STATISTISKA KOMMITTÉNS BETÄNKANDE

Statens offentliga utredningar 1912:7

STATISTISKA KOMMITTÉNS BETÄNKANDE

r.-r.--*.

f* •»'' 1

asm

SVERIGES OFFICIELLA STATISTIK

OCH DESS

ALLMÄNNA ORGANISATION

STOCKHOLM

KUNGL. BOKTRYCKERIET. P. A. NORSTEDT & SÖNER

I9IO

[091045]

INNEHÅLLSFÖRTECKNING.

Sid

Skrifvelse till Konungen.............................. 1

Kommitténs betänkande...............................

I. Allmän öfversikt öfver den svenska statistikens uppkomst och utveckling
.................................

1. Tiden före år 1858 ............................

Befolkningsstatistik s. 11. Jordbruksstatistik s. 13. Kungl. Maj:ts befallningshafvandes
femårsberättelser s. 13. Näringsstatistik s. 14. Medicinalstatistik
s. 15. Rättsstatistik s. 15. TJndervisningsstatistik s. 16. Fattig vårdsstatistik
s. 16. Obearbetadt statistiskt material s. 17. Allmänt omdöme s. 17.
Sträfvanden efter en riksstatistik s. 18. 1854 års statistiska kommitté s. 20.

2. Tiden efter år 1858 ...........................

Statistiska centralbyrån och Statistiska beredningen s. 24. Serien
Bidrag till Sveriges officiella statistik s. 25. A) Befolkningsstatistik
s. 26. B) Rättsväsendet s. 27. C—F) Näringsstatistik s. 27.
G) Fångvården s. 31. H) Kungl. Maj:ts befallningshafvandes femårsberättelser
s. 31. I) Telegraf- och telefonväsendet s. 32. K) Hälso- och sjukvården
s. 33. L) Statens järnvägstrafik s. 34. M) Postverket s. 36. N)
Jordbruk och boskapsskötsel s. 37. O) Landtmäteriet s. 39. P) Undervisningsväsendet
s. 39. Q) Statens domäner s. 43. R) Yalstatistik s. 44. S)
Allmänna arbeten s. 45. T) Lots- och fyrinrättningen samt lifräddningsanstalterna
å rikets kuster s. 47. U) Kommunernas fattigvård och finanser
s. 47. Y) Brännvins tillverkning och försäljning samt socker- och maltdryckstillverkning
s. 49. X) Aflönings- och pensionsstatistik s. 51 Y)
Sparbanksstatistik s. 52. Statistisk tidskrift s. 53. Arbetsstatistik
s. 53. Statistik offentliggjord i samband med Posttidningen
eller i fristående publikationer s. 58. Statens finanser s. 58. Riksbanken
och enskilda penninginrättningar s. 59. Aktiebolag s. 60. Konkurser
s. 60. In- och utvandring s. 60. Försäkringsväsendet s. 60. Militärstatistik
s. 61. Landtbruksstyrelsens publikationer s. 61. Allmänna vägar s. 63.
Öfriga publikationer innehållande statistiskt material s. 63. Preliminära
statistiska meddelanden s. 63.

II. Betänkande och förslag angående grunderna för den officiella statistikens
yttre organisation.......................

1. Historik.................................

Tiden före år 1853 s. 65. 1853/1854 års riksdag s. 66. 1854 års statistiska
kommitté s. 67. Förslag om näringsstatistikens centralisering på 1870- och
1880-talen s. 68. Öfverblick öfver den svenska statistikens utveckling sedan

II

slutet af 1850-talet s. 69. Motioner angående statistikens omorganisation
vid 1903 års riksdag s. 70. Riksdagens skrifvelse den 16 maj 1903 s. 70.
Tillsättande af en ny statistisk kommitté s. 71.

2. Olika organisationsformer.........................71.

Decentralisationen s. 72. Olika slag af decentralisation s. 72. Decentralisationen
och sakkunskapen s. 73. Den disciplinära makten öfver uppgiftslämnarne
s. 75. Decentralisationen och förvaltningens behof af statistiken
s. 75. Decentralisationens olägenheter s. 78. Den statistiska
centralkommissionen såsom medel mot decentralisationens olägenheter
s. 82. Centralisationen s. 84. Centralisationens fördelar s. 85.
Svårigheter vid centralisationens genomförande s. 87. Sammanfattning
s. 88.

3. Kommitténs förslag............................88.

Organisationen af statistikens olika grenar s. 88. Jordbruksstatistiken
s. 88. Statistiken öfver statens jordbruksdomäner s. 89. Rättsstatistiken
s. 89. Näringsstatistiken s. 90 (Statistiken öfver bergshandteringen s. 92.
Statistiken öfver fabriker och handtverk s. 93. Sjöfartsstatistiken s. 93.
Handelsstatistiken s. 94). Undervisningsstatistiken s. 95. Statistiken öfver
telegraf, järnvägar och post s. 96. Arbetsstatistiken s. 97. (Statistiken öfver
olycksfall i arbete och registrerade sjukkassor s. 98). Statistiken öfver
Riksbankens verksamhet s, 98. Skogsstatistiken s. 98. Fiskeristatistiken
s. 100. Aktiebolagsstatistiken s. 100. Förmögenhets- och inkomststatistiken
s. 100. Fastighetsstatistiken, statistiken öfver vägar och skjutsanstalter
samt statistiken öfver fromma stiftelser s. 100. Finansstatistiken s. 101.
Öfriga grenar af statistiken s. 102. Sammanfattning s. 104. Åtgärder
för tillgodoseende af statistikens behof af sakknnskap s. 105.
Tekniskt bildade biträden m. m. s. 105. Upprättande af ett statistiskt råd s. 105.
Tillgodoseende af enhetlighet och planmässighet inom hela den
officiella statistiken s. 109. Kompetensvillkor för erhållande
af statistisk tjänst s. 110. Gällande bestämmelser s. 110. Förslaget
angående statsvetenskaplig examen s. 112. Kommitténs förslag s. 113.
Sammanfattning s. 113. Ledamoten Key-Åbergs särskilda yttrande s. 114.
Ordförandens särskilda yttrande s. 116.

III. Betänkande och förslag angående särskilda statistiska grenar.....118.

1. Allmänna statistiska öfversikter......................118,

Historik s. 118. Officiella handböcker s. 118. Sammandrag af femårsberättelserna
s. 119. Sveriges officiella statistik i sammandrag s. 119. Preliminära
statistiska meddelanden s. 121. Kommitténs förslag s. 122. Ny
upplaga af handboken La Suéde s. 122. Femårsöfversikt öfver rikets utveckling
s. 122. Statistisk årsbok s. 123. Dubbelspråkiga rubriker och textkolumner
i årsboken s. 125. Preliminära statistiska meddelanden s. 126.
Publikationer s. 126. Sammanfattning s. 126.

2. Kung!. Maj:ts befallningsliafrandes femårsberättelser..............126.

Historik och nuvarande beskaffenhet s. 126. Nuvarande beskaffenhet

s. 129. Utgifningstid s. 131. Kommitténs förslag s. 132. Kommit témajoritetens

förslag s. 132. Ledamoten Widells förslag s. 135.

in

3. ................................................

Historik och nuvarande beskaffenhet s. 135. Författningsbestämmelser

s. 136. De befolkningsstatistiska berättelserna s. 140. Folkräkningsberättelserna
s. 141. Deras utgifningstid s. 142. Eerätteiserna om folkmängdens
årliga förändringar s. 142. Deras utgifningstid s. 145. Öfriga befolkningsstatistiska
publikationer s. 146. Kommitténs förslag s. 147. Folkräkningarna
s'' 147. Kommitténs skrifvelse den 21 december 1909 angående
yrkesuppgifter m. m. s. 147. Undanröjande åt osäkerheten i folkmängdssiffrans
angifvande s. 152. Uppgifter om främmande trosbekännare m. m. s. 154.
Uppgifter om sinnessjuka och idioter s. 155. Berättelserna om folkmängdens
årliga förändringar s. 156. Statistik öfver dödsorsakerna s. 156. Uppgifter
om den mantalsskrifna befolkningen s. 157. Pnblikationer s. 157.
Sammanfattning s. 158.

4. Fnstighetsstnt Istik............................

Historik och nuvarande beskaffenhet s. 159. Statistik öfver hemman

och lägenheter samt stadsjordar m. m. s. 159. Statistik rörande fastigheter
af fideikommissnatur m. m. s. 160. Kommitténs förslag s. 161. Sammanfattning
s. 164.

5. Statistik öfyer statens utarrenderade domäner ................

Historik och nuvarande beskaffenhet s. 164. Kommitténs skrifvelse den
22 december 1908 s. 166. Centralbyråns redogörelse för arrendeåret 1907/1908
s. 166. Kommitténs förslag s. 167.

6. Skogsstatistik..............................

Historiks. 167. Skogsstyrelsens och Domänstyrelsens berättelser s. 169. Nuvarande
beskaffenhet s. 170. Behofvet.af en allmän skogsstatistik
s. 171. Den föreslagna rikstaxeringen s. 172. Kommitténs
förslag s. 174. -Uppgifter om afsaluafverkningen i taxeringarna till skogsaccisen
s. 174. Skogsstatistiska undersökningar genom skogsvårdsstyrelserna
s. 176. Uppgifter angående enskildes skogar, som ej stå under skogsvårdsstyrelse
s. 177. Statistik öfver husbehofsafverkningen m. m. s. 178. Statistik
öfver skogsodlingar och skogsskador m. m. s. 180. Statistik öfver
skogsarealen s. 180. Statistik öfver skogsbeståndet m. m. s. 181, Sakkunnigt
biträde s. 183. Publikationer s. 183. Domänstyrelsens berättelse
s. 183. Sammanfattning s. 183.

7. Fiskeristatistik..............................

Historik s. 184. Nuvarande sätt för primärmaterialets erhållande

s. 189. Redogörelse för insamlandet af uppgifter inom olika län s. 191. Sammanfattning
s. 197. Kommitténs förslag s. 199. Anställande af ortsbiträden
s. 199. Sambandet mellan fiskeriadministrationen och de fiskeristatistiska
ortsbiträdena s. 201. Obligatoriska uppgifter s. 204. Publikationer
s. 205. Sakkunnigt biträde s. 208. Sammanfattning s. 207.

8. Industristatistik.............................

A. Fabriker och handtverk .....................

Historik och nuvarande beskaffenhet s. 208. 1883 års reform s. 211.

Reformen åren 1891/1896 s. 212. Kommitténs förslag s. 214. Gräns
mellan fabriker och handtverk s. 214. Upptagande i industriberättelscn af
nya fabriksklasser s. 215. Beräkning af industriens produktionsvärde s. 216.
Periodiska specialundersökningar s. 218. Nuvarande källor för kontroll öfver

Sid.

135.

159.

164.

167.

181.

208.

208.

IV

Sid.

materialets fullständighet s. 220. Upprättande af register s. 222. Redogörelse
för gällande stadganden angående yissa näringsidkares anmälningsskyldighet
m. m. s. 224. Statistik öfver den mindre industrien och handtverket
s. 232. Vissa detaljfrågor i industristatistiken s. 233. Publikationer
s. 233. Utgifningstid s. 233. Sammanfattning s. 234.

B. Bergshandtering......................... 235.

Historik och nnvarande beskaffenhet s. 285. Kommitténs förslag
s. 238. Beräkning af bergverksprodukternas värde s. 239. Åstadkommande
af en allmän svensk mineralstatistik s. 239. Vissa detaljfrågor
i mineralstatistiken s. 240. Sakkunnig ledning s. 240. Utgifningstid
s. 241. Sammanfattning s. 241.

9. Sjöfartsstatistik............................. 242.

Historik och nuvarande beskaffenhet s. 242. Berättelsen om utrikes
sjöfart s. 243. Berättelsen om inrikes sjöfart s. 244. Berättelsen om utrikes
och inrikes sjöfart s. 246. 1901 års reform s. 247. Kommitténs
förslag s. 248. Handelsflottans bestånd s. 248. Sjöfarten mellan Sverige
och utlandet s. 250. Svenska sjöfarten på utrikes orter s. 253. Sjöfarten i
rikets hamnar och kanaler s. 253. Den sjöväga varutrafiken på inrikes orter
s. 254. Utgifningstid s. 255. Sammanfattning s. 255.

10. Statistik öfver vägar och skjutsanstalter................... 256.

Historik s. 256. Uppgifter i femårsberättelserna s. 256. Särskild statistik

öfver väghållningsbesväret s. 257. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsens berättelser
s. 258. Kommitténs förslag s. 258. Statistik öfver allmänna
vägar s. 258. Statistik öfver skjutsanstalterna s. 259. Sammanfattning
s. 259.

11. Statistik öfver aktiebolag......................... 260.

Aktiebolagsorganisationen i allmänhet s. 280. Aktiebolagsstatistik i allmänhet

och dess innehåll s. 260. Aktiebolagsorganisationen i Sverige s. 261. Möjligheten
af en svensk aktiebolagsstatistik s. 262. Kommitténs förslag s. 264.

12. Sparbnnksstatistik............................ 264.

Historik och nuvarande beskaffenhet s. 264. Femårsberättelsernas uppgifter
s. 265. Sparbanksstatistik i Statistisk tidskrift s. 265 Sparbanksstatistikens
ordnande 1892/1893 s. 266. Utgifningstid s. 267. Kommitténs förslag
s, 267. Nya uppgifter m. m. s. 268. Preliminära uppgifter s. 269. Sam -

manfattning s. 270.

13. Statistik öfver fromma stiftelser......................271.

Historik s. 271. Nuvarande beskaffenhet s. 271. Kommitténs förslag
s. 273. Sammanfattning s. 275.

14. Förmögenhets- och inkomststatistik.....................275

Nuvarande beskaffenhet s. 275. Kommitténs förslag s. 276. Primärmaterial
s. 276. Ändringar i formulären för de skattskyldiges själfdeklarationer
s. 277. Förmögenhets- och inkomststatistik i samband med 1910 års
folkräkning s. 278. Själfständig förmögenhets- och inkomststatistik s. 279.
Årlig statistik s. 279. Förbud mot taSeringarnes offentliggörande s. 279.
Ändringar i formulären till taxeringslängder s. 280. Förmögenhets- och in -

V

komststatistik kvart tionde år s. 280. Statistik öfver nationalförmögenheten
s. 281. Sammanfattning s. 281.

15. FattigT&rdsstatistik............................ 282.

Historik s. 282. Folkräkningarnes och femårsberättelsernas uppgifter s. 288.

Fattigvårdsstatikens ordnande 1871/1874 s. 284. Nuvarande beskaffenhet
s. 287. Kommitténs förslag s. 287. Sammanfattning s. 288.

16. Rättsstatistik.............................. 288.

Historik s. 288. Nuvarande beskaffenhet s. 293. Rättsstatistikens första

afdelning s. 298. Rättsstatistikens andra afdelning s. 295. Publikationer
och ntgifningstid s. 300. Till kommittén remitterade framställningar
s. 300. Centralbyråns skrifvelse om utsökningar och konkurser s.

300. Sveriges allmänna handelsförenings skrifvelse angående konkursstatistik
s. 301. Kommitténs förslag s. 303. Rättsstatistikens första afdelning
s. 303. Primärmaterialet s. 303. Domstolarnes arbetsredogörelser s. 305.
Statistik öfver konkurs- och urarfvaärenden s. 305. Statistik öfver skiftesärenden
s. 307. Statistik öfver utsökningar s. 307. Statistik öfver växelprotester
s. 308. Statistik öfver inteckningar s. 308. Statistik öfver lagfarter
s. 308. Statistik öfver skilsmässor s. 309. Rättsstatistikens andra afdelning
s. 309. Brottmålsstatistikens begränsning s. 309. Straffregistret och
primärmaterialet för brottmålsstatistiken s. 310. Förändringar i brottmålsstatistikens
uppgifter s. 312. Särskild statistik rörande återfall i brott s.

314. Straffregistrets förläggning s. 316. Publikationer s. 318. Sammanfattning
s. 318.

17. FnderTisnlngsstatistik...........................321.

Historik s. 321. Förslag om utvidgningar s. 321. Berättelserna om folkundervisningen
s. 322. Berättelserna om de allmänna läroverken s. 323.
Utgifningstid s. 324. Nuvarande beskaffenhet samt kommitténs
förslag s. 324. Befintlig statistik s. 324. Ny statistik s. 325. Undervisningsstatistikens
omfattning s. 325. Primärmaterialet s. 326. Statistik öfver
universitet och högskolor s. 327. Publikationer s. 329. Statistik rörande
kurser, föreläsningar, bibliotek, muséer m. m. s. 329. Sammanfattning s. 330.

18. Finanssiatistik.............................. 330.

Historik och nuvarande beskaffenhet s. 330. Statistik öfver statens

finanser s. 330. Kapitalkonto till rikshufvudboken s. 331. Statistik öfver
kommunernas finanser s. 335. Allmän finansstatistik s. 335. Kommitténs
förslag s. 336. Statistik öfver statens finanser s. 336. Statistik öfver kommunernas
finanser s. 337. Allmän finansstatistik s. 337. Publikationer s.

338. Sammanfattning s. 338.

19. Kommunalstatistik............................ 339.

Historik och nuvarande beskaffenhet s. 339. Statistik öfver kommunernas
finanser s. 339. Uppgifter i femårsberättelserna s. 339. Den kommunala
linansstatistikens ordnande år 1874 s. 340. De nuvarande formulären
s. 341. Utgifningstid för statistiken öfver kommunernas finanser s. 343.
Öfrig kommunalstatistik s. 343. Kommitténs förslag s. 343. Förändringar
i uppgifterna angående kommunernas finanser s. 343. Uppgifter om
kommunalutskyldernas relativa höjd s. 344. Uppgifter om de kommunaltekniska
företagen s. 345. Publikationer s. 345. Sammanfattning s. 346.

VI

Sid.

20. Aflöning»- och pcnsionsstalistik....................... 346.

Historik och nuvarande beskaffenhet s. 346. Kommitténs förslag
s. 348. Sammanfattning s. 349.

IV. Betänkande och förslag angående de officiella statistiska publikationerna
................................. 350.

Historik s. 350. Bidrag till Sveriges officiella statistik s. 350. År 1873
utfärdade bestämmelser om utstyrsel, utdelning m. m. s. 353. Nya bestämmelser
åren 1885 och 1887 s. 355. Elis Sidenbladhs utredning om formatet
s. 356. Tabellkommissionens yttrande däröfver s. 361. Kung! Maj:ts beslut
den 6 april 1887 s. 362. Tabellkommissionens P. M. s. 362. Riksdagens
skrifvelse den 22 maj 1909 s. 363. Statistisk tidskrift s. 364. Öfriga
statistiska publikationer s. 366. Kommitténs förslag s. 367. Olika statistiska
serier s. 367. Serien Sveriges officiella statistik s. 367. Seriens
anordning s. 368. Serien Statistiska meddelanden s. 375. Seriens anordning
s. 375. Den officiella statistikens format s. 376. Utstyrsel i öfrigt s.

377. Distribution m. m. s. 378. Kostnader s. 378. Sammanfattning s. 383.

V. Betänkande och förslag angående Statistiska centralverkets organisation
och stat............................. 385.

Organisation s. 385. Allmänna grundsatser s. 385. Chefen s. 386. Byråchefer
s. 386. Öfriga tjänstemän s. 388. Sakkunniga biträden s. 394. Öfriga
biträden s. 394. Vaktbetjänte s. 398. Instruktion s. 398. Stat s. 400.
Aflöningar s. 400. Bibliotekets underhåll s. 403. Anslag för Statistiska
rådet s. 403. Särskildt anslag för Statistisk tidskrift s. 403. Tryckningskostnadernas
bestridande s. 404. Sammanfattning s. 404.

Bilagor till kommitténs betänkande........................ 407.

Bilaga A. Kommitténs skrifvelse till chefen för Ecklesiastikdepartementet
den 30 maj 1908 angående till kommittén öfverlämnadt förslag
till ny plan och nya tabellformulär för statistiken öfver folkundervisningen
.............................. 409.

Bilaga B. Kommitténs skrifvelse till Konungen den 28 januari 1910 angående
ny plan för valstatistiken.................. 429.

Bilaga C. Hufvuddragen af den officiella statistikens yttre organisation i en

del främmande länder....................... 438.

Af kommittén förut afgifna betänkande!!:

Förslag till statistisk varu förteckning. Si oek kol in 1906.
Handelsstatistik. Stockholm 1908.

Jordbruksstatistik. Stockholm 1908.

Till Konungen.

Sedan Riksdagen i skrifvelse den 16 maj 1903 angående förändrad
organisation i fråga om rikets officiella statistik anhållit, att Eders Kungl.
Maj:t måtte låta verkställa utredning, huru inom rikets officiella statistik

1—091045. Stat. komm. bet.

2

största möjliga enhet och planmässighet i arbetet äfvensom ökad skyndsamhet
vid publikationen må kunna åstadkommas, och att därvid särskildt
måtte tillses, huruvida ej åt Statistiska tabellkommissionen kunde gifvas en
mera fackmässig sammansättning, samt för Riksdagen framlägga denna utredning
jämte de förslag hvartill densamma kunde föranleda,

har Eders Kungl. Maj:t genom nådigt bref den 20 januari 1905 uppdragit
åt en kommitté att verkställa utredning och afgifva förslag, huru inom rikets
officiella statistik största möjliga enhet och planmässighet äfvensom ökad
skyndsamhet vid publikationen måtte kunna åstadkommas.

Till ordförande i denna kommitté har Eders Kungl. Maj:t genom samma
nådiga bref förordnat undertecknad Lagerheim samt till ledamöter i kommittén
undertecknade Eklund, Eahlbeck, Flach och G ull berg äfvensom förste aktuarien
i Statistiska centralbyrån numera professorn vid universitetet i Uppsala Axel
Gustav Sundbärg, hvarefter Eders Kungl. Maj:t till ledamöter af kommittén
förordnat den 1 november 1907 undertecknad Widell samt, sedan Sundbärg
den 13 juni 1908 på ansökan entledigats från kommittéuppdraget, sistnämnda
dag undertecknad Key-Aberg.

Såsom sekreterare hos kommittén ha tjänstgjort till den 27 november
1906 filosofie doktorn Thor Andersson, från och med sistnämnda dag till den
19 januari 1909 filosofie doktorn och numera professorn Eli F. Heckscher samt
från och med sistnämnda dag filosofie kandidaten Gösta Bagge.

Kommittén har hållit plenarsammanträden under år 1905 från och med
den 15 februari till och med den 15 april samt från och med den 18 september
till och med den 16 december, under år 1906 från och med den 8 februari
till och med den 30 juni samt från och med den 18 augusti till och med
den 27 november, under år 1907 från och med den 12 januari till och med
den 19 juni samt från och med den 10 september till och med den 20 december,
under år 1908 från och med den 17 januari till och med den 14 juli
samt från och med den 3 september till och med den 22 december, under
år 1909 från och med den 19 januari till och med den 30 juni samt från och
med den 8 september till och med den 20 december och under år 1910
från och med den 19 januari till och med denna dag. Mellan plenarsammanträdena
ha förekommit sammanträden af subkommittéer, hvarjämte
kommitténs särskilda ledamöter och sekreterare förberedt ärendenas behandling.

3

Till kommittén har Eders Kungl. Maj:t för afgifvande af utlåtande öfverlämnat
följande handlingar,

den 14 april 1905 Malmöhus läns hushållningssällskaps skrifvelse den 21
augusti 1902 angående nya formulär för jordbruksstatistiken jämte Statistiska
centralbyråns och Landtbruksstyrelsens gemensamma utlåtande däröfver den
18 mars 1905,

den 26 april 1905 dels f. d. presidenten C. Er. Wserns och öfverdirektören
Elis Sidenbladhs förslag den 10 april 1897 angående handelsstatistiken
jämte däröfver af Kommerskollegium och Generaltullstyrelsen gemensamt den
11 november 1899 samt af Statistiska tabellkommissionen den 2 juni 1900
afgifna utlåtanden, dels Riksdagens skrifvelse den 1 juni 1901 angående utredning
rörande åstadkommandet af förbättrade uppgifter om rikets in- och
utförsel af varor m. m., dels äfven Sveriges allmänna handelsförenings skrifvelse
den 29 januari 1903 jämte däröfver afgifvet gemensamt utlåtande af
Kommerskollegium och Generaltullstyrelsen den 5 februari 1904,

den 7 december 1907 Statistiska centralbyråns underdåniga skrifvelse
den 8 oktober 1907 angående infordrande från rådstufvurätter och häradshöfdingar
af vissa uppgifter rörande konkurser m. m., hvarjämte af Justitiedepartementet
öfverlämnats centralbyråns underdåniga skrifvelse i samma
ämne den 12 juni 1908,

den 4 juni 1909 Sveriges allmänna handelsförenings skrifvelse den 3 juni
samma år om inrättande af en konkursstatistik, samt

den 11 juni 1909 Riksdagens skrifvelse den 22 maj samma år angående
regleringen af utgifterna under riksstatens sjunde hufvudtitel i hvad densamma
afser frågan om sättet för publicerandet af det officiella statistiska trycket,
hvarjämte Eders Kungl. Maj:t i nådigt bref den 14 februari 1908 anbefallt
kommittén att taga under öfvervägande frågan om behofvet af revision
utaf gällande bestämmelser om skyldighet att för hamnar, lastageplatser och
kanaler afgifva statistiska uppgifter.

Dessutom har med begäran om kommitténs utlåtande öfverlämnats,
af Försäkringsinspektionen den 18 oktober 1906 förslag till formulär för
uppgifter till detta ämbetsverk,

af Statsrådet och chefen för Ecklesiastikdepartementet den 6 september
1907 ett af tillkallade sakkunnige inom departementet utarbetadt förslag
till ny plan och nya tabellformulär för statistiken öfver folkundervisningen,
samt

4

af chefen för Patent- och registreringsverket den 6 mars 1908 förslag
till ändrad gruppering af aktiebolagen i Patent- och registreringsverkets
statistiska uppgifter.

Dels med anledning af vissa af dessa remisser, dels af eget initiativ har
kommittén afgifvit följande betänkan den och skrifvelser,
till Eders Kungl. Maj:t,

den 30 oktober 1906 skrifvelse med förslag till statistisk varuförteckning,

den 27 november 1906 skrifvelse angående snabbare publikation af handelsstatistiska
uppgifter,

den 14 juni 1907 skrifvelse angående hemlighållande af statistiska primäruppgifter,

den 10 september 1907 skrifvelse angående upprättande af professurer i
statistik vid universiteten i Uppsala och Lund,

den 30 maj 1908 betänkande angående handelsstatistiken,
den 30 maj 1908 betänkande angående jordbruksstatistiken,
den 22 december 1908 skrifvelse angående statistik öfver de för statsverkets
räkning utarrenderade egendomar,

den 20 oktober 1909 skrifvelse angående provisorisk reglering af lönerna
inom Statistiska centralbyrån.

den 21 december 1909 skrifvelse angående uppgifter om befolkningens
yrken m. m. vid folkräkningen den 31 december 1910, och

den 28 januari 1910 skrifvelse angående statistik öfver riksdagsmanna-,
landstingsmanna- och stadsfullmäktigval samt öfver valrätten till Riksdagens
andra kammare och den kommunala rösträtten,
till Eörsäkringsinspektionen,

den 26 november 1906 yttrande angående förslag till »Uppgift till Kungl.
Försäkringsinspektionen»,

till Statsrådet och chefen för Ecklesiastikdepartementet,
den 30 maj 1908 yttrande med anledning af ett af tillkallade sakkunnige
inom departementet utarbetadt förslag till ny plan och nya tabellformulär
för statistiken öfver folkundervisningen, samt
till Patent- och registreringsverket,

den 2 februari 1909 förslag till ändrad gruppering af aktiebolagen i
verkets statistiska uppgifter.

5

Vid fullgörande af sitt hufvudsakliga uppdrag har kommittén funnit af
vikt, att en väsentligt större del af den officiella statistiken än för närvarande
förlägges till ett centralt statistiskt verk. För att utröna, i hvilken
mån en dylik centralisering af statistiken lämpligen kan åstadkommas, har
kommittén dels ur denna synpunkt undersökt samtliga nu förefintliga
grenar af statistiken, dels sökt utreda huruvida nya grenar höra tillkomma
och i sådant fall hvilka af dem böra anförtros åt det centrala
verket. Härvid ha endast sådana nya grenar föreslagits skola upptagas,
hvilka inom den närmaste framtiden lämpligen kunna utarbetas, och alltså
icke de grenar af statistiken, som väl framdeles torde ifrågakomma, men
för hvilka användbart primärmaterial för närvarande icke utan allt för stora
svårigheter kan erhållas, såsom föreningsstatistik, flottningsstatistik, jaktstatistik
m. fl.

Sedan på detta sätt det centrala statistiska verkets arbetsområde blifvit
bestämdt, har kommittén för att kunna uppgöra förslag till organisation af
verket uppdragit hufvudlinjer för planerna till sådana grenar af den officiella
statistiken, hvilka böra utarbetas inom detsamma. Uppgörandet af förslag till
författningar, detaljerade bestämmelser och blankettformulär har kommittén
ansett böra åligga vederbörande ämbetsverk.

Hörande möjligen erforderliga förändringar i öfriga delar af den officiella
statistiken har kommittén icke yttrat sig, då dessa ej inverka på organisationen,
utan kommittén har ansett detta böra tillkomma de statistiska
institutioner, som kommittén föreslagit skola upprättas, nämligen Statistiska
centralverket och Statistiska rådet. Detsamma gäller upptagande af sådana
nya grenar, hvilka enligt kommitténs åsikt åtminstone icke för närvarande
böra förläggas till centralverket, såsom allmän statistik rörande arbetslöner
m. m.

Under sina öfverläggningar har kommittén rådfört sig med följande sakkunnige,

för frågor rörande det officiella statistiska trycket f. d. öfverdirektören
Elis Sidenbladh och civilingenjören C. A. Ramström,

rörande handelsstatistik öfveringenjören J. A. Brunell, sekreteraren hos
Svenska trävaruexportföreningen G. Beters, revisorn B. M. L. Silfverhielm
samt tullförvaltaren K. A. O. Abrahamson,

rörande försäkringsstatistik filosofie doktorn J. A. Leffler och registratorn
N. V. E. Nordenmark,

rörande skogsstatistik samt statistiken öfver statens jordbruksdomäner
byråchefen O. W. Roos, generaldirektören K. Y. A. Fredenberg, ordföranden i
skogsvårdsstyrelsernas kommission för uppgörande af plan till undersökning
af virkestillgång och tillväxt i Sveriges skogar friherre A. T. Adelswärd samt
skogschefen hos Uddeholms aktiebolag H. Petterson,

rörande jordbruksstatistik sekreteraren i Stockholms läns hushållningssällskap
O. Stjernquist, sekreteraren i Östergötlands läns hushållningssällskap
M. W. Heyman, länsagronomen hos Uppsala läns hushållningssällskap H. P.
A. Funkquist samt öfverdirektören H. D. Gr. Rhodin,

rörande folkskolestatistik kanslirådet I. A. Lyttkens och kanslisekreteraren
Cl. Gustafsson,

rörande rättsstatistik kanslirådet G. Carlson samt professorn N. E. Alexanderson,

rörande fångvårdsstatistik byråchefen V. E. Almqvist,
rörande medicinalstatistik generaldirektören K. M. Linroth och professorn
J. E. Johansson,

rörande bergverksstatistik geologen H. O. Hedström,
rörande sjöfartsstatistik adjungerade ledamoten i Kommerskollegium,
J. A. Stockenberg, kommerserådet P. G. Friberg samt skeppsmätaren C. J.
A. Isakson,

rörande järnvägsstatistik docenten E. Stridsberg,
rörande flottningsstatistik professorn C. F. G. Andersson,
rörande jaktstatistik direktören vid Skogsinstitutet A. N. H. Wahlgren,
rörande militärstatistik löjtnanten C. B. Björkegren,
rörande arbetsstatistik byråchefen G. H. Elmquist,
rörande bankstatistik bankinspektören R. H. Benckert,
rörande undervisningsstatistik i dess helhet kanslirådet numera statsrådet
P. E. Lindström och öfverdirektören E. Carlson,

rörande statistik öfver tekniska samt fackundervisningen föreståndaren
för Tekniska skolan i Stockholm B. V. Adler,

rörande industristatistik kommerserådet J. Th. Pihlgren,
rörande Kungl. Maj:ts befallningshafvandes femårsberättelser f. d. landshöfdingen
A. G. J. Svedelius samt landshöfdingarne A. Asker och M. R.
Sahlin;

rörande mantalsskrifningarne häradsskrifvaren G. E. Borgman,
rörande finans- samt förmögenhets- och inkomststatistik professorn G.
Cassel och expeditionschefen A. O. C. Carleson,

7

rörande kompetensvillkor för statistisk tjänst professorn E. F. Heckseher,
rörande fastighetsstatistik docenten N. R. Wohlin, samt
rörande iiskeristatistik byråchefen A. F. Trybom.

Såsom svar på cirkulärskrifvelser har kommittén erhållit utlåtanden
eller utredningar i frågor,

rörande den svenska officiella statistikens nuvarande organisation från
samtliga ämbetsverk, som regelbundet utgifva statistik,

rörande handelsstatistik från Järnkontoret, Sveriges allmänna handelsförening,
Sveriges allmänna exportförening, handelskamrar, handels- och sjöfartsnämnder
samt åtskilliga industriella föreningar och verk,

rörande hemlighållande af statistiska primäruppgifter från statistiska
ämbetsverk i åtskilliga främmande länder,

rörande jordbruksstatistik från hushållningssällskapens sekreterare,
rörande Kungl. Maj:ts befallningshafvandes femårsberättelser från landshöfdingarne,
samt

rörande den officiella statistikens organisation från statistiska ämbetsverk
i ett flertal främmande länder.

Bland öfriga skriftliga utlåtanden, som inkommit till kommittén, böra
nämnas,

från Kommerskollegium ett af aktuarien I. Flodström till kollegiet afgifvet
memorial angående den statistik, som för närvarande utarbetas inom
detta verk,

från sekreteraren i Gäfle handelskammai’e H. Rosman och tullförvaltaren
K. A. O. Abrahamson angående sjöfartsstatistik,

från Järnvägsstyrelsen angående järnvägsstatistikens förläggning,
från byrådirektören C. D. Dickman och förste aktuarien Th. Andersson
angående statistik öfver olycksfall i arbete,

från geologen H. O. Hedström angående mineralstatistik,
från statens fiskeriintendenter samt hushållningssällskapens sekreterare
och fiskeritjänstemän angående Iiskeristatistik,

från länsjägmästare angående skogsstatistik, och
från aktuarien G. Björkman angående industri statistik.

Därjämte ha kommitténs ledamöter och sekreterare hvar för sig inhämtat
upplysningar från ett stort antal på olika områden sakkunniga personer.

8

Sedan samtliga arbeten slutförts, får kommittén härmed i underdånighet
öfverlämna den del af sitt betänkande, som afser den officiella statistikens
allmänna organisation, åtföljd af dels en inom kommittén utarbetad redogörelse
för hufvuddragen af den officiella statistikens yttre organisation i en
del främmande länder, dels aftryck af kommitténs ofvan omnämnda underdåniga
skrifvelse den 28 januari 1910, äfvensom af kommitténs likaledes
ofvan berörda skrifvelse den 30 maj 1908 till Statsrådet och chefen för
Ecklesiastikdepartementet.

Kommitténs betänkande utgör äfven infordradt utlåtande öfver vissa till
kommittén genom nådiga remisser öfverlämnade, i betänkandet närmare angifna
handlingar, hvilka härjämte återställas.

Stockholm den 7 september 1910.

Underdånigst

ALFR. LAGERHEIM.

AXEL EKLUND. PONTUS FAHLBECK. WILHELM FLACH.
HJALM. GULLBERG. KARL KEY-ÅBERG. LUDVIG WIDELL.

Gösta Bagge.

KOMMITTÉNS BETÄNKANDE.

.

I. Allmän öfversikt öfver den svenska statistikens
uppkomst och utveckling.

1. Tiden före år 1858.

Deri officiella svenska statistikens uppkomst och utveckling intill midten
af sistförflutna århundrade är föremål för en utförlig framställning i
det underdåniga betänkande, som den 18 juni 1856 algafs af den år 1854
tillförordnade kommitté, hvilken ägde i uppdrag att utarbeta och framlägga
plan och förslag till inrättande af ett statistiskt ämbetsverk. Under
hänvisning till detta betänkande i fråga om eu mera ingående kännedom
beträffande den svenska statistikens omfattning före angifna tid anser sig
kommittén häröfver endast höra meddela en kortfattad öfversikt i ändamål
att vinna en utgångspunkt för den skildring af statistikens utveckling
och organisationsformer från och med 1800-talets midt intill innevarande
dagar, som kommittén finner angeläget meddela till belysning af sitt
förslag. Vid denna skildring har kommittén funnit det lämpligast att inledningsvis
i ett sammanhang framställa de mera allmänna dragen af statistikens
utveckling under senare tider, med framhållande företrädesvis af
de nya områden den kommit att omfatta samt de nya verk och tjänstebefattningar
hvilka staten ansett nödigt att i samband därmed inrätta, sa att en
lätt öfverblick af hela den nuvarande officiella svenska statistiken må vinnas af
framställningen. Hörande de skilda statistiska publikationernas närmaie
utvecklingshistoria meddelar kommittén nödiga upplysningar i sammanhang
med sitt betänkande och förslag angående särskilda grenar af statistiken.

Den enda gren af den officiella svenska statistiken åt hvilken i äldre
tider en särskild ämbetsverksamhet varit ägnad utgör befolkningsstatistiken.
Ett hela riket omfattande uppgiftsmaterial för denna centrala kunskapskälla
bereddes genom stadgandena i 1686 års kyrkolag, att prästerskapet skulle i
kyrkobok föra anteckningar rörande födelser, giftermål, dödsfall, in- och utflyttningar
m. m. i församlingarne och tillika föra husforhörslängder på
socknefölket, »hus ifrån hus, gård ifrån gård». Detta material låg länge obegagnadt
af forskningen. De första försöken att åstadkomma en officiell svensk
befolkningsstatistik gjordes på initiativ af biskop Erik Benzelius på 1730-

12

SVENSKA STATISTIKEN FÖRE ÅR 1858.

takt och utgingo från kyrkoböckernas uppgifter för åren från och med 1721.
Först år 1749 kom emellertid en regelbunden fullt organiserad befolkningsstatistik
till stånd, väsentligen planlagd af Vetenskapsakademiens dåvarande
sekreterare Per Elvius. Efter förberedande åtgärder infördes nämligen detta
år det s. k. tabellverket, som afsåg uppgifters inhämtande från samtliga församlingar
i riket dels rörande vigde, födde, döde och dödsorsaker, dels rörande
invånarnes antal, befolkningens årliga tillväxt eller aftagande, fördelning
efter kön. ålder, civilstånd, yrken m. in. De först antydda uppgifterna ha
alltifrån början intill nu afgifvits årligen, hvaremot uppgifterna rörande folkmängden,
till en början årliga äfven de, från och med 1751 till och med 1775
afgåfvos hvart tredje och efter 1775 intill tabellverkets upphörande hvart
femte år. Af församlingstabellerna upprättades ursprungligen sammandrag
af vederbörande myndigheter för prosterier, stift och län. Uppgörandet af
sammandragen för hela riket eller de s. k. generaltabellerna, hvilket till en början
ålåg Kanslikollegium, uppdrogs den 11 oktober 1756 åt Kommissionen
öfver tabellverket bestående af fyra personer, samtliga ledamöter af Vetenskapsakademien,
nämligen kanslirådet Edvard Carleson, assessorn i Kommerskollegium
Ulrik Kudenskjöld, öfverdirektören för landtmäteriet Jakob
Eaggot och akademiens sekreterare Per Wargentin. Intill år 1769 stod tabellkommissionen
under Kanslikollegii öfverinseende men betraktades sedermera
såsom ett själfständigt verk. Ledamöterna i kommissionen, hvari
på Kammarkollegii särskilda begäran år 1796 insattes ett kammarråd,
erköllo hvarken lön eller arfvode, men åt en expeditionsförare eller sekreterare
anslogs ett mindre årsarfvode. Till en början och intill år 1774
var det länssammandragen, senare stiftssammandragen af tabellverket, som
lades till grund för kommissionens generaltabeller, men då dessa i såväl
det ena som det andra fallet visade sig lida af betänkliga brister och
felaktigheter, afskaffades båda de nämnda sammandragen, och den 31 augusti
1792 anbefalldes konsistorierna att direkt till kommissionen insända samtliga
prosteritabeller. Genom denna åtgärd kom kommissionens arbetsbörda att
väsentligen förökas, och den ökades än ytterligare, därigenom att från och
med år 1802 särskilda tabeller för hvarje stadsförsamling ingingo till kommissionen.
Med hänsyn härtill fastställde Kungl. Maj:t efter föregående mera
interimistiska anordningar den 11 maj 1802 ny stat för kommissionen, upptagande
en sekreterare, en revisor och en kammardräng (vaktmästare) jämte
nödigt anslag till extra biträden. Sedermera tillkommo anslag till tabellarkivets
förvarande, men i öfrigt bibehöll kommissionen sin angifna organisation
och stat, tills densamma upplöstes år 1858.

Resultaten åt kommissionens arbeten, hvilka till en början, särskildt hvad
befolkningens antal vidkommer, i öfverensstämmelse med tidens allmänna
åskådningssätt strängt kemlighöllos, framträdde i mera utförligt skick först
i den femårsberättelse för åren 1811/1815, som är 1818 efter Rikets ständers
beslut befordrades till trycket. För följande femårsperioder äfvensom enskilda

SVENSKA STATISTIKEN FÖRE ÅR 1858.

13

år blefvo kommissionens berättelser på Kungl. Maj:ts befallning publicerade.
Den sista femårsberättelse som hade offentliggjorts, då 1854 års statistiska
kommitté afslutade sina arbeten, afsåg åren 1846/1850, hvarjämte årsberättelser
för hvart och ett af åren 1851 1854 införts i Post- och inrikes tidningar.
Före sin upplösning hann emellertid tabellkommissionen äfven afgifva första
afdelningen af berättelsen för åren 1851/1855, hvilken afdelning dagtecknad
den 15 augusti 1857 redovisar folkmängdens summariska belopp, ingångna
och upplösta äktenskap, födde, aflidne, vaccinerade, ut- och inflyttade samt
dessutom innehåller en öfversikt öfver befolkningens årliga förändringar sedan
tabellverkets början.

I de nya formulär som den 11 maj 1802 fastställdes för tabellverket
infördes en del ekonomiska uppgifter, närmast afseende jordbrukets förhållanden.
I de årliga tabellerna öfver födde och döde m. m. skulle sålunda
redovisas utsädets belopp och skörden af viktigare sädesslag och potatis, medan
i folkmängdstabellerna skulle angifvas det ungefärliga antalet husdjur
af olika slag, ungefärliga tunnlandstalet af öppen jord m. in. Likaledes för
beredande af kännedom om de ekonomiska förhållandena i riket anbefalldes
landshöfdingarne ungefär samtidigt att hvart femte år till Kammarkollegium
insända berättelser om länens tillstånd och särskildt om jordbrukets, ängsoch
boskapsskötselns »samt alla andra näringars» till- och aftagande. Med
ledning af dessa femårsberättelser skulle kollegiet till Kungl. Maj:t afgifva
en allmän berättelse beledsagad af de anmärkningar och förslag, hvartill anledning
kunde gifvas af landshöfdingarnes uppgifter jämförda med tabellverkets.
Kedan under den s. k. frihetstiden hade man gjort försök att genom länsstyrelserna
och hushålIsnämnder i socknarna åstadkomma jordbruksstatistiska
redogörelser, men dessa försök hade alla i det hela misslyckats, och de förnyade
försök som nu gjordes i samma riktning voro ej heller tillfredställande.
Sista gången de s. k. ekonomiska uppgifterna förekomma i tabellverket
är år 1820. Därefter samlades de jordbruksstatistiska uppgifterna i Kungl.
Maj:ts befallningshafvandes femårsberättelser, hvilka enligt kungl. bref den
17 april 1821 och den 4 maj 1827 borde utgöra fullständiga statistisktopografiska
länsbeskrifningar, hvarjämte det år 1821 bestämdes, att desamma
icke längre skulle insändas till Kammarkollegium utan direkt till Kungl.
Maj:t. Ehuru stora betänkligheter genast allmänt uttalades mot tillförlitligheten
af de uppgifter, som af länsstyrelserna genom kronobetjäningen
insamlades, kommo dessa uppgifter dock länge att utgöra hufvudkällan för
kännedomen om jordbrukets tillstånd. De försök att genom hushållningssällskapen
åstadkomma en förbättrad jordbruksstatistik, som under 1800-talets första hälft gjordes af den år 1811 instiftade LaDdtbruksakademien,
blefvo i det hela resultatlösa, så att då 1854 års kommitté afgaf sitt betänkande
den svenska jordbruksstatistiken fortfarande var i hufvudsak inskränkt
till Kungl. Maj:ts befallnings h af vandes femårsberättelser.

14

SVENSKA STATISTIKEN FÖRE ÅR 1858.

Före den reformering, som uppgifterna öfver befolkningen undergingo på
grund af 1854 års statistiska kommittés uttalanden i ämnet, meddelade prästerskapet
tidvis äfvenledes hvarjehanda upplysningar, som närmast afsågo den
egentliga näringsstatistiken, såsom (från och med år 1840) angående antalet
handtverkare äfvensom idkare af bruks- och fabriksrörelse i de olika församlingarna.
Näringsstatistiken var eljest vid tiden för den äldre statistiska kommitténs
arbeten — oafsedt de näringsstatistiska uppgifter som länsvis insamlades
till Kungl. Maj:ts befallningshafvandes femårsberättelser — uppdragen
åt Bergs- och Kommerskollegierna, och då de af nämnda verk publicerade
redogörelserna icke öfverensstämde med tabellverkets motsvarande uppgifter,
syntes de sistnämnda böra bortfalla.

Den utomordentliga betydelse bergverken af ålder ägt i vårt land väckte
redan tidigt statsmakternas intresse att angående desamma söka åstadkomma
så fullständiga och noggranna uppgifter som möjligt. Då eu särskild styrelse
för bergverken år 1630 inrättades, hvilken ursprungligen benämndes Generalbergsamtet
och efter år 1649 Bergskollegium, ålades densamma att hos
sig föra grundliga anteckningar om hvarje särskildt bergverk. Fullständiga
berättelser om bergshandteringen, detta ord taget i ungefär samma omfattning
som den officiella statistiken för närvarande gifver det, utgåfvos af
Bergskollegium åren 1666 och 1697 och behandlade hvardera bergshandteringens
tillstånd och utveckling under en längre följd af år (resp. 1637/1663 och
1664/1696). Under den s. k. frihetstiden afgaf kollegiet mer eller mindre utförliga
berättelser till riksdagarne. Dessa periodiska berättelser upphörde med år
1771. Från och med år 1833 utgaf Bergskollegium tryckta årliga berättelser
om bergshandteringen i alla dess delar. Någon för de statistiska ärendenas
skötsel särskildt utbildad eller afsedd personal, fanns ej inom kollegiet.
Kollegiet upplöstes emellertid år 1857, och dess åligganden öfvertogos från
början af år 1858 af Kommerskollegium.

Den svenska fabriksstatistiken räknar sina anor från frihetstiden, då
industrier af annat slag än bergverk började att drifvas i större omfattning. För
fabriker och manufakturer under hvilka benämningar ursprungligen blott omfattades
sådan näringsverksamhet, som — där icke undantagsvis anläggning
på landsbygden af verk för sådan verksamhets bedrifvande af myndigheterna
medgafs — var städerna förbehållen men icke borde under skråordningen inbegripas,
utfärdades år 1739 hallordning och allmän manufakturierätt. Enligt
denna blefvo de genom förordningen inrättade hallrätterna eller i städer,
där dylika domstolar icke kommo till stånd, magistraterna ålagda att
hålla förteckning på alla manufakturier, fabriker och verk i staden samt årligen
redovisa dem, deras tillverkningar och arbetspersonal till Kommerskollegium,
som utgjorde centralmyndigheten för näringslifvet. På grund af de
sålunda till Kommerskollegium inkommande uppgifterna afgaf kollegiet under
frihetstiden till hvarje riksdag berättelser om fabriker och manufakturer.
Dessa afbrötos genom 1772 års statshvälfning, men genom kungl. bref den 13

SVENSKA STATISTIKEN FÖRE ÅR 18Ö8.

15

oktober 1802 anbefalldes kollegiet att årligen afgifva berättelser i ämnet. Från
och med redogörelseåret 1830 föreligga årsberättelserna i tryck. Äfven sedan
hallrätterna år 1846 upphört, hvarvid deras åligganden öfverflyttades på magistraterna,
och en friare näringslagstiftning invigts genom den samma år utfärdade
fabriks- och handtverksordningen, inskränkte sig Kommerskollegii
berättelser öfver fabriker och handtverk åtminstone i regel till att omfatta
endast sådana verk och inrättningar å hvilka hallordningen på sin tid ägt
tillämpning. I detta förhållande har först under 1890-talet förändring inträdt.

Den del af näringsstatistiken som hänför sig till handel och sjöfart
uppdrogs genom instruktion af den 23 april 1831 åt Kommerskollegium efter
att under närmast föregående tiden ha varit anförtrodd åt tullverket.
Kommerskollegium fullgjorde sitt sålunda gifna uppdrag genom att från
trycket årligen utgifva tvenne berättelser, den ena afseende utrikes handel
och sjöfart, den andra inrikes sjöfart och handel, hvilka under senare tider
adösts af de två publikationerna om handel och om sjöfart.

De Kommerskollegium åliggande näringsstatistiska berättelserna utarbetades
under ifrågavarande tid hufvudsakligen å kollegiets statistiska kontor
(från och med år 1861 kalladt kammarkontor), hvars tjänstepersonal utgjordes
af en kamrerare, en kammarförvant och två kammarskrifvare jämte ett antal
extra biträden utan regelbunden tjänstgöring. Berättelserna om bergshandteringen
utarbetades dock till alla delar af personalen å kollegiets byrå för
bergsärenden.

Det stora tabellverket öfver befolkningen, hvilket man tidvis synes ha
hoppats kunna göra till en alltomfattande statistisk urkund, innehöll äfven
från sin begynnelse en utförlig specifikation af dödsorsakerna — hvilken specifikation
år 1831 begränsades till barnsbörd, smittkoppor, svårare farsoter och
våldsamma dödssätt — samt från och med år 1804 intill tabellverkets ersättande
af nominativa förteckningar uppgifter om antalet skyddskoppympade
m. m., allt uppgifter som egentligen äro att hänföra till rnedicinalstatistik.
En dylik statistik för hela riket åvägabragtes först genom kung! bref den
3 mars 1852, hvarigenom det år 1813 inrättade Sundhetskollegium (från år
1878 ersatt af Medicinalstyrelsen) ålades att årligen från trycket utgifva berättelse
om alla medicinalverkets grenar. Vid tiden för 1854 års statistiska
kommittés arbeten hade Sundhetskollegium offentliggjort berättelser för åren
1851/1853. De utarbetades utan särskild ersättning, för hvarje ämne af den
ledamot eller tjänsteman till hvilkens befattning ämnet närmast anslöt sig.

Äfven statistiska uppgifter af judiciell natur intogos i tabellverket, såsom
angående aflifvade samt i fängelse insatte. Den judiciella statistiken
representerades eljest vid midten af 1850-talet företrädesvis af Justitiestatsministerns
berättelser dels om de vid domstolarne förehafda brottmål och
civila rättegångsärenden, hvaraf den första afgafs den 22 november 1831 och

SVENSKA STATISTIKEN FÖRE ÅR 1858.

1(5

afsåg år 1830, dels »om förhållandet med den å landet lagfarna egendom samt
meddelade och dödade inteckningar», hvaraf den första tryckta årgången afseende
år 1832 ntkom år 1833. Dessa berättelser utarbetades under Justitiestatsministerns
egen ledning intill departementalstyrelsens införande år 1840,
dä ledningen af rättsstatistiken uppdrogs åt en byråchef för statistiska ärenden
inom Justitiestatsexpeditionen.

Till judiciell statistik kunna för öfrigt hänföras de årsberättelser, som
jämlikt kungl. instruktion den 7 mars 1835 afgåfvos af den år 1825 inrättade
Styrelsen öfver fängelser och arbetsinrättningar, hvilket verk år 1859
ersattes af den nuvarande Fångvårdsstyrelsen. Ifrågavarande berättelser ha
först från och med år 1847 blifvit i oafbruten följd offentliggjorda. Någon
särskild personal för berättelsernas utarbetande har icke varit anställd.

*

På undervisning sstatistikens område voro flera beaktansvärda förberedande
arbeten utförda och materialinsamlingar anbefallda vid tiden för afslutandet
af 1854 års kommittés arbeten. I främsta rummet märkes härvid, att skolråden
jämlikt § 13 mom. 2 af stadgan angående folkundervisningen i riket
den 18 juni 1842 blifvit ålagda att årligen till vederbörande domkapitel afgifva
efter fastställdt formulär affattade berättelser om folkundervisningsanstalterna,
med ledning af hvilka berättelser domkapitlen hvart tredje år
skulle till Kungl. Maj:t insända utlåtande öfver folkundervisningens resultat.
Några regelbundna officiella statistiska publikationer i ämnet hade dock icke
ännu kommit till stånd.

Äfven på detta område finner man, att tabellverket sökte intränga, enär
till detsamma efter år 1840 inhämtades uppgifter angående kvinnor sysselsatta
med barnundervisning och angående skolungdom af kvinnkön samt efter
år 1855 angående antalet folkskollärare och lärjungar i samtliga folkskolor.

Eu ansats till en allmän fattigvårdsstatistik förefanns oek i det stor i
tabellverket öfver folkmängden. De sammandrag som tabellkommissionei.
upprättade af fattigvårdsuppgifterna lyckades emellertid aldrig tillvinna
''sig någon större uppmärksamhet eller tilltro, förnämligast af den anledning
att man allmänt insåg, att det måste möta hart när oöfvervinneliga svårigheter
för prästerskapet att meddela uppgifterna i fråga. Man finner också
att flere statistiska specialenquéter för fullständigare och tillförlitligare
kunskaps vinnande om fattigvården blefvo företagna under förra hälften af
1800-talet. Så synes en den 14 juni 1810 af Kungl. Maj:t tillsatt fattigvårdskommitté
ha genom landshöfdingarne insamlat åtskilliga uppgifter i ämnet,
hvilka dock veterligen aldrig blifvit bearbetade. Vidare anbefalldes konsistorierna
genom nådigt cirkulär den 13 augusti 1831 att från hvarje församling
infordra uppgifter om fattigväsendet sådant detta gestaltade sig år
1829. Men icke heller de uppgifter som denna gång insamlades ha blifvit
sammanställda och publicerade. Slutligen anbefallde Kungl. Maj:t den 5 maj

SVENSKA STATISTIKEN FÖRE ÅR 1858.

17

1837, med anledning af Rikets ständers skrifvelse den 9 maj 1835 rörande
förändring af åtskilliga stadganden om fattigvården, länsstyrelserna att för
år 1836 och sedan framgent hvart tredje år enligt fastställda formulär afgifva
berättelser om fattigvårdens tillstånd i hvarje församling. Ett sammandrag
af 1836 års uppgifter åtföljde det betänkande, som den 8 juni 1839
afgafs af den till följd af nyssnämnda riksdagsskrifvelse genom kungl. bref
den 17 mars 1837 för fattigvårdens reglering tillsatta kommitté. På Prästeståndets
vid 1840 års riksdag framställda hemställan inställdes emellertid
den sålunda igångsatta fattigvårdsstatistiken genom kungl. brefven den 2
juni 1840 och den 6 augusti 1841.

Till förestående kortfattade öfversikt af den officiella statistikens omfattning
och organisation intill midten af förra århundradet må läggas, att
vid sagda tid förelågo såsom obearbetadt statistiskt material betydande
samlingar af räkenskaps- och redovisningshandlingar samt annat primärmaterial
till statistiska riksredogörelser. I Lan dt- och Sjöförsvarsdepartementens
kommandoexpeditioner förefunnos manskapsförteckningar, mönstringsrullor
m. m., som kunnat utnyttjas till periodiska redogörelser för rikets
försvars väsen, i den mån sådana redogörelser ansetts böra komma till allmän
kännedom. Vidare förefunnos i den af Statskontoret förda rikshufvudboken
och de sedan år 1821 från trycket utgifna kapitalräkningarne ur rikshufvudboken,
hvilka från och med år 1854 erhöllo förändrad uppställning och förökadt
innehåll, liksom i Riksgäldskontorets räkenskaper, Rikets ständers revisorers
berättelser och Kungl. Haj:ts befallningshafvandes femårsberättelser
in. fl. handlingar källor till en allmän finansstatistik. Dessutom förelåg i
stads- och landtkommunernas räkenskaper material till en riksstatistik öfver
kommunernas ekonomiska förvaltning, i Riksbankens, de enskilda solidariska
bankernas, hypoteksföreningarnes m. fl. penninginstituts lagstadgade redogörelser
för deras ställning ett ej obetydligt material till en öfversikt af rikets
lank- och penningväsen.

Gleneralpoststyrelsen afgaf instruktionsenligt till hvarje statsrevision
berättelse om postverkets förvaltning, men dessa berättelser blefvo icke på
annat sätt publicerade än att sammandrag däraf intogs i statsrevisorernas
berättelse. De stora kommunikationsanlägguingar, som vid ifrågavarande tid
togo sin början genom införandet af järnvägar och elektriska telegrafer, påkallade
ock gifvetvis den officiella statistikens uppmärksamhet.

Såsom ett allmänt omdöme om den officiella svenska statistiken vid midten
af förra århundradet torde kunna sägas, att densamma med undantag af
befolkningsstatistiken som omhänderhades af en särskild vetenskapligt utbildad
institution i det hela var mycket planlös, efterblifven och tillbakasatt.
Den s. k. frihetstidens ifver att så noggrant som möjligt lära känna fosterlandet,
dess folk, naturtillgångar och näringar samt att låta statens cen 2—091045

Stat. kom. bet.

18

SVENSKA STATISTIKEN FÖRE ÅR 1858.

träla förvaltningsorgan till riksdagarne afgifva utförliga redogörelser för sin
ämbetsverksamhet hade stäckts genom 1772 års revolution, hvilken satte
punkt för de centrala verkens berättelser till riksdagarne. Efter år 1809
började man åter införa statistiska ämbetsberättelser, dock utan tillräcklig
planläggning och målmedvetenhet. Det klagades allmänt öfver den
bristande tillförlitligheten och underhaltiga bearbetningen af de statistiska
redogörelserna. Uppgifterna i de närings- och rättsstatistiska berättelserna
stredo undantagslöst mot tabellverkets, och särskildt möttes Kungl. Haj:ts
befallningshafvandes femårsberättelser, hvilka hvar för sitt län författningsenligt
berörde hart när alla grenar af mänsklig verksamhet, som kunde
göras till föremål för statistisk behandling, med den största misstro och kritik.

Behofvet af en tillförlitlig och omfattande riksstat is tik var emellertid
redan på ifrågavarande tid alltför allmänt kändt, för att icke allvarsamma
sträfvanden skulle göras att söka bringa ordning och sammanhållning i den
statistiska verksamheten, afhjälpa dess brister, utsträcka dess arbetsfält och
ändamålsenligt organisera dess arbetskrafter.

Redan vid riksdagarne 1809, 1812 och 1815 riktades uppmärksamheten på
den allmänna betydelsen af en fullständig och tillförlitlig statistik, hvarmed
man vid denna tid dock i allmänhet synes ha förstått en topografisk-ekonomisk-statistisk
beskrifning öfver riket i dess helhet. Det vid 1823
års lagtima riksdag tillsatta särskilda utskottet för en reglering af styrelseverken
föreslog i sitt betänkande, att för skötseln af den officiella statistiken
skulle under »Inrikesförvaltningen» inrättas ett statistiskt kontor,
till hvilket efter tabellkommissionens indragning skulle ingå icke allenast
tabellverket öfver befolkningen utan äfven Kungl. Maj:ts befallningshafvandes
femårsberättelser för att ordnas och sammandragas, hvarförutom kontoret
skulle äga rättighet att från hvilket ämbetsverk som helst begära och erhålla
statistiska upplysningar, som sedermera borde till ett sammanhängande helt
för hela riket utarbetas. Den vikt utskottet fäste vid den statistiska kunskapen
framgår för öfrigt däraf, att detsamma föreslog, att chefen för det
statistiska kontoret skulle vara en af ledamöterna i den särskilda beredning,
som utskottet ansåg böra upprättas för näringarnes vård. När detta förslag
framkom, hade emellertid på Landtbruksakademiens initiativ genom det förut
omnämnda kungl. brefvet den 17 april 1821 Kungl. Maj:ts befallningshafvandes
berättelser anordnats såsom fullständiga topografisk-statistiska länsbeskrifningar
på hvilka en allmän riksbeskrifning skulle baseras, och den
21 maj 1822 för detta ändamåls vinnande för öfrigt anbefallts inrättandet
af ett statistiskt arkiv inom Landtbruksakademiens statistiska afdelning,
dit icke blott länsstyrelsernas berättelser utan äfven alla till Kungl.
Maj:t, rikets kollegier eller andra ämbetsverk och kommittéer inkommande
officiella uppgifter och berättelser, som bidrogo till kännedom om landet,
dess folkmängd och näringar m. m., i original eller afskrift borde afläm -

SVENSKA STATISTIKEN FÖRE ÅR 1858.

19

nas. Där borde för öfrigt all utkommande topografisk och statistisk litteratur
samlas, så att så fullständiga källor som möjligt för utarbetandet
af en pålitlig riksstatistik skulle å ett enda ställe finnas att tillgå.

Dessa Kungl. Maj:ts åtgärder för tillvägabringandet af en fullständig riksstatistik
vunno icke gillande hos ständerna vid 1823 års riksdag, hvars statsoch
ekonomiutskott betviflade ändamålsenligheten af de statistiska uppgifternas
samlande inom en oberoende akademisk stiftelse och i stället förordade
upprättandet af en statistisk byrå eller ett statistiskt arkiv stående i närmaste
förbindelse med administrationen. Utskottet uttalade vidare såsom sin bestämda
öfvertygelse, att då Kungl. Maj:ts befallningshafvandes femårsberättelser,
hvilka skulle utgöra den ifrågaställda riksstatistikens hufvudkälla,
grundades på uppgifter infordrade af landshöfdingen från kronofogden, af
kronofogden från länsmannen och af denne i sin tur från fjärdingsmannen,
och första grunderna för en riksstatistik sålunda blefve beroende af fjärdingsmannens
eller annan dylik persons noggrannhet, kunskap och pålitlighet,
erforderlig säkerhet i de statistiska uppgifterna på den inslagna vägen
omöjligen kunde vinnas. I trots af detta och andra uttalanden från ständernas
sida tillförordnades den 20 januari 1824 på Landtbruksakademiens förslag
en person att mot ett årligt arfvode af 1,500 rdr b:co samt med 200 rdr till
skrifvarbiträde på tre års tid utarbeta den ifrågasatta »riksstatistiken». Den
24 april 1827 öfverlämnade Landtbruksakademien till Kungl. Maj:t de delar
af riksstatistiken, som på utsatt tid hunnit blifva färdiga och som i hufvudsak
utgjordes af redogörelser för den svenska statsförfattningen och statsförvaltningen.
Arbetet fortsattes visserligen med Kungl. Maj:ts tillstånd ännu en
tid framåt men synes ha väsentligen afstanna! med utgången af år 1828
och blef aldrig afslutadt.

Sedan den af Landtbruksakademien igångsatta riksstatistiken på skildradt
sätt förolyckats, kom det af Rikets ständers särskilda utskott vid 1823
års riksdag framlagda förslaget om inrättandet af ett statistiskt kontor i
åtanke, och Landtbruksakademiens statistiska afdelning afgaf själf. däröfver
den 27 december 1829 ett förordande yttrande. Afdelningen framhöll
häri, att den af Landtbruksakademien igångsatta riksstatistiken egentligen
vore ämnad utgöra en beskrifning af Sveriges land, alster, invånare, näringar
m. m. vid en viss tid och sålunda alldeles icke uteslöte behofvet af en
ständigt fortlöpande statistik, för hvars tillvägabringande ett med tabellkommissionen
sammansmält statistiskt kontor enligt utskottsbetänkandets
förslag syntes vara att förorda. Tabellkommissionen betonade i infordradt
utlåtande öfver utskottsbetänkandets förslag hufvudsakligen vikten däraf, att
den svenska befolkningsstatistiken, som redan nått en hög grad af fulländning
icke måtte tillbakasättas, därest densamma skulle öfverflyttas till ett
kontor, som borde bearbeta statistikens alla grenar.

Slutet blef att Kungl. Maj:t visserligen lät frågan om statistikens centralisering
för tillfället förfalla men ändock vidtog en rad af åtgärder syftande

20

SVENSKA STATISTIKEN FÖRE ÅR 1858.

till dess kraftigare utveckling. Under åren 1830, 1831, 1832 ock 1835 ordnades
sålunda genom kungl. bref och instruktioner de förut omnämnda årliga
publikationerna i judiciell statistik af Justitiestatsministern och Styrelsen öfver
fängelser och arbetsinrättningar samt i näringsstatistik af Bergs- och
Kommerskollegierna. För att påskynda rikets topografiska utforskning anbefalldes
vidare genom instruktion af den 11 november 1834 Topografiska kåren att
af det militära kartverket sammandraga och utgifva länskarta: åtföljda af
statistisk beskrifning, sedan det åt Generallandtmäterikontoret den 4 maj
1827 gifna uppdraget att upprätta sockenkartor med beskrifningar öfver hela
riket visat sig skola draga dryga kostnader och kräfva stor tidsutdräkt.

Frågan om upprättandet af ett statistiskt ämbetsverk återupptogs först
vid 1844/1845 års riksdag, föll där, men återkom med förökad styrka och med
framgång vid riksdagen 1853/1854. Då väcktes nämligen i Prästeståndet
af F. F. Carlson samt i Borgarståndet af L. V. Henschen och A. H. Frick
motioner om inrättande af ett nytt statistiskt ämbetsverk, som skulle ha
till uppgift att mottaga alla statistiska upplysningar, att ordna och sammanställa
dem samt att i utarbetade formulär framlägga de grunder, efter
hvilka upplysningarna borde inhämtas. Med anledning af dessa motioner anhöll
Bikets ständer enligt beslut af de tre högre stånden i skrifvelse den 18
oktober 1854, att Kungl. Maj:t ville, på det att rikets officiella statistik måtte
blifva på ett fullständigt och sammanhängande sätt ordnad, låta utarbeta
och för rikets näst sammanträdande ständer framlägga plan och förslag till
inrättande af ett statistiskt ämbetsverk i hvithet tabellkommissionen borde
uppgå. Ämbetsverket skulle enligt skrifvelsen få sig uppdraget att uppgöra
planen till de statistiska arbetena i deras särskilda grenar, äfvensom att sammanföra,
bearbeta och offentliggöra de inkomna uppgifterna och sålunda bereda
erforderliga upplysningar om landets tillstånd, utveckling och förkofran.
Med anledning häraf tillsatte Kungl. Maj:t den 7 december 1854 den Committé
ur hvars den 18 juni 1856 afgifna betänkande förestående historiska
öfversikt af den svenska officiella statistiken hufvudsakligen blifvit hämtad.
Kommittén som bestod af hrr C. D. Skogman (ordförande, den 12 mars
1856 efterträdd af J. F. Fäbroms), Fr. Th. Berg, F. F. Carlson och C. G.
Styffe med hr C. E. Ljungberg såsom sekreterare utförde ett förtjänstfullt
arbete till den svenska statistikens fromma. Den utredde på ett klart
sätt den officiella statistiska verksamhetens mål och omfattning samt undanröjde
därigenom de felaktiga uppfattningar, som därom ofta tagit sig
uttryck i vårt land. Den ådagalade att begreppet officiell statistik borde
omfatta i hufvudsak allenast bokförandet af de rörliga eller föränderliga
förhållandena i tillgodogörandet af landets naturliga tillgångar, i invånarnes
antal, befolkningens sammansättning, lif och verksamhet samt i förvaltningsåtgärdernas
inflytelse att trygga och främja befolkningens verksamhet,
vid hvilken bokföring den pröfvade siffran eller framställningen i tabellform

SVENSKA STATISTIKEN FÖRE ÅR 1858.

21

vore det förnämsta uttrycksmedlet. Statistikens mål vore sålunda icke att
söka åvägabringa sådana allmänna i och för sig högst eftersträfvansvärda
beskrifningar öfver land och folk, som den af Landtbruksakademien planlagda
»riksstatistiken» på sin tid satt sig före, enär dylika beskrifningar icke allenast
omfattade tillförlitliga statistiska noteringar öfver de växlande förhållandena
i befolkningens sammansättning och lif utan ock författnings- och
förvaltningsrätt samt vetenskapliga utredningar af landets mera oföränderliga
naturbeskaffenhet, hvilka det tillhörde geografien, topografien, geologien,
klimatologien m. fl. discipliner att verkställa. Dylika beskrifningar, som gifvetvis
med hänsyn till människovärldens föränderlighet och vetenskapernas
ständiga framåtskridande lätt föråldrades, vore en kulturprodukt till hvars
frambringande statistiken visserligen väsentligen bidroge men som förutsatte
omfattande vetande i en mängd kunskapsgren ar, som läge utanför statistikens
egentliga observationsområde.

Kommittén framhöll vidare vikten af att anskaffa säkra och pålitliga källor
till statistiken och fastslog att en osäker och missvisande statistik är sämre än
ingen. En god garanti för de statistiska uppgifternas tillförlitlighet fann kommittén
ligga i den sakkännedom, som bestämmer hvilka frågor böra upptagas
till behandling af hvarje särskild statistisk publikation och som granskar
och pröfvar inkommande uppgifter. Kommittén fann det ur denna synpunkt
vara lämpligt att icke utsträcka statistikens centralisering för långt
utan »fortfarande taga i anspråk de centrala förvaltande verkens deltagande i de
statistiska uppgifternas insamlande och bearbetning». Härigenom skulle, menade
kommittén, de särskilda förvaltningsgrenarne äga den för deras verksamhet
behöfliga ständiga tillgången till statistikens ledning och vänja sig vid att
uppskatta dess värde, hvarjämte i hvarje förvaltande verks disciplinära
makt öfver underlydande funnes ett medel att i rätt tid anskaffa tillförlitliga
statistiska uppgifter. Det oeftergifliga krafvet på likformighet och
fullständighet i bearbetningen af och samband mellan alla den officiella
statistikens grenar ansåg kommittén böra kunna vinnas genom en inrättning
liknande den statistiska centralkommissionen i Belgien, hvilket land
vid ifrågavarande tid framom andra vunnit erkännande och berömmelse för
sin statistiska verksamhet. Kommittén framhöll ytterligare den stora betydelsen
af ett centralt statistiskt arkiv och bibliotek, utan hvilket internationella
statistiska jämförelser som vore af en utomordentlig betydelse
icke utan svårighet läte sig anställas.

I afseende på omfånget och föremålen för det statistiska ämbetsverkets
verksamhet föreslog sålunda kommittén:

»att de centrala förvaltande verk och myndigheter, som för närvarande
hafva sig uppdraget att afgifva underdåniga berättelser af statistiskt innehåll,
fortfarande bibehållas vid åliggandet att insamla och bearbeta de statistiska
uppgifter, som i följd af ämbetsverkets föremål och instruktion samt den allmänna
plan för den officiella statistikens bearbetning, hvilken af Kungl. Maj:t

22

SVENSKA STATISTIKEN FÖRE ÅR 1858.

, kan varda i nåder fastställd, derå hvart för sig tillkomma, men att däremot
nuvarande tabellkommissionen såsom sådan upphör och ombildas till ett nytt
statistiskt ämbetsverk, som jämte hela befolkningsstatistiken får till föremål
de grenar af statistiken, hvilka kunna pröfvas böra blifva men dittills
icke utgjort ämne för officiell bearbetning af något centralt förvaltande
verk.»

Det af kommittén framlagda förslaget till den officiella statistiska verksamhetens
ordnande gick närmare utfördt i hufvudsak ut på:

att den dåvarande tabellkommissionen skulle införlifvas i eller utvidgas
till ett nytt statistiskt ämbetsverk med två afdelningar, den ena utgörande
en hufvudsakligen rådplägande församling under namn af Statistiska
beredningen, den andra en förnämligast verkställande institution under
namn af Statistiska tabellkommissionens centralbyrå. Statistiska beredningen
i hvars arbeten chefen för Civildepartementet skulle äga att såsom ordförande
deltaga skulle utgöras af chefen för Statistiska centralbyrån såsom
föredragande, af en tjänsteman från hvart och ett af de förvaltande verk
och myndigheter, hvilkas verkningskrets omfattade ämnen af hufvudsaklig
vikt för den officiella statistiken, samt af några sådana idkare af vetenskaper
och yrken af hvilka särskilda upplysningar kunde behöfvas. Ledamöterna
till ett antal af omkring tolf skulle af Kungl. Maj:t förordnas på treårs tid. De
skulle icke åtnjuta annan ersättning än 1 rdr silfverspecie åt ledamot för
hvarje bevistad sammankomst. Statistiska beredningen skulle dessutom vid
behof med sig adjungera sakkunnig person för viss frågas pröfning och afgörande.
Statistiska centralbyrån skulle utgöras af en chef förordnad af
Kungl. Maj:t, vidare af en expeditionssekreterare, en arkivarie och registrator
samt en öfverrevisor, samtliga utnämnda af Kungl. Maj:t på chefens förslag, och
ytterligare ett antal extraordinarie tjänstemän eller tillfälliga biträden antagna
af byråns chef mot öfverenskommet arfvode för viss tid eller visst arbete. Den
beräknade ständiga årsstaten för Statistiska centralbyrån utvisade med inräkning
af anslag till bibliotek, tryckningskostnader m. m. ett belopp af 25,500
rdr rmt. De medel, som genom tabellkommissionens indragning skulle
komma att besparas, belöpte sig till 5,700 rdr, och dessutom ansåg kommittén
att minst 1,500 rdr kunde mera omedelbart inbesparas i tryckningskostnaderna
för Kungl. Maj:ts befallningshafvandes femårsberättelser genom utgallring
ur desamma af all beskrifning af oföränderliga naturförhållanden,
all repetition af uppgifter i sådana ämnen för hvilka det statistiska ämbetsverket
borde redogöra m. m. Sist vidrörda besparing skulle i en framtid
kunna fördubblas, enär tryckningen af Kungl. Maj:ts befallningshafvandes femårsberättelser
borde kunna upphöra, sedan genom en fullständig plan för den
officiella statistiken blifvit sörjdt för upptagandet i andra berättelser af deras
väsentliga statistiska innehåll. Den verkligt ökade årliga utgift, som skulle
tillskyndas statsverket genom upprättandet af det nya statistiska ämbets -

SVENSKA STATISTIKEN FÖRE ÅR 1858.

23

verket, kunde sålunda uppskattas till omkring 18,000 rdr, hvarpå en ytterligare
besparing i framtiden ställdes i utsikt.

Statistiska beredningens hufvudsakliga uppgift skulle vara: »att till Kungl.
Maj:ts nådiga pröfning och stadfästelse uppgöra en fullständig plan för insamlande
och bearbetning af alla de uppgifter, som anses böra ingå i Sveriges
officiella statistik; att pröfva formulären för inhämtande af dessa uppgifter
med noggrant iakttagande därat, att för hvarje slag af uppgifter de
tillförlitligaste källor begagnas, att dubbla eller fyrfaldiga uppgifters infordrande
i samma ämne undvikes, så framt ej nödig kontroll därigenom beredes,
att den statistiska undersökningen så vidt möjligt utsträckes till alla ämnen
som för det allmänna äro af intresse och att erforderlig skyndsamhet i uppgifternas
erhållande må vinnas; att uppgöra planen för de officiella statistiska
redogörelsernas offentliggörande genom tryck; att förbereda och med Statistiska
centralbyråns biträde ombesörja utarbetandet och offentliggörandet
tidtals af fullständiga topografisk-statistiska öfversikter af rikets hela tillstånd;
samt i öfrigt oaflåtligen öfvervaka införandet i den officiella statistiken
af alla de förbättringar, som af odlingens framsteg och samfund silfvets utveckling
fordras.» Statistiska centralbyråns hufvudåliggande skulle åter vara:
»att enligt den af Kungl. Maj:t fastställda allmänna planen för den officiella
statistiken insamla och bearbeta alla dithörande uppgifter, som ej genom
annat centralt ämbetsverks eller myndighets försorg insamlas och bearbetas;
att med ledning af dessa uppgifter, såväl som af dem hvilka från förvaltande
verk och myndigheter erhållas ombesörja fortgående öfversikter öfver hvarje
särskild gren af statistiken att dels för upplysningar tillhandahållas, dels enligt
bestämd plan offentliggöras; att i ett särskildt ordnadt statistiskt arkiv
samla och bevara alla slags tillförlitliga statistiska uppgifter; att i ett särskildt
ordnadt statistiskt (topografiskt, etnografiskt och statsekonomiskt) bibliotek
hålla tillgängliga de för statistiska forskningar och för arbetet inom den
statistiska kommissionen nödiga så in- som utländska verk, tidskrifter och
kartor samt genom upprättade realkataloger öfver biblioteket underlätta öfversikten
af dess innehåll; att ombesörja det internationella utbytet af de officiella
statistiska publikationerna och öfriga statistiska underrättelser; att utom det
officiella statistiska trycket och bidrag med statistiska uppgifter till statskalendern,
därest sådant ifrågasättes, äfven såvidt sig göra låter söka på
annat lämpligt sätt genom skrifter af mindre omfång utkommande med kortare
mellantider sprida statistiska kunskaper; samt att ombesörja protokollsförandet
vid Statistiska beredningens sammanträden och expedierandet af dess
beslut.»

24

2. Tideu efter år 1858.

Statistiska Det af kommittén afgifna förslaget blef på Kungi. Maj:ts proposition i
ochStatistiskahufvudsak antaget af Rikets ständer jämlikt dessas skrifvelse den 6 februari

beredningen. 1858. Det årliga statsanslaget till centralbyrån hade af Kungl. Maj:t föreslagits
skola utgå med något högre belopp än kommittén tänkt sig eller med 27,500
rdr, hvilket ständerna emellertid minskade med 500 rdr genom nedsättning af
chefens löneförmåner från 5,000 rdr, som Kungl. Maj:t föreslagit, till 4,500
rdr. Den 5 maj 1858 förordnades Fr. Th. Berg till centralbyråns chef, och
den 22 juli tillsattes på förslag af den nyutnämnde chefen på extra stat
de tre öfriga tjänstemannabefattningar till hvilka ständerna beviljat medel.
Med juli månads utgång år 1858 upplöstes Kommissionen öfver tabellverket,
och från och med den 1 därpå följande augusti trädde Statistiska beredningen
och Statistiska centralbyrån i verksamhet. Vid tillsättandet blefvo
icke några särskiljande tjänståligganden och ämbetstitlar tilldelade de
förordnade. De kallades samtliga blott tjänstemän i Statistiska centralbyrån
och erhöllo samma löneförmåner, ehuru den af ständerna antagna
staten upptagit tre olika benämnda ordinarie tjänster: sekreterare, arkivarie
och revisor, med högre lön för sekreteraren än för de två andra. Denna
anordning väckte från flere håll klandrande anmärkningar vid riksdagen
1859/1860, och med anledning häraf bestämdes genom kungl. bref den 25 januari
1861 tillsättandet på ordinarie stat af en sekreterare och två aktuarier, hvarvid
sekreteraren erhöll högre lön än aktuarierna.

Statistiska beredningen bestod till en början af chefen för Civildepartementet
såsom ordförande, chefen för Statistiska centralbyrån såsom
ständig föredragande samt sju andra ledamöter, nämligen chefen för Topografiska
kåren, öfverdirektören vid landtmäteriet, ett kammarråd, Landtbruksakademiens
sekreterare samt en representant från hvartdera af följande
verk, nämligen Kommerskollegium, Justitiestatsexpeditionen (efter år 1876
Justitiedepartementet) och Sundhetskollegium (efter är 1878 Medicinalstyrelsen).
Den bibehöll denna sin sammansättning under hela sin tillvaro
som ändade år 1886, då Statistiska tabellkommissionen såsom en sammanfattning
af Statistiska beredningen och Statistiska centralbyrån aflystes, och
i stället för Statistiska beredningen infördes en ny rådplägande myndighet
kallad Statistiska tabellkommissionen. Jämlikt instruktion den 22 oktober
1886 fick denna kommission i det hela samma uppdrag som förut ålåg beredningen
men erhöll en betydligt förändrad yttre form. Ordförande i den
nya församlingen är sålunda icke längre civilministern utan chefen för Statistiska
centralbyrån, och såsom ledamöter sitta representanter för samtliga
verk, som deltaga i utgifvandet af det från 1850-talets slut härstammande
samlingsverket Bidrag till Sveriges officiella statistik, en representant för

SVENSKA STATISTIKEN EFTER ÅR 1858.

25

hvarje. Dessa representanter utgöras i flera fall af tjänstemän, hviika blott
rent formellt föredraga statistiska ärenden i sina verk, medan de verkliga
ledarna af det statistiska arbetet inom förvaltningsverken icke sitta i kommissionen.
År 1886 uppgick ledamöternas antal till fjorton, och sedan dess
har antalet ökats endast med en representant från Postsparbanken. Såsom
af följande öfversikt framgår, är det egentligen blott sparbanksstatistiken,
som tillkommit i det stora serieverket af Sveriges officiella statistik under
den nya tabellkommissionens egid, och kommissionen bar öfver bulvud taget
utöfvat en föga intensiv verksamhet. Sammanträdena ba i medeltal varit
ett till två om året och ha stundom hållits med betydande tidsalbrott. Kommissionens
ordförande, ledamöter och sekreterare åtnjuta i denna sin egenskap
intet arfvode.

Redan innan denna förändring i den rådplägande statistiska församlingen
vidtogs, hade Statistiska centralbyrån undergått en omorganisation.
Byrån, som under de första åren af sin tillvaro hufvudsakligen var sysselsatt
med befolkningsstatistiken, erhöll såsom af det följande framgår så småningom
ett mera utvidgadt arbetsfält. Den mångsidigare verksamheten
framkallade år 1879 en omorganisation af verket, hvilket sedan dess utgöres
af en öfverdirektör såsom chef, tre förste aktuarier och två aktuarier, förutom
amanuenser och räknebiträden samt från början af år 1906 en på extra
stat uppförd aktuarie. I samband med omorganisationen lösgjordes byrån
från Kungl. Maj:ts kansli som den förut tillhört och erhöll sin första instruktion
den 7 november 1879, hvilken trädde i kraft från början af år 1880.

En af det nya ämbetsverkets och framför allt Statistiska beredningens
första uppgifter var att tillse, att alla grenar af den officiella statistiken så
vidt möjligt blefvo på likartadt sätt till sitt yttre anordnade och på lämpligt
sätt till ett helt förenade. 1 sådant syfte blef efter bemedling af beredningen
bestämdt, att samtliga statistiska berättelser skulle utgifvas i lika
format under den gemensamma titeln Bidrag till Sveriges officiella statistik
med särskild littera för hvarje ämne eller ämnesgrupp. Före 1850-talets
slut omfattade nämnda samlingsverk följande publikationer, nämligen:

A) Befolkningsstatistik från och med år 1851,

B) Rättsväsendet från och med åren 1857/1858,

C) Bergshandtering en från och med år 1858,

D) Fabrilcer och manufakturer från och med år 1858,

E) Inrikes sjöfart och handel från och med år 1858,

F) Utrikes handel och sjöfart från och med år 1858, samt

G) Fångvården från och med år 1859.

För närvarande omfattar samlingsverket icke mindre än tjugutre littera:
(A—Y), och ensamt detta faktum vittnar om den officiella svenska statistikens
framåtskridande och landvinningar under senare årtionden. Att

Bidrag till
Sveriges
officiella
statistik

26

SVENSKA STATISTIKEN EFTER ÅR 1858.

märka är för öfrigt att betydande statistik, framför allt socialstatistik, under
senare åren tillkommit på statens bekostnad utan att inrangeras i ofvannämnda
serieverk.

A. Befolk- Af de till samma verk börande äldsta berättelserna utgjorde befolkningsstatåtilc
statistikm till en början hufvudföremålet för Statistiska centralbyråns verksamhet.
Den första befolkningsstatistiska berättelsen i samlingsverket afsåg
femårsperioden 1851/1855. Dess första del utgafs såsom förut omnämnts
af tabellkommissionen, hvaremot de därpå följande tvenne delarne redovisande
folkmängden den 31 december 1855 först efter tabellkommissionens
upplösning utgåfvos af Statistiska centralbyrån. Prästerskapets tabellariska
sammandrag afskaffades genom nådig kungörelse den 4 november 1859 och
ersattes dels af summariska redogörelser öfver folkmängden, dels af nominativa
utdrag ur kyrkoböckerna. 1854 års statistiska kommitté hade med ledning
af den erfarenhet, som i ämnet vunnits af den gamla tabellkommissionen,
uttalat den önskan, att befolkningstabellerna skulle insändas till det
statistiska ämbetsverket direkt från socknarna och sålunda prosterisammandragen
af desamma afskaffas, hvarjämte tabellverket borde befrias från alla
uppgifter, som icke vore att i tillfredsställande form hämta ur kyrkoböckerna.
Den 2 oktober 1856 anbefalldes tabellkommissionen afgifva förslag till förverkligande
af kommitténs sålunda uttalade önskningar, och den 2 april 1857
framlade kommissionen »plan för insamlande af uppgifter till Sveriges befolkningsstatistik».
Sedan planen blifvit pröfvad af Prästeståndet, Sundhetskollegium
och Statistiska beredningen, blef densamma af Kungl. Maj:t fastställd
genom nyssnämnda kungörelse den 4 november 1859. Härigenom bestämdes,
att från hvarje församling i riket årligen skulle till Statistiska
centralbyrån insändas dels en summarisk redogörelse öfver folkmängden vid
årets slut, dels nominativa utdrag ur vigsel-, födelse- och dödböckerna. Hvart
femte år räknadt från och med den 31 december 1860 skulle allmän folkräkning
dessutom verkställas med ledning af nominativa utdrag ur husförhörslängderna.

Statistiska centralbyråns befolkningsstatistiska berättelse för femårsperioden
1856/1860, vid hvilket sistnämnda års slut allmän folkräkning efter
1859 års bestämmelser första gången ägde rum, förelåg fullständigt afslutad
den 31 december 1864. Det ligger i öppen dag, att de nya anordnipgarne med hänsyn
till primärmaterialet måste åsamka Statistiska centralbyrån oerhördt mycket
större arbete än det som ålegat den äldre tabellkommissionen. Denna hade från
prosterierna mottagit tabellariska sammandrag af ett jämförelsevis ringa
antal och omfång, men till den nyinrättade byrån insändes för folkräkningen
specifika personförteckningar öfver hela Sveriges befolkning.

Från och med år 1861 utgifvas befolkningsstatistiska berättelser hvarje
år, grundade på de ofvan nämnda årliga uppgifterna från prästerskapet. De
anbefallda folkräkningarna ha hvar annan gång inställts, så att sådana
efter år 1860 hittills ägt rum blott hvart tionde år.

27

SVENSKA STATISTIKEN EFTER ÅR 1858.

I samband med representationsreformen anbefalldes centralbyrån att till
ledning vid valen till Riksdagens andra kammare offentliggöra separata
sammandrag öfver rikets folkmängd inom olika administrativa områden. För
redogörelseåren 1865/1886 föreligga sådana sammandrag för hvart tredje år,
och därefter ha jämlikt kungi. kungörelse den 28 maj 1886 dylika sammandrag
årligen offentliggjorts till ledning vid val af riksdagsmän och landstingsman
samt af valmän för utseende af landstingsman.

Den svenska befolkningsstatistiken har undergått en allt mer och mer
vetenskapligt fördjupad bearbetning. De vid folkräkningarne erhållna uppgifterna
om befolkningens fördelning efter yrken äro emellertid såsom nedan
s. 149 framhålles fortfarande mycket bristfälliga.

Den första berättelsen öfver rättsväsendet, som ingick bland Bidrag B. Fätfstill
Sveriges officiella statistik och som afsåg de båda åren 1857 och 1858,
utgjorde en fortsättning af Justitiestatsministerns förut omnämnda två tidigare
ämbetsberättelser, hvilka särskildt under 1840-talet undergått afsevärda
reformer, och hade äfven själf erhållit en i viss mån förändrad form.

Vid 1859/1860 års riksdag upptogs rättsstatistiken till behandling på grund
af en i Bondeståndet väckt motion, hvari bland annat föreslogs att brottmålsstatistiken
skulle öfverflyttas till Statistiska centralbyrån. Förslaget
tillstyrktes af vederbörande utskott och antogs i Borgar- och Bondestånden,
men afslogs af Adeln och Prästeståndet.

Till 1879 års berättelse reviderades formulären för primäruppgifternas
inhämtande. Sedermera ha de rättsstatistiska berättelserna icke undergått
några afsevärda förändringar. Anmärkas må att det bos Justitiedepartementet
jämlikt lagen den 17 oktober 1900 förda straffregistret ännu icke underkastats
den ingående bearbetning, som erfordras för åstadkommande af en
verklig återfallsstatistik.

De af Kommerskollegium utgifva näring sstatistiska berättelserna, litt. C—F.

C—F i Bidrag till Sveriges officiella statistik, ägnades af 1854 års statist!- statistik.
ska kommitté i jämförelse med befolkningsstatistiken en mycket underordnad
uppmärksamhet. Kommittén framställde visserligen åtskilliga kritiska
anmärkningar mot dessa berättelsers innehåll men förbigick med tystnad
frågan, huruvida Kommerskollegii organisation hade tillbörligen tillgodosett
de viktiga statistiska ärenden, som kollegiet fått i uppdrag att handlägga.

Och dock röjde de dåvarande näringsstatistiska berättelserna framför allt
bristande intresse och duglighet för sitt kall hos den personal, som inom
kollegiet hufvudsakligen omhänderhade statistikens skötsel och vård. Flter år
1861 var det såsom förut blifvit sagdt kollegiets kammarkontor, hvarå under
vederbörande kommerseråds öfverinseende och ansvar utarbetandet af näringsstatistiken
väsentligen hvilade, men detta kontor hade dessutom att förvalta
betydande penningmedel och förrätta åtskillig bok- och räkenskapsföring,

28

SVENSKA STATISTIKEN EFTER ÅR 1858.

så att dess arbete långt ifrån odeladt kunde insättas på statistiken. Allt
efter som det kommersiella och industriella näringslifvet tillväxte i landet,
tilldrog sig emellertid näringsstatistiken naturligtvis ett ökadt intresse och
började alltmera göras till föremål för ingående kritik. De uppenbara bristerna
i denna statistik voro ingalunda den minsta anledningen till att
det rop på en genomgripande omorganisation eller ett fullständigt afskaffande
af Kommerskollegium, hvilket tid efter annan alltifrån det nya statsskickets
införande låtit sig höra, tillväxte i styrka och uthållighet. Detta
jämte andra omständigheter föranledde slutligen tillsättandet den 5 juni 1874
af eu kommitté med uppdrag att verkställa utredning i frågan, och den 13
januari 1875 afgaf denna kommitté betänkande och förslag i fråga om
Kommerskollegii indragning eller förändrade organisation. Kommittén, som
vid sin utredning kom till den slutsatsen, att Kommerskollegium borde indragas
och ersättas af en icke kollegial »Styrelse för handel och näringar», ägnade
ganska stor uppmärksamhet åt näringsstatistiken, och en af kommitténs
ledamöter, dåvarande chefen för Statistiska centralbyrån Fr. Th. Berg, afgaf
där öfver ett särskildt i en följande afdelning af detta betänkande (s. 90)
närmare relateradt yttrande, däri han såsom sin mening uttalade, att näringsstatistiken
bäst skulle tillgodoses, om dess bearbetning fortfarande blefve
attribution till den eller de centrala ämbetsmyndigheter inom hvilkas förvaltningsområde
föremålen för densamma voro förlagda eller komme att förläggas.
Kommitténs öfriga ledamöter voro af samma mening som Berg
och föreslogo sålunda, att den styrelse för handel och näringar, som enligt
kommitténs betänkande skulle träda i stället för Kommerskollegium,
borde genom sina olika rotlar eller byråer bestyra utgifvandet af de näringsstatistiska
berättelserna. För uteslutande statistiskt ändamål förordade
kommittén upprättandet inom ett kammarkontor i det nya verket af två
kontrollörsbefattningar i lönevillkor likställda med aktuariesysslorna i Statistiska
centralbyrån samt i stället indragningen af kammarförvant- och kammarskrifvarbefattningarne.
Proposition om Kommerskollegii indragning i
hufvudsaklig öfverensstämmelse med kommitténs förslag (de båda af kommittén
föreslagna kontrollörerna voro i propositionen ersatta af två aktuarie!-)
aflämnades till 1875 års riksdag men blef af statsutskottet afstyrkt och af
Riksdagen utslagen, enär densamma icke syntes innebära en tillräckligt definitiv
lösning af näringsförvaltningens ordnande.

Frågan härom stod dock kvar på den politiska dagordningen, och den
5 januari 1881 anmälde chefen för Civildepartementet sin afsikt att, oaktadt
den ifrågasatta indragningen af Kommerskollegium ännu icke kunde genomföras,
föreslå framställning till Riksdagen om de ändringar i kollegiets och
Statistiska centralbyråns stater, som kunde föranledas af näringsstatistikens
öfverflyttning till centralbyrån. Förslag huru en sådan öfverflyttning skulle
kunna verkställas hade uppgjorts af Statistiska centralbyråns chef, och
Kommerskollegium hade erhållit befallning att afgifva utlåtande öfver för -

SVENSKA. STATISTIKEN EFTER ÅR 1858.

29

slaget. Kollegiets utlåtande inkom till Civildepartementet den 9 februari
1881, men några vidare åtgärder i ärendet synas denna gång ej blifvit vidtagna.

Den 2 november 1888 tillsattes för frågans förnyade utredning åter en
kommitté, som den 12 mars 1884 afgaf betänkande och förslag angående
Kommerskollegii indragning eller ombildning. Äfven denna kommitté föreslog,
att Kömmerskollegium borde ersättas af en icke kollegial styrelse
för handel och näringar. Beträffande näringsstatistiken fann kommittén på
grunder som i annat sammanhang komma att anföras (s. 91), att den egentliga
anledningen till dess brister och de däraf framkallade krafven på dess öfverflyttning
till Statistiska centralbyrån vore att söka i förvaltningsverkets
organisation och föreslog för afhjälpande häraf, att inom den ifrågasatta
nya styrelsen för handel och näringar borde upprättas en med verkets öfriga
byråer sidoordnad och i allo fullt likställd byrå utrustad med både byråchef
och sekreterare samt med kufvuduppgift att ombestyra näringsstatistikens
skötsel.

Detta förslag till näringsstatistikens ämbetsorganisation kom aldrig
under ompröfning af Eiksdagen. Kungl. Maj:t aflat nämligen till 1885
års riksdag proposition om inrättandet af ett nytt statsdepartement för
landtbruk, industri och handel i hvilket det var meningen att låta
Kommerskollegium uppgå, sedan dock först en del af kollegiets ärenden
öfverflyttats på andra verk. Till dessa ärenden hörde näringsstatistiken,
som dåvarande civilministern ansåg borde öfverlåtas till Statistiska
centralbyrån. Jämlikt uttalande till statsrådsprotokollet fann nämnde
departementschef, att de skäl, hvilka föranledt 1883 års kommitté att afstyrka
näringsstatistikens skiljande från den myndighet, som har att bevaka handelns
och näringarnes intressen, visserligen voro beaktansvärda men dock
saf den beskaffenhet, att de med den lifliga och bekväma växelverkan, som
numera ägde rum mellan statsdepartementen och de dem underlydande centrala
ämbetsverken, torde med god vilja och lämpliga anordningar böra kunna
öfvervinnas». Den förstärkning af arbetskrafterna i Statistiska centralbyrån,
som ansågs nödvändiggöras genom byråns öfvertagande af näringsstatistiken,
utgjordes af två förste aktuarier, två amanuenser och tre extra biträden.

Förslaget om inrättande af ett nytt statsdepartement antogs till hvilande
i grundlagsenlig ordning vid nämnda riksdag men föll vid 1888 års riksdag.

Efter år 1888 återupptogs planen att omorganisera Kommerskollegium
med bibehållande af dess ställning såsom eu fristående centralstyrelse för
handel och näringar, för hvilken plan inflytelserika stämmor låtit höra
sig vid 1888 års riksdag. Proposition om Kommerskollegii omorganisation
i antydd riktning aflämnades till 1891 års riksdag och bifölls af densamma
trots statsutskottets afstyrkande. Vid denna ombildning hade hänsyn
tagits till den af 1883 års kommitté åvägabragta utredningen. Närings-*
statistiken hade dock blifvit jämförelsevis styfmoderligt behandlad. Veder -

30

SVENSKA STATISTIKEN EFTER ÅR 1858.

hörande departementschef anförde till statsrådsprotokollet den 12 januari 1891,
då Kommerskollegii nya stat förevar, såsom sin mening, att näringsstatistiken
visserligen i flera väsentliga afseenden behöfde förbättras och att arbetet
härå borde blifva en bland det ombildade ämbetsverkets första uppgifter,
äfvensom att statistikens råtta behandling förutsatte vidlyftiga arbetsprocesser,
hvilka vore af synnerligen grannlaga art och därför måste anförtros
åt personer med ej ringa erfarenhet och särskilda insikter, men att själfva
arten af de statistiska göromålen vore sådan, att desamma borde kunna på
ett tillfredsställande sätt ombesörjas äfven utan anställandet inom ämbetsverket
af en särskild byråchef för dithörande ärendens handläggning, endast
det sörjdes för att tillräckliga och lämpliga arbetskrafter i öfrigt funnes att
tillgå. För att de statistiska arbetena skulle kunna bedrifvas så, att det
med dem afsedda ändamål vunnes, erfordrades enligt departementschefens
åsikt en särskild afdelning, som uteslutande därmed sysselsattes. Föreståndaren
för afdelningen syntes blifva mest jämförlig med en förste aktuarie i
Statistiska centralbyrån och därför böra likställas med denne i aflöningsförmåner.
Under honom erfordrades endast en ordinarie tjänsteman likställd
med en aktuarie i nämnda byrå jämte två amanuenser, under förutsättning
likväl att tillräckliga medel funnes att tillgå för anlitande jämväl af andra
extra biträden för utförande af sådana göromål, som lämpligen kunde åt dylika
biträden anförtros.

Man hade sålunda beredt näringsstatistiken i det ombildade Kommerskollegium
en betydligt nedsatt ställning i förhållande till den som 1883 års
kommitté åt densamma tillämnat och hade icke ens åt den förunnat
samma ordinarie arbetspersonal, som man i händelse 1885 års förut berörda
kungl. proposition vunnit Riksdagens bifall ämnat begära för densamma i
Statistiska centralbyrån.

Den sålunda inrättade statistiska afdelningen inom Kommerskollegium
trädde i verksamhet med 1892 års ingång och grep sig oförtöfvadt an med den
vanskötta näringsstatistikens förbättring i såväl formellt som materiellt afseende,
hvarom de officiella berättelserna bära ett oförtydbart vittnesbörd. Snart nog
visade sig emellertid, att de mera kvalificerade arbetskrafterna blifvit alldeles
för knappt tillmätta å afdelningen, hvarför dessa undan för undan allt efter
som reformarbetet svällt ut öfver näringsstatistikens olika grenar måst ökas.
För närvarande finnas å afdelningen inrättade förutom förste aktuariens
chefsplats två ordinarie och två extra aktuarietjänster samt åtta amanuensbefattningar,
hvarjämte ett manligt och tio kvinnliga biträden där regelbundet
sysselsättas. En god ledning i sitt reformarbete har afdelningen haft
i de betänkanden, som afgifvits af redan den 15 maj 1886 tillsatta sakkunnige
för näringsstatistikens förbättrande. De sakkunnige, som utgjordes af
t. f. presidenten i Kommerskollegium C. Fr. Weern och chefen för Statistiska
centralbyrån Elis Sidenbladh, afgåfvo betänkande rörande bergverksstatistiken
den 21 april 1890, rörande fabriks- och handtverksstatistiken den 13

SVENSKA STATISTIKEN EFTER ÅR 1858.

31

maj 1893, rörande handelsstatistiken den 10 april 1897 samt rörande sjöfartsstatistiken
den 1 november 1897.

I många och viktiga delar ha de förslag som berörda betänkanden
innehålla blifvit genomförda i de näringsstatistiska publikationerna, hvilka
ingå bland bidragen till Sveriges officiella statistik under följande littera;
och titlar; C) Bergshandteringen, D) Fabriker och handtverk, E) Sjöfart
och F) Handel. I handelsstatistiken har därjämte den statistiska varuförteckning
till hvilken denna kommitté år 1906 uppgjorde förslag och som
af Kungl. ]V!aj:t fastställts att gälla från och med 1907 års ingång medfört
genomgripande förändringar. Mycket återstår emellertid, såsom kommittén
i annat sammanhang närmare skall uppvisa, att förbättra och fullända
i den svenska näringsstatistiken, särskildt beträffande utrikeshandeln
samt åstadkommandet af en verklig industriell produktionsstatistik, uppgifter
och mål af sådan omfattning och betydelse, att de icke synas låta
förena sig med de snafva organisationsformer hvarunder det näringsstatistiska
arbetet för närvarande bedrifves.

Hvad beträffar den sista af de sju äldsta serierna af Bidrag till G. FångSveriges
officiella statistik eller litt. G) Fångvårdsstyrelsens berättelser om vartlenfångvården,
har denna icke undergått några väsentliga förändringar.

Enligt gällande instruktion för Fångvårdsstyrelsen den 22 november 1877
åligger det styrelsen att före slutet af hvarje år angående fångvårdens alla
förvaltningsgrenar afgifva berättelse för det nästföregående året. Byråcheferna
för kansli- och kameralärenden äro enligt § 31 i instruktionen ålagda
att med nödigt biträde bereda och uppsätta hvar sin andel af årsberättelsen
till hvars ekonomiska afdelningar dessutom verkets kassör är uttryckligen
förpliktad att uppgöra behöfliga uträkningar och tabellariska sammandrag.
Skyldigheten att upprätta de på fångvårdsinrättningarnes uppgifter angående
personalredovisningen grundade tabellerna, hvilken enligt instruktionen ålåg
registratorn, har genom kungl. bref den 20 april 1892 öfverflyttats på notarien.

I sitt den 23 mars 1909 afl ämnade betänkande angående reglering af
löneförhållanden m. m. vid Fångvårdsstyrelsen och fångvårdsstaten har
löneregleringskommittén föreslagit, att i en blifvande ny instruktion borde
åt chefen för Fångvårdsstyrelsen uppdragas uppsättandet af styrelsens årsberättelse
med ledning af de statistiska tabeller och öfversikter, som de
särskilda byråerna ha att utarbeta.

På grund af i det föregående anförda uttalanden i 1854 års statistiska h. Kungl.
kommittés betänkande var det gifvetvis att vänta, att Statistiska beredningen
i sin verksamhet att rensa den officiella statistiken såväl från upp- hafvandes
gifter insamlade efter osäkra metoder som från dubbelredovisningar och redogörelser
för naturförhållanden m. m. af mera konstant beskaffenhet, skulle
strängt nagelfara Kungl. Maj:ts befallning skaf vandes femårsberättelser, så -

32

SVENSKA STATISTIKEN EFTER ÅR 1858.

dana dessa förelågo efter kungl. brefven af 1821 och 1827. Beredningen
tog ock berörda berättelser under grundlig ompröfning samt beslöt att uppdraga
åt sin ständige föredragande att inkomma med förslag till deras
ombildning. Ett sådant förslag afgafs den 29 juni 1861 och gick i samma
hufvudriktning som kommitténs betänkande. Till förslaget hörde att
Statistiska centralbyrån borde af de skilda länsredogörelserna utarbeta ett
sammandrag för hela riket. För underlättande af dettas upprättande föreslogs,
att sådana uppgifter, som kunde numeriskt affattas och där förhållandena
sådant tilläte borde afgifvas för samtliga län, skulle uppställas i tabellform
efter vissa formulär.

Den 25 oktober 1861 beslöt Kungl. Maj:t, att det afgifna förslaget i den
utsträckning sig göra läte borde läggas till grund redan för utarbetandet af
femårsberättelserna för åren 1856/1860. Kungl. Maj ds befallningshafvandes
femårsberättelser ingå sålunda från och med perioden 1856/1860 såsom litt.
H. i nyssnämnda samlingsverk.

Den form som härmed gifvits åt länsberättelserna bestod till och med
redogörelseperioden 1871/1875. Vid midten af 1870-talet hade, såsom af den
följande framställningen framgår, den svenska riksstatistiken nått en sådan
utveckling, att man syntes vara berättigad skrida till den utgallring af
uppgifter i länsberättelserna, hvilken 1861 års förslag ställt i utsikt. Vid utarbetandet
af de nya formulär som för ändamålet ansågos nödiga gjorde sig
i allmänhet den grundsats gällande, att omtryck i tabellform af numeriska
data, som offentliggöras i centralmyndigheternas berättelser, så vidt sig göra
läte måtte undvikas, hvaremot större utförlighet borde ägnas åt sådana
länets förhållanden om hvilka kunskap på annan officiell väg ej vore tillgänglig.
Samma grundsatser ha äfven sedermera gjort sig gällande och
vunnit tillämpning i afseende på tabellbilagorna till ifrågavarande berättelser. i.

i. Telegraf- Litt. I. af det statistiska samlingsverket kom att intagas af Telegrafväsende0/1"
styr°lseris berättelser från och med år 1861 om telegrafväsendet. Den första telegraflinjen
i vårt land öppnades i september 1853 mellan Stockholm och Uppsala,
och den 2 augusti 1856 utfärdades det första reglementet för det elektriska telegrafverket
i riket. Enligt detta reglementes § 51 skulle telegrafverkets chef
årligen till Kungl. Maj:t aflämna berättelse om verkets ekonomiska ställning
och dess verksamhet senast två månader efter det slutlikvid med vederbörande
utländska telegrafstyrelser hunnit upppgöras. Jämlikt denna bestämmelse
afgaf styrelsen för telegrafverket i riket förvaltningsberättelser för
åren 1856/1858. Berättelserna ha sedermera jämlikt utfärdade instruktioner
fortsatts af Telegrafstyrelsen, som från och med år 1861 ersatte nyssnämnda
styrelse. Enligt § 5 i nu gällande instruktion af den 11 oktober
1907 åligger det styrelsen att hvarje år före september månads utgång till
Kungl. Maj:t afgifva berättelse om telegrafverkets förvaltning under det näst
förutgångna året. De statistiska göromålen tillhöra för närvarande verkets

SVENSKA STATISTIKEN EFTER ÅR 1858.

33

administrativa byrå, hvars byråchef för styrelsen föredrager årsberättelserna.
Sekreteraren ombesörjer sammanfattningen af textafdelningen, hvaremot upprättandet
af de flesta tabellbilagorna åligger två å byrån anställda statistiker
af hvilka den ena är öfvertalig. Det statistiska arbete som uteslutande
afser utlandet förrättas af byråns aktuarie.

Beträffande berättelsernas innehåll må här endast påpekas, att desamma
sedan år 1883 redogöra icke allenast för telegrafväsendets utan ock för rikstelefonväsendets
skötsel och utveckling. I öfverensstämmelse härmed har
från och med årgången 1909 publikationens titel ändrats till Telegraf- och
telefonväsendet.

De Sundhetskollegium år 1852 anbefallda årliga berättelserna om medi- k. Hälso cinalverket

infördes från och med redogörelseåret 1861 såsom berättelser om oc\ sJuk~

“ värden

hälso- och sjukvården under litt. Kl. i det statistiska samlingsverket.

Från och med årgången 1878 afgifvas ifrågavarande berättelser af Medicinalstyrelsen
som nämnda år aflöste Sundhetskollegium. Såsom litt. Kli.
offentliggjordes för år 1861 redogörelse af Serafimer-ordensgillet dels rörande
sjukvården vid hospitalen i riket jämte den inre hushållningen därstädes,,
dels på nådig befallning rörande Allmänna hospitals- och barnhusfonden.
Serafimer-ordensgillet, hvithet år 1787 upprättats såsom öfverstyrelse för
hospital och barnhus, hade före ifrågavarande tid endast inför Kungl. Maj:t i
ordenskapitlet årligen afgifvit en kort öfversikt öfver förvaltningen af under
gillets uppsikt ställda inrättningar, men dessa årsöfversikter hade icke
offentliggjorts i tryck. Serafimer-ordensgillet upphäfdes genom kungl. bref
den 12 maj 1876 och öfverstyrelsen öfver hospitalen tillföll då Sundhetskollegium.
Den sista berättelse om hälso- och sjukvård som afgafs af Serafimerordensgillet
afsåg år 1875. Sundhetskollegium afgaf berättelse om hospitalen
m. m. för år 1876, och sedermera ha berättelser i samma ämne utgifvits
af kollegiets efterträdare Medicinalstyrelsen. Berättelserna, som från början
och till och med årgången 1900 buro undertiteln Öfverstyrelsens öfver hospitalen
underdåniga berättelse, bära från och med redogörelseåret 1901 underrubriken
Medicinalstyrelsens underdåniga berättelse angående sinnessjuk vården
i riket.

Enligt gällande instruktion för Medicinalstyrelsen af den 31 december 1900
med ändringar den 18 oktober 1901 skall Medicinalstyrelsen årligen afgifva
berättelse om förhållandet med hälso- och sjukvården i riket samt om alla till
styrelsens förvaltning och åtgärd hörande ämnen. Det åligger hvarje hälsovårdsnämnd,
hvarje innehafvare af någon statens läkartjänst eller -befattning samt
hvarje i kommuns eller annan tjänst anställd läkare som därför åtnjuter
tjänstårsberäkning att årligen till styrelsen insända årsredogörelse för sin
verksamhet, affattade enligt af styrelsen kungjorda formulär. Från andra
läkare, som ha under sin vård stiftelsers eller kommuners sjukvårdsinrättningar
eller hvilka förestå brunns-, bad- och andra för sjukas behandling

3—091045 Stat. korn. bet.

34

SVENSKA STATISTIKEN EFTER ÅR 1858.

L. Statens
järnvägstrafik.

afsedda anstalter, äger Medicinalstyrelsen årligen erhålla enahanda redogörelser
för dessa inrättningars eller anstalters verksamhet, och från hvarje
läkare, antingen han är i tjänst anställd eller endast utöfvar enskild praktik,
äger styrelsen att om anledning därtill förekommer begära och erhålla upplysningar,
förklaringar eller underrättelser i särskilda fall. Hvad sålunda
är stadgadt om läkare, gäller ock i statens eller kommuners tjänst anställda
eller eljest praktiserande veterinärer.

I fråga om utarbetande af styrelsens årsberättelser bestämmer § 38 i
instruktionen, att det åligger en hvar af Medicinalstyrelsens ledamöter att
utarbeta sin andel däraf. För närvarande är en af professorerna vid Karolinska
mediko-kirurgiska institutet dessutom särskildt anställd i styrelsen
såsom biträdande vid statistiska arbeten.

Med redogörelseåret 1862 inträda berättelserna om statens järnvägstrafik
under litt. L. bland bidragen till Sveriges officiella statistik. Kommittén
tillåter sig erinra, att de första statsanslagen till byggande af järnvägar i vårt
land beviljades af 1854 års riksdag och att åt öfversten Nils Ericson genom
kungl. bref den 22 januari 1855 anförtroddes »högsta ledningen och administrationen
af de såsom stamlinjer beslutade järnvägsföretagen». När Ericson vid
slutet af år 1862 afgick såsom chef för statens järnvägar, organiserades genom
kungl. bref den 30 december 1862 tvenne styrelser, nämligen Styrelsen öfver
statens järnvägsbyggnader och Styrelsen för statens järnvägstrafik. Sedan
den förra af dessa styrelser år 1882 upplösts och ledningen af statens järnvägsbyggnader
genom kungörelse den 28 september 1888 uppdragits åt den
senare styrelsen, bär denna namnet Järnvägsstyrelsen.

När Ericson afgick från chefskapet för statens järnvägsbyggnader voro
inalles 62a mil statsbanor trafikerade, och man finner att Ericson till Kungl.
Maj:t afgifvit kortare årsredogörelser för trafikens omfattning och det ekonomiska
resultatet för de banor eller bandelar, som under hans chefskap successive
öppnades för trafik. Dessa årsredogörelser äro veterligen icke tryckta
men åberopas och sammanfattas till sitt hufvudinnehåll inledningsvis i den
berättelse om statens järnvägstrafik under år 1862, hvilken Styrelsen för statens
järnvägstrafik den 25 juli 1863 afgaf och som såsom ofvan blifvit erinradt
ingick i serieverket öfver Sveriges officiella statistik. Bemälda styrelse offentliggjorde
sedermera år efter år vederbörlig trafikredogörelse och ålades genom
sin första instruktion den 17 september 1869 att före utgången af hvarje år ingifva
sådan för det sistförfluten året. Enligt nu gällande instruktion för
Järnvägsstyrelsen af den 31 december 1907 skall förvaltningsberättelsen afgifvas
före september månads utgång året näst efter det berättelsen afser.

Ifrågavarande berättelser voro till en början af tämligen anspråkslös
beskaffenhet men ha med den fortgående utvidgningen af statsbanenätet och
det nät af andra järnvägar, in- och utländska, hvarmed detta blifvit sammanknutet
eller trädt i samtrafik, naturligtvis fått sitt uppgiftsmaterial

SVENSKA STATISTIKEN EFTER ÅR 1858.

35

förstoradt, på samma gång som statsbaneförvaltningens alltmer invecklade
maskineri påkallat statistiska observationer af allt flera olikartade förhållanden
och af alltmera minutiös natur. Ett synnerligen betydande reformarbete
med hänsyn till berättelsernas såväl sakliga innehåll som formella
uppställning förbereddes genom en af styrelsen i oktober 1903 tillsatt statistisk
kommitté, hvars betänkande rörande årsredogörelserna för statens
järnvägstrafik afgafs i juni 1904. Med hufvudsaklig ledning af detta kommittébetänkande
ha ifrågavarande berättelser för redogörelseåren 1905 och
1906 fullständigt omgestaltats. Såsom särskilda bihang till berättelserna för
åren 1906/1908 ha offentliggjorts detaljerade redogörelser för statens transporter
af vagnslastgods m. in., hvilka redogörelser föregåtts af en mera
extraordinär utredning rörande statens järnvägars fraktgodstrafik under
år 1904.

I berättelserna om statens järnvägstrafik ingingo för redogörelseåren
1865/1877 några kortfattade tabellariska uppgifter om de enskilda järnvägarna.
Då insamlandet af dessa uppgifter visade sig afsevärdt fördröja afgifvandet
af berättelsen om statsjärnvägarna, gjordes desamma sammanställda med motsvarande
numeriska data ur statsbaneberättelsen till föremål för en separat
statistisk publikation benämnd Allmän svensk järn vägsstatistik, hvilken
från och med redogörelseåret 1878 fortgått i oafbruten följd. Denna publikation,
hvilken numera enligt instruktion åligger Järnvägsstyrelsen att hvarje
år utarbeta och offentliggöra, var länge mindre tillfredsställande, enär
det uppgiftsmaterial, som till densamma insamlades från de enskilda järnvägarnas
förvaltningar, i flera hänseenden var bristfälligt och för öfrigt
underkastades otillräcklig granskning och bearbetning. Berättelserna blefvo
dessutom så småningom mycket försenade. Den förut omnämnda järnvägsstatistiska
kommitté som tillsattes år 1903 hade i uppdrag att inkomma med förslag
till förbättring äfven af Allmän svensk järnvägsstatistik, och den 27 februari
1905 afgaf kommittén sitt betänkande öfver ifrågavarande del af Järnvägsstyrelsens
årsberättelser. Med ledning af detta kommittébetänkande har Allmän
svensk järnvägsstatistik under senare år undergått en stor utvidgning och
förbättring, hvilken synes vara desto mera beaktansvärd, som icke samtliga
enskilda järnvägar äro författningsenligt förpliktade att afgifva statistiska
uppgifter öfver sin verksamhet. Enligt kungl. bref den 4 juni 1868 äro visserligen
alla enskilda järnvägar som åtnjutit statsbidrag skyldiga att efter
af Järnvägsstyrelsen tillhandahållna formulär lämna dylika uppgifter, och i
alla yngre koncessioner ingår skyldighet att afgifva sådana bland själfva
villkoren för koncessionens beviljande och fortbestånd. Några äldre järnvägar
som icke åtnj utit statsbidrag äro emellertid icke på grund af någon som
helst föreskrift skyldiga att till Järnvägsstyrelsen redovisa sin rörelse men
göra detta dock frivilligt. Skyldiga att afgifva statistiska redogörelser äro ej
heller spårvägarna, hvilka alldeles icke redovisas i Allmän svensk järnvägsstatistik,
ehuru någon egentlig skillnad mellan vissa slags järnvägar och spår -

36

SVENSKA STATISTIKEN EFTER ÅR 1858.

Postver ket.

vägar näppeligen torde kunna fastslås. För kännedom om dessa kommunikationsanstalter
är man hänvisad till de trafikerande bolagens affärsredogörelser,
Kungl. Maj:ts befallningshafvandes femårsberättelse!'' samt de kommunalstatistiska
årsböckerna för Stockholm och Göteborg.

De statistiska göromålen voro redan vid trafikstyrelsens upprättande af
sådan betydelse, att ett statistiskt kontor förestådt af en statistiker omedelbart
inrättades hos sagda styrelse. Enligt styrelsens första instruktion
skulle dess statistiska kontor bestå af en föreståndare, en bokhållare och ett
efter hvarje års behof afpassadt antal kontorsskrifvare. Denna organisationsform
kan kontoret i det hela ännu sägas bibehålla, om ock föreståndaren sedan
år 1897 bär titeln förste aktuarie samt bokhållarnes antal blifvit ökadt till
fem af hvilka två åtnjuta högre lönevillkor än de öfriga och benämnas förste
bokhållare. Förste aktuarien nämnes af Kungl. Maj:t, men kontorets öfriga
tjänstemän för hvilka såsom kompetens villkor endast erfordras realskoleexamen
eller däremot svarande examen vid läroverk för flickor tillsättas af
styrelsen. Kontorets arbetspersonal räknar inalles omkring fyrtio fast anställda
personer, däraf trettio å ordinarie stat, samt dessutom särskildt under
tiden mars—september ett stort antal tillfälliga biträden. Kontoret subordinerar
under styrelsens administrativa byrå, hvars byrådirektör föredrager
de statistiska ärendena inför styrelsen.

Oafsedt de affärsredogörelser, som poststyrelsen i likhet med alla öfriga
penningförvaltande verk till följd af instruktionen för Rikets ständers revisorer
af den 27 februari 1830 fick sig ålagdt att utarbeta till början af
hvarje statsrevision, återför sig den äldsta bestämmelsen angående poststyrelsens
skyldighet att afgifva förvaltningsberättelser till Kungl. Maj:ts instruktion
för Generalpoststyrelsen af den 6 november 1863, hvars § 26 stadgade att
»före slutet af hvart år afgifve styrelsen till Kungl. Maj :t underdånig berättelse
om postverkets förvaltning under det näst förutgångna året». Den första af
Generalpoststyrelsen på grund af anförda bestämmelse utgifna förvaltningsberättelsen,
hvilken ingick under litt. M. i det statistiska samlingsverket, afser
närmast år 1864 men innehåller dessutom en allmän öfversikt af de postala
förhållandena i riket under föregående tid alltifrån det svenska postverkets
ursprung, som är att datera från den af drottning Kristina den 20 februari 1636
utfärdade »förordning om postbåden». Nu gällande instruktion för Generalpoststyrelsen
af den 31 december 1909 bestämmer, att styrelsen före september
månads utgång hvarje år skall afgifva berättelse om postverkets förvaltning
under det nästförutgångna året. De statistiska ärendena tillhöra styrelsens
tredje byrå och omhänderhafvas företrädesvis af ett under nämnda byrå sorterande
statistiskt kontor, som från och med 1910 års ingång förestås af en
förste aktuarie och för öfrigt utgöres af en manlig förste postexpeditör jämte
tre kvinnliga postexpeditörer.

SVENSKA STATISTIKEN EFTER ÅR 1858.

37

Vid behandlingen af Kungl. Maj:ts befallningshafvandes femårsberättelsers
omgestaltning riktade sig Statistiska beredningens uppmärksamhet å
angelägenheten att söka åvägabringa en fullständigare och trovärdigare, statistik
öfver jordbruket än den som dessa berättelser hade att erbjuda.
1854 års statistiska kommitté hade för möjliggörandet af en förbättrad jordbruksstatistik
hänvisat till »enskilda jordbrukares välvilliga deltagande och
kommunala myndigheters benägna samverkan på allt sätt underlättade af
ändamålsenliga formulär och arfvoden för det mödosamma arbetet». Kommittén
hade tillika uttalat den meningen, att bearbetningen af det jordbruksstatistiska
primärmaterialet lämpligast borde förläggas till ett »åt den officiella
statistiken ägnadt ämbetsverk understödt af den speciella sakkännedomen
i jordbruksnäringen».

Då frågan upptogs till behandling i Statistiska beredningen, enade man
sig där till en början om att i ärendet inhämta yttrande af Landtbruksakademien.
Akademien hade såsom förut blifvit omnärnndt tagit initiativet till
organiserandet af landshöfdingarnes femårsberättelser år 1821 och hade gjort
fyrfaldiga försök att genom de under 1800-talets förra hälft upprättade hushållningssällskapen
åstadkomma en användbar jordbruksstatistik, med hänsyn
hvartill akademien gifvetvis borde besitta stor sakkunskapi den föreliggande
frågan. Den 13 april 1861 afgaf akademien på begäran till Statistiska beredningen
ett motiveradt förslag till jordbruksstatistikens ordnande. Något
senare framlades inom beredningen ett annat förslag i samma ämne af
beredningens ständige föredragande eller chefen för Statistiska centralbyrån.
Då båda förslagen blifvit utförligt relaterade i denna kommittés den 30
maj 1908 afgifna betänkande rörande jordbruksstatistik och för öfrigt finnas
in extenso tryckta i Statistisk tidskrift för ar 1862, ma här endast framhallas,
att båda förslagen betecknade hushållningssällskapen såsom de lämpligaste
mellanhänderna för jordbruksstatistiska uppgifters insamlande, men att akademiförslaget
syntes taga för själfskrifvet, att den nya jordbruksstatistiken
borde ledas och utarbetas af Landtbruksakademien, under det att det andra
förslaget med stöd af 1854 års kommittés betänkande hänvisade samma statistik
till Statistiska centralbyrån.

Utan att taga bestämdt parti för någotdera förslaget beslöt beredningen vid
sammanträde den 21 september 1861 att hos Kungl. Maj:t anhålla, att båda de
framkomna förslagen måtte tryckas samt yttrande öfver desamma infordras från
länsstyrelser och hushållningssällskap, hvarefter Kungl. Maj:t torde bereda vare
sig Landtbruksakademien eller Statistiska beredningen tillfälle att afgifva
definitivt förslag till jordbruksstatistikens ordnande. I hufvudsaklig öfverensstämmelse
härmed fattade Kungl. Maj:t den 25 oktober 1861 sitt beslut.

För innehållet i hushållningssällskapens och länsstyrelsernas utlåtanden,
hvilka först under senare hälften af år 1864 hunno fullständigt samlas, finnes
eu allmän sammanfattande öfversikt intagen i denna kommittés nyss åberopade
särskilda betänkande öfver jordbruksstatistiken. Till sammanjämkning af de

N. Jordbruk
och
boskapsskötsel.

38

SVENSKA STATISTIKEN EFTER ÅR 1858.

mångfaldiga olika åsikter som i utlåtandena tagit sig uttryck anbefalldes Statistiska
centralbyrån och ej Landtbruksakademien att efter föregången öfverläggning
inom Statistiska beredningen afgifva utlåtande och förslag. I hufvudsaklig
öfverensstämmelse med detta den 17 november 1864 afgifna utlåtande
och förslag beslöt Kungl. Maj:t den 3 mars 1865 rörande jordbruksstatistikens
yttre organisation att uppdraga åt hushållningssällskapen att
ombesörja insamlandet af primäruppgifterna — första gången för år 1865 —
samt dessas granskning och bearbetande till sammandrag, att insamlandet
genom länsstyrelserna af uppgifter i enahanda ämne för framtiden skulle
upphöra samt att de af hushållningssällskapen utarbetade sammandragen
skulle inom juni månads utgång insändas till Statistiska centralbyrån för
att där bearbetas och såsom bidrag till rikets officiella statistik offentliggöras.

I enlighet med dessa bestämmelser, som fortfarande väsentligen ligga till
grund för den svenska jordbruksstatistiken, afgåfvo hushållningssällskapen
i riket sina första officiella berättelser för år 1865. De ingingo bland
Bidrag till Sveriges officiella statistik under litt. N. med innehållsrubriken
Jordbruk och boskapsskötsel. Statistiska centralbyrån har till dessa
berättelser år för år upprättat sammandrag för hela riket, hvarvid är att
märka, att sammandraget för år 1865 tillika ingår i det föreskrifna sammandraget
af Kungl. Maj:ts befallningshafvandes femårsberättelser för perioden
1861/1865. Till länsstyrelsernas senare femårsberättelser insamlades ej vidare
genom kronobetjäningen några särskilda uppgifter rörande jordbruket, utan utfylldes
de för ifrågavarande uppgifter fastställda tabellbilagorna till samma
berättelser, så länge desamma ägde bestånd, medelst användning af hushållningssällskapens
uppgifter, såvidt icke länsstyrelserna föredrogo att helt enkelt
under hänvisning till hushållningssällskapens berättelser utesluta berörda
tabellbilagor.

Hushållningssällskapens berättelser, hvilka i synnerhet genom införandet
under åren 1869 1870 af s. k. lokalundersökningar vunnit i tillförlitlighet,
dela från och med år 1874 litt. N. i det statistiska samlingsverket
med det af Statistiska centralbyrån utarbetade sammandraget af Kungl.
Maj:ts befallningshafvandes årsväxtberättelser. Dessa berättelser
algålvos jämlikt kung], bref den 12 mars 1799 och den 16 januari 1819 till den
år 1798 upprättade Allmänna magasinsdirektionen, under hvars förvaltning
bland annat hörde samtliga kronomagasin med all räntespannmål, och aflämnades,
sedan sagda direktion år 1827 blifvit upplöst, till Statskontoret, hvilket
efter direktionen öfvertog »magasinsväsendet». Berättelserna omfattade
tre vid skilda tidpunkter af året afgifna rapporter om skörden. Genom
kungl. bref den 5 juni 1874 bestämdes att dessa tre årsväxtberättelser
för framtiden skulle inskränkas till en enda. De nya årsväxttabellerna
skulle icke ingå till Statskontoret utan till Statistiska centralbyrån, som
skulle dels utarbeta ett sammandrag af tabellerna, dels med ledning af års -

SVENSKA STATISTIKEN EFTER ÅR 1858.

växttabellerna och hushållningssällskapens senaste uppgifter om utsädesmängden
verkställa kvantitativ beräkning af årets skörd såväl för hvarje län särskild!
som för hela riket.

I den landtmäteriinstruktion som den 6 augusti 1864 utfärdades ålades generaldirektören
för landtmäteriet att inom den In juni hvarje år till Kungl.
Maj:t insända berättelse om landtmäteriet i riket, hvilken berättelse skulle
innehålla »en sammandragen uppgift om hvad under det förflutna året blifvit
uträttadt såväl vid Generallandtmäterikontoret som ock af landtmätarne i
länen i afseende på mätningar och delningar al ägor, hägnader och vägar
m. m.» Den första på grund af anförda föreskrift utgifna berättelsen om
landtmäteriet afser året 1867 och ingick under litt. O. bland Bidrag till
Sveriges officiella statistik. Med anledning af vissa ändringar den 6 augusti
1879 i landtmäteriinstruktionen ha ifrågavarande årsberättelser från och med
redogörelseåret 1879 afgifvits af Landtmäteristyrelsen, som enligt nu gällande
instruktion af den 22 oktober 1909 är anbefalld att före den 1 oktober afgifva underdånig
berättelse om landtmäteriväsendet i riket med uppgift om hvad
inom styrelsens förvaltningsområde under närmast föregående år utförts.
Förutom sina regelbundna årsberättelser, hvilka meddela särskilda redogöielser
för Landtmäteristyrelsen, landtmäteripersonalen, allmänna skiftesverket,
afvittringsverket samt undervisningen till landtmäteriexamen och i tiiangelmätning,
har styrelsen såsom bihang till årsberättelsen för år 1905 offentliggjort
en historisk utredning rörande dels under åren 1828/1905 utförda
landtmäteriförrättningar och deras omfattning, dels resultaten af landtmäteriverksamheten
i riket. Denna utredning kan i viss män anses ha ersatt
den historisk-statistiska öfversikt rörande Generallandtmäterikontorets och
landtmäteriets i länen uppkomst och verksamhet, hvilken utlofvades såsom
inledning till 1868 års berättelse men då icke medhanns. Utredningen har
emellertid hvad beträffar de utförda landtmäteriförrättningarne att uppvisa
åtskilliga luckor och oegentligheter väsentligen beroende därpå, att en betydande
del af det viktigaste primärmaterialet för ifrågavarande utredning eller
landtmätarnes af ålder afgifna årsredogörelser till åtlydnad af därom i kungl.
brefven den 24 mars 1865 och den 23 januari 1874 meddelade föreskrifter på grund
af bristande utrymme blifvit i samtliga län utom sju till största delen försålda,
sedan de blifvit tio år gamla. Någon för de statistiska ärendenas skötsel
särskild! anställd tjänstepersonal finnes ej inom Landtmäteristyrelsen.
Före år 1909 ombesörjde landtmäterisekreteraren biträdd af amanuenser
årsberättelserna vid sidan af sina öfriga tjänstegöromål. Efter ingången af
år 1909 har landtmäterisekreterarens statistiska göromål öfvergått på en af
verkets nuvarande båda byråchefer.

Ett af de arbetsfält, som 1854 års statistiska kommitté anvisade åt
det nya statistiska centralverket, utgjorde åvägabringandet af en ordnad

O. Landtmäteriet.

P. Undervisningsväsendet.

40

SVENSKA STATISTIKEN EFTER ÅR 1858.

statistik öfver undervisningsväsendet. Då emellertid Rikets ständer vid riksdagarne
1856/1858 och 1862/1863 beslöto upprätta två byråer inom Ecklesiastikdepartementet
för ärenden rörande den högre undervisningen och
folkundervisningen, ingick bland de åligganden, som enligt Riksdagens
mening skulle tillkomma berörda byråer, förandet af statistiska och andra
anteckningar, som lör noggrann kännedom om undervisningens och läroverkens
tillstånd vore nödiga. Om Riksdagen tänkte sig att genom dessa
anteckningar skulle möjliggöras en ordnad offentlig undervisningsstatistik,
så visade sig de arbetskrafter hvaröfver byråerna fingo att förfoga
vara alldeles otillräckliga för åstadkommandet af en sådan. Departementet
ansåg sig dock förpliktad t att så godt sig göra lät tillgodose undervisningsstatistikens
intressen. Genom dess försorg publicerades folkskoleinspektörernas
berättelser alltifrån desammas begynnelse med inspektionsperioden
1861/1863, och år 1870 kunde dessutom offentliggöras en allmän statistisk
redogörelse för folkundervisningen den 31 december 1868 grundad i hufvudsak
dels på de berättelser, hvilka skolråden enligt 1842 års folkskolestadga anbefallts
skola afgifva och för hvilka nya formulär år 1865 blifvit fastställda,
dels på nyssnämnda berättelser af folkskoleinspektörerna. Sistnämnda
redogörelse utgafs under litt. P. i serien Bidrag till Sveriges officiella
statistik, hvilket utvisar, att departementet därmed afsåg påbörjandet
af en regelbunden folkskolestatistik. Bristande tillgång på lämpliga arbetskrafter
och för ändamålet disponibla penningmedel vållade emellertid ett
tvärt afbrott i den inledda folkskolestatistiken, som först kom att återupptagas
på 1880-talet.

Redan år 1871 anställdes emellertid ett sakkunnigt biträde vid departementets
byråer för undervisningsväsendet med särskildt uppdrag att utarbeta
planer för olika delar af undervisningsstatistiken. Först utarbetades
af bemälde sakkunnige dels en plan till statistiskt sammandrag rörande elementarläroverken,
hvilken plan underställdes Statistiska beredningens pröfning,
dels ock en detaljerad plan för upprättandet af de för sammandraget
nödiga primäruppgifterna från rektorerna vid de särskilda läroverken. Dä
dessa planer förelågo färdiga, fäste chefen för Ecklesiastikdepartementet genom
ett anförande till statsrådsprotokollet (ifver ecklesiastikärenden den 9
januari 1874 Kungl. Maj:ts uppmärksamhet vid vikten och behofvet af en fortlöpande
statistisk redogörelse för undervisningsväsendet i riket. Departementschelen
hänvisade till de redan färdiga planerna med afseende å en statistik
för elementarläroverken, hvilka planer borde efterföljas af planer till statistik
öfver universiteten och rikets folkskolor, och sedan detta arbete blifvit fullgjordt
borde tillses, huruvida icke den statistiska redogörelsen borde omfatta
jämväl andra under departementet hörande verk och inrättningar, hvilka afsågo
vetenskap och skön konst, äfvensom möjligen utsträckas till vissa kyrkliga
förhållanden, såsom de ecklesiastika egendomarne och deras värde samt de
med kyrkliga ämbeten och tjänster förenade inkomster.

SVENSKA STATISTIKEN EFTER ÅR 1858.

41

Därest ett så omfattande statistiskt arbete som det antydda skulle
komma till stånd och öfvertagas af Ecklesiastikdepartementet, ansåg departementschefen,
att för ändamålet måste upprättas en särskild byrå. För
tillfället, då man ännu i det hela var stadd på ett förberedande stadium,
inskränkte sig emellertid departementschefen att föreslå äskandet hos 1874 års
riksdag af ett extra anslag af 5,000 rdr till det sakkunniga biträdets aflöning
under hvartdera af åren 1874 och 1875. Riksdagen, hvars statsutskott fann
att undervisningsstatistiken icke borde åfskiljas från departementets byråer för
undervisningsärenden och sålunda icke borde omhänderhafvas af en särskild
byrå, beviljade det äskade anslaget blott för år 1875, hvilket hade till följd
att det statistiska organisationsarbetet kom att fördröjas. För hvart och ett
af åren 1876/1878 beviljades till de statistiska arbetena i departementet ett
extra anslag af 6,000 kr. hvaraf 4,200 kr. motsvarande en kanslisekreterarelön
användes till det sakkunniga biträdets aflöning och återstoden till aflöning
åt hans tillfälliga biträden. Ifrågavarande arbeten hade vid 1877 års
slut fortskridit så långt, att sedan närmare föreskrifter den 31 december
1875 och den 16 februari 1877 utfärdats angående primäruppgifter från vederbörande
skolråd, folkskoleinspektörer, elementarläroverk och domkapitel
bearbetning af en del utaf det till departementet inkomna uppgiftsmaterialet
blifvit påbörjad. Med hänsyn till den stadga, som undervisningsstatistiken
sålunda vunnit, beviljades vid 1878 års riksdag lön på ordinarie stat
åt en kanslisekreterare inom Ecklesiastikdepartementet med uppdrag att
omhänderhafva de statistiska ärendena, på samma gång som det till departementschefens
förfogande ställda anslaget för amanuenser, vikariatsersättningar,
renskrifning m. m. höjdes med 2,000 kr. Först i september
år 1884 öfverlämnades af departementet den första officiella redogörelsen
om statens elementarläroverk för gossar, afseende läsåret 1876/1877. Berättelsen
intogs under öfverrubriken B) Undervisningsväsendet i samlingsverket
för officiell statistik. Trots den långa tid som krafts för arbetets
utförande saknas i berättelsen en sådan historisk öfversikt öfver
äldre tider, som intagits i en del af de första bältena inom andra aldelningar
af Bidrag till Sveriges officiella statistik. Berättelserna ha för
närvarande framförts till och med läsåret 1905/1906 och bära från och med
redogörelsen för läsåret 1878/1879 underrubriken Berättelse om statens allmänna
läroverk för gossar.

Den planerade folkskolestatistiken syntes länge icke kunna bringas
till stånd. Då frågan motionsvis drogs fram vid 1886 års riksdag, kunde
emellertid Kungl. Maj:t upplysa, att man inom Ecklesiastikdepartementet verkligen
var sysselsatt med utarbetandet af en berättelse angående folkskolorna.
Den berättelse, som vid denna upplysnings afgifvande afsågs, hänförde sig
till folkskoleforhållandena år 1882 och utkom från trycket först år 1887. Den
publicerades under öfverrubriken P) Undervisningsväsendet bland Bidrag
till Sveriges officiella statistik. I densamma ingick en öfversikt af folk -

42

SVENSKA STATISTIKEN EFTER ÅR 1858.

skoleväsendets utveckling till år 1842 samt af dess tillstånd under åren
1876/1881. Sedermera utkom 1883 års berättelse först år 1888, 1884 års först
år 1889 samt 1885 års ej förr än år 1892. Det är af anförda data uppenbart,
att de arbetskrafter och penningmedel, som ställts till departementets
förfogande i statistiskt ändamål, varit alldeles otillräckliga för att möjliggöra
en tidsenlig undervisningsstatistik, men då Kungl. Maj:t för att påskynda
särskildt folkskolestatistiken föreslog 1893 års riksdag att bevilja 3,000 kr.
åt en aktuarie inom Ecklesiastikdepartementet, blef denna framställning
blott sa tillvida bifallen, att Riksdagen för anställande inom departementet
af ett biträde vid utförandet af där förekommande statistiska arbeten beviljade
2,000 kr. Då trots denna förstärkning i arbetskrafterna ingen ny
folkskoleberättelse utkom under åren 1893 och 1894, väcktes en motion vid
1895 års riksdag, att man borde tillsvidare låta anstå med bearbetningen
af primäruppgifterna till folkskolestatistiken för åren 1886,1893 och i stället
gripa sig an med primäruppgifterna för år 1894 och så bedrifva bearbetningen
däraf, att redogörelsen för sistnämnda år kunde offentliggöras före den 1
augusti 1896, då bearbetandet af 1895 års primäruppgifter skulle taga sin början.
I skrifvelse den 16 maj 1895 anhöll Eiksdagen i anledning af denna
motion, att Kungl. Maj:t måtte vidtaga den åtgärd som kunde finnas erforderlig
för att årligen en officiell statistisk berättelse om folkundervisningen
måtte varda offentliggjord före utgången af det kalenderår, som närmast efterföljde
det hvarunder primäruppgifterna till Ecklesiastikdepartementet bort
inkomma. Med anledning af denna Riksdagens skrifvelse vidfoga af Ecklesiastikdepartementet
den åtgärden, att man tills vidare förbigick bearbetningen
af de primäruppgifter angående folkskoleväsendet, som för åren 1887/1892
(1886 års berättelse hade den 16 april 1895 af departementet öfverlämnats)
firnnos i departementet hopade, och omedelbart började med granskningen af
de för är 1893 inkomna primäruppgifterna. 1893 års folkskoleberättelse öfverlämnades
den 30 december 1895, och för närvarande är serien fortsatt till och med
redogörelseåret 1906, på samma gång som redogörelser i något förkortad form
offentliggjorts för de öfverhoppade åren 1887/1892.

Efter vid 1903 och 1906 års riksdagar beviljade ytterligare förstärkningar
i arbetskrafterna å Ecklesiastikdepartementets statistiska afdelning, utgöres
denna för närvarande af två amanuenser och fem kvinnliga biträden förutom
kanslisekreteraren-föreståndaren.

Mycket återstår att fullkomna särskildt i folkskolestatistiken, hvilken
såsom jämväl från departementets sida påpekats långt ifrån äger den omfattning
och fullständighet, att den kan ställa det svenska folkskoleväsendet i allsidig
och klar belysning, ännu mindre gifva någon säker ledning för besvarandet
af framställda spörsmål åt hvithet håll utvecklingen i vissa afseenden
sträfvar. Ett förslag till ny plan och nya tabellformulär för statistiken
öfver folkundervisningen har år 1907 utarbetats af tillkallade sakkun -

SVENSKA STATISTIKEN EFTER ÅR 1858.

43

nige inom Ecklesiastikdepartementet. Öfver detta förslag har denna kommitté
den 30 maj 1908 afgifvit utlåtande (se bil. A.)

Dessutom saknas än i dag officiell statistik för universitet och högskolor,
för enskilda läroverk, för fack- och yrkesskolor, för abnormskolor m. m.,
hvarför stora och betydelsefulla arbetsfält ännu återstå att upptagas af den
officiella undervisningsstatistiken, en uppgift som den i sin nuvarande trånga
organisationsform näppeligen torde vara vuxen.

Det för vårt lands hela nationalhushållning utomordentligt betydelsefulla
skogsväsendet erhöll sin första egentliga centralstyrelse den 21 januari 1859,
då Skogsstyrelsen upprättades. I den instruktion, som den 19 november 1869
utfärdades för nämnda styrelse, stadgades att styrelsen årligen före den 1
oktober skulle afgifva »en för det föregående året på grund af ej mindre de
berättelser, redogörelser och andra uppgifter, som inkomma från tjänstemännen
vid skogsstaten och från skogsläroverken, än äfven de iakttagelser, som
styrelsens chef under sina ämbetsresor själf gjort, upprättad berättelse om
skogshushållningens, skogsundervisningens och jaktväsendets tillstånd, hvilken
berättelse skall innehålla bland annat en summarisk redogörelse för de
af skogsstatens tjänstemän och betjänte under året föranledda åtal af förbrytelser
emot skogs- och jaktförfattningarne, äfvensom hvart femte år ett sammandrag
af de fem sistförflutna årens berättelser». På grund af denna bestämmelse
afgaf Skogsstyrelsen årsberättelser om skogsväsendet för åren
1870/1882, hvilka från sin första begynnelse ingingo under litt. Q. bland Bidrag
till Sveriges officiella statistik. Såsom historiska inledningar till den nya
publikationen utgafs af Skogsstyrelsen dels år 1862 en berättelse om tidigare
skogslagstiftning m. in., dels år 1879 en innehållsrik berättelse om skogs- och
jaktväsendet i Sverige intill år 1870, hvilken senare berättelse intagits såsom
nummer 1 af häftena under litt. Q. af det statistiska samlingsverket.

Berättelserna om skogsväsendet ha efter redogörelseåret 1882 fortsatts
af Domänstyrelsen, som inrättades genom kungl. bref den 10 november 1882.
På denna styrelse öfverfiyttades nämligen Skogsstyrelsens åligganden i afseende
på skogsväsendet, på samma gång som åt densamma uppdrogs den
förut åt Kammarkollegium anförtrodda förvaltningen af den kronans fasta egendom,
som ej med stadgad åborätt innehafves eller är till visst statsändamål
anslagen.

Flera af Domänstyrelsens berättelser om skogsväsendet ha åtföljts af
skogsvetenskapliga afhandlingar såsom bihang.

Enligt gällande instruktion den 16 oktober 1908 skall Domänstyrelsen
före hvarje års utgång till Kungl. Maj:t ingifva berättelse rörande skogsväsendet
för näst förutgångna år, hvilken berättelse hvart femte år skall
innehålla ett sammandrag af de fem sistförflutna årens berättelser.

Förteckningar öfver statens utarrenderade egendomar ha alltsedan år
1810 upprättats, intill år 1882 af Kammarkollegium och därefter af Domän -

Q. Statens
domäner.

44

SVENSKA STATISTIKEN EFTER ÅR 1858.

styrelsen. Genom kungl. bref den 20 februari 1880 och den 17 mars 1882
förordnades, att den förteckning öfver kronoegendomarne som dittills afgifvits
till hvarje riksdag för framtiden skulle upprättas blott hvart tredje år och
öfverlämnas till den riksdag, som sammanträdde näst efter det omval till
Riksdagens andra kammare ägt rum. Genom kungl. bref den 25 september
1908 påbjöds att förteckningen hädanefter skulle upprättas för hvarje år,
äfvensom att i densamma en del af Domänstyrelsen föreslagna förändringar
och tillägg skulle vidtagas. Förteckningarne ha af statsutskottet publicerats
år 1868 samt från och med år 1870 hvart tredje år. Af Domänstyrelsen ha
offentliggjorts dels en historik öfver förvaltningen af kronans utarrenderade
egendomar intill år 1883, dels en berättelse om jordbruksdomänerna för åren
1883/1887, hvilka båda publikationer ingått under litt. Q i Bidrag till Sveriges
officiella statistik.

I anledning af skrifvelse från denna kommitté har Statistiska centralbyrån
fått sig ålagdt att göra förteckningen för arrendeåret 1907/1908 till
föremål för statistisk bearbetning. Resultatet af denna bearbetning liar
offentliggjorts i en redogörelse öfver statens utarrenderade domäner arrendeåret
1907/1908, hvilken af centralbyrån afgifvits den 6 april 1910.

Domänstyrelsen saknar för statistiska ärenden särskildt afsedd tjänstepersonal.
I skrifvelse den 23 november 1906 gjorde styrelsen hos Kungl.
Maj it framställning om särskildt anslag för utförande af statistiskt arbete
inom densamma och föreslog anställande på extra stat af en förste aktuarie
för ledning och öfvervakande af arbetet äfvensom anvisande af medel för anställande
af nödigt arbetsbiträde med praktisk och vetenskaplig forstlig fackkunskap
till statistikerns förfogande. Beträffande denna framställning, som
af Kungl. Maj:t den 30 januari 1907 remitterades till löneregleringskommittén,
uttalade nämnda kommitté i sitt den 13 december 1907 afgifna betänkande,
att det vore skäl afvakta Statistiska kommitténs utredning och förslag i fråga
om ordnandet af rikets officiella statistik, innan till vidare pröfning företoges
frågan om anställande af särskild tjänsteman inom Domänstyrelsen, vare sig
på ordinarie eller extra stat, för ledning och öfvervakande af det statistiska
arbetet därstädes.

K. Valstnti- Redan omedelbart efter den nya riksdagsordningens antagande af Rikets
stlk- ständer hemställde chefen för Statistiska centralbyrån i underdånigt memorial
den 23 december 1865, huruvida det icke kunde vara af vikt att insamla
och bearbeta uppgifter rörande de förestående nya valen. Detta förslag vann
Kungl. Maj:ts bifall, men det första försök till en officiell valstatistik som
sålunda företogs utföll icke till full belåtenhet. Resultaten offentliggjordes
i Statistisk tidskrift år 1868. Försöket återupptogs emellertid år 1872 af dåvarande
civilministern. Den 12 juli 1872 förordnades sålunda, att statistiska
uppgifter skulle insamlas och bearbetas icke allenast öfver år 1872 förestående
val af riksdagsmän i Andra kammaren utan äfven för framtiden öfver

SVENSKA STATISTIKEN EFTER ÅR 1858.

45

alla inträffande val af riksdagsmän, vare sig till Första eller Andra kammaren.
Uppgifter skulle efter fastställda formulär genom Kungl. Maj:ts befallningshafvande
afgifvas af ordförande i kommunalstämmor och landsting, domhafvande
och magistrater m. fl. Bearbetningen uppdrogs åt Statistiska centralbyrån.
Denna gång slog försöket bättre ut, så att redogörelse för riksdagsmannavalen
år 1872 kunde intagas under litt. B. bland Bidrag till Sveriges officiella
statistik. Sedermera ha tillkommit redogörelser för riksdagsmannavalen dels
år 1875, dels under hvar och en af de efterföljande treåriga riksdagsperioderna
till och med perioden 1906/1908.

Under samma littera har Statistiska centralbyrån publicerat två med
anledning af ifrågasatt utsträckning af valrätten till Riksdagens andra kammare
på Riksdagens begäran anbefallda redogörelser angående valrätt till
nämnda kammare, den ena afseende året 1885, den andra året 1900.

Under litt. R. bland bidragen till Sveriges officiella statistik ha äfven
offentliggjorts utförliga berättelser för åren 1871, 1892 och 1904 rörande den
kommunala rösträtten, hvilka undersökningar närmast framkallats af framkomna
förslag till förändring i de lagstadgade grunderna för denna rösträtt
Berättelserna grunda sig på fyrktals- och röstlängder för hvar och en af rikets
kommuner.

Med anledning af de under år 1909 slutligt antagna nya bestämmelserna
rörande val af riksdagsmän samt de i sammanhang härmed vidtagna ändringarne
i kommunallagarna har denna kommitté i skrifvelse till Kung]. Maj:t den
28 januari 1910 (se bil. B.) framställt förslag till omläggning af grunderna
för valstatistiken. I öfverensstämmelse med detta förslag ha genom kungl.
kungörelse den 4 mars 1910 utfärdats nya bestämmelser rörande valstatistiken.

Redan under 1820-talet voro vissa anslag ställda till Kungl. Maj:ts dispo-s
sition för allmännyttiga arbetens understödjande. Dessa penningmedel, som
afsågo rensnings- och flottningsarbeten i de norrländska älfvarne, förvaltades
och redovisades af en särskild strömrensningskommitté. Då nämnda kommitté
år 1827 upphörde, uppdrogs åt det nyinrättade Storamiralsämbetets
tredje afdelning befattningen med strömrensningsmedlen, hvilka därefter skulle
användas hufvudsakligen till understöd af hamn- och kanalanläggningar.
Sedan Storamiral sämbetet indragits i samband med departementalstyrelsens
införande år 1840, uppdrogs dess tredje afdelnings ärenden åt Styrelsen för
allmänna vattenbyggnader, som fullständigt organiserades år 1841 under
förändradt namn af Styrelsen för allmänna väg- och vattenbyggnader. Åt
detta verk öppnades från första början ett större arbetsfält, därigenom att
Rikets ständer vid riksdagen 1840/1841 beviljade stora anslag och fonder
till utförande af en hel mängd större och mindre allmänna arbeten. Jämlikt
den instruktion, som den 6 augusti 1841 utfärdades för den nya styrelsen, skulle
densamma handlägga ärenden, som anginge anläggningar och förbättringar
af kanaler, slussar, vägar, broar, färjor samt andra vatten- och landtkommu -

Allmänna

arbeten.

46

SVENSKA STATISTIKEN EFTER ÅR 1858.

nikationer, hamnbyggnader och muddringar, strömrensningar och arbeten för
beredande af större odlingsföretag medelst ntdikningar eller aftappningar af
sänka trakter och sjöar, vare sig dessa arbeten upplätes åt enskilda med
större eller mindre understöd af allmänna medel mot villkor att till det allmännas
nytta och begagnande vidmakthållas eller desamma helt och hållet
verkställdes på statens bekostnad. Enligt § 7 i instruktionen skulle styrelsen
årligen med ledning af underordnade distriktschefers rapporter till Kungl.
Maj:t afgifva förvaltningsberättelse af hvilken ett sammandrag skulle tryckas
i Posttidningen. Dessutom skulle styrelsen enligt särskild föreskrift liksom
andra penningförvaltande verk till statsrevisorerna lämna redogörelser rörande
användningen af till allmänna arbeten anslagna statsmedel.

Riksdagen år 1872 fann att de berättelser, som styrelsen jämlikt sin
instruktion sålunda afgaf till Kungl. Maj:t, med hänseende till vikten och betydelsen
af de arbeten som utgjorde föremål för styrelsens verksamhet, borde
ingå bland Bidrag till Sveriges officiella statistik, hvaremot berättelserna till
statsrevisorerna kunde upphöra. Med anledning af detta Riksdagens uttalande
anbefalldes styrelsen genom kungl. bref den 27 juni 1873 att med inställande
af redogörelserna till Riksdagens revisorer draga försorg om att styrelsens
berättelser till Kungl. Maj:t inginge i Sveriges officiella statistik. På
grund häraf ingick Styrelsens berättelse för år 1872 under littera och titel S)
Allmänna arbeten i det statistiska samlingsverket. I den första årgången
meddelades på uttrycklig föreskrift i nyssnämnda kungl. bref en inledning
innehållande de hufvudsakligaste bestämmelserna för styrelsens verksamhet
■ samt en summarisk öfversikt öfver dittills samlade iakttagelser
eller vunna resultat. I berättelserna, hvilkas regelbundna innehåll i hufvudsak
framgår af styrelsens förut angifna verksamhetssfär, ingår för åren 1883/
1887 äfven redogörelse för statens järnvägsbyggnader, enär Kungl. Maj:t i skrifvelse
den 2 juni 1882 förordnat, att ledningen och tillsynen öfver dessa byggnader
efter upplösningen af den särskilda Styrelsen öfver statens järnvägsbyggnader
skulle tillsvidare från och med år 1883 tillhöra Styrelsen för allmänna
väg- och vattenbyggnader, hvars namn samma år förändrades till Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.
Sedermera har emellertid genom kungl. bref den 31 maj 1888
förordnats, att ifrågavarande ledning och tillsyn skulle den 1 oktober 1888 öfverflyttas
till Styrelsen för statens järnvägstrafik, hvilken såsom förut påpekats
efter denna öfverflyttning benämnes Järnvägsstyrelsen. För öfrigt må
anmärkas, att sedan Allmän svensk järnvägsstatistik under senare år undergått
en betydande utvidgning, ifrågavarande statistiska berättelser och berättelserna
om allmänna arbeten beträffande de enskilda järnvägarnes tekniska förhållanden,
statsunderstöd och utsträckning inom olika län båda meddela ensartade
uppgifter, som dock icke fullt öfverensstämma med hvarandra.

Någon för statistiken särskildt afsedd personal finnes icke inom Väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen anställd. Enligt § 8 i nu gällande instruktion för
verket af den 8 december 1899 skall styrelsen före utgången af hvarje år till

SVENSKA STATISTIKEN EFTER ÅR 1858.

47

Kungl. Maj:t afgifva sin berättelse för närmast föregående år. Styrelsens
notarie är enligt instruktionen förpliktad att biträda föredragandena med uppgörande
af statistiska tabeller.

Det svenska lotsväsendet kan sägas ba ordnats under senare hälften af T. Lots- och
1600-talet. Under följande tider aflöste den ena förordningen i ämnet den andra
så tätt, att det med fog kunnat sägas, att- knappast någon annan administra- hfriiddtionsgren
torde ha att erbjuda en så rikhaltig författningslitteratur som lots- ^TTnväsendet.
Ett själfständigt ämbetsverk för lotsväsendet inrättades emellertid hets kuster.
först år 1871, då Lotsstyrelsen upprättades för att enligt reglemente af den
21 december samma år handhafva alla till lots- och fyrinrättningen och lifräddningsanstalterna
för skeppsbrutna vid rikets kuster hörande ärenden och
angelägenheter. Jämlikt bestämmelse i detta reglemente och senare instruktioner
har Lotsstyrelsen årligen afgifvit berättelser om de under dess
förvaltning stående inrättningarne och anstalterna, hvilka berättelser från sin
begynnelse ingått under litt. T. bland Bidrag till Sveriges officiella statistik.

I den första berättelsen som afser år 1873 meddelas en på arkivstudier och
historiska källskrifter utarbetad öfversikt öfver lots- och fyrinrättningens,
sjökarteverkets och lifräddningsväsendets uppkomst och utveckling ur hvilken
här endast må erinras, att sjökarteverket vid tiden närmast före upprättandet
af Lotsstyrelsen var sammanfördt med lots- och fyrinrättningen jämte lifräddningsväsendet
under Förvaltningen af sjöärenden men sedermera uppdrogs
åt en egen styrelse Sjökarteverket.

Enligt nu gällande instruktion af den 13 december 1907 skall Lotsstyrelsens
ämbetsberättelse afgifvas inom den 1 juli för näst föregående år. Det tillhör
chefen för kanslibyrån att med nödigt biträde bereda och uppsätta ämbetsberättelserna,
chefen för lotsbyrån att upprätta de till berättelserna hörande
tabeller rörande lotsningar samt strandningar och sjöolyckor, öfverfyringenjören
att lämna erforderliga uppgifter jämte tabeller för berättelserna i de
delar som röra hans ämbetsförvaltning samt slutligen kamreraren att upprätta
de tabeller, hvilka icke utarbetas af chefen för lotsbyrån eller öfverfyringenjören.

För vinnande af en fattigvårds statistik, som ur flera sociala och ekono- u xommumiska
synpunkter måste tillmätas stor betydelse, sökte man såsom förut »eraas fatblifvit
påvisadt redan vid det befolkningsstatistiska tabellverkets upprättande ^finanser.*
i vårt land inhämta vissa upplysningar.

Då emellertid härutinnan enligt de bestämmelser, som utfärdades år 1859
angående det nya förfarandet vid folkräkningarne, af prästerskapet endast
skulle uppgifvas om en person vore fattighjon eller af vissa lyten lidande och
för öfrigt dittills gjorda försök att vid sidan af tabellverket åvägabringa
en ordnad fattigvårdsstatistik strandat, saknade man efter tabellverkets

48

SVENSKA STATISTIKEN EFTER ÅR 1858.

afskaffande all närmare kännedom om fattigvårdsförhållandena. För ett
nödtorftigt afhjälpande af denna brist intogs på Statistiska beredningens
förslag i Kungl. Majt:s befallningshafvandes femårsberättelse!’ från och
med perioden 1856/1860 en tabellbilaga öfver fattigvården. De uppgifter,
som på detta sätt införskaffades i ämnet, visade sig emellertid vara af mindre
tillfredsställande natur. Först efter utfärdandet af kungl. förordningen den
9 juni 1871 angående fattigvården var en förändring till det bättre att
vänta. Enligt denna skall i hvarje fattigvårdssambälle finnas en fattigvårdsstyrelse
(på landet i regel kommunalnämnden) bland hvars åligganden
ingår att »angående fattigvården afgifva statistisk redogörelse jämlikt de föreskrifter
Kungl. Maj:t låter utfärda». Med anledning af detta lagstadgande
anmodade chefen för Ecklesiastikdepartementet Statistiska centralbyrån att
inkomma med förslag till de föreskrifter, som kunde finnas nödiga för fattigvårdsstyrelsernas
statistiska redogörelser. Efter förberedande förhandlingar i
Statistiska beredningen samt efter länsstyrelsernas och fattigvårdssamhällenas
hörande afgaf Statistiska centralbyrån den 24 oktober 1873 förslag till statistik
öfver fattigvården. I detta förslag vidrörde centralbyrån ock frågan
om hvilken central myndighet lämpligast borde utarbeta och offentliggöra
fattigvårdsstatistiken, och fann endast två alternativ kunna ifrågakomma,
nämligen antingen Ecklesiastikdepartementet hvarunder fattigvårdsärendena
på denna tid lydde eller Statistiska centralbyrån. Då emellertid fråga samtidigt
vore å bane att åstadkomma en kommunal finansstatistik med hvilken
fattigvårdsstatistiken åtminstone hvad dess finansiella del anginge vore nära
förbunden, och den kommunala finansstatistiken antagligen komme att uppdragas
åt den under Civildepartementet lydande Statistiska centralbyrån, syntes
det vara lämpligast, att centralbyrån äfven öfvertoge fattigvårdsstatistiken,
så att samma ämne, fattigvårdens finanser, icke komme att bearbetas
af två skilda centralmyndigheter med däraf följande olägenheter. Öfverlätes
fattigvårdsstatistiken åt Statistiska centralbyrån, kunde den kommunala finansstatistiken
och fattigvårdsstatistiken till och med framläggas i gemensam
publikation.

Rörande villkoren och sättet för organisationen af en kommunal finansstatistik
hade dåvarande docenten Hans Forssell den 9 februari 1872 på begäran
af civilministern i dennes egenskap af ordförande i Statistiska beredningen
afgifvit yttrande. Vid Statistiska beredningens sammanträde den 3 maj 1872
till hvilket i Stockholm för tillfället'' närvarande landshöfdingar inbjudits
redogjorde Forssell för hufvuddragen af sin plan till kommunalstatistik. Med
anledning af de betänkligheter, som under de af detta förslag framkallade
öfverläggningarne yttrades dels mot de i detsamma ifrågasatta ändringarne i
kommunallagarna, dels mot landstingens befattning med ifrågavarande ärende,
beslöt beredningen att för den närmaste framtiden nöja sig med att anmoda
Kungl. Maj:ts befallningshafvande att söka på frivillighetens väg till sina
femårsberättelse!’ fortfarande, såsom alltsedan perioden 1856/1860 varit för -

SVENSKA STATISTIKEN EFTER ÅR 1858. 49

hållandet, införskaffa så utförliga redogörelser som möjligt öfver kommunala
finanser.

På denna punkt befann sig frågan, då Riksdagen tog densamma om hand.
I skrifvelse den 24 maj 1873, framkallad af en motion i ämnet af ledamoten i
Andra kammaren W. Walldén, anhöll Riksdagen, att Kungl. Maj:t täcktes taga i
öfvervägande, huruledes en kommunal finansstatistik för riket måtte kunna
åstadkommas, samt därefter göra framställning till Riksdagen om de för sådant
ändamål erforderliga ändringar i kommunallagarne och om öfriga därmed
sammmanhängande frågor hvarom det tillkomme Riksdagen att besluta.
Sedan Statistiska centralbyrån häröfver afgifvit utlåtande den 21 november
och däri föreslagit, att åt byrån måtte uppdragas utarbetandet och utgifvande!
af den ifrågasatta nya statistiken, afgaf byrån den 3 december samma
år ett memorial rörande villkoren för byråns öfvertagande af statistiken angående
såväl fattigvården som kommunernas finanser.

Efter dessa förberedelser afläts till 1874 års riksdag kungl. propositioner
angående dels ett för primäruppgifternas införskaffande erforderligt tillägg
till kommunallagarna, dels beviljande af de för kostnadernas bestridande
nödiga förslagsanslag. Dessa propositioner biföllos af Riksdagen, hvarefter
i förordning den 17 april 1874 såsom tillägg till gällande kommunallagar
blef stadgadt, att på sätt för fattigvårdsstyrelser redan var
föreskrifvet äfven hvarje annan styrelse eller nämnd, som har förvaltningen
af någon borgerlig eller kyrklig kommuns medel eller angelägenheter sig
anförtrodd, skall vara pliktig att i afseende därå afgifva statistisk redogörelse
jämlikt de föreskrifter Kungl. Maj:t låter utfärda. Sedan därpå centralbyrån
inkommit med slutlig framställning rörande sättet för åvägabringande
af de ifrågasatta statistiska redogörelserna, erhöll byrån den 30 december
1874 befallning att utarbeta och offentliggöra statistiken, i sammanhang
hvarmed öfriga för arbetets fortgång nödiga föreskrifter meddelades.

I bref den 30 juli 1875 förordnades särskildt, att landstingen skulle årligen
till Statistiska centralbyrån insända sammmandrag af egna jämte länslasarettens
och kurhusens af landstinget granskade räkenskaper.

Den på skildradt sätt igångsatta nya statistiken föreligger för år 1874
i sin första årgång och ingår under rubriken litt. U) Kommunernas fattigvård
och finanser bland Bidrag till Sveriges officiella statistik.

Det epokgörande lagstiftningsarbete, hvilket utfördes af 1853/1854 års
riksdag för att råda bot mot missbruket af rusdrycker, tog sig uttryck i förordningarne
af den 18 januari 1855 angående villkoren dels för brännvins
tillverkning, dels för försäljning af brännvin och andra brända eller destillerade
spirituösa drycker. Eör kontrollen å dessa författningars tillämpning
inrättades genom kungl. bref den 1 juni 1855 en särskild byrå
inom Civildepartementet, hvilken genom kungörelse den 13 december 1872

4—091045 Stat. kom. bet.

V. Brännvins
tillverkning
och
försäljning
samt sockeroch
maltdryckstillvcrkning.

50

SVENSKA STATISTIKEN EFTER ÅR 1858.

från och med år 1874 öfverflyttades till Finansdepartementet under benämning
Finansdepartementets byrå för kontrollen å tillverkningsafgifter.
Samtidigt härmed uppdrogs åt byrån uppsikt öfver den beskattning
af hvitbetssockertillverkningen inom riket, som infördes från och med
den 1 juli 1873. Denna byrå började från och med tillverkningsåren
1873/1874 och 1874/1875 utgifva statistiska berättelser, som intogos under
rubriken Y) Brännvins tillverkning och försäljning bland bidragen till
Sveriges officiella statistik. I första häftet hvithet afser nyssnämnda båda
tillverkningsår meddelas en öfversikt af den svenska brännvinslagstiftningen
och den inhemska brännvinstillverkningen från och med år 1824.
Genom kungörelse den 31 oktober 1884 öfverflyttades till byrån ärenden
rörande justeringsverket och på samma gång ändrades byråns namn till
Kontroll- och justeringsbyrån. Den statistiska berättelse, som denna byrå
utgaf för tillverkningsåren 1886/1887 och 1887/1888, bär titeln Brännvins tillverkning
och försäljning samt hvitbetssockertillverkningen, enär byrån med
hänsyn till »den allt större betydelse, som hvitbetssockertillverkningen börjat
vinna både nti statsekonomiskt och industriellt hänseende», funnit sig däri böra
lämna en redogörelse för denna under byråns kontroll stående tillverknings
uppkomst och utveckling. Följande berättelser till och med redogörelseåret
1902/1903 bära samma innehållsrubrik. Sedan emellertid 1903 års riksdag på
Kungl. Maj:ts proposition beslutat införande af maltskatt från och med den

1 oktober 1903 och uppsikt öfver denna nya produktionsskatt äfvenledes öfverlåtits
åt Kontroll- och justeringsbyrån, intogs från och med redogörelseåret
1903/1904 i byråns berättelser en redogörelse för tillverkningen af maltdrycker,
i samband hvarmed berättelsernas titel ändrades till Brännvins tillverkning
och försäljning samt hvitbetssocker- och maltdryckstillverkningen.
En förnyad titeländring bestående däri, att ordet hvitbetssocker utbyttes mot
socker, påkallades för redogörelseåret 1906/1907 däraf, att förordningen den

2 juni 1905 införde ett alldeles nytt beskattningssystem beträffande socker,
i det att den skatt som hvilat å ifrågavarande vara förvandlades från en produktions-
till en ren konsumtionsskatt. Detta medförde bland annat att
icke allenast såsom förut råsockerbruken utan ock sockerraflinaderierna underkastades
kontroll.

Genom beslut vid 1907 års riksdag bestämdes att den omfattande kontrollmyndighet
som på angifvet sätt uppvuxit, skulle från och med ingången
af år 1908 förändras till ett särskildt fristående ämbetsverk benämndt Kontroll-
och justeringsstyrelsen, hvilket namn från och med 1910 års ingång ändrats
till Kontrollstyrelsen, sedan justeringsärendena öfverflyttats till annat
verk. Enligt § 2 i instruktionen den 17 december 1909 skall styrelsen ej:
mindre årligen afgifva underdånig berättelse dels angående brännvins tillverkning
och försäljning, dels angående tillverkning af maltdrycker och socker
än äfven månadsvis till Finansdepartementet insända uppgift öfver statsverkets
inkomster af tillverkningen af brännvin, maltdrycker och socker.

SVENSKA STATISTIKEN EFTER ÅR 1858.

Öl

De hos styrelsen anställda båda öfveringenjörerna äro uttryckligen förpliktade
att biträda vid de statistiska arbetena, för Indika ingen särskild ordinarie
personal finnes hos styrelsen anställd.

Från de under styrelsens uppsikt ställda industriella anläggningarne d.
v. s. brännvinsbrännerier, råsockerbruk, sockerraffinaderier och maltdrycksbryggerier
insamlas uppgifter till näringsstatistiken genom styrelsens försorg.
Dessa uppgifter blifva sedermera bearbetade af Kommerskollegii näringsstatistiska
afdelning för publicering i årsberättelserna om fabriker och
handtverk. Xämnda berättelser komma sålunda att om ifrågavarande anläggningars
antal, drifkraft, arbetare, tillverkningskvantiteter m. in. innehålla
uppgifter, hvilka återfinnas äfven i Kontrollstyrelsens statistiska publikationer
som emellertid afse tillverkningsår, medan de allmänna industriberättelserna
hänföra sig till kalenderår.

Vid 1878 års riksdag väcktes motion om åstadkommandet af en fullstän- X. AJlödig
och specifik aflöningsstatistik upptagande med lämplig anordning och för-pgj^ionsstadelning
allt hvad staten, kyrkan och kommunerna betala i aflöningar, tistik.
arfvoden och andra förmåner, äfvensom pensioner och pensionsafgifter samt
tjänsternas antal och benämning. Motionären fann att en dylik periodvis återkommande
statistik bland annat skulle vara till god ledning vid regleringar af
arbeten och löner vid ämbetsverk och kårer samt bereda tillfälle för kommunerna
att vid ordnandet af sina angelägenheter sinsemellan anställa
jämförelser. Förslaget föll på Första kammarens motstånd men återupptogs
vid följande årets riksdag och gick då igenom. I skrifvelse den 13 maj 1879
anhöll Riksdagen att Kungl. Maj:t ville vidtaga åtgärder för utarbetande och
offentliggörande af en fullständig aflönings- och pensionsstatistik för hela den
offentliga förvaltningen. För tryckningskostnaderna beviljade Riksdagen ett
årligt reservationsanslag. I anbefalldt utlåtande i ärendet anhöll Statistiska
centralbyrån, under antagande att det vore meningen att det ifrågasätta arbetet
skulle uppdragas åt byrån, att den måtte bemyndigas att efter
samråd med Statistiska beredningen vidtaga sådana anordningar i afseende
å arbetets fördelning i lämpliga grupper, som möjliggjorde att detsamma
åtminstone efterhand mätte kunna verkställas utan intrång på de
göromål, som i öfrigt vore byrån ålagda. Med bifall till denna hemställan uppdrog
Kungl. Maj:t genom nådigt bref den 19 september 1879 åt Statistiska centralbyrån
det ifrågasatta arbetet med bemyndigande att i mån af behof infordra
erforderliga uppgifter från samtliga stats-, kyrko- och kommunalmyndigheter.

Arbetet med denna nya statistik började under år 1880, och en i centralbyrån
uppgjord plan med gruppindelning af förvaltningsgrenarna blef den 16 oktober
samma år förelagd Statistiska beredningen, som därvid gaf densamma sitt gillande.
Den sålunda antagna gruppindelningen utvisade följande hufvudafdelningar:
1. Allmänna och riksdagens förvällning. A. Statsrådet, Högsta domstolen
och de centrala ämbetsverken. B. Riksdagen och dess ämbetsverk.

52

SVENSKA STATISTIKEN EFTER ÅR 1858.

Y. Sparbanksstatistik.

C. Till statsdepartementen hörande stater och inrättningar. II. Kommunalförvaltningen.
A. Länens förvaltning. B. Städernas förvaltning. C. Häradens
förvaltning. D. Landskommunernas förvaltning.

År 1881 afgafs redogörelse för afdelningarna I. A och B, hvarefter redogörelser
för de till de särskilda departementen hörande stater och inrättningar
successive afgifvits, nämligen år 1883 för de till Justitie- och Utrikesdepartementen,
år 1886 för de till Landt- och Sjöförsvarsdepartementen, år
1887 för de till Civil- och Finansdepartementen, åren 1889 och 1891 för de
till Ecklesiastikdepartementet hörande. År 1899 afgafs redogörelse för tjänstemän
och betjänte vid landstingen och af landstingen understödda anstalter
samt vissa därmed jämförliga inrättningar. Då nu pågående utredning af
löneförhållandena inom kommunalförvaltningen i öfrigt afslutats, kommer
det uppställda programmet att vara fullständigt genomgånget.

De sista af de i det statistiska samlingsverket hittills intagna berättelserna
afse sparbanker och liknande penninginrättningar.

En ordnad och fullständig sparbanksstatistik mötte en stor svårighet
i den omständigheten, att sparbankerna i vårt land ursprungligen icke
voro ålagda att tillhandahålla sina räkenskaper eller att meddela upplysningar
för den officiella statistikens behof. De första uppgifterna angående
sparbanksrörelsen insamlades af den kommitté, som år 1858 förordnades för
att bland annat anställa en utredning af landets ekonomiska och finansiella_
ställning från år 1834. För att emellertid förskaffa periodiskt återkommande
uppgifter i ämnet anlitades, i likhet med hvad förut skett i andra liknande
fall, först Kungl. Maj:ts befallningshafvandes femårsberättelser. Formulärenliga
tabellariska redogörelser angående sparbankerna förekomma i berörda
berättelser under tidsperioden 1856/1875.

Då det emellertid befanns önskvärdt att erhålla en årlig riksstatistik öfver
sparbanksrörelsen, anhöll Statistiska centralbyrån genom cirkulär den 14
mars 1864, att Kungl. Maj:ts befallningshafvande ville hos sparbanksstyrelserna
utverka, att uppgifter meddelades centralbyrån på en gång för åren
1661/1863 och sedermera årligen inom kortaste tid som för bemälda styrelser
vore lämplig. Denna åtgärd ledde till ett i det hela ganska tillfredsställande
resultat, så att Statistiska centralbyrån kunde dels i Statistisk tidskrift
för år 1865 offentliggöra en på inkomna primäruppgifter baserad redogörelse
för sparbankerna under åren 1861/1863, dels i följande årgångar af
samma tidskrift framlägga årsberättelser i ämnet.

Genom lagen om sparbanker den 29 juli 1892 och lagen af samma dag
angående tillsyn å vissa så kallade folkbanker och med sådana jämförliga
penninginrättningar blefvo vederbörande styrelser ålagda att afgifva statistiska
redogörelser. Då befanns tiden vara inne att låta redogörelserna för
sparbankerna intagas i Bidrag till Sveriges officiella statistik, hvarom
bestämmelse genom kungl. bref utfärdades den 3 mars 1893. Från och med

SVENSKA STATISTIKEN EFTER ÅR 1858.

53

redogörelseåret 1893 ingå berättelser om sparbanker och folkbanker såsom
en första afdelning under litt. Y. i det officiella statistiska samlingsverket.
På grund af de nya författningar, som år 1903 utfärdades rörande bankväsendet,
ändrades titeln till Sparbanker och liknande penninginrättningar.
Under de senare ba inbegripits sådana anstalter, som förut under namn af
folkbanker idkat bankrörelse men sedermera fortsatt sin verksamhet under
andra benämningar.

Äfvenledes på grund af bestämmelse i nyssnämnda kungl. bref den 3 mars
1893 upptages en andra afdelning utaf samma littera af den årliga berättelse om
Postsparbankens tillstånd och förvaltning, som det jämlikt föreskriften
i § 20 af kungl. förordningen den 22 juni 1883 angående en postsparbank
för riket åligger styrelsen att utgifva. Berättelserna för tiden 1884/1892 äro
särskild! offentliggjorda.

Af 1854 års kommitté föreslogs att Statistiska centralbyrån genom utgifvande!
af en tidskrift borde »med större skyndsamhet än genom det vanliga
officiella trycket sprida statistiska nyheter af allmännare intresse och meddela
de summariska resultaterna af vidlyftigare tabellariska redogörelser m. m.»
På Kungl. Majrts proposition beviljades ock för detta ändamål af riksdagen
1856/1858 ett ordinarie reservationsanslag.

Tidskriften som utgifvits under namn af Statistisk tidskrift har innehållit
förslag, utlåtanden och kungl. beslut rörande officiella statistiska
undersökningar och bearbetningar, öfversikter af de stora officiella berättelserna,
statistiska monografier öfver skilda ämnen samt kortare statistiska
underrättelser från främmande länder m. m. Dessutom har i tidskriften meddelats
dels från och med år 1871 ett sammandrag af hela den officiella statistiken,
dels från och med år 1907 en samling statistiska uppgifter till belysande
af det förflutna årets ekonomiska förhållanden.

Vid sidan af Bidrag till Sveriges officiella statistik och Statistisk tidskrift
har under de senaste åren vuxit upp en ny serie statistiska publikationer
omfattande den under senare hälften af sistförflutna århundrade i ett
flertal länder framträdande arbetsstatistiken, hvars mål är att vinna en ingående
och opartisk kännedom om de kroppsarbetande klassernas ställning.
Förberedd genom ett antal kommittéutredningar, af livilka framför andra äro
att framhålla de som åvägabragtes af 1884/1889 års arbetarförsäkringskommitté
samt af 1891/1892 års arbetarskyddskommitté, äfvensom genom ett antal
enskilda undersökningar af hvilka främst äro att nämna Lorénska stiftelsens
publikationer, erhöll den nya statistiken sin plats i statsförvaltningen
år 1897. I anledning af en utaf ledamoten af Riksdagens andra kammare
Ernst Beckman väckt motion anhöll 1893 års riksdag i skrifvelse till Kungl.

Statistisk

tidskrift.

Arbetsstati stik.

54

SVENSKA STATISTIKEN EFTER ÅR 1858.

Maj:t om utredning rörande lämpligaste sättet för samlande, bearbetande och
publicerande genom statens försorg af en svensk arbetsstatistik samt om framläggande
för Riksdagen af de förslag, som däraf kunde synas påkallade. Den
utredning som sålunda begärts verkställdes af Kommerskollegium och Statistiska
centralbyrån, hvilkas den 1 oktober 1894 afgifna utlåtande utmynnade i
ett förslag om inrättandet af en fristående socialstatistisk byrå. Byråns
uppgift skulle blifva att åstadkomma »dels en fortlöpande mera allmän statistik,
dels mångsidiga, efter vissa mellantider upprepade detaljundersökningar».
Hed afseende å publikationerna föreslogo ämbetsverken, att desamma
borde utgöras af dels en periodiskt utkommande tidskrift och dels specialundersökningar,
hvilka senare sannolikt med tiden skulle fördela sig i tvenne
grupper, den ena omfattande de med regelbundna mellantider återkommande
publikationerna, den andra mera tillfälliga utredningar, som verkställas blott
för en eller annan gång.

Beträffande sättet för primäruppgifternas insamlande ansågo ämbetsverken
i likhet med motionären, att desamma i olikhet mot primäruppgifterna till
den äldre officiella statistiken i hufvudsak vore att vinna på frivillighetens
väg genom personlig utfrågning af platsombud eller reseagenter.

På grundval af ämbetsverkens förslag utarbetades en kungl. proposition
i ämnet, hvilken förelädes 1896 års riksdag. Propositionen hade emellertid
frångått tanken på inrättandet af en fristående socialstatistisk byrå och
gick i stället ut på att arbetsstatistiken skulle förläggas till Kommerskollegium,
hvilket såsom det hette i propositionen »med sin nya organisation kunde
röra sig under tillräckligt fria former för att ej behöfva undertrycka den för
arbetsstatistiken erforderliga handlingsfriheten». Såsom ett ytterligare skäl
för denna anordning anfördes »det nära samband, som bör äga rum mellan
den allmänna näringsstatistiken och arbetsstatistiken». Kungl. Maj:t föreslog
med hänsyn härtill, att den i Kommerskollegium år 1892 nyupprättade statistiska
afdelningen skulle aflösas af en byrå för närings- och arbetsstatistik.
Förutom den gemensamma chefen skulle å byrån anställas fasta tjänstemän
äfven för det arbetsstatistiska arbetet, af hvilka en förste aktuarie skulle
blifva redaktör för den tilltänkta tidskriften.

Riksdagen fann emellertid den framlagda planen alltför sväfvande och
vidtomfattande för att ett första försök till arbetsstatistik därpå borde grundas
och ville ej vara med om att för ändamålet omedelbart organisera en anstalt
med fast tjänstepersonal. I stället inskränkte sig Riksdagen till att för
år 1897 anvisa ett extra anslag »för anställande af arbetsstatistiska undersökningar».
Enligt anvisningar i Riksdagens skrifvelse tänkte man sig dessa
anordnade inom »något begränsadt område», därmed man särskildt förklarade
sig afse »någon viss mera betydande näringsgren i vårt land». Arbetet
skulle utföras af någon fullt kompetent person och planen för arbetet underkastas
granskning af sakkunnige män. Genom den erfarenhet, som sådana
försök komme att lämna, förmenades man blifva satt i tillfälle att begränsa

SVENSKA STATISTIKEN EFTER ÅR 1858.

55

uppgiften efter de i vårt land rådande förhållandena och bedöma vidden af
det arbete, som vore att utföra.

I enlighet med dessa anvisningar föreslog Kommerskollegium såsom föremål
för den första specialundersökningen bageriyrket, hvilket förslag ock,^sedan
särskild! tillkallade sakkunnige granskat den uppgjorda planen, af Kungl.
Maj:t godkändes, hvarjämte Kommerskollegium fick i uppdrag att utföra
arbetet. Under kollegiets öfverinseende blef detta anförtrodt åt en särskild
ledare med biträde af en amanuens och ett par kvinnliga biträden. Primäruppgifterna
insamlades dels af ledaren och hans amanuens, dels af för ändamålet
anställda rese- och platsombud mot särskild godtgörelse.

Dessa år 1897 påbörjade arbetsstatistiska försöksundersökningar fortgingo
under de därefter följande åren till och med år 1902 endast med den skillnad,
att anslagen från och med år 1899 anvisades för två år i sänder, för
att'' därigenom skulle beredas något större frihet med afseende å val af undersökningsområde
och arbetssätt. De under dessa år igångsatta specialundersökningarna
afsågo, förutom bageriyrket (utgifven 1899), tobaksindustrien
(1899), de större mekaniska verkstäderna (1901) samt de mindre mekaniska
verkstäderna och vissa specialverkstäder (1904).

Då det emellertid var uppenbart, att det icke lät sig göra att med dylika
tillfälliga anslag och tillfälligt anställda tjänstemän och biträden ernå
all den erfarenhet, som vore behöflig angående lämpligaste sättet för anordnandet
af en mera omfattande svensk arbetsstatistik, hemställde Kommerskollegium
år 1901 i enlighet med ett af förste aktuarien å kollegiets statistiska
afdelning afgifvet förslag hos Kungl. Maj:t om genomförandet al
en fastare organisation af arbetsstatistiken från och med år 1903. Så till
vida öfverensstämde detta förslag med 1896 års proposition i ämnet, att samtliga
statistiska arbeten i kollegiet skulle utföras afen byrå för närings- och
arbetsstatistik. I spetsen för denna skulle ställas en byråchef, hvarjämte
skulle anställas tvenne förste aktuarier, häraf den ene för näringsstatistiken
och sekreterargöromålen å byrån och den andre för arbetsstatistiken. Förslaget
vann Kungl. Maj:ts bifall, och proposition i ämnet afläts till 1902 års
riksdag. Riksdagens beslut blef emellertid att pa det sätt bifalla Kungl.
Maj:ts förslag, att dels för det arbetsstatistiska arbetet i Kommerskollegium
ä ordinarie stat uppfördes lön till en förste aktuarie och dels för detta arbetes
anordnande anvisades ett anslag å extra stat för år 1903. Kommerskollegium
fick därefter i uppdrag att efter samråd med tillkallade sakkunnige
afgifva förslag till arbetets anordnande. iNämnda kommitterade funno
sig böra utgå från den förutsättningen, att arbetsstatistiken borde anordnas
efter den plan, som senast förelagts Riksdagen, ehuru med de inskränkningar,
som betingades af de begränsade anslagen. Såsom nästa undersökningsområde
för specialundersökningar utsågos boktryckerierna.

Sedan kommitterades förslag blifvit till sina hufvuddelar af Kommerskollegium
förordadt och af Kungl. Maj:t fastställdt, kunde Kommerskollegium i april

SVENSKA STATISTIKEN EFTER ÅR 1858.

56

år 1903 gå i författning om planens igångsättande. Anslagen medgåfvo dock icke,
att å kollegiets afdelning för arbetsstatistik anställdes några fasta tjänstemän
förutom förste aktuarien. Till biträde i arbetet erhöll han endast tvenne amanuenser
samt ett par kvinnliga skrifbiträden. För insamlande af uppgifter för
den allmänna socialstatistiken anställdes aflönade ombud å tjugutre orter. Uppgiften
var nu att dels fullborda verkstadsundersökningen, dels igångsätta
tryckeriundersökningen samt dels och framför allt att ordna och utföra den
allmänna delen af det arbetsstatistiska arbetet, hvartill bland annat hörde
redogörelse för inträffade arbetsinställelser. På hösten 1903 fann sig Kommerskollegium
emellertid föranlåtet, efter det de särskilda kommitterade ånyo
varit inkallade och tagit situationen i skärskådande, att''anmäla för Kungl.
Maj:t att arbetet ej kunde fortgå enligt den utstakade planen med mindre
en anslagshöjning beviljades. En sådan förhöjning blef dock icke genomförd
förrän efter förnyad framställning af kollegiet året därpå att gälla från och
med 1906 års ingång. Samtidigt igångsattes en större undersökning om arbetstidens
längd inom industri och handtverk, hvilken fortfarande pågår.

Bland ämnen som folio inom arbetsstatistikens ram hade redan från början
upptagits olycksfall i arbete samt inrättningar för främjande af arbetarklassens
fromma. 1903 års kommitterade hade ock framhållit, hurusom redan
förefintligt material angående olycksfall i arbete samt sjukkassor borde ingå
till den arbetsstatistiska afdelningen tör att af denna bearbetas och utgifvas.
1903 års riksdag beslöt ock att ställa särskilda medel till Kungl. Maj:ts förfogande
tör utarbetande åt statistiska redogörelser för registrerade sjukkassors
verksamhet samt förordade, att detta arbete anförtroddes åt Kommerskollegium
och närmast dess afdelning för arbetsstatistik. Detta blef ock Kungl.
Maj:ts beslut, hvarför från och med år 1904 för afdelningen tillkom att
utarbeta sjukkassestatistiken. År 1904 föreslog Kungl. Maj:t Riksdagen, att
en regelbunden olycksfallsstatistik skulle anordnas, hvilket Riksdagen biföll.
Etter omfattande utredning och sedan förslag i ämnet blifvit inom kollegiet
utarbetadt, blef jämväl denna nya gren anförtrodd åt kollegiets afdelning för
arbetsstatistik från och med år 1906. För olycksfalls- och sjukkassestatistiken
blef särskild personal anställd.

Samtidigt hade^ek frågan om anordnandet af offentlig arbetsförmedling
under statens medverkan kommit på dagordningen. Under åren 1905 och 1906
verkställdes vidlyftiga utredningar inom afdelningen i denna fråga för Kungl.
Maj:ts räkning. Proposition i ärendet afgafs till 1906 års riksdag samt bifölls.
Härigenom blef åt Kommerskollegium genom dess afdelning för arbetsstatistik
uppdraget att vara ledande och kontrollerande af arbetsförmedlingsanstalternas
organiserande och enhetliga verksamhet.

Samma ar tillädes afdelningen en liknande verksamhet med afseende å
ärenden angående medling i arbetstvister.

Slutligen har 1910 års riksdag i enlighet med Kungl. Maj:ts förslag
dels beslutat att Kommerskollegium tillsvidare skall vara tillsynsmyn -

57

SVENSKA STATISTIKEN EFTER ÅR 1858.

dighet öfver sjukkasseväsendet i riket samt att för ändamålet skall i
anslutning till kollegiets afdelning för arbetsstatistik upprättas en särskild
byrå benämnd sjukkassebyrån, dit jämväl utarbetandet af sjukkasse- och
olycksfallsstatistiken skall förläggas, dels till anordnande försöksvis inom
Kommerskollegium af statistiska undersökningar rörande landtarbetarnes
lefnads- och arbetsförhållanden anvisat ett extra anslag för år 1911.

