TILL VISS OMORGANISATIONAV PRÖVNINGSNÄMNDEN (Statens offentliga utredningar 1922:4)

TAXERINGSSAKKUNNIGA

FÖRSLAG

TILL VISS OMORGANISATION
AV PRÖVNINGSNÄMNDEN

<X3£>0

STOCKHOLM 1921

ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG

Till KONUNGEN.

Genom särskilda nådiga remisser liava 1920 års taxeringssakktinniga
fått sig anbefallt att avgiva underdåniga utlåtanden

dels över landskamrerarnas i riket underdåniga framställning den

23 oktober 1920 i fråga om anordnandet av taxeringsår etet å landskontoren,

dels oclc över riksdagens skrivelse den 8 mars 1921 i anledning
av väckt motion avseende skyndsammare behandling av vissa taxeringsman och

få de sakkunniga härmed i underdånighet överlämna betänkanden
med författningsförslag i båda dessa ärenden.

I behandlingen av förstnämnda ärende har undertecknad, Gislén,
såsom särskilt tillkallad sakkunnig deltagit.

Remisshandlingarna jämte övriga till dessa ärenden hörande handlingar
överlämnas.

Stockholm den 81 maj 1921.

Underdånigst
G. V. EISERMAN.

A. J. BÄRG. AXEL BÖKELUND. KNUT GISLÉN. OTTO GRAFFMAN.
ADAM HULT. JOH. JOHANSSON. NILS MÅNSSON.

Förslag

till

förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 28 oktober 1910
om taxeringsmyndigheter och förfarandet vid taxering (taxeringsförordningen).

18 §.

1 mom. Varder deklaration----till grund; prövningsnämnd

dock obetaget att till prövning upptaga besvär över taxeringen, därest
sådant finnes böra äga rum till förekommande av eu oskälig beskattning.

23 §.

2 mom. Om av — — — — uppgiven adress.

I enahanda ordning skall underrättelse om påförd taxering meddelas
skattskyldig, som icke avgivit deklaration eller uppgift till ledning
för taxeringen och som icke heller därtill anmanats.

36 §.

4 mom. Avskrifter av taxeringslängderna — —--tillhanda.

Avskrifterna höra därefter senast den 15 juli av kommunalstämmans
ordförande återställas till häradsskrivaren för användning vid debiteringen
i uppbördsboken samt av denne senast den 15 september vid
ovan nämnda påföljd ånyo tillställas kommunalstämmans ordförande
för att av honom förvaras och, på sätt i 29 § stadgas, överlämnas till
ordföranden i påföljande årets taxeringsnämnd.

I stad skola — — — — taxeringsnämnder.

40 §.

För varje län — — — — beslut.

Denna nämnd sammanträder för länen i residensstaden och för
Stockholms stad i Stockholm å tider, som utsättas av Kungl. Maj:ts
befallningshavande och bestämmas sålunda, att nämndens arbeten må
vara avslutade i varje län senast den 25 oktober och i Stockholm
senast den 31 i samma månad.

41 §.

Prövningsnämnd skall bestå av minst åtta, högst femton ledamöter,
vilka---— personerna. Ledamöterna i prövningsnämnden böra

så utses, att nämnden kommer att utgöras av såväl ägare eller brukare
av fast egendom som näringsidkare och andra inkomsttagare.

Kungl. Maj:ts befallningshavande — — — — nämnden.

42 §.

Kungl. Maj:ts befallningshavande uppgiver i därom utfärdad kungörelse
vilka personer blivit utsedda till ledamöter och suppleanter i
prövningsnämnden och kallar vederbörande ledamöter till prövningsnämndens
sammanträden minst åtta dagar före varje sammanträde.

Genom Kungl. Maj:ts befallningshavandes försorg bör föredragningslista,
upptagande kortfattad uppgift rörande samtliga de besvärs- och
anmärkningsmål, som skola vid varje prövningsnämndens sammanträde
förekomma, översändas till ledamot eller suppleant samtidigt med
kallelsen till sammanträde; dock att sådan föredragningslista icke erfordras
för Stockholms stads prövningsnämnd.

Möter för ledamot —--— tjugufem kronor.

43 §.

Vid prövningsnämndens sammanträden skall i länen landshövdingen
och i Stockholms stad överståthållaren vara ordförande, — — — —
ledamöter.

Är överståthållaren icke tillstädes, må underståthållaren i hans
ställe vara ordförande.

Uppstå — — — — av ordföranden.

44 §.

Såsom kronans ombud och för — — — — äga anledning. Dock
må i länen Kungl. Maj:ts befallningshavande, där så anses oundgängligen
nödvändigt, förordna person med länsbokhållares kompetens att i
landskamrerarens ställe hos prövningsnämnden tjänstgöra såsom kronoombud
beträffande vissa ärenden eller vissa grupper av ärenden.

För granskning av avgivna taxeringsuppgifter, taxeringslängderna
och hos prövningsnämnden anförda besvär samt för anförande av besvär
och avgivande av förklaringar i beskattningsmål må, om och i
den mån Kungl. Maj:ts befallningshavande prövar sådant nödigt, tjänsteman,
som förordnats till biträdande kronoombud, erhålla ledighet från
övriga med tjänsten förenade göromål.

Enahanda ledighet må beviljas landskamreraren, om och i den
mån Kungl. Maj:ts befallningshavande prövar sådan ledighet oundgängligen
erforderlig, på det att prövningsnämndens arbete må kunna

avslutas inom föreskriven tid eller på landskamreraren ankommande
handläggning av besvärsmål i beskattningsfrågor icke må bliva under
längre tid fördröjd.

46 §.

Protokollet vid — — — — prövningsnämnden.

Justering av det hos prövningsnämnden förda protokollet skall
efter varje sammanträde verkställas inför nämnden eller senast fem dagar
efter sammanträdets avslutande inför nämndens ordförande jämte kronans
ombud och minst två av nämnden därtill utsedda ledamöter, vilka skola
inställa sig på ordförandens kallelse. Justeringen bestyrkes genom ett
av nämndens ordförande och två ledamöter å protokollet tecknat intyg.

47 §.

1 mom. Alla prövningsnämndens beslut skola — — — — böra
angivas. Särskilda längder upprättas efter varje prövningsnämndens
sammanträde för varje fögderi och stad under iakttagande av vad uti
härför avsedda formulär angives. Vederbörande kronoombud åligger
att med sin underskrift — — — — tillägg.

2 mom. De hos prövningsnämnden för varje sammanträde förda
särskilda längderna skola, utom vad Stockholms stad angår, inom fyra
dagar efter justeringen av protokollet för sammanträdet genom Kungl.
Maj:ts befallningshavandes försorg översändas till vederbörande häradsskrivare
eller magistrat för debiteringens verkställande.

De i 36 § 3 mom. — — — — förvaras.

3 mom. Senast den 5 november skall Kungl. Maj:ts befallningshavande
låta tillställa vederbörande kommunalstämmors ordförande avskrifter
av de hos prövningsnämnden förda särskilda längderna, i vad
dessa angå varje kommun på landet.

4 mom. Utdrag av prövningsnämnds protokoll skall av protokollföraren
senast den 10 november i rekommenderat brev med allmänna
posten tillsändas varje skattskyldig, vilkens taxering varit föremål för
prövningsnämndens beslut, med undantag allenast beträffande sådan skattskyldig,
vilkens taxering på yrkande av annan än den skattskyldige
blivit rättad i avseende å felaktighet vid beräkningen eller införingen
i taxeringslängden av de skattefria avdragen.

48 §.

För det ändamål, som i 50 § omförmäles, skall prövningsnämnden
inom sig utse tre ledamöter jämte två suppleanter för dem att med

prövningsnämnds befogenhet avgöra besvär, som kunna föreligga till
prövning, innan nästa ordinarie prövningsnämnd sammanträder.

Vad i 40, 43, 44, 45, 46 och 47 §§ stadgas galle i tillämpliga
delar beträffande den prövningsnämnd, varom här förmäles; dock att
utdrag av protokollet skall i rekommenderat brev med allmänna posten
inom åtta dagar efter det protokollet justerats översändas till vederbörande
såväl skattskyldig som kommun.

49 §.

1 mom, Över prövningsnämnds — — — — icke bifallits, samt

b) om prövningsnämnden —---den skattskyldige påyrkats.

1 det under a) — — — — åsätta beloppet.

Besvären ställas — — — — är stadgat.

2 mom, Sedan — — — — anförda besvär.

3 mom, Vad i denna § stadgats gälle i tillämpliga delar beträffande
besvär över beslut av den prövningsnämnd, som i 48 § omförmäles;
dock att besvären skola ingivas inom sextio dagar efter den,
då beslutet meddelades.

50 §.

Den, som taxerats till inkomst- och förmögenhetsskatt, till bevillning
för fast egendom eller till bevillning för inkomst i fall, där sådan
taxering icke bort honom åsättas,

den, som taxerats till inkomst- och förmögenhetsskatt å ort, där
han icke är skattskyldig för dylik skatt,

den, som taxerats till bevillning för samma fasta egendom eller
inkomst å mer än en ort eller eljest å ort, där han icke varit för egendomen
eller inkomsten skattskyldig,

den, som mot innehållet i av honom uti stadgad ordning avlämnad
behörig deklaration eller uppgift, varom förmäles i 16 §, blivit taxerad
till inkomst- och förmögenhetsskatt eller bevillning, men icke erhållit
underrättelse, varom i 23 § 2 mom. föreskrives, så tidigt, att han kunnat
anföra besvär över taxeringen i den ordning, varom i 39 § stadgas,
den, som utan att vara uppgiftspliktig blivit taxerad till inkomstoch
förmögenhetsskatt eller till bevillning för inkomst, men icke erhållit
underrättelse, varom i 23 § 2 mom. föreskrives, så tidigt, att han
kunnat anföra besvär över taxeringen i den ordning, varom i 39 § stadgas,
den, som efterbeskattats å ort, där han icke eljest taxerats till inkomst-
och förmögenhetsskatt eller bevillning det år, efterbeskattningen
skett,

så ock den, vilkens taxering genom felräkning eller misskrivning
eller annat förbiseende blivit felaktig,

äge att häröver anföra besvär hos den i 48 § omförmälda prövningsnämnd.

Besvären skola inom nittio dagar, efter det att utskylder vederbörande
avfordrats, ingivas till Kungl. Maj:ts befallningshavande i det
län, inom vilket taxering skett, vid påföljd, om den tid försittes, att
besvären icke varda upptagna till prövning.

Avse besvären taxering för samma fasta egendom eller inkomst
å mer än en ort och hava utskylder därför avfordrats vederbörande å
olika tider, räknas besvärstiden från det senaste kravet.

Sedan besvären inkommit till Kungl. Maj:ts befallningshavande,
ombesörjes erforderlig utredning. Avse besvären taxering jämväl i
kommun inom annat län, skall yttrande från vederbörande kronoombud
i detta läns prövningsnämnd infordras, varefter och sedan besvären
prövats handlingarna överlämnas till Kungl. Maj:ts befallningshavande
i det andra länet för att föreläggas dess prövningsnämnd. Stanna dessa
prövningsnämnder i olika beslut, skall Kungl. Maj:ts befallningshavande
i det län, vars prövningsnämnd sist behandlat målet, överlämna
handlingarna till kammarrätten för prövning och avgörande.

54 §.

2 mom. Det åligger Kungl. Maj:ts befallningshavande att senast
den 15 juli varje år — — — — tid och arbete.

3 mom. Till gäldande av — — — — utgifter, såsom gottgörelse
åt särskilt förordnat kronoombud, ersättning för biträde — — — —
erforderligt belopp.

8 mom. Till den, vilken i anledning av landskamreraren eller
biträdande kronoombud jämlikt 44 § — — — — motsvarande vederbörandes
tjänstgöringspenningar.

68 §.

1 mom. Sammandrag av taxeringslängderna, upprättade i överensstämmelse
med fastställt formulär, skola årligen före den 15 november
insändas till Kung], Maj:ts befallningshavande.

Förslag

till

ändring ay 9 § och 211 § 1 mom. i uppbördsreglementet den 14 december
1917 och därvid fogade formulär nr 1.

9 §’

A landet försiggår den allmänna uppbörden under allmän uppbördstermin
från och med den 25 november till och med den 5 december
varje år, dock att, om särskilda — — — — månads utgång.

För erläggande — — — — fall bestämma.

11 §■

1 mom. I stad förrättas den allmänna uppbörden å allmän uppbördsstämma,
som skall äga rum viss dag eller vissa dagar under tiden
från och med den 25 november till och med den 15 december varje
år, dock att — — — — månads utgång.

Formulär n:r 1.

N. N. socken (köping) (N. N. stad)

N. N. härad

Uppbördsbok

för

år 19

• Hemmans och lägenhets
		B p p <rf P_ er" ®
	P
	5	o ^
namn	3 “1	3 B 5'' °
Alby ............	1	CR co <3 -J P P P- ® 9
—	—	—
Solilden nr 1
avsöndrad ...	1	—
Rumla............	2	V»
Rumla .........	3	—
—	—	—
Svensby .........	1	1
Tomtebo nr 2
avsöndrad ...	1
Avgår	i	an-
Alby...............	i	2
Rumla............	9	l/>
Tillkommer	i	an-
t Alby ............	i	2
j Rumla............	o	v»
! Rumla............	4

attskyldigea

Antal

Inkomst- och förmögenhetsskatt -

eller yrke och namn

postadress

o- tv ,

; p <

Bruk	Karl Henrik Falk ......
Kusk	Henrik Jonsson ......
Gros	C. J. Jakobsson......
Arren	Per August Bergman ...
Lan	en Anders Fabian Blomberg
—	- - - - -

Skräddaren Karl Karlsson.

Summa

Alby

I Västerås i
| Florag. 8 )

Alby

Hammarby 1

1 —

ie| 8

ledning av prövningsnämndens beslut:

Kusken Johan Henrik Jonsson ......

Arrendatorn Per August Bergman ...

Summa avgår
Best

ledning av prövningsnämndens beslut:

Kusken Johan Henrik Jonsson ......

Arrendatorn Per August Bergman...
Trävaruhandlaren Peter Karlsson ...

Summa]

Alby

Västerås

löl

60--

SO 46 35

. tf s: £:

(j,450

Bevillning

Ci, -•

p 3 g"

160

60--

1| — |--

7 SO 45 35

7 20

8,340145

2 25

8,338 20

- — 18!oo

78: 179 25

to —
60 —

1 —

_l _.

16i 8 so 45 35 8,341 jo

— 1— 18.60	253
----i	— 2 5:

] — 25; - SO

18 60 2 78 180 63

15-:

152 28

162 28

152 28

Anvisningar:

l:o) Vid upprättande av uppbördsbok för ort med fastställd stadsplan iakttäges, att i stället för hemmans eller lägenheters olika beteckningar införas
2:o) Skall inom samma kommun debit c ring ske av utskylder till olika väghållningsdistrikt eller försäkringsanstalter, skola de olika väghållningsdistriktens
3:o) De kolumner, som lämnats öppna, äro avsedda att användas för här ovan icke angivna utskyldstitlar, kolumnerna nr 10 och 11 för statsmedel, exem -

crq -•

c» 3
T^Cfq

13 | U |

crq

35 5 0

20 10 — 38 io

: — 10 65

50 17

60 51 - 9315

i 35

- 2—10

7|— 10 65
so 17 60 44 — 82 50

— 10 6 5

I 19

crq

P- 03
3 p''

20	21	22
ce	w
*p’	P-’
<	p- p	■<
DS»	3*	cf
P- 00 p < crq	p CO B CD P	pr p Ct"
	O

360

76
6 0

263

4 14 — 07

1,155 78 19:27

1 so — 03
1 so —os

3 SO — 08

40 20 so 37 so

—--17 42

3 46--—

— 60
— 7 0

lisa

897 ir, 35 io 83

1,152 48 19 21 9 75 10— 897 15 35

171421

— 17 42

10 06 20

35 50 17 oo 50i — 9315

3 75 — 06 —

1 36 — 08 —

6—| — 10 —

1,104 00 11» 4oj 11

— 17 4 2

lof— 902 15 35 10 83 08

47 44

16 68
9 —

75 44

a-i

9 -

66 44:

75 44

(8 a)

Summa

Anteck- ST

P mngar

®.

so 7,491 59 Bet. 21 i

12 27 46 Bet. 23 3

so 253 si Bet. 25 5

— l 17 02

2 lo 11 234 85

40 12

10'' 4 0!
42! 3 2

52 72

1 02	11,181	63		-
— 12	18	9 6	Pens.-avg. bet. 6 kr.	22
— 12	42	74	Bet.	24
— 12	12	2 2	Bet.	41
228	11,255 54		—

kvarter eller annan indelning och fastigheternas tomtnummer,
eller försäkringsanstalternas medel upptagas i särskilda kolumner.

pelvis grundskatt eller trosspassevolansavgift, kolumnerna nr 16 och 17 för fonders medel samt kolumnerna nr 25 och 27—30 för diverse medel,

Betänkande

i anledning av landskamrerarnas i riket underdåniga framställning den
28 oktober 1920 i fråga om anordnandet av taxeringsarbetct å

landskontoren.

I samband med det sammanträde med 1 andskamrer ärna i riket,
vilket den 8 september 1920 hölls inför statsrådet och chefen för kungl.
finansdepartementet för behandling'' av frågan om lämnande av ensartade
anvisningar till ledning vid den då förestående uppskattningen
av mark i och för framdeles skeende taxering till jordvärde- eller jordräntestegringsskatt,
erhöllo landskamrerarna tillfälle att enskilt överlägga
angående vissa frågor, som stode i samband med behovet att
åstadkomma lättnad i landskamrerarnas arbetsbörda, bland annat, ifrågasatt
ändring av tiden för prövningsnämndens sammanträde. Resultatet
av överläggningarna i ämnet blev, att landskamrerarna genom utsedda
delegerade i underdånig skrivelse den 23 sistlidne oktober framlade
riktlinjer för viss reformering av prövningsnämndsarbetet samt hemställde,
att åtgärder härför måtte snarast möjligt vidtagas samt att i
avvaktan härpå provisoriska anordningar i åsyftad riktning måtte
komma till stånd att tillämpas redan under år 1921.

