S K E P P S T .1Ä N S T K () M M IT T E B A D E S (Statens offentliga utredningar 1919:8)

S K E P P S T .1Ä N S T K () M M IT T E B A D E S

BETÄN KAN DE

FÖRSLAG TILL LAG

BEGRÄNSNING AV ARBETSTIDEN Å
SVENSKA FARTYG M. M.

JÄMTE

MOTIV, SÄRSKILDA MENINGAR, REDOGÖRELSE FÖR VERKSTÄLLD
UTREDNING RÖRANDE ARBETSTIDEN Å
SVENSKA FARTYG OCH VISSA UPPGIFTER OM
UTLÄNDSK LAGSTIFTNING RÖRANDE
ARBETSTIDEN OMBORD Å
HANDELSFARTYG

SAMT

BILAGOR

STOCKHOLM 1919

IS A A C MARCUS* BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG

Till herr statsrådet och chefen för kungl. finansdepartementet.

Den 20 november 1917 tillkallades av dåvarande chefen för
kungl. finansdepartementet, enligt bemyndigande av Kungl. Maj:t samma
dag, undertecknade Nilsson, Eggert, Jordman och Nordborg ävensom
byråchefen i Kungl. socialstyrelsen A. Molin, förtroendemannen i svenska
sjömansunionen Knut Ring och ordföranden i svenska eldarunionen,
ledamoten av riksdagens andra kammare, redaktören Algot Åkesson
Törnkvist såsom sakkunniga för att inom departementet verkställa utredning
och avgiva förslag till de bestämmelser, som kunde finnas
erforderliga och lämpliga rörande fartygsbesättnings arbets- och levnadsförhållanden,
särskilt rörande frågan om bemanningens tillräcklighet
(bemanningsskala), ävensom beträffande tillsynen från det allmännas sida
i berörda hänseenden, och uppdrogs åt undertecknad Nilsson att i egenskap
av ordförande närmast leda arbetet. Sedan redaktören Törnkvist
och förtroendemannen Ring på därom gjorda särskilda ansökningar entledigats
från ifrågavarande uppdrag, tillkallades att deltaga i ovan omförmälta
arbete i Törnkvists ställe den 12 december 1917 undertecknad
Roth och i Rings ställe den 1 februari 1918 undertecknad Eliason. På
anhållan av sakkunniga tillkallades den 31 december 1917 undertecknad

Larsson att deltaga i arbetet. Slutligen har undertecknad Henricson
av de övriga sakkunniga, jämlikt dem given rätt, anmodats lämna sakkunniga
min medverkan i deras arbete, i vad detsamma avser segelfartygen.

Under tiden till slutet av november 1918 hade sakkunniga genomgått
en betydande del av sitt arbetsområde. Sålunda hade uppgjorts
och preliminärt behandlats förslag till bestämmelser rörande fartygs bemanning
och rörande bostäder ombord å fartyg ävensom till ny spisordning
för besättningar å svenska fartyg m. m. För beredande av
dessa frågor hade ock vissa utredningar verkställts. Dessutom pågick
en omfattande utredning rörande arbetstiden å svenska fartyg m. m.
Slutligen hade sakkunniga dels på befallning av Kungl. Maj:t dels av
eget initiativ avgivit utlåtande eller avlåtit framställningar i åtskilliga,
sakkunnigas uppdrag tillhörande spörsmål.

Vid sistnämnda tidpunkt fingo emellertid sakkunniga av herr statsrådet
under hand mottaga anmodan att snarast möjligt upptaga till
behandling frågan angående bestämmelser om begränsning av arbetstiden
å svenska fartyg, därvid eventuellt förslag i ämnet borde föreligga
i sådan tid, att detsamma skulle kunna framläggas för den nu samlade
riksdagen.''

Till efterkommande av denna anmodan hava sakkunniga trots den
korta tid, som härför stått till förfogande, och de avsevärda svårigheter
i övrigt, som rest sig häremot, nu lyckats slutföra sitt arbete i denna
fråga och hava äran till herr statsrådet överlämna förslag till lag om
begränsning av arbetstiden å svenska fartyg ävensom till ändrad lydelse
av 44 och 96 §§ i sjölagen den 12 juni 1891. Till de avgivna förslagen äro
fogade motiv, varjämte sakkunnigas betänkande är åtföljt av dels en
redogörelse för den ovan omförmälta utredningen rörande arbetstiden
å svenska fartyg och dels vissa uppgifter rörande utländsk lagstiftning
i nu förevarande ämne eller rörande förslag till sådan.

I behandlingen av frågan om arbetstiden för kökspersonalen ombord
å fartyg har en representant för nya stewartsföreningeu E. Runnerström
deltagit och förklarat sig biträda sakkunnigas förslag i denna del.

Särskilda meningar av undertecknade Eliason, Henricson, Jordman,
Nordborg och Roth beträffande vissa delar av betänkandet bifogas.

Byråchefen Molin har på grund av annat offentligt uppdrag varit
förhindrad närmare deltaga i utarbetandet av förevarande betänkande.

Stockholm den 31 januari 1919.

NILS GUSTAF NILSSON.

E. EGGERT.

WALLENTIN ELIASON.

H. HENRICSON.

ESKIL JORDMAN.

N. LARSSON.

EINAR M. ROTH.

0. A. NORDBORG.

Nils Carlsson.

FÖRSLAG

Förslag

till

lag om begränsning av arbetstiden å svenska fartyg.

1 §•

1. Denna lag äger tillämpning i avseende å arbete, som det
åligger person, mot betalning anställd å svenskt fartyg, att utföra på
grund av hans anställning ombord, evad arbetet utföres därstädes eller
icke (skeppstjänst).

Från lagens tillämpning undantagas dock

dels skeppstjänst, som utföres av befälhavaren eller telegrafist eller
person, som är anställd uteslutande för tillredande eller servering av
passagerares kost eller för deras uppassning i övrigt eller för den rengöring
eller diskning, som med sådant arbete äger samband,

dels ock all skeppstjänst å följande fartyg, nämligen:

a) kronan tillhörigt fartyg, om vilket Konungen icke annorlunda
förordnat,

b) fiske- och fångstfartyg, då de såsom sådana användas,

c) isbrytar- och bärgningsfartyg, då de såsom sådana användas,

d) lustfartyg samt

e) segelfartyg, som nyttjas allenast i fart på inom riket helt eller
delvis belägna insjöar, floder eller kanaler eller utanför öppen kust eller
utomskärs på oavbruten sträcka av högst 30 distansminuter eller mellan
orter vid Öresund eller på Kristianiafjorden intill Laurvig.

2 §■

1. I denna lag förstås med

sjöman: envar, beträffande vilkens skeppstjänst lagen äger tilllämpning; Skepp$tjånstkommitterade.

helgdag: söndag eller här i riket bruklig helgdag;

oavbruten gång: att icke land angöres eller eljes beröring med land
äger rum under längre tid för varje gång än två timmar.

2. Vid beräknandet enligt denna lag av arbetstid undantages
måltidsrast eller annat uppehåll i skeppstjänsten, försåvitt detsamma
uppgår till minst eu timme.

3. De i denna lag brukade beteckningar för fart, vari fartyg
nyttjas, avse nedan angivna farter:

Oceanfart: fart bortom 61 grader nordlig latitud (Bergen), 11 grader
västlig longitud (Irlands västkust) och 48 grader nordlig latitud (Brest).

Nordsjöfart: annan fart bortom linjen Skagen—Lindesnäs och
linjen Esbjerg—Texel än oceanfart.

Östersjöfart: fart utanför öppen kust eller utomskärs på oavbruten
sträcka av mera än 30 distansminuter, dock ej bortom linjen Skagen—
Lindesnäs och linjen Esbjerg—Texel.

3 §•

1. Beträffande fartyg, som oavbrutet ligger i hamn mera än
tjugufyra timmar, gäller:

a) Annan sjöman, än här nedan i b) sägs, må icke å söckendag
användas till skeppstjära mera än åtta och en halv timmar, ej heller
å helgdag till annan skeppstjänst än den rengöring av de för befälhavaren
eller sjöman avsedda rum, som må vara stadgad och ankomma
på sjömannen. Arbetstiden skall, där icke annat överenskommes, infalla
mellan klockan sex förmiddagen och sex eftermiddagen.

b) Sjöman, som är anställd för tillsyn av provianten, för tillredning
eller servering av kosten eller för uppassning i övrigt eller för den
rengöring eller diskning, som med dylikt arbete äger samband, må icke
å söckendag användas till skeppstjänst mera än tolv timmar, ej heller
å helgdag till annan skeppstjänst än tillredning och servering av kosten
jämte tillhörande diskning ävensom nödig uppassning i övrigt samt den
rengöring, som må vara stadgad och ankomma på sjömannen. Arbetstiden
skall, där icke sådan överenskommelse, varom här ovan i a) sägs,
varder träffad, infalla klockan mellan fem förmiddagen och sju eftermiddagen.

2. Överstiger icke fartygs oavbrutna uppehåll i hamn tjugufyra
timmar, äger befälhavaren, där han så finner lämpligt, anordna skeppstjänsten
så, som i 4 § för varje fall stadgas beträffande fartyg, som är
till sjöss.

3. Under fartygs uppehåll i hamn skall sjöman, för att få tillfälle
att under affärs- eller expeditionstid gå i land, en gång i månaden
åtnjuta ledighet från skeppstjänsten efter klockan tolv middagen
å där i orten bruklig söckendag. Överstiger icke fartygs oavbrutna uppehåll
i hamn fyratioåtta timmar, må dock sådan ledighet påfordras allenast
i det fall, att icke fartygets avgång härigenom fördröjes.

4. Om undantag från bestämmelserna härovan i 1, 2 eller 3 mom.
stadgas i 5, 6 eller 8 §.

4 §.

Beträffande fartyg, som är till sjöss, gäller:

1. Under resa, som under vanliga förhållanden kräver mera än
tolv timmars oavbruten gång:

a) Skeppstjänsten indelas i brukliga vakter (skift), så att under två
omedelbart på varandra följande dygn arbetstiden för sjöman icke överstiger
tjugufyra timmar, ej heller, då antalet styrmän, maskinister,
smörj are eller kollämpare uppgår till minst tre, för sådan sjöman sexton
timmar, ej heller, då resan under vanliga förhållanden kräver mera än
tjugufyra timmars oavbruten gång, för eldare å ångfartyg i oceanfart
eller å sådant ångfartyg i nordsjöfart, vars maskinstyrka uppgår till
minst tvåhundrafemtio indikerade hästkrafter, eller å sådant ångfartyg
i östersjöfart eller inskränktare fart, vars maskinstyrka uppgår till minst
sexhundra indikerade hästkrafter, sexton timmar. Sjöman, vilkens skeppstjänst
är indelad i vakter, må å helgdag icke användas till annan skeppstjänst
än den för fartygets framdrivande, manövrering eller navigering
erforderliga eller den rengöring av de för befälhavaren eller sjöman avsedda
rum, som må vara stadgad och ankomma på sjömannen.

b) Sjöman, vilkens skeppstjänst icke är indelad i vakter (dagman),
må, med undantag för sådan sjöman, som i 3 § 1 mom. b) sägs, å
söckendag icke användas till sådan tjänst mera än nio timmar, ej heller
å helgdag till annan skeppstjänst än den rengöring av de för befälhavaren
eller sjöman avsedda rum, som må vara stadgad och ankomma
på sjömannen. Arbetstiden skall infalla klockan mellan sex förmiddagen
och sex eftermiddagen.

År dagmannen sådan sjöman, som i 3 § 1 mom. b) sägs, må han å
söckendag icke användas till skeppstjänst mera än tolv timmar, ej heller
å helgdag till annan skeppstjänst än tillredning och servering av kosten
jämte tillhörande diskning ävensom nödig uppassning i övrigt samt den
rengöring, som må vara stadgad och ankomma på sjömannen. Arbetstiden
skall infalla klockan mellan fem förmiddagen och åtta eftermiddagen.

2. Under resa, som under vanliga förhållanden kräver högst tolv
timmars oavbruten gång:

a) Å fartyg, där skeppstjänst eljes är indelad i vakter, äro bestämmelserna
här ovan i 1 mom. i tillämpliga delar gällande.

b) Å annat fartyg, än varom här ovan i a) stadgas, må sjöman
icke användas till skeppstjänst, däri inbegripen skeppstjänsten i hamn,
mera än tjugofyra timmar under två omedelbart på varandra följande
dygn, ej heller annan sjöman, än i 3 § 1 mom. b) sägs, mera än sextiotre
timmar i veckan.

3. Om undantag från bestämmelserna här ovan i 1 eller 2 mom.
stadgas i 5, 6 eller 8 §.

5 §•

Då fartyg, därå bestämmelserna i 4 § 2 mom. b) icke äro tillämpliga,
avgår från eller ankommer till hamn, må sjöman å vilken tid som
helst användas till skeppstjänst, dock icke mera än att arbetstiden under
två omedelbart på varandra följande dygn för sjöman, vilkens arbetstid
jämlikt 4 § 1 mom. a) må utgöra högst sexton timmar, icke överstiger
denna tid, ej heller för annan sjöman tjugufyra timmar.

6 §.

1. Å fartyg, som i 4 § 2 mom. b) sägs, må sjöman användas
till skeppstjänst mera, än där stadgas, dock ej mera än att hela den
tid, varunder sjöman användes till skeppstjänst såväl i hamn som till
sjöss, under två omedelbart på varandra följande dygn uppgår till högst
trettio timmar.

2. Å annat fartyg, än här ovan i 1 mom. sägs, må sjöman i
hamn användas till skeppstjänst mera eller under annan tid, än i 3 §
1 och 2 mom. för varje fall stadgas, dock å söckendag ej mera än sex
timmar, ej heller å helgdag mera än att hela den tid, varunder sjöman
användes till skeppstjänst, uppgår till högst åtta och eu halv timmar.
Ej heller må sjöman användas till övertidsarbete, som utgöres av lastning
eller lossning, å helgdag eller oftare än varannan dag, där fartygets
avgång icke härigenom onödigtvis fördröj es.

3. Å annat fartyg, än här ovan i 1 mom. sägs, må sjöman till
sjöss användas till skeppstjänst mera eller under annan tid än i 4 §
1 mom. för varje fall stadgas, dock ej mera än tillsammans sex timmar
under två omedelbart på varandra följande dygn.

4. "Till övertidsarbete må sjöman icke användas mera än tillsammans
aderton timmar i veckan.

7 §•

För övertidsarbete skall till sjömannen utgå särskild ersättning,
beräknad för timme, när arbetet utföres å söckendag, till en etthundrafemtiondedel
och, när arbetet utföres å helgdag, till eu sjuttiofemtedel av
sjömannens månadslön.

Utgöres övertidsarbetet av lastning eller lossning, som förekommer
oftare än varannan dag, skall ersättningen för sådant övertidsarbete å
andra dagen, beräknad för timme, utgå med en sjuttio femtedel av sjömannens
månadslön, ändock att arbetet utföres å söckendag.

För del av timme, längre än fem minuter, men kortare än halv
timme, skall ersättningen utgå såsom för halv timme.

Ersättningen skall beräknas särskilt för varje tillfälle, övertidsarbete
utföres.

8 §•

Utan avseende å vad i 3 § 1, 2 eller 3 inom., 4 § 1 eller 2 inom.,
5, 6 eller 7 § stadgas må sjöman användas till:

a) skeppstjänst, som är nödvändig för fartygets säkerhet;

b) skeppstjänst, som erfordras för lämnande av hjälp, varom i 34
a, 223 eller 223 a § sjölagen stadgas;

c) skeppstjänst, avseende sådana övningar med bärgnings- och
eldsläckningsredskap, som, i enlighet med vad därom särskilt stadgas,
varda anställda; samt

d) askhissning.

9 §•

Avtal, som strider mot denna lag, må icke träffas. Har sådant
avtal ändock kommit till stånd, vare det utan verkan.

10 §.

För varje dag, varunder övertidsarbete förekommer, åligger det
befälhavaren att senast nästföljande dag härom göra anteckning i särskild
övertidsjournal, upprättad enligt formulär, som fastställes av fartygsinspektionens
chefsmyndighet.

Ej må någon, vars rätt är därav beroende, förvägras att om övertidsjournals
innehåll undfå nödig kännedom och att därav taga skriftligt
utdrag. Övertidsjournal skall av redaren förvaras minst två år efter dess
avslutning.

11 §•

Befälhavaren skall tillse, att ett exemplar av denna lag linnes tillgängligt
ombord å fartyget.

12 §.

Tillsyn å efterlevnaden av denna lag utövas av fartygsinspektionens
befattningshavare; och skall i övrigt beträffande tillsynen i tillämpliga
delar lända till efterrättelse vad som finnes stadgat rörande tillsyn
å efterlevnaden av gällande föreskrifter om sjöfartssäkerheten.

13 §.

Användes sjöman till skeppstjänst i strid mot vad i denna lag
stadgas, straffes befälhavaren med böter från och med tio till och med
ettusen kronor.

Lika med befälhavaren straffes redare eller annan, där han uppsåtligen
förlett befälhavaren till sådan förseelse eller med råd eller dåd
densamma främjat.

Den som under tid, då han är ställd under åtal för förseelse,
varom i denna paragraf sägs, ånyo begår enahanda förseelse såsom fortsättning
å den redan åtalade förseelsen, skall för varje gång, stämning
därför delgivits, fällas till det ansvar, som är bestämt för sådan förseelse.

14 §.;

Försummar befälhavare eller redare att fullgöra vad enligt 10 §
åligger honom, straffes med böter från och med fem till och med femhundra
kronor. Har befälhavare, sig eller annan till nytta eller att
därmed skada göra, fört falsk övertidsjournal eller övertidsjournalen ändrat
eller förstört, undanstuckit eller oläslig gjort, straffes med böter eller
fängelse i högst sex månader.

15 §.

Åsidosätter befälhavare den skyldighet, som enligt 11 § åligger
honom, straffes med böter, högst etthundra kronor.

16 §.

Allmän åklagare åligger att tala å förseelse, varom i denna lag sägs.

17 §•

Böter, som enligt denna lag ådömas, tillfalla kronan och skola
vid bristande tillgång till deras fulla gäldande förvandlas enligt allmänna
strafflagen.

18 §.

Om domstol i mål rörande förseelse, varom i denna lag sägs, skall
vad i 328 § sjölagen stadgas äga motsvarande tillämpning.

19 §•

Om domstol i tvistemål, som bör bedömas efter denna lag, skall
vad i 323 § sjölagen stadgas äga motsvarande tillämpning.

Vill någon för anspråk, som grundar sig på befälhavarens görande
eller låtande, på en gång söka denne och redaren, äge han instämma
båda till den domstol, där endera är skyldig att svara.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1920.

Förslag

till

ändring- av 44 och 96 §§ sjölagen.

44 §.

Befälhavaren skall behandla sina underordnade så, som en god
husfader anstår, och vid anordnande av det arbete, som erfordras, såvitt
ske kan, taga hänsyn till envars ställning i tjänsten samt tillse,
att besättningen beredes tillfälle till nödig sömn och vila. Kroppslig
aga må han ej tilldela någon.

Å frivakter samt å söndagar eller andra här i riket brukliga helgdagar
må befälhavaren icke ålägga besättningen arbete, som kan tåla
uppskov. Han läte sig angeläget vara, att bön och gudstjänst ombord
icke försummas.

Vad ovan är stadgat angående arbete å frivakter samt å söneller
helgdagar gäller icke om fartyg, därå lagen om begränsning av
arbetstiden å svenska fartyg äger tillämpning.

96 §.

Därest medan fartyg ligger i hamn sjömans arbetstid, med undantag
för arbete för fartygets säkerhet, överstiger tio timmar eller inom
tropikerna nio timmar om dygnet, skall han åtnjuta särskild ersättning
för det på övertid utförda arbetet, vilken ersättning icke må till någon
av besättningen utgå med lägre belopp för timme än trettio öre med
tillägg av en fyrahundradedel av hans hyra för månad.

Finner befälhavare i trängande fall nödigt att å söndagar eller
andra här i riket brukliga helgdagar ålägga sjöman att i hamn utföra

arbete, som icke berör fartygets säkerhet, erhålle han för den tid, varunder
arbetet pågår, likaledes ersättning efter ovan angivna beräkning.

Gör sjöman i hamn nattvakt, utan motsvarande fritid om dagen,
vare lag samma.

Vad ovan är stadgat gäller icke om ersättning till styrman och
maskinist och skall ej äga tillämpning å fiskefartyg eller å fartyg,
därå lagen om begränsning av arbetstiden å svenska fartyg är tillämplig.

Skeppst jäv stkomm ittefade.

•>

MOTIV

v-4

delsfartyg.

Om den utländska lagstiftningen rörande arbetstiden på handels- utländsk lag.
fartyg lämnas å sid. 94 och följande vissa uppgifter, avseende de be- ‘ande^arbda.
stämmelser i ämnet, som gälla i Norge, England, Tyskland, Frankrike tiden på han.
och Amerikas förenta stater, d. v. s. världens förnämsta sjöfartsidkande
nationer. Där återfinnes ock en översättning av det förslag till lag om
arbetstiden på norska fartyg, om vars utfärdande kungl. proposition
avlåtits till norska stortinget. Detta förslag står i huvudsaklig överensstämmelse
med det utkast i ämnet, som en av det norska handelsdepartementet
den 23 mars 1917 tillsatt kommitté den 3 oktober samma år
framlagt. Som synes, sakna ifrågavarande främmande länder en mera
genomförd lagstiftning på förevarande område.

Innan sakkunniga övergå till behandlingen av sitt förslag till regie- Svensk lagring
av arbetstiden å svenska fartyg, anse sakkunniga jämväl lämpligt raJdT^rbtUatt
först lämna en kort redogörelse för de huvudsakliga bestämmelser liden på han.
i svensk lagstiftning, som kunna sägas avse arbetstiden ombord. ddsfartyg.

5 a § sjölagen innehåller föreskrifter av beskaffenhet att i någon Sjal. 5 a §.
mån reglera arbetstiden till sjöss å vissa fartyg, i det att de kunna
medföra, att å fartyg, vars resa under vanliga förhållanden kräver mera
än tolv timmars oavbruten gång eller eljest är sådan, att skeppstjänsten
måste indelas på skift, skeppstjänsten såväl å däck som i maskinen
under fartygets gång varder uppdelad på minst två vakter.

Enligt 31 § sjölagen skall befälhavaren tillse, att lastning och Sjöi. 3i §.
lossning behörigen fortskyndas och att fartygets avresa, sedan last intagits
eller lossats, icke fördröjes.

Det heter vidare i sjölagens 44 §, bl. a., att befälhavaren skall sJö1- 44 §•
vid anordnande av det arbete, som erfordras, såvitt ske kan, taga hänsyn
till envars ställning i tjänsten samt tillse, att besättningen beredes tillfälle
till nödig sömn och vila. Vidare bestämmes i förevarande lagrum,
att å frivakter samt å söndagar eller andra här i riket brukliga helgdagar
må befälhavaren icke ålägga besättningen arbete, som kan tåla
uppskov.

Sjal. 78 §.

Sjöl. 96 §.

Sjöi. los §.

Sjöl. 101 §.

Åven 78 § sjölagen innehåller bestämmelser, som kunna sägas i
viss mån reglera arbetet ombord. Där föreskrives, att det åligger envar
av besättningen att i hamn och till sjöss, ombord och i land, noggrant
åtlyda förmans befallningar angående tjänsten, sorgfälligt vårda fartyg
och gods samt i övrigt med omsorg och nit fullgöra tjänsten, vare sig
natt eller dag, helg- eller söckendag.

I 96 § sjölagen stadgas, att därest medan fartyg ligger i hamn
sjömans arbetstid, med undantag för arbete för fartygets säkerhet, överstiger
tio timmar eller inom tropikerna nio timmar om dygnet, skall
han åtnjuta särskild ersättning för det på övertid utförda arbetet, vilken
ersättning icke må till någon av besättningen utgå med lägre belopp
för timme än trettio öre med tillägg av en fyrahundradedel av hans
byra för månad.

Rörande arbetet ombord å sön- och helgdagar återfinnes ock i
96 § den bestämmelse, att därest befälhavare i trängande fall finner
nödigt att å söndagar eller andra här i riket brukliga helgdagar ålägga
sjöman att i hamn utföra arbete, som icke berör fartygets säkerhet,
erbålle han för den tid, varunder arbetet pågår, likaledes ersättning efter
ovan angivna beräkning.

Sålunda beräknad särskild ersättning skall jämlikt 96 § jämväl
åtnjutas av sjöman, som i hamn gör nattvakt utan motsvarande fritid
om dagen.

Slutligen föreskrives i 96 §, att paragrafens stadganden icke gälla
om ersättning till styrman och maskinist och icke äga tillämpning å
fiskefartyg.

I sjölagens 108 § förekomma bestämmelser rörande arbete av vissa
ombord anställda, vilka betecknas såsom »de å fartyget anställda personer,
vilka ej böra till den egentliga besättningen». Sådana personer
äro jämlikt sistnämnda paragraf skyldiga att hörsamma befälhavarens
föreskrifter med avseende på ordning och skick ombord ävensom att
förrätta det arbete, befälhavaren för fartygets säkerhet finner nödigt att
ålägga dem. I samma paragraf stadgas vidare, att bestämmelserna i
96 § beträffande övertidsersättning icke å sådana personer äga tilllämpning.

För fullständighetens skull bör måhända erinras om att ovan anförda
stadganden rörande regleringen av arbetet ombord kompletteras
med vissa straff- och andra bestämmelser, åsyftande att säkerställa arbetets
ostörda fortgång.

Sålunda giver 101 § sjölagen befälhavaren rätt att, om sjöman

vägrar att hörsamma given befallning eller eljest är motvillig i tjänsten,
medelst tvång skaffa sig lydnad.

Sjölagens 102 § innefattar vissa straffpåföljder, som befälhavaren
har rätt att ålägga sjöman, som felar, bl. a., genom oskickligt uppförande
mot förman, olydnad i tjänsten eller försummelse av sin vakt eller annan
honom ålagd tjänst m. m.

I 303 § sjölagen stadgas straff för enskild sjöman, som sätter
sig upp mot befälhavaren, och i samma lags 305 § straff för anstiftare
av eller anförare för samt annan deltagare i myteri.

108 § sjölagen innehåller föreskrift, att vad i 101 och 102 §§
samma lag är stadgat med avseende å besättningen skall ock lända
till efterrättelse med avseende ä övriga ombord anställda personer.

Slutligen föreskrives i 3 § kungl. förordningen den 23 december
1915 angående vissa säkerhetsåtgärder vid nyttjande av fartyg, att
maskindrivet fartyg icke må på långresa å utomeuropeiska farvatten,
Medelhavet och Svarta havet häri ej inbegripna, hava mindre maskinbesättning
än som jämte maskinbefälet är i envar av tre vakter tillräcklig
för skeppstjänsten i maskinen under fartygets gång, samt att den del
av maskinbesättningen, som ständigt erfordras för fartygets framdrivande
å sagda farvatten, lämpare och smörjare således undantagna, icke må
utan tvingande skäl fördelas på mindre än tre vakter. Härigenom bliver
arbetstiden åtminstone för ifrågavarande del av maskinbesättningen åtta
timmar om dygnet.

Jämlikt 57 § nyttjandeförordningen straffas befälhavare för förseelse
mot föreskrift i ovannämnda 3 § enligt bestämmelserna i 292 och
296 §§ sjölagen såsom för åsidosättande av skyldighet, som enligt 26 §
samma lag åligger befälhavare.

Av den ovan lämnade redogörelsen för gällande författningsbestämmelser
rörande arbetstiden ombord på svenska fartyg torde framgå,
att liuvudstadgandena rörande arbetstiden innehållas dels i sjölagen, å
ena sidan i mera allmän form i 44 § och å andra sidan i vissa avseenden
detaljerade i 5 a och 96 §§, dels ock i 3 § nyttjandeförordningen
beträffande viss detalj. De allmänna stadganden, som lämnas i den förstnämnda
paragrafen, röja sitt ursprung från en tid, då befälhavarens
förhållande till besättningen tedde sig mera patriarkaliskt än som i vår
tid är fallet. Den del av de nuvarande bestämmelserna i paragrafen,
som tillkom år 1914, är infogad utan att rubba den uppfattning av
förhållandet mellan befälhavare och besättning, som tagit sig uttryck i
den ursprungliga avfattningen. De nuvarande bestämmelserna åsyfta

sjöi. 102 §.

Sjöl. 108, 303
och 305 §§.

Ny ttj ande -förordn. 3 §.

'' Nyttjandeförordn.
57 §.

Allmän

motivering.

