TILL STATSRÅDET OCH CHEFEN FÖRKUNGL. CIVILDEPARTEMENTET (Statens offentliga utredningar 1917:4)

V. P. M

TILL STATSRÅDET OCH CHEFEN FÖR
KUNGL. CIVILDEPARTEMENTET

ANGÅENDE

FOGDE RIFÖRVALTNING S FRÅGAN S
NUVARANDE LÄGE

AVGIVEN DEN 31 AUGUSTI 1916.

STOCKHOLM

K. L. BECKMANS BOKTRYCKERI

1917.

.<#

'' V. P. M.

till statsrådet och chefen för kungl. civildepartementet
angående fögderiförvaltningsfrågans
närvarande läge.

Undertecknade, som under vissa tider från och med hösten 1912
varit tillkallade för att inom civildepartementet bearbeta frågan om fögderiförvaltningens
lönereglering och omorganisation, få härmed på anmodan
av departementschefen vördsamt avgiva följande promemoria rörande
frågans närvarande läge.

Vi vilja därvid till en början behandla ämnet mot bakgrunden av
1909 års riksdags beslut i fögderiförvaltningsfrågan.

Ärendet hade år 1908 av Kungl. Maj:t förelagts riksdagen i samband
med frågan om hela landsstatens lönereglering. Riksdagen reglerade
då länsstyrelsernas lönefråga men gjorde beträffande fögderiförvaltningen
ingen ändring i status quo, förutom att en tillfällig löneförbättring
beslöts för kronofogdar, härad sskrivare och kronolänsmän. I detta
riksdagens beslut kan man läsa, att väsentlig besparing av statsmedel
och minskad omgång i ärendenas behandling voro förmåner, som man
ville se förverkligade, innan lönereglering för fögderiförvaltningen beviljades.

Dessa önskemål ansåg emellertid dåvarande chefen för civildepartementet
bättre och säkrare kunna tillgodoses medelst sådan omorganisation
av fögderiförvaltningen, att, med bibehållande av kronofogdebéfattnin
garna, antalet såväl kronofogde- som häradsskrivartjänster än ytterligare
reducerades.

Inför Kungl. Maj:t anmälde departementschefen, efter att hava hört
vissa tillkallade sakkunniga, den 29 januari 1909 frågan om lönereglering
för fögderiförvaltningen. På skäl, som antecknades i statsrådsprotokollet,
sökte departementschefen uppvisa, att det otta uttalade buske -

målet om kronofogdetjänsternas indragning och bestyrens överflyttande
på länsmännen ingalunda kunde realiseras med besparing för statsvei--ket; att att en högeligen viktig och hela året om fortgående verksamhet
hos kronofogden, nämligen uppbörden, väl skulle kunna anförtros
åt länsmännen men icke samtidigt med kronofogdens alla övriga
skrivgöromål tillåta länsmännen utövandet av deras övriga verksamhet
för åklagarkallets och polisskyddets upprätthållande m. m., och att i
varje fall kontroll och bokföring hos länsstyrelserna, när uppbördsmännens
antal flerdubblades, skulle kräva ökade kostnader och möta andra
hinder; att länsmännens övertagande av kronofogdens mångfaldiga göromål
och särskilt av uppbördsförvaltningen med säkerhet krävde anställandet
av särskilda polismän till ett betydande antal, vilket alltså innebure,
att tjänstemännens benämning väl förändrades men knappast deras
ställning inom förvaltningen; att en för administrationen synnerligen
viktig synpunkt, nämligen övervakandet och kontrollen över alla enskildheter
icke kunde omedelbart från länsstyrelserna tillgodoses, utan att
denna med nödvändighet krävde ett led i förvaltningen emellan länsstyrelserna
och länsmännen; samt att Kungl. Maj:t genom kungörelsen
den 4 december 1908 om obligatorisk direkt skriftväxling redan sökt
verka för införande av all möjlig förenkling inom administrationen och
för undanröjande av det med skäl överklagade mångskriveriet, ett mål, som
väl även finge anses vara åsyftat och främjat jämväl genom nådiga cirkuläret
den 22 mars 1907 angående förenkling av expeditionsformerna in. in.
Till sist yttrade departementschefen, att, då han på de skäl han anfört
ansåge experimentet med uppbördens anförtroende åt likets kronolänsmän
skola bliva för administrationen i hög grad menligt, han naturligen
icke kunde tillråda detsamma. »Tvärtom», fortsatte han, »tillmäter jag
kronofogdeinstitutionen den stora betydelse för kronans uppbörds- och
redovisnings väsen, att ett upphörande av samma institution enligt min
åsikt måste betinga en fullständig omläggning av uppbörds- och redovisningsväsendet
på ett eller annat sätt, varom jag för närvarande saknar
anledning att vidare yttra mig.»

Departementschefen föreslog av dessa skäl, att riket borde indelas
i 84 fögderier, 95 häradsskrivar- och 486 kronolänsmansdistrikt. I
överensstämmelse härmed förelädes riksdagen genom propositionen nr
37 förslag till lönereglering för fögderiförvaltningen. I detta förslag
ingick den reformen, att exekutionsmålen överflyttades i allt huvudsakligt
från kronofogdarna till länsmännen, något, varemot icke gjordes någon
invändning i riksdagen.

Men även två särskilda motioner väcktes, vilka bägge gingo huvudsakligen
ut på, att riksdagen måtte, med avslag å propositionen, i skrivelse
till Kungl. Maj:t anhålla om förnyad utredning angående kronofogdetjänsternas
indragning samt att Kungl. Maj:t måtte därefter för
riksdagen framlägga förslag i ämnet.

Statsutskottet vidblev den ståndpunkt utskottet år 1908 intagit och
anförde, att då motionärerna icke förebragt några andra sakliga skäl för
kronofogdetjänsternas indragning än dem, som vid föregående utredningar
varit under behandling och som då icke ansetts böra föranleda den
ifrågasatta genomgripande förändringen i fögderiförvaltningens organisation,
utskottet saknade anledning tillstyrka riksdagen att genom att begära
ännu en utredning, vilken icke rimligtvis kunde antagas komma
att i själva principfrågan leda till annat resultat än det redan vunna,
ytterligare fördröja en av trängande behov påkallad definitiv lönereglering
för fögderitjänstemännen, och detta så mycket mera, som det sedan
flera år tillbaka rådande interimistiska tillståndet i avseende å dessa tjänstemäns
ställning i åtskilliga fall visat sig medföra menliga följder beträffande
landsstatsarbetets behöriga bedrivande. Utskottet lämnade det
av Kungl. Maj:t framlagda förslaget utan anmärkning och hemställde om
bifall därtill.

I avgiven reservation yrkades på anförda skäl, att riksdagen måtte
dels i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om förnyad omprövning av
frågan om kronofogdetjänstens indragning och överflyttande av kronofogdens
tjänsteåligganden på länsmännen samt om framläggande av det
förslag, vartill en sådan prövning kunde föranleda, dels ock besluta att,
med bibehållande av den dåvarande indelningen av fögderierna och
länsmansdistrikten, avlöningen till kronofogdar, häradsskrivare och länsmän
skulle utgå med samma belopp som dittills, dock att en tillfällig
löneförbättring borde bestås.

Första kammaren biföll utan omröstning utskottets förslag, varemot
andra kammaren biföll reservationen med 124 röster emot 87. För frågans
avgörande genom gemensam votering framlade statsutskottet förslag
till voteringsproposition, vilket bifölls av första kammaren men avslogs
av andra kammaren. Frågan hade således förfallit, men tillfällig
löneförbättring beviljades som förut.

Kungl. Maj:t tillsatte därefter den s. k. fögderiförvaltningskommittén
av den 13 januari 1909 med uppdrag att avgiva yttrande och förslag
rörande omorganisation av fögderiförvaltningen och därvid särskilt
undersöka, huruvida kronofogdetjänsterna borde indragas och kronofog -

darnas tjänsteåligganden överflyttas på länsmännen. Kommittén avgav
sitt betänkande den 27 augusti 1912.

Såsom bekant sökte kommittén att lösa frågan alternativt utefter 4
skilda linjer.

Vi skola söka lämna ett ytterst kortfattat sammandrag av kommitténs
förslag. Men först må förutskickas den erinran, att lantpolisorganisationen
skilts från den egentliga landsstatsorganisationen, och
förslaget avser vid alla de 4 alternativen anordnande av en distrik tspolisinrättning,
bestående av resp. 420, 335, 250 och 250 man.

Alternativ I (kommittén sidd. 195, 257).

Kronofogdetjänsterna indragas och kronofogdarnas samtliga tjänsteåligganden
överflyttas å länsmännen med följande undantag:

1) exekutiv försäljning av fast egendom eller av fartyg, som i 92 §
utsökningslagen sägs, likasom ock fördelning av köpeskilling för fast
egendom eller för lösegendom i de fall, då enligt 119 och 120 §§ utsökningslagen
sammanträde för fördelningen erfordras.

Kronofogdarnas åligganden härutinnan förutsättas komma att verkställas
av därtill av länsstyrelserna för ordnade lämpliga personer;

2) avslutandet av civiläktenskap, vilket åliggande överflyttas på
domhavandena; samt

3) bestyret med avseende å markegång ssättning en, vilka åläggas
här adsskr ivarna;

Anm. a) minimifordringarna för erhållande av länsmanstjänst skärpas;
(kommittén sid. 238—254).

b) detalj modifikationer: specialräkningen uppgöres av häradsskrivaren
ensam, de s. k. småräkningarna gemensamt av häradsskrivaren
och vederb. länsmän samt bötesredogörelser av länsmännen.

c) kontrollen å länsmännen blir densamma som f. n. å kronofogdarna,
men de nuv. inventeringarna bliva fullständiga inspektioner;
tvångssemester under 14 dagar årligen; särskild dagbok
föres rörande indrivning av kommunalutskylder och utdrag av
densamma insändes kvartalsvis till länsstyrelsen.

d) fögderitjänstemännens antal: 117 häradsskrivare och 516 länsmän.

e) förstärkning av länsstyrelsernas arbetskrafter: 25 nya landskanslist-
och landskontoristtjänster, 23 andre och tredje länsno -

tarier och länsbokhållare samt 10 extra länsnotarie!- och länsbokhållare.

f) lönevillkor m. m., se kommitténs bet. sid. 258—270.

g) ang. polisväsendets ordnande )) » 362 —366.

Vid detta alternativ I beräknas 420 distriktspoliser.

Alternativ II (kommittén sidd. 218, 270).

Kronofogdetjänsterna indragas ocli kronofogdarnas tjänstegöromål överflyttas
dels ä länsmännen dels ock till avsevärd omfattning på andra funktionärer.

Det inrättas ett nytt slags landsfiskal stjänst. Landsfiskalen handhar
såsom chef polisväsendet, övar kontroll över länsmän och övriga polismän,
är åklagare efter förordnande eller eljest samt utför kronans klagan
i rättegångar.

Vidare inrättas å landskontoret en landsfogdetjänst. Landsfogden
övertager kronofogdarnas befattning med avseende å kronouppbördsväsendet
samt . indrivning och redovisning av böter. Länsmännen förrätta
emellertid uppbördsstämmorna, insätta den influtna kronouppbörden
i riksbanken och uppgöra restlängderna.

Kronofogdens '' övriga tjänsteåligganden övertagas av länsmännen,
dock att avslutandet av civiläktenskap Överflyttas å domhavandena, bestyret
med avseende å markegång ssättning en övertages av häradsskrivarna
och bevakandet av kronans fordringar i konkurser och vid exekutiva
auktioner ombesörjes av landsfogden, som emellertid äger att för ändamålet
påkalla biträde av länsmännen.

Anm. a) minimifordringarna för erhållande av länsmanstjänst skärpas.
(Kommittén sid. 238—254.)

b) exekutionsväsendet ombesörjes som vid alternativ I.

c) kontrollen å länsmännen utövas av uppbördskontrollanter samt
genom inspektioner av landsfiskalen och bliver i övrigt densamma
som under alternativ I.

d) tjänstemännens antal: 24 landsfiskaler, 24 landsfogdar, 95
häradsskrivare och 486 länsmän.

e) förstärkning av länsstyrelsernas arbetskrafter: 21 andre och
tredje länsnotarier och länsbokhållare, 42 landskanslister och
landskontorister samt 12 extra länsnotarier och länsbokhållare.

f) löneförmåner m. m. se kommitténs betänkande sidd. 272—282.

g) ang. polisväsendets ordnande » » 362—366.

Vid detta alternativ II beräknas 335 distriktspoliser.

Alternativ III (kommittén sidd. 282 ff.)

I)en nuvarande organisationsformen bibehålies i huvudsaklig överensstämmelse
med Kungl. Maj:ts proposition till 1909 års riksdag.

Modifikationer:

a) Exekutionsväsendet. Under det att i 1909 års proposition föreslogs,
att kronofogden skulle upphöra att vara utmätningsman utom i
vissa undantagsfall, hemställer däremot kommittén (sidd. 398—400),

att länsman skall vara utmätningsman på landet dock med den inskränkning,
att kronofogde skall fullgöra utmätningsmans åligganden dels
beträffande exekutiv försäljning av fast egendom och av fartyg, som i
92 § utsökningslagen sägs, samt fördelning av köpeskilling för utmätningsvis
försåld fast egendom och för lös egendom, då enligt 119 eller
120 § nämnda lag sammanträde för fördelningen erfordras, dels då fråga
är om uttagande inom eget fögderi av i dess specialräkning och bötesredogörelse
debiterade utskylder, avgifter och böter eller av inom fögderiet
debiterade, restförda kommunalutskylder, församlingsavgifter till
prästerskapet, avgifter till försäkringsanstalter och dylikt dels ock undantagsvis
i andra fall, då Konungens befallningshavande finner skäligt
därom förordna.

b) Redovisningsväsendet. . Balansrelationen pr den 31 augusti avskaffas.

c) Åklagarväsendet. Härutinnan hemställer kommittén

att vid den revision av kronofogde- och länsmansinstruktionerna,
som lärer vara att förvänta, uttrycklig föreskrift meddelas därom, att
kronofogdar och länsmän skola var för sig äga självständigt anhängiggöra
och utföra åtal samt att, sedan länsman verkställt häktning eller
beslag eller anhängiggjort åtal, kronofogde icke, utan att länsstyrelsen
därom särskilt förordnat, må ingripa i målet.

För att bereda kronofogden tillfälle att ingripa åtminstone i viktigare
fall skulle det åligga länsmannen att för kronofogden anmäla, när
brott begåtts, varå straffarbete dock ej under 2 år kan följa.

d) Kontrollen över länsmän och kronofogdar densamma som för närvarande.
Dock skola jämväl länsmännen föra kassajournal, och inventering
hos dem förrättas av kronofogden.

Anm. 1) tjänstemännens antal: 85 kronofogdar, 85 häradsskrivare och
421 länsmän. Nedsättning av länsmännens antal motiveras med
att länsmännen i stor omfattning icke äro fullt sysselsatta av sin
tjänst.

2) löneförmåner in. in. (kommittébetänkandet sidd. 424—444).

3) länsmännens kompetens (d:o » 412—''415).

4) ang., polisväsendet (d:o » 362—366).

Vid detta alternativ III beräknas 250 distriktspoliser.

5) förstärkning av länsstyrelsens arbetskrafter anses icke vara
påkallad.

Alternativ IV (kommittén sidd. 285 flf.).

Häradsskrivartjänsten indrages och göromålen överflyttas på en länsskrivare
med station i residensstaden och fästa biträden av landskontorists grad
ävensom tillfälliga biträden (renskrivare).

Länsskrivaren debiterar kronouppbördsmedlen, granskar taxer.-längderna
och inför i dem bevillning, »tillskriver» fastighetstaxer. -längder,
upprättar vägfyrktals- och prästvalslängder, s. k. stommar till mantalslängder,
röstlängd för val till Andra kammaren.

Kronofogden, som från länsskrivaren får stommar till röstlängd för
val till Andra kammaren, inför i dessa de anteckningar, som häradsskrivaren
nu gör.

Länsmannen för jordeböcker och förrättar mantalsskrivningen enligt
länsskrivarens stommar.

Antal tjänstemän: 24 länsskrivare, 85 kronofogdar, 421 länsmän.

Löneförmåner sidd. 292 ff.

Vid detta alternativ IV beräknas 250 distriktspoliser.

■ ''2

De sakkunnigas av år 1912 förslag.

Vi övergå härefter till 1912 års sakkunnigas förslag. Enligt nådigt
bemyndigande tillkallade chefen för civildepartementet den 16 oktober
1912 särskilda sakkunniga för att inom departementet deltaga i förberedande
behandling av fögderiförvaltningskommitténs betänkande och
närmast överlägga om den ytterligare utredning av frågan, som kunde
påkallas.

Med kännedom om frågans läge i riksdagen, enkannerligen i dess
andra kammare, kommo de sakkunniga efter hand till den uppfattningen,
att såvitt man ville ernå den åtrådda löneregleringen för fögderi förvaltningen,
ettdera av följande två alternativ måste vara för handen: antingen
måste det ovedersägligen uppvisas, att en förenkling av fögderiadministrationen
icke låter sig genomföras, eller ock, i händelse eu sådan befinnes
ändamålsenlig och genomförbar, förslag därtill framläggas samtidigt med
löneregleringspropositionen.

Nu hade chefen för civildepartementet den 29 januari 1909 vid
underdånig föredragning av frågan om fögderiförvaltningens omorganisation
yttrat: »Kronofogdarnas förnämsta och mest maktpåliggande funktion
har av ålder varit och är fortfarande befattningen med uppbördsoch
redovisningsväsendet. Då man sökt genomföra tanken på dessa
tjänsters indragning, har det därför också mött alldeles särskilda svårigheter
att nydana denna del av förvaltningen, vilken obestridligen genom
den nuvarande organisationen måste anses i och för sig väl ordnad».

Men redan i anledning av nådiga cirkuläret den 25 oktober 1901
angående frågan, huruvida genom förenklingar i förvaltningen tillfälle
kunde beredas till indragning av tjänster, hade å andra sidan två utav
Kungl. Maj:ts befallningshavande förklarat, att kronofogdetjänsten kunde
under vissa villkor utan men för administrationen indragas. En av dem
hade i underdånigt utlåtande anfört följande:

»Genom sin ämbetsställning vore Konungens befallningshavande
närmast att vitsorda och högt skatta betydelsen för det allmänna av
den kontroll, som av kronofogdarna utövades. Med hänsyn till länsmannens
sociala och tjänstemannaställning syntes det led, kronofogdarna
utgjorde inom lantregeringen mellan Konungens befallningshavande
och allmänheten, ingalunda kunna undvaras. Men, kunde man införa
något högre kvalifikationer för länsmanssysslans innehavare, vilkas
tjänsteställning i omedelbar beröring med allmänheten onekligen vore av

den allra viktigaste betydelse; kunde det uppvisas ett modernare sätt
för debitering, indrivning och redovisning av kronans uppbörd under
samma trygghet som nu; läte det sig göra att till exempel ålägga
domhavandena de mera maktpåliggande syneförrättningar, som av kronofogdarna
verkställdes; och skilde man äntligen från kronofogdarna den
dem först genom nya utsökningslagen av år 1877 tillagda befogenhet
att utmätningsvis försälja fast egendom, ett bestyr, som med de lätta
kommunikationerna alltför väl borde utan olägenhet för allmänheten
kunna såsom förr utföras hos länsstyrelserna, hölle Konungens befallningshavande
före, att indragning av kronofogdebefattningarna icke skulle
vålla men för förvaltningen.))

Följaktligen ställde sig frågan för de sakkunniga av år 1912 sålunda.
Eu förbättrad lönereglering för fögderiförvaltningen, om behovet varav
icke någon meningsskiljaktlighet torde råda, lärer, enligt vad det vill
synas, icke kunna ernås, utan att antingen en förenkling i förvaltningen
åstadkommes eller ock det uppvisas, att en sådan icke är genomförbar.
Å ena sidan framhålles, att det alltid mött särskilda svårigheter att
nydana kronofogdens funktion för förverkligandet av den främsta av
hans uppgifter, uppbörds- och redovisningsväsendet; å den andra anmärkes
från sakkunnig myndighet, att kunde man uppvisa ett modernare
sätt för debitering, indrivning och redovisning av kronans uppbörd etc.,
så borde indragning av kronofogdebefattningarna icke vålla men för
förvaltningen. Det ville följaktligen — oavsett tillsvidare frågan om
polisväsendets förbättring och kronofogdarnas övriga bestyr — framstå
såsom en slutföljd av det ovan sagda, att kunde man skapa åt oss
framför allt en praktisk, ny metod för uppbördens upphämtande, så
borde det förnämsta hindret för en förenklad organisation och ernåendet
av ny lönereglering åt fögderiförvaltningen vara undanröjt. Men väl till
märkandes: man finge ej köpa löneregleringen för priset av en underhaltig
organisation, den måste vara för kronan fullt betryggande och
för allmänheten medföra bekvämlighet.

Med hänsyn till vad nu yttrats lärer lätt inses, att 1912 års sakkunniga
i främsta rummet riktade sin ansträngning på att söka utfinna
en metod, som kunde tillfredsställande ersätta kronofogdens maktpåliggande
bestyr med den egentliga kronouppbörden, på samma gång den vore
effektiv i fråga om statsverkets trygghet och bekväm för de skattskyldiga.

Då man nu redan sedan någon tid i huvudstaden experimenterat,
icke utan framgång, med postverkets anlitande för kronouppbördens
upphämtande, låg det nära till hands för de sakkunniga att undersöka,
huruvida icke postverkets funktioner kunde på en naturlig väg förmås

att under en kort, viss begränsad tid av året svälla ut till att verka
såsom uppbördsmaskineri beträffande kronoutskylderna även på landsbygden.
Efter hand och med värderikt stöd av en teoretiskt och praktiskt
utbildad posttjänsteman ansågo sig de sakkunniga hava preliminärt löst
ifrågavarande uppgift. Metoden framlades i sammanhang med ett förslag
i allmänna drag till fögderiförvaltoingens därpå grundade organisation,
vid vars utarbetande särskild uppmärksamhet ägnades åt införandet i
förvaltningen av en funktionär, som skulle under länsstyrelsen handhava
inseendet över polis- och åklagarkallet.

Detta förslag innebär i sina huvuddrag:

att kronoutskylder skola uppbäras genom postverket,

att kronofogdetjänsterna skola indragas, samt

att kronofogdens nuvarande huvudsakliga tjänsteåligganden komma att
vila, förutom å postverket i vad rör kronoskatternas upphämtande,
företrädesvis å tre funktionärer, vilkas verksamhet generellt bestämts
sålunda:

dels en landsfiskal, i regel'' en för varje län, med huvuduppgift
att närmast under länsstyrelsen öva inseende över polis- och åklagarväsendet
och omedelbart personligen däri ingripa, men jämväl med åliggande
att likaledes under länsstyrelsen biträda vid kontrollen över exekutionsväsendets
haDdhavande, att genom inspektion och inventering hos
kronolänsmännen lokalt utöva det inseende över deras allmänna verksamhet,
som instruktionsenligt nu vilar på kronofogden; att vara kronans
ombudsman i orten; att där en utredning eller undersökning erfordras,
som berör större områden av länet, eller som eljest icke anses böra
överlämnas åt kronolänsmännen, efter förordnande av Kungl. Maj:ts
befallningshavande, sådan utredning eller undersökning verkställa; samt
att, i den mån hans nu angivna tjänsteplikter det medgiva, biträda
Kungl. Maj:ts befallningshavande med de göromål, som lämpligen kunna
honom anförtros;

dels i varje fögderi en häradsskrivare, som, utom häradsskrivarens
nuvarande debiteringsgöromål m. m., men med befrielse från mantalsskrivningen.
, skall bland annat bliva ensam redogörare för kronouppbörd
och böter med åliggande att avfatta vederbörliga restlängder och befordra
dem till indrivning genom länsmännen samt kontrollera kronolänsmännens
verksamhet härutinnan;

dels ock i varje länsmansdistrikt en kronolänsman, som, utom de
honom enligt lag och praxis åliggande bestyr, bör dels förrätta mantalsskrivningen
inom sitt distrikt, dels ock på eget ansvar vara utmätningsman,
(utom i det fall, att fråga är om försäljning av utmätt fast egen -

dom eller av fartyg, som i 94 § utsökningslagen enligt lydelsen i lagen
den 11 oktober 1912 sägs, eller om fördelning av köpeskilling för fast
egendom eller för lös egendom i fall, då enligt 140 eller 141 § sammanträde
för fördelningen erfordras). I övrigt skall åt kronolänsmannen
uppdragas att förrätta de övriga smärre bestyr, som enligt instruktion
och författningar nu åligga kronofogden.

Innan vi ingå på en något närmare redogörelse för denna plan,
sådan den för närvarande utformats, tillåta vi oss att med några ord
beröra frågan, huruvida den nuvarande organisationen kan anses för vår
tid fullt tillfredsställande.

Såsom allmänt omdöme torde kunna sägas, att den nuvarande
fögderiförvaltningsorganisationen, trots dess många goda sidor och den
säkerhet, varmed den arbetar, dock besitter avsevärda brister. Det kan
icke förnekas, att icke särskilt kronofogdarnas mellanställning inom förvaltningen
i många fall lett och fortfarande måste, om ock till äventyrs i mindre
grad än förr, leda till mångskriveri, omgång och dubbelarbete. Åtskilliga
ärenden, vilka till sin natur icke äro mera komplicerade, än att de borde
kunna tillfredsställande handläggas av en tjänsteman, bli för närvarande
föremål för behandling i så att säga tvä instanser. Inom fögderiförvaltningen
verkar därför i icke ringa grad eu överkvalificerad arbetskraft.
Vissa grupper av ärenden, där man enligt författningar och instruktioner
kunnat vänta en samverkan av kronofogden och länsmännen till nytta
för det allmänna, handläggas praktiskt taget uteslutande av de senare,
utan att den förres inflytande i allmänhet gör sig gällande. Kronofogdens
betydelse såsom mellanhand mellan Kungl. Maj:ts befallningshavande
och kronolänsmannen är visserligen fortfarande obestridlig, men
ingalunda, enligt vår uppfattning, i samma mån som fordom. Allt allmännare
vända sig länsstyrelserna, i anslutning till numera meddelade bestämmelser
om direkt skriftväxling mellan ämbetsverk och myndigheter,
direkt till länsmännen. Genom de överallt förbättrade kommunikationerna
och den livligare personliga verksamhet, som landshövdingarna på så många
områden av länets liv numera utveckla, hava landshövdingarna en vida intimare
kännedom om sina län och sin länsbefolknings alla förhållanden,
än tidigare torde varit fallet, något som givetvis också minskat kronofogdarnas
betydelse såsom mellanhänder mellan länsstyrelsen och ortsbefolkningen.

Slutligen bör såsom en viktig omständighet framhållas, att särskilt
länsmännen* icke äro helt upptagna av sin statstjänst, utan hava flerstädes
tillfälle till ett sysslande med enskilda angelägenheter i större

omfattning, än som alltid kan vara tjänligt för deras ställning och arbete
i övrigt. Att så är fallet har också senast erkänts i flera av de
från länsstyrelserna inkomna yttrandena och förslagen rörande länsmansdistriktsindelningen
under den nya organisationen.

Nu berörda förhållanden hava icke kunnat undgå att också medföra
större kostnader i löner och andra anslag från det allmänna, än
som med en förenklad organisation behövde ifrågasättas.

Vi tillåta oss att något närmare utveckla de ovan antydda bristerna
i organisationen och betona härvid först, att det just är själva organisationen,
som medfört den omgång och det dubbelarbete, som obestridligt
förefinnes, och ingalunda ett mindre framsynt handhavande av
göromålen. Tvärtom måste härvid de allra bästa vitsord lämnas fögderitjänstemännen.

Det må till en början ånyo erinras därom, att kronofogdarnas tjänsteverksamhet
i mycket hög grad måste ägnas åt uppbördsväsendet. Icke
nog med att själva uppbördsmöte^ nästan helt och hållet taga hans
person i anspråk under den tid de pågå. Uppbörden är, såsom det
yttrades i 1909 års proposition, en permanent verksamhet, som fortgår
hela året om. De ingalunda obetydliga restförda beloppen bliva föremål
för fortgående indrivningsåtgärder, och penningar inflyta snart sagt
dagligen. I avseende härå framställer sig den frågan, huruvida det kan
anses överensstämmande med klok hushållning att i vår tid, då man av
praktiska och sparsamhetssynpunkter gärna vill undvika överkvalificerad
arbetskraft, anlita för de relativt enkla uppbördsgöromålen tjänstemän
med kronofogdes utbildning, som nu merendels betecknas ej blott av juriskandidatexamen
utan ock av längre eller kortare tids verksamhet vid
domstolar och andra ämbetsverk. Efter vår uppfattning bör denna fråga
besvaras nekande.

Vidare har man under diskussionen om detta ämne ofta med kraft
framhållit den styrka, som vår fögderiförvaltning besitter just däri, att
den kontrollerande kronofogden i många stycken har precis samma verksamhetsuppgift
som de av honom kontrollerade kronolänsmännen. Uppstår
hinder för den underordnade eller är han i något fall icke lämplig,
tager den överordnade vid. Gärna erkännes, att det principiellt ligger
en sanning i detta betraktelsesätt. Men något annorlunda ställer sig
saken, när man ser till, huru förhållandena gestaltat sig i verkligheten.

Må det tillåtas att ett ögonblick dröja exempelvis vid den mycket
viktiga gren av fögderiförvaltningen, som utgöres av de två ännu sammankopplade
funktionerna polis- och åklag armakt. Här kunde man ju med
skäl vänta, att den överordnade med sin överlägsna teoretiska utbild -

ning skulle giva bekräftelse på den nyss berörda fördelen av två
på samma område verkande, lika befogade krafter, den ene överordnad
den andra. Men erfarenheten vittnar ingalunda därom. Änskönt det
nog redan förut var rätt allmänt bekant, att kronofogdarna under tidernas
lopp kommit att i huvudsak lämna polis- och åklagarsakerna i
länsmännens händer, ha vi dock velat förete ett vittnesbörd därom och
för sådant ändamål införskaffat uppgifter från kronofogdarna angående
av dem år 1912 personligen företagna polisundersökningar eller andra
polisåtgärder samt om antalet fall av utav dem vid underdomstol utförd
talan i brottmål. Svaren ha sammanfattats i en tabell och utvisa, att antalet
av kronofogdarna år 1912 vidtagna polisåtgärder är 161, därav dock på
kronofogden i ett enda uppgivet fögderi komma 92 och på samtliga
övriga 116 kronofogdar tillhopa 69 fall eller i medeltal på ett år för
varje av dessa 116 kronofogdar 0.6 fall. Uppgifterna om de fall, då
kronofogden själv fört talan i brottmål, visa samma resultat, ity att
medeltalet fall på var kronofogde utgör vid pass 0.7. Bilden belyses i sin
mån av eu annan tabell, som har ett jämförande innehåll. Man känner
nämligen genom fögderiförvaltningskommitténs tabell XVII (sid. 621 ff.
i dess betänkande) medeltalet av de åren 1905—1909 å länens landsbygd
förekomna polisundersökningar och åtal i brottmål, som utgjorde
tillhopa 19,575. Jämföras därmed enahanda uppgifter, låt vara för år
1912, i fråga särskilt om kronofogdarna, vilka uppgifter angiva det
sammanlagda antalet av kronofogdarnas polisundersökningar och talan
i brottmål till 231, så visar resultatet, att, om förhållandena varit någorlunda
likartade för de bägge skilda tidsskedena, vilket torde kunna antagas,
har på rikets samtliga kronofogdar kommit allenast något mera
än ett fall på 100, eller, närmare uttryckt, 1.2 % av samtliga å rikets
landsbygd förekomna polisundersökningar och åtal i brottmål.

Det torde härav med all önskvärd tydlighet framgå, att, såvitt talet
är om polis- och åklagarsaker, fördelen av att äga för landsbygden två
grupper av organ med lika befogenhet, den ena överordnad den andra,
icke i verkligheten lämnat det resultat, som man teoretiskt velat antaga.
Fortfarande sakna vi, såsom det offentligt har sagts1), en ledande poliskraft
inom varje län, en verklig chef för landsbygdens hela polisväsende,
en man, som genom juridisk underbyggnad samt teoretiska och praktiska
polisstudier förvärvat de egenskaper, som göra honom skickad att
bära ansvaret för ledningen i stort av polisuppsikten, och vars förnämsta,
att icke säga enda uppgift borde vara handhavandet av denna. Konungens
befallningskavandes mångskiftande och enkannerligen hans i regel

'') »Från Svenska Statsförvaltningen» 1914 h. 8 och 9.

stationära verksamhet hindrar denna ämbetsmyndighet att annorledes
än på papperet utöva chefskapet för landsbygdens polis. Erfarenheten
har för övrigt lärt, att det är en ren tillfällighet, om inom en länsstyrelse
finnes någon för polissaker danad och tillräckligt intresserad kraft.
Man har icke ansett sig behöva fästa något speciellt avseende vid anlag,
insikter och utbildning för poliskallet, när man tillsatt ämbetsbefattningar
i länsstyrelserna. Det skall icke förnekas, att kronofogden i
några få undantagsfall kunnat inom sitt fögderi vara en sådan kraft
som här avses, men dels är hans område begränsat till fögderiet, dels
vet den sakkunnige allt för väl att kronofogdens övriga bestyr kommit
att så lägga beslag på hans tid och krafter, att han icke i regel är
skickad för den uppgift, varom här är fråga. Allt hänger således i
själva verket på länsmännen, var inom sitt distrikt, men ledningen, överinseendet,
varest finnes det? Självklart torde därför numera få anses
att likasom Konungens befallningshavande har till rådgivare i fråga om
hälsovård och sjukvård förste provinsialläkaren, för veterinärväsendet
länsveterinären, för lantmäteriet förste lantmätaren, så behöver Konungens
befallningshavande för inseendet över och det enhetliga ordnandet
av polisväsendet ävensom för kontrollen över åklagarkallet en särskild,
enkom därför anställd specialist, och detta särskilt med avseende på den
växande förstärkta polisbevakningen på landet. Det var därför ett verkligt
fynd, fögderiförvaltningskommittén av år 1909 gjorde, när densamma
i ett av sina alternativa förslag skapade en polischef för länets
landsbygd. En sådan chef, obunden av några som helst andra bestyr,
•fullt förtrogen med länets lokala förhållanden, och med alla dess övriga
polisorgan, utrustad med befogenhet att, där så fordras, samla länets
poliskrafter för gemensamma uppgifter, en sådan kraft är det vi behöva.