Den arbetsstatistiska afdelningen och dess uti sociala frågor speciellt sakkunnige
tjänstemän ha i alltjämt ökad omfattning tagits i anspråk för meddelande
af upplysningar och verkställande af utredningar uti en mängd olika
till afdelningens arbetsområde hörande eller närliggande ärenden.

Trots all den vidgade och maktpåliggande verksamhet, som sålunda uppdragits
åt Kommerskollegii arbetsstatistiska afdelning, har dess ämbetsorgauisation
allt hittills varit ganska sväfvande och osäker, i det fortfarande chefen
ensam är ordinarie men hela den öfriga personalen ställd på extra stat.
Vid 1908 års riksdag beslöts i enlighet med Kungl. Maj:ts proposition, att
afdelningens föreståndare skulle vara byråchef.

Efter de förökade anslag, som af samma riksdag beviljades åt den å afdelningen
anställda extra personalen, utgöres denna af en sekreterare, två
förste aktuarier, tre aktuarie!'', af hvilka en tillika är teknisk assistent, fyra
amanuenser samt tio regelbundet anställda skri!- och räknebiträden. Den
vid innevarande års riksdag beslutade sjukkassebyråns stat för år 1911
upptager en byrådirektör, en sekreterare, en förste aktuarie, två aktuarier,
en amanuens samt åtta kvinnliga skri!- och räknebiträden. Af dessa skola
nyanställas byrådirektören, sekreteraren samt två skrif- och räknebiträden.
Den öfriga personalen utgöres af den för närvarande för olycksfalls- och sjukkassestatistikens
utarbetande anställda. Byrådirektören, sekreteraren och den
ene af aktuarierna komma närmast att taga befattning med de egentliga förvaltningsuppgifterna.
Sekreteraren skall dock äfven deltaga i utarbetandet af
sjukkassestatistiken. För landtarbetarstatistikens handhafvande kommer
afdelningens extra personal tillsvidare att ökas med en förste aktuarie (aflöningen
beräknas dock något lägre än till andra gradens tjänsteman hos
Kommerskollegium), en amanuens samt erforderligt antal skrif- och räknebiträden.

Afdelningens publikationer utgöras dels af en tidskrift benämnd Meddelanden
från Kungl. Kommerskollegii afdelning för arbetsstatistik, från och
med år 1908 månatlig, och dels separata publikationer under den gemensamma
rubriken Arbetsstatistik.

Tidskriften meddelar bland annat öfversikter öfver den offentliga arbetsförmedlingen,
kreaturs-, lifmedels- och bostadspriser, byggnadsverksamheten
å olika orter, ställningen på arbetsmarknaden, förekommande arbetslöshet, arbetsinställelser,
mellan arbetsgivare och arbetare ingångna kollektivaftal, det
fackliga organisationsväsendet, sjukkasseväsendet, föreläsningskurser för arbetare,
kvinnors och minderårigas arbete inom industrien, sammandrag och refe -

SVENSKA STATISTIKEN EFTER ÅR 1858.

Statistik offentliggjord

i samband
med Posttidningen
eller i
fristående
publikationer

Statens

finanser.

58

rat af fabriksstatistiken, yrkesinspektörernas berättelser och andra in- och utländska
publikationer af socialstatistiskt innehåll, redogörelser för den sociala
lagstiftningen i in- och utlandet m. m., äfvensom slutligen tid efter annan af
afdelningen verkställda smärre specialutredningar. Af serien Arbetsstatistik
ha under litt. A. olfentliggjorts de icke regelbundet återkommande större eller
mindre specialutredningarna. Utom förut omnämnda hit hänförliga specialundersökningar
om bagerier, tobaksindustrien, större och mindre mekaniska verkstäder
samt tryckerier och därmed förenad handtering (den sistnämnda utgifven
1909) ha hittills under denna littera utkommit undersökningar rörande
kollektivaftal angående arbets- och löneförhållanden (del I 1910 och del II
1908), arbetslösheten i Sverige hösten 1908 m. m. (1908), utländska jordbruksarbetare
i Sverige år 1907 (1909) samt lockouterna och storstrejken i Sverige
år 1909 (del I och II 1910). Litt. B. af samma samlingsverk innehåller den
årliga statistiken öfver registrerade sjukkassors verksamhet, litt. C. innehåller
den likaledes årliga statistiken öfver olycksfall i arbete. Under litt. D. meddelas
från och med år 1909 en regelbunden statistik rörande lifsmedel- och
bostadspriser i Sverige samt slutligen under litt. E. likaledes från och med
år 1909 en liknande statistik om arbetsinställelser i riket.

Utan samband med ofvan nämnda officiella statistiska publikationer offentliggöras
— oafsedt kommittéutredningar, enskildes vetenskapliga afhandlingar
m. in., hvarom här i allmänhet icke är fråga — ett stort antal periodiska
af statsmedel bekostade redogörelser innehållande statistiskt material i mer
eller mindre bearbetad form dels såsom bilagor eller i texten till Posttidningen,
dels fullt fristående.

Posttidningen har i äldre tider i betydligt mycket större utsträckning än
för närvarande är fallet varit en förmedlare af det statistiska tryckets spridning.
Till en början fortforo flera officiella statistiska berättelser att spridas
genom nämnda tidning, äfven sedan de intagits i Bidrag till Sveriges officiella
statistik, och först genom kungl. bref den 28 mars och den 21 november 1873
förordnades att den utdelning af vissa bland dessa berättelser som skett genom
den officiella tidningen skulle upphöra och spridningen af ifrågavarande
liksom öfriga i Bidrag till Sveriges officiella statistik intagna berättelser
verkställas genom vederbörande ämbetsverks försorg.

Fortfarande offentliggöras emellertid vissa statistiska redogörelser och
uppgifter genom Posttidningen. De viktigaste af dessa torde vara de som röra
statens finanser, såsom Kapitalräkning (från år 1854 Kapitalkonto) till rikshufvudboken,
Riksdagens revisorers berättelser, Utdrag ur Riksgäldskontorets
hufvudbok samt Statskontorets generalsammandrag öfver bevillningen. På
samma sätt publiceras de uppgifter om stämpelbeläggningen af handlingar
hörande till protokollen öfver lagfarter m. m., hvilka enligt kungl. bref den

SVENSKA STATISTIKEN EFTER ÅR 1858.

59

12 september 1884 skola i Finansdepartementet årligen hopsummeras och vidare
bearbetas samt i sammandrag offentliggöras, äfvensom enligt kungl. beslut
den 13 februari 1885 sammandraget af General tullstyrelsens underdåniga
berättelse angående föregående års uppbörd.

Fn annan viktig grupp bilda redogörelserna för Riksbanken, enskilda
bankinrättningar samt hypot eksinrättning ar. Enligt instruktion för Riksdagens
revisorer af den 19 maj 1893 samt gällande bankoreglemente skola revisionsberättelserna
angående Riksbanken jämte vederbörandes däröfver afgifna
förklaringar genom Bankofullmäktiges försorg offentliggöras. I Bankoutskottets
memorial nummer 1 erhålles en öfversikt öfver Riksbankens verksamhet
intill det senast förflutna kalenderårets slut. Dessutom skola enligt
lagen för Sveriges Riksbank af den 12 maj 1897 upprättas, tryckas och med
allmänna tidningarna utdelas: vid hvarje kalenderårs slut så fort ske kan en
öfversikt, som fullständigt utvisar Riksbankens ställning; omedelbart efter
hvarje månads slut en öfversikt utvisande under särskilda rubriker Riksbankens
tillgångar och skulder; för hvarje vecka uppgift om Riksbankens
metalliska kassa och öfriga kassatillgångar, utelöpande sedlar samt obegagnad
sedelutgifningsrätt. Dessa års-, månads- och veckorapporter upprättas
af vederbörande banktjänsteman och ha först år 1909 underkastats
bearbetning i den årsbok öfver Riksbankens verksamhet, som från och med
nämnda år börjat utgifvas af Riksbankens statistiska afdelning. I denna årsbok
förekommer äfven statistik rörande privatbankernas ställning och verksamhet.
Den statistiska afdelningen har uppkommit på det sätt, att år 1906
vid Riksbankens hufvudkontor anställts eu statistiker med aflöning i tredje
lönegraden, hvarjämte sedermera äfven en tjänst i första graden upprättats
och nödigt antal biträden blifvit å afdelningen anställda.

Såsom bilagor till Posttidningen offentliggöras likaledes redogörelserna för
enskilda bankinrättningars och hypoteksinrättningars verksamhet. Dessa redogörelser
vunno i fullständighet och omfattning, sedan inom Finansdepartementet
år 1868 tillsatts ett biträde till Finansministern för den honom åliggande
kontrollen öfver enskilda banker och vissa andra kreditanstalter. Detta
biträde erhöll år 1876 titel af bankinspektör. Sedan Riksdagen beviljat anslag
till en assistent åt Bankinspektören, inrättades genom Kungl. Majrts beslut
den 31 maj 1889 inom departementet en särskild byrå för bankkontrollen
med Bankinspektören såsom chef. Sedan 1906 års riksdag bifallit Kungl.
Maj:ts förslag, att den tillsyn öfver bankerna som tillkom Finansministern
och Bankinspektören för framtiden skulle handhafvas af en kollegial myndighet,
upprättades Bankinspektionen. Enligt instruktionen för Bankinspektionen
den 26 november 1909 åligger det sekreteraren att enligt af Bankinspektören
lämnade anvisningar upprätta och låta offentliggöra dels ett månatligt
sammandrag af de solidariska bankbolagens, bankaktiebolagens och emissionsbankernas
för hvarje månad aflämnade öfversikter, dels en öfversikt af dessa

Riksbanken
och enskilda
penninginrättningar.

Aktiebolag.

Konkurser.

In- och utvandring.

Försäk rinqsväsen 9et.

60 SVENSKA STATISTIKEN EFTER ÅR 1858.

bankers ställning efter hvarje års bokslut, dels en sammanfattning af årliga
uppgifter om Sveriges allmänna hypoteksbank jämte hypoteksföreningarne.
öfversikter öfver privatbankernas ställning och verksamhet meddelas
såsom ofvan nämnts i Riksbankens årsbok.

Angående inregistrerade aktiebolag offentliggöras af Finansdepartementet
i texten till Posttidningen till departementet från Patent- och registreringsverket
inkomna kvartalsrapporter, h varjämte en årsrapport publiceras af Statistiska
centralbyrån i andra häftet af Statistisk tidskrift. Dessa rapporter
upprättas af den byråingenjör inom Patent- och registreringsverket, hvilken
enligt verkets instruktion af den 18 november 1898 skall förordnas att bland
annat föra de statistiska anteckningar, som ämbetsverket finner erforderliga
för vinnande af nödig öfversikt öfver ärendenas handläggning inom verket
samt patent- och registreringsväsendets utveckling.

I Posttidningen publiceras af Statistiska centralbyrån från och med år
1907 månadsuppgifter öfver antalet inträffade konkurser. Uppgifterna för hela
året sammanställas i andra häftet af Statistisk tidskrift.

Såsom bilaga till Posttidningen offentliggör centralbyrån i enlighet med
föreskrift i kungl. bref den 27 juli 1906 äfven årliga redogörelser för inoch
utvandringen.

Angående försäkringsväsendet meddelades såsom förut blifvit omnämndt
tabellariska redogörelser i Kungl. Maj:ts befallningshafvandes femårsberättelse!’
för tiden 1876/1890. Dessa redogörelser åstadkommos helt och hållet
på frivillighetens väg och lämnade mycket öfrigt att önska. Sedan emellertid
genom kungl. kungörelser den 22 oktober 1886 angående anordnande af
tillsyn å inländska försäkringsanstalter genom en inom Civildepartementet
förordnad försäkringsinspektör samt angående villkoren för utländsk försäkringsanstalts
rätt att här i riket drifva försäkringsrörelse skyldighet blifvit
stadgad för såväl in- som utländska anstalter att för hvarje räkenskapsår enligt
fastställda formulär upprätta och inom sex månader efter räkenskapsårets
slut till Civildepartementet insända uppgift angående anstalternas verksamhet
under året samt hvad de inländska beträffar angående deras ställning vid
årets början och slut, blef nämnda departement satt i tillfälle att afgifva fullständiga
berättelser om försäkringsväsendet i riket. Den första allmänna
berättelsen i ämnet afser år 1887. Då jämlikt lagen af den 24 juli 1903 angående
försäkringsrörelse i Försäkringsinspektörens ställe upprättats ett särskildt
ämbetsverk under benämning Försäkringsinspektionen, ålades detta verk
i sm instruktion af den 31 december 1903 att för hvarje år utarbeta och till
Kungl. Maj:t öfverlämna icke allenast egentlig förvaltningsberättelse utan ock
redogörelse för de in- och utländska försäkringsanstalter, som i enlighet med
gällande lagbestämmelser drifva försäkringsrörelse i riket, äfvensom dessa an -

SVENSKA STATISTIKEN EFTER ÅR 1858. Öl

stalters verksamhet och räkenskaper. Denna redogörelse skall i sin helhet ha
inkommit till Kungl. Maj:t inom ett och ett hälft år efter utgången af det
år redogörelsen afser. Verkets registrator är i instruktionen ålagd att biträda
vid bearbetandet af det statistiska materialet till nämnda redogörelse.

Till officiell försäkringsstatistik äro ock att hänföra de berättelser, som
afgifvas af den genom kungl. bref den 9 juni 1902 upprättade Riksförsäkringsanstalten.
Jämlikt sin instruktion af den 19 december samma år
skall anstalten hvarje år före september månads utgång till Kungl. Maj:t
afgifva berättelse om anstaltens verksamhet under det näst förutgångna året
och dess ställning vid nämnda års slut. Denna berättelse bör innehålla redogörelse
för anstaltens fonder. Inom anstalten är en särskild byrå kallad
försäkringstekniska och statistiska byrån inrättad för handläggning af ärenden
rörande insamlande och bearbetande af det statistiska material och utförande
af de beräkningar, som för försäkringsafgifters bestämmande äro erforderliga,
beräkning af anstaltens fonder samt öfriga ärenden, som påkalla utredning
i försäkringstekniskt eller statistiskt afseende. Byrån förestås af en
byrådirektör.

I samband med ordnandet af de värnpliktiges redovisning genom värnpliktslagen
den 5 juni 1885 har officiell militärstatistik äfven tillkommit. Af
Generalstabens militärstatistiska afdelning har nämligen utgifvits statistik
rörande de värnpliktige för åren 1887/1897, 1898, 1899 och 1900, 1901/1904,
1905/1907 samt 1908/1909. Då nämnda afdelning afskaffades genom nådiga
kungörelsen den 18 september 1908, öfvertogs det statistiska arbetet af den
nyinrättade organisationsafdelningen.

För besiktningen af värnpliktige samt hälso- och sjukvården vid armén
har tidigare redogörelse lämnats i Medicinalstyrelsens berättelse, Bidrag till
Sveriges officiella statistik litt. Kl. Sedan i samband med Arméförvaltningens
omorganisation Öfverfältläkaren blifvit chef för Sjukvårdsstyrelsen
inom detta verk, har emellertid den ofvannämnda redogörelsen utbrutits ur
Bidrag till Sveriges officiella statistik och offentliggöres från och med årgången
1908 såsom en särskild publikation under titel Arméförvaltningens sjukvårdsstyrelses
underdåniga berättelse öfver hälso- och sjukvården samt veterinärvården
vid armén. Marinöfverläkaren offentliggör sedan år 1904 en årsberättelse
öfver hälso- och sjukvården vid marinen.

Då Landtbruksstyrelsen enligt 1889 års riksdags beslut upprättades för
att tillvarataga landtbrukets och dess binäringars samt fiskerinäringens intressen,
öfverflyttades dit en mängd ärenden, som förut tillhört Landtbruksakademiens
förvaltningskommittés befattning. I sin första instruktion
af den 13 december 1889 ålades Landtbruksstyrelsen att stå i oafbruten
förbindelse med hushållningssällskapen. Dessa anbefalldes att förutom de
berättelser och räkenskapssammandrag, som de enligt förut meddelade föreskrifter
skolat afgifva till Landtbruksakademien, hvarje år före mars månads

Militär statistik.

Landtbruk»•
styrelsens
publikationer.

62

SVENSKA STATISTIKEN EFTER ÅR 1858.

utgång till Landtbruksstyrelsen insända berättelse om landtbrukets och därtill
hörande näringars tillstånd, hvart för sitt område, samt om sällskapets
verksamhet under det nästförutgångna året, hvilken berättelse borde åtföljas
af ett enligt af Landtbruksstyrelsen fastställdt formulär upprättadt räkenskapssammandrag
utvisande sällskapets finansiella ställning under det år
berättelsen afser. Med ledning af dessa berättelser skulle Landtbruksstyrelsen
till vederbörande departementschef — enligt nu gällande instruktion till
Kungl. Maj:t — årligen afgifva berättelse om hushållningssällskapens verksamhet
under det nästförutgångna året. Att styrelsen äfvenledes skulle afgifva
årlig berättelse rörande de styrelsen underlydande tjänstemäns samt de
under dess inseende ställda läroverks och andra anstalters verksamhet fanns
icke uttryckligen bestämdt i 1889 års instruktion utan stadgades först genom
instruktionsändring af den 7 mars 1902. Detta oaktadt innehålla Landtbruksstyrelsens
berättelser alltifrån första början redogörelse icke allenast för hushållningssällskapen
utan ock för väderleken och årsväxten i Sverige, landtbruksläroverken,
landtbruksingenjörerna och de med statsmedel aflönade instruktörerna
i särskilda delar af landthusbållningen, de kemiska stationerna
och frökontrollanstalterna. Allt eftersom nya befattningar och inrättningar
tillkommit och blifvit ställda under Landtbruksstyrelsens uppsikt, ha berättelserna
kommit att omfatta allt flera ämnen och verksamhetsområden, så att
den senast utkomna berättelsen förutom de redan nämnda ämnena äfven
behandlar nötboskapspremieringen, smörprofningarna, premiering af mindre
jordbruk, studieresor för mindre jordbrukare, undervisning för mindre jordbrukare,
torftjänstemännens verksamhet, agenter för befrämjande af landtmanna-
och fiskeriprodukters afsättning i utlandet, verksamheten hos med
statsmedel understödda jordbruksföreningar, egnahemslånerörelsen, åtgärder
till förekommande och hämmande af tuberkelsjukdomar hos nötkreaturen, åtgärder
för fiskerinäringen, afvelscentertäflingarna, verksamheten vid kemiskväxtbiologiska
anstalten i Luleå m. m. Uppgifterna om årsväxten utgöra
från och med år 1902 sammandrag af till Landtbruksstyrelsen jämlikt kungl.
cirkuläret den 21 mars 1902 inkomna årsväxt- och skörderapporter, hvilka
närmare omnämnas i kommitténs betänkande om jordbrukstatistik, s. 47, 48.

Den afdelning af berättelsen som afser åtgärder för fiskerinäringen inrymmer
äfven uppgifter om fiskeribefolkningens antal och fiskets afkastning
inom olika hushållningssällskaps områden och utgör ett afsevärdt uppslag till
en ordnad fiskeristatistik för riket.

Förutom sin årsberättelse har Landtbruksstyrelsen alltifrån början publicerat
ett antal specialafhandlingar, reseberättelser, kalendrar, kataloger
in. m. under den gemensamma titeln »Meddelanden från Kungl. Landtbruksstyrelsem.
Ur statistisk synpunkt torde, såsom kommittén framhållit
i sitt betänkande öfver jordbruksstatistik s. 48—50, de två serier af dessa
meddelanden vara mest beaktansvärda, hvilka afse den svenska mejerihandteringen,
enär desamma utgöra ett erkännansvärdt försök att åvägabringa en

SVENSKA STATISTIKEN EFTER ÅR 1858. 60

allmän svensk mejeristatistik. För att göra ifrågavarande tvenne serier
meddelanden, af hvilka endast den ena nu utkommer årligen, brukbara
för de allmänna industriberättelserna, hvilka icke ännu omfatta mejerierna,
erfordras emellertid såsom kommittén papekat i sitt nyss anförda betänkande
s. 85, att bada serierna först och främst göras årliga samt att uppgifter lämnas
för samtliga mejerier angående drifkraft, karakteristiska arbetsmaskiner,
arbetspersonalens antal och åldersfördelning, tillverkningens värde m. m.,
äfvensom att primäruppgifterna göras obligatoriska.

Någon för de statistiska ärendenas skötsel särskild! afsedd personal
linnes icke inom Landtbruksstyrelsen anställd.

I Kungl. Maj:ts befallningshafvandes femårsberättelser ingå alltjämt Allmänna
uppgifter angående vägar och skjutsanstalter. Sedan år 1906 publiceras ia
emellertid äfven af Jordbruksdepartementet i dess meddelanden årligen statistik
öfver allmänna väghållningsbesväret på landet. Statistiken, som förut
utarbetats inom Kammarkollegium men från och med år 1909 upprättas
inom Jordbruksdepartementet, anger för hvarje väghållningsdistrikt och län
de allmänna vägarnes längd, kostnaden lör väghållningen m. in. Primäruppgifterna
erhållas från vägstyrelserna.

Bland publikationer hvilka innehålla statistiskt material torde slutligen öfrig», puhöra
framhållas de otvan (s. 40) omnämnda berättelserna åt folkskoleinspektörer- innehållande
na och yrke s i n sp ektör er nas berättelser, hvilka senare för åren 1890/1894 utgifvits staftsfis&f
af Civildepartementet men från och med berättelserna för året 1895 af Kommerskollegium,
samt den liggare öfver statsverkets specialutgiftsstater, som på
grund af kungl. bref den 8 mars 1901 årligen utgifves af Statskontoret.

Ofvan har omtalats huru Statistisk tidskrift tillkommit hufvudsakligen
i syfte att med större skyndsamhet än de vanliga officiella publikationerna meddelansprida
statistiska nyheter af allmännare intresse och meddela de summariska den.
resultaten af vidlyftigare tabellariska redogörelser. I samma ändamål har
i Posttidningen i stor utsträckning meddelats statistiska uppgifter, innan
dessa kunnat inflyta i de statistiska hufvudpublikationerna. Bland de i
texten regelbundet upptagna kunna omnämnas: från Statistiska centralbyrån
årliga skörderapporter samt månads- och kvartal srapporter om emigrationen,
från Finansdepartementet månadsrapporter om statsverkets inkomster, från
Kontrollstyrelsen veckorapporter om brännvinstillverkningen, från Postsparbanken
månadsrapporter om dess verksamhet, från Kommerskollegium uppgifter
om förändringarne i svenska handelsflottan o. s. v. Såsom bilagor till
Posttidningen utgifvas af Generaltullstyrelsen månatliga öfversikter öfver
rikets in- och utförsel af vissa för handeln viktigare varuslag.

Statistiska centralbyrån har i enlighet med denna kommittés underdåniga
framställning den 27 november 1907 i fristående årliga häften

64

SVENSKA STATISTIKEN EFTER ÅR 1858.

utgifvit kvantitetsuppgifter öfver rikets hela in- och utförsel, så snart dessa
uppgifter hunnit sammanföras i Generaltullstyrelsen.

Likaledes utan samband med vare sig de officiella statistiska serieverken
och tidskrifterna eller Posttidningen utger Järnvägsstyrelsen i februari hvarje
år en preliminär summarisk redogörelse öfver föregående års inkomster och
utgifter m. m., hvarje månad sammandrag af svenska järnvägarnas trafikrapporter
samt årligen en sammanfattning af dessa månadssammandrag och
slutligen Telegrafstyrelsen månadsrapporter öfver telegram- och telefonsamtalsväxling
samt inkomsten däraf. Sistnämnda meddelanden publiceras i
Bihang till Telegrafstyrelsens cirkulär.

65

II. Betänkande och förslag angående grunderna för den
officiella statistikens yttre organisation.

1. Historik.

Då behofvet af statistiska redogörelser öfver olika samhällsområden
i begynnelsen af förra århundradet började göra sig allmänt gällande, uppstod
såsom å s. 18 omnämnts tanken att åt ett statistiskt ämbetsverk
uppdraga utarbetandet och offentliggörandet af en statistik omfattande
hela det svenska samhällslifvet. Redan i det åt befolkningsstatistiken ägnade
tabellverket, som ända sedan midten af 1700-talet oafbrutet handhafts af en
särskild myndighet, tabellkommissionen, hade man upptagit uppgifter rörande
jämväl andra områden än befolkningsförhållandena. Man trodde sig äfven i
Kungl. Maj:ts befallningshafvandes femårsberättelser ha funnit ett medel att
erhålla material till en alltomfattande riksstatistik. Det mest utförda förslaget
att åstadkomma en svensk riksstatistik samlad hos en myndighet
framställdes af 1823 års riksdags särskilda utskott för frågan om reglering af
rikets styrelseverk och innebar inrättandet under »Inrikesförvaltningen» af ett
statistiskt kontor, hvars verksamhet borde omfatta alla områden af samhällslifvet,
hvilka kunde blifva föremål för officiell statistik. Denna plan, liksom
äfven en del andra förslag under de närmaste åren i samma riktning, kommo
emellertid aldrig till utförande bland annat af den orsaken, att de nyssnämnda
källorna för den tillärnade riksstatistiken visade sig vara behäftade
med stora och oundvikliga bristfälligheter, och andra utvägar ansågos medföra
alltför stora kostnader för att kunna tillgripas.

I stället började vissa förvaltande myndigheter att i årliga berättelser
publicera statistik rörande sina olika ämbetsområden. Sålunda offentliggjordes
från och med början af 1830-talet berättelser om rättsväsendet
af Justitiestatsministern, om handel och sjöfart samt om fabriker, manufakturer
och handtverkerier af Kommerskollegium samt om bergshandteringen
af Bergskollegium. I slutet af 1840-talet tillkommo berättelserna
om fångvården, utgifna af Styrelsen öfver fängelser och arbetsinrättningar,
och under 1850-talets första år Sundhetskollegii berättelser om medicinalväsendet.

Tanken på ett statistiskt ämbetsverk, som skulle systematiskt sammanföra,
.bearbeta och ordna hela den svenska .statistiken, fortlefde emellertid och fick

5—091045 Stat. kom. bet.

HISTORIK ÖFVER DEN SVENSKA STATISTIKENS ORGANISATION.

(it;

sitt uttryck i motioner inom Präste- och Borgarstånden vid 1853/1854 års riksdag.
Motionären inom Prästeståndet F. F. Carlson önskade upprättandet af
»ett ämbetsverk, som hade till uppdrag att mottaga alla statistiska upplysningar,
att ordna och sammanställa dem samt att i utarbetade formulärer
framlägga de grunder efter hvilka upplysningar böra inhämtas». Hvad beträffar
förhållandet mellan det föreslagna statistiska verket och de ämbetsverk,
som redan hade sig uppdraget att utarbeta statistik, förklarade samme
motionär under öfverläggningarne i ståndet, att samarbetet mellan verken
borde bestå däruti, att det statistiska ämbetsverket skulle från de förvaltande
verken på formulär infordra upplysningar och på grundval af dessa uppgifter
utarbeta samt offentliggöra en allmän riksstatistik. Samma tankegång återfinnes
i den ena af motionerna i Borgarståndet, i hvilken emellertid tillägges
att liknande uppgifter beträffande jordbruket borde infordras från hushållningssällskapen.

I allmänna besvärs- och ekonomiutskottets utlåtande öfver förenämnda
motioner förutsättes äfven, att med det statistiska verket »kunde de arbeten,
som för statistiska ändamål utföras inom särskilda ämbetsverk, sättas i förening».
Detta uttalande upptogs i Riksdagens skrifvelse angående utarbetande
af plan och förslag till ett statistiskt ämbetsverk.

Med större utförlighet behandlas spörsmålet om statistikens organisation
i den reservation, som L. V. Henschen, den andre motionären inom Borgarståndet,
afgaf till utskottets utlåtande. Reservationen, som gällde motiveringen
i utlåtandet, inledes med en skildring af de brister, hvilka vidlådde
den svenska statistiken. Därefter utvecklas huru man förgäfves skulle vänta
och knappt billigtvis kunde begära något bättre, så länge den officiella statistiken
var splittrad på en mängd olika ämbetsverk, som hvart och ett gick
tillväga efter sin olika, ofta nog af slumpen, aldrig efter ett vetenskapligt
system utstakade plan, och där arbetet i allmänhet bedrefs mekaniskt såsom
ett vanligt tjänstegöromål af personer hos hvilka man omöjligen kunde
vänta de insikter, som voro nödiga för att gifva ett sådant arbete sin rätta
halt eller att däruti åstadkomma nödiga förbättringar. Man saknade i den
svenska statistiken enhet, drift och lif. Statistisk sakkunskap kunde ej påträffas
i hvilket verk som helst. Såväl för ett ändamålsenligt beredande af
själfva elementen till den officiella statistiken som för deras behöriga utveckling
och framställning måste man i värt land liksom i andra länder
organisera en statistisk centralbyrå vid hvilken man skulle kunna fästa den
eller de kapaciteter i denna väg, som funnes i landet att tillgå, och där alla
statistiska materialier skulle samlas, ordnas och så bearbetas, som vetenskapens
och det formella arbetets framsteg i andra länder erfordrade, eller hvarifrån
åtminstone, om vissa elementära arbeten ännu komme att besörjas af
särskilda auktoriteter, upplysande ledning och råd kunde utgå. Slutligen
påpekas nyttan af tillgången till ett statistiskt bibliotek samt fördelen för

HISTORIK ÖFVER DEN SVENSKA STATISTIKENS ORGANISATION. 67

dem som använda statistiken att i ett enda ämbetsverk kunna erhålla alla
statistiska upplysningar.

Ledamöterna i den kommitté, som tillsattes med anledning af ständernas
skrifvelse vid 1853/1854 års riksdag, hade sett hur försöken att åstadkomma en
riksstatistik med tillhjälp af Kungl. Maj:ts befallningshafvandes femårsberättelser
eller andra källor misslyckats och hur man i stället måst
anlita ämbetsverken samt på detta sätt erhållit statistik öfver olika områden
af samhällslifvet. Kommitténs mest verksamme ledamot Fr. Th. Berg
stod påtagligen äfven under inflytande af den på den tiden i utlandet förhärskande
uppfattningen, att den belgiska organisationen af statistiken,
hvilken just innebar ett splittrande af statistiken på olika förvaltningsgrenar,
ehuru med en centralkommission såsom sammanhållande kraft, vore
det mönster som borde följas. Resultatet blef att kommittén föreslog och
statsmakterna sedermera antogo en plan för den svenska statistikens organisation,
enligt hvilken betydande delar af den officiella statistiken fortfarande
kommo att utarbetas af olika förvaltande verk.

I motiveringen till sitt förslag framhöll kommittén, att för statistiken
sakkunskapen beträffande dess föremål vore af grundläggande betydelse.
Hvarje förvaltande verk och myndighet ägde enligt kommitténs mening
inom sitt område den största speciella sakkännedom och de säkraste utvägar
för att pröfva till detsamma inkomna statistiska uppgifters halt och kunde
i detta hänseende svårligen ersättas af ett icke förvaltande rent statistiskt
ämbetsverk. Vidare ägde hvarje förvaltande verk och myndighet uti sin för
administrationens gång nödvändiga disciplinära makt öfver underlydande ett
medel att i rätt tid anskaffa tillförlitliga statistiska uppgifter, hvilket medel
icke i samma mån torde kunna stå ett rent statistiskt ämbetsverk till buds.
Flera af de förvaltande verken och myndigheterna hade ock kunnat ombesörja
de statistiska uppgifternas insamlande och bearbetning genom den för
öfriga ämbetsgöromål använda personalen utan behof af särskilda anslag och
inrättningar för detta ändamål, hvarigenom sålunda en besparing af kostnader
vunnes. Från förvaltningens synpunkt anfördes att hvarje förvaltande
verk och myndighet i större eller mindre mån hade ett ständigt behof att i
sin verksamhet ledas af statistiska uppgifter och kunde alltså hvarken undvara
eller utan tidsspillan och andra olägenheter hos annat ämbetsverk söka,
hvad det inom sig skäligen borde finna.

»Statsförvaltningens praktiska behof förena sig alltså», yttrade kommittén1
»med statistikens egen fördel, i afseende på ett skyndsamt ernående af tillförlitliga
och fullständiga uppgifter, till stöd för kommitténs underdåniga
förslag att fortfarande taga i anspråk de centrala förvaltande verkens deltagande
i de statistiska uppgifternas insamlande och bearbetning.»

Enhetligheten i statistiken skulle enligt det belgiska mönstret representeras
af en statistisk kommission bestående af representanter från olika förvaltande
verk och myndigheter.

68 HISTORIK ÖFVER DEN SVENSKA STATISTIKENS ORGANISATION.

Ett statistiskt ämbetsverk upprättades år 1858 i enlighet med kommitténs
förslag, men dess verksamhetsområde blef åtminstone till en början icke
afsevärdt mera omfattande än den gamla tabellkommissionens. Den statistiska
kommissionen och verket utgjorde formellt en myndighet, Statistiska
tabellkommissionen, uppdelad på två afdelningar, en rådplägande, Statistiska
beredningen, och en för det statistiska arbetet, Statistiska centralbyrån.

1854 års kommitté ifrågasatte emellertid för framtiden en mera vidtgående
centralisering af statistiken1. Att decentralisationen icke ansågs genom 1858
års reform i princip ha blifvit fastslagen såsom organisationsform för den
svenska statistiken, framgår äfven af allmänna besvärs- och ekonomiutskottets
utlåtande vid 1859/1860 års riksdag angående frågan om brottmålsstatistikens
öfverflyttning till Statistiska centralbyrån, där det heter: »då numera
enligt Kung! Maj:ts nådiga bref den 22 juli 1858 ett statistiskt ämbetsverk
blifvit inrättadt, som skall hafva till föremål att ordna och sammanföra de
statistiska arbetena för erhållande af en i möjligaste mån fullständig fortgående
statistik, som åskådliggör förhållandena i alla förvaltningens grenar,
så skulle i utskottets tanke jämväl brottmålsstatistikens arbeten både till
vinst lör arbetena och för beredande af besparing i de därför nu utgående
kostnader kunna till detta ämbetsverk öfverflyttas».

Diskussionen om de lämpligaste organisationsformerna för den officiella
statistiken återupptogs på 1870-talet i samband med planerna på Kommerskollegii
indragning eller ombildning och kom således att närmast röra frågan
om öfverflyttning af uäringsstatistiken till Statistiska centralbyrån. Statsrevisorerna
framhöllo i sin berättelse till 1871 års riksdag, att utarbetandet
af de berättelser som ålåge Kommerskollegium med skäl numera syntes
böra räknas till arbetsområdet för Statistiska centralbyrån. Chefen för centralbyrån
Er. Th. Berg, ledamot af 1854 ars kommitté, hade däremot dels kanske
under intryck af de svårigheter,- den ökade arbetsbördan med befolkningsstatistiken
i dess nya skick (jfr s. 136) inneburit för centralbyrån, dels påverkad
af de internationella statistiska kongressernas beslut kommit att intaga en
ännu mera utpräglad ställning än förut till förmån för decentralisationen af
statistiken och uttalade sig i den kommitté, som är 1874 tillsattes för utredning
af frågan om Kommerskollegii indragning eller förändrade organisation,
mot en centralisering af näringsstatistiken. I början af 1880-talet återupptogs
frågan om näringsstatistikens öfverflyttning. En ny kommitté för
Kommerskollegii ombildning afstyrkte, hvaremot chefen för Civildepartementet
fann öfvervägande skäl tala för én sådan öfverflyttning (jfr s. 28).

I själfva verket har den svenska statistiken i allt större omfattning
kommit att decentraliseras, icke tillföljd af någon på förhand uppgjord plan

1 När i det följande talas om statistikens centralisation och decentralisation. afses därmed
det inbördes förhållandet mellan statistikens olika grenar, ej sammanförande eller skiljande af
bearbetningens olika stadier inom en och samma gren. Med centralisation menas att samtliga
eller flertalet viktigare grenar af statistiken äro sammanförda till ett verk. med decentralisation
att de äro splittrade på flera olika myndigheter.

HISTORIK ÖFVER DEN SVENSKA STATISTIKENS ORGANISATION.

69

eller i enlighet med genomtänkta och systematiskt genomförda principer
utan fastmera på grund af själfva sättet för statistikens uppkomst. Nedanstående
korta öfverblick af statistikens utveckling i Sverige sedan slutet af
1850-talet ger tydligt vid handen, huru decentraliseringen fortskridit och en
proportionsvis allt större del af det statistiska arbetet kommit att utföras
utanför Statistiska centralbyrån.

Under de decennier, som närmast följde efter omorganisationen på 1850-talet, upptogs ett stort antal grenar af vårt lands nuvarande officiella statistik
till bearbetning. Sålunda tillkommo under 1860-talet: sammandrag af Kungl.
Maj:ts befallningshafvandes femårsberättelser, telegraf-, järnvägs- och poststatistik,
hushållningssällskapens berättelser öfver jordbruk och boskapsskötsel,
statistik angående landtmäteriet och sparbankerna, hvarjämte en
berättelse för ett enstaka år utgafs rörande folkundervisningen; under
1870-talet: valstatistik, berättelser öfver allmänna arbeten, lots-och fyrinrättningen
samt lifräddningsanstalterna å rikets kuster, sammandrag af
länsstyrelsernas årsväxtberättelser, berättelser öfver skogsväsendet, öfver
kommunernas fattigvård och finanser, öfver undervisningen vid statens allmänna
läroverk samt öfver brännvins tillverkning och försäljning (den sistnämnda
omfattar numera äfven socker- och maltdryckstillverkningen). Från
1880-talet datera sig: aflönings- och pensionsstatistik, statistik rörande folkundervisningen,
öfversikter öfver försäkringsväsendet, Postsparbankens berättelse
samt militärstatistik, hvarjämte äfven afgafs en redogörelse öfver statens
jordbruksdomäner; under 1890-talet tillkommo Landtbruksstyrelsens publikationer
och påbörjades arbetsstatistiska undersökningar; under 1900-talets
första decennium har arbetsstatistiken nått sitt nuvarande omfång, hvarjämte
Riksförsäkringsanstalten och Riksbanken börjat utgifva statistiska redogörelser.

Af dessa nu uppräknade grenar af statistiken ha endast sammandraget
af Kungl. Maj:ts befallningshafvandes femårsberättelser, sammandraget
af årsväxtberättelserna, jordbruks-, val-, aflönings- och pensions-, en del af
sparbanksstatistiken samt statistiken öfver kommunernas fattigvård och
finanser anförtrotts åt Statistiska centralbyrån, alla öfriga utgifvas af andra
myndigheter.

För närvarande utarbetas sålunda officiell statistik regelbundet och i
större omfattning af minst ett tjugutal olika centrala myndigheter för
hvilka samtliga med undantag af Statistiska centralbyrån det statistiska
arbetet icke är hufvuduppgiften.

Härtill kommer att den myndighet, som enligt 1854 års kommittéförslag
skulle utöfva den enhetliga ledningen af hela den officiella statistiken, Statistiska
beredningen och dess efterföljare Statistiska tabellkommissionen, icke
erhållit den betydelse kommittén tillärnat densamma. Dess verksamhet har
såsom nedan uppvisas mer och mer inskränkts och torde för närvarande
praktiskt taget kunna anses vara nedlagd. Enhetligheten inom den officiella

70

HISTORIK ÖFVER DEN SVENSKA STATISTIKENS ORGANISATION.

statistiken upprätthålles numera faktiskt icke genom någon myndigbets
försorg.

På dessa förhållanden fästes uppmärksamheten i två motioner till 1903
års riksdag, väckta i Första kammaren af J. F. Nyström och i Andra kammaren
af Ernst Carlson. I motionerna uttalades den åsikten, att all officiell
statistik bör stå under gemensam ledning och såvidt möjligt koncentreras
på ett mindre antal statistiska verk eller afdelningar med
en personal, som uteslutande sysselsattes med statistiskt arbete och som har
att väsentligen emotse sin framtid inom det statistiska facket. Under alla
omständigheter måste emellertid, framhöllo motionärerna, enhet och planmässighet
i det statistiska arbetet inom de olika verken och afdelningarna
på ett särskildt sätt betryggas, nämligen genom en central institution, som
kunde utöfva inseende öfver samtliga de statistiska publikationerna sä till
innehåll som till utförande. Den Statistiska tabellkommissionen, som var afsedd
att blifva en sådan central institution, borde för att kunna motsvara det med densamma
afsedda ändamålet erhålla annan sammansättning och vidsträcktare befogenhet.
För att ändringen i kommissionens organisation skulle blifva fullt verksam,
borde åt densamma vid sidan af och i nära samband med dess öfvervakande
funktioner äfven tillmätas ett eget arbetsfält, som vore ägnadt att sätta den
i praktisk beröring med det statistiska arbetet inom olika områden. Detta
skulle bäst kunna åstadkommas, om åt kommissionen uppdroges att utgifva
en svensk statistisk årsbok. I samband med den ifrågasatta organisationsreformen
borde tillses, om icke ökad skyndsamhet i publicerandet af vissa
berättelser kunde åstadkommas. För lösningen af dessa frågor tarfvades
emellertid enligt motionärernas mening en fackmässig utredning, hvarom
Riksdagen borde hemställa hos Kung!. Maj:t.

Sedan vederbörande utskott på liknande grunder tillstyrkt en sådan
hemställan, anhöll Riksdagen i skrifvelse till Konungen den 16 maj 1903, att
Kungl. Maj:t mätte låta verkställa utredning, huru inom rikets officiella statistik
största möjliga enhet och planmässighet i arbetet äfvensom ökad skyndsamhet
vid publikationen må kunna åstadkommas och att därvid särskildt måtte
tillses, huruvida ej åt Statistiska tabellkommissionen kunde gifvas en mera
fackmässig sammansättning, samt för Riksdagen framlägga denna utredning
jämte de förslag, hvartill densamma kunde föranleda.

I motiveringen framhölls att den svenska statistiken, som en gång intagit
en framstående ställning, icke längre stode fullt i jämnhöjd med tidens
fordringar. Orsaken härtill torde visserligen i någon mån vara att söka
däri, att vår statistik arbetar med jämförelsevis obetydliga ekonomiska hjälpmedel.
I ej ringa grad berodde likväl-det mindre tillfredsställande skick,
hvaruti flera grenar af vår officiella statistik befunne sig, på organisationen
af densamma. 1 skrifvelsen påpekas vidare att den i 1858 års omorganisation
afsedda koncentrationen och enhetliga ledningen måste under vår officiella
statistiks utveckling anses ha blifvit väsentligen åsidosatt. • Vidare upp -

OLIKA ORGANISATIONSFORMER FÖR STATISTIKEN.

71

visas olägenheterna af statistikens utarbetande genom icke-fackmän. Den
centrala organisationen, Statistiska tabellkommissionen, vore ingalunda ägnad
att afhjälpa eller mildra de brister, som förefunnes inom den svenska statistiken,
då några medel ej stode till kommissionens förfogande för arbete i
dess tjänst och kommissionen med undantag för ordföranden samt ett ringa
fatal andra ledamöter vore sammansatt af icke-fackmän, som trots den insikt
de ägde livar på sitt område omöjligen kunde hysa vare sig det intresse
eller den speciella insikt uti statistikens metoder samt den vana vid statistisk
kritik som erfordrades.

Beträffande de åtgärder, som borde vidtagas till afhjälpande af den
svenska statistikens nuvarande stora brister, framhöll skrifvelsen såsom den
mest genomgripande att med vissa undantag, såsom post-, telegraf- och
järn vägsstatistiken, sammanföra alla grenar af den officiella statistiken till
ett enda ämbetsverk, Statistiska centralbyrån. Därigenom skulle äfven tillgodoses
det viktiga syftemålet, att den statistiska fackinsikten finge komma
till sin fulla rätt. Utom nämnda utväg kunde äfven eu annan mindre betydande
men därför ej overksam påtänkas, nämligen den i motionerna framhållna
att med bibehållande af den nuvarande yttre fördelningen af landets
statistik söka åstadkomma en större samverkan mellan dess olika grenar
samt en mera fackmässig ledning af densamma. Detta skulle ske genom att
gifva Statistiska tabellkommissionen en mindre mångtalig men mera fackmässig
sammansättning och i sammanhang härmed åt densamma anförtro
utgifvandet af en statistisk årsbok motsvarande Sveriges officiella statistik
i sammandrag och möjligen andra statistiska öfversikter.

Med anledning af denna Riksdagens skrifvelse angående förändrad organisation
i fråga om rikets officiella statistik beslöt Kungl. Maj:t den 20 januari
1905 uppdraga åt denna kommitté att verkställa utredning och afgifva
förslag, huru inom rikets officiella statistik största möjliga enhet'' och planmässighet
äfvensom ökad skyndsamhet vid publikationen måtte kunna astadkommas.
2

2. Olika organisationsformer.

Riksdagen framhåller i sin skrifvelse med skärpa olägenheterna af den
svenska officiella statistikens nuvarande organisation och framlägger tvenne
alternativa förslag till en reformering af densamma. Det ena af dessa går
ut på att med bibehållande af den nuvarande decentralisationen åstadkomma
samverkan mellan statistikens olika grenar samt en mera fackmässig ledning
genom upprättande af eu initiativkraftig och ledande statistisk centralkommission,
det andra innebär en centralisation af den officiella statistiken i så
stor utsträckning, som kan befinnas i praktiken lämpligt att genomföra.

72

OLIKA ORGANISATIONSFORMER FÖR STATISTIKEN.

Decentrali- De skäl, som äfven på senare tid förebragts för statistikens decentrasationen.
]isering, återfinnas i hufvudsak i motiveringen till det af 1854 års kommitté
framlagda organisationsförslaget. Dessa skäl äro i korthet såsom af det
olvan meddelade referatet framgår från statistikens synpunkt, att genom
decentralisationen det statistiska arbetet skulle kunna draga nytta af den
administrativa sakkunskapen samt på grund af den disciplinära makt öfver
underlydande, som tillkommer förvaltande verk och myndigheter, mera skyndsamt
erhålla tillförlitliga primäruppgifter, och från förvaltningens synpunkt,
att åt administrativa verk och myndigheter under denna organisationsform
kunna utan tidsspillan och andra olägenheter tillhandahållas de statistiska
uppgifter hvaraf de äro i behof för sin verksamhet.

Olika Slag af Vid bedömandet af frågan hvilka fördelar eller olägenheter åtfölja stad—Dstikens
decentralisation, synes hvarken i 1854 års kommittés betänkande
eller senare tillbörligt ha beaktats, att vid utarbetandet af den decentraliserade
statistiken tvenne från hvarandra fullt skilda tillvägagångssätt komma
till användning. I det ena fallet sker den statistiska bearbetningen i omedelbart
samband med förvaltningsarbetet, i det andra oberoende af detsamma.

När behofvet al statistik öfver något visst område af samhällslifvet
först framträder, ligger det i de flesta fall närmast tillhands att uppdraga
dess utarbetande åt tjänstemän inom den gren af förvaltningen, hvilken har
sig ålagd behandlingen af ärenden rörande området i fråga. 1 den mån
vissa grenar af statistiken utvecklats och utvidgats samt fordran på kvalificeradt
statistiskt arbete gjort sig mer och mer gällande, har emellertid
denna anordning visat sig icke kunna lämpligen bibehållas. Statistiken
utgör nämligen ett enhetligt verksamhetsområde med helt andra uppgifter och
arbetsmetoder än den egentliga förvaltningen. Den har att insamla, granska
och bearbeta ett kunskapsmaterial af hvilket förvaltningen sedan har
att hämta ledning för sina åtgärder. Det statistiska arbetet är af helt
annan art än det som utföres inom den egentliga förvaltningen och kräfver
sin speciella teknik, hvilken endast kan inhämtas genom särskild utbildning.
Tjänstemän, hvilka måhända under ett eller annat år utföra statistiskt arbete
blott såsom bisyssla vid sidan af andra mera trägna tjänståligganden,
kunna därför knappast innehafva och ha i regel ej heller visat sig besitta
kvalifikationer för mera fordrande statistiskt arbete. Ej heller kan detta arbete
påräkna nödigt intresse hos en tjänsteman, som måste betrakta sin befattning
såsom genomgångsplats, då ämbetsverkets hufvuduppgift är af helt
annat slag än utarbetande af statistik. Också har förvaltningstjänstemännens
statistiska arbete, så snart det nått eu viss omfattning, i allmänhet
visat sig otillfredsställande i såväl sakligt som formellt hänseende. Följden af
detta sätt att ordna det statistiska arbetet har sålunda i många fall blifvit,
att de statistiska redogörelserna icke utarbetats med den omsorg och den
sakkunskap som varit önskligt.

OLIKA ORGANISATIONSFORMER FÖR STATISTIKEN. 73

Man har därför funnit sig böra anställa en särskild statistisk personal
skild från förvaltningspersonalen för att utarbeta ifrågavarande grenar af
statistiken. Det har på detta sätt inom vissa ämbetsverk uppstått statistiska afdelningar,
hvilkas tjänstemän erhålla samma utbildning som inom Statistiska
centralbyrån och sålunda en annan än den egentliga förvaltningspersonalen
inom verket. Dessa statistiska afdelningar blifva därför nödvändigt mer eller
mindre fristående institutioner. De intaga en helt annan ställning till det verk
hvartill de räknas höra, än öfriga byråer eller afdelningar inom verket till hvarandra
och till detta. Den för det mera kvalificerade statistiska arbetet anställda
personalen cirkulerar icke heller mellan den statistiska afdelningen och andra
afdelningar af ämbetsverket på samma sätt som förvaltningspersonalen mellan
verkets öfriga byråer och afdelningar. Det kan till och med vara fallet, att
den statistiska afdelningen står i lifligare förbindelse med andra verk än
med sitt eget, och måste någon del af verket förläggas i annan lokal, sker
detta företrädesvis med den statistiska afdelningen. Med uppkomsten
af de statistiska afdelningarna afskiljes statistiken faktiskt från
förvaltningen.

Sådana statistiska afdelningar eller tjänster finnas numera upprättade eller
äro ifrågasatta att upprättas inom så godt som alla förvaltande verk, hvilka
ha sig ålagdt att utarbeta mera betydande grenar af den officiella statistiken.

Endast i de fall, då statistikens område är så begränsadt eller den nått en
så ringa utveckling, att den icke tar någon längre sammanhängande tid i
anspråk eller fordrar ingående kännedom om statistisk metod och teknik och
sålunda kan anförtros såsom bisyssla åt någon eller några af förvaltningstjänstemännen,
kan en omedelbar förening af statistiskt arbete och förvaltningsarbete
utan men för statistiken fortfarande äga rum.

Från sistnämnda fall bortses tillsvidare i det följande. Frågan gäller
sålunda närmast, huruvida de grenar af statistiken, hvilka kräfva särskilda
statistiskt utbildade tjänstemän för sitt utarbetande, böra anförtros åt förvaltande
verk eller åt ett statistiskt centralverk.

Hvad då först beträffar den speciella fackkunskap, som den decentrali- Decentraiisaserade
organisationen skulle tillföra statistiken, torde denna fackkunskap °ka endast

till ringa del erhållas genom den svenska statistikens nuvarande pen.
organisation. Ledningen af statistikens utarbetande och i flertalet fall äfven
själfva bearbetningen handhafves nämligen i de statistiska afdelningarna i
regel af tjänstemän, hvilka icke handlagt förvaltningsärenden och som alltså
icke genom förvaltningsarbete erhållit sakkunskap i fråga om statistikens
föremål. Decentralisationen, i den form densamma framträder vid utarbetandet
af de viktigaste grenarna af den svenska statistiken, medför åtminstone icke
omedelbart den tekniska sakkunskap, hvars nödvändighet för statistikens
rätta behandling anförts såsom ett af hufvudskälen för denna organisationsforms
bibehållande. Detta har äfven med skärpa framhållits vid olika tillfällen
under de senaste åren.

74

OLIKA ORGANISATIONSFORMER FÖR STATISTIKEN.

Man har emellertid ansett att äfven med den fristående ställning, som
de statistiska afdelningarna innehafva, decentralisationen skulle medföra ett
visst samband mellan statistik och förvaltning till nytta för statistiken,
nämligen så till vida att för det statistiska ai’betet skulle kunna erhållas
råd och upplysningar från förvaltningstjänstemännen inom de förvaltande
verken. Det bör emellertid framhållas att dylika upplysningar och råd
under de mera praktiska former, som numera äro rådande för förbindelsen
mellan offentliga myndigheter, lika väl kunna erhållas, om statistiken utarbetas
utanför ämbetsverket. Att detta icke möter några svårigheter framgår
bland annat af det samarbete, som ägt rum mellan Statistiska centralbyrån
och Domänstyrelsen beträffande statistiken öfver statens jordbruksdomäner
(jfr s. 166). Härtill kommer att förbindelsen mellan de statistiska
afdelningarne samt vederbörande departement och verk i många fåll är
ganska ringa.

Behofvet af sakkunskap beträffande statistikens föremål gör sig gällande
både vid det fortlöpande statistiska arbetet och vid planläggningen af nya
undersökningar eller af större förändringar i de gamla. I förra fallet är
det vanligen spridda tekniska upplysningar som äro erforderliga. Dessa
kunna merendels erhållas ur handböcker. Stundom måste likväl förfrågningar
hos sakkunnige anställas, hvarvid man emellertid ej sällan är hänvisad
att söka sakkunskapen utom förvaltningen. Det inträffar nämligen, i
synnerhet beträffande näringsstatistiken, att under den nuvarande tekniska
specialiseringen, som gör att fackmannen behärskar endast ett begränsadt
område, sakkunskapen inom det förvaltande verket icke på långt när är
tillräcklig för statistikens behof. Äfven i rena förvaltningsärenden har det
i många fall visat sig nödvändigt att hämta den behöfliga tekniska sakkunskapen
utanför ämbetsverket. Inom några grenar af statistiken kan äfven
förekomma, att vissa delar af det löpande arbetet kräfva ingående teknisk bildning.
Under sådana förhållanden är det nödvändigt, såsom kommittén nedan
(s. 183, 206, 219; jfr äfven kommitténs betänkanden om handelsstatistik s. 35
och om jordbruksstatistik s. 114) uppvisar, att särskilda tekniskt utbildade
biträden anlitas. Vid planläggningen af nya statistiska arbeten åter måste
tillkallas särskilda sakkunnige på de områden statistiken i fråga är afsedd
att omfatta. Äfven dessa äro att finna både inom och utom förvaltningen.

De upplysningar, som erfordras för det löpande statistiska arbetet, kunna
äfven vid en centraliserad statistik erhållas på i hufvudsak samma sätt som
då statistiken är decentraliserad. Anlitandet af tekniskt sakkunniga biträden
och tillkallandet af sakkunnige äro likaledes åtgärder, som äro oberoende af
huruvida statistiken är förlagd till en statistisk afdelning eller till ett
statistiskt centralverk.

Statistikens behof af sakkunskap beträffande dess föremål är därför icke
något skäl för dess förläggande till statistiska afdelningar inom förvaltande verk.

OLIKA ORGANISATIONSFORMER FÖR STATISTIKEN. <0

Ett annat skäl för lämpligheten af att förlägga förvaltningsstatistiken Den discipiitill
de förvaltande verken skulle ligga i dessas disciplinära makt öfver de ngtyer npp_
underordnade myndigheter, som uppsamla det statistiska primärmaterialet, giftslämDetta
skäl torde ej kunna tillmätas någon som helst betydelse, då eu stor del af narne''
primärmaterialet till den svenska statistiken dels består i uppgifter afgifna
af enskilda direkt till det bearbetande verket, dels utan minsta olägenhet
insamlas af underordnade myndigheter, hvilka ej lyda under det verk som
bearbetar statistiken.

Mera vägande synes den andra hufvudsynpunkten, ämbetsverkens behof af Decentraiistatistiken,
vara. Man har sålunda ansett att statistikens decentralisation f„rvaitnjn_
vore bäst ägnad att bereda förvaltningen möjlighet att göra sina önskningar gens behof af
beträffande statistiken gällande. Detta torde vara riktigt i sä måtto, sta 1S1 en''
att den statistiska afdelningen såsom underordnad verkets eller departementets
chef har att ställa sig hans anvisningar till efterrättelse. Men
chefen för ett förvaltande verk kan knappast, äfven då han äger särskild^
intresse för statistik, förutsättas att under sitt kräfvande arbete äga
tid och tillfälle att utöfva någon verklig ledning af än mindre någon kontroll
öfver det statistiska arbetet. Den statistiska afdelningen kommer såsom
redan utförligt visats i de flesta fall att blifva en mer eller mindre
själfständig institution utan lifligare förbindelse med ämbetsverket i (ifrigt,
och ledaren för den statistiska afdelningen blir därigenom, så länge det icke
är fråga om ökade utgifter eller förändrade yttre anordningar af det statistiska
arbetet, allenarådande i afseende på statistikens skötsel och berättelsernas
innehåll in. m. Eördelen för ett ämbetsverk att besitta en statistisk afdelning
kommer därför att inskränka sig till möjligheten att när som helst
kunna erhålla eu utredning af statistisk natur för ett eller annat af ämbetsverket
fullfölj dt syfte, om nämligen eu sådan utredning kan verkställas med
afdelningens personal och anslag. Men icke heller häruti ligger ett afgörande
skäl för bibehållandet af statistiska afdelningar inom ämbetsverken, emedan
såsom nedan skall visas svårigheter i allmänhet icke möta för eu sådan omläggning
af den statistiska organisationen, att de förvaltande verken erhålla
trygghet för att få sitt behof af statistiska utredningar tillfredsställdt, och
detta till och med lättare och snabbare än med den nuvarande anordningen.

Att genom en decentralisering af statistiken förvaltningen erhåller
omedelbar tillgång till det statistiska primärmaterialet i mer eller mindre
bearbetad form, har vidare anförts såsom ett afgörande skäl för denna organisationsform.

Det statistiska primärmaterialet kan utgöras antingen af uppgifter meddelade
uteslutande för statistiskt ändamål, hvilket bland annat är fallet
beträffande största delen af den statistik, som för närvarande utarbetas inom
Statistiska centralbyrån och Kommerskollegium, eller af förvaltningshandlingar,
såsom underordnade förvaltande myndigheters och institutioners berättelser och
rapporter, anmälningar till offentliga register o. s. v. Förvaltningshandlingar

76

OLIKA ORGANISATIONSFORMER FÖR STATISTIKEN.

måste gifvetvia förvaras i det förvaltande ämbetsverket, och däraf har man velat
draga den allmänna slutsatsen, att all statistik som grundas på förvaltningsbandlingar
äfven borde utarbetas inom de förvaltande verken. Häremot bör
emellertid erinras att i flera fall, t. ex. inom rättsstatistiken, sjöfartsstatistiken
m. ro., särskilda afskrifter eller utdrag af förvaltningshandlingar tagas
för statistiskt ändamål, trots det att statistiken är förlagd till det förvaltande
verket, samt att i andra fall, t. ex. beträffande läroverksstatistiken,
förvaltningshandlingar tryckas, innan de inlämnas till ämbetsverket. Kan det
statistiska primärmaterialet pa detta sätt lösas trän förvaltningshandlingarna,
iir bearbetningen gifvetvis på intet sätt bunden vid den plats, dit originalhandlingarna
insändas. Ett liknande förhållande äger rum, när upplysningar ur
förvaltningshandlingar äro nödvändiga för något enstaka fall vid utarbetandet
af statistiken, såsom vid upprättandet af en mindre tabell eller dylikt, då
dessa utan större besvär eller omgång kunna erhållas, vare sig vederbörande
tjänsteman är anställd i en statistisk afdelning af samma ämbetsverk eller i
ett annat verk. Emellertid finnas obestridligen äfven fall, då verkställandet
af alskrifter eller utdrag af förvaltningshandlingar skulle medföra
stora svårigheter, och då samma handlingar måste användas direkt både för
statistiskt ändamål och för förvaltningen. I dessa fall, men också blott då,
är centralisation en uppenbarligen förenad med verkliga olägenheter.

Inom vissa grenar af förvaltningen kan man å andra sidan ha behof af uppgifter.
hvilka upptagits i främsta rummet för statistiskt ändamål. Att
själfva primärmaterialet användes af förvaltningstjänstemännen, förekommer
enligt erhållna upplysningar ej i något större antal fäll. Detta är helt
naturligt, då det gifvetvis måste vara mera praktiskt, att den statistiker
som har materialet om hand meddelar nödiga upplysningar, än att förvaltningstjänstemannen,
som ej kan vara pa samma sätt förtrogen med detta
material, själ! söker begagna sig af originaluppgifterna.

Däremot torde det såsom ofvan antydts icke vara ovanligt, att förvaltningen
har behof af särskilda sammanställningar och utredningar baserade på
primäruppgifterna. Detta kan ha sin grund dels i nödvändigheten att erhålla
dylika utredningar tidigare än statistikens resultat i regeln kunna publiceras,
dels däri, att den statistiska bearbetningen merendels ej kan bli så fullständig
eller utföras från så många synpunkter, att primäruppgifternas hela innehåll
härvid kommer till uttryck. Beträffande detta förvaltningens behof af särskilda
statistiska utredningar utanför den publicerade statistikens ram måste
emellertid skillnad göras mellan de grenar af statistiken, där dylika utredningar
utgöra en del af det regelbundna arbetet, och sådana där dessa äro
en mindre ofta förekommande uppgift.

Man kan sålunda icke beträffande förvaltningens behof af omedelbar tillgång
till det af statistiken använda primärmaterialet i mer eller mindre
bearbetad form uppdraga några allmängiltiga regler, utan det måste undersökas
hur saken ställer sig i praktiken med afseende å olika grenar af statistiken.

OLIKA ORGANISATIONSFORMER FÖR STATISTIKEN.

77

Man finner därvid att förvaltningens behof af omedelbar tillgång till
statistiken är af helt olika art inom olika ämbetsverk. I en del fall förutsätter
det med nödvändighet statistikens utarbetande inom själfva ämbetsverket.
I andra åter, då detta behof endast går ut på att primäruppgifterna
i undantagsfall skola vara tillgängliga för förvaltningstjänstemännen samt
att statistiska utredningar en eller annan gång behöfva utföras, torde det
vara uppenbart, att detta kan ordnas oberoende af huruvida statistiken utarbetas
inom en statistisk afdelning af ämbetsverket eller ej. Detsamma är
förhållandet med förvaltningens behof af enstaka upplysningar af statistisk
natur. Med telefonen och andra moderna kommunikationsmedel ha nämligen
helt andra former kommit att tillämpas för meddelanden mellan ämbetsverken,
än hvad som ännu för ett par årtionden sedan var fallet. Redan nu stå de
statistiska afdelningarna i ämbetsverken i lifligare förbindelse med andra verk
än det egna, och Statistiska centralbyrån anlitas snart sagdt dagligen
för erhållande af statistiska upplysningar och utredningar af allehanda slag
äfven i ämnen som icke tillhöra centralbyråns verksamhetsområde. Att den
enda möjligheten för förvaltningen att erhålla upplysningar hämtade ur statistiska
källor skulle vara att införlifva statistiken med de förvaltande verken,
torde sålunda vara en åsikt, som uppkommit på grund af förhållanden hvilka
icke längre existera.

Såsom skäl för decentralisationen har vidare framhållits att icke blott
det statistiska primärmaterialet och statistikens resultat utan äfven,bden erfarenhet
och de realkunskaper, som vinnas vid själfva utarbetandet af statistiken,
kunna vara af vikt för förvaltningen. Ett utnyttjande af den statistiske
tjänstemannens kunskaper i förvaltningens tjänst förutsätter dock icke med
nödvändighet, att denne skall vara anställd inom vederbörande ämbetsverk.
Saken torde utan större svårighet kunna ordnas på det sätt, att i det statistiska
centralverkets instruktion stadgas skyldighet för ämbetsverkets tjänstemän
att, när ett förvaltande verk så påkallar, deltaga vid behandlingen af
sådana ärenden inom förvaltningen vid hvilkas afgörande den genom det statistiska
arbetet förvärfvade sakkunskapen kan väntas vara af nytta. Ett liknande
förfaringssätt finnes redan fastställdt i gällande instruktioner för olika ämbetsverk.
Visserligen kan invändas att tillkallandet af statistiska tjänstemän
blir beroende på vederbörande ämbetsverks skön, då detaljerade föreskrifter
icke kunna meddelas om hvilka ärenden skola på dylikt sätt behandlas.
Detta är emellertid gifvetvis fallet äfven när statistiken är decentraliserad,
såsom erfarenheten också visat.

Det bör här äfven erinras att kraf på statistiken rätteligen framställas
ej blott'' från förvaltningen utan också från när ing silf v et för hvilket
åtskilliga grenar af statistiken äro af största betydelse och som skulle draga
afsevärdt mycket större nytta af dem, om dess speciella fordringar tillgodosages
på grundval af framställningar af för detta ändamål utsedda
representanter. Detta är af så mycket större vikt, som näringslifvets män

78

OLIKA ORGANISATIONSFORMER FÖR STATISTIKEN.

Decentrali sationens olägenheter.

måste betungas med att afgifva uppgifter till dessa grenar af statistiken,
och denna alltså i väsentlig mån är beroende af deras intresse och förstående
medverkan.

Slutligen torde böra påpekas att, ehuru statistiken först och främst
måste tillgodose direkt praktiska ändamål, den äfven bär stor betydelse för
samhällsvetenskaperna, hvilkas utöfvare ofta kunde få berättigade önskemål
tillfredsställda genom lätt verkställda förändringar vid formulärs uppställande
eller vid bearbetningens bedrifvande, utan att statistikens praktiska nytta
därigenom blefve förminskad eller kostnaderna nämnvärdt ökade.

För närvarande sakna näringslifvets och vetenskapens representanter så
godt som allt inflytande vid afgörandet af statistiska frågor. En förändring
härvidlag kan endast åstadkommas genom särskilda anordningar, hvilka
såsom nedan närmare visas icke låta sig genomföras utan ändringar i den
svenska statistikens nuvarande organisation.

Af hvad ofvan anförts torde framgå att statistikens förläggande till de
förvaltande verken, så snart det statistiska arbetet nått en sådan omfattning,
att det måste utföras af särskilda tjänstemän, icke undanröjer faran för att
statistiken genom brist på nödig sakkunskap beträffande dess föremål och i
saknad af erforderligt inflytande från förvaltningens, näringslifvets och vetenskapens
sida stelnar i schablonmässiga former och förlorar i praktisk
betydelse.

Förvaltningens behof af tillgång till det statistiska primärmaterialet i
mer eller mindre bearbetadt skick samt till statistiska upplysningar eller statistikerns
kunskaper öfver hufvud, likaväl som statistikens behof af förvaltningshandlingar
och upplysningar från förvaltningens tjänstemän, låter sig tillfredsställas,
vare sig statistiken utarbetas inom det förvaltande verket eller
ej, med undantag endast för vissa grenar af statistiken. Med detta undantag
utgöra de anförda skälen sedda i ljuset af praktisk förvaltningsverksamhet
sålunda icke något stöd för bibehållande af decentralisationen som organisationsform.

Emot ett bibehållande af denna organisationsform kan däremot anföras,
att den medför högst väsentliga och från densamma oskiljaktiga olägenheter.

Eu af dessa är att de statistiska publikationerna ofta komma att
utgifvas så sent, att de förlorat en mycket stor del af sitt praktiska värde.
Detta missförhållande förorsakas främst af att under nuvarande organisationsformer
personalen inom hvarje statistisk afdelning, liksom äfven inom
Statistiska centralbyrån, är så fåtalig, att ombyte af tjänstemän eller en tillfällig
ökning i göromålen orsakad af särskilda icke årliga utredningar,
vare sig tillfälliga eller periodvis återkommande, verkar förryckande på
hela arbetet och medför en försening af de ordinarie årspublikationerna.
Äfven om vid mera omfattande dylika utredningar extra personal kan
för ändamålet erhållas, kommer i vanliga fall arbetets planläggning och

OLIKA ORGANISATIONSFORMER FÖR STATISTIKEN.

7 it

öfvervakande att i väsentlig grad öfverlåtas åt någon af verkets ordinarie
tjänstemän, som därigenom dragés från sina egentliga göromål till förfång
för det regelbundna arbetet.

Den statistiska personalens fördelning på flera ämbetsverk medför äfven
i många fall afsevärda svårigheter för förvaltningen att fullt kunna
utnyttja statistiken för sina ändamål. Med en fåtalig statistisk personal
är det nämligen knappast möjligt att tillfredsställa förvaltningens behof
af statistiska upplysningar och utredningar, utan att det ordinarie statistiska
arbetet rubbas, och i hvarje fall kunna dessa utredningar ej utföras
med nödig skyndsamhet. För att ett ärende skall erhålla en allsidig statistisk
belysning, måste dessutom så godt som alltid anlitas icke blott den inom
ämbetsverket utarbetade statistiken utan äfven uppgifter från flera af statistikens
andra grenar. Såsom nedan närmare utvecklas, torde emellertid icke
alltid hos statistiska tjänstemän inom förvaltande verk vara att förvänta en
så omfattande statistisk bildning, att de behärska den statistiska litteraturen
inom andra områden än det speciella dit deras eget arbete är förlagdt.

En annan olägenhet som åtföljer en decentraliserad statistik är, att
befordringsmöjligheterna vanligen blifva alldeles för små för att statistiken
skall kunna draga till sig och behålla tillräckligt många goda krafter.
En statistisk tjänsteman erhåller nämligen endast i undantagsfall befordran
till statistisk tjänst inom annat verk än det hvari han eu gång fått fast
anställning och ännu mera sällan inom den egentliga förvaltningen.

Det har emellertid ifrågasatts att ett fastare samband mellan det statistiska
och det administrativa arbetet skulle kunna åstadkommas och eu
cirkulation af personalen mellan förvaltning och statistik komma att äga
rum, om dels förvaltningstjänstemännens utbildning som för närvarande är
öfvervägande juridisk skulle erhålla en mera statsvetenskaplig läggning,
dels den statistiska utbildningen komme att omfatta ämnen af vikt äfven för
förvaltningsarbetet. Härigenom skulle bättre befordringsmöjligheter beredas
tjänstemännen inom den decentraliserade statistiken. Ett sådant samband
torde dock icke vara möjligt att åstadkomma på grund af det statistiska
arbetets säregna natur, hvilken såsom ofvan påvisats nödvändiggjort ett
särskiljande af statistiskt och förvaltningsarbete. Förvaltningstjänstemannen
skulle, äfven om han erhölle för statistiken lämplig teoretisk utbildning, icke
ha förvärfvat den praktiska erfarenhet rörande statistiska arbetsmetoder m. m.,
som endast tjänstgöring inom ett statistiskt verk eller en statistisk afdelning
kan skänka och som är nödvändig för kvalificerad! statistiskt arbete. Härtill
kommer att i det förslag till statsvetenskaplig examen, som upprättats af
särskildt tillkallade sakkunnige inom Ecklesiastikdepartementet (se nedan
s. 112), har det funnits nödvändigt att föreskrifva en särskild examenstyp
för dem som ämna ägna sig åt statistiken. För de blifvande förvaltningstjänstemännen
åter har föreslagits en kurs i praktiska förvaltningsgöromål.
De statistiska tjänstemännens och förvaltningstjänstemännens utbildning

80 OLIKA ORGANISATIONSFORMER FÖR STATISTIKEN.

skulle sålunda fortfarande blifva af olika natur. Eörvaltningstjänstemännen
komma icke i tillfälle att förvärfva tillräckligt grundliga statistiska insikter
för att blifva i stånd att på ett tillfredsställande sätt leda eller utföra mera
fordrande statistiskt arbete. Ej heller torde den statistiska examenstypen
komma att i och för sig medföra kompetens till tjänster inom den egentliga
förvaltningen. Då det emellertid enligt förslaget ej synes möta större svårigheter
att aflägga examen efter flera typer, torde kompetens till förvaltningstjänst
genom komplettering lätt kunna vinnas af dem som aflagt statsvetenskaplig
examen efter den statistiska typen. Detta oaktadt torde befordran inom förvaltningen
af statistiska tjänstemän lika litet i framtiden som för närvarande
komma att ske annat än i undantagsfall, emedan förvaltningstjänsten i och
för sig betingar praktisk erfarenhet, som i regel endast kan vinnas genom
långvarig träning.

Vid decentralisation af statistiken kommer sålunda den statistiske tjänstemannen
i de flesta fall att blifva hänvisad uteslutande till den statistiska
afdelning, där han från början erhållit anställning. I framtiden
skulle detta än mer komma att blifva fallet, då den utsträckta tjänstetid, som
genomföres i samband med de pågående löneregleringarna, åtminstone för
tjänstemän som innehafva eller upprätthålla ordinarie befattning förhindrar
tjänstgöring inom flera än ett verk. Härigenom förvärras äfven det missförhållande,
som för närvarande vidlåder den svenska statistiken, att den utbildning
som erhålles under arbetets gång blir ensidig, då den grundas på arbete
inom ett starkt begränsadt område af statistiken. Den allmänna statistiska
bildning och träning, som erfordras för ett fullgodt statistiskt arbete, kommer
tjänstemannen endast i undantagsfall att tillägna sig.

Ju mindre omfattning en statistisk afdelning erhåller, desto kännbarare
blifva decentralisationens olägenheter. Den isolerade ställning som statistiken
erhåller i dessa afdelningar medför äfven, att den lätt stagnerar och
förlorar förmågan att reformera sig själ!''. Statistikens ledare intar oftast med
afseende å yttre ställning och aflöningsförhållanden en jämförelsevis underordnad
plats och saknar därjämte tillfälle att samråda med sakkunniga öfverordnade
eller kolleger inom ämbetsverket. Hvad som möjligen brister hos honom,
ersättes icke genom andra där anställda personer.

Grundas den statistiska organisationen på decentralisationsprincipen, uppstår
emellertid fullt konsekvent en tendens att splittra den officiella statistiken
på allt mindre afdelningar. Hvarje större verk kan nämligen med
åberopande af denna princip göra anspråk på att inom sig äga en statistisk
afdelning. Det anspråket ligger sedan icke långt borta, att statistiska tjänster
böra förefinnas på olika byråer inom samma verk.

En af de mest påtagliga olägenheterna af statistikens decentralisation är
slutligen svårigheten att åstadkomma en effektiv gemensam ledning af hela den
officiella statistiken. En sådan ledning är lika nödvändig för statistiken som
för andra områden af statsverksamheten. Statistiken utgör nämligen såsom

OLIKA ORGANISATIONSFORMER FÖR STATISTIKEN.

81

ofvan upprepade gånger framhållits ett enhetligt verksamhetsområde, och
bristen på enhetlig ledning medför för det statistiska arbetet samma följder,
som motsvarande brist skulle medföra för andra grenar af statens verksamhet,
nämligen oordning och planlöshet orsakande onödiga kostnader och otillfredsställande
resultat. Statistikens enhetlighet fordrar att den i sin helhet
ledes, främjas och kontrolleras af en myndighet, som har detta till sin särskilda
uppgift. Endast under en sådan ledning kan statistiken ordnas efter
eu systematisk och genomtänkt plan, en nödvändig förutsättning för att resultatet
skall motsvara de nedlagda kostnaderna. Einnes icke denna ledning, blir utvecklingen
af de olika statistiska grenarne alltför mycket beroende af det
intresse den ena eller andra grenen för tillfället väcker hos statsmakterna,
allmänheten eller det förvaltande verk inom hvilket densamma
utarbetas, och en gren, hvilken kan vara fullt lika viktig som andra,
blir på detta sätt lätt tillbakasatt och hindrad i sin utveckling på
grund af rent tillfälliga orsaker. Det ligger äfven nära till hands, att i
ett förvaltande verk statistiken betraktas såsom varande af intresse endast
för verkets förvaltning, under det att allmänhetens och utomstående förvaltningsgrenars
önskemål förbises, eller att i de fall, då ämbetsverket får sig
ålagdt att utarbeta jämväl sådan statistik af mera allmän art än det speciella
förvaltningsintresset fordrar, detta betraktas som en onödig tunga och
statistiken i fråga lämnas utan nödiga ekonomiska hjälpmedel och utvecklingsmöjligheter.
Det allmännas intresse måste emellertid tillgodoses likaväl som
de olika administrativa specialintressena, och detta kan endast ske därigenom,
att statistiken kommer under sakkunnig gemensam ledning.

Saknas denna, uppstår dessutom fara för att viktiga sidor af samhällslifvet,
hvilka för olika ändamål äro i behof af statistisk belysning, icke erhålla
sådan, då utarbetandet af den erforderliga statistiken, lika litet som
påpekandet af förefintliga brister, tillhör någon myndighets uppgift. Å
andra sidan kan ofta inträffa att samma ämne blir föremål för statistisk
behandling af olika verk, hvarigenom en onödig och kostsam dubbelpublicering
uppstår, hvilken tillika kan medföra andra betydande olägenheter,
då i de flesta fall de siffror, som på detta sätt upptagas och bearbetas efter
olika metoder och från olika källor, icke öfverensstämma med hvarandra.
Dubbelpubliceringen innebär emellertid onödigt arbete och därmed förenade
kostnader icke blott för det bearbetande verket utan äfven för uppgiftslämnarne,
då dessa nödgas afgifva ur olika synpunkter affattade statistiska
uppgifter om samma förhållanden till de olika verk som oberoende af hvarandra
utarbeta statistik. Den börda som afgifvandet af statistiska primäruppgifter
innebär göres härigenom onödigt tung. Sålunda må endast erinras
om de uppgifter angående folkskolornas ekonomi, som dels af skolrådens
ordförande afgifvas till Ecklesiastikdepartementet för undervisningsstatistiken,
dels af kyrkostämmornas ordförande, hvilka i regel äro samma personer som
de nyssnämnda, till Statistiska centralbyrån för statistiken öfver kommuner 6—091045

Stat. korn. bet.

82

OLIKA ORGANISATIONSFORMER FÖR STATISTIKEN.

nas fattigvård och finanser, om de uppgifter angående dödsorsaker, som publiceras
såväl i medicinalstatistiken som befolkningsstatistiken, om de tekniska
uppgifter m. m. som förekomma angående enskilda järnvägarne i Järnvägsstyrelsens
och Väg- och vattenbyggnadsstyrelsens berättelser, om de uppgifter
af olika slag bvilka publiceras i Kungl. Maj:ts belallningshafvandes femårsberättelser,
ehuru de ingå i den öfriga officiella statistiken o. s.. v.

Det är emellertid icke blott för denna statistikens yttre enhetlighet, som
sakkunnig gemensam ledning är af nöden. De olika statistiska verksamhetsområdena
äro icke skarpt afgränsade. De beskritningar, som de gifva öfver
samhällslifvet i dess olika yttringar, hänga på det innerligaste samman och
äro i ömsesidigt behof af komplettering frän hvarandra. För att dessa
skola blifva jämförbara, fordras emellertid att vid allt statistiskt arbete
så långt möjligt användas samma enheter, tidsperioder, gruppindelningar
m. m. Utarbetas statistiken icke efter gemensam plan och under gemensam
ledning, blir dess enhetlighet äfven på denna punkt satt på spel, och då uppgifterna
insamlas och bearbetas företrädesvis med hänsyn till det verks
behof, hvithet handlägger den ifrågavarande statistiken, kan denna lätt blifva
oanvändbar för andra ändamål.

Den enhetliga ledningen af statistiken är därför nödvändig för att arbetena
skola kunna ordnas efter en fullt systematisk plan, onödiga kostnader
undvikas och statistikens resultat med största fördel utnyttjas.

Den stati- Riksdagsskrifvelsen framhåller som nämndt den centrala statistiska
stiska ce»- kommissionen såsom ett medel mot decentralisationens olägenheter. Den svenmisskmen
ska statistiken har sedan år 1858 ägt eu sådan centralkommission i den i det
såsom medel föregående omnämnda Statistiska beredningen och dess efterföljare Statistiska
™rali8atio- tabellkommissionen. Statistiska beredningen erhöll aldrig någon särskild innens
olä- struktion men skulle enligt kungl. bref den 22 juli 1858 ha till hufvudsakligt
(lenheteu åliggande att uppgöra plan för insamlande och bearbetning af alla de uppgifter,
som ansåges böra ingå i Sveriges officiella statistik, pröfva formulären för
inhämtande af dessa uppgifter, upprätta planen för de officiella statistiska
redogörelsernas offentliggörande genom tryck, förbereda och med Statistiska
centralbyråns biträde ombesörja utarbetandet och utgifvandet tidtals af fullständiga
topografisk-statistiska öfversikter af rikets hela tillstånd samt i
öfrigt oaflåtligen öfver vaka införandet i den officiella statistiken af alla de
förbättringar, som af odlingens framsteg och samfundslifvets utveckling erfordrades.

En viss ledning vid bedömandet af Statistiska beredningens och tabellkommissionens
verksamhet torde kunna erhållas ur efterföljande öfversikt
öfver antalet sammanträden, som hållits under olika år från och med
år 1858.

OLIKA ORGANISATIONSFORMER FÖR STATISTIKEN.

83

1858	. . 3	1867	. . —	1876	. . —	1885	. 1	1894	. . 1
1859	. . 9	1868	. . —	1877	. . 1	1886	. 2	1895	. . 2
1860	. . 2	1869	. . 6	1878	. . 1	1887	. 2	1896	. . 2
1861	. . 9	1870	. . 3	1879	. . 3	1888	. 3	1897	—
1862	. . 1	1871	. . 5	1880	. . 2	1889	. 1	1898	. . -
1863	. . 1	1872	. . 5	1881	. . —	1890	. 3	1899	_
1864	. . 3	1873	. . 6	1882	. . 1	1891	. —	1900	. . 4
1865	. . 1	1874	. . 5	1883	. . —	1892	. 1	1901	. . -
1866	. . —	1875	. . 1	1884	. . 1	1893	. —	1902	. . 2

1903

1904

1905

1906

1907

1908

1909

1

2

Uppgiften att tillfredsställa »det oeftergifliga krafvet på likformighet och
fullständighet i bearbetningen af och samband mellan alla den officiella statistikens
grenar» kan den statistiska centralkommissionen icke sägas ha fyllt.
Den har icke utöfvat någon verklig ledning. En allmän plan för den officiella
statistikens omfattning var föremål för dess öfverläggningar åren 1858, 1860
och 1863 samt 1869/1871. Förslaget till denna plan uppgjordes af centralbyråns
chef Berg. Det trycktes i Statistisk tidskrift för år 1870, dock utan
att ha godtagits af Statistiska beredningen, och utdelades till vederbörande
ämhetsverk. Dessa erhöllo emellertid ej några föreskrifter angående yttranden
öfver den föreslagna planen, som ej heller synes ha medfört några omedelbara
följder. Några mera omfattande reformer ha icke utgått från kommissionen,
och den har ej kunnat upprätthålla enhetlighet och likformighet i de olika
ämbetsverkens statistik. Tidtals har dess verksamhet legat fullständigt nere,
och genomgripande förändringar inom flera viktiga grenar af den officiella statistiken
ha, särskildt under de senaste åren, företagits utan dess hörande.
De brister i den nuvarande officiella statistiken, som i olika delar af föreliggande
betänkande framhållas och som i många fall förorsakats af bristande
enhetlig ledning af hela den officiella statistiken, visa äfven att kommissionen
icke fyllt den uppgift som 1854 års kommitté tilltänkt densamma.

Detta har äfven framhäfts i Riksdagens skrifvelse, där såsom orsaker
hvarför den svenska centralkommissionen misslyckats i sin uppgift, framhållas
den omständigheten att några medel ej stå till dess förfogande för arbete i
dess tjänst samt framför allt kommissionens sammansättning.

Att dessa skäl bland andra bidragit till att göra den svenska centralkommissionen
mindre lifskraftig torde också utan tvifvel vara fallet. En
annan fråga är emellertid, huruvida en centralkommission öfver hufvud,
äfven med annan sammansättning än den nuvarande tabellkommissionens,
kan råda bot på decentralisationens olägenheter. Hvad då först beträffar
svårigheten att vid decentralisation påskynda de statistiska publikationernas
utgifvande samt att tillfredsställa förvaltningens behof af allsidiga och snabba
statistiska upplysningar och utredningar, beror den såsom ofvan påvisats
därpå, att genom statistikens fördelning på olika ämbetsverk arbetskrafterna
inom hvarje verk med nödvändighet måste blifva skäligen begränsade.

Centralisa•
tionen.

84 OLIKA ORGANISATIONSFORMER FÖR STATISTIKEN.

Härutinnan kan tydligen en centralkommission, hur den än må vara beskaffad,
icke åstadkomma någon ändring. Detsamma är förhållandet beträffande
befordringsfrågan, då en centralkommission aldrig kan tänkas komma att
utöfva något inflytande på de statistiska tjänsternas tillsättande. Ej heller
isoleringen af statistikens utöfvare i de olika afdelningarna och den ensidiga
utbildningen skulle på detta sätt kunna förhindras. Bristen på enhetlighet
och planmässighet är sålunda den enda af decentralisationens olägenheter,
som skulle tänkas kunna blifva undanröjd genom centralkommissionen. Dess
uppgift skulle i detta afseende såsom af det föregående (s. 81) framgår
innebära en tillsyn öfver dels att icke nya grenar eller vissa sidor af statistiken
försummas samt att det statistiska arbetet utföres på ett sakligt
tillfredsställande sätt, dels att dubbelpubliceringar och dubbeluppgifter om
möjligt undvikas samt att de olika statistiska grenarnas uppgifter blifva
med hvarandra jämförbara genom användandet af så vidt ske kan samma
enheter m. m. Då likväl kommissionen icke kan erhålla myndighet att
utfärda föreskrifter för och direkt öfvervaka de olika ämbetsverkens statistiska
verksamhet, måste den alltjämt förblifva en rådplägande myndighet.
Erfarenheten visar emellertid att en endast rådplägande, icke förvaltande
eller verkställande institution aldrig blir i stånd att genomföra enhetliga
planer och snart förlorar kontakten med verkligheten, om ej vid dess sida
står en utöfvande myndighet. Vid sidan af ett statistiskt ämbetsverk med
makt öfver statistikens viktigaste grenar har en rådgifvande institution en
uppgift att fylla, utan ett sådant stöd försjunker den i overksamhet. Att
åter endast för att hålla centralkommissionen vid makt åt densamma öfverlämna
något särskildt statistiskt arbete, t. ex. utgifvandet af eu årsbok, hvilket
(se nedan s. 108) för mindre kostnader kan utföras af annan myndighet,
torde väl knappast kunna anses lämpligt.

Härtill kommer att man väl kan vänta sig, att ett dylikt statistiskt
råd skall kunna utöfva sakkritik öfver statistikens olika grenar samt påyrka
nödiga förbättringar och utvidgningar, men att den andra sidan af enhetligheten
och planmässigheten inom statistiken, tillsynen öfver att dubbelpubliceringar
undvikas samt att jämförbarheten och sambandet mellan statistikens olika
grenar upprätthållas, tarfvar en kontinuerlig verksamhet, som endast kan
utöfvas af ett ämbetsverk, hvilket under sitt dagliga arbete blir i tillfälle
att göra erforderliga iakttagelser och undersökningar. Att öfverlämna denna
tillsyn åt en kommission skulle vara både onödigt kostsamt och ineffektivt.

Kommittén har på dessa grunder icke kunnat finna, att de missförhållanden,
hvilka åtfölja statistikens decentralisation, skulle kunna höfvas enbart
genom upprättandet af en centralkommission, äfven med annan sammansättning
och andra uppgifter än den nuvarande Statistiska tabellkommissionens.

Det andra alternativet vid en omorganisation af den officiella statistiken
är såsom ofvan flera gånger påpekats, att statistikens olika grenar samman -

OLIKA ORGANISATIONSFORMER FÖR STATISTIKEN.

85

föras till ett enda centralt statistiskt ämbetsverk, i den mån det lämpligen
låter sig göra. Det bar synts kommittén, som om denna lösning af organisationsfrågan
vore den hvarigenom de ofvan påpekade missförhållandena inom
den svenska statistiken säkrast och enklast skulle kunna undanröjas.

Faran att personalen inom en decentraliserad statistik icke erhåller den
nödiga statistiska fackutbildningen har ofvan framhållits. Äro statistikens
olika grenar förlagda till ett centralt statistiskt ämbetsverk, blir förhållandet
gifvetvis helt annorlunda, då inom ett sådant verk arbetet kommer att utföras
under sakkunnig ledning både af ämbetsverkets chef och afdelningschefer
samt tjänstemännen icke längre blifva inskränkta till en enda gren af
statistiken utan genom cirkulation inom ämbetsverkets olika afdelningar
erhålla en allmän statistisk träning och utbildning. Man har dessutom all
anledning antaga att ett sådant statistiskt ämbetsverk skall kunna lättare
rekryteras med dugande arbetskrafter, då det skulle erbjuda goda befordringsmöjligheter.
Centralisationen skulle sålunda medföra eu allmän höjning i
kunskaps- och duglighetsnivån på det statistiska arbetsområdet. Detta skulle
äfven blifva följden af att den ofvan omtalade isoleringen af statistikens
utöfvare upphör. Dessa skulle få tillfälle att i sitt dagliga arbete samråda
med kolleger inom statistikens olika grenar och begagna sig af de hjälpmedel,
som ligga i en lättare tillgång till ett rikhaltigt och allsidigt statistiskt bibliotek
samt vidsträcktare förbindelser med utländska statistiska institutioner.

Vidare kan ett centralt statistiskt ämbetsverk på ett praktiskt och planmässigt
sätt organisera och utnyttja den statistiska personalens arbete. Inom
flertalet af den officiella statistikens grenar inkommer icke primärinaterialet
i jämn följd utan under någon viss kortare tidsperiod. Härigenom blir äfven
arbetet inom hvar och en af dessa grenar koncentreradt till vissa tider af
året. Är statistiken fördelad på flera verk, måste därför följden blifva, antingen
att en onödigt stor personal erhåller fast anställning året om eller
att en del af personalen afskedas under den tid af året, då mindre tillgång
på arbete förefinnes, eller att arbetet fördelas öfver en längre tidsperiod än
eljest vore nödigt, hvarigenom statistikens publicering fördröjes. Utarbetas
åter flertalet viktigare grenar af statistiken i samma verk, kan personal,
sedan arbetet på en del af statistiken afslutats, öfverflyttas till en annan,
och därigenom betydligt skyndsammare publicering åstadkommas med en
i det hela fåtaligare, fast anställd personal.

För närvarande utgifves med undantag af folkräkningarnas resultat samt
Kungl. Maj:ts befallningshafvandes femårsberättelser så godt som all svensk
officiell statistik i årliga publikationer. Kommittén har emellertid i olika
delar af sitt betänkande föreslagit publikationer utkommande med längre tids
mellanrum. Härigenom skulle äfven arbetet under olika år blifva af mycket
olika omfattning, hvilket — såsom äfven erfarenheterna från befolkningsstatistiken
visa — måste medföra en försening af publikationerna, om icke genom
centralisationen utjämning kan äga rum.

Centrali sationens fördelar.

86

OLIKA ORGANISATIONSFORMER FÖR STATISTIKEN.

Om i ett verk, som omfattar större delen af den officiella statistiken, utarbetandet
af en gren af statistiken af någon orsak blir försenadt, kan arbetet
forceras med hjälp af personal från någon afdelning inom verket, där
göromålen för tillfället äro mindre brådskande. Bortarbetandet af en dylik
balans, som under nuvarande förhållanden kan taga år och medföra betydande
kostnader, skulle i ett väl organiseradt centralverk kunna ske utan större
tidsspillan och ekonomiska uppoffringar. Centralisationen är sålunda ett af
hufvud villkoren för ökad skyndsamhet vid publikationen af Sveriges officiella
statistik. Särskildt är detta fallet med den af kommittén nedan (s. 122)
föreslagna årsboken samt femårsöfversikten. Dessa öfversikters utgifvande
skulle afsevärdt kunna påskyndas genom en sådan centralisation,
bland annat på den grund att inom det utgifvande centrala verket funnes
att tillgå erforderliga preliminära uppgifter och nödig sakkunskap för flertalet
af öfversikternas olika delar.

Vidare möjliggör centralisationen, att tillfälliga statistiska utredningar
för förvaltningsändamål kunna utföras betydligt mycket snabbare och med
mindre svårighet än i ämbetsverkens statistiska afdelningar. Dylika utredningar
liksom andra statistiska upplysningar bör ett centralt verk bättre
än någon annan myndighet vara i stånd att lämna, och en sådan upplysningsverksamhet
blir en synnerligen viktig uppgift för detta verk. Den innebär
icke blott att från tillgängligt primärmaterial lämna nödiga uppgifter.
Statistikens omfång har under senare tiden tilltagit på ett sätt, som kan
göra det svårt för andra än fackmän att uppsöka de önskade statistiska
uppgifterna. Det är därför ofta fallet, att statistiska upplysningar
begäras hos ämbetsverken, oaktadt de finnas tillgängliga i tryck. Det blir mer
och mer ett behof för förvaltningen och allmänheten att från de ämbetsverk
som offentliggöra statistiken erhålla hjälp vid dess begagnande. För detta
ändamål är det emellertid önskligt, att dylika uppgifter icke skola behöfva
sökas hos de olika verk som utarbeta statistik, hvilket både medför omgång
och besvär, utan kunna om möjligt erhållas från en enda institution i
hvilkens uppdrag det ingår att lämna sådana upplysningar. Detta är så mycket
nödvändigare, som mången fråga kan tarfva upplysningar icke endast
från en af statistikens grenar utan från flera samt därjämte från utländsk
statistik, och dessa uppgifter oftast icke kunna erhållas i ett verk, som endast
bearbetar en viss del af statistiken. En sådan verksamhet, som redan nu
utöfvas af Statistiska centralbyrån, skulle gifvetvis afsevärdt underlättas
genom en centralisation af statistiken.

Genom en enhetlig ledning af statistiken böra dessutom de statistiska berättelserna
blifva mera systematiserade, så att hänvisningar göras i större
utsträckning från en berättelse till en annan och närstående grenar af statistiken
vid bearbetningen tagas i betraktande. Härigenom erhåller allmänheten
i själfva berättelserna en öfverblick, som under nuvarande förhållanden
ofta måste mödosamt förvärfvas från olika källor.

OLIKA ORGANISATIONSFORMER FÖR STATISTIKEN.

Koncentrationen har vid den statistiska bearbetningen samma betydelse som
inom näringslifvet, den undanröjer slöseri med arbete och tid samt möjliggör
ett effektivt utnyttjande af tillgängliga medel och arbetskrafter. Centralisa tionen

är därför den organisationsform, som medför de minsta kostnaderna.

Slutligen kan genom centralisationen den nödvändiga enhetligheten och
planmässigheten inom statistiken upprätthållas, då under denna organisationsform
de flesta statistiska grenarna blifva förlagda till ett och samma verk
och detta med ett statistiskt råd vid sin sida bör kunna erhålla erforderligt
inflytande äfven öfver den del af statistiken, som på grund af särskilda skäl
fortfarande måste utarbetas utanför detsamma.

Af de olägenheter som centralisationen ansetts medföra har framför
allt lagts vikt vid faran för att statistiken härigenom skulle blifva i saknad
af nödig sakkunskap beträffande dess föremål och af brist på inflytande
från förvaltningen stelna i oändamålsenliga och opraktiska former. Det har
ofvan anförts att den svenska statistiken i sin nuvarande decentraliserade
form ingalunda gått fri från dessa missförhållanden, samt att de åtgärder,
som måste vidtagas för att hafva dem, äro oberoende af organisationsformerna.

Vidare har som skäl mot centralisering af statistiken anförts att den
komme att upphäfva den konkurrens, som fördelningen af statistiken på olika
verk skulle medföra, och därjämte icke gäfve erforderlig trygghet mot möjligen
förekommande ensidighet hos ledningen. Kommittén har emellertid ej
kunnat finna att en sådan konkurrens skulle vara mera nödvändig för statistiken
än för andra statens verksamhetsområden eller att de fördelar, som denna
till äfventyra skulle kunna innebära, komme att motväga dess olägenheter.
Faran för ensidighet i ledningen torde till stor del vara undanröjd genom
den organisation kommittén nedan föreslagit för det centrala statistiska verket.

Mot centralisationen har äfven framhållits att i en del fall statistiskt
material framkommer såsom ett resultat af förvaltningsarbetet samt att afskrifter
eller utdrag af sådana förvaltningshandlingar, hvilka utgöra primärmaterial
för statistiken, icke alltid kunna åstadkommas utan alltför stor kostnad
och tidsutdräkt. Kommittén har funnit denna invändning i afseende på
vissa af statistiken grenar vara tillräckligt vägande för att utesluta tanken
på centralisation af dessa men anser den sakna all betydelse för den öfriga
delen af statistiken.

Slutligen bör framhållas att hvad ofvan anförts angående den decentraliserade
statistiken endast afsett de grenar af densamma, hvilka för sitt utarbetande
kräfva statistiskt utbildade tjänstemän. Dessa grenar äro visserligen
de mest betydande, men vid sidan af dem förekomma andra, där såsom
tidigare påvisats statistikens område till sin natur'' är så begränsadt
eller där den ännu nått en så ringa utveckling, att den utan olägenhet kan
anförtros såsom bisyssla åt någon eller några af förvaltningstjänstemännen
inom vederbörande verk. Är detta förhållandet, torde det vara lämpligast, att
statistiken fortfarande utarbetas i omedelbar förening med förvaltningsarbetet.

Svårigheter
vill
centralisa''
tionens
genomförande -

88

FÖRSLAG TILL STATISTIKENS ALLMÄNNA ORGANISATION.

Samman- På grand af hvad sålunda anförts för och emot de olika organisations fattning.

formerna, har kommitténs flertal, nämligen ordföranden samt ledamöterna
Eklund, Fahlbeck, Flack, Gullberg och Widell ansett frågan, huru inom rikets
officiella statistik största möjliga enhet och planmässighet i arbetet, äfvensom
ökad skyndsamhet vid publikationen måtte kunna åstadkommas, bäst lösas på
det sätt, att den officiella statistiken i sa stor utsträckning som lämpligen
kan ske förlägges till ett centralt statistiskt verk.

Ledamoten Key-Åberg har, såsom af hans s. 114 afgifna särskilda yttrande
framgår, i väsentliga delar icke kunnat instämma i den ofvan lämnade
motiveringen.

3. Kommitténs förslag.

Den i bil. C. lämnade redogörelsen för statistikens organisation i utlandet
utvisar, att den officiella statistiken icke i något land är fullständigt centraliserad
i ett ämbetsverk, utan att vissa delar af densamma äfven i de länder,
där centralisationen i princip är genomförd, fortfarande utarbetas af olika
förvaltningsorgan. Kommittén bär äfven såsom sin mening ofvan uttalat, att
jämväl i Sverige en fullständig centralisering af statistiken icke är genomförbar
och att centralisationens omfattning måste blifva beroende på en undersökning
i hvarje särskildt fall af möjligheten och lämpligheten att förlägga
de olika grenarne af statistiken till det statistiska centralverket.
Det är denna undersökning kommittén nu går att verkställa.

°tionenSaf Hvad först beträffar de grenar, hvilka för närvarande bearbetas i Statiståtistikens
etiska centralbyrån, utgöres primärmaterialet uteslutande af blott för statiolika
grenar, stiskt ändamål afgifna uppgifter, och inga olägenheter ha försports af deras
utarbetande inom det statistiska centralverket.

Jordbruks- Fråga har emellertid uppstått, huruvida den befattning med jordbruksstatistiken.
statistiken, som för närvarande åligger Statistiska centralbyrån, lämpligen
borde därifrån förflyttas för att förläggas till Jordbruksdepartementet eller
Landtbruksstyrelsen. Detta spörsmål har redan i det af kommittén den 30
maj 1908 afgifna betänkandet om jordbruksstatistiken varit föremål för undersökning
(s. 111—11(5), hvilken gifvit till resultat, att jordbruksstatistikens
förläggning till Statistiska centralbyrån icke förorsakat några olägenheter
och att dess bibehållande därstädes är en af hufvudförutsättningarna för kommitténs
förslag rörande förbättringar i denna gren af statistiken. I detta
sammanhang har kommittén äfven på angifna skäl hemställt, att med den
allmänna jordbruksstatistiken skulle förenas den föreslagna med denna sammanhängande
supplementära statistiken öfver utvalda jordbruk samt att centralbyrån
måtte från Landtbruksstyrelsen öfvertaga befattningen med mejeristatistiken
och statistiken öfver egnahemslånerörelsen, under det att den öfriga
speciella jordbruksstatistiken borde kvarstanna hos Landtbruksstyrelsen.

FÖRSLAG TILL STATISTIKENS ALLMÄNNA ORGANISATION. 89

Såsom ofvan (s. 44) nämnts anbefallde Kungl. Maj:t den 27 maj 1909 Sta- Statistiken
tistiska centralbyrån att efter samråd med Domänstyrelsen göra den förteckning
öfver de för statsverkets räkning utarrenderade egendomar, hvilken af Do- domäner.
mänstyrelsen skulle upprättas för arrendeåret 1907/1908, till föremål för statistisk
bearbetning. Den sålunda anbefallda statistiken publicerades under
april månad år 1910.

Nedan (s. 167) framställer kommittén förslag, att dylik statistik öfver
statens jordbruksdomäner skall regelbundet utarbetas och utgifvas. Då enligt
hvad kommittén erfarit den nuvarande anordningen af sättet för denna
statistiks utarbetande (jfr s. 166) visat sig ur alla synpunkter tillfredsställande,
får kommittén hemställa att statistiken öfver statens jordbruksdomäner
måtte allt framgent utarbetas och publiceras af det statistiska centralverket.

Rättsstatistiken har hittills utarbetats inom Justitiedepartementet under Rättsstatiledning
af en byråchef, som jämväl har i uppdrag att utöfva inseendet öfver shken.
straffregistret. Den handhafves af tjänstemän, som sakna statistisk fackutbildning.
För att de af kommittén föreslagna förändringarna och utvidgningarna
i denna gren af statistiken skola kunna genomföras, måste den emellertid
anförtros åt statistiskt skolad personal. Rättsstatistiken bör därför enligt
ofvan uttalade principer förläggas till det statistiska centralverket, försåvidt
ej särskilda olägenheter skulle följa däraf.

Några sådana olägenheter behöfva emellertid icke befaras. Hvad beträffar
primärmaterialet skulle detta enligt kommitténs å annat ställe (s.

303) framställda förslag dels bestå af uppgifter från olika dömande myndigheter,
afgifna uteslutande för statistiskt ändamål, dels hämtas ur straffregistret.
Något hinder för att de förra uppgifterna insändas till det
centrala statistiska verket och där bearbetas föreligger icke. Hvad de senare
beträffar har kommittén i sammanhang med det ofvannämnda förslaget utvecklat
skälen för och emot ett öfverflyttande jämväl af straffregistret till
det centrala statistiska verket. Äger en sådan öfverflyttning rum, är frågan
om primärmaterialet till kriminalstatistiken i och med detsamma löst. Skulle
det åter finnas lämpligt att anförtro straffregistrets förande åt någon annan
myndighet, torde detta såsom å s. 316 närmare utvecklas icke hindra en
centralisering af rättsstatistiken, alldenstund i hvarje fall afskrifter af straffuppgifterna
resp. utdrag ur registerakterna måste tagas för kriminalstatistikens
behof, och detta arbete kan utföras oberoende af hvar statistiken är
förlagd. Om också en öfverflyttning af straffregistret till det statistiska
centralverket skulle förenkla arbetet med återfallsstatistikens utarbetande,
kan en sådan åtgärd sålunda icke sägas vara en ovillkorlig förutsättning för
rättsstatistikens förläggande till centralverket.

Ej heller lär det departement inom hvilket rättsstatistiken för närvarande
utarbetas ha behof af omedelbar tillgång till det statistiska mate -

90

FÖRSLAG TILL STATISTIKENS ALLMÄNNA ORGANISATION.

rialet under dettas bearbetning. Rättsstatistiken är visserligen till namnet en
Justitieministerns ämbetsberättelse men är icke dess mindre i verkligbeten en
berättelse öfver domstolarnes verksamhet och sålunda ej en redogörelse för
förvaltningen inom det departement som offentliggör densamma. Förbindelsen
mellan Justitiedepartementet och dess byrå för statistiska ärenden är hufvudsakligen
af formell natur. Byrån är inrymd i en från det öfriga departementet
skild lokal, utan att detta veterligen medfört några olägenheter, och- rättsstatistiken
torde af förvaltningen begagnas hufvudsakligen först sedan den
utkommit af trycket.

Kriminalstatistikens karaktär af moralstatistik och nära samband med
befolkningsstatistiken äro slutligen enligt kommitténs mening omständigheter,
som särskildt tala för en öfverflyttning af rättsstatistiken till det
centrala statistiska verket.

Då inga olägenheter men väl fördelar kunnat påvisas följa af en sådan
organisationsförändring, har kommittén velat tillstyrka densamma och föreslår
alltså att rättsstatistiken måtte förflyttas från Justitiedepartementet
till det centrala statistiska verket.

Statistiken Förslag att till Statistiska centralbyrån öfverlämna befattningen med
öf ver bergs- (PeEL fgr

närvarande inom Kommerskollegium utarbetade statistiken öfver
handtering, . °

fabriker och bergshandtering, fabriker och handtverk, sjöfart samt handel har såsom i
sjöfart''samt^e^ föregående framhållits upprepade gånger varit å bane i samband med
handel, planer på en omorganisation af det sistnämnda ämbetsverket. En mera utförlig
behandling har frågan erhållit i de båda betänkanden angående Kommerskollegii
indragning eller förändrade organisation, som afgåfvos af åren
1874 och 1883 utsedda kommitterade. Den år 1874 tillsatta kommittén
kom till den slutsatsen, att näringsstatistikens förläggande till Statistiska
centralbyrån skulle medföra en väsentlig rubbning i den antagna
planen för den officiella statistikens bearbetning, svårigheter i afseende å införskaffandet
af nödiga uppgifter och dessas kontrollerande, försinkadt offentliggörande
af de näringsstatistiska arbetena och en ej obetydlig förhöjning
af Statistiska centralbyråns stat. Denna sin uppfattning grundade kommitterade
hufvudsakligen på ett inom kommittén afgifvet särskildt yttrande
af dåvarande chefen för Statistiska centralbyrån Fr. Th. Berg. I detta
yttrande framhölls, att om näringsstatistiken fortfarande blefve attribution
till den eller de centrala myndigheter'' inom hvilkas förvaltningsområde föremålen
för densamma vore förlagda eller komme att förläggas skulle därigenom
den speciella sakkunskapen hos det förvaltande verkets ämbets- och tjänstemän
tillgodogöras, det statistiska materialet, som antingen läge i förvaltningsräkenskaper
eller ej sällan vore inblandadt i handlingar som afsåge
andra ämnen, alltid finnas för ämbetsverkets behof tillgängligt och
det biträde, som kunde behöfvas för mekaniskt arbete under den sakkunniges
tillsyn, kunna erhållas för relativt billigt pris. Vidare påpe -

FÖRSLAG TILL STATISTIKENS ALLMÄNNA ORGANISATION. 91

kacles att Statistiska centralbyrån väl kunde ställas i omedelbar ämbetsberöring
med de myndigheter i hemlandet, som lämnade uppgifter till näringsstatistiken
men ej med konsulerna; att Statistiska centralbyrån ej kunde
erhålla disciplinär makt i förhållande till de uppgiftslämnande myndigheterna,
hvarigenom statistiken kunde försenas på grund af vägran att i tid inkomma
med det nödiga primärmaterialet; samt att näringsstatistikens öfverflyttning
till centralbyrån skulle påkalla anställandet af särskilda tjänstemän med
teknisk utbildning. Slutligen nämndes att centralbyråns dåvarande lokaler
icke kunde lämna utrymme för den ifrågasatta utvidgningen af dess verksamhet.

Den år 1883 förordnade kommittén afstyrkte likaledes en öfverflyttning
af näringsstatistiken på grund af behofvet för förvaltningen af tillgång till
det statistiska primärmaterialet och behofvet för statistiken åt sakkunskap
beträffande dess föremål. Kommittén tillbakavisade möjligheten af att det
förvaltande ämbetsverket i förekommande fall skulle ur de statistiska tabellerna
kunna erhålla alla erforderliga upplysningar, om dessa tabeller utarbetades
inom ett annat ämbetsverk. Det förvaltande verket skulle nämligen i
sådant fall sällan äga tillgång till de nyaste uppgifterna, såsom just varande
under handläggning i det statistiska verket, hvarförutom förstnämnda verk
ofta nog icke kunde nöja sig med den offentliggjorda berättelsen, enär en
sådan aldrig fullständigt kunde uttömma primäruppgifternas innehåll, och
det måhända just vore de icke tillgodogjorda detaljerna, som i det föreliggande
ärendet vore de mest upplysande. Kommittén sökte vidare uppvisa att
det förvaltande verkets behof af tillgång till de handlingar, hvilka borde
tjäna till ledning för dess verksamhet, icke kunde på ett tillfredsställande
sätt tillgodoses genom att handlingarne lånades från det ena ämbetsverket till
det andra och afvisade såsom högst olämplig den utväg, som bestode i dubbla
primäruppgifters afgifvande. Kommittén ville icke förneka att genom näringsstatistikens
öfverflyttning till Statistiska centralbyrån vissa nödiga förbättringar
i formellt hänseende möjligen vore lättare att vinna, än om statistiken
kvarblefve hos Kommerskollegium, men denna fördel borde anses
fullt motvägd af de förbättringar i materiellt hänseende, hvilka skulle kunna
förväntas af den dagliga växelverkan inom samma verk mellan dem som
hade att tillgodose statistikens kraf och dem som hade att vara de egentliga
målsmännen för näringslifvet och dess fordringar. Kommittén hänvisade
för öfrigt till ett af Kommerskollegium själft afgifvet utlåtande af den 14
januari 1881, hvari detta ämbetsverk uttalat sig för näringsstatistikens kvarblifvande
vare sig hos Kommerskollegium eller det verk, som skulle komma
att ersätta detta såsom centralstyrelse för handel och näringar, på den grund
att en central myndighet för handel och näringar icke kunde för sin verksamhet,
såvida denna skulle blifva fruktbärande eller motsvara de ändamål
för hvilka denna myndighet tillkommit, göra sig oberoende af eller undvara
den vägledning för samma verksamhets utöfvande och stödet af den

92

FÖRSLAG TILL STATISTIKENS ALLMÄNNA ORGANISATION.

Statistiken
öfver bergskam!
teringen.

erfarenhet, som jämväl till statistik hänförliga uppgifter angående förhållanden
inom det en sådan myndighet tillhörande förvaltningsområde kunde lämna.
De brister, som förefunnes i de näringsstatistiska berättelserna, borde undanröjas
genom upprättandet af eu byrå för statistiska och kamerala ärenden
inom den af kommittén föreslagna »Styrelsen för handel och näringar». Det
statistiska arbetet kunde nämligen enligt kommitténs mening icke längre
på ett nöjaktigt sätt fullgöras af ämbetsmän, som hade till sin egentliga
uppgift helt andra åligganden, hvaraf deras omtanke och tid vore fullt
upptagna.

I det föregående (s. 30) har skildrats, huru den af 1883 års kommerskollegiikommitté
påyrkade skilsmässan mellan statistik och förvaltning inom Kommerskollegium
sedermera ägt rum och äfven medfört afse värda förbättringar
i det statistiska arbetet. I och med denna utveckling ha emellertid såsom
ofvan utförligt visats de flesta af de skäl, som i de citerade kommittébetänkandena
anförts till förmån för statistikens utarbetande inom förvaltande
verk, förlorat sin giltighet. Särskildt torde den ofvan (s. 74) påpekade
svårigheten att inom ett förvaltande verk erhålla all den för statistiken nödiga
sakkunskapen beträffande dess föremål vara för handen i fråga om näringsstatistiken
för hvilkens ändamålsenliga skötsel tillgång till den mest specialiserade
fackkunskap är behöflig och som därför också redan nu hämtar
och i framtiden säkert i än större utsträckning måste söka den på olika
håll utom ämbetsverket.

Af de skäl, som anförts mot näringsstatistikens skiljande från näringsförvaltningen,
är påståendet, att det primärmaterial på hvilket denna statistik
är uppbyggd lägger hinder i vägen för en sådan skilsmässa därför det
enda, som icke redan i den af kommittén lämnade utredningen af de principiella
grunderna för statistikens allmänna organisation blifvit behandladt.

Med afseende härå må redan från början anmärkas, att bland de förvaltningshandlingar,
som af 1883 års kommerskollegiikommitté uppräknas
såsom innehållande näringsstatistiskt primärmaterial, bergmästarnes relationer
endast i mycket ringa utsträckning användas för statistiskt ändamål
och att konsulernas skeppslistor år 1904 indragits på grund af kungl.
kungörelse den 7 december 1903.

Uppgifterna till statistiken öfver bergshandteringen inhämtas numera
direkt från idkarne af bergsbruk på särskilda blanketter i dubbla exemplar
•U hvilka bergmästarne insända det ena till Kommerskollegii näringsstatistiska
afdelning och behålla det andra. Bergmästarnes relationer innehålla
en del statistiska sammandragstabeller för de olika bergmästardistrikten
och kunna därför i viss mån användas vid kontrollen af den inom Kommerskollegium
utarbetade statistiken. Dessutom användas uppgifter i dessa relationer
samt andra förvaltningshandlingar vid upprättandet af tabellerna
öfver utmål, hvilostand och mutsedlar. Förvaltningshandlingar begagnas
emellertid i så ringa omfattning för bergverksstatistiken — några dagars

FÖRSLAG TILL STATISTIKENS ALLMÄNNA ORGANISATION.

93

arbete hvarje år torde vara tillfyllest för att ur derå erhålla för statistiken
nödiga upplysningar — att sambandet mellan dem och statistiken icke kan
ha något inflytande på frågan om dennas förläggning.

Statistiken öfver fabrikerna grundar sig likaledes på uppgifter, som en- statistiken
ligt särskilda formulär lämnas af industriidkarne. Dessa uppgifter insamlas °^r ^r(£er
af öfverståthållarämbetet, magistrater och kronofogdar, Indika tillika ha att verk.
afgifva de för handtverksstatistiken erforderliga utdragen ur mantals- och
taxeringslängder. Statistiken öfver fabriker och handtverk grundar sig sålunda
på endast för statistiskt ändamål inhämtade uppgifter och har intet
samband med förvaltningshandlingar.

Kommittén har i den del af sitt betänkande, som afhandlar industristatistikens
organisation, föreslagit upprättandet af ett officiellt industriregister
upptagande bergverk samt fabriker och därmed likställdasverk. Under
förutsättning att detta register såsom kommittén föreslagit kommer att föras
inom samma ämbetsverk, som skall handhafva näringsstatistiken, har registret
emellertid ingen betydelse för frågan om industristatistikens förläggning.

För sjöfartsstatistiken inhämtas numera ifråga om fartyg om 20 ton och
däröfver uppgifter beträffande svenska sjöfarten på de särskilda utländska Sjöfartshamnarna
direkt från redarne på därtill afsedda blanketter å hvilka statistlkenäfven
meddelas uppgifter angående fartygens användning, bemanning m. m.

För fartyg under 20 ton äfvensom omätta fartyg lämna Öfverståthållarämbetet,
magistrater och häradsskrifvare meddelanden hufvudsakligen efter mantals-
och taxeringslängderna. Dessa meddelanden skulle emellertid enligt kommitténs
nedan (s. 249) framställda förslag upphöra. Beträffande sjöfarten mellan
Sverige och utlandet öfverlämnar Generaltullstyrelsen till Kommerskollegium
särskilda sammandragstabeller utvisande de in- och utklarerade fartygens
antal, dräktighet m. m. Från Generaltullstyrelsen erhållas likaså uppgifter
om utländska fartygs deltagande i kustfart och varuforsling mellan svenska
hamnar och om uppbörden af fyr- och båkmedel samt lastpenningar. Körande
sjöfarten på rikets hamnar och kanaler samt hamn-, kanal- och slussafgifter
lämna hamn- och kanaldirektioner upplysningar enligt särskilda formulär;
rörande lotsafgifterna Lotsstyrelsen; rörande tolagsersättningen stapelstädernas
magistrater; rörande antalet vid sjömanshusen inskrifna sjömän samt
tonafgifterna till sjömanshusen dessas direktioner och rörande tonafgifterna
till svenska kyrkan i London Utrikesdepartementet. Slutligen insända konsulerna
kvartalsvis till Kommerskollegium af befälhafvarne å svenska fartyg
på konsulaten inlämnade fartygsanmälningar, hvilka handlingar användas endast
såsom kontrollmaterial vid utarbetandet af berättelsen om sjöfart.

Hela detta material för sjöfartsstatistiken är på intet sätt bundet vid
något särskildt ämbetsverk utan kan lika väl insändas till det statistiska
centralverket som till Kommerskollegium.

Emellertid har enligt kungl. förordning den 18 oktober 1901 inom Kommerskollegium
upprättats ett register öfver samtliga fartyg om 20 ton och

Handels statistiken.

94 FÖRSLAG TILL STATISTIKENS ALLMÄNNA ORGANISATION.

däröfver. För registrets förande har en särskild afdelning upprättats inom
verket, och samarbetet mellan fartygsregistreringsafdelningen samt den näringsstatistiska
afdelningen är vissa tider på året ganska lifligt.

Hvad beträffar fartygsregistrets komplettering med ledning af vissa till
den näringsstatistiska afdelningen inkommande uppgifter och meddelanden,
torde dock detta samarbete numera icke vara af samma vikt som förr, sedan
en grundlig revision af registret en gång blifvit genomförd.

Hen näringsstatistiska afdelningen åter behöfver fortfarande i icke ringa
utsträckning anlita fartygsregistret för de uppgifter, som meddelas i sjöfartsstatistiken
angående storleken af och förändringarne hos den svenska handelsflottan.
För detta ändamål försiggår samarbetet mellan de båda afdelningarna
på sådant sätt, att dels fartygsregistreringsafdelningen hvarje år meddelar
den näringsstatistiska afdelningen nödiga utdrag ur sina handlingar för
komplettering af den liggare och den kartolinsamling öfver fartygen, som för
sjöfartsstatistiken finnas upprättade, dels den näringsstatistiska afdelningen,
när så befinnes af behofvet påkalladt, med tillhjälp af fartygsregistret kontrollerar
inkomna primäruppgifter till sjöfartsstatistiken.

Kommittén har icke kunnat finna att detta samarbete i nämnvärd mån
försvåras genom en öfverflyttning af näringsstatistiken från Kommerskollegium
till det statistiska centralverket.

Sedan Sveriges skeppslista börjat offentliggöras af Kommerskollegium,
har dessutom statistikens behof af uppgifter ur fartygsregistret blifvit mindre
och kommer framdeles ytterligare att minskas, då skeppslistan inom en
nära framtid torde komma att utgifvas årligen.

Inom kommittén har framhållits att under nuvarande organisationsformer
redare enligt olika formulär affordras delvis samma uppgifter för skeppslistan
som för sjöfartsstatistiken, ett förhållande som vore onödigt betungande
för uppgiftslämnarne. För att undvika detta torde erforderliga
uppgifter till skeppslistan och till sjöfartsstatistiken böra infordras på samma
blanketter, hvilka utan svårighet kunna upprättas på ett för ändamålet lämpligt
sätt. Något inflytande på statistikens förläggning har denna fråga icke.

Kommittén har i den redan aflämnade del af sitt betänkande som behandlar
handelsstatistiken lämnat en detaljerad redogörelse för huru primärmaterialet
till denna gren af statistiken för närvarande erhålles samt äfven afgifvit
förslag till afhjälpande af den nuvarande organisationens brister. Kommittén
har därvid förordat (s. 33), att de tullhandlingar, som för närvarande
användas i statistiskt syfte, skola utfärdas i ett exemplar utöfver det antal
som erfordras för tulländamål. Härigenom blir bandet mellan det handelsstatistiska
primärmaterialet och tullverkets handlingar upplöst och hela
bearbetningen kan sålunda ske i det statistiska centralverket.

Kommitténs flertal, nämligen ordföranden samt ledamöterna Eklund, Fahlbeck,
klack, Gullberg och Widell, har på dessa grunder funnit, att en förflytt -

FÖRSLAG TILL STATISTIKENS ALLMÄNNA ORGANISATION.

95

ning af näringsstatistiken i dess helhet från Kommerskollegium till det statistiska
centralverket icke skulle medföra några olägenheter, vare sig för förvaltningen
eller för statistiken, och vill sålunda med åberopande af de skäl,
som framhållits vid undersökningen af de lämpligaste grunderna för den officiella
statistikens allmänna organisation, tillstyrka en sådan öfverflyttning.

Ledamoten Key-Åberg har däremot af skäl, som framhållas i af honom
nedan (s. 114) afgifvet särskildt yttrande, icke ansett nämnda öfverflyttning
vara tillrådlig.

I det föregående (s. 40) har skildrats, huru statistiken öfver undervisningen
i strid mot 1854 års kommittés förslag kommit att förläggas till
Ecklesiastikdepartementet. De båda berättelser, den ena om folkskolorna, den
andra om statens allmänna läroverk för gossar, hvilka för närvarande tillsammans
utgöra undervisningsstatistiken, äro hufvudsakligen grundade, den
förra på för statistiskt ändamål afgifna uppgifter, den senare på läroverkens
tryckta årsredogörelser och kataloger.

Vid berättelsen om statens allmänna läroverk för gossar användas utom
läroverkens årsredogörelser och kataloger äfven direkt till Ecklesiastikdepartementets
statistiska afdelning från läroverken insända uppgifter angående
lärjungarnes flyttning och omsättning. Dessutom erhållas från öfverstyrelsen
för rikets allmänna läroverk vissa uppgifter och handlingar.

För kontrollen af uppgifterna i läroverkens årsredogörelser måste jämväl
anlitas Ecklesiastikdepartementets registratur, hvilket äfven delvis användes
för den i texten intagna redogörelsen öfver förändringar i läroverksorganisationen.

Den granskning af läroverkens årsredogörelser, som med tillhjälp af
Ecklesiastikdepartementets registratur för närvarande äger rum inom den
statistiska afdelningen, torde utan svårighet kunna utföras, äfven om undervisningsstatistiken
komme att utarbetas inom det statistiska centralverket.
Ecklesiastikdepartementets statistiska afdelning intager faktiskt i förhållande
till departementet en fristående ställning och är jämväl för närvarande inrymd
i särskild lokal, hvarför granskningsarbetet synes kunna försiggå på
sätt, som ej väsentligt afviker från det nuvarande, äfven om den ifrågasatta
organisationsförändringen genomföres i enlighet med kommitténs förslag.
Detsamma är fallet beträffande registraturets användning för berättelsens
textafdelning.

De uppgifter och handlingar, som för närvarande tillhandahallas af
Öfverstyrelsen för rikets allmänna läroverk, liksom äfven de i direkt statistiskt
syfte insamlade uppgifterna kunna gifvetvis likaväl insändas till det
statistiska centralverket och där bearbetas. Primärmaterialet för den utvidgade
undervisningsstatistik, som kommittén å annat ställe af sitt betänkande
föreslagit, är icke af den natur, att det binder den statistiska bearbetningen
till något visst verk (se nedan s. 326).

Undervis ningsstati stiken.

96

FÖRSLAG TILL STATISTIKENS ALLMÄNNA ORGANISATION.

Statistiken
öfver telegraf,
järnvägar
och
post.

Något hinder för en öfverflyttning af nndervisningsstatistiken till det
centrala statistiska verket på grund af primärmaterialets natur föreligger
sålunda icke.

Kommittén har i sitt utlåtande angående folkskolestatistiken (se s. 412)
påpekat det olämpliga i att uppgifter angående folkskolornas ekonomi insändas
både till Ecklesiastikdepartementet för berättelsen öfver folkskolorna och
till Statistiska centralbyrån för den kommunala finansstatistiken, hvarigenom
ett högst väsentligt onödigt dubbelarbete uppstår både för de kommunala myndigheterna
och för statens ämbetsverk. Äfven denna fråga erhåller en fullt
tillfredsställande lösning först genom folkskolestatistikens förläggning till det
statistiska centralverket, där äfven den kommunala finansstatistiken utarbetas.

Då i Riksdagens skrifvelse den 16 maj 1903 bland de åtgärder, som kunde
vidtagas till afhjälpande af den svenska statistikens brister, framhålles sammanförandet
af alla grenar af den officiella statistiken till ett enda ämbetsverk,
göres undantag för telegraf-, järnvägs- och poststatistiken. Kommittén
har vid sina undersökningar likaledes kommit till det resultat,
att dessa grenar af statistiken icke böra öfverflyttas till det centrala statistiska
verket utan fortfarande handhafvas af de olika ämbetsverk, där de hittills
utarbetats.

Primärmaterialet för kommunikationsverkens statistik består visserligen
delvis af uppgifter upptagna direkt för statistikens ändamål men
hufvudsakligen af rapporter från underlydande tjänstemän, af räkenskapssammandrag
och andra förvaltningshandlingar, hvilka ofta passera andra afdelningar
af verken för att granskas, användas för förvaltningsändamål och
i en del fäll bearbetas, innan de öfversändas till den statistiska afdelningen.
Äfven förekommer att vissa delar af berättelserna utarbetas af förvaltningstjänstemän.
Förvaltningshaudlingarna kunna icke undvaras för verkens dagliga
arbete och äro åtminstone hvad materialet för statistiken öfver Statens
järnvägar beträffar af sådan omfattning och beskaffenhet, att afskrifning eller
kopiering icke kan ifrågasättas. Härtill kommer att behofvet af smärre statistiska
utredningar och upplysningar grundade på det statistiska primärmaterialet
inom dessa verk i särskild! hög grad gör sig gällande vid det löpande
arbetet. De erfordras för afgörande af en mängd olika frågor, såsom vid sådana
förändringar i verksamheten, hvilka alltsoinoftast måste vidtagas inom ekonomiska
företag. Förvaltningens behof af och kraf på statistiken äro med
ett ord helt andra inom dessa verk än inom andra förvaltningsgrenar.

En undantagsställning från den öfriga kommunikationsstatistiken intar i
viss mån den allmänna svenska järn vägsstatistik, som utarbetas inom Statens
järnvägars statistiska kontor. Denna gren af järnvägsstatistiken innehåller
uppgifter om de enskilda järnvägarnes verksamhet och motsvarande i hufvudsak
ur statsbaneberättelsen hämtade upplysningar rörande statsbanorna. Primärmaterialet
utgöres af mer eller mindre bearbetade siffersammanställnin -

FÖRSLAG TILL STATISTIKENS ALLMÄNNA ORGANISATION.

97

gar från de enskilda järnvägsförvaltningarne, meddelade å blanketter uteslutande
afsedda för statistiskt ändamål, och den vidare bearbetningen utföres i
hufvudsak oberoende af arbetet på statsbaneberättelsen. Under förutsättning
att hela den egentliga näringsstatistiken förlägges till ett centralt statistiskt
ämbetsverk, skulle inom detta finnas flera grenar af statistiken, hvilka
förete beröringspunkter med den allmänna järnvägsstatistiken, något som gifvetvis
skulle medföra ett samarbete fruktbringande både för dessa grenar och
för den allmänna järnvägsstatistiken.

Emellertid finnas äfven flera skäl, som tala emot en öfverflyttning af
den allmänna järnvägsstatistiken. Hufvudskälet är den nära inre samhörighet,
som alltid måste råda mellan järn vägsstatistikens olika delar och som
måste anses vara större än den samhörighet, som kan förefinnas mellan näringsstatistiken
och järnvägsstatistiken. De ämnen som bearbetas för de båda
järnvägsberättelserna äro af samma natur, och erfarenheter från arbetet på
den ena berättelsen böra komma den andra till godo. Härvidlag är det tydligt,
att Statens järnvägar med sin behärskande ställning inom det svenska
järnvägsnätet böra gå i spetsen för järn vägsstatistikens utveckling och att
den allmänna järn vägsstatistikens utvidgning och förbättring bör naturligt
följa efter statsbanestatistikens. Ledningen af dessa två grenar torde därför
böra vara densamma.

Kommittén vill på ofvan anförda grunder tillstyrka att hela kommunikationsstatistiken
måtte bibehållas i de verk, där den för närvarande
utarbetas.

Kommerskollegii afdelning för arbetsstatistik intager på visst sätt en Arbetssärställning
inom den officiella statistiken. Under det att öfriga statistiska statistiken.
afdelningar uppstått på grund af nödvändigheten att skilja det statistiska
arbetet från förvaltningsarbetet, har nämligen denna afdelning, som ursprungligen
inrättats i uteslutande statistiskt syfte, alltmer kommit att erhålla rena
förvaltningsuppdrag, såsom handhafvandet af ärenden rörande den offentliga
arbetsförmedlingen, medling i arbetstvister, sjukkasseinspektion o. s. v. (jfr
ofvan s. 56). Utvecklingen af afdelningens arbetsområde har ännu icke nått
därhän, att afdelningens mest ändamålsenliga organisation med någon säkerhet
kan förutses, men ett åtskiljande af statistiskt arbete och förvaltningsarbete
torde dock äfven här komma att visa sig nödvändigt.

Huruvida arbetsstatistiken, när utvecklingen nått denna punkt, utan
olägenheter kan öfverflyttas till det centrala statistiska verket, är under nuvarande
förhållanden knappast möjligt, att afgöra. Liksom arbetsförhållandena
icke få betraktas såsom ett från den öfriga befolkningens och näringslifvets
tillstånd skildt område, måste emellertid de arbetsstatistiska undersökningarne
företagas i intimaste känning med bland annat den egentliga
näringsstatistiken, jordbruksstatistiken, befolkningsstatistiken, förmögenhetsoch
inkomststatistiken m. fl., och komma dessa grenar af statistiken att

98

FÖRSLAG TILL STATISTIKENS ALLMÄNNA ORGANISATION.

Statistiken
öfver olycksfall
i arbete
och registrerade
sjukkassor.

Statistiken
öfver Riksbankens

verksamhet.

Skogs statistiken.

sammanföras till ett enda ämbetsverk, skulle sålunda betydande fördelar
kunna vinnas genom eu sådan öfverflyttning.

På grund af hvad ofvan anförts, anser kommittén emellertid, att denna
fråga icke för närvarande bör upptagas till afgörande och föreslår därför ej
någon förändring i arbetsstatistikens nuvarande organisation.

En i flera afseenden fristående ställning intages inom arbetsstatistiken
af statistiken öfver olycksfall i arbete och statistiken öfver registrerade
sjukkassors verksamhet. Kommittén har verkställt särskilda utredningar rörande
förläggningen af dessa grenar af arbetsstatistiken, särskildt med hänsyn
till frågan om deras öfverflyttande till Riksförsäkringsanstalten. Detta
spörsmål har emellertid redan vunnit sin lösning, sedan 1910 års riksdag såsom
ofvan (s. 57) nämnts i enlighet med Kungl. Maj:ts förslag beslutat att
i anslutning till Kommerskollegii afdelning för arbetsstatistik skall upprättas
en särskild sjukkassebyrå, dit jämväl utarbetandet af sjukkasse- och
olycksfallsstatistiken skall förläggas.

Riksbankens statistiska afdelning har till åliggande att för Riksbankens
räkning utföra samma arbete, som vid vissa stora utländska bankinstitut
förrättas inom deras afdelningar för finansiella och ekonomiska studier,
d. v. s. företrädesvis att studera och för bankens räkning i tabellarisk
form eller på annat efter omständigheterna lämpadt sätt sammanställa uppgifter
angående de förhållanden, hvilka äga särskild betydelse för ledningen
af bankens angelägenheter, att verkställa utredningar af bank- och penningväsendet
berörande frågor, äfvensom att i dem eventuellt afgifva förslag.
Från och med år 1909 har såsom ofvan (s. 59) påvisats en årsbok öfver Riksbankens
verksamhet börjat utgifvas af afdelningen. Ars-, månads- och veckorapporterna
öfver Riksbankens ställning utarbetas af vederbörande banktjänstemän.

Dessa upplysningar angående Riksbankens statistik gifva tydligen vid
handen, att något öfverflyttande af denna statistik icke kan ifrågakomma.

Kommittén föreslår i olika delar af sitt betänkande, att såsom
nya själfständiga grenar af den officiella statistiken borde upprättas allmän
skogsstatistik, fiskeristatistik, aktiebolagsstatistik, förmögenhets- och inkomststatistik,
fastighetsstatistik, statistik öfver vägar och skjutsanstalter, statistik
öfver fromma stiftelser samt statistik öfver statens finanser jämte allmän
finansstatistik.

«

Hvad beträffar utarbetandet af den föreslagna allmänna skogsstatistiken
kan detta endast ske genom särskilda statistiska tjänstemän både på grund
af arbetets omfattning och den statistiska utbildning som kräfves för dess
utförande. Fråga uppstår då, huruvida den bör anförtros åt en statistisk
afdelning inom Domänstyrelsen eller åt det centrala statistiska verket.

FÖRSLAG TILL STATISTIKENS ALLMÄNNA ORGANISATION.

99

Den föreslagna allmänna skogsstatistiken skall enligt kommitténs nedan
(s. 174) framställda förslag grunda sig delvis på uppgifter, som ej ha något
som helst samband med Domänstyrelsens förvaltning, delvis på uppgifter insamlade
genom skogsstatens tjänstemän och betjänte. Skulle de senare uppgifterna
Ansa sig nödvändiga jämväl för förvaltningsarbetet inom verket,
hvilket för närvarande icke lär vara fallet, synes intet hinder föreligga för
deras afgifvande i två exemplar af hvilka det ena jämte de delar af rapporterna,
som enbart äro af vikt för förvaltningsarbetet, bör ingå till Domänstyrelsen,
det andra till det statistiska centralverket. Primärm a terialet till den
föreslagna nya skogsstatistiken är sålunda icke bundet till Domänstyrelsen.

Hvad åter angår Domänstyrelsens nuvarande berättelse bör densamma,
försåvidt det ofvan berörda förslaget genomföres, väsentligen omläggas och
i ännu högre grad än för närvarande är fallet komma att utgöra en ren
förvaltningsberättelse, som lämpligen bär utarbetas i omedelbar förening med
förvaltningsarbetet. Samhörigheten mellan en sådan förvaltningsberättelse
och den föreslagna allmänna skogsstatistiken torde icke kunna anses vara så
stor, att den såsom fallet är med järnvägsstatistiken skulle nödvändiggöra
en bearbetning i samma ämbetsverk. Primärmaterialet till de båda berättelserna
är icke af samma natur, och i den mån berättelserna komma att röra
sig på samma områden — hvilket icke torde ske annat än i undantagsfall —
måste synpunkterna gifvetvis blifva helt olika. Förhållandet mellan Domänstyrelsens
berättelse och den allmänna skogsstatistiken skulle sålunda snarast
blifva detsamma som mellan Landtbruksstyrelsens berättelse och jordbruksstatistiken.

Förläggningen af den allmänna skogsstatistiken till det statistiska centralverket
komme att medföra särskilda fördelar. Centralverket skulle nämligen
enligt kommitténs förslag utarbeta jordbruksstatistiken, hvilkens samband
med skogsstatistiken torde framgå af den nedan s. 181 lämnade redogörelsen.
Arealuppgifterna skulle nämligen komma att hämtas från de jordbruksstatistiska
undersökningarne och måste fullständigas genom samarbete
mellan de jordbruksstatistiska lokalundersökarne och skogsvårdsstyrelserna,
hvilket tydligen lättast kan åstadkommas, om jordbruks- och skogsstatistiken
utarbetas af samma ämbetsverk. Det jordbruksstatistiska primärmaterialet
inom centralverket kommer äfven att i andra afseenden tjäna till ledning
vid de skogsstatistiska undersökningarna. Samma verk som leder de jordbruksstatistiska
lokalundersökningarna bör därför äfven ha ledningen af de
föreslagna skogsstatistiska, då dessa båda slag af undersökningar måste bedrifvas
efter liknande metoder samt ofta beröra hvarandra närgränsande områden
och erfarenheter från det ena slaget af undersökningar sålunda kunna
vara af största betydelse för det andra.

På grund af samtliga dessa skäl synes det lämpligast, att utarbetandet
och offentliggörandet af den föreslagna allmänna skogsstatistiken uppdrages
åt det statistiska centralverket.

100

FÖRSLAG TILL STATISTIKENS ALLMÄNNA ORGANISATION.

Fiskeri statistiken.

Aktiebolags statistiken.

Förmögenhets-
och
inkomststatistiken.

Fastighetsstatistiken.

Statistiken
öfver vägai
och skjutsanstalter

samt öfver
fromma
stiftelser.

Fiskeristatistiken kan i sin af kommittén föreslagna omfattning svårligen
såsom nu är fallet utarbetas i omedelbar förening med förvaltningsarbetet
utan bör omhänderhafvas af särskilda statistiska tjänstemän. Landtbruksstyrelsen,
hvilken i sin årsberättelse publicerar de fiskeristatistiska uppgifter,
som för närvarande kunna erhållas, torde endast undantagsvis ha behof
af primäruppgifterna, medan däremot styrelsen i stor utsträckning och i
flera afseenden kan draga nytta af en lätt öfverskådlig från såväl statistisk
som facklig synpunkt sedt omsorgsfullt utarbetad och såvidt möjligt fullständig
fiskeristatistik. Kommittén får sålunda hemställa att det statistiska
centralverket måtte få i uppdrag att utarbeta och publicera den af kommittén
föreslagna fiskeristatistiken.

Den föreslagna aktiebolagsstatistiken kräfver för sitt utarbetande statistisk
fackkunskap. Primärmaterialet för den fortlöpande statistiken är synnerligen
lätt tillgängligt — det består dels af myndigheters tillkännagifvanden
i de allmänna tidnirigarne, dels af uppgifter inhämtade i uteslutande
statistiskt ändamål på särskilda blanketter — och bearbetningen bör helst
ske i samband med flera grenar, hvilka enligt kommitténs förslag skulle förläggas
till det statistiska centralverket. Det torde sålunda ur alla synpunkter
vara lämpligt, att detta verk erhåller i uppdrag att utarbeta äfven aktiebolagsstatistiken.

Förmögenhets- och inkomststatistiken skulle enligt kommitténs förslag
grundas dels på de i Kammarrätten förvarade taxeringslängderna, dels på
deklarationerna till inkomst- och förmögenhetsskatten. Hvad de senare beträffar
kunna de såsom af redogörelsen ås. 276 framgår utan svårighet öfver -sändas till och bearbetas i centralverket. Taxeringslängderna måste däremot
bevaras i Kammarrätten. Att på denna grund uppdraga åt Kammarrätten
att utarbeta ifrågavarande gren af statistiken kan icke ifrågasättas. Längderna
torde emellertid under någon tid af året kunna utan större olägenhet
utlånas till centralverket, som i hvarje fall måste utarbeta den af kommittén
föreslagna statistiken för år 1911 på grund af dess kombinerande med folkräkningen.
Under sådana förhållanden bör äfven förmögenhets- och inkomststatistiken
förläggas till det statistiska centralverket.

Fastighetsstatistiken, statistiken öfver vägar och skjutsanstalter samt
statistiken öfver fromma stiftelser, hvilka nu inflyta i tabellbilagorna till
•Kungl. Maj:ts befallningshafvandes femårsberättelser och Statistiska centralbyråns
sammandrag däraf, skulle såsom af utredningen å s. 161, 259 och 273
framgår grunda sig på uppgifter insamlade endast för statistiskt ändamål
eller delvis på själfdeklarationer af de skattskyldiga. Dessa statistiska grenar
kunna sålunda utan några som helst olägenheter förläggas till det statistiska
centralverket. Det hufvudsakliga primärmaterialet till fastighets -

FÖRSLAG TILL STATISTIKENS ALLMÄNNA ORGANISATION.

101

statistiken är detsamma som till förmögenhets- och inkomststatistiken, nämligen
deklarationerna till inkomst- och förmögenhetsskatten. Därför måste
dessa båda grenar bearbetas af samma verk. Statistiken öfver vägar och
skjutsanstalter bör helst utarbetas i samband med den kommunala finansstatistiken.

Frågan om finansstatistiken och dess förläggning har upptagits till behandling
vid 1910 års riksdag genom en motion i Andra kammaren om anslag
för anordnande af en finansstatistik inom Finansdepartementet. Såsom
skäl1 för denna statistiks förläggande till detta departementet anföra motionärerna,
att de finansstatistiska beräkningarna, uppställningarna och öfversikterna
vore en del af det arbete med finansförvaltningens ordnande och
handhafvande, som tillkomma nämnda departement och icke lämpligen kunde
ombesörjas genom något utom departementet stående ämbetsverk, samt att
tillfälliga eller regelbundna finansstatistiska utredningar af samma slag, som
de hvilka hittills utförts inom departementet, lättare och enklare kunde komma
till stånd, därest departementet hade en egen statistisk organisation till
sitt ständiga förfogande. Äfven erinras därom, att alla statistiska ärenden,
som icke omedelbart höra under annat departement, skola handläggas af
chefen för Finansdepartementet och framhålles att genom upprättandet af
en statistisk afdelning inom detta departement tillgång till den speciella
sakkunskap, som är behöflig för beredningen af frågor rörande den ekonomiska
statistiken, skulle kunna erhållas inom departementet. Slutligen påpekas
att det både är möjligt och sannolikt, att åtskilliga andra ärenden
inom Finansdepartementet skulle vinna på att underkastas ‘en statistisk och
finansvetenskaplig pröfning jämte den formellt juridiska som betingas af
nuvarande anordningar. Sedan statsutskottet afstyrkt motionen, afslogs densamma
af Riksdagens båda kamrar under hänvisning till denna kommittés
uppdrag och arbete. I Andra kammaren framhölls såsom skäl för finansstatistikens
förläggning till Finansdepartementet, att departementet vore
oupphörligen i behof af utredningar, hvilka borde verkställas snabbt och
i många fall till och med hemligt. Sådana utredningar borde gå lättare
för sig, om de verkställdes i eu byrå inom departementet än genom en
särskild kommission eller ett helt ämbetsverk till hvilket Finansdepartementet
i så fall skulle skrifva. Dessutom anfördes flera skäl för statistikens
decentralisation i allmänhet, hvilka samtliga ofvan af kommittén behandlats.

Att tillfälliga utredningar icke kunna utföras enklare och snabbare i en
statistisk afdelning än i ett centralverk samt att centralisation icke utesluter
möjligheten att i förvaltningens tjänst utnyttja den erfarenhet beträffande
statistikens föremål, som statistikern samlat under sitt arbete, har likaledes
uppvisats. Hvad beträffar påståendet, att behofvet af hemliga utredningar
skulle nödvändiggöra finansstatistikens förläggande till Finansdepartementet,
torde endast behöfva erinras därom, att sådana undersökningar äfven

Finans statistiken.

102 FÖRSLAG TILL STATISTIKENS ALLMÄNNA ORGANISATION.

för närvarande anförtros åt Statistiska centralbyrån, utan att några olägenheter
däraf försports. För igångsättande af dylika undersökningar kräfves
gifvetvis icke aflåtande af någon skrifvelse.

Behofvet af sakkunskap inom Finansdepartementet vid beredningen af
statistiska ärenden torde icke heller kunna åberopas såsom skäl för upprättandet
af en statistisk afdelning därstädes, då inom en sådan afdelning icke
kan förväntas ingående kännedom om alla hos departementet förekommande
statistiska ärenden och den erforderliga sakkunskapen i hvarje fall utan svårighet
kan hämtas från vederbörande ämbetsverk.

Materialet till finansstatistiken är icke bundet vid något förvaltande verk.
Något särskildt skäl att decentralisera denna gren af statistiken föreligger
sålunda icke. Däremot kunna, alldeles oafsedt de allmänna grunderna för
statistikens organisation, särskilda skäl anföras mot finansstatistikens förläggande
till Finansdepartementet.

För att en allmän finansstatistik öfver hufvud skall komma till stånd
är det nämligen ett oeftergifligt villkor, att den kommunala finansstatistiken,
hvars beskaffenhet är af afgörande betydelse för den allmänna finansstatistiken,
utarbetas af samma ämbetsverk som den sistnämnda. Statistiken öfver
kommunernas finanser är för närvarande förlagd till Statistiska centralbyrån,
och en öfverflyttning till Finansdepartementet skulle medföra en i och för
sig icke önskvärd ytterligare decentralisation af den officiella statistiken.
Härtill kommer att den kommunala finansstatistiken i högre grad berör
Civildepartementets än Finansdepartementets förvaltningsområde och att dess
förläggning till Finansdepartementet bör medföra en öfverflyttning till detta
departement jämväl af fattigvårdsstatistiken samt statistiken öfver vägar
och skjutsanstalter, äfvensom den af kommittén föreslagna kommunalstatistiken
i öfrigt, då dessa grenar af statistiken sammanhänga med finansstatistiken
på ett sätt, som gör deras utarbetande af samma myndighet önskvärdt
och i vissa fall nödvändigt. En statistisk afdelning inom Finansdepartementet
skulle sålunda få sig anförtrodd statistik rörande ämnen, som tillhöra
flera andra departements förvaltningsområden. Härtill kommer slutligen, att
såsom ofvan (s. 96) påvisats den kommunala finansstatistiken helst bör vara
förlagd hos samma myndighet som bearbetar folkskolestatistiken.

På anförda skäl vill kommittén förorda att det statistiska centralverket
måtte få sig uppdraget att utarbeta den af kommittén föreslagna finansstatistiken.

Det återstår att behandla följande afdelningar i Bidrag till Sveriges officiella
statistik, nämligen G) Fångvården, K) Hälso- och sjukvården, O) Landtmäteriet,
S) Allmänna arbeten, T) Lots- och fyrinrättningen samt lifräddningsanstalterna
å rikets kuster, Y) Brännvins tillverkning och försäljning
samt socker- och maltdryckstillverkningen och Yn) Postsparbanken samt de
publikationer angående statens finanser, enskilda penninginrättningars verk -

103

FÖRSLAG TILL STATISTIKENS ALLMÄNNA ORGANISATION.

samhet, försäkringsväsendet, de värnpliktiga, den militära sjukvården, allmänna
väghållningsbesväret på landet m. m. (s. 58—63), tvilka offentliggöras
utan samband med den öfriga officiella statistiken.

Utarbetandet af den i dessa publikationer inrymda statistiken torde icke
inom den närmaste framtiden komma att kräfva särskilda statistiska tjänster.
Flertalet af publikationerna äro öfvervägande arbetsberättelser från vederbörande
myndigheter, och primärmaterialet består i de flesta fall af uppgifter,
som afgifvas för förvaltningsändamål, af räkenskapssammandrag, rapporter
från underordnade eller redovisningar infordrade i kontrollsyfte. Under sådana
förhållanden har kommittén på grunder som ofvan framhållits ansett
lämpligt, att ifrågavarande grenar af statistiken i allmänhet fortfarande utarbetas
inom förvaltningen och att organisationen af desamma således i hufvudsak
förblifver orubbad.

Vissa delar af ifrågavarande statistik torde emellertid på grund af de
förslag till förändringar i nuvarande statistiska berättelser samt upprättande
af nya sådana, som kommittén i olika delar af sitt betänkande framställer,
böra i sin nuvarande form utgå ur den officiella statistiken. Därjämte
föreslår kommittén af särskilda orsaker i ett par undantagsfall, att hithörande
statistik öfverfiyttas till det statistiska centralverket.

I Fångvårdsstyrelsens berättelse torde sålunda, under förutsättning
att kriminalstatistiken ordnas på sätt kommittén föreslagit, de med numren
14_20 i styrelsens berättelse för år 1908 betecknade tabellerna böra utgå.

Kommittén har i den del af sitt betänkande som afhandlar befolkningsstatistiken
omnämnt Medicinalstyrelsens och Statistiska centralbyråns förslag
till förändrad plan för dödsorsaksstatistiken, hvilken nödvändiggör
att denna statistik i sin helhet utarbetas och publiceras af det statistiska
centralverket. Genomföres ämbetsverkens förslag, bör sålunda den för närvarande
i Medicinalstyrelsens berättelse publicerade statistiken öfver dödsorsaker
där uteslutas.

Den af kommittén föreslagna finansstatistiken är däremot icke afsedd
att ersätta de nuvarande publikationerna angående statens finanser, utan
dessa förvaltningsberättelser måste bibehållas i den utsträckning och form,
som från förvaltningssynpunkt anses lämpligt. Kommittén vill dock föreslå
att det för närvarande af Statskontoret publicerade generalsammandraget
öfver bevillningen öfverfiyttas till det statistiska centralverket. Någon afsevärd
betydelse för Statskontorets förvaltning torde nämligen denna publikation
numera icke äga. Med den anordning, som af kommittén å s. 336 föreslås,
skulle dessutom dess utarbetande blifva väsentligt mera omfattande än
för närvarande och lär knappast kunna med erforderlig skyndsamhet utföras
i Statskontoret, som icke torde äga härför erforderlig personal.

De i Generalstabens statistik öfver värnpliktige meddelade uppgifterna
om värnpliktiges läs- och skrifkunnighet samt längd anser kommittén böra
hädanefter utarbetas inom det statistiska centralverket för att erhålla en mera

104

FÖRSLÅS TILL STATISTIKENS ALLMÄNNA ORSANISATION.

Samman fattning.

likformig och statistiskt sakkunnig behandling än som för närvarande kan
komma dem till del, då de sammandragas vid de olika regementena. Beträffande
denna del af värnpliktsstatistiken synas ej heller några hinder föreligga
för primärmaterialets insändande till det statistiska centralverket. Primäruppgifterna
till statistiken öfver de värnpliktiges läs- och skrifkunnighet
användas nämligen uteslutande i statistiskt syfte. Hvad beträffar primär^PPfpftcrna
för statistiken öfver de värnpliktiges längd erhållas dessa ur inskrifningslängderna,
hvilka upprättas i tre exemplar, hvaraf ett förvaras hos
rullföringsomradesbefälhafvaren, ett hos inskrifningsområdesbefälhafvaren och
ett hos regementsläkaren vid det infanteriregemente för hvilket inskrifningsområdesbefälhafvaren
är chef. Det sistnämnda exemplaret lär icke komma
till användning under tiden från inskrifningsrevisionens slut intill påföljande
års inskrifningsförrättning. Under någon del af denna tid kan sålunda regementsläkarens
exemplar af inskrifningslängden utan olägenhet öfverlämnas
till det statistiska centralverket för bearbetning.

Slutligen torde Jordbruksdepartementets statistik öfver allmänna väghållningsbesväret
på landet böra uppgå i den af kommittén föreslagna statistiken
öfver vägar och skjutsanstalter.

På de grunder, som i den ofvan lämnade utredningen förebragts, bör
sålunda enligt kommittémajoritetens mening det centrala statistiska verket
erhålla i uppdrag att utarbeta och af trycket utgifva dels de grenar af
statistiken, hvilkas handhafvande för närvarande åligger Statistiska centralbyrån,
dels rättsstatistik, undervisningsstatistik och näringsstatistik, hvilka
hittills utarbetats af statistiska afdelningar inom förvaltande verk, dels generalsammandraget
öfver bevillningen och statistiken öfver de värnpliktiges
läs- och skrifkunnighet samt längd, dels slutligen samtliga af kommittén
föreslagna nya grenar af statistiken.

Ledamoten Key-Abert/ anser däremot öfverflyttningen af näringsstatistiken
till central verket olämplig.

Beträffande kommunikationsstatistikens olika grenar, Riksbankens statistik
samt arbetsstatistiken, hvilka för närvarande utarbetas inom statistiska
afdelningar eller af statistiska tjänstemän, har kommittén ansett att de
fortfarande böra vara förlagda hos de verk, hvilka för närvarande handhafva
befattningen med deras utarbetande.

De öfriga grenarne af den svenska officiella statistiken torde fortfarande
i hufvudsak kunna och böra utarbetas i omedelbar förening med förvaltningsarbetet
inom vederbörande verk.

För att de allmänna statistiska öfversikter, hvilka det .statistiska centralverket
enligt kommitténs förslag (s. 126) äger att utarbeta, skola kunna
skyndsamt publiceras och innehålla så färska uppgifter som möjligt, böra
emellertid de bearbetande ämbetsverken åläggas att tillhandahålla centralverket
erforderliga uppgifter.

FÖRSLAG TILL STATISTIKENS ALLMÄNNA ORGANISATION.

105

Varder det centrala statistiska ämbetsverkets uppgift på angifvet sätt utvidgad,
är tydligen den nuvarande Statistiska centralbyråns personal otillräcklig
och verkets organisationsformer jämväl olämpliga. Kommittén får
alltså hemställa att Statistiska centralbyrån i sin nuvarande form måtte indragas
och i dess ställe upprättas ett nytt ämbetsverk, som lämpligen torde
kunna benämnas Statistiska centralverket.

I sammanhang härmed får kommittén föreslå indragning inom Justitiedepartementet
af byrån för rättsstatistik, inom Ecklesiastikdepartementet af
den statistiska afdelningen därstädes samt inom Generaltullstyrelsen af dess
från och med år 1911 på stat uppförda statistiska afdelning.

Kommittémajoriteten föreslår dessutom indragning af Kommerskollegii
afdelning för näringsstatistik, medan ledamoten Key-Aberg afstyrker densamma.

Såsom följd häraf lär den personal, hvilken finnes anställd å byrå eller
afdelning, som kan komma att indragas, böra i den mån så kan ske öfverflyttas
till Statistiska centralverket.

I det föregående har framhållits att den erforderliga tekniska sakkun- Åtgärder för
skapen beträffande statistikens föremål inom vissa grenar icke kan tänkas statistikens
blifva förvärfvad af de statistiska tjänstemännen och att därför särskilda behof af sakåtgärder
måste vidtagas för att tillförsäkra statistiken denna sakkunskap. kunskap.

Med hänsyn härtill har kommittén i olika delar af sitt betänkande före- Tekniskt
slagit dels anlitande af tekniskt bildade personer vid statistikens utarbetande,
dels samarbete med vederbörande förvaltande verk. m. m.

Det är emellertid icke blott vid bearbetningen, som annan sakkunskap än Upprättande
den vid det statistiska arbetet förvärfvade är behöflig. Jämväl planläggningen
af nya statistiska publikationer eller af större förändringar i de gamla kräfver
nämligen ej endast statistisk sakkunskap utan vanligen äfven ingående fackkunskap
på det område den ifrågavarande statistiken är afsedd att belysa.

Detta torde vara fallet beträffande så godt som alla grenar af statistiken. Härtill
kommer nödvändigheten af initiativ till förbättringar och utvidgningar af
den officiella statistiken från de myndigheter, institutioner och personer, som
för sitt arbete använda dess resultat.

Kommittén har ansett den medverkan, som statistiken sålunda kräfver
från utomstående, lättast kunna erhållas genom upprättandet af ett statistiskt
råd. Ett sådant råd skulle bidraga att åvägabringa den intima förbindelse
mellan den officiella statistiken och de intressen denna har att tjäna,
hvilken utan tvifvel utgör en nödvändig förutsättning för eu fullgod statistik.
Det skulle tillika utgöra ett medel att sprida intresse för samt kunskap
om det statistiska arbetet och dess resultat.

106 FÖRSLAG TILL STATISTIKENS ALLMÄNNA ORGANISATION.

Det statistiska rådets uppgift skulle blifva att medverka vid planläggningen
af större förändringar inom den officiella statistiken och därvid tillföra
arbetet allsidig fackkunskap samt att utöfva kritik af samtliga statistiska
publikationer, hvarjämte genom detsamma tillfälle skulle beredas åt
intresserade sakkunniga på olika områden att framlägga förslag till förbättringar
och utvidgningar. Rådet skulle sålunda verka för att den officiella
statistiken såvidt möjligt tillfredsställer de kraf, som från förvaltningens,
näringslifvets och vetenskapens sida kunna ställas på densamma, samt i allmänhet
att i Sveriges officiella statistik införas de förbättringar, som betingas
af odlingens framsteg och samhällslifvets utveckling.

Ett slags statistiskt råd har den svenska statistiken sedan år 1858 ägt
i Statistiska beredningen och dess efterföljare Statistiska tabellkommissionen.
Dessa båda institutioners sammansättning, uppgift och verksamhet ha
ofvan utförligt skildrats, hvarvid äfven framhållits att eu af orsakerna hvarför
de förfelat sitt ändamål torde ha varit deras sammansättning. Riksdagen
har äfven i sin skrifvelse angående förändrad organisation i fråga om rikets
officiella statistik framhållit nödvändigheten af en förändring härutinnan.
Chefen för Statistiska centralbyrån skulle enligt den i skrifvelsen uttalade
åsikten såsom hittills vara ordförande i kommissionen, och vidare skulle häruti
ingå såsom ordinarie ledamöter dels två tjänstemän med fackinsikter, en
från Statistiska centralbyrån och en från Kommerskollegium, vidare en, två
eller flera fackmän från universiteten eller från andra håll, där sådana funnes
att tillgå. Till dessa ordinarie ledamöter kunde sedan komma extra ordinarie
sådana, en från hvart och ett af de verk, utom de nämnda, som utgifva
officiell statistik, Indika ledamöter likväl kallades att deltaga i arbetet endast,
när sådan statistik vore föremål för behandling. Slutligen borde äfven
målsmän för näringarne inkallas till rådplägning rörande de grenar af statistik,
som afse näringslifvet, arbetarförhållanden och mera dylikt.

I ett statistiskt råd med de uppgifter kommittén tillämnat detsamma
bör tydligen i så stor utsträckning som lämpligt beredas tillfälle åt representanter
för de olika områden af samhällslifvet, Indika den officiella statistiken
har till uppgift att belysa, att deltaga i rådets verksamhet. Skirlle
emellertid samtliga dessa områden representeras vid hvarje möte, torde icke
kunna undvikas att rådet komme att utgöra en alltför talrik församling. För
att inom en begränsad tid åstadkomma ett framgångsrikt arbete fordras dock,
att antalet deltagare i rådets förhandlingar icke är alltför stort. Kommittén
har trott sig finna en utväg att tillgodose såväl det ena som det andra
önskningsmålet därigenom, att rådet inskränkes till att omfatta endast ett
mindre antal fasta ledamöter, medan vid mera ingående behandling af olika
statistiska grenar dessutom tillkallas sakkunniga representanter för intressen
förknippade med den ifrågavarande grenen af statistiken. Denna anordning
är i allt väsentligt densamma som den i riksdagsskrifvelsen föreslagna.

FÖRSLAG TILL STATISTIKENS ALLMÄNNA ORGANISATION.

107

På anförda grunder får kommittén hemställa att den nuvarande Statistiska
tabellkommissionen måtte upplösas samt att i dess ställe vid sidan af
Statistiska centralverket upprättas en rådplägande institution med uppgifter
som ofvan framhållits, hvilken torde kunna benämnas Statistiska rådet.

Beträffande dess sammansättning och arbetssätt tillåter sig kommittén
föreslå följande.

Såsom erfarenheten visat, är det af största vikt, att den statistiska
fackkunskapen blir tillgodosedd vid rådets sammansättning. Chefen för Statistiska
centralverket bör sålunda vara själfskrifven ledamot af rådet, äfven
om han icke nödvändigtvis behöfver vara dess ordförande. Det torde
böra tillkomma Konungen att utse denne. Vidare böra såsom själfskrifna
ledamöter ingå samtliga byråchefer i Statistiska centralverket — till antalet
fyra enligt kommittémajoritetens och tre enligt ledamoten Key-Abergs i annat
sammanhang framställda förslag — samt därjämte ledarne för de viktigaste
af de grenar, hvilka fortfarande skulle utarbetas af statistiska afdelningar
inom förvaltningen, nämligen chefen för den arbetsstatistiska afdelningen
inom Kommerskollegium och föreståndaren för Järnvägsstyrelsens statistiska
kontor samt enligt ledamoten Key-Abergs förslag dessutom chefen för Kommerskollegii
afdelning för näringsstatistik. Öfriga fasta ledamöter af rådet
skulle utgöras i främsta rummet af målsmän för statsvetenskaperna, utsedda
bland universitetens och högskolornas lärare i statistik, nationalekonomi eller
statskunskap, vidare af målsmän för näringslifvet samt slutligen af personer,
som eljest gjort sig kända för framstående insikter i ekonomiska, statistiska
eller sociala frågor. Dessa torde böra förordnas af Konungen för en tid af
fem år i sänder. Rådets ordförande och sekreterare torde likaledes böra
utses af Konungen för tid som finnes lämplig. Antalet ledamöter i rådet
bör, oberäknadt de till hvarje möte inkallade sakkunnige, helst icke öfverstiga
femton.

Rätten att utse de sakkunnige, som skulle tillkallas vid behandlingen
af de olika statistiska grenarna, bör öfverlämnas åt vederbörande myndigheter,
korporationer och föreningar på det område, som ifrågavarande gren
af statistiken afser. Dessa skulle sålunda blifva representerade i rådet och
genom sina delegerade deltaga i arbetet. Äfven enskilda sakkunniga personer
bör rådet äga tillkalla i den utsträckning som finnes lämplig, hvarjämte
tillfälle bör lämnas att upptaga till behandling framställningar jämväl från
utomstående. Vid behandlingen af sådana decentraliserade grenar af statistiken,
hvilka icke äro företrädda i rådet, bör gifvetvis det verk som utarbetar
statistiken i fråga vara representeradt. Sådana representanter äfvensom samtliga
tillkallade sakkunnige böra ha samma rätt som rådets ledamöter att
deltaga i dess förhandlingar och beslut.

Erfarenheten beträffande den nuvarande Statistiska tabellkommissionen
har gifvit vid handen nödvändigheten af att fastställa, hur ofta och när
sammanträden skola äga rum. Det torde därför böra föreskrifvas att Sta -

108 FÖRSLAG TILL STATISTIKENS ALLMÄNNA ORGANISATION.

tistiska rådet årligen skall sammanträda på kallelse af ordföranden till ordinarie
möte under senare hälften af maj eller förra hälften af juni månad
och vara samladt under en tid af högst sex dagar. Extra ordinarie möte
sammankallas på tid och för ändamål som Konungen bestämmer.

För att bereda rådet möjlighet att erhålla nödiga upplysningar om förhållandena
inom olika statistiska arbetsområden bör vid rådets ordinarie möten
föredragas en af Statistiska centralverket sammanfattad årsredogörelse,
hvilken skall innehålla dels en öfversiktlig redogörelse för det under närmast
förflutna år utförda inhemska statistiska arbetet på olika områden med
påpekande af de bristfälligheter, som tilläfventyrs kunna förefinnas, liksom
af de önskemål med hänsyn till statistikens utveckling, som finnas lämpliga
att framföra, dels en kortfattad framställning öfver utlandets samtidiga statistiska
produktion med framhållande företrädesvis af sådana nya uppslag,
som synas vara ur svensk synpunkt efterfölj ans värda. Denna redogörelse
skall i tryck tillhandahållas rådets medlemmar.

Vid ordinarie årsmöte bör vidare förekomma behandling af den eller de
grenar af den officiella statistiken, som näst föregående årsmöte därtill bestämt.
Beslut skall ock fattas om hvilken eller hvilka grenar af den officiella
statistiken nästföljande årsmöte skall upptaga till särskild behandling. I
sammanhang därmed bör bestämmelse träffas om anmodan till sakkunniga
myndigheter, korporationer eller föreningar att genom ombud deltaga i nästkommande
årsmötes öfverläggningar samt rörande tillkallande af enskilda
personer såsom sakkunnige.

Ordinarie årsmöte må slutligen till behandling upptaga motiverade
skriftliga framställningar af utomstående, i den mån rådet finner sådant
lämpligt.

Hvad arbetsordningen beträffar, torde denna böra bestämmas af rådet
själft.

Kommittén har äfven tagit under öfvervägande, huruvida icke till det
statistiska rådet borde öfverlämnas utgifvandet af en statistisk årsbok. Såsom
skäl för eu dylik anordning har i Riksdagens ofvan nämnda skrifvelse
anförts, att Statistiska tabellkommissionen, d. v. s. enligt kommitténs förslag
Statistiska rådet, genom den personal, som i sådant fall skulle anställas för
årsbokens utgifvande, blefve bättre i tillfälle att följa statistikens utveckling
på olika områden samt att uppdaga de bristfälligheter, som till äfventyra
kunde förefinnas. Då emellertid ett statistiskt verk, och i synnerhet ett
centralverk med uppdrag att utarbeta flertalet af statistikens viktigaste grenar,
är i tillfälle att med afsevärdt mindre kostnader och betydligt snabbare
utarbeta en dylik publikation, har kommittén icke funnit det tillrådligt, att
årsbokens utgifvande öfverlämnas till Statistiska rådet.

Kostnaderna för Statistiska rådet torde icke blifva afsevärda, då de
kunna inskränkas till rese- och dagtraktamente för sådana ledamöter och
sakkunnige, som äro bosatta utom hufvudstaden, samt ett mindre arfvode för

FÖRSLAG TILL STATISTIKENS ALLMÄNNA ORGANISATION. 1UJ

sekreteraren. Dessa kostnader kunna anslas till i medeltal 1,200 kionor
årligen och torde böra bestridas genom ett reservationsanslag å nämnda belopp,
uppfördt på Statistiska centralverkets stat.

I det föregående bar kommittén uppvisat nödvändigheten af enhetlig Tiilgodcseenoch
planmässig ledning af den officiella statistiken och funnit detta utgörade
ett af de skäl, som tala för att sammanföra de olika statistiska grenarna till planmässigett
enda verk. Vid en närmare undersökning af de svårigheter, som genom- ^denZftförandet
af denna princip skulle möta, har kommittén emellertid såsom af det c/ella statistiofvan
anförda synes ansett en högst väsentlig begränsning af statistikens
centralisation vara af nöden. De flesta af statistikens v iktigaste grena!
skulle visserligen enligt kommitténs förslag komma att förläggas till Statistiska
centralverket och sålunda komma under samma ledning, men en icke
obetydlig del måste fortfarande utarbetas af andra ämbetsverk. Den af kommittén
föreslagna centralisationen allena är därför icke tillfyllest att åstadkomma
enhetlighet och planmässighet inom hela den officiella statistiken.

Ej heller genom upprättandet af Statistiska rådet erhålles en lösning af
denna fråga. Visserligen bör Statistiska rådet äga att medverka vid planläggningen
af större förändringar inom den officiella statistiken och att upptaga
till behandling frågor rörande samtliga statistiska grenar, men kommittén
har förut påvisat (s. 84), att bevarandet af enhetligheten och planmässigheten
inom statistiken i vissa afseenden tarfvar en kontinuerlig
verksamhet, hvilken icke kan utöfvas af en rådplägande institution, som är
samlad endast under kortare tid af året.

Den enklaste och mest effektiva lösningen torde vara att åt Statistiska
centralverket uppdraga öfvervakandet af jämväl den statistik, som
är förlagd till andra ämbetsverk. Ett statistiskt centralverk med de uppgifter
som kommittén tilltänkt detsamma skulle under sitt dagliga arbete
blifva i tillfälle att göra härför erforderliga iakttagelser och undersökningar.
Upplysningsverksamheten (se s. 86) och arbetet med den statistiska årsboken
samt femårsöfversikterna nödvändiggöra nämligen, att centralv.erket med uppmärksamhet
följer det statistiska arbetet på alla områden, och äfven under
sin öfriga verksamhet erhåller ett sådant verk ofta kännedom om förekommande
brister samt behofvet af förbättringar inom statistikens olika grenar.

I den mån förslag om sådana förbättringar äro af den natur, att de lämpligen
böra upptagas till behandling af Statistiska rådet, skulle centralverket
äga framföra dem i den berättelse, som enligt kommitténs ofvan framställda
förslag skall föredragas vid rådets årsmöten. Beträffande andra frågor åter,
såsom angående förändringar i frågeformulär och materialets bearbetning,
dubbelpubliceringar o. s. v., torde direkt framställning från Statistiska centralverket
till vederbörande myndighet vara lämpligast. För att enhetlighet
och planmässighet skall kunna upprätthållas, torde det äfven vara nödvän -

no

FÖRSLAG TILL STATISTIKENS ALLMÄNNA ORGANISATION.

digt, att Statistiska centralverket blir i tillfälle att afgifva utlåtande angående
alla större förändringar i afseende på formulären för statistikens olika
grenar.

I detta sammanhang vill kommittén påpeka önskvärdheten af att särskilda
statistiska utredningar för kungl. kommittéers eller sådana ämbetsmyndigheters
räkning, hvilka sakna särskilda statistiska tjänster, icke igång
sättas, innan centralverket satts i tillfälle att yttra sig rörande den ifrågasatta
undersökningen.

Statistiska centralverket skulle sålunda enligt kommitténs förslag förutom
sina öfriga åligganden erhålla i uppdrag att söka åstadkomma enhetlighet och
planmässighet inom hela den officiella statistiken.

Kommittén tillåter sig framhålla att en dylik central och öfvervakande
ställning inom ett enhetligt arbetsområde, som är uppdeladt på flera olika
ämbetsverk, för närvarande intages af Riksarkivet enligt kungl. förordningen
den 12 oktober 1906 med däri gjorda förändringar den 6 december 1907.

Kompetens- Såsom en synnerligen viktig förutsättning för att den officiella statisti "/''*«•

f°r er: ken skall erhålla en ändamålsenlig och tillfredsställande skötsel vill kommithållande
af . . _ . .., „ , . .

statistisk ten till sist framhålla fordran pa lämplig universitetsutbildning för de statjänst.
tistiska tjänstemännen.

Gällande instruktioner för de olika ämbetsverken och därmed sammanhängande
författningar beröra i allmänhet på ett synnerligen knapphändigt
sätt de statistiska göromålen och den med dessa sysselsatta personalen. Detta
gäller icke minst de behörighetsgrunder, som äro fastställda för erhållande
af anställning vid det statistiska arbetet. Visserligen saknas i regel icke bestämmelser
om de kompetensvillkor, som böra vara uppfyllda för erhållande
af inträde i ämbetsverken eller för befordran till ordinarie tjänst, men särskilda
sådana, som speciellt afse de vid det statistiska arbetet sysselsatta
tjänstemännen, förekomma endast vid Statistiska centralbyrån och vid
Kommerskollegium. Bestämmelserna för Statistiska centralbyrån återfinnas
i kungl. instruktionen för sistnämnda ämbetsverk af den 7 november 1879
§ 12, där såsom allmän fordran för erhållande af ordinarie tjänst uppställes
»att hafva aflagt examen för akademisk grad med vitsordad skicklighet, företrädesvis
i matematik, lefvande språk, statskunskap eller historia, dock med
det undantag härifrån, som kan betingas af redan ådagalagd framstående
fallenhet för och skicklighet i statistiskt arbetes utförande». Jämlikt kungl.
kungörelse den 30 oktober 1891 skall för erhållande af ordinarie tjänst inom
Kommerskollegii afdelning för näringsstatistik gälla samma behörighetsgrunder
som i Statistiska centralbyrån.

Vid öfriga ämbetsverk inom hvilka officiell statistik utarbetas gälla de
allmänna för hvarje verk fastställda kompetensvillkoren, sådana de äro angifna
i kungl. kungörelsen den 12 maj 1865 angående förändrade villkor för

FÖRSLAG TILL STATISTIKENS ALLMÄNNA ORGANISATION. 111

anställning i statens civila tjänstebefattningar med de ändringar och tillägg,
som senare tillkomna kungl. kungörelser och instruktioner inlört.

Detta har sin giltighet, vare sig vid de ifrågavarande ämbetsverken finnas
inrättade särskilda statistiska tjänster eller icke. Vid Justitiedepartementets
statistiska byrå och Ecklesiastikdepartementets statistiska afdelning fordras
sålunda juridisk examen. Till ledare af det statistiska arbetet inom Ecklesiastikdepartementet
ha dock hittills utsetts personer, hvilka aflagt filosofisk
examen och genom kungl. dispens vunnit inträde i departementet. För anställning
i J ärnvägsstyrelsen fordras, med undantag för vissa befattningar af
mera speciell natur, att »hafva aflagt mogenhetsexamen eller afgångsexamen
från handelsinstitut eller realskola under villkor, hvad sistnämnda examen
beträffar, af vitsord om godkända insikter i modersmålet, tyska, engelska,
franska, geografi och matematik». Vid Telegrafstyrelsen skola sekreteraren,
ombudsmannen samt notarien ha aflagt examen, som berättigar till inträde
i rättegångsverken, verkstadsdirektören och byråingenjören afgångsexamen
från högre tekniskt läroverk, svenskt eller utländskt, och öfriga byråtjänstemän
afgångsexamen från högre allmänt läroverk, handelsinstitut eller teknisk
elementarskola eller ock realskoleexamen.

För vinnande af inträde som e. o. tjänstemän äro fastställda eller tilllämpas
i praxis samma eller ungefär samma bestämmelser som för erhållande
af ordinarie befattning inom samma verk. Vid Statistiska centralbyrån följes
emellertid den regeln, att äfven filosofie kandidater antagas till e. o. tjänstemän.
I Ecklesiastikdepartementets statistiska afdelning tillämpas för Statistiska
centralbyrån gällande kompetensfordringar. Inom Kommerskollegium
har tillförene praxis varit att till e. o. tjänstemän vid dess statistiska afdelningar
antagits endast dem som genom aflagda akademiska examina eller
erhållen dispens vunnit kompetens för erhållande af ordinarie befattning, men
från och med år 1905 ha jämväl andra akademiskt bildade sökande blifvit
antagna. För den arbetsstatistiska afdelningen gälla i praxis samma bestämmelser
som för den näringsstatistiska. För vissa befattningar fordras
dock teknisk utbildning men icke aflagd akademisk examen.

Gällande kompetensvillkor utgöra sålunda icke någon borgen för att
personer, som vinna inträde i de statistiska ämbetsverken, erhållit den för
det statistiska arbetet mest lämpliga akademiska utbildningen. Detta har,
såsom kommittén tidigare i skrifvelse till Konungen af den 10 september
1907 angående inrättande af statistiska professurer vid Uppsala och Lirnds
universitet varit i tillfälle att framhålla, medfört högst väsentliga olägenheter
för den svenska statistiken.

Hittills har emellertid uppställandet af erforderliga kompetensvillkor för
erhållande af statistisk tjänst icke varit möjligt på grund af universitetsstudiernas
anordning.

Först och främst har till senaste tid varit mycket illa sörjdt för statistikens
studium vid våra universitet och högskolor, i det att i Uppsala ingen

112

FÖRSLAG TILL STATISTIKENS ALLMÄNNA ORGANISATION.

lärostol omfattat nämnda vetenskap och densamma i Lund varit och fort-,
farande är förenad med statskunskap uti eu gemensam lärostol, professuren i
statskunskap och statistik. Hvad beträffar de enskilda högskolorna, har
Stockholms högskola någon tid ägt en oaflönad docentur i ämnet, med
hvilken befattning dock ej varit förenad någon undervisningsskyldighet, och
Göteborgs högskola äger en professur i statskunskap och statistik. Numera har
emellertid från och med början af innevarande år tillkommit en professur i
statistik vid Uppsala universitet. Härigenom kan vetenskaplig statistisk
utbildning erhållas vid rikets båda universitet, om också såsom i kommitténs
skrifvelse påvisats betydande olägenheter äro förenade med den
anordning, som fortfarande råder i afseende på den statistiska undervisningen
vid universitetet i Lund. Möjlighet är sålunda beredd att uppställa fordran
på aflagd akademisk examen i ämnet statistik såsom villkor för erhållande
af statistisk tjänst.

Det är emellertid icke blott insikter i statistikens teori och arbetsmetoder,
som äro af vikt för den statistiska tjänstemannen. Större delen af den
officiella statistiken har till ändamål att belysa samhällets ekonomiska förhållanden,
och kännedom om den nationalekonomiska vetenskapens grunder
och viktigaste resultat bör därför ingå i den statistiska utbildningen. Äfven
torde insikter i statskunskap, historia och geografi, främmande språk, framför
allt franska, samt matematik vara önskvärda.

Dessa ämnen kunna visserligen alla medtagas i den år 1907 införda
fria filosofie kandidatexamen, men då för denna ej kräfves ett större antal
ämnen än tre, förefaller det tydligt, att den ej utan att i hög grad utvidgas
öfver sitt normala mått kan tillgodose det statistiska arbetets behof af utbildning.
Någon annan för detta ändamål lämplig examen finnes för närvarande
icke.

I maj 1910 har emellertid af sakkunnige inom Ecklesiastikdepartementet
framlagts förslag om införande af en statsvetenskaplig examen, närmast
afsedd för statsförvaltningens olika grenar. Genom denna examen torde
den för det statistiska arbetet nödiga utbildningen blifva fullt tillgodosedd.
Examen är enligt förslaget delad i tre alternativa typer, och i den
tredje af dessa, den statistiska typen, ingår såsom hufvudämne statistik samt
såsom obligatoriska biämnen statskunskap, nationalekonomi, juridisk encyklopedi
och matematik eller historia, hvarjämte för erhållande af de sju betygsenheter,
som erfordas för examens godkännande, kunna tagas ytterligare
två ämnen t. ex. franska, tyska, engelska eller geografi, alla för det statistiska
arbetet viktiga ämnen. Därjämte är för examens afläggande föreskrifvet
att historia, matematik, franska och ännu ett lefvande språk skola
ha ingått i studentexamen eller fyllnadspröfning därtill, så att äfven i de
fall, då dessa ämnen ej medtagits i statsvetenskaplig examen, garantier finnas
för elementära kunskaper däri.

FÖRSLAG TILL STATISTIKENS ALLMÄNNA ORGANISATION.

113

Härigenom skulle tydligen de fordringar på akademisk utbildning af
de blifvande statistiska tjänstemännen, hvilka ofvan framställts, kunna behörigen
tillgodoses.

Kommittén får därför hemställa att såsom kompetensvillkor för erhållande
af statistisk tjänst måtte stadgas afiagd statsvetenskaplig examen
enligt den statistiska examenstypen i enlighet med ofvannämnda förslag.
Det har emellertid synts kommittén, som om den högre bildning, hvilken
afläggande! af filosofie licentiatexamen förutsätter, skulle kunna uppväga fördelarne
af ämneskombinationen i statsvetenskaplig examen enligt den statistiska
examenstypen. I ändamål att möjliggöra för de statistiska verken att
anställa personer, hvilka förutom allmänna statistiska kunskaper förvärfva!
i vissa ämnen, såsom matematik, geografi, något främmande språk eller dylikt,
särskilda insikter, som kunna vara för ämbetsverkets verksamhet gagneliga,
vill kommittén därför äfven föreslå att filosofie licentiatexamen med betyg
i ämnet statistik eller annan filosofie licentiatexamen efter föregången filosofie
kandidatexamen med två betyg i ämnet statistik jämväl måtte medföra
samma kompetens.

Kommittén får med åberopande af ofvanstående utredningar i afseende
å den allmänna organisationen af Sveriges officiella statistik enhälligt föreslå,
att Statistiska centralbyrån i sin nuvarande form indrages och att i dess
ställe upprättas ett nytt statistiskt ämbetsverk benämndt Statistiska centralverket,

att detta verk öfvertager utarbetandet och utgifvandet af de berättelser,
hvilka för närvarande åligga Statistiska centralbyrån, samt äfven af sådana
nya grenar af statistiken, hvilka kommittén i olika delar af sitt betänkande
föreslår skola upprättas,

att rättsstatistiken, undervisningsstatistiken, statistiken öfver värnpliktiges
läs- och skrifkunnighet samt längd, äfvensom Statskontorets generalsammandrag
öfver bevillningen, öfverflyttas från de departement och ämbetsverk,
där de för närvarande utarbetas, till Statistiska centralverket,

att inom Justitiedepartementet byrån för rättsstatistik, inom Ecklesiastikdepartementet
den statistiska afdelningen och inom Generaltullstyrelsen dess
från och med år 1911 på stat uppförda statistiska afdelning indragas,

att det föreslagna Statistiska central verket måtte jämte öfriga åligganden
få i uppdrag att söka åstadkomma enhetlighet och planmässighet inom hela
den officiella statistiken,

att Statistiska tabellkommissionen upplöses och att i dess ställe upprättas
en ny rådplägande församling under namn af Statistiska rådet med sammansättning
som ofvan säges och med uppgift att verka för att den officiella
statistiken må såvidt möjligt tillfredsställa de kraf, som särskild! från statsförvaltningens,
näringslifvets och vetenskapens sida kunna ställas på densamma,

8—091045 Stat. kom. bet.

Samman fattning -

114 FÖRSLAG TILL STATISTIKENS ALLMÄNNA ORGANISATION.

att ofvan angifna kompetensvillkor måtte fastställas för erhållande af statistisk
tjänst inom såväl Statistiska centralverket som öfriga ämbetsverk, samt
att sådana förvaltande verk som utarbeta officiell statistik åläggas att
på begäran tillhandahålla Statistiska centralverket statistiska uppgifter.

Kommitténs flertal, nämligen ordföranden samt ledamöterna Eklund,
Fahlbcck, Flack, Gullberg och Widell, vill ock förorda,

att statistiken öfver bergverk, fabriker och handtverk, sjöfart och handel
öfverflyttas från Kommerskollegium till Statistiska centralverket samt
att Kommerskollegii afdelning för näringsstatistik indrages.

Ledamoten Key-Äberg finner däremot öfvervägande skäl tala mot en sådan
öfverflyttning och indragning. Denna mening motiveras af honom på
följande sätt:

»Den svenska statistiken, jämförd med sig själ!'' under olika utvecklingsskeden
och ej med främmande kulturländers statistik, har öfver hufvud taget
aldrig intagit en så hög och lifaktig ställning som för närvarande, hvilket
synes ådagalägga, att den grundplan för vår statistiks utveckling, som lades
af 1854 års statistiska kommitté, i stort sedt varit och fortfarande är synnerligen
bärkraftig.

En af de ledande tankarna i antydda grundplan var och är, att statistiken
i de delar, där den berör den egentliga förvaltningen, skall så intimt som
möjligt ansluta sig till denna i dess olika grenar, så att statistiken må kunna
skänka den möjligast verklighetstrogna bild af ställningen på skilda förvaltningsområden
och därmed utgöra icke allenast en vägledande kunskapskälla
för «jkifva förvaltningsorganen i utöfningen af deras funktioner utan ock en
säker kontroll öfver förvaltningens skötsel samt en god index öfver verkningarna
af skilda förvaltningsåtgärder. En närmare anslutning mellan själfva
förvaltningen och förvaltningsstatistiken ansåg nämnda kommitté icke kunna
åvägabringas än genom att låta de förvaltande verken hvart i sin stad inom
sig ombesörja till verkets uppsiktsområde hänförlig statistik.

Många förvaltningsverk hafva onekligen gått väl i land med detta sitt
uppdrag och torde genom detsammas fullgörande ha grundligt orienterat
sig å sina resp. styrelseområden och därmed ock riktat målmedvetenheten i
sin ämbetsutöfning.

Såsom en anomal utveckling af antydda grundplan är att betrakta
det förhållandet, att hos några förvaltningsmyndigheter statistikens skötsel
utan uppenbart fog uppdragits åt isolerade afdelningar, där arbetet bedrifves
utan befruktande inverkan från förvaltningsmyndigheternas öfriga afdelningar.
I fall, där dessa mera fristående afdelningar sysselsätta en jämförelsevis
fåtalig personal, framträda omisskännligen äfven eu del svåra olägenheter
med hänsyn till arbetets rationella drift och personalens befordringsutsikter,
och ur denna synpunkt torde öfvervägande skäl föreligga att befria ifrågavarande
statistiska institutioner ur deras isolerade ställning genom att inkorporera
desamma i Statistiska centralverket.

FÖRSLAG T IT,T, STATISTIKENS ALLMÄNNA ORGANISATION. 115

Till angifna klass af statistiska institutioner torde icke kunna hänföras
Korumerskollegii afdelningar för närings- och arbetsstatistik. Dessa båda
afdelningar sysselsätta hvar för sig en talrik tjänstepersonal och deras publikationer
stå ur teknisk synpunkt på höjdpunkten af hvad här i landet presteras
inom den officiella statistiken. Under antagande att handels- och industristatistiken
komma att omorganiseras i öfverensstämmelse med kommitténs förslag
och att för nämnda grenar af statistiken kommer att anställas en tjänstepersonal,
motsvarande den kommittén beräknat såsom nödvändig för desamma
i deras nya gestalt, komma närings- och arbetsstatistiken att hvar för sig
uppvisa en så omfattande ämbetsorganisation, att befordringsutsikterna för
den med dessa statistiska grenar sysselsatta tjänstepersonalen böra tillfredsställa
alla rimliga anspråk. När härtill kommer att näringsstatistiken redan
nu bereder fullt arbete året om åt en konstant kontorspersonal och i sitt omorganiserade
skick af allt att döma skall komma att göra sammalunda, att
vidare det vid statistiskt arbete i regel är en oskattbar fördel, att den underordnade
personalen får orubbadt ägna sig åt bearbetning af samma slags
primäruppgifter, torde denna statistik ha föga eller ingen nytta, vare sig i
formellt eller materiellt hänseende, af att införlifvas i Statistiska centralverket.

Däremot torde allvarliga olägenheter uppstå genom en slik öfverflyttning.

Näringsstatistiken tilldrager sig i vår ekonomisk-sociala tid en allt större
uppmärksamhet och ett allt allmännare intresse från det praktiska lifvets män,
och dess uppgifter äro af en så utomordentligt omfattande och mångsidig beskaffenhet,
att dess ledning, som oafvisligen ställer stora fordringar på sakkunskap,
intresse och initiativkraft, för visso kräfver sina egna män fullt och
helt. Ställes näringsstatistiken direkt under samma ledning, som den mera
teoretiskt anlagda befolkningsstatistiken och därmed mera likartade delar af
statistiken, är det, såsom förhållandena med tyska riksstatistiken i viss mån
utvisa, fara värdt, att antingen näringsstatistiken eller befolkningsstatistiken
och densamma närliggande grenar kommer att lida af sammanföringen, och
det ligger nära till hands att antaga att näringsstatistiken här i landet, där
det statistiska centralverket af ålder ägnat sig åt befolkningsstatistiken såsom
sin hufvuduppgift, skulle på sammanföringen blifva den tappande parten.

Vidare bör framhållas att en styrelse för rikets handel och näringar genom
att beröfvas näringsstatistikens direkta handläggning går miste om en
rik kunskapskälla, som rätt utnyttjad i förvaltningen kunde och borde vara
densamma till ovärderlig nytta och ledning. Ifrågavarande styrelse kan visserligen
såsom kommittémajoriteten framhållit, i händelse näringsstatistiken
skulle öfverflyttas till Statistiska centralverket, genom i samband med
den ifrågasatta öfverflyttningen föreslagna anordningar ändock komma att
utöfva ett ganska verksamt inflytande på denna statistiks planläggning och
vård samt genom kommunikation med Statistiska centralverket och studium
af de tryckta publikationerna till en viss grad tillgodogöra sig samma
statistik, men styrelsen förlorar dock alltid fördelen al att bland sina egna

116 FÖRSLAG TILL STATISTIKENS ALLMÄNNA ORGANISATION.

tjänstemän äga representanter för den näringsstatistiska sakkunskapen, indika
ständigt och stundligen stå till styrelsens förfogande. Sådana tjänstemäns
befintlighet inom en styrelse för handel och näringar hör å ena sidan utgöra
en borgen för att statistikens erfarenheter från näringslifvets olika områden
där sig bör verkligen blifva behörigen beaktade vid förvaltningsärendenas behandling,
medan å andra sidan, om näringsstatistiken undandrages samma
styrelse, risk inträder, att styrelsen med tiden ställer sig alltmer främmande
för statistiken, dess användning i förvaltningens tjänst och, hvad ur förvaltningens
synpunkt är än betydelsefullare, för mångt och mycket i det praktiska
lif, som är föremål för såväl denna statistik som denna förvaltnings
verksamhet.