Behovet av
ytterligare
lagstiftning.

emellertid — förutom att envar av besättningen i regeln skall användas
allenast till sådant arbete, för vars utförande han är anställd — å ena
sidan att besättningen överhuvudtaget ej skall överansträngas, utan att
tillfälle till nödig sömn och vila beredes densamma, varför ock sådant
arbete, som kan tåla uppskov, icke må åläggas besättningen å frivakter,
å andra sidan principiellt förbud mot arbete å sön- och helgdagar, i
det att arbete, som kan tåla uppskov, icke må å dessa dagar åläggas
besättningen. I 96 §, vilkens nuvarande avfattning i huvudsak överensstämmer
med det förslag härtill, som den år 1906 tillsatta sjöfartssäkerhetskommittén
på sin tid avgav, åsyftas — såsom kommittén i sin
motivering till förslaget också framhåller — att angiva vissa grunder för
bedömandet av vad som med skälig arbetstid under normala förhållanden
bör avses. Dock är att märka, att 96 § endast reglerar arbetstiden,
medan fartyget ligger i hamn. Ovan anförda föreskrifter i 5a §
sjölagen, vilka jämväl tillkommit på förslag av sjöfartssäkerhetskommittén,
kunna däremot innebära, såsom ovan redan antytts, en reglering
av arbetstiden ombord å vissa fartyg till sjöss. Genom bestämmelserna
om tillräcklig besättning för tvåvaktsindelning av skeppstjänsten åstadkommes
nämligen, att arbetstiden begränsas antingen till 14 timmar det
ena dygnet och 10 det andra eller ock till 12 timmar för varje dygn,
den alternativa effekten beroende på om det s. k. svenska eller s. k.
engelska vaktsystemet (alt. 1) kommer till användning. (Närmare redogörelse
för de båda systemen lämnas å sid. 59 följ.) Föreskrifterna i
3 § nyttjandeförordningen medföra slutligen åtminstone för en del av
maskinbesättningen å fartyg i viss fart en arbetstid av åtta timmar
om dygnet.

Hava nu dessa bestämmelser i sjölagen och nyttjandeförordningen
i tillräcklig omfattning motverkat missbruk av besättningens
arbetskraft?

Då sjöfartssäkerhetskommittén föreslog det ovan omförmälta tillägg
till 44 § sjölagen, som år 1914 tillfogades och som utgöres av, bland
annat, föreskriften om att befälhavaren skall tillse, att besättningen beredes
tillfälle till nödig sömn och vila, anförde kommittén, att särskilt
med hänsyn till den inskränktare farten, inom vilken vaktindelning ej
vore genomförd och näppeligen heller vore som regel erforderlig, en
sådan föreskrift så mycket hellre funnits erforderlig, som berättigade
anmärkningar gent emot förhållandena i detta hänseende å en del av
fartygen i sådan fart tid efter annan gjort sig hörda. I överensstämmelse
härmed sade sig kommittén ock för de fartyg, å vilka tjänstgöringen
utföres i vakter, hava föreslagit den bestämmelse i 44 §, som

sedan 1914 ingår i sistnämnda paragraf, nämligen att å frivakter arbete,
som kan tåla uppskov, icke må åläggas besättningen.

Det torde vara allmänt känt liksom ock framgå av den å sid. 57
o. följ. lämnade redogörelsen för resultatet av den utav sakkunniga anordnade
utredning, att arbetstids förhållan den a särskilt ombord å fartyg i den
av kommittén berörda inskränktare farten (kanalfarten inbegripen) fortfarande
lämna rum för berättigade anmärkningar. Men redogörelsen
visar förekomsten av missförhållanden beträffande arbetstiden även inom
andra farter. Vad angår de olika besättningsgrupperna, fäller först i
ögonen, att kökspersonalen har en alldeles oskälig arbetstid. Redogörelsen
giver emellertid vid handen, att även för andra grupper åtminstone
i enstaka fall en alldeles oskälig arbetstid förekommer, liksom
ock i många fall medelarbetstiden synes för lång. Slutligen tala den
erfarenhet, som åtskilliga av sakkunniga själva förvärvat, liksom ock
den kännedom i övrigt, som sakkunniga äga om hithörande förhållanden,
för att en yttetligare begränsning av arbetstiden ombord är av
nöden icke minst för bevarande av besättningens arbetsduglighet, vilken
har sin betydelse för sjöfartssäkerheten. En dylik reglering sker bäst
på lagstiftningens väg.

Då sakkunniga nu haft att överväga i vilken grad arbetstiden
ombord lämpligen borde begränsas, har klart framstått för sakkunniga
önskvärdheten av att för sjömännens vidkommande med hänsyn till
deras ofta hårda och påkostande arbete normalarbetsdagen kunde komma
till användning. Å andra sidan resa de säregna betingelser, under vilka
sjömansyrket utövas, oöverstigliga hinder för ett fullständigt genomförande
av normalarbetsdagen. Sakkunniga hava emellertid sökt att i görligaste
mån realisera önskemålet. Sakkunnigas förslag till lag om begränsningav
arbetstiden å svenska fartyg är därför uppgjort i så nära anslutning,
som möjligt varit, till principen om åtta timmars ordinarie arbetsdag.

Det ligger i sakens natur, att normalarbetsdagen lättast låter sig
tillämpas på sjömännens arbete, medan fartyget ligger i hamnen, då ju
skeppstjänsten utövas under i mångt och mycket liknande villkor som
det industriella arbetet och i allmänhet icke är underkastad ingreppen
av väder och vind, vilka faktorer ju till sjöss göra arbetets plan och
omfattning osäkra. En skillnad, bland andra, mellan industriarbetarens
och sjömannens arbetsförhållanden är emellertid, att den förres arbetsplats
i regeln eller åtminstone mycket ofta är belägen på ett större
eller mindre avstånd från hans bostad, medan sjömannens arbetsplats
och bostad icke äro på sådant sätt åtskilda. Industriarbetaren har alltså
att förutom den egentliga arbetstiden räkna med en viss, ofta avsevärd
Skeppstjänstkommitterade. 4

Ordinarie

arbetstid.

tid för förflyttningen från bostaden till arbetsplatsen och vice versa,
för vilken tid någon ersättning ej av honom åtn jutes. Sakkunniga
hava med hänsyn härtill ansett befogat att utöka sjömännens ordinarie
arbetstid i hamn till åtta och en halv timmar om dygnet, så mycket hellre
som den överskjutande halvtimmen erfordras för förberedaude resp.
avslutande arbete före resp. efter lastningen eller lossningen. Sådant
förberedande eller avslutande arbete utgöres exempelvis av lastluckornas
borttagande eller påläggande, lastpråmars förtöjning m. m. Till följd
av beskaffenheten utav det arbete, som åligger kökspersonalen, kan dennas
arbetstid ej inskränkas i samma mån som de andra sjömännens. Kökspersonalen
torde i regeln hava en del göromål såväl före som efter den
övriga besättningens arbete. Sakkunniga hava därför nödgats för denna
personal föreslå en ordinarie arbetstid i hamn av tolv timmar om dygnet.

Sön- och helgdagar bör, liksom nu är fallet, under vanliga förhållanden
arbete i regeln icke förekomma, då fartyg ligger i hamn,
dock att den lättare rengöring av befälhavarens och besättningens bostäder,
som av hygieniska och trevnadshänsyn kan vara författningsenligt
föreskriven, må utföras av vederbörande besättningsmän, samt
att kökspersonalen måste utföra erforderligt arbete med kostens tillredning
och servering m. m.

Vad arbetstiden till sjöss angår, hava sakkunniga av olika skäl
icke kunnat giva densamma enahanda begränsning som arbetstiden i
hamn. En arbetstid av åtta eller åtta och en halv timmar skulle sålunda
kunna genomföras allenast med tillämpning av trevaktssystem. Detta
system kan i sin ordning icke genomföras beträffande hela besättningen,
då detsamma skulle nödvändiggöra eu betydande utökning av besättningens
antal, för vilken utökning bostadsutrymmet ombord i många
fall lägger hinder i vägen. Den ordinarie arbetstiden till sjöss har därför
i allmänhet fått, med hänsyn till att tvåvaktssystem i regeln varder
tillämpat, sättas till tjugufyra timmar under två omedelbart på varandra
följande dygn, d. v. s. med tillämpning av det svenska systemet fjorton
timmar ena dygnet och tio det andra eller med tillämpning av det
engelska tolv timmar om dygnet. Om detta således kan sägas bliva
regeln, hava sakkunniga dock beträffande befälskategorierna ävensom
eldare, smörjare och lämpare, vilka sistnämnda tre besättningsgrupper
hava ett alldeles särskilt svårt och mödosamt arbete, föreslagit allenast
sexton timmars arbetstid under två dygn, när antalet inom de olika besättningsgrupperna
medgiver genomförande av trevaktssystem. Vad
särskilt eldarna angår, anse sakkunniga dock nödvändigt, att uttrycklig
föreskrift lämnas i lagen, då arbetstiden för denna del av maskinbesätt -

ningen ej må överstiga sexton timmar och hava i sådant hänseende
ifrågasatt strängare bestämmelser än de nuvarande i 3 § nyttjandeförordningen.
Enligt ett hos sakkunniga uppgjort förslag till bestämmelser
rörande bemanningen å svenska handelsfartyg skulle trevaktssystemet
genomföras:

för styrmän: å fartyg i oceanfart om 1,000 bruttoton och däröver samt
» » » nordsjofart om 1,500 bruttoton ocli däröver;

» maskinister: å fartyg i vidsträcktare oceanfart om cirka 400 bruttoton
och däröver samt

» » » inskränktare oceanfart och i nordsjöfart om

cirka 1,300 bruttoton och däröver;

» eldare: » » )) oceanfart

» » » nordsjöfart om cirka 400 bruttoton och där över,

samt

» » » östersjöfart om cirka 1,100 bruttoton och

däröver.

Då nu den del av besättningen, vilkens arbete är indelat i vakter,
således i regeln får en ordinarie arbetstid av tolv timmar per dygn,
hava sakkunniga icke ansett sig kunna föreslå kortare arbetstid än
nio timmar för den övriga besättningen (dagmännen). Härvid har ock
gjort sig gällande, att till sjöss icke förefinnas möjligheter till att använda
fritiden till familjeliv eller förädlande förströelser, på sätt är fallet
i land. Å andra sidan äro dagmännen ofta äldre sjömän, vilkas arbetstid
bör begränsas i större mån än den övriga besättningens.

Vad angår sön- och helgdagar, har i regeln förbjudits annat arbete
än det allra nödvändigaste, d. v. s. det arbete, som erfordras för fartygets
framdrivande, manövrering och navigering samt den rengöring av befälhavarens
och besättningens rum, som må vara i vederbörlig författning
föreskriven, ävensom, för kökspersonalens vidkommande, tillredning och
servering av kosten m. m.

I den mån en sådan begränsning kan genomföras, hava sakkunniga
ock föreslagit, att den ordinarie arbetstiden skall infalla under viss
tid av dygnet, nämligen dels i hamn för hela besättningen, utom kökspersonalen,
klockan mellan sex förmiddagen och sex eftermiddagen, samt
för kökspersonalen klockan mellan fem förmiddagen och sju eftermiddagen,
dels ock till sjöss för dagmännen, utom kökspersonalen, klockan
mellan sex förmiddagen och sex eftermiddagen samt för kökspersonalen,
om dess arbete ej är uppdelat i vakter, klockan mellan fem förmiddagen
och åtta eftermiddagen. Att för kökspersonalens arbete till sjöss sålunda

Övertids arbete.

Arbete för
fartygets
säkerhet
m. m.

Fritidens användning.

satts en senare slutpunkt under dygnet än för dess arbete i hamn är
beroende på att vid tillämpning av trevaktssystemet viss del av besättningen
ej kan komma i tillfälle att intaga sitt kvällsmål förrän klockan
åtta eftermiddagen. För sjöman vilkens skeppstjänst är indelad i vakter,
kan självfallet någon förläggning av arbetstiden till viss tid på dagen
icke ifrågasättas, då ju denna skeppstjänst kräves dygnet om.

Beträffande fartyg, som ombesörja regelbunden passagerartrafik,
såsom skärgårds- och mälarångarna, samt vad angår bogserångfartyg,
som icke utföra långfärdsbogseringar, har det synts sakkunniga omöjligt
lämna sådana detaljerade bestämmelser, som ovan föreslagits, utan hava
sakkunniga inskränkt sig till att för sjömännen å dessa fartyg begränsa
deu ordinarie arbetstiden till visst antal timmar dels under två dygn,
dels i veckan, vilken arbetstid må kunna förläggas till vilken tid av
dygnet som helst. Sjöman på sådant fartyg må ock kunna användas
till all slags skeppstjänst jämväl å sön- och helgdagar. Ej heller har
skillnad i regeln gjorts mellan arbete i hamn och till sjöss.

Utöver den ordinarie arbetstiden eller å annan tid av dygnet, än
den förstnämnda i regeln skulle infalla, hava sakkunniga tänkt sig övertidsarbete
böra i viss utsträckning medgivas. För övertidsarbete skulle
utgå särskild ersättning.

Förutom det på ordinarie arbetstid utförda arbetet och det likaledes
till sin utsträckning begränsade övertidsarbetet förekommer självfallet
inom skeppstjänsten arbete, som måste utföras Där som helst och huru
länge som helst. Sådant arbete är först och främst vad sjölagens
96 § betecknar såsom arbete för fartygets säkerhet. Av de betingelser,
under vilka sjömannen utövar sitt yrke, följer, att han ständigt måste
vara beredd på dylikt arbete. Det kan sålunda ur synpunkten av att
det icke innebär något oförutsett, utan att man städse har att räkna med
förekomsten därav, sägas hava karaktären av ett i viss mån ordinarie
arbete och bör såsom sådant icke särskilt ersättas.

I samband med frågan om arbetstidens begränsning hava sakkunniga
ock förehaft spörsmålet om användningen av fritiden, särskilt
rätten för sjöman, att då fartyg ligger i hamn, under fritid gå från
skeppsbord. Då emellertid föreskrifter beträffande fritidens användning
tydligtvis icke höra hemma i en lag om arbetstiden, hava sakkunniga
ansett sig böra åtminstone i förevarande sammanhang lämna denna sak
åsido. Dock vilja sakkunniga anmärka, att vistelse ombord under fritid,
även om densamma äger rum på grund av förbud att lämna fartyget,
icke kan hänföras till övertidsarbete i den föreslagna lagens mening och
att sålunda sjöman härför ej är berättigad till någon särskild ersättning.

I lagförslagets 1 § angivas gränserna för dess tillämpning, och i dess Lagförsiageta
2 § innefattas definitioner å en del begrepp, som sedermera kommer till plai1,
användning i förslaget. Bestämmelserna om den ordinarie arbetstiden
återfinnas beträffande fartyg, som ligga i hamn, i 3 § och angående
fartyg, som äro till sjöss, i 4 §. 5 § innehåller bestämmelser om arbetstiden
ombord särskilt vid fartygs avgång från eller ankomst till hamn.

I 6 § behandlas övertidsarbetet och i 7 § angivas vissa grunder för beräkningen
av den särskilda ersättningen för övertidsarbete. Bestämmelser
rörande arbete, som erfordras för fartygets säkerhet m. m., lämnas
i 8 §. 9 § förbjuder träffandet av avtal, som strider mot den föreslagna

lagen. I övrigt återfinnas i förslaget bestämmelser om övertidsjouruals
förande m. m. (10 §), åliggande för befälhavare att hava ett exemplar
av lagen tillgängligt ombord (11 §), tillsyn å lagens efterlevnad (12 §),
straff för olika förseelser mot lagen (13, 14 och 15 §§), åtal (16 §),
böterna (17 §) samt forum (18 och 19 §§).

1 §•

Den föreslagna lagen skall äga tillämpning å skeppstjänst, evad Speciell
denna utföres ombord eller icke. Men en lag sådan som denna lärer själv- motlverin"''
fallet icke kunna avse andra fartyg än svenska. Ej heller alla svenska
fartyg torde böra eller kunna bliva föremål för lagens tillämpning, utan
hava sakkunniga, som synes, i sådant hänseende föreslagit åtskilliga undantag.
Då sakkunniga undantagit kronans fartj^g, har emellertid förutsatts, att
sådana kronans fartyg, å vilka tjänsten är av samma beskaffenhet och
huvudsaklig anordning som å handelsfartyg, genom särskild föreskrift av
Kungl. Maj:t skulle underkastas lagen. Sådana kronans fartyg äro exempelvis
de svenska statens åugfärjor, som uppehålla trafiken mellan vårt land
samt Tyskland och Danmark. Vad angår fiske- och fångstfartyg äro
tillföljd av deras användning förhållandena å dessa så säregna, att för
dem självfallet icke kunna gälla bestämmelser av den art, som här föreslagits.
Då arbets- och levnadsförhållandena på dessa fartyg jämväl torde
falla utom ramen för sakkunnigas uppdrag och sakkunniga dessutom ej
inom sig besitta någon sakkunskap på området, har anledning saknats,
att för dessa fartygs vidkommande föreslå några bestämmelser av nu
ifrågavarande art. Vad nu är sagt gäller emellertid allenast, då fiskeoch
fångstfartygen nyttjas till sitt egentliga ändamål. Då de däremot,
såsom allmänt bekant torde vara, begagnas till fraktfart under de tider,
då fisket ligger nere, böra de under sådan fart tillhöra lagens tillämpningsområde.
Liknande skäl, som ovan anförts beträffande fiske- och
fångstfartygen, tala jämväl för att undantaga isbrvtar- och bärgnings -

fartygen, dock under enahanda förbehåll. Undantagandet av lustfartygeu
torde ej behöva närmare motiveras. Vad slutligen beträffar de under
e) omförmälta segelfartygen, har det av flera skäl befunnits olämpligt,
för att icke säga omöjligt, att för dessa lämna några arbetstidsföreskrifter.
De torde för övrigt ofta vara bemannade av medlemmar av samma
familj, vilkas anställning därför icke synes kunna betraktas jämförlig med
en vanlig sjömans.

Sakkunniga föreslå vidare, att lagens bestämmelser skola äga tilllämpning
allenast på sådan skeppstjänst, som utföres av person, som är
mot betalning anställd ombord, med undantag dock av befälhavaren,
telegrafist och personal för passagerares betjänande. Den ställning, som
sjölagen tilldelar befälhavaren, gör det omöjligt att begränsa hans arbetstid.
Nyssnämnda personal måste givetvis rätta sig efter passagerarnas
behov och hart när hela dygnet stå till tjänst för dessa, varför det synes
ligga i sakens natur, att någon viss arbetstid ej heller för denna kan
föreskrivas. Vad angår telegrafistens verksamhet å fartyg, försett med
radiotelegrafanläggning, är den av så säregen art, att dennes arbetstid
svårligen kan i detta sammanhang regleras. Med telegrafist avses givetvis
här person, som är anställd ombord uteslutande i denna egenskap,
och icke exempelvis, såsom torde kunna förekomma, styrman, i vilkens
åligganden ingår att fungera som telegrafist ombord.

Däremot hava sakkunniga icke, såsom beträffande övertidsersättningen
skett i 96 § sjölagen, från den föreslagna lagens tillämpning
undantagit styrman och maskinist. Berörda bestämmelse i 96 § sjölagen
tillämpas för närvarande i praktiken så, att då å samma fartyg
flera styrmän eller maskinister finnas, förste styrmannen och övermaskinisten
icke åtnjuta övertidsersättning, medan sådan utgår till övriga
styrmän och maskinister. År allenast en styrman eller en maskinist
anställd å fartyget, uppbär jämväl denne övertidsersättning. I sistnämnda
fall har ju ende styrmannen resp. ende maskinisten samma ansvar och
i övrigt samma ställning som i andra fall förste styrmannen resp. övermaskinisten.
Det har då synts sakkunniga inkonsekvent att göra någon
åtskillnad i fråga om övertidsersättningen mellan de olika sjömännen
inom de båda ifrågavarande befälsgrupperna. Frånsett frågan om övertidsersättning,
torde särskilt vad angår styrmännen, behovet av begränsning
i arbetstiden vara väl så starkt som inom någon annan av de olika
besättningskategorierna. Från styrmännens sida har också deuna synpunkt
kraftigt framhållits. Givetvis befriar icke den omständigheten,
att arbetstiden begränsas, vederbörande från det med hans ställning
ombord förenade ansvar. År fara å färde, träder 8 §:ens bestämmelse

rörande arbete för fartygets säkerhet i tillämpning, varför säkerheten icke
lärer äventyras genom att jämväl övermaskinist underkastas stadgandena
i den föreslagna lagen. Att då ensamt undantaga övermaskinisterna från
lagens tillämpning hava sakkunniga funnit obefogat.

2 §■

1 mom. Den ombord anställde, vilkens arbetstid regleras i den
föreslagna lagen, benämnes i förslaget sjöman. Sjöman i denna mening
bliver således även kvinna, tillhörande kökspersonalen.

2 mom. Det har synts riktigast att, såsom nu sker ombord, från
arbetstiden avräkna måltidsrasterna. Åven annat uppehåll i arbetet om
minst en timme skall jämväl ej inräknas. Denna gräns är satt, emedan det
ofta händer, att besättningen under kortare tider kan få göra nödtvungna
uppehåll i det egentliga arbetet, men ändock måste kvarstanna på arbetsplatsen,
i ständig beredskap (»stånd by») och sålunda då ej åtnjuter egentlig
fritid. Bliver uppehållet så varaktigt som en timme, lärer däremot besättningen
i regeln kunna lämna arbetsplatsen och sålunda beredas
verklig ledighet från arbetet. Bestämmelsen har särskilt ansetts nödig
för lokal trafiksfartygen.

3 mom. De här begagnade fartbeteckningarna brukas ock i kungl.
förordningen angående fartygs byggnad och utrustning av den 23 december
1915 samt hava samma sakliga innebörd som dessa. Sakkunniga
hava emellertid funnit anmärkningsvärt, att skillnad göres i sjösäkerhetshänseende
beträffande fart å Nordsjön, å ena sidan, söder om linjen
Esbjerg—Texel och, å andra sidan, norr om denna linje. Det torde
vara svårt att anföra något verkligt bärande skäl för att farten söder
om berörda linje, vilken betraktas som östersjöfart, skulle vara mindre
farlig än övrig fart i Nordsjön. Snarare torde den exempelvis vid
nordlig storm med hänsyn till närheten av den farliga och svårtillgängliga
kusten kunna anses farligare än farten längre ut i Nordsjön. Sakkunniga
torde för sin del komma, att i andra sjöfartssäkerheten närmare
berörande författningsförslag, som sakkunniga hava för avsikt framlägga,
föreslå borttagandet av berörda skillnad. Skälet varför så ej nu sker
är att denna sak i nu förevarande fråga är skäligen betydelselös.

3 §•

Bestämmelserna i denna paragraf hava tillämplighet vare sig fartygets
uppehållsort är hamn i detta ords, så att säga, tekniska betydelse
eller fartyget ligger å öppen redd.

Åtskillnad har gjorts på fartyg, som oavbrutet ligger i hamn mera

än tjugu fyr a timmar, och fartyg, vars oavbrutna uppehåll i samma hamn
uppgår till högst tjugu fyra timmar. Som redan ovan berörts och jämväl
lätt inses, äro i regeln förhållandena, sålunda även beträffande skeppstjänsten,
helt olika i hamn och till sjöss. Det har då icke synts lämpligt
att, därest uppehållet i hamn är jämförelsevis kortvarigt, ovillkorligen
föreskriva, det arbetet ombord skall i allo inrättas, sådant det i regeln
är anordnat i hamn. Vid kortare uppehåll i hamn bör befälhavaren få
kunna behålla sjövakterna.

De i 1 mom. meddelade bestämmelserna hava ock tillämpning å
de i 4 § 2 mom. b) omförmälta fartyg, d. v. s. exempelvis passagerarångarna
i Stockholms skärgård, i de fall då dessa komma att ligga
oavbrutet i samma hamn mera än tjugufyra timmar. Detta inträffar
ju särskilt under vår- och höstseglationerna, då väl i allmänhet trafiken
åtminstone på avlägsnare orter i skärgården inskränkes till varannandagsturer.
Följden härav bliver, att arbetstiden för sjöman å sådant
fartyg under dessa förhållanden bliver kortare, än den i 4 § 2 mom. b)
eljes föreskrivna maximitid.

1 mom. a) Sakkunniga hava med det föreslagna medgivandet, att
överenskommelse må träffas mellan befälhavare och besättning om arbetstidens
förläggande till annan tid av dygnet än den här föreskrivna icke
avsett, att avsteg från föreskriften skall göras när som helst. Detta lärer
väl också förebyggas därigenom, att förutsättningen lör ett dylikt avstegall
tid bliver besättningens samtycke. Medgivandet avser att möjliggöra en
efter förhållandena till tiden bättre avpassad förläggning av arbetet, då fartyg
ligger i hamn i tropikerna, än den såsom regel i paragrafen föreskrivna.

1 mom. b) Till den personal, kökspersonalen, som ju i denna punkt
avses, äro att hänföra stuert, kock, uppassare m. fl. ävensom all kvinnlig
personal ombord. Kökspersonalen måste givetvis till förbindas, att i
händelse ovan sagd överenskommelse träffas mellan befälhavaren och den
övriga besättningen, förrätta sitt arbete å därefter avpassad tid av dygnet.

2 mom. I detta moment avses dels fartyg, å vilka till sjöss skeppstjänst
är indelad i vakter, dels fartyg, vilkas resor i regeln kräva högst
tolv timmars oavbruten gång, exempelvis passagerarångarna i Stockholms
skärgård under sommarseglationen samt b>gserångfärtyg, som
ej hava långfärdsbogsering, ävensom alla andra fartyg, som ombesörja
lokal sjötrafik, exempelvis hamnfärjor och ångslupar. A alla dessa
olika slag av lokaltrafiksfartyg kan någon skillnad givetvis ej göras mellan
den här åsyftade vistelsen i hamn och vistelsen till sjöss eller mellan
helg- och söckendag.

3 mom. Det har gjorts gällande en önskan från sjömanshåll, att

sjöman måtte bliva tillförsäkrad rätt till ledighet för att kunna bliva i
tillfälle att göra nödiga uppköp eller att i utländsk hamn besöka exempelvis
svenskt konsulat. För tillmötesgående härav hava bestämmelserna i
detta moment tillkommit. Dock bär ovillkorlig rätt i sådant avseende
kunnat tillerkännas sjöman, allenast då fartyget oavbrutet uppehåller sig
i samma hamn mera än fyratioåtta timmar. Nu finnas fartyg, som hart
när aldrig befinna sig i en och samma hamn utan avbrott mera än
fyratioåtta timmar, till exempel malmfartygen, vilkas lastning eller lossning
på grund av särskilt vidtagna anordningar kan ombesörjas på
kortare tid. Då i regeln besättningen på dylika fartyg ej i större omfattning
deltager i lastnings- eller lossningsarbetet torde även härvidlag
landgångsledighet kunna lämnas. I sådana och även andra dylika fall,
där fartygets avgång ej därigenom fördröjes, skall även här avsedd
ledighet åtnjutas.

4 §''

1 mom. a) Genom föreskriften, att skeppstjänsten skall indelas i »brukliga»
vakter, hava sakkunniga velat å ena sidan förebygga en ojämnare
fördelning av arbetstiden å de båda dygnen och å andra sidan lämna
vederbörande tillfälle använda vilket brukligt vaktsystem som helst.
Bestämmelserna innefatta för vissa fall trevaktssystem för styrmän,
maskinister, eldare, smörj are och kollämpare.

1 mom. b) Alla sjömän, vilkas skeppstjänst icke är indelad i vakter,
anses i lagförslaget såsom dagmän.

2 mom. a) Denna bestämmelse torde mera sällan komma till tilllämpning,
då den förutsätter, att fartyg, där skeppstjänst är indelad i
vakter, skulle göra en så kort resa som högst tolv timmar.

2 mom. b) Beträffande denna punkt hänvisas till vad ovan anförts
om här avsedda fartyg i motiveringen till 3 § 2 mom. De sextiotre
timmarna motsvara, fördelade på veckans sju dygn, nio timmar per dygn,
d. v. s. samma arbetstid som för sådan dagman å övriga fartyg, som
ej tillhör kökspersonalen. Arten av den trafik, som en del av dessa
fartyg utövar, gör ej vidare inskränkning lämplig, än att arbetstiden
under två dygn ej må överstiga tjugufyra timmar eller arbetstiden för
vaktindelad sjöman å annat fartyg. Åven å dessa fartyg har för kökspersonalen
tiilmätts en arbetstid av tolv timmar om dygnet.

5 §■

Bestämmelserna i denna paragraf omfatta alla fartyg utom de nyss
berörda lokaltrafiksfartygen och åsyfta att reglera arbetstiden vid fartygs
Skeppstjänstkommitterade■ 5

ankomst till eller avgång från hamn. För dessa större fartyg måste
då en särskild anordning av skeppstjänsten genomföras, som icke helt
liknar varken sjö- eller hamntjänsten, varför ock särskilda bestämmelser
för dessa fall krävas. Emellertid fastställes här, som synes, under det
dygn, då fartyg avgår från eller ankommer till hamn, jämte det omedelbart
föregående eller omedelbart påföljande samma arbetstid som till
sjöss, dock att dagman vid dessa tillfällen kan få längre arbetstid än
till sjöss. Härvidlag kan nämligen ej åtskillnad göras mellan dagmännen
och den övriga besättningen. Dagman är ofta en äldre och erfarnare
sjöman, som med hänsyn härtill i viss mån leder arbetet vid sådana
tillfällen å den post, han fått sig anförtrodd. Hans insats kan sålunda
ej undvaras, då arbete av besättningen i övrigt kräves. Den skeppstjänst,
som i 5 § avhandlas, bör ock kunna åläggas besättningen å vilken tid
av dygnet som helst, å helgdag liksom å söckendag samt utan inskränkning
beträffande arbetets art och är att under alla omständigheter anse
såsom ordinarie arbete, varför ingen särskild ersättning utgår.

