STATISTISKA KOMMITTÉNS BETÄNKANDE (Statens offentliga utredningar 1912:7)

STATISTISKA KOMMITTÉNS BETÄNKANDE

HlisgSlil

JORDBRUKSSTATISTIK

*021/08

STOCKHOLM

KUNGL. BOKTRYCKERIET. P. A. NORSTEDT & SÖNER

1908

INNEHÅLLSFÖRTECKNING.

Sid.

Skrifvelse till Konungen.............................. 3.

Kommitténs betänkande............................... 5.

I. Den svenska jordbruksstatistikens utveckling sedan midten af 1800-

talet samt dess nuvarande ställning................ 5.

Inledning. Jordbruksstatistiken före 1856 s. 5. Landshöfdingarnas riks -

dagsberättelser 1735—1772 s. 5. Prästerskapets jordbruksstatistiska uppgifter
1802—1820 s. 6. Konungens befallningshafvandes femårsberättelser
1818—1865 s. 6. Konungens befallningshafvandes årsväxtberättelser sedan
1799 s. 6. Landtbruksakademiens och hushållningssällskapens jordbruksstatistik
1811—1854 s. 7. Publicering af äldre jordbruksstatistiskt material
s. 8. Statistiska kommitténs förslag 1856 s. 9. Finanskommitténs
jordbruksstatistik 1858 s. 9. Den nuvarande jordbruksstatistikens upprättande
1861—1865 s. 11. Landtbruksakademiens förslag 1861 s. 11. Chefen
för Statistiska centralbyrån Fr. Th. Bergs förslag 1861 s. 12. Hushållningssällskapens
och länsstyrelsernas yttranden 1861—1862 s. 14. Kungl. cirkuläret
den 3 mars 1865 s. 16. Utvecklingen af hushållningssällskapens
jordbruksstatistiska berättelser sedan 1865 s. 18. De första årens svårigheter
s. 19. Motioner vid hushållningssällskapens ombudsmöte 1869 s. 20.
Bergs förslag om lokalundersökningar 1869 s. 20. Kungl. brefvet den 23
mars 1870 s. 21. Lokalundersökningarna före 1882 s. 21. Öfverdirektören
Elis Sidenbladhs förslag 1882 s. 23. Nytt formulär fastställdt 1885 s. 25.
Ofversikt af lokalundersökningarnas utveckling s. 25. Utsträckning s.
26. Tiden för utförandet s. 27. Sättet för utförandet s. 29. Den nuvarande
beskaffenheten af hushållningssällskapens jordbruksstatistiska uppgifter
s. 31. Lokalundersökningarnas n. v. utsträckning s. 31. Lokalundersökaren
s. 32. Uppgifter om och från hvarje brukningstid s. 33. Vid lokalundersökning
insamlade uppgifter s. 34. Årliga uppgifter s. 35. Distriktsindelning
för lokalundersökningarna s. 37. Förberedande arbeten s. 38. Årstid för undersökningarnas
utförande s. 38. Sammanfattning s. 39. Omdömen om arbetets
allmänna beskaifenhet s. 40. Tiden för publiceringen af hushållningssällskapens
jordbruksstatistiska berättelser s. 43. Konungens befallningshafvandes
årsväxtberättelser sedan 1874 s. 45. Landtbruksstyrelsens
årsväxt- och skörderapporter sedan 1902 s. 47. Mejeristatistiken sedan
1890 s. 48. De jordbruksstatistiska uppgifterna i Landtbruksstyrelsens

berättelse s. 50.

II. De till kommittén remitterade framställningarna............51.

III. Kommitténs förslag...........................55.

1. Jordbruksstatistikens allmänna beskaffenhet.................55.

Lokalundersökningarnas princip s. 55. Sättet för uppgifternas insamlande
vid lokalundersökning s. 57. Lokalundersökarens ställning och kvalifikationer
s. 59. Uppgifter för hvarje brukningsdel s. 62. Primäruppgifternas
insändande s. 63. Undersökningsperiodens längd och distriktsindelningen
s. 66. Lokalundersökningarnas omfattning s. 68. Skördeuppgifter
vid lokalundersökningarna s. 69. Kommittémajoritetens förslag s.
69. Ledamoten Sundbärgs förslag s. 70. Kreutursuppgifter vid lokalundersökningarna
s. 71. Samtliga uppgifter vid lokalundersökningarna
s. 73. Årliga uppgifter s. 73. Årliga skördeuppgifter
s. 74. Årliga uppgifter om arealens användning s. 74. Kommittémajoritetens
förslag s. 75. Kommittéminoritetens förslag s. 77. Prelimi /

08 1

2021

Sid.

nära årsväxt- och skörderapporter s. 78. Ombud för af gifvande af
årliga uppgifter s. 78. Blanketter s. 81. Minskning i hushållningssällskapens
och ombudens arbete s. 82. Supplementära uppgifter från
utvalda jordbruk s. 83. Speciell jordbruksstatistik s. 85. Mejeristatistik
s. 85. Förhållandet mellan hushållningssällskapen och statsmyndigheterna
i afseende på jordbruksstatistiken s. 86. Nuvarande olägenheter
s. 86. Hushållningssällskapens förändrade ställning s. 88. Statens bidrag
till jordbruksstatistikens kostnader s. 88. Uppgifter för Stockholms stad
s. 91. Sammanfattning s. 91.

2. Jordbruksstatistikens särskilda delar................... 93.

Lokalundersökningarna s. 93. Särskilda källor s. 93. Kartor s. 93. Jordregister
s. 95. Mantals- och taxeringslängder s. 96. Innebörden af begreppet
brukningsdel s. 96. Lokalundersökningarnas praktiska utförande

s. 98. Undersökningsområdena s. 98. Förberedande arbeten s. 98. Utsändande
af frågekort på förhand s. 100. Lokalundersökarens förfarande s.

100. Tiden för nndersökningen och för uppgifternas insändande s. 101.

Vid lokalundersökningen på frågekort insamlade uppgifter s. 102.
Uppgifter om brukningsdelens hela areal s. 102. Uppgifter om den odlade
jordens användning samt utsäde och skörd s. 102. Uppgifter om kreatursantalet
s. 103. Allmänna uppgifter om brukningsdelens ekonomiska och
rättsliga förhållanden s. 104. Lokalundersökarens berättelse s. 105. Instruktion
för lokalundersökaren s. 106. Arliga uppgifter s. 106. Uppgifter
om den odlade jordens användning s. 106. Kommittémajoritetens
förslag (blankett 2) s. 107. Definitiva uppgifter om skörden (blankett 3)
s. 109. Preliminära årsväxt- och skörderapporter (blanketter é o. 5)
s. 109. Instruktion för socken- och häradsombud s 110. Supplementär
och speciell jordbruksstatistik s. 110.

3. Jordbruksstatistikens centrala organisation .................111.

Förläggningen af jordbruksstatistiken i allmänhet s. 111. Förläggningen
af jordbruksstatistikens särskilda delar s. 112. Allmän jordbruksstatistik
b. 112. Supplementär jordbruksstatistik s. 113. Mejeristatistiken s. 113.

Öfrig speciell jordbruksstatistik s. 113. Behof v et af samarbete med jordbrukets
målsmän s. 114. Samarbete för den allmänna jordbruksstatistiken
s. 114. Samarbete för mejeristatistiken s. 115. Sammanfattning s. 115.

4. Jordbruksstatistikens bearbetning ock publicering..............116.

Listor för primäruppgifternas bevarande s. 116. Publikationer s. 117.
Häradsstatistik s. 117. Sockenstatistik s. 118. Preliminära årsväxt- och
skörderapporter s. 119. Mejeristatistik s. 119. Mindre jordbruksstatistiska
meddelanden s. 119. Landtbruksstyrelsens publikationer s. 119.

5. Anordningar för öfvergång från det gamla till det nya systemet ....... 119.

6. Sammanfattning. Föreskrifter rörande jordbruksstatistiken...... 121.

Sammanfattning s. 121. Föreskrifter rörande jordbruksstatistiken s. 122.
Tidpunkten för den nya ordningens införande s. 122.

Bilagor till kommitténs betänkande.

Bilagor 1—5. Förslag till blanketter för jordbruksstatistiken 1—5.

Bilaga 6. Redogörelse för den af kommittén under sommaren 1907 företagna
försöksräkningen af kreatur i fyra socknar af Östergötlands

län..............................,. . . 123.

Bilaga 7. Till hushållningssällskapen af kommittén utsändt frågeformulär
................................128.

Redogörelse för jordbruksstatistiken i eu del friimmande länder.........130.

Använd litteratur.................................144.

Till Konungen.

Den af Eders Kungl. Maj:t den 20 januari 1905 tillsätta kommitté med
uppdrag att verkställa utredning och afgifva förslag, huru inom rikets officiella
statistik största möjliga enhet och planmässighet äfvensom ökad skynd -

samhet vid publikationen må kunna åstadkommas, får härmed i underdånighet
öfverlämna den del af sitt betänkande, som afser jordbruksstatistiken,
åtföljd af dels förslag till blanketter för uppgifter till denna statistik, dels
en inom kommittén utarbetad redogörelse för jordbruksstatistiken i en del
främmande länder. Kommitténs betänkande utgör äfven infordradt utlåtande
öfver vissa till kommittén genom nådig remiss den 14 april 1905 öfverlämnade,
i betänkandet närmare angifna handlingar, hvilka härjämte återställas.

Stockholm den 30 maj 1908.

Underdånigst

ALFR. LAGERHEIM.

AXEL EKLUND. PONTUS FAHLBECK. WILHELM ELACH.
HJALMAR GULLBERG. GUSTAV SUNDBÄRG. LUDVIG WIDELL.

Eli F. Heckscher.

KOMMITTÉNS BETÄNKANDE.

I. Den svenska jordbruksstatistikens utveckling sedan
midten af 1800-talet samt dess nuvarande ställning.

Vid midten af 1800-talet ägde Sverige endast ansatser till en jordbruksstatistik.
Dessa ansatser gingo visserligen långt tillbaka i tiden, längre än i de flesta
andra länder, och erbjuda ännu i vår tid icke ringa intresse. Då emellertid
den år 1854 tillsatta statistiska kommittén i sitt 1856 afgifna betänkande utförligt
redogjort för den äldre jordbruksstatistiken, skall kommittén endast
inledningsvis beröra denna.

Den svenska jordbruksstatistiken i äldre tid anknyter sig i hufvudsak
till tre olika institutioner: länsstyrelserna, prästerskapet samt Landtbruksaltademien
i förening med hushållningssällskapen.

Redan 1735 och ånyo 1741 hade landshöfdingarna blifvit ålagda att i sina
berättelser till hvarje riksdag, alltså hvart tredje år, efter fastställdt formulär
redogöra för länens tillstånd, »landskulturen», skogarna m. m., och 1742 föreskrefs
i sammanhang härmed inrättandet i hvarje socken af särskilda nämnder,
s. k. hushållsnämnder, som bland annat ålades att utse ombud för att
meddela landshöfdingen underrättelser om distriktets jordbruksförhållanden.
I Finland pågick dessutom från och med 1747 genom en landtmäterikommission
en noggrann uppmätning af landet, hvarvid arealen af odlad och ouppodlad
jord konstaterades. Såsom följd af allt detta blefvo landshöfdingeberättelserna
under frihetstidens senare del alltmera innehållsrika och värdefulla samt
åtföljdes ofta af utförliga jordbruksstatistiska bilagor. På grundval af uppgifter
från landshöfdingarna i alla län åvägabragte dessutom Gustaf III en af
Kammarkollegium år 1774 utarbetad berättelse öfver hushållningens tillstånd
i hela riket vid tiden för 1772 års statshvälfning, det första försöket till en
hela riket omfattande öfversikt af detta slag. Däremot upphörde landshöfdingeberättelserna
i öfrigt efter 1772, då ständernas förändrade ställning medförde,
att några berättelser till dem från ämbetsverken ej kunde komma i
fråga.

Inledning.
Jordbruksstatistiken

före 1856.

Landshöf dingarnas riksdagsbe rättelser 1735—1772.

Prästerska- I stället gjordes under perioden 1802—1820 på Statistiska tabellkommiskruksstati
si°nens förslag ett försök att uppdraga arbetet med jordbruksstatistiken åt
stiska upp- prästerna, som ålades att på de af dem afgifna folkmängdstabellerna till
gifteib20<Ji!~ Tabell kommissionen meddela uppgifter, dels årligen om utsädet och »kornets
förökning» af olika sädesslag samt potatis, dels hvart femte år om ungefärliga
kreatursantalet och ungefärliga tunnlandstalet af öppen jord samt om
huru stor del däraf som besåddes, samt därjämte sedan 1811 om tunnlandstalet
af gräsvall samt om den besådda delen däraf. Uppgifterna
ansågos emellertid af samtiden så otillfredsställande och mötte framför allt
så mycket motstånd från prästerskapets egen sida, att prästernas skyldigheter
i detta hänseende upphäfdes i sammanhang med den nya organisationen
af Konungens befallningshafvandes femårsberättelser. Förpliktelsen
att lämna jordbruksstatistiska uppgifter återgick därmed till länsstyrelserna.
Konungens Under den tid uppgifter infordrades från prästerskapet hade äfven Kambhafvandes
markollegium haft i uppdrag att hvart femte år från Konungens befallningsfemårsbe-
hafvande infordra uppgifter om länens tillstånd och särskildt om jordbrukets
1818—1865 och aftagande. Genom kungl. bref den 17 april 1821 föreskrefs nu, i hufvudsaklig
öfverensstämmelse med ett af Landtbruksakademien afgifvet förslag,
att Konungens befallningshafvandes femårsberättelser, som första gången
enligt den nya ordningen borde afgifvas för perioden 1818—182''2, skulle ingå direkt
till Kungl. Maj :t samt i afseende på jordbruket innehålla uppgifter om utsädet
och afkastningen af hvarje sädesslag i medeltal för perioden, om antalet underhållna
kreatur samt om skatter och besvär, äfvensom därjämte bland annat
upplysningar om brukningssättet samt om skogshushållningen och jordbrukets
öfriga binäringar. Däremot föreskrefvos icke vare sig arealuppgifter annat än
för städerna eller uppgifter om foderväxtodlingen. Uppgifterna insamlades genom
kronobetjäningen och publicerades i länsstyrelsernas tryckta femårsberättelser,
sammanförda i en summa för samtliga hemman af hvarje särskild jordnatur
i hela länet. Jordbruksstatistiken utgjordes under de följande fyrtiofem
åren väsentligen af detta material.

Konungens Jämte de nu nämnda försöken att på officiell väg erhålla kvantitativa
^hafvande*" uppgifter om jordbruket hade emellertid redan på 1500-talet och regelbunärsväxtberät-det
1700-talet igenom samt fullt systematiskt sedan 1799 tillämpats ett
telS1799dan själfständigt system af jordbruksrapporter, hvilket visserligen endast afsåg
att meddela allmänna graderade omdömen om skörden, men som i motsats
till de nyss behandlade företett en obruten kontinuitet. Det var Konungens
befallningshafvandes tre gånger om året till Magasinsdirektionen
resp. Statskontoret afgifna årsväxtberättelser. Årets två första rapporter,
som afgåfvos i juli och augusti, utgjorde allmänna omdömen om skördeutsikterna,
men den tredje rapporten, afgifven i midten af oktober, angaf
skördens beskaffenhet i kvantitativt hänseende, dels med en siffra för
hvarje sädesslag, afsedd att uttrycka korntalet (d. v. s. den siffra, hvarmed
utsädet skall multipliceras för att skörden skall erhållas), dels med ett för skörden
som helhet gällande omdöme, formuleradt efter en i sju grader uppställd

skala. Uppgifterna grundade sig på rapporter från länsmännen, för hvilka
dock inga särskilda formulär voro fastställda. Dessa årsväxtberättelser intogos
ofta i tidningarna.

Till de nu nämnda många olika försöken att grunda jordbruksstatistiken Landtbrukspå
obligatoriska uppgifter kom slutligen Landtbruksakademiens arbete för att in på

frivillighetens väg och med bistånd af de småningom i alla län bildade or- mngssällganisationerna
för jordbrukets befrämjande, nämligen hushållningssällskapen,
uppbygga en jordbruksstatistik. Resultaten blefvo i detta fall ännu mindre statistik
tillfredsställande än i de förut behandlade fallen, men försöken erbjuda ett 1811—1854.
särskildt intresse, då de i viss mån utgöra förelöpare till den följande utvecklingen.

Landtbruksakademien erhöll vid sin stiftelse 1811 en statistisk afdelning
med uppgift bland annat att göra »utkast till plan för speciella beskrifningar
öfver hvarje landsorts med dess innevånares tillstånd, uti allt som med
allmänna hushållningen äger gemenskap», äfvensom att publicera redogörelser
af detta slag. I öfverensstämmelse härmed utfärdade man 1814 cirkulär för
att erhålla dels från hushållningssällskap och enskilda personer beskrifningar öfver
större eller mindre områden, dels från de förra rapporter om årsväxten. För
båda dessa slag af uppgifter meddelades 1816 utförliga frågeformulär, hvarjämte
den statistiska afdelningens s. k. förvaltare under 1817 offentliggjorde
såväl formulär till tabeller som schema för text till sockenbeskrifningar, hvilket
allt sedermera lades till grund för planen till Konungens befallningshafvandes
femårsberättelser. Under de följande åren inkommo till Akademien och publicerades
i dess handlingar beskrifningar, i större eller mindre öfverensstämmelse med
formulären, såväl från flera län som från åtskilliga mindre områden. Beskrifningarna
voro stundom mycket utförliga — i ett fall kunde t. o. m. endast
ett sammandrag däraf offentliggöras. Allt detta utgjorde dock endast spridda
uppgifter, och sedan några ganska vidtutseende arbeten under 1820-talet i
syfte att i Landtbruksakademien utarbeta en riksstatistik hade afstannat, gjorde
Akademien 1840 och 1842 nya försök att genom cirkulär till alla hushållningssällskap
införskaffa uppgifter rörande jordbruket, de flesta dock af doskriptiv
natur. Då äfven dessa åtgärder endast ledde till spridda och på det
hela otillfredsställande upplysningar, företog Landtbruksakademien 1843 det
kanske mest planmässiga försöket genom att i ett nytt cirkulär vända sig till
Konungens befallningshafvande med anhållan, att dessa genom hushållningssällskapen
måtte införskaffa jordbruksstatistiska uppgifter enligt meddelade
formulär. Uppgifternas omfattning hade denna gång afsiktligt begränsats, och
deras beskaffenhet hade samtidigt blifvit mera rent statistisk. Äfven nu blefvo
emellertid resultaten obetydliga. Endast från åtta län inkommo några sockentabeller,
medan flertalet hushållningssällskap — såsom Akademiens förvaltningsutskott
senare påpekade — »undandrogo sig uppdraget under fullkomlig
tystnad». De uppgifter som inkommo syntes dessutom i allmänhet så otillfredsställande
— ehuru eu beskrifning af ett härad i Jönköpings län 1846 belönades
med Akademiens guldmedalj —att äfven detta försök måste uppgifvas.

Orsakerna till detta upprepade misslyckande voro tydligen flera. Då frågan
år 1854 ånyo bragtes inför Landtbruksakademien, framhöll dess förvaltningsutskott,
utan tvifvel med rätta, svårigheten för en institution, som icke i
likhet med ett ämbetsverk ägde rätt att infordra uppgifter från underordnade
myndigheter, att erhålla tillfredsställande material för en jordbruksstatistik
och ansåg, att Konungens befallningshafvande af Kungl. Maj:t borde åläggas
att införskaffa uppgifterna från hushållningssällskapen och deras underafdelningar,
hvarefter bearbetningen kunde verkställas af Landtbruksakademien.

En annan anledning var emellertid otvifvelaktigt hushållningssällskapens
egna begränsade tillgångar. Ett exempel härpå erbjuder Västernorrlands
läns hushållningssällskap, som med anledning af Landtbruksakademiens förut
nämnda cirkulär 1814 genom särskild! beslut gaf sin sekreterare tillstånd
att anlita sällskapets kassa för portoafgifter, dock endast för sådana bref,
som vore alltför brådskande att tåla »tillfälliga lägenheters afbidande och
begagnande». Att hufvudorsaken icke var brist på intresse för jordbruksstatistiken
inom hushållningssällskapen, framgår af flera ansatser till jordbruksstatistik
och sockenbeskrifningar från sällskapens sida, ehuru försöken äfven
i dessa fall vanligen inom kort afstannade och det insamlade materialet i regeln
utan bearbetning synes ha stannat i sällskapens arkiv, om det öfver hufvud
blifvit bevaradt.

Publicering Det framgår af det föregående, att ett i vissa hänseenden mycket betydande
jnfdbmkl- statistiskt material till belysning af det svenska jordbrukets äldre historia förestatistiskt
finnes outgifvet och obearbetadt, äfven om man frånser de äldre källor af kamatenal.
meral natur, ur hvilka Hans Forssell och andra forskare hämtat material för undersökningar
af 1500- och 1600-talens jordbruk. Det är enligt kommitténs mening
mycket önskligt, att det nu ifrågavarande materialet, närmast landshöfdingarnas
berättelser för frihetstiden samt prästerskapets jordbruksstatistiska
uppgifter för 1800-talets första årtionden, äfvensom icke minst finanskommitténs
i det följande (sid. 9—11) berörda material, i någon form komma till offentliggörande.
Kommittén vill äfven framhålla det särskild! gynnsamma tillfälle till
jordbrukshistoriska framställningar, hvilket erbjuder sig vid flertalet hushållningssällskaps
under den närmaste tiden inträffande hundraårsjubiléer, då
dessa hushållningssällskap utan tvifvel, i likhet med dem som redan uppnått
sitt första sekel, komma att högtidlighåll a minnesfesten genom att låta författa
och utgifva sin historia under det gångna århundradet. Genom sakkunnig användning
af de berörda källorna — jämte andra af icke rent statistisk natur —
skulle säkerligen kunna åstadkommas en sammanhängande framställning af de
olika länens materiella utveckling, hvilken skulle äga det största intresse ur
såväl den egna landsändans som allmänt svensk synpunkt.

Då 1854 års statistiska kommitté den 18 juni 1856 afgaf sitt betänkande
och förslag rörande inrättandet af ett statistiskt ämbetsverk, inskränkte sig den

svenska jordbruksstatistiken sålunda i hufvudsak till Konungens befallningshafvandes
femårs- och årsväxtberättelser.

1854 års statistiska kommitté ansåg det icke tillhöra sitt uppdrag att upp- Statistiska
göra ett detaljeradt förslag till en svensk jordbruksstatistik, men fann sig böra
yttra sig om de allmänna villkor, som syntes oundgängliga för vinnande af detta
ändamål, och om det ändamålsenligaste sättet härför. I sitt yttrande utgick
kommittén från att kännedomen om den odlade jordens areal utgjorde själfva
grundvillkoret för jordbruksstatistiken. I den mån sådana uppgifter kunde
åvägabringas, syntes det kommittén gagneligt, att en tryckt nominativ förteckning
upprättades öfver alla egendomar i riket, med angifvande af ägovidden
och dess användning jämte hemmantal, grundskatter, taxeringsvärde
m. m. En jordbruksstatistik kunde efter kommitténs mening endast småningom
erhållas, i den mån arealuppgifter dessförinnan kommit till stånd. Början
borde därför göras med några kartlagda län eller delar däraf och uppgifter årligen
insamlas, dels rörande den odlade jordens användning för olika växtslag,
utsädet och kreatursstocken, dels — senare på året — rörande skörden, hvarjämte
ett betydligt antal andra uppgifter borde införskaffas med längre mellantider.
Kommittén ansåg, att hushållningssällskapen och särskildt deras underafdelningar
borde kraftigt bidraga till resultatet, men angaf icke närmare,
hvilken funktion som borde tilldelas dem. Åt förste landtmätaren eller annan
lämplig person i hvarje län ville kommittén lämna uppdraget att granska
uppgifterna. Ledningen af hela arbetet, däri inbegripet såväl utarbetande af
formulär som materialets bearbetning, borde öfverlämnas åt det statistiska
ämbetsverket, hvarvid kommittén särskildt framhöll, att bearbetningen af
skördeuppgifterna ej kunde anförtros åt »annan central myndighet än ett åt
den officiella statistiken särskildt ägnadt ämbetsverk, understödt af den
speciella sakkännedomen i jordbruksnäringen».

I öfverensstämmelse med kommitténs förslag inräknades jordbruksstatistiken
i Statistiska centralbyråns verksamhetsområde från och med detta
ämbetsverks upprättande 1858. Några åtgärder till reformering af denna gren
af statistiken vidtogos dock ej i sammanhang härmed.

Kort efter Statistiska centralbyråns upprättande verkställdes emellertid af Finanskom den

samma år (1858) tillsatta s. k. finanskommittén det första genomförda för- . mitténs
. . . . o • jordbruks söket

att insamla jordbruksstatistiska uppgifter från alla socknar i riket. Fi- statistik

nanskommittén, som bland annat fått i uppdrag att lämna en utredning af Sve- 1858.
riges ekonomiska och finansiella utveckling sedan myntrealisationen 1834, företog
sig nämligen att för detta ändamål i cirkulärbref den 18 december 1858
till Konungens befallningshafvande och hushållningssällskapen i hela riket infordra
statistiska uppgifter rörande alla viktigare förhållanden inom jordbruket.
De viktigaste uppgifterna skulle meddelas från hvarje socken, i det
att svaren enligt finanskommitténs mening borde uppsättas på sockenstämma
med biträde af en af hushållningssällskapet tillsatt sakkunnig person. Hushållningssällskapen
skulle granska sockenuppgifterna och därjämte själfva

meddela vissa uppgifter för området som helhet. Hvartdera slaget af uppgifter
skulle afgifvas på särskildt frågeformulär. I öfverensstämmelse med
finanskommitténs allmänna uppdrag behandlade de infordrade uppgifterna
dels de bestående förhållandena (uttryckta genom medeltal för de tre sista
åren), dels utvecklingen under senast förflutna tjugufemårsperiod. Uppgifterna
från de- olika socknarna gällde alla jordbruksstatistikens grundläggande
frågor, sålunda utsäde och skörd — båda i totalkvantitet, utsädet
dessutom per ytenhet — af tio olika växtslag, »geometriska tunnlandstalet»
af odlad jord och naturlig äng samt antalet kreatur (i sex grupper), vidare
bland annat mantal och »själfständiga hemmansbruk», brukningssätt och
jordförbättringar af olika slag, åbyggnadernas medelvärde för själfständigt
hemmansbruk och åtgången af spannmål för kreaturens underhåll. Uppgifterna
från hushållningssällskapen gällde särskildt spannmålsförbrukningen
per person, arbetslöner, lefnadsvillkorens förbättring och värdet af åbyggnader
och redskap.

Uppgifterna — som, hvad de från socknarna infordrade beträffar, vanligen
afgifvits på sockenstämma eller af någon vid denna tillsatt kommitté,
med eller utan hjälp af hushållningssällskapens ombud — inkommo (under
första hälften af år 1859) i större utsträckning än fallet varit vid någon föregående
undersökning af detta slag. Såsom regel saknades endast enstaka
socknar inom ett län — t. o. m. i Norrbottens län afgåfvos uppgifter från
alla socknar utom två ■— och de sålunda felande uppgifterna beräknades vanligen
af hushållningssällskapen. Flertalet sällskap insände primäruppgifterna
i original, åtföljda af sammandrag, hvarvid sällskapen antingen rättade enligt
deras mening felaktiga uppgifter eller angåfvo de olika uppgifternas tillförlitlighet
och deras afvikelser från verkliga förhållandet. Såsom var att
vänta, mötte afgifvandet af uppgifter om arealen de största svårigheterna,
och dessa uppgifter uteblefvo därför i många fall. Däremot saknades endast
undantagsvis uppgifter om utsäde, skörd och kreatursantal vid tiden för
uppgifternas afgifvande, visserligen nästan alltid grundade på beräkning och
i de flesta fall för låga, men dock knappast i något fall utan värde. Uppgifterna
om utvecklingen sedan 1834 voro gifvetvis vanligen mindre tillförlitliga.
I det hela var emellertid detta mycket stora material otvifvelaktigt
betydligt tillförlitligare än några tidigare i vårt land insamlade jordbruksstatistiska
uppgifter.

Trots detta ansåg sig emellertid finanskommitténs flertal — dels på grund
af att uppgifter uteblifvit. och dels på grund af bristerna i det inkomna
materialet — ej kunna på uppgifterna bygga någon allmän beräkning af jordens
afkastning och afstod under sådana förhållanden äfven från att i sitt 1863
afgifna betänkande publicera mera än en ringa del af resultaten. En af kommitténs
ledamöter, ordföranden i Kalmar läns södra hushållningssällskap,
kapten C. A. Mannerskantz, var dock af annan mening än majoriteten och
meddelade i en utförlig tabell ett sammandrag länsvis af det viktigaste materialet,
hvar jämte han därpå byggde ett särskildt yttrande. Hela materialet

förvaras nu i Statistiska centralbyråns arkiv, dit det öfverlämnades af finanskommittén
efter afslutandet af kommitténs arbeten.

Frågan om jordbruksstatistikens definitiva upprättande blef emellertid
inom kort aktuell i sammanhang med ett inom Statistiska beredningen —
den nuvarande Statistiska tabellkommissionens föregångare — behandladt
förslag till förändrade formulär för Konungens befallningshafvandes femårsberättelse!''.
Sedan frågan om jordbruksstatistikens fördelning mellan Konungens
befallningshafvande och hushållningssällskapen af en ledamot i Statistiska
beredningen på dess uppdrag blifvit bragt inför Landtbruksakademien,
utarbetade akademiens landtbruksafdelning och dess statistiska afdelning gemensamt
ett förslag till jordbruksstatistik, hvilket akademien den 13 april 1861
antog såsom sitt eget yttrande.

Landtbruksakademiens förslag gick ut på insamlande af uppgifter från
hvarje socken och stad för en femårsperiod, som regel medeltalssiffror för
perioden. Förslaget afsåg icke beräknade summor eller medeltal för kommunen,
utan särskilda, exakta uppgifter för hvarje hemman, hemmansdel och
själfständig lägenhet — endast med undantag för gårdar i sambruk — medan
underliggande torp, lägenheter och mindre backstugor borde inbegripas i uppgifterna
för hufvudgärd en; dessa uppgifter för de särskilda brukningsdelarna
borde därefter sammanföras i summor för kommunen. Uppgifterna skulle införas
på en tabellariskt uppställd blankett med 64 kolumner, till hvilken formulärförslag
bifogades. För att en utgångspunkt för undersökningen skulle
erhållas, borde på blanketten genom häradsskrifvarens försorg först införas
namn, jordnatur och hemmantal för hvarje själfständig brukningsdel, jämte
uppgift om dess underlydande jordbruk och inrättningar, hvarefter de öfriga
uppgifterna skulle ifyllas. Dessa gällde arealen af odlad jord, äng och skog,
under perioden genom jordvinning eller jordförbättring tillkommen areal, den
odlade jordens användning (utan särskiljande af den för olika slag af säd
använda arealen), utsäde och skörd af olika växtslag (i totalsiffror) samt
kreatursantalet och kvantiteten af utfodringen, hvartill slutligen kommo ganska
detaljerade uppgifter om skatter och besvär.

I afseende på sättet för uppgifternas erhållande utgick Landtbruksakademien
från att hushållningssällskapen måste åtaga sig insamlandet. I hvarje
socken borde upprättas en kommitté, hvars ordförande skulle utses af sällskapet,
medan de öfriga ledamöterna, såvidt möjligt tillhörande olika delar af
socknen, skulle utses af kommunalstämman. På motsvarande sätt skulle förfaras
i städerna. Hvilken metod denna kommitté skulle använda för att erhålla
uppgifter från hvarje hemman, yttrade sig Akademien däremot icke om.
Sedan kommittén ifyllt blanketten, borde denna göras tillgänglig för granskning
af ortens jordbrukare samt, efter möjliga rättelser på grund af granskningen,
nedsummeras och i original insändas till hushållningssällskapet. Sällskapet
skulle därefter öfverlämna uppgifterna till ett inom detsamma tillsatt utskott,
som vid behof borde korrespondera med sockenkommittéerna samt efter slu -

ten nuvarande
jordbruksstatistikens
upprättande.

1861—1865.

Landtbruksakademiens

förslag 1861.

tad granskning utarbeta ett sammandrag för hushållningssällskapets hela område,
upptagande summor endast för socknar och städer. Detta sammandrag
skulle slutligen öfverlämnas dels till Konungens befallningshafvande i länet,
dels till Landtbruksakademien.

Statistisk*1 Sedan Landtbruksakademien afgifvit detta förslag, upptogs frågan till

centralbyrån ingående behandling i Statistiska beredningen, hvarvid ett utförligt yttrande

Fr. Th. Borgs och förslag afgafs af chefen för Statistiska centralbyrån, medicinalrådet Er.
förslag 1861. Th Berg

Berg utgick i likhet med Landtbruksakademien från att hushållningssällskapen
skulle åtaga sig insamlingen och granskningen af de jordbruksstatistiska
uppgifterna, men hans förslag afvek eljest i flera viktiga punkter från
Akademiens, medan det däremot af naturliga skäl företedde icke få likheter
med det förslag som framlagts af 1854 års statistiska kommitté,
hvari Berg varit ledamot. Berg betonade starkt jordbruksstatistikens svårigheter
i allmänhet och särskildt svårigheterna för den svenska jordbruksstatistiken,
bland annat på grund af fullständig frånvaro af kataster och,
för största delen af landet, äfven af ekonomiskt kartverk. Under dessa förhållanden
ansåg han, att man för den svenska jordbruksstatistiken ej borde
begagna sig af den omedelbara eller direkta metoden, d. v. s. insamlandet af
uppgifter om och från hvarje brukare, utan af den medelbara eller indirekta
metoden, d. v. s. af en mer eller mindre omfattande, samvetsgrann uppskattning,
hvars styrka skulle ligga dels i hvarandra inbördes kontrollerande uppgifter,
dels i uppgiftsinsamlarens personliga kvalifikationer, och som bland
annat skulle befria från misstanken att i skattesyfte vilja utforska enskilda
personers ställning. På dessa grunder afvisade Berg Landtbruksakademiens
förslag om uppgifter angående de särskilda brukningsdelarna och begränsade
sig i sitt förslag fullständigt till uppgifter för de olika distrikten i deras helhet.

Berg vände sig vidare, och med betydligt mera skäl, emot de af Landtbruksakademien
föreslagna femårsmedeltalen, som vore möjliga att åstadkomma
endast under den dubbla förutsättningen, att förhållandena under
hvart och ett af periodens år vore kända och att de ej före periodens slut folie
ur minnet, hvilket senare åter förutsatte ordnad bokföring hos jordbrukarna.
Ej heller uppgifter med fem års mellanrum ansåg emellertid Berg fullt lämpliga,
enär de år, som då gjordes till föremål för undersökning, ofta kunde
vara i något hänseende exceptionella och en kännedom om jordbrukets vanliga
ställning samt om dess utveckling alltså ej på denna väg skulle kunna
vinnas. Häraf drog han den slutsatsen, att åtminstone vissa uppgifter nödvändigt
måste vara årliga, men ansåg utförligare uppgifter med kortare mellantider
därjämte vara af stor vikt.

Det förslag, som Berg med denna motivering framlade, gick ut på att i
hvarje socken och stad skulle upprättas en s. k. sockneliggare, med den dubbla
uppgiften att »förvara för ortens jordbruk minnesvärda tilldragelser» och
att innehålla de uppgifter om socknens jordbruk, hvilka skulle användas för
statistiken. Sockneliggaren, för hvilken formulärförslag bifogades, skulle för

hvarje år endast bestå af ett hälft ark, på hvilket alla erforderliga jordbruksstatistiska
uppgifter rörande året skulle införas, hvarvid för bevarande af uppgifternas
kontinuitet socknen borde förses med blanketter för 25 års uppgifter
i ett band. För uppgifternas ifyllande borde i hvarje distrikt (som regel socken
eller stad) finnas ett lämpligt antal för socknen och hushållningssällskapet gemensamma
fasta ombud, som med hjälp af lösa exemplar af blanketten till
sockneliggare skulle sättas i tillfälle att insamla uppgifter från andra personer
inom distriktet. Sockneliggaren måste ifyllas två gånger om året, emedan de
årliga uppgifterna — såsom redan 1854 års statistiska kommitté föreslagit —
skulle afgifvas vid två skilda tidpunkter.

Hvad den föreslagna sockneliggarens uppställning och innehåll beträffar, så
utgjorde densamma en i 36 hufvudpunkter uppställd redogörelse, med prickrader
(ej kolumner) för uppgifternas ifyllande. Uppgifterna höllos, i motsats
till förhållandet i Landtbruksakademiens förslag, strängt inom jordbruksförhållandenas
ram, men gingo långt mera i detalj än i det tidigare förslaget. Med
afseende på jordbruksstatistikens grundläggande frågor förekommo flera afvikelser
från Akademiens förslag. Sålunda angafs den areal, som under året
användts för hvarje sädesslag och annat växtslag, vidare utsädet per tunnland
och slutligen skörden i korntal af utsädet; endast i andra rummet föreslogos såsom
alternativ — i öfverensstämmelse med det tidigare förslaget — i stället
för dessa tre slag af uppgifter totalbelopp af utsäde och skörd. Till hufvudfrågorna
kommo vidare utöfver de af Landtbruksakademien föreslagna uppgifterna
en mängd, jordbrukets alla områden berörande frågor, såsom: väderlek
och jordens naturbeskaffenhet; brukningssätt, gödselämnen, redskap, byggnadsoch
stängselsätt, nya sädesslag, trädgårdsodling; utsädets och skördens beskaffenhet;
foderskörden (allmänt omdöme); sånings- och skördetider; förbrukning
och öfverskott till afyttring af säd och rotfrukter, äfvensom skördeväxternas
priser i april och oktober; öfverskott af kreatur till afyttring, kreatursraser
och kreaturspriser; fjäderfä och biskötsel; jordbruksarbetare af olika slag och
dagsverkspriser samt jordpriser.

De sålunda insamlade uppgifterna skulle enligt förslaget läggas till
grund dels för en årlig statistik, dels för en statistik hvart femte år; båda dessa
slag af statistik skulle nämligen hämta sitt material från sockneliggaren. Den
årliga statistiken skulle länsvis meddelas af Konungens befallningshafvande
samt inskränka sig till frågorna dels om utsädet och antalet vinterfödda kreatur,
hvarom redogörelse skulle afgifvas i juni, dels om årets skörd, som skulle
meddelas senast i december. På grundval af dessa två redogörelser — hvilkas
ställning till Konungens befallningshafvandes 1799 införda tre årsväxtberättelser
ej angafs i förslaget — skulle därefter en centralmyndighet utarbeta och
publicera en årlig riksstatistik för jordbruket. Redogörelsen för hvart femte
år, hvilken skulle blifva fullständigare, borde åter afgifvas af hushållningssällskapen
och såsom bilaga åtfölja Konungens befallningshafvandes femårsberättelser
samt, likaledes af en centralmyndighet, bearbetas och utgifvas såsom
en femårsberättelse öfver rikets jordbruk.

Hushållningssällskapens
och länsstyrelsernas

yttranden
1861-1862.

Statistiska beredningen anslöt sig i sin motivering till Bergs förslag, men
inskränkte sig till att hemställa om båda förslagens tryckning samt om deras
öfverlämnande till Konungens befallningshafvande och hushållningssällskapen
för afgifvande af yttrande. Detta blef äfven Kungl. Maj :ts beslut.

Hushållningssällskapens och Konungens befallningshafvandes utlåtanden
inkommo under loppet af de två följande åren, hvarvid dock de senare
myndigheterna i flertalet fall inskränkte sig till att instämma med hushållningssällskapet
i vederbörande län. De flesta hushållningssällskap åter ådagalade
i sina utlåtanden stort intresse för åvägabringande af en jordbruksstatistik
och visade beredvillighet att åtaga sig det uppdrag, som enligt förslagen
skulle tilldelas dem, visserligen ofta under betonande af att större eller
mindre anslag måste ställas till deras förfogande för uppdragets utförande.
Endast Södermanlands läns hushållningssällskap afstyrkte tills vidare alla
förbättringar och förordade det bestående systemets bibehållande.

I afseende på en af hufvudfrågorna, nämligen den om redogörelseperiodens
längd, representerade hushållningssällskapen ganska delade meningar.
Flertalet påyrkade årliga uppgifter, men ett icke ringa antal yrkade på uppgifter
endast hvart femte år, och flera hushållningssällskap framkommo med
förslag om uppdelning af frågorna, så att uppgifter om skörd och enligt vissa
utlåtanden äfven om utsäde och kreatursantal lämnades årligen och öfriga
uppgifter endast hvart femte år, alltså i hufvudsaklig öfverensstämmelse med
Bergs förslag.

Äfven beträffande formen och innehållet af de frågor som skulle besvaras
framkom helt naturligt ett stort antal förslag. Nästan fullständig enighet
rådde visserligen om att formuläret skulle vara uppställdt i tabellarisk form,
i likhet med hvad Landtbruksakademien föreslagit, men ett stort antal hushållningssällskap
uppgjorde egna förslag till tabellformulär. Härvid framkommo
äfven förslag om andra uppgifter än de i de två ursprungliga förslagen upptagna,
t. ex. om arealuppgifter för jord under olika brukningssätt (särskildt från hushållningssällskapen
i Uppsala och Västmanlands län), hvarjämte betydelsen af
en statistik öfver jordstyckningen starkt framhölls af några hushållningssällskap
(särskildt af sällskapen i Stockholms och Hallands län).

I den kanske viktigaste frågan, nämligen den om sättet för uppgifternas
erhållande, innehöll flertalet utlåtanden inga nya uppslag. Några anmärkningsvärda
undantag funnos dock. Sålunda beslöt Värmlands läns hushållningssällskap,
i strid med ett förslag som framlagts af en af sällskapet tillsatt
kommitté, att föreslå verkliga individualuppgifter med redogörelse på särskild
blankett för hvarje hemman, s. k. hemmansbok, ifylld genom »byfogdens» försorg.
Stockholms läns, Kalmar läns södra och Hallands läns hushållningssällskap
framlade åter, i anslutning till Landtbruksakademiens yttrande, väl
genomtänkta förslag om noggrant införande på blanketterna af namn på alla
hufvudgårdar, torp, lägenheter o. s. v. samt om fullständiga uppgifter för
hvarje brukningsdel eller åtminstone för hvarje hufvudgärd med underlydande
egendomar eller dels särskildt för hvarje jordeboksnummer, dels gemen -

samt för alla under ett stamhemman lydande torp och lägenheter, gifvetvis
med reservation för gårdar i sambruk. Det sätt, hvarpå dessa uppgifter skulle
erhållas, är tydligt angifvet i Kalmar läns södra hushållningssällskaps utlåtande.
Sedan genom särskildt anslag en undersökning af arealen för åker, äng
och betesmark kommit till stånd och successivt förbättrats, borde nämligen
en person hvart femte år gå från gård till gård med ägobeskrifningen och mantalslängd
en i hand samt »genom en kombination af hvarandra kontrollerande
frågor söka leda och sluta sig till det rätta förhållandet så nära som möjligt».
Hushållningssällskapet föreställde sig nämligen, att »om under bemödandet
att sålunda fullständigt sammanställa resultaten af de gjorda efterforskningarna,
det skulle visa sig, att en och annan länk i kedjan af kända fakta eller
erhållna underrättelser antingen alldeles fattades eller icke rätt hängde tillsammans
med de öfriga, man då, om slutledningen på följdriktigt sätt verkställdes,
skulle kunna från det med säkerhet bekanta leta sig fram till det man
icke kände samt bringa åter i sin rätta ordning hvad som uppenbarligen kommit
utom sammanhanget». Genom detta anmärkningsvärda förslag synes
Kalmar läns södra hushållningssällskap ha gifvit uttryck åt principen
för de s. k. lokalundersökningarna, som sedermera i mer eller mindre fulländad
form blefvo och fortfarande äro den svenska jordbruksstatistikens grundval.
Jämte uppgifter af detta slag yrkade Hallands läns hushållningssällskap på särskilda,
exakta uppgifter om areal, skörd och kreatur från större jordbruk med
något slag af bokföring, såsom fasta hållpunkter för bedömande af det rationella
jordbrukets ståndpunkt, något som hittills fått förblifva en icke realiserad
framtidstanke.

Flertalet hushållningssällskap anslöto sig mer eller mindre fullständigt
till Landtbruksakademiens förslag i fråga om de för uppgifternas insamlande
erforderliga korporationerna. De förordade sålunda upprättande af kommittéer
för mindre distrikt, i regel socknar och städer, och uppgifternas insändande från
dessa, vanligen i sammandragen form, för granskning af en inom hushållningssällskapet
tillsatt kommitté. Enstaka hushållningssällskap tillrådde användning
af folkskolelärare för uppgifternas insamlande och länsmän för deras
insändande.

Af naturliga skäl inläto sig hushållningssällskapen i regel icke på frågan
om sättet för statistikens vidare bearbetning. Två hushållningssällskaps yttranden
utgöra emellertid betydelsefulla undantag. Kalmar läns södra hushållningssällskap
framhöll sålunda behofvet af att den slutliga behandlingen
äfvensom ledningen af det hela öfverlämnades åt den centralmyndighet, som
hade de öfriga grenarna af den officiella statistiken under sin vård, och
Hallands läns hushållningssällskap betonade den ännu i dag icke tillgodosedda
nödvändigheten af att primäruppgifterna för hvarje brukningsdel insändas
till den centrala statistiska myndigheten, emedan jordbruksstatistiken
endast under denna förutsättning blefve satt i stånd att belysa sådana frågor
som dem om orsakerna till och följderna af jordstyckningen och om den relativa
produktiviteten på större och mindre jordbruk.

Kungl. cirkuläret
den
3 mars 1865.

Sedan hushållningssällskapens och Konungens befallningshafvandes samt
i vissa fall äfven underordnade myndigheters utlåtanden inkommit och offentliggjorts
(såsom bilagor till Statistisk tidskrift äfvensom i särtryck), afgaf chefen
för Statistiska centralbyrån efter öfverläggning i Statistiska beredningen
till Kungl. Maj:t utlåtande och förslag i frågan den 17 november 1864. Detta
förslag ligger till grund för kungl. cirkuläret den 3 mars 1865, hvarigenom en
ordnad svensk jordbruksstatistik efter mer än sekellånga förberedelser kom
till stånd.

Kungl. cirkuläret den 3 mars 1865 utgör fortfarande den formella grundvalen
för den svenska jordbruksstatistiken. På grund af »den beredvillighet,
hushållningssällskapen i allmänhet ådagalagt under frågans utredande och
preliminära behandling», ansåg man sig hafva »anledning förutsätta, att äfven
dessa sällskaps nitiska medverkan för sakens fortgång skall blifva att påräkna».
Till följd häraf föreskrifves i cirkuläret, att »början till ett fortgående,
mer och mer fullständigt insamlande af uppgifter till rikets jordbruksstatistik
nu bör göras», och på grund häraf erhålla hushållningssällskapen
uppdrag att insamla och granska primäruppgifterna samt bearbeta dem till
sammandrag, hvarvid det öfverlämnas åt hvarje hushållningssällskaps egen
ompröfning att anordna detta arbete på lämpligaste sätt. Hushållningssällskapen
antogos i cirkuläret i allmänhet genom dem tillagd andel i brännvinsförsäljningsafgifterna
vara i stånd att bestrida utgifterna härför — något statsbidrag
särskildt för detta ändamål ifrågasattes alltså icke. Sällskapen
kunde emellertid hos Konungens befallningshafvande söka möjligen erforderlig
medverkan för uppgifternas erhållande. Tanken på en uppdelning af uppgifterna
i årliga och hvart femte år afgifna var ej upptagen i cirkuläret. »De
uppgifter till jordbruksstatistiken, hvilkas årliga meddelande ifrågasättes» —
såsom cirkuläret med synnerlig försiktighet uttrycker sig — skulle insamlas
under februari och mars månader året efter skördeåret, aflämnas till hushållningssällskapen
under april och maj samt af dessa insändas till Statistiska centralbyrån
före juni månads utgång, hvarefter de af detta ämbetsverk skulle bearbetas
och utgifvas såsom bidrag till Sveriges officiella statistik. Den nya statistiken
skulle taga sin början med uppgifterna för samma år (1865) och Konungens
befallningshafvandes skyldighet att för sina femårsberättelser insamla
jordbruksstatistiska uppgifter i sammanhang därmed upphöra från och med
femårsperioden 1866—70.

Cirkuläret var icke åtföljdt af något blankettformulär för uppgifternas
afgifvande, men Statistiska centralbyrån erhöll genom cirkuläret i uppdrag
att låta trycka och till hushållningssällskapen utdela nödiga exemplar af de
till Bergs sistberörda memorial fogade formulären för insamlande af de statistiska
uppgifterna rörande år 1865, äfvensom själfva detta memorial. Frågan
om formulärens definitiva fastställande förklarades beroende på vidare
anmälan, som ej synes ha följt.

De formulär, som sålunda i praktiken kommo i bruk, ehuru deras användning
icke kan sägas hafva någonsin blifvit uttryckligen föreskrifven, vo -

ro två, formulär A och formulär B. Formulären skilde sig endast i afseende
på uppställning, och formulär B, afsedt för sockensammandrag samt icke uppställdt
i tabellform, torde blott undantagsvis hafva begagnats. Formulär A,
som alltså blef det i allmänhet för såväl primäruppgifterna som sockensammandragen
använda, anslöt sig icke helt till något af 1861 års förslag.
Blanketten var mycket stor, upptagande åtta foliosidor. Det stora flertalet
frågor voro i öfverensstämmelse med Landtbruksakademiens förslag tabellariskt
uppställda (i 75 kolumner) — med rader, som i primäruppgifterna
voro afsedda att användas för de olika brukningsdelarna, men som i ett sammandrag
kunde användas för de olika socknarna — men därjämte voro
på första sidan, under namn af upplysningar, i textform sammanförda ett
antal frågor, närmast i likhet med Bergs ursprungliga förslag. Hvad blankettens
innehåll beträffar, må det vara nog att nämna följande. Uppgifterna om
den odlade ägoviddens användning hade uppdelats mera än i Landtbruksakademiens
förslag, men dock icke så mycket, att mot hvarje under utsäde och
skörd förekommande växtslag svarade en arealuppgift. Häraf följde, att utsäde
och skörd heller icke kunde angifvas i relativa tal, utan liksom i Landtbruksakademiens
förslag måste angifvas i totalkvantitet, hvarvid den egendomligheten
tillkom, att inga mått- eller viktbeteckningar för vare sig areal, utsäde
eller skörd upptogos i blanketten, utan skulle efter ortens förhållanden ifyllas
af hushållningssällskapet. Antalet brukningsdelar upptogs i blanketten, hvarvid
såsom brukningsdel betraktades det jordområde inom mantalsskrifningsdistriktet,
hvilket i mantalslängden i afseende på utskylder och onera påförts
samma person; dessa brukningsdelar uppdelades sedan i två grupper, allt eftersom
de brukades af ägarne själfva eller af brukare, och inom hvardera af dessa
hufvudgrupper förekommo fyra storleksgrupper. Såsom följd af denna anordning
skulle ej torp och andra underlydande lägenheter räknas såsom brukningsdelar,
utan deras jord och kreatur inräknas i hufvudgårdens. Jämte dessa
tabellariskt uppställda frågor förekommo i afdelningen »Upplysningar» uppgifter
för hela socknen — i sammandraget uppgifter för hushållningssällskapets
hela område — om de viktigaste i Bergs ursprungliga förslag upptagna
frågorna, äfvensom om några andra, särskilt foderskörden från naturlig äng.

Den anordning, som bestämts genom 1865 års cirkulär och som ännu i hufvudsak
är gällande, fastslog sålunda uttryckligen ej mera än dels ett uppdrag för
hushållningssällskapen att årligen insamla, granska och sammandraga uppgifter
för jordbruksstatistiken samt dels ett uppdrag för Statistiska centralbyrån
att utgifva detta i sammandrag insända material såsom bidrag till Sveriges
officiella statistik. Med undantag af tiden för uppgifternas insändande lämnade
cirkuläret fältet alldeles fritt för de talrika korporationernas eget initiativ, utan
att lösa någon af de omstridda frågorna om sättet för uppgifternas insamlande
eller om uppgifternas karaktär af beräknade medeltal eller individualuppgifter
och utan att ens fastställa formulär eller''föreskrifva i hvilket skick sammandraget
skulle ingå till Statistiska centralbyrån. Denna nästan obundna frihet motvägdes
å andra sidan icke af något åt Centralbyrån gifvet uppdrag att öfvervaka,
2°2V08 2

leda eller utfärda föreskrifter angående arbetet med uppgifternas insamlande
och sammanförande, samtidigt med att uppgifternas bearbetade skick betydligt
försvårade deras effektiva granskning inom ämbetsverket. Man hade tydligen
framför allt ansett sig böra undvika att genom alltför bestämdt ingripande
eller alltför likformiga föreskrifter skada intresset och förhindra en anpassning
efter olika lokala förhållanden. Ehuru dessa synpunkter kunde hafva
fog för sig, skulle det snart visa sig, att det nu följda tillvägagångssättet å
sin sida medförde stora olägenheter.

Utvecklingen
af hushållningssällskapens

jordbruksstatistiska

berättelser
sedan 1865.

I öfverensstämmelse med 1865 års kungl. cirkulär och Bergs blankettformulär
togo hushållningssällskapens berättelser angående jordbruk och boskapsskötsel
sin början med år 1865 och ingingo såsom serien litt. N. i Bidrag till
Sveriges officiella statistik. Under första året uteblefvo alldeles uppgifterna
från ett län, hvarjemte uppgifter saknades för större eller mindre delar af
vissa hushållningssällskaps områden och uppgifterna från ännu andra områden i
många hänseenden voro ofullständiga. De närmast följande åren företedde
nästan ännu större luckor än det första, i det att uppgifter fullständigt uteblefvo
från två hushållningssällskap under hvart och ett af åren 1866, 1867
och 1869 samt från ett hushållningssällskap under hvart och ett af åren
1868, 1870 och 1871, hvarjämte ett större eller mindre antal socknar helt
eller delvis saknades i uppgifterna från flertalet hushållningssällskap. Vid
publiceringen af dessa uppgifter, hvilken skedde särskilt för hvarje hushållningssällskap,
utarbetade och utgaf Statistiska centralbyrån såsom inledning
ett sammandrag. Första året gällde detta samtidigt jordbruksstatistiken i
Konungens befallningshafvandes femårsberättelser, emedan uppgifterna i dessa
två publikationer denna gång ansågos böra komplettera hvarandra; men därefter
utgjorde det endast ett sammandrag af hushållningssällskapens berättelser,
hvilket inledde häftet litt. N. af Bidrag till Sveriges officiella statistik.

Flertalet hushållningssällskap hade genom upprop och cirkulär sökt framhålla
för sina underafdelningar och för den jordbrukande befolkningen i allmänhet
det nya företagets stora betydelse samt påkallat deras medverkan för utförandet.
Såsom kunde väntas, voro de under första året tillämpade metoderna
på grund af olika lokala förhållanden ganska växlande inom olika hushållningssällskap.
I flera län upprättades sockenkommittéer, ungefär på det sätt
som ursprungligen föreslagits af Landtbruksakademien, i flera andra län insamlades
uppgifterna genom kommunalstyrelserna, medan vissa hushållningssällskap
utsågo en person i hvarje socken för uppdragets utförande. Hushållningssällskapens
underafdelningar fingo flerstädes i uppdrag att efter eget
ompröfvande anordna uppgifternas insamlande och utförde detta uppdrag på
växlande sätt. I Jämtlands län användes länsmännens hjälp, och Kalmar
läns södra hushållningssällskap, som i flera hänseenden gått i spetsen för jordbruksstatistikens
utveckling, möjliggjorde genom ett särskilt anslag en val
förberedd jordbruksstatistisk undersökning af hela området genom kringresande
personer, nämligen tre landtmätare och en tillförordnad häradsskrifvare.

Det första årets insända och publicerade uppgifter gällde såsom regel socknar,
men i många fall lämnades uppgifter endast för större områden, i ett fall
endast för hushållningssällskapets område som helhet. I de följande årens
redogörelser blefvo sockenuppgifter snart undantagslös regel.

Från några hushållningssällskap, särskildt Malmöhus läns, ltommo lofvan- De första
de meddelanden om den omsorg och noggrannhet, hvarmed uppgifterna förirens s^ari*''
1865 afgifvits, och flera hushållningssällskap visade särskildt under första året
ett betydligt intresse för det nya uppdraget. I det stora hela torde man också
kunna säga, att 1865 års uppgifter voro så tillförlitliga och fullständiga som af ett
första försök kunde väntas. Men denna goda början blef icke fullföljd, utan resultaten
voro under de följande åren i flera hänseenden betydligt mindre tillfredsställande.
Svårigheterna voro ock på de flesta ställen mycket stora och föreföllo
stundom nästan öfverväldigande. Den misstro, som nästan alltid och öfverallt
möter vid infordrande af statistiska primäruppgifter af ekonomisk natur, särskildt
misstanken att uppgifterna skola användas för att öka skattebördan, gjorde
sig gällande med stor styrka och föranledde på sina ställen organiserade försök i
synnerhet från den egentliga allmogens sida att förhindra uppgifternas insamlande.
Så t. ex. förekommo inom Värmlands län i vissa kommuner formliga
beslut af kommunalstämmorna att alldeles inga uppgifter meddela, och i Skaraborgs
län gaf ingen mindre än ordföranden i en af hushållningssällskapets
kretsafdelningar (1868) offentligen uttryck åt samma misstro samt afslutade
sin protest med följande förklaring: »Jag finner detta ständigt återkommande
infordrande af uppgifter på förhållanden, efter formulärer med 107 mer och
mindre närgångna frågor uti saker, som sannerligen icke angå frågaren, obehörigt,
och på samma gång jag för min enskilda del förklarar mig icke framdeles ämna
lämna några slika uppgifter, föreslår jag, att hushållningssällskapet vidtager
någon passande åtgärd för att på detta evinnerliga frågande göra ett slut».

Bidragande orsaker till svårigheterna voro också den frihet, som lämnats
hushållningssällskapen, och framför allt den återhållsamhet, som af hänsyn
härtill iakttagits från Statistiska centralbyråns sida i afseende på ledningen
af arbetet. Detta kunde knappast undgå att onödigtvis försvåra i stället
för att underlätta hushållningssällskapens uppgift och inverkade dessutom
oförmånligt på statistikens värde. Flertalet hushållningssällskap ansågo sig
tvungna att utöfver de på blanketterna tryckta anvisningarna utfärda mera
detaljerade instruktioner och förklaringar, hvilka i vissa punkter stodo i strid
med Centralbyråns syfte med uppgifterna samt dessutom voro sinsemellan
afvikande och sålunda skapade ojämförbara uppgifter. Allt ifrån början uppstod
härigenom i jordbruksstatistiken en brist på planmässighet, som medförde
ganska vidtgående följder, då både insamlingsmetoderna och själfva uppgifterna
från det första året vanligen lades till grund för arbetet under den följande
tiden.

Flera orsaker samverkade sålunda till att — då det praktiska arbetets svårigheter
började visa sig — förbyta det oförnekliga intresse, som ursprungligen
mötte förslagen till en organiserad jordbruksstatistik, i en på sina ställen ganska

stark ovilja; och hushållningssällskap, som under förberedelsetiden påyrkat
mycket vidtgående undersökningsmetoder, sökte nu erhålla lättnader till och
med i det betydligt lindrigare uppdrag som lämnats dem. Af vissa tecken
att döma var oviljan under trycket af de många, år efter år återkommande
uppgifterna till och med i tilltagande, och de stundom ganska ansenliga bidrag
som till en början i flera hushållningssällskap utgingo för statistiken sänktes
under intrycket häraf, i vissa fall ned till nästan försvinnande belopp.

