RUNGL. JORDBRUKSDEPARTEMENTET 1910 (Statens offentliga utredningar 1911:6)

RUNGL. JORDBRUKSDEPARTEMENTET 1910

FISKEHAINKOIMISSIONENS FÖRSLAG

TILL UTFÖRANDE AF

FISKEHAMNAR, NÖDHAMNAR OCH UNDRE HAMNAR

JÄMTE DÄRÖFVER

VÄG- OCH VATTENBYGGNADSSTYRELSEN

OCH

LANDTBRUKSSTYRELSEN

AFGIFVET UNDERDÅNIGT UTLÅTANDE

TEXT

STOCKHOLM 1910

ISAAC MARCUS’ BOKTR.-AKTIEBOLAG

INNEHÅLLSFÖRTECKNING.

Sid.

Fiskehamnkommissionens missivskrifvelse till Kungl. Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsen
och Kungl. Landtbruksstyrelsen...................................................... 5

Fiskehamnkommissionens Allmänna betänkande .................................................... 6

Tablå öfver af Fiskehamnkommissionen föreslagna hamnarbeten ........................ 51

Utdrag ur Fiskehamnkommissionens Speciella betänkande ................................ 66

Bil. 1. Utdrag ur Fiskehamnkommissionens protokoll den 15—18 dec. 1908 175

Bil. 2. Hamntaxor och hamninkomster ................................................................ 181

Bil. 3. Fiskehamnkommissionens förslag till ordningsföljd för de af kommissionen
förordade hamnarbetena ........... 188

Bil. 4. Kungl. Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsens och Kungl. Landtbruks styrelsens

förordnande för Fiskehamnkommissionen ....................... 193

Kungl. Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsens och Kungl. Landtbruksstyrelsens

gemensamma underdåniga utlåtande den 10 februari 1910 ........................ 197

Protokoll vid gemensamt sammanträde mellan Kungl. Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsen
och Kungl. Landtbruksstyrelsen den 1 februari 1910 ................ 242

Till Kungi. Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsen och
Kungl. Landtbruksstyrelsen.

Genom nådigt bref till Kungl. Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsen
samt Kungl. Landtbruksstyrelsen den 16 juni 1905 förordnades, att en
kommission skulle tillsättas med uppdrag att företaga en undersökning
af de lokala förhållandena å Sveriges kuster med hänsyn till behofvet
af och betingelserna för anläggning af nya och förbättring af redan
befintliga fiske- och mindre hamnar och att därefter till Kungl. styrelserna
afgifva en på de gjorda iakttagelserna grundad utredning i de
afseenden, som i nådiga brefvet angifvas.

Undertecknade, som dels på grund af det nådiga brefvet, dels
genom förordnande af kungl. styrelserna äro ledamöter i nämnda
kommission, få härmed vördsammast öfverlämna dels de protokoll, som
förts vid kommissionens sammanträden, och som innehålla kommissionens
alla beslut och uttalanden, dels af kommissionens båda för rikets alla
kustlän utsedda medlemmar utarbetade redogörelser för de verkställda
arbetena, närmare motivering för besluten rörande de särskilda hamnförslagen
m. m., dels ock de bilagor, som omnämnas i protokollen från
kommissionens sammanträden i Stockholm under december 1908.

Stockholm den 18 december 1908.

W. GAGNER. FILIP TRYBOM.

EMIL BOHM.
CARL J. INSULANDER.
H. RÅMSTEN.
CARL SUNDHOLM.

JOHN EKELUND.
TH. HELLEBERG.
EMIL SMITH.

E. M. ÖHMAN.

FR. ENBLOM.

WILH. PRINZENCREUTZ.
OTTO STENBERG.
BENGT ÖSTRAND.

Kommissionens
resor, besiktningar
och
sammanträden.

Betänkande.

Genom nådigt bref den 16 juni 1905 och genom förordnande från
Kung!. Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsen och Kungl. Landtbruksstyrelsen
den 21 november samma år tillsattes en af cheferna i väg- och vattenbyggnadsdistrikten,
lotskaptenerna i lotsdistrikten, hvar och en för sitt
distrikt, samt för undersökningen i hela dess omfång fiskeriinspektören i
Kungl. Landtbruksstyrelsen doktor Filip Trybom och f. d. distriktschefen
major V. Gagner bestående kommission med uppdrag att företaga en
undersökning af de lokala förhållandena å Sveriges kuster med hänsyn
till behofvet af och betingelserna för anläggning af nya och förbättring af
redan befintliga fiskehamnar och mindre hamnar och att därefter till kungl.
styrelserna afgifva en på de gjorda iakttagelserna grundad utredning.

För korthetens skull har kommissionen benämnt sig Fiskehamnkommissionen.

Fn afskrift af det förordnande, som Kungl. Väg- och Vattenbyggnads-
samt Landtbruksstyrelserna den 21 november 1905 utfärdade
för fiskeriinspektör Trybom och major Gagner är här bifogad.

Enligt detta förordnande skulle kommissionens arbeten snarast
möjligt taga sin början efter öfverenskommelse mellan kommissionens
nämnda båda . medlemmar, som ägde att gemensamt meddela sig med
respektive chefer i väg- och vattenbyggnadsdistrikten och lotskaptener
i lotsdistrikten samt de personer, som vederbörande Konungens befallningshafvande
förordnade att biträda kommissionen.

Den 1 och 2 februari 1906 sammanträffade fiskeriinspektör Trybom
och major Gagner, såsom därvid fördt protokoll utvisar, och beslöts
då att påbörja årets undersökningar, så fort årstiden härför blefve
lämplig eller i förra delen af maj. Den 12 maj tog arbetet sin början.

Efter hand, som arbetet fortskridit inom de olika kustlänen, har
kommissionen i särskilda protokoll redogjort för sina resor och för de
beslut, som fattats. Protokollen, o band, öfverlämnas tillika med detta

P Gilladt af fiskehamnkommissionen enligt § 9 i dess protokoll den 15 december 190?.

betänkande till Kungl. Väg- och Vattenbyggnads- samt Landtbruksstyrelserna.
Då kommissionens första beslut rörande många af de besökta
hamnplatserna gingo ut på, att noggrannare undersökningar skulle
genom tekniskt biträde utföras efter protokollens uppsättande, och då
det blef nödvändigt att slutligen vid ett allmänt sammanträde med
kommissionens samtliga medlemmar (ej biträden) öfverenskomma om
den ordning, hvari inom skilda län och skilda väg- och vattenbyggnads-
samt lotsdistrikt belägna hamnanläggningar skulle föreslås att
komma i fråga till utförande i förhållande till anläggningar inom andra
län eller distrikt, hafva liera af de först fattade besluten kommit att i
vissa afseenden förändras. Här nämnda allmänna slutsammanträde nödvändiggjordes
också åt den anledning, att flera, för alla distiikten
gemensamma förslag'' angående principerna för statens åtgärder för
fiskehamnarnas byggande och underhåll m. in. endast kunde uppgöras af
fiskehamnskommissionens alla härför samlade medlemmar.

Vid det redan nämnda sammanträffandet i Stockholm den 1 och
2 februari 1906 uppgjorde kommissionens båda, för samtliga kustlänen
utsedda medlemmar Trybom och Gagner plan för arbetets allmänna
gång, såsom framgår af det härvid förda protokollet. Början skulle
göras med Göteborgs och Bohus län, och skulle arbetet sedan fortgå
i den ordning kustlänen följde efter hvarandra. Att två somrar kornrno
att åtgå för kommissionens resor och besiktningar var från början
klart, synnerligast som kommissionens medlem byråchef Trybom ej
kunde få någon ställföreträdare i sitt ämbete, och major Gagner måste
slutföra redan åtagna och påbörjade förrättningar. Fiskehamnskommissionens
resor måste utsträckas till långt fram på hösten 190/, hvilket
betingade den omkastning i här nämnda plan, att de norrländska länen
besöktes före Gottland, Södermanlands och Uppsala län.

De i § 3 af här nämnda protokoll den 1 och 2 februari 1906
anförda rekognosceringsturerna, som voro påtänkta att länsvis företagas
af major Gagner och fiskeriinspektör Trybom, hafva blott ägt rum
inom ''en del af Göteborgs och Bohus län. I enlighet med det beslut,
som anfördes i § 5 af samma protokoll, har kommissionen långt före
sina undersökningar inom hvarje kustlän, hos Konungens Befallningshafvande
gjort skriftlig framställning för att erhålla uppgifter rörande
de hamnar eller platser för hamnar, som Konungens Befallningshafvande
inom hvar sitt län ansåge böra komma i fråga att af kommissionen
undersökas, dels ock h vilka förslag eller planei till fiskehamnar, som
möjligen kunde hvila hos Konungens Befallningshafvande. Länsstyrelserna
hafva, sedan de hört fiskeritjänstemän och delvis äfven hushåll -

ningssällskap samt kronofogdar, till kommissionen inkommit med de
önskade upplysningarna. Härvid är att omnämna, att Konungens Befallningshafvande
i Stockholms och Östergötlands län för kommissionen
tillkännagifvit, att de naturliga hamnförhållandena vid dessa båda läns
kuster äro af den beskaffenhet, att inga konstgjorda fiskehamnar eller
hamn förbättringar där voro af behofvet påkallade. Kommissionen, som
också själ!’ ägt god kännedom om förhållandena i skärgårdarna, hav
därför ej besökt Stockholms län och blott en plats inom Östergötlands
län.

De biträden åt kommissionen, som på förslag af och med reseersättning
från hushållningssällskap eller landsting varit utsedda af
Konungens Befallningshafvande, hafva ock framkommit med förslagrörande
hamnar eller hamnplatser, som de ansett, att kommissionen
borde besöka.

På det att personer, som voro intresserade af fiskekamnsfrågan,
matte blifva i tillfälle dels att framställa förslag om undersökningar
vid platser, som eventuellt ej hade kommit att besökas af kommissionen,
dels att uttala sig i fråga om kommissionens först fattade beslut,
hafva Konungens Befallningshafvande i Göteborgs och Bohus, Hallands,
Malmöhus, Kristianstads, Blekinge, Kalmar, Gottlands och Gäfleborgs
län efter hemställan från kommissionen hållit offentligen utlysta sammanträden;
inom hvardera af Göteborgs och Bohus samt Kalmar län
på tvenne, inom de öfriga länen på ett ställe. Såsom af kommissionens
protokoll den 12 juni 1908 framgår hade Konungens Befallningshafvande
i Västernorrlands län förklarat sig hindrad hålla sammanträde
på tid, som vore lämplig eller möjlig för kommissionen. Inom Uppsala,
Västerbottens och Norrbottens län äro de platser, för hvilka statsbidrag
till hamnanläggningar eller förbättringar kunna föreslås, så få,
att kommissionen icke ansett några allmänna sammanträden inför
Konungens Befallningshafvande därstädes behöfliga.

De inför Konungens Befallningshafvande hållna sammanträdena
hafva visserligen, såsom protokollen från kommissionens i sammanhang
med. dessa sammanträden hållna möten utvisa, gifvit anledning till åtskilliga
jämkningar i kommissionens först fattade beslut, men ej till
besök, å några nya platser. Kommissionen hade nästan utan undantagvid
sina föregående sammanträden öfverlagt om ej besökta platser,
för hvilka undersökningar föreslogos å de nämnda sammanträdena inför
Konungens Befallningshafvande.

Inom hvarje län har, innan resorna därstädes företogos, ett sammanträde
hållits med kommissionens medlemmar och biträden. Härvid

har arbetsplan uppgjorts för hvarje län, sedan till kommissionen inkomna
skrifvelse!'', som rörde länet i fråga, föredragits.

Då kommissionen var i behof af ordförande har sådan måst utses
för hvarje län, hvilket också skett vid de här nämnda första länssammanträdena.
För samtliga länen har fiskeriinspektör Trybom haft
kommissionens uppdrag att vara dess ordförande och sekreterare, hvarmed
också följt, att han haft att sköta expeditionen af kommissionens
skrifvelse!’ mellan dessa sammanträden.

Sedan kommissionens resor och undersökningar inom ett län afslutats,
har''omedelbarligen följt ett längre sammanträde, hvarvid uttalanden
gjorts och beslut fattats beträffande de inom länet besökta
hamnarna eller hamnplatserna.

Inom de särskilda länen hafva, såsom protokollen utvisa, följande
kommissionsmedlemmar och biträden deltagit i undersökningarna och
följande antal platser besökts.

Göteborgs och Bohus län. Undersökningarna utförda i maj 1906.
I dessa deltogo kommissionens medlemmar: Trybom, Gagner, Helleberg
och Stenberg samt såsom biträde f. d. lotskaptenen i västra distriktet
kommendörkapten F. Ouchterlony. Major Helleberg och lotskapten
Stenberg voro af tjänsteförrättningar hindrade närvara, den förre vid
Rörö och Skarvik, den senare vid alla norr om Marstrand belägna platser.

21 hamnar och hamnplatser besöktes.

Hallands län. Undersökningarna, utförda i juli 1906 af kommissionens
medlemmar Trybom, Gagner, Enblom och Stenberg samt såsom
biträde sjökapten G. Magnusson, Yarberg.

10 hamnar och hamnplatser besöktes.

Malmöhus län. I detta län reste i augusti 1906 kommissionens
medlemmar Trybom, Gagner, Enblom och Råmsten. Såsom biträde
deltogo i dessa resor grosshandlaren S. C. Y. Söderberg, Malmö, och
hamnkapten H. P. Jönsson, Höganäs, den senare dock blott vid fiskelägena
norr om Helsingborg.

19 hamnar och hamnplatser besöktes.

Kristianstads län. Länets västkust besöktes i juli, dess östersjökust
i augusti 1906. Kommissionens medlemmar voro härvid desamma
som vid undersökningarna inom Malmöhus län. Såsom biträden tjänstgjorde
förvaltaren R. Weibull, Folkestorp, godsägare Max Langenheim,

Walhall och fiskeriintendenten dr O. Nordqvist. Den senare hade
emellertid af tjänsteresor varit hindrad deltaga i resan på länets västra kust.

14 hamnar och hamnplatser besöktes.

Blekinge län. Undersökningarna härstädes utfördes i september
1906, likaledes af samma kommissionsmedlemmar, som angifvits under
Malmöhus län. Vid fiskelägena å Listerlandet var jaktuppsyning.smannen
N. M. Andersson i Hällevik, vid de i länets östra skärgård besökta
lägena, jaktuppsyningsman P. Larsson, Karlskrona, biträde åt kommissionen.

10 hamnar och hamnplatser besöktes.

Kalmar län. Undersökningarna inom länet utfördes under juni och
juli 1907. I södra hushållningssällskapets och landstingets område valkommissionen
fulltalig och bestod af medlemmarna Trybom, Gagner,
Ekelund och Sundholm. Vid resorna inom norra länsdelen hade kapten
Ekelund anmält, att han var hindrad af viktiga tjänsteförrättningar. I
södra delen, hvartill Oland hörer, biträddes kommissionen af fiskeriinstruktören
C. E. Eriksson, Ekenäs, samt vid denna plats jämväl af
kronofogde Edw. Eriksson, Kalmar. Inom norra länsdelen var bokhandlaren
Carl F. Edholm, Västervik, biträde.

19 hamnar och hamnplatser besöktes inom hela länet.

Gotlands län. Undersökningarna utfördes i oktober 1907 af kommissionens
medlemmar Trybom, Gagner och Smith, hvarjämte Insulander,
som för öfrigt var hindrad af tjänsteförrättningar, deltog i besiktningarna
vid Skälsö, Lickershamn, Ire och Fåresunds norra gatt. Såsom biträden
deltogo i kommissionens arbeten inom länet landstingsman P. Broström
i Broa och lotsförmannen N. K. A. Friberg, Wisby.

Förutom Wisby besöktes 32 hamnar och hamnplatser.

Östergötlands län. Blott en hamnplats besöktes inom länet och
detta i juli 1907 af Trybom, Gagner och Sundholm.

Södermanlands län. Undersökningarna skedde i november 1907.
I dem deltogo Trybom, Gagner, Smith och Insulander samt såsom
biträde åt kommissionen jägmästare Fr. P. Isoz å Hånö.

3 hamnplatser besöktes.

Uppsala län. Också inom detta län utfördes undersökningarna i
november 1907. I dem deltogo kommissionens medlemmar Trybom,

Gagn er, Östrand och Insulander samt såsom biträde landtbrukaren Karl
Björkman, Löten.

3 hamnplatser besöktes.

Gåfleborgs län. Undersökningarna utfördes i augusti 1907 af kommissionsmedlemmarna
Trybom, Gagner, Prinzencreutz och Östrand med
biträde af konsul L. E. Röstlund i Söderhamn och fiskeriassistenten dr
I. Arwidsson. Kommissionen hade för en del af länet delat upp sig, så
att Gagner och Trybom ej kommo att besöka Bergön, hvaremot Prinzencreutz
och Östrand genom uppdelningen blefvo förhindrade att deltaga
i undersökningarna vid Bälsö och Prästgrundet och mellan dessa fiskelägen
liggande ställen.

19 hamnar och hamnplatser besöktes inom länet.

Vasternorrlands län. \ id de inom detta län också i augusti 1907
företagna undersökningarna var kommissionen sammansatt på samma
sätt som inom Gåfleborgs län. En plats — Lugnöudd — besöktes blott
af Prinzencreutz och Östrand. Såsom biträden fungerade inom Yästernorrlands
län hamnkapten Adolf Nordberg, Sundsvall och fiskeriinstruktören
J. A. Ring, Sjöland.

12 hamnar och hamnplatser besöktes.

Västerbottens län. Undersökningarna härstädes utfördes i juli och
augusti 1907. I desamma deltogo kommissionens medlemmar Trybom,
Öhman och Bohm samt vid hamnplatserna vid Holmöarna Gagner.
Biträden åt kommissionen voro handlanden K. Lindberg, Byske, som
var närvarande vid första sammanträdet för länet, handlanden J. Bexelius,
Löfånger, som var med vid Bjuröklubb och Gumbodaholmen samt
kronolänsman J. Broman, Teg vid Umeå, som tillika med kommissionen
besökte Holmöarna.

9 hamnplatser undersöktes.

Norrbottens län. Kommissionen, bestående af medlemmarna Trybom,
Öhman och Bohm, utförde sina besiktningar inom detta län i juli månad
1907. Major Gagner var förhindrad af andra viktiga angelägenheter.
Vid besiktningarna inom Luleå och Haparanda skärgårdar biträddes
kommissionen af handlanden Halfdan Burman, Luleå.

5 hamnplatser besöktes.

I allt hafva således 177 hamnar och hamnplatser blifvit af kommissionen
besökta och besiktigade.

För afgifvande af utlåtande och uppgörande af approximativa

Ha f sfiskets
storlek och utveckling
vid de
kustfart, för
hvilka fullt användbar
fiskeristatistik
funnits
under tillräckligt
lång period.

kostnadsberäkningar rörande hamnanläggningar eller större förbättringsarbeten
har visat sig alldeles omöjligt att stödja sig på fiskares, lotsars
och andra i orten boende personers utsago i fråga om djup- och bottenförhållandena.
Kommissionen har därför dels själf vid sina besök
på många platser utfört djupmätningar, dels varit nödsakad att
efter besöken, och sedan beslut härom fattats särskildt för hvarje plats,
låta utföra sådana mätningar jämte bottenborrningar genom tekniskt
biträde. Det skulle nämligen hafva blifvit alldeles för dyrt och tidsödande,
om kommissionen själf skulle hafva stannat så länge på de
platser, hvilka behöfde undersökas i nämnda afseenden, som hade varit
behöflig!. De kartor, hvilka uppgjorts på grund af här nämnda undersökningar,
hafva kommit att bilda ett så pass värdefullt material för
uppgörande ej blott af kommissionens mera ungefärliga planer och beräkningar
utan ock lör noggrannare förslag, att kommissionen ansett
sin skyldighet vara, att låta utföra kartorna i sådant skick, att de kunde
öfverlämnas till Kungl. styrelserna. Kommissionen har så mycket mer
ansett sig böra vidtaga detta steg, som kartorna med å dem utlagda
förslagsplaner till hamnanordningar genom major Gagners försorg
kunnat ske för eu jämförelsevis ringa kostnad.

Med hänvisning till hvad som i kommissionens betänkande anförts
rörande de särskilda hamnplatserna, torde här få framhållas,

att kommissionen till Göteborgs och Bohus läns landsting, som
härför hade ställt ett bidrag af 300 kr. till kommissionens förfogande,
öfverlämnat fullständigt af ritningar och kostnadsberäkning åtföljdt förslag
till hamnanläggning vid Ramsö,

att kommissionen på nådig befallning afgifvit särskildt underdånigt
af fullständig, plan och djupkarta åtföljdt utlåtande angående
nöd- och fiskehamn vid Torekov,

att kommissionen omedelbart efter sin besiktning af fiskehamnen
vid Simrishamn i skrifvelse till stadens borgmästare påpekat den stora
betydelsen af att nämnda hamn, som är utsprängd i berg, innan bassängen
vattenfylldes, blefve fördjupad till 3 i stället för 2 m., hvilket hade till
följd, att Riksdagen på framställning härom, beviljade de för den föreslagna
fördjupningen erforderliga medlen,

och att kommissionen efter anmodan af byråchefen öfverstelöjtnant
Ekdahl till Kungl. Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsen afgifvit särskildt
yttrande rörande Sandvikens hamn å Öland.

Hafs- och kustfiskenas utveckling under senare årtionden kan blott
följas inom vissa af våra kustlän, för hvilkas fiske tillräckligt noggrann
statistik insamlats och tryckts.

Göteborgs och Bo s län.

År	Makrillfiske kr.	Storsjöfiske kr.	Sillfiske kr. (skarpsill ej medräknad)	Allt fiske kr.
1874	212,672	684,782		1,437,022
1875	139,305	850,705	33,520	1,424,325
1885—1886	—	648,913	658,500	2,000,214
1886—1887	332,220	708,105	725,144	2,192,383
1887—1888	267,556	661,369	659,066	1,960,389
1888—1889	363,356	658,763	1,038,688	2,426,508
1889-1890	349,169	595,415	1,397,962	2,753,180
'' 1890—1891	470,191	497,374	2,168,428	3,576,432
1891—1892	381,717	538,758	2,345,870	3,763,740
1892—1893	303,161	448,244	1,203,123	2,325,397
1893—1894	563,812	474,147	1,712,167	3,193,313
1894—1895	47(1,048	422,048	2,154,490	3,533,594
1895—1896	219,322	509,175	2,346,724	3,592,328
1896—1897	212,610	495,834	1,266,822	2,527,576
1897—1898	352,527	531,506	1,614,058	3,232,611
1898—1899	508,554	533,210	.1,635,971	3,405,884
1899—1900	748,186	659,040	330,442	2,472,497
1900—1901	603,492	646,355	1,004,357	3,115,677
1901—1902	744,453	635,519	567,664	2 760,214
1902-1903	720,053	533,753	786,651	2,951,115
1903—1904	1,122,750	647,870	1,249,533	4,082,662
1904—1905	1,071,285	603,595	1,701,450	4,726,215
1905-1906	952,195	593,030	2,496,210	5,477,810
1906-1907	1,406,076	735,655	4,112,140	7,849,887
1907—1908	1,203,485	656,230	2,130,267	5,799,785

Obs.! Denna sammanställning är verkställd, innan de officiella uppgifterna för år 1907
hade blifvit tillgängliga!

Dessa hafva dock sedermera här blifvit införda.

Hallands län.

År	Sillfiske kr.	Allt fiske
1878		165,000
1879	—	159,000
1883	70,992	—
1884	47,954	203,265
1883 och 1886	—	—
1887	174,500	370,000
1888	120,000	298,160
1889	70,000	250,000
1890	60,000	251,792
1891	66,000	281,000
1892	72,000	282,600
1893	75,000	254,277
1894	85,000	326,325
1893	100,500	332,890
1896	66,010	304,010
1897 .	71,474	325,491
1898	70,128	288,431
1899	58,877	295,805
1900	107,829	347,858
1901	104,594	359,124
1902	124,386	438,442
1903	149,790	434,134
1904	192,401	418,729
1905	138,164	490,295
1906	234,625	557,815
1907	195,730	519,304

Malmöhus län.

År	Kattegattsfisket kr.	Allt fiske kr.
1874—1879		510,415
medeltal 1880-1885	—	706,942
1891	_	1,004,302
1892	89,496	700,439
1893	61,289	596,588
1894	105,365	563,012
1895	98,136	437,541
1896	—	751,847
1897	—	813,197
1898	—	689,429
1899	93,127	546,681
1900	89,991	609,984
1901	_	—
1902	98,890	666,320
1903	86,695	532,893
1904	98,532	578,918
1905	97,846	671,759
1906	129,245	928,478
1907	192,247	918,878

Blekinge län.

År	Fiskets afkastning kr.	År	Fiskets afkastning kr.
1882	844,536	1897	563,500
1883	713,282	1898	596,460
1884	479,751	1899	681,720
1885	508,738	1900	614,000
1890	686,367	1901	736,400
1891	636,172	1902	626,565
1892	465,000	1903	654.350
1893	457,700	1904	767,870
1894	583,000	1905	907,240
1895	517,750	1906	856,400
1896	495,700	1907	746,618

Gotlands län,

År	Laxfisket kr.	Hela fisket kr.
Medelafkastning per år 1876—1886	—	367,606
1890	13,500	354.100
1891	37,500	312,050
1892	42,975	347,293
1893	31,500	295110
1891	15,541	250,196
1895	23.025	239,545
1896	72,250	450,225
1897	48400	322,900
1898	31,200	225,700
1899	13,030	167,080
1900	5,340	162,540
1901	4,270	201,500
1902	1,550	179,232
1903	1,100	221,500
1904	14,540	208,480
1905	8,600	303,060
1906	1,700	322,675
1907	3,520	281,612

Västernorrlands län.

År	Strömmingsfisket kr.	Hela fisket kr.
1886	237,864	263,290
1887	171,757	191,982
	(medelvärde för åren 1886—1890)
1890	211,303	246,926
1891	251,814	298,434
1892	210,657	252,252
1893	200,070	244,955
1894	227,867	267,892
1895	262,806	298,531
1896	223,365	263,965
1897	264,060	308,495
1898	285,820	338,595
1899	290,670	331,250
1900	279,120	307 520
1901	232,500	253,350
1902	263,890	281,ä57
1903	263,255	315,866
1904	310,951	329,181
1905	268,350	287,258
1906	369,286	389,222
1907	298,713	318,890

Vid granskning af de här bifogade tabellerna, omfattande de
ifrågavarande fiskena inom Göteborgs och Bohus’, Hallands, Malmöhus,
Blekinge, Gotlands och Västernorrlands län, framgår i fråga om det
först nämnda länets fiske, att detta, som 1906—1907 lämnade eu större
bruttoafkastning än alla de öfriga kustlänen tillsammans, ägt en mycket
god tillväxt under de tre senaste årtiondena.

Bruttovärdet af Bohusläns hafsfisken fördubblades från 1885 —1886
till 1903—1904 0. Året 1906—1907 var samma värde mer än tredubbladt

J) Med hänsyn till sillfisket, som hufvudsakligast infaller under vintern, afse de statistiska
uppgifterna för detta län ej kalenderår utan räknas för tiden från och med 1 april t. o. m. 31 mars.

från 1885—1886. Liksom öfverallt i Sveriges kustlän är det sillen — i de
flesta Östersjöhamn dess mindre form strömmingen — som i första hand betingar
fiskets storlek. Men i Bohuslän hade också värdet af öfriga fisken betydligt
mer än fördubblats från 1885—1886 till 1903—1904 och bort emot
tredubblats till 1906—1907. Det uppsving, som detbohusländska fisket tagit
under de senaste 6 åren, beror till mycket stor del därpå, att man icke blott förskalfat
sig större och bättre båtar och fartyg samt för sill- och trålfisket
modernare och dyrbarare redskap, utan ock på den stora användning,
som de i farkosterna insatta explosionsmotorerna fått för fisket. Man
bär gjort sig oberoende af, huruvida sillen kommer in i skärgården,
man uppsöker denna fisk med snörpevadarna och motorbåtarna ute till
sjös, ända till 4 geografiska mil utanför skärgården. Att fisket allt
mer och mer kunnat förläggas längre ut till sjös har i hög grad
befordrat dess tillväxt.

Gå vi till Hallands län, så finna vi där, att fisket steg afsevärdt
på 1880-talet, hvilket berodde på att däcksbåtar då allmänt infördes
inom länet. En andra period för fiskets tillväxt inträffade äfven här
på det nya århundradet, då båtmotorer infördes. Från början af 1880-talet till 1902 har hafsfiskets brutto afkastning mer än fördubblats, till
1906 nära nog tredubblats. Emellertid kan det hända, att detta senare
år vid västkusten varit ett, något mer än vanligt godt fiskeår.

Inom Malmöhus och Blekinge län, där sillen spelat en fullkomligt
afgörande roll vid fråga om fiskets totalafkastning, har denna afkastning
varit jämförelsevis- ringa under vissa perioder på 1880- och 1890-talen,
men visar dock förbättring under allra senaste år. Äfven härtill hafva
båtmotorerna bidragit, genom hvilka fiskarena göras mera oberoende af
fiskens insteg i vissa orter.

Gottlands län, där de gamla fiskebåtarna i det hela oförändrad!
användas, och där fisket fortfarande idkas lika nära land som förr, har
snarare gått tillbaka än framåt hvad fisket beträffar. Att de gottländska
fiskarena dock äro villiga att, för såvidt i deras förmåga står, slå sig
på fiske längre ut till sjös, då utsikter visa sig att därigenom skaffa,
sig inkomster, framgår af deras deltagande med däckade båtar i laxfisket,
hvilket den bifogade tabellen utvisar.

Inom Västernorrlands län har fisket visserligen gått framåt under
1890-talet och på det nya århundradet, dock icke jämförelsevis mot hvad
förhållandet varit vid västkusten. I nämnda län dominerar strömmings(sill-)
fisket ännu mer än vid den egentliga Östersjön eller vid västkusten.

I stort sedt framgår af de statistiska öfversikter af fisket, som här

lämnats från vissa svenska kustlän, den redan framhållna och äfven
från andra länder bekanta erfarenheten, att fiskets utveckling och tillväxt
framför allt är beroende af, att fiskarena äro — och kunna vara — så
utrustade med båtar och redskap, att de i så hög grad som möjligt
kunna följa de mest betydelsefulla hafsfiskarna på dessas vandringar
och ej liksom i gångna tider, blifva nödsakade invänta, att dessa fiskar
skola gå in till kusterna på kända fångstplatser.

Én oeftergiflig betingelse för hafsfiskets framgång på här nämnda
väg är, att göda fiskehamnar finnas på lämpliga platser.

Kommissionen vill i detta sammanhang blott exempelvis framhålla
hurusom många fiskelägen inom Bohuslän helt säkert skulle varit vida
mer betydande än nu, om deras hamnförhållanden varit tillfredsställande;
hurusom fisket från de af fiskare talrikast bebodda orterna inom Halland
alldeles säkert skulle varit mycket mera blomstrande än nu, om dessa
orter ägt dugliga hamnar, ett förhållande som i det hela äfven gör sig
gällande inom Skåne, Blekinge, Kalmar län med Öland o. s. v. De gottländska
fiskerierna skulle omöjligen stått så tillbaka i utveckling, som
nu varit fallet, om ön ägt flera fiskehamnar.