. 6 §.

1 mom. I detta moment stadgas om övertidsarbete å lokaltrafiksfartygen
samt medgives en utökning av den högsta ordinarie arbetstiden
under två dygn med sex timmar, d. v. s. en sammanlagd arbetstid av
trettio timmar under två dygn eller i medeltal femton timmar om dygnet.

2 mom. Här lämnas föreskrift om övertidsarbete i hamn å alla
andra fartyg än de nyss nämnda, i 1 mom. avsedda fartyg eller med
andra ord större fartyg. Med tillämpning av dessa bestämmelser skulle
en befälhavare kunna använda en sjöman till arbete intill fjorton och
en halv timmar om dagen. För övertidsarbete på helgdagar kan ej
viss bestämd tid angivas, då tiden för det ordinarie arbetet icke kan
fixeras. Den sammanlagda arbetstiden på en helgdag kan emellertid
uppgå till samma antal timmar som den ordinarie arbetstiden under
söckendag. Rätten att använda sjöman å övertid till så tungt arbete
som lastning eller lossning har ansetts böra inskränkas på sätt som
skett. Denna inskränkning bär dock icke gjorts ovillkorlig, utan kan
bävas för det fall, att fartygets avgång genom densammas vidmakthållande
skulle onödigtvis fördröjas. Denna möjlighet till hävande av
inskränkningen är avsedd att tillfälligtvis möjliggöra viss skyndsamhet.
Till lastning och lossning bör även räknas arbete, som därmed sammanhänger,
såsom vinschtjänst, räkning av gods, bevakning å däck och
i lastrum, förtöjning av lastpråmar m. m.

3 mom. Övertidsarbete till sjöss medgives med sex timmar under
två omedelbart på varandra följande dygn. I detta fall bliver den längsta
arbetstiden under ett dygn tjugu timmar, d. v. s. det svenska vaktsystemet
användes, och under det dygn, då sjömannen har fjorton
timmars ordinarie arbetstid, utökas denna med alla de för två dygn medgivna
sex timmarnas övertidsarbete.

4 mom. Penna inskränkning gäller allt övertidsarbete, vare sig
detsamma utföres endera till sjöss eller i hamn eller både till sjöss och
i hamn.

7 §•

Sakkunniga hava ansett det ur mer än en synpunkt innebära en
avsevärd fördel, om en viss grund för övertidsersättningens beräknande
kunde i lagen uttryckligen föreskrivas. Att sakkunniga åsyftat, det
denna beräkningsgrund icke finge frångås genom överenskommelse, synes
av den föreslagna bestämmelsen i 9 §. Det har då gällt att finna en
grund av sådan allmängiltighet, att densamma ej alltför ofta tarvade
ändring. En sådan grund hava sakkunniga trott sig finna i fastställandet
av en viss relation mellan övertidsersättningen och den så att säga
ordinarie lönen. Genom en dylik anordning synes övertidsersättningen
alltid komma att smidigt anpassa sig efter värdet av vederbörandes
arbetskraft vid varje tidpunkt. Så sker för övrigt redan beträffande
transportarbetarna, i det att övertidsersättningen utgår med viss procentuell
förhöjning å ordinarie arbetslönen, vanligen femtio samt för
sön- och helgdagsarbete sjuttiofem å etthundra procent. En dylik förhöjning
anse sakkunniga rimlig även i fråga om ersättningen för sjömans
övertidsarbete.

Emellertid möta vissa svårigheter att så exakt som då fråga är
om industriarbetare bestämma storleken av sjömans ordinarie ersättning,
vilken härvidlag måste evalveras i visst belopp per timme, då ju övertidsersättningen
kommer att gälla visst antal timmars arbete. Med utgångspunkt
från en viss ordinarie arbetstid för sjömannen kan ju sägas,
att hans månadslön, som skall vara ersättning för den tid han arbetar,
låter sig omsättas i ett visst belopp per timme. Övertidsarbete förekommer
-väl vidare huvudsakligen i hamn, och för arbetet i hamn hava
sakkunniga föreslagit en ordinarie tid av åtta och en halv timmar per
dygn. Om man därjämte för enkelhetens skull beräknar tjugusex arbetsdagar
i månaden, erhålles ett antal arbetstimmar av 872 x 26 = 221.
Delas den fastställda månadslönen med detta tal, framkommer beloppet
av den timpenning, sjömannen erhåller för det ordinarie arbetet i hamn.

Anser man nu i likhet med sakkunniga, att timpenningen för övertidsarbete
bör utgå med femtio procents förböjning å den ordinarie timpenningen,
bliver ju den divisor, varmed månadslönen skall delas för
att erhålla övertidsersättningen per timme = 221 : 1.5 = 147, vilket tal
avrundats till 150.

Sakkunniga förbise givetvis icke, att 221 icke är det exakta antalet
arbetstimmar i månaden, då ju sjömannen till sjöss, om hans
skeppstjänst är indelad i vakter, i regeln arbetar tolv timmar om dygnet,
eller om ban är dagman, nio timmar eller om lian tillhör kökspersonalen,
såväl i hamn som till sjöss, tolv timmar. Att lägga det antal timmar,
sjöman verkligen arbetat under månaden, till grund för beräknandet av
övertidsersättningen, kunde väl anses teoretiskt riktigast, men låter sig
knappast genomföra. I övrigt synes sakkunniga fullt rimligt att till grund
för beräknandet av den ordinarie timpenningen lägges den arbetstid,
som befunnits böra vara den normala och som, därest icke eljes hinder
mött, borde hava tillämpats även till sjöss.

För övertidsarbete å helgdag ävensom för sådant övertidsarbete
å söckendag, som avser lastning och lossning och som utföres å det
andra av två på varandra följande dygn, bör högre övertidsersättningutgå
och då förslagsvis dubbelt så liög som eljes. Divisorn blir då
150 : 2 = 75.

I nedanstående tabell givas några exempel å övertidsersättning
enligt de föreslagna grunderna:

		Övertidsersättning	per timme
Månadslön	Ordinarie timpenning	= 1liso av må-nadslönen	— l/n av må'' nadslönen
50 kr.	0.2 3 kr.	0.3 3 kr.	0.6G kr.
100 »	0.4 5 ))	0.6 7 ))	1.3 4 »
150 »	0.6 8 »	1.00 ))	Ä O 0 01
200 »	0.9 0 ))	1.33 ))	2.6 6 »

Sakkunniga hava ock övervägt, huruvida icke en minimi- och en
maximigräns borde sättas för övertidsersättningen. Det bar sålunda
framhållits, att en övertidsersättning, understigande femtio öre, knappast
borde förekomma. Å andra sidan bar anmärkts, att då månadslönen
för visst befäl för närvarande kan uppgå till sexhundra kronor, övertidsersättningen
per timme skulle för sådant befäl komma att uppgå
till fyra respektive åtta kronor. Sakkunniga hava dock ansett sig icke
böra föreslå någon begränsning vare sig nedåt eller uppåt, och detta
av det skäl, att den föreslagna grunden för övertidsersättningen så smidigt
ansluter sig till månadslönens storlek. Skulle det inträffa, att

penningvärdet stege så, att t. ex. en månadslön av femtio kronor skulle
anses skälig, då måste även en timpenning av tjugutre öre vara skälig
och givetvis jämväl en övertidsersättning av femtio procent däröver,
eller trettiotre öre bliva skälig, huru låg den än för närvarande kan
synas. Detsamma har givetvis sin tillämpning på eu övre gräns.

Genom att övertidsersättningen stiger till mera avsevärda belopp
torde ock åstadkommas eu viss garanti för att övertidsarbete icke utan
vägande skäl ålägges besättningen och främjas sålunda det syfte man
genom arbetstidens begränsning vill nå.

Det må framhållas, att sakkunniga använt uttrycket månadslön för
att angiva, att till grund för beräknandet av övertidsersättningen skall
ligga ej blott grundhyran, utan även eventuellt dyrtidstillägg, varemot
icke naturaförmåner, såsom mat och bostad, skola inräknas. Denna senare
ersättning utgår ju, vare sig övertidsarbete förekommer eller ej.

Genom den föreslagna bestämmelsen, att ersättningen skall beräknas
särskilt för varje tillfälle, hava sakkunniga, bl. a., velat förebygga
det missförhållandet, att befälhavaren under sjömans fritid, kanske nattetid,
använder honom i olika omgångar till arbete, som för varje gång
tager allenast en kortare tid i anspråk, och sedan med sammanräkning
av de olika tiderna inskränker sig till att härför lämna ersättning, som
om arbetet pågått i en följd.

8 §■

Då sjölagen ålägger befälhavaren att lämna sådan hjälp, som avses
i b), hava sakkunniga ansett skäligt att han ock tillförsäkras rätt att
använda vederbörande sjömän i erforderlig utsträckning beträffande arten
av arbetet, arbetstiden eller dennas förläggning under dygnet samt utan
skyldighet att härför lämna särskild ersättning. Yad nu är sagt gäller
i tillämpliga delar jämväl föreskrivna övningar med bärgnings- och eldsläckningsredskap.
Den bär åsyftade askhissning är den varje vakt
regelbundet återkommande.

0 i Om

en lag som den föreslagna kommer till stånd, böra enligt sakkunnigas
mening ej densammas syften få omintetgöras genom privata
överenskommelser.

10 §.

Dessa anteckningar äro nödvändiga, bl. a., för utövande av den
tillsyn, som enligt 12 § åligger fartygsinspektör. Då dessa anteckningar

Lagens

ikraftträ dande -

måste vara tämligen detaljerade för att bliva verkligt upplysande, torde
därför böra avses en särskild journal, då utrymme ej lärer kunna beredas
i skeppsdagboken.

Övriga bestämmelser i paragrafen, som äro hämtad från sjölagens
stadganden rörande skeppsdagboken, torde icke kräva särskild motivering.

12 §.

För närvarande finnas inga statsfunktionärer, åt vilka denna tillsyn
mera lämpligt kan anförtros än fartygsinspektörerna.

13, 14 och 15 §§.

Då sakkunniga icke ansett lämpligt föreslå straff för träffande av
överenskommelse, som” avses i 9 §, återstår ingen förseelse mot denna
lag att bestraffa, som sjöman i denna sin egenskap kan begå. Sjöman
är enligt sjölagen skyldig att vid äventyr av där för olika fall stadgade
straffpåföljder hörsamma befälhavarens befallning att utföra visst arbete,
även om befallningen skulle stå i strid mot bestämmelserna rörande
arbetstiden. Har befälhavaren genom åtgärden i fråga överträtt nyssnämnda
bestämmelser, kan sjömannen anmäla befälhavaren till åtal ävensom,
därest övertidsbetalning ej erlägges i vederbörlig ordning, göra
gällande fordran mot befälhavaren genom stämning inför vederbörande
domstol.

17 §•

Böterna torde lämpligen böra komma till användning för något
ändamål, som är till fromma för sjömännen själva, exempelvis sjömanshusens
understödsverksamhet.

Med hänsyn till den internationella karaktär, som måhända i högre
grad tillkommer sjöfartsnäringen än någon annan näring hade det, såsom
sakkunniga redan tidigare haft tillfälle framhålla, utan tvivel varit
med lämplighet förenat, att förevarande angelägenhet liksom jämväl
övriga spörsmål beträffande sjöfolkets arbets- och levnadsförhållanden
kunnat samtidigt bliva föremål för enhetliga bestämmelser inom så
stor del av världen som möjligt eller åtminstone inom de nordiska länderna.
Som bekant, har ej något samarbete i dessa avseenden kommit
till stånd. Å andra sidan måste en sammankoppling av dessa frågor
med den numera beslutade nordiska sjölagsrevisionen givetvis medföra
dröjsmål med dessas ordnande. Det torde förövrigt finnas anledning
antaga, att det ej kommer att dröja alltför länge, innan man,

såsom ju redan skett i Norge, även i andra länder kommer att upptaga
desamma till lösning, väl då närmast i anslutning till en normalarbetsdag
av åtta timmar.

Några särskilda övergångsbestämmelser hava sakkunniga icke funnit
nödigt föreslå, då tiden till lagens ikraftträdande, om detta sättes
till den 1 januari 1920, torde vara tillräcklig för vederbörande att inrätta
sig för lagens fulla tillämpning.

De sålunda föreslagna bestämmelserna om begränsning av arbetstiden
å svenska fartyg avvika i åtskilliga avseenden från vad nu är stadgat
i 44 och 96 §§ sjölagen. De sistnämnda böra därför, därest den
nu föreslagna lagen A^arder genomförd, i antydda delar ej längre vara
gällande för fartyg, därå lagen om begränsning av arbetstiden skall
äga tillämpning. Detta gäller, vad angår 44 §, allenast bestämmelsen
om arbete å frivakter samt å sön- och helgdagar, men beträffande 96
§ samtliga bestämmelser. Vad särskilt beträffar berörda bestämmelse
i 44 §, synes densamma bliva överflödig och torde dessutom dess obestämda
avfattning göra den svår att praktiskt rätt tillämpa. Syftet med
densamma torde härvidlag i nödig mån vinnas genom bestämmelserna i
lagförslagets 6 och 7 §§. Särskilt lära övertidsarbetets begränsning
och övertidsersättningens beräknande, på sätt sakkunniga föreslagit, innebära
tillräcklig säkerhet för att övertidsarbete ej i oträngt mål kommer
att tillgripas.

Ändring

sjölagen,

V»‘;K '' V ■ ''''i •

■

. -.

. > . •••

f ’ ,

•# ''

i it 4\.0: ■

r- ••

. - i

SÄRSKILDA MENINGAR

y '' A

Särskild mening1 av herr Eliason:

8 § a).

Denna bestämmelse är alltför tänjbar och kan lätt utnyttjas på
ett sätt, som bliver oförmånligt för besättningen och gör hela syftet
med den nu ifrågasatta lagen illusoriskt.

Sålunda kan enligt min mening en befälhavare låta sin besättning
på fritid utföra åtskilliga arbeten, som utan omedelbar fara för fartygets
säkerhet eller eljes utan olägenhet mycket väl kunde anstå. Han kan
också tänkas uppskjuta ett arbete, som avser fartygets säkerhet, till
den ordinarie arbetstidens slut, därför att det blir billigare för redaren,
att arbete, som ej räknas till säkerhetsarbete, utföres på den ordinarie
arbetstiden och ej på övertid, då ju särskild ersättning skulle få
betalas.

Ett annat fall av missbruk av den föreslagna bestämmelsen må
.framhållas. Ett fartyg gör haveri efter att hava tillryggalagt allenast
en tredjedel av sin resa. På grund av fartygets tillstånd lärer befälhavaren
med stöd av bestämmelsen i fråga vara fullt berättigad att
hålla besättningen till arbete även å fritiden utan särskild ersättning
under hela den kanske mycket långa tid, som erfordras för att nå bestämmelseorten.
Genom att på detta sätt föra fartyget till resans mål
har befälhavaren främst velat tillgodose redarens och befraktarens
intressen. Hade han nämligen endast haft hänsynen till fartygets
säkerhet för ögonen, hade han kunnat nå detta syfte genom att införa
fartyget till närmaste hamn, dit vägen måhända varit ganska kort. Jag
förmenar nu, att befälhavaren genom att handla så, som ovan antagits,
gör sig skyldig till missbruk av besättningen till förmån för redarens
och befraktarens ekonomiska intressen.

Det måste därför krävas, att vid den slutliga avfattningen av
ifrågavarande bestämmelse tillses, att icke sådana missförhållanden, som
jag nu berört, kunna uppstå.

Låter detta sig icke gorå, skulle åtskilligt kunna vinnas i det av
mig framhållna syfte genom inrättandet av en institution av opartiska
sakkunniga, som finge rätt att avgöra vad arbete, som skulle räknas
till arbete för fartygets säkerhet.

Särskild mening av herrar Eliason och Roth:

3 § 1 mom. a).

Vi kunna icke biträda förslaget om en daglig arbetstid i hamn
av åtta och en halv timmar, även om härför kan synas tala den
omständigheten, att sjömannen bor på arbetsplatsen och således ej röner
den inskränkning i fritiden, som i allmänhet drabbar andra arbetare
med den tid, som åtgår för tillryggaläggandet av viss väg till och från
arbetsplatsen. Nämnda skäl torde nämligen vara av underordnad betydelse
i jämfifielse med det faktum, att sjömannen den tid fartyget är
till sjöss — vilken tid ju vida överstiger tiden för vistelsen i hamn —
fortfarande kommer att vara underkastad den alldeles för långa arbetstiden
av i regeln minst tolv timmar alla veckans sju dagar, vartill
kommer, att arbetet pågår även om natten. Sjömannen har dessutom
enligt vår mening ett mödosammare arbete än de flesta andra arbetare.
Det torde då vara skäligt, att sjömannen erhåller den lindring i hamn,
som arbetstidens avkortning till åtta timmar skulle innebära.

Vi föreslå därför att sjömans arbetstid, då fartyget ligger i hamn,
fastställes till åtta timmar.

Särskild mening av herr Jordman:

Med avseende å »Förslag till lag om begränsning av arbetstiden
å svenska fartyg» har undertecknad en från sakkunnigas majoritet avvikande
mening, i det jag anser, att å fartyg, där det finnes mer än
en maskinist, övermaskinisten i likhet med befälhavaren bör undantagas
från lagens tillämpning.

Att uppdraga några gränser för övermaskinists arbets- och fritid
torde i de flesta fall vara omöjligt, då lian enligt 80 § sjölagen är
ansvarig för fartygets samtliga ångpannors och maskiners behöriga drift
och skötsel. Att detta ansvar ej upphör vid den ordinarie arbetstidens
eller vaktens slut, torde vara uppenbart.

I lag fastställd arbets- resp. fritid för övermaskinist måste medföra,
att övermasknisten, i likhet med den övriga, lagen underkastade
personalen ombord, under sin »fritid» verkligen anser sig vara fri och
således ej under några förhållanden, eller kanske endast under särskilt
kritiska sådana, vara skyldig att övervaka driften och skötseln av den
materiel, som står under hans tillsyn. Att sjösäkerheten under sådana
förhållanden mången gång skulle komma att äventyras, torde ligga i
öppen dag, då densamma i vidsträckt mån beror på övermaskinistens
omtanke, förutseende och beräkningar.

En bestämd arbetstid för övermaskinist torde icke, utan att medföra
stora olägenheter, kunna preciseras, och då hans fritid således måste bliva
beroende av för tillfället rådande omständigheter, anser jag det oriktigt
att under lagens tillämpning hänföra en befattning, å vilken denna icke
med full rättvisa kan tillämpas.

Enligt sakkunnigas mening torde övertidsarbete böra endast i fall
av verkligt behov ifrågakomma, och övermaskinisten bör därför fritagas
från möjligen förekommande misstankar att för egen ekonomisk vinning
föranstalta om övertidsarbete för sig och honom underordnad personal.

Då övermaskinisten såsom överordnad den övriga maskinpersonalen
i varje fall skall övervaka denna personals arbete och i de flesta fall
torde vara den enda man ombord, som kan avgöra, huruvida i förekommande
fall övertidsarbete är nödvändigt eller icke, anser jag, att
övermaskinist ej bör erhålla särskild ersättning för övertidsarbete.

På grund av det anförda tillåter jag mig föreslå, att från lagens
tillämpning undantages jämväl skeppstjänst, som utföres av övermaskinist.

Särskild mening av herr Nordborg:

Regleringen av befäls och manskaps arbetstid å svenska handelsfartyg
får, alldenstund sjöfarten är i eminent grad internationell och för
sin tillvaro beroende av därigenom uppkomna förhållanden, enligt min
mening icke betraktas som en rent inre, Sverige enbart berörande fråga.

Om vår sjöfartsnäring skall kunna bestå i konkurrensen, måste noga
aktgivas på att för densamma icke tillskapas betingelser och villkor,
som giva den en mera bunden och i utgångsläget mera ogynnsam
ställning än nödigt är. Av denna näringens internationella karaktär
följer, att sådana frågor som den förevarande och för övrigt alla de
spörsmål, vilka tillhöra sakkunnigas uppdrag, exempelvis bemanningen,
bostäderna ombord, kosthållet in. m. måste ses ur en internationell synvinkel.
De böra helst ordnas genom en allmän internationell överenskommelse
på likformigt sätt. Kan ej detta ske, borde avvaktas de
ledande sjöfartsnationernas mått och steg på området, vilka vi sedan
möjligen kunde följa. Åtminstone borde icke den tanke, varåt sakkunniga
i ett utlåtande till Kungl. Maj:t tidigare givit uttryck, hava
övergivits, nämligen att i samförstånd med de övriga nordiska länderna
söka åstadkomma för de tre länderna gemensamma normer för ordnandet
av dessa förhållanden. Jag håller alltså före, att vi i vårt land icke
böra vidtaga några åtgärder i det syfte, som förevarande förslag av
sakkunnigas majoritet avser, annat än i fullt samförstånd med de ledande
sjöfartsnationerna eller åtminstone våra nordiska grannländer.

Jag vill vidare framhålla, att det lagförslag, som sakkunnigas
majoritet nu framlagt, bär en avgjort ensidig prägel och är ett uttryck
allenast för de ombord anställdas önskemål och uppfattning av föreliggande
fråga. Sammansättningen av de sakkunniga gör detta oundvikligt.
Icke mindre än fyra av de åtta ordinarie sakkunniga representera
besättningens olika "kategorier, medan sjöfartsnäringens idkare,
redarna, endast äro företrädda av mig som ordinarie representant.
Detta sakförhållande röner intet som helst inflytande av den omständigheten,
att en representant för segelfartygsredarna varit tillkallad och
deltagit i arbetet, i vad detsamma avsett segelfartygen.

Det torde också vara allmänt bekant, att inom näringen finnas
olika kategorier, såsom utrikes fart, kustfart, skärgårdsfart, kanalfart
o. s. v. Utan vidare torde kunna inses att dessa olika kategorier i
mångt och mycket äro beroende av skilda villkor och betingelser. Den
mera ingående kännedomen om dessa kan givetvis icke gärna vara förenad
hos en person, och min — likasom för övrigt personalrepresentanternas
— sakkunskap omfattar närmast den utrikes farten. En följd
härav borde hava varit att representanter för redarna inom de övriga
farterna bort tillkallas av sakkunniga för lämnande av upplysningar och
råd, helst som sakkunniga genom utsändandet av sina frågeformulär
givit de ombord anställda tillfälle att yttra sig i ämnet. Så har emel -

lertid icke skett, sannolikt till nackdel för förslagets lämplighet för
dessa farter.

Slutligen måste den tid, som stått sakkunniga till buds för behandlingen
av nu ifrågavarande spörsmål, betecknas som alldeles otillräcklig
för att säkerställa ett ens under de givna förutsättningarna väl avvägt
förslag.

På grund av vad jag sålunda anfört tvekar jag ej att som min
mening uttala, att genomförandet av det utav sakkunnigas majoritet
framlagda lagförslaget skulle, så länge sådan lagstiftning icke förefinnes
i andra sjöfarande länder, innebära en fara för vårt lands sjöfartsnäring,
som isynnerhet under nuvarande ovissa förhållanden icke kan överskattas.

Jag övergår nu att i anslutning till de olika bestämmelserna i
lagförslaget närmare utveckla min skiljaktiga mening.

1 §'' e).

Sakkunniga hava föreslagit, att segelfartyg i vissa inskränktare
farter skola undantagas från lagens tillämpning, och hava i sin motivering
framhållit, att det av flera skäl befunnits olämpligt, för att ej säga
omöjligt, att för dessa fartyg lämna några arbetstidsföreskrifter. Sakkunniga
anmärka därjämte, att dessa fartyg för övrigt ofta torde vara
bemannade av medlemmar av samma familj, vilkas anställning därför
icke syntes kunna betraktas jämförlig med en vanlig sjömans.

Då förmodligen samma skäl kunna förefinnas för att även för
mindre motor- och ångfartyg i vissa farter göra enahanda undantag,
vill jag framhålla den synnerliga önskvärdheten av att även sådana
fartyg måtte, i den mån efter utredning kan befinnas vara skäligt,
undantagas från lagens tillämpning.

2 § 1 mom.

I synnerhet om den ordinarie arbetstiden i hamn sättes så kort
och möjligheterna till övertidsarbete underkastas en så långt gående
inskränkning, som sakkunniga ifrågasatt, verkar den här föreslagna
bestämmelsen om annat uppehåll i arbetet än måltidsrast synnerligen
oförmånligt för rederinäringen. Under vidriga förhållanden, t. ex. en
mycket regnig dag under lastning eller lossning av ömtåliga varor, kan
den effektiva arbetstiden bliva minimal med därav följande försening
av fartygets expedition, vilken försening kan medföra störa ekonomiska

förluster. För att i någon mån råda bot härför, bör tidslängden av
frågavarande uppehåll avkortas åtminstone till en halv timme.

3 §•

1 mom. a). Den ovan framhållna faran av att överhuvud vidtaga
en begränsning av de ombordvarandes arbetstid kommer givetvis, utom
i fråga om övertidsarbetets inskränkning, här mest till synes, då ju här
föreslås den skarpaste1 begränsningen av arbetstiden. Frånsett denna
fara lider förslaget i denna del av det felet att även i ett annat avseende
bortse från det praktiska livets och näringens krav. Själva lastningen
och lossningen av ångfartyg verkställas i regel av stuveriarbetarna
i hamnarna. Men befälet och däcksmanskapet komma också ofta
i sin helhet till användning vid dessa arbeten, ity att besättningsmännen
under befälets tillsyn sköta vinscharna, räkna godset, verkställa lagning
av söndrigt emballage samt fungera som vaktmän både på däck och i
lastrummen. Givet är då, att dessas arbetstid står i ett så intimt sammanhang
med stuveriarbetarnas, att densamma icke kan sättas kortare
än stuveriarbetarnas. Emellertid vet envar, som äger någon kännedom
om hithörande förhållanden, att ombord å fartyg dessutom förekomma
en del andra nödvändiga arbeten i samband med själva lastnings- eller
lossningsarbetet, nämligen förtöjning av lastpråmar, av- och påluckning,
tillsyn å förtöjningar och landgångar, båttjänst för ombord- och ilandförande
av stuveriarbetarna m. m. Allt detta måste utföras av besättningen,
i de fall då stuveriarbetarna icke taga någon befattning därmed.
En oavvislig följd härav synes alltså bliva en längre arbetstid för besättningen
än för stuveriarbetarna. Detta hava sakkunniga även insett och
motivera endels härmed den halvtimme utöver åtta timmar som de föreslagit.
Sakkunniga hava även i sin motivering framhållit, att då industriarbetarnas
arbetsplats i regeln eller åtminstone mycket ofta är belägen
på ett större eller mindre avstånd från hans bostad, medan sjömannens
arbetsplats och bostad icke äro på sådant sätt åtskilda, en utökning av
sjömannens ordinarie arbetstid med hänsyn därtill ansetts befogad. Men
med denna motivering måste utgångspunkten bliva en arbetstid för stuveriarbetarna
av allenast åtta timmar. Såvitt jag har mig bekant, är emellertid
såväl i Sverige som annorstädes denna arbetstid i regeln längre.
Åven för den händelse en normalarbetsdag om åtta timmar kan för
stuveriarbetarna i vårt land inom en nära framtid bliva lagstadgad, bör
dock icke det faktum förbises, att arbetstiden för andra länders stuveriarbetare
därmed icke är i samma mån begränsad. Det måste då vara

principiellt oriktigt att för sjömännen fastställa eu arbetstid, som till
följd av ovan berörda förhållanden i regeln kommer att dagligen behöva
överskridas, så mycket mer som möjligheterna till övertidsarbete samtidigt
skulle inskränkas, i vissa fall, då besättningen ej kunde indelas i
skift, till varannan dag.

Ej heller kan den skeppstjänst, som numera utföres av besättningen
å ångfartyg i hamn och vars beskaffenhet ovan delvis angivits,
anses vara förenad med så hårt och påkostande arbete, — såsom sakkunniga
i motiven särskilt framhållit — att arbetet av denna anledning
bör inskränkas på av sakkunniga föreslaget sätt. Detta arbete är
väsentligt lättare än det av stuveriarbetarna utförda egentliga lastningseller
lossningsarbetet.

Av sålunda anförda skäl anser jag, att den ordinarie dagliga
arbetstiden i hamn, med undantag för kökspersonalen, bör liksom hittills
utgöra tio timmar å söckendag.