Motioner vid Hushållningssällskapens missnöje med arbetet på jordbruksstatistiken
^sÉLHRkapeifs8" föranledde bland annat två motioner vid sällskapens ombudsmöte i Stockholm
ombudsmöte i februari 1869. I den ena motionen, afgifven af ordföranden i Skaraborgs läns
1869. hushållningssällskap, föreslogs en anhållan hos Kungl. Maj:t om att de årliga
uppgifterna skulle utbytas mot uppgifter hvart femte år och en förklaring, att
uppgifterna vida lämpligare kunde afgifvas af Konungens befallningshafvande
än af hushållningssällskapen. Den andra motionen, afgifven af ordföranden i
Värmlands läns hushållningssällskap, framhöll utförligare än den förstnämnda,
att insamlandet af uppgifter för hvarje år mött allt större svårigheter och att
ett fortsatt försök att utan några eftergifter fordra efterlefnad af 1865 års kungl.
cirkulär möjligen skulle kunna föranleda, att uppgifterna till jordbruksstatistiken,
om de ens inginge, från många orter skulle blifva mer och mer otillförlitliga.
I motionen hemställdes därför, att insamlandet af primäruppgifter ej
skulle vara en hushållningssällskapen obligatoriskt åliggande skyldighet, utan
att Kungl. Maj:t endast skulle uppmana dem att åtminstone hvart femte år
fortfarande gorå försök att åvägabringa fullständiga och verkligt tillförlitliga
uppgifter.

Genom båda dessa motioner, men kanske mest genom den senare, ifrågasattes
tydligen ett uppridande af grunden för den 1865 införda regelbundna
jordbruksstatistiken. Ombudsmötet tillsatte för frågans behandling ett utskott,
bestående af de två motionärerna och en tredje ledamot, men resultatet
af dess öfverläggningar blef ganska oväntadt. Chefen för Statistiska
centralbyrån, medicinalrådet Berg, inbjöds nämligen att deltaga i utskottets
förhandlingar och framställde härvid ett delvis nytt förslag. Berg framhöll, att
för den händelse man kunde enas om afgifvande af årliga och snabba uppgifter
antingen om arealen för olika växtslag och skörden per ytenhet eller om utsädet
och skörden i totalkvantiteter, så kunde man till hvart femte år inskränka
uppgifterna om mantal, brukningsdelar, jordtorp, hela ägovidden samt antalet
ägare och brukare och att äfven uppgifterna om kreatursstocken möjligen kunde
inskränkas till hvart femte år, såvida endast årligen meddelades ett allmänt
omdöme om dess ökning eller minskning. På grund af detta Bergs yttrande och
under förutsättning att den af honom uttalade uppfattningen i en eller annan
form meddelades hushållningssällskapen, afstyrkte utskottet motionerna, och
ombudsmötet fattade sitt beslut i öfverensstämmelse med utskottets hemställan.
Bergs förslag Bergs yttrande inför ombudsmötets utskott utgjorde knappast annat än
dCT-ökningar naTmare utförande af hans förslag från 1861 i afseende på förhållandet mel1869.
lan årliga uppgifter och femårsuppgifter. Men i den närmare redogörelse för

sin uppfattning, som han med anledning af den i utskottsbetänkandet uttryckta
önskan meddelade i Statistiska centralbyråns den 30 september 1869 afgifna
sammandrag af hushållningssällskapens berättelser för år 1867, gick han
ett steg längre och angaf grunddragen af den rent svenska form för jordbruksstatistiska
undersökningar, hvilken fått namnet lokalundersökning, och som
sedan dess i olika former utgjort den hufvudsakliga grundvalen för vår jordbruksstatistik.
Han framhöll, att »i alla de fall, där alltför stora svårigheter
till en början resa sig mot den jordbruksstatistiska undersökningens utsträckning
till hushållningssällskapets hela område, och där man vunnit säker erfarenhet,
att ett det hela omfattande arbete år efter år komme att lämna blott
otillfredsställande resultat, skulle man utan tvifvel säkert inom en ej aflägsen
tid komma till det önskvärda målet, om man indelade området i lämpliga distrikter
och föresatte sig att med samlade krafter åt ett eller flera af dessa
distrikter ägna en så vidt möjligt fullständig och noggrann undersökning, för
att, sedan denna afslutats, ett följande år på samma sätt förfara med ett eller
flera andra distrikter». »Det är ock klart», fortsatte han vidare »att sedan
man en gång för ett distrikt vunnit tillförlitlig kännedom om jordarealen
och dess användningssätt för olika odlingsföremål, man häruti ej
blott kan hafva en god utgångspunkt för kontrollen öfver flera följande
årsuppgifter, utan ock någon tid bespara sig förnyad efterfrågan efter de
förhållanden, som ej äro underkastade stora årliga växlingar. På detta sätt
skulle man efter hand kunna komma till en önskvärd betydlig inskränkning,
af de uppgifter, som årligen behöfde meddelas, och t. ex. blott hvart femte år
behöfva ifrågasätta fullständigare meddelande af de under qvinqvenniet timade
förändringarna.» Till dessa särskilda undersökningar kunde då efter hans
mening hänvisas uppgifter om antalet ägare och brukare, sannolikt äfven om
brukningsdelar, torp o. s. v., liksom äfven om arealen af trädgård, åker, äng
och jämväl skog •— det sistnämnda en uppgift, som alldeles kunde lämnas åsido,
om material för dess besvarande saknades. Hvad slutligen beträffar uppgifterna
om mantalet och hela ägovidden, behöfde de endast meddelas, när
rättelse af föregående tal ansåges nödvändig. De enda uppgifter, som under
sådana förhållanden behöfde årligen meddelas, gällde enligt Bergs mening
den odlade jordens användning, utsädet och skörden, hvarjämte han nu ansåg det
vara af mycken vikt att fortsatta årliga uppgifter om kreatursstocken erhölles.

På grund af en underdånig hemställan från hushållningssällskapens följande
år sammanträdande ombudsmöte, som ansåg ett formligt medgifvande af
Kungl. Maj :t nödvändigt för en begränsning i de årliga uppgifterna, förklarades
genom kungl. bref till chefen för Statistiska centralbyrån den 23 mars
1870, att hushållningssällskapen, utan hinder af föreskrifterna i 1865 års cir*
kulär, där sådant tills vidare af förhållandena oundgängligen påkallades, i
afseende på omfånget af de årliga jordbruksstatistiska uppgifterna finge följa
de af Berg i 1867 års sammandrag meddelade anvisningarna.

Det nya och i viss mån banbrytande i Bergs uppslag bestod tydligen icke
så mycket i själfva särskiljandet af årliga och icke årliga uppgifter som i det

Kungl. brefvet
den 23
mars 1870.

Lokalundersökningarna

före 1882.

sätt, hvarpå de icke årliga uppgifterna skulle åvägabringas. Genom att en
del af hvarje hushållningssällskaps område årligen gjordes till föremål förundersökning
i stället för att, såsom förut föreslagits, hela området och alltså hela
riket på en gång med vissa mellantider undersöktes, vann man dels att de
ganska begränsade, för ändamålet tillgängliga krafterna inom hvarje hushållningssällskap
årligen kunde koncentreras på en mindre del af området, dels
också att de tillfälligheter, som inverka oförmånligt på resultaten af de flesta
icke årliga undersökningar, i detta fall icke nämnvärdt kunde komma att påverka
siffrorna för hushållningssällskapens hela område och för riket, då dessa
siffror hvilade på undersökningar, som sträckte sig öfver en följd af år.

Lokalundersökningens princip tänkte sig Berg utförd på det sätt, att årliga
och icke årliga uppgifter fullständigt skildes och att alltså de förhållanden,
som med längre mellantider undersöktes grundligt, icke årligen skulle göras
till föremål för mindre tillfredsställande redogörelser. 1 detta hänseende blef
dock utvecklingen i hufvudsak en annan än den åsyftade. Äfven med afseende
på lokalundersökningens längd, som af Berg antagits böra blifva fem år, skulle
utvecklingen gå i en annan riktning än han tänkt sig. Utöfver de allmänna
principer som framlades i Bergs ursprungliga yttrande synes Statistiska centralbyrån
ej ha lämnat några anvisningar i afseende på den nya metodens fullföljande,
särskildt icke i afseende på sättet för uppgifternas insamlande. Den brist
på planmässighet, som från början hade utmärkt den nya jordbruksstatistiken,
blef därför icke undanröjd genom lokalundersökningarnas införande, utan på
visst sätt till och med förökad genom dem, enär lokalundersökningarna i
ännu högre grad än årliga undersökningar äro i behof af ledning och kontroll,
om resultaten skola blifva tillfredsställande. Ett bland bevisen för jordbruksstatistikens
bristande planmässighet äfven efter 1870 är, att Statistiska centralbyrån
icke erhållit fullständiga upplysningar ens om förekomsten och fortgången
af alla lokalundersökningar samt att kännedom om sättet för undersökningarnas
bedrifvande nästan såsom regel saknats. Centralbyrån har följaktligen
icke ens alltid varit i stånd att afgöra, hvilka uppgifter som grundat
sig på lokalundersökningar och hvilka på de otillfredsställande årliga undersökningarna,
samt har ännu mindre varit i tillfälle att bedöma de på lokalundersökning
grundade siffrornas tillförlitlighet. Trots allt detta medförde lokalundersökningarna
stora förbättringar i statistiken snart sagdt öfverallt där
de gingo fram och framför allt där uppgifter vid dem genom särskilda kringresande
undersökare insamlades från hvarje brukningsdel.

Lokalundersökningarna hade redan 1869, alltså året före det kungl. brefvets
utfärdande, tagit sin början i ett härad af Kalmar läns norra hushållningssällskaps
område och vunno därefter hastigt en ganska betydlig utbredning.
Före 1882 hade lokalundersökningar sålunda påbörjats i 15 hushållningssällskaps
områden samt afslutats i 10 områden, hvarjämte ny undersökning
afslutats i 2 och påbörjats men ej afslutats i 5 af de sistnämnda
områdena.

De störa brister och särskildt den brist på planmässighet, som äfven efter Öfver1870
års cirkulär vidlådde jordbruksstatistiken, föranledde emellertid chefen Éus* Sidenför
Statistiska centralbyrån, öfverdirektören Elis Sidenbladh, att den 16 bladhs förslag
februari 1882 inför Statistiska beredningen framlägga ett förslag till fullständig
plan för denna statistik.

Förslaget utgick från lokalundersökningarna såsom det enda möjliga sättet
att erhålla tillfredsställande uppgifter, men åsyftade en systematisering
af undersökningarna, så att de verkligen skulle komma till användning hos
samtliga hushållningssällskap och hos dem alla efter en gemensam plan samt
på sådant sätt, att efter ett bestämdt antal år, som anslogs till fem, hvarje
hushållningssällskap hade fullständigt genomgått sitt område.

För detta ändamål skulle en bestämd gräns uppdragas mellan de årliga
uppgifterna och de vid lokalundersökningen insamlade. De årliga uppgifterna
skulle endast gälla skörden, hvaremot lokalundersökningen skulle gälla
antalet brukningsdelar af olika slag, hela ägovidden och dess fördelning,
nyodlingen, den odlade jordens användning och kreatursantalet, men icke
skörden.

Med afseende på de årliga skördeuppgifterna, som skulle afgifvas efter
ett till förslaget fogadt formulär A, innebar förslaget en viktig förändring,
nämligen skörd (efter rymd) per ytenhet, i stället för totalskörd eller skörd i
korntal. Uppgifter skulle insamlas från ett antal gårdar i hvarje socken och
uppgifterna från hvarje (namngifven) gård skulle meddelas på blanketten, jämte
på grundval af dessa uppgifter uträknade medeltal för socknen. I afseende
på blankettens innehåll märktes utöfver de enligt gällande formulär afgifna
uppgifterna mera detaljerade uppgifter angående foderskörden, noggranna uppgifter
om skördens vikt, upplysning om blandsädens sammansättning samt
omdömen om potatisskördens och fruktskördens kvalitet. Uppgifterna antogos
som regel kunna erhållas utan ersättning.

Annorlunda var enligt förslaget förhållandet med lokalundersökningens
uppgifter. Dessa borde blifva så noggranna som det under sådana förhållanden
vore möjligt och borde kunna göra tjänst såsom grundval äfven för efterföljande
undersökningar. Det framhölls dock, att om exakta uppgifter ej kunde
erhållas, en beräkning med största möjliga noggrannhet borde utföras, då
en beräknad uppgift vore bättre än ingen uppgift alls. För att beräkna areal,
totala utsädesmängden och utsädet per ytenhet, då endast två af dessa faktorer
voro kända, meddelades därför en särskild förvandlingstabell. Ett arbete
af detta slag ansågs som regel knappast med fördel kunna öfverlämnas åt personer
utan ersättning, i synnerhet som de undersökta områdena därigenom
sannolikt skulle blifva alltför små, utan borde uppdragas åt för ändamålet
aflönade personer, helst landtmätare eller andra med kartor och jordbruk förtrogne
män. Något statsbidrag åt hushållningssällskapen sattes emellertid i
förslaget ej i fråga.

Uppgifter borde vid lokalundersökningen införskaffas för hvarje särskild
egendom eller brukningsdel jämte tillhörande jordtorp, soldattorp och andra

mindre jordlägenheter, som skulle redovisas i en summa för hvarje egendom,
med angifvande af antalet.

Uppgifterna vid lokalundersökningen skulle införas på en särskild blankett,
uppgjord i öfverensstämmelse med ett till förslaget fogadt formulär B,
med en rad för uppgifterna från hvarje brukningsdel jämte torp. I afseende
på de särskilda uppgifterna innebar förslaget flera ändringar i förhållande till
det då gällande formuläret, hvaribland särskildt märkes, att uppgifterna om
den odlade jordens användning i allmänhet specificerats på samma sätt som
uppgifterna om utsädet (i samma blankett) och skörden (i blankett A), att
mycket detaljerade uppgifter begärts beträffande kreaturen och att alla de dittills
såsom »Upplysningar» meddelade uppgifterna, däribland äfven angående
nyodlingarna, uteslutits ur formuläret, det sistnämnda med den motiveringen,
att nyodlingarna bäst konstaterades genom jämförelse mellan två på hvarandra
följande undersökningars resultat.

Därjämte hade ur formuläret uteslutits kolumnerna för brukningsdelarnas
indelning i storleksgrupper. Detta sammanhängde med en annan viktig
nyhet i förslaget, nämligen att primäruppgifterna för hvarje brukningsdel borde
ingå till Statistiska centralbyrån och sålunda hushållningssällskapen befrias
från all bearbetning.

Inom Statistiska beredningen framställdes åtskilliga detalj anmärkningar mot
förslaget, hvarefter Beredningen beslöt att förslaget jämte utdrag af Beredningens
protokoll skulle öfverlämnas till hushållningssällskapen för afgifvande af utlåtande.

Då frågan efter närmare tre års förlopp den 19 december 1884 ånyo kom
till behandling i Statistiska beredningen, hade 24 af de 26 hushållningssällskapen
yttrat sig om förslaget och 22 bland dessa uttalat en bestämd mening.
7 af hushållningssällskapen kunde sägas hafva utan reservation gillat förslaget
samt 6 gillat det under förutsättning af att lokalundersökningsperioden
sattes till tio i stället för fem år, hvarjämte 2 gillat det under förutsättning af
statsbidrag. Däremot hade 3 hushållningssällskap föreslagit så stora förändringar
i förslaget, att det möjligen ej kunde genomföras, och 4 hade afstyrkt detsamma.
Intresset för en förbättring af jordbruksstatistiken hade, delvis oberoende
af det nu framlagda förslaget, enligt hvad som framgår af de afgifna
yttrandena, hos flera hushållningssällskap visat sig vara ganska betydligt. Sålunda
hade Uppsala läns hushållningssällskap dels gifvit sin nyutnämnde länsagronom
nästan till hufvuduppgift att leda lokalundersökningarna, dels företagit
en noggrann fördelning af uppgifterna i sådana som årligen skulle afgifvas och
sådana som borde förskaffas endast vid lokalundersökningarna. I slutet af
1881 hade dessutom af hushållningssällskapet anställts en kreatursräkning
öfver hela länet genom särskildt aflönade räknare samt därjämte påbörjats
en speciell undersökning af jordstyckningen, hvilka båda undersökningar voro
afsedda att upprepas hvart femte år. Hushållningssällskapen i Södermanlands
och Gäfleborgs län hade anslagit medel för utförande af lokalundersökningar
i öfverensstämmelse med det remitterade förslaget, afsedda att afslutas på
tio resp. fyra år.

Trots det intresse, som flertalet hushållningssällskap sålunda ådagalagt,
ansåg emellertid förslagets upphofsman att det måste uppgifvas, då alla hushållningssällskaps
medverkan vore erforderlig och någon sammanjämkning
knappast kunde verkställas. Han fäste dock uppmärksamheten på vissa åtgärder,
som syntes ägnade att afhjälpa åtminstone en del af jordbruksstatistikens
brister, och framhöll därvid lämpligheten af kreatursräkningar hvart
femte år, efter mönster af den i Uppsala län företagna, likväl utan att hemställa
om deras införande.

Den enda omedelbara frukten af förslaget blef en revision af gällande for- Nytt formumulär,
hvarom chefen för Statistiska centralbyrån samtidigt framlade förslag.lär f*^tä,lllt
Det nya formuläret afsåg att ersätta de gällande formulären A och B. Förändringarna
voro till största delen af formell natur och afsågo att förtydliga
sådana punkter, som erfarenheten visat vara i behof däraf. Bland de formella
förbättringarna må nämnas, att anvisningarna för begagnandet inflyttades i
blanketten samt att mått- och viktbeteckningar infördes. Bland de sakliga
ändringarna voro de viktigaste, att uppgift om grönfoderskörden uteslöts,
men skörd af gräsfrö i stället upptogs, samt att bland »Upplysningar» infördes
uppgifter om foderskörd af olika slag (i medeltal per ytenhet) samt om
blandsädens vanliga sammansättning. Formuläret fastställdes genom kungl.
bref till chefen för Statistiska centralbyrån den 2,0 februari 1885 och är ännu
gällande, endast med den förändring, att det gamla mått- och viktsystemet utbytts
mot metersystemet.

Planen för hushållningssällskapens uppgifter till jordbruksstatistiken har öfveraikt
alltså icke i något hänseende ändrats, sedan denna statistik i sin nuvarande lokalunform
grundlädes 1865 och lokalundersökningarna infördes 1869—70. De 1865 garnas wtinförda
olika metoderna för insamlande af årliga uppgifter ha nästan alla vekling.
fortlefvat. De flesta hushållningssällskap ha emellertid erfarit de ständigt
ökade'' och i vissa fall oöfvervinneliga svårigheter, som blifvit en följd af
att lägga hela arbetet med de många uppgifternas insamlande i händerna på
oaflönade eller endast obetydligt aflönade lokala kommittéer eller ombud.
Tillförlitligheten af det slag af årliga uppgifter, som icke kunnat stödja sig på
resultatet af särskilda, med vissa mellantider företagna undersökningar, har
också nästan öfverallt visat sig synnerligen ringa, något som vanligen blifvit
fullt tydligt, då ett område, för hvilket endast uppgifter af detta slag förelegat,
gjorts till föremål för lokalundersökning. I många fall torde uppgifterna, endast
med undantag af själfva skördesiffrorna, antingen ha fått kvarstå oförändrade
år efter år eller ock utgjort mer eller mindre godtyckligt verkställda justeringar af
ett föregående års uppgifter samt alltså i många fall icke haft någon senare utgångspunkt
än de äldsta för ifrågavarande socken till jordbruksstatistiken afgifna
uppgifterna. Den årliga justeringen åter har i vissa fall varit i nästan otrolig
grad missvisande. Sålunda har dr Gunnar Huss i Statsvetenskaplig tidskrift för
1900 uppvisat, att 1865 års uppgifter för Västerbottens län i icke lokalundersökta
områden utgöra ett noggrannare uttryck för det verkliga läget i midten

Utsträckning.

af 1890-talet än de för själfva denna senare tidpunkt afgifna uppgifterna, som
alltså genom upprepade justeringar i hufvudsak oafbrutet aflägsnat sig
från verkligheten i stället för att närma sig densamma.

Under dessa förhållanden hafva hushållningssällskapen, stundom efter
fruktlösa försök med flera olika insamlingsmetoder, småningom allmänt insett
behofvet af lokalundersökningar; och sedan Statistiska centralbyrån i slutet af
år 1899 i särskilda skrivelser till vederbörande hushållningssällskap framhållit
behofvet af sådana undersökningar äfven i de tre län (Östergötlands, Malmöhus
och Skaraborgs län), där de då ännu icke förekommit, kom metoden
slutligen till användning också i dem. Sålunda ha numera lokalundersökningar
företagits inom alla hushållningssällskaps områden.

Detta innebär dock icke, att hela riket blifvit lokalt undersökt. Af rikets
26 hushållningssällskaps områden äro ännu 7 delvis icke undersökta. I 4 af
dessa (Östergötlands, Hallands, Skaraborgs och Örebro län) pågå emellertid
för närvarande undersökningar, men i de 3 återstående (Malmöhus, Västerbottens
och Norrbottens län) ha undersökningarna blifvit afbrutna, innan de
afslutats. De sålunda icke undersökta områdena utgöra i Västerbottens län
visserligen blott en kommun, men i Malmöhus län, rikets viktigaste jordbruksdistrikt,
fyra af länets tretton härad, medan i Norrbottens län endast kreatursstocken
blifvit lokalt undersökt. Icke nog härmed. Vissa till jordbruksstatistiken
hörande uppgifter ha öfver hufvud aldrig meddelats för ett antal
kommuner i Västerbottens och Norrbottens län. Å andra sidan ha minst 10
hushållningssällskaps områden (Stockholms, Uppsala, Södermanlands, Jönköpings,
Kronobergs, Gottlands, Blekinge och Kristianstads län, Älfsborgs
läns norra hushållningssällskaps område samt Västmanlands län) fullständigt,
om än med växlande noggrannhet, undersökts två eller flera gånger.

Det framgår redan häraf, att lokalundersökningarna lika litet efter 1882
som före denna tidpunkt blifvit planmässigt bedrifna. Det vill tvärtom synas,
som om planmässigheten i vissa hänseenden minskats i stället för att ökas under
de sista årtiondena, hvilket framgår redan däraf, att de redogörelser för
lokalundersökningarna, som alltsedan dessas tillkomst varit intagna i Statistiska
centralbyråns sammandrag af hushållningssällskapens berättelser, under
denna senare tid blifvit betydligt mindre fullständiga än förut.

Till följd af denna brist på planmässighet ha —såsom äfven af det föregående
framgår — undersökningar i flera fall afbrutits, innan vederbörande hushållningssällskaps
hela område blifvit genomgånget. Såsom exempel härpå kan nämnas
att den 1883 påbörjade undersökningen af Hallands län 1885 afbröts, då uppgifter
insamlats från endast 10 af länets 86 socknar, att en påbörjad undersökning
af kreatursstocken i Norrbottens län 1886—87 upphörde, sedan två af länets
fyra domsagor genomgåtts, att lokalundersökningen i Västerbottens län 1892
—97 omfattade endast 11 af länets 24 socknar och att den 1900 påbörjade undersökningen
af Malmöhus län 1902 afstannade, sedan 9 af länets 13 härad
genomgåtts. Afbrottet har i dessa fall varit så långvarigt, att en förnyad undersökning
ej kunnat anknytas vid den förra, utan måst börja på nytt, där den ej

alldeles uteblifvit. Men därjämte har det äfven i län, där undersökningarna
mest omsorgsfullt och planmässigt bedrifvits, förekommit att dessa af en eller
annan anledning inställts under något år, för att därefter fortsättas. Än vanligare
har varit, att sedan undersökning af ett hushållningssällskaps hela område
en gång afslutats, arbetet ansetts utfördt för en längre tid och en ny
undersökning i bästa fall först efter flera års mellanrum blifvit påbegynt.
Det enda län, om hvilket man med bestämdhet vet, att lokalundersökningar
utan nämnvärdt afbrott försiggått allt sedan deras första införande, är
Stockholms län, hvarest undersökningarna 1878 togo sin början och där den
fjärde undersökningen af hela länet i år afslutats. I många fall ha hushållningssällskapen
ansett det tillräckligt, om deras område blott en enda gång
grundligt undersökts, och ha i vissa fall byggt sina årliga uppgifter på lokalundersökningar,
som kunnat ligga mera än två årtionden tillbaka i tiden.

Någon bestämd tidsperiod för undersökningens utförande inom ett hushållningssällskaps
hela område har under sådana förhållanden vanligen ej blifvit
bestämd, och äfven när så skett, har den, såsom delvis af det föregående
framgår, endast undantagsvis kunnat fasthållas, då vederbörande tjänstemäns
tid och sällskapens tillgångar tagits i anspråk för ändamål, som legat sällskapen
mera om hjärtat än jordbruksstatistiken.

På grund af undersökningarnas beskaffenhet lika mycket som på grund af
bristfälligheten i Statistiska centralbyråns uppgifter om dem erbjuder det
stora svårigheter att noggrant angifva den tid, som åtgått till de olika områdenas
undersökning under olika tider, hvartill kommer, att områdenas olika
storlek lika mycket som undersökningarnas växlande grundlighet måste utgöra
störande faktorer vid en sådan beräkning.

Ett försök till sammanställning af undersökningsperiodernas längd
inom de olika hushållningssällskapens områden synes dock ej böra underlåtas,
ehuru resultaten måste tagas med betydlig reservation. Nedanstående sammanställning,
som grundar sig på uppgifter dels och företrädesvis i Statistiska
centralbyråns ofta nämnda sammandrag, dels i samma ämbetsverks tillsammans
med Landtbruksstyrelsen afgifna underdåniga utlåtande rörande jordbruksstatistiken
den 18 mars 1905, måste gifvetvis inskränkas till den jämförelsevis
ringa del af hela antalet lokalundersökningar, som icke blott afslutats,
utan för hvilka undersökningstiden dessutom är exakt känd. För jämförelses
skull meddelas härvid äfven den tid, som en undersökning af de olika områdena
för närvarande antages taga i anspråk, enligt till kommittén från vederbörande
hushållningssällskap inkomna upplysningar.

Lokalundersökningarna gruppera sig efter undersökningstidens längd på
följande sätt:

Tiden för
utförandet.

	Här medtagna, senast 1907 afslutade undersökningar.	Nu pågående \| undersökningar
Undersökningstiden.	Påbörjade före 1882.	Samtliga.	(beräknad tid).
	Antal.	Procent.	Antal.	Procent.	Antal.	Procent.
Under 4 år................	2	10o	3	94	_	_
4-5 år..................	9	45-0	12	37 5	6	353
1 6—8 år..................	6	300	9	28''1	5	29-4
9 år...................	—	—	1	31	—	—
10 år...................	2	ioo	4	12-5	5	29-4
j Öfver 10 år................	1	5o	3	9-4	i	5-9
	20	100o	32	100 0	IT	100 0

I afseende på tillförlitligheten af dessa siffror bör först påpekas det ringa antalet
medtagna undersökningar, hvilket förhållande lämnar stort utrymme åt
tillfälligheter; fyraårsgruppen utgöres sålunda i afseende på de 1907 afslutade
undersökningarna med endast ett undantag af de två resp. tre på hvarandra
följande undersökningarna i Blekinge och Södermanlands län. Det bör vidare
märkas, att siffrorna genomgående äro minimital, då undersökningstiden vanligen
mycket lättare kan konstateras beträffande hastigt än beträffande långsamt
afslutade undersökningar. De före 1882 påbörjade undersökningarna utgöra
dock härvid ett undantag, i det att alla till perioden hörande, fullt afslutade
undersökningar där torde vara medtagna. Mest missvisande i detta
hänseende äro däremot de på hushållningssällskapens beräkningar grundade
siffrorna i de två sista kolumnerna, då den sålunda beräknade tiden i nästan
alla de fall, där en jämförelse varit möjlig, visat sig understiga den tid som
faktiskt åtgått. Exempelvis kan nämnas, att undersökningen af Uppsala
län uppgifvits taga 10—12 (i tabellen 11) år, medan den 1907 afslutade
undersökningen tagit 13 år, att den pågående undersökningen af Östergötlands
län kommer att taga minst 11 år — i motsats till här upptagna 10 år — emedan
undersökningen i länet under ett år varit inställd, samt slutligen att undersökningen
af Gäfleborgs län, som i sista kolumnen upptagits till 5 år, senast på grund af
exceptionella omständigheter tagit den mer än fyra gånger så långa tiden af
22 år (1886—1907).

Undersöker man därefter tabellens innehåll, befinnes det, att siffrorna i
alla kolumnerna gruppera sig omkring två medelpunkter, af hvilka den ena
är undersökningsperioden 4—5 år och den andra är undersökningsperioden
10 år, med en mellangrupp bestående af perioden 6—8 år. Till de två grupperna
4—5 år och 10 år hör minst halfva antalet undersökningar i hvarje kolumn.
Häraf framgår alltså, att lokalundersökningarna i afseende på undersökningsperiodens
längd alltid tillhört och fortfarande tillhöra tre typer, en kortvarig

på 4—5 år, en långvarig på 10 år och en medellång på 6—8 år, medan undersökningar
på mindre än 4 och mer än 10 år hört och höra till undantagen. Af
siffrorna framgår emellertid vidare, att de långvariga undersökningarna oafbrutet
tilltagit i relativ betydelse (från 10 % resp. 12-5^ till icke mindre än 29-4^) på bekostnad
af de kortvariga, medan de medellånga i hufvudsak bibehållit sin ursprungliga
ställning. Därtill kommer slutligen det nyss påpekade förhållandet,
att den verkliga lokalundersökningstiden är längre och tendensen till dess ökning
starkare än dessa siffror antyda.

På grund af den allmänna bristen på ordning i lokalundersökningarna är
det vanligen ej lätt att angifva, hvilka hushållningssällskap som i allmänhet
tillhört de olika grupperna. I några fall är detta dock tydligt. Till gruppen
af kortvariga undersökningar höra i främsta rummet de i Södermanlands län
företagna (1876—79, 1881—84, 1885—88 och flera följande gånger), hvilka
alltid synas hafva räckt fyra år och som fortfarande äro inrättade på denna
undersökningsperiod. Till samma grupp hörde förr undersökningarna i Blekinge
län (1870—73, 1877—80, 1885—88), ehuru en sjuårig period nu därifrån
uppgifves. Till de långvariga undersökningarnas grupp hafva hört bland
andra Stockholms läns (1878—87), Jämtlands läns (1882—91) och Göteborgs o.
Bohus läns (1890—99) första undersökningar, och dit hör för närvarande flertalet
af de mera systematiska och grundliga undersökningarna, såsom de i Östergötlands,
Göteborgs o. Bohus och Skaraborgs län samt i Älfsborgs läns södra
hushållningssällskaps område pågående; däitill kommer, såsom hörande till
gruppen af de längsta undersökningarna, de i Uppsala län verkställda (1876 —
89, 1895—1907). Till gruppen af medellånga undersökningar höra i främsta
rummet de sexåriga, i Älfsborgs läns norra hushållningssällskaps område förekommande
(1874—79, 1880—85 och möjligen flera samt dessutom den nu pågående)
och vidare bland andra de tre senaste i Stockholms län (1888—93,
1894—99, 1900—08).

En slutsats som torde kunna dragas ur dessa uppgifter är, att undersökningarnas
grundlighet har haft större betydelse än områdenas storlek i afseende
på undersökningsperiodens längd. Däremot är det knappast möjligt att
af det tillgängliga materialet bilda sig en uppfattning i frågan, huruvida senare
undersökningar inom samma område kraft längre eller kortare tid än
den första, ty exempel på båda tendenserna förekomma, liksom äfven på oförändrade
undersökningsperioder. Samma tid för den första och de följande
undersökningarna har kräfts i Södermanlands och Göteborgs o. Bohus län samt
i Älfsborgs läns norra hushållningssällskaps område, medan undersökningstiden
synes ha varit längre för de senare undersökningarna än för den första undersökningen
bland annat i Jönköpings län (1871—-75, 1877—84) och Västmanlands
län (1872—76, 1877—83), men kortare särskildt i Stockholms län (såsom
framgår af det föregående) och Kristianstads län (1874—78, 1879—81).

I afseende på sättet för de äldre lokalundersökningarnas utförande föreligga
endast ytterst knapphändiga upplysningar. Som regel ha uppgifterna
säkerligen insamlats genom kringresande undersökare, som genomvandrat om -

Sättet för
utförandet.

rådet och inhämtat uppgifterna från befolkningen i de olika byarna. I icke
få fall ha dock tydligen i stället för dessa användts lokala ombud, utsedda af
kommunalnämnderna eller af hushållningssällskapens fasta ombud i socknarna.
Huruvida i det ena och det andra fallet endast några representativa jordbruk i
hvarje by blifvit besökta eller någon större eller mindre del af byns jordbrukare
sammankallats till möte eller slutligen alla de själfständiga brukningsdelarna
besökts, kan i de flesta fall ej nu sägas. Däremot har Statistiska centralbyrån
från hushållningssällskapen insamlat och i sitt förut omnämnda, gemensamt
med Landtbruksstyrelsen afgifna utlåtande meddelat upplysningar angående
den härmed i viss mån sammanhängande frågan om den utsträckning,
hvari specialuppgifter för de olika jordbruksenheterna finnas i behåll från äldre
lokalundersökningar. I 7 hushållningssällskap befunnos specialuppgifter fullständigt
saknas och i 2 befunnos de saknas till största delen eller betydlig
del. Upplysningarna rörande de 17 återstående sällskapen torde, i den
mån de gälla de insamlade uppgifternas beskaffenhet, kunna sammanfattas på
följande sätt. 7 hushållningssällskap (Uppsala, Östergötlands och Jönköpings
läns, Kalmar läns norra, Skaraborgs, Värmlands och Gäfleborgs läns hushållningssällskap)
synas vid en eller flera undersökningar hafva insamlat uppgifter rörande
de särskilda brukningsdelarna (»särskilda brukningsdelar», »egendomar och
brukningsdelar», »hemman och lägenheter»), 3 hushållningssällskap (Södermanlands
och Gottlands läns samt Älfsborgs läns norra) angående egendomar,
4 (Stockholms, Blekinge, Örebro och Västmanlands läns) angående egendomar
och byar samt slutligen 3 (Kronobergs, Kopparbergs och Västernorrlands
läns) endast angående byar, rotar och skifteslag. I stort sedt kan man
alltså säga, att 7 hushållningssällskap samlat uppgifter från de särskilda jordbruken
och 10 endast från större jordkomplexer eller byar.

Jämte de här behandlade specifikt svenska, successiva undersökningarna
ha i flera hushållningssällskap förekommit särskilda, med de utländska metoderna
mera öfverensstämmande räkningar af kreatursantal (stundom i sammanhang
med insamlande af uppgifter om rotfruktsodlingen) samt mantal och
brukningsdelar vid någon viss tidpunkt, t. ex. i Uppsala län 1881 samt i Gottlands
län 1891 och 1897. En liknande undersökning af antalet kreatur, arealen
och utsädet företogs i Norrbottens län under nödåret 1902—03, åsyftande
att erhålla kännedom om dessa förhållanden dels vid tiden för uppgifternas
afgifvande och dels under normala år. Endast kreatursuppgifterna
kunde dock användas för den officiella statistiken. Af särskildt intresse voro
lokalundersökningarna i Värmlands län från den synpunkten, att i redogörelserna
äfven förekommo kortfattade beskrifningar öfver samtliga socknar, med
uppgifter om jordarter, ängens, skogens och betesmarkens beskaffenhet m. m.
Dessa sockenbeskrifningar utgåfvos af hushållningssällskapet i åtta häften under
åren 1879—85. Uppslaget ansågs vara af så stor vikt, att dåvarande chefen
för Statistiska centralbyrån i sitt förut behandlade förslag af 1882 satte i
fråga, att samtliga hushållningssällskap skulle utgifva sådana sockenbeskrifningar
i samma format, hvarefter de skulle kunna sammanföras till en be -

skrifning öfver hela riket. Lika litet som öfriga delar af 1882 års förslag
föranledde emellertid detta någon ändring i de bestående förhållandena.

I afseende på hushållningssällskapens verksamhet för jordbruksstatistiken
må vidare nämnas, att länsagronomen i Uppsala län. allt sedan en sådan tjänsteman
i början af 1880-talet tillsattes, enligt sin instruktion varit ålagd att
särskildt ägna sig åt det jordbruksstatistiska arbetet och utföra lokalundersökningarna,
samt att Gäfleborgs läns hushållningssällskap sedan 1888 haft hos
sig anställd en särskild jordbruksstatistisk tjänsteman, som likaledes varit
ålagd att företaga lokalundersökningarna och utföra allt annat med jordbruksstatistiken
förknippadt arbete.

Utöfver denna på grund af uppgifternas ofullständighet något allmänt Deri nuvahallna
redogörelse för de hittills utförda lokalundersökningarnas beskaffen- rande behet
har kommittén ansett det nödvändigt att lämna eu mera detaljerad fram-''nffiushåUställning
af de nuvarande undersökningarna och det öfriga nu pågående jord- ningssällbruksstatistiska
arbetets beskaffenhet inom hushållningssällskapen. För detta jofåffrukgändamal
utsände kommittén under sommaren 1907 till samtliga hushållnings- statistiska
sällskap ett till föreliggande betänkande såsom bilaga 7 fogadt frågeformulär. uPP9>fterFrån
22 af rikets 26 hushållningssällskap erhöllos härvid mer eller mindre fullständiga
svar, i vissa fall åtföljda af ett ganska vidlyftigt material till bedömande
af undersökningarnas beskaffenhet. De sällskap, från hvilka inga uppgifter
inkommit, äro Malmöhus, Värmlands. Västerbottens och Norrbottens
läns hushållningssällskap, i hvilka, såvidt- kommittén har sig bekant, inga
lokalundersökningar för närvarande pågå. På grundval af de inkomna svaren
och andra kommittén tillgängliga källor är den efterföljande redogörelsen bvggd,
och dess fullständighet samt tillförlitlighet beror alltså af noggrannheten i de
kommittén meddelade uppgifterna. Begreppet lokalundersökning fattas i redogörelsen
så vidsträckt, att däri inbegripes hvarje jordbruksstatistisk undersökning,
som utföres med längre mellantid än ett år och grundligare än den
årliga.

Lokalundersökningar i denna vidsträckta bemärkelse pågingo under år Lokalunder1907
inom 17 hushållningssällskaps områden, nämligen i Stockholms, Uppsala, sökningarnas
Södermanlands, Östergötlands, Jönköpings, Kronobergs, Gottlands, Blekinge’ "''^nYng™^''
Hallands och Göteborgs o. Bohus län, Älfsborgs läns södra och norra hushållningssällskaps
områden samt Skaraborgs, Örebro. Kopparbergs, Gäfleborgs
och Jämtlands län, hvarjämte undersökningarna i Västmanlands län
likaledes torde böra betraktas såsom varande i verksamhet, ehuru de tills
vidare inställts i afvaktan på resultatet af länets pågående uppmätning och
kartläggning. Antalet områden, där lokalundersökningar pågå, blir då 18.

Det bör dock märkas, att undersökningen i ett af dessa områden, nämligen
Örebro län, ej afser hela områdets utforskande inom begränsad tid, utan endast
är en ännu oafslutad arealundersökning, som — visserligen till en början
med vidsträcktare uppgift — med korta afbrott pågått sedan 1878. De
uppgifter, som i det följande meddelas om lokalundersökningarna, gälla allt

Lokalundcr sökaren.

efter omständigheterna alla de nu nämnda 18 omradena ellei dessa med undantag
af Örebro län.

Lokalundersökningsmetodernas beskaffenhet och värde bestämmas i hufvudsak
af två förhållanden, nämligen dels af undersökarens ställning och kvalifikationer,
dels af den utsträckning hvari och det sätt hvarpå uppgifter erhållas
rörande de särskilda brukningsdelarna.

Frågan om lokalundersökarens ställning gäller i första rummet, huruvida
han är en af hushållningssällskapet för ändamålet särskildt utsedd, kringresande
undersökare af ett större område eller ett lokalt ombud för undersökning
endast af sin egen socken. Systemet med kringresande undersökare är
det enda, som i afseende på insamlingsinetod fullt särskiljer lokalundersökningarna
från de årliga uppgifternas insamling. Det har otvifvelaktigt alltid
varit det vanliga och tillämpas för närvarande af flertalet hushållningssällskap,
nämligen alltid af följande 14 sällskap: Stockholms, Uppsala, Östergötlands,
Kronobergs, Blekinge, Hallands och Göteborgs o. Bohus läns, Älfsborgs
läns båda samt Skaraborgs, Örebro, Kopparbergs, Gäfleborgs och Jämtlands
läns (i det sista sällskapet infördt 1906 i stället för systemet med kommunala
undersökare), samt dessutom i allmänhet af Västmanlands läns hushåll- ■
ningssällskap, tillsammans alltså af 15 bland de här behandlade 18 sällskapen.
Det bör dock märkas, att två af dessa, nämligen Älfsborgs läns södra och
Skaraborgs läns hushållningssällskap, så till vida intaga en mellanställning,
att hvarje års lokalundersökningar där äro fördelade på tre olika af sällskapen
för ändamålet utsedda undersökare, af hvilka hvar och en endast genomgår
sin närmaste hemtrakt. I de återstående tre länen (Södermanlands, Jönköpings
och Gottlands, därjämte i vissa fall i Västmanlands) företagas undersökningarna
sockenvis genom lokala ombud. Någon i detalj utförd skriftlig
instruktion för lokalundersökningens bedrifvande förekommer icke i något län.

Äfven lokalundersökarens personliga kvalifikationer äro af största vikt
för erhållande af tillfredsställande resultat. De särskilda undersökare som i
äldre tid användes voro vanligen landtmätare, och så var äfven förhållandet
vid den senaste i Västernorrlands län företagna undersökningen (1898). Nu
torde däremot inga exempel därpå förekomma, ehuru fortfarande kännedom
om kartor och landtmäteriförhållanden hos undersökaren tillmätes betydelse.

I stället har numera hufvudvikten lagts på insikter i själfva jordbruksförhållandena.
Den från denna synpunkt mest kvalificerade bör otvifvelaktigt
vara länets jordbrukskonsulent (länsagronomen), som äfven erhållit detta
uppdrag i Uppsala, Hallands och Kopparbergs län samt delvis i Göteborgs
o. Bohus län, ehuru han på grund af sina andra göromål måst uppdraga arbetet
åt vikarie i det förstnämnda länet och i Kopparbergs län 1907 måst
aflösas af en jordbrukare. Åt agronom eller jordbrukare är arbetet vidare
uppdraget i Stockholms, Östergötlands, Kronobergs och Blekinge län, Älfsborgs
läns norra hushållningssällskaps område, Örebro och Jämtlands län. I
Älfsborgs läns södra hushållningssällskaps område och Skaraborgs län utföres
arbetet af jordbrukande underofficerare, medan Gäfleborgs läns hushållnings -

sällskap för ändamålet har i sin anställning en officer såsom jordbruksstatistisk
tjänsteman. I ett län, nämligen Västmanlands, utföres arbetet af en
folkskolelärare. Hvad slutligen beträffar de län, i hvilka lokala ombud användas,
äro förhållandena där mera växlande, emedan det tillkommer de
lokala organisationerna att anställa undersökare. Stundom utföres arbetet
af ordföranden i kommunalnämnden eller i hushållningssällskapets underafdelning,
men vanligen utses en särskild person, i flera fall socknens folkskolelärare.

Den andra frågan af afgörande betydelse för lokalundersökningarnas vär- Uppgifter om
de gäller sättet för deras utförande och sönderfaller till en början i två, den "j!1
ena huruvida uppgifter insamlas från hvarje brukningsdel, den andra hu- ''njnggdek
ruvida och i hvilken utsträckning detta sker genom besök på de olika brukningsdelarna.
I ju större utsträckning dessa båda frågor kunna besvaras jakande,
desto mera blir lokalundersökningen eu under särskildt betryggande former
företagen insamling af individualuppgifter, medan undersökningen i motsatt
fall alltmera bygger på uppskattning och därför närmar sig de årliga uppgiftsinsamlingarna.
Såväl i det ena som i det andra fallet inverkar emellertid
dessutom i högsta grad lokalundersökarens ställning.

Ser man nu till en början på den förra af frågorna om lokalundersökningsmetoden,
fördela sig hushållningssällskapen i två nästan jämnstora, ganska
tydligt skilda grupper. Uppgifter från hvarje brukningsdel insamlas alltid i
9 eller halfva antalet af de här behandlade hushållningssällskapen: Uppsala,
Södermanlands (»med högst få undantag»), Östergötlands, Jönköpings och
Göteborgs o. Bohus läns, Älfsborgs läns södra samt Skaraborgs och Gäfleborgs
läns, hvarjämte i Västmanlands län såvidt möjligt uppgifter för hvarje
brukningsdel upptagas i konceptanteckningarna, medan sådana specialuppgifter
i Kopparbergs län endast kunnat erhållas rörande kreaturen. Inom Älfsborgs
läns norra hushållningssällskaps område insamlas uppgifter för hvarj-e »jordegendom»,
vanligen bestående af flera brukningsdelar. I öfriga fall föreligga
specialuppgifter endast för större gårdar, byar eller skifteslag.

En närmare inblick i undersökningarnas beskaffenhet erhålles genom
upptagande af den senare frågan, om sättet för dessa uppgifters erhållande.

Gränserna äro här vida mindre skarpa, och det antal hushållningssällskap
som tillfredsställer de längst gående fordringarna betydligt mindre. Endast i
6 hushållningssällskap sker nämligen lokalundersökningen genom besök på
hvarje själfständig brukningsdel: i Uppsala, Östergötlands, Hallands, Älfsborgs
läns södra, Skaraborgs och Örebro läns. I Uppsala län utgör brukarens namnteckning
på blanketten vittnesbörd om att gården besökts. Vid arealundersökningen
i Örebro län har besiktning på marken ägt rum — utom i de fall då
uppmätning förekommit under närmast föregående eller samma år — och
när kartor saknats har området grafiskt aftecknats, hvarefter ägoslagens arealer
uträknats efter de .sålunda reviderade kartkopiorna eller de nytecknade
kartorna och ägoslagens summa jämförts med förefintliga kartbeskrifningar.

Till de nu nämnda 6 hushållningssällskapen sluta sig 5 sällskap, där samma
system mer eller mindre ofullständigt tillämpas, nämligen: Södermanlands

läns (i de flesta, fall vid besök), Jönköpings läns (oftast vid besök), Gäfleborgs
läns (egentligen vid besök), Älfsbörgs läns norra (vid besök på så
många brukningsdelar inom hvarje egendom, att tillförlitliga uppgifter om
alla brukningsdelar erhållas) och Göteborgs o. Bohus läns (i regel genom besök,
dock äfven för helt byalag). I de öfriga hushållningssällskapen kunna
två hufvudsakliga metoder särskiljas, den ena och mera tillfredsställande bestående
i besök på de större gårdarna och sammanträden med jordbrukarna
i byarna, den andra, ett slags representativ metod, bestående i besök endast hos
en eller flera erfarna personer i hvarje socken eller vid några få såsom typiska
ansedda jordbruk. Då de flesta till denna grupp hörande hushållningssällskap
tillämpa flera olika metoder sida vid sida, är en redogörelse — enligt de till
kommittén inkomna svaren — för metoderna inom de olika sällskapen
lämpligare än en ytterligare uppdelning i grupper. I Stockholms län insamlas
uppgifterna »hos innehafvaren (stundom äfven hos ägaren), dock
ej innehafvare af hvarje brukningsdel i större byar; hörsagor kontrolleras
på platsen, så långt detta låter sig göra; stundom anordnas sammanträde, då
flere eller färre af innehafvarna äro närvarande». I Kronobergs län sker insamlingen
genom besök och sammanträden. I Västmanlands län insamlas uppgifterna
»dels vid besök hos ägaren eller brukaren, dels vid sammanträde med
tillkallade jordbrukare inom samma by; någon gång vid besök hos endast en
eller två personer inom hvarje byalag, hvilka äro väl förtrogna med jordbruksförhållandena
i sin by». Västmanlands län intager dessutom i det hänseendet
nästan en särskild ställning, att uppgifterna där, liksom stundom i Kopparbergs
län, ifyllas af brukarna själfva, i stället för af undersökaren. I Kopparbergs län
»söker man för det mesta anlita någon eller några personer i hvarje by, som
äro kända för att vara pålitliga och äga god ortskänncdom, hvarvid man dels
genom frågor tager reda på förhållandena, dels lämnar listor för ifyllning.» I
Blekinge län erhållas uppgifterna »vid besök hos ägare eller brukare, som äro
förtrogna med ortens förhållanden». I Jämtlands län sker insamlingen »i samråd
med kommunalnämnden och vid besök här och hvar inom större byar». I
Gottlands län slutligen insamlas uppgifterna »af förrättningsmannen vid besök
hos någon inom socknen boende person, väl bekant med jordbruksförhållandena
därstädes». I de sistnämnda länen är lokalundersökningens metod tydligen
endast obetydligt skild från den som eljest tillämpas vid afgifvande af
årliga uppgifter.

Vid lokal- Nästa fråga gäller lokalundersökningarnas omfattning, d. v. s. hvilka upp nndersökning

§om vid dem insamlas. I 12 eller flertalet af de här behandlade IS

insamlade & .

uppgifter, hushållningssällskapen (Stockholms, Södermanlands, Östergötlands, Jönköpings,

Kronobergs, Blekinge, Hallands och Göteborgs o. Bohus läns, Älfsbörgs läns
södra samt Skaraborgs, Västmanlands och Gäfleborgs läns), omfatta undersökningarna
alla de i Statistiska centralbyråns blankett upptagna frågorna,,
sålunda äfven skörden, hvarjämte uppgifterna stundom kompletteras i någon
detalj, t. ex. beträffande höns. Alla de vid undersökningen framställda frågorna
gälla af naturliga skäl såsom regel ett och samma skördeår. Eftersom

skördeutfallet ej blir exakt känd t före början af det följande året, torde emellertid
ofta följden af skördens medtagande bland lokalundersökningens uppgifter
blifva, att dessa afse förhållandena under året före undersökningen, hvilket
ej kan undgå att utöfva ett mindre förmånligt inflytande på deras tillförlitlighet.
Skördeuppgifter synas emellertid upptagas vid alla nu pågående lokalundersökningar
utom i Uppsala och Gottlands län. I dessa två län äro däremot
uppgifterna om skörden (i l ppsala län jämte uppgifterna om jordförbättringar
och planterade fruktträd, i Gottlands län jämte såväl dessa uppgifter
som uppgifterna om utsädet m. in.) uteslutna från lokalundersökningen, och
denna kan därför gälla förhållandena under insamlingsåret. De uppgifter, som
af vissa andra hushållningssällskap uteslutas från lokalundersökningen, äro de
som gälla mantal, brukningsdelarnas antal, antal ägare och brukare (i Kopparbergs
län) eller hela ägovidden (i Älfsborgs läns norra hushållningssällskaps
omiade och i Jämtlands län). I Örebro län är lokalundersökningen, såsom
förut framhållits, inskränkt till en undersökning af ägoviddens fördelning,
hvarvid specifikationen i de häröfver uppgjorda tabellerna — som sockenvis
med text publiceras i hushållningssällskapets kvartalsskrift — går betydligt
längre än i Statistiska centralbyråns blankett. Med undantag af Örebro,
Västmanlands, Kopparbergs och Gäfleborgs läns hushållningssällskap använda
samtliga sällskap Centralbyråns blankett.

I nära sammanhang med frågan om lokalundersökningarnas omfattning
står den om beskaffenheten af de årliga uppgifter som införskaffas mellan
eller oberoende af lokalundersökningar. I detta hänseende har kommittén erhållit
upplysningar — delvis utförliga och åtföljda af blankettformulär — från
samtliga de 22 hushållningssällskap, som ifyllt kommitténs frågeformulär.

I afseende på de nu nämnda årliga uppgifterna torde böra särskiljas sådana,
som utgå från eller eljest grunda sig på lokalundersökningsuppgifter, och sådana
som sakna stöd af lokalundersökning. Det förra slaget af årliga uppgifter
utgör endast mellan undersökningarna företagna justeringar eller kompletteringar
af vissa bland undersökningarnas uppgifter, och frågan gäller
alltså i detta fall endast beskaffenheten och omfattningen af mer eller mindre
provisoriskt vidtagna ändringar. Det senare slaget af uppgifter, som ej utgår
från någon med vissa mellantider företagen grundligare undersökning, borde
däremot tydligen för hvarje år vara fullt själfständigt och omfatta alla till
jordbruksstatistiken hörande frågor. I verkligheten blir emellertid skillnaden
mellan (lossa två slag af uppgifter ingalunda så stor som man borde hafva
anledning att vänta, och detta af två skäl. De hushållningssällskap som företaga
lokal undersökningar inskränka sig nämligen i afseende på de för året ej
lokalundersökta områdena icke till att insända de justerade uppgifterna, utan
ifylla årligen hela blanketten och upptaga därvid för året granskade och utan
granskning bibehållna uppgifter utan någon åtskillnad. I de hushållningssällskap
åter som icke företaga undersökningar sker näppeligen från år til! år en grundligare
revision af uppgifterna än den revision som i de öfriga sällskapen äger
rum mellan undersökningarna. I viss män kvarstår dock skillnaden alltid.

Årliga uppgifter.

Hvad då först beträffar årliga ändringar i de på lokalundersökning grundade
uppgifterna, så saknas sådana nästan fullständigt i 2 län (Blekinge och
Hallands län), i det de inskränkas till resp. skogs- och fruktträdsplanteringen
samt betodlingen. I öfrigt kvarstå uppgifterna för dessa två län alldeles
oförändrade mellan undersökningarna. 1 3 hushållningssällskap (Södermanlands
läns, Älfsborgs läns norra och Jämtlands läns) inskränkas de årliga uppgifterna
till att gälla skörden. De öfriga hushållningssällskapen åstadkomma
nya eller justerade uppgifter jämväl i afseende på åtskilliga andra frågor,
företrädesvis beträffande nyodling och jordförbättring, skogssådd och skogsplantering
samt fruktträdsplantering. Uppgifterna om åkerarealens användning
torda i de flesta fall få kvarstå oförändrade mellan lokalundersökningarna;
endast Östergötlands läns hushållningssällskap erhåller från den lokalundersökta
delen af länet uppgifter om rubbningar i den vanliga växtföljden på grund af
ogynsam väderlek (i procent af hela arealen) och verkställer på grundval
häraf omräkning af arealsiffrorna. -Äfven siffrorna för kreatursantalet torde
vanligen bibehållas utan årliga ändringar, ehuru från Kopparbergs län lämnas
meddelande om årlig justering af siffrorna på grund af foderskördens beskaffenhet,
hvilket äfven torde ske i andra län. De till blankettens afdelning
»Upplysningar» hörande uppgifterna om löner m. m. infordras i Västmanlands
län årligen. Hvad slutligen beträffar skördeuppgifterna, som i alla län utgöra
de årliga uppgifternas viktigaste del, torde de öfverallt gälla korntalet, i flera
fall dessutom sädens medelvikt samt i Västmanlands och den lokalundersökta
delen af Östergötlands län äfven skörden per ytenhet.

De nu nämnda uppgifterna åvägabringas på ganska växlande sätt i olika
hushållningssällskap. I några län, nämligen Södermanlands, Kronobergs, Göteborgs
o. Bohus samt Jämtlands län, inhämtas inga särskilda uppgifter för de
årliga justeringarna, utan dessa grunda sig blott på allmän kännedom om förhållandena
och — beträffande skörden i det förstnämnda länet liksom i Gottlands
län — på Konungens befallningshafvandes årsväxtberättelser. I öfriga län
förekomma däremot uppgifter från de olika orterna, såsom regel insamlade af
ordförandena i hushållningssällskapens underafdelningar eller — mindre vanligt
— af vederbörande kommunalnämndsordförande, och därjämte ej sällan särskilda
upplysningar från olika experter och företag; en hufvudkälla äro vanligen
de från underafdelningarna till sällskapen insända årsberättelserna, medan
slutligen lokalundersökarens erfarenhet om förhållandena i länets olika
delar är till gagn äfven för de årliga uppgifterna i de län, där undersökningarna
blifvit en fast institution. I nästan alla dessa fall torde dock uppgifterna
från orterna endast utgöra en ledning för den sällskapets tjänsteman
som uppgör det årliga sockenvis specificerade sammandraget. Några hushållningssällskap
nedlägga emellertid mera omsorg på de årliga uppgifternas insamlande,
i det att de till sina underafdelningar eller sockenkommittéer utsända
särskilda formulär för ändamålet. Så är förhållandet framför allt i
Uppsala, Östergötlands och Västmanlands län. Hvad särskildt beträffar skördeuppgifterna
från Uppsala län — hvilka, såsom förut nämnts, äro uteslutna

'' 37

från lokalundersökningarna —• utgöra de korntalssiffror för ett antal gårdar
inom hvarje socken samt på grund häraf uträknade medelkorntal såväl för
socknen som för de områden, hvari länet för hushållningssällskapets ändamål
delats. I Västmanlands län har en långt gående uppdelning åsyftats, i det
att skälfva socknarna delats i distrikt och uppgifter för hvarje sådant distrikt
begärts af en ledamot i kommunalnämnden, men dessa uppgifter hafva ej alltid
visat sig användbara och stundom alldeles uteblifvit.

Allt detta gäller områden, för hvilka de årliga uppgifterna kunna stödja
sig på en lokalundersökning. Beträffande öfriga områden föreligga ej lika
fullständiga upplysningar. I dessa områden torde arbetet i allmänhet utföras
af sådana lokala organisationer, som redan 1865 öfvertogo insamlandet af uppgifterna
för jordbruksstatistiken, utan att arbetet sedan dess förefaller att hafva
tilltagit i planmässighet. Några hushållningssällskap utgöra dock undantag
härifrån. I den icke lokalundersökta delen af Östergötlands län åligger det
sockenkommittéerna — bestående af en af sällskapet utsedd ordförande samt
två på kommunalstämma valda ledamöter — att afgifva samtliga uppgifter
till jordbruksstatistiken i enlighet med gällande blankett. För ändamålet skall
socknen uppdelas i tre distrikt — ett för hvarje ledamot — och anteckningar
företagas rörande de särskilda gårdarna, hvarefter ett sockensammandrag skall
insändas till sällskapet men anteckningarna rörande gårdarna skola förvaras af
kommitténs ordförande. Särskildt är dessutom föreskrifvet, att kreaturen skola
räknas minst hvart femte år. I Kalmar läns norra hushållningssällskap, där ganska
noggranna lokalundersökningar på sin tid synas hafva ägt rum, försiggår numera
årligen komplettering af uppgifterna om åkerarealen in. m. på ett sätt
som i någon mån kan sägas likna lokalundersökningsmetoden, nämligen genom
en person, som i andra uppdrag ofta besöker olika platser inom området.
Uppgifterna om utsäde, skörd, kreatur och de under »Upplysningar» i blanketten
intagna uppgifterna erhållas åter genom brefväxling med kommunalnämndernas
ordförande samt minst 8—10 gårdsägare i hvarje socken, medan uppgifterna
om antalet ägare och brukare o. s. v. hämtas från offentliga handlingar.