De fördelar av två grupper organ med lika befogenhet, den ena
överordnad den andra, som man också velat framhålla med avseende å
exekutionsärendena, äro ej heller i praktiken tillfinnandes, naturligen bortsett
från det obestridliga gagnet av det personliga ansvar för dessa
ärenden, som enligt utsökningslagen åligger kronofogde. Men själva förrättningen
utför kronofogden i regel icke. Enligt fögderiförvaltningskommitténs
statistiska material för åren 1904—1908 utförde kronofogden
själv exekutiv förrättning i allenast omkring 9 % av samtliga ärenden,
och då vågar man ändå antaga, att såsom av kronofogden personligen
verkställda utslag i tvistemål redovisats även de, i vilka förrättningen
inskränkt sig till att å kronofogdekontoret mottaga direkt från gäldenären
eller hans ombud det belopp, varför utmätning påkallats.

Ej heller kan man med fog påstå, att kronofogdens betydelse, för
administrationen i allmänhet i våra dagar är densamma som förr.

På en tid då kommunikationsväsendet ännu icke förmådde uppvisa
på långt när den utveckling, detsamma i vårt land nu nått och som för
varje år fullföljes, då kronofogden, oftare än nu bosatt mitt ute i sitt
fögderi, genom omständigheternas makt kom i en långt livligare förbindelse
med såväl fögderiborna som de honom underlydande kronolänsmännen,
då enligt hävdvunnen sed Kungl. Maj:ts befallningshavandes
hänvändelse till kronolänsmännen skedde, icke direkt, utan
gick genom kronofogdens expedition, då var kronofogdens tjänstebefattning
av vida större betydelse för det allmänna än nu. Över huvud
torde det kunna sägas, att många av de förutsättningar, som möjliggjorde
för kronofogden att i och med sin tjänsteverksamhet utöva ett
gagnerikt inflytande på allmänna ärendens avgörande, nu mera icke
längre äro för handen. Frågar man sig, huru kronofogden fordom mera
än nu blev i tillfälle att förvärva den mångsidiga kännedomen om sitt
logderi, ligger svaret, enligt vår uppfattning, nära till hands. Det
fanns då lagbestämda förrättningar, vid vilka han med nödvändighet
sammanträffade med ortens bemärkta män och självfallet fick rika tillfällen
att lära känna både deras personliga egenskaper och inhämta
underrättelser om ortsförhållandena. Sådana tillfällen voro framför allt
syner och besiktningar å utarrenderade kronoegendömar, de för militien
disponerade boställena, civilstatens boställen och sist, men icke minst,
soldattorpssynerna i de fall, där dessa uppdrogos åt kronofogden personligen.
Med få undantag äro samtliga dessa förrättningar icke längre
kronofogdens sak. 1 fråga om näringsliv och ekonomiska förhållanden
voro taxerings förrättningarna, vid vilka kronofogden obligatoriskt var
tillstädes, av mycket stor betydelse för förvärvet av hans person- och
sakkännedom. Åven om flertalet kronofogdar fortfarande därvid anlitas,
sker detta fakultativt, och kronofogdar finnas, efter vad som är bekant,
som icke användas i taxeringsarbetet. Uppbördsmötena, som förr kanske
mera än nu besöktes personligen av de skattskyldiga, särskilt med anledning
av de flerahanda utbetalningar, vilka då gjordes till hemmansinnehavarna
men nu upphört, såsom exempelvis lindringsersättning för rustnings-
och roteringsbesvären m. m., lämnade då ökat tillfälle för kronofogden
att träffa ortsbefolkningen, låt vara att vid dessa möten tiden ofta
icke medgav något närmare avhandlande av ortens angelägenheter. — Utan
fara för misstag torde man således kunna våga det påståendet, att kronofogdarna,
vilka nu till vid pass 30 % av hela antalet äro boende i residensstäderna
och över huvud till omkring 72 % i städer, icke på långt när i

samma mån som i forna tider, då de sutto på sina boställen ute i orterna,
äga tillfällen att förvärva en ingående kännedom om sina fögderiers alla
förhållanden. V i hålla tvärtom för ganska sannolikt, att, då kronofogden
i våra dagar skall hos sin länsstyrelse yttra sig i frågor, där en sådan
ingående kännedom är av nöden, han i inånga fall måste göra speciella
undersökningar eller, i säkerligen ändå fler fall, grunda sitt omdöme på
kronolänsmännens primärutsagor. Med få ord sagt, hans personliga
kännedom om sitt fögderi och dess mångskiftande förhållanden är icke
och kan icke numera vara densamma som förr. Därmed hava vi naturligtvis
icke velat bestrida, att kronofogden även i vår tid, till följd
därav, att hans tjänsteverksamhet faller inom fögderiets begränsade område,
efter hand förvärvar en avsevärd fond av kunskaper om dess
olikartade förhållanden.

Av fögderiförvaltningskomruittéens alternativa förslag hava de, som
betecknats med I, II och IV, icke förordats varken av kommittéens
majoritet eller av Kungl. Maj:ts befallningshavande.

V ad beträffar alternativet III, som förordats av många länsstyrelser,
kan på goda skäl ifrågasättas, huruvida detta utgör någon förbättring
av 1909 års proposition. Oavsett den omständigheten, att kommitténs
förslag till polisväsendets ordnande blivit underkänt av nästan samtliga
länsstyrelser, som i stället allmänt anslutit sig till den kritik av samma
förslag, vilken givits av 1912 års sakkunninga, vilja vi fästa uppmärksamhet
vid följande omständigheter.

Under det att 1909 års åberopade proposition upptog 84 kronofogde-,
95 häradsskrivar- och 486 kronolänsmanstjänster, utgöra sagda
landstatssysslor i alternativet III av kommitténs betänkande ett antal av
respektive 85, 85 och 421.

Vad då först angår kronofogdetjänsterna, bör det vara klart, att
den betydelse, som länsstyrelserna i allmänhet tillmätt dessa tjänster
och som vi i flera hänseenden ingalunda vilja bestrida, måste anses i
avsevärd mån förringad genom den reduktion av antalet tjänster, som
ägt rum i alternativet III såväl som i 1909 års proposition. För att
såsom exempel taga ett län, där antalet kronofogdar sålunda sänkts från
4 till 2, ligger i sakens natur, att kronofogden enligt den föreslagna
nya ordningen skall vida mindre än nu bliva i tillfälle att vinna personoch
sakkännedom. Uppbördsmötena måste givetvis minskas till antalet,
kronofogdens förväntade större inflytande på åklagar- och polisväsendet

begränsas i stället för att tillväxa, möjligheten av hans användning för
taxeringsväsendet inskränkes, och det är vår uppfattning att, sedan enligt
begge förslagen hans befattning såsom utmätningsman i det stora
hela upphört, kronofogdens övervägande göromål komme att i högre
grad än nu omfatta företrädesvis uppbörds- och redovisningsväsendet.

Vidkommande häradsskrivarna ansåg Kungl. Magt år 1909, att man
icke kunde påräkna ett ansvarsfullt och pålitligt arbete av dessa tjänstemän,
med mindre deras antal sattes till 11 flera än kronofogdarnas, och
det uttalades från såväl länsstyrelsers som andra ämbelsmyndigheters sida
allvarsamma betänkligheter även emot den sålunda föreslagna reduktionen
i det nuvarande antalet tjänstemän. Sedan dess har, innan fögderiförvaltningskommitténs
utlåtande gavs, på häradsskrivarna lagts en
ny börda, nämligen det dryga arbetet med röstlängden för riksdagsmannavalen,
en börda som jämväl tynger kronofogdarna. Kommittén
har emellertid ur besparingssynpunkt och för ernående av den icke alldeles
nödvändiga enheten i distriktsindelningen tilltrott sig att reducera
antalet häradsskrivare till 85 eller till samma antal som kronofogdarnas.
En slik nedsättning i antalet tjänstemän lär icke vara möjlig, utan att,
såsom kommittén påvisar, det väsentliga av arbetet, även debiteringen,
anförtros åt legda arbetskrafter, och vi måste för vår del finna detta
ganska betänkligt och ingalunda tillrådligt med hänsyn till den precision,
som speciellt kräves i debiteringsarbetet, så vitt man vill undvika äventyret
av eu mängd fel, ländande till misstro över huvud emot pålitligheten
i häradskrivarnas grannlaga, minutiösa arbete.

Ett alldeles särskilt skäl emot en sålunda ifrågasatt reduktion av antalet
häradsskrivare hämta vi också från lagen om allmän pensionsförsäkring,
vilken lag medför, att mantalsskrivningen blir vida besvärligare
än förr, vadan det måste vara ett viktigt önskemål, att mantalskrivningsdistrikten
icke göras för stora.

Men än svårare är det att förstå, huruledes — försåvitt man underkänner
kommitténs polisorganisation — man kan vara tillfreds med det
föreslagna antalet kronolänsmän eller 421, d. v. s. ej långt från 100
mindre än nu. Och dock visa några av de underdåniga utlåtandena, att
man lämnat förslaget i denna del utan anmärkning, änskönt man förkastat
polisorganisationsförslaget och samtyckt till att exekutionsväsendet
med dess ansvar lägges odelat på länsmännen.

Enligt vår uppfattning är fögderiförvaltningskommitténs alternativ
111 av beskaffenhet att icke numera kunna utan skada för förvaltningen
genomföras.

Planen enligt 1912 års sakkunnigas förslag, sådant det numera utarbetats,
kan härefter i största korthet sammanfattas sålunda.

I. Organisationens allmänna drag.

a) Kronofogdens befattning med exekutionsväsendet övertages av
länsmännen, med undantag för exekutiv försäljning av fast egendom
eller av fartyg, som i 94 § utsökningslagen enligt lydelsen i lagen den
11 oktober 1912 sägs, likasom ock för fördelning av köpeskilling för
fast egendom eller för lös egendom i fall, då enligt 140 och 141 §§
utsökningslagen sammanträde för fördelningen erfordras. I dessa nu
antydda fall bör länsstyrelsen efter sig företeende omständigheter äga att
besluta, huruvida ärendet skall behandlas å landskansliet eller ute i
orten, i vilket senare fall länsmannen, om han anses kompetent, men
annars särskilt förordnad tjänsteman, företrädesvis landsfiskalen, blir
förrättningsman.

Kontrollen över exekutionsväsendets • handhavande anordnas såsom
nu medelst kvartalsvis till länsstyrelsen insända dagboksutdrag med verifikationer
samt genom på obestämd tid företagna inspektioner genom
landsfiskalen, vilken ock bör få sig ålagt att verkställa den länsstyrelsen
åliggande granskning av dagboksutdragen och hos länsstyrelsen anmäla
de anmärkningar, vartill fog förekommit. Jfr »Medelskontrollen» s. 31.

Med exekutionsväsendets överflyttande på länsmännen synes, på sätt
civilministern i sitt anförande till statsrådsprotokollet den 29 januari
1909 yttrade, böra följa ej allenast, att statens garanti enligt lagen den
10 juli 1899 om ersättning av allmänna medel i vissa fall för skada,
som förorsakats av ämbets- eller tjänsteman, bringas att omfatta medel,
dem länsmannen såsom utmätningsman har om händer, utan ock att
till länsmannen såsom utmätningsman utsträckes föreskriften om årlig
inventering enligt förordningen den 10 juli 1899, ävensom att länsmannen
i sin nu nämnda egenskap får till tjänsteåliggande att föra
dagbok i utsökningsmål och sådan dagbok, som i 10 § av förordningen
den 12 juli 1878 är för stadsfogde föreskriven i fråga om uppbördsrestantier.

Åven i fråga om exektionsväsendet, i fall det anförtros åt kronolänsmännen
på eget ansvar, hava vissa kontrollföreskrifter ansetts av
nöden i syfte att vid utmätning influtna medel icke må bliva hos utmätningsmannen
inneliggande längre tid än nödigt är. Stadgandet om
redovisning för laga kraftvunnet utslag direkt till borgenär, som därom

gjort framställning enligt 18 § i Kungl. kungörelsen om kronofogdes och
stadsfogdes dagbok m. m. den 12 juli 1878, sådant detta lagrum lyder
i Kungl. kungörelsen den 10 juli 1899, borde ur synpunkten av kronans
ersättningsplikt utsträckas att gälla alla de fall, där nu lyftningen av
utmätta medel beror blott av den sökandes anmälan, och således översändandet
direkt till utmätningssökanden även utan dennes begäran bliva
regel. Postavgifterna borde enligt förslaget bäras av statsverket, som
har det största intresse av att medel, för vilkas redovisande detsamma
påtagit sig ansvaret, bliva snarast redovisade. År utslaget laga kraftvunnet
borde således redovisning i varje fall äga rum, så snart medlen
influtit. Och beror redovisningen på företeendet av bevis om laga kraft,
bör likaledes utmätningsmannen genom deposition i riksbanken snarast
avbörda sig beloppet.

b) Verkställighet av utslag i brottmål tillhör likaledes såsom i verkligheten
nu kronolänsmännen. Åliggandet regleras genom ny instruktion.

c) Likaså åligger kronolänsmännen indrivning av böter och kronorestantier
enligt från häradsskrivaren mottagna saköreslängder och restlängder.
Redovisningen skulle dock tillkomma häradsskrivaren. Men
det bör anmärkas dels att fråga är att, med befrielse för häradsskrivaren
av all befattning med saköreslängder och bötesredogörelser, lägga detta
bestyr på landsfiskalen, dels att ett nytt förslag är under beredning
rörande frågan om böters förvandling i annan ordning än nu, vilket
skulle i liög grad minska länsmännens bestyr med förvandlingsstraffens
verkställighet.

d) Polis- och åklagarkallet vilar såsom nu å länsmännen men under
en effektiv ledning och kontroll av polischefen, landsfiskalen, varom vidare
längre fram.

e) Uppb ördsförfa rand et i fråga om kronoutskylder sker för landet
genom postverkets försorg och försiggår nnder allmän uppbördstermin
från och med den 21 november till och med den 5 december varje år.

Den skattskyldige har att, med företeende av den för honom utfärdade
debetsedeln jämte bifogade skattepostanvisning0), under uppbördsterminen
portofritt inbetala de honom påförda kronoutskylder å vilken fast
postanstalt som helst inom riket. Där beloppet överstiger ettusen kronor,
bör betalningen helst ske medelst eu å postverket ställd postremissväxel,
utfärdad av riksbanken eller annan bank, för vilken Kungl. Maj:t
fastställt reglemente. *)

*) Se bilaga A.

Efter det postanstalten mottagit likvid för skattepostanvisning, frånskiljer
och behåller postanstalten skatteanvisningen samt återställer till
den skattskyldige debetsedeln, kvitterad och avstämplad i överensstämmelse
med anvisningen å debetsedeln.

Därest någon vill begagna sig av honom enligt 15 § lagen om
allmän pensionsförsäkring medgiven rätt att särskilt erlägga pensionsavgift
eller del därav, har han att enligt formulär, som tillhandahålles
å postanstalten, utskriva särskild å vederbörande häradsskrivare utställd
skattepostanvisning.

När vederbörande uppbördstermin tilländagått, emottager postverket
icke vidare kronoutskylder. Ej heller emottager postverket i vidare mån
än ovan sägs kronoutskylder till annat belopp än som å debetsedeln
linnes upptaget.

Sedan de inbetalda skattepostanvisningarna ankommit till postkontoret
å den ort, där häradsskrivaren är bosatt, eller, om han är bosatt
å ort, varest allenast poststation finnes, till det postkontor, varunder
poststationen lyder, insätter postkontoret dag för dag och särskilt för
varje fögderi, där flera sådana förekomma, anvisningarnas sammanlagda
belopp i vederbörande riksbankskontor för länsstyrelsens räkning å statsverkets
giroräkning, varvid avlämnas, förutom för riksbankens bokföring
erforderlig insättningsnota, dubbla reversal å beloppet med angivande
å det fögderi insättningen avser. Det ena reversalet, försett med riksbankskontorets
kvitto å beloppet, återställes till postkontoret, varjämte
det andra reversalet med åtecknat bevis, att medlen tillgodoförts statsverkets
giroräkning, av riksbankskontoret vid kassatimmens början påföljande
dag översändes till vederbörande landskontor, som bokför de
influtna medlen under depositionstitel. Postkontoret redovisar, mot kvitto,
skattelikviden till häradsskrivaren med det från riksbanken erhållna
kvitterade reversalet jämte tillhörande skattepostanvisningar, varvid postkontoret
tillika överlämnar eu över anvisningarna uppgjord förteckning.

I den mån häradsskrivaren emottager redovisning från postverket,
skall han i uppbördsboken anteckna verkställd inbetalning.

Över kronoutskylder, vilka icke i behörig ordning inbetalts under
uppbördstermin, skall häradsskrivaren skyndsamt för varje till fögderiet
hörande länsman sdistrikt upprätta särskild rästlängd samt senast tre
veckor efter uppbördsterminens slut översända densamma till vederbörande
kronolänsman, som har att i egenskap av utmätningsman indriva
däri upptagna belopp.

Redovisningen försiggår sålunda.

Senast inom tre veckor efter nppbördsterminens slut skall häradsskrivaren
till Kungl. Majrts befallningshavande för omföring av de genom
postverket i riksbanken insatta uppbördsmedlen ingiva de från postkontoret
emottagna riksbankskvittenserna och levereringsreversal i två exemplar,
upptagande all den under uppbördsterminen influtna uppbörden,
fördelad på behöriga titlar. Det ena reversalet, kvitterat, låter Kung].
Maj:ts befallningshavande därefter återställa till häradsskrivaren för att
av honom såsom verifikation biläggas specialräkningen över kronouppbörd
en.

Av utmätningsman å landet uppburna kronoutskylder, vilka ej böra
till annan, som begärt handräckning, redovisas, skola i den mån utskylderna
influtit å viss dag i varje månad insättas i vederbörande riksbankskontor
för länsstyrelsens räkning å statsverkets giroräkniug, varefter
det från riksbanken erhållna kvittot till häradsskrivaren översändes.

Sedan utmätningsman å landet från häradsskrivaren emottagit restlängd
för indrivning av däri upptagna utskylder, åligger det utmätningsmannen
att skyndsamt och senast inom tre månader därefter till häradsskrivaren
avlämna redovisning med riksbankens kvitto å de av utmätningsmannen
därstädes insatta medlen eller förteckning jämte debetsedlar
eller restlängdsutdrag angående utskylder, som skola anmälas till avkortning
eller avskrivning samt förteckning å de skattskyldiga, vilkas
utskylder till följd av de skattskyldigas vistelse utom utmätningsmannens
distrikt eller av annan laga orsak ännu icke kunnat uttagas.

Debiteringen av kronoutskylder verkställes av häradsskrivaren i hittills
vanlig ordning och kronoutskylderna upptagas å debetsedel, upprättad
enligt formulär, som fastställes i sammanhang med det nya uppbördsreglemente,
vartill förslag uppgjorts. Vid debetsedeln är fogad en
av häradsskrivaren utskriven, genom perforering frånskilj bar skattepostanvisning,
utställd å häradsskrivaren (bilaga A). Debetsedlarna med
tillhörande skattepostanvisningar skola sist tio dagar före uppbördsterminens
början med allmänna posten kostnadsfritt sändas till de skattskyldige.

Särskild debetsedel skall utfärdas för varje skattskyldig man, vilkens
ålder vid utgången av det år, för vilket utskyldema påförts honom, icke
understiger 21 år, samt för en var annan skattskyldig som är särskilt
för sig mantalsskriven eller som har att utgöra bevillning av fast egendom
samt av inkomst eller inkomst- och förmögenhetsskatt eller att
erlägga pensionsavgift enligt 15 § lagen om allmän pensionsförsäkring.
Likaledes skall särskild debetsedel utfärdas åt fastighetsägare för varje

honom tillhörig fastighet, därest han vid mantalsskrivningen eller sedermera,
dock senast före prövningsnämndens sammanträde, därom gör
framställning. Debetsedlarna med tillhörande skattepostanvisningar sändas
till de skattskyldiga under den adress, som i mantalslängden antecknats
eller blivit hos häradsskrivaren anmäld. Skattskyldig, som icke före
uppbördsterminens början erhållit sin debetsedel äger därom göra anmälan
hos vederbörande häradsskrivare, som har att omedelbart utfärda
och den skattskyldige tillställa ny debetsedel med skattepostanvisning.

Närmare detaljer i detta ämne komma givetvis att meddelas i det
nya uppbördsreglemente, som med den nya organisationens genomförande
påkallas och vartill förslag uppgjorts.

f) Kommunalutskyldsresters indrivning lägges å kronolänsmännen.

Om vissa regler i syfte att å kronans vägnar öva tillbörlig kontroll

över de kommunala restantiernas indrivning ha vi för avsikt att yttra
oss närmare under avdelningen här nedan om kontrollen.

g) Tillsyn å de allmänna besvärens fullgörande, i den mån de kvarstå,
fullgöres av länsmännen.

h) Kronans ombudsmanskap anförtros icke, såsom förut föreslagits,
länsmännen, utan landsfiskalen.

När man'' besinnar, att allt huvudsakligt av de under a)—d) samt f)
uppräknade bestyr i själva verket allt hitintills förrättats av länsmännen,
låta vara under kronofogdens kontroll, att uppbördsförfarandet vid stämmorna
ersättes av postverkets arbete under den föreslagna uppbördstiden,
samt att kronofogdens redovisningsbestyr övertages av häradsskrivaren,
torde icke mycket stå kvar av kronofogdeinstitutionen, sådan
den är i gällande instruktion bestämd.

II. Tjänstemännen i den föreslagna organisationen samt deras

tjänsteställning.

a) Landsfiskalen.

Landsfiskalen ersätter, med undantag för vad enligt det föregående
lagts på andra, kronofogden och blir i främsta rummet ledande
polischef inom länet eller sitt distrikt av länet. Han blir i själva verket
en rekonstruerad kronofogde med huvuduppgifter på sådana angelägenheter,
som hittills i stort sett mest på grund av förhållandenas makt
måst av kronofogden lämnas å sido. Det torde, såsom tidigare anmärkts,
få anses vara ett rätt grepp att införa denna funktionär inom förvalt -

ningen. Institutionen, sådan den föreslås, kan icke i något avseende sägas
prejudicera eu blivande rättegångsreform.

Landsfiskalens huvuduppgift blir tvåfaldig, dels såsom polischef
dels såsom överåklagare. Naturligtvis är en d)Tlik kombination av polisoch
åklagarmakt icke den lyckligaste. Den har emellertid sedan ålder
bestått hos oss och kan först i sammanhang med en allmän rättegångsreform
bliva ändrad. I varje fall blir med den nu förevarande landsfiskalsinstitutionen
åklagar- och polisväsendet på landsbygden avsevärt
förbättrat. I sin egenskap av polischef skall landsfiskalen lyda direkt
under länsstyrelsen och för länet eller distriktet, om i länet anställdes
två landsfiskaler, närmast under länsstyrelsen vara förman för kronolänsmännen
samt övrig polisbevakning å landsbygden: fjärdingsmän, polismän
av olika slag, jämväl länsdetektiv och ridande polis. Då reservpolisstyrka
inkallas — enligt kontrakten med vissa städer — skall han, så
framt annorledes ej förordnas, taga ledningen. I alla polisväsendet å
landsbygden rörande ärenden äger han göra hänvändelser till länsstyrelsen
och har att närmast under länsstyrelsen ansvara för att tillräcklig
ordnings- och säkerhetspolis är tillgänglig inom distriktet.

Såsom överåklagare för landsbygden har han först att med uppmärksamhet
följa och kontrollera länsmännens åklagarverksamhet. Oavlåtligen,
i den män anledning därtill förekommer och omständigheterna
det tillåta, skall han vara tillstädes vid häradsrätterna och där söka bilda
sig ett säkert omdöme om länsmännens olika förmåga och nit i åklagarkallet
samt i förekommande fall med råd och upplysningar biträda dem
i denna deras verksamhet.

Men liksom landsfiskalen är oförhindrad och bör i förekommande
svårare fall själv omedelbart ingripa såsom polisman, åligger honom ock
att personligen, så vitt ske kan, vara åklagare, enkannerligen i sådana
mera invecklade mål, där häktad person äger påkalla biträde av juridiskt
bildad försvarsadvokat. I sin egenskap av överåklagare torde landsfiskalen
ställas närmast under justitiekanslerns inseende. Närmare bestämmelser
om landsfiskalens ställning såsom överåklagare lära bli meddelade
i sammanhang med ändring av promulgationslagen till strafflagen.

Vid sidan av dessa sina huvuduppgifter skall, enligt ett utkast till
landsfiskalens instruktion, vilket inom departementet utarbetats och redan
delgivits länsstyrelserna, denne hava åtskilliga andra bestyr. För övervakande
och kontroll över kronolänsmannens allmänna verksamhet skall
han förrätta inventering och inspektion å länsmanskontoren. Han skall
vara skyldig att enligt förordnande hålla sammanträden med ortsmeniglieter,
förrätta exekutiva fastighetsauktioner ute i orterna med tillhörande

fördelningasammanträden ävensom att biträda länsstyrelsen med kontrollen
över länsmännens verksamhet som utmätningsmän. Givetvis bliva
nu antydda göromål till dels beroende av, huru upptagen av sina egentliga
göromål landsfiskalen blir; särskilt kommer därav att bero, om han
i större utsträckning kan betros med hållande av sammanträden med
ortsmyndigheter samt exekutiva fastighetsauktioner. En viss ojämnhet
härutinnan kommer därför till äventyrs att råda mellan olika län och med
all sannolikhet blir det i några län omöjligt att för dessa förrättningar
uteslutande eller företrädesvis påräkna landsfiskalerna. För sådana lära
vidtagas nödiga förfoganden i ett under beredning varande förslag till
ändringar i utsökningslagen. Landsfiskalen skall vidare efter förordnande
utföra kronans talan vid domstol i orten, vara kronans ombudsman
inom sitt distrikt, och därjämte bör han kunna bliva länsstyrelserna
till ovärderligt gagn vid deras maktpåliggande bestyr med mobiliseringsväsendet,
den civila försvarsberedskapen och övervakandet av utlänningar
m. m.

Landsfiskalen lär icke med nödvändighet böra inordnas i länsstyrelsen,
men i regel torde det vara lämpligast, att han tager sin bostad i residensstaden.
Så bör åtminstone bli fallet med den ene av landsfiskalerna, i
händelse flera än en anställas inom samma län. Krävas inom länet två
landsfiskaler, bör distriktsindelning fastställas av Kungl. Maj:t, liksom det
också torde böra överlämnas åt Kungl. Maj:t att, på förslag av vederbörande
länsstyrelse, bestämma stationsorten för landsfiskalen.

Såsom kompetensvillkor till landsjiskalstjänst bör fordras, att hava
avlagt examen, som berättigar till domarämbete, samt tjänstgjort i domstol
och förvärvat förfarenhet i polisverksamhet.

b) Häradsskrivaren.

Å sidd. 124—133 i sitt betänkande har fögderiförvaltningskommittén
lämnat en redogörelse angående de göromål, som för det närvarande
åligga häradsskrivaren. De huvudsakligaste äro mantalsskrivningarna,
debiteringen av kronoutskylderna samt redovisningen för uppbörden,
vilken likväl avgives gemensamt med kronofogden. Vidare
åligger det häradsskrivaren, bland annat, att upplägga fastighetstaxeringslängderna,
att verkställa avskrifter av taxeringslängderna och prövningsnämndens
längder, att förvara jordeboken samt däri anteckna förekommande
förändringar m. m. samt att upprätta listor över inskrivningsskyldiga
värnpliktiga, vägfyrktalslängder, prästvalslängder och

röstlängder för val till riksdagens andra kammare, vartill i senare tid
kommit de så kallade pensionsförteckningarna.

Enligt organisationsplanen skalle med undantag för själva mantalsskrivningsförrättningarna,
varom mera här nedan, samtliga dessa bestyr
kvarstå samt häradsskrivarnas nuvarande åligganden rörande redovisningen
utsträckas att omfatta jämväl kronofogdarnas göromål med avseende
å redovisningen för kronoutskylder m. m. Just genom uppbördens
upptagande i annan ordning (genom postverket) blir det möjligt
att betro en och samma person med debitering och redovisning, en ur
många synpunkter naturlig anordning. Kronofogdens nuvarande bestyr
med markegångssättningen skulle med den nya organisationen övergå
till häradsskrivarna. Detta bestyr är dock mycket litet betungande.
Däremot skulle häradsskrivaren befrias utom från det numera ganska
betungande arbetet med mantalsskrivningarna, även från bestyret med
upprättandet av inskrivningslistorna angående värnpliktiga, vilket skulle
i sin helhet åligga prästerskapet.

Huruvida planen att genom en kombinerad blankett för mantalsskrivning,
taxering och uppbörd bereda lättnad i häradsskrivarnas göromål
kan genomföras, är ännu ovisst. Att tanken är riktig, torde ej
kunna bestridas, men det kan hända, att den praktiskt tekniska lösningen
än ej är funnen. På senaste tiden har därjämte ifrågasatts att
för mantalsskrivningen använda kortsystem, vilket måhända kan leda
till en önskvärd förenkling av arbetet med ifrågavarande tidsödande
göromål.

Enligt de • sakkunnigas av år 1912 förslag skulle bötesredovisningen
åläggas häradsskrivarna, men såsom på annat ställe är anmärkt, torde
annat statsorgan för denna uppgift kunna utan svårighet finnas, om så
anses av nöden.

Då häradsskrivaren enligt förslaget befrias från ett så betydande
arbete som mantalsskrivningarna, torde det icke vara tvivel om, att han
skall utan olägenhet kunna övertaga de nya göromål, som ifrågasättas
för honom. Häradsskrivarföreningen, som betecknat de sakkunnigas
förslag till organisation av fögderiförvaltningen såsom innebärande avsevärda
förenklingar, praktiska anordningar samt en tidsenlig lösning
av frågan, har icke heller haft något att erinra mot att häradsskrivarna
påläggas de nya göromål, som för dem ifrågasatts.

c) Kronolänsmannen.

Enligt den organisationsplan, varom nu är fråga, skola länsmännen
bibehållas vid sina nuvarande åligganden och därjämte få sig ålagda
vissa andra göromål.

Länsmännen verka redan nu i stort sett såsom utmätning sm än och
restantieindrivare på landet, låt vara under kronofogdens ''tillsyn och
ansvar. 1 överensstämmelse med vad som föreslogs i 1909 års proposition
om fögderiförvaltningen och då lämnades utan några invändningar
av riksdagen, ingår också i den organisationsplan, som nu är i
fråga, att länsmännen skola bliva utmätningsmän på eget ansvar, allenast
med undantag för exekutiv försäljning av fast egendom eller av
fartyg, som i 94 § utsökningslagen sägs, likasom ock för fördelning av
köpeskilling för fast egendom eller för lös egendom i fall, då enligt
140 och 141 §§ utsökningslagen sammanträde för fördelningen erfordras.
Såsom stöd för reformen i denna del vilja vi åberopa vad då varande
departementschefen yttrade i sitt anförande till statsrådsprotokollet den
29 januari 1909 (sid. 33 f.): »En förändring i ovan antydd riktning
synes mig icke allenast överensstämma med rådande praxis, enligt vilken,
på sätt jag förut uppvisat, kronofogdarna redan nu i stor omfattning
överlämna åt länsmännen att på kronofogdens ansvar verkställa utmätningar,
utan reformen är även, enligt min uppfattning, ägnad att tillmötesgå
det rätt allmänt uttalade önskemålet av exekutionskostnadernas
nedbringande.» Men naturligen måste man åstadkomma den bästa
möjhga kontroll för redovisningen ej allenast gent emot allmänheten,
i vad rör till verkställighet inlämnade utslag, utan ock i förhållande
till häradsskrivaren, såsom redogörare i fråga om kronoutskyldsrestantier
och böter, samt till kommunala myndigheter beträffande resterande
kommunala utskylder och prästlöneavgifter. Härom torde vi få tillfälle
att vidare yttra oss, då vi komma in på frågan om den allmänna
kontrollen.

Allenast vilja vi i detta sammanhang påpeka en omständighet,
vilken i fråga om förenkling i administrationen och tidsbesparing måste
tillmätas desto större betydelse, som det gäller att för kronolänsmännen
möjliggöra den arbetsprestation, som enligt reformen kommer att vila
på dem.