Då de sakkunniga, som fått sig frågan anförtrodd till utredning,
nu gå att fullgöra detta uppdrag, hava de ansett sig böra till frågans
utredning först något närmare redogöra för innehållet i landskamrerarnas
ovan berörda framställning.

Till en början redogöres däruti för omfattningen av det landskamreraren
såsom kronoombud hos prövningsnämnden påvilande arbete
samt påvisas, att det just är detta med åren ständigt ökade arbete,
som överbelastar landskamreraren, och att under nu bestående organisation
av taxeringsarbetet icke kan åstadkommas eu fullständig och
effektiv granskning av taxeringsnämndernas arbete. Härom anföres,
bland annat, följande:

Framställning
av lands
kamrerarna
i riket.

3 8 G 2.

När i sammanhang med omorganisationen av fögderiförvaltningen vid länsstyrelserna
inrättades de nya assessorstjänsterna, vilkas innehavare hade att föredraga
och på eget ansvar expediera vissa grupper av mål och ärenden, skedde detta
bland annat i syfte att bereda avdelningscheferna behövlig lättnad i arbetet. Givetvis
medförde också anställandet av länsassessorer en betydande minskning i landskamreraren
tidigare påvilande göromål. Då man detta oaktat så kort tid därefter
nu åter stode inför nödvändigheten att bereda landskamrerarna lättnad i
arbetsbördan, berodde detta framför allt på att landskamrerarens arbete med taxeringarnas
granskning under de senare åren vuxit i hög grad till följd av såväl
materialets större omfattning som ärendenas komplicerade beskaffenhet. Sålunda
hade granskningsmaterialet ökats icke blott genom den utvidgade deklarationsplikten
och stadgandet att alla, som äro skyldiga att föra handelsböcker, skulle vid deklarationen
foga vissa utdrag av sina räkenskaper, utan även därigenom att med penningvärdets
fall antalet deklarationspliktiga betydligt stigit. Granskningen av taxeringshandlingarna
hade blivit svårare i den mån den avsåge skattskyldiga, som numera
skulle avlämna räkenskapshandlingar, i det att felande sådana handlingar
måste infordras och inkomna handlingar noggrant undersökas till kontrollerande
av deklarationernas riktighet samt vidare genom att bestämmelserna om de skattefria
avdragen och utfinnande i övrigt av den beskattningsbara inkomsten blivit mera
invecklade.

Landskamrerarens arbete med granskningen av taxeringarna för löpande året
kunde i huvudsak icke börja tidigare än den 20 juni, då taxeringslängderna inkomme,
samt ej fortgå längre än till den 15 juli. Efter sistnämnda dag, då besvären
till prövningsnämnden senast skulle vara inlämnade, måste han nämligen
nästan uteslutande ägna sig åt granskningen och beredningen av besvärshandlingarna,
vilket arbete skulle vara slutfört, då nämnden sammanträdde, i regel någon av de
första dagarna i augusti. Det sade sig självt, att landskamreraren på den tid, som
sålunda stode till förfogande, icke ensam kunde medhinna vare sig den allmänna
granskningen av taxeringarna eller beredningen av besvärsmålen, vilkas antal numera
även i de medelstora länen i regel överstege halva tusentalet. Därför måste
också ett flertal personer anlitas för arbetets utförande, och givetvis måste härtill
i första hand användas landskontorets personal. Men frånsett de juridiskt bildade
tjänstemännen kunde åt landskontorets personal i allmänhet icke anförtros att verkställa
granskning av de mera invecklade taxeringsfallen eller undersöka de skattskyldigas
räkenskapsutdrag, utan den finge sysselsättas med den formella granskningen.
Den sakliga granskningen, som ju utan jämförelse vore den mest betydelsefulla
och för statsverket givande, folie således huvudsakligen på landskamreraren
själv. Erfarenheten hade emellertid visat, att varken den formella eller sakliga granskningen
av hela taxeringsmaterialet kunde medhinnas på den nu till buds stående tiden.
Man hade därför nödgats undanskjuta granskningen för sådana distrikt, där man haft
anledning antaga att arbetet blivit någorlunda tillfredsställande utfört, samt företrädesvis
ägna sin uppmärksamhet åt distrikt, där motsatsen kunnat befaras. Men
icke heller den sålunda avgränsade granskningen hade blivit fullständig. Det vore
därför alldeles visst, att den granskning av taxeringsnämndernas arbete, som det
ålåge landskamreraren att verkställa, icke på långt när vore och ej heller, såsom
arbetet nu måste ordnas, kunde bliva tillfyllestgörande samt att därför också stora
skattebelopp till förlust för såväl stat som kommun spilldes bort. Erfarenhet härav

hade särskilt under de senare åren vunnits, i det att i sammanhang med de skattskyldigas
taxering till krigskonjunkturskatt utrönts, hurusom granskning med därav
föranlett yrkande till prövningsnämnden i många fall blivit försummad, så att landskamreraren
måst hos kammarrätten anföra besvär över prövningsnämndens
beslut.

Svårigheterna att medhinna granskningsarbetet inom därför anslagen tid inriktade
arbetet på och begränsade detsamma att, så långt tiden medgåve, tillvarataga
statens rätt samt nödgade landskamreraren att åsidosätta den i hans åliggande
att tillse det taxeringen varder behörig jämväl ingående uppgiften att tillvarataga
de skattskyldigas intresse av eu rättvis taxering, en uppgift som, i den mån taxeringsförfarandet
bleve mera invecklat, vore av synnerlig vikt för de skattdragande,
särskilt för dem som icke hade råd att anlita sakkunnig person för granskning av
sin taxering.

Landskamrerarens arbete med taxeringarna vore emellertid icke slut med
förenämnda granskning av taxeringsnämndernas beslut. Åliggandet för honom att
deltaga i justeringen av prövningsnämndens protokoll och att bestyrka riktigheten
av införingen av prövningsnämndens ändringar i taxeringslängderna samt prövningsnämndens
förändringslängder medförde, att han, i den mån protokollet hunne uppsättas,
hade att genomgå detsamma, samt att han icke förrän efter längdernas utsändande
till debiteringsförrättarna, tre veckor efter prövningsnämndens sista sammanträde
vanligen i slutet av augusti månad, vore fri från det med prövningsnämnden
förenade arbetet. På ungefär samma sätt ställde det sig för assessorn å
landskontoret och länsbokhållarna, enär dessa oftast användes såsom landskamrerarens
biträden vid taxeringsgranskningen samt till protokolls- och längdförare. Då
dessa tjänstemän icke kunde medhinna att jämsides med granskningsarbetet utföra
sina ordinarie göromål, måste den del av dessa göromål, som ej kunde skjutas åt
sidan, tillsvidare överflyttas på landskontorets övriga personal, varav följden blivit
den, att hela personalen under sommaren vore överhopad av det strängaste arbete.
Det vore också så långt ifrån, att arbetstiden å tjänsterummet under sommarmånaderna
kunde inskränkas, att flertalet tjänstemän i stället finge sitt tjänstearbete
förlängt till långt in på nätterna.

Icke heller efter avslutandet av prövningsnämndsarbetet bleve landskamreraren
i tillfälle ägna någon större uppmärksamhet åt sin huvudsakliga uppgift att
såsom chef för landskontoret leda och övervaka arbetet i dess helhet, utan han nödgades
framför allt taga itu med de äldre taxeringsmål, som till ett betydande antal
måst under arbetet för prövningsnämnden skjutas åt sidan, samt med avfattande av
de besvär över prövningsnämndens beslut, vartill han på grund av särskilda förhållanden,
jämväl sådana som yppats efter nämndens sammanträde, kunde finna anledning.

Efter det nya årets ingång vidtoge hans arbete med de då inkomna besvären
över nästlidet års prövningsnämnds beslut. Besvärshandlingarna måste granskas,
felande utredning införskaffas, kanske i flera omgångar, samt yttrande avfattas. Då
besvärens antal numera även i de medelstora länen oftast icke stannade under några
hundra, komme arbetet på dessa besvärsmål samt de från föregående år kvarliggande
äldre taxeringsmålen att nästan uteslutande och i de största länen helt upptaga
landskamrerarens tid ända tills hans arbete med granskningen av löpande årets taxeringar
vidtoge.

Landskamreraren vore, enligt vad sålunda anförts, åtminstone i vissa län,
hela året om oavbrutet fullt sysselsatt med honom påvilande taxeringsarbete.

Att krigskonjunkturskattetaxeringens bortfallande komme att minska landskamrerarens
och landskontorets arbetsbörda vore visserligen sant. Men samtidigt hade tillkommit
uppskattningen för jordvärde- eller jordräntestegringsskatt likasom ock änddringar
i skatteförordningarna, vilka i hög grad försvårade taxeringsarbetet och
särskilt pålade prövningsnämnden eu alldeles ny uppgift, vilkens behöriga iakttagande
komme att vila på förarbeten av landskontoret. Då dessutom kanske inom en snar
framtid än mera invecklade skatte- och taxeringsförfattningar än de nuvarande komme
till stånd, kunde det icke antagas, att landskamrerarens eller landskontorets nuvarande
arbetsbörda skulle bliva mindre efter avvecklingen av krigskonjunkturskattetaxeringen.
Snarare torde motsatsen kunna befaras.

Följden av att 1 andskamreraren måste ägna sig huvudsakligen eller inom de
största länen så gott som uteslutande åt det honom såsom kronoombud hos prövningsnämnden
påvilande arbetet bleve den, att han måste åsidosätta sina tjänstegöromål
i övrigt och sålunda bleve främmande för desamma, vilket särskilt beträffande
anordningsväsendet samt debiterings- och uppbördsgöromålen vore betänkligt.
Då han icke hade tid att fullgöra sin viktiga uppgift att leda och övervaka arbetet
å landskontoret eller att på det sätt, som för denna uppgifts fyllande oundgängligen
krävdes, följa utvecklingen av lagstiftningen, i vad den berörde hans tjänsteområde,
komme landskontorets arbete att sakna sin rätta ledning. Ansvaret för
göromålens behöriga utförande överflyttades på händer, där det ej borde ligga, och
landskontoret hotades av desorganisation, detta även därigenom att också andra
tjänstemän än landskamreraren långa tider rycktes från sitt egentliga arbete för att
syssla med taxeringsarbetet.

Den starka överbelastning, under vilken såväl landskamreraren som ett flertal
av landskontorets tjänstemän arbetade, innebure också en annan fara. Det kunde
nämligen icke undvikas, att, när man oaktat alla ansträngningar såge sig ur stånd
att på ett tillfredsställande sätt hinna fullgöra sina uppgifter, arbetsglädjen dödades
och arbetsresultatet följaktligen bleve lidande.

Det anförda kunde sammanfattas i följande punkter:

1) Den landskamreraren åliggande skyldighet att granska taxeringarna inom
länet och att hos prövningsnämnden såsom kronans ombud göra de anmärkningar
och framställningar, vartill han för iakttagande av kronans rätt och i övrigt för en
behörig taxering funne anledning, kunde icke av honom på ett tillfredsställande sätt
fullgöras, dels emedan den tid, som stode till buds för granskningen av taxeringarna
och besvären, vore för kort, dels ock enär landskontorets nuvarande kvalificerade
arbetskrafter vore otillräckliga för att kunna lämna landskamreraren erforderligt
biträde vid granskningen.

2) Landskamrerarens arbete med taxeringsgranskningen och taxeringsmål vore
av den omfattning, att han för dess fullgörande tvingades att åsidosätta övriga
tjänstegöromål, särskilt ledningen och övervakandet av underlydande tjänstemäns
arbete i dess helhet.

3) Landskamreraren liksom flera av landskontorets tjänstemän behövde oundgängligen
få sin alltför tunga arbetsbörda lättad.

I framställningen erinras vidare, dels att de erforderliga reformerna
av taxeringsarbetet ansetts icke närmast böra avse att lätta lands -

kamrerarnas arbetsbörda utan i främsta rummet böra inriktas på att
kronans rätt verkligen bleve på ett tillfredsställande sätt tillvaratagen,
dels och att, ehuru fullgoda taxeringsresultat aldrig torde kunna vinnas
utan fullständig omorganisation av taxeringsnämnderna, landskamrerarna,
enär denna fråga finge antagas i annan ordning bliva föremål för omprövning,
lämnat densamma åsido vid sina överläggningar samt uteslutande
undersökt möjligheterna att åstadkomma en sådan omorganisation
av taxeringsförfarandet, som ansetts trängande för att nå ett gott
resultat av landskamrerarens och landskontorets arbete med taxeringsväsendet.
Härefter utvecklas riktlinjerna och formerna för en sådan
omorganisation samt de synpunkter, som lagts till grund för densamma;
och innehåller landskamrerarnas framställning i huvudsak följande förslag
ill provisorisk lösning av den förevarande frågan, nämligen:

att tiden för avslutandet av prövningsnämndens arbete framflyttas
till slutet av oktober månad, varigenom tillräcklig tid skulle vinnas för
utförande av granskningsarbetet på ett mera tillfredsställande sätt;

att prövningsnämndens arbete uppdelas på flera sammanträden,
varigenom den fördel skulle ernås, att ärendena kunde företagas till
avgörande, i den mån de bleve färdigberedda, och att ledamöterna i
prövningsnämnden icke behövde stanna borta från sina hemorter under
längre tid, vilket skulle bliva fallet, om alla ärenden, såsom nu sker,
skulle på en gång föreläggas nämnden;

att emellertid för nedbringande av kostnaderna för prövningsnämndens
sammanträden antalet ledamöter i nämnden bör avsevärt
minskas exempelvis från nuvarande 10—25 ledamöter till 8 eller 10
ledamöter;

att tiden för prövningsnämndens särskilda sammanträden bestämmes
av länsstyrelsen på förslag av landskamreraren, som är närmast
till att kunna bedöma, när material av lämplig omfattning är färdigt
att föreläggas nämnden;

att vid den sålunda ifrågasatta förändringen av tiden för prövningsnämndens
arbete debiteringen, såvitt den skall äga rum på grundval
av taxeringslängd, verkställes i enlighet med taxeringsnämndernas
beslut, varefter och sedan prövningsnämndens ändringar i och tillägg
till taxeringsnämndernas beslut blivit delgivna debiteringsförrättaren
erforderligt omslut av den avslutade och summerade uppbördsboken
verkställes på det sätt, att under rubriken »avgår» alla i uppbördsboken
debiterade utskyldsbelopp för de skattskyldiga, vilkas taxering
blivit ändrad, avföras från uppbördsbokens slutsummor, varefter under
rubriken »tillkommer.» nyssnämnda skattskyldiga, så vitt de tillföljd av

Utrcdninfi
rån landskontoren.

prövningsnämndens beslut skola erlägga några utskylder, ånyo uppföras
i uppbördsboken jämte dem, som till äventyrs i första hand blivit
taxerade av prövningsnämnden, samt påföras de utskyldsbelopp, som
vederbör;

att, då förändringslängden för prövningsnämndens sista sammanträde
ej kan beräknas komma debiteringsförrättarna tillhanda förrän
inemot den 10 november och utsändandet av debetsedlarna till de skattskyldiga
bör såsom nu ske sist tio dagar före uppbördsterminens början,
den nu stadgade uppbördsterminen bör något förkortas och ändras till
den 1 — 8 december, varigenom å ena sidan tillräcklig tid skulle vinnas
för verkställande av ovan berörda omslut av uppbördsboken och utskrivande
av nya debetsedlar men å andra sidan uppbördsterminen
icke skulle förkortas mera än som kunde ske utan olägenhet för allmänheten,
som enligt hittills vunnen erfarenhet först under uppbördsterminens
senare del verkställer inbetalandet av utskylderna;

att kvalificerade arbetskrafter i tillräcklig omfattning böra ställas
till landskamrerarens biträde för utförande av granskningsarbetet, så
att landskamreraren icke tvingas att åsidosätta ledningen och övervakandet
av landskontorets arbete i dess helhet och lättnad i arbetsbördan
beredes landskamreraren och landskontorets övriga tjänstemän;

att landskamreraren befrias från åliggandet att såsom kronoombud
bevaka kronans rätt i besvärsmål hos prövningsnämnden och
utföra kronans talan i taxeringsmål, som fullföljas till högre rätt, men
bibehålies vid uppgiften att övervaka taxeringen i länet och med hjälp
av erforderliga biträden verkställa granskning av taxeringshandlingarna,
en anordning, som måste anses lämplig jämväl ur den synpunkten, att
landskamrerarens nuvarande åliggande att bevaka kronans rätt visat
sig stå i mer eller mindre avgjord motsats till uppgiften att tillse, att
taxeringen varder behörig d. v. s. jämlik och rättvis; samt

att den från landskamreraren lösta uppgiften att bevaka kronans
rätt och talan i besvärsmål hos prövningsnämnden och överordnade
beskattningsmyndigheter bör anförtros åt tjänstemän i länsassessors
eller i vissa län möjligen länsbokhållares grad.

Då en lösning av den föreliggande frågan i huvudsaklig överensstämmelse
med landskamrerarnas förslag kräver ökning av landskontorets
arbetskrafter, antingen så, att ny tjänsteman anställes såsom
särskilt eller biträdande kronoombud, eller ock så, att, där nuvarande
tjänsteman anlitas för nämnda uppdrag, ny tjänsteman erfordras till

fyllande av den av sådan anledning uppkommande lucka i landskontorets
arbetskrafter, kava de sakkunniga genom landskamrerarna infordrat
utredning, huru denna ökning skulle ställa sig för de särskilda
länen, under förutsättning bland annat att tiden för granskningen i
landskontoret av taxeringarna utsträckes genom prövningsnämndsarbetets
avslutande först under oktober månad, samt att för detta arbete
anlitas utom särskilt eller biträdande kronombud jämväl kvalificerad
arbetskraft i minst samma utsträckning som för närvarande, så att
granskningen må bliva såvitt möjligt fullständig och effektiv. Samtidigt
hava uppgifter infordrats angående omfånget och det ekonomiska
utbytet för staten av kronoombudens granskningsarbete under
de sistförfluten fem åren.

