STATSKONTORETS UNDERDÅNIGA YTTRANDERÖRANDE PENSIONSKOMITÉNS (Statens offentliga utredningar 1899:3)

UTLÅTANDEN

I ANLEDNING AF

STATSKONTORETS UNDERDÅNIGA YTTRANDE
RÖRANDE PENSIONSKOMITÉNS

DEN 2S MAJ 18 94 AFGIFNA

BETÄNKANDE

US -

STOCKHOLM

Isaac Marcus’ Bok Tit.-Aktiebolag
1898.

Till Konungen.

Sedan fullmäktige för delegarne i civilstatens pensionsinrättniug
den 30 maj 1895 afgifvit underdånigt yttrande öfver det af komitén för
ordnande af pensionsväsendet för statens civile tjensteinnehafvare samt

för deras enkor och barn den 28 maj 1894 afgifna betänkande, i hvad
detsamma berörde civilstatens pensionsinrättning samt dess enke- och
pupillkassa, samt kongl. statskontoret derefter i underdånig skrifvelse
den 25 november 1896 yttrat sig i ämnet, har Eders Kongl. Maj:t genom
nådig remiss den 23 sistlidne juli dels anbefalt civilstatens fullmäktige
att med anledning af hvad statskontoret anfört afgifva förnyadt underdånigt
utlåtande samt dervid inkomma med förslag till reglemente fölen
i enlighet med de af statskontoret angifna grunder organiserad enkeoch
pupillkassa för civilstaten, dels ock till kongl. direktionen öfver
civilstatens pensionsinrättning öfverlemnat berörda komités betänkande
äfvensom de i anledning deraf afgifna utlåtanden för att fullmäktige
tillställas, med befallning till direktionen att, sedan fullmäktige afgifvit det
från dem infordrade utlåtande, med samma utlåtande jemte eget yttrande
till Eders Kongl. Maj:t inkomma.

Civilstatens fullmäktige, till bvilka de i nåder remitterade handlingarna
öfverlemnats, hafva sedermera till direktionen aflemnat sitt
underdåniga utlåtande i anledning af den nådiga remissen samt ett af
fullmäktige utarbetadt förslag till förnyadt reglemente för civilstatens
enke- och pupillkassa jemte förslag till nådig kungörelse om upphörande
efter hand af civilstatens pensionsinrättnings verksamhet för pensionering
af tjenstemän m. m. äfvensom protokollsutdrag, utvisande de vid ärendets
behandling uttalade skiljaktiga meningar, hvilka handlingar härmed i
underdånighet öfverlemnas.

Direktionen har mot de af fullmäktige utarbetade författningsförslag
icke något att erinra, och kan direktionen i allo förorda det af fullmäktige
afgifna förslag till afveckling af den nuvarande pensionsinrättningen och
till täckande af bristen i dess tillgångar.

På det att sjelfva pensioneringen för framtiden måtte kunna bestridas
utan bidrag af statsmedel hafva delegarnes afgifter vid inträdet
i kassan och vid befordran till högre tjenst betydligt ökats. Under
sådana förhållanden och då pensionskassan således skulle afstå från de
statsanslag, som nu utgå till betydliga belopp, afsedda för pensionering
icke blott af tjenstemän utan ock af deras enkor och barn, synes det
skäligt, att åtminstone pensionskassans förvaltningskostnader, såsom statskontoret
förutsatt och äfven fullmäktige föreslagit, bestridas af statsverket.
Beträffande storleken af detta bidrag hafva fullmäktige erinrat,
att, då den nya kassan träder i verksamhet, densamma skall icke allenast
öfvertaga civilstatens pensionsinrättnings alla förbindelser till dåvarande
pensionärer och delegare, utan ock bestrida de nya och tillökade göromål,
som betingas dels af förändrade grunder för pensioneringen och

dels af det inträde i kassan, som beredts ett stort antal nya delegare.
Att under sådana förhållanden och innan någon erfarenhet vunnits om
det sätt, hvarpå kassans i synnerhet i början af dess verksamhet mycket
skiftande åligganden må lämpligast kunna ordnas, uppgöra någon fast
stat för kassan, hafva fullmäktige ansett icke böra ske. Det vore emellertid
uppenbart, att förvaltningskostnaden under de första åren efter det
kassan trädt i verksamhet icke kunde beräknas till lägre belopp än det,
som för ändamålet nu utginge, med tillägg af arfvode till en tekniskt
bildad konsulent 1,500 kronor och med afdrag af kostnaderna för fullmäktiges
sammanträden, hvilka skulle bestridas af kassan, samt redogörarnes
provisioner, hvilka skulle upphöra. För de sista fem åren hade
förvaltningskostnaderna efter nämnda afdrag i medeltal uppgått till
39,840 kronor. Lädes härtill konsulentens arfvode, hvilket icke torde
kunna sättas lägre än till 1,500 kronor, skulle det nödiga bidraget från
statsverket uppgå till omkring 42,000 kronor årligen, och hafva fullmäktige
i underdånighet hemstält, att anslag till detta belopp måtte den
ombildade kassan beredas.

Då förvaltningskostnaderna under de år, då kassans ombildning
skulle pågå, säkerligen komma att stiga ej obetydligt högre än medelbeloppet
för de sista fem åren, och desamma äfven för framtiden ej
kunna lägre beräknas, helst antalet i pensionskassan delaktiga verk
och stater enligt det nya reglementet betydligt ökats och jemväl af
andra anledningar delegarnes antal alltjemt är i stigande, får direktionen
hemställa, att ett statsanslag af 42,000 kronor årligen måtte såsom bidrag
till förvaltningskostnaderna beredas den blifvande pensionskassan, hvaremot
de nu för särskilda ändamål civilstatens pensionsinrättning beviljade
statsanslag, tillhopa 74,271 kronor 50 öre, skulle upphöra att utgå.

Till Eders Kongl. Maj:ts behjertande får direktionen hemställa,
huruvida icke, på sätt fullmäktige ifrågasatt, genom anslag af statsmedel
kunde beredas lättad utväg för delegare i de två lägsta pensionsklasserna
att erlägga retroaktiva afgifter till kassan. Ett sådant anslag skulle
enligt en af professoren Anders Lindstedt uppgjord, härvid fogad beräkning
för närvarande uppgå till omkring 9,200 kronor årligen, hvilket
belopp för ändamålet torde pensionsinrättningen anvisas.

Slutligen tillåter sig direktionen fästa Eders Kongl. Maj:ts synnerliga
uppmärksamhet vid hvad fullmäktige i slutet af sitt utlåtande anfört
derom, att det nu afgifna förslaget till pensionskassans omdaning hvilar
på den förutsättning, att en sådan åtgärd vidtages under den närmaste
tiden, och att således förslaget, om detta ej kan ske, förlorar sin tillämplighet.

Utdrag af direktionens protokoll, utvisande det särskilda yttrande,
som vid ärendets handläggning afgifvits, varder härmed bifogadt.

Stockholm den 13 december 1897.

Underdånigst:

NILS von STEYERN.

J. A. WALLENSTEEN. ALB. ANDERSON. THEODOR WESTRIN. FR. MÖLLER.

e. f.

Jolin Lybeck.

Utdrag af protokollet, hållet hos kongl. direktionen öfver civilstatens
pensionsinr ätt ning i Stockholm den 13 december 1897.

Närvarande:

Herr presidenten von Steyeen;

Herr kammarrättsrådet Wallensteen;
Herr generaldirektören Andekson;
Herr hofrättsrådet Westrin;

Herr öfverkommissarien Möller.

§4.

Genom nådig remiss den 23 juli innevarande år hade Kongl. Maj:t
föreskrifvit, dels att civilstatens fullmäktige skulle afgifva förnyadt
underdånigt utlåtande öfver det af komitén för ordnande af pensionsväsendet
för statens civile tjensteinnehafvare samt för deras enkor och
barn den 28 maj 1894 afgifna betänkande samt dervid inkomma med
förslag till reglemente för en efter vissa grunder organiserad enke- och
pupillkassa för civilstaten, dels ock att direktionen skulle, sedan fullmäktige
afgifvit det från dem infordrade utlåtande, med samma utlåtande
jemte eget yttrande till Kongl. Maj:t inkomma.

Sedan fullmäktige med skrifvelse den 13 nästlidne november till
direktionen öfverlemnat sitt underdåniga utlåtande i anledning af den
nådiga remissen och ett af fullmäktige utarbetadt förslag till förnyadt
reglemente för civilstatens enke- och pupillkassa jemte förslag till nådig
kungörelse om upphörande efter hand af civilstatens pensionsiurättnings
verksamhet för pensionering af tjenstemän m. m. äfvensom protokollsutdrag,
utvisande de vid ärendets behandling uttalade skiljaktiga meningar, samt

ifrågavarande handlingar mellan direktionens herrar ledamöter cirkulerat,
så föredrogs nu detta ärende inför direktionen, dervid beslöts underdånig
skrifvelse af innehåll registraturet utvisar.

Herr öfverkommissarien Möller yttrade:

»Då jag icke anser mig befogad framställa anmärkning mot de
vetenskapliga beräkningarne för erforderliga åtgärder till upprätthållande
af pensionsinrättningens förbindelser samt ett möjligen blifvande bifall
till yrkad förändring i de delar af reglementsförslaget, bvilka äro grundade
på nämnda beräkningar, skulle kunna leda dertill att inrättningen
blefve i mer eller mindre mån urståndsatt att fullgöra sina förbindelser,
bär jag icke funnit mig våga framkomma med yrkande om förändring
i berörda delar af förslaget;

och då förslaget i öfrigt synes mig i hufvudsak väl affattadt,

finner jag mig föranlåten lemna detsamma i sin helhet utan anmärkning.
»

Som ofvan.

Vid protokollet
John Lybeck.

Till styrelsen för civilstatens pensionsinrättning!

Sedan jag anmodats att utföra beräkning angående beloppet af
det årliga anslag, som skulle erfordras för att motsvara de enligt det af
fullmäktige senast uppgjorda förslag till nytt reglemente erforderliga
retroaktivafgifter för delegare i pensionsinrättningens åttonde och nionde
klasser, får jag härmed vördsamt anföra, att jag, med tillhjelp af de
data, som stått mig till buds, anställt en approximativ beräkning af
sagda anslags belopp och funnit detsamma utgöra omkring 9,200 kronor,
motsvarande de närvarande förhållandena. Kapitalvärdet af anslaget
skulle således, efter en räntefot af 3 \ procent, blifva ungefär 250,000
kronor.

En noggrannare beräkning af det i fråga varande beloppet har jag,
i följd af trägna göromål, icke hunnit att tills i dag verkställa, men är,
om så önskas, beredd att inom den närmaste tiden verkställa en sådan
beräkning. Dock tror jag mig kunna försäkra, att en dylik noggrannare
beräkning, i betraktande af osäkerheten af de förhållanden, som härvidlag
äro af betydelse, icke skulle komma att lemna något, praktiskt sedt,
mera tillförlitligt resultat än livad som ofvan anförts.

Stockholm den 13 december 1897.

And. Lindstedt.

Till Konungen.

Sedan fullmäktige för delegarne i civilstatens pensionsinrättning
den 30 maj 1895 afgifvit underdånigt utlåtande öfver komiténs för ordnande
af pensionsväsendet för statens civila tjensteinnehafvare samt för

deras enkor och barn den 28 maj 1894 afgifna betänkande, samt statskontoret
derefter i underdånig skrifvelse den 25 november 1896 yttrat
sig i ämnet, har Eders Kongl. Maj:t genom nådig remiss den 23 sistlidne
juli anbefallt civilstatens fullmäktige att, med anledning af hvad
statskontoret anfört, afgifva förnyadt underdånigt utlåtande samt dervid
inkomma med förslag till reglemente för en i enlighet med de af statskontoret
angifna grunder organiserad enke- och pupillkassa för civilstaten.

Beträffande de civile tjenstemännens egen pensionering hade komitén
ansett, att nu gällande, i många fall olämpliga och i en mängd författningar
kringströdda stadganden borde upphäfvas och en allmänt gällande
pensionslag utfärdas, i hvilken de civile embets- och tjenstemännens
pensionering ordnades efter gemensam grund. I sitt underdåniga utlåtande
den 30 maj 1895 hafva civilstatens då församlade fullmäktige,
som ansågo det vara i och för sig önskvärdt att få pensioneringen sålunda
ordnad, dock yttrat tvekan, huruvida komiténs plan att genom en gemensam
lag ordna hela pensionsväsendet för civile tjenstemän kunde vara
fullt ändamålsenlig, då de civile tjenstemännen vore med hänsyn till så
väl tjensteåligganden som aflöningsförhållanden så vidt skilda, att det i
många fall mötte stora svårigheter att efter samma principer pensionera
dem alla, samt dertill komme, att för icke länge sedan lönereglering för
de flesta stater egt rum, och i sammanhang dermed för hvarje särskild
tjenst pröfvats så väl beloppet af den tjensten tillkommande pension som
äfven den lefnadsålder och tjenstetid med mera, som erfordrades för pensions
erhållande.

Emellertid och vid öfvervägande, huruvida pensionering af civile
tjensteinnehafvare vid tidigare ålder än den för rätt till pension från
allmänna indragningsstaten bestämda vore påkallad af sådant behof, att
en särskild anstalt för dylik pensionering fortfarande borde finnas, hafva
1895 års fullmäktige på skäl, för hvilka i deras underdåniga utlåtande
redogjorts, besvarat denna fråga nekande samt derföre äfven funnit, att,
i händelse pensionslag i hufvudsaklig öfverensstämmelse med hvad
komitén föreslagit blefve beslutad, civilstatens pensionsinrättnings verksamhet
för tjenstemäns pensionering skulle kunna upphöra.

Statskontoret, som jemväl framhållit svårigheterna att sammanföra
alla föreskrifter om civile tjenstemäns pensionering i en lag, hvilken måste
komma att innehålla så många undantagsstadganden, att det väsentliga
ändamålet med lagens tillkomst eller vinnande af enhet i föreskrifter i det
närmaste förfelades, har kommit till den slutsats, att, ehuru i eu pensionslag
kunde upptagas sådana allmänna bestämmelser, som bordo ega giltighet
för åtnjutande af alla af statsmedel utgående pensioner, de mera spe 2 -

ciela pensionsvilkoren borde fortfarande såsom hittills bestämmas i lönestaten
för hvarje särskildt verk eller hvarje särskild kår och inrymmas
bland andra vilkor för åtnjutande af der anvisade förmåner.

På de skäl, som af 1895 års fullmäktige blifvit åberopade i fråga
om obehöfligheten af en särskild anstalt för pensionering af civila tjensteinnehafvare
vid tidigare ålder än den för rätt till pension från allmänna
indragningsstaten bestämda, få fullmäktige i underdånighet i anledning af
den nådiga remissen förklara att, äfven om pensionsväsendet för tjenstemän
icke skulle blifva ordnadt genom en gemensam pensionslag på det
af pensionskomitén föreslagna sätt, utan i afseende derå komme att,
såsom statskontoret tillstyrkt, fortfarande gälla de pensionsvilkor, hvilka
bestämts vid antagande af lönestat för hvarje verk eller kår, civilstatens
pensionsinrättnings verksamhet för tjenstemäns pensionering enligt fullmäktiges
omdöme i allt fall kan upphöra. Fullmäktige vidhålla dock den
åsigt, hvilken fullmäktige tidigare uttalat och statskontoret äfven biträdt, att
tjensteinnehafvare, hvilka redan genom erlagda afgifter grundlagt åt sig
eventuel rätt till tidigare pension från tjenstemannafonden, icke böra kunna
utan eget medgifvande helt och hållet afhändas denna rätt.

Beträffande den pensionering af enkår och barn efter civile embets- och
tjenst emän, som besörjes genom civilstatens enke- och pupillkassa, hade
pensionskomitén anmärkt, bland annat, att denna pensionering, sådan den
nu vore anordnad, icke i någon mån tillfredsställde de anspråk, som ställdes
på en pensionskassa för nämnda ändamål. Sålunda vore t. ex. pensionsafgifterna
icke bestämda med tillbörlig hänsyn till dödlighet, räntefot,
civilståndsförhållanden m. m., hvarföre det, om denna enke- och pupillkassa
skulle bibehållas, vore af nöden att till den grad omarbeta derför gällande
bestämmelser, att det blefve detsamma som att skapa en ny pensionskassa.

Komitén föreslog derföre bildandet af en ny, med hänsyn till nuvarande
utsigter för räntefot och dödlighet på matematiskt-tekniska
grunder byggd, under statens kontroll stående, allenast med tillskott af
delegarne uppehållen pensionskassa, deri skulle upptagas, bland andra,
telegraf- och tullverkens tjenstemän samt elementarlärarne, för hvilka
alla särskilda enke- och pupillkassor nu vore inrättade. Den nya kassan
borde af staten genom en af Eders Kongl. Maj:t utsedd styrelse förvaltas,
hvarföre ock förvaltningskostnaderna borde af staten bestridas.

I sitt år 1895 afgifna utlåtande hafva fullmäktige förmält sig icke
kunna undgå finna, att de grunder, på hvilka pensioneringen af enkor och
barn nu är byggd, icke äro lämpliga, och ansett komiténs förslag till
anordnande af ny pensionskassa för enkor och barn innefatta en förbättring
i detta afseende.

Statskontoret har deremot icke funnit sig öfvertygadt om vare sig
behofvet eller ändamålsenligheten af de af komitén föreslagna åtgärder,
genom hvilka civilstatens enke- och pupillkassa skulle upphöra och i stället
uppgå uti den af komitén förordade allmänna pensionskassan för enkor
och barn efter civile tjenstemän. Såväl telegrafverkets och tullstatens
tjenstemän som elementarlärarne hade fått sitt pensionsväsen för enkor
och barn ordnadt; och de för denna pensionering inrättade enke- och
pupillkassors ekonomiska ställning vore jemförelsevis god. Under sådana
förhållanden och då någon mera afsevärd besparing i förvaltningskostnaderna
genom den af komitén förordade sammanslagningen icke vore
att vänta, har statskontoret icke ansett sig böra förorda åtgärder, hvilka,
utan att tillskynda delegarne i civilstatens nuvarande enke- och pupillkassa
väsentliga fördelar, skulle försätta delegarne i de öfriga enke- och pupillkassorna
i en afgjordt ogynnsammare ställning.

Då statskontoret i stället förordat en ombildning af civilstatens pensionsinrättning,
synes statskontoret åsyftat, att följande hufvudgrunder
dervid skulle iakttagas, nemligen:

att i den mån, som nuvarande pensionstagare från tjenstemannafonden
afginge och öfriga delegare afstode från att göra sin rätt till
pension för egen del gällande, hela pensionsinrättningen skulle komma
att blifva uteslutande en enke- och pupillkassa;

att pensioneringen af enkor och barn skulle bekostas uteslutande
genom delegarnes afgifter utan bidrag af statsmedel;

att vid den nuvarande enke- och pupillkassans ombildande i denna
riktning delegarnes indelning i klasser efter pensionernas olika storlek
skulle bibehållas, och att jemväl borde tillses, huruvida icke åtskilliga
till civilstaten hörande tjensteinnehafvare, som nu icke äro delegare vare
sig i civilstatens pensionsinrättning eller i annan af staten understödd
pensionskassa, lämpligen kunde beredas tillträde till den ombildade kasan;

att vid fullgörande genom den ombildade kassan af pension sinrättningens
nuvarande förbindelser i afseende å pensionering dels af tjenstemän
och dels af deras enkor och barn så väl tjenstemannafonden som
enskilda enke- och pupillfonden skulle betraktas såsom gemensam tillgång
för fullgörande af samtliga förbindelserna utan åtskilnad;

samt att den omdanade enke- och pupillkassan skulle såsom grundfond
erhålla »den del af tjenstemannafonden, som icke erfordrades för
fullgörande af de förbindelser, som vid tiden för den ombildade kassans
trädande i verksamhet kunde åligga densamma».

Då för den föreliggande vigtiga frågans bedömande främst var af
vigt att vinna utredning angående civilstatens pensionsinrättnings ekonomiska
ställning vid närvarande tid, uppdrogs åt professorn Anders Lindstedt
att foga anstalt om en sådan utredning, grundad på förhållandena
vid 1896 års slut.

Sedan hufvudresultatet af denna utredning meddelats den afdelning
inom fullmäktige, åt hvilken den förberedande behandlingen af detta ärende
öfverlemnats, hafva inom afdelningen öfverläggningar egt rum ej mindre
om sättet för pensionsinrättningens omdanande efter den i statskontorets
utlåtande antydda plan, än äfven i sammanhang dermed om de åtgärder,
som lämpligen kunde vidtagas till den ekonomiska ställningens förbättrande
och till beredande af möjlighet för den omdanade kassan att öfvertaga fullgörandet
af de förbindelser, som nu åligga civilstatens pensionsiurättning.

Professorn Lindstedt har derefter på anmodan ytterligare utredt,
hvilken verkan de särskilda åtgärder, som under öfverläggningarne ifrågasatts
till den ekonomiska ställningens förbättrande, kunde beräknas medföra,
och sammanfattat resultaten af de gjorda beräkningarne i ett yttrande,
hvilket tillika innefattar upplysningar om beskaffenheten af och grunderna
för de vigtigaste af de anordningar, som blifvit föreslagna och hvilka
fullmäktige vid slutbehandlingen af ärendet jemväl trott böra vinna tillämpning
dels till återställande af jemnvigten mellan pensionsinrättningens
förbindelser samt tillgångarne för desammas fullgörande och dels vid
reglerandet af den omdanade kassans framtida verksamhet.

Detta yttrande af professor Lindstedt, stäldt till förut nämnda afdelning
af fullmäktige, är af följande innehåll:

»Jag får härmed redogöra för resultaten af de beräkningar, som jag,
enligt uppdrag af afdelningen, utfört angående kassans närvarande ställning
och angående verkan af vissa till förbättrande af denna ställning
ifrågasatta åtgärder. Med uttrycket »kassan» förstår jag då öfverallt i det
följande, der ej annorlunda särskilt framhålles, civilstatens pensionsinrättning
och civilstatens enskilda enke- och pupillfond tillsammans betraktade
såsom en enda kassa med den dubbla uppgiften att pensionera dels delegarne
sjelfva under vissa förutsättningar dels äfven deras enkor och efterlefvande
barn. Hvad vidare delegarepensioneringen beträffar, använder jag uttrycket
»tjenstemannapensionering» om den pensionering af delegare, som
eger rum i enlighet med den uttydning af § 11 i pensionsinrättningens
reglemente, enligt hvilken delegare, som afgår ur tjensten med åtnjutande
af pension af statsmedel, icke eger rätt till pension från inrättningen, men
använder uttrycket »postpensioneringen» i fråga om den särskilda pensio -

nering af postverkets tjensteman, som i följd af en annan tydning af
samma paragraf under de senare åren blifvit pensionsinrättningen ålagd.

Vid beräkningarne har jag, i fråga om pensionsfonderna, användt
statistiska centralbyråns dödlighetstabeller för hela riket under perioden
1881—90 samt en räntefot af 3 \ %. Vid uppskattning af värdet af
pensionsförbindelser för enkor och barn efter delegare, som ännu lefva,
hafva de tabeller användts, som finnas anförda å sid. 534 och följ. af den
s. k. pensionskomiténs betänkande.

Jag anför nu först resultaten af beräkningarne af de särskilda poster,
som sedermera skola ingå i de olika tablåerna öfver kassans ställning
under olika förutsättningar angående dess framtida organisation. Vissa af
dessa poster hafva icke kunnat beräknas mera noggrant, antingen i följd
af beskaffenheten af de förutsättningar, på hvilka de hvila, eller i följd
deraf, att endast en mera summarisk beräkning hunnit utföras.

Alla de följande beräkningarne gälla slutet af år 1896.

Pensionsfonder.

Enkepensionsfonden eller kapitalvärdet af de pensioner, som utgå
till de nu — vid 1896 års slut — lefvande enkor, beräknades på vanligt

sätt och befans utgöra................................................................ kr. 4,503,000

Barnpensionsfonden eller kapitalvärdet af de pensioner, som antingen
redan utgå eller framdeles komma att utgå till faderlösa söner under
21 år och till faderlösa döttrar under 25 år, uppskattades summariskt

till ett belopp af ............................................................................. kr. 675,000

Sjukliqhetspensionsfonden eller kapitalvärdet af redan beviljade sjuklighetspensioner
till ogifta döttrar öfver 25 år befans utgöra kr. 280,000
Delegarepensionsfonden eller kapitalvärdet af nu utgående pensioner
till delegare — incl. posttjenstemän och kassans egna f. d. tjenstemän —
beräknades till .............................................................................. kr. 772,000

Begrafningshjelp.

Begrafning shjelpen för nuvarande pensionärer har till sitt kapitalvärde
uppskattats till samma belopp, som framgår af utredningen å sid.

457 af pensionskomiténs betänkande, eller till ....................... kr. 36,000

Begrafning shjelpen för nuvarande delegare uppskattades på samma

sätt till ''..............'' ................................................................... kr. 113,000

och Begrafning shjelpen för framtida delegare till .................. » 81,000

Enke- och barnpensioner
för nuvarande och framtida delegare.

Enligt mig meddelade uppgifter fördelade sig de nu i tjenst varande
delegarne på följande sätt å de olika klasserna:

Klass: I II III IV V VI VII VIII IX
Antal: 373, 242, 222, 269, 232, 1,063, 93, 1,045, 464

således inalles 4,003 delegare.