Som bekant är det i allmänhet Ivungl. Maj:ts befallningshavande,
som beslutar om förvandling av böter. Men, innan sådant beslut med -

delas, måste det vara ådagalagt, att den sakfällde saknar tillgångar till
böternas gäldande. 1 distrikt med eu stor mängd saldällda personer
utgöra dessa utmätningsbesök en oerhörd tunga för förrättningsmännen.
När emellertid bristande tillgång konstaterats — och sådant sker i
otaliga fall vid första utmätningsförsöket —, har utmätningsmannen att
begära beslut om förvandling. Omsider ankomma förvandligsbesluten,
och det gäller nu att, om fattigdom fortfarande visas, införpassa den
sakfälla för böternas avtjänande. Således bliva i ett mycket stort
antal fall två utmätningsbesök av nöden, vilket ju icke skulle erfordrats,
om böterna på förhand varit förvandlade. Ett förslag till förändrade
bestämmelser om bötesförvandling och bötesredovisning, som är under
beredning, upptager i dessa avseenden betydande förenklingar, varigenom
eu omfattande börda skulle bli avlyftad från kronolänsmännen och andra
bötesindrivare.

Angående utvidgad statsgaranti för länsmännens omhänderhavande
av enskildas medel, bedja vi få hänvisa till vad å sid. 20 yttrats.

Ett viktigt bestyr, som redan fögderiförvaltningskommittén i ett
ett av sina alternativ lagt på länsmännen, och som även vi ansett böra
tillhöra dem, äro mantalsskrivningsförrättningarna. Detta betingas av
nödvändigheten att bereda häradsskrivarna ökad tid för övriga dem
enligt organisationsplanen tillkommande göromål.

Att länsmännen skola, när det stora fögderiets arbeten i detta ärende
fördelas på deras många smärre distrikt, finna tid därtill, anse vi icke
vara tvivel underkastat. En undersökning om tidsutdräkten är giord, som
visar, att själva förrättningarna för varje av rikets häradsskrivare i
medeltal dragit 15 dagar. Detta arbete, fördelat på 488 kronolänsmän,
torde kräva för en var i medeltal cirka 4 dagar. Härvid ha vi visserligen
ej förbisett, att lagen om allmän pensionsförsäkring redan med år
1913 vållat ett mer tidsödande mantalsskrivningsarbete än förr med
hänsyn till att de personella uppgifterna fullständigare måst införas.
Åven om till följd härav den angivna medeltalstiden i någon män växer,
bör å andra sidan erinras, dels att häradsskrivarna skola enligt förslaget
avfatta den s. k. stommen till mantalslängden, dels ock att i den för
länsmännen ovan beräknade tid icke ingår arbetet med längdens komplettering,
vilket kan utföras så småningom efter hand. Att mantalsskrivningsförrättningen
i något enstaka fall kan befinnas oläglig för länsmännens
polistjänst, kan ju tänkas, men det må erinras, att kronolänsmannens
mantalsskrivningsförrättningar, med hänsyn till ej blott hans
polistjänst, utan ock tingsuppvaktning, eftersyn å vägar samt övrig
expedition, icke i allmänhet höra utsättas i omedelbar följd utan med

viss tids lämpligt mellanrum, ävensom att, om en annan mera brådskande
förrättning skulle å utsatt mantalsskrivningsdag nödga krönolänsmannen
att uppskjuta mantalsskrivningsföiTättningen, hinder av
dennas natur icke ovillkorligen torde möta mot sådant uppskov. Enligt
av särskilt tillkallade sakkunniga uppgjort förslag till mantalsskrivningsförordning
(avgivet den 8 nov. 1913), vilket sedermera delgivits bl. a.
länsstyrelserna, har föreslagits, att för den händelse mantalsskrivningsarbetet
skulle vålla väsentliga svårigheter för fullgörandet av länsmännens
övriga tjänsteåligganden, länsstyrelserna skulle äga utse annan
lämplig person att för vissa år eller tillsvidare vara mantalsskrivningsförrättare.
Vidare är att märka, hurusom ett å bane varande förslag
till inrättande av poliskommissariesysslor med fullständig länsmanstjänstgöring
å vissa tätare bebyggda platser, lärer, om det av Kungl. Maj:t
och riksdagen godkännes, komma att väsentligt lätta arbetsbördan för
de mest betungade bland kronolänsmännen. Härtill kommer, att landsfiskalen
blir ett viktigt polisorgan inom länet, och slutligen må anmärkas,
att justitiekanslersämbetet icke haft avgörande betänkligheter mot länsmännens
anlitande för mantalsskrivningsbestyret, likasom man bör ihågkomma,
att länsmännen redan nu hava skyldighet att närvara vid ifrågavarande
förrättningar, även om denna skyldighet ej sällan eftergives.

De från något håll uttalade farhågorna, att länsmännen icke skulle
vara kompetenta att behörigen fullgöra mantalsskrivningsarbetet torde
få anses vara ogrundade. För detta arbete kräves huvudsakligen ordentlighet
och noggrannhet samt orts- och personkännedom, och det
torde få medgivas, att åtskilligt av det arbete, som nu påvilar länsmännen,
är kvalitativt vida mera krävande än mantalsskrivningsarbetet.
Då därjämte, såsom kammarrätten i detta sammanhang erinrat, skärpta
kompetensfordringar komma att ställas på länsmännen, lider det intet
tvivel, att länsmännen skola kunna gå i land med detta arbete.
Tvärtom är anledning antaga, att de skola fullgöra detta lika så tillfredsställande
som häradsskrivarua. Länsmännen besitta nämligen i allmänhet
vida mera ingående kännedom om orts- och personförhållandena
än häradsskrivarua, och denna kännedom är naturligen, i den mån befolkningen
är rörlig och fastigheterna undergå styckning, av synnerlig
betydelse för ett pålitligt mantalsskrivningsarbete. Därtill kommer, att
länsmännen få vida mindre mantalsskrivningsområden, med färre förrättningsställen
och kortare resor, så att de kunna giva sig bättre tid än
häradsskrivarna att vid själva förrättningen utreda förekommande, mera
tvistiga mantalsskrivningsspörsmål. I de ofta förekommande fall, då
länsmän, efter förordnande för tjänstledig häradsskrivare, utfört man -

talsskrivningarna, Lava, såvitt upplyst blivit, några olägenheter därav
icke uppstått, och inom lappmarksfögderiet i Västerbottens län, varest
häradsskrivare icke finnes, hava länsmännen, såsom Kung!. Maj:ts befallningshavande
i nämnda län vitsordat, utan anmärkning fullgjort mantalsskrivningsarbetet.
Visserligen må medgivas, att, såsom kammarrätten
framhållit, en viss garanti att mautalslängderua föras på ett tillfredsställande
sätt enligt den nuvarande organisationen kan ligga däri, att
mantalsskrivningen förrättas av samma tjänsteman, som har att verkställa
debiteringen av kronoutskylderna in. in., men erinringen kan icke
tillerkännas avgörande betydelse: i så väl Stockholm som Göteborg och
eu del lappmarkssocknar verkställas mantalsskrivning och debitering av
olika personer, utan att olägenhet därav försports.

Frågan om kronolänsmännens kompetens och utbildning enligt reformen
är ett viktigt kapitel, varpå — lika litet som på formen för ådagaläggandet
av denna kompetens, länsmansexamen — vi nu ej vilja ingå,
enär särskilt uppdrag lär vara lämnat åt universitetslärare att utarbeta
bestämmelser om lämpliga juridiska kurser för länsmännen. Visst är, att
kompetensen inom viktiga juridiska discipliner skall höjas icke oväsentligt.

Icke heller torde vara av nöden att på frågans närvarande stadium
beröra frågan om den dispens från de nya kompetensfordringarna, vilken
torde vara att emotse.

III. Kontrollen.

Fn synnerligen viktig del av hela organisationsplanen utgöres av
kontrollen. Flera av Kungl. Maj:ts befallningshavande hava emot förslaget
invänt, att man där saknade tillbörlig ersättning för den kontroll,
kronofogden inom fögderiförvaltningen utövat. Vi ha låtit oss angeläget
vara att med tillgodogörande av framställda erinringar i möjligaste män
utföra den nödiga kontrollanordningen och skola i det följande söka
uppvisa, att nämnda farhågor icke vidare torde vara grundade.

a. Medelskontrollen.

Då kronofogden enligt nu gällande bestämmelser varit i förhållande
till staten ansvarig för handhavandet av kronouppbörden och den honom
i övrigt åliggande medelsförvaltningen inom fögderiet, vare sig han personligen
handlagt ärendena eller överlåtit åt länsmännen att verkställa
dem, har det i allmänhet fått bero på kronofogden själv att å länsmännen
öva den kontroll, som han funnit, erforderlig för sin egen trygghet. Det

må här lämnas å sido, huruvida denna kronofogdens ansvarighet för
underlydande tjänstemäns fel och försumlighet skäligen skall i längden
kunna bibehållas, även om fögderiförvaltningens organisation lämnas
oförändrad. Såväl kronofogdarna som länsmännen hava på sin tid
framhållit det orimliga i, att en statens tjänsteman sålunda skall ekonomiskt
vara ansvarig för ärenden, som han praktiskt taget omöjligen
själv kan hinna utföra och, med begagnande av sin författningsenliga
rätt, uppdragit åt en annan statstjänsteman att verkställa. Med nu
gällande ordning har staten emellertid kunnat inskränka sin kontrollerande
verksamhet att i förevarande hänseende riktas i huvudsak endast
mot kronofogdarna.

För möjliggörande av denna kontroll å kronofogdarna åligger det
dessa att föra, bland annat:

1) kassajournal, i vilken kronofogden dag för dag skall införa varje
inflytande penningebelopp och verkställd utbetalning. Kassajournalen
avslutas för varje månad, och inom 14 dagar efter utgången av varje
kvartal skall kronofogden till länsstyrelsen insända summariskt utdragav
kassajournalen, upptagande för varje månad i kvartalet behållningen
vid månadens början, under månaden influtna medel och verkställda utbetalningar
samt behållningen vid månadens slut;

2) utsökning sdagbok, i vilken skola införas alla mål, i vilka utmätning
eller annan åtgärd enligt utsökningslagen begäres, med anteckning
om dagen, då varje mål inkommit, den åtgärd därmed vidtagits
och dagen, då det skett, eller hinder, som uppstått mot verkställigheten.
För varje kvartal skall kronofogden upprätta och inom
14 dagar därefter till Kungl. Maj:ts befallningshavande insända utdrag
av dagboken beträffande dels de mål, som under kvartalet inkommit,
dels ock de äldre mål, som ej blivit före ingången av kvartalet avslutade;
och skall dagboksutdraget vara åtföljt av de handlingar, som
styrka att sökande erhållit redovisning, medgivit anstånd eller återkallat
sökt åtgärd;

3) handräckning sdagbok, upptagande dagen, då målet inkommit,
myndighet som handräckningen begärt, beloppet som skall uttagas, samt
medel som influtit, eller hinder som mött;

4) diarium, i vilket dag för dag skola antecknas i övriga mål och
ärenden ankomna skrivelser samt avlämnade eller insända handlingar
med upplysning om de åtgärder, som i varje ärende vidtagits, eller, där
åtgärderna i särskild längd antecknas, uppgift å dagen, då ärendet slutligen
redovisats.

Slutligen har kronofogden att över kronouppbörden avlämna åtskilliga
redovisningar såsom specialräkning (gemensamt med häradsskrivaren)
samt två särskilda balansrelationer ävensom halvårsvis redogörelse
över verkställighet av meddelade bötesbeslut samt för influtna bötesmedel.

Med ledning av ovannämnda handlingar och räkenskaper håller
Kungl. Maj:ts befallningshavande över kronofogdarnas medelsförvaltning
eu fortgående kontroll, som fullständigas dels med stöd av rapporter
från uppbördskontrollanter, varom nedan förmäles, och dels genom inventeringar,
som jämlikt kuugörelsen den 10 juli 1899 angående inventering
hos vissa ämbets- och tjänstemän av Kungl. Maj:ts befallningshavande
eller den, han i sitt ställe förordnar, minst en gång om året
förrättas hos varje kronofogde.

Med avseende å kronofogdarnas medelsförvaltning och den därför
anordnade kontrollen har anmärkts, bland annat, dels att redovisning
för indrivna medel ofta onödigtvis fördröjes på grund av de många
mellanhänderna vid ärendenas behandling, och dels att möjlighet saknas
att konstatera, huruvida alla mål och ärenden, särskilt utsökning särenden
och ärenden angående uttagande av kommunalutskylder och dylika medel
verkligen blivit i kronofogdens dagbok behörigen antecknade.

Vid indragning av kronofogdetjänsterna måste det naturligtvis vara
synnerligen angeläget tillse, att kontrollen över medelsförvaltningen inom
länen blir minst lika god som hittills.

För sådant ändamål lära med avseende å länsmännen först och
främst böra i huvudsak införas samma kontrollanordningar, som för
det närvarande gälla för kronofogdarna. Således bör det åligga jämväl
länsmännen att föra 1) kassajournal, 2) utsökningsdagbok, 3) handräckningsdagbok
och 4) diarium över övriga förekommande ärenden ävensom
att å vissa bestämda tider till länsstyrelsen avgiva utdrag av kassajoumal
och utsökningsdagbok. Därjämte förekommer årlig inspektion genom
landsfiskalen eller, vid förfall för honom, annan av Konungens befallningshavande
förordnad person.

För att nu ytterligare stärka kontrollanordningen hava emellertid
även åtskilliga andra åtgärder ansetts böra föreslås. Sålunda skulle det
åligga den, som till länsman inlämnar ett utslag för laga verkställighet,
att häröver lösa diariebevis och skyndsamt insända detsamma till länsstyrelsen.
Vidare skulle vederbörande uppbördsman, som hos länsman
gör framställning om indrivning av resterande kommunalutskylder och
församlingsavgifter till prästerskapet m. m., samtidigt härom göra skriftlig
anmälan hos länsstyrelsen med uppgift om restlängdens slutsumma o. s. v.

Genom dessa bestämmelser skulle vinnas, att länsstyrelserna och vederbörande
inventeringsmän erhålla nödigt material för en såvitt möjligt tillförlitlig
inventering, något som med nu gällande bestämmelser icke alltid
varit fallet. Utgiften för diariebevis i utsökningsmål torde, om avgiften
sättes så lågt som till 25 öre lösen och 25 öre stämpel, icke behöva kännas
betungande för sökanden, som allenast därigenom skulle komma i åtnjutande
av statens garanti för behörig redovisning. Om därjämte redovisning
av utsökningsärenden, i likhet med vad som nu gäller för kommunalutskylder
och prästlönemedel, kommer att ske med tjänstepost, vilket
synes böra medgivas, torde den nu gällande remisskostnaden i utsökningsmål
7 5 öre böra bortfalla, vilket mer än väl uppväger utgiften för
diariebevis. Då det vidare ansetts angeläget att söka förebygga, att
tjänstemedel onödigtvis länge innestå hos tjänstemannen, bör en generell
bestämmelse tillkomma därom, att länsman skall vara skyldig att å viss
dag i varje månad till vederbörande redovisa indrivna medel, som icke
böra på grund av särskilda föreskrifter tidigare redovisas. I övrigt bör,
i statens och vederbörande sökandes intresse, den tid, inom vilken
indrivning och redovisning skall ske, i allmänhet sättas kortare än för
det närvarande, vilket blir möjligt därigenom, att med den föreslagna
organisationen ärendena utan omgång inlämnas direkt till länsmannen,
som handlägger dem. De hittills för särskilda fall bestämda redovisningstiderna
hava i allmänhet avsett kronofogdarna och icke länsmännen, som
äro skyldiga att så snart medlen inflyta eller ock inom viss kort tid, som av
kronofogden angivits i indrivningsordern, avgiva redovisning till denne.
Något nytt eller ökat arbete torde således icke genom dessa förändrade
redovisningsbestämmelser komma att påläggas länsmännen, vilket även
gäller med avseende å skyldighet för dem att föra utsökningsdagbok
m. fl. diarier samt att avgiva exekutionsrapporter, som även redan nu
faktiskt ålegat dem. Det enda egentligt nya, som i förevarande hänseende
skulle tillkomma för länsmännen, torde vara förandet av kassajournal
och avgivandet av summariskt utdrag av densamma.

I detta sammanhang torde böra erinras, att enligt upprättat förslag
till vissa ändringar av förordningen om bevillningsavgifter för särskilda
förmåner och rättigheter den 23 oktober 1908 medverkan skulle påkallas
av kommunalnämnd för kontroll å länsmännens uppbörd av bevillningsavgifter
för vissa offentliga föreställningar. Denna medverkan, som i
visst avseende förekommer redan nu, lärer icke kunna bliva synnerligt
betungande och synes kunna ifrågasättas även av den anledningen, att
större delen av vederbörande bevillningsavgift tillfaller kommunen.

Med avseende å länsmännens verksamhet beträffande indrivning av
böter samt resterande kronoutskylder skulle det åligga vederbörande redogörare
(häradsskrivaren) att öva samma kontroll, som hittills utövats
av kronofogdarna, och angående uppbörd av skogsmedel hava erforderliga
kontrollföreskrifter upptagits i upprättat förslag till vissa ändringar av
förordningen angående hushållningen med de allmänna skogarna i riket
den 26 januari 1894.

Beträffande slutligen själva kronouppbörden tillåta vi oss . erinra,
att enligt nu gällande bestämmelser de vid uppbördsstämma influtna
medlen skola av uppbördsmannen (kronofogden) senast inom 10 dagar
efter den, då medlen influtit, deponeras eller levereras, dock att under
tiden intill dess uppbördsstämmorna inom distriktet avslutats insättningarna
må verkställas med det uppbördssumman närmast understigande
jämna tusental kronor. Senast inom 14 dagar efter uppbördsstämmornas
slut skall all därunder influten uppbörd vara under behöriga titlar
levererad.

Kontrollen å kronouppbörden utövas nu i första hand genom särskilt
förordnade kontrollanter, som vid uppbrödsstämmorna annotera
den influtna uppbörden och dag för dag till länsstyrelsen rapportera den
influtna uppbördsumman. Med ledning av dessa rapporter samt genom
granskning av de redovisningar över uppbörden, som tre gånger om
året avgivas, övervakar länsstyrelsen, att redovisning sker i behörig tid
och ordning.

Enligt den uppbörds- och redovisningsanordning, som skulle komma
till stånd i och med den nya organisationen, skola däremot de skattskyldiga
inbetala sina kronoutskylder direkt till en statens redan förut
befintliga kassa (postanstalt), och staten nödgas icke för utskyldernas upphämtande
anlita andra organ än sådana, som för liknande ändamål ändock
måste finnas. Postverket levererar dag för dag de influtna utskylderna
genom att insätta dem i riksbanken. Kvittot å insättningen avlämnar
postverket till vederbörande härad sskrivare såsom redogörare för uppbörden,
varjämte för kontrollens skull riksbanken direkt till vederbörande
länsstyrelse meddelar särskild uppgift angående varje insättning.

Över kronouppbörden skulle fortfarande avgivas tre årliga redogörelser,
nämligen specialräkningen den 31 december samt balansräkningarna
den 30 april och den 31 augusti. Balansräkningen den 31 augusti hade
de sakkunniga föreslagit att borttaga, men det har, med hänsyn till vad
åtskilliga länsstyrelser samt ämbetsverken anfört, ansetts, att båda de
nuvarande balansrelationerna böra tillvidare bibehållas.

De ovannämnda redogörelserna skola, enligt den nya ordningen,
avgivas av häradsskri varen, som sålunda skall ansvara icke allenast,
såsom hittills, för redovisningens debet utan även för dess kredit, vilket
utan tvivel torde i sin mån vara ägnat att förenkla redovisningsarbetet
och med full trygghet här kan ske, då häradsskrivaren aldrig kommer
att uppbära några allmänna medel i tjänsten.

De av åtskilliga länsstyrelser framställda erinringarna med avseende
å medelskontrollen synas i huvudsak hava föranletts av deras farhågor,
att. postverket icke skulle vara i stånd att på betryggande sätt ombesörja
kronouppbörden. Då dessa farhågor, såsom generalpoststyrelsens
utlåtande visar, befunnits vara ogrundade, samt vid organisationsförslagets
slutliga utförande nödig hänsyn lärer hava tagits till alla erforderliga
kontrollåtgärder, torde man, i likhet med ämbetsverken, få göra
gällande, att den föreslagna ))organisationen skall kunna genomföras med
bevarande av trygghet för staten». Det är också enligt vår mening så,
att ^ kontrollen med den nya organisationen är fullt betryggande och i
värjo fall bättre än den, som gäller för nuvarande förhållanden.

b. Kontrollen örer polis- och åklagarväsendet.

Vad angår polis- och åklagarväsendet har detta, såsom förut erinrats,
under tidernas lopp kommit att så gott som uteslutande uppbäras av
länsmännen, och något inseende över länsmännens verksamhet härutinnan
torde kronofogdarna numera endast i få undantagsfall utöva.

Förklaringsgrunden till denna utveckling av förhållandena torde,
såsom förut framhållits, kunna sökas, bland annat, dels däri, att särskilt
kronouppbörden samt de olika redovisningarna för densamma i hög grad
tagit kronofogdarnas tid och intresse i anspråk och därmed gjort dem
mindre benägna att lägga hand vid ärenden, som även länsmännen vore
skyldiga att omedelbart och på eget ansvar ombesörja, dels ock i det
förhållandet, att kronofogdarna, ehuru teoretiskt kompetenta att utföra
åtal och polisgöromål, i allmänhet varken under sin föregående utbildning
eller i kronofogdetjänsten förvärvat den praktiska erfarenhet och
rutin, som för tillfredsställande handläggning av dylika mål är av synnerlig
betydelse.

Erfarenheten lärer därjämte hava visat, att särskilt bristen på kompetent
ledande och sammanhållande kraft på ifrågavarande område givit
anledning till befogade anmärkningar. En sådan kraft skulle nu tillföras
organisationen genom den nye landsfiskalen, som skall vara företrädesvis
utbildad för polis- och åklagarväsendet och sålunda väl skickad

att dels personligen utföra hithörande mål och ärenden, särskilt sådana
av mera invecklad beskaffenhet, och dels med verklig auktoritet övervaka
och leda länsmännens och underlydande polismäns verksamhet härutinnan,
på samma gång han skulle vara fri från sådana förval tningsbestyr,
som kunna verka hindrande för hans åklagar- och polismannaverksamhet.
Att denne nye tjänsteman skall tillföra polis- och åklagarväsendet
å rikets landsbygd eu högst avsevärd förstärkning, därom borde
ingen tvekan råda.

c. Kontrollen över länsmännens allmänna verksamhet.

Det har av länsstyrelserna, i några fall med skärpa, anmärkts, att
man vid kronofogdebefattningarnas indragning går miste om den betydande
kontroll över länsmännens allmänna verksamhet, som kronofogden
just i sin egenskap av mellanhand mellan Kungl. Maj:ts befallningshavande
och kronolänsmännen i orterna utövat.

I viss mån har denna anmärkning fog för sig, om än icke i hela
den vidd, man däråt ibland givit, tv vi för vår del vilja begränsa dess
tillämpning företrädesvis till exekutionsväsendet och restantieindrivningen,
varutinnan kronofogden för närvarande bär det ekonomiska ansvaret.
Men det må i detta sammanhang framhållas två omständigheter. För
det första äro länsstyrelserna, genom den numera föreskrivna direkta
brevväxlingen med länsmännen, själva i tillfälle att å dem öva kontroll
i allt, som hänför sig till utförandet av länsstyrelsens direkta order.
Sådant sker genom oavlåtlig granskning av länsstyrelsernas diarier och
av sättet, varpå utdelade order utföras. Och vidare erhåller vederbörande
Kungl. Maj:ts befallniugshavande genom den nya landsfiskalsinstitutionen
ytterligare möjlighet till kontroll även över kronolänsmännens
allmänna verksamhet. Landsfiskalen skulle nämligen få till åliggande
att dels av egen drift, dels ock efter länsstyrelsens förordnande,
genom på obestämda tider företagna inspektioner å länsmanskontoren
tillse, huru länsmännens verksamhet bedrives. Landsfiskalen skulle granska
länsmannens dagbok i utsökningsmål, hans allmänna diarium och
andra diarier, särskilt i fråga om såväl krono- som kommunala restlängder.
Sådana inspektioner hava, såvitt oss är bekant, under nuvarande
förhållanden förekommit allenast när kronofogden av särskild anledning
därtill beordrats. Det vill synas, att man sålunda även med
den nya organisationen med allt skäl kan förvänta en fortgående uppsikt
över kronolänsmännens verksamhet, fullt likvärdig med det inseende
kronofogdarna nu därutinnan öva. Då landsfiskalerna, i motsats mot

kronofogden, bliva till stor del obundna av kontorsgöromål, böra, enligt
vår uppfattning, landsfiskalerna i sin fiskaliserande verksamhet komma
att erhålla en betydelse, som i många avseenden överträffar de nuvarande
kronofogarnas.

IV. Organisationen kräver för övrigt en mängd författningsändringar,

vartill förslag i de flesta fall redan föreligga, och hava Konungens
befallningshavande och andra myndigheter yttrat sig över åtskilliga av
dem. t

V. Antalet tjänster.

Det behövliga antalet tjänster av olika slag har beräknats med ledning
av länsstyrelsernas samt ämbetsverkens avgivna utlåtanden, varefter,
sedan jämväl ortsinvånarna hörts, förslag till länets indelning
i landsfiskals-, häradsskrivar- och länsmansdistrikt uppgjorts. Tjänsternas
fördelning i de olika länen inhämtas av denna

Tabell.

	Antal lands-fiskalsdistrikt.	Antal fögderier (häradsskrivardistrikt).	Antal	änsmansdistrikt.
L ä n.	Enligt länssty- relsernas utlåtan- den.	Enligt det före-liggande förslciget.	Enligt nuvarande indel- ning.	Enligt länssty- relsernas utlåtan- den.	\| i Enligt ! det före-J liggandej förslaget.	Enligt nuvarande indel- ning.	Enligt länssty- relsernas utlåtan- den.	Enligt ! det före-\| liggande j förslaget.
Stockholms..................	i	i	6	6	6		21	21
Uppsala .....................	i	i	4	o	3	19	14	12
Södermanlands ............	i	i	4	4	4	12	13	13
Östergötlands...............	i	i	8	6	6	29	22	22
Jönköpings................	i	i	0	5	5	23	20	20
Kronobergs..................	i	i	5	5	4	17	17	16
Kalmar .....................	i	i	6	5	6	25	22	22
Gottlands .................	—	—	2	2	2	6	6	6
Blekinge.....................	i	i	2	3	3	9	12	12
Kristianstads...............	2	2	4	6	6	23	23	23
Malmöhus ..................	2	2	6	8	8	26	26	26
Hallands....................	1	1	4	4	3	11	11	11
Göteborgs och Bohus ...	2	2	5	5	'' 5	21	21	22
Alvsborgs ..................	2	2	6	7	7	29	28	28
Skaraborgs..................	1	1	7	6	6	27	24	24
Värmlands ...................	1	1	7	6	6	19	19	21
Örebro........................	1	1	4	5	5	17	17	17
Västmanlands.............	1	1	4	4	4	16	13	13
Kopparbergs ..............	2	1	6	6	6	35	31	31
Gävleborgs ..................	2	1	4	5	6	29	28	28
Västernorrlands............	2	2	6	ti	6	30	30	29
Jämtlands ..................	2	1	, 4	4	4	26	25	\| 25
( Västerbottens...............	2	2	3	5	5	26	26	26
\| Norrbottens ..........	2	2	4	5	5	14	20	20
Stimma	33	30	117	121	121	516	489	488

VI. Föreslagna avlöningsförmåner.

A) Landsfiskalernas löneförmåner hava i enlighet med det övervägande
antalet länsstyrelsers förslag upptagits till:

Lön: 3,500 kronor. Tjänstgöring speng ar: 1,500 kronor.

Torv ältning sbidr ag: 400 kronor.

Ortstillägg i förekommande fall: 200 resp. 400 kronor.

Alderstillägg: 3 st. å 500 kronor, efter resp. 5, 10 och 15 års tjänstgöring.

Således: begynnelselön 5,000 kronor; slutlön 6,500 kronor. (Enligt
1909 års proposition och fögderiförvaltningskommitténs förslag upptogs
för kronofogdarna i begynnelselön 5,000 kronor och i slutlön 6,000 kronor.)

Anm. Enligt det föreliggande förslaget förutsattes ersättning för
tjänsteresor.

B) Häradsskrivarna.

Lön: 2,600 kronor. Tjänstgöringspengar: 1,200 kronor.
Förvaltningsbidrag: (rörligt) 150 kronor för varje påbörjat 5,000-tal
av folkmängden i fögderiet; i medeltal cirka 1,200 kronor.

Ortstillägg i förekommande fall 200 kronor.

Alderstillägg: 2 å 500 kronor efter resp. 5 och 10 års tjänstgöring.
Således: begynnelselön: 5,000 kronor; slutlön: 6,000 kronor.
Motsvarande nu\ resp. 4,275 kronor och 4,775 kronor.

» enligt 1909 års proposition: resp. 4,250 kronor och
5,250 kronor.

» enligt fögderiförvaltningskommittén: resp. 4,600 kronor
och 5,600 kronor.

Anm. Enligt fögderiförvaltningskommitténs betänkande sid. 463
utgör för det övervägande antalet häradsskrivare förvaltningsbidraget
behållen inkomst, varjämte extra inkomster i
tjänsten lämna ej så oväsentligt överskott.

C) Länsmännen.

Lön: 1,600 kronor. Tjänstgöringspengar: 1,000 kronor.
Förvaltningsbidrag: 300 kronor.

Ortstillägg i förekommande fall 200 kronor.

Alderstillägg: 2 å 300 kronor efter resp. 5 och 10. år.

Således: begynnelselön: 2,600 kronor; slutlön: 3,200 kronor.
Motsvarande nu: resp. 2,400 kronor och 2,700 kronor.

» enligt såväl 1909 års proposition som fögderiförvaltningskommittén:
resp. 2,500 kronor och 3,100 kronor.
Anm. Då kronofogdarnas nuvarande sportler med undantag av
uppbördsprovision tillfalla länsmännen, kunna dessas sportelinkomster
i tjänsten beräknas komma att icke oväsentligt
ökas.

I länsstyrelsernas utlåtanden liar framhållits, att det ifrågavarande
omorganisationsförslaget kommer att, visserligen i likhet med övriga
förslag men i högre grad än dessa, ogynnsamt inverka på befordringsutsikterna
för bl. a. länsnotarier och länsbokhållare. Från flera håll
har för att motväga denna olägenhet föreslagits, att länsnotarier och
länsbokhållare borde få tillfälle att mera allmänt konkurrera om lämplig
anställning i centralförvaltningen, vilket framhållits såsom önskvärt och
gagneligt även ur centralförvaltningens synpunkt. Emellertid har det
ansetts påkallat, att länsstyrelsernas tjänstemän såsom någon ersättning
för de förminskade befordringsutsikterna finge sina avlöningsförmåner
något förbättrade. I sådant avseende föreslås, att för en (första) länsnotarie
och en (första) länsbokhållare i varje län begynnelselönen höjes
med 400 kronor, därav 300 kronor lön och 100 kronor tjänstgöringspengar
samt att ytterligare ett ålderstillägg å 500 kronor tillerkännes dem.

Begynnelselönen för dessa tjänstemän skulle då bliva 4,000 kronor
och slutlönen 5,500 kronor. För övriga ordinarie länsnotarier och länsbokhållare
föreslås ett tredje ålderstillägg å 500 kronor och för landskanslister
och landskontorister ett fjärde ålderstillägg å 300 kronor.

I anslutning till det förestående meddelas följande förslag till

Avlönings- och övergångsstat för

A. Avlöningsstat.	Lön.	Tjänstgörings penningar.	-
I. Landsfiskaler, 30 tjänstemän.
1 tjänsteman (Stockholms län )..........	3,500	—	1,500	—
1 » (Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län)...............	3,500	—	1,500	—
4 » (samma lön)................	14,000	_	6,000	_
1 » (övriga län) ...............	3,500		1,500 34,500
23 » ( » » ) ...............................................................	80,500	—	—
f _ _ Säger 11. Fögderiförvaltningen.	105,000	—	45,000	—
a) Käradsskrivare, 121 tjänstemän.
1 tjänsteman (Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län)	2,600	—	1,200	—
13 » (samma län) ........	33,800	—	15,600	—
1 » (övriga län)..................	2,600 275,600		1,200 127,200
106 » ( » » ).......................................................	—	—
Vartill kommer förvaltningsbidrag med 150 kr. för varje påbörjat 5,000-tal av folkmängden i tjänstedistriktet, förslagsvis
Säger	314,600	—	145,200	—
b) Kronolänsmän, 488 tjänstemän.
1 tjänsteman (Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län).............	1,600	—	1,000	—
70 » (samma län).................	112,000	—	70,000	—
1 » (övriga län)...............	1,600	—	1,000	—
416 » ( » » ) ..	665,600	—	416,000	—
Säger	780,800	—	488.000	—
.. Summa B) Overgångstat.	1,200,400	—	678,200	-
Kronolänsmän, 28 tjänstemän.....	44,800	—	28.000	—

Den föreslagna löneförbättringen för förste
ändring i gällande avlöningsstat för

För förste länsnotarier och länsbokhållare, 48 tjänstemän.
1 tjänsteman (Stockholms län) ................................................