1 mom. b). Då kökspersonalen i hamn svårligen lärer medhinna
att till klockan sju eftermiddagen avsluta förekommande diskning i
anledning av aftonmåltiden, torde den tid, inom vilken denna personals
arbetstid skall vara förlagd, lämpligen utsträckas till klockan åtta eftermiddagen,
i likhet med vad föreslagits beträffande arbetstiden till sjöss.
I det norska lagförslaget har även så skett.

4 §•

1 mom. a). Bestämmelserna om att eldares arbetstid till sjöss skall
göras beroende av fartygets fart eller antalet indikerade hästkrafter föregripa
enligt min mening icke allenast sakkunnigas kommande arbete, vad
detta rörer utarbetandet av förslag till bemanningsskala för svenska
handelsfartyg, utan även Kungl. Maj:ts ställningstagande till sakkunnigas
definitiva förslag därutinnan.

För eldare bör därför bestämmas att, i likhet med vad som för
övriga kategorier föreslagits, trevaktssystemet tillämpas, när antalet
eldare medgiver, att så lämpligen kan ske.

I detta sammanhang vill jag även som min åsikt framhålla att
de ifrågavarande, av sakkunniga föreslagna bestämmelserna äro alltför
snävt tilltagna, varjämte de i motiven anförda siffrorna måste anses
vara synnerligen approximativa. Det norska förslaget synes mig även
i motsvarande del vara bättre avvägt än förevarande bestämmelser och
på ett praktiskt sätt fylla de rimliga önskemål, vilka kunna uppställas
i fråga om arbetstidens begränsning till sjöss. När trevaktsindelning
Skeppstjänstkommitterade. V

äger rum, bör sjöman även vara pliktig att utom vakttjänstgöringen
och utan extra ersättning utföra underhållsarbete intill en timme å
söckendag. Liknande bestämmelser finnas i Frankrike rörande maskinpersonalen.

1 mom. b). Dagmännens ordinarie arbetstid till sjöss har hittills
utgjort tio timmar å söckendag. Den tjänstgöring, som åligger dessa,
är av sådan art, att sjömännen även med denna längre arbetstid gärna
velat vara dagmän. Den är också i jämförelse med den övriga besättningens
arbetstid till sjöss synnerligen lindrig.

Det synes mig därför icke finnas tillräckliga skäl att ytterligare
begränsa arbetstiden för dagmännen.

5 §.

Något skäl för att arbetstiden vid här avsedda tillfällen skall för
den del av besättningen, som till sjöss har så kort arbetstid som åtta
timmar om dagen, vara kortare än för den övriga besättningen föreligger
enligt min mening icke. Då ordinarie arbetstiden i hamn av
sakkunniga föreslagits till åtta och en halv timmar, skulle väl för sjöman,
vilkens skeppstjänst är indelad enligt trevaktssystemet, åtminstone
hava föreslagits en arbetstid av sjutton timmar under två på varandra
följande dygn.

6 § 2 och 4 mom.

Sjöfartens upprätthållande och tillväxt är till följd av dess beroende av
förut omnämnda internationella förhållanden och den hårda konkurrensen
i behov av den största snabbhet såväl i fartygets drift som vid lastning
och lossning. Detta gäller icke blott det i reguljär trafik sysselsatta
tonnaget med hänsyn till nödvändigheten att uppehålla traderna, utan
jämväl tramptonnaget, särskilt då fråga är om fullgörandet av certepartibestämmelser.
I båda fallen är saken av stor ekonomisk betydelse för
vederbörande redare.

Fördenskull är det av största vikt, att möjligheten till övertidsarbete
ej kringskäres alltför mycket. För den händelse den ordinarie
arbetstiden i hamn varder begränsad till allenast åtta och en halv timmar
per dag, bliver det än angelägnare, att utväg beredes att genom övertidsarbete
vid förefallande behov kunna inarbeta förlorad tid.

Med hänsyn härtill borde sammanlagda övertidsarbetet per vecka
få uppgå åtminstone till det i norska förslaget bestämda antal timmar,

tjuguen, liksom, också i överensstämmelse med samma förslag, båttjänsten
icke borde i vissa fall få räknas såsom övertidsarbete. Om tiden för
övertidsarbetet det oaktat, för vecka räknat, inskränkes till aderton
timmar, skulle olägenheten härav minskas, därest utnyttjandet av densamma
icke bundes på sätt i sakkunnigas förslag skett. Det torde vara
synnerligen svårt att inpassa övertidsarbete, som består av lastning och
lossning, efter schemat sex timmar varannan dag eller att alltid undvika
sådant arbete på sön- och helgdagar, helst som detta arbete måste rätta
sig efter tillgången på last, d. v. s. arbetet fortgår så länge gods finnes,
varmed man kan arbeta. Det vore därför lämpligt, att det bestämda
antalet timmar per vecka finge tagas i anspråk i mån av behov med
viss begränsning allenast varannan kväll. Eu sådan anordning bliver
ju också nödvändig, därest besättningens ordinarie arbetstid sättes kortare
än stuveriarbetarnas, med hänsyn till nödvändigheten att såsom redan
ovan framhållits kunna använda besättningen till en hel del arbeten,
som stå i samband med det av stuveriarbetarna utförda egentligar lastnings-
eller lossningsarbetet och skola verkställas såväl under det sistnämnda
arbete pågår som både före och efter detsamma. Dessa arbeten
kunna icke anses vara av särskilt betungande natur, men torde å andra
sidan svårligen kunna överlämnas åt arbetare från land. Sålunda kräver
exempelvis vinsch tjänsten vana och erfarenhet vid handhavandet särskilt
då, såsom numera ofta är fallet, en modern vinschtyp användes.

Då dessa inskränkande bestämmelser även skulle gälla befälet, må
framhållas, hurusom i följd därav lastning och lossning å övertid i
många fall skulle omöjliggöras eller åtminstone få försiggå utan den
kontroll, som är så nödvändig för tillsyn å fartyg och inventarier samt
lastens skyddande och vederbörliga stuvning och varpå icke allenast
dennas, utan jämväl de ombordvarandes och fartygets säkerhet är i
väsentlig mån beroende. Dessa olägenheter skulle i synnerhet kunna
göra sig gällande, för den händelse stuveriarbetarna arbetade i s. k. skift.
Slutligen böra bestämmelser om begränsning av övertidsarbetet ej gälla
för reguljära post- och passagerarångare eller för fartyg, som användas
vid lastning eller lossning av dylika ångare, ej heller för arbete med
resandes bagage, post eller gods, som lätt kan taga skada.

7 §•

övertidsersättning bör, liksom hittills, icke utgå till sjöman, som
i hamn gör nattvakt, eller till befäl, som sysselsatts med övertidsarbete,
därest vederbörande erhåller motsvarande fritid om dagen. Det torde

vara en allmän erfarenhet, att nattvakttjänstgöringen av besättningen
betraktas som en förmån tillföljd av den därför åtnjutna gottgörelsen av
fritid om dagen. Nu rådande praxis eller avtal överensstämma även
med dessa av mig begärda undantag.

I fråga om grunderna för övertidsersättningens utgående synes
mig förslaget icke innebära en lycklig lösning.

Månadslönens storlek är givetvis beroende av vederbörandes större
eller mindre kvalifikationer. Men vid bestämmandet av övertidsersättningen
lära dessa, särskilt vad angår befälet, icke skäligen böra tillmätas
uteslutande avgörande betydelse. Då övertidsarbete förekommer,
fördelas detta i möjligaste mån turvis, varav följer, att vederbörandes
kvalifikationer i detta fall icke äro enbart avgörande annat än såtillvida,
att befälsperson icke ersättes av någon av manskapet, däckstjänst icke
utföres av någon tillhörande maskinbemanningen eller tvärtom. Det är
därför rättvisare att fastställa lika ersättning för varje kategori, t. ex.
samma belopp för samtliga styrmän eller samtliga maskinister o. s. v.

Även ett annat skäl talar mot att fastställa befälets övertidsersättning
uteslutande med månadslönen som norm. Den som är något bekant
med förhållandena ombord, känner väl till, att det icke sällan inträffar,
att befälets övertidsarbete är av så föga maktpåliggande art, att vederbörande
kan sova under större eller mindre del av den tid, för vilken
han enligt de nu föreslagna bestämmelserna skulle kunna kräva övertidsersättning.
Att under sådana förhållanden fastslå skyldighet för
redaren att utbetala en så dryg övertidsersättning, som förslaget innebär,
kan icke vara rimligt eller rättvist.

Om emellertid de av sakkunnigas majoritet förordade grunderna
skola följas, är det enligt min mening nödvändigt, att de dock något
modifieras genom införande av såväl en övre som en undre gräns för
de ersättningsbelopp, som med tillämpning av desamma skulle utgå.
För fastställande av dessa maximi- och minimiersättningar torde närmare
utredning böra verkställas.

8 §•

Ehuru det väl kan anses för självfallet att de ombordvarandes och
lastens säkerhet inbegripes i »fartygets säkerhet» äro dock, för större
tydlighets vinnande, närmare bestämmelser härutinnan önskvärda.

Då dessutom besättningens skyldighet att, även å fritid och utan
övertidsersättning, om nödigt, biträda vid fartygets framdrivande och
manövrering, enligt den föreslagna formuleringen kan ifrågasättas, torde
även i detta fall kompletterande bestämmelser vara behövliga.

För den händelse myndighet i hamn kräver vissa arbetens utförande,
t. ex. viss rengöring, desinfektion eller förhalning, varvid befäl
eller manskap helt eller delvis måste vara behjälpligt, bör verkställandet
av sådant arbete icke vara omöjliggjort på grund av att den enligt förslaget
föreskrivna maximiarbetstiden redan utnyttjats.

Föreskrift i syfte att förebygga detta bör därför inryckas i denna
paragraf.

Bestämmelser saknas angående huru bör förfaras rörande uppstående
tidsskillnad under fartygets gång.

Då tvistighet^’ lätt kunna uppstå tillfölje denna omständighet,
synes bestämmelser därom även vara nödiga.

Särskild mening1 av herr Henrieson:

3 § 1 mom. a).

Beträffande arbetstiden i hamn biträder jag i allo den av herr
Nordborg uttalade särskilda mening i ämnet.

7 §•

Övertidsersättningen bör enligt min mening begränsas såväl uppåt
som nedåt. En dylik begränsning synes mig önskvärd, bland annat, på
den grund att eljes för ett och samma arbete skulle få betalas ersättning
till olika belopp, mellan vilka skillnaden kan bliva oskäligt stor.

Avenså anser jag icke, att den föreslagna högre övertidsersättningen
skall under alla förhållanden utgå för arbete å här i riket brukliga
helgdagar. Ligger nämligen fartyg i utländsk hamn å sådan helgdag,
men densamma icke där firas, synes skäligt att åtminstone endast den
lägre ersättningen utginge. Eljes kunde lätt andra nationers fartyg få
en fördel, som mången gång kunde vara av betydelse.

8 § mom. a).

Här synes mig oundgängligen nödvändigt, att ett tillägg till den
föreslagna bestämmelsen göres av det innehåll, att sjöman skall vara
skyldig att i här avsedd omfattning göra skeppstjänst, som erfordras
för segelfartygs framdrivande och manövrering. Eljes skulle segelfartyg
vid ostadig vind eller motvind icke kunna utnyttja varje möjlighet att
komma närmare resans mål eller att vid in- eller utgående passa visst
tidvatten.

VISSA REDOGÖRELSER

" '''' • ! •

Utredning rörande arbetstiden å svenska fartyg.

Sedan skeppstjänstkommitterade i juni 1918 till samtliga svenska Utredningen»
rederier och fartygsägare utsänt frågeformulär rörande arbetstiden m. m. omfattnin9
att fördelas å dem tillhörande fartyg samt efter besvarande av resp.
befälhavare och besättningar återsändas till kommitterade, har med ledning
av hittills inkomna svar utarbetats efterföljande redogörelse beträffande
hithörande frågor.

Av formulären, som utgjorts av dels ett formulär A (se bil. 1)
att besvaras av fartygsbefälhavaren och dels ett formulär B (se bil. 2)
att besvaras av varje annan ombord anställd person, utsändes 2,553
A-formulär och 22,335 B-formulär, av vilka dock intill den 1 jan. 1919
återsänts fullständigt besvarade endast 415 av de förstnämnda och 3,765
av de senare.

Dessutom hava såsom obeställbara återkommit 27 A-formulär
och 146 B-formulär, varjämte sammanlagt ett par hundratal formulär
av båda slagen återsänts antingen helt obesvarade eller med så ofullständiga
och oriktiga svar, att de ej ansetts böra medtagas i utredningen.

De ingångna svaren härleda sig från vederbörande på 332 ångfartyg,

22 motorfartyg, 153 segelfartyg och 4 pråmfartyg.

Då enligt senaste officiella uppgifter det svenska fartygsbeståndet
utgöres av 1,251 ångfartyg, 338 motorfartyg, 1,122 segelfartyg och
116 pråmfartyg måste alltså resultatet i fråga om antalet inkomna svar,
särskilt beträffande de tre sistnämnda fartygskategorierna, anses skäligen
otillfredsställande. I all synnerhet gäller detta de mindre segelfartygen
med sin ganska stora besättningsnumerär, men å andra sidan äro arbetstidsförhållandena
— vilka det ju i detta sammanhang här närmast är
fråga om — å denna klass fartyg av mindre betydelse för utredningen
i dess helhet, då de i stor utsträckning bemannas av delägare i fartyget
eller anhöriga till befälhavaren, som i många fall samtidigt är ägare.

För ångfartygens, särskilt de störres, vidkommande torde emellertid
de ingångna svaren såväl till innehåll som antal få anses utgöra ett
Skeppstjänstkommitterade. 8

Ångfartyg.

Octanfart.

Styrmän.

något så när sakrikt material, vilket med fördel kunnat användas vid
det föreliggande utredningsarbetet.

I allmänhet har kunnat konstateras en tämligen god överensstämmelse
mellan svaren såväl från, å ena sidan, befälhavaren och å andra
sidan, besättningen som mellan besättningsmännen inbördes å samma
fartyg. Där allt för stora skiljaktigheter mellan de på resp. frågor
lämnade svaren från visst fartyg förelegat, hava uppgifterna överhuvud
taget ej medtagits vid undersökningen, medan mindre differenser utjämnats
i den mån dessa ej varit av någon praktisk betydelse för
resultatet av utredningen.

För bättre överskådlighets skull hava uppgifterna ordnats gruppvis
efter de farter, i vilka resp. fartyg nyttjats, och har härvid början gjorts
med ångfartygen. Nedan lämnade uppgifter rörande arbetstidens längd
avse antalet timmar för dygn räknat.

Beträffande oceanfart föreligga uppgifter från 32 ångfartyg, och
hava vid behandlingen av de inkomna svaren i denna såväl som i följande
grupper desamma uppdelats på fem huvudkategorier av bemanningen,
nämligen: styrmän, maskinister, däcksmanskap, maskinmanskap
och kökspersonal.

I första hand har härvid avseende fästs på de svar, som direkt
angivit arbetstidens längd såväl i hamn som till sjöss, i senare fallet
särskilt beträffande vaktindelningen, och vilka innefattas i A-formulärets
frågor 1—18 samt B-formulärets 2—19 samt 21 och 22.

Beträffande längden av styrmännens arbetstid i hamn hava svar
inkommit från 30 fartyg, av vilka från 26 mellan 1,198 och 7,712
bruttotons dräktighet angives en arbetstid av 10 timmar. Från 2 ångare
om resp. 1,839 och 5,895 bruttoton föreligga uppgifter om 9 timmars
arbetstid och från likaledes 2 fartyg om resp. 3,140 och 3,538 ton
uppgives arbetstiden till 8 timmar.

Uppgifter om arbetstidens längd till sjöss hava ävenledes inkommit
från styrmännen å 30 fartyg. Vad dessa fartyg angår, angives å 1 ångare
om 2,752 bruttoton en arbetstid av 14 timmar, å 20 ångare mellan

1,198 och 3,910 ton 12 timmar, å 3 ångare mellan 3,954 och 3,383
ton 10 timmar, å 2 ångare om resp. 5,821 och 7,712 ton 9 timmar
samt å 4 ångare mellan 1,839 och 5,895 ton 8 timmar.

I fråga om vakttjänstgöringen urskiljer man såväl för styrmännen
som även senare för övriga bemanningskategorier — med undantag av
kökspersonalen — tvenne skilda huvudsystem, nämligen tvåvakts- och
trevaktssystemen. Det förra, vars grundprincip består i tjänstgöringens

indelning i två varandra skiftes vin avlösande vakter, kan uppdelas i
tvenne underavdelningar: engelska vakter och svenska vakter. Enligt
det engelska vaktsystemet indelas dygnet i 6 vanligtvis lika långa vakter,
varigenom vardera vaktens personal erhåller 12 timmars tjänstgöring
och 12 timmars fritid per dygn. Som denna indelning verkar så, att
arbets- resp. fritider för samma personer ständigt infalla på samma tider
av dygnet, har man för att ernå mera omväxling uppdelat en av 4-timmarsvakterna,
vanligen eftermiddagsvakten mellan kl. 12 och kl. 4 i 2
2-timmarsvakter, s. k. plattvakter. Härigenom ökas antalet vakter till
7, varigenom arbets- och fritider bliva resp. 10 och 14 timmar ena
dygnet samt 14 och 10 det andra.

Detta sistnämnda vaktsystem har endast undantagsvis tillämpats
å de fartyg, som ingått i undersökningen, varför, då i det följande
engelska vakter omnämnas, därmed avses det förstnämnda alternativet.
För större överskådlighets skull gives härnedan en schematisk framställning
av bägge alternativen.

Alt. i.

	Styrbords vakt	Babords vakt
	Arbetstid j Fritid	Arbetstid	Fritid
	Antal timmar	Antal timmar
12 mn. — 4 f. ni.............	4 -		4
4 f. m.— 8 » ............	4	4	—
8 » —12 md.............	4	—	4
12 md. — 4 e. m.............	4	4	—
4 e. m.— 8 » ............	4 1 —	—	4
8 » —12 mn.............	4	4	—
Summa	12 \| 12	12	12

Alt. 2.

	Styrbords vakt	Babords vakt
\|	Arbetstid	Fritid	Arbetstid	Fritid
	Antal timmar	Antal timmar
1 12 mn. — 4 f. m.............	4			4
4 f. m.— 8 » ............	—	4	4	—
8 » —12 md.............	4	—	—	4
i 12 md. — 2 e. m.............	—	2	2	—
2 e. m.— 4 » ............	2	—	—	2
4 » — 8 » ............	—	4	4	—
8 » —12 mn.............	4	—	—	4
Summa	14	10	10	14

«0

Enligt det svenska vaktsystemet indelas tjänstgöringen dygnet
runt i 5 vakter. Härigenom inträder för varje dygn en förskjutning
av vakterna med växelvis återkommande 14 och 10 timmars arbetsoch
fritid per dygn. Tiderna för vaktskifte variera ganska betydligt
inom detta system, men i allmänhet tillämpas den ordning, som framgår
av nedanstående schema:

	Styrbords vakt	Babords vakt
	Arbetstid	Fritid	Arbetstid	Fritid
	Antal timmar	Antal timmar
12 mn. — 4 f. m.............	4			4
4 f. m.— 8 » ............	—	4	4	—
8 » — le. m.............	5	—	—	5
1 e. m.— 7 » ............	—	6	6	—
7 > —12 mn.............	5	—	—	5
Summa	14	10	10	14

Enligt trevaktssystemet, varvid personalen indelas i treskift, blir
antalet vakter 6 med 8 timmars arbets- och 16 timmars fritid per dygn.
Såväl arbets- som fritiden omfatta vardera två perioder om resp. 4
och 8 timmar med tider för vaktskifte enligt nedanstående uppställning.

	Vakt A	Vakt B	Vakt C
	Arbetstid	Fritid	Arbetstid	Fritid	Arbetstid	Fritid
	Antal timmar	Antal timmar	Antal timmar
12 mn. — 4 f. m................	4			4		4
4 f. m.— 8 » ...............	—	4	4		—	4
8 » —12 md................	—	4	—	4	4	—
12 md. — 4 e. m................	4	—	—	4	—	4
4 e. m.— 8 » ...............	—	4	4		—	4
8 » —12 mn................	—	4	—	4	4	—
Summa	8	16	8	16	8	16

Enligt såväl två- som trevaktssystemet, särskilt det senare, kan
förekomma arbete å frivakter, varvid arbetstiden blir längre än vad ovan
lämnade schemata utvisa, och hänvisas beträffande denna sak till vad
senare kommer att sägas härom.

Från 28 ångare i oceanfart hava styrmännen lämnat uppgift om
v aktindelning en, varav framgår, att det svenska tvåvaktssystemet tillämpats
å 18, det engelska å 1 samt trevaktssystemet å 9 fartyg. Å samtliga

fartyg, där tvåvaktssysteinet varit rådande, har arbetstidens längd uppgivits
till 12 timmar med undantag för 1 ångare om 1,752 ton med svenska
vakter, där arbetstiden angivits till 14 timmar, alltså innefattande arbete
å frivakt om sammanlagt 2 timmars varaktighet. Å de 9 fartygen med
trevaktssystem har konstaterats 2 timmars arbete å frivakt i 3 fall samt
1 timme i 2 fall, varemot å de återstående 4 ångarna intet arbete å frivakt
förekommit. Anmärkas bör, att å ett flertal ångare, där tvåvaktssystem
tillämpats, styrmännens antal likvisst varit 3 och kunnat medgiva
en fördelning å tre vakter.

Från maskinister, anställda å ångfartyg i oceanfart, har beträffande
arbetstiden i hamn inkommit uppgifter från 29 ångare. Å 25 av dessa
med en maskinstyrka av mellan 600 och 2,400 ind. hkr., angives en
arbetstid av 10 timmar, medan å 4 fartyg om 1,190 till 2,100 ind. hkr.
arbetstiden uppgår till 8 timmar. Arbetstiden till sjöss för maskinister
å 1 fartyg om 1,350 ind. hkr. var 14 timmar, å 9 fartyg om 692 till
1,250 ind. hkr. 12 timmar, å 8 fartyg om 690 till 2,100 hkr. 10 timmar,
å 2 fartyg om resp. 600 och 1,000 ind. hkr. 9 timmar samt å 8
fartyg om 1,065 till 1,800 ind. hkr. 8 timmar. I fråga om vakttjänstgöringen
till sjöss uppgives svenskt tvåvaktssystem hava tillämpats å 8
och engelskt å 2 ångare, medan å 17 fartyg trevaktssystem varit rådande.

Å 1 fartyg med engelskt tvåvaktssystem har för maskinisterna
förekommit arbete å frivakt uppgående till sammanlagt 2 timmar. Från
övriga 9 fartyg med tvåvaktssystem har dylikt arbete ej meddelats,
varemot å fartyg med trevaktssystem arbete å frivakt förekommit i 8 fall
med 2 och i 2 fall med 1 timmes varaktighet. Liksom i fråga om däcksbefälet
har, dock mera undantagsvis, förekommit att tvåvaktssystem
tillämpats, oaktat 3 maskinister varit anställda.

Uppgifter rörande däcksmanskapets arbetstid i hamn har lämnats
från 29 ångfartyg i oceanfart. A 24 av dessa ångare, mätande mellan

1,198 och 7,712 bruttoton, angives arbetstiden till 10 timmar, å 2 om
resp. 1,839 och 5,895 ton 9 timmar samt å 3 fartyg mellan 2,420 och
3,140 ton 8 timmar. Arbetstiden till sjöss har uppgivits för 26 ångfartyg,
och var densamma å 1 fartyg om 3,837 ton 14 timmar, å 24 mellan

1,198 och 5,895 ton 12 timmar samt å 1 om 2,420 ton 10 timmar.

Redogörelse för v akttjänstgöring en till sjöss har insänts från 22 fartyg
med följande fördelning: svenska vakter å 22 ångare, engelska
vakter å 5 samt trevaktssystem å 1.

Arbete å frivakt har förekommit å det sistnämnda fartyget, en
ångare om 2,420 ton, med 2 timmar, medan å samtliga övriga ång -

Maskinister.

Däcks manskap.

Maskin manskap.

fartyg i denna fart sådant arbete uppgivits icke äga rum mer än å
ett enda fartyg, likaledes med 2 timmar.

Å ångfartyg i oceanfart, särskilt å större båtar med talrik besättning,
tjänstgör ej hela däcksmanskapet till sjöss i vakter, utan uttagas
en eller flera s. k. dagmän, som med i allmänhet 10 timmars daglig arbetstid
äro vaktfria. Oftast är det båtsmän, timmermän samt i en del fall
en eller annan matros, som uttagas till dylikt arbete.

Från 28 fartyg i oceanfart hava insänts uppgifter angående arbetstidens
längd i hamn för maskinmanskapet. A 22 av dessa med maskinstyrka
mellan 600 och 1,800 ind. hkr. var arbetstiden 10 timmar, å 1
fartyg om 1,800 ind. hkr. 9V« timmar, å 1 fartyg med maskinstyrka av
2,400 ind. hkr. 9 timmar samt å 4 fart}^g om 1,190 till 2,100 ind. hkr.
8 timmar.

Arbetstiden till sjöss har bland 26 fartyg å 1 ångare om 1,000
ind. hkr. uppgivits till 12 timmar, å 4 ångare om 1,150 till 1,250
ind. hkr. till 10 timmar, å 3 ångare med maskinstyrka mellan 870 och
1,800 ind. hkr. 9 timmar samt å återstående 18 ångare med maskinstyrka
mellan 692 och 2,400 ind. hkr. till 8 timmar.

Beträffande vaktindelningen hava uppgifter inkommit från 27 ångfartyg,
av vilka ett enda tillämpade det svenska vaktsystemet och alla
övriga trevaktsindelning. Arbete å frivakt förekom å 4 fartyg med
2 timmar, samt å 3 med 1 timme. Å samtliga övriga ångare i denna
fart har arbete å frivakt för maskinmanskapet icke ägt rum.

Redogörelsen här ovan angående maskinmanskapets arbetstid och
vakttjänstgöring till sjöss avser egentligen endast eldarpersonalen. För
donkeymän, smörjare och kollämpare tillämpas delvis andra principer,
särskilt för de sistnämnda, vilka oftast tjänstgöra som dagmän med 10
timmars arbetstid. I ett par fall hava kollämpare uppgivit en sammanlagd
arbetstid av mellan 12 och 14 timmar, men synes en sålunda utsträckt
arbetstid endast tillfälligtvis hava förekommit. Vad beträffar donkeymän
och smörjare är det inkomna uppgiftsmaterialet allt för ofullständigt
att medgiva något närmare uttalande; av en del inkomna svar
framgår dock, att dessas arbetstid i stort sett överensstämmer med
•maskinisternas.

En närmare granskning av uppgifterna om arbetstiden för de
fyra bemanningskategorier, som hittills behandlats, giver vid handen,
att arbetstidens längd till sjöss i allmänhet icke står i något exakt
förhållande till fartygens storlek resp. maskinstyrkor. Sålunda hade
exempelvis styrmännen å en ångare på nära 8,000 ton 10 timmars
arbetstid medan motsvarande personal å en 1,800 tons ångare arbetade

«3

endast 8 timmar. Samma är förhållandet med maskinisterna, som å ett
fartyg om c:a 1,300 ind. hkr. hade en arbetstid av 14 timmar, medan
densamma å eu annan ångare om 600 ind. hkr. var endast 9 timmar.
Beträffande däcksmanskapet, för vilket på grund av det nästan alltigenom
förhärskande tvåvaktssystemet arbetstiden å de flesta ångare blir av
samma längd, är ovan angivna förhållande mindre framträdande, varemot
maskinmanskapets arbetstid i förhållande till maskinstyrkan företer
ungefär samma ojämnhet som i fråga om maskinisterna.

Den bemanningskategori, som såväl i hamn som till sjöss har den
längsta arbetstiden, är köksper sonalen, särskilt kockar och kokerskor.

Beträffande kökspersonalens arbetstid i hamn föreligga uppgifter
från 25 ångare i oceanfart. Den längsta arbetstiden, 17 timmar, uppgives
från en ångare på 2,990 bruttoton. Härefter komma 3 fartyg mellan
2,338 och 3,076 ton med 16 timmar, 8 fartyg mellan 1,226 och 7,712
ton med 15 timmar, 8 fartyg mellan 1,732 och 5,821 ton med 14 timmar,
1 fartyg om 5,895 ton med I3V2 timmar samt 4 fartyg mellan
1,267 och 4,283 ton med 13 timmar.

Om arbetstidens längd till sjöss hava uppgifter inkommit endast
från 18 ångare och har densamma uppgivits utgöra å: 1 ångare på 7,712
ton 18 timmar, 3 mellan 2,338 och 3,954 ton 17 timmar, 4 mellan 1,587
och 4,283 ton 16 timmar, 2 om resp. 2,752 och 3,538 ton 15 timmar,
1 på 5,895 ton 1472 timmar, 5 mellan 1,267 och 3,383 ton 14 timmar,
1 på 3,140 ton 13 timmar, samt en ångare om 5,821 bruttoton 12 timmar.