Till sist bör det förhållande, att man, i händelse näringsstatistiken i likhet
med arbetsstatistiken och kommunikationsstatistiken m. m. skulle komma
att stå utanför det centrala statistiska ämbetsverket, för framtiden skulle 9ga
några med hänsyn till arbetets omfattning och arbetspersonalens storlek någorlunda
jämnställda statistiska institutioner i stället för en enda fullständigt
predominerande sådan, i sin mån genom ädel täflan institutionerna emellan
stärka och vidmakthålla de statistiska intressenas lifaktighet, och torde det
icke vara att befara, att statistikens allmänna symmetri skulle äfventyras
genom näringsstatistikens särställning, då nämligen genom upprättandet af
Statistiska rådet och därmed sammanhängande anordningar tillräckligt synes
vara sörj dt för hela den officiella statistikens gemensamma målsträfvan och
planmässighet.»

Ordföranden har särskildt uttalat följande:

»Det synes knappast tvifvelaktigt att den uppfattning, som. 1854 års
kommitté hyste om fördelarne af ett intimt samband mellan förvaltning och
statistik, varit i hufvudsak felaktig. I hvarje fall står det fast, att näringsstatistiken
i det hela och i all synnerhet industristatistiken kommit till sin
rätt, först sedan den fullständigt skildes från förvaltningsarbetet och förlädes
till en särskild statistisk afdelning inom Kommerskollegium. Denna reform
till hvilken 1883 års kommerskollegiikommitté tog initiativet räddade näringsstatistiken
från fullständigt förfall och banade vägen för förbättringar, som
eljest helt visst aldrig kommit till stånd.

Om vår näringsstatistik därför nu intager en framstående plats icke
endast inom Sveriges officiella statistik, beror detta just på upplösningen af
det intima sambandet mellan förvaltningsarbetet och det statistiska arbetet
samt upphörandet af det senares beroende af det förra.

Den erfarenhet jag varit i tillfälle att inhämta under ett mer än femårigt
chefskap för Kommerskollegium har kraftigt öfvertygat mig om omöjligheten
för den som står i spetsen för en styrelse för handel och näringar
att utöfva ett ledande inflytande på det näringsstatistiska arbetet. Denna
erfarenhet har ock bekräftat den förmodan jag redan förut hyste, att tillgång
till det statistiska primärmaterialet icke annat än i rena undantagsfall

FÖRSLAG TILL STATISTIKENS ALLMÄNNA ORGANISATION.

117

kräfves för förvaltningen inom en styrelse för handel och näringar. Hvad
som däremot för arbetet där nödvändigt behöfves är bearbetadt och sammanställdt
primärmaterial, alltså fullfärdig statistik.

Det är snarare förödmjukande än upplyftande för chefen för ett verk
att sätta sitt namn under än så förträffliga statistiska berättelser på hvilkas
tillkomst han i de allra flesta fall icke utöfvat något inflytande alls och i
hvars utarbetande han icke på något sätt deltagit. Ju lifligare hans intresse
för statistik och statistiskt arbete är, desto djupare måste han känna falskheten
i en ställning, som låter honom skörda äran af andras arbete, när det
är godt, och möjligen klandret, ifall arbetet skulle vara bristfälligt.

Det som en styrelse för handel och näringar måste lägga synnerlig
vikt uppå, är tryggheten att alltid kunna få statistiska utredningar gjorda
när sådana kräfvas, och att få dem väl gjorda ur just de synpunkter, som
styrelsen för tillfället anser vara afgörande. Därtill lämnar den organisation
af näringsstatistiken, som kommittémajoriteten föreslår, efter min fullaste
öfvertygelse en säker utväg.

Särskildt af detta skäl ansluter jag mig till majoritetens mening, hvilken
jag för öfrigt i allt väsentligt biträder.»

118

Historik.

Officiella

handböcker.

III. Betänkande och förslag angående särskilda
statistiska grenar.

1. Allmänna statistiska öfversikter.

De försök, som under förra hälften af 1800-talet gjordes att åstadkomma
en allmän »riksstatistik», åsyftade till stor del i enlighet med den tidens
uppfattning utarbetandet af en uttömmande statsbeskrifning. Med den ringa
utveckling den officiella statistiken vid denna tid ägde måste emellertid det
tillgängliga siffermaterialet blifva alldeles otillräckligt för en sådan uppgift,
hvadan också försöken att åstadkomma en dylik beskrifning strandade.

Först omkring århundradets midt kunde dessa försök med mera framgång
förnyas, närmast af enskilda författare. Främst är härvid att erinra om
det storartade af C. A. Agardh och C. E. Ljungberg under åren 1852/1863
utgifna arbetet Försök till en statsekonomi sk statistik öfver Sverige. Äfven
genom statens försorg ha emellertid dylika handböcker utgifvits. Anledning
härtill har gifvits i önskan att vid de världsutställningar i hvilka
Sverige officiellt deltagit meddela de besökande en tillförlitlig och uttömmande
kännedom om svenska förhållanden. De ifrågavarande handböckerna
äro därför i allmänhet utgifna på något främmande språk. Sådana
ha på offentligt uppdrag utgifvits af dåvarande sekreteraren i Statistiska
centralbyrån Elis Sidenbladh för världsutställningarna i Wien
1873, Philadelphia 1876 och Paris 1878 samt af aktuarien i Statistiska
centralbyrån S. A. Löfström för världsutställningen i Chicago 1893. Mera
omfattande än någon af sina föregångare är den handbok, som på Riksdagens
begäran under titeln La Suede genom Statistiska centralbyrån
under redaktion af dåvarande aktuarien Gustav Sundbärg utgafs för
världsutställningen i Paris år 1900. De betydande kostnaderna härför bestredos
dels genom särskilda statsanslag, dels genom bidrag af enskilda personer.
Af ifrågavarande handbok utkommo sedermera delvis omarbetade
upplagor på svenska år 1901 och engelska år 1904. Samtliga dessa handböcker
afse att lämna en mer eller mindre uttömmande beskrifning öfver
Sveriges land och folk och äro sålunda endast till en del af statistiskt
innehåll.

ALLMÄNNA STATISTISKA ÖFVERSIKTER.

119

Af mera rent statistisk natur äro de sammandrag af Kungl. Maj:ts be- Sammandrag
fallningshafvandes femårsberättelse!'', som Statistiska centralbyrån offentligeiort
för hvarje femårsperiod från och med 1856/1860. Rörande dessa får vandes0femkommittén
hänvisa till den redogörelse, som lämnas pa annat ställe i detta
betänkande (s. 128).

Eu uteslutande tabellarisk sammanfattning af den officiella statistikens Sveriges
hufvudsiffror har från och med år 1870 årligen offentliggjorts under titel ÅaTistö^i
Sveriges officiella statistik i sammandrag. Första årgången häraf utgafs sammandrag.
såsom° särskild publikation af Elis Sidenbladh. Från och med årgången
1871 har ifrågavarande sammandrag ingått såsom första häftet i hvarje
årgång af Statistisk tidskrift men har därjämte äfven utgifvits separat
såsom särtryck af tidskriften. Utgifvandet öfvertogs med årgången 1872 af
dåvarande aktuarien Karl Sidenbladh, som utgifvit alla följande årgångar
till och med år 1905. Årgångarna 1906 och följande ha utgifvits af nuvarande
chefen för Statistiska centralbyrån.

1 likhet med öfriga häften af Statistisk tidskrift tryckes Sveriges officiella
statistik i sammandrag på enskildt förlag ehuru med visst statsbidrag
per ark räknadt. Statistiska centralbyrån äger emellertid enligt öfverenskommelse
att kostnadsfritt erhålla ett antal af 150 exemplar, hufvudsakligen
afsedda för det internationella utbytet. Därutöfver inköper dock centralbyrån
på grund af kungl. bref den ''11 december 1885 det för utdelning till
Riksdagens ledamöter erforderliga antalet exemplar.

Från början har det ifrågavarande sammandraget meddelat uppgifter ur
ej blott de i serien Bidrag till Sveriges officiella statistik ingående publikationerna
utan jämväl vissa andra, som ansetts tillhöra den officiella statistiken
i vidsträcktare bemärkelse. Efter hand som den officiella statistiken
utvecklades och nya bidrag till densamma tillkommo, ökades helt naturligt
omfånget af sammandraget. Medan dess första årgång endast räknade
08 sidor tabeller, hade omfånget år 1897 ökats till 92. Emellertid stod
denna lilla ökning på intet sätt i proportion till den väldiga utvidgning,
som den officiella statistiken under tiden vunnit, hvadan ifrågavarande publikation
kommit att i allt mindre grad motsvara de kraf på fullständighet
och utförlighet, som måste ställas på en dylik statistisk årsbok. Behofvet
af en ytterligare utvidgning af sammandraget hade länge varit kändt såväl
inom som utom Statistiska centralbyrån, men dess tillfredsställande förhindrades
af det otillräckliga utrymmet i Statistisk tidskrift. Det för tidskriftens
utgifvande anvisade anslaget medgaf nämligen blott ett omiång af
i medeltal tolf ark för hvarje årgång. Med anledning af öfverläggningar vid
det femte nordiska statistiska mötet i Stockholm år 1897 utarbetades emellertid
af chefen för Statistiska centralbyrån en ny plan för sammandraget af
Sveriges officiella statistik, enligt hvilken sammandragets omfång skulle ökas
med minst ett och ett hälft till två tryckark, sålunda 24 ä 32 sidor. Bland
annat för möjliggörande af denna ökning hemställde Statistiska centralbyrån

120

ALLMÄNNA STATISTISKA ÖFVERSIKTER.

i sin å annat ställe i detta betänkande (s. 365) omnämnda underdåniga skrifvelse
den 21 september 1898 om erforderlig böjning i anslaget till Statistisk
tidskrift. På grund af kungl. proposition beviljade visserligen Riksdagen
år 1899 en höjning af anslaget till Statistisk tidskrift men uttalade därvid
tillika, att Riksdagen, »som hade sig bekant, att det i den statistiska tidskriften
inflytande sammandraget af Sveriges officiella statistik tillvunnit
sig allmänt erkännande för stor praktisk användbarhet, beroende hufvudsakligen
på dess begränsade omfång och öfverskådliga uppställning, befarade att,
därest sammandraget skulle komma att i väsentligare mån ökas med nytt
statistiskt material, dess värde för en större allmänhet skulle i samma mån
komma att minskas». Med hänsyn dels till Riksdagens berörda uttalande,
dels till det betydliga utrymme, som i tidskriften erfordrades för de nedan
omnämnda statistiska jämförelsetabellerna för olika länder, ökades sammandragets
omfång i endast ringa mån under de närmast följande åren, så att
ännu 1905 års årgång omfattade endast 106 sidor tabeller. Sedan emellertid
de nämnda jämförelsetabellerna upphört att ingå i tidskriften, hvarigenom
betydande utrymme blifvit ledigt, och då krafvet på större utförlighet
i sammandraget blifvit allt lifligare kändt, har efter hand en väsentlig utvidgning
vidtagits, så att den senast utkomna årgången vuxit till 171 sidor
tabeller. Försäljningspriset i bokhandeln, som från början utgjorde 1 krona,
ökades år 1901 till 1 krona 25 öre och år 1907 till 2 kronor.

Till och med årgången 1901 meddelade sammandraget uteslutande definitiva
siffror, hvarvid i regel endast redan i tryck förefintliga uppgifter användes.
På grund af Riksdagens på följande sida omnämnda skrifvelse angående preliminära
statistiska uppgifter ha från och med årgången 1902 äfven preliminära
siffror meddelats, hvarjämte jämväl ifråga om definitiva uppgifter
otryckt material kommit till användning. Särskild! från och med årgången
1907 ha i allt större utsträckning användts otryckta uppgifter, Indika med
beredvillighet ställts till förfogande af de ämbetsverk som utarbeta officiell
statistik. Sammandraget af Sveriges officiella statistik har härigenom satts
i stånd att meddela definitiva statistiska uppgifter flera månader tidigare
än de förelegat i tryck i de officiella berättelserna. Krafvet på en snabbare
publikation af den officiella statistiken har tydligen härigenom blifvit i ej
ringa mån tillgodosedt.

Sedan år 1895 innehöll hvarje årgång af Statistisk tidskrift utförliga
Statistiska jämförelsetabeller för olika länder utarbetade af (rustav Sundbärg.
Efter hand växte emellertid omfånget af dessa tabeller i den grad? att
de till sist icke längre kunde inrymmas i tidskriften. Från och med år 1906
blefvo därför dessa tabeller utgifna såsom en själfständig privat publikation
med fransk text under titel Apercus statistiques internationaux. Den nya
form, hvari dessa tabeller sålunda framträdde, måste tydligen göra dem
mindre tillgängliga för den svenska allmänheten, hvadan det blef önskligt
att vinna en ersättning för desamma. Med hänsyn härtill träffades år 1909

ALLMÄNNA STATISTISKA ÖFVERSIKTER.

121

öfverenskommelse mellan chefen för Statistiska centralbyrån och cheferna
för motsvarande institutioner i Norge och Danmark, att de internationella
tabeller, som sedan flera år tillbaka utarbetats af sistnämnda ämbetsverk
gemensamt och offentliggjorts i deras statistiska årsböcker, för framtiden
äfven skulle införas i Sveriges officiella statistik i sammandrag. Till följd
häraf öfvertogs utarbetandet utaf eu del af ifrågavarande tabeller af chefen
för den svenska statistiska centralbyrån. De sålunda tillkomna internationella
öfversikterna ha första gången offentliggjorts i årgången 1910 åt Sveriges
officiella statistik i sammandrag.

Intill år 1907 offentliggjordes ifrågavarande sammandrag i allmänhet i
mars eller'' april månad. Med hänsyn till utgifningstiden för andra liknande
publikationer, särskilt den utförliga statistiska afdelningen i Svensk rikskalender,
och framförallt i betraktande däraf, att en betydlig del åt den
publik för hvilken sammandraget är afsedt utgöres af Riksdagens ledamöter,
för hvilka det måste vara önskvärdt att redan vid Riksdagens början erhålla
ifrågavarande publikation, ändrades från och med nämnda ar utgifningstiden
till årets början. Årgångarna 1907,1910 ha sålunda samtliga utkommit
senast den 8 januari.

På grund af enskild motion anhöll Riksdagen i skrifvelse den 1 juni
1901, att Kungl. Maj:t täcktes låta verkställa en utredning angående möjligheten
utaf samt kostnaden för ett årligt utgifvande af preliminära statistiska
meddelanden, samlade i en gemensam publikation, rörande vissa förhållanden,
som ägde betydelse för belysande af det ekonomiska tillståndet under närmast
föregående år. Efter erhållen remiss afgå! Statistiska centralbyrån
den 25 mars 1902 underdånigt utlåtande öfver denna Riksdagens hemställan.
Centralbyrån anförde häri dels, att åtskilliga af de uppgifter, som af Riksdagen
ansetts böra intagas i de ifrågasatta meddelandena, antingen alls icke
eller endast med allt för stora svårigheter kunde erhållas så tidigt på året,
som för berörda ändamål erfordrades, dels att de uppgifter som stode till
buds lämpligast syntes kunna införas i Sveriges officiella statistik i sammandrag
och hade också införts i den vid utlåtandets afgifvande nyligen utkomna
årgången af ifrågavarande publikation. Vid föredragning af detta
ärende den 25 april 1902 fann Kungl. Maj:t med afseende å hvad Statistiska
centralbyrån anfört Riksdagens ifrågavarande framställning icke föranleda
någon vidare åtgärd.

Sedan emellertid såsom ofvan nämnts med årgången 1907 utgifningstiden
för Sveriges officiella statistik i sammandrag flyttats tillbaka till årets
början, blef tydligen omöjligt att vidare i sammandraget införa uppgifter
för det närmast förflutna året. Statistiska centralbyrån ansåg sig under
sådana omständigheter böra upptaga det af 1901 års riksdag framställda förslaget
om en särskild publikation med preliminära meddelanden och offentgjorde
i andra häftet af Statistisk tidskrift för år 1907 en samling statistiska
uppgifter för närmast föregående år. Från och med år 1908 har denna

Preliminära

statistiska

meddelanden.

122

ALLMÄNNA STATISTISKA ÖFVERSIKTER.

samling offentliggjorts under titel Statistiska uppgifter till belysande af
Sveriges ekonomiska förhållanden år .... och närmast föregående år. Ifrågavarande
uppgifter ha publicerats dels i andra häftet af Statistisk tidskrift
hvarje år, dels separat såsom särtryck ur tidskriften. Utgifvandet har i allmänhet
skett i slutet af mars månad. På framställning af Statistiska centralbyrån
har Kungl. Maj:t genom nådigt bref den 4 oktober 1907 medgifvit, att
Statistiska centralbyrån må af berörda publikation inköpa det för utdelning
till Riksdagens ledamöter erforderliga antalet exemplar. Senast utkomma
häfte omfattade 29 sidor tabeller, försäljningspriset i bokhandeln utgjorde
50 öre.

Innehållet har utgjorts af dels uppgifter hämtade från tryckta publikationer,
såsom Generaltullstyrelsens, Järnvägsstyrelsens och Bankinspektionens
månadsrapporter, dels uppgifter som meddelats från Telegrafstyrelsen, Postsparbanksstyrelsen
samt Patent- och registreringsverket, dels slutligen särskildt
för ändamålet af Statistiska centralbyrån införskaffade eller bearbetade
uppgifter, nämligen rörande konkurser, insättningar och uttagningar
i sparbanker samt påförd bevillning och på bevillningen utdebiterade kommunalutskylder
i städerna. Genom en ändring af tiden för insändande till Statistiska
centralbyrån af uppgifterna till befolkningsstatistiken har dessutom
åstadkommits, att hufvudsiffrorna rörande folkmängden och dess förändringar
blifvit kända så tidigt, att de kunnat införas uti ifrågavarande publikation.

Kommitténs
förslag.
Ny upplaga
af handboken
La Suéde.

Femårsöfversikt
öfver
rikets utveckling.

Den ofvannämnda till Parisutställningen år 1900 utgrina stora handboken
La Suéde har enligt hvad allmänt erkännes i hög grad bidragit
till att såväl inom som utom landet sprida en riktigare uppfattning af svenska
förhållanden. Särskildt har den åstadkommit stort gagn genom att i utlandet
väcka intresse för svenska förhållanden. Kommittén har därför velat erinra
om önskvärdheten af att nya upplagor af ifrågavarande arbete eller snarare
nya handböcker utarbetade efter liknande plan tid efter annan varda under
Statistiska centralverkets ledning utgifna såväl på svenska som på något
af de stora kulturspråken. Frågan om utgifvande af en ny svensk upplaga
af nämnda handbok har jämväl blifvit berörd af 1910 års riksdag, som med
anledning af enskild motion i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhållit att Kungl.
Maj:t täcktes låta anställa utredning i fråga om utgifvande af en ny upplaga
af handboken Sveriges land och folk samt därefter till Riksdagen inkomma
med det förslag hvartill förhållandena må föranleda.

På annat ställe i detta betänkande omnämnes, huruledes det af Statistiska
centralbyrån utgifna Sammandrag af Kungl. Maj:ts befallningshafvandes
femårsberättelser efter hand utvecklat sig till att blifva en på så
godt som allt tillgängligt statistiskt material byggd öfversikt öfver rikets utveckling
under den behandlade femårsperioden. Otvifvelaktigt måste det för
den stora allmänheten, som icke själ!'' äger vana att använda statistikens

ALLMÄNNA STATISTISKA ÖFVERSIKTER.

123

siffror, vara af stort värde att på sådant sätt erhålla en sammanställning
äfven i text af statistikens hufvudresultat. Emellertid har det hittillsvarande
sammandraget af femårsberättelserna endast mycket ofullkomligt kunnat
fylla en sådan uppgift. Dels torde dess sammankoppling med femårsberättelserna
ha medfört att det för allmänheten icke blifvit så lätt tillgängligt
och kanske ej heller så njutbart som önskligt hade varit, dels och framför
allt har denna sammankoppling medfört att det måst utgifvas så långt
efter den behandlade femårsperiodens utgång, att det vid sitt utkommande
knappast ägt mer än historiskt intresse.

För afhjälpande af dessa missförhållanden föreslår kommittén, att det
nuvarande sammandraget af femårsberättelserna utbytes mot en för hvarje
femårsperiod själfständigt utgifven öfversikt öfver rikets utveckling, i den
mån denna utveckling kan belysas af statistikens siffror. Till grund för
denna öfversikt har kommittén tänkt böra läggas icke blott den officiella
statistiken i hela dess omfattning utan jämväl ytterligare genom Kungl.
Majds befallningshafvandes försorg anskaffade upplysningar om vissa förhållanden,
som icke ännu behandlas i den officiella riksstatistiken men som delvis
brukat beröras i vissa femårsberättelser, t. ex. rörande nykterhetsrörelsen,
skytteväsendet, tidningars spridning, flottning, jorddelningens fortskridande
(jfr s. 164), vissa områden af undervisningsväsendet (jfr s. 329) m. m. Statistiska
centralverket bör i sliitet af hvarje femårsperiod tillställa länsstyrelserna
uppgift å de upplysningar som önskas, jämte anvisningar och
eventuellt blanketter för deras afgifvande. Äfven den af kommittén å s. 281
föreslagna uppskattningen af nationalförmögenheten och liknande undersökningar
böra lämpligen finna sin plats i femårsöfversikten.

Genom att femårsöfversikten frigöres från beroendet af femårsberättelserna
kan dess utarbetande påbörjas omedelbart efter femårsperiodens utgång,
beträffande vissa delar till och med dessförinnan. Utgifvandet bör kunna
ske, så snart alla viktigare statistiska siffror för periodens sista år föreligga
i definitivt skick, sålunda omkring ett och ett hälft år efter periodens
utgång.

Att Sveriges officiella statistik i sammandrag icke fyller de kraf, som
i våra dagar måste ställas på en statistisk årsbok, torde väl numera knappast
från något håll bestridas. En dylik publikation synes böra vara så
pass utförlig och detaljrik, att allmänheten ur densamma kan hämta alla de
statistiska uppgifter som i vanliga fall erfordras och endast vid utredning
af speciella frågor behöfver gå till de svåröfverskådliga och ofta äfven svårtillgängliga
officiella berättelserna. Att det nuvarande sammandraget icke
tillfredsställer denna fordran, torde framgå redan af dess ringa sidantal,
som är mindre än för någon motsvarande publikation i hela Europa. Antalet
sidor med frånräknande af titel, innehållsförteckning, register och dylikt
utgör nämligen för senast utkomna statistiska årsbok i nedanstående
länder:

Statistisk

årsbok.

124 ALLMÄNNA STATISTISKA ÖFVERSIKTER.

Italien . .	. . . 1,080	Finland .....	. 504	Preussen . . .	. 355
Rumänien .	. . . 839	Belgien.....	. 495	Hessen ....	. 322
Serbien . .	... 816	Österrike ....	. 493	Nederländerna .	. 312
Baden . . .	... 737	Tyska riket . . .	. 477	Sachsen ....	. 298
Frankrike .	. . . 577	Portugal2 . . . .	. 455	Wurttemberg .	. 268
Ryssland 1 .	... 538	Storbrit. o. Irland	. 397	Danmark . . .	. 210
Ungern . .	... 526	Bajern.....	. 378	Norge.....	. 190
Bulgarien .	... 521	Schweiz.....	. 376	Sverige ....	. 171

Enligt beräkningar som inom kommittén verkställts torde en svensk statistisk
årsbok icke kunna vinna erforderlig fullständighet med mindre antalet
tabellsidor ökas till närmare 300, hvarvid äfven hänsyn tagits till det
nedan framställda förslaget om dubbelspråkiga rubriker. I denna siffra är
emellertid icke inbegripet det femtiotal sidor, som erfordras med anledning af
kommitténs i annat sammanhang (s. 382) framställda förslag om införande
i årsboken af vissa uppgifter om rikets kommuner. Med anledning af den farhåga,
som i 1899 års riksdags ofvan berörda skrifvelse uttalats för att en ökning
af årsbokens omfång skulle kunna minska dess öfverskådlighet och användbarhet,
får kommittén uttala att detta alldeles icke behöfver blifva fallet,
därest hvarje sida förses med rubrik, som motsvarar innehållsförteckningens
gruppindelning af tabellerna, och därjämte ett utförligt alfabetiskt sakregister
bifogas, i likhet med hvad fallet är i ett stort antal utländska årsböcker.
Genom ett dylikt register torde i verkligheten eu blifvande årsbok af föreslaget
omfång blifva mera användbar än det nuvarande sammandraget af
Sveriges officiella statistik.

Emellertid kan det onekligen vid ett och annat tillfälle, särskilt vid
offentliga diskussioner, vara af betydelse att äga tillgång till en helt liten
statistisk årsbok endast innehållande de allra viktigaste siffrorna ur den
officiella statistiken och omfattande blott några tiotal sidor i litet format.
Dylika årsböcker i sammandrag förekomma i en och annan främmande
stat. Kommittén anser önskligt, att Statistiska centralverket på försök under
ett par år utgifver en dylik kortfattad årsbok, så att erfarenhet kan vinnas om
dess användbarhet och behöflighet. Den bör gifvetvis icke ingå i någon af de
statistiska serierna och ej heller blifva föremål för gratisutdelning utom
till Riksdagens ledamöter. Kostnaden för utgifvande af en dylik publikation
är tydligen knappt nämnvärd och kommer sannolikt att till fullo betäckas
af inkomsten genom försäljning.

En synnerligen viktig uppgift för en statistisk årsbok är att till utlandet
förmedla kännedomen om statistikens resultat. Vanligen är den statistiska
årsboken den enda publikation en utlänning rådfrågar eller till och med är
i stånd att använda, då han vill erhålla kännedom om resultaten af ett främ 1

Dessutom eu finansiell årsbok om 552 sidor.

2 Endast vol. I.

ALLMÄNNA STATISTISKA ÖFVERSIKTER.

125

mande lands statistik. Det ligger då synnerligen stor vikt därpå, att årsboken
är så beskaffad, att den utan allt för stor möda kan studeras af en
utlänning, med andra ord att rubriker och textkolumner äro affattade på
ett för honom begripligt språk. I så godt som alla länder, med undantag
naturligtvis af de tysk-, fransk- och engelsktalande samt äfven Italien,
har man sörjt härför, vanligen genom att göra rubriker och textkolumner
dubbelspråkiga, d. v. s. affattade på såväl det nationella språket som ett af
de stora kulturspråken vanligen franska, som är det internationella statistiska
institutets officiella språk. De enda länder i världen utanför de
stora kulturspråkens krets, som icke ansett nödigt att genom öfversättning
af rubriker och textkolumner göra sina statistiska årsböcker tillgängliga
för internationellt bruk, äro så vidt bekant Chile och Sverige. Hvad af
öfversättning finnes meddeladt i Sveriges officiella statistik i sammandrag
inskränker sig till en fransk innehållsförteckning. Att det sålunda för en
utlänning är svårare att vinna kännedom om statistikens resultat i Sverige
än i snart sagdt hvilket som helst annat land, förefaller betänkligt ur mer
än en synpunkt och innebär ovillkorligen ett missförhållande som måste afhjälpas.

Enklaste sättet att åstadkomma rättelse härutinnan är att såsom i de
flesta utländska årsböcker göra rubriker och textkolumner dubbelspråkiga,
affattade på svenska och franska. I ett par afseenden är väl denna utväg
mindre tilltalande. Dels torde förekomsten af fransk öfversättning ofta af
svenska läsare betraktas såsom störande, dels måste rubriker och textkolumner
ofta blifva oproportionerligt stora, hvarigenom tabellernas yttre blir
mindre fördelaktigt, dels slutligen kommer bokens omfång att blifva större,
än hvad eljest vore nödigt. Under sådana omständigheter har kommittén
ansett sig böra taga i öfvervägande, huruvida icke någon annan, mera fördelaktig
lösning står att finna. Härvid har kommittén först tagit i betraktande
möjligheten af att i ett särskildt bihang till årsboken meddela
fransk öfversättning af rubriker och textkolumner. Då emellertid en dylik
anordning icke för en utländsk läsare skulle innebära någon nämnvärd förbättring
af det nuvarande förhållandet — ett svenskt lexikon kan han vanligen
utan svårighet anskaffa — kan kommittén icke förorda denna utväg. En ur
alla synpunkter utom den finansiella synnerligen tillfredsställande lösning
af frågan skulle otvifvelaktigt vara att utgifva en särskild uteslutande på
franska affattad årsbok. Så sker för närvarande i Japan, och äfven Norge har
för en del år sedan utgifvit årsböcker på franska. Numera har man emellertid
i Norge sannolikt af hänsyn till kostnaden öfvergifvit denna anordning
och antagit systemet med dubbelspråkig årsbok. Otvifvelaktigt måste också
kostnaden för utgifvande af såväl en svensk som en fransk årsbok komma
att högst betydligt öfverstiga kostnaden -för en enda dubbelspråkig. Af
detta skäl anser sig kommittén böra föreslå att den svenska statistiska årsboken
göres dubbelspråkig.

126

KUNG!*. MAJ:TS BEFALLNING SHAFVANDBS FEMÅRSBERÄTTELSER.

Preliminära

statistiska

meddelan den.

Publika tioner.

Samman fattning.

I fråga om årsbokens innehåll vill kommittén endast erinra om vikten
af att jämväl internationella jämförelsetabeller meddelas.

Beträffande utgifningstiden föreslår kommittén ingen förändring utan
tillstyrker att årsboken utkommer såsom för närvarande i början af hvarje år.

Af förläggandet till årsskiftet af årsbokens utgifningstid följer, att fortfarande
ett särskildt häfte statistiska uppgifter rörande det närmast förflutna
året bör årligen offentliggöras så snabbt som möjligt. Med hänsyn till den
tid inom hvilken särskildt befolkningsstatistikens och järnvägsstatistikens
siffror kunna beräknas blifva kända torde emellertid icke vara möjligt åstadkomma
en tidigare publicering än för närvarande. Däremot torde innehållet
kunna göras åtskilligt rikhaltigare än hittills.

Femårsöfversikten öfver rikets utveckling torde böra offentliggöras såsom
en själfständig afdelning af serien Sveriges officiella statistik (se s. 367). Däremot
anser kommittén icke lämpligt, att den statistiska årsboken ingår i nämnda
serie, utan synes den i likhet med hvad förhållandet är i nästan alla främmande
länder böra utgifvas såsom en fristående publikation. Såväl till
innehåll som form kommer den nämligen att väsentligen skilja sig från öfriga
publikationer i serien Sveriges officiella statistik. Dels måste den meddela
äfven preliminära uppgifter, då däremot eljest i berörda publikationer
endast definitiva siffror böra upptagas, dels skulle den sakna egentlig text,
dels slutligen skulle den blifva dubbelspråkig i motsats mot den officiella
statistiken i öfrigt. De ofvannämnda preliminära uppgifterna torde lämpligen
böra ingå i den af kommittén s. 367 föreslagna serien Statistiska meddelanden.
Kommittén hemställer sålunda,

att för hvarje femårsperiod utgifves en öfversikt öfver rikets utveckling
och att Kungl. Maj:ts befallningshafvande anbefallas på begäran meddela
Statistiska centralverket härför erforderliga uppgifter och upplysningar,
att vid början af hvarje år offentliggöres en statistisk årsbok,
att i nämnda årsbok rubriker och textkolumner göras dubbelspråkiga,
att på försök tillsvidare utgifves en statistisk årsbok i sammandrag, samt
att så snabbt som möjligt offentliggöres ett häfte preliminära statistiska
uppgifter rörande det närmast förflutna året.

2. Kungl. Maj:ts befallningsliafvandes femårsberättelser.

Historik och
nuvarande
beskaffenhet.

Kungl. Maj:ts befallningsh af vandes femårsberättelser jämte sammandrag
utgöra den enda afdelning af serien Bidrag till Sveriges officiella statistik,
hvilken icke begränsar sig till någon viss gren af statistik utan åsyftar att
lämna material för kännedom om samhällsförhållandena på flera olika områden.

KUNGL. maj:ts befallningshafvandes femårsberättelser.

127

Orsaken härtill är att söka i historiska förhållanden.1 Berättelserna utgöra
nämligen på visst sätt vår äldsta statistik, i det att de leda sitt ursprung
från landshöfdingarnes skyldighet enligt 1634 års regeringsform (§§ 30
och 37) samt 1635 års landshöfdingeinstruktion att dels årligen, dels hvart
tredje år redogöra för sin förvaltning. Dessa redogörelser blefvo ganska
snart skriftliga, och ett antal berättelser för 1660-talet finnas bevarade och
utgifna.1 2 Det var likväl först genom den åren 1735 och 1741 föreskrifna
skyldigheten för landshöfdingarne att till Rikets ständer afgifva berättelser,
som någon mera regelbunden serie af landshöfdingberättelser uppstod, men
denna serie blef jämförelsevis kortvarig, i det att den afbröts med frihetstidens
slut. Efter att landshöfdingarne år 1802 ålagts att meddela redogörelser
till Kammarkollegium, infördes emellertid genom kungl. bref den 17 april
1821 ordnade former för Kungl. Maj:ts befallningshafvandes femårsberättelse!'',
och sedan perioden 1818/1822 (beträffande Stockholms stad sedan perioden
1823/1827) ha sådana berättelser regelbundet och utan afbrott icke blott
afgifvits utan äfven publicerats3.

Då landshöfdingarnes femårsberättelse!- år 1821 närmare ordnades, förekom
jämte dem icke någon annan serie af officiell statistik än tabellkommissionens
berättelser angående folkmängden och dess förändringar. Landshöfdingberättelserna
afgifna af personer med djupgående insikter i länens förhållanden
utgjorde därför helt naturligt en hufvudkälla för kännedomen om rikets
tillstånd i de flesta olika hänseenden. Under den följande tiden uppstodo
emellertid i rask följd Kommerskollegii berättelser om handel, sjöfart, fabriker
och manufakturer, Bergskollegii berättelser om bergverken, Justitiestatsministerns
berättelser om civila rättegångsärenden och brottmål m. m. samt
Fångvårdsstyrelsens berättelser om fångvården, och dessa följdes efter någon
tid af officiella statistiska berättelser från flera andra ämbetsverk. Då år
1858 serien Bidrag till Sveriges officiella statistik kom till stånd, hade alltså
landshöfdingberättelserna redan till stor del förlorat sin ställning såsom hufvudkälla
för svensk statistik, och det blef nödvändigt att anvisa dem deras
plats vid sidan af öfriga berättelser.

Efter öfverläggningar i Statistiska beredningen framlade därför chefen
för Statistiska centralbyrån den 29 juni 1861 ett förslag i afseende på femårsberättelsernas
nyordnande. Tankegången i förslaget var, att femårsberättelserna
ej onödigtvis skulle upptaga statistik öfver ämnen, som bättre behandlades
i andra officiella berättelser, utan företrädesvis fylla de betydliga
luckor i kännedomen om riket, hvilka ännu lämnades öppna af den officiella

1 Jfr kommitténs betänkande: Jordbruksstatistik, s. 1—2.

2 Landshöfdingeberättelser från 17:e århundradet. Till trycket befordrade af Kungl. Samfundet
för utgifvande af handskrifter rörande Skandinaviens historia. Sthlm 1850.

3 För att öfverensstämmelse i afseende på periodindelningen mellan landshöfdingberättelserna
och tabellkommissionens folkmängdsbcrättclser skulle kunna åstadkommas, begränsades de
förra berättelsernas sjunde period till de tre åren 1848/1850, så att den åttonde perioden gällde
åren 1851 1855.

128 kungl. maj:ts befallningshafv andes femårsberättelser.

statistikens öfriga delar. I afseende på berättelsernas text föreslogs emellertid
ingen annan inskränkning i länsstyrelsernas frihet att efter eget bepröfvande
upptaga olika frågor till behandling, än att vissa ämnesgrupper
alltid borde behandlas för att kunna göras till föremål för gemensam bearbetning
för hela riket. Den föreslagna indelningen af texten afvek ej heller
mycket från den då gällande. I afseende på tabellbilagorna föreslogos däremot
större förändringar, i det att de dittills föreskrifna två tabellerna för
land resp. stad enligt förslaget borde utbytas mot tolf obligatoriska tabeller
öfver följande ämnen, 1) folkmängden, den mantalsskrifna jämförd med
den kyrkoskrifna, 2) jordbruk, 3) boskapsskötsel, 4) skogshushållning, 5)
dödade rofdjur, 6) af rofdjur dödade husdjur, 7) grufvor, bergverk, bruk,
fabriker, manufakturinrättningar samt kandtverkerier, 8) Jandväga kommunikationer,
9) sjöfart och handel, 10) antal hemman och lägenheter, deras
natur och brukningsdelar jämte uppskattningsvärdet, 11) laga skiften och
kostnaderna för afslutade sådana förrättningar och 12) sparbankerna. Härjämte
ifrågasattes att tabellformulär äfven skulle upprättas för uppgifter
rörande fattigvården och kronouppbörden. En viktig nyhet i förslaget var
vidare, att ett sammandrag för hela riket för hvarje femårsperiod skulle utarbetas
af Statistiska centralbyrån. Berättelserna borde enligt förslaget erhålla
samma utstyrsel, som användes för serien Bidrag till Sveriges officiella
statistik.

Utan att fatta definitivt beslut i frågan bestämde Kungl. Maj:t den 25
oktober 1861, att förslaget så långt som möjligt borde läggas till grund för
berättelserna för perioden 1856/1860, och föreskref den 28 mars 1862, att
berättelserna, allt efter som de inkommo till Civildepartementet, skulle öfver1
ämnas till Statistiska centralbyrån, som skulle publicera dem jämte sammandrag
såsom en afdelning i Bidrag till Sveriges officiella statistik. I
öfverensstämmelse härmed ingingo femårsberättelserna från och med perioden
1856/1860 i den nämnda serien såsom afdelningen litt. H. Hvarje länsberättelse
trycktes för sig utan afvaktan på de öfrigas inkommande och utdelades
inom vederbörande län, såsom allt sedan dess har varit förhållandet. De
definitiva bestämmelserna utfärdades af Kungl. Maj:t den 27 november 1863
i hufvudsaklig öfverensstämmelse med det ursprungliga förslaget. Statistiska
centralbyrån erhöll i uppdrag att tillhandahålla länsstyrelserna blanketter
för årligt insamlande af uppgifter till de obligatoriska tabellerna, hvilkas
antal till en början utgjorde tretton, nämligen förutom de tolf, som återfinnas
i det nyssnämnda förslaget, äfven en öfver fattigvården. Från och med perioden
1861/1865 ökades tabellbilagornas antal till fjorton, enär äfven uppgifterna
rörande kronouppbörden nu sammanfördes till en tabell.

Under de följande årtiondena uppstodo ett stort antal nya afclelningar af
Bidrag till Sveriges officiella statistik, så att denna serie, som år 1861 endast
omfattade afdelningarna litt. A.—Gr., år 1880 bestod af afdelningarna litt. A.—V.,
och flera af dessa nytillkomna afdelningar gällde ämnen, som dittills behand -

KUN6L. maj:ts befallninöshafvandes femIrsberättelser. 129

lats i femårsberättelsernas tabellbilagor, särskilt jordbruks-, skogs- och kommunikationsstatistiken.
För att fortfarande undvika att femårsberättelserna
meddelade statistik öfver frågor, som voro behandlade i andra berättelser,
föreslog chefen för Statistiska centralbyrån i ett utkast, som den 19 februari
1880 förelädes Statistiska beredningen, bland annat att samtliga
då föreskrifna tabellbilagor med undantag af dem som afsågo den mantalsskrifna
folkmängden, allmänna vägar och skjutsning samt hemman och lägenheter,
borde utgå. I stället skulle två nya tillkomma, den ena om brandförsäkringsinrättningarnas
verksamhet, den andra om fromma stiftelser, stipendiefonder,
pensionsanstalter och därmed jämförliga inrättningar. Öfriga upplysningar,
som vederbörande länsstyrelser ansågo böra meddelas i numerisk
form, skulle intagas såsom texttabeller. Ånyo framhölls emellertid vikten af
att undvika omtryck i tabellform af numeriska data, som redan voro publicerade
i centralmyndigheternas berättelser, hvaremot större utförlighet borde
ägnas åt sådana förhållanden om hvilka kunskap på annan väg ej var tillgänglig.
De i detta förslag upptagna ändringarna blefvo genom föreskrift af
chefen för Civildepartementet gällande för berättelserna från och med perioden
187(i/1880. Sedan denna tid ha inga ändringar i bestämmelserna för femårsberättelserna
företagits annat än i afseende på tabellbilagorna. Tabellbilagan
angående brandförsäkringsinrättningarnas verksamhet har nämligen
utgått (från och med årgången 1891/1895), hvaremot en tabell öfver egendomar
af fideikommissnatur, en annan öfver egendomar tillhörande inhemska
aktiebolag och en tredje öfver egendomar, som tillhöra främmande makters
undersåtar, tillkommit (från och med perioden 1881/1885).

Emellertid har den officiella statistiken samtidigt ökats med många nya
grenar, hvarigenom en betydande del af de statistiska uppgifter som intagits
i femårsberättelserna blifvit öfverflödiga. Trots de för hvarje femårsperiod
af Statistiska centralbyrån förnyade uppmaningarna att undvika omtryckning
af redan publicerad officiell statistik ha berättelserna i stor omfattning
kommit att innehålla sådan ehuru i växlande utsträckning för olika län.
Orsaken härtill torde delvis vara, att det i många fall varit förenadt med
svårigheter att lämna någon fullständig berättelse öfver förhållandena i länet
annat än genom anlitande af den officiella statistikens siffror. De föreskrifna
tabellbilagorna åter ha ej kunnat utgöra någon statistisk grundval för textberättelsen,
emedan bilagorna sedan den år 1880 föreskrifna ändringen i hufvudsak
behandla andra frågor än denna.

Det stora statistiska material, som numera ingår i femårsberättelsernas
textafdelning, är emellertid ingalunda helt och hållet hämtadt från andra
officiella statistiska publikationer. Tvärtom nedlägga många länsstyrelser
stort arbete på att inom respektive län insamla statistiskt primärmaterial
samt bearbeta det och göra det till föremål för textbehandling. Detta arbete
utgör otvifvelaktigt i många fall eu ganska afsevärd börda för länsstyrelserna,
som vanligen äro i fullständig saknad af statistiskt utbildad personal.

9—091045 Stat. korn. bet.

130 kungl. maj:ts befallningshafvandes femårsberättelser.

Frånvaron af en sådan personal medför därjämte, att arbetet icke alltid
kan bedrifvas på det mest ändamålsenliga sättet, att en viss godtycklighet
ofta äger rum i afseende på urvalet af meddelade och bearbetade uppgifter
samt att de statistiska uppgifterna vanligen publiceras i en onödigt skrymmande
form.

Den nuvarande anordningen af femårsberättelserna medför emellertid äfven
andra synnerligen afsevärda olägenheter.

Tillökningen i omfånget af de rent statistiska uppgifterna har först och
främst haft till följd ett undanträngande af femårsberättelsernas betydelsefullaste
delar, hvilka utgjorts af sådana öfversikter, som ej kunna verkställas
af andra än med ortsförhållandena fullt förtrogna personer. Tillvaron
af statistiska uppgifter har ofta frestat länsstyrelserna att lämna sådana
i stället för upplysningar grundade på personlig erfarenhet och kännedom om
förhållandena. Det stora värdet af berättelserna för äldre tider beror till
stor del på att de lämna åskådliga och konkreta framställningar och omdömen
från de mest kompetenta personer, och då dessa delar af berättelserna
allt mera trängts tillbaka af statistik, har därmed berättelsernas värde betydligt
minskats.

Den frihet, som lämnats länsstyrelserna i afseende på femårsberättelsernas
innehåll, har samtidigt åstadkommit, att berättelserna trots sin tilltagande
schematiska karaktär kommit att förete betydliga ojämnheter, i det att dels en
del ämnen, som böra vara gemensamma för alla, behandlas statistiskt i berättelsen
för ett län, men endast i allmänna ordalag beröras i berättelsen för
ett annat och alldeles förbigås i berättelsen för ett tredje, dels äfven ämnena
ofta behandlas med mycket olika fullständighet i berättelserna för samma län
under olika perioder, så att det till och med kan hända, att en påbörjad redogörelse
rörande något viktigt förhållande (t. ex. flottningen) utan yttre anledning
afbrytes i en följande femårsberättelse. Såsom följd häraf uppstå ej sällan
luckor beträffande ganska betydande partier, hvarigenom en totalbild af
läget omöjliggöres. Denna ojämnhet i behandlingen är tydligen mera olämplig,
då det gäller statistiska uppgifter, som böra sammanfattas till en helhet för
riket, än då fråga är om mera beskrifvande redogörelser för de särskilda länen,
och äfven i detta hänseende har därför berättelsernas utveckling medfört en
försämring. En oundviklig följd af berättelsernas ojämnhet har blifvit, att Statistiska
centralbyråns sammandrag, som skall lämna en helhetsbild för riket,
i verkligheten måst i mycket stor utsträckning taga till underlag den officiella
statistiken i allmänhet och alltså blifvit snarare en af centralbyrån fritt
utarbetad femårsöfversikt af den officiella statistikens resultat än ett sammandrag
af Kungi. Maj:ts befallningshafvandes femårsberättelser.

Det statistiska materialets tillväxt har slutligen medfört en oafbruten
ökning i berättelsernas omfång, stora kostnader och ett tilltagande dröjsmål
vid publiceringen. Hvad kostnadsfrågan beträffar, utgjorde tryckningskostnaderna
för själfva berättelserna frånsedt sammandraget rörande femårs -

kungl. maj:ts befallningshafvandes femIrsberättelser. 131

perioden 1896 1900 28,356 kronor ock 93 öre. För perioden 1901/1905 uppgå
kostnaderna till 32,630 kronor ock 95 öre, ock på grund af prisförköjning
måste de för nästa period beräknas till närmare 40,000 kronor, kvaraf omkring
en tredjedel känför sig till de föreskrifna tabellbilagorna. Arbetskostnaden
för berättelsernas granskning ock korrekturläsning i Statistiska centralbyrån
— frånsedt utarbetandet af sammandraget — torde kunna med hittillsvarande
löneförhållanden beräknas till omkring 12,000 kronor. Kostnaden
för utarbetande ock utgifvande af Kungl. Maj:ts befallningshafvandes
femårsberättelser i deras nuvarande skick torde alltså för nästa femårsperiod,
oafsedt det arbete som länsstyrelserna nedlägga på berättelsernas utarbetande,
komma att uppgå till öfver 50,000 kronor.

Dröjsmålet med publiceringen är mycket stort ock ojämförligt större
än för någon annan gren af den officiella statistiken. Ehuru berättelserna
enligt gällande föreskrift skola vara aflämnade till Kungl. Maj:t i Civildepartementet
inom ett år efter femårsperiodens slut, inkomma berättelserna
med få undantag betydligt senare, såsom framgår af följande öfversikt
öfver den tid, som förflutit mellan resp. femårsperioders slut ock tidpunkten
för berättelsernas öfverlämnande till Statistiska centralbyrån:

För den först afgifna berättelsen:	För den	sist	afgifna berättelsen:
1871/1875	. -	år	ii	mån.	28 dagar	1871/1875 .	i	år	10 mån.	2 dagar
1876/1880	. -		ii	s.	5 »	1876/1880 .	2		— »	12 »
1881/1885	. -	»	ii	»	15 *	1881/1885 .	2	»	2 .	9 »
1886/1890	1	»	—	i>	9 *	1886/1890 .	2	»	9 »	21 »
1891/1895	. -	»	ii	3	23 »	1891/1895 .	3		- »	2 »
1896/1900	. -	»	ii	*	20 *	1896/1900 .	2	»	5 »	11 »
1901/1905	. 1	»	-	3	4 »	1901/1905 .	3		8 »	4 >

Sedan berättelserna inkommit, återstår dessutom inom Statistiska centralbyrån
ett mycket tidsödande granskningsarbete, som ofta kan föranleda infordrande
af kompletterande upplysningar i ganska stor omfattning, hvarefter
de särskilda berättelserna allteftersom de blifva färdiga tryckas, utgifvas ock
spridas inom vederbörande län. Arbetet på centralbyråns sammandrag kan
däremot knappast börja, innan samtliga berättelser i hufvudsak bragts i definitivt
skick, då berättelserna alltid i väsentlig mån måste läggas till grund
för sammandraget. A andra sidan bygges detta såsom förut nämndt i så
stor utsträckning äfven på andra källor, att dess utarbetande i ock för sig
kräfver ganska lång tid. Den tid, som förflutit mellan resp. femårsperioders
slut ock tidpunkten för sammandragets afgifvande, framgår af följande öfversikt,
hvarvid emellertid märkes att förseningen af sammandraget för perioden
1896/1900 delvis berott på tillfälliga förhållanden.

132	KUNGL. MAJ:TS BEFALLNINGSHAFVANDES FEMÅRSBERÄTTELSE!!,.
1856/1860	. . 2 år 2	män.	9 dagar	1881/1885 .	. 4 år	3 mån. 16 dagar
1861/1865	. . 2 » 3	»	8 »	1886/1890	. 4 »	4 » 3 »
1866/1870	. . 2 » 8	»	18 »	1891/1895	. 4 »	3 > 21 »
1871/1875	. .2 » 11	»	— »	1896/1900	. 6 »	9 » — »
1876/1880	. . 3 » 7	»	7 »

Kommitténs Den fråga skulle därför kunna framkastas, huruvida icke Kungl. Maj:ts
förslag, hefallningshafvandes femårsberättelser helt och hållet borde upphöra såsom
en del af den officiella statistiken. En sådan lösning har dock kommitténs
flertal, eller ordföranden samt ledamöterna Eklund, Fahlbeck, Flack, Gullberg
och Key-Aberg, icke funnit vara önskvärd. Femårsberättelserna ha om ock
förr i högre grad än nu i textform innehållit upplysningar af högt värde
angående länens utveckling och ställning i ekonomiskt, moraliskt och samhälleligt
hänseende. Sådana framställningar, hvilkas stora betydelse är uppenbar,
kunna tydligen endast lämnas af myndigheter med länsstyrelsernas allmänna
ställning och torde ej med tillräckligt ingående lokal- och sakkännedom
kunna meddelas af en central myndighet. Att i en öfversikt af rikets
utveckling bereda tillräckligt utrymme åt dylika skildringar kan för öfrigt
icke ske utan alltför stor vidlyftighet. Från den senaste femårsperiodens berättelser
må sålunda erinras om t. ex. skildringen i berättelsen för Malmöhus
län af religiösa, kyrkliga och sedliga förhållanden, beskrifningarne i berättelsen
för Göteborgs och Bohus län öfver fiskerinäringen och stenhuggerirörelsen,
i berättelsen för Kopparbergs län öfver befolkningens seder och bruk,
förändringarne i byggnadssättet, sockenbibliotekens utveckling, besparingsskogarne
m. m., i berättelsen för Västerbottens län öfver befolkningens lefnadssätt
och födoämnen samt öfver tjärbränningen, i berättelserna för flere
norrländska län öfver skogshushållningen och flottningen, beskrifningarne i
olika berättelser öfver för länet särskildt karakteristiska eller viktiga industrier,
öfver större industriella verk, särskildt nyanlagda sådana, öfver husslöjden,
öfver islossning och isläggning i länens större och för sjötrafiken viktigare
hamnar och vattendrag o.'' s. v.

Berättelserna kunna äfven vara till stort gagn dels därigenom, att arbetet
på berättelserna föranleder länsstyrelserna till en återblick på femårsperiodens
utveckling och framkallar undersökningar af utvecklingens alla sidor,
dels och framför allt genom att själfva berättelserna såväl för länsstyrelserna
som för allmänheten och den vetenskapliga forskningen komma att
utgöra mycket värdefulla referensböcker för framtiden.

Slutligen torde böra framhållas, att Kungl. Maj:ts hefallningshafvandes
femårsberättelser som ofvan nämnts leda sitt ursprung ända tillbaka till
midten af 1600-talet och i oafbruten serie publicerats under nu snart etthundra
år. En dylik serie officiella berättelser har för kännedomen om vårt
lands utveckling alltför stort värde för att afbrytas utan tvingande skäl.

KUNGL. MAJ:TS BEFALLNINGSHAFVANDES FEMÅRSBERÄTTELSER. 133

Kommittémajoriteten anser ock att de skildrade olägenheterna af femårsberättelsernas
nuvarande anordning skulle utan alltför stora svårigheter
kunna undanröjas.

Den förändring, som under alla omständigheter torde böra vidtagas, är
att de obligatoriskt föreskrifna tabellbilagorna till femårsberättelserna indragas,
och att i deras ställe såsom själfständiga grenar af den officiella
statistiken upprättas fastighetsstatistik, statistik öfver vägar och skjutsanstalter
samt statistik öfver fromma stiftelser på sätt, som framgår af vederbörande
delar af detta betänkande, hvarjämte uppgifter om den mantalsskrifna
befolkningen lämpligen torde böra meddelas i befolkningsstatistiken
och uppgifter om från mantalspenningar befriade i samband med förmögenhets-
och inkomststatistiken.

Samtidigt med att femårsberättelsernas obligatoriska tabellbilagor försvinna,
bör ock berättelsernas text befrias från en stor del af det statistiska
material, som hittills vanligen ingått däri. Sålunda torde de texttabeller,
som grunda sig på siffermaterial hämtadt från andra officiella publikationer,
böra helt utgå. Statistiska uppgifter, hvilka ej meddelas i andra delar af
Sveriges officiella statistik, böra gifvetvis fortfarande med fördel intagas i
berättelserna, ehuru efter strängare urval och i lämpligare form än hittills
i många fall ägt rum. A andra sidan synes större likformighet och fullständighet
vid dessa uppgifters meddelande vara önskvärd, så att icke såsom
nu ofta är fallet ämnen, hvilka helst böra behandlas för så många län som
möjligt, utan anledning förbigås i ett stort antal berättelser.

För att dylika ojämnheter i berättelserna skola kunna undvikas och för
att femårsberättelsernas statistiska uppgifter skola blifva så tillfredsställande
som möjligt, är det emellertid nödvändigt, att Statistiska centralverket, åt
hvilket enligt kommitténs förslag arbetet med berättelsernas granskning och
utgifvande såsom hittills bör öfverlämnas, ålägges tillse att de statistiska
uppgifterna i femårsberättelserna meddelas i lämplig omfattning och form.

Befrias femårsberättelserna på detta sätt från öfverflödig statistik, finnes
all anledning antaga, att de skola återfå större delen af det värde de tidigare
haft och komma att gifva åskådliga och om mera personlig kännedom vittnande
teckningar af länens tillstånd och utveckling. Genom de af kommittémajoriteten
föreslagna förändringarna skulle äfven berättelsernas omfång
kunna högst väsentligt begränsas. Den senaste periodens berättelser omfatta
tillsammans 1,937 sidor. Af dessa äro 1,271 text och 666 tabellbilagor. Texttabellerna
kunna tillsammantagna beräknas till omkring 220 sidor, hvaraf
omkring hälften hämtats från andra officiella publikationer. Det framställda
förslaget torde kunna nedbringa femårsberättelsernas omfång till föga öfver
hälften af det nuvarande. Kostnaderna skulle härigenom högst väsentligt
minskas och äfven berättelsernas afgifvande kunna påskyndas.

För att ett tillfälligt dröjsmål med berättelsernas aflämnande ej längre
skall kunna inverka på offentliggörandet af den femårsöfversikt, som enligt

134

KUNGL. MAJ:TS BEFALLNINGSHAFV ANDES FEMÅRSBERÄTTELSER.

Samman fattning.

kommitténs förslag skall ersätta sammandraget af femårsberättelserna, synes
denna öfversikt böra göras fristående från berättelserna, och erforderliga länsuppgifter
till densamma inhämtas genom förfrågningar hos Kungl. Maj:ts befallningshafvande
oberoende af femårsberättelsernas innehåll och färdigblifvande.

Berättelserna böra otvifvelaktigt såsom hittills tryckas hvar för sig
och utdelas inom vederbörande län. Till att öka spridningen i orterna torde
väsentligen bidraga dels ett mera lätthandterligt format, dels ett billigare
pris än hittills. Det torde vara önskligt, att femårsberättelserna fortfarande
ingå i serien af Sveriges officiella statistik, äfven om de statistiska partierna
af berättelserna komma att betydligt minskas i omfattning. Det inre sambandet
mellan femårsberättelserna och statistiken blir nämligen enligt förslaget
fortfarande så stort, att deras upptagande i den officiella statistiska
serien synes fullt berättigadt.

Kommittén föreslår sålunda enhälligt,

att de för närvarande i tabellbilagorna till femårsberättelserna meddelade
uppgifterna öfverföras till vederbörande afdelningar af den officiella statistiken,
på sätt närmare angifves å särskilda ställen i kommitténs betänkande
(s. 157, 161, 258, 273 och 280), samt

att det sammandrag af berättelserna, som Statistiska centralbyrån hittills
varit ålagd att utarbeta, indrages och ersättes af den femårsöfversikt
öfver rikets utveckling hvarom kommittén ofvan (s. 122) framställt förslag.
Kommittémajoriteten hemställer därjämte,

att såsom hittills Kungl. Maj:ts befallningshafvande skola inom ett år
efter slutet af hvarje femårsperiod till Kungl. Maj:t afgifva berättelse angående
vederbörande läns tillstånd och utveckling under perioden och att berättelserna
af Kungl. Maj:t öfver lämnas till Statistiska centralverket för
publicering,

att Statistiska centralverket erhåller i uppdrag att beträffande innehållet
i berättelserna utarbeta nya allmänna anvisningar grundade därpå
dels att berättelsernas hufvudsakliga uppgift såsom hittills bör vara att
meddela upplysningar angående länens utveckling och ställning i ekonomiskt,
moraliskt och samhälleligt hänseende, framför allt sådana upplysningar
som icke låta sig numeriskt affattas, dels att siffror från den öfriga
officiella statistiken helst böra förekomma endast i form af slutsummor och
att för närvarande i berättelserna intagna tabellariska uppställningar hämtade
från förut publicerad statistik böra helt utgå,

att Statistiska centralverket ålägges att före publiceringen underkasta
berättelserna erforderlig granskning, att vid behof till vederbörande länsstyrelse
göra erinringar angående nödiga kompletteringar, inskränkningar eller
andra förändringar beträffande i berättelserna meddelade statistiska uppgifter,
äfvensom att till dem utarbeta ett gemensamt register, samt
att berättelserna ingå i serien Sveriges officiella statistik.

BEFOLKNINGSSTATISTIK.

135

Ledamoten Widcll anser däremot att Kungl. Maj:ts befallningshafvandes
femårsberättelser böra upphöra att utgöra en del af den officiella statistiken.
Detta förslag motiveras af honom på följande sätt: »De olägenheter och brister,
som vidlåda de nuvarande femårsberättelserna, nämligen ojämn beskaffenhet,
stora kostnader och sen publikation, skulle sannolikt endast i jämförelsevis
ringa mån komma att afhjälpas genom de ifrågasatta nya bestämmelserna. A
andra sidan skulle berättelsernas nuvarande värde och betydelse komma att i
tvenne afseenden minskas genom den af kommittémajoriteten föreslagna anordningen:
dels skulle genom borttagandet af större delen af det statistiska siffermaterialet
den karaktär af statistiska länsbeskrifningar, som vissa af de nuvarande
femårsberättelserna äga, komma att gå förlorad, och dels skulle, genom
att det nuvarande sammandraget af femårsberättelserna ersättes af en
fristående publikation, femårsberättelserna mista den betydelse de nu äga
såsom en hufvudkälla för nämnda sammandrag. Då den officiella riksstatistiken
numera nått eller inom kort kan väntas nå en sådan utveckling,
att femårsberättelserna icke längre äro behöfliga för denna statistik, synes
man nu böra uttaga det steg, som 1854 års statistiska kommitté löi utsåg
en gång skola kunna tagas, nämligen att fullständigt afskaffa ifrågavarande
berättelser, åtminstone såsom statistiska publikationer. För att bereda länen
en ersättning för de indragna femårsberättelserna torde den ifrågasatta femårsöfversikten
för riket kunna utvidgas till att närmare redogöra för de särskilda
länens förhållanden.»

3. Befolkningsstatistik.

Rörande befolkningsstatistikens uppkomst och dess utveckling intill midten
af 1850-talet får kommittén hänvisa till den åt 1854 års statistiska kommitté
därom lämnade utredningen. Här må endast omnämnas att materialet
för denna statistik utgjordes af de på kyrkoböckerna grundade sammandragstabeller,
som för hvarje församling utarbetades af kyrkoherdarne, dels
årligen rörande vigde, födde och döde m. in., dels hvart femte år beträffande
befolkningens antal och fördelning efter kön, ålder, civilstånd och yrken
m. in. Dessa sockentabeller insändes af kyrkoherdarne till kontraktsprostarne,
som sammandrogo dem till kontraktstabeller, hvilka därefter insändes till
tabellkommissionen för vidare bearbetning. Från stadsförsamlingarna ingingo
dock själfva församlingstabellerna till kommissionen. Därjämte erhöll
tabellkommissionen från konsistorierna uppgifter om genom skiljebref upplösta
äktenskap och trolofningar.

Den äldre svenska befolkningsstatistiken kunde väl i allmänhet beträffande
detaljrikedom täfla med befolkningsstatistiken i andra länder, men

Historik
och nuvarande
beskaffenhet.

136

BEFOLKNINGSSTATISTIK.

uppgifternas tillförlitlighet var däremot mera omtvistlig. Ytterst kunde
denna brist hänföras till tvenne hufvudorsaker, den ena saknaden af erforderliga
noggranna bestämmelser rörande kyrkoböckernas förande och formulär
för dylika böcker, den andra att det bearbetande ämbetsverket till sitt förfogande
endast hade af lokala myndigheter uppgjorda sammandragstabeller,
hvilka till största delen i sin ordning voro grundade på af andra lokala
myndigheter uppgjorda sådana tabeller. Därjämte vållade äfven oregelbundenheterna
i den administrativa indelningen en viss osäkerhet.

För afhjälpande af de svåraste missförhållandena föreslog 1854 års kommitté
bland annat, att tryckta formulär för kyrkoböckerna skulle fastställas, att
sockentabellerna skulle insändas till det statistiska ämbetsverket utan förutgående
kontraktssammandrag, att vid folkräkningarna på landsbygden husförhörslängderna
skulle noggrant jämföras med mantalslängderna samt att
i städerna i stället för mantalsskrifningen skulle verkställas en folkräkning
efter kontinentalt mönster med skriftliga uppgifter från personerna själfva.

I anledning af kommitténs förslag och tabellkommissionens däröfver afgifna
utlåtande erhöll kommissionen nådig befallning att utarbeta förslag
dels till nya formulär för kyrkoböcker och statistiska tabeller, dels ock till
föreskrifter rörande folkräkning i sammanhang med mantalsskrifningarna.
Tabellkommissionens på grund häraf utarbetade »plan för insamlande af uppgifterna
till Sveriges befolkningsstatistik» är daterad den 2 april 1857
och är i tryck offentliggjord. I öfverläggningarna härom hade delegerade
från Prästeståndet och i vissa frågor äfven från Borgarståndet deltagit.
Tabellkommissionen framlade i detta betänkande formulär för samtliga kyrkoböcker
jämte tillhörande bestämmelser rörande deras användande. Beträffande
tabellverket föreslog kommissionen genomgripande förändringar. På
grund af de olägenheter, som voro förenade med prästerskapets utarbetande
af sammandragstabeller, hemställde nämligen kommissionen att prästerskapets
skyldighet att årligen afgifva detaljerade tabeller öfver folkmängdens
förändringar skulle upphöra och hela utai''betandet af den årliga befolkningsstatistiken
förläggas till det statistiska ämbetsverket. Materialet för denna
statistik skulle utgöras af dels årliga summariska redogörelser rörande folkmängden
och dess förändringar inom hvarje församling, dels nominativa utdrag
af vigsel-, födelse- och dop- samt död- och begrafningsböckerna, som årligen
borde insändas till det statistiskalämbetsverket. Medan genom deri comitialis
cirkulär den 16 juni 1841 hade stadgats, att prästerskapet för hvarje
är skulle upprätta utdrag ur de nämnda kyrkoböckerna. Dessa utdrag skulle
förvaras på de ställen, biskop och konsistorium eller allmänt prästmöte bestämde.
Tabellkommissionen föreslog nu att dessa utdrag i stället skulle
insändas till det statistiska ämbetsverket, i sammanhang hvarmed kommissionen
föreslog formulär för dylika utdrag. Uppslaget till denna anordning
hade kommissionen enligt sin egen utsago erhållit från England, där ända
sedan år 1836 en dylik anordning tillämpats.

BEFOLKNING SSTATISTIK.

137

Förslaget om anställande af folkräkning i sammanhang med eller rättare
sagdt i stället för mantalsskrifningarna afstyrktes af tabellkommissionen,
som ansåg att folkräkningarna i allmänhet fortfarande borde grunda
sig på husförhörslängderna. För den händelse emellertid beslut skulle fattas
om en folkräkning grundad på skriftliga uppgifter från de räknade själfva,
bifogade kommissionen erforderliga förslag till formulär. Beträffande bearbetningssättet
ansåg kommissionen, att under alla omständigheter själfva
primärmaterialet borde ingå till det statistiska ämbetsverket, och föreslog
därför, att i händelse husförhörslängderna fortfarande skulle användas för
folkräkningsändamål utdrag ur dessa längder borde insändas i stället för
de dittills brukliga sammandragstabellerna. För Stockholm där husförhörslängder
icke funnos och möjligen för ytterligare en eller annan stad ansåg
emellertid kommissionen, att särskilda anstalter för folkräkningens utförande
måste vidtagas.

Tabellkommissionens betänkande remitterades till Prästeståndet, som däröfver
afgaf utlåtande den 1 mars 1858. I allt hufvudsakligt tillstyrkte ståndet
tabellkommissionens förslag, som antogs komma att medföra ej blott
betydliga förbättringar i befolkningsstatistiken utan äfven minskning i prästerskapets
arbete. I fråga om förslagen till formulär för kyrkoböcker och dithörande
bestämmelser hemställde emellertid ståndet om vissa förändringar,
hvarjämte förslaget om undantagsbestämmelser för folkräkningarna i Stockholm
och eventuellt andra städer på det bestämdaste afstyrktes. Äfven i
Stockholm borde sålunda från och med år 18(10 husförhörslängder uppläggas
på samma sätt som i det öfriga riket.

För erhållande af eu fullständigare och tillförlitligare statistik öfver
dödsorsakerna föreslog 1854 års kommitté, att det skulle förbjudas att utan
tvingande orsaker i städer där läkare voro bosatta jordfästa lik, förrän
vederbörande läkares attest öfver dödsorsaken blifvit afgifven till införande
i kyrkobok, och att å landsbygden vederbörande provinsial- och distriktsläkare
skulle förpliktas att rörande dödsfall af farsoter och allmännare endemiska
sjukdomar tillhandagå pastorsämbetet med de för sjukdomens rätta benämning
nödiga upplysningar. I underdånigt utlåtande den 25 september 185b tillstyrkte
Sundhetskollegium denna kommitténs hemställan och framlade samtidigt
förslag till närmare bestämmelser i ämnet, i hufvudsak öfverensstämmande
med de af Kungl. Maj:t sedermera utfärdade. Kollegiet ingick jämväl
på frågan om hvilket ämbetsverk borde bearbeta dödsorsaksstatistiken.
Kollegiet yttrade härom: »En ändamålsenlig statistisk redogörelse öfver dödsorsakerna
i ett land måste ock bearbetas i närmaste samband med befolkningsstatistikens
öfriga delar för att åskådliggöra växelverkan dem emellan.
En följd häraf är att dess bearbetning bör ske under ledning af samma
myndighet, som har befattning med hela befolkningsstatistiken, eller åtminstone
med hela den del däraf, som redogör för befolkningens årliga föränd -

138

BEFOLKNINGSSTATISTIK.

ringar.» Huruledes förhållandet i verkligheten blef ett annat, än det Sundhetskollegium
tänkt sig, skall nedan visas.

Samtliga handlingar rörande befolkningsstatistikens omorganisation remitterades
därefter för utlåtande till chefen för Statistiska centralbyrån.
Efter hörande af konsistorierna, länsstyrelserna och Sundhetskollegium med
under dem lydande myndigheter samt efter föregången öfverläggning i Statistiska
beredningen afgafs det anbefallda utlåtandet den 28 september 1859.

I hufvudsaklig öfverensstämmelse med detta utlåtande, hvilket i sin ordning
nära anslöt sig till tabellkommissionens och Sundhetskollegii ofvan omnämnda
betänkanden, utfärdade Kungl. Maj:t den 4 november 1859 kungörelse
angående meddelande af uppgifter till rikets officiella statistik. Denna kungörelse
utgör fortfarande grundvalen för den svenska befolkningsstatistiken.

Härigenom förordnades att från och med året 1860 de dittills af prästerskapet
utarbetade befolkningsstatistiska tabellerna skulle upphöra och ersättas
af utdrag ur kyrkoböckerna. Sålunda skulle i stället för den förutvarande
så kallade quinquenniitabellen (folkräkningstabellen) hvart femte år
till Statistiska centralbyrån lämnas utdrag ur husförhörslängden; dock skulle
denna bestämmelse tills vidare icke gälla för hufvudstaden, hvarest egentliga
husförhörslängder icke funnos upprättade, utan ville Konungen framdeles
efter vederbörandes hörande besluta om sättet för anställande af folkräkning
i Stockholm. Såsom material för statistiken öfver folkmängdens förändringar
skulle årligen till Statistiska centralbyrån insändas utdrag ur
vigsel-, födelse- och dödböckerna, hvarjemte årligen för hvarje församling
skulle enligt formulär afgifvas en summarisk redogörelse för folkmängdens
förändringar under det nästförflutna året. Dessutom skulle konsistorierna
årligen till Statistiska centralbyrån lämna uppgifter om utfärdade skiljebref.

För åstadkommande af en möjligast fullständig och tillförlitlig statistik
öfver dödsorsakerna förordnades bland annat, att inom alla städer, som hade
anställda läkare, vid hvarje dödsfall skulle i dödboken verkställas anteckning
om dödsorsaken, grundad på läkarintyg, men att på landsbygden och i de
städer som icke hade anställda läkare anteckning om dödsorsak skulle vara
obligatorisk endast i det fall den »härrört af egen eller annans handaverkan,
olyckshändelse, gängse farsot eller någon för orten egen, så kallad endemisk
sjukdom».

Formulär jämte föreskrifter och anvisningar för deras begagnande skulle
i afseende å redogörelsen för dödsorsakerna meddelas af Sundhetskollegium
och beträffande uppgifterna till befolkningsstatistiken af chefen för Statistiska
centralbyrån, som därvid hade att taga till hufvudsaklig ledning hvad
i sådant hänseende var föreslaget dels i tabellkommissionens ofvannämnda
plan och dels i Prästeståndets däröfver afgifna utlåtande.

Formulär och föreskrifter för statistiken öfver dödsorsaker ha i cirkulär
meddelats af Sundhetskollegium den 5 mars 1860 och den 4 september 1874
samt af Medicinalstyrelsen den 9 december 1891.

bbfolkningsstatistik.

139

För uppgifterna till befolkningsstatistiken ka formulär och föreskrifter
meddelats af chefen för Statistiska centralbyrån i ett stort antal cirkulär,
af hvilka här endast må omnämnas det första af den 26 maj 1860, vidare
cirkuläret den 24 december 1868, som innehåller en sammanfattning af alla
dittills meddelade bestämmelser om kyrkobokföring och befolkningsstatistik,
samt slutligen det nu gällande af den 30 mars 1895 med ändringar den 26
september 1907.

Af de öfriga sedan år 1859 tillkomna bestämmelser som direkt afse befolkningsstatistiken
torde här endast behöfva omnämnas kungl. brefvet den
3 november 1865, hvarigenom föreskrefs att den årliga summariska folkmängdsredogörelsen
för hvarje församling skulle åtföljas af en specificerad
förteckning öfver dem, som under aret utflyttat från riket, första gången
för samtliga åren 1861/1865. Motsvarande bestämmelser rörande dem som
till riket inflyttat ha icke af Kungl. Maj:t meddelats, men uppgifter
om immigranter ha det oaktadt afgifvits a blanketterna till summarisk folkmän
gdsredogörelse från och med år 1875.

I det föregående har erinrats om den stora betydelse kyrkoböckernas beskaffenhet
måste äga för befolkningsstatistiken och berördes jämväl de förslag
till formulär och bestämmelser för kyrkoböckers förande, som af tabellkommissionen
framlades i dess plan för befolkningsstatistiken, äfvensom
Prästeståndets däröfver afgifna utlåtande. I den ofvannämnda kungörelsen
den 4 november 1859 berördes emellertid icke kyrkobokföringen. På grund
af de skiljaktiga meningar, som i de afgifna utlåtandena yppat sig rörande
de af tabeilkommissionen och Prästeståndet föreslagna formulären till kyrkoböcker,
anbefalldes i stället chefen för Statistiska centralbyrån att efter öfverläggning
med delegerade af Prästeståndet skyndsamt afgifva underdånigt
förslag till de ändringar i formulären, hvilka kunde befinnas ändamålsenliga.

Med skrifvelse den 29 februari 1860 öfverlämnade därefter chefen för
Statistiska centralbyrån af Prästeståndets delegerade utarbetade formulär
till husförhörslängd, in- och utflyttningslängd, födelse- och dopbok, lysnings-
och vigselbok samt död- och begrafningsbok jämte en promemoria för
ministerialböckernas förande, äfvensom af reservanter bland de delegerade
utarbetade afvikande förslag till formulär för de tre sistnämnda kyrkoböckerna.
I cirkulär till domkapitlen den 27 april 1860 fastställde Kungl.
Maj:t de afgifna förslagen till formulär för husförhörs- samt in- och utflyttningslängder,
hvaremot beträffande de tre öfriga ministerialboksformulären
det öfverlämnades åt konsistorierna att efter samråd med prästerskapet välja
mellan de båda alternativen. Med cirkuläret följde jämväl den af Prästeståndets
delegerade utarbetade promemorian i afseende på förandet af ministerialböckerna.
1 cirkulär den 20 januari 1865 förordnades därefter om afförande
ur husförhörslängderna af s. k. obefintlige.

140

BEFOJLKNINGSSTATISTIK.

De förbättringar i fråga om kyrkobokföringen, hvilka genom dessa cirkulär
infördes, voro synnerligen beaktansvärda och bléfvo gifvetvis af största betydelse
för befolkningsstatistiken. Fortfarande lämnade dock kyrkobokföringen
åtskilligt öfrigt att önska. Särskildt förorsakades betydande olägenheter
af den i 1860 års cirkulär medgifna valfriheten i fråga om formulär
för de egentliga ministerialböckerna samt saknaden af vederbörligen fastställd
instruktion för deras förande. Den nyssnämnda cirkulär medföljande
promemorian var nämligen icke af Kungl. Maj:t stadfästad utan meddelades
endast upplysningsvis. På grund häraf tillsatte Kungl. Maj:t den 7 december
1888 en kommitté för utarbetande af förslag till ordnande af kyrkoskrifningen
i riket. Kommitténs hufvudbetänkande afgafs den 2 december 1890, hvarefter
Kungl. Maj.t den 6 augusti 1894 utfärdade den ännu gällande förordningen
angående kyrkoböckers förande.

Genom denna infördes ändtligen enhetliga för hela riket — med undantag
dock i vissa afseenden för Stockholm — gällande bestämmelser rörande
kyrkobokföringen. För befolkningsstatistiken blefvo särskildt af betydelse
förordningens noggranna och väl genomtänkta bestämmelser om aviseringar
mellan pastorsämbetena, då genom dem vanns möjlighet för Statistiska centralbyrån
att granska och kontrollera kyrkoboksutdragen på ett vida effektivare
sätt än förut kunnat ske.

Jämväl den nu gällande kyrkobokföringsförordningen lider emellertid
af vissa brister, såsom närmare framgår af de nedan omnämnda betänkanden,
som nyligen afgifvits af till Ecklesiastikdepartementet tillkallade sakkunnige!

Bland de omständigheter, som menligt inverkat på vår äldre befolkningsstatistiks
tillförlitlighet, nämndes här ofvan slutligen oregelbundenheterna i
den judiciella, administrativa och ecklesiastika indelningen. Intill för ett
par decennier sedan var den administrativa indelningen i hög grad invecklad
och förvirrad, i det en massa socknar voro delade på olika län och härad m. m.
Sedan en för framställande af förslag till reglering af dessa oregelbundenheter
tillsatt kommitté den 9 oktober 1882 afgifvit betänkande i ämnet,
ha emellertid de allra flesta oregelbundenheterna blifvit undanröjda genom
särskilda Kungl Maj:ts beslut. De ännu kvarstående äro utan större betydelse
för befolkningsstatistiken, frånsedt dock de längre fram omnämnda
missförhållandena i fråga om s. k. icke territoriella församlingar.

Efter denna redogörelse för tillkomsten och utvecklingen af de författningsbestämmelser,
som ligga till grund för befolkningsstatistiken, återstår
att i korthet omnämna denna statistiks så att säga inre historia, de befolkningsstatistiska
publikationernas utveckling.

I olikhet mot hvad förhållandet i allmänhet är i utlandet äro de svenska
folkräkningsberättelserna och redogörelserna för folkmängdens förändringar
icke till det yttre fullt åtskilda utan bilda tillsammans litt. A. i serien
Bidrag till Sveriges officiella statistik.

BEFOLKNINGSSTATISTIK.

141

I det följande kommer emellertid att först särskildt redogöras för folkräkningsberättelserna
och därefter för berättelserna om folkmängdens förändringar.

Redogörelsen för 1855 års folkräkning, den sista enligt det gamla systemet,
offentliggjordes af Statistiska centralbyrån kort efter tabellkommissionens
upplösning. I jämförelse med tabellkommissionens föregående berättelser
betecknar den ett utomordentligt stort framsteg. Beträffande själfva tabellernas
innehåll kunde visserligen inga större förbättringar genomföras,
emedan formulären och metoden för primäruppgifternas insamlande fortfarande
voro de gamla, men så mycket större voro framstegen i formellt afseende.
Tabellerna, som förut särskildt offentliggjorts i stort folioformat, trycktes
nu såsom bilagor till texten i samma kvartformat som denna, hvarigenom de
i hög grad vunno i tillgänglighet och öfverskådlighet. Därjämte utvidgades
och fördjupades textafdelningen betydligt, och i densamma meddelades till
jämförelse hufvudsiflfrorna från föregående folkräkningar. Berättelsen innehöll
jämväl vissa uppgifter rörande folkmängdens förändringar, nämligen
sockenuppgifter rörande vigde, födde och döde under åren 1851/1855 samt
dödlighets- och lifslängdstabeller för åren 1816/1840, 1841/1845, 1846/1850 och
1851/1855, de första dylika tabeller som offentliggjorts i den officiella svenska
befolkningsstatistiken.

Folkräkningen år 1860 var den första vid hvilken den nya metoden för
primäruppgifternas inhämtande medelst nominativa utdrag ur husförhörslängderna
i stället för genom tabellsammandrag kom till användning. Fördelarna
af det nya systemet visade sig främst i ökad möjlighet till kontroll
öfver uppgifternas tillförlitlighet samt däruti att en tidsenlig yrkesgruppering
nu kunde genomföras.

För Stockholm måste såsom redan nämnts folkräkningen utföras på annat
sätt än för riket i öfrigt. Här anordnades en folkräkning efter kontinentalt
mönster med skriftliga uppgifter afgifna å så kallade hushållslistor af de
räknade själfva,- Samma folkräkningsmetod har sedermera för Stockholm
användts vid alla följande folkräkningar, dock med den modifikation från
och med år 1880 att folkräkningen skett i samband med mantalsskrifningen
och kontrollerats genom de af rotemännen förda mantalsböckerna.

Beträffande Göteborg skulle folkräkningen år 1860 utföras på samma sätt
som i det öfriga riket genom utdrag ur husförhörslängderna. Emellertid ådagalades
genom de till Statistiska centralbyrån inkomna utdragen, att husförhörslängderna
i Göteborg voro till den grad otillförlitliga, att ett noggrant bestämmande
af folkmängden icke var möjligt. För tillfället måste man nöja
sig med att rätta de mest uppenbara felaktigheterna, men för kommande
folkräkningar ansågs nödvändigt att i Göteborg använda samma folkräkningsmetod
som i Stockholm. Såväl år 1870 som år 1880 utfördes sålunda folkräkningen
i Göteborg medelst hushållslistor. Sedan emellertid staden år 1883
blifvit indelad i territoriella församlingar och tillförlitliga husförhörslängder

142

BEFOLKNINGSSTATISTIK,

upplagts, kunde 1890 års folkräkning äfven i Göteborg ske på grundval af
dessa längder.

Folkräkningarna efter år 1860 ha i öfrigt utförts på alldeles samma
sätt som nämnda år. I samma mån som kyrkobokföringen förbättrats,
ha emellertid folkräkningarnas resultat vunnit i tillförlitlighet, och särskildt
är 1900 års folkräkning i detta afseende öfverlägsen de föregående. Äfven
materialets bearbetning har efter hand blifvit allt mera fördjupad och mångsidig.
Att våra folkräkningar det oaktadt i vissa afseenden äro mindre tillfredsställande,
är ett kändt förhållande som här nedan vidare beröres.

Enligt 1859 års kungörelse skulle folkräkning anställas hvart femte år.
På grund af särskilda framställningar från Statistiska centralbyrån har
emellertid Kungl. Maj:t medgifvit, att de folkräkningar, som skolat hållas
åren 1865, 1875, 1885, 1895 och 1905. fått inställas. Däremot har utom den
ordinarie ordningen folkräkningar med användande af hushållslistor hållits i
Stockholm och Göteborg år 1868 samt genom de kommunala myndigheternas
försorg i Uppsala år 1879 och i Örebro år 1880.

Allt ifrån år 1855 ha folkräkningsberättelserna offentliggjorts i tvenne
särskilda afdelningar, hvilka ingått såsom andra och tredje häftena af den
befolkningsstatistiska berättelsen för folkräkningsåren i serien Bidrag till
Sveriges officiella statistik, litt. A. I hufvudsak har äfven ämnenas gruppering
på de båda afdelningarna förblifvit densamma.

Den tid, som förflutit från folkräkningsdagen intill offentliggörandet af
folkräkningsberättelsens senare afdelning, har utgjort:

Försenandet af 1900 års folkräkningsberättelse berodde hufvudsakligen
på tillfälliga förhållanden inom Statistiska centralbyrån. Vid bedömandet
af ofvan anförda siffror får dessutom beaktas att hufvudresultaten af folkräkningarna
alltid förelegat i tryck långt innan den fullständiga berättelsen
kunnat utgifvas. Sålunda offentliggjordes, hvad senaste folkräkningen beträffar,
definitiv uppgift öfver folkmängden inom hvarje kommun redan den
28 augusti 1901. Befolkningens fördelning efter kön, ålder och civilstånd
meddelades i det häfte af Sveriges officiella statistik i sammandrag som
utkom i mars 1903 och fördelningen efter yrken i motsvarande häfte utgifvet
i april 1904.

Redogörelsen för folkmängdens förändringar under åren 1851/1855 hann
tabellkommissionen utgifva kort före sin upplösning. Samma betydande
framsteg, som känneteckna redogörelsen för 1855 års folkräkning, utmärka

för 1860 års folkräkning 4 år 2 månader 29 dagar

» 1870 » ''> 3 » 6 " 9 »

» 1880 » 4 >11 » 16

» 1890 » » 4 » 2 » 2 »

» 1900 » » 6 » — 18

9

16

BEFOLKNINGSSTATISTIK.

143

jämväl denna berättelse. Motsvarande redogörelse för femårsperioden 1856/1860
utgafs af Statistiska centralbyrån. Såsom till största delen grundad på samma
slags primäruppgifter som den föregående berättelsen, nämligen prästerskapets
sammandragstabeller, anslöt den sig i såväl form som innehåll nära till denna.
Endast för året 1860 hade primäruppgifterna utgjorts af nominativa utdrag
ur ministerialböckerna, hvilket äfven möjliggjort, att för detta år i åtskilliga
afseenden en mera detaljerad bearbetning kunnat genomföras än för de tidigare
åren.

Först med redogörelsen för befolkningsrörelsen under året 1861 kunde
dock det nya sättet för primäruppgifternas inhämtande visa alla sina företräden.
Tack vare de summariska folkmängdsredogörelser, som prästerskapet
numera årligen skulle meddela, blef det möjligt att för hvarje år noggrant
bestämma folkmängden ej blott för hela riket utan äfven för hvarje församling.
Intill år 1886 offentliggjordes visserligen icke dessa uppgifter årligen för
smärre administrativa områden än länen samt därjämte för hvarje stad och
från och med år 1881 äfven köping, men i Statistiska centralbyrån finnas i
manuskript förvarade årliga uppgifter om folkmängden i hvarje församling
från och med år 1860. Vidare kunde materialet i flera riktningar underkastas
en fullständigare och detaljrikare bearbetning än förut. Slutligen
voro naturligtvis resultaten i tillförlitlighet ofantligt öfverlägsna den äldre
befolkningsstatistikens uppgifter.

De förutvarande femårspublikationerna utbyttes nu mot årliga berättelser.
1

För åren 1861/1863 meddelades i en särskild bilaga till den årliga befolkningsstatistiken
en utförlig redogörelse för dödsorsakerna i rikets städer
enligt de dödsbevis, som jämlikt 1859 års kungörelse skulle vid dödsfall till
pastor aflämnas. Sedan Sundhetskollegium från och med år 1864 börjat meddela
motsvarande uppgifter i sina årsberättelser, indrogs detta bihang. För Stockholm
meddelades dock ännu för åren 1864/1867 uppgifter om dödsorsakerna.
Att uppgifterna om dödsorsaker i städerna upphörde att meddelas i befolkning,
sstatistiken är så mycket mer att beklaga, som äfven Sundhetskollegium
med utgången af år 1870 indrog dessa uppgifter. Först från och med år 1875
infördes ånyo i Sundhetskollegii berättelser redogörelser för dödsorsakerna i
städerna. Sistnämnda redogörelser grundade sig emellertid på af hälsovårdsnämnderna
utarbetade tabellsammandrag, öfver hvilkas tillförlitlighet all
kontroll saknades och fortfarande saknas. Att sålunda statistiken öfver dödsorsakerna
kom att öfvertagas af Sundhetskollegium i strid mot kollegiets
ofvan anförda yrkande, att den borde utarbetas af det statistiska ämbetsverket,
finner sin förklaring däri, att Statistiska centralbyrån saknade erforderliga
arbetskrafter för en bearbetning af själfva primäruppgifterna.
Sundhetskollegium åter liksom dess efterträdare Medicinalstyrelsen har till

1 De årliga redogörelser för folkmängdens förändringar, som förefunnits allt sedan 1820-talet,
voro endast summariska.

144

BBFOLKNINÖSSTATISTIK.

sitt förfogande haft af lokala myndigheter utarbetade tabellsammandrag,
hvarigenom arbetet för det centrala ämbetsverket blifvit jämförelsevis obetydligt.

Berättelserna rörande folkmängdens förändringar för åren efter 1861
äro i hufvudsak utarbetade efter samma plan som redogörelsen för sistnämnda
år. Efter hand ha dock nya uppgifter af vikt tillkommit. Från och
med år 1865 har sålunda årligen meddelats en beräkning rörande folkmängdens
fördelning efter ålder. Med året 1901 utvidgades denna att jämväl omfatta
fördelningen efter civilstånd, sedan motsvarande beräkningar för en
del föregående år i Statistisk tidskrift offentliggjorts af Gr. Sundbärg. Vidare
infördes i årsberättelserna från och med år 1865 uppgifter om emigrationen
och från och med år 1875 om immigrationen. Sedan år 1886 ha årligen i befolkningsstatistiken
inryckts de uppgifter rörande folkmängden inom hvarje
kommun, härad o. s. v., som Statistiska centralbyrån enligt hvad nedan omnämnes
är anbefalld att särskildt offentliggöra.

Med årgången 1901 utvidgades och förbättrades den årliga befolkningsstatistiken
i hög grad. Medan sålunda 1900 års berättelse omfattade 23
sidor text och 55 sidor tabeller, hade omfånget af 1901 års berättelse svällt
ut till 37 sidor text och 62 sidor tabeller. Bland de nyupptagna ämnena
torde särskildt böra omnämnas redogörelserna för yrkesfördelningen bland
män, som under året inträdt i äktenskap eller under året blifvit fäder till
inom äktenskapet födda barn eller under året afgått med döden.

Ytterligare utvidgningar vidtogos i 1903 års berättelse beträffande redogörelserna
för dödsorsaker samt emigration och immigration. De följande
årsberättelserna ha undergått endast smärre förändringar.

Vid sidan af den årliga statistiken ha för de tvenne sista decennierna
särskilda tioårssammandrag öfver befolkningsrörelsen blifvit offentliggjorda.
Äfven för tioårsperioderna 1861/1870 och 1871/1880 ha dylika
sammandrag offentliggjorts, ehuru icke såsom särskilda publikationer utan
dels i texten till berättelsen rörande folkmängdens förändringar under folkräkningsåret,
dels hvad angår antalet i hvarje församling vigde, födde och
döde i folkräkningsberättelserna. För perioden 1881/1890 utvidgades de
allmänna tioårsöfversikterna betydligt och sammanfördes med sockenstatistiken
öfver vigde, födde och döde till en särskild publikation, som offentliggjordes
såsom bihang till berättelsen om folkmängdens förändringar år 1890.
För perioden 1891/1900 tog man steget fullt ut och förvandlade detta bihang
till eu fristående fjärde afdelning af 1900 års befolkningsstatistiska
berättelse. I ett bihang till denna publikation offentliggjordes dödlighetsoch
lifslängdstabellerna för decenniet 1891/1900. Motsvarande tabeller för
de föregående tioårsperioderna ha meddelats i folkräkningsberättelserna.

Den svenska statistiken öfver folkmängdens förändringar torde i sin
nuvarande gestalt kunna utan öfverdrift betraktas såsom den på en gång
tillförlitligaste och detaljrikaste som öfver hufvud existerar. Den enda

BEFOLKNING SSTATISTIK.

145

större brist som vidlåder densamma är saknaden af en fullständig och tillförlitlig
dödsorsaksstatistik, men såsom nedan omförmäles är förslag till afhjälpande
af denna brist redan utarbetadt och beroende på Kungl. Maj:ts
pröfning. Äfven i öfrigt torde emellertid vissa ytterligare förbättringar
i denna statistik vara möjliga och önskvärda.

Jämväl i afseende på snabbt offentliggörande torde ifrågavarande statistik
under normala förhållanden ha tillfredsställt rimliga anspråk. Den tid,
som förflutit mellan redogörelseårets utgång och offentliggörandet af årsberättelsen
rörande folkmängdens förändringar, utgjorde: I

1861 .	3 år	2 in.	29 d.	1877 .	1 år	— m	27 d.	1893 .	lår 11m	3 d.
1862 .	. 2		8		6 »	1878 .	. 1		1 »	3 >	1894 .	. 1	»	8 >	17 »
1863 .	. 1		11	»	13 »	1879 .	. 1	»	1 »	21 »	1895 .	. 1	»	10 »	25 *
1864 .	. 1		5	>	7 »	1880 .	. 1	»	7 »	- »	1896 .	. 1		11 »	5 »
1865 .	. 1		2		6 »	1881 .	. 1	»	6 »	2 »	1897 .	. 1	»	11 »	30 »
1866 .	. 1		3		6 »	1882 .	. 1	»	4 *	12 >	1898 .	. 1		11 »	17 »
1867 .	. —		11	»	23 »	1883 .	. 1		5 »	9 *	1899 .	. 2		- »	23 »
1868 .	. 1	»	—		28 »	1884 .	. 1		2 »	17 »	1900 .	. 2	»	- 2>	17 »
1869 .	. —	»	11	»	16 »	1885 .	. 1	»	4 »	— »	1901 .	2	»	3 s>	29 »
1870 .	. 1		2		26 »	1886 .	. 1	2>	3 »	20 »	1902 .	2	»	4 »	1 »
1871 .	. 1		6		2 »	1887 .	. 1	»	5 »	7 »	1903 .	2	»	5 »	15 >
1872 .	. 1		4		9 »	1888 .	. 1		5 »	18 »	1904 .	2	»	7 »	- »
1873 .	. —		11	»	29 »	1889 .	. 1		5 »	15 »	1905 .	. 2	2>	7 »	12 »
1874 .	. 1		1	2>	2 »	1890 .	. 1	»	10 »	26 »	1906 .	2	»	2 »	15 »
i875 .	. 1	»	3	»	4 »	1891 .	. 2	»	4 »	10 »	1907 .	. 1	3>	10 »	26 >
1876 .	. 1		3		5 »	1892 .	. 2	»	1 »	6 »	1908 .	. 1	»	6 *	14 »

I ögonen fallande är den betydliga försening af berättelsen, som inträder
i början af hvarje decennium. Orsaken härtill ligger i det störande inflytande,
som folkräkningarna utöfvat på arbetet i Statistiska centralbyrån.
Så snart folkräkningsarbetet är afslutadt och normala förhållanden sålunda
inträdt, minskas och försvinner - den uppkomna balansen. Under 1890-talet
lyckades det dock ej att bortarbeta densamma, beroende därpå att tilllämpningen
af 1894 års kyrkobokföringsförordning medförde ett betydligt
ökadt arbete med granskningen af kyrkoboksutdragen, för hvilket arbete
Statistiska centralbyrån icke ägde tillräckliga arbetskrafter. Under 1900-talet förvärrades ställningen ytterligare, sedan folkräkningen tillstött och
centralbyrån dessutom fått sig ålagdt att utföra en synnerligen omfattande
utredning rörande den politiska rösträtten. Långvariga vakanser och tjänstledigheter
inom ämbetsverket verkade också ogynnsamt. Först sedan yiksdagarne
1907 och 1908 beviljat betydande extra anslag till förstärkning af
arbetskrafterna, blef det möjligt att återvända till normal utgifningstid.

Genomföres den af kommittén föreslagna omorganisationen af Statistiska
centralbyrån, torde med bestämdhet kunna påräknas att den årliga befolk 10—091045

Stat. kom. bet.

146

BEFOLKNINGSSTATISTIK.

ningsstatistiken skall regelbundet utkomma inom ett och ett hälft år efter
redogörelseårets utgång. För en så omfattande och så i detalj bearbetad
gren af statistiken som denna far en dylik utgifningstid betraktas såsom
fullt tillfredsställande och kan jämväl mäta sig med motsvarande i de flesta
andra länder. Dessutom är härvid att märka att vissa viktigare uppgifter
ur befolkningsstatistiken i definitivt eller preliminärt skick offentliggöras
långt innan den utförliga berättelsen utkommer.

Sedan gammalt har nämligen Statistiska centralbyrån plägat, så snart
bearbetningen af de summariska folkmängdsredogörelserna afslutats, eller
på sommaren efter redogörelseårets utgång, meddela Kung], Maj:t definitiv
uppgift om folkmängden vid årsskiftet. Därjämte har centralbyrån sedan
år 1866 hvart tredje år offentliggjort uppgift om folkmängden för särskilda
administrativa områden vid föregående års slut till ledning vid val af
riksdagsmän i Andra kammaren. Billigt 1879 års instruktion för Statistiska
centralbyrån skulle denna redogörelse offentliggöras före juni månads
utgång. Genom den 28 maj 1886 beslutad ändring af instruktionen gjordes
denna publikation årlig, i det centralbyrån anbefalldes att till ledning vid
val till riksdagsmän och landstingsman samt valmän för utseende af landstingsmän
offentliggöra hvart tredje år, då allmänna val till Riksdagens
andra kammare skulle verkställas, inom juni månads utgång och eljest
årligen inom augusti månads utgång, uppgift å folkmängden vid det näst
förflutna årets slut inom hvarje kommun, härad, tingslag, domsaga, stad
och län. Sedan år 1906 har denna publikation emellertid utgifvits redan
under april manad. Innevarande år har den tillökats med uppgifter om
folkmängden i municipalsamhallen och köpingar som icke bilda egna kommuner,
äfvensom i församlingar som icke sammanfalla med kommun.

Samtidigt som ifrågavarande uppgifter offentliggjorts har därjämte i särskild
skrifvelse till Kungl. Maj:t samt i Posttidningen meddelats en preliminär
redogörelse för folkmängdens förändringar under det gångna året.
Från och med år 1908 ha emellertid dessa siffror jämte preliminära uppgifter
om folkmängden redan förut offentliggjorts i det häfte af Statistisk
tidskrift, som i allmänhet utgifves i slutet af mars månad och innehaller
uppgifter till belysande af de ekonomiska förhållandena under föregående år.

Slutligen har Statistiska centralbyrån genom kungl. bref den 27 juli
1906 anbefallts att årligen före utgången af september månad särskildt
offentliggöra de tabeller af föregående års befolkningsstatistik som afse inoch
utvandringen. I verkligheten har emellertid offentliggörandet af ej blott
dessa tabeller utan jämväl tillhörande text under de sista åren kunnat vanligen
ske före utgången af maj månad.

Rörande emigrationen till utomeuropeiska länder ha dessutom på grund
af chefens för Civildepartementet skrifvelse den 19 maj 1882 uppgifter månatligen
afgifvits af Öfverstathållareämbetet samt länsstyrelserna i Malmöhus
samt Göteborgs och Bohus län. Dessa uppgifter, som afse dem som utvandrat

BEFOLKNINGSSTATISTIK.

147

öfver Stockholm och hamnar i de nämnda länen, ha tidigare kvartalsvis
offentliggjorts i Posttidningen, hvars redaktion jämväl ombesörjt uppgifternas
bearbetning och sammanställande. Sedan år 1907 har sistnämnda
arbete öfvertagits af Statistiska centralbyrån, som till sitt förfogande jämväl
erhållit månatliga uppgifter från norska statistiska centralbyrån rörande
svenskar som utvandrat öfver norska hamnar. Uppgifterna rörande emigrationen
öfver svenska hamnar offentliggöras summariskt i Posttidningen månadsvis.
Kvartalsvis meddelas på samma sätt en utförligare redogörelse för emigrationen
öfver såväl svenska som norska hamnar.

Inom fem månader efter redogörelseårets utgång föreligga numera följande
befolkningsstatistiska uppgifter och publikationer, nämligen dels definitiv
uppgift om folkmängden för särskilda administrativa områden ned till
kommuner, municipalsamhällen och församlingar, dels definitiv och utförlig
redogörelse för in- och utvandringen, dels slutligen preliminära uppgifter
om befolkningsrörelsen i öfrigt.

1 särskild underdånig skrifvelse den 21 december 1909 har kommittén Kommitténs

erinrat om vissa brister, som vidlådt de hittillsvarande folkräkningarna i -9:

o- j? '' t ° b olkraknin bvenge,

samt framställt förslag till deras af hjälpande. I nämnda skrifvelse gärna.

anförde kommittén följande:

»Det sätt hvarpå folkräkningarna utföras i Sverige skiljer sig väsentligt
från det i de flesta andra länder använda. Medan i de sistnämnda uppgifterna
till folkräkningarna lämnas af personerna själfva och insamlas af särskilda
räknare, utgöres materialet för de svenska folkräkningarna — frånsedt
Stockholm, där folkräkningsuppgifter af personerna själfva aflämnas
samtidigt med mantalsuppgifterna — uteslutande af utdrag ur församlingsböckerna,
de af prästerskapet förda- officiella förteckningarna öfver rikets befolkning.
I flera afseenden har det svenska systemet stora företräden framför
det i utlandet vanligen använda. Sålunda blifva uppgifterna om ålder,
civilstånd, nationalitet och födelseort m. m. synnerligen tillförlitliga, alldenstund
församlingsböckernas anteckningar om dessa förhållanden grunda sig
på säkra officiella uppgifter. Sitt största företräde äger emellertid det svenska
systemet i sin billighet. Samtliga kostnader för senaste folkräkningen
uppgingo nämligen i rundt tal till endast 70,000 kronor eller mindre än 1''5 öre
för hvarje räknad person, medan exempelvis kostnaderna för den samtidiga
folkräkningen i Norge stigit till 335,000 kronor eller nära 15 öre per räknad
person. Dessa företräden för det svenska systemet äro så viktiga, att kommittén
anser det icke böra ifrågasättas att vid nu stundande folkräkning
tillämpa någon annan metod än den hittills använda.

Emellertid lida de svenska folkräkningarna af tvenne väsentliga brister,
hvilkas afhjälpande synes vara oafvisligt. Dels uppgifves nämligen själfva
befolkningssiffran något för lågt, dels och framför allt äro uppgifterna om
befolkningens yrken mycket otillfredsställande.

148

BEFOLKNING SSTATISTIK.

Den förstnämnda bristen beror hufvudsakligen på att de nuvarande bestämmelserna
rörande flyttningars anmälande icke äro fullt effektiva. Ett ej
ringa antal personer, som före årets slut uttagit flyttningsbetyg från en församling
till en annan, underlåta nämligen att före årsskiftet inlämna betyget
i inflyttningsförsamlingen, med påföljd att de i regel icke komma att uppgifvas
till folkräkningen. Huru många dessa personer äro, undandrager sig
naturligtvis närmare bedömande, sannolikt torde de dock uppgå till ett eller
annat tiotusental. Att fullständigt råda bot för denna felaktighet är icke
möjligt utan en genomgripande förändring af den nuvarande anordningen
med flyttningsanmälningar, hvarom kommittén icke nu är i tillfälle att
framställa förslag. Emellertid torde de svåraste olägenheterna kunna för
denna gång undanröjas, därest de personer, som under de första månaderna
af året 1911 inflytta till en församling med flyttningsbetyg utfärdadt under
något föregående år, i inflyttningslängden upptagas under den 31 december
1910 och sålunda inberäknas i folkmängden vid folkräkningstidpunkten. Ett
dylikt förfaringssätt har redan länge med gynnsamt resultat tillämpats i
Stockholm. För att ej för mycket fördröja primäruppgifternas insändande
till Statistiska centralbyrån torde tillämpningen af här ifrågasatta bestämmelse
böra begränsas till tiden från och med den 1 januari till och med den
15 mars.

En annan omständighet, som förorsakar felaktigheter vid bestämmandet
af befolkningssiffran, visserligen mindre för riket i dess helhet än för särskilda
administrativa områden, är förekomsten af de icke territoriella militärförsamlingarna.
En person kan nämligen tillhöra dylik församling, oafsedt
hvar han är bosatt. Af särskild betydelse blir detta, där större delar af
truppförband äro detacherade till annan ort men kvarstå kyrkobokförda i sin
militära församling, äfvensom där kasern är förlagd i närheten af stad eller
köping, i hvilliet fäll i regel officerarna äro bosatta i staden eller köpingen
men den öfriga personalen eller åtminstone manskapet i kasernen. Då uppgift
om personernas bostad i allmänhet icke meddelas i de icke territoriella
församlingarnas uppgifter till folkräkningarna, har Statistiska centralbyrån
hittills varit urståndsätta att fördela dessa församlingars medlemmar på de
kommuner de tillhöra utan har måst hänföra dem samtliga till den kommun
eller territoriella församling inom hvilken truppförbandets kasern är belägen
och där den icke territoriella församlingen sålunda kan anses upprättad. Det
bästa sättet att afhjälpa denna olägenhet vore utan fråga att fullständigt
borttaga de icke territoriella församlingarnas särskilda kyrkobokföring, hvarför
äfven ur andra synpunkter starka skäl kunna anföras. En tillfällig lösning
af frågan kan dock vinnas äfven på så sätt, att i de utdrag ur de icke
territoriella församlingarnas församlingsböcker, som skola afgifvas till folkräkningen,
uppgift om bostad meddelas för en hvar i församlingen kyrkobokförd
person, som är bosatt utom förläggningsorten. För att möjliggöra
för vederbörande kyrkobokförare att lämna dylika uppgifter torde dock vara

BEFOLKNING SSTATISTIK.

149

erforderligt, att chefsexpeditionerna vid de särskilda truppförbanden resp.
flottans stationer anbefallas att till kyrkobokförarne lämna uppgift om
bostad för ifrågavarande personer.

Den svåraste bristen som vidlåder de svenska folkräkningarna ligger
emellertid som ofvan nämndes i den otillfredsställande beskaffenheten af uppgifterna
om befolkningens fördelning efter yrken.

I äldre tider, då pastor åtminstone på landsbygden i allmänhet personligen
kände hvarenda medlem i sin församling och dessutom öfvergång från
ett yrke till ett annat var mindre vanlig, kunde han visserligen jämförelsevis
tillförlitligt uppgifva församlingsmedlemmarnas fördelning på särskilda
yrken. Efter hand som befolkningen blifvit rörligare och öfvergång mellan
olika yrken vanligare, har detta blifvit allt svårare och svårare, och man
kan säga att det numera i städerna och landsförsamlingar med rörlig befolkning
blifvit så godt som omöjligt, ett förhållande som Statistiska centralbyrån
i sina underdåniga folkräkningsberättelser upprepade gånger påpekat

Eu ur alla synpunkter fullt tillfredsställande yrkesstatistik torde svårligen
kunna erhållas utan anordnande af en särskild yrkesräkning efter utländskt
mönster med en talrik stab af särskilda räknare, som gå från hus
till hus och insamla uppgifterna. På grund af de högst betydande kostnader
en dylik räkning antagligen skulle medföra torde dock inga utsikter
finnas, att den under de närmaste åren skall komma till utförande. Man
måste då söka en utväg att i stället förbättra de vanliga folkräkningarnas
yrkesuppgifter.

Närmast till hands ligger att härvid tänka på det tillfälle till erhållande
af närmare uppgifter om befolkningens yrken som mantalsskrifningarna erbjuda.
Själfva mantalslängderna kunna visserligen ej i detta fall vara af
någon nämnvärd betydelse, då deras yrkesuppgifter endast undantagsvis äro
öfverlägsna församlingsböckernas. Men däremot torde vara möjligt att i
sammanhang med mantalsskrifningsförrättningen införskaffa de erforderliga
uppgifterna. Hade Eders Kungl. Maj:ts nådiga proposition till 1909 års riksdag
om vissa ändringar i mantalsskrifningsförordningen blifvit af Riksdagen bifallen,
hade i verkligheten frågan varit löst. Enligt nämnda proposition
skulle nämligen skyldigheten att lämna skriftlig mantalsuppgift utsträckas
till hela befolkningen och icke undantag såsom för närvarande göras för »allmoge
och mindre skrifkunniga» på landsbygden, och därjämte hade genom
utveckling af den i gällande mantalskrifningsförordning stadgade kommunalombudsinstitutionen
sörjts för att allmänheten skulle erhålla all erforderlig
hjälp för mantalsuppgifternas affattande. Det enda som för folkräkningen
därutöfver skulle erfordrats hade varit, att skyldighet stadgats för en
hvar uppgiftspliktig att vid mantalsskrifningen för år 1911 jämte skriftlig
mantalsuppgift aflämna särskild yrkesuppgift till folkräkningen. Då emellertid
ifrågavarande proposition icke blef af Riksdagen bifallen, synes ingen
annan utväg nu förefinnas, än att särskild förordning utfärdas angående upp -

150

BEFOLKNING SSTATISTIK.

gifter om befolkningens yrken till folkräkningen den 31 december 1910.
Förslag till sådan förordning bar af kommittén uppgjorts och är här bifogadt
[icke aftrycka]

På grund af det motstånd förslaget om en utsträckning till hela befolkningen
af, skyldigheten att lämna skriftlig mantalsuppgift mött inom Riksdagen,
har kommittén icke ansett sig böra ifrågasätta att ens för detta särskilda
tillfälle en sådan vidsträcktare skyldighet stadgas, ehuru detta visserligen
hade varit det fördelaktigaste. Då sålunda kommittén nödgats utgå
ifrån, att endast för en de! af befolkningen skriftliga uppgifter kunna erhållas,
har ett tvåfaldigt förfaringssätt för yrkesuppgifternas anskaffande
måst föreslås, ett för de personer som äro pliktiga att aflämna skriftliga uppgifter
och ett annat för de öfriga. Häraf blir i sin ordning följden, att uppgifterna
icke kunna göras så uttömmande, särskildt med hänsyn till kombinationer
af olika yrken, som eljest kunnat blifva fallet.

Beträffande dem som äro skyldiga att aflämna skriftlig mantalsuppgift
föreslår kommittén att de böra åläggas att samtidigt med aflämnandet af uppgift
till mantalsskrifningen för år 1911 jämväl afgifva yrkesuppgift till folkräkningen
den 31 december 1910 enligt formulär, som af Eders Kungl. Maj:t
fastställes. Visserligen skulle kunna ifrågasättas, om icke själfva mantalsuppgiften
skulle vara tillräcklig för ifrågavarande ändamål, då enligt gällande
bestämmelser uppgift om yrke skall här meddelas. Emellertid visar erfarenheten,
att de yrkes uppgifter som sålunda afgifvas äro i hög grad bristfälliga
och alldeles oanvändbara för en yrkesstatistik. Fullständigare yrkesuppgifter
kan man icke hoppas erhålla, därest icke på blanketten särskilda kolumner
äro afsedda för uppgift om å ena sidan själfva yrket och å den andra ställningen
i detsamma (arbetsgifvare, själfständig yrkesutöfvare utan arbetare, biträde,
arbetare). Därjämte måste utförliga med exempel belysta anvisningar
meddelas rörande sättet för uppgifternas meddelande, och då en ändring af blanketten
till mantalsuppgift icke torde böra ifrågasättas, måste yrkesuppgiften sålunda
afgifvas på särskild blankett, som dock bör vara sammanhängande med
mantalsuppgiftsblanketten, alldenstund eljest säkerligen i många fäll skulle inträffa,
att blott endera uppgiften aflämnades. Då blanketter till folkräkningsuppgifter
gifvetvis måste kostnadsfritt tillhandahållas af staten, blir en följd af dessa
blanketters kombinerande med mantalsuppgiftsblanketterna, att jämväl de sistnämnda
komma att vid detta tillfälle kostnadsfritt utdelas till allmänheten, medan
däremot eljest den uppgiftsskyldige själf måste anskaffa blankett.

De för folkräkningen afgifna skriftliga yrkesuppgifterna skulle vid mantalsskrifningsförrättningen
eller då de aflämnats vid husförhör eller förskrifning
vid sådan förrättning frånskiljas mantalsuppgifterna och omhändertagas
af pastor eller hans ombud. Pastor skulle därefter ha att granska
och där så erfordras rätta eller komplettera uppgifterna samt förse dem
med fortlöpande numrering. Motsvarande nummer införes i församlingsbokens
yrkeskolumner för hvarje person som aflämnat skriftlig uppgift,

BEFOLKNIUGSSTATISTIK.

151

hvarvid församlings bokens yrkesuppgift i förekommande tall rättas eller
kompletteras jämväl med uppgift om ställning i yrket. Stadgande om revision
af församlingsbokens yrkesuppgifter är visserligen ej erforderligt
för själfva folkräkningen, därest originaluppgifterna såsom af kommittén
föreslås insändas till Statistiska centralbyrån, men är däremot ur annan
synpunkt synnerligen önskligt. Det är nämligen ej blott folkräkningarnas
yrkesuppgifter som äro otillfredsställande, utan detsamma gäller äfven om
den årliga befolkningsstatistikens uppgifter om yrken för vigda män, fäder
till äkta barn samt aflidna. Då dessa uppgifter i ett stort antal fall grunda
sig på församlingsbokens yrkesuppgifter, måste en förbättring af de sistnämnda
jämväl komma de förstnämnda till godo. För ira berörda ändamål
är emellertid erforderligt, att yrkesuppgifterna i församlingsboken allt framgent
årligen revideras och rättas. Förslag till bestämmelser härom torde
kommittén få framlägga i sitt blifvande betänkande vid behandlingen af
befolkningsstatistiken i allmänhet.

Måste det sålunda anses önskligt. att de till folkräkningen afgifna
skriftliga yrkesuppgifternas hufvudsakliga innehåll införes i församlingsboken,
så skulle man kunna sätta i fråga, huruvida själfva uppgifternas insändande
till Statistiska centralbyrån under sådana omständigheter kan
vara behöfligt. För vinnande af nödig kontroll öfver att församlingsbokens
yrkesuppgifter verkligen i detalj rättas och kompletteras synes man dock
icke kunna afstå från själfva originaluppgifternas insändande till Statistiska
centralbyrån. Bestämmelsen om den parallella numreringen af yrkesuppgifterna
och församlingsboken har föreslagits för att underlätta det i alla
fäll mycket tidsödande och besvärliga granskningsarbetet i Statistiska centralbyrån.

Kommittén antager att de nu föreslagna bestämmelserna skola komma
att äga tillämpning på omkring hälften af rikets befolkning. För den återstående
delen måste yrkesstatistiken uteslutande bygga på de anteckningar
om yrken, som pastorerna på grund af muntliga uppgifter verkställa i församlingsboken.
Det gäller då att finna eu utväg att skaffa pastor tillgång
till så fullständiga och tillförlitliga uppgifter, som erfordras ur yrkesstatistisk
synpunkt. Kommittén har tänkt sig att detta skulle kunna åstadkommas
genom att öka antalet af de i mantalsskrifningsförordningen omnämnda
kommunalombuden, så att man skulle kunna påräkna att i åtminstone
de allra flesta fallen någon af de vid mantalsskrifningsförrättningen närvarande
personerna skulle vara i stånd att meddela behöfliga upplysningar.
Härför erfordras emellertid att ett ganska stort antal personer är närvarande
vid nämnda förrättning, och synas därför kommunalombuden böra uppgå till
ett rätt betydligt antal, enligt kommitténs förslag, på landsbygden minst ett
för hvarje påbörjadt. tusental af kommunens folkmängd. Ifrågavarande kommunalombud
böra därjämte, på sätt i förut omnämnda nådiga proposition om
ändring i mantalsskrifningsförordningen föreslogs, erhålla i uppdrag att

152

BEFOLKNING SSTATISTIK.

hjälpa allmänheten vid uppgiftsskyldighetens fullgörande, särskild! med
mantals- och folkräkningsuppgifternas uppsättande och aflämnande, äfvensom
att tillhandahålla blanketter till uppgifter.

Skulle vid mantalsskrifningsförrättningarna ä landsbygden pastor behöfva
för hvarenda i församlingsboken upptagen hufvudperson af kommunalombuden
begära upplysning om hans yrke, komme visserligen mantalsskrifningsförrättningen
att alltför mycket fördröjas. I verkligheten behöfver
detta dock icke blifva händelsen. Kommittén är nämligen förvissad om att
i de ojämförligt flesta fallen kommer pastor att redan före mantalsskrifningen
blifva i stånd till att i församlingsboken införa erforderliga yrkesuppgifter,
nämligen vid de husförhör eller för-skrifningar, som enligt gällande bestämmelser
skola hållas omedelbart före mantalsskrifningen. Dessa förrättningar
hållas i regel successivt inom hvarje rote, by o. s. v. i församlingen, och
skall för upplysningars meddelande vid dem närvara en hvar fastighetsägare
eller den hans egendom förestår. Härigenom yppar sig ett utmärkt
tillfälle för pastor att behörigen rätta och komplettera församlingsbokens
yrkesuppgifter. Enligt kommitténs åsikt torde därför endast i ett jämförelsevis
ringa antal fall personernas yrken behöfva efterfrågas vid själfva mantalsskrifningsförrättningen.

På grund af det sätt hvarpå mantalsskrifningen i städerna Stockholm
och Göteborg förrättas kunna de af kommittén förslagna bestämmelserna icke
utan vidare tillämpas på dessa städer. För Stockholm måste dessutom folkräkningen
i sin helhet anordnas på annat sätt än inom det öfriga riket.

Förslag till nådiga förordningar angående folkräkningen i Stockholm
och anskaffande af yrkesuppgifter för folkräkningen i Göteborg, äfvensom förslag
till formulär och närmare bestämmelser för folkräkningen i det öfriga
riket torde Statistiska centralbyrån böra framdeles till Kung! Maj:t afgifva.» I

I hufvudsaklig öfverensstämmelse med kommitténs hemställan, hvilken
af Statistiska centralbyrån tillstyrkts, aflat Kungl. Maj:t proposition till
Riksdagen med förslag till förordning angående uppgifter ojn befolkningens
yrken för folkräkningen den 31 december 1910. Ifrågavarande proposition
bifölls af Riksdagen, hvarefter Kungl. Maj:t den 10 juni 1910 utfärdat
förordning i ämnet.

Härigenom torde den förnämsta bristen i det svenska fölkräkningssystemet,
de otillförlitliga yrkesuppgifterna, blifva åtminstone tillnärmelsevis afhjälpt.

För undanröjande af den andra af kommittén påpekade bristen, osäkerheten
i själfva folkmängdssiffrans angifvande, hade kommittén i sin nyssnämnda skrifvelse
föreslagit dels att vissa personer som i början afår 1911 inflytta till en församling
skola i inflyttningsboken upptagas under den 31 december 1910, dels att
vederbörande regements- och kårchefer samt cheferna för flottans stationer
skulle anbefallas att meddela pastorsämbetet i vederbörande icke territoriella
församling uppgift om bostad för en hvar inom ifrågavarande församling

BEFOLKNINGSSTATISTIK.

153

kyrkobokförd person, som den 31 december 1910 vore bosatt utom den kommun,
däri församlingen är upprättad. Beträffande förra delen af denna hemställan
har kommittén intet att ytterligare tillägga, däremot anser sig kommittén
böra återkalla förslaget om visst åliggande för de militära cheferna.
Då Statistiska centralbyrån i slutet af förra året utsände cirkulär till pastorsämbetena
i de militära församlingarna med uppmaning att på den summariska
folkmängdsredogörelsen för år 1909 angifva, huru församlingens medlemmar
fördelade sig på olika kommuner, visade det sig nämligen i flera
fall, att pastorsämbetena saknade möjlighet att lämna de begärda upplysningarna
och att äfven, där upplysningar lämnades, de icke torde ha varit
fullt tillförlitliga. Härtill kommer att det numera yppat sig ett fördelaktigare
sätt att vinna det af kommittén med ifrågavarande bestämmelse afsedda
ändamålet. Af särskildt tillkallade sakkunnige har nämligen den 4 juni
1910 till Statsrådet och chefen för Ecklesiastikdepartementet öfverlämnats
förslag till förordning angående behörighet att tillhöra icke territoriell församling
af svenska kyrkan, enligt hvilket förslag ingen må kyrkobokföras i
icke territoriell församling, som icke är bosatt inom den kommun, däri församlingen
finnes bildad, eller i händelse Konungen för särskild församling
sådant stadgar inom viss angränsande kommun. För sistnämnda fall är afsedt,
att särskildt församlingsboksutdrag skall lämnas för hvar och en af de
kommuner mellan hvilka församlingen sålunda är delad.

Genomförandet af de sakkunniges nyssnämnda förslag samt framför allt
af ett samtidigt af dem afgifvet förslag till förordning angående upphörande
af den vissa församlingar af främmande trosbekännare medgifna rätt till
egen kyrkobokföring skulle för folkräkningarna jämväl medföra en annan
väsentlig fördel. Förekomsten af icke territoriella församlingar, vare sig
af svenska kyrkan eller af främmande trosbekännare, har nämligen utgjort
ett hinder för erhållande af eu tillförlitlig statistik öfver befolkningens fördelning
efter hushåll och familjer. Enligt gällande bestämmelser rörande
icke territoriella församlingar af svenska kyrkan-få nämligen tjänare hos
personer tillhörande dessa församlingar i allmänhet icke tillhöra dylik församling
utan skola kyrkobokföras i vederbörande territoriella församling,
hvarigenom omöjliggöres att de inräknas i de hushåll dit de höra. Häri
ha nu de sakkunnige föreslagit den ändring, att tjänare skola kyrkobokföras
i de icke territoriella församlingar som deras husbönder tillhöra med
undantag dock för de s. k. nationella församlingarna i Stockholm och Göteborg.
Ännu större olägenheter medför förekomsten af främmande trosbekännares
församlingar med egen kyrkobokföring, då härigenom själfva familjerna
söndersplittras. Om exempelvis i Gäfle af tvenne äkta makar
mannen tillhör svenska kyrkan och hustrun romersk-katolska bekännelsen,
kommer den förre att kyrkobokföras i Gäfle stadsförsamling och den senare
i Gäfle romersk-katolska församling. Äfven barnen kunna eventuellt komma
att blifva fördelade på de båda församlingarna. Ett upphäfvande af de

BEFOLKNING SSTATISTIK.

154

ifrågavarande församlingarnas särskilda kyrkobokföring på sätt de ofvannämnda
sakkunnige föreslagit måste därför ur befolkningsstatistikens synpunkt
lifligt förordas.

Bland de] öfriga brister, som vidlåda våra hittillsvarande folkräkningar,
torde i främsta rummet få nämnas den otillfredsställande beskaffenheten af
uppgifterna om främmande trosbekännare.

Enligt gällande förordning angående kyrkoböckers förande skola främmande
trosbekännare, för'' så vidt de icke bilda egna församlingar med rätt
till kyrkobokföring, särskildt antecknas i svenska kyrkans församlingsböcker
med angifvande af det trossamfund de tillhöra. Härvid gäller att endast
den som lagligen tillhör främmande trossamfund får angifvas såsom främmande
trosbekännare. De verkliga förhållandena afvika emellertid i hög
grad från de rättsliga. De flesta dissenters i vårt land tillhöra nämligen
till namnet svenska kyrkan, emedan de icke lagligen utträdt ur densamma.
Enligt dissenterskattekommitténs utredning utgjorde sålunda år 1907 antalet
personer, som lagligen tillhörde främmande trossamfund, icke fullt 20,000,
medan däremot de främmande trosbekännare, som formellt kvarstodo i svenska
kyrkan, uppskattades till närmare 60,000.

I de utdrag ur församlingsböckerna, som för folkräkningarna insändas
till Statistiska centralbyrån, borde tydligen såsom främmande trosbekännare
antecknas endast de som lagligen tillhöra främmande trossamfund. I verkligheten
har dock prästerskapet härvid följt en vacklande praxis, i det många
pastorsämbeten upptaga såsom främmande trosbekännare äfven sådana personer,
som formellt kvarstå i svenska kyrkan men om hvilka pastor har sig
bekant, att de i verkligheten tillhöra främmande trossamfund. Att så är förhållandet,
framgår bland annat af en jämförelse mellan antalet baptister och
metodister enligt å ena sidan 1900 års folkräkning och å andra sidan dissenterskattekommitténs
uppgifter för år 1904 om de främmande trosbekännare,
som lagligen tillhörde främmande trossamfund. Enligt ifrågavarande båda
källor utgjorde nämligen baptisterna (och fribaptisterna) resp. 3,299 och 1,011
samt metodisterna resp. 7,041 och 3,312. Då prästerskapet under inga omständigheter
kan tänkas blifva i stånd att lämna tillförlitliga uppgifter om de faktiska
förhållandena ifråga om befolkningens fördelning efter trosbekännelse, synes det
lämpligaste vara, att i utdragen af församlingsböckerna inga andra betecknas
såsom främmande trosbekännare än de som lagligen tillhöra främmande trossamfund.
För åstadkommande af detta torde endast erfordras en erinran i
Statistiska centralbyråns blifvande cirkulär till prästerskapet angående 1910
års folkräkning. På sådant sätt skulle från prästerskapet komma att erhållas
tillförlitliga uppgifter om de rättsliga förhållandena i fråga om religionsbekännelse,
hvilka uppgifter ju alltid ha sin betydelse.

Vida större intresse äga emellertid de faktiska förhållandena, och synes
därför önskligt, att folkräkningarna lämna upplysning jämväl om dem. Materialet
härför torde utan större svårighet kunna erhållas från de främmande

BEFOLKA'' rXGSSTATIST! K.

155

trossamfunden själfva, på sätt som skett vid dissenterskattekommitténs ofvan
nämnda undersökningar. Visserligen kunna uppgifter tvångsvis inhämtas
endast från det mindretal församlingar af främmande trosbekännare, hvilka
äro af staten erkända, men kommittén är förvissad, att öfriga församlingar
med beredvillighet komma att lämna alla önskade upplysningar, i fall
de därom anmodas af Statistiska centralbyrån.

Däremot synas de uppgifter, som hittills vid folkräkningarna meddelats
om dem som lagligen utträdt ur svenska kyrkan, kunna ritan skada utgå.
Närmast skulle väl dessa uppgifter afse att belysa, i hvad mån affall från
statskyrkan ägt rum, men i verkligheten uppnås ej detta, emedan för person,
som efter sitt utträde ur svenska kyrkan flyttat till annan församling, anteckning
om utträde i allmänhet icke kommer att för honom ske i församlingsboken
på inflyttningsorten.

De anteckningar rörande konfirmation och första nattvardsgång, som
enligt gällande bestämmelser skola införas i församlingsbokens kol. 12, ha
hittills icke medtagits i de till folkräkningarna afgifna utdragen. De uppgifter,
som det oaktadt i vissa fäll meddelats om icke konfirmerade, äro
uppenbarligen högst ofullständiga. Då församlingsböckernas ifrågavarande
uppgifter ur religionsstatistisk synpunkt erbjuda stort intresse, anser kommittén
att till kommande folkräkningar anteckning om konfirmation och
första nattvardsgång bör ske i utdragen ur församlingsböckerna. Såväl dessa
uppgifter som de i utdragen redan förekommande anteckningarna »icke döpt»
eller »icke af svenska kyrkan döpt» böra bearbetas med hänsyn till personernas
ålder och kön. Härigenom vinnes möjlighet att bedöma, huruvida
eller i hvad mån förändringar inträdt i fråga om frekvensen af dop, konfirmation
och första nattvardsgång.

I sammanhang härmed bör nämnas att kommittén varit betänkt på att
framlägga förslag till en särskild religionsstatistik. Då emellertid de viktigaste
föremålen för eu dylik statistik, befolkningens fördelning efter trosbekännelse
samt vissa det kyrkliga lifvet belysande företeelser, såsom dop
och konfirmation med första nattvardsgång, lämpligare kunna såsom ofvan
visats behandlas i befolkningstatistiken, har kommittén ansett en sådan särskild
religionsstatistik icke vara af behofvet påkallad.

Bland brister, som vidlådt våra hittills utförda folkräkningar, torde slutligen
böra nämnas ofullständigheten i afseende på uppgifterna om sinnessjuka
och idioter. Denna ofullständighet har hittills varit mycket stor. Enligt
en af Medicinalsstyrelsen verkställd undersökning torde endast föga mer
än hälften af verkliga antalet själslytta ha upptagits såsom sådana vid
senaste folkräkningen. Kommittén anser sig emellertid ha anledning antaga,
att tillämpningen af 1901 års stadga angående sinnessjuka skall till
instundande folkräkning visa sig ha medfört en väsentlig förbättring af
uppgifterna om själslytta. Till kontroll af prästerskapets uppgifter har man
dessutom numera att tillgå de motsvarande uppgifter, som af kommunal -

BEFOLKNIN (^STATISTIK.

Statistik ,
öfver folkmängdens
årliga
förändringar.

156

och hälsovårdsnämnd skola afgifvas till vederbörande läkare och hvaraf afskrifter
i fall af behof kunna infordras.

Beträffande bearbetningen af folkräkningsuppgifterna vill kommittén endast
påpeka vikten af att befolkningens fördelning efter yrken kombineras
med åldersfördelningen, alldenstund detta utgör en nödvändig förutsättning
för erhållande af en tillfredställande statistik öfver äktenskapsfrekvens, nativitet
och framför allt dödlighet inom olika yrken. Äfven ur andra socialstatistiska
synpunkter är en kombinerad yrkes- och åldersfördelning af vikt.

Befolkningsstatistikens andra hufvuddel, statistiken öfver folkmängdens
årliga förändringar, är såsom kommittén ofvan omnämnt att betrakta såsom
i stort sedt fullt tillfredsställande, utom hvad statistiken öfver dödsorsakerna
beträffar. Rörande de för afhjälpande af vissa smärre brister som vidlåda
denna statistik ierforderliga ändrade bestämmelser i fråga om kyrkobokföringen
ha de förut omnämnda till Ecklesiastikdepartementet tillkallade sakkunnige
i sitt den 15 juni 1910 afgifna betänkande utarbetat förslag. Utöfver hvad
detta förslag innehåller, vill kommittén endast föreslå att för möjliggörande
af en tillförlitligare årlig beräkning af befolkningens fördelning efter ålder
prästerskapet ålägges att för hvarje år till Statistiska centralbyrån insända
nominativa förteckningar å dem, som under året öfverförts till boken öfver
obefintliga samt dem som under samma år från nämnda bok öfverförts till
infly ttningsboken.

I sin underdåniga skrifvelse den 21 december 1909 förklarade sig kommittén
ha för afsikt att framdeles afgifva förslag till årligt reviderande af
församlingsböckernas yrkesuppgifter för att därigenom betrygga erhållandet
af korrekta yrkesuppgifter rörande vigde män, fäder till äkta födda barn
och aflidna personer. Då emellertid kommittén inhämtat att en dylik årlig
revision skulle för prästerskapet blifva högst betungande, anser sig kommittén
böra afstå härifrån, särskildt som de af ofvannämnda sakkunnige
föreslagna bestämmelserna om yrkesuppgifter i ministerialböckerna torde åtminstone
delvis göra de af kommittén ursprungligen afsedda bestämmelserna
mindre behöfliga. Därutöfver vill emellertid kommittén hemställa att prästerskapet
ålägges att, då vid flyttning eller eljest för någon person anteckning
införes i församlingsboken, granska dennas yrkesuppgift och då så erfordras
rätta densamma.

Hvad statistiken öfver dödsorsaker beträffar, får kommittén erinra, att
Medicinalstyrelsen och Statistiska centralbyrån i gem ensamt underdånigt utlåtande
den 30 november 1909 öfver tuberkuloskommitténs förslag i detta
ämne hemställt om vidtagande af vissa åtgärder för erhållande af en så vidt
möjligt tillförlitlig och fullständig dödsorsaksstatistik. För sin del får kommittén
i allo instämma i ämbetsverkens förslag.

Under kommitténs öfverläggningar rörande befolkningsstatistiken ha
möjligheterna för åstadkommande af en mera tillfredsställande statistik öfver
den äktenskapliga fruktsamheten än den nuvarande särskildt varit under

BEFOLKNINGSSTATISTIK.

157

öfvervägande. Materialet för en dylik statistik skulle enligt inom kommittén
fram stål ldt förslag utgöras af uppgifter från prästerskapet rörande
antalet barn i hvarje äktenskap, som upplöses vare sig genom döden eller
genom skilsmässa. Pastor skulle i hvarje dylikt fall på särskild blankett
uppgifva namn och födelsetid för samtliga de båda makarnas gemensamma
barn såväl lefvande som döda och oafsedt om de födts före eller efter äktenskapets
ingående. Därjämte skulle makarnas födelsetid och tiden för äktenskapets
ingående uppgifvas. Emellertid kunna uppgifterna rörande barnen
i många fall icke hämtas ur kyrkoböckerna, hvadan uppgifter dels ofta skulle
komma att helt och hållet uteblifva, dels skulle blifva synnerligen otillförlitliga.
Då den ifrågasatta anordningen därjämte komme att förorsaka
prästerskapet en ej oväsentlig ökning i dess redan nu ganska betungande
arbete för befolkningsstatistiken, har kommittén ej ansett sig böra framställa
förslag härom, huru önskvärdt erhållandet af dylika uppgifter än vore. Ett
af ofvannämnde sakkunnige i deras den 15 juni 1910 afgifna betänkande
föreslaget stadgande, att för moder till äkta barn skall i födelse- och dopboken
städse antecknas år och dag för äktenskapets ingående, torde för öfrigt
medföra en betydlig förbättring i statistiken öfver den äktenskapliga fruktsamheten.

Kommittén har vidare tagit i öfvervägande, huruvida icke primäruppgifterna
till befolkningsstatistiken borde, på sätt som sker i åtskilliga främmande
länder, insändas till Statistiska centralverket i form af individualuppgifter,
kartoliner, i stället för såsom nu på blanketter afsedda för ett
stort antal inskrifningar. Otvifvelaktigt skulle därigenom statistikens bearbetande
i Statistiska centralverket väsentligt underlättas. Då likväl en sådan
anordning skulle dels öka prästerskapets arbete, dels ock i hög grad minska
de ifrågavarande uppgifternas användbarhet i egenskap af dupletter till
kyrkoböckerna, anser kommittén en dylik förändring i sättet för primäruppgifternas
insändande icke vara lämplig. Att sålunda primärmaterialet
till befolkningsstatistiken fortfarande skulle utgöras af listor, utesluter gifvetvis
icke att uppgifterna vid bearbetningen öfverföras på kartoliner. Enligt
hvad kommittén inhämtat, torde sannolikt redan 1911 års dödböcker
komma att bearbetas enligt kartolinmetoden, och kommittén anser sig kunna
utgå ifrån att jämväl vid bearbetningen af öfriga ministerialböcker nämnda
metod kommer till användning, därest sådant visar sig lämpligt.

Å annat ställe (s. 133) har kommittén föreslagit att de uppgifter rörande
den mantalsskrifna folkmängden, som hittills meddelats i Kungl. Majt:s
befallningshafvandes femårsberättelser, öfverflyttas till befolkningsstatistiken.
Härför erforderliga primäruppgifter böra af Kungl. Maj:ts befallningshafvande
årligen insändas till Statistiska centralverket. I

I fråga om de befolkningsstatistiska publikationerna får kommittén föreslå
den förändring, att folkräkningsredogörelsen utbrytes till en själfständig pu -

Publika tioner.

BEFOLKUXNGSSTATISTIK.

Samman fattning.

158

blikation. Kommittén anser vidare, att för vinnande af besparing i tryckningskostnaden
de årliga berättelserna om befolkningsrörelsen böra betydligt
inskränkas hvad tabellbilagorna angår, så att dels endast de allra viktigaste
uppgifterna meddelas för särskilda administrativa områden, dels vissa
tabeller, som på grund af sina ytterst detaljerade uppgifter icke med fördel
kunna årligen göras till föremål för närmare bearbetning, utgå. De i årsberättelserna
uteslutna uppgifterna böra i stället såsom summor för tioårsperioder
införas i det sammandrag för hvarje tioårsperiod, som fortfarande
bör utgifvas och som lämpligen synes kunna väsentligt utvidgas. Däremot
torde årsberättelsernas textafdelning icke böra inskränkas, hvadan sålunda
trots den ofvan föreslagna inskränkningen fortfarande alla viktigare slutsummor
för riket samt för landsbygd och städer skulle årligen meddelas.
Dessutom bör för hvarje år renskrifvas ett fullständigt alla detaljer innehållande
manuskript, som i Statistiska centralverket hålles tillgängligt för
forskare eller hvaraf de på begäran kunna erhålla afskrift.

Vid sidan af dessa befolkningsstatistiska publikationer bör fortfarande årligen
offentliggöras dels uppgift om folkmängden för särskilda administrativa
områden, däribland municipalsamhällen och köpingar som icke bilda egna
kommuner, dels ock särskild ut- och invandringsstatistik. På grund af den
stora betydelse emigrationen äger i vårt land, bör sistnämnda statistik fortfarande
årligen offentliggöras i lika detaljerad! skick som för närvarande.
Däremot kunna motsvarande delar af de allmänna årsberättelserna om folkmängdens
förändringar väsentligt inskränkas. Ut- och mvandririgsstatistiken,
hvilken nu endast är ett aftryck af de delar af årsberättelserna, som behandla
ifrågavarande företeelser, skulle sålunda förvandlas till en själfständig publikation.
Slutligen synes äfven dödsorsaksstatistiken böra utgifvas särskildt.
På grund af de starka växlingar, som statistiken öfver dödsorsaker gifvetvis
måste utvisa från år till år, kunna årliga uppgifter för särskilda administrativa
områden här icke undvaras. Därjämte bör för hvarje tioårsperiod
utgifvas en särskild redogörelse i hvilken hufvudsakligen dödligheten inom
olika åldrar och yrken utredes.

G-enom befolkningsstatistikens fördelande på ett flertal särskilda publikationer
dels vinnes den fördelen, att statistikens särskilda delar blifva så
vidt möjligt oberoende af hvarandra i afseende på tiden för deras offentliggörande,
dels möjliggöres härigenom en ändamålsenligare distribution. Det
sistnämnda gäller särskildt dödsorsaksstatistiken, som till stor del vänder
sig till en publik för hvilken befolkningsstatistiken i öfrig! är af jämförelsevis
mindre intresse.

Kommittén får sålunda föreslå,

att prästerskapet ålägges att för hvarje år till Statistiska centralverket
insända nominativa förteckningar å dem som under året öfverförts till boken
öfver obefintliga samt dem som under samma år från nämnda bok öfverförts
till infiyttningsboken,

FASTIGHETSSTATISTIK.

159

att prästerskapet ålägges att, då i anledning af flyttning eller eljest för
någon person anteckning införes i församiingsboken, granska dennas yrkesnppgift
och där så erfordras rätta densamma,

att Kungi. Maj:ts befallningshafvande åläggas att årligen till Statistiska
centralverket insända uppgifter rörande den mantalsskrifna folkmängden, samt
att befolkningsstatistiken fördelas i fem särskilda publikationsserier
omfattande 1) folkräkningar, 2) befolkningsrörelsen, 3) folkmängd för särskilda
administrativa indelningar, 4) ut- och invandring samt 5) dödsorsaker.

4. Fastiglietsstatistik.

Enligt de genom kungl. brefvet den 17 april 1821 utfärdade bestämmelser Historik och
rörande Kungl. Maj:ts befallningshafvandes femårsberä.ttelser skulle i tabellen »“varande
för landsbygden meddelas uppgifter om mantal och taxeringsvärde för statistik {Stil
varje särskildt slag af hemman och jordlägenheter samt om antalet verk ver hemman
och inrättningar af olika slag (enligt tabellformulären »grufvor, bruk, octcrlas|“|*e''
fabriker med flere lägenheter») jämte deras taxeringsvärden. I stadstabel- stadsjordar
len skulle uppgifvas antalet hus och tomter, stadsjordens areal och mantal ''
samt taxeringsvärdet för dels hus och tomter, dels stadsjord och dels verk
och inrättningar. Då genom kungl. brefvet den 25 oktober 1861 femårsberättelserna
erhöllo den form, som de sedermera i hufvudsak bibehållit, gjordes
dessa uppgifter till föremål för en särskild tabell, och denna har sedermera,
ehuru visserligen med större eller mindre förändringar, bibehållits i alla följande
femårsberättelser. Från och med perioden 1876/1880 har den till rubrik
»hemman och lägenheter samt stadsjordar m. m.». Det för de tvenne senaste
serierna af femårsberättelser använda formuläret fastställdes af chefen för
Civildepartementet den 18 december 1900.

Enligt detta formulär skall för landsbygden meddelas uppgift öfver antalet
i jordeboken upptagna hemman och lägenheter samt för i mantal
satt jord mantalet med specifikation dels i krono-, skatte- och frälseegendomar,
dels i kungs- och kungsladugårdar samt kronosäterier, boställen, säterier
och ladugårdar, rå- och rörshemman, hemman, nybyggen, jordlägenheter, fiskerier
samt .verk och inrättningar; vidare antalet brukningsdelar hvari hemman
äro fördelade och i jordeboken ej upptagna jordtorp samt ryttare-, soldatoch
båtsmanstorp; slutligen — med skillnad mellan bevillningsskyldig och
bevillningsfri fastighet — taxeringsvärdet för dels jordbruksfastighet och
dels annan fastighet, den sistnämnda specificerad på följande sätt: hus och
tomter i köpingar och därmed jämförliga orter (med särskilda uppgifter för
hvarje ort), lägenheter i öfrigt hvilkas hufvudsak] iga värde utgöres af å
byggnader, kyrkor och bönehus, andra offentliga byggnader samt frälserän -

160

FASTIGHETSSTATISTIK.

Statistik rörande
fastigheter
af fideikommissnatur
m. m.

tor (äfven antalet). För hvarje särskild stad meddelas uppgift om antalet
bebyggda och obebyggda tomter, landerier m. m. samt boningshus, såväl nybyggda
under perioden som befintliga vid periodens slut, äfvensom rörande
taxeringsvärdet för dels jordar, dels andra fastigheter specificerade i
hus och tomter, kyrkor och bönehus samt andra offentliga byggnader; för
hvarje slag af fastigheter med åtskillnad mellan bevillningsskyldiga och bevillningsfria.

Ifrågavarande tabell uppgöres i länsstyrelserna. Särskildt sammanställandet
af uppgifterna om mantalet torde vara förenadt med ej obetydligt
arbete, alldenstund mantalet i jordeböckerna icke uttryckes i decimalbråk
utan i vanliga bråk, hvilkas nämnare och äfven täljare kunna räkna
ett stort antal siffror. Slutsiffrorna för länen komma sålunda att ofta
innefatta oerhördt vidlyftiga bråk med nämnare om ett tjugutal siffror eller
mera. I tryckt skick omfattar tabellen för hvarje län en sida, tillsammans
för hela riket sålunda 3 1/s ark 4:o.

Förutom nu nämnda tabell förekomma i femårsberättelserna ytterligare
tre tabeller, som kunna anses hänförliga till en fastighetsstatistik, nämligen
rörande egendomar af fideikommissnatur, egendomar tillhörande inhemska
aktiebolag och egendomar tillhörande främmande makters undersåtar. För
perioden 1871/1875 meddelades såväl i texten till flertalet femårsberättelser
som fullständigare i Statistiska centralbyråns sammandrag uppgifter rörande
egendomar af fideikommissnatur samt egendomar tillhörande främmande makters
undersåtar. I den nya plan för femårsberättelserna, som första gången
tillämpades för perioden 1876/1880, bestämdes att länsstyrelserna skulle
meddela uppgifter såväl om nyssnämnda tvenne slag af fastigheter som angående
egendomar tillhörande inhemska aktiebolag. Från och med perioden
1881/1885 gjordes dessa uppgifter till föremål för tre särskilda tabellbilagor.
Det för dessa af chefen för Civildepartementet den 1 december 1885 fastställda
formuläret — ett gemensamt för alla tre tabellerna — har sedermera
så godt som oförändradt användts för de följande femårsberättelserna.

Enligt detta formulär skola uppgifter meddelas om ägarens (fideikommissinnehafvarens)
namn och beträffande främmande makters undersåtar nationalitet,
egendomens namn, belägenhet och mantal (med specifikation efter
egendomens kamerala natur i krono, skatte, säterier m. m. och allmänt frälse),
antal utjordar, ängar och annan ej i mantal satt jord, antal verk och inrättningar
eller fastigheter i städer samt taxeringsvärde, särskildt för jordbruksfastighet,
annan fastighet (utom frälseränta) och frälseränta. Tabellerna
upprättas af länsstyrelserna i allmänhet med användande af från magistrater
och häradsskrifvare infordrade utdrag ur mantals- och taxeringslängderna.
Äfven dessa tabellers utarbetande torde åtminstone i vissa län medföra ganska
betydligt arbete. De tryckta tabellernas sammanlagda omfång utgjorde
frånsedt sammandraget för perioden 1901/1905 140 sidor eller 17 V2 ark 4:o.

FASTIG HETSSTATISTIK.

161

Uppgift!''!! för en fastighetsstatistik synes i första rummet vara att behandla
den fasta egendomens och särskildt jordens fördelning ur äganderättens
synpunkt. Främst har man härvid att utreda frågan om storleken eller
värdet af de särskilda fastighetsägarnes egendomar eller den fasta egendomens
fördelning i grupper efter storleken (värdet) af de egendomar enhvar ägare
innehar. I jordbruksstatistiken finnes visserligen en fördelning af jordbruksfastigheterna
efter arealen i storleksgrupper, men härvid utgår man från de
ekonomiska enheterna, brukningsdelarna, och hänsyn tages icke till om en
ägare innehar mer än en brukningsdel. För att vinna kännedom om äganderättsförhållandena
måste därför en särskild undersökning verkställas. Såsom
material härför torde mantals- och taxeringslängderna närmast komma i
betraktande. Emellertid kunna i dessa längder icke på ett ställe sammanföras
de egendomar, som samma ägare innehar inom olika mantalsskrifningseller
taxeringsdistrikt, och ofta äro ej ens de som han äger inom samma distrikt
sammanförda. Att vid en statistisk bearbetning af mantals- och taxeringslängderna
sammanföra alla de egendomar en och samma ägare besitter
är ett synnerligen besvärligt arbete, särskildt som uppgift å utom taxeringsdistriktet
bosatta fastighetsägares mantalsskrifningsort i allmänhet saknas i
taxeringslängderna. Dessa längder äro sålunda icke lämpliga såsom material
för en statistik öfver den fasta egendomens fördelning ur äganderättens
synpunkt.

Ett sådant material föreligger däremot i de själfdeklarationer, som skattskyldiga
skola afgifva till ledning för sin taxering till inkomst- och förmögenhetsskatt,
under förutsättning att de af kommittén på annat ställe i
detta betänkande (s. 277) föreslagna ändringarna i deklarationsformulären
genomföras. Kommittén har där föreslagit att själfdeklarationerna skola
bearbetas för en förmögenhets- och inkomststatistik. Samtidigt synas de
med fördel och utan större kostnadsökning kunna bearbetas jämväl för
här ifrågavarande ändamål. Härigenom vinner man dock kännedom endast
om de fastighetsägare som äro öfver skattestrecket. För återstoden
måste de erforderliga uppgifterna hämtas ur taxeringslängderna. Emellertid
skulle taxeringslängdernas bearbetning otvifvelaktigt komma att medföra
ej ringa arbete och kostnad, emedan fastighetstaxeringarna och taxeringarna
till inkomst- och förmögenhetsskatt icke äro sammanförda i samma längder
och sålunda de särskilda längderna måste jämföras med hvarandra för
att man skall kunna finna, hvilka till fastighetsbevillning taxerade personer
icke taxerats till inkomst- och förmögenhetsskatt. Kommittén anser därför
önskligt, att samtliga taxeringar om möjligt sammanföras i en och samma
längd. Ehuru det ganska sällan lär inträffa, att personer under skattestrecket
äga fastigheter i mer än ett taxeringsdistrikt, torde likväl med hänsyn
till sådana fall i taxeringslängden böra införas uppgift om mantalsskrifningsort
för sådan ägare, som är bosatt utom taxeringsdistriktet.

11—091045 Stat. horn. bet.

Kommitténs

förstäf].

162

FASTIGHETSSTATISTIK.

Af materialets beskaffenhet följer att fastighetsstatistiken kan taga
hänsyn till endast egendomarnas taxeringsvärden men icke deras areal. Rörande
denna skulle visserligen upplysningar kunna hämtas ur de af kommittén
i dess betänkande om jordbruksstatistiken föreslagna primär uppgifterna
till denna statistik, men deras användande för fastighetsstatistiken
skulle medföra så betydligt arbete, att kommittén anser sig böra föreslå att
åtminstone under den närmaste framtiden fastighetsstatistiken får inskränkas
till att behandla egendomarnas värde. Däremot medgifver materialet en
gruppering af fastigheterna i jordbruksfastighet och annan fastighet samt af
fastighetsägarne efter deras yrke, hvarigenom man blir i stånd att utreda,
exempelvis huru stor del af jordbruksfastigheten innehafves af personer,
som icke ha jordbruk till hufvudyrke. Dessutom kan ifråga om deklarerade
jordbruksfastigheter upplysning lämnas, i hvad mån egendomarna brukas af
ägaren eller äro utarrenderade.

Genom att jämväl de i själfdeklarationerna meddelade uppgifterna om
inkomsten användas för fastighetsstatistiken, kan denna vidare belysa spörsmålet
om huru afkastningen af fast egendom förhåller sig till taxeringsvärdet.
Beträffande utarrenderade jordbruksfastigheter kan i regel upplysning lämnas
om såväl ägarens som arrendatorns del af afkastningen. Upplysningar om
förhållandet mellan taxeringsvärden och arrendebelopp äro af vikt bland
annat för utredande af den ofta berörda frågan, i hvad mån de arrendebelopp
staten betingar sig för sina utarrenderade domäner kunna betraktas såsom
tillfredsställande.

Med de af kommittén föreslagna ändringarna i deklarationsformulären
komma deklarationerna att utgöra ett förträffligt material för en statistik
rörande den fästa egendomens skuldsättning. Såsom kommittén i den del af
sitt betänkande som behandlar rättsstatistiken (s. 308) visar, är för närvarande
icke möjligt att från domstolarna erhålla uppgifter om den intecknade
gäldens kapitalbelopp eller den årliga räntan å gälden. Båda dessa
viktiga frågor kunna för egendomar, hvilkas innehafvare äro deklarationsskyldiga,
fullständigt utredas med användande af själfdeklarationerna under
ofvan nämnd förutsättning.

Vid sidan af nu berörda uppgifter böra i fastighetsstatistiken jämväl upptagas
de ämnen, som hittills varit föremål för behandling i ofvannämnda fyra
tabeller i femårsberättelserna. Enligt hvad nyss erinrades medför emellertid
upprättandet af tabellen öfver hemman och jordlägenheter m. m. ett mycket
stort arbete, säkerligen större än som motsvaras af den praktiska betydelsen af
dessa uppgifter. I fråga om de besvärligaste af dem, nämligen rörande mantalet
för de särskilda slagen af jordbruksfastigheter, torde denna betydelse
numera vara ganska ringa. Det synes därför vara ändamålsenligt att
inskränka sig till att infordra de uppgifter, som utan större besvär kunna
lämnas. Sådana äro för landsbygdens del rörande antalet jordbruksfastigheter
och brukningsdelar af olika slag, hvilket tämligen lätt torde kunna

FASTIGHETSSTATISTIK.

163

erhållas genom att räkna igenom mantalslängderna, vidare om det i mantalslängdernas
summor redan uträknade mantalet för samtliga jordbruksfastigheter
utan annan specifikation än i krono, skatte och frälse, samt slutligen
angående taxeringsvärdet för jordbruksfastighet och annan fastighet med åtskillnad
emellan bevillningsskyldig och bevillningsfri fastighet. Samtliga
dessa uppgifter böra meddelas särskildt för hvarje socken, h vil ket, å ena sidan
är bekvämast för häradsskrifvaren som har att lämna uppgifterna och
å andra sidan för det statistiska ämbetsverket möjliggör en noggrannare kontroll
öfver uppgifterna. Dessutom torde liksom hittills särskilda uppgifter för
hvarje köping och annan tätt bebyggd plats rörande taxeringsvärdet af hus
och tomter böra meddelas, hvarjämte är önskvärdt att beträffande dem af dessa
platser, för hvilka byggnadsstadgan för rikets städer tillämpas, antalet bebyggda
och obebyggda tomter samt antalet under viss period n}Tbyggda och
vid samma periods slut befintliga boningshus uppgifvas, i likhet med hvad
som sker för städerna. Däremot kan ej vara behöfligt att såsom hittills
närmare specificera de bevillningsfria fastigheterna. För städerna torde uppgifter
af samma slag som hittills kunna utan svårighet meddelas, särskildt
om man, hvilket utan olägenhet kan ske, afstår från annan specifikation af
»annan fastighet» än i bevillningsskyldig och bevillningsfri.

Tabellerna rörande egendomar af fideikommissnatur, egendomar tillhörande
inhemska aktiebolag och egendomar tillhörande främmande makters
undersåtar anser kommittén vara af den vikt, att de allt framgent böra
meddelas i samma omfattning som hittills, trots det ganska betydande utrymme,
som erfordras för tabellernas publicering. Angående egendomar tillhörande
inhemska aktiebolag behöfvas inga särskilda primäruppgifter, alldenstund
erforderliga upplysningar komma att föreligga i själfdeklarationerna.

Då fastighetsstatistiken hufvudsakligen skulle komma att grunda sig på
de skattskyldigas deklarationer, hvilka enligt kommitténs förslag böra sarm
tidigt bearbetas för fastighetsstatistiken samt förmögenhets- och inkomststatistiken,
skulle förstnämnda statistik komma att utgifvas för samma år
som den sistnämnda, sålunda i allmänhet för hvart tionde år. Emellertid
blifva de själfdeklarationer, som skola afgifvas under år 1911 och hvilka
enligt kommitténs förslag böra bearbetas för förmögenhets- och inkomststatistiken,
icke användbara för fastighetsstatistikens behof. Kommittén har
på grund häraf föreslagit att jämväl 1916 års deklarationer bearbetas, under
förutsättning att de erforderliga ändringarna i deklarationsformulären genomföras
före nämnda år. Fastighetsstatistikens första årgång skulle på sådant
sätt komma att afse ställningen vid utgången af år 1915.

Till fastighetsstatistik i allmänhet torde emellertid äfven böra räknas
statistik angående jorddelningens fortskridande genom hemmansklyfning,
ägostyckning och jordafsöndring.

Uppgifter om antalet af de särskilda fastigheter, hvilka genom nämnda
jorddelningsförrättningar årligen tillkomma, dessas areal och det jorddel -

164

STATISTIK ÖFVER STATENS JORDBRUKSDOMÄNER.

ningsinstitut, som i hvarje särskild! fall kommit till användning, torde kunna
lämnas Statistiska centralverket genom Kungl. Maj:ts befallningshafvande,
som numera efter jordregistrets införande lära kunna erhålla dessa uppgifter
hos förste landtmätarne.

Ifrågavarande del af fastighetsstatistiken synes särskildt nu, då en på
många orter ganska omfattande jordstyckning äger rum, vara af det intresse,
att den bör offentliggöras med kortare mellanrum än den öfriga fastighetsstatistiken.
Den torde under sådana förhållanden lämpligen kunna ingå i
den af kommittén föreslagna femårsöfversikten öfver rikets utveckling (s. 123).

Samman- Kommittén hemställer sålunda,

fattning. fgr hvart tionde år fastighetsstatistik utarbetas och offentliggöres,

att de skattskyldigas deklarationer och taxeringslängderna härför bearbetas
med hänsyn till egendomarnas värde samt det förstnämnda materialet
äfven med hänsyn till egendomarnas afkastning och skuldsättning,

att för detta ändamål taxeringslängdernas anordning förändras på sätt
s. 161 angifves,

att Kungl. Maj:ts befallningshafvande anbefallas att för nämnda statistik
hvart tionde år till Statistiska centralverket insända å särskilda blanketter
affattade uppgifter rörande dels för landsbygden mantal och taxeringsvärde
i hvarje socken, dels för städer, köpingar och andra tätt bebyggda platser
taxeringsvärdet af hus och tomter, äfvensom för dem af dessa platser beträffande
hvil ka byggnadsstadgan för rikets städer tillämpas, antalet bebyggda
och obebyggda tomter samt antalet under tioårsperioden nybyggda
och vid samma periods slut befintliga boningshus, dels egendomar af fideikommissnatur
och egendomar tillhörande främmande makters undersåtar,
samt

att rörande jorddelningens fortskridande uppgifter meddelas i den föreslagna
femårsöfversikten öfver rikets utveckling.

5. Statistik öfver statens utarrenderade domäner.

Historik och På framställning af 1810 års riksdag anbefallde Kungl. Maj:t genom nånuvarande
pref den 3 december 1810 Kammarkollegium att vid hvarje riksdag till

beskaffenhet. gtatgu1;s]-ottet ingifva omständlig berättelse om kungsgårdarnes och öfriga kronolägenheters
förvaltning med hvad därtill hörde. Riksdagen år 1867 fäste sin
uppmärksamhet därå, att ifrågavarande berättelser i den form de dittills
haft icke vore så upplysande, att därpå kunde grundas något tillförlitligt
omdöme om arrendenas mer eller mindre fördelaktiga beskaffenhet, enär de
hvarken lämnade någon öfversikt öfver samtliga ifrågavarande utarrenderade
kronoegendomar och arrendeinkomsten däraf eller utvisade, om de förändrin -

STATISTIK ÖFVER STATENS JORDBRUKSDOMÄNER.

165

gar, som under redogörelsetiden ägt rum, medfört tillökning eller minskning
i nämnda inkomst. Då emellertid fullständig upplysning härom vore af synnerligt
gagn vid pröfningen af de förslag till beräknandet af statens ordinarie
inkomster, som Riksdagen hade att handlägga, och ändamålet syntes utan
svårighet kunna ernås, om i stället för dittills brukliga arrendeförteckningar
tabellar iska sammandrag öfver alla ifrågavarande egendomar upprättades,
upptagande de enligt senaste arrendekontrakt däraf utgående arrenden samt
för de lägenheter, som under året ånyo utarrenderats, till nödig jämförelse
jämväl förut gällande arrendeafgifter, anhöll Riksdagen i skrifvelse den
4 april 1867, att Kammarkollegium måtte erhålla föreskrift att vid hvarje
års slut inkomma med så beskaffade sammandrag för att delgifvas statsutskottet
i vanlig ordning. Med anledning af denna riksdagsskrifvelse utfärdades
kungl. bref den 11 april 1867 till Kammarkollegium, enligt hvilket
kollegiet ålades att årligen afgifva berättelser om kungsgårdars och öfriga
kronolägenheters förvaltning i den form och den fullständighet som Riksdagen
begärt. Vid öfverlämnandet af förteckningen för år 1879 hemställde
Kammarkollegium, att dylik förteckning för framtiden finge afgifvas endast
hvart tredje år och för hvartdera af de båda mellanliggande åren i stället meddelas
uppgift allenast å de under tiden uppkomna förändringarna i arrendeinkomsterna.
Denna kollegiets framställning bifölls af Kungl. Maj:t genom
nådigt bref den 20 februari 1880. Då det ansågs önskvärdt, att ifrågavarande
förteckning meddelades Riksdagen vid det riksmöte, som infölle närmast efter
det omval till Andra kammaren ägt rum, anbefalldes Kammarkollegium på
framställning af statsutskottet vid 1882 års riksdag genom kungl. bref den
17 mars 1882 att afgifva sådan förteckning till nämnda års riksdag och sedermera
hvart tredje år.

När förvaltningen af kronoegendomarne öfvergick från Kammarkollegium
till Domänstyrelsen, följde därmed ock skyldigheten att afgifva ofvannämnda
förteckningar. I skrifvelse den 31 juli 1908 hemställde Domänstyrelsen, att
från och med år 1909 förteckningarna skulle upprättas i enlighet med ett af
styrelsen uppgjordt förslag till förändrad uppställning samt att de icke längre
skulle afgifvas hvart tredje utan hvarje år. Denna styrelsens framställning
blef af Kungl. Maj:t bifallen genom nådigt bref den 25 september 1908, och
enligt § 2 mom. 22 af sin nu gällande instruktion skall styrelsen »före utgången
af februari månad hvarje år till Kungl. Maj:t insända uppgifter å de
under styrelsens förvaltning ställda kronoegendomar, hvilkas afkastning i kronans
räkenskaper upptages såsom arrendemedel, och inkomsterna af dessa
egendomar, å de försålda kronoegendomar beträffande hvilka styrelsen under
nästföregående år utfärdat köpebref, äfvensom å de inköp af skogbärande eller
till skogsbörd tjänlig mark, hvilka under samma tid för kronans räkning
ägt rum». Förteckningarna publicerades första gången af statsutskottet vid
1868 års riksdag. Från och med år 1870 ha dessa, äfven då de årligen af -

166

.STATISTIK ÖFVER STATENS JORDBRUKSDOMÄNEII.

gifvits, af statsutskottet offentliggjorts endast under första riksdagen i hvarje
valperiod för Andra kammaren.

Samtidigt och äfven vid de mellankommande riksdagarna har utskottet
offentliggjort redogörelser för under närmast föregående år försålda kronohemman.
Dessutom har Domänstyrelsen beträffande kronoegendomarne utarbetat
dels en på arkivstudier grundad utförlig historik öfver förvaltningen
af kronans utarrenderade egendomar intill år 1883, dels en berättelse om
jordbruksdomänerna för åren 1883/1887, hvilka båda arbeten ingått under
litt. Q. i Bidrag till Sveriges officiella statistik.

Såsom i det föregående (s. 44) omnämnts hemställde denna kommitté
i skrifvelse till Kungl. Maj:t den 22 december 1908, att Statistiska centralbyrån
måtte åläggas att efter samråd med Domänstyrelsen göra den af sistnämnda
ämbetsverk utarbetade »Förteckning öfver de under Kungl. Domänstyrelsens
förvaltning ställda kronoegendomar, hvilkas afkastning i kronans
räkenskaper upptages såsom arrendemedel, arrendeåret 1907/1908» till föremål
för statistisk bearbetning. Sedan de nämnda båda ämbetsverken på grund
af nådig remiss afgifvit gemensamt tillstyrkande utlåtande angående kommitténs
framställning, uppdrog Kungl. Maj:t genom nådigt bref den 27 maj
1909 åt Statistiska centralbyrån att i samråd med Domänstyrelsen företaga
bemälda statistiska bearbetning och af trycket utgifva resultaten af
bearbetningen samt att därmed i så god tid till Kungl. Maj:t inkomma,
att densamma kunde tillhandahållas statsutskottet i början af 1910 års
riksdag.

Planen till den sålunda anbefallda statistiken fastställdes vid gemensamt
sammanträde mellan de båda ämbetsverken den 16 november 1909. Under
bearbetningen rådfrågade vid behof vederbörande tjänsteman inom centralbyrån
Domänstyrelsens tjänstemän, hvarefter berättelsen i korrektur öfversändes
till Domänstyrelsen för att granskas och om så befanns nödigt ändras
eller kompletteras. Samarbetet erbjöd inga som helst svårigheter och gaf
goda resultat. Berättelsen offentliggjordes den 6 april 1910.

Förteckningen för arrendeåret 1907/1908, som ligger till grund för berättelsen,
är den första, som upprättats i enlighet med de nya ofvan omtalade
bestämmelserna, och skiljer sig rätt väsentligt från tidigare årgångar.
I densamma meddelas ej blott såsom förut egendomarnes namn, belägenhet,
mantal, arrendekontraktets datum, arrendetiden och årliga arrendebeloppet,
utan uppgifter lämnas äfven angående deras areal af olika ägoslag samt angående
deras taxeringsvärde och den arrendeafkortning, som till äfventyra
ägt rum till följd af nybyggnader och jordförbättringar. Förteckningen,
hvilken liksom föregående årgångar tryckts bland statsutskottets memorial,
har sålunda i hög grad vunnit i värde, men åtskilliga brister vidlåda dock
fortfarande densamma. Att af hjälpa dylika brister och ofullständigheter lär
i kommande förteckningar utan större svårighet låta sig göra.

SKOGSSTATISTIK.

167

Den sålunda offentliggjorda statistiken öfver statens jordbruksdomäner Kommitténs
har visat sig vara af ej ringa intresse. Kommittén får därför föreslå, förslag.

att statistik öfver statens utarrenderade domäner utarbetas och offentliggöres,
lämpligen hvart tredje år.

6. Skogsstatistik.

Redan år 1735 och ånyo år 1741 ålades landshöfdingarne att i sina berät- Historik.
telser redogöra för bland annat skogarnas tillstånd (jfr kommitténs betänkande.
Jordbruksstatistik s. 5). Äfven i Kungl, Maj:ts befallningshaf vandes berättelser
under förra hälften af 1800-talet förekomma allmänna uttalanden om
skogarnas tillstånd, hvarjämte i berättelserna för åren 1838/1855 meddelas
uppgifter om arealen å städernas skogs- och betesmarker. I öfrigt saknas
under denna tid alla officiella skogsstatistiska uppgifter. Visserligen stadgades
i 1838 års instruktion för skogs- och jägeristaten, att den förvaltande personalen
borde »förskaffa sig tillförlitliga upplysningar om de enskilda skogarnas tillstånd
i allmänhet samt om beskaffenheten af därmed iakttagna hushållning
inom orten, så att nödiga statistiska uppgifter därom när så fordras må
kunna Kungl. Maj:ts befallningshafvande eller Skogsinstitutet meddelas».

Äfven föreskrefs att distriktsförvaltarne skulle till Kungl. Maj:ts befallningshafvande
insända bland annat hvarje år räkenskaperna för föregående år>
åtföljda »af en berättelse om de anstalter med skogssådder, planteringar eller
andra åtgärder, som under nämnda år blifvit å kronopark eller allmänning
vidtagna, samt huru dessa och de förut verkställda lyckats; och skall KunglMaj:ts
befallningshafvande sedermera jämte eu afskrift af denna berättelse till
Kammarkollegium insända en summarisk uppgift för berörda år dels å all
den skog, som från hvarje block å kronopark blifvit såld eller utsynt eller
å allmänning utstämplad, till granskning och jämförelse med förut uppgjorda
uppskattningslistor och huggningsberäkningar, dels ock å utgifterna till
skogshushållningens bestridande å hvarje kronopark samt å de för skogseffekter,
mulbete eller annat influtna inkomster med upptagande af den skogsplanteringskassan
tillfallna behållning för året». Men detta statistiska material
synes icke ha blifvit bearbetadt och publiceradt. Vid 1847/1848 års riksdag
väcktes inom Ridderskapet och adeln motion angående tillsättande af en
kommitté, som skulle företaga en undersökning af skogarna såväl till deras
areal som till jordmån och användbarhet för olika ändamål m. m. Motionen
afslogs emellertid af samtliga stånd, sedan lag- samt allmänna besvärs- och
ekonomiutskotten i gemensamt utlåtande uttalat, att statistiska uppgifter om
skogarna, därest de erfordrades, lämpligare kunde direkt inhämtas antingen
från Kungl. Maj:ts befallningshafvande eller chefen för Skogsinstitutet, »hvilka

168

SKOGSSTATISTIK.

myndigheter desto hellre måste anses vara i tillfälle att meddela fullständiga
och tillförlitliga underrättelser uti dessa ämnen, som bemälde auktoriteters
upplysningar äro grundade å de rapporter, hvilka af underlydande tjänstemän
från hvarje särskild ort dit insändas».

Först med den ofvan (s. 127) omtalade omläggningen af Kung!. Maj:ts
befallningshafvandes femårsberättelser kommo dessa från och med perioden
1856/1860 att regelbundet innehålla statistiska uppgifter rörande skogarna,
dock så godt som endast rörande sådana i statens och kommuners ägo.
I de formulär, som lågo till grund för dessa och följande femårsberättelse^
ingick nämligen en tabellbilaga angående skogshushållningen, hvilken för
ofvannämnda period innehöll uppgift om arealen i kvadratref år 1860 af
a) Kungl. Maj:t och kronan omedelbart tillhöriga och till dess disposition
indragna skogar, b) boställens, kyrkors, läroverks och fromma stiftelsers skogar,
c) häradsallmänningar, d) sockenallmänningar, e) ekplanteringar, f) rnullbärsplanteringar,
g) andra skogsplanteringar samt h) flygsandsfält. Den ökades
från och med perioden 1861/1865 med uppgifter om arealen å skogar, som
blifvit till ordnad hushållning indelade. Äfven i texten till sammandraget
af femårsberättelserna förekommo skogsstatistiska tabeller öfver medelafkastningen
å kronoparker och allmänningar, rikets beräknade skogsareal m. in.
Från och med perioden 1876/1880 utgick tabellbilagan öfver skogshushållningen
ur femårsberättelserna, sedan den år 1859 inrättade Skogsstyrelsen börjat
afgifva årliga berättelser.

I 1854 års kommittés betänkande förbigicks frågan om skogsstatistikens
ordnande helt och hållet, men i 1865 års blankettformulär till hushållningssällskapens
berättelser angående jordbruk och boskapsskötsel ingå frågor
om arealen af skogbärande mark, af skogssådd och plantering, skogstillgång
samt afyttring af skogsalster, och liknande uppgifter ha alltjämt
meddelats i de jordbruksstatistiska publikationerna.

I den af Berg år 1870 offentliggjorda planen för Sveriges officiella
statistik (se ofvan s. 83) framhölls, att åt skogshushållningen borde ägnas
en särskild fortgående statistisk redogörelse inom serien Bidrag till Sveriges
officiella statistik. Ombesörjandet af en sådan måste enligt hans mening falla på
Skogsstyrelsens lott, som äfven borde utarbeta plan för densamma. I denna plan
skulle »med all den fullständighet och tillförlitlighet, som kan ernås, ingå hvad
som nu genom de jordbruksstatistiska uppgifterna endast högst ofullständigt
kunnat vinnas. Sålunda t. ex. lokal fördelning och areal af statens, kyrkans, kommuners,
boställens, stiftelsers och korporationers skogar, af enskildes, såvidt
upplysning kunnat vinnas, om trädslagen, om skogsbeståndens beskaffenhet,
värde och förändringar, om hushållningsplaner, underhålls- och vårdkostnader,
afverkning till mängd och värde, skogssådd och plantering, afsättning till
export m. m.» I sammanhang med redogörelsen för skogshushållningen borde
möjligen äfven vissa grenar af förädlingsindustrien, såsom tjärbränning, pottaske-,
harts- och terpentintillverkning, pappersmasseberedning m. fl., upp -

SKOQSSTATISTIK.

169

märksammas, i den mån skogstjänstemän i främsta rummet vore i tillfälle
att därom vinna upplysning.

Skogsstyrelsens och dess efterföljare Domänstyrelsens berättelser kommo
emellertid, om man frånser en redogörelse för sågverksindustrien i den inledande
berättelsen om skogs- och jaktväsendet i Sverige intill år 1870, att så
godt som uteslutande ägnas åt de allmänna skogarne samt utsyningar m. fl.
förrättningar, som i fråga om enskilda skogar åligga statens skogstjänstemän.

Den första berättelse som Skogsstyrelsen utgaf gäller, såsom i den allmänna
öfversikten öfver statistikens utveckling (s. 43) redan omnämnts,
år 1862. Den innehåller först en redogörelse för huru dittills gällande skogslagar
tillkommit och de förarbeten för en länge påyrkad ny lagstiftning i
dessa ämnen, som tid efter annan vidtagits. Vidare omnämnas de förslag
till nya skogslagar, som styrelsen utarbetat och samtidigt öfversände till
Kungl. Maj:t. Slutligen redogör styrelsen för sina åtgärder i allmänhet till
skogsvårdens främjande. De statistiska uppgifter som lämnas i texten stödja
sig på upplysningar, som chefen erhållit under sina inspektionsresor. Inga
som helst tabeller, icke ens i texten, åtfölja berättelsen.

Denna berättelse för år 1862 tillhör ej serien af årliga berättelser hvilken
börjar först år 1870. Berättelsen för år 1870 innehåller i texten en redogörelse
för ställningen i de kassor från hvilka för skogsförvaltningen erforderliga
medel hämtas. Därpå följa statistiska uppgifter om rikets samtliga
kronoparker, upptagande arealen särskildt för skogsmark och för. impediment.
Liknande uppgifter finnas rörande kronans flygsandsfält samt häradsallmänningarna.
Uppgift meddelas vidare om afverkningen å kronoparker,
kronoöfverloppsmarker, oafvittrade kronomärke!'' och kronans flygsandsplanteringar
samt om upplåtelse af flerårig afverkningsrätt å kronoparker. Redogörelse
lämnas också för upprensning af flottningsleder samt väganläggningar,
skogsodling och återväxt, skogsbevakning och skogsåverkan, skogseldar
samt storm- och insektsskador, hvarjämte en del allmänna uttalanden angående
de enskilda skogarnas tillstånd förekomma. I fråga om jaktväsendet
förekomma upplysningar om jaktvård, om rofdjurs förekomst och om tillgången
på nyttigt vildt. Rörande skogsundervisningen redogöres för verksamheten
vid Skogsinstitutet, statens skogsskolor, enskilda skogsskolor m. m. Textafdelningen
afslutas med en förteckning på skogs- och jaktförfattningar utfärdade
år 1870, under året företagna inspektionsresor samt af Skogsstyrelsen
handlagda mål. Berättelsen åtföljes af en tabellbilaga på sammanlagdt fyra
sidor, upptagande 1) försåldt och till iitsyningsberättigade utlämnadt virke
från kronoparker, flygsandsfält, öfverloppsmarker och oafvittrade skogar, 2) till
diverse ändamål användt virke från samma skogar, 3) skogsodlad areal å de
under skogsstatens förvaltning ställda skogar, 4) förteckning på af skogspersonalen
eller genom dess försorg åtalade förbrytelser mot skogsförfattningarna
samt 5) förteckning på af skogspersonalen åtalade förbrytelser mot
j aktförfattningar n a.

170

SKOGSSTATISTIK.

Nuvarande

beskaffen het.

Under den tid Skogsstyrelsen handhade befattningen med årsberättelserna
undergingo dessa snart sagdt årligen icke obetydliga förändringar.
Särskildt är att nämna berättelsen för år 1874, hvilken har att uppvisa en
helt ny uppställning beroende bland annat därpå, att de specificerade redogörelserna
för de allmänna skogarna öfverflyttades från text- till tabellafdelningen,
som utökades med icke mindre än 22 nya tabeller. Äfven sedan
Domänstyrelsen från och med år 1881 öfvertagit berättelsernas utgifvande,
företogos förändringar år från år, af hvilka den mest genomgripande var den
inskränkning i tabellbilagorna, som ägde rum i berättelsen för år 1883. Från
och med detta år ha nämligen ur de årliga berättelserna uteslutits arealuppgifterna
för de allmänna skogarna, hvilka sedermera endast meddelats i
de utförligare redogörelser, som från och med årgången 1885 afgifvas hvart
femte år.

Domänstyrelsens senast utgifna årsredogörelse innehåller uppgifter angående
utsynadt virke, i styck och kubikmeter samt fördeladt på olika sortiment,
å allmänna och enskildes under inskränkt disposition varande skogar; prisen
på vanligast förekommande skogseffekter i olika delar af landet; åverkadt
virke å allmänna skogar; af skogspersonalen eller genom dess försorg åtalade
förbrytelser mot skogs- och jaktförfattningar; afdikningar å kronans skogar
i de norrländska länen och Kopparbergs län; skogsingenjörernas verksamhet;
dödade rofdjur samt utbetalade skottpenningar; husdjur dödade af rofdjur;
antal elever och lärlingar vid Skogsinstitutet och skogsskolorna; samt skogsväsendets
finanser. Därjämte meddelas i texten uppgifter om förändringar
i allmänna skogarnas areal, förhållandena på trävarumarknaden, väganläggningar,
flottledsarbeten, skogsodlingar, skogseldar och andra skogsskador
m. m., äfvensom kortfattade utdrag ur skogsvårdsstyrelsernas nedannämDda
berättelser. Slutligen förekomma spridda upplysningar om jakten i olika
delar af riket samt redogörelser för skogsundervisningen och Skogsförsöksanstaltens
verksamhet. Den senaste af de hvart femte år återkommande
utförligare redogörelserna, hvilken afser år 1905, innehåller förutom ofvannämnda
uppgifter äfven en nominativ förteckning öfver de allmänna skogarna
med angifvande för hvar och en af arealen fördelad på skogsmark och impediment
samt beträffande sådana skogar för hvilka hushållningsplan finnes
upprättad året för dennas fastställande och tillämpningstid.

Kraf på förändringar i uppställningen och innehållet af Domänstyrelsens
berättelser ha ej sällan framställts, i synnerhet under de senare åren. Sålunda
väcktes vid 1906 års riksdag en motion hvari bland annat framhölls
att det vore omöjligt att för närvarande ens tillnärmelsevis utreda, hvilken
betydelse den ena eller andra orsaken till våra statsskogars relativt ringa
afkastning ägde eller hvilka åtgärder till bristens afhjälpande skulle kunna
vidtagas. Motionärerna hemställde därför, att Riksdagen måtte anhålla
att Kungl. Maj:t täcktes genom Domänstyrelsen låta, i den mån material

SKOGSSTATISTIK.

171

därtill funnes och kunde erhållas, utarbeta och för Riksdagen framlägga redogörelse
för hvarje statens skogspark. Särskildt borde framhållas önskvärdheten
af uppgifter öfver ytvidd, virkesmängd med fördelning på åldersklasser,
öfver produktionsförmåga, afverkningsbelopp och förvaltningskostnad, äfvensom
önskvärdheten af att denna redogörelse antingen upptoges i de årliga
statistiska uppgifterna från Domänstyrelsen eller på annat möjligen lämpligare
sätt meddelades Riksdagen samt att, om så befunnes lämpligt, ett
kartverk utarbetades med t. ex. Generalstabens topografiska karta som underlag,
utvisande skogsparkernas läge och gränser. Det Första kammarens
tillfälliga utskott som behandlade motionen påpekade i sitt utlåtande, att
den hvart femte år i Domänstyrelsens berättelse publicerade specifikationen
å hvarje kronoparks areal med anteckning om hushållningsplanens tillämpningstid
borde kompletteras med uppgifter rörande utaf hvarje kronopark
under femårsperioden erhållen afkastning såväl i virke som i penningar, äfvensom
angående utgifter. Vidare borde, i den mån ny uppskattning af hvarje
park vid revision hvart tjugonde år äger rum eller ny skogsindelningsplan
upprättas, redogörelse lämnas för kronoparkens virkesförråd fördeladt på
ålders- eller stamklasser. Utskottet slutade med att tillstyrka motionen, hvilken
också bifölls af kammaren. Andra kammarens tillfälliga utskott instämde
i det utlåtande, som afgifvits af Första kammarens utskott, men i
kammaren blef motionen afslagen.

Äfven i annat sammanhang ha anmärkningar riktats mot berättelsen
i dess nuvarande form. Det torde knappast heller råda någon meningsskiljaktighet
därom, att planen för Domänstyrelsens berättelse om skogsväsendet
i många afseenden tarfvar en omläggning.

Det är emellertid icke tillräckligt, att statistiken öfver statens eller under
dess omedelbara uppsikt stående skogar fullständigas och förbättras. För
närvarande saknas nämligen i den officiella statistiken så godt som alla
uppgifter beträffande de flesta i enskild ägo befintliga skogar.

Med det alltjämt växande intresset för skogarnas rationella vård och Behof vet af
därmed sammanhängande lagstiftning, hvilken på detta område kanske mer eJl0gSStatiän
på de flesta andra måste bygga på statistisk grundval, har denna brist ''stik.
blifvit alltmera kännbar och behofvet af en allmän skogsstatistik gjort sig i
allt högre grad gällande. Sedan midten af föregående århundrade ha sålunda upprepade
gånger, i saknad af tillförlitligt statistiskt material, både af kungl. kommittéer,
hvilka fått sig uppdraget att utreda olika frågor rörande skogarna,
och af enskilda för saken intresserade personer företagits approximativa beräkningar
öfver storleken af den virkesmassa, som årligen uttages ur de
svenska skogarna, samt öfver den årliga tillväxten. Men dessa beräkningar
ha gifvit från hvarandra starkt divergerande resultat, och deras bristfälligheter
äro allmänt erkända. 1896 års skogskommitté, som sammanställt
en del af de före denna kommittés tillsättande utförda skogsstatistiska be -

172

SKOGSSTATISTIK.

Deri föreslagna
rikstaxeringen.

räkningarne, yttrar sålunda på ett ställe i sitt betänkande: »De svårigheter,
som vid beräkningar rörande skogarnas närvarande afkastning möta, äro i
följd af brist på tillförlitligt statistiskt underlag så betydande, att kommittén
icke funnit någon utväg att öfvervinna dem.»

Bristen på tillförlitliga och såvidt möjligt fullständiga statistiska uppgifter
på detta område har till sist gjort sig så kännbar, att planer
uppkommit pa en taxering af hela landets skogar, hvarigenom säkrare
utgångspunkter skulle kunna erhållas för ett bedömande af de frågor,
som sammanhänga med vår skogshushållning. Vid möte mellan rikets
skogsvårdsstyrelser i december 1908 föreslogs sålunda, »att skogsvårdsstyrelserna
hvar och en inom sitt län skulle åtaga sig att dels genom
sammanställande af alla under senare år sakkunnigt utförda skogsuppskattningsförrättningar
och tillväxtundersökningar, dels ock genom i stort
utförda direkta linjetaxeringar med tillväxtundersökningar utröna skogarnas
nuvarande virkesmassa, densammas fördelning i olika skogstyper och åldersklasser
m. m., markens fördelning i fast mark, dränerad och försumpad mark,
kalmarker, mossar och berg m. m. samt att komplettera befintliga kartor i
berörda afseenden. Genom tillväxtundersökningar i så vidsträckt omfattning
skulle en tämligen god siffra för den årliga tillväxten i skogarne erhållas.
Vidare skulle genom infordrande af uppgifter, förfrågningar och, där sådant
förfaringssätt icke är tillfyllest, genom direkta undersökningar utrönas den
totala afverkningen per år från länens skogar».

Med anledning af denna motion beslöt mötet bland annat att hemställa till
landets olika skogsvårdsstyrelser, att de ville hvar och en inom sitt landstingsområde
åtaga sig utförandet af en sådan undersökning af skogens tillstånd,
under förutsättning att kostnaderna bestredes af allmänna medel, vidare
att utse en kommission på sex personer för att uppgöra plan och kostnadsförslag
till undersökningen samt att uppdraga åt skogsvårdsstyrelsernas ordförande
att ingå till Kungl. Maj:t med anhållan om anslag till utförande af
undersökningsarbetena och i öfrigt med de framställningar, som af kommissionens
förslag kunde föranledas.

Denna kommission afgaf i mars 1909 förslag till undersökning om
virkestillgang och tillväxt m. m. i Sveriges skogar. Förslaget innebär att
hela landet skall ölverkorsas af ett system parallella bälten af tio meters
bredd, å hvilka all skog räknas, mätes och klassificeras. Af de sålunda
uppmätta träden uttages hvart femtionde såsom profträd och undersökes närmare
med afseende på stamform, ålder och tillväxt in. m. Äfvenså antecknas
lör hvarje taxeringslinje aistanden till alla af linjen korsade gränser mellan
olika skogs- och marktyper för att möjliggöra en beräkning af den taxerade
arealens fördelning. Genom undersökningen anser kommissionen en tillförlitlig
kännedom om landets verkliga skogstillgång såväl beträffande olika
slag af skog som ock beträffande tillgången inom olika åldersklasser och

SKOGSSTATISTIK.

173

af olika dimensioner kunna vinnas. Vidare skulle erhållas dels en god föreställning
om den nuvarande årliga tillväxten och om tillgången på sådan
skog, hvars tillväxt är så ringa, att den ur skogshushållningssynpunkt sedt
bör afverkas, dels ock ledning för bedömandet af den blifvande skogsproduktionen.

Kommissionen framhöll dessutom att det genom undersökningen erhållna
resultatet borde såsom underlag och utgångspunkt för en fortgående skogsstatistik
blifva af stor och varaktig nytta. Den yttrar härom: »Skogsstatistiken
har hittills varit högst ofullständig såväl ifråga om produktion som
förbrukning. Grenom skogsvårdsstyrelserna kan numera otvifvelaktigt en
ganska god förbrukningsstatistik åstadkommas. Kör sådana skogsprodukter,
som exporteras eller förbrukas af industrien inom landet, kunna lätt nog
säkra statistiska uppgifter erhållas. Svårare ställer det sig med hänsyn till
det s. k. husbehofsvirket, såväl det som förbrukas på landsbygden som det
hvilket förbrukas i städerna och till den inhemska byggnadsverksamheten.
Det vore dock säkerligen icke omöjligt att äfven beträffande detta slag af
skogsprodukter erhålla erforderliga statistiska uppgifter, om en plan härför
utarbetades att följas och tillämpas lika af alla skogsvårdsstyrelser. Dock
blifver en dylik förbrukningsstatistik af jämförelsevis ringa värde, så länge
en säker kännedom om skogskapitalet och tillväxten saknas.»

Hufvudledningen af undersökningsarbetena skulle enligt förslaget anförtros
åt en särskild för detta ändamål af Kungl. Maj:t tillsatt kommission,
som ägde öfvervaka arbetets enhetliga utförande, samarbetet mellan skogsvårdsstyrelserna,
utförandet af arbetet inom de områden, där skogsvårdsstyrelse
icke finnes, och det slutliga bearbetandet af undersökningsmaterialet.
Där skogsvårdsstyrelse finnes, skulle denna öfvertaga utförandet.

Slutligen framhöll kommissionen att den måst grunda en del af sina
slutledningar på antaganden, hvilkas fullständiga riktighet icke utan praktiska
försök kunde till fullo bevisas. Detta gällde bland annat frågan om
huru stor procent af arealen behöfde taxeras för att felprocenten skulle
kunna hållas inom en viss gräns. På denna grund föreslog kommissionen
en försöksundersökning af Värmlands län, innan den slutliga rikstaxeringen
företoges.

Med anledning häraf föreslog Kungl. Maj:t i proposition till 1910
års riksdag, att för utförande af en försöksundersökning rörande virkestillgång
och tillväxt m. m. af skogarne i Värmlands län å extra stat för år
1911 måtte anvisas ett förslagsanslag af 60,000 kronor med rätt för Kungl.
Maj:t att under år 1910 af tillgängliga medel förskottsvis för ändamålet utanordna
erforderlig del af beloppet. Propositionen bifölls af Riksdagens båda
kamrar.

Utfaller den sålunda beslutade försöksundersökningen af Värmlands skogar
efter förväntan, har man alltså allt skäl antaga att den föreslagna rikstaxeringen
kommer till stånd. Härigenom skulle tydligen ett mycket viktigt

174

SKOGSSTATISTIK.

Kommitténs

förslag.

Uppgifter
om afverkningen
till
afsalu i
taxeringarna
till
skogsaccisen.

steg tagas mot den från alla håll kraftigt påyrkade allsidiga statistiska utredningen
af våra skogsförhållanden.

Någon lösning af frågan om skogsstatistikens ordnande innebär rikstaxeringen
emellertid icke. En dylik i stort utförd undersökning kan nämligen
endast gifva siffror för tillståndet vid undersökningstillfället och måste
tydligen, hvilket äfven i skogsvård sstyrelsernas framställning påpekas, kompletteras
med uppgifter om årligen skeende förändringar genom tillväxt,
afverkning m. m. Tillväxten torde väl kunna beräknas med tillhjälp af
rikstaxeringens material men svårligen afverkningen, och äfven andra uppgifter
af största vikt t. ex. sådana rörande skogsförhållanden inom lägre lokala enheter
än län — rikstaxeringen kommer endast att gifva länssiffror — uppgifter
specificerade efter olika kategorier af ägare till skogen, upplysningar om
skogsodlingar, röjningar, dikningar, skogseldar, insektshärjningar m. m. kunna
endast vinnas genom en fortlöpande allmän skogsstatistik.

De senare årens lagstiftning har äfven medfört möjligheter att erhålla
ett i stort sedt tillfredsställande material till en sådan allmän skogsstatistik.
Genom lagen om skogsaccis den 18 september 1909 är sålunda tillfälle beredt
att erhålla uppgifter om större delen af den till afsalu afverkade skogen och
genom 1903 års skogslagar ha i skogsvårdsstyrelserna tillkommit lokala förvaltningsorgan,
som kunna anlitas för insamlandet af statistiskt material
rörande enskildes skogar.