» ( » »)...........................................

» (Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län)

» (samma län) .................................................

» (övriga »)..............]..........................-.......

» ( » »)

Summa

Lön.	Tjänstgörings- penningar.
2,500	_	1,500	_
2,500	—	1,500	—
2,500	—	1,500	—
12,500	—	7,500	—
2,500	—	1,500	—
97,500	—	58,500	—
120,000	—	72,000	—

landsfiskaler och för fögderiförvaltningen.

Ortstillägg.	Förvaltnings- bidrag.	Summa.		Anmärkningar.
400		400		5,800
200		400		5,600	_
								Efter 5 år kan lönen höjas med 500 kr.,
800	—	1,600	—	22,400	—			efter ytterligare 5 år likaledes med 500
		400		5,400				kr. och efter än ytterligare 5 år lika-
								ledes med 500 kr.
—	—	9,200	—	124,200	—
1,400	—	12,000	—	163,400	—	163,400	—	)
200				4,000				^ Efter 5 Sr kan lönen höjas med 500 kr.
							i och efter ytterligare 5 år likaledes med
2,600	—	—•	—	52,000	—			) 500 kr.
—	—	—	—	3,800	—
—	—	—	—	402,800	—
_	_	133,800	—	133,800	—
2,800	-	133,800	—	596,400	—	596,400	—	1
								1 Efter 5 år kan lönen höjas med 300 kr.
200	—	300		3,100				och efter ytterligare 5 år likaledes med
14,000	—	21,000	—	217,000	—			300 kr.
—	—	300	—	2,900	—
—	—	124,800	—	1,206,400	—
14,200	—	146,400	—	1,429,400	—	1,429,400	—	•
18,400	—	292,200	—	2,189,200	—	2,189,200	_	/ Härtill kunna komma ålderstillägg till ena-
								) hända belopp, som angivas i avlönings-
200	—	8,400	—	81,400	—	81,400	—	\| »taten.

länsnotarier och förste länsbokhållare föranleder följande

tjänstemän och betjänte vid länsstyrelserna.

Ortstillägg.	Summa.	Anmärkningar.
300		4,300	_
300	—	4,300	—
150	_	4,150	_	Efter 5 år kan lönen höjas med 500 kr., efter ytterligare 5 år likaledes med
750	—	20,750	—	‘ 500 kr. och efter än ytterligare 6 år likaledea med 500 kr.
—	—	4,000	—
—	—	156,000	—
1,500	—	193,500	—

VII. Övergångsförliållanden.

Härom har yttrats av de sakkunniga, att de genomgripande förändringar,
det föreliggande förslaget till omorganisation av fögderiförvaltningen
innefattar, med nödvändighet kräva, att den nya organisationen
samtidigt bringas till tillämpning inom rikets olika delar. Vid ett motsatt
förfaringssätt skulle eljest samma göromål komma att handhavas
av tjänstemän med olika anställning och tjänstgöringsområden och i
övrigt olika uppgifter. Detta skulle bliva förhållandet ej blott med en
del fögderitjänstemännen åliggande mindre betydande göromål, utan även
beträffande stora huvudgrupper av de till deras tjänster hörande bestyr
såsom t. ex. indrivning och redovisning av kronoutskylder, böter och
kommunala utskylder, utsökningsärendena, handräckningsväsendet, ombudsmannaskapet
för kronan med allt, vad därtill hör, övervakande och
beslutanderätt i fråga om vissa bestämmelser i ordningsstadgan för rikets
städer i de fall desamma äga tillämpning å landet in. m. För de enskilda,
som ej äro boende inom det fögderi, inom vilket åtgärd begäres,
komme härigenom att alstras en ovisshet, som skulle vara särskilt betänklig
i de fall, där det gällde fatalier eller ärenden av eljest brådskande
natur, såsom ju händelsen ofta är med kvarstads- och andra utsökningsärenden.
För det allmänna skulle den bristande likformigheten inverka
menligt i fråga om den ordning och reda, som framför allt kräves inom
administrationen. Slutligen skulle den såsom en följd av den nya organisationen
tillämnade ändamålsenligare distriktsindelningen omöjliggöras.

De sakkunniga hava därför uppgivit varje tanke på ett successivt
genomförande av omorganisationen och anse tvärtom att, därest det av
dem framlagda förslaget kommer att tjäna såsom allmän grund för en
nådig proposition i ämnet, organisationen bör så snart som möjligt
bringas till tillämpning.

För de övertaliga länsmännen (28 st.) skulle å övergångsstat medel till
avlöningar anvisas till samma belopp, som för motsvarande å den nya
lönestaten avlönade tjänster.

Denna övergångsstat kommer dock att omedelbart bortfalla, enär
antalet vakanta länsmanstjänster vid organisationens ev. genomförande
avsevärt överstiger antalet övertaliga länsmanstjänster.

Kronofogdarna skulle däremot, i den mån de icke äro skyldiga att
låta sig till annan tjänst förflyttas eller platser finnas för dem vare sig
i den föreslagna organisationen eller annorstädes, uppföras å indragningsstat.

Beträffande kronofogdarna äro de enligt gällande 1878 års lönereglering
förpliktade att vara underkastade såväl den vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet
och jämkning i åligganden som ock den reglering av
tjänstgöringsområde, som kan varda föreskriven.

Något stadgande om skyldighet för kronofogde att vid viss ålder
avgå från tjänsten finnes icke.

Däremot har i Kungl. kungörelsen angående skyldighet för innehavare
av vissa tjänstebefattningar att vara underkastade förändrade
bestämmelser i frå*ga om rätt till åtnjutande av pension den 31 mars
1900 förordnats, att den, som efter nämnda dag utnämndes till befattning,
med vilken följer rätt till pension från allmänna indragningsstaten,
skall vara underkastad de förändrade bestämmelser i fråga om pension,
som kunde vara stadgade.

Härav torde följa skyldighet för alla de kronofogdar, som konstituerats
efter den 31 mars 1900, att vid uppnådda 67 års ålder och föreskrivet
antal tjänsteår avgå med pension på allmänna indragningsstaten.

Vidare bär genom Kungl. cirk. den 3% och 9 1906 föreskrivits
att, i avvaktan på prövningen och avgörandet av frågan om reglering
av löneförhållandena m. m. vid landsstaten, ledig landsstatstjänst skulle
återbesättas allenast genom förordnande tillsvidare.

Sedermera uppdrog Kungl. Maj:t den 18 juni 1909 åt fögderiförvaltningskommittén
dels att avgiva yttrande och förslag rörande omorganisation
av fögderiförvaltningen och därvid särskilt undersöka, huruvida
kronofogdetjänsterna borde indragas och kronofogdarnas tjänsteåligganden
överflyttas på länsmännen, dels ock att skyndsamt inkomma
med särskilt utlåtande, huruvida och i vilken omfattning de allenast
medelst förordnande tills vidare då tillsatta kronofogde-, häradsskrivaroch
länsmanstjänsterna borde bliva i vanlig ordning tillsatta samt huru
i förevarande avseende borde med därefter ledigblivande tjänster vid
fögderiförvaltningen förfaras. Efter det kommittén sedermera avgivit
det sålunda infordrade särskilda utlåtandet, utfärdade Kungl. Maj:t cirkuläret
den 29 oktober 1909, enligt vilket länsstyrelserna anbefalldes
att, när bland annat kronofogdetjänst kungjordes till ansökning ledig,
därjämte »tillkännagiva, att innehavare av tjänsten skulle vara underkastad,
förutom nu gällande lönevillkor, jämväl skyldighet att, med bibehållande
av den tjänstegrad och den avlöning han innehar, låta sig
förflyttas till annat tjänstgöringsområde, dock mot ersättning för flyttningskostnad».
I det nämnda cirkuläret infordrades tillika uppgift å de
kronofogdar och häradsskrivare, vilka på grund av cirkulären av år 1906
erhållit förordnanden att endast tills vidare bestrida innehavande be -

fattningar, ävensom huruvida något hinder mötte att för sådana befattningshavare
utfärda fullmakt eller konstitutorial med iakttagande av förbehållet
om förflyttningsskyldighet. Då Kungl. Maj:t således under
ännu -pågående undersökning, huruvida kronofogdetjänsterna borde indragas,
föreskrivit att, när kronofogdetjänst kungöres till ansökning ledig,
därjämte skall tillkännagivas, att innehavare av tjänsten skall vara
underkastad skyldighet att, med bibehållande av den tjänstegrad och den
avlöning han innehar, låta sig förflyttas till annat tjänstgöringsområde,
torde till en början vara uppenbart, att med »annat tjänstgöringsområde»
icke, såsom man på ett par håll sökt göra gällande, kan i detta sammanhang
hava avsetts allenast annan kronofogdetjänst eller allenast ett geografiskt
område. Närmast lärer väl därmed hava åsyftats annan tjänst inom
landsstaten, särskilt inom fögderiförvaltningen, men då annat icke uttalats,
vill det synas som om den i cirkuläret tillförsäkrade rätten för den
flyttningsskyldige att få bibehålla innehavande tjänstegrad och avlöning
bör föranleda den tolkningen, att flyttningsskyldig kronofogde må kunna
förflyttas till vilken tjänst som hälst i förvaltningen mot bibehållande
av sin tjänstegrad och eventuellt sin kronofogdetitel samt med kronofogdetjänsten
(enl. 1878 års stat) förenad avlöning.

Vid sådant förhållande synas laga hinder icke böra möta åtminstone
mot att överflytta flyttningsskyldig kronofogde till landsfiskals- eller häradsskrivartjänst,
vilka tjänster bliva av samma grad som nuvarande kronofogdetjänst.

Innehavarna av de nuvarande kronofogdetjänsterna kunna hänföras
till någon av följande fyra grupper:

1) sådana, som icke äro flyttningsskyldiga och icke heller skyldiga
att avgå med pension (44 st.),

2) sådana, som icke äro flyttningsskyldiga men pliktiga att vid
uppnådda 67 års ålder och föreskrivet antal tjänsteår avgå mot pension
å allmänna indragningsstaten (21 st.),

3) sådana, som äro skyldiga att med bibehållande av sin tjänstegrad
och nuvarande avlöningsförmåner låta sig förflyttas till annat tjänstgöringsområde
(46 st.),

4) sådana, som på grund av kungl. cirkuläret i december 1912
innehava sina tjänster på förordnande tills vidare (6 st.).

De anspråk på ersättning, vilka med all rätt synas kunna framställas
av de kronofogdar, som ej till annan tjänst förflyttas, äro, enligt
de sakkunnigas åsikt, till eu början den enligt 1878 års lönereglering
dessa kronofogdar tillförsäkrade lön, tjänstgöring spenning ar samt vid
övergången intjänat åiderstillägg. Men dessutom hava fortfarande till
kronofogdarna utgått vissa sportler, för vilka vid tjänstens indragning
tjäusteinnehavaren torde vara lika fullt berätligad till gottgörelse. De
sakkunniga hava föreställt sig, att samma norm härvid kunde komma
att tillämpas, som funnes bestämd i riksdagens skrivelse nr 2 år 1909
angående indragning av vissa befattningar vid hovrätterna samt i riksdagens
skrivelse nr 2 år 1911 rörande enahanda förhållande i justitierevisionen.
Det heter i dessa skrivelser, att i stället för sportler, som
i sammanhang med löneregleringen indroges, skulle utgå gottgörelse,
beräknad efter medeltalet av den inkomst tjänsteinnehavare kunde anses
hava åtnjutit av sålunda indragna sportler under den senast förflutna
tid, såvitt möjligt ej understigande fem år, därför denna inkomst kunde
utrönas. De sakkunniga antogo, att utredning härom stode att vinna
enligt för de senare åren till ledning vid taxering avgivna deklarationer.

I enlighet härmed hava från kronofogarna infordrats uppgifter å
deras extra inkomster i tjänsten åren 1909—1913.

Med ledning av dessa uppgifter och i enlighet med av statskontoret
godkänd beräkningsmetod har för varje kronofogde uträknats den
sportelersättning, som, i händelse han överföres å indragningsstat, synes
böra tillkomma honom. Emellertid hava i åtskilliga fall de avlämnade
uppgifterna icke varit av beskaffenhet att omedelbart möjliggöra en
fullt exakt beräkning. Detta har särskilt varit förhållandet, när kronofogden
endast under en del av den femårsperiod, uppgiften skolat avse,
innehaft tjänsten och således icke kunnat lämna uppgift för längre tid
än sin tjänstetid. I sådana undantagsfall lärer ytterligare utredning
böra vidtagas, innan vederbörande ersättningsbelopp definitivt bestämmes,
men denna utredning torde icke kunna komma att i nämnvärd grad
inverka på det slutbelopp, vartill kronofogdarnas ersättning för behållna
sportler beräknats sammanlagt uppgå.

Då 2 krouofogdetjänster vid uträkningens företagande voro vakanta,
omfattar beräkningen övriga 115 kronofogdar, och uppgår beloppet av
den sportelersättning, som enligt ovan angivna grunder synes böra tillkomma
dem, till sammanlagt 114,507 kronor 73 öre, avrundat till 114,550 kr.,
eller i medeltal för en var av dem cirka 1,000 kronor.

Den verkställda utredningen angående kronofogdarnas nu utgående
sportler utvisar i övrigt bl. a., att kronofogdarna år 1912 haft sammanlagt
icke mindre än omkring 228,000 kronor behållen inkomst av sportler, arvoden
som taxeringsnämndsordförande, ersättning för verkställda notarialprotester
samt ränta på tjänstemedel m. m. däri inräknade, De provisioner,
som vid kronofogdetjänsternas indragning skulle oavkortade
ingå till statskassan, hava för samma år uträknats till omkring 134,000
kronor. Beloppet av räntor på tjänstemedel har uppgivits till över

39,000 kronor. Då kronouppbördsmedlen med den föreslagna organisationen
omedelbart dag för dag inrättas i riksbanken, lärer även en
väsentlig del av dessa räntor komma statsverket till godo.

Vad beträffar kostnaderna för uppförande å indragningsstat av de
65 icke flyttningsskyldiga kronofogdarna, hava dessa kostnader, med
iakttagande av att det för varje tjänsteman uträknade beloppet för behållna
sportler avrundats till närmast liggande tiotal kronor, beräknats
till sammanlagt 350,310 kronor.

För flyttningsskyldiga kronofogdar, som överflyttas till landsfiskalseller
häradsskrivartjänster, torde i flertalet fall icke någon som helst ersättning
behöva upptagas å övergångs- eller indragningsstat då deras avlöningsförmåner
i de nya tjänsterna kunna antagas bliva minst lika höga
som i kronofogdetjänsten. Såsom kronofogdar kunna de nämligen beräknas
i medeltal åtnjuta en behållen inkomst av omkring 5,000 kronor
eller samma belopp, som föreslås i begynnelselön för landsfiskalstjänst.
Häradsskrivarnas begynnelselön skulle visserligen utgöra endast 3,800
kronor, men härtill komma sportler samt förvaltningsbidrag, som, enligt
fögderiförvaltningskommitténs utredning härom, synas kunna beräknas
till ett nettobelopp av i medeltal åtminstone 1,200 kronor eller tillhopa

5,000 kronor.

Ersättning å övergångs- eller indragningsstat för de flyttningsskyldiga
kronofogdarna skulle således behöva ifrågakomma endast i de fall,
då deras beräknade behållna sportler i kronofogdetjänsten uppgått till
högre belopp än det beräknade medeltalsbeloppet härför c:a 1,000
kronor. Detta har befunnits kunna inträffa för 22 av dessa kronofogdar,
vilka utöver det beräknade medeltalet av sportelinkomst åtnjuta ytterligare
sammanlagt omkring 13,260 kronor dylik inkomst. 1 vad mån
detta belopp kan behöva inverka på övergångs- resp. indragningsstatens
anslagsbehov, är emellertid beroende på, bland annat, beloppet av vederbörande
extra inkomst i den nya tjänsten, och något fixt belopp å in -

dragningsstat för de kronofogdar, som omedelbart förflyttas till landsfiskals-
eller häradsskrivartjänst, synes därför svårligen kunna angivas.
Då därjämte gränsfall, som icke kunna med säkerhet förutses, möjligen
kunna inträffa och föranleda anspråk på ersättning å indragningsstat,
synes det vara mest ändamålsenligt att, utöver det för de icke
flyttningsskyldiga kronofogdarna beräknade ersättningsbeloppet, å indragningsstat
jämväl uppföres ett förslagsanslag, som för utjämnande
av beloppet kunde bestämmas till 13,820 kronor, att, i enlighet med de
föreslagna villkor för åtnjutande av ersättning å indragningsstat, av
Kungl. Maj:t för ändamålet disponeras. Å allmänna indragningsstaten
skulle då för kronofogdarna behöva uppföras ett förslagsanslag å högst

364,000 kronor.

Denna kostnad är visserligen till en början betydande, men då av
de icke flyttningsskyldiga kronofogdarna en stor del redan uppnått hög
ålder (24 av dem voro vid 1915 års utgång över 60 år), och för åtskilliga
förr eller senare måhända skall kunna beredas lämplig civil anställning,
kan man beräkna, att kostnaderna för indragningsstaten skola
inom kort tid avsevärt minskas.

Ämbetsverken hava ifrågasatt, att kronofogdarna skola bibehållas,
var inom sitt nuvarande område, med skyldighet att fullgöra de
åligganden, som enligt de sakkunnigas förslag skulle tillkomma de
ifrågasatta landsfiskalerna, och vilka ju omfatta vissa grupper av de
nuvarande kronofogdarnas göromål, samt att eljest tillhandagå länsstyrelserna
med utförande av uppdrag av beskaffenhet att kunna påläggas
dem. Därmed kunde, mena ämbetsverken, iakttagas, att vid skeende
avgång av kronofogdar uppkommande olikheter skilda län emellan utjämnades
genom förflyttning av någon av de kronofogdar, som äro
skyldiga underkasta sig sådan åtgärd.

I avseende härå anmärkes, att de för landsfiskalen tillämnade
tjänstebestyr, om än viktiga till sin art, dock ingalunda äro kvantitativt
så omfattande, att de, begränsade allenast till ett fögderi, ens tillnärmelsevis
skulle kunna lämna skälig sysselsättning åt tjänstemannen.
Oavsett detta missförhållande, som endast i viss mån kunde upphävas
exempelvis genom att åt tjänstemannen anförtroddes ordförandeskap i
taxeringsnämnder o. s. v., kan man med skäl befara, att icke alla nuvarande
kronofogdar skola befinnas lämpliga att fungera i den nya
landsfiskalsinstitutionen. Företrädesvis därtill skickade torde väl i allmänhet
de yngsta kronofogdarna få anses, låt vara att även bland dem

måhända icke alltid stå att finna de polismannaegenskaper, vilka man
enligt förslaget väntar hos landsfiskalen. Och huru skulle man förfara
i den mån kronofogdarna avginge? Visserligen kunde man ju uppdela
sålunda ledigvordna distrikt på de kvarstående, men till slut kunde
hända, att den siste kronofogden skulle befinnas alldeles urståndsatt att
nöjaktigt fylla landsfiskalens bestyr inom hela länet.

Av dessa skäl torde den väg ämbetsverken ifrågasatt knappast leda
till en i allo tillfredsställande lösning.

Ett annat sätt skulle måhända befinnas ligga i den utvägen, att
reformen genomfördes först vid den tidpunkt, då samtliga nuvarande
kronofogdar avgått från sin tjänst, och att ledigvordna kronofogdesysslor
under tiden uppehölles på förordnande. Denna utväg synes emellertid
vara ganska betänklig, icke minst av det skäl, att kronan därigenom
skulle ikläda sig en åtminstone moralisk skyldighet att sedermera på
något sätt sörja för det stora antal tjänstemän, vilka under tiden tjänat
såsom vikarier.

Icke heller ett successivt genomförande av den nya organisationen,
d. v. s. i den mån tjänstemännens avgång i ett län därtill lämnade anledning,
synes giva en fullt tillfredsställande lösning. Det vill nämligen
förefalla, såsom de sakkunniga också antytt, att beträdandet av en
sådan väg skulle vara ägnad att bringa en viss oreda och förvirring
i förvaltningen, icke allenast till verkliga svårigheter för administrationen
själv, utan ock till olägenhet för allmänheten, som icke kan förväntas
på varje tidpunkt besitta erforderlig kännedom, huru långt reformens
successiva genomförande hunnit i varje län.

Man kan väl uppskatta de betänkligheter, som kunna möta mot att
sätta på indragningsstat så många tjänstemän; men vill man i förevarande
hänseende verkligen få till stånd en reform, som redan från början
låter fördelarna av den nya anordningen fullt komma till sin rätt, torde
den bästa utvägen vara att, på sätt de sakkunniga föreslagit, genomföra
reformen i hela dess vidd med ens.

Kostnadsfrågan i och för sig torde icke böra avhålla från en anordning,
som i övrigt har sina bestämda företräden. Å ena sidan uppvägas
utgifterna för postverkets anlitande för uppbörden och för debetsedlarnas
utsändande, vilka utgifter för övrigt till avsevärd del återgå
till statsverket, i det stora hela av kronofogdarnas till statverket ingående
provisioner. Å andra sidan lärer uppförandet å indragningsstat
av icke flyttaingsskyldiga kronofogdar ej bliva kostsammare än deras
bibehållande i tjänst å övergångsstat.

Följaktligen kvarstår, vad kostnadsfrågan angår, allenast det förhållandet,
som visserligen lär bjuda en var emot, att staten för reformens
genomförande skall nödgas att under en följd av år framåt lämna
en högst avsevärd avlöningssumma åt ett flertal dugliga tjänstemän,
titan att staten blir i tillfälle att draga någon direkt nytta av dem. Men
detta uppenbara missförhållande framträder, varhelst staten vidtager
ändringar i administrationen med den verkan, att tjänstemän bliva övertaliga.
Så har det skett i fråga om vissa tjänstemän i hovrätterna och
justitierevisionen, så har ock skett beträffande flera omläggningar å det
militära området. Särskilt må det erinras om överförandet av de forna
regementsskrivarna å indragningsstat.

Vill. Jämförande kostnadsberäkningar.

Eftersom kommitténs polisorganisation med stor enhällighet underkänts
av de hörda myndigheterna, har icke heller dess förslag till indragning av
kronofogde- och länsmanstjänster godkänts. Åtskilliga länsstyrelser hava
ansett, att hela det nuvarande antalet tjänster i fögderiförvaltningen
borde bibehållas. Andra länsstyrelser åter hava i avsevärd grad sökt
tillmötesgå kommitténs förslag om tjänsteindragning.- Härvid lärer emellertid
hava förbisetts, å ena sidan, att den föreslagna starka reduktionen
av länsmanstjänster måste i hög grad försvaga lantpolisorganisationen,
om icke någon motsvarande förstärkning tillfördes densamma, och, å
andra sidan, att häradsskrivarnas antal föreslagits att nedsättas till och
med under det antal, som år 1909 av såväl länsstyrelserna som ämbetsverken
ansetts betänkligt lågt, och detta ehuru det ganska betungande
arbetet med upprättandet av röstlängderna för val till riksdagens andra
kammare sedan den tiden tillkommit för häradsskrivarna. Tages därjämte
hänsyn till, att häradsskrivarna sedermera genom lagen om allmän
pensionsförsäkring fått sig ålagt uppgörandet av pensionsförteckningarna,
som i sin ordning förutsätter en vida noggrannare och mera detaljerad
mantalsskrivning än förr, har det synts påtagligt, att häradsskrivarnas
antal vid en organisation av fögderiförvaltningen enligt kommitténs
alternativ III numera icke skulle kunna sättas lägre än till 117 eller en
häradsskrivare i varje av de nuvarande 117 fögderierna. Kronofogdetjänsternas
antal hava länsstyrelserna ansett icke kunna nedsättas under
93, och länsmännens antal torde, när kommitténs distriktspolisorganisation
bortfaller, icke kunna lämpligen sättas lägre än som föreslogs i
1909 års proposition eller till 486. Vid en beräkning av kostnaderna

för kommitténs nämnda alternativa förslag III, lär man således, när
distriktspoliserna utgå, under inga omständigheter kunna räkna med lägre
antal fögderipersonal än 93 kronofogdar, 117 härad sskrivare och 486
länsmän.

Man torde således böra beräkna 8 kronofogdar, 32 häradsskrivare
och 65 länsmän utöver vad kommittén föreslagit. Enligt kommitténs
kostnadsberäkning för ifrågavarande alternativ (jfr kommitténs betänkande
sidd. 378—381) beräknas kostnaderna för 85 kronofogdar, efter avdrag
av pensionsavgifter, till 598,912 kronor 50 öre, vilket för varje kronofogde
betingar en kostnad av 7,046 kronor. Efter samma beräkningssätt
skulle, med iakttagande av att förvaltningsbidraget kan i medeltal beräknas
till 1,200 kronor per häradsskrivare (ibid. sid. 368), en häradsskrivare
draga en årlig kostnad av cirka 5,768 kronor. Motsvarande
kostnad för varje länsman skulle bliva 3,533 kronor.

Kostnaderna för kommitténs alternativ III hava,
med frånräknande av kostnaderna för polisväsendet,
i kommitténs jämförande kostnadsberäkning (sid.

381 a. st.) beräknats till ................................................ kronor 3,414,464: 30

Läggas härtill kostnaderna för enligt det ovan
anförda ytterligare erforderliga tjänstemän, nämligen
för:

8 kronofogdar tillhopa....	.. kronor	56,368: —
32 häradsskrivare »	»	184,576: —
65 länsmän »	»	229,645: — „	470,589

samt kostnaderna för av kommittén föreslagna
inventeringar bos länsmän, vilken kostnad
icke medtagits i kommitténs kostnadsberäkning, å
50 kronor per länsman .................................................. » 24,300: —

skulle kostnaderna för en organisation av fögderiförvaltningen
på grundvalen av kommitténs
alternativ III stiga till................................................... kronor 3,909,353: 30

För jämförelsens skull bar, med anlitande av kommitténs beräkningssätt
gjorts en beräkning av kostnaderna för den nu föreslagna
organisationen, på sätt framgår av följande kostnad stablå.

Kostnads tablå.

Kostnads uppställd

i anslutning till fögderiför Csidd.

369—384 i

	Lön.		Tjänstgöringe- penningar.
Landsfiskaler, SO tjänstemän ............................................................	105,000		45,000
Arvode för uppehållande av landsfiskalsgöromålen å (lottland.........	_	_
Ålderstillägg: lB/<t sådant = 875 kr. ..........	_	_	_
Pension å 5,000 kr.; 15 % därav = 750 kr.....................................	_	_	_	_
Häradsskrivare, 121 tjänstemän.........	314,600	_	145,200	_
Ålderstillägg: IVa sådant = 750 kr.............................................	_	_	_	_
Pension å 3,600 kr.; 15 % därav = 540 kr.......	_	_	_	_
Kronolänsmän, 488 tjänstemän ...............	780,800	_	488,000	_
Ålderstillägg: l‘/a sådant = 450 kr.............................................	—	_	_	_
Pension å 2,200 kr.; 15 % därav = 330 kr. .................................	—	—	—	—
Länsstyrelserna:
Förste länsnotarier och förste länsbokhållare, 48 tjänstemän..................	120,000	—	72,000	—
Ålderstillägg: 18A sådant = 875 kr.......	_	_	_	_
Pensioner ä 4,000 kr.; 15 % därav = 600 kr............................	_	_	_	_
Semesterarvode till vikarier å 125 kr.	_	_	_	_
2:a och 3:e länsnotarier och länsbokhållare, 22 tjänstemän ..	44,000	_	26,400	_
Ålderstillägg: l3/. sådant = 875 kr.................	_	_	_	_
Pension å 3,500 kr.; 15 % därav = 525 kr...............	_	_	_	_
Semesterarvode till vikarier å 100 kr.	_	_	_	_
Lanskanslister och landskontorister, 108 tjänstemän	129,600	_	86,400	_
Ålderstillägg: 2 beräknade = 600 kr....	—	_	—
Pension å 2,400 kr.; 15 % därav = 360 kr...........	—	_	_	_
Semesterarvode till vikarier ä 66 kr. 67 öre ..... Anslag till extra länsnotarier m. fl., upptages här lika med fögderiför-	—	—	—	—
valtningskommitténs alternativ III	—	—	—	—
Transport	—	-1	—	—

tablå,

valtningskommitténs kostnadstablåer

kommitténs betänkande.)

Ortstillägg.

Föryaltnings hidrag.

Summa.

1,400 —

2,800 —

14,200

12,000

133,800

146,400

163,400	—
1,500	—
26,250	—
22,500	—
596,400	—
90,750	-
65,340	—
1,429,400	—
219,600	—
161,040	—

213,650

752,490

1,810,040

Anmärkningar.

Efter 5 år kan lönen höjas med 500 kr.,
''efter ytterligare 5 år likaledes med 500
kr. och efter ytterligare 5 år likaledes
med 500 kr.

Efter 5 år kan lönen höjas med 500 kr.
och efter ytterligare 5 år likaledes med
500 kr.

Efter 5 år kan lönen höjas med 300 kr.
och efter ytterligare 5 år likaledes med
300 kr.

2,000

193,500	—
42,000	—
28,800	—
6,000	—
70,400	—
19,250	—
11,550	—
2,200	—
218,000	—
64,800	—
38,880	—
7,200	—

270,300

103,400

328,880

144,450

3,623,210

Efter 5 år kan lönen höjas med 500 kr.,
efter ytterligare 5 år likaledes med 500
kr. och efter ytterligare 5 år likaledes

med 500 kr.

D:o d:o

Efter 5 år kan lönen höjas med 300 kr.,
efter ytterligare 5 år med 300 kr., efter
ytterligare 5 år med 300 kr. och efter
ytterligare 5 år likaledes med 300 kr.

	Lön.		Tjänatgörings- penningar.
Transport	—	—	—	—
Övriga kostnader: Landsfiskalernas tjänsteresor, inventeringsresor, förslagsvis 1,200 kr. per
man, samt 500 kr. för Gottland.................................................	—	—	—	—
Ersättning åt särskilt förordnade mantalsskrivningsförrättare, förslagsvis	—	—	—	—
Kronolänsmännens in. fl:s mantalsskrivningsresor, förslagsvis å 25 kr. ...	—	—	—	—
Häradsskrivarnas markegängsresor, förslagsvis å 25 kr.........................	—	—	—	—
Kostnader för tryckning av debetsedlar och skattepostanvisningar, förslags-
vis enligt postverkets uppgift .....................................................	—	—	—	—
Postverkets ersättning för distribution av debetsedlarna och för uppbörden 180,000 kr., därav postverkets verkliga kostnader beräknats till, för-
slagsvis....................................................................................	—	—	—	—
Summa kronor	—	—	—	—
Härifrån avgå: Pensionsavgifter, som erläggas av:
landsfiskalerna...........................................................................	—	—	—	—
häradsskrivarna ........................................................................	—	—	—	—
kronolänsmännen........................................................................	—	—	—	—
länsnotarier och länsbokhållare ..................................................	—	—	—	—
2:e och 3:e länsnotarier och länsbokhållare ....................................	—	—	—	—
landskanslister och landskontorist^: .............................................	—	—	—	—
Kronofogdarnas till statsverket ingående provisioner, förslagsvis............	—	—	—	—
Statsverkets utgift således kronor	-	—	—	—

Då kostnaderna för genomförandet av kommitténs
alternativ III, efter frånskiljande av dess
polisorganisation, men med nödvändig förstärkning
av fögderipersonalen enligt det ovan anförda, torde

böra beräknas till............................................................... kronor 3,909,353: 30

men kostnaderna för det nu framlagda förslaget,
med användande av kommitténs beräknings sätt,

uppgå till..................................................................... » 3,581,394: —

skulle kostnaderna för sistnämnda förslag understiga
kostnaderna för kommitténs alternativ III
med cirka............................................................................ »

327,959: 30

Ortstillägg,

Förvaltnings bidrag.

Summa.

7,500

15,682

32,208

7,680

2,695

7,776

134,000

3,623,210

36,500

6,000

12,200

3,025

8,000

100,000

3,788,935

207,541

3,581,394!

Anmärkningar.

Det torde böra framhållas, att tjänstemännens avlöningsförmåner
enligt det föreliggande organisation sförslaget bliva bättre än enligt
kommitténs. Sålunda skulle:

1) häradsskrivarna dels få 400 kronor högre
lön och tjänstgöringspenningar och 200 kronor
högre pension, vilket, med kommitténs beräkningssätt,
representerar ett belopp av. kronor 50,300: —
och dels befrias från kostnanaderna
för mantalsskrivningsresor

Transport kronor 50,300: —

Transport kronor 50,300: —
c:a 100 kronor och tryckning av
debetsedlar c:a 75 kronor per fögderi,
som sammanlagt kan skattas

till......................................................... » 20,000: kronor

2) länsmännen få 100 kronor högre lön och

pension, cirka ..................................................................... »

3) l:e länsnotarier och länsbokhållare få begyn nelselön

ökad med 400 kronor, slutlön med 900 kronor
och pension med 800 kronor, motsvarande......... »

4) 2:dre och 3:dje länsnotarier och länsbok hållare

få slutlön och pension ökade med 500 kronor,
sammanlagt värde............................................................... »

5) land skanslister och landskontorister få slutlön

och pension ökade med 300 kronor, motsvarande...... »

således, i förhållande till kommitténs förslag,
ökade avlöningsförmåner för tjänstemän med ............... kronor 167,700: —

Härvid torde jämväl bemärkas, att de i det föreliggande förslaget
uppförda löneförbättringar för landskanslister och landskontorister, måste
anses vara i och för sig påkallade samt böra genomföras, vilken organisation
som än antages, och därför skäligen icke kunna räknas endast
detta förslag till last.