Hela fiskerinäringen är lör sin utveckling i högsta grad beroende
af, att tillräckligt djupa och skyddade samt välbelägna hamnar finnas
till de fiskandes förfogande.

Vid kommissionens resor utefter rikets västra och södra kuster, Fonden
synnerligast inom Bohuslän och Halland, framgick det alldeles bestämdt, för jiskeriatt
de statslån, fiskarena erhållit ur »fonden för fiskerinäringens befräm- frände, ta
jande», i hög grad bidragit till det uppsving, som fisket tagit under fiskehamnarnas
senare år. Denna fond, som vid början af 1907 utgjorde 1,363,465 ISdVaf
kronor 65 öre, har nu i slutet åt 1908 vuxit till 2,000,000 kronor ett godt resultat
utlånade medel, hvaraf ungefärligen 80 procent tillförts det bohuslänska ''tf
fisket. Ett mycket stort antal däckade fiskebåtar och fiskefartyg och
största delen af de i båtar insatta motorerna hafva blifvit anskaffade
för medel, som lånats ur nämnda fond. Ensamt inom Bohus län finnes
1908 motorer i 545 fiskefarkoster.

Då staten i så stor omfattning understödjer fiskets utveckling
genom, anskaffande af större och modernare fiskebåtar, måste det också
ligga i dess intresse, att bästa möjliga resultat måtte uppnås med dessa
båtar, hvilket förutsätter att lämpliga hamnar skola finnas att tillgå.

Vid flera fiskelägen har man på grund af förfallna hamnar eller brist
af skydd för båtarna nu t. o. m. tätt sälja mer eller mindre nya båtar,
som varit inköpta hufvudsakligast för medel ur nämnda fond. Äfven

Olika bättyper
vid skilda delar
af rikets kuster
och fiskehamnarnas
däraf
betingade djup.

för statens bär anförda lånerörelse är det sålunda af mycket stor betydelse,
att fiskehamnar byggas eller förbättras.

De öppna, skärgård saknande kusterna af Halland, Skåne, västra
Blekinge (Listerlandet) Öland och Gottland äro i stort sedt gifvetvis
långt mer i behof af konstgjorda hamnar än rikets öfriga kusttrakter.
I allmänhet måste också hamnanläggningar eller förbättringar blifva
starkare och dyrare vid förstnämnda kuster än vid de af skärgårdar
skyddade och naturliga hamnplatser ägande kustlänen.

Hamnarnas djup och utsträckning äro emellertid också betingade
af, huruvida fiskelägena befinna sig så nära större och fiskrikare haf,
att ett verkligt storsjöfiske idkas med större och mera djupgående farkoster,
eller fisket kan utöfvas med jämförelsevis mindre däckade eller
öppna båtar. I detta afseende råder en grundväsende olikhet mellan
Bohuslän och rikets öfriga kustlän.

Under seuaste årtionden hafva, som bekant, omkring 200 engelska
loggers eller, som de i Bohuslän kallas, kuttrar inköpts och åtminstone
till'' största delen användts från detta län till fiske på Nordsjön samt
andra aflägsnare farvatten. Dessa fartyg hafva 70 å 90 tons dräktighet,
äro till 28 meter långa och omkring 6 meter breda och ligga lastade
3,8 till 4 meter, enligt de uppgifter, som lämnats kommissionen. Vid
Grundsund, där skydd genom vågbrytare behof ver beredas för kuttrar,
skulle också ett djup af till och med 5 meter komma att delvis finnas
i hamnen.

Ovisst torde vara, huruvida några kuttrar utöfver nuvarande antal
komma att anskaffas för det bohuslänska fisket. Nya båttyper komma
däremot i bruk. För fiskehamnarna behöfver man emellertid härvid
mindre fästa sig vid trålångfartygen, af livilka vid slutet af 1908 14
tillhöra Bohuslän eller aflämna sina fångster därstädes. Dessa angöra
nämligen blott Göteborg och Uddevalla och torde allt framgent komma
att hafva sina tillhåll vid de större, med järnvägsförbindelse försedda
hamnarna. Ett slags mindre trålfartyg, drifna med explosionsmotorer
och ägda af fiskarena själfva torde däremot komma både att snabbt
tillväxa i antal och att tillhöra fiskehamnarna. Dessa fartyg kunna ej
blott användas för trålfiske utan ock för andra fisken såväl ute på
Nordsjön som i närmare farvatten. Såsom exempel på desamma kan
nämnas en sommaren 1908 på kapten Crafoords varf vid Strömstad
byggd motorbåt 16 1 meter lång öfver stäf, 5,6 5 meter bred och 2,4 meter
djupgående fullt rustad för fisketur på Nordsjön samt försedd med 35
hästkrafters motor. Fullt lastad torde denna båt komma att ligga omkring

2, G meter. Vid Hönö-Klåfva hafva fiskarena förskaffat sig nya fiskefartygför
trafning och andra fiskesätt, hvilka fartyg ligga 2,5, 2,7 ända till

3,3 meter djupt såsom lastade. Dessa fartyg äro äfven afsedda att
tjäna som vadbåtar vid snörpevadfiske. Ett af dem är t. ex. 12 meter
långt, 4 7* meter bredt och 2,7 meter djupgående. Samma djup har
exempelvis en större fiskekvase vid Grafvarna. Ett slags nya, för fiske
utanför norska kusten använda, till St. Dyrö hörande båtar äro 13,5 å
14 meter långa öfver stäf, 9,5 meter i kölen och 2,1 meter djupgående
på barlast samt 2,4 till 2,7 meter lastade. De voro registrerade till
16 å 17 tons dräktighet. De däckade fiskebåtar, som nu mera bruka
benämnas jakter i Bohuslän (förut dörjebåtar) ligga lastade 2,2 till 2,5 5
meter djupt (vid Gullholmen och Käringön). Vid Ramsö hade man t. ex.
förskaffat sig nya 1,6 5 meter djupgående däckade makrillbåtar.

Vid det här nämnda Hönö-Klåfva t. ex. önskade fiskarena’3,6 meters
djup i hamnen för sina nya båtar och vid St. Dyrö 3,2 meter. Om
också 3 meters djup vid medelvattenstånd kan räcka för sådana fiskehamnar
inom Bohuslän, hvilka ej äro afsedda för mera djupgående
båtar än de nämnda jakterna, så behöfves dock 3,5 meters djup för de
nyare, för frätning m. fl. fiskesätt afsedda större motorbåtarna.

Vid Hönö-Klåfva komma i den af kommissionen föreslagna hamnen
att finnas djup af till och med 5,5 meter och vid bryggan 3 till 4 meter.

Inom Hallands län har man — exempelvis vid Träslöfs fiskeläge —
förskaffat sig nyare däcksbåtar och kvasar, hvilka lastade ligga till och
med 2,5 meter djupt. De kunna ej hållas förlagda i den raserade hamnen.
Längden å en sådan båt uppgafs till 11 och bredden till 48/* meter.
De nyare däckade halländska fiskebåtarna ligga i allmänhet från 2 till
2,5 meter djupt. Såsom framgår af det, hvilket blifvit anfördt från
Bohuslän i fråga om nyare fiskebåttyper, böra äfven de halländska
fiskarena kunna bedrifva fiske till och med långt ute i Nordsjön, om
de komma att segla dit, med båtar, som ej ligga djupare än 2,5 högst
2,7 meter lastade. För Glommens hamn hade emellertid också en ny
däcksbåt anskaffats, hvilken såsom lastad blott låg 1,6 5 meter, men
detta har skett med hänsyn till den nu förfallna hamnens beskaffenhet.

Kommissionen har för de båda halländska fiskehamnarna vid Träslöf
fiskeläge och Glommen föreslagit ett djup af 3,5 meter, åtminstone fölen
väsentlig del af dessa hamnar. I hamnar med godt skydd, och där
ingen mera afsevärd uppgrundning är att befara, kan emellertid ett
djup af 3 meter anses vara tillräckligt för båtar, som lastade ligga 2,5
meter djupt.

Kommissionen har därför också ansett sig kunna stanna vid 3 meters

djup för exempelvis den inre, särskild! för fiskebåtar afsedda hamnen vid
Höganäs. Den inre äfvenledes särskild! för fiskarena afsedda hamnen i
Råå har ock föreslagits till 3, eventuellt 4 meters djup. De flesta öfriga
skånska fiskehamnar, som kommissionen undersökt eller föreslagit, äro
eller skulle blifva 3 meter djupa, åtminstone i en väsentlig del af hamnområdet
— sålunda Bäckviken, Borstahusen, Barsebäck, Gislöf, Kåseberga,
Skillinge, Simrishamn och Kivik. Yttre hamnen vid Mölle och
hamnarna vid Viken samt Kyrkbacken äro till och med 3,3 meterdjupa,
men de äro ock till väsentlig del afsedda för fraktskutor. Hamnen vid
Lerberget t. ex., hvilken ej utan allt för stora kostnader kan göras
djupare än 1,8 meter, kan användas för mer grundgående däcksbåtar,
den för Baskemölla föreslagna, 1,3 meter djupa hamnen blott för öppna
båtar och smärre motorbåtar.

På 1''880-talet och därefter byggdes vid Viken en mängd däckade
fiskebåtar, som voro 9 meter (30 fot) långa öfver stäf och 5,8 meter i
kölen, 3,5—3,9 meter breda samt 1,3 5 djupa i rummet. De lågo omkring
1,6 meter djupt lastade. Många af dessa båtar äro allt jämt i
bruk. Däcksbåtarna vid Torekow ligga 1,5 till 1,7 5, vid Brantevik 1,5
meter djupt lastade. Nya, något större skånska däcksbåtar ligga emellertid
2,1 meter djupt och torde ej sällan lastas ned ytterligare med 1 möjligen
med 2 decimeter. Vid Råå finnas 10,5 till 12 meter långa, 4,7 5 till
5 meter breda och 1,8 till 2,2 meter djupt liggande fiskekvasar; djupet
angifvet, då de hafva sitt rum fylldt med vatten och lefvande fisk.

Djupare fiskebåtar än de, som ligga 2,5 meter lastade torde ej på
mycket länge behöfva beräknas komma i användning från de skånska
fiskehamnarna; möjligen dock från Råå, hvars hamn till stor del är,
och i öfrig! framdeles lätt nog kan fördjupas till åtminstone 4 meter.

De största blekingska fiskebåtarna ligga nu 2,1 meter djupt (jämför
under Nogersund!). Hamnen har för sådana båtar föreslagits till

2.4 meters djup och kan framdeles fördjupas till 3 meter, ifall lägets
fiskare skulle förskaffa sig djupare motorbåtar. Större båtar, cIn sådana,
som lastade ligga 2,5 meter, torde aldrig blifva fullt ekonomiska för
Öster sjöfisket. De blekingska fiskarena kunna tillsvidare nöja sig med

2.5 meter djupa hamnar, men det kan förutses, att de framdeles äfven
skola komma att behöfva 3 meters djup i hamnarna. Så stort eller
större djup skulle komma att finnas i Hälleviks, Hörviks, Hallarnas och
Drottningskärs hamnar. Den för Stenshamn föreslagna hamnen, att
börja med 2 å 2,5 meter djup, kan som hamnen vid Nogersund framdeles
till stor del lätt fördjupas till 3 meter.

Inom Kalmar län hafva dels däckade motorbåtar af de skånsk -

blekingska typerna kommit i bruk, dels (exempelvis vid Värskär) begagna
sig fiskarena af ett slags öppna större s. k. marknadsbåtar, med livilka
de frakta saltad strömming in till städerna. Dessa senare båtar ligga
lastade ej öfver 1,4 meter djupt och äro vanligen 6,5 meter i kölen
(vid Värskär.)

Alla de hamnar, som kommissionen föreslagit inom Kalmar län,
skulle komma att till mer eller mindre utsträckning äga djup af 3 meter
och delvis däröfver.

Vid Gottland begagnade sig fiskarena 1907 uteslutande af öppna
båtar för sitt fiske. De största tremännings strömmingsfiskebåtarna hade
i Herrevik en längd af 8 meter och lågo lastade 0,9 meter djupt. Vid
Djupdy, Herta, Gnisvärd m. fl. ställen uppgåfvos samma slags båtar
lastade ligga 0,7 till 0,8 meter djupt. En däckad skånsk fiskebåt af
nyare typ och motorförsedd samt mycket lämplig för fiske ute till sjös
i de gottländska farvattnen, där den härför användes 1907, var 2,1
meter djupgående.

•Flera af de smärre gottländska fiskehamnarna kunna ej för rimliga
kostnader göras djupare, än att blott de nuvarande öppna strömmingsbåtarna
där få skydd. Vid Gnisvärd t. ex., där hamnen endast kan bli
0,7 till 1,17 meter djup, utan att mycket dyrbara sprängningar utföres
i bergbottnen, blir det till och med knappt att nämnda båtar få skydd.
Vid Ljugarn och Wändborg t. ex. skulle, enligt kommissionens förslag,

1,5 till 1,7 5 meters djup uppstå i hamnarna. Kapelluddens och Gnisvärds
nya hamnar skulle få djup af 2 till 3 meter. I de också föreslagna
hamnarna vid Herrevik, Lutterhorn och Lickershamn skulle, liksom vid
Ronehamn och Klintehamn, de största och mest djupgående fiskebåtar,
som kunna tänkas blifva ekonomiskt möjliga för Östersjön, få god plats.

Vid kusten af Uppsala län voro — vid Fogelsundet — strömmingsbåtarna
eller skötbåtarna omkring 7 meter långa och lågo 0,6 till 0,7 5
meter djupt, lastade. Storhamn därstädes skulle blifva 2 till 2,9 meter
djup, nästan utan muddring, Gråsläthamnen 1,5 meter djup. Den senare
finge fullt tillräckligt djup för skötbåtarne, den förre för däckade motorbåtar.
Efter utförandet af den föreslagna fördjupningen skulle hamnen
vid Gårdskär blifva 2 å 2,5 meter djup.

De norrländska öppna skötbåtarna växla i djupgående från 0,7
till 0,9 meter såsom lastade. Så sades vid Prästgrundet eu 7,5 meter
lång (öfver stäf) skötbåt ligga 0,9. En lika lång och 2,1 meter bred
skötbåt vid Skeppsmalen samt en omkring 9 meter lång skötbåt vid
Sandskär utanför Haparanda lågo 0,7 5 djupt, allt lastade.

Flerestädes har man nu vid norrländska kusten, till och med i

Fiskcribefansning
ens bosättnings
förhållanden
med hänsyn
till Jiskehamnarna.

Norrbotten (Stor-Rebben, Rödkallen) skaffat sig öppna motorbåtar. Dessa
äro vanligen 8 till 9 meter långa och ligga lastade 0,9 till 1,2 meter djupt.
De användas kanske mest för transport, men äfven för fångst, af fisk.

De däckade »jakter», med hvilka fiskare från Galle förr seglade
upp till Skeppsmalens m. fl. nordligt belägna hamnplatser, för att där i
orten idka fiske sommartiden, lågo 2,5 till 2,7 5 meter djupt.

För Löruddens fiskeläge i Västernorrlands län, där det blott satts
i fråga att bereda hamn åt den nuvarande generationen åt fiskare och
för deras öppna båtar, har kommissionen endast föreslagit ett djup af

1,5 meter. Fiskehamnar med 2 meters djup — exempelvis Bergö och
Prästgrundet i Gäfleborgs län — har kommissionen föreslagit ej blott
för de öppna skötbåtarna utan ock för mindre däcksbåtar. Kommissionen
har ock ansett, att hamnar med 2 till 2,5 meters djup, åtminstone
under en lång följd af år skulle vara tillräckliga för det norrländska
fisket och därför föreslagit detta djup ej blott för flera hamnar, såsom
vid Agön, Storjungfrun och Utvalnäs i Gäfleborgs län utan ock (2,5
meter) för den kanal, som skulle upprensas vid Grisslans fiskeläge i
Västernorrlands län. Däckade fiskebåtar med större djupgående än 2, i
meter (7 fot) torde nämligen ej på mycket länge komma till användning
inom Norrland. Att större djup — 4 meter — genom upprensning af
den dit ledande kanalen, skulle komma att göras tillgängligt i det
skyddade Gäddbäckssundet vid Holmöarna, beror, liksom vid den föreslagna
djupare hamnen vid Bremön därpå, att här också skulle beredas
möjlighet för ångbåtstrafik.

Äfven bortsedt ifrån, huruvida platserna äro öppna eller skyddade,
ställa sig gifvetvis också många andra betingelser för anläggande af
fiskehamnar mycket olika i skilda delar af våra kusttrakter. Ju mer
den fiskeidkande befolkningen bor koncentrerad på vissa platser, dess
större nytta medföra hamnarna. I Östergötlands, Södermanlands och
Stockholms läns skärgårdar, där — utom på några få platser, som
redan äga godt naturligt skydd för båtarna — fiskarena eller de fiskeidkande
personerna bo spridda och icke i fiskelägen, kan någon statshjälp
för hamnbyggande knappast komma i fråga. För Södermanlands
län har kommissionen emellertid ansett sig hafva fulla skäl att föreslå
statsbidrag till tilläggsbryggor, hufvudsakligast afsedda att gagna fisket.
(Se redogörelsen för Stendörren i detta län!)

Inom Bohus, Hallands, Malmöhus, Kristianstads och Blekinge län
finnas talrika yrkesfiskare, som året om bo samlade i fiskelägen, där
de äga eller hyra bostäder. I Kalmar län finnas också på några ställen

yrkesfiskare, som äro boiasta i fiskelägen, dock jämförelsevis få. På
''Öland äro yrkesfiskarena nu mycket fåtaliga, och ön har icke en enda
plats, som kan kallas fiskeläge. I väsentlig mån har den totala bristen
på fiskehamnar å öns östra kust säkert bidragit härtill.

Vid kusterna åt Gottland finnas visserligen talrika s. k. fiskelägen,
men dessa äro af helt annan natur än fiskelägena i våra. västliga och
sydligaste kustlän. Såsom Öland lider också Gottland brist på yrkesfiskare.
Blott en del fiskare vid Lickershamn, Herrevik och några andra
platser lefva till så pass öfvervägande del af fiske, att de kunna anses
hafva fiske till yrke. Eljest är det hufvudsakligast mindre jordbrukare,
hvilka idka fiske såsom binäring vid och utanför stränderna åt Gottland.
Sedan uråldriga tider hafva de fiskande jordbrukarna ägt sjö-, eller
fiskebodar, sammanbyggda till lägen, och i hvilka de bo eller »ligga»
under de årstider, då fiske idkas. Med undantag af årets tre första månader
äger detta delvis rum så godt som ständigt ; dock ligger fisket .merendels
nere under mer eller mindre stor del åt skördetiden, hvarvid flera
fiskelägen stå obebodda. Många fiskande, till och med åt de »inskrifna)>
fiskarena (se Kapelludden i betänkandet om de särskilda orterna!), öfva
fiske blott under de för strömmingsfisket bästa årstiderna. Att fisket
hufvudsakligast idkas af jordbrukare vid Gottland gör, att man här segt
fasthåller vid sina gamla fiskelägen och ej vill flytta till platser med bättre
skydd för båtarna eller bättre afsättning för fisken. De i dessa afseenden
välbelägna hamnarna vid Ronehamn och Klintehamn hafva sålunda alltjämt
kommit att så godt som sakna fiskare. Med hänvisning till det, som
anförts vid redogörelsen för hamnförhallandena vid Ronehamn, fai
kommissionen äfven i detta sammanhang framhålla, huru betydelsefullt
det måste vara för utvecklingen af Gottlands fiske, att yrkesfiskarenas
antal allt mer tillväxer äfven här, och att fiskarena, med större båtar
och med hamnar, som äro lämpliga för dessa, blifva i tillfälle att söka
fisken äfven på längre afstånd från sina lägen.

Vid fiskelägena vid kusten af Uppsala län vistas fiskarena egentligen
blott under de årstider, då strömmingsfisket pågår. I länets största
fiskeläge eller vid Fågelsundet var 1907 blott en fiskare bofast.

Visserligen äger ett och annat fiskeläge i Norrland en aret om
bofast befolkning — såsom Utvalnäs i Gäfleborgs. och Holmöarna. i
Västerbottens län in. fl. —, men det vanliga är, att fiskarena begifva sig
ut till sina lägen vid öppet vatten på våren samt stanna där till hösten.
Så t. ex. befolkas Kuggörarnas fiskeläge i Gäfleborgs och Grisslans
fiskeläge å Vågön i Västernorrlands län vanligen i medlet eller slutet
af maj, och fiskarena uppehålla sig på dessa platser till slutet af sep -

tember eller in i oktober. Jn längre mot norr, dess kortare tid tillbringa
fiskarena i allmänhet vid lägena. Till Storrebben utanför Piteå
komma de ut omkring den 10 eller 15 juli och ligga kvar två eller två
och en hall månad; vid Sandskär utanför Haparanda vistas de från
medlet af juli till medlet af september.

Åtminstone de flesta af Norrlands städer äga sedan gammalt fiskare
bland sina invånare. Under sommarhalfåret vistas dessa, liksom en
mängd smärre jordbrukare och torpare på fiske i yttre skärgårdarna.
Platser för fisklägena har man valt vid de yttersta ställen, ut mot hafvet,
där skydd finnes för båtarna, eller där stranden varit lämplig att draga
dessa på land. Närheten intill goda platser för strömmingsfisket med
skötar eller notar har också varit bestämmande vid valet af platser för
fiskelägena och gör, att man ej vill flytta dessa eller flytta ifrån dem.
Vissa norrländska fiskelägen, såsom Utvalnäs, Prästgrundet, Kuggörarna,
Storrebben in. fl., bebos eller besökas hufvudsakligast af yrkesfiskare.

Vid ett fiskeläge, som endast är bebodt några månader under
sommaren, har hamn icke sd stor betydelse, som där fiskare bo hela
aret om, eller allra största delen af året. Det kan ju äfven antagas,
att tillsynen och skötseln af hamnarna blifva mindre tillfredsställande,
där platserna ligga öde större delen af året, än där fiskare vistas
dagligdags.

Statens ingri- Såsom i den nådiga propositionen angående statsbidrag till mindre

anläggning"och hamnar> företrädesvis fiskehamnar, till 1905 års Riksdag anfördes, lämunderhaii
af nade Kung! Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsen i underdånigt yttrande
*vtnZTroi den 5 november 1897 en närmare redogörelse för de bestämmelser,
Norge. som voro gällande i fråga om fiskehamnars anläggning och underhåll
i Danmark och Norge. Då det kunde antagas, att dessa förhållanden
hade förändrats och utvecklats sedan dess i våra grannländer, har
fiskehamnkommissionen gjort förfrågningar dels hos vattenbyggnadsdirektör
V. "Westergaard i Kjöbenhamn dels ock hos hamndirektör
Gabriel Smith i Kristiania, för att kunna komplettera väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
nämnda redogörelse.

Från den förra har till kommissionen ingått här bilagda fl benägna
svar åt den 20 augusti 1908, hvilken svarsskrifvelse är åtföljd af Henne
hamnkartor, nämligen öfver hamnarna vid Esbjerg, Anholt och Skagen,
samt af taxa och reglemente för hamnen vid Ånholt och reglemente för
Helsingörs hamn. Ur dessa handlingar finner fiskehamnskommissionen,
att följande meddelanden äga det största intresset för byggande och
underhåll af fiskehamnar inom vårt land.

r) Ej här tryckt.

De mest betydelsefulla danska fiskehamnarna äro:

Esbjergs, väster om handelshamnen belägna, fiskehamn,
som kostat omkring...................................... kronor 1,432,000: —

Skagens fiskehamn ..................................................... ,, 1,750,000: —

A nia lits fiskehamn.......................................................... „ 991,000:—.

Alla dessa hamnar äro byggda af danska staten. Esbjergs hamn
förvaltas liksom liandelshamnarna vid Helsingör och Fredrikshamn,
hvilken senare också utgör en verklig fiskehamn, under statens tillsyn
af en hamnbestyrelse.

Anholts och Skagens hamnar stå direkt under vattenbyggnadsdirektören.
Inkomsterna från de af staten byggda och staten tillhöriga
hamnarna ingå direkt till statskassan. Fiskarena bidraga ej på något
annat sätt till ifrågavarande hamnars underhåll än genom betalning af
hamnumgälder (båt- och varuafgifter).

Den bifogade taxan för Anholts hamn J) utvisar bland annat, att
man för båtar och fartyg vid in- och utgående har att betala 6 öre för
nettoton, om de tillhöra ön, eljest 10 öre, och att båtar under 4 ton i
dräktighet betala för 2 ton. För inländska fiskekvasar och till fiske
utklarerade båtar få emellertid ägarna, om de så önska, i stället för
nyssnämnda afgifter för kalendermånad erlägga 15 öre per ton, om de
tillhöra ön Anlrolt, eljest 20 öre per ton. Därjämte betalas för färsk
sill 1V2 öre för val och för annan färsk fisk samt för hummer, ostron,
räkor m. fl. 25 öre för 100 danska pund (= 50 kilogram). För färsk
fisk betalas blott vid införsel, för andra varor både vid in- och utförsel.
För jämförelse med förhållanden vid våra svenska fiskelägen kan
nämnas, att på ön Anholt, hvars hamn kostat bortåt en miljon kronor,
enligt danska fiskeriinspektörens fiskeriberättelse för 1907 till 1908, då
blott funnos 29 fiskare, hvilka under nämnda år fiskade till ett värde
af 23,120 kronor. Anholts hamn är emellertid också byggd för att
vara en tillflykts- och nödhamn samt omsättningshamn för de talrika
fiskare från andra orter, hvilka idka fiske i trakten af ön i Kattegatt.

Enligt regel äro öfriga danska fiskehamnar anlagda af sockenkommuner,
hvilka då tillika förvalta hamnarna och bekosta underhållet
samt eventuellt behöfliga utvidgningar och förbättringar. Vissa små
fiskehamnar ägas och förvaltas af fiskarena själfva.

Vid flera tillfällen har staten trädt hjälpande emellan, då fiskehamnar
skolat anläggas eller utvidgas, och har staten då vanligen lämnat
hälften af kostnaderna mot villkor, att vederbörande, som ansökt om
statsbidrag, skulle anskaffa den återstående hälften antingen på privat

J) Ej här tryckt.

väg eller såsom tillskott från arntet eller kommunen. Såsom exempel
pa hamnar, till hvilkas byggande staten bidragit med halfva anläggningskostnaden,
anför vattenbyggnadsdirektören Westergaard en hamn,
belägen utanför Rödby på sydsidan af Lolland, och för hvilken kostnaderna
beräknats till 460,000 kronor.

Staten utöfvar genom ^vattenbyggnadsväsendet» tillsyn öfver byggandet
åt sådana hamnar, till hvilka statsbidrag lämnas. I viss mån bidrager
också staten till dessa hamnars underhåll, i det att upprensningar utföras
af statens mudder- (»uddybnings»-)fartyg, när begäran härom framställes.
Hamnintressenterna skola härvid blott ersätta utgifter för kol m. in. ej för
fartygens slitning eller för deras besättning. Staten erhåller icke någon
del af inflytande hamnumgälder vid hamnar, som ej tillhöra densamma.

Angående fiskehamnförhållandena i Norge har havnedirektör Gabriel
Smith den 9 december 1908 benäget tillställt fiskehamnkommissionen här
bifogade skrifvelse jämte bilagor. 9 Genom dessa uppgifter kompletteras
föregående meddelanden från Kungl. Norska Departementet for de offentlige
arbeider af 1895 till kommissionens medlem Trybom, hvilka här
också bifogas 9, samt Kungl. Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsens här förut
nämnda yttrande den 5 november 1897. Följande ur havnedirektör
Smiths meddelanden hämtade ändringar och tillägg till Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsens
sagda yttrande äro af betydelse såsom från norsk
sida belysande de förhållanden, hvaröfver fiskehamnkommissionen har
att gifva utlåtande.

Genom stortingsbeslut den 11 augusti 1908 bestämdes, att den
1873 inrättade, af staten förvaltade och staten tillhöriga hamnfonden ej
blott skulle användas till hamnbyggnader i rikets västliga och nordliga
delar, från och med Stavangers amf och på hela kusten väster- och
nordöfver, utan ock för de öfriga kusterna, från detta amt i söder och
öster. Alla fiskehamnar, som byggas af »det offentligt), skola enligt
nämnda stortingsbeslut bekostas med bidrag från hamnfonden. Utförselafgifter
för fiskeriprodukter utkräfvas till hamnfonden sedermera också
från de sydliga och östliga amten. Före 1899 skulle vid byggande af
fiskehamnar inom de amt, där hamnfonden skulle användas, ur denna
fond tagas 2/3 och såsom direkt statsbidrag utgå Vs af de till hvarje
hamn beräknade kostnaderna (se skrifvelsen till Trybom 1895). Men
sagda år ändrades detta, så att hälften skulle utgå från fonden, den
andra hälften från statskassan. Emellertid framhåller havnedirektör
Smith i sin skrifvelse, att hamnfonden genom 1908 års stortingsbeslut
kommer jrtt anlitas så starkt, att han i sitt budgetförslag för kommande

9 Ej här tryckt.

termin måst fästa uppmärksamheten på nödvändigheten af, att man af
intresse för fiskerierna reducerar hamnfondens bidrag till V3, och att
staten direkt bidrager med 2/3 af kostnaderna för fiskehamnarna. Vid
kusten från svenska gränsen till Stavangers amf, där fiskehamnarna förut
hufvudsakligast byggdes för statsmedel med mindre bidrag, vanligen
under 10 % 0 från privata intressenter, kommuner eller eventuellt från
amten, skola, enligt hvad som anförts, bidrag numera också utgå af
hamnfonden. Vissa, äfven i de amf belägna hamnar, där förut statskassan
och hamnfonden gemensamt lämnat medel till hamnbyggande,
och särskilt hamnarbeten, som genom sin natur också hade större betydelse
för den allmänna samfärdseln, eller som tillhörde städer, skulle,
enligt den norska skrifvelse!! af 1895, bekostas med tillhjälp af bidrag af
distrikterna och öfriga intressenter, eller ock skulle utgifterna så fördelas
mellan statskassan och hamnfonden, att hälften (redan före 1899) kom
på hvardera.

Allt fortfarande utföras hamnarbetena i Norg’e vanligast af staten
genom »Havnevassenen», under dettas direkta ledning och kontroll.

Att förändringar vidtagits rörande hamnfondens intäkter, så till
vida att dessa nu utkräfvas i rikets alla kustamt, har redan nämnts.
Före 1873 synes denna fond, som utgöres af influtna utförselafgifter för
fiskevaror, hafva benämnts »Tiondefondet». Den fisketionde, som kan
sägas hafva utgått i Norge till byggande af fiskehamnar, har sålunda
bestått af nämnda utförselafgifter. Genom stortingsbeslutet 1908 skall
nu också här nämnda utförselsafgift utgå för färsk fisk m. in., och ej
blott då export sker till sjös utan ock på järnväg. Denna afgift utgår
nu för torrfisk med 42 och för klippfisk med 28 öre per 100 kilogram,
med 10 öre tunnan för saltad fisk, 30 öre tunnan för anjovis i
tunnor, 5 öre för låda om 100 burkar anjovis, 1 krona för 100 kilogram
lax fiskad söder om Finnmarken, 5 öre för låda eller 6 öre för hektoliter
isad sill, 1 öre stycket för hummer och 10 öre för 100 kilogram
isad fisk, annan än lax.