Kapitalvärdet af kostnaden för pensioneringen af enkor och barn
efter dessa nu i tjenst varande delegare efter de pensionsbelopp, som
gälla för deras nu innehafda tjenster, och under förutsättning, att ogift
dotters pensionsrätt upphör vid 21 års ålder, beräknades utgöra en
summa af....................................................................................... kr. 5,883,000

För de delegare, som icke längre äro i tjenst, beräknades motsvarande
belopp till ....................................................................... kr. 1,014,000

Antalet dylika delegare inom hvarje klass var följande:

Klass: I II III IV V VI VII VIII IX
Antal: 80, 81, 73, 55, 56, 192, 8, 70, 56

och således totalantalet 671.

Kapitalvärdet af pensioneringen för enkor och barn för framtida
delegare, deri inbegripet den ökning af pensionsbeloppen, som inträder
vid nuvarande delegares uppflyttning till högre klass, beräknades summariskt
till ett belopp af rundt ................................................. kr. 7,500,000

Att denna summa, liksom vissa andra här anförda belopp, är något
mindre än motsvarande post å sid. 458 och 459 af pensionskomiténs
betänkande, beror derpå, att jag vid denna utredning, då det ju nu

handlar om en omorganisation af kassan och i viss män om en afveck ling

af dess närvarande verksamhet, icke ansett mig behöfva iakttaga
de särskilda försigtighetsmått, som vid 1887 års utredning ansågos nödiga.

Kapitalvärdet af ogifta döttrars pensionsrätt mellan 21 och 25 års
ålder uppskattades summariskt

för nuvarande delegare till ............................................................ kr. 100,000

» framtida » » .......................................................... j> 100,000

Sjuklighetspensioner.

För att erhålla en föreställning om storleken af kostnaden för den
framtida pensioneringen af ogifta döttrar öfver 25 år undersöktes förhållandena
under 10-årsperioden 1887—96. Det befans dervid, att kassan
för hvart och ett af dessa tio år genom beviljandet af nya pensioner af
detta slag åsamkades en förbindelse, hvars kapitalvärde uppgår till föl -

jande belopp: 1887 ......	... kr.	21,156;	1892 ......	..... kr.	21,602
1888 ......	.... »	30,219;	1893 ......	.... »	9,923
1889 ......	..... »	42,045;	1894 ......	..... »	20,250
1890.......	..... »	25,161;	1895 ......	.... »	13,458
1891.......	..... »	32,122;	1896.......	..... »	9,867

och således i medeltal årligen kr. 22,580. Då således ingen ökning utan
snarare eu fortgående minskning af dessa förbindelser genom den anförda
talserien antydes, har jag trott mig med tillräcklig säkerhet kunna lägga
det erhållna medelvärdet till grund för beräkningen. Efter en räntefot
af % skulle derför kapitalvärdet af alla framtida sjuklighetspensioner
blifva hr. 645,000. Denna summa skall emellertid fördelas på de aflidne,
de nuvarande och de framtida delegarne, och har jag uppskattat den på
hvarje fall kommande andelen till jemt en tredjedel af hela summan
eller till hr. 215,000.

Tjensteman napensionering.

Denna post är af lätt insedda skäl den mest osäkra och svårberäkneliga
af alla dem, som förekomma i denna utredning. Enligt den
i pensionskomiténs betänkande pag. 455 förekommande utredningen
åsamkades kassan under årenl885—89 genom öfvertagande af nya förbindelser
af detta slag en tillökning i sina passiva af i medeltal 89,000
kronor om året. Jag har nu jemväl undersökt förhållandena under de
följande 7 åren 1890—96 och dervid funnit, att kassan för hvarje år
fått öfvertaga förbindelser till ett kapitalvärde af:

1890......	... kr.	78,270;	1894 ......	... kr.	18,210
1891......	.... »	11,232;	1895 ......	.... »	13,734
1892.......	..... »	55,474;	1896 ......	... »	49,202
1893.......	.... »	27,871;

och således i medeltal 36,285 kronor. Häraf synes framgå, att tjenstemannapensioneringen
under de senare åren icke haft så stor omfattning
som förut, utan att en betydlig minskning i detta afseende inträdt. Då
emellertid denna minskning till en del kan hafva sin orsak i rent tillfälliga
omständigheter, torde det icke vara lämpligt att lägga det sist
anförda medeltalet till grund, medan det å andra sidan syntes mig vara
en allt för öfverdrifven försigtighet att utgå från det först anförda medeltalet.
Jag har derför trott mig böra gå en medelväg, i det jag för sagda
årligen tillkommande förbindelse antagit ett kapitalvärde af rundt 56,000
kronor, svarande mot ett kapitalvärde af 1,600,000 kronor för samtliga
dessa förbindelser. I enlighet med förhållandet vid poststaten (se följande
post) har jag antagit, att af detta kapitalvärde tre femtedelar eller
kr. 960,000 motsvarar förbindelserna för de nuvarande och två femtedelar
eller kr. 640,000 för de framtida delegarne.

Postpensioneringen.

Kapitalvärdet af denna post beräknades i 1887 års utredning (se
pensionskomiténs bet. pag. 459) till en summa af 3,699,000 kronor.
Härvid förutsattes att pensionsåldern i regeln skulle blifva 65 år. Å
ena sidan har det emellertid visat sig (se pensionskomiténs bet. pag.
567) att den verkliga pensionsåldern under perioden 1887—1892 var
betydligt högre eller i medeltal omkring 68 år och under perioden
1893—96, enligt särskild utredning, omkring 66 år; å andra sidan har
antalet i kassan delaktiga posttjenstemän icke obetydligt ökats genom
nyinrättade tjenster. Den förra omständigheten verkar till minskning
af det ifrågavarande kapitalvärdet, under det att den senare har en
ökning af detsamma till följd. Då det emellertid är antagligt, att posttjenstemännens
antal ännu en tid framåt kommer att ökas, torde man
för kapitalvärdet af dessa kassans pensionsförbindelser icke böra antaga
ett värde, som alltför mycket skiljer sig från det ofvan anförda, utan
har jag ansett mig i förevarande beräkning böra taxera detsamma åtminstone
till ................................................................................. kr. 3,500,000

hvaraf .............................................................................................. » 2,100,000

skulle belöpa å de nuvarande och ....................................... )) 1,400,000

å de framtida delegarne.

Förvaltningskostnaden.

Denna kostnad har jag i enlighet med förhållandena under den
senaste 5-årsperioden — med afdrag af pensionskostnaden för f. d. tjensteman,
hvilken kostnad ingår i tjenstemannapensionsfonden — skattat till
rundt 56,000 kronor, således med ett kapitalvärde af...... hr. 1,600,000.

För det fall, att endast fullmäktiges sammanträden skulle bekostas
af kassan men förvaltningen i öfrigt genom statsmedel, har jag för denna
utgift antagit ett kapitalvärde af rundt................................... kr. 75,000.

Inkomster.

1) År saf gifter. Dessäs kapitalvärde har jag för de nuvarande del egarne

beräknat till.................................................................. hr. 2,340,000

och för de framtida till ............................................................... » 4,166,000

2) Statsanslaget utgår för närvarande med kronor 74,271; dess

kapitalvärde är således .............................................................. hr. 2,122,000.

3) Öfrig a oregelbundna inkomster anslogos å sidd. 459 och 460 af
pensionskomiténs betänkande till 32,697 kronor. Då deras belopp på
senare tider varit lägre, har jag ej vågat antaga deras årliga belopp
till mera än28,000 kronor, svarande mot ett kapitalvärde af kr. 800,000.

Med tillhjelp af ofvan anförda kapitalväi-den kan man nu beräkna

Kassans ställning vid 1896 års slut.

Passiva.

Pensionsfonderna, tillsammans ................................................ kr. 6,230,000

Kapitalvärdet af begrafningshjelp ............................................ » 230,000

Enke- och barnpensioner för nuv. delegare ....................... » 5,883,000

» » f. d. » ....................... » 1,014,000

)j » framt. » ..................''...il > » 7,500,000

Pensionsrätt för ogifta döttrar fr. 21—25 år ...

Sjuklighetspensioner för döttrar ..........................

Tjenstemannapensioneringen ..................................

Postpensioneringen ..............................................

Förvaltningskostnaden ...........................................

år.................. kr. 200,000

» 645,000

» 1,600,000
» 3,500,000

» 1,600,000

Summa Passiva kr. 28,402,000

Häremot svara följande

Activa.

Delegares årsafgifter .......

Statsanslaget ........................

Oregelbundna inkomster ...
Kassans nuvarande kapital

kr. 6,506,000
» 2,122,000
» 800,000
» 11,304,000

Summa Activa kr. 20,732,000

Activa understiga således Passiva vid 1896 års slut, enligt denna
beräkning, med ett belopp af 7,670,000 kronor. Såsom jag i det föregående
redan anmärkt, är dock detta resultat ej så tillförlitligt, som fallet
skulle blifvit, derest en noggrannare beräkning af en del poster rörande
de framtida delegarue hunnit utföras. Å andra sidan torde den verkliga
bristen vara något störe än hvad det anförda resultatet utvisar, alldenstund
jag, då det ju nu är fråga om en ombildning af kassan, icke ansett
mig behöfva iakttaga alla de försigtighetsmått vid beräkningarne, som utan
tvifvel skulle varit erforderliga om det gällt att förbättra kassans ställning
utan att ändra hufvudgrunderna för dess verksamhet.

Emellertid framgår af denna utredning, liksom af en föregående (se
pensionskomiténs betänkande pag. 431 och följ.), att kassan, såsom ett helt
betraktad, lider af en högst väsentlig kapitalbrist, hvars belopp för närvarande
uppgår till omkring 8 millioner, och att derför kraftiga åtgärder
erfordras för att förbättra den ekonomiska ställningen. Då det likväl kan
inträffa, att lång tid ännu förflyter, innan dylika åtgärder komma till stånd,
blifver det af största vigt att tillse, hvad sota under en dylik eventualitet
skulle vare att göra. Låter man nämligen kassan, utan att något åtgöres,
fortfara att arbeta på samma sätt som hittills och således efter hand upptaga
såsom nya delegare dem, som efterträda de nuvarande delegarne, så
blifver följden icke allenast den, att bristen oupphörligt ökas, utau att de

svårigheter, som uppstått och hvilka naturligtvis först längre fram blifva
direkt kännbara, nämligen då kassan kommit så långt, att kapitalet är
konsumeradt och pensionerna följaktligen måste reduceras, komma just
att träffa dessa framtida delegare, hvilka icke hafva någon som helst
skuld i detta afseende, men hvilka, i följd af det dem åliggande tvånget
att ingå i kassan, komma att blifva kassans delegare och intressenter
och att få bära hela bördan.

Då ett sådant förhållande icke bör få komma i fråga, och då det
derjemte i och för sig är af största vigt, att den befintliga bristen hålles
inom rimliga gränser och icke ökas genom nya delegares intagande i
kassan, måste jag såsom min åsigt framhålla, att kassan, om icke snar
hjelp är att förvänta, bör tills vidare på sådant sätt afstängas och afvecklas,
att den inskränker sin verksamhet till status quo, d. v. s. till de delegare,
som kassan nu eger, men icke upptager nya delegare eller ens tillåter
nuvarande delegare uppflyttning till den högre klass, som eljest vid
befordran skulle vara fallet.

För det fall, att kassan på nu antydt sätt skulle afstängas och således
hvarken skulle upptaga några nya delegare, och ej heller de gamla
delegarne uppflyttas till högre klasser, skulle ställningen, om eljest inga
ändringar i reglementet förekomma, blifva följande:

Passiva.

Pensionsfonderna, tillsammans ............................................. kr. 6,230,000

Begrafningshjelp för nuv. delegare och pensionärer ...... » 149,000

Enke- och barnpensioner för nuv. delegare...................... »'' 5,883,000

» » f. d. » )> 1,014,000

Ogifta döttrar fr. 21 -—25 år för nuv. delegare .............. » 100,000

Sjuklighetspensioner för aflidne och nuv. delegare ......... » 430,000

Tjenstemannapensionering för nuv. delegare ..................... » 960,000

Postpensioneringen_» »_x>...................... » 2,100,000

Summa Passiva utom förvaltn:skostn. kr. 16,866,000
Häremot svara först och främst följande

Activa.

Årsafgifter af nuv. delegare ................................................. kr. 2,340,000

Kapital....................................................................................... » 11,304,000

Summa Activa kr. 13,644,000

under det att de »oregelbundna inkomsterna», i följd af sin natur, till en
väsentlig del upphöra, och statsbidraget icke betydligt öfverstiger kostnaden
för förvaltningen. Man finner, att äfven i sådant fall inkomsterna
i längden ej förslå till täckande af utgifterna, utan att slutligen en brist
uppstår, hvars kapitalvärde i närvarande stund uppgår till något öfver
3 millioner kronor.

Jag öfvergår nu till att redogöra för ett förslag till omgestaltning
af kassan i hufvudsaklig öfverensstämmelse med de af statskontoret den
25 november 1896 i utlåtande öfver pensionskomiténs betänkande afgifna
grunder. Enligt dessa grunder skulle kassan upphöra med tjenstemannapensioneringen
och omdanas till att uteslutande blifva en enke- och pupillkassa,
hvilken utan statsbidrag — annat än som erfordras för förvaltningen
— skulle upprätthållas genom delegarnes afgifter. Enligt statskontorets
åsigt synes derjemte från det samlade kapitalet så mycket böra
afskiljas, som erfordras för att fullgöra den gamla kassans förbindelser.
Då det emellertid, åtminstone hvad beräkningarne angår, är likgiltigt om
den nya kassan tillika med nämnda förbindelser jemväl öfvertager deremot
svarande andel af kapitalet, eller om den gamla kassan för afvecklingen
af dessa förbindelser skulle fortlefva till en tid såsom en särskild anstalt,
så har jag här fattat den nya kassan helt enkelt såsom en fortsättning
af den gamla, utan att göra någon skillnad i fråga om tillgångarne.

Förutom borttagande af tjenstemannapensioneringen synas dock
äfven andra förändringar i nu gällande reglemente nödiga, dels för att
icke göra de för den återstående bristens täckande erforderliga afgifter
alltför betungande, dels ock för att befria kassan från förbindelser af
mera oberäkneligt inflytande, dels slutligen för att undanrödja vissa nu
föreskrifna inskränkningar i pensionsrätten och för att bringa reglementet
i närmare öfverensstämmelse med reglementen för andra nyare liknande
kassor. Dessa förändringar äro: 1) borttagandet af rätt till sjuklighetspension
för ogifta döttrar efter nuvarande och framtida, men icke efter
redan aflidne delegare; 2) pensionsrättens för ogifta döttrar inskränkning
från 25 till 21 år, dock endast i fråga om framtida delegare samt om de
nuvarande endast i fråga om den höjning af delaktighetsbeloppet som framdeles
genom uppflyttning till högre klass kan ega rum; 3) borttagandet
af bestämmelsen, att å pension för enka eller barn, derest ej 15 års afgifter
hunnit af delegaren erläggas^ de sålunda resterande afgifterna af -

dragas; 4) borttagandet af rätt till begrafningshjelp till kassans manliga
pensionärer, utom beträffande dem, som nu åtnjuta pension från inrättningen.
I fråga om tjenstemannapensioneringen — utom postpensioneriagen,
som väl i alla händelser bör genast helt och hållet upphöra —
skulle nuvarande delegare behålla sin rätt till pension för den klass han
vid det nya reglementets trädande i kraft tillhör, öfriga ifrågasatta mindre
väsentliga ändringar eller tillägg i fråga om reglementet hafva ej sådan
verkan på resultaten af beräkningarne, att den kan tillnärmelsevis beräknas,
såsom t. ex. att pensionsrätt icke eger rum på grund af äktenskap,
som delegare ingått efter 65 år, m. m., men äro naturligtvis af betydelse
för att skydda kassan mot missbruk.

Man har då först att bestämma delegarnes af gifter. I öfverensstämmelse
såväl med komiténs förslag som ock med den gamla kassans och
flertalet dylika kassors reglementen torde dessa afgifter böra bestämmas
utan afseende på delegarens civilstånd och fördelas på årsafgifter och afgifter
vid inträdet och vid sedermera skeende uppflyttning till högre klass.
Enligt pensionskomiténs förslag skulle årsafgiften bestämmas till olika
procent af delaktighetsbeloppet allt efter åldern vid inträdet eller uppflyttningen,
under det att inträdes- och befordringsafgiften sattes till samma
procent för alla åldrar. Om nu också denna fördelning af afgifterna i
visst afseende erbjuder många fördelar, hvilka af komitén i dess meranämda
betänkande framhållits, torde dock jemväl skäl finnas för en fördelning,
enligt hvilken årsafgiften bestämmes till en för alla fall lika procent,
men inträdes- och befordringsafgiftens belopp rättas efter delegarens
ålder, särskildt som det nu endast skulle gälla en omdaning af kassan utan
att väsentligt utvidga dess verksamhetsområde till äfven andra kategorier
af tjenstemän, och det derför kunde vara af betydelse att i möjligaste
man bibehålla likheten med de redan gifna förhållandena. Derjemte torde
det för förvaltningen vara af betydande fördel, att för årsafgiften samma
procent för alla åldrar bibehålies. Jag har derför utgått från detta antagande
och i enlighet dermed undersökt, hvilka inträdes- och befordringsafgifter
ytterligare skulle erfordras, om den procentsats för årsafgiften
bibehålies, som för närvarande gäller. Utgår man, då det ju hädanefter
skulle handla ensamt om en enke- och pupillkassa, från enkepensionen
såsom delaktighetsbelopp, utgör den totala årsafgiften för närvarande
21 % af detta belopp. Antager man vidare, att pensionerna ökas med
50 %, om enkan har omyndiga barn, och att bestämmelserna jemväl i
öfrigt blifva desamma som förut rörande barnpensionsbeloppen, så skulle,
enligt tabellen å sid. 534 af betänkandet, för 100 kronors enkepension

vid olika inträdesåldrar följande belopp vara att betala på en gång för
att fullt och utan årsafgift täcka en dylik pensionering:

Ålder:	Afgift:	Ålder:	Afgift:
25	kr. 420: 4 0	45	kr. 547: io
30	)) 466: 3 0	50	» 554: so
35	» 500: i o	55	» 557: 6 0
40	» 526: 2 0	60	)) 551: 4 0

För att härur finna den erforderliga inträdes- resp. befordringsafgiften
har man att fråndraga kapitalvärdet af årsafgiften, som i detta fall utgör
21 kronor. Kapitalvärdet af en årsafgift af 1 krona om året intill dess
delegaren erhåller pension af statsmedel har å sid. 536 af pensionskomiténs
betänkande för olika åldrar beräknats till:

Ålder:	Kap	.värde:	Ålder:	Kag	i.värde
25	kr.	18: 89	45	kr.	13; 07
30		17: 76	50	»	10: 97
35		16: 43	55	»	8; 61
40		14: 8 7	60		5; 56

och således kapitalvärdet af en årsafgift af 21 kronor:

Ålder: Kapitalvärde: Ålder: Kapitalvärde:

25	kr.	396: 70	45	kr.	274: 50
30		373: —	50	))	230: 4 0
35	»	345: —	55	x>	178: 70
40	»	312: 30	60	T)	116:80

Subtraheras dessa tal från de motsvarande talen i den första tabellen
erhållas beloppen af de erforderliga inträdesafgifterna:

Ålder:	Inträdesafgift:	Ålder:	Inträdesafgift
25	kr. 23: 7 0	45	kr. 272: 60
30	» 93: 3 0	50	» 324: 4 0
35	» 155:io	55	d 378: 90
40	» 213: 90	60	» 434:60

Antager man nu såsom en enkel regel, att ifrågavarande afgift utgår
med 12 kronor för hvarje år, hvarmed åldern vid inträdet öfverstiger
22 år, så får man följande utjemnade tal:

Ålder:	Inträdesafgift:	Ålder:	Inträdesafgift
25	kr. 36	45	kr. 276
30	» 96	50	» 336
35	» 156	55	» 396
40	» 216	60	» 456.

Då emellertid en afgift af så betydande belopp utan tvifvel i regel
torde blifva alltför betungande för att kunna erläggas på en gång, torde
man böra stadga, att densamma fördelas på det första eller de två första
åren. Om man då, för enkelhetens skull och för att ej betunga de efterlefvande
genom att stadga afdrag å deras pension af hvad som icke
sålunda blifvit inbetaldt i händelse af delegarens under denna tid inträffade
frånfälle, skulle tillika bestämma, att kassan ej skulle ega anspråk
å hvad som af denna afgift ej blifvit gäldadt, så erfordras ett ytterligare
tillägg för att ersätta kassan för den härigenom uppkomna arfs- och
ränteförlusten.. Antager man, att inträdesafgiften fördelas till betalning
på två år, blifver kassan skyddad mot sagda förlust, om man räknar
12 kronor för hvarje år, som förflutit sedan delegaren fyllt 21, i stället
för, såsom ofvan angifvits, 22 år.

För hvilket delaktighetsbelopp som helst får man då den enkla
regeln, att inträdes- resp. befordringsafgiftens — eller, som de sedermera
med ett gemensamt namn kallats, retroaktivafgiftens — belopp
utgår med en procent af delaktiglietsbeloppet, resp. vid uppflyttning till
högre klass af detta belopps ökning, för hvarje månad, som förflutit
sedan delegaren fyllt 21 år.

I fråga om årsafgiften torde det, med hänsyn till att pensionsåldern
för vissa tjenstemannaklasser är vida lägre än för andra, vara
rättvisast att föreslå en bestämd ålder, intill hvilken densamma skall
erläggas, och får jag i sådant afseende föreslå en uppnådd ålder af 68
år såsom den härvidlag lämpliga åldersgränsen och såsom den, för hvilken
beräkningen af årsafgifternas belopp i hufvudsak gäller.

Jag meddelar nu först en tabell öfver årsafgiftens och retroaktivafgiftens
belopp i olika fall:

		K	1 I	l 8	S.
	I.	ii.		TV.	V.	VI.	VII.	VIII.
Delaktighetsbeloppet .	800	600	500	400	300	200	150	100
Arsafgift.....	168	126	105	84	63	42	31: so	21
Ålder:			Retroaktiv afgift:
25.......	384	288	240	192	144	96	72	48
30.......	864	648	540	432	324	216	162	108
35.......	1,344	1,008	840	672	504	336	252	168
40.......	1,824	1,368	1,140	912	684	456	342	228
45.......	2,304	1,728	1,440	1,152	864	576	432	288
	2,784	2,088	1,740	1,392	1,044	696	522	348
! 55.......	3,264	2,448	2,040	1,632	1,224	816	612	408
60.......	3,744	2,808	2,340	1,872	1,404	936	702	468

Med dessa förändringar i den nuvarande kassans organisation skulle
kassans ställning, motsvarande förhållandena vid 1896 års slut, blifva
följande:

Passiva.

Pensionsfonderna ........................................................................ Pr. 6,230,000

Begrafningshjelp för nuvarande pensionärer........................ » 36,000

Enke- och barnpensioner för nuvarande delegare ............ » 5,883,000

» » » » f. d. )) ........... » 1,014,000

Ogifta döttrar från 21—25 år för nuvarande delegare ... » 100,000

Sjuklighetspensioner för aflidne delegares döttrar ............ » 215,000

Tjenstemannapensionering för nuvarande delegare ............ )> 960,000

Enke- och barnpensioner för framtida delegare ............... » 7,500,000

Förvaltningskostnad för kassan ...................... »_75,000

Summa Passiva kr. 22,013,000

Activa.

Årsafgifter för nuvarande delegare ..................................... kr. 2,340,000

Års- och retroaktivafgifter för framtida delegare ............ » 7,500,000

Kapital ......................................................................................... » 11,304,000

Summa Activa kr. 21,144,000

hvaraf synes, att ytterligare ett kapitalvärde af kr. 869,000 återstår att
täcka.

För att fylla denna brist finnes uppenbarligen ingen annan utväg
än att höja de nuvarande delegarnes bidrag, alldenstund de framtida delegarnes
afgifter blifvit bestämda till så höga belopp, att derigenom hela
den motsvarande pensionsförbindelsen täckes. Den enklaste, om också
ej den rättvisaste, formen för en dylik tilläggs afgift torde vara, att för
alla de nuvarande delegarne öka den hittills utgående afgiften af 21 % af
delaktighetsbeloppet till eu högre procent. Höjer man afgiften t. ex. till
30 % af delaktighetsbeloppet, så att höjningen skulle blifva 3|7, skulle
derigenom activa ökas med ett kapitalvärde af

s|r 2,340,000 = 1,003,000 kronor,

således med 134,000 kronor mer än som vore direkt behöfligt. Då det
emellertid af nära liggande skäl torde vara mindre lämpligt att betunga
jemväl delegarne i de nu varande två lägsta klasserna med en dylik
tilläggsafgift, har jag antagit, att höjningen endast skulle träffa de sju
högsta klasserna, i hvilket fall dess kapitalvärde endast blifver 875,000
kronor, och således knappast mer än tillräcklig för att fylla den anförda
återstående bristen.