Sedan sålunda kostnaderna för det nu framlagda förslaget och för
en organisation på grundvalen av fögderiförvaltningskommitténs alternativ
III jämförts med varandra, torde en liknande jämförelse böra göras
mellan kostnaderna för förevarande organisationsförslag och det i 1909 års
proposition framlagda förslaget. Med användande av kommitténs beräkningssätt
hava kostnaderna enligt 1909 års proposition uträknats till cirka

3,680,000 kronor, utvisande således omkring 98,000 kronor högre kostnad
än kostnaden för det nu föreliggande förslaget. För vinnande av full
jämförelse torde emellertid kostnaderna för 1909 års förslag böra ökas med
omkring 121,000 kronor, utgörande kostnaden för ytterligare 22 häradsskrivare.
Det i 1909 års proposition föreslagna antalet häradsskrivartjänster
eller 95 måste nämligen under nuvarande förhållanden anses
otillräckligt och böra på sätt förut påpekats höjas till omkring 117.
Slutligen gäller även här, att avlöningsförmånerna för tjänstemännen
föreslagits åtskilligt högre i det nu föreliggande förslaget än i 1909 års

70,300: —
54,600: —

28.200: —

3,700: -10,900: —

proposition. Denna ökning kan med kommitténs beräkningssätt skattas
till omkring 190,000 kronor.

Av det sålunda anförda torde få anses framgå, att kostnaderna
för den nu föreslagna omorganisationen av fögderiförvaltningen bliva
icke oväsentligt lägre än såväl kostnaderna enligt 1909 års proposition
som kostnaderna för en på grundvalen av fögderiförvaltningskommitténs
förslag genomförd organisation, och detta ehuru tjänstemännen enligt
förevarande förslag tilldelats icke obetydligt bättre löneförmåner än enligt
de övriga båda förslagen.

Ämbetsverken hava också (sid. 96 här nedan) uttalat den uppfattningen,
att den av dem förordade organisationen bör »vara den billigaste, dä
enligt densamma intet arbete anförtros åt överkvalificerad arbetskraft, ingen
tjänstemans arbetstid lämnas oanvänd och ingen lön sättes högre, än av
tidsförhållandena motiveras».

X. Slutligen och på grund av vad i det föregående yttrats få vi
här införa följande

Kalkyler

angående kostnaderna för fögderiförvaltningens omorganisation
enligt förevarande förslag.

Utgifter.

Avlöningsanslaget...................................	kronor	2,189,200: —
Övergångsstat (28 länsmän) ..............		81,400: —
Indragningsstat (65 kronofogdar) cirka Reseersättningar åt landsfiskalerna för inspektioner hos länsmännen samt övriga resor i tjänsten även-som för landsfiskalsgöromålens	»	364,000: —
uppehållande på Gottland, cirka Reseersättning m. m. åt särskilda man-talsskrivningsförrättare (i städer under landsrätt, köpingar, muni-	»	38,000: —-
cipalsamhällen) cirka .....................	»	6,000: —

Transport kronor 2,678,600: —

Transport kronor 2,678,600: —
Reseersättning åt länsmän för man talsskrivningsresor

cirka............... » 12,200: —

Reseersättning åt häradsskrivare för

markegångsresor, cirka.................. » 3,025: —

Postverkets direkta utgifter för krono uppbörden,

cirka............................. » 100,000: —

Tryckning av debetsedlar och skatte postanvisningar,

cirka................... » 8,000: —

Ökning av avlöningsanslaget för läns notarier

och länsbokhållare ......... »

19,200:— 2,821,025: —
Kronor 2,821,025: —

Inkomster (och besparingar).

Kostnader för inventeringar hos kronofogdar
besparas, cirka ..................

D:o för uppbördskontroll besparas,

cirka ...................................................

Ersättningen till häradsskrivarna för

röstlängderna besparas, cirka......

Kronofogdarnas till statsverket ingående
sportler, cirka.......................

Kostnadsskillnad, cirka.............................

kronor	4,250: —
))	23,375: —
»	40,000: —
»	134,000: —	201,625: —
		2,619,400: —
	Kronor	2,821,025: —

Kostnaden för den omorganiserade fögderiförvaltningen
kan sålunda beräknas till omkring ...... » 2,619,400: —

Nuvarande kostnaderna för fögderiförvaltningen
uppgå till:

å ordinarie stat, avlö ningsanslag.

................ kronor 1,685,750: —

å extra stat, avlöningsdag.
......................... » 793,500: — , 2,479,250: -

Kostnadsskillnad kronor 140,150: —

Vid dessa kalkyler märkes:

1) att övergångsstaten för länsmännen i stort sett genast bortfaller;

2) att indragningsstatens belopp årligen minskas och kan beräknas
i stort sett försvinna på 15 å 20 år;

3) att kostnaderna för ålderstillägg och pension icke medtagits;

4) att postverkets ersättning för uppbörden av kronoutskylderna
beräknats till 180,000 kr., men att de direkta utgifterna beräknats till
upptagna beloppet 100,000 kr.

Med tillkännagivande att de i denna V. P. M. förekommande sifferuppgifter
grunda sig, där annat icke anmärkts, på förhållandena vid
slutet av år 1913, hava vi slutligen ansett oss böra vid promemorian
foga Kungl. Generalpoststyrelsens, Kungl. Kammarkollegii och Kungl.
statskontorets m. fl. underdåniga utlåtanden i ämnet, vilka med vederbörligt
tillstånd redan tidigare blivit för tryckning uppsatta.

Stockholm den 31 aug. 1916.

Herman Uddén. Rob. Hagen.

'' .* v;

OBS.! Den kvitterade debetsedeln bör väl förvaras.

Bil.

Kronodebetsedel för år 191<a

Q.A(icÅa PoeÅen.

Stockholms län, Södertörns fögderi:

Q..

(A/Ao^o/oiyi.

<3Äad/yö4taeAen..

Pensionsavgift.................................................................................	10
Mantalspenningar å 40 öre för man och 20 öre för kv........................	1
Sjukvårdsavgift »50 » > » » 25 > » » ........................	1
Bevillning av fast egendom samt av inkomst:
av jordbruksfastighet med 6,000 kronors värde å 6/a> öre pr 100 kr....	—
av annan fastighet med .^,000 kronors värde ä 5/io öre pr 100 kr. ...	—
för inkomst av kapital eller arbete:
Vio procent av den beskattningsbara inkomsten kronor ..	1
Inkomst- och förmögenhetsskatt: beräknat belopp V-500 ]£r0nor .........	15

Landstingsmedel .......................... ..............

Bidrag till skjutsentreprenaderna ..................

Vägskatt ...................................................

Riddarhusavgift...........................................

Brandstodsavgift för tiden 14,/s 14—u/s 15

Hästförsäleringsavgift för tiden 14/a 14—l4/s 15

...................*■...............

Lösen för denna debetsedel

Summa kronor

N:r 364

Förestående belopp kvitteras

19 7715

Södertörns fögderis
häradsskrivarkontor
i november 1915.

Erhard Johansson.

Bil. A.

Befordras
utan kostnad
för den skattskyldige.

SKATTE POSTANVISMING -

å kronoutskylder för år 1915.

Nr r>^f . ........AacJc.a.. socken.

Den skattskyldige: ............................Handlanden (lustav Blomberg.

belopp 66 kronor 50 öre.

ore

(Krontalet skrives med bokstäver)

Till häradsskrivaren i Södertörns fögderi av Stockholms län

Stockholm So.

Redoyisningsnr

Bokförd vid postkontoret under ^ o*^ontore«»

vidstående nummer, betygas

Avförd under nr

• .7 l • 2.

QJ f \ •

(Vederbörande posttjänstemans underskrift.)

Meddelande till den skattskyldige.

Utskylderna erläggas under tiden från och med den 2I november till och med
den 5 december I9I5 å vilken fast postanstalt som helst i riket.

Sker vid poststation inbetalning av belopp överstigande l,000 kr., är önskvärt, att
likviden verkställes medelst en å Postverket ställd postremissväxel, vilken skall vara
utfärdad av Riksbanken eller annan bank, för vilken Kungl. Maj:t fastställt reglemente.

Verkställ skatteinbetalningen i god tid och uppskjut ej därmed till uppbördsterminens
sista dagar.

Likviden bör, så vitt möjligt, avlämnas i jämna penningar.

Specifikation å omstående fastighetsvärden.

Å jordbruksfastighet:

mtl

kronor

A annan fastighet:'' nr

kronor

belopp kr. öre.

Förestående belopp kvitteras.

Signatur.

Obs.! Skattskyldig bör vid skattelikviden
noga tillse, att han å omstående sida erhåller
kvitto af det utseende, som vidstående avbildning
utvisar, att kvittot lyder å det belopp, som den
skattskyldige erlagt, samt att debetsedeln är avstämplad.
Kvitto, meddelat i annan ordning, är icke
mot postverket eller eljest mot kronan gällande.

Underrättelser.

Förmenar någon, att utskyld eller avgift, som i uppbördsbok eller särskild uppbördslängd
finnes upptagen, blivit genom fel vid debiteringen obehörigen eller med oriktigt belopp honom
påförd, äger han att däri söka rättelse genom besvär hos Kungl. Maj:ts befallningshavande i det
län, inom vilket debiteringen skett. Besvären skola ingivas till nämnda myndighet inom natt och
år,’ efter det utskylden eller avgiften blivit klaganden avfordrad; dock må klaganden på eget
äventyr i betalt brev med allmänna posten till Kungl. Maj ds befallningshavande insända besvären
så tidigt, att de inom ovan stadgade tid dit inkomma.

Besvär över taxering eller debitering befriar icke den skattskyldige från att i behörig
ordning inbetala honom påförda kronoutskylder; men en var, som vinner nedsättning i eller befrielse
från honom påförda kronoutskylder, är berättigad att, efter ansökning hos Kungl. Majds
befallningshavande i det län, varest debiteringen skett, kostnadsfritt återbekomma vad han lör

mycket erlagt. .

Skattskyldig, vilken underlåter att inbetala sina utskylder i föreskriven tid och ordning,
åligger att för indrivningen erlägga avgift, beräknad efter tre öre å varje full krona av utskyldemas
slutsumma, då densamma ej överstiger femton kronor, dock ej mindre än tio öre, och
efter sex öre å värjo full krona av berörda slutsumma, när denna överstiger femton kronor.

(55

Bilaga B.

Yttrande av generalpoststyrelsen.

Då det av generalpoststyrelsen avgivna utlåtandet är av synnerlig
betydelse för bedömande av spörsmålet om uppbördens indrivande genom
postverket och därmed också för frågan om möjligheterna av en förändrad
och förenklad organisation av fögderiförvaltningen, återgives
detsamma in extenso med uteslutande av ingressen samt redogörelsen
ior nuvarande förfaringssätt rörande uppbördens indrivande.0)

»Förslaget att för upphämtande av kronoutskylderna å landsbygden anlita postverket,
vilket numera genom sina organ sträcker sig längre ut i bygderna än någon
annan statsinstitution samt oavlåtligen utbredes och tillväxer i omfattning, finner
generalpoststyrelsen synnerligen beaktansvärt, särskilt med hänsyn till de stora och
obestridliga fördelar en dylik anordning skulle innebära för den skattebetalande allmänheten.
Näppeligen torde numera finnas någon till myndig ålder kommen medborgare,
som icke antingen direkt eller genom lantbrevbärare eller annorledes står i
beröring med postanstalt i och för avlämnande och avhämtande av brev och tidningar.
En anordning, varigenom den skattskyldige beredes tillfälle att när som
helst under en jämförelsevis lång period antingen vid sin sedvanliga postanstalt i
samband med besörjandet av andra postangelägenheter eller vid annan postanstalt,
där han tillfälligtvis uppehåller sig eller vilken han eljest finner för sig bekvämlig, få
betala kronoutskylderna, synes generalpoststyrelsen, i jämförelse med den nuvarande
anordningen, medföra så avsevärda fördelar för den skattskyldige genom besparing
av tid och penningar, att densamma utan överdrift torde kunna sägas innebära en
verklig nationalekonomisk vinst. Särskilt för skattskyldig, som fått sig påförda utskylder
inom olika uppbördsdistrikt eller som eljest bor eller vid tiden för uppbörden
vistas utom debiteringsorten, innebär den föreslagna anordningen avsevärda lättnader.
Den som har utskylder att betala inom olika kommuner kan nämligen på en
gång vid samma postanstalt fullgöra betalningen för alla sina debetsedlar och den,
som av annan anledning bor eller vistas utom debiteringsorten, erhåller tillfälle att,
varhelst han än befinner sig, inbetala skatten å närmaste postanstalt. Även ur statens
synpunkt synes det ändamålsenligt att kronouppbörden förmedlas av postverkets
å resp. platser befintliga organ, varigenom den nuvarande uppbördsförvaltningens
tidsödande och kostsamma resor för ifrågavarande ändamål inbesparas. Redan på
grund av nu anförda skäl finner generalpoststyrelsen för sin del förslaget om postverkets
övertagande av kronouppbörden å landsbygden så fördelaktigt, att detsamma
anses böra förverkligas. Om dessutom, såsom de sakkunniga i sitt betänkande framhållit,
postverkets övertagande av nu ifrågavarande statsfunktion kan bidraga till
lösandet av frågan om fögderi förvaltningens omorganisation, synas även viktiga statsförvaltningssynpunkter
tala för förslagets realiserande.

Visserligen skulle postverkets övertagande av kronouppbörden komma att medföra
i avsevärd grad ökat arbete under en viss kortare tid av året vid postanstal- *)

*) Den i det följande förekommande benämningen landsfogde avser överallt den nuvarande
härads skrivaren.

Generalpoststyrelsens

yttrande
över de sak-.

kunnigas
förelag av den
19 dec. 1912.

Inbetalning av
skattemedel
* pr post redan
för närvarande.

Debeteedlarnee
distribution.

terna, särskilt de å landsbygden belägna. Men dels har postverket redan visat sig
mäktigt att på ett tillfredsställande sätt avveckla dylika betydande anhopningar i
göromålen såsom exempelvis jul- och nyårstrafiken och dels torde olägenheterna av
den anhopning, som kronouppbörden kan tänkas medföra, kunna undvikas genom
tillämpning av ett enkelt och praktiskt förfaringssätt vid utskyldernas inbetalande.
Beträffande särskilt de från vissa håll uttalade farhågor för att de mindre postanstalterna
eller poststationerna icke skulle vara i stånd att på ett tillfredsställande sätt
utföra det med kronouppbördens upphämtande förenade arbete har generalpoststyrelsen
av den i ärendet verkställda utredningen — vartill styrelsen anhåller att framdeles
få återkomma — blivit övertygad om, att dylika farhågor icke kunna anses
välgrundade. Några betänkligheter från det allmännas synpunkt mot att anförtro
postanstalterna omhänderhavandet av uppbördsmedlen torde icke behöva hysas, då
man tager i betraktande de betydande medelsbelopp av olika slag, som redan för
närvarande inflyta vid postanstalterna och varav enbart postanvisningsmedlen under
år 1911 uppgingo till över 330 miljoner kronor eller omkring 14 gånger mera än
kronouppbördssumman för hela riket under samma år.

Inbetalning av skattemedel genom postverket äger för övrigt rum redan för
närvarande i icke ringa omfattning. Genom nådig kungörelse den 12 juli 1907 angående
vissa ändringar i reglementet för uppbördsverket i Stockholm har nämligen
Eders Kungl. Maj:t medgivit skattskyldig rätt att fullgöra inbetalning till uppbördsstämma
i Stockholm genom utskyldsbeloppets insändande medelst skattepostanvisning till
vederbörande uppbördskommissarie. Dylika skattepostanvisningar, vartill användas
särskilda blanketter, som kostnadsfritt tillhandahållas å postanstalterna, kunna avsändas
från postkontor i Stockholm med underlydande poststationer ävensom från
postkontor i övriga delar av riket. För skattepostanvisning erlägger avsändaren enahanda
avgift som för vanlig inrikes postanvisning. Rörande inlämnad skattepostanvisning
meddelar postverket bevis av samma beskaffenhet som beträffande postanvisningar
i allmänhet, varemot kvitto rörande själva skattelikviden utfärdas av
vederbörande uppbördskommissarie efter anvisningens mottagande. Dylikt bevis utfärdas
i enahanda ordning som beträffande vid uppbördsstämma direkt inbetalade
utskylder samt tillsändes den skattskyldige i tjänstebrev efter uppgiven adress. Nu
ifrågavarande sätt för skattelikvids fullgörande i huvudstaden har ock i stor utsträckning
anlitats av de skattskyldige. Sålunda inbetalades

år 1908 11,230 skattepostanvisningar å sammanlagt ........................ kr. 877,607: —

» 1909 10,427 » » » ................:....... » 1,055,642: —

» 1910 10,572 » » » » 1,162,771: —

» 1911 10,253 » » » » l’o98*024: —

» 1912 9,793 » » » » 1,096,161; —

Generalpoststyrelsen, som sålunda i princip biträder förslaget om postverkets
övertagande av kronouppbörden å landsbygden, får härefter övergå till närmare behandling
av förslagets olika delar.

Vad först beträffar debetsedlarnas distribution gäller därom för närvarande att
debetsedlarna skola å viss kungjord plats och å viss tid »tillhandahållas» de skattskyldige,
som själva få avhämta dem. I regel torde det vara kronobetjaningen — fjärdingsmannen
— som ombesörjer, att debetsedlarna komma vederbörande tillhanda. Med

den omfattning brevväxlingen och framförallt tidningsläsningen numera ernått även
på landsbygden torde dock, såsom förut antytts, näppeligen finnas någon enda vuxen
person, som icke har beröring med något av postverkets organ, antingen postanstalt
eller lantbrevbärare, varigenom debetsedeln lätteligen kan i samband med postförsändelser
och tidningar tillhandahållas den skattskyldige. Debetsedlarnas distribuerande
till de skattskyldige genom postverket är givetvis för statsverket enklare än det nuvarande
tillvägagångssättet samt innebär för den skattskyldige den avsevärda fördelen
att han en gång för alla vet, varifrån han har att förvänta sin debetsedel och varest
han alltså i förekommande fall har att efterhöra densamma, nämligen å den postanstalt,
vilken han vid mantalsskrivningen uppgivit såsom sin postadress. Fördelarna
av distribution genom postverket bliva uppenbarligen ännu större för sådana skattebetalare,
som vid tiden för uppbördsstämmorna vistas utom debiteringsorten, enär
dessa på begäran genom postverkets försorg kunna få debetsedlarna eftersända till
den postanstalt, där de vid tiden för uppbördsstämman vistas. Även bortsett från
frågan om postverkets övertagande av själva kronouppbörden synes därför debetsedlarnas
distribution till de skattskyldige numera fördelaktigast böra ske genom postverkets
försorg. Och skall postverket, såsom nu föreslagits, övertaga bestyret med
kronoutskyldernas inhändigande, torde såsom en naturlig konsekvens därav följa, att
postverket jämväl övertager distributionen av debetsedlarna.

Debetsedlarna skulle, enligt de sakkunnigas förslag, utskrivas av landsfogden
samt inom viss lämplig tid före uppbördsterminens början utsändas med posten. Någon
närmare uppgift, inom vilken tid debetsedlarne skulle avlämnas för postbefordran,
förekommer icke i förslaget; dock torde, enligt vad generalpoststyrelsen under hand
inhämtat, det i allmänhet icke kunna förväntas, att landsfogdarna förr än någon tid
in i november månad, exempelvis den 10, kunna hava debetsedlarna färdiga för avavlämnande
till postbefordran. För bedömande av den tid, som verkligen må anses
behövlig för debetsedlarnas distribution genom postverket, torde erfordras att äga
kännedom rörande antalet postförbindelser till och från rikets samtliga postanstalter.
Samtliga postkontor samt vid järnväg belägna poststationer — sammanlagt uppgående
till ett antal av 1969 — hava postförbindelser minst en gång, merendels
flera gånger, dagligen. Av de å den egentliga landsbygden belägna poststationerna
— 1,358 st. — hava,

151 postföring minst
391 » 6

50 » 5

269 » 4

346 » 3

118 » 2

32 » 1

1 » 1

1 gång dagligen
gånger i veckan

» » »

gång » » och

» varannan vecka.

Härav framgår, att flertalet postanstalter hava dagliga postförbindelser och att
samtliga postanstalter utom 33 st. hava postföring minst 2 gånger i veckan. Ehuru
postverket beträffande den enda poststation, som för närvarande har postförbindelse
allenast varannan vecka — Luvos i Norrbottens län — ävensom beträffande fåtalet
poststationer med postföring mindre ofta än 2 gånger i veckan givetvis kan, om så erfordras,
vidtaga särskilda åtgärder för debetsedlarnas befordran till adresspoststationen,
torde dock perioden 10—15 november icke kunna anses tillräcklig för debetsedlarnesbefordran,
då nämligen Generalpoststyrelsen anser det av synnerlig vikt, att debet 9 -

sedlarna under alla förhållanden komma de skattskyldige tillhanda före uppbördsterminens
början. Generalpoststyrelsen, som av posttekniska skäl också anser lämpligast
att uppbördsterminens sista dag infaller å annan dag än sista dagen i månaden,
tillåter sig därför i underdånighet föreslå, att den av de sakkunniga till tiden 15—30
november föreslagna uppbördsterminen något framflyttas samt i stället förlägges till
tiden 21 november—5 december. Därigenom skulle man mellan debetsedlarnas utsändande
pr post och uppbördsterminens början i allmänhet erhålla en tidsperiod av
minst 10 dagar eller samma tid som, enligt vad ovan sagts, för närvarande är fastställd
för debetsedlarnas »tillhandahållande». Denna tidrymd torde ock få anses fullt tillräcklig
såväl för själva postbefordringen till adresspostanstalten som, i förekommande
fall, för debetsedelns eftersändning till ny adressort.

Debetsedlarna böra av landsfogden avlämnas till postbefordran å den postanstalt,
varest landsfogden är bosatt, dock att, därest denna postanstalt undantagsvis skulle
utgöras av poststation —■ för närvarande bo nästan samtliga häradsskrivare å plats med
postkontor — debetsedlarna lämpligen böra insändas i tjänstepaket till det överordnade
postkontoret för att genom dess försorg vidare befordras. Det torde nämligen anses
lämpligast, att berörda postkontor, som, på sätt framdeles skall närmare meddelas,
skulle hava att redovisa uppbörden till landsfogden, även direkt av denne mottager
de för postbefordran avsedda debetsedlarna. Vid avlämnandet till postbefordran torde
böra iakttagas, att debetsedlar, adresserade till en och samma postanstalt, så vitt
möjligt inlämnas samtidigt och sammanförda särskilt för sig, på det att distributionen
därigenom må underlättas. Debetsedlarna böra lämpligen av landsfogden avlämnas efter
hand, om möjligt så, att debetsedlar, adresserade till postanstalter med mindre goda postförbindelser,
avlämnas först samt därefter debetsedlar till postanstalter med bättre
förbindelser. I detta hänseende böra vederbörande postmästare tillhandagå landsfogdarna
med erforderliga upplysningar.

De sakkunniga hava tänkt sig, att debetsedlarna skulle postbefordras såsom
trycksaker i öppet skick. Generalpoststyrelsen anser emellertid, att debetsedlarna böra
vid avlämnandet till postbefordran vara inneslutna i konvolut. Det torde nämligen eljest
lätteligen inträffa, att debetsedlarna vilka — på sätt framdeles närmare skall beskrivas
-— bestå av tvenne genom perforering skilda delar samt äro vikta, under
befordringen slitas isär eller insmyga sig i varandra, med påföljd att debetsedlarna
icke i rätt tid eller vederbörlig ordning komma den skattskyldige tillhanda. Dessa
omständigheter jämte fördelarna ur rent postal synpunkt vid försändelsernas sortering
och behandling i övrigt tala för, att debetsedlarna under distributionen äro inneslutna
i kuvert. Samma skäl, som anförts för debetsedlarnas inneslutande-''i kuvert, tala
även för att kuverten tillslutas. Debetsedlarnas inneslutande i konvolut torde få
anses lämpligt jämväl ur sekretessynpunkt. I detta sammanhang tillåter sig genepoststyrelsen
erinra därom, att debetsedlarna i Stockholm skola, jämlikt föreskrift i
Eders Kungl. Maj:ts ovannämnda kungörelse, vid utsändandet till de skattskyldige
vara inneslutna i konvolut samt att enahanda förfaringssätt tillämpas jämväl i vissa
andra städer. Generalpoststyrelsen anser sig emellertid redan nu böra förutskicka,
att den omständigheten, att debetsedlarna av lämplighets skäl anses böra befordras i
tillslutna kuvert, icke bör föranleda därtill att postverkets ersättning för postbefordringen
beräknas högre än som skolat ske, därest debetsedlarna befordrades i öppet
skick. För att icke anordningen med kuvert skall öka landsfogdens arbete'' eller försena
debetsedlarnes avlämnande till postbefordran kan för ändamålet lämpligen användas
s. k. fönsterkuvert, å vilka icke erfordras någon särskild adresspåskrift. Prov
på dylika kuvert bifogas. Genom användandet av s. k. fönsterkuvert för debetsed -

lama skulle det ökade arbetet för landsfogden inskränka sig till debetsedlarnas inläggande
i kuverten samt dessas tillslutning, för vilka bestyr emellertid kan användas
oklalificerad arbetskraft. Om därvid förfares på sådant sätt, att ett större antal kuvert
med öppnade flikar anbringas bredvid varandra så att allenast den för tillslutning
avsedda gummerade randen å varje flik är synlig samt det sålunda uppåtliggande
gummerade fältet fuktas med lämplig pensel, kan, enligt vad erfarenheten i posttjänsten
givit vid handen, omkring 400 försändelser inläggas och tillslutas pr timme.
Mot debetsedlarnas försändande i slutna kuvert, torde sålunda ur synpunkten av
ökat arbete icke skäligen kunna göras någon invändning. Kuverten till debetsedlarna
böra givetvis alla vara lika samt givas sådant utseende, att de med lätthet kunna
skiljas från andra försändelser. Med hänsjm härtill v.ore måhända lämpligast, att
ifrågavarande kuvert anskaffades av postverket, som redan förut för posttjänsten anskaffar
omkring 1miljoner kuvert årligen. Så vitt nu kan beräknas, torde kuverten
komma att betinga ett pris av omkring 5 kronor pr 1,000, vilket för antalet
inom hela riket behövliga kuvert — omkring 1,600,000 st. — skulle belöpa sig till
omkring 8,000 kronor. Vederbörande länsstyrelse skulle äga att i mån av behov hos
Generalpoststyrelsen rekvirera kuvert mot erläggande av självkostnadspris.

För postbefordringen av debetsedlarna skulle de skattskyldige icke vidkännas
någon avgift utan skulle denna kostnad åligga statsverket. Beträffande frågan, huruvida
ersättning för ifrågavarande postbefordran bör beräknas i vanlig ordning och
försändelserna i likhet med vanliga postförsändelser frankeras, föreligger icke något
uttalande av de sakkunniga. Praktiska skäl synas emellertid Generalpoststyrelsen
tala för att ersättningen för ifrågavarande befordran inräknas i postverkets ersättning
för bestyret med kronoskatteuppbörden i dess helhet — varom mera framdeles
och att någon frankering av själva försändelserna icke äger rum. En sådan skulle
nämligen, antingen densamma utfördes av landsfogden eller av postanstalten, endast
innebära onödigtvis ökat arbete samt fördröja försändelsernas avsändande. Varje
landsfogde skulle, såsom de sakkunniga ock angivit, i medeltal hava att avlämna
13,254 debetsedlar. Härtill kommer att i åtskilliga städer finnas boende flera häradsskrivare
(= landsfogdar), vilka alla skulle hava att på samma postanstalt avlämna sina
debetsedlar. Sålunda — för att taga ett exempel — bo för närvarande i Falun 4
häradsskrivare, vilka år 1911 hade att utfärda sammanlagt över 44,000 debetsedlar.
Frankering å postanstalten av 44,000 försändelser skulle emellertid, särskilt om alla
avlämnades på en gång, icke undgå att en eller annan dag fördröja försändelsernas
expedition. Generalpoststyrelsen anser fördenskull, att debetsedlarna höra befordras
ofrankerade.

De. av landsfogden för distribution avlämnade debetsedlarna äro givetvis till
största delen adresserade till postanstalter, belägna inom landsfögderiet eller i dess omedelbara
närhet. Där ett större antal försändelser äro adresserade till en och samma
postanstalt — och detta torde alltid vara fallet beträffande postanstalter inom landsfögderiet
— böra desamma av den postanstalt, som av landsfogden mottagit dem för
postbefordran, lämpligen i en enda försändelse under rekommendation i posttjänsten
översändas till resp. adresspostanstalt. Härigenom vinnes trygghet för att icke någon
enstaka debetsedel under befordringen förkommer. Till längre bort belägna
orter adresserade, stänkvis förekommande debetsedlar böra däremot försändas styckevis
såsom vanliga postförsändelser.

Med tillämpning av det nu föreslagna sättet för debetsedlarnas behandling och
postbefordran torde distributionen av debetsedlarna icke böra bereda postverket några
svårigheter.

Vid framkomsten till resp. adresspostanstalter tillhandahållas debetsedlarna
adressaterna i enahanda ordning som vanliga postförsändelser och alltså antingen
genom avhämtning å postanstalten eller genom utdelning med lantbrevbärare eller
annat bud. Givetvis bör adresspostanstalten göra allt vad på den ankommer, för att
debetsedlarna må komma vederbörande tillhanda, och detta kommer generalpoststyrelsen
också att hos postpersonalen inskärpa, men några extra ordinära åtgärder för
debetsedlarnas utdelande till adressaterna torde varken i och för sig vara av behovet
påkallade eller skäligen kunna av postverket påfordras. Likasom, på sätt de sakkunniga
föreslagit, kungörelse om debetsedlarnas utsändande bör äga rum, torde ock å
varje adresspostanstalt genom anslag eller på annat lämpligt sätt bekantgöras, att
debetsedlarna anlänt samt finnas att avhämta. Varje skattskyldig bör ju dessutom
veta, vilken postanstalt han vid mantalsskrivningen uppgivit såsom sin postadress
och varest han alltså har att avhämta sin debetsedel, därest densamma icke genom
lantbrevbärare eller annorledes varder till honom hemburen.

Därest skattskyldig efter mantalsskrivningen avflyttat från den ort, han vid
sagda förrättning uppgivit såsom sin postadress och dit följaktligen debetsedeln ankommer,
erhåller han debetsedeln avgiftsfritt eftersänd till den nya adressorten i
enahanda ordning som vanliga postförsändelser; och kan han därefter å den nya
adresspostanstalten betala skatten. Någon farhåga för att dylik eftersänd debetsedel
icke skulle hinna fram till den skattskyldige före uppbördsterminens utgång torde,
efter vad Generalpoststyrelsen här ovan anfört om frekvensen av postanstalternas
postförbindelser, icke behöva hysas, detta så mycket mindre som, enligt Generalpoststyrelsens
ovanstående förslag om uppbördsterminens förläggning till tiden 21 november—5
december, debetsedlarna skulle komma att avlämnas till postbefordran bortåt
en månad före terminens utgång. För övrigt bör ju försiktigheten mana den skattskyldige
att hos landsfogden göra anmälan om sin flyttning, för vilket fall han erhåller
debetsedeln direkt till den nya adressorten. Bestämmelse i sådant syfte torde ock
lämpligen böra inflyta i ett blivande uppbördsreglemente.

Nu kan naturligtvis förekomma, att en debetsedel bortkommer under postbefordringen
eller efter framkomsten till adresspostanstalten, innan densamma kommit
den skattskyldige tillhanda, varigenom alltså skulle kunna inträffa, att den skattskyldige
utan eget förvållande betoges möjligheten att verkställa inbetalning av sin krono
skatt. Härvidlag kunde man nöja sig med att invända, att ett sådant förhållande
mycket lättare kan inträffa vid det nuvarande osäkra tillvägagångssättet med debetsedlarnas
distribution genom fjärdingsman och frivilliga bud. Generalpoststyrelsen
anser emellertid att, därest distributionen av debetsedlarna skall verkställas av statens
postverk, sådana åtgärder böra vidtagas, att den skattskyldige, så vitt möjligt, under
alla förhållanden bekommer sin debetsedel. Trygghet härför torde kunna vinnas
genom en allmän föreskrift, att skattskyldig, som icke till inbetalningsterminens första
dag erhållit sin debetsedel, därom bör göra anmälan å vederbörande postanstalt, vilken
å ett särskilt tryckt meddelande underrättar landsfogden om förhållandet. Denne
utfärdar omedelbart ny debetsedel, som med omgående post översändes direkt till
den skattskyldige, vilken därigenom beredes tillfälle att inbetala skatten. Den skattskyldige,
som, oaktat han ännu vid uppbördsterminens början icke erhållit debetsedeln,
uraktlåter att efterhöra förhållandet å postanstalten, torde, därest debetsedeln
icke under terminens lopp kommer honom tillhanda och skatten sålunda icke kan
medelst skattepostanvisning erläggas, böra vara underkastad följderna av sin underlåtenhet.
Genom kungörelser, notiser i tidningarna samt anslag å postanstalterna
torde de skattskyldigas uppmärksamhet kunna fästas på vad de, därest debetsedlarna

tilläventyrs av en eller annan orsak icke skulle komma dem tillhanda före terminens
början, sålunda hava att iakttaga.