Då emellertid den sålunda åstadkomna utredningen i fråga om
erforderlig ökning av landskontorens arbetskrafter utgick från andra förutsättningar
än dem, som ligga till grund för provisoriska anordningar
i enlighet med de sakkunnigas förslag, har resultatet av denna utredning
ansetts icke vara av någon betydelse och således icke böra här
intagas.

Ehuru granskningen av de skattskyldigas taxering i de flesta
fall icke leder till någon anmärkning mot taxeringen och antalet anmärkningar
således icke angiver granskningsarbetets hela omfattning,
utgör dock detta antal jämte antalet besvär till prövningsnämnden
samt till kammarrätten och Kungl. Maj:t en jämförelsevis god mätare
av det arbete, landskamrerarna såsom kronoombud hittills utfört.
Utredning i detta hänseende har för den skull infordrats och de inkomna
uppgifterna härom hava sammanförts i denna tablå:

Ij ä	n	Antale inkon fra 19 It)	skattskyldiga, mot vilkas isttaxering lcronoombudet mställt anmärkning bos prövningsnämnden	Antalet besvär till prövnings-nämnden
1917 i	1918	1919	1920	1916 \|	1917 j	1918 \|	1919 i	1920
Stockholms	län............	1,010	1,595	1,045	4,495	1,405	285	284	571	562\|	724
Uppsala	» ............	282	234	220	218	431	171	183	265	256\|	343
Södermanlands	» ...........	340	440	530	380	500	144	187	346	319	404
Östergötlands	» ............	766	351	1,099	596	687	300	245	469	462	626
Jönköpings	> ............	357	195	454	389	241	402	400	792	619	676
! Kronobergs	» ............	219	205	340	340	364	271	330	599	422	479
1 Kalmar	» ...........	451	1,069	551	605	711	320	422	914	605	639
1 Gotlands	» ............	145	125	138	215	378	98	60	197	144	127
t Blekinge	» ............	328	385	804	591	925	199	274	460	390	324
\| Kristianstads	> ............	395	418	412	260	413	349	379	600	526	758
i Malmöhus	» ............	353	130	313	897	730	552	580	1,030	1,296	1,570
i Hallands	» ............	246	226	242	223	1,239	225	286	452	425	418
Göteborgs och Bohus lön...	343	215	175	3,226	720	559	615	937	957	1,042
j Älvsborgs	län............	324	427	1.303	518	733	320	415	871	537	694
i Skaraborgs	» ............	104	205	176	74	66	244	245	491	309	425
Värmlands	» ...........	24	30	99	127	539	241	284	666	536	572
j Örebro	» ............	874	876	938	802	1,025	319	335	376	490	669
Västmanlands	» ............	281	365	323	876	627	275	334	424	528	780
\| Kopparbergs	» ............	1,440	234	419	241	412	287	363	524	613	667
Gävleborgs	> ............	169	415	848	1,344	1,000	313	433	541	589	727
I Västernorrlands > ...........	315	326	445	2,417	1,118	416	479	747	677	847
! Jämtlands	» ............	176	159	340	251	457	169	155	349	273	295,
I Västerbottens	» ............	1,815	1,215	1,156	1,653 2,691	163	160	264	384	409,
Norrbottens	» ............	338	356	324	769	719	218	409	358	40S\| 390''

		Antalet besvär till	rammarrätten	och Kung!. Maj:t vilka anförts av
skattskyldiga	lrronoom budet	L ä	n
1916 \| 1917	1918	1919	1920	1916	1917	1918	1919	1920
98	124	395	488	«	29	19	9	2	34	Stockholms	lön
35	44	49	64! '' 93	—	—	3	15	6	Uppsala
51	68	147	148	198	—	—	—	—	—	Södermanlands	»
in	87	167	213	210	1	1	3	4	—	Östergötlands	2>
153	154	219	252	216	—	—	—	84	1	Jönköpings	»
121	120	185	203	190	—	—	1	—	—	Kronobergs	»
167	121	152	204	202	1	1	1	4	1	Kalmar
20	10	15	24	22	—	—	—	—	—	Gotlands	»
62	92	138	137	67	10	10	8	5	35	Blekinge
101	109	98	179	204	2	2		3	2	Kristianstads	»
190	162	279	552	634	6	14	31	113	97	Malmöhus	»
52	78	113	124	47	—	1	—	—	—	Hallands
264	258	380	518	496	1	—	3	28	10	Göteborgs och Bohus län
125	185	415	310	203	3	--	4	6	—	Älvsborgs	län
41	43	71	86	185	—	—	—	—	—	Skaraborgs	»
38	40	121	161	150	—	—	—	—	—	Värmlands	»
115	87	176	213	241	—	—	2	3	10	Örebro	»
59	101	no	167	in	1	—	3	—	40	Västmanlands	»
62	86	215	302	364	1	—	i	2	2	Kopparbergs	»
83	78	212	149	157	19	20	8	5	10	Gävleborgs	»
91	in	295	198	220	—	—	—	—	—	Västernorrlands »
87	78	117	165	152	—	—	—	—	3	Jämtlands	>
182	58	113	129	—	—	—	—	—	-	Västerbottens
46	116	113	122	232	—	—	—	—	—	Norrbottens	»

8862. 8

Vad slutligen angår den införskaffade utredningen om det ekonomiska
resultatet av kronoombudens granskningsarbete visar densamma,
huru ytterst betydelsefull särskilt den prövningsnämndens sammanträde
föregående granskningen av taxeringarna är. Sålunda uppgå den inkomstoch
förmögenhetsskatt samt den extra inkomst- och förmögenhetsskatt,
som under de senast förflutna fem åren tillförts statsverket på grund
av kronoombudens framställningar till prövningsnämnderna, för de län,
från vilka uppgift härom lämnats, till följande ungefärliga belopp:

för år 1916 för 19 län tillsammans i avrundat tal kronor 400,800

> » 1917 » » » »

>»1918» » > >

» > 1919 » 20 » >

> > 1920 » > » »

692,800
1,893,800
5,855,400
2,254,500.

Såsom av förenämnda tablå framgår, hava kronoombuden till
vinnande av ändring i prövningsnämndens beslut under de senaste fem
åren i åtskilliga fall anfört, besvär hos kammarrätten. Den inkomstoch
förmögenhetsskatt samt extra inkomst- och förmögenhetsskatt, som
genom dessa besvär tillförts eller skulle komma att tillföras statsverket,
har ansetts kunna approximativt beräknas för de län, som varit i tillfälle
att härom lämna uppgift,

för år 1916 för 6 län till ......................................... kronor 49,500

» > 1917 » 5 > > » 31,500

> > 1918 » 7 > » » 388,200

» » 1919 » 9 » » ........................................ » 12,281,0001

> > 1920 » 7 > » » 473,100.

De sakkun- De sakkunniga hava tagit landskamrerarnas framställning under

ni9a'' noggrant övervägande och funnit flera däri framförda synpunkter förtjänta
av det största beaktande.

Den omfattning, arbetsmaterialet för prövningsnämnden senare
åren tagit i alla län och då framförallt i de större länen, måste påkalla
åtgärders vidtagande för vinnande av en tillfredsställande beredning
av detta material. Detta framstår desto mera såsom en oeftergivlig
nödvändighet som anledning knappast finnes att förvänta en
minskning härutinnan utan tvärtom måste med stor grad av visshet

1 Häri ingår ett större belopp, som blir beroende av huruvida rederiers vinster på försäljning
av fartyg skola beskattas i enlighet med givet regeringsrättsprejudikat.

förutses en ytterligare starkt fortgående stegring av antalet klagomål
över taxering. Ju mera tyngande skattebördan blir, desto mera kan
eventuellt stå att vinna genom klagomål och desto flera måste givetvis
försöken bliva att genom klagomål vinna lättnad i bördan. De alltmera
invecklade och svårtolkade skatteförfattningarna giva ock anledning
till klagomål i en utsträckning, som tidigare icke försports. Knappast
ett enda beskattningsföremål av någorlunda komplicerad beskaffenhet
ligger i fråga om skatteplikten så utan vidare klart, att det icke i
något eller flera avseenden kan skänka utrymme för olika tolkningar
i fråga om skattepliktens utsträckning. Under sådana förhållanden är
det blott helt naturligt, att de skattskyldiga i större omfattning än
tillförene rådföra sig med mera eller mindre kunniga personer för att söka
få ändring i taxering. Då, såsom landskamrerarna framhållit, bristningsgränsen
i fråga om prövningsnämndens arbetskapacitet och dess möjlighet
att erhålla tillfredsställande utredning för riktiga besluts fattande redan
på sina håll är uppnådd, måste åtgärder vidtagas, vid äventyr att
prövningsnämndsapparaten icke kan tillfredsställande fungera samt ytterligare
överbelastning sker hos kammarrätten.

Med all säkerhet komma de av fjolårets riksdag beslutade och i
år för första gången tillämpade skatteförfattningarna att giva anledning
till eu ytterligare anhopning av klagomål. I många län kommer dessutom
det på prövningsnämnderna ankommande åliggandet att verkställa
fördelning av den kommunala progressivskatten att medföra ett synnerligen
vanskligt och tidsödande arbete. De landskamrerare, som tillhöra
de sakkunniga, hava uttalat sina farhågor, att det redan i år kommer
att visa sig svårt och måhända omöjligt att på ett tillfredsställande
sätt besörja prövningsnämndsarbetet inom föreskriven tid eller ens så
tidigt som för debiteringsarbetets behöriga gång kräves. Utan att
härom uttala sig hava de sakkunniga ansett sig böra omnämna detta
och därvid tillika framhålla, att prövningsnämndsarbetet i ett län
måst i fjol avslutas så sent som nära tre veckor efter den i lag föreskrivna
tiden.

Men prövningsnämndsarbetet bör icke inskränkas till allenast
beredning, prövning och avgörande av inkomna klagomål, utan prövningsnämnden
bör, såsom föreskrivet är, pröva och avgöra framställda
anmärkningar i anledning av taxeringsnämndernas beslut. I
själva verket har prövningsnämnden icke blott befogenhet utan även
plikt att taga taxeringarna i hela länet under omprövning, i den
mån de bringas under prövningsnämndens bedömande. Till det förberedande
prövningsnämndsarbetet bör alltså rätteligen höra en ingående

granskning av taxeringsuppgifter och taxeringslängder, på det att
prövningsnänmden må bliva i tillfälle att vidtaga de rättelser, som
för vinnande av riktiga taxeringsresultat äro erforderliga. Betydelsen av
en omsorgsfull sådan granskning kan knappast överskattas. Fastän,
såsom i landskamrerarnas framställning framhållits, denna granskning
på grund av omständigheternas nödtvång blivit synnerligen knapphändig
och långt ifrån tillfredsställande, har den dock under senaste åren
inbringat till statsverket icke obetydliga belopp. Men granskningens
fiskaliska betydelse torde knappast kunna mätas efter sålunda inbragta
belopp utan torde i själva verket, om granskningen genomföres omsorgsfullt,
få anses bliva vida större än beloppen utvisa. Det kan icke
betvivlas, att medvetandet hos allmänheten om en ingående granskning
av deklarationerna hos prövningsnämnden kommer att framkalla större
omsorg vid deklarationernas upprättande. Det måste nämligen antagas,
att granskningen av deklarationerna varit inom många taxeringsnämnder
alltför slapp samt att vetskapen härom hos den skattskyldiga allmänheten
icke så sällan uppmuntrat till mindre omsorgsfulla deklarationer.
Blir det allmänneligen känt, att deklarationerna komma att noggrant
synas jämväl hos prövningsnämnden samt att sådant kan föranleda
mindre angenäma efterräkningar för de skattskyldiga, måste redan
detta psykologiskt medföra omsorgsfullare deklarationer. Ingen smitta
sprides raskare än försöken att undgå taxering, därest de skattskyldiga
finna sådant opåtalt gå för sig. Den redlige deklaranten känner sig
upprörd över att hans utskylder ökas på grund av andra deklaranters
oredlighet och, om denna senare får bli opåtald, finner han sig snart
icke kunna skydda sig från obehörigt höga utskylder på annat sätt
än att följa de dåliga exemplen. I ett ytterligare avseende blir granskningen
av än större fiskalisk betydelse än som nyss nämnts. Genom
en omsorgsfull granskning blir det möjligt att ständigt hava säker
kännedom om taxeringsnämndsordförandenas sätt att sköta sina uppdrag.
Det blir möjligt att se till huruvida en taxeringsnämnd på grund
av misstolkning av författningarna, såsom ofta skett, principiellt underlåter
att taxera vad som bör beskattas eller taxerar vad som bör vara
skattefritt, och det blir också möjligt att se till huruvida granskningen
av deklarationerna hos taxeringsnämnden varit för slapp samt att således
för framtiden härutinnan genomföra en förbättring. Slutligen blir
det ock möjligt att bedöma, vilka taxeringsnämndsordförande varit för
uppdraget olämpliga, och såmedelst hålla taxeringsväsendet i länet uppe
på en hög nivå. Utan sådan ingående granskning låter detta sig helt
naturligt icke göra.

Landskamrerarna hava framhållit, att landskamrerarens ställning
såsom kronoombud understundom hindrade honom att tillika tillvarataga
de skattskyldigas intressen, då dessa komme i kollision med kronans.
Ehuru det måste antagas, att landskamrerarna såsom kronoombud
icke anse sin plikt vara att ensidigt tillvarataga kronans intressen
utan finna sig i första hand böra beakta vad de ansett rätt och
med skatteförfattningarnas lydelse och andemening överensstämmande,
hava de sakkunniga likväl icke ställt sig oförstående till förefintligheten
av pliktkollisioner i brydsamma fall, men dock funnit frågan
om ändring av landskamrerarens principiella ställning till prövningsnämnden
icke böra för närvarande göras till föremål för utredning.
Denna fråga har nämligen synts kunna anstå tills i samband med
en mera genomgående omarbetning av taxeringsförordningen.

Däremot hava de sakkunniga icke kunnat undgå att skänka mera beaktande
åt det i landskamrerarnas framställning starkt framhållna missförhållandet,
att landskamreraren i många län på grund av sin ställning
såsom kronoombud hos prövningsnämnden och därmed förenat brådskande
arbete blir för långa tider av året ryckt från sina övriga tjänstgöromål
och ur stånd till och med att härå utöva den tillsyn, som
givetvis bör åligga chefen å landskontoret. Det har framhållits, att
jämväl arbetet efter prövningsnämnden med kronoombudsbesvärs anförande
samt avgivande av kronoombudsutlåtanden över besvär till
kammarrätten ökats i sådan grad, att landskamreraren efter prövningsnämndsarbetets
avslutande ryckts bort från sina övriga landskamrerargöromål.
Fall hava förekommit, då landskamreraren måst hela året
vara ledig från övriga tjänstgöromål för att uteslutande ägna sig åt
handläggning av beskattningsärendena. Det oaktat hava samtliga beskattningsärenden
för året icke hunnit handläggas, innan ett följande års
beskattningsärenden föreligga och kräva behandling, vadan alltså till
men för de skattskyldiga dylika ärenden hopat sig och avgörandena
blivit fördröjda. Det är utan vidare klart, att åtgärder måste vidtagas
för åstadkommande av en ändring i dessa förhållanden. Att sådant
förekommit har förklarats därmed, att landskamreraren ensam varit
såsom kronoombud ansvarig för dessa ärenden samt att kvalificerad
hjälp icke stått honom till förfogande, enär de kvalificerade arbetskrafterna
haft full sysselsättning med löpande landskontorsgöromål samt
icke kunnat dragas därifrån utan fara för stagnation i dessa göromål.
En var har måst i det brådskande arbetet sättas till sådant, som han
lättast och snabbast kunnat fullgöra, och då den, som icke fungerat
såsom kronoombud, givetvis icke utan alltför stor tidspillan skulle

kunnat sätta sig in i beskattningsärendena och lämna landskamreraren
biträde i handläggningen av dessa göromål, har landskamreraren måst
för vinnande av största möjliga fortgång i landskontorsgöromålen i det
hela själv handlägga dessa ärenden och överlåta sina övriga göromål
å landskontoret på sin närmaste man.

Det vill dock synas som om den sålunda genom omständigheterna
framtvingade arbetsfördelningen beträffande landskontorsgöromålen vore
långt ifrån lycklig. Fastän de sakkunniga åtminstone icke för närvarande
skulle vilja vara med om en sådan omläggning av beskattningsärendenas
handläggning å landskontoret, att landskamrerarens erfarenhet
icke fortfarande såsom hittills komme detta arbete till godo,
hålla de sakkunniga likväl före, att en övervägande anpart av dessa
ärenden dock är av sådan beskaffenhet, att handläggningen bör kunna
utan fara för resultatet anförtros åt andra än landskamreraren. De sakkunniga
hava således funnit kronoombudskapet kunna, där förhållandena
med avseende å det därmed förenade arbetets omfattning sådant
påkalla, uppdelas mellan landskamreraren, såsom kronoombud å tjänstens
vägnar, samt andra kvalificerade personer, såsom biträdande kronoombud.
Det synes kunna överlämnas åt länsstyrelsen att härom förordna samt
att föreskriva om grunderna för arbetsfördelningen mellan de sålunda
tjänstgörande kronoombuden, därvid likväl alltid bör beaktas, att de
större och mera invecklade beskattningsärendena falla under landskamrerarens
handläggning. Landskamreraren bör ock övervaka och leda
granskningsarbebet beträffande taxeringarna i länet.

Genom en sådan uppdelning av beskattningsärendena synes kunna
vinnas, att landskamreraren icke behöver i samma omfattning som
hittills bliva ur stånd att behörigen utöva sitt chefskap å landskontoret.