I Örebro län, där lokalundersökningen såsom förut nämnts strängt inskränker
sig till ägovidden, företages årligen af sockenkommittéer, hvilkas ordförande
åtnjuter ersättning af hushållningssällskapet, insamling af uppgifter för socknarnas
olika rotar, hvarvid hvarje byalag eller större gård särskildt upptages,
ehuru de till sällskapet insända uppgifterna utgöra sammandrag, upptagande
siffrorna för socknen som helhet, med eller utan specificering efter rotar eller
byalag och gårdar. Såsom under dessa förhållanden kunde väntas, är noggrannheten
vid primäruppgifternas insamlande i detta län något växlande.

Några detaljer i afseende på sättet för lokalundersökningarnas utförande
torde till sist böra meddelas.

Den tid, som de nu pågående lokalundersökningarna antagas kräfva, är Distriktsinangifven
i det föregående. Med frågan om lokalundersökningsperioden sam- delning för
manhänger emellertid frågan om en fast distriktsindelning af hushållningssällskapens
område, då en sådan indelning utgör en god garanti för att undersökningen

38 ''

Förberedande

arbeten.

Årstid för
undersökningarnas
utförande.

utföres regelbundet och på ett bestämdt antal år. I afseende på fast distriktsindelning
torde Göteborgs o. Bohus läns hushållningssällskap (1890) ha gått
i spetsen, och dess exempel synes hafva följts af Södermanlands, Östergötlands,
Jönköpings, Kronobergs och Blekinge läns, Älfsborgs läns norra samt Västernorrlands
och Jämtlands läns hushållningssällskap. Äfven i de län, där ingen
distriktsindelning förekommer, iakttages emellertid ett visst system i afseende
på beskaffenheten af de årligen undersökta områdena- 1 de flesta län undersökes
årligen ett sammanhängande område, men i 4 län (Östergötlands, Kronobergs,
Blekinge och Göteborgs o. Bohus län) förekommer en annan metod, i
det att en eller flera socknar i hvart och ett sammanhängande distrikt årligen
utväljas för undersökning, så att alltså det under ett år undersökta området
består af socknar från länets alla olika delar. Anledningen till att denna
metod införts är, att uppgifterna för lokalundersökta socknar i alla distrikt på
detta sätt ansetts bäst kunna användas för kontroll såväl af följande års
lokalundersökningsuppgifter från de närliggande socknarna som äfven af de
årliga uppgifterna från de under året icke undersökta socknarna i de olika
distrikten.

I 11 af de här behandlade 18 hushållningssällskapen förekomma förberedande
undersökningar, innan lokalundersökarens resa företages. Vanligast är
härvid användningen af längder och fastighetsböeker, nämligen mantalslängder
samt stundom taxeringslängder och jordeböcker. Från andra län framhållas
särskildt kartor, skifteshandlingar och andra handlingar, som innehålla arealuppgifter
— för arealundersökningen i Örebro län medtagas kopior af landtmäterikartorna
för komplettering på platsen— samt från ett län länskalendrar;
i ett annat län uppgöras särskilda listor som ifyllas af personer med
kännedom om ortsförhållandena. Endast två hushållningssällskap (Stockholms
läns och Älfsborgs läns norra) synas hafva systematiserat sina undersökningar
så mycket, att de ansett det lämpligt att låta afskrifva primäruppgifterna
från den föregående undersökningen för medtagande på lokalundersökarens resa.

Årstiden för lokalundersökningen är ganska växlande. Vanligast är sommaren
(juni—augusti), som i hufvudsak användes af 7 hushållningssällskap
(Stockholms, Östergötlands, Jönköpings, Västmanlands, Kopparbergs, Gäfleborgs
och Jämtlands läns), hvarvid dock undersökningen i Östergötlands
och Jämtlands län börjar i maj, medan den i Gäfleborgs län i regeln pågår
från början af juli till sent på hösten. Hösten (september—november) användes
af 4 hushållningssällskap (Uppsala, Gottlands och Skaraborgs läns
samt Älfsborgs läns södra, det första af dessa dock äfven i augusti och det
tredje under årets sista och första kvartal), vintern (januari—mars) af 2
sällskap (Södermanlands och Blekinge läns) samt våren (april—maj) af 3
sällskap (Hallands och Göteborgs o. Bohus läns samt Älfsborgs läns norra,
det andra af dessa dock i mars och april).

Orsakerna till dessa växlande tidpunkter äro lätta att inse. Sommaren
lämpar sig i allmänhet bäst, särskildt för erhållande af de svårast åtkomliga
bland uppgifterna, nämligen uppgifterna om åkerarealens användning, men un -

dersökningens förläggande till denna årstid medför å andra sidan betydliga svårigheter,
emedan dels skörden skall meddelas, dels kreatursantalet enligt anvisningarna
till Statistiska centralbyråns blankett skall uppgifvas sådant det var vid
årsskiftet. Då detta, såsom förut visats, ofta medför att uppgifterna afse förhållandena
under det år, som föregår lokalundersökningsåret, blir i detta fall följden
af lokalundersökningens förläggande till sommaren, att uppgifterna för ett år
ej kunna inkomma till Statistiska centralbyrån förrän tidigast i augusti eller
september året därpå; och så har äfven blifvit förhållandet, utan afseende på
att 1865 års kungl. cirkulär föreskrifver uppgifternas aflämnande inom juni
månads utgång. För Uppsala och Gottlands läns hushållningssällskap, som ej
inhämta några skördeuppgifter vid lokalundersökningen, blir det däremot
lämpligt att förlägga undersökningen till hösten, då därigenom uppgifter för
samma år kunna erhållas. För de två till höstgruppen hörande hushållningssällskap
(Älfsborgs läns södra och Skaraborgs läns), som upptaga skördeuppgifter vid
lokalundersökningen, är årstiden tydligen mindre lämplig, och den torde hafva
valts endast på grund af att undersökarna — underofficerare — ej under annan tid
på året varit i tillfälle att ägna sig åt det jordbruksstatistiska arbetet. Hvad
slutligen beträffar de på vintern och våren företagna undersökningarna, motiveras
undersökningstiden af att exakta uppgifter rörande skörden först då,
efter tröskningarnas afslutande, kunna erhållas.

Såsom resultat af denna redogörelse för lokalundersökningarna och hus- Sammanfatta
hållningssällskapens årliga uppgifter till jordbruksstatistiken torde man kunna mn?''
fastslå, att insamlandet af uppgifter vid lokalundersökningarna äger rum efter
ett i och för sig tillfredsställande system inom fem hushållningssällskap,
nämligen Uppsala, Östergötlands och Hallands läns, Älfsborgs läns södra och
Skaraborgs läns. Då emellertid tillvaron af särskilda, väl kvalificerade lokalundersökare
för hela det undersökta området är af största vikt för resultaten
och detta villkor knappast uppfylles af Älfsborgs läns södra och Skaraborgs
läns hushållningssällskap, synes man ej kunna undgå den slutsatsen, att de tre
förstnämnda länen äro de enda, i hvilka från olika synpunkter tillfredsställande
lokalundersökningsmetoder tillämpas. Inom Östergötlands och Uppsala län
insamlas äfven de årliga uppgifterna med särskild noggrannhet. Det förefaller
tydligt, att de tre områden, i hvilka undersökningar först under de senaste
åren kommit till stånd, nämligen Östergötlands och Skaraborgs län samt Älfsborgs
läns södra hushållningssällskaps område, just genom detta långa dröjsmål
blifvit satta i tillfälle att draga nytta af de erfarenheter, som annorstädes
förvärfvats och därigenom äfven kunnat åvägabringa bättre system än de eljest
i allmänhet tillämpade. Utom de nu nämnda sex områdena torde dock
Göteborgs o. Bohus, Gäfleborgs och — hvad själfva ägovidden beträffar —

Örebro län samt Älfsborgs läns norra hushållningssällskaps område tillämpa
i hufvudsak tillfredsställande metoder. I afseende på undersökningarnas bedrifvande
med planmässighet och system öfver en lång tidrymd synes åter
Stockholms läns hushållningssällskap afgjordt komma i främsta rummet.

Omdömen om
arbetets allmänna
beskaffenhet.

Olikheten mellan hushållningssällskapens lokalundersökningsmetoder beror
otvifvelaktigt i flera fall på skillnad i naturbeskaffenhet, bebyggelse och
uppodling. Socknarnas storlek samt de ofta ofantliga afstånden mellan byar
och gårdar äro sålunda hufvudorsaker till att intet norrländskt län utom
Gäfleborgs hittills tillämpat lokalundersökningar af det noggrannare slaget,
med besök vid hvarje brukningsdel. Därför lämna också uppgifterna för det
nordligaste länet så mycket öfrigt att önska. Å andra sidan är det anmärkningsvärdt,
att just våra tätast befolkade och från jordbrukssynpunkt viktigaste
län, Malmöhus, Skaraborgs och Östergötlands, ända till de senaste åren
alldeles saknat lokalundersökningar och att jordbruksstatistiken för det förstnämnda
och viktigaste af dem fortfarande är i hög grad otillfredsställande.
Orsaken är i detta fall delvis motsatt den som förhindrat en god statistik för
Norrland, nämligen den stora mängd gårdar, som måste besökas, och den tid,
som följaktligen kräfves för att undersöka en viss areal. I det ena som i det
andra fallet torde erfarenheten emellertid nu visa, att natur- och odlingsförhållandena
ej lägga några oöfverstigliga hinder i vägen för en systematisk
undersökning.

Dels i det från kommittén utsända frågeformuläret, dels i särskilda skrifvelser
ha sekreterarne i flera hushållningssällskap uttalat allmänna omdömen
om det jordbruksstatistiska arbetet inom sällskapen, hvarjämte kommittén
i vissa fall haft andra källor till bedömande af dess beskaffenhet och svårigheter.
Några utdrag ur de inkomna yttrandena synas ej sakna sitt intresse.

De ogynnsammaste omdömena komma, såsom kunde väntas, från hushållningssällskap,
som ej insamla uppgifter för hvarje brukningsdel och som t. o. m.
i vissa fall nöja sig med att låta besöka en eller ett fåtal personer i hvarje socken.
Omdömena lyda i utdrag på följande sätt. Kronobergs län: »Hela sättet för
det jordbruksstatistiska arbetet ger i hög grad otillfredsställande resultat.
Enda sättet är själfdeklaration i samband med mantalsuppgifterna.» Gottlands
län: »Det här använda sättet för insamlande af primäruppgifter genom
lokalundersökningen eller att . . . den af förvaltningsutskottet utsedde

förrättningsmannen vid besök i de socknar, som för året skola underkastas
lokalundersökning, vänder sig till en med förhållandena förtrogen person, kan
ju i fråga om detaljuppgifter ej ha något större värde för erhållande af en tillförlitlig
statistik, men är för närvarande det enda för oss möjliga sättet. Full tillförlitlighet
borde kunna uppnås därigenom att en eller flera personer anlitades
att besöka hvarje brukare i socknen och därvid göra anteckningar om alltsom
rörde uppgifter till jordbruksstatistiken. Men ett sådant tillvägagångssätt,
hvilket, om någon större del af ett län skulle årligen sålunda undersökas, kräfde
stora kostnader, torde äfven det, icke gifva önskad tillförlitlighet på grund
af allmänhetens motvilja mot sådana uppgifters meddelande i tro att de komma
att gifva anledning till ökad beskattning. På Gottland, med nästan uteslutande
mindre jordegendomar, ha brukarna i de flesta fall ej på siffran reda på den
areal af åker, äng m. m. de innehafva, hvarföre äfven om viljan därtill finnes
de ej kunna lämna exakta uppgifter härom». Blekinge lön: »Då flertalet

mindre brukare sakna ej mindre tillförlitliga arealuppgifter än äfven ordnade
räkenskaper öfver sådd och skörd, är värdet af dessa [lokalundersökningens]
uppgifter föga tillförlitligt. Uppgifterna angående brukningsdelar och kreatursantalet
torde däremot öfverensstämma med verkliga förhållandet.» Kopparbergs

lån: »I allmänhet lider den utförda undersökningen af många brister.---

För att kunna få in någorlunda korrekta uppgifter för jordbruksstatistiken
tror jag det nästan vore af nöden att ha en särskild person, som under större
delen af året vore därmed sysselsatt, engagerad. Denne skulle då under våren
och försommaren verkställa genomgående detaljundersökning inom ett visst
distrikt och sedan på hösten genom resor uti de öfriga delarna inhämta upplysningar
om skörd, planteringar, odlingar, med mera dylikt. Utan detta bli
alltid uppgifterna tagna mera eller mindre på slump och komma att sakna den
enhetliga grund, som är nödvändig för jämförelse mellan olika orter och år.»
Jämtlands län: »Att komma till rätta med jordbruksstatistiken möter, särskildt
här uppe, stora svårigheter, dels på grund af de spridda byarnas sins emellan
afskilda lägen, dels därför att de mindre jordbrukarna sällan föra några anteckningar
och i många fall sakna kännedom om ägande areal och skörderesultat.
Båda här använda sätten för lokala undersökningar [genom kommunalnämnderna
och genom särskilda undersökare] ha därför synts mig mindre
tillförlitliga. Kommunalnämnderna ha tagit saken allt för lättvindigt och den
särskildt anställda personen har icke, då detta skulle tagit allt för lång tid
och kostnad i anspråk, kunnat för ändamålet aflägga besök hos ägare eller
brukare af hvarje brukningsdel. Att jordbruksstatistiken, hvad vårt län och
sannolikt andra norrländska län angår, icke är tillförlitlig, kan med säkerhet
antagas. Ett bättre resultat skulle säkerligen vinnas genom tillsättande
af sockenkommittéer, som genom utlämnade frågeformulär inhämtade uppgifter
från kommunens skilda delar, hvilka uppgifter sedermera af kommittén
korrigerades och sammanfördes.»

Äfven från ett hushållningssällskap, där mera tillfredsställande metoder tilllämpas,
lyder omdömet ej särdeles gynsamt. Sekreteraren i Göteborgs och Bohus
läns hushållningssällskap, som använder för hvarje år utsedda lokalundersökare,
hvilka i regeln men ej alltid besöka hvarje brukningsdel, skrifveri »Hvad beträffar
tillförlitligheten af de uppgifter som erhållas vid de lokala undersökningarna,
så kunna de nog ej tillmätas så synnerligt stort värde, enär allmogen
i allmänhet ej för några noggranna anteckningar — ofta ingå alls. Genom lokalkännedom
dels hos den som utför de lokala undersökningarna och dels hos
den som sedan utarbetar sammandraget afhjälpes dock en del af dessa brister,
så att sammandraget kan bli något så när tillförlitligt.»

Däremot föreligga betydligt mera fördelaktiga uttalanden från några andra
hushållningssällskap, där lokalundersökningarnas beskaffenhet i de flesta hänseenden
måste anses god. Sekreteraren i Älfsborgs läns norra hushållningssällskap,
där uppgifter ej föreligga för hvarje brukningsdel, men arbetet i öfrigt
utföres efter en tillfredsställande metod, skrifveri »I anledning af Eder skrifvelse
. . . får jag . . . meddela beträffande här brukligt sätt för lokala under -

sökningar, att detsamma synes mig ganska väl motsvara sitt ändamål, om man
till primäruppgiftsinsamlare lyckas erhålla fullt pålitlig, omdömesgill person.:
Följande skrifves från Södermanlands län, där hvarje brukningsdel i de flesta fall
besökes, men där arbetet utföres af lokala ombud: »I regel torde uppgifterna
ha fullt ut erforderlig grad af tillförlitlighet och ofta äro de minutiöst noggranna.
Olägenheterna af det sedan många år använda systemet äro, att för en fjärdedel
af länet måste användas 1 år äldre uppgifter, för en annan fjärdedel 2 år
äldre och för den tredje fjärdedelen 3 år äldre uppgifter. Dessutom utebli i
regel uppgifter från en eller annan socken årligen.» Det bör i detta sammanhang
äfven nämnas, att dr Gunnar Huss efter kontrollundersökning af en
1896 företagen lokalundersökning i en socken af Västerbottens län ansett sig
kunna förklara: »Hufvudintrycket är ... att, såvidt vi af vårt kontrollförsök
våga döma, den af hushållningssällskapet anordnade lokala undersökningen
lämnat fullt tillfredsställande resultat.» Ehuru den ursprunglige undersökaren
mött svårigheter på grund af allmogens misstänksamhet, förklarar
kontrollundersökaren: »Det öfvervägande intrycket var .... att de allra
flesta blifvit synnerligen intresserade och tillmötesgående, så snart de fått
någorlunda kännedom om sakens innebörd» (Statsvetenskaplig tidskrift 1900,
sid. 106).

Till sist komma de län, där arbetet utföres efter de enligt kommitténs mening
bästa bland de nu använda metoderna. Sekreteraren i Uppsala läns hushållningssällskap
skrifver: »Den sålunda [genom lokalundersökningar] erhållna
statistikens värde är naturligtvis mycket beroende på samvetsgrannheten
''och noggrannheten hos insamlaren likasom äfven på hans omdömesförmåga,
men är det min åsikt, att om i nämnda hänseenden intet är att anmärka, den
tillförlitligast möjliga jordbruksstatistik erhålles och i hvarje fall vida bättre
än då lokalundersökningarna ske på sådant sätt, att endast en eller annan person
inom en socken besökes, hvilken, så godt han kali, lämnar upplysningar om
sina grannars jordbruksförhållanden.» Detta omdöme bestyrkes till fullo af
erfarenheterna från det senare af de län, där arbetet är bäst organiseradt, nämligen
Östergötlands län, vid hvars undersökande kommitténs sekreterare blifvit
satt i tillfälle att cn kort tid närvara. Endast två gånger på senare år har det
förekommit i detta län, att uppgifter vägrats, och äfven i dessa två fall ha uppgifterna
till sist erhållits. Ej heller har någon tendens där försports att föra
undersökaren bakom ljuset, och de tillfrågades kännedom om deras egna jordbruksförhållanden
har nästan alltid — utom i de fall då brukarna själfva ej
kunnat anträffas — varit tillräcklig för att en i jordbruk förfaren undersökare
på grund däraf kunnat erhålla fullt tillförlitliga uppgifter. Resultaten
ha därför också blifvit mycket goda.

Man torde vara berättigad att af dessa olika yttranden och fakta draga
den slutsatsen, att icke blott resultaten blifvit alltmera tillfredsställande, ju
omsorgsfullare undersökningarna utförts, utan äfven att flertalet af de svårigheter,
som af hushållningssällskap, där grundliga lokalundersökningar icke
utförts, anses oskiljaktiga från jordbruksstatistiska undersökningar, i verk -

iigheten antingen alls ej visat sig eller ock tämligen lätt undanröjts vid de
efter de bästa metoderna utförda undersökningarna.

En för hela jordbruksstatistiken gemensam, högst betydlig olägenhet af
de nu förekommande mångahanda systemen torde emellertid ha framgått ur
denna redogörelse, nämligen den olikformighet och växlande grad af tillförlitlighet,
som utmärker uppgifterna och som utgör en af de störst-a brister, hvilka
kunna vidlåda ett statistiskt material. Redan i sin berättelse för 1890 förklarade
också Landtbruksstyrelsen, efter en kort redogörelse för hushållningssällskapens
arbete på det jordbruksstatistiska området: »Det synes därför, som
om en något så när tillförlitlig sammanfattning hvad hela riket beträffar och
därmed afsedt gagn för landtbruket af berörda, kongl. Statistiska centralbyrån
tillhörande uppgifter först då skulle kunna åstadkommas, när åtgärder vidtagas
för att dessa uppgifters insamling komme att försiggå på ett någorlunda
likartadt sätt.»

I viss mån ökas äfven olägenheterna af denna materialets brist på homogenitet
genom sättet för uppgifternas publicerande, hvilket i sin ordning beror
på att Statistiska centralbyrån saknar all tillgång till och kännedom om primäruppgifterna
samt vanligen icke erhåller andra upplysningar om de af hushållningssällskapen
tillämpade metoderna än på sin höjd en summarisk uppgift
om de årligen utförda lokal undersökningars as omfattning. Centralbyrån
kan därför i sitt sammandrag endast meddela motsvarande upplysningar
och måste under uttrycket lokalundersökning sammanfatta metoder af mycket
växlande beskaffenhet och värde. Än mera missledande är, att i själfva publikationerna
för de särskilda hushållningssällskapens områden alla från sällskapen
inkomna uppgifter offentliggöras på samma sätt, så att intet utmärker de
olika uppgifternas inbördes, olikhet i ålder och beskaffenhet, ehuru några af
dem utan någon justering fått kvarstå i flera år, medan andra visserligen år efter
år justerats, men mer eller mindre slumpvis, och däremot ännu andra grunda
sig på fullt tillfredsställande undersökningar, o. s. v. I publikationerna finnes
— för att taga några praktiska exempel — intet som visar, att uppgifterna
från en del af Gäfleborgs län härstamma från en i slutet af 1880-talet företagen
lokalundersökning, medan uppgifterna från andra delar insamlats under de sista
åren, vidare att uppgifterna om arealens användning i Östergötlands län årligen
justeras på grundval af särskilda rapporter från socknarna, medan de i nästan
alla andra län få kvarstå oförändrade mellan lokalundersökningarna, alltså ofta
tio år eller mera, samt slutligen att uppgifterna om kreatursantalet ofta äro
många år gamla, kvarstående oförändrade år efter år eller löst justerade efter
foderskördens beskaffenhet.

I afseende på hushållningssällskapens i litt. X. af Bidrag till Sveriges of f i- Tiden för pitciella
statistik ingående berättelser återstår nu att lämna uppgift på tiden för
publiceringen af dessa berättelser eller närmast af Statistiska centralbyråns ningssällsammanclrag
af berättelserna. Den tid, som i medeltal förflutit mellan utgången j^ä^ruks af

det år berättelserna gälla och publiceringsdagen, har varit följande: statistiska

berättelser.

1865...........	.......1	år	u	månader	13 dagar
1800—1870 ........	.......1	j>	8	>	11	>
1871—1875 ........	......1	>	H	>	20	>
1876—18-4)........	.......1	.	6	>	20	>
1881—1885 ........	.......1	.	7	>	24	>
1886-1890 ........	........1		4	>	15	,
1891—1895 ........	........1	»	o	,	11	>
1896—1900 ........	........1	»	i	>	18	>
1901—1905 ........	.......1		2	»	25	>
1906 ...........	.......1	>	1		_	’ »

Som regel har alltså publikationen utkommit på våren eller försommaren
andra året efter redogörelseåret, ungefär ett och ett kvarts till ett och ett
hälft år efter skördeårets slut. Endast vid ett tillfälle har sammandraget
kunnat offentliggöras under året närmast efter redogörelseåret, nämligen 1897
(den 24 december), medan sammandraget för år 1865 utkom först i december
1867 och sammandragen för fem olika år (1867, 1869, 1883, 1885 och 1900)
utkommo i oktober andra året efter redogörelseftret. En stark tendens till
snabbare publicering gör sig gällande under tioårsperioden 18S9—98, därefter
inträder åter en förlängning af dröjsmålet, men under de senaste åren har
publiceringen åter kunnat ske med nästan samma snabbhet som före 1899.

Dröjsmålet med publiceringen förefaller dock efter de nu lämnade uppgifterna
på visst sätt längre än det i verkligheten är, emedan dessa uppgifter gälla
tiden för publiceringen af hushållningssällskapens berättelser jämte Statistiska
centralbyråns sammandrag såsom en statistik för hela riket. Utan afvaktan
på insändande af berättelserna från öfriga hushållningssällskap publicerar
emellertid Statistiska centralbyrån efter vederbörlig granskning successivt uppgifterna
från hvarje sällskap för sig, och flertalet af de särskilda berättelserna
föreligger alltså väsentligt tidigare än sammandraget. Af detta skäl meddelas
här äfven medeltalsuppgifter om den tid sorn förflutit mellan redogörelseårets
slut och tiden för ankomsten till Statistiska centralbyrån af den för
hvarje år tidigast och senast afgifna berättelsen. Uppgifterna kunna dock
ej direkt jämföras med de förut för Centralbyråns sammandrag angifna, då
dessa gälla publikationsdatum. Nämnda tid utgjorde:

För den först afgifna berättelsen: För den sist afgifna berättelsen:

1865 .......	7	månader	— dagar	1	år	6	månader	—	dagar
1866—1870 ....	5	>	1 >	1	i	4		3	»
1871—1875 ....	4		28 »	1	/	1		25	>
1876—1880 ....	1	,	20 .	1	V	2		13	>
1881—1885 ....	3	>	8	1	>	2		20	T
1886-1890 . . . .	1	»	28 >	1	>	—		6	>
1891—1895 ....	1		23 ■	—	>	10		18	»
1896—1900 ....	3	>	22 »	—	>	11	s>	10	»
1901—1905 ....	3	!	23 •	—	»	11	>	10	>
1906 .......	5	•	6 »	—	,	10	»	18	>

Såsom häraf synes, bär dröjsmålet med den för hvarje år sist afgifna berättelsens
aflemnande blifvit väsentligt nedbragt. Under de första åren afgåfvos
uppgifterna från vissa hushållningssällskap stundom ej förrän i juli månad
andra året efter redogörelseåret, men på senare tid har det aldrig förekommit
längre dröjsmål än till januari månad motsvarande år och endast fyra gånger
{åren 1899—1902) har inträffat, att en berättelse fördröjts mer än ett år efter
redogörelseårets slut. Ehuru alla berättelser aldrig afgifvits ens tillnärmelsevis
inom den föreskrifna tiden, ha likväl de särskilda hushållningssällskapens berättelser
som regel kunnat utkomma på hösten året efter skördeåret. Hvad
åter beträffar de tidigast afgifna berättelserna, ha de vanligen inkommit flera
månader före den bestämda tiden, vid ett tillfälle t. o. m. några dagar före redogörelseårets
slut (berättelsen för Värmlands län 1888) och vid fyra tillfällen
redan i januari månad följande år (berättelsen för Uppsala län 1879, 1880 och
1882 samt berättelsen för Älfsborgs läns södra hushållningssällskaps område
1892).

En hufvudorsak till dröjsmålet med afgifvande af uppgifter från hushållningssällskapen
har förut angifvits, nämligen att lokalundersökningarna vanligen
ej kunnat företagas förrän under sommaren efter skördeåret.

De 1865 införda uppgifterna från hushållningssällskapen ersatte ej Ko- Konungens
nungens befallningshafvandes sedan 1799 afgifna tre rapporter a n gå eu d e mandel''
skördeutsikterna och skörden, utan dessa bibehöilos i sitt häfdvunna skick, årsväxtbeRapporterna
grundades på uppgifter från länsmän och kronofogdar, som ej
härvid följde något visst formulär, och länsstyrelserna funno sig ofta ur stånd
att i höstrapporten (den tredje årsrapporten) meddela exakta korntalssiffror
för skörden, som därför angafs mera ungefärligt (t. ex. 7:e till 10:e kornet).

Före 1865 hade det ej varit möjligt att på grund af korntaIssiffrorna företaga
en preliminär beräkning af skördens kvantitet, emedan den andra faktorn i
denna beräkning, nämligen utsädesbeloppet, ej kunde konstateras. Efter införande
af hushållningssällskapens berättelser försvann visserligen detta hinder.

Men ehuru Statistiska centralbyrån nu regelbundet i sammandragen af dessa
berättelser meddelade en sammanfattning af Konungens befallningshafvandes
höstrapporter för samma år, företogs ej heller nu en skördeberäkning på grundval
af korntalsuppgifterna, emedan deras brist på siffermässig exakthet ansågs
förhindra det. Centralbyrån konstaterade dock genom kontrollberäkningar
för vissa län, att korntalsuppgifterna, multiplicerade med de af hushållningssällskapen
uppgifna utsädessiffrorna, tydde på en större skörd än den
som uppgafs af sällskapen.

I början af år 1874 företog sig emellertid dåvarande sekreteraren i Statistiska
centralbyrån Elis Sidenbladh att i ett memorial (sedermera intaget i Statistisk
tidskrift för samma år) verkställa en ingående jämförelse mellan den efter
korntalssiffrorna beräknade och den i totalsiffror af hushållningssällskapen
uppgifna skörden. Han fann då bekräftadt hvad de föregående partiella jämförelserna
visat, nämligen att den sålunda beräknade skörden undantagslöst

var större än flen af sällskapen uppgifna. Centralbyrån hade därjämte i sitt
sammandrag — med ledning af siffror för spannmålsexporten och spannmålsåtgången
vid brännvinsbränning samt för utsädes- och konsumtionsbehofvet
— uppgjort kalkyler, som tydligt visat, att den faktiska skörden hvarje år
måste hafva betydligt öfverstigit den af hushållningssällskapen uppgifna; och
det framgick nu af Sidenbladhs undersökning, att den på sistnämnda indirekta
sätt beräknade skörden för de flesta sädesslag till och med var något större än
den som uträknats på grund af korntalssiffrorna. Den slutsats som syntes
kunna dragas häraf var, att de preliminära korntalssiffrorna gåfvo en riktigare
uppfattning af den faktiska skörden än hushållningssällskapens definitiva uppgifter
om skördens totalkvantitet.

Under sådana omständigheter fanns det ingen anledning att lämna obegagnad
den möjlighet till en preliminär skördeberäbning, som Konungens befallningshafvandes
korntalsuppgifter erbjödo, så mycket mindre som denna beräkning
borde kunna utkomma före årets slut, medan sammandraget af hushållningssällskapens
berättelser vanligen ej utkom förrän ett och ett hälft år senare.
För att den preliminära skördeberättelsen skulle erhålla bästa möjliga beskaffenhet
erfordrades emellertid vissa ändringar i länsstyrelsernas rapporter. Sedan förslag
härtill framlagts i det nämnda memorialet och undergått vissa modifikationer
i Statistiska beredningen — i hvars förhandlingar och beslut flertalet af
de vid den då pågående riksdagen närvarande landshöfdingarne deltagit — utfärdades
den 5 juni 1874 det kungl. bref, som fortfarande är normerande för
denna del af jordbruksstatistiken.

Den viktigaste härigenom införda förändringen var, att länsmännens rapporter
för deras respektive distrikt skulle afgifvas enligt ett af chefen för Civildepartementet
fastställdt formulär samt att rapporterna af Konungens befallningshafvande
i original skulle öfverlämnas till det bearbetande ämbetsverket, som
nu blef Statistiska centralbyrån i stället för Statskontoret. Konungens befallriingshafvandes
öfriga skyldigheter i detta hänseende inskränktes till att, samtidigt
med insändande af länsmansrapporterna, till Statistiska centralbyrån afgifva
ett allmänt omdöme om hela skörden, uppställdt på samma sätt som allt sedan
1799 hade varit föreskrifvet, medan — för öfrigt i motsats till hvad som af Sidenbladh
föreslagits — länsstyrelsernas två tidigare på året afgifna åx-sväxtrapporter
afskaffades. Statistiska centralbyrån skulle dels öfvertaga utarbetandet
af sammandraget af Konungens befallningshafvandes årsväxtberättelser, dels
med ledning af länsmännens korntalsrapporter och hushållningssällskapens senaste
uppgifter om utsädet verkställa en kvantitativ beräkning af årets skörd,
såväl för hvarje län särskildt som för hela riket.

Länsmännens uppgifter skulle gälla korntal (utan afdrag för utsädet) af
hösthvete, vårhvete, höstråg, vårråg, korn, hafre, blandsäd, ärter, bönor, vicker,
bohvete, raps samt potatis, hvarjämte anmärkningar, särskildt gällande skördens
vikt, därjämte skulle kunna tillfogas för hvaije växtslag. För öfriga rotfrukter,
lin och hampa (frö och spånadsämne), höskörden (från odlad jord och
från naturliga ängar) samt halmafkastningen skulle endast allmänna omdömen

afgifvas. hvarjämte allmänna anmärkningar kunde tilläggas. Rapporterna skulle
upprättas, så snart säden inom distriktet blifvit inbärgad och genom anställda
proftröskningar till afkastning beräknad, därefter afgifvas till vederbörande
kronofogde, som ägde tillfoga sina anmärkningar, samt af denne ofördröjligen
befordras till Konungens befallningshafvande, hvarefter hela materialet så fort
ske kunde och senast före utgången af oktober månad borde insändas till Statistiska
centralbyrån, som hade att afgifva sammandraget före årets slut.

På grund häraf tog sammandraget af Kungl. Maj:ts befallningshafvandes
årsväxtberättelser i.sin nya form sin början med år 1874 och ingick såsom en
egen afdelning i serien litt. N. af Bidrag till Sveriges officiella statistik, hvarjämte
resultaten nu såsom tidigare omedelbart efter uppgörandet offentliggjordes
i Post- och Inrikes Tidningar. Med ett undantag i afseende på bearbetningen
har sammandraget ej undergått någon ändring sedan 1874.

Sammandraget består af två afdelningar. Den ena afdelningen återger länsstyrelsernas
allmänna omdömen om skörden. På grundval af dessa uträknas —
med ledning af en 1890 förbättrad gradering af länen efter deras betydelse för
riksskörden — ett allmänt omdöme om totalskörden för hela riket. Detta omdöme
är dels uttryckt i ord efter den redan 1799 införda, nu förbättrade skalan (ymnig,
riklig, god, nära god, öfver medelmåttig, fullt medelmåttig, medelmåttig, nära
medelmåttig, under medelmåttig, knapp eller ringa, nästan missväxt, missväxt),
dels angifvet medelst en siffra, som utmärker »det skördens korntal, mot hvilket
hittills vanligen det allmänna omdömet i länsstyrelsernas årsberättelser synts
svara», men som visserligen under årens lopp blifvit oberoende häraf (ymnig =

10, (ifver medelmåttig = 7, fullt medelmåttig = 6-5, medelmåttig = 6, nära medelmåttig
= 5-5, under medelmåttig = 5, o. s. v., äfvensom mellanliggande tal,
exempelvis 6-7, 6-4, 5-2). Den andra och betydligt viktigare afdelningen bygger
på länsmännens korntalssiffror och öfriga uppgifter, hvilka alla — med
en efter utsädesbeloppen uppgjord gradering af länsmansdistrikten — dels
sammanfattas i korntalssiffror och andra uppgifter rörande skörden för hvarje
län och hela riket, dels läggas till grund för beräkningen af skördens kvantitet,
likaledes i hvarje län och i riket som helhet. För det senare ändamålet användas
jämte korntalssiffrorna senast afgifna uppgifter från hushållningssällskapen
angående utsädesbeloppen, med en af erfarenheterna om utsädesmängdens
till- eller aftagande under den föregående tiden betingad justering.

Sammandraget af årsväxtberättelserna plägar undertecknas i senare hälften
af november månad under skördeåret och utkommer i Bidrag till Sveriges
officiella statistik vanliven i slutet af samma månad eller början af den
följande, men är då såsom nämndt redan förut i hufvudsak offentliggjordt.

Efter upphörande af Konungens befallningshafvandes rapporter om skör- Landtbruk*-deutsikterna i juli och augusti saknades länge alla officiella upplysningar om årsväxt- och
årsväxten och skörden före den i november afgifna berättelsen. Denna väsentliga skörderapbrist
sökte enskilda korporationer på olika sätt fylla, ehuru vanligen ej med större””
framgång. Först det kungl. cirkuläret den 21 mars 1902 beredde tillgång till hvad

eristatieti
sedan
18 !)0.

som härvid saknades, genom införande af ett tredje slag af jordbruksstatistiska
uppgifter. Genom detta cirkulär erhöllo nämligen hushållningssällskapen i uppdrag
att ombesörja insamlandet af uppgifter angående skördeutsikterna under
hvar och eu af månaderna maj—-september, äfvensom motsvarande uppgifter om
skörderesultaten, i den mån skörden hunne inbärgas. Hushållningssällskapens
områden skulle för ändamålet delas i distrikt, hvilka — enligt af Landtbruksstyrelsen
utfärdadt cirkulär —- såvidt möjligt borde utgöra områden med ungefär
lika jordbruksförhållanden. Enligt det till kungl. cirkuläret fogade blankettformuläret
skulle årsväxt- och skörderapporterna innehålla i siffror uttryckta
omdömen efter en i fem grader uppdelad skala (5=mycket god, 4-=god, 3 =medelmåttig,
2 =ringa, 1 =mycket ringa), alltså eu annan än den i Konungens befallningshafvandes
årsberättelser af ålder begagnade. De växtslag omdömena skulle
gälla voro färre än de i länsmännens rapporter upptagna och utgjorde hösthvete,
höstråg, korn, hafre, blandsäd, baljväxter, potatis, sockerbetor och hö från
vallar. Uppgifterna skulle efter vederbörlig granskning af hushållningssällskapen
senast sjunde dagen i månaden efter den månad rapporten omfattade
insändas till Landtbruksstyrelsen, som hade att bearbeta och offentliggöra dem.

I öfverensstämmelse härmed hafva månatliga årsväxt-och skörderapporter
från och med 1902 utgifvits. Antalet distrikt hvarifrån uppgifterna insamlas
är 319, med ett af vederbörande hushållningssällskap utsedt ombud i hvarje
distrikt. Distrikten torde af naturliga skäl ofta motsvara områdena för hushållningssällskapens
underafdelningar (gillen, kretsafdelningar, kontrakt o. d.), och
behöfva sålunda ej sammanfalla med några administrativa områden. Sedan
uppgifterna utan bearbetning inkommit till Landtbruksstyrelsen, uträknar
detta ämbetsverk medeltal dels för hvarje hushållningssällskaps område, dels
för hela riket, hvarvid hänsyn tages till hvarje distrikts resp. hushållningssällskaps
områdes betydelse i afseende på odlingen af de olika växtslagen. Sammandragen
offentliggöras i tidningar och tidskrifter äfvensom i särtryck, hvarjäinte
i Landtbruksstyrelsens årliga berättelse ingår en för hela vegetationsperioden
utförd sammanställning, som dock utkommer alltför sent för att erbjuda
något egentligt intresse.

Till den under Landtbruksstyrelsens ledning stående jordbruksstatistiken
hör vidare mejeristatistiken, som utarbetas af st-atskonsulenten i mejerihushållning
och utgifves i serien »Meddelanden från Kungl. Landtbruksstyrelsen».
Mejeristatistiken sönderfaller i två skilda publikationer, den allmänna statistiken
öfver mejerihandteringen och den särskilda statistiken öfver andelsmejeriernas
drift.

Den förra publikationen, »Några meddelanden rörande den svenska mejerihandteringen
samt förteckning på landets mejerier», var från början afsedd
att blifva årlig. Svårigheten att erhålla uppgifter från alla mejerier medförde
emellertid, att denna tanke öfvergafs. Statistiken har sedan 1890 utgifvits
hvart femte år och endast upptagit siffror för det sista året, under jämförelse
med de år som behandlats i föregående berättelser. Ehuru sålunda statis -

tiken icke är en verklig femårsberättelse, har den dock sökt ersätta en sådan
genom att ägna särskild uppmärksamhet åt utvecklingen mellan undersökningsåren.

Uppgifterna insamlas som regel af hushållningssällskapen genom deras
mejerikonsulenter och ingå från sällskapen till statskonsulenten i mejerihushållning.
Då uppgifterna äro frivilliga, har insamlingen alltid erbjudit betydliga
svårigheter, särskildt i afseende på herrgårdsmejerier som ej köpa mjölk,
och har i flera fall endast kunnat åvägabringas genom särskilda åtgärder såväl
af hushållningssällskapens vederbörande tjänstemän som af statskonsulenten;
i icke få fall ha uppgifterna trots alla ansträngningar uteblifvit samt talen
vid bearbetningen måst kalkyleras.

Berättelsens första och från statistisk synpunkt viktigaste del utgör en
öfversikt öfver mejerierna i hvarje län. De uppgifter som härvid meddelas gälla
först mejeriernas hela antal — hvarvid skiljes på herrgårds-, andels-, uppköpssamt
kombinerade herrgårds- och uppköpsmejerier — samt den del af hela antalet,
som tillverkar endast smör eller fetost eller bådadera. Vidare lämnas uppgift
på råvaran, nämligen på den invägda mjölkens kvantitet, samt på de
försålda kvantiteterna af oskummad mjölk, smör samt helt et, halffet och kvartsfet
ost äfvensom skummjölksost. Slutligen meddelas uppgift på antalet
leverantörer. Däremot saknas alla uppgifter om antalet arbetare och dagsverken
samt drifkraft, äfvensom om tillverkningens värde, hvarjämte driftens
fördelning på stad och land ej beröres. Tabellerna åtföljas af en fackmässig
textkommentar.

Berättelsens andra afdelning innehåller inga för ändamålet särskildt insamlade
uppgifter. Den utgör ett sammandrag af första afdelningens uppgifter
samt innehåller därjämte redogörelser för smör- och ostmarknaden (med
prisnoteringar) samt för utförseln af mejeriprodukter, äfvensom notiser
om nya maskiner och redskap för mejerihandteringen. De två följande afdelningarna,
om åtgärder till mej enhändt eringens främjande jämte andra meddelanden,
äro icke af statistisk natur. Slutligen åtföljes berättelsen af en nominativ
förteckning på mejerierna i riket.

Den statistiska delen af denna publikation har med afseende på mejerihändteringen
i hufvudsak samma uppgift som fabriksstatistiken för fabriksindustrien,
nämligen att meddela de för kännedomen om näringens omfattning
och betydelse viktigaste totalsiffrorna. I flera hänseenden afviker dock
den nu föreliggande statistiken från fabriksstatistiken, i det den saknar åtskilliga
viktiga uppgifter som ingå i den sistnämnda och å andra sidan innehåller
åtskilligt som saknas i denna.

Jämte denna hvart femte år utgifna produktionsstatistik för mejerihandteringen
har emellertid första gången för år 1905 utgifvits en såsom årlig publikation
planlagd driftsstatistik öfver andelsmejerierna, »Svensk mejeridriftsstatistik
för andelsmejerier», hvilken fullföljer en annan uppgift och är af ett
annat slag än största delen af vår officiella statistik. I sammanhang med det
mångsidiga arbetet på en planmässig och rationell boskapsskötsel och mejeri2021/08 -

handtering införde Malmöhus läns hushållningssällskap redan år 1903 efter
danskt mönster en årlig mejeridriftsstatistik för länet, hvarvid såväl andelssom
herrgårds- och uppköpsmejerier medtogos. Vid den officiella mejeridriftsstatistikens
införande ansåg man det emellertid nödigt att inskränka sig till
andelsmejerierna— de enda vid hvilka en fullt tillfredsställande bokföring ansågs
vara att påräkna — och första året erhöllos ej ens uppgifter från mera
än 43 % af dessa, hvarjämte de afgifna uppgifterna ledo af betydliga luckor och
brister. Uppgifterna, som äro frivilliga, insamlas på det sätt, att statskonsulenten
i mejerihushållning genom länens mejerikonsulenter till hvarje andelsmejeri
sänder en för ändamålet uppgjord blankett med begäran om dess ifyllande,
hvarefter den ifyllda blanketten insändes till honom. Luckorna bero i
många, kanske flertalet fall på otillfredsställande bokföring hos vederbörande
mejerier.

Mejeridriftsstatistiken måste nämligen bygga på mejeriernas räkenskaper.
Den afser att gifva en bild af driften vid hvarje särskildt mejeri, betraktadt
från synpunkten af ett ekonomiskt företag, och sådana uppgifter kunna ej vara
totalsummor eller medeltal för större eller mindre områden, utan måste vara
siffror för hvarje särskildt (med fortlöpande nummer betecknadt) mejeri. Statistiken
har tillkommit i första rummet i syfte att visa mejeriernas ledare de
stora olikheterna i produktionsmetoder och produktionskostnader samt att därigenom
rikta deras uppmärksamhet på sådana förhållanden i driften, som äro
i behof af omläggning.

Bland uppgifterna i den svenska mejeridriftsstatistiken må följande nämnas.
Värdet af byggnader och inventarier, antal leverantörer och antalet af dessas
kor, kvantitet mjölk, dels per ko och år, dels för hela antalet kor per dag,
antal körselturer och kvantiteter bränsle af olika slag, jämte vissa produktionstekniska
förhållanden angifvas i den såsom öfversikt tjänande första tabellen.
I följande tabell redovisas den invägda mjölken efter den behandling som
den undergått (separering för olika ändamål, ystning, försäljning) och angifvas
förlusterna därvid. De följande tabellerna upptaga jämte uppgifter om personalen
bland annat de kanske viktigaste posterna, nämligen omkostnaderna pr 1000
kg mjölk för olika ändamål (aflöningar, skjutsar, bränsle, underhåll af byggnader,
räntor o. s. v.) samt mjölkens nettoutbyte, angifvet såväl i kvantitet
försålda produkter som i penningar, allt efter dess användning för produktionens
olika ändamål.

De jordbruksstatistiska
uppgifterna
i
Landtbruksstyrelsens

berättelse.

Utom de nu nämnda grenarna af statistik meddelar Landtbruksstyrelsen
i sin årliga berättelse till Kungl. Maj:t åtskilliga bidrag till jordbruksstatistiken.
Större delen af dessa består i uppgifter af öfvervägande administrativ
beskaffenhet om de under ämbetsverkets kontroll stående åtgärderna för jordbrukets
befrämjande, men några lämna på samma gång upplysningar om jordbrukets
egna förhållanden.

Härvid märkas i främsta rummet de uttömmande redogörelserna för
jordbruksdriften vid Ultuna och Alnarps landtegendomar, äfvensom mera kort -

fattade jordbruksstatistiska uppgifter om de rundt landet spridda landtbruksskolegendomarna,
båda slagen af redogörelser meddelade af vederbörande
föreståndare. Dessa redogörelser hafva betydelse såsom fullt tillförlitliga jordbruksstatistiska
individualuppgifter rörande större jordbruk. För de små jordbruken
erhållas i någon mån motsvarande, ehuru mindre fullständiga uppgifter
i redogörelsen för premierade mindre jordbruk, hvilken bygger på hushållningssällskapens
enligt ett år 1904 fastställdt formulär afgifna berättelser till
Landtbruksstyrelsen. Redogörelsen för egnahemslånerörelsen har hittills grundat
sig på uppgifter, som af låneförmedlarna årligen afgifvits till Konungens befallningshafvande
enligt ett år 1905 fastställdt formulär, och har innehållit
tabeller öfver lägenheternas areal och värde, deras afstånd från närmaste stad,
municipalsamhälle eller industricentrum, lånens storlek samt låntagarnes yrke.
I öfverensstämmelse med ett innevarande år fastställdt, förändradt formulär
komma emellertid för framtiden att meddelas utförligare uppgifter, bland
annat angående lägenheternas areal af odlad jord äfvensom om låntagarnes
civilstånd och förut utöfvade yrke samt antal hemmavarande familjemedlemmar.

I de mera administrativa redogörelserna förekomma dessutom en stor del
uppgifter, som belysa olika jordbruksförhållanden. Så innehålla redogörelserna
för nötboskapspremieringarna och afvelscentertäflingarna bidrag till kännedom
om olika kreatursrasers utbredning inom landet, om foderförbrukning och afkastning
m. m., redogörelsen för smörprofningarna uppgifter om smörets kvalitet,
redogörelsen för torftjänstemännens verksamhet uppgifter om undersökta
mossar och framställningen af striden mot kreaturstuberkulosen slutligen statistik
öfver sjukdomens utbredning samt värdefulla upplysningar angående
tuberkulosstridens resultat.

Slutligen ingå i Landtbruksstyrelsens berättelse vissa betydelsefulla statistiska
uppgifter, som ej egentligen falla inom jordbruksstatistikens ram,
nämligen om hushållningssällskapens inkomster och utgifter samt om fiskerierna.

Härmed torde i hufvudsak vara redogjordt för den svenska jordbruksstatistikens
nuvarande beskaffenhet.

II. De till kommittén remitterade framställningarna.

Den 14 maj 1902 framlade särskilda, af Malmöhus läns hushållningssällskap
tillsatta kommitterade förslag till nya formulär för de jordbruksstatis.tiska
uppgifterna äfvensom till plan för uppgifternas insamlande. Sedan hushållningssällskapet
för sin del godkänt detta förslag jämte plan med därtill
hörande motivering, hemställde sällskapet hos Kungl. Maj :t i skrifvelse den
21 augusti samma år, att Kungl. Maj:t ville fastställa nya formulär för jord -

bruksstatistiken i hufvudsaklig öfverensstämmelse med förslaget. Öfver denna
skrifvelse infordrade Kungl. Maj:t den 21 september samma år utlåtande af
Statistiska centralbyrån och Landtbruksstyrelsen, hvilka ålades att tillika taga
under öfvervägande, huruvida den befattning med jordbruksstatistiken, som
för närvarande åligger Statistiska centralbyrån, lämpligen borde därifrån förflyttas
för att förläggas till Jordbruksdepartementet eller Landtbruksstyrelsen,
äfvensom att, i den händelse en sådan öfverflyttning skulle finnas lämplig,
afgifva yttrande ej mindre rörande det behof af särskilda arbetskrafter
inom nämnda departement eller styrelse, som af öfverflyttningen skulle föranledas,
än äfven huruvida detta behof skulle kunna helt och hållet eller
delvis fyllas genom öfverflyttning af tjänstepersonal från Statistiska central^
byrån. Sedan Statistiska centralbyrån inhämtat yttranden från hushållningssällskapen,
afgåfvo ämbetsverken gemensamt utlåtande den 18 mars 1905.
Samtliga dessa handlingar öfverlämnades af Kungl. Maj:t den 14 april samma
år till kommittén för afgifvande af utlåtande.

De till kommittén sålunda remitterade handlingarna innehålla förslag dels
till förändring i sättet och tiderna för primäruppgifternas insamlande, dels till
nya formulär för dessa uppgifter.

I förra afseendet har Malmöhus läns hushållningssällskap föreslagit, att
inom hvarje socken eller »pastorat» (d. v. s. lokalafdelning af hushållningssällskapens
underafdelningar i Malmöhus län) skulle bildas en jordbruksstatistisk
kommitté, bestående’ af fyra eller flera särskildt för ändamålet valda
ledamöter. Denna kommittés ordförande och ledamöter skulle mellan sig fördela
socknens eller pastoratets olika delar, så att hvar och en finge ett visst
område att, då så påfordrades, i visst afseende undersöka.

Af denna kommitté skulle hvart tionde år den 15 juli föranstaltas en noggrann
undersökning af jordegendomarnas storlek och arealens användning
enligt särskildt uppgjordt formulär, därvid å formuläret skulle meddelas detaljerade
upplysningar om hvarje särskild brukningsdel, hvarefter formuläret
hopsummeradt skulle insändas till hushållningssällskapet. Malmöhus läns
hushållningssällskap har ansett, att det genom denna arbetsfördelning blefve
möjligt att erhålla mycket fullständiga upplysningar från socknens alla delar
och att dessa upplysningar, på grund af den noggranna kännedom, kommitténs
ledamöter måste anses besitta eller lätt kunde förskaffa sig om sina grannar,
borde blifva fullt tillförlitliga.

På samma sätt skulle förfaras vid de hvart femte år återkommande kreatursräkningarna,
. för hvilka särskildt formulär likaledes blifvit uppgjordt.

De årliga uppgifterna om skörden syntes sällskapet däremot kunna göras
betydligt enklare. Så snart sädesgrödan blifvit sluttröskad, skulle kommittén
sammanträda för att lämna de i särskildt formulär begärda upplysningarna,
hvarvid de vid den noggranna tioårsundersökningen af åkerjordens
användning erhållna summorna i regel borde kunna användas, endast med
iakttagande, att de tillfälliga rubbningar i årsväxten, som året medfört, t. ex.
utgånget hösthvete, felslagen höskörd m. in., blefve tillbörligt beaktade, lik -

som ock att nyodlingar, landvinningar och dylikt medräknades. När arealen
sålunda hade blifvit bestämd, hade kommittén att ena sig om ett för hela socknen
gällande medeltal för skörden per hektar af hvart och ett växtslag, hvarefter
hushållningssällskapets vederbörande tjänsteman hade att med användande
af de på detta sätt erhållna upplysningarna beräkna skördens mängd för hela
socknen och å särskild blankett införa de uträknade absoluta skördemängderna
för hvar och en af länets samtliga socknar.

Ingen ersättning till kommitténs ledamöter syntes hushållningssällskapet
böra ifrågakomma, utan borde uppdraget betraktas såsom ett förtroendeuppdrag.

Mot de jordbi uksstatistiska uppgifternas insamlande genom lokalundersökning
har Malmöhus läns hushållningssällskap anfört, att de vid en sådan
undersökning vunna resultaten icke blefve samtidiga för hela länet och riket,
något som från statistisk synpunkt syntes önskvärdt, att de erhållna uppgifterna
icke blefve så tillförlitliga som möjligt, på grund af undersökarens obekantskap
med de lokala förhållandena, att det vore svårt att få fullt kompetenta
personer att åtaga sig detta tidsödande och besvärliga uppdrag samt
att denna anordning medförde drygare utgifter än som vore behörigt.

Dessa invändningar hafva ämbetsverken upptagit till bemötande och i
sammanhang därmed äfven gjort det af Malmöhus läns hushållningssällskap
föreslagna sättet för primäruppgifternas insamlande till föremål för kritik.
Ämbetsverken hafva sålunda framhållit, hurusom det nog måste betraktas
som eu fördel att de statistiska resultaten vore samtidiga, men endast som en
sekundär sådan, hvilken, om den måste köpas på bekostnad af uppgifternas tillförlitlighet,
icke kunde anses eftersträfvansvärd. Den person, som verkställde
den lokala undersökningen, skulle naturligtvis sätta sig i förbindelse med myndigheterna
och jordägarna i socknarna. Härigenom kunde uppgifterna kontrolleras,
och det syntes ämbetsverken, som om de äfven borde blifva fullständigare
och säkrare samt mera ensartade, än om de lämnades af kommitterade
i särskilda socknar. Att hushållningssällskapet, som ansåge, att inom hvarje
socken funnes flera personer, kompetenta att anskaffa statistiska uppgifter,
funne det svårt att erhålla en enda person, kompetent att anställa de lokala
undersökningarna, syntes ämbetsverken motsägande, och huruvida kostnaderna
för jordbruksstatistiken skulle komma att ställa sig högre, ifall uppgifterna
anskaffades genom lokalundersökningar, än om insamlandet af dem skedde
genom sockenkommittéer, blefve, enligt ämbetsverkens mening, beroende
på de anspråk, man ställde på kommittéernas uppgifter. Det syntes sålunda
ämbetsverken, att fullgiltiga skäl icke af Malmöhus läns hushållningssällskap
blifvit anförda mot fortsättandet af de lokala undersökningarna. Däremot
komme det att blifva för jordbruksstatistiken i högsta grad menligt, om man
såsom sälbkapet föreslagit skulle grunda densamma på uppgifter utan ersättning
insamlade af sockenkommittéer.

Äfven hushållningssällskapen hafva i sina till Statistiska centralbyrån
afgifna yttranden öfver Malmöhus läns hushållningssällskaps förslag i all -

mänhet afstyrkt det af sällskapet föreslagna sättet för uppgifternas insamlande
genom sockenkommittéer, under uttalande af sina tvifvel om att tillförlitliga
upplysningar därigenom skulle kunna erhållas.

Oaktadt ämbetsverken, såsom af det ofvan anförda framgår, anse att
det nu hos oss använda och bepröfvade sättet att genom lokalundersökning
insamla uppgifterna till jordbruksstatistiken icke bör öfvergifvas, hafva
de, hur önskvärdt de än funnit det vara, att detta tillvägagångssätt blefve
föreskrifvet i fråga om alla uppgifters anskaffande, likväl för nedbringandet
af hushållningssällskapens kostnader för bär förevarande ändamål, i det af
dem framlagda förslaget gjort vissa medgifvanden.

De för all jordbruksstatistik grundläggande uppgifterna om arealen och
dess fördelning hafva ämbetsverken ansett så viktiga, att för deras anskaffande
lokala undersökningar erfordrades. I anslutning därtill hafva de föreslagit,
att hushållningssällskapen efter uppgjord plan skulle undersöka hvart och
ett sitt område under en period af högst 10 år, hvarvid i regel en del af området
borde undersökas hvarje år. Undersökningen borde verkställas af en eller,
om särskilda omständigheter så kräfde,flere af vederbörande hushållningssällskap
utsedda personer. Såväl planen för undersökningen som uppgift på den eller de
personer, som hade att utföra den, borde meddelas det statistiska ämbetsverket.

Hvad åter angår antalet kreatur och den årliga skörden inom hela området,
hafva ämbetsverken ansett, att uppgifterna härom borde kunna anskaffas
från personer i socknarna. För vinnande af åtminstone någon kontroll öfver
dessa uppgifter borde emellertid de personer, som fått sig de lokala undersökningarna
anförtrodda, vid dessa göra anteckningar äfven rörande kreatursantalet
under året och skörden under näst föregående år.

Vidare hafva ämbetsverken ansett nödvändigt, att samtliga de från socknarna
insändade uppgifterna biläggas de af hushållningssällskapen gjorda
sammandragen, då dessa insändas till det statistiska ämbetsverket, med skyldighet
dock för detta att, så snart primäruppgifterna där blifvit använda, i
god tid återställa dem till vederbörande hushållningssällskap. Ämbetsverken
hafva framhållit, hurusom det endast härigenom blefve möjligt för det centrala
ämbetsverket att kunna kontrollera de lämnade uppgifterna och bedöma,
i hvilket afseende och i fråga om hvilka områden jordbruksstatistiken lede af
bristfälligheter.

I afseende på formulärens uppställning hafva Malmöhus läns hushållningssällskap
och ämbetsverken varit ense om behofvet af det nuvarande vidlyftiga
formulärets uppdelning i fyra skilda formulär, nämligen ett formulär
för de genom arealundersökning (lokalundersökning) insamlade uppgifterna
angående brukningsdelarna och arealens användning (bil. A till Malmöhus
läns hushållningssällskaps förslag och formulär 1 i ämbetsverkens förslag), ett
formulär för de årliga uppgifterna angående åkerareal och skörd (bil. D, resp.
form. 2 b), ett formulär för sammandrag af dessa uppgifter för hvarje hushållningssä''lskaps
område (bil. C, resp. form. 2 a), och ett formulär för uppgifterna
angående kreatursantalet (bil. B, resp. formulär 3).

Hvad den kungl. remissen innehåller om frågan angående statistikens
öfverflyttning från Statistiska centralbyrån, hafva ämbetsverken ej ansett för
närvarande böra blifva föremål för uttalande från deras sida, vid det förhållande
att Kungl. Maj:t efter handlingarnas remitterande uppdragit åt en
kommitté att verkställa utredning och afgifva förslag bland annat om huru
inom rikets officiella statistik största möjliga enhet och planmässighet måtte
kunna åstadkommas.

III. Kommitténs förslag.

1. Jordbruksstatistikens allmänna beskaffenhet.

I likhet med Statistiska centralbyrån och Landtbruksstyrelsen finner kommittén,
att den på rent svensk mark uppvuxna lokalundersökningsmetoden,
som i större eller mindre grad legat till grund för vår jordbruksstatistik sedan
åren 1869 och 1870, fortfarande äger större förutsättningar än någon annan
statistisk metod att åstadkomma tillfredsställande resultat under de säregna
förhållanden, hvarunder jordbruksstatistiken i allmänhet och en svensk jordbruksstatistik
i synnerhet måste arbeta.

Att vår jordbruksstatistik och icke minst dess grundval, lokalundersökningarna,
för närvarande lider af allvarliga och djupgående brister, är visser1
igen en sak som med stor tydlighet framgår af den i det föregående lämnade
redogörelsen. Men dessa brister kunna knappast i något hänseende tillskrifvas
själfva metoden, utan måste tvärtom till nästan alla delar anses bero på
det ofullkomliga sätt, på hvilket lokalundersökningarnas princip blifvit genomförd
i verkligheten. Äfven under de ogynsamma förhållanden, hvarunder
dessa undersökningar hittills verkat, ha de nära nog öfverallt visat sig
ägnade att i mycket hög grad förbättra de jordbruksstatistiska uppgifterna,
såsom erkänts jämväl af Malmöhus läns hushållningssällskap.