Därest försändelser, innehållande debetsedlar, tilläventyrs skulle bliva obeställbara
å adresspostanstalten av en eller annan anledning såsom att adressaten är okänd
eller avrest till okänd ort eller ock underlåtit att efterhöra debetsedeln, som icke
heller genom lantbrevbärare eller annat bud kunnat utsändas till adressaten, torde
dylik försändelse, försedd med påskrift om orsaken till obeställbarheten, omedelbart
efter inbetalningsterminens utgång böra återsändas till vederbörande landsfogde varigenom
skulle beredas tillfälle att, liksom för närvarande praktiseras, använda den
obetalda debetsedeln vid restantieindrivningen m. m. Emellertid torde vederbörande
fjärdingsmän böra åläggas att var i sin ort söka förhjälpa därtill, att å postanstalten
till äventyrs befintliga obeställbara debetsedlar om möjligt må kunna tillställas adressaterna
före uppbördsterminens utgång.

Med tillämpning av det förfarande, som här ovan föreslagits, torde debetsedlarnas
distribution genom postverkets försorg uppenbarligen för de skattskyldige bliva
avsevärt fördelaktigare än enligt det nuvarande tillvägagångssättet.

I detta sammanhang tillåter Generalpoststyrelsen sig upptaga frågan om debetsedlarnas
utseende. Såsom av det föregående framgår, skulle kronouppbörden försiggå
i ungefär enahanda former, som för närvarande gälla för postanvisningsrörelsen,
för vilket ändamål vid själva debetsedeln skulle finnas fästad en genom perforering
lätt frånskiljbar postanvisningsblankett, benämnd skattepostanvisning.

Generalpoststyrelsens här ovan framställda förslag om användandet av s. k.
fönsterkuvert för debetsedlarna påkallar emellertid i viss mån annan uppställning av
blanketterna än som av de sakkunniga föreslagits, vadan Generalpoststyrelsen — som
jämväl ur andra synpunkter anser blanketten böra förses med vissa ändringar och
tillägg, vilka Generalpoststyrelsen framdeles skall i dess sammanhang närmare motivera
— uppgjort ett nytt förslag till blankett, vilket härjämte bifogas. Blanketten
torde emellertid icke lämpligen böra tillverkas av vitt papper, vilket lätteligen nedsmutsas,
utan liksom blanketterna till vanliga postanvisningar framställas av färgat
papper, exempelvis i brandgul färg. I anslutning till vad ovan sagts i fråga om
anskaffande av kuvert för debetsedlarna får Generalpoststyrelsen i detta sammanhang
meddela, att jämväl blanketterna till debetsedlar torde, därest sådant från fögderiförvaltningssynpunkt
befinnes lämpligt, kunna anskaffas av postverket samt genom
dess försorg tillhandahållas länsstyrelserna mot självkostnadspris. Anordningen med
fönsterkuvert gör det nämligen nödvändigt, att kuvert och debetsedel beträffande storlek
och uppställning anpassas efter varandra, så att den å debetsedeln anbragta adressen
bliver fullt synlig genom kuvertet då debetsedeln inlagts i kuvertet. Av sådan
anledning är det önskvärt, att debetsedlar och kuvert anskaffas genom samma myndighets
försorg. Den omständigheten, att debetsedlarna i fråga om utskyldsrubriker
förete vissa skiljaktigheter inom de olika länen, torde icke böra lägga hinder i vägen
för att hela den för riket erforderliga upplagan debetsedlar anskaffas av postverket.
Enligt här gjorda beräkningar torde blanketterna till debetsedlar komma att betinga
ett pris av 5 kronor pr 1,000 stycken, utgörande för den pr år behövliga upplagan
av omkring 1,600,000 st. debetsedlar 8,000 kronor.

Gent emot det nuvarande uppbördsförfarandet, enligt vilket den skattskyldige
är förpliktad att på visst klockslag och på viss plats inställa sig vid uppbördsstämman,
erbjuder givetvis de sakkunnigas förslag, innefattande valfrihet beträffande både

Debetsedlarnas
utseende.

Skattens in''
betalning.

tid och ruin, för den skattebetalande allmänheten avsevärda lättnader och i många
fall verklig kostnadsbesparing. Ehuru det ur postal synpunkt, enkannerligen kontrollsynpnnkt,
varit att föredraga, att den skattskyldige hänvisats uteslutande till
viss postanstalt för inbetalning av sin kronoskatt, har generalpoststyrelsen likväl
funnit principen om valfrihet för den skattskyldige att få vända sig till vilken postanstalt
som helst innebära så stora fördelar för allmänheten, att generalpoststyrelsen
anser densamma icke böra uppgivas. Beträffande de sakkunnigas förslag, att den
skattskyldige skulle äga att när som helst under hela den fastställda uppbördsperioden
verkställa skatteinbetalning, vilket innebär en och samma uppbördstermin för
alla skattskyldiga inom hela riket, torde denna anordning icke undgå att medföra
anhopning av skatteinbetalning under periodens sista dagar, vilken anhopning kunnat
förebyggas, därest exempelvis de skattskyldige inom varje särskild kommun fördelats
å flera olika uppbördsterminer. I betraktande av den stora fördelen för skattebetalaren
att, oberoende av var han bor eller för tillfället vistas, få under loppet av hela
den fastställda uppbördsterminen betala sina utskylder, anser emellertid generalpoststyrelsen
jämväl detta förslag böra genomföras. Genom att, på sätt skett i det överlämnade
förslaget till debetsedel, å debetsedlarna anbringa uppmaning till de skattskyldige
att i god tid verkställa inbetalning av skatten samt genom kungörelser, notiser
i tidningarna och anslag å postanstalterna i enahanda syfte, torde erforderlig
fördelning av skatteinbetalningen på periodens samtliga dagar i allt fall, och särskilt
sedan allmänheten själv vunnit erfarenhet av nödvändigheten därav, kunna vinnas.
Beträffande inbetalningsperiodens längd anser generalpoststyrelsen densamma lämpligen
böra fastställas till 15 dagar, under alla förhållanden icke göras kortare. I fråga om den
av de sakkunniga föreslagna tiden, 15—30 november, har generalpoststyrelsen redan
vid redogörelsen för debetsedlarnas distribution framhållit nödvändigheten av, att
debetsedlarna, för att de under alla förhållanden må komma vederbörande tillhanda
före uppbördsterminens början, minst 10 dagar dessförinnan avlämnas till postbefordran,
vadan generalpoststyrelsen också tillåtit sig föreslå terminens framflyttning till
tiden 21 november—5 december. Denna förändring är önskvärd jämväl ur postal synpunkt,
enär därigenom periodens sista och för de med skatteuppbörden sysselsatte
postfunktionärerna mest ansträngande dag icke, såsom skolat ske enligt de sakkunnigas
förslag, infaller å sista (lagen i månaden, då jämväl postarbetet i övrigt är
mera koncentrerat än eljest, utan i stället den 5 dagen i månaden. Visserligen hava
postanstalterna att de första dagarna i december verkställa en hel del pensionsutbetalningar
m. m. för riksförsäkringsanstaltens m. flis räkning, men dessa utbetalningar
anses dock kunna ordnas på sådant sätt, att de icke behöva hindra skatteinbetalningen.
Att framflytta perioden längre än till den 5 december finner generalpoststyrelsen
icke tillrådligt med hänsyn till den därefter inträdande jultrafiken.

Enär det är kronoutskylderna å landsbygden, som skulle på föreslaget sätt genom
postverkets försorg upphämtas, komma företrädesvis landsbygdens postanstalter, d.
v. s. poststationerna, att av den skattebetalande allmänheten anlitas för inbetalningen.
Visserligen skall det överordnade postkontoret hava att från underlydande
poststationer undan för undan mottaga vid poststationerna influten uppbörd samt
med densamma taga vidare befattning, varjämte givetvis en del skattelikvider komma
att verkställas direkt vid postkontoret, men beträffande postkontoren har postverket
reservpersonal att ställa till förfogande för arbetets bedrivande, vadan några svårigheter
därvidlag icke behöva befaras. Vad däremot beträffar poststationerna, vilka som
bekant äro dels järnvägspoststationer, som förestås av järnvägsstationens föreståndare,
och dels lantpoststationer, som förestås av enskilde personer enligt kontrakt, till -

handahåller postverket icke omedelbarligen förstärkning, utan måste erforderlig sådan
i allmänhet anskaffas genom vederbörandes egen försorg. Den frågan uppställer sig
då, huruvida poststationerna kunna anses mäktiga att övertaga och på ett tillfredsställande
sätt utföra det arbete, som genom postverkets övertagande av kronouppbörden
skulle bliva dem ålagt. Denna fråga har generalpoststyrelsen också ägnat en
ingående undersökning.

För att kunna bedöma förestående fråga erfordras först att för sig klargöra,
huru skatteinbetalningen skall tillgå vid poststationerna samt den tid som därtill åtgår.
Vid skatteinbetalningen medför den skattskyldige sin debetsedel med vidfogad
skattepostanvisning samt avlämnar likviden, såvitt möjligt, i jämna penningar. Någon
särskild avgift utöver skattebeloppet har den skattskyldige icke att vidkännas.
Beträffande kvitteringen av likviden hava de sakkunniga föreslagit, att debetsedeln
skulle förses med postfunktionärens namnteckning och avstämplas samt återställas
till vederbörande, samt skattepostanvisningen frånskiljas och postbefordras, varjämte
de sakkunniga förutsatt, att postverket skulle i kontrollsyfte införa något särskilt
slags förfarande. I sistnämnda hänseende har generalpoststyrelsen haft under övervägande
åtskilliga förslag och har styrelsen därvid stannat för en anordning, som,
jämte det att densamma uppfyller erforderliga anspråk på kontroll, även har fördelen
att vara enkel, snabb och redan beprövad. General poststyrelsen har därvid
utgått från att, även om man icke fordrade någon som helst särskild kontrollåtgärd
utan åtnöjdes med att debetsedeln avstämplades och kvitterades, poststationsföreståndaren
i allt fall måste, då han skulle till det överordnade postkontoret insända
influtna skattemedel, uppföra samtliga inbetalda skattepostanvisningar å någon slags
förteckning. En dylik förteckning eller journal kan emellertid även utgöra kontroll.
Journalen anordnas nämligen enligt kopieringssystem d. v. s. med över- och underark.
Vid varje inbetalning antecknar poststationsföreståndaren med användande av
anilinpenna och kopiepapper i journalen debetsedelns nummer och belopp med siffror
ävensom sin signatur. Vederbörande del av överarket, genom perforering lätt frånskiljbar
samt å undersidan gummerad, avrives och åsättes debetsedeln samt ersätter
sålunda den av de sakkunniga föreslagna kvitteringen å denna. Debetsedeln avstämplas
med postanstaltens datumstämpel, med iakttagande av att stämpelavtrycket
anbringas dels ä själva debetsedeln dels å det densamma åsätta kvittot. Även om
kvittot tilläventyrs skulle bortfalla — vilket dock torde få anses uteslutet — utvisar
sålunda stämpelavtrycket å själva debetsedeln att skatten blivit betald och kvitterad.
Den skattskyldige har allenast att tillse, att det å debetsedeln anbragta kvittot överensstämmer
med det belopp, han verkligen betalat d. v. s. skattebeloppet. Poststationsföreståndaren
torde enligt denna anordning näppeligen kunna uraktlåta att
redovisa någon skatteinbetalning, d. v. s. att införa någon skatteanvisning i journalen,
enär detta måste ske samtidigt med kvittots utskrivande. Enahanda system
som det nu förordade användes redan för närvarande å postkontoren vid avgivande
av inlämningsbevis rörande vanliga postanvisningar, ehuru kvittot där överlämnas
löst till avsändaren. Generalpoststyrelsen har emellertid ansett det angeläget, att
beträffande avgivande av kvitto å verkställd skattelikvid så ordnas, att den skattebetalande
fortfarande såsom hittills erhåller kvittot anbragt å själva debetsedeln.

Den nu föreslagna kvitto- och kontrollanordningen synes generalpoststyrelsen
enkel och praktisk. Verkställandet av anteckningarna i kopiejournalen drager icke
längre tid än som skulle åtgå att skriva kvitto med bläck å själva debetsedeln och
det avrivna kvittots anbringande å debetsedeln samt dennas avstämpling sker lika
fort som att åsätta och stämpla exempelvis ett frimärke. Poststationsföreståndaren

behöver icke efter dagens slut upprätta någon särskild förteckning över inbetalade
skattepostanvisningar, enär dylik förteckning redan föreligger uti journalen. Kvittots
utseende torde emellertid lämpligen böra angivas å debetsedelns baksida jämte uppmaning
till den skattskyldige att tillse, att han verkligen erhåller ett så beskaffat
kvitto som avbildningen utvisar samt att kvittot lyder å det av honom inbetalade
beloppet. Så har ock skett i det av generalpoststyrelsen överlämnade förslag till debetsedel,
vilken jämväl blivit kvitterad och avstämplad på det av generalpoststyrelsen
nu föreslagna sättet.

Ifrågavarande förfaringssätt kan med fördel även tillämpas vid postkontor beträffande
de skatteinbetalningar, som därstädes kunna förekomma.

Med tillämpning av det förfarande vid skatteinbetalning, som här ovan föreslagits,
skulle, enligt anställda försök, för varje inbetalning, även om skattebetalaren
icke har jämna penningar för likviden, åtgå högst omkring 2 minuter. I sitt betänkande
hava de sakkunniga meddelat, att under år 1911 inbetalades vid de allmänna
uppbördsstämmorna ett antal av 1,200,615 debetsedlar, vilket, fördelat på 3,300
postanstalter, för varje postanstalt utgör i medeltal vid pass 364 samt, ytterligare fördelat
på en period av 15 dagar, 24 debetsedlar i medeltal per dag och postanstalt. Med en
beräknad tid av 2 minuter för varje inbetalning skulle skatteinbetalningen alltså i
medeltal kräva 48 minuter per dag och postanstalt. Generalpoststyrelsen har emellertid
för frågans bedömande ansett sig icke kunna nöjas med ifrågavarande medeltal
utan föranstaltat om en mera ingående och exakt utredning. De sakkunniga
hava nämligen från vederbörande kronofogdar och häradsskrivare införskaffat uppgifter
rörande antalet och beloppet av inom varje landskommun i riket under år
1911 vid allmän uppbördsstämma erlagda kronoutskylder. Med ledning av detta material,
vilket de sakkunniga ställt till generalpoststyrelsens förfogande, har styrelsen låtit,
i den mån så kunnat ske, beräkna det antal debetsedlar ävensom sammanlagda utskyldsbelopp,
som kan antagas komma att inbetalas vid varje särskild postanstalt.
Därvid har tillgått så, att antalet och beloppet av inom varje kommun inbetalade
debetsedlar lika fördelats å de inom kommunen belägna postanstalterna, med iakttagande
av att, där kommun tilläventyrs icke haft någon postanstalt inom sitt område,
debetsedlarna i stället fördelats å den eller de postan^talter, vilka utgjort postadress
för kommunen i fråga. Resultatet av uträkningen föreligger i nedanstående
tabell, som angiver dels sammanlagda antalet debetsedlar (skattepostanvisningar)
vid de särskilda postanstalterna, dels antalet skattepostanvisningar i medeltal per
dag vid en uppbördstermin av 15 dagar, dels ock slutligen den tid, som skulle åtgå
i medeltal per dag för skatteinbetalningen vid postanstalterna,

Antal poststationer:	Med ett sammanlagt antal skattepostanvis-ningar av mellan:	Vidstående samman-lagda antal skatte-postanvisningar utgör i medeltal pr dag vid eu uppbördstermin av 15 dagar:	Tid, som åtgår för skatteinbetalningen pr dug med beräkning av! 2 min. pr varje in- \| betalning:
			timm., min.—timm., min.
122 .................................	1-100	1-6	2 — 12
569 .................................	100-200	6—13	12 — 26
833 .................................	200-300	13-20	26 — 40
S:a 1,524
620 ................................	300 400	20—26	40 — r»2
398 .................................	400-500	26-33	52 — 1. 6
S:a 1,018
198 .................................	500-600	33-40	1. 6 — 1.20
132 .................................	600-700	40-46	1.20 — 1.82
75 .................................	700 -800	46-53	1.82 — 1.46
68 ................................	800-900	53-60	1.40 — 2.—
43 ..............................	900—1,000	60—66	2.— — 2.n
S:a 516
30.............................	1,000-1,100	66—73	2.12 — 2.26
20 .................................	1,100-1,200	73-80	2.26 — 2.40
14 .................................	1,200—1,300	80—86	2.40 — 2.52
8 .................................	1,300-1,400	86—93	2.52 — 3. 6
9 .................................	1,400—1,500	93-100	3. 6 — 3.20
5 ................................	1,500—1,600	100-106	3.20 — 3.82
3 .................................	1,600-1,700	106—113	3.32 — 3.46
1 .................................	1,700—1,800	113-120	3.46 — 4.—
2 ................................	1,800—1,900	120-126	4.— — 4.12
5 ................................	1,900-2,000	126-133	4.12 — 4.26
. .............................	2,000 -2,100	133—140	4.26 — 4.40
— .......................	2,100-2,200	140-146	4.40 — 4.52
1 .................................	2,200-2,300	146—153	4.52 — 5. 6
1 .................................	2,300 -2,400	153-160	5. 6 — 5.20
2 .................................	2,400-2,500	160-166	5.20 — 5.82
— .................................	2,500-2,600	166-173	5.82 — 5.46
— .................................	2,600-2,700	173-180	5.46 — 6«—
1 ................................	2,700-2,800	180—186	6.- — 6.12
S:a 102

I förestående tabell torde man hava en ganska tillförlitlig bild av skatteinbetalningarnes
fördelning å de olika postanstalterna. För 1,524 postanstalter eller bortåt
hälvten av hela det i beräkningen ingående antalet uppgår sammanlagda antalet debetsedlar
till högst 300, utgörande i medeltal pr dag mellan 1 och 20 stycken. Den
för inbetalning härav erforderliga tiden belöper sig till mellan 2 och 40 minuter pr
dag. För 2,542 postanstalter eller 81 % av hela antalet utgör sammanlagda antalet
debetsedlar högst 500 och medeltalet pr dag högst 33 st. o. s. v. Allenast 102
postanstalter — därav dock hälvten utgöres av postkontor eller invid postkontor belägna
poststationer — skulle hava att motse sammanlagt mer än 1,000 skatteinbetalningar.
Tabellen giver sålunda vid handen, att beträffande det stora flertalet
postanstalter, antalet skatteinbetalningar icke är av den betydenhet att bestyret därmed
bör bereda några särskilda svårigheter. Givet är att generalpoststyrelsen beträffande
de i slutet av tabellen förekommande postanstalterna med ett avsevärt större
antal skatteinbetalningar — vilka dessa postanstalter äro, har framgått av utredningen
— kommer att vidtaga de särskilda åtgärder som kunna befinnas nödiga för
att anhopningen av skatteinbetalningar må kunna avvecklas på ett för allmänheten
tillfredsställande sätt.

Nu torde invändas, att en stor del av de skattskyldiga komma att uppskjuta
inbetalningen till de sista dagarna av uppbördstiden och att sålunda fördelningen på
de olika dagarna ingalunda kan förväntas bliva sådan, som i tabellen här ovan angivits.
Även generalpoststyrelsen håller för troligt, att antalet inbetalningar kommer
att bliva större mot slutet av perioden. Generalpoststyrelsen har emellertid haft tillfälle
taga del av en av Eders Kungl. Majtts befallningshavande i Blekinge län avgiven
redogörelse rörande inbetalning år 1911 av kommunalutskylder i Karlskrona stad
under en period av 9 dagar. Av den under perioden influtna uppbörden erlades:

l:a dagen..................... 6.0 %

2:a » 8.9 »

3:e » 18.0 »

4:e » 9.0 »

5:e » 8.0 »

6:e dagen..................... 6.2 %

7:e > 6.7 »

8:e » 11.9 »

9:e * 24.8 »

Även om man beträffande kronoutskylderna å landsbygden går ut ifrån, att i
allmänhet 25 % av skattebetalarna först sista dagen skulle inbetala sin skatt — vilket
i "betraktande av lantbefolkningens vida större punklighet i nu förevarande hänseende
knappast torde behöva antagas — skulle detta i allt fall för det stora flertalet
postanstalter på sin höjd innebära omkring ett 100-tal inbetalningar sista dagen,
dragande en tid av omkring 3 timmar. Härvid är ock att märka, att de skattskyldiga
utan tvivel fortfarande som hittills komma att i stor utsträckning använda sig av
bud för skatteinbetalningen, såsom fjärdingsmän, lantbrevbärare m. fl., vilka på en
gång medföra ett flertal debetsedlar. Beträffande sådana i klump verkställda inbetalningar
kan givetvis icke beräknas åtgå 2 minuter för varje utan högst hälften av
denna tid, varigenom den sammanlagda tiden betydligt reduceras.

Efter det resultat, som framgått av förestående siffror, torde den från vissa håll
framkomna invändningen, att de mindre posianstalterna eller poststationerna icke
skulle vara i stånd att utföra det med skatteuppbörden förenade ökade arbetet, icke
vara välgrundad.

Vad beträffar med järnvägsstation förenad poststation, vilkens föreståndare jämväl
bestrider järnvägstjänst, har generalpoststyrelsen icke förbisett vikten av, att

sådana anordningar vidtagas, att icke skatteuppbörden kommer att hinderligt inverka
på järnvägstjänsten. Lämpligaste sättet att förebygga intrång såväl å järnvägstjänsten
som å den egentliga posttjänsten synes emellertid generalpoststyrelsen vara, att
poststationsföreståndarna — både järnvägs- och lantpoststationsföreståndare — åläggas
skyldighet att, då omständigheterna så påfordra, särskilt under uppbördsperiodens
senare del, hålla poststationerna öppna för inbetalning av skattemedel å särskilda tider,
vilka skola förläggas till sådan tid av dagen att skatteinbetalningen icke hinderligt
inverkar å järn vägstjänst eller egentliga postgöromål.

Emellertid torde en dylik anordning betinga, att poststationsföreståndarna tillerkännes
särskild gottgörelse för arbetet med kronouppbörden, då det nämligen icke
rimligen kan av dem begäras, att de skola, utan ersättning, hålla poststationen öppen
för skatteinbetalning på tid, då de eljest skolat vara befriade från varje tjänstgöring.
Även med hänsyn därtill, att åtminstone en del poststationsföreståndare med avsevärdare
kronouppbörd torde behöva anlita särskilt biträde i och för kronouppbörden,
synes det skäligt, att poststationsföreståndarna beredes särskild ersättning för detta
bestyr. Enär, på sätt framgår av tabellen här ovan, antalet skatteinbetalningar och
följaktligen också det ökade arbetet för poststationsföreståndarna komme att högst
betydligt växla vid de olika poststationerna, anser generalpoststyrelsen, att den särskilda
ersättningen till poststationsföreståndarna för bestyret med kronouppbörden
lämpligen bör ställas i direkt proportion till det ökade arbetet och alltså beräknas
med visst belopp för varje skatteinbetalning. Vad beloppet beträffar, anser generalpoststyrelsen
detta lämpligen böra bestämmas till 5 öre pr inbetalad skattepostanvisning,
vilken ersättning, vid det förhållande att varje inbetalning beräknas draga omkring
2 minuter, sålunda motsvarar 1 krona 50 öre pr timme. Sammanlagda ersättningen
för hela uppbördsperioden skulle för flertalet poststationer komma att variera
mellan 15 och 25 kronor, varemellertid densamma, på sätt framgår av tabellen, för
en del poststationer skulle komma att uppgå till 50 kronor och däröver, likasom den
å andra sidan för poststationer med ett ringa antal skatteinbetalningar komme att
understiga 10 kronor. Ersättningen bör givas personlig karaktär och alltså under
alla förhållanden — även i fråga om järnvägspoststationer, beträffande vilka generalpoststyrelsen
med vederbörande järnvägsförvaltning avslutat överenskommelse om
postgöromålens handhavande — tillgodokomma poststationsföreståndaren personligen.
Lämpligen torde densamma kunna utbetalas till poststationsföreståndaren genom
överordnade postkontoret efter uppbördsterminens utgång.

Någon motsvarande ersättning anses däremot icke böra utgå vid postkontor.
Postkontoren skulle, på sätt längre fram kommer att närmare utvecklas, huvudsakligen
hava att från poststationerna mottaga därstädes influtna skattemedel, att bokföra
skattepostanvisningarna, samt, vad angår postkontor å landsfogdens adressort,
att redovisa ankommande skattepostanvisningar till landsfogden, varemot direkt inbetalning
av skattemedel å postkontor — åtminstone de i städerna — endast i jämförelsevis
ringa grad torde komma att äga rum. Arbetet med kronouppbörden å
postkontoren skulle av postverkets ordinarie eller extra tjänstemän utföras på deras
vanliga tjänstgöringstid, vadan särskild ersättning härför utöver den vanliga avlöningen
icke skäligen kan ifrågasättas.

Några av Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande hava uttalat betänkligheter
mot att åt poststationsföreståndarna anförtro omhänderhavandet av de genom skatte,
inbetalning inflytande medelsbeloppen. I detta hänseende tillåter generalpoststyrelsen
sig erinra om, att poststationerna redan för närvarande äga att från allmänheten
mottaga postanvisningar, lydande å belopp intill 1,000 kronor ävensom att till adress

säter utbetala anvisningar till enahanda belopp. Därjämte hava poststationerna befogenhet
att behandla värdeförsändelser med angivet värde upp till 20,000 kronor
och i vissa fall till obegränsat belopp. Skattepostanvisningarna däremot komma i
allmänhet att lyda å helt ringa belopp, i medeltal å omkring 18 kronor, enligt vad
1911 års statistik giver vid handen. Vid sådant förhållande och då generalpoststyrelsen,
såsom av det föregående framgår, tänkt sig särskilda kontrollanordningar vid
skattemedlens inbetalning och redovisning, torde några betänkligheter icke böra hysas
mot att poststationsföreståndarna anförtros kronouppbörd.

Med hänsyn till att maximibeloppet å vanlig inrikes postanvisning utgör 1,000
kronor, kunde möjligen ifrågasättas, huruvida tilläventyrs förekommande debetsedlar
å belopp över 1,000 kronor borde få inbetalas å poststation eller huruvida icke i
fråga om högre belopp andra anordningar borde vfdtagas. För underlättande av
postverkets kontroll hava de sakkunniga också föreslagit bestämmelse^ i sådan riktning,
att likvid i kontanta penningar av skattebelopp överstigande 1,000 kronor skulle
få ske allenast vid postkontor, varemot dylikt belopp skulle få inbetalas vid poststation
allenast medelst postremissväxel, ställd å generalpoststyrelsen samt utfärdad
av riksbanken eller annan bank med av Eders Kungl. Maj:t fastställt reglemente.
Generalpoststyrelsen, som icke haft tillfälle att förskaffa sig närmare uppgifter, i vilken
omfattning skattebelopp över 1,000 kronor förekomma å landsbygden, har, vid
övervägande av denna fråga, visserligen funnit önskvärt, att skatteinbetalningar vid
poststation å belopp över 1,000 kronor ske med användande av postremissväxel, så
att därigenom poststationsföreståndarens ansvar för kontanta medel underlättas, men
har styrelsen dock icke ansett sig böra påfordra, att dylikt betalningsmedel ovillkorligen
skall användas. Den av de sakkunniga i deras förslag till skattepostanvisningsblankett
intagna föreskriften i förevarande hänseende har fördenskull i generalpoststyrelsens
förslag till samma blankett omformulerats till att avse allenast ett önskemål.

Från vissa håll hava uttalats betänkligheter jämväl mot att å poststationerna
förvara de influtna skattemedlen. Gent emot detta vill generalpoststyrelsen först
erinra om, att poststationerna skulle varje postdag till överordnade postkontoret insända
influtna skattemedel, vadan någon anhopning av dylika medel skulle kunna
förekomma allenast vid poststationer, som mera sällan hava förbindelse med överordnade
postkontoret. Då emellertid, såsom förut genom tabell visats, flertalet poststationer
hava dagliga förbindelser samt allenast ett 30-tal hava förbindelser mindre
ofta än 2 gånger i veckan, torde anhopning av medel å poststationerna mera sällan
behöva förekomma. För övrigt äro de inflytande skattebeloppen långt ifrån betydande.
I detta hänseende har generalpoststyrelsen med ledning av från de sakkunniga
erhållna uppgifter rörande 1911 års kronouppbörd låtit verkställa utredning angående
storleken av den uppbörd, som skulle komma att inflyta vid de olika postanstalterna.
Resultatet av utredningen föreligger i följande tabell:

Antal poststationer:	'' Med en sammanlagd skatteuppbörd av Kronor:	Belopp i medeltal pr dag vid on period av 15 (lagar. Kronor:
73 .........................................................	1- 1,000	1- 66
\| 293 .......................................................	1,000- 2.000	66- 132
388 .........................................................	2,000- 3,000	132— 200
381 .......................	3,000- 4,000	200 - 266
358 ......................................................... Summa 1493	4.000 - 5,000	266- 332
281 ...............................	5,000- 6,000	332- 400
200 ...................................................	6.000- 7,000	400- 466
215 ........................................	7.000— 8.000	466- 532
1 125 ........................................................	8,000- 9,000	. 532- 600
121 ......................................................... Summa 942	9,000- 10,000	600— 666
70 .......................................................	10,000- 11,000	666- 732
106 ......................................................	11,000- 12,000	732— 800
54 .........................................................	12.000— 13,000	800- 866
48 ......................................................	13,000- 14,000	866- 932
52 ......................................................	14,000— 15,000	932— 1,000
48 ............................................	15,000- 16.000	1,000- 1,066
33 .....................................	16,000- 17,000	1,066- 1,132
28 ........................................................	17,000- 18,000	1.132- 1,200
31 ...................................	18.000— 19,000	1,200- 1,266
15 ............................................	19.000- 20,000	1.266- 1,332
79 ........................................	20,000- 25,000	1,332— 1,666
52 ......................................................... Summa 616	25,000- 30,000	1,666- 2,000
39 ..................................................	30,000— 35,000	2,000— 2,332
19 ....................................	35,000- 40,000	2,332— 2,666
10 ....................................................	40,000- 45,000	2,666— 3,000
15 .....................................	45,000— 50,000	3,000— 3,332
10 .........................................................	50,000- 60,000	3,332 - 4,000
. ......................................................	60,000- 70,000	4,000- 4,666
6 ................................................	70,000- 80,000	4,666- 5,332
1 ..............................................	80,000— 90,000	5,332— 6,000
2 ..........................................	90,000-100,000	6,000— 6,666
2 ........... ......	100,000-125,000	6,666- 8.332
4 ...............................	125,000-150,000	8,332—10,000
1 ......................................................... Summa 109	150,000—175,000	10,000—11,666

Såsom synes av tabellen uppgår sammanlagda skatteuppbörden vid 1493 postanstalter
eller nära hälften av hela antalet till högst 5,000 kronor, vilket, fördelat på
15 dagar, belöper sig till mellan 1 krona och 332 kronor i medeltal pr dag. Vid
2,435 postanstalter eller 77 % av hela antalet överstiger uppbördssumman icke 10,000

kronor eller 666 kronor pr dag o. s. v. Postanstalterna med över 30,000 kronors
sammanlagd uppbörd — 109 stycken — utgöras nästan uteslutande av postkontor
och kunna därför i detta sammanhang lämnas ur räkningen. Även om man räknar
med en anhopning av inbetalningar under periodens sista dag av ända till 25 %,
skulle dagkassan vid det stora flertalet poststationer i allt fall icke uppgå till mer
än högst några 1,000-tal kronor. I betraktande av de vida större medelsbelopp och
värdeförsändelser, som enligt nuvarande postala anordningar kunna förekomma å
poststationerna, anser generalpoststyrelsen sig därför på intet sätt kunna dela de uttalade
farhågorna mot att å poststationerna till först avgående post förvara influtna
skattebelopp. Givetvis kommer generalpoststyrelsen beträffande poststationer, som
hava mindre täta förbindelser och någon avsevärdare kronouppbörd, att tillse, att desamma
varda försedda med fullt betryggande förvaringsrum för skatteuppbörden så
att fullkomlig trygghet för såväl poststationsföreståndaren som uppbördsmedlen vinnes.
Beträffande det fåtal poststationer, varest postföring äger rum allenast 1 gång
i veckan, torde ock, därest postföringsdag icke infaller omedelbart efter sista uppbördsdagen,
i fall av behov kunna anordnas extra postföring för undvikande av skattemedlens
kvarliggande å poststationen.

Generalpoststyrelsen kan sålunda för sin del icke finna annat än att poststationerna
ur alla synpunkter äro fullt skickade att övertaga den del av kronouppbörden,
som skulle falla på deras lott, nämligen skattebeloppens mottagande från allmänheten
samt insändande till det överordnade postkontoret.