De sakkunniga skulle alltså vilja förorda vissa åtgärders vidtagande
snarast möjligt för tillmötesgående av landskamrerarnas framställning.
Dessa åtgärder komma att närmare behandlas under följande
avdelningar:

I. Utsträckning av tiden för det förbex^edande arbetet före prövningsnämnden.

II. Omorganisation av prövningsnämnden.

III. Omläggning av debiteringsväsendet.

IV. Ökning av arbetspersonalen å landskontoret, i den mån detta
blir oundgängligen nödvändigt.

I. Utsträckning av tiden för det förberedande arbetet före -provningsnämnden.

Den tid, vilken står landskamreraren till buds för fullgörandet
av sitt åliggande att såsom kronoombud hos prövningsnämnden efter
granskning av taxeringarna i länet hos prövningsnämnden göra de
anmärkningar och framställningar, till vilka han för iakttagande av
kronans rätt och i övrigt för en behörig taxering finner anledning,
omfattar omkring en månad, räknat från den tid, den 20 juni, da
taxeringslängderna inkomma till landskontoret från häradsskrivare och
magistrater. Visserligen skola deklarationer och övriga taxeringsuppgifter
insändas till länsstyrelsen senast fem dagar efter taxeringsnämndens
sista sammanträde — vilket ej må hållas senare än den 15 maj och
granskningen borde således, då taxeringsnämndernas beslut skola antecknas
å deklarationerna, kunna börja redan under slutet av maj
månad. Men erfarenheten har visat, dels att taxeringsnämnderna numera
i stor utsträckning ej medhinna sitt arbete inom utsatt tid och
att taxeringshandlingarna därför inkomma till landskontoret först under
juni månad, dels ock att deklarationerna mycket ofta sakna anteckning
om taxeringsnämndens beslut. Detta föranleder, att granskningsarbetet
ej kan börja förrän taxeringslängderna inkommit till länsstyrelsen. Ehuru
ju arbetet därefter kan fortgå ända fram till prövningsnämndens sammanträde,
som i allmänhet hålles de första dagarna i augusti månad,
blir landskamreraren likväl nödsakad att för längre eller kortare tid,
särskilt efter utgången av besvärstiden till prövningsnämnden den 15
juli, avbryta arbetet för att ägna sig åt granskningen av de inkomna
besvären.

I län, där klagomålen till prövningsnämnden redan nu uppgå
till mera än ett tusen, måste givetvis arbetet med åstadkommande av
erforderlig utredning i besvärsmålen av landskamreraren påbörjas omedelbart
i mån som besvären inkomma, vadan tiden för granskningsarbetet
i övrigt blir ytterligare inskränkt, och sedan besvärsskrifterna börja
inkomma med ett femtio- eller hundratal om dagen, torde varje tanke
på annat granskningsarbete än handläggning av besvärsskrifter vara fullkomligt
utesluten.

Den betydelsefulla granskningen av taxeringarna i länet blir således
under nuvarande ordning åsidosatt och måste i de större länen
inskränkas huvudsakligen till sådana taxeringar, som genom skattskyldigas
besvär bringas under landskamrerarens ögon. Redan detta
missförhållande i och för sig kräver en utsträckning av tiden för förberedelsearbetet
före prövningsnämnden. Men en sådan tidsutsträckning

är nödvändig i de större länen jämväl för åstadkommande av en omsorgsfull
behandling av besvärsmålen. De skattskyldigas egna utredningar
äro enligt sakens natur ensidiga och ofta även i övrigt otillfredsställande.
Utredningen behöver ofta fullständigas icke blott i kronans utan även
i de skattskyldigas eget intresse. Ingenting är vanligare än att de
skattskyldiga i sina besvärsskrifter allenast göra obestyrkta påståenden,
vilka prövningsnämnden skulle finna icke vara förtjänta av beaktande,
därest icke kronoombudet själv införskaffat utredning till bestyrkande
av påståendenas riktighet. Då besvärsskrifternas antal ökats, så att
tiden icke medgiver utrednings införskaffande, har det helt visst ofta
förekommit, att prövningsnämnden avslagit yrkanden, som skulle bifallits,
om tiden medgivit kronoombudet att anställa nödiga förfrågningar.
Många skattskyldiga erbjuda sig i besvärsskrifterna att uppvisa sina
räkenskaper till bestyrkande av besvärsyrkandenas befogenhet, och
vinnes utsträckt tid för förberedelsearbetet, kan en dylik begäran oftare
än hittills tillmötesgås.

Det är således både i kronans och de skattskyldigas intresse, som
de sakkunniga föreslå åtgärders vidtagande för att ökad tid må för
ändamålet stå till förfogande.

Såsom framgår utav vad de sakkunniga här nedan ytterligare
anföra hava de sakkunniga tänkt sig att tiden skulle kunna utsträckas
intill senare hälften av oktober månad.

II. Omorganisation av prövningsnämnden.

Enligt 41 § i gällande taxeringsförordning skall prövningsnämnden
bestå av minst tio högst tjugufem ledamöter, som länsstyrelsen äger
utse bland de av taxeringsnämnderna därtill föreslagna personerna.

Prövningsnämndens arbete, som nu är förlagt till ett enda, vanligen
under fyra till sex dagar utan avbrott pågående sammanträde,
är i övrigt ordnat på huvudsakligen följande två olika sätt. Det ena
och kanske vanligare sättet är, att kronoombudet med ledning av anteckningar
eller särskild promemoria i varje ärende inför den samlade
prövningsnämnden själv föredrager innehållet av besvärshandlingarna
likasom sina egna yrkanden, i regel utan att handlingarna i ärendet
helt eller delvis uppläsas, och att nämnden i sammanhang med föredragningen
överlägger och fattar beslut i varje ärende. Vid det andra
arbetssättet, som torde hava tillkommit i syfte att åtminstone några
av nämndens ledamöter måtte få taga del av handlingarna i varje
ärende utan att dock därigenom tiden för nämndens arbete skulle behöva

utsträckas, fördelar sig nämnden på avdelningar för ärendenas beredning
så, att ledamöter från vissa orter behandla besvärsärenden och kronoombudets
yrkanden rörande skattskyldiga från dessa orter. Sådan avdelning
genomgår handlingarna mera fullständigt och inhämtar i besvärsärende
kronoombudets mening samt uppgör därefter förslag till beslut
i varje till avdelningen hänskjutet ärende. Dessa förslag föredragas
sedan i största korthet i plenum. Härvid bliva ärendena endast
undantagsvis föremål för diskussion. Den samlade nämndens beslut
blir således i regel endast ett formellt fastställande av avdelningarnas
förslag. Olägenheten av, att kronoombudet vid denna arbetsordning
icke kan närvara vid detaljbehandlingen av samtliga besvär, söker man
undgå på sådant sätt, att, där en avdelning i kronoombudets frånvaro
kommer till annat resultat i ett ärende, än kronoombudet enligt till
avdelningarna lämnat meddelande kommit, ärendet upptagas till förnyad
prövning i kronoombudets närvaro.

De sakkunniga, som redan framhållit angelägenheten av att för
granskningen av taxeringshandlingarna måtte få anslås avsevärt längre
tid än den, som nu kan därför användas, biträda landskamrerarnas
mening jämväl därutinnan, och att ärendena böra föreläggas prövningsnämnden
till avgörande icke på en gång utan efter hand i den mån
de bliva färdigberedda vid skilda prövningsnämndssammanträden. Till
räcklig tid torde beredas, om prövningsnämndens sista sammanträde
hålles före den 25 oktober.

Under framhållande att uppdelning av prövningsnämndens arbete
på flera sammanträden måste för statsverket medföra ökade kostnader,
om icke antalet ledamöter i nämnden inskränkes, hava landskamrerarna
i sin framställning uttalat den meningen, att ledamöternas antal utan
olägenhet borde kunna minskas rätt betydligt exempelvis till 8 eller
10 samt till stöd härför åberopat erfarenheterna från de län, där prövningsnämndens
arbete, såsom förut här ovan anmärkts, brukar fördelas på
avdelningar. Då nämligen varje sådan avdelning i allmänhet icke bestode
av flere ledamöter än åtta samt nämnden hyste så stort förtroende
till avdelningarnas arbete, att ärendena i regel utan diskussion inför
den samlade prövningsnämnden avgjordes i enlighet med avdelningarnas
förslag, vore faktiskt lämpligheten av den ifrågasatta reduceringen av
prövning8nämndsledamöternas antal prövad. Mot invändningen, att vid
avsedd reduktion av ledamöternas antal nämndens kännedom om ortsförhållandena
måste bliva mindre än för närvarande, göres i framställningen
gällande, att ortskännedom, utom i fråga om fastighetstaxeringen,
vilken ju dock vore ämnad att överflyttas till en särskild

38 62.

prövningsnämnd, numera icke hade större betydelse, enär prövningsnämndens
beslut borde fattas på grundval av förebragt behörig
utredning, som före nämndens sammanträde kunde införskaffas av
kronoombudet, om blott tillräcklig tid härför bereddes. En minskning
av prövningsnämndsledamöternas antal torde icke behöva innebära
någon fara för, att nämndens arbete skall bliva mindre tillfredsställande.
Det synes snarare kunna antagas, att en mindre nämnd skall arbeta
lättare och därför även raskare samt efter mera enhetliga principer än
en större. Särskilt i sistnämnda avseende torde den mindre nämnden
vara att föredraga framför den större i de fall, där denna fördelar sig
på avdelningar, vilkas förslag bliva bestämmande för nämndens beslut.
Då nämligen avdelningarna, såsom här ovan anmärkts, alltid måste
behandla en del ärenden i kronoombudets frånvaro, kan det trots stor
uppmärksamhet från kronoombudets sida hända, att nämnden vid behandlingen
av alldeles likartade ärenden i enlighet med förslag av skilda
avdelningar tillämpar gällande bestämmelser på olika sätt. Säkerligen
äro icke heller nuvarande bestämmelser om ledamöternas antal tillkomna
av det skälet, att ett visst större antal i och för sig skulle
vara behövligt, utan i syfte att inom prövningsnämnden icke måtte
saknas kännedom om förhållandena inom de skilda orterna.

De sakkunniga anse sig i den nu föreliggande frågan böra ansluta
sig till den av landskamrerarna i deras framställning intagna ståndpunkten
men finna sig böra uttala sig för ett högre maximiantal
än det föreslagna. Det högsta antalet ledamöter i prövningsnämnden,
som bör utses, synes enligt de sakkunnigas åsikt böra bestämmas till
femton. Även om man naturligen icke kan frånkänna ortskännedomen
betydelse för prövningsnämndens arbete, kan det emellertid icke bestridas,
att de fall, där denna faktor kan få någon större betydelse, äro inskränkta
till rena undantag, åtminstone vad landsbygden angår. Då
nämligen i regel högst två ledamöter för varje fögderi kunna utses
och de sålunda utsedda i allmänhet torde sakna personlig kännedom
om andra skattskyldiga än dem, som tillhöra deras närmaste hemort,
blir det endast mera sällan prövningsnämnden kan taga deras kännedom
om ortsförhållandena i anspråk, och uppenbarligen bör man hysa
starka betänkligheter mot att gentemot taxeringsnämndens beslut lita
till av prövningsnämndens ledamöter från andra eller kanske tredje
hand mottagna och måhända icke tillräckligt kontrollerade uppgifter
i stället för till behörig utredning av den skattskyldige själv och vederbörande
kronoombud. Betydelsen av ledamöternas ortskännedom förringas
ofta även därav, att ledamöterna skola utses innan tiden för

besvärs anförande utgått och således icke kunna väljas med hänsyn
till behovet att hava ledamot från ort, därifrån många besvär inkommit.

I de fall, där behov av kännedom om ortsförhållandena särskilt framträder,
bör detta enligt de sakkunnigas mening kunna bäst tillgodoses
genom att, såsom redan nu är medgivet, ordföranden i vederbörande
taxeringsnämnd inkallas för upplysningars meddelande.

Vidkommande därefter organiserandet av prövningsnämndens arbete
är, såsom förut erinrats, detta arbete nu så ordnat, att alla på
nämndens beslut ankommande ärenden på en gång föreläggas nämnden
till avgörande under ett, flere eller färre dagar men utan avbrott pågående
sammanträde. Med en sådan ordning måste kronoombudet vid sammanträdets
början behärska detaljerna i hela det samlade arbetsmaterialet
för att kunna övervaka, att nämndens beslut stå i överensstämmelse
med förebragt utredning och skatteförfattningarnas bestämmelser. Att
detta, även om ganska utförliga anteckningar förts, möter stora svårigheter,
är i landskamrerarnas framställning anmärkt och torde ligga i
sakens natur, då nämnderna, på sätt framgår av utredningen här ovan,
i allmänhet hava att pröva ärenden till antal betydligt överskridande
tusentalet. Men om det redan nu är så, måste uppenbarligen svårigheterna
bliva avsevärt större, sedan med granskningstidens utsträckning
kronoombudets anmärkningar och yrkanden till prövningsnämnden ökats
till kanske mer än det dubbla av vad de nu äro.

I den mån genom en fullständigare granskning prövningsnämndens
arbete växer, kommer givetvis nämndens sammanträde att kräva längre
tid än nu. Den överklagade svårigheten för nämndens ledamöter att längre
tid vara borta från sin egentliga verksamhet ökas ännu mera och följden
härav blir då lätt den, att prövningsnämndens arbete kommer att forceras
i större grad än nu sker och sålunda icke motsvara de anspråk
på noggrannhet och grundlighet, vilka man givetvis bör ställa på detsamma
såväl som på kronoombudets granskningsarbete.

De sakkunniga anse sig därför böra förorda förslaget, att prövningsnämndens
arbete uppdelas på flera sammanträden. Hur ofta och på
vilka tider, nämnden skall sammanträda, bör på av landskamrerarna i
deras framställning anförda skäl bestämmas av länsstyrelsen efter förslag
av landskamreraren, varvid bör iakttagas, att arbetsmaterialet för varje
sammanträde icke blir större, än att kronoombudet utan svårighet må
kunna behärska dess detaljer, samt att ledamöterna icke må tvingas
att någon längre tid vara borta från hemmet.

Arbetets uppdelning synes böra ordnas så, att ärenden berörande
skattskyldiga inom samma fögderi eller stad behandlas gemensamt och

om möjligt icke fördelas på särskilda sammanträden, samt vidare så,
att ärenden tillhörande en viss ort upptagas till behandling tidigare, i
den mån de äro talrikare än ärendena tillhörande en annan ort. De
ärenden, vilka icke kunna avgöras vid det sammanträde, då övriga
ärenden tillhörande samma ortsgrupp behandlas, utan måste för utredning
uppskjutas, torde helst böra företagas till avgörande vid slutsammanträdet.
Vid detta sammanträde synes ock böra fattas de beslut
om ersättning för och utgifter i anledning av taxeringsarbetet, som
ankomma på prövningsnämnden enligt 54 § 2 och 3 mom. taxeringsförordningen.

Det synes kunna antagas, att prövningsnänmdens huvudsakliga
arbeten kunna vara avslutade redan i början av oktober månad och
att vid nämndens slutsammanträde endast skola återstå ett jämförelsevis
mindre antal ärenden, som måst uppskjutas i avvaktan på infordrad
utredning eller av annan anledning.

Vid varje sammanträde med prövningsnämnden föres protokoll,
som justeras antingen vid sammanträdet eller ock inom fem dagar
efter sammanträdets avslutande. Denna tidsbegränsning är behövlig,
på det att prövningsnänmdens förändringslängder snarast möjligt mä
kunna tillhandahållas vederbörande debiteringsförrättare, och den torde
vara tekniskt möjlig, i all synnerhet om uppsättandet av protokollet
kommer att ske på det sätt, de sakkunniga i annat sammanhang
skola angiva.

För landet och annan stad än Stockholm är nu ingen tid fastställd
för meddelande av underrättelse till skattskyldig, att prövningsnämnden
vid taxeringen ej följt hans deklaration eller uppgift. Det synes
emellertid ändamålsenligt, att en viss tid fastställes, och de sakkunniga
föreslå, med hänsyn till vad nu gäller för Stockholms stad, att tiden
bestämmes till den 10 november. Därest, såsom lämpligt torde vara,
underrättelserna i form av protokollsutdrag expedieras, i den mån protokollet
justerats, bör hinder ej möta att inom nämnda tid utsända desamma.
Vid en sådan anordning vinnes i förevarande avseende förmånen
av likformighet för hela riket.

Önskvärt är emellertid, att likformighet uppnås icke blott rörande
tiden för underrättelsers meddelande utan även ifråga om de fall, där
underrättelse skall äga rum. I Stockholm skall för närvarande vederbörande
skattskyldig genom honom tillställt protokollsutdrag underrättas,
då prövningsnämnden beslutat ny taxering eller förhöjning i den
av taxeringsnämnden verkställda taxeringen, under det att å landet
och i annan stad än Stockholm underrättelse skall meddelas, då skatt -

skyldig, som avlämnat deklaration, påföres taxering, innefattande avvikelse
från deklarationen. Anledningen till dessa skiljaktigheter
torde huvudsakligen vara att söka i den omständigheten, att i Stockholms
stad längd över de av prövningsnämnden beslutade nya taxeringarna eller
ändringarna i taxeringsnämndernas beslut icke skall hållas de skattskyldiga
tillhanda på sätt sker å övriga orter. Då emellertid förändringslängdernas
tillhandahållande numera åtminstone å de flesta orter icke
torde fylla avsett ändamål, i det att de skattskyldiga ej bruka taga
del av längderna, synes nämnda omständighet icke böra föranleda till
skiljaktigheternas bibehållande. Den föreliggande frågan bör enligt
de sakkunnigas mening ordnas så, att underrättelse meddelas alla
skattskyldiga, vilkas taxering varit föremål för prövningsnämndens
beslut, med undantag endast för de fall, då prövningsnämndens beslut
icke innefattar ändring i själva taxeringen utan rättelse av begånget
fel vid beräkningen eller anteckningen i längden av de skattefria avdragen.
Genom den nu förordade lösningen av denna fråga tillgodoses de
skattskyldigas berättigade anspråk på att erhålla kännedom om nämndens
beslut i vad dem angår. Därest för hela riket ensartade bestämmelser
av ovan angivet innehåll meddelas, blir det obehövligt att å landet
och annan stad än Stockholm efter kungörelse hålla prövningsnämndens
förändringslängder de skattskyldiga tillhanda.

Föreskrivna anteckningar i taxeringslängcler och prövningsnämndens
förändringslängder om taxeringar, vilka till följd av prövningsnämndens
beslut tillkommit eller blivit fastställda annorlunda än taxeringsnämnden
bestämt, verkställas i den mån protokollet justeras, och
förändringslängderna översändas till vederbörande häradsskrivare och
magistrat inom fyra dagar efter det protokollet rörande taxeringarna
blivit justerat.