Lagen om skogsaccis föreskrifver nämligen, att i kommun, där utdebitering
äger rum på grund af kommunal- eller kyrkostämmas beslut, taxering
till skogsaccis skall verkställas af kommunalnämnden i ändamål att genom
uppskattning fastställa det afverkade virkets slcogsvärde eller det värde å
rot virket efter ortens pris ägt, då det afverkades. Taxeringen har till föremål
virke, som under nästföregående år afverkats, med undantag likväl för
virke, som användes för egendomens eller därmed sambrukad fastighets behof
af byggnads-, slöjd- eller stängsel virke och bränsle, sådant virke, som
användes för fullgörande af egendomen enligt lag eller eljest åliggande
byggnads- eller underhållsskyldighet och som från allmän skog på grund
af särskild föreskrift afgiftsfritt utlämnas (s. k. husbehofsvirke). Om vid
den uppskattning som för taxeringen äger rum befinnes, att skogsvärdet
sammanlagdt icke uppgår till 150 kronor, skall det ej heller upptagas till
taxering.

Till ledning för taxeringen är en hvar accispliktig, d. v. s. i de flesta fall
afverkaren, skyldig att på heder och samvete afgifva skriftlig deklaration
i enlighet med fastställdt formulär rörande virke — husbehofsvirke undantaget
— som han afverkat nästföregående år inom kommunen. Deklarationen
skall innehålla uppgift om skogens beteckning och läge samt, hvad
angår timmer, om stycketal, dimensioner och kubikmassa i fast mått och
beträffande öfriga virkesslag om kubikmassa i fast eller löst mått, dock att

SKOLSTAT] STIK.

175

hvad angår flottgods stycketal tillika alltid skall uppgifvas. Slutligen skall
i deklarationen föreslås det skogsvärde hvartill den deklarerade virkesmängden
kan uppskattas. För den som ej yrkesmässigt drifver trävarurörelse är
det medgifvet att i de fall, då svårighet möter att uppgifva kubikmassan,
i deklarationen upptaga endast stycketal och dimensioner. Likaså äger den
som kolat under nästföregående år afverkadt virke rätt att i sin deklaration
angifva, i stället för kubikmassan kolvirke, mängden af de kol som vid kolningen
erhållits. Detta gäller dock ej kolvirke, som förts från skogen för
att annorstädes kolas.

Formulär till ifrågavarande deklarationer samt till skogsaccislängder,
hvilka senare icke innehålla några kvantitetsuppgifter, ha fastställts genom
nådig kungörelse dagtecknad samma dag som ofvannämnda lag om skogsaccis.
Taxering enligt lagen skall äga rum första gången år 1911 och då omfatta
allt det virke, som afverkats under tiden från och med den 1 oktober 1909
intill 1910 års utgång.

De olika metoderna för virkesmassans uppskattning komma gifvetvis att vid
statistisk bearbetning af deklarationerna förorsaka olägenheter. En omräkning
af materialet till kubikmått torde emellertid under sakkunnig ledning icke
möta afsevärda svårigheter, då i deklarationerna alltid skall angifvas de mått
som i hvarje särskildt fall användts. Äfven förefinnes den möjligheten att
materialet skulle kunna blifva i viss mån ofullständigt, då i de kommuner,
där kommunalutskylder icke utgöras, taxering till skogsaccis ej heller äger
rum. Att utdebitering på grund af kommunal- eller kyrkostämmas beslut
icke förekommer, är dock redan nu ett undantagsförhållande, hvilket efter
ikraftträdandet af lagen om skogsaccis sannolikt kommer att försvinna.

Ett hinder för det ofvan beskrifna materialets statistiska bearbetning
ligger i lagens 45 §, där det stadgas dels att deklarationerna icke utan af den
deklaration sskyldige lämnadt medgifvande äro tillgängliga för andra än vederbörande
nämnders ledamöter och delegerade samt de ämbets- och tjänstemän,
hvilka för sin befattning äga att af dem erhålla del, dels att de skola utom
i fall, där besvär fullföljas, efter taxeringsårets utgång förvaras hos Kungl.
Maj:ts befallningshafvande intill dess fem år förflutit och därefter förstöras.
För att deklarationerna till skogsaccisen skola kunna användas för statistiskt
ändamål fordras därför, att i lagen införes samma stadgande, som
af 1909 års riksdag intogs i inkomsts katteförordningen, nämligen att
deklarationerna må på sätt Konungen förordnar för statistisk bearbetning
utlämnas till den ämbetsmyndighet åt hvilken Konungen uppdrager
utförandet af sådan bearbetning (se nedan s. 276). Vidare kommer sannolikt
deklaration icke att afgifvas af samtliga skattskyldige, och i sådant fall måste
uppgifter anskaffas på annan väg. Detta torde lämpligen kunna ske på sådant
sätt, att vid taxeringsförrättningen kommunalnämndens ordförande med ledning
af nämndens beslut ifyller deklarationsblanketter för alla de skattskyldige,
som icke själfva aflämnat deklaration. Därjämte bör han i de fall, då

176

SKOGSSTATISTIK.

Bkogsstatistiska
undersökningar
genom
skogsyårdsstyrelserna.

kommunalnämndens taxering skiljer sig från deklarationens uppgifter, anteckna
å deklarationsblanketten de af nämnden beslutade ändringarna i taxeringen.
Af pröfningsnämnden beslutade ändringar i taxeringen böra likaledes
antecknas å deklarationsblanketten. Så snart besvärstiden gått till
ända, öfverlämnas kela materialet af Kungl. Majrts befallningshafvande till
Statistiska centralverket, hvarvid sådana deklarationer, som på grund af
anförda besvär skola insändas till Kammarrätten, bifogas i afskrift. Efter
den statistiska bearbetningens afslutande böra deklarationerna, i öfverensstämmelse
med hvad för närvarande är stadgadt om deras förvarande hos
Kung], Maj:ts befallningshafvande, hos Statistiska centralverket förvaras
intill dess fem år förflutit efter taxeringsårets utgång, hvarefter de förstöras.

Ehuru på detta sätt material erhålles till en statistik öfver såväl å
allmänna som å enskildes skogar till afsalu afverkadt virke, torde det vara
lämpligt att statistiken, i hvad den angår de allmänna skogarna och skogar
med utsyningstvång för all afsaluafverkning, alltjämt grundas på uppgifter
från statens skogstjänstemän. Dessa uppgifter böra därför i enlighet med
kommitténs förslag (s. 99) ingå till Statistiska centralverket för att där bearbetas.

I 1903 års lag angående vård af enskildes skogar stadgas att skogsvårdsstyrelse
skall finnas i hvarje landstingsområde, där ifrågavarande lag äger tilllämpning,
d. v. s. hela riket med undantag endast för Grottlands, Västerbottens
och Norrbottens län samt Sårna socken i Dalarne. Äfven sådana
skogar, hvilkas bestånd erfordras till skydd mot flygsandsfält eller fjällgränsens
nedgående och som Konungen af denna anledning förordnat skola
falla under lagen angående skyddsskogar, äro undantagna från stadgandena
i lagen angående vård af enskildes skogar.

Dessa skogsvårdsstyrelser tillkommer uppsikten öfver vården af enskildes
skogar. Denna tillsyn skall dock icke vara skogsvårdsstyrelsernas betydelsefullaste
uppgift, utan de skola hvar inom sitt verksamhetsområde vara det centrala
organet för alla de sträfvanden, som afse att höja den enskilda skogsvården.
För fullgörandet af dessa uppgifter skall skogsvårdsstyrelse hos sig anställa
en skogligt bildad man, hvilken bör ha fullgjort hvad som erfordras
för vinnande af anställning såsom tjänsteman i skogsstaten. Denne benämnes
länsjägmästare och har till sitt biträde tillsyningsman benämnda länsskogvaktare.
Inom kommuner som sådant önska skall för att biträda vid den
skogsvårdsstyrelsen åliggande verksamheten tillsättas en skogsvårdskommitté
af tre personer, hvilka för tre år utses, en af skogsvårdsstyrelsen och de två
andra af kommunalstämman enligt de grunder, som för utseende af gode män
vid laga skifte äro stadgade.

Skogsvårdsstyrelse har att ställa sig till efterrättelse det reglemente,
som Kungl. Maj:t efter styrelsens förslag samt landstingets och hushållningssällskapets
förvaltningsutskotts hörande fastställer.

SKOGSSTATISTIK.

177

Det åligger skogsvårdsstyrelse att före april månads utgång hvarje år
till Kungl. Maj:ts befallningshafvande i länet afgifva redovisning för sin
förvaltning under näst föregående kalenderår. Vid denna redovisning skall
vara fogad en kortfattad framställning angående de enskilda skogarnes
i landstingsområdet tillstånd och skötsel. För att för styrelsen möjliggöra
afgifvandet af en sådan redogörelse stadga en del reglementen att
skogsvårdsstyrelse i sin helhet eller genom delegerade bör företaga de besök
inom skilda delar af länet, som den finner nödiga. Redogörelserna
ha hittills publicerats i Skogsvårdsföreningens tidskrift och innehålla
spridda statistiska uppgifter om de enskilda skogarne, hufvudsakligen angående
skogsodlingar, dikningar, rensningar och dylikt, hvilka företagits
med skogsvårdsstyrelsernas bistånd. Kortfattade utdrag meddelas äfven
såsom ofvan påpekats i Domänstyrelsens berättelser. De sparsamma statistiska
meddelanden angående de enskilda skogarne som sålunda förekomma
äro ofta sinsemellan ojämförbara i brist på gemensamma formulär och enhetlig
ledning. Ej sällan uppgifva styrelserna emellertid, att de under det gångna
året företagit detaljerade och planmässiga undersökningar rörande stora delar
af distriktets skogar, särskildt hvad beträffar förekomsten af kalmarker.

Skall en allmän skogsstatistik kunna åstadkommas, är det tydligen nödvändigt
att anlita skogsvårdsstyrelserna för vissa uppgifter rörande de enskilda
skogarne. De synas också vara synnerligen väl lämpade att handhafva
den närmaste ledningen af skogsstatistiska undersökningar på grund både
af sin sammansättning och sin uppgift. De intaga i förhållande till den
enskilda skogshushållningen en i viss mån liknande ställning som hushållningssällskapen
till jordbruket. Skogsvårdsstyrelserna äro äfven kanske i högre
grad än de flesta andra institutioner för sin verksamhet i behof af statistikens
vägledning. Från dem har, som af den ofvan lämnade redogörelsen framgår,
äfven utgått initiativet och planen till den föreslagna rikstaxeringen, hvars
utförande de åtagit sig hvar och en för sitt distrikt, och man torde sålunda
ha all anledning antaga, att intresse för skogsstatistiska undersökningar är
att finna hos dem samt att de . skola visa sig villiga att åtaga sig liknande
undersökningsarbeten äfven för en fortlöpande skogsstatistik. Härtill kommer
att skogsvårdsstyrelserna ha hos sig anställda biträden, tjänstemän och tillsyningsman,
hvilka både på grund af sin utbildning och sin verksamhet äro
väl ägnade att tjänstgöra såsom insamlare af skogsstatistiska primäruppgifter.

Särskildt synas länsskogvaktarne på grund af sin ställning och sin intima
beröring med de enskilda skogsägarne vara lämpliga att använda vid införskaffandet
af sådana uppgifter. Däremot torde skogsvårdskommittéerna
åtminstone tillsvidare icke kunna påräknas för detta arbete.

Enligt lagen angående vård af enskildes skogar äro emellertid såsom ofvan Enskildes
framhållits skogsvårdsstj^relser icke upprättade i vissa landstingsområden, hvit- *.ko|^r’
ket gifvetvis utgör ett afsevärdt hinder för åstadkommandet af en fullständig skogsvårdsallmän
skogsstatistik. Detta hinder har emellertid redan börjat undan- styrelse.

12 — 091045 Stål. horn. bet.

178

SKOGSSTATISTIK.

Statistik
öfver husbehofsafverkningen

m. m.

röjas, då genom lagen angående vård af enskildes skogar inom Gottlands
län af den 13 juni 1908 skogsvårdsstyrelse tillkommit äfven för detta län,
och upprättandet, af sådana styrelser ifrågasatts jämväl för öfriga delar af
landet, hvilka äro i saknad däraf. Beträffande skyddsskogarna torde primärmaterialet
lämpligen kunna införskaffas genom skogsvårdsstyrelsen i länet,
så mycket mer som skogsvårdsafgifter utgå jämväl för skogsprodukter hämtade
från dessa skogar.

De skogsstatistiska uppgifter, hvilka på detta sätt skulle införskaffas,
synas först och främst böra afse husbehofsafverkningen. En statistik öfver afverkningen,
grundad på deklarationerna till skogsaccisen, kan nämligen, såsom
af den ofvan meddelade redogörelsen framgår, omfatta endast större delen af det
till afsalu afverkade virket, icke husbehofsvirket, hvilket dock enligt sakkunniges
uppskattning1 utgör mer än hälften af det virke, som årligen afverkas
i Sveriges skogar. För en tillfredsställande skogsafverkningsstatistik
kräfves sålunda nödvändigt jämväl uppgifter om denna del af afverkningen.

Exakta uppgifter om det till husbehof afverkade virket kunna visserligen
icke åstadkommas, då siffermässig kännedom om denna utverkning,
som ju äger rum endast för egen konsumtion, sällan förefinnes ens hos ägare
af större skogsarealer och ännu mindre hos de små skogsägarne. Här föreligga
sålunda ungefär liknande svårigheter som vid insamlandet af det
jordbruksstatistiska materialet, hvilka af kommittén framhållits i dess betänkande
öfver sistnämnda gren af statistiken (s. 57). Utvägarne att
erhålla ett så tillfredsställande primärmaterial som möjligt synas äfven vara
i flera afseenden desamma som vid jordbruksstatistiken. Jämväl beträffande
husbehofsafverkningen torde det nämligen vara fallet, att, äfven om exakta
belopp icke kunna meddelas af afverkarne, undersökningar under sakkunnig
ledning likväl torde kunna gifva fullt användbara resultat.

Hvad beträffar utförandet af de ifrågasatta undersökningarna angående
afverkningen af husbehöfsvirke, kan först erinras om det ofvan citerade yttrandet
i skogsvårdsstyrelsernas framställning angående rikstaxeringen, att
det säkerligen icke vore omöjligt att erhålla erforderliga statistiska uppgifter
för en fortgående skogsstatistik äfven beträffande detta slag af skogsprodukter,
om en plan härför utarbetades att följas och tillämpas lika af alla skogsvårdsstyrelser.
Det är tydligt, att enhetlig och planmässig ledning här liksom
beträffande de jordbruksstatistiska lokalundersökningarna är en nödvändig
förutsättning för att tillfredsställande resultat skola erhållas. Jämväl för de
skogsstatistiska undersökningarna synes denna centrala ledning böra ligga hos
det statistiska ämbetsverket. Att närmare ingå på detaljerna i själfva planen
för undersökningarna torde icke vara erforderligt. Den synes i stort
sedt kunna följa liknande principer som de hvilka angifvits i kommitténs

1 Se t. ex. Betänkande angående ändamålsenligt ordnande af skogsundervisningen, afgifvct
den 7 april 1906 af inom Kung! Jordbruksdepartementet tillkallade sakkunnige (s. 3). Stockholm
1908.

SKOG SSTATISTIK.

179

förslag till jordbruksstatistiska lokal undersökningar. Undersökningarna om
förbrukningen af husbehofsvirke böra grundas på material insamladt af länsskogvaktarne.
Att erhålla uppgifter från samtliga skogsägare torde icke
vara möjligt och ej heller nödvändigt, utan undersökningarna lära kunna ske
enligt den representativa metoden.

Under det att de jordbruksstatistiska lokalundersökningarna enligt kommitténs
förslag skulle försiggå i femårsperioder, så att hvarje år en femtedel
af hvarje hushållningssällskaps område undersökes, synas däremot
undersökningarna af husbehofsafverkningen, då denna under ganska långa
tidsperioder icke torde undergå afsevärda förändringar, kunna utsträckas att
omfatta tioårsperioder, och sålunda de årliga undersökningarna inskränkas
till en tiondel af hvarje skogsvårdsstyrelses område.

I samband med dessa undersökningar böra uppgifter inhämtas om den
icke deklarationspliktiga afsaluafverkningen.

Arbetet med uppgifternas insamlande, hvilket såsom ofvan påpekats
närmast bör utföras af länsskogvaktarne, torde icke behöfva alltför mycket
inkräkta på dessas öfriga åligganden, då det kan äga rum vid hvilken tid på
året som helst och ej komme att taga en alltför lång sammanhängande tid
i anspråk. För att det skall kunna ske med erforderligt intresse och lämna
tillfredsställande resultat, är det emellertid nödvändigt, att länsskogvaktarne
erhålla ett särskildt tillägg till sin ordinarie aflöning, afsedt att utgöra
ersättning för arbetet med de statistiska uppgifterna. Då skogsvårdsstyrelsernas
tillgångar visat sig otillräckliga redan för de uppgifter, som föi närvarande
åligga dem, och då de ifrågasatta statistiska undersökningarna icke
blott äro af vikt för skogsvårdsstyrelsernas arbete utan äfven af största
allmänna intresse, synes staten böra bidraga till täckandet af de härför erforderliga
kostnaderna. Vid en beräkning af dessa måste gifvetvis hänsyn
tagas till icke blott undersökningsmetoden, hvilken ofvan endast kunnat i
allmänna drag antydas, utan äfven de olika svårigheter, som kunna möta vid
arbetets utförande inom olika landsdelar. En fullt tillförlitlig uppskattning
af kostnaderna för de ifrågasatta undersökningarna af husbehofsafverkningen
kan därför på frågans nuvarande stadium icke göras, men det har synts kommittén,
som om desamma icke borde komma att öfverstiga 10,000 kronor om
året, hvaraf staten torde böra bidraga med tre fjärdedelar eller 7,500 kronor.

Uppgifter om husbehofsafverkningen å allmänna skogar böra lämnas af
skogsstatens tjänstemän.

Inom de landsdelar, som fortfarande sakna skogsvårdsstyrelser, äro skogarne
underkastade utsyningstvång, i Sårna socken och Lappmarken för all
afsaluafverkning och i Norr- och Västerbotten för afsakta!verkning af skog
understigande viss dimension. De olika byarna i dessa trakter måste därför
ofta besökas af skogsstatens personal, och fråga har uppstått, huruvida icke
denna skulle kunna tillsvidare åläggas att från ofvannämnda landsdelar inhämta
erforderliga skogsstatistiska uppgifter. Kommittén har emellertid icke funnit

180

SKOSSSTATISTIK.

Statistik
öfver
skogsodlingar
och
skogsskador

m. m.

Statistik
öfver skogsarealen.

denna utväg tillrådlig. Innan skogsvårdsstyrelser upprättats jämväl för sådana
landstingsområden, där de för närvarande saknas, synes sålunda icke föreligga
någon möjlighet att beträffande dessa områden erhålla uppgifter om husbehofsafverkningen,
lika litet som för Norr- och Västerbottens kusttrakter
angående den icke deklarationspliktiga afsaluafverkningen å enskildes skogar.

Rörande företagna skogsodlingar, hjälpkulturer, afdikningar, rensningar
m. m. föreligga redan nu ganska omfattande årliga uppgifter. I Domänstyrelsens
årsberättelser uppgifves sålunda den areal å hvilken skogsodlingar
och hjälpkulturer ägt rum i de allmänna skogarne samt kostnaderna för de
utförda arbetena, och i jordbruksstatistiken meddelas arealuppgifter för skogssådd
och skogsplantering å de enskilda skogarna. De sistnämnda uppgifterna
skulle dock enligt kommitténs förslag till jordbruksstatistikens ordnande hädanefter
komma att utgå. Skogsvårdsstyrelserna meddela i sina årsberättelser
utförligare upplysningar om de skogsodlingar och hjälpkulturer vid hvilka
de medverkat och understundom äfven om sådana, som företagits på enskildt
initiativ och helt bekostats af enskilde. Några hinder för skogsvårdsstyrelserna
att erhålla fullständigare uppgifter om den sistnämnda kategorien
skogsodlingar synas icke i allmänhet föreligga, och i Norr- och Västerbotten
torde liknande upplysningar kunna inhämtas genom de af hushållningssällskapen
tillsatta skogsvårdsnämnderna. I vissa fall ha emellertid stora
skogsägare vägrat meddela vederbörande skogsvårdsstyrelse upplysningar om
sin skogsskötsel (se af skogsvårdsstyrelsen i Kopparbergs län afgifna årsberättelser).
Då skogsvårdsstyrelserna äro skyldiga (se ofvan s. 177) att
årligen lämna redogörelse angående de enskilda skogarnes tillstånd och skötsel
och då en dylik vägran från enskilde större skogsägare att lämna uppgifter
i hög grad skulle förringa värdet af den ifrågasatta statistiken, har
kommittén ansett sig böra hemställa att skogsägare måtte åläggas att årligen
till skogsvårdsstyrelsen inom landstingsområdet, eller skogsvårdsnämnden,
meddela uppgift enligt af Kungl. Maj:t fastställdt formulär angående företagna
skogsodlingar, hjälpkulturer, afdikningar, rensningar och dylikt. Det
har dock synts kommittén, som om denna skyldighet icke borde utsträckas
till samtliga skogsägare utan inskränkas till större sådana, förslagsvis ägare
af 500 har skogsmark och därutöfver, då innehafvare af mindre skogsarealer
icke i allmänhet lära företaga skogsodlingar och liknande arbeten utan skogsvårdsstyrelses
medverkan. För att primärmaterialet skall blifva fullständigt
och likformigt, kräfves dessutom att Statistiska centralverket ålägges att
utarbeta en gemensam plan för hela denna del af skogsstatistiken.

Jämväl rörande skador förorsakade af skogseldar, insektshärjningar m. m.
förekomma för närvarande spridda uppgifter, hvilka likaledes böra göras
likformiga och kompletteras.

Statistiken öfver skogsmarkens areal är den enda gren af skogsstatistiken,
som för närvarande kan göra anspråk på att vara tillnärmelsevis fullständig,

SKOGSSTATISTIK.

181

ehuru äfven den är behäftad med åtskilliga brister. Den består dels af den
noniinativa förteckning öfver allmänna skogarna och deras areal fördelad på
skogs- och hagmark samt impediment, hvilken Domänstyrelsen hvart femte
år publicerar, dels af uppgifterna i jordbruksstatistiken om arealen skogbärande
mark. De sistnämnda ha hittills lämnat åtskilligt öfrigt att önska
men torde, försåvidt de jordbruksstatistiska lokalundersökningarna omorganiseras
i enlighet med denna kommittés förslag, komma att afsevärdt vinna i
tillförlitlighet. Genom samarbete med skogsvårdsstyrelserna synas dessa uppgifter
yttermera kunna förbättras och kompletteras. Särskildt böra skogsvårdsstyrelserna
vara i tillfälle att lämna upplysningar om till skogsbörd
lämpliga kalmarker och deras areal. För att skogsvårdsstyrelsernas och de
jordbruksstatistiska lokalundersökningarnas arealuppgifter skola blifva jämförbara
fordras emellertid en föreskrift, att dylika kalmarker skola i jordbruksstatistiken
alltid upptagas under rubriken skogs- och hagmark.

För de län, som för närvarande sakna skogsvårdsstyrelser, torde knappas;
särskilda uppgifter om till skogsbörd tjänliga kalmarker kunna erhållas, utan
uppgifterna om skogsarealen måste här tillsvidare inskränkas till jordbruksstatistikens
angående skogs- och hagmark, d. v. s. till skogsbörd duglig mark,
och »öfrig mark», d. v. s. impediment.

Hvad åter beträffar de allmänna skogarna, synas inga hinder föreligga
för att arealen i de ofvannämnda hvart femte år återkommande förteckningarna
i Domän styrelsens berättelse fördelas på skogbärande mark, kal skogsmark
samt impediment.

Statistik öfver skogsbeståndet eller virkestillgången fördelad efter träd- statistik
slag, åldersklasser, dimensioner m. m. saknas för närvarande fullständigt. För ö^ce^.äs^°jj3''
de allmänna skogarna föreligger i viss mån material till en dylik statistik m. m.
i de hushållningsplaner, som hvart tjugonde år skola upprättas för de
olika skogarna att tjäna till ledning för deras skötsel och till hvilka finnas
fogade utförliga beståndsbeskrifningar. Då emellertid långt ifrån alla allmänna
skogar äro indelade till rationell skogshushållning, saknas för närvarande
sådana hushållningsplaner i stora delar af landet. Härtill kommer att
uppgifterna i de förefintliga olika hushållningsplanerna i allmänhet icke äro
med hvarandra jämförbara, hufvudsakligen därför att planerna uppgöras och
utlöpa på olika tider, men äfven på den grund att vid själfva hushållningsplanernas
uppgörande olika principer följas beträffande dimensionsklassifieering,
indelning i åldersklasser o. s. v. Under sådana förhållanden kunna
dessa hushållningsplaner tydligen icke läggas till grund för en statistik öfver
skogsbeståndet. Det synes emellertid, som om dessa brister i materialet utan
alltför stora svårigheter skulle kunna så småningom aflägsnas. Att hushållningsplanerna
upprättas på olika tidpunkter kan gifvetvis icke undvikas,
men de olägenheter, som detta medför ur statistisk synpunkt, skulle kunna
undanröjas, om vederbörande skogstjänstemän förde fortlöpande anteckningar
öfver afverkningen fördelad på åldersklasser samt beräknade den årliga till -

182

SKOaSSTATISTIK.

växten i hvarje åldersklass, hvarigenom ständig kännedom om det verkliga
skogsbeståndet skulle vinnas. Olikformigheten i hushållningsplanernas
uppgifter torde äfven kunna undvikas genom att t. ex. med hvarandra jämförbara
åldersklasser och dimensionsklassificeringar användas. Det är emellertid
tydligt, ätt en mycket lång tid måste förflyta, innan dessa föreslagna
förändringar verkat därhän, att hela det ifrågavarande materialet kan statistiskt
bearbetas, och för närvarande torde intet annat kunna åtgöras än en
revision af föreskrifterna lör hushållningsplanernas upprättande i ofvan antydd
riktning.

Hvad beträffar de enskilda skogarna, förefinnas om möjligt ännu mindre
utsikter att under nuvarande förhållanden åstadkomma en tillfredsställande
statistik öfver skogsbeståndet. Större enskilde skogsägare ha visserligen ofta
låtit upptaxera sina skogar och torde i många fäll vara villiga att lämna
erforderliga uppgifter; för skogar med begränsad dispositionsrätt skola hushållningsplaner
upprättas, och vid under senare tid företagna laga skiften
räknas skogen i och för ståndskogslikvid, men äfven om detta material vore
inom sig jämförbart, hvilket vanligen icke är fallet, omfattar det dock endast
en liten del af i enskild ägo varande skogar. Beträffande större delen af
dessa torde i allmänhet icke skogsägarne själfva äga någon kännedom om
ifrågavarande förhållanden.

Tillsvidare synes det därför vara lämpligt att i fråga om fortlöpande
statistik öfver skogsbeståndet inskränka sig till sådana undersökningar,
som kunna komma att verkställas direkt af skogsvårdsstyrelserna och
som icke för närvarande kunna tänkas utförda i någon större skala. I
en del län ha liknande undersökningar påbörjats, och de ofvan föreslagna
undersökningarna rörande husbehofsafverkningen torde kunna komma
att gifva uppslag till en utveckling af äfven andra skogsstatistiska
lokalundersökningar. Beträffande dessa gäller i än högre grad detsamma,
som ofvan anförts i samband med frågan om statistik öfver förbrukningen
af husbehofsvirke, nämligen att de för att gifva goda resultat måste ställas
under gemensam ledning af Statistiska centralverket. Detta torde lämpligen
böra tillgå på det sätt, att ämbetsverket utarbetar plan och formulär att
tjäna till vägledning vid undersökningarnas igångsättande, samt att skogsvärdsstyrelse,
som förklarar sig villig verkställa dylika undersökningar inom
sitt område, erhåller ett särskildt anslag af statsmedel utöfver det ofvan
för kusbehofsvirkesundersökningarna föreslagna, under förutsättning att Statistiska
centralverket godkänt planen för undersökningarna ifråga. Dessa
undersökningar behöfva gifvetvis icke inskränka sig endast till skogsbeståndet
utan kunna jämväl utsträckas till andra frågor rörande skogsförhållandena
och skulle säkerligen icke blott blifva af allmänt intresse utan äfven af betydande
praktisk nytta för skogsvårdsstyrelsernas öfriga verksamhet.

Någon allmän fortlöpande statistik öfver skogarnas bestånd är emellertid,
såsom af den meddelade redogörelsen framgår, för närvarande icke möj -

SKOGSSTATISTIK.

183

lig att upprätta utan måste därmed anstå till framtiden. Under tiden är
det nödvändigt att åtnöja sig med de mera generella resultat, som kunna
erhållas ur den planerade rikstaxeringen. Dessa böra af det statistiska
ämbetsverket tid efter annan, t. ex. hvart tionde år, kompletteras genom beräkningar
efter de förändringar, som under mellantiden ägt rum.

Bearbetningen af det skogsstatistiska materialet fordrar ofta skoglig sakkunskap
af ingående natur. Statistiska centralverket måste därför beredas
tillfälle att städse anlita sakkunnigt biträde för utarbetandet af denna gren
af statistiken. Därjämte synes samarbete böra anordnas, förutom med Domänstyrelsen,
äfven med skogsvårdsstyrelserna.

Den föreslagna statistiken öfver den till afsalu afverkade skogen samt
öfver skogsodlingar, hjälpkulturer, skogsskador in. m. torde böra meddelas i en
årlig publikation. I denna skola äfven offentliggöras resultaten af de under
föregående år utförda undersökningarna öfver husbehofsafverkningen samt den
icke accispliktiga afsaluafverkningen i allmänna och enskilda skogai, öfriga
skogsstatistiska lokalundersökningar samt, i den mån sådant kan ske, motsvarande
uppgifter beträffande allmänna skogar. I texten böra gifvetvis i
lämplig omfattning användas resultaten af rikstaxeringen, för såvidt denna
kommer att äga rum.

Upprättas en allmän skogsstatistik af ofvan antydd omfattning, torde
Domänstyrelsens berättelse böra i väsentliga delar omläggas.

Kommittén får sålunda hemställa,

att en allmän skogsstatistik omfattande såväl allmänna som enskilda
skogar upprättas och offentliggöres,

att för de skogar, beträffande Indika för närvarande afverkningsstatistik
icke förefinnes, statistik öfver den deklarationspliktiga afsaluafv erkningen
utarbetas på grundval af deklarationerna till skogsaccisen och att de statistiska
uppgifter om afverkningar, indika af statens skogstjänstemän afgifvas
till Domänstyrelsen, insändas jämväl till Statistiska centralverket,

att 1909 års lag om skogsaccis ändras därhän, att deklarationerna för
skogsaccisen må på sätt Konungen förordnar för statistisk bearbetning utlämnas
till Statistiska centralverket,

att kommunalnämndernas ordförande åläggas att med ledning af nämndens
beslut ifylla deklarationsblanketter för alla de skattskyldiga, som icke
sjkifva aflämnat deklaration, och i de fall, då kommunalnämndens taxering
skiljer sig från deklarationens uppgifter, anteckna å deklarationsblanketten
de af nämnden beslutade ändringarna i taxeringen,

att på liknande sätt af pröfningsnämnden beslutade ändringar i taxeringen
antecknas å deklarationsblanketten,

att Kungl. Maj:ts befallningshafvande åläggas att, så snart besvärstiden
gått till ända, öfverlämna deklarationerna till Statistiska centralverket och
därvid i afskrift bifoga sådana deklarationer, som på grund af anförda besvär
skola insändas till Kammarrätten,

Sakkunnigt

biträde.

Publika tioner.

Domänstyrelsens
berättelse.

Samman fattning.

184

FISKERISTATISTIK.

Historik.

att genom skogsvårdsstyrelserna lokalundersökningar omfattande hvart ålen
tiondel af hvarje skogsvårdsstyrelses distrikt verkställas rörande husbehofsafverkningen
och den icke deklarationspliktiga afsaluafverkningen, att
ett årligt anslag beviljas att utgå till skogssvårdsstyrelserna såsom bidrag
till täckande af kostnaderna för dessa undersökningar och att skogsstatens
tjänstemän åläggas inhämta och till Statistiska centralverket insända liknande
uppgifter om husbehofsafverkningen å allmänna skogar,

att rörande skogsodlingar, hjälpkulturer, dikningar, rensningar, skador
på grund af skogseldar, insektshärjningar in. m. skogstatens tjänstemän,
skogsvårdsstyrelserna och hushållningssällskapens skogsvårdsnämnder åläggas
att årligen meddela uppgifter enligt gemensamma formulär och att vissa skogsägare
aläggas att till vederbörande skogsvårdsstyrelse eller skogsvårdsnämnd
afgifva årliga uppgifter angående företagna skogsodlingar, hjälpkulturer,
dikningar, rensningar m. m.,

att beståndsbeskrifningarna i hushållningsplanerna för allmänna och
enskildes under inskränkt dispositionsrätt varande skogar erhålla eu uppställning,
hvarigenom uppgifterna i de olika hushållningsplanerna blifva
jämförbara, och att vederbörande skogstjänstemän åläggas anteckna efter
hvarje hushållningsplans upprättande skedda förändringar i skogsbeståndet,
att skogsvårdsstyrelse, som förklarar sig villig att igångsätta lokalundersökningar
angående skogsbeståndet m. in. i enskildes skogar och fått planen till
desamma gillad af Statistiska centralverket, erhåller ett särskildt statsanslag
för skogsstatistiska arbeten utöfver det ofvan föreslagna, samt

att Statistiska centralverket beredes möjlighet att erhålla skogligt sakkunnigt
biträde och att för den föreslagna skogsstatistiken samarbete anordnas
mellan Statistiska centralverket, Domänstyrelsen och skogsvårdsstyrelserna.

7. Fiskeristatistik.

Vid flera tillfällen, då åtgärder för fiskerinäringens främjande varit
under planläggning, har behofvet af en så vidt möjligt tillförlitlig och fullständig
fiskeristatistik gjort sig starkt gällande. Särskildt har detta visat
sig vara fallet, då det gällt att afgöra, huruvida ett ingripande kan vara af
behofvet påkalladt och i hvilken riktning detta i så fäll bör ske för att det
därmed afsedda målet skall kunna uppnås.

Att behofvet af en fiskeristatistik utarbetad särskildt med hänsyn till
dessa för näringens främjande viktiga synpunkter redan tidigt skulle göra
sig kännbart i vårt land med dess långa kuststräckor och rika tillgång på
vattendrag af olika slag är uppenbart. Man finner ock, hurusom det, då en
fiskeriintendentsbefattning för hela riket år 1864 upprättades, bland innehafvarens
främsta åligganden angafs »att tillvägabringa en utredning af

FISKERISTATISTIK.

185

fiskets statistik, betraktadt såsom näring i förhållande till befolkningens
öfriga sysselsättningar, värdet af därå använd kostnad och af den beräkneliga
vinsten m. m.» samt att på grund af förvärfvad sakkännedom i dessa hänseenden
föreslå och efter bemyndigande vidtaga olika närmare angifna åtgärder
till fiskets förkofran. Till biträde åt honom anställdes samtidigt två
fiskeriassistenter.

De statistiska uppgifter angående vissa fisken, hvilka lämnades i de
utförliga och sakrika berättelser, som af den sålunda tillsatte fiskeriintendenten
årligen afgåfvos till Landtbruksakademiens förvaltningskommitté, åt
hvilken myndighet tillsynen öfver landets fiske, med undantag af västkustfisket,
då var anförtrodd, torde kunna betraktas såsom de första mera planmässiga
försöken att få till stånd en fiskeristatistik. De omfattade emellertid
endast vissa orter och voro i allmänhet af mera tillfällig natur samt
synas i många fäll närmast ha varit afsedda att lägga i dagen behofvet af
att mera verksamma åtgärder i ena eller andra riktningen vidtoges till fiskets
upphjälpande. Ifrågavarande berättelser finnas publicerade i Landtbruksakademiens
handlingar.

Dessa försök att åstadkomma en fiskeristatistik riktade emellertid uppmärksamheten
på betydelsen af en dylik. I det af Berg år 1870 offentliggjorda
utkastet till plan för Sveriges officiella statistik ägnade han en
särskild afdelning åt denna gren af statistiken. Han framhöll därvid lämpligheten
af att alla tillgängliga upplysningar i ämnet samlades hos fiskeriintendenten
och uttalade såsom ett önskemål, att den första offentliggjorda
redogörelsen för rikets fiskerier måtte föregås af en inledning, som i korthet
framlade ej blott hufvuddragen af gällande författningar rörande fisket utan
också sådana historiska data rörande dess forntid, som kunde finnas tillgängliga
och vara förtjänta af uppmärksamhet såsom utgångspunkt för jämförelser.
I sammanhang härmed åberopade han en vid 1869 års statistiska kongress
i Haag beslutad anhållan till samtliga där representerade länders regeringar,
att åtgärder måtte vidtagas för tillvägabringande och offentliggörande
af årliga statistiska redogörelser öfver fisket. Dessa redogörelser borde beträffande
hafsfisket omfatta det för detta fiske använda kapitalet, fiskets bedrifvande,
handeln med fiskets alster och lagstiftningen rörande nämnda fiske,
samt beträffande flod- och insjöfisket de särskilda slagen af idkadt fiske, begagnade
fiskebragder, priserna å dem, årstiden då hvarje fiske egentligen bedrifves,
antal fiskeriidkare, fångstens årliga storlek för hvarje slag samt medelpris
för olika fiskevaror. Såsom ytterligare föremål för uppmärksamhet
vid den svenska fiskeristatistikens bearbetning framhöll Berg antalet och afkastningen
af kronofisken, af i öfrigt utarrenderade fiskevatten samt af ostronbankar,
sälfångst, fiskodling m. m. Då enligt honom lämnadt meddelande
intet hinder mötte för fiskeristatistikens bearbetning i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med förestående af kongressen antagna plan, syntes honom tillräckligt
skäl föreligga, att fiskeriintendentens årsberättelse i hvilka de sta -

186

EISKERISTATISTIK.

tistiska redogörelserna borde ingå upptoges såsom en särskild afdelning i
serien Bidrag till Sveriges officiella statistik.

Under åberopande af detta utkast till plan för Sveriges officiella statistik
anmärkte Riksdagens år 1871 församlade revisorer i sin till Riksdagen alna
er e se, att bland andra icke oviktiga delar af statistiken, som ännu
icke inginge i de offentliga redogörelser, Indika genom det statistiska trycket
meddelades, befunnes äfven redogörelse för fiskerinäringen, oaktadt en sådan
redogörelse syntes kunna när som helst åstadkommas.

Då frågan föredrogs i Statistiska beredningen, hänvisade man till den
korta tid förenämnda fiskeritjänstemän varit i verksamhet. Det framhölls
därvid att de under denna tid måst ägna sin hufvudsakliga uppmärksamhet
åt utförande af sådana göromål och handläggande af de ärenden,
som mera direkt åsyftade näringens förkofran och utveckling. Därtill kom
att de för insamlandet af fiskeristatistiska primäruppgifter icke ägt påkalla
biträde från sådana statsfunktionärer, som möjligen kunnat vara dem härmed
behjälpliga och ej heller kunnat verkställa direkta resor för ändamålet. Detta
oaktadt hade, såsom af fiskeriintendentens årsberättelser framginge, fiskeritjänstemännens
uppmärksamhet varit riktad på åvägabringandet af en hela
landet omfattande fiskeristatistik, hvartill viktiga bidrag blifvit insamlade
och i årsberättelserna delvis redan offentliggjorda.

Hvarken Bergs förslag eller statsrevisorernas uttalande ledde emellertid
till vidare åtgärd.

Något utförligare än förenämnda i fiskeriintendentens årsberättelser ingående
statistiska redogörelser är den statistik, som åren 1883 och 1888 offentliggjordes
af dåvarande fiskeriintendenten Rudolf Lundberg i två af honom
utgifna Meddelanden rörande Sveriges fiskerier. Det första af dessa
innehåller statistiska uppgifter, för ett eller flera af åren 1878/1881 angående
sill- och strömmingsfisket vid olika fisklägen i Gäfleborgs, Uppsala,
Stockholms, Östergötlands, Kalmar och Blekinge län och för ålfisket i Östergötlands
och Kalmar läns samt viss del af Blekinge skärgårdar, därvid i båda
fallen redogörelse lämnas för antal fiskare, olika slag af fiskredskap och båtar,
redskapens värde, kvantiteten fångad fisk samt dess värde. Vidare meddelades
redogörelse för laxfisket i vissa alfvar och utmed vissa kuststräckor
— redskap, fångst och fångstens värde — samt för fisket vid vissa uppgiga
gårdar och platser vid Mälaren och en mindre del af Vänern, antal
fiskare, antal fiskredskap af olika slag och fångstens sammanlagda värde samt,
där fisket varit utarrenderadt, arrendesummans storlek.

Den i det senare af dessa meddelanden publicerade statistiken redogör i sammanlagdt
39 tabeller för hafsfiske! under vissa af åren 1882/1887 i Västernorrlands,
Gäfleborgs, Stockholms, Gottlands, Blekinge, Kristianstads, Malmöhus och
Hallands län samt för laxfisket i några af rikets alfvar och utmed kusten. Till
de många tabellerna finnes fogad en sakrik text i hvilken värdefulla upplysningar
meddelas angående fiskeriförhållandena i de olika länen. I en särskild afdel -

FISKE RISTA T ISTIK.

187

ning redogöres utförligt för fiskets gång, under detsamma rådande väderleksförhållanden
m. m., hvilket allt framhålles såsom nödvändigt att närmare känna,
för att statistikens siffror skola kunna blifva till verklig praktisk nytta.

Samtliga här meddelade uppgifter äro insamlade dels af statens fiskeritjänstemän
under deras resor och dels af fiskeritillsyningsmän och andra för
fisket intresserade personer i orterna.

I det sista af dessa meddelanden beklagar fiskeriintendenten, att han
vid båda de här omnämnda försöken att åstadkomma och väcka intresse
för en ordnad fiskeristatistik måst bygga densamma på af hushållningssällskapen
och enskilda personer i många fall på särskild begäran frivilligt
lämnade uppgifter. Härigenom hade den kommit att sakna den kontinuitet
som vore nödvändig för att den skulle kunna blifva af värde för arbetet på
fiskets främjande. Såsom bevis härpå anför författaren, att det bland de i
hans senast utgifna meddelande lämnade uppgifterna saknades dylika från
ett stort antal orter, som funnes upptagna i det första, hvilket angifves
ha berott på de anslagsbeviljande korporationernas minskade inkomster.
På grund häraf anser han ett af de skiftande meningarna inom hushållningssällskap
eller landsting oberoende anslag vara ett nödvändigt villkor för
åstadkommande af en planmässigt ordnad fiskeristatistik.

Att uppgifter angående Bohusläns hafsfiske icke ingingo i dessa meddelanden,
berodde dels på att nämnda fiske, som då sorterade under Kommerskollegium,
var undantaget fiskeriintendentens tjänstbefattning och dels
på att de jämförelsevis fullständiga uppgifter angående detsamma, som genom
vederbörande hushållningssällskaps försorg årligen insamlats från och
med år 1859, vid här ifrågavarande tidpunkt, liksom fortfarande är fallet, publicerats
i Göteborgs och Bohus läns hushållningssällskaps kvartalsskrift.

År 1888 gjorde Landtbruksakademiens förvaltningskommitté hos Kungl.
Maj:t framställning om ökadt anslag till fiskerinäringens främjande i afsikt
bland annat att fullfölja och vidare utveckla det af fiskeriintendenten påbörjade
arbetet att få till stånd en mera fullständig statistik öfver landets
fisken, något som förvaltningskommittén i sin framställning framhöll såsom
ett af fiskerinäringens viktigaste önskemål. Denna förvaltningskommitténs
framställning grundade sig på eu skrifvelse i ämnet från fiskeriintendenten,
som under påpekande af bristerna i det använda tillvägagångssättet för
anskaffande af dittillsvarande statistiska uppgifter såsom sin mening uttalade,
att dylika uppgifter enligt hvad erfarenheten visat mycket väl
kunde erhållas af fiskare eller andra på platserna bosatta och med förhållandena
förtrogna personer, blott någon liten ersättning för deras besvär
kunde erbjudas dem. Det härför erforderliga beloppet beräknades af fiskeriintendenten
till sammanlagdt 15,600 kronor. I enlighet med hvad sålunda
blifvit hemställdt, begärde Kungl. Maj it hos 1889 års riksdag, att det redan
då utgående anslaget till fiskerinäringens befrämjande måtte höjas med
det af fiskeriintendenten föreslagna beloppet, hvilken framställning Riks -

188

FISKERISTATISTIK.

dagen visserligen biföll men med uttalande af den uppfattningen, att anslaget
i första hand borde användas till de praktiska behofvens tillgodoseende
och icke utan Riksdagens vidare hörande till fortgående statistiska arbeten.
Af den vid anslagets beviljande i kamrarna förda diskussionen Iramgår
emellertid, att orsaken till detta Riksdagens uttalande icke låg i någon
motvilja mot statistiken. Det synes närmast lia föranledts däraf, att Riksdagen,
som fann sig böra afstå en inom Första kammaren väckt motion
om beviljande af visst belopp till lån åt fiskare för inköp af båtar och fiskredskap,
velat fästa Kungl. Maj:ts uppmärksamhet på att Riksdagen, oaktadt
den afslog nämnda motion, likväl ansåg praktiska åtgärder i den riktning
motionären föreslagit vara af särskild betydelse för fiskerinäringens främjande.

Då Landtbruksstyrelsen år 1890 trädde i verksamhet, öfvertog den
vården om landets fiske med undantag af västkustfisket, som fortfarande
intill år 1905 fick kvarblifva under Kommerskollegii administration. Omförmälda
fiskeriintendentsbefattning blef samtidigt indragen, och fiskeriinspektören
i Landtbruksstyrelsen öfvertog jämte sina åligganden såsom föredragande
i styrelsen den verksamhet, som förut tillkommit fiskeriintendenten.

I den för Landtbruksstyrelsen utfärdade instruktionen upptogs visserligen
icke särskild t bland fiskeriinspektörens åligganden att verka för åstadkommande
af en fiskeristatistik, men då bland annat den honom ålagda »utredning
om de lämpligaste åtgärderna för fiskets ändamålsenliga befrämjande i de
särskilda fiskevattnen» svårligen låter sig nöjaktigt utföras utan statistiskt
underlag, har han redan i denna omständighet haft tillräcklig anledning
att liksom fiskeriintendenten ägna särskild uppmärksamhet åt fiskeristatistiken.
Att så äfven skett framgår bland annat af den i Landtbruksstyrelsens
årsberättelser ingående redogörelsen öfver åtgärder för fiskerinäringen, i hvilken
redogörelse åt den statistiska afdelningen — den enda samlade fiskeristatistik
vi för närvarande äga — gifvits en alltmera framskjuten plats. Till
och med år 1900 ingick denna redogörelse i det sammandrag Landtbruksstyrelsen
i omförmälda berättelse lämnar angående hushållningssällskapens
åtgärder för främjandet af jordbruk, binäringar samt därmed sammanhängande
uppgifter. I styrelsens följande årsberättelser har redogörelsen bildat
en särskild afdelning, som allt mera svällt ut och för närvarande innehåller
uppgifter ej endast om fiskets bruttoafkastning i olika län utan äfven angående
antalet fiskare, tillgång på olika fiskredskap, i skilda landsdelar utförd
fiskodling m. m., hvilka uppgifter dock på grund af sin ofullständighet
kunna betraktas endast såsom ansatser om än i vissa fall onekligen goda
sådana till en allmän fiskeristatistik. Orsaken till de förefintliga bristerna
torde till väsentlig del vara att söka i de svårigheter, som anses förbundna
med insamlandet af erforderliga primäruppgifter. Huruvida icke dessa svårigheter
i vissa fäll blifvit öfverskattade, torde dock med skäl kunna ifrågasättas.

FISKERISTATISTIK.

189

Innan den nuvarande organisationen af vår fiskeriadministration genom Nuvarande
1904 års riksdagsbeslut kom till stånd, voro statens samtliga fiskeritjänstemän sd^f6Jia^
gemensamma för hela riket. Det karakteristiska för den nya organisationen rialets erär,
att riket uppdelats; i fiskeridistrikt, sex till antalet, hvart och ett med fallande.
sin på en central plats inom distriktet bosatte fiskeriintendent. Genom denna
uppdelning har man bland annat vunnit, att vederbörande fiskeritjänstemans
arbetsområde erhållit den mindre omfattning, som ovillkorligen kräfves, för
att han med önskvärd noggrannhet och omsorg skall kunna följa fiskets utveckling
och verka för dess främjande inom området.

Fiskeriintendenterna ha enligt det för dem utfärdade reglementet den
18 november 1904 till åliggande bland annat att verka för åstadkommande
af en nöjaktig fiskeristatistik.

Af de å fiskeriadministrationens stat upptagna sex fiskeriintendentsbefattningarna
kunde från början, på grund af att till platserna kompetenta
personer icke funnos att tillgå, endast två omedelbart tillsättas med
ordinarie innehafvare. Först år 1908 blefvo ytterligare två platser besatta.

I de båda återstående distrikten uppehållas befattningarna fortfarande på
förordnande af fiskeriintendenter i andra distrikt.

I den mån hushållningssällskapen inom vederbörande distrikt därtill anvisat
medel, ha fiskeriintendenterna sökt att inom resp. hushållningssällskaps
verksamhetsområden ordna insamlandet af primäruppgifter till fiskeristatistiken
samt att mer eller mindre fullständigt bearbeta det från orten i fråga sålunda
insamlade primärmaterialet.

Statens öfriga fiskeritjänstemän äro, förutom en tekniskt utbildad fiskeriingenjör,
som har att biträda vid vattenbyggnader och andra i samband med
fisket stående inrättningar, tre fiskeristipendiater och en fiskeriassistent,
hvilken har till åliggande att vid förefallande behof tjänstgöra inom Landtbruksstyrelsen,
att utföra fiskeriundersökningar samt att biträda fiskeriintendenterna
vid fullgörandet af deras åligganden i afseende å fiskerinäringen.

Äfven rikets hushållningssällskap ha i mån af tillgångar och fiskets betydelse
för deras verksamhetsområden sökt att vid sidan af statens fiskeriadministration
och fullt fristående i förhållande till densamma ordna arbetet
på denna närings främjande. De sätt hvarpå de härvid gått till väga
äro emellertid på grund af lokala och andra förhållanden mycket olika. En
del hushållningssällskap inom hvilka permanenta specialkommittéer tillsättas
för de olika näringsgrenar, som äro föremål för sällskapens verksamhet, ha
öfverlämnat vården om fisket åt dylika kommittéer, hvilka i regel visat
isig äga både vilja och förmåga att utföra ett godt och gagnande arbete.

Under dessa kommittéer eller där de saknas direkt under förvaltningsutskotten
sortera en eller flera fiskeriinstruktörer eller fiskeriöfvertillsyningsmän,
som under sig pläga ha ett större eller mindre antal fiskeritillsyningsmän,
hvar och en med sitt begränsade distrikt och med hufvudsaklig uppgift
att öfvervaka gällande fiskeriförfattningars efterlefnad. I flera län

190

FISKERISTATISTIK.

saknas ofvannämnda mellanhand, instruktören, och fiskerikommittén resp.
förvaltningsutskottet står då i direkt förbindelse med tillsyningsmännen,
hvilka i dessa fall pläga ha till åliggande äfven att i större eller mindre
utsträckning biträda vid arbetet på fiskets främjande i allmänhet.

Där fiskeristatistiska primär uppgifter insamlas, sker detta genom ett eller
flera af dessa organ, allt efter som de finnas tillgängliga och kunna anses
för uppdraget lämpliga. Äfven andra personer anlitas för ändamålet, å
vissa håll i jämförelsevis afsevärd utsträckning.

Kostnaderna för de af hushållningssällskapen sålunda vidtagna åtgärderna
till fiskets befrämjande i allmänhet bestridas af hushållningssällskapen själfva
med bidrag förutom i några fall från landstingen från ett till fiskeriadministrationen
och fiskets befrämjande i de särskilda orterna anvisadt statsanslag
å 30,000 kronor. Bidragen från detta anslag lämnas under villkor
bland annat, att vederbörande hushållningssällskap eller landsting, hvart för
sig eller i förening, till det ändamål för hvilket statsbidrag sökes anslagit
minst lika stort belopp som det sökta statsunderstödet. Därjämte är föreskrifvet,
att hushållningssällskap som uppburit statsbidrag skall för det år
för hvilket bidraget beviljats före den 1 april påföljande år till Kungl.
Maj:ts befallningshafvande i länet afgifva fullständig redogörelse för användningen
af anvisade anslaget jämte berättelse rörande det gagn för fiskerinäringen,
som af det beviljade statsbidraget kan ba föranledts, med uppgifter
tillika rörande fisket i dess helhet inom området, uppställda i enlighet
med af Landtbruksstyrelsen upprättadt formulär. Berörda redogörelse, berättelse
och uppgifter skola af Kungl. Maj:ts befallningshafvande, åtföljda af
eget yttrande, inom viss angifven tid öfverlämnas till Landtbruksstyrelsen.
För år 1910 ha hushållningssällskap och landsting af egna medel för
ändamålet beviljat sammanlagdt något mera än 65,000 kronor, sålunda mer än
dubbla statsanslaget.

De i Landtbruksstyrelsens årsberättelser meddelade statistiska redogörelserna
grunda sig på de primäruppgifter, som sålunda insamlas af hushållningssällskapen.
Då förutsättningarna för att kunna åstadkomma dylika primäruppgifter
för närvarande äro väsentligt olika inom de olika sällskapens verksamhetsområden,
hufvudsakligen beroende på vederbörande sällskaps ekonomiska
ställning och det större eller mindre intresse för saken som inom detsamma kan
föreligga, och då för ändamålet särskildt anvisade statsmedel icke finnas tillgängliga,
ha inga systematiska anordningar för uppnående af ett mera tillfredsställande
resultat kunnat af Landtbruksstyrelsen träffas. Styrelsens åtgöranden
ha på grund häraf måst inskränkas till att tillhandahålla de hushållningssällskap
som sådant önska för insamlandet af primäruppgifter uppgjorda
blanketter, till antalet sju. Af dessa äro tre jämte en sammandragsblankett
afsedda att lämna uppgifter angående kustfisket — sill- och
strömmingsfisket, ålfisket och andra fisken — och upptaga kolumner för
fiskeplatsernas eller fisklägenas namn, för antal fiskare, för redskapens namn,

FISKERISTATISTIK.

191

antal och värde, för båtarnes antal och värde, för bruttoutbytet af fisket,
uppdeladt i färsk försåld, saltad och för fiskarenas eget behof förbrukad
vara, för tiden då fisket började, då bästa fisketiden inföll och då fisket
slutade, samt en kolumn för anmärkningar rörande fiskets beskaffenhet, dess
af- eller tilltagande samt de förmodade orsakerna därtill. En särskild blankett
med plats för i det närmaste samma uppgifter är afsedd för laxfisket.
På de återstående två blanketterna lämnas uppgifter rörande insjöfisket. Den
ena af dem är afsedd för fisket i de särskilda sjöarna, den andra för ett
sammandrag rörande insjöfisket inom länet. De uppgifter, som å sistnämnda
två blanketter begäras, gälla antal med fiske sysselsatta personer, fiskarter
som äro föremål för fiske, afkastningen af fisket i kilogram, ortspriset å de
särskilda fiskslagen, arrendevillkoren för fiske, antal båtar, fiskredskapens
namn, antal och pris i nytt tillstånd, äfvensom i en särskild kolumn am
märkningar rörande fiskets beskaffenhet samt väderleken och annat som
anses ha utöfvat inflytande på detsamma.

Dessa Landtbruksstyrelsens blanketter användas inom flertalet af de
hushållningssällskap som insamla statistiska uppgifter rörande fisket, och
man tyckes därvid ha sökt att i så stor utsträckning som förhållandena
medgifvit lämna de å dem begärda upplysningarna. Då dessa emellertid
i regel insamlas endast en gång under året och då meddelas i absoluta tal
för året i dess helhet, lämna de gifvetvis mer eller mindre öfrigt att önska
i tillförlitlighet och fullständighet. Såsom i sin mån bidragande orsaker därtill
torde ytterligare böra framhållas dels att de hushållningssällskapens tjänstemän,
i regel fiskeritillsyningsmän, som insamla uppgifterna, äro tillsatta
för helt andra ändamål, dels ock att deras verksamhetsområden i allmänhet
äro så stora, att de redan af denna anledning svårligen kunna erhålla annat
än på sin höjd summariska uppgifter. En närmare redogörelse för huru
insamlingen i de olika länen tillgår lämnas här nedan. 1

1 Stockholms län finnas anställda tre fiskeritillsyningsmän, två för skärgården med
närliggande insjöar och en för Mälaren jämte insjöarna i Södertörn. De utses bland
länets mera intelligenta yngre fiskare, hvilka genomgått kurs vid fiskeriskola. Aflöninningcn
för eu hvar af de två tillsyningsmännen i skärgårdsdistrikten är 600 kronor i
fast lön och 4 kronor i dagtraktamente med skyldighet att hålla motorbåt för tjänsteresor.
Tillsyningsmännen i Mälardistriktet har en fast lön af 300 kronor och i dagtraktamente
2 kronor. Enligt för tillsyningsmännen utfärdad instruktion åligger det
dem bland annat att för åstadkommandet af fiskeristatistik anskaffa möjligast tillförlitliga
uppgifter angående fiskfångst inom tillsyningsdistriktet, uppställda i enlighet
med fastställdt formulär, äfvensom angående andra sådana omständigheter, som af hushållningssällskapets
förvaltningsutskott i sådant afseende kunna ifrågasättas.

I Uppsala län insamlas fiskeristatistiska uppgifter genom af Kungl. Maj:ts befallningshafvande
i länet på förslag af hushållningssällskapets fiskerinämnd tillsatta
fiskeritillsyningsmän. De äro till antalet tre för mälarfisket och fyra för kustfisket, utses
bland fiskare, som genomgått fiskeriskola, och åtnjuta i lön 300 kronor jämte fri
bostad och vedbrand. Deras främsta åliggande är att uppmuntra till åtgärder för fiskets
förbättrande, först i andra rummet kommer utöfvande af polisuppsikt.

Insamlandet
af uppgifter
inom olika
län.

192

FISKERISTATISTIK.

Inom Södermanlands läns hushållningssällskap är arbetet på fiskets främjande
öfverlämnadt till en särskild fiskerikommitté, som bland annat äfven insamlar de statistiska
primäruppgifterna genom särskilda ombud, ett för hvarje socken, hvilka utses
bland personer hos hvilka man kan förutsätta intresse och förmåga för uppdragets utförande.
De sålunda insamlade primäruppgifterna sammanföras därefter af kommittén
å Landtbruksstyrelsens förenämnda blanketter. Enligt hvad fiskerikommittén meddelat,
möter det stora svårigheter att erhålla de nödiga primäruppgifterna. Efter några få år
afsåga sig ombuden uppdraget för hvilket de ej åtnjuta någon ersättning.

En för länet i dess helhet tillsatt fiskeritillsyningsman med fast lön å 1,000 kronor
och reseersättning enligt särskild taxa har uteslutande till uppgift att öfvervaka
fiskeriförfattningarnes efterlefnad samt på rekvisition af fiskerättsinnehafvare meddela upplysningar
och råd angående fiskevården. Vidare finnas i länets olika socknar för fiskets
öfvervakande å kommunalstämma utsedda fiskeritillsvningsmän, hvilkas verksamhet emellertid
på grund af flera omständigheter icke kan tillmätas nämnvärd betydelse.

Östergötlands läns hushållningssällskap har i sin tjänst anställd en fiskeriinstruktör,
som årligen i november månad till de af kommunalstämmorna utsedde tillsyningsmännen
utsänder Landtbruksstyrelsens ofvan omförmälda blanketter för primäruppgifters
insamlande jämte ett tryckt cirkulär med anmodan om blanketternas ifyllning och återsändande.
De erhållna uppgifterna granskas af fiskeriinstruktören samt sammanföras
och summeras sockenvis för hela länet. Då emellertid dessa tillsyningsman med några
få undantag icke uppbära någon aflöning, möter det ofta svårigheter att erhålla de
begärda uppgifterna, och instruktören nödgas då hos andra personer i trakten söka inhämta
dem. Det sålunda använda tillvägagångssättet för insamlandet af de fiskeristatistiska
uppgifterna betecknas af fiskeriinstruktören såsom mycket otillfredsställande.

Jönköpings läns hushållningssällskap aflöna!'' en för hela länet afsedd fiskeritillsyningsman,
som på lämpligt sätt insamlar och sammanför de statistiska uppgifter, hvilka
aflämnas till Landtbruksstyrelsen.

Insamlandet af de statistiska uppgifterna för Kronobergs län har af länets hushållningssällskap
uppdragits åt Södra Sveriges fiskeriförening, som till detta län förlagt sin
hufvudsakliga verksamhet. Uppgifterna ha hittills omfattat endast de inom ofvanberörda
förenings närmaste verksamhetsområde belägna fiskevattnen.

Kalmar läns norra hushållningssällskap hade under åren 1895/1905 inom sitt
kustområde anställda, förutom en öfvertillsyningsman med en årsaflöning af 1.200 kronor,
tio fiskeritillsyningsmän, alla med ungefär lika stora distrikt men med en något växlande
aflöning, som dock för samtliga icke uppgick till mera än omkring 800 kronor. De
hade att tillse gällande författningars efterlefnad och att insamla uppgifter till fiskeristatistiken.
Dessa tillsyningsman indrogos emellertid år 1905 på grund af att sällskapets
tillgångar icke vidare medgåfvo anvisandet af anslag till deras aflönande. Deras åligganden
öfvertogos då af ofvannämnda öfvertillsyningsman ensam, därvid en motorbåt anskaffades
för underlättandet af hans resor. Enligt hvad nuvarande öfvertillsyningsmaunen
meddelat, lämna de statistiska uppgifter han nu insamlar direkt från fiskarena
mycket öfrigt att önska i tillförlitlighet, beroende på fiskarenas obenägenhet och oförmåga
att meddela dem fullständiga och riktiga, hvilket gör att han i regel måste justera
dem efter de upplysningar han kan erhålla hos fiskare i grannskapet, på hvilkas goda
omdöme och pålitlighet han anser sig kunna lita. Beträffande insjöfisket, som hufvudsakligen
bedrifves endast till husbehof, ha inga åtgärder vidtagits för åstadkommande
af en mera fullständig statistik.

Kalmar läns södra hushållningssällskap bär i sin tjänst anställd en fiskeriinstruktör.
Några åtgärder för att få till stånd en ordnad statistik äro dock icke där vidtagna.

FISKERISTATISTIK.

193

I Gottlands län finnes en af Kungl. Maj:ts befallningshafvande förordnad fiskeritillsyningsman,
som bland annat har till åliggande att i allmänhet med uppmärksamhet
följa fiskets gång och för den skull med tillhjälp af biträden, hvilka han själ! äger
antaga och afskeda, bland annat insamla statistiska uppgifter öfver i främsta rummet
hafsfiskets men i den mån sådant kan ske äfven sötvattensfiskets årliga afkastning, antalet
fiskande och vid fisket använda båtar och redskap o. s. v. efter af fiskeriintendenten
lämnade och godkända formulär.

lian uppbär årligen 1,500 kronor, däraf 500 kronor i lön, 500 kronor till resor
samt 500 kronor till aflönande af biträdena, som för närvarande äro elfva. De
statistiska primäruppgifterna insamlas af dessa biträden och aflämnas af dem till
tillsyningsmannen, som sammanför uppgifterna och öfverlämnar sammandraget jämte
årsberättelse öfver fisket till Kungl. Maj:ts befallningshafvande och hushållningssällskapet.
Sammandraget är kort samt på grund af primäruppgifternas beskaffenhet ofullständigt
och innehåller endast vissa hufvudsummor.

Blekinge läns hushållningssällskap har i sin tjänst anställd eu fiskeriöfvertillsyningsman
med uppgift bland annat »att med uppmärksamhet följa fiskets gång och taga
reda på dess afkastning samt insamla och före den 10 i hvarje månad till hushållningssällskapets
sekreterare insända ej mindre statistiska uppgifter öfver af länets fiskare
bedrifvet kust- och hafsfiske under den föregående månaden än äfven rapport om sina
tjänsteresor och sin verksamhet under nämnda tid». Han åtnjuter en aflöning af 1,200
kronor, har fått ett räntefritt amorteringslån å 2,400 kronor till inköp af en motorbåt,
uppbär 150 kronor till motorbåtens underhåll samt äger anställa ett biträde
till båtens skötsel, hvilket biträde sällskapet aflönar med 800 kronor.

För insamlandet af de fiskeristatistiska uppgifterna har fiskeriöfvertillsyningsmannen
att vända sig till fjorton af hushållningssällskapets förvaltningsutskott antagna ombud
spridda längs hela kusten, hvilka i ersättning härför samt för utfärdande af intyg
om dödade sälar uppbära ett årsarfvode af 20 kronor. Med ledning- af de insamlade
månadsuppgifterna uppgör fiskeriöfvertillsyningsmannen ett årssammandrag i två
exemplar af hvilka det ena inlämnas till Kungl. Maj:ts befallningshafvande, det andra
till hushållningssällskapet.

För de statistiska uppgifternas insamlande och bearbetande har sällskapet låtit
uppgöra särskilda blanketter, som emellertid nära öfverensstämma med Landtbruksstyrelsens.
Det månatliga sammandraget för hvilket särskild blankett är upprättad
inskränker sig till uppgifter från hvar och en af länets kustsocknar angående fångstens
vikt och värde af olika Åskslag samt antal båtar jämte fångstens värde vid fiske utmed
främmande kust.

Inom Kristianstads län insamlas inga fiskeristatistiska uppgifter. Under några år
hade hushållningssällskapet anställt en tillsyningsman för laxfisket i Helgeån, men på
grund af hushållningssällskapets för andra ändamål allt mera anlitade tillgångar har
befattningen blifvit indragen.

Malmöhus läns hushållningssällskap, som med intresse omfattar arbetet på fiskets
främjande, har sökt och äfven lyckats få till stånd en jämförelsevis god och fullständig
fiskeristatistik. För tillvaratagande af fiskets intressen och vidtagande af åtgärder till
dess utveckling har eu särskild fiskerikommitté blifvit tillsatt med statens inom länet
bosatte fiskeriintendent såsom själfskrifven ledamot. Närmast under honom sortera
femton fiskeritillsyningsmän, däraf elfva för kust- och fyra för sötvattensfisket, aflönade
af hushållningssällskapet med 100—250 kronor hvardera. I ett par af sötvattensdistrikten
bidraga några större fiskevattensägare med växlande belopp till tillsyningsmännens
aflönande. De utmed kusten anställda utses bland tullbetjänte och fiskare;
i sötvattensdistrikten utgöras de af ett par fiskare, en polis och en folkskollärare. I
deras åligganden ingår att hvarje månad insända uppgifter rörande fiskets afkastning

13—091045 Stat. kom. bet.

194

FISKERISTATISTIK.

m. in., införda å för ändamålet uppgjorda blanketter, en för kustfisket och en för sötvattensfisket,
hvilka särskildt i fråga om uppställningen väsentligt skilja sig från Landtbruksstyrelsens
formulär. Uppgifterna angående kustfisket inskränka sig till fiskets
afkastning i kvantitet och pris för de olika fiskslagen, antal fiskare och båtar af olika
slag (däckade med och utan motor samt öppna), olyckshändelser samt skador förorsakade
af storm, is, salar m. m. jämto annat som kan vara af intresse att anteckna.
Månadsrapporten för sötvattensfisket är betydligt mera detaljerad och innehåller förutom
uppgifter rörande fångstens storlek och priset per kilogram å olika Åskslag en hel del
uppgifter angående de olika fiskevattnen, såsom antal strandägare, yrkesfiskare och sådana
som bedrifva fisket såsom binäring, huruvida fiskevattnet är gemensamt, deladt
eller bortarrenderadt, antalet använda redskap af olika slag, hvilka Åskslag som under
månaden lekt, samt när leken ägt rum, huruvida föroreningar af vattnet förekommit,
om och i hvilken utsträckning tillsyningsmannen måst ingripa på grund af olaga fiske o. s. v.

Då flertalet af sötvattensdistrikten bestå af sjöar, hvilka med få undantag tillhöra
några större gods, som i regel föra fullständig bok öfver fångstens storlek m. in., och
då särskild tillsyn öfver efterlefnaden af de för dessa sjöar gällande fiskeristadgar icke
kan vara af behofvet påkallad, torde enligt lämnadt meddelande fiskeritillsyningsmän
inom dessa distrikt icke framdeles komma att tillsättas.

Fiskeriintendenten har vidare meddelat att tillförlitligheten af de insamlade
primäruppgifterna i allmänhet visat sig vara tillfredsställande och att dessa kunna
anses lämna en riktig föreställning om fiskets ståndpunkt och afkastningsförmåga inom
länet. Endast där flera småfiskare finnas, hvilka fiska hvar för sig och i de flesta
fall icke ens själfva veta, hur mycket de fiskat, har det visat sig förenadt med svårighet
att insamla ett användbart statistiskt material.

I stort sedt kan detsamma emellertid betecknas såsom värdefullt icke endast såsom
primärmaterial till en god fiskeristatistik. Genom uppgifternas mera mångsidiga beskaffenhet
skulle materialet, vidare bearbetadt, säkerligen kunna erbjuda mycket af intresse
äfven för en närmare kännedom om vårt fiske i allmänhet och dess utvecklingsmöjligheter.
*

I Hallands samt Göteborgs och Bohus län, hvilka båda län gemensamt bilda
västra fiskeridistriktet, sker insamlandet af de statistiska uppgifterna på i det stora
hela samma sätt och med användande af i allmänhet samma blanketter.

Särskildt inom sistnämnda län, där hafsfiske! utgör kustbefolkningens betydelsefullaste
inkomstkälla, ha såsom i det föregående blifvit omnämndt sedan lång tid tillbaka
åtgärder vidtagits för åstadkommande af en så vidt möjligt tillförlitlig och fullständig
fiskeristatistik. I länet finnas anställda tretton fiskeritillsyningsmän, samtliga för kustfisket,
och hvar och en med sitt särskilda distrikt. Aflöningarna till dem växla från 50 till 150
kronor för år, beroende på distriktens storlek, jämte ersättning för porto. Sammanlagda
aflöningssumman uppgår till 1,400 kronor. Af de nuvarande uppsyningsmännen
äro sju anställda vid tullen, två ha förut haft dylik anställning, två äro folkskollärare,
en lots och en handlande. Användandet af personer vid kustbevakningen såsom fiskeritillsyningsmän
har särskildt från den synpunkten visat sig fördelaktigt, att de för sin
egentliga tjänst ofta behöfva företaga resor inom distriktet, något som i sin mån medverkat
till att aflöningarna till dem kunnat sättas så lågt. Därtill kommer att de i
allmänhet äga stor personkännedom bland fiskarena, något som är af icke ringa vikt
för den som skall insamla statistiska primäruppgifter angående fisket.

Västkustfiskets egenartade natur har gjort, att särskilda blanketter måst uppgöras
för detta fiske. Sålunda finnas dylika dels för de olika slagen af makrillfiske upptagande
de fiskandes hemorter, antal båtar, manskapets och fångstens storlek, fångstens
försäljningsvärde, fisketid, fångstfält, makrillens beskaffenhet, pris och försäljningsorterna
för densamma, dels för storsjöfisket, för vadfisket med kvasar, för sillfisket

Fl SK E R IST ÅT IST r K.

195

m. m., dessa sistnämnda blanketter med i hufvudsak samma underrubriker som de
förstnämnda, dels slutligen för befintliga vadar och garnbåtar, för vadar och garnbåtar
som gjort tjänst under vintern, med uppgifter angående fångstens storlek och värde
in. in., för hummer- och ostronfisket, för ålfisket, laxfisket, strandfisket in. m. De inkomna
uppgifterna bearbetas af distriktets fiskeriintendent, som publicerar dem i eu
utförlig berättelse öfver länets fisken, hvilken intages i hushållningssällskapets kvartalsskrift
samt sprides i särtryck.

Beträffande beskaffenheten af det insamlade priinärmaterialet har fiskeriintendenten
meddelat, att det är så tillförlitligt, som man öfver hufvud taget kan begära. Detta
gäller i all synnerhet de stora fiskena rörande Indika de begärda uppgifterna numera
i allmänhet villigt lämnas. Öfver småfisket, särskildt husbehofsfisket, är det svårare att
erhålla noggranna uppgifter.

För insamlande af uppgifter rörande det för västkusten så betydelsefulla sillfisket
ha särskilda åtgärder med understöd af statsmedel blifvit vidtagna. Från och med år
1892 har Kungl. Maj:t årligen anvisat erforderligt anslag för anordnande af rapporter
rörande de särskilda fångsterna m. m. under sillfiskeperioderna genom för ändamålet
anlitade uppsamlare å ett stort antal olika platser utmed kusten. Rapporterna skola
dagligen genom telefon och telegraf insändas, numera till distriktets fiskeriintendent,
som dels meddelar de sålunda inkomna uppgifterna till- länets mest spridda tidningar,
dels ock omedelbart efter hvarje veckas utgång offentliggör två enligt vissa af Kungl.
Maj:t fastställda formulär affattade sammandrag af uppgifterna. Af dessa sammandrag
innehåller det ena uppgifter på under veckan å hvar och en af de olika insamlingsplatserna
upptagna fångster af olika slags sill samt därvid använda redskap, huru
mycket soin under veckan blifvit å dessa platser insaltadt, samt den kvantitet insaltad
sill, som därifrån blifvit under veckan afsänd till andra orter, beträffande den exporterade
sillen med särskildt angifvande af de viktigaste exportländerna. Det andra
sammandraget meddelar dels rörande fisket uppgift på sammanlagda kvantiteten fångad
sill af olika slag, dels rörande sillsaltningen uppgift på sammanlagda kvantiteten
insaltad, exporterad och till inrikes orter afsänd saltad sill af olika slag, i båda fallen
såväl från fiskesäsongens början som under senast förflutna veckan. Båda sammandragen
meddelas tidningarna samt spridas till ett stort antal orter utmed kusten för att
där å lämpliga platser anslås.

För länets insjöfiske finnas inga tillsyningsman tillsatta, och rörande detsamma insamlas
icke några statistiska uppgifter.

Anordningarna inom Hallands län skilja sig i så måtto från dem i Göteborgs och
Bohus län, att länet icke är indeladt i särskilda distrikt och att inga fiskeritillsyningsmän
finnas tillsatta. Fiskeriintendenten har där träffat öfverensskommelse med några enskilda
personer, hvilka förklarat sig villiga att mot ersättning till växlande belopp insamla
erforderliga uppgifter angående kustfisket. Under en följd af år ha uppgifter på
samma sätt insamlats äfven angående fiskets afkastning m. m. i länets större insjöar
och andra vattendrag.

Skaraborgs läns hushållningssällskap har för främjandet af fisket inom länet tillsatt
en . fiskerikommitté under hvilken sortera två fiskeritillsyningsmän, den ene för
Vänera med omnejd, den andre för Vättern med omnejd. Dessa insamla de statistiska
primäruppgifterna sockenvis och sammanföra dem å Landtbruksstyrelsens blanketter.

Äfven inom Värmlands län fungerar en af hushållningssällskapet tillsatt fiskeristyrelse.
Länet är uppdeladt i tre fiskeridistrikt, hvart och ett med sin fiskeritillsyningsman,
som uppsamlar primäruppgifterna å Landtbruksstyrelsens blanketter och
har att årligen före den 15 januari insända dem till fiskeristyrelsens ordförande. Denne
uppgör med ledning af dem ett sammandrag för hela länet, hvilket öfverlämnas till
hushållningssällskapet. Förutom att insamla ofvannämnda uppgifter åligger det fiskeri -

196

FISKERISTATISTIK.

tillsyningsmännen enligt för dem utfärdad instruktion bland annat att tillse, att för fisket
gällande författningar efterlefvas, att lämna råd och upplysningar till allmänheten samt
att verka för att fiskevården gagnande åtgärder vidtagas. Den ene af tillsyningsmännen,
hvilken dessutom förestår en laxodlingsanstalt och tjänstgör såsom ett slags fiskeriöfveruppsyningsman,
i det att han bland annat är skyldig att på rekvisition och mot
särskild ersättning för häraf föranledda resor meddela undervisning i fiske och fiskevård
inom hela länet, uppbär i aflöning 1,500 kronor; aflöningen till hvar och en af'' de öfriga
två utgår med 325 kronor, hvarjämte samtliga erhålla ytterligare 75 kronor till
aflöning af biträde. De ha i allmänhet utsetts bland besuttne fiskare, som visat särskild!
jiit och intresse för fisket.

Örebro läns hushållningssällskap har likaledes öfverlämnat allt som rör länets
fiske till en fiskeritillsyningsnämnd, som utser den af sällskapet aflönade fiskeriöfvertillsyningsmannen.
Denne, som uppbär en årslön af 500 kronor jämte dagtraktamente
å G kronor 50 öre per förrättningsdag och fria resor enligt fjärde klass i resereglementet,
tjänstgör hufvudsakligen såsom fiskeriinstruktör. De statistiska uppgifter, som af honom
för närvarande insamlas, afse endast fisket i Hjälmaren, såsom varande det mest
betydelsefulla inom länet. Försök ha gjorts att erhålla statistiska uppgifter äfven från
andra vattendrag genom de af en del kommunalstämmor utsedda oaflönade sockentillsyningsmännen,
hvilka väljas bland för fiske intresserade jordbrukare, förmän vid industriella
etablissement o. s. v., men dessa försök ha strandat dels på svårigheten att
finna personer, som vilja åtaga sig ifrågavarande uppdrag, dels på fiskarebefolkningens
ovilja och oförmåga att lämna dylika uppgifter.

Inom Västmanlands län insamlas inga statistiska uppgifter öfver fisket. Från och
med år 1909 har länet visserligen blifvit indeladt i fem fiskeridistrikt, hvart och ett
med sin tillsyningsman, som utses bland intresserade yrkesfiskare och som har till
enda åliggande att utöfva tillsyn öfver gällande fiskeristadgars efterlefnad. De svårigheter,
som varit förbundna med att erhålla personer villiga att åtaga sig uppdraget såsom
tillsyningsman, ha emellertid gjort, att man ej ansett sig kunna ytterligare öka
deras arbete med insamlande af statistiska uppgifter, i synnerhet som till deras aflöning
ej finnes tillgängligt större belopp än sammanlagdt 300 kronor.

Kopparbergs läns hushållningssällskap har i sin tjänst anställda två fiskeriinstruktörer,
en ordinarie och en extra, hvilka emellertid icke ha några särskilda verksamhetsområden
sig anvisade. Den extra tjänstgör vid förrättningar, som icke medhinnas af
den ordinarie. Under sina tjänsteresor och särskild! i samband med upprättandet
af insjöbeskrifningar söka instruktörerna genom förfrågningar hos den fiskande befolkningen
på ort och ställe skaffa sig upplysningar angående fiskets kvantitativa afkastning,
hvilka upplysningar utgöra den enda statistik öfver länets fiske som aflämnas
till vederbörande. Uppgifterna omfatta endast vissa sjöar och lämna i många fall
en både otillförlitlig och ofullständig redogörelse för dessa sjöars afkastning.

Gäfieborgs läns hushållningssällskap har sedan några år tillbaka såsom fiskeriinstruktör
hatt i sin tjänst anställd statens fiskeriassistent, som lyckats fä till stånd en
god och jämförelsevis fullständig statistik öfver hufvudsakligen länets kustfiske, i främsta
rummet det viktiga och gifvande strömmingsfisket. För insamlandet af de erforderliga
primäruppgifterna från ett nittital af fisklägena utmed länets kust anlitar han ett sextital
personer, som mot en jämförelsevis ringa ersättning åtagit sig detta uppdrag.
Till dessa utsändes årligen ett antal af Landtbruksstyrelsens blanketter jämte ett »svarkort»
afsedt att af vederbörande omedelbart återsändas till fiskeriinstruktören med uppgift
om denne fortfarande kan påräkna vederbörandes biträde. Kompletterande uppgifter
till fiskeristatistiken inkomma från de fiskare, hvilka genom hushållningssällskapet
erhållit lån till anskaffande af båtar och som i samband med lånens utbekommande

FISKERISTATISTIK.

107

förbundit sig att föra af fiskeriinstruktören upprättad dagbok öfver fisket, hvilken på
vissa bestämda tider skall till instruktören aflämnas.

Västernorrlands läns hushållningssällskap har i sin tjänst anställt en fiskeriinstruktör,
som förutom sin ordinarie lön såsom instruktör uppbär 250 kronor såsom ersättning
för kostnaderna för insamlande af statistiska uppgifter angående länets fiske. För
ändamålet särskild! uppgjorda enkla formulär utlämnas af honom till en tillförlitlig
fiskare å hvarje större fiskläge, och de af denne ifyllda formulären insändas en gång
årligen till instruktören, som använder de sålunda inkomna uppgifterna till att komplettera
de uppgifter angående fiskets afkastning, vid fisket använda redskap m. m., hvilka
han insamlat under sina tjänsteresor. Uppgifterna omfatta endast kustfisket och laxfisket
i älfvarna. Rörande det senare fisket erhållas kompletterande upplysningar äfven genom
tillgång till de uppgifter angående fångsten, som dagligen bokföras vid de laxfisken,
hvilka gemensamt drifvas för flera delägares räkning. Dessutom söker instruktören
bland annat att genom tillsyningsman tillsatta för detta fiske samt genom biträden
anställda för utplantering af laxyngel insamla uppgifter rörande laxfisket.

Inom .Jämtlands län insamlas statistiska uppgifter endast rörande länets laxfiske.
Den för detta fiske anställda fiskeriuppsyningsmannen erhåller från hvarje delägare i
laxfiskena uppgift å under året fångad lax, något som jämförelsevis lätt låtit sig göra
genom att anteckningar föras öfver fångsten vid dessa fisken. De sålunda insamlade
primäruppgifterna insändas af uppsyningsmannen till hushållningssällskapets fiskeriinstruktör,
som sammanfattar dem å Landtbruksstyrelsens laxfiskeblankett. Förutom ofvannämnde
uppsyningsman för laxfisket, hvilken af sällskapet aflönas med 200 kronor för
år, finnas äfven af länets kommunalstämmor tillsatta fiskeriuppsyningsmän, hvilka i de
flesta fall icke uppbära någon aflöning. Endast några få af dem aflönas af resp. kommuner
med belopp växlande mellan 15 och 30 kronor för år. De ha icke annat uppdrag
än att tillse, att den för länet utfärdade fiskestadgan efterlefves.

Inom Västerbottens och Norrbottens län insamlas icke några statistiska uppgifter
rörande fiskena med undantag för det för Sveriges och Rysslands gemensamma räkning
bedrifna laxfisket i Torneälf. Rörande detta fiske aflämna de sex för fisket på svenska
sidan tillsatta fiskeritillsyningsmännen månatligen till Kungl. Maj:ts befallningshafvande
i länet och till Landtbruksstyrelsen statistiska uppgifter å särskilda blanketter, som blifvit
af Landtbruksstyrelsen fastställda. Å dessa upptagas förutom fångstens storlek på
olika platser äfven uppgifter angående temperaturen i luften och i vattnet, angående
vattenståndet i älfven, vindens riktning och väderleken.

Af den här lämnade redogörelsen för insamlandet af primäruppgifter
till vår nuvarande fiskeristatistik träder saknaden af planmässighet och
system tydligt i dagen. De hushållningssällskap, som funnit sig böra
ägna denna gren af statistiken någon uppmärksamhet, ha för uppgifternas
insamlande ansett sig hufvudsakligen böra anlita för andra ändamål afsedd
arbetskraft, därvid de bemödat sig att inskränka omkostnaderna till det
minsta möjliga. Endast undantagsvis har man inom ett sällskap sökt tillgodogöra
sig inom andra sällskap möjligen vunnen erfarenhet. Då till detta
ytterligare kommer dels att insamlandet af primäruppgifter af här ifrågavarande
slag, på grund af bland annat fiskarenas i allmänhet ofullständiga
kännedom om deras olika fiskens verkliga afkastning, alltid måste vara förenadt
med svårigheter, dels ock att materialets till följd af ofvan antydda
omständigheter i flera afseenden olikartade beskaffenhet lägger väsentliga
hinder i vägen för en grundlig och enhetlig bearbetning, låter sig det ofull -

198

FISKERISTATISTIK.

ständiga och bristfälliga skick lätt förklara, hvari vår fiskeristatistik för
närvarande befinner sig. Den erfarenhet, som vunnits i exempelvis Malmöhus
samt Göteboi‘gs och Bohus län, visar emellertid att ofvannämnda
svårigheter icke äro större, än att de i de flesta fall låta sig öfvervinnas.
Särskildt gäller detta landets mest betydelsefulla fisken, såsom vissa hafsfiske^
laxfiskena i alfvar och utmed kusten, större ålfisken och i allmänhet
yrkesmässigt drifna eller regelbundet återkommande mera omfattande fisken.
Att årligen införskaffa uppgifter angående de många husbehof^- och tillfällighetsfiskena
i insjöar och andra vattendrag faller sig gifvetvis alltid vida
svårare men torde också i de flesta fall få anses vara af mindre vikt.

Vidare framgår af den lämnade redogörelsen, att hushållningssällskapen,
hvilka äro de som närmast ha att verka för fiskerinäringens
befrämjande, vid utförandet af detta sitt arbete äro i behof åt särskildt
för ändamålet tillsatta tillsyningsman, hvilkas egentliga uppgift visserligen
alltid torde böra vara att öfvervaka utfärdade fiskeriförfattningars
efterlefnad men som samtidigt redan på många håll äro och i väsentligt
större utsträckning höra kunna blifva lämpliga mellanhänder mellan den
fiskeriidkande allmänheten och fiskeriadministrationen. Att tillgång till
sådana mellanhänder betraktas såsom en viktig förutsättning för ett framgångsrikt
arbete, framgår bland annat af att anställandet af dylika är
att räkna bland de åtgärder, som hushållningssällskapen i främsta rummet
ansett sig böra vidtaga. Man finner ock att det är den redan befintliga
tillgången till dem, som man i de flesta fall har att tacka för den fiskeristatistik
vi för närvarande äga. Att man icke i större utsträckning än
hittills skett kunnat i sistnämnda hänseende draga fördel af dem beror till
väsentlig del på att de i allmänhet icke uppbära ersättning för sitt arbete
eller där dylik lämnas dem, att denna är alltför knappt tillmätt. I
många fall torde ock de dem tilldelade distrikten ha erhållit väl stor omfattning.

En väsentligt olika ställning intaga de aflönade tjänstemän, som vissa
hushållningssällskap anställt såsom fiskeriinstruktörer. Deras uppgift är
visserligen i främsta rummet att verka såsom rådgifvare och undervisare.
Detta bör emellertid icke lägga hinder i vägen för dem att ägna statistiken
särskild uppmärksamhet, i all synnerhet som de endast på den vägen kunna
vinna erforderlig närmare kännedom om sitt läns fisken. Därtill kommer att
de böra äga de bästa förutsättningar att kunna bedöma tillförlitligheten af
de genom tillsyningsmännen eller andra lämnade primäruppgifterna.

I detta sammanhang förtjänar särskildt beaktas det inom hushållningssällskapen
allt mera framträdande behofvet att uppdela arbetet inom sällskapet
på permanenta specialkommittéer, en för hvar och en af de olika
näringsgrenar, som utgöra föremål för sällskapets verksamhet. Därigenom
har vunnits, icke endast att ärendenas utredning och de fattade beslutens
verkställande kunnat ske med större sakkunskap och grundlighet, utan ock

FISKERISTATISTIK.

199

att man, då det gällt att taga initiativ till åtgärder för främjande af
den näringsgren öfver hvilken vederbörande kommitté fått uppdrag att
utöfva närmaste tillsyn icke såsom tillförene varit så godt som uteslutande
beroende af förefintligbeten af ett mer eller mindre tillfälligt intresse bos
någon sällskapets enskilde ledamot. Där en dylik kommitté fått taga band
om länets fiske och hvad därmed står i samband, bar detta visat sig medföra
afsevärda fördelar, icke minst för det statistiska arbetet.

Ställas dessa inom de olika hushållningssällskapen för tillvaratagandet
af fiskerinäringens intressen träffade anordningar i samband med det sätt
hvarpå statens fiskeriadministration är ordnad, särskildt med hänsyn till
rikets uppdelning i fiskeridistrikt, hvart och ett med sin inom distriktet
bosatte själfständigt arbetande intendent, torde man tryggt kunna påstå,
att goda förutsättningar finnas för ett mera planmässigt insamlande af primäruppgifter
till en tillförlitlig och jämförelsevis fullständig fiskeristatistik.

Då emellertid såsom af det föregående framgår en nödvändig förutsättning
härför är, icke endast att tillgång beredes till ett tillräckligt antal i
orterna bosatta ortsbiträden, utan ock att dessa i så stor utsträckning som
möjligt komma att utgöras af personer, som med intresse ägna sig åt sin uppgift,
synes det kommittén att särskilda åtgärder härför böra vidtagas. Såsom
den mest verksamma bland dessa vill kommittén framhålla beredande af
medel till ifrågavarande biträdens nöjaktiga aflöning.

Den utvägen skulle visserligen låta tänka sig att för insamlande af nu
ifrågavarande uppgifter använda kronobetjäningen. Detta torde emellertid
från flera synpunkter sedt vara mindre lämpligt. Sålunda kräfves med nödvändighet,
att den som insamlar de fiskeristatistiska under alla förhållanden
mer eller mindre svåråtkomliga uppgifterna i åtminstone någon mån redan
vid själfva insamlandet kan bedöma deras tillförlitlighet. Redan nu väcker
deras insamlande en viss misstro, i det den tillfrågade befarar att de skola
användas i beskattningssyfte. Denna misstro skulle, om de affordrades af
kronobetjäningen, säkerligen ytterligare ökas och sålunda bidraga till att
göra dem ännu mindre tillförlitliga. Då därtill kommer att förslag i antydd
riktning redan förut inom intresserade kretsar varit under öfvervägande
men icke ansetts böra komma till utförande, torde enda möjligheten att
åstadkomma en tillfredsställande fiskeristatistik vara att för ändamålet anlita
särskilda ortsbiträden, hvithet erfarenheten visat med fördel låter sig
göra.

Att staten, då det gäller insamlandet af primäruppgifter till fiskeristatistiken,
bör bidraga till att medel för ofvan angifna ändamål blifva tillgängliga,
synes på grund af de stora intressen staten här har att tillvarataga
vara uppenbart. Erfarenheten har nämligen vid derå tillfällen tydligt
lagt i dagen, i huru hög grad saknaden af en tillförlitligare mera fullständig
fiskeristatistik försvårar såväl verkställandet af erforderliga utredningar

Kommitténs
förslag.
Anställande
af ortsbiträden.

200

FISKERISTATISTIK.

angående fiskeriförhållandena som ock ett planmässigt utförande af de åtgärder
till fiskets befrämjande, hvartill statsmakterna lämna i många fall afsevärda
bidrag.

Sålunda har under de sista åren en omfattande undersökning på statens
bekostnad blifvit verkställd rörande de lokala förhållandena utmed Sveriges
kuster med hänsyn till behofvet af och betingelserna för anläggning af nya
och förbättring af redan befintliga fiskehamnar. Den för utförandet af denna
undersökning tillsatta kommissionen, som i början af år 1909 afgaf sitt betänkande
i ämnet med förslag att staten måtte öfvertaga byggandet af ett
fyrtiotal närmare angifna viktigare fiskehamnar fördelade utmed Sveriges
hela kuststräcka, har såsom af betänkandet framgår vid flera tillfällen endast
med stora svårigheter kunnat utföra detta sitt arbete på grund af att
tillgång saknats till statistik öfver fiskets omfång och utveckling å de olika
platserna och trakten närmast däromkring. Särskildt kännbar har saknaden
häraf varit vid uppgörande af en förslaget åtföljande sannolikhetsberäkning
öfver de hamnumgälder, hvilka kunde komma att inflyta vid hvarje hamnplats.

Vidare har en internationell sammanslutning för hydrografisk-biologiska
undersökningar af de norra Europa omgifvande hafven på sitt program bland
annat uppställt frågan om orsaken till det på senare tiden iakttagna hastiga
aftagandet af laxbeståndet i Östersjön och i samband med detta vatten stående
vattendrag. Den närmare utredningen såväl härom som angående de åtgärder,
hvilka synas böra vidtagas för att förebygga en fortsatt tillbakagång
af detta betydelsefulla fiske, är nu igångsatt. Såväl vid de gemensamma
öfverläggningarna i frågan som vid de pågående mera speciella utredningsarbetena
har det visat sig, af hvilket värde det skulle ha varit att äga
tillgång till en användbar laxfiskestatistik, som omfattade alla de större i
Östersjön med dess vikar utfallande laxförande vattendragen. Saknaden af en
dylik statistik ej endast försvårar utredningen utan ger till och med anledning
befara, att de förslag till åtgärder som komma att framställas icke
komma att hvila på tillräckligt fast underlag.

Förutom de statsanslag, som utgå till ofvannämnda hydrografisk-biologiska
undersökningar, lämnar staten för närvarande afsevärda bidrag bland
annat till Södra Sveriges fiskeriförening, såsom understöd för dess omfattande
verksamhet att genom odling af lämpliga Åskslag öka vårt insjöfiskes afkastning,
till bestridande af kostnaderna för ett fartyg närmast afsedt att utföra
praktiska fiskeförsök och undersökningar i Östersjön och Bottniska viken
samt i våra största insjöar, till försök och undersökningar för utrönande af
möjligheten att genom fiskodling i större skala befrämja fiskets utveckling
inom mellersta Sveriges östersjöområde o. s. v. Äfven vid utförandet af
med dessa statsanslag afsedda arbeten gör sig saknaden af fiskeristatistik
kännbar, och det är icke tvifvel underkastadt, att tillgång till en dylik
väsentligt skulle underlätta och betrygga uppnåendet af de med dessa anslag
afsedda ändamålen.

FISKERISTATISTIK.

201

De stora intressen, som för staten äro knutna vid åstadkommandet afen
tillfredsställande fiskeristatistik, göra, att staten synes böra åtaga sig största
andelen af de kostnader, som kräfvas för att genom förenämnda ortsbiträden
insamla primäruppgifter till densamma. Då emellertid äfven hushållningssällskapen
vidtaga och bekosta åtgärder till fiskets befrämjande, för hvilkas
ändamålsenliga planläggning de mången gång äro i behof af statistiska
uppgifter, måste fordran på bidrag äfven från deras sida till kostnadernas
täckande anses fullt berättigad.

Med stöd af hvad kommittén inhämtat angående de af hushållningssällskapen
för närvarande vidtagna åtgärderna för insamlandet af primäruppgifter
till fiskeristatistiken, därvid hänsyn gifvetvis i främsta rummet tagits till
förhållandena i Göteborgs och Bohus län samt i Malmöhus län, där en god
fiskeristatistik redan nu föreligger, har kommittén uppgjort förslag på det
ungefärliga antalet ortsbiträden, som för nu ifrågavarande ändamål torde
befinnas erforderligt inom de särskilda hushållningssällskapens verksamhetsområden.
Sammanlagda antalet af dem skulle komma att uppgå till 260.

Då insamlandet af flertalet utaf uppgifterna bör äga rum icke såsom nu
endast en gång om året utan för månad eller viss fiskeperiod, har det
synts kommittén att till hvart och ett af dessa biträden bör beräknas en
ersättning härför af i medeltal 100 kronor för år. Sammanlagda kostnaden
skulle under sådana förhållanden uppgå till 26,000 kronor, däraf staten synes
böra bidraga med tre fjärdedelar eller i rundt tal 20,000 kronor under villkor
att återstående fjärdedel tillskjutes från orten.

Då det emellertid såsom af det föregående framgår visat sig ej endast öambanmöjligt
utan äfven från flera synpunkter fördelaktigt att åt samma fiskeribiträden
i orterna lämna de olika fisket berörande uppdrag som kunna ifråga- nistrationen
komma, har det synts kommittén att uppdraget att insamla fiskeristatistiska ”^atistiska1"
primäruppgifter lämpligen kunde förenas med andra åligganden i samband ortsbiträmed
fiskets främjande. Härigenom skulle vinnas, såväl att insamlarne af det denastatistiska
materialet med mera intresse och under större ansvarskänsla utförde
detta arbete som ock att de, då de äfven för andra fiskeriuppdrag
kunde emotse särskild aflöning, skulle kunna påräkna en så pass stor sammanlagd
förtjänst, att de mera odeladt än hittills i allmänhet varit fallet borde
kunna ägna sig åt visserligen i någon mån olika arbeten, hvilka dock alla
afse att gagna och utveckla samma näringsgren och sålunda äro på det
närmaste förbundna med hvarandra. Hvad särskildt angår nu ifråga varande

uppdrag skulle de säkerligen så småningom komma till allt klarare
insikt, att de äfven vid eget arbete kunde draga fördel af en god statistik,
i det att de genom att äga tillgång till en dylik lättare kunna vinna den
närmare kännedom om fiskeriförhållandena inom orten, som utgör en nödvändig
förutsättning för ''att deras verksamhet skall blifva fruktbärande.
Insamlandet af primäruppgifterna till denna statistik borde sålunda komma

202

FISKERISTATISTIK.

att af dem betraktas icke såsom en betungande mer eller mindre onödig
bisyssla utan såsom ett åliggande, livilket medför fördel för dem själfva.

Kommittén anser sig i detta sammanhang böra framhålla, att äfven från
andra håll kraf blifvit framställda såväl på anställande för andra fiskeriändamål
af tillräckligt antal ortsbiträden som ock på beredande af medel till
dessas aflönande.

Sålunda har, enligt hvad kommittén har sig bekant, Östergötlands läns
hushållningssällskap i underdånig skrifvelse den 13 augusti 1909 påvisat i
huru hög grad den bristande tillsyn, som i allmänhet råder å efterlefnaden
af de för fiskerinäringens vård utfärdade föreskrifter, verkar hämmande
på fiskets utveckling samt i sammanhang därmed framhållit, att, så länge
de af hushållningssällskapen eller af andra lokala korporationer tillsatta
fiskeritillsyningsmännen vore oaflönade eller så svagt aflönade som i allmänhet
vore fallet, utsikt icke funnes till någon förändring till det bättre härutinnan.
På grund häraf har sällskapet funnit sig böra hemställa, att en
effektiv tillsyn öfver fisket måtte anordnas genom statens försorg och att
Knngl. Maj:t i öfrigt härutinnan måtte vidtaga de åtgärder, som sakens synnerliga
vikt kräfde. I denna hemställan ha tolf af rikets öfriga hushållningssällskap
i särskilda underdåniga skrifvelser förklarat sig på det lifligaste
instämma, därvid flera af dem anfört ytterligare bevis på de missförhållanden,
som för närvarande råda på ifrågavarande område. Kungl.
Maj:ts befallningshafvande i Östergötlands län har ansett frågan vara af så
stor betydelse för fiskerinäringens befrämjande, att bemälda befallningshafvande,
som befarat att vidtagandet af erforderliga åtgärder icke skulle kunna
emotses under den närmaste framtiden, ansett sig böra hemställa att ett
särskildt belopp tills vidare måtte årligen ställas till dess förfogande för aflöning
af nödigt antal fisketillsyningsmän inom länet.

Att man genom att sålunda vidtaga åtgärder för att ytterligare stärka
här omnämnda organisation sätter densamma i stånd att lättare och bättre
fylla sin allmänna uppgift att inom de olika landsdelarna befordra och föra
framåt en viktig näringsgren, som tvifvelsutan äger stora utvecklingsmöjligheter,
synes kommittén vara särskildt förtjänt af uppmärksamhet och utgöra
ett ytterligare tungt vägande skäl för kommitténs förslag.

Behofvet och önskvärdheten af att bereda statens fiskeriadministration
tillgång till en dylik stark och fast organisation i orterna har äfven
vid föregående tillfällen kommit till uttryck. Sålunda framhöll 1902 års
riksdag i den underdåniga skrifvelse, som närmast föranledde 1904 års
proposition angående fiskeriadministrationens ordnande, hurusom bristande
tillsyn å efterlefnaden af de för fiskerinäringens vård utfärdade föreskrifter
vore att betrakta såsom en bidragande orsak till fiskets märkbara tillbakagång.
I det utlåtande Landtbruksstyrelsen afgaf öfver Riksdagens berörda
skrifvelse framhöll styrelsen bland annat å ena sidan de olägenheter, som varit
förbundna med att statens fiskeritjänstemän dittills saknat bestämda distrikt,

FISKERISTATISTIK.

203

i det att de därigenom icke kunnat komma i närmare, ofta upprepad och mera
regelbunden beröring med fiskeribefolkningen inom särskilda orter samt noggrannare
lära känna förhållanden å dem. Å andra sidan påpekade styrelsen
de afsevärda fördelar, som skulle vinnas för hushållningssällskapen, hvilka det
tillkomma att hvart inom sin ort handhafva den närmaste omsorgen om fiskets
utveckling, om de från lokalt anställda statstjänstemän finge mottaga förslag
till åtgärder i fiskerinäringens intresse och till utvecklande af de möjligheter,
som i sådant afseende inom de särskilda distrikten kunde förefinnas. I anslutning
härtill betonade Landtbruksstyrelsen, hurusom den större planmässighet
och effektivitet i fiskeritjänstemännens verksamhet, som man af en dylik
af styrelsen föreslagen distriktsindelning ville åstadkomma, förutsatte en
starkare utveckling äfven från hushållningssällskapens sida af samarbetet
med dessa tjänstemän.

I den för fiskeriintendenterna utfärdade instruktionen ingår ju ock såsom
ett af dessa tjänstemäns främsta åligganden att för befordrande af fiskerinäringens
utveckling ställa sig i förbindelse med hushållningssällskapen och
deras förvaltningsutskott.

Då det sålunda synes uppenbart, att det för ett framgångsrikt utöfvande
af den verksamhet, som åligger statens fiskeriadministration i orterna,
kräfves eu liflig samverkan mellan denna och vederbörande länsorganisationer,
bör det ligga i statens intresse att verksamt befordra utvecklingen
af dessa senare. I den mån staten bidrager därtill blir sambandet mellan
dessa båda organ allt fastare. Å ena sidan torde hushållningssällskapen,
som härigenom bland annat sättas i tillfälle att bättre aflöna sina för
fiskerinäringens främjande anställda tjänstemän och biträden, lättare kunna
finna för ifrågavarande uppdrag lämpliga och intresserade personer, medan å
andra sidan de i olika landsdelar verksamma fiskeriintendenterna säkrare
kunna påräkna icke endast att ute i bygderna finna erforderligt sakkunnigt
bistånd i sitt mångskiftande arbete utan ock att de uppdrag, som af dem
lämnas åt dessa sällskapens tjänstemän och biträden, blifva mera samvetsgrant
utförda. Såsom villkor för åtnjutande af eventuellt statsbidrag torde
nämligen kunna föreskrifvas, att vederbörande fiskeriintendent skall äga
anlita dem i den utsträckning han kan finna för sin verksamhet af behofvet
påkalladt. Det torde ock kunna ifrågasättas, huruvida det icke skulle vara
till gagn för statens och hushållningsällskapens gemensamma arbete på fiskerinäringens
utveckling, om tillfälle bereddes vederbörande fiskeriintendent att
åtminstone i viss mån utöfva inflytande äfven på tillsättandet af ifrågavarande
tjänstemän och biträden. Äfven det skulle säkerligen bidraga till att
ytterligare stärka samarbetet. På sådant sätt skulle ock såväl statens som
hushållningssällskapens fiskeriförvaltande verksamhet småningom komma att
fullständigas i den riktning man vid 1904 års riksdag, då den genomgripande
omorganisationen af den förra ägde rum, uppställde såsom ett önskningsmål.

204

FISKERISTATISTIK.

Obligatoriska

uppgifter.

Fördelarna af att uppdraga tillsynen öfver gällande fiskeriförfattningars
efterlefnad åt samma personer, som insamla primäruppgifter för fiskeristatistiken,
ligga i öppen dag. Båda dessa uppdrag torde i många fall samtidigt
kunna af dem utföras, och den allt större erfarenhet de därvid så småningom
förvärfva angående fiskeriförhållandena inom deras resp. verksamhetsområden,
bör i väsentlig mån underlätta uppnåendet af tillfredsställande resultat vid
arbetets utförande. Kommittén har ock anledning antaga att det antal biträden
kommittén föreslagit för statistiken skall visa sig tillräckligt äfven
för ifrågavarande tillsyn.

Om, såsom kommittén förutsätter, de i orterna anställda fiskeribiträdena
sålunda komma att erhålla olika fisket berörande uppdrag, synes det kommittén
antagligt, att det sammanlagda belopp å 26,000 kronor, som kommittén
nu beräknat för endast insamlandet af primäruppgifter till fiskeristatistiken,
bör kunna nedbringas. I hvilken mån detta kan ske, torde emellertid på
frågans närvarande ståndpunkt icke låta sig beräkna.

Vid insamlandet af prim är uppgifter till fiskeristatistiken torde man emellertid
icke uteslutande vara hänvisad till hvad som kan inhämtas genom
enskilda fiskares frivilligt lämnade upplysningar.

Från den af Riksdagen bildade fonden för fiskerinäringens befrämjande
utlämnas årligen låneunderstöd på för låntagaren fördelaktiga villkor för
anskaffande af fiskebåtar och fiskredskap m. m. till ett sammanlagdt belopp
af 750,000 kronor, och intet hinder torde möta att vid beviljande af dylikt
lån affordra den som erhåller låneunderstöd en förbindelse att lämna vissa
närmare angifna fiskeristatistiska uppgifter. Detta låter sig så mycket lättare
göra som hushållningssällskapen — i Göteborgs- och Bohus län landstinget
— äro låneförmedlare.

Vidare torde man med visshet kunna förutse, att inom närmaste framtid
åtgärder i lagstiftningsväg komma att vidtagas för att underlätta bildandet
af fiskeföreningar och införande af s. k. gemensamhetsfisken. Förutom andra
fördelar, som genom dylikt gemensamt utnyttjande af fisket i ett större sammanhängande
fiskevatten komme att vinnas, skulle ett godt tillfälle här erbjudas
att erhålla fullständiga och tillförlitliga statistiska uppgifter angående
afkastningen af fisket.

I detta sammanhang kan ock förtjäna framhållas, att under de senaste åren
vid rikets västkust utvecklats ett betydelsefullt och gifvande trålfiske, hvilket
bedrifves med stora fiskefartyg af bolag eller andra sammanslutningar.
Dessa böra åläggas att lämna de statistiska uppgifter angående fångst in. in.,
som begäras af dem, hvilka uppgifter ej endast skulle vara af värde från rent
statistisk synpunkt utan äfven komma till nytta vid träffande af internationella
överenskommelser angående bedrifvande af ifrågavarande fiske. Äfven
i andra fall särskild! . då fisket bedrifves af bolag eller andra sammanslut -

FISKERISTATISTIK.

205

ningar samt då det ägt rum utanför svenskt sjöterritorium, synes afgifvandet
af fiskeristatistiska primäruppgifter böra vara obligatoriskt.

A s. 14 i sitt redan afgifna betänkande angående handelsstatistik har
kommittén framhållit vikten af att uppgifter angående svenska fiskares fångst
utanför svenskt sjöterritorium och sålunda äfven rörande sistnämnda hafsfiske
angåfves vid först angifna tullplats eller kustbevakningspostering samt framlagt
förslag till närmare föreskrifter i ämnet. Dessa uppgifter, hvilka
komma att omfatta endast den del af fångsten, som af fiskarena införes i
riket, böra fortfarande enligt kommitténs mening infordras vid sidan af de
ofvan föreslagna, dels ur handelsstatistisk synpunkt, dels såsom kompletterande
material till fiskeristatistiken. Bestämmelser om deras afgifvande torde
emellertid, såsom i det ofvan nämnda betänkandet antydts, lämpligare upptagas
i samma författning, som skulle komma att meddela öfriga föreskrifter
angående uppgifter till fiskeristatistiken, än i den föreslagna förordningen
rörande statistiken öfver utrikes handeln.

Vidare anser sig kommittén böra framhålla, att det säkerligen skulle vara
till gagn för afsättningen af fångsten vid vissa af dessa större regelbundet
återkommande fisken, om praktiskt uppställda rapporter angående dem insamlades
och offentliggjordes, såsom fallet för närvarande är beträffande sillfisket.
Ett värdefullt primärmaterial för statistiken äfven öfver dessa fisken
skulle på detta sätt kunna erhållas.

Såsom i det föregående blifvit framhållet, ingår den statistik öfver rikets
fiske, som för närvarande finnes att tillgå, såsom en afdelning i Landtbruksstyrelsens
årsberättelse. Den utgöres hufvudsakligen af en sammanfattning
af de redogörelser för fisket, som hushållningssällskapen skola aflämna på
grund af uppburet statsbidrag. Då emellertid detta statsbidrag icke får
användas till åstadkommande af fiskeristatistik och då sällskapen icke anse
sig af egna medel kunna bestrida kostnaderna för insamlandet af mera fullständiga
prim är uppgifter, har denna statistik, såsom af den lämnade utredningen
framgår, blifvit skäligen ofullständig. Genomföres kommitténs ofvan
framställda förslag, torde ett i stort sedt tillfredsställande primärmaterial
erhållas och en fullständig fiskeristatistik kunna upprättas af den omfattning
och vikt, att den synes böra utgöra en själfständig gren af den officiella statistiken.
Därigenom skulle ock vinnas, att denna statistik skulle kunna
publiceras väsentligt mycket tidigare än då den såsom nu är fallet ingår i
Landtbruksstyrelsens årsberättelse, hvilken icke plägar utkomma förr än omkring
ett och ett hälft år efter redogörelseårets slut.

Den sålunda föreslagna fiskeristatistiken torde böra omfatta uppgifter
angående kvantiteten fångad fisk och dess värde vid försäljning i första hand
såväl vid sötvattensfisket som vid de mest betydelsefulla kust- och hafsfiskena,
såsom lax-, ål-, sill-, strömmings-, flundre- och torskfisket, samt beträffande
västkustfisket äfven andra i detsamma ingående större fisken. Vidare

Publikatio ner.

206 ''

FISKERISTATISTIK.

höra uppgifter för vissa af dessa fisken lämnas angående dels de vid dem
använda redskapen och antalet båtar, därvid särskildt bör angifvas, huruvida
däckade eller odäckade segel- eller motorbåtar blifvit använda samt, där
det låter sig göra, storleken af dessa, dels antalet vid hvarje af dessa fisken
sysselsatta fiskare och antalet dagar fisket pågått samt dels slutligen den
ungefärliga platsen å hvilken hvart och ett af de olika fiskena bedrifvits.
Samtliga dessa uppgifter böra för de fisken vid hvilka det visar sig lämpligt
och möjligt för hvarje månad eller fiskeperiod å särskilda af vederbörande
ämbetsverk uppgjorda blanketter inlämnas till distriktets fiskeriintendent.
Sedan han, alltefter som de inkomma, granskat och i den mån sådant
låter sig göra kompletterat dem, öfverlämnar han inom viss bestämd
dag påföljande år hela uppgiftsmaterialet till det ämbetsverk, hvilket har
att utarbeta fiskeristatistiken. Genom att uppgifterna sålunda periodvis insamlas
vinnes, såväl att slutsummorna för året blifva väsentligt mera tillförlitliga
än då endast årsuppgifter finnas tillgängliga som ock att statistiken
kan angifva de särskilda fiskenas växlande afkastning under olika årstider,
ej endast i fråga om slutsumman utan äfver per båt och dag eller annan
lämplig enhet, hvilket från flera synpunkter sedt skulle kunna blifva af
intresse och praktisk betydelse.

Förutom dessa periodvis insamlade uppgifter bör i slutet af hvarje år
till vederbörande fiskeriintendent lämnas uppgift för hvarje ort — fiskläge,
socken, större ö och dylikt — dels å antalet fiskare, därvid såväl antalet
yrkesfiskare, d. v. s. män öfver 18 år, hvilka ha fisket till sin hufvudsakliga
näring, som ock antalet jordbrukare, torpare, backstugusittare o. s. v., hvilka
kunna anses drifva fiske såsom biyrke, särskildt angifves, dels ock å platsen
befintliga brukbara fiskredskap och båtar af olika slag och storlek samt deras
värde.

Sakkunnigt Gen fiskeristatistik, som med ledning af de sålunda inkomna uppgifterna
biträde, utarbetas, bör årligen offentliggöras.

Fiskeristatistiken i sin af kommittén föreslagna form torde af skäl, som
å annat ställe i detta betänkande (s. 100) angifvits, böra utarbetas och
offentliggöras af Statistiska centralverket. Det är emellertid af särskild
vikt att vid såväl planläggandet som utarbetandet af densamma den fiskeritekniska
insikten blir satt i tillfälle att i största möjliga utsträckning göra
sitt inflytande gällande. Nödvändigheten häraf blir så mycket större, som
det här ofta kan vara fråga icke endast om olika slag af fisken utan ock
om samma fiske under olika förhållanden, i olika vattendrag, å olika platser
i samma vatten o. s. v.

Att få detta önskemål på ett fullt tillfredsställande sätt förverkligadt,
torde, såväl då det gäller den sakliga granskningen af primäruppgifterna
som i fråga om statistikens planläggning, vidtagandet af möjligen erforderliga
förändringar i uppställningen, uppgörandet af blanketter, aftattandet
af text m. m., icke möta några som helst svårigheter. Den sakliga

FISKERISTATISTIK.

207

granskningen af de genom hushållningssällskapen insamlade uppgifterna låter
sig nämligen med fördel utföras genom vederbörande fiskeriintendent, som
på grund af sin ingående kännedom om de lokala förhållandena å olika
platser inom distriktet synes särskild! ägnad för ett dylikt uppdrag. Då
dessa uppgifter genom fiskeriintendenterna inkommit till Statistiska centralverket,
torde detta, sedan plan för statistikens utarbetande i samråd med
vederbörande byråchef i Landtbruksstyrelsen blifvit uppgjord, för den fiskeritekniska
bearbetningen af materialet kunna påräkna ett synnerligen värdefullt
bistånd af statens fiskeriassistent i hvilkens åligganden det redan nu
ingår »att vid förefallande behof tjänstgöra hos Landtbruksstyrelsen vid
beredande af fiskeriärenden och bearbetande af fisket berörande frågor»,
till hvilka fiskeristatistiken gifvetvis är att räkna. Detta hans biträde synes
så mycket mera både önskvärdt och lämpligt, då han härigenom skulle
vinna den närmare kännedom om det från landets skilda delar inkomna primärmaterialet,
som skulle sätta honom i stånd att lämna Landtbruksstyrelsen
närmare upplysningar angående detsamma i de fall, då styrelsen kan ha
behof däraf för utredningen af någon mera speciell fiskerifråga. Särskild!
bör det åläggas honom att, såsom kommittén vid behandlingen af mejeristatistiken
framhållit beträffande statskonsulenten i mejerihushållning, utarbeta
sådana partier af texten, där hans fackinsikter kunna vara af betydelse.

Kommittén föreslår alltså,

att för insamlande af primäruppgifter till en årlig riksstatistik öfver fisket
anlitas af hushållningssällskapen eller andra ortskorporationer anställda fiskeribiträden,

att såsom bidrag till dessas aflönande anvisas särskildt statsanslag, hvilket
kommittén, under förutsättning af att förenämnda biträden blefve anlitade endast
för de statistiska uppgifternas insamlande, beräknat till 20,000 kronor,

att de primäruppgifter, som i enlighet med af Statistiska centralverket
i samråd med vederbörande hushållningssällskap meddelade närmare föreskrifter
blifvit inom de olika hushållningssällskapen insamlade, öfverlämnas
till vederbörande fiskeriintendent för att af denne granskas och, i den mån sådant
låter sig göra, kompletteras samt därefter insändas till Statistiska centralverket,

att särskilda åtgärder vidtagas för erhållande af statistiska uppgifter äfven
på andra vägar, såsom från ägare af med statslån anskaffade fiskebåtar,
från idkare af trålfiske och andra större fisken m. fl., samt

att det skall åligga Statistiska centralverket att vid fiskeristatistikens
planläggning, uppgörandet af formulär, bearbetning samt vidtagandet af
förändringar i statistiken eller formulären m. m. samråda med vederbörande
byråchef i Landtbruksstyrelsen, hvilket verk bör åt statens fiskeriassistent
uppdraga att i Statistiska centralverket medverka vid utarbetandet af fiskeristatistiken,
i den mån sådant visar sig erforderligt.

Samman fattning.

208

Historik och
nuvarande
beskaffenhet.

8. Industristatistik.

A. Fabriker och handtverk.

Officiella redogörelser för de industriella förhållandena i Sverige gå
långt tillbaka i tiden. Så finner man att redan konungarna af Vasahuset
anbefallde upprättandet af förteckningar med utförliga beskrifningar öfver
alla i riket befintliga grufvor och metallförädlingsverk, hvilka under ifrågavarande
tid hufvudsakligen representerade storindustrien inom landet. Det
är i dessa urgamla förteckningar de nuvarande officiella berättelserna om
bergshandteringen ha sitt ursprung. En storindustri utanför bergshandteringens
område började först i större utsträckning uppblomstra under den
s. k. frihetstiden. De under detta tidehvarf om makten kifvande riksdagspartierna
täflade med hvarandra i nitiska åtgärder för landets upprättelse ur
den allmänna förödelse, hvari krig och farsoter under de föregående orostiderna
försänkt fosterlandet. De medel, som för ändamålet användes, voro
anvisade af tidehvarfvets nationalekonomiska läror, hvilka utmynnade i
merkantilsystemet. Till dettas hufvudprinciper hörde, att man för skapande
af en god penningtillgång i landet på allt sätt borde söka öka exporten
och minska importen, hvilket företrädesvis läte sig göra genom att befrämja
den inhemska förädlingsindustrien. Denna skulle uppmuntras genom förmånliga
låneinrättningar, ntförselpremier och statsunderstöd samt skyddas
gentemot utlandet medelst tullar och importförbud. Med detta understödsoch
skyddssystem följde ock hvarjehanda reglementeringar och ordningsbestämmelser.

Den nya politiken beträffande industrien fann i vårt land sitt uttryck
i lagstiftningen genom den s. k. hallordning, som utfärdades den 21 maj 1739
och hvarigenom en bestämd skillnad uppdrogs mellan å ena sidan handtverk
och å andra sidan »fabriker och manufakturer». Handtverken voro af ålder
bundna af skråförfattningarna, hvilka voro föga lämpade för mera storindustriella
förhållanden och därför måste prisgifvas med hänsyn till den i stora
verkstäder koncentrerade yrkesverksamhet, som man på alla upptänkliga sätt
ville gynna. Enligt nyssnämnda hallordning skulle storindustrien lyda under
särskilda myndigheter s. k. hallrätter. En sådan myndighet borde upprättas
i hvarje stad, där en större industri kommit till stånd, och bland dess
åligganden ingick, att icke allenast ha noga »kunskap och förteckning
på alla manufakturer, fabriker och verk i staden samt deras tillstånd och
tillverkningssorter utan ock öfver alla deras idkare, betjänte, handtverkare
och arbetsfolk». Jämväl borde vid rätten »noga upptecknas alla de sorter
och varor, som årligen till kvantitet och kvalitet vid deras inrättningar fabricerades»,
hvilken uppteckning borde ske i samband med den kontrollstämpling,
som fabriks- och manufakturvarorna i allmänhet voro underkastade.

INDUSTRISTATISTIK.

209

De verk, hvilkas alster till följd af sin beskaffenhet icke kunde stämplas
voro vid vite förpliktade att hvarje halfår till hallrätterna uppgifva sina
i verkningar. Vid hvarje års slut skulle hallrätterna upprätta generalsammandrag
öfver de under deras domvärjo och uppsikt varande industriella
anläggningarna och dessas arbetspersonal, tillverkningar in. m. samt öfversända
desamma till Kommerskollegium, hvilket verk då för tiden i likhet med hvad
ar fallet än i dag utgjorde den centrala myndigheten för landets näringsliv
1 de städer, där icke hallrätter upprättades, ålades magistraterna att uppgöra
liknande generalsammandrag.

Hallrätternas och magistraternas ofvannämnda redogörelser utgjorde underlaget
för de årsberättelser om fabriker och manufakturer, som Kommerskollegiura
genom kungl. bref den 13 oktober 1802 anbefalldes att afgifva och
h vilka från och med år 1830 blifvit i tryck offentliggjorda. De blefvo till en
början skäligen magra och voro framför allt synnerligen ofullständiga i det afseende^
att desamma icke omfattade andra industriella anläggningar än sådana
som voro underkastade hallordningen. Med »fabriker och manufakturer» för
hvilkas skull hallrätterna tillkommit afsågos ursprungligen endast sådana yrken
oc inrättningar, hvilka enligt skråförfattningarna voro städerna förbehållna
men for hvilka dessa författningar icke ansågos böra tillämpas. Dit räknades
företrädesvis väfverier och spinnerier, finare järn- och stålsmide, pappersbruk,
glas- och porslinsbruk, engelska lädergarfverier, tobaksfabrikör, oljeslagerier,
sockerbruk samt längre fram i tiden skeppsvarf, mekaniska verkstäder och maltdrveksbryggerier
men däremot inga verk, som sammanhörde med åkerbruket
samt bergs- och skogshandteringarna, hvilka näringsgrenar jämlikt Kommerskollegii
instruktion icke voro föremål för kollegiets ämbetsverksamhet. Kvarnar
och brännvinsbränneri!’ betraktades såsom bihang till jordbruket, masugnar och
järnbruk såsom bergshandtering, sågverk, beck- och tjärkokerier såsom skogshandtenng.
Alla dessa verk voro sålunda afsiktligt uteslutna ur Kommerskollegn
fabriksberättelser. Där förekommo ej heller krutbruk, som fordom lydde
under Krigskollegium, ej heller boktryckerier, som undantagslöst hänfördes
till handtverk, och ej heller sillsalterier och trankokerier, hvilka enligt Kommerskollegii
instruktion visserligen borde utgöra föremål för kollegiets uppsikt
men uttryckligen hänfördes till fiskerierna öfver hvilka inga statistiska
uppgifter behöfde insamlas. Men hvad betänkligare var, det visade sig snart,
att icke^ ens de verk och inrättningar, som efter tidens begrepp och gällande
författningar verkligen voro att hänföra till »fabriker och manufakturer», fullständigt
redovisades af kollegiet. Väl var till en början den allra största delen
af ifrågavarande inrättningar i verksamhet inom städerna, dit sådan yrkesverksamhet
af ålder ansetts höra, men under tidernas gång beviljades anläggandet
af dylika a erk här och hvar å landsbygden, och dessa å landet belägna fabriker
borde visserligen enligt gifna bestämmelser årligen redovisa sina tillverkningar
för närmaste hallrätt eller magistrat men fullgjorde dock i verkligheten
mera sällan denna sin skyldighet. För att råda bot på detta missförhål 14—091045

Stut. horn. bet.

210

INDUSTRISTATISTIK.

lande utfärdade kollegiet den 17 februari 1817 ett cirkulär till länsstyrelserna,
hvari dessa anmodades att från hvarje fögderi infordra och till kollegiet
insända uppgifter enligt vissa formulär om alla inom fögderiet befintliga
fabriker och manufakturer. Och då det visade sig att verk, som anlagts
i sådana städer eller af stad oberoende köpingar som lydde under
landsrätt, icke heller nu blefvo redovisade, utfärdade kollegiet den 24 november
1845 ett nytt cirkulär till länsstyrelserna med anmodan att i anmärkt
afseende fullständiga sina uppgifter.

Den 25 februari 184(1 upphäfdes hallrätterna och deras här ifrågavarande
åligganden öfverflyttades på vederbörande magistrater. Samma
år den 22 december utkom den fabriks- och handtverksordning, som sönderslet
skråförfattningarnas tvångströja och införde ett friare näringslif i
vårt land. Samma dag som den nya fabriks- och handtverksordningen utfärdades,
afgick kuugl. bref till Kommerskollegium med befallning att till
vederbörandes efterrättelse meddela alla de föreskrifter, som kunde finnas
vara af nöden för införskaffande af så tillförlitliga och fullständiga uppgifter
som möjligt om fabrikernas, manufakturernas och handtverkens utveckling
under den nya reran. Med anledning häraf utfärdade Kommerskollegium den
27 juli 1847 cirkulär till länsstyrelserna och magistraterna med bifogande af
formulär för de uppgifter dessa för framtiden hade att insända beträffande
näringsidkarna. 1 cirkulären till länsstyrelserna betonades uttryckligen, att
fortfarande inga uppgifter önskades angående verk och inrättningar, som
sammanhörde med »åkerbruket, bergs- och skogshandteringarna». Dä de nya
formulären dessutom i det hela noga öfverensstämde med dem som förut användts
af hallrätterna och magistraterna, kan man förstå att de officiella
industriberättelserna icke kunde röna något inflytande till det bättre af 1846
års revolution på näringslifvets område.

De tabellsammandrag, som författningsenligt ingingo till Kommerskollegium
från länsstyrelser och magistrater, visade sig snart vara synnerligen
ofullständiga, enär ett flertal fabriker inom de af ålder redovisningsskyldiga
klasserna däri icke voro upptagna, och på samma gång röjde sammandragen
en stor oreda i sammanställningen af uppgifter och esomoftast
uppenbara felaktigheter. Särskildt voro uppgifterna rörande tillverkningarnas
kvantitet och värden ofta oriktiga och missvisande. De fabriksklasser
såsom exempelvis väfverierna, hvilkas tillverkningar äfven efter hallrätternas
upphörande voro underkastade till ver kningsstämpling, bildade visserligen
härutinnan ett undantag, men då stämplingsskyldigheten år 18(53 afskaffades,
bortföll därmed ock den kontroll, som dittills förefunnits öfver ifrågavarande
tillverkningars mängd. Den bearbetning af länsstyrelsernas och magistraternas
tabellariska sammanställningar, som ägde rum i Kommerskollegium och
som väsentligen verkställdes af kammarförvanten biträdd af ett extia biträde
å kollegiets statistiska kontor eller efter år 1861 kammarkontor, var af mycket
primitiv om ock mödosam natur, röjde bristande noggrannhet i de enk -

INDUSTRISTATISTIK.

211

laste räkneoperationers utförande samt ett kritik- ock intresselöst handhafvande
af de föreliggande uppgifterna. Berättelserna voro med ett ord på
grund af sin ofullständighet och sina inre brister ganska underhaltiga och
utsattes för eu alltmer närgången granskning i riksdag och press.

Det var tydligt, att något måste göras för att upphjälpa denna gren
af näringsstatistiken ur dess förfall. Såsom ett verksamt medel härtill
tänkte man sig utdelandet af blanketter till industriidkarne själfva med
bifogande af utförliga upplysningar i afseende å desammas ifyllande. Den
15 december 1863 satte Kommerskollegium denna plan i verket genom att
utfärda cirkulärskrifvelse i ämnet till länsstyrelser och magistrater med
bifogande af blanketter och »upplysningar» för utdelning bland de redovisningsskyldiga
industriidkarne. Hade kollegiet tagit steget fullt ut och
sörjt för att de af industriidkarne ifyllda blanketterna inkommit till
kollegiet, torde en afsevärd förbättring af industristatistiken med fog
kunnat väntas af den företagna åtgärden. Men så långt ansåg kollegiet sig
icke kunna gå, antagligen af hänsyn till de synnerligen begränsade arbetskrafter
för statistiskt ändamål hvaröfver kollegiet disponerade, utan ålade
vederbörande myndigheter att efter insamlingen af de genom dem utdelade
blanketterna öfver desamma upprätta sammandrag och sedan insända dessa
till kollegiet för vidare bearbetning.

I de nya blankettformulären hade inryckts en del nya i och för sig
ganska värdefulla uppgifter, såsom angående drifkraften och arbetarnes kön,
men formulären voro i det hela så oredigt och oklart anordnade, att en fullständig
förbistring yppade sig vid angifvandet särskildt af drifkraften, antalet
begagnade maskiner och redskap samt tillverkningarnas kvantitet och
värde. Somliga fabriker redovisade exempelvis det antal kreaturs vandringar
som användes, andra det antal kreatur för hvilket vandringarne voro afsedda
under det att hästkraftsantalet i regel angafs i klump för alla olika slags
motorer eller verk. Somliga fabriker inräknade äfven mindre verktyg bland
maskiner och redskap, och i vissa fall kommo därigenom dessa att uppgå till
flere tusental, medan andra jämlikt de formulären åtföljande upplysningarna
endast upptogo verkligen för yrkesfacket karakteristiska arbetsmaskiner.
Ett väfveri redovisade sina väfnader i skålpund, ett annat i alnar eller
»stycken», ett tredje uppgaf icke någon kvantitet alls utan endast värde.
Otta meddelades ett slags tillverkningskvantitet utan någon som helst värdesättning.
Att genom anmärkningsskrifvelser och dylikt råda bot på alla dessa
och andra oformligheter vid bearbetningen i Kommerskollegium lät sig icke
göra, tv i länsstyrelsernas och magistraternas sammandrag af primäruppgifterna
voro hvarken fabrikernas ägare eller deras adress alltid angifna, och
äfven om kollegiet skulle från vederbörande myndigheter infordrat de till
dem inkomna primäruppgifterna, så saknades tillräckligt kvalificerade arbetskrafter
å kollegiets kammarkontor för dessa uppgifters sorgfälliga granskning.

212

INDUSTRISTATISTIK.

Följden blef att fabriksberättelserna genom 1863 års reform om möjligt
blefvo ännu sämre och otillförlitligare än förut.

Till sist erhöllo emellertid t. f. presidenten C. F. AVaern och öfverdirektören
E. Sidenbladh i uppdrag att utarbeta förslag till afhjälpande af bristfälligheterna
i den svenska näringsstatistiken i allmänhet, sålunda äfven i
industristatistiken, och den 13 maj 1893 afgafs ett betänkande rörande berättelserna
öfver fabriker och manufakturer, ätföljdt åt förslag såväi till blankettformulär
för primäruppgifter som till sammandragstabeller för årsredogörelserna.

Innan detta arbete framlades, hade Kommerskollegium, som länge statt
på extra stat, omorganiserats, hvarvid kammarkontoret afskaffats och delvis
ersatts af en statistisk afdelning under ledning af en förste aktuarie.

I väntan på det förslag, som skulle framläggas af hrr Wsern och Sidenbladh,
inskränkte sig den nyinrättade afdelningens arbete å industristatistikens
omorganisation — oafsedt välbehödiga förbättringar i berättelsernas typografiska
anordning och större noggrannhet i räkneoperationerna —- i hufvudsak
dels till att jämföra länsstyrelsernas och magistraternas fabriksförteck-.
ningar med tillgängliga handels- och adresskalendrar, hvarigenom inom de af
ålder till och af Kommerskollegium redovisade fabriksklasserna för redogörelseåren
1891 1892 uppspårades icke mindre än 504 anläggningar med
inalles 7,436 arbetare och ett sammanlagdt produktionsvärde å omkring 11
millioner kronor, hvilka dittills undgått redovisning, dels till att utsträcka
berättelsernas undersökningsfält utanför de råmärken, som förut satts af
begreppet »fabriker och manufakturer» eller eljest blifvit vedertagna. . Sålunda
infordrades till kollegiet för nyssnämnda båda redogörelseår uppgifter
från fiskberedningsanstalter (sillsalterier och ansjovisfabriker), murbruksfabriker,
svinslakterier, charkuterivarufabriker, torffabriker, torfströ- och torfmull
fabriker, brännvinsbrännerier, destilleragsverk, kalk- och . krutbruk
samt punschbryggerier, hvilka förut oredovisade fabriksklasser i 18,12 års
berättelse angåfvos räkna ett sammanlagdt antal åt 453 anläggningar med
tillsammans 3,774 arbetare och 35-3 millioner kronors produktionsvärde.
Att utsträcka undersökningen till ytterligare återstående oredovisade fabriksklasser
bland hvilka ingingo sådana viktiga industriella anläggningar som
sågverk samt mjöl- och grynkvarnar befanns öfverstiga den statistiska afdelningens
arbetskrafter.

Kär hrr Wserns och Sidenbladhs förslag framkom, var såsom af det
sagda framgår visserligen ett och annat af det som i industristatistiken
företrädesvis utgjort föremål för kritik och klander förändradt, men åtskilligt
återstod dock att däri ytterligare reformera och förbättra.

Förslaget framhöll såsom hufvudpunkter, 1) att berättelserna borde
fullständigas med all ännu oredovisad tillverkningsindustri, 2) att alla
primäruppgifter skulle insändas till Kommerskollegium och sålunda länsstyrelsernas
och magistraternas summariska sammandrag afskaffa^, 3) att

INDUSTRISTA TISTIK.

213

uraktlåtenhet från industriidkarnes sida att i tid afgifva dem affordrade uppgifter
borde beläggas med böter samt slutligen 4) att såväl blankettformulären
för primäruppgifterna som tabellbilagorna i berättelserna borde undergå
väsentliga ändringar.

Sedan förslaget tagits under ompröfning i Kommerskollegium och Statistiska
tabellkommissionen samt Riksdagen beviljat medel till en för förslagets
genomförande nödvändig förstärkning af arbetskrafterna å kollegiets
statistiska afdelning, utfärdades den 13 november 1896 kung! bref till Kommerskollegium
hvari bland annat föreskrefs dels, att i industriberättelserna,
hvilkas innehållsrubrik hädanefter skulle vara »fabriker och handtverk», borde
upptagas alla fabriker och därmed jämförliga industriella verk och inrättningar,
bland Indika sågverk, kvarnar och boktryckerier m. fl. voro uttryckligen
omnämnda, allt så vidt rörelsen drefves i så stor omfattning eller under
sådana förhållanden i öfrigt, att den skäligen måtte anses såsom fabriksrörelse,
dels ock att utdelning bland fabriksidkarne af blanketter för
primäruppgifter skulle verkställas i städerna af magistrater eller motsvarande
stadsstyrelser (i Stockholm af Öfverståthållarämbetet) samt å landet
af kronofogdar, hvilka myndigheter äfven skulle insamla blanketterna och
sedermera utan sammandrag öfverlämna desamma till Kommerskollegium.
Samma dag utfärdades ock en allmän kungörelse, som stadgade 5 till och
med 25 kronors böter för uraktlåtenhet att afgifva af behörig myndighet
infordrad uppgift om industriell verksamhet.

Den 23 juli 1898 utkom Kommerskollegii första berättelse afseende året
1896 om fabriker och handtverk med iakttagande af de genom kung! brefvet
den 13 november 1896 gifna bestämmelserna. Det var ett stort framsteg
ifrågavarande berättelse hade att uppvisa i jämförelse med motsvarande
äldre årsredogörelser. Först och främst var den nya berättelsen, hvad fabriksrörelsen
beträffar, ansenligt fullständigad genom upptagandet bland de
industriella anläggningarna af alla större sågverk, kvarnar och boktryckerier.
Vidare röjde berättelsen uppenbarligen, att Kommerskollegium genom de nya
öfversiktliga blankettformulären och primäruppgifternas insändande till
kollegiet samt genom förstärkning i sina för industristatistiska göromål
afsedda arbetskrafter blifvit satt i tillfälle att utöfva ett noggrannare
granskningsarbete samt att nedlägga större omsorg på de tabellariska sammanställningarna.

De senare utkomna industriberättelserna öfverensstämma i det hela såväl
till form som innehåll med årgången 1896. Dock är att anteckna att medeltalet
arbetare vid fabrikerna från och med 1906 års berättelse supplerats
med uppgifter om antalet utförda dagsverken samt att i 1907 års berättelse
utförts en intresseväckande specialundersökning för åren 1896 och 1906
rörande antalet och storleken efter arbetarantalet räknadt af de industriella
anläggningarna i riket, oafsedt den till äfventyrs olika arten af tillverkningar,
som förekommit vid en och samma anläggning.

214

INDUSTRISTATISTIK.

Kommitténs

förslag.

Gräns mellan
fabriker
och
handtverk.

Trots den erkännansvärda förbättring, som den svenska industristatistiken
undergått, sedan dess skötsel uppdragits åt statistiska fackmän, fattas
dock ännu onekligen mycket i dess fulländning.

En i ögonen fallande brist är sålunda, att ingen bestämd skillnad blifva
satt mellan fabrikerna, som äro redovisningsskyldiga, och handtverkarne,
hvilka icke äro förpliktade att afgifva några som helst uppgifter till näringsstatistiken,
men öfver hvilka vederbörande myndigheter (magistrater och
kronofogdar) upprätta nominativa förteckningar med ledning af mantals- och
taxeringslängder. En följd af denna obestämdhet har blifvit, att en mängd
industriföretag inom sådana näringsgrenar, som af ålder räknats till
handtverkeri* och bland hvilka särskild! framträder byggnadsindustrien,
fortfarande klassificeras såsom handtverk, ehuru de med hänsyn till arbetspersonalens
och varuomsättningens storlek rättast torde vara att betrakta
såsom fabriksartade rörelser, medan å andra sidan ett högst betydande antal
arbetsställen, som svårligen låta sig rubriceras under det uråldriga begreppet
handtverk, sådant detta af det allmänna omdömet uppfattas, för att icke helt
och hållet borttappas blifva räknade till fabrikerna, ehuru desamma blott
sysselsätta ett mycket ringa antal arbetare och för öfrigt drifvas i minimal
skala. För att afhjälpa denna oregelbundenhet synes näppeligen någon
annan tillfredsställande utväg erbjuda sig än att i näringsstatistiken öfvergifva
den gamla åtskillnaden mellan fabriker och handtverk och i stället
uppdela industrien i två stora hufvudgrupper, den ena omfattande sådana
anläggningar från hvilka det med hänsyn till deras verksamhets omfattning
ur näringspolitisk och social synpunkt kan anses vara åt intresse och vikt
att inhämta samt från hvilka det öfver hufvud taget också är möjligt att
erhålla detaljerade upplysningar af hvarjehanda slag, i synnerhet angående
produktionens myckenhet och värde, den andra åter omfattande samtliga
smårörelser angående hvilka det ur nyssnämnda synpunkter torde "såra tillräckligt
att erhålla uppgifter om antalet yrkesutöfvare, om arbetspersonalens
storlek och fördelning efter kön och ålder, om använd drifkraft
samt om den för bevillning uppskattade inkomsten åt rörelsen. Svårigheten
vid en sådan anordning är att finna en lämplig generell gräns mellan de
båda slagen af industri, en gräns som alltid med hänsyn till olika industrigrenars
olika behof af lefvande arbetskraft, deras olika mekaniska hjälpmedel
och tekniska fullkomning samt den vidt skilda proportionen inom olika
industrigrenar mellan å ena sidan produktionskvantiteten och produktionskostnaden
samt å den andra den färdiga fabriksvarans handelsvärde masta
blifva mer eller mindre godtycklig. Efter den tyska riksstatistikens förebild vid
dess uppdelning af de industriella anläggningarna i Klein-, Mittel- och Grossbetriebe
anser kommittén, att vid uppdragandet åt ifrågavarande gränsskillnad
hufvudvikten bör läggas vid antalet sysselsatta arbetare och befintligheten åt
motorkraft. I hufvudsaklig öfverensstämmelse med det förslag till åtskillnad
mellan fabriker och handtverk (här liktydigt med småindustri i allmänhet),

INDUSTRISTATISTIK.

215

som yrkesfarekommittén framlagt i sitt betänkande, vill kommittén föreslå att
till den industri, som författningsenligt bör vara skyldig afgifva detaljerade
statistiska uppgifter, bör hänföras hvarje arbetsställe,

a) som under någon tid af året sysselsätter minst tio arbetare, oafsedt huruvida
motor användes eller ej,

b) som använder motor om minst fem effektiva hästkrafter, oafsedt arbetarnes

antal,

c) som använder motor under fem effektiva hästkrafter och under någon tid

af året minst fem arbetare.

Endast beträffande de under mom. c) hänförliga anläggningarna skiljer
sig detta förslag från yrkesfarekommitténs nyss vidrörda, hvilket i samma
moment insatt »minst tre effektiva hästkrafter» i stället för »under fem effektiva
hästkrafter». Yrkesfarekommitténs förslag i denna punkt må vara berättigadt ur
den inspektionssynpunkt, som för bemälda kommitté varit den bestämmande.
Men då exempelvis ett arbetsställe med motor om två effektiva hästkrafter och
nio arbetare, i händelse yrkesfarekommitténs förslag till gräns mellan den
mindre och den större industrien oförändradt antoges för näringsstatistiken,
icke skulle komma att tillhöra de större rörelserna, ehuru detsamma ur
produktions- och social synpunkt, som för näringsstatistiken synes böra vara
normerande, icke kan ställas tillbaka för exempelvis ett arbetsställe med motor
om fem effektiva hästkrafter och en arbetare, har kommittén ansett sig
böra gifva nämnda moment en vidsträcktare omfattning än den som yrkesfarekommittén
gifvit detsamma.

En annan hufvudanmärkning mot berättelserna om fabriker och handtverk
är, att desamma fortfarande icke omfatta hela den större industrien.
Uti ifrågavarande hänseende riktar sig uppmärksamheten företrädesvis på
det förhållandet, att en betydande tillverkning af bergverksprodukter uteslutande
redovisas i berättelserna om bergshandtering samt att mejerihandteringen,
som under senare årtionden utvecklat sig till en verklig
storindustri, icke anses tillhöra de enligt ofvannämnda kungl. kungörelse den 15
november 1896 redovisningspliktiga näringsgrenarne. Kommittén, som i annat
sammanhang förklarat sig finna lämpligast, att berättelserna om bergshandteringen
i det stora hela bibehållas vid sin nuvarande omfattning, och i sitt redan
afgifna betänkande rörande jordbruksstatistiken föreslagit upprättandet af en
separat mejeristatistik utarbetad med användande af blankettformulär, i tillämpliga
delar likartade med dem som anlitas för den öfriga storindustrien, finner
den enklaste och ändamålsenligaste utvägen till undanröjande af den påpekade
ofullständigheten i de allmänna industriberättelserna vara, att däri inarbetas
en sammanfattning af hufvudresultaten i berörda två specialberättelser. Ett
sådant förfärande skulle vara analogt med det som redan tillämpas med afseende
å af staten särskilt beskattade industrigrenar angående hvilka, ehuru
speciella årsredogörelser om desamma utgifvas af Kontrollstyrelsen, dock hufvuddata
om arbetsställenas belägenhet och antal, ägare och arbetspersonal,

Upptagande
i industriberättelsen
af
nya

fabriks klasser.

216

INDUSTRISTATISTIK.

Beräk ning
af industriens

produktionsvärde.

drifkraftens slag och styrka samt produktionens slag, myckenhet och värde
angitvas i berättelserna om fabriker och handtverk.

Kommittén vill för öfrigt i detta sammanhang såsom sin mening uttala,
att det vore önskvärdt, att apoteken i riket, hvilka — bortsedt från deras
privilegierade ställning — synas vara närmast att likställa med kemisktekniska
fabriker och hvilkas innehafvare äro i lag ålagda att föra handelsböcker
samt anmäla firma till handelsregistren, äfvensom vattenledningsverken
i likhet med hvad som redan finnes stadgadt beträffande gasverk och
elektriska belysningsanläggningar ålades att årligen afgifva statistiska uppgifter.

Tillika vill kommittén erinra att bland de staten tillhöriga'' arbetsinrättningar
från hvilka näringsstatistiska uppgifter böra inhämtas äfven
äro att räkna statsjärnvägarnas reparationsverkstäder. Däremot finner
kommittén sig icke böra förorda en utsträckning af den statistiska redovisningen
till sådana för statens eller kommunernas räkning stiftade inrättningar,
som afses i sista momentet af 11 § i förordningen om utvidgad näringsfrihet
den 18 juni 1864, och ej heller till sådana »anläggningar, som utom
mänskligt arbete äfven påkalla och begagna naturens alstringsförmåga, såsom
handelsträdgårdar, trädskolor, hönserier m. fl.»

Genom det föreslagna fullständigandet af de allmänna industriberättelserna
skulle dessa komma att skänka en samlad öfversikt af icke allenast
hela den egentliga tillverkningsindustrien utan ock af produktionen af rnineraliska
råämnen, såvidt sistnämnda produktion är föremål för redovisning.
Särskild! skulle samma berättelser komma att erbjuda en öfverskådlig
sammanställning af järn- och stålindustrien, hvars för vårt lands näringslif
utomordentliga betydelse med det redovisningssätt, som för närvarande äger
rum, knappast framträder med önskvärd klarhet.

Mot den svenska industristatistiken har ock anmärkts, att den i sina
resultat beträffande den större industriens tillverkningsbelopp icke uppvisar
summan af produkternas verkliga bruttovärde och än mindre åskådliggör
den värdeförhöjning, som det industriella arbetet i och för sig representerar.

Det sammanlagda bruttovärdet för rikets egentliga tillverkningsindustri
torde kunna anses framkomma genom en sammanläggning af följande värden,

1) värdet af alla vid fabrikationen förbrukade inom landet framalstrade
eller dit införda råämnen,

2) värdet af inom landet producerade halffabrikat med afdrag af värdet
af för produktionen använda råämnen,

3) värdet af införda förbrukade halffabrikat,

4) värdet af utomlands utförda hjälparbeten,

5) värdet af producerade helfabrikat med afdrag af värdet af alla använda
råämnen och halffabrikat samt utländska hjälparbeten, hvartill slutligen
kommer

INDUSTRISTATISTIK.

217

6) värdet af reparationer och hjälparbeten åt främmande.

Det industriella förädlingsarbetets egen värdeinsats eller det s. k. produktionsvärdet,
som ur nationalekonomisk synpunkt måste tillmätas den största
vikt, torde däremot framkomma genom en sammanläggning af följande värden,
nämligen

1) värdet af inom landet framställda halffabrikat med afdrag af använda
råämnen och möjligen förekommande främmande hjälparbeten,

2) värdet af producerade helfabrikat med afdrag af värdet af alla använda
råämnen och hallfabrikat samt möjligen förekommande främmande hjälparbeten,
äfvensom

3) värdet af reparationer och utförda hjälparbeten åt främmande.

För att i en statistisk undersökning kunna nå fram till en beräkning af
produktionsvärdet måste i de formulär, som användas vid primäruppgifternas
insamlande, efterfrågas

a) värdet af förbrukade råämnen och halffabrikat,

b) värdet af främmande hjälparbeten,

c) värdet af producerade slutfabrikat,

d) värdet af utförda reparationer och hjälparbeten åt främmande.

Det sökta produktionsvärdet framgår genom räkneoperationen (c + d) —
(a + b), och de produktionsvärden, som de enskilda arbetsställena sålunda
ha att uppvisa, komma gifvetvis att utgöra grundvalen för fortsatta beräkningar
af produktionsvärdet för skilda landområden och för riket i dess
helhet.

För möjliggörandet af ett exaktare utrönande af industriens totala
bruttovärde erfordras, att i frågeformulären dessutom åtskillnad göres
mellan de förbrukade råvarornas och halffabrikatens värden, mellan hemma
och i utlandet tillverkade halffabrikat och utförda hjälparbeten, åtskillnader,
hvilka emellertid, såsom erfarenheten i andra länder exempelvis Ungern
redan lärt, de enskilda industriidkarne ofta med bästa vilja icke kunna med
tillfredsställande noggrannhet utföra.

I de formulär för primäruppgifter, som för närvarande användas till de
svenska berättelserna om bergverk och fabriker, efterfrågas hvarken värdet
af förbrukade råvaror och halffabrikat eller värdet af främmande hjälparbeten,
utan hvarje industriell anläggning åsätter blott och bart de skilda
slagen af sina tillverkningar fullt handelsvärde å platsen, hvarjämte uppgift
om intj äntå löner för förädling eller reparation af främmande gods meddelas.

Produkter, som genomgå flere olika grader af bearbetning, upptagas efter
hvarje ny process till sitt fulla värde. Sålunda åsättas exempelvis trämassa
och tackjärn, som inom landet förädlats till resp. papper och smältstycken,
fullt värde likaväl som papperet och smältstyckena, ehuru en dubbelräkning
af trämassans och tackjärnets värde därigenom tydligen äger rum.
Detta redovisningssystem medför naturligtvis, att slutsumman för samtliga
industrigrenars produktionsbelopp icke ens tillnärmelsevis kan sägas utvisa de

218

INDUSTRISTATISTIK.

industriella produkternas verkliga bruttovärde, i kvilket värdet af inom landet
vidare bearbetade inhemska haltfabrikat icke får ingå, och detsamma stänger
ock hvarje möjlighet att bestämma den inhemska industriens s. k. produktionsvärde
för hvars beräknande den första förutsättningen är att värdet af
samtliga förbrukade råvaror och alla i helfabrikaten ingående haltfabrikat
samt af alla främmande hjälparbeten är känat.

Systemet äger dock praktiskt taget sina obestridliga fördelar. De använda
blankettformulären, som för samtliga viktigare bergverks- och fabriksklasser
innehålla en förteckning på de varor, som önskas specificerade till tillverkningsmängd
och värde, ådraga industriidkarne föga besvär att besvara, och bearbetningen
af de inkommande uppgifterna uppställer i regel inga större svårigheter
för den därmed sysselsatta personalen. Därför kunna också blanketterna
af industriidkarne vanligen tillfredsställande ifyllas utan särskild handledning,
på samma gång som den centrala bearbetningen icke annat än i undantagsfall
uppställer några högre kraf på industriteknisk yrkesutbildning. Annorlunda
är förhållandet i de länder, exempelvis Amerikas förenta stater, Ungern
och Rumänien, där man med större eller mindre framgång åvägabragt enstaka
eller med större tids mellanrum återkommande produktionsstatistiska undersökningar,
hvilka visat sig i stor utsträckning erfordra tekniskt sakkunnig ledning
och kontroll. Det svenska systemet skänker ock onekligen en god öfverblick
öfver de särskilda bergverksprodukternas och fabriksvarornas produktionsorter,
tillverkningsmängder och försäljningspris. Då industriberättelserna just
till följd af sin öfversiktliga och summariska natur kunna utan alltför
stora kostnader utkomma årligen, måste nämnda system tillmätas stor betydelse
såväl för statens näringspolitik, sådan densamma tager sig uttryck i
tullagstiftning, påläggande af acciser, upprättande af transporttaxor för järnvägar,
fastställande af kanal- och hamnumgälder in. m., som för de enskilda
näringsidkarne. Dessa äro i tillfälle att år för år sammanställa data om
den inhemska produktionen af skilda fabriksalster med handelsstatistikens
uppgifter om in- och utförsel af enahanda artiklar och kunna såmedelst
på grundvalen af ett färskt uppgiftsmaterial anställa kalkyler rörande
öfver- och underproduktion, finna uppslag till nya lönande tillverkningar

o. s. v.

Periodiska Om ock sålunda det redovisningssystem beträffande tillverkningarna, som
special- för närvarande tillämpas i de ärliga industriberättelserna, ställer sig billigt
ningar. och praktiskt gagneligt samt därför också torde böra bibehållas, så är därmed
icke sagdt, att det icke är högeligen önskvärdt, att den svenska industristatistiken
på lämpligt sätt fördjupas och fullkomnas, så att densamma framför
allt kommer att omfatta en verklig produktionsstatistik. För att nå detta
önskemål anser sig kommittén böra förorda, att vid sidan af de nuvarande årliga
öfversikterna må åvägabringas ett antal periodiska specialundersökningar
öfver den större industriens skilda grenar, i hvilka undersökningar för hvarje
särskild industrigren utredes dess produktionsvärde och för öfrigt inhämtas

INDUSTRISTATISTIK.

219

mera ingående upplysningar om hvarjehanda näringsförhållanden än de som
rimligen kunna år för år infordras till de ordinarie berättelserna. I den
förutnämnda specialundersökning rörande den svenska industrien åren 1896
och 1906, som finnes framlagd i Kommerskollegii berättelse om fabriker
■och handtverk för år 1907. är den svenska storindustrien i sin helhet —
dock gifvetvis med undantag af mejerier, apotek och andra oredovisade anläggningar
— uppdelad i inalles nio grupper omfattande tillverkning eller
bearbetning af följande varor, nämligen:

1. Närings- och njutningsämnen.

2. Spånadsämnen.

3. Hudar, skinn och hår.

4. Trä, papper och diverse växtämnen.

5. Varor af sten, lera, kol och torf.

6. Grufbrytningsprodukter.

7. Järnverks- och mekaniska verkstadsprodukter.

8. Kemisk-tekniska fabrikat.

9. Öfriga industrialster.

I stort sedt torde denna gruppindelning kunna användas för de här
ifrågaställda periodiska gruppundersökningarna af den större svenska industrien.
Med hänsyn till de olika gruppernas stora divergens i afseende
å arbetsställenas och arbetarnes antal m. m., hvilken olikhet dock
måhända skulle i någon män låta sig utjämnas genom jämkningar i själfva
gruppindelningen, måste helt naturligt olika tid och arbetskrafter anslås åt
de olika Undersökningarne, men det synes som om, i händelse bearbetning af
det för den första gruppen insamlade uppgiftsmaterialet vidtoge, medan uppgifter
insamlades från den andra gruppen och så undan för undan, samtliga
nio specialundersökningar borde kunna slutföras på ett årtionde. Hvart
tionde år borde i regel hvarje särskild industrigrupp komma under förnyad
behandling, hvadan under det sista året i hvarje tioårsperiod inga primäruppgifter
skulle insamlas, utan arbete i stället nedläggas på en allmän sammanfattning
af samtliga de nio gruppundersökningarnes slutresultat särskildt
med hänsyn till en på dessa grundad beräkning al hela den större industriens
verkliga produktionsvärde. Denna sammanfattning borde publiceras i de ordinarie
årsberättelsernas kedja, så att hvar tionde årgång af desamma komme
att jämte sitt sedvanliga innehåll för året dessutom i texten meddela hufvuddragen
af en allmän svensk produktionsstatistik.

De föreslagna periodiska gruppundersökningarne, hvilka synas lämpligast
böra utföras med användande af i hufvudsak samma men dock betydligt förenklade
undersökningsmetoder, som anlitats vid de arbetsstatistiska specialutredningarne
rörande bagerier, tobaksfabrikör, mekaniska verkstäder m. fl., torde till följd
af sin i flera invecklade och svårutredda förhållanden ingående uppgift nödvändigtvis
erfordra tekniskt sakkunnig ledning och bearbetning. Då hvarje grupp

220

INDUSTRISTATISTIK.

utgöres af sinsemellan närsläktade industrigrenar och behandlas afskild för sig,
torde den tekniskt sakkunniga personalen vanligen böra växla med de olika
undersökningarne på samma gång som densamma icke behöfver blifva allt för talrik.
En tekniskt utbildad hufvudredaktör, likställd med de af kommittén inom
det statistiska centralverket föreslagna förste aktuarierna och biträdd af ett
efter de olika undersökningarnes omfattning afpassadt antal statistiskt skolade
extra biträden och tekniskt sakkunniga rese- eller platsombud, synes vara den
personal, som ifrågavarande undersökningar för sitt ändamålsenliga utförande
kräfva. Med hänsyn till det förut påpekade förhållandet, att de olika undersökningarne
komma att erfordra olika tid och arbetskrafter, kan emellertid
någon konstant årskostnad för desamma icke beräknas, utan torde hvarje
undersökning för sig böra föregås af en särskild kostnadskalkyl.

De ifrågaställda undersökningarnes vetenskapliga syfte synes icke behöfva
lida men däraf, att i desamma inrymmas hvarjehanda för det praktiska affärslifvet
värdefulla och nyttiga uppgifter. Antagligen skulle industriidkarne
med större beredvillighet meddela alla af dem äskade uppgifter, om de
genom undersökningarnes läggning blefve öfvertygade om att desamma afsåge
åstadkommandet icke allenast af vetenskapliga statistisk-ekonomiska utredningar
utan ock af tillförlitliga handböcker öfver den svenska industriens
materialtillgångar, produkter, tillverknings- och afsättningsorter ni. m.
Garantier Ytterligare en anmärkningsanledning mot den nuvarande svenska industrimaterialets8^^^11
föreligger i det förhållandet, att tillfyllestgörande garanti saknas
fulistan- för att samtliga enligt gällande författningar redovisningsskyldiga anläggdighet.
ningar verkligen affordras statistiska uppgifter.

Nuvarande Bortsedt från grufdrift, brännvinsbrännerier, maltdrycksbryggerier och
källor för få^-iPer för tillverkning eller raffinering af socker, beträffande Indika handprimärmate-
teringar är särskilt stadgadt — se härom s. 224 — skola enligt kungl. brefvet
sund* het" ^en ^ november 1896 blanketterna till primäruppgifter utdelas till bergverk
och därmed förenade fabriker af bergmästarne och till alla öfriga fabriker, i
Stockholm af Öfverståthållarämbetet, i annan stad af magistraten eller där
magistrat ej finnes den stadsstyrelse, som i stället är tillsatt, samt å landet
af kronofogden; åliggande det nämnda myndigheter att »med ledning af mantalslängden
eller i öfrigt kända förhållanden» verkställa utdelningen och därvid
noga tillse, att blanketter tillställas hvarje verks ägare. Vaksamheten
öfver uppgifternas fullständighet i afseende å antalet industrianläggningar
är sålunda uppdragen åt de lokala myndigheterna, hvilka i allmänhet enligt
vunnen erfarenhet med stor omsorg och noggrannhet fullgöra sitt åliggande
uti ifrågavarande afseende. Då mantalslängderna i allmänhet icke innehålla
någon tillfredsställande yrkesförteckning, kan det dock särskildt uti industriellt
hänseende starkt utvecklade stadssamhällen och landsbygder lätt hända, att
vederbörande myndigheter mot sin bästa vilja förbise en eller annan redovisningspliktig
anläggning, i synnerhet nyanlagda sådana, hvilkas innehafvare
ännu icke hunnit upptagas i mantalslängden eller förmått göra sin verk -

INDUSTRISTATISTIK.

221

samhet vidare känd. I icke alltför sällsynta fall röjer sig dock försumlighet
i de lokala myndigheternas fullgörande af sitt åliggande med blanketternas
utdelning och insamlande, så att de från dem inkommande uppgifterna
äro synnerligen defekta. Å Kommerskollegii näringsstatistiska afdelning
föres emellertid allt sedan afdelningens inrättande en liggare öfver rikets
industriella anläggningar, hvilken år för år öfverses och fullständigas med
ledning såväl af nyinkommande statistiska primäruppgifter som af aktiebolagsförenings-
och handelsregistren, af handels- och adresskalendrar, tekniska
tidskrifter och allmänna tidningar in. fl. källor. Tack vare denna liggare är
afdelningen i stånd att ständigt utöfva en ganska verksam kontroll på primärmaterialets
fullständighet, och i händelse det genom kollationering med liggaren
konstaterats, att primäruppgifter från några verk saknas, utfärdas ofördröjligen
skrifvelse därom till vederbörande lokala myndighet eller myndigheter med
anmodan att behörigen infordra hvad som saknats. De källor, som anlitas
för liggarens upprättande och hållande ä jour, ha emellertid alltsomoftast
visat sig vara missvisande eller rent af oriktiga, hvilket ådagalagts genom
de lokala myndigheternas svarsskrifvelser.

Beträffande aktiebolagsregistret är särskildt att framhålla, att anmälningarna
till detsamma ofta äro så generellt affattade, att däraf icke framgår,
hvad slag af industrirörelse desamma afse, eller inom hvilken ort närings''
verksamheten kommer att bedrifvas. Ett aktiebolag kan exempelvis registreras
med uppgifvet ändamål att utöfva »fabriksrörelse och handel». Ingen
anmälan behöfver ske, huruvida den industriella verksamheten är inriktad
på öfvertagandet af någon äldre anläggning eller på nyskapandet af någon
sådan eller ens huruvida den öfverhufvud kommer till stånd. Att upptaga
ett dylikt bolag bland industriidkarne i Kommerskollegii liggare
låter sig vanligen icke göra utan efter direkt hänvändelse till bolaget själft,
men dess adress är icke alltid känd. Den ort, hvarest bolagets styrelse har sitt
säte, är ofta icke dess postadress och den ort, hvilken såsom sådan uppgifvits vid
bolagets registrering, icke heller. I sådant fall måste med bolagets införande
i liggaren anstå, tills dess på annan väg upplysning vunnits om platsen för
dess verksamhetsutöfning. När härtill kommer att registrerade äldre industriidkande
aktiebolag utan att anmälan till registret därom behöfver ske
kunna företaga hur många nyanläggningar som helst eller alldeles upphöra
med sin näringsverksamhet, säger det sig själft, att ifrågavarande register
lämnar mycket öfrigt att önska i egenskap af källa för näringsstatistiken.

Föreligger sålunda ingen fullt effektiv garanti för att samtliga redovisningsskyldiga
industriella anläggningar verkligen omfattas af näringsstatistiken,
så är dock i sådant afseende ännu sämre beställdt med de af
ålder i industriberättelserna regelbundet redovisade kandtverken och därmed
likställda handteringar. Angående dessa skola enligt gällande föreskrift
uppgifter meddelas af Öfverståthållarämbetet, magistrat, eller i dess

222

INDUSTRISTATISTIK.

Upprättande
af register
öfver större
och mindre
industrirörelser.

ställe tillsatt stadsstyrelse, ocli kronofogde »med ledning af mantals- och
taxeringslängder». Ingendera af de angifna längderna utmärker sig för
någon noggrann yrkesan gifning. Sådana allmänna beteckningar som »handtverkare»,
»fabrikör» och dylikt öfverflöda i dem båda, någon tydlig åtskillnad
göres långt ifrån alltid mellan arbetsgivare och arbetstagare eller mellan
f. d. yrkesutöfvare och andra. Arbetarantalet blir ock i allmänhet för lågt
angifvet, då i regel hos sina resp. arbetsgivare icke mantalsskrifna arbetare
ej kunna medräknas.

För att bereda en fullgod garanti för det näringsstatistiska källmaterialets
fullständighet torde intet effektivare medel kunna tillgripas än införandet
af officiella register öfver större och mindre industrirörelser. Registren
torde böra vara af två slag, det ena, hvilket lämpligen torde kunna
kallas industriregistret, upptagande grufvor, andra bergverk, fabriker och
därmed likställda verk, det andra, som föreslås kallas näringsregistret,
afseende handtverk och därmed likställda handteringar. Det förra registret
synes böra föras hos det statistiska verket, medan det senare med hänsyn
till för närvarande gällande lagbestämmelser angående näringsidkares anmälningsplikt
torde böra föras i Stockholm hos Öfverståthållarämbetet och
i annan stad hos magistrat samt för landsbygdens vidkommande hos Kung!.
Maj:ts befallningshafvande.

Beträffande näringsidkares skyldighet att hos myndigheterna anmäla
sig och sin verksamhet samt myndigheternas åliggande att bokföra sådana
anmälningar återfinnas de allmänna bestämmelserna i kungl. förordningen
angående utvidgad näringsfrihet den 18 juni 1864. Enligt denna förordning
fordras af svensk man eller kvinna för rättigheten att i stad eller
å landet med biträde af annan än hustru och hemmavarande barn till
afsalu tillverka fabriks- och handtverksarbeten eller såsom yrke utöfva annan
handtering såsom villkor i regel allenast, att han eller hon har god frejd
samt råder öfver sig själf och sin egendom. Gift kvinna, som med mannen
sammanlefver, och omyndig äro oförhindrade att idka näringsyrke, såvida
mannen resp. förmyndaren sådant tillåter och ikläder sig ansvarighet för de
förbindelser hon eller han i och för rörelsen kan komma att ingå. Efter näringsidkares
död må rörelsen för stärbhusdelägarnes räkning fortsättas under
ett år. Utländsk man eller kvinna må här i riket idka fabriksrörelse, handtverk
eller annan handtering, först sedan Konungen i hvarje fall därtill gifvit
tillstånd. Sådan fabrik, där för tillverkningens åstadkommande fordras
kemisk behandling och där felaktigt förfarande lian medföra eldfara eller våda
för lif eller hälsa, må icke drifvas af annan än den som antingen själf äger
tillbörligen intygad skicklighet att sådan inrättning förestå eller visar sig
ha därtill antagit annan person med sålunda vitsordad insikt i yrket.
Den som vill i stad med biträde af annan än hustru och hemmavarande
barn till afsalu tillverka fabriks- och handtverksarbeten eller såsom yrke
utöfva annan handtering skall skriftligen anmäla sig, i Stockholm hos

INDUSTRISTATISTIK.

223

Öfverståthållarämbetet och i annan stad hos magistraten eller hos vederbörande
stadsstyrelse och därvid aflämna de intyg om god frejd och annat
som enligt det förestående må erfordras. Den som å landet vill utöfva
dylik verksamhet skall göra enahanda anmälan hos Kungl. ]V!aj:ts befallningshafvande
i länet med angifvande af den socken där näringen skall
utöfvas. Uraktlåtenhet af sådan anmälan straffas med böter från och med
5 till och med 500 kronor. Landtman äro emellertid oförhindrade att
utan anmälan med biträde af hustru, hemmavarande barn och lagstadda
tjänstehjon till afsalu förfärdiga de fabriks- och handtverksarbeten, hvilka
såsom föremål för husflit kunna af dem åstadkommas, och sådana för statens
och kommunens räkning stiftade inrättningar, hvilka afse fattig- och fängelsevård,
äfvensom undervisnings- och vårdanstalter af alla slag äga likaledes
att utan anmälan till afsalu tillverka fabriks- och handtverksarbeten.

Öfver dem som gjort anmälningar af här ifrågavarande slag skola enligt
10 § 2 mom. af nyssnämnda förordning särskilda förteckningar föras hos
vederbörande myndigheter, hvilka ock skola förvara anmälningarna åtföljande
betyg. Dessa förteckningar äro dock föga användbara i praktiken, enär inga
anmälningar om näringsrörelsens förflyttning eller upphörande erfordras.

Idkare af apoteksrörelse, boktryckerirörelse, gröfre eller finare smidesbruk
och verk för tackjärnsblåsning och järngjuteri. fabriker och manufakturverk,
yrken, som ha till ändamål att till försäljning bereda lifsmedel
eller drycker, samt yrken, som afse att på beting öfvertaga uppförande och
bättrande af hus och byggnader, äro enligt kungl. förordningen angående handelsböcker
och handelsräkningar den 4 maj 1855 med däri gjorda ändringar
ålagda att i sin verksamhet föra handelsböcker, och samtliga sådana
näringsidkare, såvidt de äro enskilda personer eller handelsbolag, äro ock
enligt lagen angående handelsregister, firma och prokura den 13 juli 1887
skyldiga att innan närings utöfvande börjas till handel sregistren anmäla
sin firma, d. v. s. det namn hvarunder näringsidkaren ämnar bedrifva sin
rörelse och som han vid därvid förekommande underskrifter ämnar teckna.
Handelsregistren föras för rörelser i Stockholm hos Öfverståthållarämbetet,
för rörelser i annan stad hos magistraten eller stadsstyrelsen och för
rörelser å landsbygden hos Kungl. Maj:ts befallningshafvande i länet. Drifves
rörelse i flera kommuner, skall anmälan ske till handelsregistret för
den kommun där hufvudkontoret är beläget. Afdelningskontor med själfständig
förvaltning (filial) i annan kommun, än där hufvudkontoret är beläget,
skall anmälas till registret för denna kommun, innan firman får där
begagnas. Filial för rörelse, som har hufvudkontoret utom riket, anses såsom
fristående rörelse för hvilken anmälan skall göras af den som förestår rörelsen.
I anmälan till handelsregistret skall uppgifvas utom firman bland annat rörelsens
allmänna beskaffenhet och kommunen, där rörelsens hufvudkontor
eller, om anmälan afser afdelningskontor, detta är beläget. Sker ändring i
afseende å nämnda förhållande eller upphör rörelse eller sättes under admini -

•2 24

INDUSTRISTATISTIK.

stratorer med rätt för dem att teckna firman eller under likvidation eller
fortsattes enskild näringsidkares rörelse af stärbfiusdelägare, hvilket för ett
års tid är medgifvet, skall anmälan därom så fort ske kan göras. Flyttas
rörelse från en kommun till en annan eller sker ändring i själfva firman,
skall tillika fullständig firmaanmälan göras. Inträffar konkurs, skall underrättelse
om den offentliga stämningen samtidigt med kungörelsen därom
genom rättens eller domarens försorg afsändas till registreringsmyndigheten
för att inskrifvas i handelsregistret. Sådan anteckning skall afföras, då
gäldenären visar att kan äger få den afträdda egendomen till sig återställd
eller att konkursen eljest är att anse för af slut ad.

Försummelse af föreskrifven anmälan till kandelsregistren straffas med
böter från och med 5 till och med 100 kronor.

Förordningen om utvidgad näringsfrihet bestämmer i 10 § 1 inom., att, i
händelse anmälan om firma är åtföljd af behöriga betyg om god frejd m. m.,
annan anmälan om sådan verksamhet nämnda näringsförordning afser ej behöfver
ske och att de som efter anmälan om firma blifvit upptagna i
handelsregistret icke skola uppföras i de särskilda förteckningar öfver
idkare af näringsyrke, som vederbörande myndigheter enligt det föregående
äro ålagda att föra. Sistnämnda förteckningar komma härigenom att afse
blott idkare af de näringar, hvilka sammanhänga med jordbruket, samt handtverkare,
som hufvudsakligen på beställning förfärdiga varor. Dessa näringsidkare
äro nämligen icke skyldiga föra handelsböcker och behöfva sålunda
icke verkställa anmälan till handelsregistret.

Beträffande skyldighet för sådana associationer (aktiebolag, ekonomiska
föreningar in. fl.), hvilka icke upptagas i handelsregistren, ehuru de äro ålagda
att föra handelsböcker, att hos myndighet anmäla af dem eventuellt utöfvad
sådan industriell verksamhet, som näringsfrihetsförordningen afser, saknas
såvidt kändt är annan bestämmelse än att till behörigt register skall uppgifvas
föremålet för associationens verksamhet samt inträffande ändringar i
afseende å detta föremål.

Näringsfrihetsförordningen af år 1864 äger emellertid helt eller delvis icke
tillämpning å ett större antal näringsgrenar angående hvilkas utöfvande särskilda
lagar och bestämmelser blifvit utfärdade. I det följande meddelas de
hufvudsakliga stadganden, som gälla för ifrågavarande undantagna grenar beträffande
villkoren för deras utöfvande och idkarnes anmälningsskyldighet,
hvarjämte för de af dessa näringsgrenar, som icke omfattas af kungl. kungörelsen
den 13 november 1896, meddelas de särskilda bestämmelser, som utfärdats
angående åstadkommandet af statistiska uppgifter.

Grufdrift. Den som vill tillgodogöra sig till inmutning lofgifven mineralanledning
skall därom hos bergmästaren i orten göra skriftlig ansökning för erhållande
af tillståndsbevis eller matsedel. Denna ansökning skall innehålla uppgift på sökandens
namn, hemvist och yrke, mineralanledningens art, hemman och lägenhet samt socken
och län där mineralanledningen finnes m. m. Möter ej hinder för inmutningen ut -

IXDrSTRISTATISTIK.

225

färdar bergmästaren matsedel, hvilken skall innehålla bland annat angifvande af mineralanledningens
art, beskrifning å inmutningspunktens läge, den benämning hvarunder anläggningen
må kunna skiljas från andra dylika m. m. (grufvestadgan den 16 maj 1884,
4 o. 6 §§). Utlänning må ej i riket idka grufdrift med mindre än att Konungen funnit
skäligt därtill lämna bifall (grufvestadgan, 68 §). Bergmästare åligger att föra grufmatrikel
eller förteckning öfver alla grufvor inom till hans distrikt hörande län (kung!,
bref den 6 februari 1885). Innan den 1 mars hvarje år skall grufägaren till bergmästaren
insända uppgift å vunnen malm under föregående året jämte de öfriga statistiska
redogörelser, som bergsöfverstyrelsen (Kommerskollegium) kan föreskrifva. Försummar
grufägare denna sin skyldighet, skall han bota 10 kronor, och äger bergmästaren
förelägga ytterligare tid hvarje gång vid vite ej öfverstigande 75 kronor (grufvestadgan,
58 §).

Bearbetande af stenkols fyndigheter. Rättighet att eftersöka och bearbeta stenkolsfyndighet
är beroende på särskilt tillstånd (koncession), som meddelas af Konungen,
och inmutning af sådan fyndighet får således icke äga rum. Ansökning om koncession
göres skriftligen och ingifves till Kungl. Maj:ts befallningshafvande och skall åtföljas af
uppgift å sökandens namn, hemvist och yrke, det jordområde hvarå koncession sökes
med angifvande af hemman eller lägenhet samt socken där området är beläget, af karta
m. m. Det område i dagen, som innehafvare af koncession för arbetet behöfver, skall af
vederbörande- bergmästare på stället anvisas samt därjämte å koncessionskartan inläggas.
Bergmästaren skall upprätta fullständig beskrifning öfver det anvisade området
och den grufmatrikel han har att föra skall jämväl omfatta anläggning för eftersökande
och bearbetande af stenkolsfyndigheter. (Lag angående eftersökande och bearbetande
af stenkolsfyndigheter den 28 maj 1886, 1, 2, 8, 12 §§, samt kungl. bref
den 1 april 1887 med ordningsföreskrifter med hänsyn till denna lags tillämpning.)
Innan den 1 mars hvarje år skall koncessionsinnehafvaren till bergmästaren insända
uppgift å de stenkol och eldfasta leror, som under föregående året brutits och uppfordrats,
jämte de öfriga statistiska redogörelser, som bergsöfverstyrelsen kan föreskrifva.
Försummar koncessionsinnehafvare denna sin skyldighet, skall han bota 10
kronor, och äger bergmästaren förelägga ytterligare tid, hvarje gång vid vite ej öfverstigande
75 kronor.

Masugnar eller hyttor, stångjårnsbruk, manufakturverk och alla andra inrättningar,
som afse tillgodogörande eller förädling af mineralrikets alster och ej äro såsom
handtverkerier att anse, äro i afseende å villkoren för rörelsens utöfning hänförda
till fabriker i allmänhet, dock att anmälan bör ske hos bergsöfverstyrelsen (Kommerskollegium),
som utfärdar tillståndsbevis och därom underrättar bergmästaren jämte vederbörande
Kungl. Maj:ts befallningshafvande eller magistrat (kungl. förordning angående
utsträckt frihet för bergshandteringen den 20 september 1859 och kungl. förordning
angående utvidgad näringsfrihet den 18 juni 1864, 12 §).

Tillverkning af margarin. Enhvar, som vill annorledes än till förbrukning i eget
hushåll tillverka margarin, margarinost eller konstister, skall göra anmälan därom hos
Kungl. Maj:ts befallningshafvande med bifogande af handlingar, som styrka hans behörighet
att i riket idka fabriksrörclse, och skall därvid uppgifva det ställe, där tillverkningen
skall äga rum. Flyttas tillverkningen till annat ställe, skall tillverkaren förut
därom göra anmälan hos Kungl. Majrts befallningshafvande. Tillverkningen står under
tillsyn af en utaf Kungl. Maj:ts befallningshafvande förordnad person. Olaga tillverkning
straffas med böter från och med 100 till och med 1,000 kronor. Den
olofligen tillverkade varan skall ock dömas förbruten. (Kungl. förordning angående
kontroll å tillverkningen af margarin och margarinost äfvensom konstister samt handeln
därmed den 13 oktober 1905, 3, 4 och 12 §§.)

15—091045 Stat. kom. bet.

226

INDUSTRISTATISTIK.

Tillverkning af brännvin. Brännvin får tillverkas ej mindre af enhvar välfräjdad
person, hvilken äger eller innehar i mantal satt eller särskild! skattlagd jord än
äfven af den som är behörig att idka fabriksrörelse, dock med undantag för vissa ämbets-
och tjänstemän, för olaga bränning dömde samt för innehafvare af kronojord,
som ej med stadgad åborätt besittes. Den som vill idka brännvinstillverkning skall minst
tio dagar före den, då tillverkningen är afsedd att begynna, skriftligen anmäla sådant
hos Kungl. Maj:ts befallningshafvande med uppgift å såväl stället för tillverkningens
bedrifvande som ock dagen, då den skall taga sin början, samt därvid aflämna bevis, att
han är behörig att utöfva brännvinstillverkning. Finner Kungl. Maj:ts befallningshafvande
hinder icke möta för handteringens utöfvande, varder tillståndsbevis utfärdadt. Öfver gjorda
anmälningar föres förteckning hos Kungl. Maj:ts befallningshafvande. Tillverkningen, som
är belagd med skatt, står under offentlig kontroll. Det tillverkade brännvinet uppmätes
och reduceras till normalstyrka förmedelst en i bränneriet uppställd kontrollapparat.
Öfver kontrollapparatens aflösning samt öfver stadgade mätnings- och profningsförrättningar
för kontrollör tillverkningsjournal enligt formulär, som fastställes af Kontrollstyrelsen.
Kontrollör för ock inmäskningsjournal samt där tillverkning af jäst bedrifves
anteckningar öfver den myckenhet ren jäst, som dagligen erhålles vid bränneriet. Den
som tillverkar brännvin utan erhållet behörigt tillstånd skall gälda tillverkningsskatt och
höta för lönnbränning från och med 100 till och med 2,000 kronor eller straffas
med fängelse från och med en till och med sex månader. Då lönnbränning skett,
blifva det vid förbrytelsen nyttjade redskap, det vid beslagtillfället å stället befintliga
brännvin och de kärl hvari det förvaras förbrutna. (Kungl. förordning angående tillverkning
af brännvin den 11 oktober 1907, ordningsstadga för brännvinsbrännerierna i
riket den 3 april 1908 samt kungl. cirkulär till Kungl Maj:ts befallningshafvande angående
vissa uppgifter rörande anmälningar om brännvins- och sockertillverkning den
20 augusti 1908.)

Tillverkning af maltdrycker. Bryggerierna indelas i två slag, skattefria och skattepliktiga.
Skattefritt är hvarje bryggeri, där endast må tillverkas svagdricka, hvarmed
förstås hvarje maltdryck, som ej innehåller mer än 2 V4 volymprocent alkohol och är
inbryggd med en stamvört, hvilkens extrakthalt icke öfverstiger 0 %. Skattepliktigt är
hvarje annat bryggeri, där maltdrycker må tillverkas. Då bryggeri skall sättas i gång
eller vid början''af ett tillverkningsår (1 oktober—30 september) fortfarande vara i verksamhet,
åligger det tillverkaren, som skall vara behörig i riket utöfva näring, att minst tio
dagar förr än resp. maltkrossning eller vörtkokning må företagas, till Kungl. Maj:ts befallningshafvande
ingifva skriftlig anmälan med uppgift om bland annat bryggeriets namn,
det ställe där bryggeriet är beläget samt tillverkarens postadress in. m. Möter ej
hinder för rörelsens utöfvande, meddelar Kungl. Maj:ts befallningshafvande tillståndsbevis
för tillverkningens utöfvande, hvarvid särskildt är att iakttaga att tillståndsbevis för tillverkning
af svagdricka ej meddelas för bryggeri, där förut under tillverkningsåret bedrifvits
skattepliktig tillverkning af maltdrycker eller åt den som erhållit tillstånd till
försäljning af vin eller Öl. Den som idkar yrkesmässig tillverkning af maltdrycker utan
tillståndsbevis straffas med böter från och med 10 till och med 200 kronor.
Sker sådan tillverkning i större omfattning, utgör straffet böter från och med 100
till och med 2,000 kronor eller fängelse från och med en till och med sex månader,
hvarjäinte skatt skall gäldas för det afverkade maltet, dock med minst 180 kronor.
I alla bryggerier skall med användande af blanketter, som Kontrollstyrelsen
låter tillhandahålla, vid bötesstraff'' föras en bryggjournal. Tillverkaren åligger att
lämna kontrolltjänsteman de uppgifter, som af Kontrollstyrelsen infordras för näringsstatistiken
eller för styrelsens statistiska berättelse. Försummelse härutinnan straffas
med böter från och med 20 till och med 200 kronor. (Kungl. förordning angående
tillverkning och beskattning af maltdrycker den 7 augusti 1907 samt ordnings -

INDTJSTRISTATISTIK.

227

stadgan för btyggerierna i riket den 7 augusti 1907 med ändringar af den 20 augusti
1909.)

Tillverkning af socker. Då fabrik för tillverkning eller raffinering af socker,
hvartill ej räknas honung, stärkelse-socker (glykos) och maltsocker (maltos) samt ej
heller sirap och melass i hvilka sockerhalten är mindre än 70 % af torrsubstansens
vikt, skall sättas i gång eller vid början af ett tillverkningsår (1 september—31 augusti)
fortfara att vara i verksamhet, åligger det tillverkaren att minst tio dagar förrän
rörelsen må börja till Kung!. Maj:ts befallningshafvande ingifva skriftlig driftsamnälan.
Tillverkare skall vara behörig att i riket idka näring samt i öfrigt icke ha blifvit
dömd till ansvar för olaga tillverkning af socker, sirap eller melass eller för svikligt förfarande
till undandragande af den å socker hvilande skatt. Finnes ej hinder för
rörelsens utöfvande, meddelar Kungl. Maj:ts befallningshafvande tillståndsbevis. Den
som utan tillståndsbevis tillverkar eller raffinerar socker straffas med böter från och
med 100 till och med 2,000 kronor eller med fängelse från och med en till och
med sex månader samt skall gälda skatt enligt fastställd beräkning. Tillverkare
åligger att i enlighet^med de föreskrifter, som Kontrollstyrelsen meddelar, öfver tillverkningens
gång föra sådan fabriksbok, att därur med lätthet sådana upplysningar
kunna erhållas, som erfordras för upprättande af en tillförlitlig statistik öfver sockerindustrien.
Underlåter yrkesutöfvare att föra fabriksbok, straffas han med böter från
och med 100 till och med 1,000 kronor. Det åligger för öfrigt tillverkare att
lämna kontrollpersonalen de för näringsstatistiken och för Kontrollstyrelsens statistiska
berättelser erforderliga uppgifter. (Kungl. förordning angående beskattning af
socker den 11 oktober 1907 samt ordningsstadgan rörande sockerbeskattningen den
23 juli 1908.)

Mjöl- och sågkvarnar äger en hvar som lägenhet därtill häfver anlägga samt
till eget behof och andras betjänande begagna. Dock får sådan anläggning å under
kronans omedelbara disposition varande jord eller å vissa nybyggen eller nyhemman å
kronans mark icke företagas, förrän Kungl. Maj:ts befallningshafvande genom utslag
meddelat tillstånd därtill samt vederbörande ämbetsverk under hvars allmänna inseende
anläggningsplatsen hör förklarat hinder för anläggningen icke möta. I de fall, där
särskild! tillstånd till anläggningen på sätt ofvan förmäles icke erfordras, skall anmälan
om densamma för dess behöriga antecknande ske, för landet hos Kungl. Maj:ts
befallningshafvande men i stad hos magistraten därstädes (Kungl. kungörelse angående
ändring i föreskrifterna rörande villkoren för mjöl- och sågkvarnars anläggande m. m.
den 30 december 186.3.) Några fullständiga förteckningar öfver sågverk och kvarnartorde
trots anförda bestämmelser icke finnas, enär försummelse i fullgörandet af den
stadgade anmälningsskyldigheten ej är belagd med straffpåföljd.

Tillverkning af explosiva varor. Explosiva varor delas i två klasser. Till första
klassen höra knallkvicksilfver, nitroglycerin, bomullskrut, pikrinsyra, krut m. m.; till
andra klassen ammunition, tändhattar, tändrör, knallsignaler, fyrverkeripjäser m. m.
Tillverkare af explosiva varor skall vara behörig att i riket utöfva fabriksrörelse samt
antingen själf besitta eller till föreståndare för fabriksdriften antaga eu person, som
besitter praktisk insikt i fabrikationen. Vill någon vinna rättighet att fabriksmässigt
idka tillverkning af explosiv vara af första klass, skall han ingifva därom till Kungl.
Maj:ts befallningshafvande i det län, där tillverkningen är afsedd att bedrifvas, ställd ansökning,
som skall vara åtföljd af intyg om sökandens behörighet att idka fabriksrörelse i
allmänhet och i hvilken ansökning skall uppgifvas bland annat hvilken eller hvilka slag af
explosiva varor sökanden önskar tillverka samt varans eller varornas sammansättning
äfvensom platsen, hvarest tillverkningen är afsedd att bedrifvas. Kungl. Maj:ts befallningshafvande
meddelar efter inhämtande af yttrande från inspektören för explosiva varor
och efter ansökningens behöriga kungörande, där hinder icke möter för ansöknin -

228

INDUSTRISTATISTIK.

gens beviljande, tillståndsresolution. För yrkesmässig tillverkning af explosiva varor af
andra klass erfordras äfven särskild! tillstånd af Kungl. Maj:ts befallningshafvande i det
län, där tillverkningen är afsedd att bedrifvas. Ny ägare af fabrik för tillverkning af
explosiv vara skall för tillverkningens bedrifvande innehafva af Kungl. Maj:ts befallningshafvande
utfärdadt tillståndsbevis. Den som utan att därtill vara berättigad tillverkar
någon explosiv vara skall erlägga böter från 100 till och med 1,000 kronor
och ha förbrutit hvad olofligen blifvit tillverkadt. Vid fabrik för tillverkning
af explosiv vara skall föras dagbok öfver den vid fabriken för hvarje dag^ tillverkade
myckenhet färdig handelsvara. Försummelse häraf straffas med böter från och med
5Ö till och med 1,000 kronor. Dagboken skall vara tillgänglig för inspektionen,
äfvensom för Kungl. Maj:ts befallningshafvande eller dem som äro i dess ärenden stadda.
(Kungl. förordning angående explosiva varor den 19 november 1897.)

Boktryckerier står enhvar fritt att anlägga i stad eller inom ett afstånd därifrån
af högst en half mil eller uti köping. Den ett nytt boktryckeri inrättar åligger att
sist fjorton dagar innan någon skrift därifrån utgifves såväl hos magistraten i den stad,
hvaruti boktryckeriet anlägges eller under hvars domsrätt han såsom boktryckare skall
lyda, som ock hos Kungl. Maj:ts befallningshafvande i länet skriftligen tillkännagifva,
att och hvarest han boktryckeri anlagt. Där boktryckeri ombyter ägare, åligger
nye ägaren att, innan någon skrift utgifves, gorå så beskaffad anmälan som nu är sagd.
Anlägges eller öfvertages boktryckeri utan föreskrifven anmälan, plikta^ boktryckaren
100 riksdaler. Utgifves från ett icke behörigen anmäldt tryckeri någon brottslig
skrift, blifver boktryckaren jämte författaren underkastad lika straff och ansvar för skriftens
innehåll och skrifart. (Tryckfrihetsförordningen, 1 § 5 inom.).

Angående apoteksrörelse gäller att intet apotek får anläggas i riket utan Kungl.
Maj:ts tillstånd. Detta tillstånd, privilegium, meddelas för visst å bestämd ort beläget
apotek för hvarje ny apotekare. Apoteken redovisas för närvarande ej i näringsstatistiken.
Inseendet öfver apoteken tillkommer Medicinalstyrelsen (kungl. instruktion för Medicinalstyrelsen
den 31 december 1900).