Mot det föreslagna uppbördsförfarandet hava emellertid framkommit invändningar
jämväl av annan art. Sålunda hava vissa av Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande
framhållit, att de små postanstalterna på landet icke lämpade sig såsom »uppbördslokaler»,
enär det för allmänheten avsedda rum ofta vore allt för litet för att vid anhopning
av skatteinbetalare bereda plats för alla. Visserligen äro poststationslokalerna å
landsbygden i många fall icke stora. Det vill emellertid synas generalpoststyrelsen,
som om man vid berörda invändnings framställande endast haft för ögonen det nuvarande
uppbördsförfarandet, då en hel socken, stundom flera socknar på ett och
samma klockslag och ställe inkallas till fullgörande av sin skatteplikt, men icke beaktat
den högst avsevärda skillnaden häremellan och en över 15 dagar utbredd uppbördstermin.
Givetvis måste dock tillströmningen av skattebetalare ställa sig högst
olika i de båda olika fallen. Med det enkla förfaringssätt för skattens mottagande
och kvittering, som här ovan föreslagits, torde för övrigt någon större anhopning av
skattebetalare näppeligen hinna uppstå. Avsett är ju också, såsom förut nämnts, att
poststationsföreståndarna skola i mån av behov hålla poststationerna öppna å särskilda
tider för skatteinbetalningen, vilken sålunda icke behöver avbrytas av andra postgöromål
eller järnvägstjänst.

Från vissa håll har uttalats eu förmodan att med den föreslagna uppbördsmetoden
skulle uppstå större restantier än för närvarande. Man förmenar, att den
frihet, som lämnas de skattskyldige att under en relativt lång uppbördstermin betala,
sin skatt, skulle komma allmänheten att känna sig mindre manad att punkligt fullgöra
sin skatteplikt. Generalpostsstyrelsen håller tvärtom liksom de sakkunniga före,
att de restskyldiges antal kan komma att minskas genom postverkets övertagande av
kronouppbörden. Helt visst finnas för närvarande många, som uraktlåta att fullgöra
sin skattskyldighet av den anledning, att de äro förhindrade att själva inställa sig
vid uppbördsstämman samt hava svårighet att anskaffa ombud för ändamålet. Särskilt
torde det för ett icke ringa antal skattskyldige, som bo eller vid tiden för upp -

bördsstämman vistas utom uppbördsdistriktet, vara bart när omöjligt att infinna sig
vid stämman och betala utskylderna. Dessa kategorier av icke självförvållade restskyldige
komme enligt det föreslagna uppbördsförfarandet i stort sett att försvinna.

Även har framhållits, att därest poststationsföreståndaren underläte att anteckna
influtet medelsbelopp, skattskyldig, som förlorat sin kvitterade debetsedel, skulle löpa
risk att bliva obehörigen restförd, något som för närvarande vid uppbördens antecknande i
uppbördsbok och kontrollängd icke gärna kunde inträffa. Beträffande denna invändning
inskränker generalpoststyrelsen sig till att åberopa det av generalpoststyrelsen
här ovan föreslagna kvitto- och kontrollförfarandet, varigenom dylik underlåtenhet
från poststationsföreståndarens sida måste anses utesluten. Generalpoststyrelsen har
emellertid å det överlämnade förslaget till debetsedel fäst den skattskyldiges uppmärksamhet
på angelägenheten av att den kvitterade debetsedeln väl tillvaratages.
Om en skattepostanvisning skulle förkomma under postbefordringen från den postanstalt,
där densamma inbetalats, till landsfogdens postkontor, finnes ju alltid i postverkets
förvar den journal, vari anvisningen vid inbetalningen å postanstalten införts,
vadan den skattskyldige i dylikt fall, även om han tilläventyrs förlorat den kvitterade
debetsedeln, icke på grund härav behöver befara att ånyo nödgas betala sin skatt.

Efter uppbörd sterminens utgång skulle postanstalterna givetvis icke äga att
vidare mottaga någon skatteinbetalning. Nu kan emellertid, åtminstone i fråga om
poststationer, tänkas, att på terminens sista dag omedelbart före postanstaltens stängningstid
ett osedvanligt stort antal skattskyldige infinna sig å postanstalten och att
vederbörande postfunktionärer till följd av angelägna järnvägs- eller postgöromål icke
kunna medhinna att expediera dem alla samma dag. För dylikt fall bör det medgivas
dessa skattskyldige — som infunnit sig å postanstalten före stängningstidens utgång
— att påföljande dag få återkomma och betala sin skatt, för vilket ändamål de tillstädeskomnas
namn bör å postanstalten antecknas. Då emellertid avsett är, att
poststationsföreståndarna skulle åläggas att vid behov hålla poststationerna öppna för
skatteinbetalning å särskilda tider, samt för skatteinbetalningen vid postkontor alltid
torde finnas disponibel personal, torde ett förhållande som det nyssnämnda näppeligen
behöva ifrågakomma.

De sakkunniga hava i sitt betänkande föreslagit, att, därest debetsedel förkommit
eller skattskyldig önskade till följd av förment debiteringsfel eller eljest inbetala
endast en del av det honom påförda beloppet, honom borde beredas möjlighet till
likvidens verkställande genom användande av särskilda, på kartong i annan färg
tryckta skattepostanvisningar, som för ändamålet tillhandahölles av postverket.

Vad först beträffar det fall, att debetsedel tilläventyrs skulle under distributionen
förkomma, har generalpoststyrelsen här ovan anvisat ett annat sätt, varigenom den
skattskyldige efter anmälan å postanstalten kan erhålla ny debetsedel och sålunda
i allt fall få tillfälle betala sin skatt. I fråga åter om rätt för den skattskyldige att
inbetala allenast en del av det honom påförda skattebeloppet, anser generalpoststyrelsen
dylik rätt, som för övrigt icke är den skattskyldige för det närvarande författningsenligt
tillförsäkrad, icke heller böra med det föreslagna nya uppbördssättet få förekomma,
enär, särskilt om de skattskyldige i någon avsevärdare utsträckning komme
att använda sig av ett dylikt medgivande, den övriga skatteinbetalningen därigenom
skulle hindras samt expeditionens behöriga gång äventyras. Förevarande fråga torde
i stället kunna ordnas på ett för de skattskyldige tillfredsställande sätt därigenom, att
skattskyldig, som förmenar sig hava blivit föremål för oriktig debitering, beredes tillfälle
att samtidigt med skatteinbetalningen avgiftsfritt avgiva protest mot debiteringen.

Generalpoststyrelsen håller nämligen före, att det tilläventyrs felaktigt debiterade belopp,
varom kan vara fråga, i allmänhet icke torde vara så stort, att detsammas avvarande
är av beskaffenhet att bereda den skattskyldige någon egentlig olägenhet.
Dylik protest torde lämpligen kunna ske skriftligen å därför avsedd plats å skattepostanvisningens
baksida. Landsfogden, som erhåller del av samtliga inbetalade skattepostanvisningar
i och för skattebeloppens afförande i uppbördsboken, utreder protestens
befogenhet samt hänskjuta därefter ärendet till länsstyrelsens prövning. Befinnes
protesten lagligen grundad, erhåller den skattskyldige i sinom tid restitution,
samt i varje fall underrättelse om de sålunda anhängiggjorda besvärens utgång. A
det av generalpoststyrelsen överlämnade förslag till debetsedel har å skattepostanvisningen
reserverats särskild plats för dylik protest,

Med anledning av de sakkunnigas förslag, att, förutom de egentliga kronoutskylderna,
jämväl utskylder och avgifter, som förfalla till betalning å annan tid än allmän
uppbördstermin, såsom exempelvis arrendeavgifter, måtte kunna genom postverkets
försorg upphämtas i enahanda ordning som kronoskatten, får generalpoststyrelsen,
som av de sakkunniga under hand inhämtat, att ifrågavarande, vanligtvis i mars
månad till betalning förfallna avgifter till antalet äro av jämförelsevis ringa omfattning,
meddela, att styrelsen finner hinder ur postal synpunkt icke möta mot en dylik
anordning. Debiteringen av dessa avgifter torde lämpligen böra ske å kombinerad
debetsedel och skattepostanvisning i enahanda ordning som den egentliga kronoskatten
samt viss tidsperiod fastställas för avgifternas erläggande.

Generalpoststyrelsen tillåter sig i detta sammanhang meddela, att styrelsen jämväl
haft under övervägande frågan, huruvida lantbrevbärare — av vilka vissa, nämligen
de av första klass för närvarande äga att i begränsad omfattning mottaga och utbetala
postanvisningsbelopp — borde tilläggas befogenhet att upphämta kronouppbörd.
Generalpoststyrelsen har emellertid icke åtminstone för närvarande ansett sig
böra tillstyrka åläggande för lantbrevbärare att under sina brevbäringsturer från allmänheten
mottaga och kvittera skattemedel. Det bör dock vara lantbrevbärare obetaget
att på eget ansvar tillhandagå de skattskyldige med skattemedels avlämnande
å postanstalt, och det torde kunna antagas, att lantbrevbärarne i detta hänseende
också komma att livligt anlitas av de skattskyldige särskilt beträffande smärre skattebelopp.

Skattemedlens Sedan i det föregående redogjorts för det sätt, varpå själva upphämtandet av

redovisning, kronoutskylderna skulle försiggå, tillåter generalpoststyrelsen sig härefter övergå till
sättet för redovisningen av de uppburna medlen. Poststationerna skulle, såsom förut
i annat sammanhang omnämnts, för var dag, beträffande poststation med postföring
mindre ofta, för varje postföringsdag, till det överordnade postkontoret insända influtna
skattemedel jämte tillhörande skattepostanvisningar ävensom den dagjournal, varå
anvisningarna vid inbetalandet kopierats. Bokföringen av skattepostanvisningarna vid
det överordnade postkontoret torde kunna inskränkas därtill att — efter det vederbörlig
kollationering ägt rum — slutsummorna av poststationernas journaler införas
i ett sammandrag, vilket jämte berörda journaler bilägges postkontorets räkenskaper.
För postkontoret innebär det givetvis en stor arbetsbesparing att icke behöva specifikt
bokföra alla från poststationerna inkommande skattepostanvisningar utan endast
anteckna slutsummorna av stationernas journaler. Från underlydande poststationer
inkommande liksom ock vid själva postkontoret inflytande skattemedel, torde av
postkontoret böra disponeras på samma sätt som inflytande postanvisningsmedel och

Övriga postmedel, vilka icke erfordras för kända utgifter, nämligen sålunda, att medlen
av postkontoret insättas å postverkets giroräkning i riksbanken.

Själva skattepostanvisningarna översändas därefter — i likhet med vanliga postanvisningar
— omedelbart till adresspostkontoret d. v. s. postkontoret å den ort, där
vederbörande landsfogde är bosatt, samt, för det fall landsfogden bor å plats där
allenast poststation finnes, till det poststationen överordnade postkontoret. Förhållandet
är nämligen icke så, att ett visst postkontor med sina underlydande poststationer
motsvarar ett visst landsfögderiområde, utan äro vanligen ett flertal postkontor
jämte underlydande poststationer belägna inom ett och samma landsfögåeri. Detta
förhållande framgår redan därutav, att postkontoren i riket äro 243, varemot landsfögderierna
endast utgöra 117. Icke heller torde landsfogdarna alltid vara boende
inom fögderiet; för närvarande är detta icke fallet med häradsskrivarna, vilka ehuru
de uppgå till 117 st. finnas boende eller åtminstone liava sin postadress å endast
omkring 90 olika platser.

Till postkontor å ort, där landsfogde finnes bosatt, skulle alltså dagligen under
uppbördsterminen komma att inströmma skattepostanvisningar först och främst från
övriga inom eller i omedelbar närhet av landsfögderiet belägna postkontor samt dessutom,
beträffande skattebetalare, som bo eller vistas utom debiteringsorten, även från postkontor
i andra delar av landet. Därjämte upphämtar postkontoret själft och framför
allt genom sina underlydande poststationer givetvis en icke ringa del av fögderiets
skatteuppbörd. Därest nu vore fråga om vanliga postanvisningar, skulle ankommande
anvisningar utbetalas till resp. adressater mot kvitto å anvisningarna. Beträffande
skattepostanvisningar skulle emellertid tillämpas ett annat, vida mera enkelt och
praktiskt utbetalningsförfarande. Samtliga ankommande skattepostanvisningar förtecknas
nämligen i en längd eller journal, som nedsurmneras för dag. I journalen
sålunda införda skattepostanvisningar överlämnas för var dag till landsfogden
mot kvitto å journalens slutsumma. Kontant utbetalning till landsfogden av
anvisningarnas belopp äger dock icke ram, utan insättes beloppet av postkontoret
medelst å postverkets bankräkning dragen check i riksbanken för vederbörande
länsstyrelses räkning å statsverkets giroräkning, varefter beviset om insättning överlämnas
till landsfogden i stället för likvid. Därest flera landsfogdar finnas boende
å samma plats, iakttages, att anvisningar till de olika landsfogdarna införas i särskilda
journaler samt att insättning i riksbanken äger rum särskilt för varje fögderi.
Den av landsfogden kvitterade journalen bilägges postkontorets räkenskaper
såsom verifikation till utgiften. Med ledning av de mottagna skattepostanvisningarna
verkställer därefter landsfogden efter hand anteckning om de gjorda inbetalningarna
i uppbördsboken, varefter anvisningarna torde av honom i sinom tid återställas
till postverket.

Antalet av de skattepostanvisningar, som sålunda inströmma till postkontoren å
landsfogdarnas adressorter är givetvis högst betydande. Med undantag beträffande
anvisningar från sådana skattskyldige, som bliva restförda — under år 1911 utgjorde
dessa omkring l/5 av hela antalet skattskyldige — återkomma nämligen till berörda
postkontor skattepostanvisningar till samtliga de debetsedlar, som av landsfogdarna
på sin tid avlämnades för distribution. Då emellertid behandling av ankommande
skattepostanvisningar inskränker sig till antecknande i ovan omförmälda journal av
anvisningarnas belopp och nummer samt journalens nedsummering, för vilka ändamål
vid postkontor med avsevärt stort antal skattepostanvisningar kombinerade skriv- och
adderingsmaskiner kunna användas, torde icke heller denna del av uppbördsarbetet
komma att bereda några särskilda svårigheter.

Postverkets

ersättning.

I och med att postkontoren å landsfogdarnas adressorter insatt beloppet av
ankomna skattepostanvisningar för vederbörande länsstyrelses'' räkning i riksbanken
samt överlämnat riksbankens insättningsbevis jämte själva anvisningarna till landsfogden
mot kvitto å beloppet, har postverkets befattning med kronouppbörden upphört.
Beträffande den vanliga postanvisningsrörelsen tillkommer såsom ett ytterligare
led i postverkets verksamhet revisionen, vilken verkställes av tjänstemän hos generalpoststyrelsen,
dit journaler och postanvisningar insändas. Någon särskild postrevision
beträffande kronouppbörden torde dock knappast bliva behövlig. Landsfogden, vilken
å längden kvitterar beloppet av de mottagna skattepostanvisningarna, bör givetvis
dessförinnan förvissa sig om, att anvisningarna äro rätt uppförda å längden och denna
rätt summerad, vadan landsfogden alltså kan betraktas såsom postverkets kontrollant
å denna punkt. Enär någon kontant utbetalning till landsfogden icke äger rum,
behöva icke befaras några begentligheter i förhållandet mellan postkontoret och
landsfogden, liksom det, med nu ifrågavarande utbetalningförfarande över huvud
taget, icke bliver möjligt för enskild person att obehörigen utbekomma likvid för skattepostanvisning.
De enda oegentligheter och felaktigheter, som enligt det nu beskrivna
förfaringssättet vid kronouppbördens upphämtande genom postverket kunna tänkas
förekomma, äro antingen att den postanstalt, som av den skattskyldige mottagit inbetalningen,
underlåter att redovisa densamma — vilket dock vid det föreslagna
kvitto- och kontrollförfarandet torde få anses uteslutet, enär enligt detsamma kvitto
och kontrolljournal skrivas samtidigt — eller ock att en inbetalad och behörigen
redovisad skattepostanvisning tilläventyrs kommer bort under postbefordringen till
landsfogdens postkontor. En sålunda tilläventyrs förelupen oegentlighet eller felaktighet
bliver emellertid under alla förhållanden uppdagad vid restantieindrivningen, då
den skattskyldige genom företeende av sin kvitterade debetsedel visar sig hava i
vederbörlig ordning erlagt utskylderna. Och då, enligt vad de sakkunniga under
hand uppgivit, restindrivningen beräknas taga sin början redan omkring en månad
efter uppbördsterminens utgång, torde denna exekutiva akt bliva en fullt verksam
revision, på samma gång som vetskapen om densamma torde bliva effi lika verksamt
medel att avhålla vederbörande postfunktionär från varje försök till oegentlighet.
Givet är dock, att, därest en postrevision av kronouppbörden tilläventyrs
skulle befinnas erforderlig, sådan kommer att av generalpoststyrelsen anordnas.

Postverkets bestyr med kronouppbörden skulle såsom av det föregående framgår,
komma att bestå av tvenne varandra väsentligen olika moment, nämligen dels debetsedlarnas
distribution till de skattskyldiga, vilket närmast är att förlikna vid befordran
av vanliga postförsändelser, dels ock utskyldernas upphämtande och redovisning,
vilket sistnämnda bestyr i stort sett är av enahanda beskaffenhet som den befattning,
postverket för närvarande tager med vanliga inrikes postanvisningar. Vid
beräknandet av postverkets ersättning för kronoutskyldernas upphämtande torde ock
tagas hänsyn till bägge dessa moment.

Yad då först beträffar distributionen av debetsedlarna har förut anmärkts, att
den omständigheten, att dessa lämpligen anses böra försändas i tillslutna kuvert, icke
bör leda till förhöjd ersättning åt postverket. Därest debetsedlarna skolat befordras
i öppet skick, borde desamma, enligt nu gällande bestämmelser rörande vilkoren för
befordran av korsbandsförsändelser, böra betraktas såsom affärshandlingar, för vilka
avgiften utgör 4 öre för 50 gram eller del därav, minsta avgiften dock 10 öre.
Generalpoststyrelsen anser emellertid, att för befordringen av försändelser, innehål -

lande debetsedlar, vilka, enligt det befordringssätt här ovan angivits, under alla
förhållanden komma att medföra mindre besvär i posttjänsten än motsvarande antal
vanliga försändelser, icke skäligen bör beräknas högre avgift än som utgår för tryck -saksförsändelser intill 50 gram eller 4 öre per försändelse. Likaledes anser generalpoststyrelsen,
såsom förut sagts, att försändelserna för tids vinnande böra befordras
ofrankerade samt ersättningen för befordringen inräknas i postverkets sammanlagda
ersättning för kronoutskyldernas upphämtande.

Vad därefter angår själva utskyldernas upphämtande och redovisning, sker ju
detta i stort sett i enahanda former, som gälla för behandlingen av vanliga postanvisningar.
Enär, enligt tillgänglig statistik, antalet av de vid de allmänna uppbördsstämmorna
år 1911 inbetalade debetsedlarna uppgick till omkring 1,200,000 samt
deras sammanlagda belopp till mellan 23 och 24 miljoner kronor, torde alltså varje
debetsedel i medeltal hava lytt å omkring 18 kronor. För vanlig inrikes postanvisning
mellan 10 och 25 kronor utgör postavgiften 15 öre; och borde alltså med beräkning
efter samma grunder postverkets ersättning för kronoutskyldernas upphämtande och
redovisande utgå med 15 öre för varje skattepostanvisning. Generalpoststyrelsen
anser emellertid omständigheter tala för en reduktion av jämväl denna ersättning.
Postbehandling av skattepostanviningarna bleve nämligen, på sätt av det föregående
framgår, enklare och mindre tidsödande än arbetet med vanliga postanvisningar.
Generalpoststyrelsen anser därför, att avgiften för skattepostanvisningarna icke bör
beräknas till högre belopp än 10 öre för varje anvisning.

Med tillämpning av nu angivna grunder och beräknat efter 1911 års uppbörd
skulle alltså postverkets ersättning för bestyret med kronouppbörden i runt tal belöpa
sig till följande belopp:

a) för distributionen av debetsedlarna ......... (1,500,000 X 4) == 60,000: kr.

b) för bestyret med skattepostanvisningarna (1,200,000 X 10) = 120,000: — »

eller sammanlagt 180,000: — kr.

Till förestående belopp, 180,000 kronor pr år, anser generalpoststyrelsen för sin
del postverkets sammanlagda ersättning för bestyret med kronouppbörden skäligen
böra fastställas. Denna ersättningssumma kan möjligen synas väl hög, men vill generalpoststyrelsen
erinra om, att fördelarna för de till ett antal av över en och en
halv miljon uppgående skattebetalarna att på nu föreslaget sätt få erlägga sina kronoutskylder,
nationalekonomiskt sett, säkerligen representera ett vida större värde än
den av generalpoststyrelsen nu föreslagna ersättningen, ävensom att kostnaderna för
den nuvarande uppbördsförvaltningens resor för ifrågavarande ändamål och värdet av
den tid och det arbete, som därpå nedlägges, torde kunna skattas till ett belopp, som
föga understiger postverkets ersättning. Av praktiska skäl anser generalpoststyrelsen att
ersättningen bör fixeras att oförändrad gälla , någon tid framåt, exempelvis 3 eller 5
år, varefter, med hänsyn till inträdande förändringar i frekvensen av skatteuppbörden,
revision av ersättningen, med ledning av en lätt verkstäld statistisk beräkning,
bör äga rum enligt de här ovan uppställda grunderna. Ersättningen lärer lämpligen
kunna tillhandahållas generalpoststyrelsen av statskontoret vid varje års utgång.

Visserligen torde postverkets direkta utgifter för kronoutskyldernas upphämtande
icke komma att uppgå till fullt ovansagda belopp. Postverkets extra utgifter i sådant
hänseende komme att utgöras av dels ovanberörda personliga ersättning åt poststationsföreståndarna
dels avlöning åt erforderlig förstärkningspersonal å postkontoren

Sammanfattning
ocl;
förslag-.

under uppbördsterminen dels ock övriga av bestyret med kronouppbörden påkallade
särskilda utgifter, såsom kostnader för anskaffandet av vissa nya blanketter för ändamålet,
anordnandet, i förekommande fall, av extra poster till och från poststation för
debetsedlarnas eller uppbördsmedlens befordran, anskaffandet av skriv- och adderingsmaskiner
för vissa postkontor ävensom anskaffande eventuellt av större kassaförvaringsrum
vid vissa poststationer.

Vad beträffar den särskilda gottgörelsen till poststationsföreståndarna av 5 öre
för varje skatteinbetalning, skulle densamma med beräkning av antalet av vid uppbördsstämmor
år 1911 inbetalade debetsedlar eller omkring 1,200,000 st. belöpa sig
till sammanlagt omkring 60,000 kronor. Postverkets övriga extra utgifter för bestyret
med kronouppbörden kunna icke nu med någon större noggrannhet angivas, men torde
desamma icke kunna beräknas till lägre belopp än 40,000 kronor pr år. Så vitt nu
kan beräknas, torde alltså postverkets direkta utgifter för bestyret med kronouppbörden
böra anslås till omkring 100,000 kronor.

Emellertid torde böra erinras om, att postverket, förutom nyssnämnda direkta
utgifter, komme att även indirekt få vidkännas ökade utgifter, vilka dock icke kunna
direkt beräknas, såsom ökade administrationskostnader m. m., varjämte i detta sammanhang
icke torde böra förbises, att det av generalpoststyrelsen angivna ersättningsbeloppet
jämväl är avsett att utgöra ersättning för det ansvar postverket ikläder sig
för uppbördsmedlen. Härförutom anser generalpoststyrelsen det vara en principiellt
riktig grundsats, att postverket såsom affärs drivan de verk för sina prestationer till
kronan gottgöres efter enahanda grunder, som gälla för den enskilde med allenast de
jämkningar, som kunna av sakens egen beskaffenhet påkallas. Denna grundsats har
ju även på alla områden vunnit erkännande, beträffande postverket bland annat därutinnan,
att postavgifterna för tjänsteförsändelser från myndigheter, ämbets- och
tjänstemän, ehuru desamma gäldas av allmänna medel, utgå efter enahanda grunder
som för enskildes försändelser.

På grund av det sålunda anförda får generalpoststyrelsen i underdånighet tillstyrka
bifall till de sakkunnigas förslag om postverkets övertagande av kronouppbörden
å landsbygden med allenast de jämkningar här ovan angivits. Och får generalpoststyrelsen
slutligen såsom sammanfattning av det föregående här nedan anföra
huvudgrunderna av det förfarande, som enligt vad ovan sagts, styrelsen för sin
del anser böra i huvudsak tillämpas vid kronouppbördens upphämtande genom postverket: -

Vid varje kronodebetsedel finnas fogad en genom perforering lätt
frånskiljbar, & vederbörande landsfogde utställd postanvisning, benämnd
skattepostanvisning; debetsedlar och skattepostanvisningar böra lämpligen
givas sådant utseende, som det av generalpoststyrelsen överlämnade
förslaget utvisar.

Dedetsedlarna med tillhörande skattepostanvisningar utskrivas av
vederbörande landsfogde samt utsändas till de skattskyldige med allmänna
posten. För detta ändamål skola debetsedlarna av landsfogden
i god tid lämpligen efter hand avlämnas till postbefordran med iakttagande
av att debetsedlar till avlägsnare eller med färre postförbindelser
försedda postanstalter, efter postverkets anvisning, avlämnas först och
därefter debetsedlarna till närbelägnare postanstalter. Senast den 10
november böra samtliga debetsedlar vara avlämnade till postbefordran.

Debetsedlarna avlämnas vid det postkontor, där landsfogden är
bosatt, eller, därest landsfogden är bosatt vid poststation, vid det överordnade
postkontoret, dit debetsedlarna i så fall lämpligen kunna av
landsfogden insändas i tjänstepaket. Vid avlämnandet skola debetsedlarna
vara inlagda i kuvert, lämpligen s. k. fönsterkuvert, samt kuverten
tillslutna *). Vidare böra debetsedlar, adresserade till en och
samma postanstalt, såvitt möjligt avlämnas på en gång och sammanbuntade.
Försändelserna befordras ofranlcerade.

Vid framkomsten till adresspostanstalten tillhandahållas debetsedlarna
de skattskyldige i enahanda ordning som vanliga postförsändelser.
Skattskyldig, som avrest från platsen och å postanstalten lämnat
uppgift om sin nya adress, erhåller debetsedeln avgiftsfritt eftersänd
till den nya adresspostanstalten. Därest skattskyldig icke vid
uppbördsterminens början erhållit sin debetsedel, bör han därom göra
anmälan ä vederbörande postanstalt, som underrättar landsfogden om
förhållandet, varefter den skattskyldige från landsfogden erhåller ny
debetsedel.

De skattskyldige äga därefter att under en tid av 15 dagar från
och med den 21 november till och med den 5 december vid vilken
postanstalt som helst inom riket, postkontor eller poststation, titan avgift
verkställa inbetalning av sin kronoskatt. Poststationerna skola, i fall
av behov, hållas öppna, för skatteinbetalning å särskilda tider. Vid
skatteinbetalning medför den skattskyldige debetsedeln jämte tillhörande
skattepostanvisning samt likviden, såvitt möjligt i jämna penningar.
Postfunktionären antecknar debetsedelns nummer och belopp samt sin
signatur i en särskild, enligt kopieringssystem anordnad journal. Vederbörande
del av överarket, perforerad och å undersidan gummerad,
avrives och åsättes debetsedeln samt bildar sålunda kvitto. Dedetsedeln
avstämplas, frånsJciljes skattepostanvisningen och återstulles till den
skatt skyldige, varemot skattepostanvisningen behålles av postanstalten.
Ifrågavarande förfaringssätt kan användas vid såväl postkontor som
poststationer.

Därest skattskyldig förmenar sig hava blivit föremål för oriktig
debitering, äger han att samtidigt med. skatteinbetalningen å därför
avsedd plats å skattepostanvisningen avgiva skriftlig protest mot debiteringen.
Landsfogden utreder ärendet och hänskjuter detsamma till
länsstyrelsens prövning. Befinnes protesten lagligen grundad, erhåller
den skattskyldige i sinom tid restitution och i varje fall underrättelse
om besvärens utgång.

Vid poststation inflytande skattemedel insändas jämte tillhörande
skattepostanvisningar och vederbörande journal första postdag till det
överordnade postkontoret. Bokföringen vid postkontoret torde kunna
inskränkas till att slutsummorna av poststationernas journaler införas
i ett sammandrag. Medlen insättas i likhet med övriga postmedel å
postverkets giroräJming i riksbanken; skattepostanvisningarna översändas
till postkontoret å landsfogdens adressort.

Till landsfogdens postkontor sålunda inströmmande skattepostanvisningar
ävensom vid sagda postkontor självt eller dess underlydande
poststatiojier inbetalade dylika anvisningar införas till nummer och be -

''*) Fordran på kuvertering av debetsedlarna bar numera eftergivits.

Kammarkollegium

och statskontoret ang.

fögderiförvaltningskommittén^

och de sakkunnigas
förslag.

lopp i en längd eller journal, som summeras för dag. I journalen
sålunda införda skattepostanvisningar överlämnas av postkontoret för
var dag till landsfogden mot kvitto å journalens slutsumma. Kontant
utbetalning till landsfogden av anvisningarnas belopp äger dock icke
rum, utan insättes beloppet av postkontoret å riksbanken medelst check
för vederbörande länsstyrelses räkning, varefter beviset om insättningen
överlämnas till landsfogden i stället för likvid.

I den mån landsfogden sålunda erhåller redovisning från postverket,
verkställer han med ledning av skattepostanvisningarna anteckning
om de gjorda inbetalningarna i uppbördsboken. Sedan anvisningarna
icke vidare äro för landsfogden behövliga, böra desamma återställas
till postverket».

Utlåtande av kammarkollegium och statskontoret.

Sedan fögderiförvaltningskommitténs betänkande samt de sakkunnigas
förslag av december 1912 jämte samtliga de över dessa förslag
avgivna yttranden genom nådig remiss den 23 april 1913 remitterats
till utlåtande av kammarkollegium och statskontoret, hava dessa myndigheter
den 7 juni 1913 avgivit gemensamt underdånigt utlåtande.

Med uteslutande av ingressen är detta utlåtande av följande lydelse:

»Då kommittén (fögderiförvaltningskommittén), som utarbetat fyra särskilda med
n:r I, II, III och IV betecknade alternativa förslag till fögderiförvaltningens omorganisation,
funnit sig icke kunna förorda något av de med I, II och IV utmärkta, torde
ämbetsverken i fråga om dessa alternativ, vilka icke heller vunnit understöd från
Eders Kungl. Maj:ts befallningshavandes sida i de av dessa myndigheter nu avgivna
underdåniga utlåtanden, allenast få tillkännagiva, att ämbetsverken icke för sin del
anse något av nämnda alternativ vara av beskaffenhet att böra läggas till grund för
fögderiförvaltningens organisation.

Innan ämbetsverken närmare yttra sig över kommitténs med III betecknade förslag,
kring vilket kommitténs majoritet samlat sig, och det av de sakkunnige framlåga
förslaget — för korthetens skull torde detta senare förslag i det följande få benämnas
alt. V — torde ämbetsverken få till bedömande upptaga den med alt. V
förknippade frågan om uppbördsväsendets omläggande därhän, att den allmänna kronouppbörden
skulle verkställas genom postverkets försorg. Denna fråga synes ämbetsverken
i själva verket vara en fristående fråga, som lämpligen kan avgöras oberoende
av sitt tillfälliga sammanhang med fögderiorganisationsfrågan.

A Eders Kungl. Maj:ts befallningshavandes sida hava, på sätt av de av- dem
avgivna utlåtandena närmare inhämtas, framställts åtskilliga väsentliga anmärkningar
mot förslaget om postverkets övertagande av skatteuppbörden. Genom den av generalpoststyrelsen
meddelade utredningen anse ämbetsverken vara ådagalagt att de
framkomna betänkligheterna, vilka till huvudsakliga delar synas vara föranledda av
knapphändigheten i de sakkunniges framställning i denna del, måste anses ogrundade.
Dock förefaller det ämbetsverken som skulle den av generalpoststyrelsen angivna
kontrollen icke vara fullt tillfredsställande. Genom den av styrelsen föreslagna,
enligt kopieringssystem anordnade förteckning eller journal, vari de inbetalta skattepostanvisningarna
skulle uppföras, vinnes väl, såsom styrelsen framhållit, att post -

8!)

stationsföreståndare näppeligen skulle kunna uraktlåta att redovisa någon skatteinbetalning,
det vill säga att införa någon skatteanvisning i jtmrnalen; men av utlåtandet
framgår icke, huruvida ej poststationsföreståndaren skulle kunna uraktlåta att
redovisa den fullskrivna journalen och samtliga de däri införda beloppen. Det synes
därför ämbetsverken nödigt att — om ej redan gällande postala föreskrifter giva
anledning till en kontrollåtgärd liknande den ämbetsverken nu ifrågasätta — den av
generalpoststyrelsen tänkta anordningen måtte fullständigas med en bestämmelse
exempelvis därom, att före varje uppbördstermins början numrerade blanketter till
sådana journaler, varom här är fråga, skola tillställas varje postanstalt för att begagnas
vid skatteuppbörden, samt att, jämte det att de vid uppbörden använda
blanketterna efter hand insändas till vederbörande, samtliga de blanketter, som icke
kommit till användning vid uppbörden, skola omedelbart efter uppbördstidens slut
återställas.