Ur hamnfonden skall ock lämnas bidrag till fiskarenas olycksfallsförsäkring.

Beträffande fiskehamnarnas underhåll så gäller i Norge fortfarande,
att staten (statskassan och hamnfonden i samma proportion som för
hamnbyggnad) helt och hållet bestrider detta utom för de hamnar,
hvilkas underhåll öfvertagits af någon iutresserad kommun. I skrifvelsen
till Trybom af 1895 upplyses, att det då blott var ett ytterst begränsad!
antal platser i Norge, där hamnunderhåll var öfvertaget af kommunen,

l) Se den norska skrifvelsen af 1895.

och där ^ medel kunde anskaffas härför genom upptagande af särskild
afgift. Exempel finnas på, att låga kajafgifter — ej egentliga hamnumgälder
— betalas för fiskefarkoster, men såsom princip gäller, att
dessa farkoster äro fria från hamnafgifter i de hamnar, som byggas
genom statens försorg.

Det redan långt tillbaka gällande villkoret, att ägare af mark, där
hamn skall anläggas på bekostnad af statskassan och hamnfonden, måste
afgilva förbindelse att afstå mark för hamnens behof, har nu blifvit
utvidgadt äfven till amten söder och öster om Stavangers amf. I själfva
verket skall emellertid detta villkor alltid hafva tillämpats för hela
norska kusten. En blankett till förbindelse af detta slag har af hamndirektören
bifogats till de handlingar, han benäget tillställt fiskehamnkommissionen.

Till dessa handlingar hör också: »Opgave over de af statens
havnevaesen udförte og afsluttede havnearbeider fra 1862—1906 samt de
i 1907 igangvmrende og bevilgede havnearbeider.» Sammanräknas kostnaderna
lör de hamnarbeten som blifvit utförda och igångsatta, eller hvartill
medel beviljats från och med 1874 eller året efter, sedan lagbestämmelserna
af hamnfonden lastställdes, så framgår följande rörande sådana
hamnarbeten, hvilka åt hamndirektören räknats till fiskehamnarna.

A id kusten söder och öster om Stavangers amt utgåfvos för 13
hamnföretag, som åtminstone hufvudsakligast bestodo i uppförande af
vågbrytare eller skyddsanordningar, 555,712 kronor 63 öre. En af dessa
hamnar kostade mer än 100,000 kronor. Vid samma kust utfördes 7 i
muddring, sprängning, upphalningsbäddar, upprensning af kanaler, tillläggsbryggor
m. in. hufvudsakligast bestående förbättringar af hamnplatser
till en sammanlagd kostnad af 121,777 kronor 10 öre. Vid
kusten från och med Stavangers amt och sedan norr öfver utfördes 45
hamnarbeten af förra slaget till en sammanlagd kostnad af 8,374,978
kronor 82 öre, af hvilka anläggningar 17 kostade öfver 100,000 kronor
hvardera, en (AV ardö hamn, som också räknas bland fiskehamnar) ej
mindre än 2,288,339 kronor 88 öre förutom muddringskostnaden, en
annan (Andenms i Nordlands amt) 664,000 kronor. Af andra slaget
hamnarbeten verkställdes å denna kuststräcka 98 särskilda företag till
en sammanlagd kostnad åt 2,754,324 kronor 36 öre. Äfven af dessa
arbeten _ öfverstego 4 eu kostnad af _ 100,000 kronor; sålunda kostade
sprängning och annan upprensning vid Aalesund 410,000 kronor, hvaraf
staden tillsläppte 50,000, muddring vid AV ardö 236,494 kronor 82 öre,
och muddring samt förtöjningsanordningar vid Berlevaag i Finnmarken
352,600 kronor.

Tillsammans hade kostnaderna för de norska hamnar, där fisket
utgjorde hufvudintresset, sålunda under här ifrågavarande tid uppgått
till 11,806,792 kronor 91 öre.

Af den tryckta redogörelsen: »Angaaende bevisning til Statens
havnevicsen för budgetterminen 1906—1907» framgår (sid. 47.), att
beviljningarna för hamnarbeten från och med 1874—1875 t. o. in.

1905—1906 sammanlagdt uppgingo till 13,416,190 kronor, hvaraf statskassan
direkt hade lämnat 5,998,413 och hamnfonden 7,217,050 kronor.
Ortsbidragen hade blott utgjort 200,727 kronor. Häri ingår äfven andra
hamnar än fiskehamnar.

1 infordradt underdånigt utlåtande den 5 november 1897 angående K^aM^
anslag för vissa undersökningar rörande fiske- och mindre hamnar, gör el se den 28
h vil ket utlåtande till sitt hufvudsakliga innehåll upptagits i Kung!.

Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen den 17 mars 1905, har Kungl. fö,-erhållande
Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsen redogjort för de nådiga föreskrifter, affro”d”“°fd
hvilka dittills hade utfärdats beträffande villkoren för erhållande af Riksdagen anstatsanslag
till — bland andra ändamål — hamnbyggnader af här
nämnda slag. ningar och väg De

i Kungl. Maj:ts nådiga skrifvelse till styrelsen för allmänna
väg- och vattenbyggnader, angående beviljade statsbidrag för år 1882 byggnader samt
till vägars anläggning samt hamn- och brobyggnader med mera den
6 maj 1881 lämnade utförliga föreskrifterna hafva till allra största delen leder, jämte
upprepats i senare nådiga kungörelser. Emellertid var statsbidraget för förut
1882 bland annat äfven afsedt för sjösänkningar och vattenaflednings- Zdsér härfT.
företag, hvilka båda ändamål ej medtagits i senare nådiga föreskrifter
om statsanslag för bland annat hamnbyggnader. Däremot höra frostminskningsföretag
jämte mindre hamnbyggnader till de ändamål, för
hvilka, enligt nådiga kungörelsen den 29 mars 1899 gemensamt anslag
lämnades och gemensamma föreskrifter utfärdades.

Enligt här nämnda nådiga skrifvelse af 1881, mom. 3, kunde
Kungl. Maj:t bestämma de statsanslag, hvilka utgingo utan återbetalningsskyldighet
till mindre hamn- och brobyggnader samt byggande vid
större fiskelägen af smärre båthamnar, till högst två tredjedelar af den
beräknade kostnaden enligt den fastställda arbetsplanen, och skulle
menighet, bolag eller andra vederbörande, hvilka antogos komma att af
ett genom statsbidrag understödt företag hafva nytta, genom kontant
tillskott, materialier, arbete eller andra bidrag bestrida den återstående
tredjedelen.

På grund af 1898 års Riksdagsbeslut angående statsbidrag för

1899 till anläggning af nya samt förbättring eller omläggning af
backiga eller eljest mindre goda vägar samt till understödjande af brobyggnader
och företrädesvis mindre hamnbyggnader samt upprensning
af åar och farleder, bestämde Kungl. Maj:t T nådig skrifvelse till dess
Väg- och Vattenbyggnadsstyrelse den 27 maj i898, att för mindre
hamnar, företrädesvis fiskehamnar, anslag titan återbetalningsskyldighet
kunde af Kungl. Maj: t bestämmas till nio tiondelar af den beräknade
kostnaden, af hvilket statsanslag likväl endast sju niondelar skulle kunna
användas till arbetets utförande, hvaremot återstående två niondelar af
anslaget skulle afsättas till en under vederbörande landstings egen förvaltning
ställd hamnfond, till hvilken jämväl finge, efter Kungl. Maj:ts
bestämmande, inflyta viss andel af afgifter, upptagna för" hamnens
begagnande, med iakttagande att före utlämnandet af någon del af
statsanslaget skulle vara styrkt, dels att vederbörande landsting åtagit
sig att ansvara för framtida underhållet af hamnbyggnaden, för hvilket
ändamål ofvan omförmälda fond finge anlitas, dels och att ej mindre
sjkifva området för hamnen än äfven ett för den rörelse, som skulle i
hamnen bedrifvas, tillräckligt område i land blifvit för det gemensamma
behofvet afsöndrade.

Dessa bestämmelser jämte öfriga villkor för erhållande af understöd
från de af Riksdagen anvisade anslag till väganläggningar och
vägförbättringar, bro- och hamnbyggnader, upprensning af åar och farleder
ingå i Kungl. Maj:ts nådiga kungörelser den 29 mars 1899 och,
blott med några mindre förändringar, den 28 juni 1907. De i sistnämnda
nådiga kungörelser, som bär bifogas,1) ingående villkoren och
bestämmelserna gälla ej längre för frostminskningsföretag.

De skäl, som nödvändiggjorde de af 1898 års Riksdag antagna
förändrade bestämmelserna för statsunderstöd till fiskehamnar, äro
anförda i Kungl. Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsens underdåniga skrifvelse
den 5 november 1897 och refererade i Kungl. Maj:ts här bifogade2)
nådiga proposition nr 91 till Riksdagen den 17 mars 1905. Utan att
återupprepa alla dessa skäl, finner sig fiskehamnskommissionen dock
särskildt böra framhålla följande ur Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsens
berörda skrifvelse.

Styrelsen anför, efter yttranden från Konungens Befallningshafvande
i en del af kustlänen, hurusom statens uppoffringar för fiskehamnarnes
byggande ofta inom längre eller kortare tid skulle visa sig ändamåls -

Ö Svensk författningssamling nr 41—1907. Ej här aftryckt.
!) Ej här aftryckt.

lösa, om icke antingen erforderlig säkerhet för hamnarnas underhåll i
fullgodt skick lämnades, eller också staten själf beredde sig på att ombesörja
underhållet. Erfarenheten från de försök, som gjorts med att
lämna statsunderstöd till hamnar med svagare byggnadssätt, hade ledt
till, att väsentligen starkare och ''dyrare konstruktioner kommit till
användning, och kunde det antagas, att vid vissa kuststräckor ännu
starkare och dyrare, hamnar erfordrades. Den nyare fartygsmaterialen
kräfde också väsentligen större djup och utrymme i fiskehamnarna. Allt
detta, jämte stegrade arbets- och materialpris gjorde hamnanläggningarna
väsentligen dyrare, än då statsunderstöd för sådana arbeten först började
utdelas, och därmed hade följt större svårighet för intressenterna att
anskaffa tillskott till byggnadskostnaden i samma proportion som förut,
eller med en tredjedel af den beräknade kostnaden. En annan följd af
fiskehamnarnas fördyrande blefve, enligt Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsens
åsikt, äfven den, att af de dyrare hamnarna blott ett ringare
antal, belägna på längre afstånd från hvarandra, kunde bekostas af staten,
än då man nöjt sig med jämförelsevis billigare anordningar. För fiskets
tillgodoseende ansågs också detta böra vara fullt tillräckligt, blott hamnarna
förlädes, där de kunde äga bestånd, och hvarest till hamnen
hörande utrymme å land vore beredt för såväl bosättning som för skötsel
af fiskeredskap och fiskeprodukter.

Efter att hafva erinrat, hurusom kostnaderna för hamnarnas underhåll
i väsentlig män kunde nedbringas genom påpasslighet och ändamålsenligt
botande i god tid af uppkommande småskador eller af uppgrundningar
i dessas början, påpekar Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsen
visserligen betydelsen af underhållsskyldighetens bindande vid de närboende
eller vid kommunen, emedan det egna intresset kraftigt manade
dem till påpassligt arbete, men anför likväl, att kontrakt med en icke
fastighetsägande befolkning knappast kunde vara bindande för en lång
framtid. Tanken på, att hushållningssällskap och företrädesvis landsting
borde kunna finnas benägna att ikläda sig förbindelser beträffande
fiskehamnars underhåll, framkastas, och det anföres, att sockenkommuners
garanti för detta underhåll i flera fall på senare tider förekommit,
hvarefter ytterligare framhålles, huru viktigt det är, att en
betryggande säkerhet förefinnes för underhållet, om staten kraftigare än
dittills hade skett skulle understödja mindre och företrädesvis fiskehamnars
anläggning. Då — såsom nämnda styrelse framhåller i slutet
af sitt resonemang om sagda hamnars underhåll — på sätt de fleste
af Konungens Befallningshafvande, som yttrat sig härom, anfört, under.
hållet ej kunde betryggas genom vederbörande hushållningssällskap eller

landsting, återstode knappast annat val, än att underhållet, i hvad det
rörde hamnarmar och djupets uppehållande, öfvertoges af staten och att
kostnaderna därför bestriddes dels med statsmedel, dels ur en för hvarje
län samlad fond, bildad antingen genom dels hamnafgifter, uttagna från
dem, som begagnade hamnen, dels afsättning till densamma af exempelvis
någon andel af de afgifter, hvilka nu utginge till samma läns hushållningssällskap
och landsting, eller genom annan på indirekt väg
uttagen skatt.

Användningen af det jordområde invid hamnarna, hvilket skulle
anses såsom inrättning för allmänt behof och för hvars afstående ersättningsfrågan
till vederbörande ägare borde vara i behörig ordning afgjord,
innan till hamnbyggnaden beviljadt statsbidrag utbetalades, preciseras
af Väg- och Vattenbyggnad-sstyrelsen så, att den borde afse förvarande
och torkning af fiskeredskap samt lastning, lossning och magasinering
af gods.

Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsens vid ifrågavarande tillfälle gjorda
underdåniga hemställan gick ut på, att Kungl. Maj:t täcktes föreslå
Riksdagen, att statsanslag utan återbetalningsskyldighet till mindre och
företrädesvis fiskehamnar af Kungl. Maj:t kunde bestämmas till nio
tiondelar af den beräknade kostnaden, dock med villkor att betryggande
säkerhet för det framtida underhållet af sådan hamnanläggning ställdes,
samt att hamnen med tillräckligt jordområde afsattes för allmänt behof.

Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsen hade således icke framställt
något förslag rörande beskaffenheten af den garanti, som borde lämnas
eller anses betryggande för ifrågavarande hamnars framtida underhåll,
ej heller af hvem eller hvilka denna garanti borde fordras. Riksdagen
framhöll emellertid i skrifvelse den 13 maj 1898, att ett försök till lösning
af denna viktiga fråga borde göras, och härvid stannade Riksdagen
vid, att underhållsskyldigheten skulle blifva hvilande på landstingen.
1898 års Riksdags beslut för öfrigt, beträffande villkoren för
erhållande och åtnjutande af anslag till anläggande eller förbättring af
mindre hamnar, företrädesvis fiskehamnar, äro här förut anförda såsom
ingående i nådiga skrifvelsen den 27 maj 1898 till Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsen.
Det försök, som enligt Riksdagens beslut sålunda
blef gjordt att ordna frågan om fiskehamnarnas underhåll, har icke visat
sig lyckadt.

I den nådiga propositionen till 1905 år Riksdag anföres också,
att do 1898 fastställda, ännu gällande villkoren för statsbidrag till hamnar
af här ifrågavarande slag på grund af landstingens obenägenhet

att åtaga sig ansvaret för hamnarnas framtida underhåll, icke medfört
åsyftad verkan.

Landtbruksstyrelsen, som har sig ålagdt att med uppmärksamhet
följa äfven fiskerinäringens tillstånd och hos Kungl. Maj:t föreslå de
åtgärder, som styrelsen anser lämpliga för denna närings befrämjande,
framhöll i underdånig skrifvelse den 13 november 1903, hurusom
erfarenheten hade visat, att behöfliga fiskehamnar med de gällande
bestämmelserna för statsbidrag till dem hvarken kommit att byggas
eller underhållas, hvilket särskild! för hafsfisket hade medfört de största
olägenheter. Styrelsens förslag till åtgärder för fiskehamnsfrågans
utredande hänsköts af Kungl. Maj:t till Väg* och Vattenbyggnadsstyrelsen
för underdånigt utlåtandes afgifvande. Detta utlåtande afgafs den 1
mars 1905, och äfven därur tror sig fiskehamnskommissionen böra i
detta sammanhang återgifva betydelsefullare hufvudpunkter.

Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsen framhåller liksom landtbruksstyrelsen,
att lösningen af frågan.om fiske- och småhamnars underhåll
icke stode att finna på det af Riksdagen anvisade sättet. Endast i ett
af de ingalunda få tillfällen, då fiskarebefolkningen i skilda län vädjat
till vederbörande landsting för erhållande af garanti för hamnars framtida
underhåll, hade sådan vädjan haft framgång, nämligen då Göteborgs
och Bohus läns landsting 1901 iklädde sig förbindelse beträffande
den sedermera fullbordade hamnanläggningen vid stora Dyrön. Det
både också endast varit i sällsynta fall, som fiskelägenas befolkning
kuunat förmå den kommun, de tillhörde, att lämna ansvarsförbindelse för
hamnunderhåll, och sådan förbindelse hade därvid mången gång endast
afgifvits mot underborgen af fiskelägets egen befolkning. Allt hade
sålunda i realiteten förblifvit vid de gamla otillfredsställande förhållandena,
anför styrelsen, och det vore icke sannolikt, att hvarken kommunerna
eller hushållningssällskapen ej heller landstingen skulle ändra
ståndpunkt eller befinnas hugade att borga för fiskehamnarnas framtida
underhåll, hvadan — och på det att fiskerinäringen ej skulle taga obotlig
skada — Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsen åter framhåller, att ingen
annan utväg synes återstå, än att staten öfvertager sagda underhåll.

Hvad beträffar hamnarnas förbättring eller nyanläggning så antager
styrelsen, att det i dessa afseenden utan tvifvel mindre vore svårigheten
att med V3 af den beräknade kostnaden bidraga till anläggnings- eller
ombyggnadskostnaden än fast mer omöjligheten att nöjaktigt sörja för
hamnarnas framtida underhåll, som utgjorde det hufvudsakligaste hindret
för åstadkommande af tillfredsställande förhållanden.

I sitt förslag angående förverkligandet af statens underhåll af här

ifrågavarande hamnar finner Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsen, att
underhållet borde bestridas af en särskild hamnfond, som borde kunna
bildas dels genom de två niondelar af de till nio tiondelar af beräknade
kostnaden uppgående statsanslagen, hvilka enligt 1898 års Riksdags
beslut afsåges att för ändamålet tillhandahållas landstingen, dels genom
visst årligt bidrag ur handels- och sjöfartsfonden, dels ock »möjligen»
genom '' inflytande hamnafgifter eller fisketionde. Den här nämnda, af
Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsen påtänkta hamnfonden skulle icke blifva
bunden till ovillkorlig användning för underhåll af hamnarna inom det
landstings område, från hvilket dessa belopp härrörde, utan skulle blifva
gemensam för de olika länens mindre hamnar och fiskehamnar, »hvarigenom
den i viss mån komme att verka som en assuransfond».

Återigen framhållande de redan 1897 påpekade omständigheterna,
att för storsjöfisket anskaffats mer djupgående båtar, hvaraf följde, att
större djup och utrymme behöfdes i fiskehamnarna, hvilket jämte ökade
arbets- och materialpris betingade mycket större anläggningskostnader
än förr, uttalar Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsen den åsikt, »att nyanläggningar
numera endast borde utföras å platser, -där förhållandena
vore särskild! ägnade för erhållande af fiskehamnar, som både kunde
blifva till varaktigt gagn och erhålla för deras bestånd betryggande
styrka och anordning, samt att ombyggnad, fördjupning och förbättring
af redan befintliga hamnar endast borde äga rum, där betingelser visat
sig förefinnas för en kraftig utveckling af den näring och. handtering,
som för fiskelägena idkades».

I nämnda nådiga proposition till Riksdagen 1905 anföras vidare
ur Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsens underdåniga skrifvelse den 1 mars
samma år förslag till momenten 1—6 i den instruktion, som utfärdats
för fiskehamnskommissionens medlemmar Trybom och Gagner, och som
i afskrift här är bifogad redogörelsen för kommissionens arbeten, b
Styrelsens yttrande rörande »nödhamnar, fiskehamnar och mindre hamnar»
afslutades med det uttalande, att, sedan en ingående utredning och eu
allmän plan för arbetena med dessa hamnar i landet blifvit verkställd
och utarbetad, de statsmedel, som af Riksdagen årligen beviljades för
undersökningen af företrädesvis mindre hamnar, af Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsen
skulle förordas att utgå till undersökning och upprättande
af förslag till hamnarbeten i allmänhet endast i den ordning,
som funnes angifven uti den af kommitterade till Kungl. Maj:t aflämnade
utredningen och allmänna planen, hvarigenom berörda anslagsfond
komme till användning på ett för fiskerinäringens utveckling mer

'') So sid. 193.

gagneligt sätt, än hvad dittills, i afsaknad åt en förefintlig allmän plan,
kunnat ske.

Hvad Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsen sålunda anfört i fråga om
åtgärder från statens sida för fiske- och andra mindre hamnars byg- yttrande om de
gande, förbättrande och underhåll, har i allmänhet bekräftats vid de af a(ffar^s as0™
fiskehamnkommissionen företagna undersökningarna och utredningarna, bära vidtagas
-Kommissonen kan i de flesta afseenden ansluta sig till de hufvudprin- J^nf^aU™;e.
ciper, som kungl. styrelsen framställt för dessa frågors lösning. I ett ocn andra
och annat afseende afviker dock kommissionens uppfattning t rån styrelsens,
såsom kommer att framgå af följande. bättrande och

I kommissionens uppdrag ingår bland annat att afgifva yttrande underhåll.
och utredning beträffande de åtgärder, som från statens sida må anses
erforderliga, för att vårt lands hamn väsen,'' i hvad afser fiskehamnar,
nödhamnar och mindre hamnar, må kunna för framtiden så ordnas, att
dels nyanläggnings- och förbättringsarbeten må under Väg- och
Vattenbyggnadsstyrelsens ledning kunna på det för staten och fiskerinäringen
förmånligaste sättet komma till utförande,

dels dessa hamnars underhåll må kunna af staten öfvertagas och
genom nämnda styrelse för statens räkning handhafvas och ombesörjas.

Beträffande den storlek, hvari statsbidrag i förhållande till den
beräknade kostnaden bör utgå till byggande och förbättrande af sådana
hamnar, hvarom här är fråga, så synes — att döma af hvad här ofvan
relaterats — Kungl. Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsen hafva varit af
den åsikt, att nu i detta afseende gällande bestämmelser skulle oförändrade
kvarstå. Styrelsen har, såsom här förut återgifvits, antagit,
att det utan tvifvel vore mindre svårigheten att med 1/3 af den beräknade
kostnaden bidraga till anläggnings- eller ombyggnadskostnaden än
fast mer omöjligheten att nöjaktigt sörja för hamnarnas framtida underhåll,
som utgjorde det hufvudsakligaste hindret för åstadkommande af
tillfredsställande förhållanden. Kommissionens undersökningar hafva
ledt densamma till en annan uppfattning. Synnerligast numera, då,
såsom Väg'' och Vattenbyggnadsstyrelsen framhållit, hamnbyggnaderna
i allmänhet blifva väsentligen dyrare, och då kommunerna långt mindre
än förr kunna förmås att bidraga till byggande af fiskehamnar, utan
fiskarena själfva och ensamma i allmänhet få stå för utgörandet af
sagda tredjedel, lägger anskaffandet af denna andel i byggnadskostnaderna
i de flesta fall ett alldeles oöfverstigligt hinder i vägen för anläggande
eller förbättrande af sagda hamnar. Till och med en tiondel
af de beräknade kostnaderna utgör i många fall, då det gäller våra

betydelsefullare fiskehamnar, ett belopp, som hamnintressenterna själfva
omöjligen kunna anskaffa, vare sig genom tillskott eller på lånevägen.
Ett exempel härpå kan anföras från Halland, nämligen beträffande
Glommens hamn. En tiondel af den kostnad, fiskehamnkommissionen
nu tänkt sig behöflig för denna hamns ombyggnad, skulle utgöra 29,200
kronor. Vid sammanträden, som före kommissionens tillsättande hållits med
härvarande fiskare af kommissionens medlem Trybom, hafva de, oaktadt
deras goda vilja, ej kunnat åtaga sig större bidrag till hamnen än
omkring 9,000 kronor, hvilket bidrag de både tänkt sig skulle till största
delen utgå genom värdesättning på arbete, som de skulle utgöra vid
hamnbyggnaden. Återkommande till frågan om fiskarenas deltagande
medelst personligt arbete i byggande af hamnar, vill kommissionen
dock redan i detta sammanhang icke blott nämna, att ett större antal
fiskehamnar med hänsyn till den ekonomiska förutsättningen för deras
byggande eller förbättring ställa sig på samma sätt som Glommens
hamn, utan också påpeka, att flera för fisket synnerligen viktiga hamnföretag
icke — eller icke i nämnvärd grad — kunna påräkna ekonomiskt
understöd från intressenterna, Indika oftast blott utgöras af fiskare.
Skulle bidrag utgå från dem, inverkade detta ofta för mycket hämmande
på fiskets utveckling, som hamnarna just afsåge att främja. Om man
fäster sig vid två sådana exempel som kommissionens hamnförslag förde
betydelsefulla fiskelägena Herrevik på Gottland och Gislöf i Malmöhus
län, så kunde det visserligen låta tänka sig-, att fiskarena genom
att upptaga lån eller arbeta vid hamnbyggnaden skulle kunna åstadkomma
någon del af anläggningskostnaden, men följden häraf kunde
blifva olycklig för fisket. Just när eu ny hamn fullbordats, behöfva
fiskarena använda alla sina tillgångar och all sin kredit för anskaffande
af större och dyrare båtar samt ny redskap. Där fiskare skolat bidraga
med vissa belopp till hamnbyggnad, hafva de sällan varit i tillfälle att
härför lämna kontanta bidrag af egen tillgång, utan hafva de tagit upp
lån. Detta framgår af kommissionens speciella yttrande rörande flera
skånska hamnar. Lånen hafva oftast återbetalats genom inflytande
hamnumgälder, hvaraf följden blifvit, att medel alldeles saknats till det
hamnunderhåll, som ålegat intressenterna.

Såsom redan anförts, synes Kungl. Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsen
hafva varit af den mening, att fortfarande högst 9/i0 af den beräknade
kostnaden för fiskehamnbyggnad skulle utgå af statsmedel, och
att hamnintressenterna skulle bidraga med åtminstone 3/io af denna
kostnad, hvaremot till den gemensamma hamnunderhållsfonden skulle gå
2/io af samma kostnad eller 2/d af statsanslaget jämte visst årligt belopp

nr handels- och sjöfartsfonden och »möjligen» hamnafgifter eller fisketionde.
Fiskehamnkommissionen för sin del finner, att för fiskerinäringens
utveckling den grundsatsen ur praktisk synpunkt vore mest lämplig,
att fiskarena genom erläggande af vissa årliga, i förhållande till deras
båtantal och båtstorlek eller andra grunder utgående afgifter, i möjligaste
högsta mån måtte blifva befriade såväl från utgörande på en
gång af ett större belopp som från skuldsättning, hvarvid med hänsyn
till den ringare säkerheten, räntan i allmänhet skulle blifva hög. Kommissionen
är af den åsikt, att fiskehamnsintressenterna i första hand,
och såsom regel, böra utgöra så pass stora hamnumgälder, att ^dessa
räcka till hamnarnas underhåll under vanliga förhållanden, eller då inga
sådana exceptionellt svåra stormar inträffa som de här vid fråga om
särskilda hamnar inom södra Sverige berörda »jul»- och »nyårsstormarna»
1902 och 1904. Om hamnar i allmänhet byggas så starka, som kommissionen
tänkt sig, blifva säkerligen underhållskostnaderna ej större,
än att de härför behöfliga hamnumgälderna ändå med relativ lätthet
kunna bäras af fiskarena. 1 stället för att nu a/i0 af de beräknade
hamnkostnaderna skola ingå till hamnbyggnadsfonder, hvilka stå eller
rättare sagdt skulle hafva stått — under landstingens förvaltning, anser
fiskehamnkommissionen, att äfven dessa båda tiondelar böra fa direkt
användas till byggande eller förbättrande af fiskehamnar, hvaremot
hamnafgifter icke blott »möjligen» utan som allmän regel borde utgå
till en staten tillhörande underhållsfond för här ifrågavarande hamnar,
hvilka byggdes af staten. Staten skulle då också låta underhålla dessa
hamnar.‘ I det stora hela komme denna anordning säkerligen icke att
blifva väsentligen dyrare för staten än de kostnader, staten skulle få
med tillämpande af nu gällande bestämmelser. Svåra skador å hamnar,
som af staten förut hafva fått understöd, och hvilka skador förorsakats
af sådana mer ovanliga stormar som de nämnda jul- och nyårsstormarna,
hafva äfven nu reparerats med särskilda, af Riksdagen (1904)
beviljade anslag och utan enskilda bidrag från orterna eller hamnintressenterna.

Kommissionen får i detta sammanhang också framhålla, hurusom
från statens sida den principen redan tillämpats, att mindre hamnar
till jämförelsevis stor kostnad utvidgats och förbättrats ensamt för statsmedel.
Riksdagen lämnade sålunda 1906 anslag till Skanörs hamn utan
villkor om bidrag från orten. År 1900 hade Riksdagen för Hanö hamn
i Blekinge, som var beräknad till en kostnad af 122,400 kronor, lämnat
ett direkt anslag af 101,500 kronor att fördelas på 2 år, hvarjämte
lotsverket — således också staten — bidrog med 12,200 kronor. Orts -

intressenterna, d. v. s. fiskarena, skulle bidraga med arbete, som uppskattades
till 8,700 kronor eller 7,i procent af anläggningskostnaderna.
Denna hamn byggdes genom statens försorg.

De bidrag, som hamnintressenterna, hvilka i de flesta fall varit
fiskarena, utgjort till hamnbyggnaderna, hafva mycket ofta utgått i
form af arbete, beräknadt till visst per dag. Om också detta sätt att
afbetala de bidrag, fiskelägenas befolkning skolat utgöra till hamnarna,
förr utan allt för stora olägenheter kunnat tillämpas, så hafva tiderna
i detta afseende dock mycket förändrats. Hamnarbetena utföras numera
med andra maskiner än förr; maskiner, som böra betjänas af yrkesskickliga
personer, hvarigenom arbetet verkställes snabbt. Det skulle
nu vara en misshushållning att utföra hamnarbeten af vanligt omfång
så småningom eller till stor del med ovant folk, såsom med tillhjälp
af fiskare på tider, då dessa möjligen kunde göra sig fria från sitt
yrke. Å andra sidan skulle det vara opraktiskt och för fisket mycket
olämpligt, om fiskarena under de årstider, då hamnbyggandet bör oafbrutet
pågå, drogos från sitt yrke till hamnbyggande. De böra nämligen
kunna förtjäna mycket mer på det förra än på det senare. Deras
numera oftast dyrbara båtar och redskap böra ej ligga obegagnade för
hamnbyggnadernas skull. En arbetsfördelning bör åstadkommas, så att
fiskarena få hålla på med sitt och hamnbyggnadsarbetarna med sitt yrke.