Förutom en del bestämmelser åt mindre betydelse för kassans ekonomiska
ställning, hvilka derför här ej särskildt undersökas, återstår det
nu att angifva de bestämmelser, som erfordras, för att kassan icke skall
lida förlust genom delegarnes afgång ur kassan eller tjenstens uppflyttning
till högre klass eller nya tjensters intagande i kassan, m. m., utan
att delegarnes rätt derigenom trädes för nära.

Hvad då först angår de fall, då tjensteman af någon anledning
lemnar den befattning, som medfört delaktighet, så gäller för närvarande
såsom allmän regel, att delegaren i sådant fall eger valfrihet att qvarstå
såsom delegare för enka och barn, under vilkor att han fortfar att erlägga

de sedvanliga afgifterna. Det är tydligt, att detta medgifvande innebär
en källa till förluster för kassan, alldenstund naturligtvis endast de gifte
begagna sig af denna rättighet, men de ogifte i regeln icke fortfara att
betala, hvarigenom kassan går miste om deras afgifter. Det är derför
alldeles nödvändigt, att man är betänkt på att i det nya reglementet
intaga betryggande bestämmelser i detta afseende.

Man torde härvidlag endast hafva att betrakta följande tre möjligheter:
1) att delegaren afgår ur tjensten, utan att öfvergå till annan statens
tjenst (naturligtvis de fall undantagna, då delegaren erhåller pension
af statsmedel, i hvithet fall han bibehåller sin delaktighet under i öfrigt
stadgade vilkor); 2) att delegaren öfvergår från tjenst, som tillhör kassan,
till annan statstjenst, med hvilken delaktighet i annan enke- och pupillkassa
är förbunden; samt 3) att delegaren öfvergår till annan statstjenst,
med hvilken dylik delaktighet icke är förbunden.

I det första fallet lemnar delegaren kassan för att öfvergå till privat
tjenst eller för att egna sig åt privatlifvet i öfrigt, eller ock i följd af
afsättning från tjensten. Att i dessa fall antingen tvinga honom att under
alla förhållanden — vare sig han är gift eller ogift — qvarstå i kassan,
eller att medgifva enskilda sådana f. d. delegare rätt, att mot den förhöjning
af afgifterna, som erfordras, för att hålla kassan skadeslös, qvarstå i
kassan, torde icke vara lämpligt. Den senare utvägen, hvilken väl skulle
vara den enda tänkbara, skulle för öfrigt öka kassans besvär med dessa
afgifters indrifvande och hvad dermed sammanhänger. Enklast och
följdriktigast är utan tvifvel i detta fall att behandla alla lika och efter
de principer, som ligga till grund för kassan, således utan afseende å
civilstånd m. m. Deremot vill det synas rättvist, att kassan i alla dylika
fall återbetalar eller, i vissa fall, för familjens räkning disponerar öfver
den del af de redan erlagda afgifterna jemte upplupen ränta, som kassan,
utan att göra förlust, kan undvara, och hvilken utgöres af dessa afgifters
s. k. matematiska värde. Hvad detta matematiska värde beträffar, så
erhålles dess belopp enligt de för kassan gällande försäkringstekniska
grunder genom följande öfverläggning. Vid den ålder w, då utträdet
sker, må motsvarande retroaktivafgift vara Bu och årsafgiften vid tillfället
Au. Kapitalvärdet af eu årsafgift af 1 krona, som erlägges till
fyllda 68 år, betecknas med Lu. Då är kassans skuld till delegaren lika
med kapitalvärdet af den eventuella pensionen till hans efterlefvande,
således lika med retroaktivafgiften Ru tillsammans med kapitalvärdet af
de årsafgifter, han ännu har att erlägga, d. v. s. A„. Lv. Delegaren å
sin sida häftar i skuld till kassan för dessa senare afgifter, hvadan kassans
skuld till delegaren, efter, afdrag af dennes skuld till kassan, helt enkelt

blifver i?„. Det matematiska värdet vid utträdet ur kassan, hvilket
skulle utgöra, hvad kassan borde hafva att återbetala, är således lika med
beloppet af den retroaktivafgift, delegaren skulle haft att erlägga, om han
vid den åldern, då han utträdde, i stället hade inträdt i kassan. I de
undantagsfall, då delegaren afgår under loppet af de två första åren,
d. v. s. innan stadgad retroaktivafgift kunnat till fullo erläggas, blifver
regeln något mera komplicerad.

Jemväl för de fall, att delegaren öfvergår till statskonst, hvarmed
delaktighet i annan kassa är förbunden, synes mig samma regel, som nu
anförts, böra följas. Deremot torde detta icke böra vara fallet, i händelse
med den nya statstjensten delaktighet i särskild kassa icke är förenad. I
detta fall torde enklast och i allmänhet för delegaren förmånligast vara,
att delegaren är skyldig att qvarstå i den gamla kassan i den klass,
han vid afgången från sin tjenst tillhörde.

Slutligen återstå de fall att betrakta, då genom reglementsförändring
eller genom upptagande af tjenstår i kassan, hvilka förut ej tillhört densamma,
nya delegare inträda, eller höjning åt delaktighetsbelopp egt rum.
Då retroaktivafgifterna under här gifna förutsättningar skulle blifva särdeles
betungande, torde man icke kunna följa den praxis, som för närvarande
tillämpas, och hvilken för öfrigt under nuvarande förhållande
i regel medför förlust för kassan, nämligen att ålägga de vid ändringens
trädande i kraft förhandenvarande tjensteinnehafvarne obligatoriskt inträde,
utan synes detta först kunna komma i fråga beträffande deras efterträdare.
Då det emellertid är antagligt, att flertalet af de gifte dåvarande tjensteinnehafvarne
skulle önska att ingå i kassan, torde detta, då ju deras
tjenster tillhöra kassan, icke böra förmenas dem. Det är dock äfven i
detta fall tydligt, att de eljest stadgade afgifterna icke för alla fall
förslå till att hålla kassan skadeslös — då man ju icke har att påräkna
motsvarande utgifter från de ogifte. —■ Det blifver derför nödvändigt,
att för dessa fall fastslå, att delegaren skall vara skyldig, att, utöfver
de eljest stadgade afgifterna, derjemte erlägga den tilläggsafgift, som
kan pröfvas erforderlig. Vid denna pröfning måste äfven tagas hänsyn
till sökandens helsotillstånd, så att endast friska personer kunna vinna
den ifrågavarande förmånen. Derjemte torde det, i likhet med förhållandet
vid andra anstalter, böra bestämmas, att delegarens ålder vid tillfället
ej må öfverstiga 60 år.

Stockholm den 28 oktober 1897.

And. Lindstedt.»

Tillika hafva professorn E. Phragmén och lektorn E. Jäderin meddelat
följande utlåtande:

»Undertecknade, som af prof. A. Lindstedt blifvit anmodade att
verkställa en granskning af de försäkringstekniska grunderna för ett af
honom den 28 oktober 1897 afgifvet yttrande angående civilstatens pensionsinrättnings
närvarande ställning m. m., få härmed förklara, att vi
vid vår granskning icke funnit något som helst vara att anmärka mot
dessa grunder, hvarjemte vi anse oss böra till fullo instämma i hvad
som i öfrigt i samma yttrande anföres.

Stockholm den 12 november 1897.

E. Phragmén. Eclv. Jäderin.»

Den verkstälda utredningen gifver alltså vid handen, att derest
civilstatens pensionsinrättning öfvergår till att efter hand blifva uteslutande
en enke- och pupillkassa, och den sålunda ombildade kassan öfvertager
fullgörandet af alla de skyldigheter, som vid tiden för dess trädande i verksamhet
åligga civilstatens pensionsinrättning i afseende å pensionering af
så väl tjenstemännen som deras enkor och barn, dessa skyldigheter icke
kunna af kassan fullgöras ensamt med civilstatens pension sinrättnings
samtliga tillgångar. För ändamålet skulle ytterligare erfordras ett icke obetydligt
belopp och fullmäktige återkomma längre fram i detta utlåtande
till frågan, huru delegarne skulle kunna bidraga till bristens täckande.

Då emellertid civilstatens pensionsinrättnings tillgångar åtgå för
fullgörande af dess förbindelser, lärer derifrån någon grundfond för den
ombildade enke- och pupillkassan icke, såsom statskontoret antagit,
vara att påräkna.

Till följd deraf och vid tillämpningen af grundsatsen att icke någon
del af afgifterna för pensioneringen borde bestridas af statsmedel, skulle
ej annan utväg återstå än att pålägga delegarne att sjelfva i afgifter till
kassan erlägga hvad som motsvarar fulla värdet af pensionsrätten för
deras enkor och barn.

Dessa afgifter, beräknade efter försäkringstekniska grunder, blifva,
på sätt i professorn Lindstedts beräkningar uppvisats, högst betydande och
måste komma att tungt drabba tjenstemännen, hvilkas aflöningar i allmänhet
icke äro större än som för en nödtorftig utkomst erfordras. För att
afgifterna icke skulle blifva än större, har likväl vidtagits den förändring,
att i fråga om framtida delegare pensionsrätten för ogifta döttrar, hvilken

nu fortfar till 25 års ålder, inskränkts till 21 år och att rätten för ogifta
döttrar att äfven efter fylda 25 år kunna erhålla pension för sjukdom
borttagits.

I fråga om sättet för afgifternas utgörande hafva fullmäktige ansett
lämpligast att afgifterna, såsom föreslaget blifvit, fördelas dels i en
inträdes- eller retroaktivafgift och dels i årsafgifter. Uttoges de erforderliga
bidragen uteslutande i form af årsafgifter, hvilka i sådant fall
måste ställa sig mycket höga, skulle dessa, i anseende dertill att utgifterna
för familjen vanligen efter hand tillväxa, blifva alltför betungande.
För dem, som först vid framskriden ålder vunne delaktighet i kassan
eller förhöjning i delaktighetsbeloppet, skulle årsafgifterna blifva synnerligen
höga. Vid tillträdet af en befattning eller uppflyttning i högre
lönegrad kan tjenstemannen med jemförelsevis mindre svårighet afstå en
gång för alla någon större andel af sin inkomst till grundläggande af
sina efterlefvandes försörjning. En sådan anordning medför för tjensteinnehafvaren
samma verkan, som om han till en början komme i åtnjutande
af en lägre aflöning än den, som enligt stat åtföljer hans befattning.

Vid bestämmandet af retroaktivafgifternas storlek skulle hänsyn
tagas icke blott till delaktighetsbeloppet utan äfven till den lefnadsålder,
tjenstemannen innehar vid inträdet i kassan eller uppflyttning till högre
klass. Derigenom att härvid hela den tillökning i afgift, som betingas
af högre ålder vid inträde eller uppflyttning, lägges på retroaktivafgiften,
ernås den fördel, att årsafgifterna deremot kunna bestämmas uteslutande
med hänsyn till delaktighetsbeloppens storlek och således blifva lika för
alla till samma klass hörande delegare, hvilket jemväl måste leda till
förenkling i förvaltningen.

Till beredande af lindring åt delegarne i och för retroaktivafgifternas
erläggande, hafva fullmäktige tillika velat förorda afgifternas
fördelning på två år.

Det finnes emellertid ett stort antal tjensteinnehafvare, som icke
kunna vidkännas ett sådant afdrag å sina löner, som erläggande af retroaktivafgifterna
skulle medföra, nämligen de lägst aflönade, hvilkas knappt
tillmätta inkomster förslå endast till de mest oundgängliga lefnadsbehofven.
Redan nu äro delegarne i de begge lägsta pensionsklasserna med hänsyn
till deras ringa löneinkomster befriade från erläggande af befordringsafgifter,
och då det ansetts med billighet förenligt att befria dem från
dessa afgifter, som äro jemförelsevis små, synas förhållandena i ännu
högre grad påkalla deras förskonande från de föreslagna dryga retroaktivafgiftorna.
Då likväl delegarne i öfriga klasser skulle betala fullt hvad
pensioneringen af deras enkor och barn är värd, lärer det icke kunna

åläggas dessa delegare att erlägga jemväl de afgifter, som de svagast
aflönade borde men icke mäkta betala. Så framt pensionsrätt ur ifrågavarande
kassa skall kunna beredas de sistnämnde för deras familjer,
torde derföre statens mellankomst blifva alldeles nödvändig. Den hjelp,
som kunde komma att lemnas i detta hänseende, vore naturligtvis att betrakta
såsom löneförbättring uteslutande för de lägst aflönade i och för
pensioneringen af deras familjer, ej såsom anslag till kassan, och
fullmäktige antaga, att Eders Kongl. Maj:t icke lärer underlåta taga
under öfvervägande, huruvida anslag af statsmedel må ifrågasättas för
att bereda här ifrågavarande tjensteinnehafvare möjlighet att erlägga
sina retroaktivafgifter till kassan.

Med tillämpning af här angifna hufvudgrunder och med bibehållande,
på sätt statskontoret tillst37rkt, af delegarnes indelning i klasser efter pensionernas
olika storlek, hafva fullmäktige uppgjort det förslag till förnyadt
reglemente för civilstatens enke- och pupillkassa, som härmed öfverlemnas.

För grunderna till förslagets bestämmelser i öfrigt skall här nedan
redogöras, i den mån dessa grunder icke utan vidare förklaring framgå af
bestämmelsernas eget innehåll, och skola fullmäktige derefter till slut
anföra den plan, enligt hvilken öfvergången skulle komma att ega rum
och utväg beredas till afvecklande af civilstatens pensionsinrättnings
nuvarande förbindelser.

§ 2-

Fullmäktige hafva på grund af den nådiga remissen ansett sig böra
taga i öfvervägande, huruvida icke åtskilliga till civilstaten hörande tjensteinnehafvare,
som nu icke äro delegare vare sig i civilstatens pensionsinrättning
eller i annan af staten understödd pensionkassa, kunde erhålla tillträde
till den ombildade kassan. Med anledning häraf hafva fullmäktige
föreslagit, att följande verk och stater skola till delaktighet upptagas,
nämligen akademien för de fria konsterna, hospitalen, landtbruksakademien,
landtbruksstyrelsen med landtbruksingeniörer, instruktörer och
undervisare i särskilda delar af landthushållningen samt fiskeriassistenter,
meteorologiska centralanstalten, musikaliska akademien, nationalmuseum,
naturhistoriska riksmuseum, skogsläroverken, veterinärinstitutet samt vitterhets-,
historie- och antiqvitetsakademien, af Indika hospitalen och veterinärinstitutet
i förevarande § innefattas under begreppet medicinalstaten.

§ 3.

Då hittills följda grunder för bestämmandet af den klass, delegare
skall tillhöra, synas vara i allmänhet lämpliga, hafva fullmäktige ansett den

i nu gällande reglemente fastställda klassindelning böra i hufvudsak bibehållas,
endast med de förändringar, som betingats dels af nya delegares
upptagande i kassan och dels deraf, att de tjensteinnehafvare, som i afseende
å löneförmåner och tjenstemannapension äro med hvarandra ungefärligen
likställda, böra, så vidt möjligt är, sammanföras i samma klass.
Vid granskning af nu gällande klassindelning hafva till följd häraf endast
följande förändringar ansetts böra ega rum, nämligen att enligt förslaget
skulle flyttas dels postdirektörer, professorer vid tekniska högskolan, provinsialläkare
och sekreteraren vid öfverståthållareembetets kansli från
andra till första klassen, dels advokatfiskal vid hofrätterna och krigshofrättsrådet
från första till andra klassen, dels barnmorskeläraren i Stockholm,
direktörer vid vissa straffanstalter, förste landtmätare, kronofogdar och
myntkamreraren från tredje till andra klassen, dels häradsskrifvare, lektorer
vid tekniska högskolan, postmästare af andra löneklassen och postkontrollörer
af första lönegraden från fjerde till tredje pensionsklassen, dels jägmästare,
postmästare af fjerde löneklassen och postkontrollörer af andra
lönegraden från femte till fjerde pensionsklassen samt dels kommissionslandtmätare
och postexpeditörer, nu tillhörande sjette, jemte underläraren
vid Ombergs skogsskola, nu upptagen i sjunde pensionsklassen, till den
femte. Af direktörerna vid länscellfängelserna, hvilka tjenstemän nu tillhöra
femte pensionsklassen, hafva de, hvilkas lön och ålderstillägg understiga
1,800 kronor, flyttats till sjette klassen.

Det lärer understundom inträffa, att vid verk eller stat, der tjensteinnehafvarne
i allmänhet hafva skyldighet att deltaga i kassan, inrättas ny
tjenst, med hvilken delaktighet i kassan icke är förenad. Fullmäktige hafva
trött, att det i sådant fall borde tillkomma Eders Kongl. Maj:t att pröfva,
huruvida tjensten bör medföra sådan delaktighet. Har Eders Kong!. Maj:t
funnit delaktighet skola ega rum, borde vidare af fullmäktige bestämmas,
hvilken klass tjensteinnehafvaren skall tillhöra. Det kan emellertid hända,
att fullmäktiges nästa möte icke infaller förr än efter någon liingre tidrymd.
Derföre synes åt kassans styrelse kunna öfverlemnas att besluta
om tjenstens klassificering och detta beslut böra lända till efterrättelse
i fråga om den, som sålunda upptagits till delegare i kassan innan
erforderligt tillägg eller ändring i reglementet af fullmäktige beslutas,
så att, äfven om fullmäktige möjligen skulle finna den nyinrättade tjensten
lämpligen böra i reglementet hänföras till . högre eller lägre klass än
den af styrelsen bestämda, detta i allt fall icke komme att inverka på
den tjensteinnehafvares rätt, som redan upptagits till delegare och hvilkens
ställning i annat fall måste omregleras genom någon särskild liqvid
mellan honom och kassan.

I öfverensstämmelse härmed hafva stadganden inrymts i sista
punkten af denna paragraf.

§ 6.

I professorn Lindstedts ofvan intagna yttrande hafva angifvits de
tekniska skälen för de i denna § intagna stadganden.

§ 7.

I denna paragraf hafva såsom pensionsberättigade betecknats delegares
enka och äkta barn. I öfverensstämmelse med den praxis, som
hittills inom kassan blifvit följd, har ansetts, att pensionsrätt icke skulle
under några förhållanden kunna tillkomma delegares barn med qvinna,
som ej blifvit med honom förenad genom fullbordadt äktenskap, hvarom
närmare stadgande sedermera återfinnes i § 22.

§§ 13, 14, 16, 19 och 20.

För grunderna för de i samtliga dessa §§ intagna bestämmelser
har professorn Lindstedt i sitt yttrande lernnat fullständig redogörelse,
hvarföre fullmäktige anse sig endast behöfva hänvisa till densamma.

§ 27.

Rätt att genom utsedde fullmäktige yttra sig och besluta ej blott
angående ändring i reglementet utan ock beträffande andra pensionsanstaltens
angelägenheter har äfven statskontoret ansett böra fortfarande
förbehållas delegarne. Detta synes ock så mycket mer naturligt som
enligt förslaget pensioneringen skulle hädanefter, utan annat statsbidrag
än till de egentliga förvaltningsomkostnaderna, upprätthållas uteslutande
genom delegarnes afgifter.

Antalet fullmäktige har emellertid, i enlighet med den åsigt, som
vid 1895 års sammankomst uttrycktes, antagits kunna utan olägenhet
minskas till sexton, helst som omfattningen af fullmäktiges göromål
skulle enligt förslaget blifva icke obetydligt mindre än nu. Ytterligare
nedsättning af detta antal lärer icke vara möjlig utan att uppgifva det
syfte, som med representationen afses.

§ 28.

Vid fråga om valkretsarnes bestämmande har ansetts af vigt att,
med bibehållande af hufvudstaden såsom en särskild valkrets, så begränsa
de öfriga, att de till hvarje valkrets hörande röstberättigade kunde antagas
hafva om der boende valbare delegare den kännedom, som för
erhållande af lämpligt val vore behöflig. Fullmäktige hafva derför icke
velat låta någon valkrets omfatta mer än två län. Att deremot låta
hvart län för sig utgöra en särskild valkrets har, med den begränsning
af fullmäktiges antal, som till förekommande af alltför dryga omkostnader
för mötena funnits nödig, icke varit möjligt, utan att derigenom betaga
delegarne den vida vigtigare fördelen att vid hvarje möte hafva alla valkretsarne
representerade. För vinnande af denna fördel och för att i
sammanhang dermed kunna beträffande fullmäktiges sammansättning
erhålla önskvärd kontinuitet hafva fullmäktige trott nödvändigt att uppgifva
tanken på att genom särskilda bestämmelser försäkra sig om erhållande
för hvart möte af representanter för olika tjensteklasser. Detta lärer ej
heller vara af vidare betydelse vid en anstalt, der, såsom i den förevarande,
de intressen, hvilka skola vid fullmäktiges möten bevakas, torde vara för
alla delegarne väsentligen lika. Den hänsyn, som skäligen bort tagas
dertill, att delegarne bidraga med sinsemellan betydligt olika afgiftsbelopp,
har deremot synts böra .föranleda, att vid valen hvarje röstberättigad
erhåller en röst för hvart fullt hundratal af delaktighetsbeloppet i den
klass han tillhör. Då förslaget är grundadt på förutsättning, att erforderliga
retroaktivafgifter för 8:de och 9:de klasserna skulle betalas af
statsmedel, har man ansett rösträtt och valbarhet böra tillkomma endast
de sju första klassernas delegare. Eu ännu större begränsning af rösträtt
och valbarhet eger för närvarande rum enligt 54 och 55 §§ i det för
civilstatens pensionsinrättning gällande reglemente.

§ 33.

Tiden för fullmäktiges möten har, med afseende derå att deras göromål
skulle enligt förslaget blifva mindre omfattande än hittills, ansetts
kunna i allmänhet begränsas till femton dagar, men föreskrift bär tillagts,
eldigt hvilken Kong], Maj:t skulle kunna, när omständigheterna sådant
fordra, lemna tillstånd till mötes förlängning.

Med anledning af bestämmelsen, att fullmäktiges möte ej får utan
nådigt tillstånd fortvara längre än femton dagar, har tillika, i andra styc -

ket af paragrafen, föreslagits förändradt stadgande i fråga om den tid, inom
hvilken förslag af fullmäktig till ändring i reglementet skall vara väckt.

§ ».

Då pensionsinrättningens bekymmersamma ekonomiska ställning till
väsentlig del berott på underlåtenhet att tid efter annan verkställa undersökningar
för utrönande, om kassans tillgångar motsvarade dess förbindelser,
föreslog pensionskomitén att försäkringstekniska beräkningar skulle
ega rum dels hvart femte år i ändamål att vinna en noggrann och fullständig
utredning öfver pensionsinrättningens tillstånd och förmåga att
fullgöra sina förbindelser och dels årligen angående beloppen af kassans
fonder, samt att dessa beräkningar skulle ledas och öfvervakas af en bland
styrelsens medlemmar, hvilken följaktligen borde i sådant hänseende ega
särskild fackkunskap.

Vid den granskning, som egnades detta förslag af de år 1895 församlade
fullmäktige, anmärktes, att, då fackmännen inom nämnda område
vore ganska få, och det måhända icke alltid blefve möjligt att bland dem
finna någon, som med den särskilda fackkunskapen förenade öfriga för en
ledamot af styrelsen nödiga egenskaper och tillika vore villig och oförhindrad
att åtaga sig uppdraget, det syntes fullmäktige vida lämpligare
att, på förslag af styrelsen, Kongl. Maj:t förordnade till styrelsens biträde
en konsulent med åliggande, att verkställa ofvan omförmälda beräkningar,
att på kallelse öfvervara styrelsens förhandlingar, dervid han
skulle ega rätt att deltaga i öfverläggningarne men icke i besluten, samt
att till styrelsen eller, om han funne det erforderligt, hos Kongl. Maj:t
göra framställning om de åtgärder, hvilka han kunde finna behöfliga
eller nyttiga för kassans bestånd och förkofran.

Fullmäktige anse emellertid, att de årligen återkommande beräkningarna
angående kassans fonder kunna utan olägenhet undvaras samt
att, om inom styrelsen finnes någon ledamot med nödig fackkunskap
för utförande af försäkringstekniska beräkningar, sådan ledamot må
kunna af Kongl. Maj:t till konsulent förordnas, men i öfrigt ansluta sig
fullmäktige till hvad 1895 års fullmäktige anfört; och bar paragrafen
affattats i öfverensstämmelse härmed.

§ 42.

Då kassan träder i verksamhet, skall densamma icke allenast
öfvertaga civilstatens pensionsinrättnings alla förbindelser till dåvarande

pensionärer och delegare, utan äfven bestrida de nya och tillökade göromål,
som betingas dels af förändrade grunder för pensioneringen och
dels af det inträde i kassan, som beredts ett stort antal nya delegare.
Att under sådana förhållanden och innan någon erfarenhet vunnits om
det sätt, hvarpå kassans i synnerhet i början af dess verksamhet mycket
skiftande åligganden må lämpligast kunna ordnas, uppgöra någon fast
stat för kassan hafva fullmäktige ansett icke böra ske och af sådan
anledning i reglementet intagit endast den allmänna bestämmelsen, att
till biträde vid förvaltningen skulle anställas tjenstemän och vaktmästare
enligt stat, som komme att särskildt uppgöras.

§ 49.