Skorstensfejaryrket. I stad skall finnas erforderligt antal sotare. De antagas
och entledigas af polismyndigheten. Taxor för sotare skola, där de ifrågakomma, beslutas
af stadsfullmäktige eller, där sådana ej finnas, allmän rådstuga samt underställas
Kungl. Maj:ts befallningshafvandes pröfning. (Brandstadgan för rikets städer den
8 maj 1874.) Skorstensfejarne, hvilka icke utöfva någon egentlig tillverkning, redovisas
ej i näringsstatistiken.

Slutligen är att erinra att elektriska anläggningar, hvilka enligt kungl. brefvet
den 13 november 1896 äro skyldiga meddela uppgifter till näringsstatistiken, i regel
icke få utföras utan Konungens tillstånd, såvidt största effektiva spänningen öfverstiger
250 volt, räknadt, om jordledning användes, mellan en ledning och jorden och
i annat fall mellan två ledningar. Innan arbete med sådan anläggning till.hvilkens
utförande erfordras Konungens tillstånd börjar, skall anmälan göras hos Kommerskollegium,
som har att uppdraga åt inspektör att ha tillsyn öfver anläggningens
utförande. Anläggningen må ej tagas i bruk, förrän densamma är af inspektör afsynad
och godkänd. Hvar som utan Konungens tillstånd eller i strid mot de i meddelande
af tillstånd gifna föreskrifter nyttjar anläggning af ifrågavarande beskaffenhet
straffas med böter från och med 25 till och med 1,000 kronor, där ej å öfverträdelse
straff är i allmänna strafflagen utsatt. Inspektör skall törn register öfver
alla de elektriska anläggningar öfver hvilka det åligger honom att utöfva tillsyn. Vill
man anlägga elektrisk ledning för belysning eller arbetsöfverföring, för hvilken ej fordras
tillstånd hos Konungen och som ej till hela sin sträckning faller inom byggnad eller inhägnad
gård, göres anmälan därom såväl hos Kungl. Maj:ts befallningshafvande i det län
där ledningen är belägen som ock hos Telegrafstyrelsen och vidfogas denna anmälan

INDUSTKISTATISTIK.

229

affattning på karta af ledningens sträckning. (Lag innefattande vissa bestämmelser om
elektriska anläggningar den 27 juni 1902, med ändring den 31 augusti 1907; kungl.
stadga om elektriska anläggningar för belysning och arbetsöfverföring den 31 december
1902, med ändring enligt kung!, kungörelser den 26 juni 1903 och den 31 augusti 1907;
kungl. instruktion för inspektörerna öfver elektriska anläggningar för belysning och
arbetsöfverföring den 24 april 1903.)

Af föregående framställning framgår att den svenska lagstiftningen
beträffande den inhemska industrien sökt genom mer eller mindre effektiva
bestämmelser om skyldighet för näringsidkarne att till myndighet
anmäla sig och sin verksamhet och genom flerehanda slags register, hvari
dessa anmälningar skola införas för att sedermera i hufvudsak offentligen
kungöras, bereda statsförvaltningen liksom allmänheten kännedom om utöfvarne
af samma industri. Den hufvudsakliga vikten har emellertid härvid
lagts vid de olika juridiska organisationsformer hvari näringsutöfningen
framträder, medan däremot endast i ett fåtal fall lagstiftningen ansett nödigt
noga bestämma näringsutöfningen till arbetslokalitet och yrkesart. Sist
vidrörda fall afse egentligen blott grufdrift samt af staten för beskattningsändamål
eller af annan orsak speciellt kontrollerade och öfvervakade näringsgrenar
(tillverkningen af maltdrycker, brännvin och socker, tillverkningen af
margarin och explosiva varor samt apotek, boktryckerier och elektriska anläggningar).
För hela återstoden af industrigrenar har lagstiftningen lämnat
näringsutöfvarne stor frihet i angifvandet af arbetsställenas namn och belägenhet
samt verksamhetens säregna beskaffenhet. Följden häraf är, att
man här i landet visserligen äger en någorlunda god officiell kännedom om
näringsutöfvarne och deras fördelning i enskilda personer, enkla bolag, handelsbolag,
aktiebolag och ekonomiska föreningar, hvilken kunskap dock i betraktande
särskildt af de brister, som vidlåda de i näringsfrihetsförordningen
af år 1864, 10 § 2 mom. stadgade yrkesförteckningarne, icke kan sägas vara
tillfredsställande, men däremot saknar ens tillnärmelsevis fullständiga officiella
förteckningar å i landet befintliga industriella anläggningar.

För åvägabringandet af dylika förteckningar, som icke allenast för
näringsstatistiken utan ock för yrkesinspektionen och näringslifvet böra
blifva till stort gagn, torde såsom sagdt lämpligast ett register öfver alla
grufvor, andra bergverk, fabriker och därmed likställda inrättningar böra
uppläggas hos statistiska verket, dit för ändamålet skulle vid bestämd tidpunkt
insändas uppgifter från

1) bergmästarne å alla i grufmatrikeln upptagna bearbetade mineraloch
stenkolsfyndigheter,

2) Kontrollstyrelsen å alla i riket verksamma maltdrycksbryggerier,
brännvinsbrännerier, råsockerfabriker och sockerraffinaderier samt andra
industriverk, som kunna komma att ställas under styrelsens uppsikt,

3) Kungl. Maj:ts befallningshafvande å alla i länet i verksamhet varande
margarinfabriker, fabriker för explosiva varor, elektriska anläggningar, som

230

INDUSTRISTATISTIK.

ej stå under statens inspektion men för indika anmälningsplikt ändock finnes
stadgad, och boktryckerier,

4) Medicinalstyrelsen å alla i riket befintliga apotek, samt

5) inspektörerna öfver elektriska anläggningar för belysning och arbetsöfverföring
å alla under deras tillsyn stående anläggningar.

Samtliga uppgifter böra för hvarje redovisad anläggning angifva dess
ägare eller innehafvare, dess namn och postadress samt den kommun där anläggningen
är belägen. Det bör ock åligga myndigheterna att sedermera så
fort ske kan till det centrala industriregistret anmäla alla inträffande förändringar
i berörda afseenden, liksom ock att dit skyndsamligen anmäla, då ett
verk eller en inrättning af ifrågavarande slag nyanlägges eller upphör.

Härförutom skulle hvarje idkare af annan fabriks- eller därmed likställd
rörelse inom riket, än som under 1—5 mom. här ofvan specificerats,
eller som afses i 11 § af 1864 års förordning angående utvidgad näringsfrihet,
vid verksamt vite förständigas,

a) dels att vid samma tidpunkt, som ofvannämnda myndigheter anbefallts
första gången öfverlämna uppgifter till industriregistret, till statistiska
verket inkomma med uppgift å de arbetsställen af nämnd beskaffenhet där
verksamhet af honom drifves, med angifvande af hvarje särskildt arbetsställes
namn och postadress, den kommun, där det är beläget, samt driftens
speciella yrkesart, samt

b) dels att sedermera till samma ämbetsverk så fort sig göra låter inkomma
med uppgift såväl å alla inträffande förändringar i förut anmälda
förhållanden som å igångsättandet af nya fabriksartade arbetsställen eller
nedläggandet af sådana. För hvarje anmäldt arbetsställe skulle efter dess
registrering utfärdas anmälningsbevis, hvilket skulle å i ögonen fallande
plats vid arbetsstället anslås.

Redovisningspliktiga kommunaltekniska företag böra till industriregistret
anmälas af vederbörande kommunalstyrelse.

Statens industriella inrättningar böra i likhet med öfriga sådana afgifva
statistiska uppgifter, äfven om de icke förpliktas att göra anmälan till industriregistret.

Beträffande den mindre industrien, handtverk och därmed likställda handteringar
torde det såsom förut blifvit antydt vara mindre angeläget att
vinna kännedom om antalet arbetsställen, utan för dess vidkommande synes
intresset böra gå ut på att åvägabringa så fullständiga och tillförlitliga
personalförteckningar som möjligt öfver utöfvarne af skilda yrken och handteringar.
För vinnandet af detta mål synes det, under förutsättning att
ett centralt industriregister tillkommer för den fabriksmässiga industrien,
vara tillräckligt, att föreskrift meddelas därom, att enhvar näringsidkare
— vare sig enskild person, som »med biträde af annan än hustru och
hemmavarande barn till afsalu tillverkar fabriks- och handtverksarbeten

INDUSTRISTATISTIK.

231

eller såsom yrke utöfvar annan handtering», handelsbolag, aktiebolag eller
ekonomisk förening — som icke i egenskap af idkare af fabrik eller
därmed likställd rörelse gjort vederbörlig anmälan om sin verksamhet och
icke är afsedd i 11 § af 1864 års förordning om utvidgad näringsfrihet,
vid verksamt vite vore skyldig att under i det följande närmare angifna
former anmäla sig och sin verksamhet hos vederbörande lokalmyndighet.
För rörelse som drifves i Stockholm skulle såsom för närvarande i tilllämpliga
fall är stadgadt anmälan ske hos Öfverståthållarämbetet, för
rörelse i annan stad hos magistraten eller där sådan icke finnes hos den
stadsstyrelse som i stället är tillsatt samt för rörelse å landet hos Kungl.
Maj:ts befallningshafvande i länet. Drifves af en och samma näringsidkare
rörelse i flera kommuner, skulle anmälan till undvikande af dubbelräkningar
ske endast för den kommun där hufvudkontoret är beläget. Anmälningarne
borde uppgifva för samtliga anmälande verksamhetens beskaffenhet så noga
bestämd som möjligt till yrkesart samt, om verksamhet bedrifves inom två
eller flere olika näringsgrenar, hvilket näringsfång, som är att såsom hufvudverksamhet
anse, äfvensom

a) för enskilda personer: den anmälandes fullständiga namn och hemvist
samt dessutom, i händelse han är skyldig äfven göra anmälan till
handelsregistret, hans firma,

b) för enkla bolag: samtliga bolagsmännens fullständiga namn och hemvist
samt huruvida bolaget blifvit anmäldt till handelsregistret eller icke, samt

c) för handelsbolag, aktiebolag och ekonomiska föreningar: bolagets eller
föreningens firma.

Hos vederbörande myndigheter skulle berörda anmälningar införas i särskilda
näringsregister, efter hvilkas upprättande de i 10 § 2 mom. af 1864
års förordning angående utvidgad näringsfrihet anbefallda »särskilda förteckningar»
saklöst torde kunna afskaffa.

För att näringsregistret må hållas ä jour med det verkliga näringslifvet
böra myndigheterna hvar i sin stad åläggas tillse, att de hos dem
förda handelsregistren hållas i god öfverensstämmelse med näringsregistren,
så att alla till de förra ingående anmälningar som påverka de senare
blifva behörigen antecknade i båda registren. Kungl. Maj:ts befallningshafvande
skola likaledes tillse, att de hos dem förda näringsregistren hållas
i öfverensstämmelse med föreningsregistren och årligen gifva magistraterna
inom länet meddelande om sådana anmälningar till de senare registren, som
böra iakttagas i de hos magistraterna förda näringsregistren. Vidare skall
Patent- och registreringsverket i början af hvarje år till Kungl. Maj:ts befallningshafvande
och rikets magistrater öfverlämna läns- och stadsvis affattade
uppgifter å de aktiebolag, som under det närmast förgångna året gjort
konkurs eller eljest blifvit upplösta, så att dylika aktiebolag kunna årligen afföras
ur näringsregistren. Det åsyftade ändamålet kan emellertid icke uppnås,
om icke de af ifrågavarande näringsidkare, som upptagas hvarken i han -

232

INDUSTRISTATISTIK.

Statistik
öfver den
mindre industrien

och handtverket.

dels-, förenings- eller aktiebolagsregistren, i lag åläggas att vid vite göra
efteranmälan till näringsregistret angående inträffad väsentlig ändring i verksamhetens
beskaffenhet eller hufvudkontorets förflyttning från en kommun
till en annan eller rörelsens upphörande. Flyttas rörelses bufvudkontor
från en kommun till en annan, bör tillika göras fullständigt ny anmälan
hos vederbörande myndighet, för såvidt flyttningen ej äger rum mellan tvenne
landskommuner inom samma län. I)å rörelse upphör, bör anmälningsskyldigheten
åligga den som vid den tiden utöfvade rörelsen eller var delägare i
densamma. Vid enskild näringsidkares död skall anmälningsskyldigheten
åligga stärbhusdelägarne. I fråga om annan ändring än rörelses upphörande
skall anmälningsskyldigheten åligga enhvar som efter ändringen utöfvar
eller är delägare i rörelsen. Till enhvar näringsidkare som införes i näringsregistren
skall utfärdas anmälningsbevis, å hvilket anteckning skall
vara tryckt om de förhållanden, som skola utgöra föremål för efteranmälan
liksom om den straffpåföljd, som är förknippad med uraktlåtenhet att fullgöra
anbefalld efteranmälan. Hvarje näringsidkare af här ifrågavarande slag
skall vara skyldig att på uppfordran af vederbörande registreringsmyndighet
eller dess ombud, allmän åklagare eller yrkesinspektör förete sitt anmälningsbevis.

Blefve registreringsförhållandena för den mindre industrien på detta sätt
ordnade, torde inga större svårigheter möta att åvägabringa en tillfredsställande
statistik öfver samma industri. En sådan statistik kan näppeligen sägas vara
af den nationalekonomiska vikt och af det allmänna intresse, att den bör såsom
hittills vara årlig, utan torde densamma kunna inskränkas till hvart
femte år återkommande undersökningar. I dessa böra redovisas antalet näringsidkare
fördelade efter olika organisationsformer samt antalet arbetare
fördelade efter kön och i vissa åldersgrupper, antalet använda motorer af
olika slag och deras styrka, äfvensom den för bevillning uppskattade inkomsten
af rörelsen, allt inom olika yrkesgrenar och för olika landsdelar. Skulle lärlingsväsendet
blifva föremål för i lag fastställda bestämmelser, torde jämväl hithörande
förhållanden böra belysas i ofvannämnda undersökningar. För vinnande
af dessa uppgifter i så tillförlitlig form som möjligt skola af vederbörande
lokala registreringsmyndigheter med ledning af de hos dem förda
näringsregistren till näringsidkarne vid ingången af hvart femte år utdelas
af det statistiska verket fastställda och tillhandahållna blanketter, hvilka näringsidkarne
vid vite ha att ifylla och därefter inom bestämd dag, förslagsvis
den 1 mars, till registreringsmyndigheterna återlämna. Sedan registreringsmyndigheterna
mottagit de ifyllda blanketterna och äfven där så kan
behöfvas infordrat felande uppgifter, skall det åligga dessa myndigheter att
för vinnande af omedelbar rättelse af ögonskenliga fel och ofullständigheter
i de inkomna uppgifterna granska desamma, hvarefter uppgifterna skola insändas
till det statistiska verket inom bestämd dag, förslagsvis den 1 april.

INDUSTRISTATISTIK.

233

Till kontroll och komplettering af det sålunda införskaffade primärmaterialets
fullständighet torde vara skäl att bibehålla den öfverståthållarämbetet,
magistrater och kronofogdar för närvarande åliggande skyldigheten att
efter mantals- och taxeringslängderna upprätta och till det statistiska verket
insända förteckningar öfver handtverkarne, dock med den inskränkning att
samma skyldighet icke längre skulle fullgöras årligen utan blott hvart femte
år. För underlättande af berörda kontroll torde i de till näringsidkarne
genom vederbörande registreringsmyndigheter utdelade frågeformulären inrymmas
uppgift å näringsidkarnes mantalsskrifningsort. De redogörelser,
som på grundvalen af dessa samlade uppgifter komme att utarbetas, synas
lämpligast kunna publiceras i samband med berättelserna om den större
industrien.

Såsom mera underordnade önskningsmål beträffande de årliga industriberättelserna
får kommittén framhålla, att uppgifter måtte till desamma inhämtas
dels å drifts- och kontorspersonal, dels å fabrikernas anläggningsår,
äfvensom att motorernas styrka uttryckligen angifves i effektiva hästkrafter.

Ett ytterligare önskningsmål är, att tillverkningarne vid en del industrigrenar
utförligare specificeras än hittills samt så långt sig göra låter angifvas
icke allenast till sitt värde utan äfven till sin kvantitet.

De industristatistiska berättelserna skulle enligt kommitténs förslag
komma att årligen redogöra för den större industrien, hvart femte år äfven
meddela uppgifter om den mindre industrien samt hvart tionde år tillika
innehålla en allmän produktionsstatistisk öfverblick sammanfattad ur de speciella
gruppundersökningar, som i det föregående blifvit förordade. Med
införandet af dessa och andra föreslagna förändringar i berättelsernas omfattning
synas de rätteligen ej längre böra ha titeln Fabriker och handtverk
utan i stället åsättas titeln Industri.

Till sist har med afseende å de nuvarande berättelserna angående fabriker
och handtverk såsom ett önskningsmål uttalats, att desamma i likhet med berättelserna
om handeln, hvarmed industriberättelserna stå i nära inre sammanhang,
regelmässigt skulle utkomma året närmast efter det år de i desamma
framlagda sifferuppgifterna afse. Enligt kungl. bref till Kommerskollegium
angående förändrade bestämmelser i afseende på berättelserna om bergshandteringen
samt om fabriker och handtverk den 13 november 1896 skola primäruppgifterna
till nämnda tvenne berättelser af vederbörande myndigheter insändas
till Kommersbollegium inom den 1 april hvarje år. Hvad primäruppgifterna
till berättelserna om fabriker och handtverk beträffar, öfverskrides
insändningstiden alltsomoftast, särskildt af myndigheter inom städer eller fögderier,
som i industriellt afseende äro starkt utvecklade, med påföljd att
primärmaterialet först fram på sommaren plägar föreligga någorlunda fullständigt
hos Kommerskollegium. Tiden för offentliggörandet af statistiken
öfver fabriker och handtverk efter inrättandet af den näringsstatistiska af -

visa detaljfrågor

i industristatistiken.

Publika tioner.

Utgif ningstid.

234

INDUSTRISTATISTIK.

Samman fattning.

delningen hos Kommerskollegium framgår af följande sammanställning
rörande den tid, som förflutit mellan redogörelseårets utgång och statistikens
publicerande. Såsom af tablån synes, har 1896 års berättelse hittills kraft
den längsta tiden, men härvid är att erinra, att just i det årets berättelse
de väsentliga förändringar infördes, som påbjudits genom nyssnämnda kungl.
bref till Kommerskollegium den 13 november 1896. Tiden utgjorde:

1891 . .	. . . 1	år	5	mån.	—	dagar	1900 . .	. . . 1	år	1	män.	17 dagar
1892 . .	. . . 1	»	6		5	»	1901 . .	. . . 1	»	2	»	24	»
1893 . .	. . . 1	»	6	»	16	»	1902 . .	. . . 1	»	4	»	19	»
1894 . .	. . . 1	»	4		22	»	1903 . .	. . . 1	»	3	»	27
1895 . .	. . . 1		3	»	3	»	1904 . .	. . . 1		3	»	19	»
1896 . .	. . . 1	»	6	»	23	»	1905 . .	. . . 1	»	3	»	15	»
1897 . .	. . . 1	»	4	»	13	»	1906 . .	. . . 1	»	4	»	29	>
1898 . .	. . . 1	»	2	»	30	»	1907 . .	. . . 1		4	»	28	»
1899 . .	. . . 1		2	»	22		1908 . .	. . . 1	2>	4	2	19	»

Kommittén anser en snabbare publikation vara af den vikt, att dess uppnående
bör eftersträfvas, äfven om någon förökning i arbetskostnaderna därför
skulle vara erforderlig.

På grund af hvad nu blifvit anfördt får kommittén föreslå,
att hos det statistiska verket skall föras ett industriregister för inskrifning
af alla inom riket befintliga arbetsställen, hvarest bergverks-,
fabriks- eller därmed jämförlig rörelse bedrifves, och att dessa arbetsställen
skola med nedan angifna undantag af sina ägare eller innehafvare anmälas
till nämnda ämbetsverk för inskrifning i industriregistret,

att från dylik anmälan skola undantagas a) sådana arbetsställen, som
afses i 11 § af 1864 års förordning angående utvidgad näringsfrihet, b) gravor,
brännvinsbrännerier, maltdrycksbryggerier, fabriker för tillverkning eller
raffinering af socker, margarinfabriker, fabriker för tillverkning af explosiva
varor, elektriska anläggningar för belysning och kraftöfverföring, boktryckerier
och apotek, beträffande hvilkas anmälan hos statsmyndighet är särskildt
stadgadt,

att de i föregående punkt under mom. b) undantagna verk och inrättningar
skola till industriregistret anmälas af vederbörande myndigheter, som
öfver dem utöfva tillsyn och kontroll eller eljest föra förteckning,

att enhvar näringsidkare, som med biträde af annan än hustru och hemmavarande
barn till afsalu tillverkar fabriks- och handtverksarbeten eller
såsom yrke utöfvar annan handtering och som icke är idkare af fabrik eller
därmed jämförlig rörelse eller är afsedd i 11 § af 1864 års förordning
angående utvidgad näringsfrihet, skall anmäla sig och sin verksamhet för
rörelse som drifves i Stockholm hos Öfverståthållarämbetet, för rörelse i
annan stad hos magistraten eller, där sådan icke finnes, hos den stadssty -

BERGVERKSSTATISTIK.

235

relse som i stället är tillsatt samt för rörelse å landet hos Kungl. Maj:ts
befallningshafvande i länet,

att dessa anmälningar skola hos nämnda myndigheter införas i särskilda
näringsregister,

att närmare bestämmelser om industri- och näringsregistrens förande,
liksom beträffande näringsidkarnes anmälningsskyldighet, meddelas af Konungen,

att de enligt 1864 års förordning angående utvidgad näringsfrihet, 10 §
2 mom. gällande bestämmelserna om förandet af »särskilda förteckningar»
upphäfvas,

att alla anmälningspliktiga industri- och näringsidkare i riket, oafsedt
deras rörelses omfattning, åläggas skyldighet att afgifva statistiska uppgifter
affattade i enlighet med de föreskrifter Konungen låter utfärda,

att med hänsyn till nämnda skyldighet den af kommittén (s. 215) föreslagna
gräns mellan å ena sidan fabriker och därmed jämförliga rörelser
samt å den andra sidan handtverk och därmed likartade handteringar vinner
nådig fastställelse,

att de af vederbörande myndigheter enligt gällande bestämmelser meddelade
statistiska uppgifterna angående handtverkare skola afgifvas endast
hvart femte år,

att de nuvarande berättelserna om »Fabriker och handtverk» aflösas af berättelser
om »Industri»,

att industriberättelserna skola, på sätt närmare finnes angifvet å s. 215
och 232 i betänkandet, årligen redovisa förutom samtliga i berättelserna om
fabriker och handtverk för närvarande förekommande fabriksklasser äfven
grufvor och andra bergverk, mejerier, apotek samt vattenledningsverk, äfvensom
hvart femte år handtverk och därmed likställda handteringar,

att under hvarje årtionde utföres en serie specialundersökningar tillsammans
omfattande alla arbetsställen, som äro af sådan beskaffenhet, att
desamma skola införas i det hos det statistiska verket förda industriregistret,
samt

att närmare föreskrifter om utförandet af dessa undersökningar, hvilka
hvar för sig skola stå under i tekniskt afseende speciellt sakkunnig ledning,
i hvarje särskild! fall utfärdas af Konungen.

B. Bergshandtering.

I det föregående är erinradt att bergshandteringen i riket redan år 1630 Historik
erhöll sin egen centralstyrelse i det då upprättade Generalbergsamtet, hvilket v^n2e‘\eår
1649 omorganiserades och erhöll namnet Bergskollegium. De styrelsen skaffenhet.
underlydande bergmästarne och bergshauptmännen ålades att dit årligen
insända redogörelse om bergverkens tillstånd. På nådig befallning afgaf

BERGVERKSSTATISTIK.

236

kollegiet under 1600-talet två utförliga berättelser om bergshandteringen i
alla dess delar, den ena afseende åren 1637/1663, den andra åren 1664/1696.
I dessa berättelser redovisas alla såväl under bearbetning liggande som ödelagda
grufvor, smälthyttor och hamrar med angifvande af deras upptagningseller
anläggningsår, vatten- och skogstillgång samt ägare. Vidare uppgifves
den årliga tillverkningen vid hvart och ett af de s. k. ädlare verken samt
inom hvarje särskild järnbergslag. Berättelserna äro att räkna bland vårt
lands viktigaste statistiska urkunder från äldre tid och innehålla många
värdefulla på stor sakkännedom grundade upplysningar om bergshandteringens
tekniska utveckling. Under den s. k. frihetstiden afgaf kollegiet
berättelser om bergshandteringens tillstånd till hvarje riksdag, hvilka till
en början voro mycket ofullständiga, särskildt beträffande järntillverkningen,
men afsevärdt förökades till sin omfattning, sedan Kungl. Maj:t på ständernas
begäran den 31 augusti 1738 meddelat kollegiet vissa bestämmelser om
deras innehåll. Med regementsförändringen under Gustaf III upphörde kollegiets
berättelser till riksdagarna, och därmed inträder en lucka i bergverksstatistiken.
År 1803 anbefalldes kollegiet emellertid att årligen till Kungl.
Maj:t afgifva berättelse om stångjärns- och manufaktursmidets tillstånd
samt rörelsen å järnvågarna, och i den nya instruktion, som den 28 december
1832 utfärdades för kollegiet, ålades detta att för hvarje år afgifva berättelse
om bergshandteringen i alla dess delar. Detta åliggande fullgjordes
utan afbrott af Bergskollegium ända till kollegiets afskaffande år 1857,
hvarefter ifrågavarande uppdrag utförts af Kommerskollegium. Från och
med redogörelseåret 1833 föreligga sålunda i oafbruten följd årsberättelser
om bergshandteringen i riket och äro samtliga i tryck tillgängliga. Att
märka är, att berättelserna från och med år 1833 till och med år 1877 afse
bruksår (1 november—31 oktober), medan de efterföljande hänföra sig till
kalenderår. Berättelsen för år 1833 innehöll uppgifter rörande järnmalmsbrytningens
kvantitativa belopp, antalet masugnar (befintliga och i gång)
med angifvande af blåsningstid, det producerade tackjärnets vikt, fridygn
och tiondetackjärn, vidare rörande tillverkningen af gjutgods samt af stångoch
ämnesjärn, med angifvande hvad sistnämnda tillverkning beträffar af
antalet härdar och hamrar samt den privilegierade och uppgifna produktionskvantiteten
jämte hammarskattens belopp m. m. Järnmanufakturtillverkningen
redovisades länsvis till sin kvantitet. För hvart och ett af de s. k.
ädlare verken (guld-, silfver- och kopparverk samt mässingsbruk) lämnades
utförligare uppgifter, och under rubriken »diverse verk och inrättningar» redogjordes
för tillverkningens myckenhet samt kronans afrad eller bergverkstionde
där sådan förekom vid kopparhamrar, blysmältningsverk, koboltverk,
svafvelbruk, vitriolverk, alunbruk, rödfärgs verk, blyertsverk, brunstensbrott
och stenkolsverk m. m. Dessutom uppgafs antalet under året utfärdade mutsedlar
och beviljade hvilostånd å olika malmer och mineralier, hvarjämte redogjordes
för rörelsen å järnvågarna samt för exporten af stångjärn och olika

BERGVERKSSTATISTIK.

237

slags järnmanufaktur med specifikation af de skilda destinationsländerna.
Slutligen meddelades en nominativ förteckning dels på alla under året af
kollegiet privilegierade nya verk, dels på äldre verk som under året blifvit
nedlagda.

Åtskilliga uppgifter i den första tryckta årsberättelsen om bergshandteringen
återfinnas ej i de nuvarande berättelserna, väsentligen beroende därpå att
bergsbandteringen, som af ålder och ännu år 1833 var en privilegierad med
flerahanda reglementariska föreskrifter och tillverkningsafgifter betungad näring,
sedermera alltmer frigifvits och befriats från sina egenartade pålagor.
Det sista steget i afseende på den gamla bergverkslagstiftningens upphäfvande
togs genom kung! förordningen angående utsträckt frihet för bergshandteringen
den 20 september 1859, hvarigenom stadgades att masugnar eller hyttor,
stångjärnsbruk, manufakturverk och alla andra inrättningar, som afse tillgodogörande
eller förädling af mineralrikets alster och ej äro såsom handtverkerier
att anse, skola i afseende å villkoren för rörelsens utöfning hänföras till
fabriker och således icke vara underkastade några inskränkande bestämmelser
i fråga om tillverkningsbelopp och arbetsmetoder, börande dock anmälan
om anläggning af dylika verk ske hos bergsöfverstyrelsen. Samma bestämmelse
angående anmälningsskyldigheten återfinnes i 1864 års förordning
om utvidgad näringsfrihet. Då emellertid uraktlåtenhet af den stadgade
anmälningsskyldighetens fullgörande i ingendera förordningen var belagd
med straffpåföljd och dessutom sådana gjuterier, mekaniska verkstäder och
manufakturverk, som icke voro förbundna med masugnsdrift eller med beredning
af smidbart järn, i regel icke ansågos stå under bergsöfverstyrelsens uppsikt,
blef den nominativa förteckningen öfver nyanlagda och nedlagda verk,
som ingick i berättelserna om bergshandteringen, allt ofullständigare och uteslöts
från och med år 1892 helt och hållet. År 1860 afskaffades hammarskatten
för alla stångjärnsverk, år 1871 sista återstoden af tackjärnstiondet samt år
1877 öfriga bergverkstionden, hvilket naturligtvis hade till följd att uppgifterna
om dessa afgifter undan för undan bortföllo ur berättelserna. Vidare
märkes att redogörelsen för rörelsen å järnvågarna utgick ur 1878 års berättelse,
emedan ifrågavarande redogörelse förlorat allt större intresse, sedan
den uråldriga skyldigheten att vid utförsel låta vågföra och besiktiga järn- och
ståleffekter under 1860-talet blifvit upphäfd, äfvensom att de ur tullverkets
räkenskaper hämtade uppgifterna angående utförseln af stångjärn och järnmanufaktur
vid Kommerskollegii öfvertagande af bergverksstatistiken uteslötos
ur denna under hänvisning till de officiella berättelserna om utrikes
handel och sjöfart.

Flera uppgifter, som icke återfinnas i 1833 års bergverksberättelse, ha
å andra sidan tillkommit i de senare berättelserna. Sålunda började uppgifter
meddelas om de vid bergverken anställda arbetarna år 1850, om vid
bergverken använd drifkraft år 1861, om uppfordrad malm af annat slag än
järnmalm år 1874. Uppgifter om olycksfall vid bergverksdriften återfinnas i

238

BERGVERKSSTATISTIK.

berättelserna från och med år 1861 intill år 1906, då Kommerskollegii afdelning
för arbetsstatistik erhöll i uppdrag att utarbeta en årlig allmän statistik om
olycksfall i arbete. Från och med år 1887 ha uppgifter lämnats om huru
stor del af stångjärnet varit tillverkadt af götmetall liksom ock för det
härdfärskade järnet om storleken af tillverkningarna efter olika färskningsmetoder.
I bergverksstatistiken för år 1892 gjordes flera viktiga förbättringar.
Utom det att för inhämtande af primärmaterialet upprättats särskilda blankettformulär
till ledning vid uppgifternas afgifvande — något som dessförinnan
icke förekommit — hade Kommerskollegium jämväl infordrat en
del nya specialuppgifter, särskildt vidkommande järnhandteringen, samt i det
hela planlagt berättelsen efter nya grunder, hvarvid i fråga speciellt om
uppställningen vidtagits den förändrade anordning, att samtliga uppgifter
blifvit såvidt möjligt tabellariskt hopställda och sammanförda under en särskild
tabellafdelning. År 1894 tillkom en jämförande tabellarisk öfversikt
öfver tackjärnstillverkningen i olika länder och följande år en liknande
öfversikt öfver järnmalmsbrytningen, äfvensom en i tabellform framställd fördelning
af bergverken efter ägare (ensamma ägare, aktiebolag, andra bolag).
Till denna punkt i sin utveckling hade berättelserna nått, då Kungl. Maj:t,
sedan det förut (s. 30) omnämnda betänkandet af Wsern och Sidenbladh öfver
bergverksstatistiken underkastats vederbörlig pröfning i Kommerskollegium
och Statistiska tabellkommissionen, i skrifvelse till Kommerskollegium den
13 november 1896 utfärdade ännu gällande bestämmelser i afseende å berättelsen
om bergshandteringen. Med anledning af dessa bestämmelser tillkommo
i 1896 års berättelse om bergshandteringen två nya tabeller innehållande
uppgifter, den ena angående fältspatsbrotten, den andra rörande
bergverksägares för bevillning uppskattade inkomst, hvarjämte i samma berättelse
för första gången meddelades uppgifter om bergverksprodukternas:
värde.

De senare utkomna bergverksberättelserna öfverensstämma i det hela
med årgången 1896. Endast det torde vara att påpeka, att uppgifterna om
arbetarne från och med år 1906 äfven omfatta antalet arbetsdagar.

Till sist må beträffande bergverksstatistikens historiska utveckling
framhållas, att på grund af kungl. bref den 14 oktober 1853 till Bergskollegium
i de sista berättelserna som afgåfvos af nämnda verk intogos
uppgifter angående tekniska förhållanden samt upptäckter och förbättringar
vid såväl den inhemska som den utländska bergshandteringen,
h vil ka uppgifter icke fortsatts, sedan berättelserna öfvertagits af Kommerskollegium.

Kommitténs Den svenska bergverksstatistiken i sitt nuvarande skick har gifvit anförslag.
ledning till mer eller mindre berättigade anmärkningar och till uppställandet
af en del önskemål med hänsyn till dess ytterligare förbättring.

BEEGVEEKSSTATISTIK.

239

Angående hvad i sådant afseende blifvit framstäldt rörande värdeangif- Beräkning af
ningen af bergverksprodukterna, får kommittén hänvisa till sitt betänkande ^^f^ternas
öfver berättelserna om fabriker och handtverk (s. 218), hvaraf framgår att värde,
kommittén finner det nuvarande systemet för värderedovisningen böra bibehållas
i de årligen återkommande berättelserna om bergverk och fabriker
samt att utredningen af hela den svenska industriens verkliga produktionsvärde
bör förläggas till periodiska under särskild sakkunnig ledning stående
specialundersökningar öfver olika industrigrupper, hvilka hvar för sig skulle
blifva föremål för dylik fördjupad undersökning hvart tionde år.

Det har äfven föreslagits att i en och samma berättelse sammanföra istadkomden
statistiska behandlingen af alla de näringsgrenar, som helt eller delvis svensk
hämta material från råämnen ur mineralriket, detta ord taget i sin vid- mineraisträcktaste
betydelse, så att det omfattar äfven jord- och bergarter, och att statlstikdenna
statistik skulle omfatta icke allenast produktion utan ock konsumtion
samt import och export af mineralråämnen och en del fabrikat af dessa.
Kommittén, som till fullo uppskattar värdet och nyttan af en dylik omfattande
mineralstatistik men tillika inser, att en sådan statistik måste
kräfva synnerligen kvalificerad ledning samt stor kostnad och tid, finner sig
förhindrad tillstyrka, att de nuvarande årsberättelserna om bergshandteringen
utvidgas i antydd riktning och får för åstadkommandet af en sådan statistik
hänvisa till de förut omnämnda specialundersökningarna öfver olika industrigrupper.
Men äfven om man sålunda enligt kommitténs mening bör släppa
tanken på en årlig mineralstatistik i den ofvan antydda omfattningen och för
dess åvägabringande i stället bör nöja sig med hvart tionde år återkommande
specialundersökningar, så kan dock den frågan uppställas, huruvida
det icke vore skäl att öfverflytta den statistik, som för närvarande ingår
i berättelserna om fabriker och handtverk rörande stenbrott och stenhuggerier,
kalkbrott, skifferverk, cement- och murbruksfabriker, kalk-, kritoch
tegelbruk m. fl. verk och inrättningar inom mineralindustriens område,
från dessa berättelser till berättelserna om bergshandteringen, så att sistnämnda
berättelser komme att innehålla samtliga de mera summariska uppgifter
öfver mineralindustrien i dess helhet, som finnas lämpligen kunna årligen
insamlas och bearbetas.

Vid det förhållandet att det icke torde vara af behofvet påkalladt, att
den i fabriks- och handtverksberättelserna för närvarande redovisade mineralindustrien
hvarje år underkastas en så detaljerad undersökning som den af
ålder för rikets näringslif utomordentligt betydelsefulla egentliga bergshandteringen,
skulle emellertid den antydda anordningen medföra en stor ojämnhet
i behandlingen inom en och samma berättelse af olika redovisningspartier, på
samma gång som berättelserna om fabriker och handtverk genom samma anordning
skulle lida en menlig stympning. Kommittén vill på grund häraf
icke tillstyrka den ifrågasatta öfverflyttningen utan finner den i och för sig
önskvärda redogörelsen för hela mineralindustrien i en och samma publika -

240

BERGVERKSSTATISTIK.

Vissa detaljfrågor
i
mineralstatistiken.

Sakkunnig

ledning.

tion lämpligast kunna åvägabringas därigenom, att, såsom kommittén i sitt
betänkande öfver berättelserna om fabriker och handtverk redan föreslagit,
vissa hufvuddata rörande bergverken återgifvas och inarbetas i sistnämnda
berättelser.

Åtskilliga önskemål beträffande en del detaljfrågor i mineralstatistiken
ha enligt hvad kommittén erfarit redan vunnit Kommerskollegii beaktande
och erhålla tillämpning i berättelserna för år 1909 om bergshandteringen
samt om fabriker och handtverk. Dit hör exempelvis den framhållna
önskvärdheten att beträffande grufbrytning vinna upplysning om
olika slags brytningsmetoder, om malmernas egenskaper vid förflyttning,
om såväl den direkt användbara som den för anrikning afsedda malmens
halter af järn, fosfor och svafvel m. in., äfvensom att beträffande den öfriga
mineralindustrien öfver hufvud taget en mera systematisk och detaljerad
redovisning af tillverkningarna genomföres med angifvande så
långt sig göra låter icke allenast af tillverkningarnas värde utan ock af
deras kvantitativa belopp. Hvad särskild! beträffar den under senare årtionden
allt viktigare stenindustrien, som af den i berättelserna om fabriker
och handtverk redovisade mineralindustrien torde stå närmast de fyndigheter
och inrättningar, som sedan gammalt ansetts omfattas af begreppet bergverk,
har dess uppdelning på olika bergarter äfven genomförts i blankettformulären.
I fråga om stenindustrien vill kommittén i detta sammanhang för öfrigt framhålla,
att i händelse stenbrott och därmed kombinerade stenförädlingsinrättningar,
såsom redan i Wrerns och Sidenbladhs ofvan berörda betänkande finnes föreslaget,
framdeles skulle ställas under bergmästarnes uppsikt, däraf visserligen
torde blifva en följd, att statistiska primäruppgifter från ifrågavarande arbetsställen
böra insamlas och granskas af bergmästarne, men att häraf dock icke i
sin ordning behöfver följa, att stenbrottshandteringen redovisas i den årliga
bergverk sstatistiken, utan torde densamma utan olägenhet kunna bibehålla
sin plats i de allmänna industriberättelserna vid sidan af den stenförädlingsindustri,
som arbetar med uteslutande främmande råvaror.

Behofvet af fullt sakkunnig ledning af bergverksstatistiken har från flera
håll kraftigt framhållits. Genom en sådan ledning skulle bergverksberättelserna
komma att skänka en betydligt mera lefvande och värdefull bild af
bergshandteringens tillstånd, utvecklingslinjer och framtidsmöjligheter, än den
som för närvarande gifves af ifrågavarande berättelser. Häri kan kommittén
för sin del i det hela instämma. Kommittén vall emellertid erinra att
1600-talets storartade bergverksstatistiska arbeten, hvilka vunnit erkännande
för sin vetenskapliga anläggning och sin framställning af bergshandteringens
tekniska utveckling, hvar för sig behandlade längre tidsperioder och just
med anledning däraf erhöllo ett siffermaterial, som kunde afvinnas i vetenskapligt
och praktiskt hänseende betydelsefulla och intresseväckande resultat.
Med hänsyn härtill och under framhållande af att de sista årgångarna af
Bergskollegii berättelser torde ha ådagalagt svårigheten af att i årligen

BERGVEUKSSTATISTIK.

241

återkommande statistik öfver bergshandteringen tillfredsställande framställa
exempelvis innebörden och nyttan af inom och utom landet under redogörelseåret
gjorda upptäckter och uppfinningar, som beröra ifrågavarande
verksamhetsområde, tillåter sig kommittén föreslå att krafvet på tekniskt
sakkunnig ledning af bergverksstatistiken helt fasthålles endast beträffande
de af kommittén förut föreslagna hvart tionde år återkommande specialundersökningarna
i ämnet, hvilka bättre än årsberättelserna torde lämpa sig
för mera utförliga beskrifvande framställningar af bergshandteringen i skilda
afseenden. De årliga berättelserna torde enligt kommitténs mening icke
minst ur kostnadshänsyn lämpligast böra bibehålla sin rent statistiska natur
och utarbetas af samma ämbetsverk, som kommer att omhänderhafva den
öfriga näringsstatistiken. Men för att den statistik, som framlägges i den
årliga bergverksberättelsen, skall blifva fullt användbar i vetenskapligt
och praktiskt hänseende och tillika troget afspegla bergshandteringens utveckling,
torde det statistiska verket alltid böra utarbeta de för samma
statistik använda frågeformulären i samråd med bergsöfverstyrelsen och tillika
ha att därifrån vid behof påräkna sakkunnig hjälp vid primäruppgifternas
granskning och textafdelningens sammanställning.

Bergverksstatistiken har under sistförfluten årtiondet aldrig utkommit
senare än i september månad af det år som följt närmast efter redogörelseåret.
Dess vanliga utgifningstid, juni eller juli månad, torde icke
kunna inskränkas, då primäruppgifterna till statistiken, som författningsenligt
skola till bergmästarne afgifvas före den 1 mars och af bergmästarne
insändas till Kommerskollegium före den 1 april, näppeligen kunna tidigare
infordras eller till bearbetning öfverlämnas.

På grund af hvad nu blifvit anfördt får kommittén föreslå,

att årsberättelserna om bergshandteringen för framtiden i hufvudsak bibehålla
sin nuvarande omfattning och utarbetas af samma institution, som
kommer att omhänderhafva den öfriga näringsstatistiken,

att bergsöfverstyrelsen ålägges att vid behof tillhandagå det bearbetande
verket med biträde vid primäruppgifternas granskning och textafdelningens
sammanställning, samt

att fördjupade undersökningar rörande bergshandteringen och annan
mineralindustri under i tekniskt afseende fullt sakkunnig ledning skola ingå
i den serie af speciella industriundersökningar, som blifvit föreslagna i kommitténs
betänkande öfver berättelserna om fabriker och handtverk.

Utgifnings tid.

• Sammanfattning.

16—09i04ä Stat. horn. bet.

242

Historik och
nuvarande
beskaffenhet.

9. Sjöfartsstatistik.

Redan år 1818 ålades tullverkets styrelse genom kungl. bref den 16
december att utgifva ett sammandrag af export- och importlistorna jämte
en kortare berättelse om rikets handel och sjöfart. Ett dylikt sammandrag
publicerades också successivt för hvardera af åren 1819/1831 och bildar den
svaga början till en fortlöpande svensk sjöfartsstatistik.

Innan dessa årssammandrag upphörde, hade Kommerskollegium den 6
november 1828 till Kungl. Maj:t öfverlämnat vissa, på grundval af de från
konsulerna insända skeppslistorna upprättade sammandragstabeller, som »borde
utvisa förhållandet med den svenska utrikes sjöfarten» för åren 1824/1827.
År 1829 afgaf kollegiet en likaledes på skeppslistorna grundad berättelse
om rikets utrikes sjöfart år 1828, hvartill finnes fogadt ett sammandrag
af uppgifter, som från norska regeringen öfversändts angående svenska
fartygs ankomst till och afgång från norska hamnar. En liknande redogörelse
afgafs jämväl för år 1829. Äfven för Sveriges inrikes sjöfart åren
1828 och 1829 ingaf kollegiet till Kungl. Maj:t särskilda berättelser grundade
på uppgifter från magistrater, sjömanshus- och kanaldirektioner.

Sedan Kommerskollegium sålunda själfmant börjat utarbeta sjöfartsstatistiska
redogörelser, ålades ämbetsverket genom nådiga instruktionen den 23
april 1831 att årligen till Kungl. Maj:t afgifva »berättelser om förhållandet
med rikets handel och sjöfart», hvarunder skulle innefattas »upprättandet af
statistiska tabeller öfver in- och utrikes sjöfarten».

De alltsedan denna tid, från och med redogörelseåret 1830, i oafbruten
följd af Kommerskollegium offentliggjorda berättelserna om rikets sjöfart
utgåfvos från början och ända till år 1895 i tvenne särskilda årspublikationer,
den ena omfattande inrikes och den andra utrikes sjöfart, af hvilka den
förra under åren 1830/1894 var förenad med berättelsen om inrikes handel
och den senare under åren 1830/1890 med berättelsen om utrikes handel.
Först med årgången 1891 vidtogs den af förhållandena synnerligen påkallade
reformen att uppdela berättelserna om utrikes sjöfart och utrikes handel
i tvenne skilda och med hänsyn till utgifningstiden af hvarandra oberoende
publikationer. Med redogörelseåret 1895 togs steget fullt ut, då de båda i
mycket samhöriga berättelserna om inrikes och utrikes sjöfart förenades i
en gemensam årsberättelse om Sveriges sjöfart, betecknad med litt. E. i
serien Bidrag till Sveriges officiella statistik, hvilken anordning fortfarande
äger bestånd.

De äldsta årgångarna af vår officiella sjöfartsstatistik voro i afseende å
såväl innehåll som omfång skäligen torftiga samt i formellt hänseende, liksom
den tidens statistiska publikationer öfver hufvud, mindre tillfredsställande.
Småningom, ehuru oftast med flera års mellanrum, utvidgades dock

SJÖFAETSSTATISTIK.

243

berättelserna med nya uppgifter och sammanställningar, som kunde tjäna att
på ett fylligare och mera tidsenligt sätt belysa rikets sjöfartsförhållanden.

Beträffande först berättelsen om utrikes sjöfart innehöllo dess tidigare
årgångar, förutom en kortfattad öfversikt af svenska sjöfarten på olika konsulsdistrikt
och norska hamnar, uppgifter om från olika länder ankomna och
till olika länder afgångna fartyg uppdelade i svenska och främmande samt
om stapelstädernas i utrikes sjöfart använda fartyg. I 1837 års berättelse
tillkom dels en på de från rikets stapelstäder till Kommerskollegium årligen
ingifna »sjömanshusförslag» grundad tablå för tiden från år 1795 öfver fartyg
och sjöfolk i Stockholm, Göteborg och Gäfie samt i öfriga stapelstäder, dels
en särskild efter meddelanden från magistraterna upprättad tabell öfver antalet
i resp. stapel- och sjöstäder till utrikes sjöfart begagnade fartyg och
deras dräktighet. Sistnämnda berättelse, hvars text äfven förbättrades och
gjordes mera öfverskådlig samt utfylldes med en afdelning om »utrikes sjöfarten
i allmänhet», blef under en lång följd af år normen för de regelbundna
årsredogörelserna, älven sedan dessa år 1858 införlifvats i serien Bidrag till
Sveriges officiella statistik.

Någon grundligare omgestaltning undergick statistiken öfver utrikes sjöfart
icke förrän med ingången af 1870-talet. Först då, eller närmast i berättelsen
för år 1871, öfvergick man till det redan såväl här som i utlandet allmänt
tillämpade systemet att sammanföra såsom ett helt för sig i en serie
tabeller de olika sifferuppgifterna, medan dessförinnan en hel del tabeller
funnits insprängda i textafdelningen och i många fall där tämligen godtyckligt
blandats med tabeller rörande utrikes handeln. Genom denna reform vanns
gifvetvis en klarare öfverblick af ämnet i dess helhet, äfvensom större åskådlighet
af dess olika delar. Några nya tabeller tillkommo äfven, bland annat
därigenom att tullverkets uppgifter bättre utnyttjades. Ett särskildt anmärkningsvärdt
tillägg var den tabell, som afsåg att uppvisa tillökning och
minskning under redogörelseåret i städernas och köpingarnas handelsflotta i
följd af nybyggnad, inköp från utlandet, förlisning, kondemnering och försäljning
till utrikes ort.

I årgången för 1872 redogöres första gången i särskilda tabeller för
hnr stor del af sjöfartsrörelsen varit besörjd med ångfartyg, medan 1873
års berättelse har att bjuda på ännu en nyhet af anmärkningsvärdt intresse,
nämligen en tablå öfver de af svenska fartyg i utrikes sjöfart intjänta
bruttofrakter, hvarom upplysning vunnits genom från rikets konsuler
infordrade uppgifter. Därefter under närmare ett par årtionden föreligger
den årliga statistiken öfver utrikes sjöfart i så godt som oförändradt skick.

Sedan emellertid med ingången af är 1892 den inom Kommerskollegium
nybildade statistiska afdelningen öfvertagit utarbetandet af de olika näringsstatistiska
årsberättelserna, underkastades dessa en mera ingående granskning
föranledande åtskilliga moderniseringar och förbättringar, till en början
likväl mest i formellt hänseende. Berättelsen om utrikes sjöfart visar så -

244

SJÖFART SSTATISTIK.

lunda i årgångarna för 1891 och framför allt 1892 vid jämförelse med sina
föregångare väsentliga olikheter beträffande såväl tabellmaterialets anordning
som textafdelningen, hvilken förut tämligen försummad gjordes betydligt
utförligare och försågs med en del upplysande småtabeller och relativa
beräkningar. Dessutom vidtogos i sistnämnda års berättelse flera tabellariska
förenklingar, hvarigenom en del af de förutvarande tabellerna kunde
uteslutas, så att omfånget i sin helhet minskades med omkring en fjärdedel.

Från och med redogörelseåret 1895 upphör den särskilda berättelsen om
utrikes sjöfart för att såsom ofvan anförts förenas med den om inrikes
sjöfart till en gemensam berättelse om Sveriges sjöfart.

I berättelserna om inrikes sjöfart meddelade Kommerskollegium under
de första åren uppgifter dels angående antalet och lästetalet af i städerna
hemmahörande till inrikes sjöfart använda fartyg samt landtman tillhöriga
fartyg, dels ock angående skepps- och båtfarten på rikets kanaler. Sistnämnda
uppgifter omfattade från år 1832 bland annat fullständig tabellarisk förteckning
med kvantitetsangifning å de varuslag, som fraktats på kanalerna, samt från år
1835 eu sammanställning utvisande beloppet af de afgifter, som uppburits
för fartyg och båtar Indika passerat kanalerna.

För kännedomen om i riket befintliga ångfartyg, hvarom till Kommerskollegium
insända fartygsförteckningar icke lämnade nöjaktig upplysning,
inhämtade kollegiet »på enskild väg» uppgifter till 1835 års berättelse, hvilka
där offentliggjordes i en nominativ förteckning. Därvid redogjordes för
ångfartygens hästkrafttal, byggnadsår samt »verkstaden där maskineriet
blifvit förfärdigadt». Först i årgången för 1838 meddelas en på officiella
uppgifter grundad förteckning öfver enskilde tillhöriga ångfartyg, som under
redogörelseåret varit använda i sjöfart.

Till närmare upplysning om själfva sjöfartsrörelsen intogs i berättelsen
från och med år 1838 en i Generaltullstyrelsen uppgjord tabell öfver alla förpassade
fartyg fördelade i lastade och olastade, hvilka i inrikes fart ankommit
till eller afgått från de särskilda stapelstäderna. Dessa uppgifter fullständigades
sedermera efter ett tiotal år med en liknande öfver förpassningsfria
fartyg.

Någon nämnvärd förändring undergick ifrågavarande statistik för öfrigt
icke förrän med redogörelseåret.1847, då äfven landtmannafartygen uppdelades
efter deras användning i inrikes och utrikes fart samt tillika för hvardera
kategorien angafs besättningens storlek. Därefter bibehöll berättelsen, oafsedt
att den förut omnämnda i tabellform affattade specificeringen af de å kanallederna
fraktade varor under åren 1855/1867 betydligt inskränktes och
indrogs i textafdelningen, i det hela samma innehåll under en längre tid
framåt äfven efter dess intagande år 1858 i serien Bidrag till Sveriges officiella
statistik.

Under förra hälften af 1870-talet utvidgades årsberättelsen om inrikes
sjöfart högst väsentligt. Medan hela sidantalet år 1869 utgjorde 56, steg

SJÖFARTSSTATISTIK.

245

det år 1870 till 120, år 1872 till 216 och år 1874 till 229 och hade alltså på några
få år mer än fyrdubblats. Anledningen härtill var hufvudsakligen upptagandet
af nya uppgifter. Kungl. Maj:t hade nämligen i skrifvelse till Kommerskollegium
den 4 februari 1870 angående förändrad uppställning af
hamntaxor m. m. förordnat bland annat, att enhvar direktion för hamn i
stad, köping eller å landet, i hvilken hamnafgifter betalades efter en af
Kungl. Maj:t fastställd taxa, skulle årligen afgifva summarisk redogörelse
öfver till hamnen ankomna och därifrån afgångna fartyg om minst tre nyläster
(10 ton), särskildt för segelfartyg och särskildt för ångfartyg, samt
de lör hvarje klass af berörda fartyg influtna hamnafgifter, hvarjämte
för enhvar al ofvannämnda hamnar, utom de å landet belägna, summarisk
redogörelse årligen skulle af direktionen afgifvas dels öfver kvantiteten
al i hamnen lossade och lastade varor, för så vidt anginge ortens förnämsta
omsättningsartiklar, dels öfver uppburna hamnafgifter för varor,
särskildt för utrikes och särskildt för inrikes varutrafiken. Likaledes
skulle hvarje direktion för kanal, där afgifter för trafiken erlades efter en
af Kungl. Maj:t fastställd taxa, årligen inkomma med redogörelse för den
trafik af fartyg och batar om minst tre nyläster, särskildt af segelfartyg
och särskildt af ångfartyg, som ägt rum på kanalen föregående år, samt för
kvantiteten af de varor af olika slag som forslats på kanalen, äfvensom för
de af berörda fartyg och godstrafik influtna kanalumgälder. Samtliga ifrågavarande
uppgifter skulle öfverlämnas till Kommerskollegium och årligen
offentliggöras i dess berättelse om inrikes sjöfart och handel. Därjämte
ålades stapelstäderna i riket jämlikt kungl. skrifvelse till Kommerskollegium
den 26 januari 1872 att årligen till kollegiet insända utdrag ur
räkenskaperna rörande beloppet och användningen af dem under nästföregångna
året tillflutna tolagsersättningsmedel, hvilka uppgifter jämväl skulle
sammanställas och publiceras i nyssnämnda berättelse. Pa grund af dessa
föreskrifter intogos i årsredogörelsen för år 1870 tvenne digra tabeller
öfver trafiken och uppbörden i rikets hamnar samt i nästföljande års
redogörelse ett tabellariskt sammandrag af uppgifterna om influtna tolagsersättningsmedel.
Till en början, under åren 1870 och 1871, nöjde man sig
med att i hamntabellerna redovisa lossade och lastade varor under ett,
men följande år anmodade Kommerskollegium vederbörande att i primäruppgifterna
angående varutrafiken angifva särskildt för sig kvantiteterna af
lossade och af lastade varor, hvilka specifikationer därefter iakttogos vid
uppgifternas publicerande. Härigenom svällde emellertid tabellen öfver
varutrafiken i städer och köpingar ytterligare, så att den upptog mer än
100 sidor. Berättelsens öfver höfvan växande omfång samt varuuppgifternas
ådagalagda ofullständighet, i det att icke samtliga lossade eller lastade
handelsvaror voro underkastade hamnafgifter, föranledde slutligen Kungl.
Maj:t att på hemställan af t. 1. presidenten C. Fr. Waern den 22 december
1875 föreskrifva, att berörda uppgifter för framtiden skulle ur kollegiets be -

SJÖ I'' A RT S S T A TIS TIK.

246

rättelse uteslutas, hvarmed början ock gjordes i årgången för år 1875. Samtidigt
utmönstrades äfven förteckningarna öfver förpassade och förpassningsfria
fartyg som gått i inrikes fart.

En annan inskränkning af betydelse vidtogs längre fram i fråga om
kanalstatistiken. Närmast med anledning af uppkommen fråga om åstadkommande
af besparing i kostnaderna för det statistiska trycket hemställde
nämligen Kommerskollegium den 13 oktober 1885 om nådigt bemyndigande
att ur berättelsen utesluta den tabell, som i detalj redogjorde för varutrafiken
å kanalerna men som, ehuru upptagande ett utrymme af 35 sidor,
befunnits synnerligen ofullständig, ity att en del kanaldirektioner förklarat
sig alls icke i stånd att lämna de begärda uppgifterna och andra icke kunnat
redovisa hela varutrafiken, då bland annat ingen förteckning funnes å varor
för hvilka särskild afgift icke erlades. Kollegiet uttalade j ämväl den uppfattning,
att någon sannolik utsikt att framdeles kunna undanröja anledningarna
till tabellens ofullständighet icke förefunnes. Kungl. Maj:t biföll
också den 4 december 1885 kollegiets hemställan, och tabellen i fråga utgick
med redogörelseåret 1884.

Sedan statistiken öfver utrikes och inrikes sjöfart år 1895 sammanförts i
en gemensam berättelse om sjöfart, utgallrades ur densamma den dittills
meddelade förteckningen å svenska ångfartyg, hvarom närmare upplysning
kunde inhämtas i såväl Sveriges skeppslista som den af Kommerskollegium
då årligen särskiidt utgifna List of Swedish vessels. Dessutom gjordes en
vidtgående detaljundersökning rörande den verkliga fartygstillgången i riket,
hvarvid utröntes att ett ganska betydligt antal, hufvudsakligen segelfartyg,
kvarstått i sjömanshusens register och årligen till kollegiet redovisats, ehuru
redan faktiskt obefintliga. Alla dessa, äfvensom omätta fartyg och fartyg under
20 tons dräktighet, rörande hvilka uppgifterna ständigt befunnits högeligen
bristfälliga och som för öfrigt icke upptogos i det genom kungl. förordningen
den 27 november 1891 anbefallda hos Kommerskollegium förda fartygsregistret,
utmönstrades ur sjöfartsberättelsen. Genom detta äfven i vissa
andra afseenden förbättrade förfaringssätt vid far tygsuppgifternas behandling
för den officiella årsredogörelsen blef det nu först möjligt att lämna en något
så när tillförlitlig bild af den svenska handelsflottans omfattning.

Sjöfartsberättelsens innehåll utvidgades år 1897 med en fullständig äfven
landsbygden omfattande årsräkning öfver handelsflottan, upptagande för hvarje
stad och köping samt hvarje läns landsbygd behållningen från föregående år,
ökningen förmedelst nybyggnad, inköp och förbyggnad eller ommätning,
minskningen i följd af förolyckande, kondemnation eller slopande, försäljning
och förbyggnad eller ommätning samt behållningen vid årets slut. År 1899
utvidgades berättelsen ytterligare genom intagandet af en tabell i hvilken
redogjordes för fartygens byggnadsmaterial.

Hvad som väsentligen bidrog till att bringa ordning och reda i samt
en fast grundval för den del af sjöfartsstatistiken, som afser redogörelse för

SJÖFART8STATISTIK.

247

handelsflottan och dess förändringar, var den från och med år 1892 införda
skyldigheten för fartygsägare att låta registrera sina för handelssjöfart afsedda
fartyg om 20 ton och däröfver, hvarigenom ett högst värdefullt om ock
under de första åren ännu bristfälligt kontrollmaterial erhölls vid uppgörandet
af statistiken öfver handelsflottan.

Såsom kommittén förut varit i tillfälle erinra, hade nådigt uppdrag år
188(5 lämnats t. f. presidenten C. Fr. Wsern och öfverdirektören E. Sidenbladh
att utarbeta förslag till afhjälpande af bristfälligheter i den officiella
näringsstatistiken. Sedan med anledning häraf nämnda kommitterade den 1
november 1897 till Kungl. Maj:t inkommit med dylikt förslag beträffande
sjöfartsstatistiken samt Kommerskollegium och Generaltullstyrelsen den 1(5
februari 1900 däröfver afgifvit gemensamt utlåtande, äfvensom Statistiska
tabellkommissionen yttrat sig i ärendet, utfärdade Kungl. Maj:t den 24 maj
1901 dels kungörelse, hvari stadgas skyldighet för redare af fartyg om 20
tons dräktighet och däröfver att afgifva statistiska uppgifter affattade i
enlighet med af Kung]. Maj:t gifna närmare föreskrifter, dels skrifvelse
till Kommerskollegium och Generaltullstyrelsen med förändrade bestämmelser
i fråga om utarbetandet af den officiella statistiken angående Sveriges
sjöfart.

Jämlikt dessa bestämmelser skulle i sjöfartsberättelsen för år 1902 och
tills vidare redogöras för en hel del dittills icke beaktade förhållanden, såsom
beträffande de registreringsskyldiga fartygens användning i olika fart
mellan endast utländska hamnar eller direkt mellan både svenska och utländska
eller såväl mellan svenska som svenska och utländska eller endast mellan
svenska hamnar; af fartygen intjänta bruttofrakter i fart på Norge; dem tillhörande
besättningar, fördelade på befälhafvare, styrmän, maskinister och sjömän,
äfvensom kvinnlig betjäning; för bevillning uppskattad inkomst af rederirörelse;
utländska fartygs deltagande i kustfarten och varuforslingen mellan
svenska hamnar; beloppet af influtna fyr- och båkmedel, tonafgifter till sjömanshusen
och till svenska församlingens i London kyrka m. m. Därjämte
föreskrefs att fartyg om mindre än 20 tons dräktighet samt omätta fartyg
— Indika fartygskategorier såsom ofvan anförts alltsedan år 1895 varit
uteslutna — skulle i berättelsen återupptagas.

Redarnes redovisningsskyldighet, som enligt nyssberörda bestämmelser
skulle afse uppgifterna angående den för bevillning uppskattade inkomsten,
fartygens användning, bruttofrakterna i fart på Norge samt fartygsbesättningarna,
blef efter indragning af konsulernas skeppslistor, som dittills utgjort
källan för statistiken öfver svenska sjöfarten på utrikes orter, genom kungl.
skrifvelse till Kommerskollegium den 4 december 1903 utsträckt till att omfatta
specificerad redogörelse för fartygens samtliga i utrikes fart verkställda
resor och därvid intjänta bruttofrakter.

Den omläggning af Kommerskollegii sjöfartsberättelse, som påkallad af
de nya bestämmelserna genomfördes i 1902 års redogörelse, betecknade en i

248

S.JÖF ARTSSTATISTIK.

Kommitténs

förslag.

flera hänseenden afsevärd förbättring och utvidgning af sjöfartsstatistiken.
Visserligen klagas såväl i nämnda som senare årsberättelser öfver redarnes
försumlighet i fråga om insändandet af föreskrifna uppgifter, men olägenheten
häraf synes dock ha väsentligen reducerats genom att från veder!; irandes
sida redarne strängt efterhållits och medelst direkt skriftväxling affordrats
felande uppgifter, så att då de fartyg, om hvilkas användning in. m.
ingen närmare upplysning kunnat vinnas, år 1902 utgjorde 176, hade antalet
år 1908 sjunkit till 28. I allo fullständig redovisning lär svårligen
kunna med det ifrågavarande i öfrigt enligt kommitténs mening tillfredsställande
systemet för primäruppgifternas inhämtande kunna uppnås, då i
hvarje fall en eller annan fartygsredare icke kan med skrifvelse anträffas.

I sjöfartsberättelsen har under de senast gångna åren endast vidtagits
ett fåtal mindre anmärkningsvärda ändringar. En del nya uppgifter ha
emellertid tillkommit. Sålunda redogöres från och med år 1904 äfven för
fartygens bruttodräktighet, medan dessförinnan endast nettodräktigheten angifvits,
och sedan är 1907 meddelas i särskild tabell en öfversikt af trafiken
med svenska ångfartyg i några af utlandets viktigaste hamnar på hvilka
reguljär svensk ångbåtstrafik äger rum.

Såsom af den lämnade redogörelsen framgår har sjöfartsstatistiken genom
tidtals vidtagna reformer fått ett allt mer rikhaltigt innehåll. Det
har emellertid synts kommittén, som om för åstadkommande af minskning
i de nuvarande berättelsernas omfång vissa uppgifter skulle kunna
utan olägenhet antingen uteslutas eller väsentligen sammandragas, medan
å andra sidan genom mindre förändringar och särskilda bearbetningar, hvilka
icke lära medföra afsevärda kostnader, en del upplysningar ,af intresse utöfver
de nu meddelade torde kunna vinnas.

Sjöfartsstatistiken i sitt nuvarande skick (1908 års berättelse) är med
hänsyn till sitt mångskiftande innehåll anordnad så att ämnena grupperats
på sex olika afdelningar, nämligen a) Sveriges handelsflotta, b) sjöfarten
mellan Sverige och utlandet, c) svenska sjöfarten på utrikes orter, d) sjöfarten
i rikets hamnar och kanaler, e) till statsmyndigheter redovisade sjöfartsafgifter
samt f) vid sjömanshus inskrifne sjömän och till städerna influtna
tolagsersättningsmedel.

Beträffande den första afdelningen, som afser handelsflottans bestånd,
vill kommittén framhålla att det knappast kan anses erforderligt att, såsom
nu äger rum, årligen på fem olika sätt, nämligen i tabellerna 1, 2, 3. 5 och
6, ganska utförligt specificera siffror för samma ortskategorier. I dessa fem
tabeller upptages särskild! hvarje stad och köping, där något fartyg om 20
ton eller däröfver äger hemort, under det att alla landthamnar äro sammanslagna
länsvis under den gemensamma rubriken landsbygd. Kännedomen om
handelsflottan i vissa större landthamnar bör emellertid vara af betydligt
mera intresse än om handelsflottan i smärre städer och köpingar, där stundom

SJÖFARTSSTATISTIK.

249

förekommer endast ett enda fartyg, hvilket således med nuvarande uppställning
af tabellerna kommer att betraktas från ej mindre än fem olika
synpunkter. Det bör å ena sidan vara tillfyllest, att i den hufvudtabell, som
redogör för handelsflottans storlek, uppgifter meddelas specifikt för hvarje
stad och köping, medan å andra sidan i nämnda tabell äfven böra särskildt
upptagas de i sjöfartshänseende viktigaste landthamnarna. För de uppgifter,
som i öfriga nu nämnda tabeller meddelas, torde en dylik vidtgående ortsspecifikation
ej vara erforderlig, och vissa bland dem kunna ej heller behöfva
offentliggöras årligen utan endast exempelvis hvart femte år. Så är fallet
med uppgifterna om fartygens fördelning i dräktighetsgrupper, efter byggnadsmaterialet
och efter ägare, enär dessa uppgifter beröra förhållanden, som
i regel icke pläga förete mera afsevärda växlingar från ena året till det
andra. Uppgifterna rörande fartygens användning, den för bevillning uppskattade
inkomsten af rederirörelse samt fartygsbesättningarna synas visserligen
böra inflyta i berättelsen hvarje år men endast i högst förkortad form
med specificering blott för de större stapelstäderna och för öfrigt i summor
för de olika länen.

Redogörelse för svenska fartyg under 20 ton och omätta fartyg har
såsom ofvan nämnts regelbundet meddelats i sjöfartsberättelsen sedan år
1902. Denna redogörelse tillkom på förslag af t. f. presidenten C. Fr.
Wsern och öfverdirektören E. Sidenbladh, hvilka i sitt år 1897 afgifna
betänkande rörande • sjöfartsstatistiken framhöllo önskvärdheten af att uppgifter
offentliggjordes om dylika smärre fartyg. Kommerskollegium och
Generaltullstyrelsen, som häröfver afgåfvo infordradt underdånigt utlåtande,
ansågo att dessa uppgifter skulle blifva mycket ofullständiga och afstyrkte
till följd häraf framställningen i denna del. Tabellkommissionen
däremot tillstyrkte densamma, hvarefter Kungl. Maj:t i förutnämnda nådiga
bref den 24 maj 1901 föreskref, att dylika smärre fartyg skulle utan att
sammanräknas med öfriga fartyg upptagas i den årliga sjöfartsberättelsen i
en särskild tabell, hvartill primärmaterialet skulle anskaffas af vederbörande
myndigheter med ledning af uppgifter till mantalsskrifningen och där så erfordrades
af bevillningstaxeringslängderna. Den statistik som härigenom
erhållits har emellertid alltjämt visat sig högst ofullständig och skäligen
värdelös. Då det ej heller torde vara möjligt att utfinna något lämpligt
sätt för erhållande af tillförlitligare uppgifter om dylika mindre fartyg,
hemställer kommittén att ifrågavarande uppgifter såsom snarare vilseledamde
än upplysande måtte helt och hållet uteslutas och vederbörande myndigheter
befrias från skyldigheten att till Kommerskollegium insända primärnppgifter
rörande dessa fartyg.

Bland de nya uppgifter rörande handelsflottan, hvilka vore af intresse
att få införda i statistiken, böra först framhållas sådana rörande
fartygens värde. Eu beräkning af handelsflottans värde skulle gifvetvis
särskildt ur nationalekonomisk synpunkt vara af stor betydelse, och det vill

250

SJÖFAKTSSTATISTIK.

synas kommittén, som om från redarnes sida hinder ej borde möta för meddelandet
af för detta ändamål erforderliga upplysningar.

Ett annat önskemål, som framförts beträffan de statistiken öfver handelsflottan,
har varit, att fartygen, hvilka för närvarande endast särskiljas i
segelfartyg och ångfartyg, skulle ytterligare uppdelas efter olika fartygsslag
(briggar, skonare, galeaser, segelfartyg med hjälpmaskin, motorfartyg, pråmar
o. s. v.), ursprung (byggnadsland), ålder m. m. Ehuru eu dylik fördelning
otvifvelaktigt skulle innebära en ganska värdefull utvidgning af sjöfartsberättelsens
innehåll och äfven vore öfverensstämmande med hvad åtskillig utländsk
sjöfartsstatistik i detta hänseende har att uppvisa, skulle den dock,
synes det kommittén, kräfva alltför stort utrymme, hvarförutom ifrågavarande
uppgifter finnas till största delen offentliggjorda i Sveriges skeppslista.
Kommittén anser sig endast böra föreslå att i fartygsregistret upptagna
pråmar samt motorfartyg — angående hvilka för närvarande uppgifter lämnas
i noter under tabellerna — och segelfartyg med hjälpmaskin måtte särskildt
upptagas och redovisas i sjöfartstabellerna.

Slutligen anser sig kommittén böra framhålla lämpligheten af att i de
tabeller, där fartygen uppdelas i olika storleksgrupper, bruttodräktigheten
lägges till grund för denna indelning och ej, såsom för närvarande är fallet,
nettodräktigheten, hvilken åtminstone med afseende å ångfartyg ej ger någon
tydlig föreställning om fartygens verkliga storlek.

Den andra afdelningen i den officiella sjöfartsstatistiken omfattar sjöfarten
mellan Sverige och utlandet. Hithörande uppgifter grunda sig uteslutande
på tullverkets journaler. Den första bearbetningen utföres inom
Generaltullstyrelsen, där på kartoliner öfverföras journalernas uppgifter
om från utrikes ort ankommande eller till utrikes ort afgående fartyg.
Kartolinerna sorteras därefter för erhållande af uppgift om de fartyg, som
under samma resa an löpt flera svenska orter. Dylika fartyg upptagas
endast en gång, nämligen ankommande fartyg å den hamn, där fartyget
först inklarerats, och afgående fartyg, om de äro barlastade, på första
utklareringsorten, och om de äro lastade, å den hamn hvarest den hufvudsakligaste
lasten intagits. Fartyg, som på samma resa kommer från eller
afgår till flera främmande länder, upptages ej heller på mer än ett land
eller det land, hvarifrån den hufvudsakligaste lasten kommer resp. hvarthän
den skall sändas.

Öfver den direkta sjötrafiken med utlandet uppgöres därefter inom
Generaltullstyrelsen tabeller utvisande fartygens antal, dräktighet, nationalitet
samt de olika tullkammardistrikt och de främmande länder från
hvilka fartygen ankommit eller till hvilka de afgått, hvarvid skillnad göres
mellan segel- och ångfartyg samt lastade och barlastade fartyg. Dessa
tabeller öfverlämnas sedermera till Kommerskollegium som vidare bearbetar
desamma.

SJÖFART,SSTATISTIK.

251

Vid uppgörandet af denna statistik kan det emellertid mången gång vara
svårt att bestämma, hvilken hamn rätteligen bör upptagas, då olika meningar
kunna råda om hvad som bör förstås med den hufvudsakligaste lasten
och om man vid bestämmandet häraf skall taga hänsyn endast till viktkvantiteten
eller äfven till rymd och värde, hvartill koinmer att lika stora partier
kunna lossas eller lastas på skilda platser. Kommittén finner sig därför böra
föreslå att till förekommande af olika tolkningar i berörda hänseende i statistiken
öfver den direkta sjöfarten mellan Sverige och utlandet tillämpas den
princip, som är gällande i en del främmande länder, nämligen att, då fartyget
under samma resa anlöper flera inrikes hamnar, upptages första inklareringsorten
resp. sista utklareringsorten, och då fartyget skall anlöpa eller har
angjort flera utrikes hamnar, första lossningsorten resp. sista inlastningsorten
i utlandet.

En afsevärd brist i den nuvarande statistiken öfver sjötrafiken mellan
Sverige och främmande länder är, att densamma endast afser den direkta
sj öfartsförbindelsen med utlandet. Så länge sjöfartsförbin delsen mellan Sverige
och främmande länder bedrefs uteslutande eller till större delen med segelfartyg,
h vilka i allmänhet afgingo direkt från en svensk till en främmande hamn
eller tvärtom, kunde en dylik statistik anses vara tillfredsställande, men numera,
då sjöfarten med utlandet till stor del uppehälles med större ångfartyg, som
ofta anlöpa flera svenska eller flera utländska hamnar under samma resa,
bör det vara af stor betydelse att i sjöfartsstatistiken erhålla uppgift äfven om
dylik kombinerad fart. För närvarande meddelas härom ingen som helst upplysning.
Denna brist gör sig särskildt gällande ifråga om tabellerna angående
den utrikes sjöfartens fördelning på olika tullkammardistrikt. Med den princip
som nu tillämpas upptagas nämligen icke alla fartyg, som inom ett distrikt
lossat eller lastat varor från eller till utrikes ort, utan endast ett begränsadt
antal, nämligen sådana, som inkommit direkt från utrikes ort och lossat
större eller mindre del af lasten, samt sådana, som antingen inlastat hela sin
för export afsedda last och därmed direkt afgått eller också anses inom distriktet
ha intagit den hufvudsakligaste delen af lasten, oafsedt huruvida
fartyget sedermera afgått direkt till utlandet eller ytterligare anlöpt annat
distrikt. Härigenom kommer antalet af de fartyg, som upptagas på hvarje
distrikt, att blifva beroende af tillfälligheter, och den redogörelse som meddelas
kommer ej att lämna någon fullständig och tillförlitlig uppgift om
tullkammardistriktens verkliga sjöfartsförbindelser med främmande länder.
Resultatet häraf kan tänkas blifva, att ett tullkammardistrikt med en måhända
mycket betydande utrikes sjöfart framställes såsom alldeles i saknad
af sådan eller i saknad af hvarje förbindelse med visst främmande land,
änskönt mycket liflig sådan i verkligheten förefinnes, endast därför att
trafiken i distriktet ombesörjts af fartyg, som först inkommit till annat
distrikt, och af fartyg, som i annat distrikt intagit den hufvudsakligaste
delen af lasten.

252

SJÖFARTSSTATISTIK.

Då kännedomen såväl om den verkliga sjöfartsförbindelsen mellan olika
tullkammardistrikt och utlandet som om den kombinerade farten mellan
Sverige och främmande länder bör vara af särskild betydelse för sjöfarten,
anser kommittén att uppgifter härom böra i statistiken upptagas.

För erhållande af de erforderliga primäruppgifterna torde det vara lämpligast,
att på sätt nu äger rum fullständiga utdrag ur tulljournalerna göras
på kartoliner och att samtliga kartoliner bearbetas, hvilket för närvarande
ej är fallet. Denna bearbetning, som kunde göras ur liera olika synpunkter,
skulle naturligtvis ske hos det ämbetsverk, som utgifver sjöfartsstatistiken,
hvarigenom tullverkets befattning med densamma skulle inskränkas till utskrifvandet
af kartolinerna, hvilka, sedan de kollationerats med tulljournalerna,
skulle för hvarje månad öfversändas till det nämnda ämbetsverket.

Vill man därjämte erhålla en riktig och fullt tillförlitlig öfversikt för
olika tullkammardistrikt öfver det tonnage, som verkligen användts för att
ombesörja distriktets varuomsättning med utlandet, torde en dylik öfversikt utan
allt för stora svårigheter kunna vinnas, och kommittén håller före att det skulle
vara af synnerligen stort intresse att få kännedom ej allenast om antalet
fartyg af uppgifven dräktighet som besökt distriktet utan äfven om nyssnämnda
fartygstonnage. Uppgift härom kan erhållas på sådant sätt, att skepparen å
märkrullan resp. lastförteckningen enligt de aflämnade konnossementen angifver
sammanlagda tontalet af de varor, som skola lossas eller lastas i hvarje hamn,
och att detta tontal införes i tulljournalen för att sedermera upptagas å kartolinerna.
Visserligen kommer härigenom skepparens besvär med uppgörandet
af märkrullan att ökas, men detta besvär blir mera kännbart endast i fråga
om större styckegodslaster, då antalet konnossementer är synnerligen stort.

I fråga om denna del af sjöfartsstatistiken torde för öfrigt någon reducering
i omfånget lämpligen kunna göras, då det nämligen ej synes nödvändigt
att redogöra för samfärdseln mellan utlandet och mindre betydande distrikt
eller sådana som ligga i det inre af riket.

En brist, hvilken vidlåder såväl denna som följande afdelningar af sjöfartsberättelsen,
är den i viss mån missvisande gräns, som uppdragits mellan
lastade och barlastade fartyg. Vid särskiljandet i sjöfartsstatistiken mellan
lastade och barlastade fartyg tillämpas nämligen för närvarande bestämmelsen
i § 4 tulltaxeunderrättelserna, att lastförande fartyg skall anses såsom barlastadt,
då dess last uppgår till mindre än en tiondel af fartygets afgiftspliktiga
dräktighet. Detta stadgande, som tillkommit för att bestämma, när
ett fartyg med ringa last skall vara afgiftspliktigt, bör enligt kommitténs åsikt
ej tillämpas, då frågan gäller, huruvida ett fartyg ur statistisk synpunkt skall
betraktas såsom lastadt eller barlastadt, ty med tillämpning af nu nämnda
princip kunna högst betydande lastkvantiteter transporteras med ett fartyg,
utan att detsamma anses lastförande. Så kommer t. ex. ett fartyg om 1,200 tons
dräktighet att upptagas såsom barlastadt, äfven när det innehar en lastkvantitet
af 163,000 kg:s vikt (en ton beräknas motsvara 1,360 kg.), och man

SJÖFARTSSTATISTIK.

253

skulle äfven kunna tänka sig, att med detta förfaringssätt hela varutransporten
till och från en hamn med ganska afsevärd in- eller utförsel komme att
i den officiella sjöfartsberättelsen upptagas såsom uteslutande ombesörjd af
barlastade fartyg. Tillämpningen af nämnda princip kan således leda till
fullkomligt orimliga resultat, och det synes därför kommittén, att en ändring
bör vidtagas. En bestämd åtskillnad mellan lastade och barlastade fartyg
måste i hvarje fall göras men bör ur statistisk synpunkt egentligen
afse att skilja emellan lastförande och icke lastförande fartyg. Till
följd häraf bör afseende fästas endast därvid, huruvida fartyget innehar
last eller icke, och således ej vid lastkvantiteten, hvarjämte passagerarfartyg,
som användas i reguljär trafik, alltid böra anses såsom lastförande.
Kommittén hemställer därför att såsom lastförande böra i statistiskt hänseende
betraktas alla passagerarfartyg, som göra reguljära turer, och
alla andra fartyg, så snart de medföra last af beskaffenhet att fraktintäkt
däråt’ kan påräknas, oberoende af lastens storlek, hvaremot till barlastade
skola hänföras fartyg, som äro tomma eller innehafva såsom barlast fraktfria
varukvantiteter — sand, sten, vatten och dylikt — för bevarande af fartygets
sjövärdighet under resan. Häremot torde visserligen kunna invändas
att en rent obetydlig lastkvantitet komme att föranleda fartygets upptagande
såsom lastadt, men beteckningen lastadt, som äfven med tillämpning
af nuvarande princip är missvisande, torde därföre lämpligen böra utbytas
mot lastförande, hvilket endast innebär att fartyget medför fraktgods till
större eller mindre del.

I sjöfartsstatistikens tredje afdelning, svenska sjöfarten på utrikes orter,
anser sig kommittén kunna föreslå afsevärda inskränkningar. Tabellerna
i denna afdelning angifva alla de utländska hamnar i hvilka något svenskt
fartyg under året förekommit. De blifva härigenom synnerligen vidlyftiga.
Det bör vara tillfyllest att upptaga endast de förnämsta utländska hamnarna
och i öfrigt summor för de olika länderna, hvarigenom en väsentlig
inbesparing af tryckningskostnader vinnes.

Däremot hemställer kommittén att de uppgifter rörande intjänta bruttofrakter,
som nu meddelas för den utrikes sjöfarten, måtte kompletteras med
en redogörelse angående bruttofrakterna för äfven den inrikes trafiken. Då
specifikation för hvarje resa ej kan vara för ändamålet erforderlig, torde
det i allmänhet icke möta några större svårigheter för en redare att summariskt
angifva beloppet af den i inrikes sjöfart uppkomna fraktförtjänsten.
Såväl för utrikes som inrikes farten synas bruttofrakterna jämväl böra omfatta
passagerarafgifter och postbefordringsafgifter, hvilka för närvarande ej
däri inräknas, ehuruväl de mången gång äro af mycket afsevärd storlek.

Den i fjärde afdelningen meddelade statistiken rörande sjöfarten i rikets
hamnar och kanaler är i så måtto ofullständig, att den endast afser sådana
hamnar och kanaler för hvilka särskild taxa blifvit af Kungl. Maj:t fastställd
samt att de uppgifter som erhållas icke omfatta hela den ifråga -

254

SJÖFARTSSTATISTIK.

varande trafiken. Fråga kunde därför uppstå om lämpligheten af att publicera
en så pass bristfällig statistik, i synnerhet som någon utväg att förbättra
primärmaterialet näppeligen för närvarande står till buds. Det kan
emellertid icke förnekas att denna statistik trots sina brister lämnar sådana
bidrag till kännedomen om sjöfartsröreisen i rikets hamnar och kanaler,
som icke från någon annan källa kunna hämtas och som i vissa hänseenden
äfven kunna anses skäligen tillfredsställande. Under sådana förhållanden
torde statistikens bibehållande i berättelsen äfven kunna förordas. Det synes
emellertid kommittén, som om hithörande uppgifter, i hvad de afse rikets
hamnar och lastageplatser (tab. 27), kunde i den årliga redogörelsen väsentligen
inskränkas, så att endast de viktigaste hamnplatserna specificerades,
hvaremot den detaljerade redovisning, som årligen förekommer, borde meddelas
endast hvart femte år.

Utförlig redogörelse för den sjöväga varutrafikenpå inrikes orter har som
ofvan omnämnts tidigare förekommit i sjöfartsstatistiken men uteslutits såväl
på grund af det högst betydande utrymme densamma kraft som med hänsyn till
uppgiftsmaterialets ofullständighet. Primäruppgifterna inkomma emellertid
fortfarande till Kommerskollegium, ehuru de numera icke bearbetas. Oegentlig -heten i att sålunda årligen infordra ganska vidlyftiga primäruppgifter, som
icke utnyttjas på annat sätt än att någon gång vid efterfrågan ställas till
vederbörandes disposition, ligger i öppen dag. Kommittén skulle icke heller
tveka att hemställa om vederbörande myndigheters befrielse från skyldigheten
att afgifva ifrågavarande uppgifter, i händelse uppgifterna fortfarande skola
undandragas granskning och bearbetning. I betraktande af det synnerligen
stora intresset och gagnet af en äfven i mycket sammanträngd form meddelad
öfversikt af de hufvudsakligaste varor, som lossats och lastats i de större
hamnarne samt forslats å rikets kanaler, vill kommittén dock föreslå att
en på grundval af förenämnda uppgifter upprättad statistik öfver den sjöväga
varutrafiken måtte, i mån som primärmaterialet lämnar tillfälle därtill,
årligen utarbetas och publiceras i sjöfartsberättelsen. Härvid torde af
utrymmesskäl böra iakttagas, att varuspecifikationen utsträckes endast till de
allra viktigaste för de olika orterna särskildt kännetecknande varuslagen.

Vid behandling af sist berörda del af sjöfartsstatistiken har kommittén
i enlighet med föreskriften i kungl. brefvet till kommittén den 14 februari
1908 tagit under öfvervägande frågan om behofvet af revision utaf gällande
bestämmelser om skyldighet för hamnar, lastageplatser och kanaler att afgifva
statistiska uppgifter. Kommittén har därvid icke funnit ett sådant
behof föreligga och har därför icke anledning att framställa något förslag.

Beträffande uppgifterna i de båda sista afdelningarna vill kommittén endast
föreslå, att redogörelsen för till stapelstäderna influtna tolagsersättningsmedel
och deras användning uteslutes ur sjöfartsberättelsen, då erforderliga
upplysningar härom lämpligen böra meddelas i statistiken öfver
kommunernas finanser.

SJÖFARTSSTATISTIK.

255

Den tid, som förflutit mellan redogörelseårets utgång och statistikens
offentliggörande, har för de olika årgångarne från och med året 1891 varit:

1891 . . .	. . . 1 år 2	män.	15 dagar	1900 . . .	. . . 1	år	3	mån.	14 dagar
1892 . . .	... 1	T>	2	»	13	»	1901 . . .	. . . 1	»	3		15	T>
1893 . . .	. . . 1	>	1	»	26		1902 . . .	... 1	»	8		—	»
1894 . . .	. . . 1	>	1		27	»	1903 . . .	. . . 1	»	7	»	4	•»
1895 . . .	... 1	»	3	»	3	2>	1904 . . .	. . . 1	»	5	2>	9	»
1896 . . .	... 1	»	2	2>	15		1905 . . .	. . . 1	»	1		22
1897 . . .	... 1	»	1	»	8	»	1906 . . .	. . . 1	»	3		6
1898 . . .	... 1	y>	1		19	»	1907 . . .	. . . 1	»	4	»	28	»
1899 . . .	... 1	»	3	»	14	>	1908 . . .	. . . 1	»	4	»	19	»

Såsom synes har berättelsen från och med år 1899 i regel utkommit
senare än de tidigare årgångarne, beroende dels på upprepade ombyten af
den tjänsteman, som haft närmaste ledningen af det sjöfartsstatistiska
arbetet inom Kommerskollegium, dels på tillkomsten af nytt bearbetningsmaterial
och dels slutligen därpå, att den för sjöfartsstatistiken afsedda
personalen tidtals under senare åren måst deltaga i utarbetandet af kollegiets
sedan år 1907 högst betydligt utvidgade handelsberättelse. Genom ofvan
föreslagna inskränkningar på olika områden af sjöfartsstatistiken kan den
årliga redogörelsen högst betydligt förkortas, kostnaderna minskas samt
publikationens utgifvande afsevärdt påskyndas.

Kommittén vill sålunda med afseende på den sjöfartsstatistiska årsberättelsen
hemställa,

att uppgifter om fartygens fördelning i dräktighetsgrupper, efter byggnadsmaterialet
och efter ägare meddelas endast hvart femte år,

att den hittills meddelade redogörelsen för fartyg under 20 ton och
omätta fartyg uteslutes ur sjöfartsberättelsen samt att gällande bestämmelser
angående vederbörande myndigheters skyldighet att lämna hithörande uppgifter
upphäfvas,

att uppgifter meddelas om handelsflottans värde samt att för sådant
ändamål redarne åläggas att vid insändandet af redan föreskrifna uppgifter
till sjöfartstatistiken jämväl uppgifva fartygens värde,

att vid redovisningen af den direkta sjöfarten mellan Sverige och utlandet
såsom ankomst- resp. afgångshamn upptages, då fartyget under samma
resa anlöper flera inrikes hamnar, första inklareringsorten och sista utklareringsorten
och, då fartyget skall anlöpa eller har angjort flera utrikes hamnar,
första lossningsorten och sista inlastningsorten i utlandet,

att redogörelse meddelas för den kombinerade sjöfarten mellan Sverige
och utlandet, l

l) För åren 1891/1894 har upptagits utgifningstiden för berättelsen om utrikes sjöfart,
hvilken utkom omkring en månad senare än berättelsen om inrikes sjöfart.

Utgifnings tid.

Samman fattning.

Historik.
Uppgifter i
femårsberättel
serna.

256 STATISTIK ÖFVER VÄGAR OCH SKJUTSANSTALTER.

att i redogörelsen för olika tullkammardistrikts sjöfartsförbindelse med
utlandet jämväl angifves det fartygstonnage, som verkligen användts för
att ombesörja distriktets varuomsättning med utlandet, samt att för sådant
ändamål fartygsbefälhafvarne åläggas att å märkrullan resp. lastförteckningen
angifva sammanlagda tontalet af de varor, som skola lossas eller lastas
i de olika hamnarne,

att passagerarfartyg, som göra reguljära turer, och alla andra fartyg
som medföra last i statistiken upptagas såsom lastförande,

att i redogörelsen för sjöfarten på utrikes orter upptagas endast de förnämsta
utländska hamnarna och i öfrigt summor för de olika länderna,

att redogörelse angående bruttofrakter, därunder inbegripna passageraroch
postbefordringsafgifter, meddelas äfven när frakterna intjänas i inrikes
fart, samt att för sådant ändamål den redarne nu åliggande skyldigheten att
afgifva vissa statistiska uppgifter utsträckes till att omfatta jämväl bruttofrakter
i inrikes fart,

att beträffande sjöfarten å rikets hamnar och lastageplatser specifikation
af samtliga hamnplatser meddelas endast hvart femte år,

att i berättelsen intages en kortfattad öfversikt af den sjöväga varutrafiken
på inrikes orter,

att tullkamrarna anbefallas att direkt till det statistiska verket för
hvarje månad insända uppgifter om från utlandet ankomna och till utlandet
afgångna fartyg, hvilka uppgifter skola meddelas å kartoliner. som tillhandahållas
af verket, samt

att redogörelsen öfver till stapelstäderna influtna tolagsersättningsmedel
och deras användning uteslutes ur sjöfartsberättelsen.

10. Statistik öfver vägar och skjutsanstalter.

Enligt de af Kungl. Maj:t den 17 april 1821 fastställda formulären för
länsstyrelsernas femårsberättelser skulle i den för landsbygden afsedda tabellbilagan
meddelas uppgift bland annat om »skjutsningsbesvär uträknadt efter
värdet af därvid särskilda dagsverken med afdrag af därföre troligen erhållen
skadeersättning så väl för hållskjuts som för reserv-, krono- och fångskjuts
m. m.» samt rörande »vägunderhåll beräknadt efter längden- af hvarje
hemmans vägstycke och efter antalet broar; snöskottning, vintervägars utbuskning
öfver sjöar m. m.» I tabellen för städerna skulle upplysning lämnas
om »skjuts» och »väghållning». De på grund häraf meddelade uppgifterna
voro uteslutande af finansiell natur och inskränkte sig till uppskattade värdet
af skjutsnings- och väghållningsbesvären. Därjämte förekomma i texten
till femårsberättelserna sporadiskt vissa andra uppgifter om dessa besvär.

STATISTIK ÖFVER VÄGAR OCH SKJUTSANSTALTER. 257

.Rörande längden af vägarna och antalet i skjuts utgångna hästar meddelades
emellertid ingen upplysning i vår äldre officiella statistik.

Först genom de af Kungl. Maj:t den 25 oktober 1861 fastställda nya
formulären för femårsberättelserna erhöllos uppgifter om dessa förhållanden.

I en särskild tabellbilaga skulle nämligen uppgifvas längden af vid femårsperiodens
slut befintliga vägar och under perioden nybyggda eller omlagda
vägar samt antalet gästgifverier vid periodens slut och antalet under hvarje
särskildt år i skjuts utgångna hästar. Däremot försvunno nu uppgifterna om
värdet af väghållnings- och skjutsningsbesvären i likhet med hvad fallet var
beträffande flertalet öfriga i de äldre femårsberättelserna meddelade finansiella
uppgifter. Endast rörande kostnaden för under femårsperioden verkställda
väganläggningar och vägförbättringar skulle uppgift lämnas. Från och med
åren 1876/1880 meddelades jämväl uppgift om skjutslegan, men i öfrigt undergingo
de ifrågavarande tabellerna endast smärre ändringar intill perioden
1896/1900.

I de för sistnämnda period fastställda nya tabellformulären infördes ett
stort antal uppgifter af finansiell natur, nämligen rörande antalet vägfyrkar
af olika slag, uppskattad kostnad för vägunderhåll in natura (den tid mark
är bär), vägskatt per vägfyrk med vägunderhåll in natura och per annan
vägfyrk, vägkassans inkomster specificerade i vägskatt, statsanslag och öfriga
inkomster, vägkassans utgifter fördelade i förvaltningskostnader, ersättning
till snöploglagen och öfriga utgifter samt slutligen vägkassans behållning
vid årets slut. På grund af yppade missförstånd ändrades sistnämnda
rubrik i formulären för femårsperioden 1901/1905 till »vägkassans behållning
eller brist vid årets slut», hvarjämte för vinnande af kontroll motsvarande
uppgifter skulle lämnas äfven för periodens början. Därjämte infordrades
nu fullständigare specifikation af vägfyrktalet, hvarjämte bland utgifterna
kostnaderna för vägars anläggning och omläggning samt brobyggnad skulle
särskildt uppgifvas. I öfrigt öfverensstämma formulären för perioderna
1896/1900 och 1901/1905 i hufvudsak med de äldre, dock med de förändringar,
som blifvit en följd af nya väglagens genomförande.

Sammanfattande öfversikter för hela riket af länsberättelsernas uppgifter
om väghållning och skjutsning ha från och med perioden 1856/1860 meddelats
i det af Statistiska centralbyrån utarbetade sammandraget af Kungl.

Maj:ts befallningshafvandes femårsberättelser. Härvid ha jämväl andra uppgifter
än länsberättelsernas kommit till användning, särskildt Väg- och vattenby
ggn adsstyrelsens.

Vid sidan af de tabeller rörande väghållning och skjutsning för hvilka Särskild sta
ofvan redogjorts har af Kammarkollegium för åren 1906 och 1907 samt af tistik öfTer
Jordbruksdepartementet för år 1908 i departementets meddelanden offentlig- ^besväret83
gjorts en på uppgifter från vägstyrelserna grundad statistisk publikation
under titel Allmänna väghållningsbesväret på landet. Denna utgöres af en

17—091045 Stat. korn. bet.

258

STATISTIK ÖFVER VÄGAR OCH SKJUTSANSTALTER.

enda tabell med sammandrag, tillsammans utgörande 33 sidor, utan någon text
och i det närmaste äfven utan förklarande anmärkningar. De i tabellen meddelade
uppgifterna äro för hvarje väghållningsdistrikt följande: längd af landsvägar
och af bygdevägar, antal vägfyrkar, vägskatt per vägfyrk å jordbruksfastighet
med vägunderhåll in natura och å öfriga beskattningsföremål,
väghållningskostnad samt slutligen vägkassans tillgångar och skulder vid
årets slut, de förra specificerade i öfverskott enligt 62 § väglagen och annan
behållning. Ej mindre än 15 af tabellens 22 sifferkolumner upptagas
af redogörelsen för väghållningskostnaden. Denna fördelas på två hufvudafdelningar,
vägunderhåll samt vägbyggnader och öfriga utgifter. För hvardera
gruppen meddelas såväl bruttokostnaden med viss specifikation som
nettokostnaden efter afdrag af statsbidrag och ifråga om vägbyggnader m. m.
äfven »andra särskilda inkomster». Beträffande nettokostnaderna meddelas
äfven uppgifter om deras belopp per vägfyrk och hvad angår underhållskostnaden
jämväl meter väglängd.

Genom kungl. kungörelse den 28 januari 1910 ha emellertid nya formulär
för ifrågavarande statistik blifvit fastställda, hvarigenom åtskilliga uppgifter
utöfver de förut meddelade tillkommit. Sålunda skall nu uppgifvas
året, då gällande vägdelning fullbordats; vägfyrktalet skall specificeras i
vägfyrktal för jordbruksfastigheter med vägunderhåll in natura och för öfriga
beskattningsföremål; uppgift skall lämnas rörande hela det såsom vägskatt
för året uttaxerade beloppet; slutligen ha kostnaderna för vägunderhållet
ytterligare specificerats. Genom dessa förändringar har antalet sifferkolumner
ökats från 22 till 35. Uppgifterna skola af vägstyrelserna före den 10
juni insändas till Kungl. Maj:ts befallningshafvande, som ha att före den 20
i samma månad öfverlämna dem till Jordbruksdepartementet. Därjämte
stadgas att befallningshafvandena skola, i den mån uppskattning af särskild
nämnd verkställes af kostnaden för underhållet den tid mark är bar af allmän
väg, bro och färja uti väghållningsdistriktet, till Jordbruksdepartementet
insända ett exemplar af den länskungörelse hvari uppskattningsinstrumentet
finnes infördt.

Väg- och vat- Rörande med statsbidrag utförda nybyggnader och omläggningar eller
tcuhvggnadsj förbättringar af allmänna vägar innehålla äfven Väg- och vattenbyggnadsrätteiser.
styrelsens årsberättelser detaljerade uppgifter. Första årgången af dessa .
berättelser afser året 1872.

Kommitténs Såväl femårsberättelsernas uppgifter om de allmänna vägarna och vägfanslag,
hållningsbesväret som den från Jordbruksdepartementet utgifna särskilda staöfver^alN
tistiken är enligt hvad erfarenheten visat delvis mindre tillförlitlig och lämnar
manna vägar, jämväl i andra afseenden åtskilligt öfrigt att önska. Bristen på tillförlitlighet
synes i första hand bero på att de för primäruppgifterna använda formulären
icke varit uppställda så att de möjliggjort utöfvande af en effektiv
kontroll. Någon nämnvärd förbättring härutinnan torde icke vara att för -

STATISTIK ÖFVER VÄGAR OCH SKJUTSANSTALTER.

259

vänta genom de i omförmälda kung!, kungörelse fastställda nya formulären
för den nu af Jordbruksdepartementet utgifna statistiken. I fråga om denna
torde jämväl inverka, att de myndigheter, som utarbetat eller utarbeta densamma,
sakna för statistiskt arbete skolad personal.

I betraktande af den stora betydelse i finansiellt hänseende väghållningsbesväret
äger, synes nödigt, att en detaljerad och fullt tillförlitlig årlig statistik
öfver de allmänna vägarna upprättas. Materialet för denna bör utgöras
af uppgifter från vägstyrelserna, kompletterade med uppgifter från
magistraterna rörande städernas vägar. Förutom uppgifter rörande vägarnas
längd och antalet å dem befintliga grindar, nyanlagda vägar och dylikt
bör hvarje vägstyrelse årligen lämna fullständigt enligt formulär uppgjordt
räkenskapssammandrag, då endast på sådant sätt en kontroll öfver de finansiella
uppgifterna kan blifva möjlig. A räkenskapssammandraget måste jämväl
lämnas uppgift rörande antalet vägfyrkar af olika slag, af särskilda nämnden
uppskattad kostnad för vägunderhåll in natura den tid mark är bar samt
utdebiteringen för vägfyrkar af olika slag. Förande tiden och sättet för insändande
af vägstyrelsernas uppgifter synas de år 1910 meddelade bestämmelserna
fortfarande böra tillämpas, med den förändring att uppgifterna
insändas till Statistiska centralverket i stället för till Jordbruksdepartementet.

De till Statistiska centralverket inkomna uppgifterna böra därstädes
granskas och bearbetas samt med förklarande text årligen offentliggöras.

Vid granskningen af primäruppgifterna såväl som vid textens författande
torde i vissa fall med fördel Väg- och vattenbyggnadsstyrelsens motsvarande
uppgifter kunna komma till användning. Den ifrågavarande statistiken synes
kunna utkomma senast ett år efter redogörelseårets utgång.

Ehuru skjutsningsbesvär numera, sä.rskildt i finansiellt hänseende, icke statistik öfäger
samma betydelse som förr, torde dock den officiella statistiken fort- v“tas1^“^an"
farande såsom hittills böra meddela upplysning härom. Detta kan lämpligen
ske i den ofvan föreslagna statistiken öfver allmänna vägar, som sålunda
skulle blifva en statistik öfver allmänna vägar och skjutsanstalter.

De härför erforderliga uppgifterna torde liksom hittills kunna anskaffas genom
länsstyrelsernas försorg, hvarvid det nuvarande blankettformuläret för
femårsberättelsernas tabell synes kunna med fördel användas. Därutöfver
bör emellertid af länsstyrelserna meddelas uppgift rörande uppbörden af utdebiterade
bidrag till skjutsentreprenader hvarom upplysning för närvarande
icke finnes. I motsats mot hvad hittills varit fallet, böra länsstyrelserna
efter granskning men utan vidare bearbetning årligen insända själfva
primäruppgifterna till Statistiska centralverket med bifogande af nyss berörda
uppgifter rörande uppbörden af utdebiterade bidrag till skjutsentreprenader.

Kommittén hemställer sålunda, Sammanfattad
en årlig statistik öfver vägar och skjutsanstalter utgifves, nins -

260

STATISTIK ÖFVER AKTIEBOLAG.

att nya formulär för statistik öfver väghållningbesväret på landet fastställas,
samt

att Kungl. Maj:ts befallningshafvande anbefallas att årligen till Statistiska
central verket insända uppgifter rörande skjutsanstalterna och uttaxerade
bidrag till skjutsentreprenader.

11. Statistik öfver aktiebolag.

Aktiebolags- Aktiebolagsorganisationen har i våra dagar inom hela kulturvärlden vun°ne»ni*aib"
stor utbredning på vidt skilda verksamhetsområden. I flera stater ha aktiemänhet.
bolagen gjorts till föremål för särskild lagstiftning, hvilken under senare tid
allt afgjordare anslutit sig till det s. k. publicitetssystemet. Detta afser att
genom föreskrifter förplikta bolagen att offentliggöra allt, som kan tjäna till
att belysa, huruvida deras verksamhet grundats på och skötes enligt sunda
affärsprinciper. Så har i de nyaste aktiebolagslagarna i regel stor vikt blifvit
lagd icke allenast därpå, att hvad som står i sammanhang med bolagets
bildande skall bringas till allmän kännedom, så att enhvar som vill ingå
såsom aktieägare i bolaget må kunna själf bedöma halten af dess affärsmässighet,
utan ock därpå, att bolagen blifva offentligen registrerade, hvarvid
de bolagsordningar, som närmare reglera de särskilda bolagens verksam -hetsutöfning, skola ingifvas till registreringsmyndigheten för att sedermera
af denna till större eller mindre del bringas till allmän kännedom. Flerstädes,
såsom exempelvis i Tyskland, Ungern, Italien, Spanien och Portugal,
har lagstiftningen dessutom ålagt aktiebolagen i gemen att offentliggöra
sina balanskonton, under det att detta åliggande annorstädes, såsom i
England och hittills i Sverige, inskränkts till vissa bestämda bolagsgrupper,
i synnerhet till sådana bolag som idka bank- eller försäkringsrörelse.

Aktiebolags- I samma mån som lagstiftningen dragit försorg om att offentlighetens

statistik i jjug fått falla öfver aktiebolagens organisation och verksamhet, har en säker
och dess grundval blifvit lagd för statistiska undersökningar beträffande denna assoinnehåll.
ciationsform. Dessa undersökningar bidraga i betraktande af undersökningsobjektets
allt större insats i penningrörelsen och näringslifvet i hög grad
att belysa de ekonomiska utvecklingslinjerna och konjunkturerna.

Aktiebolagsstatistiken, som för närvarande torde nått sin största teoretiska
och praktiska utveckling i Tyskland och Österrike, har först och främst till
ändamål att bestämma antalet inom landet befintliga bolag och deras fördelning
i grupper efter olika sig erbjudande indelningsgrunder. Sålunda kunna bolagen
fördelas på olika landsdelar efter bolagsstyrelsens säte och på olika verk -

STATISTIK ÖFVER AKTIEBOLAG.

261

samhetsgrenar efter sitt i bolagsordningen angifna hufvudändamål. De kunna
äfven klassificeras efter ålder, aktiekapitalets storlek samt aktiernas olika slag.
Åtskillnad bör beträffande aktiekapitalet göras mellan det nominella och det
verkligen inbetalta beloppet och i fråga om aktierna mellan stam- och preferenseller
prioritetsaktier, äfvensom mellan till viss man och till innehafvaren ställda
aktier. Sedan aktiebolagens bestånd vid en viss tidpunkt i antydd omfattning
en gång blifvit utredt, har statistiken att med uppmärksamhet iakttaga
alla inträffande förändringar, som beröra den verkställda utredningens
resultat, så att man år från år förskaffar sig en tillförlitlig öfversikt af
bestående förhållanden. För uppnåendet af detta mål måste statistiken föra
räkning icke allenast öfver alla dels nybildade, dels genom konkurs eller
annorledes upplösta aktiebolag utan äfven öfver höjningar och nedsättningar
i aktiekapitalen, förflyttningar af bolagsstyrelsernas säten, förändringar af
bolagens verksamhetsart o. s. v.

Utöfver det sagda söker aktiebolagsstatistiken äfven att med ledning af
bolagens förvaltnings- och revisionsberättelser, balanskonton och verkställda
utdelningar till aktieägarne ådagalägga olika bolagsgruppers ekonomiska
bärighet. Härvid gäller det icke blott att fastställa rånte- och vinstutdelningen
till de enskilda aktieägarne utan ock sj kifva bolagens årliga vinstock
förlustbelopp, hvilka sättas i relation antingen till det inbetalta aktiekapitalet
eller till detta med tillägg af reserverade medel eller till det
inbetalta aktiekapitalets kursvärde. Dessa beräkningar angående själfva
bolagens årliga vinst- eller förlustprocent äro särskildt med hänsyn till
den olikformighet, som ofta vidlåder balanskontona, af ganska invecklad
natur. För öfrigt må beträffande utredningen af bolagens ekonomiska
bärighet anmärkas att densamma icke äger fullt samma undersökningsobjekt
som undersökningen af bolagens bestånd, enär bolag, som äro så nyorganiserade,
att de icke hunnit afsluta ett års räkenskaper, gifvetvis icke
kunna omfattas af bärighetsberäkningarna, liksom icke heller bolag som stå
under likvidation eller konkurs, h varjämte vid rentabilitetsberäkningarna
hänsyn måste tagas till bolagens räkenskapsår, hvilket alltsomoftast icke
sammanfaller med det i den fortlöpande beståndsstatistiken använda kalenderåret.
I

I Sverige ligger aktiebolagsstatistiken för närvarande i linda, och detta Aktiebolagsehuru
aktiebolagsorganisationen här i landet redan tidigt vann en jämförelse- orgamsaho o

cd o tZCTV % tj''VQYXQfS

vis stor utbredning och allt sedan år 1848 varit föremål för särskild lagstiftning.
Enligt nu gällande lagar om aktiebolag och därmed sammanhängande
stadganden kunna aktiebolag bildas utan särskild koncession från
statens sida och vinna rättssubjaktivitet, så snart vissa i lag meddelade
normerande föreskrifter blifvit uppfyllda. Till dessa bestämmelser hör, att
bolagen skola offentligen registreras och därvid till registreringsmyndigheten,
som för närvarande är Patent- och registreringsverket, ingifva sina

262

STATISTIK ÖFVER AKTIEBOLAG.

bolagsordningar, Indika för sin giltighet endast hvad beträffar järnvägs- och
försäkringsaktiebolag samt bankaktiebolag och andra aktiebolag, som ha till
ändamål att drifva lånerörelse, erfordra kunglig stadfästelse. Registren utgöras
dels af ett allmänt aktiebolagsregister, dels af ett särskildt försäkringsregister.
I desamma skall antecknas bland annat dagen för bolagsordningens
antagande och i förekommande fall dagen för Konungens beslut om stadfästelse
af densamma, vidare bolagets firma, föremålet för bolagets verksamhet,
den ort där styrelsen har sitt säte, det belopp hvartill aktiekapitalet
uppgår, så ock, där aktiekapitalet skall kunna utan ändring i bolagsordningen
bestämmas till lägre eller högre belopp, minimi- och maximikapitalet, å
hvilket belopp aktie skall lyda samt huruvida aktiebrefven äro ställda till
innehafvaren eller till viss man, huru stor del af aktiekapitalet blifvit inbetald
samt bolagsordningens eventuella bestämmelser angående preferens- eller
prioritetsaktier.

Alla förändringar, som beröra anteckningarna i registren, skola i regel
vid straffpåföljd anmälas till registreringsmyndigheten. Sker ändring i
firma, skall ny fullständig inskrifning i registret göras. Upplöses aktiebolag
till följd af konkurs eller annorledes, innehålla lagarna särskilda
bestämmelser om huru sådan händelse skall bringas till registreringsmyndighetens
kännedom. Allt hvad i registret införes, med undantag af
underrättelse om konkurs — hvarom kungörelse skall ske enligt konkurslagens
15 § — skall genom registreringsmyndighetens försorg kungöras i
allmänna tidningarna, och en samling för hela riket af hvad sålunda kungjorts
skall befordras till tryck och förses med register för hvarje år.

Det hos Patent- och registreringsverket förda aktiebolagsregistret upptager
för närvarande 143 band, hvartdera om 300 blad. I de första 50 banden
äro tre, i de senare sex blad anslagna till hvarje särskildt bolag. Till och
med den''10 juni 1910 hade inalles 9,627 aktiebolag registrerats. Till registret
finnes en alfabetiskt ordnad bolagsförteckning. Försäkringsregistret, hvilket
upptager äfven andra försäkringsdrifvande associationer än aktiebolag, omfattade
nyssnämnda dag inalles fyra band och 108 associationer.

Möjligheten Det synes vara satt utom allt tvifvel, att aktiebolags- och försäkrings‘aktiebola''^re£''s^ren
jämte registreringsmyndighetens och rätternas eller domarnes oma
statistik nämnda kungörelser i de allmänna tidningarna med framgång skulle kunna
utnyttjas för åstadkommande af en synnerligen fullständig och tillförlitlig
statistik öfver de svenska aktiebolagens bestånd och de årliga växlingarna
i med beståndet förknippade förhållanden.

För närvarande kunna registren icke sägas vara föremål för någon
egentlig statistisk bearbetning. Patent- och registreringsverket insänder
visserligen rörande införingarna i registren dels till Finansdepartementet
kvartalsrapporter som offentliggöras i Posttidningen, dels till Statistiska
centralbyrån årsrapport hvilken inflyter i Statistisk tidskrift, men dessa

STATISTIK ÖFVER AKTIEBOLAG.

263

rapporter innehålla blott summariska uppgifter angående antalet nyregistrerade
bolag fördelade i ett fåtal grupper efter bolagens ändamål, med angifvande
för hvarje grupp af det tecknade och inbetalta aktiekapitalet, hvarjämte
meddelas i enahanda sammanställning uppgifter angående inregistrering
af beslutade och verkställda ökningar eller minskningar i aktiekapitalets
eller grundfondens belopp. Inga rapporter lämnas angående upplösta aktiebolag,
så att man för närvarande icke känner de i verksamhet varande aktiebolagens
hela antal eller deras sammanlagda aktiekapital.

Hvad särskilt beträffar grupperingen af bolagen i registreringsmyndighetens
rapporter, blottar den sin bristfällighet redan genom det opioportionerligt
stora antal aktiebolag, som finnas inrangerade under den föga upplysande
rubriken »aktiebolag bildade för hvarjehanda ändamål». Det finnes
emellertid anledning antaga att den påpekade bristen inom kort varder afhjälpt.
Kommittén har nämligen på begäran af chef eu för Patent- och
registreringsverket utarbetat och till nämnda verk öfverlämnat ett fullständigt
förslag till gruppering af aktiebolagen efter deras i bolagsordningarna
angifna ändamål.

Det ligger i öppen dag, att den statistik, som kan utvinnas ur aktiebolags-
och försäkringsregistren, skulle bereda en fördjupad inblick i affärsoch
näringslifvet, i händelse densamma kunde utfyllas af en årlig bärighetseller
rentabilitetsstatistik. Sedan den af 1910 års riksdag antagna nya
lagen om aktiebolag trädt i kraft, komma aktiebolagen att år för år till
registreringsmyndigheten insända sina balansräkningar, i hvarje fall sist en
månad efter det balansräkningen blifvit behörigen fastställd.

Härmed kan tyckas att en fast grund borde ha lagts för en tillfredsställande
bärighetsstatistik. Då emellertid den nya lagen lämnar ett stolt rum föi
bolagens godtycke i fråga om specifikation af de olika posterna bland tillgångar
och skulder, och framför allt balansräkningarna icke innehålla någon uppgift
angående eventuell vinstutdelning till aktieägarne, kan en tillfyllestgörande
utredning af rentabilitetsförhållandena icke åvägabringas genom de anbefallda
balanskontonas bearbetning. Visserligen kan upplysning om vinstutdelning
vinnas i bolagens deklarationsuppgifter, men dessa uppgifter kunna näppeligen
i så god tid göras tillgängliga för statistisk bearbetning, att icke aktiebolagsstatistiken
genom desammas tillgodogörande skulle öfver höfvan försinkas.
Med hänsyn härtill vore det enligt kommitténs mening synnerligen önskvärdt,
att samtliga aktiebolag ålades att vid bötesansvar samtidigt, som de till
registreringsverket öfverlämna sina lagstadgade balansräkningar, dit insända
en° efter af Kung! Maj:t fastställdt formulär uppgjord redogörelse öfver sm
affärsställning vid räkenskapsårets slut. I denna redogörelse vore ömkligt,
att utom de poster, som enligt lag skola i balanskonto särskildt angifvas,
äfven meddelades specifik uppgift å huru stor del af aktiekapitalet, i förekommande
fäll fördeladt i stam- och preferensaktier, innehafves af utländska
aktieägare, hvarvid i fäll där aktiebrefven äro ställda till innehafvaren,

264

SPAHBANKSSTATISTIK.

bolagsstyrelse har att anlita sin personliga kännedom om förhållandena, vidare
angående årsvinsten och dess disponerande för olika ändamål eller eventuellt
årets förlust, skuldernas fördelning i in- och utländska samt slutligen
å det belopp bolaget möjligen själft innehar af sitt eget aktiekapital. Då
denna redogörelse skall afgifvas uteslutande för statistiskt ändamål, bör densamma
kunna öfverlämnas till registreringsverket i slutet konvolut med angifvande
å detta af innehållet. Registreringsverket har att i sin ordning
öfverlämna redogörelserna i samma skick de dit ankommit till Statistiska
centralverket. Då dylik i statistiskt syfte afgifven uppgift jämlikt tryckfrihetsförordningen
ej får utlämnas, förrän fem år förflutit från uppgiftens datum,
och ej heller, därest den obehörigen utlämnats, får i tryck offentliggöras, torde
inga afsevärda betänkligheter kunna framställas mot det ifrågasatta åläggandet.

Kommitténs Med stöd af hvad i det föregående blifvit anfördt får kommittén
förstag. föreslå)

att de officiella aktiebolags- och försäkringsregistren underkastas en speciell
bearbetning för utredande af aktiebolagens beståndsförhållanden vid en
viss tidpunkt,

att sedan den ofvan föreslagna utredningen blifvit tilländabragt beståndsförhållandena
år från år klargöras med ledning af registreringsmyndighetens
dithörande kungörelser i de allmänna tidningarne samt rättens eller
domarens kungörelser därsammastädes om aktiebolags iråkade konkui’s,

att samtliga aktiebolag vid bötesansvar åläggas att samtidigt med insändandet
af balansräkning öfverlämna en efter af Kungl. Maj:t fastställdt
formulär upprättad statistisk redogörelse för sin affärsställning, samt

att på grundval af nämnda uppgifter en årlig statistik upprättas i
hufvudsak af den omfattning, som detta betänkande närmare angifver.

12. Sparbank sstatistik.

Historik och De tidigaste statistiska uppgifter rörande sparbankerna, som förefinnas,
beskaffenhet.äro som insamlades af finanskommittén och publicerades i dess år
1863 afgifna betänkande. Dessa uppgifter omfattade sparbankernas antal,
antalet delägare och bankernas kapitaltillgång i hvarje län vid slutet af åren
1834, 1840, 1845, 1850, 1855 och 1860, vidare en utförligare redogörelse för
sparbankernas ställning vid 1860 års ingång, slutligen beloppet af insättningar
och uttagningar åren 1858 och 1859 samt för sistnämnda båda år
tillsammans beloppet af utsökta och i konkurs bevakade fordringar jämte
antalet lagsökningar och konkurser.

SP A KISA XK SST ATISTI K.

265

Från och med år 1856 finnes emellertid en fortlöpande statistik öfver sparbankerna.
Ursprungligen ingick denna i Kungl. Maj:ts befallningshafvandes
femårsberättelser. Bland de år 1861 fastställda nya formulären för nämnda
berättelser infördes nämligen ett formulär till redogörelser för sparbanker.
Enligt detta skulle för hvarje sparbank meddelas uppgift om namn
och stiftelseår, antal delägare, kapitaltillgång och öfverskott (egna fonder)
vid slutet af femårsperioden 1856/1860 samt insättningar och uttagningar
under hvart och ett af dessa år. För följande femårsperiod 1861/1865 utvidgades
formuläret med uppgifter för hvarje år i perioden om antalet tillkomna
och afgångna delägare, delägarn^, tillgodoförda räntor samt fördelningen af
delägarne och deras kapital efter storleken af hvars och ens innestående
behållning, hvarjämte hela kapitaltillgången i stället för delägarnes behållning
skulle uppgifvas. Med smärre förändringar bibehöllos dessa formulär
jämväl för perioderna 1866/1870 och 1871/1875. Frånsedt perioden 1856/1860
meddelade emellertid femårsberättelserna i allmänhet icke uppgifter för de
särskilda sparbankerna utan endast summor för länen.

Genom bestämmelsen att uppgifter skulle meddelas för hvarje särskildt
år yppades möjlighet att oberoende af tiden för femårsberättelsernas utgifvande
erhålla en årlig statistik öfver sparbankerna. I cirkulär den 14
mars 1864 anhöll därför chefen för Statistiska centralbyrån, att Kungl. Maj:ts
befallningshafvande ville hos sparbankerna utverka, att med begagnande af
de utdelade blanketterna till femårsberättelsernas tabell uppgifter meddelades
centralbyrån på en gång för åren 1861/1863 och sedermera årligen inom
kortaste tid som för styrelserna vore lämplig. Till följd häraf blef Statistiska
centralbyrån i tillfälle att offentliggöra en särskild statistik öfver sparbankerna
första gången för åren 1861/1863 och sedermera för hvarje år, i
hvilken uppgifter meddelades icke blott i länssummor såsom i femårsberättelserna
utan särskildt för hvarje sparbank. Då sålunda den i Statistiska
centralbyrån utarbetade statistiken redogjorde för sparbankerna fullständigare,
än som skedde i femårsberättelserna, ansågs öfverflödigt att vidare
bibehålla den obligatoriska sparbankstabellen i dessa berättelser. Den uteslöts
därför i femårsberättelserna för åren 1876/1880. Nya formulär för sparbanksstatistiken
fastställdes af chefen för Civildepartementet år 1877, hvilka
sedermera bibehöllos oförändrade till år 1893. Enligt dessa formulär skulle
uppgift lämnas äfven om de förvaltade medlens placering. Förutom rörande
de egentliga sparbankerna lämnades i sparbanksstatistiken från och med år
1871 — för vissa banker dock redan tidigare — redogörelse för de så kallade
folkbankernas sparbanksrörelse.

Sparbanksstatistiken intog före år 1893 en egendomlig undantagsställning
i vår statistik. Visserligen voro formulären till primäruppgifter fastställda
af chefen för Civildepartementet, och visserligen insamlades uppgifterna
genom Kungl. Maj:ts befallningshafvandes försorg, men detta hindrade dock ej,
att deras afgifvande ytterst berodde på frivilligt tillmötesgående från spar -

266

SPARBANKSSTATISTIK.

banksstyrelsernas sida. .Någon lagstadgad skyldighet för sparbank att afgifva
statistisk redogörelse förefanns ej. Före år 1875 fanns ej ens någon särskild
lag, som reglerade sparbankernas verksamhet, och då slutligen en sådan
nämnda år kom till stånd, underlät man att i denna förordna om aflämnande
af statistiska uppgifter. Till följd af primärmaterialets insamlande på frivillighetens
väg var det ej möjligt att åstadkomma absolut fullständighet. Af
samma orsak inkom dessutom en del af uppgifterna så sent, att statistiken
vanligen icke kunde utgifvas förr än omkring två år efter redogörelseårets
utgång.

Äfven sättet för statistikens bearbetande och offentliggörande var ett
annat än det vanliga. Bearbetningen utfördes nämligen icke af Statistiska
centralbyrån själf utan såsom ett privat arbete af en tjänsteman i ämbetsverket.
Under sådana omständigheter kunde sparbanksstatistiken ej heller
ingå i serien Bidrag till Sveriges officiella statistik utan publicerades i
Statistisk tidskrift.

Först genom sparbankslagen den 29 juli 1892 gjordes afgifvandet af
statistisk redogörelse obligatoriskt. I 16 § af nämnda lag förordnas nämligen:
»Sparbanks styrelse är pliktig att senast en månad efter bokslutets

upprättande afgifva statistisk redogörelse angående sparbanken och dess rörelse
jämlikt de föreskrifter Konungen kan låta utfärda.» Motsvarande
skyldighet för styrelse för folkbank och med folkbank jämförlig penninginrättning
stadgades i lagen af samma dag rörande tillsyn å dylika anstalter.
Efter Statistiska tabellkommissionens hörande fastställde Kungl. Maj:t den
3 mars 1893 formulär till primäruppgifter för sparbanksstatistiken och bestämde
samtidigt, att denna jämte redogörelsen för Postsparbanken skulle
utgöra en särskild littera i serien Bidrag till Sveriges officiella statistik. De
sålunda fastställda formulären äro fortfarande gällande, och sparbanksstatistiken
har ej heller i öfrigt sedan år 1893 undergått någon nämnvärd förändring.

Sparbanksstatistiken i sitt nya skick består af tvenne fullt skilda afdelningar,
den egentliga sparbanksstatistiken och redogörelsen för folkbankerna
eller, såsom de på grund af 1903 års banklagar numera i statistiken benämnas,
»med sparbanker jämförliga penninginrättningar». I den egentliga
sparbanksstatistiken redogöres särskildt för hvarje sparbank för bland annat
organisation och räntefot, antal insättare och förändringar häri under året, insättarnes
fördelning efter deras innestående behållning vid årets slut, insättarnes
tillgodohafvande och de förändringar det undergått under året genom
insättningar, upplupna räntor, uttagningar och preskription, sparbankernas
tillgångar samt sättet för dessas placering, skulder utom insättarnes tillgodohafvande,
slutligen fonder samt inkomster och utgifter. För de med
sparbanker jämförliga penninginrättningarna meddelas i hufvudsak motsvarande
uppgifter. Sparbanksstatistiken offentliggöres såsom första afdelningen
af litt. Y. i serien Bidrag till Sveriges officiella statistik.

SPARBANKSSTATISTIK.

267

Den tid, som förflutit mellan redogörelseårets utgång och statistikens
offentliggörande, liar för de särskilda argangarna varit:

1 år 2 mån. 3 dagar

1893 .....	1	år 4	män.	10 dagar	1901 .
1894 .....	1	» 5	»	18	»	1902 .
1895 .....	1	» 6	»	19	J-	1903 .
1896 .....	1	» 7	»	11	»	1904 .
1897 .....	1	» 11		29	»	1905 .
1898 .....	1	i 11	»	1	»	1906 .
1899 .....	1	» 8	»	11		1907 .
1900 .....	1	» 6	»	11	»	1908 .

1

3

10

- 6

1

11

10

8

7

11

7

2

10

Före år 1901 utkom sålunda sparbanksstatistiken tidigast omkring lt''2
är efter redogörelseårets slut. Anledningen till detta långa dröjsmål låg dels
i bristen på arbetskrafter i Statistiska centralbyrån, hvilken medförde att
utarbetandet af denna statistik ofta måste stå tillbaka för andra göromål,
som ansågos mera brådskande, och dels i af omständigheterna nödvändiggjorda
täta ombyten af ledare. För utarbetande af årgångarna 1898/1903
kunde emellertid användas en och samma tjänsteman, med påföljd att berättelserna
för åren 1901/1903 kommo att för sitt offentliggörande erfordra
föga mer än 1 år hvardera. Ombyte af tjänsteman medförde återigen
ett betydligt försenande af statistiken, årgången 1904 utkom sålunda först
1 år och 10 månader efter redogörelseårets utgång. Efter hand som den
nye ledaren af sparbanksstatistiken vunnit vana vid arbetet, har emellertid
offentliggörandet kunnat ske allt raskare, så att årgången 1908 kunde utkomma
tidigare än någon föregående eller endast lOVs månad efter utgången af det
år berättelsen afser.

Oberoende af den senare utkommande fullständiga sparbanksstatistiken
har Statistiska centralbyrån under mars eller i början af april månad de fyra
senaste åren i Statistisk tidskrift offentliggjort preliminära uppgifter rörande
insättningar och uttagningar i sparbanker och liknande penninginrättningar
under det gångna året. Materialet härför har åstadkommits på frivillighetens
I midten af januari har nämligen Statistiska centralbyrån till samt -

vag.

liga ifrågavarande anstalter utsändt ett slags dubbla brefkort med anhållan
att svarskortet måtte före viss angifven dag till centralbyrån återsändas
ifylldt med preliminära uppgifter om insättningar och uttagningar. De allra
flesta bankerna ha med beredvillighet tillmötesgått denna anhållan, så
att uppgifter uteblifvit från endast ett eller annat tiotal inrättningar för
hvilka då föregående årets siffror måst användas.

Sådan sparbanksstatistiken för närvarande är, synes den kommittén i
väsentliga delar väl fylla de kraf, som kunna ställas på densamma. Dock
anser kommittén att det vore fördelaktigt, om sparbanksstatistiken genom
införande af vissa nya uppgifter gjordes något rikhaltigare.

Kommitténs
förslag.

268

SPAKBAXKSSTATISTIK.

Sålunda vill det synas, som om det vore af stort intresse, om man bland
insättarne kunde skilja mellan fysiska ock juridiska personer samt fördela
de förstnämnda efter deras yrken och andra personliga förhållanden. En årligen
återkommande sådan fördelning af samtliga insättare skulle emellertid
föranleda en ökning i sparbankernas arbete vid afgifvande af deras statistiska
redogörelser, som förefaller betänklig äfven af andra skäl, än att häraf
kan uppstå dröjsmål med redogörelsernas insändande. Vidare kan ifrågasättas,
huruvida en fördelning af samtliga insättare blefve af något egentligt
värde, då insättarne åtminstone ofta och kanske merendels stå uppförda under
de titlar eller yrkesbeteckningar de hade vid sin måhända redan vid tidig
ålder gjorda första insättning i sparbanken. Däremot vore det helt visst
af ej ringa intresse att för hvarje år erhålla en summarisk fördelning efter
yrken, ålder m. m. af de insättare som under året tillkommit. Detta bör
icke vålla sparbankerna afsevärd möda, då medeltalet nya insättare icke
uppgår till 300 per sparbank och endast för ett par och tjugu sparbanker
öfverstiger 1,000 samt endast för en 5,000.

Vidare vore det säkerligen af värde, om i årsredogörelserna förekomme
uppgift å insättningar och uttagningar under hvar och en af årets månader.
Härigenom skulle lämnas ett ganska värdefullt bidrag till belysning af
växlingarne i redogörelseårets ekonomiska förhållanden.

Såsom ägnade att belysa det finansiella läget under redogörelseåret torde
äfven få räknas specificerade upplysningar om huru mycket af hvarje sparbanks
vid årets slut utestående fordringar var beroende på lagsökning samt på utredning
under konkurs eller administration. Dylika upplysningar meddelas
redan nu beträffande affärsbankerna i Bankinspektionens månadsrapporter
och torde utom i ofvan antydt hänseende vara gagneliga genom att utgöra
en hämsko på sparbanker liksom på affärsbanker mot alltför oförsiktiga
kapitalplaceringar.

Slutligen vore det ur flera synpunkter önskvärdt, att i årsredogörelserna
uppgifter lämnades rörande sparbankernas utlåningsräntor. Ett meddelande
härom skulle naturligtvis icke för sparbankerna förorsaka något som helst
besvär. Ej heller torde några betänkligheter böra förefinnas mot dessa
räntesatsers offentliggörande. Det är för öfrigt att märka, att affärsbankerna
icke draga sig för att redan på förhand annonsera sina utlåningsräntor för
olika slag af lån lika väl som sina inlåningsräntor.

Såsom ersättning för den ökning i arbete, som sparbankerna skulle få vidkännas,
därest ofvan anförda uppgifter skulle komma att från dem infordras,
synes det som om deras arbetsbörda på annat sätt kunde lättas genom
att inskränka deras nuvarande skyldighet att årligen meddela uppgifter om
insättarnes klassifikation efter deras innestående behållning till dylika uppgifters
afgifvande hvart femte år. Den årligen återkommande klassifikationen
förefaller mindre behöflig. Klassifikationen utvecklar sig synnerligen
regelbundet med endast smärre förändringar från det ena året till det

SPARBANKSSTATISTIK.

2(5!)

andra, såsom ock bör vara händelsen, då den utgör det samlade resultatet af
under många år gjorda, å ena sidan insättningar och räntetillskott och å
andra sidan uttagningar. Dessutom är det af klassifikationen förorsakade
arbetet säkerligen åtminstone i de större sparbankerna synnerligen betungande.
I Stockholms stads sparbank uppgår sålunda antalet insättare, Indika
jämte sina behållningar skola fördelas i grupper, till omkring 80,000, i Göteborgs
sparbank till närmare 50,000 o. s. v. Också förefalla de rörande fördelningen
afgifna uppgifterna ej sällan mindre trovärdiga, så att anmärkningsmemorial
till rättelses vinnande måste afgå. Nästan undantagslöst visar
sig därvid anmärkningen befogad, icke allenast då den påvisade felaktigheten
varit uppenbar utan äfven då den endast varit sannolik. Det synes antagligt
att, därest sparbankerna medgåfves att endast hvart femte år inkomma
med uppgifter om insättarnes fördelning efter deras innestående behållning,
med mera omsorg och intresse utarbetade uppgifter kunde vinnas, hvarjämte
då jämväl skulle kunna infordras fördelningen på fysiska och juridiska personer.

Hvad som med fog kan anmärkas mot sparbanksstatistiken är, att den
publicerats allt för sent. Dock utgöra årgångarne 1907 och 1908 härvid
undantag, i det de offentliggjorts så snabbt som man synes kunna begära
beträffande en publikation af sparbanksstatistikens omfång och till hvilken
primäruppgifterna delvis icke inkomma förr än på sensommaren. Måhända kan
den för offentliggörandet erforderliga tiden ytterligare något nedbringas,
dock efter all sannolikhet icke till mindre än omkring nio månader. Med
nuvarande organisation af Statistiska centralbyrån finnes emellertid ingen
säkerhet eller ens sannolikhet för att en så kort publikationstid skulle,
därest den en gång uppnåtts, kunna för framtiden bibehållas. Hvarje ombyte
af ledare för statistiken måste nämligen medföra ett betydligt försenande
af offentliggörandet. Huruledes med en annan organisation af Statistiska
centralbyrån denna fara för statistikens försenande kan undgås, visar kommittén
på annat ställe i detta betänkande.

Äfven om sparbanksstatistiken för framtiden skulle regelbundet kunna ututkomma
omkring nio månader efter redogörelseårets slut, erfordras emellertid
en mycket snabbare publikation beträffande vissa hufvuduppgifter ur densamma.
För bedömande af huru de ekonomiska konjunkturerna för tillfället ställa sig,
särskild! i afseende på tillgången på ledigt kapital, behöfvas så snabba uppgifter
som möjligt rörande bland annat insättningar och uttagningar samt insättarkapitalet
i sparbankerna. Sådana preliminära uppgifter som de under
senaste fyra år af Statistiska centralbyrån offentliggjorda böra sålunda för framtiden
bibehållas samt kompletteras med uppgifter om insättarne tillgodoförda
räntor och insättarnes behållning vid årets slut. För att vinna säkerhet
för uppgifternas insändande i behörig tid bör emellertid i sparbankslagen
samt lagen angående tillsyn å vissa penning-inrättningar, som drifva sin
rörelse utan af Konungen stadfäst reglemente, inryckas stadgande om skyl -

270

SPARBANKSSTATISTIK.

Samman fattning.

di gliet för dessa anstalter att inom viss kort tid, lämpligen januari månads
utgång, till Statistiska centralverket insända preliminär uppgift om insättningar,
uttagningar ock insättarne tillgodoförda räntor under närmast föregående
år samt insättarnes behållning vid samma års slut. Att alla sparbanker
äro eller åtminstone utan svårighet kunna blifva i stånd till att
inom nyssnämnda tid lämna dessa uppgifter, torde vara ställdt utom allt
tvifvel. Uppgifterna torde lämpligen liksom hittills kunna lämnas på brefkort,
som af Statistiska centralverket utsändas direkt till bankerna i början
af hvarje år.

Emellertid torde näringslifvets kraf på snabba uppgifter om insättningar
och uttagningar i sparbankerna icke vara fullt tillfredsställdt med nu föreslagna
anordning. Därutöfver synas erfordras månatliga uppgifter om insättningar
och uttagningar i de största sparbankerna. Redan nu meddela
åtskilliga af dessa dylika uppgifter. Att genom ett stadgande i sparbankslagen
göra afgifvandet af månatliga preliminära uppgifter om insättningar och
uttagningar obligatoriskt för alla sparbanker af en viss storlek bör ej kunna
föranleda betänkligheter. Ändamålsenligt torde vara, att äfven dessa uppgifter
insändas på af Statistiska centralverket tillhandahållna brefkortsblanketter.
Uppgifterna synas kunna för hvarje månad afgifvas före den
15 i påföljande månad. Mera tvifvelaktigt kan vara huru långt nedåt gränsen
bör sättas för skyldigheten att afgifva månadsrapporter. Stadgas dylik
skyldighet för alla banker med minst en million kronors insättarkapital vid
föregående års slut, skulle enligt förhållandena år 1908 uppgifter inkomma
från 148 sparbanker med i rundt tal 611 millioner kronor insatta medel eller
85''5 % af insättarnes behållning i samtliga sparbanker.

Samtliga nämnda preliminära uppgifter såväl de årliga som de månatliga
böra af Statistiska centralverket med största möjliga skyndsamhet bearbetas
och offentliggöras, dels summariskt i Posttidningen, dels utförligare i ämbetsverkets
meddelanden.

Kommittén föreslår sålunda,

att formulären för primäruppgifter till sparbanksstatistiken omarbetas i
enlighet med hvad därom ofvan yttrats,

att sparbanker och vissa penninginrättningar, som drifva sin rörelse utan
af Konungen stadfäst reglemente, åläggas att årligen inom januari månads
utgång till Statistiska centralverket insända preliminära uppgifter om insättningar,
uttagningar och insättarne tillgodoförda räntor under närmast
föregående år samt insättarnes behållning vid samma års slut, samt

att sparbanker med minst en million kronors insättarkapital vid föregående
års slut åläggas att för hvarje månad före den 15 i nästföljande månad
till Statistiska centralverket insända preliminär uppgift om insättningar och
uttagningar.

271

13. Statistik öfver fromma stiftelser.

Från och med perioden 1876/1880 ingår i Kungl. Maj:ts befallningshafvan- Historik.
des femårsberättelser en särskild tabell rörande »fromma stiftelser, stipendiifonder,
pensionsanstalter, sjukkassor och därmed jämförliga inrättningar.»

Redan före nämnda tid hade visserligen i länsberättelserna meddelats uppgifter
härom, men dels voro dessa ofullständiga och äfven i andra afseenden
otillfredsställande, dels förelågo de endast för vissa län. I det utkast till
ny plan för femårsberättelserna, som af chefen för Statistiska centralbyrån
den 19 februari 1880 förelädes Statistiska beredningen och efter dess tillstyrkande
blef af chefen för Civildepartementet godkändt, infördes den bestämmelsen,
att uppgifter rörande fromma stiftelser skulle blifva obligatoriska
och meddelas i en särskild enligt fastställdt formulär upprättad tabellbilaga
till berättelserna. De år 1880 fastställda blanketterna för dels tabellbilaga
till femårsberättelserna och dels primäruppgifter till denna användes första
gången för femårsberättelserna 1876/1880 och ha sedermera bibehållits i hufvudsak
oförändrade.

Den ifrågavarande statistiken omfattar icke blott fromma stiftelser i in- Nuvarande
skränkt mening utan äfven pensionskassor och sjukkassor (för perioden bMl/^fen~
1901/1905 dock endast icke registrerade) samt därjämte vissa välgörenhetsföreningars
verksamhet. Primäruppgifterna insamlas af länsstyrelserna i
allmänhet genom kronofogdar och magistrater med användande af särskilda
af Statistiska centralbyrån tillhandahållna blanketter, en för hvarje stiftelse.

Då inga förteckningar eller register föras öfver de ifrågavarande stiftelserna,
finnes tydligen ingen säkerhet för att uppgifter komma att inflyta från
samtliga dylika. Också var denna statistik i början ganska ofullständig.

Efter hand har den emellertid kunnat allt mera kompletteras, ehuru den
visserligen fortfarande torde vara behäftad med vissa ofullständigheter.

De inkomna primäruppgifterna grupperas i de af länsstyrelserna upprättade
tabellsammandragen dels efter det ändamål stiftelserna afse i åtta grupper,
dels efter orten där vederbörande stiftelses förvaltning har sitt säte,
så att särskildt redogöres för landsbygden och särskild! för hvarje stad.

Däremot grupperas stiftelserna icke efter sitt verksamhetsområde. Sålunda
inträffar ofta, att stiftelser, som upptagas under någon stad, ha sin verksamhet
helt eller delvis förlagd till landsbygden eller att stiftelser, som
redovisas under något visst län, jämväl afse andra län eller hela riket.

Det sätt, hvarpå stiftelsernas gruppering efter deras ändamål genomföres i
länsstyrelsernas berättelser, är delvis mindre tillfredsställande. Beträffande de
talrika stiftelser, som stå på gränsen mellan tvenne grupper eller kunna anses
tillhöra dem båda, sker nämligen fördelningen ofta rätt godtyckligt. Yisser -

272

STATISTIK ÖFVER FROMMA STIFTELSER.

ligen söker Statistiska centralbyrån vid sin granskning af tabellerna att så
vidt möjligt genomföra en konsekvent gruppering, men detta kan dock icke
lyckas på långt när så fullständigt, som om grupperingen från början utfördes
af ett enda ämbetsverk i stället för af tjugufem olika länsstyrelser.

Primäruppgifternas innehåll öfverföres — vanligen in extenso — i länsstyrelserna
på särskilda sammandragsblanketter. De uppgifter, som sålunda
komma att för hvarje särskild stiftelse publiceras i femårsberättelserna, äro
följande: stiftelsens namn, dess ändamål och verksamhetsområde, stiftarens
namn och yrke, stiftelsens år och dag, antalet personer till hvilka och beloppet
hvarmed utdelning skett under periodens sista år, stiftelsens storlek
vid periodens slut, värdet af stiftelsen tillhörande fastigheter vid samma tid
samt uppgift om af hvem eller hvilka stiftelsen förvaltas. Rörande inkomster
samt utgifter för förvaltningskostnader och dylikt saknas upplysning. Att uppgifter
rörande utdelning lämnas för blott ett år af fem, är en olägenhet, då
utdelningen ofta kan växla från år till år och det till och med i flera fall är
föreskrifvet i själfva stiftelseurkunden, att räntan skall kumuleras i vissa
år eller tills den uppnått ett visst belopp och sedan i sin helhet utdelas.

Rörande utdelningen saknas dessutom uppgifter i ett stort antal fall,
där efter allt att döma utdelning verkligen ägt rum under året. Att icke
antalet personer till hvilka utdelning skett alltid kan uppgifvas, ligger i
sakens natur, då mycket ofta i donationsurkunderna föreskrifves, att afkastningen
af medlen skall användas exempelvis att understödja en skola eller
ett sjukhus eller till prydande af en kyrka o. s. v. I dylika fall kan ju
alldeles icke talas om en utdelning till personer. Men äfven rörande utdelningens
belopp saknas ofta uppgifter, åtminstone till en del säkerligen
beroende på en missuppfattning af formuläret till primäruppgifter, i det att
man ansett att där afkastningen användts för sådana ändamål som nyss
nämndes någon »utdelning» från fonden icke ägt rum. Att genom infordrande
af särskilda uppgifter från vederbörande fylla luckorna i statistiken, där
verkliga dylika föreligga, har för Statistiska centralbyrån icke varit möjligt
i någon större utsträckning, då härför skulle erfordrats rikligare arbetskrafter
och längre tid, än som ansetts kunna användas för granskningen af
femårsberättelserna.

Af hvad ofvan yttrats torde framgå att den »statistik» rörande fromma
stiftelser, som meddelas i tabellbilagan 7 till femårsberättelserna, mindre är
en verklig statistik än en publikation af primärmaterial till en sådan. En statistisk
bearbetning, om också kortfattad, af detta material lämnas däremot i
det af Statistiska centralbyrån utarbetade sammandraget af femårsberättelserna.

Till följd af sin egenskap att egentligen utgöra ett obearbetadt primärmaterial
erfordrar statistiken öfver fromma stiftelser för sitt publicerande
betydligt utrymme. För femårsperioden 1896/1900 upptogo sålunda de särskilda
länsberättelsernas tabeller rörande fromma stiftelser sammanlagdt 380
sidor eller 47‘A ark i kvartformat, hvartill kommo 10 sidor sammandrags -

STATISTIK ÖFVER FROMMA STIFTELSER.

273

tabeller. Kostnaderna blifva därför också ganska boga, endast för sättningen
öfver 6,000 kronor.

Den ifrågavarande statistikens sammankoppling med femårsberättelserna Kommitténs
synes numera hvarken för den ena eller de andra vara fördelaktig, och kom- förslag.
mittén har därför redan i annat sammanhang (s. 133) föreslagit, att statistiken
öfver fromma stiftelser utbrytes ur femårsberättelserna och göres till
en själfständig gren af den officiella statistiken.

Beträffande innehållet af denna statistik föreslår kommittén inga större
förändringar. Bortfarande böra uppgifter meddelas ej blott om fromma
stiftelser i egentlig mening utan äfven rörande själfhjälpskassor m. in.

Dock bör vid bearbetningen noga skiljas mellan de förra och de senare.

Likaledes bör fortfarande redogöras särskildt för hvarje stiftelse, då nämligen
den ifrågavarande statistikens största betydelse just torde ligga i dess
egenskap att vara ett register öfver de fromma stiftelserna. För hvarje
stiftelse bör såsom hittills lämnas uppgift om namn, ändamål, verksamhetsområde,
stiftare, stiftelsetid, huru stort belopp under året utbetalts för det
ändamål stiftelsen afser samt i förekommande fall till hvilket antal personer,
äfvensom om kapital och förvaltning. Men därjämte synes vara af vikt
att jämväl erhålla upplysning rörande stiftelsernas inkomster samt utgifter
för förvaltning m. m. Då det icke kan ifrågasättas att denna statistik skall
blifva årlig, kunde det af skäl som ofvan nämnts vara af vikt att åtminstone
rörande utbetaldt belopp uppgift lämnades för hvarje år efter senaste redogörelses
afgifvande. Då emellertid härigenom otvifvelaktigt uppgiftslämnarnes
arbete skulle betydligt ökas och kostnaderna för bearbetning och publicering
likaså, anser sig kommittén icke böra ifrågasätta en dylik anordning,
utan uppgifterna torde såsom hittills få lämnas för blott enstaka år. Några
åtgärder för afhjälpande af en möjligen förefintlig ofullständighet i statistiken
öfver fromma stiftelser är kommittén ej heller i tillfälle att föreslå.

Absolut fullständighet kan ej åstadkommas, därest icke något slags anmälningsplikt
stadgas beträffande dessa stiftelser.

Primär uppgifterna till statistiken öfver fromma stiftelser kunna lämpligen
såsom hittills införskaffas genom Kungl. Maj:ts befallningshafvande, som
härvid gifvetvis komma att anlita magistrater och kronofogdar, därest icke
stiftelserna förvaltas af länsstyrelserna själfva, domkapitel eller dylika
myndigheter. För underlättande af insamlingsarbetet bör Statistiska centralverket
för alla i föregående årgång af statistiken upptagna stiftelser tillhandahålla
blanketter, en för hvarje stiftelse, hvari resp. stiftelses namn och orten
för förvaltningens säte i förväg ifyllts. Vederbörande myndigheters uppmärksamhet
kan då mera uteslutande riktas på efterforskande af nytillkomna eller
eljest förut icke redovisade stiftelser. Sedan blanketterna, ifyllda af dem som
ha stiftelsernas förvaltning om händer, insändts till vederbörande magistrater

18—091045 Stat. horn. bet.

274

STATISTIK ÖFVER FROMMA STIFTELSER.

och kronofogdar eller i förekommande fall direkt till Kungl. Maj:ts befallningshafvande,
böra de af dessa myndigheter granskas och förses med anteckning
om godkännande eller ock återsändas till uppgiftslämnarne för
rättelse eller komplettering. De sålunda granskade och eventuellt rättade
eller kompletterade primäruppgifterna hopsamlas af länsstyrelserna och insändas
af dessa senast ett hälft år efter redogörelseårets slut till Statistiska
centralverket.

Med lösgörandet af statistiken öfver fromma stiftelser från femårsberätttelserna
bortfaller nämligen det skäl, som gjort att prim är uppgifterna till densamma
hittills måst bearbetas i länsstyrelserna. För framtiden böra de utan
vidare därifrån öfversändas till Statistiska centralverket för bearbetning. Fn
dylik anordning har redan tidigare förordats af kommittén för utarbetande af
förslag till lagbestämmelser angående bland annat kontroll öfver vården och
förvaltningen af fromma stiftelser1. Sambandet med femårsberättelserna har
emellertid hittills förhindrat dess realiserande. Att primäruppgifterna utan
föregående bearbetning insändas till Statistiska centralverket, kommer att medföra
väsentliga fördelar. Sålunda kan granskningen göras vida mera effektiv
än förut, grupperingen och bearbetningen i öfrigt kan ske efter enhetliga
principer och med full konsekvens, och länsstyrelserna befrias från ett för
dem mer eller mindre främmande arbete, för hvars utförande de oftast torde
sakna lämpliga arbetskrafter. Äfven en besparing i arbete och därmed också
kostnad torde blifva följden. Det ej ringa arbetet med ifyllandet af sammandragsblanketten
synes nämligen kunna bortfalla, då antagligen själfva
primäruppgifterna kunna efter vederbörlig behandling i Statistiska centralverket
användas såsom tryckerimanuskript. Härmed försvinner också en
afse värd källa till fel. Erfarenheten har nämligen visat, att vid det öfverförande
till sammandragsblanketten af primäruppgifternas innehåll, som hittills
måst ske i länsstyrelserna, skriffel ej sällan insmugit sig. Eu särskilt
viktig fördel af den ifrågavarande statistikens skiljande från femårsberättelserna
och primäruppgifternas insändande till Statistiska centralverket
ligger i möjligheten till en mycket snabbare publikation än hittills. Tidsskillnaden
torde kunna uppskattas till flera år.

Det nämndes ofvan att statistiken öfver fromma stiftelser medför
ganska betydande publikationskostnader, kanske större än som kunna
motiveras af dess värde. Åtgärder synas därför böra vidtagas för kostnadernas
nedbringande. En inskränkning i fråga om de meddelade uppgifternas
omfång kan dock icke ske, tvärtom böra såsom ofvan föreslagits
vissa nya uppgifter tillkomma. Däremot synes utan större olägenhet statistikens
utgifvande kunna inskränkas till hvart tionde år i stället för såsom
nu hvart femte, då de förhållanden som den behandlar icke äro underkastade
så stora eller omfattande förändringar, att icke en tioårig statistik kan vara

1 Se nämnda kommittés betänkande afgifvet den 21 december 1903, s. 108.

FÖRMÖGENHETS- OCH INKOMSTSTATISTIK.

275

tillfyllestgörande. Då Statistiska centralverket på grund af folkräkningar
m. m. städse kommer att blifva särskildt betungadt under de första åren af
hvarje decennium, torde statistiken öfver fromma stiftelser lämpligen böra
afse de år som sluta på 5. Den första publikationen skulle sålunda komma
att gälla år 1915.

Äfven genom ändring i själfva formen för offentliggörandet torde en
afsevärd besparing kunna göras. Hittills ha uppgifterna rörande de särskilda
.stiftelserna publicerats i tabellform, hvarvid i sakens natur legat, att
utrymmet icke kunnat utnyttjas på långt när så väl som i öfriga statistiska
publikationer. Emellertid torde utan olägenhet i stället för den dyra tabellformen
kunna användas den vida billigare textuppställningen, som dessutom
i förevarande fall synes medgifva ett mera ekonomiskt begagnande af utrymmet.
Naturligtvis måste därjämte rent statistiska sammandragstabeller
meddelas.

Ehuru den ifrågavarande publikationen endast delvis komme att blifva Sammanfattaf
statistisk natur, torde dock vara lämpligt att den ingår i Sveriges officiella n‘ugstatistik.
Offentliggörandet bör antagligen kunna ske omkring ett år efter
det primäruppgifterna inkommit.

Kommittén föreslår sålunda,

att hvart tionde år utgifves en statistik öfver fromma stiftelser, samt

att de härför erforderliga primäruppgifterna insamlas genom Kungl.

Maj:ts befällningshafvandes försorg på sätt ofvan närmare angifvits.

14. Förmögenhets- och inkomststatistik.

Nationalförmögenhetens och nationalinkomstens storlek samt deras för- Nuvarande
delning ha hittills i Sverige endast i ringa grad blifvit föremål för sta- beskaffenhet.
tistisk behandling. Af förmögenhetsstatistik förefinnas blott några af enskilda
vetenskapsmän utförda uppskattningar af nationalförmögenhetens absoluta
storlek samt en inom Finansdepartementet med ledning af bouppteckningar
m. m. verkställd beräkning öfver förmögenhetens fördelning, hvarjämte
inom nämnda departement för närvarande pågå utredningar rörande
nationalförmögenheten. Hvad inkomststatistiken beträffar, inskränker den
sig till det torftiga generalsammandraget öfver bevillningen samt för Henne
år, 1876, 1891 och 1900, utförda statistiska bearbetningar af bevillningstaxeringarna
och för tvenne år, 1903 och 1907, utförda undersökningar rörande
inkomstskattetaxeringarna af hvilka den för år 1903 är ytterligt summarisk.

276

FÖRMÖGENHETS- OCH INKOMSTSTATISTIK.

kommittén» Saknaden af en regelbundet utkommande verklig förmögenhets- och införslag.
komststatistik är enligt kommitténs åsikt den svåraste luckan i vår nuvarande
officiella statistik, hvilkens snara fyllande synes oafvisligt. Förmögenhets-
och inkomststatistiken utgör nämligen icke blott en nödvändig
ledning för skattepolitiken utan är därjämte en af socialstatistikens vikti -

gaste delar.

Materialet för Hvad förmögenhetens fördelning angår, har hittills varit omöjligt att
förmögenhets- åstadkomma en tillfredsställande statistik häröfver, i det materialet för en
Statistik™*'' sådan saknats. De beräkningar, som anställts rörande detta ämne, ha helt
naturligt måst blifva ganska otillförlitliga. Sedan emellertid genom beslut
vid 1910 års riksdag en förmögenhetsskatt kommit till stånd, erhålles ett
användbart material lör en dylik statistik i de deklarationer, som de skattskyldiga
skola afgifva.

1 motsats till förhållandet beträffande förmögenhetsstatistiken har alltsedan
inkomstskattens tillkomst år 1908 förefunnits ett användbart om också
med åtskilliga brister behäftadt material för en inkomststatistik. Såsom ofvan
nämndes ha också taxeringslängdernas uppgifter om inkomstskattetaxeringarna
blifvit föremål för bearbetning vid tvenne tillfällen. Genom den
vid nyssnämnda riksdag antagna förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt
komma emellertid taxeringslängdernas ifrågavarande uppgifter att
tillsvidare blifva oanvändbara för statistiskt ändamål, alldenstund i taxeringslängderna
den uppskattade inkomsten sammanslås med en sextiondedel af
förmögenheten till cn enda summa, som följaktligen blir större än den
verkliga inkomsten. Under sådana omständigheter måste tydligen inkomststatistiken
lika väl som förmögenhetsstatistiken för närvarande bygga på de
skattskyldigas själfdeklarationer.

Dessa deklarationer ha tidigare icke kunnat blilva föremål för statistisk
bearbetning till följd af inkomstskatteförordningens och bevillningsförordningens
stadganden om deras hemlighållande. Genom af 1909 års liksdag
antagna förändringar i de nämnda förordningarna har emellertid detta
hinder bortfallit, i det att numera medgifves att ifrågavarande uppgifter
må på sätt Konungen förordnar för statistisk bearbetning utlämnas till den
ämbetsmyndighet åt hvilken Konungen uppdrager utförandet af sådan bearbetning.
Motsvarande stadgande har jämväl intagits i den al 1910 års
riksdag antagna förordningen om taxeringsmyndigheter och förfarandet vid
taxering.

Ur rättslig synpunkt möta sålunda ingå hinder för att själtdeklarationerna
läggas till grund för en förmögenhets- och inkomststatistik. Däremot
förefinnas vissa andra svårigheter. Först och främst inträder i regel skattoch
deklarationsskyldighet törst vid en inkomst af 800 kronor eller en förmögenhet
af 6,000 kronor. Fn på deklarationerna grundad statistik kan sålunda
icke omfatta hela befolkningen utan endast den del, som är öfver skattestrecket.
Denna brist komme dock en svensk förmögenhets- och inkomst -

• FÖRMÖGENHETS- OCH INKOMSTSTATISTIK.

277

statistik att dela med motsvarande statistik i nästan alla andra länder. En
svårare olägenhet är, att städse ett antal skattskyldiga komma att underlåta
afiämnande af deklaration. För dessa måste uppgifter om inkomst och förmögenhet
anskaffas på annat sätt. Lämpligaste utvägen anser kommittén vara,
att vid taxeringsförrättningen den af Kungl. Maj:ts befallningshafvande förordnade
ledamoten i taxeringsnämnden med ledning af nämndens beslut
ifyller deklarationsblanketter för alla de skattskyldiga, som icke själfva
aflämnat deklaration. För den förmögenhets- och inkomststatistik, som närmast
bör utarbetas, behöfva dock endast de taxerade slutsummorna för inkomst
och förmögenhet angifvas jämte den skattskyldiges namn, yrke och
bostad, äfvensom medgifvet afdrag för minderåriga barn, där sådant förekommit.

För att själfdeklarationerna skola blifva ett fullt tillfredsställande primärmaterial
för en förmögenhets- och inkomststatistik erfordras slutligen en mindre
ändring i de fastställda formulären för dylika deklarationer. Det synes
nämligen vara af vikt att nämnda statistik om också icke årligen så åtminstone
hvart femte eller tionde år redogör för förmögenhetens och inkomstens
fördelning för olika åldrar och civilstånd. Då deklarationsformulären icke
innehålla de för en sådan fördelning behöfliga uppgifterna, får kommittén
hemställa att i formulären införas uppgifter om deklarantens födelseår och
civilstånd.

1 sammanhang härmed torde kommittén få omnämna de ändringar i
deklarationsformulären, som erfordras med hänsyn till den användning deklarationerna
enligt kommitténs på andra ställen (s. 161, 162) framställda förslag
skulle erhålla såsom primäruppgifter för en fastighetsstatistik och en
statistik öfver inteckning i fast egendom. Härför är först och främst nödvändigt,
att man erhåller uppgift om taxeringsvärdet å de egendomar en
hvar deklarant innehar vid viss tidpunkt, lämpligen årets slut, med fördelning
beträffande jordbruksfastigheter i af deklaranten ägda och brukade,
ägda men icke brukade samt brukade men icke ägda. För närvarande skall
på deklarationsformulärets första sida uppgift lämnas om alla de fastigheter
deklaranten under nästföregående år ägt eller brukat, men om han fortfarande
vid årets slut innehar dem uppgifves icke. Det synes därför behöflig!,
att en särskild kolumn införes i formuläret för uppgift om den tid under
året en hvar egendom innehafts af deklaranten. Vidare bör för hvarje särskild
jordbruksfastighet uppgifvas, om den af deklaranten ägts och brukats,
ägts men icke brukats eller brukats men icke ägts. Deklarationernas nuvarande
formulering tager nämligen ingen hänsyn till det förhållandet, att en
person samtidigt kan äga en och bruka en annan fastighet. För att möjliggöra
en beräkning af den fasta egendomens skuldbörda bör ränta å gäld specificeras
i ränta å gäld intecknad i jordbruksfastighet, ränta å gäld intecknad
i annan fastighet samt ränta å annan gäld. Af samma skäl är synnerligen
önskligt, att i fråga om den deklarerade förmögenheten uppgift lämnas

278 FÖRMÖGENHETS- OCH INKOMSTSTATISTIK. ’

jämväl om dess bruttobelopp och kapitalbeloppet af den gäld för hvilken
afdrag sker, hvarvid beträffande gälden bör uppgifvas det belopp, som är intecknadt
i jordbruksfastighet och i annan fastighet.

Enligt gällande bestämmelser skola deklarationerna af ordförande i
taxeringsnämnd insändas till Kungl. Maj:ts befallningshafvande senast fem
dagar efter det nämndens förrättningar afslutats. Samtidigt torde lämpligen
äfven de ofvan föreslagna uppgifterna rörande dem som icke aflämnat deklaration
böra medsändas. Omedelbart efter besvärstidens utgång böra samtliga
uppgifterna af Kungl. Maj:ts befallningshafvande insändas till Statistiska
centralverket, hvarvid sådana deklarationer, som på grund af anförda
besvär skola öfversändas till Kammarrätten, bifogas i afskrift. Af
pröfningsnämnd beslutade ändringar i taxering böra vid deklarationernas
insändande finnas å dem antecknade vid taxeringsnämndens beslut. Efter
den statistiska bearbetningens afslntande höra deklarationerna, i öfverensstämmelse
med hvad för närvarande är stadgadt om deras förvarande hos
Kungl. Maj:ts befallningshafvande, hos Statistiska centralverket förvaras,
intill dess fem år förflutit efter taxeringsårets utgång, hvarefter de
förstöras.

Förmögen- Såsom förut erinrats, äger förmögenhets- och inkomststatistiken stor be hktS"stst

t''*'' lydelse ur socialstatistisk synpunkt. Det bör därför också läggas synnerlig
stik i sam- vikt på att denna statistik redovisar förmögenheten och inkomsten för
*1910med Persone1'' af olika kön, ålder, civilstånd och yrken. Förmögenhets- och infoikräkning.
komststatistiken kommer på sådant sätt att synnerligen nära ansluta sig till
folkräkningarnas yrkesstatistik och utgöra en ytterst värdefull komplettering
af denna. Härmed är dock icke sagdt att den behöfver bearbetas och offentliggöras
tillsammans med nämnda statistik. Huruvida så skall ske, är närmast
beroende på primäruppgifternas eller deklarationernas beskaffenhet. Innehålla
dessa alla de uppgifter, som erfordras för en statistik af antydd omfattning,
föreligger intet hinder för att de underkastas en fullt själfständig bearbetning.
För närvarande saknas emellertid såsom ofvan nämndes i deklarationerna
uppgifter om ålder och civilstånd, hvilka sålunda måste hämtas
från annat håll, antingen mantalslängderna, hvilkas uppgifter om civilstånd
dock icke äro fullständiga, eller ock, hvilket synes lämpligast, folkräkningsuppgifterna.
Skall en bearbetning af de under år 1911 inkommande deklarationerna
komma till stånd, hvilket kommittén anser synnerligen önskligt,
bör sålunda denna bearbetning ske i samband med den samtidigt pågående
folkräkningen. Ändras däremot formulären för själfdeklarationer i enlighet
med kommitténs ofvan framställda förslag, torde vara lämpligt, att framdeles
skeende bearbetningar af deklarationerna företagas fullt själfständigt.

För att icke onödigtvis försvåra och försena arbetet med instundande folkräkning
bör vid en eventuell bearbetning af deklarationerna till 1911 års
taxeringar hänsyn endast tagas till de under rubriken »taxeringsnämndens
beslut» meddelade totalsummorna för förmögenhet och inkomst, hvarvid dock

FÖRMÖGENHETS- OCH INKOMSTSTATISTIK.

279

till den taxerade inkomsten böra läggas de belopp, som afdragits för minderåriga
barn. Dessa summor böra samtidigt med folkräkningsuppgifterna införas
på kartoliner. Enligt hvad kommittén inhämtat, torde nämligen bearbetningen
af primäruppgifterna till folkräkningen komma att ske med användande
af dylika. Då dessa icke komma att vara nominativa, är deklarationernas
hemlighållande fullt betryggadt genom ifrågavarande bearbetningssätt,
förutsatt naturligtvis att själfva utskrifvandet af kartolinerna anförtros
åt pålitliga personer.

Jämte uppgifter om de till hvarje särskild ålders-, civilstånds- och
yrkesgrupp hörande personernas fördelning efter förmögenhetens och inkomstens
storlek böra äfven uppgifter meddelas om den sammanräknade inkomstens
belopp i hvarje grupp, hvarvid approximativ korrigering verkställes
med hänsyn därtill, att den taxerade förmögenhetens och inkomstens summa
utföres i jämna hundratal kronor.

Förutom de deklarationer, som komma till användning vid bearbetningen
af folkräkningsmaterialet, afgifvas jämväl deklarationer af samtliga
aktiebolag och vissa andra samfälligheter. En detaljerad bearbetning af
dessa deklarationer synes icke erforderlig, då enligt kommitténs förslag till
aktiebolagsstatistik årliga uppgifter om aktiebolagens vinst skulle direkt inkomma
till Statistiska centralverket. En summarisk bearbetning af dem
torde emellertid vara påkallad ur finansstatistisk synpunkt.

Med hänsyn till de betydande kostnader, som en bearbetning af själf- Själfständig
deklarationerna kommer att medföra, anser kommittén det uteslutet, att en fo™inkomst-''
sådan bearbetning skulle kunna äga rum oftare än hvart tionde eller möj- statistik,
ligen hvart femte år. Emellertid måste det anses som ett synnerligen viktigt
önskningsmål, att så vidt möjligt en årlig förmögenhets- och inkomststatistik
åstadkommes. Förmögenhetens och inkomstens storlek och fördelning äro i
hög grad beroende af de ekonomiska konjunkturerna, som växla från år
till år. Att kunna med ledning af den officiella statistiken följa konjunkturernas
inverkan på förmögenheten och inkomsten, torde ur flera synpunkter,
icke minst den socialpolitiska, vara af största vikt. De summariska
uppgifter, som generalsammandraget öfver bevillningen meddelar,
kunna härvid i endast ringa mån vara till ledning. En sådan ledning kan
endast vinnas genom en detaljerad årlig statistik öfver förmögenhetens och
inkomstens storlek och fördelning. Då själf deklarationerna icke kunna komma
i betraktande såsom material för en dylik statistik, återstår endast att grunda
den på taxeringslängderna. En statistisk bearbetning af dessa är nämligen
en jämförelsevis enkel sak. Enligt hvad ofvan anfördes äro emellertid taxeringslängderna
i sitt nuvarande skick icke användbara såsom primärmaterial
för en förmögenhets- och inkomststatistik. Villkoret för att en årlig sådan
statistik skall komma till stånd är sålunda, att taxeringslängdernas uppgifter
blifva väsentligt mera specificerade än för närvarande. En dylik förändring
af taxeringslängderna torde dock knappast vara tänkbar, därest icke för -

280

FÖRMÖGENHETS- OCH INKOMSTSTATISTIK.

bild mot taxeringarnas offentliggörande varder stadgadt. Kommittén får
därför hemställa att i tryckfrihetsförordningen införes förbud mot offentliggörande
i tryck af utdrag ur taxeringslängderna, i hvad de afse taxeringarna
till inkomst- och förmögenhetsskatt. I händelse en sådan bestämmelse antages,
lära hinder icke möta för att taxeringslängdernas uppgifter specificeras
så ingående som för statistiken erfordras. I främsta rummet är härvid
behöfligt, att särskilda uppgifter lämnas rörande taxerad inkomst och
taxerad förmögenhet, äfvensom angående medgifvet afdrag för minderåriga
barn. Därjämte måste betraktas såsom önskligt, att inkomsten närmare
specificeras i inkomst af fast egendom, af kapital, af tjänst och dylikt samt
af rörelse eller yrke, hvarvid man har att utgå från bruttoinkomsten,
emedan afdrag för utskylder, ränta å gäld m. m. sker från den sammanräknade
inkomsten och en förändring i denna del af formulären till deklarationer
icke torde vara tillrådlig. Slutligen bör aktiebolags inkomst
samt andra samfälligheters förmögenhet och inkomst upptagas summariskt
i särskild kolumn för att möjliggöra att genom en enkel nedsummering
af längderna finna de enskilda personernas förmögenhet och inkomst.
1 denna statistik torde äfven lämpligen, såsom å annat ställe i detta betänkande
(s. 133) föreslås, upplysning böra meddelas om antalet personer
som äro från mantalspenningar befriade. De härför erforderliga uppgifterna
kunna utan några svårigheter lämnas af Kungl. Maj:ts befallningshafvande.

En årlig på taxeringslängderna grundad statistik kan uppenbarligen icke
taga hänsyn till de skattskyldigas fördelning efter ålder och civilstånd, och
jämväl yrkesfördelningen torde böra lämnas åsido, alldenstund taxeringslängdernas
yrkesuppgifter icke kunna blifva tillräckligt noggranna utan en allt
för stor ökning i arbetet med längdernas upprättande. Vid sidan af den årliga
statistiken bör därför en på själfdeklarationerna grundad uttömmande förmögenhets-
och inkomststatistik periodvis utarbetas. Af kostnadshänsyn torde
detta böra ske endast hvart tionde år. Då enligt kommitténs förslag de
under år 1911 afgifna själfdeklarationerna skulle blifva föremål för bearbetning,
skulle nästa bearbetning komma att afse de under år 1921 afgifna
deklarationerna. Genomföras emellertid de af kommittén ofvan föreslagna
förändringarna i deklarationsformulären före år 1916, synas sistnämnda års
själfdeklarationer böra i stället bearbetas. Härigenom vinnes att man tidigare
än eljest kunde ske erhåller kännedom om de viktiga företeelser, som
fastighetsstatistiken inklusive inteckningsstatistiken afser att belysa. Därjämte
vinnes att själfdeklarationernas bearbetning icke kommer att sammanfalla
med folkräkningarna, hvarigenom en jämnare fördelning af Statistiska
centralverkets arbetsbörda åstadkommes. Under nyss nämnd förutsättning föresiår
sålunda kommittén, att en statistisk bearbetning af själfdeklarationerna
äger rum för de år som sluta på siffran 6. Då deklarationerna afse närmast
föregående år, kommer den sålunda utarbetade statistiken att behandla för -

FÖRMÖGENHETS- OCH INKOMSTSTATISTIK.

281

mögenheten och inkomsten under de år som sluta på 5. Beträffande primäruppgifternas
insändande m. m. torde i hufvudsak samma bestämmelser kunna
tillämpas, som ofvan föreslagits beträffande den på 1911 års deklarationer
grundade statistiken. Dock är behöfligt, att de särskilda uppgifterna för dem
som icke själfva afgifvit deklaration göras väsentligt fullständigare. De
närmare bestämmelserna rörande de tioåriga undersökningarne torde Kungl.
Maj:t för hvarje särskild gång böra fastställa efter förslag af Statistiska
centralverket.

Slutligen vill kommittén framhålla önskvärdheten af att Statistiska centralverket
periodiskt, exempelvis i den å annat ställe i detta betänkande föreslagna
femårsöfversikten öfver rikets utveckling, verkställer en beräkning
af nationalförmögenhetens storlek med ledning af taxeringsvärden, brandförsäkringsbelopp
m. m., sålunda enligt den s. k. reala metoden. Material för
en dylik beräkning, i hvad den afser ställningen till utlandet, har kommittén
sökt åstadkomma genom vissa förslag ifråga om aktiebolagsstatistiken och
statistiken öfver kommunernas finanser.

Kommittén föreslår sålunda,

a) beträffande åstadkommandet af en på de under år 1911 afgifna själfdeklarationerna
grundad förmögenhets- och inkomststatistik,

att åt Statistiska centralbyrån uppdrages att i sammanhang med 1910
års folkräkning verkställa en statistisk bearbetning af de under år 1911 af
de skattskyldiga afgifna deklarationerna samt motsvarande nedannämnda uppgifter
rörande dem som icke aflämnat deklaration,

att af Kungl. Maj:ts befallningshafvande förordnad ledamot i taxeringsnämnd
skall vara skyldig att vid taxeringsförrättning under år 1911 med
ledning af nämndens beslut ifylla deklarationsblanketter för sådana skattskyldiga,
som icke själfva aflämnat deklaration, hvarvid uppgift lämnas om den
skattskyldiges namn, yrke och bostad samt om de taxerade slutsummorna för
förmögenhet och inkomst jämte medgifvet afdrag för minderåriga barn, där
sådant förekommit,

att ifrågavarande uppgifter skola till Kungl. Maj:ts befallningshafvande
insändas samtidigt med deklarationerna,

att samtliga inkomna uppgifter skola af Kungl. Maj:ts befallningshafvande
insändas till Statistiska centralbyrån omedelbart efter besvärstidens
utgång, hvarvid sådana deklarationer, som på grund af anförda besvär skola
öfversändas till Kammarrätten, bifogas i afskrift,

att af pröfningsnämnd beslutade ändringar i taxering böra vid deklarationernas
insändande finnas å dem antecknade vid taxeringsnämndens beslut,
samt

att de inkomna deklarationerna skola efter den statistiska bearbetningens
afslutande förvaras hos Statistiska centralverket, intill dess fem år förflutit
efter taxeringsårets utgång, hvarefter de förstöras;

Statistik öfver
nationalförmögenheten.

Sammanfatt ning.

282

FATTIGVÅRDSSTATISTIK.

Historik.

b) beträffande ändringar och tillägg i författningar och formulär,
att i formulären för själfdeklarationer vidtagas följande ändringar,
uppgift lämnas om deklarantens födelseår och civilstånd,

å formulärets första sida införes en kolumn för uppgifter om den tid
under året en hvar nppgifven fast egendom innehafts af deklaranten,

för hvarje särskild jordbruksfastighet uppgifves, om den af deklaranten
ägts och brukats, ägts men icke brukats eller brukats men icke ägts,

ränta å gäld specificeras i ränta å gäld intecknad i jordbruksfastighet,
ränta å gäld intecknad i annan fastighet samt ränta å annan gäld,

om möjligt lämnas uppgift rörande förmögenhetens bruttobelopp och kapitalbeloppet
af den gäld för hvilken afdrag sker, hvarvid beträffande gälden
uppgifves det belopp, som är intecknadt i jordbruksfastighet och i annan
fastighet,

att i tryckfrihetsförordningen stadgas förbud mot offentliggörande i tryck
af utdrag ur taxeringslängderna, i hvad de afse taxeringarna till inkomstoch
förmögenhetsskatt,

att i taxeringslängderna särskilda uppgifter lämnas rörande taxerad inkomst
och taxerad förmögenhet, äfvensom angående medgifvet afdrag för minderåriga
barn,

att om möjligt i taxeringslängderna uppgifves bruttoinkomsten med specifikation
i inkomst af fast egendom, af kapital, af tjänst och dylikt samt
af rörelse eller yrke, samt

att aktiebolags inkomst samt andra samfälligheters förmögenhet och inkomst
upptagas summariskt i särskild kolumn; samt

c) beträffande förmögenhets- och inkomststatistikens framtida anordning,
att, under förutsättning att de föreslagna ändringarna i taxeringslängderna
komma till stånd, en årlig på taxeringslängderna grundad mera summarisk
förmögenhets- och inkomststatistik utarbetas och offentliggöres,

att dessutom hvart tionde år utarbetas och offentliggöres en på deklarationerna
grundad uttömmande dylik statistik, enligt de närmare bestämmelser
Kungl. Maj:t för hvarje särskild gång fastställer, samt

att, under förutsättning att de föreslagna ändringarna i deklarationsformulären
komma till stånd före år 1916, deklarationerna för nämnda och hvart
tionde därpå följande år blifva föremål för sådan bearbetning.

15. Fattigvår dsstatistik.

Allt ifrån tabellverkets begynnelse år 1749 intill midten af 1800-talet ha af
prästerskapet vid folkräkningarna meddelats uppgifter rörande antalet fattiga.
Uppgifterna för åren före 1805 äro emellertid icke jämförliga med de följande

FATTIGVÅRDSSTATISTIK.

283

årens, emedan i de förra med de fattiga sammanförts de af lyten, sinnessjukdom
och ålderdomssvaghet lidande. Äfven för åren från och med 1805 till och
med 1850 äro folkräkningarnas upplysningar om antalet fattiga ganska osäkra
och sinsemellan ej fullt jämförbara, särskildt hvad angår tiden före år 1840, då
ett stort antal personer lefvande af undantag eller underhållna af barn eller
andra anhöriga inräknats bland de fattiga. För öfrigt låg det i sakens natur,
att uppgifterna måste blifva osäkra, då i saknad af en verklig fattigvårdslagstiftning
begreppet »fattig» måste komma att på olika orter uppfattas pa
mycket växlande sätt och ofta innebära något helt annat än hvad som numera
innefattas under ordet »understödstagare».

Sedan genom kungl. förordning den 25 maj 1847 Sverige fått sin första
verkliga fattigvårdslag, ändrades formulären för 1855 års folkräkning till öfverensstämmelse
med den nya lagstiftningen, närmast sådan den fick sitt uttryck i
kungl. förordningen om fattigvården den 13 juli 1853, som under tiden ersatt
1847 års fattigvårdsförordning. De fattiga skulle nu redovisas under följande
rubriker: fattige med full försörjning, d:o med understöd till försörjning,
d:o tillfälligt intagne i hospital, d:o fosterbarn å barnhus, d:o uttagne från
barnhus, d:o i öfrigt till vård inackorderade. I likhet med hvad som skett vid
föregående folkräkningar lämnades därjämte upplysning om de fattiges kön,
civilstånd och i någon mån äfven ålder, i det barn under 15 år redovisades
skilda från de vuxna. Också rörande antalet fattighus och andra försörjningsinrättningar
lämnades vissa uppgifter till 1855 ars folkräkning. Början
till en verklig statistik öfver fattigvården i Sverige hade sålunda blifvit
gjord.

Det uppslag till att i sammanhang med folkräkningarna åstadkomma en
fullständigare fattigvårdsstatistik, som gifvits vid 1855 års folkräkning, blef
icke fullfölj dt. De förändrade bestämmelser rörande folkräkningarna, som utfärdades
år 1859, gjorde detta omöjligt. Därtill kom att den nya form, som
Kungl. Maj:ts befallningshafvandes femårsberättelser erhöllo från och med
perioden 1856/1860, gjorde det lämpligare att för framtiden anknyta fattigvårdsstatistiken
till dessa berättelser. Bland formulären för tabellbilagor
till femårsberättelserna infördes därför ett särskildt sådant för fattigvården,
enligt hvilket uppgifter skulle meddelas om fattigvårdens organisation (roteindelning),
antalet fattighus, antalet fattighjon med fördelning efter kön
samt i fullt försörjda och delvis understödda. De fullt försörjda skulle ytterligare
fördelas i äldre personer vårdade dels i fattighus, dels på annat
sätt samt barn vårdade i och utom fattighus. Slutligen begärdes upplysning
angående inkomster och utgifter, hvarvid inkomsterna skulle specificeras
i följande poster, afkastning af egendom, kollektör m. m., personliga fattigvårdsbidrag,
värdet af tillskott efter hemmantal, ersättning af statsmedel
samt ersättning af annat fattigvårdssamhälle. Uppgifterna skulle af fattigvårdsstyrelserna
meddelas till Kungl. Maj:ts befallningshafvande hvart femte
år, hvarvid dock särskilda uppgifter skulle afgifvas för hvarje år i femårs -

284

FATTIGVÅRDSSTATISTIK.

perioden. Med smärre förändringar bibehölls det ifrågavarande formuläret
äfven för femårsperioderna 1861/1865, 1866/1870 och 1871/1875, hvarefter det
indrogs, sedan en särskild fattigvårdsstatistik kommit till stånd.

Den i fem årsberättelserna meddelade fattigvårdsstatistiken kunde icke
uppfylla de fordringar, som måste ställas på en statistik rörande dessa viktiga
förhållanden. Då primäruppgifterna till densamma stannade hos länsstyrelserna,
var Statistiska centralbyrån utestängd från att utöfva någon kontroll
eller granskning af dem, men enligt hvad en följande erfarenhet visat hade
en sakkunnig granskning särskildt af de finansiella uppgifterna här varit mera
behöflig än vid kanske någon annan gren af statistiken. Femårsberättelsernas
statistik saknade sålunda erforderlig tillförlitlighet. Men därjämte var
den alldeles otillräckligt detaljerad. Ett försök att nämnvärdt utvidga densamma
måste emellertid stranda på att fattigvårdsstyrelserna icke voro lagligen
förpliktade att afgifva statistiska redogörelser. Uppgifterna till femårsberättelserna
voro nämligen frivilliga och måste därför inskränkas till det allra
oundgängligaste. Villkoren för åstadkommande af en bättre fattigvårdsstatistik
voro sålunda, å ena sidan att primäruppgifterna ingingo till Statistiska
centralbyrån för granskning och bearbetning och alltså sambandet med femårsberättelserna
upplöstes och å andra sidan att fattigvårdsstyrelserna i lag
ålades skyldighet att afgifva statistiska redogörelser.

Sistnämnda villkor uppfylldes genom fattigvårdsförordningen den 9 juni
1871. I 13 § 1 mom. af denna förordning stadgas nämligen skyldighet för
fångvårdsstyrelse att »angående fattigvården afgifva statistisk redogörelse
jämlikt de föreskrifter Kungl. Maj:t låter utfärda». Härmed var den ena
förutsättningen för en förbättrad fattigvårdsstatistik gifven. Äfven den andra
blef kort därefter realiserad.

Omedelbart efter utfärdandet af den nya fattigvårdsförordningen anmodade
chefen för Ecklesiastikdepartementet Statistiska centralbyrån att inkomma
med förslag till de stadganden, som kunde finnas nödiga till följd
af nyss anförda bestämmelse om statistiska uppgifter. På grund häraf utarbetades
af centralbyråns chef Er. Th. Berg ett utkast till plan för statistik
öfver fattigvården. Enligt detta borde i hvarje fattigvårdssamhälle
föras en förteckning öfver understödstagarne, däri för en hvar af dem antecknades
namn, yrke, födelseår, understödets beskaffenhet m. m. För hvarje
år skulle särskild förteckning uppgöras, i hvilken främst skulle införas de
från föregående år kvarvarande och därefter, i mån som de »antogos», de under
året nytillkomna. Några statistiska sammandrag af dessa förteckningar
skulle icke upprättas af fattigvårdsstyrelserna, utan dessa borde till det ämbetsverk,
som finge i uppdrag att utarbeta fattigvårdsstatistiken, insända nominativa
utdrag ur förteckningarna. Sålunda föreslogs samma metod för primärmaterialets
åstadkommande, som tio år förut med så stor framgång
hade införts beträffande befolkningsstatistiken. Äfven materialet för en statistik
öfver fattigvårdssamhällenas finanser ansågs kunna åstadkommas på

FATTIG VÅRDSSTATISTIK.

285

liknande sätt. Om ett gemensamt formulär för revisionsberättelser fastställdes,
kunde statistiken sedermera grundas på afskrifter af dessa berättelser. Endast
rörande fattigvårdens organisation, stiftelser, fattigvårdsinrättningar och dylikt
skulle särskilda primäruppgifter behöfva infordras. Beträffande statistikens
bearbetning ifrågasatte Berg, att denna möjligen skulle kanna närmast utföras
af lokala myndigheter, t. ex. länsstyrelserna. Det centrala ämbetsverket
skulle då endast ha att upprätta ett rikssammandrag af de särskilda
länstabellerna. Huruvida detta ämbetsverk borde blifva Statistiska centralbyrån
eller Ecklesiastikdepartementet under hvilket fattigvård särendena
då lydde lämnade Berg oafgjordt.

Det af Berg uppgjorda utkastet föredrogs den 14 augusti 1871 i Statistiska
beredningen, som beslöt att anmoda såväl länsstyrelserna som de särskilda
fattigvårdsstyrelserna att afgifva yttrande häröfver. Det dröjde emellertid
omkring ett och ett hälft år, innan de begärda utlåtandena någorlunda
fullständigt inkommit till Statistiska centralbyrån, och först den 24 oktober
1873 kunde sålunda centralbyrån efter Statistiska beredningens hörande till
chefen för Ecklesiastikdepartementet inkomma med det förslag till statistik öfver
fattigvården, som ämbetsverket enligt hvad ofvan nämnts anmodats att afgifva.

I flera viktiga punkter afvek detta förslag från det förut nämnda utkastet.
På grund af från en del fattigvårdsstyrelser gjord hemställan lät
man sålunda tanken på nominativa utdrag ur förteckningarna öfver fattigpersonalen
falla och hemställde i stället att statistiska sammandrag skulle
upprättas af fattigvårdsstyrelserna. Beträffande fattigvårdssamhällenas finanser
föreslogs, att endast ett par hithörande uppgifter skulle infordras i sammanhang
med fattigvårdsredogörelserna.

Denna fråga hade under tiden kommit i ett helt annat läge än förut.
Redan den 30 maj 1873 hade nämligen Kungl. Maj:t anbefallt centralbyrån
att inkomma med underdånigt utlåtande rörande åstadkommandet af en statistik
öfver kommunernas finanser. Komme en dylik statistik till stånd, såsom
sannolikt syntes blifva fallet, blefve det uppenbarligen ändamålsenligast
att behandla statistiken öfver fattigvårdssamhällenas finanser såsom en integrerande
del af den kommunala finansstatistiken och icke i sammanhang
med fattigvårdsstatistiken. I fråga om fattigvårdsstatistikens bearbetande
vidhöll Statistiska centralbyrån förslaget om upprättande af sammandrag genom
de lokala myndigheternas försorg. Erågan om hvilket ämbetsverk som
borde utföra den slutliga bearbetningen lämnades äfven nu öppen, dock tycktes
centralbyrån numera närmast luta åt den åsikten, att detta borde blifva
samma ämbetsverk, som finge i uppdrag att bearbeta den kommunala finansstatistiken,
sålunda centralbyrån själf.

Efter förnyade underdåniga utlåtanden från Statistiska centralbyrån och
sedan 1874 års riksdag beviljat erforderliga penningmedel, fattade Kungl.
Maj:t den 30 december 1874 sitt beslut i frågan, offentliggjordt i form af
skrifvelse till chefen för Statistiska centralbyrån.

286

FATTIGVÅRDSSTATISTIK.

Genom detta nådiga bref, som fortfarande ligger till grund för statistiken
öfver kommunernas fattigvård och finanser, förordnades hvad fattigvårdsstatistiken
angår följande. Årligen, räknadt från och med år 1875, skola af
vederbörande fattigvårdsstyrelser aflämnas statistiska primäruppgifter för näst
föregående år om kommunens fattigpersonal affattade på af Statistiska centralbyrån
kostnadsfritt tillhandahållna och genom Kungl. Maj:ts befallningshafvandes
försorg till de kommunala myndigheterna utdelade blanketter enligt
formulär, som första gången af Kungl. Maj:t på försök fastställdes, med
rättighet för chefen för Ecklesiastikdepartementet, efter den 31 mars 1900
chefen för Civildepartementet, att efter Statistiska beredningens hörande i
dem vidtaga erforderliga ändringar. De statistiska redogörelserna skola före
utgången af mars månad näst efter redogörelseåret aflämnas å landet till
länsmannen i orten och i stad till magistraten. För vinnande af omedelbar
rättelse af ögonskenliga fel och ofullständigheter äga dessa myndigheter att
granska de aflämnade uppgifterna och därefter ofördröjligen öfverlämna dem
till Kungl. Maj:ts befallningshafvande i länet, som har att skyndsamt insända
dem till Statistiska centralbyrån. Några statistiska sammandrag
skulle sålunda icke upprättas af de lokala myndigheterna. Rörande bearbetandet
och offentliggörandet af de inkomna uppgifterna stadgades, att
såväl uppgifterna om fattigvården som de uppgifter angående finanserna
hvarom i samma kungl. bref stadgades skulle af Statistiska centralbyrån
för hvarje år kommunvis och länsvis bearbetas till en fullständig kommunal
finansstatistik för hela riket, hvilken borde i tryck offentliggöras i samma
format, som vid utgifvandet af öfriga delar af Bidrag till Sveriges officiella
statistik begagnades. Slutligen förordnades att ett uppgjordt förslag till liggare
eller förteckning öfver dem som inom fattigvårdssamhälle åtnjuta fattigvårdsunderstöd
skulle utan att påbjudas till ovillkorligt begagnande tryckas
och spridas till samtliga fattigvårdssamhällen jämte meddelande om det pris,
hvartill dylika blanketter för framtiden skulle af fattigvårdssamhälle kunna
efter rekvisition erhållas.

De enligt hvad ofvan nämndes af Kungl. Maj:t tills vidare fastställda
blankettformulären för primäruppgifter undergingo år 1888 en fullständig omarbetning,
hvilken dock hufvudsakligen var af formell natur. De nya blankettformulären,
som fortfarande användas, stadfästes af chefen för Ecklesiastikdepartementet
den 5 december 1888. På grund af de nya formulären
för primäruppgifter underkastades jämväl planen för Statistiska centralbyråns
berättelse rörande fattigvården en grundlig omarbetning. Äfven förut
hade dock ett par gånger vidtagits förändringar i denna. Den viktigaste af
dessa förändringar var att från och med år 1883 af kostnadshänsyn redogörelsen
för de särskilda landskommunerna gjordes väsentligt mera summarisk än
länssammandraget för landsbygden och tabellen för stadskommunerna.
Tidigare hade för hvarje landskommun meddelats i det närmaste lika detaljerade
uppgifter som för länen och stadskommunerna. Sedan år 1888 har

FATTIGVÅRD SSTATISTIK.