Häradsskrivaren synes böra befrias från skyldigheten att till
vederbörande kommuner sända avskrift av prövningsnämndens förändringslängder.
Dessa avskrifter expedieras i stället av landskontoret
och utsändas inom åtta dagar efter protokollets justering.

Länsstyrelsen låter kalla ledamöterna till varje sammanträde.
Kallelsen synes böra utgå minst åtta dagar före sammanträdets början.

III. Omläggning av debiteringsväsendet.

Det har av de sakkunniga redan i det föregående anmärkts, att
förslaget om utsträckning av tiden för kronoombudets granskningsarbete
genom prövningsnämndens avslutande först den 25 oktober vilar

på förutsättningen, att debiteringen verkställes, icke såsom nu först
efter det prövningsnämndens ändringar i taxeringen blivit kända, utan
på grundval av taxeringsnämndens beslut Det torde nämligen ligga i
öppen dag för var och en, som är något förtrogen med debiteringsarbetes
beskaffenhet och omfattning, att debiteringen och debetsedlarnas
utskrivande ej skulle medhinnas på den korta tid, som återstår
efter avslutandet av prövningsnämndens arbete till uppbördsterminens
början.

Om debiteringen sålunda skall ske på grundval av taxeringsnämndernas
beslut, måste debiteringsförrättarna hava tillgång till taxeringslängderna
under tillräcklig tid för verkställande av debiteringen
till den del, denna grundar sig på dessa längder. Då debiteringsförrättare
i stad med magistrat har att tillgå stadens avskrift av längderna,
erfordras endast åtgärd i syfte att längderna för fögderierna
må bliva tillgängliga för vederbörande häradsskrivare. Enligt nu gällande
bestämmelser skola längderna senast den 20 maj avlämnas till
vederbörande debiteringsförrättare och senast den 20 juni av dessa
insändas till länsstyrelsen, och härutinnan torde enligt de sakkunnigas
redan i det föregående tillkännagivna mening någon ändring icke böra
ske. Då debiteringsförrättarna under den tid, längderna sålunda finnas
hos dem, hava dels att uträkna och i taxeringslängderna införa de
avgifter, som på grund av taxeringsnämndernas beslut skola påföras,
dels att genom granskning av längderna efterforska möjligen förelupen
misskrivning eller annan oriktig anteckning och till kronans ombud
hos prövningsnämnden skriftligen framställa de anmärkningar, vartill
granskningen givit anledning, dels ock att verkställa den avskrift av
taxeringslängden, som före den 20 juni skall överlämnas till vederbörande
kommun för att på föreskrivet sätt hållas de skattskyldiga
tillhanda, kunna de icke samtidigt medhinna att verkställa debitering.
Vid undersökning av frågan, huru häradsskrivarna skola kunna beredas
tillgång till taxeringslängderna under tillräckligt lång tid för debiteringens
verkställande, hava de sakkunniga funnit frågan kunna ordnas
på sådant sätt, att kommunernas avskrifter av taxeringslängderna,
sedan de hållits de skattskyldiga tillhanda i nu föreskriven ordning,
senast den 15 juli återställas till häradsskrivaren och få hos honom
stanna till den 15 september, då de sändas tillbaka till kommunerna.
Avskrifterna torde nämligen, sedan de hållits de skattskyldiga tillhanda,
för kommunerna erfordras endast för uppgörandet av inkomst- och
utgiftsstat samt uppläggandet av debiteringslängd, och synas de för dessa
ändamål icke vara behövliga före sistnämnda dag. Med denna anord -

ning får häradsskrivaren under en tid av året, då han är jämförelsevis
ledig från annat trängande arbete, två månader till sitt förfogande för
verkställande av den debitering, som sker efter taxeringslängderna.
Då det bör förutsättas, att häradsskrivaren, såsom nu mångenstädes är
fallet, redan den 1 juni har uppbördsboken upplagd, d. v. s. tillskriven
i avseende å de skattskyldigas hemvist, namn, titel eller yrke, bör förenämnda
tid vara fullt tillräcklig för avsett ändamål.

Efter den 15 september och sedan underrättelse erhållits om den
av landstingen beslutade utdebiteringen, fortsättes och slutföres debiteringsarbetet,
så att uppbördsböcker och debetsedlar äro färdiga i god
tid exempelvis före oktober månads utgång.

Därest uppbördsboken, då prövningsnämndens förändringslängd
kommer debiteringsförrättaren tillhanda, ännu icke är summerad, kan
givetvis i denna verkställas av prövningsnämndens beslut betingade
ändringar. Är däremot uppbördsboken redan summerad, måste den
omslutas. Omslutet sker på följande av landskamrerarna i deras framställning
föreslagna sätt. Till den avslutade och summerade uppbördsboken
för varje kommun göres ett tillägg om vad som avgår och tillkommer
i anledning av prövningsnämndens beslut. Sålunda upptagas först
under rubrik »avgår» alla skattskyldiga, vilka förekomma i prövningsnämndens
förändringslängd och återfinnas i uppbördsboken, med angivande
för var och en av dem vad uppbördsbokens kolumner beträffande
honom innehålla. Summan av sålunda avgående poster avdragas
från uppbördsbokens summor i vederbörliga kolumner och restsummorna
utföras. Därefter upptagas under rubrik »tillkommer» samma
skattskyldiga, så vitt de fortfarande skola påföras utskylder, ävensom
skattskyldiga, vilka förut icke funnits i uppbördsboken men blivit av
prövningsnämnden taxerade. Härvid påföras såväl de ändrade skattebelopp
på varje titel, vilka skola utgöras efter prövningsnämndens
beslut, som även skattebeloppen å de inkomsttitlar, vilka ej beröras
av prövningsnämndens beslut och således bliva oförändrade. Summan
av vad sålunda å varje titel tillkommit hopsummeras med den förut
å titeln utförda restsumman och framkommer då uppbördsbokens slutsummor.
För de skattskyldiga bibehållas under båda rubrikerna
samma debetsedelsnummer som i själva uppbördsboken. Skattskyldiga,
som på grund av prövningsnämndens beslut blivit uppförda i uppbördsboken,
erhålla nya debetsedelsnummer i uppbördsbokens ordningsföljd.
Till underlättande av arbetet med uppbördens anteckning i uppbördsboken
samt restlängdernas utskrivande skall i uppbördsboken för
varje skattskyldig, som upptagits under rubriken »avgår>, utmärkas,

att den ursprungliga debiteringen ej gäller, vilket synes lämpligen böra
ske på det sätt, att debetsedelns slutsumma och nummer överstrykas
med rött bläck.

I detta sammanhang må framhållas, att, därest prövningsnämndsarbetet
ordnas så, att alla mål och ärenden från ett och samma fögderi
föreläggas prövningsnämnden så vitt möjligt på en gång och att dess
sista sammanträde i medio av oktober kommer att avse allenast de
ärenden, som av eu eller annan anledning icke blivit tidigare färdigberedda,
så erhålla vederbörande debiteringsförrättare god tid för verkställandet
av ändringarna i debiteringen, och omsluten av uppbördsböckerna
bliva i verkligheten mindre omfattande. Det är givetvis en
förmån för debiteringsförrättaren, att ärendena från hans tjänsteområde
behandlas tidigt i prövningsnämnden. Denna förmån torde böra beredas
debiteringsförrättarna turvis efter någon viss plan.

Då, enligt vad här ovan föreslagits, debiteringen, så vitt den
grundas på taxeringslängderna, skall verkställas med ledning av avskrifterna
av desamma jämte prövningsnämndens förändringslängder,
blir det icke längre behövligt, att länsstyrelsen efter prövningsnämndens
avslutande översänder originallängderna jämte taxeringsnämndens
protokoll till vederbörande häradsskrivare eller magistrat, utan dessa handlingar
kunna kvarstanna hos länsstyrelsen, för att inom föreskriven
tid inskickas till riksräkenskapsverket. Detta gäller även fastighetslängderna,
då det genom bestämmelser i 29 § 2 mom. taxeringsförordningen
är sörjt för, att vederbörande tjänsteman kan till ledning vid
upprättande av löpande årets stomme till dessa längder få disponera
avskrifterna av föregående års taxeringslängder under tiden från och
med den 1 februari till den 25 mars. Likaså synas mantalslängderna
med tillhörande uppgifter kunna stanna hos länsstyrelsen, tills de enligt
vad särskilt är stadgat skola ingå till riksräkenskapsverket.

Denna anordning, som redan i och för sig innebär en förenkling,
medför också mindre omgång och tidsutdräkt vid behandlingen av besvären
över prövingsnämndens beslut. De utdrag av taxeringslängden
och taxeringsnämndens protokoll samt eventuellt mantalslängden, vilka
skola fogas vid besvärshandlingarna, innan vederbörandes yttrande över
besvären infordras, kunna nämligen, så vitt icke akten härmed kompletterats
redan före målets behandling i prövningsnämnden, tagas å
landskontoret till lättnad för vederbörande häradsskrivare och tjänsteman
i stad.

Sammandraget av taxeringslängderna bör däremot senast den 5
november återställas till vederbörande häradsskrivare eller magistrat,

enär detsamma senare skall, försett med det tillägg som föranledes av
prövningsnämndens beslut, insändas till länsstyrelsen. Med hänsyn till
den föreslagna ändrade tiden för prövningsnämndens avslutande .bör
den tid, inom vilken häradsskrivare och magistrat skola insända sammandraget,
eventuellt försett med förenämnda tillägg, — nu den 1
november — något förändras och sättas till den 15 i nämnda månad
eller samma tid som gäller för Stockholms stad.

För att tillräcklig tid må stå till förfogande för verkställande
av i det föregående omförmälda omslut av uppbördsböckerna och utsändande
av debetsedlar torde uppbördsterminens början böra förskjutas
till någon senare tidpunkt än nu föreskriven tid, eller den 21
november. I sådant avseende hava landskamrerarna föreslagit den 1
december, men de sakkunniga hälla före, att en förskjutning till den
25 november är tillräcklig vad landsbygden angår. Uppbördstiden för
städerna, vilken för närvarande är bestämd till tiden från den 1 november
till och med den 15 december, bör utan någon som helst olägenhet
kunna ändras till tiden från och med den 25 november till och med
den 15 december.

IV. Ökning av arbetspersonalen å landskontoret i den mån detta blir

oundgängligen nödvändigt.

Därest tiden för granskningen av taxeringsnämndernas arbete utsträckes
i enlighet med vad de sakkunniga här ovan föreslagit och
därest biträdande kronoombud förordnas att övertaga viss del av landskamrerarens
åliggande såsom kronoombud, är visserligen ett stort steg
taget mot en ändamålsenlig lösning av frågan om åstadkommande av
en tillfredsställande granskning av taxeringshandlingarna och beredande
av möjlighet för landskarnreraren att mera, än han nu kan göra, ägna
sig åt landskontorets övriga, lika viktiga uppgifter. Om man emellertid
icke samtidigt sörjer för erforderlig förstärkning av arbetskrafterna
å landskontoret, har frågan icke blivit löst. Man bär nämligen då
icke minskat Titan i stället avsevärt förstorat olägenheterna av att
landskontorets arbetskrafter och särskilt landskarnreraren måste under
längre tid ryckas från och försumma övriga tjänsteåligganden.

Vid undersökning av spörsmålet, i vilken omfattning ytterligare
arbetskraft må erfordras för det utvidgade granskningsarbetets utförande
utan att övriga göromål å landskontoret eftersättas, måste man
utgå från att för granskningen kvalificerad arbetskraft i regel icke
står att erhålla utanför landskontoret. Under sådant förhållande är

P, y r; 2. 5

det icke nog med att, såsom för närvarande är fallet, medel finnas anvisade
till avlönande av tillfälliga arbetskrafter under själva prövnämndsarbetet,
utan tillgång till biträden måste finnas i tillräcklig
omfattning å landskontoret, där också måste finnas personer, som under
den egentliga granskningstiden och de tider, då biträdande kronoombud
därutöver är förordnat, kunna utföra de tjänsteåligganden, vilka gransk -ningsmännen och det biträdande kronoombudet eljest skolat ombesörja.
Det bör nämligen icke längre få fortgå på det sättet, att under
granskningstiden alla ärenden, vilka icke ovillkorligen måste omedelbart
expedieras, skjutas åt sidan, ett förfaringssätt som medför stor
olägenhet för allmänheten och betänkligt desorganiserar landskontorets
arbete.

I vilken utsträckning de nu befintliga arbetskrafterna å de olika
länens landskontor erfordra förstärkning, på det att granskningen av.
taxeringarna må kunna utföras i tillfyllestgörande omfattning och landskontorets
övriga arbetsuppgifter på samma gång ej försummas, kan uppenbarligen
icke bedömas utan en ingående kännedom om alla härpå inverkande
förhållanden, vilka givetvis icke äro lika i alla län. Då de sakkunniga
sakna tillfredsställande material för bedömande av denna fråga,
och utredning härutinnan synes endast kunna åstadkommas av länsstyrelserna
själva, tillåta sig de sakkunniga hemställa, att, därest länsstyrelsernas
utlåtanden infordras över de sakkunnigas förslag i den föreliggande
frågan, länsstyrelserna jämväl anbefallas att förebringa utredning
i fråga om den förstärkning av landskontorets personal, som under
ovan angivna förutsättning oundgängligen erfordras, ävensom angående
anslagsbehovet härför.

Storleken av den personal, som måste användas för prövningsnämndsarbetet,
är uppenbarligen i viss grad beroende av det sätt, varpå
arbetet ordnas. I sina huvuddrag borde detta arbete organiseras lika
i de skilda länen och avvikelser ske allenast i detaljer. Det torde
därför hava en viss betydelse för länsstyrelserna att få kännedom om
resultatet av de överläggningar, som de sakkunniga haft beträffande
detta spörsmål. De sakkunniga gå därför nu att redogöra för huru
de sakkunniga funnit att förarbetena till prövningsnämnden lämpligen
böra ordnas.

På sätt förut framhållits, hava de sakkunniga tänkt sig, att
granskningen av taxeringshandlingarna skulle påbörjas den 20 juni
och bedrivas så, att hela materialet vore genomgånget i god tid före
prövningsnämndens sista sammanträde, som borde hållas före den 25
oktober. Vidare förutsättes, att landskamreraren själv icke fungerar

som kronoombud i större omfattning än att han kan få tid övrig att
leda och övervaka landskontorets övriga arbete, samt att av denna
anledning förordnas ett eller flera biträdande kronoombud, som få till
uppgift att på eget ansvar i de mål, som anförtros åt dem, bevaka
kronans rätt och talan så väl i prövningsnämnden som i de högre
instanserna. Före granskningstidens början bör granskningsarbetet noga
planläggas. Planen torde först och främst böra angiva huru arbetet
skall fördelas mellan landskamreraren och hans biträdande kronoombud.
Denna fördelning torde kunna ske antingen så, att åt landskamreraren
förbehålles besvärsmål och anmärkningar av mera maktpåliggande beskaffenhet
och granskning av viss grupp av de skattskyldiga, exempelvis
bolag, eller ock så, att fördelningen verkställes efter taxeringsdistrikt,
i följd varav alla besvärsmål och anmärkningar från ett taxeringsdistrikt
komma att huvudsakligen handläggas av ett och samma kronoombud,
med den inskränkning likväl, att åt landskamreraren förbehålles de mera
komplicerade beskattningsmålen. Vidare bör planen innehålla dels uppgift
rörande den ordning, i vilken granskningen skall företagas, och
den uppdelning av ärendena till prövningsnämndens olika sammanträden,
som må anses ändamålsenlig, dels och förteckning å den personal, som
skall för granskningen och det förberedande arbetet i övrigt vara att
tillgå, ävensom lämplig fördelning av arbetet bland densamma. Därvid
bör helt naturligt iakttagas, att den mindre kvalificerade arbetskraften
användes för mindre krävande uppgifter, t. ex. av mera formell
natur, och att åt de kunniga och erfarna biträdena anförtros den
viktiga sakliga granskningen och ombesörjandet av den utredning,
som må erfordras i besvärsmål och anmärkningsärenden.

Så snart handlingarna för ett taxeringsdistrikt granskats, böra de
därvid framställda anmärkningar, som befinnas böra föranleda åtgärd
från vederbörande kronoombuds sida, utställas till förklaring av den
skattskyldige, där så anses erforderligt, varjämte upplysningar, som
möjligen stå att vinna i målet från annat håll, inhämtas. I den mån
besvär till prövningsnämnden inkomma, infordras likaledes från den
skattskyldige själv eller annan vederbörande före målets avgörande
erforderliga upplysningar. Sedan besvärs- och anmärkningsmål sålunda
blivit behörigen beredda, uppsättas efter hand promemorior för målens
föredragning inför prövningsnämnden, varefter och sedan dessa justerats,
företages omedelbart uppsättning av förslag till prövningsnämndens protokoll
i målet. Härför torde med fördel kunna användas tryckta blanketter,
vilka protokollsföraren har att ifylla. Tre exemplar av protokollet
tagas på en gång, av vilka det ena skall utgöra protokollet

det andra skall tillställas den skattskyldige och det tredje skall användas
för den avskrift av protokollet, som i sinom tid skall insändas
till riksräkenskapsverket med landskontorets huvudbok. Genom en
sådan anordning vinnes den stora fördelen, att, när prövningsnämndens
beslut i målet blivit fattat, protokollet kan så gott som omedelbart
föreligga färdigt till justering. Prövningsnämndens förändringslängd
kan med detta system i stora delar tillskrivas före prövningsnämndens
sammanträde, vilket i sin ordning förkortar tiden, inom vilken den
kan utsändas till debiteringsförrättaren. Kronoombudets arbete med
protokollets och förändringslängdens justering varder ock härigenom
i avsevärd grad underlättat. Några exempel på olika slag av blanketter
till prövningsnämndens protokoll hava de sakkunniga ansett sig
böra upprätta och bilägga detta yttrande. (Form. 1—7.)