Under dessa förhållanden är det visserligen en oafvislig nödvändighet,
att den svenska jordbruksstatistiken till alla sina delar undergår en grundlig
reformering. Men någon anledning att vid denna reformering rubba statistikens
ofvannämnda grundval föreligger tydligen icke. Tvärtom synes man
hafva de bästa skäl för antagandet, att lokalundersökningarna efter reformeringen
ännu mera än hittills skola visa sig lämpliga för våra förhållanden
och ägnade att åstadkomma goda resultat.

Kommittén har så mycket mindre anledning att tillstyrka ett uppgifvande
af lokalundersökningsmetoden, som det af Malmöhus läns hushållningssällskap
föreslagna alternativet, undersökningar med vissa mellantider af hela
landet genom sockenkommittéer, lider af långt större olägenheter, hvilka
af ämbetsverken utförligt framhållits och som kommittén därför ej nu skall
i detalj upprepa.

Lokalundersökningarnas
princip.

En af lokalundersökningarnas påstådda olägenheter, som anses blifva undanröjd
genom det af Malmöhus läns hushållningssällskap framlagda förslaget,
är emellertid förtjänt af en mera ingående granskning, nämligen det förhållande,
att hela riket icke på en gång blir föremål för undersökning, utan endast
delar af hvarje län årligen undersökas.

Om alla uppgifter för jordbruksstatistiken på tillförlitligt sätt kunde insamlas
från hela riket hvarje år, skulle visserligen det bästa möjliga resultatet
uppnås, men erfarenheten torde tillräckligt hafva visat, att denna lösning
— hur önskvärd den än i sig själf är — ligger utanför möjligheternas
område, och den har nu ej heller från något håll ifrågasatts.

Jämför man i stället lokalundersökningsmetoden med andra praktiskt
utförbara metoder och närmast med den af Malmöhus läns hushållningssällskap
föreslagna undersökningen af hela riket på en gång med långa mellantider,
så skall man finna, att lokalundersökningsmetoden just genom att
arbetet fördelas på flera år har vissa stora företräden. Om en undersökning
af riket i dess helhet äger rum under ett enda år och detta i något hänseende är
abnormt, blir nämligen följden, att jordbruksstatistiken för hela riket under
den period som förflyter till nästa undersökning måste räkna med eller åtminstone
utgå från de under ett abnormt år insamlade uppgifterna. Häraf
följer i sin ordning, att en tillförlitlig uppfattning af jordbrukets utveckling
vid den af Malmöhus läns hushållningssällskap föreslagna metoden icke kan
erhållas förrän efter en ganska lång följd af undersökningar, emedan de tillfälliga,
kortvariga fluktuationerna sätta sin prägel på hvarje särskild undersökning
och de varaktiga, fortgående förändringarna sålunda framträda först efter
mycket lång tid. Äfven i afseende på andra uppgifter än skördeuppgifter
gäller nämligen hvad medicinalrådet Berg i sitt förut omnämnda förslag af 1861
yttrade om en statistik blott för hvart femte år: »Det skulle under sådant
förhållande exempelvis lätt kunna hända, att det år, för hvilket uppgift infordrades,
vore ett missväxtår, men att det fem år förut erhållna resultatet
varit det af ett ymnigt år eller tvärtom. Till hvilka felaktiga slutsatser
en jämförelse mellan tvenne sådana talserier skulle kunna leda är lätt insedt».

Vid lokalundersökningsmetodens användning är förhållandet ett annat.
De abnorma åren vålla visserligen en del svårigheter för sådana delar af riket,
som under ett sådant år blifvit lokalt undersökta, men för riket liksom för
hvarje län i dess helhet blir denna faktor som regel undanröjd, just därför att
undersökningen af riket resp. länet är fördelad på flera år. De genom lokalundersökning
erhållna läns- och riksuppgifterna kunna därför på visst sätt betraktas
såsom medeltal för den period, under hvilken undersökningarna fortgått.
Dessa medeltal kunna med stor fördel jämföras med på samma sätt vunna
medeltal för föregående och efterföljande perioder, och en tillförlitlig bild af
jordbrukets utveckling mellan två på hvarandra följande lokalundersökningsperioder
kan följaktligen utan svårighet erhållas. Det må tilläggas, att sådana
jämförelser, likaledes i motsats till förhållandet vid användning af den förut
behandlade metoden, ej behöfva begränsas till vissa på förhand gifna perioder,

utan kunna företagas mellan hvilka perioder som helst, om dessa blott bestå
af det antal år som kräfves för en undersökning af hela riket. Under förutsättning
att fem år åtgå för att undersöka hela riket, skulle sålunda en jämförelse
mellan exempelvis perioderna 1910—14, 1917—21 och 1923—27 kunna företagas,
därest en sådan jämförelse af särskilda anledningar, såsom missväxt
eller ekonomiska kriser, ansåges önsklig.

Genom lokalundersökningsmetoden bibehåller sålunda vår svenska statistik
äfven på denna punkt till stor del ett af sina mest utmärkande och värdefulla
karaktärsdrag, nämligen att i motsats till flertalet andra länders statistik
icke lämna intermittenta uppgifter för sinsemellan alltid mer eller mindre ojämförbara
tidpunkter, utan obrutna serier af hvarje år omfattande statistiska redogörelser.

Då kommittén sålunda på det lifligaste tillstyrker lokalundersökningarnas
bibehållande såsom grundval för den svenska jordbruksstatistiken, har
kommitténs uppgift varit att finna en form för undersökningarna, som i möjligaste
mån undanröjer de brister som för närvarande vidlåda denna statistik.

Den första fråga som därvid måste behandlas gäller sättet för uppgifternas
insamlande.

Den i nutidens statistik oftast använda metoden för insamling af primäruppgifter
består i utsändande af frågeformulär till vederbörande uppgiftslämnare,
som hafva att på egen hand ifylla och insända uppgifterna. I vissa länder,
särskildt i Tyskland, förekommer ofta den modifikationen af metoden,
att särskilda räknare vandra omkring och biträda vid uppgifternas afgifvande
samt därefter uppsamla de ifyllda formulären.

Då de tillfrågade äro i besittning af ett efter frågornas natur afpassadt
mått af dels insikter på det ifrågavarande området, dels förmåga och vilja att
bringa sitt vetande till den klarhet och i den exakta, siffermässiga form som
erfordras för frågornas besvarande, kan denna insamlingsmetod lämna mycket
värdefulla resultat. Men om metoden kommer till användning, då dessa
förutsättningar saknas, bära de inkomna svaren oftast alltför tydligt vittne
om uppgiftslämnarnas oförmåga att utan sakkunnig handledning bedöma icke
blott frågornas innebörd, utan äfven skälfva de förhållanden, hvarom frågorna
röra sig.

Om ett försök gjordes att på något af de nu antydda sätten insamla samtliga
jordbruksstatistiska uppgifter från alla Sveriges jordbrukare, skulle antagligen
uppgifterna af dessa skäl till stor del blifva af ganska ringa värde.
Detta beror icke i främsta rummet på jordbrukarnes bildningsgrad, som ju
hos oss är jämförelsevis hög, utan på jordbrukets och i synnerhet det svenska jordbrukets
säregna produktionsformer. Mera än någon annan del af det moderna näringslifvet
utgör jordbruket, framför allt småbruket, produktion för egen konsumtion.
Behofvet af noggranna räkenskaper och exakt kännedom om produktionens
kvantitet göra sig därför tydligen icke så oafvisligt gällande inom jordbruket
som inom handeln eller industrien, hvars produkter helt och hållet afses till

Sättet för
uppgifternas
insamlande
vid lokalundersökning.

försäljning. Därtill kommer, att — trots världsmarknadens ständigt tilltagande ,
betydelse äfven för jordbruket och trots den mängd tekniska och ekonomiska
förändringar som ägt rum på detta område — jordbruket fortfarande mer än alla
andra näringsgrenar fasthänger vid nedärfda produktionsmetoder, hvilket medför
att driften skötes mindre efter noggranna kalkyler än efter gammal tradition.
Under dessa förhållanden kunna äfven dugliga jordbrukare sakna
den siffermässiga kännedom om exempelvis åkerarealen och afkastningen pr
ytenhet, som statistiken i första rummet behöfver.

I ett land som Sverige, där det stora flertalet jordbruk är småbruk, måste
dessa svårigheter framträda skarpare, så mycket mera som en mindre jordbrukare
icke kan väntas vara i besittning af samma allmänna bildning som
brukare och förvaltare på större egendomar.

Synpunkter liknande dessa framhöllos med klarhet af medicinalrådet Berg
i hans redan ofta omtalade förslag af 1861, och såsom framgår af de i det föregående
återgifna yttrandena från olika hushållningssällskap, ha förhållandena
ej sedan dess förändrats så mycket, att hans ord förlorat sin giltighet, äfven
om läget icke obetydligt förbättrats. I hans förslag förekommer bland annat
följande yttrande:

»Ingen annan gren af produktionsstatistiken företer--med denna (jord bruksstatistiken)

jämförliga svårigheter för att komma till ett tillförlitligt, ja ens
approximativt riktigt resultat. Det gifves ingen näringsgren, som har ett med
jordbruket jämförligt stort antal producenter i allmänhet, ingen där den svårast
kontrollerbara produktionen till egen förbrukning är så stor. Att med frågor räcka
alla dessa producenter, helst där jordegendomen är mycket delad eller befolkningen
mycket gles, är redan en lätt insedd svårighet. — — Man må välja
hvilken tidpunkt på året som helst för uppgifternas infordrande, man må i
afseende på de kvantitativa upplysningar som äskas inskränka sig till ett högst
ringa antal, alltid måste man dock vara beredd på att af producenterna själfva
erhålla, om ej flertalet, åtminstone en stor del svar icke uti tal som grundats
på friskt minne af förhållandet, än mindre på föregången bokföring,
utan som i själfva verket bestå endast af gissningar, öfverslag och uppskattningar,
i hvilka spelrummet för uppsåtliga eller ouppsåtliga fel är alltför stort,
därest ej sådant genom undersökningsmetoden såvidt möjligt förebygges.»

Målet bör alltså tydligen vara att finna en undersökningsmetod som i möjligaste
mån afhjälper dessa svårigheter. Detta synes ej vara en olöslig uppgift.
Det alldeles öfvervägande flertalet jordbrukare torde nämligen sitta inne
med en tillräckligt god allmän kännedom om den egna gårdens drift för att
vara i stånd att under sakkunnig handledning meddela uppgifter,
som blifva fullt användbara äfven för en jordbruksstatistik med ganska stora
anspråk. Erfarenheterna från de jordbruksstatistiska undersökningarna i Östergötlands
och Uppsala län tala härvid ett språk som icke synes kunna jäfvas.

Den slutsats, hvartill man ledes vid betraktande af jordbruksstatistikens
svårigheter, är alltså enligt kommitténs mening icke den till hvilken Berg kom
i sitt förslag — nämligen att man borde afstå från uppgifter från hvarje bru -

kåre — utan tvärtom, att sådana uppgifter böra anskaffas, men att man vid
uppgifternas insamlande bör bereda brukarna all den handledning och undervisning,
som erfordras för att sätta dem i stånd att meddela så mycket af
sina insikter rörande det egna jordbruket som erfordras för uppbyggande af en
tillförlitlig statistik.

Man kan säga, att statistikens värde i detta fall, då uppgifter ej kunna Lokalunderdirekt
och utan hjälp lämnas af de tillfrågade, i kanske första rummet blir be- sökarens
roende af uppgiftsinsamlarens, undersökarens kvalifikationer. kvalifikatio De

fordringar som ställas på en undersökare af det slag, som den svenska nerjordbruksstatistiken
krafvel-, äro vida skilda från dem, som kunna uppfyllas af
en »räknare» efter utländskt mönster, hvilkens färdigheter endast behöfva
vara ganska mekaniska och kunna inskränkas till förmåga att förklara blanketternas
innebörd och öfvertala den tillfrågade att meddela de önskade uppgifterna.
En undersökare i svensk mening måste i första rummet vara i besittning
af en grundlig insikt i själfva de förhållanden frågorna gälla för att
kunna handleda ej blott i afseende på frågornas form utan äfven i afseende
på deras föremål. Han skall nämligen — såsom Kalmar läns södra hushållningssällskap
redan 1862 framhöll — icke blott genom omsorgsfullt valda frågor
framlocka så noggranna svar, som jordbrukarens insikter öfver hufvud
tillåta, utan dessutom på stället bedöma de olika uppgifternas inbördes öfverensstämmelse
och inre sannolikhet samt slutligen, om något i detta hänseende
brister, genom ytterligare handledning åstadkomma nöjaktig utredning.

Han måste sålunda vara i besittning af agronomisk utbildning och bör helst
äfven äga vana att undervisa traktens befolkning i jordbruksförhållanden,
hvilket senare dessutom är i särskild grad ägnadt att tillvinna honom förtroende.

Om undersökarne äga kvalifikationer af detta slag, förfaller tydligen
Malmöhus läns hushållningssällskaps anmärkning, att särskilda undersökare
icke kunna vara i besittning af lika stor kännedom om de faktiska förhållandena
som ledamöterna i sockenkommittéer böra antagas äga. Sådana undersökare
af ett större område torde nämligen såväl genom sin föregående utbildning som
genom sin kännedom om förhållandena inom vederbörande läns olika delar ha
fullt lika stora möjligheter som någon jordbrukare i orten att bedöma uppgifternas
tillförlitlighet. I afseende på vissa af uppgifterna — särskildt de som
gälla arealen och dess användning för olika växtslag — torde hans förutsättningar
till och med vara betydligt'' större. Tå grund af vana vid sammanställningar
af de olika sifferuppgifterna för ett och samma jordbruk är han nämligen
i stånd att kontrollera äfven uppgifter, som icke äro tillräckligt exakt
kända af flertalet jordbrukare beträffande deras eget jordbruk och som därför
säkerligen i många fall ej kunna tillräckligt väl bedömas af ledamöter i sockenkommittéer,
då uppgifterna gälla förhållandet på andra gårdar i socknen
än deras egna.

De af Malmöhus läns hushållningssällskap föreslagna sockenkommittéerna
liksom äfven de i några län för närvarande vid undersökningen använda

lokala ombuden (folkskolelärare och andra) uppfylla däremot tydligen ej de
nu uppställda fordringarna, utan dessa kunna endast uppfyllas af särskildt
utsedda kringresande undersökare. Då statistikens värde i så hög grad beror
af undersökarens person, är det dessutom tydligt, att om statistiken skall
kunna äga de två oMmbärliga egenskaperna likformighet och kontinuitet, undersökarne
dels måste vara så få som möjligen kan låta sig göra, dels vara
samma personer under en följd af år, hvilket tydligen likaledes utesluter användningen
af lokala ombud för små områden.

För några årtionden sedan skulle det otvifvelaktigt ha erbjudit vissa svårigheter
att i alla delar af landet finna ett tillräckligt antal personer med de i
det föregående angifna kvalifikationerna, och dessa äro ej heller till finnandes
hos mera än en del af de nuvarande lokalundersökarne. Men särskildt på
de sista åren har antalet konsulenter och lärare på jordbrukets olika områden
tilltagit i mycket hög grad, och enligt kommitténs mening har man att söka
lämpliga lokalundersökare i första rummet inom denna grupp af jordbrukstekniskt
utbildade tjänstemän, bland jordbrukskonsulenterna (länsagronomerna),
i den mån deras tid tillåter arbetets utförande, bland lärarne vid
landtmanna- och landtbruksskolor samt bland de under jordbrukskonsulenterna
sorterande, i vissa län anställda s. k. vandringsrättarne.

För samtliga dessa personer skulle lokalundersökningsarbetet på det närmaste
sammanhänga med deras öfriga verksamhet för spridande af upplysning
i jordbruksförhållanden. Arbetet skulle vidare stundom kunna direkt kombineras
med denna verksamhet och alltid vara till gagn för densamma genom
att bereda en sådan inblick i ifrågavarande områdens jordbruksdrift, som knappast
skulle kunna erhållas på annat sätt. Å andra sidan skulle undersökarnes
ställning utöfva det bästa inflytande på själfva undersökningen och sannolikt
afhjälpa de flesta svårigheter att erhålla uppgifter. Ty en konsulent
eller landtbrukslärare skulle otvifvelaktigt af det stora flertalet jordbrukare
mötas med det största förtroende, hans besök skulle betraktas som en fördel
och ingalunda som en olägenhet. Ett af de största hindren för statistiken,
nämligen misstron mot densamma, skulle därigenom i de flesta fall försvinna
och de statistiska undersökningarna samtidigt direkt komma jordbruket till
nytta genom att verka väckande på den jordbrukande befolkningen.

Det samband mellan jordbruksstatistiska undersökningar och jordbruksundervisning,
som uppnås genom undersökningarnas öfverlämnande åt konsulenter
och landtbrukslärare, skulle dessutom till nytta för statistiken kunna ytterligare
stärkas. Vid de numera i alla landsdelar förekommande, vanligen af
länets jordbrukskonsulent ledda kurserna för mindre jordbrukare borde nämligen,
särskildt i sammanhang med den därvid ofta anordnade undervisningen
i bokföring, lämnas korta redogörelser för statistikens betydelse och gagn. I
detta hänseende torde följande yttrande af sekreteraren i Gottlands läns hushållningssällskap
i en skrifvelse till kommittén kunna erbjuda intresse: »Jag är fast öfvertygad
därom, att en nödvändig förutsättning för erhållande af tillförlitliga uppgifter
till jordbruksstatistiken är, att allmänheten erhåller undervisning om ända -

målet med den officiella statistiken, så att den fullt uppfattar nyttan och behofvet
af densamma och får klart för sig framför allt, att lokalundersökningarna icke äro
afsedda att läggas till grund för en ökad beskattning». Undervisningen i bokföring
vid småbrukarkurserna borde dessutom så ordnas, att de för statistiken
erforderliga uppgifterna — äfven angående arealens användning för olika växtslag
— i den mån detta läte sig göra utan svårighet kunde erhållas ur de
uppgjorda räkenskaperna.

Ett motsvarande gagn skulle kunna beredas lokalundersökningarnas ledning,
om vid de numera med vissa mellantider återkommande kurserna för
landtbrukslärare, konsulenter med flera — vid hvilka äfven ett stort antal
jordbrukare plägar närvara — med jordbruksstatistiken sysselsatta statistiker
sattes i tillfälle att hålla föredrag. Vid de diskussioner beträffande jordbruksstatistiken
och särskildt beträffande lokalundersökningarna, hvartill föredragen
kunde gifva anledning, skulle tankeutbyte mellan lokalundersökare i olika
län komma till stånd, hvilket i sin mån skulle bidraga till att betydligt öka
statistikens likformighet öfver hela landet. Därjämte skulle lokalundersökningarna
själfva kunna utgöra en plantskola för utbildande af undersökare,
om elever vid landtbruksinstituten — till gagn äfven för sin öfriga utbildning
— blefve satta i tillfälle att under sina sommarferier medfölja såsom
biträden.

Ytterligare en fördel, som är förenad med användningen af jordbrukskonsulenterna
eller andra i hushållningssällskapens tjänst fast anställda personer,
är att förbindelsen mellan lokalundersökaren och hushållningssällskapet
på detta sätt blir så stark som möjligt och att jordbruksstatistikens alla
trådar för länet samlas på ett ställe. Härigenom blir det äfven lättare för det
ämbetsverk, som ledningen af jordbruksstatistiken för hela riket tillkommer,
att träda i förbindelse med dem som arbeta på området i alla olika län och äfven
att såväl på det nyss antydda sättet som på andra sätt åvägabringa det
oumbärliga samarbetet mellan de olika länens lokalundersökare.

Hvad slutligen beträffar utsikterna att till lokalundersökare erhålla personer
af den kategori som här angifvits, synas de vara ganska goda. Jordbrukskonsulenterna
fungera för närvarande såsom undersökare i två län (Hallands
och Göteborgs o. Bohus), de ha under mera än två årtionden utfört
undersökningsarbetet i Uppsala län, ehuru det numera där utföres på jordbrukskonsulentens
ansvar af ett af honom för ändamålet antaget biträde, och
äfven i Kopparbergs län har arbetet före 1906 verkställts af konsulenten. Jordbrukskonsulenternas
arbetsbörda torde dock i de flesta län numera vara
så stor, att man ej kan ifrågasätta, att själfva undersökningarna där skola
utföras af dem. Men deras ställning gör dem i särskild grad ägnade att äfven
i de fall, då undersökningarna ligga i andra händer, planlägga och leda arbetet
samt i hela sin verksamhet hafva jordbruksstatistikens kraf i sikte, Landtbrukslärarne
— särskildt de vid landtmannaskolor anställda — torde däremot
i sitt regelbundna arbete ej möta något hinder att åtaga sig lokalundersökningarna,
emedan undervisningen åtminstone vid de nämnda skolorna ej pågår

under somrarna, då undersökningsarbetet skall utföras. Eftersom jordbrukskonsulenterna
ofta tagas ur landtbrukslärarnes led, skulle användningen af
dessa senare såsom undersökare ofta äfven skapa en värdefull statistisk erfarenhet
för de förra. Till dessa två kategorier komma vidare de under de
sista åren hufvudsakligen i de norrländska länen tillsatta s. k. vandringsrättarne,
som på grund af ständiga resor inom sina områden böra vara i besittning
af en särdeles intim kännedom om ortsförhållandena och därför måste
anses särskildt lämpliga såsom undersökare. Äfven praktiska jordbrukare och
personer, som erhållit agronomisk utbildning men ej innehafva någon anställning
såsom konsulenter eller lärare, skulle slutligen utan tvifvel i stor utsträckning
kunna användas till undersökare. Så till vida skulle de till och
med vid första påseendet tyckas hafva företräde framför de förut berörda,
att af dem företagna undersökningar ej komme att fördröjas genom samtidig
utöfning af konsulentverksamhet, men detta skulle å andra sidan i ej ringa
grad förminska undersökningarnas allmänna värde, hvarför undersökare af
detta slag säkerligen icke äro att föredraga framför konsulenter eller landtbrukslärare
af olika slag.

Att på förhand uppdraga några allmängiltiga gränser för valet af lokalundersökare
eller uppställa några formella kompetensfordringar på dem kan
öfver hufvud icke sättas i fråga, då tillgången på lämpliga personer gestaltar sig
mycket olika i olika delar af landet. I detta liksom i många andra hänseenden
måste man lita till de lokala korporationernas förmåga att under den centrala
myndighetens kontroll lösa uppgiften på bästa möjliga sätt. Såsom sammanfattning
af det föregående vill kommittén dock som sin mening uttala, att
lokalundersökaren om möjligt bör vara en konsulent eller landtbrukslärare,
och att, om en sådan ej kan erhållas, undersökaren i hvarje fall måste vara i
besittning af agronomisk utbildning eller praktisk jordbrukserfarenhet.

Uppgifter för I afseende på valet af lokalundersökare med lämplig ställning och kvali hVivingsdelk"

fikationer uppfyller ett afsevärdt antal af de nuvarande hushållningssällskapen
ganska långt gående fordringar. Med hänsyn till undersökningarnas grundlighet
är däremot förhållandet för närvarande, såsom förut visats, betydligt
mindre tillfredsställande.

En grundprincip för lokalundersökningarna bör emellertid vara, att de
— såsom redan nu sker inom fem hushållningssällskaps områden — utföras
genom personliga besök hos brukarna. Endast i detta fall blifva uppgifterna
verkliga individualuppgifter, insamlade genom en särskildt betryggande
metod, medan de i alla andra fall blifva beräkningar byggda på upplysningar
i andra hand.

Behofvet af individualuppgifter gör det till en nödvändighet, att nominativa
uppgifter insamlas för hvarje brukningsdel, oberoende af dess storlek och
ställning till andra brukningsdelar. Såväl för hvarje särskildt torp och hvarje
annan underlydande gård som för hvarje lägenhet med något jordbruk eller
några kreatur skall därför nominativ primäruppgift insamlas och upp -

tagas. Från denna regel kan efter kommitténs mening intet undantag få förekomma,
om statistiken skall erhålla den fasta grund som är en nödvändig
förutsättning för dess tillförlitlighet.

Därmed är dock icke sagdt, att hvarje brukningsdel skall besökas af lokalundersökaren.
Äfven detta bör dock obetingadt vara regel och äga rum
i det alldeles öfvervägande antalet fall. Vissa särskildt bestämda undantag synas
dock i detta hänseende böra medgifvas. Det första undantaget gäller torp
och andra underlydande gårdar. I afseende på sådana torde det nämligen ofta
förekomma, att bättre upplysningar kunna erhållas på hufvudgården än vid själfva
brukningsdelen, hvarför en obligatorisk föreskrift om besök i detta fall knappast
skulle vara fördelaktig. I afseende på alla själfständiga gårdar skulle däremot
otvifvelaktigt besök vara den mest betryggande undersökningsmetoden.

Då det emellertid måste betraktas som en lifsfråga för lokalundersökningarna,
att de öfvergå hela landet på jämförelsevis kort tid, utan att arbetet likväl splittras
på för många händer, är det nödvändigt att vidare undantaga från besök de
minsta själfständiga brukningsdelarna, hvilkas areal, kreatursstock och skörd
föga betyda för läns- och rikssummorna. Uppgifterna för dessa gårdar synas
kunna inhämtas hos grannarne. Minimiarealen för gårdar som skola besökas
kan ej fastställas lika för hela riket, men torde såsom allmän regel böra sättas
till en hektar åkerjord, hushållningssällskapen dock obetaget att i samråd
med det bearbetande ämbetsverket bestämma vare sig en^större eller en mindre
minimiareal, likväl högst fem hektar åkerjord. Slutligen förekomma särskildt
i skärgårdar och skogstrakter så afsides liggande eller eljest svårtillgängliga
enstaka brukningsdelar, att ett besök vid en sådan gård skulle kunna taga en
hel dag eller mera i anspråk. I dessa undantagsfall synes lokalundersökaren
böra äga frihet att afstå från besök äfven å större själfständiga brukningsdelar
och vara berättigad att inhämta uppgifter om dem på det sätt han finner
lämpligast, dock alltid med fasthållande af att särskilda uppgifter meddelas
för hvarje gård. För att man skall vara i stånd att i hvarje detalj
kontrollera undersökningsmetoden, bör dock för hvarje brukningsdel i primäruppgiften
finnas anteckning huruvida gården besökts eller ej, äfvensom om hvem
som meddelat undersökaren uppgifterna.

Under förutsättning att lokalundersökningsmetoden genomföres på det
sätt som nu angifvits, alltså med användning af väl kvalificerade undersökare,
som besöka nästan alla själfständiga brukningsdelar, kan det efter kommitténs
mening knappast vara tvifvel underkastadt, att metoden i sig själf har företräde
framför den i utlandet vanliga räknemetoden och att alltså äfven uppgifter,
som brukarne skulle vara i stånd att besvara utan hjälp, blifva mest
tillförlitliga genom att insamlas vid lokalundersökning.

Det vore tydligen till föga nytta för statistiken att, såsom nu föreslagits, Primärupp
insamla uppgifter för hvarje brukningsdel på bästa möjliga sätt, om man ej
samtidigt sörjde för att primärmaterialet äfven kunde göras till föremål för
en från alla synpunkter tillfredsställande bearbetning. En sådan är emellertid

för närvarande utesluten genom arbetsfördelningen mellan hushållningssällskapen
och Statistiska centralbyrån.

De för närvarande insamlade primäruppgifterna ingå alls icke till Statistiska
centralbyrån, utan stanna hos hushållningssällskapen, såvida de ej redan
före insändandet till sällskapen sammanföras till summor för större eller mindre
områden eller grupper. Det bearbetande ämbetsverket erhåller alltså endast
ett af vederbörande hushållningssällskap verkställdt sammandrag för hela
dess område, med uppgifterna specificerade endast för socknar.

Olägenheterna af detta förfarande äro både många och stora. Till en
början vållas härmed hushållningssällskapen ett betydligt och kostsamt arbete.
Huru stora belopp sällskapen årligen utgifva för sammandragens upprättande,
kärr ofta ej noggrant angifvas, emedan arbetet ej sällan åligger antingen någon
sällskapets tjänsteman, som för sin lön äfven har att utföra det jordbruksstatistiska
arbetet, eller den med en summa i ett för allt aflönade undersökaren.
I vissa fall utgår emellertid ett särskildt belopp för ändamålet, och
detta belopp är då nästan alltid afsevärdt, stundom lika stort som hela kostnaden
för själfva undersökningen. Sålunda utgör den årliga kostnaden i följande
hushållningssällskap:

i Stockholms läns	1,000 kronor för undersökningen	och 300	kronor för	sammandraget
i Älfsborgs läns norra	350 »	» »	» 350	)	>	*
i Göteborgs o. Bohus läns	400-450 .	> 5	> 500	*	>	>
i Västmanlands läns	300—400 .	> >	» 300	»	»	>
i Gäfleborgs läns	500	1 >	» 500	>	>	>

Om det från andra synpunkter vore lämpligt att betunga hushållningssällskapen
med ett arbete af detta slag, skulle dessa kostnader möjligen kunna
försvaras, ehuru de äro mycket högre än de kostnader som motsvarande arbete
skulle medföra, om det vore förlagdt till ett statistiskt ämbetsverk. Långt ifrån
att medföra en fördel, utgör emellertid den före uppgifternas insändande till ämbetsverket
företagna bearbetningen ett stort hinder för materialets tillfredsställande
statistiska behandling, emedan den icke blott afskär ämbetsverket
från all kännedom om och granskning af primäruppgifterna, utan dessutom
fullständigt förhindrar deras bearbetning från många viktiga synpunkter, särskildt
i afseende på brukningsdelarnas storlek. Då endast summor för hela
socknar meddelas, kan till en början storleken af hvarje särskild brukningsdel
icke angifvas, utan måste man nöja sig med att angifva antalet brukningsdelar
i hvarje storleksgrupp. Malmöhus läns hushållningssällskap har föreslagit
en ökning af antalet storleksgrupper, utan att i sitt förslag kunna åvägabringa
en så detaljerad gruppindelning som från många synpunkter vore önskvärd,
men det oaktadt hafva flera hushållningssällskap framställt invändningar mot
denna punkt i förslaget, såsom ägnad att alltför mycket öka arbetet med sammandragens
uppgörande. Hvarje indelning af materialet i storleksgrupper före
dess insändande till bearbetning förfaller emellertid, om primäruppgifter för
.hvarje brukningsdel med dess exakt angifna areal inkomma, och det står i

detta fall det statistiska ämbetsverket fritt att verkställa uppdelningen efter
de behof, som i hvarje fall föreligga, utan att vara bundet af någon en gång
för alla gifven gruppindelning. Därtill kommer, att man vid det nu använda
systemet visserligen kan meddela uppgifter om antalet brukningsdelar i olika
storleksgrupper, men däremot, i motsats till förhållandet i de flesta andra länder
— icke de ofta minst lika viktiga uppgifterna om den medelareal eller den
del af rikets hela odlade areal, som faller på brukningsdelarna i dessa olika
grupper. Detta kan däremot utan minsta svårighet meddelas, om primäruppgifterna
ingå till det statistiska ämbetsverket.

Af kanske ännu större betydelse är att det bearbetande ämbetsverket, om
primäruppgifterna dit insändas, blir i tillfälle att verkställa en bearbetning af
uppgifterna om alla olika jordbruksförhållanden särskildt för hvarje storleksgrupp,
liksom äfven efter andra indelningsgrunder, som för närvarande ej kunna
komma i fråga. Sålunda blir det då möjligt att anställa mycket betydelsefulla
jämförelser mellan stora, medelstora och små gårdar i afseende på jordbrukets
beskaffenhet, driftens intensitet, antalet kreatur per ytenhet o. s. v.
»Om statistiken sålunda», yttrade redan 1862 Hallands läns hushållningssällskap,
»med uppmärksamhet följer resultaterna af dismembrationen samt större
eller mindre jordparcellers relativa bebrukning och produktivitet, torde kanske
bättre än genom teorier dessa frågor praktiskt lösas och besvaras.» Om primäruppgifterna
insändas till det statistiska ämbetsverket, kan man därjämte
utan svårighet tillgodose äfven ett af Malmöhus läns hushållningssällskap
särskildt framhållet önskemål, som afvisats af ämbetsverken, nämligen särskilda
uppgifter om antalet och storleken af de gårdar, som ägas af industriella
bolag. Då brukningsdelarnas ägare och brukare angifvas i primäruppgifterna,
blir det nämligen en lätt sak att vid bearbetningen uttaga brukningsdelar
tillhörande denna grupp och icke blott angifva deras antal och storlek, utan
äfven göra alla uppgifter om dem till föremål för särskild behandling samt äfven
att i sin ordning uppdela dem, allt efter som bolagen själfva bruka jorden
eller utarrendera densamma o. s. v.

Kommitténs förslag går alltså ut på att — i likhet med hvad som föreslagits
af Hallands läns hushållningssällskap i dess yttrande 1862 och af öfverdirektören
Elis Sidenbladh i hans förslag 1882 — primäruppgifterna efter
granskning, men utan hvarje bearbetning, af hushållningssällskapen skola insändas
till det statistiska ämbetsverket.

Då materialet sålunda vid bearbetningen skall ordnas efter flera olika
synpunkter, är det därjämte från statistisk synpunkt lämpligast, att uppgifterna
rörande hvarje brukningsdel lämnas på särskild blankett, s.k. frågekort
eller k art olin, hvilket uppenbarligen äfven från synpunkten af undersökningens
bekvämlighet erbjuder stora fördelar framför användningen
af en stor blankett för uppgifter från ett trettiotal brukningsdelar, såsom
för närvarande sker och som äfven förutsatts i de till kommittén remitterade
förslagen.

2021 ''

Undersök- En betydande olägenhet med de nuvarande lokalundersökningarna är den
UdensPlänqd långa tid, som åtgår för undersökning af flertalet hushållningssällskaps omochdistrikts-
råden, och den brist på ordning och planmässighet, som i de flesta fall utmärindelningen.
ker arbetets fördelning på olika år. Såsom i det föregående framhållits, hafva
dessa olägenheter under årens lopp icke minskats utan snarare ökats.

Hvad som i detta hänseende i första rummet kräfves, är en sträng planmässighet,
så att den en gång bestämda lokalundersökningsperioden obetingadt
iakttages. Det bör sålunda aldrig få förekomma, att en större eller mindre
del af ett hushållningssällskaps område än den en gång bestämda årligen undersökes,
att undersökningen under något år af perioden inställes eller att något
år får förflyta efter hela undersökningens slut, innan en ny undersökning af sällskapets
område vidtager. Eftersom lokalundersökningar i öfverensstämmelse med
kommitténs förslag böra vidtaga samtidigt i alla län, följer häraf, att undersökningen
enligt den nya metoden afslutas samtidigt öfver hela riket.

I afseende på den tid, som skall förflyta mellan två på hvarandra följande
undersökningar af hvarje särskild socken, innebär hvarken Malmöhus
läns hushållningssällskaps eller ämbetsverkens förslag någon genomgående förbättring
af det nuvarande läget, då båda förslagen sätta denna tid till tio år
eller den tid, som för närvarande åtgår inom den af de tre hufvudgrupper af
undersökningar, hvilken har den längsta undersökningsperioden.

Enligt kommitténs mening måste en period af tio år anses alldeles för
lång, då det gäller en undersökning som skall utgöra den enda fasta grundvalen
för jordbruksstatistiken äfven under de mellanliggande åren. Kommittén
får i detta hänseende till en början erinra, att en femårsperiod alltsedan
1800-talets början ansetts böra vara gällande för de utförligare jordbruksstatistiska
redogörelserna. Prästerskapets 1802 föreskrifna redogörelser afgåfvos
dels årligen, dels hvart femte år, och det senare slaget af uppgifter bibehölls,
då uppdraget att afgifva redogörelse öfvergick till länsstyrelserna. När sedan reformarbetet
vidtog i början af 1860-t.alet, påyrkade Landtbruksakademien uppgifter,
som skulle utgöra femårsmedeltal, medan chefen för Statistiska centralbyrån
föreslog uppgifter dels årligen och dels för hvart femte år. 1865 aflöstes visserligen
länsstyrelsernas femårsuppgifter af helt och hållet årliga redogörelser, men då
denna metod inom få år visat sin olämplighet och Berg 1869 framlade sin
plan för lokalundersökningar, var det ånyo uppgifter för hvart femte år som af
honom afsågos vid sidan af de årliga. Det framgår äfven af den i det föregående
sid. 28 meddelade tabellen, att nära hälften af de före 1882 påbörjade undersökningarna
afslutades på 4—5 år samt att medellängden under denna första
tid endast var något öfver 6 år. Då öfverdirektören E. Sidenbladh 1882 framlade
sitt förut omnämnda förslag till systematisering af lokalundersökningarna,
påyrkade han femårsperiodens obligatoriska införande, och de invändningar,
som några hushållningssällskap framställde mot denna punkt i förslaget,
betraktade han såsom ett hinder för hela reformens genomförande.

Alla dessa äldre förslag härstamma likväl från en tid, då jordbrukets utveckling
var betydligt långsammare än för närvarande är fallet. Då man be -

tänker, hvilka ändringar i jordbruksförhållandena — genom rotfruktsodlingens
och mejerihandteringens utbredning, genom den ökade användningen af
landtbruksmaskiner, genom uppkomsten af industrisamhällen i jordbruksbygder
o. s. v. — som i vår tid kunna äga rum under en femårsperiod, och då man
dessutom med ganska stor sannolikhet har att räkna med en ännu hastigare
utveckling i framtiden, bör det efter kommitténs mening ej kunna ifrågasättas,
att lokalundersökningsperioden göres längre än fem år.

De olika länens och hela rikets undersökande på en tid af fem år torde
i flertalet län förutsätta, att lokalundersökarne för hvarje år blifva flere än
en. Med ledning af erfarenheterna från de mera planmässiga bland de nu
pågående undersökningarna bör man kunna utgå ifrån att en undersökare på
den för undersökningen lämpliga årstiden (sommarmånaderna) utan svårighet
skall kunna medhinna en tiondedel af hushållningssällskapets område. Lokalundersökarnes
antal bör då som regel blifva två för hvarje hushållningssällskap,
men bör af hänsyn till undersökningarnas stora behof af likformighet
endast i nödfall ökas därutöfver.

För lokalundersökningens regelbundna utförande under en femårsperiod
är en fast distriktsindelning oumbärlig. Den bör verkställas på det sätt, att
hvarje hushållningssällskaps hela område delas i fem distrikt, hvart och ett
sammanhängande och såvidt möjligt omfattande ett eller flera hela härad, samt
att ett sådant distrikt, som sedan i sin ordning i fall af behof kan uppdelas på
två eller flera undersökare, årligen undersökes. Den i Östergötlands och tre andra
län för närvarande använda metoden att årligen undersöka enstaka socknar
i alla olika delar af länet anser kommittén nämligen icke i framtiden böra
tillåtas, emedan det från många synpunkter är af betydlig vikt, att uppgifter
för hvarje gång erhållas från ett sammanhängande geografiskt och helst
äfven administrativt område. Endast under denna förutsättning blir det möjligt
att i den efter härad specificerade riksstatistik, som enligt kommitténs
förslag (nedan sid. 117 o. f.) årligen skall publiceras, angifva hvilka härad som under
de olika åren blifvit lokalt undersökta; och den efter socknar specificerade
riksstatistik, af hvilken en femtedel, gällande den under året lokalundersökta delen
af riket, för hvarje år skall utgifvas, skulle mista all öfverskådlighet, om hvarje
sådant årshäfte innehölle uppgifter för en mängd spridda socknar. Utan att
sammanhängande områden årligen undersökas blir det dessutom svårt att verkställa
sammanställningar af uppgifterna om jordbruket med uppgifter om andra
förhållanden inom ett visst område under samma år, hvilket ofta bör
kunna blifva af stor betydelse. Därtill kommer, att jordregistret, som från och
med år 1909 skall börja uppläggas och som kommer att få stor betydelse för jordbruksstatistiken,
sannolikt ej kan blifva färdigt för alla länens hela områden,
innan lokalundersökningarna enligt den af kommittén uppgjorda planen skola
taga sin början, hvarför man genom att årligen undersöka socknar från alla
olika delar af länen i flera fall skulle nödgas undvara stöd af jordregistret.
I vidsträckta län skulle metoden dessutom i hög grad förlänga undersökarens
resor och därigenom äfven fördröja undersökningen. Den i Östergötlands med

Lokalundersökningarnas
omfattning.

(18

flera län använda metoden synes å sin sida knappast äga mera än ett företräde,
nämligen att bereda möjlighet till användning af uppgifterna för redan
undersökta socknar såsom kontroll dels på följande års undersökningar i närliggande
socknar, dels på de årliga uppgifterna från länets olika delar för
samma år. Men det senare är af jämförelsevis ringa betydelse, då undersökningar
äga rum med endast fem års mellanrum, och mot den förra fördelen
svarar en minst lika stor fördel hos det af kommittén föreslagna systemet,
nämligen att uppgifterna för olika socknar vid samma års undersökning inbördes
kontrollera hvarandra.

I afseende på uppgifternas fördelning mellan lokalundersökningarna och andra
undersökningar föreligger för närvarande, såsom den föregående redogörelsen
visat, ganska ringa planmässighet. Endast i ett hänseende råder på visst sätt
både planmässighet inom hvarje hushållningssällskap för sig och öfverensstämmelse
mellan flertalet sällskap, nämligen så, att alla till Statistiska centralbyråns
blankett hörande uppgifter vanligen insamlas vid lokalundersökningarna,
med den påföljd att, då skörden ej är exakt känd förrän efter
tröskningarna på nyåret efter skördeåret, alla uppgifter ofta gälla förhållandena
under året före undersökningsåret.

I och för sig är det otvifvelaktigt en fördel att vid lokalundersökningen
erhålla alla uppgifterna om jordbruket och boskapsskötseln vid hvarje gård, tv
ett jordbruk är i så hög grad en enhet, att alla olika uppgifter om samma jordbruk
på det närmaste hänga tillsammans. Af detta skäl kan det knappast undvikas,
att undersökaren framställer frågor om såväl skörden som kreatursstocken,
då han insamlar areal- och utsädessiffrorna, och de olika uppgifterna
utgöra också den bästa möjliga kontroll på hvarandra. Då kommitténs förslag
afser att bereda möjlighet till bearbetning af hela materialet bland annat från
synpunkten af brukningsdelarnas olika storlek, i syfte att åstadkomma jämförelser
mellan det större och det mindre jordbruket i afseende på afkastningsförmåga
och andra förhållanden, är det äfven från denna synpunkt mycket
önskligt att erhålla en bild af de olika jordbruken såsom ekonomiska enheter.
Sådana jämförelser skulle ju blifva af ganska ringa värde, om man ej tillsammans
med de öfriga uppgifterna kunde meddela de olika jordbrukens skörd
och kreatursstock i förhållande till åkerarealen. Då kommittén dessutom
åsyftar införskaffande af årliga uppgifter från vissa utvalda grupper af jordbruk,
måste möjlighet likaledes beredas för en jämförelse mellan afkastningen
på dessa utvalda jordbruk och medelafkastningen på alla jordbruk inom samma
storleksgrupp. (Om ledamoten Sundbärgs uppfattning se nedan sid. 70.)

Såväl Malmöhus läns hushållningssällskap som ämbetsverken hafva emellertid
från den af dem föreslagna, hvart tionde år företagna undersökningen
velat — det förra fullständigt och de senare i hufvudsak—skilja uppgifterna
angående skörden och kreatursantalet. Skördeuppgifterna skulle enligt deras
förslag lämnas årligen och kreatursuppgifterna hvart femte år vid en särskild
undersökning, hvar jämte dock enligt ämbetsverkens förslag anteckning vid

lokalundersökningen borde ske angående skörden nästföregående år samt
kreatursantalet under året.

Hvad nu först skördeuppgifterna angår, kan det ju aldrig sättas i fråga
annat än att de skola vara årliga. Eftersom lokalundersökningarna bland
annat af hänsyn till de grundläggande uppgifterna om arealen och dess användning
alltid böra försiggå under sommaren, skulle vid dem kunna insamlas
skördeuppgifter endast för föregående år, och detta vid en tidpunkt då sådana
uppgifter redan vore publicerade. Då därtill kommer, att den hittills understundom
tillämpade metoden att insamla alla uppgifter för föregående år
under inga förhållanden bör fortfara i afseende på de öfriga uppgifterna, skulle
vid lokalundersökningen insamlade skördeuppgifter komma att gälla ett annat
år än alla öfriga uppgifter, hvarigenom deras användbarhet såsom kontrollmedel
tydligen skulle minskas.

Trots dessa obestridliga olägenheter anser kommitténs flertal, nämligen
ordföranden samt ledamöterna Eklund, Fahlbeck, Flack, Gidlberg och Widell,
i likhet med ämbetsverken, att uppgifter om föregående års skörd böra insamlas
vid lokalundersökningen. Skälen härtill äro flera.

Till en början märkes, att om skördeuppgifterna gäller detsamma som om
öfriga jordbruksstatistiska uppgifter, nämligen att lokalundersökningen i afseende
på dem erfordras för att erhålla exakta siffror från hvarje brukningsdel
och därmed en fast utgångspunkt för årligen meddelade, på beräkning grundade
tal. I afseende på skördeuppgifterna synes en sådan undersökning så mycket
mindre vara obehöflig, som uppgifterna eljest uteslutande skulle bygga på
ett material, hvilket vunnits genom två på hvarandra följande beräkningar.
De årliga uppgifterna om skörden måste nämligen åstadkommas genom multiplikation
af å ena sidan de från hvarje socken meddelade beräkningarna af
skörden per hektar och å andra sidan uppgifterna om åkerarealens användning,
hvilka senare uppgifter i sin tur i kanske flertalet fall erhållits genom en
beräkning, grundad på kännedom om utsädet. Det torde ej rimligtvis kunna
förnekas att uppgifter från brukarne själfva om deras skörd bör vara till stor
nytta såsom efterföljande kontroll på dessa beräkningar och utgångspunkt för
följande beräkningar af samma slag. Detta synes vara desto mera uppenbart,
då man betänker, att totalskörden är med tillräcklig noggrannhet känd af de
allra flesta brukare och af dem långt lättare kan meddelas än hvarje slag af
arealuppgifter.

Till dessa skäl kommer vidare det stora behofvet att erhålla en helhetsbild
af de olika jordbruken och alltså en möjlighet till jämförelser mellan olika slag
och storleksgrupper af jordbruk. Att utan kännedom om skörden bedöma de
olika jordbrukens intensitet endast med ledning af kreaturens antal erbjuder
tydligen stora svårigheter, och knappast möjligt torde det vara att utan sådana
uppgifter konstatera, i hvad mån driften koncentrerats på sädesodling
eller på boskapsskötsel.

Skördeuppgifter

vid lokalundersökningarna.

Kommittémaioritetens
förslag.

Ledamoten

Sundbärgs

förslag.

Om skördeuppgifterna vore svåra att anskaffa, kunde det trots deras nytta
i dessa olika hänseenden ifrågasättas att utesluta dem från lokalundersökningen,
för att icke mer än nödvändigt betunga denna. Men det förefaller tydligt
och framgår delvis af det förut sagda, dels att undersökaren i de allra
flesta fall måste fråga om skörden redan för att erhålla eu totalbild af det
ifrågavarande jordbrukets ställning och alltså en kontroll på de öfriga uppgifterna,
dels också att uppgifter om totalskörden i de allra flesta fall utan någon
svårighet kunna meddelas af brukarna.

En mera svårlöst fråga är emellertid, i hvilken form skördeuppgifterna
skola lämnas. Uppgifterna om totalskörden, som brukaren väl känner, visa
huru mycket som öfver hufvud skördats och utgöra därför den erforderliga kontrollen
på de tidigare meddelade, beräknade siffrorna för de olika områdenas
skörd. För ett bedömande af jordbrukets intensitet skulle emellertid uppgifter
om skörden per hektar af olika växtslag vara af större värde. Kommittémajoriteten
vill dock ej ifrågasätta införskaffande af sådana uppgifter. I motsats
till förhållandet med de förra uppgifterna skulle nämligen insamlandet af dessa
uppgifter vålla betydliga svårigheter, emedan brukarne vanligen ej torde beräkna
sin skörd per hektar och undersökaren å sin sida ej äger några uppgifter
om arealens användning under det år skördeuppgifterna gälla och därför
knappast är i tillfälle att själf företaga någon fullt tillförlitlig beräkning af
skörden per hektar. Äfven utan sådana uppgifter bör sädesodlingens intensitet
på olika brukningsdelar kunna konstateras, om totalskörden af olika växtslag
vid bearbetningen förvandlas till någon enhet och afkastningen per
hektar åkerjord på de olika brukningsdelarna därefter undersökes.

1 motsats till kommitténs flertal anser kommitténs ledamot Sundbiirg att
skördeuppgifter vid lokalundersökningen icke böra vara obligatoriska, men
att på frågekortet bör införas en kolumn för totalskörden för att af undersökaren''
ifyllas, då han i kontrollsyfte eller af andra skäl anser önskligt att
inhämta uppgifter om skörden.

Ledamoten Sundbärg motiverar sitt förslag på följande sätt:

»Med hänsyn till de i alla fall betydande kostnaderna för jordbruksstatistiken
är det nödvändigt att lokalundersökarens arbete begränsas till hans
verkliga uppgift och att allt öfverflödigt arbete undvikes.

Lokalundersökarens uppgift är att skaffa upplysning om jordarealens fördelning
samt om storleken af kreatursstocken.

Då emellertid våra mindre jordbrukare sällan äga tillräckligt noggrann
kunskap själfva om deras jords fördelning, måste lokalundersökaren kräfva
uppgift äfven om utsädet, för att härigenom blifva i stånd att bedöma de uppgifter
han kan erhålla om jordvidden, eller i nödfall själf kalkylera sig till sådana.

Funnes ej detta skäl, kunde man helt och hållet afstå från att fråga efter
utsädet. Vi kunde helt enkelt beräkna detsamma, för socknar och län, såsom
det sker i andra länder.

I viss mån är förhållandet detsamma beträffande skörden. Om skörden
i dess helhet äro upplysningar afsedda att inhämtas på annat sätt än genom

lokalundersökningen — såsom af kommitténs förslag framgår. Men äfven af
skördens storlek kan lokalundersökaren mången gång hämta ledning för
bedömande af åkerjordens fördelning, och i sådana fall bör han naturligtvis
också fråga efter skördebeloppen. Understundom kunna dessa för honom vara
af intresse att lära känna äfven af andra skäl.

När helst lokalundersökaren så finner behöflig!, bör han alltså inhämta
upplysningar om skördens storlek af de olika växtslagen. Och som ingen vunnen
upplysning bör förfaras, böra de inhämtade skördeuppgifterna äfven antecknas
å frågekortet, som för detta ändamål bör innehålla härför afsedda
kolumner.

Men lokalundersökaren bör icke åläggas att obligatoriskt inhämta skördeuppgifter
från samtliga brukningsdelar. Detta skulle endast försvåra,
förlänga och alltså onödigtvis fördyra hans arbete.

Att summorna af dylika obligatoriska uppgifter blifva otillförlitligare
än en omsorgsfullt gjord beräkning, har erfarenheten nogsamt ådagalagt. Allt
för många af de lämnade data blifva nämligen otillfredsställande, och slutresultaten
blifva alltid för låga.

Hvad angår att de ifrågasatta upplysningarna om skörden kunde gifva
god ledning för bedömande af afkastningen inom de olika storleksgrupperna
af jordbruk, må erinras, att detta i viss mån vinnes redan genom de upplysningar,
som lokalundersökaren i alla fall inhämtar utan att vara förbunden därtill.
För att en noggrannare insikt skall vinnas i denna betydelsefulla fråga är
bättre att någon gång härom anställa en särskild, och då mycket grundligare
undersökning, inom smärre områden. Däremot bör man icke med lösliga försök
i denna riktning belasta det ordinarie insamlingsarbetet, hvilket härigenom
onödigtvis göres omständligt och kostsamt.»

I afseende på uppgifterna angående kreatursantalet hafva ämbetsverken
anslutit sig till Malmöhus läns hushållningssällskaps förslag om en särskild
af sockenkommittéer resp. sockenombud företagen kreatursräkning, men medan
denna räkning enligt sällskapets förslag hvarannan gång skulle sammanfalla
med undersökningen af arealen m. in., blefve den enligt ämbetsverkens
förslag, som eljest vidhåller lokalundersökningarna, alldeles fristående, hvilket
ämbetsverken i någon mån sökt förhindra genom förslag att anteckning om
kreatursantalet äfven borde äga rum vid lokalundersökningarna.

Någon närmare motivering för sitt förslag om särskilda kreatursräkningar
hafva ämbetsverken icke förebragt. Man torde dock kunna antaga, att
anledningen till att de i denna punkt ansett lokalundersökningarna otillräckliga
varit dels den långa tid som enligt deras förslag skulle förflyta mellan undersökningarna,
dels behofvet af att känna landets hela kreatursstock vid ett
gifvet tillfälle.

Hvad den förra af dessa hänsyn angår, blir den uppenbarligen i lika hög grad
tillgodosedd, om kreatursuppgifterna insamlas vid med fem års mellanrum företagna
lokalundersökningar, som om de insamlas vid med fem års mellanrum före -

Krcatursuppgifter

vid lokalundersökningarna.

tågna särskilda räkningar. Hvad det senare behofvet beträffar, kan kommittén
icke finna detsamma nämnvärdt större i afseende på kreatursantalet än i
afseende på andra till jordbruksstatistiken hörande uppgifter och alltså
ganska oväsentligt. Skulle för exempelvis militära ändamål kännedom om
antalet hästar i riket vid ett visst tillfälle anses erforderligt, kunde behofvet
häraf enligt kommitténs mening betydligt bättre tillgodoses genom en speciellt
för detta ändamål tillkommen hästräkning än genom regelbundet hvart
femte år återkommande allmänna kreatursräkningar, hvilka vid den ifrågavarande
tidpunkten ofta kunde ligga flera år tillbaka i tiden.

Kommittén anser det därjämte otvifvelaktigt, att kreatursuppgifter som
insamlas genom lokalundersökning i det stora hela blifva fullt lika tillförlitliga
som de hvilka kunna erhållas genom en efter utländskt mönster företagen
räkning, samtidigt med att de hafva alla företräden som öfver hufvud tillhöra
lokalundersökningsuppgifter. Af dessa företräden förtjäna särskildt två att
i detta sammanhang framhållas. Med afseende på kreatursantalet, som företer
starka fluktuationer mellan olika år på grund af foderskördens beskaffenhet,
är det af större betydelse att erhålla uppgifter, som kunna betraktas såsom
medeltal för en femårsperiod —• hvilket är fallet med lokalundersökningsuppgifterna
— än uppgifter för ett visst år, hvilket kan förete afvikelser från
det normala än i den ena och än i den andra riktningen. Genom kreatursuppgifternas
insamlande vid lokalundersökningen inkomma de dessutom tillsammans
med öfriga uppgifter för samma brukningsdelar; och hvilken betydelse
detta har, framgår bland annat däraf, att man i Danmark vid den näst
sista där företagna kreatursräkningen 1898 ansåg sig behöfva särskildt infordra
uppgift om gårdarnas areal, endast för att kunna taga storleksgrupperna i betraktande
vid bearbetningen af kreatursuppgifterna. I detta som i andra fall
visar det sig alltså enligt kommitténs mening, att lokalundersökningsmetoden
från statistisk synpunkt står högre än den vanliga räknemetoden.

Att i och för sig tillförlitliga uppgifter kunna erhållas på kreatursräkningens
väg, bestrider kommittén däremot icke. För att blifva i stånd att bilda sig en uppfattning
härom lät kommittén genom af folkskolelärare utsända frågekort under
sommaren 1907 företaga en försöksräkning af kreatur i fyra socknar af Östergötlands
län, för hvilken räkning redogörelse meddelas i bilaga 6. Af försöket
framgick med full tydlighet såväl brukarnes förmåga att besvara frågorna om
kreatursantalet som deras villighet och samvetsgrannhet i afseende på kortens
ifyllande och återsändande. Uppgifternas allmänna tillförlitlighet framgick nämligen
af en jämförelse med senaste lokalundersöknings uppgifter, och om uppgiftslämnarnas
samvetsgrannhet vittnar, att i medeltal för alla socknarna 77-7 %
af korten inkommo på utsatt dag, ytterligare 10''9 % utan påminnelse under
de därpå följande dagarna och 7''8 % efter påminnelse, medan endast 3''6 %
af korten alldeles uteblefvo och detta vanligen på grund af särskilda, lätt
förklarliga anledningar. Af försöket framgick äfven folkskolelärarnas lämplighet
såsom räknare vid detta slag af undersökningar. Försöket gjorde det
emellertid sannolikt, att kostnaden för en på detta sätt utförd kreatursräk -

ning öfver hela landet skulle ställa sig ganska hög, då enbart ersättningen
till minst 2,500 folkskolelärare måste beräknas till inemot 40,000 kronor.

De sålunda gjorda erfarenheterna synas från flera synpunkter erbjuda
intresse, men utgöra enligt kommitténs mening ingen anledning att bringa det
dyrbara räknesystemet till användning för kreatursuppgifternas erhållande.
Dessa uppgifter torde nämligen från alla synpunkter med större fördel kunna
erhållas vid lokalundersökningarna, hvilkas kostnader äro tämligen oberoende
af det antal uppgifter som insamlas från hvarje gård och vid hvilka kreatursuppgifterna
sålunda erhållas utan särskild kostnad. Af dessa skäl böra enligt
kommitténs mening särskilda kreatursräkningar ej införas i vårt land, utan
uppgifterna angående kreatursantalet inhämtas vid lokalundersökningarna.

I ett hänseende torde dock kreatursuppgifterna böra afvika från öfriga
vid lokalundersökning insamlade uppgifter, nämligen så till vida att uppgifterna
måste hänföra sig till en viss dag och ej till tiden för besöket. Endast
på detta sätt blir det nämligen möjligt att likformigt öfver hela undersökningsområdet
särskilja de icke vuxna djuren från de vuxna.

Enligt kommitténs förslag böra alltså alla jordbruksstatistiska uppgifter
insamlas vid lokalundersökningen, uppgifterna om skörden enligt ledamoten
Sundbärgs mening dock ej obligatoriskt. Undersökningen kommer då att omfatta
följande hufvudgrupper af uppgifter: allmänna uppgifter om brukningsdelen
(mantal, jordregisternummer, ägare, brukare, taxeringsvärde m. in.), egendomens
hela areal af olika ägoslag, nyodlingar sedan föregående undersökning,
begagnade mossar o. d., den för olika växtslag under året använda arealen,
årets utsäde, föregående års skörd — enligt ledamoten Sundbärgs mening ej
obligatoriskt — samt antalet kreatur af olika slag vid en viss tidpunkt, äfvensom
medelmjölkningen, om den kan uppgifvas. Åtskilliga uppgifter om socknarnas
allmänna jordbruksförhållanden m. m. böra af lokalundersökaren meddelas
i en särskild berättelse för hvarje socken, hvari hans olika erfarenheter från
undersökningen af socknens jordbruk så uttömmande som möjligt böra angifvas.
Däremot finnas flera viktiga uppgifter, såsom dels angående andelsverksamheten
och andra särskildt till boskapsskötseln hörande frågor, dels angående
jordbrukets ekonomiska förhållanden (arbetsstyrka, maskiner, åbyggnader o. s. v.),
hvilka ej kunna sättas i fråga såsom regelbundna moment i lokalundersökningarna.
Dessa uppgifter böra insamlas dels genom specialundersökningar, som
med vissa mellantider torde kunna förenas med de regelbundna lokalundersökningarna,
dels genom supplementära upplysningar från vissa grupper af jordbruk.