287

uppställningen af Statistiska centralbyråns fattigvårdsstatistik varit oförändrad.

Tillsammans med statistiken öfver kommunernas finanser bildar fattigvårdsstatistiken
litt. U. i serien Bidrag till Sveriges officiella statistik. Af
kela den ifrågavarande redogörelsen för »kommunernas fattigvård ock finanser»
omfattar fattigvårdsstatistiken för närvarande något öfver en tredjedel eller
9 sidor text ock 415 sidor tabeller af i det hela 24 sidor text och 112 sidor
tabeller. I tabellerna rörande fattigvården meddelas uppgifter rörande fattigvårdens
organisation, understödstagarnes antal, understödstagarnes omsättning,
understödets beskaffenhet samt understödets varaktighet och storlek men däremot
inga uppgifter af finansiell natur. För dessa är man hänvisad till tabellerna
rörande kommunernas finanser. Dock meddelas i texten till fattigvårdstabellerna
vissa relativa tal rörande fattigvårdskostnaderna, hvarjämte här
bearbetas de enda uppgifter af finansiell natur, som finnas i primäruppgifterna
till fattigvårdsstatistiken, nämligen uppgifterna om värdet af en understödstagares
fulla försörjning.

Börande tiden för publicerandet af den ifrågavarande statistiken får
kommittén hänvisa till redogörelsen för kommunalstatistiken.

Fattigvårdsstatistiken är enligt kommitténs åsikt i flera afseenden i behof
af utveckling och förbättring. Särskilt måste det betraktas som en betydlig
olägenhet, att i densamma, frånsedt fördelningen i barn och äldre personer,
inga uppgifter meddelas om understödstagarnes ålder samt att ej heller
upplysning gifves om de särskilda orsaker, som föranledt behofvet
af fattigunderstöd. Emellertid anser kommittén det icke lämpligt att nu
framställa förslag om mera genomgripande förändringar i denna statistik,
då frågan om en ny fattigvårdslagstiftning står på dagordningen och väl
inom kort torde finna sin lösning. En förändring anser dock kommittén
redan nu böra vidtagas, nämligen att fattigvårdsstatistiken lösgöres från sambandet
med finansstatistiken och göres till en själfständig publikation. För
finansstatistiken är en sammankoppling med fattigvårdsstatistiken ingalunda
behöflig eller ens önskvärd. Den kan med minst lika stor fördel bearbetas
och utgifvas sjanständigt. Något annorlunda ställer sig visserligen saken
ur fattigvårdsstatistikens synpunkt. Yissa betydelsefulla uppgifter, de finansiella,
måste nämligen fattigvårdsstatistiken städse komma att hämta från
finansstatistiken. Detta kan dock icke innebära någon nödvändighet för de
båda i andra afseenden sinsemellan så olikartade grenarna af statistiken att
utgöra en gemensam publikation. Med nästan samma berättigande skulle man
eljest kunna fordra, att äfven folkskolestatistiken offentliggjordes tillsammans
med finansstatistiken. En viktig fördel står för fattigvårdsstatistiken
att vinna genom en skilsmässa från finansstatistiken, nämligen en betydligt
snabbare publikation. På grund af primäruppgifternas sena inkommande till

Nuvarande

beskaffenhet.

Kommitténs

förslag.

288

RÄTTSSTATISTIK.

Statistiska centralbyrån och den tidsödande granskning och bearbetning desamma
måste undergå, kan statistiken öfver kommunernas finanser och sålunda
äfven en därmed förenad fattigvårdsstatistik icke utkomma från trycket
förr än tidigast ett och ett hälft år efter redogörelseårets utgång. Offentliggjordes
fattigvårdsstatistiken oberoende af finansstatistiken, skulle den
kunna utgifvas betydligt tidigare, senast i november månad året efter redogörelseåret.
En olägenhet skulle visserligen denna anordning medföra, nämligen
att de summariska uppgifter rörande fattigvårdskostnaderna, som komme
att meddelas i fattigvårdsstatistiken, måste afse ett tidigare år än redogörelsen
i öfrigt. I jämförelse med den stora fördel, som skulle vinnas genom
den snabbare publiceringen, synes emellertid denna olägenhet vara utan betydelse.

Saramanfatt- Kommittén föreslår sålunda,

ning’ (itt fattigvårdsstatistiken lösgöres från sambandet med statistiken öfver

kommunernas finanser och göres till en sjäifständig publikation.

16. Rättsstatistik»

Historik. Den svenska rättsstatistiken räknar sitt upphof från år 1830. I kungl.

bref till hof- och öfverrätterna den 21 maj nämnda år förordnades, att de
under dessa rätter lydande domstolarne skulle hvarje år inom den 1 april till
Justiestatsministern insända enligt formulär författade listor på alla de
föregående året anhängiggjorda såväl brottmål som andra rättegångsärenden,
»på det Kungl. Maj:t må blifva underrättad, i hvad mån brottmål
och andra rättegångsärenden till- eller aftaga», såsom det heter i statsrådsprotokollet.
»Kungl. Maj:t förväntade därefter af statsministern en omständlig
berättelse om förhållandet, beledsagad med de betraktelser, hvartill de inkomna
uppgifterna kunna föranleda». Likartade uppgifter infordrades sedermera
af Justitiestatsministern jämväl från öfver domstolarna och vissa andra
domstolar, hvarjämte från Kungl. Maj:ts befallningshafvande införskaffades
uppgifter om antalet för fylleri bötfällda personer.

Enligt de fastställda formulären skulle af härads-, kämners- och rådstufvurätterna
lämnas följande uppgifter beträffande civila mål, nämligen
dels rörande antalet dylika mål med fördelning å ena sidan efter deras beskaffenhet
i konkurser, skuldfordringsmål och andra tvistemål (ansökningsoch
anmälningsärenden voro sålunda ej medtagna) och å andra sidan efter
deras behandling vid domstolen i förlikta, afgjorda och uppskjutna, dels ock
rörande antalet vädjade mål. Mera utförliga men det oaktadt vida mindre
tillfredsställande voro formulären till brottmålsuppgifter. Enligt dessa formulär
skulle uppgifter lämnas rörande antalet för förbrytelser anklagade

RÄTTSSTATISTIK.

289

personer med fördelning efter målens utgång i sakfällda, under framtiden
ställda och frikända. Beträffande de sakfällda skulle särskilda uppgifter
meddelas rörande ålder, kön, förbrytelsens art med hufvudgrupperna »brott»
och »andra förbrytelser» samt huruvida förbrytelsen begåtts under dryckenskap.
På grund af det sätt hvarpå de särskilda slagen af förbrytelser voro
i formulären specificerade — endast de viktigaste förbrytelserna hade hvar sin
särskilda kolumn och en kolumn för »öfriga brott» saknades — var redan från
början otänkbart, att de inkommande uppgifterna skulle kunna blifva tillfredsställande,
så mycket mera som inga anvisningar meddelades för formulärens
ifyllande och ej heller tryckta blanketter tillhandahöllos uppgiftslämnarne.
Också blefvo i verkligheten brottsmålsuppgifterna synnerligen otillfredsställande.

De inkomna uppgifterna bearbetades under Justitiestatsministerns ledning
och offentliggjordes i sammandrag i hans den 22 november 1831 dagtecknade
berättelse »angående de vid domstolarne år 1830 förehafda brottmål
och civila rättegångsärenden». Att denna berättelse ur statistisk synpunkt
måste lämna mycket öfrigt att önska, framgår af hvad ofvan nämnts.
I ett afseende är den dock, liksom de närmast följande, öfverlägsen en senare
tids rättsstatistiska berättelser, nämligen däri att dess författare sökt låta
statistiken gifva direkta uppslag till undersökningar rörande kriminalitetens
orsaker samt möjliga åtgärder till samhällsförhållandenas förbättrande.

Under de följande åren undergick rättsstatistiken åtskilliga förändringar
och förbättringar. Endast de viktigaste torde här behöfva omnämnas.

Då det visat sig att åtskilliga domstolar försummat att inom föreskrifven
tid insända uppgifter, stadgades genom kungl. bref till hof- och öfverrätterna
den 26 november 1831 vite af 3 daler silfvermynt för hvarje dag, hvarmed
uppgifternas insändande fördröjdes öfver den fastställda tiden.

Oenom samma kungl. bref förordnades därjämte, att häradshöfdingarne
vid uppgifternas insändande till Justitiestatsministern skulle »meddela summariska
uppgifter, i hvad mån samt till hvad belopp i mantal och penningevärde
fast egendom inom domsagan under det förflutna året, efter förutgånget
köp och salu, särskild! frivilligt och särskild! genom utmätningstvång,
är vorden lagfaren, utur hvilka ståndsklasser fast egendom blifvit
flyttad och i hvilka den kommit, jämväl ock till hvad belopp fäst egendom
blifvit intecknad eller därifrån befriad». De sålunda införskaffade uppgifterna
offentliggjordes i sammandrag af Justitiestatsministern i en särskild
berättelse »om förhållandet med den å landet lagfarna egendom samt meddelade
och dödade inteckningar». Den första årgången af denna statistik,
afseende år 1831 men med uppgifter jämväl för åren 1822/1830, har ej blifvit
tryckt och synes numera vara förkommen. De följande årgångarna ha samtliga
blifvit befordrade till trycket i likhet med berättelserna om civila rättegångsärenden
och brottmål.

19—091045 Stat. kom. bet.

290

RÄTTSSTATISTIK.

Genom Rådigt beslut den 10 november 1832 utsträcktes tiden för uppgifternas
aflemnande till den 1 juni, hvarjämte beslöts att för framtiden
tryckta blanketter till primäruppgifter skulle utdelas till uppgiftslämnarne.
Samtidigt lämnades medgifvande åt Justitiestatsministern att vidtaga vissa
förändringar i formulären för brottmålsuppgifter. Den viktigaste af dessa
var, att förbrytelserna grupperades i tre klasser, den första omfattande »de
af gröfsta art» (i missgärningsbalken i allmänhet belagda med dödsstraff), den
andra »sådana brott som utmärka annan immoralitet och vanart» samt den
tredje »mindre förbrytelser, såsom polismål och öfverträdelser af ekonomiska
författningar, eller i allmänhet sådana för hvilka med penningar bötas får».
Specifikationen af förbrytelserna i de två första klasserna var dock fortfarande
ofullständig.

Denna brist blef först afhjälpt genom de den 13 januari 1837 fastställda
nya blanketterna till brottmålsuppgifter, med hvilka jämväl infördes åtskilliga
andra förbättringar. Statistiken öfver de civila målen blef samtidigt i
någon mån utvidgad, i det Kungl. Maj:ts befallningshafvande ålades att årligen
före juni månads slut till Justitiestatsministern enligt formulär, som
af honom skulle meddelas, afgifva förteckning på under föregående året
handlagda utmätningsmål.

Sedan vid Justitiedepartementets inrättande en särskild byrå för statistiska
ärenden i nämnda departement kommit till stånd, var möjlighet beredd
för en mera fullständig och tillfredställande behandling af rättsstatistiken,
än hvad förut varit fallet. Sålunda framträder brottmålsstatistiken från och
med årgången 1841 i väsentligen förändradt skick. Den viktigaste nyheten
var, att förbrytelserna nu i nära anslutning till den i franska kriminalstatistiken
använda indelningen fördelades i brott mot person, brott mot
äganderätt och öfverträdelser af politi- och ekonomiförfattningar. Redogöselsen
för de sakfälldes personliga förhållanden, ålder, civilstånd, yrke o. s. v.,
afsåg endast de två första förbrytelseklasserna och inskränktes från och med
följande årgång till endast de för »svårare eller i allmänhet urbota brott
förvunne».

Redogörelsen för de civila målen utvidgades från och med årgången
1842 med bland annat uppgifter om s. k. ansöknings- och anmälningsärenden
samt rörande tiden, då balanserade mål till vederbörande domstol inkommit.

Respittiden för uppgifternas insändande förkortades samtidigt med en
månad, d. v. s. bestämdes till inom den 1 maj.

Med dubbelårgången 1857/1858 infördes rättsstatistiken i serien Bidrag
till Sveriges officiella statistik, i hvilken serie den tilldelades litt. B. Samtidigt
härmed genomfördes en mängd förändringar i densamma. -En ny
plan för rättsstatistiken hade kort förut, är 185G, blifvit uppgjord, enligt hvilken
Justitiestatsministerns ämbetsberättelser årligen skulle meddela följande:
»Do domstolarnes och öfriga Justitiedepartementet underlydande myndigheters
arbetsredogörelser; 2:o särskilda uppgifter angående a) civila mål och ären -

RÄTTSSTATISTIK.

291

den, b) afgjorda brottmål, c) Justitiedepartementet åliggande eller däraf beroende
verkställighets- och förvaltningsärenden; hvarförutom tid efter annan borde redogöras
för domstolarnes inrättning, områden och arbetssätt, åklagaremaktens organisation,
justitiestatens personal, aflöning och omkostnader, äfvensom för hufvudsakliga
innehållet af de genom Justitiedepartementet utfärdade nya lagar och
allmänna författningar samt vidtagna administrativa förfoganden af större
vikt.» Denna plan blef dock ej fullständigt genomförd. Uppgifter rörande
domstolarnas inrättning o. s. v. ha aldrig meddelats, ej heller blef den
ofvannämnda indelningen af rättsstatistiken i verkligheten tillämpad. Visserligen
fördelades rättsstatistiken i tvenne skilda afdelningar, men till den
första hänfördes förutom arbetsredogörelserna jämväl uppgifter rörande inteckning
och lagfart, utsökningsmål och bysätta. Den senare afdelningen kom
sålunda att uteslutande omfatta brottmålsstatistiken. De båda afdelningarna
utgåfvos till och med årgången 1875 såsom tvenne särskilda häften, sedermera
ha de offentliggjorts under gemensamt omslag men det oaktadt ofta med
olika datering.

Nya formulär till primäruppgifter för statistiken öfver såväl civila mål
som brottmål utfärdades enligt en uppgift, som dock möjligen är oriktig,
den 30 december 1857. Den viktigaste nyheten, som genom dessa formulär
infördes, torde vara, att uppgifter rörande lagfarter och inteckningar infordrades
jämväl från städerna samt att beloppet af ej blott beviljade
och dödade utan äfven förnyade inteckningar skulle uppgifvas. Äfvenledes
genomfördes ånyo en förändrad gruppindelning af förbrytelserna, nämligen
i följande sju grupper: religionsbrott, brott mot Konungen och riket, med
underafdelningarna statsbrott, brott mot offentlig myndighet och ämbetsbrott,
vidare äktenskaps- och sedlighetsbrott, mened och förfalskningsbrott, brott
mot enskild person, brott mot egendomsrätt, med underafdelningarna tillgrepp
af egendom, åverkan eller olofligt begagnande, svek eller bedrägeri
samt skadegörelse å egendom, slutligen öfverträdelser af särskilda påbud
rörande rikets allmänna hushållning och styrelse med sju olika underafdelningar.
Uppgifter rörande ålder, civilstånd o. s. v. infordrades liksom
förut endast beträffande de för »urbota eller vanfrejdande brott» samt själfmordsförsök
anklagade och sakfällda äfvensom själfmördare.

Införandet vid 1865 års början af nu gällande strafflag nödvändiggjorde
nya förändringar af formulären för brottmålsuppgifter. Förbrytelserna fördelades
i tre hufvudgrupper: brott mot allmän strafflag och krigslag, brott mot
tryckfrihetslag samt brott mot ordningsstadgar samt lagar och författningar,
som röra rikets allmänna hushållning. Brotten mot allmän strafflag och krigslag
fördelades vidare i följande grupper: religionsbrott, statsbrott, brott mot offentlig
myndighet, fridsbrott utan förgripelse mot person, mened och förfalskningsbrott,
brott mot enskild person, äktenskaps- och sedlighetsbrott, brott mot äganderätt
samt brott i ämbete eller tjänst. Under hvarje förbrytelsegrupp voro de
dit hänförliga förbrytelsearterna starkt specificerade, liksom äfven förut

292

RÄTTSSTATISTIK.

varit fallet. Berättelsen för år 1865 upptager sålunda ej mindre än 180
olika förbrytelsearter. Vidare skildes mellan gröfre brott (med dödsstraff,
straffarbete, förlust af medborgerligt förtroende eller af ämbete eller tjänst
belagda) och öfriga förbrytelser. Uppgifter rörande »lefnadsförhållanden»
m. m. infordrades liksom förut endast beträffande de för gröfre brott och
försök till själfmord anklagade och sakfällda äfvensom själfmördare.

T början af 1870-talet förändrades ånyo formulären för brottmålsuppgifterna,
hvarigenom åstadkoms en ännu starkare specifikation af förbrytelserna. 1
1871 års statistik upptagas sålunda 221 särskilda förbrytelsearter.

De oupphörliga förändringar, som enligt hvad ofvan visats särskildt
brottmålsstatistiken fått undergå, måste naturligtvis i hög grad minska
siffrornas jämförbarhet och därmed statistikens värde. Härtill kom att det
resultat af alla förändringarna, hvartill man vid midten af 1870-talet nått,
knappast kunde anses tillfredsställande. Frånsedt andra brister, som vidlådde
den svenska kriminalstatistiken och som man då för tiden mindre beaktade,
hade man särskildt en hufvudanmärkning mot densamma, den var icke
användbar för internationella jämförelser. Under inflytande från de statistiska
kongresserna hade man oaflåtigt sträfvat att åstadkomma med utlandets uppgifter
jämförbara siffror, men i stort sedt hade arbetet härpå varit fåfängt. För att
ändtligen vinna en såsom man hoppades definitiv lösning af frågan om rättsstatistikens
och särskildt kriminalstatistikens anordning förordnades af chefen
för Justitiedepartementet såsom särskilda kommitterade dåvarande byråchefen
L. Annerstedt samt häradshöfdingarne Clas Livijn och J. Chr. Kichert,
hvilka den 1 maj 1878 afgåfvo förslag till ny plan för rättsstatistiken. Efter
Statistiska beredningens hörande föredrogs ärendet inför Kungl. Maj:t den 19
december 1879, hvarvid nya formulär till primäruppgifter för rättsstatistiken
af Kungl. Maj:t fastställdes i hufvudsaklig öfverensstämmelse med kommitterades
förslag. Den viktigaste förändring, som genom dessa formulär infördes,
var, att grupperingen af förbrytelserna fullständigt omgestaltades på sätt
här nedan vid redogörelsen för kriminalstatistikens nuvarande beskaffenhet
närmare omnämnes. Samtidigt med de nya formulärens fastställande förordnades
att uppgifterna skulle insändas till Justitiedepartementet för hvarje
år inom den 1 påföljande april, med undantag af uppgifterna rörande för
gröfre brott tilltalade personer samt uppgifterna från Nedre justitierevisionen,
hvilka skulle insändas, de förra för hvarje halfår inom en månad efter dess
slut och de senare för hvarje år inom januari månads utgång.

De år 1879 fastställda formulären användas fortfarande i till största delen
oförändradt skick. Endast för uppgifter rörande skiftesärenden har förändradt
formulär fastställts den 24 november 1899. På grund af strafilagsändringar
ha därjämte formulären för brottmålsuppgifter undergått en del
förändringar. Vidare ha ett par formulär tillkommit, nämligen för uppgifter
om handräckning för fordrans utfående enligt lagen den 26 april 1907, fastställdt
af Kungl. Maj:t den 23 december 1908, samt för uppgifter angående

RÄTTSSTATISTIK.

293

dels upplåtelse, öfverlåtelse och upphörande af tomträtt, dels ock inteckningar
i tomträtt, fastställdt den 5 mars 1909. Slutligen bör omnämnas att genom
kungl. kungörelse den 17 oktober 1900, i sammanhang med fastställande af
formulär för uppgifter till straffregistret, förordnats att i de mål rörande
hvilka uppgifter till straffregistret insändas särskilda statistiska uppgifter
icke skola lämnas.

Såsom ofvan nämndes är rättsstatistiken fördelad i tvenne särskilda af- Nuvarande
delningar af hvilka den första omfattar arbetsredogörelser och uppgifter beskaffenhet.
från domstolar och andra ämbetsmyndigheter, den andra uppgifter angående
förbrytelser samt därför anklagade och sakfällda personer.

Närmare bestämdt innehåller rättsstatistikens första afdelning arbets-Rättsstatistiredogörelser
från häradsrätter och rådstufvurätter dels för ärenden i allmän- kens^förirtä
het, dels särskild! för konkurs- och urarfvaärenden, äfvensom från ägodelningsrätter
och magistrater rörande skiftesärenden; vidare arbetsredogörelser
från krigsrätter, gränstullrätter, polismyndigheter, öfverexekutorer, hofrätter,
Krigshofrätten, Kammarrätten och Nedre justitierevisionen (Högsta domstolen);
uppgifter angående inteckning samt beloppet däraf och angående
lagfart; slutligen uppgifter från konsistorierna om antalet genom skiljebref
upplösta äktenskap och trolofningar.

Primärmaterialet för denna del af rättsstatistiken utgöres uteslutande
af tabellariska sammandrag, som på tryckta blanketter för hvarje år afgifvas
af domstolar och öfriga berörda myndigheter. Uppgörandet af dessa sammandrag
måste otvifvelaktigt vara förenad! med ganska ansenligt besvär, därest
det skall utföras med erforderlig noggrannhet. Då nu de uppgiftsskyldiga
myndigheterna vid tiden för de ifrågavarande uppgifternas afgifvande ofta
äro öfverhopade med andra ämbetsgöromål, kan det knappast väcka undran,
om deras skyldigheter beträffande statistiska uppgifter få träda tillbaka för
andra enligt deras åsikt viktigare åligganden och om de statistiska blanketterna
under sådana omständigheter ifyllas utan iakttagande af nödig noggrannhet.
Att så i verkligheten mångenstädes tyvärr är fallet, torde vara
en allmänt känd sak. Primärmaterialet för denna del af rättsstatistiken
kommer sålunda att sakna den första och viktigaste egenskap man fordrar
hos ett dylikt material, nämligen tillförlitlighet.

Samtliga i primärmaterialet förekommande uppgifter införas i den tryckta
statistiska berättelsen, med undantag blott för dem som röra tiden, då de
till ett följande år balanserade målen inkommit, hvilka uppgifter endast undantagsvis
medtagas. Äfven uppställningen af de tryckta tabellerna öfverensstämmer
i allt väsentligt med blanketternas. Den enda bearbetning primäruppgifterna
undergå består däri, att summor för län och hofrättsområden uträknas.
En redogörelse för de tryckta tabellerna utvisar därför jämväl
primäruppgifternas innehåll och uppställning.

294

RÄTTSSTATISTIK.

I samtliga tabeller, som innehålla arbetsredogörelser, meddelas för hvarje
särskild hufvudgrupp af mål och ärenden antalet från föregående år uppskjutna,
under året inkomna, under året slutligt handlagda och till följande
år uppskjutna. Balanserna äro endast undantagsvis närmare specificerade,
däremot äro de nyinkomna målen och ärendena i åtskilliga fall ytterligare
uppdelade och i allmänhet gäller detta om de afgjorda. Dessa sistnämnda
fördelas i regel efter det sätt hvarpå de slutligen afgjorts, genom afskrifning,
dom o. s. v., hvarvid de afdömda målen i sin ordning uppdelas efter
sin beskaffenhet. Den specifikation af mål och ärenden som sålunda meddelas
måste emellertid betraktas såsom i många fall högeligen otidsenlig och
litet upplysande. Framför allt gäller detta tvistemålen, men äfven i fråga
om öfriga mål och ärenden är specifikationen otillfredsställande, hvarpå såsom
exempel kan anföras den i arbetsredogörelserna för härads- och rådstufvurätterna
förekommande rubriken »årsstämning, edgång, inprotokollering,
testamentsbevakning, inregistrering af bouppteckning in. m. hvarom ej är
tvist». En verklig belysning af rättskipningens ståndpunkt lämnar den nuvarande
rättsstatistiken på intet sätt. Sålunda lämnas ingen upplysning om
rättskipningens snabbhet vid underrätterna eller med andra ord, huru många
handläggningar ett mål kräft och tiden mellan stämning och dom, ej heller
får man veta i hvilken omfattning ombud, resp. rättsbildade ombud användts
af parterna. Däremot synes den ifrågavarande statistiken i ett annat afseende
vara onödigt specificerad, i det att den meddelar fullständiga uppgifter
för hvarje häradsrätt samt rådstufvurätt och afdelning af sådan. De
tabeller, som innehålla härads- och rådstufvurätternas arbetsredogörelser,
blifva härigenom mycket skrymmande. De upptaga tillsammans ej mindre
än 20 sidor.

Äro sålunda de delar af rättsstatistiken, som ha betydelse för den
egentliga rättskipningen, i väsentliga afseenden otillfredsställande, är detta
i ännu högre grad fallet beträffande vissa delar af denna statistik, som
meddela upplysningar af ekonomisk natur, nämligen uppgifterna om konkursoch
urarfvaärenden, utsökningar, inteckningar och lagfarter. Arbetsredogörelsen
för konkurs- och urarfvaärenden behandlar såsom namnet antyder dessa
ärenden uteslutande ur synpunkten af deras handläggning vid domstol och
är ej ens ur denna synpunkt tillfredsställande. Börande gäldenärens egenskap
af fysisk eller juridisk person och i förra fallet hans yrke, huruvida
urarfvakonkurs föreligger, angående boets tillgångar och skulder, utdelning eller
ackordsbelopp, konkurskostnader m. m. saknas hvarje upplysning. Liknande
gäller äfven beträffande öfverexekutorernas arbetsredogörelser eller med
andra ord utsökningsstatistiken. Börande inteckningar för fordran uppgifves
för hvarje domsaga och stad antalet beviljade, förnyade och dödade inteckningar
samt för hvarje af dessa kategorier beloppet af inteckningar i egendom
tillhörande dels allmänna inrättningar, menigheter, bolag eller andra
samfund, dels enskilde. Att icke aktiebolags egendom härvid särskild! upp -

RÄTTSSTATISTIK.

205

tages, synes vara en brist, liksom att ingen redogörelse lämnas för inteckningar
för nyttjanderätt, servitutsrätt eller afkomsträtt. Den största bristen
i inteckningsstatistiken, nämligen att direkta uppgifter om den intecknade gäldens
totala belopp saknas, torde dessvärre enligt hvad nedan anföres icke kunna
för närvarande afhjälpas. I brist på direkta -sådana uppgifter göres emellertid
i texten till rättsstatistiken en beräkning af nämnda belopp på sådant
sätt, att från summan af under de nio sista åren beviljade och förnyade
inteckningar dragés summan af under samma år dödade. Tydligen kan dock
denna beräkning komma att ganska betydligt skilja sig från verkligheten.
Beträffande uppgifterna om förlagsintectning, äfvensom angående upplåtelse,
öfverlåtelse och upphörande af tomträtt samt inteckningar i tomträtt torde
intet nämnvärdt vara att anmärka. I fråga om lagfart af fast egendom
meddelas uppgift om antalet lagfarter med specifikation om fångets art (köp,
byte, arf eller giftorätt, expropriation, annat fång). Därjämte uppgifves
saluvärdet af fast egendom, som gått i köp, med specifikation i sådan som
köpts af allmänna inrättningar, menigheter, bolag eller andra samfund från
dels allmänna inrättningar m. fl., dels enskilda, och i sådan som köpts af
enskilde från dels allmänna inrättningar m. fl., dels enskilde, äfvensom i
egendom som köpts dels efter frivillig försäljning, dels efter utmätning eller
konkurs. Slutligen uppgifves saluvärdet af egendom köpt af främmande
makters undersåtar från svenska och omvändt af svenska undersåtar från
utlänningar. Däremot upplyses icke om värdet af egendom, som lagfarits
på grund af annat fång än köp, ej heller finns beträffande de köpta egendomarna
någon fördelning af dem efter köpeskillingens belopp. Att egendom
köpt af eller från aktiebolag icke särskildt upptages är jämväl att beteckna
som en brist. Slutligen uppgifves endast saluvärdet men icke taxeringsvärdet
af den köpta egendomen, ehuru en jämförelse mellan dessa båda värden
tydligen skulle erbjuda synnerligen stort intresse.

Den sista tabellen i rättsstatistikens första afdelning, hvilken afser
medelst skiljebref upplösta äktenskap och trolofningar, kan knappast anses
tillhöra rättsstatistiken i egentlig mening. Den omfattar för öfrigt icke
, samtliga äktenskapsskillnader, emedan vid skillnad i borgerligt äktenskap
och äktenskap mellan främmande trosbekännare skiljebref icke utfärdas.

Rättsstatistikens andra afdelning, brottmålsstatistiken, måste i fråga om
tillförlitlighet anses stå betydligt öfver den första afdelningen, alldenstund
primärmaterialet till väsentlig del utgöres af nominativa uppgifter, som utan
föregående bearbetning insändas till Justitiedepartementets statistiska byrå.

Dylika uppgifter lämnas beträffande alla för s. k. gröfre brott anklagade
eller sakfällda personer. Rörande de sakfällda och under framtiden
ställda begagnas de till straffregistret lämnade uppgifterna. I fråga
om de anklagade, som icke sakfällts eller ställts under framtiden, insändas
särskilda uppgifter. Såväl uppgifterna till straffregistret som de särskilda
uppgifterna om anklagade lämnas på tryckta blanketter. För hvarje an -

Rättsstatistikens
andra
afdelning.

296

RÄTTSSTATISTIK.

klagad resp. sakfälld skall uppgifvas namn, kyrkoskrifningsort, befattning
eller yrke (för minderårig föräldrarnes), födelsetid, födelseort, civilstånd
samt huruvida han är född inom eller utom äktenskap, kristendomskunskap,
bildningsgrad, förmögenhetsvillkor, art och antalet af brott som åtalet afsett,
tiden då brott föröfvats, tiden för rannsakningens början, utslagsdagen
med utslagets nummer i domboken, åtalets utgång med uppgift om arten
af brott hvarför ansvar ådömts samt åberopade lagrum, ådömdt straff så
ock annan påföljd enligt strafflagen, brott för hvilka den anklagade förut
varit sakfälld, undergången bestraffning för enahanda eller likartad! brott
som det åtalade samt året, då sådan bestraffning sista gången blifvit till
fullo verkställd. Enligt anvisningarna för blanketternas ifyllande skall
uppgifvas om särskild anledning till brottet förekommit, äfvensom därest
något sådant särskild! förhållande som döfhet, döfstumhet, blindhet, fallandesot,
delirium, periodisk sinnessvaghet och dylikt kunnat ha inflytande i afseende
på föröfvande! af den brottsliga handlingen. I allmänhet torde dessa
uppgifter vara tillräckliga för brottmålsstatistikens behof, dock är enligt hvad
nedan vidare anföres icke möjligt att på dem bygga en tillförlitlig återfallsstatistik.
En upplysning, som man skulle kunna önska utöfver de för
närvarande meddelade, är, huruvida brottet begåtts i rusigt tillstånd.

Körande för andra förbrytelser än s. k. gröfre brott anklagade och sakfällda
personer samt deras förbrytelser lämna domstolarna endast tabellariska
sammandrag affattade på tryckta blanketter. Primäruppgifterna för den del
af brottmålsstatistiken, som behandlar ifrågavarande personer och förbrytelser,
äro sålunda af samma natur som motsvarande uppgifter till rättsstatistikens
första afdelning. Af flera skäl torde dock uppgifterna till brottmålsstatistiken
vara åtskilligt mera tillförlitliga än de sistnämnda. De särskilda slagen af
förbrytelser fördelas i berörda sammandrag i tvenne hufvudgrupper, brott
och förseelser mot strafflag, krigslag och tryckfrihetsförordning samt brott
och förseelser mot allmän lag i öfrigt, mot särskilda lagar och ordningsstadgar
samt mot författningar, som röra rikets allmänna hushållning. De
till förstnämnda grupp hänförliga förbrytelserna fördelas ytterligare i ringare
brott och förseelser mot strafflagen, med specifikation efter kapitel samt delvis
paragrafer och moment, mot strafflagen för krigsmakten och mot tryckfrihetsförordningen.
Brotten och förseelserna mot allmän lag i öfrigt m. m.
specificeras efter de särskilda lagar och förordningar som blifvit öfverträdda.
För hvarje särskildt slag af förbrytelse uppgifves dels hela antalet
brott om hvilka slutligt utslag meddelats, dels antalet brott för hvilka
personer blifvit sakfälla, vidare antalet tilltalade, ej sakfällda och sakfällda
personer samt den bestraffning (fängelse, annan urbota bestraffning
eller böter) som blifvit de sakfällda ådömd. Sådana uppgifter som nu nämnts
lämnas af underrätterna i städerna och på landet, polisdomstol eller poliskammare,
hofrätterna i de fall, då dessa dömt i första instans, samt af krigsdomstolar
i mål, som afdömts angående brott för hvilka straff blifvit ådömdt

RÄTTSSTATISTIK.

297

enligt annan lag än strafflagen för krigsmakten. I mål angående brott mot
sistnämnda lag, som afdömts af krigsdomstol, lämnas däremot uppgift enligt
särskildt formulär i hvilket förbrytelserna och de ådömda bestraffningarna
specificerats med hänsyn till krigslagens bestämmelser, hvarjämte arten af
de sakfälldes anställning vid krigsmakten angifves.

Uppgifter lämnas — och detta gäller äfven de gröfre brotten — endast
angående de förbrytelser hvarom under året slutligt utslag meddelats. Sålunda
lämnas uppgift äfven angående dem, i fråga om hvilka utslaget blifvit
underställdt öfverrätts pröfning, men icke angående sådana, om hvilka i följd
af hänvisning till annan domstol ej blifvit slutligen dömdt, samt ej heller
angående dem, för hvilka åtalet på grund af förlikning eller underlåten fullföljd
förfallit. Den svenska brottmålsstatistiken tager sålunda uteslutande
hänsyn till utslagen i första instans, oafsedt om dessa möjligen blifvit ändrade
eller upphäfda i högre rätt.

Bland de myndigheter, som äro skyldiga att lämna uppgifter till brottmålsstatistiken,
saknas Kungl. Maj:ts befallningshafvande. Nämnda statistik
innehåller därför ingen uppgift om dem som ådömts tvångsarbete
för lösdrifveri, oaktadt detta ovillkorligen måste betraktas såsom ett verkligt
straff. Att uppgifter om ifrågavarande personer sålunda saknas i
brottmålsstatistiken, är så mycket mera att beklaga, som dessa personer
till stor del antingen tillhöra eller komma att tillhöra yrkesförbrytarnas
kategori.

I ett annat afseende synes däremot den svenska brottmålsstatistiken
vara alltför omfattande, i det den upptager hvarje lagöfverträdelse, hur
obetydlig den än må vara. De smärre lagöfverträdelserna äro till sin hufvudmassa
af den obetydliga natur, att de på intet sätt kunna antyda någon
brottslig böjelse hos gärningsmannen och ej heller i allmänna medvetandet
betraktas såsom verkliga förbrytelser. Deras medtagande i brottmålsstatistiken
måste därför betraktas såsom olämpligt, då en af denna statistiks
hufvuduppgifter är att belysa det moraliska tillståndet bland befolkningen
.

Såsom förut nämnts, äro i den svenska brottmålsstatistiken sedan år
1879 förbrytelserna fördelade i tre hufvudgrupper, gröfre brott, ringare brott
och förseelser. Till gröfre brott hänföras sådana förbrytelser för hvilka kan
ådömas dödsstraff, straffarbete eller afsättning från ämbete eller tjänst, likväl
med iakttagande däraf att, då för ett brott jämte straffarbete böter
ingå i strafflatituden, det anses för gröfre brott endast i det fall att
straffarbete, fängelse eller afsättning ådömts; till ringare brott sådana, för
hvilka kan ådömas högre straff än böter af etthundra kronor och som icke
enligt den ofvan gifna definitionen äro att hänföra till gröfre brott; samt
till förseelser de öfverträdelser, som icke äro belagda med högre straff än
böter ej öfverstigande etthundra kronor. Denna gruppindelning måste betraktas
såsom synnerligen olämplig. Den är till att börja med rent konst -

298

RÄTTSSTATISTIK.

lad och saknar hvarje motsvarighet i gällande strafflag. Till följd häraf kommer
den också att i många fall leda till orimliga konsekvenser. Om exempelvis
två personer äro åtalade för att ha gemensamt föröfvat sådan misshandel som
i 14 kap. 12 § strafflagen sägs, och den ene dömes till fängelse men den andre
frikännes, så kommer den förre att i statistiken redovisas såsom sakfälld för
gröfre brott och den senare att upptagas i gruppen ringare brott såsom icke sakfälld,
ehuru åtalet i verkligheten gällde ett och samma brott. Vidare kan en
obetydlig förändring i strafflagen medföra, att en förbrytelseart öfverföres från
den ena gruppen till den andra. Skulle till exempel i fråga om ett brott, som
förut bestraffats med böter eller fängelse, i strafflagen införas tillägget: »äro
omständigheterna synnerligen försvårande, må till straffarbete dömas», blir
brottet i och med detsamma öfverfördt från ringare brott till gröfre. I de fall,
där högre straff än etthundra kronors böter icke får ådömas, medför på samma
sätt ett borttagande af bötesbeloppets begränsning, att förbrytelsen öfverföres
från förseelser till ringare brott. På dylika öfverföringar från den ena
gruppen till den andra visar de gångna årens brottmålsstatistik talrika exempel.
Strafflagsändringarna år 1890 medförde sålunda så betydelsefulla dylika
öfverföringar, att en jämförelse mellan siffrorna för åren före 1891 och de
följande årens blir i hög grad missvisande. Slutligen och framför allt utgår
den ifrågavarande indelningen af förbrytelserna nästan uteslutande från de
straff, som kunna ådömas, eventuellt i fall af försvårande omständigheter,
men icke från de verkligen ådömda straffen. Detta medför synnerligen svåra
oegentligheter. Dömes exempelvis en person till fem kronors böter för en
förbrytelse för hvilken enligt strafflagen kan ådömas högre bötesbelopp än
ett hundra kronor upptages han i statistiken under rubriken ringare brott,
ehuru hans förbrytelse ju måste betraktas som en förseelse af allra obetydligaste
slag. Fördelningen af förbrytelserna i de nämnda tre grupperna infördes
i afsikt att göra den svenska brottmålsstatistikens siffror användbara
för internationella jämförelser. Det afsedda ändamålet blef emellertid icke
uppnådt och kan ej heller någonsin uppnås. Numera erkännes nämligen af den
statistiska vetenskapen, att åstadkommandet af en internationell kriminalstatistik
icke ligger inom möjlighetens gränser.

År en person i ett och samma mål åtalad för mer än en förbrytelse,
skall han enligt de å blanketten till primäruppgifter meddelade anvisninningarna
uppföras under hvar och en af de rubriker, hvartill hvarje brott
eller förseelse är att hänföra, hvarefter afdrag för de sålunda uppkommande
dubbelräkningarna verkställes dels för hvarje hufvudgrupp af förbrytelser,
dels för alla grupperna tillsammans. Genom att han sålunda uppföres under
hvarje särskild förbrytelseart vinnes den fördelen, att man kan utan vidare
angifva totala antalet personer som dömts för ett visst slags brott. Men å
andra sidan medför denna anordning en väsentlig olägenhet, i det en omgruppering
af de särskilda förbrytelsearterna icke kan utföras utan att
dubbelräkningar i stor skala uppstå. Sålunda är omöjligt att angifva, huru

RÄTTSSTATISTIK.

299

de sakfälla fördela sig på de tre viktiga hufvudgrupperna af förbrytelser:
brott mot staten, brott mot enskild person och brott mot egendom.

I detta sammanhang torde böra erinras om att, då en person under ett
år i särskilda mål dömts för flera förbrytelser vare sig af samma eller olika
slag, ingen afräkning sker, utan han upptages i statistiken lika många gånger
som han varit lagförd. Särskildt beträffande de smärre förbrytelserna
måste detta noga beaktas, då eljest lätteligen falska slutsatser kunna dragas.
När alltså 1907 års brottmålsstatistik uppgifver, att 49,430 personer under
året sakfällts för fylleri, så uttrycker denna siffra antalet fall i hvilka någon
person blifvit dömd för fylleri, men verkliga antalet personer utgör
sannolikt blott en bråkdel häraf. Anmärkningsvärd! synes vara, att detta
förhållande ingenstädes i brottmålsstatistikens text påpekas, utan jämföres
där utan någon reservation antalet sakfällda med folkmängden.

Beträffande de tryckta brottmålsstatistiska berättelserna torde utöfver
hvad af det föregående framgår endast följande behöfva här anföras.

Liksom rättsstatistikens första afdelning innehåller äfven brottmålsstatistiken
en vidlyftig tabell med specificerade uppgifter för hvarje särskild
domstol, omfattande tillsammans 10 sidor. Denna tabell torde kunnna anses såsom
i det närmaste värdelös. Dess hufvudsakliga ändamål skulle väl vara
att belysa kriminaliteten inom mindre områden än länen samt förhållandet
mellan anklagade och sakfällda vid olika domstolar. Intet af dessa ändamål
är den dock i stånd att uppfylla, emedan den stora massan af smärre förbrytelser
är medtagen och förbrytelsernas specifikation i gröfre brott o. s. v.
icke är tillräckligt upplysande. För kännedom om kriminaliteten inom olika
trakter af landet är man därför hänvisad till den tabell, som meddelar de
sakfälldes fördelning länsvis efter förbrytelsearter. Härvid möter dock den
svårigheten, att tabellen icke meddelar särskilda uppgifter för landsbygd
och städer annat än för riket i dess helhet. Då kriminaliteten är högst
olika på landsbygden och i städerna, blifva länssiffrorna härigenom af
föga värde.

Rörande de sakfälldes personliga förhållanden, kön, ålder, civilstånd o. s. v.
meddelas, utom hvad könet beträffar, uppgifter endast i fråga om de för
gröfre brott sakfällda.

Den i teoretiskt såväl som praktiskt afseende ojämförligt viktigaste delen
af brottmålsstatistiken är den del däraf, som behandlar återfall i brott.
Hvad den svenska brottmålsstatistiken innehåller af återfallsstatistik är
emellertid knappt nämnvärdt. Visserligen uppgifver en tabell antalet för
gröfre brott sakfällda, hvilka förut varit för sådana brott straffade, men
då ingen fördelning göres efter som de återfallit första, andra o. s. v.
gången, blir tabellen ganska litet upplysande. Endast beträffande de i
tjufnadsbrott återfallna uppgifves särskildt antalet för andra intill femte
resan stöld dömda, de för sjätte resan och oftare dömda äro däremot sammanförda
till en grupp. Att en verklig återfallsstatistik sålunda saknas, torde

300

RÄTTSSTATISTIK.

Publikationer
och utgifningstid.

Till kommittén
remitterade

framställningar.

Centralbyråns
skrifvelse
om utsökningar
och
konkurser.

vara den största brist, som öfver hufvud vidlåder vår brottmålsstatistik. Materialet
för en sådan statistik finnes emellertid i straffregistret.

Såsom förut nämnts, utgifves rättsstatistiken i tvenne sinsemellan oberoende
afdelningar, hvilka emellertid offentliggöras i ett gemensamt häfte
under litt. B. i serien Bidrag till Sveriges officiella statistik. Den'' tid inom
hvilken senaste årgångar af denna publikation utkommit från trycket har
varit, räknadt från redogörelseårets utgång:

1891 .	... 1	år	1	män.	22 dagar
1892 .	. . . 1	»	1	T>	22	»
1893 .	... 1	»	2	1>	11	»
1891 .	... 1	»	2	»	5	»
1895 .	... 1	»	2	»	20	»
1896 .	... 1	»		»	24	»
1897 .	... 1			»	14	»
1898 .	... 1	»		»	20	»
1899 .	... 1	»		»	5

1900 .	... 1	år	4	mån.	2 dagar
1901 .	... 1		7	»	18 »
1902 .	. . . 1	»	6	»	27 »
1903 .	... 1		7	»	18 »
1904 .	... 1	»	6		18 »
1905 .	... 1	»	5	»	14 »
1906 .	... 1	»	5	»	25 »
1907 .	... 1	»	6		28 »
1908 .	... 1	»	6	»	22 ,

För rättsstatistikens utarbetande och offentliggörande har sålunda under
de senare åren erfordrats en tid af omkring D/a år. Försenandet från
och med årgången 1901 torde bero därpå, att Justitiedepartementets statistiska
byrå med 1901 års ingång fått straffregistrets förande sig uppdraget,
hvarigenom arbetet å byrån väsentligt ökats.

Rörande antalet började konkurser har Statistiska centralbyrån från
och med år 1908 offentliggjort pa Posttidningens annonser om borgenärsstämningar
grundade uppgifter, dels månadsvis summariskt i Posttidningen,
dels årsvis i häftet Statistiska uppgifter till belysande af Sveriges ekonomiska
förhållanden, med specifikation länsvis för landsbygden och med särskilda
uppgifter för städer med minst 10,000 invånare. Uppgifterna för
hvarje månad i Posttidningen ha i regel offentliggjorts omkring den 9 i påföljande
månad.

Genom nådig remiss den 7 december 1907 har Kung!. Maj:t anbefallt
kommittén att afgifva underdånigt utlåtande öfver en af Statistiska centralbyrån
den 8 oktober 1907 till Kung! Maj:t ingifven underdånig skrifvelse
rörande åtgärder för erhållande af möjligast snabba uppgifter rörande konkurser
och utsökningar.

Statistiska centralbyrån erinrade i denna skrifvelse om vikten af att
snabbt vinna kännedom om ställningen under ett förflutet år i afseende på
utsökningsmål och konkurser, särskildt med hänsyn till önskvärdheten af att
uppgifter härom kunde införas i det häfte Statistiska uppgifter till belysande
af Sveriges ekonomiska förhållanden, som af centralbyrån årligen
offentliggjordes i mars månad. För detta ändamål kunde icke de till rättsstatistiken
afgifna uppgifterna användas, emedan enligt uppgift från Ju -

RÄTTSSTATISTIK.

301

stitiedepartementet bearbetningen af dessa uppgifter icke kunde hinna afslutas
förr än i slutet af augusti eller början af september månad året
efter redogörelseåret. Statistiska centralbyrån ifrågasatte därför, om ej
från rådstufvurätter, häradshöfdingar och öfverexekutorer särskilda uppgifter
skulle kunna infordras rörande konkurser och utsökningsmål vid
sidan af de vanliga till Justitiedepartementet ingående. Därest dessa uppgifter
inskränktes till att afse endast antalet började konkurser, antalet
personer, som fått sig betalningsskyldighet ålagd af öfverexekutorerna,
och kapitalbeloppet hvarför betalningsskyldighet ålagts, ansågs deras afgifvande
komma att förorsaka ganska ringa besvär. Då det för bedömande
af det ekonomiska läget i landet otvifvelaktigt skulle vara af största betydelse,
särskildt för affärsvärlden, att erhålla uppgifter om huru antalet
konkurser och utsökningar gestaltar sig under ett löpande år, ansågs lämpligt,
att uppgifterna afgåfves kvartalsvis. Uppgifterna borde insändas
direkt till Statistiska centralbyrån inom en månad efter redogörelsekvartalets
utgång och af centralbyrån offentliggöras, förslagsvis i Posttidningen.

För att möjliggöra en särskild bearbetning af landsbygdens och städernas
siffror borde uppgifterna rörande konkurser, hvilka eljest för landsbygden
kunde afgifvas domsagevis, för Ölands och Torneå domsagor specificeras
så att särskild uppgift lämnades för Borgholms och Haparanda städer.
Likaledes borde de bland Kungl. Maj:ts befallningshafvande, som fungera
såsom öfverexekutorer, jämväl för städer lämna särskilda uppgifter
rörande utsökningsmål på landsbygden och i städerna.

I en ny underdånig skrifvelse den 12 juni 1908, hvilken genom nådig
remiss den 22 augusti 1908 öfverlämnats till kommittén, har emellertid
Statistiska centralbyrån förklarat sig återkalla sin förenämnda underdåniga
hemställan, i hvad den rör uppgifter om konkurser, alldenstund centralbyrån
funnit sig kunna grunda en preliminär konkursstatistik på de i Posttidningen
offentliggjorda borgenärsstämningarna.

Genom nådig remiss den 4 juni 1909 har vidare till kommittén öfverläm- Skrifvelse
nats Sveriges allmänna handelsförenings skrifvelse den 3 juni 1909 angående Påminna63
konkursstatistik för att af kommittén tagas i öfvervägande vid fullgörande handeis af

dess uppdrag. _ _ _ gående kon Med

erinran om att man i vår tid kommit till allt större insikt om be- kursstatistik.

tydelsen för staten och den enskilde af en omfattande och noggrann statistik
ej minst i fråga om förhållandena på näringslifvets område, påpekar handelsföreningen
i sin nämnda skrifvelse, att på detta område ännu funnes förhållanden,
hvilka icke alls eller endast i ringa mån blifvit föremål för statistikens
uppmärksamhet. Dit hörde bland annat frågan om upphörandet af
privata affärsföretag genom betalningsinställelse och konkurs. Den statistik,
som hittills genom statens försorg inhämtats och bearbetats rörande dessa
saker, vore ytterst knapp och torftig, då den endast upptoge antalet började
och slutade konkurser. Det vore emellertid uppenbart, att det såväl för den

302

RÄTTSSTATISTIK.

enskilda näringsidkaren som för samhället skulle vara af synnerligen stort
intresse att rörande insolvenser inom näringsidkarnas krets, i den mån de
uppenbarade sig genom betalningsinställelse och konkurs, äfvensom rörande
själfva afvecklingen af insolventa affärer ha tillgång till samlade upplysningar
i sådana hänseenden, som hade verklig praktisk betydelse. Häri skulle
staten ha ett ingalunda oviktigt material vid bedömande af de ekonomiska
förhållandena inom samhället, och för den enskilde näringsidkaren
kunde upplysningar stå till buds, hvilka komme honom till nytta vid utöfningen
af hans verksamhet. Sanningen härutaf framstode vid ett närmare
angifvande af de önskemål handelsföreningen ville uppställa i afseende på
detaljerna i en allmän konkursstatistik. En sådan borde omfatta uppgifter
åtminstone i följande hänseenden: gäldenärens namn, yrke och hemvist; tidpunkten
för konkursens början; summan af tillgångar i boet enligt bouppteckningen
dels pantsatta, dels ograverade; summan af skulder dels utan,
dels med pant; summan af borgensförbindelser och andra därmed likställda
ansvarsförbindelser; orsakerna till obeståndet, sådana de funnes angifna i
godemansberättelsen; godemännens och. sysslomannens samt rättens ombudsmans
namn, yrke och hemvist; sammanlagda beloppet af konkursutredningsarfvodena,
särskildt för godemännen och sysslomännen och särskildt för rättens
ombudsman; sammanlagda beloppet af hvad som tillkommit prioriterade
fordringsägare i konkursen; sammanlagda beloppet af hvad som utdelats till
oprioriterade fordringsägare tillika med angifvande af hela deras utdelningsprocent;
ackord där sådant förekommit samt uppgift om ackordsprocenten;
tidpunkten för konkursens afslutande; uppgift huruvida konkursgäldenären
blifvit åtalad för konkursförbrytelse. Att åstadkomma en statistik i nu angifna
hänseenden skulle icke stöta på alltför stora svårigheter eller medföra
alltför stora kostnader. Det kunde lämpligen åläggas rättens ombudsman eller
i händelse af förändrad konkurslagstiftning den ledamot i konkursförvaltningen,
som finge hans funktioner på sig öfverflytta de, att till ett centralt
ämbetsverk insända uppgifterna, för hvilket ändamål blanketter borde tillhandahållas
af staten. I fråga om hvarje rapports omfattning och tiden för
dess afgifvande kunde man gå två vägar. Den ena anordningen vore, att
vederbörande först vid konkursens afslutande insände uppgifterna, och den
andra, att uppgifterna för hvarje kalenderår inom viss tid efter dess utgång
insändes rörande hvarje af den uppgiftspliktige handlagd vid det gångna
årets början ännu ej afslutad konkurs. Den senare anordningen syntes vara
att föredraga, enär man härigenom bereddes bättre tillfälle till öfversikt öfver
förhållandena vid hvarje särskild tidpunkt. I det centrala verk, dit uppgifterna
skulle ingå, borde i liggare eller diarium särskildt upplägg göras för
hvarje konkurs, å hvilket upplägg senare inkomna uppgifter om samma konkurs
skulle införas. Alla uppgifter rörande en viss konkurs komme sålunda
att blifva samlade på ett ställe och på ett bekvämt sätt tillgängliga såväl
för den enskilde som för statistiska bearbetningar frän det allmännas sida.

RÄTTSSTATISTIK.

303

Vid redogörelsen för de förslag, soin kommittén framställer i afseende Kommitténs
på rättsstatistiken, torde lämpligen de nuvarande statistiska berättelsernas
anordning kunna följas. Kommittén redogör alltså först för sina förslag beträdande
de delar af rättsstatistiken, som ingå i dess första afdelning, för
att därefter framlägga sitt förslag till reformering af brottmålsstatistiken.

Den brist nå tillförlitlighet, som enligt hvad ofvan nämnts vidlåder en Rät t sst astor
del af uppgifterna i rättsstatistikens första afdelning, kan enligt kom- fgrsta afmitténs
åsikt icke afhjälpas utan en fullständig förändring af sättet för dp^“r6-primärmaterialets inhämtande. Ty ytterst beror denna otillförlitlighet därpå, !materiaiet.
att detta material utgöres af statistiska sammandrag, hvilka utarbetas af
personer, som sakna vana vid och kanske oftast äfven intresse för statistiskt
arbete och därför fullgöra sin uppgift utan erforderlig omsorg och noggrannhet.
Att en statistik, som grundar sig på tabellariska sammandrag utarbetade
af lokala myndigheter, hvilka sakna statistiskt tränad personal, aldrig
kan nå erforderlig tillförlitlighet, är en sak som numera är allmänt erkänd.

Också har man efter hand, såväl i Sverige som i utlandet, för de flesta viktigare
grenarna af statistiken lämnat det gamla systemet med primäruppgifter
i form af tabellsammandrag och öfvergått till metoden med individuella
nominativa uppgifter. Härvid har emellertid ej blott insikten om det gamla
systemets underlägsenhet i fråga om tillförlitlighet tagits i betraktande utan
lika ofta torde öfvergången till det nya ha skett på grund af behofvet att
åstadkomma en större specialisering af de statistiska uppgifterna, än den
gamla metoden medgifvit. Ty med denna äro möjligheterna för specialisering
mycket begränsade, då hänsyn måste tagas till att uppgiftslämnarne ofta
komma att vara oförmögna att ifylla en allt för starkt detaljerad blankett
och i hvarje fall kunna befaras lämna ifrån sig ett otillfredsställande utfördt
arbete. Äfven frågan om åstadkommande af en större detaljrikedom i den
svenska rättsstatistiken är sålunda beroende af primäruppgifternas beskaffenhet.
Med bibehållande af det nuvarande systemet med sammandragsblanketter
kan hvarken tillförlitlighet eller nämnvärdt större detaljrikedom vinnas.

En nödvändig förutsättning för en reform af rättsstatistiken är alltså, att
de statistiska sammandragen utbytas mot nominativa uppgifter, verkliga primäruppgifter.

Huru sådana uppgifter skola kunna åstadkommas, är emellertid en fråga,
hvars lösande erbjuder ej ringa svårigheter. Uppgifterna måste enligt nuvarande
förhållanden till stor del hämtas ur domböcker och andra liknande
urkunder, men dessa äro ej så uppställda, att de erforderliga upplysningarna
utan svårighet stå att vinna ur dem. Skola nominativa primäruppgifter kunna
erhållas, torde vara nödvändigt att vid domstolarna äfvensom af öfverexekutorerna
föras särskilda fortlöpande register öfver målen och ärendena, i hvilka
för hvart och ett sådant på ett enda ställe antecknas, hvad däri förekommit.

Sådana register eller diarier äro i många främmande stater obligatoriska,
och enligt hvad kommittén erfarit torde de äfven i Sverige, ehuru ej lag -

304

RÄTTSSTATISTIK.

ligen påbjudna, föras hos åtskilliga domstolar, särskildt hofrätter och rådstufvurätter,
men äfven en del häradsrätter. För att rättsstatistiken skall
kunna bygga på dem, måste de emellertid blifva obligatoriskt påbjudna och
föras efter enhetliga principer.

Hvad underrätterna angår har kommittén tänkt sig, att utöfver de förteckningar
eller dagböcker, som redan nu äro föreskrifna beträffande skiftesärenden
samt konkurs- och urarfvamål, särskilda register borde föras angående
tvistemål, brottmål, konkurs- och urarfvaansökningar, lagfartsärenden, inteckningsärenden
samt öfriga ärenden. Eegistren böra enligt af Kungi. Maj:t fastställda
formulär föras å tryckta blanketter, som tillhandahållas af Statistiska
centralverket, hvilket enligt kommitténs förslag skulle utarbeta rättsstatistiken.
Registren öfver tvistemål och brottmål böra innehålla uppgifter rörande
kärande- och svarandeparternas namn och yrke samt huruvida parterna fört
sin talan själfva eller genom ombud och i sådant fall, huruvida dessa varit
rättsbildade eller icke, äfvensom beträffande brottmål huruvida allmänt åtal
ägt rum; dagen för målets anhängiggörande; tvistens föremål resp. arten af
åtaladt brott; dagen för hvarje rättegångstillfälle då målet förevarit; i händelse
målet afskrifvits, dagen härför samt anledningen därtill; dagen för
domstolens utslag samt huruvida käromålet gillats helt eller delvis eller
ogillats resp. om den åtalade sakfällts eller icke, äfvensom hvem betalningsskyldighet
för rättegångskostnaderna blifvit ålagd samt slutligen huruvida utslaget
öfverklagats. Innehållet i de öfriga register, som vid underrätterna äfvensom
af öfverexekutorerna böra föras, torde framgå af den följande redogörelsen
för kommitténs förslag beträffande de ämnen, som dessa register
skulle behandla. Fn redogörelse för hvad dylika register hos öfverrätterna
böra innehålla synes icke vara erforderlig.

I registren bör hvarje mål eller ärende upptagas på särskild rad eller
särskilda rader och förses med fortlöpande numrering. Registren böra afslutas
för hvarje kalenderår, så att de mål och ärenden, som icke då äro afgjorda,
upptagas främst i följande års register med hänvisning till nummer
i det föregående. Inom viss tid efter hvarje års utgång, förslagsvis januari
månads slut, böra fullständiga afskrifter af samtliga register insändas till
Statistiska centralverket.

Det besvär, som de ifrågavarande registrens förande och afskrifvande
skulle komma att förorsaka domstolarne, synes kommittén mer än uppvägas
dels al den härmed följande befrielsen från att årligen uppgöra invecklade
statistiska sammandragstabeller, dels af de fördelar registren måste komma
att erbjuda för domstolarne själfva. Genom dem vinnes en bekväm öfverblick
öfver det arbetsmaterial, som föreligger för domstolen, och den behandling
hvarje särskildt mål och ärende undergått. Därjämte synas dessa
register böra få stor betydelse för den inspektion af domstolarne, som
utöfvas af Justitiekanslern och Justitieombudsmannen, då dessa med ledning
af registren omedelbart kunna bedöma, med hvilken snabbhet rättsskip -

RÄTTSSTATISTIK.

305

ningen handhafves vid hvarje särskild domstol. Kommittén anser sig därför
äfven kunna förutsätta, att de ifrågavarande ämbetsmännen skola under sina
inspektionsresor kontrollera, att föreskrifna anteckningar samvetsgrant verkställas
i registren.

Med ett primärmaterial sådant som ofvan föreslagits vinnes icke blott
full tillförlitlighet ifråga om rättsstatistikens uppgifter utan äfven möjlighet
till en betydligt mera detaljerad och upplysande statistik än den nuvarande.

I fråga om de tabeller, som behandla arbetsredogörelserna för under- Domstolames
rätterna, föreslår kommittén att desamma betydligt utvidgas. Sålunda arb^j^ogö''
böra målen och ärendena specificeras mera i detalj än för närvarande. I
fråga om tvistemål och brottmål bör uppgift lämnas om användningen af
ombud dels rättsbildade, dels icke rättsbildade, rörande tiden mellan stämning
och utslag samt antalet rättegångstillfällen vid hvilka målen förevarit.

Vidare föreslår kommittén att de för närvarande i brottmålsstatistiken meddelade
uppgifterna om antalet åtalade och sakfällda för samtliga slag af lagöfverträdelser
öfverflyttas till denna del af rättsstatistiken, hvilken de också
närmast kunna anses tillhöra.

Med dessa utvidgningar komme de nuvarande tabellerna 1 och 2 i
rättsstatistikens första afdelning att svälla ut till en oproportionerlig omfattning
och förlora all öfverskådlighet, därest fortfarande specificerade uppgifter
skulle meddelas för hvarje särskild domstol. Något sådant synes emellertid
icke behöfligt, utan specifikationen i lokalt afseende torde kunna väsentligen
inskränkas. Gifvetvis måste materialet bearbetas särskildt för hvarje domstol
och de härigenom vunna specialsiffrorna böra införas i manuskripttabeller,
som inbindas och förvaras. I de fall, då specificerade uppgifter för de särskilda
domstolarne äro erforderliga, exempelvis för förändringar i tingslagsindelningen
eller för en blifvande rättegångsreform, kunna sådana uppgifter
med lätthet af Statistiska centralverket meddelas ur ifrågavarande manuskripttabeller.
Därjämte synes emellertid i de tryckta rättsstatistiska årsberättelserna
böra införas en tabell med uppgifter för hvarje domstol rörande
antalet under året inkomna, afgjorda och balanserade mål och ärenden med
fördelning i dels tvistemål och brottmål, dels öfriga ärenden. Härigenom
möjliggöres att tillnärmelsevis bedöma arbetsbördan för hvarje särskild
domstol.

Hörande de förändringar, som arbetsredogörelserna för öfverrätterna böra
undergå, synes icke vara nödigt, att kommittén framlägger närmare förslag.

I afseende på statistiken öfver konkurs- och urarfvaärenden får kommittén Konkurser,
anföra följande.

Den af Sveriges allmänna handelsförening i dess ofvan refererade skrifvelse
ifrågasatta anordningen afser tydligen mindre åstadkommandet af en
tillfredsställande statistik i ämnet än inrättandet af ett centralt konkursregister
i hvilket uppgifter om inträffade konkurser skulle införas. Huruvida

20—091045 Stat. kom. bet.

306

RÄTTSSTATISTIK.

ett dylikt register är behöfligt, torde icke tillkomma denna kommitté att bedöma.
Skulle emellertid ett centralt konkursregister komma till stånd, böra
enligt kommitténs åsikt de till detta register insända uppgifterna gifvetvis
jämväl användas såsom primäruppgifter för konkursstatistiken. På denna
grund har kommittén ansett sig böra närmare utreda, huru med hänsyn till
statistikens kraf ett sådant register lämpligen bör vara inrättadt och huru
de för registrets förande erforderliga uppgifterna skola erhållas.

Alla uppgifter om en konkurs böra i registret sammanföras på ett och
samma ställe, och registret blir sålunda fortlöpande samt afslutas ej för år.
Hvarje konkurs betecknas med ett nummer, som införes i ett alfabetiskt register
öfver konkursgäldenärerna. Enligt de i Posttidningen kungjorda
stämningarna å borgenärer införes i registret för hvarje konkurs uppgift
å gäldenärens namn och hemvist, namn å domstol vid hvilken konkursen
anhängiggjorts, dag för konkursens början samt inställelsedag. De för
registret i öfrigt erforderliga uppgifterna måste lämnas dels af rådstufvurätten
eller domaren, dels af rättens ombudsman i konkursen eller i händelse af
förändrad konkurslagstiftning den som kan komma att träda i hans ställe.
Dessa uppgifter böra afgifvas enligt formulär, som af Kungl. Maj:t fastställas,
å blanketter, som tillhandahållas af det ämbetsverk hos hvilket registret föres.
Af rätten eller domaren synes uppgift till registret böra lämnas, så snart gode
män i konkursen blifvit utsedda. Sådan uppgift bör innehålla upplysning om
gäldenärens namn, födelsetid, födelseort, yrke och hemvist; huruvida konkursen
föranledts af ansökan från gäldenären själf eller borgenär samt eventuellt
dess egenskap af urarfvakonkurs; tidpunkten för konkursens början; summan
af tillgångar i boet enligt bouppteckningen dels pantsatta, dels ograverade;
summan af skulder dels utan, dels med pant; summan af borgensförbindelser
och andra därmed likställda ansvarsförbindelser; samt rättens ombudsmans
namn, yrke och hemvist. Af rättens ombudsman bör uppgift lämnas, så
snart konkurs förfallit, afskrifvits eller afslutats eller ackord blifvit fastställdt.
Att, såsom handelsföreningen ifrågasatt, uppgifter skulle lämnas för
hvarje år, anser kommittén vara en mindre lämplig anordning. Alldenstund
enligt hvad nedan föreslås den definitiva konkursstatistiken skulle uteslutande
grundas på uppgifterna från rättens ombudsman, böra dessa uppgifter innehålla
samtliga upplysningar, som för statistiskt ändamål äro erforderliga. I
allt väsentligt synas dessa vara desamma som af handelsföreningen föreslagits.

I händelse af ett konkursregisters upprättande böra de i Posttidningen
införda borgenärsstämningarna samt de till registret från rådstufvurätter och
domare insända uppgifterna lämpligen kunna användas för utarbetande af en
preliminär månadsstatistik, hvars åstadkommande synes särskildt för näringsvärlden
vara af ej ringa vikt. För den definitiva årsstatistiken torde ombudsmännens
uppgifter till konkursregistret böra uteslutande användas. Denna
statistik skulle sålunda komma att behandla endast afslutade konkurser.

RÄTTSSTATISTIK.

307

Med en dylik anordning af konkursstatistiken skulle denna icke komma
att innehålla uppgifter om sådana konkursansökningar som icke ledt till
konkurs. Då emellertid uppgifter äfven härom synas höra meddelas i den
officiella statistiken, ehuru icke i konkursstatistiken utan i den allmänna
rättsstatistiken, böra domstolarna för hvarje år till Statistiska central verket
insända afskrifter af de register rörande konkursansökningar som ofvan
föreslagits skola föras. Dessa afskrifter och sålunda äfven registren behöfva
dock endast innehålla uppgift om hvem som ingifvit ansökan och dess påföljd,
hvarvid, i händelse den afskrifvits, förfallit eller afslagits, orsaken härtill
bör angifvas.

Då enligt kommitténs förslag konkursstatistiken icke skulle baseras på
sj kifva konkursregistret utan på de uppgifter som insändas till detta, är
frågan om registrets förläggning utan betydelse ur statistisk synpunkt. I
händelse registret skulle komma att föras i annat ämbetsverk än Statistiska
centralverket, kunna nämligen utan svårighet de inkomna uppgifterna
öfverlämnas till centralverket, sedan de införts i registret, eller ock afskrifter
af dem lämnas. Skulle emellertid registrets förläggande till Statistiska,
centralverket anses lämpligt, synas inga hinder härför möta, liksom ej heller
någon särskild tjänsteman där behöfver anställas för registrets förande.

För den händelse ett centralt konkursregister icke skulle komma till
stånd, böra sådana uppgifter, som ofvan föreslagits skola insändas till konkursregistret,
i stället för statistiskt ändamål afgifvas till Statistiska centralverket.

Förande skiftesärenden synes utförligare redogörelse icke behöfva meddelas
än som nu lämnas i rättsstatistiken, alldenstund fullständigare uppgifter
i detta ämne meddelas i Landtmäteristyrelsens berättelser.

Redogörelsen för af öfverexekutorerna handlagda mål och ärenden synes,
i hvad den rör lagsökningar, böra utvidgas med uppgifter om gäldenärernas
egenskap af fysiska eller juridiska personer, äfvensom för de förra yrke och
för de senare beskaffenhet (aktiebolag o. s. v.). Därjämte bör genomföras en
fördelning i storleksgrupper af beloppen för hvilka betalningsskyldighet
ålagts. Framförallt är emellertid af vikt att särskild och utförlig redogörelse
lämnas rörande exekutiva försäljningar af fäst egendom med uppgift om på
hvems begäran försäljningen ägt rum, köpeskillingens förhållande till värderings-
och taxeringssummor samt intecknadt belopp m. m. På grund af den
betydelse utsökningsstatistiken äger för bedömande af de ekonomiska konjunkturerna
är synnerligen önskligt, att en preliminär utsökningsstatistik
offentliggöres åtminstone för hvarje kvartal, på sätt Statistiska centralbyrån,
i sin ofvan (s. 300) omnämnda underdåniga skrifvelse föreslagit. Kommittén
får därför i anslutning till centralbyråns förslag hemställa, att öfverexekutorerna
åläggas att kvartalsvis till Statistiska centralverket insända uppgifter
rörande antalet personer, som fått sig betalningsskyldighet ålagd, samt kapitalbeloppet
hvarför betalningsskyldighet ålagts. Härvid böra särskilda uppgifter
lämnas för landsbygd och för städer.

Skiftes ärenden.

Utsökningar.

308

RÄTTSSTATISTIK.

Växel protester.

Inteck ningar.

Lagfarter.

En ännu känsligare ekonomisk barometer än utsökningsmålen utgöra
otvifvelaktigt växelprotesterna. För närvarande ärö dessa icke föremål för
officiell statistik. På grund af den mångfald olika personer, som äga verkställa
växelprotest, torde det också vara förenadt med synnerligen stora
svårigheter att erhålla fullständiga uppgifter. Emellertid skulle äfven ett
ofullständigt uppgiftsmaterial i detta fall vara användbart. Då säkerligen
de allra flesta växelprotester verkställas af notarii publici, synes vara tillräckligt
att erhålla uppgifter från dessa. Kommittén föreslår därför att
notarii publici åläggas att för hvarje månad till Statistiska centralverket insända
uppgifter öfver antalet på grund af uteblifven betalning protesterade
växlar och deras sammanräknade belopp. I betraktande af materialets ofullständighet
och den uppgift en statistik öfver växelprotester afser att fylla,
anser kommittén en detaljerad årsstatistik i ämnet icke behöfva eller böra
utarbetas, utan torde vara tillräckligt'' att månatliga summariska uppgifter
offentliggöras.

Kommittén har ofvan (s. 294) erinrat om den otillfredsställande beskaffenheten
af den nuvarande statistiken öfver inteckningar i fast egendom och
tillika omnämnt, att den största bristen, saknaden af direkta uppgifter om
den intecknade gäldens kapitalbelopp, icke torde för närvarande kunna afhjälpas.
En bearbetning af domstolarnes inteckningsböcker i detta afseende
måste nämligen medföra så stora kostnader, att den icke synes kunna
ifrågakomma. Först genom en fullständig omläggning af hela inteckningsväsendet
kan man hoppas på erhållande af uppgifter från domstolarna i
detta ämne. Tillsvidare måste därför en statistik öfver den i fast egendom
intecknade gälden grundas på de skattskyldigas själfdeklarationer, enligt
hvad kommittén på annat ställe i detta betänkande (s. 162) anfört. Den
i rättsstatistiken meddelade redogörelsen för inteckningsväsendet synes under
sådana omständigheter för närvarande endast böra kompletteras med uppgifter
om inteckningar för nyttjanderätt, servitutsrätt och afkomsträtt, hvarjämte
aktiebolags egendom bör skiljas från egendom tillhörande andra samfälligheter.

I fråga om lagfartsstatistiken föreslår kommittén följande förändringar.
Uppgift om värde bör, där sådan förefinnes, lämnas jämväl beträffande egendom,
som lagfarits på grund af annat fång än köp. Aktiebolags egendom
redovisas skild från egendom tillhörande andra samfällig]!eter. Egendomar
för hvilka värde finnes uppgifvet fördelas i grupper efter värdebeloppets
storlek. Slutligen bör för egendom som gått i köp uppgifvas ej blott köpeskillingen
utan därjämte äfven taxeringsvärdet, hvilket sålunda bör jämte köpeskillingen
antecknas i det ofvan föreslagna lagfartsregistret. Med hänsyn till
stadgandet i gällande förordning angående stämpelafgiften 10 § måste nämligen
domstolen erhålla uppgift om taxeringsvärdet för hvarje fastighet som
lagfares på grund af köp.

RÄTTSSTATISTIK.

309

Af de i rättsstatistikens första afdelning ingående tabellerna återstår att
behandla den som rör antalet genom skiljebref upplösta trolofningar och
äktenskap. Hittills har denna tabell haft en viss betydelse för befolkningsstatistiken,
som därur hämtat de erforderliga uppgifterna om orsakerna till
skilsmässorna m. m. Sedan emellertid chefen för Statistiska centralbyrån
i början af år 1910 fastställt nya blanketter för uppgifter till skilsmässostatistiken,
komma för framtiden uppgifter äfven om dessa förhållanden att
lämnas till befolkningsstatistiken. Såsom förut antydts omfatta rättsstatistikens
uppgifter icke hela antalet skilsmässor utan endast sådana, som
grunda sig på af konsistorierna utfärdade skiljebref. Rörande skilsmässor i
borgerliga äktenskap och äktenskap afslutade med vigsel af främmande trossamfunds
präst, hvilka gå i verkställighet, utan att skiljebref utfärdas, meddelar
rättsstatistiken ingen upplysning. Däremot komma befolkningsstatistikens
uppgifter om äktenskapsskillnader att för framtiden blifva i berörda
hänseende fullständiga. På framställning af Statistiska centralbyrån har
nämligen genom kungl. kungörelse den 31 december 1909 förordnats, att
det från och med 1910 års ingång skall åligga dels domstol, som dömt till
skillnad i äktenskap afslutadt inför borgerlig myndighet eller med vigsel
af präst inom främmande trossamfund, hvars prästerskap äger rättighet
att med laga verkan förrätta vigsel, äfvensom vederbörande tjänsteman i
Justitiedepartementet, då Kungl. Maj:t medgifvit upplösning af sådant
äktenskap, att om äktenskapsskillnaden skyndsamt till Statistiska centralbyrån
insända uppgift enligt vid kungörelsen fogadt formulär, dels
öfverrätt, där domstols beslut som ofvan afses blifvit ändradt, att därom
skyndsamt göra anmälan hos Statistiska centralbyrån. Då uppgifter om
äktenskapsskillnad synas närmare tillhöra befolkningsstatistiken än rättsstatistiken
och dubbelpublicering af statistiska uppgifter så vidt möjligt bör
undvikas, föreslår kommittén att tabellen rörande antalet genom skiljebref
upplösta trolofningar och äktenskap uteslutes ur rättsstatistiken.

Brottmålsstatistiken bör enligt kommitténs åsikt undergå en fullständig
omdaning till alla sina delar. Uppgifterna om antalet för olika slags förbrytelser
åtalade personer böra uteslutas ur denna statistik, då brottmålsstatistiken
icke synes böra behandla andra personer än dem hvilkas brottslighet
är i laglig ordning konstaterad. Kommittén har ofvan föreslagit att
dessa uppgifter liksom uppgifterna rörande antalet frikända skola intagas i
rättsstatistikens första afdelning. Af skäl som förut anförts föreslår kommittén
vidare, att ur brottmålsstatistiken uteslutas alla uppgifter om personer,
som sakfällts för sådana smärre förbrytelser, hvilka icke i allmänna meningen
uppfattas såsom brott. Rörande antalet för sådana förbrytelser sakfällda
personer skulle man enligt kommitténs förut framställda förslag erhålla uppgifter
i rättsstatistikens första afdelning. Hvar gränsen mellan dem som
skola redovisas i brottmålsstatistiken och de öfriga för lagöfverträdelser
sakfällda bör dragas, måste alltid blifva godtyckligt, där icke lagstiftningen

Skilsmässor.

Rättsstatistikens

andra afdelning.

Statistikens
begränsning.

310

RÄTTSSTATISTIK.

Straffregistret
och primärmaterialet
för brott
inålsstatistiken.

själf uppställer en sådan gräns. I hvarje fall synes dock i brist på en rättslig
begränsning särskiljandet böra ske med hänsyn till de verkligen ådömda
straffen och icke såsom i den nuvarande brottmålsstatistiken efter strafflagens
bestämmelser om de straff som kunna ådömas. I det af domstolen ådömda
straffet bör nämligen förbrytelsens mer eller mindre svårartade natur gifva
sig ett direkt uttryck. Principiellt sedt synes då gränsen lämpligen böra
fastställas sålunda, att brottmålsstatistiken skall redogöra för dem som
dömts till fängelse eller svårare straff. Af praktiska skål torde dock detta
lämpligen böra modifieras därhän, att brottmålsstatistiken får upptaga alla
dem om hvilka uppgifter lämnas till straffregistret, dock med undantag af
dem som för brott blifvit ställda under framtiden. Därest i enlighet med
kommitténs nedan framställda förslag uppgifter’ om dem som för lösdrifveri
dömts till tvångsarbete skulle komma att meddelas till straffregistret, böra
äfven dessa medtagas i brottmålsstatistiken. Genom denna anordning vinnes
den stora fördelen, att brottmålsstatistiken kan grundas uteslutande på dessa
uppgifter och att straffregistrets och brottmålsstatistikens omfång med ofvan
berörda undantag sammanfalla. På grund af den stora betydelse straffregistret
sålunda enligt kommitténs förslag erhåller för brottmålsstatistiken torde
en närmare redogörelse för nämnda register vara påkallad.

Gällande bestämmelser rörande straffregistret förefinnas dels i lag den
17 oktober 1900 om straffregister med senare ändringar, dels i kungl. kun■
görelse af samma dag om uppgifter till straffregistret och om registrets
förande. Enligt dessa författningar skall i Justitiedepartementet under inseende
af byråchefen för statistiska ärenden föras ett straffregister innehållande
uppgifter angående dem som genom utslag af rikets domstolar blifvit dömda
till dödsstraff, straffarbete eller fängelse eller för snatteri till böter, eller
förklarats ovärdiga att i rikets tjänst nyttjas eller att föra andras talan
inför rätta, eller erhållit villkorlig straffdom, eller blifvit för brott ställda
under framtiden. Uppgift till straffregistret skall inom fjorton dagar efter
utslags afkunnande eller utgifvande lämnas från vederbörande domstol eller
revisionssekreterare om afkunnadt eller utgifvet utslag samt om beviljad nåd.
Fångvårdsstyrelsen skall för hvarje månad till registret lämna uppgift å
dem som under den närmast föregående månaden från straffanstalterna frigifvits
efter utstånden bestraffning för stöld, snatteri, inbrott, rån eller försök
därtill eller ock för annat brott, när det medfört förlust af medborgerligt förtroende,
hvarjämte styrelsen hvarje år före januari månads utgång skall insända
förteckning å de i straff- och tvångsarbetsanstalterna intagna personer
som under näst föregående år aflidit. Af Fångvårdsstyrelsen skall likaledes
till registret lämnas uppgift om villkorlig frigifning af fånge med angifvande
af den återstående strafftidens längd. Uppgifterna från domstolarne skola afgifvas
å blanketter enligt af Kungl. Maj:t fastställdt formulär innehållande i hufvudsak
samma uppgifter som de förut omnämnda uppgifterna till rättsstatistiken
rörande för gröfre brott anklagade samt därutöfver vissa särskildt för straff -

RÄTTSSTATISTIK.

311

registret erforderliga. De inkomna uppgifterna förvaras i ett med ordningsnummer
försedt omslag å hvilket antecknas den dömdes fullständiga namn samt
hans hemvist, befattning eller yrke, födelsetid och födelseort, äfvensom dagen
för det utslag som uppgiften afser. De sålunda bildade registerakterna ordnas
i nummerföljd. För hvarje registerakt skall upprättas ett registerblad angifvande
aktens nummer samt den dömdes namn, födelsetid och födelseort.
Registerbladen ordnas i bokstafsföljd efter de dömdes tillnamn. Straffuppgift
skall afskiljas ur registret, därest den dömde genom högre rätts lagakraftägande
dom blifvit från ansvar befriad eller ock ansedd skyldig allenast
till sådant ansvar, som icke medför upptagande i straffregistret, vidare
då tillförlitlig upplysning vunnits att den dömde aflidit, samt slutligen då
nittio år förflutit från den dömdes uppgifna födelseår. Enligt hvad kommittén
erfarit, ha emellertid de sålunda ur straffregistret afskilda registerakterna
icke blifvit förstörda utan förvaras särskildt i Justitiedepartementet.
Registerakter och registerblad, äfvensom öfriga till straffregistret hörande
handlingar, skola hållas under sådan vård, att obehörigt tillträde till dem
förebygges. Utdrag af registret skall meddelas, då framställning därom
göres af domstol, Kungl. Maj:ts befallningshafvande eller allmän åklagare
eller af annan myndighet, hvilken enligt lag äger förordna om häktning, så
ock på begäran af Fångvårdsstyrelsen. Till annan myndighet än nu är sagdt
så ock till enskild, hvars rätt må vara för upplysning ur registret beroende,
skall registerutdrag lämnas, där Konungen för särskildt fall därtill gifvit
tillstånd.

Enligt till kommittén lämnadt meddelande uppgick den 1 juli 1910 antalet
registerakter till 28,076, häri inräknade äfven de som a.fskilts från
registret och särskildt förvaras.

Med den af kommittén ofvan föreslagna begränsningen af brottinålsstatistikens
omfattning till de sakfällda om hvilka uppgifter lämnas till straffregistret
skulle sålunda nämnda statistik med nuvarande bestämmelser rörande
straffregistret komma att redovisa dem som blifvit dömda till dödsstraff,
straffarbete eller fängelse eller för snatteri till böter, eller förklarats
ovärdiga att i rikets tjänst nyttjas eller att föra andras talan inför rätta,
eller erhållit villkorlig staffdom. Hade denna begränsning af brottsmålsstatistiken
tillämpats i berättelsen för år 1907, skulle denna ha upptagit i
rundt tal 3,700 personer i stället för såsom fallet är 86,240.

De till straffregistret lämnade straffuppgifterna kunna emellertid icke
direkt användas vid den årliga brottmålsstatistik ens utarbetande. Uppgifternas
bearbetning kan icke med fördel påbörjas, förr än åtminstone större
delen af materialet för året inkommit. Då straffuppgifterna genast de inkommit
skola inläggas i straffregistret, måste såsom äfven nu sker uppgifterna afskrifvas
eller deras innehåll öfverföras på kartoliner, innan de inläggas i straffregistret.
Dessa kartoliner böra vara nominativa och försedda med registernummer, för
att man skall kunna vinna kännedom om antalet af dem som under samma

312

RÄTTSSTATISTIK.

Förändringar
i brottmålästatistikens

uppgifter.

år mer än en gång sakfällts för brott. För att möjliggöra behandling i den
årliga brottmålsstatistiken af vissa till återfallsstatistiken hörande ämnen
böra i kartolinerna med ledning af registerakterna uppgifter meddelas om
antalet förut ådömda bestraffningar, brott hvarför bestraffning senast ådömts
samt straffets art och huruvida villkorlig dom förelegat. Därest straffregistret
blir kompletteradt på sätt kommittén nedan föreslår, bör därjämte
införas uppgift om dagen, då den dömde senast frigifvits från fångvårdsanstalt.

Af de särskilda uppgifter, som för närvarande meddelas i brottmålsstatistiken,
synas vissa kunna utan olägenhet indragas. Sålunda föreslår kommittén,
att de sakfälldes kristendomskunskap resp. främmande trosbekännelse icke vidare
skall uppgifvas. De härom meddelade uppgifterna måste alltid i viss grad
blifva ojämna och godtyckliga. Någon inverkan på kriminaliteten kan personernas
i prästbetygen angifna grad af kristendomskunskap för öfrigt svårligen utöfva.
Därtill kommer att uppgifter om hela den strafifmyndiga befolkningens
fördelning i antydt hänseende saknas, hvadan det är omöjligt afgöra, om exempelvis
antalet personer med »svag» kristendomskunskap är relativt större bland dem
som sakfällts för brott än bland befolkningen i öfrigt. Vissa af dessa skäl
kunna jämväl anföras mot att bibehålla de nuvarande uppgifterna om de sakfälldas
bildningsgrad, men dels finnes här möjlighet till jämförelse med befolkningen
i allmänhet genom uppgifterna om läs- och skrifkunnigheten bland
''de värnpliktige, dels erbjuda de ifrågavarande uppgifterna ett ej ringa intresse,
särskildt om man undersöker huru förhållandet ställer sig i fråga om
olika slags förbrytelser.

De nuvarande uppgifterna om förmögenhetsvillkor, hvilka måste betraktas
såsom mer eller mindre subjektiva och sålunda ojämna, torde lämpligen böra
utbytas mot uppgifter om huruvida de sakfällda äro på grund af fattigdom
befriade från mantalspenningar. Rörande antalet sådana inom hela befolkningen
föreligga uppgifter.

Vidare anser kommittén de nuvarande tabellerna rörande de sakfälldas
födelseort och kyrkoskrifningsort sakna större intresse och därför kunna uteslutas.
1 stället synes lämpligt att uppgift meddelas om antalet sakfällda,
som äro bosatta utom domstolens jurisdiktionsområde, med fördelning på
landsbygd och städer.

Slutligen böra ur brottmålsstatistiken uteslutas de för närvarande i
texten till densamma meddelade uppgifterna beträffande de gröfre brotten, om
tidrymden mellan brottets begående och dels rannsakningens början, dels dagen,
då utslaget meddelades, samt tidrymden från rannsakningens början tills
dess slutligt utslag meddelades. I rättsstatistikens första afdelning skall
enligt kommitténs förslag frågan om rättskipningens snabbhet närmare
belysas. Det särskilda spörsmålet om tiden mellan brottets begående och rannsakningens
början torde härvid jämväl kunna utredas med ledning af de
upplysningar, som förekomma i uppgifterna till straffregistret.

RÄTTSSTATISTIK.

313

Däremot synes lämpligen uppgift böra lämnas rörande antalet sakfällda,
som enligt hvad lagligen blifvit styrkt begått brott i insigt tillstånd. Förutsättning
härför är att dylik upplysning lämnas i uppgifterna till straffregistret,
hvilket icke nu är fallet. De upplysningar, som för närvarande
meddelas i dessa uppgifter rörande vissa omständigheter, såsom lyten in. m.,
hvilka kunnat ha inflytande vid brottets begående, torde jämväl vara förtjänta
af statistisk bearbetning.

Såsom förut nämnts, tager den svenska brottmål sstatistiken uteslutande
hänsyn till domar i första instans, oafsedt om dessa möjligen blifvit i
högre rätt ändrade eller upphäfda. Rätteligen borde visserligen statistiken
behandla endast lagakraftvunna utslag, men då en sådan anordning skulle
medföra väsentligt ökadt arbete vid statistikens bearbetande och ett försenadt
utgifvande af densamma samt dessutom siffrorna icke torde märkbart röna
inverkan af det förfaringssätt, som nu äger rum, anser sig kommittén icke
böra föreslå någon ändring i denna del.

Däremot föreslår kommittén att de nu förekommande dubbelräkningarna
af personer, som i en lagföring dömts för brott af mer än ett slag, undanröjas.
Detta kan ske på sådant sätt, att den sakfällde i dylika fäll upptages
i tabellerna blott på ett ställe, nämligen vid det svåraste brottet. De
ofriga brott för bvilka han sakfällts tagas i betraktande vid uppgörande
af statistiken öfver förbrytelsernas antal, hvilken bör blifva föremål för en
särskild tabell, bvarjämte likaledes en särskild tabell torde böra införas
med uppgifter om förekommande sammanträffanden af brott.

En person, som mer än en gång under året sakfällts, måste däremot
upptagas i statistiken lika många gånger som han dömts. Ett motsatt förfaringssätt
är icke tillrådligt, då härigenom åtskilliga uppgifter måste
blifva missvisande. För att vinna kännedom om det verkliga antalet personer,
som under året blifvit sakfällda, bör emellertid i hvarje tabell en
afräkning af de dubbelförda ske, ungefär på samma sätt som för närvarande
i fråga om personer, som i en lagföring dömts för brott af mer än
ett slag. Möjlighet att verkställa en dylik afräkning gifves genom att
såsom kommittén föreslår primäruppgifterna till statistiken blifva nominativa.
Ordnas dessa efter registernummer, kan utan svårighet hvarje dubbelräkning
undvikas.

Då det måste vara af stort intresse att vid sidan af den särskilda
återfallsstatistik, som kommittén nedan föreslår, årligen erhålla uppgifter om
återfall i brott, hemställer kommittén att i de brottmålsstatistiska årsberättelserna
införas uppgifter om antalet personer, som under året sakfällts
för brott efter att förut ha en, två, tre o. s. v. gånger sakfällts för sådant
brott, som medför upptagande i straffregistret. Uppgift bör därjämte lämnas
om deras kön, ålder o. s. v., arten af det brott för hvilket person senast
sakfällts samt straffets natur resp. huruvida villkorlig dom förelegat.

314

RÄTTSSTATISTIK.

Särskild statistik
rörande
återfall i
brott.

Af kommitténs förslag att grunda brottmålsstatistiken uteslutande på
uppgifterna till straffregistret följer, att samtliga tabeller och uppgifter
komma att afse hela det antal personer som redovisas i statistiken. För
närvarande afse som förut nämnts åtskilliga tabeller i denna statistik endast
en del af de sakfälla, nämligen de för gröfre brott dömda.

En annan konsekvens af kommitténs förslag är, att den nuvarande
fördelningen af förbrytelserna i gröfre brott, ringare brott och förseelser
försvinner. T stället torde brotten lämpligen kunna indelas i de ofta af
straffrättsvetenskapen använda grupperna, brott mot staten, brott mot enskild
person och brott mot egendom. Under hvarje grupp böra förbrytelserna
utförligt specificeras efter de tillämpade lagrummen, så att exempelvis
icke såsom nu alla gröfre brott mot 14 kap. 22—29 §§ strafflagen sammanföras
under en rubrik.

Brottmålsstatistikens kärna är utan fråga statistiken öfver återfall i
brott. Den åsikten har till och med framställts, att kriminalstatistiken uteslutande
borde syssla med dessa. Äfven om man icke vill gå så långt,
måste dock erkännas att återfallsstatistiken är den såväl i teoretiskt
som praktiskt hänseende betydelsefullaste delen af brottmålsstatistiken.
I teoretiskt afseende erbjuder den möjligheten till ett närmare studium af
den i moralstatistiskt och socialt hänseende viktiga befolkningsgrupp, som
yrkesförbrytarne bilda. T praktiskt hänseende är den det enda tillförlitliga
medlet att vinna kännedpnff om strafflagstiftningens verkningar och utgör
sålunda den tillförlitligaste ledningen för denna lagstiftning. För att återfallsstatistiken
skall kunna tillfredsställande fylla dessa uppgifter, måste
den naturligtvis vara fullt tillförlitlig, men i detta afseende har denna statistik
hittills ej blott i Sverige — för så vidt man öfver hufvud här kan
tala om en återfallsstatistik — utan äfven i alla andra länder lämnat
mycket öfrigt att önska. Hvad återfallsstatistiken skall visa, är, huru stor del
af de under en viss tid första, andra, tredje o. s. v. gången för brott saktande
återfallit i brott, och huru återfallsprocenten röner inverkan af brottets art,
den dömdes sociala förhållanden, ålder m. m. samt framför allt det ådömda
straffets natur. Första villkoret för att statistiken skall kunna besvara
dessa frågor, är att man känner antalet af dem som kunna återfalla i brott,
eller med andra ord antalet lefvande på fri fot befintliga personer bland befolkningen,
som förut undergått bestraffning för brott en, två eller flera gånger.
1 annat fall kommer basen för de ofvan antydda beräkningarna att saknas
och återfall sstatistikens siffror blifva absoluta tal, som icke lämna någon
nämnvärd upplysning. Detta är i verkligheten förhållandet beträffande återfallsstatistiken
i samtliga länder. Ingen folkräkning har ännu kunnat och
ingen lär någonsin kunna upplysa om antalet personer, som varit straffade
för brott. Under sådana omständigheter har återfallsstatistiken måst begagna
sig af nödfallsutvägar för att kunna nå fram till beräknande af relativa
tal, sådana nu dessa blifva. Man har sålunda satt de i brott återfallnes

RÄTTSSTATISTIK.

315

antal i förhållande till antingen hela antalet under samma tid för brott
dömda eller de för första, andra, tredje o. s. v. gången dömda, allt efter som
det rör sig om de första, andra, tredje o. s. v. gängen återfallna. Dessa
beräkningar mäste dock leda till mycket osäkra och ej sällan direkt missvisande
resultat. År frekvensen af ett visst slags brott stadd i tillväxt,
såsom för närvarande är fallet med brotten mot offentlig myndighet, kommer
återfallsprocenten i fråga om dessa förbrytelser att beräknad på antydt sätt
blifva väsentligt lägre än den verkliga. Det motsatta förhållandet inträder,
då frekvensen är i sjunkande, såsom beträffande tjufnadsbrotten. I detta
fall blir den beräknade återfallsprocenten högre än den verkliga. Något
säkrare resultat vinner man, om beräkningen utgår icke från de under
samma tidsperiod, som återfallsstatistiken afser, för första, andra o. s. v.
gången dömda, utan från dem som i medeltal under den föregående tiden,
lämpligen närmast förutgångna tioårsperiod, sakfällts för brott. Ej heller
på sådant sätt kan man dock ernå full tillförlitlighet för beräkningarna.
Ett gemensamt fel för båda dessa metoder är för öfrigt, att ingen hänsyn
tages till dem som på grund af långvariga frihetsstraff, emigration, påkommen
sinnessjukdom eller dödsfall icke kunnat återfalla i brott.

En fullt rationell och tillförlitlig återfallsstatistik kan endast grundas
på straffregister (casiers judiciaires). Sadana föras sedan längre eller’ kortaie
tid tillbaka i åtskilliga länder såsom nämndt äfven Sverige. Tanken på
dessa registers användande för utarbetande af en exakt aterfallsstatistik
uppkom redan för ett par decennier sedan, men ännu ha inga försök till
dess realiserande i större skala veterligen företagits. Att särskilt Tyskland
och Frankrike, hvilka länder eljest plägat gå i spetsen för kriminalstatistikens
utveckling, icke företagit utarbetandet af eu dylik återfallsstatistik,
torde finna sin förklaring dels i straffregistrens ofantliga omfång i dessa
länder, dels och framför allt däri, att registren föras af lokala myndigheter,
hvarigenom deras statistiska bearbetning i hög grad försvåras. För Sveriges
del äro förhållandena betydligt gynnsammare. Straffregistret är här af
måttligt omfång och föres i sin helhet af en central myndighet. Därjämte
äger Sverige genom sin förträffliga kyrkobokföring en möjlighet att rensa
straffregistret i fråga om döda, emigrerade eller sinnessjuka, hvartill motstycke
saknas i flertalet andra länder. Också har enligt hvad kommittén inhämtat
byråchefen för statistiska ärenden i Justitiedepartementet för en del år sedan
företagit vissa förarbeten för straffregistrets användande för aterfallsstatistiken.
På grund af andra mera brådskande ämbetsgöromål ha dock dessa
arbeten icke kunnat fullföljas.

Då emellertid åstadkommandet af en verkligt tillförlitlig och uttömmande
återfallsstatistik är af stor vikt ej minst med hänsyn till den förestående
reformen af strafflagstiftningen, föreslår kommittén att en på straffregistret
grundad dylik statistik skall utarbetas.

316

RÄTTSSTATISTIK.

Straff registrets förläggning.

I ett afseende är dock straffregistret behäftadt med en väsentlig brist,
som medför att den aterfallsstatistik, som för närvarande kan utarbetas med
användande af detsamma, icke kan blifva fullt exakt. För att detta skall
blifva fallet, är nödvändigt, att stratfregistret för enhvar däri upptagen
person innehåller uppgift om den tid under hvilken han till följd af frihetsstraffs
undergående är urståndsatt att återfalla i brott. Häri föreligger den
luckan, att uppgift till stratfregistret icke meddelas om dem som af Kungl.
Maj:ts befallningshafvande ådömts tvångsarbete för lösdrifveri. Äfven för
den årliga brottmålsstatistiken synes såsom förut anförts vara af vikt, att
uppgifter om dylika personer meddelas. Kommittén får därför föreslå att
lagen om straffregister sålunda ändras, att uppgifter till registret komma att
meddelas äfven af Kungl. Maj:ts befallningshafvande beträffande personer,
som för lösdrifveri dömts till tvångsarbete. Äfven i en annan om också
mindre viktig punkt äro straffregistrets ifrågavarande upplysningar icke fullt
tillräckliga. Endast beträffande dem som från fångvårdsanstalterna frigifvits
efter utstånden bestraffning för stöld, snatteri, inbrott, rån eller försök
därtill eller ock för annat brott, när det medfört förlust af medborgerligt
förtroende, lämnas af Fångvårdsstyrelsen uppgifter till registret. Det vore
önskligt, att liknande uppgifter lämnades beträffande alla, som frigifvits efter
utståndet frihetsstraff.

Enligt kommitténs förslag skulle återfallsstatistiken och för öfrigt hela
rättsstatistiken utarbetas inom Statistiska centralverket. Då uppstår frågan på
hvad sätt de såväl för den allmänna brottmålsstatistiken som den särskilda återfallsstatistiken
erforderliga upplysningarna ur straffregistret skola ställas till
Statistiska centralverkets förfogande. Enklast och bäst skulle saken uppenbarligen
ordnas genom att straffregistrets förande öfverflyttas till Statistiska centralverket.
Emellertid kan frågan lösas äfven med straffregistrets bibehållande
i Justitiedepartementet eller dess förläggande till annan myndighet utom
Statistiska centralverket. Att de för den allmänna brottmålsstatistiken erforderliga
afskrifterna eller utdragen ur straffuppgifterna verkställas i annat
ämbetsverk och sedermera öfverlämnas till Statistiska centralverket, kan
icke erbjuda några betänkligheter eller svårigheter. Dock torde för en sådan
anordning erfordras ändring af lagen om straffregister. Svårare ställer sig
saken beträffande de för aterfallsstatistiken erforderliga utdragen ur själfva
register akterna. Dessa utdrag måste verkställas på kartoliner, en för hvarje
person, och upptaga alla väsentliga uppgifter, som straffregistret om honom
innehåller. Uppenbarligen måste deras utskrifvande blifva ett omfattande och
maktpåliggande arbete. På grund af det ansvar i fråga om registeruppgifternas
hemlighållande, som åligger det ämbetsverk åt hvilket stratfregistrets
förande är uppdraget, kan icke ifrågasättas att berörda arbete skulle kunna
utföras af personal från annat ämbetsverk, sålunda ej heller från Statistiska
centralverket.

RÄTTSSTATISTIK.

317

Med hänsyn härtill har kommittén ansett sig böra taga under öfvervägande,
huruvida icke straffregistrets förande skulle kunna öfverflyttas till
Statistiska centralverket. Det har härvid synts kommittén otvifvelaktigt,
att registrets förande måste komma att blifva föremål för stort intresse och
god omvårdnad i Statistiska centralverket, som hade att anlita det såsom
källa för en viktig gren af sin statistik. Gifvetvis skulle i Statistiska
centralverket registrets förande uppdragas åt samma tjänstemän, som skola
utarbeta rättsstatistiken. Tydligen måste det för dessa och därmed för
själfva rättsstatistiken blifva af den största fördel, att dem beredes tillfälle
att under det dagliga löpande arbetet med registrets förande vinna en
grundlig kännedom om beskaffenheten af det material, hvarpå en så väsentlig:
del af rättsstatistiken skulle komma att hvila. Vidare skulle kostnadsbesparing
åstadkommas genom att samma tjänstemannapersonal skulle
omhänderhafva såväl straffregistrets förande som rättsstatistikens utarbetande.
Slutligen torde jämväl böra tagas i betraktande, att Statistiska
centralverket i de där förvarade dupletter af kyrkoböckerna äger medel
att verifiera vissa af straffregistrets uppgifter utan skriftväxling med
pastorsämbetena. Uppdrages straffregistrets förande åt Statistiska centralverket,
bör häraf blifva en följd, att särskilda kompetensvillkor för tjänstgöring
på den rättsstatistiska afdelningen kräfvas, förutom vanlig statistisk
kompetens.

Emot en öfverflyttning af straffregistret skulle kunna anföras, att
Statistiska centralverket härmed skulle erhålla en uppgift, som komme att
väsentligen skilja sig från ämbetsverkets öfriga, bland hvilka icke skulle
finnas några af egentligen administrativ natur. Detta är dock icke fallet.
Medan nu har Statistiska centralbyrån i afseende på kyrkobokföringen åtskilliga
uppgifter af administrativ natur, hvilka efter hand ökas. Centralbyrån
har på sådant sätt faktiskt kommit att intaga en ställning såsom
central myndighet i fråga om kyrkobokföringen, ehuru detta ännu icke fått
något uttryck i ämbetsverkets instruktion. En annan invändning mot registrets
öfverflyttande är, att dess förande skulle förutsätta grundlig juridisk
utbildning och förfarenhet i domarevärf. Enligt hvad kommittén erfarit
har det förhållandet, att stralfregistret hittills förts under ledning af en ämbetsman
med sådan kompetens, åstadkommit att i några fall, där af inkommen
straffuppgift visat sig att afkunnad dom icke stått i öfverensstämmelse med
gällande lag, rättelse kunnat vinnas genom besvär eller i nådeväg. Emellertid
torde aldrig ha afsetts att straffregistret skulle möjliggöra en granskning
af afkunnade utslags laglighet, utan detta får anses ligga helt vid sidan
om registrets verkliga uppgift. För den ur registreringssynpunkt behöfliga
granskningen af de inkomna uppgifterna synes icke erfordras någon högre
juridisk kompetens.

Kommittén, som sålunda velat framlägga de viktigaste skälen för och
emot straffregistrets öfverflyttande till Statistiska centralverket, anser sig

318

RÄTTSSTATISTIK.

Publika tioner.

Samman fattning.

med hänsyn till arten af sitt uppdrag icke böra framställa formligt förslag
till sådan öfverflyttning, alldenstund det för rättsstatistiken erforderliga
primärmaterialet kan om också icke utan svårigheter åstadkommas, äfven
om straff registret föres af annan myndighet.

Kommittén föreslår att rättsstatistiken med undantag af den särskilda
återfallsstatistiken utgifves årligen liksom hittills. Med hänsyn till innehållets
beskaffenhet synes den lämpligen böra fördelas i tre särskilda publikationer,
en omfattande domstolarnes arbetsredogörelser, en annan konkurs-
och utsökn ingsstatistiken samt en tredje brottmåls statistiken, hvilken
med den begränsning den enligt kommitténs förslag skulle erhålla torde
böra benämnas kriminalstatistik. Offentliggörandet synes kunna ske före
utgången af det år, som följer på redogörelseåret. Enligt kommitténs
ofvan framställda förslag skulle därjämte särskilda preliminära uppgifter
offentliggöras rörande konkurser, utsökningar och växelprotester. De tre
särskilda årsberättelsernas sammanlagda omfång lär icke behöfva öfverstiga
rättsstatistikens nuvarande.

På grund åt det betydande arbete den särskilda återfallsstatistikens
utarbetande måste medföra och jämväl med hänsyn till denna statistiks
natur kan icke ifrågasättas, att den skulle kunna årligen utgifvas, utan
detta måste ske för längre tidrymder, lämpligen tioårsperioder. Den första
publikationen bör behandla tioårsperioden 1901/1910.

Kommittén får sålunda hemställa,

att samtliga domstolar och öfverexekutorer åläggas att enligt formulär
som af Kungl. Maj:t fastställas föra register öfver de olika slag af mål och
ärenden som hos dem förekomma,

att afskrifter af dessa register insändas till Statistiska centralverket för
hvarje år inom utgången af därpå följande januari månad,

att rättsstatistikens tabeller rörande domstolarnes arbetsredogörelser utvidgas
på sätt å s. 305 angifves, hvarjämte de för närvarande i brottmålsstatistiken
meddelade uppgifterna om antalet åtalade och sakfälida för samtliga
slag af lagöfverträdelser dit öfverflyttas, medan däremot tabellernas specifikation
i lokalt afseende inskiånkes,

att, i händelse ett konkursregister kommer till stånd, uppgifter till registret
skola insändas a) af rådstufvurätt eller domare, så snart gode män
i konkursen blifvit utsedda, rörande gäldenärens namn, födelsetid, födelseort,
yrke och hemvist, huruvida konkursen föranledts af ansökan från gäldenären
själ!'' eller borgenär, dess egenskap af urarfvakonkurs i förekommande fall,
tidpunkten för konkursens början, summan af tillgångar och skulder enligt
bouppteckningen, summan af borgensförbindelser och dylikt samt rättens ombudsmans
namn, yrke och hemvist, b) a*f rättens ombudsman, så snart konkurs
förfallit, afskrifvits eller afslutats eller ackord blifvit fastställdt, rörande,
dels nyssnämnda förhållanden, dels beloppet af konkursutredningsarfvoden,
utdelning till prioriterade och till oprioriterade fordringsägare jämte ut -

RÄTTSSTATISTIK.

319

delningsprocent, ackord, där sådant förekommit, jämte ackordsprocent, tidpunkt
för konkursens afslutande och huruvida konkursgäldenären tilltalats
för konkursförbrytelse, samt att dessa uppgifter skola lämnas enligt formulär,
som af Kungl. Maj:t fastställas, och å blanketter, som tillhandahållas af Statistiska
centralverket,

att, i händelse ett konkursregister icke kommer till stånd, sådana
uppgifter som nu nämnts skola af rådstufvurätt eller domare samt rättens
ombudsman för statistiskt ändamål insändas till Statistiska centralverket,

att en preliminär konkursstatistik utarbetas för hvarje månad på
grundval af dels de i Post- och inrikes tidningar offentliggjorda stämningar
å borgenärer, dels de från rådstufvurätter eller domare inkomna uppgifter,

att den definitiva årsstatistiken rörande konkurser endast skall behandla
de under året afslutade konkurserna,

att den årliga statistiken rörande utsökningar utvidgas på sätt s. 307
finnes angifvet,

att öfverexekutorerna åläggas att såsom material för en preliminär statistik
rörande utsökningar till Statistiska centralverket kvartalsvis insända
uppgifter, särskildt för landsbygd och särskildt för städer, rörande antalet
personer, som fått sig betalningsskyldighet ålagd, samt kapitalbeloppet hvarför
betalningsskyldighet ålagts,

att notarii publici åläggas att för hvarje månad till Statistiska centralverket
insända uppgift rörande antalet under månaden protesterade växlar
och deras belopp,

att inteckningsstatistiken kompletteras i enlighet med å s. 308 framställdt
förslag,

att lagfartsstatistiken utvidgas med de s. 308 nämnda uppgifter,

att den i rättsstatistiken för närvarande ingående tabellen öfver antalet
genom skiljebref upplösta trolofningar och äktenskap indrages,

att brottmålsstatistiken inskränkes till att behandla endast de sakfällda
personer om hvilka uppgifter meddelas till straffregistret, häri inbegripna
de som för lösdrifveri dömts till tvångsarbete, därest uppgifter
om dessa skulle komma att meddelas till straffregistret, samt deras förbrytelser,

att till straffregistret inkommande straffuppgifter skola före införandet i
registret öfverföras på kartoliner, hvarvid med ledning af registerakterna jämväl
införas uppgifter om antalet förut ådömda bestraffningar, brott hvarför
bestraffning senast ådömts samt straffets art och huruvida villkorlig dom
förelegat,

att de för närvarande i brottmålsstatistiken meddelade uppgifterna om
sakfälldas kristendomskunskap, födelseort och kyrkoskrifningsort, äfvensom
rörande tidrymden mellan brottets begående och dels rannsakningens början,

320

RATTSSTATISTIK.

dels dagen, då utslaget meddelades, samt tidrymden från rannsakningens början
till dess slutligt utslag meddelades, uteslutas ur brottmålsstatistiken,
att i stället där införas uppgifter om antalet sakfällda, som äro bosatta
utom domstolens jurisdiktionsområde, med fördelning på landsbygd och städer
samt rörande antalet sakfällda, som enligt hvad lagligen blifvit styrkt begått
brott i rusigt tillstånd,

att uppgifterna om de sakfälldas förmögenhetsvillkor utbytas mot uppgifter,
huruvida de sakfällda på grund af fattigdom varit från mantalspenningars
utgörande befriade,

att de nu förekommande dubbelräkningarna af personer, som i en lagföring
dömts för brott af mer än ett slag, undanröjas,

att afräkning i brottmålsstatistiken verkställes för de fall, då en person
under samma år blifvit mer än en gång sakfälld för brott,

att i brottmålsstatistiken införas uppgifter om antalet personer, som
under året sakfällts för brott efter att förut ha en, två, tre o. s. v. gånger
sakfällts för sådant brott, som medför upptagande i straffregistret,

att förbrytelserna indelas i grupperna brott mot staten, brott mot enskild
person och brott mot egendom, hvaremot den nuvarande fördelningen i
gröfre brott, ringare brott och förseelser försvinner,

att vid sidan af den årliga brottmålsstatistiken en särskild på straffregistret
grundad återfallsstatistik utarbetas för hvarje tioårsperiod,

att med hänsyn härtill lagen om straffregister ändras därhän, att uppgifter
skola meddelas till straffregistret dels af Kungi. Maj:ts befallningshafvande
rörande personer, som för lösdrifveri dömts till tvångsarbete, dels om
möjligt af Fångvårdsstyrelsen rörande hvarje fånges frigifvande från fängelse,
straff- eller tvångsarbetsanstalt,

att, i händelse straffregistret icke kommer att föras af Statistiska centralverket,
den myndighet hos hvilken registret föres ålägges att till Statistiska
centralverket meddela de dels för den årliga brottmålsstatistiken, dels
för den särskilda återfallsstatistiken erforderliga utdragen ur registret och
att lagen om straffregister ändras med hänsyn härtill, samt

att den årliga rättsstatistiken utgifves i tre särskilda publikationer, eu
omfattande domstolarnas arbetsredogörelser, en annan konkurs- och utsökningsstatistik
och en tredje kriminalstatistik.

321

17. Undervisningsstatistik.

I 1854 års kommittés betänkande framhölls önskvärdheten af att statistik Historik.
upprättades öfver folkundervisning, elementarläroverk, universitet, militärläroverk,
Akademien för de fria konsterna, Musikaliska akademien, Karolinska
institutet samt öfriga för särskilda yrken inrättade tillämpningsskolor. I
sammanhang härmed borde äfven redogöras för »de till undervisningens och
den allmänna bildningens befrämjande, särdeles med de högre läroverken förenade
samlingar, såsom bibliotek, museer och fysikaliska kabinetter». Äfven
den ofvannämnda (s. 83) af Berg uppgjorda planen till Sveriges officiella statistik
förutsatte i sitt detaljerade förslag till statistik öfver »folkets verksamhet
och ståndpunkt i afseende på tillfällen till intellektuell bildnings erhållande
samt dessa tillfällens begagnande och verkan», att denna skulle omfatta
samtliga undervisningsanstalter fördelade på tre grupper: 1) de hvilka afse
det kunskapsmått, som kan och bör blifva allas gemensamma egendom, såsom
undervisning i hemmet, räddningshem, småbarnsskolor, söndagsskolor m. fl.
dylika, folkskolor, skolor för blinda och döfstumma, barnhusskolor, skolor vid
bruk, fabriker, välgörenhetsanstalter, fängelser m. fl., ehvad de afse barn eller
okunniga äldre personer; 2) de som redan förutsätta den föregående gruppens
kunskapsmått och afse dess ökande såsom berättigande till eller underlättande
ett friare val af lefnadsyrke, såsom elementarläroverk, offentliga och enskilda,
och med dem jämförliga andra skolor, såsom handels-, slöjd-, bruks-, lägre
landt-, skogs-, bergs-, trädgårds-, navigations-, veterinärskolor, högre folkskolor
och folkhögskolor, seminarier och enskilda läroverk m. fl. dylika; 3) de
hvilka såsom fortsättning af den näst föregående gruppen lämna tillfälle till
en högre utbildning eller afse slutliga pröfningar för behörighet till vissa
offentliga befattningar, såsom universiteterna, högre tekniska, bergs-, landtbruks-,
skogs-, militära och dylika läroverk. Därjämte borde enligt detta förslag
statistik utarbetas jämväl öfver vetenskapliga och bildande inrättningar,
samlingar, föreningar och andra bildningsmedel, såsom bibliotek, muséer, vetenskapliga
samfund, föreningar för skön konst och flerahanda andra ändamål,
tryckpressens alster m. m. Till och med offentliga nöjen ifrågasattes såsom
föremål för statistisk behandling. Ett föga mindre vidsträckt område tilldelades
denna gren af den officiella statistiken i det anförande till statsrådsprotokollet
den 9 januari 1874 (jfr ofvan s. 40), hvari chefen för Ecklesiastikdepartementet
föreslog upprättandet af en statistisk byrå under detta
departement. Här ifrågasattes att den statistik som skulle utarbetas af
byrån borde omfatta icke blott folkundervisning, elementarläroverk, universitet
och andra under departementet hörande verk och inrättningar, hvilka
afsågo vetenskap och skön konst, utan äfven möjligen vissa kyrkliga förhållanden.

21—091045 Stat. horn. bet.

322

UNDERVISNING SST ATISTIK.

I själfva verket har Ecklesiastikdepartementets statistik, såsom i den allmänna
öfversikten öfver statistikens utveckling utförligt framhållits, endast
kommit att omfatta folkundervisningen samt statens allmänna läroverk.

Den enstaka berättelse om folkskolorna som utgafs för år 1868 grundar
sig på de uppgifter, hvilka domkapitlen med ledning af skolrådens berättelser
skulle hvart tredje år afgifva. Tabellbilagan till denna berättelse är
uppdelad på fyra afdelningar. Den första meddelar för hvarje kontrakt antal
skolor fördelade på fasta och flyttande folkskolor samt småskolor, antal
barn i skolåldern, antal barn som undervisats i de olika skolgrupperna, som
undervisats i andra offentliga eller enskilda läroverk, som undervisats i hemmet
och som af olika anledningar saknat undervisning, lärotidens längd och
skolvägens längd. Den andra afdelningen redogör för lärarnas antal, den
tredje för antalet barn som undervisats i de särskilda läroämnena, som undergått
afgångspröfning och som åtnjutit fortsatt undervisning efter afgången
ur skolan. Den fjärde afdelningen slutligen innehåller uppgifter om lärares
och lärarinnors löneförmåner, skolkassornas utgifter och saldo samt skolhus
och planteringsland.

Den fortlöpande serien af berättelser om folkskoleundervisningen börjar
med berättelsen för år 1882, hvilken upprättades på grundval af primäruppgifter
afgifna af lärare, skolråd ocn folkskoleinspektörer enligt blankettformulär
fastställda genom kungl. cirkulär den 24 november samma år. Berättelsens
tabellbilaga innehåller 1) en öfversikt af folkskoleväsendet under
åren 1876/1881 (antal skolor, lärare, lärjungar och ekonomiska förhållanden),
2) uppgifter om lärare, lärjungar, ekonomiska förhållanden m. m. vid de högre
folkskolorna, 3) liknande uppgifter för allmänna folkskolorna. Under åren
1883/1893 undergingo berättelserna smärre förändringar genom införandet af
en del nya uppgifter, såsom rörande de flyttande skolornas fördelning med
afseende på antalet stationer, lärare och lärarinnor som endast undervisa i
öfningsämnen eller handaslöjder, antalet undervisningsdagar i veckan, fördelning
af folkskolorna med hänsyn till de olika sätt, hvarpå undervisningen
varit ordnad o. s. v. Genom kungl. cirkuläret den 6 oktober 1893 fastställdes
nya formulär, hvilka medförde några smärre förändringar i berättelserna
för detta och följande År. Af senare utvidgningar kunna omnämnas uppgifter
om antalet barn, som undervisats i trädgårdsskötsel, trädplantering
och handaslöjder, samt antalet folkskolor vid hvilka hvar och en af de fyra
årsklasser, som tillsammans utgöra den egentliga folkskoleafdelningen, undervisats
samtidigt af särskild lärare eller lärarinna (1894), fördelning af skolorna
enligt den år 1900 fastställda normalplanens olika littera (1900/1901),
uppgifter om antalet småskolor eller småskoleafdelningar, då genomgående af
kursen kraft längre tid än två år, samt om sådana skolor, där hvarje barn ej
erhåller undervisning under alla de åtta månader af året, under hvilka hvarj e
folk- eller småskola enligt folkskolestadgan skall vara i gång (1905). Den
senast utkomna berättelsen som afser år 1906 meddelar slutligen en öfver -

UNDER VISNING SST A TISTIIC.

323

sikt öfver antalet barn, som åren 1901/1906 undervisats i de olika slag af
skolanordningar som 1900 års normalplan nämner.

Den första berättelsen om statens elementarläroverk — årgången 1876/

1877 — är ordnad i öfverensstämmelse med den genom kungl. cirkuläret den
16 februari 1877 fastställda planen för elementarläroverkens årsredogörelser,
hvilka jämte läseordningar, kataloger m. m. utgöra hufvudkällan för ifrågavarande
statistik. Berättelsen är synnerligen utförlig och innehåller icke
mindre än 62 tabellbilagor. I följande årgång inskränktes berättelsens
omfång väsentligt, antalet tabellbilagor minskades nämligen till 16. De
meddela uppgifter om lärares och lärjungars antal, om lärjungarnes inskrifning,
flyttning, afgång, deltagande i frivillig eller valfri undervisning m. m.
efter läroverksgrupper, klasser och linjer, om afgångs- och kompletteringsexamina,
angående antal afdelningar utöfver det normala, de afgående lärjungarnes
fördelning efter tillämnad lefnadsbana, ekonomiska förhållanden
o. s. v. I berättelsen för läsåret 1884/1885 undergingo tabellerna vissa förändringar
på grund af cirkulär från chefen för Ecklesiastikdepartementet till
eforalstyrelserna den 23 mars 1885 angående ändringar och tillägg i planen
för läroverkens årsredogörelser. I kungl. kungörelsen den 16 december 1892
finnas tabellformulär intagna för åtskilliga uppgifter angående allmänna
hälsotillståndet m. m. vid de allmänna läroverken, hvilka skulle intagas i
årsredogörelscrna. Angående dessa förhållanden ha tabeller införts i berättelserna
från och med läsåret 1894/1895. Äfven andra förändringar har statistiken
öfver de allmänna läroverken undergått bland annat genom medtagande
af en del nya uppgifter, t. ex. angående antalet lärartimmar i veckan
för olika läsämnen, angående utbildningen af lärare i läro- och öfningsämnen,
förändringar i lärarpersonalen, terminernas början och slut, fridagar m. m.

Därjämte införas i en del berättelser uppgifter ej afsedda att årligen meddelas,
såsom angående böcker som användts vid undervisningen, lärjungarnes
fördelning efter ålder, hemorter, fädernas yrken och samhällsställning m. m.

Den sist utkomna berättelsen gäller läsåret 1905/1906 och innehåller i
hufvudsak samma tabeller som de föregående berättelserna, dock med en del
förändringar beroende på den omorganisation af läroverken, som genomförts
med den nya läroverksstadgan af den 18 februari 1905. I texten meddelas
äfven redogörelse för läroverkens genom denna stadgas föreskrifter förändrade
organisation.

Tiden från redogörelseårets utgång till offentliggörandet af berättelserna utgifningstid.
öfver folkundervisning och allmänna läroverk för åren 1893/1906 framgår af
nedanstående öfvcrsikt i hvilken redogörelseåret för berättelsen om allmänna
läroverken har räknats utgå den 30 juni, för berättelsen om folkundervisningen
den 31 december.

324

UNDERVISNINGSSTATISTIK.

Nuvarande

beskaffenhet

samt

kommitténs

förslag.

Befintlig

statistik.

1893 . . .	2	F olkskoleberättelsen. år — mån. 17 dagar	2	Läroveiksberättelaen. år 4 mån. 8 dagar
1894 . . .	2		—		4	»	1	»	6	»	17
1895 . . .	1	»	10	»	9		—	»	11	»	16
1896 . . .	1	»	7		19	»	—	»	7	3>	6
1897 . . .	2	»	2	»	30	»	—	»	9		2	»
1898 . . .	1	»	11	»	14	»	1	»	—	»	1	»
1899 . . .	2		3		22	»	—	»	10	»	12	»
1900 . . .	2	»	4	»	6	»	1	»	7		5
1901 . . .	. 3		4	»	1	»	1	»	7	»	4	»
1902 . . .	. 2		9	»	17		1	»	6	»	7	»
1903 . . .	. 2	&	9		27	»	2		2	»	19	»
1904 . . .	. 2	»	4	»	11		2	»	2	»	—	»
1905 . . .	. 2	»	2	»	19		2	»	3	»	8
1906 . . .	. 2	»	10	»	26		2	»	10		19	»

Såsom af öfversikten framgår, är undervisningsstatistikens utgifvande
anmärkningsvärdt försenadt.

Hvad beträffar berättelsen om folkundervisningen äro de tabellformulär
enligt bvilka primär uppgift er na, till densamma afgifvas i flera afseenden
otillfredsställande. På grund af uppdrag den 21 juni 1906 af chefen för
Ecklesiastikdepartementet ha såsom ofvan (s. 42) erinrats tillkallade sakkunnige
utarbetat och den 16 oktober samma år öfverlämnat förslag till nya
tabellformulär, öfver hvilket förslag denna kommitté i anledning af remiss
den 6 september 1907 afgifvit utlåtande den 30 maj 1908. I fråga om den
statistik öfver folkundervisningen, hvilken för närvarande utarbetas, får kommittén
därför hänvisa till ifrågavarande utlåtande, som aftryckts såsom bilaga
A. till detta betänkande.

Äfven de i planen för årsredogörelserna angående allmänna läroverken
intagna tabellformulären måste undergå fullständig omarbetning med anledning
af den förändrade organisation, som de allmänna läroverken erhållit
genom 1905 års läroverksstadga. Dessa årsredogörelser skola jämlikt gällande
läroverksstadgas § 148 afgifvas af rektorerna efter plan, som af Öfverstyrelsen
för rikets allmänna läroverk kan komma att föreskrifvas. Genom
kungl. bref den 11 september 1908 förordnades, att förslag till bestämmelser
rörande planer för läroverkens årsredogörelser, terminskataloger och skolläkarnes
berättelser skulle i samråd uppgöras af öfverstyrelsen och den
kanslisekreterare inom Ecklesiastikdepartementet, hvilken det åligger att utarbeta
de undervisningsstatistiska berättelserna, samt att förslaget skulle
insändas till Kungl. Maj:t före den 1 december samma år. Emellertid medgaf
Kungl. Maj:t i nådigt bref den 16 oktober 1908 att härmed finge anstå,
tills dess fullständiga undervisningsplaner för allmänna läroverkens samtliga

UNDEKVISNINGSSTATISTIK.

325

läro- ocli öfningsämnen blifvit fastställda. Då frågan om undervisningsplaner
för vissa öfningsämnen fortfarande är under utredning, synes för närvarande
intet kunna åtgöras beträffande primärmaterialet till statistiken öfver
allmänna läroverken.

Den förnämsta brist som vidlåder den nuvarande undervisningsstatistiken
är emellertid, att den alltjämt omfattar endast folkundervisning och allmänna
läroverk, under det att för de stora områden af undervisningsväsendet,
hvilka redan i 1854 års statistiska kommittés betänkande och sedermera
vid flera tillfällen ansetts böra göras till föremål för statistiska undersökningar,
fortfarande. saknas andra officiella statistiska uppgifter än de ofullständiga
upplysningar, som förefinnas i sammandraget till Kungl. Maj:ts befallningshafvandes
femårsberättelse!’, riksdagsberättelsen om rikets styrelse samt
Riksdagens revisorers berättelser.

Det förslag, som Berg framlade angående en utvidgning af denna gren
af den officiella statistiken, ville såsom af den ofvan meddelade redogörelsen
framgår i densamma inrymma så godt som alla områden af uppfostrande
och bildande verksamhet från undervisningen i hemmet till muséer, bibliotek,
offentliga nöjen m. in. Det har emellertid synts kommittén, som om undervisningsstatistiken
lämpligen borde begränsas på sådant sätt, att i densamma
behandlas endast den egentliga undervisningen och däraf blott den
del, som bedrifves i anstalter med fast organisation. Den öfriga bildningsverksamheten
bör på sätt nedan föreslås i annat sammanhang uppmärksammas
i den officiella statistiken.

Undervisningsstatistiken skulle äfven med denna begränsning högst väsentligt
utvidgas och komma att i sin helhet omfatta 1) folkundervisning,
2) allmänna och enskilda läroverk, 3) universitet och liknande högskolor, 4)
teknisk och fackundervisning, 5) abnormundervisning.

Statistiken öfver folkundervisningen synes, utöfver det innehåll den nuvarande
berättelsen enligt kommitténs förslag till nya formulär skulle erhålla, böra
meddela uppgifter om folkskole- och småskoleseminarier samt folkhögskolor
och dylikt. Statistiken öfver allmänna och enskilda läroverk skulle såsom
rubriken antyder omfatta icke blott den redan befintliga berättelsen om allmänna
läroverk utan äfven uppgifter om Högre lärarinneseminariet äfvensom enskilda
lärarinneseminarier, högre flickskolor och andra enskilda eller kommunala
med de allmänna läroverken jämförliga läroanstalter. Universitets- och
högskolestatistiken skulle redogöra för förhållandena vid universiteten i Uppsala
och Lund, Karolinska mediko-kirurgiska institutet samt Stockholms och
Göteborgs högskolor. Inom den tekniska och fackundervisningen böra upptagas
till statistisk behandling bland annat a) lägre tekniska yrkesskolor, bergsskolor,
kolarskolor m. fl. liknande yrkesskolor, tekniska elementarskolor samt
Chalmers tekniska läroanstalt och Tekniska högskolan, b) handelsskolor och
handelsinstitut samt Handelshögskolan, c) slöjdskolor och Nääs slöjdsemina -

Ny statistik.

326

UNDERVISNINGSSTATISTIK.

rium, sy- och väfskolor samt hushållsskolor, d) landthruksskolor, landtmannaskolor,
mejeriskolor, trädgårdsskolor, torfskolor, fiskeriskolor, landtbruksinstitut,
e) veterinär- och hofbeslagsskolor samt Yeterinärinstitutet, f) skogsskolor
samt Skogsinstitutet, g) navigationsskolor, h) militära läroverk och högskolor,
j) anstalter för utbildande af predikanter och missionärer, k) läroanstalter
för barnmorskor, Gymnastiska centralinstitutet, Farmaceutiska institutet och
Tandläkarinstitutet, 1) Konsthögskolan och Musikaliska akademiens -konservatorium.
Statistiken öfver abnormundervisningen slutligen bör lämna uppgifter
om läroanstalter för döfstumma, blinda och vanföra, uppfostringsanstalter
för sinnesslöa barn samt för vanartade och i sedligt afseende försummade
barn, äfvensom hithörande anstalter för utbildande af lärare.

Materialet till en undervisningsstatistik af ofvan antydd omfattning är,
i hvad den afser undervisningsanstalter underhållna eller understödda af
staten, kommuner och hushållningssällskap, i de flesta fall lätt tillgängligt.
I villkor för anslags erhållande samt i stadgar och reglementen föreskrifves
nämligen så godt som alltid, att läroanstalterna skola insända årsredogörelser
rörande sin verksamhet till vederbörande anslagsgifvare eller inspektionsmyndighet.
Vanligen innehålla dessa berättelser de för statistiken erforderliga
uppgifterna, I de flesta fall befordras de till trycket, ehuru särskild föreskrift
härom är sällsynt. I några fall är vederbörande inspektionsmyndighet
ålagd att afgifva en sammanfattande berättelse för sitt inspektionsområde,
och äfven dessa berättelser offentliggöras understundom. Sålunda meddelas i
Landtbruksstyrelsens berättelse utdrag ur landtbruksläroverkens årsredogörelser
och i Domänstyrelsens berättelse ur Skogsinstitutets och skogsskolornas.
Bestämmelserna rörande innehållet i anstalternas berättelser äro mycket växlande.
I kungl. kungörelser den 27 maj 1910 har beträffande statsunderstödda
enskilda läroanstalter (högre flickskolor, mellanskolor m. fl.) fastställts, att
styrelsen, föreståndaren eller föreståndarinnan för sådan läroanstalt skall till
Ecklesiastikdepartementet och Öfverstyrelsen för rikets allmänna läroverk insända
ett antal exemplar af tryckt redogörelse för anstaltens verksamhet m. m.
afifattad i hufvudsaklig öfverensstämmelse med de föreskrifter, som äro eller
kunna varda gifna angående årsredogörelser för rikets allmänna läroverk.
Liknande föreskrift finnes utfärdad för Högre lärarinneseminariet. Hvad angår
den föreslagna statistiken öfver allmänna och med dessa jämnställda statsunderstödda
enskilda läroverk förefinnas sålunda enhetliga stadganden beträffande
primärmaterialet. Rörande innehållet i de redogörelser för läroanstalter
på folkundervisningens, abnormundervisningens samt tekniska och
fackundervisningens områden, hvilka enligt det ofvan framställda förslaget
skulle omfattas af den utvidgade undervisningsstatistiken, äro däremot stadgandena
ofta obestämda och sinsemellan olikartade. Endast i undantagsfall
föreskrifves att redogörelserna skola uppgöras efter fastställda formulär, och
ej sällan förekomma blott sådana allmänt hållna bestämmelser, som att årlig

UNDBBVISNINGSSTÅTISTIK.

327

redogörelse skall afgifvas för anstaltens verksamhet och dylikt. Understundom
finnes stadgadt att redogörelsen skall åtföljas af förteckning öfver lärjungarne,
räkenskapssammandrag eller liknande uppgifter. För att ifrågavarande
redogörelser skola kunna utgöra ett fullt tillfredställande material för den
föreslagna statistiken fordras därför, att enhetliga formulär fastställas för de
delar af redogörelserna, som skola tjäna såsom statistiskt primärmaterial.
Förslag till sådana formulär böra uppgöras af Statistiska centralverket i samråd
med vederbörande myndigheter. Enligt dessa formulär torde upplysning
böra erhållas angående bland annat föreståndares och lärares födelseår,
utbildning, tillträdesår till lärarbefattningen, lärjungarnes antal under de
olika läseterminerna, totalantal under arbetsåret inskrifna lärjungar, lärjungarnes
kön, födelseår, mantalsskrifningsort (för vissa läroanstalter yrke och
senaste arbetsgivare), läroämnen och antal undervisningstimmar i veckan för
hvarje läroämne, arbetsårets längd i veckor, lärjungarnes deltagande i undervisningen
i de olika läroämnena, antal lärorum, materiel samt anstaltens ekonomi
m. m. I sammanhang med formulärens fastställande bör stadgas, att
ett exemplar af samtliga ofvan nämnda läroanstalters årsredogörelser skall
årligen insändas till Statistiska centralverket.

Statistiken öfver universitet och liknande högskolor måste i flera afseenden
skilja sig från den öfriga undervisningsstatistiken, särskild! därigenom
att den bör betydligt utförligare behandla de studerandes förhållanden, än hvad
fallet kan blifva beträffande öfriga läroanstalter.

En sida af universitetens verksamhet, examensväsende!, har varit föremål
för flera tillfälliga statistiska undersökningar. Sålunda offentliggjorde
G. Eneström år 1888 enligt uppdrag af chefen för Ecklesiastikdepartementet
statistiska undersökningar rörande studie- och examensförhållanden vid de
svenska universiteten. Såsom källor användes universitetskatalogerna och
Karolinska institutets årsberättelser kompletterade med uppgifter ur vederbörande
institutioners studentförteckningar, examensprotokoll och föreläsningslistor.
Dessa undersökningar utvidgades och kompletterades för 1889 års
universitetsexamenskommittés arbeten. Den år 1902 förordnade universitetsexamenskommittén
offentliggjorde likaledes i sina betänkanden öfver examina
samt undervisnings- och studieväsendet inom de juridiska, medicinska och
filosofiska fakulteterna vid universiteten och Karolinska institutet examensstatistik
för dessa fakulteter. Uppgifterna för statistiken rörande examina
äro hämtade ur fakulteternas samt Karolinska institutets lärarkollegii protokoll,
vederbörande institutioners matriklar och kataloger m. m. Kommittén
föreslog att öfver de anmälningar om aflagda tentamina som inkomme till
fakulteten skulle hållas särskild förteckning, hvilken borde erhålla formen af
en med register försedd liggare, däri för hvarje studerande skulle förekomma
ett upplägg för anteckningar om tiden för hans inskrifning i fakulteten, om
de obligatoriska kurser och prof som af honom blifvit genomgångna, om de
betyg som vid tentamina honom tilldelats samt om tiden för aflagd examen.

328

TJNDERVISNINGSSTATISTIK.

Detta förslag motiverades äfven därmed, att på sådant sätt skulle vinnas ett
tillförlitligt och samladt material för en statistik öfver universitetsexamina.
Kommittén framhöll jämväl vikten af en sådan statistik och hemställde, att
Kung! Maj:t måtte föreskrifva, att universitetens juridiska, medicinska och
filosofiska fakulteter samt Karolinska institutets lärarkollegium hvart femte
år skulle till Kung! Maj:t afgifva statistiska redogörelser enligt fastställdt
formulär angående studietiden för de inom fakulteterna och vid institutet aflagda
examina. Äfven framhölls att Stockholms och Göteborgs högskolor
borde åläggas samma skyldighet. Föreskrift angående förteckningar öfver
studerande, som aflagt juridiska, filosofiska och medicinska examina, har i enlighet
med kommitténs förslag införts i kungl. stadgarna rörande dessa examina,
hvaremot kommitténs hemställan angående upprättandet af en examensstatistik
icke föranledt någon åtgärd. Hvad de teologiska examina beträffar,
ha dessa ordnats på grundval af förslag utarbetadt af en särskild år 1897
förordnad kommitté, och i stadgan för dessa examina saknas föreskrift angående
förande af dylika ofvan omnämnda förteckningar. Några svårigheter
att erhålla för statistiken erforderliga'' uppgifter angående examina jämväl
inom denna fakultet föreligga likväl icke.

Uppgifter om lärarne, deras antal, fördelning efter läroämnen, befattningar,
lefnadsålder samt ålder vid utnämningen till den befattning de för tillfället
bekläda kunna erhållas ur de kataloger, som årligen utgifvas af Uppsåga
universitets studentkår, Akademiska föreningen i Lund, Medicinska föreningen
i Stockholm, Stockholms högskola och Göteborgs högskola.

Statistik öfver de studerande, deras ålder, studentår, inskrifningsår,
födelseort, hemort, fördelning på olika fakulteter och studentföreningar in. m.
kan vinnas på sådant sätt, att från universitetens och högskolornas kanslier
årligen insändas uppgifter rörande dessa förhållanden för de under året nyinskrifna
studerande. Dessa uppgifter böra meddelas på kartoliner, en för
hvarje studerande. Med tillhjälp af de ofvannämnda katalogerna kan sedermera
konstateras, hvilka antecknat sig såsom närvarande hvarje termin vid
de olika universiteten och högskolorna. Härigenom erhålles äfven upplysning
om de studerandes förflyttningar mellan de olika institutionerna. Då
emellertid på detta sätt lång tid skulle förflyta, innan kartolinerna bilda ett
fullständigt register öfver de vid universitet och högskolor studerande, torde
ett sådant register första gången lämpligen böra uppläggas med ledning af
katalogerna, hvilka i vederbörliga delar kunna kompletteras genom upplysningar
från nationsföreningarne vid universiteten samt från högskolornas styrelser.

Öfver undervisningen föreligger statistiskt material i katalogerna, i de
af de olika institutionerna hvarje år offentliggjorda förteckningarna öfver
föreläsningar och öfningar samt i de åhörarlistor och dagböcker, som skola
föras af lärarne. Vid universiteten skola dessa listor och dagböcker upprättas
i två exemplar af hvilka det ena insändes till Kanslern för rikets uni -

TJNDERVISNINGSSTATISTIK.

329

versitet. Vid högskolorna upprättas de endast i ett exemplar, som förvaras
i resp. institutioners arkiv. De till kanslersämbetet insända exemplaren
kunna utan olägenhet under någon kortare tid ställas till Statistiska centralverkets
disposition för statistisk bearbetning. Detta synes äfven vara fallet
beträffande de i högskolornas arkiv förvarade bandlingarne. Erforderliga
uppgifter angående dessa förhållanden böra sålunda utan svårighet kunna
erhållas.

Hvad slutligen universitetens och högskolornas ekonomi beträffar behöfva
särskilda uppgifter härom för statistiskt ändamål icke infordras, då
alla för statistiken erforderliga upplysningar kunna erhållas dels ur de olika
institutionernas årsberättelser och dels ur Kapitalkonto till rikshufvudboken,
Statskontorets liggare öfver statsverkets specialutgiftsstater samt Riksdagens
revisorers berättelser.

Om i enlighet med ofvan framlagda förslag uppgifter rörande af staten,
kommuner eller hushållningssällskap underhållna eller understödda undervisningsanstalter
skulle erhållas, återstår frågan om statistik öfver enskilda
undervisningsanstalter, som icke åtnjuta dylikt understöd. Inom flera undervisningsområden
äro dessa anstalters antal ganska betydande. Af det sextital
handelsskolor och handelsinstitut, som torde finnas i vårt land, åtnjuta
sålunda endast tre statsunderstöd, hvarjämte ett institut är ställdt under statens
inspektion utan att erhålla sådant understöd. Enligt hvad kommittén
har sig bekant, lär handelsundervisningskommittén ha för afsikt att föreslå
skyldighet äfven för sådana handelsundervisningsanstalter, som ej äro underkastade
inspektion att låta inregistrera sig hos vederbörande myndighet samt
till densamma årligen afgifva vissa uppgifter rörande sin verksamhet. I den
mån sådan skyldighet införes höra gifvetvis jämväl de enskilda läroanstalter,
som blifva underkastade densamma, upptagas i den officiella statistiken.
För detta ändamål böra de ofvannämnda uppgifterna, försåvidt stadgande om
deras afgifvande kommer till stånd, ingå i två exemplar af hvilka det ena
öfverlämnas till Statistiska centralverket.

Den föreslagna undervisningsstatistiken bör, med undantag af statistiken
rörande universitet och högskolor, årligen utarbetas och offentliggöras. Universitetsstatistiken
torde på grund af sin natur knappast böra omfatta kortare
period än fem år.

Till sist vill kommittén framhålla att äfven om undervisningsstatistiken
måste begränsas till egentliga undervisningsanstalter, som äro skyldiga
att till offentliga myndigheter afgifva redogörelser för sin verksamhet,
öfriga områden af uppfostrande och bildande verksamhet gifvetvis icke böra
sakna belysning i den officiella statistiken. Redan nu finnas, om också skäligen
ofullständigt, uppgifter om denna verksamhet sammanförda i sammandraget
af Kungi. Maj:ts befallningshafvandes femårsberättelser. Det synes
äfven lämpligt, att i framtiden en så fullständig statistik som möjligt öfver

Publika tioner.

Statistik
rörande
kurser,
föreläsningar,
bibliotek,
muséer
m. m.

330

FINANSSTATISTIK.

enskilda läroanstalter, som ej afgifva ofvan omtalade redogörelser, öfver undervisning
i kindergarten och. arbetsstugor, öfver kurser, föreläsningar, bibliotek,
muséer och dylikt meddelas i den femårsöfversikt öfver rikets utveckling,
hvilken enligt kommitténs förslag skulle efterträda det ofvannämnda sammandraget.
Material till en sådan statistik föreligger delvis i de olika institutionernas
årsberättelser, uppgifter som skola till Kungl. Maj:t eller förvaltande
myndigheter afgifvas för erhållande af statsbidrag m. m. Nödvändiga
kompletteringar böra, såsom å annat ställe (s. 123) i detta betänkande
föreslagits, inhämtas genom Kungl. Maj:ts befallningshafvande.

Samman- Kommittén får sålunda föreslå,

fattning. art undervisningsstatistiken utvidgas att omfatta alla egentliga undervis ningsanstalter

med fast organisation, '' som äga skyldighet att till offentlig
myndighet afgifva redogörelser för sin verksamhet, och att sålunda i statistiken
öfver folkundervisningen uppgifter intagas om folk- och småskoleseminarier,
folkhögskolor och dylikt, i statistiken öfver allmänna läroverk uppgifter
lämnas angående med dessa jämnställda kommunala och enskilda
läroverk, hvar jämte femårsstatistik rörande universitet och liknande högskolor
samt årlig statistik öfver tekniska och fackundervisningen, äfvensom öfver
abnormundervisningen, upprättas,

att Statistiska centralverket ålägges att i samråd med vederbörande myndigheter
utarbeta formulär för de statistiska delarne af sådana redogörelser,
som af undervisningsanstalter skola afgifvas till olika myndigheter, och att
dessa anstalter åläggas årligen insända ett exemplar af ifrågavarande redogörelser
till Statistiska centralverket,

att vederbörande myndigheter vid universitet och liknande högskolor åläggas
att till Statistiska centralverket insända uppgifter enligt särskilda formulär,
dels hvart femte år angående aflagda examina, dels årligen angående
under året nyinskrifna studerande, samt

att rörande enskilda läroanstalter, som ej afgifva ofvan omnämnda redogörelser,
samt angående kurser, föreläsningar, bibliotek, muséer m. m. meddelas
uppgifter i den föreslagna femårsöfversikten öfver rikets utveckling.

18. Finansstatistik.

Historik och Statsfinansernas ställning betraktades i äldre tider såsom en riksviktig
beskaffenhet hemlighet, hvilken icke utan våda för staten kunde röjas. Först vid början af
Statistik 1800-talet skedde häri en ändring, i det enligt beslut vid 1800 års riksdag reviöfver^sta-
sorernas berättelser om Riksgäldskontorets förvaltning började utgifvas från
ger trycket. Med det nya statsskickets införande försvann sekretessen fullständigt,
och statsrevisorerna offentliggjorde därefter beräkningar rörande statsverkets

FINANSSTATISTIK.

331

inkomster och utgifter för hvart och ett af åren 1810/1820. På grund af
oredan i räkenskapsväsendet måste dock dessa beräkningar blifva föga tillfredsställande.
Först sedan den 12 december 1821 nya formulär för såväl
landträkenskaperna som rikshufvudboken blifvit fastställda, blef det möjligt att
fullständigare öfverblicka finansernas ställning. För hvarje år, från och med
år 1821, bär därefter af Statskontoret offentliggjorts en öfversikt öfver statens
finanser under titel »Kapitalräkning (från år 1854 Kapitalkonto) till rikshufvudboken».
Denna kapitalräkning var dock under de första decennierna ganska
ofullständig, då däri saknades redogörelse för de särskilda fonderna. Den
lämnade dessutom ifråga om uppställning mycket öfrigt att önska. Genom
det nya formulär för rikshufvudboken, som fastställdes den 15 februari 1855
och tillämpades jämväl på det föregående årets räkenskaper, afbjälptes emellertid
de svåraste bristerna. Den form, som kapitalkontot till rikshufvudboken
sålunda erhöll, bar det sedermera om också med större eller mindre förändringar
i hufvudsak bibehållit.

Vid sidan af denna hufvudkälla för kännedomen om statens finanser bar
sedan gammalt publicerats ett ej ringa antal andra finansiella redogörelser.
Viktigast af dessa äro Riksdagens revisorers berättelser om »granskning af
statsverkets jämte därtill börande fonders tillstånd, styrelse och förvaltning»,
b vilka taga sin början med året 1813 och sedermera blifvit för hvarje år
tryckta, jämte i anledning af samma berättelser infordrade och till Kungl.
Maj:t afgifna underdåniga utlåtanden. Vidare kunna omnämnas det utdrag ur
Riksgäldskontorets hufvudbok, som från och med år 1799 årligen utgifvits,
samt det s. k. generalsammandrag öfver bevillningen, som från och med år 1813
offentliggjorts, ursprungligen af Riksgäldskontoret men från och med år 1873
af Statskontoret. Äfven de å annat ställe i detta betänkande (s. 49) omnämnda
berättelserna rörande brännvins tillverkning och försäljning samt
socker- och maltdryckstillverkningen äro af öfvervägande finansstatistisk
beskaffenhet. Viktiga upplysningar rörande beskattningen och den till
länsstyrelserna ingående kronouppbörden i allmänhet kunna för äldre tider
hämtas ur Kungl. Maj:ts befallningshafvandes femårsberättelser. Med femårsperioden
1876,1880 indrogos emellertid de ifrågavarande tabellerna. Slutligen
torde här böra omnämnas den liggare öfver statsverkets specialutgiftsstater,
som på grund af kungl. bref den 8 mars 1901 utgifves af Statskontoret,
om också denna publikation icke egentligen är af finansstatistisk
natur.

Trots rikedomen på finansiella redogörelser af olika slag —- i det föregående
ha endast de viktigaste omnämnts — saknar man emellertid en
fullständig och öfverskådlig öfversikt öfver statens finanser. Fn verklig statistik
existerar sålunda icke hvad statsfinanserna angår. Närmast skulle
man vänta sig att finna en dylik i kapitalkontot till rikshufvudboken,
men eu redogörelse för dess innehåll och uppställning torde nogsamt visa,
att det alldeles icke kan uppfylla de kraf, som måste ställas på en dylik

332

FINANSSTATISTIK.

statistik. Kapitalkontot kar en dubbel uppgift. Först och främst afser det
att såsom namnet angifver lämna en öfversikt öfver samtliga i rikshufvudboken
ingående fonders inkomster och utgifter, tillgångar och skulder. Vore
nu förhållandet det, att i rikshufvudboken verkligen redovisades hela statens
medelsförvaltning och upptoges där samtliga dess tillgångar och skulder, så
skulle visserligen krafvet på fullständighet vara uppfylldt, men i verkligheten
äro dessa förutsättningar icke för handen. Sålunda saknas här redovisning
för åtskilliga slag af inkomster och utgifter, särskilt vissa allmänna
inrättningars egna inkomster och däraf bestridda utgifter. Icke ens skatterna
till staten äro fullständigt upptagna, sålunda hvarken brännvinsförsäljningsmedlen
eller skogsvårdsafgifterna, hvilka visserligen till största delen
eller uteslutande disponeras af lokala myndigheter men det oaktadt torde
höra anses äga natur af statsskatter. Framför allt äro emellertid uppgifterna
om tillgångarne synnerligen ofullständiga, i det att här redovisas
endast för statens järnvägars samt de särskilda i rikshufvudboken upptagna
fondernas tillgångar, hvaremot all öfrig statsegendom saknas, sålunda i
främsta rummet största delen af den fasta egendomen samt Telegrafverkets
och Riksbankens tillgångar. Å andra sidan upptagas bland tillgångarna
vissa poster, hvilka icke äro att hänföra dit utan utgöras af donerade medel,
som endast stå under Statskontorets förvaltning. Emellertid kommer väl
den brist, som ligger i den otillfredsställande redovisningen af tillgångarna,
att under den närmaste tiden i viss mån afhjälpas, då på grund af hem
ställan från statsrevisorerna en särskild tabell rörande statens tillgångar
och skulder antagligen torde komma att för framtiden bifogas.

Kapitalkontots andra hufvuduppgift är att vara en budgetsredovisning.
Härför äro tvenne särskilda tabeller rörande statsverkets inkomster samt riksstatsutgifterna
afsedda. För sitt egentliga ändamål, att utvisa förhållandet
mellan riksstatens beräkningar och de verkliga inkomsterna och utgifterna,
kunna dessa tabeller måhända vara lämpliga. En fullständig och öfverskådlig
öfversikt af statens inkomster och utgifter lämna de däremot på
intet sätt. Till att börja med brister mycket i fråga om fullständighet,
äfven om man frånser att enligt hvad ofvan yttrades vissa inkomster
och utgifter öfverhufvud taget icke redovisas i rikshufvudboken. På grund
af den egendomliga uppställningen af rikshufvudboken och dess kapitalkonto
i separata räkenskaper för ett stort antal särskilda »fonder» (år 1908
68 stycken) blifva nämligen i tabellerna rörande statsverkets inkomster och
riksstatsutgifterna åtskilliga inkomster och utgifter antingen icke redovisade
med sina verkliga belopp eller till och med helt och hållet utelämnade. Då
sålunda för en viss förvaltningsgren eller ett visst statsändamål en särskild
»fond» bokföres i rikshufvudboken, redovisas inkomster och utgifter på den
särskilda fonden men icke i tabellerna öfver statsverkets inkomster och riksstatsutgifterna.
Äro ifrågavarande inkomster och utgifter uppförda på riksstaten,
ingå de visserligen i de sistnämnda tabellerna men icke såsom in -

FINANSSTATISTIK.

333

komster eller utgifter utan under rubriken »omföring från» resp. »till diverse
fonder» och vanligen icke med de verkligen influtna eller utbetalta beloppen.
Exempelvis är detta fallet med statens järnvägars inkomster och utgifter.
I tabellen öfver statsverkets inkomster finnes visserligen i kolumnen för
»omföring från diverse fonder» upptaget beloppet af järnvägstrafikmedlen,
men detta utgör icke järnvägarnas verkliga nettoafkastning och än mindre
bruttoinkomsten utan endast den del af nettoafkastningen, som af Järnvägsstyrelsen
inbetalts till Statskontoret. Den verkliga nettobehållningen finner
man genom att minska de på fonden »statens järnvägar med därtill hörande materiel
och förlag» redovisade inkomsterna med de där upptagna utgifterna.
Detta för så vidt man med nettobehållning menar inkomsternas öfverskott
öfver driftkostnaderna. Hvad angår utgifter för nyanläggningar vid järnvägarna,
redovisas visserligen de härför på riksstaten uppförda anslagen i
tabellen öfver riksstatsutgifterna i kolumnen »omföring till diverse fonder»
men icke med de verkliga utgiftsbeloppen utan med de budgeterade. Totalutgifterna
för nyanläggningar (och ökadt förlag), inräknadt hvad som bestridts
af låne- och trafikmedel, kan man finna endast genom att minska den under
fonden »statens järnvägar» etc. upptagna utgående balansen med den ingående.
Äfven Riksgäldskontorets finanser redovisas mycket ofullständigt i de ifrågavarande
tabellerna, i det att här upptages endast hvad som af Statskontoret
utbetalts till Riksgäldskontor, hvaremot detta verks inkomster och utgifter
för öfrigt redovisas under Riksgäldsverkets fond. Här har man sålunda att
söka upplysning om bland annat alla utgifter, som bestridts med lånemedel.
Rörande flertalet öfriga fonders inkomster och utgifter finnas inga som helst
uppgifter i tabellerna öfver statsverkets inkomster och riksstatsutgifterna, utan
dessa redovisas uteslutande under vederbörande fond.

Eör att vinna kännedom om statens samtliga inkomster och utgifter, för
så vidt de öfverhufvud redovisas i kapitalkontot till rikshufvudboken,
måste man sålunda sammanräkna alla de särskilda fondernas, med undantag
af de donerades, inkomster och utgifter — de i tabellerna rörande statsverkets
inkomster och riksstatsutgifterna upptagna bokföras under »statsregleringsfonden».
I de tabeller, som inleda hvarje årgång af kapitalkontot till rikshufvudboken,
sker en dylik sammanräkning, ehuru utan afdrag af de donerade fondernas
inkomster och utgifter, och utan någon som helst specifikation efter inkomsternas
natur eller utgifternas ändamål. Dessutom ingå här bland utgifterna
endast hvad i det följande kallas egentliga utgifter och driftkostnader men
icke kapitaliserande utgifter, d. v. s. utgifter för anskaffande af i rikshufvudboken
bokförda aktiva eller för amortering af skuld, liksom naturligtvis
ej heller såsom inkomster redovisas upptagna lån eller förbrukade aktiva.

I fråga om fullständighet lämna sålunda tabellerna rörande statsverkets
inkomster och riksstatsutgifterna mycket öfrigt att önska. Om möjligt ännu
mindre tillfredsställa de emellertid de kraf, som finansstatistiken måste upp -

FINANSSTATISTIK.

334

ställa ifråga om öfverskådlig och systematisk anordning. En redogörelse för
tabellernas innehåll torde ådagalägga detta.

Tabellen öfver statsverkets inkomster fördelar dem efter deras statsrättsliga
natur i ordinarie inkomster och bevillningar specificerade efter riksstaten,
vidare utgiftsanslagen enskildt tillhörande uppbördsmedel, fördelade efter
hufvudtitlar samt ordinarie och extra ordinarie stat — dessa inkomster förekomma
ej på riksstaten, emedan utgifterna i denna i allmänhet upptagas
netto — slutligen tillfälliga inkomster i regeln upptagna på riksstaten däribland
den till statsverket anvisade delen af Riksbankens vinst. Ur finansstatistisk
synpunkt är denna fördelning gifvetvis otillfredsställande, alldenstund den
icke tager hänsyn till inkomsternas verkliga natur utan endast till den
plats de fått på riksstaten eller i räkenskaperna. Men ej heller de särskilda
inkomsttitlarnas belopp redovisas på ett tillfredsställande sätt. Helt naturligt
visar tabellen en debet- och en kreditafdelning. Under debet upptagas
kolumnerna: »enligt riksstaten påräknade», »afkortade», »särskilda utgiftsanslag
godtgöras», »öfverskott tillkommande fonden för reserverade medel» samt
»restantier och propriebalanser den 31 december». Kolumnerna under kredit
äro följande: »restantier och propriebalanser den 1 januari», »enligt räkenskaperna
utgörande», »omföring från diverse fonder», »särskilda utgiftsanslag godtgöra»
samt »brister att ersättas af fonden för reserverade medel.» Närmast skulle
man väl vänta att finna de influtna beloppen i kolumnen »enligt räkenskaperna
utgörande» eller i förekommande fall »omföring från diverse fonder». För
utgiftsanslagens uppbördsmedel samt en och annan inkomsttitel bland de ordinarie
inkomsterna och bevillningarna angifves också här det verkliga beloppet,
beträffande järnvägstrafikmedlen dock endast den del af nettobehållningen
som inlevererats till Statskontoret, under det att för så godt som alla andra
inkomsttitlar bruttobeloppen upptagas. Men för flertalet ordinarie inkomster
och bevillningar redovisas icke i de nämnda kolumnerna det belopp, som i en
finansstatistik bör uppföras såsom influtet. I vissa fall upptages sålunda beloppet
utan afdrag för restitutioner, i andra den debiterade summan utan
hänsyn till restantier och afkortningar. De verkliga beloppen måste under
sådana omständigheter beräknas. De finnas icke angifna någonstädes i tabellen.
Beräkningen får emellertid utföras på olika sätt för olika inkomsttitlar.
Beträffande flertalet erhåller man det influtna beloppet genom att till det
enligt riksstaten påräknade beloppet lägga ett eventuellt öfverskott enligt
kolumnen »öfverskott tillkommande fonden för reserverade medel» eller från
nämnda belopp draga en eventuell brist enligt kolumnen »brister att ersättas
af fonden för reserverade medel». I fråga om fyr- och båkmedel, telegrafmedel
och postmedel har man att till den på sätt nyss nämndes funna summan
eller resten lägga det i debetsidans kolumn »särskilda utgiftsanslag godtgöras»
uppförda beloppet. I vanliga fall, men ej alltid, angifves emellertid för
dessa inkomsttitlar det influtna beloppet i kolumnen »enligt räkenskaperna
utgörande».

FINANSSTATISTIK.

335

Tabellen öfver riksstatsutgifterna upptager de särskilda anslagen i noggrann
öfverensstämmelse med riksstaten, hvilken emellertid är uppställd ur
helt andra synpunkter än de statistiska. Eu gruppering af utgifterna efter
de olika förvaltningsgrenarne hvarken innehålles i nämnda tabell eller kan
ens utföras med ledning af densamma, om man nämligen icke vill nöja sig
med att vid sidan af de särskilda utgiftsgrupperna erhålla en stor grupp
af gemensamma utgifter som icke kunnat fördelas. Sålunda är omöjligt
att med ledning af tabellen öfver riksstatsutgifterna uppgifva kostnaden
för exempelvis Statistiska centralbyrån år 1908, emedan centralbyrån förutom
de dit direkt anvisade anslagen disponerade belopp från ej mindre än
sex olika anslag, som afsågo jämväl andra ämbetsverk än centralbyrån. I
riksstaten finnes nämligen som bekant under hvarje hufvudtitel uppfördt ett
antal för samtliga eller de flesta ämbetsverk under hufvudtiteln afsedda anslag
såsom till ålderstillägg, rese- och traktamentspenningar, extra utgifter,
skrifmaterialier och expenser m. m. Äfven hufvudtitlarnas besparingar
utgöra dylika för samtliga de ändamål, som resp. hufvudtitlar afse, disponibla
summor. Till och med ett för alla hufvudtitlarna gemensamt anslag,
förutom allmänna pensions- och indragningsstaten, finnes, nämligen sjätte
hufvudtitelns anslag till postafgifter för tjänstebref. Uppenbart är, att tabellen
öfver riksstatsutgifterna under sådana omständigheter icke kan lämna material
för en noggrann fördelning af utgifterna efter olika förvaltningsgrenar.

Härtill komma vissa andra olägenheter, som vidlåda den nämnda tabellen.
Sålunda redovisas utgifterna med få undantag brutto. Nettobeloppen, h vil ka
ur statistisk synpunkt erbjuda det största intresset, kunna endast erhållas genom
en omräkning af tabellens siffror. Vissa utgifter äro icke bokförda såsom
sådana utan såsom »omföring till diverse fonder», andra borde lämpligare afräknas
på inkomsterna än upptagas som utgifter. Därjämte förekomma vissa
andra egendomligheter i fråga om bokföringen, som lätt kunna vilseleda vid
tabellens användande.

Af hvad ofvan anförts torde framgå, att kapitalkontot till rikshufvudboken
icke uppfyller de kraf, som måste ställas på en statistisk redogörelse
för statens finanser. Enligt hvad förut omnämnts kunna öfriga finansiella
redogörelser ännu mindre tillfredsställa dessa kraf.

Hörande kommunernas finanser utgifvas särskilda statistiska redogörelser,
nämligen dels Statistiska centralbyråns berättelser om kommunernas fattigvård
och finanser, dels Jordbruksdepartementets statistik öfver väghållningsbesväret
på landet. För dessa publikationer redogöres på andra ställen
i förevarande betänkande (s. 340, 257).

En allmän finansstatistik, d. v. s. en sammanställning af statens och
kommunernas finanser, existerar icke. Frånsedt af enskilda författare lämnade
bidrag till en sådan statistik finnes intet annat af denna natur att
omnämna än en kortfattad tabell rörande beskattningen, som införts i senast
utkomna årgång af Sveriges officiella statistik i sammandrag.

Statistik
öfver kommunernas

finanser.

Allmän

finanssta tistik.

336

FINANSSTATISTIK.

Kommitténs Den stora betydelse finansstatistiken måste anses äga, torde till fullo
förslag, motivera att åtgärder vidtagas för att bringa denna gren af statistiken till
största möjliga fulländning.

Statistik Hörande statens finanser existerar såsom ofvan utredts ännu ingen
öfver statens verklig statistik, utan en sådan måste nyskapas. Materialet härför förefinanser.
gnnes { framstå rummet i kapitalkontot till rikshufvudboken. I åtskilliga
fall måste dock detta material kompletteras från andra håll, särskildt för att
möjliggöra ett uppdelande af de å riksstaten förekommande för flera ämbetsverk
och myndigheter gemensamma anslagen, såsom till ålderstillägg,
expenser m. m. I allmänhet torde härtill kunna användas de i statsrevisorernas
berättelser om statsverket meddelade uppgifterna. Då emellertid
ifrågavarande berättelser utkomma från trycket först mer än ett år
efter redogörelseåret, skulle användandet af de tryckta berättelserna onödigtvis
försena statistikens utarbetande. Saken torde enklast kunna ordnas så,
att Statistiska centralverket erhåller en afskrift af de räkenskapssammandrag,
som förvaltande verk och allmänna inrättningar jämlikt kungl. kungörelse
den 23 maj 1884 skola före juli månads utgång afgifva för statsrevisionens
ändamål. Därutöfver erfordras en del kompletterande uppgifter
från Statskontoret och vissa andra myndigheter. Dessa uppgifter torde kunna
afgifvas utan större besvär eller svårighet.

Rörande den bearbetning, som det sålunda åvägabragta materialet bör
undergå, torde kommittén icke behöfva ingå på närmare detaljer. Endast
vissa allmänna synpunkter må här framhållas. Först och främst är af
nöden, att inkomsterna och utgifterna grupperas efter sin verkliga natur
utan hänsyn till den plats de erhållit i statens räkenskaper. Sålunda böra
inkomsterna fördelas i de tre hufvudgrupperna: skatter med underafdelningarne
konsumtionsskatter, andra indirekta skatter och direkta skatter; inkomster
af statsegendom, statens kommunikationsanstalter och regaler; samt slutligen
öfriga inkomster (bötesmedel, terminsafgifter från läroverken och extra
uppbörd). Utgifterna grupperas i hufvudafdelningar ne egentliga utgifter
med ytterligare fördelning efter de särskilda ändamålen, samt öfriga utgifter
med underafdelningarne driftkostnader och kapitaliserande utgifter.
Såväl brutto- som nettobelopp böra meddelas, detta dock endast hvad utgifter
samt inkomster af inkomstgifvande verksamhet beträffar. Däremot synes
lämpligast, att öfriga inkomster upptagas endast brutto, sålunda skatterna
utan afdrag för uppbördskostnader. Afkortningar och såvidt möjligt restitutioner
böra likväl afräknas. Därjämte torde böra skiljas mellan riksstatsmedel
samt särskilda fonders och inrättningars medel.

En kanske mindre ur finans- än ur förmögenhets- och inkomststatistisk
synpunkt viktig publikation utgör det ofvan omnämnda af Statskontoret utgrina
generalsammandraget öfver bevillningen. Primärmaterialet härför utgöres
af de sammandrag, som enligt bevillningsförordningen (från och med
år 1911 taxeringsförordningen) skola enligt fastställdt formulär af Kungl.

FINANSSTATISTIK.

337

Maj:ts befallningshafvande hvarje år före den 1 december insändas till Statskontoret.
Dessa grunda sig i sin ordning på sammandrag, som för hvarje
stad och fögderi skola insändas till Kungl. Maj:ts befallningshafvande, för
Stockholms stad före den 15 november samt för annan stad och för fögderi
före den 1 november. Det på grundval af de till Statskontoret inkomna uppgifterna
utarbetade general sammandraget utkommer numera af trycket i allmänhet
i januari månad näst efter taxeringsåret. Emellertid vore det af
synnerlig vikt, att i den af kommittén föreslagna Statistisk årsbok kunde
meddelas såväl själfva generalsammandraget som uppgifter för hvarje särskild
kommun rörande den taxerade fastigheten och inkomsten. Förutsättningen
för att detta skall kunna ske är att dels generalsammandraget afslutas
betydligt tidigare än för närvarande, dels uppgifter för socknar och
ej såsom nu blott för fögderier och städer insändas till Statistiska centralverket,
som enligt kommitténs (s. 103) framställda förslag bör utgifva generalsammandraget.
För realiserandet af såväl den ena som den andra af dessa
förutsättningar erfordras, att till centralverket direkt utan föregående länssammandrag
insändas de till Kungl. Maj:ts befallningshafvande inkomna uppgifterna
för fögderier och städer. Därest dessa uppgifter äro för länsstyrelserna
behöfliga, böra de afgifvas i två exemplar af hvilka det ena skyndsamt
insändes till Statistiska centralverket. Beträffande det ifrågavarande generalsammandraget
har kommittén erfarit, att Statskontoret hos Kungl. Maj:t
föreslagit, att det skall omarbetas och utvidgas i öfverensstämmelse med en
af chefen för Statistiska centralbyrån uppgjord promemoria. Detta ärende
är för närvarande beroende på Kungl. Maj:ts pröfning. Därest Statskontorets
hemställan bifalles, kommer generalsammandraget, som nu utgör endast ett
löst blad, att för framtiden utgöra ett häfte i det format, som kommittén
nedan föreslår skola i regel införas för all officiell statistik.

Rörande de förändringar och utvidgningar, som statistiken öfver kommu- Statistik
nernas finanser bör undergå, får kommittén hänvisa till sina därom i an-ofver ko“m“-nat sammanhang framställda förslag (s. 343). ne™ser.

Enligt kommitténs åsikt bör finansstatistiken icke stanna vid särskilda Allmän
statistiska redogörelser för statens och för kommunernas finanser, utan bör
den ytterst utmynna i en sammanställning af båda. Endast på sådant
sätt blir möjligt att uppgifva exempelvis den totala skattebördan eller hela
kostnaden för hvarje särskild förvaltningsgren, såsom undervisningsväsende,
sjukvård o. s. v. Behofvet af eu dylik allmän finansstatistik har lifligt framhållits
i en förut (s. 101) omnämnd motion vid 1910 års riksdag och vitsordades
jämväl från olika håll under kamrarnas öfverläggningar om berörda
motion. Villkoren för att en allmän finansstatistik skall kunna utarbetas
äro, att dels den ofvan föreslagna statistiken öfver statens finanser kommer
till stånd, dels de af kommittén föreslagna förändringarna i fråga om statistiken
öfver kommunerna genomföras. Under dessa förutsättningar blir
utarbetandet af en allmän finansstatistik en jämförelsevis enkel uppgift,

22—091045 Stat. korn. bet.

338

FINANSSTATISTIK.

Publikatio ner.

Sammanfatt ning.

En viktig fråga, nämligen om skattebördans fördelning på olika beskattningsföremål
och olika samhällsklasser, kan dock en dylik statistik icke utan
vidare besvara, bland annat af det skäl att direkta uppgifter om konsumtionsskatternas
fördelning i antydda hänseenden icke förefinnas och ej heller någonsin
kunna erhållas. Endast approximativa beräkningar kunna här ifrågakomma,
och dessa förutsätta att ingående undersökningar först verkställts
rörande konsumtionen af skattepliktiga varor inom olika samhällsklasser. Eu
dylik beräkning rörande skatternas fördelning synes därför kommittén lämpligen
böra tid efter annan komma till stånd genom samarbete mellan Statistiska
centralverket och Kommerskollegii afdelning för arbetsstatistik, hvarvid
i viss mån torde kunna tjäna såsom mönster de omfattande undersökningar
i detta ämne, som för Norges del nyligen utförts af N. Rygg och offentliggjorts
i den norska socialstatistiken.

Statistiken öfver statens finanser och den allmänna finansstatistiken synas
vara af den vikt, att de böra årligen utarbetas och offentliggöras, hvarvid
torde vara lämpligt att de bilda en gemensam publikation. I denna böra
likväl icke de ofvan berörda utredningarna rörande skatternas fördelning ingå,
alldenstund dessa skulle blifva af väsentligt annan natur än finansstatistiken
i öfrigt. De torde därför lämpligast offentliggöras i centralverkets
meddelanden.

I serien Sveriges officiella statistik böra jämväl ingå generalsammandraget
öfver bevillningen under förutsättning att detta förändras i öfverensstämmelse
med Statskontorets ofvan omnämnda förslag, äfvensom Kontrollstyrelsens
berättelse om brännvins tillverkning och försäljning samt socker- och
maltdryckstillverkningen. Dessa publikationers titlar kunna lämpligen förkortas
till resp. Rikssammandrag af skattetaxeringarne och Accispliktiga näringar.

De ofvan föreslagna finansstatistiska publikationerna äro gifvetvis icke
afsedda att ersätta de nuvarande af Statskontoret m. fl. myndigheter utgifna
förvaltningsberättelserna, Kapitalkonto till rikshufvudboken o. s. v., utan
dessa måste bibehållas i den utsträckning och form, som förvaltningens behof
påkalla. Då desamma icke äro af egentlig statistisk natur, böra de icke ingå
i den officiella statistiken.

Kommittén får sålunda hemställa,

att en statistik öfver statens finanser och en allmän finansstatistik årligen
utarbetas och offentliggöras i en gemensam publikation med titel »allmän
finansstatistik»,

att de räkenskapssammandrag, som förvaltande verk och allmänna inrättningar
jämlikt kungl. kungörelse den 23 maj 1884 skola årligen afgifva för
statsrevisionens ändamål, insändas i två exemplar af hvilka det ena öfverlämnas
till Statistiska centralverket,

att Kungl. Maj:ts befallningshafvande åläggas att årligen så tidigt som
möjligt till Statistiska centralverket insända uppgifter enligt fastställdt formulär
rörande taxeringarna inom hvarje särskild stad och fögderi, samt

KOMMUNALSTATISTIK.

339

att tid efter annan genom samarbete mellan Statistiska centralverket och
Kommerskollegii afdelning för arbetsstatistik utföras och offentliggöras undersökningar
rörande skatternas fördelning på olika beskattningsföremål och
olika samhällsklasser.

19. Kommunalstatistik.

Rörande den kommunala beskattningen finnas ganska utförliga — om. Historik och
också antagligen tämligen otillförlitliga — uppgifter i Kung], Maj:ts befall- hnu]]!a%ln^e,
ningshafvandes femårsberättelser till och med perioden 1851/1855. Enligt den statistik
år 1821 fastställda planen för dessa berättelser skulle nämligen i tabellbilagorna öfver kommeddelas
utförliga uppgifter rörande samtliga direkta skatter och onera, däribland
jämväl sådana som enligt nutida förhållanden äro att räkna såsom
kommunala. Sålunda skulle i tabellen för landsbygden med specifikation
för hvarje särskildt slag af hemman och lägenheter samt verk och inrättningar
uppgifvas — förutom beloppet af bevillningar och grundskatter samt
värdet af rustnings- och roteringsbesväret — jämväl utskylder och sportler
till prästerskapets och kyrkobetjaningens aflöning, värdet af fattigförsörjningen,
af skjutsningsbesväret och af väghållningsbesväret samt heloppet af »diverse
onera och allmänna besvär, såsom byggnadsskyldigheter, inkvartering,
skallgång, underhåll af jaktredskap, kronobrefbäring m. m.» I tabellen för
städerna skulle meddelas ungefär samma uppgifter som för landsbygden.

Kolumnen för »diverse onera» skulle enligt anvisningarna till formuläret upptaga
»afgifter till staden, underhåll af byggnader och hamnar m. m.», hvarvid
afdrag skulle göras »för erhållna immuniteter af hamnpenningar m. m.»

Det var sålunda intet mindre än en allmän statistik öfver den direkta beskattningen
man härigenom ville skapa, om också den rubrik »statsbidrag»
under hvilken alla dessa uppgifter sammanfattades syntes antyda, att här
endast skulle vara fråga om skatter och besvär till staten.

I det förslag till förändradt formulär för Kung! Maj:ts befallningshafvandes
femårsberättelser, som af chefen för Statistiska centralbyrån den
29 juni 1861 afgafs till chefen för Civildepartementet, anmärktes mot uppgifterna
om »statsbidrag»: att en stor del dit hänförda bidrag till beloppet
kunde endast approximativt uppskattas, och att denna uppskattning ofta
från statistisk synpunkt måste gifva ett otillfredsställande resultat; att
under rubriken statsbidrag dels saknades flera titlar som ingingo i rikshufvudboken
och dels upptoges åtskilliga andra som rättare borde hänföras
till kommunalskatter; att alla dessa skattetitlars specifikation efter
hemmans och lägenheters jordeboksnatur torde vara ett öfverflödigt arbete;
samt att då årligen utkommande berättelser från Stats- och Riksgäld skon -

340

KOMMUNALSTATISTIK.

toren lämnade upplysning om de statsbidrag, som kunde till bestämdt belopp
i siffror uppgifvas, den uppgift, som härom endast för hvart femte år skulle
meddelas i länsstyrelsernas berättelser, syntes umbärlig såsom absolut tal,
och om den gåfves såsom medeltal för fem år, ej tycktes värd besväret och
kostnaden för särskild detaljerad tabell. På grund häraf föreslogs att de
ifrågavarande uppgifterna icke vidare skulle meddelas i tabellbilagorna till
femårsberättelserna. I stället borde, hvad kommunalutskylderna angår, femårsberättelserna
allt mer och mer upptaga kortare redogörelser härför, i den
mån sådana kunde finna stöd af räkenskaper, hvaremot inga uppskattningar
vidare borde få förekomma.

I öfverensstämmelse med detta förslag uteslötos de ifrågavarande uppgifterna
ur de nya formulär för tabellbilagor till femårsberättelserna, som
användes för perioden 1856/1860. Däremot skulle fullständigare upplysningar
meddelas rörande fattigvårdens inkomster och utgifter. De förstnämnda
skulle fördelas i fem grupper: afkastning af egendom, kollekter m. m.,
personliga fattigvårdsbidrag, värdet af tillskott efter hemmantal, ersättning
af statsmedel samt ersättning af annat fattigvårdssamhälle. Utgifterna uppgåfvos
däremot endast i klump. Samma formulär, endast med en af de nya
kommunallagarna motiverad förändring, bibehöllos äfven för de följande tre
femårsperiodernas berättelser. Sedan en särskild statistik öfver kommunernas
fattigvård och finanser från och med år 1874 kommit till stånd, uteslötos
dessa uppgifter ur femårsberättelserna.

Vid sidan af de obligatoriska uppgifterna om fattigvårdens finanser meddelade
åtskilliga länsstyrelser i öfverensstämmelse med ofvannämnda förslag
till plan för femårsberättelserna en del upplysningar rörande kommunernas
finanser i öfrigt. Beträffande skoldistriktens finanser skulle dessutom
på grund af nådigt cirkulär den 24 februari 1865 årliga uppgifter
insändas till Ecklesiastikdepartementet. Likaledes förefunnos redogörelser
för landstingens finanser i de handlingar, som landstingen voro skyldiga att
årligen utgifva af trycket. Att på dessa olikartade uppgifter grunda en fullständig
statistik öfver kommunernas finanser var dock tydligen ej möjligt,
och då måste snart uppstå frågan om sättet för åstadkommande af en dylik
statistik.

Huru efter åtskilliga förarbeten den nuvarande kommunala finansstatistiken
slutligen kom till stånd genom beslut vid 1874 års riksdag, omnämnes
på annat ställe i detta betänkande (s. 49).

De närmare ännu gällande bestämmelserna för statistiken öfver kommunernas
fattigvård och finanser — enligt Kungl. Maj:ts och .Riksdagens
beslut skulle nämligen fattigvårds- och finansstatistiken bearbetas och utgifvas
gemensamt — utfärdades af Kungl. Maj:t den 30 december 1874, sedan
chefen för Statistiska centralbyrån efter Statistiska beredningens hörande
inkommit med slutligt förslag i ärendet. Det hufvudsakliga innehållet af
dessa bestämmelser i hvad de angå finansstatistiken är följande.

KOMMUNALSTATISTIK.

341

För hvarje år skall sammandrag af räkenskaperna upprättas, för de å
kyrko- och kommunalstämma granskade af stämmans ordförande samt för de
af stadsfullmäktige eller allmän rådstuga granskade af stadsfullmäktiges ordförande
resp. magistraten. Sammandragen skola afgifvas på blanketter,
som afgiftsfritt tillhandahållas af Statistiska centralbyrån och utdelas genom
länsstyrelsernas försorg. Formulär för dessa blanketter fastställas af Kungl.
Maj:t med rätt för chefen för Civildepartementet att efter Statistiska tabellkommissionens
hörande i dem vidtaga erforderliga ändringar. Käkenskapssammandragen
skola årligen före den 15 juni näst efter räkenskapsåret aflämnas,
å landet till länsmannen i orten och i stad till magistraten, hvilka myndigheter
skola äga att för vinnande af omedelbar rättelse af ögonskenliga fel och
ofullständigheter granska desamma och därefter ofördröjligen öfverlämna
dem till Kungl. Maj:ts befallningshafvande i länet, som har att skyndsamt
insända dem till Statistiska centralbyrån. De inkomna räkenskapssammandragen
skola, jämte uppgifter rörande fattigvården samt räkenskapssammandrag
för landstingen, af Statistiska centralbyrån för hvarje år kommunvis,
landstingsvis och länsvis bearbetas till en fullständig kommunal finansstatistik
för hela riket, hvilken bör offentliggöras i samma format, som vid
utgifvandet af öfriga delar af Sveriges officiella statistik begagnas.

För landstingens del var ursprungligen meningen att vid statistikens
utarbetande använda de till Civildepartementet inkommande öfversikterna
öfver deras inkomster och utgifter. Då detta emellertid visade sig outförbart,
förordnade Kungl. Maj:t den 30 juli 1875, att landstingen skulle årligen
före den 15 oktober till Statistiska centralbyrån insända sammandrag af sina
egna jämte länslasarettens och kurhusens af landstinget granskade räkenskaper
med användande af blanketter, som chefen för Civildepartementet ägde fastställa.

De enligt hvad ofvan nämndes fastställda formulären för primäruppgifter
till finansstatistiken användas fortfarande i nästan oförändradt skick. Större
förändringar, ehuru ej heller de synnerligen genomgripande, ha centralbyråns
tryckta berättelser undergått. Den viktigaste torde vara, att från och
med år 1883 uppgifterna för de särskilda landskommunerna meddelats betydligt
mindre specificerade än förut. Såsom å annat ställe i detta betänkande (s. 286)
omnämnts, undergick äfven fattigvårdsstatistiken samtidigt en motsvarande
förändring. Omfattningen af dessa inskränkningar synes vid en jämförelse
mellan omfånget af statistiken öfver kommunernas fattigvård och finanser
för år 1882 och för år 1883. Den förra omfattade 16 sidor text och 166 sidor
tabeller, den senare likaledes 16 sidor text men endast 104 sidor tabeller.

De nuvarande formulären till primäruppgifter för statistiken öfver kommunernas
finanser kunna icke längre anses tillfredsställande. En gemensam
anmärkning, som kan riktas mot dem alla, är, att de icke möjliggöra
en uträkning af nettoutgifterna för de särskilda förvaltningsgrenarna liksom
ej heller af nettoinkomsten från kommunaltekniska företag. Därjämte är

342

KOMMUNALSTATISTIK.

uppställningen af formulären sådan, att den lätteligen kan föranleda och
mycket ofta också verkligen föranleder missförstånd. Särskild! för vissa stadskommuner
är därjämte blanketternas ifyllande förenad! med mycket stora svårigheter,
då för samtliga stadskommuner endast finnes ett formulär i hvilket
de särskilda posterna måste inpressas utan hänsyn till huru kommunens
räkenskapsväsende i verkligheten är beskaffad!. Framför allt är det de
kommunaltekniska företagen, vattenledning, gas- och elektricitetsverk, spårvägar,
slakthus, badinrättningar m. m., som förorsaka svårigheter.

Äfven primäruppgifternas bearbetning och formen för statistikens publicerande
gifva anledning till vissa anmärkningar. Endast de viktigaste kunna
här påpekas. Beträffande inkomsterna saknas sålunda en fullständigt genomförd
fördelning mellan skatter och inkomster af annan natur. Visserligen förekomma
åtskilliga kolumner med den gemensamma rubriken »influtna utskylder och bidrag»,
men häri ingå ej alla utskylder, i det dels influtna restantier å föregående
års kommunalutskylder i många fall, dels hundskatt och indirekta utgifter, där
sådana förekomma, hänförts till »öfriga inkomster». Ett svar på den viktiga
frågan om kommunalutskyldernas absoluta belopp är sålunda statistiken ej i
stånd att lämna. Verkliga beloppet är ej obetydligt högre än det i statistiken
uppgifna. Äfven redovisningen af inkomsterna från kommunaltekniska företag
är otillfredsställande. För vissa städer upptagas brutto-, för andra nettobeloppen,
hvarjämte vissa hithörande inkomster, såsom för försålda biprodukter
vid gastillverkningen (koks m. m.), hänförts till »öfriga inkomster». Endast
inkomsterna af vattenledning samt gas- och elektricitetsverk redovisas i särskilda
kolumner, afkastningen af öfriga kommunaltekniska företag hänföres
till »öfriga inkomster». Grupperingen af utgifterna är otillfredsställande, framför
allt i det afseende!, att ingen skillnad göres mellan egentliga utgifter å
ena sidan och å andra sidan sådana utgifter, som medföra ett ökadt värde
af tillgångarna, samt driftkostnaderna för inkomstgifvande företag. Vidare
saknas i hufvudtabellerna — utom för de borgerliga stadskommunerna och landstingen
— redogörelse för utbetalda räntor. Från och med årgången 1904 redovisas
emellertid dessa i en särskild texttabell. Därjämte uppkomma till följd
af statistikens uppställning betydande dubbelräkningar vid sammanläggandet
af de särskilda kommunernas utgifter, särskild! beträffande fattigvårdskostnaderna,
som komma att uppgifvas högre än de verkliga, i det att understöd,
som utbetalas af annan kommun än hemortskommunen, blifva dubbelräknade.

Slutligen är statistiken öfver kommunernas finanser i viktiga afseenden
ofullständig. Sålunda saknas här redogörelse för väghållningsdistriktens
finanser rörande hvilka emellertid särskild statistik utgifves samt för tingslagens
och municipalsamhällenas finanser, liksom rörande de uttaxerade bidragen
till skjutsentreprenader, hvilka sistnämnda väl numera få betraktas
som ett slags landstingsskatt. Därför kan ej heller den ifrågavarande statistiken
lämna någon upplysning om totala uttaxeringen per fyrk eller be -

KOMMUXALSTATISTIK.

343

villningskrona för kommunala behof. Ej ens för primärkominunernas (lel
kan uttaxeringen fullständigt angifvas, i det de i den officiella statistiken
upptagna utskyldsbeloppen per fyrk eller bevillningskrona i allmänhet icke
omfatta utskylderna till prästerskapets aflönande samt ej heller naturapersedlar
m. m.

Tiden för offentliggörandet af statistiken öfver kommunernas finanser utgifningsframgår
af följande sammanställning rörande den tid, som förflutit mellan
redogörelseårets utgång och statistikens publicerande. Jvämnda tid utgjorde.

1891	. . . 1	år	5	mån.	9 dagar	1900 . . .	. 2	år	—	mån.	16 dagar
1892	. . . 1		6	»	14	■»	1901 . . .	. 2		3	»	4
1893	... 1	n>	11	»	3		1902 . . .	. 1	»	11	»	29	»
1894	. . . 1		9	»	15	2>	1903 . . .	. 2	»	—		10
1895	... 1	»	7	»	27	»	1904 . . .	. 2	»	3		29
1896	. . . 1	»	6	»	19	Tf	1905 . . .	. 2	»	2		10	% »
1897	. . . 1		7	»	9	»	1906 . . .	. 1	»	10	»	26	»
1898	. . . 1		9	»	1		1907 . . .	. 1	»	10	»	12	»
1899	. . . 1		10	»	6	2>

Årgången 1908 torde kunna utgifvas i början af september 1910, sålunda
omkring ls/4 år efter redogörelseårets utgång. Normalt kan ifrågavarande
statistik beräknas utkomma omkring 1V* år efter redogörelseåret.
Försenandet under innevarande årtionde beror hufvudsakligen på bristande
arbetskrafter i Statistiska centralbyrån och ständiga ombyten inom den extra
tjänstemannapersonalen därstädes.

Vid sidan af statistiken öfver kommunernas finanser förefinnas statistiska öfrig
redogörelser rörande vissa andra grenar af den kommunala förvaltningen. ^Åatistik.
Dit höra de på andra ställen i detta betänkande (s. 282, 256, 324, 346) omnämnda
fattigvårdsstatistiken, statistiken öfver vägar och skjutsanstalter,
folkskolestatistiken samt aflönings- och pensionsstatistiken. I Medicinalstyrelsens
berättelse rörande hälso- och sjukvård behandlas äfven kommunernas
sjukvårdsinrättningar och åtgärder för hälsovårdens och hygienens
befrämjande.

Fortfarande finnas dock viktiga delar af den kommunala förvaltningen,
som icke äro föremål för den officiella riksstatistiken. Särskildt gäller detta
om de kommunaltekniska företagen.

Statistiken öfver kommunernas finanser synes böra dels utvidgas, dels Kommitténs
undergå åtskilliga förändringar. Sålunda behöfver den kompletteras med förslag.
uppgifter om municipalsamhällenas, köpingars, som icke bilda egna kommuner,
samt tingslagens finanser. Från municipalsamhällen och ifrågavarande
köpingar kunna uppgifter erhållas genom att för ordförande i municipal- eller
köpingsstämma stadga samma skyldighet att afgifva statistiska redogörelser.

344

KOMMUNALSTATISTIK.

som redan är stadgad lör ordförande i kyrko- och kommunalstämma. Rörande
tingslagens finanser torde kronofogdarne kunna meddela erforderliga
upplysningar, där icke utskylderna för tingshusbyggnad m. m. uttaxeras
tillsammans med kommunalutskylderna, i hvilket fall de emellertid vanligen
torde af de kommunala myndigheterna i deras räkenskaper och därmed jämväl
i räkenskapssammandragen till Statistiska centralbyrån sammanföras med
kommunens egna medel.

De erforderliga förändringarna synas i hufvudsak vara följande. Grupperingen
af inkomster och utgifter bringas till motsvarighet med den som kan
komma att användas i en blifvande statistik öfver statens finanser. Vidare
böra utgifterna samt inkomsterna från inkomstgifvande verksamhet upptagas
såväl brutto som netto eller, hvad inkomsterna beträffar, med afräknande af driftkostnaderna
och, hvad utgifterna angår, med afdrag för dels hvad som bestridts
genom statsanslag, anslag eller ersättningar från andra kommuner eller
enskilda, dels inkomster af resp. inrättningars drift, t. ex. legosängsafgifter,
skolafgifter o. s. v. Endast på sådant sätt kunna dubbelräkningar
undvikas, vare sig det gäller en sammanställning af statens och kommunernas
finanser eller ett sammanräknande af endast kommunernas inkomster och
utgifter. Denna utförliga specifikation bör dock icke offentliggöras för hvarje
särskild landskommun, utan det är tillräckligt, att den för landskommunerna
publiceras i sammandrag länsvis. Beträffande städerna och landstingen torde
däremot vara önskvärdt, att uppgifterna offentliggöras med fullständig specifikation
för hvarje stad och landsting. Tillgångar och skulder böra specificeras
utförligare än för närvarande, särskild! bör beträffande skulderna uppgifvas,
huru stor del däraf är placerad i utlandet.

Genomförandet af de nu föreslagna förändringarna ifråga om statistiken
öfver kommunernas finanser förutsätter gifvetvis, att nya formulär till primäruppgifter
utarbetas. Af skäl som förut nämnts torde dylika äfven eljest
vara af behofvet påkallade. Vid utarbetandet af dessa torde böra tagas
under öfvervägande, huruvida icke för städerna flera alternativa formulär
borde uppgöras för att på så sätt möjliggöra en närmare öfverensstämmelse
mellan räkenskaper och statistiska räkenskapssam mandrag.

I sammanhang med redogörelsen för kommunernas finanser synas lämpligen
uppgifter böra meddelas om kommunalutskyldernas relativa höjd inom
hvarje särskild kommun resp. municipalsamhälle eller köping som icke
bildar egen kommun, d. v. s. det per 100 kronor beskattningsbar inkomst
uttaxerade beloppet. Härvid måste begreppet kommunalutskylder fattas
i vidsträckt bemärkelse, så att härunder inbegripas ej blott på inkomsten
uttaxerade utskylder till primärkommunerna utan jämväl landstingsskatt,
bidrag till skjutsentreprenader, utskylder till tingslagen, väghållningsbesväret
in natura och vägskatt, utskylder till prästerskapets aflöning samt
utskylder till sådana municipalsamhällen och köpingar som icke bilda
egna kommuner. En dylik statistik är enligt hvad kommittén erfarit för

KOMMUNALSTATISTIK.