Ivungl. Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsen har som nämnts framhållit,
att staten numera icke kunde eller borde bekosta dyrbarare fiskehamnar
sa nära intill hvarandra, som förr kunnat ske. Kommissionen
har hyst samma åsikt och i regeln sökt följa densamma vid sina förslag
om anläggande af nya hamnar, som skulle draga större anläggningskostnad.
Ett undantag härifrån utgör likväl kommissionens förslag
till hamnbyggnader vid Skånes sydligaste kust. Här skulle nyanläggning
ifrågakomma af två fiskehamnar på en kuststräcka af blott 15
kilometer, men den ene af dessa hamnar eller Gislöf skulle komma att
äga så pass störa förutsättningar för uppkomsten af ett rikligt fiske,
drifvet af kraftiga och kunniga yrkesfiskare, att kommissionen ej tvekat
att t. o. m. sätta Gislöfs hamn bland de båda första inom Malmöhus
. län, för hvilka statsanslag förordas. Kommissionen har härvid ej
förbisett, att Gislöfs hamn blott ligger 5 kilometer från Trelleborg. I
denna stads hamn komma fiskebåtarna att sakna både utrymme och
tillräckligt skydd. Den andre af ifrågavarande hamnar eller den vid
östra iorp, som likväl ej föreslås till omedelbart utförande, skulle blifva
gemensam för de båda fiskelägena Böste och Smyge.

Där fråga varit om ombyggnad eller förbättring af redan befint -

liga statsunderstödda hamnar, har den nämnda af Kungl. Väg- och
Vattenbyggnadsstyrelsen framställda principen icke heller .alltid kunnat
följas. Vid många af dessa hamnar har nämligen nppsiått en talrik
fiskeidkande befolkning, och där hafva talrika bostäder samt andra byggnader
uppförts. Såsom exempel på sådana hamnar kan anföras Träslöfs
fiskeläges hamn i Halland. Från denna utgör afståndet fågelvägen
till Galtabäcks hamn blott omkring 4 kilometer, under det att Träslöfs
läge å andra sidan också blott ligger omkring 6 kilometer från A7arberg.
Kommissionen har i sitt lokala betänkande angifvit skälen till

sitt förslag angående Träslöfs hamn. Liknande skäl gälla äfven exempelvis
för Råå hamn. I Råå boende fiskare skulle i den närbelägna

staden Helsingborg sakna både torkplatser för sin fiskredskap och bil liga

bostadslägenheter, hvarjämte utrymme för fiskebåtarna, liksom i
Trelleborg, skulle saknas såväl i stadens nuvarande som i dess föreslagna
hamnar. Kommissionen har därför ej heller tvekat ''att föreslå
statsanslag till hamnen i Råå.

I fråga om några hamnar, som väl behöfva sättas i stånd, men
ej kunna blifva några framtidshamnar, d. v. s. vid hvilka det blott
gäller, att fiskarena må kunna fortsätta att utöfva sitt yrke ungefär i
samma utsträckning som förr utan att behöfva Öfvergifva sina gamla
fiskeplatser eller flytta bort, har kommissionen föreslagit statsanslag,
oaktadt hamnarna ligga tämligen nära andra; så t. ex. beträffande Hertas
hamn å Gotland, hvilken blott ligger på 4 kilometers afstånd från
Kapelluddens också föreslagna hamn. Kommissionen har dock härvid
ej föreslagit större statsanslag, än som kunde förtjäna utgå för uppehållande
af den fiskedrift, hvilken intill besöket vid platsen där hade pågått.

Endast för tvenne platser har kommissionen föreslagit, att statsbidrag
skulle utgå med * 2/3 af de för hamnanläggningar och hamnförbättringar
beräknade kostnaderna och på nu föreskrifna villkor. Då
detta skett för Vrångö i Bohuslän, så har det t. o. in. varit på grund
af särskild anhållan från Vrångö kommun, som är i hög grad beroende
af sin hamn, och som önskade få anslag till densammas förbättrande
snarast möjligt, fl

Den andra hamnen, hvartill kommissionen föreslagit 2/3 af den
beräknade kostnaden, är Ekenäs i Kalmar län. 2)

Med mindre delar af de beräknade kostnaderna böra intressenterna
kunna bidraga till vissa fiskehamnar, oafsedt huruvida de medelst hamn ‘)

Denna hamn har behandlats särskild! utan att upptagas bland de af kommissionen
föreslagna hamnföretagen.

2) Totala kostnaden för denna hamn skulle uppgå till 30,000 kronor.

umgälder eller på annat sätt också få bidraga till, eller åtaga sig hamnförbättringarnas
eller anläggningars underhåll. Alla kommissionens hithörande
hamnförslag afse statsbidrag en gång för alla till intressenterna.

Enligt § 6 i sitt protokoll den 15 december 1908 har kommissionen
beslutat uppdela hamnföretagen med hänsyn till statens ingripande
för deras anläggande .eller förbättring, som följer:

l:o) Staten bygger, låter bygga eller i väsentlig grad förbättra
betydelsefullare hamnar med eventuellt frivilliga bidrag.

2:o) Staten bygger, låter bygga eller väsentligen förbättra hamnar
med ovillkorligt, i hvarje fall särskildt bestämdt och till visst belopp
fixeradt bidrag.

3:o) Staten lämnar en gång för alla ett visst bidrag till mindre
viktiga hamnarbeten.

De flesta af kommissionen föreslagna hamnanläggningar eller förbättringar
hafva hänförts till den första, många också till den tredje
af dessa kategorier. Till den andra har kommissionen däremot vid sina
slut sammanträden icke funnit anledning att räkna något af de föreslagna
hamnföretagen.

Såsom redan i nådiga propositionen till 1905 års Riksdag och
sedan i här åtföljande särskild redogörelse anförts, hafva i sydliga Norge
de bidrag, som privata personer eller kommuner lämna till hamnbyggnaderna,
i vissa fall kunnat gå upp till 25 men vanligen utgjort 10 och
stundom inskränkt sig till 1 Va å 2 procent af anläggningskostnaderna.

T regeln är det den norska staten själf, som genom sitt »Havnevmsen»
utför hamnarbetena. Danmarks trenne mest betydelsefulla fiskehamnar
hafva byggts af staten och med statsmedel.

Att svenska staten åtminstone i vissa fall slagit in på principen
att själf låta bygga fiskehamnar och andra mindre hamnar har här
förut nämnts vid fråga om Hanö och Skanör.

För anläggande af en sådan af de föreslagna hamnarna som Ivårehamn
på Oland, hvilken likaväl komme att utgöra eu nödhamn för
fiskare som en fiskehamn, och vid hvilken för närvarande blott få personer
äro bosatta, kan icke något bidrag från orten påräknas. Skall
där hamn komma till stånd, så är det alldeles nödvändigt, att den
bygges och underhålles af staten. Men äfven flertalet öfriga i fiskehänseende
synnerligen betydelsefulla hamnar kommer säkerligen ej att
utföras, om ej staten bygger dem. För att blott nämna några få, så
höra hit Herreviks hamn på Gottland, Gislöfs hamn i Skåne, Träslöfs
och Glommens hamnar i Halland in. fl. Skulle ortsbidrag kunna lämnas
till några af dessa hamnar, så blefvo dessa bidrag proportionsvis så

obetydliga, att deras utgörande icke spelade någon roll. Hufvudsaken
vid dessa hamnar blifver, enligt kommissionens åsikt, att hamnintressenterna
betala hamnumgälder, som räcka till underhållet under vanliga
förhållanden, och — såsom påpekats — möjligen i ett och annat
fall kunna lämna öfverskott därutöfver.

Endast i fråga om vissa hamnföretag, hufvudsakligast vid fiskelägen,
som tillhöra städerna Hudiksvall, Söderhamn och Häfte, har det
för kommissionen varit möjligt, att redan på det stadium utredningen
hittills befunnit sig erhålla några bestämdare uttalanden rörande
de mindre andelar, som från orterna kunna lämnas till anläggningseller
förbättringskostnaderna för sådana hamnar, hvartill staten enligt
kommissionens förslag skulle lämna anslag en gång för alla. Vid
många smärre och oansenligare fiskelägen, där åtgärder för hamnplatsernas
förbättring kunna åstadkommas för jämförelsevis ringa belopp,
äro fiskarena ändå själfva oförmögna att bekosta eller med någon
väsentlig del bidraga till de behöfliga arbetena. Så kan uppbyggande
eller förstärkande och förlängning åt'' mindre bryggor eller skyddsarmar,
upprensning af inlopp till af naturen väl skyddade små vikar eller fördjupning
och upprensning af eu förut skyddad vik flerstädes utföras
för en kostnad af några tusen kronor. Kommissionen har tänkt sig,
att staten i vissa fall skulle låta utföra, i de flesta fall med anslagunderstödja
äfven sådana smärre arbeten; alltid dock på villkor att
arbetsplan och kostnadsberäkning uppgöres och af Kungl. Väg- och
Vattenbyggnadsstyrelsen godkännas äfven för dessa smärre hamnföretag,
hvilka därjämte böra på vanligt sätt afsynas.

Att, såsom Kungl. Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsen anfört 1905,
intet är att hoppas för fiskehamnarnas underhåll från landstingens sida,
har kommissionen under gången af sina undersökningar funnit fullt
bekräftadt och därför vid sitt sammanträde den 16 december 1908 föreslagit,
att detta villkor för erhållande af statsbidrag måtte blifva upphäfdt.
Kommissionen tror sig i detta afseende, med hänvisning till sitt
anförande i fråga om St. Dyrö hamn i Göteborgs och Bohus län böra
framhålla, hurusom denna jämförelsevis obetydliga, dock intill 1909
enda hamn, för hvilken något landsting iklädt sig underhållsförbindelse,
på grund af fiskarenas oförmåga att med tillräckligt stort belopp bidraga
till den andel af hamnbyggnadskostnaden, som föll på dem, kom
att få så otillräckligt utrymme, att den redan är i stort behof af utvidgning.

Fiskehamnskommissionen kan ej heller underlåta att ytterligare
fästa uppmärksamheten på, hurusom det hittills följda systemet, att

hamnintressenterna, hvilka i de flesta fall varit desamma som fiskarena,
skolat bidraga med en högst väsentlig del af de beräknade anläggningskostnaderna,
allt för ofta gifvit anledning till att hamnarmar eller vågbry
tare från början blifvit alldeles för klent byggda, hvaraf följt, att
äfven statens andelar i nämnda kostnader blifvit bortkastade eller förfelat
sitt ändamål. För att med nämnda grundsatser för statsunderstöds
utgående få fiskehamnar till stånd hafva nämligen allt för ofta jämkningar
och reduceringar skett, i anläggningskostnaderna, hvilket blifvit
detsamma som i hamnarnas hållbarhet. Fiskehamnkommissionen har
för sin del, såvidt möjligt varit, följt principen att föreslå starka hamnbyggnader,
på det att underhållskostnaderna för framtiden skulle blifva
så små som möjligt.

Det nu gällande villkoret för erhållande af statsanslag till hamnföretag,
att ej mindre själfva området för hamnen än äfven ett för den
rörelse, som skall i hamnen bedrifvas, tillräckligt område å land skola
för gemensamt bruk afsöndras, bör, enligt kommissionens åsikt, kvarstå
för framtiden. Sådant område synes böra omfatta platsen för lossning,
lastning och upplag, för torkning af fiskeredskap samt för magasin
och möjligen äfven andra byggnader, afsedda direkt för hamnens behof.
Vid vissa fiskehamnar, såsom Grundsund i Bohuslän, där hamnen är
tätt kringbyggd med bostadslägenheter, magasin och sjöbodar, som äro
i enskild ägo, får emellertid föreskriften rörande område å land modifieras
eller inskränkas. Innan någon ny hamn anlägges af staten eller
med understöd från staten, är det nödvändigt, att utredning sker om
de förhållanden och villkor, hvarunder fiskare kunna erhålla bostadslägenheter.
Endast där det är utsikt till, att eu fiskeribefolkning skall
kunna tillväxa eller uppstå, bör staten lägga ned kostnader på hamn.
Dessa förhållanden har kommissionen visserligen ej haft i uppdrag att
utreda men dock uppmärksammat och anfört från platser, där vid kommissionens
besök upplysningar härom stått att inhämta.

Öfriga i Kungl. Maj:ts nådiga kungörelse den 28 juni 1907 föreskrifna
villkor för erhållande af statsunderstöd till hamnbyggnader, särskild!
bestämmelserna i mom. 1, torde i tillämpliga delar böra bibehållas.
Härvid får kommissionen framhålla önskvärdheten af, att den
nådiga kungörelse, som kan komma att utfärdas angående villkoren för
statsanslags utgående till hamnbj^ggnader af här ifrågavarande slag,
icke såsom nu är förhållandet, tillika kommer att innehålla bestämmelser
rörande statsunderstöd till andra företag utan endast kommer att
afse dessa hamnbyggnader.

I fråga om fiskehamnarnas underhåll har, enligt hvad fornt anförts,
Kungl. Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsen redan varit betänkt på
att så måtte anordnas, att staten för framtiden öfvertager detta, hvilket
då skulle handhafyas och ombesörjas af styrelsen. Fiskehamnskommissionen
har redan i det föregående berört denna sak.

De hamnanläggningar eller förbättringar, som hänföras till kategorierna
1 och 2 i kommissionens protokoll den 15 december 1908,
§ 6, d. v. s. de företag som staten bygger, låter bygga eller i väsentlig
mån förbättra, har kommissionen enligt § 7 i samma protokoll beslutat
föreslå, att staten också skulle underhålla. Hamnföretag, hvartill staten
kan komma att lämna anslag en gång för alla, och som utföras af
intressenterna själfva, anser däremot kommissionen i allmänhet böra
underhållas af dessa såsom framgår af § 9 i protokollet den 18 december
1908.

Rörande det »försök», som enligt 1905 års riksdags beslut gjorts
med att på landstingen lägga garantien för fiskehamnarnas underhåll,
får kommissionen framhålla att, om detsamma hade lyckats, och om i
så fall landstingen fortfarande skulle komma att svara för dessa hamnars
underhåll, så komrne landstingen att behöfva anställa egen sakkunnigkontrollant
för tillsyn öfver hamnarnas bestånd och för öfvervakande
af reparationers utförande m. m., hvilket vore olämpligt. Antagandet,
att enskilde eller kommuner i orterna, som svarade för underhåll af
hamnar, skulle af eget intresse känna sig manade att med påpasslighet
och i god tid afvärja eller bota på hamnarna uppkomna skador, har
icke heller visat sig hålla streck. Många exempel härpå kunna anföras
från de af kommissionen besökta hamnarna i Skåne och — beträffande
enskilda personers förpliktelser — i Halland, hvilket framgår af betänkandet
för de särskilda hamnplatserna. Den vakenhet och påpasslighet,
som behöfves i fråga om hamnarnas underhåll, enligt hvad i
nådiga propositionen till 1905 års Riksdag anföres, torde bäst vinnas,
om fiskarena icke hafva att frukta, att ''reparationskostnaderna skola
drabba dem själfva. Då komma de sannolikt att i god tid anmäla alla
skador, som träffa deras hamnar, och dessa skador hinna därför ej att
så förstoras och förvärras, som hittills skett, innan de repareras. Såsom
förut nämnts skulle hamnarna i allmänhet byggas mer solida än förr,
hvilket också i högsta grad minskar underhållskostnaderna. Äfven
underhållet af sådana hamnföretag, hvartill staten lämnat anslag en
gång för alla, bör öfvervakas genom Kungl. Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsen.

Kommer fiskehamnarnas underhåll att hvila på staten, torde en
delvis omorganisation inom Kungi. Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsen
blifva behöflig, hvarigenom denna betydelsefulla gren af administrationen
kan blifva särskild! tillgodosedd, ungefär på samma sätt som i Norge
och Danmark.

I fråga om storleken och sättet för uttagandet af de umgälder,
som hamnintressenterna enligt hvad här förut anförts, böra utgöra, far
kommissionen dels hänvisa till § 8 i protokollet den 18 december 1908,
dels till byråchefen Tryboms här bifogade, med anledning af beslutet
samma dag, § 7 i protokollet, utarbetade sammanställning, dels äfven
anföra följande:

Då 1900 års Riksdag anslog medel till byggande genom statens
försorg af Hanö hamn i Blekinge, fastställde Riksdagen, och sedan
Kungl. Maj:t, att fiskarena skulle bidraga till hamnens underhåll med
10 kronor för hvarje däckad båt och 5 kronor för öppen båt årligen.
Lotsverket, som för lots- och fyrpersonalen har stort intresse af sagda
hamn, har åtagit sig bidraga till densammas underhåll med 10 procent
af kostnaderna härför, och Mellby kommun har för de 10 första åren
garanterat, hvad som dessutom kan behöfvas till hamnunderhållet. Efter
nämnda års utgång har staten blott att påräkna de 10 procenten från
lotsverket och inflytande hamnumgälder till underhåll af sin hamn vid
Hanö. Det har emellertid antagits, att rörelsen i hamnen och därmed
hamninkomsterna efter hand skola stiga. Att märka är likväl också,
att hamnunderhållet måste antagas blifva högre under sedan kommande
tid än under de första 10 åren.

Ej blott fiskehamnskommissionen utan äfven fiskarena å de flesta
besökta orterna hafva funnit den sålunda för Hanö antagna principen
lämplig, nämligen att fiskarena skola bidraga till hamnens underhåll
efter; båtantalet och i förhållande till båtarnas storlek, samt därjämte
med umgälder för vissa in- och utförda varor. Vid byggandet af Hanö
hamn var det arbete, fiskarena skulle utgöra, såsom redan anförts, beräknadt
till 8,700 kronor. Där staten eventuellt kommer att låta bygga
fiskehamnar utan att fordra bidrag till anläggningen i arbete eller på
annat sätt, böra fiskarena kunna bidraga med proportionsvis större beloppen
i hamnafgifter än de nämnda. Ett exempel härpå är anfördt i
den nämnda åt byråchef Trybom utförda sammanställningen rörande
hamntaxor m. in. från Träslöf i Halland, ett fiskeläge, där ingen annan
afsevärd skeppning än af fiskvaror och möjligen af potatis ägt rum.

I stället för 50 kronor om året till hamnkassan för hvarje däcksbåt torde
emellertid fiskarena helst önska betala månatlig afgift. Härvid har man

dock utgått ifrån, att fiskarena ej skulle behöfva sätta sig i skuld för
bidrag till hamnbyggnaden eller lämna andra bidrag af afsevärd storlek
därtill. Småbåtarna spela ingen roll vid Träslöfs läge, då det gäller
beredande af inkomst för hamnen. Emellertid kan möjligen en gradering
blifva lämplig för de efter däcksbåtarnas storlek utgående hamnumgälderna
för en sådan hamn som Träslöf och säkerligen äfven förandra
hamnar, särskild t inom Bohuslän.

De af kommissionen samlade hamntaxorna visa sig vara uppgjorda
allt för mycket efter samma plan, hvilken är afpassad mer efter förhållandena
vid handels- än vid fiskehamnar. Förenkling behöfver vidtagas
i fråga om taxor för de senare. Föreskrifterna, huru och till
hvilka belopp hamnumgälder böra utgöras, måste ock rättas efter de
olika förhållandena vid olika fiskehamnar; i dessa föreskrifter måste
tagas hänsyn till, huruvida t. ex. jämte fiske också ekonomiskt bärkraftiga
industrier hafva nytta af en hamn; huruvida staten helt och
hållet bekostat en hamn eller intressenterna tillskjutit mer eller mindre
stor andel för dess anläggande o. s. v.

Genom enkla hamntaxor eller enkla föreskrifter om utgörande af
bidrag till här ifrågavarande hamnars anläggning kan deras administration
i väsentlig mån blifva enklare och billigare. Ofta torde en fiskare
blifva utsedd till hamnfogde, hamnmästare eller hamnkassör, och bör
denne då ej betungas med någon, af en mer invecklad hamntaxa beroende
bokföring.

Ivungl. Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsen har, såsom redan nämnts,
framkastat tanken, att hamnarna för sitt underhåll också skulle få inkomst
af fisketionde. För de norska kusterna finnes, såsom här förut
anförts, en fond för hamnarbeten, hvilken före 1873 kallades tiondefonden,
och som bildats samt tillväxer genom utförselafgift för fiskevaror.
Detta förfaringssätt bör ej gärna kunna tillämpas i vårt land.
Skall hos oss någon fisketionde uppbäras för fiskehamnarnas underhåll,
så anser kommissionen det enda härför lämpliga sätt vara, att bestämd
afgift uttages för fisk af olika slag, såsom färsk, saltad, torkad,
eller annorlunda beredd, som in- eller utföres ur hamnarna, såsom enligt
hamntaxorna nu flerestädes är bestämdt. Samma principer hafva också
tillämpats vid den danska fiskehamnen vid Anliolt, enligt hvad här förut
blifvit anfördt. Vid de flesta hamnarna torde denna princip kunna tilllämpas
jämte inbetalande af årsafgifter för ortens egna båtar eller
fartyg samt afgifter enligt mer eller mindre specificerade bestämmelser
för främmande farkoster, som ej kunna betala årsafgifter.

För underhåll af en nödhamn, som åtminstone att börja med vore
i saknad af större fiske eller af annan rörelse till större omfång, skulle
inkomsterna till en början säkerligen blifva så pass obetydliga, att
staten finge lämna ett relativt högt tillskott härför. Huruvida då, eller
till underhållsbidrag för andra fiskehamnar — såsom Kungl. Väg- och
Vattenbyggnadsstyrelsen föreslagit i det här berörda underdåniga yttrandet
den 1 mars 1905 — statsunderstödet utginge ur handels- och
sjöfartsfonden eller medelst direkt. anslag, torde kommissionen ej hafva
anledning att yttra sig om.

Fiskehamnskommissionen sluter sig helt och hållet till Kungl. Vägoch
Vattenbyggnadsstyrelsens förslag, att de inflytande hamnumgälderna
skola bilda en för landets alla kustlän gemensam fond. Blifva hamnintressenterna
blott försäkrade om, att deras hamn underhålles af staten,
så betyder det gifvetvis intet för dem, huruvida de medel, som tillskjutits
från en viss hamn, just finna användning för denna hamn eller
för hamnar inom deras eget län. Låter staten bygga en hamn så stark
— och dyr —, att underhållskostnaderna blifva obetydliga, så kan det
ej heller vara obilligt, om intressenterna skulle få betala mer i hamnumgälder,
än som går åt för underhållet af deras egen hamn. Till
förvaltnings- eller uppbördskostnader komma emellertid de större hamnarna
med deras i allmänhet mera omfattande rörelse gifvetvis att kräfva
större belopp än de mindre. Dessa kostnader böra likväl i det hela
blifva jämförelsevis små, såsom hittills varit förhållandet vid fiskehamnarna.

För hvarje fiskehamn, som bygges eller byggts med statsbidrag
af intressenterna själfva eller på deras ansvar, synes en af några få personer
bestående hamnstyrelse böra af dem väljas, och torde styrelsen
böra utse hamnmästare eller lxamnkassör, som kan tilldelas årligt arfvode.
Medlemskapet i hamnstyrelse torde däremot höra betraktas såsom förtroendeuppdrag.
Möjligen vore det lämpligt, att dessa val pröfvades
af Konungens Befallningshafvande, som brukar fastställa hamnanordningar
och hamntaxor.

Äfven för de hamnar, som eventuellt komma att underhållas af
staten samt stå under Kungl. Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsens administration,
torde behöfvas styrelser, som svara för uppbörden af hamnumgälder
m. in.

I allmänhet böra fiskehamnstyrelserna årligen afgifva räkenskap.
De styrelser, som Kungl. Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsen kan komma
att tillsätta för af staten byggda hamnar, böra också årligen till den
under Kungl. Styrelsens förvaltning stående, gemensamma hamnfonden

aflämna de influtna hamnumgälderna. Att Kungl. Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsen
förvaltar denna fond kommer att stå i öfverensstämmelse
med det af 1900 års riksdag fattade beslut, att samma styrelse
skall förvalta Hand hamnfond.

I mom. 13 af Kungl. Maj:ts här förut omnämnda nådiga kungörelse
den 28 juni 1907 föreskrifvas visserligen, att redogörelse för
de af staten understödda fiskehamnarnas ekonomiska ställning skall
ingifvas till Konungens Befallningshafvande, men blott hvart femte år.
Fiskehamnskommissionen måste, på grund af sina erfarenheter från en
del hamnar exempelvis Hörviks hamn i Blekinge, kraftigt förorda, att
årlig revision påbjudes af kassor och räkenskaper, som tillhöra fiskehamnar,
hvilka byggts med tillhjälp af statsmedel, fast ej direkt genom
statens försorg, och att de härvid uppsatta revisionsberättelserna inlämnas
till Konungens Befallningshafvande, som med sitt yttrande öfversänder
berättelserna till Kungl. Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsen. Revisorerna
böra blifva två eller flera, och bör en af dem alltid utses af
Konungens Befallningshafvande eller af Kungl. Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsen,
den eller de öfriga af hamnintressenterna.

Af Konungens Befallningshafvande fastställda hamntaxor böra finnas
icke blott för fiskehamnar, som byggts af staten eller genom dess försorg,
utan ock för sådana hamnar, till hvilka staten lämnat anslag en
gång för alla, för såvidt dessa senare företag äro så stora, att de betinga
hamntaxor.

För mer betydelsefulla hamnanläggningar, hvilka hittills byggts
med statsunderstöd eller hvartill staten kan komma att lämna anslag
en gång för alla, och hvilka underhållas af hamnintressenterna själfva,
synas reglementen för hamnkassornas användning böra fastställas af
Konungens Befallningshafvande såsom skett i fråga om de gottländska
landthamnarna, hvilkas tillgångar rent af förvaltas af denna myndighet.

Beträffande fiskehamnarnas underhåll och hamnumgälders utgörande
har kommissionen sålunda, enligt hvad här förut anförts och af dess
protokoll framgår, föreslagit, att staten skall, mot uppbärande af liamnumgälder,
underhålla de hamnanläggningar och hamnförbättringar, hvilka
komma att utföras genom statens egen försorg. Endast i fråga om
sådana hit hörande företag, som blott bestå i upprensning eller uppmuddring,
och som kräfva jämförelsevis mindre kostnad, exempelvis
Gisslan och Skeppsmalen i Västernorrlands län, synes det ej böra fastställas
såsom oundgängligt villkor, att hamnumgälder skola betalas af
intressenterna eller trafikanterna.

De anläggningar och. förbättringar af hamnar, hvartill staten kan
komma att lämna anslag en gång för alla böra i allmänhet underhållas
af vederbörande intressenter.

Nu befintliga fiskehamnar, som byggts med statsbidrag, och som
ej föreslås till erhållande af statsbidrag till väsentliga förbättringar,
böra fortfarande underhållas af intressenterna själfva. En sådan hamn
är Hörvik i Blekinge.

Malmö i februari 1909.

W. Gagner.

Filip Tryl om.

TABLÅ

öfver de fiskehamnar å Sveriges kuster från norska till ryska
gränsen, deras storlek, kostnad, årsfördelning och byggnadsplan, som af
fiskehamnskommissionen föreslagits, dels till utförande och underhållande
af staten själf, tab. I, dels till erhållande af ett visst statsanslag en gång
för alla mot arbetenas utförande och underhåll af intressenterna själfva,
tab. II.

Malmö i februari 1909.

W. Gagner.

Filip Trybom.

Tabell I.

Län	Byggnadsstil ordningsnummer	Plansch N:o	Namn å de fiskeplatser, på liyilka fiskehamn-kommissionen föreslår att staten måtte bygga och underhålla hamn; uppräknade i geografisk ordning	Skyc vatten Hela area- len Kvm.	Idadt område Area med minst 3 m. ''djup Kvm.	Kostnad för vågbrytare, bryggor m. m. Kr.	Kostnad för muddring och sprängning Kr.	Summa kostnad för hamn Kr.
Bohuslän	42	XI	Ramsö .....................	18,000	11,200	115,200	-	64,800	-	180.000	-
	68	XII	Flitskö—Dyngö............	-	-	3,000	~	17,000	-	20,000	-
	11	XIV	Smögenholmarne.........	30,000	22,000	3,000		167,000	-	170,000	-
	3	XVI	Grundsund..................	15,000	15,000	158,900		65,100	-	224,000	-
	39	XVII	Gullholmen ...............	_	9,000	5,125		39,875		45,000
	43	XVIII	Käringön ..................	5,500	4,500	55,300	—	5,700	-	61.000	—
	41		Skärhamn ..................	-	3,000	2,000	-	18,000	—	20,000	—
	40		Stora Dyrd ..............	-	—		-	10,000	—	10,000	-
	5	XIX	Hönö — Klåfva ............	80,000	24,000	99,000	—	—	—	99,000	—
Hallands län	67	XX	Båtfjorden..................	80,000	30,000	122,000	—	—	—	122,000	—
	1	XXI	Träslöf ..................	50,000	19,000	269,000	-	46,000	-	815,000	-
	36	XXII	Galtabäek.................	72,000	15,000	20,500	_	69,500	_	90 000	_
	2	XXIII	Glommen .................	43,200	13,000	246,000	~	46,000	-	292.000	—
	35	XXIV	Siir dal...................	50,000	23,000	170,000		62,000	_	232 000	_
Öfverföres;			1,880.000	—

Första Kr.	B y g g n a f ö r <1 Andra Kr.	dskostnt ilning p Tredje Kr.	d e r n a s r ft r Fjärde Kr.	Femte Kr.	Summa kostnad för länet Kr.	Föreslagna byggnadsarbeten
			_	50.000''		100,000	_	30,000				Vågbrytare: Västra 75 m., norra 45 m., östra 30
												m., brygga 60 m., kaj 40 m., muddr. 13,000
												m8., inseglingsöppn. 20 m.
_	_			_	_	20,000	—	—	—			Moringar 6 sb, bergringar 20 st., muddring
												10,000 in".
70,000	_	50,000	_	50,000	_	_	_	—	—			Moringar 6 st., bergringar 20 st., muddring
												4,800 m3., bergsprängn. 4,500 m8., inseglings-
												öppn. 20 m.
80,000	_	74,000	_	70,000	—	—	—	—	—			Vågbrytare 70 m., landfästen 30 m., brygga 150
												m., muddring 28,375 m3., inseglingsöppningar
												20 & 30 m.
_	_	_	_	45,000	—	—	—	—	—			Bro 35 m., muddring 17,500 m8.
_	—	—	—	30,000	—	20,000	—	11,000	-			Vågbrytare 60 m., muddring 2,500 nr8.
—	—	—	—	20,000	—	-	—	-	-			Ringar och muddring.
—	—	—	—	10,000	-	-	-	—	-			Muddring.
50,000	—	49,000	—	-	-	_	-	-	-	829,000	—	Vågbrytare: Västra 60 m., östra 140 nr, brygga
												25 m., inseglingsöppn. 30 m.
						60,000		62,000				Vågbrytare: Västra 95 in., norra 130 m., brygga
												60 m., inseglingsöppn. 30 m.
155,000	_	100,000	_	60,000	_	_	—	—	—			Vågbrytare: Västra 180 in., norra 300 m., brygga
												90 m., muddring 20,000 m8., inseglingsöppn. 30 m.
	—	60,000	—	30,000	—	—	—	-	—			Brygga 70 m., muddring 30,100 in8.
142,000	_	100,000	_	50,000	—	—	—	—	—			Vågbrytare: Västra 170 m., östra 110 nr, brygga
											j	60 m., strandskoning 200 nr, muddr. 20,000 in3.,
												inseglingsöppn. 20 m.
—	-	60,000	-	80,000	-	50,000	—	42,000		1,051,000	—	Vågbrytare: Västra 450 nr, östra 190 nr, brygga
						i						110 m., muddring 27,260 m3., inseglingsöppn. 35 m.
497,000		.493,000		495,000	\|_	250,000	—	145,000		\|1,880,000 -	I

Tabell I (forts.)