I detta sammanhang hava de sakkunniga funnit sig böra till
undersökning upptaga frågan, huruvida med den av de sakkunniga
förordade organisationen av prövningsnämndsarbetet den förteckning
över de inkomna besvärsskrifterna med kortfattad redogörelse för de
i besvären gjorda yrkandena, som det jämlikt 42 § taxeringsförordningen
åligger länsstyrelsen att så fort ske kan efter besvärstidens utgång
översända till ledamöter och suppleanter i prövningsnämnden, skulle
kunna undvaras. Förteckningen, som i allmänhet torde i sammanträngd
form lämna upplysningar om de i besvären gjorda yrkandena,
synes vid detta förhållande nu hava ringa betydelse för ledamöterna
vid bedömande av de föreliggande besvärsmål en; och då de sakkunniga
förutsätta, att all den utredning, som är möjlig erhålla, skall åstadkommas
före målets framläggande inför prövningsnämnden, torde dess
betydelse bliva ännu mindre efter en omläggning av arbetet i huvudsaklig
överensstämmelse med de sakkunnigas förslag. I varje fall står
gagnet av densamma icke i skäligt förhållande till det arbete, som på
dess författande nedlägges. Den arbetskraft, som måste härför anlitas,
synes med större fördel böra användas vid granskningsarbetet, och då
därtill kommer, att tryckningen av ifrågavarande förteckningar år 1920
i 21 län förorsakat statsverket den avsevärda kostnaden av 49,800 kronor,
hava de sakkunniga funnit sig böra hemställa, att ifrågavarande förteckning
icke skall upprättas, men att i stället skall uppgöras en föredragningslista
för varje prövningsnämndens sammanträde, vilken bör
upptaga alla de besvärs- och anmärkningsmål, som skola därvid förekomma.
Ett exemplar av föredragningslistan bör samtidigt med kallelsen
till sammanträdet tillställas varje inkallad ledamot av prövningsnämnden.
Då dessa föredragningslistor torde kunna i erforderligt antal mångfaldigas

på mimeograf, torde kostnaden för dem bliva obetydliga i förhållande
till ovan angivna tryckningskostnad.

De sakkunniga hava beklagligen icke blivit i tillfälle framkomma
med sitt förslag så tidigt, att det kunnat föreläggas årets riksdag. De
författningsändringar, som föreslagits, kunna således komma i tillämpning
tidigast vid 1922 års prövningsnämnd under förutsättning, att
statsmakternas beslut kan tillräckligt tidigt under nästa år fattas,
eljest först vid 1923 års prövningsnämnd.

Motionären.

Betänkande

angående riksdagens skrivelse den 8 mars 1921 (nr 74) i anledning av väckt
motion, avseende skyndsammare behandling av vissa taxeringsman

I en vid 1921 års riksdag inom andra kammaren väckt motion
föreslogs, att riksdagen måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t
anhålla om skyndsam utredning angående sådan ändring av kungl.
förordningen den 28 oktober 1910 om taxeringsmyndigheter och förfarandet
vid taxering, att åt Kungl. Maj:ts befallningshavande inrymdes
befogenhet att på skattskyldigs yrkande i verkställd taxering vidtaga
rättelse, där taxeringen i fråga funnes vara grundad på felskrivning
eller annat uppenbart misstag.

Till stöd för sitt förslag anförde motionären huvudsakligen
följande.

Erfarenheten gåve vid handen att ej sällan uppenbara misstag
beginges vid taxering till inkomstskatt och bevillning. Det vore förklarligt,
att så kunde ske. De av de skattskyldiga, merendels i skriftlig
form lämnade uppgifterna vore ofta rätt svårbegripliga och kunde lätt
nog av vederbörande taxeringsmyndigheter missförstås. Även rena
misskrivningar i längderna hörde ingalunda till sällsyntheterna. Hade
av dylik anledning högre skatt än som vederbort påförts den skattskyldige,
ställde sig saken ur hans synpunkt ganska betänklig. Möjlighet
stode ju visserligen till buds att i prövningsnämnds beslut vinna
ändring, men när denna skulle sökas hos kammarrätten hade i de flesta
fall den på felaktiga taxeringen belöpande skatten redan måst erläggas,
innan kammarrättens utslag hunnit meddelas.

Även om nu den skattskyldige på grund av kammarrättens utslag
erhölle restitution av hela eller eventuellt en del av ifrågavarande
skattebelopp, jämte 5 procent ränta härå, kunde ju dock det inträffade
hava ställt honom i en ytterst brydsam situation. Ja fall funnes, där
skattskyldiga hade sett sig hotade av ekonomisk ruin, då det icke varit
dem möjligt att anskaffa de för erläggande av den för högt debiterade
skatten erforderliga medlen. Såväl stats- som kommunalskatterna utginge

ju numera med så avsevärda procentsatser, att en höjning av den beskattningsbara
inkomsten lätt komme att för den skattskyldige medföra
en ytterst kännbar ökning av skattebeloppet.

Önskvärt vore, om möjlighet kunde beredas att få ifrågakommande
misstag rättade, innan ännu någon skada skett, således före skatteuppbördens
början. Närmast tillhands kunde då synas ligga, att åt de
skattebesvär, vilka grundade sig på ett uppenbart misstag, förtur bereddes
vid handläggningen i kammarrätten. Denna utväg torde dock ej
vara framkomlig redan av det skäl, att besvären över prövningsnämndens
beslut först efter att hos Kungl. Maj:ts befallningshavande hava undergått
en förberedande, i regel rätt tidsödande behandling översändes
till kammarrätten. Följden härav bleve, att besvären merendels komme
kammarrätten tillhanda så sent, att den skattskyldige ej vore hjälpt,
även om kammarrättens utslag meddelades strax sedan handlingarna
inkommit.

Lämpligare torde då vara, att befogenhet att i prövningsnämndens
utslag vidtaga rättelse lädes i Kungl. Maj:ts befallningshavandes hand.
Gällande uppbördsreglemente av den 14 december 1917 stadgade i 7 §,
att skattskyldig, som förmenade att utskyld eller avgift, som i uppbördsbok
eller särskild uppbördslängd funnes upptagen, blivit genom fel vid
debiteringen obehörigen eller med oriktigt belopp honom påförd eller
att felaktighet ägt rum vid utskrivandet av hans debetsedel, ägde att
söka rättelse genom besvär hos Kungl. Maj:ts befallningshavande i det
län, inom vilket debiteringen skett.

Det kunde nu ifrågasättas, om icke, därest ett uppenbart misstag
legat till grund för beskattningsnämndens beslut i taxeringsfrågan, en
liknande möjlighet att hos Kungl. Maj:ts befallningshavande vinna
rättelse borde beredas den skattskyldige. Om en sådan anordning
utfördes samt fog för anfört klagomål visades, skulle Kungl. Maj:ts
befallningshavandes utslag i saken säkerligen vara att förvänta så snart,
att rättelse i uppbördsbok eller uppbördslängd kunde ske före uppbördsstämmans
början. Fn dylik anordning att till Kungl. Maj:ts
befallningshavande förlägga prövningen av dessa taxeringsfrågor skulle
därutöver medföra den fördelen, att kammarrättens arbetsbörda i ej
oväsentlig grad minskades. I de rätt många fall, där besvären blott
avsåge en rättelse av ett misstag, vore nämligen den vidlyftighet och
omgång, med vilken målets avgörande i kammarrätten vore förenad,
alls icke erforderlig. Visserligen skulle besvärsrätt medgivas över Kungl.
Maj:ts befallningshavandes utslag, men, därest detta blott gått ut på
en rättelse av misstaget, torde endast i undantagsfall kronoombudet

finna anledning vara för handen, att hos kammarrätten yrka utslagets
upphävande. Målet kunde med andra ord i regel förväntas vara
avgjort med Kungl. Maj:ts befallningshavandes utslag, därest i detta
den skattskyldiges yrkande bifallits.

Emellertid torde ett närmare övervägande av det nu skisserade
uppslaget giva vid handen, att dess genomförande vore förenat med
stora svårigheter. Den ordinära besvärsvägen till kammarrätten måste
nämligen bibehållas. Om då en person ville klaga dels över ett uppenbart
misstag, dels i en taxeringsfråga av tvistig beskaffenhet, skulle
klagan föras samtidigt så väl hos Kungl. Maj:ts befallningshavande som
hos kammarrätten. Visserligen måste ju de senare besvären i likhet
med de förra ingivas till Kungl. Maj:ts befallningshavande, och kammarrättens
utslag skulle väl ej vara att förvänta förrän någon tid efter
det Kungl. Maj:ts befallningshavandes utslag fallit, men man skulle dock
med nu antydda anordning ej undgå den formellt stötande anordningen,
att besvär över ett och samma beslut, om än till olika delar, samtidigt
bleve anhängiga hos skilda myndigheter. Även med hänsyn till
besvärstidernas beräkning uppstode svårigheter, som med den dubbla
besvärsvägen vore oskiljaktiga.

Det syntes därför vara lämpligare att inordna den åt Kungl. Maj:ts
befallningshavande tilltänkta prövningsrätten såsom ett led i det nuvarande
besvärsförfarandet. Ordningen skulle då bliva den, att besvär
över prövningsnämndens beslut liksom hittills ställdes till kammarrätten
och ingåves till Kungl. Majrts befallningshavande. Vid besvären skulle
emellertid av den skattskyldige kunna fogas en ansökan till Kungl.
Maj:ts befallningshavande att interimistiskt vidtaga rättelse i beslutet
i fråga, enär till grund för detsamma legat ett uppenbart misstag.
Genom att sålunda giva Kungl. Maj:ts befallningshavandes eventuella
ändringsbeslut en allenast interimistisk karaktär skulle de mot den dubbla
besvärsvägen ovan anförda invändningarna förfalla. Avsloge Kungl. Maj:ts
befallningshavande den framställda begäran, ginge målet i vanlig ordning
vidare till kammarrätten. Bifölles åter ansökan, innebure detta blott,
att den skattskyldige tillsvidare, i avvaktan på kammarrättens utslag,
ej behövde erlägga den honom påförda skatten eller eventuellt den del
därav, som av beslutet berördes.

Emot den nu skisserade anordningen kunde anmärkas, att med
densamma ej åt kammarrätten bereddes den lättnad i arbetsbördan,
som på sätt förut nämnts vore önskvärd. Emellertid syntes det ej uteslutet
att även detta önskemål kunde tillgodoses. Därest besvären
allenast ginge ut på rättelser av ett uppenbart misstag i prövnings -

nämndens utslag och ansökan om interimistisk rättelse bifölles, kunde
man nämligen tänka sig att vid beslutet finge bero, för så vitt ej av
kronoombudet eller av annan i saken intresserad part (t. ex. vederbörande
kommun, församling eller vägstyrelse) yrkande framställdes,
att beslutet i fråga måtte av kammarrätten undanröjas.

Av det anförda framginge, att skilda vägar stode till buds, när
det gällde att lösa den här behandlade frågan. Det vore för övrigt
möjligt, att vid ett närmare övervägande kunde framkomma andra och
lämpligare uppslag än de som här skisserats. I varje fall torde frågan
vara förtjänt av uppmärksamhet. Det vore ursäktligt, att misstag
kunde begås, men det vore icke lyckligt, om statens förvaltningsapparat
arbetade så tungt, att rättelse ej stode att vinna, innan den
enskilde tillfogats en kanske obotlig skada. Av kammarrätten torde
kunna vitsordas, att under senaste åren dit inkommit ett ej ringa antal
besvär, som avsett fall, då vid taxeringen misstag förelupit. De talrika
framställningar om förtursbehandling, som inkomme till kammarrätten,
och de ofta synnerligen ömmande omständigheter, som härvid
anfördes, torde nogsamt bära vittne om att en ändring i det nuvarande
förfarandet verkligen vore av behovet påkallad.

Över denna motion avgav bevillningsutskottet betänkande, i vilket
utskottet anförde följande.

Syftet med motionen vore att bereda de skattskyldiga möjlighet
till snar och effektiv rättelse av sådan taxering, som tillkommit genom
uppenbara förbiseenden och misstag från taxeringsmyndigheternas sida.
Motionären hade jämväl antytt olika vägar, på vilka berörda syfte
skulle kunna vinnas, och därvid för sin del särskilt förordat en väg
såsom möjligen framkomlig.

Med den omfattning, taxeringsarbetet numera erhållit, torde det
vara så gott som oundvikligt, att förbiseenden och misstag ägde rum.
Otvivelaktigt syntes emellertid vara, att förekomsten av dylika fall i
avsevärd grad ökats och att möjligheten av snar och effektiv rättelse
samtidigt förminskats.

Beträffande fel vid debiteringen, vare sig i taxeringslängden eller
å debetsedeln, torde alltfort vara tillfyllest med den väg till rättelse,
som anvisats i uppbördsreglementets 7 §, nämligen besvär hos Kung],
Maj:ts befallningshavande i det län, där debiteringen skett.

Vore åter fråga om fel eller misstag från taxeringsmyndighets sida,
ställde sig saken mera vansklig. De vanligaste hithörande fallen vore
så kallade dubbeltaxeringar, d. v. s. fall då någon taxerats till inkomst 3

802. G

Bevillnings•
utskottet.

och förmögenhetsskatt å ort, där han icke vore mantalsskriven eller
eljest skattskyldig för dylik skatt, eller taxerats till bevillning för samma
inkomst å mer än en ort eller eljest till inkomstbevinning å ort, där
han icke varit för sådan bevillning skattskyldig och ej heller mantalsskriven.

Mera typiska fall av direkta misstag vore sådana, då någon
taxerats å sin rätta beskattningsort men för inkomstkälla, som han
icke haft eller, tillföljd av namnförväxling, i stället för annan person.
Ej sällan förekomme ock rena räkne- och skrivfel vid taxeringens
bestämmande.

Om flertalet hithörande fall, som ej avsåge räkne- eller skrivfel
och dylikt, gällde, att den skattskyldige icke lämnade någon uppgift
för taxeringen utan att denna tillkommit på andra grunder. Härav
följde då, att den skattskyldige icke finge någon underrättelse från
taxeringsmyndigheten, vars skyldighet i sådant hänseende förutsatte,
att avvikelse gjorts från deklaration eller annan den skattskyldiges
egen uppgift. Oftast visste den skattskyldige ingenting om, förrän debetsedeln
tillställdes honom, vilket, då han hade annan boningsort än
taxeringsorten och särskilt då hans vistelseort vore okänd för myndigheterna
där, kunde dröja avsevärd tid. I varje fall bleve den skattskyldige
i regel icke i tillfälle att begagna den vanliga klagovägen
hos prövningsnämnden.

För fall av dubbeltaxering stode till buds den i 50 § taxeringsförordningen
medgivna rätten att inom natt och år efter mottaget
skattekrav anföra besvär hos kammarrätten, vilken väg till rättelse,
även om hithörande mål där behandlades med viss förtursrätt, dock
medförde tidsutdräkt och icke skyddade den skattskyldige från risken
att behöva erlägga de påförda utskylderna.

Något extra besvärsförfarande för övriga fall funnes icke anordnat.
Enligt praxis tillginge så, att skattskyldig, som icke hunnit begagna
den regelmässiga klagovägen, anförde besvär direkt hos kammarrätten.
Funne då kammarrätten, att den överklagade taxeringen härrörde från
uppenbart fel eller misstag från taxeringsmyndighets sida och således
vore att anse såsom obehörig, upptoges besvären till behandling och
vunnes rättelse. I sådana fall gällde givetvis icke några fatalier. Svårigheten
för den skattskyldige läge emellertid däri, att det i allmänhet
ställde sig ytterst vanskligt för honom att kunna bevisa tillvaron av
misstag. Såvida ej vore fråga om tydliga räkne- eller skrivfel, torde
denna bevisning sällan lyckas med mindre vederbörande, taxeringsnämndens
ordförande eller kronoombudet, direkt medgåve, att misstag

förelegat. För övrigt kunde det ofta nog vara synnerligen besvärligt
för den dömande myndigheten att avgöra, om verkligt misstag vore
för handen eller taxeringen eljest vore oriktig, i vilket senare fall
rättelse i nu omhandlade ordning givetvis icke stode att vinna.

För ifrågavarande fall gällde slutligen också och i ännu högre
grad, att, även om rättelse av förekommen misstagstaxering omsider
erhölles, den skattskyldige likväl tillfogats olägenhet och skada genom
att hava nödgats erlägga skatten och först efter lång tid, kanske ett
par år, få den tillbaka.

Det torde således vara ställt utom allt tvivel, att i de av motionären
påvisade hänseendena allvarliga missförhållanden råda. Utskottet
delade motionärens uppfattning, att frågan vore av natur att böra
genom Kungl. Maj:ts försorg utredas. Däremot ansåge utskottet icke,
att riksdagens begäran om sådan utredning borde bindas vid det av
motionären givna uppslaget. Utskottet hade inhämtat, att förevarande
spörsmål under senare tid varit föremål för överväganden å speciellt
sakkunnigt håll, varvid man ifrågasatt olika anordningar. Sålunda
hade man bland annat tänkt sig en kombination av utsträckt underrättelseförfarande
och extraordinär besvärsrätt. Genom utsträckt skyldighet
för taxeringsmyndigheterna att meddela anmaning eller underrättelse
till de skattskyldiga skulle förelupna misstag och fel vid taxeringen
i de flesta fall kunna bliva rättade antingen redan hos taxeringsnämnden
eller efter klagan i vanlig ordning hos prövningsnämnden.
För övriga fall skulle beredas möjlighet att söka rättelse hos en
extra prövningsnämnd, utgörande en mindre delegation av den senast
fungerande ordinarie nämnden och vid behov sammankallad mellan de
ordinarie nämndernas sammanträden.

Det ville synas utskottet, som om det senast antydda uppslaget
vore förtjänt att undersökas vid sidan av andra tänkbara anordningar.

På grund av det anförda funne sig utskottet böra hemställa,

att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att
Kungl. Maj:t ville låta verkställa utredning angående sådan ändring i
gällande taxeringsförfarande, att möjlighet bereddes sådan skattskyldig,
som avsåges i 50 § förordningen om taxeringsmyndigheter och förfarandet
vid taxering eller som på grund av felskrivning, felräkning
eller annat uppenbart misstag blivit obehörigt taxerad, att på ett
snabbare och mera effektivt sätt än nu gällande bestämmelser medgåve
vinna rättelse, samt Kungl. Maj:t måtte för riksdagen framlägga
det förslag, som kunde av utredningen föranledas.