Ehuru de i ärendet avgivna yttrandena giva vid handen, att de av de sakkunnige
framhållna olägenheterna av det nuvarande uppbördssättet äro avsevärt mindre
än de sakkunnige antagit —• sålunda vitsordas från många håll, att vid uppbördsstämmorna
i allmänhet infinna sig endast ett fåtal personer, vilka såsom ombud för
det stora flertalet ombesörja skatteinbetalningen, att länsmännen, åtminstone på
många orter, icke alls eller blott undantagsvis iakttaga inställelse å tjänstens vägnar,
samt att svårighet att för förrättningarna anskaffa lämplig lokal icke yppat sig —
så innebär dock den ifrågasatta förändringen för allmänheten så omisskänliga fördelar,
att dess genomförande, som, på sätt av det ovan sagda framgår, kan äga rum
med bevarande av trygghet för staten, måste ur allmänhetens synpunkt framstå
såsom önskvärd; varför och då densamma jämväl måste anses vara till gagn för
staten, ämbetsverken tillstyrka förslaget i fråga; och synes detta böra genomföras
oberoende av huru frågan om fögderiförvaltningens omorganisation må komma att lösas.

Omöjligheten att på ett tillfredsställande sätt ordna uppbördsväsendet utan användande
av kronofogdarna har hittills utgjort det viktigaste hindret för kronofogdetjänsternas
indragning. Detta hinder bortfaller genom postverkets övertagande av
denna del av kronofogdarnas hittillsvarande göromål. Ämbetsverken hava därför frågat
sig, om övriga åt dessa tjänstemän nu uppdragna göromål innebära tillräckliga
skäl för bibehållande av kronofogdetjänsterna.

Vad då först beträffar kronofogdarnas befattning med indrivning av resterande
kronouppbörd, böter med mera, har denna redan faktiskt upphört. Och då i verkligheten
indrivningen verkställes av mindre kvalificerade tjänstemän på ett tillfredsställande
sätt, kan det icke vara skäl att nu söka återföra något arbete av detta slag
på kronofogdarna.

Dessa senare äro emellertid alltjämt redogörare för indrivningsväsendet. Enligt
de sakkunniges förslag skulle denna del av kronofogdarnas göromål överflyttas på
landsfogdarna. Och ämbetsverken anse det icke kunna förnekas, att, såsom de sakkunniga
säga, landsfogden på grund av hela sin utbildning är mera än den nuvarande
kronofogden ägnad att utföra egentligt räkenskapsarbete samt att räkenskapsväsendet
i sin helhet väsentligen förenklas genom att, såsom här skulle ske, läggas
i eu hand.

Kronofogdarnas befattning med polis- och åklagarväsendet har redan liksom indrivningsväsendet
genom omständigheternas makt övergått i stort sett på länsmännen.
Här kunde man dock utan tvivel fråga sig, om icke väsentliga delar av dessa göromål
äro av så viktig beskaffenhet, att det kunde vara skäl att söka återföra dem till
de mera kvalificerade kronofogdarna. Ämbetsverken föreställa sig emellertid, att den

riktning, utvecklingen i detta hänseende tagit, icke gärna kan bero på någon tillfällighet
utan att tilläventyrs ifrågavarande ärenden äro av sådan beskaffenhet, att
de böra utföras av personer, som äro vida mera spridda över landet och således talrikare,
än vad fallet kan vara med så dyrbara tjänstemän som kronofogdarna. Ämbetsverken
befara fördenskull, att, om man söker genom utfärdade föreskrifter förmå
kronofogdarna att taga verksammare del i polis- och åklagarväsendet, en sådan
reform torde komma att i huvudsak stanna på papperet.

Naturligtvis kvarstår ännu den del av kronofogdarnas åligganden, som innefattar
deras verksamhet såsom polischefer och förmän för länsmännen, Men såväl
dessa åligganden som de smärre göromål i övrigt, vilka icke kunna överflyttas på
länsmän eller landsfogdar, äro av så ringa omfattning, att för deras räkning icke
erfordras mera än en eller högst två tjänstemän i varje län. Huruvida sedan dessa
tjänstemän benämnas kronofogdar eller, såsom de sakkunniga föreslagit, landsfiskaler,
är icke av någon huvudsaklig betydelse.

På dessa i korthet anförda skäl ansluta sig ämbetsverken i princip till de sakkunniges
förslag.

För den händelse Eders Kungl. Maj:t skulle finna anledning att till grund för
nådig framställning i fråga om fögderiförvaltningens omorganisation lägga det av de
sakkunniga avgivna förslaget, torde det tillkomma ämbetsverken att närmare ingå på
de av de sakkunnige föreslagna särskilda bestämmelserna, i den mån desamma falla
inom området för kollegii och statskontorets ämbetsverksamhet. Härvid tillåta sig
ämbetsverken, med hänsyn till knappheten i den tid, som för ärendets behandling
varit ämbetsverken medgiven, uppehålla sig allenast vid de mera huvudsakliga erinringar,
som i de inkomna yttrandena framställts i avseende å ifrågavarande bestämmelser
eller som ämbetsverken anse sig hava anledning att därutöver framställa;
varvid emellertid ämbetsverken anse sig böra tillägga, att även bland de mera oväsentliga
anmärkningarna finnas sådana, som med fördel kunna tillgodogöras vid en
bearbetning av förslaget.

I. Debitering, uppbörd och redovisning av kronoutskylder och medel, som i sammanhang

med dem upptagas.

Yad generalpoststyrelsen föreslagit i avseende å dels debetsedlarnas utseende
och kringsändande, dels uppbördstiden och dels förfarandet vid uppbörden och vad
därmed sammanhänger torde böra vinna avseende med det tillägg i avseende å kontrollens
skärpande, som ämbetsverken i det föregående ifrågasatt. Då det upplysts
att debetsedlarnas innehåll något växlar efter förhållandena på olika örter, synes
emellertid åt Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande böra inrymmas befogenhet att
var för sitt län kunna meddela föreskrift om de titlar, som skola förekomma å de
för länets behov avsedda debetsedlarna,

Det från flera håll framkomna förslaget därom, att uppbörden av skogsmedel
måtte överlämnas åt skogsstatens tjänstemän anse sig ämbetsverken böra understödja.

Åtskilliga bland Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande hava förmält sig icke
kunna biträda förslaget därom, att redogörelse över den del av uppbörden, som vid
årets slut ej hunnit indrivas, skulle avlämnas först den 30 juni, utan hemställt att
summarisk räkning skulle avgivas den 30 april och därefter, såsom nu ägde rum,
balansrelation den 30 augusti. Det har nämligen ansetts betänkligt, att Eders Kungl.
Maj:ts befallningshavande först sju månader efter uppbördsterminens utgång skulle
beredas möjlighet att kontrollera huru restindrivningen handhafts, helst det vore att

förmoda, att den föreslagna utsträckningen av tiden för restantiernas redovisning
komme att fördröja restindrivningen. I stället kunde den föreslagna redovisningen
av den 30 juni bortfalla, desto hellre som landsfogden under juni månad knappast
hade tid att ägna sig åt det för denna räknings upprättande nödiga arbetet.

Ämbetsverken, som inhämtat, att under årets första tertial för närvarande inflyta
restantier å kronouppbörden till belopp överstigande 5 millioner kronor, anse
det synnerligen angeläget, att nuvarande balansrelationen pr 30 april bibehålies. Då
åter under andra tertialet inflyta restantier till belopp av endast något mer än 1/i
million kronor, kunde det väl ifrågasättas, om ej balansrelationen pr 30 augusti kunde
betraktas såsom överflödig. Innan man vunnit erfarenhet om, huru det förändrade
uppbördssättet kommer att inverka på skattskyldighetens fullgörande och restantiebeloppens
storlek, synes det dock ämbetsverken betänkligt att indraga den senare,
balansrelationen.

III. Indrivning med mera av resterande kornmunalutskylder med flera medel.

Vad av flera bland de hörda myndigheterna härutinnan yttrats beträffande behovet
av effektivare kontroll anse ämbetsverken vara förtjänt av uppmärksamhet.
Kontrollen i fråga synes ämbetsverken kunna lämpligast ordnas sålunda, att framställning
om handräckningen för resterande kommunalutskylders indrivning göres i
två exemplar hos landsfogden, som därefter har att giva länsmannen order om verkställigheten,
samt att länsmannen, efter det redovisningen för uppdraget avgivits till
vederbörande kommunala myndighet, till landsfogden insänder avskrift av det härå
erhållna kvittot.

IV. Exekutionsväsendet.

I avseende å behovet av strängare kontrollföreskrifter tillåta sig ämbetsverken
hänvisa till sitt yttrande under XVIII här nedan.

VIII. Åliggandet såsom kronans ombudsman.

Överflyttandet på länsmännen av ifrågavarande åliggande innebär, enligt ämbetsverkens
förmenande, åtminstone i vissa fall en avgjord försämring. Sålunda torde
länsman mindre än kronofogde innehava förutsättningarna för att vaka över att innehavare
av jord icke tillskansar sig större friheter än lagligen böra åtnjutas (§ 10 i
kronofogdeinstruktionen) eller att tillse att ingen obehörigen besitter och brukar statens
fasta egendom (§ 12 i instruktionen). Det torde därför kunna ifrågakomma att
tagas under övervägande, huruvida ej vissa av här ifrågavarande åligganden borde
överflyttas på landsfiskalerna.

XIII. Häradsskrivarnes bestyr med avseende å inskrivning slistorna rörande värnpliktige.

I likhet med åtskilliga bland domkapitlen avstyrka ämbetsverken förslaget om
ifrågavarande bestyrs överflyttande på prästerskapet.

XIV. Mantalsskrivningen.

Vad angår den föreslagna kombinerade mantals-, taxerings- och debiteringslängden,
äro åtskilliga av de erinringar, som i de avgivna yttrandena framställts mot
densamma, välgrundade; och biträda ämbetsverken vad Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande
i Göteborgs och Bohus län anfört i fråga om ordningen för mantalsskrivningarna
och vederbörliga längders uppsättande.

Likaledes instämma ämbetsverken däri, att när annan person än den, som i
mantalslängden upptagits såsom ägare eller innehavare av fastighet, författningsenligt
är skattskyldig för densamma, i längdens anteckningskolumn jämväl bör upptagas
den skattskyldiges namn och adress.

XV. Landsfiskalerna, deras antal och avlöningsförmåner.

Ämbetsverken vilja uttala den mening, att landsfiskalerna, om de skola kunna
fylla de plikter, som avses att ålägga dem, måste avlönas bättre än enligt förslaget
skulle bliva fallet. Då stora anspråk måste ställas på de personliga egenskaperna
hos dem, som erhålla befattningarna i fråga, torde skickliga sökande knappast kunna
förväntas anmäla sig, med mindre tillräckligt lockande avlöningsförmåner erbjudas.
Då vidare åt platsernas innehavare, om de skola kunna med framgång utföra de
dem åliggande uppdragen, måste tillförsäkras en auktoritativ ställning, synes ock
nödigt att de i lönehänseende bliva jämförelsevis gynnsamt utrustade. Med hänsyn
till befattningarnas ställning inom fögderiförvaltningen torde det få antagas, att befattningarna
i regeln icke komma att bliva övergångsplatser, ett förhållande, vartill
hänsyn ock måste tagas vid löneförmånernas bestämmande. Om de ifrågavarande
tjänsterna skulle organiseras i tanke på att, såsom sakkunnige synas hava tänkt sig,
rekryteras med yngre personer, särskilt andra och tredje länsnotarier, skulle enligt
ämbetsverkens övertygelse, institutionen redan från begynnelsen äventyras.

Ämbetsverken, som på grund av det anförda anse de nya landsfiskalernas löneförmåner
böra sättas till lika belopp med lönerna för andra gradens tjänster i de
centrala ämbetsverken, hemställa alltså, att avlöningsförmånerna måtte bestämmas
till, förutom ortstillägg, lön 3,600 kronor, tjänstgöringspenningar 1,800 kronor, och
två ålderstillägg, vartdera å 500 kronor.

Arvodet till upprätthållande av landsfiskalsgöromålen i Gottlands län synes även
vara väl knappt beräknat och böra något förhöjas.

Yad som anförts emot landsfiskalernas placering såsom tjänstemän i länsstyrelserna
synes ämbetsverken förtjäna uppmärksamhet; därest i överensstämmelse
härmed landsfiskalerna placeras ute i länen, böra lämnas dem vissa förvaltningsbidrag.

Beträffande antalet landsfiskaler synes, om tjänsterna skola motsvara det med
dem avsedda ändamålet, tjänstgöringsområdet, så vitt angår de större länen, böra
förminskas, det vill säga antalet befattningshavare för sådana län ökas. Krav därpå
har ock framställts från några bland Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande. Ämbetsverken
hava givetvis icke varit i tillfälle att ingå i närmare prövning av befogenheten
av nämnda krav, men synes det antagligt, att man måste räkna med det av
befallningshavandena äskade antalet eller 33.

Mot den föreslagna benämningen landsfiskal för de nyinrättade tjänsterna hava
enligt ämbetsverkens mening framställts befogade anmärkningar. Då de nya be -

fattningshavarnas tjänståligganden skulle omfatta vissa grupper av de nuvaran e
kronofogdarnas skyldigheter, anse ämbetsverken den nuvarande kronofogdebenamningen
böra överflyttas på de nya tjänstinnehavarna.

XVI. Landsfogdarna, deras antal och avlöningsförmåner med mera.

Ämbetsverken äro ej i tillfälle att i vidare mån yttra sig rörande det föreslagna
antalet landsfogdar, än att då, på sätt flere bland Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande
framhållit, den föreslagna ökningen i landsfogdens arbete möjligen
komme att icke obetydligt överstiga de lättnader däri, som bleve en följd av de
ifrågasatta överflyttningarna och övriga anordningar, det vid en närmare granskning
av distriktsindelningsfrågan måhända kan visa sig nödigt att i ett eller annat lan
öka antalet landsfogdar. I övrigt torde få hänvisas till avdelning XIX har nedan.

Mot den föreslagna benämningen landsfogde har från åtskilliga håll framställts
anmärkning. Ämbetsverken biträda den uttalade meningen därom,^ att anledning saknas
att för ifrågavarande befattninghavare, vilkas nuvarande tjänståligganden i huvudsak
skulle för dem bibehållas, ändra den hitillsvarande benämningen.

XVII. Länsmännen, deras antal och avlöningsförmåner med mera.

I avseende å länsmansdistriktens antal torde ämbetsverken få hänvisa till sitt

yttrande under XIX. ,, ...

Från vissa länsstyrelser har framställts krav på ökning i länsmannens avlöningsförmåner.
Då föreningen Sveriges kronolänsmän i sitt i ärendet avgivna yttrande
icke berört lönefrågan och alltså måste anses hava funnit de av de sakkunnige föreslagna
avlöningsbeloppen väl avvägda, synes vad å länsstyrelsernas sida darutinnan
anförts icke böra föranleda till någon ändring i sagda belopp.

Med hänsyn därtill att åtskilliga länsmän fortfarande innehava bostallen, samt
att det kan antagas att värdet å vissa boställens avkomst må hava undergått mer
eller mindre betydande förändring efter senaste uppskattningen, synes hora dels
lämnas föreskrift om ny uppskattning av boställenas avkomst i ungefärlig överensstämmelse
med vad som stadgats i nådiga skrivelsen angående lönereglering för
vissa av de till landsstaten hörande tjänster den 31 maj 1878, dels ock forordnas,
att i fråga om avdrag å avlöning för boställsavkomsten skola fortfarande tillämpas
nu gällande bestämmelser. I anslutning till vad ämbetsverken i tidigare i ämnet av
givna utlåtanden tillstyrkt hemställa ämbetsverken, huruvida ej Eders Kungl. Maj:t
skulle finna skäl förklara sig vilja, varje gång en med boställe förenad lansmanstjänst
varder ledig, innan tjänsten tillsättes och efter vederbörandes hörande besluta,
om bostället bör vid tjänsten bibehållas eller till statsverket indragas.

XVIII. Kontrollen. *

Genom den ifrågasatta ökningen i antalet redovisningsskyldiga uppbördsman
framträder kraftigare än förut behovet av förbättrad kontroll. Ämbetsverken anse
sig böra ifrågasätta, om ej en skärpning av de av de sakkunniga härutinnan föreslagna
bestämmelserna skulle finnas önskvärd och möjlig, exempelvis genom bestäm -

melser darom, att länsman skall deponera influtna kronomedel så snart desamma
överstiga visst belopp, att likvider skola ske medelst checker eller dylikt i största
mojhga utsträckning, och så vidare. Den kassajournal, som det enligt förslaget skall
åligga lansmannen att upplägga, förutsättes skola föras på sådant sätt att densamma
lamnar vittnesbörd om, huruvida länsmannen inom föreskriven tid fullgör sin skyldighet
att deponera, inleverera eller redovisa influtna medel. Underlåtenhet att sålunda
fullgöra dylik skyldighet bör betraktas såsom tjänsteförseelse.

I övrigt torde få hänvisas till vad ämbetsverken i det föregående anfört beträffande
kontrollen i avseende å dels postverkets uppbörd och dels indrivningen av
kommunala restantier.

XIX. Rikets indelning i fögderier och länsman sdistrikt.

De sakkunniga, som föreslagit 117 landsfogdesysslor och 486 länsmansbefattningar,
hava ansett sig icke äga förutsättningar att framlägga förslag beträffande
rikets indelning i tjänstgöringsdistrikt för landsfogdarna och länsmännen utan inskränkt
sig till att av de föreslagna befattningarna tilldela varje län ungefär det
antal tjänster av vartdera slaget, som efter folkmängdsgrunden borde på länet belöpa.

• j Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande, som i allmänhet summariskt yttrat
®.lg,1 denna del av ärendet, hava några, för den händelse alt. V lades till grund för
fögderiförvaltningens omorganisation, vidtagit vissa jämkningar, var för sitt län, i de
av de sakkunniga föreslagna antalen; med tillämpning av deras förslag, skulle antalet
landsfogdar uppgå till 121 och antalet länsmän till 489.

Med hänsyn såväl därtill, att förslagen rörande indelning sakna motivering
som ock till den knappa tid, som varit ämbetsverken tillmätt för utlåtandets avgb
vande, hava ämbetsverken icke kunnat ingå i närmare granskning av denna del av
fragan Det har dock synts ämbetsverken, som skulle antalet länsmän i Uppsala län
med hänsyn till folkmängd och areal, kunna nedsättas under det av de sakkunniga
föreslagna antalet 14, att antalet länsmän i Östergötlands län skäligen kunde nedsättas
till det av länsstyrelsen föreslagna eller 22, att fog ej saknas för ökning enligt
länsstyrelsens yrkande av antalet länsmän i Blekinge län till 12, att den av länsstyrelserna
i Hallands och Västmanlands län yrkade ökningen i antalet landsfogdar skulle
sakna tillräckliga skäl, samt att antalet landsfogdar i Gävleborgs län synes böra
vara 6, såsom de sakkunige föreslagit.

Huruvida På eller annat ställe de lokala förhållandena må vara sådana
att det vid genomförandet av rikets fördelning i fögderier och länsmansdistrikt skall
visa sig omöjligt att utan en längre gående delning, än vad de sakkunnige tänkt sig
undvika att något distrikt varder för stort, därom äro ämbetsverken ej nu i tillfälle
att uttala något omdöme; men ämbetsverken hålla ej för osannolikt, att det vid distriktsmdelningen
skall visa sig nödvändigt att i avseende på antalet tjänstgöringsdistnkt
vidtaga vissa jämkningar. ''

XX. Över gångs stad g anden.

I avseende å de sakkunnigas uttalade mening därom, att de genomgripande för
andringar, det föreliggande förslaget till omorganisation av fögderiförvaltningen innefattade,
med nödvändighet krävde, att den nya organisationen samtidigt bringades''

till tillämpning inom rikets olika delar och att kronofogdekåren i följd därav komme
att ställas på indragningsstat, äro ämbetsverken så till vida av olika mening, att
ämbetsverken anse förändringen icke med nödvändighet påkalla en sådan åtgärd beträffande
kronofogdekåren. Det synes nämligen ämbetsverken, som skulle det vara
staten till större fördel, om kronofogdarna, hellre än att försättas i fullständig overksamhet,
bibehölles i tjänstgöring, var inom sitt nuvarande område, med skyldighet att
fullgöra de åligganden, som enligt de sakkunnigas förslag skulle tillkomma de ifrågasatta
landsfiskalerna och vilka ju skulle omfatta vissa grupper av de nuvarande
kronofogdarnas göromål, samt att eljest tillhandagå länsstyrelserna med uppdrag av
beskaffenhet att kunna påläggas dem; därvid skulle kunna iakttagas, att vid skeende
avgång av kronofogdar uppkommande olikheter skilda län emellan utjämnades genom
förflyttning av någon av de kronofogdar, som äro skyldiga underkasta sig sådan
åtgärd.

Det synes ämbetsverken innebära onödigt slöseri med arbetskraft och penningemedel,
om man skulle i overksamhet försätta största delen av en skolad och skicklig
tjänstemannakår, helst en sådan kårs arbete och erfarenhet kan med fördel tillgodogöras
staten vid övergång från en organisation till annan, då vanligen de nya
förhållandena göra sig kännbara på ett för arbetets behöriga fortgång menligt sätt.

Enligt ämbetsverkens mening skulle kronofogdarnas bibehållande i tjänstgöring
föranleda till att av de nuvarande kronofogdarna det antal, som erfordras för besättande
av de nya kronofogde(landsfiskals-)befattningarna, överflyttas på ny stat enligt
de närmare bestämmelser, som Eders Kung!. Maj:t må finna skäligt meddela, och att
de övriga uppföras på övergångsstat. Det synes billigt, att avlöningarna för dessa
senare upptagas till de belopp kronofogdarna å ordinarie stat och å extra stat för
närvarande åtnjuta.

Samtidigt torde emellertid tillfälle böra erbjudas kronofogdar, vilka sådant
önska, att utan tjänstgöringsskyldighet övergå på indragningsstat mot åtnjutande av
sina å ordinarie stat uppförda löneförmåner.

För den händelse Eders Kungl. Maj:t åter skulle finna skäl föreslå kronofogdekårens
ställande på indragningsstat, synes de sakkunnigas förslag i avseende å beräknandet
av ersättningen till de kronofogdar, som ej till annan tjänst förflyttas,
kunna i huvudsak godkännas.

Efter ämbetsverken meddelad uppgift lära de kronofogdar, som efter den 30
mars 1906 konstituerats eller som, ehuru före sagda den 30 mars 1906 konstituerade,
efter samma dag förflyttats till annan tjänst, till ett antal av 50 vara underkastade
förflyttning till annat tjänstområde och därjämte skyldighet att vid 67 års ålder avgå
med pension.

Med anledning av att i sådan ställning varande kronofogdar protesterat mot
att deras ifrågavarande förpliktelse skulle innefatta skyldighet för dem att låta sig
förflyttas till tjänst av den beskaffenhet den av de sakkunniga föreslagna landsfiskalsbefattningen
skulle erhålla, anse sig ämbetsverken böra uttala, att efter ämbetsverkens
mening tvekan ej föreligger därom, att sagda kronofogdar äro förpliktade underkasta
sig sådan förflyttning under förutsättning att den nya tjänsten kan anses vara
av samma tjänstegrad som de nuvarande kronofogdebefattningarna.

Då även från vissa häradsskrivares sida framställts en likartad invändning, nämligen
att häradsskrivarna icke skulle vara skyldiga att övertaga de föreslagna landsfogdetjänsterna,
få ämbetsverken, under erinran att nådiga kungörelsen den 28 maj 1880, angående
villkoren för åtnjutande av de från 1881 års början fastställda förändrade löneförmåner
förhäradsskrivare, stadgar, att häradsskrivare skall vara underkastad såväl den vid -

Kammarrätten,
ang.
mantalsskrivningabestyrets

överflyttande
å länsmännen.

sträcktare tjänstgöringsskyldighet och jämkning i åligganden som ock den reglering
av tjänstgöringsområde, som kan varda föreskriven^ framhålla såsom sin mening, att
häradsskrivarna uppenbarligen icke kunna vägra övertaga de ifrågasatta nya landsfogdetjänsterna,
eller, såsom de efter ämbetsverkens förslag skulle benämnas, häradsskrivartjänsterna,
vilka motsvarade de nuvarande häradsskrivartjänsterna med viss
jämkning i åligganden.

I likhet med vad ämbetsverken föreslagit i avseende å de kronofogdar, vilka
komma att sättas å övergångsstat, torde de länsmän, som varda uppförda å sådan
stat, böra upptagas till de avlöningsbelopp, de nu åtnjuta å såväl ordinarie som
extra stat.

De sakkunniga synas hava avsett att regleringen av länsmansdistrikten skulle
genomföras i den mån sådant mejliggöres genom nuvarande tjänstinnehavares avgång;
och torde någon erinran icke kunna göras däremot.

XXI. Avlöningsstat samt jämförande kostnadsberäkning med mera.

I avseende å den av de sakkunniga utförda jämförelsen beträffande kostnaderna
för genomförande å ena sidan av alternativ V och å andra sidan av alternativ
III hava framställts åtskilliga erinringar. En del av dessa torde väl icke sakna
fog, och även de av ämbetsverken härovan framställda förslagen åstadkomma någon
ändring i kostnadsberäkningen. Ämbetsverken hava dock icke ansett sig böra uppgöra
någon ny beräkning. Det är nämligen tydligt, att varje sådan, uppgjord på
den korta tid, som stått ämbetsverken till buds, måste vila på antaganden, vilkas
riktighet är svår att pröva. Ett dylikt antagande måste till exempel göras beträffande
det antal länsmän, som skulle erfordras, om alternativ III genomfördes utan
att den av fögderiförvaltningskommittén föreslagna polisorganisationen samtidigt
genomfördes.

Om man emellertid tager tillbörlig hänsyn till att tjänstemännens antal icke
sättes för lågt och att de förses med skäliga löner, bör den av ämbetsverken förordade
organisationen vara den billigaste, då enligt densamma intet arbete anförtros
åt överkvalificerad arbetskraft, ingen tjänstemans arbetstid lämnas oanvänd och ingen
lön sättes högre, än av tidsförhållandena motiveras.»

Slutligen torde böra omförmälas, att tvänne reservanter i kammarkollegium
velat bibehålla nuvarande organisation, men ansett uppbördens
upptagande genom postverket i varje fall vara att förorda.

Utlåtande av kammarrätten.

Kammarrätten, som anmodats avgiva underdånigt utlåtande över
de sakkunnigas förslag, i vad det avsåge att överflytta mantalsskrivningsbestyret
på länsmännen, framhåller,

att vid bedömandet av lämpligheten av den ifrågasatta överflyttningen, hänsyn
borde tagas till dels länsmännens kompetens dels frågan huru mantalsskrivningsbestyret
låter förena sig med länsmännens övriga tjänstgöring och dels sambandet

mellan mantalsskrivningen, å ena sidan, samt taxerings- och debiteringsbestyren ävensom
upprättandet av röstlängder, å andra sidan.

Vidkommande länsmännens kompetens erinrar kammarrätten, att de sakkunniga, i
likhet med fögderiförvaltningskommittén, förordat skärpta fordringar, samt förklarar
sig, under förutsättning av erforderlig författningskunskap hos länsmännen, kunna
lämna förslaget ur denna synpunkt utan erinran.

Vad därefter anginge frågan, huru mantalsskrivningsbestyret låter förena
sig med länsmännens övriga tjänstgöring, saknade kammarrätten förutsättning att
med någon tillförlitlighet besvara densamma, men ansåge sig böra erinra, att en del
av länsmännens åligganden såsom närvaro vid ting, rannsakningar, polisförhör och
exekutiva förrättningar måste verka hindrande för ett oavbrutet sysslande med mantalsskrivningen
under den därför anslagna tiden. Överflyttningen av mantalsskrivningsbestyret
medförde även, åtminstone för många länsmän, en betydande ökning i
deras göromål.

Beträffande sambandet mellan mantalsskrivningen, å ena sidan, samt taxeringsoch
debiteringsbestyren ävensom upprättandet av röstlängder, å andra sidan, syntes
en viss garanti, att mantalslängderna föras på ett tillfredställande sätt, enligt nuvarande
organisation ligga däri, att mantalsskrivningen förrättas av samma tjänsteman,
som har att upprätta fastighetstaxeringslängder och röstlängd för val till riksdagens
andra kammare ävensom att påföra utskylder. Denna garanti för mantalslängdens
riktighet komme att vid den föreslagna överflyttningen försvinna. En svårighet
vållades även därigenom, att mantalslängden endast en kort tid av året kunde vara
hos länsmannen tillgänglig.

Mot förslaget att förlägga mantalsskrivningen till början av kalenderåret hade
kammarrätten intet att erinra.

Vad anginge den föreslagna anordningen med gemensamma mantals- och taxeringslängder,
erinrades dels därom, att mantalslängden icke kan tjäna såsom grundval
för taxeringslängden, utan att den kompletteras med förteckning å aktiebolag, föreningar
och andra juridiska ävensom fysiska personer, som icke skola i kommunen
mantalsskrivas, men äro enligt bevillningsförordningen skattskyldiga för inkomst,
dels ock att skattskyldigheten för fast egendom enligt § 3 bevillningsförordningen
åligger den, som för nästföregående år författningsenligt mantalsskrivits eller bort
mantalsskrivas såsom ägare eller innehavare av fastigheten, varemot den förslagsvis
uppgjorda gemensamma längden upptager sådan ägare eller innehavare för det löpande
året.

Utlåtande av justitiekanslersämbetet.

Åmbetet har i underdånigt utlåtande den 12 februari 1913 anfört
huvudsakligen

a) vidkommande fögderiförvaltningskommitténs alt. III:

att även det föreslagna, minskade antalet kronofogdar syntes kunna på ett tillfredsställande
sätt fullgöra vad kronofogden nu åligger i fråga om åklagar- och polisväsendet
samt bevakande av kronans talan i civila saker, varemot ämbetet motsatt

Föreningen
Sveriges
landsstat m.fl,

sig nedsättningen i länsmännens antal, försåvitt det icke kunde förebyggas, att länsmannen,
såsom enligt förslaget bleve händelsen i åtskilliga fall, skulle bliva åklagare
vid häradsrätten inom olika domsagor;

att det syntes tveksamt, huruvida den av kommittén sid. 406 ifrågasatta skyldighet
för länsmannen att göra anmälan till kronofogden om begångna brott verkligen
borde stadgas, enär den gräns, som därför måste uppdragas, vore mycket svår
att fastställa, på sätt i utlåtandet närmare utvecklas;

att hinder emot upphävande av den nuvarande landsflskalsinstitutionen väl ej
mötte, men att de redan förordnade landsfiskaler torde böra vid dessa förordnanden
bibehållas;

att ämbetet ej hade något att invända emot höjning av länsmännens kompetens
men ville erinra, att kompetensfordringarna, ifall kronofogdetjänsten bibehålies, icke
behövde skärpas så mycket som om sagda tjänst indrages;

att ämbetet i fråga om polisorganisationen funne befogade anmärkningar kunna
göras emot kommitténs förslag i denna del såväl beträffande den ridande polisen som
i fråga om indragningen av reservpolisstyrkan, och att ämbetet, vidkommande distriktspolisinrättningen,
funnit de sakkunnigas kritik därav sidd. 21—27 i dessas betänkande
så väl grundad, att ämbetet för sin del ville instämma i vad de sakkunniga sålunda
yttrat.

b) i fråga om de sakkunnigas organisationsplan:

att intet vore att erinra emot att åklagar- och polisväsendet på landsbygden
ordnades såsom de sakkunniga föreslagit, dock att någon betänklighet mötte emot
förslaget om mantalsskrivningarnas förrättande av länsmannen och emot exekutionsgöromålens
överflyttande på honom, enär dessa bestyr kunde antagas i vissa fall
bliva hinderliga för verksamheten såsom åklagare och polisman;

att, beträffande de nya landsfiskalerna, ämbetet icke hade något emot att de
ställdes omedelbart under Kungl. Maj:ts befallningshavande, enär i varje fall enligt
instruktionen för justitiekanslersämbetet den 29 oktber 1909 justitiekanslerns utlåtande
skulle inhämtas av den, som tillsätter fiskaltjänst av ifrågavarande slag, och
landsfiskalerna bleve skyldiga att efterkomma och lyda, vad justitiekansleren å ämbetets
vägnar befallde dem; samt

att om den föreslagna landsflskalsinstitutionen infördes, därav borde följa, att
de nuvarande landsfiskalerna omedelbart entledigades från sina förordnanden.

Yttranden av föreningen Sverges landsstat in. fl. föreningar.

I detta sammanhang meddelas, att föreningen Sverges landsstat, föreningen
Sverges kronofogdar, Sverges häradsskrivarförening och föreningen Sverges kronolänsmän,
vilka beretts tillfälle att yttra sig över såväl fögderiförvaltningskommitténs
som de särskilt tillkallade sakkunnigas förslag i ärendet, samtliga med undantag av
föreningen Sveriges kronofogdar, uttalat sig till förmån för de sakkunnigas förslag;
dock att inom förstnämnda förening en reservation antecknats av talrika representanter.