Nästan utan undantag är kökspersonalens dagliga arbetstid längre
till sjöss än i hamn, i det densamma i förra fallet uppvisar en genomsnittlig
längd av 15.1 timmar mot 14.3 timmar i det senare. Strängt taget
gälla ovanstående siffror endast kockar, såväl manliga som kvinnliga,
men även övriga manskapsspecialiteter inom denna bemanningskategori,
såsom stuertar och mässpojkar, hava uppgivit en arbetstid, som endast
föga understiger kockarnas.

Av ångfartyg, nyttjade i nordsjöfart, har undersökningen omfattat
103 stycken. Från 92 av dessa hava de ombord anställda styrmännen
inkommit med uppgifter rörande den dagliga arbetstiden i hamn, vars
utsträckning närmare framgår av nedanstående uppställning:

107a timmar å 1 ångare om 746 bruttoton

10	»	y>	83		mellan	204	och	2,351	bruttoton
972	»	»	2		om	resp.	1,006		2,274	»
9		y>	2		»	»	1,535	))	1,622	»
872		y>	2	»	»	»	436		1,604	»
8			2		»	»	1,281	»	1,391

Kökeper sonal.

Nordsjöfart.

Styrmän.

Maskinister.

Däcks -manskap.

Arbetstidens längd till sjöss har uppgivits av styrmännen å 90 ångfartyg
och ter sig sålunda:

14Va timmar å 1 ångare om 653 bruttoton

14 » » 2 » » resp. 1,369 och 1,788 bruttoton.

12 Va » » 1 » »1,321 bruttoton

12 » » 86 » mellan 204 och 2,351 bruttoton

Vad beträffar v akttjänstgöring en till sjöss, har trevaktssystem för
styrmännens vidkommande icke tillämpats å ett enda av de 88 ångfartyg,
varifrån uppgifter rörande denna detalj inkommit. I 65 fall har
tjänstgöringen indelats i svenska och i 23 fall i engelska vakter.

Arbete å frivakt har endast förekommit å 4 ångare, i 1 fall
uppgående till 2Va timmar, i 2 fall till 2 timmar och i 1 fall till Va
timme per dygn.

Maskinisternas arbetstid i hamn har uppgivits från 94 fartyg och
utgör:

10Vi timmar å 1 ångare med 1,200 ind. hkr.
10
9V2
9
8

mellan 100 och 1,320 ind. hkr.
med 750 ind. hkr.
med resp. 560 och 1,100 ind. hkr.
mellan 220 och 720 ind. hkr.

Arbetstidens längd till sjöss har även uppgivits från 94 fartyg och
ställer sig, som följer:

13 timmar å 2 ångare med resp. 520 och 584 ind. hkr.

12Va » » 1 » » 200 ind. hkr.

12 » » 91 » mellan 100 och 1,320 ind. hkr.

Liksom förhållandet var med styrmännen har även för maskinisterna
endast tvåvaktssystemet tillämpats vid tjänstgöringen till sjöss å
ångare i denna fart, varvid å 65 fartyg det svenska, och å 28 fartyg
det engelska systemet kommit till användning.

Arbete å frivakt har å 2 ångare uppgivits förekomma med 1
timme och å 1 fartyg med Va timme per dygn.

Från 99 fartyg hava uppgifter rörande däcksmanskapets arbetstid i
hamn inkommit, och är denna:

10 timmar å 94 ångare mellan 204 och 2,351 bruttoton
9 » » 2 » om resp. 1,502 och 1,674 »

87a » » 2 » » » 1,006 och 1,612 »

8 » »1 » » »1,281 bruttoton.

Arbetstiden till sjöss har angivits å 96 ångare och framgår av
nedanstående sammanställning:

14 timmar å 4 ångare mellan 624 och 1,874 bruttoton

127* » » 1 » om 1,176 bruttoton

12 » »91 » mellan 204 och 2,351 bruttoton.

Vakttjänstg öring en till sjöss har uteslutande fortgått enligt tvåvakts system,

å 82 ångare enligt det svenska, och å 17 enligt det engelska.

Arbete å frivald har å 4 ångare förekommit med 2 timmar och å
1 ångare med timme.

Bland däcksmanskapet i denna fartygsgrupp synas endast undantagsvis
förekommit s. k. dagmän, vilkas arbetstid till sjöss då varit 10
timmar.

Från 99 fartyg hava uppgifter inkommit beträffande maskinmanskapets
arbetstid i hamn och ställer sig denna sålunda:

840 ind. hkr.

100 till 1,320 ind. hkr.

12Vä timmar å 1

97.

87.

» 88

ångare om

1,200 ind. hkr.

220 till 800 ind. hkr.
550 ind. hkr.

400 till 600 ind. hkr.

Maskin manskap.

Arbetstiden till sjöss å 98 fartyg framgår av efterföljande sammanställning: -

20 timmar	å	1	ångare	om	1,000	ind.	hkr.
15	»	»	1	»	»	700	»	»
14 Va	»	»	1	»	»	325	»	»
137a	»	»	1	»	»	840	»	»
13	»	»	1	»	»	400	»	■ »
12	»	»	57	»	»	100	till	1,320	ind.	hkr.
10	»	»	2	»	»	resp.	. 560 och	650	ind. hkr
9	»	»	8	»	»	520	till	750 ind. hkr.
8	»	»	26	»	»	220	»	1,100	»	»

Tjänstgöringen till sjöss med avseende på vaktindelning har angivits
från 98 ångfartyg i nordsjöfart, varav 42 med svenska och 18
med engelska vakter, samt 38 med trevaktssystem.

Arbete å frivakt synes hava förekommit i ganska stor utsträckning
och uppgives å fartyg med tvåvaktssystem hava omfattat: å 1

ångare 8 timmar, å 1 3 timmar, å 1 27a timmar, å 1 17a timme samt

å 1 blott 1 timme. Å ångare med trevaktssystem har arbete på fri vakt

uppgått till 2 timmar ombord å 2 fartyg, samt till 1 timme å 8
fartyg.

Beträffande donkeymän, smörj are och kollämpare gäller samma
Skeppstjänstkommitteracle. 9

Köks personal.

Östersjöfart

anmärkning, som tidigare gjorts i fråga om oceanfart. Dock förekommer
dylikt manskap mera sällan inom nordsjöfarten.

Kökspersonalens arbetstid i hamn bär meddelats från 88 ångfartyg
och varierar till sin längd högst betydligt, varom nedanstående sam -

manställning bär vittne:

17 timmar	å	1	ångare	om 1,006 bruttoton
16		»	3		mellan 351 och 1,232 brutto 1
15V2	»	»	2	»	om resp. 1,069 och 1,244	»
15		»	20	»	mellan 409 och 2,381	»
14 Va		»	10		» 535 och 2,056	»
14	»	»	23	»	» 386 och 1,893
13 Va	»	»	2	»	om resp. 950 och 1,524	»
13		»	10	»	mellan 237 och 1,952	»
12Va	»	»	2	»	om resp. 1,526 och 1,690	»
12			13	»	mellan 427 och 1,874	))
11	»		1		om 1,997 bruttoton
10	»	»	1	»	)) 1,281 »
Arbetstiden	till sjöss företer om möjligt ännu större

vilket framgår av nedanstående sammanställning, baserad på uppgifter
från 54 fartyg.

ångare om 1,321 bruttoton

sjöss

18Va timmar å

18 » »

17 Va » »

17 » »

16Va » »

16 » »

15 Va » »

15 » »

14Va » »

14 » j>

13 » »

12 » »

Åven
längre

8
1

5
1

om resp. 1,702 och 1,394 bruttoton
» » 1,534 bruttoton

mellan 1,006 och 1,612 bruttoton

» 1,369 och 2,056 »

» 795 och 1,452 »

om 825 bruttoton
mellan 1,091 och 1,757 bruttoton
om 1,138 bruttoton

» mellan 409 och 2,251 bruttoton
» » 1,469 och 2,274

)> » 427 och 1,997 »

denna fart är kökspersonalens genomsnittliga arbetstid till
än i hamn eller resp. 15.6 och 13.7 timmar. Maxima
och minima å 18Va resp. 10 timmar utgöra rena undantag, medan en
arbetstid om 14 timmar synes vara den förhärskande, såväl i hamn som
till sjöss.

Uppgifter rörande arbetstidens längd hava inkommit från 51 ångfartyg
i östersjöfart.

Beträffande styrmännens arbetstid
från 48 ångare, utvisande:

hamn föreligga meddelanden styrmän.

131/.

1072

972

timmar

i-i

ångare om 198 bruttoton

» » 182 »

» om resp. 54G och 582 bruttoton

» » » 164 och 301 »

» mellan 176 och 1,405 bruttoton
» om 1,329 bruttoton.

Uppgifter om arbetstiden till sjöss hava insänts från 42 ångfartyg

och te sig sålunda:

18 timmar å 2 ångare om resp. 285 och 452 bruttoton

1 )) )>

2 » »

167a

1372

» 2

» 30

589 bruttoton

resp. 295 och 681 bruttoton

227 brutto ton

resp. 301 och 660 bruttoton

mellan 176 och 1,329
om resp. 309 och 535
» 226 bruttoton

» 513 »

Detaljer beträffande v akttjänstgöring en till sjöss hava inkommit från
38 fartyg, av vilka 19 tillämpa svenskt, 18 engelskt och 1 trevaktssystem.
Å de ångare, där enligt närmast föregående sammanställningarbetstiden
till sjöss uppgivits till 9 eller 10 timmars varaktighet, synes
på grund av resornas korta utsträckning någon vaktindelning för styrmännen
överhuvudtaget ej hava ägt rum.

Arbete å frivakt har inrapporterats från 8 ångare, varav 2 med
6 timmar, 1 med 47a, 2 med 2, 1 med 17a samt 2 med 1 timme.

Uppgifter om maskinisternas arbetstid i hamn hava inkommit från
51 ångfartyg och framgår av nedanstående sammanställning:

12 timmar

107a
10
97a
9
8

ångare

))

om resp. 120 och 440 ind. hkr.
» 180 ind. hkr.

» 80 till 800 ind. hkr.

» 210 ind. hkr.

» 180 till 700 ind. hkr.

» 300 ind. hkr.

Maskinister.

Rörande arbetstiden till sjöss föreligga uppgifter från 47 ångfartyg,
utvisande:

14 timmar å 2 ångare vardera om 600 ind. hkr.

13 3) » 1 )) om 120 ind. hkr.

Däcks manskap.

Maskin manskap.

13 timmar å 1 ångare om 800 ind. hkr.

127* » » 1 )) » 80 » »

12 )> » 41 » » 80 till 720 ind. hkr.

11 » » 1 » » 210 ind. hkr.

Vakttjänstg öring en till sjöss har å 22 fartyg fortgått enligt svenskt
och å likaledes 22 enligt engelskt system.

Arbete å frivakt har förekommit å 5 ångare med 2 timmar å 2
fartyg, 17* timme å 1, 1 timme å 1 samt 72 timme å 1 fartyg.

Rörande arbetstiden i hamn för däcksmanskap å ångare i östersjöfart
hava uppgifter lämnats från 49 fartyg och utvisa:

127* timmar å 1 ångare om 198 bruttoton

11%			»	1		» 182 »
107*	»		»	1	»	» 164 »
10			» 45	»	mellan 176 och 1,405 bruttoton
8			»	1	»	om 109 bruttoton.
Arbetstiden	till i	sjöss	har uppgivits från 41 fartyg och ställer sig
följer: 17 timmar	å	1	ångare	om 750 bruttoton
14	»		5	»		mellan 295 och 1,329 bruttoton
137*	»	»	1	»		om 660 bruttoton-
127*	»		1			» 198 »
12	»	»	27	»		mellan 109 och 1,405 bruttoton
117*	»	»	1			om 227 brutto ton
10	y>	»	3	»		mellan 309 och 476 bruttoton
9	»	»	1	»		om 226 bruttoton
8	»		1	D		» 552 »
Från	40 fartyg	hava .	lämnats uppgifter beträffande vakttjänstgö-

ringen, vilken å 16 fartyg skedde med svenskt och å 24 med engelskt
växtsystem. A de 6 ångfartyg i nästföregående sammanställning, där
arbetstiden till sjöss ej uppgått till 12 timmar, har tjänsten för däcksmanskapet
ej varit uppdelad i vakter.

Arbete å frivakt har förekommit å 8 fartyg med högst 5 timmar
å 1 fartyg, 2 timmar å 5, 17* timme å 1 samt 1 timme å 1.

Från 49 ångfartyg hava uppgifter lämnats rörande maskin manskapets
arbetstid i hamn vilken ställer sig sålunda:

12 timmar å 1 ångare om 120 ind. hkr.

117* » » 1 » » 80 » »

107* » » 1 » » 180 » »

10 » » 42 » » 80 till 800 ind. hkr.

9 timmar å 3 ångare om ISO till 700 ind. Iller.
8 » » 1 » )) 200 ind. Iller.

Beträffande arbetstiden till sjöss föreligga meddelanden från 42
ångfartyg och utvisa följande arbetstid:

16 Va timmar å 1 ångare om 210 ind. hkr.,

14 » » 2 » » resp. 180 och 600 ind. hkr.,

13 Va )> » 2 » » » 120 » 720 » »

13 » » 3 » » 240 till 800 ind. hkr.,

12 » » 31 » » 100 » 700 » »

8 » » 3 » » 320 » 700 » »

Valdtjänstgöringen till sjöss har å 18 ångare indelats enligt det
svenska, å 22 enligt det engelska och å 1 ångare enligt trevaktssystemet.
Å 2 fartyg med 8 timmars daglig tjänstgöring till sjöss har skeppstjänsten
för manskinmanskapet ej varit uppdelad i vakter.

Arbete å frivakt har förekommit å 8 fartyg med 4 Va timmar i 1
fall, 2 timmar i 2, 1 Va timme i 2 samt 1 timme i 3.

Liksom i förut avhandlade farter företer kökspersonalens arbetstid
även inom östersjöfarten stor ojämnhet. Beträffande arbetstiden i hamn

>-ga u	ppgifter	från	40 fartyg och angiva:
18	timmar	å	1	ångare	om 226 bruttoton
17 Va	»		2	»	» resp. 285 och 439 bruttoton
16	»	»	4	»	mellan 331 och 546 »
15 Va	»		1	»	om 332 bruttoton
15	»		6	»	mellan 109 och 820 bruttoton
14 Va	»	»	1	)>	om 415 bruttoton
14	X)	))	12		mellan 218 och 1,405 bruttoton
13	x>		4		y> 198 och 621 »
12 Va	x>	y>	1	»	om 619 bruttoton
12	»	»	5	)>	mellan 176 och 105 bruttoton
11 Va		»	2	y>	om resp. 182 och 1,329 x>
11			1		x> 309 bruttoton.

Arbetstidens längd till sjöss har uppgivits endast från 13 ångfartyg: 17

timmar å 1 ångare om 1,220 bruttoton

16	B	»	1	»	» 619 »
15	)>	))	4		mellan 340 och 820 bruttoton
14 Va	))	))	1	»	om 415 bruttoton

Köks personal.

Kustfart.

Styrmän.

Maskinister.

Däcks manskap.

Maskin manskap.

14 timmar å 2 ångare om resp. 109 och. 284 bruttoton

13 » »1 )) » 574 bruttoton

12 » » 3 » mellan 747 och 1,329 bruttoton.

Någon verklig jämförelse mellan Jängden av arbetstiden i hamn
och till sjöss kan ej göras på grund av det knappa materialet ifråga
om den sistnämnda arbetstiden. Emellertid bliver i enlighet med de
lämnade uppgifterna den genomsnittliga arbetstiden i hamn 14.2 och
till sjöss 14.5 timmar.

Uppgifterna från ångfartyg i kustfart äro särdeles ofullständiga
och omfatta allenast 6 ångare.

Styrmännens arbetstid i hamn var å 1 ångare om 223 bruttoton
16 timmar, å 1 ångare om 222 bruttoton 12 Va timmar, å 1 ångare
om 236 bruttoton 12 timmar samt å 3 ångare mellan 174 och 333
bruttoton 10 timmar.

Arbetstiden till sjöss har endast uppgivits i 3 fall med resp. 16, 13
och 12 timmar, och v akttjänstgöring har angivits blott å 1 fartyg,
där svenska vakter tillämpats.

Maskinisternas arbetstid i hamn var å 2 fartyg om resp. 260 och
550 ind. hkr. 12 timmar, å 2 fartyg om resp. 80 och 290 ind. hkr.
10 timmar, å 1 fartyg om 387 ind. hkr. 9 timmar och å 1 fartyg med
174 ind. hkr. 8 timmar.

Arbetstiden till sjöss bar angivits från 5 ångare till 12 timmar å
3 fartyg om 80 till 387 ind. hkr. och 11 timmar å 2 fartyg om resp.
220 och 290 ind. hkr.

Vakttjänstgöring förekom endast å 1 ångfartyg, där det svenska
systemet tillämpades.

Längden av däcksmanskapets arbetstid i hamn var å 1 fartyg om
223 bruttoton 14 timmar, å 1 om 236 bruttoton 12 timmar, å 3
mellan 206 och 333 bruttoton 10 timmar samt å 1 fartyg om 174
bruttoton 8 timmar.

Uppgifter om arbetstiden till sjöss ha inkommit endast från 2
ångare med resp. 11 och 12 timmar, och vakttjänstgöring har uppgivits
blott å 1 fartyg.

Beträffande maskinmanskapets arbetstid i hamn föreligga följande
siffror:

13 timmar å 1 ångare om 260 ind. hkr., 12 timmar å 1 ångare

om 550 ind. likr., 10 timmar å 3 ångare om 80 till 387 ind. likr. samt
8 timmar å 1 ångare om 220 ind. hkr.

Arbetstiden till sjöss var å 1 fartyg om 550 ind. hkr. 16 timmar,
å 2 fartyg om resp. 80 och 260 ind. hkr. 12 timmar och å 1 fartyg
om 290 ind. likr. 11 timmar.

VakttjänstIgöring, och då med svenska vakter, förekom endast å 1
ångare.

Uppgifterna beträffande kökspersonalens arbetstid inskränka sig till
4 fartyg och omfatta allenast längden av arbetstiden i hamn med följande
siffror: 18 timmar å 1 ångare om 333 bruttoton, 13 timmar å 1 ångare
om 174 bruttoton samt 12 timmar per dygn å 2 ångare om resp. 206
och 222 bruttoton.

Uppgifterna rörande arbetstiden å ångfartyg i inre fart hava inkommit
från 27 ångare och avse i nästan samtliga fall endast arbetstiden
i hamn.

Styrmännens arbetstid i hamn har meddelats från 24 fartyg och
ställer sig sålunda:

19	timmar	å 1	ångare	om 180 bruttoton
18	»	)) 1		» 218 »
17	»	» 3	»	mellan 105 och 260 bruttoton
16 Va	»	» 1	))	om 143 bruttoton
16	»	JD 1	»	» 191 »
15		» 3		mellan 92 och 132 bruttoton
14		» 1	»	om 125 bruttoton
13	»	» 3	»	mellan 98 och 222 bruttoton
12 Va	»	» 1	))	om 232 bruttoton
12	»	» 1	»	» 251 »
11 Va	»	» 2	»	» resp. 68 och 144 bruttoton
11	x>	» 1	»	» 192 bruttoton
10	»	» 5		mellan 63 och 152 bruttoton.
Uppgifter beträffande arbetstiden till sjöss föreligga endas

om 3 fartyg med resp. 18, 16 och 12 timmar, motsvarande en bruttodräktighet
av resp. 260, 97 och 121 ton.

Från 26 fartyg hava inkommit .uppgifter rörande maskinisternas
arbetstid i hamn och angiva följande arbetstider:

18 timmar å 1 ångare om 354 ind. hkr.

17 Va » » 1 y> » 260 » »

17 » » 1 » » 140 » »

Köks personal.

Inre fart -

Styrmän.

Maskinister.

Däcks manskap.

Maskin manskap.

16	timmar	å	1	ångare	om 480 ind.	hkr.
15 Va	B	B	1	B	b 273 b	B
15	B	B	2	B	b resp. 110 och 128 ind.	hkr.
14	B	B	2	B	B B 97 B 200 B	B
13	B	B	2	B	vardera om	200 ind. hkr.
12	B	B	3	B	om 69 till	350 B b
11 Va	B	B	3	B	B 120 B	390 b b
11	B	B	2	B	b resp. 230 och 400 ind.	hkr.
10	B	B	4	B	b 40 till 200 ind. hkr.
9 Va	B	B	1	B	b 353 ind.	hkr.
9	B	B	1	B	B 180 B	B
8	B	B	1	B	b 250 b	B

Arbetstiden till sjöss har uppgivits endast från 5 fartyg till :\l
timmar a 1 ångare om 120 ind. hkr., 12 timmar å 1 ångare om 80
ind. hkr., 10 Va timmar å 1 ångare om 120 ind. hkr., 10 timmar å 1
ångare med 390 hkr. och 9 timmar å 1 ångare om 180 ind. hkr.

Enligt uppgifter från 26 -ångfartyg har arbetstiden i hamn för
däcksmanskapet ställt sig på nedanstående sätt:

1 ångare om 180 bruttoton

timmar å

B )) 1 b b 218 »

» » 3 » mellan 105 och 251 bruttoton

» b 1 )) om 143 bruttoton

» »3 3) mellan 97 och 260 brutto ton

» b 1 b om 157 bruttoton

B b 3 B mellan 98 och 232 bruttoton

b b 1 b om 92 bruttoton

» b 1 b » 127 b

y> » 2 » b resp. 59 och 251 bruttoton

» » 2 » b b 68 b 144 b

» b 2 B b b 192 b 222 B

b b 4 b mellan 63 b 152 b
b b 1 » om 143 bruttoton.

Endast från 3 fartyg hava lämnats uppgifter beträffande arbetstiden
till sjöss, utvisande 16 timmar å 1 ångare om 97 bruttoton, 13 Va timmar
å 1 ångare om 359 bruttoton och 10 Va timmar å en ångare om
68 bruttoton.

Varaktigheten per dygn av maskinmanskapets arbetstid i hamn har
meddelats från 26 fartyg och framgår av följande sammanställning:

18 timmar å 1 ångare om 354 ind. hkr.

17 b b 2 b b resp. 140 och 260 ind. hkr.

16 Va
16

15 Va

13 Va

11 Va
11
10
9

15 V.	timmar	a	i	ångare	om	390	ind. hkr.
14 Va		»	i	»	»	no	)> »
14	»		2	»	»	resp.	97 och 132	ind. hkr.
13	»	»	1	»	»	200	ind. hkr.
12 Va	»	»	1	»	»	250	)> »
12	»	»	3	»	»	80	till 350 ind.	hkr.
11 Va	»	»	4	)>		120	» 230 »	»
11	»		2	))	»	resp.	, 353 och 400 ind. hkr
10 Va	»	»	1	»	»	480	ind. hkr.
10	»	»	5			40	till 273 ind.	hkr.
9	D	»	1	»	»	60	ind. hkr.
7	))	»	1	»		200	» »

Uppgifter rörande arbetstiden till sjöss föreligga endast från 4 fartyg,
utvisande 16 timmar å 1 ångare om 120 ind. likr., 13 timmar å 1
ångare om 80 ind. hkr., 10 Va timmar å 1 ångare om 120 ind. hkr.
samt 10 timmar å 1 ångare om 390 ind. hkr.

Vakttjänstgöring till sjöss har enligt de inkomna svaren icke förekommit
å någon enda av de 27 ångare, som nyttjats i inre fart, och
gäller detta samtliga de bemanningskategorier, vilkas arbetstid inom
nämnda fart härovan berörts.

Kökspersonalens arbetstid i hamn framgår av nedanstående uppställning,
baserad på uppgifter från 21 ångfartyg:

18	timmar	å	4	ångare	mellan 143 och 260	bruttoton
17			1	»	om 105	bruttoton
16 Va	»		1		» 197	»
16	»	»	3	»	mellan	97 och 232	bruttoton
15	)>		1	»	om 218	bruttoton
14 Va	»		2	)>	om resp.	. 63 och 92	bruttoton
14	»		3	»	mellan	123 » 144	D
12		»	1		om 157	bruttoton
11	»	»	2		om resp.	, 59 och 192	bruttoton
10	»	))	3	))	mellan	79 » 151

Någon uppgift beträffande kökspersonalens arbetstid till sjöss föreligger
icke för ångfartyg i denna fart.

Som framgår av ovanstående uppställningar, är arbetstidens
längd för alla bemanningskategorierna å ångfartyg i inre fart synnerligen
varierande. Anmärkningsvärd är dessutom den nästan totala frånvaron
av uppgifter rörande arbetstiden till sjöss. Av de inkomna svaren
framgår emellertid, att denna oftast varit av så obestämd art och varSkeppstjänstkommitterade.
10

Köksper sonal.

Kanalfart.

Passagerar ångfartyg.

Styrmän.

Maskinister.

Däcks manskap.

aktighet, att deri ej kunnat uppgivas, utan inräknats i arbetstiden i
hamn, varför de siffror, som ovan anförts, i allmänhet utvisa den sammanlagda
arbetstiden per dygn i hamn och till sjöss.

Som arbetsförhållandena å fartyg, vilka användas i fart å kanaler,
äro av en alldeles säregen art, hava de svar, som inkommit från denna
kategori ångare, sammanställts i en särskild grupp, som uppdelats i
passagerar- och lastångare.

Beträffande de förstnämnda föreligga uppgifter från 7 ångfartyg.
Styrmännens arbetstid i hamn har uppgivits från 6 fartyg och ter sig
sålunda:

14 timmar å 1 ångare om 250 bruttoton

13 » » 1 » » 251 »

12 » »2 » » resp. 186 och 246 bruttoton

11 » » 1 » » 228 bruttoton

10 » » 1 » » 235 »

Arbetstidens längd till sjöss har uppgivits från 4 fartyg:

20	timmar	å	1	ångare	om	186	bruttoton
17 Va	»	»	1	»	»	248	»
13 Va	»	»	1	»	»	252	»
12	»	»	1	»	»	235	»

Någon valdtjänstgöring till sjöss har icke förekommit för styrmännen
å denna grupp fartyg.

Från maskinisterna hava beträffande arbetstiden i hamn insänts
uppgifter från samtliga 7 fartyg:

11 timmar å 1 ångare om 200 ind. hkr.

10 Va » » 1 » » 180 » »

10 » »5 » »175 till 200 ind. hkr.

Arbetstiden till sjöss har likaledes meddelats från 7 fartyg sålunda:
12 timmar å 6 ångare om 175 till 200 ind. hkr.
samt 10 » » 1 » » 200 ind. hkr.

Vaktindelning till sjöss har förekommit å 5 ångare, å 4 med svenska
och å 1 med engelska vakter.

Uppgifter om däcksmanskapets arbetstid i hamn föreligga i fråga
om 7 fartyg och ställer sig sålunda:

11 timmar å 1 ångare om 228 bruttoton

10 Va » » 3 » mellan 248 och 266 bruttoton

10 » » 3 » » 186 » 252 »

Arbetstiden till sjöss har nppgivits från 4 fartyg sålunda:

24	timmar	å	1	ångare	om	266	bruttoton
19 V,	»	»	1	»	»	252	»
15	»	»	1	»	»	251	»
12	»	»	1	»	»	235	»

Vakttjänstgöring till sjöss har ej förekommit för däcksmanskapet.
Å 7 fartyg, varifrån uppgifter inkommit rörande maskinmanskapets
arbetstid i hamn, ställer sig densamma som följer:

12 timmar å 1 ångare om 200 ind. hkr.

10 Va » » 1 » » 180 » »

10 » »5 » »175 till 200 ind. hkr.

Arbetstiden till sjöss har å samtliga 7 fartyg uppgivits till 12
timmar per dygn.

Vakttjänstgöring till sjöss har uppgivits äga rum å 6 fartyg med
i samtliga fall svenskt vaktsystem.

Köksp er son a i ens arbetstid i hamn var å 1 fartyg om 235 bruttoton
14 timmar, å 1 om 175 bruttoton 10 V2 timmar samt å 2 om resp.

251 och 252 bruttoton 10 timmar per dygn. Från de övriga 3 fartygen
föreligga inga uppgifter.

Arbetstiden till sjöss har meddelats i endast 2 fall med resp. 20
timmar å 1 ångare om 248 bruttoton och 12 timmar å 1 ångare om

252 bruttoton.

Från 15 lastångare i kanalfart hava insänts uppgifter rörande
arbetstidens längd.

Beträffande styrmännens arbetstid i hamn föreligga svar från samtliga
fartyg utvisande:

11 timmar å 1 ångare om 191 bruttoton

10 V2 » »1 » utan uppgiven bruttodräktighet

10 » »13 » mellan 160 och 247 bruttoton.

Arbetstidens längd till sjöss har angivits från 8 fartyg till:

15 timmar å 1 ångare om 231 bruttoton

12 » »6 » mellan 167 och 247 bruttoton

10 » » 1 » om 172 bruttoton.

Vakttjänstgöring till sjöss uppgives hava ägt rum å 3 ångfartyg,
med svenskt system å 1 och engelskt å 2 fartyg.

Maskin manskap.

Köksper sonal.

Last ångfartyg.

Styrmän.

Maskinister.