De sakkunniga.

Vad utskottet sålunda hemställde, blev sedermera av riksdagen
bifallet.

Som man finner utav den här avgivna redogörelsen för vad i nu
förevarande fråga förekommit, har såväl motionären som bevillningsutskottet
och riksdagen sett frågan huvudsakligen ur synpunkten av de
skattskyldigas berättigade intressen att utan omgång få en obehörig
beskattning skyndsamt prövad och undanröjd. Uppenbart är också,
att det är just denna synpunkt, som i främsta rummet bör läggas på
detta spörsmål. En taxering må vara än så obehörig, så är vederbörande
uppbördsman dock lagligen förhindrad att avvakta en blivande
omprövning av taxeringens behörighet utan måste vidtaga åtgärder för
därå belöpande och till betalning lagligen förfallna utskylders indrivning;
och vare sig den på grund av en oriktig taxering skattskyldige
kan betala utskyldsbeloppet eller icke, tillfogas honom härigenom ett
lidande eller ett obehag, därifrån han så fort sig göra låter bör befrias.

Frågan kan emellertid ses jämväl ur annan synpunkt. Allmänt
veterligt är, att kammarrätten för närvarande och sedan flera år är
överbelastad med arbete samt att beskattningsmåls avgöranden därstädes
bliva oskäligt fördröjda. Det lider intet tvivel, att det år för
år stegrade antalet beskattningsmål av nu ifrågavarande art i sin mån
bidraga härtill. Dessa beskattningsmål, vilka hos kammarrätten vanligen
behandlas med förtursrätt, upptaga nämligen varje år eu icke så
oväsentlig del av kammarrättens arbetstid. Den omständigheten, att
nu ifrågavarande mål komma direkt under kammarrättens prövning
utan att förut hava behandlats hos prövningsnämnd, torde också i
många fall föranleda vissa svårigheter. Ett icke ringa antal av dessa
mål äro nämligen av beskaffenhet att lättare och för vinnande av ett
materiellt rätt resultat fördelaktigare kunna göras till föremål för ett
nämndsbedömande av personer, som känna eller kunna förskaffa sig
kännedom om de lokala förhållandena, än att bedömas efter strängt
formella synpunkter. De sakkunniga föreställa sig således, att somliga
av dessa mål kunna vara ägnade att bereda kammarrätten onödiga
svårigheter, helst om utredningen i målen är bristfällig samt kronoombuden
anlagt formella synpunkter i sina yttranden i stället för att våga
inlåta sig på omdömen efter sådana förhållanden, som vid ett nämndsbedömande
komme att bliva avgörande. Om alla dylika mål, vilka på
grund av omständigheterna enligt nu gällande ordning icke kunnat
bliva föremål för prövningsnämnds bedömande, kunde genom en omorganisation
av prövningsnämndsapparaten, så att denna icke allenast

en gång om året utan när som helst under året kunde sättas i funktion,
bliva förelagda prövningsnämnden, och om således kammarrätten
aldrig behövde taga befattning med ett beskattningsmål, innan det
varit föremål för prövningsnämnds bedömande, så skulle utan allt tvivel
kammarrättens arbetsbörda bliva väsentligen minskad. De flesta av de
nu ifrågavarande målen skulle under sådana förhållanden aldrig komma
till kammarrätten, och därest ett eller annat av dem genom besvär
över prövningsnämnds beslut i allt fall skulle komma dit, så förelåge
det för kammarrätten säkerligen i ett mera utrett skick än som nu
understundom är förhållandet. En omorganisation i sålunda antydd
riktning bleve således en reform icke allenast i de nu ifrågavarande
skattskyldigas intresse utan i hela den skattskyldiga allmänhetens såväl
som i statens intresse, i det att därigenom skulle med visshet vinnas
en icke oväsentlig fortgång i avgörandena av andra beskattningsmål
hos kammarrätten.

Någon ökning av landskontorens arbetsbörda skulle en reform i
sådan riktning icke medföra utan snarare tvärtom. Till länsstyrelserna
inkomma nu i stora mängder klagoskrifter, vilka oftast äro ställda till
länsstyrelsen och innefatta klagomål på grundval av debetsedlar, som
synts de skattskyldiga sluta å allt för höga utskyldsbelopp. Fastän
mera sällan avse dessa klagomål verkliga besvär över debitering, och
då kan länsstyrelsen utan vidare ingå i prövning av besvärens befogenhet,
men i de ojämförligt flesta fallen avse klagomålen i själva verket
besvär över de taxerade beloppen. Skulle nu dessa klagoskrifter
formellt riktigt behandlas, så skulle länsstyrelsen i sistnämnda fall utan
vidare giva beslut, att, enär klagomålen innefattade besvär över taxeringsmyndighets
beslut, varmed det icke tillkomme länsstyrelsen taga
befattning, kunde besvären icke föranleda åtgärd. Så förfares emellertid
hos många länsstyrelser för närvarande icke, utan så snart landskamreraren
finner besvären hava fog för sig, låter han översända desamma
till kammarrätten tillika med vederbörandes yttranden. Utan tvivel
vore det i alla dylika fall bekvämligare för de skattskyldiga såväl som
för länsstyrelsen att få dessa mål utan större tidsutdräkt prövade och
avgjorda å ort, där klagoskriften ingivits.

Motionären hade ifrågasatt, att de beskattningsmål, som av honom
berörts, borde kunna få av länsstyrelsen avgöras. Han synes emellertid
därvid hava tänkt på allenast sådana mål, som avse rättelse av eu
genom misskrivning eller annan dylik felaktighet uppkommen taxering,
eller således en mindrepart av de mål, som i 50 § taxeringsförordningen
beröras. Därmed vore emellertid icke så särdeles mycket vunnet.

önskvärt vore väl, att samtliga mål, som nu måste gå direkt till
kammarrätten i stället för att därförinnan i mellaninstans hava prövats,
måtte kunna göras till föremål för en sådan föregående prövning. Nu
skulle ju visserligen kunna sägas, att likaväl som dessa mål redan nu
måste direkt prövas av en myndighet, som i sin sammansättning icke
har några folkvalda ledamöter, lika väl borde länsstyrelsen kunna anförtros
att såsom mellaninstans pröva och avgöra dessa mål. Då
emellertid, såsom de sakkunniga redan framhållit, många av dessa mål
äro av beskaffenhet att lämpligen kunna och böra avgöras genom ett
nämndsbedömande, och då det jämväl i övrigt synes lämpligast att
för dessa måls behandling bibehålies samma instansordning som för
övriga beskattningsmål, hava de sakkunniga velat föreslå en anordning,
varigenom samtliga de i 50 § taxeringsförordningen omförmälda beskattningsmål
jämte sådana, där taxeringen tillkommit genom uppenbar
misskrivning eller felräkning, må kunna varda prövade och avgjorda
av en prövningsnämnd.

I sådant avseende hava de sakkunniga tänkt sig, att prövningsnämnden
skulle kunna fungera från år till år. Då det emellertid synts
onödigt att låta hela prövningsnämnden sammankomma på olika tider
av året för att avgöra dylika mål, av vilka de flesta äro av enkel
beskaffenhet, hava de sakkunniga föreslagit, att vart års prövningsnämnd
skall inom sig utse tre personer att på länsstyrelsens kallelse
inställa sig till sammanträden för att med prövningsnämnds befogenhet
pröva och avgöra beskattningsmål av nu ifrågavarande slag. Hos
länsstyrelsen varda till dessa sammanträden vederbörligen utredda ett
antal mål, vilka föreläggas den sålunda utsedda mindre prövningsnämnden
till avgörande. Denna mindre prövningsnämnd skulle fungera
intill nästa ordinarie prövningsnämnd, vilken senare alltså skulle under
sitt sammanträde få sig förelagda mål av nu ifrågavarande beskaffenhet
från föregående år, vilka mål inkommit efter den mindre prövningsnämndens
sista sammanträde eller eljest icke lämpligen hunnit av
denna behandlas.

Med en sålunda föreslagen anordning skulle alla beskattningsmål
tillförsäkras prövning av en mellaninstans av beskattningsnämnds
natur, vilket måste anses rätt och billigt framför allt beträffande sådana
skattskyldiga, vilka utan sitt förvållande gått miste om möjligheten
att få sin taxering hänskjuten under prövningsnämnden.

Då jämväl s. k. dubbeltaxeringsmål, vilka icke varit föremål
för behandling av den vanliga prövningsnämnden, skulle komma att
handläggas av den föreslagna mindre prövningsnämnden, faller av sig

självt, att dylika mål understundom böra bandläggas av denna prövningsnämnd
i två eller flera län. I dylika fall måste till erforderlig
utredning höra, att samtliga kronoombuds yttranden infordras. I
allmänhet torde väl, helst som tiden ger mera utrymme för underhandlingar
mellan kronoombuden än under det brådskande arbetet i
sammanhang med de vanliga prövningsnämnderna, överenskommelse
mellan kronoombuden kunna träffas om en enhetlig behandling av
taxeringsfrågan. Är besvärsskriften gemensam, avgöres ärendet först
av den mindre prövningsnämnden i det län, där skriften ingivits, varefter
handlingarna översändas till annat eller övriga län för behandling.
Kan överenskommelse om enhetlig behandling icke träffas, skola handlingarna
överlämnas till kammarrätten för meddelande av beslut i
målet.

Speciell motivering till vissa paragrafer i de sakkunnigas förslag.

18 §.

Då det understundom förekommit, att taxeringsnämnderna i sådana
fall, då deklaration icke avgivits, bestämt en oskäligt hög taxering,
som icke vilat på faktiskt underlag, har möjlighet inrymts att i dylika
undantagsfall på skattskyldigs besvär vidtaga rättelse.

28 §.

Då det måste anses angeläget, att dubbeltaxeringar och andra
felaktigheter av det slag, som berörts i de sakkunnigas betänkande,
så skyndsamt som möjligt kunna bliva rättade, har underrättelseplikten
blivit utsträckt, så att de skattskyldiga må erhålla vetskap om taxeringarna
tidigare än som nu är fallet, då de först genom debetsedels
erhållande bliva därom underkunniga.

41 §.

I andra punkten av denna paragraf vidtagna ändringar äro påkallade
av inskränkningen av ledamöternas antal.

47 §.

Då bestämmelserna i det föreslagna 4 mom. av denna paragraf
ansetts böra vinna tillämplighet jämväl beträffande Stockholms stad,
har bestämmelsen i nuvarande 4 mom. ansetts kunna utgå.

50 §.

Enligt nu gällande bestämmelser äger skattskyldig föra talan emot
oriktig taxering inom natt och år efter det han avfordrats utskylder på
grund av taxeringen. Enligt de sakkunnigas mening saknas anledning
att låta den skattskyldige dröja så länge med åtgärders vidtagande för
vinnande av rättelse i taxeringen. Det bör ligga framför allt i hans
eget men även i det allmännas intresse att begången felaktighet blir
skyndsamt rättad. Tiden för besvärsrättens begagnande har enligt de
sakkunnigas förslag inskränkts till nittio dagar, vilken tid synts mera
än tillräcklig.

54 §.

Då tiden för prövningsnämndens sista sammanträde blir så långt
framflyttad, som enligt de sakkunnigas förslag komme att ske, torde
den redan nu alltför knappa tiden för avgivande av det i 2 mom. av
denna paragraf omförmälda förslag till ersättningar för taxeringsbestyret
kunna utan olägenhet utsträckas till den 15 juli.

Reservation:

av herrar Hult och Johansson, vilka anfört.

Såsom de sakkunniga framhållit, har arbetsmaterialet för prövningsnämnden
under de senare aren i alla län och i synnerhet i de
större länen tagit sådan omfattning, att åtgärders vidtagande påkallas
lör vinnande av en tillfredsställande beredning av detta material. Härom
ha de sakkunniga varit fullständigt ense. Däremot har samma enighet
icke rått beträffande en av de åtgärder, som de sakkunniga föreslagit
i berörda syfte, nämligen anordningen med extra kronoombud i prövningsnämnden,
vilket eller vilka kronoombud skulle tilldelas viss del
av gxanskningsarbetet och besvärsmålen för att på eget ansvar utföras.
Huvudskälet som anförts för denna anordning har varit omöjligheten
för landskamieiärna att hinna tillfredsställande fullgöra granskniugsai
betet och bereda de i stark tillväxt varande besvärsmålen till prövningsnämnden
och detta även efter beredandet av den av de sakkunniga
föreslagna utsträckta tiden för taxeringsgranskningen. Vidare har under
diskussionen framhållits dels att landskamreraren allt mer och mer
blivit så betungad med granskningsarbetet till prövningsnämnden med
därav följande anmärkningsmål samt med besvären i taxeringsmål till
och efter prövningsnämnden, att övriga tjänsteåligganden såsom chef
a landskontoret måst bliva tillbakasätta eller utförda utan det överinseende
från landskamrerarens sida, som gällande bestämmelser förutsätta,
vilket ur flera synpunkter ansetts otillfredsställande, dels ock att
på förevarande område det vore olämpligt och därför från landskamrerarna
mott de allvarligaste betänkligheter att till underordnade
tjänstemän och biträden överlämna eu del av granskningsarbetet respektive
besvärsmålen för utförande på landskamrerarens ansvar.

Emellertid ha vi icke kunnat ansluta oss till den föreslagna
anordningen med extra kronoombud i prövningsnämnden med hänsyn
till den tvekan, som efter vår mening måste råda beträffande härav
följande konsekvenser.

Sålunda torde knappast kunna förnekas, att eu uppdelning av
ansvaret för granskningsarbetet och för beredandet av besvärsmålen i

taxeringsärenden på två eller flera i stället för att, såsom hittills varit
fallet, detsamma påvilat en person, landskamreraren, ur såväl principiell
som saklig synpunkt måste framstå såsom mindre tillfredsställande.
Det synes nämligen i hög grad önskvärt att ansvaret för granskningsarbetets
fullgörande efter enhetliga principer samt övervakandet av
kontinuitet i besluten hos prövningsnämnden fortfarande stannar i en
hand. Eljest torde kunna hända, att den verkställda utredningens
omfattning och art blir olika i fullkomligt likartade ärenden, beroende
av kronoombudens olika uppfattning i för utredningens verkställande,
innebörd och bedömande i viktiga avseenden, och det förefaller ingalunda
uteslutet, tvärtom sannolikt, att prövningsnämnden komme att inbjudas
till fattande av beslut, som vid närmare granskning skulle befinnas
icke stå i god överensstämmelse med vid tidigare sammanträden fattade.
Risken härför synes så mycket större som prövningsnämndens arbete
kommer att uppdelas på flera sammanträden, med kanske någon månads
mellanrum. Härigenom kommer också svårigheten att ökas för nämndens
ledamöter att verksamt bidraga till vinnande av önskvärd kontinuitet
i besluten.

Men om också alla äro ense om önskvärdheten av att ansvaret
för taxeringsgranskningen stannar hos en person, så blir frågan huru
saken bör ordnas vid av sakkunniga insedda förhållandet, att landskamreraren
icke själv kan medhinna granskningen. För vår del hava
vi ifrågasatt, att landskamreraren tillsvidare bör på eget ansvar fullgöra
granskniiigsskyldiglieten med biträde av de bäst kvalificerade arbetskrafter,
som '' stå att erhålla för uppgiften. Så har väl i allmänhet
tillgått hittills, och om, såsom är att förmoda, tillbörligen beaktas de
sakkunnigas framhållande av angelägenheten av att tillgång till kvalificerad
arbetskraft för granskningsarbetet beredes, borde anordningen
med landskamreraren såsom ensam ansvarig kunna bibehållas. Det vill
för övrigt synas som om arbetsresultatet skulle bli ungefär enahanda
vilkendera anordningen man väljer, ty den eller de tjänstemän å landskontoret,
som äro kvalificerade att förordnas till extra kronoombud,
torde väl också i regel vara att tillgå såsom biträde åt landskamreraren
vid granskningsarbetet. Visserligen göres gällande, att utförandet
av arbetet på eget ansvar lämnar större trygghet för ett gott arbetsresultat
än om arbetet utföres på annans ansvar, men även om så
understundom är fallet, torde kunna sättas ifråga om sa verkligen bör
förutsättas då det gäller tjänstemän med den bildningsgrad och de
tjänstemeriter, som äro en förutsättning för erhållande av föioi duande
såsom extra kronoombud i prövningsnämnden.

Beträffande landskamrerarnas motvilja mot att ansvara för granskningsarbetet
i vidare mån, än det av dem själva kunnat utföras, torde
böra erinras, att den principen knappast lär kunna tillämpas ens i fråga
om övriga landskamrerarens tjänsteåligganden, och det undras verkligen
vartill det skulle leda om eu dylik princip skulle göras gällande på
andra områden inom statsförvaltningen. Berörda skäl för anordningen
med extra kronoombud bär därför icke kunnat godtagas med hänsyn
till de konsekvenser, ett godkännande otvivelaktigt skulle innebära.

Slutligen ha vi antytt en viss tvekan om lämpligheten av att
föreslå en åtgärd, som på en betydelsefull punkt ingriper reglerande
i eu tjänstemannakårs tjänsteförhållanden. Visserligen torde kunna
invändas, att en sådan antydan huvudsakligen berör den formella sidan
av frågan om reglering av landskamrerarnas tjänsteställning, men den
rör nog också eu annan sida. Det torde nämligen vara uppenbart, att
om en utredning angående landskamrerarnas tjänsteåliggande åvägabringades
i syfte att lätta dessa tjänstemäns arbetsbörda, ett övervägande
måste komma till stånd på vilken punkt lättnaden bör beredas
med hänsyn till utnyttjandet av landskamrerarens större kvalifikationer
och erfarenhet för de mest krävande uppgifterna inom tjänsten. Ett
sådant övervägande skulle måhända giva vid handen, att landskamrerarens
erfarenhet och rutin borde under härför erforderlig tid tagas i
anspråk uteslutande för den mycket viktiga uppgiften med beskattningsärendena,
och övriga landskamrerarens tjänsteåligganden härefter som
hittills överlämnas till vikarie. Jämväl med hänsyn därtill att de sakkunniga
i sitt yttrande framhållit den föreslagna anordningen med extra
kronoombud vara erforderlig även av den anledning, att landskamreraren
härigenom skulle beredas möjlighet att mera ägna sig åt övriga
göromål å landskontoret, synes kunna ifrågasättas, i synnerhet som det
ingalunda blivit klarlagt vilka av landskamrerarens arbetsuppgifter,
som må anses mest krävande, huruvida icke en utredning angående
landskamrerarnas tjänsteställning i allmänhet varit påkallad till utrönande
av på vilken punkt och under vilka betingelser ett lättande
av dessa tjänstemäns arbetsbörda bör komma till stånd.