De i §§ 13 och 14 omförmälda afgifter komma att blifva för delegarne
synnerligen betungande, för mången måhända i mycket hög grad,
och lära icke kunna ytterligare stegras. Det har ock antagits, att kassans
förvaltningskostnader skola bestridas af staten med undantag af kostnaderna
för fullmäktiges sammanträden, hvilka kostnader ansetts böra
af delegarne sjelfve vidkännas. Förvaltningskostnadernas belopp kan
visserligen, såsom ofvan erinrats, icke för närvarande tillförlitligen beräknas,
men med afseende å hvad i sistnämnda hänseende anförts torde
vara uppenbart, att desamma under de första åren efter det kassan brådt
i verksamhet icke kunna beräknas till lägre belopp än det, som för
ändamålet nu utgår, med tillägg af arfvode till konsulenten, men med
afdrag af kostnaderna för fullmäktiges sammanträden samt redogörareprovisionerna,
hvilka senare skulle komma att upphöra. För de sista fem
åren hafva förvaltningskostnaderna efter nyssnämnda afdrag i medeltal
uppgått till 39,840 kr. Lägges härtill konsulentens arfvode, hvilket icke
torde kunna sättas lägre än till 1,500 kr. årligen, skulle det nödiga
bidraget från statsverket uppgå till omkring 42,000 kr. årligen.

Fullmäktige öfvergå härefter till den plan, enligt hvilken civilstatens
pensionsinrättnings verksamhet för pensionering af tjenstemän skulle efter
hand upphöra samt den ombildade enke- och pupillkassan öfvertaga fullgörandet
af alla de skyldigheter, som vid tiden, när reglementet träder
i kraft, åligga civilstatens pensionsinrättning i afseende å pensionering
af såväl tjenstemän som deras enkor och barn.

Den förut åberopade utredningen har ådagalagt, hurusom nämnda

pensionsinrättnings samtliga tillgångar icke förslå till fullgörandet af dessa
förbindelser, ehuru vid beräkningarna förutsatts, att pensioneringen af
tjensteman och vaktbetjente vid postverket komme att inskränkas till en
omfattning, som öfverensstämmer med rätta meningen af 11 § i reglementet
för civilstatens pensionsinrättning.

För att en afveckling öfver hufvud skall kunna blifva möjlig med de
tillgångar, som för ändamålet kunde blifva att tillgå, är derföre först och
främst oundgängligen nödigt att pensionsinrättningen snarast möjligt
vinner befrielse från den genom nådiga brefvet den 4 juni 1886 pensionsinrättningen
ålagda särskilda skyldigheten i afseende å pensionering af
tjensteman och vaktbetjente vid postverket, och i fråga om rättmätigheten
af en sådan befrielse få fullmäktige i underdånighet åberopa den
särskilda framställning, fullmäktige komma att i detta ämne göra iden
berättelse öfver pensionsinrättningeus tillstånd m. m., som enligt gällande
reglemente skall till Eders Kongl. Maj:t aflåtas.

Vid öfvervägande, huru den betydande kapitalbrist, som i allt fall
enligt utredningen förefinnes, må kunna täckas, hafva fullmäktige kommit
till den åsigt, att för ändamålet borde af dem, som äro delegare i civilstatens
. pensionsinrättning, när reglementet för den ombildade kassan
träder i kraft, årligen lemnas bidrag.

I sådant afseende har föreslagits, att desse delegare, med bibehållande
af eventuel rätt till tjenstemannapension, skulle till kassan utgöra, förutom
de i reglementet stadgade årsafgifterna, en särskild tilläggsafgift, motsvarande
3 procent af deras tjenstemannapension från civilstatens pensionsinrättning
eller, hvilket är detsamma, 9 procent af deras delaktighetsbelopp
i den ombildade kassan. För de lägste befattningshafvande skulle dock
denna tilläggsafgift blifva för mycket betungande, hvarföre fullmäktige
trött skyldigheten att utgifva sådan böra inskränkas till delegare inom de
sju första klasserna. Denna tilläggsafgift skulle erläggas i oskiljaktigt
sammanhang med årsafgiften till den ombildade enke- och pupillkassan;
men om det delaktighetsbelopp, hvarmed tjensteinnehafvare ursprungligen
inträdt i den ombildade kassan, blefve törhöjdt, skulle tilläggsafgiften
fortfarande, beräknas endast å det ursprungliga delaktighetsbeloppet, så
att tjensteinnehafvaren i afseende å förhöjningen betraktades såsom ny
delegare. J

.Pensioneringen af tjenstemän skulle vid denna anordning upphöra
först i mån af de tjenstemäns afgång, hvilka äro delegare den tid, då den
ombildade kassan träder i verksamhet, och det skulle icke lemnas åt delegarens
eget val att mot befrielse från afgift i och för egen pensionering
afstå från denna pensionsrätt. Härigenom skulle ock undvikas svårigheten

att, derest blott en del ville bibehålla sin eventuel pensionsrätt, få frågan
om anordnandet af denna pensionering löst på tillfredsställande sätt och
utan att nödgas pålägga desse delegare så höga afgifter för pensioneringen,
att deras valfrihet endast blefve skenbar.

Jemväl på ett annat sätt än genom direkta afgifter torde delegarne
lämpligen kunna medverka till fyllande af den befintliga bristen nämligen
genom att åstadkomma minskning i viss mån af kassans förbindelser.
I detta afseende innefattar förslaget att delegarne skulle dels
afstå från den hittills med tjenstemannapension förbundna rätten till
begrafningshjelp, deras rätt dock förbehållen, som redan åtnjuta pension,
dels ock medgifva borttagande helt och hållet af den i 33 § af reglementet
för civilstatens enke- och pupillkassa stadgade och för kassan
betungande rätten för delegares ogifta döttrar att äfven efter fyllda
tjugufem år under vissa förhållanden komma i åtnjutande af s. k. sjuklighetspension.
Nu gällande bestämmelser i sistnämnda hänseende skulle
dock tillämpas på dem, som redan vore pensionstagare.

Godkännes denna plan, skulle bestämmelse blifva erforderlig derom,
att pensionering af tjenstemän från civilstatens pensionsinrättning skall
inskränkas till dem, som vid den tid den ombildade kassans verksamhet
begynner äro pensionstagare eller delegare i inrättningen, och efter deras
afgång upphöra. I sammanhang dermed borde jemväl, enär den ombildade
kassan skulle öfvertaga fullgörandet af tjenstemannapensioneringen, nu
gällande reglemente för civilstatens pensionsinrättning af den 23 nov.
1888. förklaras skola med undantag af vissa delar upphöra att gälla,
hvarjemte erfordrades stadgande om begrafningshjelpens upphörande
beträffande delegare, som icke redan tillträdt pension från inrättningen.

Då samtliga berörda stadganden synas lämligen böra erhålla plats
i en särskild nådig kungörelse om upphörande efter hand af civilstatens
pensionsinrättnings verksamhet för pensionering af tjenstemän m. m.,
hafva fullmäktige upprättat och vid reglementsförslaget fogat förslag till
en sådan nådig kungörelse.

Af det i § 54 af förslaget till nytt reglemente intagna stadgande,
att reglemente från det detsamma träder i kraft skall ega tillämpning
jemväl på den, som enligt reglementet den 23 nov. 1888 är delegare i
kassans enskilda enke- och pupillfond, följer att rätt för sådan delegares
ogifta dotter till den i • 33 § af sistnämnda reglemente medgifna s. k.
sjuklighetspension skulle bortfalla. Deremot har vid stadgandet gjorts
förbehåll, att för dotter efter sådan delegare rätt att uppbära pension
skall fortfara tills hon uppnår 25 års ålder eller dessförinnan träder i
äktenskap.

I § 55 hafva bestämmelser intagits i fråga om det sätt, hvarpå
den egentliga afveckling^ af civilstatens pensionsinrättnings förbindelser
skulle försiggå, äfvensom angående den erforderliga tilläggsafgiften, och
beträffande innehållet af öfriga föreslagna öfvergångsstadganden lärer
icke efter den förut lemnade redogörelsen erfordras särskild förklaring.

Det har af statskontoret blifvit anmärkt, att pensionskomiténs framställning
icke innefattar förslag om användning af möjligen uppkommande
öfverskott å den med civilstatens pensionsinrättning förenade
kapital- och lifränteförsäkringsanstalten, hvarom särskilda bestämmelser
syntes så mycket mera vara af nöden, som, enligt hvad af den utaf
komitén lemnade historiska utredningen framginge, såsom grundfond för
denna anstalt användts två till förvaltning af direktionen för pensionsinrättningen
öfverlemnade donationsfonder.

De å kapital- och lifränteförsäkringsanstalten uppkommande vinster
fördelas å anstaltens delegare år för år enligt bestämmelserna i anstaltens
reglemente. I händelse anstaltens verksamhet komme att efter hand
upphöra, skulle dock slutligen såsom öfverskott kunna återstå medel,
som tillförts grundfonden.

Sådant eller på annat sätt möjligen uppkommet öfverskott synes
böra tillfalla civilstatens enke- och pupillkassa, enär medlen då skulle
tillgodokomma de civile tjensteinnehafvarnes hustrur och barn samt följaktligen
blifva använda för samma ändamål, för hvilket försäkringsanstalten
verkar.

Hvad särskilt angår de två donationsfonder, åt Tunelds pensionsfond
och Tömqvists donationsfond, hvilka blifvit använda till grundfond
för kapital- och lifränteförsäkringsanstalten, torde dessa två fonder, hvilka
ursprungligen gifvits till enskilda enke- och pupillfonden, skola, så framt
försäkringsanstaltens verksamhet upphör, återfalla till sagda fond, hvarjemte
äfven eljest förefintliga donationsmedel borde öfverlemnas till den
ombildade kassan att förvaltas och användas i enlighet med de af gifvare
meddelade föreskrifter.

På sätt här ofvan i motiveringen till § 49 af reglementsförslaget
är anfördt, kan den förvaltningskostnad, till hvilken bidrag måste påräknas
från statsverket, skattas till ett belopp af 42,000 kronor årligen;

och få fullmäktige hos Eders Kongl. Maj:t i underdånighet hemställa,
att anslag till detta belopp måtte den ombildade kassan bereda.

Fullmäktige vilja slutligen hafva erinrat dels att, då de beräkningar,
efter hvilka den framlagda afvecklingsplanen blifvit uppgjord, grunda
sig på förhållandena vid 1896 års slut samt det måste befaras, att för
hvarje år, som derefter förflyter, pensionsinrättningens ställning icke
oväsentligt försämras, möjligheten af nämnda plans genomförande är
beroende derpå, att pensionsinrättningens omdanande verkställes under
den närmaste tiden, så att den nya anordningen må kunna snarast möjligt
träda i verket, dels ock att, då den utarbetade planen, såsom ofvan
blifvit anfördt, utgår från den förutsättningen att pensionsinrättningen
befrias från den år 1886 pensionsinrättningen ålagda särskilda skyldigheten
i afseende å pensionering af tjenstemän och vaktbetjente vid postverket,
planen icke eger tillämpning, derest icke denna särskilda postpensionering
öfvertages af staten.

Utdrag af fullmäktiges protokoll, utvisande de särskilda meningar,
som vid ärendets behandling förekommit, bifogas härmed.

Stockholm den 18 november 1897.

Underdånigst
På fullmäktiges vägnar
AUG. ÖSTERGREN.

Georg Carlson.

Förslag

till

förnyadt nådigt reglemente

för civilstatens enke- och pupillkassa.

Kassans ändamål och delegare.

§ 1.

Kassan har till ändamål att bereda pensioner åt enkor och barn
efter tjensteinnehafvare, hvilka enligt detta reglemente äro skyldiga att
vara delegare i kassan.

§ 2.

Skyldighet att deltaga i kassan skall, i enlighet med hvad i 8 3
sägs, ega rum inom följande verk och stater:

akademien för de fria konsterna,

aiméförvaltningen för dertill hörande civile embets- och tjenstemän,
bergsstaten,

civilstatens pensionsinrättning samt enke- och pupillkassa
domänstyrelsen,

fångvårdsstyrelsen med fångvårdsstaten,
generalpoststyrelsen med poststaten,

hofrätterna med häradshöfdingarne,
högsta domstolen,
justitiekanslersembetet,
kammarkollegium,
kammarrätten,

karolinska mediko-kirurgiska institutet,

kommerskollegium,

kongl. biblioteket,

kontrollverket,

krigshofrätten,

landsstaten,

landtbruksakademien,

landtbruksstyrelsen jemte landtbruksingeniörer, instruktörer och undervisare
äfvensom fiskeriassistenter,

landtmäteristyrelsen med förste landtmätare och kommissionslandtmätare,
länsveterinärstaten,

medicinalstyrelsen med medicinalstaten,

niet eor ologisk a centralanstalten,

musikaliska akademien,

myntverket,

nationalmuseum,

naturhistoriska riksmuseum,

nedre justitierevisionen,

riksarkivet,

skogsläroverken,

skogsstaten,

statistiska centralbyrån,

statsdepartementen utom utrikesdepartementet,

statskontoret,

tekniska högskolan,

vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademien,

väg- och vattenbyggnadsstyrelsen jemte distriktscheferna,

öfverintendentsembetet samt

öfverståthållareembetet.

§ 3-

Nedannämnde ordinarie tjensteinnehafvare vid nu uppräknade verk
och stater, qvinnor undantagna, äro skyldiga att vara delegare i kassan
och indelas, med afseende på delaktighetsbeloppen, i följande nio klasser:

Första klassen,

med delaktighetsbelopp af 800 kronor.

Assessorer,

byråchefer,

chefen för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,

föreståndaren för meteorologiska centralanstalten,

generaldirektörer,

generalkrigskommissarien,

generalpostdirektören,

hofrättsråd,

häradshöfdingar,

intendenter vid nationalmuseum och naturhistoriska riksmuseum,

justitiekanslern,

justitieråd,

kammarråd,

kammarrättsråd,

kansliråd,

kommerseråd,

kontrolldirektören,

krigsråd,

landshöfdingar,

landskamrerare,

landssekreterare,

landtmäteridirektören,

ledamöter af medicinalstyrelsen,

myntdirektören,

postdirektörer,

presidenter,

professorer vid karolinska mediko-kirurgiska institutet, tekniska högskolan
och veterinärinstitutet,
provinsialläkare,
revisionssekreterare,
riksantiqvarien,
riksarkivarien,

sekreterare vid Svea och Göta hofrätter, hofrätten öfver Skåne och Blekinge
samt öfverståthållareembetets kansli,
statskommissarier,

/ ,, -r,. -t . , ~ • '' '' - . • ) ; j r!

underståthållaren,

öfverbibliotekarien vid kongl. biblioteket,

öfverdirektörer,

öfverintendenten,

öfverköramissarien vid civilstatens pensionsinrättning,

öfverläkare vid hospitalen,

öfverståthållaren.

Andra klassen,

med delaktighetsbelopp af 600 kronor.

Advokatfiskal vid hofrätterna, kammarkollegium och kammarrätten,
agrikulturkemisten vid landtbruksakademien,
arkivarier vid kammarkollegium och riksarkivet,

barnmorskelärare med hvilkas befattning följer professorsbenämning,
bibliotekarier vid kongl. biblioteket,

byråingeniören vid finansdepartementets kontroll- och justeringsbyrå,
direktörer vid de centrala straffanstalterna för män och tvångsarbetsanstaltema,

direktören vid skogsinstitutet,
fiskeriinspektören,

förste aktuarier vid kommerskollegium och statistiska centralbyrån,

förste intendenter i öfverintendentsembetet,

förste landtmätare,

förste revisorn vid statskontoret,

intendenter hos generalpoststyrelsen,

kamrerare vid arméförvaltningen, fångvårdsstyrelsen, medicinalstyrelsen
samt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,
kamreraren och sekreteraren hos generalpoststyrelsen,
kanslisekreterare,

kassören hos generalpoststyrelsen,

krigshofrättsrådet,

krigskassören,

kronofogdar,

landtbruksinspektören,

landtmäterifiskalen,

landtmäterisekreteraren,

myntkamreraren,

ombudsmannen och fiskalen vid medicinalstyrelsen,
protokollssekreterare,

registratorer vid nedre justitierevisionen och statsdepartementen,

revisionskommissarier,
räntmästaren vid statskontoret,
rättskemisten,

sekreterare vid arméförvaltningen, fångvårdsstyrelsen, generalpoststyrelsen,
justitiekanslersembetet, kammarrätten, kommerskollegium, landtbruksakademien,
landtbruksstyrelsen, medicinalstyrelsen och stats -

sekreterare och kamrerare vid arméförvaltningen,
vaxtfysiologen vid landtbruksakademien
öfveringeniören i landtbruksstyrelsen,
öfverjägmästare.

Tredje klassen,

r i''■A . . • ;

med delaktighetsbelop p af 500 kronor.

A ktuarier vid hofrätterna,

amanuenser vid vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademien,

arkivaner vid hofrätterna,

bergmästare,

byråingeniörer vid väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,

distriktschefer i väg- och vattenbyggnadsdistrikten,

extra ordinarie, professorer vid karolinska mediko-kirurgiska institutet

förste fiskeriassistenten,

häradsskrifvare,

inspektorn vid musikaliska akademien,

inspektören vid landtbruksakademiens experimentalfält,

instruktörer och undervisare i skilda delar af landthushållningen,

intendenter vid öfverintendentsembetet,

laboratorer vid karolinska mediko-kirurgiska institutet,

landtbruksingeniörer,

lan dträntmästare,

lektorer vid skogsinstitutet, tekniska högskolan och veterinärinstitutet,

lärare i piano- eller orgelspelning vid musikaliska akademien,

notarier vid hofrätterna,

postkontrollörer i första lönegraden,

postmästare af andra klassen,

professorer vid akademien för de fria konsterna,

sekreteraren vid musikaliska akademien.

Fjerde klassen,

med delaktighetsbelopp af 400 kronor.

Aktuarier utom de i tredje klassen upptagne,

aktuarier och registratorer vid kammarrätten och landtmäteristyrelsen,
amanuenser vid kongl. biblioteket, nationalmuseum och riksarkivet,
andre fiskeriassistenten,
bokhållare,

ingeniörer vid landtmäteristyrelsen,
jägmästare,

kanslisten vid nedre justitierevisionen,

kassörer och bokhållare vid fångvårdsstyrelsen och medicinalstyrelsen,

kassören hos civilstatens pensionsinrättning,

konservatorn vid naturhistoriska riksmuseum,

kontrollören vid kontrollverket,

krigsfiskalen,

läkare vid hospitalen utom öfverläkarne,
notarier utom de i tredje och femte klasserna upptagna,
ombudsmannen och fiskalen vid domänstyrelsen,
ombudsmännen hos fångvårdsstyrelsen och generalpoststyrelsen,
postkontrollörer i andra lönegraden,
postmästare af tredje och fjerde klasserna,
registratorer med undantag af de i andra klassen upptagna,
registratorer och aktuarier hos domänstyrelsen, fångvårdsstyrelsen, medicinalstyrelsen,
statskontoret samt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,
revisorer och bokhållare hos arméförvaltningen, statskontoret samt vägoch
vattenbyggnadsstyrelsen,
revisorer,

sekreterare hos civilstatens pensionsinrättning och krigshofrätten,

sjöpassnotarien,

stämpelkassören.

Femte klassen,

med delaktighetsbelopp af 300 kronor.

Assistenten vid landtbruksakademien,

bevakningsbefälhafvare vid de centrala straffanstalterna för män och
tvångsarbetsanstalterna,

direktörer vid länscellfängelserna med lön och ålderstillägg ej understigande
1,800 kronor,
fiskaler vid hofrätterna,

kamrerare vid de centrala straffanstalterna för män och tvångsarbetsanstalterna,

kamreraren vid musikaliska akademien,

kassören vid öfverintendentsembetet,

kommissionslandtmätare,

länsbokhållare,

länsnotarier,

läraren i antikritning vid akademien för de fria konsterna,
lärare vid musikaliska akademien utom de i tredje och sjunde klasserna
upptagna,

notarier i öfverståthållareembetets kansli,
postexpeditörer,

postkontrollörer i tredje lönegraden,
postmästare af femte och sjette klasserna,

sysslomännen vid hospitalen i Stockholm, Upsala, Vadstena, Lund, Vexiö,
Göteborg, Kristinehamn, Hernösand och Piteå,
underläraren vid Ombergs skogsskola.

Sjette klassen,

med delaktighetsbelopp af 200 kronor.

bevakningsbefälhafvare vid länscellfängelset i Göteborg,
direktörer vid länscellfängelserna med lön och ålderstilläge: understigande
1,800 kronor,

direktörer och bevakningsbefälhafvare vid kronohäktena,

länsmän,

länsveterinärer.

Sjunde klassen,
med delaktighetsbelopp af 150 kronor.

Bibliotekarien vid musikaliska akademien,
föreståndare för skogsskoloma,
landskanslister,
landskontorister,

lärare vid musikaliska akademien med löneförmåner ej öfverstigande
1,000 kronor,

läraren i perspektivritning vid akademien för de fria konsterna.

Åttonde klassen,

med delaktighetsbelopp af 100 kronor.

Fanjunkare, underofficerare, vaktmästare och förste vaktkonstaplar vid
fängelserna,
fånggevaldiger,
hofrättsposter,

skogsrättare vid skogsskolorna,

öfrige vaktmästare och vaktbetjente samt deras vederlikar med lön och
ålderstillägg ej understigande 600 kronor.

Nionde klassen,

med delaktighetsbelopp af 66 kronor 67 öre.

Krono jägare,

vaktkonstaplar vid fängelserna samt

öfriga vaktmästare och vaktbetjente samt deras vederlikar med lön och
ålderstillägg understigande 600 kronor.

Har någon i anledning af ifrågasatt reglering af verk eller stat
blifvit endast tillsvidare, men efter kungjord ansökningstid och upprättadt
förslag, der sådant eger rum, förordnad att bestrida tjenst; vare såsom
ordinarie tjensteinnehafvare ansedd.

Inrättas vid verk eller stat, hvarom i § 2 förmärs, ny tjenst, med
hvilken delaktighet i kassan icke är förenad, och pröfvar Kongl. Maj:t
tjensten böra medföra sådan delaktighet, förordne kassans styrelse hvilken
klass tjensteinnehafvaren skall tillhöra och anmäle ärendet hos fullmäktige
för den ändring i reglementet, som deraf föranledes.

§ 4.

Tjensteinnehafvares delaktighet i kassan inträder från och med
månaden näst efter den, under hvilken han utnämnts till tjenst, hvarmed
är förenad skyldighet för honom att ingå såsom delegare i kassan.

Förhöjning af delaktighetsbelopp vidtager från och med månaden
näst efter den, under hvilken delegare befordrats till tjenst med delaktighet
i högre klass.

§ 5.

Delegare, som erhåller tjenst med delaktighet i lägre klass, än
den han tillhör, qvarstår i den högre klassen.

Skulle delegare, med bibehållande af den tjenst, hvarpå hans delaktighet
i kassan är grundad, tillträda annan tjenst, med hvilken jemväl
följer sådan delaktighet, medför den sistnämnda tjensten förändring i
hans delegarerätt endast i den mån dermed är förbunden förhöjning i
delaktighetsbeloppet.

§ 6.

tua •

Varder genom ändring i detta reglemente för tjenst stadgadt högre
delaktighetsbelopp, än tillförene, eller tjenst upptagen till delaktighet i
kassan, ege den ändring icke tillämpning på den, som är innehafvare af
tjensten, när ändringen träder i kraft; men sådan tjensteinnehafvare må,
der han icke fyllt 60 år och hans helsotillstånd, enligt intyg af legitimerad
läkare, ej gifver anledning befara, att hans återstående lifstid skall blifva
kortare, än som i allmänhet kan beräknas för person af hans ålder,
kunna på de vilkor, som i § 16 stadgas, bereda sig den förhöjning i
delaktighetsbeloppet eller den delegarerätt, som med ändringen i reglementet
afsetts.

Under enahanda förutsättningar och vilkor må delegarerätt kunna
vinnas af den, hvilken, när ny tjenst på grund af Kongl. Maj:ts beslut
enligt § 3 upptages till delaktighet, är innehafvare af denna tjenst.

De pensionsberättigade samt pensionernas belopp och fördelning.

§ 7-

Pensionsberättigade äro delegares enka, så länge hon lefver ogift,
samt delegares äkta barn tills det uppnår 21 års ålder eller dessförinnan
träder i äktenskap.

För delegares stjufbarn medför lians delaktighet i kassan icke pensionsrätt.

§ 8.

Enka och barn åtnjuta pension från och med månaden näst efter
den, under hvilken mannen eller fadren aflider, till och med den månad,
hvarunder pensionstagaren dör eller hans rätt till pension annorledes
upphör.

För barn, som födes efter fadrens död, räknas pensionsrätten från
och med den månad, i hvilken barnet födes.

§ 9.

Pension utgår:

a) för enka ensam, med delaktighetsbeloppet för den klass, mannen
vid dödsfallet tillhör;

b) för enka med ett eller flera pensionsberättigade barn, med den
enka ensam tillkommande pension, förhöjd med femtio procent;

c) för pensionsberättigade barn, då enka ej finnes:

om barnen äro tre eller flera, med den för enka med barn bestämda
pension;

om barnen äro två, med den enka ensam tillkommande pension;

om endast ett barn finnes, med hälften af sist omförmälda pension.

§ 10.