Däcks -manskap.

Maskin manskap.

Ivök spersonalen.

Maskinisternas arbetstid i hamn har uppgivits från samtliga 15
ångare och framgår av efterföljande sammanställning:

12 timmar å 2 ångare om resp. 167 och obekant antal ind. hkr.

11 » » 2 » )> » 172 » 191 ind. hkr.

10 V2 )) » 1 » » 160 ind. hkr.

10 » » 10 » » 174 till 247 ind. hkr.

Arbetstidens längd till sjöss har angivits från 12 fartyg, varav å 2
om resp. 167 och 172 ind. hkr. till 15 timmar och å 10 om 169 till
247 ind. hkr. till 12 timmar per dygn.

Vakttjänstgöring till sjöss har ägt rum å 10 ångare med svenskt
system å 2 och engelskt å 8 fartyg.

Däcksmanskapets arbetstid i hamn, som uppgivits från alla 15 fartygen,
ter sig sålunda:

11 timmar å 1 ångare om 191 bruttoton

10 Va » »2 » » resp. 169 och obekant antal bruttoton

10 » » 12 » mellan 160 och 247 bruttoton.

Rörande arbetstiden till sjöss föreligga meddelanden endast från

7 fartyg:

17 timmar å 1 ångare om 169 bruttoton

12 » »5 » mellan 167 och 247 bruttoton

11 » »1 » om 160 bruttoton.

Uppgift om v akttjänstgöringen till sjöss har inkommit från 5 fartyg,
med svenska vakter i 1 och engelska i 4 fall.

Maskinmanskapets arbetstid i hamn, rörande vars utsträckning meddelande
likaledes inkommit från samtliga 15 ångare, ställer sig på
följande sätt:

11 timmar å 2 ångare om resp. 100 och 120 ind. hkr.

10 Va » » 1 » » 120 ind. hkr.

10 )> » 12 » » 115 till 140 ind. hkr.

Från 10 fartyg föreligga uppgifter om arbetstiden till sjöss:

14 Va timmar å 1 ångare med obekant antal ind. hkr.

14 )) »1 » om 120 ind. hkr.

12 » » 8 » » 115 till 140 ind. hkr.

Vaktindelning en till sjöss har i 1 fall tillämpats enligt svenskt, i

8 fall enligt engelskt system.

Kökspersonalen har lämnat ganska ofullständiga uppgifter, vilka
i fråga om arbetstiden i hamn avse 8 ångare:

16 timmar å 1 ångare om 203 bruttoton

15		» 1	)>	» 223	»
14		» 2	)>	» resp,	. 169 och	247	bruttoton
12		» 3	)>	mellan	167 »	215	»
10	»	» 1	),i	om 185	bruttoton.

Arbetstiden till sjöss var å 1 ångare om 223 bruttoton 17 timmar,
å 2 ångare om resp. 167 och 191 bruttoton 12 timmar samt å 1 ångare
om 185 bruttoton 11 timmar.

I fråga om arbetstiden till sjöss gäller för fartygen inom denna
fartgrupp, särskilt beträffande däcksbefäl och däcksmanskap, samma
anmärkning som för ångfartyg i inre fart, nämligen att densamma
varit så oregelbunden, att exakta uppgifter rörande dess längd ej kunnat
meddelas, varför de siffror, vilka angiva arbetstidens längd i hamn, i
allmänhet kunna anses innefatta även arbetstiden till sjöss under samma
dygn.

Den föreliggande undersökningen beträffande arbetstiden ombord
var avsedd omfatta även bogserångare, varför frågeformulär utsändes
till ett avsevärt antal sådana. De ingångna svaren hava emellertid
varit ytterst få, och, som de dessutom innehållit mer eller mindre ofullständiga
uppgifter, lämpa sig desamma knappast för statistisk bearbetning.
Emellertid meddelas här nedan några siffror från ett antal bogserfartyg,
rörande vilka inkomna svar synas varit någorlunda tillförlitliga.

Styrmännens arbetstid i hamn har å 1 fartyg uppgivits till 11 Va
timmar, å 5 fartyg till 10 timmar och å 1 fartyg till 9 timmar.

Fullständiga uppgifter rörande arbetstiden till sjöss hava lämnats
från 5 fartyg, där den å samtliga haft en längd av 12 timmar.

Vaktindelning har tillämpats å 6 bogserångare, med svenska vakter
i 2 och engelska i 4 fall.

Med styrman har här förståtts befälhavarens närmaste man i
däckstjänst.

Maskinisternas arbetstid i hamn har å 1 ångare uppgivits till 11 Va
timmar, å 5 till 10 samt å 1 till 9 Va Arbetstidens

längd till sjöss var å 1 fartyg 12 Vs och å 4 fartyg
12 timmar.

Vakttjänstgöringen var i 1 fall indelad i svenska och i 4 fall i
engelska vakter.

Däcksmanskapets arbetstid i hamn utgjorde å 1 ångare 15 timmar,
ål 11 och å 4 10 timmar, medan arbetstiden till sjöss å 1 ångare

Bogser ångfartyg.

Styrmän.

Maskinister.

Däcks manskap.

Maskin manskap.

Köksper sonal.

Arbetstidens
längd i
hamn och
till sjöss.

uppgivits till 15 och å 4 till 12 timmar. VaJcttjänstgöring förekom i 2
fall med svenska och i 4 fall med engelska vakter.

Maskinmanskapets arbetstid i hamn omfattade å 1 bogserångare
11 Vs och å 6 ångare 10 timmar, under det att arbetstiden till sjöss å
6 fartyg uppgivits till 12 timmar.

Vakttjänsten till sjöss var å 3 fartyg indelad enligt det svenska
och å 3 enligt det engelska systemet.

Beträffande kökspersonalens arbetstid i hamn uppgick densamma å
1 fartyg till 15 timmar, å 3 12 samt å 1 9 timmar, medan arbetstiden
till sjöss i 1 fall uppgivits till 15 och i 1 till 12 timmar.

För att erhålla en bättre överblick av arbetstidens längd för de
skilda bemanningskategorierna och de olika farterna hava utarbetats följande
sammandragstabeller, där i kolumnerna 1 och 5 angives den
arbetstid, som tillämpats i de flesta antal fall, medan kolumnerna 4 och
8 utvisa medeltalen för samtliga inom en och samma fartgrupp ingående
fartyg.

Styrmän.

		Arbetstidens längd	i timmar per dygn
Ångfartyg i	i hamn.	till sjöss.
1	2	3	4	5	6	7	8
	I allmän-	maxi-	mini-	Medel-	I allmän-	Masi-	Mini-	Medel-
	het.	mum,	mum.	tal.	het.	mum.	mum.	tal.
	10	10	8	9.80	12	14	8	11.13
	10	10.5	8	9.13	12	14.5	12	12.08
	10	13.5		10.23	12	18	8	12.31
	10	16	10	11.75	—	16	12	13.6 7
	15	19	10	13.63	i_	18	12	15.25
Kanalfart, passagerarfartyg ...... » fastfartyg ...............	12 10	14 11	10 10	12.00 lO.io	12	20 15	12 10	15.75 12.15
Bogserångare ........................	10	11.5	9	10.07	12	12	12	12.oo

Maskinister.

Oceanfart .......................

Nordsjöfart ....................

Östersjöfart .....................

Kustfart...........................

Inre fart..........................

Kanalfart, passagerarfartyg

» lastfartyg ........

Bogserångare .................

1	2	3	4
10	10	8	9.7 2
10	10.5	8	9.70
10	12	8	10.13
11	12	8	11.17
10	18	8	12.58
10	11	10	10.20
10	12	10	10.43
JO	11.5	9.5	10.14

5		7	8
12	14	8	10.14
12	13	12	12.03
12	14	11	12.18
12	12	11	11.60
—	17	9	11.70
12	12	10	11.70
12	15	12	12.50
12	12.5	12	12.10

7‘J

Däcksmanskap.

	1	2	3	4	5	6	7	8
Oceanfart ..............................	10	10	8	9.7 2	12	14	10	12.oo
Nordsjöfart ...........................	10	10	8	9.93	12	14	12	12.09
Östersjöfart ...........................	10	12.5	8	10.06	12	17	8	12.09
Kustfart.................................	10	14	8	10.70	—	12	11	11.50
Inre fart.................................	10	19	9	13.62	—	16	10.5	13.17
Kanalfart, passagerarfartyg ...... » lastfartyg ...............	10	11 11	10 10	10.36 10.13	12	24 17	12 11	17.62 12.60
Bogserångare .......................	10	15	10	11.00	12	15	12	12.60

Maskinmanskap.

	.	2	3	4	5	6	7	8
Oceanfart ..............................	10	10	8	9.67	8	12	8	8.65
Nordsjöfart ...........................	10	12.5	8	9.7 9	12	20	8	10.8 2
Östersjöfart ...........................	10	12	8	9.9 7	12	16.5	8	12.06
Kustfart.................................	10	13	8	10.50	12	16	11	12.75
Inre fart.................................	10	18	7	12.15	—	16	10	12.3 8
Kanalfart, passagerarfartyg ...... » lastfartyg ...............	10 10	12 11	10 10	10.36 10.19	12 12	12 14.5	12 12	12.00 12.45
Bogserångare ........................	10	11.5	10	10.21	12	12	12	12.00

Kökspersonal.

•	1	2	3	4	5	6	7	8
Oceanfart ..............................	14.5	17	13	14.3 0	14	18	12	15.10
Nordsjöfart ...........................	14	17	10	13.70	14	18.5	12	15.60
Östersjöfart ...........................	14	18	11	14.20	15	17	12	14.50
Kustfart.................................	12	18	12	13.50	—	—	—	— •
Inre fart.................................	18	18	10	14.64	—	—	—	—
Kanalfart, passagerarfartyg ...... » lastfartyg ...............	10 12	14 16	10 10	11.43 13.13	12	20 17	12 11	16.00 13.00
Bogserångare ........................	12	15	9	12.00	—	15	12	13.50

En närmare granskning av ovanstående tabeller giver vid handen,
att längden av den allmännast tillämpade arbetstiden i hamn inom alla
farter varit 10 timmar per dygn för bemanningsgrupperna styrmän,
maskinister, däcksmanskap och maskinmanskap. Endast för styrmän å
ångfartyg i inre fart och å passagerarångare i kanalfart samt för maski -

nister å ångfartyg i kustfart föreligger en längre arbetstid, eller resp.
15, 12 och 11 timmar per dygn.

Däremot fluktuera maxima och minima såväl som medeltalssiffTorna
betydligt. Av de senare faller det högsta värdet, 13.6 3 timmar per dygn,
på styrmännen å ångfartyg i inre fart, medan den lägsta medel talssiffran,
9.13 timmar per dygn, angives för styrmän å ångare i nordsjöfart.

Av maxima faller det högsta värdet, 19 timmar per dygn, på
styrmän och däcksmanskap å ångfartyg i inre fart och det lägsta, 10
timmar per dygn, på alla fyra bemanning skategorierna å fartyg i oceanfart
samt dessutom på däcksmanskapet å ångare i nordsjöfart. Motsvarande
minimisiffror äro: den högsta 10 timmar per dygn för samtliga
fyra hemanningsgrupper på ångfartyg i kustfart, inre fart och kanalfart
samt den lägsta, 7 timmar för maskinmanskap på ångfartyg i inre fart.

Beträffande längden av den allmännast tillämpade arbetstiden till
sjöss framträder ävenledes stor likformighet, i det densamma för alla fyra
bemanning skategorierna på ångfartyg inom samtliga farter angivits till 12
timmar per dygn, utom för maskinmanskap å ångfartyg i oceanfart, för
vilket den är 8 timmar.

Medeltalssiffr orna variera även här ganska avsevärt: från 17.62
timmar per dygn för däcksmanskap å passager ar ångare i kanalfart till
8.6 6 timmar för maskinmanskap å ångfartyg i oceanfart.

Den högsta maximisiffran, 24 timmar per dygn (antagligen ett
enstaka tillfälle), faller på däcksmanskap å passager ar ångfartyg i kanalfart,
och den lägsta, 12 timmar, återfinnes för styrmän å bogserångare,
maskinister å ångfartyg i kustfart och passagerarångare i kanalfart, däcksmanslcap
å ångfartyg i kustfart samt maskinmanskap å passagerarångare
i kanalfart och bogserfartyg, medan den högsta minimisiffran, 12 timmar
per dygn, angives för flera olika bemanning skategorier inom skilda fartgrupper
och den lägsta, 8 timmar, likaså.

För kökspersonalen är längden av den allmännast tillämpade arbetstiden
i hamn mycket olika inom skilda fartgrupper. Således uppgår den
å ångfartyg i inre fart till 18 timmar per dygn för att å passagerarångare
i kanalfart endast utgöra 10 timmar.

Medeltalssiff ror na variera mellan 14.6 4 timmar å ångfartyg i inre
fart och 11.13 timmar a pass agerar ångfartyg i kanalfart, maxima mellan
18 timmar för ångfartyg i östersjö-, kust- och inre fart och 15 timmar
för bogserångare samt minima mellan 9 timmar å bogserångare och 13
timmar å ångfartyg i oceanfart.

Uppgifterna beträffande kökspersonalens arbetstid till sjöss äro fullständiga
och tillförlitliga endast i fråga om ångfartyg i ocean-, nordsjö -

och östersjöfart, där längden av den allmännast tillämpade arbetstiden
synes vara 14 timmar per dygn, under det att medeltalen infalla mellan
15.6 och 14.19 timmar, maxima mellan 18.5 och 17 samt minimum
angives till 12 timmar per dygn.

Å eu del ångare, där tjänstgöringen till sjöss är indelad i vakter,
förekommer, som av det föregående framgått, i viss utsträckning arbete
å frivakt. En närmare granskning utvisar dock, att d}dikt arbete
endast äger rum i jämförelsevis obetydlig utsträckning samt huvudsakligast
för de bemanningskategorier, vilkas sjötjänst är uppdelad enligt
trevaktssystemet. Omfattningen av frivaktsarbete inom fartgrupperna
oceanfart, nordsjöfart och östersjöfart fördelad på bemanningskategorier
och varaktighet per dygn framgår av nedanstående sammandragstabell.

1 Oceanfart

Nordsjöfart

| Östersjöfart

Styrmän .........

Maskinister
I Däcksmanskap
t Maskinmanskap

) Maskinister ...
i Däcksmanskap
l Maskinmanskap

(Styrmän .........

Maskinister

I Däcksmanskap
Maskinmanskap

	Antal far-tygberörda av under-söka	Antal farty	g, v	ilka frivaktsarbete förekommit med 1
8	5	4 Va	3	2 ■/*	2	1 Va	1	v*!
timmar per dygn.
	30						4		1
	28	—	—	—	—	—	9	—	2	—
	26	—	—	—	—	—	2	—	—	—
	26	—	—	—	—	—	4	—	3
	90	—	—	—	—	1	2	—	—	i
	94	—	—	—	—	—	2	—	—	i
	90	—	—	—	—	—	2	__	—	i
	98	1	—	—	1	1	—	1	1	—
	42	—	—	—	—	—	—	1	1	—
	47	—	—	—	—	—	2	1	1	i
	41	—	i	—	—	—	5	1		i
	42	—	—	1	—	—	2	2	3	—
ia	—	i	i	1	1	2	34	6	12	5

Den i frågeformulären framställda frågan: »När börjar och slutar
den dagliga arbetstiden i hamn?» har besvarats av samtliga bemanningskategorier
å 310 ångfartyg. För styrmän, maskinister, däcksmanskap och
maskinmanskap har tiden för arbetets början i nästan samtliga fall å
ångfartyg i ocean-, nordsjö- och östersjöfart angivits till kl. 6 f. m. och
tiden för arbetets slut till kl. 6 e. m. Endast i ett fåtal undantagsfall
hava andra tider, nämligen kl. 7 f. m. och 5 e. m., uppgivits, och i
intet fall har den i allmänhet förekommande dagliga arbetstiden i hamn
utsträckts före kl. 6 f. m. eller efter kl. 6 e. m.

Å ångfartyg i inskränktare fart än östersjöfart hava emellertid, särskilt
i fråga om däcksbefäl och däcksmanskap, tiderna för det dagliga
arbetets början och slut varit synnerligen oregelbundna, varierande resp.
Skeppstjänstkommitterade. tf

Arbete d
frivakt.

Tiden för
det dagliga
arbetets början
och slut.

Dagliga

raster.

Arbete utöver
den or
dinarte dagliga
arbetstiden.

mellan kl. 3 och 7 f. m. samt kl. 5 och 11 e. m. Då uppgifterna härom
äro synnerligen ofullständiga och i många fall vilseledande, hava de ej
gjorts till föremål för någon närmare behandling.

Liksom kökspersonalens dagliga arbetstid varit längre än övriga
bemanningskategoriers har också dess början och slut infallit betydligt
tidigare resp. senare. I allmänhet uppgives den dagliga arbetstiden
hava börjat kl. 5 f. m. och slutat kl. 8 e. m. Härifrån förekomma dock
åtskilliga undantag med tidigare och senare såväl början som slut.
Till sjöss har dock kökspersonalens arbetstid vanligen börjat tidigare
och slutat senare, än vad ovan anförts.

De dagliga rasterna i hamn hava å ångfartyg inom samtliga farter
för stgrmän, maskinister, däcks- och maskinmanskap nästan utan undantag
till antalet varit 3 med sammanlagt 2 timmars varaktighet. Frukostrast
har infallit mellan kl. 8 och 8.30 f. m., middagsrast mellan kl. 12 och
1 e. m. samt kafferast mellan kl. 3 och 3.30 (eller 3.30 och 4) e. m.

Till sjöss hava vaktmanskapets måltider intagils på frivakt utom
beträffande eftermiddagskaffet, som i allmänhet serverats från kl. 3.3 0
e. m., varvid vaktmanskapet växelvis beretts en halv timmes eller 20
minuters fritid.

Åven i fråga om raster intager kökspersonalen en särställning, i det
uppgifterna för denna bemanningsgrupp i allmänhet gå ut på, att några
regelbundna raster över huvud taget ej äga rum. Detta förhållande
torde dock knappast överensstämma med verkligheten, då erfarenheten
visat, att kökspersonalen oftast intager sina måltider efter däcks- och
maskinbefälet, fastän den tid, som därvid anslages härför, mången gångär
knapp och otillräcklig.

Liksom med alla de frågor, vilka ej kunnat besvaras genom angivande
av siffror, hava även på frågan rörande arbete utöver den vanliga
ordinarie arbetstiden i hamn lämnats synnerligen ofullständiga och
missledande svar. För styrmännen å fartyg i alla farter har uppgivits, att
sådant arbete vid vissa tillfällen förekommer, särskilt tillsyn vid lastning
och lossning. Maskinisterna och maskinmanskapet meddela, att arbete
utöver den ordinarie arbetstiden stundom äger rum, t. ex. vid maskinreparationer
och vid intagning av bunkerkol. Däcksmanskapet angiver
som extra arbete i ganska många fall vinschtjänst vid lastning och lossning,
vakthållning i lastrum samt diverse rengöringsarbeten.

För samtliga bemanningskategorier — utom för kökspersonalen,
där ju arbetstiden är av helt annan art — synes emellertid arbete utöver
den dagliga ordinarie arbetstiden icke hava förekommit i så stor
utsträckning, som man i allmänhet varit böjd antaga, dock med undan -

tåg för däcksbefäl och manskap å ångfartyg i inskränktare farter än
kustfart, där dylikt arbete är ganska vanligt.

Som svar på frågan beträffande arbete i hamn å sön- och helgdagar,
har i de flesta fall, då denna fråga över huvud taget besvarats,
anförts, att »söndagsarbete endast förekommer i undantagsfall». Emellertid
har från representanter av alla bemanningskategorier framförts
den åsikten, att skyldigheten för viss del av besättningen, befäl såväl
som manskap, att stanna ombord, då fartyg på sön- och helgdagar
befinner sig i hamn, är att anse som arbete. Denna sak kommer att
senare ytterligare omnämnas i samband med de särskilda erinringar,
vilka framkommit vid besvarandet av frågeformulären.

I de fall, då frågan besvarats jakande, har det dock varit under
särdeles svävande former, som t. ex. »då så erfordras», »vid behov», o. d.

Undantag utgöra styrmän och däcksmanskap å ångfartyg i inskränktare
fart än kustfart, där arbetet i hamn är ungefär detsamma å
söndagar som å vardagar.

Till sjöss förekommer intet annat söndagsarbete, än som erfordras
för fartygets navigering, manövrering och framdrivande.

Frågan rörande besättningens deltagande i lastnings- och lossningsarbete
har besvarats på olika sätt av de skilda bemanningskategorierna.
Sålunda anföra styrmännen, att de utöva tillsyn vid sådant arbetes utförande,
övervaka stuvningen och räkna last. Maskinisterna kontrollera
skötseln av ångpannor för vinscharnas drift samt å ångfartyg, där
elektrisk belysning finnes, även maskineriet för alstrande av kraft. Däcksmanskapet
användes i ganska stor utsträckning att sköta vinscharna och
deltager å mindre ångare även i själva lastnings- och lossningsarbetet.
Maskinmanskapet ålägges i viss utsträckning ångpannors och belysningsmaskineriets
skötsel vid dylikt arbete.

Å ångfartyg, som nyttjas i ocean-, nordsjö- och östersjöfart, ävensom
å en del ångare i kust- och kanalfart utgår i allmänhet för arbete
utöver den ordinarie arbetstiden övertidsersättning. Detta är alltid förhållandet
vid lastning och lossning, men även för annat arbete, såsom
förhalning, rengöring m. m. Övertidsarbete förekommer oftast efter den
ordinäre arbetstidens slut på aftonen, mera sällan före dess början eller
å sön- och helgdagar. Några närmare uppgifter om övertidsarbetets
varaktighet hava ej lämnats, då detsamma återkommit särdeles oregelbundet.

Till besättningar å speciellt mindre fartyg i kust- och inre fart
utgår i allmänhet ingen övertidsersättning, ej heller för kökspersonalen
å något av de fartyg, som ingått i undersökningen.

Arbete å sönoch
helgdagar.

Lastning
och lossning.

Övertids ersättning.

Nattvakt.

Ävenledes har av l:e styrmän och övermaskinister å några större
fartyg uppgivits, att gottgörelse för övertidsarbete ej lämnats.

Beträffande övertidsersättningens storlek, har densamma i de flesta
fall utgått i enlighet med bestämmelserna i 96 § sjölagen. Undantagsvis
och då huvudsakligen å ångfartyg, som under kriget gått i fart på
grund av ententeavtalet, har en högre ersättning, vanligtvis 1 krona per
timme, utbetalats, varjämte för besättningsmän, vilka pämönstrats i utlandet,
så pass höga belopp som exempelvis 50 amerikanska cents eller
1 holländsk florin angivits som timpenning.

För övertidsarbete till sjöss har i det fåtal fall, då sådant angivits
hava ägt rum, ingen extra ersättning utgätt.

Frågan angående nattvakttjänstgörivg i hamn har i allmänhet besvarats
mycket ofullständigt, i många fall tydligen beroende på missuppfattning
av frågans innebörd, då svaren avsett arbete, som utförts
nattetid utan att stå i samband med vad som förstås med nattvakttjänstgöring.

För styrmännens vidkommande har i en del fall skyldigheten fölen
styrman att alltid finnas ombord under natten anförts som nattvakttjänst,
återkommande varannan eller var tredje natt i hamn. Ersättning
eller motsvarande fritid har icke beretts härlör. Åvenså har för styrmän
å fartyg, som befunnit sig i osäker hamn eller å öppen redd, nattvakttjänst
förekommit, varvid i allmänhet sjövaktsystem tillämpats.

För maskinister synes egentlig nattvakttjänst icke kommit i fråga,
men anföres dock, liksom beträffande styrmännen, att skyldigheten att
stanna ombord nattetid betraktats som sådan tjänstgöring. Ej heller för
denna bemanningskategori har i dessa fall beretts ersättning eller motsvarande
fritid.

Vad beträffar däcksmanskapet, har nattvakttjänst förekommit betydligt
allmännare än för någon annan bemanningsgrupp. 1 de flesta fall
har berörda fråga helt enkelt besvarats med »ja» utan angivande av
tjänstgöringens närmare anordning eller varaktighet. Vanligast synes
hava varit, att en man gjort nattvakt mellan 6 f. m. och 6 e. m. mot erhållande
av motsvarande fritid under dagen. Endast i ett par fall har
ersättning som för övertid utbetalats. Å en del ångare hava två man
även i hamn tjänstgjort i varandra avlösande vakter, natt som dag, varvid
någon extra ersättning naturligtvis icke utgått.

I övrigt har anförts, att nattvakt endast förekommer i vissa hamnar,
att i svensk hamn vakttjänsten bestrides av folk från land, att
nattvakttjänstgöring för samma individ återkommer med regelbundna
mellanrum, såsom varannan natt, två gånger i veckan, var tredje vecka o. d.

För ma skinm ans/tapet har nattvakttjänst icke förekommit. Visserligen
hava åtskilliga eldare under denna rubrik anfört arbete med donkeypannan
i samband med lastning och lossning, men som detta arbete
betalats med övertidsersättning och i övrigt är att hänföra till frågan
beträffande arbete utöver den ordinarie arbetstiden, har det behandlats
under denna punkt.

Frågan beträffande tillstånd att efter den dagliga arbetstidens slut
gå i land har även i stor utsträckning lämnats obesvarad. Att döma av
de inkomna uppgifterna har för styrmännens vidkommande alltid förelegat
skyldighet för eu av dessa att stanna ombord. Å fartyg med två
styrmän diar alltså dylikt tillstånd beretts varannan afton, med tre
styrmän ombord tvenne påföljande aftnar, allt beroende på det antal
dagar fartyget legat i hamn. Å fartyg med tre styrmän har emellertid
även förekommit, att skyldigheten att stanna ombord endast omfattat
2:dre och 3:dje styrmännen, varemot l:ste styrmannen gått i land varje
kväll. I fråga om fartyg med endast en styrman föreligger blott ett fåtal
svar, varav dock tyckes framgå, att denna befälsperson efter arbetets
slut i hamn kunnat disponera över sin tid efter behag.

För maskinisterna gäller i stort sett detsamma, som ovan sagts
beträffande styrmännen.

Uppgifterna från däckmanskapet äro särdeles svävande och ofullständiga
och giva tydligen icke någon tillförlitlig bild av de verkliga
förhållandena. Båtsmän och timmermän synes i varje fall alltid, då ej
särskilt övertidsarbete förelegat, haft frihet att efter den dagliga
arbetstidens slut gå i land, och så har även i stor utsträckning varit
förhållandet med övriga till däcksmanskapet hörande sjömän. I övrigt
har såväl enligt befälhavarnas som manskapets egna uppgifter landpermission
medgivits i den utsträckning personalens antal och förekommande
övertidsarbete det medgivit. Sålunda har det å en del ångare
ansetts tillräckligt, att en eller ett par man av däcksmanskapet stannat
ombord, medan i andra fall endast halva däckspersonalen haft full
frihet att disponera över sin tid. Frekvensen av besöken i land har
tydligen berott på huru ofta fartyget besökt hamn och huru länge uppehållet
där varat.

För maskinmanskapet torde tillstånd att gå i land efter arbetstidens
slut givas oftare äQ för däcksmanskapet. Dock ålägges även den förstnämnda
manskapsgruppen — om man undantager donkeymännen — att i
viss utsträckning stanna ombord, varvid dock uppgives, att denna skyldighet
i allmänhet åligger endast en man för varje kväll.

Kökspersonalen bär i de flesta fall uppgivit, att tillstånd att efter

Frihet att
gå i land.

Arbetstidens
längd vid
ankomst till
och avgång
från hamn.

Särskilda

erinringar.

arbetstidens slut gå i land medgives densamma, dock har samtidigt påpekats,
att på grund av denna manskapsgrupps långa och sent på aftonen
utsträckta arbetstid, detta tillstånd varit av mindre värde, då personalen
i fråga väl behövde utnyttja hela fritiden till sömn och vila. I
några fall har från stuertar anförts, att befälhavarens personliga betjänande
krävt deras närvaro ombord efter arbetstidens slut.

Den i frågeformulären framställda frågan: »huru många timmars
oavbruten tjänstgöring erfordras vid ankomst till eller avgång från
hamn?» har tydligen både från befälhavarnas och besättningarnas sida
ansetts synnerligen vansklig att besvara, då, förutom att det i ett stort
antal fall helt kategoriskt förklarats, att frågan vore omöjlig att
besvara, de flesta svaren gå ut på att den ifrågavarande tjänstgöringens
varaktighet vore allt för obestämd och oregelbunden att kunna
besvaras.

Om denna uppfattning möjligen håller streck beträffande ångfartyg
i östersjö- och inskränktare fart, där besöken i hamnarna ofta upprepas
och äro av växlande varaktighet, borde det dock för fartyg i
ocean- och nordsjöfart icke hava mött några väsentligare svårigheter
att lämna de begärda upplysningarna. Det fåtal sifferuppgifter, som
nu äro tillgängliga för de båda sistnämnda farterna, anföras emellertid
härnedan med upptagande av maximi- och minimilängd för den oavbrutna
tjänstgöringen vid ankomst till och avgång från hamn.