Län	Byggnadsföljd ordningsnummer	Plansch N:o	Namn å de fiskeplatser, på livilka fiskehamn-kommissionen föreslår att staten måtte bygga och underhålla hamn; uppräknade i geografisk ordning	Sky ,''vatten Hela area- len Kvm.	ddadt område Area med minst 3 in. djup Kvm.	Kostnad för vågbrytare, bryggor m. m. Kr.	Kostnad för muddring och sprängning Kr.	Summa kostnad för hamn Kr.
Öfverfördl Malmöhus län	71	LIV	Skanör .....................	_		42,100		17,900		1,880,000 50,000	_
	i;	XXVI	Gislöf........................	50,000	14,000	128,000		46,000	_	174,000
	44	LV	Abbekås .................	11,000	5,000	46,000	_	14,000	—	00,000	—
Kristianstads län	4	LVI	Kivik ........................	26,000	20,000	52,700		14,300	-	67,000	—
Blekinge län	9	LVU	Nogersund ..............	—	—	46,100	—	12,600	—	58,700	—
	8	XXVII	Hellevik....................	80,000	27,000	259,000		—	—	250,000	—
	66	XXV11I	Hallarna .................	14,400	8,000	107,000	-	—	—	107,000
	45	XXIX	Drottningskär ............	11,000	8,400	83,000	—	29,000	—	112,000	— 1
	18	XXX	Stenshamn................	14,000	7,500	70,000		—	—	70,000	-
Kalmar län	14	XXXIII	Värskär ...................	5,000	2,000	45,000	—	_	—	45,000	1
	7	XXXIV	Grönhögen..................	36,000	13,600	84,000	—	52,000	—	136,000	—
	46	XXXV	Kårehamn ..................	47,000	37,000	138,000	—	65,000	-	203,000	—
	15	XXXVI	Byxelkrok ...............	30,000	20,000	217,000	—	—	—	217.000	—
Öfverföres					1				1	3,438,700	-

Byggnadskostnadernas fördelning pr år	\| Summa kostnad för länet Kr.	Föreslagna byggnadsarbeten
Första Kr.	Andra Kr.	Tredje Kr.	Fjärde Kr.	Femte Kr.
497,000		1 493,0001		495,000	_	250,000		145,000		1,880,000
								50,000	_			Strandskoning 80 m., kaj 175 m., släpställe 35 m.
												muddring 10,375 m3.
94,000		80,000		_	_	_		—	—			Vågbrytare: Västra 245 m, östra 255 m., brygga
												100 m., muddring 19,960 m3., inseglingsöppn.
												25 m.
—	—	—	—	25,000	—	35,000	—	—	—	284,000	_	Sand fångare 70 m., muddring.
67,000					-		_			07,000		Reparationer å v&gbrytarne; muddring 6,300 ms.
58,700												Reparation och 13 nr.s förlängning'' af östra våg-
											brytaren, kaj 70 m., inseglingsöppn. 25 m.
1 159,000		100,000	__	_	_	_	—	_	—			Yågbrytare: Södra 342 m., östra 352 m.. inseg-
												lingsöppn. 40 m.
			_	_	_	57,000	_	50,000	—			Vågbrytare: Västra 150 m., östra 100 m., inseg-
												lingsöppn. 20 m.
				40,000	_	40,000	_	32,000	_			Vågbrytare: Norra 100 in , östra 100 m., muddring
												11,500 m3., inseglingsöppn. 30 m.
—	—	40,000	—	30,000	—	—	—	—	—	000,700	—	Vågbrytare: Västra 40 m., norra 100 m, östra
												50 m., två inseglingsöppn. å 20 m.
		20,000		25,000								Vågbrytare: Östra 77 m., västra 15 m., inseg-
												lingsöppning 20 m. bred.
96,000	_	40,000	_	_	—	—	—	—				Vågbrytare 216 m., brygga 54 m., kaj 74 m.
												muddring 23,000 m3., inseglingsöppn. 30 m.
_	_	_	_	100,000		50,000		53,000				Vågbrytare 275 in., brygga 85 m., muddring
												28,200 in3.
—	—	100,000		67,000	—	50,000	—	-	-	601.000	—	Vågbrytare 250 in., brygga 40 m.
971,700 —	873,000		782,OOo\| —	i 482,000	—	330,000	—	\|8,438,700	1 !_

Tabell I (forts.)

Län	Byggnadsföljd ordningsnummer	Plansch N:o	Namn å de fiskeplatser, på hvilka fiskehamn-kommissionen föreslår att staten måtte bygga och underhålla hamn; uppräknade i geografisk ordning	J Skyddadt vattenområde	Kostnad för vågbrytare, bryggor m. in. Kr.	(Kostnad för muddring och \| sprängning Kr.	Summa kostnad för hamn Kr.
Hela area- len Kvm.	Area med minst 3 m. djup Kvm.
Öfverfördl										3,438,700 —
Gottlancls län	70	XXXVII	Lickershamn...............	90,000	36,001	328,000	—	—	—	328,000-
	23	XXXVIII	Lutterhorn.................	—	—	37,000	; —	—	_	37,000 —
	in	XL	Herrevik..................	53,000	18,200	155,000	1—	—	—	155,000 —
	24	XLII	Kapelludden...............		—	60,000	_	—	__	60,000 —
	69	XLVI	Gnisvärd ..................	20,000	—	128,000		—	—	128,000,—
Södermanlands län	29	XL VII	Stendörren ...............			5,800				5,800 —
1	30	XLV1I1	Långö.....................	—	—	5,200			—	5 200 —
	31	XLIX	Bokö .....................	—	—	3,600 —		—	3,600—1
Uppsala län	20	L	Fågelsund................	20,000	—	82,000		5,000	—	87,000 —
	47	LI	Gårdskär .................	—	—	—	—	18,000		18,000-
[ Gäfleborgs län	19	Lvm	Bergö ........................		—	—	—	30,000	—	30,000 —
Västernorrlands lån	22 !	Lill	Sanna å Bremö .........	—	14,000	130,000	—	30,000	—	160,000 —
	28		Gisslan...................					10,000		10.000 —
	32		Skeppsmalen.............	—	—	—	—	4,000	—	4,000 —
Västerbottens län	17		Gäddbäcksund ..........	—	_	18,000		62,000		80,000 —
	37 I		Rönnskär ..................	_	—	—	—	30,000		30,000 —
Norrbottens lån	38		Rödkallen ............	—	—	—	—J	70,000		70,000!—
Summa!							1	4,650,300-

Första Kr.	Byggna förd Andra Kr.	dskostnadernas sining pr år Tredje Fjärde Kr. ! Ivr.	Femte Kr.	Summa kostnad för länet Kr.	Föreslagna byggnadsarbeten \|
971,700		873,000		782,000		482,000	_	330,000	_	3,438,700	_
—	—	—	—	—	—	200,000	—	128,000	—			lagbrytare: Västra 294 m., östra 220 m., brygga
												120 m., inseglingsöppn. 45 m.
—	—	37,000	—	—	—	—	—	-	—			Brygga 86 m.
105,000	—	50,000	—	—	—	—	—	—	-			Vågbrytare: Västra 140 m., östra 105 ro., inseg-
												lingsöppn. 30 m.
—	—	—	—	60,000	—	-	—	—	-			Vågbrytare 140 m.
—	—	—	—	—	—	68,000	—	60,000	—	708,000	—	Vågbrytare: Södra 100 m., norra 180 m., inseg-
												•lingsöppn. 20 m.
	—	5,800	—	—	—	—	—	—	—			Brygga 20 in.
—	—	5,200	—	—	-	—	-	—				Brygga 16 in.
—	—	3,600	—	—	—	—	—	—	—	14.600	—	Brygga 10 m.
		50,000		30,000		7,000			_			Vågbrytare 150 m., muddring i Gråslftthamn
												1,600 m3.
—	—	—	—	—	—	18,000	—	—	—	105,000	—	Muddring 8,000 m3.
				30,000		_	_	_	_	30,000		Muddring 9,730 in3.
		100,000		60,000								Vågbrytare: Södra 50 in., västra 160 m., norra
												50 in., kaj 160 m., muddring 13,000 m3., 2 st.
												inseglingsöppn. ä 20 m.
10,000												Muddring af en kanal.
4,000										174,000	—	Muddring i hamnen.
40,000	_	40,000	_	_	_	_	_	_	_			Brygga 50 m., muddring 11,000 in3.
—	—	30,000	—	—	—	—	—	—	—	110.000	—	Muddring i hamnen.
_		35,000		35,000	_	_	_		_	70.000		Muddring i hamn och inseglingsränna.
!l,130,700 —	1,229,600	—	997,000	—	775,000	_	518,000\|—	4,650,300	—

Tabell II.

Län	Byggnadsf ölj d ordningsnummer	Plansch. N:o	Namn å de fiskeplatser, för hvilka fiskehamnskommissionen föreslår att staten måtte lämna ett anslag en gång för alla; uppräknade i geografisk ordning	Kostnad för vågbrytare bryggor m. m. Kr.	Kostnad för muddring och spräng-ning Kr.	Summa kostnad för hamn Kr.
Bohuslän	48	XV	Grafvarne ..............................	600	, _			000	1 _
	38		Mollösund .............................	10,000		—	—	10,000	_l
	41»		Klädesholmen...........................	3,000		—	—	3,000
	50		Kalfsund.................................	1,200	-	-	—	1,200
Malmöhus län	52		Arilds läge..............................	-	-	-	-	3,000
	51		Höganäs ................................	_	_	10,000	_	10,000	_
	13	XXV	Rå å ......................................	30,000	-	70,000	-	100,000	-
	72		Bäckviken ..............................	15,000	_		_	15,000	_ !
	12	L1X	Barsebäck ............................	2,400	-	27,600	-	30,000	-
Kristianstads län	60		Brantevik .............................	—	_	3,000	_	3,000	_
	61	LX	Baskemölla..............................	4,250	—	1,750	-	6,000	—
Blekinge län	34		Hörvik ...■.................................	5,000	-	-	-	5,000	-
Kalmar län	56	XXXI1	Ekenäs....................................	20,000	_	_	_	20,000	_
	79		Grankullaviken .......................	5,000	-	-	-	5,000	-
Gotlands län	76		Gryngeudde ........................ .	3,000	—	_	_	3.000	—
	57	XL!	Ljugare .................................	37,000	-	—	-	37,000	-
	53	LXI	Herta ....................................	20,000	—	5,000	—	25,000	—
	26	XL1V	Faludden............... .................	11,000		_		11,000
	25	XLV	Vändborg ..............................	15,000	-	—	-	15,000	—
	75		Valbytte .................................	5,000	-	-	-	5,000	-
	59		Fluntinge ..............................	1,500	_ I	-	-	1,500	-
Öfverföres	—			_		\| 309,300

Byggnadskostnadernas	fördelni	ng	pr år		Summa kostnad för län Kr.	Föreslagna byggnadsarbeten
Första Kr.	Andra Kr.	Tredje Kr.	Fjärde Kr.	Femte Kr.
		600										Bergringar 20 st.
—	-	10,000	—	—	—	—	—	—	—			Moringar 30 st.
—	—	8,000	—	—	—	—	—	—	-			Moringar 8 st., bergringar 10 st.
—	—	1,200	—	—	—	—	—	_	—	14,800	—	Bergringar 40 st.
						3,000						Reparation af östra vågbrytaren, upprens-
												ning i hamnen.
—	—	—	—	10,000	—	—	—	—	—			Muddring 4,000 in3.
100,000	—	—	—	—	—	—	-		—			Kaj 358 m., släpställe 40 m., muddring
												34,000 in3.
—	—	—	—	—	—	—	—	15,000	—			Södra vågbrytarens förlängning 20 m.
80,000	—	—	—	-	-	—	—	-	-	158,000	—	Muddring 14,000 m3., broarm 12 m.
		_		_		3,000		_				Muddring 500 m3.
—	—	—		—	—	6,000	—	—	-	9,000	_	Muddring 800 m3., reparationer.
	5,000								5,000		Reparationer.
						20,000						Brygga 100 m.
—	—		—	—	—	—	-	5,000	—	25,000	-	Brygga 25 m.
								3,000				Brygga. _
—	—	—	_	37,000	-	_	_	—	—			Vågbrytare 220 m.
_	_	—	_	25,000	_	—	_	—	_			Tutning och 50 m. förlängning å östra väg-
												brytaren, muddring 2,000 nr3, inseglings-
												öppning 15 m.
—	—	11,000	—	—	—	—	—	—	—			Brygga 55 m.
—	-	15,000	-	—	-	—	-	-	-			Vågbrytare 40 m.
			-					5,000	-			Brygga.
—	-	-	-	-	—	1,500	—	-	_	97,500	-	Brygga.
130,000	—	45,800	—	72,000	—	33,500	—	28,000		809,300	—

Tabell II (forts.)

Län	B yggnadsf ölj d ordningsnummer	Plansch jSf:o	Namn å de fiskeplatser, för hvilka fiskekamnskommissionen föreslår att staten måtte lämna ett anslag en gång för alla; uppräknade i geografisk ordning	Kostnad för vågbrytare, bryggor m. m. Kr.	Kostnad för muddring och spräng-ning Kr.	Summa kostnad för hamn Kr.
Öfverfördt								309,300	-
Uppsala län	78		Knifven .................................	5,000	-	-	-	5,000
Gäfleborgs län	21	LXII	Utvalnäs .................................	20,000			_	20,000	_
	74		Tupparne ..............................	-		3,000	-	3,000	-
	55	LII	Storjungfrun ..........................	13,000	-	—	-	13,000	-
	18	LXI1I	Prestgrundet ...........................	-		10,500	-	10,500	_
	65		Våtnäs...................................	-		10,000	-	10,000	-
	27		Agö ......................................	-	_	—	-	15.000	-
	63	LX1V	Hölick ..............................	3,000		2,000	—	5,000	-
	73	LXV	Rönnskär ...........................	15,000	—	—	-	15,000	—
	62		Jätteholmarne ........................	-		-	-	12,000	-
Västernorrlanäs län	54		Lörudden ..............................			6,000		6,000
	64		Storhamn, Åstholmen ..............	—		6,000	—	6,000	—
	58		Marviksgrunnan .....................	—		3,000	—	3,000	—
	77		Holma ....................................	-	-	2,000	-	2,000	-
Summa		1	— \|		-1	134,800	—

B y g g n a Första Kr.	dskostna Andra Kr.	dernas Tredje Kr.	f	r d e 1 n i n g Fjärde Kr.	pr år Femte Kr.		Summa kostnad för län Kr.	Föreslagna byggnadsarbeten
130,000	-	45,800	-	72,000	-	33,500	-	28,000	-	309,300	-
i		_		_	_	_	_	5,000	—	5.000		Brygga.
		20,000				_						lagbrytare 150 m.
-	-	-	-	-	-	-	-	3,000	-			Upprensning af västra inloppet.
- .	-	-	-	13,000	-	-	-	-	-			lagbrytare 80 m.
10,500	-	-	-	-	-	-	-	-	-			Upprensning af inloppet.
-	-	-	-	-	-	10,000	-	-	—			Upprensning af Våtnös sund.
—	-	15,000	-	-	-	_	-	-	-			Förbättring af Hamnen.
-	-	-	-	-	-	5,000	-	-	-			lagbrytare 45 m. Muddring 800 m3.
-	_	-	-	-	-		-	15,000	-			Förbättring af hamnen.
—		—	—	-	-	12,000	-	-	-	103.500	_	Hamnanläggning vid Gamlehamn.
				6,000								Upprensning i hamnen.
—	—	—	-	-	-	6,000	-	-	-			Uppmuddring af hamnen.
-	-	-	-	-		3,000	-	-	-			Uppmuddring af hamnen.
	-	-	-		-	-	-	2,000	-	17,000	-	Borttagande af sten i inloppet och hamnen.
140,500	—	80,800	—	91,000	-	69,500		53,000	-	434,800	-

När slutna kostnadstablå utvisar, i stort sedt, resultaten af fiskebamnskommissionens
arbeten och därjämte ett utkast till arbetsplan
för nybyggnad eller grundlig förbättring af de fiskehamnar, som af
kommissionen blifvit föreslagna till utförande.

Enligt hvad af fiskehamnskommissionens betänkande framgår, har
densamma bland annat föreslagit, det ett antal af 44 st. hamnar skulle
af staten genom Kungl. \ äg- och Vattenbyggnadsstyrelsens försorg utföras,
samt för all framtid af staten underhållas mot erhållande af
inflytande hamnumgälder.

Då detta förslag förutsätter, att staten måste anskaffa och underhålla
en lämplig, tillräcklig, och af allra bästa beskaffenhet bestående
arbetsmateriel, måste man sålunda tillse, huru stor sådan som erfordras,
lör att kunna medhinna utförandet åt samtliga dessa byggnader och
fördjupningsarbeten inom en viss tidrymd, som kommissionen förslagsvis
har beräknat till 5 år.

Sammanlagda kostnaden för de föreslagna skydds- och diverse
arbetena, som skola utföras af staten, uppgår med tillagda 15 procent
enligt bifogade kostnadsberäkningar, till kronor 3,759,525:—. Kostnaden
för de föreslagna fördjupningsarbetena, äfvenledes med tillagda 15 procent,
uppgår till kronor 890,775:—; Summa kronor 4,650,300:—.

Då man ej kan behöfva beräkna den erforderliga tiden för utförandet
åt skyddsarbetena vid någon fiskeplats längre än högst tre år,
och då likaledes fördjupningsarbetet högst torde taga en lika lång tid,
ehuru det i tablån är utsträckt af andra orsaker till 5 år, kan den
erforderliga arbetsmaterielen med säkerhet erhållas för en summa af
omkring 800,000 kronor, enligt nedanstående Specifikation:

1 stort mudderverk ....................................................................

1 mindre .........................................................................................

2 st. 20 tons rullkranar för blockens utsättande å 7,500: —

2 „ 20 „ traverser „ . „ lyftande i

land å ............................................................. 2,500: —

Transport — —

150,000: —
110,000: —
15,000: —

5,000: —
280,000: —

	Transport —	— = 280,000: —
2 st. 10 tons ångkranar för lyftande af stenblock
i bergschakten in. m..............	................ å 10,000	20,000	—
10 st. träkranar ..................................	................ „ 1,200	— = 12,000	—
2 st. pålkranar med motor .............	................ ,, 3,000	6,000	—
6 ,, vanliga träpålkranar ................	.................. 1.200	7,200	—
2 „ stenkrossmedelevatoroch 16hkr.maskin ,, 7,000	— = 14,000	—
4 ,, betongblandningsmaskiner ....	—	— 20,000	—
4 ,, motorer till d:o ........................	................ „ 2,000	— = 8,000	—
2 ,, bogserbåtar, större ...................	................ „ 30,000	— - 60,000	—
2 ,, ,, , mindre ................	................ „ 12,000	— - 24,000	—
8 ,, järnpråmar med bottenluckor	............... ,,15,000	— 120,000	—
4 ^ n a ii a	............... „ 10,000	— = 40,000	—
10 st. träpråmar ..................................	............... „ 3,000	— - 30,000	—
80 ,, tippvagnar..................................	................ „ 700	— - 56,000	—
5,000 in. spår .....................................	................„ io	— = 50,000	—
för diverse redskap ............................		— = 52,800	—
	summa kronor 800,000	—

Eventuellt en mudderelevator och eu gräfningsm askin kr. 175,000: —

Hvad hamnarna på västkusten beträffar, fordra flertalet af desamma
att skyddsarbetena först utföras, åtminstone till, eller något öfver
medelvattenytan, innan man kan börja med muddringen, enär man ej
kan ligga säker i de nuvarande hamnarna, hvadan man icke kan påräkna
att någon muddring där kommer att utföras på första arbetsåret,
hvilket däremot kan låta sig göra på ostkusten och delvis på sydkusten.

För att påskynda arbetena skulle därföre redan under första året,
medan vågbrytare uppfördes å de föreslagna hamnplatserna vid Glommen,
Träslöf och Grundsund, muddringsarbetena börjas vid Grönhögen på
Öland med det stora mudderverket och därifrån fortsättas söderut med
förbigående af Drottningsskär till Nogersund och Kivik, i hufvudsak
oberoende af den ordning, i hvilken arbetena i öfrigt af kommissionen
föreslagits, komma att utföras.

På grund af den erfarenhet jag vunnit vid den danska entreprenören
ingenjören Monbergs i Sverige utförda arbeten, har jag beräknat,
att man med säkerhet med en arbetsmateriel minst lika god, som den
han använder i Trelleborg, kan påräkna uppmuddra och lossa en kvantitet
af 300 kbm. sand, lera eller lösare kalksten i medeltal per dag;
vid de arbeten Monberg för närvarande verkställer i Trelleborg har han

under de trenne sommarmånaderna i medeltal muddrat omkring den
dubbla kvantiteten pr dag.

Efter dessa beräkningar skulle man sålunda medhinna muddringsarbetena
vid Grönhögen, Nogersund, Kivik och Gislöf första året, hvarefter
mudderverket med tillbehör upplägges i Trelleborg eller Malmö,
samt på våren andra byggnadsåret fortsätta uppåt västkusten, där jagberäknat,
att man skulle hinna till Träslöf, hvarest mudderverket upplägges
öfver vintern. Sedan Träslöfs hamn fullbordats, fortsätter man
västkusten uppåt, uppmuddrande hamnarne vid Stora Dyrd, Skärhamn,
Käringön, Gullholmen till Grundsund, där man öfvervintrar. Följande
år fortsätter man till Fläskö och Ramsö, där man bör vara färdig omkring
den 1 juli fjärde året, hvarefter mudderverket vänder söderut och
uppmuddra!'' de återstående hamnarna i södra Sverige, Abbekås och
Drottningsskär. Medhinnes ej mera detta år, upplägger man verket i
Karlskrona, hvarefter under det femte byggnadsåret Kårehamn och
Skanör uppmuddras.

Det andra mindre mudderverket, som beräknas kunna upptaga och
lossa 200 kbm. pr dag i medeltal, börjar första året, så snart väderleksförhållandena
tillåta, vid Grisslan och fortsätter därifrån till Skeppmal
en och Gäddbäcksund, där arbetet under förutsättning att muddringen
börjat vid Grisslan den 1 juni bör vara färdigt omkring den 20
september. Härifrån fortsattes till Rönnskär, där arbetet sedan fortgår
så långt man hinner före vinterns början, hvarefter mudderverket upplägges
i Piteå. Följande år, andra byggnadsåret, fullbordas Rönnskär,
hvarefter fortsattes till Rödkallen; därefter vändes kursen mot syd till
Sanna på Bremön, där verket upplägges. Följande år uppmuddras
Bergö, Gårdskär och Fågelsunds fiskeplatser, hvarmed muddringsarbetet
i Norrland är färdigt.

Efter verkställd afsilning af muddringsarbetet kunna mudderverken,
dels användas till uppmuddring af andra här ej omnämnda
fiske- eller andra hamnar, dels till underhåll af fiskehamnar, som däraf
äro i behof.

Den effektiva arbetstiden har jag antagit i Norrland till 5 månader
och i den södra delen af landet till 9 månader.

På närslutna tablå finnes äfven angifvet dels kvadratinnehållet af
den areal, som genom vågbrytarne blir skyddad, dels den area, på

hvilken sedan muddringen afslutats, finnes minst 3 meters djup, detta
för att kunna bedöma, huru de olika hamnarne i detta fall ställa sig
i jämförelse med hvarandra.

Af kolumnerna under rubriken byggnadskostnadernas fördelning
pr år, kan man finna, dels den ordning i hvilken kommissionen föreslagit
de olika hamnarnas påbörjande och afslutande, dels kostnaderna

för hamnbyggnadernas utförande i sin helhet.

Slutsummorna utgöra sålunda:

kostnaden för arbetsmateriel .......................................... = kr. 800,000: —

„ „ de äf staten byggda hamnarna med

tillagda 15 procent ................................................ = ,, 4,650,300: —^

kostnad för de hamnarbeten, som föreslås understödjas
med ett anslag eu gång för alla ...... = ,, 434,800: —

summa kronor 5,885,100: —

Malmö den 16 februari 1909.

W. Gagner.

Utdrag ur Fiskehamnkommissionens speciella betänkande,
angifvande de hufvudsakliga skäl, som kommissionen
anfört för hvarje särskild föreslagen
hamnanläggning.

Bohuslän.

GRUPP I.

Hamnar föreslagna att byggas eller förbättras af staten.

Ramsö.

Enligt hvad kommissionen vid sitt besök på platsen den 18 maj
1906 inhämtade, funnos då å Ramsö 25 eller 26 vuxna fiskare, hvaraf
14 voro gifta. Med kvinnor och barn utgjorde då öns befolkning omkring
63 personer eller mer än dubbelt så stort antal som för 20 år
sedan. Boningsbusen utgjorde 1906 12, trettio år förut blott 3.

Förutom mindre, öppna båtar funnos bär 9 däcksbåtar, hvaraf 3
nya större makrillbåtar, 1.6 5 meter (5 Va fot) djupgående och inköpta
för 2,500 kronor stycket, samt 6 (däraf 2 nya) mindre däcksbåtar omkring
1 meter djupgående. Man var ock i begrepp att köpa en ny
stor vadbåt med motor1).

I medeltal ansågs bär hvarje vuxen fiskare tjäna 1,000 kronor
netto för året med sitt fiske.

b Vid slutet af år 1909 funnos här enligt fiskeriintendenten i västra distriktet,
31 fiskare, 10 däckade och 18 odäckade båtar.

Blefve den vid Ramsö nu befintliga naturliga hamnen med konst
utvidgad, så att flera däcksbåtar kunde ligga där i godt skydd, ■ skulle
de fiskare, som redan nu bebo ön, kunna anskaffa och bemanna flera
af det slags större båtar, som nu finnas där. Säkert synes också vara,
att fisket och befolkningen här skola högst väsentligen tillväxa, om
man får bättre och större hamn. Den tid vore då sannolikt ej långt
aflägsen, när fiskare från Ramsö konime att deltaga i fiske på aflägsnare
farvatten med samma slags fartyg, som härför begagnas från andra
platser inom Bohuslän. Bygges här hamn af den beskaffenhet, kommissionen
föreslår, kommer den att rymma ett så stort antal fiskekuttrar
och andra större fiskefartyg, som kan antagas komma att begagna sig
af densamma, under en lång följd af år framåt. Att ön äges af själfva
den fiskeidkande befolkningen torde vara fördelaktigt för denna befolknings
tillväxt. Ramsös belägenhet är äfven sådan, att fiskare från
andra delar af länet synnerligast under sillfisket här ofta skulle söka
sig in, likväl utan att så stor tillströmning skedde af främmande fiskebåtar
och uppköparefartyg som t. ex. vid Smögen. Allt detta gifver
Fiskehamnkommissionen grundad anledning att ej blott upptaga länets
landstings tanke på byggande af hamn härstädes utan också föreslå
sådan hamn, att mer djupgående fartyg såsom de så kallade fiskekuttrarna
och uppköparefartyg kunde begagna sig af densamma. En
bidragande orsak till detta kommissionens förslag ligger också däruti,
att platsen är den enda i hela norra Bohuslän, norr om Fläskö—Dyngö,
för hvilken kommissionen nu anser sig böra föreslå ett betydande statsbidrag
till hamnbyggnad.

Fldskö-Djngö.

Enligt »Bostadskommittens» uppgifter utgjorde folkmängden 1898
på Fläskön 33 och på Dyngö 80 personer. Något torde antalet sedan
dess hafva ökats.

A Dyngö finnes som bekant lotsstation.

Till båda öarna hörde 1906 eu gemensam snörpevad med ett
vadlag af 18 man. Vid Fläskö hade man ingen, vid Dyngö trenne
däckade dörjebåtar. Omkring 25 af öarnas bebyggare torde mer eller

mindre stor del af året tågna sig åt hafsfiske eller sådant fiske, för
hvars utöfvande en något djupare hamn är behöflig *).

För Dyngö- och Fläskö-bornas eget fiske skulle knappast några
hamnförbättringar nu vara hehöfliga. Men under tiden för vintersillfisket
omkring Väderöarna och i Väderöfjordens norra del samt vid
Morön fiskade man i slutet af 1905 och i början af 1906, enligt fiskeriintendenten
dr. Malm, med ej mindre än omkring 100 snörpevadar, och
pågick detta fiske från och med slutet af november till slutet af januari.
1 sundet mellan Fläskö och Dyngö skola vid sillfisket vissa tider under
de senare vintrarna legat 200 å 300 främmande (ej här hemmahörande)
farkoster, dels vadbåtar, dels s. k. logementsfartyg och jakter, som
seglat mod sill. På alla båtarna tillsammans funnos här då omkring
1,000 man från andra orter. Vintern 1906—1907 höllo också talrika
vadlag till här efter jul till midteu af februari, men följande vinter
hade de platsen besökande vadlagen, emedan sillfisket hufvudsakligast
ägde rum i södra delen af länet, förminskats till ett tjugotal. Emellertid
är det antagligt, att de stora sillstimmen kommande vintrar åter gå
till i Väderö fjorden.

Visserligen funnos 1906 för fartygens angörande 8 bergringar å
Fläskö, 1 å Dyngö och 1 å den närbelägna Florö, men flera sådana
ringar behöfvas.

Inlastning af sill i ångbåtar skedde ej vid Fläskö-Dyngö, utan
vid Hjärterön, Hvalön och Fjällbacka, samt, såsom redan anförts, företrädesvis
vid Grebbestad. Emellertid torde sillastning å ångare äfven
kunna anordnas vid Fläskö-Dyngö, synnerligast om norra inloppsrännan
till sundet dessa öar emellan något utvidgades med hänsyn till
djupet.

Det mellan Fläskö och Djmgö belägna sundet bildar i öfrigt en
stor naturlig hamn, omgifven af höga bergiga stränder.

Djupet är i allmänhet stort, från 5 till 15 meter, utom vid den
förutnämnda förträngningen, som är hinderlig för ut- eller insegling
denna väg.

'') Vid slutet af år 1909 funnos vid båda öarna tillsammans 24 fiskare, 6 däckade,
7 halfdäckade och 28 odäckade båtar.

Smögen.

Af municipal amman utsedda ombud tillstädeskommo, och hade
kommissionen tillfälle att med dem öfverlägga.

Enligt hvad ombuden upplyste, utgjordes Smögens fiskeribefolkning
af 847 personer, hvaraf 227 vuxna fiskare, 207 kvinnor samt 413 barn.

De flesta fiskarena ägna sig åt sillfiske, i det att 12 vadlag, hvardera
bestående af 16 man, ägde snörpevadar och därtill hörande båtar.
Af dessa vadlag hade 11 motorer i sina sillfiskebåtar. Alla dessa motorer
hafva, liksom de flesta snörpevadsbåtarna, tillkommit under senare år.
Hufvudsakligen för makrillfiske på Nordsjön finnas här 2 kuttrar. En
motorförsedd galeas har ock delvis användts vid fiske. Dessa farkoster
äro bemannade med 8 fiskare hvardera. »Dörjebåtar» för makrillfiske
på Skagerack och för höstsillfiske funnos till ett antal af omkring 35.