Af pension för enka med barn njute, om endast ett barn finnes,
enkan två tredjedelar och barnet en tredjedel. Finnas två eller flera
barn, tage de halfva och enkan halfva pensionen; men äro barnen af
särskilda äktenskap tillkomme enkan endast en tredjedel af pensionen
och återstoden tillfälle barnen. Pension för barn delas emellan dem efter
hufvudtalet. Enka vare berättigad uppbära pension för eget barn, der
ej visas, att barnet uppfostras af annan.

§ Il När

enka eller barn, som har pension, dör eller enderas pensionsrätt
eljest upphör, äfvensom när enka, som fått pension, föder barn,
afladt i äktenskap, hvarpå hennes pensionsrätt är grundad, skall reglering
af pensionsrätten ske enligt de i §§ 9 och 10 stadgade grunder.

§ 12-

Pension må ej utmätas eller beläggas med qvarstad.

Om afffifter till kassan.

§ 13-

Såsom årsafgift erlägge delegare tjugoen procent af delaktighetsbeloppet
för den klass, han tillhör.

Årsafgiften utgår från och med den månad, då delaktigheten, enligt
§ 4, beräknas hafva börjat, till och med den månad, under hvilken
delegare uppnår 68 års ålder, eller ock dessförinnan aflider eller förlorar
sin delegarerätt.

§ 14.

Retroaktivafgift skall betalas till kassan för en hvar, hvilken, efter
det han fyllt 21 år, erhåller tjenst, som medför antingen skyldighet för
honom att inträda såsom delegare i kassan eller förhöjning af hans
delaktighetsbelopp.

Denna afgift beräknas å delaktighetsbeloppet eller den vunna förhöjningen
och utgår med en procent derå för hvarje full kalendermånad,
som förflutit från det delegaren fyllt 21 år, tills han, såsom i
§ 4 sägs, vunnit delegarerätt eller förhöjning i sitt delaktighetsbelopp.

Retroaktivafgiften betalas på sätt i § 15 närmare bestämmes, under
två år, räknade från sistnämnda tidpunkt. Afgår delegare från kassan
innan retroaktivafgiften är till fullo gulden, har kassan fordringsrätt
endast för den del af oguldna beloppet, som belöper på tiden intill
slutet af den månad, under hvilken delegaren afgått.

§ 15-

Års- och retroaktivafgifterna förfalla till proportionerlig del till
betalning den första helgfria dagen i sista månaden af hvarje kalender -qvartal.

Afgifterna skola, för så vidt de icke för vissa lågt aflönade delegare
utgå af statsmedel, hos delegare, som har lön eller pension af
staten, uttagas genom innehållning derå efter föreskrift af den myndighet,
som anordnar lönen eller pensionen; och gälle i afseende på dessa afgifters
redovisning till kassan hvad Kongl. Maj:t derom särskild! förordnar.

Delegare, som icke åtnjuter lön eller pension af staten, insände
eller inbetale sina afgifter direkt till kassan.

§ 16.

Tjensteinnehafvare, som i § 6 är nämnd, vare, der han vill begagna
den rätt honom enligt sagda § tillkommer, skyldig betala icke
allenast här ofvan stadgade afgifter, utan äfven den tilläggsafgift, som
efter försäkringstekniska grunder kan böra utgå.

§ 17-

För indrifning af afgifter, hvilka icke blifvit i föreskrifven ordning
erlagda, må utmätning ega rum utan föregående dom eller utslag; och
ege kassan för afgifter förmånsrätt näst efter utskylder till kronan.

§ 18-

Erlagda afgifter återbetalas icke i andra fall eller i vidsträcktare
mån, än enligt detta reglemente är medgifvet.

Huru delegare- eller pensionsrätt upphör eller inskränkes.

§ 19-

Delegare, som afsättes från statens tjenst, vare från delaktighet
i kassan skild.

Enahanda vare påföljden för delegare, som uraktlåter att under
två på hvarandra följande år betala föreskrifna afgifter, der hvad oguldet
är befunnits icke kunna hos honom exekutivt uttagas.

Har delegare, som i denna § är nämnd, hustru eller ock barn,
som är yngre än 21 år och ogift, skall så stort belopp, som enligt för
kassan gällande försäkringstekniska grunder utgör det matematiska värdet
af hans erlagda afgifter, af styrelsen användas till förmån för hans
hustru eller barn genom beredande af lifränta eller på annat sätt, som
af styrelsen pröfvas lämpligt.

§ 20.

Afgår delegare annorledes, än i § 19 är sagdt, ur statens tjenst,
utan att för tjensten komma i åtnjutande af pension, förlorar han sin
delegarerätt, men är berättigad att återfå så mycket af erlagda afgifter,
som enligt ofvan omförmälda grunder utgör deras matematiska värde.

Lag samma vare, der delegare öfvergår till någon statens tjenst,
hvarmed delaktighet i denna kassa icke är förenad, men med hvilken
följer skyldighet att inträda i annan enke- och pupillkassa.

År tjensten icke förbunden med sådan skyldighet, qvarstår delegaren
i den klass, han tillhör.

§ 21.

Vid tillämpning af stadgandena i §§ 19 och 20 skall tjenst hos
kassan anses likställd med statens tjenst.

§ 22.

Äktenskap grundlägger icke pensionsrätt, med mindre det blifvit
i laga ordning afslutadt med vigsel eller inför borgerlig myndighet.

§ 23.

Pensionsrätt eger icke rnm på grund af äktenskap, som delegare
ingår efter det han fyllt 65 år.

§ 24.

Äktenskap, ingånget af delegare senare, än sex månader före hans
död, medför icke ovilkorlig pensionsrätt, utan ankomme på styrelsen att i
hvarje särskildt fall efter omständigheterna pröfva, huruvida pension
må beviljas.

Huru pension sökes och utbetalas.

§ 25.

Ansökning om pension göres skriftligen hos styrelsen med bifogande
af följande af vederbörande prest utfärdade bevis:

1) om tiden, då delegare, efter hvilken pension sökes, aflidit;

2) om dennes äktenskap och tiden för dess ingående; och

3) om enkas och barns ålder och civilstånd.

Beviljas pension, utfärdar styrelsen pensionsbref.

§ 26.

Pension utbetalas qvartalsvis i början af mars, juni, september och
december i kassan eller, på pensionstagares framställning, hos Kongl.
Maj:ts befallningshafvande i det län, der pensionstagaren är bosatt.

Utbetalningen sker mot pensionsbrefvets uppvisande. Dervid bör
aflemnas intyg af prest eller annan tjensteman, att den eller de, för hvilka
pensionsbrefvet gäller och som icke personligen lyfta pensionsbeloppet, lefde
vid ingången af den månad, under hvilken utbetalningen eger rum. För
utfående af pension för enka, äfvensom för dotter, som uppnått 17 års
ålder, skall på samma sätt styrkas, att hon fortfar att lefva ogift.

Om delegarnes inseende öfver kassan.

§ 27.

Delegarne sammanträda i hufvudstaden genom fullmäktige till lagtima
möte första gången under år och sedermera hvart femte år å
första helgfria dagen i september efter kallelse, som Kongl. Maj :t minst
sex månader förut låter på styrelsens anmälan utgå, samt dessutom
till urtima möte, då Kong]. Maj:t på framställning af styrelsen eller
eljest derom förordnar.

Fullmäktige väljas för hvarje möte till antal af sexton.

§ 28.

För val af fullmäktige indelas riket i tretton valkretsar, hvilka omfatta:
första valkretsen Stockholms stad,
andra
tredje
fjerde
femte
sjette
sjunde
åttonde
nionde
tionde
elfte
tolfte
trettonde

ter.

Stockholms och Södermanlands län,

Upsala och Gefleborgs län,5
Östergötlands och Gotlands län,

Jönköpings och Kronobergs län,

Kalmar och Blekinge län,

Kristianstads och Malmöhus län,

Göteborgs och Bohus samt Hallands län,

Elfsborgs och Skaraborgs län,

Vermlands och Örebro län,

Vestmanlands och Kopparbergs län,

Vesternorrlands och Jemtlands län samt
Vesterbottens och Norrbottens län.

Första valkretsen utser fyra fullmäktige jemte ett lika antal suppleanHvarje
af de öfriga valkretsarne utser en fullmäktig och en suppleant.
Val skall hållas senast två månader före det möte, valet afser.
Röstberättigad är inom den valkrets, der han är bosatt, en hvar

delegare, som tillhör någon af kassans sju första klasser; och tillkommer
röstberättigad en röst för hvarje fullt hundratal kronor af delaktighet
sbeloppet för den klass, han tillhör.

Valbar är en hvar röstberättigad inom den valkrets, han tillhör;
dock må ej väljas den, som är ordförande eller ledamot i styrelsen,
suppleant för sådan ledamot, hos kassan anställd tjensteman eller delegare,
som uppnått den ålder, att enligt § 13 i detta reglemente hans
skyldighet att erlägga afgifter till kassan upphört.

För första valkretsen sker valet inför styrelsen, hvilken har att
genom kungörelse, som minst en månad före valet införes i Post- och
Inrikes tidningar och två andra i hufvudstaden utkommande dagliga
tidningar, utsätta tid och ställe för valet. Dervid väljas med slutna
sedlar först fullmäktige och sedan suppleanter. Röstegande må medelst
fullmakt öfverlåta sin rösträtt på annan röstegande; dock må ingen vara
ombud för flera än fyra röstberättigade.

Inom de öfriga valkretsarne äro Kongl. Maj :ts befallningshafvande
i Stockholms, Upsala, Östergötlands, Jönköpings, Kalmar, Kristianstads,
Göteborgs och Bohus, Elfsborgs, Vermlands, Vestmanlands, Vesternorrlands
och Vesterbottens län valförrättare, en hvar för den valkrets,
hans län tillhör. Valförrättaren utsätte viss tid, inom hvilken de röstberättigade
i valkretsen ega att, en hvar till Kongl. Maj:ts befallningshafvande
i det län, der han är bosatt, aflemna eller insända sina valsedlar,
och utfärde derom kungörelse, som minst en månad förut skall i hvart
af de län, valkretsen omfattar, införas såväl i länskungörelserna som
äfven i någon i länsresidensstaden utkommande tidning. Valsedel skall
lyda å två personer och tydligt angifva, hvilken af dem väljes till fullmäktig
eller till suppleant, samt vara inlagd i försegladt omslag, å
hvilket den röstande egenhändigt tecknat sitt namn och utsatt sin
tjenstebefattning. Till valförrättaren öfversände den Kongl. Maj:ts befallningshafvande,
som icke sjelf är valförrättare, ofördröjligen de till
honom inkomna valsedlarne obrutna, hvarefter samtlige valsedlarne från
valkretsen, så snart ske kan, inför valförrättaren öppnas och rösterna
sammanräknas.

Vald är den, som erhållit de flesta rösterna. Emellan suppleanterna
i första valkretsen bestämmes ordningen, i hvilken de skola inträda,
efter röstetalet. Vid lika röstetal afgör lotten.

Valförrättare för hvarje valkrets utom den första skall inom sex
dagar efter valförrättningens slut till styrelsen insända fullständigt valprotokoll.

Samtlige valförrättare hafva att låta tillställa hvar och en, som

blifvit utsedd till fullmäktig eller suppleant, utdrag af valprotokollet i
livad det honom angår; och galle detta protokollsutdrag såsom fullmakt
för den valde.

§ 29.

Derest utsedd fullmäktig är af förfall hindrad att uppdraget utföra,
har han att ofördröjligen derom göra anmälan hos styrelsen, som skyndsamt
inkallar vederbörande suppleant.

§ 30.

Till fullmäktiges ordförande förordnar Kongl. Mqj:t en bland fullmäktige
eller ock annan delegare; och eger ordföranden, äfven om han
icke är fullmäktig, rösträtt lika med sådan.

§ 31. .T

Sedan fullmäktige sammanträdt, blifve fullmakterna uppvisade och
granskade. Förekommer dervid anmärkning mot någons behörighet,
ege efter fullbordad granskning de fullmäktige, hvilkas fullmakter blifvit
godkända, att besluta öfver anmärkningen.

§ 32.

Fullmäktige hafva att anställa de i §§ 40 och 47 omförmälda val,
antaga instruktion för styrelsen och besluta om de andra frågor rörande
förvaltningen eller ändringar i reglementet, som af styrelsen eller någon
fullmäktig blifvit väckta, äfvensom att afgifva yttrande i ärenden, angående
hvilka Kongl. Magt kan infordra fullmäktiges uttalande.

Fullmäktiges beslut rörande ändring i reglementet eller instruktionen
för styrelsen vare gällande endast så vidt det af Kongl. Maj:t
efter underdånig hemställan gillas.

§ 33.

Fullmäktiges möte får icke utan Kongl. Maj:ts tillstånd fortvara
längre än femton dagar.

Förslag, som af fullmäktig väckes om ändring i reglementet, skall
för att kunna till afgörande hos fullmäktige företagas vara skriftligen affattadt.
och till styrelsen inkommet senast å femtonde dagen före mötets

öppnande eller, om denna är helgedag, å närmast föregående söckendag.
Öfver sådant förslag afgifve styrelsen vid mötets början yttrande.

§ 34.

De till fullmäktiges handläggning hörande ärenden må på särskilda
afdelningar beredas, om fullmäktige finna sådant lämpligt.

§ 35.

Vid möte föres öfver de ärenden, som förehafvas, fullständigt
protokoll. Ej må beslut i någon fråga fattas innan ordföranden förut
inhemtat, att fullmäktige anse öfverläggningen slutad, hvarefter proposition
framställes, så affattad, att den må kunna med ja eller nej besvaras.
Ordföranden tillkännagifve derefter, huru enligt hans uppfattning beslutet
utfallit, och befäste detsamma, der omröstning ej begäres, med
klubbslag. Åskas omröstning, skall den ske med slutna sedlar. Till
undvikande af lika röstetal skall vid omröstning angående sådan fråga,
som afgöres med enkel röstöfvervigt, en sedel uttagas och förseglad
afläggas förr, än sedlarne uppräknas. Finnas rösterna lika delade, varde
den aflagda sedeln öppnad. År pluralitet redan gifven, bör sedeln ouppbruten
genast förstöras.

Beträffande alla frågor, som röra förändring i detta reglemente,
fordras tre femtedelar af rösternas antal för att ändringen skall anses
beslutad. I andra frågor, likasom vid val, gälla de fleste rösterna. Skulle
vid val lika röstetal uppstå, verkställes lottning. Val af styrelseledamöter
och revisorer jemte suppleanter ske med slutna sedlar.

Den, som deltagit i afgörande af ett hos fullmäktige handlagdt
ärende, eger att emot det fattade beslutet låta i protokollet anteckna
reservation.

§ 36.

Innan fullmäktige åtskiljas, skola de till Kongl. Maj:t göra anmälan
om de af fullmäktige verkstälda val samt afgifva berättelse om kassans
tillstånd med tillkännagifvande tillika, huruvida fullmäktige funnit något
vid förvaltningen att anmärka. Derest under fullmäktiges möte beslut
fattats om ändring i reglementet eller instruktionen för styrelsen, skall
detta i berättelsen till Kongl. Maj:ts pröfning anmälas.

§ 37.

Skulle den enligt § 40 i detta reglemente verkstälda utredning
gifva vid handen, att kassans tillgångar icke motsvara dess förbindelser,
åligger det fullmäktige att besluta om de åtgärder, som i anledning
deraf finnas nödiga.

Vilja fullmäktige ej medgifva böjning af pensionsafgifterna, då
sådan på grund af nämnda utredning befinnes nödvändig för att kassans
förmåga att fullgöra sina förbindelser ej skall äfventyras, må Kongl.
Magt förordna om den minskning i pensionerna, som pröfvas erforderlig.

v:;r §38-

Fullmäktiges berättelse, jemte dervid gjorda reservationer, skall
genom styrelsens försorg till trycket befordras och delegarne tillhandahållas.
vr. <

§ 39.

Fullmäktig åtnjuter af kassans medel resekostnads- och traktamentsersättning,
enligt hvad för tredje klassen i gällande resereglemente finnes
bestämdt, för de af fullmäktigskapet föranledda resor till och från hufvudstaden
samt ersättning för den tid, hvarunder fullmäktiges sammanträde
räcker, med fem kronor för hvarje dag, då fullmäktigen är i hufvudstaden
bosatt eller i följd af annat allmänt uppdrag, för hvilket godtgörelse
åtnjutes, derstädes sig uppehåller, men eljest med tio kronor
om dagen.

Kassans förvaltning.

§ 40.

Kassan förvaltas af en styrelse, bestående af ordförande, som förordnas
af Kongl. Maj:t, samt fyra ledamöter, hvilka jemte ett lika antal
suppleanter väljas af fullmäktige vid hvarje lagtima möte för eu tid af
fem år, räknadt från början af det kalenderår, som näst efter valet infaller.
Styrelsen åtnjuter ersättning enligt stat.

Såväl ordföranden som ledamöterna och suppleanterna utses bland
kassans i Stockholm boende delegare.

Derjemte förordnar Kongl. Maj:t på styrelsens förslag inom eller
utom densamma för fem år i sender en i bedömandet af pensionsfrågor
från försäkringsteknisk synpunkt skicklig och förfaren man (konsulent)
hvilken det åligger:

att före hvarje lagtima möte verkställa en på försäkringstekniska
beräkningar grundad fullständig och noggrann utredning angående kassans
tillstånd och förmåga att fullgöra sina förbindelser;

att utföra de öfriga försäkringstekniska beräkningar, som styrelsen
pröfvar erforderliga; samt

att till styrelsen eller, om han finner förhållandena dertill föranleda,
hos Kongl. Maj:t göra framställning om de åtgärder, som han anser
vara för kassans bestånd och förkofran nödiga eller nyttiga.

År konsulenten ej medlem af styrelsen, vare han ändock skyldig,
när han kallas, att öfvervara styrelsens sammanträden, dervid han eger
rätt att deltaga i öfverläggningarna, men icke i besluten.

Skulle styrelsen i fråga, för hvars bedömande försäkringstekniska
beräkningar ansetts erforderliga, fatta beslut i strid med konsulentens
mening, skola såväl konsulentens yttrande som skälen för styrelsens
beslut i protokollet fullständigt upptagas.

§ 41.

Styrelsen åligger att handhafva kassans angelägenheter i enlighet
med detta reglemente och särskild för styrelsen utfärdad instruktion.
Ej må vid styrelsens sammankomst något beslut fattas, så vida ej minst
tre medlemmar af styrelsen äro tillstädes. År ordföranden hindrad att
bevista sammanträde, föres ordet af den, som de närvarande dertill utse.

Såsom styrelsens beslut gälle den mening, om hvilken de fleste
förena sig, men vid lika röstetal den mening, som biträdes af ordföranden.

Styrelsen eger förordna ombud att å kassans vägnar vid domstolar
och andra embetsmyndigheter föra kassans talan.

§ 42.

Till biträde vid förvaltningen anställas tjenstemän och vaktmästare
enligt särskild stat.

Såväl tjenstemännen som vaktmästaren utses och entledigas af
styrelsen samt njuta den aflöning, som i staten blifvit fastställd.

Tjenstemännens åligganden och göromålens fördelning bestämmas
af styrelsen uti särskildt utfärdad arbetsordning.

§ 43.

''.n; ’• .»''t''/y;2 Ut* jk t*.)’ :<Vj iVH»;1 i /ji.*,?.* IW)

Varda medel donerade till kassan; och finner styrelsen enligt beslut,
som vinner Kongl. Maj:ts fastställelse, att de böra mottagas, skola
medlen förvaltas i enlighet med gifvarens föreskrifter.

: i f f''7''S v i. ♦ill''*'': M i >■ Hi(l‘3 i O <31 7’^''f , \ »''• -tilj J ’''1 ;i >•''.»

t : *-V!:\T

Hos styrelsen skall föras liggare, som för hvarje delegare upptager
hans namn, födelsedag, tiden då han blef delegare, delaktighetsbeloppet,
dagen då delegare inträdt i gifte, hustruns och barnens namn
och födelsedagar samt, då deras rätt till framtida pension genom dödsfall
eller eljest upphör, dagen derför, så ock tiden för delegares afsked,

död eller utträde ur kassan. > •

Derjemte skall hos styrelsen föras liggare upptagande samtliga
pensionstagare, deras ålder, dag då pension beviljats, pensionens belopp
äfvensom dödsfall och derigenom eller af annan anledning intränad
förändring med afseende å pensioneringen.

§ 45.

Vederbörande myndigheter skola årligen i januari lemna styrelsen
de för fullgörande af föreskrifterna i nästföregående § erforderliga uppgifter
i enlighet med formulär, som af styrelsen utfärdas och tillsändas
myndigheterna; och ega desse att affordra delegare och pensionstagare
de för uppgifternas meddelande nödiga upplysningar.

§ 46.

För hvarje kalenderår uppgöres bokslut, som skall vara verkstäldt
inom utgången af april påföljande år.

§ 47.

Kassans räkenskaper och förvaltning skola hvarje år granskas af
tre revisorer, af hvilka minst två skola vara delegare.

Dessa revisorer jemte ett lika antal suppleanter väljas vid lagtima
möte, särskildt för då löpande kalenderår och särskild^ för hvarje
af derpå följande fyra år.

Revisorerna sammanträda å kassans lokal i Stockholm första helgfria
dagen i juni och böra under nästföregående april genom styrelsens
försorg kallas till sammanträdet.

Till revisorerna öfverlemne styrelsen berättelse angående nästföregående
årets förvaltning jemte dertill hörande räkenskaper, protokoll
och öfriga handlingar; och skall revisorernas berättelse, innefattande
särskildt yttrande angående ansvarsfrihet för styrelsen, före utgången af
juni aflemnas till styrelsen, hvilken har att inom nästföljande juli till
Kong! Maj:t ingifva sin berättelse tillika med revisionsberättelsen och
det yttrande, som af den senare må föranledas.

En hvar af revisorerna åtnjute ersättning med etthundra kronor
jemte rese- och traktamentsersättning för de af revisionen föranledda
resor till och från Stockholm enligt tredje klassen i gällande resereglemente.

§ 48. .

Sedan styrelsens och revisorernas berättelser inkommit, meddelar
Kongl. Maj:t styrelsen ansvarsfrihet för dess förvaltning eller låter vidtaga
de åtgärder, hvartill omständigheterna föranleda.

= , , § 49.

Kostnaderna för fullmäktiges sammanträden utgå af kassans medel
Öfriga förvaltningskostnader bestridas af staten.

§ 50.

Kassans styrelse och tjenstemän ege rätt att i alla de ärenden,
som angå kassan, begagna tjenstefrimärken och tjenstebrefkort.

§ 51.

Kongl. Maj:ts befallningshafvande äfvensom domstolar och andra
embetsmyndigheter böra utan uppehåll lemna kassans styrelse eller dess
ombudsman laga handräckning uti de ärenden, som röra kassan.

§ 52.

Åtal mot styrelsen och tjenstemännen anställes i balans- och räkenskapsmål
inför kammarrätten och i öfriga mål inför Svea hofrätt.

Utan föregånget åtal ege styrelsen skilja tjensteman och vaktmästare
från deras befattningar; dock vare sådant beslut icke gällande,
derest ej minst fyra af styrelsens medlemmar derom förenat sig; och
böra skälen till beslutet i protokollet antecknas. I det beslut må ändring
ej sökas.

§ 53.

Öfver styrelsens beslut i fråga om delaktighet i kassan, afgifter
till densamma och pensionsrätt må klagan föras hos Kongl. Maj:t genom
besvär, som vid talans förlust skola ingifvas till finansdepartementet
inom trettio dagar efter erhållen del af beslutet.

§ 54.

Detta reglemente skall träda i kraft den 1 januari nästkommande
år och eg a tillämpning jemväl på den, som enligt reglementet den 23
november 1888 är delegare i kassans enskilda enke- och pupillfond, med
iakttagande dock, att sådan delegare, ändå att ändring i klassindelningen
beträffande hans tjenst vidtagits, qvarstår i den klass, han förut tillhör;
att delegaren, derest han, enligt § 29 i sist sagda reglemente, vunnit
befrielse från årsafgift, skall fortfarande njuta denna befrielse till godo;
samt att dotter efter delegare, om hvilken här är nämndt, är berättigad
uppbära pension tills hon uppnår tjugofem års ålder eller dessförinnan
träder i äktenskap.

I fråga om den, som vid nästkommande års början redan är pensionstagare
i den enskilda fonden, äfvensom beträffande pensionering från
kassans allmänna enke- och pupillfond, tillämpas nu gällande bestämmelser.

Öfvergående stadganden.

§ 55.

Från den tid, då detta reglemente träder i kraft, skall kassan
fullgöra, utom egna förbindelser, jemväl samtliga de skyldigheter i afseende
på pensionering af tjenstemän, hvilka, enligt gifna bestämmelser,
åligga civilstatens pensionsinrättning.

Till fullgörande af nu nämnda åligganden ege kassan dels att såsom
sin egendom mottaga omförmälda pensionsinrättnings samtliga tillgångar,
dels ock, enär dessa tillgångar och kassans enskilda fond icke äro för
ändamålet tillräckliga, att, såsom här nedan stadgas, uppbära en särskild
afgift af dem, hvilka, då detta reglemente träder i kraft, redan äro delägare
i kassan.