Styrmän: maximum 24, minimum 10 timmar.

Maskinister: maximum 20, minimum 6 timmar.

Däcksmanskap: maximum 20, minimum 8 timmar.

. Maskinmanskap: maximum 17, minimum 12 timmar.

Förutom de till direkt besvarande framställda frågorna har genom
särskilt utrymme å formulären jämväl beretts tillfälle för sjömännen att
framställa särskilda erinringar. Befälhavarna hava endast i undantagsfall
givit uttryck för dylika erinringar, som bland annat omfattat önskemål
om rätt för sjömän att genom fullmakt utöva sin politiska
rösträtt, förbättrade pensioneringsförhållanden samt en skärpt disciplin
ombord å fartyg. Några önskemål i fråga om arbetstiden hava ej framställts,
däremot har i en del fall framhållit*, att den nu rådande kristiden med
åtföljande abnorma förhållanden för sjöfarten varit synnerligen olämplig
till företagande av ifrågavarande utredning och måste svaren, på grund
av att de avgivits under tryck av dessa förhållanden, i mångt och mycket
giva anledning till en felaktig uppfattning av det under normala omständigheter
förhärskande verkliga läget.

Om befälhavarna alltså endast i mycket obetydlig utsträckning

begagnat sig av tillfället att å frågeformulären framställa de särskilda
erinringar, som i samband med de allmänna frågorna kunnat vara av
ett visst värde, bär däremot besättningen, befäl såväl som manskap,
i vida större omfattning använt sig härav. Då utredningen igångsatts
för att i första hand få en närmare inblick i sjömännens arbetstidsförhållanden,
synes det vara lämpligt att närmare skärskåda de
erinringar och önskemål, som framkommit beträffande denna och därmed
sammanhängande frågor.

Kravet på lagstadgad arbetstid såväl i hamn som till sjöss är
allmänt såväl från befälets som manskapets sida. Härvid har man i de
flesta fall ej ingått på närmare detaljer, utan endast framhållit önskvärdheten
av en kortare arbetstid, särskilt i hamn, varvid som motiv
härför anförts, dels det hårda och ansträngande arbetet, dels en del
förhållanden, som äro säregna för sjömansyrket med dess oupphörligen
återkommande arbete under såväl socken- som sön- och helgdagar samt
även nattetid. Bland mera detaljerade önskemål i fråga om arbetet i
hamn kunna anföras följande: 8 timmars arbetsdag, lördagseftermiddagar
(eller eventuellt annan halv arbetsdag) fria för besök i land, längre fritid
i hemhamnen för besök av anhöriga och vårdande av egna angelägenheter
samt arbetstidens fastställande i överensstämmelse med rådande
platsbruk.

Beträffande arbetstiden till sjöss finner man en mycket utbredd
önskan om generellt införande av trevaktssystem med 8 timmars effektiv
arbetstid per dygn. Detta önskemål uppställes särskilt av maskinbefäl
och -manskap samt i mindre utsträckning av däcksbefälet. Endast i
undantagsfall har däcksmanskapet givit uttryck för önskemål om vakttjänstgöringens
ordnande i denna riktning, varemot samtliga besättningskategorier
uttala sig för avskaffandet av allt arbete å frivakt.

Allmänt erinras om önskvärdheten av att sjövakter sättas i god
tid före avgång från och bibehållas tillräckligt länge efter ankomst till
hamn, då med det nu tillämpade systemet den oavbrutna arbetstiden
under de dygn, då ankomst eller avgång äger rum, mången gång utsträckes
utöver dygnets 24 timmar. Denna anmärkning har framförts
från samtliga besättningskategorier, men särskilt från styrmän och däcksmanskap.
Sålunda anför en ende-styrman å ett mindre nordsjöfartyg, att
hans oavbrutna arbetstid i angivna fall ofta uppgår till 48 timmar, och
flera dylika uttalanden, om de ock avse kortare tid, hava gjorts från
andra representanter inom ifrågavarande båda besättningsgrupper.

Vad särskilt beträffar kanal-, kust- och skärgårdsångare anföres,
att tjänstgöringen är alldeles för lång och ansträngande och att dessa

Motorfartyg.

missförhållanden borde kunna avhjälpas genom tillämpande, åtminstone
under den egentliga säsongen, av något slags vaktsystem ombord. I
sjmnerhet för rorgängare å fartyg, som gå å de anförda ruterna, är
tjänstgöringen oskäligt lång, och från bogserfartygens besättningar framföras
enahanda klagomål.

Kökspersonalen, främst den manliga, har framlagt en mångfald
klagomål beträffande arbetstiden. 1 allmänhet har anförts, att
densamma är onaturligt lång och att regelbundna måltidsraster sällan
förekomma. Som lämpliga botemedel mot dessa missförhållanden hava
av vederbörande föreslagits det traditionella morgonkaffets slopande och
införande av tidigare aftonmåltid, varjämte framställts önskemål om
erhållande av övertidsersättning i samma utsträckning som andra ombord
anställda.

I fråga om det sistnämda önskemålet, övertidsersättning, har intresset
varit påfallande stort från samtliga besättningskategorier. Från
manskapshäll har i en del fall förordats avskaffande av allt övertidsarbete,
eller åtminstone, att allt arbete i hamn efter den ordinarie arbetstidens
slut skulle vara frivilligt. I allmänhet betraktas övertidsersättningen
som alldeles för låg, varjämte man anser, att sådan ersättning
bör utgå för allt slags arbete, som utföres på övertid, såsom förhalning,
kolniug, arbete med att göra fartyget sjoklart, m. m. Styrmän och
maskinister framhålla i en del fall orättvisan i att ej bliva delaktiga av
övertidsersättning, och från kanal-, kust- och skärgårdsfartyg yrkas härpå
från alla besättningskategorier.

I nattvaktsfrågan har förekommit en del uttalanden, vari särskilt
framhålles omöjligheten för den person, som under hela natten
fullgjort vakttjänst, att under dagen finna tillräckligt lugn och vila i
de bostadsrum, vilka äro avsedda för manskapet. Allmänt förordas
anskaffande av vaktmanskap från land, ävensom utbetalning av övertidsersättning,
i de fall besättningsman bestrider vakttjänst nattetid eller
å sön- och helgdagar, då fartyg befinner sig i hamn.

I visst samband med arbetstidsförhållandena står även frågan om
årlig semester, vilken som ett önskemål framförts från befälshåll, både
styrmän och maskinister. Likaledes förordas, att fartygsbefäl, som
under längre tid tjänstgör hos samma rederi, borde genom avlösning
av särskilt anställt reservbefäl i hemhamnen beredas tillfälle till fritid
för skötande av egna angelägenheter.

Såsom i inledningen anfördes, hava uppgifter inkommit från endast
22 av de 332 motorfartyg och segelfartyg med hjälpmaskin, som ingå

i den svenska handelsflottan. Av dessa voro endast 8 att räkna till de
egentliga motorfärtygen, i storlek mellan 3,745 och 37 bruttoton och
med en maskinstyrka, växlande från 2,000 till 12 ind. hkr. Av dessa
8 fartyg nyttjades det största i oceanfart, medan de övriga 7 endast
användes i inre farvatten. Arbetstidslörhållandena överensstämma i
huvudsak med vad som sagts rörande motsvarande grupper av ångfartyg,
och hava de lämnade uppgifterna varit så ofullständiga, att någon
fristående statistisk bearbetning därav ej kunnat utföras.

Vad angår de återstående 14 fartygen, äro dessa att hänföra till
segelfartyg med hjälpmaskin, äro av litet tonnage — det största 101
bruttoton — samt nyttjas i kust- och inre fart. Intet av dessa fartyg
hade anställda ombord vare sig maskinister eller maskinmanskap, och
ifråga om däcksbesättningen äro arbetsförhållandena, enligt vad som
synes framgå av de knapphändiga uppgifterna, i huvudsak desamma
som å segelfartyg, varom mera här nedan.

Åven beträffande segelfartygsbesättningarnas arbetstidsförhållanden
hava de inkomna uppgifterna dels varit mycket fåtaliga, omfattande
sammanlagt endast 153 fartyg, dels företett sådana brister beträffande
tillförlitlighet och fullständighet, att någon mera detaljerad bearbetning
av det föreliggande materialet ej kunnat äga rum

Endast från 2 segelfartyg i oceanfart, om resp. 715 och 371 bruttoton,
hava uppgifter insänts. Å det förstnämnda utgjorde längden av
styrmännens arbetstid i hamn 10 timmar och till sjöss 127* timmar.
Tjänstgöringen till sjöss var indelad i svenska vakter, och arbete å frivakt
förekom med 1/i timme.

Däcksmanskapet hade samma arbetstid som styrmännen såväl i
hamn som till sjöss, och även för denna bemanningsgrupp förekom
arbete å frivakt med 1/i timme ävenså var vakttjänsten indelad i svenska
vakter. Köksp er sonalens arbetstid i hamn utgjordes av 1572 timmar,
varemot motsvarande tid till sjöss ej angivits.

För det mindre fartyget voro arbetstiderna och v aktindelningen
ifråga om styrmän och däcksmanskap desamma, som ovan angivits,
med undantag för arbetstiden till sjöss, som å detta fartyg var 12 timmar.
Arbete å frivakt förekom ej. Köksp er sonalens arbetstid i hamn uppgick
till 15 timmar.

Undersökningen omfattar 12 segelfartyg mellan 198 och 467 bruttoton,
som nyttjats i nordsjöfart. Från 10 fartyg hava lämnats uppgifter
rörande däcksbefälets arbetstid i hamn, som i samtliga fall
var 10 timmar, medan arbetstiden till sjöss å 8 fartyg angivits till
Skeppstjänstkommitterade. 12

Segelfartyg.

Oceanfart.

Nordsjöfart.

Dftcksbefäl.

Däcks manskap,

Köks personal.

Östersjöfart.

Däcksbefäl.

Däcks manskap.

Köks personal.

12 och å 1 till 10 timmar. Å 6 fartyg tillämpades svenska, och å 4
engelska vakter.

Däcksmanskapets arbetstid i hamn var å samtliga fartyg 10 timmar
och till sjöss 12 timmar. Vakttjänsten fullgjordes å 7 fartyg
enligt svenskt, å 5 enligt engelskt system. Arbete å frivakt förekom
icke för vare sig däcksbefäl eller däcksmanskap.

Kökspersonalens —	å	varje	fartyg bestående av endast 1 kock —
arbetstid i hamn framgår	av nedanstående sammanställning:
å	1	fartyg 157a	timmar.
»	1	»	15	)>
y>	1	»	147a	»
y>	3	»	14	»
»	1	»	13	»
x>	3	»	12
»	2	»	10
Längden av arbetstiden till	sjöss	har endast uppgivits från 7 far-

tyg, varav å 4 med 15 timmar, å 1 med 14 och å 2 med 12.

Från 30 segelfartyg i östersjöfart om 101 —185 tons bruttodräktighet
hava insänts uppgifter beträffande arbetstiden.

Däcksbefälet, i allmänhet bestående av bästemän, har å 27 fartyg
haft en arbetstid i hamn av 10 timmar. Arbetstiden till sjöss har uppgivits
från 21 fartyg, varav å 1 med 17 timmar, å 1 med 127a, å 17
med 12, å 1 med 11 Va och å 1 med 97a.

Å 13 seglare tillämpades det svenska och å 14 det engelska vaktsystemet.
Arbete å jrivakt förekom å 1 fartyg med 5 timmar och å 1
med Va timme.

Däcksmanskapets arbetstid i hamn var 137a timmar å 1, 12 å 1
samt 10 timmar å 28 fartyg. Till sjöss var den dagliga arbetstiden
17 timmar å 1 fartyg, 14 timmar å 1, 127a timmar å 2, 12 timmar å
21, 117a timmar å 1 samt 9Va timmar å 1 fartyg. Sjövakterna voro å
16 fartyg svenska, å 14 engelska. Arbete å frivakt förekom å 1 fartyg
med 5 timmar, å 1 med 2 timmar och å 2 med 7a timme.

Å varje fartyg i denna färtgrupp fanns en kock, som därjämte deltog
i däcksmanskapets arbete. Kockens arbetstid i hamn framgår av följande:

å 3 fartyg 15 timmar.

» 4 » 14 »

» 1
» 11
» 1

» 8

117.

Uppgifter beträffande arbetstiden till sjöss hava inkommit från 16
fartyg:

å 1 fartyg 15 timmar.
»2 » 14 »

» 1 » 13 »

» 10 12 »

» 2 » 10 »

I en del fall har kocken deltagit i vakttjänstgöringen tillsammans
med däcksmanskapet.

62 av de segelfartyg, varifrån uppgifter insänts, hava använts i
kustfart. De äro alla av liten brnttndräktighet, samtliga under 100 ton,
och hava endast i undantagsfall haft ett besättningsantal, som, inbegripet
befälhavaren, överstigit 4 man. Arbetstiden såväl i hamn som
till sjöss har i regel varit av samma längd för alla besätta ingskategorierna,
nämligen 10 timmar i det förstnämnda och 12 timmar i det sistnämnda
fallet. Endast från 3 fartyg har en längre arbetstid om resp.
12, 15 och 12V2 timmar uppgivits, varjämte å 6 fartyg arbetstiden i
hamn var kortare än 10 timmar och å 5 fartyg motsvarande tid till
sjöss kortare än 12 timmar. Kökspersonalens, oftast representerad av en
kockspojke, arbetstid överensstämde å denna grupp fartyg tämligen väl
med den övriga besättningens. I några fall förekom dock en längre
arbetstid, i hamn varierande mellan I2V2 och 16 timmar samt till sjöss
mellan 12Vä och 14 timmar.

Tjänstgöringen i vakter till sjöss tillämpas ytterst oregelbundet,
beroende dels på ifrågavarande fartygs korta resor, dels på den omständigheten
att ett stort antal fartyg synes ligga stilla under natten. I
de fall vaktindelning ägt rum, har oftast det engelska systemet använts,
och hava samtliga besättningskategorier deltagit däri.

Å samtliga segelfartyg har arbetet i hamn i fråga om däcksbefäl
och däcksmanskap börjat kl. 6 f. in. och slutat kl. 6 e. m. Från denna
allmänna regel föreligger intet enda undantag, då däremot kökspersonalm,
dock i betydligt mindre utsträckning än å ångfartygen, börjar
och slutar sitt arbete vid tidigare resp. senare tidpunkt.

Tiden för de dagliga rasterna i hamn överensstämma i stort sett
med vad tidigare anförts beträffande ångfartygen och infälla liksom å
dessa kl. 8 f. m., kl. 12 midd. och kl. 3,30 e. m. med sammanlagt 2 timmars
varaktighet. Till sjöss sammanfalla måltidsrasterna i allmänhet
med frivakt, utom för dagmän, vilka emellertid förekomma ytterst spar -

Kustfart.

Tiden för
det dagliga
arbetets
början och
slut.

Dagliga

raster.

Arbete utöver
den
ordinarie
arbetstiden.

Arbete å
sön- och
helgdagar.

Lastning
och lossning.

Övertids arbete.

Nattvakt.

Frihet att
gå i land.

samt å segelfartygen och då endast i ocean- och nordsjöfart samt åtnjuta
samma raster som i hamn.

I hamn synes arbete utöver den ordinarie arbetstiden höra till
undantagen och har uppgivits äga rum endast i ett par fall, då det rört
sig om rengöringsarbeten. Till sjöss är förhållandet annorlunda, då ju
segelfartygen i fråga om framkomst och manövrering äro fullkomligt
beroende av väder och vind, varvid segelsättning och -bärgning
mången gång ej kunna utföras enbart av vakten på däck, utan även frivakten
måste biträda. Egendomligt nog har emellertid dylikt arbete ej
ens av sjömännen själva rubricerats som arbete å frivakt, tydligen på
den grund att detsamma står i direkt samband med fartygets framdrivande
och därför är oundgängligt. Någon närmare uppgift på ifrågavarande
arbetes omfattning och utsträckning har ej kunnat lämnas.

Arbete å sön- och helgdagar i hamn synes, att döma av de få
ingångna svaren, vara i det närmaste okänt ombord å segelfartyg. I
samband med fartygs ankomst till hamn har dylikt nödvändigt arbete
uppgivits äga rum i några fall. Däremot torde avgång från hamn för
segelfartygens vidkommande sällan äga rum å sön- och helgdagar.

Till sjöss är söndagsarbetet inskränkt till vad som erfordras för
fartygets framdrivande samt tillredning av måltider och därmed sammanhängande
göromål.

Arbete med segelfartygs lastning och lossning utföres i stor utsträckning
av fartygens egna besättningar. Häri deltaga samtliga besättningskategorier,
utom kökspersonalen å större seglare.

Arbete på övertid utöver vad ovan sagts synes ej hava förekommit,
varför ej heller någon ersättning för dylikt arbete kommit i fråga.

Nattvakttjänst i hamn förekommer sällan å de segelfartyg, som
berörts av undersökningen. Endast å de större fartygen i ocean- och
nordsjöfart bestrides sådan vakttjänst av besättningen, antingen i form
av »en mans vakt» med motsvarande frihet om dagen, eller av två man
med löpande sjövakter. I 2 fall har tillämpats det gamla förkastliga
systemet med skyldighet för varje man att under eu till två timmar
göra nattvakt, utan att beredas någon frihet under dagen. Övertidsersättning
för nattvakttjänst har icke förekommit.

Tillstånd att efter den dagliga arbetstidens slut gå i land, synes
för befälet å segelfartyg förekomma i full utsträckning och utan inskränkningar,
såvida hamnförhållanden och fartygets säkerhet i övrigt
tillåta. Samma är förhållandet i fråga om däcksmanskapet å de mindre
fartygen, varemot å en del av de större en, två eller flera besättningsmän
växelvis åläggas stanna ombord.

Frågan beträffande den oavbrutna tjänstgöringstidens längd vid Arbetstidens
ankomst till eller avgång från hamn bär i de allra flesta fall lämnats anhomsPtill
obesvarad, eller också har anförts, att densamma på grund av oregel- och avgång
bundenhet ej kunnat närmare angivas. från hamn Det

tillfälle, som beretts sjömännen å segelfartyg, att vid frågeformulärens
besvarande under rubriken »särskilda erinringar» framkomma
med anmärkningar och önskemål i vad som rör arbetstids- och
andra förhållanden ombord, har över huvud taget icke tagits i akt.

Sålunda hava endast i tvenne fall dylika erinringar framställts, avseende
önskvärdheten av 8-timmars arbetsdag i hamn för segelfartygsbesättningar,
då de deltaga i lastning och lossning, samt övertidsersättning
för sådant rengöringsarbete, som utföres utom den ordinarie arbetstiden.

Någon tillförlitlig jämförelse mellan arbetstidsförhållandena å ång- jämförelse
fartyg och segelfartyg låter sig, på grund av de knapphändiga uppgif- mellan ångterna
beträffande de senare, icke anställa. Så mycket synes dock “fartyg61''
framgå av de inkomna svaren, att å båda fartygscerterna var längden
av den allmännast tillämpade arbetstiden i hamn 10 timmar och till
sjöss 12 timmar per dygn. Vidare överensstämma i de flesta fall tiderna
för det dagliga arbetets i hamn början och slut, vilka för såväl
ång- som segelfartyg infalla kl. 6 f. m. och 6 e. m.

Beträffande besättningens deltagande i lastning och lossning synes
detta vara regel å segelfartyg, medan det å ångfartyg endast förekommer
för vissa besättningskategorier och i allmänhet i relativt obetydlig
omfattning.

Övertidsersättning, som i ganska stor utsträckning utgår till besättningar
å ångfartyg, är för segelfartygsbesättnmgarnas vidkommande
nästan okänd.

Får man slutligen döma av de uttalanden, som under rubriken
»särskilda erinringar» framförts från ett stort antal sjömän av alla kategorier
ombord å ångfartyg, medan dylika anmärkningar nästan helt
och hållet saknas i fråga om segelfartygen, synes det som arbetstidsförhållandena
å de senare skulle ställa sig gynnsammare för besättningen
än å de förra.

Utländsk lagstiftning rörande arbetstiden ombord å

handelsfartyg.

Norge.

Lov om sjöfarten av 20 juli 1893.

§ 44. — — — Arbete utöver, vad som erfordras för fartygets
säkerhet, manövrering, maskinens drift, nödvändig torkning av segel,
erforderlig båttjänst samt kostens tillagning, må icke åläggas manskapet
å söndagar och andra i riket brukliga helgdagar, såvida det icke är oundgängligen
nödvändigt, vari icke iubegripes, att fartyget genom befraktningsavtal
skall lasta eller lossa å sön- och helgdagar.

§ 78. Det åligger envar av manskapet att i hamn och till sjöss,
ombord och i land åtlyda förmans befallningar i tjänsten liksom att i övrigt
sorgfälligt vårda fartyg och gods samt utföra sin tjänst med nit och
uppmärksamhet. Den skada, som vållas genom hans svek, försummelse
eller vårdslöshet, är han pliktig ersätta.

Råkar fartyget i sjönöd, bör besättningen göra allt, som står i
dess makt att rädda fartyget, och må ej utan befälhavarens tillstånd
före honom övergiva detsamma.

§ 96. Finner befälhavaren oundgängligen nödvändigt att ålägga
manskapet lossning eller lastning å söndag eller annan i riket bruklig
helgdag, skall varje man, som deltager i dylikt arbete, erhålla särskild
ersättning, som beräknas med en halv dags hyra för varje påbörjad
arbetstid av två timmar. Denna bestämmelse äger icke tillämpning på
fartyg, som gör regelbundna resor mellan vissa platser efter på förhand
kungjord plan.

Lov om statskontrol med skibes sjödyktighet av 9 juni 1903 med förändringar
av 18 september 1909, 3 juni 1913 och 21 augusti 1914.

Sjunde kapitlet.
Manskapet och dess arbetstid.

§ 82. Befälhavaren skall tillse, att det manskap, som övertager
första vakten efter avgång från hamn, dessförinnan beretts tillräcklig vila.

§ 86. Då fartyget är till sjöss indelas arbetstiden dygnet om på
sedvanligt sätt.

Beträffande arbete å frivakter gälla enahanda bestämmelser som de
i sjöfartslagens § 44 angående arbete å sön- och helgdagar.

Dessa bestämmelser äga ej tillämpning på fiske- eller fångstfartyg.

§ 87. Då fartyg ligger i hamn, skall arbetstiden i fråga om lastning
och lossning rättas efter den å platsen gällande dagsarbetstiden,
såväl beträffande dess längd som med avseende på måltidernas intagande.
Om denna arbetstid understiger tio timmar, kan även annat arbete utföras
före och efter den å platsen gällande tiden, dock icke före kl. 6
f. m. och efter kl. 6 e. m.

Om arbetstiden per dygn överstiger tio timmar, eller om någon av
manskapet ålägges arbete före kl. 6 f. m. eller efter kl. 6 e. m. betalas
för dylikt arbete en extra ersättning av 40 öre per timme, eller proportionsvis
för del av timme.

§ 88. Under lastning och lossning i hamn inom tropikerna må
arbetstiden under den varma årstiden icke överstiga 8 timmar i dygnet.
Utför någon av manskapet i förenämnda fall annat arbete än lastningoch
lossning, utbetalas extra ersättning enligt föregående paragraf, när
arbetstiden med mera än en timme överstiger 8 timmar.

§ 89. Den sammanlagda arbetstiden i hamn och till sjöss må under
ingå omständigheter, såvida ej undantagsvis nödvändigheten kräver, överstiga
18 timmar. Har någon arbetat 18 timmar eller undantagsvis där -

över, åtnjute han minst 8 timmars vila, om fartyget ligger i hamn, samt
»vila vakt om vakt» om fartyget befinner sig till sjöss.

Om arbetstiden i det dygn, fartyg avgår från eller ankommer till
hamn, överstiger 14 timmar, räknat från den tidpunkt, då arbetet i land
börjar å avgåugsdagen eller till den tidpunkt, då det slutar å ankomstdagen,
skall extra ersättning härför utgå i enlighet med § 87.

I båda de omnämnda tidsperioderna av 18 resp. 14 timmar medräknas
vakttjänstgöring under fartygets gång samt den tid som åtgår
för intagande av måltider.

Dessa bestämmelser gälla ej för fiske- och fångstfartyg ej heller
för fartyg, å vilka tillverkas fiskeriprodukter.

§ 90. De i §§ 87, 88 och 89 meddelade bestämmelserna, skola
ej äga tillämpning på:

a) befälhavare, l:ste styrman och l:ste maskinist,

b) stuert och kökspersonal, såvida desamma ej åläggas arbete utöver
den tid, som i allmänhet erfordras för tillsyn av provianten
samt för tillredning och servering av de vanliga måltiderna,

c) fångstfartyg eller fartyg, å vilka tillverkas fiskeriprodukter,

d) segelfartyg i inrikes fart.

§ 91. Ålägges någon av manskapet emellan kl. 8 e. m. och 6
f. m. nattvakttjänst, då fartyg ligger i hamn, äger han efter befälhavarens
avgörande antingen vara fri från arbete under ett motsvarande antal
timmar på dagen eller erhålla en extra ersättning av 25 öre i timman.

§ 93. De i sjunde kapitlet fastställda bestämmelserna gälla, där
icke annorlunda säges, för såväl inrikes- som utrikes fart och kunna ej
upphävas genom överenskommelse mellan befälhavare och besättning.

Den 23 mars 1917 tillsattes inom norska handelsdepartementet en
kommitté »til revision av lovgivningens bestemmelser om arbeidstiden paa
norske skibe», som den 3 oktober 1917 framlade ett utkast till lag om
arbetstiden å norska fartyg. Sedermera har kungl. proposition avlåtits
till norska stortinget med förslag i ämnet, utarbetad i huvudsaklig
överensstämmelse med berörda utkast. Det till stortinget överlämnade
förslaget har följande innehåll:

Kap. I.

Deri vanliga arbetstiden.

Till sjöss.

§ 1. Till sjöss indelas däeksmanskapets arbetstid dygnet rnnt på,
sedvanligt sätt. Maskinmanskapets arbetstid indelas i tre vakter per
dygn i den utsträckning, som antalet inom varje grupp av denna manskapskategori
tillåter.

För fart, där särskilda omständigheter så påfordra, må Konungen
utfärda närmare föreskrifter om arbetstidens indelning.

I hamn.

§ 2. 1. I hamn skall däcks- och maskinmanskapets vanliga ar betstid

omfatta 9 timmar — i tropikerna 8 timmar — per dygn mellan
kl. 6 f. in. och kl. 6 e. m.

2. I fråga om lossning och lastning må arbetstiden även ordnas
efter å platsen rådande bruk.

Tid ankomst till och avgång från hamn.

§ 3. 1. Vid ankomst till och avgång från hamn må den samman lagda

arbetstiden till sjöss och i hamn icke under något dygn överstiga
för däcksmanskapet 12 och för maskinmanskapet 9 timmar.

Arbetstiden räknas vid avgång från den tidpunkt arbetet i hamn
på avgångsdagen börjar och vid ankomst till den tidpunkt arbetet på
ankomstdagen slutar.

2. Å fartyg, varå arbetstiden till sjöss på grund av resans kortvarighet
icke är indelad i vanliga sjövakter (lokalfart), må den sammanlagda
arbetstiden till sjöss och i hamn icke överstiga 54 timmar i
veckan. Arbetstiden kan förläggas till vilken tid av dygnet som helst,
men må icke under något enskilt dygn överstiga 12 timmar.

Stuert-, kock- och mässpersonalens arbetstid.

§ 4. Stuert-, kock- och mässpersonalen må icke åläggas arbete
utöver den vanliga tid, som åtgår för tillsyn av proviant samt för tillredning
och servering av de vanliga måltiderna.

Personalens vanliga arbetstid må icke utsträckas efter kl. 8 e. m.

Den sistnämnda bestämmelsen äger ej tillämpning å fartyg med
passagerarcertifikat.

Skeppstjänstkommitterade.

Kap. II.

Sön- och helgdagsarbete samt fri vaktsarbete.

Sön- och helgdag sarbete till sjöss.

§ 5. Till sjöss må på söndagar och här i riket föreskrivna helgdagar
i allmänhet intet arbete av däcks- och maskinmanskapet utföras
utöver vad som kräves för fartygets säkerhet och manövrering samt maskinens
skötsel, erforderlig nattning av däck, segeltorkning och rengöring,
såvida det icke är oundgängligen nödvändigt. För rengöring
må dock på sådana dagar å lastfartyg icke användas längre tid än 1
timme mellan kl. 6 och kl. 9 f. m.

Sön- och helgdag sarbete i hamn.

§ 6. I hamn må däcks- och maskinmanskapet å sön- och helgdagar
i allmänhet icke åläggas arbete utöver vad som är oundgängligen
nödvändigt för de ombordvarandes, fartygets och lastens säkerhet samt
för erforderlig nattning av däck, segeltorkning och rengöring. Såsom
oundgängligen nödvändigt må ej anses arbete till följd av att fartyg
på grund av befraktningsavtal är pliktigt lasta eller lossa på sön- och
helgdagar. Ej heller må åläggas båttjänst efter kl. 8 e. m., med mindre
den utföres av någon, som då har vakt. För rengöring må dock på
sådana dagar å lastfartyg icke användas längre tid än 1 timme mellan
kl. 6 och kl. 9 f. m.