Mellan lokalundersökningarna kan intet slag af specialuppgifter för hvarje
brukningsdel komma i fråga, utan de uppgifter, som för de mellanliggande
åren äro erforderliga, måste i hvarje fall utgöra medeltal eller beräkningar för
större områden, som regel socknar.

En stor del af de jordbruksstatistiska uppgifterna synas utan olägenhet
kunna kvarstå oförändrade under de fem år som förflyta mellan två lokalun -

Sam tl i ga
uppgifter
vid lokalundersökningarna.

Årliga uppgifter.

p 3$

dersökningar. Detta gäller i främsta rummet sådana uppgifter, hvilkas föremål
ej inom en femårsperiod undergå några större förändringar, främst de som
gälla egendomarnas hela areal af olika slag, Indika endast böra underkastas
den justering som blir nödvändig på grund af den kända förändringen i arealen
af ett visst ägoslag, nämligen den odlade jorden. I afseende på kreatursstocken
äro fluktuationer mellan olika år ofta betydliga, och en årlig justering af lokalundersökningens
uppgifter därom skulle säkerligen vara af värde, om den
kunde verkställas med erforderlig tillförlitlighet, hvarför också årliga uppgifter
om kreatursantalet voro åsyftade vid lokalundersökningarnas införande 1869.

I betraktande af de stora svårigheter som inom jordbruksstatistiken alltid
äro förenade med årliga uppgifter, har dock kommittén lika litet som Malmöhus
läns hushållningssällskap eller ämbetsverken ansett sig äga tillräcklig anledning
att väcka förslag om deras införande i afseende på kreatursstocken,
då lokalundersökningarna åvägabringa i hufvudsak tillförlitliga femårsmedeltal
och den bristande kännedomen om kreatursstockens årliga fluktuationer
knappast vållar någon osäkerhet i afseende på öfriga hithörande uppgifter.

De årliga uppgifterna böra därför inskränkas till jordbruksstatistikens
viktigaste föremål, nämligen skörden och den i sammanhang därmed stående
frågan om den odlade jordens användning, äfvensom därjämte om de lätt
konstaterade löneförhållandena i socknen som helhet, hvarom lokalundersökningen
icke skall lämna upplysning.

Årliga Primäruppgifterna angående skörden böra i öfverensstämmelse med Mal gifter1*11"

m°hus läns hushållningssällskaps och ämbetsverkens förslag på af dem anförda
skäl lämnas i vikt, i stället för såsom nu i rymd, samt i öfverensstämmelse
med det förra förslaget endast gälla skörden per ytenhet i medeltal för
socken, i stället för såsom nu totalskörden. Att såsom ämbetsverken föreslagit
tillåta uppgift om totalskörden i stället för uppgift om skörden per ytenhet,
förefaller obehöfligt, då en uppgift af det senare slaget när det gäller siffror
för en hel socken bör kunna meddelas betydligt lättare än en uppgift af det
förra slaget. För kännedomen om de relativa skördebeloppen har lokalundersökningen
blott sekundär betydelse, i det att de årliga uppgifterna ej direkt
utgå från undersökningens siffror. De årliga uppgiftsinsamlingarnas viktigaste
ändamål blir därför att åstadkomma tillförlitliga relativa skördeuppgifter.

Skördens totalkvantitet kan emellertid ej utrönas endast med ledning af
dessa skördeuppgifter, utan härför förutsättes äfven tillgång till arealsiffrorna.
Arliga De mest svåråtkomliga uppgifterna inom jordbruksstatistiken äro hos oss

''rea” liksom öfverallt uppgifterna angående åkerarealen och dses användning för
lens an- olika växtslag. Häraf följer ej blott, att dessa uppgifter i första rummet
vändning. m^s^e anskaffas genom lokalundersökning, utan dessutom att lokalundersökningens
uppgifter i detta fall böra utgöra grundvalen för motsvarande siffror
äfven under de mellan undersökningarna liggande åren.

En svårlöst fråga är emellertid, huruvida och i hvilken utsträckning lokalundersökningens
uppgifter om åkerarealens användning böra kvarstå oförändrade
från undersökning till undersökning. Uppenbarligen har de årliga

arealuppgifternas betydelse i hög grad ökats genom den nu föreslagna ändringen
af skördeuppgifterna från absoluta tal till siffror för skörden per ytenhet,
tv arealuppgifternas beskaffenhet kommer därigenom att direkt inverka
på tillförlitligheten af siffrorna för årets totalskörd af hvart och ett af de
olika växtslagen. De förändringar arealen för de olika växtslagen undergår
från år till år kunna emellertid vhra betydande. Först och främst ökas
åkerarealen som helhet genom de årligen utförda nyodlingarna. Vidare förekomma
ofta snabba och betydelsefulla ändringar i odlingssättet, framför allt
genom rotfruktsodlingens framträngande, hvilken faktor ej blott inverkar på
arealen för skälfva rotfrukterna — hvarom uppgifter möjligen hvad sockerbetorna
angår kunde fås från sockerbruken eller Kontroll- och justeringsstyrelsen
— utan äfven på arealen för de växtslag, som utträngts af rotfrukterna
hvarom uppgift endast kan meddelas från orterna. Därtill komma slutligen såsom
den kanske viktigaste faktorn de äfven vid oförändradt brukningssätt inträffande
rubbningar i den vanliga växtföljden, Indika blifva en följd af ogynsam
väderlek, bristande tillgång på utsäde af visst slag eller andra mer eller
mindre lokala förhållanden. Slutligen bör påpekas, att den areal åkerjord, som
årligen trädas, inom vissa delar af vårt land vid ett mera intensivt jordbruk
i många fall visar en afsevärd minskning från år till år.

Dessa olika omständigheter kunna otvifvelaktigt medföra så stora växlingar
i arealens användning under loppet af fem år, att siffrorna för totalskörden
af olika växtslag ofta skulle blifva väsentligt felaktiga, om de byggdes
på senaste lokalundersöknings oförändrade arealuppgifter. Detta framgår
äfven af de erfarenheter som lämnas af den danska jordbruksstatistiken.

I Danmark upptagas nämligen inga arealuppgifter annat än vid de med sex
till åtta års mellanrum förekommande arealundersökningarna, men det danska
statistiska ämbetsverket har efter afslutande af flera sådana arealundersökningar
ansett sig böra företaga en omräkning af de redan publicerade skörderesultaten
för de mellan undersökningarna liggande åren och därvid funnit,
att de publicerade skördesiffrorna i vissa fall afvikit ända till 9 % från de
siffror, som erhöllos genom jämförelse mellan två på hvarandra följande undersökningars
resultat.

Enligt kommitténs enhälliga mening, som i detta fall öfverensstämmer
med Malmöhus läns hushållningssällskaps och ämbetsverkens, äro därför årliga
uppgifter om åkerarealens användning oundgängligen nödvändiga.

Inom kommittén har vidare enighet rådt därom, att årliga uppgifter böra
meddelas rörande nyodlingarnas omfång samt rörande omfånget af rubbningarna
i den vanliga växtföljden på grund af ogynsam väderlek eller andra
förhållanden, närmast efter mönster af de nuvarande årliga uppgifterna från
de lokalundersökta delarna af Östergötlands län.

I afseende på frågan, huruvida dessa årliga arealuppgifter skulle vara
till fyllest, hafva däremot delade meningar gjort sig gällande inom kommittén.

Kommitténs flertal, nämligen ordföranden samt ledamöterna Eklund, Flack,
Gullberg och Widell, anser i likhet med såväl Malmöhus läns hushållningssäll- siag.

skap som ämbetsverken, att uppgifter i absoluta tal om arealen för olika
växtslag årligen böra införskaffas från hvarje socken. I afseende på behofvet
häraf får kommittémajoriteten till en början erinra, att definitiva förändringar
i odlingen, såsom exempelvis rotfruktsodlingens införande eller upphörande,
ej kunna konstateras, om endast nyodlingarna och tillfälliga rubbningar angifvas.
Uppgifterna om nyodlingar kunna ej heller utgöra någon grundval för
beräkningen af arealen för de olika växtslagen, om man ej samtidigt fått upplysning
om hvad som odlats på de nyupptagna fälten. Slutligen blir det utan
årliga uppgifter i absoluta tal knappast möjligt att taga hänsyn till de växlingar
som bero af bristande tillgång på användbart utsäde af det växtslag,
hvarmed en viss areal varit afsedd att besås. Äfven om ingen af de nu nämnda
faktorerna kan blifva fullt exakt känd utan undersökning, kunna de dock
alla tagas i beräkning af en lokal uppgiftslämnare med noggrann kännedom om
ortens förhållanden, medan däremot, för den händelse endast procentiska uppgifter
om rubbningarna i växtföljden afgåfves, det statistiska ämbetsverket
vore hänvisadt till en tämligen mekanisk bearbetning af dessa mycket kortfattade
uppgifter. Att från hvarje socken insamla uppgifter endast om rubbningar
i växtföljden kan ej gärna ifrågasättas. Uppgifterna böra alltså ej
lämnas för mindre områden än härad, men under sådana förhållanden blir
deras tillförlitlighet så ringa, att man knappast kan tillmäta dem någon
nämnvärd betydelse.

Då någon årlig undersökning icke kan ifrågasättas, utan endast en så samvetsgrant
som möjligt verkställd beräkning, är det emellertid af vikt, att den person
som har att lämna uppgifter erhåller all möjlig ledning för sitt omdöme. Uppgiftslämnaren
bör uppenbarligen utgå från föregående års siffror och efter sin
kännedom främst om de årliga rubbningarna (omplöjningarna), om tendensen
till ökning eller minskning af arealen för olika växtslag samt om nyodlingarnas
vanliga användning i orten göra en beräkning af åkerarealens användning
under året, så jämkad att summan af odlad jord öfverensstämmer med
den för föregående år kända åkerarealen efter tillägg af under året nytillkommen
åkerjord. För att bereda uppgiftslämnarne den rätta utgångspunkten för
dessa beräkningar bör enligt kommittémajoritetens förslag dels, i likhet med
hvad ämbetsverken föreslagit, på den för arealuppgifternas ifyllande afsedda
blanketten på förhand införas motsvarande uppgifter för närmast föregående år
— Malmöhus läns hushållningssällskap hade i stället föreslagit införande af sista
arealundersökningens uppgifter — dels äfven motsvarande uppgifter för det
där förut gående året. Genom denna anordning erhåller uppgiftslämnaren en
utgångspunkt för sin beräkning, äfven om det sista året varit abnormt, och
blir dessutom i stånd att bedöma till huru mycket den årliga förändringen
förut beräknats.

Om det trots dessa på förhand vidtagna försiktighetsmått skulle visa sig,
att uppgifterna om den för olika växtslag använda totalarealen i ett eller annat
hänseende måste betraktas såsom ofullständiga eller otillförlitliga, har
det bearbetande ämbetsverket alltid möjlighet att med ledning af de socken -

vis jämväl meddelade uppgifterna om nyodlingarna och om rubbningarna i
växtföljden räkna sig till åtminstone de viktigaste årliga förskjutningarna.

Dessa sistnämnda uppgifter kontrollera därjämte uppgifterna i absoluta tal,
hvilket ytterligare bör bidraga att tillförlitligheten hos båda slagen uppgifter.

Under förutsättning af den nu angifna anordningen bör det emellertid
enligt kommittémajoritetens mening ej erbjuda alltför stora svårigheter för
en person att med hjälp af lämpligt antal sakkunniga jordbrukare i orten lämna
en i hufvudsak tillförlitlig beräkning af arealens användning. Denna uppgift
kommer uppenbarligen att ställa sig betydligt lättare efter införande af
grundliga, hvart femte år återkommande lokalundersökningar, än den för närvarande
gör, och ännu mera gynnsamma torde förhållandena komma att blifva,
sedan lokalundersökningarna någon tid fortgått, emedan de förändringar
som vanligen försiggå under loppet af en femårsperiod då lättare kunna öfverskådas.

Kommitténs ledamot Widell, som i hufvudsak instämmer med kommittémajoriteten,
anser dock, att årliga uppgifter i absoluta tal om arealens användning
icke kunna afgifvas med tillräcklig noggrannhet annat än för de tätare befolkade
delarna af landet och därför icke heller böra infordras från andra trakter
än dessa. För återstoden af riket måste man, enligt hans åsikt, nöja sig
med uppgifter om nyodlingar och rubbningar i växtföljden, hvilka uppgifter
synas lämpligast kunna införskaffas från häradsombuden, på sätt som kommitténs
minoritet föreslagit. Afgörandet af frågan, huruvida årliga siffermässiga
arealuppgifter skola infordras från socknarna eller icke, torde böra öfverlåtas
åt vederbörande hushållningssällskap efter samråd med det statistiska ämbetsverket.

Kommitténs mindretal, nämligen ledamöterna Fahlbeck och Sundbärg, harKom™ittémiansett,
att primäruppgifter i absoluta tal om åkerarealens användning för olika förslag
växtslag ej böra meddelas årligen, utan endast procentiska uppgifter om mera
betydande rubbningar i den vanliga växtföljden äfvensom uppgifter om nyodlingar,
samt att dessa uppgifter skola meddelas häradsvis i stället för sockenvis.
Förslaget motiveras af minoriteten på följande sätt:

»Genom lokalundersökningarna känner man så att säga grunddragen af
jordens fördelning på olika växtslag. Om de större förändringar häri, hvilka
understundom framkallas genom ovanliga naturförhållanden o. d., böra upplysningar
lämnas af häradsombuden (och detta i form af procenttal för afvikelserna,
icke i form af hektartal). Om arealen af sockerbetsodlingen föreligga
redan nu årliga beräkningar hos Kontroll- och justeringsstyrelsen, och exakta
uppgifter härom torde vid behof utan svårighet kunna erhållas på denna väg.

Hvad som sedan återstår att lära känna, är dels den förändring i fördelningen,
som betingas af de efter lokalundersökningarna å hvarje trakt skedda
nyodlingarna, dels de smärre, så att säga normala årliga förändringarna i
jordens användning.

Att för dessa bägge jämförelsevis mindre betydande sifferposter sätta i
gång den föreslagna stora apparaten med 2,500 utförliga frågeformulär, att

Preliminära
årsväxt-
och
skörderappor
ter.

Ombud fStafgifvande

af årliga
uppgifter.

årligen besvaras af lika många sockenombud, synes oss vara att öfverskrida
den rätta proportionen mellan mål och medel.

Men dessutom torde målet ej ens nås på detta sätt. Ett sockenombud kan
hafva en ganska god ungefärlig uppfattning af, huruvida odlingen af ett växtslag
ökas eller minskas, men att uppgifva dessa förändringar i bestämda
hektartal för områden med hundratals brukningsdelar går utöfver mänsklig
förmåga. De uppgifter, som på det föreslagna vidlyftiga sättet skulle vinnas,
torde därför komma att visa sig vara i hög grad bristfälliga.

Och härtill kommer, att man genom denna metod skulle bibehålla inom
vår jordbruksstatistik dessa lösa uppskattningar, hvilka mer än något annat
bringat statistiken i vanrykte hos jordbrukarne själfva.

Enligt minoritetens uppfattning bör man därför hellre se bort från
nyssnämnda smärre årliga förändringar och nöja sig med de upplysningar om
riktningen i dessa förändringar, hvilka vinnas vid lokalundersökningarna.
Och hvad angår de efter lokalundersökningarna verkställda nyodlingarna, torde
dessa i medeltal ej kunna skattas till mer än 1 å 2 procent af åkervidden; en
tillräcklig noggrannhet synes blifva vunnen, om det statistiska ämbetsverket
fördelar dessa obetydliga tillägg proportionellt på de särskilda växtslagen.»

Jämte de definitiva årliga uppgifterna om arealens användning samt om
skörden böra enligt kommitténs mening förekomma två slag af preliminära
uppgifter, till innehåll och form i hufvudsak motsvarande det ena de för
närvarande till Landtbruksstyrelsen månatligen under vegetationsperioden afgifna
årsväxt- och skörderapporterna och det andra de af länsmännen afgifna
höstrapporterna om skördens resultat. I månadsrapporten för september bör
dock det tillägg göras, att en verklig beräkning af skörderesultatet per ytenhet —
ej blott ett graderadt omdöme — där meddelas, och höstrapporten bör likaledes
innehålla siffror för skörden per ytenhet i stället för korntalssiffror.
Genom den förstnämnda af dessa ändringar bcredes möjlighet att verkställa en
första preliminär beräkning af rikets skörd redan i oktober, minst en manad
tidigare än den nuvarande första, på länsmännens korntalsuppgifter grundade
beräkningen. I höstrapporten böra dessutom meddelas uppgifter om pris på
de olika sädesslagen. Uppgifter af detta slag, hvilka obestridligen äro af
stort värde, saknas nämligen fullständigt för närvarande och böra utan större
svårighet kunna meddelas i höstrapporten, emedan denna rapport sannolikt
vanligen kommer att utarbetas vid höstsammanträden inom hushållningssällskapens
underafdelningar, då frågor om spannmålspriser säkerligen alltid
bringas på tal.

Insamlingen af de årliga jordbruksstatistiska uppgifterna skall enligt kommitténs
förslag af hushållningssällskapen helt och hållet uppdragas åt sockenombud
och härad sombud, af hvilka det förra vid behof bör kunna förstärkas
med en sockenkommitté, såsom hvars ordförande ombudet i sådant
fall bör göra tjänst. Det för hvarje socken utsedda sockenombudet

skall meddela de definitiva uppgifterna om skörden samt enligt kommittémajoritetens
förslag äfven uppgifterna om åkerarealens användning för olika växtslag,
hvilka uppgifter alltså meddelas för hvarje socken, såsom äfven Malmöhus läns
hushållningssällskap och ämbetsverken föreslagit. I stad utses ett emot sockenombudet
svarande ombud, som bör äga befogenhet att efter eget bepröfvande
utse underordnade ombud. Sockenombudet öfverlämnar uppgifterna till häradsombudet.
Ett häradsombud bör såsom regel utses för hvarje härad eller
dess motsvarighet (bergslag, skeppslag och tingslag), dock med det undantag
att vissa större härad af det statistiska ämbetsverket i samråd med vederbörande
hushållningssällskap för ändamålet böra delas i flera områden med
hvart sitt häradsombud. Ombudet granskar de inkomna uppgifterna och afgifver
själf dels de månatliga årsväxtrapporter under vegetationsperioden,
hvilka för närvarande lämnas af — mot häradsombuden svarande — distriktsombud,
dels den för närvarande af länsmännen afgifna preliminära höstrapporten
angående skörderesultatet; enligt minoritetens förslag tillkomma för häradsombudet
därjämte uppgifterna om nyodlingar och rubbningar i växtföljden
inom resp. härad. För städerna synas ej böra utses några häradsombud,
hvarför månatliga årsväxtrapporter från städerna ej böra afgifvas, men stadsombuden
skola enligt minoritetens förslag lämna uppgift om nyodlingar och
rubbningar i växtföljden. Samtliga uppgifter öfverlämnas af häradsombuden
resp. stadsombuden till hushållningssällskapet, som efter granskning insänder
dem till det statistiska ämbetsverket. Hushållningssällskapet skall omsorgsfullt
öfvervaka och leda ombudens arbete, och särskildt böra lokalundersökarne
befinna sig i nära samverkan med dem. Såsom följd af denna anordning
upphöra länsmännens och Konungens befallningshafvandes uppgifter om skörderesultatet.

Kommitténs förslag utgör en förenkling och systematisering af de nuvarande
insamlingsmetoderna. De ombud som redan nu lämna årsväxtrapporter under
vegetationsperioden inskjutas under namn af häradsombud såsom ett regelbundet
mellanled mellan sockenombuden och hushållningssällskapet, hvarigenom
de af dem genom iakttagelse af skördeutsikterna förvärfvade insikterna
om skörden komma äfven de definitiva årliga uppgifterna till godo. Denna
anordning förutsätter tydligen, att ombudens distrikt sammanfalla med administrativa
områden. Detta är nödvändigt äfven från den synpunkten, att
de af häradsombuden meddelade uppgifterna om skördens kvantitet per
hektar måste multipliceras med arealuppgifter för att, såsom i förslaget
afses, kunna användas till en beräkning af totalskörden, något som förutsätter,
att skördeuppgifterna gälla ett område, hvars för olika växtslag
använda areal är känd. De administrativa områden, som från alla synpunkter
bäst lämpa sig, äro tydligen häradena och deras motsvarigheter. Deras antal
är 302 eller nästan lika stort som antalet af distriktsombudens nuvarande områden
(319). och ehuru dessa senare ej måste sammanfalla med några administrativa
områden, sammanfalla de redan nu i många fall med häradena.
Detta utgör tydligen ett starkt skål för häradenas obligatoriska införande

såsom områden för detta ändamål, hvartill kommer, dels att häradena och
deras motsvarigheter, med undantag af tingslagen i Dalarne och Norrland, äro
långt mera oföränderliga till sitt omfång än andra områden som kunde komma
i fråga, t. ex. länsmansdistrikt, och därför äfven sedan århundraden hafva
plats i folkets medvetande, dels äfven att ombudens uppgifter, om de afgifvas
för härad, i vissa fall blifva direkt användbara för årsstatistiken, som enligt
kommitténs förslag skall specificeras häradsvis.

Den andra af kommittén föreslagna betydelsefulla ändringen består i, att
häradsombuden öfvertaga de preliminära skörderapporter, som sedan år 1874
på särskild blankett afgifvits af länsmännen och att i sammanhang härmed
Konungens befallningshafvandes sedan lång tid tillbaka afgifna allmänna omdömen
om skörden försvinna. Hvad först de sistnämnda uppgifterna beträffar,
förlorade dessa i viss mån redan 1874 sitt berättigande, i det att Statistiska
centralbyrån allt sedan dess mottagit länsmännens primäruppgifter och alltså
på grundval af dessa varit i tillfälle att själf med större fördel bilda sig ett totalomdöme
om skörderesultatet. Det allmänna omdöme om riksskörden, som
centralbyrån uppgör på grundval af Konungens befallningshafvandes omdömen
om hela skörden i hvarje län (jämför ofvan sid. 47), kunde nämligen
uppenbarligen med långt större framgång redan nu byggas på länsmännens
korntalsuppgifter för de olika växtslagen i hvarje länsmansdistrikt. Sålunda
synes afgifvandet af de nämnda omdömena med fördel kunna upphöra.

Länsmännens ersättande med häradsombud såsom uppgiftslämnare synes
likaledes vara en välbehöflig ändring. Att de månatliga årsväxtrapporterna
under vegetationsperioden och den preliminära skörderapporten efter skördens
inbärgning afgifvas af samma ombud, måste uppenbarligen redan i sig själft i
hög grad bidraga att öka tillförlitligheten hos båda slagen af uppgifter, liksom
systemets planmässighet härigenom blir betydligt större än om olika ombud
användas för dessa två slag af uppgifter. Därtill kommer, att länsmännen
säkerligen icke kunna väntas äga en så intim kännedom om jordbruksförhållandena
som de erfarna jordbrukare hvilka tagas till häradsombud. Det är
visserligen mycket sannolikt, såsom förut anmärkts, att de af länsmännen
meddelade korntalssiffrorna hittills i många fall kommit verkligheten närmare
än hushållningssällskapens årliga uppgifter om totalskörden i hvarje socken,
men anledningen härtill är icke länsmännens större förmåga att lämna tillförlitliga
uppgifter, utan å ena sidan den stora svårigheten att kalkylera hela skördebeloppet
för en hel socken och å andra sidan lättheten att ungefärligen angifva
korntalet. Då kommittén nu i båda fallen föreslår afgifvande af uppgifter
om skörden per hektar, hvilka kunna lämnas minst lika lätt som korntalsuppgifter,
utgör de hittillsvarande länsmansrapporternas relativa tillförlitlighet
tydligen ingen anledning att behålla länsmännen såsom uppgiftslämnare.

Det enda skäl som enligt kommitténs mening kan synas tala emot den nu
föreslagna ändringen är, att den medför ett brott med den historiska kontinuiteten
i afseende på den äldsta serien af våra jordbruksstatistiska uppgifter.
I verkligheten innebär emellertid redan 1874 års reform en viktig förändring

i afseende på primäruppgifterna till Konungens befallningshafvandes årsväxtsberättelser,
ehuru berättelsernas utseende delvis förblef detsamma som förut.

Något starkare afbrott än det som skedde 1874 bör ej heller nu äga rum, utan
den sekellånga serien af graderade omdömen om skördarna i Sverige bör fortgå
äfven i framtiden, endast med de förändringar som blifva en följd af tillförlitligare
primäruppgifter och förbättrad bearbetningsmetod.

Socken- och häradsombud böra som regel utses bland respektive områdens
mest intresserade jordbrukare. Folkskolelärare, som med fördel kunna
användas såsom uppgiftsinsamlare vid räkningar af samma slag som den af
kommittén försöksvis anställda kreatursräkningen, torde däremot endast undantagsvis
vara lämpliga såsom socken- eller häradsombud, då därtill fordras
personer med praktisk jordbrukserfarenhet eller agronomisk utbildning. Sockenoch
häradsombud torde liksom lokalundersökare böra utses af hushållningssällskapets
förvaltningsutskott, som har att lämna det statistiska ämbetsverket
uppgift på deras namn och adress.

De blanketter som skola användas för afgifvande af de olika uppgifterna Blanketter.
till jordbruksstatistiken blifva enligt kommittémajoritetens förslag fem och
enligt kommittéminoritetens förslag fyra; enligt ledamoten Widells mening böra
de blifva fem i vissa och fyra i vissa andra delar af riket. Formulär till
blanketter i öfverensstämmelse med kommittémajoritetens förslag äro fogade
till detta betänkande såsom bilagor 1—5.

Såsom af det föregående framgår, erfordras för lokalundersökningens uppgifter
ett särskildt frågekort (blankett 1), till innehållet i hufvudsak motsvarande
bilagor A och B till Malmöhus läns hushållningssällskaps förslag samt
formulär 1 och 3 enligt ämbetsverkens förslag.

De af sockenombuden för hvarje socken afgifna årliga uppgifterna angående
åkerarealens användning och skörden, hvilka enligt båda de nämnda förslagen
afgifvas på en gemensam blankett (D, resp. 2 b), böra enligt kommittémajoritetens
förslag lämnas på två skilda blanketter (blanketter 2 och 3), af
hvilka den förra däremot enligt kommittéminoritetens förslag utgår, då de enligt
dess förslag erforderliga kortfattade uppgifterna om nyodlingar och
rubbningar i växtföljden såsom förut nämnts ej skola meddelas för socknar. Den
rätta tiden för insamlande af arealuppgifterna är uppenbarligen försommaren,
medan grödan ännu står på rot; och det tidigaste möjliga insändande af dessa
uppgifter är önskvärdt, emedan de under förutsättning häraf kunna begagnas
för den första beräkningen af skördens kvantitativa resultat, hvilken är afseddatt
verkställas i början af oktober. De definitiva skördeuppgifterna kunna däremot
ej lämnas förrän efter tröskningarnas afsilande på nyåret. Redan af dessa skäl
synas uppgifterna nödvändigt böra skiljas från hvarandra och insändas på olika
tider, hvarigenom dessutom vinnes, att den definitiva årspublikationen kan
komma till offentliggörande tidigare, emedan en sammanräkning af arealuppgifterna
då kan äga rum på förhand, innan skördeuppgifterna inkommit. Blanketterna
böra, i likhet med alla andra primäruppgifter, i original ingå till det

2021/o8

bearbetande ämbetsverket, hvarigenom den i Malmöhus läns hushållningssällskap
såsom bilaga C och i ämbetsverkens förslag såsom formulär 2 a intagna
sammandragsblanketten blir öfverflödig.

Den af majoriteten föreslagna blanketten 4 är afsedd för häradsombudens
månatliga årsväxt- och skörderapporter under vegetationsperioden och motsvarar
den för närvarande för ändamålet använda blanketten. Enligt minoritetens
förslag böra på blankett 4 äfven intagas uppgifter om nyodlingar och
rubbningar i växtföljden, hvilka skola insändas tillsammans med årsväxtrapporten
för juni månad. Den föreslagna blankett 5 är afsedd för häradsombudens
höstrapport och motsvarar den nuvarande blanketten för länsmansrapporten.

Minskning i Genom detta kommitténs förslag uppstå betydliga lättnader såväl i om hushåll-

bucieiis gom [ gjälfva hushållningssällskapens arbetsbörda. Hvad ombuden
mngssall- , 1

skapens och beträffar, uppnås detta resultat till stor del redan enligt systematiseringen af
ombudens lokalundersökningarna och genom begränsningen af de årliga uppgifterna. Medan

h 0 T 0

nu hvarje år alla uppgifter utan åtskillnad meddelas i de af hushållningssällskapen
upprättade sammandragen, kommer nämligen enligt kommitténs förslag
det stora flertalet uppgifter att undantagas från den årliga statistiken samt
att helt och hållet hänvisas till en af de årliga uppgiftsinsamlingarna oberoende
undersökning; och för det fåtal uppgifter, som årligen skall meddelas, utgöra
de grundliga, med endast fem års mellanrum återkommande lokalundersökningarna
den bästa utgångspunkt och det bästa stöd. För att ytterligare underlätta
fullgörandet af skyldigheten att årligen lämna uppgifter har emellertid
kommittén dessutom föreslagit flera särskilda åtgärder. Därjämte fördelas
uppgifterna på flera blanketter, så att ombuden — i stället för att såsom
nu behöfva på en gång ifylla en stor blankett med 83 kolumner för sifferuppgifter
och ett stort antal rader för andra upplysningar — vid två olika tidpunkter
få lämna kortfattade uppgifter på skilda blanketter rörande resp.
åkerarealens användning och skörden. Och medan slutligen ombuden för närvarande
sakna all ledning vid utförandet af sitt svåra uppdrag, erhålla de enligt
majoritetens förslag en mycket god ledning vid den svåraste delen af
uppdraget, nämligen vid bestämmandet af åkerarealens användning, genom
att uppgifter för de två föregående åren på förhand införts på blanketterna.
Enligt minoritetens förslag minskas ombudens aibete ännu mera, då de årliga
uppgifterna om åkerarealens användning enligt detta förslag utgå.

Hvad därnäst beträffar lättnaden i hushållningssällskapens arbetsbörda, så
blir denna en följd af den ökade planmässigheten i arbetet, af inskränkningen
i de årliga uppgifternas omfattning och framför allt af primärmaterialets insändande
till det statistiska ämbetsverket utan föregående bearbetning eller
utarbetande af sammandrag. Genom dessa anordningar koncentreras hushållningssällskapens
arbete på ledningen af lokalundersökningarna och af ortsombudens
verksamhet, för hvilket ändamål den hos sällskapens tjänstemän
förefintliga speciella lokalkännedomen och sakkunskapen i jordbruksfrågor

äro oumbärliga. Hushållningssällskapens egen verksamhet för jordbruksstatistiken
kommer då att bestå i tillsättandet af lämpliga lokalundersökare
och ombud samt öfvervakandet af deras arbete, medan det tidsödande och för
institutioner sådana som sällskapen olämpliga statistiska byråarbetet med
uppgifternas sammanförande fullständigt öfverflyttas till ett ämbetsverk, som
är utrustadt med skolad arbetskraft för just detta ändamål.

I afseende på det här framlagda förslagets genomförbarhet får kommittén till
sist erinra, i huru hög grad det bygger på bestående förhållanden. De nuvarande
lokalundersökningarna i Uppsala och Östergötlands län afvika hvad undersökningsmetoderna
beträffar icke mycket från det här framlagda förslaget, som alltså
har stödet af framgångsrik praktik i dessa båda län. Ej blott där utan äfven i
rikets öfriga län kan förslaget dessutom bygga på föregående lokalundersökningar,
om än af växlande grundlighet och värde, hvilka uppenbarligen
öfverallt bilda en utgångspunkt för det nya och bättre ordnade arbetet. De
svårigheter, som trots detta ännu kvarstå, synas på goda skäl kunna antagas försvinna,
så snart det nya systemet hunnit blifva fullt invandt, särskildt då hand
i hand med det jordbruksstatistiska arbetet gå dels de framgångsrika sträfvandena
för utbredning af jordbrukstekniska insikter bland landtbefolkningen, dels
förbättringen af jordens uppmätning och registrering.

Äfven sedan lokalundersökningarna ordnats på möjligast tillfredsställande
sätt, kan den svenska jordbruksstatistiken lika litet som jordbruksstatistiken
i andra länder väntas komma att helt och hållet bygga på sådana fullt exakta
individualuppgifter, som böra vara grundvalen för hvarje statistik. I
ett hänseende, nämligen i fråga om arealuppgifterna, kunna den svenska jordbruksstatistikens
svårigheter icke fullt lösas utan en med korta mellantider
reviderad kataster eller åtminstone ett tillfredsställande ekonomiskt kartverk
för hela riket.

Men medan man alltså för en ganska lång tid framåt måste afstå från förhoppningen
att erhålla till alla delar tillförlitliga uppgifter från hvarje jordbruk,
finnas möjligheter att vid sidan af den allmänna jordbruksstatistikens
i sig själft goda material förskaffa sig en fullt exakt kännedom om ett icke
obetydligt antal utvalda jordbruk. Sådana uppgifter få visserligen ej betraktas
såsom ett statistiskt material åvägabragt enligt den s. k. representativa
metoden, d. v. s. såsom uttryck för jordbrukets genomsnittsförhållanden,
ty jordbruk af det slag, att fullt exakta uppgifter om driften från dem
kunna erhållas, måste äga en ordnad bokföring och befinna sig sålunda i
afseende på sin skötsel öfver det mindre jordbrukets medelnivå. Men
trots detta kan uppgifternas värde knappast skattas för högt. Såsom Hal -

Supplementära
uppgifter
från
utvalda
jordbruk.

lands läns hushållningssällskap redan vid organiserandet af den svenska
jordbruksstatistiken framhöll, erhåller man genom sådana uppgifter först
och främst en korrekt och säkerligen mycket lärorik bild af jordbrukets produktionsmetoder
och afkastningsförmåga på de bäst skötta gårdarna af olika
storlek i olika delar af landet, hvilket redan i sig själft utgör ett material af
stort värde för bedömande af det svenska jordbrukets möjligheter och som
kan blifva ännu värdefullare genom jämförelse med lokalundersökningarnas
uppgifter om alla jordbruk inom samma storleksgrupper. Vidare kunna
uppgifter från utvalda jordbruk, trots att dessa befinna sig öfver medelnivån,
användas som kontrollmedel på de öfriga uppgifterna, särskildt på de
af sockenombuden insamlade årliga skördeuppgifterna. Slutligen blir det ofta
möjligt att genom särskilda uppgifter af nu berörda slag erhålla kännedom
om många förhållanden, som ej utan olägenhet kunna undersökas för alla jordbruk.
Särskildt gäller detta de frågor, som höra till jordbrukets ekonomi och
drift, såsom angående antalet arbetare af olika slag (torpare, statare, daglönare)
jämte antalet dagsverken och lönernas belopp, förbrukning och försäljning
af egen produktion, maskiner, åbyggnader, möjligen äfven inteckningar
och nettovinst. Äfven sådana till själfva produktionen hörande frågor, som
angående kreatursraser, medelmjölkning m. m., skulle utan tvifvel med lätthet
kunna erhållas från utvalda jordbruk. Dessa sistnämnda uppgifter synas
dock i motsats till de förut nämnda bättre lämpa sig för en enquéte som omfattar
alla jordbruk och blifva därför ej af lika stor vikt i detta sammanhang.

Det finnes i vårt land fyra grupper af jordbruk, från hvilka individualuppgifter
af nu antydda slag utan större svårighet skulle kunna afgifvas, nämligen
två grupper af småbruk och två grupper af medelstora eller större egendomar.
Bland småbruken märkes först den stora — under år 1907 icke mindre än
861 gårdar omfattande — gruppen af premierade jordbruk på högst 12 hektar,
hvarifrån uppgifter redan nu afgifvas till Landtbruksstyrelsen för att efter
bearbetning publiceras i dess berättelse. Då räkenskapsböcker enligt visst
formulär på statens bekostnad öfverläinnas till hvarje första gången premierad
jordbrukare och förnyad premiering förutsätter, att jordbrukaren för premieringsnämnden
uppvisar enligt formuläret uppställda räkenskaper för tiden
sedan föregående premiering, föreligga här möjligheter att erhålla ett synnerligen
värdefullt material, i synnerhet som småbrukspremieringen öfverallt i
vårt land omfattas med ständigt växande intresse. Den andra gruppen utgöres
af sådana lägenheter som inköpts för egnahemslån och för hvilka endast
knapphändiga uppgifter om de nygrundade nu föreligga. Dessa obligatoriska uppgifter
synas böra kompletteras med utförligare frivilliga uppgifter från så vidt
möjligt alla lägenheter af detta slag. Den tredje gruppen tillhör i hufvudsak de
större jordbrukens klass och består dels af de välskötta gårdar, till hvilka rikets
landtbruksskolor äro förlagda, jämte landtbruksinstitutens egendomar, dels af de
gårdar, vid hvilka lokala fältförsök anställas af olika institutioner, såsom centralanstalten
för försöksverksamhet på jordbruksområdet, mosskulturföreningen, utsädesföreningen
och kemisk-växtbiologiska anstalten. För de förra af de till

denna grupp hörande gårdarna meddelas för närvarande ganska fullständiga
uppgifter i Landtbruksstyrelsens berättelse, hvilket däremot ej är fallet med
de senare. Den fjärde gruppen utgöres af andra välskötta större jordbruk,
från hvilka — under förutsättning af garanti för de nominativa uppgifternas
hemlighållande — fullständiga uppgifter om driften utan svårighet borde kunna
erhållas i stor utsträckning, då det vid dessa större företag alltid torde förekomma
så fullständiga räkenskaper, att flertalet för statistiken behöfliga uppgifter
direkt kunna hämtas därifrån.

Till den allmänna jordbruksstatistik som nu behandlats kommer slutligen
statistiken öfver flera till jordbruket och dess binäringar hörande förhållanden,
för närvarande utgifven af Landtbruksstyrelsen. Särskild uppmärksamhet
inom denna del af jordbruksstatistiken förtjänar mejeristatistiken.

Det synes vara lämpligt att företaga vissa ändringar i de mejeristatistiska
uppgifterna, för att därigenom i sammanhang med jordbruksstatistikens reformering
kunna bana väg för den sedan ganska lång tid payrkade kompletteringen
af fabriksstatistiken med uppgifter om mejerierna. En förutsättning
för denna komplettering är tydligen, att uppgifterna om mejerierna erhålla
samma beskaffenhet och omfattning som öfriga uppgifter till fabriksstatistiken
och att de alltså dels i motsats till nuvarande förhållande blifva årliga och
obligatoriska, dels jämte nu behandlade frågor om tillverkningskvantiteter, invägd
mjölk och antal leverantörer komma att gälla antalet anställda arbetare af
olika slag, dagsverken, arbetsmaskiner, drifkraft, tillverkningsvärden, för bevillning
uppskattad inkomst af mejerirörelsen m. m. Det borde ej möta alltför stora
hinder att erhålla dessa olika uppgifter årligen, då mejerierna allt sedan 1890 fått
vänja sig att lämna de viktigaste bland uppgifterna hvart femte år, och de svårigheter
som otvifvelaktigt ännu återstå synas böra kunna öfvervinnas, då insamlaren
erhåller det stöd som ligger i att uppgifterna göras obligatoriska.

I hvilken omfattning fabriksstatistiken därefter skall redovisa mejerierna,
är en fråga som tillhör denna statistik, men uppenbart är, att fabriksstatistikens
summariska behandling af denna näringsgren vid sidan af alla andra industriel
icke kan utgöra en ersättning för den till jordbruksstatistiken hörande särskilda
statistik öfver mejerihandteringen som hittills utarbetats. Äfven efter mejeriernas
upptagande i fabriksstatistiken bör alltså enligt kommitténs mening
statistiken öfver mejerihandteringen bibehållas och därvid byggas på samma
uppgifter, som komma till användning för fabriksstatistikens syften, samt alltså
ombildas till en årlig från en endast hvart femte år återkommande statistik.
Denna ändring i afseende på mejeristatistiken synes böra företagas samtidigt
med jordbruksstatistikens öfriga ombildning.

I afseende på uppgifterna från andelsmejerierna till mejeridriftsstatistiken
synas några ändringar ej för närvarande vara erforderliga. Denna statistik torde
emellertid allt mera böra utvecklas i jämnbredd med mejerihandtermgens tilltagande
planmässighet, emedan den bereder tillfälle till praktiskt och teoretiskt
lika betydelsefulla jämförelser mellan olika företags produktionsmetoder och

Speciell

jordbruks statistik.

Mejerista tistik.

Förhållandet
mellan
hushållningssällskapen
och
statsmyndigheterna
i afseende
pa
jordbruksstatistiken.

N uvarande
olägenheter.

afkastningsförmåga och i detta hänseende intager en undantagsställning inom
vår officiella statistik.

Den brist på planmässighet och likformighet, som för närvarande är ett
af den svenska jordbruksstatistikens mest framträdande fel, kan icke af hjälpas
enbart genom en god organisation af arbetet i de olika landsdelarna och orterna.
Den kanske främsta förutsättningen för en reform i detta hänseende
är nämligen, att arbetet i de olika länen bringas under en gemensam effektiv
ledning, så att det ämbetsverk som statistikens bearbetning och publicering
tillkommer blir i tillfälle att sammanhålla och öfvervaka de skilda lokala
korporationernas verksamhet. Just på grund af att insamlingsmetoderna inom
jordbruksstatistiken ej kunna vara fullt lika öfverallt, utan i hög grad måste
afpassas efter de lokala omständigheterna, är behofvet af en central ledning
alldeles särskildt starkt.

I detta hänseende lämna de nuvarande anordningarna för statistiken, såsom
af det föregående framgår, synnerligen mycket öfrigt att önska. Hushållningssällskapens
ställning såsom i hufvudsak själfstyrande korporationer
har medfört, för det första att Kungl. Maj :ts uppdrag till sällskapen att insamla
uppgifter för jordbruksstatistiken knappast kommit att innebära någon
dem obligatoriskt åliggande skyldighet, för det andra att en i vissa hänseenden
nästan obegränsad handlingsfrihet lämnats dem i afseende på sättet för uppdragets
utförande, samt för det tredje att Statistiska centralbyrån ej ålagts eller
ens bemyndigats att utöfva någon ledning eller kontroll i afseende på sättet
för uppgifternas insamlande och första bearbetning. De allvarliga olägenheter,
som kunde väntas blifva följden af allt detta, hafva också i verkligheten
visat sig. Samarbete mellan hushållningssällskapen och det bearbetande
ämbetsverket har till stor del saknats, så att ämbetsverket ofta lämnats
i okunnighet om de i de olika länen använda statistiska metoderna, medan
hushållningssällskapens tjänstemän, ofta öfverhopade af andra göromål, måst utföra
det för dem mer eller mindre främmande arbetet utan bistånd från den
hos centralmyndigheten befintliga statistiska sakkunskapen.

Härmed sammanhänger nära ett annat förhållande, som utgjort ett ytterligare
hinder för jordbruksstatistikens planmässiga utförande, nämligen att
det statistiska arbetet — i motsats till hvad hushållningssällskapen ganska
allmänt påyrkade vid planläggningen af den nuvarande jordbruksstatistiken
— öfverlämnats åt sällskapen att af dem utföras utan hjälp af något för ändamålet
lämnadt statsbidrag. Ett sådant förhållande har tydligen å ena sidan
ej kunnat vara gynsamt för utöfvande af en verksam ledning och kontroll
från statsorganens sida, men har å andra sidan medverkat till att uppdraget
ej sällan af hushållningssällskapen kommit att betraktas som en betungande
och för deras egentliga verksamhet främmande skyldighet, hvilken de på
lättast möjliga sätt önskat afbörda sig. Ej heller från principiell synpunkt

kan anordningen anses fullt lämplig, emedan den synes utgå från att jordbruksstatistiken
endast tjänar jordbrukets speciella intressen, ehuru densamma
i verkligheten lika mycket som hvarje annan gren af statistiken representerar
ett direkt statsintresse och därför i lika hög grad som statistikens öfriga grenar
kan sägas vara förtjänt af att direkt understödjas af staten.

Hushållningssällskapens direkta utgifter för jordbruksstatistiken ha i
det stora hela varit ganska obetydliga, under 1907 för samtliga sällskap tillsammans
endast 17,881 kronor eller i medeltal för hvarje sällskap 688 kronor.
Endast i ett sällskap öfverstego utgifterna 2,500 kronor, i sex sällskap utgjorde
de 1,600—1,000 kronor, i nio sällskap 700—500 kronor och i sju sällskap 400—
200 kronor, medan tre sällskap icke uppgifvits hafva några direkta utgifter
för jordbruksstatistiken. I dessa summor ingå dock ingalunda alltid ersättning
för det ofta betydande statistiska arbete, som hushållningssällskapens
sekreterare eller konsulenter utföra såsom tjänsteåliggande. Huru stor betydelse
dessa i räkenskaperna ej upptagna kostnader kunna äga, framgår exempelvis
däraf, att för Uppsala läns hushållningssällskap inga utgifter för jordbruksstatistiken
äro angifna, ehuru det statistiska arbetet inom sällskapet utföres
med större grundlighet än inom de flesta andra hushållningssällskap.
Häraf framgår äfven, att de nu anförda kostnadsuppgifterna lämna långt
mindre ledning än önskvärdt vore.

Äfven om man räknar med en afsevärdt större summa för utgifter till
jordbruksstatistiken än den här upptagna, utgör emellertid beloppet en ganska
ringa del af hushållningssällskapens samtliga utgifter, som för år 1907 uppgingo
till 2,645,911 kronor, och äfven af sällskapens inkomster från dem tillkommande
andel i brännvinsmedlen, som för år 1907 uppgick till
1,762,500 kronor. Enligt kommitténs mening borde också flertalet hushållningssällskap
i betraktande af jordbruksstatistikens betydelse för jordbruket
kunna af sina regelbundna inkomster anslå ett större belopp till det statistiska
arbetet än nu vanligen sker. För att rätt bedöma läget bör man emellertid ihågkomma,
att den starka och oafbrutna utveckling, som med statens direkta eller
indirekta hjälp under de sista årtiondena ägt rum inom jordbrukets olika grenar,
för hushållningssällskapen medfört en i hög grad ökad arbetsbörda och i lika
hög grad ökade utgifter. Genom de nya verksamhetsgrenarna hafva sällskapens
inkomster härigenom till stor del blifvit bundna för en lång tid framåt,
i synnerhet som omfattningen af flera sådana verksamhetsgrenar, t. ex. premieringarna
af mindre jordbruk, nötboskap och hästar, bestämmes af förhallanden,
på hvilka sällskapen ej kunna inverka. Sålunda kunna de för jordbruksstatistiken
inom hushållningssällskapen disponibla beloppen icke tillnärmelsevis vara
så stora, som man enbart efter sällskapens tillgångar skulle hafva ansett sig
kunna påräkna.

Med det förslag som kommittén framlagt blir hushållningssällskapens
nuvarande ställning i afseende på jordbruksstatistiken ännu mera olämplig och
otillfredsställande än den hittills varit. Förslaget åsyftar ju nämligen att utan
någon större principiell afvikelse från den svenska jordbruksstatistikens äldre

Hushållni
ngasällskapens
förändrade
ställning.

Statens bidrag
till jordbruksstatistikens
kostnader.

förmer införa så grundliga förändringar i det statistiska arbetets utförande, att resultaten
blifva af en alltigenom annan beskaffenhet än hittills. En reform af detta
slag kan tydligen alls icke genomföras, om hushållningssällskapen behålla den frihet
de hittills åtnjutit i afseende på arbetets utförande. Men om sällskapen
alltså skola komma att underordna sig den ledning som i statistikens intresse
kräfves, blir det å andra sidan ännu mindre lämpligt än nu att låta dem bära
hela den ekonomiska bördan, da staten svårligen kan förbehålla sig en effektiv
kontroll, om den ej samtidigt direkt bidrager till kostnaderna. Framför allt synes
emellertid det nuvarande tillståndets bibehållande i sistnämnda hänseende
af det skälet ej längre kunna ifragasättas, att inom en period af fem år afslutade
lokalundersökningar, som samvetsgrant utföras i enlighet med kommitténs
förslag, komma att medföra så stora kostnader för hushållningssällskapen,
att dessa antagligen ofta icke skulle se sig i stånd att utan skada för
sin öfriga verksamhet utföra det statistiska arbetet. Man skulle då sannolikt
sta inföi ett af de tva alternativen, antingen att sällskapen sökte undandraga
sig åliggandet att insamla uppgifter till jordbruksstatistiken eller ock att de
icke i veikligheten utförde arbetet sa som här föreslagits och som statistikens
bästa ki äf\ ei, utan endast för att nedbringa kostnaderna -— mer eller
mindre fasthölle vid de nuvarande, vanligen långt mindre kostsamma metoderna.
I båda fallen skulle arbetet på jordbruksstatistikens förbättring hafva
varit förgäfves.

Kommitténs förslag gar alltså ut pa en tvåfaldig förändring i hushållningssällskapens
ställning till jordbruksstatistiken. För det första bör insamlandet
af pi imai uppgiftei na till denna statistik blifva ett åliggande för hushållningssällskapen,
hvilket af dem skall utföras i öfverensstämmelse med de föreskrifter
af olika slag som härom kunna komma att utfärdas, och i sammanhang härmed bör
det statistiska ämbetsverket erhålla rätt och plikt att leda och öfvervaka hela
det jordbruksstatistiska arbetet. Samarbetet mellan sällskapen och ämbetsvei
ket måste under dessa förhallanden blifva sa lifligt som möjligt, och kommittén
skall i sammanhang med sitt förslag till central organisation af jordbi
uksstatistiken angifva, huru detta samarbete enligt dess mening med största
fördel kan ordnas.

För det andra bör från statens sida ett bidrag utgå till hushållningssällskapen
för det af dem utförda jordbruksstatistiska arbetet.

Detta bidrag synes emellertid i flera hänseenden böra begränsas, främst
pa sadant sätt att det endast kommer att gälla lokalundersökningarna. De
arliga och månatliga uppgifter, som utanför lokalundersökningarna enligt förslaget
aläggas sällskapen, afvika nämligen icke i någon högre grad från dem
som redan nu lämnas, och da socken- och häradsombuden lika litet i framtiden
som hittills synas böra åtnjuta aflöning, medföra dessa delar af det statistiska
arbetet knappast några utgifter för hushållningssällskapen, när all
bearbetning af uppgifterna öfverflyttas till det statistiska ämbetsverket. En
viss uppmuntran synes emellertid från statens sida böra gifvas åtminstone
mera nitiska ombud, exempelvis genom utdelning af de olika serier af jord -

brukslitteratur, som nu utgifvas af statens verk och som därigenom samtidigt
skulle erhålla en önskvärd spridning.

Hvad därnäst lokalundersökningarna angår, kan det icke vara lämpligt, att
hela kostnaden ens för dem bestrides genom särskildt statsanslag. Jordbruksstatistiken
synes nämligen i så hög grad ligga inom sällskapens verksamhetsfält,
att ett afsevärdt bidrag af sällskapen redan af denna anledning utan tvekan
bör kunna fordras. Bidrag af växlande storlek ha ju ock under många år utgått
för ändamålet, och genom det föreliggande förslaget blifva de betydande
belopp, som hittills åtgått för uppgifternas bearbetning, disponibla för själfva
undersökningen. Visserligen torde de kostnader, som undersökningarna enligt
kommitténs förslag komma att kräfva, sannolikt för hvarje undersökare blifva
större än hushållningssällskapens alla nuvarande utgifter för jordbruksstatistiken.
Emellertid uppgå de nuvarande utgifterna, såsom förut framhållits,
ingalunda till de belopp, som med hänsyn till hushållningssällskapens inkomster
kunde väntas; och därtill kommer, att då lokalundersökningen utföres på
det sätt kommittén föreslagit, utgifterna för jordbruksstatistiken samtidigt
blifva direkta bidrag till främjandet af hushållningssällskapens egentliga syfte,
nämligen höjandet af ortens jordbruk. Lokalundersökaren, vare sig han är jordbrukskonsulent,
landtbrukslärare eller vandringsrättare, sättes nämligen i tillfälle
att vid och genom undersökningen under gynsamma former utöfva en hela länet
omfattande rådgifvande och uppfostrande verksamhet till stort gagn för den
jordbrukande befolkningen, och han förvärfvar själf genom undersökningsarbetet
en inblick i det praktiska jordbrukets former i länet samt en synnerligen
vidsträckt personal- och lokalkännedom, hvilka i hög grad böra komma honom
till nytta för hans öfriga verksamhet i hushållningssällskapets tjänst.
Lokalundersökningarna i sin nya form kunna sålunda sägas i viss mån underlätta
uppnåendet af just det mål för hushållningssällskapens verksamhet, hvilket
statsmakterna velat befordra genom stora anslag till sällskapen i form af
andel i brännvinsmedlen, och redan af detta skäl synes det afgjordt riktigast,
•att undersökningarna delvis bestridas genom dessa medel.

Det särskilda anslag, som under dessa förhållanden bör utgå till hushållningssällskapen
för jordbruksstatistiken, synes böra besställas på det sätt,
att anslagets maximibelopp för hela riket fastställes till eu summa, som
kan beräknas motsvara ungefär hälften af alla sällskapens sammanlagda
utgifter för lokalundersökningarna. Hvarje år bör anslaget af Kungl. Maj:t
på förslag af vederbörande ämbetsverk fördelas på de olika hushållningssällskapen,
hvarvid till grund för fördelningen böra läggas alla på saken inverkande
faktorer, sålunda ej blott antalet själfständiga brukningsdelar och medelkostnaden
för undersökning af hvarje sådan brukningsdel, utan äfven undersökningens
beskaffenhet samt förhållandet mellan undersökningskostnaden och
■sällskapens inkomster af deras andel i brännvinsmedlen.

För att kunna bestämma storleken af det nödiga statsanslaget erfordras
alltså en beräkning af lokalundersökningskostnaderna. Att angifva
kostnaderna för en undersökning, sådan som kommittén tänkt sig den -

samma utförd, är emellertid förenadt med stora svårigheter, icke endast på
grund af den ringa erfarenhet som föreligger angående anordnandet af en sådan
undersökning, utan ock med hänsyn till att de i vårt långsträckta land
vidt skilda lokala förhållandena gifvetvis måste föranleda betydande växlingar
i kostnaderna inom olika hushållningssällskap.

Att härvid lägga till grund de i hög grad växlande uppgifter, som kommittén
angående undersökningskostnaderna erhållit från de olika hushållningssällskapen,
skulle emellertid ej vara lämpligt, då undersökningarna i de flesta fall
icke utförts på det sätt som kommittén nu föreslagit. I stället synes man böra
utgå från kostnaderna i de två sällskap, som anordnat sina undersökningar i
närmaste öfverensstämmelse med det nu föreliggande förslaget, nämligen sällskapen
i Östergötlands och Uppsala län.

För lokalundersökningarna (jämte sammandragets utarbetande) har i Östergötlands
län varit anslaget ett belopp af 1,000 kronor om året. För
detta belopp skola bestridas alla med undersökningen förenade kostnader, äfven
för de förberedande arbetena, hvarigenom ersättningen för undersökarens arbete
och resekostnader tillsammans vanligen kommit att utgöra omkring 800 kronor.
Då antalet för hvarje år undersökta själfständiga brukningsdelar utgjort 1,100—
1,200, kan undersökningen i länet sägas ha betingat en kostnad af 83—91 öre
för hvarje sådan brukningsdel. Härvid bortses alltså från undersökningen af
torp och underlydande lägenheter, hvilken jämförelsevis litet inverkar på
den totala undersökningskostnaden.

I Uppsala län utgår ersättningen för undersökningsarbetet efter andra
grunder. Det ingår där bland den i hushållningssällskapets tjänst anställde
länsagronomens (jordbrukskonsulentens) åligganden att själf eller genom af
honom aflönadt biträde utföra lokalundersökningen, hvartill hänsyn tagits vid
lönens bestämmande. Utom sin lön uppbär han på undersökningsresorna ett
extra arfvode af 6 kronor per förrättningsdag, hvaraf 4 kronor beräknas såsom
dagtraktamente och 2 kronor såsom skjutsersättning. Då lokalundersökningen
under de sista åren utförts af en vikarie för länsagronomen, har undersökaren,
utom det extra arfvodet, af den ordinarie förrättningsmannen erhållit en ytterligare
ersättning af 6 kronor 60 öre per dag, hvarigenom kostnaden för hvarje
undersökningsdag alltså uppgått till 12 kronor 60 öre. Då enligt af länsagronomen
meddelad uppgift antalet per dag undersökta själfständiga brukningsdelar
i regeln varit minst 10, blir kostnaden per brukningsdel i detta län
högst 1 krona 25 öre och vanligen omkring 1 krona — alltså något högre än
i Östergötlands län, i synnerhet som kostnaderna för de förberedande arbetena
ingå i beräkningen i det sistnämnda länet men däremot icke i Uppsala län.

Den skiljaktighet i kostnad, som förefinnes mellan dessa två län, torde bero
på att färre brukningsdelar i Uppsala län medhinnas på en dag, detta närmast
på grund af att lokalundersökningen här är förenad med utöfvande af konsulentverksamhet.
Vid en beräkning af kostnaden för de framtida undersökningarna
öfver hela riket bör märkas, att de efter omständigheterna ganska
betydliga belopp, som exempelvis i Östergötlands län utgå till häradsskrif -

varne såsom lösen och stämpel för utdrag ur mantalslängderna (45 å 70 kronor
hvarje år i det nämnda länet), böra kunna i hög grad nedbringas, emedan någon
annan ersättning för dessa utdrag än en ringa afgift för utskriften ej synes
böra komma i fråga, då här afses ett offentligt ändamål. Något liknande
gäller i viss mån äfven om de stundom ännu större belopp (i Östergötlands
län uppgående till 90 å 200 kronor) som utbetalas till landtmätarne för utdrag
ur ägobeskrifningarna. Under dessa förhållanden synes en beräkning af
1 krona för hvarje själfständig brukningsdel kunna antagas i hufvudsak motsvara
medelkostnaden för riket i dess helhet.

Då nu enligt den officiella statistiken antalet själfständiga brukningsdelar
i riket år 1906 uppgick till 355,361 och enligt kommitténs förslag en femtedel
däraf eller ungefär 71,000 brukningsdelar årligen skulle undersökas, blefve den
årliga kostnaden för lokalundersökningarna öfver hela riket omkring 70,000
kronor. Det årliga direkta anslaget från statens sida bör därför under den
första femårsperioden, då riket första gången undersökes enligt den nya metoden,
sättas till 35,000 kronor.

För följande femårsperioder, då föregående undersöknings resultat utgöra
en synnerligen god grund att bygga på och då därför särskildt landtmätarnes
arbete väsentligt minskas, bör kostnaden kunna antagas blifva lägre.

Det framgår med tillräcklig tydlighet af hvad som här sagts, att kom- Uppgifter
mitténs förslag till nästan alla delar bygger på hushållningssällskapens med- {olastad
verkan för de jordbruksstatistiska uppgifternas anskaffande. Uppgifterna
för Stockholms stad kunna emellertid ej erhållas på detta sätt, emedan hufvudstaden
ej tillhör något hushållningssällskaps område, och sådana uppgifter
ha därför hittills hämtats från Öfverståthållarämbetets femårsberättelser. Ett
direkt anskaffande af dessa uppgifter synes emellertid vara önskligt och torde
ej heller komma att erbjuda några större svårigheter. Kommittén finner sig
emellertid ej böra ingå på denna fråga, utan anser att förslag härom i sammanhang
med genomförandet af jordbruksstatistikens öfriga reformering bör
uppgöras af det statistiska ämbetsverket.