I allmänhet kunna således Smögens fiskare sägas vara upptagna
af sitt yrke och af förberedelser till detsamma så godt som hela
året om.

Sillfisket har här lämnat fiskarena den största inkomsten. Vintern

1905— 1906 lärer, enligt hvad man ungefärligen beräknade, hvarje i
detta fiske deltagande man från Smögen därpå förtjänat i netto 1,500
kronor i medeltal. Vid en vad fick man i rundt tal 2,500 kronor på
manslott. Om inkomsterna för man af öfrigt fiske erhöllos inga bestämdare
uppgifter x). I Smögen bedrifves en mycket liflig exportverksamhet,
hufvudsakligast af färsk sill. Så meddelar fiskeriintendenten
dr. Malm, att från Smögens tullstation 1905—1906 utfördes med ångbåtar
14,586,100 kg. sill eller hälften af all färsk sill (29, 165, 954 kg.)
som denna vinter exporterades med ångbåt från Bohuslän. Vintern

1906— 1907 voro 4 större exportörer af sill och annan fisk bosatta i
Smögen och firmor, bosatta å annan ort, bedrefvo dessutom export af
fisk härifrån. Enbart för fraktfart funnos här 1907 2 skonare och en
galeas.

'') Vid början af år 1909 hade fiskarena vid Smögen betydligt tilltagit i antal.
Där funnos då 28 däckade båtar mellan 10 och 25 ton, en kutter på 85 ton, 12 vadbåtar
och 44 odäckade fiskebåtar, i februari 1910 dessutom 3 ångtrålare. Bruttoinkomsten
af fisket året 1908 — 1909 uppgifves af fiskeriintendenten till 337,509 kronor.

I slutet af år 1906 funnos i Smögen 230 boningshus, af hvilka
många voro nya. Därjämte ägde orten 104 sjöbodar och 49 magasin.
Flera sjöbodar hade på senaste åren tillbyggts och fått benämningen
magasin.

Vintern 1905—1906 var Smögens nuvarande trånga hamn besökt
af ett stort antal ångbåtar, som kommo dit för att hämta sill, man
upp ga f antalet till omkring 50, fast ej alla voro där samtidigt. Hamnen
besöktes ock af så många främmande, ej på platsen hemmahörande
båtar för fiske och frakt af sill (vadbåtar och smärre båtar samt jakter
för frakt och »logement»), att antalet lärer samtidigt gått upp till omkring
300. Man kunde öfverallt i hamnen gå från båt till båt. Mycket
stora svårigheter funnos för ångbåtarna att komma intill bryggorna
och för båtar af alla slag att komma in i och ut ur hamnen. Hade
eldsvåda uppstått, skulle en förfärlig olycka inträffat, ej minst till följd
af de förråd af fotogen, som funnos i båtarna. Hela platsen var i hög
grad blockerad.

Vintrarna 1906—1907 och 1907 — 1908 var sillfisket mera spridt
utefter bohuslänska kusten eller försiggick mer i länets sydligare skärgårdar.
Trängseln i Smögens hamn var ej så stor som nyssnämnda

vinter, dock skola vid vissa tillfällen 200 å 300 främmande båtar funnits
på platsen. Vintern 1907 —1908, då det hufvudsakliga vadsillfisket
ägde rum vid sydligare delar af Bohuslän, var det först i februari,
som sillfiskeflottan kom Tipp till Smögen och Grafvarne. I Smögens

hamn voro då eu kortare tid 150 å 200 båtar förlagda. En mindre

del sillfiskebåtar eller logementsfartyg hade redan nu tagit sin tillflykt
till »Holmarna».

Den stora tillströmningen af främmande fartyg och båtar under
sillfisketiden nödvändiggör emellertid, att ett nytt hamnområde anordnas,
dit dessa farkoster kunna hänvisas. Af de orsaker, som anföras i
kommissionens protokoll den 10 och 11 juli 1906, bör det tämligen
närbelägna Kungshamn härvid ej kunna anses vara lämplig plats. *)

0 Härom innehåller nämnda protokoll: “Då fråga uppstod om användande af den
närbelägna ankarsättningen Kungshamn för fiskefarkoster vid större- tillströmning af
sådana till Smögen och Grafvarna, framhölls, att denna ankarsättning vid stormtillfällen
skulle i väsentlig mån blifva upptagen af andra fartyg än sådana, som ginge i fiskets
tjänst. Kungshamn kunde därför blott delvis användas af fiskefarkoster från andra
orter än Hasselön och läge därtill väl aflägset från Smögen och Grafvarna, dit sillfiskarena
af flera orsaker brukade samla sig. — Kommissionen ansåg sig, på grund af
sitt förslag rörande hamnområdet ''Holmarna’, ej behöfva ingå på någon vidare utredning
i fråga om Kungshamn."

Omedelbart innanför Smögen finnes emellertid en naturlig hamnbassäng,
begränsad af de s. k. Holmarna, som däremot förträffligt skulle
kunna anordnas till hamn för ifrågavarande fartyg och båtar.

Så tillvida skulle Smögenboarna själfva få omedelbar nytta af
hamnanordningar vid »Holmarna», att de där kunde få tillfälle anlägga
en påtänkt slip, en del magasin o. s. v. Enligt beräkning af fiskehamnskommissionens
hamntekniska medlemmar skulle 50 kuttrar jämte
mindre farkoster komma att rymmas i »Holmarna», om denna bassäng
iordningställes till hamn. I så fall skulle ej blott Smögens utan ock
Grafvarnas nuvarande hamnar vid sillfisket blifva befriade från den
egentliga olägenheten af tillströmmande främmande farkoster.

Då kommissionen satt denna hamn bland de allra första, hvartill
statsbidrag borde lämnas inom Bohuslän, så har detta skett bland annat
därför, att Smögen utgör en af de främsta centralorterna för länets
hafsfiske, och emedan samhället på goda grunder kan antagas allt fortfarande
komma att gå framåt såsom sådan centralort och följaktligen
blifva i stort behof af den föreslagna nya hamnen, äfven om vintersillfisket
icke alla år koncentrerar sig så till denna ort såsom skedde
1905—1906.

Grundsund.

Vid början af år 1906 funnos i Grundsund 317 vuxna fiskare, af
hvilka 158 voro gifta. Lägets hela befolkning utgjorde då 1,070 personer,
hvilka nästan utan undantag voro på ett eller annat sätt för sitt
uppehälle beroende af fisket.

Ej färre än 22 skottska kuttrar om 70 å 90 tons dräktighet tillhörde
läget 1906.

Af mindre »jakter» (dörjebåtar eller makrillbåtar) ägde läget vintern
1905—1906 40 å 45, som voro fullt användbara.

Till stor del är det samma fiskare på jakterna och kuttrarna.
Till vintern 1906—1907 skulle tvenne snörpevadlag bildas i Grundsund,
och vintern 1907—1908 ökades vadlagen med ej färre än 6.

Våren 1908 hade tillkommit 6 större motorbåtar.

I medelgoda år torde en fullt arbetsför fiskare bär haft en nettoförtjänst
af 900 å 1,000 kronor. *)

Utsatt för ganska svår nordvästlig och nordlig sjö, som Grundsunds
nu ej af vågbrytare skyddade hamn är, kunna de i densamma
liggande farkosterna ofta lida högst afsevärda skador; oaktadt ingen
direkt från liafvet inrullande sjö här förekommer. Så skadades vid den
exceptionellt svåra julstormen ^1902 ej blott kuttrar och jakter, utan
också bryggorna i hög grad. År 1905 i februari ledo kuttrarna skador
för omkring 4,000 kronor. Skador uppstå hvarje år på kuttrar och
jakter. De större fiskefartygen få också ankra ute på hamnområdet,
där de äro utsatta för hård sjö. Dörjebåtarna eller jakterna söker man
emellertid förtöja vid pållare eller s. k. vrager längre in i hamnen,
men, trångt som de ligga, äro de äfven där mycket utsatta för sjöskador.
Främmande fiskefarkoster våga sig sällan in till Grundsund vid stormtillfällen.
Finge läget en skyddad hamn, skulle ej blott fisket från
platsen utvidgas, utan äfven främmande fiskare säkerligen komma att
ganska mycket anlita hamnen. I trakten af det närbelägna Islandsbergshufvud
hafva stora mängder sill kunnat fångas med snörpevad.

Redan 1887 uppgjordes af major Atterbom ett förslag till hamnbyggnad
vid Grundsund.

Gullholmen.

Vid kommissionens besök inhämtades, att lägets befolkning utgjorde
omkring 740 personer. De allra flesta männen äro yrkesfiskare.

Vid kommissionens besök ägde Gullholmen ej färre än 43 kuttrar,
af hvilka 10 å 12 brukade gå på storsjöfiske, de öfriga på makrillfiske
å Nordsjön eller i fraktfart. De i användning varande jakterna eller
dörjebåtarna voro 12 eller 13. * 2)

x) Vid början af år 1909 funnos vid Grundsund 350 fiskare, 28 kuttrar om 60 —
95 ton, 11 andra större däckade fiskebåtar och 43 odäckade båtar, hvaraf 8 roddbåtar.
Från Grundsund fiskades 1908—1909 till ett bruttovärde af 287,520 kronor.

2) Vid början af år 1909 funnos vid Gullholmen omkring 200 fiskare, 46 kuttrar
på 48—70 ton, 7 andra däckade båtar och 25 odäckade, hvaraf 6 vadbåtar. Under
1908—1909 gäfvo de större fiskena en bruttoafkastning af 327,595 kronor.

Kuttrarnas besättning är densamma som förut nämnts, 11 å 12
man. Förutom 2 befintliga snörpevadlag hade 2 nya bildats, hvilka
senare beställt sig motorbåtar.

Vissa tider på vintern, mest närmast före jul och vid jultiden,
hafva talrika främmande snörpevadlag legat vid Gullholmen, hvarifrån
de sedan begifvit sig till Smögen. De voro förlagda dels söder om
den mellan Gullholmen och Härmanö ledande bron, dels för ankar, dels
fast vid kuttrarna. Af dessa senare brukade 16 ligga söder om Gullholmen,
in mot Härmanö, de öfriga på redden längre in mot öster, alla
i full trygghet.

För att bereda plats åt jakterna, sillvadbåtarna och de öppna
båtarna behöfves här uppmuddring både norr och söder om bron. Med
bidrag af Göteborgs och Bohus läns hushållningssällskap hafva undersökningar
utförts och plan 1896 uppgjorts af major Öhnell till muddring
och hamnförbättring vid Gullholmen. Kostnadsberäkningen slutade på
ett belopp af 41,000 kronor.

Emellertid kom denna plan ej till utförande. Jämte muddring
behöfvas också bergringar på Härmanö för kuttrarna, ett stycke söderom
den nämnda bron.

Käringön.

Det uppgafs vid kommissionens besök, att lägets bebyggare då
utgjorde omkring 700, hvaraf i rundt tal 200 skulle varit fiskare.
Enligt uppgift från 1908 funnos här då likväl blott 110 fullt vuxna
fiskare.

Läget ägde 11 kuttrar, hvaraf en skulle förses med en kraftig
motor, och skulle denna kutter sedan idka silldrifgarnsfiske på aflägsnare
farvatten.

Af jakter eller dörjebåtar funnos här 10 å 12 i användning.

Snörpevadsbåtar funnos ej 1906, men två motorförsedda sådana
båtar hade beställts, och 1908 utgjorde vadlagen 5, alla med motorförsedda
vadbåtar. Koljebackefiske drifves här mycket ifrigt; omkring 40
öppna båtar brukas i detta fiske och i hummerfisket, salut hafva hvar 10 -

derå 3 å 4 mans -besättning. Tjugo å trettio något större öppna båtar
användas till hemforsling- af »skal).) till agn å backorna.

1 medeltal för år anses hvarje fiskare å Käringön de sista fem
åren (1908) förtjänat 800 kronor. x)

Koljebacke och hummerfiskena spela en mycket stor roll för
Käringön. Man lägger därför med rätta stor vikt uppå, att kunna
hålla ej blott de däckade utan ock de öppna båtarna så förlagda, att
de hafva fullt tillräckligt skydd. Då det anses, att man vid fisket ifråga
reder sig bra med billiga öppna båtar, torde man icke för koljebackefisket
komma att öfvergå till däckbåtar.

Ehuru skydd finnes vid Käringön mot svårare hafssjö, och ganska
goda ankringsplatser erbjuda sig för kuttrarna norr och nordost om ön,
äro dock skydds- eller hamn anordningar mycket väl behöfliga för de
nämnda mindre båtarna och för jakterna eller dörjebåtarna, hvilka
senare nu bruka förläggas vid pållare eller »vrager» närmare fiskeläget,
än kuttrarna ligga, De öppna båtarna brukar man hafva liggande dels
i en liten med trångt inlopp försedd vik, som kallas Rosengård, vid
västra sidan af ön, dels vid en af kommunen för länge sedan uppförd
stenbro eller brygga, benämnd Isackes biygga, hvilken efter hand torde
hafva kostat omkring 3,000 kronor med arbetskostnaderna, dels ock i
den mer mot öster belägna viken Skfippers- eller Skeppeshamn, hvarförutom
öppna båtar också dragas på land. Kommunen skall i det hela
hafva påkostat hamn förbättringarna omkring 3,400 kronor.

Skeppeshamn är visserligen utsatt för nordlig vind, men man
brukar dock innerst i denna vik förlägga 4 å 5 jakter. Djupet i viken
utgör 1.3 å 3.5 meter. Den ett bolag i Uddevalla tillhöriga mindre
ångbåt, som trafikerar Käringön, lägger till vid bolagets brygga i yttre
delen af Skeppeshamn. Hvarken denna eller badhusbolagets brygga är
dock så stor, att fiskebåtarna hafva någon väsentlig nytta af dessabryggor.
På grund af de otillfredsställande tilläggs- eller ankarplatserna
för jakter och öppna fiskebåtar våga sig främmande båtar af dessa slag
ej gärna in till Käringön vid svårare vädd.

OYid början af år 1909 funnos å Käringön omkring 200 fiskare, 17 kuttrar af
ungefär samma storlek som vid Gullholmen, 8 större, däckade fiskebåtar, hvaraf 5 vadbåtar,
11 mindre, däckade jakter, 50 halfdäckade båtar, 70 öppna koljebackesnipor och
120 odäckade mindre båtar. Fiskets bruttoafkastning var under 1908 — 1909 173,765
kronor — allt enligt distriktets fiskeriintendent.

Fiskehamnkommissionens----undersökning har bestämdt

visat, att Skeppershamn är att föredraga, när det gäller att åstadkomma
en för Käringöns behof passande hamnanläggning.

Skärhamn. (Kärrhamn.)

Lägets folkmängd utgjorde 1907 541 personer och har sedan
dess ökats.

Till detta läge hörde 6 kuttrar, hvaraf 4 gingo på fiske. Fn af
dessa, med 25 hästars motor, var förhyrd till sillfiske vid Island. Eu
annan, som också var försedd med fotogenmotor, skulle af ägarna
själfva användas till sillfiske med drifgarn vid Shetlandsöarna. De öfriga
båda gingo som vanligt på storsjöfiske. Kuttrarnas besättning utgjorde
12 man. I Skärhamn funnos 9 snörpevadlag, hvartdera bestående af
14 man, samt omkring 50 jakter, hvilka senare dock''till allra största
delen idkade fraktfart, hufvudsakligast med tegelsten från Norge. Man
sade sig emellertid kommande somrar ämna använda en del jakter till
makrillfiske i Kattegatt och Skagerack. ’)

Skärhamn ligger visserligen tämligen långt inom hafsbandet, men
det område, som tjänar till hamn, är likväl ej fritt från sjögång. Sålunda
lössletos kuttrarna vid julstormen 1902 från sina förtöjningar.
Genom muddring vid Bockholmen och genom anbringande af bergringar
därstädes skulle emellertid tryggt och tillräckligt område kunna beredas
för kuttrarna.

St. Dyrd.

Ön utgör Va hemman, däraf mellan 30 och 40 fiskare hafva jordlotter.
De vuxna fiskarenas antal var 1906 mellan 60 och 70, familjernas
antal 64 eller 65. Alla vuxna män gå här på fiske.

Vid början af år 1909 funnos vid Skärhamn omkring 150 fiskare, 8 större
däckade båtar, däraf 2 vadbåtar, och 11 odäckade båtar, af hvilka 6 vadbåtar. Dessutom
3 kuttrar, 11 galeaser och 40 stora jakter, som idkade fraktfart. 1908—1909
gaf fisket en bruttoinkomst af 78,850 kronor.

St. Dyröborna hade skaffat sig trenne nya däckade fiskebåtar af
16 å 17 tons dräktighet, med livilka de — 9 man å hvardera — undertiden
från och med april till slutet af augusti fiska med backor ända
så långt bort, som utanför Aalesund och Molde. Hvarje af dessa båtar
är försedd med en 12 hästars fotogenmotor.

St. Dyrö fiskare voro belåtna med dessa båtar och trodde sig
komma att skaffa sig flera af dem. Kuttrar finnas här ej. Fyra jakter
användas under hösten till drifgarnssillfiske och på vintern till koljebackefiske.
Ett trettiotal öppna båtar finnas vid ön, och 50 man gå
med sådana båtar, samt med jakterna på vinterfiske.

En sillsnörpevad hade 3 år funnits vid ön, och utgjorde vadlaget
16 man. Man hade beställt motor till vadbåten. Någon verklig förtjänst
hade detta fiske emellertid ej inbragt. Förtjänsten af det nämnda
fisket utanför Norge sades hafva utgjort 250 kronor i medeltal på man
och af silldrifgarnsfisket 200 kronor. Härtill kommer inkomsten af
vinterfisket med backor och af hummerfiske, i medeltal sannolikt 500
kronor på man. 0

Byn St. Djrrö ligger på sydsidan af ön. Där är emellertid stranden
öppen och utan några naturliga förutsättningar för hamn. På öns nordsida
erbjöd en mot väster eller nordväst öppen liten vik lägenhet till
hamnanläggning, och hamn har där under senare tid blifvit anlagd, samt
afsynades år 1903. Hamnarmen, som bereder skydd i viken mot sjö,
som inkommer från västlig riktning, kom emellertid, med vederbörlig
stadfästelse, att förläggas så långt in mot öster, att fiskarena redan nu
ytterst gärna önska hamnutvidgning, d. v. s. antingen en hamnarm,
som vore förlagd längre ut mot väster, eller också uppmuddring i den
nuvarande hamnen. Anledningen till att vågbrytaren kom att förläggas
för långt in i den nämnda viken var säkerligen den, att en vågbrytare
längre ut, där den behöft vara ej blott längre, utan äfven högre och i
det hela starkare byggd och sålunda skulle blifvit väsentligen dyrare,
och att fiskarena eller öns åboar ej vågade ikläda sig större andel i
kostnaderna för hamnbyggandet än som nu skedde. Hamnen kostade
27,249 kronor 12 öre. Statsanslaget utgjorde 24,200 kronor* 2), hvaraf 2/9

'') Vid början af år 1909 ägde Dyrön 54 fiskare, 5 större däckade fiskebåtar
och 9 odäckade, af hvilka en stor är vadbåt. Fisket afkastade 1908—1909 i brutto
42,270 kronor.

2) Enligt Kungl. Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsens berättelse för 1901.

eller 5,377 kronor 78 öre afsattes till en underhållsfond, som handhafves
af länets landsting, hvithet svarar för hamnens underhåll. Öboarna upptog©
ett lån å 5,000 kronor, hvarförutom länets hushållningssällskap
till hamnen lämnade ett anslag utan återbetalningsskyldighet af 3,000
kronor.

Fiskehamnkommissionen har velat behandla St. Dyrd hamn något
utförligare, ity att denna hamn erbjuder ett slående exempel på den
stora önskvärdheten af att tillräckliga medel anskaffas redan vid första
byggandet af fiskehamnar. St. Dyrd hamn medgifver nu ej att öns
fiskeflotta nämnvärdt förökas, hvad större båtar beträffar. Skall, såsom
i en framtid torde blifva nödvändigt, hamnen utvidgas, så blifva de
kostnader, hvilka nedlagts på den nuvarande hamnarmen eller vågbrytaren,
i all hufvudsak bortkastade, alldenstund denna hamnarm då
torde få upptagas. Såsom af slutet i betänkandet bifogad skrifvelse
den 1 maj 1908 från en representant för St. Dyrd fiskare framgår,
önskade dessa fiskare då i första hand att få sin hamn uppmuddrad.
Härigenom skulle det närmaste behofvet af hamnförbättring uppfyllas.

Hönö-Klåfva.

Vid kommissionens besök funnos här 27 större däckade fiskebåtar,
hvaraf 6 voro kvasar eller försedda med sump för lefvande fisk, samt
12 mindre däcksbåtar. De förra hade 6, de senare 2 å 3 mans besättning.
Ej färre än 20 af de 27 däckade båtarna sades hafva till- >
kommit under de senaste 20 åren. Kvasarna ägde motor såväl själfva
som i de tillhörande joliarna. Snörpevadslagen utgjorde 6, 4 bestående
af 20 man. Två af vadbåtarna hade motor. Vaden dragés å dessa
båtar af motorn, och vadlaget behöfver härvid blott bestå af 15 eller
16 man. Kuttrar funnos ej, ehuru många fiskare äro intresserade af
fisket i afiägsnare farvatten och voro betänkta på att skaffa sig större
fiskefartyg. De öppna båtarnas antal steg till ett par hundra.1)

Såsom af en betänkandet bifogad, å fiskarenas vägnar den 8 april
1908 af fiskeriintendenten i västra distriktet dr K. A. Anderson uppsatt
skrifvelse framgår, är fiskebåtarnas antal städt i rask tillväxt. Förutom i)

i) Vid början åt år 1909 funnos vid Hönö-Klåfva omkring 350 fiskare. 55
däckade fiskebåtar, af hvilka ett 40-tal voro stora, samt 200 odäckade båtar. Fiskets
brnttoafkastning var 1908—1909 476,400 kronor.

ett trettiotal större farinös vid nämnda tidpunkt 16 mindre däcksbåtar,
och 5 nya stora fiskefartyg voro då beställda.

Af fiskeriintendentens uppgift framgår, att de här nämnda nybeställda
fiskefartygen komma att lastade ligga öfver 3 meter djupt.

Liksom vid Käringön torde Hönö-Klåfvas fiskare kunna antagas
i medeltal årligen och på man haft en nettoinkomst af 800 kronor,
kanske något mera.

Afsättningen af färsk fisk är god på grund af goda kommunikationer
med Göteborg, här liksom å liera andra staden jämförelsevis närbelägna
fiskelägen.

Vintertiden, då is rätt ofta gör det äfven i andra afseenden osäkra
läget för båtarna å insidan af Iiönö olämpligt, synnerligast som Nordreälfs
vatten till stor del tager sitt lopp där förbi, bruka fiskare äfven
från andra platser å Hönö än Klåfvan förflytta sina däcksbåtar till detta
senare ställe. Såsom i fiskeriintendentens skrifvelse framhålles, äro isförhållandena
också inne vid Kalfsund stundom sådana, att den där förlagda
sillfiskeflottan har behof af att söka sig tillflykt till Hönö-Klåfva,
hvilken plats är mycket välbelägen för snörpevadfisket och därjämte
mera isfri. Trängseln och svårigheterna i hamnområdet vid detta läge
blifva därföre vid tiden för detta fiske ofta synnerligen stora.

Vid hård vind från SV och äfven från V har man nu ofta mycket
svårt att skydda eller bärga sina båtar härstädes. Vid ångbåtsbryggan
hafva de ej plats eller skydd. Ett mindre antal af däcksbåtarna lågo
''vid kommissionens besök förankrade öster om Långholmen eller den
holme, som bildar den nuvarande, s. k. hamnens sydöstra sida.

Både vid kommissionens besök å platsen och enligt doktor Andersons
skrifvelse hafva fiskarena framhållit, att till hamnens förbättrande
i första hand behöfdes uppmuddring af hela den ganska stora bukt eller
vik, som ligger norr om grundet Speleman, och ett ytterligare önskemål
var uppmuddring af sundet mellan Långholmen och Hönölandet,
hvilket för närvarande delvis endast är — enligt uppgift — 0.G meter
djupt. Då djupet emellertid såväl i den inre viken som i sundet endast
är omkring 0.5 meter till högst 1 meter på samma gång arealen är
mycket stor, skulle kostnaderna för eu muddring till 3.5 meter eller 3.6
meter å denna stora areal blifva så betydande (öfver 100,000 kronor allra
minst), att kommissionen på inga villkor vill tillstyrka detta förslag.

Kommissionens förslag afser först och främst att genom vågbrytare
skydda hamnområdet från såväl sjö som från drifis och uppgrundning.

GRUPP II.

Hamnar, till hvilka föreslagits visst statsbidrag en gång för alla.

Grafvarna.

Fiskarnas antal vid kommissionens besök nppgafs utgöra 224, som
deltogo i snörpevadfiske, jämte 50 man, som idkade annat fiske, hufvudsakligast
hummerfiske. Enligt bostadskommitténs uppgift ägde läget
1897 en folkmängd af 740 personer, och har folkmängden sedan dess
ökats.

I allmänhet drifves vintersillfiske här på samma sätt och i samma
omfattning som vid Smögen. Vadlagen voro 13 och skulle vintern
1906—1907 blifva 14, hvardera bestående af 16 man i medeltal. Alla
14 vadbåtarna skulle då blifva försedda med motor. Här funnos inga
kuttrar, men 2 större motorförsedda fiskekvasar, omkring 2.7 meter
djupgående och med 14 brutto-tons dräktighet. De användes till snurrevadsfiske.
Dörjebåtarnas, eller som man kallade dem, jakternas antal
var 35, och idkades med dem fiske efter makrill och sill. Tolf något
större jakter af 10 till 25 tons dräktighet användes till frakt- och logementsfartyg
vid vintersillfisket. Omkring 20 småbåtar voro i bruk vid
sommarfisket.

Två eller tre ångbåtar hade lastat sill vid en brygga i Grafvarne.

Under vintersillfisket hafva många vadlag, som ej fått rum med
sina båtar i Smögen, kommit öfver till det närbelägna Grafvarne och
där förorsakat ungefär samma olägenheter som vid det förra stället.
Detta gör, att fiskarena i Grafvarne med hänsyn till hamn förbättring i
första hand hysa alldeles samma önskningar som Smögenboarna, eller
att hamnbassängen »Holmarna» måtte upprensas och anordnas till hamn.
Kommitterade för Grafvarnes fiskare hade därför kringsändt upprop till
andra lägens fiskare att hos fiskehamnkommissionen göra anhållan om
förord för denna sak.

Sedan en större lossnings- och lastningsbrygga år 1908 blifvit
uppförd vid Grafvarne, har kommissionen fått ytterligare anledning att

endast tillstyrka statsanslag till de i protokollen af den 10, 11 och 13
juli omnämnda 20 st. bergringarna, hvilka torde komma att kräfva
en kostnad af 600 kronor. *)

Mållösund.

Folkmängden utgjorde, enligt bostadskommittén, 1897 891 personer
och närmade sig 1906 tusentalet.

Mållösunds fiskare ägde 1906 24 kuttrar, hvaraf alla utom en
gingo på storsjö- eller makrillfiske, hvilka fisken här ojämförligen spela
lmfvudrollen. Den längsta kuttern var 28 meter (94 fot) lång. Hvarje
kutter har 11 mans besättning. Omkring 10 jakter finnas vid läget,
men dessa användas mest till fraktfart. Man ägde här 1906 4 snörpevadar,
vintern 1906—1907 skulle 7 vadlag idka snörp vad sfiske.

Några egentliga hamnanläggningar äro här ej af behofvet påkallade
och ifrågasattes ej heller af fiskarena. Däremot framhöllo dessa starkt,
huru behöfligt det var att till förbättrande af kuttrarnas förläggning,
synnerligast under vintern, få en grundligare muddring utförd. Nu
förlägger man många, kanske de flesta, kuttrarna i utkanten eller östra
delen af det vattenområde eller den ankringsplats, som man kallar Angå,
och som utgör eu bukt på östra sidan af Mållön, söder om sundet.
Uppmuddringen finge här utföras till det omfång, att kuttrarna kunde
ligga längre in i bukten utan att — som nu sker ■— till väsentlig del
förankras i farleden.

I stället för den dyrbara muddringen å här nämnda platser fann
kommissionen, att den med rätta öfverklagade olägenheten vid kuttrarnas
förläggning också kunde afhjälpas genom anbringande af tvenne rader
moringar vid Ånga. Härigenom skulle kuttrarna på samma gång ligga
trygga och intaga så pass mindre område än vid nu bruklig förankring,
att de komma tillräckligt ur vägen från farleden.

0 De här för Grafvarne anförda uppgifterna hafva medtagits hufvudsakligast för
att motivera den för »Smögeholmarna» föreslagna hamnanläggningen.

Klädesholmen.

Lägets folkmängd utgjorde vid kommissionens besök i det närmaste
900 personer, enligt hvad på platsen uppgafs. Här funnos 8
kuttrar, med hvilka 100 man gingo på storsjöfiske och under eftersommaren
på makrillfiske i Nordsjön. För vintersillfiske funnos 6, vintern
1906—1907 skulle det blifva 7 snörpevadlag jämte 3 eller 4 mindre
land vadar. Samma fiskare idka i regeln storsjöfiske och sillfiske. Emellertid
gingo dock omkring ett trettiotal fiskare på koljebacksfiske med
8 öppna båtar vintertiden. De öppna båtarna begagnades här bland
annat rätt mycket till ålryssjefiske. Omkring ett tjog jakter funnos,
men användes endast för frakt af sill in. fl. varor.

Där kuttrarna nu bruka förläggas vid Klädesholmen, skall det
vara dålig ankarbotten. Vid julstormen 1902 ledo, de här stora skador,
och vintern 1905—1906 drefvo två kuttrar ihop och skadades vid ett
stormtillfälle, släpande ankarena med sig. Kuttrarmf ligga ock här,
då de äro hemma, i vägen för ångbåtar, som skola angöra Klädesholmen,
hvadan kaptenerna å dessa senare ofta hysa farhågor för att gå
in hit.

Kostnaderna för dessa mo- och bergringar skulle belöpa sig till
omkring 3,000 kronor. Då nyttan af desamma skulle så godt som
uteslutande tillkomma fisket och ej den allmänna sjöfarten, är kommissionen
af den åsikt, att kostnaden för mo- och bergringarna bolde få
utgå af statsmedel i sammanhang med öfriga utgifter för fiskhamnarna.

Kalf sund.

Kommissionen besökte ej denna plats, hvarom förslag icke heller
från något håll hade framkommit.

Fiskeriintendenten i västra distriktet dr. K. A. Anderson har
emellertid i bref till kommissionens för Göteborgs och Bohus län utsedde
ordförande den 10 april 1908 framhållit nyttan och betydelsen för fisket
däraf, att ett fyratiotal bergringar komme att anbringas i strandklipporna
vid Kalfsund. Dr. Anderson motiverar denna sin framställning därmed,
att det under vintersillfisket inträffat, att 200 till 300 båtar legat vid
Kalfsund, där de hafva ytterligt svårt att förtöja, då där ej finnes en

enda belägring. Vid Kalfsnnd bo blott få fiskare, så att platsens innebyggare
ej torde kunna förmås att bekosta de behöfliga bergringarna.