I nämnda afseende åligge det en hvar sådan delegare, som tillhör
någon af de sju första klasserna och icke enligt äldre stadganden vunnit
befrielse från årsatgift, att årligen till kassan betala en särskild tilläggsafgift
af nio procent å delaktighetsbeloppet för den klass, i hvilken han,
när detta reglemente blifver gällande, skall erlägga årsafgift. Förhöjes
detta delaktighetsbelopp, skall tilläggsafgift, hvarom nu är sagdt, icke
utgå för förhöjningen.

Om tiden för tilläggsafgiftens upphörande, om afgiftens uppbörd,
redovisning och indrifning, om förmånsrätt till betalning för densamma,
äfvensom om särskild påföljd i visst fall för försummelse med afgiftens
erläggande, gälle hvad i §§ 13, 15, 17 och 19 stadgas beträffande årsafgifterna
till kassan.

§ 56.

I detta reglemente meddeladt stadgande, hvarigenom tjenst upptagits
till delaktighet i kassan, vare icke tillämpligt på den som är innehafvare
af tjensten när reglementet träder i kraft; dock må, under de i § 6 för
likartadt fall angifne förutsättningar, sådan tjensteinnehafvare kunna
vinna delegarerätt i kassan på de vilkor, som i § 16 föreskrifvas.

Delegare, som i detta reglemente blifvit upptagen i högre klass,
än den han förut tillhör, må ock, under enahanda förutsättningar och
vilkor, kunna bereda sig förhöjning i sitt delaktighetsbelopp genom
inträde i den högre klassen.

År delegare på grund af äldre bestämmelser delaktig i kassan för
två tjänster, skall pension efter honom beräknas efter delaktighetsbeloppet
i den klass, som är näst öfver den, han tillhör vid dödsfallet.

Der förut varande delegare i kassan, i anseende till indragning af
hans tjenst eller af orsak, att delaktighet för tjensten ansetts icke för
framtiden böra ega rum, ej är upptagen i klassindelningen, skall reglementet
ändock tillämpas på honom med iakttagande, att han, med afseende
på delaktighetsbeloppet, hänföres till samma klass, som han
enligt reglementet den 23 november 1888 tillhör.

§ 57.

I afseende på kassans förvaltning skola tillsvidare i allt, om hvilket
icke finnes i detta reglemente särskildt stadgadt, i tillämpliga delar
gälla de föreskrifter, hvilka äro för civilstatens pensionsinrättning meddelade
genom instruktion för denna inrättnings direktion och reglementet
angående utlåning m. m. utur de under direktionens förvaltning ställda
fonder.

I enlighet med gällande föreskrifter skola af kassan fortfarande
förvaltas såväl dess allmänna enke- och pupillfond, som ock den med
kassan förenade kapital- och lifränteförsäkringsanstalten.

Alla de till civilstatens pensionsinrättning redan gjorda donationer
skola ock emottagas af kassan och förvaltas af styrelsen i öfverensstämmelse
med gifvarnes föreskrifter.

§ 58.

Den direktion, som då reglementet träder i kraft handhar civilstatens
pensionsinrättning och den dermed förbundna enke- och pupillkassan,
fortfare med förvaltningen intill slutet af det kalenderår, under
hvilket val af styrelseledamöter varder enligt detta reglemente af fullmäktige
förrättadt.

Den nuvarande öfverkommissarien skall vara ledamot i styrelsen;
och i följd deraf skola, så länge han qvarstår i sin befattning, vid val
af styrelse utses endast tre ledamöter.

§ 59.

När tjensteman i kassan afgår, skall hans tjenst tillsättas endast
på förordnande tillsvidare i afbidan på den reglering af tjensterna i
kassan, som må finnas behöflig.

§ 60.

Skulle mer än fem år förflyta från sista ordinarie sammanträde
af fullmäktige för delegarne i civilstatens pensionsinrättning intill dess
fullmäktige enligt detta reglemente första gången sammanträda till
lagtima möte, förordnar Kongl. Maj:t, efter anmälan af direktionen,
revisorer för hvarje år, för hvilket revisorer icke blifvit af fullmäktige
utsedde.

Förslag till nådig kungörelse

om upphörande efter hand af civilstatens pensionsinrättnings verksamhet
för pensionering af tjensteman m. in.

Vi Oscar etc. göre veterligt: Sedan Vi, efter hörande af fullmäktige
för delegarne i civilstatens pensionsinrättning, funnit godt bestämma, att
pensionering af tjenstemän från nämnda inrättning må inskränkas till
dem, som vid utgången af innevarande år äro pensionstagare eller delegare
i inrättningen, och efter deras afgång upphöra, så hafve Vi, som
i sammanhang med utfärdande denna dag af förnyadt reglemente för
civilstatens enke- och pupillkassa föreskrifvit, att denna kassa skall mot
vissa vilkor från sagda tid fullgöra nämnda pensionering af tjenstemän,
velat härigenom förordna, att det för civilstatens pensionsinrättning den
23 november 1888 fastställda reglemente skall efter den 31 december
innevarande år lända till efterrättelse endast för så vidt genom reglementet
bestämmes den rätt, hvilken vid detta års slut pensionstagare
och delegare tillkommer, med iakttagande likväl, att begrafningshjelp
må uppbäras endast af sterbhus efter den, som vid samma års slut är
pensionstagare; och må i följd af hvad i denna kungörelse blifvit stadgadt
delegare icke efter nämnda tidpunkt flyttas till annan pensionsklass, än
han då tillhör.

j"’: ''<)''jI

Utdrag af protokollet, hållet vid civilstatens herrar fullmäktiges
sammanträden i Stockholm följande dagar år 1897.

Den 5 november.

Närvarande:

Herr ordföranden, presidenten A. Östergren

jemte samtlige herrar fullmäktige nämligen

Herr justitiekansleren J. E. Elliot,

» kanslisekreteraren S. T. Berger,

» professoren A. Lindstedt,

» revisorn A. W. Kinberg,

» hofrättsfiskalen H. W. Zethelius,

» postexpeditören A. K:son Bergman,

» assessoren A. Romberg,

» hofrättsrådet J. A. Lundahl,

)) fängelsedirektören F. Liljenroth,

» landskamreraren J. Malmberg,

» förste landtmätaren A. W. Lodén,

» landskamreraren G. Gasslander,

T> häradshöfdingen, f. d. assessoren L. H. Montelius,

» häradshöfdingen A. Waldenström,

» landssekreteraren J. Hambraeus,

» kammarrättsrådet J. Östberg,

» landssekreteraren C. G. Hafström,

» häradshöfdingen, f. d. assessoren C. L. Hessle,
d landssekreteraren M. Zachrison,

» kronofogden A. Cervin,

» kommissionslandtmätaren L. G. Söderblom,

)) häradshöfdingen A. Åhrling.

§ 3.

Föredrogs å nyo kansliafdelningens utlåtande n:o 1 i anledning af
Kongl. Maj:ts nådiga remiss den 23 juli 1897, hvarigenom föreskrifvits,

att herrar fullmäktige skulle afgifva förnyadt underdånigt utlåtande öfver
pensionskomiténs den 28 maj 1894 afgifna betänkande samt till Kongl.
Maj:t inkomma med förslag till en efter vissa grunder organiserad enkeoch
pupillkassa för civilstaten.

I enlighet med hvad afdelningen tillstyrkt beslöto herrar fullmäktige
att i sitt underdåniga utlåtande i anledning af den nådiga remissen
förklara, att äfven om pensionsväsendet för tjenstemän icke skulle blifva
ordnadt genom en gemensam pensionslag på det af pensionskomitén
föreslagna sätt, utan i afseende derå komme att, såsom statskontoret
tillstyrkt, fortfarande gälla de pensionsvilkor, hvilka bestämts vid antagande
af lönestat för hvarje verk eller kår, civilstatens pensionsinrättnings
verksamhet för tjenstemäns pensionering enligt fullmäktiges omdöme
i allt fall kunde upphöra.

Vidare hade afdelningen hemställt, att herrar fullmäktige vid afgifvandet
af nämnda förklarande dock måtte vidhålla den åsigt, hvilken
fullmäktige tidigare uttalat och statskontoret äfven biträdt, att tjensteinnehafvare,
hvilka redan genom erlagda afgifter grundlagt åt sig eventuel
rätt till tidigare pension från tjenstemannafonden, icke borde kunna
utan eget medgifvande helt och hållet afhändas denna rätt.

Efter föredragning häraf yrkades dels bifall till afdelningens hemställan
oförändrad, dels, af herr kanslisekreteraren Berger, godkännande
af samma hemställan med den ändring, att orden »helt och hållet» uteslötes,
och dels, af herr kammarrättsrådet Östberg, afslag å afdelningens
hemställan; och då propositioner på de särskilda yrkandena framställdes,
hördes blandade ja och nej, hvarvid herr presidenten och ordföranden
ansåg propositionen på bifall till afdelningens förslag vara med öfvervägande
ja besvarad.

Votering begärdes, och sedan herr kammarrättsrådet Östbergs
yrkande antagits till kontraproposition, uppsattes och godkändes följande
voteringsproposition:

»Den, som bifaller hvad afdelningen i denna del hemställt,

röstar ja,

den, det ej vill,

röstar nej;

Vinner nej, hafva herrar fullmäktige godkänt det af herr kammarrättsrådet
Östberg framställda yrkande.»

Voteringen företogs med slutna sedlar, af hvilka en, förseglad,
undantogs, och utföll med 16 ja mot 6 nej, i följd hvaraf herrar fullmäktige
godkänt hvad afdelningen hemställt.

Herr kanslisekreteraren Berger anmälde sin reservation mot detta
beslut, så vidt derigenom kunde anses hafva godkänts den uppfattning,
att de nu varande delegarne kunna utan eget medgifvande väl icke helt
och hållet af händas sin redan förvärfvade rätt till pension från tjenstemannafohden
vid tidigare ålder än den för rätt till pension från allmänna
indragningsstaten bestämda, men likväl till någon del beröfvas
samma rätt, derigenom att den ålder, vid hvilken pension från tjenstemannafonden
erhölles, blefve högre än 55 år.

Innan herrar fullmäktige öfvergingo till behandlingen af det inom
afdelningen utarbetade, vid dess utlåtande fogade förslag till förnyadt
nådigt reglemente för civilstatens enke- och pupillkassa, begärdes ordet
af herr fängelsedirektören Liljenroth, som uppläste ett skriftligt anförande
af denna lydelse:

»Då jag anser, dels att den i »öfvergående stadganden» föreslagna
tilläggsafgifien är för hög att med jemnmod och utan svårighet kunna
bäras af en mängd delegare, dels att nämnde afgift .ej är behöflig, yrkar
jag återremiss af förslaget i sin helhet med begäran alt beräkningarne
grundas på följande förutsättningar:

1. Att inga tjenstemannapensioner beviljas sedan nya reglementet
vunnit stadfästelse.

2. Att statsverket öfvertager pensioneringen af alla de posttjenstemän,
hvilka redan nu åtnjuta eller före fastställelsen af nya reglementet
komma att åtnjuta pension både från civilstatens pensionsinrättning och
från postverket, en förutsättning så mycket billigare som dessas rätt att
här erhålla pension måhända kan sägas ej vara direkt stridande mot
reglementets ordalydelse, men strider så mycket mer mot dess anda och
dess ändamål.

3. Att ingen ny sjuklighetspension beviljas från den dag nya
reglementet fastställes.

4. Att pension för barn upphör från och med den dag det fyllt 21 år.

5. Att de vid nya reglementets fastställelse i tjenst varande delegare
ej ega rätt till begrafningshjelp.

6. Att alla delegare erlägga årsafgift så länge de i statens tjenst
qvarstå.

7. Att delegare, som afgår ur statens tjenst med pension före
fyllda 68 år, erlägger årsafgift tills han uppnått nämnda ålder.

8. Att alla delegare, som vid nya reglementets fastställelse äro i
tjenst, öfvergå i den nya kassan och i den klass de förut tillhöra.

9. Att alla ponsionsinrättniugens tillgångar öfverlemnas med full
eganderätt. till nya kassan.

Kapitalvärdet af
den vinst, sam
uppstår i följd
af nedanstående
förutsättningar i
punkt: 1, 2, j o. 6.

1. Kr. 960,000

2. Kr. 250,000

Jt. Kr. 100,000

6. Kr. 100,000

Tr. Kr. 1,ilo,000

° _ 10. Att årliga afgiften bestämmes till tjugoen procent af del aktighetsbeloppet.

Om ofvanstående förutsättningar antagas för gifna och af fullmäktige
beslutade i hvad pa dem ankommer, behöfs säkerligen ingen
tilläggsafgift, och då dertill kommer såsom ett obestridligt faktum att
inrättningens, fonder förlidet år gåfvo i genomsnitt 4,1 procent samt
man med visshet kan antaga att de ännu flera år komma att gifva
öfver 3 | procent, så att dessa, beräkningarne Överskjutande räntor kunna
anses motsvara en kapitaltillgång af cirka 250,000'' kronor, tror jag att
man skall komma till det glädjande resultat att de föreslagna retroaktivafgifterna
kunna något nedsättas, hvarigenom en välbehöflig om ock
måhända ringa lindring kunde tillskyndas de nya delegarne vid inträdet,
en lindring, som äfven i någon mån komme de gamla delegarne
till del då de efter öfvergången vunne befordran och flyttades
i högre klass.» ? !

Efter uppläsandet häraf tilläde herr fängelsedirektören Liljenroth,
att då hans anmärkningar icke egentligen vore riktade mot sjeifva förslaget
till reglemente utan företrädesvis afsåge de öfvergående stadgande11^.
yrkandet om återremiss icke torde utgöra hinder för herrar fullmäktige
att nu granska reglementsförslaget.

Vidare anförde herr fängelsedirektören Liljenroth, att han ansåge
den föreliggande frågan vara af den beskaffenhet, att tre femtedelar af
rösternas antal erfordrades för att proposition på hvad afdelningen föreslagit
skulle anses bifallen.

I anledning häraf yttrade herr presidenten och ordföranden, att
han funne föreskrifterna i reglementena för civilstatens pensionsinrättning
och dess enke- och pupillkassa om qvalificerad röstberäkning icke
vara tillämpliga i annat fall, än då fullmäktige för sin del hafva att
afgöra, huruvida en föreslagen ändring af gällande reglemente skall
antagas eller förkastas, och att, då sådan fråga icke nu förelåge, herr
ordföranden förklarade, att i förestående votering den mening, som erhölle
de flesta rösterna, skulle anses vara af herrar fullmäktige godkänd.

Då herrar fullmäktige nu skulle företaga granskning af förslaget
till reglemente, paragraf efter paragraf, förklarade herrar fullmäktige,
att derest beslut, som komme att fattas rörande bestämmelser i förslaget,
skulle anses påkalla jemkningar i redaktionen af sådana reglementsbestämmelser,
som redan förut under ärendets behandling blifvit lemnade
utan anmärkning, herrar fullmäktige vore oförhindrade att vidtaga sådana
jemkningar.

I fråga om den benämning, den ombildade anstalten skulle hafva,

hade herrar häradshöfdingen Montelius, assessoren Romberg och förete
landtmätaren Lodén varit af en från afdelningens beslut skiljaktig mening
och hemställt, att åt den ombildade anstalten måtte gifvas oförändradt
samma namn, som af ålder varit och ännu är åt pensionsinrättningen
gifvet; att således förslaget måtte kallas »förslag till förnyadt
reglemente för civilstatens pensionsinrättning», samt att de med anledning
häraf nödiga förändringar måtte vidtagas.

Herr justitiekansleren Elliot hemställde, att med behandlingen af
frågan om den ombildade anstaltens benämning måtte få tills vidare
anstå, hvaremot herr häradshöfdingen Montelius yrkade, att herrar fullmäktige
skulle nu fatta beslut i denna fråga.

Då propositioner på dessa yrkanden framställdes, biföllo herrar
fullmäktige hvad herr justitiekansleren Elliot hemställt.

I afseende å redaktionen af § 1 hemställde herr kanslisekreteraren
Berger, att orden »tjensteinnehafvare, hvilka enligt detta reglemente äro
skyldiga att vara» måtte utgå, hvaremot herr justitiekansleren Elliot
yrkade, att herrar fullmäktige måtte godkänna denna § oförändrad; och
då propositioner på dessa yrkanden framställdes, godkändes hvad herr
justitiekansleren Elliot hemställt.

Beträffande § 2 anmärkte herr justitiekansleren Elliot, att bland
der uppräknade verk och stater förekomme Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
jemte »distrikten»; och hemställde herr justitiekansleren, att
ordet »distrikten» måtte utbytas mot ordet »distriktscheferna».

Denna hemställan bifölls.

Deremot afslogo herrar fullmäktige yrkanden, som framställdes
dels af herr kanslisekreteraren Berger derom, att orden »Meteorologiska
centralanstalten» måtte utbytas mot orden »Statens meteorologiska centralanstalt»,
dels ock af herr landssekreteraren Hafström derom, att
Flyinge hingstdepot måtte intagas bland de verk och stater, inom hvilka
skyldighet att deltaga i kassan skulle ega rum.

Herr hofrättsfiskalen Zethelius påpekade, att bland de i § 2 uppräknade
verk och stater förekomme väl civilstatens pensionsinrättning
men icke den ombildade anstalten.

Herrar fullmäktige funno delta yttrande för närvarande icke föranleda
till annan åtgärd än ett förklarande, att herrar fullmäktige,
sedan frågan om den ombildade anstaltens benämning blifvit afgjord,
ville, jemlikt förut i dag fattadt beslut, tillse huruvida någon redaktionsjemkning
i det hänseende, herr hofrättsfiskalen Zethelius’ yttrande afsåge,
kunde vara erforderlig.

I öfrigt godkändes hvad afdelningen rörande § 2 föreslagit.

På sätt afdelningen hemställt, beslöto herrar fullmäktige, att första
stycket af § 3 skulle lyda sålunda:

»Nedannämnde — — — klasser:»

Herr justitiekansleren Elliot hemställde, att då förste provinsialläkare,
så vidt de vore på ordinarie stat, alltid tillika vore provinsialläkare,
samt det vid sådant förhållande vore öfverflödigt att i klassindelningen
nämna dem särskild!, orden »förste provinsialläkare» måtte
uteslutas; och biföllo herrar fullmäktige denna hemställan.

Herr kanslisekreteraren Berger yrkade, att provinsialläkare, hvilka
enligt hans åsigt borde tillhöra andra klassen, måtte uteslutas ur den
första, hvaremot herr häradshöfdingen Montelius yrkade, att dessa embetsmän
måtte hänföras till första klassen, på sätt aldelningen föreslagit.

Då propositioner på dessa yrkanden framställdes, hördes blandade
ja och nej, hvarjemte votering begärdes.

Härefter uppsattes och godkändes följande voteringsproposition:

»Den, som bifaller hvad herr kanslisekreteraren Berger föreslagit
i fråga om den klass, hvilken provinsialläkare skola tillhöra,

den, det ej vill,

röstar ja,
röstar nej;

Vinner nej, hafva herrar fullmäktige godkänt hvad afdelningen i
detta hänseende föreslagit.»

Voteringen företogs med slutna sedlar, af hvilka en undantogs
och förseglades, samt utföll med 6 ja mot 16 nej, i följd hvaraf herrar
fullmäktige beslutit att upptaga provinsialläkarne i första klassen.

Emot beslutet anmälde herrar kanslisekreteraren Berger, revisorn
Kinberg, kammarrättsrådet Östberg och landssekreteraren Hafsström en
reservation, så lydande:

»Emot herrar fullmäktiges beslut att provinsialläkarne skola tillhöra
första delaktighetsklassen reservera vi oss på den grund, att provinsialläkarnes
lön och pension från statsverket uppgå till ungefärligen
samma belopp, som i sådant afseende åtnjutes af delegarne i andra
klassen. Skola, såsom skett, de oberäkneliga extra inkomster, som
läkarne kunna erhålla af tjensten, läggas till grund för klassifikationen,
äro ett stort antal embetsmän icke minst af dem, som upptagits i andra
och tredje klasserna, med lika skäl berättigade att uppflyttas i högre
klass.»

Vidare beslöto herrar fullmäktige att i sitt förslag till reglemente

upptaga såsom till första klassen körande samtlige de öfrige tjensteinnehafvare,
som enligt afdelningens förslag hänförts till denna klass.

dl?ej--.''.! Tv! '' D fc''u- v/tutC''!?!'' "... £’•''>;[ ;.f. ■ ■ ''V''- ''

• -r: •'' ■ : A »V* *]k‘ <:>i :i mgi» do i''".:

Den 6 november.

Närvarande:

Herr presidenten och ordföranden jemte samtlige herrar fullmäktige.

§ 2.

Fortsattes behandligen af kansliafdelningens utlåtande n:o 1 och
granskningen af det med samma utlåtande öfverlemnade förslaget till
förnyadt reglemente för civilstatens enke- och pupillkassa.

Vid föredragningen af frågan om de tjensteinnehafvare, som borde
tillhöra andra klassen, begärdes först ordet af herr förste landtmätaren
Lodén, som yrkade, att förste landtmätarne, i afdelningens förslag hänförda
till tredje klassen, måtte i det förslag, som herrar fullmäktige
komme att afgifva, upptagas i andra klassen.

Herr presidenten och ordföranden framställde propositioner dels
på bifall till detta yrkande och dels på afslag å detsamma; och hördes
dervid blandade ja och nej, hvarjemte votering begärdes.

Härefter uppsattes och godkändes följande voteringsproposition:

»Den, som bifaller hvad herr förste landtmätaren Lodén föreslagit
i fråga om den klass, förste landtmätare böra tillhöra,

röstar ja, i cr

den, det ej vill,

röstar nej;

Vinner nej, hafva herrar fullmäktige afslagit samma förslag.»

Voteringen företogs med slutna sedlar, af hvilka en, förseglad,
undantogs, och utföll med 13 ja mot 9 nej, i följd hvaraf herrar fullmäktige
beslutit att i sitt reglementsförslag upptaga förste landtmätarne
i andra klassen.

Herr landskamreraren Gasslander yrkade, att landträntmästarne
skulle få tillhöra andra klassen, å hvilket yrkande herr häradshöfclingen
Montelius hemställde om afslag.

Då propositioner framställdes, hördes blandade ja och nej, hvarvid
herr presidenten och ordföranden ansåg propositionen på afslag å herr
landskamreraren Gasslanders yrkande vara med öfvervägande ja besvarad.

Sedan votering blifvit begärd, uppsattes och godkändes följande
.voteringsproposition:

»Den, som afslår hvad herr landskamreraren Gasslander hemställt
i fråga om den klass, landträntmästare böra tillhöra,

röstar ja,

den, det ej vill,

röstar nej;

Vinner nej, hafva herrar fullmäktige bifallit samma hemställan.»

Voteringen företogs med slutna sedlar, af hvilka en, förseglad,
undantogs, och utföll med 15 ja mot 7 nej, i följd hvaraf yrkandet om
landträntmästarnes upptagande i andra klassen afslagits.

Herr hofrättsrådet Lundahl hemställde, att sekreteraren i hofrätten
öfver Skåne och Blekinge måtte, i likhet med sekreterarne i Svea och
Göta hofrätter, hänföras till första klassen i stället för den andra, i
hvilken han enligt afdelningens förslag upptagits.

Sedan herr hofrättsfiskalen Zethelius yrkat afslag å samma hemställan,
framställdes propositioner på de särskilda yrkandena, hvarvid
hördes blandade ja och nej; och ansåg herr presidenten och ordföranden
propositionen på afslag å herr hofrättsrådet Lundahls hemställan vara
med öfvervägande ja besvarad.

Votering begärdes, hvarefter uppsattes och godkändes följande
yoteringsproposition:

»Den, som afslår hvad herr hofrättsrådet Lundahl hemställt i
fråga om den klass, sekreteraren vid hofrätten öfver Skåne och Blekinge
skall tillhöra,

- röstar ja,

den, det ej vill,

röstar nej;

Vinner nej, hafva herrar fullmäktige bifallit samma hemställan.»

Voteringen företogs med slutna sedlar, af hvilka en undantogs
och förseglades; och sedan vid sammanräknandet af de öfriga sedlarne
rösterna befunnits vara lika delade eller elfva å hvardera sidan, öppnades
den förseglade sedeln, hvilken befanns innehålla nej; och hade
herrar fullmäktige följaktligen besluta, att sekreteraren vid hofrätten
öfver Skåne och Blekinge skulle tillhöra första pensionsklassen och således
uteslutas ur den andra.

Herr landssekreteraren Hafström yrkade, att distriktschefer i väg -

och vattenbyggnadsdistrikten, i afdelningens förslag -upptagna i tredje
klassen, måtte af herrar fullmäktige hänföras till andra klassen.

Herr härädshöfdingen Montelius yrkade, att afdelningens förslag i
denna del måtte godkännas; och då propositioner på de särskilda yrkandena
framställdes, hördes blandade ja och nej, hvarjemte votering begärdes.

Härefter uppsattes och godkändes följande voteringsproposition:

»Den, som bifaller afdelningens förslag i fråga om den klass, distriktschefer
i väg- och vattenbyggnadsdistrikten böra tillhöra,

Vinner nej, hafva herrar fullmäktige bifallit det af herr landssekreteraren
Hafström väckta förslag.»

Voteringen företogs med slutna sedlar, af hvilka en aflådés och
förseglades, och utföll med 15 ja mot 7 nej, i följd hvaraf herrar fullmäktige
godkänt afdelningens förslag i denna del.