* , *

Grunddragen af kommitténs förslag i afseende på de jordbruksstatistiska
uppgifternas beskaffenhet och sättet för deras insamlande torde härmed vara
angifna. Det framgår af denna redogörelse, att kommittén i princip utgår från
och söker bygga vidare på den grund för Sveriges jordbruksstatistik, som lagts
genom lokalundersökningarna i deras bästa former, men samtidigt föreslår införande
af djupgående förändringar, som åsyfta att af den svenska jordbruksstatistiken
såsom helhet göra något väsentligt annat än den för närvarande är.

Samman fattning.

De sålunda föreslagna ändringarna åsyfta eu grundlig förbättring af insamlingsmetoderna,
hvilken dock till stor del är afsedd att vinnas genom att
de nu inom vissa hushållningssällskap bestående metoderna i olika hänseenden
systematiseras och i sin förbättrade form införas öfver hela riket, hvarigenom
samtidigt full planmässighet och största möjliga likformighet inom jordbruksstatistiken
i landets olika delar kommer till stånd.

Kommitténs förslag går sålunda ut på att lokalundersökningarna alltid
och öfverallt blifva jordbruksstatistikens grundval och att genom dem insamlas
alla i den allmänna jordbruksstatistiken regelbundet ingående uppgifter,
med undantag af skördeuppgifterna, som visserligen enligt majoritetens förslag
upptagas vid undersökningarna, men utan att läggas till grund för den
århga skördestatistiken. De sålunda för jordbruksstatistiken grundläggande
lokalundersökningarna företagas enligt förslaget af för ändamålet särskildt utsedda
personer med största möjliga sakkunskap på jordbrukets område, företrädesvis
jordbrukskonsulenter eller lärare vid landtmanna- och landtbruksskolor,
så vidt möjligt ej mera än två inom hvarje hushållningssällskaps område.
Nominativa uppgifter insamlas angående hvarje särskild brukningsdel,
oberoende af dess storlek och öfriga beskaffenhet, på så sätt att själfständiga
brukningsdelar öfver en viss minimiareal besökas. Hvarje hushållningssällskaps
område indelas i fem sammanhängande distrikt, af hvilka ett årligen
undersökes, så att hela området och såsom följd däraf hela riket blir fullständigt
undersökt under loppet af fem år. Till de vid lokalundersökningen insamlade
uppgifterna komma enligt förslaget fullt själfständiga årliga medeltalsuppgifter
angående skörden per hektar i hvarje socken i riket samt årliga
justeringar af lokalundersökningens uppgifter om åkerjordens användning,
de senare uppgifterna enligt kommitté majoritetens förslag så vidt möjligt fullständiga
och sockenvis afgifna, enligt kommittéminoritetens förslag endast
summariska och afgifna för härad. Därjämte afgifvas rapporter om årsväxten
och skörden månatligen under vegetationsperioden och efter grödans inbärgning
en preliminär berättelse om skörden. De årliga skördeuppgifterna samt enligt
majoritetens förslag äfven de årliga uppgifterna om åkerjordens användning
afgifvas af sockenombud, ett för hvarje socken, årsväxt- och skörderapporterna
under vegetationsperioden och efter skördens inbärgning äfvensom enligt minoritetens
förslag de årliga uppgjfterna om förändringar i åkerjordens användning
lämnas af häradsombud, ett för hvarje härad. Slutligen tillkomma såsom
supplement till och kontroll på detta material uppgifter från utvalda
jordbruk, hvarjämte den hittillsvarande speciella jordbruksstatistiken af olika
slag bibehålies och uppgifterna till mejeristatistiken blifva årliga.

De vid lokalundersökning insamlade uppgifterna införas på frågekort
(blankett 1), ett för hvarje brukningsdel. Sockenombudets uppgifter afgifvas
på blanketter 2 och 3, häradsombudets på blanketter 4 och 5. Alla uppgifter
granskas af hushållningssällskapet och insändas därefter utan hvarje bearbetning
till det statistiska ämbetsverket.

Hushållningssällskapens arbete för jordbruksstatistiken blir en dem obligatoriskt
åliggande skyldighet och utföres under ledning och kontroll af det
statistiska ämbetsverket. För lokalundersökningarnas utförande bidrager
staten under första femårsperioden högst med 35,000 kronor för samtliga under
ett år i riket utförda undersökningar.

Hvad slutligen beträffar omfattningen af de jordbruksstatistiska uppgifterna,
har kommittén ej föreslagit några större förändringar men har i förslaget
till höstens preliminära skörderapport intagit jämväl prisuppgifter.
Förslagets innehåll i denna del framgår i öfrigt af de till betänkandet fogade
blankettförslagen och är i detalj motiveradt i efterföljande afdelning af det
föreliggande betänkandet.

För anskaffandet af uppgifter från Stockholms stad uppgöres förslag af
det statistiska ämbetsverket.

2. Jordbruksstatistikens särskilda delar. Lokalun 0

dersökiiin Utgångspunkten

för lokalundersökningarna är kännedomen om jor- gärna.

dens areal, och tillgången till goda källor härom är tydligen af grundläggan- Särskilda
de betydelse för jordbruksstatistiken. källor.

Såsom en sådan källa märkes till en början kartmaterialet. De kartor som Kartor,
främst komma i betraktande äro de landtmäterikartor och till dem hörande
ägobeskrifningar, hvilka befinna sig i förste landtmätarnes vård i de olika
länens landtmäterikontor samt till stor del äfven i Landtmäteristyrelsens arkiv
i Stockholm, hvarjämte i allmänhet vederbörande ägare eller skifteslag hafva
en kopia i sin ägo. Till dessa landtmäterikartor komma för enskild räkning
af landtmätare eller andra upprättade kartor öfversä rskilda egendomar. Till
denna senare grupp böra äfven flertalet kartor öfver afsöndringar och sämjedelningar
hänföras.

Det sålunda åvägabragta kartmaterialet jämte text lider emellertid af
två olägenheter, dels af svårtillgängligheten, som förhindrar dess medtagande
vid själfva undersökningarna, dels i många fall af kartornas ålder. Materialet
är likväl ofta af stort värde för jordbruksstatistiken och kommer redan nu på
många ställen till användning för lokalundersökningarna.

I betraktande af landtmäterikartornas svårtillgänglighet och brister
måste emellertid ett offentliggjordt och mera modernt ekonomiskt kartverk
vara af mycket stor betydelse för jordbruksstatistiken, såsom äfven med stort
eftertryck har framhållits i alla yttranden och förslag om denna statistik alltsedan
Statistiska kommitténs förslag af år 1856. Sålunda yttrade medicinalrådet
Berg i sitt förslag af år 1861: »För utbildandet af vår jordbruksstatistik
är det —• — af största vikt, att det ekonomiska kartverket bedrifves
med all möjlig skyndsamhet och uteslutande hänsikt till dess viktiga praktiska
syfte och att, så snart därtill hörande undersökningar det medgifva,
jordematriklar för hvarje län utgifvas, upptagande bland annat jordens areal
och klassifikation efter beskaffenheten. Med en efter våra förhållanden så -

binda modifierad kadaster beredes på en gång den säkraste grund och den
lättaste utförbarheten af vår jordbruksstatistik.»

Rikets ekonomiska kartverk, som påbörjades 1859, men utgjorde en fortsättning
af det 1827 grundlagda s. k. sockenkartverket, bygger på landtmäterikartorna
och kompletterar deras uppgifter genom särskilda undersökningar.
Kartorna i det ekonomiska kartverket äro åtföljda af tryckta beskrifningar,
som innehålla uppgifter socken- och häradsvis om hvarje särskild by,
hemman eller själfständig lägenhet — däremot ej för hvarje särskild brukningsdel
på hemmanet. Hemmanens ägovidd specificeras numera i följande
kolumner: byggnadstomter och trädgårdar; åker och annan odlad jord; naturlig
äng; mossar och kärr; skogsmark (hagmarker inräknade); käla berg och
dylika impedimenter; vägar; sjöar och vattendrag. Därjämte förekomma i
beskrifningen rörande de särskilda hemmanen anmärkningar, som ofta kunna
vara af värde för lokalundersökningen. Beskrifningen bygger i första rummet
på jordebokens uppgifter, vederbörligen kompletterade, och återgifver alltså
närmast den kamerala jordfördelningen, som ingalunda alltid öfverensstämmer
med den faktiska fördelningen. Själfva kartan är emellertid ofta uppgjord
i öfverensstämmelse med det senare slaget af fördelning, hvarför karta och
beskrifning icke alltid stämma öfverens. (Jämför skriften »Ekonomiska kartverket.
En kort öfversikt utarbetad inom Kartografiska sällskapet». Stockholm 1908).

Själfva kartorna ha otvifvelaktigt öfverallt betydelse för att orientera undersökaren
i afseende på de olika gårdarnas läge. Enligt af kommittén inhämtade
upplysningar är det uppenbart, att kartverket eller närmast beskrifningarna
till kartorna därjämte i flera län bildat en värdefull utgångspunkt
för själfva undersökningarna, äfven i de fall då dess uppgifter ej i allo kunnat
förenas med de bestående förhallandena. Från andra hall har emellertid
kommittén erfarit, att uppgifterna befunnits i så hög grad afvika från genom
undersökningen konstaterade fakta, att gagnet för det statistiska arbetet varit
ganska ringa. Utan kännedom om hvarje särskildt fall kan man emellertid ej
afgöra, i hvad mån dessa anmärkningar mot kartverket grunda sig på verkliga
brister hos materialet, på faktiska förändringar sedan dess uppi ättande
eller på missförstånd från undersökarnas sida i afseende på innebörden af
de jordbruksenheter, hvilkas areal kartbeskrifningarna afse att angifva.

En stor och otvifvelaktig brist hos det ekonomiska kartverket är emellertid
dels vissa af de förefintliga kartornas ålder, dels och framför allt att
kartverket ännu omfattar endast en ganska ringa del af riket, nämligen något
mer än åtta af mellersta Sveriges län (Stockholms, Uppsala, Södermanlands,
Östergötlands, Älfsborgs, Skaraborgs, Värmlands och Örebro län jämte två
tingslag i Kopparbergs län); för ett af dessa län, nämligen Skaraborgs, är för
öfrigt endast beskrifningen och icke själfva kartan utgifven, enär de lokala
myndigheterna icke befunnits villiga att bekosta dem åliggande utgifvande af
den senare. Därjämte pågår för närvarande kartläggningen af ett nionde
(Västmanlands) län. Slutligen finnas ekonomisk-topografiska kartor öfver en
stor del af Norrbottens län.

Saknaden af ekonomiska kartor för större delen af landet har föranledt
Malmöhus läns hushållningssällskap att i en skrifvelse till Kungl. Maj:t den
29 oktober 1904 anhålla om kartverksarbetets påskyndande. Sällskapet har
härvid bland annat framhållit, att det varit en jämförelsevis lätt sak för sällskapen
i sådana landsdelar, där ekonomiskt kartverk funnits, att åstadkomma
tillförlitliga jordbruksstatistiska uppgifter, men att detta för andra sällskap
trots den bästa vilja varit en nästan absolut omöjlighet till följd af arealuppgifternas
ofullständighet och otillförlitlighet. I yttranden öfver Malmöhus
läns hushållningssällskaps skrifvelse hafva flera af de sällskap, hvilkas områden
ännu ej blifvit kartlagda (särskildt Kalmar läns norra samt Hallands
och Kopparbergs läns hushållningssällskap) med stor styrka framhållit det
ekonomiska kartverkets oumbärlighet såsom förutsättning för tillförlitliga
uppgifter till jordbruksstatistiken.

Då Statsrådet och chefen för Jordbruksdepartementet innevarande år
tillkallat särskilda sakkunnige för att biträda vid utredning af frågan om
fortsatt bearbetande af det ekonomiska kartverket samt hvad därmed står
i samband, skall kommittén ej upptaga denna fråga till närmare behandling,
utan vill endast i likhet med de nämnda hushållningssällskapen
vitsorda, att en tillfredsställande jordbruksstatistik knappast kan tänkas genomförd,
förrän det ekonomiska kartverket utsträckts till hela landet och
samtidigt bragts i ett mot statistikens kraf svarande skick. Under dessa förhållanden
är det tydligen i hög grad af behofvet påkalladt, att vid kartverkets
förestående omorganisation största möjliga hänsyn tages till jordbruksstatistikens
intressen.

En annan betydelsefull källa för jordbruksstatistikens arealuppgifter Jordregister
blir det jordregister, hvars uppläggande enligt beslut af innevarande års riksdag
från och med 1909 års ingång skall påbörjas i alla län, med undantag tills vidare
för Kopparbergs, och som är afsedt att vara afslutadt öfver hela riket
inom fem år från denna tidpunkt.

Jordregistret skall företrädesvis bygga på landtmäterikartornas ägobeskrifningar
och skall för hvarje kameral brukningsdel meddela bland annat dess namn,
mantal och nummer, äfvensom ägovidden och tiden för den landtmäteriförrättning,
vid hvilken fastighetens areal blifvit bestämd. I det förslag till formulärför
jordregistret, som uppgjorts af därtill utsedde kommitterade, är ägovidden fördelad
i inrösningsjord, afrösningsjord och impediment, samt inrösningsjorden
i sin ordning i de tre ägoslagen tomter, åker och dylikt, äng samt odlingsmark.

Då emellertid jordregistrets användbarhet för jordbruksstatistiken skulle väsentligt
minskas, om ej den odlade jorden i registret upptoges skild från
all annan jord och då det dessutom från jordbruksstatistisk synpunkt skulle
erbjuda betydligt intresse att erhålla trädgårdens areal skild från såväl tomternas
som åkerjordens, hemställde Statistiska kommittén till Kungl. Maj:t
den 9 november 1907, att i formuläret till jordregister skulle särskiljas dels
tomter och dylikt, dels trädgård, dels åker och annan odlad jord. Kungl.

Maj:t fann sig dock icke kunna taga hänsyn till denna hemställan, dels eme -

dan densamma icke oväsentligt skulle öka kostnaderna för jordregistret då
arealuppgifterna enligt förslaget endast skulle kunna erhallas genom undersökningar
i delningsbeskrifningarna, men däremot eljest i de flesta fall
kunde hämtas ur sammandragen till dessa — dels emedan den skulle medföra
en ökning af jordregistrets redan förut stora format.

Arealuppgifterna i jordregistret komma därjämte att lida af tva andra olägenheter.
I de fall, då den landtmäteriförrättning hvarpå de skola grunda sig är
af gammalt datum, blifva uppgifterna om de olika ägoslagens areal af ganska ringa
värde för bedömande af det nutida läget, så att i dessa fall endast uppgiften om
egendomens hela areal kommer att erbjuda någon ledning. Ej ens denna uppgift
blir emellertid riktig i afseende på egendomar från hvilka någon afsöndring ägt
rum, ty på grund af 10 § i förordningen angående jordregister bibehålies i detta
fall stamfastighetens ursprungliga areal oförändrad, hvarför dess nuvarande
areal endast kan utrönas genom fråndragning af arealerna för de ofta på olika
blad i jordregistret spridda afsöndringarna. Från rent jordbruksstatistisk synpunkt
kommer slutligen jordregistret att liksom kartverket erbjuda den svårigheten,
att jordbruksenheterna (brukningsdelarna) där ej alltid sammanfalla
med de enheter, med hvilka statistiken bör räkna, hvarjämte slutligen märkes,
att jordregistret ej kommer att taga hänsyn till vissa grupper af lägenheter,
särskildt icke de för lifstid eller för viss tid upplåtna.

Det är tydligt, att jordregistrets användbarhet för jordbruksstatistiska
ändamål blir betydligt ininskadt genom dessa olika förhållanden. I många fall
böra dock uppgifterna om arealen af »tomter, åker och dylikt» komma till stor
nytta, hvarjämte man alltid af registrets uppgifter bör kunna räkna sig till brukningsdelarnes
hela areal. Man synes dessutom äga rätt till förhoppningen, att ur
jordregistret i en framtid skall kunna utveckla sig eu verklig kataster, som
med jämförelsevis korta mellantider revideras och som särskiljer alla olika slag
af jord och möjligen äfven angifver jordens brukningssätt.

Jordregistrets nu nämnda brister gör det emellertid ännu nödvändigai e,
att det ekonomiska kartverket erhåller en för jordbruksstatistiken tillfx edsställande
anordning.

Mantals-och Vid sidan af dessa källor till kännedom om de olika jordbruksenheternas
taxerings- areaj aro mantals- och taxeringslängderna af stor vikt för lokalundersökningan?
81 ärna, emedan de — eller endera af dem — dels innehålla uppgifter om ägare
och brukare vid tiden för undersökningen, dels särskildt upptaga torp. Beträffande
lägenheter torde emellertid dessa källor ofta i likhet med det blifvande
jordregistret lida af betydlig ofullständighet.

Innebörden Ett klargörande af växlingarna i det för jordbruksstatistiken grundlagafetbb9ruk-
gande begreppet brukningsdel är af vikt icke blott för en riktig uppfattning
Pningsdcl. af de statistiska resultatens innebörd, utan icke mindre for ett tillfredsställande
utförande af själfva det statistiska undersökningsarbetet, såsom bland
annat framgår af en af fil- lic. Nils Wohlin utgifven uppsats, benämnd »Jord.
delningsväsendet och statistiken» (Ekonomisk tidskrift 1907).

Den jordbruksstatistik hvarom här närmast är fråga afser jordbrukets
produktion, och denna statistik måste följaktligen såsom jordbruksenhet
eller brukningsdel beteckna hvarje jordbruk, som i afseende på driften utgör
ett enda företag och som alltså äger gemensamt skiftesbruk, gemensam kreatursbesättning,
gemensamma byggnader o. s. v. Endast genom ett sådant
betraktelsesätt blir det möjligt att erhålla fasta hållpunkter för exempelvis
jämförelser mellan jordbruk af olika storlek i afseende på driftens beskaffenhet.
En brukningsdel af detta slag är alltid ett i hufvudsak sammanhängande jordområde,
men har ingalunda alltid någon varaktig karaktär, då ett område, som af
e n ägare brukas under ett, under en följande ägare kan delas på två skilda
bruk, med skilda kreatursbesättningar och byggnader. Brukningsdelar i denna
mening ha följaktligen ingen rättslig eller kameral tillvaro, utan kunna
bestå af ett flertal till namnet och i jordebok samt jordregister skilda fastigheter.
Å andra sidan utgör icke all på en ägare samlad jord en brukningsdel, utan
endast så mycket af denna jord som bildar en produktionsenhet, sålunda exempelvis
icke en hufvudgärd med underlydande torp eller egendomar med
samma ägare i skilda delar af en socken.

Vid sidan af dessa faktiska brukningsdelar, med hvilka statistiken öfver
jordbrukets produktion har att räkna, måste man emellertid taga hänsyn
till de rättsliga eller kamerala brukningsdelarna, särskildt af det skäl, att dessa
och icke de faktiska brukningsdelarna äro angifna i några af de handlingar,
som utgöra jordbruksstatistikens viktigaste källor, framför allt jordregistret
samt mantals- och taxeringslängderna, hvilka torde komma att grunda sig på
jordregistret. Båda dessa slag af källor bygga på den uppdelning, som skett
på rättslig eller lagbestämd väg, men de förete sinsemellan vissa olikheter.
Jordregistret, hvilket endast kommer att taga hänsyn till den uppdelning som
skett genom landtmäteriförrättning eller fastställd afsöndring, betraktar såsom
enhet hvarje genom sådan åtgärd tillkommen jordbruksfastighet och kommer
därför icke att angifva vare sig den sammanslagning af en gång skilda fastigheter,
som senare kan hafva ägt rum, eller den klyfning af fastigheter, hvilken
genomförts utan landtmäteriförrättning genom s. k. sämjedelning. Ur mantals-
och taxeringslängderna torde man däremot kunna få uppgift om sådana
fall, då fastighet skiftats utan landtmäteriförrättning, liksom då skilda delar
af jordeboksenheter samlats på en ägares hand. Båda slagen af källor komma
som regel att förete en starkare uppdelning än den jordbruksstatistiken har
att räkna med. Detta är uppenbarligen en fördel från den synpunkten, att
man vid en undersökning med ledning af dessa två källor vanligen ej behöfver
befara att förbigå några faktiska brukningsdelar, dock med undantag af
de i båda källorna endast ofullständigt redovisade lägenheterna.

Det är tydligen af stor vikt, att noggrann hänsyn tages till dessa invecklade
förhållanden vid begagnande af de olika källorna för det jordbruksstatistiska
arbetet.

2021

Lokalundersökningarnas
praktiska
utförande.

Till det förslag beträffande lokalundersökningarna, hvilket meddelats i
föregående afdelning af det föreliggande betänkandet, fogas här en detaljerad
redogörelse för vissa frågor i sammanhang med lokalundersökningarnas praktiska
utförande.

Undersök- Då hushållningssällskapens områden på sätt förut (sid. 67) angifvits upp “inden™rl

<lelas 1 fem un(iersökningsområden, af hvilka ett årligen undersökes, böra dessa
områden erhålla det omfång, att undersökningen af hvart och ett såvidt möjligt
krafvel- ungefär lika lång tid. Vid uppdelningen bör tillses, att en socken
aldrig och ett härad ej onödigtvis delas på två undersökningsområden,
hvarjämte den första gången verkställda uppdelningen bör anordnas med hänsyn
tagen till att lokalundersökningen såvidt möjligt ej på något ställe äger
rum, förrän jordregistret för orten blifvit tillgängligt.

Förberedande Innan lokalundersökningen för året börjar, bör densamma förberedas gearbeten.
nom insamlande af alla sådana uppgifter, för hvilka källor på förhand finnas
tillgängliga, utan hänsyn till att dessa uppgifter sedan måste kontrolleras
vid själfva besöken. En del af dessa förberedelser äro nödvändiga för att
tillförsäkra undersökningen fullständighet och planmässighet, medan en annan
del däraf åsyftar att förskaffa undersökaren material att på stället bedöma
tillförlitligheten af brukarnes egna uppgifter.

För ändamålet bör häradsskrifvaren i vederbörande fögderi mot en ersättning,
som ej torde behöfva uppgå till högre belopp än ersättning för själfva
utskriften, meddela utdrag ur mantals- och taxeringslängderna för hvarje
socken som skall undersökas. Detta utdrag skall innehålla uppgift om hvarje
hemmans eller lägenhets namn, mantal, jordnatur och nummer i jordregistret
samt om ägarens och brukarens namn.

Vidare böra anskaffas utdrag ur jordregistret för vederbörande socknar, med
uppgifter angående ägovidden samt landtmäteriförrättningens datum. Jordregistrets
beskaffenhet medför emellertid, att detta utdrag ej kan blifva en enkel
afskrift af ifrågavarande kolumner i detsamma. I utdraget böra dels
på ett ställe sammanföras alla i jordregistret skilda brukningsdelar, som i
mantals- eller taxeringslängden äro sammanförda till en, dels upplysas om
de fall, då jordregistret upptager såsom en brukningstid hvad som i de af
häradsskrifvaren förda längderna upptages såsom flera, dels slutligen afsöndringarnas
areal öfverallt, där så ske kali, fråndragas den i registret för stamfastigheten
upptagna arealen. Första gången lokalundersökning i ett område
äger rum, måste utdraget omfatta, alla brukningsdelar. När ett område
en gång blifvit undersökt, får man däremot i de flesta fall genom
den sista undersökningens uppgifter den bästa utgångspunkten för
en kännedom om brukningsdelarnas beskaffenhet och areal, hvarför utdragen
ur jordregistret då kunna inskränkas till att gälla sådana egendomar som
sedan föregående undersökning varit föremål för landtmäteriförrättning eller
något slag af afsöndring. Huru detaljerad! ägovidden i utdraget bör specificeras,
beror åter på åldern af uppgifterna för de olika brukningsdelarna. I de

fall, då landtmäteriförrättningen ligger långt tillbaka i tiden, kan vanligen endast
uppgiften om hela ägovidden erbjuda intresse, i synnerhet om tillförlitliga
nyare uppgifter i ekonomiska kartverket eller på andra ställen kunna erhållas,
medan i vissa andra fall hvarje arealuppgift i registret synes böra meddelas
i utdraget.

Då utdragen ur jordregistret i så hög grad måste afpassas efter omständigheterna,
skulle det otvifvelaktigt i många fall vara fördelaktigast, om lokalundersökaren
själf verkställde utdragen, i synnerhet som han därigenom
skulle erhålla en god inblick i jorddelningens tillstånd inom de socknar, som
skola undersökas.

Jämte dessa uppgifter bör lokalundersökaren tillgodogöra sig öfriga källor,
såsom kartor med beskrifningar samt taxeringslängder. Sedan ett område
en gång undersökts efter d.en nya metoden, blir emellertid, såsom nyss antyddes,
den senast afslutade undersökningen en bättre utgångspunkt för arbetet
än de flesta uppgifter i öfriga källor. Det statistiska ämbetsverket bör
därför i god tid tillställa hushållningssällskapen senaste undersöknings uppgifter
för de områden som ånyo skola undersökas, hvarefter dessa uppgifter
böra läggas till grund för arbetet på den nya undersökningen. 1 hvilken form
uppgifterna af ämbetsverket tillställas sällskapen är af jämförelsevis mindre
vikt. Under förutsättning att i ämbetsverket upprättas en fullständig afskrift
af hvarje lokalundersöknings uppgifter, hvartill kommittén i det följande
framlägger förslag, synas emellertid flera skäl tala för att återställa till hushushållningssällskapen
de granskade och rättade orginalkorten från föregående
undersökning, gifvetvis under förutsättning att de efter undersökningens afsilande
få åtfölja de vid densamma ifyllda nya korten till det statistiska
ämbetsverket. Dels inbespares härigenom för ämbetsverket upprättandet af
en särskild afskrift, dels och framför allt kunna korten — hvart och ett förenadt
med det nya, af undersökaren upprättade kortet för samma brukningsdel
— med större fördel än något slags lista af undersökaren medföras och användas
som kontroll på de nyinsamlade uppgifterna samt sedermera i ämbetsverket
betydligt underlätta dessas granskning.

Det torde enligt kommitténs mening vara lämpligt, att utdragen ur mantalslängd
och jordregister —eller möjligen i den senares ställe förefintliga beskrifningar
till Ekonomiska kartverket — göras på en gemensam blankett. Denna
skulle alltså i första rummet tjäna såsom en lätthandterlig lista på befintliga
brukningsdelar och därför, jämte Ekonomiska kartverket för området och uppgifterna
från föregående undersökning, medföras på undersökningsresan, men
den skulle därjämte utgöra kontrollista och i denna egenskap efter slutad undersökning
åtfölja materialet till, det statistiska ämbetsverket. Kommittén
har dock ej ansett sig böra uppgöra formulär till denna blankett, då densamma
måste erhålla ganska olika uppställning vid den första undersökningen och
vid de därpå följande.

Hufvudsyftet med det förberedande arbetet är emellertid ej ifyllandet af
denna blankett, utan upprättandet af särskildt frågekort för hvarje bruknings -

100

del. Frågekorten höra härvid efter de förut nämnda källorna ifyllas med uppgifter
angående hushållningssällskapets, socknens, gårdens, ägarens och brukarens
namn, mantalet, numret i jordregistret och taxeringsvärdet. Härvid
komma visserligen på grund af mantalslängdens och jordregistrets uppställning
flera kort stundom att ifyllas för sådana gårdar som äro sammansatta af kameralt
skilda brukningsdelar, men detta synes vara en mindre väsentlig olägenhet,
då,det på detta stadium hufvudsakligen gäller att så vidt möjligt förhindra,
att någon ekonomiskt själfständig brukningsdel vid undersökningen blir
förbigången. Frågekorten böra förses med fortlöpande nummer i öfverensstämmelse
med den numrering som införts på den nyss berörda, såsom
kontrollista tjänande blanketten. De sålunda delvis ifyllda frågekorten böra
inhäftas i triopärmar, en eller flera för hvarje socken.

Före början af lokalundersökarens resa uppgöres en resplan, och meddelande
om tiden för besöken på olika orter sprides på lämpligt sätt.

Utsändande I vissa fall, beroende på omständigheterna, skulle det sannolikt vara
SÄ WS-lte* *« mera direkt i större eller mindre utsträckning förbereda intresserade
jordbrukare på undersökningen, genom att sätta sockenombuden i tillfälle
att till sådana jordbrukare på förhand öfverlämna frågekort, som endast skulle
vara ifyllda med gårdens, ägarens och brukarens namn. Ändamålet härmed skulle
vara att sätta personer med tillräckligt intresse för saken i tillfälle att på förhand
öfverväga de uppställda frågorna och eventuellt försöksvis ifylla korten.
Det synes nämligen i många fall vara önskligt att bereda de tillfrågade ett
dylikt tillfälle till eftertanke och till efterforskningar i de kartor och framför
allt i de’ anteckningar eller räkenskaper, som kunna finnas i deras ägo,
emedan fara eljest uppstår, att brukarna antingen vid själfva besöket begära
ett uppskof, som ej kan komma i fråga, eller ock — såsom faktiskt
understundom sker för närvarande — underlåta att draga nytta af ett förefintligt
värdefullt material. Däremot böra aldrig — i detta lika litet som i
andra fall — i strid med lokalundersökningarnas grundregel godtagas uppgifter
som lämnats utan lokalundersökarens effektiva ledning och kontroll. Undersökaren
bör därför vid besök på gården ej använda de eventuellt ifyllda
uppgifterna på annat sätt än de uppgifter han eljest muntligen erhåller, utan
han bör i detta fall liksom eljest själf införa alla uppgifter på det af honom
medförda, i triopärm inhäftade kortet för gården, hvarefter det på förhand
utsända kortet bör förstöras.

Lokalunder- Huru lokalundersökaren vid sin resa bör gå till väga, torde i hufvudsak
s8kfarande!8r’vara klart af det föregående. Några detaljer torde dock här böra tilläggas.

Kort, ifyllda med namn på gårdar som brukas i sambruk med en annan
gård och därför tillsammans med denna utgöra en ekonomisk brukningsdel,
förses med anteckning om numret på det kort, hvarpå uppgifterna för hela
brukningsdel en äro införda, och lämnas i öfrigt blanka, men förstöras ej, utan
åtfölja det öfriga materialet till det- statistiska ämbetsverket.

Emedan lägenheter, som uppstått genom af Konungens befallningshafvande
icke fastställd afsöndring eller som upplåtits på lifstid eller på viss tid,

101

icke fullständigt äro upptagna i några förteckningar, kräfves särskild uppmärksamhet
från undersökarens sida för att hindra att de förbigås. Undersökaren
måste äfven tillse, att alla bostadslägenheter, villor, fabriker o. s. v.,
där kreatur hållas, blifva medtagna, och bör ej heller underlåta att lämna uppgift
om nedlagda gårdar, då deras förekomst kan vara af stor betydelse.

Uppgifternas tillförlitlighet är icke blott, såsom i det föregående framhållits,
beroende af att gårdarna besökts, utan äfven af att vid besöken på gårdarna
uppgifter inhämtats från brukarne eller förvaltarne och icke af tjänare
eller andra med driftens ledning mindre förtrogna personer. Endast i nödfall
synes därför undersökaren böra nöja sig med uppgifter från andra än brukarne
själfva. För att man i dessa olika hänseenden vid bearbetningen skall
kunna bedöma uppgifternas beskaffenhet, bör på vederbörligt ställe i blanketten
för hvarje gård anmärkas, om gården besökts eller icke samt när och af
hvem uppgift lämnats.

Den på de flesta ställen djupt rotade misstron mot statistiken såsom afsedd
att tjäna skattesyften bör, såsom förut anmärkts, kunna väntas till stor
del försvinna, då undersökarna blifva konsulenter och landtbrukslärare. Förhållandet
är emellertid, att taxeringsmyndigheter vid vissa tillfällen faktiskt
sökt begagna sig af de nuvarande jordbruksstatistiska primäruppgifterna i de
fall, då dessa gällt namngifna brukningsdelar. Under förutsättning att det på
kommitténs förslag af innevarande års riksdag utan meningsskiljaktighet såsom
hvilande antagna tillägget till Tryckfrihetsförordningens 2 § 4 mom. blir
definitivt antaget vid nästa riksdag, komma emellertid för officiell statistik
lämnade uppgifter i alla erforderliga fall att undandragas offentligheten, och
hvarje berättigad anledning till misstro af den nämnda anledningen är därmed
undanröjd. Lokalundersökaren bör alltid vid behof fästa uppmärksamheten
härpå, och för att gifva stöd åt hans framställning i detta hänseende
har öfverst på blankett 1 intagits följande hänvisning: »Å denna blankett

meddelade uppgifter få endast användas för statistiska ändamål. De komma
därför aldrig att begagnas för taxering eller beskattning och ej heller att
offentliggöras annat än i summor för socknen som helhet.»

Lokalundersökningen bör äga rum under månaderna juni, juli och Tiden för un
augusti. Skulle tre månader icke utgöra tillräcklig tid, kan
börja i maj, men under inga förhållanden bör den utsträckas ti
gusti månads utgång, dels emedan de nya arealuppgifterna behöfvas för ut- sändande,
arbetandet af de olika jordbruksstatistiska publikationerna, dels emedan
flertalet uppgifter lämpligast kunna insamlas under sommarmånaderna. Då
kreatursuppgifterna på förut (sid. 73) angifna skäl böra gälla en viss tidpunkt,
torde tidpunkten under dessa förhållanden böra sättas till den 1 juni; äfven
i de undantagsfall, då undersökningen börjar i maj, synes det ej vara alltför
svårt att angifva det ungefärliga kreatursantalet sådant det kommer att blifva
den 1 juni. Alla uppgifter insändas efter vederbörlig granskning inom hushållningssällskapet
före september månads utgång till det statistiska ämbetsverket.

undersökningen dersökningen
° och för upp1
tiden efter au- gifternas in -

102

^dersöknin uPP8^ter som skola insamlas genom lokalundersökning äro till en

gen på fri- början de på frågekortet (blankett 1) upptagna. Dessa gälla fyra hufvud9<lamlade''
£ruPPer frag°r: 1) egendomens hela areal, 2) den odlade jordens använduppgifter.
ning samt utsädet och skörden, 3) kreatursstocken, 4) allmänna ekonomiska
och rättsliga förhållanden.

Uppgifter om j afseende på specifikationen af uppgifterna om egendomens hela areal
klia''hela0 (utan vatten) har kommittén till alla delar följt det af ämbetsverken framareal.
lagda förslaget och i likhet med dessa icke ansett sig kunna tillstyrka den af
Malmöhus läns hushållningssällskap föreslagna, mycket längre gående uppdelningen.
I den mån dessa uppgifter gälla den icke odlade jorden, tillhöra de
jordbruksstatistikens mest periferiska delar, och då därtill kommer, att anskaffandet
af uppgifterna äfven i deras nu föreslagna kortfattade form erbjuder
mycket stora svårigheter, om ej ett jämförelsevis nytt kartmaterial finnes att
tillgå, synes någon ytterligare uppdelning ej böra komma i fråga. Uppgifterna
om »naturlig äng», »skogs- och hagmark» samt »öfrig mark» synas i hufvudsak
kunna byggas på befintligt kartmaterial äfvensom på jordregistret, för så
vidt däri förekommande uppgifter härstamma från en jämförelsevis ny undersökning
och i den män de låta sig förenas med de vid lokalundersökningen
insamlade uppgifterna om den odlade jordens vidd.

Under afdelningen om egendomens hela areal äfo på frågekortet äfven
intagna uppgifter om nyodlingar under den senaste femårsperioden, om hela
den täckdikade arealen och om dels till torfströ, dels till bränntorf begagnade
torfmossar. Uppgiften om nyodlingar ingår icke enligt något af de till
kommittén remitterade förslagen bland de vid undersökningen insamlade, utan
endast bland de årliga uppgifterna, men kommittén har ansett en sådan revision
af de årliga uppgifterna, som i alla öfriga hänseenden företages vid lokalundersökningen,
vara i hög grad af behofvet påkallad äfven beträffande nyodlingarna.
I afseende på täckdikning har kommittén följt ämbetsverkens förslag
att upptaga hela den täckdikade arealen i stället för den inom en viss
period nytäckdikade. Begagnade torfmossar, som enligt ämbetsverkens förslag
skulle redovisas för socknen som helhet, har kommittén i likhet med Malmöhus
läns hushållningssällskap ansett utan svårighet kunna uppgiftvas för hvarje
brukningsdel vid hvilken mossar brukas, men har i öfrigt företagit några ändringar
i sällskapets förslag i denna punkt.

Den andra gruppen uppgifter gäller den odlade jordens användning för
alla olika växtslag samt utsädet, dels i kilogram per hektar och dels i totalkvantitet,
samt föregående års skörd af olika växtslag, i totalkvantitet.

I afseende på utsädessiffrorna märkas härvid de två viktiga afvikelserna från
Malmöhus läns hushållningssällskaps och ämbetsverkens förslag, att uppgifterna
meddelas för hvarje brukningsdel, ej blott i medeltal för socknen, samt att de
ej blott gälla utsädet per ytenhet, utan äfven hela utsädet. Genom denna
senare anordning blifva utsädessiffrorna bland annat en värdefull kontroll på
arealsiffrorna, i det att den svåråtkomliga uppgiften om arealens användning
utgör kvoten af den totala utsädesmängden, som jordbrukaren vanligen torde

Uppgifter om
den odlade
jordens användning

samt ntsäde
och skörd.

103

känna jämförelsevis val, dividerad med siffran för utsädesmängden per ytenhet,
som i regeln ej mycket växlar inom samma socken. Om skördeuppgifterna
är taladt i det föregående (sid. 69—71).

De upptagna växtslagen äro af naturliga skäl desamma för arealens användning
och skörden samt äfven för utsädet, i den mån uppgifter därom kunna
komma i fråga. I detta hänseende har kommittén i hufvudsak följt ämbetsverkens
förslag, dock med några mindre väsentliga ändringar. Lin, hampa,
bohvete och tobak äro sålunda ej uttryckligen angifna, då deras odling är begränsad
till vissa trakter, men i stället förekomma prickrader för ej upptagna
växtslag, så att alla växtslag i hvarje fall kunna upptagas och arealen åkerjord
följaktligen blir riktigt angifven. Uttrycket »andra rotfrukter» har utbytts
mot det mera tydliga »foderrotfrukter». 1 afseende på hö och andra växtslag
för foder ha vissa omflyttningar företagits i syfte att ställa alla dessa växtslag
bredvid hvarandra på kortet, hvarjämte intagits uppgift om ej blott skörden
från, utan äfven arealen för naturlig äng använd för slåtter, det sistnämnda
— i likhet med alla andra upptagna arealuppgifter — i syfte att möjliggöra en
beräkning af hela höskörden med ledning af de årliga uppgifterna om skörden
per ytenhet. Slutligen har tillkommit en rad för helt och hållet obrukad åkerjord,
af det skäl att det stundom förekommer, att åkerjord på grund af vanvård
eller andra skäl ligger obrukad utan att kunna betraktas såsom träda.

I afseende på de små icke besökta brukningsdelarna med mindre än en
hektar åkerjord torde uppgifter om åkerarealens användning, utsädet och
skörden endast med svårighet kunna exakt angifvas för hvarje brukningsdel,
hvarför lokalundersökaren i dessa fall bör vara berättigad att utelämna uppgifterna
och i stället bör meddela uppgifter om odlingen på sådana brukningsdelar
för socknen som helhet.

Beträffande uppdelningen i olika kreatursslag har kommittén följt ämbetsverkens
förslag med endast två undantag, nämligen dels att hingstar på högst
tre år förts till unghästar, hvarigenom tillgodosetts Malmöhus läns hushållningssällskaps
yrkande på särskiljande af afvelsdjuren, dels att — i likhet med
Malmöhus läns hushållningssällskaps förslag — killingarna skilts från getterna,
i öfverensstämmelse med uppdelningen af de öfriga djurslagen. Därjämte har
intagits fakultativ uppgift om medelmjölkning per ko och år. Det skulle obestridligen
vara af stort intresse att erhålla mera utförliga uppgifter om de olika till boskapsskötseln
hörande frågorna om kreaturens ålder och öfriga beskaffenhet, såsom
om kreatursraserna, samt om afsättningen af ladugårdsprodukter, om
andelsverksamheten o. dyl. Några jämförelsevis enkla frågor af detta slag upptogos
på frågekorten vid den af kommittén under sommaren 1907 företagna
försöksräkningen af kreatur i fyra socknar af Östergötlands län, men blefvo
i motsats till frågorna om kreatursantalet till stor del alls icke och i öfrigt ganska
otillfredsställande besvarade (se bilaga 6 till föreliggande betänkande).
Man torde häraf kunna sluta, att uppgifter af detta slag i trakter utan kontrollföreningar
och utvecklad andelsverksamhet skulle i rätt hög grad försvåra

Uppgifter om
kreaturs;» rita
let.

104

Allmänna
uppgifter om
brnkningsdelens
ekonomiska
och
rättsliga förhållanden.

lokalundersökningarna, hvarför uppgifterna torde böra hänvisas till specialundersökningar.

Uppgifterna om jordegendomarnas ekonomi och rättsförhållanden blifva
enligt kommitténs förslag betydligt noggrannare och fullständigare än de
hittills varit. I sig själfva äro de visserligen äfven enligt förslaget ganska knapphändiga,
men detta synes tills vidare ej kunna undvikas, då man ej kan
betunga undersökningarna med detaljerade uppgifter af detta slag, så länge
de grundläggande uppgifterna om produktionen erbjuda så stora svårigheter
som förhållandet är.

Brukningsdelens beteckning såsom gård, torp eller lägenhet angifver
i någon mån dess kamerala karaktär, äfven om »torp» är ett uttryck med
något växlande innebörd och lägenhetens upplåtelseform ej framgår af undersökningen.
Emellertid erhålles genom undersökningen kännedom om, huruvida
brukningsdelen brukas af sin ägare eller af särskild brukare, genom att,
där särskild brukare finnes, bådas namn upptagas på kortet; och som förut
visats tillåter detta en uppdelning af materialet från flera synpunkter, särskilt
till belysning af frågan om bolagens jord. Frågan om en koncentration
af jordbruket i rättslig mening (latifundiebildning), d. v. s. om samlande på
en hand af äganderätten till stora jordkomplexer — frånsedt om dessa
komplexer brukas under ett eller ej — kan däremot endast med stor svårighet
belysas genom uppgifterna om ägarens namn, emedan de på en hand
samlade egendomarna kunna ligga inom under olika år undersökta distrikt
och dessutom olika ägare med samma namn knappast alltid kunna skiljas
från hvarandra. En fullt tillfredsställande undersökning af denna viktiga
fråga torde därför endast kunna verkställas på grundval af själfdeklarationsuppgifterna,
under förutsättning att dessa göras tillgängliga för statistisk bearbetning.
Ett viktigt bidrag till kännedomen om egendomens ekonomi är
den på kortet intagna uppgiften om taxeringsvärdet, med särskiljande af
jordbruksfastighet och annan fastighet samt med angifvande af den senares
beskaffenhet. Slutligen vinnes genom upptagande af brukningsdelens mantal
och nummer i jordregistret möjlighet att äfven efter förändringar i de
faktiska brukningsdelarnas omfång och kamerala sammansättning identifiera
de egendomar uppgifterna gälla och följaktligen äfven att sammanställa
lokalundersökningarnas resultat med andra uppgifter af ekonomisk eller kameral
natur, hvilka kunna komma att insamlas beträffande de olika undersökta
brukningsdelarna. Däremot måste frågorna om arbetsstyrka och dagsverken,
åbyggnader, maskiner och redskap, skuldsättning o. s. v. förläggas
dels till de årliga undersökningarna af utvalda jordbruk och dels till särskilda
undersökningar.

I afseende på frågekorten har lokalundersökaren efter uppgifternas insamlande
som regel ej andra skyldigheter än att öfverlämna korten till hushållningssällskapet.
Därjämte bör han dock enligt kommittémajoritetens förslag
sammanräkna och till vederbörande sockenombud öfverlämna uppgifterna om
åkerarealens användning i de socknar, som undersökts under juni månad

105

eller tidigare, för att af ombuden införas på den af dem senast 1 juli insända
blankett 2.

Under sitt arbete på att insamla uppgifter från de olika brukningsdelarna Lokalunder -

förvärfvar emellertid lokalundersökaren otvifvelaktigt alltid insikter af mycket
stort värde angående jordbrukets allmänna beskaffenhet i de af honom
undersökta socknarna. Dessa insikter skola komma statistiken till godo genom
den berättelse lokalundersökaren bör afgifva angående resultaten af sin undersökning.

Bland de frågor, som böra behandlas i denna berättelse, märkas till en
början flera viktiga uppgifter, hvilka under rubriken »Upplysningar» äro intagna
såväl i den nuvarande blanketten som i de af Malmöhus läns hushållningssällskap
och ämbetsverken föreslagna och som ej rimligtvis kunna lämnas
för hvarje brukningsdel. Det torde emellertid vara lämpligt att i flera hänseenden
sträcka sina fordringar längre än till uppgifter af detta slag. Då lokalundersökningarna
utgöra ett i viss mån enastående tillfälle att i detalj genom
personlig iakttagelse studera jordbruket öfver hela landet, ligger det nämligen
enligt kommitténs mening vikt uppå, att äfven sådana erfarenheter som icke
kunna bringas i statistisk form så troget som möjligt meddelas i lokalundersökarens
berättelse. Den tanke på beskrifningar af hela landet, som allmänt
föresväfvade 1700-talets och det begynnande 1800-talets statsekonomer och
som — visserligen i ringa utsträckning — bragtes till utförande af Landtbruksakademien
särskildt under de första årtiondena af dess tillvaro, för att långt
senare i förenklad form upptagas af Värmlands läns hushållningssällskap,
skulle i detta fall med största fördel kunna återupplifvas; och den gräns som
ofta uppstår mellan siffermässiga och mera deskriptiva uppgifter — till skada
för båda — skulle därigenom i detta fall blifva undanröjd. För lokalundersökaren
själf bör en redogörelse af detta slag erbjuda särskildt intresse, då
den företrädesvis kommer att röra sig på områden, åt hvilka hans verksamhet
såsom konsulent eller landtbrukslärare är ägnad.

Lokalundersökarens berättelse bör därjämte äfven tjäna vissa rent statistiska
syften. Det är nämligen af största vikt för statistiken under åren mellan
lokalundersökningarna, att man erhåller en så exakt kännedom som möjligt
därom, huruvida undersökningsåret i alla hänseenden varit normalt
eller om någon del af uppgifterna från undersökningen bero på abnorma d. v. s.
för året egenartade förhållanden äfvensom, för den händelse det sistnämnda varit
fallet, hurudana förhållandena äro under normala år. Det är tydligen endast
under förutsättning af en sådan kännedom som man kan taga lokalundersökningsuppgifterna
till utgångspunkt för årliga uppgifter. Slutligen är det för
det statistiska ämbetsverket af stor vikt att erhålla fullständiga upplysningar
om förfaringssättet vid uppgifternas insamlande, hvarvid ämbetsverket i berättelsen
jämväl erhåller en mätare på undersökarens lämplighet för uppdraget.

De uppgifter, som sålunda skola ingå i lokalundersökarens berättelse, hvarken
kunna eller böra här fullständigt specificeras, då de alltid måste afpassas

sötiareng

berättelse.

106

efter de växlande faktiska förhållandena. Följande uppgifter synas emellertid
mer eller mindre regelbundet böra förekomma däri, nämligen angående:
det i allmänhet använda brukningssättet (växelbrukets karaktär o. s. v.);
blandsädens vanliga sammansättning;

jorddelningens allmänna ställning i socknen, förekomsten och beskaffenheten
af små brukningsdelar (arbetarlägenheter eller småbruk o. s. v.), egnahemslånerörelsens
utveckling;

den på de små brukningsdelarna vanligen förekommande odlingen;
former för äganderätt och besittning;
torpens ställning och utveckling;
husslöjden och andra binäringar;

i hvilka hänseenden och j hvilken utsträckning (såvidt möjligt procentiskt
angifvet) kreatursstocken, åkerjordens användning och andra förhållanden
vid undersökningen skilja sig från det normala samt orsakerna till afvikelserna;

lokalundersökningens allmänna gång genom socknen, beskaffenheten af
kartor och andra källor, frågekortens eventuella utsändande på förhand och
resultaten häraf, jordbrukarnes vilja och förmåga att lämna tillförlitliga uppgifter,
tillvaron af räkenskaper på gårdar af olika slag, anledningen till att
vissa brukningsdelar icke besökts, tillförlitligheten af uppgifterna från icke
besökta brukningsdelar o. s. v.

Instruktion Det framgår af hela redogörelsen för huruledes lokalundersökningarna en f°dersöka

kommitténs förslag böra försiggå, att en utförlig och detaljerad instruktion

ren. för lokalundersökaren utgör en nödvändig förutsättning för förslagets genomförande.
Härvid kräfver uppenbarligen jordbruksstatistikens likformighet öfver hela
riket, att instruktionen så långt som möjligt blir likartad i alla län; men å andra
sidan äro afvikelserna mellan naturförhållandena i olika delar af landet så stora,
att man knappast kan undgå att uppgöra särskild instruktion för undersökningarna
inom hvarje hushållningssällskaps område. Då många till lokalundersökningen
hörande frågor ej kunna definitivt lösas, förrän erfarenhet vunnits genom
den första undersökningen af hela riket, torde instruktionerna till en början fastställas
endast för den första femårsperioden. Instruktionerna böra i öfverensstämmelse
med det af kommittén här framlagda förslaget till arbetets ordnande
utarbetas och fastställas af det statistiska ämbetsverket efter samråd
med ombud för de olika sällskapen.

Det torde äfven vara af vikt, att undersökaren erhåller en från alla
synpunkter tillräckligt utförlig reduktionstabell till hjälp vid sitt arbete.

Årliga uppgifter.

Uppgifter
om den odlade
jordens
användning.

Beträffande de årliga uppgifterna om den odlade jordens användning för
olika växtslag föreligga, såsom af det föregående framgår, två förslag, i det att
kommitténs flertal ansett dessa uppgifter böra afgifvas af sockenombuden och

107

alltså sockenvis samt gälla arealen för olika växtslag i absoluta tal (enligt blankett
2), medan kommitténs mindretal ansett uppgifterna böra afgifvas häradsvis
af häradsombuden (enligt blankett 4) och inskränkas till absoluta tal beträffande
nyodlingarna och procenttal beträffande rubbningar i den vanliga växtföljden.
Det senare förslaget torde ej behöfva utföras närmare än som skett
i det föregående, hvilket däremot är fallet med det förra förslaget.

Kommittémajoritetens förslag går ut på följande anordning.

Under loppet af april månad utsänder det statistiska ämbetsverket direkt
till samtliga sockenombud ett delvis ifylldt och flera icke ifyllda exemplar af
blankett 2. Det på förhand delvis ifyllda exemplaret är afsedt att återsändas
till ämbetsverket med de begärda uppgifterna och bör därför förses med
påstämpling härom, medan de öfriga exemplaren äro afsedda att utdelas till
personer i socknen, hvilka enligt ombudets mening kunna vara honom behjälpliga
med uppgifternas afgifvande (däribland gifvetvis ledamöterna i sockenkommittén,
om sådan finnes).

De två på förhand ifyllda kolumnerna i blanketten gälla, såsom förut visats,
förhållandena under de två åren näst före skördeåret. Eftersom lokalundersökningens
fullt tillförlitliga siffror äro utgångspunkten för de beräkningar,
hvarigenom de årliga uppgifterna erhållits, skulle det emellertid vara missledande
att ifylla två års siffror, i det fall att sista året varit lokalundersökningsår;
ty siffrorna för det näst sista året skulle i sådant fall bygga på föregående
lokalundersökning, och uppgifterna för de två åren skulle då ej gifva någon
tillförlitlig bild af utvecklingen mellan dessa båda år. I detta fall böra därför
endast lokalundersökningsårets, d. v. s. sista årets, siffror ifyllas.

Största svårigheten föreligger emellertid, då lokalundersökningen ägt rum
under ett i något hänseende abnormt år. Det gäller då att förhindra, att de
abnorma siffrorna läggas till grund för beräkningen under hela femårsperioden.
Ungefär samtidigt med att blankett 2 utsändes från det statistiska ämbetsverket,
bör därför ämbetsverket med ledning af lokalundersökarens berättelse
tillskrifva sockenombuden i de under föregående år undersökta socknar, som
då visat några större afvikelser från sina normala förhållanden, och fästa dessa
sockenombuds uppmärksamhet härpå samt om möjligt meddela dem beräknade
normalsiffror för socknen.

För att med ledning af uppgifterna för föregående år verkställa sin beräkning
af åkerarealens användning under skördeåret, skall sockenombudet
utgå från nyodlingarna, som han bör kunna angifva tämligen exakt. Socknens
hela areal åkerjord för året måste då stämma med summan af fjolårets areal
och årets nyodlingar — en öfverensstämmelse som ligger till grund för blankettens
uppställning. Ombudet bör därefter fördela den nyodlade arealen
på de säden, för hvilka den enligt hans mening tagits i bruk. Han bör därnäst
konstatera rubbningar i den vanliga växtföljden till följd af ogynsam väderlek
eller andra förhållanden, hvarom uppgifter skola meddelas såsom anmärkningar
A) och B) på blankettens baksida, samt beräkna förskjutningen i de olika
växtslagens areal på grund af dessa förhållanden. Vidare bör ombudet taga

Kommittémajoritetens

förslag
(blankett 21.

108

i betraktande och beräkning de förskjutningar, som kunna antagas ha blifvit
eu följd af en definitiv fram- eller tillbakagång af de olika växtslagen och af
därmed sammanhängande förskjutningar i växelbruket samt af nyodlingarnas
inträde i det vanliga växelbruket.

Sockenombudet och den möjligen till hans hjälp tillsatta sockenkommittén
synas ha flera utvägar att erhålla kännedom om de årliga förändringar
hvilkas verkningar de skola angifva. Såsom en allmän regel torde böra uppställas,
att ombudet, vare sig en sockenkommitté är tillsatt eller ej, samråder
med andra intresserade jordbrukare inom socknen för att med deras hjälp
komma till en uppfattning om förändringarna i socknen som helhet. Det synes
dessutom i många fall vara lämpligt, att han inhämtar exakta upplysningar
om arealen för olika växtslag från vissa gårdar, där han vet att ett för
socknen typiskt växelbruk tillämpas, och för detta ändamål lämnar gårdarnas
ägare exemplar af blankett 2, som af dem kunna ifyllas. Om ombudet
vänder sig till lämpliga gårdar och på detta sätt år efter år får uppgifter
från samma gårdar, bör han erhålla ett material, som sätter honom i stånd
att med ganska stor framgång bedöma de årliga växlingarna i åkerarealen.
Om hushållningssällskapet anser nödvändigt att ytterligare underlätta ombudets
arbete, bör det dessutom vara berättigadt att tillställa honom eu afskrift
af senaste lokalundersöknings nominativa arealuppgifter för socknens större
gårdar, hvarigenom ombudet blir i tillfälle att genom förfrågningar på dessa
gårdar erhålla en exakt kännedom om ökningen i deras areal för olika växtslag
och därigenom en ännu fastare utgångspunkt för sina beräkningar.

Exakta siffror kunna under inga förhållanden väntas i blankett 2, utan
endast tillförlitliga beräkningar af med förhållandena fullt förtrogna personer,
hvilket äfven framhållits genom blankettens formulering (»beräknad
summa åkerjord» o. s. v.). I de fall, da ombudet ej har god anledning att antaga
förändring i den ena eller andra punkten, bör den gamla uppgiften behållas
orubbad.

Då arealuppgifterna i blankett 2 afses äfven för de preliminära skördeberäkningarna,
som företagas innan lokalundersökningens material bearbetats
i det statistiska ämbetsverket, bör blankett 2 insändas äfven från de socknar,
som under året lokalundersökas. Är lokalundersökningen i socknen afslutad
i juni, bör emellertid lokalundersökaren — såsom förut sagts — om möjligt
meddela sockenombudet ett preliminärt sammandrag af dess resultat, hvilket
ombudet därefter kan insända såsom sin uppgift, dock med angifvande af
källan.

De i blankett 2 upptagna växtslagen äro af naturliga skäl de samma som
i lokalundersökningskortet, med det undantag att lin, hampa och tobak särskilt
upptagits och att tre rader lämnats för öfriga möjligen odlade växtslag.

Uppgifterna enligt blankett 2 insändas till häradsombudet före den 1
juli, till hushållningssällskapet före den 15 juli och till det statistiska ämbetsverket
före den 1 augusti.

De definitiva uppgifterna om skörden per hektar af olika växtslag i hvar- Definitiva
je socken skola afgifvas enligt blankett 3, sedan skörderesultatet efter verk-Ui>%kj{dén"1
ställd tröskning på nyåret blifvit kändt. Den bästa utgångspunkten för en (blankett 3).
kännedom om skörden torde i många fall kunna erhållas genom de numera
inom vissa delar af landet allmänt förekommande tröskningsbolagen,
som i regel äro i stånd att meddela exakta uppgifter om skördekvantiteten af
de olika sädesslagen vid hvarje gård, där tröskningen utförts genom deras försorg.
Om sockenombudet anskaffar skördeuppgifter från dessa bolag och
dessutom på förhand för ifyllande af blankett 2 (enligt kommittémajoritetens
förslag) erhållit tillförlitliga uppgifter om åkerjordens användning på samma
gårdar som bolagens uppgifter gälla, sättes han i stånd att med ganska stor
tillförlitlighet angifva skörden per hektar på alla ifrågavarande gårdar. Skulle
sockenombudet ej finna dessa uppgifter tillräckligt talrika för att endast på
dem vilja grunda ett omdöme om socknens medelafkastning, kan han dessutom
insamla uppgifter om de relativa skördebeloppen (på exemplar af blankett
3 eller måhända på särskildt uppgjord blankett) från ett erforderligt antal
gårdar i socknen.

I afseende på innehållet i blankett 3 märkes, att de upptagna växtslagen
äro desamma som upptagits i kommittémajoritetens förslag till blankett 2
rörande den odlade jordens användning. Halm af baljväxter har emellertid
skilts från halm af vårstråsäd på grund af den ofta väsentliga skillnaden i
halmafkastning mellan dessa två växtslag. Från ämbetsverkens motsvarande
förslag afviker blanketten i öfrigt —frånsedt att på förut (sid. 74) ananförda
skäl totalskörden ej upptagits — endast genom att fullständigare angifva
medelvikten per hektoliter af olika sädesslag, detta af det skäl, att
kännedomen om desså förhållanden är af betydelse för uppskattningen af
skördens kvalitet.

Uppgifterna enligt blankett 3 skola vara insända till häraclsombudet
före utgången af februari, till hushållningssällskapet före den 15 mars och till
det statistiska ämbetsverket före den 1 april.

De viktigaste af kommittén föreslagna ändringarna i blanketterna 4 och Preliminära
5 äro redan angifna i det föregående (sid. 78), sålunda införande af beräk-^Iksf-derc^-1
nade skördesiffror i blankett 4 (septemberrapporten), uppgifter om skörd per porter (bfanhektar
(i stället för korntalsuppgifter) och prisuppgifter i blankett 5. I blankett ketter * °- 5)-5 tillkomma dessutom, af de skäl som nyss anfördes beträffande blankett 3, uppgifter
om vikt i hektoliter af olika sädesslag. De i blanketterna upptagna växtslagen
afvika i vissa hänseenden från de nu upptagna. I jämförelse med de nuvarande
årsväxtrapporterna är blankett 4 fullständigare, i det att här upptagas
äfven vårhvete, vårråg, foderrotfrukter och halm äfvensom specifikation på baljväxterna
(ärter, bönor, vicker). Af de i länsmännens korntalsuppgifter upptagna
växtslagen hafva åter i blankett 5 uteslutits bohvete och raps, som numera
odlas i mycket ringa omfattning, samt lin och hampa, som ej heller synas
vara af någon större vikt, medan uppgifter där i stället tillkommit angående

Instruktion
för sockenoch
häradsombud.