Kommissionen anser sig, på samma grunder som för FläsköDyngö,
böra föreslå, att'' bär nämnda bergringar måtte af staten bekostas
i sammanhang med, att anslag till fiskhamnarna kan komma att beviljas.

Hallands län.

GRUPP I.

Bita eller Båtfjorden.

Vid kommissionens besök funnos vid Bila 12 och vid det närbelägna-
Biskopshngen 5 däckade fiskebåtar af det för halländska höstsillfisket
vanliga slaget. Man hade då ej ännu insatt motor i någon af
dessa båtar. tvista hösten hade sillfiske, (drifgarnsfiske) idkats med 7
af de 12 Bua-båtarne; de andra hade samtidigt användts till hummerfiske,
som därjämte utöfvas med ett tjugutal öppna båtar. Å däcksbåtarna
utgör besättningen 4, å småbåtarna vanligen 3 man. De fiskandes
antal kunna anslås till omkring 100 man, dock växlar detta antal ej
obetydligt under närmast hvarandra följande år x).

Däcksbåtarna användas äfven rätt mycket till fraktsegling med
potatis.

• Förutom sill- och hummerfiske idkas i Bua blott föga annat fiske.
Rätt mycket fisk af flera slag får emellertid anskaffas till agn i hummerkuporna.
För en medelgod fiskare af dem, hvilka ej äga jordbruk,
torde inkomsten af sillfisket ställa sig till omkring 400 och af hummerfisket
till omkring 500 kronor om året i medeltal de senare åren, dock
hinna ej sillfiskarena vara med om hela hummerfisket.

Fiskarena hafva efter hand byggt sig en mindre stenbrygga, vid
hvars yttre ända i vanligt medelvattenstånd ett djup af 1.5 meter finnes.
Invid denna brygga kunna blott några få båtar ligga; de öfriga få
förankras något längre ut. Vid storm från NV. är skyddet för däcksbåtarna
ej tillräckligt. Någon allvarligare skada hafva dessa båtar i

J) År 1909 funnos vid Bua omkring 64 fiskare, 6 däckade fiskebåtar och 16
odäckade (snipor). Fiskets bruttoafkastning utgjorde under samma år 17,345 kronor.

hamnområdet dock endast lidit vid den alldeles ovanligt svåra iulstormen
1902.

Redan 1895 uppgjordes af dåvarande distriktchefen major W.
Gagner plan till hamnanläggning härstädes. Enligt tvenne alternativa
förslag skulle denna anläggning i ena fallet hafva kommit att kosta
81,600, i det andra 38,500 kronor. Det senare, som framkom på
fiskarenas särskilda begäran, ville major Gagner emellertid af flera
orsaker ej ens själf förorda.

Träslöfs fiskeläge och Svarteskär.

Åt skäl, som utförligare anföras i fiskehamnkommissionens protokoll
den 21 juni 06, behandlas dessa båda platser i ett sammanhang.
De hafva alternativt varit ifrågasatta till hamn åt lägets fiskare. Emellertid
har fiskehamnkommissionen, såsom framgår af nämnda protokoll och
där motiveras, nu utan tvekan bestämt sig för att föreslå hamnanläggning
vid Träslöfs läge, hvadan hamn vid Svarteskär enligt kommissionens
åsikt ej bör komma i fråga.

o 1

År 1903 funnos här 17 däckade sillbåtar; 1906 hade antalet stigit
till 20 och därtill voro 2 beställda. Dessutom hörde till läget en fiskekvase,
som man dock var nödsakad hafva förlagd i Varberg. En kvase,
som hade inköpts till Träslöfs läge med tillhjälp af lån ur fonden för
fiskerinäringens befrämjande, måste man på grund af hamnförhållandena
sälja till Varberg. Eriset på en kvase brukar vara omkring 7,000 kronor.
I dessa och i alla nyare däcksbåtar finnas bär motorer, tillsammans
1906 i 16 däcksbåtar.

De öppna båtarna eller sniporna, hvaraf 20 å 30 torde användas
för fiske, dragas för det mesta upp på land, eller ligga de i skydd af
den raserade hamnarmen. Blott två däcksbåtar kunna nu (1906) hafva
osäkert skydd innanför yttre delen af densamme; 14 af däcksbåtarna
från fiskeläget bruka vara förlagda vid Svarteskär, där fullt skydd dock
blott finnes för 5 å 6 båtar. Några af däcksbåtarna får man hafva i
Varberg.

Vid drifgarnsfisket efter sill, som börjar i augusti och håller på
till in i november, användas alla däcksbåtarna. Bruttoinkomsten häraf
blef 1906 per man omkring 940 kronor. Öfriga årstider idkas backe -

fiske efter kolja och torsk, samt flatfiskfångst med garn och från kvasen
med snurrevad. De omkring 90 fiskare, som idkade dessa fisken, hade
däraf 1906 en bruttoinkomst af 600 kronor per man r).

Träslöfs hamnarm började byggas 1877 och afsynades den 28 juli
1879. Kostnadsberäkningen gick ut på 17,400 kronor, hvaraf två tredjedelar
eller 11,600 lämnades i statsbidrag. Återstående tredjedelen åstadkoms
på så sätt, att ett aktiebolag, som åtminstone hufvudsakligen bestod
af fiskare, bildades. Hvarje aktie tydde å 22 kronor. Många
svårigheter uppstodo vid indrifvandet af de tecknade beloppen och af
nödiga medel för hamnens underhåll. Enligt ett bolagsstämmeprotokoll
den 1 juni 1880 hade bolaget då en skuld af 800 kronor och- beslöts,
att »för hamnens iståndsättande» af hvarje delägare utkräfva 4 kronor
i månaden, tills behofvet blifvit. fyldt, samt att lagsöka de tredskande.
Redan 1884 visade sig en reparation, eller rättare en ombyggnad af
hamnen, till hvilken den följda planen dock blifvit i vederbörlig ordning
godkänd, alldeles nödvändig. ATd en svår storm i oktober nämnda
år bröt sjön in i hamnen och förstörde 5 där liggande öppna båtar.
Man hade då ej ännu skaffat sig däcksbåtar. En svår uppgrundning
af sand hade ock redan ägt rum. På ett offentligen uttyst möte den
13 oktober samma år förklarade sig Träslöfs läges fiskare, då 60 arbetsföre
män, ej kunna ikläda sig några utgifter till hamnens reparation eller
ombyggnad. Kostnaden härför var ock af dåvarande ingenjören H.
Holmberg beräknad till 27,647 kronor, likväl utan att hamnarmen kunde
försäkras blifva kraftig nog. Fiskarena voro fattiga, ingen af dem var
uppskattad till 500 kronors årsinkomst.

Sedan fiskarena i Träslöfs läge efter 1884 började förskaffa sig
däcksbåtar, tilltogo deras svårigheter och bekymmer för att kunna hålla
dessa båtar skyddade. De upptogo tanken att möjligen anskaffa tredjedelen
af den nyssnämnda förslagssumman, oaktadt farhågor förefunnos
att för densamma ej skulle kunna erhållas någon varaktig hamnarm.
Kommunens borgen behöfdes, efter hvad som antogs, för att erhålla
två tredjedelar af kostnaderna i statsbidrag.

Icke ens på detta sätt kunde en tredjedel af kostnaderna fyllas,
och saken förföll.

År 1891 slogs en däcksbåt sönder innanför den ytterst bristfälliga
hamnarmen, och 1892 kunde blott 4 däcksbåtar där hafva ett nödtorftigt

P Träslöfs fiskare voro 1901) omkring 100, och ägde 22 däckade fiskebåtar,
hvarjemte 9 odäckade båtar användes vid fiske. En stor dlickad båt var dessutom
beställd. Fisket lämnade samma år 133,150 kronor i bruttöafkastning.

skydd. Andra af dessa båtar voro förlagda innanför Svarteskär och
1895 uppstod, såsom en nödfallsåtgärd, tanke på att där få hamn anlagd.
Planer, som framkommit på, att Träslöfs fiskare skulle flytta till
Varberg eller till den utanför Varberg belägna Getterön, hade af flera
skäl måst uppgifvas.

Vid julstormen 1902 blef Träslöfs läges hamnarm utsatt för den
sista afgörande förstörelsen. Fiskarena, som endast i nödfall önskade
få hamn vid Svarteskär, läto nu på egen bekostnad den danska hamnbyggarfirman
Hoffmarg Hansen och C:o, som fullbordade ombyggnaden
af Yarbergs hamn, uppgöra förslag till hamn vid Träslöfs läge, hvilket
slutade på eu kostnad af 84,095 kronor och som varit för fiskehamnkommissionen
tillgängligt.

De undersökningar, -som fiskehamnkommissionen låtit utföra vid
Träslöfs fiskeläge, hafva bland annat visat, att bottnen å det område,
som. behöfves för en fullt tillräcklig hamn, icke lägger något svårare
hinder i vägen för muddring till 3,5 • meters djup, eller ännu större
sådant. Bygges hamnen sluten och solid, torde faran för sanduppmuddring
i all hufvudsak vara aflägsnad, äfven om någon muddring
framdeles kan komma att blifva af nöden.

Galtabäck.

Vid kommissionens besök funnos här 45 man, som ägnade sig åt
fiske, hvilket bedrifves ungefär såsom vid Träslöfs fiskeläge.

Förutom 8 eller 9 fortfarande dugliga äldre däcksbåtar hade Galtabäcks
fiskare förskaffat sig 4 nya, större sådana båtar.

De nya båtarna äro försedda med motor; de gamla försäljas, eller upphuggas
efter hand, emedan de ej anses lämpa sig för insättande åt motor.

Liksom vid Bua fraktas rätt mycket potatis från Galtabäck, där
ock en fraktjakt finnes. Besättningen å de nya däcksbåtarna utgör 5,
å de äldre 4 man.1).

Åren 1881 och 1884 lämnades tillsammans 1^3,000 kronor statsanslag
till byggandet af hamnen vid Galtabäck, och utgjorde detta

]) Vid Gfiiltabäck funnos år 1909 44 fiskare och 10 duckade fiskebåtar. Fiskets
bruttoafkastning var under samma år 29,210 kronor.

belopp som. vanligt två tredjedelar af anläggningskostnaderna. Församlingen
bidrog med G,000 kronor och lämnade sedan ett lån af 1,500
kionoi till hamnens byggnad och istandsättande. Denna afsynades den
26 oktober 1887. Hamnintressenterna hafva sedan dess en gång reparerat
tilläggsbryggan, förlängt vågbrytaren o. s. v. men ej företagit
någon muddring. Hamnarmen har visserligen stått sig bra i förhållande
till den tid, som förflutit sedan hamnen byggdes, men djupet i hamnen
hade. genom slamra från det grunda område, man benämner Lerjan, och
hvarifrån ström löper genom hamnen, ej obetydligt uppgrundats. Vid
hamnbyggandet hade också ej planen om borttagande af en del »knuter»,
eller tämligen stora stenar af hamnområdet kommit att fullföljas. Den
nämnda, . största däcksbåten kunde 1906 ej vid lågt vattenstånd hållas
förlagd inuti hamnen. Inseglingsrännan till denna behöfver rätas och
upprensas. Nu utgör den jämförelsevis svåra inseglingen hinder för
tillstånd att halla inseglingslyktor eller fiskefyrar tända.

En till Konungens Befallningshafvande i Hallands län af en hamnkommitte
från Galtabäck i april 1906 inlämnad skrift är bifogad betänkandet
l).

De i denna skrift uttalade åsikterna beträffande platsens sannolika
utveckling med hänsyn till fisket, ilall de föreslagna hamnförbättringarna
vidtagas, delas fullkomligt af fiskehamnkommissionen.

Glommen.

Vid kommissionens besök funnos här 40 fiskare, som idkade fiske
alla årstider, då fiske kunde pågå, och dessutom^ 20, mest äldre män

) I denna skrifvelse säges bland annat: “Med den utveckling, som fisket inom
orten under senaste decennium gjort, bär den befintliga fiskeflottan ökats i så betydlig
män, såväl till antal som till storlek, att hamnen redan länge visat sig mycket för liten
,r ‘ltt tillnärmelsevis kunna fylla sii t ändamål. I sitt nuvarande skick är hamnen
alldeles för grund för att kunna rymma och lämna skydd åt så stora båtar, som numera
erfordras för att på ott energiskt och rationellt sätt kunna bedrifva hafsfiske —

■ — Då yrhet omfattas med stort intresse och fiskarestammen inom orten är
synnerligen kraftig med eu jämförelsevis talrik uppväxande yngre generation, så finnes
alla förutsättningar, försatt fiskareyrket på platsen, om hamnfrågan på ett lämpligt sätt
finner sin lösning, har framtiden för sig. Stora och goda möjligheter framträda också
för, att hamnen, beliggande i en bördig och ganska tättbebyggd trakt, i framtiden skall
tå sm betydelse för den mindre fraktfarten på kusten.“

och pojkar öfver 15 år, livilka drefvo fiske mer tillfälligt och med
öppna snipor.

Antalet däckade båtar utgjorde 1906 13, af hvilka dock eu användes
uteslutande till frakt, mest af potatis. I de flesta, däcksbåtarne
hade man insatt motor. Tvenne däckade fiskebåtar från det närbelägna
Korshamn och 4 från Hallarna kommo — de förra regelbundet under
vintern, de senare tillfälligt — in i Glommens hamn. En till denna
hamn beställd ny däcksbåt med motor, skulle blott liggå 1-6 5 meter
djupt. Hamnens beskaffenhet tillät ej anskaffandet af mer djupgående
båtar, hvilket mycket hämmar fiskets utveckling, eu utveckling, som
enligt hvad här nedan anföres, för närvarande alldeles omöjliggöres
genom hamnarmarnas förfall, ''förutom genom hamnens uppgrundning.

Af 45 fiskare, som 1906 deltogo i drifgarnsfiske efter sill, hade
hvarje man i bruttoinkomst däraf 833 kronor. För andra fisken blef
bruttoinkomsten per man 390 kronor. *).

Till Glommens hamn beviljades 1876 ett statsanslag Af 33,300
kronor, och bildades ett hamnaktiebolag, som utgjorde den återstående
tredjedelen af kostnaderna samt stod för hamnens byggande och skulle
svara för dess underhåll. Hamnen afsynades den 17 augusti 1880.
Redan följande år visade det sig, hvilken stor roll hamnen kunde komma
att spela såsom nödhamn för den flotta, som låg på fiske å de utmärkta
fiskeplatserna utanför Morup. Elfva främmande däcksbåtar, de flesta
från Skåne, sökte då vid en svår storm och fann sin räddning i Glommens
hamn, under det att en tolfte båt, som ej nadde hamn, föigicks
med man och allt. Allt efter som hamnen förfallit och grundat upp,
har den emellertid förlorat sin betydelse som nödhamn.

År 1891 hade detta förfall framskridit så långt, att Ivungl. Vägoch
Vattenbyggnadsstyrelsen ingick till Ivungl. Maj:t med underdånig
anhållan om medel till undersökning för förbättring och fullständigande
af Glommens hamn. Hen 13 januari 1892 förstördes lastbryggan inne
i hamnen och 3 däcksbatar slogos sönder därstädes, hvarvid 12 fiskare
förlorade den hufvudsakligaste förutsättningen för sitt uppehälle. Den
västra eller norra vågbrytaren eller hamnarmen, redan förut mycket
skadad, rasade också vid detta tillfälle på en jämförelsevis lång sträcka.
År 1894 uppgjorde major Gagner på uppdrag af nämnda styrelse för- * i

p Fiskarenas antal utgjorde 1909 52. de däckade båtarnas 10, och de odäckades,

i fisket begagnade 4. Bruttoinkomsten af fisket utgjorde samma år 32,848 kronor.

slag och kostnadsberäkning till Glommens hamns iståndsättande, och
ställde sig kostnaden då för detta arbete till 58,000 kronor.

Sedan västkustbanan biet anlagd, kom Glommens hamn icke att
äga samma betydelse för Morups sockens jordbruksintresse som förut.
De landtbrukare, som voro delägare i hamnaktiebolaget, lämnade därefter
fiskarena skäligen ensamma i dessas oaflåtliga sträfvan att hålla hamnen
i stånd. Fiskarena fingo ensamma, eller så godt som ensamma, åter
uppföra den nämnda lastbryggan, och de förstärkte den västra hamnarmen,
så godt de kunde. De hafva själfva hållit sig inseglingslyktor
eller fiskefyrar till en årlig kostnad af omkring 100 kronor.

År 1895 voro äfven södra hamnarmen och pirhufvudet betydligt
ramponerade. Samma år var det starkt ifrågasatt, att hamnaktiebolaget
skulle i underdånighet söka ett statsbidrag till två tredjedelar af det
ofvan nämnda beloppet 58,000 kronor samt därmed utföra hamnens
reparation eller rättare ombyggnad, men bolaget afslog detta mot de
närvarande fiskarenas röster.

Följande år väcktes af ortens landstingsman i landstinget förslag
om bidrag till hamnbyggnaden, men utan framgång. Detta förslag
upprepades och åtföljdes af förslag, att landstinget måtte åtaga sig
kostnaderna för hamnens underhåll, men landstinget ansåg sig böra
afslå båda dessa förslag.

Vintern 1899—1900 var södra hamnpiren till hälften nedrasad.
Lämnade åt sig själfva kunde fiskarena omöjligen ens sammanskjuta en
tiondedel eller 10,000 kronor af den för hamnbyggnaden då behöfliga
summan. Deras anhållan hos socknens kommunalstämma om ett mindre
bidrag (1,000 a 2,000 kronor) för att fylla, hvad fiskarena ej själfva
mäktade åstadkomma till uppnående af nämnda tiondedel, blef utslagen.

Enligt en på uppdrag af Kungl. Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsen
af distriktsingenjören kapten A. Asplund 1901 uppgjord beräkning skulle
då återuppbyggandet af det här nämnda pirhufvudet och andra, mest
trängande hamnreparationer, kosta 18,900 kronor, men kunde, enligt
distriktsingenjör Asplund, hamnen härigenom ej ens för tillfället blifva
på betryggande sätt ordnad. Dess ombyggande ansågs af honom komma
att belöpa sig till 108,000 kronor. I sin nöd hade fiskarena anhållit
om . ett statsbidrag af 7,000 kronor för utförande af de allra mest behöfliga
hamnreparationerna. Kungl. Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsen

förordade åter ett statsanslag (1,000 kronor) till uppgörande af nytt .
hamn förslag.

Vid »julstormen» den 25—26 december 1902 gick en däcksbåt
förlorad i Glommens hamn och några småbåtar ledo skada; dock stod
sig det, som var kvar af hamnarmarna, ganska bra. Den utdragning
af sand från hamnens inre landssida, som vid stormtillfällen brukat äga
rum, blef vid nämnda juls t arm ej stor.

Sär clal.

I trakten af Särdal funnos 1906 25 fiskare, hvilka hade sina båtar
förlagda i skydd af Busöre ref och delvis af den gamla hamnarmen, innanför
hvilken tvenne däcksbåtar (hvardera med 5 mans besättning) men
ej flera, nu kunna finna skydd. Med 5 snipor fiskade 15 man. ''Man
har på grund af de bristfälliga hamnförhållandena ej kunnat skaffa sig
nyare med motor försedda däcksbåtar. Emellertid idkas i trakten utanför
Busöre ref, synnerligast vår och höst, mycket fiske med snurrevad- och
motorbåtar af fiskare från andra håll. Med en duglig fiskehamn skulle
antalet fiskare här säkerligen komma att ganska hastigt ''tillväxa. Nu
fiskas härifrån hufvudsakligast rödspätta och andra värdefullare flundreartade
fiskar samt torsk och kolja med backor.

Efter hvad antagas kan, har hvarje fiskare förtjänat omkring 500
kronor årligen i medeltal på sitt fiske.J)

I en betänkandet bifogad skrifvelse till Konungens Befallningshafvande
i Hallands län, hvilken skrifvelse är undertecknad af 200 fiskare,
skeppare, landtbrukare och stenhuggeriidkare med flera, framhålles den
stora betydelsen af en hamn vid Särdal och de grunder, som tala för
anläggandet af hamn därstädes. Den omständigheten, att en mängd
fiskare från andra orter än Särdal ej blott inom Halland utan äfven
från södra Bohuslän undertecknat nämnda skrifvelse, visar, att en hamn
vid Särdal skulle blifva till gagn äfven för främmande fiskare, hvilka
där i trakten idka fiske. Största delen af dessa fiskare begagna sig af
snurrevadsfiske. Hamnen skulle säkerligen få inkomst af de främmande

fl Vid slutet.af år 1909 funnos i Särdal ett 30-tal fiskare, 3 däckade fiskebåtar
och 7 odäckade snipor, dessutom 2 galeaser och en skonert. Detta år bedrefs emellertid
endast hummerfiske.

'' fiskarena. Omkring en kalf mil söder om Särdals hamn vid fiskeplatserna
Skälvik och Stenrör finnas 2 däckade motorbåtar, med hvilka man
under årstider, då svårare väderlek råder, ofta tager sin tillflykt så långt
bort som vid Halmstad. Funnes hamn vid Särdal, skulle antagligen ej
blott ägarna till dessa båda båtar utan äfven flera andra af de båda
nämnda platsernas 30 å 40 fiskare utöfva sitt fiske från Särdal.

Såsom i den berörda skrifvelsen angifves funnos 1906 tre fraktskutor,
värda 29,000 kronor, vid Särdal. De lågo 2.5 å 3 meter djupt
såsom lastade. Med dem skeppades gatsten. Att skeppningen*af sådan
sten öfver Särdal redan är betydlig och i framtiden, i händelse hamnen
kommer till stånd, blifver mycket utvidgad, framgår bland annat af ett
betänkandet bifogadt bref från Skandinaviska Granitaktiebolaget i Halmstad.
I detta bref lämnas erbjudande att ställa affallssten till förfogande
vid hamnbyggandet, om spår kan komma att få anläggas från stenbrotten
till hamnen.

Från det 0.3 mil från Särdal belägna Steninge glasbruk, hvars verkställande
direktör undertecknat här förut nämnda skrifvelse, skulle säkerligen
mycket afsevärda både ut- och infrakter komma att ske öfver en
blifvande hamn vid Särdal. Dessutom komma landtbrukarne att utföra
potatis och andra jordbruksalster samt införa flera förnödenheter.

Fn vid Särdal blifvande hamn, däri 3 å 3.5 meter djupgående
båtar och fartyg kunde finna skydd, skulle sålunda säkerligen få mycket
göda hamnintäkter, så goda att de under alla förhållanden fullt räckte
till hamnens underhåll.

Malmöhus län.

GRUPP I.

Skanör.

Hamnen kan ock med fördel begagnas för staden Falsterbos räkning.
Fisket har under en följd af år varit obetydligt, men på senaste
tid visat sig vara i uppåtgående.

År 1881 fiskade från Skanör och Falsterbo 25 man sill med 8
båtar och till ett bruttovärde af 4,987 kronor. Åren 1906 — 1907 funnos

22 och 23 fiskare, hvaraf 4 från Falsterbo. I Skanör hade man under
ett år skaffat sig nya fiskebåtar för 12,000 kronor. De däckade båtarna
voro där år 1907 9, hvaraf 3 med motor, en däraf kvase. De öppna
fiskebåtarna utgjorde 6, hvaraf 3 tillhörde Falsterbo. Tillsammans med
15 fiskare från Lilla Hammar fångade Skanörs fiskare 1907 sill för
19,797 kronor. De senare fiskarenas fångster för öfrigt synas att döma
af hushållningssällskapets fiskeriberättelse, 1907 ej ens uppgått till 1,000
kronor, b

Under vissa tider på året hafva omkring 20 främmande fiskebåtar
varit inne i Skanörs hamn. Två små skutor och en mindre ångbåt
höra hit.

Skanörs hamn har betydelse såsom nöd- och skyddshamn för
mindre farkoster och för lotsverkets räkning. Den byggdes 1878—1881,
men blef då för svag. Redan 1883 den 5 dee. blef den vid en svårare
storm så godt som förstörd. Enligt plan af major Gagner sattes hamnen
åter i stånd åren 1887—1889.

Den 5 dec. 1893 led hamnen också svåra stormskador, dock ej så
svåra som 10 år förut. Till 1901 skall, enligt major Gagners hamnbeskrifning,
kostnaderna för denna hamn hafva uppgått till 110,200
kronor, däraf staten och hushållningssällskapet hade lämnat 80,700
kronor.

mr 1902 utgjorde djupet 2 meter i större delen af hamnen. Den
1889 färdiga, från utsidan af södra hamnarmen utgående arm, som anlagts
för att afhålla sand från hamnmynningen (sandfångaren eller sandledaren),
hade redan 1902 åstadkommit väsentlig förbättring i nämnda
afseende, i det att sanduppgrundningen flyttat sig utåt.

År 1906 kunde lotsångbåten »Skanör», som sades ligga omkring
21U meter djupt, gå in i hamnen, dock ej gärna vid pålandsvind. Innerst
i hamnen var djupet 1 meter.

År 1900 uppgjorde major Gagner nytt förslag till hamnens iståndsättande,
och 1906 beviljade. Riksdagen med .27-2,900 kronor hela den
för denna nya hamnbyggnad behöfliga kostnaden i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med major Gagners förslag.

’) År 1909 utgjorde fiskets hela bruttoafkastning 8,409 kronor, hvaraf 8,182 för
sill. Samma år funnos 7 yrkesfiskare, 7 tillfällighetsfiskare, 7 däckade och 4 öppna
båtar. 3 af de däckade båtarna hade motor.

Gislöf fiskeläge.

Detta Läge är alldeles i saknad af hamn, men har det oaktadt godt
fiske. År 1881 idkade 35 man sillfiske med 16 öppna båtar, och hade
sillfisket då ett bruttovärde af 10,914 kronor. Vid kommissionens besök
uppgafs fiskarenas antal till 32 förutom 10 tillfällighetsfiskare. Enligt
hushållningssällskapets fiskeriberättelse utgjorde yrkesfiskarena år 1907
37, och tillfällighetsfiskarena 4. Då funnos i läget 13 däcksbåtar hvaraf
en försedd med motor samt 20 öppna båtar, alla båtarna tillsammans
varda 15,000 kronor. Läget ägde 1906 omkring 80 hushåll och 960
bebyggare. Största inkomsten gaf här som vanligt sillfisket. Tillsammans
med 33 fiskare från Trelleborg fångade Gislöfs 37 fiskare
(dessa platser ej skilda med hänsyn till sillfisket i nämnda berättelse)
1907 sill till ett värde af 34,990 kronor, (ifrigt fiske afkastade samma
år i brutto vid Gislöf 11,190 kronor. I medeltal sades eu kraftig yrkesfiskare
här hafva under senare år förtjänat 1,000 kronor i brutto årligen.
Emellertid . får man af brist på hamn afbryta fisket med däcksbåtarna
allt för tidigt på hösten och då draga dessa båtar på land. 0

Da bottnen är fast likasom vid Trelleborg, och inseglmgsrännan
blott blir helt obetydligt djupare än den närliggande hafsbottnen, skulle
rännan säkerligen komma att väl bibehålla sitt uppmuddrade djup.

Äbbekås.

Fiskeläget har under senare tid gått tillbaka, delvis på grund af
hamnens otillfredsställande beskaffenhet. År 1881 deltogo härifrån 55
fiskare med 51 båtar i. sillfisket, hvilket då lämnade, en bruttoafkastning
af 14,770 kronor. Vid kommissionens besök uppgafs fiskarenas antal
till 30; för 1907 uppgifvas de i hushållningssällskapets fiskeriberättelse
till 38. Dessa år lunnos här 5 däcksbåtar utan motor och 25 öppna
fiskebåtar. Fiskets hela bruttoafkastning utgjorde 1907 11,736 kronor,
hvaraf 7,911 för sill. I medeltal för år uppgaf man 1906 på platsen,

'') År 1909 afkastade fisket vid Gislöf i brutto 45,842 kronor, hvaraf 18,248
för sill och 22,310 för torsk. Yrkesfiskare funnos 41, tillfällighetsfiskare 20.

att hvarje fiskare blott haft 300 å 400 kronor i bruttoförtjänst af sitt
fiske årligen under senare år. ’)

Sedan ett statsbidrag af 13,000 kronor beviljats 1878, samt 3,000
kronor erhållits från länets hushållningssällskap, byggdes Abbekås’ hamn
enligt plan al ingeniör J. Lundgren. Den bestod af två från land
utgående, samt en isolerad vågbrytare. Emellertid uppgrundades hamnen
snart nog i hög grad. År 1885 uppgjorde ingenjör Lundgren plan till
hamnförbättring, som beräknades till en kostnad af 34,000, men vid
afsyningen den 21 oktober 1893 hade den verkliga kostnaden uppgått
till 49,524 kronor. Häraf hade 22,600 kronor erhållits i statsanslag.

Vid den svåra stormen 30—31 december 1904 led Abbekås’ hamn
väsentliga skador. Löjtnant E. Sahlén uppgjorde förslag till försättande
af hamnen i samma skick, som förut, hvilket slutade å en kostnad af

15,000 kronor, som beviljades af 1907 års Riksdag. Härvid fästade
dock Riksdagen det villkor, att af löjtnant E. Sahlen i april nämnda år
föreslagna hamnförbättringar skulle utföras i sammanhang med reparationen.
Dessa förbättringar skulle hufvudsakligen bestå däri, att djupet
i hamnen åter uppmuddrades till 2.4 meter, inseglingsränna utdrogs till
3 meters djupet, och eu sandfångare byggdes från utsidan af sydöstra
hamnarmen, och ha dessa arbeten af löjtnant Sahlén beräknats till en
kostnad af 26,800 kronor, som af Kungl. Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsen
höjts till 36,800 kronor, hvartill kommer det här nämnda statsanslaget
å i 5,000 kronor.

GRUPP II.
Arilds läge.

Detta läge hör till Ivrapperups fideikommiss. Förr idkades härifrån
ett godt sillfiske. Så deltogo år 1881 65 fiskare med 7 störa
öppna båtar, hvardera med 8 mans besättning, i detta fiske, som då
lämnade sill för 15,890 kronors värde och idkades t. o. m. långt ute

i) År 1909 utgjorde fiskets bruttoafkastning 11,252 kronor, hvaraf 3,794 för sill''
och 3,983 för torsk m. m. Samma Sr funnos 38 fiskare, 4 diickade och 21 öppna
båtar, ingen med motor.

i Kattegatt. Man både svårt att bärga sig i liamnen med de stora
sillfiskebåtarna. Vid kommissionens besök ägde Arilds läge 3 däcksbåtar
utan motor och ett tiotal smärre öppna båtar. Enligt Malmöhus
läns hushållningssällskaps fiskeriberättelse för 1907 användes då 1 däcksbat
utan motor och 10 öppna batar till fiske vid Anldsläg’e. Fiskarenas
antal utgjorde 1906 (yngre och äldre medräknade) 25, år 1907 13, jämte
3 tillfällighetsfiskare.

1907 fiskades tillsammans vid Arilds läge och Skäret blott för 900
kronor sill. Annan fisk — tunga, flundra, rödspätta, torsk, stenbit in. fl.
sorter inbragte detta år i brutto 2,342 kronor.

Man beräknade å platsen 1906, att en vuxen fiskare i medeltal pr
år hade 300 kronors inkomst.