345

närvarande under utarbetande för Finansdepartementets räkning. Kommittén
anser åstadkommandet af årliga uppgifter rörande detta ämne vara af så
stor vikt, att kommittén icke tvekat att framställa sitt ofvan antydda förslag,
ehuru de ifrågavarande uppgifternas utarbetande kommer att blifva
förenadt med ganska betydande arbete och därmed äfven kostnader. Såsom
Statistiska centralbyrån i ett underdånigt utlåtande den 19 januari 1909
närmare utredt, måste nämligen de uppgifter rörande utdebiteringen, som
kunna erhållas från vederbörande myndigheter, undergå en tidsödande granskning
samt genom beräkning kompletteras och korrigeras i liera olika riktningar
för att blifva användbara för det ifrågavarande ändamålet.

Vid sidan af redogörelsen för kommunernas finanser bör en särskild
statistik utarbetas angående de kommunaltekniska företagen. Denna statistik
bör innehålla uppgifter af dels teknisk, dels finansiell natur. Exempelvis
böra sålunda beträffande spårvägar uppgifvas banlängd, trafikdagar,
rullande materiel, vagnkilometer, resor, afgifter, trafikinkomster och öfriga
inkomster, driftkostnad, utgifter för nyanläggningar och öfriga utgifter, ursprungliga
anläggningskostnaden och bokfördt värde m. m. Uppenbarligen
kommer en statistik öfver de kommunaltekniska företagen att mycket nära
ansluta sig till statistiken öfver kommunernas finanser. Det synes då ändamålsenligt,
att ej blott primäruppgifterna till dessa båda grenar af statistiken
inhämtas i ett sammanhang, utan äfven att bearbetningen och offentliggörandet
sker gemensamt för dem båda. Statistiken öfver kommunernas finanser och öfver
de kommunala företagen skulle sålunda komma att bilda en gemensam afdelning
af den officiella statistiken, lämpligen benämnd kommunalstatistik.
I denna bör den finansstatistiska delen beträffande de kommunaltekniska
företagens finanser endast meddela summariska uppgifter, medan de närmare
upplysningarna härom skola innehållas i den del af statistiken, som särskildt
behandlar dessa företag. Emellertid är icke nödigt, att hvarje år samtliga
slag af kommunaltekniska företag utförligt behandlas, utan synes den
närmare redogörelsen, särskildt hvad de tekniska förhållandena angår, kunna
lämpligen fördelas på en femårsperiod, så att exempelvis under ett år behandlas
vattenledningarna, under ett annat gasverken o. s. v.

Enligt hvad kommittén å annat ställe i detta betänkande (s. 348) föreslagit,
skulle till kommunalstatistiken jämväl hänföras redogörelsen för aflönings-
och pensionsförhållandena i kommunerna. Däremot torde lämpligen
fattigvårdsstatistiken, som för närvarande utgifves i sammanhang med statistiken
öfver kommunernas finanser, böra blifva föremål för en särskild publikation,
på sätt kommittén förut (s. 287) hemställt. Ej heller redogörelserna
för kommunernas undervisningsanstalter samt sjukvårdsinrättningar
och hygieniska anordningar synas böra ingå i kommunalstatistiken, lika
litet som statistiken öfver vägar och skjutsanstalter.

Med hänsyn till kommunalstatistikens föreslagna omfattning samt tiden
för primäruppgifternas insändande och den ingående granskning och bearbet -

Publika tioner.

346

AFLÖNINGS- OCH PENSIONSSTATISTIK.

ning dessa måste undergå synes kommunalstatistiken icke kunna utkomma
tidigare än omkring Id/a år efter redogörelseårets utgång.

Emellertid vore önskligt, att åtminstone rörande utdebiteringen i städerna
snabbare uppgifter åstadkommes. Sådana uppgifter afseende den under
åren 1905/1909 beslutade utdebiteringen för hvarje stad ha af Statistiska
centralbyrån offentlig) orts i andra häftet af Statistisk tidskrift för
innevarande år jämte uppgifter om beloppet af påförd bevillning. På egen
hemställan anbefalldes nämligen Statistiska centralbyrån genom kungl. bref
den 14 januari 1910 att årligen i Statistisk tidskrift offentliggöra uppgifter
rörande i städerna utdebiterade kommunalutskylder, hvarjämte centralbyrån
bemyndigades att från vederbörande magistrater och stadsstyrelser
infordra de härför erforderliga uppgifterna. Kommittén anser att dylika
uppgifter för framtiden böra införas i det häfte med preliminära siffror, som
kommittén längre fram (s. 375) föreslår skola för hvarje år ingå i centralverkets
meddelanden. Lämpligen synes härvid böra meddelas äfven den
af landstingen beslutade utdebiteringen, hvarom uppgifter i slutet af hvarje
år föreligga i landstingens tryckta protokoll.

Sammanfatt- Kommittén hemställer sålunda,

att under benämningen kommunalstatistik årligen offentliggöres en redogörelse
för kommunernas finanser, utdebitering inom hvarje kommun för
samtliga kommunala ändamål, de kommunaltekniska företagen samt aflönings-
och pensionsförhållandena, hvarvid de kommunaltekniska företagen
samt aflönings- och pensionsförhållandena successivt behandlas i årsberättelserna,
de förra under loppet af en femårs- och de senare under loppet af en
tioårsperiod,

att för ordförande i municipal- eller köpingsstämma stadgas samma
skyldighet att afgifva statistiska redogörelser, som gäller för ordförande i
kyrko- och kommunalstämma,

att formulären för primäruppgifter till den kommunala finansstatistiken
fullständigt omarbetas,

att primäruppgifterna till redogörelsen för de kommunaltekniska företagen
infordras i sammanhang med uppgifterna till den kommunala finansstatistiken,
samt

att årligen offentliggöras uppgifter om af städerna och landstingen under
närmast föregående år beslutad utdebitering.

20. Aflönings- och pensionsstatistik.

Historik och Förut har omnämnts (s. 51), huruledes Riksdagen år 1879 på förslag
beskaffenhet at'' ens^^c^ motionär beslöt att på Statistiska tabellkommissionens stat uppföra
ett ordinarie reservationsanslag af 1,000 kronor »till utarbetande af en

AFLÖNING®- OCH PENSIONSSTATISTIK.

347

aflöning®- och pensionsstatistik». Enligt de bestämmelser rörande denna
statistik, som meddelades i kungl. bref den 19 september 1879, skulle densamma
innefatta en statistisk redogörelse för de från stat, kyrka och kommuner
årligen utgående aflöningar och pensioner, så fullständig som densamma
lämpligen kunde med användande af tillgängliga arbetskrafter och de
för ändamålet anvisade medel åstadkommas. Arbetet skulle utföras al Statistiska
centralbyrån med bemyndigande för byrån att dels efter samråd
med Statistiska beredningen vidtaga sådana anordningar i afseende på arbetets
fördelning i lämpliga grupper, hvarigenom detsamma kunde efter hand
utföras utan intrång i de byrån för öfrigt åliggande göromål, dels ock i mån
af behof från samtliga stats-, kyrko- och kommunalmyndigheter infordra de
för arbetets utförande erforderliga uppgifter. Det anvisade särskilda statsanslaget
skulle sålunda icke användas för själfva utarbetandet af statistiken
utan i öfverensstämmelse med Riksdagens skrifvelse i ärendet endast för
gäldande af kostnader för tryckning och papper.

Plan för aflönings- och pensionsstatistiken godkändes af Statistiska beredningen
den 16 oktober 1880. Enligt denna plan skulle statistiken fördelas
i två hufvudafdelningar, den ena omfattande den allmänna förvaltningen samt
Riksdagens förvaltning, den andra kommunalförvaltningen. Vid behandlingen
af den förra afdelningen skulle statskalenderns uppställning följas, så att först
skulle redogöras för Statsrådet, Högsta domstolen och de centrala ämbetsverken,
därefter för Riksdagen och dess ämbetsverk samt slutligen för de till
statsdepartementen hörande stater och inrättningar. Under rubriken kommunalförvaltningen
skulle särskild! redogöras för länens, städernas, häradenas
och landskommunernas förvaltning. Vid fullföljandet af denna plan har
emellertid begreppet allmän förvaltning fattats något vidsträcktare än eljest
torde vara vanligt, sålunda har dit hänförts bland annat hela folkskollärarkåren.

Enligt Riksdagens skrifvelse borde en fullständig aflönings- och pensionsstatistik
utgifvas hvart tredje år. Det visade sig dock genast att
man i högsta grad underskattat omfattningen af och svårigheterna i det
arbete som skulle utföras. Statistiska centralbyråns ordinarie arbetskrafter
visade sig nämligen alldeles otillräckliga för den förelagda uppgiften, och
tid efter annan måste särskilda statsanslag anvisas för anställande af extra
personal till den ifrågavarande statistikens utarbetande. Trots detta har
ännu i dag den fastställda planen icke hunnit fullständigt genomföras. De till
afdelningen »allmänna och Riksdagens förvaltning» hörande delarne af den
ifrågavarande statistiken utgåfvos successivt under åren 1882/1891 i sju särskilda
band på sammanlagdt öfver 1,000 sidor, hvarefter år 1899 utkom
första häftet af redogörelsen för kommunalförvaltningen, omfattande landstingen
och af landstingen understödda anstalter samt vissa därmed jämförliga
inrättningar. Af brist på arbetskrafter afstannade därefter arbetet fullständigt.
Först sedan anslag för anställande af särskild personal ställts till

AFLÖXIXGS- OCH PEXSIONSSIATISTIK.

Kommitténs

förslag.

348

Statistiska centralbyråns förfogande, kunde arbetet på den återstående delen
af redogörelsen för kommunalförvaltningen påbörjas mot slutet af år 1905-Ehuru sedan nämnda tid en tjänsteman jämte biträde varit oafbrutet sysselsatt
med ifrågavarande arbete, har det ännu ej hunnit afslutas beroende på
materialets omfattning och primäruppgifternas till stor del otillfredsställande
beskaffenhet. Enligt hvad kommittén erfarit, torde man emellertid kunna
hoppas, att redogörelsen för häradenas och landskommunernas förvaltning skall
kunna utgifvas omkring instundande årsskifte, hvarefter redogörelsen för
städernas förvaltning möjligen skall kunna följa under år 1911. Härmed
skulle det uppställda programmet vara i sin helhet genomgånget.

De ifrågavarande publikationerna kunna knappast anses utgöra statistik
i egentlig mening utan äro snarare handböcker rörande aflönings- och pensionsförhållandena
inom de olika förvaltningsgrenarna, Behofvet af lätt tillgängliga
öfverskådliga och tillförlitliga uppgifter härom är visserligen obestridligt
men torde kunna tillfredsställas på annat och lämpligare sätt än
genom att bland Sveriges officiella statistik upptaga en särskild s. k. aflöningsoch
pensionsstatistik. Skulle en dylik fullständig redogörelse, såsom 1879 års
riksdag tänkte sig, med korta mellanrum regelbundet utgifvas af Statistiska
centralverket, måste härför anställas en särskild ingalunda obetydlig personal.
Såsom antyddes torde emellertid icke vara behöfiigt, att en sådan statistik
utgitves. Hvad statsförvaltningen beträffar föreligga redan nu i den
af Statskontoret ärligen utgifna liggaren öfver statsverkets specialutgiftsstater
och motsvarande publikationer för särskilda förvaltningsgrenar fullständiga
och specificerade uppgifter om afföningarna enligt stat för hvarje
särskildt ämbetsverk eller förvaltningsgren, äfvensom rörande de från allmänna
indragningsstaten utgående pensionerna. Därjämte synes lämpligt,
att aflöningsbeloppen för hvarje tjänst, jämte uppgifter om rätt till sportler
samt gällande bestämmelser om rättighet till pension, årligen meddelas i
statskalendern, på sätt af Andra kammaren vid 1878 års riksdag ifrågasattes
och i likhet med hvad förhållandet är såväl i åtskilliga främmande länders
statskalendrar som äfven i den på enskildt förlag sedan eu följd af år utgifna
svenska rikskalendern.

Hörande aflönings- och pensionsförhållandena inom den kyrkliga och
kommunala förvaltningen torde däremot vara behöfiigt, att uppgifter meddelas
i den officiella statistiken. Lämpligen synes dock detta kunna ske i
sammanhang med den öfriga kommunalstatistiken, på sådant sätt att årligen
någon viss del af kommunalförvaltningen rrpptages till behandling. Exempelvis
kunde under ett år behandlas kyrkan, hvarvid hänsyn borde tagas ej
blott till de inom kommunerna själfva utgående afföningarna utan äfven till
förekommande statsanslag. Ett annat år upptages folkskolan till behandling,
ett tredje år den allmänna kommunala förvaltningen jämte magistrater och
rädstufvurätter o. s. v. De härför erforderliga primäruppgifterna böra till

AFLÖNING- OCH PENSIONSSTATISTIK.

349

Statistiska central verket ingå i sammanhang med Övriga uppgifter till kommunalstatistiken,
hvarigenom dels uppgiftslämnarnes arbete underlättas, dels uppgifterna
blifva tillförlitligare, dels slutligen granskningen och bearbetningen
i Statistiska centralverket blifva väsentligen lättare, än om uppgifter skulle
inhämtas och bearbetas för en särskild fristående statistik. Nöjer man sig
med att hela kommunalförvaltningen successivt på sådant sätt genomgås
under en tid af omkring tio år, synes den föreslagna anordningen icke böra
blifva för Statistiska centralverket allt för betungande.

Kommittén får på dessa grunder hemställa,
att den nuvarande aflönings- och pensionsstatistiken indrages,
att i statskalendern årligen meddelas uppgifter om aflöningsbeloppen
för hvarje tjänst jämte uppgifter om rätt till sportler samt gällande bestämmelser
om rättighet till pension, samt

att i kommunalstatistiken successivt under loppet af en tioårsperiod meddelas
uppgifter om aflönings- och pensionsförhållandena inom den kyrkliga
och kommunala förvaltningen, hvartill primäruppgifterna inhämtas i sammanhang
med öfriga uppgifter till kommunalstatistiken.

Samman fattning.

350

IV. Betänkande och. förslag angående de officiella
statistiska publikationerna.

Historik. Vid tiden för Statistiska beredningens tillkomst saknade den svenska
Sveriges11 s^tistiken all yttre enhetlighet. Hvarje ämbetsverk som utgaf officiell staofficiella
tistik offentliggjorde sina berättelser i den form och utstyrsel som det själft
statistik, bestämde. I allmänhet användes härvid ett tämligen litet kvartformat och
iakttogs ingen bestämd skillnad mellan text och tabeller, hvilka sistnämnda
till stor del voro inblandade i texten. För Justitiestatsministerns ämbetsberättelser
(rättsstatistiken) hade emellertid från och med årgången 1841 ett
stort kvartformat införts, och samtidigt hade alla absoluta tal sammanförts
i särskilda tabellbilagor, hvarigenom berättelserna blifvit delade i en textoch
en tabellafdelning. 1 det närmaste samma format och samma anordning
af innehållet antogos sedermera för tabellkommissionens berättelser för perioden
1851/1855.

Enligt de af 1854 års statistiska kommitté föreslagna och af Riksdagen
enligt skrifvelse den 6 februari 1858 godkända bestämmelserna rörande. Statistiska
beredningens verksamhetsområde skulle denna myndighet ha till
uppgift bland annat att uppgöra planen för de officiella statistiska redogörelsernas
offentliggörande genom tryck. Vid beredningens sammanträde den
4 december 1858 upptogs denna fråga till behandling. Beredningen öfverenskom
härvid att det af tabellkommissionen för dess ofvannämnda berättelse
antagna och af Kungl. Maj:t gillade formatet borde för framtiden användas
för samtliga officiella berättelser af statistiskt innehåll, hvarjämte ansågs
tjänligt, att tabellerna blefve så vidt ske kunde intagna i berättelserna såsom
en särskild afdelning efter texten. För öfrigt fann beredningen önskvärdt,
att så stor likhet i stilar och papper som möjligen kunde vinnas iakttoges
för dessa berättelser samt att upplagorna däraf bestämdes till den storlek,
att de ej blott motsvarade behofvet för gratisutdelning och det internationella
utbytet utan äfven lämnade något öfverskott till försäljning. Slutligen
hemställde föredraganden, chefen för Statistiska centralbyrån Fr. Th. Berg,
att Sveriges officiella statistik skulle erhålla en gemensam hufvudtitel, såsom
Sveriges statistik, Svensk statistik, Bidrag till Sveriges officiella statistik
eller dylikt, med bibehållande i öfrigt af de särskilda titlar, som det

DE STATISTISKA PUBLIKATIONERNA.

351

speciella ämnet föranledde. Denna fråga, äfvensom ett annat af föredraganden
väckt förslag, att den nya serie af officiell statistik, hvilken skulle utkomma
i det nya lika formatet och under en gemensam hufvudtitel, borde inledas
med en öfversikt af de under den föregående tiden uti hvarje särskild gren
af statistiken samlade iakttagelser, ansåg beredningen böra utgöra föremål
för ompröfvande i de särskilda ämbetsverken, och dessas representanter i beredningen
åtogo sig att å vederbörande ställen föredraga och förorda de framställda
förslagen.

Frågan om gemensam titel för den officiella statistiken och sättet för de
särskilda berättelsernas inordnande härunder fick sin faktiska lösning, då
Statistiska centralbyrån den 17 februari 1859 till Kungl. Maj:t afgaf andra
afdelningen af den befolkningsstatistiska berättelsen för åren 1851/1855.
Denna erhöll nämligen titeln: Bidrag till Sveriges officiella statistik. A) Befolkningsstatistik.
Ny följd. I. 2. Statistiska centralbyråns underdåniga
berättelse för åren 1851 samt 1855. Andra afdelningen. I analogi härmed
ha samtliga öfriga i den officiella statistiken ingående berättelser erhållit
sin beteckning.

Vid justeringen af Statistiska beredningens protokoll för den 4 december
1858, hvilken af särskilda skäl ägde rum först den 11 februari 1860, kunde
chefen för Statistiska centralbyrån meddela, att den nya anordningen
af den officiella statistiken redan tillämpats af Kommerskollegium i dess berättelser
för år 1858, att Justitiestatsministern lämnat sitt bifall till den
nya titeln för hans ämbetsberättelse, att Sundhetskollegium jämväl godkänt
den nya anordningen till begagnande från och med år 1861, då dess
berättelse utgifven i det nya formatet tillika skulle komma att innehålla
en summarisk öfversikt öfver de förutgångna berättelserna för åren 1851/
1860, samt att vederbörande departementschef i Fångvårdsstyrelsen blifvit
af Statistiska centralbyråns chef vidtalad och lofvat att i ämbetsverket göra
framställning beträffande detta ämne. Fångvårdsstyrelsens berättelse utkom
också från och med årgången 1859 i det nya formatet och med den gemensamma
titeln. De senare tillkomna afdelningarna af serien Bidrag till Sveriges
officiella statistik synas i allmänhet ha upptagits i den gemensamma serien,
utan att frågan härom varit föremål för behandling i Statistiska beredningen.

Beträffande det statistiska tryckets distribution inom landet funnos vid
tiden för Statistiska beredningens trädande i verksamhet inga närmare bestämmelser
meddelade, frånsedt de som förefunnos i särskilda kungl. bref till
de ämbetsverk som utgåfvo officiell statistik. Till ej ringa del skedde utdelningen
genom Posttidningen, i det de statistiska berättelserna såsom bilagor
medföljde nämnda tidning.

Ett internationellt utbyte af statistiskt tryck hade af 1854 års statistiska
kommitté för Sveriges del blifvit inledt. I särskild underdånig skrifvelse
den 18 juni 1856 hemställde kommittén, att det sålunda inledda utbytet

DE STATISTISKA PUBLIKATIONERNA.

352

måtte fortsättas genom något ämbetsverks försorg, helst tabellkommissionens.
Sedan denna häröfver afgifvit utlåtande, beslöt Kungl. Maj:t den 2 oktober
1856, att det internationella utbytet skulle genom tabellkommissionen
fortsättas. Enligt af statistiska kongressen i Paris år 1855 under
förutsättning af vederbörande regeringars samtycke fattadt beslut, hvilket
af tabellkommissionen tillstyrktes och af Kungl. Maj:t gillades, borde till
hvarje främmande land med hvilket utbyte ägde rum i allmänhet öfverlämnas
tre exemplar af en hvar statistisk berättelse, hvaraf det ena skulle
vara afsedt för det statistiska ämbetsverkets bibliotek, det andra för det förvaltande
verk, som ämnet närmast rörde, och det tredje för något statens
offentliga bibliotek. Sedan på ministeriel! väg öfverenskommelse träffats
mellan Sverige och ett flertal främmande stater om ömsesidigt utbyte af
statistiska publikationer i antydd omfattning, anmälde chefen för Statistiska
centralbyrån vid Statistiska beredningens första sammanträde den
30 oktober 1858, att det på grund häraf erforderliga antalet exemplar af hvarje
statistisk berättelse kunde beräknas till 50 ä 60, och vederbörande ämbetsverks
representanter i Statistiska beredningen utlofvade att bemedla, att
erforderligt antal exemplar ställdes till Statistiska centralbyråns förfogande,
då denna öfvertagit tabellkommissionens ifrågavarande åliggande.

Frågor rörande de statistiska publikationerna och deras distribution voro
i början af 1870-talet föremål för behandling vid åtskilliga sammanträden i
Statistiska beredningen. Anledningen härtill gafs genom ett af beredningens
ledamot, generaldirektören L. B. Falkman, till beredningen afgifvet den 15
november 1871 dagtecknadt memorial, hvilket innehöll åtskilliga anmärkningsvärda
uppslag. För vinnande af enhetlighet i fråga om papper och tryck
samt besparing i kostnaderna ansåg Falkman, att entreprenad borde infordras
å såväl papper som sättning och tryckning. Bestyret härmed kunde uppdragas
åt Statistiska centralbyrån utan att där af behöfde följa, att byrån
skulle läsa korrektur eller med sina medel bestrida kostnaderna för papper
och tryckning. Likaledes för åstadkommande af minskning i kostnaderna
samt enhetlighet i utstyrseln borde uteslutande enspaltadt tryck användas i
berättelsernas text, och borde beslut fattas om hvilka slags stilar och mellanslag,
som i allmänhet vore att använda, i afsikt att å hvarje sida inrymma
så stort antal rader, som utan att åstadkomma otydlighet eller fult
utseende läte sig göra. Utdelningen af publikationerna genom Posttidningen
borde upphöra och utdelningen i stället ske enligt tvenne fastställda listor,
den ena afseende alla de statistiska berättelserna, den andra endast vissa af
dem. Utdelningen enligt den förstnämnda listan, den samfällda utdelningen,
borde ske genom Statistiska centralbyråns försorg, den öfriga utdelningen
skulle däremot hvarje verk för sig ombesörja. För försäljning genom bokhandeln
borde i allmänhet afses högst 200 exemplar. Alla öfverblifna restupplagor
borde öfverlämnas till Statistiska centralbyrån.

DE STATISTISKA PUBLIKATIONERNA.

353

Under Statistiska beredningens öfverläggningar rörande de af Falkman
väckta förslagen framställde medicinalrådet A. H. Wistrand det förslag, att,
då ett oktavformat onekligen vore mera lätthandterligt än det för de officiella
berättelserna begagnade kvartformatet, borde man antaga ett stort
oktavformat för de berättelser, som skulle komma att redogöra för åren från
och med 1871.

Sedan de väckta förslagen behandlats vid åtskilliga sammanträden i
Statistiska beredningen och de olika ämbetsverken efter anmodan afgifvit
utlåtande öfver förslagen, företogs ärendet i beredningen till slutligt afgörande
den 3 november 1873, hvarvid såsom särskildt inbjudna voro närvarande
representanter för de ämbetsverk, som utgåfvo officiell statistik men
icke voro företrädda i Statistiska beredningen. Beredningen beslöt härvid:
att den föreslagna entreprenäden å tryckpapperet för berättelserna icke borde
företagas; att entreprenad å själfva trycket likaledes ej borde verkställas,
dock vore såväl i detta som i nyssnämnda fall önskvärdt för erhållande af
likformighet och i förhållande till arbetets godhet bästa pris, att vederbörande
ämbetsverk sökte genom ömsesidiga meddelanden vinna upplysningar
om hvarandras åtgärder i dessa hänseenden; att det dittills begagnade kvartformatet
skulle bibehållas; att med erkännande af det tvåspaltade tryckets
företräde i allmänhet, då fråga vore om större format, framför det blott
en spaltade, användandet däraf dock öfverlätes till de olika verkens eget bepröfvande;
att, sedan Kungl. Maj:t den 28 mars 1873 förordnat, det berättelserna
om landtmäteriet, fångvården och telegrafverket icke vidare skulle
med Post- och inrikes tidningar spridas, några andra berättelser af serien
ej heller borde på nämnda sätt utdelas; att det internationella utbytet borde
genom Statistiska centralbyrån verkställas, men att den öfriga spridningen
skulle af hvart och ett verk för sig åstadkommas; att omfånget af den samfällda
utdelningen eller den som skulle verkställas af seriens alla littera
skulle tills vidare blifva sådan, som vid protokollet fogad utdelningslista
utvisade; och att alla dessa beredningens beslut skulle på vanligt sätt i
underdånig skrifvelse bringas till Kungl. Maj:ts kännedom för vinnande af
nådig fastställelse i det omfång som pröfvades skäligt. I öfverensstämmelse
med sistnämnda beslut godkändes vid beredningens sammanträde den 11 november
1873 underdånig skrifvelse i ärendet, hvarvid det tillägg gjordes till
ofvan refererade beslut, att de ämbetsverk, som för öfrigt ej plägade ha försändningar
till utlandet, kunde låta sina dit adresserade bokpaket åtfölja
Statistiska centralbyråns likartade utländska försändningar.

Vid föredragning häraf beslöt Kungl. Maj:t den 21 november 1873 med
godkännande af de utaf Statistiska beredningen uttalade åsikter rörande
sättet för de statistiska berättelsernas offentliggörande och spridning förordna,
att utdelningen af Bidrag till Sveriges officiella statistik finge utan
hinder af däremot stridande förut meddelade föreskrifter verkställas i enlighet
med den af beredningen föreslagna listan, med rättighet likväl för

23—091045 Stat. kom. bet.

354

DE STATISTISKA PUBLIKATIONERNA.

Statistiska beredningen att däri vidtaga de mindre ändringar, som efter vunnen
erfarenhet under utdelningslistans tillämpning kunde finnas vara af behofvet
påkallade. Antalet på listan upptagna exemplar utgjorde 803, hvaraf
100 för det internationella utbytet och 380 till Riksdagens ledamöter. Härtill
skulle komma det antal exemplar, som erfordrades för de olika ämbetsverkens
särskilda utdelning till verk och myndigheter m. fl. samt för försäljning
genom bokhandeln och till reservförråd.

På grund af inom Riksdagen väckta förslag om åstadkommande af en
utredning, huruledes på sätt 1883 års statsrevision antydt större ordning
och likformighet uti expensmedlens användande måtte kunna åstadkommas
samt besparingar åvägabringas, anhöll Riksdagen i skrifvelse den 11 maj
1884, att Kungl. Maj:t ville taga denna fråga i nådigt öfvervägande. Bland
de åtgärder, som kunde tänkas medföra besparing, omnämndes i Riksdagens
skrifvelse bland annat, »att det statistiska trycket i möjligaste mån inskränktes».
Med anledning häraf anmodade chefen för Civildepartementet i
skrifvelse den 10 december 1884 chefen för Statistiska centralbyrån att till
honom inkomma med utredning och förslag om de åtgärder, som till vinnande
af besparing i kostnaderna för nämnda tryck lämpligen syntes böra
vidtagas.

Efter inhämtande af uppgifter och förslag i ämnet från samtliga de
ämbetsverk, som utgåfvo till serien Bidrag till Sveriges officiella statistik
hörande berättelser, afgaf chefen för Statistiska centralbyrån utlåtande den
18 november 1885, hvilket samma dag föredrogs i Statistiska beredningen
och därvid lämnades utan anmärkning.

Enligt ifrågavarande utlåtande kunde tre utvägar tänkas för åstadkommande
af besparing i kostnaderna för det statistiska trycket, nämligen minskande
af själfva arbets- och materialkostnaderna för publikationernas utgifvande,
minskande af publikationernas volym eller slutligen minskande af
publikationernas upplagor. Någon minskning af arbets- och materialkostnaderna
syntes emellertid icke kunna åstadkommas, alldenstund tryckningsoch
bokbinderiarbetets upplåtande på entreprenad säkerligen icke skulle medföra
någon besparing och entreprenad af sättnings- och trycknings arbetet
för öfrigt skulle medföra mycket stora olägenheter med hänsyn till ifrågavarande
arbetes art. Hvad åter anginge minskandet af berättelsernas omfång
borde detta utan ändring af formatet låta sig göra genom tillgodogörande
på bästa möjliga sätt af utrymmet, hvilket naturligtvis borde iakttagas
öfver allt, där det kunde ske utan uppoifring af tydlighet och redighet
samt äfven utan eftersättande af de fordringar, som kunde ställas på
verk, som utgåfves på statens bekostnad och spriddes snart sagdt kring hela
världen, i hvilket afseende besparingar redan blifvit gjorda eller ställda i
utsikt. Huruvida åter någon minskning i kostnaderna kunde åstadkommas
genom kvartformatets förändrande till oktavformat, vore ovisst och kunde
icke afgöras utan vidlyftiga detaljundersökningar. Vidkommande slutligen

DE STATISTISKA PUBLIKATIONERNA.

355

frågan om en minskning af upplagornas storlek syntes sådan minskning
kunna ske genom att indraga gratisutdelningen till Riksdagens ledamöter
samt vissa andra adressater, särskildt folkhögskolorna och nationsföreningarna
vid universiteten, hvarigenom upplagorna skulle kunna minskas med
i rundt tal 400 exemplar.

Med anledning af detta utlåtande beslöt KuDgl. Maj:t den 11 december
1885 anbefalla samtliga ämbetsverk, hvilka hade utgifvandet af statistiska
publikationer sig anförtrodt, att tillse att för besparing i kostnaderna utrymmet
i publikationen tillgodogjordes på bästa möjliga sätt, där detta kunde
ske utan uppoffring af tydlighet och redighet samt äfven utan åsidosättande
af de fordringar man borde ställa på verk utgifna på statens bekostnad,
hvarjämte chefen för Statistiska centralbyrån anbefalldes verkställa utredning,
huruvida en förändring af det för de statistiska publikationerna af
serien Bidrag till Sveriges officiella statistik föreskrifna kvartformat till oktavformat
borde vidtagas. Beträffande det statistiska tryckets utdelning förordnades
dels att hvarje ämbetsverk vid utdelning af särskilda Utter® af ifrågavarande
publikationer skulle tillse, att utdelningen icke skedde i större omfång
än nödigt och lämpligt vore, dels att utdelningen till Riksdagens ledamöter,
utom i fråga om valstatistiken, till nationsföreningarne vid universiteten,
till folkhögskolorna m. fl. skulle upphöra, i sammanhang hvarmed ny
lista för den samfällda utdelningen fastställdes, med rätt för Statistiska beredningen
att däri vidtaga de mindre ändringar, som efter vunnen erfarenhet
under utdelningslistans tillämpning kunde finnas vara af behofvet påkallade.
Enligt denna lista skulle den samfällda utdelningen uppgå till 383 exemplar
mot 803 enligt kung! brefvet den 21 november 1873, hvilket sistnämnda
antal intill år 1885 ökats till nära 850. Till Riksdagens ledamöter skulle
för framtiden utdelas publikationen Sveriges officiella statistik i sammandrag,
hvarjämte riksdagsman, som önskade att bos Statistiska centralbyrån
erhålla eu eller flera publikationer af serien Bidrag till Sveriges officiella
statistik, skulle äga att på anmälan kostnadsfritt erhålla sådana i mån äf
tillgång.

Indragningen af utdelningen till Riksdagens ledamöter väckte emellertid
missnöje inom Riksdagen, och i skrifvelse den 7 juli 1887 angående reglering
af utgifterna under riksstatens sjätte hufvudtitel anförde Riksdagen vid Statistiska
centralbyråns stat, att en så beskaffad besparing i statens utgifter
icke torde anses ha varit af Riksdagen afsedd och att det syntes Riksdagen
önskligt, om det statistiska trycket i likhet med hvad förut skett kunde
till Riksdagens ledamöter utdelas. . På grund häraf förordnade Kungl. Maj:t
genom nådigt bref den 13 juli 1887, att beträffande utdelning af statistiskt
tryck till Riksdagens ledamöter skulle lända till efterrättelse, hvad i kung],
brefvet den 21 november 1873 innehölls. Genom tillkomst af nya adressater
har listan på den samfällda utdelningen sedermera ytterligare ökats, så att
enligt densamma för närvarande utdelas 789 exemplar. I detta antal ingå

DE STATISTISKA PUBLIKATIONERNA.

356

100 exemplar afsedda för det internationella utbytet. Statistiska centralbyrån
får dock i verkligheten af åtskilliga publikationer mottaga ett större
antal exemplar, i vissa fall inemot 150, för detta utbyte.

Den anbefallda utredningen rörande möjligheten af öfvergång till oktavformat
öfverlämnades af chefen för Statistiska centralbyrån, öfverdirektören
Elis Sidenbladh, i underdånig skrifvelse den 19 juni 1886. Med hänsyn till
den betydelse ifrågavarande synnerligen grundliga och omfattande utredning
äger för kommitténs nedan framställda förslag om öfvergång till oktavformat,
tillåter sig kommittén meddela densamma in extenso, endast med utelämnande
af vissa mindre betydelsefulla delar. Den är af följande lydelse:
2- - - - - - - - - --- ---- - ----

Äfven inom utlandet gäller som allmän regel, att det stora kvartformatet användes
för de officiella statistiska publikationerna, dock att för sammandragen däraf
(''Abstracts’, ''Annuaires’, ''Jahrbucher’ etc.) begagnas oktavformat af olika storlek. Från
denna allmänna regel hafva våra grannländer, först Norge och sedan Finland, i nyare
tider afvikit, och utgifves sålunda Norges officiella statistik från 1881 års början endast
i oktavformat, och Finlands officiella statistik från början af år 1885 likaledes endast
i samma slags format. För Danmarks statistik användes såväl kvart- som oktavformatet,
det förra för Statistisk Tabelvaerk, det senare för Statistiske Meddelelser, motsvarande
dessa i viss mån Statistisk tidskrift här i Sverige, ehuru i större omfattning.

Beträffande frågan om öfvergången från kvartformatet till oktavformatet för den
norska statistiken har direktören för Norges statistiska centralbyrå A. N. Kiaer
på begäran lämnat en mängd upplysningar, och då dessa i flera hänseenden hafva sin
tillämplighet på den äfven hos oss nu föreliggande frågan, utbeder jag mig underdånigst
att här få meddela några utdrag ur de erhållna värderika uppgifterna i
ämnet.

I skrifvelse den 12 december 1879 till Departementet for det indre fäste norska
statistiska centralbyrån departementets uppmärksamhet på det önskliga i att företaga
en förändring i det år 1861 för statistiska publikationer valda formatet. I denna skrifvelse
anfördes (här i svensk öfversättning) bland annat följande:

’Det må här visserligen erkännas, att införandet af det nu fastställda formatet
var ett betydligt framsteg i jämförelse med de förr använda formaten, hvilka delvis
voro mycket stora och hvilka dessutom voro olika för de olika grenarne af den officiella
statistiken; men samma grunder, som vid den tiden ledde till antagandet af
kvartformatet, synas böra leda därhän, att man nu tager ett steg vidare i samma
riktning till att utbyta kvartformatet mot ett oktavformat, som är något större än
det sedvanliga.

Kvartformatet är nämligen i flera hänseenden obekvämt. Våra nuvarande statistiska
publikationer kunna på grund af sin storlek och i många fall i följd af sin tunnhet
icke tagas i handen som andra böcker, utan man måste för att kunna begagna
dem lägga dem framför sig på ett bord eller en pulpet. De äro vidare svåra att
förvara, de kunna icke stå tillsammans med andra böcker i en bokhylla med vanliga
dimensioner, och följden är i allmänhet den, att de läggas ofvanpå hvarandra, så att
det, allt efter som deras antal växer, blir mycket svårt att hålla reda på dem. Detta
är både ett väsentligt hinder för deras begagnande och en orsak till att många häften
gå förlorade. Helt annorlunda skulle saken ställa sig, om de statistiska arbetena
utgåfves i oktavformat, bland annat också därför att de skulle vinna i tjocklek, så
att det skulle blifva plats för att på ryggen af böckerna anbringa titeln, hvilket nu för

DE STATISTISKA PUBLIKATIONERNA.

357

de flesta årgångarne är omöjligt. Också för inbindningen skulle oktavformatet erbjuda
väsentliga fördelar. Det är därför sannolikt, att de statistiska arbetena skulle
blifva mera nyttjade och tillika finna mera afsättning, om man hade det bekvämare
och mera omtyckta oktavformatet. Att man år 1861 icke bestämde sig för detta — huruvida
det då ens var bragt på tal, kan för öfrigt numera icke utrönas — var hufvudgrunden
sannolikt den, att man icke tänkte sig möjligheten af att kunna få de
statistiska tabellerna inrymda på ett så litet format. Förr tyckes man i det hela
taget hafva uppställt tabellerna nästan utan all hänsyn till formatet, och som följd
häraf fick man också stundom tabeller med särdeles stora dimensioner. Det var därför
icke underligt, om det år 1861 icke blef fråga om att gå vidare i fordringarna
på ett bekvämt format, då allaredan det steg man tog måste visa sig som en betydlig
inskränkning med hänsyn till tabellernas omfång. Men erfarenheten har mer och
mer visat, att de allra flesta tabellerna kunna afpassas efter format af olika storlek,
i det åt dem dels genom innehållets utvidgning eller delning, dels genom en förändrad
anordning af ämnet kan gifvas en större eller mindre utsträckning, hvarvid man hos
mindre format ju alltid har en utväg att låta tabeller gå öfver på flera sidor. Det
kunde visserligen invändas, att det nuvarande kvartformatet vid många tillfällen bör
gifva en bättre öfversikt, därigenom att flera sammanhörande statistiska uppgifter kunna
öfverskådas på en och samma sida, under det att de genom att anbringas på ett oktavformat
skulle komma att stå på två skilda sidor. Härpå svaras att man med oktavformatet
skall hafva tillfälle att sträcka tabellerna öfver tvenne bredvid hvarandra
stående sidor, som tillsammans erbjuda en yta, som är bredare än en af de nu använda
kvartsidorna.’

Efter att därpå hafva uppvisat fördelarne men äfven några olägenheter af en
förändring till ett oktavformat af sådana tabeller, som nu äro anbragta på två motsvarande
kvartsidor, och sedan vidare frågan, huruvida det undantagsvis kunde vara
skäl att anbringa tabellen på ett blad om större format, som kunde sammanvikas och
sålunda inpassas i oktavformatet, blifvit upptagen till besvarande, hvarvid svaret naturligtvis
utföll nekande, kom ämbetsverket till det resultat, att kvartformatet visserligen
undantagsvis kan erbjuda vissa fördelar, men att dessa icke äro väsentliga och i hvarje
fall uppvägas af de fördelar, som oktavformatet i det stora hela bör medföra.

För att närmare öfverväga förslaget anordnades sedermera ett möte mellan befullmäktigade
från de olika departementen och direktören för Norges statistiska centralbyrå.
Härvid uttalade sig flertalet till förmån för förslaget, men mot detsamma anfördes
hufvudsakligen,

att tabellerna skulle förlora något i öfverskådlighet, i det en del af dem måste
fördelas på flera sidor än förhållandet var med det dåvarande formatet;

att det skulle blifva förenadt med arbete och svårigheter att omredigera vederbörande
tabeller, så att de passade till det mindre formatet; samt

att tryckningskostnaderna vid användandet af det föreslagna formatet skulle
förökas.

Mot dessa invändningar anmärkte direktör Kiaer i ny skrifvelse till departementet,
att hvad först beträffar förlusten i öfverskådlighet detta vore en invändning af föga
vikt, synnerligast som öfverskådligheten af en tabell på större format vore i det
närmaste illusorisk.

Beträffande däremot anmärkningen om svårigheten att omredigera tabellerna till
det nya formatet, erinrades att efter i det statistiska ämbetsverket anställda undersökningar
det icke funnes något tvifvel om, att icke det i de allra flesta fall skulle
blifva relativt lätt att företaga de nödiga förändringarna med tabellerna. Härvid förnekades
dock icke, att det kunde inträffa undantagsfall, men dessa borde väl icke vara
bestämmande vid afgörandet af frågan i dess helhet.

358

DE STATISTISKA PUBLIKATIONERNA.

Hvad slutligen anginge den befarade ökningen i tryckningskostnaderna, förklarades
detta efter sakkunniges yttrande vara ett misstag. Det medgafs visserligen, att kostnaderna
i ett hänseende skulle ökas, men däremot ansågos de i andra skola minskas,
så att det i det hela antogs, att när man vid införandet af oktavformatet inrättade
sig på ett ändamålsenligt sätt, borde utgifterna för tryckning med papper icke ökas
genom förändringen. I sammanhang härmed anmärktes också, att oktavformatet ägnar
sig väl att förebygga en vidlyftighet i de statistiska tabellerna, hvartill kvartformatet i
många fall torde inbjuda.

Efter att hafva mottagit dessa förklaringar hemställde Departementet for det
indre, under tillkännagifvande att det för sin del fann förslaget antagligt, till öfriga
departement att uttala sig i frågan, och sedan dessa meddelat att de godkände eller
intet hade att erinra mot förslaget, blot uppå underdånig föredragning den 30 augusti
1880 af Eders Kungl. Maj:t nådigst bifallet,

att Norges officiella statistik skall från den 1 januari 1881 utgifvas i oktavformat
i stället för kvartformat; och

att de närmare bestämmelserna i afseende på formatets storlek m. m. skola fastställas
af Departementet for det indre.

På särskild förfrågan, hvilken erfarenhet man numera i Norge vunnit i afseende på fördelarne
eller olägenheterna af den gjorda förändringen, har direktör Kioer meddelat
att först och främst det statistiska ämbetsverket är mycket nöjdt därmed, och att,
såvidt förspordt är, äfven allmänheten finner förändringen mycket fördelaktig. Beträffande
särskildt frågan om de ekonomiska resultaten hänvisades till nådiga propositionen
till 1883 års storting i hvilken är uppgifvet, att den då vunna erfarenheten
bestyrkte den förut uttalade förmodan, att förändringen icke skulle hafva något väsentligt
inflytande på utgifterna, men att en nöjaktig utredning icke vore möjlig att åstadkomma,
enär de statistiska publikationernas omfång samtidigt med förändringen i
formatet betydligt reducerats, så att det icke vore lätt att afgöra, i hvilken mån de
verkligen vunna besparingarne i utgifterna varit beroende af den ena eller den andra
förändringen.

Den sålunda i Norge gjorda förändringen af formatet för de statistiska publikationerna
synes vara grundad på så allmängiltiga skäl och hafva i praktiken lämnat
sådana resultat, att man härutinnan kunde finna tillräcklig anledning att föreslå en
dylik förändring äfven af motsvarande svenska publikationer. Då emellertid mot förändringens
införande den invändningen kunde härstädes likasom i Norge göras, att
man härvid hade att befara synnerligen stora svårigheter att kunna omredigera tabellerna
till det mindre formatet och att härigenom skulle vållas ökade tryckningskostnader,
så torde dessa erinringar få anses vara af den betydelse att, äfven om man
i Norge anser sig hafva vederlagt dem, man ändock bör underkasta dem särskild
granskning med fäst afseende på de förhållanden, som hos oss äga rum.

Det papper, som för serien ''Bidrag till Sveriges officiella statistik’ nu användes,
åtminstone af Kungl. boktryckeriet, håller eller bör hålla 26 verktum i bredd och 40
verktum i längd för dubbelark eller 20 verktum i bredd och 26 verktum i längd för
vanligt enkelark eller i nytt mått 49''5 centimeter x 64-3 centimeter. Vikes ett
sådant enkelark itu på längd och bredd, blir hvarje del en fjärdedel (kvart) med
dimensionerna 24''s centimeter x 32''2 centimeter, och hålla därför våra statistiska
publikationer för det närvarande 32''2 centimeter i höjd och 24-s centimeter i bredd,
och om man skulle än ytterligare, men endast på höjden, vika kvartarket itu, så finge
man ett oktavformat med 24''8 centimeter i höjd och 16-1 centimeter i bredd. Af
papperet motsvarar sålunda 1 kvartsida jämnt så mycket som två oktavsidor eller 1
oktavblad.

DE STATISTISKA PUBLIKATIONERNA.

359

Förhållandet blir däremot betydligt olika, då man håller sig till ''sättningen’ eller
den del af pappersytan, som i ena eller andra fallet upptages af tryck. Af det
otryckta å nuvarande kvartformatet håller enligt regel den öfre marginalen 3''4, den
undre 3''8, den yttre 2''5 och den inre l-7 centimeter i bredd, i följd hvaraf sättningen
hlir endast 25''o centimeter hög och 20''6 centimeter bred, hvarvid anmärkes att
''kolumntiteln’ eller titeln öfverst på sidan jämte pagineringen icke här inräknas i
sättningen utan i öfre marginalen. Sättningen på en kvartsida upptager sålunda eu
yta om 25''o X 20‘6 centimeter eller 515 kvadratcentimeter. Antagas nu marginalerna
på oktavsidan lika breda som på kvartsidan, så blefve sättningen på oktavsidan 17-6
centimeter hög och 11''9 centimeter bred och således hela ytan endast 209 kvadratcentimeter,
men om man minskade något oktavsidans marginaler, hvilket dock icke
gärna kan blifva mera än med 0É5 centimeter för dem hvardera, ökades sättningens
dimensioner till 18''6 X 12-9 centimeter och således ytan till 240 kvadratcentimeter.
Då nu pappersytan af 1 kvartsida är lika med 1 oktavblad eller 2 oktavsidor, så
följer af förestående beräkning, att det som kan sättas på 1 kvartsida förhåller sig till
sättningen på ett oktavblad som 515 till 2 x 240, eller som 515 till 480 eller som
100 till 93. Med de bredare marginalerna på oktavsidan blefve relationen = 515 :
2 X 209 = 515 : 418 = 100 : 81.

Man finner alltså, att genom förändring af det nuvarande kvartformatet till oktavformat
skulle under i öfrigt lika förhållanden uppstå eu förlust, som kan uppskattas
till 7 å 19 procent.

De här gjorda beräkningarna med däraf dragna slutsatser gälla egentligen endast
vanlig fortlöpande text, men låta icke tillämpa sig å tabeller, enär beträffande dessa så
många olika fall vid en förändring af uppställningen kunna uppkomma, att de knappast
låta hänföra sig under några bestämda regler.

— — — — — — — — — — — — — — — — — —»

Efter en utredning huru förhållandet skulle ställa sig beträffande tabellbilagorna,
enligt hvilken i vissa fall skulle uppstå en vinst om 50 % och i andra fall förlust uppgående
ända till 100 /, fortsätter Sidenbladh:

»Häraf visar sig nu, att hela serien ''Bidrag till Sveriges officiella statistik’, med
text och tabeller, räknade efter senast utgifna årgångar, omfattar 3,684 kvartsidor,
och att vid förändring till oktavformat serien i sin helhet kan beräknas komma att
upptaga 0,760 oktavsidor, hvilka motsvara 3,383 kvartsidor, och skulle alltså genom
förändringen uppstå eu vinst, som för hela serien blefve 301 kvartsidor eller 8 procent.
I afseende på denna beräknade minskning af volymen bör dock anmärkas, att
denna egentligen icke är att tillskrifva förändringen i och för sig af formatet, utan
snarare flere i samband därmed tänkta sammandragningar eller andra omändringar af
vissa tabeller samt måhända ännu mera förändringar beträffande de större stilsorter,
som i flere berättelser nu användas men böra kunna lämpligen minskas i sammanhang
med ett minskadt format och hvarför längre här nedan torde få närmare Aedogöras.
Då nu sättningen med en mindre stilsort i allmänhet är dyrare än med en större,
torde sättningen pr ark räknadt efter förändringen komma att ställa sig något dyrare
än under nuvarande förhållanden, och kommer därför volymförminskningen icke att
motsvaras af en proportionell minskning i kostnaderna, men emellertid vill det synas
tämligen säkert, att kostnaderna i sin helhet för samtliga ämbetsverken icke skola
ökas, utan snarare något minskas, därest den ifrågasatta förändringen sättes i verkställighet.

I afseende på det oktavformat, som kunde anses lämpligt, torde först böra erinras,
att, såsom ofvan är visadt, eu invikning af det nuvarande kvartformatet skulle gifva
ett oktavformat om 24 s centimeter i höjd och 16-1 centimeter i bredd. Detta vore
litet mindre än det norska formatet, som är 25''4 centimeter x 10''4 centimeter, och

3(50

DE STATISTISKA PUBLIKATIONERNA.

vid företagna mätningar af flere andra mera kända utländska publikationer i oktavformat
har det ock visat sig, att deras höjd, hvilken dimension i förevarande hänseende
är den viktigaste, håller sig omkring 25 centimeter, oftast dock något därutöfver, men
stundom äfven mindre, såsom närmare framgår af närlagda förteckning [här ej aftryckt]
å hvilken för jämförelses skull äfven tillagts uppgift om några mera Bekanta svenska
publikationer, såsom Svensk författningssamling m. fl.

Då en boks format ytterst är beroende på storleken af de för bokens tryckning
använda pappersarken, och då man här i Sverige beklagligen ännu icke kommit till
något slags enhet i fråga om pappersformaten och då i de länder, där man verkligen
gjort överenskommelser i detta hänseende, man icke tycks hafva tagit någon hänsyn
till andra länders bestämmelser, torde man vid val af ett för de svenska statistiska
publikationerna lämpligt pappersformat endast böra tillse, att de erforderliga dimensionerna
afpassas i lämplig öfverensstämmelse med det nya och decimala systemet för
längdmåttet. Ett pappersark med dimensionerna 50 X 05 centimeter synes mig fylla
en sådan fordran och skulle af detta kunna bildas ett oktavformat om 25 X 161,/4
centimeter. På grund häraf tillåter jag mig underdånigst föreslå, att om formatet på
de statistiska publikationerna skall ändras, detta må bestämmas till att blifva ett oktavformat
om 25 centimeter i höjd och 16''3 centimeter i bredd.

Detta format (25 X 16''3), hvilket är obetydligt större än ett af nuvarande kvartformat
bildadt oktavformat (24-s X 16m) men litet mindre än det norska (25m x 16m),
har legat till grund vid ofvan omförmälda beräkningar, hvarvid ''sättningen’ eller tryckytan
antagits till 19 X 13 centimeter.

I afseende på de i de statistiska publikationerna nu använda stilsorterna, framgår
af Bil. A [här ej aftryckt] att egentligen tre slags stilar begagnas, nämligen för text:
cicero med 1/2-petits mellanslag eller corpus med 1/4-petits mellanslag; samt för tabellbilagor:
petit med ''/a-petits mellanslag. För tabeller i texten användas än textens, än
tabellbilagornas stilsorter.

Skillnaden i storlek mellan de båda för texten använda stilsorterna är ganska
betydlig, så att då på en oktavsida inrymmas vid pass 300 ord cicero med 1/2-petits
mellanslag, erhålles på samma sida rum för 500 ord medelstor corpus med 1/4-petits
mellanslag, hvadan användandet af den senare och mindre stilsorten gifver en högst
väsentlig besparing. Den förra och större stilen företer naturligtvis ett prydligare utseende
och är precis densamma, som i Svensk författningssamling användes, samt kunde
därför anses böra bibehållas för äfven de officiella statistiska publikationerna, men torde
dock i synnerhet för ett mindre format, såsom redan i kvartformatet verkställts af
Statistiska centralbyrån och några andra ämbetsverk, höra utbytas mot medelstor corpus
med Vi-petits mellanslag, eller den stil och det mellanslag, som i bihanget till nämnda
författningssamling användes.

För '' tabeller, såväl i text som bilagor, synes den nu oftast använda stilsorten
petit med Vä-petits mellanslag böra, där den redan begagnas, bibehållas och för öfrigt
antagas. Det kunde måhända förefalla, som om de nu i tabellbilagorna använda siffrorna
äro nog stora och därför kunde utbytas mot någon mindre sort, t. ex. de s. k.
engelska eller mediaeval-siffrorna, som användas i ’Sveriges officiella statistik i sammandrag’,
men då med detta utbyte ingenting i utrymme skulle vinnas, enär de båda
slagen äro graverade på precis lika stor kägel, och då nu å boktryckerierna finnas
stora massor af de hittills använda petit-siffrorna, torde de ock äfven hädanefter böra
begagnas. Mellanslaget, som enligt regel bör fortfarande vara af Vä-petits storlek,
måste dock efter sig företeende omständigheter få tillåtas att ökas eller minskas eller
helt och hållet borttagas.

DE STATISTISKA PUBLIKATIONERNA.

361

I sammanhang med frågan om ett nytt format torde kunna tagas i öfvervägande,
huruvida ej därmed borde förenas någon förkortning af den nu bestämda gemensamma
titeln: ''Bidrag till Sveriges officiella statistik’. Denna statistiska serie har i våra dagar
vuxit ut till den omfattning, att den i sin helhet numera synes kunna göra anspråk på
att utgöra rikets officiella statistik och icke blott lämna endast bidrag därtill, om ock
detta senare strängt taget är verkliga händelsen, hvadan skäl icke saknas att föreslå,
det den gemensamma titeln må förkortas till: ''Sveriges officiella statistik’. En sådan
benämning skulle ock bäst motsvara de i Norge och Danmark antagna titlarne. I
Finland däremot, hvarest den statistiska serien förr benämndes ''Finlands officiella statistik’,
har titeln i sammanhang med ändringen af formatet förändrats i öfverensstämmelse
med den nuvarande svenska, hvadan man häruti kunde finna ett stöd för bibehållande
hos oss af den hittills begagnade gemensamma titeln, men synes ett dylikt
skäl icke kunna tillmätas någon betydande vikt.

_ _ _ _ _ _ — — — — — — — — —»

Genom nådig remiss den 26 november 1886 anbefalldes Statistiska tabellkommissionen
att afgifva utlåtande öfver ifrågavarande utredning och förslag.
Ärendet företogs till afgörande vid tabellkommissionens sammanträde
den 19 februari 1887. Kommissionen beslöt härvid under reservation af
ordföranden, öfverdirektör Elis Sidenbladh, att afstyrka det framställda förslaget.
Vid följande sammanträde den 26 mars 1887 upptogs till särskild
behandling det i Sidenbladhs utredning framställda förslaget om utbytande
af namnet Bidrag till Sveriges officiella statistik mot Sveriges officiella
statistik. Kommissionen beslöt härvid under reservation af en ledamot afstyrka
äfven detta förslag, emedan det stod i direkt samband med det förut
afstyrkta förslaget till öfvergång till oktavformat. Vid sammanträdet den
26 mars 1887 beslöts jämväl underdånigt utlåtande i frågan. I likhet med
Sidenbladhs ofvan meddelade utredning må jämväl detta här anföras in
extenso med utelämnande blott af ingressen:

»Såsom motiv för formatets minskning från kvart till oktav i den föreslagna storleken
kunna anföras dels besparing i omkostnaderna, dels större bekvämlighet vid publikationernas
användande. I det förra hänseendet anser kommissionen det genom den
utredning, som dels inom Statistiska centralbyrån, dels af kommissionens särskilda medlemmar
blifvit verkställd, vara ådagalagdt, att någon besparing icke är att vänta genom
förändring af formatet, hvaremot en sådan, oberoende af formatet, är att vinna därigenom, att
äfven för de litterae, som ännu använda alltför spatiösa stilsorter, begagnas de af cheten
för Statistiska centralbyrån föreslagna mindre stilsorterna, äfvensom genom ett ekonomiskt
tillvaratagande i allmänhet af utrymmet. — Med hänsyn åter till den förmenta
större bekvämligheten anser kommissionen det vara skäl att därvid skilja på intressena
hos dem som för sin tjänsteverksamhet eller i allmänhet för vetenskapliga forskningar
behöfva använda publikationerna och hos dem som af annan och mera tillfällig anledning
häraf taga kännedom. Hvad de förra personerna beträffar, tvekar kommissionen
icke att uttala såsom sin åsikt, att de icke skulle vinna något genom den föreslagna
förändringen, utan tvärtom förlora. Då en sådan person vid publikationernas begagnande
väl i allmänhet sitter vid sitt arbetsbord, är det för honom lika bekvämt att
framför sig hafva uppslagen en bok i kvart som en i oktav, och vid tabellernas rådfrågande
är det för honom en stor fördel, att uppgifterna ej äro delade på onödigt
många sidor. Hvad de andra åter beträffar, torde väl äfven dessa utan nämnvärd

362

DE STATISTISKA PUBLIKATIONERNA.

olägenhet kunna finna sig i att på nyss angifva sätt begagna publikationerna. Beträffande
slutligen publikationernas förvarande lärer väl hvar och en förstå att för inbindning
af de tunnare häftena samla så många till ett gemensamt band, som han finner
vara bäst, hvarjämte väl de flesta både ämbetsverk och enskilda, som begagna de statistiska
publikationerna, torde vara försedda med eller lätt kunna förskaffa sig bokhyllor,
som äro afsedda att äfven inrymma böcker i kvartformat.

Kommissionen, som sålunda anser att någon afsevärd fördel ej är förenad med den
föreslagna förändringen af formatet, vill däremot utom förut berörda olägenhet däraf
dels framhålla det under sådana omständigheter ej tillräckligt motiverade besvär, som
öfvergåendet. till den genom formatets förändring nödvändiga olika anordning skulle
medföra för dem som äro förtrogna med den nuvarande, dels såsom sin åsikt uttala,
att vid användande af det föreslagna formatet många och viktiga tabeller icke skulle
kunna ändamålsenligt inrättas, att grafiska framställningar såväl som införande af kartebilagor
väsentligen försvårades genom bristande utrymme och att den så viktiga bekvämligheten
vid det större formatet att lätt kunna öfverskåda och sinsemellan jämföra
olika siffertal mycket förminskades.

Vid de öfriga af chefen för Statistiska centralbyrån framställda förslagen har
Kommissionen intet att erinra, men då Eders Kungl. Maj:t dels redan under den 11
december 1885 anbefallt samtliga ämbetsverk, hvilka hafva utgifvandet af statistiska
publikationer sig anförtrodt, att tillse att för besparing i kostnaderna utrymmet i publikationerna
tillgodogöres på bästa möjliga sätt, där detta kan ske utan uppoffring af
tydlighet och redighet samt äfven utan åsidosättande af de fordringar man bör ställa
på verk utgifna pa statens bekostnad, dels i instruktionen för tabellkommissionen förordnat
det åligga kommissionen att söka åstadkomma enhet i redogörelsernas uppställning
och offentliggörande genom tryck, torde någon särskild föreskrift angående stilsorterna
ej vara af behofvet påkallad; hvarjämte den för oktavformatet föreslagna ändringen
i den gemensamma titeln ''Bidrag till Sveriges officiella statistik’ synes icke böra äga
rum.»

Vid underdånig föredragning af detta ärende den 6 april 1887 fann Kungl.
Maj:t, med hänsyn till hvad tabellkommissionen anfört, ej skäl att föreskrifva
ändring i format eller titel för de statistiska publikationerna af serien
Bidrag till Sveriges officiella statistik. Då vidare Kungl. Maj:t redan under
den 11 december 1885 anbefallt samtliga ämbetsverk, hvilka både utgifvandet
af statistiska publikationer sig anförtrodt, att tillse att för besparing i
kostnaderna utrymmet i publikationerna tillgodogjordes på bästa möjliga sätt,
där detta kunde ske utan uppoffring af tydlighet och redighet och äfven
utan åsidosättande af de fordringar man borde ställa på verk utgifna på
statens bekostnad samt det enligt den för tabellkommissionen gällande instruktion
af den 22 oktober 1886 ålåge kommissionen att söka åstadkomma
enhet i redogörelsernas uppställning och offentliggörande genom tryck,
fann Kungl. Maj:t någon särskild föreskrift angående stilsorterna icke då
erfordras.

Med anledning af sistnämnda punkt i det nådiga brefvet utarbetade chefen
för Statistiska centralbyrån en »P. M. angående offentliggörande af Bidrag
till Sveriges officiella statistik». Denna blef med vissa ändringar af
tabellkommissionen antagen vid sammanträde den 4 februari 1888 och med
särskilda skrivelser öfverlämnad till vederbörande ämbetsverk. Ifrågava -

DE STATISTISKA PUBLIKATIONERNA.

363

rande promemoria innehåller ett stort antal detaljbestämmelser åsyftande
en ekonomiskt fördelaktig användning af utrymmet i publikationerna och
likformighet i deras yttre anordning och utstyrsel. Därjämte bestämdes
rörande utdelning och försäljningspris, att hvarje berättelse skulle, så snart
den blifvit färdig, utan dröjsmål utdelas till samtliga vederbörande och framför
allt till Statistiska centralbyrån, samt att försäljningspriset i bokhandeln
skulle utgöra 10 öre för ark med tillägg af 10 öre i ett för allt för
häftning och omslag samt med skälig tillökning i priset för bifogade kartor
och diagram.

Genom kungl. kungörelsen den 10 maj 1889 angående tillämpning under
viss tid af förändrade föreskrifter rörande statens upphandlings- och entreprenadväsende
blef frågan om utbjudande på entreprenad af de statistiska
berättelsernas tryckning brännande, i det enligt nämnda förordning entreprenad
skulle vara obligatorisk, så snart värdet öfversteg 3,000 kronor, hvilket
var fallet beträffande åtskilliga af de statistiska berättelserna. Då emellertid
ifrågavarande arbetes utbjudande på entreprenad ansågs medföra åtskilliga
allvarliga olägenheter, utan att därigenom någon minskning i kostnad
vore att förvänta, hemställde Statistiska centralbyrån i underdånig skrifvelse
den 21 september 1889, att det måtte tillåtas centralbyrån att fortfarande
få uppgöra under hand om utförandet af alla centralbyråns tryckeriarbeten
med det eller de boktryckerier, som af centralbyrån ansågos kunna
på det för staten fördelaktigaste sätt utföra dessa arbeten. Öfver denna framställning
afgaf Statistiska tabellkommissionen underdånigt utlåtande den 28
september 1889 och tillstyrkte därvid centralbyråns framställning, kvarjämte
tabellkommissionen ifrågasatte, huruvida icke jämväl alla öfriga ämbetsverk,
som offentliggjorde bidrag till Sveriges officiella statistik, kunde tillåtas att
fortfarande uppgöra under hand om utförande af deras tryckeriarbeten med
det eller de boktryckerier, som af hvart ämbetsverk för sig ansågos kunna
på det för staten förmånligaste sätt utföra dessa arbeten. Genom nådigt
bref den 22 november 1889 biföll Kungl. Maj:t Statistiska centralbyråns hemställan,
hvaremot beträffande den af Statistiska tabellkommissionen väckta
frågan om rätt jämväl för andra ämbetsverk än centralbyrån att under hand
träffa uppgörelse om tryckningen af deras statistiska publikationer, Kungl.
Maj:t förklarade sig vilja taga denna fråga i öfvervägande för hvarje ämbetsverk
särskildt, i den mån framställning därom från vederbörande ämbetsverk
gjordes. Liknande medgifvande som för centralbyrån har sedermera
på grund af särskilda underdåniga framställningar lämnats äfven för andra
ämbetsverk.

Frågan om åstadkommande af besparing i kostnaderna för det statistiska
trycket upptogs ånyo vid 1909 års riksdag, som på förslag af statsutskottet
i skrifvelse den 22 maj angående regleringen af utgifterna under riksstatens
sjunde hufvudtitel förklarade sig i sammanhang med anslagen till Statistiska
centralbyrån ha ansett sig böra något vidröra en fråga, som om än icke

364

DE STATISTISKA PUBLIKATIONERNA.

Statistisk

tidskrift.

stående i direkt samband med förevarande anslagskraf likväl syntes kunna
utöfva ett visst inflytande å Statistiska centralbyråns utgifter, nämligen
frågan om sättet för publicerandet af det officiella statistiska trycket. Det
hade svnts Riksdagen med skäl kunna ifrågasättas, om icke detta tryck såväl
från centralbyrån som frän andra ämbetsverk, hvilka utgifva statistiska
publikationer, utginge i öfverflödigt stora upplagor. Riksdagen hade därför
velat framhålla önskvärdheten af att frågan om och på hvad sätt en minskning
måtte kunna vinnas, utan att någon olägenhet däraf vållades, blefve
tagen under ompröfning; och syntes det Riksdagen, som den s. k. statistiska
kommittén lämpligen skulle kunna upptaga denna fråga till behandling i
det betänkande, som vore att från densamma förvänta. Af Riksdagens ifrågavarande
skrifvelse har Kungl. Maj:t genom remiss den 11 juni 1909 till denna
kommitté öfverlämnat ett tryckt exemplar för att, i hvad densamma berör
frågan om sättet för publicerandet af det officiella statistiska trycket, tagas
i öfvervägande vid fullgörandet af det kommittén meddelade uppdrag.

1 afsikt att vinna en utväg att med större skyndsamhet än genom det
vanliga officiella trycket sprida statistiska nyheter af allmännare intresse
och meddela de summariska resultaten af vidlyftigare tabellariska redogörelser
för särskilda statistiska undersökningar m. m. framhöll 1854 års
.statistiska kommitté såsom i hög grad önskvärdt, att en statistisk tidskrift
utgåfves, och då en sådan åtminstone till en början icke ansågs kunna bära
sig utan offentligt understöd, föreslog kommittén ett årligt anslag af 1,000
rall- r:mt. Det af kommittén föreslagna anslaget beviljades af Riksdagen.
Sålunda uppfördes på Statistiska tabellkommissionens stat ett ordinarie reservationsanslag
af 1,000 r:dr r:mt till betäckande af en del af kostnaderna
för en statistisk tidskrift.

I nådiga instruktionen för Statistiska centralbyrån den 7 november 1879
angifves Statistisk tidskrifts uppgift vara att sprida kunskap om den statistiska
forskningens resultat, så i vetenskapligt som praktiskt hänseende. I verkligheten
har Statistisk tidskrift endast i mycket ringa mån tjänat det ändamål,
hvarför den egentligen afsetts af 1854 års kommitté. Till följd af sitt
utgifningssätt var den också föga lämplig härför. Vid sidan af de å andra
ställen i detta betänkande omnämnda publikationerna Sveriges officiella
statistik i sammandrag, Statistiska jämförelsetabeller för olika länder och
Statistiska uppgifter till belysande af Sveriges ekonomiska förhållanden,
hvilka upptagit en stor del af tidskriftens utrymme, äfvensom sparbanksstatistiken,
som till och med år 1894 meddelades i tidskriften, har densamma
hufvudsakligen innehållit af handlingar och uppsatser i olika statistiska
ämnen. I äldre tid utgjordes innehållet till ej ringa del af redogörelser
för planer till nya statistiska undersökningar, i de senare årgångarna
har det för afhandlingar disponibla utrymmet till största delen användts
för en bearbetning af vår äldre befolkningsstatistik.

DE STATISTISKA PUBLIKATIONERNA.

365

Börande tidskriftens utgifvande träffades redan från början med firman
P. A. Norstedt & söner en öfverenskommelse, som ännu är gällande, och enligt
hvilken nämnda firma utgifver tidskriften på sitt förlag. Firman äger härför
af Statistiska centralbyrån mottaga ett bidrag af 75 kronor för hvarje tryckark
samt särskild ersättning för i tidskriften eventuellt ingående kartor och
diagram, hvaremot firman dels utbetalar författarhonorar med 45 kronor för
ark, dels till centralbyrån kostnadsfritt öfverlämnar af hvarje häfte 150
exemplar, hufvudsakligen afsedda för det internationella utbytet. Gratisutdelning
inom riket af tidskriften förekommer sålunda i allmänhet icke med
undantag för den å andra ställen (s. 355, 122) omnämnda utdelning till Riksdagens
ledamöter af Sveriges officiella statistik i sammandrag och Statistiska
uppgifter till belysande af Sveriges ekonomiska förhållanden. De härför erforderliga
exemplaren inköpas af centralbyrån med medel från anslaget till
officiella statistiska trycket.

I motsats mot serien Bidrag till Sveriges officiella statistik offentliggöres
Statistisk tidskrift i oktavformat. Intill år 1870 utkoin tidskriften i.
tvångfria häften, sammanlagdt 23 stycken, fördelade i tre band. Från och
med år 1870 utgifves tidskriften i årgångar, hvardera omfattande tre ordinarie
häften. Endast försöksvis ökades antalet häften i årgången 1907 till
fyra. Vid sidan af de ordinarie häftena ha särskildt i äldre tider ofta utgifvits
supplementhäften, hvilka dock ingått i häftenas fortlöpande nummerföljd.
Därjämte ha såsom bihang utom nummerföljden utgifvits tvenne
större vetenskapliga arbeten, nämligen Studier i jämförande befolkningsstatistik
af J. Hellstenius och Sverige 1571 af Hans Forssell.

Tidskriftens prenumerationspris utgjorde intill år 1901 2 kronor för årgång
men höjdes då till 2 kronor 75 öre i sammanhang med den nedan omnämnda
utvidgningen af tidskriftens omfång. Supplementhäften ha dock af
prenumeranterna fått särskildt lösas enligt pris af 20 öre tryckarket, hvilket
pris jämväl i allmänhet tillämpas vid försäljning af lösa häften.

Det för tidskriftens utgifvande anvisade statsanslaget af 1,000 kronor
medgaf icke, att de ordinarie häftenas omfång bestämdes till mer än tolf
ark årligen. Då detta omfång efter hand blifvit otillräckligt, särskildt med
hänsyn till nödvändigheten att utvidga Sveriges officiella statistik i sammandrag,
och det betydliga utrymme, som de statistiska jämförelsetabellerna
för olika länder kräfde, hemställde Statistiska centralbyrån i underdånig
skrifvelse den 21 september 1898 om anslagets höjande till 1,800 kronor.
Häraf beräknades 400 kronor för inköp af de för utdelning till Riksdagens
ledamöter erforderliga exemplaren af Sveriges officiella statistik i sammandrag,
återstoden af ökningen, 400 kronor, afsåg att möjliggöra tidskriftens
utvidgande med omkring fem ark. Riksdagen år 1899 beviljade höjning af
anslaget, ehuru endast till 1,400 kronor, under uttalande dels af sin tvekan
beträffande lämpligheten af att utvidga publikationen Sveriges officiella stati -

366

DE STATISTISKA PUBLIKATIONERNA.

Öfriga statistiska
pub''
likationer.

stik i sammandrag, dels af sin åsikt att kostnaden för utdelning till Riksdagens
ledamöter af nämnda sammandrag fortfarande borde bestridas af anslaget
till officiella statistiska trycket. I verkligheten medgaf emellertid
den af Riksdagen beviljade anslagsökningen, att tidskriftens omfång kunde
utvidgas till i medeltal aderton ark om året. För öfrigt har genom enskilda
bidrag till tidskriftens utgifvande möjliggjorts, att åtskilliga årgångar
betydligt öfverskridit det normala omfånget.

Tidskriftens redigerande har tidtals för Statistiska centralbyrån varit
en ganska bekymmersam uppgift, i det svårigheter mött att erhålla för införande
i tidskriften lämpliga afhandlingar och uppsatser. Orsaken härtill
har legat dels i obetydligheten af det författarhonorar som kunnat betalas,
dels i tidskriftens ringa spridning, som medfört att Fdensamma införda uppsatser
blifvit föga uppmärksammade. Till följd häraf ha också de för afhandlingar
upplåtna häftena ofta utkommit oregelbundet och långt efter det
års utgång, under hvilket de egentligen bort utgifvas.

Då serien Bidrag till Sveriges officiella statistik skapades, var afsikten
att den skulle omfatta all egentlig officiell statistik. Emellertid fanns redan
vid den tiden en publikation, som kunde räknas till officiell statistik men på
grund af sin yttre form kom att stå utanför nämnda serie, nämligen generalsammandraget
öfver bevillningen. Ej heller kapitalkontot till rikshufvudboken
och utdraget ur Riksgäldskontorets hufvudbok intogos i serien, enär
de ansågos icke vara af egentligen statistisk natur. Efterhand har såsom i
annat sammanhang påpekats (s. 53, 58) antalet fristående statistiska publikationer
ökats ansenligt. Här må endast erinras om Generaltullstyrelsens
månadsuppgifter och de af Statistiska centralbyrån offentliggjorda årsuppgifterna
om in- och utförseln, Järnvägsstyrelsens månads- och årsrapporter,
Bankinspektionens månadsstatistik för de enskilda bankinrättningarna, Riksbankens
månadsuppgifter och årsbok, Jordbruksdepartementets statistik öfver
väghållningsbesväret, Försäkringsinspektionens och Riksförsäkringsanstaltens
årsberättelser samt framför allt serien af arbetsstatistiska publikationer.

Den yttre formen för dessa publikationer är växlande. De äldre af dem
offentliggöras i allmänhet i stort kvartformat delvis såsom lösa blad. För de
under sista tiden tillkomna, däribland arbetsstatistiken, har man däremot i
allmänhet valt ett oktavformat, som ungefärligen öfverensstämmer med det
som nedan af kommittén föreslås skola införas för Sveriges officiella statistik
i allmänhet.

Äfven i afseende på distributionen råda synnerligen olikartade förhållanden.
En del publikationer åtfölja Posttidningen såsom bihang, andra
utdelas af vederbörande ämbetsverk direkt till ett större eller mindre antal
adressater. De handelsstatistiska, bankstatistiska och finansiella redogörelserna
ingå i det regelbundna af Statistiska centralbyrån förmedlade internationella
utbytet. Detta är däremot icke fallet beträffande de öfriga
publikationerna, Indika af vederbörande ämbetsverk direkt distribueras äf -

DE STATISTISKA PUBLIKATIONERNA.

367

ven till utlandet, i de fall där försändning till utlandet öfver hufvud förekommer.

Af den föregående redogörelsen framgår att den yttre enhetlighet, som Kommitténs
tidigare fördelaktigt utmärkt den svenska officiella statistiken, numera till ej förslag.
ringa del gått förlorad, i det ett stort antal viktiga statistiska publikationer tigt i gka^Vuppstått
vid sidan af serien Bidrag till Sveriges officiella statistik. Kommit- rier.
tén anser synnerligen önskligt framför allt med hänsyn till de eljest uppkommande
svårigheterna att ordna och förvara de särskilda statistiska publikationerna,
att yttre enhetlighet och sammanhang åvägabringas ifråga om
det statistiska trycket.

Med undantag af Statistisk årsbok, som kommittén s. 126 föreslagit
skola utgifvas såsom en fristående publikation, böra enligt kommitténs åsikt
alla viktigare officiella statistiska publikationer ingå i endera af tvenne hufvudserier
af officiell statistik, benämnda Sveriges officiella statistik och Statistiska
meddelanden.

Den förstnämnda, motsvarande den nuvarande serien Bidrag till Sveriges
officiella statistik, skulle innehålla all mera betydande årligen eller med längre
mellanrum regelbundet utkommande officiell statistik. Då den sålunda komme att
omfatta alla den officiella statistikens grenar, har den nuvarande benämningen
ansetts böra utbytas mot den ofvan föreslagna. Den andra serien, Statistiska meddelanden,
är till en del afsedd att ersätta Statistisk tidskrift, som kommittén anser
böra upphöra. Sedan numera flera af enskilde utgifna tidskrifter tillkommit,
hvilka innehålla äfven uppsatser i statistiska ämnen, synes en genom statens försorg
utgifven särskild statistisk tidskrift vara obehöflig, i hvad den afser att
fylla en vetenskaplig uppgift. För ett snabbt meddelande af den officiella statistikens
resultat och särskildt af preliminära uppgifter är tidskriften på grund
af sitt utgifningssätt icke lämpad. Serien Statistiska meddelanden bör enligt
kommitténs förslag innehålla dels tillfälliga eller mindre omfattande statistiska
undersökningar, dels med kortare mellanrum än ett år utkommande publikationer.

Den nuvarande serien Bidrag till Sveriges officiella statistik är som be- Serien Sverikant
fördelad i ett stort antal särskilda atdelningar betecknade med bok-gesi
stäfver. Ordningen de särskilda afdelningarne emellan har bestämts uteslutande
med hänsyn till tiden, då de först intagits i serien, sålunda utan afseende
på innehållet. Skulle den nuvarande anordningen att beteckna de olika
afdelningarna med bokstäfver bibehållas, blefve ej heller för framtiden möjligt
att iakttaga en noggrann ordning efter berättelsernas innehåll, alldenstund
nytillkommande afdelningar måste tillfogas sist i serien, därest man vill undvika
den olämpliga utvägen att inskjuta dem i serien med användande
af dubbelbokstäfver eller ock halfnummer, för den händelse man skulle
välja att ordna serien i nummer- i stället för i bokstafsföljd. Dr bibliografisk
synpunkt kan den hittillsvarande anordningen betraktas såsom i viss
mån fördelaktig för dem som samla hela det stora serieverket och icke

368

DE STATISTISKA PUBLIK ATIOKERNA.

blott enstaka afdelningar. För de sistnämnda torde däremot bokstafsbeteckningen
snarast böra betraktas som en olägenhet, alldenstund härigenom
deras samlingar komma att framstå såsom ofullständiga. Några viktigare
skäl ur bibliotekssynpunkt att bibehålla det nuvarande beteckningssättet eller
ett däremot svarande torde emellertid knappast förefinnas, alldenstund erforderlig
öfversikt öfver seriens anordning kan vinnas äfven utan sådan fortlöpande
beteckning, därest i hvarje publikation meddelas en öfversikt öfver
alla till serien hörande afdelningar.

Då en ny anordning af serien i hvarje fall är påkallad med hänsyn till
det stora antal nya publikationer, som kommittén förut föreslagit eller nedan
föreslår böra ingå däri, hemställer kommittén att de särskilda hufvudafdelningarna
af Sveriges officiella statistik icke erhålla någon fortlöpande
beteckning, vare sig med bokstäfver eller siffror, utan endast benämnas efter
statistikens föremål. De särskilda häftena eller årgångarna i hvarje afdelnings
resp. underafdelning torde böra betecknas med årtalet. Huru kommittén
tänkt sig utseendet af titelbladet till ett häfte af Sveriges officiella statistik
i den nya utstyrseln framgår af bifogade prof.

Serien Sveriges officiella statistik synes böra omfatta följande särskilda
hufvud- och underafdelningar:

Femårsöfversikter öfver rikets utveckling.

Kungl. May.ts befallningshafvandes femårsberättelser.

Folkmängden och dess förändringar.

Folkräkningar.

Befolkningsrörelsen.

Folkmängd för särskilda administrativa indelningar.

Ut- och invandring.

Dödsorsaker.

Hälso- och sjukvård.

Allmän hälso- och sjukvård.

Sinnessj ukvård.

Fast egendom.

Landtmäteri.

Jordbruk och boskapsskötsel.

Lokalun dersökni n gar.

Årsberättelser.

Mejerihandtering.

Egnahemslånerörelsen.

Skogshushållning.

Statens och kommuners skogar.

Allmän skogsstatistik.

Fiske.

Industri och bergshandtering.

Industri.

SVERIGES OFFICIELLA STATISTIK

FOLKMÄNGDEN OCH DESS
FÖRÄNDRINGAR

FOLKRÄKNINGEN DEN 31 DECEMBER 1910

AF

STATISTISKA CENTRALVERKET

FÖRSTA HÄFTET

AREAL OCH FOLKMÄNGD FÖR SÄRSKILDA
ADMINISTRATIVA INDELNINGAR

24 0910U5. Stat. korn. bet.

SVERIGES OFFICIELLA STATISTIK

SIÉgÉ

LANDTMÄTERI

BERÄTTELSE FÖR ÅR 1911

AP

LANDTMÄTERISTYRELSEN

w...--. L ..w..

DE STATISTISKA PUBLIKATIONERNA.

373

Bergshandtering.

Specialundersökningar.

Handel.

Sjöfart.

Lots-, fyr- och lifräddningsväsende.
Allmänna väg- och vattenbyggnader.
Vägar och skjutsanstalter.

Järnvägar.

Statens järnvägar.

Allmän järnvägsstatistik.

Post Telegraf

och telefon.

Aktiebolag.

Sparbanker.

Postsparbanken.

Allmän sparbanksstatistik.
Försäkringsanstalter.

Riksförsäkringsanstalten.

Enskilda försäkringsanstalter.
Fromma stiftelser.

Arbetsförhållanden.

Specialun dersökningar.

Registrerade sjukkassor.

Olycksfall i arbete.

Lifsmedel- och bostadspriser.
Arbetsinställelser.

Kollekt! vaftal.

Den offentliga arbetsförmedlingen.
Förmögenhet och inkomst.

Fattigvård.

Rättsväsende.

Domstolarnas arbetsredogörelser.
Konkurser och utsökningar.
Kriminalstatistik.

Återfall i brott.

Fångvård.

Undervisning.

F olkundervisning.

Allmänna och enskilda läroverk.
Universitet och liknande högskolor.
Teknisk och fackundervisning.
Abnormundervisning.

374

DE STATISTISKA PUBLIKATIONERNA.

Allmänna val.

Riksdagsmannaval.

Landstingsmannaval.

Finanser.

Allmän finansstatistik.

Rikssammandrag af skattetaxeringarne.

Accispliktiga näringar.

För svar sväsende.

Statistik öfver de värnpliktige.

Hälso- och sjukvård vid armén.

Hälso- och sjukvård vid marinen.

Kommunalförvaltning.

Hen ofvan föreslagna ordningen de särskilda afdelningarna emellan öfverensstämmer
med den ordning, som cheferna för de statistiska centralverken
i Sverige, Norge och Danmark vid nordiska statistiska mötet i Stockholm
år 1897 öfverenskommit skola begagnas för de nämnda ländernas statistiska
årsböcker och som numera införts jämväl i Sveriges officiella statistik i
sammandrag. Då kommittén anser att denna öfverenskommelse lämpligen
bör äga tillämpning äfven på den statistiska årsbok, som kommittén föreslagit
skola träda i det nuvarande sammandragets ställe, har kommittén
funnit serien Sveriges officiella statistik böra ordnas på motsvarande sätt
för att vinna öfverensstämmelse mellan den nämnda serien och Statistisk
årsbok.

Förutom de nya grenar af statistiken, som kommittén föreslagit skola
utarbetas af Statistiska centralverket, har kommittén enligt hvad förteckningen
här ofvan utvisar tänkt sig, att följande nu utkommande publikationer,
som icke tillhöra serien Bidrag till Sveriges officiella statistik,
skulle ingå i den nya serien Sveriges officiella statistik, nämligen Riksförsäkringsanstaltens
och Försäkringsinspektionens berättelser, Arbetsstatistik, Generalsammandrag
öfver bevillningen, Generalstabens statistik öfver de värnpliktige,
Arméförvaltningens sjukvårdsstyrelses berättelse öfver hälso- och
sjukvården samt veterinärvården vid armén och Årsberättelse öfver hälsooch
sjukvården vid marinen.

Utanför serien Sveriges officiella statistik såväl som utanför serien Statistiska
meddelanden skulle fortfarande komma att stå en del publikationer
af mer eller mindre statistisk art. Yissa finansiella redogörelser ha icke lämpligen
kunnat hit hänföras på grund af sin yttre form, i det de utgöra ett
enda blad. Andra finansiella redogörelser, nämligen Kapitalkonto till rikshufvudboken
och Utdrag ur Riksgäldskontorets hufvudbok, kunna icke anses
vara af egentligen statistisk natur. Detsamma gäller om ett och annat ämbetsverks,
såsom Landtbruksstyrelsens och Öfverstyrelsens för rikets allmänna
läroverk, årsberättelser, om ock dessa i större eller mindre utsträckning med -

DE STATISTISKA PUBLIKATIONERNA.

375

dela statistiska uppgifter. Ej heller Riksbankens rapporter och årsbok har
kommittén föreslagit skola intagas i den gemensamma serien, emedan Riksbankens
ställning i konstitutionellt hänseende torde göra det olämpligt, att
af banken utgifna publikationer införas i en serie, hvars anordning bestämmes
genom Kungl. Maj:ts beslut.

Serien Statistiska meddelanden föreslår kommittén skola fördelas i föl- Serien Sta ,

laude afdelmngar: delanden.

A. Tillfälliga statistiska undersökningar.

B. Meddelanden från Statistiska centralverket.

C. Meddelanden från Kommerskollegii afdelning för arbetsstatistik.

D. Han delsstatistiska meddelanden.

E. Sammandrag af svenska järnvägars trafikrapporter.

F. Bankrapporter.

Af dessa afdelningar är den första afsedd att inrymma hufvudsakligen sådana
statistiska undersökningar, som på grund af särskilda kungl. beslut, för
kommittéers räkning eller eljest utföras vare sig af Statistiska centralverket
eller andra ämbetsverk. Bland annat torde här lämpligen kunna meddelas de
undersökningar rörande statens utarrenderade domäner äfvensom rörande värnpliktiges
längd samt läs- och skrifkunnighet, som kommittén (s. 89, 103) föreslår
skola utarbetas af Statistiska centralverket. Afdelningen skulle icke utgifvas
af något visst ämbetsverk, men Statistiska centralverket torde böra
öfva tillsyn öfver dess yttre anordning, fördelning i band o. s. v. En indelning
i årgångar synes icke lämplig, utan bör ett band anses afslutadt, så
snart det omfattar erforderligt antal häften, då titelblad och innehållsförteckning
bifogas det sista häftet. Sådana statistiska undersökningar som kär
äro i fråga ha hittills i allmänhet utgifvits såsom fristående publikationer,
hvarigenom de ofta blifvit svårtillgängliga och dessutom lätteligen förkomma.

Deras sammanförande till en gemensam serie afser att råda bot för dessa
missförhållanden och åstadkomma en lättare öfverblick öfver all den statistik,
som genom statens försorg offentiiggöres. Öfriga afdelningar i serien torde
lämpligen kunna utgifvas i band omfattande en eller eventuellt flera årgångar.
Jämte bandets ordningsnummer bör titelbladet gifvetvis alltid
angifva årgången. Samtliga dessa afdelningar äro beräknade att utkomma
med ett häfte i månaden, hvartill beträffande enhvar af afdelningarna B., D.
och E. skulle komma ett sluthäfte innehållande preliminära årssiffror och
till afdelningen E. årsöfversikterna öfver enskilda bankernas ställning efter
bokslutet samt öfver hypoteksbankerna och hypoteksinrättningarne. I afdelningen
B. skulle nyssnämnda sluthäfte utgöras af det häfte preliminära
uppgifter, som kommittén ås. 126 föreslår skola utgifvas af Statistiska centralverket.
. Sistnämnda afdelnings öfriga innehåll är afsedt att utgöras af
Statistiska centralverkets månads- och kvartalsuppgitter rörande emigration,
konkurser, utsökningar, växelprotester och sparbanker. Äfven de preliminära
årsväxt- och skörderapporterna synas lämpligen böra här offentliggöras,

376

DE STATISTISKA PUBLIKATIONERNA.

Format.

hvarvid dock den sista fullständigare rapporten för året bör utgifvas såsom
ett särskildt häfte i afdelningen. Det torde ock vara lämpligt att de vecko-,
månads- och kvartalsuppgifter, som af vissa ämbetsverk offentliggöras i Posttidningen
eller på annat sätt och för hvilka förut (s. 63) redogjorts, jämväl
intagas i dessa månadshäften. Därjämte böra dessa uppgifter naturligtvis
fortfarande på sätt som hittills offentliggöras. Äfven de ofvannämnda af
Statistiska centralverket bearbetade uppgifterna böra särskildt offentliggöras,
lämpligen i Posttidningen, därest de på sådant sätt kunna vinna snabbare
spridning än som kan ske genom serien Statistiska meddelanden. De
ifrågavarande månadshäftena afse sålunda att på ett ställe sammanföra olika
preliminära uppgifter. Att härigenom åtskilliga sådana skulle komma att
blifva föremål för dubbelpublicering är utan betydelse, då kostnaden för
ifrågavarande månadshäften blir knappast nämnvärd. Hvarje häfte kommer
nämligen att omfatta blott några få sidor.

Ofvan bar omnämnts, huruledes vid tvenne särskilda tillfällen fråga
varit väckt om utbytande af det för närvarande i serien Bidrag till Sveriges
officiella statistik använda kvartformatet mot ett stort oktavformat. De skäl,
som föranledt Statistiska beredningen och Statistiska tabellkommissionen att
afstyrka ifrågavarande förslag och för hvilka förut redogjorts, förefalla kommittén
föga öfvertygande. Särskildt torde tabellkommissionens åsikt att det
nuvarande formatet skulle af de ämbetsmyndigheter, som för sin verksamhet
behöfva begagna den officiella statistiken, betraktas såsom fördelaktigare
än ett oktavformat, icke åtminstone nu för tiden vara öfverensstämmande
med verkliga förhållandet. Tvärtom torde man allmänt såväl inom som
utom ämbetsverken anse det nuvarande formatet synnerligen ohandterlig! och
besvärligt, hvartill nog också bidragit den praktiska erfarenhet man numera
vunnit rörande oktavformatets fördelar. Under de senaste åren har nämligen
detta format kommit till användning för ett betydligt antal statistiska publikationer,
främst arbetsstatistiken, och har härvid visat sig synnerligen
ändamålsenligt. Under åberopande af öfverdirektör Elis Sidenbladhs ofvan
återgifna utredning i ärendet får kommittén därför föreslå, att det nuvarande
för serien Bidrag till Sveriges officiella statistik använda kvartformatet
utbytes mot oktavformat och att detta format användes för såväl
serien Sveriges officiella statistik som serien Statistiska meddelanden.

Med det af Sidenbladh föreslagna formatet skulle pappersytan af en sida
erhålla en höjd af 250 millimeter och en bredd af 163 millimeter, hvarvid
tryckytan skulle blifva 190 x 130 millimeter. Efter ingående undersökningar
har emellertid kommittén kommit till det resultat, att papperets dimensioner
böra något ökas, nämligen till 255 x 170 millimeter för sidan i oskuret
skick. Kommittén anser därjämte att de föreslagna måtten för tryckytan
icke böra vara bindande annat än i fråga om text. Beträffande tabeller lär
i händelse af behof marginalernas bredd kunna ej oväsentligt minskas och
tryckytan sålunda ökas.

DE STATISTISKA PUBLIKATIONERNA.

377

Kommittén har funnit att de allra flesta af de statistiska publikationerna
kunna utan allt för stora svårigheter omändras till det föreslagna formatet.
Emellertid finnes en och annan beträffande hvilken en ändring icke
torde kunna genomföras utan betydande olägenheter och en ej ringa kostnadsökning.
Särskildt gäller detta de järn vägsstatistiska och handelsstatistiska
årsberättelserna samt Bankinspektörens månadssammandrag och årsöfversikter.
Kommittén anser därför i undantagsfall böra medgifvas, att
statistisk publikation utgifves i det hittills för serien Bidrag till Sveriges
officiella statistik använda formatet. En dylik anordning saknar ingalunda
motsvarighet i utlandets officiella statistik. Medgifvande att fortfarande
använda det gamla formatet föreslår kommittén böra lämnas af Kungl. Maj:t.

Hvad beträffar tidpunkten för det nya formatets användande bör den
inträda, rörande de af kommittén föreslagna nya grenarne, så snart dessa
införas i serien Sveriges officiella statistik, för de öfriga så snart lämpligen
kan ske och i hvarje fall senast med årgången 1916.

I fråga om de statistiska publikationernas yttre anordning torde de bestämmelser,
som af Statistiska tabellkommissionen i dess ofvan (s. 362) berörda
promemoria antagits, i vissa delar icke blifva lämpliga, därest det
ofvan föreslagna formatet antages. Kommittén hemställer därför, att Statistiska
centralverket måtte anbefallas att till Kungl. Maj:t afgifva förslag till
bestämmelser rörande det statistiska tryckets yttre anordning. För att denna
anordning må därefter blifva så vidt möjligt likformigt iakttagen för hela
den officiella statistiken, hemställer kommittén vidare att Statistiska centralverket
ålägges att ur formell synpunkt granska de särskilda berättelserna
och till vederbörande ämbetsverk göra de framställningar, som kunna finnas
erforderliga.

Kommittén har haft under öfvervägande, huruvida icke den officiella statistikens
tabeller borde göras dubbelspråkiga, i likhet med hvad förhållandet
är i ett stort antal främmande länders statistik. På grund af den betydande
ökning i tryckningskostnaderna, som skulle blifva följden af en sådan anordning,
anser sig emellertid kommittén icke böra framställa förslag härom,
huru önskvärdt det än vore ur nationell synpunkt, att den svenska statistiken
på sådant sätt gjordes lättare tillgänglig för utlandet. För att i möjligaste
mån bereda en ersättning för tabellernas dubbelspråkighet hemställer kommittén,
att fransk innehållsförteckning upptagande jämväl öfversättning af
viktigare kolumnhufvuden och textspalter meddelas i samtliga statistiska årsredogörelser
i ungefär samma omfattning som för närvarande i befolkningsstatistiken.
Därjämte bör fransk resumé af innehållet bifogas i den utsträckning
som kan anses påkallad. Kommittén får därjämte i detta sammanhang
erinra om att den statistiska årsboken föreslagits böra blifva genomgående
dubbelspråkig, hvarigenom behofvet af en motsvarande anordning beträffande
den öfriga officiella statistiken i ej ringa mån minskas.

Utstyrsel
i öfrigt.

378

DE STATISTISKA PUBLIKATIONERNA.

Distribution
m. m.

Kostnaderna
för officiella
statistiska

trycket.

Sedan någon tid tillbaka har en del af arbetsstatistikens publikationer
utgifvits i kartonneradt skick. Härigenom ha visserligen kostnaderna för
offentliggörandet kommit att i någon mån ökas, men denna ökning torde
mer än uppvägas af den besparing, som inträder för de ämbetsverk, hvilka
mottaga kartonnerade publikationer och sålunda befrias från de dryga kostnaderna
för deras inbindning. Därest i sammanhang med tryckningen en
större del af upplagan kartonneras i stället för att häftas, ökas nämligen härigenom
kostnaden per exemplar med i allmänhet 15 till 20 öre, medan däremot
kostnaden för ett vanligt bokband icke kan beräknas till lägre än 1 till 2
kronor. Med hänsyn härtill föreslår kommittén att af samtliga i serien Sveriges
officiella statistik ingående berättelser och af Statistisk årsbok kartonnerade
exemplar utdelas till de myndigheter och offentliga samlingar inom
landet, som skola erhålla dem, äfvensom till Riksdagens ledamöter. Jämväl
för spridning genom bokhandeln torde kartonnerade exemplar böra tillhandahållas,
emedan erfarenheten visat att dylika äro för allmänheten betydligt
mera begärliga än häftade.

Rörande gratisutdelningen af det statistiska trycket får kommittén hänvisa
till hvad därom här nedan anföres. Här vill kommittén endast erinra
om önskvärdheten af att gratisutdelning till enskilda personer så vidt möjligt
undvikes. I stället bör försäljningspriset i bokhandeln väsentligt sänkas
lämpligen från nuvarande 10 öre till högst 5 öre per ark jämte eventuellt
tillägg för kartonnering, kartor, diagram m. m. I detta sammanhang får
kommittén därjämte föreslå att inkomster genom försäljning uppdebiteras
till det anslag från hvilket tryckningskostnaderna blifvit bestridda. Jämlikt
kung], bref den 17 januari 1865 uppdebiteras för närvarande i Statistiska
centralbyrån dessa inkomster till anslaget för arfvoden åt tillfälliga biträden
samt till vikariatsersättningar.

I det föregående (s. 354) har omnämnts, huruledes frågan om en begränsning
af kostnaderna för det officiella statistiska trycket på grund af
kungl. remiss var föremål för utredning af chefen för Statistiska centralbyrån
i underdånigt utlåtande den 18 november 1885. Kostnaderna för samtliga
publikationer, som då ingingo i serien Bidrag till Sveriges officiella
statistik beräknades omkring år 1885 till 53,039 kronor i medeltal årligen.
Sedan dess ha kostnaderna stigit i så betydande grad, att kommittén ansett
det som en synnerligen viktig uppgift att åstadkomma utredning, om
eller i hvad mån en besparing kan vara möjlig.

För hvarje särskild i serien Bidrag till Sveriges officiella statistik årligen
ingående littera uppgingo trycknings- och häftningskostnaderna enligt
till kommittén lämnade uppgifter, hvilka i allmänhet afse den årgång som
utkom under år 1909, till följande belopp:

DE STATISTISKA PUBLIKATIONERNA.

379

Kronor

A) Befolkningsstatistik.............. 2,928'' 13

B) Rättsväsendet.................2,401''38

C) Bergshandteringen............... 999-7 5

D) Fabriker och handtverk............. 3,852-82

E) Sjöfart.................... 4,939-7 5

F) Handel.................... 17,324-13

G) Fångvården..................l,573-9o

1) Telegrafväsendet............... 1,703-40

K) Hälso- och sjukvården.............5,197-25

L) Statens järnvägstrafik.............21,144 oo

M) Postverket................... 2,277-20

N) Jordbruk och boskapsskötsel........... 5,537-4 6

O) Landtmäteriet................. 508-5 o

P) Undervisningsväsendet............. 3,954-7 5

Q) Statens domäner..... 2,230-2 5

S) Allmänna arbeten...............3,401-71

T) Lots- och fyrinrättningen samt lifräddningsanstal terna

å rikets kuster............. 1,297-04

U) Kommunernas fattigvård och finanser......4,184"5o

Y) Brännvins tillverkning och försäljning samt socker och

maltdryckstiilverkningen......... (155-2 5

Y) Sparbanksstatistik

I Sparbanker och liknande penninginrättningar . . 1,370-94

II Postsparbanken................l,377-69

Tillsammans uppgå kostnaderna för dessa publikationer till 88,859 kr.
80 öre. Härtill komma utgifterna för de icke årliga publikationerna,
nämligen folkräkningsberättelserna, Kungl. Maj:ts befallningshafvandes femårsberättelser
jämte sammandrag samt statistiken öfver riksdagsmannavalen
— aflönings- och pensionsstatistiken torde man i detta sammanhang kunna
lämna åsido. Ifrågavarande utgifter utgjorde 16,715 kr. 40 öre för 1900
års folkräkningsberättelse (afdelningarna 2—4), 31,965 kr. 80 öre för femårsberättelserna
jämte sammandrag för perioden 1896/1900 samt 940 kr. 18 öre
för statistiken öfver riksdagsmannavalen 1906/1908. I medeltal per år uppgå
dessa kostnader till 8,378 kr. 9 öre. Sammanräknade årskostnaden för tryckning
och häftning af serien Bidrag till Sveriges officiella statistik skulle sålunda
uppgå till 97,237 kr. 89 öre. Dessa kostnader hänföra sig emellertid
för flertalet publikationer till de sättnings- och tryckningspriser, som tilllämpades
till och med förra delen af år 1909. Sedan dess har en väsentlig
stegring i dessa priser inträdt, så att de nuvarande utgifterna för tryckning
och häftning för serien Bidrag till Sveriges officiella statistik icke torde
kunna beräknas till lägre belopp än 110,000 kronor. På tjugufem år ha

380

DE STATISTISKA PUBLIKATIONERNA.

sålunda dessa kostnader mer än fördubblats, ehuru under tiden endast en ny
littera i serien tillkommit. Denna ansenliga stigning beror endast till en
mindre del på ökning af de statistiska berättelsernas omfång, den förnämsta
orsaken till densamma är att söka i arbetsprisernas stegring.

Kostnaderna för den officiella statistiken i det hela uppgå till ännu
högre belopp än det ofvan uppgiga, i det häri icke inbegripits utgifterna
för de utom den stora serien stående statistiska publikationerna. Dessa utgifter
uppgå särskildt för arbetsstatistiken till ansenligt belopp.

Såsom i chefens för Statistiska centralbyrån ofvannämnda underdåniga
utlåtande den 18 november 1885 påpekades, kunna tre olika utvägar ifrågakomma
för åstadkommande af besparing i kostnaderna för det officiella statistiska
trycket, nämligen dels minskning af berättelsernas volym, dels minskade
arbets- och materialkostnader, dels slutligen minskning af upplagornas
storlek.

Den förstnämnda utvägen, att minska berättelsernas omfång, är uppenbarligen
den utan jämförelse kraftigast verkande. Med de för hvarje år allt
större kraf, som ställas på den officiella statistiken ifråga om fullständighet
och detaljrikedom, kan emellertid endast undantagsvis en inskränkning i statistikens
nuvarande omfång genomföras. Där en sådan inskränkning är
möjlig utan större olägenheter, såsom beträffande Kung!. Maj:ts befallningshafvandes
femärsberättelser, de befolkningsstatistiska årsberättelserna och
sjöfartsstatistiken, har kommittén på vederbörliga ställen därom framställt
förslag. Måhända skulle därutöfver i en och annan af de berättelser, som
icke varit föremål för närmare behandling inom kommittén, vissa inskränkningar
kunna genomföras. Kommittén förutsätter att Statistiska centralverket
och Statistiska rådet skola finna anledning att närmare undersöka,
i hvilka fall utan olägenheter en minskning af de statistiska berättelsernas
omfång kan vidtagas.

Den andra utvägen att åstadkomma besparing i tryckningsutgifterna är
att söka i nedbringande af arbets- och materialkostnaderna. I fråga om
papperet för själfva publikationerna om indika här närmast är fråga kan
visserligen ingen besparing ske, alldenstund genom kungl. förordningen den
12 juli 1907 förordnats om användande af normaltryckpapper för dylika publikationer
och en ändring i denna bestämmelse icke torde vara lämplig.
Däremot skulle ifråga om papperet för blanketter till statistiska uppgifter
en väsentlig besparing kunna åstadkommas, därest det i nyssnämnda förordning
meddelade stadgandet om användande af normalpapper af klass nummer
3 för blanketter till statistiska uppgifter blefve upphäfdt. Detta vill
kommittén för sin del lifligt förorda.

Återstå sättnings-, trycknings- och häftningskostnaderna. Beträffande
tryckningen af flertalet statistiska publikationer sker för närvarande med
Kungl. Maj:ts tillstånd uppgörelse under hand. Då man naturligtvis kan utgå
ifrån, att de olika ämbetsverken härvid betinga sig de billigaste pris, som

DE STATISTISKA PUBLIKATIONERNA.

381

på sådant sätt kunna erhållas, synes ett nedbringande af dessa kostnader icke
tänkbart utan att entreprenad anställes. Häremot kunna likväl mycket tungt
vägande invändningar göras. Därest entreprenad utlyses, kan en publikations
tryckning komma att det ena året omhänderhafvas af ett, det andra året af ett
annat tryckeri. Emellertid äro de flesta statistiska årsberättelserna af den beskaffenhet,
att tabellstommarna kunna hållas stående från år till år, så att
den årliga nysättningen kan inskränkas till att endast införa nya siffror i de
gamla stommarna. Härigenom vinnes dels en betydligt snabbare publikation,
dels besparing i kostnaderna, alldenstund det synnerligen dyrbara »uppbyggandet»
af tabellerna bortfaller. För att entreprenad å det statistiska trycket
i allmänhet skall med fördel kunna anställas erfordras sålunda att
entreprenaden får omfatta ett stort antal årgångar. Till följd af de täta
förändringarna som arbetspriserna undergå torde emellertid en sådan entreprenad
kunna komma till stånd endast därigenom, att tryckerierna sätta
priserna så högt, att de kunna vara skyddade med hänsyn till den stegring
af arbetspriserna, som kan komma att inträda under entreprenadtiden.
Att i allmänhet anställa entreprenad å det statistiska trycket skulle därför
enligt kommitténs åsikt snarare medföra en stegring än eu minskning af
kostnaderna. Detta gäller dock endast i allmänhet. Beträffande sådana publikationer,
som icke utkomma årligen och som därför icke lämpligen hållas
stående, samt sådana publikationer, hvilka på grund af sin beskaffenhet vare
sig måste eller utan olägenhet kunna årligen nysättas, ställer sig saken väsentligt
annorlunda. Här synes med fördel entreprenad kunna anställas.
Framför allt torde emellertid entreprenad vara fördelaktig ifråga om större
blankettleveranser, särskildt med hänsyn därtill, att dessa i allmänhet kunna
utan olägenhet anförtros åt tryckerier i landsorten, där arbetspriserna ställa
sig väsentligt billigare än i hufvudstaden.

Den tredje utvägen att vinna besparingar i kostnaderna för det statisti
ska trycket skulle vara att inskränka upplagornas storlek. Om en dylik inskränkning
har framställning gjorts i Biksdagens ofvan omnämnda till kommittén
remitterade skrifvelse den 22 maj 1909. Några mera betydande besparingar
i kostnad lära emellertid icke på denna väg kunna åvägabringas, emedan
i regel den största delen af tryckningskostnaden kommer på sättningen och
denna utgiftspost är oberoende af upplagans storlek. Därjämte synes det kommittén
betänkligt att i större grad inskränka utdelningen af det statistiska
trycket, alldenstund statistiken för att medföra fullt gagn bör spridas till så
våda kretsar som möjligt. På grund af remissen har emellertid kommittén
undersökt förhållandena beträffande hvarje särskild publikation och därvid
funnit, att i några fäll en betydlig inskränkning i upplagornas storlek kan
och bör vidtagas.

Storleken af en publikations upplaga är beroende af fyra särskilda faktorer:
den för alla publikationer gemensamma utdelningen, den särskilda utdelningen
af hvarje publikation, försäljningen i bokhandeln samt behöflig reserv.

382

DE STATISTISKA PUBLIKATIONERNA.

I den gemensamma utdelningen, sådan den är fastställd genom kungl. bref
den 11 december 1885 och den 13 juli 1887 med senare tillägg, lär ingen
inskränkning kunna ske. Tvärtom anser kommittén behöfligt, att det för utdelning
till utlandet afsedda antalet af 100 exemplar höjes^till minst 125 på
grund af den nuvarande omfattningen af det internationella utbytet. Hela
den gemensamma utdelningen utgör såsom förut nämnts 789 exemplar, hvaraf
380 exemplar till Riksdagens ledamöter.

Den särskilda utdelningens omfattning är synnerligen växlande, från
några tiotal exemplar upp till närmare 2,500 (kommunernas fattigvård och
finanser). I regel uppgår den till ett jämförelsevis ringa antal exemplar.
De enda undantagen härvid utgöras af Statistiska centralbyråns befolkningsstatistiska
och kommunalstatistiska publikationer, hvaraf den särskilda utdelningen
uppgår till en betydande siffra, emedan dessa publikationer utdelas
till samtliga pastorsämbeten resp. kyrkostämmors ordförande. Kunde sistnämnda
utdelning upphöra, skulle visserligen en mycket ansenlig reduktion i
upplagorna vinnas. Att utan vidare indraga densamma kan kommittén dock icke
tillstyrka. De statistiska publikationerna äro det enda vederlag de ifrågavarande
myndigheterna erhålla för sitt synnerligen betydande och maktpåliggande
arbete med afgifvande af uppgifter till den officiella statistiken. Dessutom
måste det för dem vara af stort värde att erhålla befolknings- och kommunalstatistiken
i hvilka uppgifter om folkmängd och finanser meddelas för
hvarje särskild kommun. Skall utdelning af ifrågavarande publikationer till
dessa myndigheter upphöra, böra de därför erhålla lämpligt vederlag. Såsom
sådant torde Statistisk årsbok med fördel kunna användas. Med hänsyn till
kommunernas särskilda behof bör dock en dylik användning af årsboken påkalla,
att i densamma införes en särskild tabell med uppgifter för hvarje
landskommun — för städer och köpingar måste under alla omständigheter en
liknande tabell meddelas — om folkmängd, beskattningsbar inkomst, sammanlagd
utdebitering för kommunala ändamål per 100 kronors inkomst samt kommunernas
inkomster, utgifter, tillgångar och skulder. En sådan tabell komme
att omfatta omkring tre ark. Jämväl för andra än de kommunala myndigheterna
torde för öfrigt införandet i årsboken af en dylik tabell vara af stort
intresse. Genom en sådan anordning skulle inbesparas utdelningen af omkring
1,400 exemplar af befolkningsstatistiken, omkring 2,400 exemplar af den årliga
uppgiften å folkmängden i rikets kommuner samt omkring 2,300 exemplar
af statistiken öfver kommunernas fattigvård och finanser. Till städer och
köpingar bör kommunalstatistiken fortfarande utdelas. Under förutsättning
att af årsboken utdelas ett exemplar till hvarje pastorat, kommer härför att
erfordras omkring 1,400 exemplar. Då ensamt kommunalstatistikens volym
torde blifva nästan lika stor som den föreslagna årsbokens, vinnes sålunda
en ej ringa besparing genom den föreslagna anordningen. För pastorerna
torde det dessutom vara en fördel att i stället för befolkningsstatistiken och
kommunalstatistiken erhålla Statistisk årsbok, som omfattar statistikens samt -

DE STATISTISKA PUBLIKATIONERNA.

383

liga grenar. Statistisk årsbok bör bållas för allmänheten tillgänglig å pastorsexpeditionen
eller om pastor pröfvar sådant lämpligt å annat ställe inom
pastoratet, exempelvis i församlings- eller sockenbibliotek, dit äldre årgångar
i hvarje fall böra öfverlämnas.

Beträffande utdelningen af det statistiska trycket föreslår kommittén
vidare, att all utdelning af till serierna Sveriges officiella statistik och Statistiska
meddelanden hörande publikationer genom Posttidningen upphör, med
undantag blott för Bankinspektionens månadssammandrag och årsöfversikt,
hvilka fortfarande lämpligast torde kunna spridas på detta sätt. Härigenom
komma upplagorna af emigrationsstatistiken och generalsammandraget öfver
bevillningen att betydligt minskas.

I afseende på försäljningen genom bokhandeln får kommittén hänvisa
till hvad därom ofvan anförts.

Hvad slutligen beträffar de behöfliga reservupplagornas storlek, har
kommittén funnit att af enstaka statistiska publikationer reserven beräknats
onödigt högt. Sålunda förekommer i ett fall, att vid en upplaga af sammanlagdt
1,600 exemplar reserven uppgått till ej mindre än 600. Kommittén
får därför föreslå att reservupplagan icke må i något fall beräknas till mer
än 200 exemplar och att densamma icke bestämmes till mer än omkring 50
exemplar af sådana publikationer, hvaraf afgången efter den ordinarie utdelningens
afslutande är ringa.

Kommittén får sålunda hemställa,

att, med undantag af Statistisk årsbok, den officiella statistiken på sätt
ofvan föreslagits fördelas i tvenne serier, Sveriges officiella statistik och
Statistiska meddelanden,

att Statistisk tidskrift indrages,

att det för den officiella statistiken i allmänhet använda kvartformatet
utbytes mot ett oktavformat med dimensionerna 255 x 170 millimeter för
sida i oskuret skick och med en tryckyta af 190 x 130 millimeter för text,
att till ofvannämnda serier hörande publikationer i undantagsfall må
med Kungl. Maj:ts medgifvande utgifvas i det hittills för serien Bidrag till
Sveriges officiella statistik använda formatet,

att tidpunkten för det nya formatets användande inträder för nya grenar,
så snart dessa införas i Sveriges officiella statistik, för öfriga så snart
lämpligen kan ske och i hvarje fall senast med årgången 1916,

att Statistiska centralverket ålägges att till Kungl. Maj:t afgifva förslag
till bestämmelser rörande det statistiska tryckets yttre anordning,

att i samtliga statistiska berättelser skall i innehållsförteckningen meddelas
fransk öfversättning af viktigare kolumnhufvuden och textspalter samt
att fransk resumé af berättelsens innehåll bifogas i den utsträckning som
kan anses påkallad,

att kartonnerade exemplar af i serien Sveriges officiella statistik ingående
publikationer och af Statistisk årsbok dels utdelas till de myndigheter

Samman fattning.

384

DE STATISTISKA PUBLIKATIONERNA.

och offentliga samlingar inom landet, som skola erhålla dem, samt till Riksdagens
ledamöter, dels för köpare tillhandahållas genom bokhandeln,

att försäljningspriset för de statistiska publikationerna bestämmes till
högst 5 öre för ark jämte eventuellt tillägg för kartonnering, kartor, diagram
m. in.,

att inkomsten genom försäljning af statistiska publikationer uppdebiteras
till det anslag från hvilket tryckningskostnaderna blifvit bestridda,

att entreprenad anställes ifråga om tryckningen af sådana publikationer,
som icke utkomma årligen, samt sådana, som på grund af sin beskaffenhet
vare sig måste eller utan olägenhet kunna årligen nysättas, äfvensom ifråga
om större leveranser af blankettryck,

att i öfrigt uppgörelse under hand må träffas om tryckningen af de
statistiska publikationerna,

att stadgandet i kungl. förordningen af den 12 juli 1907 om användande
af normalpapper af klass nummer 3 för blanketter till statistiska primäruppgifter
upphäfves,

att utdelningen till pastorsämbetena af befolkningsstatistiken samt till
landskommunerna af uppgift å folkmängden i rikets kommuner och af statistiken
rörande kommunernas fattigvård och finanser upphör,

att i stället till samtliga pastorsämbeten utdelas Statistisk årsbok,
att all utdelning af till serierna Sveriges officiella statistik och Statistiska
meddelanden hörande publikationer genom Post- och inrikes tidningar
upphör, med undantag för Bankinspektionens månadssammandrag och
årsöfversikter, samt

att reservupplagan af de statistiska publikationerna icke i något fall må
bestämmas till mer än 200 exemplar och att densamma beräknas endast till
omkring 50 exemplar åt sådana publikationer, hvaraf afgången efter den
ordinarie utdelningens afslutande är ringa.

V. Betänkande och förslag angående Statistiska
centralverkets organisation och stat.

Vid uppgörande af förslag till Statistiska centralverkets organisation har
kommittén ansett sig böra utgå från tvenne allmänna förutsättningar, hvilka
varit ledande i fråga om de förändrade organisationer af ämbetsverk, som
under de senaste åren beslutats, nämligen att för ordinarie arbete bör i regel
användas ordinarie personal och att i intet fall bör nyttjas mera kvalificerad
personal än behofvet oafvisligen kräfver.

Den förstnämnda förutsättningen medför att de extraordinarie tjänstemännens
antal inskränkes till hvad som erfordras för ämbetsverkets rekrytering
och de ordinarie tjänsternas uppehållande under tjänstledighet samt
semester. För närvarande utföra sådana tjänstemän i såväl Statistiska cen
tralbyrån som de särskilda statistiska afdelningarna en allt för stor del af
arbetet. Detta missförhållande tarfvar rättelse.

Grundsatsen att icke använda mera kvalificerad personal än arbetets
natur kräfver har däremot sedan längre tid tillbaka i allmänhet iakttagits
i Statistiska centralbyrån och de statistiska afdelningarna, där en synnerligen
betydande del af arbetet utföres af biträden. Jämväl diarieföringen är delvis
öfverlämnad åt dylika. Emellertid inträffar tidtals, åtminstone i Statistiska
centralbyrån, att tjänstemännen icke kunna sysselsättas med fullt kvalificeradt
arbete .utan måste öfvertaga sådant, som eljest med fördel utföres af
biträden. Anledningen härtill ligger i det förut (s. 85) påpekade förhållandet,
att för åstadkommande af en möjligast snabb publikation arbetet
behöfver koncentreras till en yiss tid på året, med påföljd att en och
annan af tjänstemännen efter det mera brådskande arbetets afsittande
måste sysselsättas med sådant arbete för hvilket han rätteligen bör anses
såsom öfverkvalificerad. På grund af Statistiska centralbyråns starkt begränsade
arbetsområde finnes nämligen endast undantagsvis tillfälle att sysselsätta
den på en afdelning öfverflödiga personalen på annan afdelning. Med
den af kommittén föreslagna utvidgningen af det centrala statistiska verkets
arbetsfält bortfaller detta hinder för ett fördelaktigt utnyttjande af personalen,
hvadan det nedan framställda förslaget till organisation utgår från

25—091045. Stat. kom. bet.

Statistiska
centralverkets
organisation.

Allmänna
grundsatser.

386

STATISTISKA CENTRALVERKET.

Chefen.

Byråchefer.

att såväl ordinarie som extraordinarie tjänstemän uteslutande användas för
sådant arbete, som icke lämpligen kan utföras af mindre kvalificerad personal.

Det nämndes ofvan att principen att icke använda mera kvalificerad personal
än arbetet kräfver i allmänhet iakttages i de statistiska verken. Ett
betydelsefullt undantag gifves dock härvid. De kvinnliga biträden, som i
stort antal sysselsättas, ha i regel erhållit fullständig elementarundervisning
eller till och med aflagt studentexamen. Emellertid är en ej ringa del
af det statistiska arbetet af så enkel natur, att det utan minsta olägenhet
kan anförtros åt personer, som endast erhållit vanlig folkskolebildning. Sådant
är exempelvis arbetet med sorterande och räknande af kartoliner, utskrifvande
af enklare sådana, vissa slag af s. k. prickningsarbete m. m. I åtskilliga
främmande länders statistiska verk utföres dylikt arbete af personer, hvilkas
bildning närmast motsvarar vår folkskolebildning. Vid instundande svenska
folkräkning torde enligt hvad kommittén erfarit försök sannolikt komma
att anställas med användande för visst slags arbete af unga flickor, som genomgått
endast folkskola. Med hänsyn till den ofvan berörda grundsatsen och
nödvändigheten att i möjligaste mån nedbringa kostnaderna för den officiella
statistiken har kommittén tagit under öfvervägande, huruvida icke vid sidan af
de egentliga räknebiträdena, som alltid måste komma att intaga en viktig
plats i Statistiska centralverkets organisation, jämväl mindre kvalificerade
arbetsbiträden skulle kunna där användas. Kommittén har härvid funnit att
detta torde låta sig göra i ej ringa utsträckning.

Då kommittén härefter öfvergår till att framlägga sina särskilda förslag
i afseende på Statistiska centralverkets organisation, har kommittén först att
yttra sig rörande chefens ställning. På grund af ämbetsverkets omfattning
och chefsämbetets vikt kunde visserligen ifrågasättas, att chefen borde
erhålla generaldirektörs värdighet. Då emellertid en sådan förändring i
chefens för det centrala statistiska verket ställning icke kan anses oafvisligen
påkallad af behofvet, anser sig kommittén icke böra framställa förslag
härom utan hemställer att chefen för Statistiska centralverket erhåller
öfverdirektörs värdighet i likhet med hvad förhållandet för närvarande är i
Statistiska centralbyrån.

Det betydande arbetsområde kommittén föreslagit för Statistiska centralverket
och storleken af den personal som måste där anställas komma uppenbarligen
att göra ämbetsverkets ledning synnerligen svår och kräfvande.
Chefen behöfver därför vid sin sida män af framstående duglighet.
För att draga till sig sådana måste verket sättas i tillfälle att erbjuda dem
en ställning och löneförmåner som kunna anses lockande. Kommittén finner
den enda utvägen härtill vara, att hos verket anställes ett lämpligt antal
byråchefer, hvilka ha att närmast ansvara för ledningen en hvar af sin
byrå. För närvarande finnes praktiskt taget ingen utsikt för en statistisk
tjänsteman att vinna högre befordran inom de statistiska verken än till andra
gradens tjänst. Att detta skall öfva ett ogynnsamt inflytande på personalens

STATISTISKA CENTRALVERKET.

387

rekrytering är uppenbart, och erfarenheten har äfven ådagalagt, att framstående
förmågor funnit sig böra lämna en bana, där all befordran afklippes
med uppnående af en förste aktuariebefattning. Det är därför nödvändigt,
att, hvilken organisationsform än må väljas för den officiella statistiken,
möjligheter till högre befordran öppnas genom inrättande af tredje gradens
tjänster. Kommittén är alltså af den bestämda uppfattning, att, äfven
om den nuvarande decentraliserade organisationen bibehölles, skulle det vara
oundgängligt att såväl i Statistiska centralbyrån som för särskilda statistiska
af delningar inrätta byråchefsbefattningar.

Vid öfvervägande af det erforderliga aptalet byråer i Statistiska centralverket
har kommittén funnit, att detta icke kan sättas till mindre
än fyra, i händelse kommittémajoritetens förslag om näringsstatistikens förläggande
till Statistiska centralverket bifalles. Skulle däremot i enlighet
med det af kommitténs ledamot Key-Aberg framställda förslaget näringsstatistiken
kvarblifva hos Kommerskollegium, kan antalet byråer i centralverket
minskas till tre, men i stället måste då i Kommerskollegium inrättas
en näringsstatistisk byrå. Sammanräknade antalet byråer blir sålunda
lika i båda fallen.

De särskilda statistiska grenarnas fördelning på de olika byråerna bör
under förutsättning af näringsstatistikens förläggning till Statistiska centralverket
blifva följande.

Första byrån: befolkningsstatistik, rättsstatistik, undervisningsstatistik
och valstatistik;

Andra byrån: Kung!. Maj:ts befallningshafvandes femårsberättelser,

jordbruksstatistik, domänstatistik, allmän skogsstatistik, fiskeristatistik samt
bergverks- och industristatistik;

Tredje byrån: handelsstatistik och sjöfartsstatistik jämte ärenden, som
icke tillhöra annan byrås handläggning; samt

Fjärde byrån: fastighetsstatistik, statistik öfver vägar och skjutsanstalter,
aktiebolagsstatist.ik, sparbanksstatistik, statistik öfver fromma stiftelser,
förmögenhets- och inkomststatistik, fattigvårdsstatistik, finansstatistik
och kommunalstatistik.

I händelse näringsstatistiken icke förlägges till Statistiska centralverket,
torde de tre byråerna i centralverket böra få följande omfattning.

Första byrån: befolkningsstatistik, rättsstatistik och undervisningsstatistik; Andra

byrån: Kungl. Maj:ts befallningshafvandes femårsberättelser, jordbruksstatistik,
domänstatistik, allmän skogsstatistik, fiskeristatistik, statistik
öfver vägar och skjutsanstalter, aktiebolagsstatistik, sparbanksstatistik, statistik
öfver fromma stiftelser och valstatistik; samt

Tredje byrån: fastighetsstatistik, förmögenhets- och inkomststatistik,
fattigvårdsstatistik, finansstatistik och kommunalstatistik jämte ärenden, som
icke tillhöra annan byrås handläggning.

388

STATISTISKA CENTRAL VERKET.

Öfriga

tjänstemän.

Statistisk årsbok och femårsöfversikten öfver rikets utveckling böra i
båda fallen utarbetas af samtliga byråer gemensamt under chefens direkta
ledning. De delar af ifrågavarande publikationer, som behandla den icke
centraliserade statistiken, skulle härvid utarbetas på de byråer, hvilkas arbetsområden
de närmast beröra. Sålunda böra de arbetsstatistiska delarne utarbetas
af andra byrån, hvilken jämväl får öfvertaga behandlingen af de näringsstatistiska
partierna, därest näringsstatistiken förlägges utom centralverket.
I fråga om den icke centraliserade statistiken måste emellertid
centralverket jämväl kunna påkalla biträde af de ämbetsverk som utarbeta
denna statistik. Härför erforderliga bestämmelser ha förut (s. 104) af kommittén
föreslagits.

Vid uppgörande af förslagen till byråindelning har kommittén sökt tillse,
å ena sidan att byråernas arbetsbörda blir så lika som möjligt och å andra
sidan att sammanhörande grenar af statistiken hänförts till samma byrå.
Att sistnämnda grundsats iakttages är af vikt, emedan härigenom blir lättare
för byråchefen att grundligt sätta sig in i alla de grenar af statistiken
hvilkas ledning åligger honom.

Kommittén har tänkt sig att i regel hvarje byråchef bör, utom den allmänna
ledningen af de till hans byrå förlagda grenarne af statistiken, direkt
handhafva bearbetningen af en bland hufvudgrenarne. Den närmaste arbetsledningen
för öfriga grenar uppdrages åt tjänstemän dels af andra, dels
af första graden. Härvid böra för de viktigaste grenarne användas tjänstemän
af andra graden, förste aktuarier, medan de mindre betydande grenarne
kunna anförtros åt tjänstemän af första graden, aktuarier. I flera fall bör
för öfrigt en tjänsteman handhafva bearbetningen af mer än en gren af sistnämnda
beskaffenhet.

Hittills har för hvarje statistisk berättelse i allmänhet icke mer än en
ordinarie tjänsteman tagits i anspråk. Det i öfrigt förekommande behofvet af
tjänstemän har fyllts genom extraordinarie sådana. Med hänsyn till ofvan
fastslagna princip, att för ordinarie arbete bör användas ordinarie personal,
bör detta förhållande upphöra. Det blir då nödvändigt att till biträde åt
arbetsledarne anställa ett visst antal aktuarier i stället för amanuenser. Då
emellertid kommittén föreslagit dels betydande förändringar i den förefintliga
statistiken, dels ett ej ringa antal nya statistiska grenar och då det härigenom
förorsakade behofvet af ordinarie tjänstemän icke för närvarande kan med absolut
säkerhet beräknas, anser kommittén försiktigheten kräfva, att till en början icke
ett större antal tjänstemän uppföres på ordinarie stat, än som med tull säkerhet
kan beräknas blifva erforderligt. Häraf följer att kommittén måste föreslå
upprättandet tillsvidare af ett något större antal amanuensbefattningar, än som
kan behöfvas för ämbetsverkets rekrytering och de ordinarie tjänsternas
uppehållande under semester och tjänstledighet. Kommittén utgår härvid
ifrån, att i den mån erfarenheten ådagalägger behofvet af ytterligare eu

STATISTISKA CENTRALVERKET.

389

eller annan ordinarie tjänst, Statistiska centralverket skall till Kungl. Maj:t
inkomma med erforderlig framställning.

Vid beräkningen af det för hvarje byrå behöfliga antalet ordinarie och
extraordinarie tjänstemän har kommittén förutsatt, att dagliga arbetstiden
för ordinarie tjänstemän ökas från nuvarande fem timmar till sex och för
amanuenser från nuvarande tre ä fem timmar till sex. Hvad de förstnämnda
angår, får ökningen af arbetstiden betraktas såsom en själffallen
följd af ny lönereglerings genomförande. För amanuenser är däremot i
allmänhet inom ämbetsverken arbetstiden väsentligt kortare än den här
ifrågasatta af sex timmar och öfverstiger vanligen icke fyra timmar. Sedan
gammalt har emellertid Statistiska centralbyrån härvid utgjort ett undantag,
i det amanuensernas dagliga arbetstid där i regel utgjort fem timmar och
i vissa fall varit ännu längre. Enligt hvad erfarenheten visat, har denna
anordning varit synnerligen fördelaktig ur ämbetsverkets synpunkt. Då med
de goda befordringsutsikter det af kommittén föreslagna Statistiska centralverket
skulle komma att erbjuda det icke synes vara för de extraordinarie
tjänstemännen behöfligt att för vinnande af bättre befordringsutsikter samtidigt
tjänstgöra inom mer än ett ämbetsverk, tvekar ej kommittén föreslå
att dagliga arbetstiden för amanuenser i Statistiska centralverket bör normalt
blifva sex timmar, dock med rättighet för ämbetsverket att i undantagsfall
medgifva minskning i denna arbetstid mot proportionell nedsättning i arfvodet.

Antalet tjänstemän på hvarje särskild byrå beräknar kommittén på följande
sätt för alternativet med fyra byråer i Statistiska centralverket.

Första byrån skulle hufvudsakligen omfatta tre synnerligen betydande
grenar af statistiken, nämligen befolkningsstatistiken, rättsstatistiken och
undervisningsstatistiken. Under förutsättning att byråchefen själf direkt handhar
bearbetningen af en af dessa, erfordras för de båda andra två förste
aktuarier. Vid bedömande af behofvet af tjänstemän i öfrigt har man att
närmast utgå från det antal, som för närvarande anlitas för ifrågavarande
grenar. För befolkningsstatistiken användas en förste aktuarie och två
till tre amanuenser, för rättsstatistiken en byråchef och för undervisningsstatistiken
en kanslisekreterare och två amanuenser. Byråchefen, förste
aktuarien och kanslisekreteraren motsvaras i den föreslagna nya organisationen
af byråchefen och två förste aktuarier. På grund af de synnerligen
betydliga utvidgningar rättsstatistiken och undervisningsstatistiken
skulle vinna enligt kommitténs förslag lär antalet tjänstemän i öfrigt å byrån
icke kunna anslås till mindre än två aktuarier och två amanuenser. I jämförelse
med nuvarande organisation visar sålunda den föreslagna nya en ökning
med två aktuarier men minskning med två till tre amanuenser, hvarjämte en
kanslisekreterarebefattning skulle utbytas mot en förste aktuarietjänst. För
folkräkningarna, den särskilda återfallsstatistiken och valstatistiken, hvilka
icke årligen återkomma, har ingen personal här beräknats. Beträffande personal
för folkräkningarna framställer kommittén nedan förslag. För återfalls -

390

STATISTISKA CENTRAL VERKET.

statistiken bör hvarje gång särskild personal anställas. Det sistnämnda gäller
äfven i fråga om valstatistiken, därest icke någon af centralverkets ordinarie
tjänstemän eller amanuenser kan öfvertaga dess bearbetning vid sidan
af sina öfriga åligganden, en anordning som sannolikt torde kunna vidtagas, i
händelse central verket erhåller den af kommitténs majoritet föreslagna omfattningen.

I fall straffregistret förlägges till Statistiska centralverket, måste utöfver
de ofvan föreslagna tjänstemännen anställas ytterligare en aktuarie.

Andra byrån skulle behandla statistiken rörande tvenne hufvudgrupper af
näringar, nämligen å ena sidan jordbruk, skogshushållning och fiske samt å andra
sidan bergsbruk och industri, hvarjämte dit skulle höra Kungl. Maj:ts befallningshafvandes
femårsberättelser och domänstatistiken. För nämnda båda
hufvudgrupper erfordras förutom byråchefen närmast en förste aktuarie. För
närvarande äro i Statistiska centralbyrån för femårsberättelserna jämte sammandrag
samt jordbruksstatistiken anställda en förste aktuarie och en amanuens,
hvarjämte hufvudsakligen för femårsberättelserna på extra stat uppförts
en aktuariebefattning. På grund af behofvet af förstärkning af arbetskrafterna
jämväl på andra afdelningar i centralbyrån har emellertid extraordinarie
aktuarien endast i mindre mån kunnat syssla med ifrågavarande arbete. Vid
jämförelsen mellan nuvarande och föreslagna arbetskrafter anser sig emellertid
kommittén böra taga honom i beräkning i detta sammanhang. I Kommerskollegium
användas för industristatistiken en aktuarie och tre till fyra
amanuenser samt för bergverksstatistiken under någon tid af året en aktuarie
eller en amanuens, som eljest är sysselsatt vid handelsstatistiken. Såsom
chef för hela den näringsstatistiska afdelningen är därjämte anställd en
förste aktuarie, hvilken kommittén emellertid tager i beräkning vid liandelsoch
sjöfartsstatistiken. Kommittén har i afseende på de till ifrågavarande
byrå häoförda grenar af statistiken föreslagit dels en fullständig omläggning af
jordbruksstatistiken, dels upprättande af domänstatistik, allmän skogsstatistik
och ffskeristatistik, dels inrättande af ett industriregister och anställande af
industristatistiska specialundersökningar. A andra sidan har kommittén föreslagit,
att det nuvarande sammandraget af femårsberättelserna skulle utbytas
mot en fristående femårsöfversikt, hvarjämte kommitténs majoritet hemställt om
en väsentlig inskränkning i fetnårsberättelsernas nuvarande innehåll och kommitténs
ledamot Widell föreslagit indragning af nämnda berättelser. Med hänsyn
till dessa förändringar beräknar kommittén, att af tjänstemän i öfrigt å byrån
komma att erfordras för jordbruks-, domän-, skogs- och fiskeristatistiken samt
femårsberättelserna två aktuarier och två amanuenser samt för bergverks- och
industristatistiken likaledes två aktuarier och två amanuenser. Därest ledamoten
Widells förslag om femårsberättelsernas indragning bifalles, kan antalet amanuenser
minskas med en. I jämförelse med nuvarande förhållanden visar den föreslagna
organisationen af byrån ökning med en byråchef och två aktuarier samt
i händelse af bifall till ledamoten Widells förslag minskning med en amanuens.

STATISTISKA CENTRALVERKET.

391

Tredje byrån bar föreslagits skola hufvudsakligen omfatta statistiken öfver
handel och sjöfart. Härmed sysselsättas för närvarande i Kommerskollegium
tre aktuarier och fem amanuenser, hvartill kominer den i Generaltullstyrelsen
anställda personalen, från och med 1911 utgörande en förste aktuarie och två
aktuarier. Af de nämnda tjänstemännen i Kommerskollegium tjänstgör
emellertid en jämväl såsom sekreterare, hvarjämte en enligt hvad nyss nämndes
tidtals sysselsättes med bergverksstatistiken. Dessutom bör enligt hvad
ofvan anförts här tagas i beräkning den i Kommerskollegium såsom chef för
den näringsstatistiska afdelningen anställde förste aktuarien. Personalen
för handels- och sjöfartsstatistiken utgör sålunda två förste aktuarier, fem
aktuarier och fem amanuenser. Ehuru den af kommittén föreslagna obligatoriska
värdedeklarationens införande måste komma att väsentligt öka arbetet
på handelsstatistiken, anser kommittén med hänsyn till bland annat den
förenkling i arbetet, som blir en följd däraf att hela utarbetandet af
handelsstatistiken sker i ett enda ämbetsverk, personalen å den föreslagna
tredje byrån kunna inskränkas till en byråchef, en förste aktuarie, fyra
aktuarier och tre amanuenser. Ökning skulle sålunda ske med en byråchef
men minskning med en förste aktuarie, en aktuarie och tva amanuenser.

Fjärde byrån skulle af nu förefintlig statistik omfatta statistiken öfver
vägar och skjuts anstalter, sparbanker, fromma stiftelser samt kommunernas
fattigvård och finanser. Af nya statistiska grenar skulle hit hänföras fastighetsstatistik,
aktiebolagsstatistik, förmögenhets- och inkomststatistik, allmän
finansstatistik samt statistik öfver kommunaltekniska företag. Enligt nuvarande
organisation äro endast för statistiken öfver kommunernas fattigvård
och finanser särskilda tjänstemän afsedda, nämligen en förste aktuarie och
en amanuens. Rörande den tjänstemannapersonal, som erfordras för fastighetsstatistiken
och statistiken öfver fromma stiftelser, hvilka skulle utkomma
blott hvart tionde år, äfvensom för den del af förmögenhets- och inkomststatistiken,
som likaledes skulle utgifvas endast hvart tionde år, framställer
kommittén nedan förslag. För öfriga till byrån förlagda grenar af statistiken
anser kommittén behöfva anställas, förutom byråchef, en förste aktuarie, tre
aktuarier och tre amanuenser. Utöfver nuvarande personal skulle sålunda
erfordras en byråchef, tre aktuarier och två amanuenser. Af de föreslagna
tjänstemännen äro förste aktuarien, två aktuarier och en amanuens afsedda
för statistiken öfver vägar och skjutsanstalter, fattigvårdsstatistiken och
kommunalstatistiken. På grund af de utvidgningar och förändringar sistnämnda
statistik skulle undergå kommer nämligen för denna att erfordras ett
betydligt större antal tjänstemän, än som för närvarande äro sysselsatta med
statistiken öfver kommunernas fattigvård och finanser. Aktiebolagsstatistiken,
sparbanksstatistiken, den årliga förmögenhets- och inkomststatistiken samt
den allmänna finansstatistiken skulle med förestående anordning komma att
särskildt påhvila byråchefen med biträde af en aktuarie och två amanuenser.

392

STATISTISKA CENTRAL VERKET.

Därest nä ringsstatistiken förlägges utom Statistiska central verket, och
detta till följd häraf organiseras på tre byråer i stället för fyra, ställer sig
behofvet af tjänstemän pa de särskilda byråerna på följande sätt.

Första byråns personal blir oförändrad. Andra byråns personal minskas
till följd af bergverks- och industristatistikens bortfallande med en förste
aktuarie, två aktuarier och två amanuenser men behöfver ökas med en
aktuarie och en amanuens till följd af att statistiken öfver vägar och skjutsanstalter,
aktiebolagsstatistiken, sparbanksstatistiken och valstatistiken hit
öf\ erflyttas samt med hänsyn därtill, att byråns arbete med utarbetandet af
statistisk årsbok och femårsöfversikten öfver rikets utveckling kommer att
blifva mera betungande, än om näringsstatistiken förlägges till centralverket.
Någon minskning åt byråns sålunda föreslagna personal, i händelse enligt
ledamoten Widells förslag femårsberättelserna indragas, anser kommittén
icke tillrådlig. På tredje byrån, som närmast skulle motsvara den ofvan
föreslagna fjärde byrån, kan personalen till följd af nyssnämnda öfverflyttning
al vissa grenar af statistiken till andra byrån minskas med en
aktuarie.

För den näring .^statistiska byrån i Kommerskollegium beräknar kommittén
erfordras, förutom byråchef, tva förste aktuarier, sex aktuarier och fem
amanuenser.

Förlägges näringsstatistiken till Statistiska central verket, blir enligt
kommitténs förslag antalet tjänstemän på centralverkets fyra byråer: fyra
byråchefer, fem förste aktuarier, tretton aktuarier och tolf amanuenser. I
händelse näringsstatistiken icke förlägges till Statistiska centralverket, beräknas
för centralverkets tre byråer och den näringsstatistiska byrån
i Kommerskollegium sammanlagdt fyra byråchefer, fem förste aktuarier,
tretton aktuarier och tretton amanuenser. I händelse af femårsberättelsernas
indragning torde en amanuensbefattning kunna indragas enligt det förra
men icke enligt det senare alternativet. Näringsstatistikens förläggande
utom centralverket beräknas sålunda medföra behof af ytterligare en till två
amanuenser utöfver det eljest erforderliga antalet. Därest straff registret förlägges
till centralverket, tillkommer enligt båda alternativen en aktuarie.

I det föregående har ingen personal beräknats för de blott hvart tionde
år återkommande folkräkningarna, fastighetsstatistiken och den på själfdeklarationerna
grundade förmögenhets- och inkomststatistiken samt statistiken
öfver fromma stiftelser. För folkräkningarnas utförande har hittills i
Statistiska centralbyrån måst användas särskildt anställd personal, ehuru en
dylik anordning såsom lätt inses måst medföra allvarliga olägenheter.
Genom kommitténs förslag om vissa andra blott hvart tionde år återkommande
undersökningar, hvilka skulle ske för de år som sluta på 5, blir emellertid
utarbetandet af sådana undersökningar ett kontinuerligt arbete. Efter folkräkningens
atslutande vidtager nämligen omedelbart arbetet med statistiken
öiver fromma stiftelser och efter dettas slut utarbetandet af fastighetsstati -

STATISTISKA CENTRALVERKET.

393

stiken samt förmögenhets- och inkomststatistiken, hvilket arbete kan beräknas
räcka, tills dess nästa folkräkning skall börja förberedas. Under sådana omständigheter
anser sig kommittén böra föreslå, att en särskild förste aktuarie
anställes i Statistiska centralverket för att handhafva utarbetandet af ifrågavarande
undersökningar samt en amanuens såsom hans biträde.

Vid sidan af den för det egentliga statistiska arbetet afsedda personalen
måste särskilda tjänstemän anställas i Statistiska centralverket såsom
bibliotekarie och registrator, den senare tillika kassör, i likhet med hvad förhållandet
är i Statistiska centralbyrån. För närvarande äro båda dessa
tjänstemän af första graden, och kommittén saknar anledning häruti föreslå
någon förändring hvad registratorn beträlfar. Annorlunda ställer sig däremot
saken i fråga om bibliotekarien. Förutom vården af det alltjämt växande
biblioteket — för närvarande upptager accessionskatalogen omkring 40,000
nummer — har denne åtskilliga andra synnerligen betydelsefulla åligganden.
Han har sålunda att ombesörja all utrikes bref växling och meddela de för utländska
årsböcker och kalendrar, sådana som Almanack de Gotha, Statesman’s
yearbook, Statistical abstract m. fl., erforderliga uppgifterna. Vidare har han
att i allmänhet besvara de muntliga eller skriftliga förfrågningar, som i
olika statistiska ämnen oupphörligen framställas från myndigheter och enskilda
personer inom landet. Den upplysningsverksamhet i statistiska ämnen,
som utgör en viktig uppgift för Statistiska centralbyrån, har sålunda kommit
att till hufvudsaklig del utöfvas af bibliotekarien, hvilken på grund häraf
måste vara en synnerligen erfaren och mångsidigt kunnig statistiker.
Slutligen har bibliotekarien att ombesörja utdelningen af det statistiska
trycket till såväl in- som utlandet och vårda restupplagorna af dylikt tryck.
Äfven om Statistiska centralbyråns verksamhetsområde icke skulle utvidgas
utöfver det nuvarande, lär det därför blifva oundgängligt, att bibliotekariens
befattning uppflyttas till andra graden, då det eljest under nuvarande
förhållanden torde blifva svårt att för denna kräfvande och viktiga
plats erhålla en lämplig innehafvare. Då enligt kommitténs förslag
bibliotekarien i Statistiska centralverket skulle ha i hufvudsak samma
åligganden som i Statistiska centralbyrån, bör han erhålla förste aktuaries
aflöning och ställning i öfrigt.

Ehuru under de senaste åren den utländska brefväxlingen och meddelandet
af statistiska uppgifter för utländsk räkning till största delen ombesörjts
af öfverdirektören personligen, ett förhållande som emellertid icke kan
beräknas fortfara för framtiden, har bibliotekariens i Statistiska centralbyrån
arbetsbörda ökats i så hög grad, att han under den sista tiden nästan ständigt
behöft biträde af en amanuens. Med hänsyn härtill föreslår kommittén
att i Statistiska centralverket anställes en amanuens såsom biträde till
bibliotekarien.

Hela tjänstemannapersonalen i Statistiska centralverket skulle sålunda,
chefen oräknad, enligt kommittémajoritetens förslag blifva följande: fyra

394

STATISTISKA CENTRALVERKET.

Sakkunniga

biträden.

Öfriga biträden.

byråchefer, sju förste aktuarier, bibliotekarien inräknad, fjorton aktuarier,
regi-stratorn inräknad, och fjorton amanuenser. Personalen i Justitiedepartementets
statistiska byrå, Ecklesiastikdepartementets statistiska afdelning,
Kommerskollegii näringsstatistiska afdelning, Generaltullstyrelsens statistiska
afdelning och Statistiska centralbyrån utgör tillsammans, chefen för centralbyrån
oräknad: en byråchef, fem förste aktuarier, en kanslisekreterare,
nio aktuarier och femton amanuenser. Ökningen blir sålunda, om kanslisekreteraren
räknas lika med förste aktuarie, tre byråchefer, en förste aktuarie
och fem aktuarier, hvaremot antalet amanuenser minskas med en.
Denna minskning bortfaller i händelse näringsstatistiken kvarblifver i Kommerskollegium.

På olika ställen i sina betänkanden har kommittén föreslagit användandet
i Statistiska centralverket af sakkunniga biträden för vissa grenar af statistiken,
nämligen för statistiken rörande jordbruk, mejerihandtering, skogshushållning,
fiske och handel samt för de industristatistiska specialundersökningarne.
Dessutom erfordras sakkunnigt biträde för statistiken öfver dödsorsakerna.
De sakkunnige för mejerihandtering och fiske skulle blifva statskonsulenten
i mejerihushållning resp. fiskeriassistenten. Då den af kommittén
föreslagna mejeristatistiken är afsedd att ersätta den för närvarande
af statskonsulenten utgifna och då fiskeriassistenten kan af Landtbruksstyrelsen
åläggas att biträda vid sådant arbete som här är i fråga, torde några arfvoden
för dessa sakkunnige icke behöfva beräknas. Öfriga sakkunnige torde
lämpligen böra antagas mot arfvode, vare sig tillsvidare eller för viss
särskild utredning. För de sakkunnige beträffande dödsorsaker och skogshushållning,
hvilka skulle endast vid behof rådfrågas, synes arfvodet kunna
sättas till 500 kronor årligen för hvardera. För den lokalundersökare, som
under vinter hal fåret skulle biträda vid jordbruksstatistiken, torde arfvode
böra beräknas såsom för aktuarie i ämbetsverket. Såsom sakkunniga biträden
vid handelsstatistikens utarbetande böra anställas tvenne i tullbehandlingsgöromål
väl förfarne tuiltjänstemän mot årligt arfvode för hvardera
af 2,800 kronor, motsvarande kammarskrifvaraflöning i tullverket. Till dessa
befattningar bör Generaltullstyrelsen meddela förordnande att gälla tillsvidare
under ett år. Arfvodet för ingenjör, som anställes såsom ledare af
industristatistisk specialundersökning, torde däremot behöfva beräknas till
samma belopp som förste aktuaries aflöning.

Enligt hvad ofvan antydts böra jämte tjänstemän och sakkunniga biträden
i Statistiska centralverket anställas andra biträden af tvenne olika sias- dels
sådana motsvarande de för närvarande i ämbetsverken använda i allmänhet
kvinnliga biträden, dels biträden af lägre bildningsgrad. De förstnämnda
hemställer kommittén må benämnas kontorsskrifvare, de sistnämnda kontorsbiträden.
För att kunna antagas vare sig till ordinarie eller extra kontorsskrifvare
bör såsom kompetensvillkor uppställas aflagd studentexamen, realskolexamen
eller afgångsexamen från högre läroverk för flickor, i samtliga fall

STATISTISKA CENTRALVE11KET.

395

med vitsord om godkända insikter i aritmetik (matematik), dock att de som
intill den nya statens trädande i kraft vunnit anställning i statistiskt ämbetsverk
eller statistisk afdelning må kunna befordras till kontorsskrifvare, oafsedt
nämnda kompetensvillkor. Några högre kunskapsfordringar för kontorsbiträdena
böra däremot icke fastställas, utan torde för dem genomgången folkskolekurs
vara tillfyllest.

Biträdenas af högre grad, kontorsskrifvarnas, ställning är numera i
princip afgjord, sedan år 1910 på Fångvårdsstyrelsens stat uppförts anslag
för ett dylikt biträde och Riksdagen därvid lämnat utan anmärkning

de enligt statsrådsprotokollet öfver justitiedepartementsärenden den I t januari

1910 af Kungl. Maj:t föreslagna allmänna grunderna för sådana biträdens anställande
inom ämbetsverken samt deras aflöning och öfriga förmåner.

Enligt dessa bestämmelser bör, när för en myndighet föreligger ett
verkligt och stadigvarande behof af biträde samt myndigheten kan för statstjänsten
utnyttja biträdets arbetskraft i hufvudsakligen samma omfattning
som den ordinarie personalens, en dylik biträdesbefattning uppföras å ordinarie
stat. Biträdets rättigheter och skyldigheter utmätas väsentligen på
samma sätt som tjänstemännens. Biträde antages i regel medelst konstitutorial.
Såsom kompetensvillkor fordras, förutom de särskilda som kunna
ifrågakomma, minst ett års proftjänstgöring med rätt för vederbörande
myndighet att pröfva, om och i hvad mån föregående arbete såsom biträde i
samma eller annat verk må kunna ersätta proftjänstgöringen. Biträdes arbetstid
å tjänsterummet skall i regel vara sex timmar, men i verk, där nämnda
arbetstid är för tjänstemännen bestämd till sju timmar, denna tid. År arbetstiden
sex timmar, skall biträde vara pliktigt att i särskilda fall, då arbetets
behöriga gång det kräfver, kvarstanna i arbetet a tjänsterummet intill
ytterligare en timme, men verkställer biträde arbete därutöfver, vare sig å
tjänsterummet eller i hemmet, skall detta särskildt betalas. A-flöningsförmånerna
uppdelas i lön, tjänstgöringspenningar och ortstillägg jämte ålderstillägg
och gäller om dessa förmåners åtnjutande eller afstående under sjukdom
eller tjänstledighet, hvad för tjänstemän är stadgadt. Semester utan
minskning i aflöningen bör beredas biträde under en månad årligen å tid,
då sådant lämpligen kan ske utan hinder i göromålens behöriga gång i
verket. Pensionsrätt tillkommer biträde i enlighet med bestämmelserna i
pensionslagen, likasom äfven biträdes skyldighet att från beställningen afgå
regleras af stadgandena i samma lag. Biträde, som vid den nya statens
ikraftträdande är anställdt hos vederbörande myndighet och antages till
biträde å denna stat, äger att för åtnjutande af löneförhöjning räkna sig till
o-odo den tid biträdet dessförinnan innehaft stadig anställning hos myndigheten.

1 en punkt anser sig emellertid kommittén med hänsyn till förhållandena
inom de statistiska verken böra ifrågasätta ändring i dessa bestämmelser.
Då ordinarie arbetstiden å tjänsterummet för tjänstemännen inom
dessa verk är afsedd att blifva sex timmar dagligen, skulle enligt ofvan

396

STATISTISKA CENTRALVERKET.

anförda bestämmelser ersättning till biträde för öfvertidsarbete utgå endast
för den tid, som öfverskjuter sju timmar. Emellertid kan det icke undvikas,
att i statistiska verk biträden vid vissa tider på året, då ärendena äro särskilt
brådskande, dagligen måste åtaga sig hemarbete. Under sådana omständigheter
skulle den anförda bestämmelsen leda till att den ordinarie
arbetstiden å tjänsterummet periodvis ökades till sju timmar, hvilket icke
torde vara afsedt och enligt kommitténs på erfarenhet från olika håll grundade
åsikt icke heller tillrådligt. Kommittén vill därför hemställa att biträde
i statistiskt verk må erhålla ersättning för allt arbete, som af detsamma
utföres utöfver de stadgade sex timmarna.

De ifrågavarande kontorsskrifvarna skulle enligt kommitténs förslag
komma att uppgå till ett mycket betydligt antal, och en väsentlig och betydelsefull
del af arbetet inom Statistiska centralverket är afsedt att af dem
utföras. För att centralverket skall kunna tillfredsställande fylla sin uppgift,
är därför af vikt att biträdesbefattningarna besättas med så dugliga
personer som möjligt och att deras innehafvare äfven efter utnämning till
ordinarie med ifver och intresse utföra sitt arbete. Eu stark sporre härtill
skulle tydligen gifvas, därest möjlighet till någon vidare befordran kunde
erbjudas dem. Lämpligen synes detta kunna ske genom att ett mindre antal
något högre aflönade biträdesbefattningar inrättas, till hvilka de dugligaste
af kontorsskrifvarna kunna vinna befordran. Den jämförelsevis ringa ökning
i utgift, som härigenom skulle förorsakas, komme säkerligen att till fullo
uppvägas af de fördelar en dylik anordning innebär. Kommittén föreslår
därför att på Statistiska centralverkets stat uppföres ett antal, lämpligen
sex, särskilda biträdesbefattningar, hvilkas innehafvare benämnda bokhållare
skulle erhålla högre aflöning än kontorsskrifvarna. Kommittén tillåter sig
erinra att en liknande anordning är genomförd i Järnvägsstyrelsen och enligt
hvad kommittén erfarit visat sig synnerligen fördelaktig. I händelse
näringsstatistiken icke skulle centraliseras, torde tre kvinnliga bokhållare
böra anställas i Statistiska centralverket och tre å den näringsstatistiska
byrån i Kommerskollegium.

Samma bestämmelser som för bokhållarna och kontorsskrifvarna anser
kommittén böra gälla äfven för de föreslagna lägre kvalificerade biträdena,
kontorsbiträdena. Deras befattningar böra sålunda uppföras på stat, de böra
antagas medelst konstitutorial och åtnjuta semester, pension o. s. v. i enlighet
med hvad för kontorsskrifvare kan komma att stadgas. Skillnaden mellan
de båda slagen af biträden skulle sålunda ligga dels i den olika kompetensen,
dels i aflöningsbeloppen, hvarom kommittén nedan framställer förslag.

Såsom ordinarie bokhållare, kontorsskrifvare eller kontorsbiträden anser
kommittén endast kvinnor böra anställas. Däremot bör hinder ej möta för anställande
af män såsom extra biträden, hvarigenom särskildt yppas möjlighet
att för handelsstatistiken kunna såsom biträden förvärfva extraordinarie
tulltjänstemän.

STATISTISKA CENTRALVERKET.

397

Då erfarenheten visat att anställandet i ämbetsverken af gifta kvinnor
medför olägenheter af flerahanda slag, får kommittén hemställa att gift
kvinna icke må utnämnas till ordinarie bokhållare, kontorsskrifvare eller
kontorsbiträde och att dylik tjänstinnehafvare som ingår äktenskap skall
samtidigt lämna sin ordinarie befattning inom ämbetsverket. Likaledes har
erfarenheten ådagalagt vikten af att med statistiskt arbete sysselsatt kvinna
åtnjuter god hälsa. Kommittén får därför hemställa att sökande före inträde
i ämbetsverket med behörigt läkarbetyg styrker sig vara fri från
sjuklighet, svaghet eller kroppslyte, som kan anses menligt inverka på
tjänstutöfningen.

Enligt ofvannämnda af Kungl. Maj:t föreslagna och af Riksdagen godkända
bestämmelser rörande anställande af biträden inom ämbetsverken
bör biträdesbefattning uppföras på stat, så snart ett stadigvarande behof af
biträde föreligger och ämbetsverket är i tillfälle att utnyttja biträdets
arbetskraft i erforderlig omfattning. Dels på grund af de af kommittén
föreslagna genomgripande förändringarna och utvidgningarna af den officiella
statistiken, dels till följd af omöjligheten att nu bedöma, i hvad
män arbete, som hittills utförts af högre kvalificerade biträden, kan öfver1
ämnas till de föreslagna kontorsbiträdena, anser sig kommittén böra
föreslå att för närvarande icke större antal kontorsskrifvarbefattningar uppföres
på stat, än som med full säkerhet kan beräknas blifva behöflig!. Några
kontorsbiträdesbefattningar på stat föreslår icke kommittén af det skäl, att
med hänsyn till den ofvan nämnda fordran på ett års proftjänstgöring ingen
innehafvare af sådan befattning skulle kunna utnämnas under det första året
den nya staten tillämpas. Kommittén utgår emellertid från att Statistiska
centralverket, så snart behofvet af biträdesbefattningar af det ena eller andra
slaget är konstateradt, skall göra erforderlig framställning till Kungl. Maj:t.

Det af kommittén nedan föreslagna antalet kontorsskrifvarbefattningar
afser sålunda endast dem som böra uppföras på ordinarie stat för det första år
under hvilket staten för Statistiska centralverket tillämpas. I kontorsskrifvarbefattningarna
inbegripas härvid jämväl de ofvan föreslagna bokhållare''änsterna.
Kommittén anser sig emellertid i detta sammanhang böra
meddela en beräkning äfven af det antal biträden vare sig af högre eller
lägre grad, som kommittén anser sannolikt komma att behöfvas utöfver de
på staten föreslagna och för hvilkas aflönande sålunda för ofvan berörda år
medel böra beviljas på extra stat. Däremot har kommittén icke ansett sig
böra i sina beräkningar inbegripa den personal, som behöfves för de icke
årliga undersökningarna, folkräkningarna, fastighetsstatistiken m. m. Härför
erforderliga medel synas lämpligen på sätt hittills i allmänhet skett böra af
Kungl. Maj:t för hvarje särskildt tillfälle ställas till förfogande.

Antalet bokhållar- och kontorsskrifvarbefattningar, som böra för närvarande
uppföras på ordinarie stat, samt antalet därutöfver erforderliga extra kontorsskrifvare
och kontorsbiträden, utgör enligt kommitténs beräkning: för befolk -

398

STATISTISKA CENTKAL VERKET.

Vaktbetjäntc.

Statistiska
centralverkets
instruktion.

ningsstatistiken resp. 12 och 2, för rättsstatistiken 1 och 2, för undervisningsstatistiken
5 och 3, för jordbruks-, domän-, skogs- och fiskeristatistiken samt femårsberättelserna
3 och 6, för industri- och bergverksstatistiken 6 och 1, för handels-
och sjöfartsstatistiken 25 och 35, för förmögenhets- och inkomststatistiken 1
och!, för kommunalstatistiken 4 och 1, för omgå till fjärde byrån hänförda grenar
af statistiken 1 och 1 samt till biträde åt chefen, bibliotekarien och registratorn
1 ordinarie kontorsskrifvare. Under förutsättning att näringsstatistiken
förlägges till centralverket skulle sålunda antalet på stat uppförda
bokhållar- och kontorsskrifvarplatser uppgå till 59 och antalet biträden i
öfrigt till 55, hvartill i händelse af straffregistrets öfverflyttande till centralverket
kommer en ordinarie kontorsskrifvarbefattning. Förlägges näringsstatistiken
utom Statistiska centralverket, skulle af ofvan beräknade antal
ordinarie bokhållare och kontorsskrifvare samt biträden i öfrigt komma på
centralverket resp. 28 (eventuellt 29) och 19 samt på Kommerskollegii näringsstatistiska
byrå resp. 31 och 36. Emellertid anser sig kommittémajoriteten härvid
böra erinra om att af skäl som ofvan (s. 85) anförts näringsstatistikens
förläggande utom centralverket sannolikt komme att medföra ett försenande
af de statistiska publikationerna, därest icke personalen ökas utöfver hvad
som erfordras i fall näringsstatistiken centraliseras. Ide nyss anförda siffrorna
torde därför, särskildt för Statistiska centralverket, behöfva ökas för
uppnående af lika snabb publikation i det ena som i det andra fallet. Ledamoten
Key-Aberg får i denna fråga hänvisa till sitt särskilda yttrande s. 115.

Antalet biträden, som för närvarande sysselsättas med ifrågavarande
grenar åt statistiken, utgör i Justitiedepartementets statistiska byrå 1, i
Ecklesiastikdepartementets statistiska afdelning 5, i Kommerskollegii afdelning
för näringsstatistik 11, i Generaltullstyrelsen 34 samt i Statistiska
centralbyrån 17 (normalt, för närvarande 26), tillsammans sålunda 68. Då
det för framtiden erforderliga antalet enligt kommitténs ofvanstående beräkningar
utgör 114, skulle sålunda inträda en ökning med 46 biträden. Häraf
komma 20 på handels- och sjöfartsstatistiken, beroende hufvudsakligen på kommitténs
förslag om obligatorisk värdedeklaration och utvidgad månadsstatistik.

I händelse näringsstatistiken förlägges till Statistiska centralverket, erfordras
ytterligare en andre vaktmästare utöfver den för närvarande i Statistiska
centralbyrån anställde. Skall näringsstatistiken kvarblifva i Kommerskollegium,
behöfver därstädes anställas en vaktmästare särskildt för den
näringsstatistiska afdelningen.

Att framlägga ett fullständigt förslag till instruktion för Statistiska
centralverket torde icke vara behöfligt. Några viktigare bestämmelser vill
kommittén emellertid påpeka.

Förutom de uppgifter, som för närvarande tillkomma Statistiska centralbyrån,
och utarbetandet af de grenar af den officiella statistiken, hvilka
kommittén föreslagit skola förläggas till Statistiska centralverket, bör detta
erhålla till åliggande,

STATISTISKA CENTRAL VERK ET.

399

att på begäran meddela statens ämbetsverk och myndigheter samt åt
Kungl. Maj:t eller med Kungl. Maj:ts bemyndigande tillsatta kommittéer
upplysningar i statistiska ämnen, vare sig muntligen genom vederbörande
tjänsteman, som bör vara skyldig att på anmodan närvara i annat ämbetsverk
eller i kommitté för upplysningars meddelande, eller ock skriftligen,
att åt nyssnämnda ämbetsverk, myndigheter och kommittéer verkställa
statistiska utredningar, börande centralverket, när dylik utredning icke kan
verkställas med tillgänglig personal, till Kungl. Maj:t göra den framställning
som må erfordras,

att afgifva yttranden öfver statistiska utredningar, som äro ifrågasatta
att utföras af kommittéer eller sådana ämbetsverk, som sakna statistiska
tjänstemän,

att i den män sådant lämpligen kan ske tillhandagå jämväl kommunala
myndigheter och enskilda personer med upplysningar i statistiska ämnen,
att ur formell synpunkt granska den officiella statistik, som utgifves af
andra ämbetsverk än centralverket, samt till Kungl. Maj:t eller vederbörande
ämbetsverk göra de framställningar, som på grund af denna granskning
kunna vara påkallade för vinnande af enhet och planmässighet i den officiella
statistiken och likformighet i dess yttre utstyrsel samt besparing i tryckningskostnader,

att i öfrigt med uppmärksamhet följa den officiella statistikens utveckling
såväl inom som utom landet och dels till Statistiska rådet i den nedannämnda
årsberättelsen, dels där sådant synes lämpligare direkt till vederbörande
ämbetsverk eller Kungl. Maj:t gorå de framställningar, som må erfordras
för en tidsenlig utveckling af den officiella statistiken, samt

att årligen till Statistiska rådet afgifva berättelse rörande den officiella
statistikens utveckling såväl i Sverige som i utlandet och därvid framställa
de förslag till förändringar i statistiken, som centralverket anser påkallade.

Med hänsyn till den betydelse kyrkobokföringen äger för befolkningsstatistiken
torde vidare vara lämpligt, att i instruktionen gifves uttryck åt
den ställning Statistiska centralbyrån faktiskt i vissa afseenden intager såsom
en central myndighet för kyrkobokföringen.

För att tillförsäkra förvaltningen erforderligt inflytande på den officiella
statistiken bör Statistiska centralverket åläggas att vid planläggningen och
i den mån så lämpligen kan ske äfven utarbetandet af statistiska redogörelser,
som närmare beröra förvaltningen, samråda med vederbörande departement
eller förvaltande verk.

Samtliga ordinarie ämbets- och tjänstemän i Statistiska centralverket
torde böra utnämnas af Kungl. Maj:t, i likhet med hvad förhållandet för
närvarande är i Statistiska centralbyrån. Byråchef bör utnämnas efter
förslag af chefen och öfriga tjänstemän efter ansökning och förslag af ämbetsverket.

400

STATISTISKA CENTRALVERKET.

Rörande ärendenas handläggning och de särskilda ämbets- och tjänstemännens
åligganden torde endast följande behöfva här omnämnas.

Öfverdirektören bör i alla frågor, som äro af beskaffenhet att böra inför
honom föredragas, äga ensam beslutanderätt.

Föredragande är allt efter ärendets natur byråchef, bibliotekarie eller
registrator, där icke öfverdirektören själf föredrager visst ärende. Vid viktigare
frågors afgörande bör förutom föredraganden ytterligare närvara en, flera
eller alla byråchefer. Till sådana ärenden höra under alla omständigheter
frågor rörande planläggning af nya statistiska undersökningar eller större förändringar
i de redan förefintliga. Tjänsteman, som deltagit i ärendes handläggning,
bör äga rättighet och skyldighet att anföra reservation, därest han
icke instämmer i det fattade beslutet. 1 mindre viktiga ärenden, som endast
röra en byrå, bör vederbörande byråchef äga själfständig beslutanderätt. 1
vissa fall t. ex. beträffande aflåtande af s. k. anmärkningsmemorial bör dylik
rätt tillkomma jämväl annan tjänsteman än byråchef.

Utarbetandet af de statistiska berättelsernas text bör utföras af vederbörande
byråchef eller under hans ledning och kontroll af den förste aktuarie
eller aktuarie, som handhar arbetet med statistiken ifråga.

Diarie- och registerföring bör i största möjliga utsträckning förläggas
till byråerna och deras underafdelningar, äfvensom till biblioteket. I det allmänna
diariet och registraturet böra endast upptagas sådana ärenden, som
skola föranleda beslut af öfverdirektören, resp. sådana expeditioner som af
honom underskrifvas. Samtliga utländska ärenden och expeditioner torde
emellertid lämpligen böra upptagas i särskildt diarium och registratur förda
af bibliotekarien.

Statistiska Öfver dir ektörens aflöning föreslår kommittén till samma belopp, som

verkets“stat blifvit faststälWt för cheferna i andra med Statistiska central verket jämförAflönino-ar
verb;’ e^er till 10,000 kronor.

De ordinarie tjänstemännens och vaktmästarnes aflöning bör blifva densamma,
som i allmänhet tillämpats vid nyreglering af ämbetsverk under
senaste år.

De fasta amanuensernas arfvoden utgå i de nyreglerade ämbetsverken i
allmänhet med belopp växlande mellan 1,500 och 2,000 kronor för omkring
fyra timmars dagligt arbete å tjänsterummet. Med hänsyn härtill föreslår
kommittén att ifrågavarande arfvoden i Statistiska centralverket bestämmas
till 2,400 kronor för sex timmars dagligt arbete med minskning af 400 kronor
om året för hvarje timme, hvarmed den dagliga arbetstiden understiger
sex. För fyra timmars dagligt arbete skulle sålunda arfvodet utgöra 1,600
kronor. Dessa bestämmelser äro desamma, som för närvarande tillämpas i
Statistiska centralbyrån, där likväl arbetstiden i regel är endast fem timmar
och arfvodet sålunda stannar vid 2,000 kronor.

STATISTISKA CEXTRALVERKET.

401

För bokhållare föreslår kommittén en begynnelseaflöning af 2,000 kronor,
hvaraf lön 1,200 kronor, tjänstgöringspenningar 600 kronor och ortstillägg
200 kronor, hvartill böra komma två ålderstillägg å hvardera 200
kronor efter fem resp. tio års väl vitsordad tjänstgöring. Slutaflöningen
skulle sålunda utgöra 2,400 kronor och pensionen 1,600 kronor.

Beträffande kontorsskrifvares aflöning är genom de allmänna grunder
för dylika biträdens anställande, hvarför ofvan redogjorts, bestämdt, att densamma
bör utgöra lägst 1,200 och i allmänhet högst 1,800 kronor, inom
hvilka gränser den bör fastställas med hänsyn till arbetets mer eller mindre
kvalificerade natur. För det skrifbiträde i Fångvårdsstyrelsen för hvilket 1910
års riksdag beviljat anslag bestämdes, på grund af att arbetet icke är af
kvalificerad natur, begynnelseaflöningen till 1,200 kronor, hvaraf lön 600
kronor, tjänstgöringspenningar 450 kronor och ortstil]ägg 150 kronor med
rätt till två ålderstillägg hvartdera å 200 kronor efter fem resp. tio års
väl vitsordad tjänstgöring. Då de föreslagna kontorsskrifvarnas i Statistiska
centralverket arbete kommer att till största delen vara af kvalificerad beskaffenhet,
anser kommittén deras aflöning böra bestämmas till högre belopp,
än som skett för det nyssnämnda skrifbiträdet i Fångvårdsstyrelsen. Lämpligast
torde detta kunna ske genom att ifrågavarande kontorsskrifvare tillerkännas
rätt till ännu ett ålderstillägg å 200 kronor efter femton års väl
vitsordad tjänstgöring, hvarigenom slutaflöningen skulle komma att uppgå
till 1,800 kronor och pensionen till 1,200 kronor.

Af skäl som ofvan anförts anser sig kommittén icke för närvarande
kunna föreslå att några kontorsbiträdesbefattningar uppföras på ordinarie
stat. Kommittén torde det oaktadt få omnämna, huru kommittén tänkt sig,
att dessa biträdens aflöning bör bestämmas, då de blifva uppförda på stat.
Efter jämförelse med de aflöningar, som i allmänhet betalas till kvinnor af
den bildningsgrad, som här är i fråga, anser kommittén att begynnelseaflöningen
bör bestämmas till 600 kronor, hvaraf lön 300 kronor, tjänstgöringspenningar
200 kronor och ortstillägg 100 kronor, med rätt till två
ålderstillägg, hvartdera å 150 kronor, efter fem resp. tio års väl vitsordad
tjänstgöring. Slutaflöningen skulle sålunda komma att uppgå till 900
kronor och pensionen till 600 kronor.

Ordinarie aflöningsstaten för Statistiska centralverket skulle alltså blifva
följande.

26—091045. Stat. korn. bet.

402

STATISTISKA CENTRALVERKET.

	K r o	n o r.
	Lön.	Tjänst- görings-	Orts-	Summa.	1
	pennin-	tillägg.
		gar.
Öfverdirektörcn och chefen	6,200	2,800	1,000	10,000
1 byråchef .......	5,000	2,500	600	8,1001	1 Efter 5 år kan löueu höjas med
3 byråchefer......	15,000	7,500	1,800	24,3001	| 600 kronor.
1 förste aktuarie ....	3,600	1,800	400	5,8001	(Efter 5 år kan lönen höjas med
6 förste aktuarier (1 bib-					•j 500 kronor och efter 10 år
liotekarie inräknad) . .	21,600	10,800	2,400	34,8001	med ytterligare 500 kronor. [Efter 5 år kan lönen höjas med |
1 aktuarie.......	2,200	1,500	300	4,0001	500 kronor, efter 10 år med
13 aktuarier (1 registrator inräknad)......	28,600	19,500	3,900	1 52,000]	ytterligare 500 kronor och efter 15 år med än ytterligare 500
kronor.
1 bokhållare......	1,200	600	200	2,000 (	(Efter 5 år kan lönen höjas med < 200 kronor och efter 10 år
1 5 bokhållare......	6,000	3,000	1,000	10,0001	| med ytterligare 200 kronor. [Efter 5 år kan lönen höjas med
1 kontorsskrifvare . . .	600	450	150	1,2001	200 kronor, efter 10 år med ytterligare 200 kronor och efter
52 kontorsskrifvare . . .	31,200	23,400	7,800	62,4001	15 år med än ytterligare 200 kronor.
1 förste vaktmästare . .	900	450	150	1,500	/Efter 5 år kan lönen höjas med \ 100 kronor.
! 1 vaktmästare.....	700	350	150	1,2001	(Efter 5 år kan lönen höjas med J 100 kronor och efter 10 år
| 1 vaktmästare.....	700	350	150	1,2001	med ytterligare 100 kronor.
Summa	—	—	—	218,500

Anm. Därest vaktmästare i sådan egenskap åtnjuter fri bostad samt bränsle, skall, så
länge denna förmån kvarstår, ortstillägg ej till honom utgå äfvensem å lönen afdragas 100 kronor
årligen.

Villkoren för lönernas åtnjutande böra i tillämpliga delar blifva enahanda,
som vid 1910 års riksdag antogos för då nyreglerade verk.

Utöfver det anslag, som kommittén sålunda föreslår att uppföras på ordinarie
stat, beböfvas anslag för aflönande af sakkunniga biträden, extraordinarie
tjänstemän, extra kontorsskrifvare och kontorsbiträden samt till vikariatsersättningar.
De härför erforderliga beloppen torde af skäl, som framgå af
hvad förut anförts, böra till en början uppföras på extra stat, hvarvid de
lämpligen synas kunna sammanföras till ett gemensamt anslag. Det behöfliga
beloppet beräknar kommittén på följande sätt.

Till arfvoden åt sakkunniga biträden torde enligt förut lämnad beräkning
behöfvas en summa af 8,600 kronor, häri icke inräknad personalkostnaden
för de industristatistiska specialundersökningarna för hvilka an -

STATISTISKA CENTRALVERKET.

403

slag böra beviljas särskild! för hvarje undersökning. Iför 14 fasta amanuensarfvoden
erfordras ett belopp af 33,000 kronor. Till gratifikationer åt
extra ordinarie tjänstemän utan fast arfvode torde en summa af omkring
2,000 kronor blifva behöflig. Ofvan har beräknats att utöfver de
på ordinarie stat föreslagna 59 bokhållarna och kontorsskrifvarna skulle
sannolikt erfordras 55 extra kontorsskrifvare och biträden. Bland de sistnämnda
ingå 1 i Statistiska centralbyrån och 1 i Kommerskollegium för närvarande
anställdt manligt biträde samt 10 manliga biträden, som antagas komma
att från Generaltullstyrelsen öfvergå till Statistiska centralverket. Samtliga
dessa manliga biträdens aflöning kan enligt nuvarande förhållanden beräknas till
20,000 kronor. För de återstående 43 extra biträdena, hvilka hufvudsakligen
skulle utgöras af extra kontorsbiträden men till en del äfven af extra kontorsskrifvare,
torde aflöningen kunna beräknas till i medeltal omkring 700 kronor
för hvarje, tillsammans sålunda 30,100 kronor. Till ersättning åt ordinarie
och extra personal för öfvertidsarbete lär ett belopp af omkring 5,000 kronor
blifva behöfligt. Slutligen erfordras till vikariatsersättningar under de
ordinarie tjänstemännens semester i rundt tal 5,000 kronor. Hela det belopp,
som enligt kommitténs förslag skulle uppföras på extra stat till arfvoden
åt sakkunnige samt extra tjänstemän och biträden, äfvensom till
vikariatsersättningar i Statistiska centralverket, uppgår sålunda samrnanlagdt
till 104,300 kronor.

Såväl det ordinarie som det extra anslagets belopp har beräknats
under förutsättning att näringsstatistiken förlägges till Statistiska centralverket.
Huru beloppen skulle ställa sig, i händelse näringsstatistiken
kvarblifver i Kommerskollegium, framgår tillnärmelsevis af den ofvan lämnade
redogörelsen för den i sådant fall dels för Statistiska centralverket,
dels för Kommerskollegii näringsstatistiska byrå behöfliga personalen.

På Statistiska centralbyråns stat finnes uppfördt ett reservationsanslag Bibliotekets
till bibliotekets underhåll, hvars belopp sedan år 1880 utgjort 1,500 kro- linderlläunor.
Af detta anslag skola bestridas kostnaderna för såväl bokinköp som
inbindning. För intetdera af dessa ändamål lämnar emellertid anslaget numera
tillräckliga medel, och särskild! har under de senare åren en mycket
stor del af den inkommande statistiska litteraturen måst förblifva i obundet
skick. För ett tillfälligt af hjälpande af detta missförhållande beviljades af
Riksdagen år 1909 ett extra anslag af 5,500 kronor till inbindning, men
härigenom är gifvetvis endast det närvarande behofvet tillfredsställdt. För
framtiden erfordras en höjning af det ordinarie reservationsanslaget. Kommittén
föreslår att detta anslag bestämmes till 3,000 kronor.

På annat ställe i detta betänkande (s. 109) har kommittén föreslagit, att Statistiska
på Statistiska centralverkets stat skulle för Statistiska rådet uppföras ett rädetordinarie
reservationsanslag af 1,200 kronor.

Det nuvarande anslaget till eu statistisk tidskrift, 1,400 kronor, skulle Statistisk
enligt kommitténs förut framställda förslag uteslutas från staten. Då emel- tidskrift -

404

STATISTISKA CENTRALVERKET.

Officiella

statistiska

trycket.

Samman fattning.

lertid Statistisk årsbok och det af kommittén föreslagna häftet preliminära
uppgifter icke kunna utgifvas i sitt nya skick, förrän i början af året efter
det staten för Statistiska centralverket trädt i kraft, måste de motsvarande
i Statistisk tidskrift ingående publikationerna utkomma ännu under det första
året för statens tillämpande. Med hänsyn härtill behöfves anslag för tidskriftens
utgifvande under sistnämnda år. Såsom varande af tillfällig natur
bör det anvisas på extra stat.

Kostnaderna för det statistiska trycket bestridas i allmänhet af anslagen
till expenser. Endast för Statistiska centralbyråns publikationer finnes på
riksstaten anvisadt ett särskildt reservationsanslag för närvarande uppgående
till 17,300 kronor, hvaraf kostnaderna för såväl publikationerna som blanketter
till primäruppgifter skola bestridas. Under de senare åren har detta belopp
visat sig alldeles otillräckligt, och särskilda medel ha därför så godt
som årligen måst af Kungl. Majrt anvisas för betäckande af brist i berörda
anslag. Verkliga utgifterna ha sålunda utgjort: år 1905 31,180 kronor 87 öre,
år 1906 17,293 kronor 92 öre, år 1907 31,162 kronor 98 öre, år 1908 17,288
kronor 82 öre och år 1909 48,434 kronor 18 öre. Då de ifrågavarande utgifternas
belopp icke kunna med någon större tillförlitlighet beräknas från år
till år, hvarom de nyss anförda siffrorna tydligt vittna, anser kommittén att
tryckningskostnaderna för Statistiska centralverket böra i enlighet med den
allmänna regeln bestridas af vederbörande hufvudtitels anslag till expenser.

Kommittén föreslår sålunda att för Statistiska centralverket, under förutsättning
att näringsstatistiken förlägges dit, på riksstaten uppföras följande

anslag, nämligen

på ordinarie stat:

till aflöningar...................... 218,500 kronor,

» bibliotekets underhåll, reservationsanslag....... 3,000 »

» Statistiska rådet, reservationsanslag.....■ ■ • ■ ■___ 1,200 _*

Summa 222,700 kronor

samt på extra stat för det första år under hvilket den nya staten för
Statistiska centralverket tillämpas följande anslag, nämligen
till arfvoden åt sakkunnige samt extra tjänstemän och bi -

träden äfvensom till vikariatsersättningar....... 104,300 kronor,

» Statistisk tidskrift.................. 1,400 »

Summa 105,700 kronor.

Huru ifrågavarande anslag böra beräknas, i händelse näringsstatistiken
kvarblifver i Kommerskollegium, torde i hufvudsak framgå af den ofvan
lämnade utredningen.

Vid besvarande af frågan, huru kostnaderna för det af kommittén föreslagna
Statistiska centralverket ställa sig i förhållande till kostnaderna
för Statistiska centralbyrån och de statistiska afdelningar, som kommittén

STATISTISKA CENTRALVERKET.

405

föreslagit skola införlifvas i centralverket, har man att närmast utgå från
utgifterna under år 1909, hvarom kommittén erhållit uppgifter från vederbörande
ämbetsverk. Vid denna jämförelse måste emellertid anslagen till
bibliotekets underhållande, officiella statistiska trycket och Statistisk tidskrift
lämnas å sido. Jämförelsen kommer sålunda att uteslutande afse aflöningarna.

Nämnda år utgjorde ifrågavarande utgifter för Statistiska centralbyrån
80,044 kronor 81 öre, för Justitiedepartementets statistiska byrå 9,000 kronor,
för Ecklesiastikdepartementets statistiska afdelning 16,675 kronor, för Kommerskollegii
afdelning för näringsstatistik 46,010 kronor samt för Generaltullstyrelsens
s. k. statistiska afdelning 58,096 kronor 25 öre, summa 209,826
kronor 6 öre. Motsvarande kostnader för Statistiska centralverket skulle
enligt kommitténs förslag uppgå till 322,800 kronor. Härtill kommer anslaget
till Statistiska rådet å 1,200 kronor. Ökningen utgör sålunda i rundt tal
114,200 kronor. Orsakerna till denna ökning äro hufvudsakligen följande:
genomförandet af ny lönereglering för de ordinarie tjänstemännen, förändring
af ett stort antal extra ordinarie tjänstemannabefattningar till ordinarie,
kvinnliga biträdens öfverförande på ordinarie stat och i sammanhang härmed
en väsentlig höjning af deras aflöning, upptagandet af betydande nya
statistiska grenar och utvidgning af åtskilliga redan förefintliga.

BILAGOR.

40»

Bilaga A.

Till

Herr Statsrådet och Chefen för Ecklesiastikdepartementet.

Till den af Kungl. Maj:t tillsatta Statistiska kommittén har herr Statsrådet
den 6 september 1907 med anmodan om kommitténs utlåtande öfverlämnat
ett af tillkallade sakkunnige inom Ecklesiastikdepartementet, kontraktsprosten
H. D. Janson, folkskoleinspektören C. It. Sundell och öfverläraren
Alfr. Dalin, utarhetadt förslag till ny plan och nya tabellformulär för statistiken
öfver folkundervisningen.

Med anledning af denna remiss har kommittén haft de sakkunniges förslag
och därmed sammanhängande frågor under behandling och har därunder
haft öfverläggningar med kanslirådet i Ecklesiastikdepartementet I. A. Lyttkens
och kanslisekreteraren i samma departement Clas Gustafsson.

De af de sakkunnige uppgjorda förslagen till formulär blanketter gälla dels
fyra formulär för afgifvande af uppgifter, dels två formulär för de längder, som
skola föras af vederbörande uppgiftslämnare. Formulär 1 afser redogörelse för
hvarje skola och motsvarar nu gällande formulär litt. A, formulär 2 afser redogörelse
för hvarje skoldistrikt beträffande barnen i skolåldern och lärarnas löneförmåner,
motsvarande de tre första sidorna af nu gällande formulär litt. B, formulär
3 meddelar en öfversikt af skoldistriktets ekonomi och motsvarar fjärde
sidan af nu gällande formulär litt. B, formulär 4 slutligen meddelar sammandrag
i pedagogiskt och ekonomiskt hänseende af uppgifterna för skoldistriktet,
motsvarande nu gällande formulär litt. C och D. Till formulär för högre folkskola,
motsvarande nu gällande formulär litt. E, ha de sakkunnige icke uppgjort
något gemensamt förslag, men ett förslag från en af dem, öfverläraren
Alfr. Dalin, är öfverlämnadt till Chefen för Ecklesiastikdepartementet. De
längder för hvilka de sakkunnige uppgjort formulärförslag äro dels s. k.
skolpliktslängd, hvarur en del af uppgifterna i formulär 2 skola hämtas, dels
dagbok jämte examenskatalog, som skall ligga till grund för uppgifterna

410

F0LKSK0LESTATISTIK.

i vissa afdelningar af formulär 1. Om skolpliktsläugden, som är afsedd
att vara en förteckning öfver samtliga till distriktet hörande skolpliktiga barn,
ej blott — såsom den nu i folkskolestadgans § 36 föreskrifna längden — en
förteckning öfver de i skolåldern inträdande barnen, ha ganska delade meningar
yppat sig bland de sakkunnige, hvilket gifvit anledning till en vidlyftig
skriftväxling dem emellan samt till uppgörande af ett flertal sidoordnade förslag,
hvarvid dock enighet synes ha rådt därom, att en sådan längd icke
borde blifva obligatorisk, och att något formulär för densamma lika litet
borde ovillkorligen föreskrifvas. Dagbok och examenskatalog för hvarje lärare
äro redan nu föreskrifna i folkskolestadgans §§ 29 mom. 5 och 44 mom. 1,
ehuru formulär därför för närvarande fastställas af skolrådet och ej af Kungl.
Maj :t.

Kommittén har icke ansett sig böra upptaga till behandling formulären
för uppgifter från högre folkskola och från folkskolans högre afdelning, då
dels förslag i detta hänseende icke föreligga från de sakkunnige, dels formulären
säkerligen utan svårighet kunna uppgöras af vederbörande myndighet.

Vid behandlingen af de sakkunniges förslag har åter kommittén, af hänsyn
till att dess allmänna, af Kungl. Maj:t gifna uppdrag icke sträcker sig utanför
den officiella statistikens område, ansett sig förhindrad att ingå på andra
frågor än sådana, som ligga inom detta, i sig själft mycket vidsträckta område,
ehuru otvifvelaktigt äfven andra i de sakkunniges förslag förekommande
ämnen äro förtjänta af sakkunnig statistisk granskning. Kommittén har därför
icke upptagit till behandling de längder, som böra föras af vederbörande myndigheter,
i större utsträckning än som fordras af hänsyn till de uppgifter
för den officiella statistiken, hvilka skola hämtas därifrån, och har likaledes
lämnat åsido sådana redogörelser, som ej äro afsedda att bearbetas för den
officiella statistiken.

Af de sakkunniges förslag till formulär för statistiska redogörelser har
kommittén af detta skäl lämnat åsido hela formulär 4, då dess uppgifter icke
äro afsedda att statistiskt bearbetas.

Af de återstående formulärförslagen har kommittén till detaljerad granskning
upptagit förslagen till formulären 1 och 2. Däremot har kommittén ej
ansett det nödvändigt att ägna uppmärksamhet åt formuläret till dagbok, då
det från den officiella statistikens synpunkt måste anses vara till fyllest, att
uppgifterna från skolorna afgifvas i öfverensstämmelse med formulär 1.

Den med formulär 2 sammanhängande skolpliktslängden har kommittén
däremot gjort till föremål för upprepade öfverläggningar.

I statistiskt hänseende är skolplikts!ängdens syfte att tjäna till underlag
för uppgifterna om antalet barn i skolåldern i hvarje distrikt och om sättet för
deras undervisning (på första sidan af de sakkunniges förslag till formulär 2).
Det synes ej kunna vara tvifvel om att uppgifter om dessa förhållanden
äro af stor betydelse för undervisningsstatistiken. Dock bör härvid märkas,
att beträffande sådana barn, som under redovisningsåret åtnjutit undervis -

FOLKSKOLESTATISTIK.

411

ning i folkskola eller högre allmänt läroverk, uppgifter redan nu lämnas eller
kunna lämnas från dessa slag af skolor, och att statistik för läroanstalter af
öfriga slag otvifvelaktigt inom kort måste åvägabringas. De uppgifter, som
på detta sätt erhållas från de olika skolorna, blifva helt säkert tillförlitligare
än de som kunna lämnas af skolrådsordföranden i barnens hemort men
tillåta gifvetvis ingen redovisning distriktsvis af barnen i skolåldern
och deras fördelning på olika slag af läroanstalter. Äfven om alltså den
mera detaljerade statistiken öfver de skolpliktiga barnens undervisning
synes böra byggas på uppgifter från dessa anstalter, torde det därför vara
nödvändigt, att skolrådets ordförande meddelar summariska uppgifter om
alla skolpliktiga barn i detta hänseende. Därtill komma sedan de uppgifter,
som äfven för framtiden endast kunna erhållas genom skolrådets ordförande,
nämligen uppgifterna om barn i skolåldern, hvilka antingen åtnjuta undervisning
i hemmet eller af olika anledningar icke under redovisningsåret åtnjutit
undervisning.

Att dessa uppgifter ej kunna erhålla full tillförlitlighet utan något slag
af fortlöpande förteckning öfver barn i skolåldern och sättet för deras undervisning,
synes kommittén tydligt. Kommittén har emellertid funnit, att äfven
efter införande af en skolpliktslängd uppgifternas tillförlitlighet så till vida
skulle lämna rum för tvifvel, som det bearbetande ämbetsverket, i saknad af
årliga befolkningsstatistiska uppgifter för hvarje skoldistrikt om antalet barn
i 7—14 års ålder, skulle vara ur stånd att kontrollera, om verkligen hela
antalet barn i skolåldern blifvit redovisadt.

Af detta och andra skäl har kommittén haft under öfvervägande olika
förslag om att ersätta skolpliktslängden med särskilda skolbarnsräkningar i
sammanhang med folkräkningarna och möjligen äfven mellan dessa. Genom
något sådant system, som sannolikt bäst skulle kunna ordnas genom fortlöpande
anteckningar i församlingsböckerna om barnens skolgång, erhölles
ett betydligt fylligare material än det som står att få ur skolpliktslängden,
emedan barnen i detta fall skulle uppgifvas tillsammans med familjen och
möjlighet sålunda beredas för en betydelsefull statistik med hänsyn till föräldrarnas
samhällsställning och öfriga förhållanden. Kommittén har emellertid
erfarit att församlingsböckerna icke skulle kunna ersätta de förteckningar
öfver de skolpliktiga barnen, som erfordras för pedagogiska ändamål, och att
sådana skolbarnsräkningar af detta och andra skäl ej skulle kunna tillgodose
de administrativa krafven, hvarjämte räkningarna gifvetvis skulle blifva
mycket omfattande och lätt komma att ställa sig hindrande i vägen för
andra af de syften, som man måste önska tillgodose genom folkräkningarna.
Under dessa förhållanden har kommittén ansett, att en skolbarnsräkning af
detta slag ej för närvarande bör ifrågasättas.