I öfrigt erinrades intet mot afdelningens förslag, så vidt det afsåge
de tjensteinnehafvare, som skulle tillhöra andra klassen.

Herrar fullmäktige beslöto, att samtlige de tjensteinnehafvare, söm
afdelningen upptagit i tredje klassen, skulle i herrar fullmäktiges förslag
hänföras till samma klass, dock med undantag af förste landtmätarne,
om hvilka herrar fullmäktige förut i dag fattat beslut.

Derjemte hemställde herr kronofogden Cervin, att jemväl häradsskrifvare,
hvilka afdelningen upptagit i fjerde klassen, måtte af herrar
fullmäktige hänföras till den tredje.

Herr presidenten och ordföranden framställde propositioner på
bifall till och afsläg ä detta yrkande; och hördes dervid blandade ja
och nej, hvarjemte votering begärdes.

Voteringsproposition uppsattes och godkändes, så lydande:

»Den, som bifaller herr kronofogden Cervins hemställan i fråga
om den klass, häradsskrifvare böra tillhöra,

Vinner nej, hafva herrar fullmäktige afslagit samma hemställan.»
Voteringen företogs med slutna sedlar, af hvilka en undantogs
och förseglades, och utföll med 16 ja mot 6 nej, i följd hvaraf herrar

■"''.m

den, det ej vill,

röstar ja,
röstar nej;

den, ej det vill,

röstar ja,
röstar nej;

fullmäktige beslutit att i sitt reglementsförslag upptaga häradsskrifvare
i tredje klassen.

I sitt reglementsförslag hade afdelningen i fjerde klassen upptagit
»kassörer utom de i andra och femte klasserna upptagna».

Herr landssekreteraren Hafström hemställde, att de ur afdelningens
förslag anförda orden måtte helt och hållet uteslutas, enär några andra
kassörer än de i andra och femte klasserna upptagna icke skulle finnas
anställde vid något af de verk och stater, inom hvilka skyldighet att
deltaga i kassan skall ega rum.

Herrar fullmäktige förklarade sig vilja i afvaktan på närmare utredning
beträffande anmärkta förhållandet låta anstå med fattande af
beslut i anledning af herr landssekreteraren Hafströms hemställan.

Herr kronofogden Cervin yrkade, att länsmän, i afdelningens förslag
hänförda till sjette klassen, måtte af herrar fullmäktige upptagas
i femte klassen.

Herr landssekreteraren Hafström yrkade afslag å herr kronofogden
Cervins framställning; och då propositioner på de särskilda yrkandena
gjordes, hördes blandade ja och nej, hvarjemte votering begärdes.

Härefter uppsattes och godkändes följande voteringsproposition:

»Den, som bifaller afdelningens förslag derutinnan, att länsmän
ansetts böra tillhöra icke femte utan sjette klassen,

röstar ja,

den, det ej vill,

röstar nej;

Vinner nej, hafva herrar fullmäktige godkänt det af herr kronofogden
Cervin väckta förslag.»

Voteringen företogs med slutna sedlar, af hvilka en undantogs
och förseglades, samt utföll med 14 ja mot 8 nej, i följd hvaraf herrar
fullmäktige godkänt afdelningens förslag i denna del.

Vidare beslöto herrar fullmäktige, att ordet »kammarskrifvare»,
intaget under sjette klassen, skulle utgå, enär några delegare med denna
benämning icke funnes.

I öfrigt godkändes hvad afdelningen föreslagit i fråga om de
tjensteinnehafvare, som skulle tillhöra en hvar af femte, sjette, sjunde,
åttonde och nionde klasserna.

Herrar fullmäktige godkände de begge sista styckena af § 3 endast
med de redaktionsjemkningar att dels i näst sista stycket, som
börjades med »Har någon i anledning af tillernad reglering af verk
eller stat etc.»,, ordet »tillernad» skulle utbytas mot ordet »ifrågasatt»,

dels ock att i sista stycket, som afslutades med »och anmäle beslutet
derom hos fullmäktige för den ändring i reglementet, som deraf föranledes»,
orden »beslutet derom» skulle utbytas mot ordet »ärendet».

Herr revisorn Kinberg, som förut anmält reservation mot beslutet
om provinsialläkarnes upptagande i första klassen, reserverade sig nu
mot alla de öfriga beslut, genom b vilka i herrar fullmäktiges reglementsförslag
tjensteinnehafvare komme att upptagas i högre klasser än de
enligt nu gällande reglemente tillhöra.,

I § 4, första stycket, hade afdelningen föreslagit, att tjensteinnehafvares
delaktighet i kassan skulle inträda från och med månaden näst
efter den, under hvilken han utnämnts till tjenst, hvarmed vore förenad
skyldighet för honom att ingå såsom delegare i kassan.

Efter föredragning häraf yrkades dels att afdelningens förslag i
denna del måtte bifallas, dels, af herr häradshöfdingen Waldenström,
att tjensteinnehafvares delaktighet skulle inträda från och med den dag,
då han utnämnts till tjensten, dock utan skyldighet för honom att erlägga
afgift förr än från och med månaden näst efter utnämningen,
dels ock, af herr fängelsedirektören Liljenroth, att delaktigheten skulle
inträda från och med utnämningsdagen med vilkor att afgift skall erläggas
från och med början af den månad, under hvilken delaktigheten börjar.

Då propositioner på dessa yrkanden framställdes, hördes blandade
ja och nej, hvarvid herr presidenten och ordföranden förklarade sig
anse propositionen på bifall till afdelningens förslag vara med öfvervägande
ja besvarad.

För att få utrönt, hvilket af de begge öfriga yrkandena skulle antagas
till kontraproposition, framställde herr presidenten och ordföranden
särskilda propositioner på dessa yrkanden; och hördes äfven dervid
blandade ja och nej, hvarjemte votering begärdes.

Härefter uppsattes och godkändes följande voteringsproposition:

»Den, som vill att till kontraproposition skall antagas herr häradshöfdingen
Waldenströms förslag,

röstar ja,

den, det ej vill,

röstar nej;

Vinner nej, hafva herrar fullmäktige till kontraproposition antagit
herr fängelsedirektören Liljenroths förslag.»

Voteringen företogs med slutna sedlar, af hvilka en undantogs
och förseglades, och utföll med 10 ja mot 12 nej.

Sedan genom denna votering blifvit bestämdt, att herr fängelse -

direktören Liljenroths förslag skulle antagas till kontraproposition i hufvudvoteringen,
uppsattes och godkändes följande voteringsproposition:

»Den, som godkänner afdelningens förslag till lydelse af första
stycket i § 4,

den, det ej vill,

röstar ja,
röstar nej;

Vinner nej, hafva herrar fullmäktige beslutit, att lydelsen af samma
stycke skall afmattas i öfverensstämmelse med det af herr fängelsedirektören
Liljenroth väckta förslag.»

Voteringen företogs med slutna sedlar, af hvilka en, förseglad,
unda,ntogs, och utföll med 18 ja mot 4 nej, i följd hvaraf herrar fullmäktige
godkänt afdelningens förslag i denna del.

Andra stycket af § 4 i reglementsförslaget godkändes af herrar
fullmäktige.

Oen 8 november förmiddagen.

Närvarande:

Herr presidenten och ordföranden jemte samtlige herrar fullmäktige.

§ 2-

Fortsattes granskningen af det med kansliafdelningens utlåtande
n:o 1 öfverlemnade förslag till förnyadt reglemente för civilstatens enkeoch
pupillkassa.

Förslagets § 5 godkändes af herrar fullmäktige.

Herr kanslisekreteraren Berger hemställde derefter, ptt till hvad,
denna § innehölle måtte fogas ett nytt stadgande af denna lydelse:

»Delegare, som företer läkareintyg att han är frisk, enligt formulär,
som af styrelsen godkännes, må bereda sig delaktighet i högre klass,
än han enligt detta reglemente eljest tillhör, derigenom att han till
kassan inbetalar retroaktivafgift, beräknad så, som i § 14 omförmäles,
med tillägg af det belopp, som styrelsen enligt försäkringstekniska grunder
kan finna erforderligt. Sådan förhöjning skall taga sin början endast
vid jemnt kalenderår.»

Sedan afslag härå blifvit yrkadt, framställde herr presidenten och

ordföranden propositioner på de särskilda yrkandena; och hördes dervid
blandade ja och nej, hvarjemte votering begärdes.

Voteringsproposition uppsattes och godkändes, så lydande:

»Den, som vill att § 5 bibehålies oförändrad utan det af herr
kanslisekreteraren Berger föreslagna tillägg,

den, det ej vill,

röstar ja,
röstar nej;

Vinner nej, hafva herrar fullmäktige godkänt herr kanslisekreteraren
Bergers förslag.»

Voteringen företogs med slutna sedlar, af hvilka en, förseglad,
undantogs, och utföll med 20 ja mot 2 nej, i följd hvaraf § 5 skulle
bibehållas oförändrad i enlighet med afdelningens förslag.

§ 6 godkändes.

Sedan första stycket af § 7 blifvit föredraget, yrkades dels godkännande
af detsamma i enlighet med afdelningens förslag, dels, af herr
landssekreteraren Hafström, godkännande af samma stycke med den
ändring att ordet »äkta» framför »barn» skulle utgå, och dels, af herr
fängelsedirektören Liljenroth, återremiss af samma § till kansliafdelningen
för omredigering i syfte, att af stycket komme att. framgå, att äkta barn,
äfven de som äro födda utom äktenskap, äro pensionsberättigade.

Då propositioner på dessa yrkanden framställdes hördes blandade
ja och nej, hvarvid herr presidenten och ordföranden ansåg propositionen
på bifall till afdelningens förslag vara med öfvervägande ja besvarad.

Votering begärdes, och sedan till kontraproposition antagits herr
landssekreteraren Hafströms yrkande, uppsattes och godkändes denna
voteringsprosition:

»Den, som godkänner afdelningens förslag beträffande första stycket
af denna §,

den, det ej vill,

röstar ja,
röstar nej;

Vinner nej, hafva herrar fullmäktige godkänt herr landssekreteraren
Hafströms förslag.»

Voteringen företogs med slutna sedlar, af hvilka en, förseglad,
unda.ntogs, och utföll med 18 ja mot 4 nej, i följd hvaraf herrar fullmäktige
godkänt afdelningens förslag i denna del.

Beträffande andra stycket i § 7 föreslog herr kanslisekreteraren
Berger, att detsamma^ såsom obehöflig!, måtte helt och hållet utgå.

Sedan godkännande af afdelningens förslag jemväl yrkats, blef,
vid framställda propositioner, sistnämnda yrkande af herrar fullmäktige
godkändt.

§§ 8 och 9 godkändes.

I fråga om § 10 hemställde herr kanslisekreteraren Berger, att
slutorden »der ej visas, att barnet uppfostras af henne» måtte utbytas
mot »der ej visas, att hon icke drager försorg om barnet».

Sedan bifall till afdelningens förslag beträffande denna § jemväl
blifvit. yrkadt, godkändes detta sistnämnda yrkande.

§§ 11 och 12 godkändes.

I fråga om § 13 hemställde herr fängelsedirektören Liljenroth om
återremiss för omredigering i syfte, att den som qvarstode i tjenst efter
fyllda 68 år skulle fortfara att under hela tjenstetiden erlägga år6afgift.

I enlighet med jemväl framstäldt yrkande godkände herrar fullmäktige
afdelningens förslag till § 13.

Efter föredragning af § 14 yrkades dels att denna § måtte godkännas
enligt afdelningens förslag och dels, af herr hofrättsfiskalen
Zethelius, att samma § måtte ändras sålunda, att första stycket erhölle
denna lydelse:

»Retroaktivafgift skall betalas till kassan för en hvar, hvilken, efter
det han fyllt 21 år, vinner delaktighet i kassan eller förhöjning af sitt
delaktighetsbelopp.»

Då propositioner på de särskilda yrkandena framställdes, hördes
blandade ja och nej, hvarjemte votering begärdes.

Härefter uppsattes och godkändes följande voteringsproposition:

»Den, som godkänner afdelningens förslag till lydelse af denna §,

den, det ej vill,

röstar ja,
röstar nej;

Vinner nej, hafva herrar fullmäktige godkänt det af herr hofrättsfiskalen
Zethelius väckta förslag.»

Voteringen företogs med slutna sedlar, af hvilka en, förseglad,
undantogs; och sedan, vid sammanräknandet af öfriga sedlarne, rösterna
befunnits vara lika fördelade eller 11 å hvardera sidan, öppnades den
förseglade sedeln, hvilken innehöll ja; och hade herrar fullmäktige således
med 12 ja mot 11 nej godkänt afdelningens förslag beträffande denna §.

Herrar fullmäktige godkände §§ 15, 16, 17, 18, 19, 20 och 21.

I afdelningens förslag hade § 22 erhållit denna lydelse:

»Äktenskap grundlägger icke pensionsrätt, med mindre det blifvit
i laga ordning afslutadt med vigsel eller inför borgerlig myndighet.»

Herr häradshöfdingen Montelins yrkade, att, då af yttranden vid
detta sammanträde tydligen framginge, hurusom flere bland herrar fullmäktige
i strid mot den mening, som vid förslagets upprättande af
kansliafdelningen omfattats, antagit detta förslag innefatta, att pensionsrätt
skulle kunna tillkomma äfven delegares barn, hvars moder icke varit
med honom förenad i sådant äktenskap, som i § 22 omförmäles, ärendet
måtte till kansliafdelningen återremitteras för omredigering af denna §
sålunda, att tvekan om §:ns rätta innebörd, sådan denna af kansliafdelningen
åsyftats, icke vidare blefve möjlig.

Herr hofrättsfiskalen Zethelius yrkade, att ifrågavarande § måtte
godkännas med den ändring, att efter ordet »pensionsrätt» tillädes orden
»för enka».

Sedan jemväl blifvit yrkadt, att denna § måtte godkännas oförändrad
enligt afdelningens förslag, framställdes propositioner på de särskilda
yrkandena, hvarvid herr presidenten och ordföranden fann propositionen
på bifall till sist omförmälda. yrkande vara med öfvervägande
ja besvarad.

För att få bestämdt, hvilket af de öfriga yrkandena skulle antagas
till kontraproposition, framställde herr presidenten och ordföranden
särskilda propositioner på dessa yrkanden; och hördes dervid blandade
ja och nej, hvarjemte votering begärdes.

Härefter uppsattes och godkändes följande voteringsproposition:

»Den, som vill att till kontraproposition skall antagas det af herr
hofrättsfiskalen Zethelius framställda yrkande,

den, det ej vill,

röstar ja,
röstar nej;

Vinner nej, hafva herrar fullmäktige till kontraproposition antagit
det af herr häradshöfdingen Montelius framställda yrkande om återremiss.
»

Voteringen företogs med slutna sedlar, af hvilka eu undantogs och
förseglades, och utföll med 6 ja mot 15 nej.

Sedan således sistnämnda yrkande antagits till kontraproposition,
uppsattes och godkändes för hufvudvoteringen denna voteringsproposition: -

»Den, som godkänner afdelningens förslag till lydelse af denna §,

den, det ej vill,

röstar ja,
röstar nej;

Vinner nej, hafva herrar fullmäktige beslutit att återremittera denna
§ till kansliafdelningen.»

Voteringen företogs med slutna sedlar, af livilka en undantogs
och förseglades, samt utföll med 14 ja mot 7 nej, i följd hvaraf herrar
fullmäktige godkänt afdelningens förslag.

§ 23 godkändes.

Enligt afdelningens förslag skulle § 24 lyda sålunda:

»Äktenskap, ingånget af delegare senare än sex månader före hans
död, medför icke ovilkorlig pensionsrätt, utan ankomme på styrelsen att
i hvarje särskild! fall efter omständigheterna pröfva, huruvida pension
må beviljas.»

Efter föredragning häraf yrkades, dels att afdelningens förslag
beträffande denna § måtte godkännas, dels, af herr kammarrättsrådet
Östberg, att samma förslag måtte godkännas med den ändring, att efter
ordet »pensionsrätt» tilläggas orden »för enka», dels, af herr hofrättsrådet
Lundahl, att denna § måtte återremitteras i syfte att genom omredigering
få inryckt i §:en att pension skall beviljas, derest icke äktenskapet
ingåtts för beredande af pensionsrätt, och dels, af herr landssekreteraren
Zachrison, att denna § måtte erhålla följande lydelse:

»Äktenskap, ingånget af delegare under det han lider af sjukdom,
som inom sex månader förorsakar hans död, medför icke pensionsrätt,
utan så är, att barn genom äktenskapet legitimerats; dock ankomme på
styrelsen att medgifva pensionsrätt, der sannolika skäl äro, att sjukdomens
lifsfarliga beskaffenhet icke vid äktenskapets ingående varit för
delegaren bekant.»

Då propositioner på dessa yrkanden framställdes, hördes blandade
ja och nej, hvarvid herr presidenten och ordföranden ansåg propositionen
på bifall till afdelningens förslag vara med öfvervägande ja besvarad.

Votering begärdes, och då herr presidenten och ordföranden, för att
få utrönt hvilket af de öfriga yrkandena skulle antagas till kontraproposition,
framställde särskilda propositioner på dessa yrkanden, hördes
jemväl blandade ja och nej, hvarvid herr presidenten och ordföranden
ansåg propositionen på antagande af herr landssekreteraren Zachrisons

förslag till kontraproposition i hufvudvoteringen vara med öfvervägande
ja besvarad.

Sedan herr kammarrättsrådet Östbergs yrkande antagits till kontraproposition
i den sist begärda voteringen, uppsattes och godkändes följande
voteringsproposition:

»Den, som vill att till kontraproposition i hufvudvoteringen skall
antagas det af herr landssekreteraren Zachrison framställda förslag,

röstar ja,

den, det ej vill,

röstar nej;

Vinner nej, hafva herrar fullmäktige till kontraproposition i hufvudvoteringen
antagit herr kammarrättsrådet Östbergs förslag.»

Voteringen företogs med slutna sedlar, af hvilka en undantogs
och förseglades, samt utföll med 14 ja mot 7 nej.

Efter den utgång denna votering fått, uppsattes och godkändes
följande voteringsproposition:

»Den, som godkänner afdelningens förslag till lydelse af denna §,

röstar ja,

den, det ej vill,

röstar nej;

Vinner nej, hafva herrar fullmäktige godkänt det af herr landssekreteraren
Zachrison under öfverläggningen framställda förslag.»

Voteringen företogs med slutna sedlar, af hvilka en undantogs och
förseglades, samt utföll med 17 ja mot 4 nej; och hade herrar fullmäktige
följaktligen godkänt afdelningens förslag.

§ 25 godkändes af herrar fullmäktige.

Beträffande § 26 hemställde herr fängelsedirektören Liljenroth, att
orden »eller — — — bosatt» i första stycket måtte utgå, hvaremot
herr postexpeditören Bergman hemställde, att denna § måtte godkännas
oförändrad, och biföllo herrar fullmäktige hvad herr postexpeditören
Bergman hemställt.

§ 27 godkändes.

Beträffande § 28 hemställde herr kanslisekreteraren Berger om
sådan ändring i första stycket, så vidt det afsåge femte, sjette, sjunde,
åttonde och nionde valkretsarne, att nämnda stycke i dessa delar skulle
lyda sålunda:

Femte valkretsen Jönköpings och Kronobergs län,
sjette » Kalmar och Blekinge län,

sjunde » Kristianstads och Malmöhus län,

åttonde » Göteborgs och Bohus samt Hallands län,

nionde » Elfsborgs och Skaraborgs län.

Sedan jemväl yrkats bifall till afdelningens förslag framställdes
propositioner på de särskilda yrkandena; och hördes dervid blandade
ja och nej, hvarjemte votering begärdes.

Härefter uppsattes och godkändes följande voteringsproposition:
»Den, som godkänner afdelningens förslag till lydelse af denna
del af § 28,

den, det ej vill,

röstar ja,
röstar nej;

Vinner nej, hafva herrar fullmäktige godkänt det af herr kanslisekreteraren
Berger framställda förslag i denna del.»

Voteringen företogs med slutna sedlar, af hvilka en undantogs
och förseglades, samt utföll med 10 ja mot 12 nej, i följd hvaraf herrar
fullmäktige fattat beslut i öfverensstämmelse med nej-propositionen.

De två följande styckena af § 28 godkändes i öfverensstämmelse
med afdelningens förslag.

Det derpå följande stycket hade enligt afdelningens förslag följande
lydelse:

»Röstberättigad är inom den valkrets, der han är bosatt, en hvar
delegare, som tillhör någon af kassans sju första klasser; och tillkommer
röstberättigad en röst för hvarje fullt hundratal kronor af delaktighetsbeloppet
för den klass, han tillhör.»

Herr landssekreteraren Hafström, som icke ville, att tjensteinnehafvare
i de lägsta klasserna skulle uteslutas från rösträtt, yrkade, att
orden »som tillhör någon af kassans sju första klasser» skulle utgå, och
herr kanslisekreteraren Berger hemställde, att samma stycke måtte
erhålla följande lydelse:

»En hvar delegare, tillhörande någon af kassans sju första klasser,
är röstberättigad vid val af fullmäktige. Rösträtten skall utöfvas inom
den valkrets, delegare i följd af sin tjenstebefattning tillhör. Har delegare
tjenstgöringsdistrikt, som icke'' helt och hållet eller till största
delen tillhör en valkrets, utöfvas rösträtten inom den valkrets, der delegaren
är bosatt. Pensionsberättigad delegare utöfva!- rösträtten der

han är bosatt. Röstberättigad, tillkommer en röst för hvarje fullt hundratal
kronor af delaktighetsbeloppet för den klass, han tillhör.»

Sedan jemväl yrkats bifall till afdelningens förslag, blef detta,
efter framställda propositioner på de särskilda yrkandena, med öfvervägande
ja godkändt.

Beträffande nästföljande stycke ville herr kanslisekreteraren Berger
hafva ett tillägg af innehåll, att äfven annan valkrets än den första
skulle kunna välja delegare, tillhörande Stockholms stad, men herrar
fullmäktige godkände afdelningens förslag till lydelse af detta stycke.

Nästföljande stycke godkändes. < ’ ■ •

Första punkten af nästa stycke skulle, i anledning af förut fattadt
beslut i fråga om valkretsarne, erhålla följande lydelse:

»Inom de öfriga valkretsarne äro Kongl. Maj :ts befallningshafvande
i Stockholms, Upsala, Östergötlands, Jönköpings, Kalmar, Kristianstads,
Göteborgs och Bohus, Elfsborgs, Vermlands, Vestmanlands, Vesternorrlands
och Vesterbottens län valförrättare, en hvar för den valkrets, hans

län tillhör.»

I nästa stycke ville herr kanslisekreteraren Berger hafva de två
första orden »Vald är» utbytta mot orden »Valde äro i första valkretsen
de, som erhållit de flesta röstetalen och i öfriga valkretsar».

Herrar fullmäktige godkände hvad kansliafdelningen härom föreslagit.

De två sista styckena af denna § godkändes.

§§ 29, 30, 31 och 32 godkändes.

Beträffande § 33 hemställde herr justitiekansleren Elliot om godkännande
af densamma endast med den ändring, att ordet »tionde» i
andra stycket skulle utbytas mot ordet »femtonde».

Herr kanslisekreteraren Berger hemställde att i andra stycket mellan
orden »och» och »till» måtte inskjutas orden »der, det icke föranledes
af annat under mötets behandling varande ärende».

Herrar fullmäktige godkände hvad herr justitiekansleren Elliot

hemställt.

§ 34 godkändes.

I fråga om § 35 hemställde herr kanslisekreteraren Berger, att i
andra stycket orden »propositionen skall anses bifallen» matte utbytas
mot orden »ändringen skall anses beslutad».

Herrar fullmäktige godkände § 35 med den sålunda töreslagna

ändringen.

Herr landssekreteraren Hafström yrkade, att denna § måtte erhålla
ett nytt stycke af detta innehåll:

j)När ett ämne skall hos fullmäktige slutligen afgöras, höra alla
dertill hörande handlingar uppläsas, så framt någon af fullmäktige det
äskar.»

Detta yrkande afslogs af herrar fullmäktige.

§§ 36, 37, 38 och 39 godkändes.

Den 8 november eftermiddagen.

Närvarande:

Herr presidenten och ordföranden jemte samtlige herrar fullmäktige
med undantag af herrar landskamreraren Gasslander, häradshöfdingen
Waldenström och landssekreteraren Hambraeus.

§ 1.

Fortsattes behandlingen af förslaget till förnyadt reglemente för
civilstatens enke- och pupillkassa.

Förslagets § 40 godkändes.

Sedan § 41 föredragits yttrade herr kammarrättsrådet Östberg, att
bestämmelserna angående placering af kassan tillhöriga medel vore synnerligen
vigtiga och långt vigtigare än flera af de i nu föreliggande
förslag till reglemente intagna stadganden, att förstnämnda bestämmelser
derför borde omgärdas med samma helgd som de allmänna reglementariska
föreskrifterna, samt att det dessutom bidroge till nödig enkelhet
och reda, att stadgandena om huru kassans medel skulle placeras inrymdes
i kassareglementet; och yrkade i anledning häraf herr kammarrättsrådet
återremiss till kansliafdelningen för att i förslaget skulle upptagas
de nu i särskilda lånereglementet, sådant det af herrar fullmäktige vid
deras innevarande sammanträde förändrats, intagna föreskrifter om sättet
för placering af kassans medel.

