratets hela inkomstbelopp, beräknat som i. 19 § 1 mom.
nämnda lag sägs, skall ersättning av kyrkofondens medel beredas pastoratet
för det överskjutande beloppet, i den ordning 21 § samma lag
stadgar.

4 §•

Tillfällig löneförbättring åt kontraktsprostar gäldas från kyrkofonden.

5 §•

De närmare föreskrifter, som erfordras för tillämpning av denna
lag, meddelas av Konungen.

Kiirkofoinlskommittfri VI.

BIL 2.

Förslag

till

kungörelse om tillfällig löneförbättring under ecklesiastikaret 1920—1921

åt kyrkoherdar och komministrar i nyreglerade pastorat samt åt
kontraktsprostar och vissa extra ordinarie präster in. m.

§ I Nedan

angivna prästerliga befattningshavare äga för ecklesiastikåret
1920—1921 uppbära tillfällig löneförbättring, nämligen

1) kyrkoherdar och komministrar (såväl ordinarie befattningshavare
som s. k. långvakansvikarier), för vilka lönereglering, fastställd enligt
lagen om reglering av prästerskapets avlöning den 9 december 1910
nr 141, sid. 27) trätt i tillämpning, med undantag likväl av professorer
och lektorer, som äro kyrkoherdar i prebendepastorat;

2) i nyreglerade pastorat anställda extra ordinarie prästmän,
vilkas avlöningsförmåner bestridas på sätt i 14 § 3 mom. nyssnämnda
lag omförmäles (s. k. ständiga adjunkter);

3) extra ordinarie prästmän, vilkas arvoden utgå jämlikt 1 § 3
mom. förordningen den 18 april 1914 (nr 40) angående reglering av
det extra ordinarie prästerskapets avlöning in. m. (adjunkter i egentlig
bemärkelse);

4) extra ordinarie prästmän, vilkas arvoden utgå enligt 6 § 8
mom. lagen om kyrkofond den 9 december 1910 (nr 141, sid. 37), (kontraktsadjunkter,
järn vägspräst); samt

5) kontraktsprostar, vilka uppbära arvode, bestämt enligt de i 17
§ lagen om reglering av prästerskapets avlöning stadgade grunder.

§ 2.

Mom. 1. Den tillfälliga löneförbättringen utgår, för år räknat,
till kyrkoherde och komminister med 650 kronor om den av Konungen

jämlikt 8 och 4 §§ lagen om reglering av prästerskapets avlöning fastställda
kontanta lönen icke uppgår till 4,000 kronor, med 700 kronor
om den kontanta lönen uppgår till 4,000 kronor men icke till 5,500
kronor, med 750 kronor om den kontanta lönen uppgår till 5,500 kronor
men icke till 7,000 kronor, samt med 800 kronor om den kontanta
lönen uppgår tillo eller överstiger 7,000 kronor.

Mom. 2. Åtnjuter kyrkoherde eller komminister på grund av
donation av enskild särskild förmån utöver lönen, på sätt omförmäles i
7 § lagen om reglering av prästerskapets avlöning, eller uppbär han
utöver lönen inkomst av prästänkesäte, eller har lörsamling jämlikt 10
§ sagda lag beviljat honom förhöjning i lönen, skall den tillfälliga löneförbättringen
icke utgå med högre belopp än att den tillsammans med
det belopp, som, på sätt nyss är sagt, tillkommer vederbörande utöver
lönen, uppgår till 800 ki-onor. Vid avgörande av frågan om tillfällig
löneförbättring för sådan präst skall, där ej inkomsten utöver lönen är
bestämd till visst belopp i penningar, denna löneinkomst beräknas till
belopp, utgörande medeltalet för de fem ecklesiastikåren 1914 1919

eller, därest inkomsten ej åtnjutits under hela denna tid, för det mindre
antal år, varunder densamma utgått.

Mom. 3. Till extra ordinarie präst, som avses i § 1 mom. 2 och
3, utgår den tillfälliga löneförbättringen med 15 procent å adjunktsarrode/
(såväl grundbelopp som ålderstillägg och förhöjning i arvode på grund
av tjänstgöring vid två ordinarie befattningar), dock högst 300 kronor,
samt till i § 1 mom. 4 omförmäld extra ordinarie präst med 15 procent å
hans av Konungen fastställda arvode, dock högst 470 kronor årligen.

Mom. 4. För kontraktsprost utgör den tillfälliga löneförbättringen
ett belopp motsvarande 25 procent å det arvode Konungen för honom fastställt.

§ 3.

För befattningshavare, som åtnjuter tjänstledighet med skyldighet
att avstå den med befattningen förenade löneu eller arvodet eller del
därav, skall den tillfälliga löneförbättringen för ifrågavarande tid minskas
i förhållande till minskningen i det avlöningsbelopp, varpå löneförbättringen
är beräknad.

Belopp, varmed löneförbättring sålunda skall minskas, uppbäres av
vikarien, i den mån icke i § 4 eller 5 annorlunda stadgas.

§ 4.