Stuert- kock- och mässpersonalens sön- och helg dag sarbete.

§ 7. På sön- och helgdagar må kock- och stuertpersonalen i allmänhet
icke åläggas arbete utöver vad som erfordras för kostens tillredning
samt för förplägning och betjänande av ombordvarande personer,
med mindre arbetet är oundgängligen nödvändigt.

Frivaktsarbete.

§ 8. Arbete å frivakt må i allmänhet ej åläggas däcks- och maskinmanskapet,
såvida det ej med hänsyn till fartygets säkerhet och
manövrering eller av andra orsaker är oundgängligen nödvändigt.

Till oundgängligen nödvändigt arbete räknas föreskrivna övningar
med livräddnings- och eldsläckningsredskap ävensom askhissning.

Tillfälligt arbete å sön- och helgdagar samt å frivakt.

§ 9. Manskapet må, om fartygets drift gör det nödvändigt, tillfälligtvis
å sön- ock helgdagar samt å frivakt åläggas arbete xitöver
vad som sägs i §§ 5—8.

Kap. III.

Övertidsarbete samt ersättning därför och för annat extraarbete.

Oundgängligen nödvändigt arbete.

§ 10. Arbete, som är oundgängligen nödvändigt för de ombordvarandes,
fartygets och lastens säkerhet, må utan särskild ersättning
åläggas manskapet såväl till sjöss som i hamn å vilken tid av dygnet
som helst.

Ersättning för extraarbete till sjöss.

§ 11. För arbete, som med stöd av §§ 5, 7 och 8 ålägges manskapet
å sön- och helgdagar samt å frivakt, utgår icke särskild ersättning.

För arbete som jämlikt § 9 ålägges manskapet, utgår extra ersättning,
som i § 16 stadgas.

Övertids- samt sön- och helg dag sarbete i hamn och ersättning därför.

§ 12. 1. Under uppehåll i hamn må däcks- och maskinmanskapet

tillfälligtvis åläggas arbete utöver den vanliga arbetstiden (jmfr. § 2, 1).
Övertidsarbetet må dock icke överstiga 21 timmar i veckan eller 6
timmar i dygnet. I tropikerna må den sammanlagda arbetstiden icke
överstiga 10 timmar i dygnet.

För arbete utöver den vanliga arbetstiden (övertidsarbete) erlägges
i § 16 stadgad ersättning. Extra ersättning utgår dock icke för båttjänst,
som utföres före kl. 8 e. m., ej heller för båttjänst, som efter
denna tid utföres av någon, som då har vakt.

2. År lastnings- och lossningsarbete ordnat efter å platsen rådande
bruk (jmfr. § 2, 2), tillämpas också i så fall bestämmelserna i
1 mom. rörande arbetstidens största utsträckning samt beträffande extra
ersättning för arbete utöver 9 — i tropikerna 8 — timmar per dygn
och för arbete mellan klockan 6 e. m. och 6 f. m.

100

3. Sön- och helgdagsarbete, som ålägges däcks- och maskinmanskapet
utöver vad som sägs i § 6, gottgöres med extra ersättning i enlighet
med § 16, med undantag för fartyg i inrikes fart, vilka äro försedda
med passagerarcertifikat och göra resor mellan bestämda orter
efter på förhand kungjord plan. Dock tillkommer även manskapet på
dessa fartyg extra ersättning för arbete utöver 9 timmar.

För sön- och helgdagsarbete gälla likaledes bestämmelserna i
1 mom. rörande utsträckningen av den arbetstid, som tillfälligtvis må
åläggas manskapet.

4. Ålägges någon av däcks- eller maskinmanskapet nattvakttjänst
hamn, tillkommer honom efter befälhavarens skön antingen motsvarande
fritid under dagen eller extra ersättning i överensstämmelse med
§ 16, dock att vaktman, som är fri hela dagen, må åläggas vakttjänst
intill 10 timmar utan att vara berättigad till dylik extra ersättning.

Åven i fråga om nattvakttjänst tillämpas bestämmelserna i 1 mom.
rörande utsträckningen av den arbetstid, som tillfälligtvis må åläggas
manskapet.

Extra ersättning under kortare uppehåll i hamn.

§ 13. Under kortare uppehåll i hamn än 24 timmar eller under
uppehåll å öppen redd må befälhavaren ålägga manskapet tjänstgöring
i sjövakter.

I detta fall är vakthavande manskap ej berättigat till extra ersättning
för nattarbete. Beträffande sön- och helgdagsarbete gälla bestämmelserna
i §§ 6 och 12, 3 mom.

Frivakt erhåller däremot den extra ersättning, som fastställes i § 16,
då den deltager i arbete vid ankomst till hamn eller under uppehållet
därstädes.

Övertidsarbete vid ankomst och avgång och ersättning därför.

§ 14. Då arbete för däcks- och maskinmanskapet utöver vad som
stadgas i § 3, 1 och 2 mom., erfordras för fartygets drift, utgår extra
ersättning.

Övertidsarbete för stuert-, kock- och mässpersonalen och betalning därför.

§ 15. Tillfälligtvis må stuert-, kock- och mässpersonalen åläggas
arbete utöver den i § 4 fastställda vanliga arbetstiden.

För arbete efter klockan 8 e. m. å fartyg utan passagerarcertifikat
utbetalas i § 16 fastställd extra ersättning.

101

Kap. IV.

Särskilda bestämmelser.

Storleken av den extra ersättningen m. m.

§ 16. 1. Föreskriven extra ersättning utgår med eu krona per

timme och 50 öre för varje påbörjad halvtimme.

2. Den tid, som åtgår för de vanliga måltiderna inräknas icke i
arbetstiden.

3. Å passagerarfartyg må, då det medför passagerare, nödvändigt
arbete med fartygets rengöring utföras på vakten utan extra ersättning.

Undantag från lagens bestämmelser.

§ 17. I. Förestående bestämmelser äga ej tillämpning på:

1. Norska fartyg, som i överensstämmelse med lagen av 4 maj
1910 om registrering av fartyg på grund av sin storlek icke äro registreringspliktiga.

2. Fiske- och fångstfartyg, fartyg som nyttjas vid beredning av
fiske- och fångstprodukter, bärgningsfartyg, bogserfartyg samt andra
för speciella ändamål avsedda fartyg.

3. Segelfartyg i inrikes fart.

4. Fartyg, som tillhör örlogsmarinen eller nyttjas i dess tjänst.

Föreskrifter rörande manskapets arbetstid och ersättning för extraarbete
å de under 1—3 omnämnda fartyg må utfärdas av Konungen
eller den han därtill bemyndigar.

II. Vad i §§ 12 — 15 stadgas om extra ersättning äger ej tillämpning
på: '' . .

1. Befälhavare, förste styrman, förste maskinist oeh stuert.

Finnes ombord endast en styrman eller en maskinist skall denne

dock åtnjuta ersättning för övertidsarbete. Likaså skall ersättning för
övertidsarbete utgå till stuert, där ej särskild kock finnes anställd.

2. Uppassarpersonal å passagerarfartyg.

Lagens omfattning.

§ 18. Stadgandena i denna lag gälla, därest annat ej uttryckligen
sägs, såväl in- som utrikes fart, och kunna ej frångås genom överenskommelse
mellan befälhavare och manskap.

102

Lagens ikraftträdande m. m.

§ 19. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1920. Från samma
tid upphävas bestämmelserna i »lov om statskontrol med skibes sjödyktighet
av 9 juni 1903 med tillaegslov av 18 september 1909 §§ 86—91.
Likaledes upphäves lov om sjöfarten av 20 juli 1893 §§ 44, sidste
punktum, o g 96», vad angår fartyg, på vilka denna lag äger tillämpning.

§ 20. Befälhavaren skall tillse, att ett exemplar av denna lagfinnes
ombord.

S torbritannien.

Den engelska sjölagstiftningen innehåller inga särskilda bestämmelser
förande arbetstid, söndagsarbete eller övertidsersättning. I allmänhet
införes dock i förhyrningsavtalet (sjömansrullan), att för arbete,
som utföres före klockan 6 f. m. eller efter klockan 6 e. m. skall utgå
en extra ersättning, som vanligen bestämmes till 6 pence i timmen.
Dessa förhållanden hava dock under kriget undergått avsevärda förändringar.

Tyskland.

Redan 1872 års sjölag (Seemannsordnung) innehöll vissa bestämmelser
om arbetstiden, då fartyg ligger i hamn, samt om övertidsersättning.
I den senare lagen av 1902 hava dessa bestämmelser utvidgats
varjämte tillkommit vissa stadganden rörande söndagsarbete samt förbud
mot upphävande av dessa bestämmelser genom överenskommelse mellan
befälhavare och besättning.

Seemannsordnung.

§ 35. Då fartyg ligger i hamn eller å redd, är sjöman endast i
trängande nödfall pliktig att arbeta längre än tio timmar i dygnet. I
tropikerna skall denna tid inskränkas till åtta timmar, utom i fall, som
uteslutande äro att hänföra till vakttjänstgöring eller till arbete med de
ombordvarandes förplägnad och uppassning. Vid beräkning av arbetstiden
skall vakttjänstgöring inbegripas.

103

Ovanstående bestämmelser äga ej tillämpning på fartygsbefälet
(ScliilTsorfi/.iere). Styrmän och maskinister äga, då fartyg befinner sig
i hamn eller å redd, åtnjuta eu vilotid av minst åtta timmar i dygnet.

Arbete, som utföres utöver i Osta stycket angiven tid, skall
ersättas som övertidsarbete, såvida det icke erfordras för de ombordvarandes
förplägnad och betjäning eller då fartyget befinner sig i överhängande
fara.

§ 36. Då fartyg befinner sig till sjöss, skall såväl däcks- som
maskinmanskap tjänstgöra i två varandra avlösande vakter. Frivakten
må endast, då tvingande nödvändighet kräver, åläggas skeppsarbete. Å
ångfartyg är den avlösande maskinvakten pliktig att före avlösningen
utföra erforderlig askhissning. Dessa föreskrifter äga ej tillämpning för
fartyg vars resa är av mindre än tio timmars varaktighet.

Å ångfartyg i transatlantisk fart skall maskinpersonalen tjänstgöra
i tre vakter. (Med transatlantisk fart betecknas alla farvatten inom
Atlantiska, Indiska och Stilla oceanerna).

I övrigt bestämmes av förbundsrådet (Bundesrat) de fall, då även
andra kategorier av manskapet skola tjänstgöra i mera än två vakter.
(Å passagerarångare i transatlantisk fart, som föra mera än 200 passagerare
och hava en genomsnittsfart av mera än 12 knop, skola styrmännen
tjänstgöra i tre vakter, såvida ej å de olika vakterna mer än
en styrman samtidigt gör tjänst.)

§ 37. Då fartyg ligger i hamn eller å redd, må å sön- och helgdagar
intet arbete, häruti inbegripet vakttjänst, utföras, med mindre detsamma
är oundgängligen nödvändigt eller om det betingas av persontrafik.

Besättningen må ej under sön- och helgdagar sysselsättas med
lastning och lossning., då fartyg ligger i hamn eller å redd inom riket
(Reiehsgebiet). Denna bestämmelse gäller icke för .ångfartyg, som regelbundet
föra tysk post eller för fartyg, som användas vid lastning och
lossning av dylika postångare, ej heller för arbete med resandes bagage
eller för gods, som lätt kan fördärvas. Förbundsrådet kan dessutom
i nödfall medgiva undantag från föreskrifterna i denna paragraf.

Arbete å sön- och helgdagar skall gottgöras som övertidsarbete,
utom i vad det avser de ombordvarandes förplägnad och uppassning
eller då det gäller fartygets säkerhet vid trängande fara. — — —.

§ 38. Då fartyg befinner sig till sjöss, må besättningen å
sön- och helgdagar ej utom i nödfall åläggas annat arbete än som står
i samband med fartygets säkerhet och navigering, maskinens skötsel,
segeltorkning, båttjänst samt de ombordvarandes förplägnad och inpassning.

104

Föreskrifterna i § 37 rörande ersättning för övertidsarbete äga
även tillämpning, då fartyg befinner sig till sjöss. — — —.

§ 40. Bestämmelserna i §§ 35 och 37 beträffande ersättning för
övertidsarbete äga ej tillämpning ifråga om styrmän och maskinister.

Begränsningen av arbetstiden tillämpas ej på bärgningsfartyg, då
bärgningsarbete pågår, ej heller på bogserångare eller fiskefartyg. Likaså
kunna alla farlyg om mindre än 300 kubikmeters nettodräktighet undantagas
från bestämmelserna ävensom alla kustfartyg, å vilka särskilt avtal
rörande arbetstiden ingåtts mellan befälhavare och besättning.

Övertidsersättningens storlek fastställes genom ömsesidig överenskommelse.
Den må fixeras till ett visst belopp per timme och införas
i bemanningsförteckningen (sjömansrullan).

Föreskrifterna rörande arbete å sön- och helgdagar äga ej tillämpning
på bärgningsfartyg och bogserångare.

Redare och befälhavare, som överträda bestämmelserna, straffas
med böter upp till 300 mark eller fängelse.

Frankrike.

I lag av 17 april 1907 rörande sjö fartssäkerheten och arbetsordningen
ombord finnas en del bestämmelser om arbetstid, ersättning
för övertidsarbete samt arbete å sön- och helgdagar, som i sammandrag
anföras härnedan.

Då fartyg befinner sig till sjöss eller å öppen redd, skall såväl
däcks- som maskinpersonalens tjänstgöring indelas i vakter. Däckspersonalen
skall tjänstgöra i minst två vakter, och antalet sjömän skall
vara så stort, att ingen man behöver utföra mera än 12 timmars arbete
i dygnet. Maskinpersonalen skall tjänstgöra i tre vakter å alla fartyg,
som nyttjas i långfart, ävensom å fartyg mera än 1,000 registerton i
utrikes fart och kustfart, då fartyget avlägsnar sig mera än 400 distansminuter
från fransk hamn. Myndigheterna kunna föreskriva tre vakter
för maskinpersonalen även i andra fall än de här omnämnda. Å ångfartyg,
där trevaktsindelning äger rum, är maskinpersomden pliktig att
utom vakttjänstgöringen och utan extraersättning utföra arbete med
maskineriets underhåll (tenue en état), förutsatt att ingen man syssel -

105

sättes härmed under mera än en timme i dygnet. Å fartyg, där maskinpersonalen
tjänstgör i två vakter, skall underhållsarbete, som utföres
utom vakttjänsten, gottgöras med extraersättning.

Värjo man av såväl däcks- som maskinpersonalen har emellertid
skyldighet att på anfordran utföra arbete jämväl utöver den fastställda
arbetstiden, men äger då rätt fordra övertidsersättning, utom i de fall
då arbetet betingas av fartygets, lastens eller de ombordvarandes säkerhet.
Sådan ersättning utgår per timme med belopp, som må vara
bestämt i förhyrningsavtalet eller i sedvänja.

Då fartyg befinner sig i hamn eller å skyddad redd, är däcksbesättningens
arbetstid fastslagen till 10 timmar och maskinbesättningens
till 8 timmar i dygnet, och må arbetet endast i nödfall utsträckas
utöver dessa tider. Dock må å ankomst- eller avgångsdagar arbetet för
däckspersonalen utan rätt till övertidsersätlniug utsträckas till 12 timmar,
under förutsättning av att ankomst- och avgångsdagar ej förekomma
oftare än två gånger i veckan.

Söndagen skall såvitt möjligt utnyttjas till vilodag. Dock må
befälhavaren för hela eller del av besättningen istället utse annan
veckodag härtill. Då fartyg ligger i hamn eller å öppen redd i Frankrike
och dess kolonier, må besättningen å veckans vilodag ej utan tvingande
skäl åläggas något som helst arbete.

Förenta Staterna.
Navigation Laws of the United States.

Section 117. Manning of merchant vesseJs. 4 november 1915.

Å alla amerikanska handelsfartyg om 400 tons bruttodräktighet
och däröver, utom sådana som uteslutande nyttjas i fart å floder, hamnar,
vikar och sund, skall, medan fartyget befinner sig till sjöss, däcksbesättnirigen
tjänstgöra i minst två och maskinbesättningon i minst tre vakter
vid utförande av vanligt arbete för fartygets navigering och framdrivande.
Besättningsman må ej förhyras till arbete växelvis å däck
och i maskinen, ej heller må däcksbesättningen mönstras för arbete i
maskinen eller vice versa, dock må dessa bestämmelser ej inskränka
befälhavarens eller det övriga befälets befogenhet att därutöver, då
enligt deras mening så erfordras, ålägga hela eller en del av besättSkeppstjänstkommitterade.
14

106

ningen arbete med fartygets manövrering, för fartygets eller lastens
säkerhet, för bispringande av fartyg eller människor i nöd, eller, i hamn
såväl som till sjöss, deltagande i eldsläcknings- eller livbåtsmanöver.

Då fartyg befinner sig i säker hamn, må besättningen ej åläggas

onödigt arbete å söndagar eller följande helgdagar —---. Dock

skall denna bestämmelse ej äga tillämpning i syfte att å någon av dessa
dagar förhindra avgång från hamn av fartyg, som gör regelbundna
resor.

Då fartyg ligger i säker hamn, skall den dagliga arbetstiden, inberäknad
»an kar vakt» (anchor watch), omfatta nio timmar.

Om befälhavare bryter mot förordningarna i denna paragraf, har
besättningsman rätt bliva avmönstrad och erhålla intjänt hyra. Bestämmelserna
äga ej tillämpning å fiske- och fångstfartyg eller å lustjakter.

Section 136. Manning of inspected vessels.

— — —. Å varje maskindrivet fartyg om 1,000 bruttoton och
däröver, som nyttjas i ocean- eller yttre kustfart (coastwise seagoing
vessel), skola finnas anställda tre certifierade styrmän, vilka under fartygets
navigering skola tjänstgöra i tre vakter, såvida ej avståndet
mellan avgångshamnen och den slutliga ankomsthamnen understiger
400 distansminuter, i vilket fall endast två styrmän erfordras.

Å varje maskindrivet fartyg mellan 200 och 1,000 tons bruttodräktighet
skola finnas anställda två certifierade styrmän.

Å varje maskindrivet fartyg mellan 100 och 200 tons bruttodräktighet
skall finnas anställd en certifierad stjern an, såvida ej fartygets
renetid överstiger 24 timmar, i vilket fall skola finnas anställda två
styrmän.

Fartygsinspektörerna hava befogenhet att, om så enligt deras åsikt
erfordras, föreskriva ett större antal certifierade styrmän och maskinister,
än som fastställas i denna paragraf, vilken dock ej äger tillämpning på
fiske- och fångstfartyg, lustjakter eller motorbåtar.

BILAGOR

109

Bil. t.

SKEPPSTJÄNSTKOMM1TTERAUE Frågeformulär A.

Att betvaras av befälhavaren.

UPPGIFTER rörande arbetstiden m. in. å ång- motor- segelfartyget..............., kapten..................,

hemmahörande i ......................., redare......................., registr. n:r......, bruttodräktighet......ton.

De nedan lämnade uppgifterna gälla tiden / 19 ..— / 19...

fl s ed -fl	Frågor	Svar
I hamn. 1. Huru lång är arbetstiden per dygn? Antal timmar.	Styrman \|	Maski-nister j	Däcks- Maskin-manskap manskap	Köks- Övrig : personal i personal
	1 \| j \| ............ ............ ........................1............
2. När börjar och slutar den dagliga arbetstiden? Angiv klockslag.	''ill
3. När infalla de dagliga rasterna? An-............ giv klockslag och varaktighet. ............	....................r..........	..........i........... i •

4. För vilka och huru ofta förekommer arbete utöver den vanliga arbets-tiden? Angiv arten och varaktig-heten härav.					... .! ......... !

5. För vilka och huru otta förekommer arbete å sön- och helgdagar? An-giv arten och varaktigheten härav.	........		............
	::::::::::::		............!............
			...........
6. Deltager någon del av besättningen i lastning och lossning? (Häri in-begripas vinschtjänst och skötsel av donkeypanna.)	............1............
............i............
............i............
i

7. Yilka och huru många åläggas stanna		*			i
				............i" '' !
rättas? I svensk hamn? Iannan hamn?

Till sjöss	Till sjöss. 8. Huru lång är arbetstiden (inbegripet vakttjänst) under två på varandra omedelbart följande dygn, räknat från midnatt? Antal timmar.					.
				............


9. Huru är vakttjans!göringen anord-nad? Angiv klockslag, då vakter resp. fri vakter börja och sluta.		............ ............	............		...

10. Yilka och huru många tjänstgöra icke i vakter? Angiv när dessas arbete börjar och slutar.		i............



				I..........
mer arbete å frivakt? Angiv arten och varaktigheten härav (t. ex. ask-halning m. m.).					............!............

				............	............
				............
12. Förekommer arbete å sön- och helg-dagar utöver vakttjänstgöringen? An-giv arten och varaktigheten härav.
			............


13. Förekommer under nattvakt arbete för fartygets underhåll eller annat därmed jämförligt arbete? Angiv arten och varaktigheten härav.
		............
	!
::::::::::::

14. Förekomma raster under vakttjänst-göringen? Angiv klockslag och var-aktighet.

	i

Frågor \| Svar
Allmänna frågor. 15. Huru många timmars oavbruten tjänst-göring erfordras vid ankomst till eller avgång från hamn ? (Måltid srast anses ej såsom avbrott i tjänstgöringen.) Avgiv svar särskilt för varje vakt.
16. Huru ofta inträffar ankomst till eller avgång från hamn? (Per dag, vecka, månad.)
17. Huru är nattvakttjänstgöringen ord-[............................................................................ nåd i olika hamnar? \|...........................................................................
18. För vad slags arbete och till vilka utgår övertidsersättning? Utgår er-sättningen efter de i 96 § sjölagen . bestämda grunder eller eljes efter vilka grunder?	............................................................................i
19. Är besättningen inmönstrad för seg-lation eller resa?	...................................................................V’----i
20. Tjänstgör någon som donkeyman eller smörjare utan att vara på-mönstrad i denna egenskap? Angiv antalet sådana besättningsmän samt i vad egenskap de påmönstrats.	............................................................................j
21. Huru ofta rengöras besättningens bo-städer? Huru lång tid medgives här-till, eller utföres rengöringen å fritid? Tern utför arbetet?
22. Finnas i för besättningen avsedda skansar eller hytter lediga kojplatser, som ej användas för ombord anställda? Yarest belägna och huru många?	............................................................................\|
23. Tern utför i händelse av sjukdoms-fall den sjukes arbete, och i vad mån utökas den övriga besättningens arbete härvid?	...........................................................................

Särskilda erinringar:

den.............................. 1918.

Befälhavare å

Bil. 2.

SKEPPSTJÄNSTKOMMITTERADE Frågeformulär B.

— Att besvaras av en var ombord an ställd,

och sedan i slutet kuv 11 överlämnas
till befälhai aren för vidare befordran
till skepputjän.^tkommitterade.

UPPGIFTER rörande arbetstiden, m. in. ä ång- motor- segelfartyget.........................................

kapten......................., hemmahörande i ........................, redare (rederi) ..............................

De nedan lämnade uppgifterna gälla thlen / 19...— / 19.

F r å g or	-------- 1 ■ " - ...... ^ Svar
1. Vad är Edert fullständiga namn? Födelseår? Nuvarande befattning ombord? Vid vilken ålder tog ni första anställning till sjöss?
1 hamn	I hamn. 2. Huru lång är Eder arbetstid per dygn?	Antal timmar: ..........................................
3. När börjar och slutar den dagliga arbets-tiden?	Kl............. f. m. till kl............. e. m.
4. När infalla de dagliga rasterna? Angiv klockslag och varaktighet.	...............................................................
5. Deltager Ni i arbete utöver den ovan an-givna dagliga arbetstiden? Angiv detta arbetes art och varaktighet.	...............................................................
6. Deltager Ni i arbete å sön- och helgdagar? Angiv arten och varaktigheten härav.
7. Deltager Ni i lastning och lossning? Yinschtjänst? Skötsel av donkeypanna? Annat lastnings- och lossningsarbete?	...............................................................
8. Åtnjuter Ni övertidsersättning för något slags arbete i hamn? Under vilken tid av dygnet äger dylikt arbete i allmänhet rum? Angiv arbetets art och varaktighet samt ersättningens storlek.	............................................................... ;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;
9. Deltager Ni i nattvaktstjänstgöring? An-giv huru denna är anordnad, huru ofta den återkommer, samt om Ni erhåller över-tidsersättning därför eller beredes motsva-rande fritid under dagen ?
10. Huru ofta erhåller Ni tillstånd att efter den dagliga arbetstidens slut gå i land?
Till sjöss	Till sjöss. 11. Huru lång är Eder arbetstid (inbegripet vakt-tjänst) under två på varandra omedelbart följande dygn, räknat från midnatt?	Antal timmar: ..........................................

112

	Frågor	Svar
	12.	År Eder tjänstgöring indelad i vakter eller tjänstgör Ni som »dagman»?
	13.	Huru är Eder vaktljänstgöring anordnad? Ang v klockslag, då vakter resp. frivakter börja och sluta.
	14.	Förekomma raster under vakttjänstgöringen? Angiv klockslag och varaktighet.
Xtl ! 1	15.	Om Ni tjänstgör som »dagman», angiv när!............................................................... Edert dagliga arbete börjar och slutar''............................................................... samt de dagliga rasternas antal och var-!............................................................... aktighet. \|...............................................................
SO ! . Qfl	16.	Deltager Ni i arbete å frivakt? Angiv arten och varaktigheten härav, (t. ex. ask-halning m. m.''.
	17.	Deltager Ni i arbete å sön- och helg- ............................................................... dagar utöver vakttjänstgöringen? Angiv!............................................................... arten och varaktigheten härav. \|...............................................................
H	18.	Deltager Ni under nattvakt i arbete för\|............................................................... fartygets underhåll eller annat därmed järn-]............................................................... förligt arbete? Angiv arten och varaktig-!............................................................... heten härav. (Besvaras endast av däcks- ............................................................... manskap.) \|...............................................................
	19.	Åtnjuter Ni övertidsersättning för något slags arbete till sjöss? Under vilken tid av dygnet äger dylikt arbete i allmänhet rum? Angiv arbetets art och varaktighet samt ersättningens storlek.
	20.	Har Ni till följd av sjukdoms- eller olycks-fall varit urståndsatt till arbete ombord? Vem har då utfört Edert arbete?
		Allmänna frågor.
u © tD ocö	21.	Huru många timmars oavbruten tjänstgöring erfordras vid ankomst till eller avgång från hamn? (Måltidsrast anses ej såsom avbrott i tjänstgöringen.) Avgiv svar sär-skilt för varje vakt.	:::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::
fl	22.	Huru ofta inträffar ankomst till eller av-gång från hamn? (Per dag, vecka, månad.)	...................:...........................................
c3 fl >—«	23.	Huru många månaders anställning har Ni haft å ångfartyg eller motorfartyg? Segel-fartyg? Specificera tiden för anställning i olika kategorier. (T. ex. styrman, maski-nist, båtsman, matros, eldare etc.).
s	24.	Har Ni varit anställd å främmande nations fartyg? Angiv i så fall i vilken egenskap och huru länge.	:::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::
	25.	Vilka väsentliga fördelar eller nackdelar an-ser Ni dylik anställning erbjuda i jäm-förelse med svensk kofferditjänst?

113

20.	Frågor Tjänstgör In’i som donkeyman. smörjare eller kollämpare utan att vara påmönstrad i denna egenskap?	Svar
27.	Huru ofta rengöres den skans eller hytt, Ni bebor? Huru lång tid medgives härtill, eller utföres rengöringen å fritid? Vem utför arbetet?
28.	Finnas i Eder skans eller bytt lediga koj-platser, som ej användas för ombord an-ställda? Huru många?
29.	Har Ni tjänstgjort i K. flottan som värn-pliktig, skeppsgosse eller stamanställd? I vilken egenskap och huru länge? Vilken grad innehade Ni vid avgången från flottan?	...............................................................

Skeppstjänstkommitterade, vilka bland sig räkna, jämte vissa statstjänstemän, representanter
för redarnes, befälets och manskapets organisationer, hava tillkallats av chefen för
Kungl. finansdepartementet för att verkställa utredning rörande fartygsbesättnings arbetsoch
levnadsförhållanden samt avgiva förslag till förbättrande av dessa förhållanden. För
att kommitterade skola kunna få material till goda och lämpliga förslag är det nödvändigt,
att svaren på de nu framställda frågorna bliva så noggranna och uttömmande som möjligt.
Kommitterade uppmana Eder därför att med samvetsgrannhet och utförlighet besvara frågorna.

Särskilda erinringar:

den

1918

Skeppstjänstkommitterade.

Påmönstrad såsom