Frågan om införande af en skolpliktslängd synes under dessa förhållanden
böra afgöras främst med hänsyn till de behof, som oafsedt statistiken
därmed skulle tillgodoses, ty ehuru betydelsen af en obligatorisk skolplikts -

412

FOLKSKOLESTATISTIK.

längd för statistiken vore afsevärd, skulle den knappast motsvara de svårigheter,
som synas ställa sig i vägen för dess införande. En frivillig skolpliktslängd
vore tydligen för statistiken af betydligt mindre värde. Kommittén
saknar därför anledning att nu uttala sig om skolpliktslängdens införande.
Detta hindrar gifvetvis icke, att, om skolpliktslängd af andra än
statistiska skäl anses erforderlig, densamma bör komma till användning äfven
för den statistiska redogörelsen enligt formulär 2 och blifva till stor nytta
i detta hänseende.

Hvad därnäst beträffar de sakkunniges förslag till formulär 3, rörande
skoldistriktets ekonomi, följer detta formulär till stor del det nu gällande formuläret
för de sammandrag af på kyrkostämma granskade räkenskaper, som ingå
till Statistiska centralbyrån för den kommunala finansstatistiken, dock med
betydliga utvidgningar i flera hänseenden.

En tillfredsställande behandling af de ekonomiska uppgifterna för folkskolestatistiken
skulle enligt kommitténs mening icke vara vunnen genom
detta förslag. Dessa uppgifter ingå för närvarande ej blott till Ecklesiastikdepartementets
statistiska afdelning för folkskolestatistikens ändamål, utan
äfven, såsom en del af sammandraget af på kyrkostämma granskade räkenskaper,
i mera kortfattad form till Statistiska centralbyrån för den kommunala
finansstatistiken. Denna anordning, som skulle bibehållas äfven efter
de sakkunniges förslag, medför nämligen ett högst väsentligt, onödigt dubbelarbete
både för skolrådets ordförande och för statens ämbetsverk. Anordningen
strider följaktligen i hög grad mot den enhet och planmässighet inom
den officiella statistiken, som kommitténs förslag enligt det kommittén gifna
uppdraget bör söka åvägabringa.

Enligt kommitténs mening böra därför skolrådens räkenskapssammandrag
insändas till och bearbetas af endast ett ämbetsverk, hvilket då gifvetvis
måste blifva Statistiska centralbyrån, som har att utarbeta statistiken
öfver kyrkostämmornas finanser, hvaraf skolrådens utgöra en integrerande
del.

Emellertid kan det näppeligen ifrågasättas, att i den kommunala finansstatistiken
skulle offentliggöras alla de detaljer rörande folkskolornas ekonomiska
förhållanden, hvilka folkskolestatistiken har behof af, och som för öfrigt
ha sin naturliga plats gifven i sistnämnda statistik. Under sådana omständigheter
måste man tillse, att på ett eller annat sätt till folkskolestatistikens
förfogande ställas de erforderliga siffrorna rörande skoldistriktens ekonomi.
Det kunde då tänkas den utvägen, att Statistiska centralbyrån till
Ecklesiastikdepartementet. öfverlämnade sammandrag af uppgifterna, för att
af departementet offentliggöras i folkskolestatistiken. Under den närmaste
framtiden kan dock i hvarje fall en sådan anordning icke genomföras. Dess
förutsättning är nämligen, att de nuvarande af Statistiska centralbyrån använda
formulären till sammandrag af kyrkostämmas räkenskaper fullständigt
omarbetas, men detta bör icke ske annat än i sammanhang med en omarbet -

FOLKSKOLESTATISTIK.

413

ning af öfriga formulär för den kommunala finansstatistiken. Detta åter är
ett mycket inveckladt och omfattande arbete som, enligt hvad kommittén
inhämtat, Statistiska centralbyrån ej för närvarande är i tillfälle att utföra.
Äfven om det hinder, som ligger i saknaden af lämpliga formulär för räkenskapssammandrag
bortfölle, skulle det för öfrigt enligt kommitténs mening
vara en mindre lämplig anordning att låta Ecklesiastikdepartementet offentliggöra
af Statistiska centralbyrån bearbetade uppgifter. Härigenom skulle
nämligen centralbyrån nödgas att offra ett ansenligt arbete och ansenliga
kostnader på utarbetandet af detaljer, som för den kommunala finansstatistiken
icke äro på minsta sätt erforderliga.

En fullt tillfredsställande lösning af problemet att å ena sidan upphäfva
det nuvarande dubbelarbetet beträffande statistiken öfver folkskoleväsendets
ekonomi och att å andra sidan äfven för framtiden förskaffa folkskolestatistiken
de för densamma erforderliga ekonomiska uppgifterna, synes icke kunna
vinnas på annat sätt än att bearbetningen af folkskolestatistiken sker genom
samma ämbetsverk, som bearbetar och offentliggör den kommunala finansstatistiken,
sålunda Statistiska centralbyrån. Frågan, huruvida folkskolestatistiken
och därmed undervisningsstatistiken i sin helhet bör öfverflyttas till
Statistiska centralbyrån, är likväl tydligen en sak, som måste afgöras efter
helt andra och större synpunkter än den här ifrågavarande. Inom ganska
kort tid hoppas emellertid kommittén blifva i tillfälle att till Kungl. Maj:t
afgifva den del af sitt betänkande, som skall behandla den officiella statistikens
allmänna organisation, och skall då jämväl upptaga denna fråga till
behandling.

Skulle kommitténs blifvande organisationsförslag medföra det resultat, att
undervisningsstatistiken öfverflyttas till Statistiska centralbyrån, komme tydligen
särskilda för folkskolestatistiken afsedda blanketter för skoldistriktens
räkenskapssammandrag icke vidare att erfordras; skulle däremot undervisningsstatistiken
komma att kvarstanna hos Ecklesiastikdepartementet, blefve
visserligen dylika blanketter behöfliga. För att förekomma alltför täta ändringar,
som alltid innebära fara för statistikens kontinuitet och öka uppgiftslämnarnas
arbete, bör därför enligt kommitténs mening frågan om nytt
formulär för ekonomiska uppgifter till folkskolestatistiken icke afgöras, förrän
undervisningsstatistikens framtida organisation blifvit fastställd. Kommittén
anser sålunda att de sakkunniges förslag till formulär 3 icke för närvarande
bör föranleda någon åtgärd, utan att i stället en blankett likalydande med
fjärde sidan af nu gällande formulär litt. B. tills vidare bör användas för
de ekonomiska uppgifterna till folkskolestatistiken.

Af hvad som nu har sagts följer, att kommittén icke funnit anledning att
ingå på någon detaljgranskning af andra formulärförslag än förslagen till formulär
(blanketter) 1 och 2 med anvisningar. Kommitténs förslag till blanketter
1 och 2 samt till särskilda anvisningar vid afgifvande af upp -

414

FOLKSKOLESTATISTIK.

gifter enligt blankett 1 äro intagna såsom bilagor 1—3 till föreliggande utlåtande.

Kommittén har icke ansett sig böra föreslå några mera djupgående sakliga
ändringar i de sakkunniges förslag, vare sig uteslutningar eller införande
af större nya grupper af uppgifter. Då de sakkunniges förslag utgör frukten
af mångåriga öfverläggningar inom folkskolekretsar, har kommittén nämligen
ansett sig böra utgå ifrån att de föreslagna uppgifterna äro de i främsta
rummet för folkskolestatistiken erforderliga.

Kommittén har däremot underkastat formulären en ganska genomgripande
formell öfverarbetning och härvid bland annat genomfört en som det synes
nödvändig uppdelning af de vidlyftiga formulären i tydligt skilda med
rubriker försedda afdelningar. Åtskilliga tabeller, särskild! sådana som bestå
af ett högt kolumnhufvud och endast en rads text, ha dessutom ändrats
till sin uppställning. Följden häraf har blifvit, att kommitténs förslag till
blanketter i afseende på uppställning och utstyrsel afviker i högre grad från
nu gällande formulär än fallet är med de sakkunniges förslag, som dock blott
föreligger i manuskript. Såväl i själfva blanketterna som i anvisningarna
till deras ifyllande har kommittén framför allt eftersträfva! lättfattlighet
och tydlighet. För de af kommittén företagna formella ändringarna har någon
detaljerad redogörelse ej ansetts erforderlig.

Det format som kommit till användning för kommitténs förslag till blanketter
utgör för blankett 1 (bil. 1) 4(5 x 59 centimeter för helt uppslag och för
blankett 2 (bil. 3) 36 x 22 V2 centimeter. Formaten äro resp. det näst största
och det minsta af de i kungl. förordningen angående papper in. m. för offentliga
handlingar den 12 juli 1907 § 3 upptagna formaten, hvarvid dock ett
ark af det sistnämnda formatet är afsedt för två exemplar af blankett 2.
Det har nämligen synts kommittén önskligt, att de statistiska blanketternas
format väljas bland de på grund af denna förordning städse tillgängliga formaten,
då ej särskilda hinder möta härför. Det nu föreslagna formatet för
blankett 1 är något, ehuru ej mycket större än de format, som vanligen
komma till användning vid de nu gällande blanketterna — hvarvid nuvarande
formulär litt. A. dock endast består af ett hälft ark af detta format — och
betydligt större än det format de sakkunnige synas ha tänkt sig, medan
blankett 2 utgör endast ett hälft ark af samma format som användts för helt
ark i de sakkunniges förslag. Den ökade öfverskådlighet och i vissa fall
starkare specifikation, som utmärker kommitténs förslag till blankett 1, har
medfört den betydliga ökningen i dess format, hvartill kommer att det af
de sakkunnige använda formatet enligt kommitténs mening lämnar för litet
utrymme äfven vid den af dem tillämpade uppställningen. Minskningen i
omfånget af blankett 2 har åter föranledts af att en betydande del af där
enligt de sakkunniges förslag medtagna uppgifter i kommitténs förslag skilts
från blanketten.

FOLKSKOLESTATISTIK.

415

I öfre vänstra komet af de föreslagna blanketterna har kommittén insatt
riksvapnet med inskriften: »Sveriges Officiella Statistik» och därunder: »Folkskolestatistik»
samt blankettens nummer och datum för fastställelse. Det är
enligt kommitténs mening önskligt, att motsvarande beteckning införes på
alla för den officiella statistikens olika grenar afsedda blanketter, bland annat
med hänsyn till ett af innevarande års riksdag, med anledning af Kungl.
Maj:ts på kommitténs hemställan framlagda proposition, såsom Infilande antaget
tillägg till tryckfrihetsförordningens 2 § 4 mom., hvari användes beteckningen
»för officiell statistik lämnade uppgifter».

Anvisningarna till blankett 1 (bil. 2) böra enligt kommitténs mening
fortfarande såsom hittills utgifvas i form af ett särskildt häfte, hvilket synes
böra tillhandahållas såväl skolans lärare som skolrådets ordförande. Anvisningarna
till blankett 2 äro åter intagna i kommitténs förslag till blanketten,
då utrymmet på blanketten tillåtit en sådan anordning.

I afseende på den allmänna anordningen af folkskolestatistiken ha de
sakkunnige i hufvudsak fasthållit vid det nuvarande systemet. Sålunda bör
enligt deras förslag såväl folkskola som småskola lämna redogörelse enligt
formulär 1, motsvarande nu gällande formulär litt. A, hvarvid gemensam
redogörelse lämnas för förenad folk- och småskola. Redogörelsen lämnas af
skolans lärare. I skolor där flera lärare äro anställda böra, enligt de sakkunniges
förslag, de enskilda lärarna afgifva uppgifter på en särskild blankett
(formulär 1 a), hvarefter dessa uppgifter sammanföras på formulär 1 af
lokalinspektör eller öfverlärare, där sådan finnes, och eljest af den lärare
skolrådet därtill förordnar. Folkskoleinspektören skall enligt förslaget, såvida
han ej annorlunda bestämmer, erhålla äfven de enskilda lärarnas uppgifter.
För högre folkskola lämnas redogörelse enligt särskildt formulär.
För skoldistriktet lämnas redogörelse af skolrådets ordförande enligt formulär
2, motsvarande de tre första sidorna af det nu gällande formulär litt. B,
hvarjämte skolrådets ordförande granskar de till honom insända redogörelserna
enligt formulär 1. Båda slagen af redogörelser insändas därefter till
statens folkskoleinspektör, som efter vederbörlig granskning öfverlämnar dem
till det bearbetande ämbetsverket.

I denna allmänna anordning af folkskolestatistiken har ej heller kommittén
funnit någon väsentlig förändring erforderlig utan har endast genom
något utförligare allmänna anvisningar till blankett 1 velat göra densamma
fullt tydlig. I några punkter har kommittén dock funnit sig böra föreslå
ändringar i de sakkunniges förslag. Sålunda synas sådana enskilda enligt
folkskolestadgans § 62 mom. 2 inrättade skolor, som för någon viss del af
distriktet ersätta distriktets skolor, böra särskildt redovisas enligt blankett
1, i likhet med hvad för närvarande är föreskrifvet, och deras lärjungar
redovisas äfven i blankett 2, hvarjämte motsvarande uppgifter synas böra
lämnas från seminariernas öfningsskolor. Vidare finner kommittén det obe -

416

FOLKSKOLESTATISTIK.

höfligt, att ett särskildt formulär upprättas för de enskilda lärarnas uppgifter
i skolor med flera lärare, då uppgifterna, Indika böra inskränkas till sådana
upplysningar, som skola tjäna till underlag för skolans redogörelse, lättast
kunna införas på särskilda exemplar af blankett 1, enligt af öfverläraren
gifna föreskrifter. Det vill därjämte synas, som om uppgifter från de enskilda
lärarna endast skulle behöfvas för skolor af littera-A-typen. I enlighet
härmed äro kommitténs förslag till blanketter och anvisningar uppgjorda.

En förändring med ganska vidtgående följder innebäres i de sakkunniges
förslag om ändring i redovisningsperioden från det hittills använda kalenderåret
till ett redovisningsår omfattande tiden 1 juli—30 juni.

Såsom skäl för denna ändring ha de sakkunnige anfört, att läsåret, hvars
förhållanden uppgifterna böra afspegla, allt mera tenderar att börja med höstterminen,
hvilket, enligt hvad för kommittén framhållits, medför, att den nuvarande
anordningen dels i många fall förminskar de statistiska uppgifternas
öfverensstämmelse med verkligheten, då läsåret nu måste delas på olika redovisningsår,
dels i andra fall står i vägen för den utveckling till ett läsår af
det nya slaget, som af pedagogiska skäl anses önsklig.

Från allmän statistisk synpunkt måste det enligt kommitténs mening
såsom regel anses lämpligast, att det statistiska redovisningsåret sammanfaller
med kalenderåret, som är normerande för det stora flertalet borgerliga förhållanden.
Hvad som i detta särskilda fall talar för bibehållande af den nuvarande
redovisningsperioden är dessutom, att, efter hvad tillgängligt material
ger vid handen, det nuvarande redovisningsåret (d. v. s. kalenderåret) icke i
någon skola skär läseterminen. Kommittén har också funnit det anmärkningsvärdt,
att en af Centralstyrelsen för Sveriges allmänna folkskollärareförening
hos föreningens kretsar företagen enquéte, enligt styrelsens till kommittén
öfverlämnade skrifvelse till Chefen för Ecklesiastikdepartementet den 13
februari 1907, gifvit det resultat att, ehuru nästan fullständig enighet rådt
om lämpligheten af att låta läsåret börja med höstterminen, 92 kretsar af
222 äfven under denna förutsättning uttalat sig för kalenderårets bibehållande
såsom redovisningsår, medan endast 52 kretsar velat ersätta detsamma med
läsåret, 41 kretsar påyrkat redogörelse efter läsetermin och de öfriga kretsarna
framställt alternativa förslag.

Trots detta och trots att den af de sakkunnige föreslagna förändringen
erbjuder ej få svårigheter, har kommittén ansett sig böra i hufvudsak tillstyrka
förslaget i denna punkt. Då statistiken öfver de allmänna läroverken
redan nu gäller läsår börjande med höstterminen, och då vidare sannolikt
alla ännu felande delar af undervisningsstatistik likaledes torde komma att
redovisas efter sådant läsår, erbjuder det, också från statistisk synpunkt,
fördelar att införa läsåret såsom redovisningsperiod äfven för folkskolestatistiken,
för att på detta sätt få ett gemensamt redovisningsår för hela under -

FOLKSKOLESTATISTIK.

417

visningsstatistiken. Enär vidare folkskolornas utveckling emot ett läsår börjande
med höstterminen är omisskännlig och den tid sannolikt ej är långt
borta, då ett sådant läsår är infördt i det stora flertalet skolor, synes statistiken
böra böja sig för detta sakförhållande, för att undgå att de många
uppgifter, som lämnas för redovisningsåret såsom ett helt, skola komma att
gälla delar af två skilda läsår och därigenom förlora en stor del af sitt
värde, och för att äfven i de fall, då redovisningen är fortlöpande, såsom
förhållandet är med lärjungarnas omsättning, låta densamma börja och sluta
på samma punkt som i skolans egna böcker.

Det synes emellertid kommittén tydligt, att de flesta uppgifter, som gälla
hela redovisningsåret, böra omfatta, ej tiden emellan två en gång för alla
gifna dagar, utan tiden från en vårtermins slut till slutet af nästa vårtermin,
med andra ord att redovisningsåret bör sluta med vårterminens slut.
Detta gäller alla uppgifter om skolans verksamhet och lärjungarnas omsättning
(i blankett 1). För att fullt genomföra detta förhållande, som för närvarande
är rådande beträffande statistiken öfver de allmänna läroverken, och
som otvifvelaktigt de sakkunnige velat åvägabringa beträffande folkskolestatistiken,
har kommittén företagit vissa mindre formella ändringar i blankett
1.

Emellertid företer Sveriges folkskoleväsen en mångfald af olika typer
äfven i hvad beträffar terminsindelningen och tiden för terminernas början
och slut. Sålunda förekomma skolor med en, två, tre och fyra terminer under
läsåret, hvarvid terminerna börja eller sluta under kalenderårets alla olika
månader. Under dessa förhållanden är det i motsats till förhållandet vid de allmänna
läroverken nödvändigt att fixera någon viss tidpunkt på kalenderåret,
då redovisningsåret ski.ll vara afslutadt, så att den del af undervisningen, som
äger rum efter den be* ämda tidpunkten, räknas till följande redovisningsår.
Såsom denna tidpunkt ha de sakkunnige föreslagit den 30 juni.

För bedömande af lämpligheten häraf är det uppenbarligen af vikt att
känna folkskolornas fördelning med afseende på tiden för terminernas början
och slut. En inom seminariekommittén utarbetad statistik öfver denna fråga
har ställts till kommitténs förfogande. Undersökningen gäller tillståndet i de
fasta folkskolorna år 1895, medan en motsvarande undersökning för år 1905
lär vara ifrågasatt inom den nämnda kommittén. Undersökningens resultat,
i den mån det tjänar till belysning af den föreliggande frågan, framgår af
efterföljande tabell.

Om man tills vidare utgår från att tillståndet ej undergått någon förändring
sedan 1895, befinnes det alltså, att 1,136 fasta folkskolor eller ej
mindre än 28’4 % af hela antalet sluta sin vårtermin (sommartermin, termin)
efter den 30 juni och följaktligen genom de sakkunniges förslag skulle få
vårterminen (sommarterminen, terminen) delad på två skilda redovisningsår.

Det förefaller emellertid kommittén uppenbart, att en anordning, som för
mer än en fjärdedel af antalet fasta folkskolor medför en styckning af vår 27—091045.

Stat. kom. bet.

418

FOLKSKOLEST ATISTIK.

Tiden för vårterminens (sommarterminens, terminens) slut i de fasta folkskolorna år 1895

	Fasta folkskolor hvilkas läsår består af:
					Summa fasta folkskolor.
	Två terminer.	Fyra terminer.	Tre terminer.	En termin.
Före den 1 juli.....	2,287	446	128		2,861
Under juli månad ....	833	57	60	i	951
Efter juli månads utgång	63	2	53	67	185
Summa	3,183	505	241	68	3.997

terminen, icke kan anses lämplig. Då terminen utgör en helhet i långt högre
grad än läsåret, medför nämligen terminens styckning, som med den nuvarande
anordningen alldeles icke torde förekomma, ojämförligt större olägenheter
än den nu förekommande styckning af läsåret, hvilken förslaget afser
att förebygga.

Det kunde i stället ifrågasättas att framflytta redovisningsårets slut en
månad längre än de sakkunnige föreslagit eller till den 31 juli. Härigenom
skulle, fortfarande enligt 1895 års siffror, olägenheterna i de sakkunniges förslag
i hufvudsak'' undanröjas, ty antalet fästa folkskolor, hvilkas vårtermin
då blefve styckad, skulle sjunka från 1,136 till 185 eller från 28''4 f till 4-6
% af hela antalet.

En lyckligare lösning vore dock efter kommitténs mening att lämna
möjlighet till uppskof med redovisningårets afslutande endast i de fall, då
detta är behöfligt och med fördel kan äga rum. Detta uppskof synes ej böra
på förhand begränsas genom en bestämd dag, t. ex. den 31 juli, utan bör
göras i viss mån elastiskt, på det att icke två olika system skola behöfva
tillämpas inom samma distrikt, när en af distriktets skolor läser några få
dagar längre än en annan. Kommittén har därför ansett sig böra föreslå,
att afgörandet, huruvida den del af en skolas vårtermin (sommartermin, termin),
som pågår efter den 30 juni, skall få inräknas i föregående redovisningsår,
bör ligga hos skolrådet. Reglerande för skolrådet skall åter endast
tiden för uppgifternas insändande till folkskoleinspektören vara, i det att
redovisningsåret icke får af skolrådet förlängas mera än att uppgifterna kunna
insändas inom föreskrifven tid. Enligt kommitténs förslag bör skolrådet i
de fall, då redovisningsåret afslutas efter den 30 juni, erhålla en månads
uppskof med uppgifternas insändande, d. v. s. till den 31 augusti, hvilket
bör medföra, att åtminstone de skolor, hvilkas vårtermin slutar i juli månad,
och sannolikt äfven de skolor, som sluta i början af augusti, undgå en styckning
af terminen.

Kommittén har visserligen anledning att förmoda, att utvecklingen sedan
1895 medfört en minskning i antalet skolor med terminsafslutning senare.

FOLKSKOLESTATISTIK.

419

än juni månad, men då otvifvelaktigt skolor med sådan terminsafslutning
kvarstå, torde den af kommittén kär föreslagna anordningen i hvarje fall
vara behöflig.

I anslutning till sitt förslag om redovisningsår ha de sakkunnige föreslagit,
att uppgifter om antalet lärjungar i folkskolorna vid en viss tidpunkt
skola lämnas af vederbörande lärare enligt formulär (blankett) 1, på det att
man skall undgå den dubbelräkning, som nu sannolikt understundom förekommer,
ocli ha såsom tidpunkt föreslagit vårterminens slut före klassflyttning
och afgångspröfning, resp. den 30 juni. Kommittén anser sig kunna
tillstyrka detta de sakkunniges förslag. Räkningens förläggande till början
af höstterminen, hvarmed eljest vissa fördelar voro förenade, skulle nämligen
medföra att uppgifterna om denna räkning måste särskildt insändas och
därigenom undandragas jämförelse med öfriga uppgifter, alldenstund uppgifterna
eljest skulle inkomma nästan ett år efter räkningen och en försenad
publicering blifva följden.

Endast i ett fall ha de sakkunnige föreslagit kalenderårets bibehållande
i formulären (blanketterna) 1 och 2, nämligen i afseende på de uppgifter,
som af skolrådet skola lämnas angående de särskilda lärarnes och lärarinnornas
aflöningsförmåner (enligt insidan af de sakkunniges förslag till formulär
2). Kommittén finner likaledes, att dessa uppgifter af ekonomisk
natur, om de öfver hufvud skola afgifvas, böra gälla kalenderår, men anser
däremot, att de böra uteslutas från blankett 2, som i öfrigt endast innehåller
uppgifter af pedagogiskt innehåll och som afser ett redovisningsår, hvilket
ej sammanfaller med kalenderåret. Då uppgifterna i fråga så vidt bekant
hittills icke bearbetats för den officiella statistiken och ej heller lämpa sig
till material för en aflöningsstatistik för folkskolan, emedan endast de tillfälliga
innehafvarnas och ej själfva platsernas aflöningsförhållanden angifvas,
finner sig kommittén emellertid böra lämna åsido sådana uteslutande
för administrativa ändamål afsedda uppgifter.

Hvad därnäst beträffar tiden för uppgifternas insändande, ha de sakkunnige
föreslagit, att uppgifter från de särskilda skolorna insändas till skolrådet
senast den 8 juli, att skolrådet insänder ett exemplar af dessa uppgifter
jämte sina egna uppgifter för distriktet till vederbörande folkskoleinspektör
före den 1 därpå följande augusti, och att slutligen denne insänder
båda slagen af uppgifter till det bearbetande ämbetsverket före den 15 september.

Kommittén har kunnat ansluta sig till detta förslag med följande förändringar.
Uppgifternas insändande från skolorna synes ej böra bestämmas
af tiden för det formella redovisningsårets slut, emedan lärarna vid den tiden
i många fall vistas på annan ort, utan torde böra äga rum inom åtta dagar
efter vårterminens slut i vederbörande skola, dock i det fall att vårterminen
afskäres vid den 30 juni senast den 7 juli. Skolrådet bör därefter, i enligmed
de sakkunniges förslag, aflämna vederbörliga uppgifter till folkskole -

420

FOLKSKOLESTATISTIK.

inspektören före juli månads utgång, dock att för den händelse den del af vårterminen,
som pågår efter den 30 juni, inräknas i föregående redovisningsår, uppgifterna
höra insändas före augusti månads utgång. Hvad slutligen beträffar
folkskoleinspektörerna, synas uppgifterna af dem böra insändas inom augusti
månads utgång utom i sistnämnda fall, då uppgifterna böra insändas före
september månads utgång.

Med afseende på det nya redovisningsåret och därmed sammanhängande
frågor synes nu endast återstå frågan om sättet för själfva öfvergången från
kalenderår till läsår. De sakkunnige ha i detta hänseende föreslagit, att den
nya ordningen skall träda i kraft i början af ett kalenderår, och att följaktligen
första redovisningsperioden för uppgifter enligt de nya blanketterna
skall omfatta endast en vårtermin. Det förefaller emellertid kommittén, som
om de svårigheter, hvilka åtfölja införandet af nya blanketter, onödigtvis
skulle ökas, om de första uppgifter för hvilka de nya blanketterna blefve
använda skulle gälla en redovisningsperiod för hvilken blanketterna ej egentligen
äro afsedda. Man skulle därför snarare kunna ifrågasätta, att uppgifter
för ifrågavarande vårtermin afgåfves enligt nu gällande formulär. Kommittén
kan emellertid icke finna det vara af någon större vikt, att isolerade
nppgifter för denna termin erhållas, då sådana uppgifter sannolikt ej skulle
komma att bearbetas och offentliggöras. Kommittén föreslår därför att de
i sammanhang med de nya blanketterna stående bestämmelserna träda i kraft
från den 1 juli det år de skola införas och att inga uppgifter för vårterminen
under samma år afgifvas.

Föreskrifter i enlighet med kommitténs förslag beträffande redovisningsårets
anordning äro intagna i kommitténs förslag till anvisningar vid blanketternas
ifyllande.

Då kommittén nu öfvergår till behandling af de olika uppgifterna i blanketterna
1 och 2, anser sig kommittén ej böra uppehålla sig vid ändringar,
hvilkas innebörd tillräckligt framgår af anvisningarna.

I båda blanketterna har på alla ifrågakommande ställen genomförts en
uppdelning af lärjungarna i gossar och flickor, medan en sådan uppdelning
endast i vissa fall företagits af de sakkunnige. Betydelsen af denna specifikation
synes ligga i öppen dag, och något nämnvärdt ökadt besvär för uppgiftslämnarna
torde densamma ej medföra, då lärjungarna äro under sina namn
upptagna i dagboken liksom i en eventuell skolpliktslängd.

I blankett 1 ha under afdelning A) Skolan sammanförts de allmänna
uppgifterna om skolan af hvilka de viktigaste likaledes förekomma i de första
raderna af de sakkunniges förslag. Ändringarna i formuleringen äro särskildt
föranledda af behofvet att tydligt uttrycka, hvilket läsår som åsyftas i de fall, då
läsåret icke sammanfaller med redovisningsåret, hvarjämte i anvisningarna
bland annat införts en varning mot att konstruera ett läsår i de fall, då
terminerna utgöra de enda verkliga undervisningsperioderna och läsår så -

FOLKSKOLESTATISTIK.

421

lunda icke förekommer. Dels af utrymmesskäl och dels af hänsyn till innehållet
ha uppgifterna om skolhus, andra skollokaler och skolträdgård dessutom
flyttats till denna afdelning från blankett 2 och därvid något utvidgats.

Afdelning B) Lärare och lärarinnor, som under redovisningsåret varit anställda
eller tjänstgjort vid skolan, motsvarar i hufvudsak tabellen på första
sidan af de sakkunniges förslag.

Då det emellertid uppenbarligen är af vikt att känna äfven antalet lärarplatser
vid skolan vid en viss tidpunkt och sättet för deras bestridande, har
en särskild mindre tabell uppgjorts för detta ändamål under C), gällande
antal lärare och lärarinnor, som tjänstgjorde vid redovisningsårets slut. Sannolikt
ha de sakkunnige ansett att den allmänna tabellen skulle kunna lämna
upplysning äfven härom, men detta förutsätter att de olika lärarna i tabellen
strängt ordnas efter platser, hvilket dels lätt kan försummas, dels äfven
kan blifva svårt att genomföra, om en person under läsåret upprätthållit
olika platser eller samma plats i olika egenskaper. Genom den af kommittén
föreslagna afdelning C) erhålles uppgift om alla platser utom sådana, som
icke upprätthållas vid tidpunkten i fråga. Kännedom om platser af sistnämnda
slag, hvilka sällan torde komma i fråga, kan alltid erhållas ur afdelning B).

Kommittén har företagit ett betydligt antal förtydligande ändringar i afseende
på uppgifterna om lärarne och har i sammanhang därmed uteslutit
den af de sakkunnige föreslagna kolumnen för särskilda öfningslärares tjänstgöring.
Då dessa lärares anställningsart och undervisningsämnen angifvas i
kol. 2, kan deras tjänstgöring nämligen utan svårighet utrönas, också när
den, liksom öfriga lärares, angifves i kol. 7 och 8.

Kommittén har vidare ur de sakkunniges förslag uteslutit kolumnen för
det antal lärjungar i de obligatoriska ämnena, som kommer på de olika lärarne.
Om sådan uppgift skulle infordras, måste dess närmare beskaffenhet
uppenbar! igen bestämmas. Men en medeltalssilfra vore svårligen möjlig att
åstadkomma, och en maximisiffra, minimisilfra eller siffra för en viss tidpunkt
skulle blifva af ganska ringa värde, hvarjämte siffra af sistnämnda
slag skulle saknas för lärare, som ej tjänstgjorde vid den ifrågavarande tidpunkten.
Slutligen skulle svårigheter uppstå med afseende på flyttande skolor
och parallellafdelningar samt beträffande öfningslärarnas tjänstgöring. I det
stora flertalet skolor, som endast sysselsätta en lärare, skulle uppgiften dessutom
vara öfverflödig, och vid littera-A-skolor med flera lärare skulle den
kunna hämtas ur de särskilda lärarnas redogörelser under afdelning F).

Afdelning D) Undervisningen i de obligatoriska ämnena under redovisningsåret
motsvarar rad 8 på första sidan af de sakkunniges förslag. Undervisningstiden
bör enligt kommitténs förslag meddelas i veckor och bråkdelar
af veckor (detta särskildt af hänsyn till kungl. kungörelsen den 1 juni 1900
ang. statsbidrag till aflönande af lärare vid folkskolor och småskolor § 1),
dagar i veckan och timmar i veckan. Därjämte ha emellertid uppgifterna i
så måtto utvidgats att, medan enligt de sakkunniges förslag endast längre

422

FOLKSKOCK STATISTIK.

uppehåll i skolans verksamhet skall angifvas (i de allmänna anmärkningarna
på tredje sidan) och faktiska antalet läsdagar alls icke skall meddelas, här
upptagits kolumner för antalet dagar, då undervisningen varit inställd på
grund af lärares sjukdom (kol. 5) eller af annan anledning (kol. 6), samt för
verkliga antalet läsdagar (kol. 8).

De följande fyra afdelningarna gälla lärjungarna. Af dessa utgör afdelning
E) Lärjungarnas omsättning under redovisningsåret den fortlöpande
redovisningen af lärjungarna och motsvarar kol. 1—14 af insidan af de
sakkunniges förslag. I denna afdelning har utöfver uppgifterna i de sakkunniges
förslag tillagts en rad (rad 18), upptagande summan af de vid vårterminens
afgångspröfning afgångna och de till nästa redovisningsår kvarskrilna
lärjungarna. Denna summa utgör nämligen det antal lärjungar, som
skall redovisas i afdelning F), och öfverensstämmelse mellan den fortlöpande
redovisningen i afdelning E) och räkningen i afdelning F) kan uppenbarligen
icke undvaras. För att åvägabringa uppgiften på rad 18 ha dessutom särskilda
summor för de före afgångspröfningen resp. vid afgångspröfningen afgångna
(rader 12 och 15) måst utföras. Bland de formella ändringarna bör
nämnas att uttrycken »under redovisningsårets lopp» och »vid redovisningsårets
slut» ersatts med de både lättfattligare och noggrannare uttrycken »före»
och »vid vårterminens afgångspröfning». De särskilda summor, som måst insättas
inom debet- och kreditafdelningarna, ha blifvit tryckta med petit, inom
parentes och inom linjen, för att såvidt möjligt förekomma missförstånd.
Anvisningarna ha betydligt utvidgats och förtydligats, särskildt genom framhållande
af att redovisningen slutar med vårterminens slut och att därefter
inträffande förändringar räknas till följande redovisningsår. Samtidigt ha ur
anvisningarna uteslutits alla för kontroll med skolgången afsedda föreskrifter
om avisering af lärjungarnas flyttning, enär administrativa föreskrifter
af detta slag enligt kommitténs mening alltid måste skiljas från rent statistiska
anvisningar.

Afdelning F) Antal lärjungar tillhörande skolan vid vårterminens slut
före klass flyttning och afgångspröfning utgör den af de sakkunnige föreslagna
räkningen af lärjungarna vid en viss tidpunkt och motsvarar kol. 23—24 af
insidan af deras förslag. Denna räkning har dock så till vida utvidgats i
kommitténs förslag, att hvarje åldersår (räknadt efter lärjungarnas födelseår)
upptagits för sig, då detta gifvetvis erbjuder stort intresse från flera synpunkter
och utan svårighet kan erhållas ur dagboken, som upptager lärjungarnas
födelseår. För öfrigt bör anmärkas att de sakkunniges förslag
upptager särskild summa för folkskolan och särskild summa för småskolan
men ingen gemensam summa för båda, medan kommitténs förslag endast upptager
en sådan gemensam summa. Denna ändring beror främst på utrymmeshänsyn
och har synts kunna försvaras, då i flertalet fäll folk- och småskola
ej äro förenade och den gemensamma summan alltså i dessa fäll endast upptager
folkskolans resp. småskolans lärjungeantal.

FOLKSKOLESTATISTIK.

423

Afdelning G) Skolgången under redovisning såret motsvarar kol. 44—54
af insidan af de sakkunniges förslag, som dock i denna de! undergått några
väsentliga förenklingar.

Ändamålet med de sakkunniges förslag i denna punkt är att åstadkomma
användbara uppgifter om skolgångsfrekvensen. Då man af den nuvarande
statistiken ej kan se, under huru många af skolans undervisningsdagar de
olika lärjungarna tillhört skolan, är det heller icke möjligt att af uppgifterna
om deras frånvaro under redovisningsåret sluta sig till regelbundenheten
i deras skolbesök. För att råda bot härpå ha de sakkunnige föreslagit
uppgifter om hvad de kalla skolpliktsdagar, nämligen om det antal dagar
hvarje lärjunge skulle varit i skolan närvarande, vare sig under hela redovisningsåret
eller under den del däraf lärjungen varit i skolan inskrifven,
med inräknande af de undervisningsdagar, då inskrifven lärjunge med eller
utan förfall försummat undervisningen. I redogörelsen meddelas gifvetvis
endast sammanlagda antalet af samtliga lärjungarnas skolpliktsdagar. Då
därtill komma motsvarande uppgifter rörande lärjungarnas faktiska närvarodagar
och frånvarodagar, åvägabringas det material, som erfordras för en
statistik öfver den genomsnittliga skolgångsfrekvensen. Kommittén kan därför
ansluta sig till de sakkunniges förslag i detta hänseende.

Emellertid ha de sakkunnige utöfver denna anordning äfven i själfva
redogörelsen infört vissa medeltalsberäkningar, något som redan i sig själft
måste anses mindre lyckligt. Till en början skall sålunda enligt de sakkunniges
förslag i kol. 45 införas »summan af samtliga barnens andelar i skolplikten».
Denna summa skall enligt förslaget erhållas på följande sätt. För
hvarje lärjunge uträknas genom division förhållandet mellan hans skolpliktsdagar
och hela antalet af skolans undervisningsdagar, hvilket förhållande
blir 1, om lärjungen varit skolpliktig hela redovisningsåret, men eljest ett
decimalbråk mindre än 1. Därefter införes i kol. 45 summan af dessa proportionssiffror
för alla lärjungarna, hvilken summa högst blir lika med antalet
lärjungar och nästan alltid lägre. Med hjälp af siffran i kol. 45 åstadkommas
därefter siffrorna i kol. 47 och 52—54. Kol. 47 skall enligt sin
öfverskrift upptaga »medeltal närvarodagar för hvarje barn», men ej det verkliga
medeltalet, som skulle erhållas genom att dividera antalet närvarodagar
med antalet lärjungar, utan ett fingeradt, nästan alltid högre medeltal, vunnet
genom att dividera närvarodagarnas antal (i kol. 46) med siffran i kol.
45. På motsvarande sätt erhållas de s. k. medeltalen för frånvarodagarna i
kol. 52-54.

Ett exempel må belysa detta till vägagående. Eu skola har 195 undervisningsdagar
och 100 lärjungar, hvilkas skolpliktsdagar (kol. 44) utgöra
14,040. Dessa lärjungars »andelar i skolplikten» uträknas för hvarje lärjunge:
A har 195 skolpliktsdagar mot skolans 195 dagar, hvarför hans andel
blir 195:195 = 1, B har 13 skolpliktsdagar mot skolans 195 dagar, hvarför
hans andel blir 13:195 = 0-06, och så vidare för hvar och en af skolans lär -

424

FOLKSKOLESTATISTIK.

jungar. Summan af alla dessa andelstal antages vara 72, hvilken siffra införes
i kol. 45. Lärjungarnas närvarodagar äro 10,000 (kol. 46). Siffran i
kol. 47 blir då 10,000:72 = 138-89.

Ändamålet med dessa invecklade uträkningar är tydligen att erhålla ett
uttryck för det antal dagar lärjungarna i medeltal hade varit i skolan närvarande,
under den tänkta förutsättningen, att vid eljest lika förhållanden
alla lärjungarnas skolplikt hade omfattat hela redovisningsåret. Resultatet
bygger uppenbarligen på den förutsättningen, att barnens skolgångsfrekvens
varit densamma under den tid af året de varit skolpliktiga i en annan skola
som under den tid de tillhört den skola redogörelsen gäller. Detta gör ett
sammanförande vid bearbetningen af dessa uppgifter för olika skolor och
distrikt föga lämpligt.

Det vill därför synas, som om uppgifter af detta slag icke skulle ha
något stort värde. Om uppgifterna anses erforderliga, böra de emellertid i
hvarje fäll åstadkommas på ett mera tillfredsställande och samtidigt betydligt
enklare sätt än det af de sakkunnige föreslagna. För att åvägabringa
en siffra för förhållandet mellan undervisningsdagar och skolpliktsdagar i
hela skolan ha nämligen de sakkunnige föreslagit omvägen att uträkna detta
förhållande för hvarje särskild lärjunge, i stället för att verkställa uträkningen
på grundval af summorna för hela skolan. Ändras denna metod,
kunna skolans lärare befrias från hela uträkningen, i det att siffrorna i så
fall vid bearbetningen kunna erhållas ur uppgifterna i blanketten om skolans
undervisningsdagar — i afdelning D) af kommitténs förslag -— samt om
skolpliktsdagar, närvarodagar och frånvarodagar. Det anförda exemplet uträknas
i sådant fäll på följande sätt. Sammanlagda antalet skolpliktsdagar
är 14,040 och sammanlagda antalet närvarodagar 10,000. Närvarodagarna
utgöra då 71-22 % af skolpliktsdagarna. »Medeltal närvarodagar för hvarje
barn» (enligt terminologien i de sakkunniges förslag) utgör samma procenttal
af skolans undervisningsdagar, alltså 71-22 / af 195 = 138-88 dagar, sålunda
i det närmaste samma siffra som vunnits genom den förra metoden.

Af dessa skäl har kommittén ur sitt förslag uteslutit uppgifterna i kol.
45, 47 och 52—54 af de sakkunniges förslag och har därigenom befriat redogörelsen
från de enda uppgifter, som enligt de sakkunniges egen mening i
någon mån försvåra lärarnas arbete med dess ifyllande. För att likväl så
mycket som möjligt underlätta ifyllandet af de återstående uppgifterna ha
anvisningarna försetts med utförliga räkneexempel.

Afdelning H) Till hvillea skolor och sysselsättningar de olika lärjungarna
ämnat sig motsvarar kolumnerna 15—22 af insidan af de sakkunniges förslag.
De sakliga ändringarna i kommitténs förslag bestå i att en rad insatts för
afgång till anstalter för vanartade barn, att afdelningen »Praktiska sysselsättningar»
uppdelats i fem yrkesgrenar och att en råd för »Okändt» insatts,
det sista i syfte att uppnå öfverensstämmelse mellan summorna i denna afdelning
och siffrorna på motsvarande rader i afdelning E).

FOLRSKOLESTATISTIK.

425

Afdelning I) Undervisning i slöjd, huslig ekonomi och trädgårdsskötsel
samt trädplantering under redovisningsåret motsvarar kol. 55—72 af insidan
af de sakkunniges förslag, och afdelning K) Undervisning i Fortsättningsskolan
och Ersättningsskolan under redovisning såret motsvarar kol. 1—40 af
fjärde sidan af samma förslag. Sistnämnda afdelning har i ett par hänseenden
kompletterats, dels genom uppgift om närvarodagar jämte frånvarodagar
— skolpliktsdagar kunna ej komma i fråga, då deltagandet är frivilligt
— dels genom särskilda uppgifter om antalet lärjungar öfver skolåldern, det
sistnämnda af hänsyn till vissa ändringar i blankett 2.

I afseende på blankett 2 har kommittén föreslagit den redan i det föregående
framställda förändringen att begränsa densamma till uppgifter af det
slag, som äro intagna på första sidan af de sakkunniges formulärförslag.

Frånsedt de ändringar, som företagits i alla delar af kommitténs förslag
till blanketter, ha flera särskilda ändringar företagits i denna blankett.
Kommitténs förslag sönderfaller i två afdelningar fördelade på blankettens
båda sidor. Afdelning A) Distriktets barn i skolåldern (7—14 års ålder) vid
redovisningsårets slut den 30 juni motsvarar raderna 2—24 samt 27 af de
sakkunniges förslag, medan afdelning B) Till distriktets skolor hörande lärjungar
vid vårterminens slut före afgångspröfningen utgör ett sammandrag af
uppgifterna i blankett 1 från distriktets skolor och samtidigt en närmare
utveckling af raderna 25 och 26 i de sakkunniges förslag.

I rubriken till afdelning A) har kommittén föredragit uttrycket »distriktets
barn» framför det af de sakkunniga använda uttrycket »de inom
distriktet . . . kyrkoskrifna barnen», då här ej blott böra ingå sådana barn,
som på grund af medlemskap i svenska kyrkan äro kyrkoskrifna i församlingen,
utan äfven, på grund af kungl. förordningen ang. främmande trosbekännare
den 31 okt. 1873 § 7, främmande trosbekännares barn. I olikhet
med de sakkunnige anser kommittén, att de till boken öfver obefintliga öfverförda
icke äro på sin plats i statistiken öfver de skolpliktiga barnen i blankett
2, då i denna bok upptagna personer, enligt kungl. förordningen ang.
kyrkoböckers förande den 6 augusti 1894 § 11, ej skola inräknas i rikets
folkmängd.

I afdelning A) ha grupperna I och II samt grupperna III och IV i de
sakkunniges förslag hvar för sig sammanslagits.

På rad 1 har kommittén upptagit alla de distriktets barn i skolåldern,
som tillhöra distriktets egna skolor, däri inbegripet dess enskilda skolor, i
den utsträckning som förut angifvits, och har därigenom sammanslagit raderna
4—9 i de sakkunniges förslag, som meddelar dessa uppgifter för hvarje särskildt
slag af distriktets skolor. Äfven med den starkare uppdelningen kan
nämligen en genomförd fördelning af distriktets barn i skolåldern på de olika
slagen af skolor icke erhållas, då motsvarande fördelning af sådana distrik 28—091045

Stat. korn. bet.

\

426

FOLKSKOLESTATISTIK.

tets barn, som tillhöra folk- och småskolor inom annat distrikt, icke kan
ifrågasättas.

Raderna 2 och 3 i de sakkunniges förslag, gällande distriktets skolpliktiga
barn i distriktets fortsättnings- och ersättningsskolor, ha af kommittén
uteslutits och ifrågavarande barn förts till raderna 9 och 10 i kommitténs
förslag. Anledningen härtill är, att dessa skolor vanligen ej äro i verksamhet
vid tiden för vårterminens slut och att följaktligen barnen, hvilka
afgått från folkskolan, vid den af de sakkunnige gjorda uppställningen lätt
kunna komma att samtidigt uppföras såsom icke tillhörande någon skola vid
tidpunkten i fråga och alltså dubbelföras. I stället har, såsom redan är
nämndt, antalet lärjungar öfver skolåldern i fortsättnings- och ersättningsskola
särskildt angifvits i blankett 1, afdelning K), hvarigenom möjlighet
beredts att beräkna antalet i nämnda skolor under redovisningsåret undervisade
barn i skolåldern.

På ny rad (rad 3) har kommittén uppfört distriktets barn i seminariernas
öfningsskolor, som de sakkunnige velat inräkna på de öfriga raderna, ehuru
med angifvande af silfror för dessa barn inom parentes.

Rad 5 i kommitténs förslag motsvarar raderna 12 och 13 i de sakkunniges
förslag. Kommittén har nämligen ansett att skolrådsordförandens uppgifter
om antalet af distriktets barn i olika undervisningsanstalter utöfver
folkskolestadiet egentligen ha värde såsom kontroll med skolrådsordförandens
öfriga irppgifter och knappast kunna läggas till grund för någon specificerad
statistik. Däremot har kommittén (på raderna 6 och 7) ansett sig
böra skilja på två till den grad skilda institutioner som skolor för abnorma
barn och anstalter för vanartade barn.

Kommittén har vidare ansett sig under afdelning II böra skilja på afgång
enligt folkskolestadgans § 47 och § 48 (raderna 9 och 10), detta i
öfverensstämmelse med förhållandet i blankett 1. Då här äfven ingå barn i
skolåldern, som afgått under något år före redovisningsåret, kunna nämligen
dessa uppgifter i föreliggande blankett ej ersättas af uppgifterna i blankett
1. Vidare har kommittén särskildt (på rad 12) upptagit sådana barn, hvilkas
undervisning uppskjutits på grund af sådant beslut om uppskof med
skolpliktens inträdande, som omtalas i folkskolestadgans § 35 mom. 2. Slutligen
har kommittén på rad 20 (motsvarande rad 27 i de sakkunniges förslag)
utbytt uttrycket »aldrig undervisade» mot »aldrig åtnjutit ordnad undervisnings,
enär den förra formuleringen skulle föranleda en missvisande uppgift,
då sannolikt något slag af undervisning kommit nästan hvarje normalt
barn i 10—14 års ålder till del.

I afdelning B) meddelas lärjungeantalet i distriktets skolor af olika slag,
särskildt i syfte att lämna material för snabba preliminära statistiska meddelanden
om dessa förhållanden i riket som helhet. På en särskild rad har uppförts
antalet till distriktet hörande skolor, närmast i syfte att lätt kunna kontrollera,
att redogörelse enligt blankett 1 inkommit från distriktets alla skolor.

FOLKSKOLESTATISTIK.

427

Kommittén tillåter sig slutligen att fästa herr Statsrådets uppmärksamhet
på de olägenheter, som äro förenade med det nu rådande förhållandet,
att tryckta blanketter ej af staten tillhandahållas de personer, som äro skyldiga
att afgifva uppgifter för folkskolestatistiken. De för redogörelserna använda
blanketterna, som alltså åvägabragts på enskild väg, växla af denna
anledning ej obetydligt i format och utstyrsel, hvartill kommer att mindre
ändringar, som vanligen blifva nödvändiga under de närmaste åren efter införande
af nya blanketter, helt naturligt icke alltid iakttagas på dessa
af enskilda utgifna blanketter. Följden häraf kan i vissa fall blifva bristfälligheter
i själfva uppgifterna och är alltid ett betydligt ökadt besvär vid
bearbetningen samt olägenheter vid uppgifternas förvarande. Kommittén
anser därför, att, i likhet med förhållandet inom de flesta andra grenar af den
officiella statistiken, blanketter för uppgifter till folkskolestatistiken i erforderligt
antal böra tillhandahållas vederbörande uppgiftslämnare.

Kommittén har lika litet som de sakkunnige ansett sig böra uttala sig
om de ändringar i gällande stadgar och förordningar, som föranledas af det
föreliggande förslaget.

På grund af hvad som nu anförts får kommittén hemställa,

att här bilagda förslag till blanketter 1 och 2 (bil. 1 och 3) samt anvisningar
vid afgifvande af uppgifter enligt blankett 1 (bil. 2) fastställas,

att redogörelse enligt dessa nya blanketter första gången lämnas för ett
redovisningsår börjande den 1 juli,

att en blankett, lika med fjärde sidan af nu gällande formulär litt. B,
tills vidare må användas för de ekonomiska uppgifterna till folkskolestatistiken,

och att blanketter för redogörelser till den officiella folkskolestatistiken
för framtiden på offentlig bekostnad tillhandahållas vederbörande uppgiftslämnare
i erforderligt antal exemplar.

De remitterade handlingarna återställas härjämte.

Stockholm den 30 maj 1908.

ALFR. LAGERHEIM.

AXEL EKLUND. P. FAHLBECK. WILHELM FLACH.

HJALM. GULLBERG. GUSTAV SUNDBÄRG. LUDVIG WIDELL.

EU F. Heclcscher.

SVERIGES

Bilaga 1 (till bil. Ä.)

Folkskolestatistik.

Blankett 1.
Fastställd 00/oo 1900,

Statistiska kommitténs förslag.

Statistisk redogörelse

från

skola i

skoldistrikt af

stift

och

län under redovisning såret 1 juli It) —SO juni It)

A) Skolan.

1. Skolan är en fast flyttande folkskola mindre folkskola småskola enskild skola.

2. Skolan är anordnad ; hufvudsak enligt ktt. i normalplanen af år 1...................

3. Senast afskräde läsår började den ............................................................ 19................., slutade den ................................................................................................19__________

4. Under sagda läsår: började höstterminen den.........................................................................19... ...... och slutade den...................................................................................19

5. » » » : började vårterminen den...................................................................................19................. och slutade den.......................................................................................19

6. Antal Skolhusskoldistriktets eller skolrotens egna ................, hyresfritt upplåtna ................., förhyrda ..................

7. Antal andra skollokaler: skoldistriktets eller skolrotens egna ...............hyresfritt upplåtna ..............., förhyrda .................

8. Ytvidd af den för lärjungarnas undervisning ordnade skolträdgården .................................... kv.-meter.

B) Lärare och lärarinnor, som under redovisningsår et vant anställda eller tjänstgjort vid skolan:

1.

2.

a.

4. | 5. | 6.

7. i 8. || 9. I 10. || 11. | 12. || 13. I 14. || 15. j 3 6.

Lärares och lärarinnas för- ocli tillnamn.

Anställ- ningens art.

Tjänstgjort under redovis-ningsåret (ferierna in-beräknade) under tiden:

Födelse- år.

Aflagd examen.

T j änstgöri n g.

I de obligatoriska ämnena.

I manlig slöjd.

I kvinnlig slöjd.

I huslig ekonomi.

I fortsätt-nings-o. ersätt-ningsskola.

Exa- men.

År.

Veckor.

Timmar i veckan.

Veckor.

Timmar i veckan.

Veckor.

Timmar i veckan.

Veckor.

Timmar 1 veckan.

Veckor.

Timmar i veckan.

.................

i

C) Antal lärare ocll lärarinnor SOU) tjänstgjorde vid redovisningsårets slut.

	1.	2.	3.	4.	5.	6.	7.	8.	9.	10.
		Ordinarie lärare i folk-skolan och deras vikarier.	Extraordinarie lärare i folk-skolan och deras vikarier.	Biträdande lärare i folk-skolan och deras vikarier.	Lärare i mindre folk-skolan och deras vikarier.	Lärare i småskolan och deras vikarier.	Lärarinnor i huslig ekonomi och deras vikarier.	Slöjdlärare och deras vikarier.	Särskilda lärare i öfnings-ämnen och deras vikarier.	Summa.
1	Lärare: tjänsteinnehafvare..... D:o : vikarier..........
2						......................................
Q	Summa
1	Lärarinnor: tjänsteinnehafvare . . . D:o : vikarier.......
5
d	Summa
1							I 1

29—091045 Stat. kom. bet.

D) Undervisningen i de obligatoriska ämnena under redovisningsåret.

1 2 3 4	1.	■2. 3. I 4.	5. | 6. | 7.	8.
För lieltidsskola................... För halftidsskola: Första afdelningen.......... Andra afdelningen..........	Undervisningstid.	Antal dagar undervisningen har varit inställd:	Verkliga antalet läs- dagar.
, Dagar Timmar v eckor. i veckan. i veckan.	På grund af lärares sjukdom.	Af annan anledning.	Summa.

1

2

3

4

5

6

7

8
9

10

11

12

13

14

15
lfi

17

18

1

2

3

4

5

6

7

9

10

11

12

13

14

15
10

E) Lärjungarnas omsättning under redovisningsåret.

Gossar. ! Flickor. ! Summa.

Från föregående redovisningsår i skolan kvarskrifna.....................1

I skolan under redovisningsåret inskrifva:

som förut icke undervisats.........................*....................................... ...............

som förut undervisats i små- eller folkskola.......................................... ........................ ...................

som förut undervisats i annan skola eller (jämlikt Folkskolestadgans § 38) i hemmet.......!....................................................................................-----........--

(Summa nyinskrifna: ..................... gossar, ....._.............. flickor.)

Summa från föregående år kvarskrifna och under redovisning såret nyinskrifna ....................._.....................................II......—............

Från skolan före vårterminens afgångspröfning afgångna:

genom döden ................................................................... .......................................... |

efter afgångspröfning jämlikt Folkskolestadgans § 47.............................................................................................................j .....................

enligt skolrådets beslut jämlikt Folkskolestadgans § 48............................................................................................................................................

icke i laga ordning.........................................................................................................................j..............................

(Summa före vårterminens afgångspröfning afgångna: ..................... gossar, ..................... flickor.)

Från skolan vid vårterminens afgångspröfning afgångna:

efter afgångspröfning jämlikt Folkskolestadgans § 47.....................

enligt skolrådets beslut jämlikt Folkskolestadgans §48....................

(Summa vid vårterminens afgångspröfning afgångna: _________________ gossar, _________________ flickor.)

Till nästa redovisningsår i skolan kvarskrifna........................

Summa afgångna och till nästa red ovisning sår kvarskrifna (= rad 6)

Summa af vid vårterminens afgångspröfning afgångna och till nästa år kvarskrifna (rad 15 + rad 16)

F) Antal lärjungar tillhörande skolan vid vårterminens slut före klassflyttning och afgångspröfning

(eller den 30 juni, om redovisningen då afbrytes).

. 1. | 2. | 3. || 4. | 5. I! 6. | 7.

8. | 9. || 10. | 11. || 12. | 13. || 14. | 15. || 16. | 17.

18. | 19. || 20.

Lärjungarnas ålder.

Lärjungar i småskolan.

Lärjungar i folkskolan.

S u m in a.

Första kl.

Andra kl. |

Tredje kl.

Första kl.

Andra kl.

Tredje kl.

Fjärde kl.

Femte kl.

G.

Fl.

G.

Fl.

G.

Fl.

G.

Fl.

G. Fl.

G.

Fl.

G.

Fl.

G.

Fl.

Gossar.

Flickor.

Summa.

6 år........... 7 » ........... 8 » ........... 9 » ........... in ........... 11 ........... 12 » ........... l:; ........... 11 ...........

................

................

.......

Summa Häraf i åldern 7—14 år: Från distriktet....... Från annat distrikt..... Summa

............... 1

G) Skolgången under redovisningsåret.

		!■ i 2. || 3.	4.	5.	" 6.	7.	8. ~ "
		Sammanlagda antalet af samtliga lärjungarnas	Antal frånvarodagar förorsakade	af
		skolplikts- l närvaro-dagar. dagar.	frånvaro- dagar.	sjukdom.	naturhinder.	annan giltig orsak.	ej giltigt förfall.
1	Gossar . . . .
2	Flickor . . .
3		Summa |........................................................

H) Till hvilka skolor och sysselsättningar de afgångna lärjungarna ämnat sig.

_2:_____2- 1 3-[i 4. 1 5- il 6. _[__7j__II 8. I 9. | 10. [ 11. 12. I 13,

Afgångna lärjungar upptagna på nedanstående rader i afdelning E.

S u in in a.

Råd 8. Rad 9. Rad 11. Rad 13. Rad 14.

Gossar. Flickor. Gossar. Flickor. Gossar. Flickor. Gossar. Flickor. Gossar. Flickor. Gossar. Flickor. Summa,

1	Till	allmänna läroverk..........
2	»	fack- och yrkesskolor........
3	»	enskilda läroverk........
4	»	högre folkskolor............
5	3-	folkskolans högre afdelning.....
C	»	andra folk- och småskolor......
7	»	fortsättnings- och ersättningsskolor. .
8		enskilda skolor enligt Folksk.-st. § 62 .
9	»	skolor för abnorma barn........
10	»	anstalter för vanartade barn.....
	Till	praktiska sysselsättningar:
1 1		jordbruk...........
12		industri och handtverk.......
13		handel..........
14		sjöfart eller fiske........
15		andra ...............
lö	Okändt.............

.............................................i ..........................................................
	,

Summa

I) Undervisning i slöjd, huslig ekonomi och trädgårdsskötsel samt trädplantering under redovisningsåret,

1	l	2.	3. 1 4. | 5.	6- 1 7. || 8. | 9.
	Gossar.	Flickor.
A	n t a 1	Undervisningstid i hvarje afdelning.	Antal	Undervisningstid i hvarje afdelning.
Afdelningar.	Lärjungar.	Veckor. _	Timmar i veckan.	Afdelningar.	Lärjungar.	Veckor.	Timmar i veckan.
Manlig slöjd....................
2	Kvinnlig slöjd.................		...............................................
3	Huslig ekonomi................
4	Trädgårdsskötsel och trädplantering.......	—		—

K) Undervisning i Fortsättningsskolan och Ersättningsskolan under redovisningsåret.

1 2 3 4 5 6	1.	2. | 3. | 4.	5- | 6. | 7.	8. [ 9.	10. 1 11. 1 12. I 13.
Fortsättningsskolan: Första årskursen .... Andra årskursen .... Ersättningsskolan: Första årskursen .... Andra årskursen .... Af lärjungarna i Fortsättningss) Af lärjungarna i Ersättningssko	Lärj ungar.	Lärotid.	Sammanlagda antalet af samtliga lärjungarnas	Antal frånvarodagar förorsakade af
Gossar.	Flickor.	Summa.	Veckor.	Dagar i veckan.	Timmar i veckan.	närvaro- dagar.	frånvaro -dagar.	sjukdom.	natur- hinder.	annan giltig orsak.	ej giltigt förfall.
olein vore an voro	vid undervisning ad undervisningen	ens början öfver skole s början öfver skolålå	lidern: ...................... erm ..............................	.......... gossar, ...... ... gossar, .............	......................... f .................. flic	lickor. kor.

A n in ii r k n i n g a r.

den

19

vid skolan.

Postadress

OBS. De i särskild! häfte meddelade Anvisning ärna vid afgifvande af uppgifter enligt detta formulär måste noga iakttagas.

Bilaga 2 (till bil. A).

SYERIGES OFFICIELLA STATISTIK.

FOLKSKOLESTATISTIK.

Anvisningar

vid afgifvande af uppgifter enligt blankett 1.

Allmänna föreskrifter.

Blanketten användes för alla slag af skolor, med undantag af högre folkskolor
och folkskolans högre afdelning. Om en skola består af både folkskola
och småskola, lämnas uppgift på samma blankett för båda, men om småskola
utgör eu skola för sig, lämnas uppgift särskildt för småskola. Enskild skola
inrättad i enlighet med folkskolestadgans § 62 mom. 2, som för någon del af
distriktet ersätter dess skolor, lämnar redogörelse enligt denna blankett. Likaledes
lämnar öfningsskola vid folk- eller småskoleseminarium redogörelse enligt
denna blankett i tillämpliga delar.

Uppgifterna lämnas af skolans lärare. Äro flera lärare anställda vid
samma skola, lämnas uppgifterna af öfverläraren, där sådan finnes, i annat
fall af den lärare skolrådet därtill förordnar. I littera-A-skolor erhåller öfverläraren,
i den utsträckning han närmare föreskrifver, från de särskilda lärarna
härför erforderliga uppgifter för hvarje afdelning, lämnade på exemplar af
blankett 1.

Oberoende af tiden för läsårets början och slut skola uppgifterna meddelas
för redovisning sår räknadt från och med den l j uli till och med den 30
juni nästföljande år. I de fall, då en skola arbetar under sommaren och någon
dess termin sträcker sig på båda sidor om den 1 juli, måste uppgifterna om denna
termin fördelas på två redovisningsår. Exempel. En skola arbetar under åren
1908, 1909 och 1910 från och med den 1 maj till och med den 30 september.
Tiden 1 juli—30 september 1908 samt 1 maj—30 juni 1909 höra då till redovisningsåret
1908—09, tiden 1 juli—30 september 1909 samt 1 maj—30 juni
1910 till redovisningsåret 1909—10 o. s. v.

Härvid märkes emellertid att, om skolrådet så beslutar, skolan i vissa
fall kan få räkna in i redovisningsåret hela sin vårtermin (sommartermin) äfven
om terminen ej är afslutad den 30 juni.

Med undantag af afdelning K) på blankettens sista sida tages i denna
blankett ingen hänsyn till fortsättnings- och ersättningsskolan, vare sig i
afseende på lärarna, undervisningen eller lärjungarna.

33—091045 Stat. korn. bet.

2

Råd 1.

Rad 2.

Rad 3.

Rader 4—

Med lärare menas i dessa Anvisningar äfven lärarinna.

Redogörelsen för skolan upprättas i tre exemplar. Exemplaren insändas
till skolrådet senast eu vecka efter vårterminens slut eller, om redovisningen
afslutas vid den 30 juni, senast den 7 juli. Uppgifter från de enskilda lärarna
i littera-A-skolor upprättas i ett exemplar och. insändas samtidigt med redogörelsen
för skolan.

Öfverskriften.

Skolans namn ifylles efter skoldistriktets reglemente. För flyttande
skola angifvas namnen på de stationer mellan hvilka skolan flyttar.

Vidare ifyllas skoldistriktets, stiftets och länets namn, äfvensom årtal
för redovisningsårets början och för dess slut.

A) Skolan.

De ord i raden, som ej äro tillämpliga på skolan strykas. Exempel.
1) Vid eu fast mindre folkskola strykas orden »flyttande», »folkskola», »småskola»,
»enskild skola». 2) Vid flyttande småskola strykas orden »fast», »folkskola»,
»mindre folkskola», »enskild skola». 3) Vid en skola, som innehåller
både fast folkskoleafdelning och fast småskoleafdelning, strykas orden »flyttande»,
»mindre folkskola», »enskild skola».

Vid bestämmande af littera i normalplanen, jämföres skolans anordning
med den öfversikt, som är intagen i början af normalplanen samt med läsordningarna
i dess slut. Om skolan är anordnad enligt littera i 1900 års
normalplan, ifylles detta årtal. År skolan ej anordnad i öfverensstämmelse
med någon littera i 1900 års normalplan, hänvisas till lämplig littera i 1889
års normalplan eller, om så behöfves, ännu äldre normalplan; och normalplanens
årtal ifylles. År skolans anordning i full öfverensstämmelse med
angifven littera, strykas orden »i hufvudsak enligt» på undre raden. Företer
däremot skolans anordning någon afvikelse från angifven littera, strykas orden
»enligt» på öfre raden och afvikelserna angifvas under Anmärkningar på blankettens
fjärde sida. Antingen ordet »enligt» på öfre raden eller orden »i hufvudsak
enligt» på undre raden måste alltid strykas.

Dag och år för senast afslutade läsårs början och slut ifyllas. I de fall
då särskildt läsår icke förekommer, utan undervisningstiden endast är indelad
i terminer, lämnas raden tom, och anteckning om verkliga förhållandet göres
under Anmärkningar på blankettens fjärde sida.

5. Dag och år för terminernas början och slut ifyllas. Det måste noga
iakttagas, att uppgifterna på dessa rader, i motsats till uppgifterna i andra
delar af blanketten, gälla terminerna under senast afslutade läsår, ej senaste
höst- och vårtermin. Det är därför möjligt att uppgiften gäller en hösttermin,
som är senare än vårterminen. Exempel. Om läsåret pågår från

3

september 1909 till maj 1910, meddelas för redogörelseåret 1909—10 uppgifter
för höstterminen 1909 och vårterminen 1910. Men om läsåret pågår
från januari till december 1909, meddelas däremot uppgifter för höstterminen
1909 och vårterminen 1909, ej vårterminen 1910. Om intet läsår förekommer
(se anvisning till rad 3), meddelas däremot alltid uppgifter för senaste höstoch
vårtermin.

Såsom hösttermin räknas termin, som börjar under kalenderårets senare
hälft, såsom vårtermin räknas termin, som börjar under kalenderårets förra
hälft. Förekommer under ett läsår endast en termin eller flera än två terminer,
lämnas raderna tomma och uppgifterna om verkliga förhållandet, med datum
för terminernas början och slut, införas under Anmärkningar på blankettens
fjärde sida.

Siifror ifyllas vid de ord, som ha tillämplighet på skolan, vid öfrigaRader 6—8.
prickade linjer sättas streck.

B) Lärare och lärarinnor, som under redovisningsåret varit anställda
eller tjänstgjort vid skolan.

Under denna afdelning införas uppgifter om alla lärare, som under redovisningsåret
varit anställda eller tjänstgjort vid skolan. Sålunda upptages
lärare med anställning vid skolan, äfven om han varit tjänstledig hela redovisningsåret.

Lärare upptagas gruppvis efter anställningens art, i den ordning som
här nedan är angifven vid kolumn 2. Har lärare åtnjutit tjänstledighet,
sättes dock hans vikarie (vikarier) på följande rad (rader). För hvarje läraretjänst,
som stått ledig hela eller någon del af redovisningsåret, sättes ordet
Vakant i kolumn 1 på en egen rad i den grupp, dit tjänsten hör, och vikarien
sättes på följande rad; har platsen stått vakant utan vikarie, sättes i stället
på följande rad: ingen vikarie.

Om icke antalet rader är tillräckligt för alla lärare, fortsättas uppgifterna
på särskilda bifogade blad, med anteckning härom på blankett 1.

Utom tillnamnet utsättes det i dagligt tal använda förnamnet, medan Kol. 1.

öfriga förnamn angifvas medelst initialer.

Anställningens art angifves på följande sätt: Kol. Z

ordinarie lärare i folkskolan med.................. O

extraordinarie lärare i folkskolan med............... EO

biträdande lärare i folkskolan med................. B

lärare i mindre folkskola med...................MF

småskolelärare med........................ Sm

lärarinna i huslig ekonomi med.................. H

slöjdlärare med.......................... SI

särskild lärare i öfningsämnen med................. Ö

jämte särskildt tecken för hvarje öfningsämne sålunda:

4

för välskrifning....................v

för teckning......................t

för sång............. s

för gymnastik.....................g

för trädplantering...................tr

vikarie till någon lärare med.................... Vi.

Exempel. Om en särskild lärare i öfningsämnen undervisar i välskrifning,
teckning och gymnastik, införes för honom i kol. 2: Ö v t g; om han undervisar
endast i sång, införes i kol. 2: Ö s.

Äfven för vakant plats införes i denna kolumn anställningens art.

Kol. 3. Har lärare tjänstgjort hela redovisningsåret sättes här x/i—30/e- Kortare

tjänstgöringstid angifves på motsvarande sätt. Har för lärare ingen tjänstgöring
under året förekommit, sättes i kolumnen: Ej tj.

Kol. 5—6. Examen angifves i kolumn 5 på följande sätt:

folkskolelärarexamen med..................F,

småskolelärarexamen med...................S.

Samma beteckning användes äfven i de fall, då vederbörlig kompentens vunnits
af folkskolelärare genom pröfning inför folkskoleinspektören. Om skolköksföreståndarinna
har allagt examen efter sådan kurs i huslig ekonomi, som
åtnjutit understöd af statsmedel, angifves detta med H.

Är anställningen ej grundad på vederbörlig examen, sättas streck i
kolumner 5 och 6.

Har lärare aflagdt mogenhets- (student-)examen, akademisk examen eller
examen från något högre lärarinneseminarium, angifves detta under Anmärkningar
på blankettens fjärde sida.

Kol. 7—16. Här angifves den tid läraren verkligen tjänstgjort under redovisningsåret,
och afdrag göres för tjänstledighet af alla slag, dock ej för tillfällig
frånvaro en eller annan dag. Uppgår ej tjänstgöringstiden till jämnt antal
veckor, räknas öfverskjutande dagar såsom hel vecka, om dagarnas antal
uppgår till fyra, i annat fall räknas de öfverskjutande dagarna ej.

Om antalet timmar i veckan företer växlingar under redovisningsåret,
angifves här det vanliga förhållandet; afvikelser af större vikt angifvas under
Anmärkningar på blankettens fjärde sida. i

Kol. 7—8. Hed de obligatoriska ämnena menas de i Folkskolestadgans § 12 mom.

1 och 2 upptagna, med undantag af slöjd. För särskild lärare i öfningsämnen
införas här uppgifter om tjänstgöring i välskrifning, teckning, sång,
gymnastik och trädplantering.

C) Antal lärare och lärarinnor, som tjänstgjorde vid redovisningsårets slut.

I motsats till afdelning B) upptager denna afdelning lärarnas ställning
vid redovisningsårets slut. Antalet här upptagna lärare behöfver därför ej
öfverensstämma med antalet i afdelning B). Här upptagas endast lärare, som

5

vid redovisningsårets slut verkligen tjänstgjorde, däremot inga tjänstlediga.

1 de tjänstledigas ställe upptagas deras vikarier i samma kolumn men på
raden nedanför. Hvarje kolumn innehåller därför hela antalet lärarplatser,
vare sig de upprätthållits af sina fast anställda innehafvare eller af vikarier,
medan hvarje rad angifver huru många lärare och lärarinnor (hvar för sig),
som varit fast anställda, och huru många, som gjort tjänst såsom vikarier.

Exempel. 1) Tjänsten såsom lärare i mindre folkskolan skötes vid redovisningsårets
slut af den person, som fast anställts såsom sådan lärare. Läraren
upptages på rad 1 i kolumn 5. 2) Tjänsten såsom lärarinna i småskolan upp rätthålles

af vikarie. Lärarinnan upptages på rad 5 i kolumn 6.

Ingen lärare får upptagas i två kolumner. Om ordinarie eller extra
ordinarie folkskolelärare äfven undervisar i småskola, upptages han i kolumn

2 eller 3, ej i kolumn 6.

D) Undervisningen i de obligatoriska ämnena under redovisningsåret.

Med de obligatoriska ämnena menas de i folkskolestadgans § 12 mom.

1 och 2 upptagna ämnena, med undantag af slöjd.

Skola, där samtliga lärjungar enligt läsordningen åtnjuta åtta månaders
daglig undervisning om året eller den kortare lärotid, som af Kung! Maj:t
kan hafva särskildt medgifvits för en skola, kallas här heltidsskola, och uppgifterna
på denna skola införas på rad 1.

Skola, där lärjungarna äro fördelade i afdelningar, som undervisas af
samma lärare på olika tider, kallas här halftidsskola, äfven om afdelningarna
äro flera än två och oafsedt om skolan är fast eller flyttande. För sådan
skola fordras uppgift för hvarje särskild afdelning. Uppgifterna meddelas
på raderna 2—4. Säd 4 kommer dock till användning endast om skolan har
tre afdelningar, i hvilket fall uppgifter för tredje afdelningen meddelas på
denna rad.

I det fall att de olika afdelningarna någon del af året undervisats tillsammans,
göres anteckning härom under Anmärkningar på blankettens fjärde
sida.

Tiden angifves i veckor och bråkdelar af veckor. Kol. 2.

Om antalet undervisningsdagar eller undervisningstimmar i veckan Kol. 3—4.
företer växlingar under redovisningsåret, angifves här det vanliga förhållandet.

Om undervisningen varit inställd något större antal dagar enligt denna Kol. 6.
kolumn, angifves orsaken under Anmärkningar på blankettens fjärde sida.

E) Lärjungarnas omsättning under redovisningsåret.

Uppgifterna i denna afdelning ifyllas efter dagboken.

I tabellen upptagas alla skolans lärjungar, såväl inom som utom skolåldern
samt vare sig lärjungarna tillhöra skoldistriktet eller ej. Om en skola
består af både folk- och småskoleafdelning, upptagas här barnen i båda dessa
afdelningar tillsammans, och flyttningen mellan afdelningarna angifves ej.

6

Det bör märkas, att uppgifterna gälla redovisningsår, ej läsår, så ätt
äfven förändringar under ferierna här ingå. Härvid iakttages, att redovisningsåret
betraktas såsom afslutadt med vårterminens afgångspröfning och
slut, och att all afgång, som skett efter vårterminens slut (eller efter den 30
juni, om redogörelsen afbrytes denna dag), upptages först i redogörelsen för
nästa redovisningsår. Så t. ex. angifves en lärjunge, som aflidit eller utflyttat
den 25 juni {om vårterminen då är slut), såsom i skolan kvarskrifven
och upptages först nästa redovisningsår såsom afgången (på rad 7 eller rad 11).

Raderna 1—6 utgöra hela det antal lärjungar, som tillhört skolan under
redovisningsåret, och raderna 7—17 visa, hur det förfarits med dem under
samma tid. Därför måste summan i rad 6 öfverensstämma med summan i rad 17.

Råd 1. Här böra förekomma samma siffror som i rad 16 af redogörelsen för före gående

redovisningsår. Om sålunda en lärjunge upptagits såsom kvarskrifven
vid slutet af föregående vårtermin, men ej återkommer i början af höstterminen,
bör han icke desto mindre ingå på rad 1 och vidare angifvas såsom
under redovisningsårets lopp afgången (på någon af raderna 7—11). Utsättas
i rad 1 andra siffror än i rad 16 af föregående redogörelse, måste orsaken
härtill angifvas under Anmärkningar på blankettens fjärde sida.

Rad 5. Raden upptager summan af raderna 2—4.

Råd 6. Raden upptager summan af raderna 1—4.

Rader 7—15. Om en skola har afgångspröfning endast vid höstterminens slut eller

Råd 10.

Rad 11.

Rad 12.
Rad 15.
Rad 16.

Rad 17.
Rad 18.

om en skola har sommartermin, äger all afgång under redovisningsåret rum
före vårterminens afgångspröfning och föres alltså till raderna 7—12. Raderna
13—15 bli därför i dessa fall tomma.

Om en lärjunge afgår själfva dagen för vårterminens afgångspröfning,
men utan godkänd afgångspröfning, t. ex. genom döden, räknas han såsom
afgången före vårterminens afgångspröfning.

Här lämnas uppgift om antalet lärjungar, som lämnat skolan utan sådan
afgång, som angifves i raderna 7—9, utan öfvergång till annan af skolrådet
godkänd skolgång och utan flyttning till annan ort.

Här lämnas uppgift om all sådan afgång, som ej är upptagen på raderna
7—10, sålunda exempelvis afgång på grund af utflyttning.

Raden upptager summan af raderna 7—11.

Raden upptager summan af raderna 13 och 14.

Ingen till skolan hörande lärjunge uteslutes från denna rad, utan att
hans afgång från skolan är fullt afgjord. Såsom ofvan angifvits, medtages
i denna rad äfven lärjunge, som kvarskrifvits vid vårterminens slut och först
därefter lämnat skolan (t. ex. genom döden eller genom utflyttning).

Raden upptager summan af raderna 7—11, 13—14, 16. Raden skall öfverensstämma
med rad 6.

Raden erfordras för kontroll af afdelning E) (se nedan).

F) Antal lärjungar tillhörande skolan vid vårterminens slut.

Uppgifterna i denna afdelning ifyllas efter dagboken.

Det antal lärjungar, som redovisas i denna afdelning, är detsamma som
finnes upptaget i afdelning E) rad 18. Rad 13 i kolumnerna 18—20 af afdelning
F) skall alltså innehålla samma siffror som rad 18 af afdelning E).

Äfven om denna afdelning utarbetas, då formuläret i öfrigt ifylles efter
vårterminens slut, måste alltså noga iakttagas, att den gäller förhållandena
före klassflyttning och afgångsexamen vid vårterminens slut, och att följaktligen
ingen lärjunge får uteslutas på grund af afgång vid vårterminens slut
enligt folkskolestadgans § 47 eller § 48, lika litet som lärjunge får upptagas
i annan skola eller klass än den han tillhört före klassflyttningen.

Uppgifterna på raderna 1—13 gälla alla skolans lärjungar, såväl inom
som utom skolåldern, samt vare sig lärjungarna tillhöra skoldistriktet eller
ej. Uppgifterna på raderna 14—16 gälla däremot endast lärjungar i skolåldern
(7—14 år), fördelade efter huruvida de tillhöra distriktet eller icke.

Raden skall vara lika med summan af raderna 2—9. Ra(i 26.

Lärjungarnas ålder angifves i öfverensstämmelse med Folkskolestadgans Kol. 1.
föreskrift om skolåldern i § 35 mom. 1. Sålunda räknas en lärjunges ålder
såsom 6 år, då han under kalenderåret fyllt eller fyller 6 år, o. s. v.

Här åsyftas endast sådan femte årsklass i folkskolan, som fordras för Kol. 16—17.
afgång enligt folkskolestadgans § 47. Frivilliga årsklasser utöfver fjärde
klassen räknas till folkskolans högre afdelning, för hvilken redogörelse lämnas
på särskild blankett.

Dessa kolumner ifyllas, äfven om skolan består af endast folkskola eller Kol. 18—20.
endast småskola.

G) Skolgången under redovisningsåret.

Uppgifterna i denna afdelning ifyllas efter dagboken.

Med en lärjunges skolplikts dag ar menas det antal dagar lärjungen enligt Kol. 2.
skolans läsordning skulle varit i skolan närvarande, vare sig under hela redovisningsåret
eller under den del däraf, hvarunder lärjungen varit i skolan
inskrifven. Exempel. 1) En lärjunge är inskrifven i skolan den 1 september
och afgår den 30 i samma månad. Skolan är en hvarannandagsskola, och den
afdelning lärjungen tillhör har under månaden haft 13 verkliga läsdagar.
Lärjungen hade då bort vara i skolan näi''varande 13 dagar. Dessa 13 dagar
äro den lärjungens skolpliktsdagar. 2) En lärjunge har varit inskrifven i
skolan hela redovisningsåret. Skolan är en heltidsskola och har under redovisningsåret
haft 195 verkliga läsdagar. Lärjungen hade då bort vara i skolan
närvarande 195 dagar. Dessa 195 (lagar äro den lärjungens skolpliktsdagar.

För att ifylla kolumn 2 erfordras alltså att summera skolpliktsdagarna
för samtliga skolans lärjungar. Exempel. En skola har 109 lärjungar. 73

8

Kol. 3-8.

Kol 3.

Kol. 4.
Kol. 6.

Rad 17.

Rad 4.

af lärjungarna ha 195 skolpliktsdagar hvar, 13 lärjungar ha 182 skolpliktsdagar
hvar, 1 lärjunge ha 178 skolpliktsdagar, 4 lärjungar ha 123 skolpliktsdagar
hvar, 6 lärjungar ha 59 skolpliktsdagar hvar, 2 lärjungar ha 43 skoldagar
hvar, 3 lärjungar ha 13 skolpliktsdagar hvar, och 7 lärjungar ha 11
skolpliktsdagar hvar. Summan af kolumn 2 blir alltså:

73 x 195 = 14,235
13 x 182 = 2,366

1 x 178 = 178

4 x 123 = 492

6 x 59 = 354

2 x 43 = 86

3 x 13 = 39

7 x'' 11 = 77

Summa 17,827

Närvarodagar och frånvarodagar angifvas på motsvarande sätt som skolpliktsdagarna.
Summan af kolumn 3 och kolumn 4 skall vara lika med
kolumn 2.

Det antal dagar hvarje lärjunge varit närvarande uträknas, hvarefter
dessa dagar summeras för hela skolan.

Kolumnen upptager summan af kol. 5—8.

Kolumnen afser frånvaro på grund af igensnöade vägar, snöstorm eller
liknande förhållanden.

H) Till hvilka skolor och sysselsättningar de afgångna lärjungarna

ämnat sig.

Uppgifterna i denna afdelning grunda sig på upplysningar, som läraren
kan inhämta af lärjungarna själfva, deras målsmän eller kamrater eller på
annat sätt.

Det bör märkas att uppgifterna gälla de sysselsättningar, till hvilka
lärjungarna uppgifvits ämna sig, och att sålunda uppgifter böra meddelas
äfven i de fall, då säkerhet icke finnes för att lärjungen i verkligheten öfvergått
till den ifrågavarande sysselsättningen.

Siffrorna på denna rad skola öfverensstämma med siffrorna på raderna 8,
9, 11, 13 och 14 i afdelning E).

I) Undervisning i slöjd, huslig ekonomi och trädgårdsskötsel samt

trädplantering under redovisningsåret.

Här tages ej hänsyn till undervisning i trädgårdsskötsel efter boll. Om
skolan har en för lärjungarnas undervisning anordnad skolträdgård (se afdelning
A, rad 8), men inga lärjungar upptagas på denna rad, måste förklaring
ges under Anmärkningar på blankettens fjärde sida.

9

Om gossar och flickor undervisas i samma afdelningar, angifves afdelnin- Kol. 2 och 6.
garnas antal både i kol. 2 och i kol. 6, men anteckning om förhållandet
göres under Anmärkningar på blankettens fjärde sida.

Här angifves antalet af sådana under redovisningsåret undervisade lär- Kol. 3 och 7.
jungar, som, så länge de under redovisningsåret tillhört skolan, i allmänhet
deltagit i denna undervisning.

Tiden angifves i veckor och bråkdelar af veckor. Kol. 4 och 8.

Om antalet undervisningstimmar i veckan företer växlingar mellan af- Kol. 5 och 9.
delningarna under redovisningsåret, angifves här det vanliga förhållandet.

K) Undervisning i Fortsättningsskolan och Ersättningsskolan under

redovisningsåret.

Innebörden al ordet fortsättning sskola finnes angifven i folkskolestadgans
§ 4 mom. 3, och innebörden af ordet ersättningsskola finnes angifven i
folkskolestadgans § 5 mom. 4.

Lärjungar i fortsättnings- och ersättningsskolor medräknas ej å föregående
sulor, utan bilda redovisningsgrupper för sig.

I andra årskursen medräknas endast de lärjungar, som genomgått första
årskursen.

Här angifves sammanlagda antalet under redovisningsåret undervisade Kol. 2—4.
lärjungar, ej blott antalet lärjungar vid redovisningsårets slut.

Tiden angifves i veckor och bråkdelar af veckor. Kol. 5.

Om antalet undervisningsdagar och undervisningstimmar i veckan företer Kol. 6—7.
växlingar under redovisningsåret, angifves här det vanliga förhållandet.

Här förfares såsom är angifvet i samtliga anvisningar till kolumner Kol. 8—13.
3—8 af afdelning Gr) (se ofvan).

Anmärkningar.

Tydligt angifves till hvilken af föregående afdelningar (A—K) de olika
anmärkningarna höra.

Underskrift.

Efter blankettens ifyllande förses densamma med datum och underskrift.

34—091045. Stat. kom. bet.

A) Distriktets barn i skolåldern (7—14 års ålder) vid 7 ''ed Qvistning sårets slut den 30 juni: a)

I. Tillhörde vid vårterminens slut före afgångspröfningen:

1 • distriktets egna folk- och småskolor.................

2 folk- och småskolor inom annat distrikt...............

3 ] tolk- och småskoleserainariernas öfningsskolor............

4 j högre folkskolor och folkskolans högre afdelning...........

5 | allmänna läroverk, enskilda skolor, fack- och yrkesskolor.......

C skolor för abnorma barn.....................

7 J anstalter för vanartade barn...................

8 J hemmet (för undervisning därstädes enligt Folkskolestadgans § 38) . .

Gossar.	Flickor.	Summa.
		...................

c)

9

10

11

12

13

14

15

16

17

18

II. Tillhörde vid samma tidpunkt hvarken skola eller hemmet (för undervisn.)

emedan de afgått jämlikt Folkskolestadgans § 47...........cl)

emedan de afgått jämlikt Folkskolestadgans § 48..........d)

emedan de först, vid höstterminens början skola inskrifvas.......e)

emedan deras undervisning uppskjutits med stöd af Folksk.-st. § 35 mom. 2

till följd af sjukdom eller sjuklighet..................

till följd af lyte...........................^

emedan deras undervisning af annan godkänd anledning uppskjutits . . . g)

emedan de lämnat skolan i icke laga ordning.............h)

af annan anledning...................

III. Saknas uppgift om.....................

19

20

Summa barn i skolåldern (raderna 1 t. o. m. 18)

Bland distriktets barn i åldern 10—14 av har ordnad undervisning suvidt bekant
aldrig åtnjutits af ......................... a

ci) Under afdelning A upptagas endast barn som tillhöra skolåldern, sådan denna är angifven i Folkslc -st 8 35 mom 1 Äfven
om tiden för skolgången genom särskild! beslut uppskjutits (so råd 12), upptagas alla barn i 7—14 års ålder. — I boken öfver obefintliga
upptagna barn medtagas icke.

b) Bad 1 skall öfverensstämma med summan af siffrorna i afdelning F) af blankett 1, rad 14, kolumnerna 18—20 för distriktets
samtliga skolor, om ej ändringar genom dödsfall eller utflyttning ha inträffat mellan vårterminens slut och den 30 juni I råd 1
inräknas sådana enskilda skolor enligt Folksk.-st. § 62 mom. 2, som för någon del af distriktet ersätta dess skolor. 1 råd 1 ingå ej
barn som tillhöra fortsättnings- och ersättningsskolor; dessa barn ingå i raderna 9 och 10 (so anm. d).

c) Ilär inräknas ej sådana enskilda skolor enligt Folksk.-st. § 62 mom. 2, som medtagas på råd 1 (so föreg anm)

rf) På raderna 0 och 10 inräknas ej de vid vårterminens slut från folkskolan enligt Folksk.-st. § 47 eller 8 48 afgående
barnen enär dessa, för så vidt de äro i skolåldern, redan äro upptagna på rad 1. Däremot upptagas alla barn i skolåldern som
före vårterminens slut afgatt enligt § 47 eller § 48, vare sig detta skett under redovisningsåret eller undet något föreqående redovismngsar.
Dessa uppgifter fa följaktligen icke ifyllas efter blankett 1. - På rad ,9 inräknas äfven barn, som undervisats i fortsättningsskolan,
och pa rad 10 barn, som undervisats i ersättningsskolan, äfven om denna undervisning vid tiden för vårterminens aföån^spröfning
pagar. ö b

e) På råd 11 upptagas alla barn, som vid redovisningsårets slut visserligen inträdt i skolåldern, enär de under löpande kalenderår
fylla 7 ar, men som icke desto mindre fatt sin skolgång uppskjuten till följande hösttermin. Detta förhållande äger ruin för
alla under kalenderåret i skolåldern inträdande barn, då skola intager nybörjare endast vid höstterminens början, och kan inträda för en
del af barnen, da skola intager nybörjare vid början af både höst- och vårtermin, men inträder däremot alls icke. då skola intager
nybörjare endast vid vårterminens början.

/) Ilar åsyftas de lyten, som i församlingsbok skola angifvas, nämligen fallandesot, sinnessjukdom, idioti, döfstumhet, blindhet.

g) På råd jo upptagas, bland andra, barn, hvilkas skolgång, på grund af inflyttning först mot vårterminens slut, ansetts
lämpligen böra uppskjutas till nästa hösttermin.

h) På rad 16 upptagas ej blott sådana distriktets barn, som under redovisningsåret lämnat skolan i icke laga ordning utan
äfven sadana, som under något föregående redovisningsår lämnat skolan på detta sätt utan att sedermera återkomma och som’ ännu
befinna sig i skolåldern. Dessa uppgifter få följaktligen icke ifyllas efter blankett 1.

i) På rad 20 upptagas alla sådana distriktets barn i åldern 10—14 (ej 7—14) år, som ej af lyte varit hindrade att mottaga
undervisning, men om hvilka man har anledning antaga, att de trots detta aldrig åtnjutit ordnad undervisning. Hvarje på denna
rad upptaget barn maste redan ha ingått under II. här ofvan, på endera af raderna 13, 16 eller 17.

35—091045. Stat. kom. bet.

Vänd !

B) Till distriktets skolor hörande lärjungar vid vårterminens slut före af g ängsgröfningen: «)

	1	Gossar. 1	Flickor.	! Summa.
1				i
2
3
4				...................
5
G		................	..................
	T enskilda skolor enligt Folkskolestadgans § 02 mom. 2..........l>)
	Summa till distriktets skolor hörande lärjungar
9	däraf i heltidsskolor c)			!...................
10	i kalftidsskolor c)			1.................

, „ _ -i . kalenderår i i

Barns skolgång begynner det lägå— hvarunder

Antal till distriktet hörande skolor:

Skoldistriktets folkmängd den 31 december 19

....................... den ... i9

barnet fyller

■■■• e)

år. d)

■ /)

Skolrådets ordförande.

Postadress:

af Under afdelning B) inräknas jämväl lärjungar utom skolåldern samt lärjungar från annat distrikt. Däremot medtagas endast
lärjungarna i egentliga folk- och småskolor, samt enskilda skolor enligt Folksk.-st. § G2 inom. 2 (se nästa anm.), eg larjungarna i
fortsättningsskolor, crsättnh.gsskolor, högre folkskolor eller folkskolans högre afdelning. Siffrorna liamtas ur afdelning 1) af blankett 1,
råd 18 nå fogande sätt. Utgöres en folkskola af endast folkskola eller endast smaskola, erhallas siffiotna från kolumnerna 18 20

af råd 13. Utgöres en skola däremot af både folkskola och småskola, erhållas siffrorna för folkskolan genom summering af kolumnerna
8—17 af råd 13 och siffrorna för småskolan genom summering af kolumnerna 2—7 af rad 13.

På rad 7 införes lärjungeantalet i sådana enligt Folksk.-st. § G2 mom. 2 inrättade skolor, som för någon viss del af distrikdess
egna skolor och för hvilka därför redogörelse lämnas enligt blankett 1.

Innebörden af orden »heltidsskolor» och »kalftidsskolor» finnes angifven i Anvisningar till blankett 1, afdelning I)) kolumn 1.

Detta år är det kalenderår, hvarunder barnet fyller sju
beslut om tiden för skolgångens början, som i Folksk.-st. § 35 mom.

e) Bär upptages antalet till distriktet hörande skolor af olika
folkskoleafdelning och småskolcafdelning inom samma skola räknas
skolorna insända redogörelser enligt blankett 1.

/’) Folkmängden angifves för nästlidne 31 december.

tet

6)

ersätta

c)

d)

är, såvida ej annat blifvit, bestämdt genom sådant kyrkostämmo2
föreskrifves.

slag, äfven enskilda skolor enligt Folksk.-st. § G2 mom. 2, hvarvid
såsom en skola. Antalet skall öfverensstämma med antalet från

Allmänna anvisningar.

I de fall, då en skolas vårtermin (sommartermin) slutar efter den 30 juni, kan hela terminen, om skolrådet
så beslutar, inräknas i det redovisningsår, som slutar den 30 juni samma år (se Anvisningar till blankett 1). Skolrådet
skall, härvid tillse, att redovisningsåret ej förlänges mera än att uppgifterna kunna i rätt tid insändas till folkskoleinspektören.

Redogörelsen upprättas af skolrådets ordförande i tre exemplar. Två af dessa exemplar insändas till statens
folkskoleinspektör, jämte dels två exemplar af de från samtliga distriktets skolor inkomna exemplaren af blankett 1,
vederbörligen granskade, dels äfven de af littera-A-skolornas särskilda lärare afgifna uppgifterna, i den män sådana
komma ifråga. Uppgifterna insändas före juli månads utgång, eller i de distrikt, där vårterminens förlängning i någon
skola medför redovisningsårets afstötande efter den 30 juni, före augusti månads utgång. Ett exemplar af blanketterna
1 och 2 förvaras i skolrådets arkiv.

Statens folkskoleinspektör insänder till Ecklesiastikdepartementets statistiska afdelning före augusti manads utgång,
eller för distrikt, hvilkas redovisningsår slutar efter den 30 juni, före september månads utgång, ett exemplar af såval
skolornas redogörelse enligt blankett 1 som skolrådets redogörelse enligt blankett 2, alla vederbörligen granskade. Ett
exemplar af båda dessa blanketter äfvensom de särskilda lärarnas uppgifter förvaras af folkskoleinspektören.

Till Konungen.

Den af Eders Kungl. Maj:t den 20 januari 1905 tillsatta kommitté med
uppdrag att verkställa utredning och afgifva förslag, huru inom rikets officiella
statistik största möjliga enhet och planmässighet äfvensom ökad skynd 36—091045

Stat. kom. bet.

430

VALSTATISTIK.

samhet vid publikationen må kunna åstadkommas, har under fullgörande af
sitt uppdrag haft under öfvervägande de förändringar i valstatistiken,
som påkallas af under år 1909 slutligt antagna nya bestämmelser rörande
val af riksdagsmän samt de i sammanhang härmed vidtagna ändringarna i
kommunallagarna. Da kommitténs förslag beträffande denna gren af statistiken
bland annat innebär upprättande af eu statistik öfver landstingsmannaval
och sådana val i enlighet med de nya bestämmelserna i kommunallagarna
för första gången komma att förrättas under senare hälften af nästkommande
mars och maj månader, har kommittén ansett sig böra i underdånighet
öfverlämna detta sitt förslag utan att afvakta fullbordandet åt
sina öfriga arbeten.

1 underdånigt memorial den 23 december 1365, sålunda omedelbart etter
den nya riksdagsordningens antagande af Ständerna, hemställde cheten för
Statistiska centralbyrån, huruvida det ej kunde vara af vikt att insamla och
bearbeta uppgifter rörande de stundande nya valen. På grund häraf utfärdades
den 13 juli 1866 från Civildepartementet ett cirkulär till samtliga Eders
Kungl. Maj:ts befallningshafvande angående insändande till Statistiska centralbyrån
af uppgifter rörande riksdagsmannavalen. Emellertid visade sig de
sålunda erhållna uppgifterna vara behäftade med så stora bristfälligheter,
att en fullt tillfredsställande bearbetning af dem var outförbar. Dessutom
inkommo de till en del så sent, att resultaten af bearbetningen först år
1868 kunde publiceras (Statistisk tidskrift, h. 18).

Det första försöket att åstadkomma en statistik öfver riksdagsmannavalen
hade sålunda slagit så otillfredsställande ut, att man icke ens ansåg sig böra
upprepa det beträffande valen år 1869. Först år 1872 återupptogs frågan af
chefen för Civildepartementet. Den 12 juli 1872 utfärdades på grund af Eders
Kungl. Maj:ts beslut det cirkulär från chefen för Civildepartementet till länsstyrelserna,
som fortfarande ligger till grund för statistiken öfver riksdagsmannavalen.
Enligt detta skulle såväl för de då närmast förestående valen
till Andra kammaren som för alla framdeles inträffande val af riksdagsmän
vare sig till Första eller Andra kammaren offentliggöras statistisk redogörelse;.
de erforderliga primäruppgifterna skulle lämnas af ordförandena i kommunalstämmor
och landsting, domhafvande och magistrater m. fl. enligt formulär,
som chefen för Civildepartementet ägde fastställa, samt genom
Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande inom åtta dagar efter verkställdt val
insändas till Statistiska centralbyrån, som hade att verkställa bearbetningen.
Den sålunda tillkomna statistiken öfver riksdagsmannavalen har af centralbyrån
hvart tredje år offentliggjorts under litt. R. i serien Bidrag till Sveriges
officiella statistik, hvarvid hvarje årgång omfattat dels de senast förrättade
allmänna valen till Andra kammaren, dels de under samma och närmast
föregående två år förrättade fyllnadsvalen till såväl Första som (från och med
statistiken för åren 1876 — 78) Andra kammaren. Den har i allmänhet ut -

VALSTATISTIK.

431

kommit i april eller maj månad året efter det, då allmänna val till Andra
kammaren ägt rum, sålunda omkring sju månader efter valens afslutande.
Anledningen till det jämförelsevis långa dröjsmålet har hufvudsakligen
varit, att primäruppgifterna, oaktadt bestämmelserna i cirkuläret den 12
juli 1872, delvis inkommit så sent, att deras bearbetning vanligen först omkring
årsskiftet kunnat taga sin början.

De kommunala valen ha hittills icke från statsmyndigheternas sida
gjorts till föremål för någon statistisk bearbetning, med undantag dock för
ett enstaka fall. Genom nådigt bref den 8 juni 1906 uppdrogs nämligen åt
Statistiska centralbyrån att verkställa en statistisk utredning rörande de
under senare år hållna val till landstingen. Resultaten af den sålunda anbefallda
utredningen ha emellertid icke blifvit befordrade till trycket utan
förvaras i manuskript i centralbyråns arkiv.

Vid sidan af den ordinarie valstatistiken, som jämväl innehåller uppgifter
om den politiska rösträtten, ha på grund af särskilda nådiga beslut
mycket omfattande utredningar rörande den politiska och kommunala rösträtten
utförts af Statistiska centralbyrån, beträffande den förra för åren
1885 och 1900 samt beträffande den senare för åren 1871, 1892 och 1904.
Anledningen till företagandet af dessa undersökningar har varit behofvet att
kunna belysa verkningarna af ifrågasatta nya eller förändrade grunder för
den politiska och kommunala rösträtten. Utredningarna, åtminstone rörande
den politiska rösträtten, ha därför kommit att kanske mindre syssla med
rösträttsförhållandena, sådana de i verkligheten gestaltade sig, än de sannolika
verkningarna af de ena eller andra nya bestämmelserna. Äfven rösträttsstatistiken
har offentliggjorts i serien Bidrag till Sveriges officiella
statistik, litt. R.

De under år 1909 slutligt antagna nya bestämmelserna rörande val af
riksdagsmän samt de i sammanhang härmed vidtagna ändringarna i kommunallagarna
påkalla åtskilliga förändringar i fråga om valstatistiken.

Hvad först angår statistiken öfver riksdagsmannaval,den enda valstatistik,
som hittills utgjort en regelbundet utkommande del af den officiella statistiken,
torde för framtiden särskilda primäruppgifter för denna icke vidare behöfva
infordras. För att vinna kännedom om valens utfall, antalet afgifna röstsedlar,
deras fördelning på partier o. s. v. erfordras endast afskrifter af valprotokollen,
då dessa komma att innehålla alla behöfliga upplysningar. Ej heller
rörande antalet vid val till Andra kammaren röstberättigade och det relativa
deltagandet i nämnda val torde särskilda primäruppgifter vara af behofvet påkallade.
Enligt vallagens 55 § skola nämligen röstlängderna, i hvilka enligt
49 § anteckning skall göras om hvilka som begagna sin rösträtt, insändas till
Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande samtidigt med valprotokollen, och
synes hinder icke möta, att dessa längder, då de icke längre äro för Eders
Kungl. Maj:ts befallningshafvande behöfliga, utlånas till Statistiska centralbyrån
för bearbetning. Genom en dylik anordning skulle viktiga fördelar vinnas.

432

VALSTATISTIK.

Dels er höl le man vida större garantier för siffrornas riktighet, än om särskilda
primäruppgifter skulle lämnas af de lokala myndigheterna, dels skulle tillfälle
härigenom yppas för en ingående undersökning rörande verkningarna
af hvarje särskild diskvalifikationsgrund, en undersökning som torde ur politisk
synpunkt vara af betydelse.

De nya bestämmelserna rörande valen till landstingen komma gifvetvis
att göra dessa val till föremål för ett långt lifligare intresse än hittills.
Under sådana förhållanden är det önskvärdt, att den officiella statistiken
upptager jämväl dem till behandling. Nöjer man sig med uppgifter rörande
i hvarje valkrets afgifna röster, deras fördelning på olika partier samt antalet
valda representanter för hvarje parti, erfordras intet annat primärmaterial
än afskrifter af valprotokollen, supplerade med uppgifter från länsstyrelserna
om valkretsindelningen. Emellertid torde vara önskligt, att
jämväl andra med valen sammanhängande frågor statistiskt belysas. Sålunda
vore af intresse att lära känna ej blott antalet afgifna röster, utan äfven röstsedlarnas
eller med andra ord de röstande personernas antal med fördelning
efter partier, vidare huru partifördelningen ställer sig inom olika grupper
af valmän, anordnade efter antalet hvarje röstägande tillkommande röster,
hvarigenom äfven någon föreställning skulle kunna erhållas angående partifördelningen
inom olika sociala lager af befolkningen, slutligen huru stor
lifaktigheten i afseende på deltagande i valen är inom de särskilda väljaregrupperna.
För besvarande af dessa frågor måste själfva de afgifna
röstsedlarna göras till föremål för statistisk bearbetning. Lättast och bäst
kan detta ske, om röstsedlarna, sedan valen vunnit laga kraft, insändas
till Statistiska centralbyrån. Något hinder härför torde icke förefinnas.
Enligt den nya lydelsen af landstingsförordningens 12 § skola nämligen
valsedlarna förvaras af vederbörande domhafvande eller magistrat, tills
dess valet vunnit laga kraft eller, i händelse af besvär, dessa blifvit afgjorda.
Huru sedermera skall med valsedlarna förfaras, är ej stadgadt, och
föreligga sålunda inga hinder för deras insändande till Statistiska centralbyrån.

Äfven rörande stadsfullmäktigvalen synes en statistik numera böra
komma till stånd. Såsom material för densamma måste nästan uteslutande
användas afskrifter af valprotokollen; dock torde magistraterna därjämte
kunna åläggas att lämna uppgift om antalet afgifna röstsedlar med
fördelning efter partier. Själfva röstsedlarna kunna nämligen icke ställas
till Statistiska centralbyråns förfogande, i motsats mot hvad fallet är beträffande
de vid landstingsmannaval afgifna, alldenstund enligt den nya 27 §
i stadskommunalförordningen valsedlarna skola af valförrättaren inläggas
under försegling och förvaras intill utgången af den tid, för hvilken valet
gäller. En statistik öfver stadsfullmäktigvalen måste på grund häraf nödvändigtvis
blifva väsentligt mera summarisk än statistiken öfver landstingsmannavalen,
bland annat beträffande deltagandet i valen.

VALSTATISTIK.

433

Liksom beträffande den politiska rösträtten, anser kommittén, att
rörande den kommunala en regelbundet periodisk statistik är önskvärd.
Det intresse en sådan kan komma att erbjuda, särskildt ur politisk synpunkt,
synes nämligen blifva ganska stort. Framför allt måste det anses vara af
vikt att kunna med stöd af faktiska sifferuppgifter bedöma, huru de nya
bestämmelserna om kommunal rösträtt verkat, liksom att allt framgent
kunna följa de förändringar, som rösträttsförhållandena säkerligen komma att
förete äfven med oförändrad lagstiftning. Skulle åter fråga uppstå om ändrande
af de gällande lagbestämmelserna rörande den kommunala rösträtten, måste
det helt enkelt vara ovärderligt att redan äga tillgänglig en statistik, som åtminstone
tillnärmelsevis kan belysa verkningarna af ifrågasatta nya bestämmelser.
Tack vare de nu antagna nya grunderna för den kommunala
rösträtten och framför allt de nya lätt öfverskådliga formulären till röstlängder
torde en statistik öfver den kommunala rösträtten hädanefter kunna
åstadkommas med ojämförligt mindre svårigheter och kostnader, än hvad
förut varit fallet. Inskränker man sig, såsom lämpligt torde vara, till uppgifter
om antalet af dels röstberättigade och dels i röstlängderna upptagna,
af olika orsaker rösträtt saknande personer samt deras röstetal, med fördelning
af personerna i grupper efter antalet röster, som tillkommit eller
under vissa förutsättningar skolat tillkomma en hvar, är ej behöflig! att,
såsom vid föregående rösträttsutredningar skett, infordra själfva röstlängderna
till det bearbetande ämbetsverket. Behöfliga primäruppgifter torde
nämligen utan större besvär och med all erforderlig tillförlitlighet kunna
afgifvas af kommunalstämmornas ordförande och magistraterna. Lämpligen
kunna dessa uppgifter lämnas på i små rutor indelade blanketter, en för
personer saknande rösträtt och en, icke för de verkligen röstberättigade,
utan, till underlättande af uppgiftslämnarnes arbete, i stället för samtliga
i röstlängden upptagna personer; de verkligt röstberättigades antal och röstetal
erhållas naturligtvis genom en enkel subtraktion. Kommunalstämmoordförandena
och magistraterna skulle då endast ha att i ordning enligt röstlängden
i blanketternas rutor införa röstetalen för de i röstlängden upptagna
personerna; deras namn m. m. komma däremot ej i fråga, liksom ej heller
något slags gruppering af dem efter röstetal eller dylikt. Utan svårighet
torde flera hundra rutor kunna ifyllas på en timma, och arbetet blir sålunda
för de flesta uppgiftslämnarne ganska obetydligt. Äfven bearbetningen i
Statistiska centralbyrån blir jämförelsevis lätt.

Uppgifterna i fråga torde böra af ordförande i kommunalstämma inom fjorton
dagar, efter det val till landstingsmän ägt rum, insändas till vederbörande
länsman, som har att öfvervaka uppgifternas inkommande, granska dem och, så
snart uppgifter från distriktets samtliga kommuner till honom inkommit, skyndsamt
öfversända dem till Statistiska centralbyrån. Öfverståthållarämbetet och
magistrater i städer, som ej deltaga i landsting, böra inom en månad,
efter det allmänna stadsfullmäktigval ägt rum, magistrater och stadsstyrelser i

434

VALSTATISTIK.

städer, som deltaga i landsting, inom fjorton dagar, efter det val till landstingsman
ägt rum, direkt till Statistiska centralbyrån aflämna vederbörliga
uppgifter.

Statistiken öfver den kommunala rösträtten synes lämpligen böra anslutas
till statistiken öfver landstingsmannavalen; den förra är nämligen
en nödvändig förutsättning för en tillfredsställande behandling af den
senare. Uppgifterna böra sålunda afse förhållandena vid tiden för landstingsman
navalens förrättande eller på landsbygden under senare hälften af
mars och i stad, som deltager i landsting, under senare hälften af maj. Då
landstingsmannaval enligt den nya ordningen första gången skola äga rum
år 1910, bör också den första årgången af statistiken öfver landstingsmannavalen
och den kommunala rösträtten afse nämnda år. I motsats mot
publikationerna för senare år kan den behandla samtliga landstingsmannavalkretsar.
Endast år 1910, men icke senare, komma nämligen
valen till landstingen att förrättas öfver hela riket; sedermera skall
hvart annat år blott halfva antalet valkretsar välja. Att en statistik öfver landstingsmannaval
och kommunal rösträtt exempelvis för åren 1911—1914
sålunda måste för halfva riket behandla förhållandena år 1912 och för
halfva riket år 1914, är en obestridlig olägenhet, som emellertid icke kan
undgås.

En statistik öfver den kommunala rösträtten måste gifvetvis äfven behandla
de städer, som icke deltaga i landsting. Härvid kan ej undvikas, att
uppgifterna för dessa städer komma att gälla en annan tidpunkt än för de
öfriga, nämligen tiden för stadsfullmäktigvalens förrättande eller för Stockholm
mars och för Göteborg, Malmö, Norrköping och Galle december månad.
Då val till stadsfullmäktige i de sistnämnda städerna förrättas enligt den
nya ordningen första gången i december år 1910, kommer en statistik öfver
den kommunala rösträtten nämnda år att afse förhållandena under mars
för Stockholms stad och landsbygden, under december för Göteborg,Malmö,Norrköping
och Gäfle och under maj månad för öfriga städer. Detta medför ytterligare
den tyvärr oundvikliga olägenheten, att de vid statistikens upprättande
använda röstlängderna komma att för Göteborg med flera städer basera sig på
taxeringarna år 1910, för öfriga riket däremot år 1909. Att erhålla en statistik
öfver den kommunala rösträtten, som för hela riket afser samma tidpunkt,
torde icke ligga inom möjlighetens gränser, om man nämligen vill vinna
kännedom om icke blott samtliga i röstlängderna uppförda personer, såsom
vid hittills anställda undersökningar, utan jämväl de faktiskt röstberättigade.

Statistiken öfver riksdagsmannavalen samt valrätten till Andra kammaren
anser kommittén böra, på samma sätt som hittills, utgifvas för treårsperioder,
dock att, om riksdagsupplösning skulle äga rum, särskild redogörelse
för de härigenom förorsakade valen bör utgifvas. Statistiken torde
kunna utkomma från trycket i början af året efter det nyval till Andra

VALSTATISTIK.

435

kammaren ägt rum. Då den definitiva valstatistiken sålunda icke kan utkomma
förr än tidigast några månader efter det valen förrättats, synes det
vara önskvärdt, att beträffande de allmänna valen till Andra kammaren en
preliminär redogörelse med största möjliga snabbhet offentliggöres af Statistiska
centralbyrån. Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande torde därför böra
åläggas att samma dag, som röstsammanräkningen afslutas, till Statistiska centralbyrån
afsända uppgift, eventuellt telegrafisk, rörande antalet afgifna röstsedlar,
deras fördelning på partier och antalet valda representanter för hvarje
parti. Sammandrag för hela riket bör af Statistiska centralbyrån kunna
offentliggöras samma dag, som den sista uppgiften inkommer.

Statistiken rörande landstingsmannavalen och den kommunala rösträtten,
utom i de städer, som icke deltaga i landsting, synes lämpligen kunna offentliggöras
i en gemensam publikation hvart annat år. Den första årgången
skulle då redogöra för landstingsmannavalen och den kommunala rösträtten i
hela riket år 1910, med nyssnämnda undantag. Följande årgång af publikationen
.skulle för halfva riket lämna uppgifter afseende år 1912 o. s. v. Statistiken
torde i allmänhet kunna utkomma under hösten samma år, som valen förrättats.

Någon särskild publikation rörande stadsfullmäktigvalen och den kommunala
rösträtten i de städer, som icke deltaga i landsting, sjmes icke erfordras.
De ifrågavarande uppgifterna torde lämpligen tillsvidare kunna
offentliggöras i Statistisk tidskrift.

De föreslagna båda valstatistiska publikationerna böra, liksom den hittillsvarande
valstatistiken, utgöra en gemensam afdelning i serien Bidrag till
Sveriges officiella statistik.

Rörande kostnaderna för de af kommittén föreslagna förändringarne i
valstatistiken är kommittén icke i tillfälle att nu framlägga någon slutgiltig
beräkning, då enligt kommitténs blifvande förslag till omorganisation af den
officiella statistiken valstatistiken torde blifva utarbetad af tjänstemän
åt hvilka jämväl andra grenar af det statistiska arbetet komma att anförtros.
Då på angifna grunder arbetet med statistiken öfver landstingsmannaoch
stadsfullmäktigval samt den kommunala rösträtten redan innevarande
år torde böra påbörjas, måste emellertid för detta ändamål extra personal
anställas inom Statistiska centralbyrån. Ledaren för det ifrågavarande arbetet
torde böra åtnjuta ett arfvode motsvarande lön och tjänstgöringspenningar
för andra gradens tjänst. Tiden för arbetets utförande kan anslås till
omkring sex månader. Arfvodet för ledaren skulle sålunda komma att uppgå
till omkring 2,200 kr. Hvad kostnaderna för skrif- och räknebiträden beträffar,
kunna de icke med någon större tillförlitlighet beräknas men torde dock icke
behöfva uppgå till mer än 1,600 kronor. Den af kommittén föreslagna statistiken
öfver landstingsmanna- och stadsfullmäktigval samt den kommunala
rösträtten skulle sålunda för år 1910 komma att draga en sammanlagd personalkostnad
af omkring 3,800 kronor. Tryckningskostnaderna kunna för närvarande
icke beräknas men lära ej komma att uppgå till något afsevärdare belopp.

VALSTATISTIK.

436

Till jämförelse kan framhållas, att personalkostnaderna för den statistiska
utredningen om den kommunala rösträtten år 1904 uppgingo till
något mer än 22,000 kr.

Kommittén får sålunda hemställa,

att Eders Kung!. Maj:ts befallningshafvande åläggas att till Statistiska
centralbyrån skyndsamt insända afskrifter af vid val till Riksdagens
såväl första som andra kammare hållna protokoll samt att, då allmänna val
till Riksdagens andra kammare ägt rum, till centralbyrån dels öfverlämna
röstlängderna, så snart dessa icke längre äro för Eders Kung! Maj:ts befallningshafvande
behöfliga, dels samma dag, som röstsammanräkningen vid
sistnämnda val afslutats, insända uppgift rörande antalet afgifna röstsedlar,
deras fördelning på partier och antalet valda representanter för hvarje
parti;

att en statistik öfver landstingsmannavalen upprättas och att för detta
ändamål vederbörande valförrättare åläggas att till Statistiska centralbyrån,
så snart valen vunnit laga kraft eller i händelse af besvär dessa blifvit afgjorda,
insända de vid nämnda val afgifna röstsedlar;

att en statistik öfver stadsfnllmäktigvalen upprättas, och att vederbörande
valförrättare för sådant ändamål åläggas att till Statistiska centralbyrån
skyndsamt insända afskrifter af valprotokollen jämte uppgifter om antalet
afgifna röstsedlar med fördelning efter partier;

att en statistik öfver den kommunala rösträtten upprättas, att kommunalstämmornas
ordförande samt magistrater och stadsstyrelser anbefallas
att afgifva härför erforderliga uppgifter å blanketter, som af Statistiska
centralbyrån tillhandahållas, och att ifrågavarande uppgifter skola insändas:
af ordförande i kommunalstämma inom fjorton dagar, efter det val till landstingsmän
ägt rum, till vederbörande länsman, som har att öfvervaka uppgifternas
insändande, granska dem och, så snart uppgifter för distriktets samtliga
kommuner till honom inkommit, skyndsamt öfversända dem till Statistiska
centralbyrån; af Öfverståthållarämbetet och af magistrater i städer,
som ej deltaga i landsting, inom en månad efter det allmänna stadsfullmäktigval
ägt rum; samt slutligen af magistrater och stadsstyrelser
i de städer, som deltaga i landsting, inom fjorton dagar efter det val till
landstingsmän ägt rum;

att statistiken öfver riksdagsmannavalen samt valrätten till Andra kammaren
på samma sätt som hittills utgifves för treårsperioder, dock att, om
riksdagsupplösning skulle äga rum, särskild redogörelse för de härigenom
orsakade valen utgifves, samt att en preliminär redogörelse för valen till
Andra kammaren med största möjliga snabbhet offentliggöres af Statistiska
centralbyrån;

att statistiken rörande landstingsmannavalen och den kommunala rösträtten,
utom i de städer som icke deltaga i landsting, offentliggöres i en
gemensam publikation hvartannat år; samt

VALSTATISTIK.

437

att statistiken rörande stadsfullmäktigvalen och den kommunala rösträtten
i de städer, som icke deltaga i landsting, tillsvidare publiceras i Statistisk
tidskrift.

Stockholm den 28 januari 1910.

AXEL EKLUND.
HJALM. GULLBERG.

Underdånigst

ALFR, LAGERHEIM.
PONTUS FAHLBECK.
KARL KEY-ÅBERG.

WILHELM FLACH.
LUDVIG WIDELL.

Gösta Bagge.

438

Amerikas

förenta

stater.

Bilaga C.

Hufvuddragen af den officiella statistikens yttre
organisation i en del främmande länder.

Med ledning af tillgängliga handböcker och officiellt statistiskt tryck
har sammanställts en öfversikt öfver hufvuddragen af den officiella statistikens
yttre organisation i en del främmande länder. För att kontrollera och
komplettera denna öfversikt har kommittén från statistiska verk i olika
länder begärt upplysningar i ämnet. Sådana ha erhållits från samtliga
nedan omnämnda stater, med undantag för Frankrike, Storbritannien och Irland
samt .Ryssland.

I Amerikas förenta stater upprättades år 1902 ett permanent ämbetsverk
för utförandet af Förenta staternas census. Detta verk, Bureau
of census, kan betraktas såsom i viss mån utgörande Förenta staternas
centrala statistiska myndighet.

Förenta staternas census omfattar nämligen i motsats till de i Europa
i allmänhet brukliga folkräkningarne icke blott befolkningen utan äfven
industri, jordbruk, handel och ett stort antal andra områden. Vid sidan af
denna allmänna hvart tionde år återkommande census företager censusbyrän
äfven hvart femte år en industriräkning samt utgifver hvart annat år Förenta
staternas statskalender, äfvensom årligen dödlighetsstatistik, statistik
för städer med en befolkning öfverstigande 30,000, statistik öfver skogsafverkningen
samt öfver bomullsproduktionen och bomullskonsumtionen och slutligen
två gånger i månaden preliminära bomullsrapporter.

Då censusbyrån år 1903 förlädes till Department of commerce
and la bor, öfverflyttades dit jämväl från finansministeriet den handelsstatistiska
byrån, Bureau of statistics, som dessförinnan utgjorde ett slags
motsvarighet till Commercial, labour and statistical department of the
Board of trade i England. Den utgaf och utger ännu icke blott statistik
öfver utrikes och inrikes handel och sjöfart utan också en årsbok, Statistical
abstrakt of the United States. Dessutom innehåller denna byrå ett allmänt

OKGANISATIONEN I UTLANDET.

439

statistiskt bibliotek. Under handels- och arbetsministeriet sorterar likaledes
det arbetsstatistiska verket, Bureau of labor. Ett förslag att
till detta ministerium äfven öfverflytta jordbruksministeriets statistiska
afdelning afslogs af kongressen, hufvudsakligen på den grund, att jordbrukarne
vore vana att vända sig till jordbruksministeriet på hvars arbete
de lärt sig att sätta värde och därför icke gärna skulle se en omflyttning.
Den jordbruksstat.istiska afdelningen har i stället år 1903 utvidgats
och reorganiserats såsom ett själfständigt jordbruksstatistiskt verk,
Bureau of statistics, under jordbruksministeriet och utger för närvarande
en mängd synnerligen vidlyftiga och ingående jordbruksstatistiska publikationer.

Vid sidan af censusbyrån finnas sålunda på både handels-, arbets- och jordbruksstatistikens
områden särskilda statistiska organ, hvilka med kortare
mellanrum och i vissa fall mera ingående behandla samma frågor, som af
censusbyrån belysas i de periodiska räkningarna. Enahanda är förhållandet
på flera andra områden, där olika förvaltande myndigheter själfständigt utarbeta
statistik. Inom Geological survey finnes alltså en statistisk afdelning,
som offentliggör bergverksstatistik och statistik öfver industrier,
hvilka upptaga eller bearbeta mineraler; fiskeribyrån inom jordbruksministeriet
samlar årligen fiskeristatistik; skogsstatistiken utarbetas af censusbyrån,
men resultaten öfverlämnas för publicering till skogsbyrån under
jordbruksministeriet; statistik rörande invandringen utarbetas af Bureau of
immigration inom Department of commerce and labor; statistik öfver järn- och
spårvägar samt s. k. expressbolag, hvilka utöfva transportverksamhet öfver
stora delar af landet, m. in. meddelas af Interstate commerce commission;
bank- och finansstatistik utgifvas af finansministeriet; undervisningsbyrån
inom inrikesministeriet publicerar undervisningsstatistik. Äfven andra
förvaltande myndigheter offentliggöra statistik, hvilken liksom en stor del af
den ofvan uppräknade utarbetas af förvaltningstjänstemän i samband med
förvaltningsarbetet. Bättsstatistik saknas i Eörenta staterna.

Sammanförandet af Bureau of census, Bureau of labor och Bureau
of statistics under handels- och arbetsministeriet skedde i afsikt att erhålla
enhetlighet och gemensam kontroll öfver det statistiska arbetet inom dessa byråer.
År 1907 fick en kommitté tillsatt af chefen för ministeriet i uppdrag att
undersöka, huruvida icke ännu ett steg borde tagas i samma riktning och
Bureau of statistics uppgå i Bureau of census. Kommittén fann emellertid,
då den senare byråns arbete hufvudsakligen bestode i periodvis återkommande
räkningar, den förras åter af årligen utkommande statistik
och deras arbetsmetoder för öfrigt vore af helt olika art, en sådan sammanslagning
vara olämplig, så mycket mer som en viss specialisering af det
statistiska arbetet vore nödvändig. Ehuru kommitténs uppdrag endast afsåg
statistiken inom handels- och arbetsministeriet, aDsåg den sig emellertid
böra påpeka, att mycken dubbelpublicering, brist på enhetliga metoder och

440

ORGANISATIONEN I UTLANDET.

Belgien.

på likformighet i (ifrigt förekomme inom den officiella amerikanska statistiken,
och att detta vore följden af den rådande decentralisationen. Såsom
medel mot dessa missförhållanden föreslog kommittén ett statistiskt råd
efter franskt mönster.

1 de olika staterna finnas vanligen s. k. arbetsstatistiska eller industristatistiska
ämbetsverk. Dessa »arbetsstatistiska byråer», som numera uppgå
till ett trettital, syssla dock icke uteslutande med arbetsstatistik i europeisk
mening utan sträcka oftast sin verksamhet äfven till bland annat industri-,
jordbruks- och befolkningsstatistikens områden. Något samband mellan de
riksstatistiska myndigheterna i Washington och dessa statistiska ämbetsverk
inom de särskilda staterna förefinnes icke på annat sätt, än att chefen för
Bureau of labor i Washington deltager i de konferenser, som hållas mellan
representanter för de arbetsstatistiska verken. Den statistik, som behandlas af
dessa verk, berör ofta samma områden som riksstatistiken.

Organisationen af statistiken inom Belgien har sitt intresse på den
grund, att densamma under förra delen af 1800-talets senare hälft spelat en
viss roll såsom mönster för statistikens organisation i andra länder.

Det statistiska centralverket i Belgien, Administration des affaires
électorales et de la statistique générale, inrättades den 24 januari 1831
under inrikesministeriet dit det fortfarande hör.

Af centralverket utgifves befolknings-, aktiebolags-, kommunal- samt
valstatistik och statistik rörande värnpliktiges bildningsgrad. Dessutom
utgifter det Belgiens statistiska årsbok.

I öfrigt utgifves den officiella statistiken af de olika ministerierna. Sålunda
offentliggör finansministeriet finansstatistik, handelsstatistik och
statistik rörande statens tjänstemän, kommunikationsministeriet järnvägs-,
post- och telegrafstatistik, krigsministeriet medicinalstatistik
för armén, jordbruk sministeriet jordbruksstatistik, industri- och arbetsministeriet
industri- och bergverksstatistik m. m., undervisningsministeriet
undervisningsstatistik samt justitieministeriet rättsstatistik.

För att tillse att enhet och likformighet iakttoges inom hela den belgiska
statistiken, tillsattes den 16 mars 1841 Commission centrale de
statistique, hvilken kan betraktas som förebilden för de flesta nedan
nämnda statistiska råd och central kommissioner.

Redan vid sin tillkomst erhöll denna kommission bland annat i uppdrag
att uppgöra en fullständig plan för de statistiska publikationerna, att påpeka
de brister och de öfverflödiga uppgifter som finnas i desamma, att granska
befintliga och föreslå nya formulär för det statistiska arbetet, att vaka
öfver att intet dubbelarbete och ingen dubbelpublicering förekomma samt
att öfverhufvud vidtaga alla åtgärder, som synas kommissionen ägnade att
befrämja enhet i och förbättringar af den officiella statistiken.

ORGANISATIONEN I UTLANDET.

441

Kommissionens medlemmar utnämnas af konungen, vanligen bland ministeriernas
ämbetsmän. Deras antal är för närvarande nitton.

Englands officiella statistik grundar sig från början på den rätt, som till- Brittiska
kommer parlamentets båda bus att erhålla sådana upplysningar, hvilka dessa riket.
anse nödvändiga för sitt arbete. Då något af parlamentets hus periodiskt brittmnien
framkommit med en önskan att erhålla statistiska upplysningar angående och Irland,
vissa bestämda förhållanden inom riket, har man funnit det praktiskt att
upprätta ett särskildt organ för att utföra det statistiska arbetet. Någon
bestämd princip vid upprättandet af statistiska institutioner har sålunda icke
följts, utan man har ledts af rent tillfälliga praktiska hänsyn.

Handelsministeriet, Board of trade, hade sålunda i många år utan
något särskildt statistiskt organ utgifvit berättelser angående handel och sjöfart
m. m., då år 1832 en statistisk afdelning där upprättades. Denna afdelning,
Commercial, labour and statistical department of the Board of
trade, har sedermera fått sig ålagda äfven andra statistiska uppgifter, så
att den för närvarande utger utom handels- och sjöfartsstatistik, hvilken
delvis utarbetas under Board of trade’s kontroll af tullstyrelsens statistiska
afdelning, Statistical department of the Board of customs, statistik
öfver järn- och spårvägar, öfver försäkringsanstalter, aktiebolag samt ut- och
invandring. Den har åren 1907/1908 dessutom verkställt en ännu endast delvis
offentliggjord industriräkning och utarbetar årligen flera statistiska sammandrag,
Statistical abstract for the United Kingdom, Statistical abstract for the
principal and other foreign countries, Statistical abstract for the British
empire och Statistical abstract for the British colonies, possessions and protectorates.
Den arbetsstatistiska afdelningen, Labour department of the
Board of trade, utarbetar bland annat olika grenar af arbetsstatistik. Ehuru
Board of trade’s handelsstatistiska afdelning icke tager någon befattning med befolkningsstatistiken,
hvilken i andra länder brukar vara förbehållen det centrala
statistiska organet, torde man emellertid kunna betrakta densamma såsom ett
slags statistisk centralmyndighet. Dock torde märkas att både denna och
tullstyrelsens statistiska afdelning utföra såväl statistiskt som administrativt
arbete. Samma är förhållandet med den tredje af de myndigheter, hvilka
äro att räkna till hufvudsakligen statistiska organ, nämligen General register
office under Local government board, som för Englands och
Wales’ vidkommande anordnar och offentliggör folkräkningar (för detta
ändamål upprättas vid hvarje folkräkning en särskild byrå. Census office) samt
utgifver årlig statistik öfver befolkningsrörelsen. För Skottland utarbetas
sådan befolkningsstatistik i General register office för Scotland och
för Irland i General register office for Ireland. Dessa tre befolkningsstatistiska
myndigheter stå icke i förbindelse med hvarandra.

Berättelser i hvilka statistik i större eller mindre omfattning förekommer
utgifvas dessutom af flertalet förvaltande myndigheter. Kommunalstati -

442

organisationen i utlandet.

Kanada.

stik, särskildt rörande finanser samt fattig- och hälsovård, publiceras sålunda
af Local government board, statistik rörande bergverk och industri samt
olycksfall i arbete, rätts- och fångvårdsstatistik af Home office, jordbruksstatistik
och fiskeristatistik af Board of agriculture and fisheries,
undervisningsstatistik af Board of education, finansstatistik af Board of
inland revenue och Treasury. War office, Admiralty, Post office
sköta hvar sin gren af statistiken o. s. v. Liksom befolkningsstatistiken
utarbetas bland annat äfven rätts- och fångvårdsstatistik, jordbruksstatistik
m. m. för Skottland och Irland af särskilda själfständiga
skotska och irländska myndigheter.

Utan någon som helst enhetlig ledning utarbetas sålunda den engelska
statistiken på en mängd olika händer, hvartill kommer att på grund af de
ofvan omtalade för England karakteristiska förfrågningarna från parlamentet
ett stort antal särskilda statistiska utredningar sättas i gång, ofta skäligen
planlöst och i olämpliga former. Lägger man härtill att förbindelsen
mellan de olika verk inom hvilka statistiskt arbete bedrifves är ringa,
kan det icke förvåna, att uppgifterna i den engelska statistiken ofta äro sinsemellan
ojämförbara och att samma frågor ej sällan komma att statistiskt behandlas
af olika myndigheter, hvarvid sinsemellan stridande uppgifter icke
kunnat undvikas, medan viktiga frågor lämnas statistiskt obesvarade. En reform
af den engelska statistikens organisation föreslogs redan år 1877, då en
kommitté i sådant syfte tillsattes. Kommitténs arbete blef emellertid så godt
som utan resultat, hufvudsakligen på grund af rivaliteten mellan de olika ämbetsverken.
Under de senaste åren ha reformer ånyo med stor skärpa
påyrkats från olika håll.

De brittiska kolonierna ha i regel egna statistiska ämbetsverk. Af
dessa äro Kanadas och Australiens de mest betydande.

Kanadas statistik var från början organiserad på liknande sätt som den
engelska. Hvarje ministerium insamlade, utarbetade och publicerade statistik
rörande sitt eget arbetsområde. Detta är visserligen fortfarande till stor del
förhållandet, men Kanada har i det år 1905 under jordbruksministeriet upprättade
Census and statistics office erhållit en central statistisk myndighet.
Censusbyråns uppgift är att hvart tionde år anordna och bearbeta
census öfver landets befolkning och produktion samt hvart femte år census
öfver befolkningen och jordbruket i de nordvästra provinserna (Manitoba,
Saskatchewan och Alberta). Vid sidan häraf anställer byrån industri- och
jordbruksstatistiska specialundersökningar m. m. samt utger bland annat
skörderapporter och en statistisk årsbok för Kanada.

Vid sidan af detta centralorgan insamlas och publiceras emellertid såsom
ofvan nämnts statistik af ett flertal förvaltningsgrenar. Finansministeriet
utger finansstatistik, ministeriet för järnvägar och kanaler kommunikationsstatistik,
ministeriet för postväsendet poststatistik, det under
detta ministerium sorterande Department of labour arbetsstatistik, tull -

ORGANISATIONEN I UTLANDET.

443

styrelsen (genom en särskild byrå) och handelsministeriet statistik
öfver utrikes handel och sjöfart samt justitieministeriet fångvårdsstatistik.

Äfven försvarsministeriet, Department of inland revenue (högsta
myndigheten i skattefrågor) m. fl. offentliggöra statistik.

Undervisningsstatistiken är uppdragen åt de olika provinsernas statistiska
ämbetsverk och afdelningar, hvilka äfven utgifva industri-, jordbruksocb
arbetsstatistik m. m.

I Australien upprättades genom lag af år 1905 ett statistiskt ämbets- Australien,
verk för hela förbundsstaten, Commonwealth bureau of census and statistics,
med rätt att insamla material till och utgifva befolknings-, arbets-,
handels-, post-, telegraf- och järnvägs-, fabriks- och bergverks-, jordbruks-,
bank-, försäkrings- och finansstatistik samt i öfrigt all annan statistik som
kan ifrågakomma. I själfva verket utgifves emellertid en del publikationer
innehållande statistiska uppgifter äfven af andra myndigheter. Commonwealth
bureau utger Australiens statistiska årsbok.

De olika staterna inom förbundet ha sedan gammalt haft sina egna
statistiska ämbetsverk och upptagit statistik rörande de flesta ofvannämnda
ämnen. Ehuru Commonwealth bureau erhållit rätt att direkt upptaga
nödiga statistiska uppgifter, beslöt man därför år 1906 på en af de
konferenser, hvilka sedan år 1861 hållits mellan representanter för de olika
staternas statistiska ämbetsverk i syfte att åstadkomma likformighet inom
den australiska statistiken, att riksstatistiken icke skulle uppsamlas direkt
utan genom de enskilda staternas statistiska myndigheter, för hvilket ändamål
antogos samma formulär att gälla för samtliga staters statistik. Äfven
på annat sätt sörjdes för enhetlighet och likformighet i uppsamlings- och
bearbetningsmetoder m. m. Skulle den riksstatistiska myndigheten finna
det statistiska materialet från någon stat otillfredsställande, kan den gifvetvis
fortfarande anordna en direkt uppsamling af primärmaterialet inom ifrågavarande
stat. Genom de ofvan omnämnda konferenserna vid hvilka chefen
för det riksstatistiska verket presiderar har denne dessutom stort inflytande
på hela den australiska statistiken. Vid konferenserna är äfven Nya Zeelands
statistiska ämbetsverk numera representeradt.

Den danska officiella statistikens uppkomst kan hänföras till år 1797, Danmark.
då ett danskt-norskt tabellkontor upprättades. Dess verksamhet var dock
jämförelsevis obetydlig och det upplöstes också redan år 1819. Det statistiska
arbetet öfverlämnades då provisoriskt åt en enskild person, som under räntekammarens
uppsikt skulle utföra detsamma. Samtidigt med detta tabellkontor
hade under åren 1811/1816 verkat ett särskildt tabellkontor under den västindisk-guineiska
rånte- och generaltullkammaren.

Det provisorium som började år 1819 upphörde först år 1833, då en tabellkommission
inrättades. Den skulle bestå af fem medlemmar, hvilka hade till
uppgift att leda det statistiska arbetet och ingifva berättelser därom direkt till

444

ORGANISATIONEN I UTLANDET.

Frankrike.

konungen. Den 27 juli 1839 erhöll kommissionen i uppdrag att bearbeta
statistik äfven beträffande Slesvig och Holstein. Hufvudsakligen var det befolknings-
och näringsstatistik, som voro föremål för dess arbete.

Tabellkommissionen upplöstes år 1848, och det statistiska arbetet öfverlämuades
då till finansministeriet, där det förblef till dess genom kungl.
resolution den 1 december 1849 bestämdes, att en statistisk byrå åter
skulle upprättas. Denna förlädes under inrikesministeriet och började sin
verksamhet den 1 januari 1850. År 1853 öfverflyttades byrån till finansministeriet.

Den lfi december 1895 stadfästes en ny ännu gällande lag rörande den
officiella statistiken. Enligt denna erhöll det statistiska centralverket namnet
Statens statistiske bureau och sorterade fortfarande under finansministeriet.

Af statistiska byrån utarbetas följande grenar: statistik rörande landets
areal och indelning, befolkningsstatistik, arbetsstatistik (arbetslöner, lefnadsvillkor
i olika samhällslager, lifsmedels- och förbrukningsförhållanden),
inkomst- och förmögenhets-, jordbruks-, industri-, val-, rätts-, moral- (sedlighet,
dryckenskap m. in.), handels-, sjöfarts-, sparkasse-, bank-, pris-, undervisnings-,
finans- och arfsstatistik samt årsbok. En del af befolknings- och sjöfartsstatistiken
undergår dock föregående bearbetning af andra myndigheter.

Utanför den statistiska byrån utgifves: järn vägsstatistik af Generaldirektionen
for statsbanerne, poststatistik af Generaldirektionen for
postvifisenet, telegrafstatistik af Generaldirektionen for telegrafvmsenet,
fiskeristatistik af Eiskeriinspektören samt dödsorsaks- och medicinalstatistik
af Sundhedsstyrelsen. Därjämte utgifva åtskilliga statsinstitutioner
berättelser innehållande statistiskt material.

Några bestämmelser om upprätthållande af enhet och planmässighet inom
den danska statistiken finnas icke, ej heller är något statistiskt råd
upprättadt.

I Frankrike upprättades år 1833 efter engelskt mönster en Bureau
de la statistique générale under jordbruks- och handelsministeriet. Då
år 1891 Office du travail skapades, gjorde man denna till en själfständig
byrå under handelsministeriet och inordnade Statistique générale, hvilken i
viss mån fungerade såsom centralorgan för den allmänna statistiken, såsom
en afdelning under denna byrå. För närvarande utgör Statistique générale
vid sidan af Office du travail en afdelning under Direction du travail,
hvilken i sin ordning sorterar under arbetsministeriet, Ministére du travail
et de la prévoyance sociale.

Förnämsta föremålet för Statistique générale’s verksamhet ha alltid varit
befolkningsförhållandena. Den utger sålunda årlig statistik öfver befolkningsrörelsen,
hvartill komma periodiska folk-, yrkes- och industriräkningar. Därjämte
publiceras årlig statistik öfver välgörenhetsinrättningar, sjukhus, vård -

ORGANISATIONER I UTLANDET.

445

anstalter för sinnessjuka in. in. samt en årsbok öfver hela den officiella
statistiken.

Någon centralorganisation i egentlig mening utgör Statistique générale
emellertid icke. Större delen af den franska officiella statistiken utarbetas
på andra håll och utan samband med densamma. Icke blott ministerierna
utan äfven 1 regel hvarje särskild »direction» insamla och bearbeta statistik.
Denna kan understundom få en sådan omfattning, att den organiseras
i en sjanständig underafdelning under någon af ministeriets »directions»,
men mycket ofta utföres det statistiska arbetet i förening med det administrativa.
Ej sällan ha de statistiska afdelningarna endast att sammanfatta och
publicera inom ministeriets andra afdelningar utarbetad statistik och utöfva
icke alltid själfva någon egentlig statistisk verksamhet. Inom de ministerier,
där sådana statistiska afdelningar icke finnas, utföres det statistiska arbetet
inom de olika förvaltande afdelningarna utan någon som helst enhetlig ledning.
Ständiga förändringar och omflyttningar försvåra också öfversikten
öfver den franska statistikens organisation.

Inom arbetsministeriet publiceras statistik utom af Statistique générale
äfven af Office du travail (statistik öfver arbetskonflikter, medling
och skiljedom, arbetarorganisationer m. m.) samt af Direction de
1’assurance et de la prévoyance sociale (sparkasse-, sjukkasse- och
social försäkringsstatistik). Inom finansministeriet utgifvas dels genom
Bureau de statistique et de législation comparée dels genom andra
afdelningar finansstatistik, statistik öfver utrikes handel och sjöfart (genom
Direction générale des douanes) samt öfver tobaks- och tändsticksmonopolen
m. m. Jordbruksministeriet har ett statistiskt organ, Office
de renseignements agricoles, som sammanarhetar och offentliggör bland
annat jordbruksstatistik. Ministeriet för offentliga arbeten utarbetar
bergverks- och järn vägsstatistik samt delar af statistiken öfver inrikes
sjöfart, kolonialministeriet en allmän statistik öfver kolonierna, deras
befolkning, handel, sjöfart, undervisning, rättsväsende, finanser o. s. v.,
inrikesministeriet fångvårdsstatistik, delar af medicinal- och befolkningsstatistiken,
kommunal-, finans- och fattigvårdsstatistik m. in., justitieministeriet
genom Bureau de la statistique et des casiers judiciaires
rättsstatistik, undervisningsministeriet undervisningsstatistik, landtförsvars-
och sjöförsvarsministerierna militärstatistik, sjöförsvarsministeriet
dessutom statistik öfver hafsfiske^

För att vinna större enhet och planmässighet inom den sålunda starkt
decentraliserade franska statistiken tillsattes år 1885 Conseil supérieur
de statistique. Denna statistiska centralkommission, som sedan år 1906
i likhet med Statistique générale sorterar under arbetsministeriet, är uteslutande
en rådgifvande, institution. Den har att öfverlägga angående
valet af källor, metoder, formulär, planer m. m. för de statistiska undersökningar,
rörande Indika förvaltningen önskar höra dess mening, samt frågor

37—091045. Stat. kom. bet.

446

ORGANISATIONEN I UTLANDET.

Italien.

beträffande medlen att uppnå en viss enhetlighet i de olika statistiska publikationerna;
innehållet och redaktionen af årsboken; upptagandet och offentliggörandet
af ny statistik; förbindelsen mellan franska och utländska statistiska
myndigheter; den statistiska undervisningen och dylika spörsmål af allmänt
statistiskt intresse.

Rådet består af sextiofyra medlemmar, dels ledamöter af representationen
och lärda sällskap eller personer, som gjort sig bemärkta genom arbete på
ifrågavarande område, dels delegerade från ministerierna. Ordförande är
arbetsministeriets chef. Ordinarie sammanträden äga rum tva gånger om
året. År 1900 tillsattes ett permanent utskott bestående af tjugu medlemmar.
Samarbetet med de olika statistiska myndigheterna sker genom ministeriet,
aldrig direkt. Rådets förhandlingar publiceras likaledes genom arbetsministeriet.

Ehuru rådets uppgift sålunda är ganska omfattande, har dess verksamhet
icke erhållit den betydelse man afsett vid dess upprättande.
Fortfarande råder stor olikhet i bearbetningsmetoder och publikationer
inom den franska statistiken. Dubbelpubliceringar och offentliggörande af
sinsemellan oöfverensstämmande uppgifter förekomma i många fall, och samverkan
mellan de myndigheter, som utarbeta den officiella statistiken, har
man icke lyckats åstadkomma.

Italiens statistik är delvis centraliserad i Direzione generale
della statistica, som sorterar direkt under chefen för jordbruks-, industri-
och handel sministeriet. Detta år 1861 upprättade centrala statistiska
verk utarbetar nämligen årligen statistik öfver befolkningsrörelsen
jämte mortalitets- och utvandringsstatistik samt med längre mellanrum industri-,
undervisnings-, fattigvårds-, medicinal-, valstatistik, äfvensom statistik
öfver fromma stiftelser och folkräkningar. Yerket utger dessutom hvart
tredje år eu statistisk årsbok.

Ur centralverket utbröts år 1902 arbetsstatistiken, som förlädes till en
särskild afdelning inom samma ministerium, Ufficio del lavoro, med sitt
arbetsstatistiska råd, Consiglio superior del lavoro. Af den statistik,
som för öfrigt utarbetas utanför centralverket, är särskildt att märka handels-
och sjöfartsstatistiken, hvilken jämte finansstatistik och statistik öfver
industrier underkastade statsmonopol eller acciser utgifves af finansministeriet.
Direzione generale dell’ agricoltura, en byrå under jordbruks-,
industri- och handelsministeriet, offentliggör jordbruksstatistik; andra
bvråer under samma ministerium publicera statistik öfver bergverk, aktiebolag,
försäkringsanstalter, kreditanstalter in. m.; inrikesministeriet fångvårdsstatistik
och hälsovårdsstatistik; järnvägs-, post- och telegrafministerierna
statistik öfver järnvägar, post, telegraf och telefon; ministeriet
för offentliga arbeten statistik öfver vägar m. in.; de båda försvarsminisferierna
militärstatistik, sjöförsvarsministeriet dessutom statistik

ORGANISATIONEN I UTLANDET.

447

öfver handelsflottan; undervisningsministeriet folkskolestatistik och jlist
itieministeriet rättsstatistik.

Vid sidan af det centrala verket står sedan år 1887 Consiglio superiore
della statistica, sammansatt af 1) tio af konungen för 4 år utnämnda
medlemmar valda bland statistiska och nationalekonomiska fackmän,
2) sju ständiga medlemmar (generaldirektören för statistik och cheferna för
sex förvaltningsgrenar), 3) en representant för hvart och ett af ministerierna
med undantag för jordbruks-, handels- och industriministeriet, 4) sekreteraren
(tjänsteman i det statistiska centralverket). Ordförande utses af konungen
bland medlemmarne. Rådet har till uppgift att fastställa allmänna bestämmelser
för det statistiska arbetet och kontrollera utkomna publikationer.
Rådets verksamhet har emellertid hufvudsakligen öfvergått till ett permanent
utskott, som skall bestå af icke flere än fem och icke mindre än tre medlemmar,
bland dem generaldirektören för statistik såsom själfskrifven, och dessutom
rådets sekreterare.

En särskild kommission för rättsstatistiken finnes upprättad.

Den japanska statistiken är i hög grad decentraliserad. År 1870 upprättades
visserligen en statistisk centralbyrå, hvilken efter åtskilliga förändringar
och omflyttningar år 1898 reorganiserades till ett statistiskt centralverk
i kejserliga kabinettet, men denna byrå utgifver endast befolkningsstatistik
och statistik om sinnessjuka samt en statistisk årsbok.

Utom den statistiska byrån utarbetas däremot: statistik öfver japaner bosatta
i främmande länder af utrikesministeriet; statistik öfver våldsamma
dödsfall, själfmord, eldsvådor, medicinal- och religionsstatistik, statistik
öfver allmänna arbeten samt kommunal finans- och presstatistik m. m.
af inrikesministeriet; finans-, bank-, mynt-, utrikes handelsstatistik samt
fastighets- och fattigvärdsstatistik jämte en årsbok af finansministeriet;
militärstatistik af krigs- och sjöministerierna; rätts- och fång vårdsstatistik
af justitieministeriet; undervisningsstatistik af undervisningsministeriet;
jordbruks-, industri-, skogs-, bergverks-, pris-, försäkrings-, aktiebolags-,
löne-, uppfinnings- och patentstatistik m. m. af jordbruks-och h andelsministeriet;
samt järnvägs-, post-, postsparbanks-, telegraf- och telefonstatistik
af kommunikationsministeriet.

Likformighet mellan alla dessa grenar har emellertid åstadkommits därigenom,
att samtliga formulär för inhämtande af statistiska uppgifter fastställts
af det statistiska centralverket.

Förebilden för den belgiska centralkommissionen var den nederländska,
som ägde bestånd åren 1826/1830, men då upplöstes, sedan dess
upphofsman vid Belgiens lösryckning från Nederländerna öfvergått i belgisk
tjänst. En statistisk afdelning upprättades år 1848 i inrikesministeriet,
utvidgades alltmer och gjorde i realiteten tjänst såsom statistiskt central -

Japan.

Neder länderna.

448

ORGANISATIONEN I UTLANDET.

Korge.

verk. År 1878 uppbäfdes emellertid denna afdelning, och den nederländska
statistiken utarbetades sedan denna tid inom de förvaltande myndigheterna
utan något särskilt statistiskt organ. De missförhållanden som härigenom
uppstodo medförde en stark opposition mot denna långt gångna decentralisation,
och år 1892 lyckades man genomdrifva återupptagandet af
den statistiska centralkommissionen. Denna hade till en början en byrå för
verkställande af det statistiska arbetet, hvilken år 1899 aflöstes af ett statistiskt
centralverk, Centraal bureau voor de statistiek. Af detta utarbetas
befolknings-, konkurs-, finans-, rätts-, fångvårds-, val-, undervisnings-,
löne-, pris-, fattigvårds-, arbets- och bostadsstatistik. Af dessa grenar äro
finans-, rätts- och fångvårdsstatistiken förut delvis bearbetade af andra myndigheter.

Det statistiska centralverket utgifver tvenne statistiska årsböcker, en för
moderlandet och en för kolonierna.

Utom centralbyrån utgifvas: handelsstatistik af finansministeriet,

jordbruks-, sjöfarts- och fiskeristatistik af ministeriet för jordbruk, industri
och handel, en del undervisningsstatistik af inrikesministeriet,
post-, telegraf- och järnvägsstatistik af ministeriet för offentliga arbeten,
postsparbanksstatistik af styrelsen för postsparbanken, myntstatistik af
myntstyrelsen samt meteorologisk statistik af meteorologiska institutet.

Direktören för centralbyrån liksom afdelningscheferna utnämnas af
konungen på förslag af centralkommissionen.

Centralkommissionen består af minst tolf af konungen utnämnda ledamöter.
Ordförande och vice ordförande tillsättas jämväl af konungen. Direktören
för centralbyrån är själfskrifven medlem af kommissionen. Till sekreterare
utnämnes af konungen en tjänsteman i centralbyrån. Medlemmarna
tillsättas på sex år, men hälften afgår hvart tredje år. Kommissionen sammanträder
regelbundet två gånger årligen. Kommissionen skall årligen till
inrikesministern afgifva berättelse om sitt arbete. Centralkommissionens
uppgift är den vanliga: att verka sammanhållande mellan statistikens olika
grenar och vidtaga åtgärder till den officiella statistikens utveckling och förbättring.

Den första statistiska institutionen för Kor ge var det tabellkontor, som
upprättades under den för Danmark och Norge gemensamma räntekammaren
den 31 maj 1797. Här bearbetades tabeller rörande befolkningsrörelsen,
handel och sjöfart, fabriker och manufakturer, folkräkning m. m.

Vid skilsmässan från Danmark kom den norska statistiken att sortera
under finans-, handels- och tulldepartementet. Något särskildt statistiskt
kontor upprättades dock icke, utan det statistiska arbetet uppdrogs åt enskilda
personer. Från och med år 1832 skildes statistiken från finansdepartementets inrikesbyrå
och hänsköts till ett eget kontor. Dock var alltjämt den med statistiskt

ORGANISATIONEN I UTLANDET.

449

arbete sysselsatta personalen mycket fåtalig. Föremål för bearbetning voro:
handel och sjöfart, markegångspriser, redogörelser för årets skörd och fiskets
resultat, fabriker, nybyggnad af fartyg, vigde, födde och döde, kommunala
utgifter samt amtmännens berättelser om det ekonomiska läget. Blott det
allra viktigaste blef dock bearbetadt, och endast i mycket ringa utsträckning
blefvo resultaten tryckta. De första offentliggjorda delarna af den officiella
statistiken voro de statistiska tabeller, som innehöllo sammandrag af amtmännens
rapporter för åren 1827 och 1829. Det hade nämligen uppdragits
åt amtmännen att från och med år 1827 och sedermera hvart femte år inkomma
med rapporter angående distriktens tillstånd i allmänhet och särskildt
med hänsyn till jordbruk, boskapsskötsel, skogs- och bergsbruk, fiske, hus- och
konstflit, handel, sjöfart samt öfriga näringar.

Först från och med år 1837, då tabellkontorets personal ökades från
två till nio, kan man räkna den verkliga begynnelsen af en officiell norsk
statistik. Allt flera grenar af samhällslifvet blefvo nu föremål för statistisk
undersökning. Då inrikesdepartementet upprättades år 1843, förlädes tabellkontoret
till detta.

År 1876 erhöll den officiella statistiken en mera själfständig ställning
än den förut haft. Då skapades nämligen Det statistiska centralbureau.

Nästan hvarje år tillkom sedermera någon ny statistisk publikation.
År 1879 utkom första årgången af Statistisk aarbog, år 1882 började utgifvande!
af månadsskriften Meddelelser tfa det statistiske centralbureau.

För närvarande utger centralbyrån årligen följande statistiska publikationer:
alkohol-, befolknings-, bergverks-, civilrätts-, fattigvårds-, handels-,
kommunal-, kriminal-, sjöfarts-, skiftes-, arbets- (delvis) och sparbanksstatistik
samt statistisk årsbok. Hvart femte år utkommer statistik rörande arbetslöner,
jordbruk och boskapsskötsel, sammandrag af de årliga tabellerna om
befolkningsrörelsen med tillägg af en del mera detaljerade uppgifter samt
amtmännens femårsberättelser. Hvart tionde år utkommer statistik rörande
den fasta egendomen, resultaten af de allmänna folkräkningarna och jordbruksräkningar.
På obestämda tider utkommer: aktiebolagsstatistik, öfversikter
af befolkningsrörelsen under längre tidsperioder, dödlighets- och lifslängdstabeller,
Norges civila, kyrkliga och judiciella indelning samt grenar af
arbetsstatistiken.

Nästan all denna statistik utarbetas direkt från primärmaterialet. Delar
särskildt af handels- och arbetsstatistiken grunda sig dock på föregående bearbetning
af andra myndigheter.

Utom centralbyrån utarbetas: undervisningsstatistik af Kirke- og

undervisningsdepartementet, fångvårds-, sinnessjukvårds- och medicinalstatistik
af Justits- og politidepartementet, fiskeristatistik af Fiskeridirektören,
som sorterar under ministeriet för handel, sjöfart och industri,
statistik rörande veterinärväsendet och köttkontrollen af Landbruksdepartementet,
post- och telegrafstatistik of Departementet for de offentliga

450

ORGANISATIONEN I UTLANDET.

Portugal.

Rumänien.

Ryssland
med Finland.

Ryssland.

arbeider, militärstatistik af Försvarsdepartementet, valstatistik of Stortingets
kontor, beräkningar om skörden af Landbruksdirektören,
olycksfallsförsäkrings- och industristatistik af Riksforsikringsanstalten
sorterande under departementet för handel, sjöfart och industri, samt järnvägsstatistik
af Jernbanernes statis fiske kontor.

Statistiskt råd saknas.

Portugal bar ett statistiskt centralverk, som lyder under finansministeriet
och bearbetar befolknings-, utvandrings-, handels-, sjöfarts-, skatte- och
arbetsstatistik samt utger en årsbok.

Med undantag af befolkningsstatistiken har all denna statistik förut delvis
bearbetats af andra myndigheter.

Utanför centralverket utges hufvudsakligen medicinal-, undervisnings-,
jordbruks-, järnvägs-, telegraf-, post-, finans- och kolonialstatistik af vederbörande
verk.

För upprätthållande af enhet inom statistiken finnes ett statistiskt råd
bestående af finansministern såsom ordförande, cheferna för de flesta centrala
verken med flera ämbetsmän samt fyra andra sakkunniga personer utsedda
af finansministern.

Rådet har till uppgift att uppgöra en allmän plan för landets statistik,
behandla metoderna för statistikens bearbetning och sätten för dess offentliggörande
samt främja enhet och likformighet mellan dess olika grenar.

Sin nuvarande organisation har den portugisiska statistiken erhållit
den 30 juni 1898. Denna är dock endast afsedd att vara eu öfvergångsform
till en mera enhetlig anordning.

Under Rumäniens jordbruksministerium är inrättadt ett statistiskt centralverk,
hvilket utarbetar befolknings-, jordbruks-, eldsvåde-, val- och fastighetsstatistik.
Det mesta af materialet till denna statistik insamlas af kommunala
myndigheter.

Utom centralverket utges: utrikes handels- samt finansstatistik af en
statistisk byrå inom finansministeriet; rättsstatistik af justitieministeriet;
undervisningsstatistik af undervisningsministeriet; åtskillig
näringsstatistik samt en statistisk årsbok af ministeriet för industri
och handel; järnvägsstatistik af järnvägsdirektionen.

Något statistiskt råd finnes ej.

Rysslands statistik, som hufvudsakligen omfattar endast dess europeiska
landområde, har sin centralanstalt inom inrikesministeriet. Vid sidan
af denna förekomma statistiska afdelningar i flera ministerier, bland annat
finans-, handels- och industri-, kommunikations-, jordbruks-och justitieministerierna,
hvarjämte en del statistik, t. ex. undervisningsstatistiken, utarbetas i samband
med förvaltningsarbetet. Ett statistiskt råd finnes upprättadt men är af

ORGANISATIONER I UTLANDET.

451

föga praktisk betydelse. Den af de lokala myndigheterna, semstvos, insamlade
och bearbetade statistiken är af särskild vikt.

Ett förslag till allmän omorganisation af den officiella statistiken har
nyligen förelagts de lagstiftande myndigheterna.

Den finska statistiken är upprättad på den gamla svenska grundvalen.
Den år 1865 grundade Statistiska centralbyrån har ett mycket kringskuret
verksamhetsområde. Byrån utarbetar nämligen endast öfversikt åt
Finlands ekonomiska tillstånd (nu föreslagen att indragas), befolknings-,
fattigvårds-, alkohol-, utvandrings- och valstatistik samt en statistisk årsbok.

Tidigare har centralbyrån utgifvit äfven handels- och sjöfartsstatistik
numera publicerad af Tullstyrelsens statistiska kontor, jordbruksstatistik
numera utarbetad af Landtbruksstyrelsen, förmögenhetsstatistik
och väderleksstatistik hvilka numera indragits, sparbanksstatistik numera utgifven
af Sparbanks inspektören samt statistik öfver blinda, döfstumma
och sinnessjuka numera offentliggjord af Öfverstyrelsen för skolväsendet
(genom Inspektören för abnormskolorna).

Utom centralbyrån utarbetas i öfrigt: postsparbanksstatistik af Postsparbanksstyrelsen,
bankstatistik af Finansexpeditionen i Kejserliga
senaten, undervisningsstatistik af Öfverstyrelsen för skolväsendet,
medicinalstatistik af Medicinalstyrelsen, fångvårdsstatistik af Fångvårdsstyrelsen,
poststatistik af Poststyrelsen, skogsstatistik af Forétstyrelsen,
industri- och arbetsstatistik af Industristyrelsen, järnvägsstatistik
af Statsjärnvägarnas statistiska kontor, rättsstatistik af Justitieexpeditionen
i Kejserliga senaten, hvarjämte Öfverstyrelsen för
landtmäteriet, Justeringskommissionen, Öfverstyrelsen för lotsoch
fyrinrättningen, öfverstyrelsen för allmänna byggnaderna, Öfverstyrelsen
för väg- och vattenbyggnaderna, Fattigvårdsinspektören,
Försäkringsinspektören och Pantlåneinspektören afgifva statistiska
berättelser.

En del af materialet till denna statistik inkommer till vederbörande
myndighet i delvis bearbetadt skick.

Statistiskt råd förekommer icke.

Sedan den 30 december 1901 har en kommitté arbetat på frågan om den
finska statistikens omorganisation. Kommittén har hittills offentliggjort sju
olika delar af sitt betänkande, hvilka beröra lika många grenar af den
officiella statistiken. Att döma af inledningen till den första af ofvannämnda
delar synes kommittén emellertid ej ha för afsikt att'' föreslå några förändringar
i den finska statistikens yttre organisationsformer.

I Schweiz inrättades den 21 januari 1860 Statistisches Bureau des
Eidgenössischen Departements des Innern, som från början var afsedd
att blifva ett verkligt statistiskt centralverk. Dess första publikationer omfattade
icke blott befolknings- och jordbruksstatistik utan också fattigvårds-, för -

Finland.

Schweiz.

452

ORGANISATIONEN I UTLANDET.

Serbien.

säkrings-, handels- och kommunikationsstatistik. Enhetligheten i organisationen
blef dock bruten, då järnvägsstatistiken år 1874 öfverlämnades åt järnvägsdepartementet
och handelsstatistiken år 1884 öfverflyttades till tulldepartementet.
Till centralverket ha slutligen kommit att höra nästan uteslutande
de grenar af statistiken, som ej stå i direkt samband med förvaltningen.

Af centralverket utarbetas sålunda numera blott befolkningsstatistik,
kreatursräkningar, militärstatistik och yrkesräkningar, hvarjämte det utger
en statistisk årsbok.

Utom central verket utges nu af särskildt inrättade statistiska byråer:
järnvägsstatistik af en afdelning i järn vägsdepartementet samt den statistiska
byrån i förbundsbanornas generaldirektion, handelsstatistik
af den handelsstatistiska afdelningen i tullverket, bankstatistik af
den statistiska byrån i Schweiz’ nationalbank.

I omedelbart samband med det administrativa arbetet utarbetas af vederbörande
verk: försäkrings-, jordbruks-, post-, telegraf-, medicinal-, utvandrings-,
alkohol-, bergverks- och fabriksstatistik m. m.

Sex kantoner, Zurich, Bern, Freiburg, Baselstadt, Aargau och Grénéve, ha
egna statistiska verk. Hos de öfriga utarbetas statistiken i samband med
förvaltningsarbetet.

I Serbien finnes ett statistiskt centralverk, som bearbetar befolknings-,
jordbruks-, jakt-, fiskeri-, pris-, industri-, inrikes handels-, finans-, kommunal-,
bank-, försäkrings-, kyrko-, rätts- och militärstatistik samt utger en
årsbok.

Af andra verk utges: skogsstatistik, statistik öfver industrier underkastade
statsmonopol, bergverks-, post-, telegraf-, telefon-, järnvägs- och sjöfartsstatistik,
utrikes handelsstatistik, finansstatistik, statistik öfver statslotteriet,
fondbörsen m. in., undervisnings- och medicinalstatistik, statistik öfver offentliga
arbeten, militärstatistik, meteorologisk statistik, valstatistik, statistik
öfver nationalteatern, bibliotek, jordbrukskooperationen m. m.

Den nuvarande organisationen af Serbiens officiella statistik är fastställd
den 15 januari 1901. Det statistiska centralverket lyder under ministeriet
för jordbruk, industri och handel.

Ett statistiskt råd är inrättadt och utgöres af statistiska verkets chef,
professorerna i statistik, allmän hygien och rättsmedicin vid högskolan samt
sex andra medlemmar utsedda för tre år af konungen på förslag af ministern
för jordbruk, industri och handel bland de högre ämbetsmännen i de olika
ministerierna.

Rådet har bland annat till uppgift att besluta om hvilka statistiska primäruppgifter
som skola infordras, att bestämma formulären för dessa uppgifter,
att afgöra hvilka statistiska arbeten skola offentliggöras samt att arbeta
för att den officiella statistiken på bästa möjliga sätt motsvarar administrationens
och vetenskapens behof.

ORGANISATIONEN I UTLANDET. 453

Det statistiska centralverket i Spanien, Instituto geogråfico y estadfstico,
lyder under undervisningsministeriet. Af centralverket utges blott
befolknings-, utvandrings-, pris-, löne- och valstatistik samt meteorologisk statistik.
En del af befolkningsstatistiken samt löne- och prisstatistiken äro
förut bearbetade af andra myndigheter.

Utanför central verk et utarbetas: jordbruks-, skogs-, industri-, patentoch
inregistringsstatistik samt lifsmedelsprisstatistik och statistik om ofoffentliga
arbeten af arbetsministeriet; undervisningsstatistik af undervisningsministeriet;
medicinal-, kommunal-, finans-, sparkasse-, post- och
telegrafstatistik af inrikesministeriet; arbetsstatistik af institutet för
sociala reformer; handels- och finansstatistik samt statistik om socker-,
kaffe- och alkoholproduktion af finansministeriet; rättsstatistik af justitieministeriet;
militärstatistik af krigs- och marinministerierna.

Ett statistiskt råd finnes och bär sedan den 18 maj 1906 namnet Junta
facultativa de estadistica.

Kaiserliches statistisches A.mt i Tyska riket leder sitt ursprung
från Zentralbureau des Zollvereins och öfvertog vid sitt upprättande år 1872
detta verks statistiska verksamhet, som hufvudsakligen omfattade handel,
tullar och indirekta skatter samt de för fördelningen af dessa inkomster på
de olika staterna nödvändiga sammanställningarna af uppgifter angående staternas
befolkningsförhållanden. Därjämte verkställdes redan af Zentralbureau
des Zollvereins statistiska undersökningar öfver fabriksindustri, bergverk,
sjöfart m. m.

Arbetsområdet för Kaiserliches statistisches Amt utvidgades snart betydligt.
Särskildt tillkom på 1880-talet ett stort antal viktiga grenar af statistiken,
såsom kriminal- och sjukförsäkringsstatistik, yrkes- och industriräkningar,
en specialundersökning af fattigvården m. m. Dessa följdes af
en rad nya statistiska arbeten af hvilka särskildt må nämnas de af kommissionen
för arbetsstatistik sedan år 1892 och från år 1902 af Abteiluns:
för Arbeiterstatistik inom verket utförda arbetsstatistiska undersökningarna.

Den tyska riksstatistiken har på detta sätt till största delen blifvit sammanförd
i ett centralverk. Af detta bearbetas nämligen regelbundet följande grenar:
statistik om utrikes handel, tullar och riksskatter, befolkningsstatistik, själfmords-,
utvandrings-, undervisnings-, penning- och kredit-, aktiebolags-,
sparkasse-, kriminal-, konkurs-, sjukförsäkrings-, arbets-, bergverks-, ångpanne-
och ångmaskins-, jordbruks-, fiskeri- och sjöfartsstatistik samt statistik
öfver grosshandelspriserna.

I den af centralverket utgifna statistiska årsboken offentliggöres statistik
om olycksfalls-, invaliditets- och arbetarförsäkring af Reichsversicherungsamt,
om produktionen af ädla metaller samt penning- och kreditväsendet
af riksbanken, om tyska härens styrka af preussiska krigsministeriet,

Spanien.

Tyska riket
och staterna.
T3rska riket

454

ORGANISATIONEN I UTLANDET.

om kejserliga marinens styrka af Reichsmarineamt, post- och telegrafstatistik
afReichspostamt, om dödsorsaker och barnadödlighet af Gesundheitsamt
samt kriminalstatistik för hären och flottan af Reichsmilitärg
ericht.

Utom centralverket bearbetas och utges hufvudsakligen följande statistik:
järnvägsstatistik af Reichseisenbahnamt och preussiska ministeriet för
offentliga arbeten, statistik om Kaiser Wilhelm-kanalen af Kaiserliches
Kanalamt, patentstatistik af Kaiserliches Patentamt, en del försäkringsstatistik
af Reichsversicherungsamt och Kaiserliches Aufsichtsamt
fur Privatversicherung, rättsstatistik af Reichsjustizamt, medicinalstatistik
hufvudsakligen af Gesundheitsamt.

Något allmänt statistiskt råd finnes icke för Tyska riket. Däremot är
ett särskilt statistiskt råd inrättadt för arbetsstatistiken. Enligt bestämmelserna
för det arbetsstatistis k a rådet af den 30 april 1902 skall detta
bestå af presidenten för Kaiserliches statistiches Amf som ordförande samt
fjorton ledamöter, af hvilka hälften utses af förbundsrådet och hälften af riksdagen.
Presidenten för Kaiserliches statistisches Amt sammankallar hvarje år
representanter för de olika staternas statistiska myndigheter till Konferenz
der Yertreter der amtlichen Statistik des Reichs lind der
Bundesstaaten, hvarvid förhandlas angående för riksstatistiken och de
enskilda staternas statistik gemensamma angelägenheter. Denna konferens
har erhållit ett betydande inflytande inom den tyska statistiken.

Den af Kaiserliches statistisches Amt offentliggjorda statistiken utarbetas
dels direkt från primärmaterialet, såsom fallet är beträffande handels-,
arbets- och kriminalstatistik samt statistiken öfver riksdagsvalen, konkurser
och sjukförsäkring, dels från material som redan sammanställts af de särskilda
staterna. En del stater pläga öfverlåta denna sin andel i det statistiska
arbetet åt den riksstatistiska myndigheten. På hvad sätt hvarje enskild
stat vill utarbeta sin del af riksstatistiken är öfverlåtet åt dess eget
skön, dock innehålla de förbundsrådsbeslut, hvarigenom detta samarbete mellan
riket och förbundsstaterna kommer till stånd, ofta uttalanden, att statistiken
skall upptagas af statistiskt kunniga myndigheter. T verkligheten
använda staterna sig också i allmänhet af statistiska ämbetsverk för detta
arbete. Slutligen sammanfattar det riksstatistiska centralverket af de särskilda
staterna själfständigt anordnade statistiska undersökningar. De båda
sist omtalade förfaringssätten användas framförallt vid befolkningsstatistiken,
jordbruksstatistiken samt yrkes- och industriräkningarna. De enskilda staternas
statistiska ämbetsverk åtnöja sig härvid vanligen icke med att endast
lämna de för riksstatistiken nödiga öfversikterna utan upptaga och bearbeta
jämväl utförligare uppgifter för de olika statsområdena. Dessutom företaga
de särskilda statistiska undersökningar och utarbeta äfven sådan löpande
statistik, som ej upptagits bland riksstatistiken. Genom särskilda överenskommelser
åstadkommes, att dessa uppgifter blifva sinsemellan jämförbara,

ORGANISATIONEN I UTLANDET.

455

och vanligen sammanfattas de till enhetliga öfversikter af Kaiserliches statistisches
Amf.

Af delstaternas statistiska ämbetsverk är Preussens det äldsta. Detta, Preussen,
som nu heter Königlich Preussisches statistisches Landesamt, inrättades
den 28 maj 1805 såsom en byrå under handels-, fabriks- och accisministeriet.
Sedan år 1848 lyder det statistiska centralverket under inrikesministeriet.
Med verket är sedan år 1846 det meteorologiska institutet
förenadt.

Af centralverket utarbetas direkt från primärmaterialet hufvudsakligen
följande statistik: befolknings-, medicinal-, yrkes-, fastighets-, sjöfarts-, undervisnings-
och fattigvårdsstatistik samt statistik rörande skuldsättning af
fastigheter och om eldsvådor, vidare ångpanne- och ångmaskinsstatistik, statistik
angående arbetsförmedling och största delen af jordbruks-och skogsstatistiken.
Dessutom utger centralverket dels en årsbok, dels följande grenar,
som grunda sig på sammandrag uppgjorda af andra myndigheter: kyrko-,
utvandrings-, fideikommiss-, pris-, aktiebolags-, sparkasse- och bostadsstatistik,
statistik rörande anstalter för ungdomens skydd, teaterstatistik, statistik
rörande statens och kommunernas finanser samt valstatistik.

Utom centralverket utarbetas: bergverksstatistik af handelsministeriet,
statistik rörande straffanstalter som lyda under inrikesministeriet
af denna förvaltningsgren, statistik öfver justitieförvaltningen af justitieministeriet,
vissa grenar af finans- och domänstatistiken af finansministeriet,
delar af jordbruks- och skogsstatistiken af jordbruks-, domän- och
skogsministeriet samt statistik öfver den evangeliska statskyrkan af Evangelischer
Ober-Kirchenrat.

Ett statistiskt råd, Statistische Zentralkommission, inrättades år
1860. Intill år 1864 utvecklade kommissionen liflig verksamhet, men därpå
afstannade dess arbete. Det återupptogs dock år 1870, då kommissionen af
inrikesministeriet erhöll sin instruktion daterad den 21 februari 1870. Enligt
denna, som fortfarande är gällande, skall kommissionen utgöras af följande
personer: ordföranden som utnämnes af inrikesministern, kommissarierna i
de olika ministerierna och i Kanzleramt des Norddeutschen Bundes (nu Beichsamt
des Innern), direktören för och en ledamot af statistiska byrån, sex medlemmar
af landtdagen hvars båda hus utse tre hvartdera samt sådana statistiskt
sakkunnige, som på kommissionens förslag tillkallas af inrikesministern.
Kommissionens medlemmar åtnjuta ej ersättning. Kommissionens uppgift
är att söka åstadkomma enhetlig samverkan mellan samtliga statsförvaltningens
grenar, så att på alla för statistiken tillgängliga områden ett
metodiskt och planmässigt förfarande enligt likartade grundsatser åstadkommes
ifråga om de statistiska uppgiftsformulärens uppställning, omfattning
och natur, att dessa formulärs tillförlitliga ifyllande så vidt möjligt säkerställes
samt att uppgifterna ändamålsenligt bearbetas och användas.

ORGANISATIONEN I UTLANDET.

Bayern.

Wnrttem berg.

45(3

I Bayern utarbetar Königlich Bayerisches statistisches Landesamt
befolknings-, jordbruks-, skogs-, jakt-, industri-, handels-, sjöfarts-,
arbets-, konsumtions-, lifsmedelspris-, penning- och kredit-, sparkasse-, förenings-,
försäkrings-, fattigvårds-, medicinal-, kyrko-, undervisnings-, finans-,
militär- och valstatistik samt en årsbok.

Inom den egentliga förvaltningen offentliggör Ministerial-Forstabteilung
under finansministeriet statistik öfver statens skogar, Generaldirektion
der Zölle und indirekten Steuern statistik öfver tullar och
indirekta skatter, Staatsministerium des Aeussern yrkesinspektörernas
berättelser, Oberbergamt bergverksstatistik m. in., Verkehrsministerium
järnvägs-, post- och telegrafstatistik, Justizministerium rättsstatistik.
Äfven andra förvaltningsorgan meddela statistiskt material eller utarbeta
statistik, som dels publiceras af dem själfva, dels ingår i statistiska centralverkets
publikationer.

Ett statistiskt råd finnes upprättadt och har sin verksamhet reglerad
genom en kung]., förordning af den 21 december 1908.

Häri angifves rådets uppgift vara att förmedla enhetlig samverkan
mellan statsförvaltningens olika grenar och den officiella statistiken samt
att understödja det statistiska centralverket i dess arbete för åstadkommande
af ändamålsenliga statistiska uppgifter och dessas lämpliga utnyttjande. Rådet
har att såväl på eget initiativ som på uppmaning af ministerierna eller det
statistiska centralverket rådpläga och afgifva yttranden om statistikens innehåll
och form.

Rådet består af en representant för hvarje ministerium, chefen för statistiska
centralverket eller hans ställföreträdare, inalles fyra representanter
för näringarne samt en eller flere vetenskapsmän. Ministerierna äfvensom
chefen för statistiska centralverket kunna till rådets öfverläggningar inkalla
vederbörande föredragande från olika verk. Dessutom äger rådet höra sakkunnige.
Röstberättigade äro endast de ordinarie medlemmarne af rådet. Ersättning
åt medlemmarne förekommer ej. Sekreterare erhålles från centralverket.
Rådets ordförande och vice ordförande utses af inrikesministeriet.

Den officiella statistiken i Wurttemberg erhöll sin första organisation
år 1820, då en statistisk-topografisk byrå inrättades. Med denna förenades
år 1856 den år 1822 grundade »Verein fur Vaterlandskunde». Ämbetsverket,
som lyder under finansministeriet och som år 1885 erhöll sitt nuvarande namn,
Königlich Wtirttembergisches statistisches Landesamt, äger särskildt
vid igångsättande af större arbeten påkalla medverkan af ständiga delegerade
från alla ministerier, hvarjämte särskilda sakkunnige kunna höras. I fråga
om sitt arbetsområdes omfattning skiljer sig Wurttembergs statistiska centralverk
väsentligen från öfriga statistiska verk. Det har nämligen enligt för
detsamma gällande bestämmelser af den 28 november 1820 ej endast statistiken
till verksamhetsområde utan skall dessutom vetenskapligt undersöka
landets historia, dess topografi, meteorologi och geologi, hvaraf dock det histo -

ORGANISATIONEN I UTLANDET.

457

riska allt mer trädt i bakgrunden. Yerket är uppdeladt i fyra afdelningar,
den statistiska, den topografiska, den geologiska och den meteorologiska.

Af den statistiska afdelningen bearbetas följande statistiska grenar:
befolknings-, jordbruks-, arbets-, sjöfarts-, finans-, sjukhus-, sparkasse- och
folkskolestatistik, statistik om hagelskador och försäkring däremot, fastighets-,
pris- och fattigvårdsstatistik samt en statistisk årsbok.

Utom central verket utarbetas rätts-, sjukförsäkrings-, undervisnings-,
medicinal-, skatte-, skogs-, tull- och delvis bergverks-, post-, järnvägs-,
försäkrings-, en del arbetsstatistik samt militärstatistik, delar af sjöfartsstatistiken
m. in.

Det statistiska centralverket i Sachsen, Königlich Sächsisches Sachsen.
statistisches Landesamt, blef statsinstitution år 1850, sedan förut den
statistiska byrån uppehållits af en enskild förening.

Af central verket utarbetas hufvudsakligen befolknings-, förenings-, detaljpris-,
sjöfarts-, ångpanne- och ångmaskins-, fattigvårds-, arbets-, jordbruks-,
industri-, medicinal- (delvis), sjukkasse-, sparkasse-, bostads-, kommunal
finans-, undervisnings- och valstatistik samt en årsbok. En del af
denna statistik grundar sig på sammandrag uppgjorda af andra myndigheter.

Utom centralverket utarbetas järn vägsstatistik af Generaldirektion der
Statseisenbahnen, medicin alstatistik af Landes-Medizinal-Kollegium,
försäkringsstatistik af Brandversicherungskammer och Landesversicherungsanstalt,
väderleksstatistik af meteorologiska observatoriet, rättsstatistik
af justitieministeriet samt statistik rörande yrkesskolor af
inrikesministeriet.

Österrikes K. k. statistische Zentralkommission upprättad år 1863 Österrikesorterar
under kultusministeriet och utarbetar befolknings-, utvandrings-, Ungern.
förenings-, sparkasse-, bank-, rätts-, undervisnings-, medicinal-, finans-, 0sternke''
kommunal-, samfärdsel-, val-, turist-, jordbruks-, tidnings- och ungdomsskyddsstatistik.
Den utger dessutom en årsbok öfver alla statistikens
grenar. Statistische Zentralkommission är således ett statistiskt ämbetsverk
och har helt annan karaktär än ofvan omtalade centralkommissioner och
statistiska råd i andra länder. År 1872 frångick man principen att i denna
kommission centralisera hela den officiella statistiken och upprättade en statistisk
afdelning i handelsministeriet. Denna följdes år 1873 af en
statistisk tjänst i jordbruksministeriet och år 1898 af K. k. arbeitsstatistisches
Amf i handelsministeriet, vid sidan af hvithet står en arbetsstatistisk
kommission.

Utom centralkommissionen bearbetas och utges sålunda: arbetsstatistik
af det arbetsstatistiska verket, statistik öfver det österrikisk-ungerska tullområdets
utrikes handel samt transitohandel af afdelningen härför i handelsministeriet,
post-, postsparbanks- och telegrafstatistik samt redogörelse
angående handelsrörelsen och varuvärderingen af handelsministeriet,

458

ORGANISATIONEN I UTLANDET.

mejeri-, moss- och torfstatistik m. m. af jordbruksministeriet, som
också utger eu årsbok, järn vägsstatistik af järnvägsministeriet, en del
finansstatistik af finansministeriet, en del rättsstatistik af justitieministeriet,
militärstatistik af rikskrigsministeriet samt bergverksstatistik
af ministeriet för offentliga arbeten.

Kommissionen utgöres af presidenten utnämnd af kejsaren samt såsom
ordinarie medlemmar en representant för hvarje centralt administrativt
verk, utsedd af vederbörande verks chef, samt sekreterare och protokollförare
valda bland kommissionens personal. Såsom extra ordinarie medlemmar
kunna af undervisningsministern på kommissionens förslag utnämnas
män, som på vetenskapens eller det praktiska arbetets område gjort sig förtjänta
däraf. Dessutom kan kommissionen med samtycke af undervisningsministern
utse korresponderande medlemmar. Kommissionen kan också till
sina sammanträden inkalla fackmän. För närmare behandling af mera omfattande
frågor tillsättas af presidenten särskilda utskott, hvilka äfven äga
rätt att tillkalla fackmän.

Vid sitt inrättande erhöll centralkommissionen genom för densamma ännu
gällande stadgar af den 31 januari 1863 till uppgift att tillhandahålla de
centrala förvaltande verken statistiska uppgifter, att söka åstadkomma en
enhetlig sanrverkan mellan statsförvaltningens olika grenar och den administrativa
statistiken samt att uppgöra och genomföra plan för en fullständig
administrativ riksstatistik. Kommissionen har därför att rådslå om och tillsammans
med vederbörande centrala verk fastställa formulären för statistiska
uppgifter, äfvensom att insamla och pröfva samt att bearbeta och offentliggöra
det statistiska material, som den sjftlf insamlar eller som från centralverken
kan tillställas den.

Kommissionens uppdrag är sålunda tvåfaldigt. Den ena delen, utarbetandet
af ofvannämnda statistik, utföres af en byrå, som sedan år 1884 lyder
direkt under centralkommissionen och särskildt dess president. Den andra
delen, det rådgifvande arbetet, har förskaffat den ej ringa inflytande på hela
den österrikiska statistiken, bland annat därigenom att administrationen är
representerad i densamma och centralkommissionen sålunda står i organisk
förbindelse med samtliga centralförvaltningens grenar och på detta sätt kan
påverka äfven den af andra myndigheter publicerade statistiken.

Vid sidan af ofvannämnda hela riket omfattande statistik utarbetas särskild
statistik för Böhmen, Bukowina, Galicien, Mähren, Nedre Österrike,
Steiermark m. fl. inom dessa länders egna statistiska ämbetsverk. Ett dylikt
finnes äfven upprättadt för Bosnien och Herzegovina. Representanter för
dessa statistiska ämbetsverk liksom för de statistiska byråerna i rikets större
städer bilda Konferenz fur Landesstatistik och Konferenz fur Städtestatistik,
som periodiskt sammanträda under ordförandeskap af centralkommissionens
president och ha till uppgift att befordra planmässighet och likformighet
inom statistiken.

ORGANISATIONEN I UTLANDET.

459

Den ungerska statistiken är till allra största delen centraliserad. I det
centrala statistiska verket upprättadt år 1871 och lydande under handelsministeriet
utarbetas sålunda befolknings-, in- och utvandrings-, medicinal-,
jordbruks-, fastighets-, jakt-, lifsmedelspris-, industri-, handels-, bergverks-,
arbets-, förenings-, järnvägs-, aktiebolags-, kreditanstalts-, försäkrings-, undervisnings-,
religions-, äktenskaps-, kriminal-, militär- och kommunalstatistik
in. in.

I de af statistiska centralverket utgifna månadspublikationerna och årsboken
offentliggöres en del af andra myndigheter bearbetad statistik, såsom
af handelsministeriet statistik rörande allmänna vägar, af finansministeriet
statistik öfver grufvor och öfver produktionen af socker, Öl och alkohol,
af jordbruksministeriet statistik öfver statens vingårdar, skogsstatistik
och statistik öfver kreaturssjukdomar, af justitieministeriet civil
rättegångsstatistik m. in.

Utom centralverket bearbetas och publiceras statistik om olycksfall i
arbete af arbetarförsäkringsanstalten, delar af järnvägs- och sjöfartsstatistiken
af vederbörande inspektionsmyndigheter samt dessutom en del statistik
af olika ministerier.

Gällande lag för Ungerns officiella statistik är daterad den 2 september
1897.

Sedan år 1865 fanns i Ungern ett statistiskt råd, men detta utöfvade i praktiken
ringa inflytande. I stället tillkallas numera sakkunnige vid speciella
frågor, hvarjämte planer för olika grenar uppgöras i samråd med vederbörande
förvaltningsorgan. Central verk et utarbetar årligen hufvudlinjer för
nästa års arbete, hvilka genom handelsministern föreläggas regeringen och
därpå underställas riksdagen.

För Kroatien och Slavonien finnes ett särskildt statistiskt verk, som
bearbetar dessa länders statistik, hvilken dock publiceras af Ungerns statistiska
centralverk.

Organisationen af den officiella statistiken är såsom af de ofvan lämnade
uppgifterna framgår synnerligen växlande i de olika länderna. Visserligen
förekommer i så godt som alla länder, att statistiken utarbetas dels i omedelbar
förening med förvaltningsarbetet, dels inom särskilda statistiska byråer
eller verk, af hvilka merendels något är att betrakta som ett allmänt eller centralt
organ för statistiken. Detta senare har i uppdrag att utarbeta befolkningsstatistiken
(utom i Storbritannien och Irland) samt vanligen äfven att utgifva
en årsbok öfver samtliga grenar af ifrågavarande lands officiella statistik. Men
i fråga om den utsträckning i hvilken de förvaltande myndigheterna tagas
i anspråk för det statistiska arbetet, antalet statistiska byråer och afdelningar
samt omfattningen af det centrala statistiska verkets arbetsområde,
liksom äfven beträffande de olika statistiska grenarnas utarbetande under
den ena eller andra organisationsformen, råder den största skiljaktighet.

Ungern.

Samman fattning.

460

ORGANISATIONEN I UTLANDET.

Oaktadt dessa växlingar i organisationsformerna för den officiella
statistiken kunna emellertid vissa bestämda typer urskiljas.

Den tyska typen kännetecknas af en stark centralisation af alla de
viktigaste grenarna af statistiken i ett stort statistiskt centralverk. Denna
organisationsform påträffas, förutom i Tyska riket, äfven i Ungern, Australien,
Danmark, Norge m. fl. länder. Nära densamma står statistiken i Österrike, där
emellertid större delen af näringsstatistilien utarbetas utanför central verket.

I stark motsats till denna typ står den engelska, enligt hvilken statistiken
är splittrad på olika förvaltningsgrenar utan något som helst sammanhållande
band och där initiativet till nya statistiska undersökningar utgår
från parlamentet. Ur den engelska typen har utvecklats den amerikanska
omfattande statistiken inom Amerikas förenta stater och Kanada. Det
karakteristiska för den amerikanska , statistiken är den omfattning dess
census erhållit. Denna omfattar nämligen de flesta områden för statistisk
verksamhet. Härigenom har en viss centralisering kommit till stånd, men
vid sidan af census byråerna utarbetas fortfarande löpande statistik inom de
olika förvaltningsgrenarna.

Den franska statistiken är i likhet med den engelska uppdelad på olika
förvaltande myndigheter, men i olikhet mot hvad förhållandet är beträffande
den engelska utgår initiativet till nya statistiska undersökningar i allmänhet
från administrationen, hvarjämte en viss enhet inom statistiken till
formen om också icke i verkligheten upprätthålles af en statistisk centralkommission.
Till den franska typen kan hänföras den belgiska och finska
statistiken. Dit torde äfven närmast den nuvarande svenska kunna räknas.

För att erhålla en viss enhet i den officiella statistiken har i en del
länder införts en ursprungligen från Nederländerna och Belgien härstammande
institution, den statistiska centralkommissionen.

Dylika centralkommissioner återfinnas i Bayern, Belgien, Frankrike, Italien,
Nederländerna, Portugal, Preussen, Ryssland, Serbien, Spanien och Österrike.
Den österrikiska kommissionen intager emellertid såsom ofvan framhållits en
särställning. Centralkommissionernas uppgifter äro växlande. I allmänhet
är centralkommissionen endast en rådgifvande institution, som erhållit föga
betydelse för upprätthållande af enhet och planmässighet inom statistiken.

Utom af statistiska tjänstemän och förvaltningstjänstemän bestå centralkommissionerna
ofta äfven af fackmän på olika områden samt af vetenskapsmän.
De kommittéer, som på denna grund kunnat tillsättas för olika
statistiska specialfrågor, ha visat sig vara af icke ringa nytta, hvaremot
som sagdt själfva centralkommissionens uppgift att tillse enhetligheten inom
statistiken kan anses vara förfelad.

Särskilda statistiska kommissioner för vissa bestämda områden förekomma
ej sällan. Sålunda erinras om den rättsstatistiska kommissionen i
Italien och arbetsstatistiska kommissioner i ett flertal länder.