Mom. 1. Därest befattningshavare under hela eller någon del av
ecklesiastikåret samtidigt för två eller flera befattningar av i § 1 mom.
1, 2 eller 4 angiven beskaffenhet uppbär lön eller arvode, varå tillfällig
löneförbättring jämlikt § 2 mom. 1 eller 3 må åtnjutas, äger befattningshavaren
för ifrågavarande tid icke uppbära löneförbättring för nämnda
befattningar till högre belopp än att sammanlagda löneförbättringen för
år räknat uppgår, för kyrkoherde och komminister till 800 kronor eller
det lägre belopp, som må föranledas av bestämmelsen i § 2 mom. 2,
samt för extra ordinarie präst till 600 kronor. Av denna löneförbättring
skall å var tjänst komma så stor del, som å tjänsten belöper efter förhållandet
mellan de belopp, vartill de särskilda löneförbättringarna skulle
hava uppgått utan de avdrag, varom ovan nämnts.

Mom. 2. Kyrkoherde, som tillika är kontraktsprost, åtnjuter den
för prostbefattningen utgående löneförbättringen oavkortad.

§ 5.

Mom. 1. 1 § 1 mom. 1—4 angiven prästerlig befattningshavare,
som under hela eller någon del av ecklesiastikåret samtidigt innehar
annan tjänst, vid vilken han är berättigad att av statsmedel uppbära
tillfällig löneförbättring, äger för ifrågavarande tid icke uppbära tillfällig
löneförbättring enligt denna kungörelse till högre belopp än att sammanlagda
löneförbättringen för honom uppgår för år räknat till 800
kronor i fråga om kyrkoherde och komminister samt 600 kronor i fråga
om extra ordinarie präst.

Mom. 2. År med den prästerliga tjänsten förenad inkomst utöver
lönen, varför, på sätt i § 2 mom. 2 sägs, avdrag vid löneförbättringens
beräknande skall ske, eller är den andra tjänsten av beskaffenhet att
jämlikt gällande bestämmelser angående tillfällig löneförbättring för
personal inom den civila statsförvaltningen avdrag å löneförbättringen
skall äga rum på grund därav att med tjänsten äro förenade högre inkomster
än den avlöning, som ''eljest i allmänhet tillkommer motsvarande
befattningshavare, skall enahanda avdrag göras vid beräkning av
de i mom. 1 angivna beloppen 800 kronor och 600 kronor.

Mom. 3. Har den i mom. 1 omförmälda senare tjänsten varit
föremål för lönereglering år 1918 eller därefter, och är tjänsten tillika
av beskaffenhet att tillfällig löneförbättring, som före omregleringen fått

å densamma åtnjutas, därefter upphört, äger befattningshavaren icke åtnjuta
tillfällig löneförbättring enligt denna kungörelse.

§ 6.

Tillfällig löneförbättring åt kyrkoherdar och komministrar samt
ständiga adjunkter gäldas av vederbörande pastorat med samma medel
och i enahanda ordning, som om lön till kyrkoherde och komminister
är stadgat.

§ 7.

Domkapitlet skall, sä snart ske kau, fastställa det belopp, vilket
såsom tillfällig löneförbättring tillkommer en var av de i § 6 omförmälda
befattningshavare, samt översända uppgift å samma belopp dels
till vederbörande kyrkoråd, dels ock till länsstyrelsen i det län, där
pastoratet är beläget.

Därest under ecklesiastikårets lopp sådana förändringar i avseende
å förening av tjänster äga rum, som inverka på beloppet av den för
någon befattning utgående tillfälliga löneförbättringen, skall domkapitlet
omedelbart meddela kyrkorådet och länsstyrelsen underrättelse om det
förändrade belopp, varmed den tillfälliga löneförbättringen skall för befattningen
utgå.

§ 8.

Tillfällig löneförbättring till andra i § 1 omförmälda extra ordinarie
präster än ständiga adjunkter och till kontraktsprostar utgår ur
kyrkofonden.

§ ».

Storleken av de belopp, vilka såsom tillfällig löneförbättring tillkomma
andra extra ordinarie präster än ständiga adjunkter, fastställes
för varje kvartal av domkapitlet, varefter domkapitlet har att hos länsstyrelsen
i det län, inom vilket befattningshavare tjänstgör, göra framställning
om beloppens utbetalande, skolande därvid i tillämpliga delar
gälla bestämmelserna i 11 § förordningen den 18 april 1914 angående
reglering av det extra ordinarie prästerskapets avlöning m. m.

§ io.

Den kontraktsprostarna tillkommande tillfälliga löneförbättringen
fastställes av länsstyrelsen, varefter beloppen utbetalas i den ordningkungörelsen
den 12 mars 1915 (nr 63) angående villkor för åtnjutande
av de för kontraktsprostarna fastställda arvoden m. m. stadgar.

§ 11-

Vad i det föregående är sagt om domkapitel gäller även om Stockholms
stads konsistorium, dock att konsistoriet skall till statskontoret
lämna uppgift å de fastställda beloppen tillfällig löneförbättring eller
göra framställning om deras utbetalning.

§ 12-

Under ecklesiastikåret 1920—1921 skall såsom vikariearvode utgå,
utöver vad i 5 § 1 mom. samt 8 § förordningen den 18 april 1914 angående
reglering av det extra ordinarie prästerskapets avlöning m. m.
stadgas, ytterligare fem procent av den med befattningen förenade tillfälliga
löneförbättringen; skolande härvid för det fall att avdrag å löneförbättringen
äger rum på grund av stadgandena i § 2 mom. 2, § 4
mom. 1 eller § 5 vikariearvodet beräknas å det belopp, varmed löneförbättringen
skolat enligt § 2 mom. 1 vid befattningen utgå, därest
avdrag ej ägt rum.