Herr justitiekansleren Elliot yrkade, att afdelningens förslag till
§ 41 måtte godkännas; och vid framställde propositioner på de särskilda
yrkandena godkände herrar fullmäktige hvad herr justitiekansleren
Elliot yrkat.

§§ 42, 43 och 44 godkändes.

Herr fängelsedirektören Liljenroth yrkade, att i § 45 ordet »årligen»
måtte utbytas mot orden »hvart femte år», hvaremot herr postexpeditören
Bergman yrkade, att denna § måtte antagas oförändrad; och
biföllo herrar fullmäktige sistnämnda yrkande.

§§ 46, 47, 48, 49, 50, 51, 52 och 53 godkändes. ;

Herr kanslisekreteraren Berger hemställde, att herrar fullmäktige
måtte besluta en särskild § så lydande:

»Inträffar fall, hvarå styrelsen finner bestämmelserna i detta reglemente
icke kunna fullt tillämpas, då skall frågan af styrelsen öfverlemnas
till näst sammanträdande fullmäktige.»

Denna hemställan afslogs af herrar fullmäktige.

I fråga om första stycket af § 54 hemställde herr fängelsedirektören
Liljenroth, att dotter till nu varande delegare icke skulle få uppbära
pension längre än tills hon uppnår tjuguett års ålder eller dessförinnan
träder i äktenskap.

Derjemte yrkades afslag å denna hemställan; och som den väckta
frågans utgång kunde blifva beroende af hvad herrar fullmäktige komme
att besluta i fråga om § 55, beslöto herrar fullmäktige att med den
slutliga behandlingen af första stycket af § 54 skulle anstå, till dess
§ 55 kommit under behandling.

Andra stycket af § 54 godkändes med den ändring, att efter ordet
pensionstagare tillädes orden »i den enskilda fonden».

Herrar fullmäktige beslöto att med behandlingen af de öfvergående
stadgandena skulla anstå tills i morgon.

t -J;f> ''/ it

Den 9 november.

Närvarande:

Herr presidenten och ordföranden jemte samtlige herrar fullmäktige.

§ 1-

Fortsattes föredragningen af kansliafdelningens utlåtande n:o 1
och det med samma utlåtande öfverlemnade reglementsförslag.

Herr landssekreteraren Zachrison hemställde, att herrar fullmäktige
nu måtte fatta beslut i den från sammanträdet den 5 innevarande november
hvilande frågan om den benämning, som den ombildade anstalten
skulle hafva.

Herr häradshöfdingen Montelius yrkade, att anstalten matte benämnas
civilstatens pensionsinrättning, hvaremot herr landssekreteraren
Zachrison yrkade bifall till afdelningens förslag, att anstalten skulle
benämnas civilstatens enke- och pupillkassa.

Då propositioner på dossa yrkanden framställdes, hördes blandade
ja och nej hvarjemte votering begärdes.

Härefter uppsattes och godkändes följande voteringsproposition:
»Den, som vill, att den ombildade anstalten skall benämnas civilstatens
enke- och pupillkassa,

röstar ja,

den, det ej vill,

röstar nej;

Vinner nej, hafva herrar fullmäktige förklarat sig vilja föreslå,
att den ombildade anstalten skall benämnas civilstatens pensionsinrättning.
»

Voteringen företogs med slutna sedlar, af hvilka en undantogs
och förseglades, och utföll med 14 ja mot 8 nej, i följd hvaraf afdelningens
förslag i denna del blifvit godkändt.

Efter föredragning af § 55 i förslaget begärdes ordet af herr
fängelsedirektören Liljenroth, som ansåg, att den i tredje stycket åt
denna § föreslagna tilläggsafgift skulle komma att i synnerhet tungt
drabba de yngre och lägst aflönade tjenstemännen, att det vid sådant
förhållande läge en orättvisa i uttagandet af en sådan afgift, och att,
derest dotter till delegare i intet fall finge uppbära pension längre än
tills hon fyllt tjuguett år, samt all postpensionering, äfven den nu utgående,
upphörde, kassans ställning jemväl med afseende derå att räntan
å dess fonder kunde antagas under en följ d af år blifva högre än 3 \ %,
torde befinnas blifva sådan, att tilläggsafgiften blefve öfverflödig eller
åtminstone kunde minskas; och hemställde herr fängelsedirektören Liljenroth,
med åberopande af sitt den 5 innevarande november afgifna
yttrande, att ärendet måtte i nu förevarande och öfriga dermed sammanhängande
delar återremitteras till kansliafdelningen för åstadkommande
af en ny utredning, hvarvid nyss omförmälda faktorer jemväl
komme att tagas i beräkning.

Derjemte yrkades, dels att 55 § måtte godkännas i enlighet med
afdelningens förslag, dels, af herr häradshöfdingen Montelius, att denna
§ måtte, i enlighet med hvad herr häradshöfdingen i en inom afdelningen
anmäld reservation mot dess förslag hemställt, godkännas endast
med den ändring, att i andra stycket ordet »mottaga» skulle utbytas
mot ordet »behålla», och dels, af herr hofrättsfiskalen Zethelius, att
denna § måtte ändras i nedan omförmälda hänseenden, nämligen:

a) att tredje styckets första punkt erhölle denna lydelse:

»I nämnda — — befrielse från årsafgift, att antingen årligen--

erlägga årsafgift eller ock vid början af det år reglementet träder i
kraft den retroaktivafgift, som delegarne enligt de i § 14 stadgade

grunder skolat vid sin senaste befordran gälda, derest detta reglemente
då varit gällande, med afdrag af den befordringsafgift han dervid erlagt
men med tillägg af 5 % ränta å det sålunda bestämda beloppet från
den dag befordringsafgiften guldits.»

b) att emellan tredje och fjerde styckena måtte intagas ett nytt
stycke af denna lydelse:

»Delegare, hvilken i stället för tilläggsafgift erlagt retroaktivafgift,
på sätt nyss är sagdt, skall med afseende å rättigheter och
skyldigheter vara likställd med dem, som, efter det detta reglemente
trädt i kraft, blifva delegare.»

Herrar fullmäktige beslöto att till en början pröfva det af herr
fängelsedirektören Liljenroth framställda yrkande om återremiss och att
dervid yttra sig särskildt om en hvar af de grunder, som vid den påyrkade
nya utredningen af kassans ställning borde tagas i beräkning.

Yrkandet att beräkningen skulle grundas, bland annat, på den omständighet,
att delegares dotter i intet fall skulle få uppbära pension,
sedan hon fyllt 21 år, blef af herrar fullmäktige afslaget.

Beträffande frågan huruvida i afseende å beräkningen borde antagas,
att postpensioneringen skulle, äfven beträffande de från pensionsinrättningen
redan beviljade pensioner till tjenstemän och betjente, upphöra,
yrkades dels bifall till och dels afslag å hvad herr fängelsedirektören
Liljenroth härom hemställt, och då propositioner på de särskilda
yrkandena nu framställdes, hördes blandade ja och nej, hvarjemte votering
begärdes.

Härefter uppsattes och godkändes följande voteringsproposition:

»Den, som vill, att beräkningarne i fråga om den ombildade anstaltens
förmåga att undvara den i § 55 föreslagna tilläggsafgift skola
grundas på borttagandet af den nu utgående postpensioneringen,

| '' . . -i •> . . • , « ■ ,l .. •> • '' • ’*■ t L

röstar ja,

den, det ej vill,

röstar nej;

Vinner nej, hafva herrar fullmäktige afslagit det härom framställda
yrkande.»

Voteringen företogs med shitna sedlar, af hvilka eu, förseglad,
undantogs; och som, vid sammanräknandet af de öfriga sedlarne, ja och
nej befunnits hafva fått lika många röster eller 11 hvardera, öppnades
den förseglade sedeln, hvilken innehöll nej; i följd hvaraf herrar fullmäktige
med 12 nej mot 11 ja afslagit ifrågavarande yrkande.

Herrar fullmäktige afslogo jemväl yrkandet att vid beräkningen
skulle antagas en högre ränta än 3 | %.

I följd af dessa beslut hade frågan om återremiss förfallit.

Herrar fullmäktige afslogo det af herr hofrättsfiskalen Zethelius
framställda yrkande.

Vidare framställdes propositioner på yrkandena om bifall till afdelningens
förslag, så vidt det afsåg andra stycket af § 55, och till det
af herr häradshöfdingen Montelius i fråga om detta stycke framställda
förslag; och hördes härvid blandade ja och nej, hvarjemte votering
begärdes.

Voteringsproposition uppsattes och godkändes, så lydande:

»Den, som vill att andra stycket af § 55 skall godkännas oförändradt
i enlighet med afdelningens förslag,

röstar ja,

den, det ej vill,

röstar nej;

Vinner nej, hafva herrar fullmäktige godkänt det af herr häradshöfdingen
Montelius framställda ändringsförslag.»

Voteringen företogs med slutna sedlar, af hvilka en undantogs
och förseglades, samt utföll med 12 ja mot 10 nej, i följd hvaraf afdelningens
förslag blifvit godkändt i fråga om andra stycket af § 55.

Härefter godkände herrar fullmäktige ej mindre första stycket af
§ 54 än äfven första, tredje och fjerde styckena af § 55.

Herr fängelsedirektören Liljenroth anmälde, att han komme att
aflemna skriftlig reservation mot herrar fullmäktiges beslut i fråga om
tredje stycket af § 55.

§ 56 godkändes.

I fråga om § 57 hemställde herr kanslisekreteraren Berger, att
början af sista stycket skulle lyda sålunda:

»Alla de af civilstatens pensionsinrättning hittills förvaltade donationer
skola etc.»,

men herrar fullmäktige godkände denna § med den lydelse, den
erhållit i afdelningens förslag.

§§ 58, 59 och 60 godkändes.

Herr justitiekansleren Elliot begärde ordet och — med förmälan
att ändamålet med intagande i förslaget af den ingress, som börjas
med orden »Vi Oscar etc.» och slutas med orden »civilstatens enke- och
pupillkassa», varit att sammanjemka de olika meningar, som inom afdelningen
uppstått i fråga om den ombildade anstaltens benämning —

hemställde, att, då någon sådan sammanjemkning icke kunnat åstadkommas,
herrar fullmäktige måtte besluta, att, efter det nu i fråga om
benämningen fattade beslut, nämnda ingress skulle utgå.

Denna hemställan bifölls af herrar fullmäktige.

Vidare beslöto herrar fullmäktige den redaktionsjemkning i § 2,
att efter orden »civilstatens pensionsinrättning» skulle införas orden
»samt enke- och pupillkassa».

Beträffande den från sammanträdet den 6 november hvilande frågan
om de i förslaget under fjerde klassen upptagna »kassörer utom de i
andra och femte klasserna upptagna» upplystes, att till denna kategori
hörde endast kassören i civilstatens pensionsinrättning, hvilken jemväl
i nu gällande reglemente tillhörde fjerde klassen; och beslöto herrar
fullmäktige, att denne tjensteman skulle fortfarande tillhöra fjerde klassen,
och att orden »kassörer utom de i andra och femte klasserna upptagna»
skulle utgå.

Till följd häraf skulle i andra klassen upptagas »kassören hos
generalpoststyrelsen» i stället för »kassörer hos civilstatens pensionsinrättning
och generalpoststyrelsen».

Beträffande det vid reglementsförslaget fogade förslag till nådig
kungörelse om upphörande efter hand af civilstatens pensionsinrättnings
verksamhet för pensionering af tjenstemän m. m. yrkades dels bifall till
afdelningens förslag oförändradt, dels, af herr hofrättsfiskalen Zethelius,
afslag å detsamma och dels, af herr justitiekansleren Elliot, bifall till
förslaget med den ändring att orden »på framställning» utbyttes mot
orden »efter hörande»; och biföllo herrar fullmäktige justitiekansleren
Elliots yrkande.

Herrar fullmäktige godkände afdelningens förslag att i underdånighet
hemställa, att ett anslag af 42,000 kronor till förvaltningskostnaden
måtte den ombildade kassan beredas.

Den 10 november.

Närvarande:

Herr presidenten och ordföranden jemte samtlige herrar fullmäktige.

§ 1-

Sedan kausliafdelningcns utlåtande n:o 1 och förslag till förnyadt
reglemente för civilstatens enke- och pupillkassa i går blifvit slutbehand 12 -

ladt, anmäldes reservationer mot herrar fullmäktiges dervid fattade
beslut

af lierr kansliselcreteraren Berger, som anförde:

»Förutom den af mig jemte tre andra ledamöter afgifna reservation
i fråga om herrar fullmäktiges beslut att på grund af sportelinkomster
upptaga provinsialläkarne i första delaktighetsklassen, får jag reservera
mig mot de beslut, som i nedannämnda två frågor fattats af herrar fullmäktige
vid upprättande af underdånigt förslag till reglemente för en
efter vissa angifna grunder organiserad enke- och pupillkassa för civilstaten.

Vid behandlingen af § 5 i reglementsförslaget afslogs en af mig
gjord framställning att i nämnda § måtte intagas ett stadgande, hvarigenom
delegare kunde beredas tillfälle att genom erläggande af
erforderligt belopp bereda sina efterlefvande större pension än den,
som är bestämd för den klass, delegaron eljest tillhör. Då de bestämda
enkepensionerna, enligt hvad alla erkänna, äro för små för tillfredsställande
ens af de minsta behof för lifsuppehället, och då härtill kommer,
att herrar fullmäktige genom sitt beslut om den med civilstatens enkeoch
pupillkassa förenade kapital- och lifränteförsäkringsanstaltens afveckling
beröfvat tjenstemännen möjlighet att från enke- och pupillkassan
bereda sina efterlefvande ökad pension, anser jag att herrar fullmäktiges
beslut i denna fråga är i strid med delegarnes fördel, helst
då dervid tages i betraktande, att hvarken kassan eller statsverket skulle
betungas med särskild utgift om någon begagnade sig af den föreslagna
rättigheten.

Då herrar fullmäktige afslagit den af mig ifrågasatta ändring af
§ 28 beträffande den valkrets, inom hvilken röstberättigad skall utöfva
sin rösträtt vid val af fullmäktige, har dervid icke följts den i motiven
till §:en uttalade princip vid valkretsindelningen, att röstberättigad bör
hafva om öfrige valbare delegare i hans valkrets den kännedom, som
för erhållande af lämpligt val är behöflig. Det är icke ovanligt, särskilt
beträffande hufvudstaden, att tjenstemän hafva sin bostad straxt
utanför gränsen af den valkrets, de på grund af sin tjenst bort tillhöra.
Desse tjenstemän kunna icke antagas hafva den i motiven förutsatta
kännedomen om de valbare i den valkrets der de äro boende; ej heller
de senare om dem. Det kan äfven hända, företrädesvis i andra valkretsen,
att desse inom en främmande valkrets boende sluta sig tillsammans
och sålunda beherska valet, hvarigenom valkretsen icke blir
representerad så, som förslaget otvifvelaktligen afsett»;

af herr fängelsedirektören Liljenroth, som yttrade:

»Hänvisande till min med beräkning af den vinst, som skulle uppkomma
genom förutsättningarna i lista, 2:dra, 4:de och 6:te punkterna
försedda framställning, hvilken öfverlemnades till herrar fullmäktige den
5:te i denna månad, anser jag mig ej kunna biträda det beslut, som
fattats med anledning af kansliafdelningens utlåtande n:o 1 rörande
tjensteinnehafvares rätt till pension från tjenstemannafonden, och ej
heller de beslut, som med afseende å täckandet af den brist 869,000
kronor, hvilken beräkningarna visa, äro intagna uti förslaget till för*
nyadt nådigt reglemente i tredje stycket af dess 55 §, vidhållande jag
den åsigt att inga tjenstemannapensioner vidare borde beviljas, samt att
i följd deraf ej heller någon tilläggsafgift vore af nöden, äfvensom att
förutsättningarna i 2:dra, 4:de och 6:te punkterna af min framställning
bort bifallas för att bereda någon lindring i de retroaktivafgifter, som
jemlikt förslagets 14 § äro bestämda.

Om nu emellertid vid den slutliga behandlingen af det nu föreliggande
förslaget tilläggsafgifterna skulle bibehållas, får jag inlägga en
bestämd gensaga mot det sätt, hvarpå de skola utgå, emedan de komma
att drabba synnerligen hårdt yngre, äfven i de lägre klasserna varande
delegare, då" deremot äldre, äfven till lista klassen hörande delegera
endast med ett ringa belopp komma att deltaga i täckandet af den brist,
för hvars fyllande behöfs ett belopp af cirka 90,000 kronor det första
året, och alla de, som kommit till en ålder af 68 år, rent af befrias från
erläggande af tilläggsafgift äfven om de i statens tjenst qvarstå.

Jag vill derföre föreslå att dessa tilläggsafgifter utgå för delegare
i lista klass med 13 *, i 2:dra klass med 12 *, i 3:dje klass med 11 *,
i 4:de klass med 10 % och i 5:te klass med 9 % af delegarebeloppet,
samt att delegare i 6:te och 7:de klasserna befrias från tilläggsafgiften,
äfvensom att delegare af de fem högsta klasserna erlägga tilläggsafgift
så länge de qvarstå i tjenst, äfven om 68 års ålder uppnåtts. Det, belopp,
som genom dessa afgifter skulle tillföras kassan, utgör något öfver
96,000 kronor första året, således med omkring 6,000 kronor Överskjutande
det verkliga behofvet, men då medelåldern är något högre
för delegarne i de högre klasserna än för 6:te och 7:de klassernas delegare,
vågar jag ej föreslå någon nedsättning i afgifterna, något som
möjligen kunde betingas af den som jag tror lägre mortaliteten i de
högre klasserna, men hvarom jag ej hunnit åstadkomma fullt tillförlitlig

utredning. .

Skulle emellertid något afseende komma att fästas vid mitt förslag
så kommer naturligtvis en utredning att deraf påkallas, och om resul -

tatet deraf skulle blifva att kassan ej vore i behof af dessa 6,000 kronor,
så vill jag föreslå att delegarnes i l:sta klass afgifter sänktes till 12 %
och delegarnes i 4:de klass sänktes till 9 %.

Det kan måhända synas öfverflödigt att afgifva reservation mot
vissa, punkter i ett förslag, som icke i sig innebär en i föreskrifven
ordning af fullmäktige beslutad reglementsförändring, som underställes
Kong]. Maj.t till nådig fastställelse, men da det likväl får antagas att
detta förslag blifver grundläggande för det som en gång kan hos Kong],
Maj .t vinna nådigt bifall, har jag ansett mig böra i, sammanhang med
detsamma, låta min skiljaktiga mening komma vederbörande tillhanda»;

af herrar kammarrättsrådet Östberg och hofrättsjiskalen Zethelius,
som förenade sig om detta yttrande:

»Pa samma gång vi tillåta oss framhålla hurusom genom herrar
tullmäktiges nu fattade beslut i fråga om »förslag till förnyadt nådigt
reglemente för civilstatens enke- och pupillkassa» samt hvad dermed
står i samband icke något nytt reglemente blifvit af fullmäktige för
deras del uti stadgad ordning antaget att träda i stället för de nu för
civilstatens pensionsinrättning med dess enke- och pupillkassa gällande,
anse vi oss här böra uttala att vi i följande hänseenden icke kunna
biträda de grunder, hvarpå enligt samma förslag skulle fotas en omdaning
af pensionsinrättningen.

Den kapitalbrist, . hvaraf pensionsinrättningen vid 1896 års slut
vai lidande och som i direktionens till fullmäktige afgifna berättelse
ansetts böra beräknas till 10 millioner kronor och derutöfver men uti
den af fullmäktige nu föranstaltade utredningen upptagits till 8 millioner
kronor, .påkallar väl ovedersägligen särskilda åtgärder till upphjelpande
af pensionsinrättningens finansiela ställning.

Da pensionsinrättningen utgör en af svenska staten anordnad,
under Kongl. Maj:ts särskilda inseende stående obligatorisk pensionsanstalt,
borde väl staten anses böra hafva åtagit sig garanti för anstalten
och .således vara skyldig betäcka den genom felaktighet i de försäkringstekniska
grunder, hvarpå anstalten är bygd, uppkomna brist.

Om en sådan skyldighet för staten emellertid icke kan göras gällande,
synes å andra sidan de nuvarande delegarne icke böra öfver
höfvan betungas för afhjelpande af en brist, hvars tillkomst de icke
kunnat förhindra och hvilken ej egentligen eller i hög grad kan läggas
dem till last.

Detta skulle dock efter vår mening blifva fallet genom herrar
fullmäktiges nu fattade beslut att höja årsafgifterna till pensionsinrättningen
för nuvarande delegare från 21 till 30 procent å delaktighets -

beloppet för den klase, han vid den tillärnade omorganisationens trädande
i kraft tillhör, hvartill kommer att fullmäktige samtidigt velat förhöja
åldersgränsen för den i 14 § af nu gällande reglemente för civilstatens
pensionsinrättning medgifna pensionsrätt för tjenstemän och betjente
från 55 till 60 år.

Genom höjningen i årsafgifterna hvarigenom de förökas med mer
än 40 procent, under det att delegare som vinna inträde i kassan, efter
det att det projekterade nya reglementet blifvit gällande, ej skulle erlägga,
utom retroaktivafgift, högre årsafgifter än de nuvarande af 21 procent
af delaktighetsbeloppet för den klass delegare tillhör, kunna afgifterna
i det hela i några fall för gamle delegare i pensionsinrättningen blifva
högre än för nytillkomne delegare i samma klass.

Då den nuvarande, i förenämnda 14 § stadgade tjenstemannapensioneringen,
hvilken pensionering till en ej obetydlig del anlitas
allenast för erhållande af pensioner i fall, der sådana uppbäras jemväl
från andra håll, ehuru ej från allmänna indragningsstaten, icke har
något sådant allmänt berättigande eller intresse att, för dess bibehållande
åt nuvarande delegare, ökning i årsafgifterna bör ega rum, synes oss
upphörandet af denna pensionering, jemväl hvad nuvarande delegare
angår, vara det medel som i främsta rummet bör anlitas för att förbättra
pensionsinrättningens finansiella ställning.

Att, då pensionsinrättningen är af offentligt rättslig natur, laga
hinder för en sådan anordning ej möter synes oss påtagligt och ett
erkännande häraf ligger äfven indirekt i herrar fullmäktiges beslut att
så väsentligt förändra vilkoren för ifrågavarande pensionering som skett
genom beslutet att höja pensionsåldern från 55 till 60 år. Denna ändring
har ansetts kunna ske utan att enhvar delegare dertill gåfve sitt bifall.

Då det icke låter sig gorå att åt hvarje delegares fria val lemna
afgörandet, huruvida nu omhandlade pensionering, hvad honom beträffar,
skall bibehållas eller icke och då det torde kunna tagas för gifvet att
det ojemförligt öfvervägande flertalet delegare långt heldre afstår sin
förevarande pensionsrätt än underkastar sig de med dess bibehållande
nu föreslagna nya vilkor och afgifter, anse vi

att den nu i 14 och 16 §§ af reglementet för civilstatens pensionsinrättning
stadgade pensionsrätt lör, jemväl hvad angår nuvarande delegare
i anstalten, upphöra utom i hvad den af ser redan beviljade pensioner
till andra än personer vid postverket. _

Deremot synes det oss kunna med fog ifrågasättas, huruvida icke
den nu i samma reglementes 22—24 §§ stadgade pensionering af tjenstemän,
som drabbas af obotlig sjukdom, bör, mot åtnjutande al härför

lämpadt statsunderstöd, fortfarande fullgöras af pensionsinrättningen i
ungefär enahanda form som hittills.

Genom att, på sätt ofvan framhållits, nuvarande delegares pensions -rätt enligt 14 § i förr berörda reglemente upphör, skulle pensionsinrättningens
beräknade ansvarighetssumma minskas med omkring 960,000
kronor.

Tillökning i nuvarande delegares årsafgifter skulle derefter knappast
vara behöflig. Anser man emellertid en sådan i allt fall böra ske, i
syfte då att minska framtida delegares utgifter till kassan, synas årsafgifterna
kunna bestämmas till 24 procent af delaktighetsbeloppet i den
klass delegare tillhör. Årsafgifterna torde då ock böra sättas till lika
belopp äfven för nytillkomna delegare och i öfrigt rättigheter och skyldigheter
göras så enahanda som möjligt för de båda slagen delegare; dock
att nytillkommande sådana skulle vara pligtiga erlägga retroaktivafgifter
i enlighet med hvad herrar fullmäktige nu föreslagit, med den jemkning
och nedsättning i de nu föreslagna, i vissa fall betydande beloppen, som
borde följa deraf att årsafgiften för samtliga delegare bestämdes till
24 procent af delaktighetsbeloppet.

Att retroaktivafgift ålägges nytillkommande delegare torde i hvarje
fall vara påkalladt deraf att inträde i kassan numera i regel för tjenstemännen
sker vid senare ålder än förut, då de s. k. första gradens ordinarie
fenster (ordinarie kammarskrifvare-, kanslist- och kopisttjenster) funnos.

Genom godkännande af de utaf oss här antydda grunder synes
oss civilstatens pensionsinrättuings ombildning kunna försiggå på ett
både mera rättvist och enkelt sätt än enligt herrar fullmäktiges beslut
skulle blifva fallet.»

In fidem
Georg Carlson.

^ j.