Suppleiueu
tär och
speciell
jordbruks
statistik.

sockerbetor och foderrotfrukter, uppgifterna om hö- och halmskörden blifvit
kvantitativa samt de senare dessutom något mera specificerade.

De nuvarande årsväxtrapporterna afgifvas för hvar och en af månaderna
maj—september. Då det bör vara af intresse att redan i början af maj erhålla
upplysning om höstsädens öfvervintring, vallarnas utseende m. m., synes en
rapport för april månad med uppgifter härom böra afgifvas från hela riket
utom de fem norrländska länen. Rapporterna torde böra aflämnas till hushållningssällskapet
sista dagen i den månad de gälla och före den 8 i följande
månad af sällskapet insändas till det statistiska ämbetsverket. Höstrapporten
enligt blankett 5 synes böra insändas till hushållningssällskapen omedelbart
efter höstsammanträdena i sällskapens underafdelningar eller under alla förhållanden
före midten af november månad och böra ingå till ämbetsverket
före den 25 november. Efter kommitténs mening utgöra de nämnda sammanträdena
det bästa tillfället för insamlande af preliminära skördeuppgifter.
Deras hållande synes därför böra afvaktas, äfven om årsväxtberättelsen därigenom
kommer att fördröjas någon kortare tid utöfver hvad som nu är förhållandet,
detta så mycket mera som enligt kommitténs förslag en första
preliminär skördeberäkning (på grundval af septemberrapporten enligt blankett
4) skall vara utgifven mer än en månad tidigare än den första hittills
publicerade skördeberättelsen.

Socken- och häradsombuden böra erhålla utförliga instruktioner, utarbetade
i samma ordning som instruktionerna för lokalundersökarne, och i likhet
med undersökarne utrustas med en utförlig reduktionstab eib

Uppgifterna från de olika grupperna af utvalda jordbruk torde i likhet med
öfriga individualuppgifter böra afgifvas på frågekort, ett för hvarje brukningsdel.
Förslag till sådana frågekort har kommittén emellertid ej ansett sig böra
framlägga, då detta arbete med fördel synes kunna uppdragas åt vederbörande
ämbetsverk.

Med afseende på uppgifternas införskaffande torde följande anordning
böra vidtagas. Frågekorten för de premierade småbruken ifyllas af vederbörande
premieringsnämnd vid premieringstillfället och biläggas därefter hushållningssällskapets
premieringsberättelse. Uppgifterna från landtbruksinstitutens
och landtbruksskolornas egendomar afgifvas i samband med den
föreskrifna årsberättelsen. Uppgifterna från försöksgårdarna och öfriga större
egendomar äfvensom med egnahemslån grundade småbruk insändas - hvad
de af egnahemsföreningar grundade småbruken beträffar genom dessa föreningar,
de öfriga direkt — till vederbörande hushållningssällskap och öfver1
ämnas af detta till det statistiska ämbetsverket. Uppgifterna från premieringsnämnderna
och landtbruksläroverken inkomma tillsammans med de be -

rättelser, till hvilka de utgöra bilagor. Uppgifterna från försöksgårdar och
öfriga större egendomar äfvensom från med egnahemslån grundade småbruk
torde ej böra afgifvas förrän efter tröskningarnas afsittande på nyåret, men
böra då gälla senast afslutade skördeår.

Ej heller i afseende på uppgifterna om mejerihandteringen och den öfriga
speciella jordbruksstatistiken har kommittén ansett nödigt att uppgöra förslag
till blanketter eller detaljföreskrifter. I afseende på mejeristatistiken synes
ingen anledning föreligga att såsom för närvarande betunga statskonsulenten
i mejerihushållning med utsändande af blanketter och insamlande af
uppgifter. Blanketterna torde lämpligen af det statistiska ämbetsverket genom
hushållningssällskapen kunna tillställas mejerierna och de ifyllda blanketterna
genom samma korporationers försorg direkt insändas till det statistiska
ämbetsverket. Uppgifterna synas böra afgifvas före utgången af maj
månad året efter redogörelseåret.

o. Jordbruksstatistikens centrala organisation.

Såsom framgår af det föregående, erhöllo Statistiska centralbyrån och FörlaggninLandtbruksstyrelsen,
samtidigt med att Malmöhus läns hushållningssällskaps~
förslag till dem remitterades, i uppdrag att taga under öfvervägande lämplig- stiken i allheten
af jordbruksstatistikens öfverflyttning till Jordbruksdepartementet eller mänhet.
Landtbruksstyrelsen. Sedan ämbetsverken med hänvisning till kommitténs
uppdrag förklarat, att frågan ej då borde blifva föremål för deras uttalande,
har ärendet öfverlämnats till kommittén för afgifvande af utlåtande.''

I afseende på frågan om lämpligheten af en större eller mindre centralisation
af den officiella statistiken anser sig kommittén icke böra göra något uttalande
i detta sammanhang, då denna stora fråga måste afgöras efter i viss
mån enhetliga synpunkter, som af kommittén skola framläggas i dess betänkande
och förslag om den officiella statistikens allmänna organisation.

Hvad åter den nu föreliggande frågan om jordbruksstatistikens organisation
beträffar, finner kommittén densamma utan större svårighet kunna lösas
oberoende af detta allmänna förslag, då jordbruksstatistiken allt sedan sin
egentliga grundläggning år 1865 varit förlagd till Statistiska centralbyrån
och några skäl för en öfverflyttning därifrån till någon med jordbruksfrågorna
särskildt sysselsatt myndighet, såvidt kommittén bekant, icke blifvit förebragta.

De många och stora brister, som under de senaste fyrtio åren vidlådt jordbruksstatistiken,
ha icke i hufvudsak varit af det slag, att de skulle kunnat afhjälpas
genom större jordbruksteknisk fackkunskap hos det ämbetsverk, som haft att
bearbeta och utgifva statistiken. I den mån dessa brister med något berättigande
kunnat läggas Statistiska centralbyrån till last, ha de nämligen berott på
saknad af ledning från ämbetsverkets sida af hushållningssällskapens arbete,
men — äfven frånsedt att detta i hufvudsak haft sin grund i säregna förhållan -

Förläggningen
af jord
bruksstatistikens
särskilda
delar

Allmän jord
bruksstati stik.

112

den, som genom kommitténs förslag blifva ändrade — finnes uppenbarligen ej
minsta skäl för antagandet, att det rent statistiska intresset af en planmässig
ledning af arbetet skulle blifvit bättre tillgodosedt, om ledningen legat hos
ett med jordbruksfrågor sysselsatt ämbetsverk eller departement. Det synes
emellertid vidare vara tydligt, att jordbruksstatistikens brister icke främst berott
på åtgöranden från det bearbetande ämbetsverkets sida, utan på sättet för
uppgifternas insamlande och sammandragens upprättande. Men detta arbete
har varit öfverlämnadt just åt jordbrukets särskilda representanter, nämligen
hushållningssällskapen, och det synes utan tvekan kunna sägas, att hvad som
hos dem brustit ingalunda varit sinne för jordbrukets kraf och bästa, utan
snarare statistiska insikter och ofta äfven intresse för statistiken.

1 den svenska jordbruksstatistikens hittillsvarande utveckling finnes alltså
enligt kommitténs mening intet som tyder på, att denna statistiks intressen
skulle blifva bättre tillgodosedda genom en öfverflyttning till Jordbruksdepartementet
eller Landtbruksstyrelsen. Under förutsättning af bifall till den
al kommittén föreslagna organisationen af det jordbruksstatistiska arbetet
blir emellertid en sådan öfverflyttning ännu mindre lämplig än den eljest skulle
varit. Den enligt förslaget oumbärliga starka centralledningen förutsätter
nämligen ett oafbrutet aktgifvande på arbetets rent statistiska sida, och lokalundersökningarnas
hela anordning förutsätter därjämte en noggrann kännedom
om olika statistiska insamlings- och bearbetningsmetoder hos det bearbetande
ämbetsverket. Under dessa förhållanden är det enligt kommitténs mening
nödvändigt, att ledningen af det jordbruksstatistiska arbetet samt statistikens
bearbetning och publicering kvarstanna hos ett särskildt statistiskt
ämbetsverk och alltså hos Statistiska centralbyrån.

Häraf följer, att till Statistiska centralbyrån böra ingå alla jordbruksstatistiska
uppgifter af det slag, som för närvarande dit ingå, hvilket enligt
• kommitténs förslag blir uppgifterna från lokalundersökningarna (frågekorten
''enligt blankett 1, samt lokalundersökarnes berättelser och kontrollistor), en’
ligt kommittémajoritetens förslag årliga uppgifter om arealens användning (enligt
blankett 2), årliga uppgifter om skörden (enligt blankett 3) och höstens preliminära
skörderapport (enligt blankett 5). Alla skäl tala emellertid enligt kommitténs
mening för att till Centralbyrån öfverflytta jämväl de för närvarande
till Landtbruksstyrelsen ingående månatliga årsväxtrapporterna under vegetationsperioden
(enligt blankett 4). Dessa rapporter, hvilka enligt förslaget afgifvas
af samma ombud som andra till detta ämbetsverk ingående uppgifter,
böra nämligen utgöra ett viktigt led i serien af Statistiska centralbyråns publikationer,
men äga däremot intet direkt samband med Landtbruksstyrelsens
öfriga verksamhet och utkomma såsom sammandrag för hela vegetationsperioden
i styrelsens berättelse alltför sent för att i denna form kunna tillmätas
någon betydelse. Enligt kommitténs mening böra därför till Statistiska centralbyrån
ingå uppgifterna enligt blanketterna 1—5, alltså alla till den allmänna
jordbruksstatistiken hörande uppgifter.

u;;

Hvad uppgifterna om de olika grupperna af utvalda jordbruk beträffar, Supplementär
måste de tydligen bearbetas tillsammans med den allmänna jordbruksstatisti- ^j^8''
ken och alltså ingå till .Statistiska centralbyrån. Detta erbjuder icke heller
någon svårighet med afseende på frågekorten från försöksgårdarna och de öfriga
enskilda större jordbruk samt med statsunderstöd upprättade egna hem.
från hvilka uppgifter skola införskaffas. Dessa frågekort kunna nämligen från
vederbörande lokala korporationer insändas till Centralbyrån. Däremot skola
enligt kommitténs förslag uppgifterna om de premierade småbruken och landtbruksläroverkens
egendomar åtfölja vederbörandes berättelser, och dessa berättelser
måste uppenbarligen fortfarande såsom hittills ingå till Landtbruksstyrelsen.
De två sistnämnda grupperna af frågekort torde därför af Landtbruksstyrelsen
höra öfverlämnas till Statistiska centralbyrån.

Till den nu behandlade statistiken, som motsvarar eller pa det närmaste Mcjeristatisammanhänger
med den hittills af Statistiska centralbyrån utgifna jordbruks- stilenstatistiken,
komma de grenar af statistik, som för närvarande utgifvas af
Landtbruksstyrelsen. Härvid märkes i första rummet den hittills af statskonsulenten
i mejerihushållning utarbetade mejeristatistiken'', som nu icke ingår
i Landtbruksstyrelsens berättelse, utan i form af två fullt fristående publikationer
är intagen i serien af Landtbruksstyrelsens meddelanden.

Efter kommitténs mening tala flera skäl för eu öfverflyttning af mejeristatistiken
till det ämbetsverk, åt hvilket vården af den allmänna jordbruksstatistiken
är anförtrodd. En bearbetning af mejeristatistiken tillsammans
med jordbruksstatistikens öfriga delar är tydligen i hög grad önskvärd, hvarjämte
mejeristatistiken företer sa många beröringspunkter med den officiella
statistikens olika grenar, att eu enbart jordbruksteknisk insikt icke därvid
kan anses tillfyllestgörande. Då därtill kommer, att mejeristatistiken redan
nu är fullt skild från Landtbruksstyrelsens berättelse och ej tjänar något omedelbart
förvaltningsbehof inom detta ämbetsverk, synas inga förvaltningsintressen
lägga hinder i vägen för en sådan öfverflyttning. Mejeristatistikens båda
grenar, statistiken öfver mejerihandteringen och mejeridriftsstatistiken, böra
därför enligt kommitténs mening öfvertagas af Statistiska centralbyrån.

Hvad beträffar den statistik, som för närvarande ingår i Landtbrukssty-Öfrig speciell
relsens berättelse, torde denna till största delen erfordras för Landtbrukssty- jordbrnksrelsens
förvaltningsuppgifter och samtidigt vara af den natur, att den bäst htatl8tlk''
lämpar sig att ingå i en förvaltningsberättelse. Undantag härifrån utgöra enligt
kommitténs mening utom redan behandlade uppgifter endast två slag af
redogörelser, nämligen dels statistiken öfver egnahemslånerörelsen, dels fiskeristatistiken.
Då fiskeristatistiken torde böra utgöra en från jordbruksstatistiken
skild gren af den officiella statistiken, saknar emellertid kommittén anledning
att nu upptaga densamma till behandling. Däremot böra enligt kommitténs
mening de för Landtbruksstyrelsens förvaltning icke erforderliga uppgifterna
om egnahemslånerörelsen ingå till samt bearbetas och utgifvas af Statistiska
centralbyrån i stället för Landtbruksstyrelsen, bland annat af det skäl, att
dessa från många synpunkter betydelsefulla uppgifter genom att publiceras

2021

114

Behofvet
af samarbete
med
jordbrukets
målsmän.

Samarbete
för den allmänna
jordbruksstatistiken.

först i Landtbruksstyrelsens berättelse vanligen utkomma minst ett år efter
redogörelseårets slut, medan de af Statistiska centralbyrån skulle kunna utgifvas
såsom ett särskildt meddelande omedelbart efter bearbetningens afslutande.

Kommittén anser sålunda jordbruksstatistikens bibehållande inom Statistiska
centralbyrån såsom en af hufvudförutsättningarna för det föreliggande
förslaget och finner äfven en öfverflyttning af vissa delar af Landtbruksstyrelsens
nuvarande statistik till samma ämbetsverk i hög grad önskvärd. Emellertid
innebär detta på intet sätt, att kommittén förbisett behofvet af ett långt intimare
samarbete mellan statistikens och jordbruksinsikternas målsmän än
det som hittills förekommit. Tvärtom har kommittén varit betänkt på flera
åtgärder för befordrande af detta samarbete.

Hvad den allmänna jordbruksstatistiken beträffar, synes samarbetet i
främsta rummet böra äga rum mellan ämbetsverket och lokalunders ök
a r n e. Kommittén har redan i det föregående framhållit ej blott behofvet
häraf, utan äfven de särdeles goda möjligheter det föreliggande förslaget i detta
hänseende innebär. Särskildt märkes härvid det tillfälle till upplysande föredrag
och diskussioner angående jordbruksstatistiken, hvilket beredes genom
de (ofvan sid. 61) omnämnda landtbrukslärarkurserna. Utöfver dessa kurser
erfordras emellertid enligt kommitténs mening ett i två former anordnadt
samarbete mellan Statistiska centralbyrån och lokalundersökarne.

Den ena formen för samarbete bör i likhet med föredragen vid landtbrukslärarkursen
främst ha till syfte att tillgodose insamlarnes behof af ledning
och samverkan. Den torde kunna hämta sina mönster från de konferenser,
som just på jordbrukets olika områden med utmärkta resultat hafva förekommit
under de senare åren, t. ex. för frågorna om häst- och nötboskapspremieringen,
försöksverksamheten på jordbruksområdet, frökontrollanstalterna,
kemiska stationerna och egnahemslånerörelsen. Motsvarande konferenser
beträffande jordbruksstatistiken böra enligt kommitténs mening med
kortare mellantider äga rum i Stockholm, hvarvid å ena sidan Statistiska centralbyråns
chef och med jordbruksstatistiken förtrogne tjänstemän samt å
andra sidan lokalundersökarne och eventuellt andra ombud för hushållningssällskapen
böra vara närvarande. Vid dessa sammanträden böra fackmännen
på statistikens område kunna meddela råd och upplysningar angående
insamlingsmetoderna och framlägga de erfarenheter, hvartill det statistiska
arbetet på dessa och andra områden gifvit anledning, medan lokalundersökarne
och sällskapens ombud å sin sida dels sinsemellan kunna utbyta erfarenhetsrön,
dels äfven kunna lämna ämbetsverkets representanter upplysningar
af stort värde såväl angående behofvet af ändringar i blanketter och instruktioner
som angående frågor, hvilka äro i behof af behandling i ämbetsverkets berättelser
rörande jordbruket. Det behof v er ej närmare utvecklas, i huru hög
grad sammankomster af detta slag böra vara ägnade såväl att hålla intresset
hos hushållningssällskap och undersökare vaket som att befordra likformighet
i undersökningarna öfver hela landet.

115

Genom de nu föreslagna jordbruksstatistiska konferenserna tillgodoses emellertid
icke det behof af jordbruksteknisk sakkunskap vid bearbetningen
af statistiken, hvilket otvifvelaktigt stundom ansetts såsom ett skäl för jordbruksstatistikens
öfverflyttning från Statistiska centralbyrån. Det förefaller
också kommittén tydligt, att jordbruksstatistikens värde betydligt skulle
ökas, om någon med jordbruksförhållandena fullt förtrogen person finge tillfälle
att medverka vid bearbetningen och att därvid på materialet anlägga
de synpunkter, som synas vara af särskildt fackintresse. Äfven detta mål torde
kunna vinnas genom samarbete mellan Statistiska centralbyrån och lokalundersökarne.
För ändamålet bör ämbetsverket enligt kommitténs mening
under den del af vintern, då lokalundersökningarnas material bearbetas, söka
till biträde vid arbetet erhålla minst en af de mest intresserade och skickliga
lokalundersökarne. Detta kommer tydligen samtidigt att göra undersökarne
mera förtrogna med statistiskt arbete och alltså att återverka fördelaktigt
på primäruppgifternas beskaffenhet.

Hvad åter beträffar uppgörande af förslag till fördelning af statsanslaget
för lokalundersökningarna mellan de olika hushållningssällskapen, synes detta
lämpligast böra ske genom Statistiska centralbyrån och Landtbruksstyrelsen
gemensamt. Då nya blanketter skola uppgöras eller viktigare ändringar i de
gällande blanketterna företagas, torde Centralbyrån jämväl böra samråda
med Landtbruksstyrelsen.

Mejeristatistikens öfverflyttning till Statistiska centralbyrån gör det vi-Samarbete för
dåre nödvändigt att vidtaga åtgärder för att låta de mejeritekniska insik- mejeristatiterna
fortfarande i lika hög grad som hittills komma till sin rätt vid bearbet- stlke"''
ningen af denna statistik. Det härför erforderliga samarbetet med mejeriförvaltningens
målsmän erbjuder i detta fall ganska ringa svårigheter, emedan
denna handtering äger eu för hela riket gemensam representant i statskonsulenten
för mejerihushållning. Bearbetningen af mejeristatistiken bör därför
enligt kommitténs mening verkställas af Statistiska centralbyrån och statskonsulenten
gemensamt, i det att konsulenten dels i Statistiska centralbyrån
medverkar vid blanketternas uppgörande, dels — i stället för att såsom nu
mottaga uppgifterna direkt från hushållningssällskapen — biträder vid deras
granskning, dels och framför allt utarbetar sådana partier af texten, i Indika
hans fackinsikter kunna vara af betydelse, så att de mejeristatistiska berättelserna
framträda såsom resultatet af ett samarbete mellan statistikens och
jordbruksföfval t ningens representanter.

Kommitténs förslag med afseende på statistikens centrala organisation Sammangår
sålunda ut på följande anordning. fattning.

Statistiska centralbyrån behåller befattningen med hela den allmänna jordbruksstatistiken,
hvarmed förenas den med denna sammanhörande supplementära
statistiken för utvalda jordbruk. Därjämte öfvertager Centralbyrån från
Landtbruksstyrelsen befattningen med mejeristatistiken och statistiken öfver

Listor för
primärupp
yifternas bi
varande.

116

egnahemslånerörelsen. Den öfriga speciella jordbruksstatistiken kvarstannar
hos Landtbruksstyrelsen.

Till Statistiska centralbyrån ingå såsom följd häraf följande jordbruksstatistiska
uppgifter:

från hushållningssällskapen alla till den allmänna jordbruksstatistiken hörande
uppgifter (enligt blanketter 1—5), uppgifterna rörande mejerierna, äfvensom
uppgifterna angående försöksgårdar och andra enskilda större egendomar
samt med statslån grundade egna hem;

från Konungens befallningshafvande uppgifterna angående egnahemslånerörelsen;
och

från Landtbruksstyrelsen uppgifterna för de premierade småbruken och
landtbruksläroverkens egendomar.

För att åstadkomma nödig samverkan mellan statistikens och jordbrukets
representanter anordnas med kortare mellantider i Stockholm konferenser
mellan å ena sidan vederbörande tjänstemän i Statistiska centralbyrån och
å andra sidan lokalundersökarne samt möjligen andra representanter för de olika
hushållningssällskapen. Vidare biträder minst en lokalundersökare hvarje år i
Statistiska centralbyrån vid bearbetningen af lokalundersökningsmaterialet,
medan statskonsulenten i mejerihushållning biträder vid arbetet för mejeristatistiken.
Förslag med afseende på fördelningen af anslaget för lokalunclersökningen
mellan de olika hushållningssällskapen uppgöres af Statistiska
centralbyrån och Landtbruksstyrelsen gemensamt, och vid viktigare ändringar
i gällande blanketter samråda de två ämbetsverken. _ ,

4. Jordbruksstatistikens bearbetning och publicering.

I afseende på jordbruksstatistikens bearbetning torde endast en synpunkt
här behöfva framhållas.

De primäruppgifter som insamlas vid lokalundersökningarna äga tydligen
— vid sidan af sitt hufvudändamål att ligga till grund för siffror rörande
större områden — i sig själfva ett stort värde såsom nominativa specialuppgiftcr
om hvarje särskild brukningsdel. På lämpligt sätt uppställda skola
dessa uppgifter kunna utgöra ett slags kataster för hela riket, och de skola
säkerligen blifva af ovärderlig nytta för framtida forskare i rikets och de särskilda
landsdelarnes ekonomiska historia.

Under dessa förhållanden är det enligt kommitténs mening nödvändigt
att vid bearbetningen vidtaga särskilda åtgärder för primäruppgifternas bevarande.
Att under en lång följd af år förvara själfva frågekorten kan emellertid
knappast anses lämpligt, då korten dels skulle kräfva ett mycket stort
utrymme och dels endast med svårighet skulle kunna användas af forskare.
Om uppgifterna bevaras i någon annan form än såsom kort, blir det dessutom
möjligt att före början af en ny undersökning tillhandahålla lokalundersökarne

117

frågekorten från närmast föregående undersökning, hvilket erbjuder betydliga,
förut (sid. 99) framhållna fördelar.

Af dessa skäl böra enligt kommitténs mening i Statistiska centralbyrån
uppgöras listor, på hvilka alla vid lokalundersökningarna insamlade uppgifter
införas. Dessa listor böra för hvarje undersökningsperiod bindas tillsammans,
och med dem böra förenas lokalundersökarnes berättelser för de olika socknarna,
hvarefter listorna förvaras i Statistiska centralbyråns arkiv såsom ett
register öfver jordbruket på alla brukningsdelar i riket under hvarje femårsperiod.
Utöfver detta för ämbetsverket afsedda exemplar synes ytterligare
ett exemplar böra upprättas i ämbetsverket för att öfverlämnas till vederbörande
hushållningssällskap, som säkerligen kunna antagas hafva stort intresse
af ett sådant register.

Det ligger i sakens natur, att det skydd, som under förutsättning af bifall
till det hvilande förslaget om tillägg till Tryckfrihetsförordningens 2 § 4
mom. kommer att under fem år från uppgifternas datum beredas de jordbruksstatistiska
primäruppgifterna, äfven blir utsträckt till dessa listor och
register. Ej blott Statistiska centralbyrån utan äfven vederbörande hushållningssällskaps
sekreterare måste alltså hålla noggrann tillsyn med att mindre
än fem år gamla uppgifter i registret icke tillhandahållas obehöriga personer.

I afseende på de jordbruksstatistiska publikationerna torde följande ordning
böra vidtagas.

Den grundskillnad, som enligt kommitténs förslag råder mellan de under
en period af fem år insamlade lokalundersökningsuppgifterna och de mellan
undersökningarna insamlade årliga uppgifterna, bör otvifvelaktigt komma
till uttryck i publikationerna för jordbruksstatistiken. Den nuvarande årliga
definitiva publikationen för den allmänna jordbruksstatistiken (Bidrag till
Sveriges officiella statistik litt. N., Jordbruk och boskapsskötsel, Hushållningssällskapens
berättelser jämte sammandrag) torde därför lämpligen kunna
delas i två, dels en årlig statistik (häradsstatistik), dels en i fem årshäften
jämte sammandrag utgifven femårsstatistik (sockenstatistik).

Den årliga statistiken torde i regeln ej böra upptaga siffror för mindre områden
än härad och deras motsvarigheter (skeppslag, bergslag och tingslag). Flera
skäl synas nämligen tala för att meddela sockensiffror endast med något längre
mellantider. Den årliga publiceringen i jordbruksstatistiken af sockenuppgifter
torde ursprungligen endast ha varit afsedd såsom en provisorisk kontrollåtgärd
och medför otvifvelaktigt icke för närvarande ett mot kostnaderna svarande
gagn. Enligt föreliggande förslag tillkommer dessutom såsom skäl emot sockensiffrornas
intagande i den årliga statistiken, att de till grund för totalskördens
beräkning liggande årliga uppgifterna om åkerarealens användning för fyra
femtedelar af riket utgöras af beräkningar, som i allmänhet leda till ett tillförlitligare
resultat, för den händelse uppgifterna sammanföras till häradssiffror.

Med afseende på häradsstatistikens innehåll märkes i öfrig!, att statistiken
bör upptaga dels vid och dels mellan lokalundersökningarna insamlade upp -

Publika tioner.

Härads statistik.

118

Socken statistik.

gifter. För densamma komma nämligen alla till blanketterna 1—3 hörande
uppgifter till användning. Lokalundersökningens uppgifter om brukningsdelarnas
antal och beskaffenhet, ägare, brukare, hela ägovidden och kreatursantalet
bibehållas oförändrade till nästa lokalundersökning. Uppgifterna om
åkerjordens användning hämtas däremot endast för lokalundersökningsåret
från blankett 1, under öfriga år enligt kommittémajoritetens förslag från blankett
2 och enligt minoritetens förslag från de i Statistiska centralbyrån på
grundval af uppgifterna i blankett 4 verkställda omräkningarna. De för
beräkning af totalskörden erforderliga relativa skördeuppgifterna erhållas från
blankett 3.

Det bör märkas, att äfven i afseende på förhållanden, för hvilka inga uppgifter
insamlas mellan lokalundersökningarna, läns- och rikssiffrorna förete
årliga förändringar, emedan alltid en femtedel af länet och riket under ett år
blifvit på nytt lokalundersökt.

Häradsstatistiken torde kunna utkomma i början af sommaren efter
redogörelseåret, alltså 6—8 månader tidigare än sammandraget af hushållningssällskapens
berättelsér under senare år blifvit publiceradt.

1 motsats till den årliga häradsstatistiken skall den såsom femårspublikation
utgifna sockenstatistiken i allt väsentligt bygga endast på lokalundersökningsuppgifter.
För hvarje år skall af publikationen utgifvas ett häfte upptagande
uppgifter för de under året lokalundersökta socknarna och städerna i
hvarje hushållningssällskaps område, hvarvid dock skördeuppgifterna böra
gälla totalskörden i medeltal för de fem åren närmast före lokalundersökningsåret.
Såsom följd af denna anordning skall publikationen efter fem år
föreligga färdig, innehållande en sockenstatistik för hela riket. Statistiken för
hvarje hushållningssällskaps område skall anordnas i form af ett lägg för
sig, såsom redan för närvarande är förhållandet, och efter fem år skall hvarje
sådant område i publikationen sammanföras till ett helt samt ett sammandrag
för hela riket utarbetas.

I sockenstatistiken böra läns- och rikssiffror på det sättet komma till
användning, att uppgifterna för de under hvart och ett af de fem åren undersökta
femtedelarna af riket summeras och betraktas såsom medeltalsuppgifter
för den femårsperiod statistiken omfattar.

Sockenstatistiken bör innehålla en djupgående bearbetning åt det stora
jordbruksstatistiska materialet från många olika synpunkter, hvarvid ej
blott de på frågekort insamlade uppgifterna, utan äfven andra tillgängliga
källor, särskild! lokalundersökarnas berättelser och uppgifterna från utvalda
jordbruk, i stor utsträckning böra komma till användning. Härvid böra
exempelvis företagas jämförelser mellan jordbrukets tillstånd i bygder af
olika ekonomisk karaktär och i olika storleksgrupper af brukningsdelar samt
därjämte belysas särskilda frågor, såsom angående jordbruket på bolagsjord.
För framställningar af dessa slag bör uppenbarligen det af kommittén föreslagna
inkallandet af lokalundersökare i Statistiska centralbyrån vara till
stor nytta.

119

För det stora flertalet intresserade personer kommer gifvetvis den årliga
häradsstatistiken att utgöra den mest kända och vanligast använda delen af
jordbruksstatistiken, då den tidigast meddelar de definitiva årliga slutsiffrorna
för de olika länen och hela riket. Men vid sidan af den årliga statistiken torde
femårsstatistiken hafva det dubbla viktiga ändamålet att till tjänst för de olika
orternas befolkning meddela uppgifter för de minsta administrativa enheterna
och att förse jordbruksintressenas och samhällsvetenskapernas målsmän med
ett ovärderligt material för bedömande af jordbrukets ekonomiska läge.

Jämte dessa två publikationer af definitiva uppgifter skall Statistiska
centralbyrån utgifva dels månatliga årsväxtrapporter under vegetationsperioden,
motsvarande de hittills af Landtbruksstyrelsen utgifna rapporterna, dels två
preliminära skörderapporter, den förra — nu ej förekommande — byggande
på häradsombudens septemberrapport, den senare byggande på deras höstrapport
och motsvarande den af Centralbyrån hittills under titeln »Sammandrag
af Kungl. Maj :ts befallningshafvandes årsväxtberättelser» utgifna berättelsen.

Därjämte skall Statistiska centralbyrån, såsom framgår af den föregående
redogörelsen, utgifva de två till mejeristatistiken hörande publikationer, som
skola komma att motsvara de hittills i Landtbruksstyrelsens meddelanden
utgifna häftena »Meddelanden rörande den svenska mejerihandteringen» och
»Svensk mejeridriftsstatistik för andelsmejerier», hvilka båda publikationer
enligt kommitténs förslag böra blifva årliga.

Vidare skall Statistiska centralbyrån årligen utgifva en statistik öfver
egnahemslånerörelsen och torde därjämte slutligen få anledning att utom alla
nu nämnda, regelbundet återkommande publikationer utgifva ett ganska stort
antal mindre publikationer rörande olika till jordbruksstatistiken hörande
frågor. Bland de källor som kunna användas för sådana kortare meddelanden
må såsom särskilt viktiga framhållas uppgifterna från utvalda jordbruk
och lokalundersökarnes berättelser.

För publiceringen af den statistik, som enligt kommitténs förslag fortfarande
utgifves af Landtbruksstyrelsen, finner kommittén icke anledning att
här framlägga något förslag.

Frågan om de kostnader som bearbetningen och publiceringen af jordbruksstatistiken
i dess nya form kunna antagas kräfva, kommer kommittén
att upptaga till behandling i den del af sitt betänkande som skall behandla
den officiella statistikens allmänna organisation.

5. Anordningar för öfvergång från det gamla till det nya systemet.

Då hela den allmänna jordbruksstatistiken enligt kommitténs förslag får
sin grundval i lokalundersökningarna, men dessa i sin nya form ej komma att
hafva öfvergått hela landet förrän fem år efter det nya systemets införande,

Preliminära
årsväxt- och
skörderapporter.

Mejerista tistik.

Mindre jordbruksstatistiska
meddelanden.

Landtbruksstyrelsens
publikationer.

120

måste uppenbarligen den första femårsperioden i flera hänseenden blifva en
öfvergångstid.

1 afseende på själfva lokalundersökningarna är emellertid ingen öfvergångstid
erforderlig. Dessa böra omedelbart taga sin början i den af kommittén
föreslagna formen.

Däremot ställa sig förhållandena annorlunda med afseende på de årliga
uppgifterna. Uppgifterna om åkerarealens användning — enligt kommittémajoritetens
förslag i blankett 2, enligt minoritetens förslag i blankett 4 —
utgå nämligen, såsom af det föregående framgår, från de vid lokalundersökning
insamlade uppgifterna om dessa förhållanden. Uppgifterna kunna .sålunda
ej i sin af kommittén föreslagna form infordras från andra områden än
de enligt den nya ordningen lokalundersökta, och icke heller synes man kunna
ifrågasätta att i någon annan form utan stöd af lokalundersökning erhålla dessa
jordbruksstatistikens mest svåråtkomliga uppgifter.

Då uppgifterna om åkerjordens användning enligt den nya ordningen ha
till hufvudsyfte att tillsammans med uppgifterna om skörden per hektar möjliggöra
eu beräkning af totalskörden, blir frågan huruledes totalskörden under
öfvergångstiden skall beräknas. Att under denna tid infordra uppgifter om
själfva totalskörden i stället för om skörden per ytenhet, synes ej böra komma
i lråga, då tillförlitliga uppgifter härom icke kunna meddelas af ett sockenombud
för socknen som helhet. Tvärtom torde uppgifterna om skörden per
hektar enligt blankett 3, Indika icke grunda sig på några lokalundersökningsuppgifter,
böra insamlas från alla socknar från och med första året.

Under dessa förhållanden synes man för att erhålla de för skördeberäkningen
erforderliga uppgifterna om åkerarealens användning vara nödsakad
att i afseende på områden, som ej lokalundersökts enligt den nya ordningen,
utgå från redan förefintliga uppgifter. De hittills insamlade uppgifterna angående
den odlade ägoviddens användning hafva emellertid icke detaljerats
tillnärmelsevis så mycket som skördeuppgifterna och kunna därför i flertalet
fall ej utan vidare begagnas för ändamålet. Däremot föreligga för närvarande
uppgifter om hela utsädet af olika växtslag i hvarje socken, och om man vid
sidan af dessa uppgifter kan erhålla kännedom om utsädet per hektar, torde man
blifva i stånd att på grundval af dessa två uppgifter verkställa en så noggrann beräkning
af åkerjordens användning som omständigheterna tillåta, och bör därefter
begagna den sålunda erhållna beräkningen, tills området första gången blifvit lokalundersökt.
Då emellertid den årliga statistiken, såsom förut sagts, skall blifva
en häradsstatistik, böra dessa uppgifter infordras från häradsombuden, ej från
sockenombuden, och beräkningen verkställas häradsvis i stället för sockenvis.

De sålunda kalkylerade arealsiffrorna böra äfven användas för att med
ledning af häradsombudens höstrapporter om skörderesultatet (enligt blanketter
4 och 5) företaga den preliminära beräkningen af årets skörd för enligt den nya
ordningen icke lokalundersökta områden.

De till den allmänna jordbruksstatistiken hörande publikationerna böra
under öfvergångstiden blifva de samma som sedermera, alltså en häradssta -

121

tistik och en sockenstatistik samt preliminära årsväxt- och skörderapporter.
Då sockenstatistiken bygger nästan uteslutande på lokalundersökningsuppgifter,
kan den från början erhålla sin definitiva form, endast med det undantag
att skördesiffrorna under öfvergångstiden blifva medeltal för ett mindre
antal år än fem. De preliminära rapporterna kunna i alla hänseenden från
början erhålla sin definitiva form. Däremot är detta ej förhållandet med häradsstatistiken,
som ju under öfvergångstiden måste upptaga uppgifter om bl. a.
brukningsdelarnas storlek, arealens användning och kreatursantalet äfven från
områden, från hvilka dessa uppgifter aldrig insamlats enligt den nya ordningen.
Då häradsstatistiken alltså under denna tid i stor utsträckning måste
bygga på uppgifter som insamlats enligt den nuvarande ordningen, bör den
under hela öfvergångstiden uppställas i öfverensstämmelse med den nu gällande
blanketten och icke enligt de nya blanketterna, så mycket mindre som
de nya uppgifterna utan större svårighet kunna sammandragas till öfverensstämmelse
med de för närvarande förekommande, medan ett motsatt förfarande
knappast vore utförbart. Då man i de hvarje år publicerade årshäftena
af sockenstatistiken erhåller en specifikation efter de nya blanketterna
för alla sådana områden, för hvilka en sådan specifikation är möjlig, torde
olägenheten af att häradsstatistiken under öfvergångstiden är mera summarisk
ej kunna anses särdeles stor.

Den anordning, som under det nya systemets första femårsperiod bör
tillämpas, är alltså följande. Lokalundersökningen försiggår i alla hänseenden
enligt det nya systemet. Från sockenombuden infordras från och med första
året uppgifter om skörden enligt blankett 3 samt därefter enligt kommittémajoritetens
förslag, så snart ett område blifvit lokalundersökt efter den nya
ordningen, uppgifter om åkerarealens fördelning enligt blankett 2. Från häradsombuden
infordras från och med första året årsväxt- och skördeuppgifter
enligt blanketter 4 och 5 samt därefter enligt kommittéminoritetens förslag,
så snart ett område blifvit lokalundersökt efter den nya ordningen, uppgifter
om rubbningar i växtföljden på blankett 4. Häradsombuden lämna därjämte första
året — men ej sedermera — uppgift om utsäde per hektar af olika växtslag.
Af de olika till den allmänna jordbruksstatistiken hörande publikationerna
kommer endast häradsstatistiken att förete afvikelser från den definitiva
uppställningen, i det att denna statistik under hela öfvergångstiden blir uppställd
i öfverensstämmelse med det nu gällande jordbruksstatistiska formuläret.

d. Sammanfattning. Föreskrifter rörande jordbruksstatistiken.

Det af kommittén härmed framlagda förslaget till reformering af jordbruksstatistiken
är i det föregående sammanfattadt på följande ställen i betänkandet:

uppgifternas beskaffenhet, sättet för deras insamlande och aflämnande
samt statens och hushållningssällskapens inbördes ställning i afseende på
jordbruksstatistiken sid. 91—93;

Samman -fattning.

Samman fattning.

122

jordbruksstatistikens centrala organisation sid. 115 o. f.;
jordbruksstatistikens publicering sid. 117—19;

anordningar för öfvergång från det gamla till det nya systemet sid. 121.

Föreskrifter Kommitténs förslag föranleder upphäfvande af följande kungl. bref:
jordbruks- (^en ^ mars 1865 angående åvägabringandet af en svensk jordbruksstatistik,
statistiken. den 23 mars.1870 angående förklaring af föregående bref,

den 5 juni 1874 angående åtgärder för erhållande af en skyndsammare kunskap
om skörden m. m.,

den 20 februari 1885 angående nytt formulär för insamlande af uppgifter
till rikets jordbruksstatistik, och

den 21 mars 1902 angående offentliggörande af årsväxt-och skörderapporter.
Kommitténs förslag föranleder ändring af eller tillägg till följande kungl.
bref eller föreskrifter:

den 13 november 1896 angående förändrade bestämmelser i afseende på
Kommerskollegii berättelser om bergshandt eringen samt om fabriker och
handtverk,

den 24 november 1905 angående reglemente för statskonsulenterna i boskapsskötsel
och i mejerihushållning, och

den 13 juni 1908 angående förändrade allmänna villkor och bestämmelser
för den af staten utöfvade egnahemslånerörelse.

Något förslag till författning eller särskilda föreskrifter, som skola ersätta
de nu gällande, har kommittén icke ansett sig böra framlägga. Efter kommitténs
mening skulle jordbruksstatistikens gagn bäst tillgodoses, om endast de
allmänna grunderna för den nya ordningen bestämdes af Kungl. Maj :t, och
Statistiska centralbyrån erhölle i uppdrag att efter hushållningssällskapens
hörande utfärda erforderliga närmare föreskrifter. De af kommittén uppgjorda,
till betänkandet såsom bilagor 1—5 fogade förslagen till blanketter
äfvensom öfriga för jordbruksstatistiken i dess nya skick erforderliga blanketterna
synas i likhet med nuvarande förhållanden lämpligast böra fastställas
af Kungl. Maj:t. Verkställandet af ändringar i blanketterna, hvarom enligt
ofvannämnda kungl. bref den 20 februari 1885 chefen för Civildepartementet
(Jordbruksdepartementet) efter Statistiska beredningens (Statistiska tabellkommissionens)
hörande ägt förordna, synes däremot för framtiden böra uppdragas
åt Statistiska centralbyrån efter samråd med Landtbruksstyrelsen, dock att
chefen för Jordbruksdepartementet erhåller meddelande om hvarje sådan ändring.

Tidpunkten
för, den nya
ordningens
införande.

Kommittén får till sist erinra om den stora betydelsen af att den nya
ordningen för jordbruksstatistiken börjar tillämpas år 1911. Då femårsstatistiken
måste börja med de nya lokalundersökningarnas första år, blir det nämligen
endast på detta sätt möjligt att, utan att förorsaka ett alldeles för
långt dröjsmål, låta de femårsperioder statistiken i hvarje fall skall omfatta
sammanfalla med tideräkningens fem- och tioårsperioder.

Bilaga 1.

J ordbruksstatistik.

‘ftSgS*

Å denna blankett meddelade uppgifter få endast användas för statistiska ändamål. De komma N:r

därför aldrig att begagnas för taxering eller beskattning och ej heller att offentliggöras annat än i
summor för socknen som helhet.

Lokalundersökning* år 19

i .............................................................. ....................... socken ................................................-..........hush.-sällsk.

Gården

Torpet ..............................................................................................................................................Jordref.-n:r ...

Lägenheten

Blankett 1.
Fastställd °/o 1900.

Tax.-värde: j o rd bruks fastighet

kr., annan fastighet(

) kr.

Ägare........................................................................................ Brukare

Hingstar

(öfver 3 år).

Arbets-

hästar.

Vagns- o.
ridhästar.

Unghästar
(1-3 år).

Föl

(under 1 år).

Oxar.

Tjurar.

Kor.

Ungnöt

(1—2 år).

Kalfvar

(under 1 år).

Baggar

o. tackor.

Lamm

(under 1 år).

Getter.

Killingar.

Afvelssvin.

Gödsvin.

Grisar

| (under 4 män.).

Höns.

Annat

fjäderfä.

Bi-

samhällen.

Renar.

Vallac-

ker.

Vallac-

ker.

Hingstar

och

vallacker.

e+-

Par-

galtar.

[ Moder-suggor.

Medelmj tolkning per ko och år (om den kan uppgifvas) ...................kg.

t> 7 • 7 7 besökt.

Brukning sdelen ——--—

Uppgift lämnad den / af ..................................................................... eg besökt.

	nektar.
Egendomens hela areal
(utan vatten):
Trädgård ......
Åker och annan odlad
jord.......
Naturlig äng . . . .
Skogs- o. hagmark . .
Öfrig mark.....
Summa areal (utan
vatten).....
Nyodling under senaste
fem år.......
Af åkerjorden äro täck•
dikade.......
Begagnade torf mossar:
till torfströ.....
till bränntorf . . . .

Yäxtslag.	Areal. Hektar.	Utsäde.	Skörd. Kg.	Växtslag.	Areal. Hektar.	Skörd. Kg.
Kg. pr har.	Kg.
Hösthvete					Sockerbetor ............
Höstråg .					Foderrotfrukter..........
Vårhvete .						................
Vårråg.. .
Korn . . .					Odlad jord för höskörd.......
Hafre . .				/	» » f. gräs o.d. till bete o. grönf.
Blandsäd .			.............		» » för säd till bete o. grönf. .	................
Ärter . .					Ren träda .............	................	..............
Bönor . .					Obrukad åkerjord.........
Vicker . .					Summa åker och annan odlad jord
Potatis . .					Naturlig äng, använd för slåtter . .

Sthlm.P.A.N.&S. 1908.

Jordens användning för 19 09 års skörd

Viseberqa , , ,

1 ...................................................................y.................................................. socken stad.

1 357

Under fjolåret beräknades socknens hela areal åkerjord utgöra . . ...............1..................... hektar.

Sedan dess hafva genom nyodling tillkommit................................................. hektar.

Innevarande år kan alltså socknens hela areal åkerjord beräknas utgöra...................................... hektar. «)

I kol. 4 här under angifves, huru sistnämnda antal hektar, enligt uppgiftsmeddelarens kännedom om förhållandena, äro fördelade
på de olika växtslagen. Om större rubbningar i den vanliga växtföljden på grund af ogynnsam väderlek eller af annan anledning ägt
rum, böra uppgifterna under anmärkningar A) och B) på nästa sida insamlas, innan kolumnen här nedan ifylles.

1.	2.	3.	4.	1.	2.	3.	4.
V ä x t s 1 a	g-	Använd jord, i	hektar.	V äxtslag.	Använd jord, i	hektar.
		19 07	19 08	19 09		19 07	19 08	19 09
l. Hösthvete . . .	... .b)	72	72		Transport	780	786
2. Höstråg . . .	... .b)	139	137		14. Lin...........	2	—
3. Vårhvete . . .		5	7		15. Hampa.........	—	—
4. Vårråg ....		_	2		16. Tobak..........	_	_
5. Korn.....		20	18		17. Bohvete c)	3	3
G. Hafre.....		383	377		18. c)	_	_
7. Blandsäd . . .		25	32		19. c)
8. Ärter.....		17	14		20. Odlad jord för höskörd . d)	418	421
9. Bönor ....		3	3		\| Odlad jord för gräs o.d. \| l- \ till bete och grönfoder ( I Odlad jord för säd till\ . '' 1 bete och grönfoder . f 23. Ren träda......e)	18	20
10. Vicker.....		5	5		15	17
11. Potatis ....		80	74		106	108
12. Sockerbetor . .		12	19		24. Obrukad åkerjord . . . f)	3	2
13. Foderrotfrukter		19	26		25. Beräkn. summa åkerjord g) j Naturlig äng, använd 1 l för slåtter .... \ }	1,345	1,357
	Transport	780	786		5	4
1

a) Slutsumman å råd 25, kol. 4 skall öfverensstämma med denna siffra.

b) Om höstsäd gått ut och arealen därefter besätts med exempelvis hafre, angifves icke den ursprungligen med höstsäd besådda
arealen å rad 1 och 2, utan den upplöjda arealen afdrages och redovisas jämte öfrig med hafre besådd jord å rad 6, eller, om hafren
är afsedd att skördas grön, å rad 22. På motsvarande sätt förfares, då insådd vall blifvit upplöjd. En närmare redogörelse för dessa
rubbningar bör meddelas under anmärkning A) å nästa sida.

c) Raderna 17—19 äro afsedda för andra växtslag än de i kol. 1 särskildt upptagna (t. ex. bohvete, raps, spärgel).

d) A rad 20 införes den med gräs, klöfver o. d. besådda åkerareal, hvarifrån hö är afsedt att under året skördas, och å rad 21
den med samma växtslag besådda åkerareal, som endast betas eller lämnar grönfoder. A rad 22 införes den åkerareal, som är besådd
med säd (blandsäd, vicker o. d.) afsedd att skördas grön eller att betas. I arealen å rad 26 inräknas ej den ängsmark, som
endast användes till bete.

e) A rad 23 införes endast den trädesjord, hvaraf icke någon skörd under året tages, hvaremot den s. k. halfträdan eller
grönträdan inräknas å rader 21 och 22.

f) A rad 24 införes sådan åkerjord, som icke är föremål för något slags kultur, hvarvid orsaken till detta förhållande angifves
i anmärkningarna.

g) Se anmärkning a).

Trind!

» tillämnad vårsäd ''ord ( hektar hafre, .......... hektar korn, .......... hektar blandsäd,

hektar .............), kunde på grund af tidig frost icke omplöjas sistlidna höst,

utan kvar ligga i gräsvall.

» tillämnad höstsädesjord (....... hektar hafre, hektar korn, hektar blandsäd,

hektar ................), som på grund af ogynsam väderlek icke kunde besås sist lidna

höst, hafva nu blifvit besådda med

B) Rubbningar i den vanliga växtföljden på grund af andra förhållanden (här angifvas såväl anledningar
till rubbningar som rubbningarnas omfattning):

C) Tider för vårsådden:

D) Andra anmärkningar:

den

Dppgiftsmeddelarens namn:

Adress: .........

Uppgifterna insändas före den 1 juli till häradsombudet

Stora Berga, Västraby.
adress i ......... ■ ■

Godsägaren Fredrik Sjöberg,

af Häradsombudet:

Anmärkningar vid uppgifternas granskning

af Hushållningssällskapet:

Obs. Enligt kommittéminoritetens förslag ersättes denna blankett af två grupper af uppgifter på baksidan af blankett 4 (se
förslaget till sistnämnda blankett).

Sthlm.P.A.N.fi.S.1908. 671/08

Skörden m. in. år 19

i socken stad.

1.	2-	3.	i.	2.
Yäxtslag.	Skörd per hektar. Kilogram. a)	Vikt per hektoliter. Kilogram. b	V ä x t s 1 a g.	Skörd per hektar. Kilogram. a)
Hösthvete..........			Sockerbetor..............
Höstråg...........			Foderrotfrukter............
Vårhvete..........			Tobak...............d)
Vårråg...........			e)
Korn............			e)
Hafre............			.........................e)
Blandsäd .........			Hö från odlad jord
Ärter............			Hö från naturlig äng.........
Bönor............			Halm af höstsäd............
Vicker...........			Halm af vårstråsäd..........
Potatis..........c)			Halm af baljväxter..........

Hela skörden inom socknen af nedanstående växtslag har utgjort:

Klöfverfrö kg. Lin: frö .................................... kg. I Hampa: frö kg.

Gräs frö » | tågor f) » tågor/) »

ä) Uppgifter, som läggas till grund för beräkningen af skörden per hektar, böra anskaffas från ett så stort antal egendomar,
att tillräcklig ledning vinnes för beräkning af skörden per hektar inom hela socknen. Skörden per hektar angifves utan afdrag för utsädet och
så noggrant som möjligt samt endast med ett siffertal för hvarje växtslag. Sålunda exempelvis för hafren icke 1,200 å 1,400 kg. per
hektar utan 1,300 kg. per hektar, för så vidt denna siffra angifver det verkliga medeltalet. Vid beräkningen af skördeuppgifterna
erinras om, att cn hektar kan räknas utgöra två tunnland, hvadan skördesiffran per hektar fås genom att fördubbla skördesiffran per
tunnland.

b) Vikten per hektoliter skall afse vara af årets medelkvalitet, alltså icke endast säljbar vara. I likhet med skörden per
hektar angifves äfven vikten med ett siffertal för hvarje växtslag. Sålunda exempelvis för hafren icke 46 å 48 utan 47 kg. per
hektoliter, om detta är det rätta medeltalet.

c) Om skörden af potatis lättare angifves i hektoliter per hektar än i kilogram per hektar, må förstnämnda beräkningssätt
användas, hvarvid ordet hektoliter tillskrifves i kol. 1.

d) Skörden af tobak redovisas efter vikten af grön tobak.

e) Dessa rader äro afsedda för andra växtslag än de i kol. 1 särskilt upptagna (t. ex. bohvete, raps, spärgel).

f) Skörden af lin och hampa till spånadsämne (tågor) redovisas efter vikten af ohäcklad vara.

Vänd!

Anmärkningar.

A) Skördens beskaffenhet (välbärgad, regnskadad, skadad af sot eller rost och dylikt):

Hösthvetet: ...... ......

Höstrågen:

Yårstråsäden:....................................................................................................................................................

Baljväxterna: ........ .............................................................. ..................

Potatisen:

Sockerbetorna: .............. ...................................................................................

Foderrot frukterna: .................

Höskörden från odlad jord: ........................................................................................................................

Höskörden från natuidig äng:

Höstsädeshalmen: ...................................................................................................................................

Vårsädeshalinen:

Betets beskaffenhet: .......................................... ...

B) Väderlek, slåtter- och skördetider, hagel- och vattenskada, frost, insektshärjningar in. in.:

C) Årslön för tjänstehjon i husbondes kost: för dräng ............ kronor; för piga ................. kronor. (Allt

i medeltal för socknen enligt förhållandena vid årsskiftet.)

Värdet af stat och lön (oberäknadt bostad): för statdräng ................. kronor. (I medeltal för socknen.)

Dagsverkspris för jordbruksarbetare med egen kost: Sommardagsverke af man kr. öre, af
kvinna . kr. öre; Vinterdagsverke (under innevarande vinter) af man kr. öre, af

kvinna ...... kr. .......... öre. (Allt i medeltal för socknen.)

............................................................................ den 19

Uppgiftsmeddelarens namn:

Adress:

Uppgifterna insändas före utgången af februari till häradsombudet
........................................................................... adress: ............

Anmärkningar af Häradsombudet och Hushållningssällskapet

vid uppgifternas granskning.

Sthlm.P.A.N.&S. 1908. 609/08

växt- och Störde pport

för månad år 19

från

härad

inom

hushållningssällskaps område.

Allmänt omdöme. Såvidt af utsikterna (skörderesultaten) vid månadens slut kan bedömas, väntas
årets skörd till myckenheten blifva hvad nedan angifves. Härvid betecknas

Mycket god skörd med siffran 5.
God » » » 4.

Medelmåttig » » » 3.

Ringa skörd med siffran 2.

Mycket ringa » » »1.

Fullständigt felslagen » » »0.

Öfver medelmåttig, men till myckenheten icke fullt »god» skörd angifves med siffran 3,5; under medelmåttig, men mer
än »ringa» skörd angifves med siffran 2,5.

Växtslag.	Siffra för skördc-utsikten.	V ä x t s 1 a g.	Siffra för skörde-utsikten.	Växtslag.	Siffra för skörde-utsikten.
Hösthvete........		Hafre..........		Potatis.........	...................
Höstråg . •......		Blandsäd ........		Sockerbetor .......
Vårhvete.......		Ärter.........		Foderrotfrukter.....
Vårråg.........		Bönor ........		Hö från odlad jord . . .
Korn..........		Vicker.........		Hö från naturlig äng . .

B) Beräknad skörd per hektar.

(Uppgifves endast i september-rapporten, ej i föregående rapporter.)

Hösthvete

Höstråg

kilogram.

Korn

Hafre

kilogram, i Blandsäd
» ! Potatis *

kilogram.

C) Uppgifter rörande väderlekens inflytande på årsväxten, skörden och bärgningsförliållanden
it samt rörande insektshärjningar in. in.

1) Höstsäden:

* Om skörden åt potatis lättare angifves i hektoliter per hektar än i kilogram per hektar, må förstnämnda beräkningssätt användas,
hvarvid ordet hektoliter skrifves i stället för ordet kilogram.

Vänd !

2) Vårsäden (stråsäd och baljväxter):

3) Potatisen och andra rotfrukter:

4) Vallarna, betet och höskörden in. m.:

5) Trädorna och höstsådden för nästkommande skördeår:

6) Öfriga anmärkningar (tillgång pa arbetskraft in. rn.):

den

Uppgiftsmedd el arens namn:

Adress:

Rapporten insändes till Hushållningssällskapets sekreterare sista flaf/en i hvarje månad under april—september,
för de fem norrländska länen dock endast under maj—september.

Obs. Enligt kommittéminoritetens förslag införas på baksidan af denna blankett uppgifter — som i rapporten för juni manad skola
afgifvas — om dels den nyodlade arealen, dels rubbningar i den vanliga växtföljden på grund af ogynsam väderlek, de senare
uppgifterna motsvarande de enligt kommittémajoritetens förslag såsom Anm. A) på baksidan af blankett 2 intagna, med den
skillnad, att hektartal utbytas mot procenttal.

Stlilm.P.A.N.& S> 1908. 765/ö8

Preliminära uppgifter för

härad

af.................................................................................... län.

Växtslag.	Skörd per hektar. Kilogram. a) d)	Vikt per hektoliter. Kilogram. 6) d)	Skördens beskaffenhet (välbärgad, regnskadad, skadad af sot eller rost och dylikt).	Pris per 100 kilogram. Kronor. c) d)
: Hösthvete ....
Höstråg.....
Vårhvete.....
Vårråg......
Korn.......
Hafre......
Blandsäd .....	........................
Ärter......
Bönor ......
Vicker......
Potatis.....e)		■■■ 1 f)
Sockerbetor....		-/)
Foderrotfrukter . .		-/)
Hö fr. odlad jord .		" f ^		f)
Mö ir. naturlig äng		”/)
Halm af höstsäd .
Halm af vårstråsäd
Halm af baljväxter	......			" /)

a) Skörden per hektar angifves utan afdrag för utsädet och så noggrant som möjligt.

b) Vikten per hektoliter skall afse spanmål af årets medelkvalitet, alltså icke endast säljbar vara.

c) Priset pr 100 kilogram skall utgöra gängse medelpris i orten för vara af årets medelkvalitet.

d) Skörden per hektar, vikten per hektoliter och priset per 100 kilogram angifvas hvar för sig med endast ett siffertal för
hvarje växtslag. Sålunda exempelvis icke 1,200 å 1,250 kg. por hektar, 46 å 48 kg. per hektoliter och 9 ä 10 kronor per
100 kilogram, titan i stället 1,225 kg. per hektar, 47 kg. per hektoliter och 9,50 kronor per 100 kg., om dessa åro de
rätta medeltalen.

e) Om skörden af potatis lättare angifves i hektoliter per hektar än i kilogram per hektar, må förstnämnda beräkuingssätt
användas, hvarvid ordet hektoliter tillskrifves i kol. 1.

f j Ifylles icke.

Uppgifterna ''insändas till Hushållningssullsinapet senast före rnidten af november månad•

StHm.P.A N.AS. 1908. Ö10 08

123

Bilaga 6.

Redogörelse för den af kommittén under sommaren 1907 företagna
försöksräkningen af kreatur i fyra socknar af Östergötlands län.

Sommaren 1907 lät kommittén företaga en försöksräkning af kreatur i
Östergötland. 1 samråd med sekreteraren i länets hushållningssällskap utvaldes
fyra socknar i olika delar af länet, nämligen en stor och en liten socken i
skogsbygden — Rinna och Lillkyrka — samt en stor och en liten socken å
slättbygden — Östra Husby och Konungsund.

Antalet brukningsdelar samt jordtorp och andra jordlägenheter i dessa
fyra socknar utgjorde enligt den officiella statistiken:

i Rinna 122 brukningsdelar samt 88 jordtorp och andra jordlägenheter

i Lillkyrka 14 » s 6 * »

i östra Husby 125 * * 16 » »

i Konungsund 28 » » 22 » *

Lokalundersökning hade ägt rum i Lillkyrka och Östra Husby år 1902
samt i Rinna och Konungsund år 1906, därvid lokalundersökaren insamlat de
jordbruksstatistiska uppgifterna från hvarje brukningsdel vid besök å platsen.

Utförandet af räkningen uppdrogs åt vederbörande folkskolelärare i nämnda
socknar, hvilka alla beredvilligt åtogo sig detta uppdrag och med intresse
och god urskiljning utförde detsamma.

Vid räkningen användes särskildt för ändamålet uppgjorda frågekort af
följande utseende:

124

Frågekortets framsida:

-Y:o

Här nedan begärda upplysningar afse ett försök att anställa räkning af kreatur.
De komma icke att användas för taxeringsändamäl eller att offentliggöras annat
än i slutsummor för hela socknen.

Kreatursantalet den augusti 1907.

lios ......—............................................................................-.................................................... å ..........-................. ---................................................................................................... i

........... socken af Östergötlands län.