Av huvudsakligen dessa skäl hava vi ansett oss icke för närvarande
böra biträda förslaget om anordningen med extra kronoombud
i prövningsnämnden.

Taxeringsnämnden i

på följande sätt:

till bevillning för

inkomst av fast egendom............................kr.

„ „ kapital............................... „

„ arbetsanställning, tjänst eller pension.............„

„ „ rörelse eller yrke eller eljest ............. . . „

Summa kr.

medgivet avdrag enligt 11 § 2 mom. 4:o) bevillningsförordningen ............„

taxerad inkomst således kr.

avdrag enligt 12 § 3 mom. a) bevillningsförordningen..................„

antagen beskattningsbar inkomst „

som bestämts med tillämpning av bestämmelsen i 12 § 3 mom. b)
l:o) b) 2:o) bevillningsförordningen;

uträknad bevillning...............................„

till inkomst- och förmögenhetsskatt för ett taxerat

belopp av.....................................„

medgivna avdrag enligt 18 § 1 mom. a), b) och c) inkomstskatteförordningen (hustru, husföreståndarinna
och barn under 21 år).....................„

antaget beskattningsbart belopp „
uträknad inkomst- och förmögenhetsskatt.................„

samt till kommunal progressivskatt med beräknat

grundbelopp av..................................„

därav beräknad kommunandel „
och beräknad utjämningsandel „

Pensionsavgift enligt 15 § i lagen om allmän pensionsförsäkring.............,,

Uti ingivna besvär hade den skattskyldige yrkat att taxeras

till bevillning för sammanlagt....................kr.

till inkomst- och förmögenhetsskatt för.........

Formulär 1 (för enskild skattskyldig, vars besvär avslagits)

Med avslag å besvären fastställde emellertid prövningsnämnden taxeringsnämndens beslut.

Skal för prövningsnämndens beslut:

Stblm 1921, Isaac Marcus* Boktr.-A.-B.

Taxeringsnämnden i

hade taxerat

på följande sätt:

till bevillning för

inkomst av fast egendom..............................kr.

„ „ kapital..................................

„ „ arbetsanställning, tjänst eller pension ................

„ „ rörelse eller yrke eller eljest.............. .

Summa kr.

medgivet avdrag enligt It § 2 mom. 4:o) bevillningsförordningen............. „

taxerad inkomst således kr.

avdrag enligt 12 § 3 mom. a) bevillningsförordningen................... „

antagen beskattningsbar inkomst

som bestämts med tillämpning av bestämmelsen i 12 § 3 mom. b)
l:o) b) 2:o) bevillningsförordningen;

uträknad bevillning .................................

till inkomst- och förmögenhetsskatt för ett taxerat

belopp av..........................................

medgivna avdrag enligt 18 § 1 mom. a), b) och c) inkomstskatteförordningen (hustru,
husföreståndarinna och .................... barn under 21 år).................... „

antaget beskattningsbart belopp
uträknad inkomst- och förmögenhetsskatt...................

samt till kommunal progressivskatt med beräknat

grundbelopp av.....................................

varav beräknad kommunandel
och beräknad utjämning sa adel

Pensionsavgift enligt 15 § i lagen om allmän pensionsförsäkring ............. „

Med anledning av de besvär, den skattskyldige häröver anfört, beslöt prövningsnämnden,
att klaganden i stället skulle taxeras på följande sätt:

till bevillning för

inkomst av fast egendom..............................kr.

„ kapital ................................. „ ...................................................

„ „ arbetsanställning, tjänst eller pension................ ......................................

„ „ rörelse eller yrke eller eljest.............. . . „ ..................................................

Formulär 2 (för enskild skattskyldig vars besvär bifallits).

Summa kr.

avdrag enligt 11 § 2 mom. 4:o) bevillningsförordningen

kr.

taxerad inkomst således kr.

avdrag enligt 12 § 3 mom. a) bevillningsförordningen................... „

beskattningsbar inkomst med tillämpning av bestämmelsen i 12 § 3
mom. b) l:o) b) 2:o) bevillningsförordningen................

till inkomst- och förmögenhetsskatt för ett taxerat

belopp av . . «......................................

avdrag enligt 18 § 1 mom. a), b) och c) inkomstskatteförordningen ........... „

beskattningsbart belopp

samt till kommunal progressivskatt med ett beräknat
grundbelopp av....................................

varav beräknad kommunandel

och beräknad utjämningsandel

Pensionsavgift enligt 15 § i lagen om allmän pensionsförsäkring............. „

Sthlm 1921, Isaac Mardis'' Boktr.-A.-B.

Taxeringsnämnden i

på följande sätt:

till bevillning för

inkomst av fast egendom..............................kr.

„ „ kapital.................................. »

„ „ arbetsanställning, tjänst eller pension.............. »

„ „ rörelse eller yrke eller eljest.............• ■ • „

Summa kr.

medgivet avdrag enligt 11 § 2 mom. 4:o) bevillningsförordningen........... • . »

taxerad inkomst således kr.

avdrag enligt 12 § 3 mom. a) bevillningsförordningen................... „

antagen beskattningsbar inkomst „

som bestämts med tillämpning av bestämmelsen i 12 § 3 mom. b)
l:o) b) 2:o) bevillningsförordningen;

uträknad bevillning ................................. „

till inkomst- och förmögenhetsskatt för ett taxerat

belopp av .......... „

medgivna avdrag enligt 18 § 1 mom. a), b) och c) inkomstskatteförordningen (hustru, husföreståndarinna
och....................barn under 21 år)...................... „

antaget beskattningsbart belopp „

uträknad inkomst- och förmögenhetsskatt................... „

samt till kommunal progressivskatt med beräknat

grundbelopp av......................................

därav beräknad kommunandel „

och beräknad utjämningsandel „

Pensionsavgift enligt 15 § i lagen om allmän pensionsförsäkring............. „

Uti ingivna besvär hade den skattskyldige yrkat att taxeras

till bevillning för sammanlagt.................

till inkomst- och förmögenhetsskatt för.....

Formulär 3 (för enskild skattskyldig, vars besvär allenast delvis bifallits).

Prövningsnämnden beslöt emellertid taxera klaganden på följande sätt:

till bevillning för

inkomst av fast egendom..............................kr.

„ „ kapital.................................. *

„ „ arbetsanställning, tjänst eller pension................

„ „ rörelse eller yrke eller eljest.............. . • „

Summa kr.

avdrag enligt 11 § 2 mom. 4:o) bevillningsförordningen................ • • „

taxerad inkomst således kr.

avdrag enligt 12 § 3 mom. a) bevillningsförordningen...................

antagen beskattningsbar inkomst med tillämpning av bestämmelsen
i 12 § 3 mom. b) l:o) b) 2:o) bevillningsförordningen.......... „

till inkomst- och förmögenhetsskatt för ett taxerat

belopp av ... ,.................................... »

avdrag enligt 18 § 1 mom. a), b) och c) inkomstskatteförordningen............ »

beskattningsbart belopp „

samt till kommunal progressivskatt med ett beräknat

grundbelopp av......................................

varav beräknad kommunandel „

och beräknad utjämning sa adel „

Pensionsavgift enligt 15 § i lagen om allmän pensionsförsäkring.............. „

Skal för prövningsnämndens beslut:

Stlilm 1921, Isaac Marcus* Boktr.-A.-B.

Taxeringsnämnden i ............................................................................................................................................................. hade taxerat

på följande sätt:

till bevillning för

inkomst av fast egendom..............................kr.

* „ kapital.................................. „

„ „ arbetsanställning, tjänst eller pension............... *

„ „ rörelse eller yrke eller eljest..............- ■ . „

Summa kr.

medgivet avdrag enligt 11 § 2 mom. 4:o) bevillningsförordningen............. „

taxerad inkomst således kr.

avdrag enligt 12 § 3 mom. a) bevillningsförordningen................... »

antagen beskattningsbar inkomst „

som bestämts med tillämpning av bestämmelsen i 12 § 3 mom. b)
l:o) b) 2:o) bevillningsförordningen;

uträknad bevillning....................................

till inkomst- och förmögenhetsskatt för ett taxerat

belopp av......................................... *

medgivna avdrag enligt 18 § 1 mom. a), b) och c) inkomstskatteförordningen (hustru, husföreståndarinna
och .................... barn under 21 år)........................ „

antaget beskattningsbart belopp „
uträknad inkomst- och förmögenhetsskatt................... „

samt till kommunal progressivskatt med beräknat
grundbelopp av ......................................

varav beräknad kommunandel „

och beräknad utjämningsandel „

Pensionsavgift enligt 15 § i lagen om allmän pensionsförsäkring............. „

På därom framställt yrkande beslöt prövningsnämnden, att den skattskyldige i stället
skulle taxeras på följande sätt:

till bevillning för

inkomst av fast egendom..............................kr.

„ „ kapital.................................. » ...................................................

„ „ arbetsanställning, tjänst eller pension............... ., ...................................................

„ „ rörelse eller yrke eller eljest. .................. ...................................................

Formulär 4 (för enskild skattskyldig, vars taxering på yrkande
av kronoombudet eller på yrkande inom nämnden ändrats).

Summa kr.

avdrag enligt 11 § mom. 4:o) bevillningsförordningen . .

. . . . kr.

taxerad inkomst således kr.

avdrag enligt 12 § 3 mom. a) bevillningsförordningen................... „

beskattningsbar inkomst med tillämpning av bestämmelsen i 12 § 3
mom. b) l:o) b) 2:o) bevillningsförordningen..................

till inkomst- och förmögenhetsskatt för ett taxerat

belopp av...........................................

avdrag enligt 18 § 1 mom. a), b) och c) inkomstskatteförordningen............ „

beskattningsbart belopp „

samt till kommunal progressivskatt med beräknat

grundbelopp av..................................... „

varav beräknad kommunandel „
och beräknad utjänmingsandel „

Skal för prövningsnämndens beslut

Sthlm 1921, Isaac Mardis'' Boktr.-A.-B.

■ ■

Taxeringsnämnden i

hade taxerat

på följande sätt:

till bevillning för

inkomst av fast egendom............................kr.

_ „ kapital............................... „

„ _ arbete................................ „

Summa kr.

medgivet avdrag enligt 11 § 2 mom. 4:o) bevillningsförordningen............ „

antagen beskattningsbar inkomst kr.
uträknad bevillning............................... „

till inkomst- och förmögenhetsskatt:

A-skatt för ett antaget beskattningsbart belopp av........... „

för vilket bolaget, vars kapital fastställts till kr.,

påförts grundbelopp efter procent med reduktion enligt be stämmelsen

i 19 § 1 mom. b) inkomstskatteförordningen eller med „

vard skatten uträknats till „

B-skatt för ett antaget beskattningsbart belopp av............ „

med ett grundbelopp av kr. och en uträknad skatt av . . „

samt till kommunal progressivskatt med ett grundbelopp
av.....................................

varav beräknad kommunandel „

och beräknad utjämningsandel „

Med anledning av bolagets häröver anförda besvär beslöt prövningsnämnden, att bolaget
i stället skulle taxeras på följande sätt:

till bevillning för

inkomst av fast egendom............................kr.

„ .. kapital............................... „ ....................................................

„ „ arbete................................ „

Summa kr.

avdrag enligt 11 § 2 mom. 4:o) bevillningsförordningen................. „ ....................................................

beskattningsbar inkomst således kr.

Formulär 5 (för aktiebolag, som taxerats
allenast å en ort och vars besvär bifallits).

till

och förmögenhetsskatt:

A-sk åt t för tt beskattningsbart belopp av................kr

för vilket bol t, vars kapital fastställdes till kr.,

påfördes dbelopp efter procent med reduktion enligt be stämmelsen

i 9 § 1 mom. b) inkomstskatteförordningen och alltså med „

B-skatt för antaget beskattningsbart belopp av........... „

med ett lopp av............................ »

samt till kommunal progressivskatt med ett grundblopp
av..................................... »

varav beräknad kommunandel „
och beräknad utjämningsandel „

Stillna 1921, Isaac Marcns''Boktr.-A.-B.

Taxeringsnämnden i

hade taxerat

på följande sätt:

till bevillning för

inkomst av fast egendom ..............................kr.

„ „ kapital.................................. „

„ „ arbete................................... „

Summa kr.

medgivet avdrag enligt It § 2 mom. 4:o) beviliningsförordningen............. „ ...................................................

antagen beskattningsbar inkomst „
uträknad bevillning................................... „

till inkomst- och förmögenhetsskatt:

A-skatt för ett antaget beskattningsbart belopp av.............. ,

för vilket bolaget, vars kapital fastställts till .......................................................... kr.,

•påförts grundbelopp efter procent med reduktion enligt bestämmelsen
i 19 § 1 mom. b) inkomstskatteförordningen eller med .... „ ,

vara A-skatten uträknats till........................... „ ...................................................

B-skatt för ett antaget beskattningsbart belopp av.............. „ ............... ................................

med ett grundbelopp av kr. och en uträknad skatt av ... . „ ....................................................

samt till kommunal progressivskaft med ett grundbelopp
av . . . .-...................................... . ...............................................,

varav beräknad kommunandel „ ....................................

och beräknad utjämningsandel „ ...................................................

Taxeringsnämnden hade därjämte föreslagit, att kommunandelen av progressivskattens
grundbelopp skulle emellan vederbörande kommuner så fördelas, att

erhölle ..............................................

kr.

Över taxeringsnämndens här ovan återgivna beslut hade bolaget anfört besvär samt yrkat,
att bolaget måtte taxeras

till bevillning för

inkomst av fast egendom ......,•.......................kr.

„ „ kapital.................................. „ ...................................................

„ * arbete................................... „ ...................................................

Formulär 6 (för aktiebolag, som taxerats å två eller
liera orter och vars besvär lett till ändring av taxeringen).

eller för tillhopa kr.

därav i

till inkomst- och förmögenhetsskatt:

A-skatt för ett taxerat belopp av .........................kr.

och B-skatt för ett beskattningsbart belopp av..................................................................,

varjämte bolaget hemställt, att taxeringen till den kommunala progreSSiVSkatten

Här antecknades, att enligt inhämtade upplysningar bolaget blivit taxerat till bevillning i

......................................................................... för kr. ..........................................

Prövningsnämnden beslöt, att bolaget skulle taxeras på följande sätt:

till bevillning för

inkomst av fast egendom kr.

„ „ kapital....................................

„ „ arbete................................. ■ • - ........................

Summa kr.

avdrag enligt 11 § 2 mom. 4:o) bevillningsförordningen...............• • • « ......--..............-......................

antagen beskattningsbar inkomst följaktligen kr. ..................................................

till inkomst- och förmögenhetsskatt:

A-ska 11 för ett antaget beskattningsbart belopp av..............kr.

för vilket bolaget, vars kapital utgjorde kr., skulle

påföras grundbelopp efter procent med föreskriven reduktion „

B-skatt för ett beskattningsbart belopp av................... ••

och ett grundbelopp av.................................

samt till kommunal progressivskatt med ett grundbelopp
av ............................................ »

varav den beräknade kommunandelen utgjorde „

och den beräknade utjämningsandelen utgjorde „ ................................................;

och fann prövningsnämnden skäl bestämma, att kommunandelen av progressivskatten
skulle fördelas sålunda:

Skäl ff<

ingsnämndens beslut

Sthlm 192l,l3aac Marciis* Boktr.-A.-B.

-Sfr

»■''

Taxeringsnämnden i

hade taxerat

på följande sätt:

till bevillning för

inkomst av fast egendom............................kr

„ „ kapital...............................

„ „ arbete.......................

***** "!

Summa kr.

medgivet avdrag enligt 11 § 2 mom. 4:o) bevillningsförordningen.............

antagen beskattningsbar inkomst kr.
uträknad bevillning...............................

till inkomst- och förmögenhetsskatt:

A-skatt för ett antaget beskattningsbart belopp av...........

för vilket bolaget, vars kapital fastställts till kr., påförts

grundbelopp efter procent med reduktion enligt bestämmelsen
i 19 § 1 mom. b) inkomstskatteförordningen eller med . ........

vard A-skatten uträknats till „

B-skatt för ett antaget beskattningsbart belopp av............

med ett grundbelopp av kr. och en uträknad skatt av . . „

samt till kommunal progressivskatt med ett grund belopp

av....................

................. »

varav beräknad kommunandel „

och beräknad utjämningsandel „

På därom framställt yrkande beslöt prövningsnämnden, att bolaget i stället skulle
taxeras på följande sätt:

till bevillning för

inkomst av fast egendom............................kr

, , kapital...................

A ........... 99 ...................................................

„ „ arbete................................

Summa kr.

avdrag enligt 11 § 2 mom. 4:o) bevillningsförordningen.................

beskattningsbar inkomst således kr.............................

Formulär 7 (för aktiebolag, vars taxering på yrkande av
kronoombudet eller på yrkande inom nämnden ändrats).

till inkomst- och förmögenhetsskatt:

A-skatt för ett beskattningsbart belopp av................

för vilket bolaget, vars kapital fastställdes till kr.,

påfördes grundbelopp efter procent med reduktion enligt bestämmelsen
i 19 § 1 mom. b) inkomstskatteförordningen och alltså med

B-skatt för ett antaget beskattningsbart belopp av...........

med ett grundbelopp av............................

samt till kommunal progressivskatt med ett grundbelopp
av.....................................

varav beräknad kommunandel

och beräknad utjämningsandel

Skal för prövningsnämndens beslut:

Sthlm 1931, Isaac Marcus* Boktr.-A.-B.