Inför här kreatur af ol å Eder gård	Hästar	Nötkreatur
Hingstar 3 år och	Arbetshästar	Vagns- och rid-hästar	Unghästar under 3 år men ej under 1 år	Föl under 1 år	(Har		kor	Ungnöt under 2	H alfvar under I år
tr p P ö 2L P eg %	där- öfver	Vallacker	Sten	Vallacker Slån	Hingstar och Vallacker	Ston		under 1 år
0^"* s^''	st.	st.	st. st.	st.	st.	st.	st.	st.	st.	st.	st. *

Inför kreatur å Eder	Får	Getter	<J) <	i n	Fjäderfä (icke kycklingar).	■m Bi-sa nihällen
cL S- ^ £ p p p ce JO \|f ^	Baggar	Lam under 1 år	och Killingar	Afvalsa v! ii	(iödsvin Grisar öfver 4 må- under 4 må-nader under	Höns	Annat
Tackor	Farsailar Modersuggor	fjäderfä
JW	st.	st.	st.	st. st.	St. ■ St.	st.	st.	st.

Anhålles att Ni efter att hafva lämnat ofvanstående uppgifter angående antalet kreatur af olika slag
och besvarat å kortets andra sida uppställda frågor måtte före den ................ augusti öfversända detta, kort till

Vänd !

De å korten begärda uppgifterna voro — såsom af frågekortet synes — af
två olika slag, dels jämförelsevis enkla och lättåtkomliga uppgifter angående
antalet olika husdjur, dels något mera invecklade angående medelmjölkningen
pr ko, mjölkens användning, uppfödning och försäljning af svin, medlemskap
i olika föreningar o. s. v., hvilka frågors besvarande åtminstone i vissa
fall kräfde något mera eftertanke och urskiljning.

Innan korten öfverlämnades till resp. folkskolelärare för att genom deras
försorg spridas inom resp. socknar, ifylldes med ledning af hos vederbörande
häradsskrifvare begärd afskrift af sista årets mantalslängd, brukarens och brukningsdelens
namn, hvarjämte antecknades, när och till hvem kortet skulle
återlämnas. Hvarje kort numrerades med samma nummer som motsvarande

Frågekortets baksida:

Frågor.

Svar.

Hur stor med cl mjölkning tiar 1Xi pr ko?

Hur mycket mjölk har under sista året producerats
å Eder gård?

Mjölkmängden

uppgifves
] i liter,
kilogram
eller
kannor.

liter.

..... kilogram.

kannor.

....... liter.

_________ kilogram.

kannor.

3. Har den mjölk, som icke förbrukats å gården,
ä) blifva såld till mejeri?

b) blifva såld till direkt förbruk?

c) blifva förädlad hemma?

Frågorna

besvaras

(med ja
eller nej.

Huru många svin hafva sedan den 1 aug. 1906 blifva gödda
å Eder gård?

5. Huru många af dem hafva blifva försålda vare sig lefvande
eller slaktade?

•

6. Är Ni niédlem af

a) Andelsmejeri?

b) Kontrollförening?

c) Tjur förening?

d) Fruktodlare förening ?

Frågorna
besvaras
med ja
eller nej.

st.

а)

б)
0
rf)

Anhållen att Xi
begärda uppgifterna angående

efter att ha besvarat ofvanstående frågor och lämnat de på kortets andra sida
antalet kreatur af olika, slag måtte före den aug. öfversända detta kort till

Vänd !

brukningsdel erhållit i mantalslängd en, hvilken sålunda användes såsom kontrollista.

Samtidigt med korten mottogo folkskolelärare eu utförlig instruktion, i
hvilken meddelades, att man med denna kreatursräkning endast afsåg ett försök
att anställa en dylik medelst särskilda för ändamålet uppgjorda frågekort
och med lärarne såsom mellanhänder. Åt vederbörande lärare öfverlämnades
att ordna alla detaljer efter de å platsen rådande lokala förhållandena. Två af
dem —- lärarne i Östra Husby och Konungsund — ombådos särskildt att icke
utdela korten, förrän skolorna börjat samt att då för kortens spridning och uppsamling
anlita skolbarnen. Vidare anmodades vederbörande lärare att å hvarje
kort anteckna dag, då detsamma kommit åter, samt huruvida återlämnandet

126

skett utan påminnelse eller efter en eller flera påminnelser, därvid dock särskilt
påpekades, att ingen som helst påminnelse finge göras vare sig före den
för kortets återlämnade bestämda dagen eller under de närmaste på densamma
följande 8—10 dagarna.

Beträffande det vid denna kreatursräkning vunna resultatet hänvisar kommittén
till nedanstående två tabeller, af hvilka tab. 1 redogör för frågekortens
återlämnande samt tab. 2 för det vid räkningen erhållna antalet husdjur af olika
slag, jämfördt med det vid senaste lokalundersökning uppgifna. Härvid är att
märka att vid räkningen begärts vida mera specificerade uppgifter än de i nuvarande
jordbruksstatistik förekommande, vid lokalundersökningen insamlade
uppgifterna.

Tab. 1. Frågekortens återlämnande.

	Frågekort återkomna	Icke	Antalet dagar mellan kortens ut-lämnande och
	på	under närmast följande dagar	åter- komna fråge- kort.
	dag.	utan på-minnelse.	efter på-minnelse.	sista kortets insändande.
	%	%	%	%
Rinna . . .	....... 78-7	15''2	45	In	in
Lillkvrka . .	....... 50 0	450	50		in
Östra Husby	....... 80-5	—	114	8-1	21
Konungsund .	....... 8M	5-4	135	—	14
	I det hela \| 77''7	10''9	7-8	:5 g	—

Tab. 2. Antalet djur vid kreatursräkningen och vid sista lokalundersökningen.

	Rinna—Konungsund.	Östra Husby—Lillkyrka.	Samtliga	socknar.	.....
Kreatursslag.	Lokal- Krea-nnder-j turs-sök- j räk-ningen ningen 1906. j 1907.	Ökning ( + ) eller minsk-ning (—) af lokalundersök-ningens siffror.	Lokal- under- sök- ningen 1902.	Krea- turs- räk- ningen 1907.	Ökning ( + ) eller minsk-ning (—) af lokalundersök-ningens siffror.	Lokal-under-söknin-garna 1902 och 1906.	Krca- turs- räk- ningen 1907.	Ökning ( + ) j eller minsk-ning (—) af jlokalundersök-jningens siffror.
	st.	st.	st.	%	st.	st.	st.	%	st.	st.	st.	%
Hästar öfver 3 år . Hästar under 3 år	255	273	+ 18	+ 74	215	228	+ 13	+ 60	470	501	+ 31	+ 6*6
och föl ....	60	65	+ 5	+ 8''3	19	71	+ 22	+ 44 9	109	136	+ 27	+ 24''8
Oxar......	251	224	— 27	— 10-8	363	316	- 47	—12-9	614	540	— 74	—12-1
Tjurar ......	50	61	+ 11	+ "2*2'' 0	74	68	— 6	— 8-1	124	129	+ 5	+ 40
Kor....... Ungnöt (under 2 år)	1,077	1,025	— 52	— 4-8	1,584	1,453	- 131	— 8''3	2,661	2.478	— 183	— 6''9
och kalfvar . .	416	626	+ 210	+ 505	409	577	+ 168	+ 41-1	825	1.203	+ 378	+ 45É 8
Får och lamm . .	456	767	+ 311	+ 68-2	632	575	— 57	— 9-0	1.088	1.342	+ 254	+ 23-3
Getter och killingar	5	2	— 3	— 60-0	2	4	+ 2	+ 50-0	7	6	— 1	—14 3
Svin och grisar . .	343	477	+ 134	+ 39u	458	404	- 54	—11-8	801	881	+ 80	+ 10-0
Fjäderfä.....	2,800	2,538	— 262	— 9 4	1.988	2,340	+ 352	+ 17-7	4.788	4,878	+ 90	+ 1''9
Bisamhällen . . .	59	95	+ 36	+ 610	62	60	— 2	- 3-2	121	155	+ 34	+ 28-1

127

Siffrorna i tab. 1 bära ett synnerligen godt vittnesbörd om den beredvillighet,
hvarmed upplysningar af här ifrågavarande slag lämnas, då de begäras
på ett enkelt, öfverskådligt och för den tillfrågade lättfattligt sätt. Vid bedömandet
af här föreliggande resultat förtjänar särskildt framhållas, att vederbörande
folkskolelärare i många fall kunnat angifva giltiga skäl till de icke återlämnade
kortens uteblifvande, inom Rinna socken t. o. m. beträffande samtliga
uteblifna kort.

Hvad angår de i tab. 2 lämnade uppgifterna torde böra påpekas, att
lokalundersökningens i densamma upptagna siffror angifva kreatursantalet
den 31 december 1902 och 1906 — alltså under vintern — medan åter vid
kreatursräkningen, som företogs på sommaren, i augusti månad, uppgift begärdes
på antalet vid tiden för räkningen å gården befintliga djur. Att denna
omständighet utöfvat inflytande särskildt på antalet ungnöt, får och svin
torde icke vara tvifvel underkastadt, i det att nämligen antalet kalfvar, lamm
och grisar i regeln är större på sommaren än på vintern.

Vidare är att märka, att vid lokalundersökningen inom Östergötlands län
upptages kreatursantalet å de gårdar, som brukas i sambruk med gårdar i
närgränsande socknar, med så stor del för hvarje socken, som motsvarar inom
socknen belägen åkerareal, medan åter vid här utförda räkning hela antalet
kreatur med endast ett undantag förts på den socken, i hvilken hufvudgården
varit belägen.

Anledning finnes ock antaga, att statares och backstugusittares smådjur
— grisar och fjäderfä — hvilka alltid medräknas vid lokalundersökningen, endast
undantagsvis blifvit uppförda å frågekorten.

Å dessa kort begärdes uppgift förutom på antalet husdjur äfven rörande
vissa förhållanden af mera allmän natur. Frågorna härom, som funnos upptagna
å kortets baksida, besvarades i de flesta fall på ett mer eller mindre otillfredsställande
sätt, i det att de blefvo antingen missförstådda eller icke tillräckligt
beaktade, hvilket synes visa, att sådana uppgifter ej utan handledning kunna
lämnas af flertalet småbrukare.

128

Bilaga 7.

Till hushållningssällskapen af* kommittén utsänd! frågeformulär.

1. Insamlas de jordbruksstatistiska primäruppgifterna genom lokala
undersökningar af större eller mindre del af hushållningssällskapets verksamhetsområde? 2.

Om så är förhållandet, ske sådana undersökningar årligen?

3. I huru många distrikt är hushållningssällskapets verksamhetsområde
för detta ändamål uppdeladt?

4. Undersökes under samma år ett sammanhängande distrikt eller verkställes
undersökning i ett visst antal socknar inom alla eller vissa distrikt?

5. Huru många år kan en undersökning af hela länet antagas taga i anspråk?

6. Af hvem eller hvilka verkställes lokalundersökningen?

7. Användas särskilda blankettformulär för ändamålet? (Besvaras frågan
jakande, torde ett exemplar af hvarje formulär biläggas.)

8. Vidtagas, innan lokalundersökningen börjar, några förberedande arbeten
till densamma af förrättningsmannen eller af annan person och hvari
bestå i så fall dessa förberedande arbeten?

9. Föreligga specialuppgifter från hvarje särskild brukningsdel?

10. Omfatta de vid lokalundersökningen insamlade uppgifterna alla de
<event. flera eller färre) uppgifter, som finnas upptagna å nu gällande blankettformulär? 11.

Insamlas uppgifterna vid besök hos ägaren eller resp. brukare af hvarje
brukningsdel eller vid sammanträde med tillkallade personer eller på
annat sätt?

12. Förekommer någon kontroll på undersökningen genom att hvarje
brukare antecknar sitt namn i af förrättningsmannen medförd dagbok eller på
annat sätt?

13. Finnes någon instruktion för undersökningens ledare eller hans biträde? (Besvaras

frågan jakande, torde ett exemplar af instruktionen biläggas.)

14. Under hvilken tid på sommaren plägar den lokala undersökningen
verkställas?

129

15. Huru lång tid plägar undersökningen i regel taga i anspråk och huru
många brukningsdelar kunna — om specialuppgifter insamlas från hvar och en
af dem — medhinnas pr dag?

16. Hur beräknas ersättningen till förrättningsman och till hvilket sammanlagdt
belopp plägar den årliga kostnaden för lokalundersökningen uppgå?

(Om olika utgiftsposter förekomma, torde dessa specificeras.)

17. Är det någon del af sällskapets verksamhetsområde, som ännu icke
varit föremål för lokal undersökning och, i så fall, huru stor del däraf?

18. Hur insamlas de jordbruksstatistiska uppgifterna från de delar af länet,
som icke blifvit under året lokalt undersökta?

Andra upplysningar angående de lokala undersökningarna.

2021

130

Inledning.

Danmark.

Redogörelse för jordbruksstatistiken i en del
främmande länder.

De frågor, på hvilka jordbruksstatistiken i de olika länderna i främsta
rummet afser att lämna svar, gälla ägoviddens fördelning på olika ägoslag, åkerarealens
användning för och skörden af olika växtslag samt kreatursstocken.

Af dessa frågor stå de som angå åkerarealens användning och skörden i
det närmaste samband med hvarandra, i det att de absoluta skördesiffrorna i
regel icke kunna erhållas utan kännedom om såväl åkerarealens fördelning på
de olika växtslagen som afkastningen per ytenhet af hvart och ett af dem.

På grund af de jämförelsevis små förändringar, som år från år äga rum i
ägoviddens fördelning på olika ägoslag, företagas särskilda undersökningar af
dessa förhållanden i de flesta länder endast med vissa längre mellantider, vanligen
5 till 10 år. Uppgifterna härom äro emellertid af grundläggande betydelse
för kännedomen om åkerarealens storlek och utsträckning och bilda således
ett första led och utgångspunkten för de vanligtvis årligen förekommande undersökningarna
rörande åkerjorden, dess fördelning och användning. Uppgifterna
angående skörden, hvilka gifvetvis alltid äro underkastade afsevärda
växlingar, insamlas öfverallt årligen, ofta till och med flera gånger under årets
lopp — ej endast efter skördens inbärgning och efter verkställd tröskning
utan äfven vid olika tillfällen under själfva vegetationsperioden.

Uppgifterna om kreatursstocken utgöra på visst sätt en helhet för sig, så
till vida som dessa uppgifter icke direkt bygga på andra till jordbruksstatistiken
hörande förhållanden. Kreatursräkningarna komma emellertid i det följande
trots detta att för hvarje land behandlas tillsammans med undersökningarna
öfver arealen och skörden, enär insamlandet af uppgifter angående
antalet kreatur flerstädes sker samtidigt med och genom samma organ som de
jordbruksstatistiska undersökningarna rörande öfriga frågor.

I Danmark företagas undersökningarna om ägoviddens fördelning och
åkerarealens användning i regel samtidigt, och dylika undersökningar hafva
alltsedan 1861 föranstaltats med en mellantid af i allmänhet fem år eller något
däröfver, den senaste utförd år 1907. Vissa af dessa undersökningar ha
hufvudsakligen ägnats åt de förändringar, som ägt rum beträffande den odlade
jorden och dess användning, medan man i fråga om den öfriga arealen
införskaffat endast mera summariska upplysningar, som kunnat antagas tjäna
till ledning för erhållande af och till kontroll på uppgifterna angående åkerarealen.

131

Primäruppgifterna införskaffas genom de kommunala myndigheterna från
hvarje gård, hvarvid användas blanketter, som för hvarje undersökning särskilt
utarbetats af statens statistiska byrå. Om det vid sammanräkningen
visar sig, att arealuppgifterna från en socken — den lokala enheten för
arealberäkningen — icke stämma med socknens matrikulerade areal och någon
antaglig förklaringsgrund för denna skillnad icke kan angifvas, åligger det
primäruppgifternas insamlare att genom nya förfrågningar söka åvägabringa
rättelse. Det på sådant sätt vunna primärmaterialet insändes därpå genom
amts-(läns-)myndigheterna till statens statistiska byrå, som bearbetar och
publicerar detsamma.

För de mellan de periodiska lokalundersökningarna liggande åren insamlas
inga som helst uppgifter angående åkerarealens användning, ej ens summariska
uppgifter rörande möjligen förefintliga mer eller mindre tillfälliga
rubbningar i arealens fördelning på de olika växtslagen. Detta förhållande
medför gifvetvis en icke ringa olägenhet vid beräkningen af skördeafkastningen,
i det att man härvid, under samtliga dessa mellanliggande år, måste nöja
sig med de arealtal, som härröra från den sista arealundersökningen.

På grund af denna omständighet kan icke vid skördeberäkningen hänsyn
tagas till de under olika år inträffande rubbningarna i växtföljden, hvilka i ett
land sådant som Danmark med dess högt uppdrifna jordbruk och därmed
sammanhängande odling af för ogynsamma väderleksförhållanden känsliga
förädlade sorter ofta kunna vara ganska betydande; och icke heller blir hänsyn
tagen till de under perioden fortskridande förändringarna i åkerjordens
användning, hvilka, äfven de, visat sig kunna vara ganska afsevärda.

Denna olägenhet har man emellertid i någon mån sökt undanröja genom
en år 1898 utgifven retrospektiv publikation öfver skörden 1875—1896,
hvilken publikation innehåller s. k. reviderade tabeller för hvart och ett
af de nämnda åren. Vid uppgörandet af dessa reviderade tabeller beräknas
skörden på det sätt, att skillnaden mellan de för hvarje växtslag använda arealerna
vid periodens början och slut fördelas lika på hvart och ett af de mellanliggande
åren. De sålunda erhållna arealsiffrorna multipliceras därefter
med de för motsvarande år insamlade siffrorna å medelafkastningen per ytenhet.
På denna väg ha för hvarje amt (län) och för landet i dess helhet nya
beräkningar öfver skördarna af hvarje växtslag för ofvannämnda år med hänsyn
såväl till skördens kvantitet som till dess värde blifvit uppgjorda. Skillnaden
mellan de sålunda framkomna siffrorna och de som erhöllos, när arealsiffrorna
från den sista arealundersökningen utan afseende på de under mellanliggande
år inträdda förändringarna användes vid skördeberäkningen,
har i vissa fall visat sig afsevärd. Så till exempel är differensen mellan de
olika beräkningssätten beträffande skördens värde för åren 1889 och 1896
icke mindre än 25 resp. 27 mill. kronor eller 9''2 och 9-1 %.

Primäruppgifterna angående skördeafkastningen per ytenhet insamlas i
Danmark för hvarje socken af vederbörande kommunalstyrelse å särskilda
för ändamålet af det statistiska ämbetsverket fastställda blanketter, å hvilka

132

angifves medelafkastningen per tunnland för hvarje växtslag. På grundval
af dessa uppgifter och arealuppgifterna från sista undersökningen beräknar
därefter statens statistiska byrå skördens kvantitet och med ledning af markegångstaxor
och andra tillgängliga prisuppgifter skördens värde, allt per härad
och amt samt för hela landet. De sålunda beräknade resultaten offentliggöras
uti en särskild årligen i maj månad året efter skördeåret utkommande
publikation.

Jämte ofvan anförda definitiva skördeuppgifter införskaffas på hösten
strax efter skördens inbärgning särskilda preliminära uppgifter angående skörden.
Dessa erhållas genom amtmännen, som till statens statistiska byrå insända
dessa preliminära skördeberättelser å särskilda för ändamålet uppgjorda
blanketter, på hvilka skördeafkastningen af hvarje växtslag såväl i kvantitativt
som kvalitativt hänseende angifves endast genom ett allmänt omdöme såsom
god, medelgod etc. Uppgifterna grunda sig på upplysningar, som införskaffas
från jordbrukare och landtmannaföreningar samt underordnade myndigheter
och tjänstemän inom vederbörande amt. Den på grundval af samtliga dessa
berättelser utarbetade preliminära publikationen, hvilken utkommer i november
månad skördeåret, innehåller utom redogörelsen för skörden dels en utförlig
öfversikt öfver årets väderlek, jordbruksförhållandena i allmänhet, såsom
höstsädens öfvervintring, vår- och höstsädessådden m. m., dels ock en
del uppgifter angående växtsjukdomar, insektshärjningar o. d., dessa sistnämnda
uppgifter insamlade på samma sätt som skördeuppgifterna. Då någon
svårare härjning förekommit, användas särskilda för ändamålet uppgjorda
frågeformulär.

Kreatursräkningarna hafva i Danmark varit oberoende af arealundersökningarna
och alltsedan år 1861 med endast ett undantag regelbundet företagits
hvart femte år. Den kreatursräkning som skulle hafva ägt rum 1908 har
dock uppskjutits till 1909.

Vid den näst sista räkningen år 1898 användes för första gången med synnerligen
godt resultat räknekort, ett för hvarje kreatursbesättning. Vid föregående
tillfällen hade man sammanfört primäruppgifterna från ett stort antal
ägare eller brukare på en och samma lista. Nämnda förändring var särskilt
från den synpunkten fördelaktig, att man samtidigt å räknekorten kunde
begära uppgift bl. a. på kreatursägarens odlade jordareal, hvarigenom
man blef satt i tillfälle att sammanställa uppgifterna efter egendomarnas storlek
och sålunda kunde lämna meddelande om bland annat antalet kreatur
på viss arealenhet å olika stora gårdar i olika delar af landet.

Vid den senaste kreatursräkningen af år 1903 var undersökningen af själfva
kreatursstocken något mera summarisk än vid närmast föregående räkning,
medan däremot i stället en del nya frågor, såsom rörande den animaliska
produktionen i allmänhet, andelsverksamheten in. m., upptogos på frågekorten.
Beträffande en del af de vid föregående räkningar framställda spörsmålen,
såsom angående olika åldersklasser, ras m. m., ansåg man nämligen tillräckligt
att insamla uppgifter endast hvart tionde år, då tillfälle därigenom bereddes

133

att i samband med räkningarna verkställa en närmare utredning äfven rörande
andra jordbruket och närmast ladugårdsskötseln berörande mera aktuella
frågor.

Primäruppgifterna vid kreatursräkningarna insamlas af de kommunala
myndigheterna, hvilka enligt den för ändamålet utarbetade instruktionen
särskildt hafva att tillse, att de personer, som erhålla i uppdrag att tillhandahålla
brukarna räknekorten och att sedermera uppsamla dessa, få fullt klart
för sig huru korten skola ifyllas.

Samtliga räknekort för hvarje socken insändas af de kommunala myndigheterna,
vederbörligen ifyllda, till resp. amtsmyndigheter, som öfverlämna
dem till statens statistiska byrå, där bearbetningen af materialet försiggår.

De vid sidan af den egentliga kreatursräkningen insamlade uppgifterna
bearbetas för sig och utgifvas i särskilda publikationer. En sådan,
angående landtbrukets andelsverksamhet och innehållande upplysningar om
and elsmej eri erna, mjölk- och äggproduktionen, kontrollföreningarna m. m.,
utkom 1906 och är utarbetad på grundval af de vid 1903 års kreatursräkning
på ofvan nämnda sätt inhämtade uppgifterna.

Samtliga här omnämnda jordbruksstatistiska publikationer utkomma oberoende
af hvarandra.

I Norge hafva uppgifter om åkerarealen och dess fördelning före år 1907 Norge.
endast till ringa del förekommit, men hafva nu insamlats vid den sistnämnda
år företagna allmänna jordbruksundersökning, som kommit till stånd med stöd
af 1907 års lag om uppgifter till den officiella statistiken. Härigenom kommer
den norska jordbruksstatistiken otvifvelaktigt att ställas på en annan och betydligt
bättre grundval än hittills.

1907 års undersökning omfattade uppgifter rörande dels hela ägovidden, såväl
åkerarealen och dess fördelning på olika växtslag som annan produktiv eller
improduktiv mark (trädgård, ängs- och skogsmark etc.), dels utsädesmängden
i hektoliter, dels ock kreatursstocken jämte inom jordbruket använda
maskiner och redskap.

Undersökningen leddes i landtdistrikten af tre representanter för häradets
kommunalstyrelse och i städerna af magistraten. Undersökningens ledare
utsågo uppgiftsinsamlarne, som voro folkskolelärare, för ändamålet lämpliga
intresserade jordbrukare och andra personer.

Hvarje härad indelades af ofvannämnda ortsmyndigheter i ett lämpligt
antal räknekretsar — af kostnadshänsyn vanligen motsvarande skolkretsarna
— och för hvar och en af dessa antogs en så kallad räknare.

Insamlingen af primäruppgifterna försiggick enligt gifna instruktioner
medelst ifyllande af särskildt för ändamålet uppgjorda blanketter, hvilka räknaren
utdelade till samtliga brukare inom sitt område genom skolbarnen,
efter högmässogudstjänsten, med post eller på annat sätt. För att underlätta
detta hans arbete lämnades räknaren en såvidt möjligt fullständig förteckning
öfver samtliga matrikulerade brukningsdelar inom området.

134

Finland.

Blanketterna skulle, vederbörligen ifyllda helst af brukarne själfva, återsändas
till räknaren inom bestämd tid. Där så ej skedde, gjorde räknaren
personligen ett besök hos den försumlige, med undantag för mera afsides liggande
gårdar, dit påminnelse skickades per post. Genom särskilda besök sökte
räknaren äfven inhämta närmare upplysningar rörande redan inkomna uppgifter,
som i ett eller annat afseende syntes honom ofullständiga eller felaktiga.

Sedan samtliga blanketter sålunda kommit räknaren tillhanda och denne
på bästa sätt sökt komplettera möjligen förefintliga brister, öfverlämnades
blanketterna till häradskommissionen resp. magistraten för att, åtföljda af en
förteckning öfver räknekretsarnas och räknarnes namn samt antalet ifyllda
blanketter, före november månads utgång öfversändas till Norges statistiska
centralbyrå, där en ytterligare revision samt bearbetningen af materialet
ägde rum.

Om de hittills tillämpade jordbruksstatistiska metoderna i Norge må följande
tilläggas. Till den redogörelse för skörden, som årligen utarbetas, insamlas
uppgifter angående afkastningen per ytenhet af länsmännen, hvilka
före oktober månads utgång till vederbörande amtman insända dessa
uppgifter på särskilda för ändamålet uppgjorda blanketter. Med ledning af
dessa uppgifter uppgöres därefter af amtmännen efter fastställdt schema
ett sammandrag, som lämnar redogörelse för skördeafkastningen af de olika
växtslagen, angifven genom ett index-tal efter dess förhållande till medelafkastningen,
sålunda ett slags omdöme om årets skörd jämförd med genomsnittsskörden,
men utan några kvantitativa uppgifter om skörderesultatet.
Nämnda sammandrag jämte de för deras uppgörande använda vederbörligen
ifyllda blanketterna medfölja därefter amtmännens årsberättelser.

På grundval af dessa uppgifter utarbetar och publicerar landtbruksdirektören
de årliga i januari utkommande skördeberättelserna för närmast
föregående år, hvilka berättelser emellertid, såsom af det föregående framgår,
hittills vid beräkningen af skörden måst bygga på mycket ofullkomliga
arealuppgifter. Någon annan årlig jordbruksstatistik förekommer ej i Norge.

Vid sidan af dessa årliga skördeberättelser har Norges statistiska centralbyrå
hittills hvart femte år publicerat en redogörelse öfver det norska landtbrukets
tillstånd under de närmast föregående fem åren, byggd dels och hufvudsakligen
på länsmännens ofvannämnda uppgifter, dels, beträffande den femårspublikation
som följer omedelbart efter den hvart tionde år anordnade
folkräkningen, på i samband med denna inhämtade uppgifter öfver utsädet
och kreatursstocken.

I afseende på den finska jordbruksstatistiken har kommittén från chefen
för statistiska centralbyrån i Finland erhållit en redogörelse, som här in extenso
meddelas.

»Hvad beträffar insamlingen af primäruppgifterna för sagda statistik,
har densamma intill senaste tid verkställts af kronobetjänte, hvilka härvid ägt
anlita kommunalnämndernas biträde. Genom kejserliga senatens för Fin -

135

land beslut innevarande år har emellertid kronobetjaningen helt och hållet
befriats från nämnda skyldighet och tillkommer det numera uteslutande
de kommunala myndigheterna att tillhandahålla landtbruksstyrelsen
(ej såsom förut länsstyrelserna) det jordbruksstatistiska materialet. Härvid
hafva kommunalnämnderna att, för anskaffande af primäruppgifterna, i
vidsträckt mån anlita biträde af enskilde, och kan för sådant ändamål enhvar
själfständig jordbrukare, som sådant önskar, gratis erhålla ett antal häftade
formulärblanketter, af hvilka en, vederbörligen ifylld, årligen skall tillsändas
kommunalnämnden. I nämnda blanketter lämnas uppgifter om skörd, utsäde
och kreatursbeståndet. För erhållande af uppgifter till mejeristatistiken
tillhandagå!'' nämnden vederbörande mejerier i kommunen med erforderliga
formulär, hvilka ifyllda återställas till nämnden. Samtliga på sådant sätt tillkomna
uppgifter om skörd, utsäde, kreatursstock och mejerihandtering, hvilka
uppgifter skola granskas af kommunalnämnderna, insändas af dessa genom
guvernörsämbetena till landtbruksstyrelsen, hvarhos sagda nämnder
för egen del äga besvara särskilda frågor angående tillgången på jordbruksarbetare
inom kommunen samt om beloppet af dessas aflöning.

Förutom dessa uppgifter erhåller landtbruksstyrelsen fyra gånger årligen
uppgifter öfver skördeutsikterna under året, och hänföra sig dessa uppgifter,
hvilka aflämnas af särskilda landtbruksstyrelsens förtroendemän i olika delar
af landet, till följande tidpunkter: medlet af juni, juli och augusti samt
början af oktober.

Under innevarande år och framdeles skola äfven detaljpris å landtmannaprodukter
i särskilda trakter månatligen till landtbruksstyrelsen aflämnas,
dels af därtill utsedda enskilda personer, dels af kommunalnämnderna.

Hvad beträffar åkerjordens areal samt dess fördelning och användning
för de olika växtslagen, insamlas sådana uppgifter ej i Finland sedan år 1888,
men väl lämnas årligen kommunvis generell uppgift om arealen af den till odling
upptagna marken. Den första och tillsvidare enda kreatursräkning i Finland
har verkställts sommaren 1901.»

I Tyska riket företagas sedan 1878 arealundersökningar, hvilka numera Tyska riket.
innefatta dels med vissa mellantider återkommande specialundersökningar rörande
hela ägovidden (åkerjord, skog, icke odlad mark etc.) och dels årliga undersökningar
af den odlade jorden, dess fördelning och användning för olika
växtslag.

Förstnämnda specialundersökningar hafva ägt rum åren 1878, 1883 och
1893. Enligt beslut af år 1892 skulle de därefter företagas hvart tionde år,
men förnyades sista gången redan år 1900.

Vid dessa specialundersökningar, hvilka planläggas och ledas af kejserliga
statistiska ämbetsverket, insamlas primäruppgifter å blanketter, som i hufvudsak
äro lika för hela riket, men som dock i de enskilda staterna i någon mån
kunna modifieras och kompletteras, allt efter som ortsförhållandena sådant påkalla.
Uppgifterna införskaffas antingen genom förfrågningar hos hvarje bru -

136

kåre eller genom uppskattning af en kommission, sammansatt af sakkunniga
och med ortsförhållandena förtrogna personer. De lokala undersökningsområdena
utgöras af socknar, katasterområden eller andra liknande distrikt. Att
bestämma, hvilka personer som skola användas för utförande af undersökningen,
tillkommer de enskilda staternas myndigheter. Dock uttalas i de allmänna,
för hela riket gällande bestämmelserna, att ortsmyndigheterna i regel
böra få i uppdrag att handhafva den närmaste ledningen af undersökningen
inom hvarje mindre område.

De årliga undersökningarna inskränkas till fastställande af de förändringar,
som under året ägt rum ifråga om den odlade jordens användning. Härvid
insamlas under juni månad primäruppgifterna sockenvis (»gemeindeweise»,
»gutsbezirksweise») antingen af kommunalordföranden under medverkan af
sakkunniga personer inom orten eller af en för ändamålet bildad kommission,
och insändas för hvarje stat till vederbörande stats statistiska ämbetsverk.

I Preussen exempelvis öfverlämnas på våren hvarje år för utförande af här
ifrågavarande årliga undersökning af preussiska statistiska ämbetsverket till
landets samtliga socknar (och »Gutsbezirke») tvenne blanketter med af ämbetsverket
införda siffror för åkerarealens fördelning vid sista undersökningen, af
hvilka blanketter den ena vederbörligen ifylld senast den ljud återsändes till
nämnda ämbetsverk, den andra åter stannar hos vederbörande ortsmyndighet
för att tjäna till ledning vid nästa års undersökning.

Beträffande de insamlingsmetoder, som vid dessa årliga arealundersökningar
användas, torde såsom regel för hela Tyska riket kunna sägas, att undersökningarna
i socknar med öfvervägande herrgårdar försiggå genom förfrågningar
hos hvarje jordbrukare, men däremot i socknar, där smärre gårdar
öfverväga, företrädesvis genom uppskattning.

Det till de statistiska ämbetsverken inom respektive stater insända materialet
bearbetas inom dessa, hvarefter af dem uppgjorda sammandrag (»Nachweisungen»)
för hvarje provins eller förvaltningsområde före den 15 augusti
inskickas till kejserliga statistiska ämbetsverket.

Uppgifterna rörande skörden insamlas enligt beslut af år 1899 årligen och
bestå af uttalanden dels om skördeutsikterna och dels om skördeafkastningen.

Insamlingen af dessa båda slag af skördeuppgifter sker genom af de
särskilda staternas regeringar utsedda personer, valda företrädesvis bland
jordbrukarföreningarnas förtroendemän eller bland sådana med jordbruk
förtrogna personer, som kunna antagas vara i tillfälle att flera år i rad ägna sig
åt det dem sålunda lämnade uppdraget. Uppgifterna införskaffas för områden,
som af hvarje stats regering blifvit bestämda med hänsyn till naturförhållanden,
jordbruksmetoder m. m. Antalet dylika områden utgör ensamt i Preussen
inemot 5,700.

De definitiva skördeuppgifterna, hvilka angifva medelafkastningen i vikt
per hektar af hvarje skördadt växtslag inom vederbörande undersökningsområde,
insändas under första hälften af november månad till de särskilda staternas
statistiska ämbetsverk, där på grundval af de förut inkomna uppgif -

137

terna öfver åkerjordens fördelning årets skörd inom samtliga ifrågavarande
områden beräknas, hvarefter de sålunda uppgjorda sammandragen senast den
30 november öfverlämnas till kejserliga statistiska ämbetsverket, som underkastar
materialet en ytterligare bearbetning.

Uppgifterna angående skördeutsikterna afgifvas under månaderna april
— november vid midten af hvarje månad å i bref kortsform för de olika månaderna
afpassade blanketter, därvid skördeutsikterna för hvarje växtslag angifvas
i siffror från 1 (mycket god) till 5 (ringa). För insamlandet af dessa
uppgifter gäller samma områdesindelning som vid insamlandet af de definitiva
skördeuppgifterna.

Brefkorten insändas antingen omedelbart till kejserliga statistiska ämbetsverket
eller till vederbörande staters statistiska ämbetsverk. I senare fallet
sker den första sammanställningen af rapporterna i sistnämnda ämbetsverk,
hvarefter denna senast den 22 i respektive månad insändes till kejserliga
statistiska ämbetsverket, som månatligen offentliggör en utförlig och på ett
lätt öfverskådligt sätt uppställd redogörelse öfver skördeutsikterna för hvarje
växtslag inom hela riket.

Kreatursräkningar för hela Tyska riket hafva senast ägt rum åren 1873, 1883
och 1892 samt skulle enligt förbundsrådets beslut af sistnämnda år därefter
företagas hvart tionde år. Samtidigt beslöts, att en räkning i mindre omfattning,
upptagande endast de viktigaste slagen af husdjur, skulle utföras 1897 och
likaledes förnyas hvart tionde år, hvarigenom en beräkning af antalet kreatur
i hela riket sålunda skulle komma att äga rum hvart femte år.

I stället för den för år 1902 för hela Tyska riket beslutade kreatursräkningen
företogs emellertid en sådan redan i december 1900 enligt beslut af
samma år, vid hvilken bestämmelserna af 1892 med några få undantag tillämpades.
Sedermera hafva kreatursräkningar för hela riket företagits åren 1904
och 1907, den senare omfattande samtliga grupper af olika husdjur.

Enligt ofvannämnda bestämmelser skall räkningen utföras genom förfrågningar
från gård till gård enligt för ändamålet uppgjorda blanketter, som
ifyllas af djurägarne. Indelningen i räkneområden, sättet för uppgifternas insamlande
m. m. äger hvarje stat att själf bestämma. Jämte uppgift på antalet
djur af olika slag skola meddelanden äfven lämnas angående de olika mera
betydande djurens medelvärde vid försäljning och medelvikt, för hvilket ändamål
det åt de enskilda staternas regeringar uppdragits att i samråd med
landtbruksföreningar eller på annat sätt bestämma härför lämpliga uppskattningsområden
med så enhetlig karaktär som möjligt.

Ett flertal tyska staters statistiska ämbetsverk hafva därjämte anordnat
mer eller mindre utförliga kreatursräkningar dels årligen och dels med mer eller
mindre regelbundna mellantider, vanligen i samband med folkräkningarna.

I Österrike insamlas de jordbruksstatistiska primäruppgifterna antingen Österrike.
af de s. k. jordbruksråden (»Landeskulturräte») — korporationer af officiell
karaktär — eller af vissa enskilda jordbruksföreningar. Vid sitt arbete

138

Frankrike.

äga dessa korporationer att betjäna sig af vissa myndigheter och ämbetsmän,
lärare vid landtbruks- och folkskolor eller andra för ändamålet särskildt utsedda
personer.

I Österrike saknas regelbundna undersökningar af hela ägovidden. De årligen
insamlade uppgifterna gälla åkerjordens fördelning och användning samt
skörden af olika växtslag.

Hvad de årligen införskaffade uppgifterna beträffar, insamlas dessa från
vissa efter de lokala förhållandena närmare bestämda områden, inom hvilka
de väsentliga produktionsbetingelserna uppvisa en större öfverensstämmelse.
Inom hvart och ett af dessa naturliga områden företages årligen ett antal specialundersökningar
angående åkerarealens användning, af hvilka man därefter
sluter sig till förhållandena för hela det ifrågavarande området.

Uppgifterna om skördeafkastningen lämnas af ett stort antal förtroendemän,
hvilka å dem tillställda blanketter lämna uppgifter angående medelskörden
per hektar, dess kvalitet och vikt, hvarjämte samtidigt lämnas meddelanden
angående priserna på vissa jordbruksprodukter. Några särskilda för
hela landet gällande instruktioner för ifyllandet af dessa blanketter lämnas icke.
enär de mycket växlande lokala förhållandena inom olika landsdelar icke anses
tillåta detta. Uppgörandet af dylika instruktioner är öfverlåtet åt de
korporationer, som fått insamlandet af primäruppgifterna åt sig uppdraget.
De ifyllda blanketterna inkomma successivt till vederbörande korporationer,
som företaga den första bearbetningen, vid hvilken uppgifterna sammanföras
å särskilda för ändamålet uppgjorda blanketter, som därefter för vidare bearbetning
och offentliggörande öfverlämnas till en inom jordbruksdepartementet
upprättad statistisk byrå.

Offentliggörandet sker först genom en preliminär redogörelse i decemberhäftet
af en officiell statistisk månadsskrift, hvarvid endast skördeafkastningen
af de viktigaste sädesslagen meddelas, och sedermera i form af en definitiv publikation
i första häftet af jordbruksdepartementets statistiska årsbok. Sistnämnda
redogörelse innehåller, förutom definitiva uppgifter öfver skördeafkastningen
af ofvannämnda sädesslag, äfven uppgifter om afkastningen af
öfriga kulturväxter, öfver åkerjordens fördelning och användning m. m.,
allt såväl för ofvannämnda naturliga som för rikets olika administrativa områden.
Dessutom publicerar jordbruksdepartementet den 20 i hvar och en af månaderna
april—oktober en sammanställning af skördeutsikterna, utarbetad i
departementet på grundval af från omkring 900 personer (landtbrukare eller
andra sakkunninga personer) dit inlämnade månadsrapporter.

I Frankrike blef genom beslut af 1902 den officiella jordbruksstatistiken
ordnad på följande sätt.

Insamlingen af det jordbruksstatistiska primärmaterialet — angående
arealens användning, medelafkastningen af olika kulturväxter, antal kreatur
af olika slag m. m. — sker årligen genom sockenkommissioner. Hvar och
en af dessa består af ordföranden och en ledamot i kommunalrådet samt 3—5

139

af vederbörande underprefekt utsedda praktiska jordbrukare. Kommissionens
uppgift är dels att föra ett för hvarje socken upplagdt odlingsregister, som
innehåller bland annat samtliga för den årliga jordbruksstatistiken afsedda
uppgifter, dels att insamla dessa uppgifter och införa dem å särskilda af jordbruksministeriet
utarbetade frågeblanketter, dels ock att på olika tider af året
till vederbörande departements jordbrukskonsulent afgifva rapporter angående
höst- och vårsådden, skördeafkastningen m. m. Ofvannämnda blanketter
innehålla förutom uppgifter om arealens användning och kreatursstocken
äfven uppgift på antalet industriella etablissement för bearbetande af olika
jordbruksprodukter, behållningen af säd m. m. från föregående år, minsta antalet
kreatur under året, kreaturens medelvikt m. in.

Kommissionen sammanträder under första hälften af november för att
afsluta odlingsregistret och ifylla blanketterna, af hvilka tvenne exemplar före
den 25 november insändas till underprefekten resp. prefekten, som öfverlämnar
dem till den jordbruksstatistiska kantonalkommissionen.

Denna sistnämnda kommission utgöres af dels vissa själfskrifna ledamöter
och dels några af prefekten utsedda ledamöter, bland dem 3—7 praktiska
landtbrukare samt två ledamöter som i statistiskt afseende kunna vara
kommissionen till gagn. Dessutom kunna i kantoner, där industriell verksamhet
för bearbetande af jordbruksprodukter bedrifves, två representanter
för densamma upptagas i kommissionen. Hvarken medlemmarne i denna
kommission eller sockenkommissionen äro aflönade, men de kunna på förslag
af vederbörande departements jordbrukskonsulent eller prefekt af jordbruksministeriet
erhålla gratifikationer af olika slag.

Kantonalkommissionens verksamhet går ut på att kontrollera sockenuppgifterna
och att på grundval af desamma utarbeta tabeller för hela kantonen.
Dessa tabeller öfversändas före den 25 december i två exemplar jämte sockenkommissionens
uppgifter till underprefekten resp. prefekten, som lämnar det
ena exemplaret såväl af socken- som af kantonaluppgifterna till arrondissementets
jordbrukskonsulent eller till någon i hans ställe utsedd förtroendeman.
Denne sammanför uppgifterna i en särskild tabell, som före den 20 januari i
två exemolar skall aflämnas till prefekten resp. underprefekten.

Samtliga handlingar öfverlämnas därefter till departementets jordbrukskonsulent,
som uppgör ett nytt sammandrag, med ledning af hvilket prefekten
slutligen sammanfattar samtliga uppgifter i ett sista sammandrag, som inlämnas
till jordbruksministeriet. Ett exemplar däraf jämte öfriga handlingar
förvaras i prefekturens arkiv.

Det sålunda för hela landet insamlade materialet bearbetas därefter och
offentliggöres af jordbruksministeriets upplysningsbyrå, som dessutom har
till åliggande att följa jordbrukets utveckling och till dess främjande vidtagna
åtgärder i andra länder. Före offentliggörandet förelägges den i ministeriet
utförda bearbetningen och sammanfattningen ett särskildt för ändamålet
tillsatt jordbruksstatistiskt råd, bestående af ett stort antal representanter för
jordbruket inom landets skilda delar, hvilket råd har att afge utlåtande öfver

140

Storbritannien
och Irland.

det utförda arbetet samt behandla andra detsamma förelagda jordbruksstatistiska
frågor. Bland rådets ledamöter utser jordbruksministern en subkommitté
på 15 personer, som under bearbetningen af det insamlade materialet
och mellan rådets endast en gång årligen återkommande sammanträden går
ministeriet till hända med möjligen erforderliga jordbruksstatistiska upplysningar,
råd och anvisningar m. m.

I egentliga Storbritannien (utan Irland) afgifvas årligen af brukarna själfva
uppgifter om den odlade jordens användning. Uppgifterna insamlas af uppbördsmyndigheterna
(»Officers of Inland Revenue») under juni månad. Den
lokala enheten för undersökningen utgöres af uppbördsdistrikten. Hela det
antal tjänstemän, som har insamlingen af dessa uppgifter sig anförtrodd,
uppgår till omkring 1,200. Genom dem utsändas till hvarje brukare af jord
öfver en acre (en acre = 0''4 hektar) särskilda blanketter för uppgifternas afgifvande,
hvilka blanketter, vederbörligen ifyllda, inom en viss nämnare bestämd
dag skola per post återsändas till vederbörande tjänsteman.

Resultatet af detta tillvägagångssätt har visat sig synnerligen tillfredsställande,
i det att omkring 97 % af blanketterna blifva af ägarna eller brukarna
ifyllda. Beträffande återstående 3 % sker ifyllningen af behöfliga
uppgifter genom de lokala tjänstemännen själfva på grundval af de uppgifter
de kunna erhålla genom egna iakttagelser och efterforskningar samt
med ledning af fjolårets undersökning. Å hvarje blankett angifves särskildt,
att de lämnade uppgifterna äro af strängt konfidentiell natur, något som säkerligen
i sin mån bidrar till den beredvillighet, hvarmed blanketterna ifyllas
af respektive brukare eller ägare.

Den första bearbetningen af det inkomna materialet sker genom uppbördstjänstemännen,
som införa uppgifterna å särskilda sammandragslistor,
en för hvar och en af distriktets socknar. Dessa sockensammandrag öfverlämnas
därefter till s. k. uppsamlare. Då antalet af dessa sistnämnda uppgår till
endast 60, har hvar och en af dem ett betydande område på sin lott. Uppsamlarna
öfverföra de mottagna sockensammandragen på nya listor, å hvilka
uppgifterna från samtliga socknar inom samma grefskap sammanföras i en
summa. Genom uppbördsmyndigheterna befordras dessa af uppsamlarna
gjorda sammandrag till jordbruksdepartementet (Board of Agriculture and
Fisheries), som bearbetar och offentliggör materialet.

På grund af det stora antal personer, som användas för insamlingen, går
arbetet så raskt, att en preliminär redogörelse öfver den odlade jordens användning
liksom ock beträffande kreatursstocken, hvarom uppgifter insamlas
samtidigt, kan publiceras redan i augusti samma år. Då i denna publikation
äfven motsvarande uppgifter från föregående år finnas meddelade, beredes
tillfälle till en öfverblick öfver de förändringar, som under året ägt rum på här
ifrågavarande områden. Den definitiva publikationen följer i november månad.

För anskaffande af primäruppgifterna öfver skördeafkastningen finnas
för visst område utsedda aflönade ombud, som till ett antal af 250 utses af

141

jordbruksdepartementet bland områdets dugligaste jordbrukare. Hvarje sådant
har att lämna skördeuppgifter för i medeltal omkring 50 socknar.

Totalskörden af hvarje växtslag uträknas af dessa ombud särskildt för
hvarje socken med ledning af de i juni insamlade uppgifterna angående åkerarealens
användning inom socknen, hvilka under sommarens lopp tillställas
ombuden.

Dessa ombudens skördeberäkningar skola för England och Wales senast
den 15 oktober och för Skottland senast den 1 november vara af lämnade i
jordbruksdepartementet.

Skördesiffrorna för hvarje grefskap erhållas genom addering af skördesiffrorna
för grefskapets samtliga socknar, och medelafkastningen per acre
för hvarje växtslag kalkyleras efter de sålunda erhållna summorna.

Ofvannämnda ombud hafva äfven till åliggande att vid midten af månaderna
juli, augusti och september lämna meddelanden angående skördeutsikterna,
hvilka meddelanden omedelbart sammanfattas och offentliggöras.

Beträffande skörden publiceras dels preliminära sammandrag öfver
skörden af humle i oktober och öfver skörden af de viktigaste sädesslagen, rotfrukter
och hö i november samma år, dels definitiva, synnerligen fullständiga
och sakrika redogörelser i februari påföljande år. Dessutom utkommer
i juni påföljande år en publikation öfver priser och tillgången på säd, kreatur
och andra jordbruksprodukter.

Såsom ofvan blifvit omnämndt, insamlas samtidigt med införskaffandet
af primäruppgifterna angående åkerarealen äfven uppgifter om kreatursstocken.
Insamlandet af båda dessa slag af jordbruksstatistiska uppgifter sker
genom samma personer och i allmänhet på samma blanketter. Endast från
kreatursägare, som antingen icke bruka någon jord eller hvilkas jordområden
icke uppgå till en acre, upptagas här ifrågavarande uppgifter på särskilda
blanketter och sammanföras sedermera för sig.

Resultaten af de årliga kreatursräkningarna offentliggöras i samma publikationer
som behandla åkerarealen.

För Irland insamlas årligen under försommaren genom den med alla
agrariska förhållanden på ön synnerligen förtrogna landtpolisens försorg
primäruppgifter såväl rörande hela arealens fördelning på olika ägoslag och
åkerjordens användning för olika växtslag som rörande kreatursstocken och
en hel del andra jordbruksförhållanden. Arbetet är fördeladt på af vederbörande
polissuperintendenter fastställda räknedistrikt, hvilka såvidt möjligt
böra sammanfalla med valkretsarna.

Hvarje räknare har att, hvar och en inom sitt distrikt, insamla alla de för
blanketternas ifyllande nödiga uppgifterna genom förfrågningar hos jordinnehafvaren,
hans ställföreträdare eller annan med förhållandena förtrogen person.
Räknaren skall härvid bland annat tillse, att summan af från olika brukningsdelar
insamlade uppgifter af samma slag, särskildt beträffande hela
arealen, öfverensstämmer med de tillförlitliga uppgifter som i andra källor förekomma
angående samma förhållanden i distriktet som helhet. Där så vi -

142

Samman fattning.

sar sig icke vara fallet, måste han genom förnyade undersökningar åstadkomma
full öfverensstämmelse. Räknaren antecknar uppgifterna från de olika
brukningsdelarna å särskilda blanketter samt öfverför därefter slutsiffrorna
för hela distriktet å för detta ändamål särskild! uppgjorda sammandragsblanketter.
Såväl primäruppgifterna som sammandragen insändas till irländska
landtbruksstyrelsen (Department of Agriculture and Technical Instruction
for Ireland) för bearbetning och offentliggörande.

Redan i augusti publiceras en preliminär redogörelse, som i februari efterföljes
af den fullständiga och definitiva publikationen, i hvilken ingå äfven
fullständiga uppgifter öfver skörden.

Primäruppgifterna till denna sistnämnda införskaffas efter grödans inbärgning
genom samma personer, som insamla uppgifterna rörande arealen
och kreatursstocken. Sedan vederbörande räknare från så många jordbrukare
som möjligt inom distriktet inhämtat uppgift å afkastningen af de olika växtslagen,
beräknar han med ledning af dessa uppgifter distriktets medelafkastning
af hvarje växtslag. De härvid erhållna siffrorna införas å en särskild
blankett, som före den 1 november insändes till jordbruksdepartementet.

Äfven uppgifterna angående antalet kreatur insamlas på särskilda blanketter,
hvarvid skillnad göres på kreatursägare, som drifva jordbruk, och på sådana,
som icke hafva någon jord under eget bruk.

Såsom framgår af här ofvan lämnade redogörelse för jordbruksstatistiken
inom vissa af Europas förnämsta jordbruksidkande länder förekomma
undersökningar rörande egendorriarnas hela areal i regel endast med tämligen
långa mellantider. Förfaringssättet vid utförandet af dessa undersökningar
fastställes i allmänhet särskild! för hvarje gång.

Hvad åter angår den odlade jorden och dess användning för olika växtslag,
företagas häröfver i flertalet länder årliga undersökningar. Danmark och
Norge bilda dock härutinnan undantag, i det att i dessa båda länder inga undersökningar
af här ifrågavarande slag äga rum utöfver dem, som ske i samband
med undersökningarna öfver egendomarnas hela areal.

Vid de nämnda årliga undersökningarna lämnas primäruppgifterna antingen
af hvarje brukare själf, såsom fallet är i England, Irland och delvis äfven
i Tyska riket, eller ock såsom i Frankrike och delvis i Tyskland af en för
ändamålet bildad kommission, sammansatt af med undersökningsområdet
förtrogna personer, framstående jordbrukare m. fl.

De lokala enheterna för dessa undersökningar utgöras i allmänhet af förefintliga
administrativa eller kyrkliga områden, men stundom af för undersökningarna
särskildt afpassade naturliga områden, inom hvilka produktionsbetingelserna
förete en större öfverensstämmelse.

Rörande skördeafkastningen införskaffas öfverallt årliga uppgifter genom
därtill särskildt utsedde förtroendemän, genom de kommunala myndigheterna,
länsstyrelser o. d. eller genom speciella för ändamålet tillsatta kommissioner.
På grundval af den genom vederbörande uppsamlare erhållna medelafkast -

143

ningen för ifrågavarande lokala område beräknas därefter den absoluta skördeafkastningen,
i vissa fall af förtroendemännen eller de underordnade myndigheterna
hvar för sitt område, hvilka därefter insända resultaten till respektive
centrala ämbetsverk, medan däremot i andra fall primäruppgifterna öfver
medelafkastningen direkt ingå till vederbörande ämbetsverk, som då beräknar
den absoluta skördeafkastningen såväl för de mindre undersökningsområdena
som för hela landet. Skördeberäkningar, grundade på absoluta siffror
öfver afkastningen för hvarje särskild brukningsdel, förekomma icke i något
af ofvan anförda länder.

De områden, som bilda de lokala enheterna vid undersökningar rörande
skörden, sammanfalla i allmänhet med de områden, för hvilka uppgifter om den
odlade jordens användning införskaffas.

Undersökningar rörande kreatursstocken äro antingen årliga och utföras
då vanligen på liknande sätt och samtidigt som undersökningarna rörande den
odlade jorden, eller ock företagas de med längre periodiska mellanrum och då
vanligen särskildt för sig, i vissa fall — såsom i Tyskland och äfven i Danmark
— hvarannan gång i större omfattning eller efter i vissa afseenden olika
plan.

Primäruppgifterna för kreatursundersökningarna insamlas antingen å blanketter
för ett flertal brukningsdelar, med särskilda uppgifter rörande hvarje besättning,
eller å för hvar och en af dem afsedda frågekort. I senare fallet
ifyllas uppgifterna af ägaren; i förra fallet åter antecknas antalet kreatur af
olika slag enligt ägarens muntliga uppgifter af de personer, som verkställa
undersökningarna.

Hvad beträffar den första bearbetningen af det insamlade materialet, äger
densamma i vissa länder rum genom de första insamlarna eller hos de underordnade
myndigheterna, kommunalstyrelser, länsstyrelser, sockenkommissioner
och dylika, till hvilka materialet först ingår, i andra länder däremot genom
de centrala myndigheter, som handhafva den slutliga redigeringen och
offentliggörandet af det bearbetade materialet.

Denna afslutande bearbetning äfvensom publiceringen är i de särskilda
länderna förlagd till väsentligen olika myndigheter eller ämbetsverk.

En centralisering af jordbruksstatistiken i den meningen, att den hufvudsakliga
bearbetningen försiggår i det centrala statistiska ämbetsverket, där
äfven andra grenar af statistiken bearbetas, förekommer i Danmark (statens
statistiska byrå), i Tyska riket (kejserliga statistiska ämbetsverket) och i viss
mån äfven i Norge (statistiska centralbyrån), hvarvid emellertid i det sist
nämnda landet — såsom redan blifvit nämndt — landtbruksdirektören offentliggör
de årliga skördeberättelserna. En decentralisering i här ifrågavarande
afseende råder däremot i Finland, Österrike, Storbritannien, Irland samt
Frankrike, i hvilka länder det statistiska materialet ingår till samt bearbetas
och offentliggöres af vederbörande länders statsdepartement eller centrala
ämbetsverk för jordbruket och dess binäringar.

Använd litteratur.

I. De för betänkandet direkt använda tryckta skrifterna äro frånsedt författningar
och författningssamlingar af olika slag samt officiella statistiska publikationer i främsta
rummet följande:

Underdånigt betänkande och förslag rörande inrättandet af ett statistiskt embetsverk,
afgifvet den 18 juni 1856 af den dertill i nåder förordnade komité. Sthlm 1856.

Underdånigt betänkande angående Sveriges ekonomiska och finansiela utveckling
under åren 1834—1860. Afgifvet den 9 februari 1863 af särskildt i nåder förordnade
komiterade. Sthlm 1863.

Underdånigt betänkande med förslag till förordning angående jordregister m. in.
afgifvet af därtill i nåder utsedde kommitterade. Sthlm 1905.

Förhandlingar och förslag rörande tillvägabringandet af en statistik öfver Sveriges
jordbruk. (Utg. såsom bilagor till Statistisk tidskrift, band 1—2, äfvensom i särtryck,
Sthlm 1863).

Kongl. Svenska Landtbruks-Akadeiniens Annaler (sedermera kallade: Kongl. Svenska
Landtbruks-Akademiens Handlingar eller Handlingar rörande landtbruket och dess binäringar,
utg. af Kongl. Svenska Landtbruks-Akademien) för åren 1814, 1817, 1818,
1821, 1829, 1852, 1853.

Mötet uti Landtbruks-akademien med hushållnings-sällskapens ombud år 1869.
Sthlm 1869. — D:o år 1870. Sthlm 1870.

Förhandlingarna vid landtbrukslärarkursen i Stockholm den 18—23 september 1905,
utg. genom Kungl. Jordbruksdepartementet. Sthlm 1906.

Stockholms läns hushållningssällskaps verksamhet åren 1847—1896. Arkivstudier
af O. Stjernquist. Sthlm 1897.

Skaraborgs läns kungl. hushållningssällskap 1807—1907. Under medverkan af
särskilde fackmän utg. af K. Kjellén. 1 — 2. Gbg 1907.

Värmlands läns kungl. hushållningssällskaps historia 1803 —1903. På uppdrag
utarb. af Theophil Andersson. Sthlm 1903.

Kopparbergs läns hushållningssällskap åren 1851 —1900. Falun 1901.

Västernorrlands läns kungl. hushållningssällskap 1805 —1904. På uppdrag utarb.
af llj. Heden, [l.j Sthlm 1905.

Norrbottens läns hushållningssällskaps femtiårsberättelse för åren 1850—1900.
Enligt förvaltningsutskottets uppdrag utarb. af P. Hellström. Luleå 1902.

E. Sidenbladh. Förslag till förändradt sätt för erhållandet af eu del jordbruksstatistiska
uppgifter. (Statistisk tidskrift 1874.)

E. Sidenbladh. Om uppskattningen af årsväxten. (Statistisk tidskrift 1890.)

G. Huss. Något om vår jordbruksstatistik. (Statsvetenskaplig tidskrift II, 1900.)

G. Huss. Jordbruksstatistikens reformering. (Landtmannen 1902 n:r 36.)

N.Wohlin. JorddelningsväsendetiSverigeochstatistiken. (EkonomisktidskriftIX, 1907.)

Ekonomiska kartverket. En kort öfversikt utarbetad inom Kartografiska sällskapet.
Sthlm 1908.

II. Redogörelsen för jordbruksstatistiken i eu del främmande länder bygger i allt
väsentligt pa de olika ländernas officiella statistiska publikationer äfvensom ett icke
ringa antal muntligen och skriftligen inhämtade upplysningar.