Arilds läges fiskare halva sjkifva utan bidrag af allmänna medel,
såsom det vid kommissionens besök uppgafs för omkring 80 år sedan
och med påbyggnad därefter undan för undan, uppfört en. 1906 af
tvenne ofullständigt uppförda vågbrytare bestående hamn med omkring
966 kvadratmeters areal.

Såsom i kommissionens protokoll den 22 augusti 1906 anföres,
finnas visserligen skäl, för att statsbidrag måtte beviljas till uppförande
af ny hamn vid Arilds läge, men kostnaderna skulle blifva för höga i
förhållande till hamnens betydelse.

På sammanträdet inför Konungens Befallningshafvande i Malmöhus

län den 17 oktober 1906 -----— --------

omnämnde ombudet för Arilds läge de reparationer å hamnen, hvilka
voro mest nödvändiga. — — — — — — — — — Vid sitt sammanträde
i Malmö samma dag beslöt kommissionen förorda statsbidrag till
förbättringar af hamnen i Arilds läge.

Höganäs.

Här har ett modernt fiske börjat komma i gång, i det att fiske
idkas^ med tvenne större motorförsedda fiskekvasar, värda tillsammans
omkring 14,000 kronor. Besättningen å hvarje båt utgör 5 man. Något
fiske utöfvas ock med 3 öppna båtar. Utom nämnda 10 man ägna sig

emellertid blott 3 å 5 personer åt fiske såsom yrke. Enligt hushållningssällskapets
fiskeriberättelse för 1907 fiskades då från de båda kvasarna,
jämte från den vid Nyhamn anförda däcksbåten, för 13,140 kronor.
Öfrigt fiske från Höganäs afkastade 718 kronor.

Inre strandområdet därstädes, innanför den stora industrihamnen,
hvartill statsanslag utgått med 77,000 kronor, utgöres af utfylld mark.
I denna finnes en fullt skyddad .fiskehamnsbassäng, som emellertid blott
håller ett djup af 0.9—1.5 meter eller något mer vid medelvattenstånd.
Af skäl, som anföras i kommissionens protokoll den 22 augusti 1906,
och hvartill här torde få hänvisas ''), är kommissionen af den åsikt, att
denna hamn åtminstone till större delen bör uppmuddras till 3 meters
djup, hvilket torde kunna gå för sig. En inseglingsränna af omkring
20 meters bredd och 30 meters djup till fiskehamnen behöfver ock
uppmuddras. — — :— — — — — — — — — — — — — — —

Råå.

Samhället utgör Skånes och södra Sveriges största fiskeläge, om
också totalvärdet af fisket under utmärkta sillfiskeår varit fullt lika stort
vid Limhamn som vid Råå. Innevånareantalet utgjorde 1906 omkring
2,500 personer. År 1881 deltogo härifrån 200'' man med 110 båtar i
sillfisket, som då lämnade ett fångstvärde af 75,500 kronor.

Därefter hade läget en tid 30 fiskekvasar förutom andra däckade
fiskebåtar. Sedan minskades dessa båtars antal, men 1906 hade kvasarna
på några år åter ökats, ej blott till antal, utan äfven och väsentligen
i storlek. De utgjorde 1906 16, hvaraf 7 eller 8 med motor och 1907
17 med motor, hvarjämte Råå sistnämnda år ägde 15 däckade båtar
utan motor och 42 öppna båtar i fisket. Tillsammans voro dessa båtar
värda 150,000 kronor. Fiskarenas antal utgjorde sistnämnda år 150,
och det af dem utöfvade fisket gaf 154,000 kronor i bruttoutbyte, allt
enligt hushållningssällskapets fiskeristatistik för 1907. Sillfiskets bruttoafkastning
utgjorde samma år 86,000 kronor.

'') Nämnda protokoll innehåller härom: “Dels emedan skyddet för jämförelsevis
smärre farkoster i denna senare hamn" (den yttre) “ej är tillräckligt, synnerligast som
de där . blifva undanträngda af handelsfartyg, dels på grund af den utveckling, som
fisket från Höganäs med dess goda kommunikationer och afsättningsförhållanden för
fisk bör kunna förutsättas komma att taga, är det af stor betydelse, att äfven de större
fiskebåtarna beredas plats i den nämnda inre hamnen."

Till Råå hörde 1908 39 segelfartyg- och 2 ångbåtar samt 19 större
och 2 mindre fiskebåtar med motor.

Råå hamn d. au s. dess tvenne vågbrytare, byggdes 1859—1862.
År 1872 anlades kaj i inre hamnen och förbättringar hafva därefter
vidtagits flera gånger.

Totalkostnaden för hamnbyggnaderna hade då (1902) enligt en af
major Gagner till Kungl. Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsen inlämnad
beskrifning öfver hamnar i södra väg- och vattenbyggnadsdistriktet,
uppgått till 250,000 kronor, och hade häruti ingått statsbidrag med

87,000 kronor.

Råå hamn, som länge haft en liflig frakt- och kustfart med segelskutor,
ej blott hemmahörande å platsen utan ock från andra orter,
och som brukar tagas i anspråk till vinterläge för en mängd sådana
fartyg, bär på senaste år öfvergått till en betydelsefull industri- och
handelshamn.

Att ofta stor trängsel skall vara rådande i Råå hamn, torde framgå
af det, som här anförts och af uttalande, som gjordes af ombudet från
Råå vid sammanträdet inför Konungens befallningshafvande i Malmö
den 17 oktober 1906, Fiskarena äro, och detta med skål, mycket intresserade
af att erhålla ett för dem afsedt område i hamnen, där de
kunna ligga ostörda af rörelsen i industri- och handelshamnen. På
uppdrag och bekostnad af municipalsamhället har major Gagner 1908
uppgjort plan .till utvidgning och förbättring af Råå fiskehamn.

För den nya hamnbassängen behöfvas visserligen icke alls några
skyddsåtgärder, men framtida muddring kan däremot blifva af nöden.
De medel, som komma att inflyta från hela hamnen, böra kunna räcka
till äfven för underhåll af‘ den här nämnda nya fiskehamnbassängen.

Bäckviken å Hven.

Fisket härifrån är obet}Tdligt, men hamnen är ön Hvens förbindelsehamn
med Landskrona, och har daglig ångbåfsförbindelse med
denna stad.

Tre fiskesnipor funnos vid Bäckviken 1906 och 1 däcksbåt. Fem
eller 6 yrkesfiskare bodde då där i närheten.

Till Bäckviken höra 8 smärre och 3 något större segelskutor,
de senare af 50 å 60 tons dräktighet.

Härvarande, också af två vågbrytare eller armar bestående hamn
byggdes 1884—1886 och enligt plan af ingenjör Lundgren. Sjömasken
angrep emellertid trävirket i så pass hög grad, att hela norra
hamnarmen måste ombyggas 1899—1901, hvarvid södra armen också
förstärktes, och uppmuddring verkställdes i omkring 3U af hamnområdet
till 3 meters djup, detta enligt plan af major Gagner. Totalkostnaden
hade, enligt hans här vid frågan om andra hamnar nämnda beskrifning,
1902 uppgått till 62,225 kronor, hvaraf 39,400 hade erhållits i statsbidrag.

Till förekommande af vågsvall, som nu ofta förekommer i Bäckvikens
hamn, önskade hamnintressenterna få södra hamnarmen förlängd
med omkring 20 meter.

Barsebäck.

År . 1881 idkade här 44 man sillfiske med 18 båtar och erhöllo
ett utbyte af 21,195 kronor för detta fiske. År 1906 funnos här 20
däckade sillfiskebåtar och 16 öppna båtar, men ingen kvase. De kvasar
(3), man haft, hade sålts. Fiskarenas antal utgjorde mellan 50 o och 60,
däri inbegripna en del skeppare, som fiskade tillfälligtvis. År 1907
hade Barsebäck 45 fiskare med nyssnämnda båtantal. Tillsammans
kunde efter hushållningssällskapets fiskeriberättelse fiskets bruttoafkastning
då beräknas till 18,358 kronor, hvaraf 10,250 för sill. I medeltal
uppskattades emellertid hvarje verklig fiskare 1906 till 500 kronors årsinkomst
af fisket. Läget ägde 1906 12 fraktskutor.

För fiskets utveckling skulle fiskarena önskat kunna förskaffa sig
större och bättre, mera djupgående båtar, hvarmed de kunde deltaga i
Ivattegatt-fisket. Men detta blef för dem omöjligt, ansågo de, så länge
hvarken deras inre hamn var djup nog eller den yttre erbjöd tillräcklig
trygghet mot sjö- och vågsvall.

Hamnen byggdes, enligt major Gagners hamnbeskrifning, 1879—
1883 efter plan af ingenjör J. Lundgren. Den blef emellertid för svagt
konstruerad, hvarför statsanslag lämnades 1891 till förbättring och uppmuddring,
delvis till 2.1 meter enligt plan af major Gagner.

Kostnaderna för Barsebäcks hamn hade 1902 utgjort 89,051 kronor,
hvaraf 20,000 kronors statsanslag.

Återigen blefvo förbättringar af nöden. Till afhjälpandet af skador,
som uppstått genom den förhärjande julstormen 1902, beviljade Riksdagen
16,900 kronor enligt kostnadsförslag, uppgjordt af öfverstlöjtnant
O. Ekdahl. En af major Gagner i mars 1903 uppgjord ny plan till hamnförbättring,
beräknades komma att kosta 86,700 kronor förutom sistnämnda
summa. Härtill har 1904 i två omgångar lämnats tillsammans
57,800 kronors statsanslag. Slutligen beviljades 1906 8,200 kronors
statsanslag till fortsatt fördjupning af inseglingsrännan och en strandskoning
i hamnen, och uppgick kostnadsberäkningen härför då till 12,400
kronor. Djupet i yttre hamnen skulle vara 3 meter.

Enligt hvad som framgår af kommissionens protokoll den 22
augusti 1906, är det onekligen af nöden påkalladt, att ytterligare skydd,
vare sig genom anläggande af en isolerad vågbrytare eller på annat sätt,
beredas båtar och smärre fartyg, som äro förlagda i hamnen, och hvilka
där vid vissa vindriktningar äro utsatta för vågsvall.

Ehuru kommissionen visserligen anser, att genom de på begäran
af hamnintressenterna sålunda föreslagna åtgärderna tillräckligt lugn
skulle kunna erhållas i hamnen, synas dessa åtgärder dock medföra så
stora kostnader, att kommissionen funnit, att målet billigare och med
större fördel för fiskarena bör kunna ernås på annat sätt, nämligen
genom fördjupande till 3 meter under medelvattenytan af den norra delen
af hamnen, samt utbyggande af en 10 å 15 meter lång arm, af järnpålar
och plåtbeslagna planklämmar, till skydd för rännsjö längs den
nuvarande midtelbrons norra sida.

Härigenom skulle det vid nordvästlig storm med hög sjö inkommande
vattnet få en väsentligt större och djupare bassäng att utbreda sig i.

Ur kommissionens protokoll den 17 december 1908.

»Kommissionen öfverlade jämväl angående den redan förut väckta
och behandlade frågan om anordnande af en eller tvänne isolerade vågbrytare
utanför hamnen, men fann, att dessa anläggningar borde sättas
i andra rummet och att med dessa kunde anstå tills det komme att
visa sig, huruvida de verkligen vore behöfliga.

I reservation den 7 januari 1909 har kommissionens medlem
kommendörkapten Råmsten, som redan vid nämnda sammanträde an -

mälde reservation, anfört, bland annat: »Då —----—__

det torde vara tillräckligt utredt att ytterligare skydd är nödigt, får
jag mot majoritetens beslut afgifva min reservation och föreslår i stället,
att statsunderstöd lämnas till hamnens skyddande genom vågbrytare,
innan annan förbättring vidtages.

Det starka vågsvall, som vid vissa vindar visat sig förekomma i
Barsebäcks hamn, är beroende dels på hamninloppets riktning och dels
den våldsamma krabba sjö, som på grund af kustformationen och strömförhållandena
lätt sätter upp utanför Barsebäcks kulor».

Kristianstads län.

GRUPP I.

Kivik.

Vid kommissionens besök ägde Kivik omkring 40 fiskare, hvaraf
de allra flesta idkade fiske sa godt som hela året om. En medelgod
fiskare sades hafva 600 kronor i årlig inkomst af sitt fiske.

Båtarna utgjordes af två däckade, ej motorförsedda och 4 något
större öppna sillfiskebåtar, samt 10 å 12 -s. k. halfstora, öppna båtar, fl

Municipalsamhället har närmare 900 innevånare.

Egentlig hamn började här omläggas enligt en 1879 uppgjord
plan, och statsanslag erhölls härtill. Efter fullbordandet af denna hamnanläggning
uppstod dock hastigt nog stark sanduppgrundning, från 1.8
till 0.6 a 1 meter i hamnen. Förslag till omfattande nya hamnförbättringar
uppgjordes af major Gagner i augusti 1894, och kommo dessa
förbättringar till utförande i två omgångar. Planen till norra vågbrytaren
och ett bålverk vid hamnens södra sida stadfästades i maj 1897.
Kostnaden härför var beräknad till 75,000 kronor. Ett statsanslag å

fl Enligt uppgift af fiskhandlanden N. Lagerstedt funnos under åren 1908 och 1909
vid Kivik 50 fiskare, 13 medelstora fiskebåtar och 23 mindre. Fiskets bruttoafkastning
var under år 1908 30,440 kronor, hvaraf 15,150 för ål, och 1909 29,484, hvaraf
13,800 för ål. Sillfisket har enligt samme meddelare hufvudsakligen bedrifvits i närheten
af Bornholm, där det varit rätt lönande under de senare åren. Som emellertid
hamnen — skrifver herr Lagerstedt — i Kivik ej i nuvarande skick erbjuder tillräckligt
skydd för moderna fiskebåtar, hafva fiskarena ej vågat anskaffa sådana och till
följd däraf ej kunnat bedrifva sill- och torskfisket i likhet med å andra platser, där stora
motorbåtar allmänt användas. Nu har dock ett fiskelag vågat köpa en större motorbåt,
och för den händelse att den kan bevaras under vistelsen i hamnen, äro flera beslutna
att följa exemplet.

100

50,000 kronor erhölls. Denna del af hamnen afsynades i oktober 1899.
Resultatet blef godt i det att uppgrundningen så godt som upphörde.
I december 1900 fastställdes plan för hamnarbetets fortsättande, som
skulle bestå i uppmuddring till 2.5 å 3 meters djup vid medelvattenstånd
i största delen af den vidsträckta hamnen och uppförande af ett
längre bålverk. Kostnaden härför var beräknad till 96,100 kronor, och
hade vid afsynande! den 7 augusti 1903 i verkligheten gått till 96,353
kronor. Statsanslag hade med 64,100 kronor ingått häri.

Stora skador uppstodo å Kiviks hamn genom stormen den 30 och
31 december 1904. Såsom af kommissionens protokoll den 25 augusti
1906 framgår hade dessa skador då ej blifvit af hjälpta, och anslag
hade ej erhållits till hamnens försättande i det stånd, den var före
nämnda storm.

Då andra hamnar, inom Skåne, hvilka ledo af de svåra stormarna
1902 och 1904, genom Riksdagens offervillighet erhållit anslag till de
då uppståndna skadornas afhjälpande, och då —- såsom ombuden från
Kivik anförde vid sammanträdet inför Konungens befallningshafvande
i Kristianstad den 19 oktober 1906 — dels hamnbolaget står i ganska
stor skuld och ej kan påräkna något understöd från kommunen till hamnförbättring,
samt på grund af de skäl, major Enblom anför i sitt betänkande
9, är kommissionen i sin helhet af samma åsikt som han, att
staten bör träda emellan och detta ej blott för afhjälpande af de nämnda
stormskadorna, Titan äfven för utförande af de förbättringar, som ingå i
major Enbloms förslag.

GRUPP II.

Brantevik.

De båda här befintliga hamnarna tillhöra — den södra Nöbbelöfs,
]) I betänkandet säger major Enblom:

“Då hamnen i sitt nuvarande skick icke erbjuder full trygghet för där liggande
fartyg, och då utan en sådan trygghet trafiken på hamnen ej kan väntas att ökas eller
ens bibehållas i sin nuvarande storlek, samt då hamnbolaget eller kommunen ej med
egna medel äro i stånd att utföra ens de nödvändigaste förbättringarna, så synes staten
böra träda hjälpande emellan äfven på den grund att ej de redan utförda anläggningarna
må helt och hållet förstöras af kommande stormar."

101

den norra Simris socken. De intill hvarandra belägna båda fiskelägena
Nöbbelöfs- och Simris-Brantevik utgöra ett gemensamt municipalsamhälle.

Ej färre än 98 segelfartyg hörde 1906 till Brantevik (båda lägena).
Dessa fartyg, som delvis äro stora, bruka vara förlagda i Simrishamn
eller vid andra städer.

Vid kommissionens besök 1906 uppgafs fiskarenas antal till 25
eller 26, hvaraf 15 bodde närmast den norra och 10 närmast den södra
hamnen. Enligt kapten Ingvar Olssons och H. Perssons svar den 24
juli 1908 å fiskehamnskommissionens förfrågningar ägde Nöbbelöfs
Brantevik 1907 18, 1908 23, Simris-Brantevik 1907 12 och 1908 18
fiskare. Båtantalet utgjorde 1908 vid det förra läget 22, hvaraf 4 däcksbåtar,
2 försedda med motor; vid det senare läget 20, däraf 2 däclcade.
En däcksbåt var här försedd med motor. Däcksbåtarna lågo lastade 1.5
meter djupt.

Båda lägenas hamnar byggdes omkring 1875. Till den södra
hamnen erhölls 4,000, till den norra omkring 3,000 kronor i statsanslag.

Nöbbelöfs-Branteviks hamn afsynades och godkändes den 15 oktober
1878. Denna hamn, som kan sägas bestå af två skilda afdelningar, eu
söder och en norr om den ganska breda hamnöppningen, har stått sig
ganska bra och blifvit nödtorftligen underhållen, med undantag af att uppgrundning
i viss grad skett. Djupet utgjorde att börja med 0.9 in. intill
en del af hamnkåsorna och 1.5 in. i en mindre del af norra hamnområdet.

Såsom i kommissionens protokoll den 25 augusti 1906 anföres
erbjuder den södra eller Nöbbelöfs-Branteviks hamn i dess nuvarande
skick större trygghet för båtar än den norra hamnen. Då ingen af
dessa hamnar för rimliga kostnader kan erhålla det djup, som erfordras
för en fiskehamn, som lämpar sig för framtiden, kan kommissionen ej
föreslå några andra åtgärder till deras förbättrande än uppmuddring af
Nöbbelöf-Branteviks hamn med omkring 0.3 meter.

Bashemölla.

Fisket härstädes har under senare årtionden aftagit, delvis till följd
af hamnens dåliga beskaffenhet. Åren 1882 och 1883 t. ex. ägde detta

102

fiskeläge 106 fiskare, ock utgjorde fiskets totala bruttoafkastning då
respektive 32,710 och 32,603 kronor. I sillfisket deltogo samma år 60
man med 12 större öppna båtar och afkastade detta fiske 24,000 samt
19,800 kronor. Enligt Konungens Befallningshafvandes femårsberättelse
funnos år 1900 36 yrkesfiskare och 12 tillfällighetsfiskare vid Baskemölla,
hvars hela fiske uppgifves då hafva lämnat ett utbyte af blott
11,140 kronor och däraf för ål 6,790 och för sill 2,500 kronor. And
kommissionens besök hade läget 6 däckade fiskebåtar, ingen försedd med
motor, 13 medelstora öppna båtar för torskfiske och 20 små öppna fiskebåtar.

Läget uppgafs 1906 äga omkring 400 bebyggare, hvaraf omkring
40 voro fiskare. Någon närmare upplysning om fiskets afkastning
kunde då ej på platsen erhållas; emellertid sade sig eu del fiskare
under senaste åren haft 500 eller 600 kronors bruttoförtjänst i medeltal
per år och man af fisket.

Såsom i kommissionens protokoll den 25 augusti 1906 anföres,
hafva Baskemölla fiskare ej käft något ekonomiskt understöd af staten
till sin hamn, men likväl hållit denna i stånd, tills den svåra stormen
korn i slutet af 1904. De skador, hamnen då led, voro för stora, för
att fiskarena skulle kunna reparera dem. A id denna storm förstördes
3 å land inne i hamnen uppdragna större båtar.

Såsom framgår af protokollet från sammanträdet inför Konungens
befallningshafvande i Kristianstad den 19 oktober 1906 önskade ombuden
från Baskemölla, att hamnen i sammanhang med en blifvande reparation
också måtte något utvidgas. Då emellertid fiskarena bestämdt motsatt
sig att ingå på något slags ansvarsförbindelse för hamnens reparation
eller för några regelbundet utgående afgifter till dess underhåll, torde
staten ej böra bidraga till den önskade hamnutvidgningen.

Major Enbloms beräkning af kostnaderna för hamnens reparation
och delvisa fördjupning till 1.3 in. slutar på en summa af 6,100 och
han föreslår ett statsanslag å 6,000 kronor härför. I förslaget ingår
ock, att öppningen mellan östra och södra bryggorna skulle igensättas.

Den föreslagna uppmuddringen till blott 1.3 meters djup i yttre
hälften af hamnen torde visserligen vid lägre vattenstånd ej blifva fullt
tillräcklig för lägets största däcksbåtar, men major Enblom har dock
anfört goda skäl mot större fördjupning.

103

Blekinge län.

GRUPP I.

Nogersunds fiskeläge.

Enligt hushållningssällskapets fiskeriberättelse för 1906 fiskade då
46 man med 14 däcksbåtar sill för 20,880 kronor. Lägets samtliga
55 yrkesfiskare och 7 tillfällighetsfiskare, hade i det hela ett utbyte af
36,990 kronor af sitt fiske, hvaraf 14,700 kronor för sill och lax, som
fångades i mera aflägsna farvatten. År 1908 lämnade Nogersunds fiske
41,018 kronor i bruttoinkomst. Enligt af major Fr.. Enblom den 20
oktober 1907 upprättadt protokoll ägde Nogersunds fiskeläge, då 1 större
motorförsedd båt, 2 stora kvasar eller sumpbåtar af omkring 15 tons
dräktighet och 16 andra större båtar. Alla dessa båtar voro däckande.
Därjämte funnos 10 mindre öppna sumpbåtar och 25 ej med sump försedda
smärre fiskebåtar. Den största båten uppgifves hafva med last
legat 2.1 m. djupt. Fiskarenas antal anföres i sagda protokoll till omkring
50.

År 1906 uppgåfvos i en betänkandet bifogad skrifvelse af den
25 maj 1906 från kronolänsman J. Anderson innevånarne utgöra omkring
400, hvaraf 80 husägare, och 35 som erlade bevillning för inkomst.
En yrkesfiskare med medelgod inkomst sades då, här liksom
vid Hällevik, förtjäna omkring 600 kronor om året i brutto. x)

Efter plan af major Remmer anlades omkring 1880 en af tvenne
armar eller lagbrytare bestående hamn vid Nogersund.

Någon muddring synes ej hafva blifvit utförd i sammanhang med
hamnens anläggande, äfven om en del högstenar borttogos i hamnen.
Den bäst skyddade delen af denna var visserligen för grund för däcksbåtar,
och sten, som fanns kvar i och närmast utanför inloppet samt i
hamnen, försvårade dennas användande för större fiskebåtar, men sand- 1

1) År 1909 farinös vid Nogersund 53 fiskare, 14 lax- och sillfiskebåtar — 4 af
dem med fotogenmotorer, 14 båtar med sump till torsk- och flunderfiske, samt 30
mindre båtar, afsedda för ål- och småfiske. Fisket hade nämnda år lämnat 34,816
kronor i bruttoafkastning,

104

drift eller annan uppgrundning hade man dock ingen afsevärd olägenhet
af. — — — — — — — — —--— — — — — — — — —

År 1897 uppgjorde major Gagner förslag till förbättring af Nogersunds
hamn. Kostnaden härför beräknades till 30,000 kronor och ett
statsanslag af 20,000 kronor beviljades. Emellertid kunde fiskarena
ej åtaga sig utgörandet af de återstående 10,000 kronorna. Uppskof
med kontraktets ingifvande beviljades till 1902, men saken förföll ändå.

Vid den svåra stormen den 31 december 1904, då vattnet enligt
uppgift vid platsen stod omkring 2 in. högre än vanligt, led Nogersunds
hamn svåra skador, såsom framgår af kronolänsman Andersons
här förut omnämnda bref. Ses båtar slogos då sönder i hamnen och
flera andra skadades.

Kostnaderna för de i fiskehamnkommissionens protokoll den 24
september 1906 förordade åtgärderna hafva sedan dess beräknats af
major Enblom. I hans till kommissionens förfogande ställda förslag af
den 20 januari 1908 till reparation och förbättring af Nogersunds hamn
upptagas afhjälpandet af de 1904 uppståndna skadorna till 9,300 kronor

och hamnförbättringarna--—----till 58,700 kronor. I ett

alternativt förslag, hvilket major Enblom ej för närvarande anser böra
utföras, upptages vidsträcktare muddring. Detta förslag stiger till 108,000
kronor. Han framhåller ock i sitt betänkande, att någon del af hamnen
för framtida, större, motorförsedda båtar bör uppmuddras till 3 meters
djup. Ehuru kommissionen håller för högst sannolikt, att behof af
sådant djup i hamnen kommer att uppstå synnerligast vid lägre vattenstånd,
instämmer kommissionen dock med major Enblom däri, att denna
uppmuddring bör tillsvidare kunna anstå.

Hälleviks fiskeläge.

Detta läge liar varit och kommer säkerligen att blifva det största
inom Blekinge. År 1885 t. ex. funnos här 233 yrkesfiskare, som med
39 båtar deltogo i sillfisket; hvilket då inbragte 40,250 kronor brutto.
För 1883 finnes uppgifvet, att allt fiske vid Hällevik afkastade 96,300
kronor. Emellertid har utflyttning ägt rum till Amerika, och unge män
hafva äfven vändt sig till sjöfarten eller andra yrken, så att fiskarenas
antal 1906 enligt officiell uppgift från länets hushållningssällskap blott
uB?j01’de 102 jämte några tillfällighetsfiskare. Enligt samma källa hade
fiskarena sistnämnda år 47,350 kronors inkomst af sitt yrke, och ingick

105

i denna inkomst sill för 35,040 samt lax för 5,910 kronor. Att märka
är, att dessa Åskslag från Hällevik mest fångas i tämligen aflägsna farvatten
såsom kring Bornholm, utanför Simrishamn och, hvad laxen beträffar,
äfven närmare tyska kusten. Samma år funnos vid läget 28
däckade, hufvudsakligast för sill- och laxfiske afsedda, omkring 7.5 m.
långa båtar, de flesta byggda å platsen och i medeltal värda 700 kronor
stycket. Härtill komma 7 öppna, sumpförsedda, omkring 6 meter långa
båtar och omkring 50 smärre öppna båtar. Tre båtar voro, enligt
fiskeritillsyningsman J. Persson försedda med motor. Enligt hans —
— — — — — uppgifter, utgjorde det sammanlagda bruttovärdet af
Hälleviks fiske 1908 65,760 kronor, hvaraf 41,609 kronor för sill. T

Tre fraktskonare tillhörde fiskeläget 1906. Xär dessa äro hemma,
ligga de förankrade å östra delen af bukten.

Lägets innevånareantal uppgafs till omkring 600, och boningshusen
till omkring 130. De fiskare, hvilka mer enträget ägna sig åt
sitt yrke, sades hafva en bruttoinkomst af omkring 600 kronor däraf
i medeltal för är.

Att fisket vid Hällevik gått tillbaka beror säkerligen i första hand
på de otillfredsställande hamnförhållandena, hvilket äfven framgår af
betänkandet bifogade tvenne skrivelser dels af den 2 september 1906
från jaktuppsyningsmannen X. M. Anderson på Hälleviks befolknings
vägnar, dels ock af den 14 oktober 1907 från handlanden Ola Jonson och
jaktuppsyningsman Anderson. Då läget för en del år sedan ägde 80
öppna fiskebåtar, kunde dessa vid stormtillfällen dragas upp på land
och voro där någorlunda skyddade. Annorlunda förhåller det sig med
de däckade båtar, man numera skaffat sig, och för fiskets tidsenliga
utveckling är det af nöden, att däcksbåtarna för framtiden blifva större,
mer djupgående samt försedda med motorer. Efter fisketidens slut på
hösten brukar man nu äfven draga upp däcksbåtarna på land.

För lång tid tillbaka uppgjorde major Gagner förslag till hamn
vid Hällevik.

Major Gagners nämnda förslag hade slutat på en summa af 75,000
och enligt ett annat alternativ å 125,000 kronor, Planen förföll emeller -

x) År 1909 ägde Hällevik 78 fiskare, 26 lax- och sillfiskebåtar, 7 af dem
med fotogenmotorer, 12 mindre båtar med sump och dessutom 40 ännu mindre båtar.
Bruttoinkomsten af fisket hade detta år varit 46,163 kronor.

106

tid, då en tredjedel af det mindre kostnadsbeloppet ej kunde af hamnintressenterna
anskaffas.

Kommer hamn, enligt hvad här framhållits, att byggas vid Hällevik,
är det mycket stora utsikter, till att fiskeläget går en rask utveckling
till mötes.

Hallarnes fiskeläge.

I så godt som alla tillgängliga meddelanden om fisket inom Blekinge
hafva uppgifterna tagits tillsammans för hela Hasslö, utan att Hallarne
angifvits särskild! År 1882 t. ex. idkades fiske af 71 yrkes- och 57
tillfällighetsfiskare från hela ön. Sill fångades samma år med 18 båtar
och till ett värde af 41,282 kronor. År 1906 utgjorde yrkesfiskarena
78 och tillfällighetsfiskarena 137. Fiskets hela bruttoafkastning beräknades
då till 85,110 kronor hvaraf för sill 59,100 kr. Till detta fiske
användes då 22 båtar. Sillfisket lämnar således mycket större inkomst
än de öfriga fiskena tillsammans. Unge män stanna mer hemma och
ägna sig åt fiske å Hasslö än å de flesta andra platser i Blekinge skärgård,
och fiskets afkastning synes ej hafva aftagit å denna ö.

Enligt på stället lämnade uppgifter funnos 1906 vid Hallarne 10
däcksbåtar för sillfiske, och en båt till var beställd. Tre af dem hade
motor. Fiskeriöfvertillsyningsman J. Person har i sin redogörelse för
1907 uppgifvit de motorförsedda båtarnas antal till 6 och de öfriga
däcksbåtarnas till 3 samt de öppna små fiskebåtarnas till 30. År 1906
funnos vid Hallarne 40 fiskare, hvaraf de allra flesta kunde hänföras till
yrkesfiskare. Det torde kunna antagas, att ungefär hälften af Hasslö
hela fiske sker från Hallarne. fl------------

I fiskehamnkommissionens protokoll den 24 septemter 1906 anföres
om Hallarne: »Flera fiskare skulle komma att begagna sig af hamn
härstädes, och platsen är gynnsammare belägen för anläggande af hamn
än Lilla Plorn. Fn hamn vid Hallarne skulle därför kunna utföras för
mindre kostnader än vid Lilla Horn.»

b År 1909 funnos vi Hallarne 36 fiskare, 9 lax- och sillfiskebåtar, alla med
fotogenmotorer, 44 mindre båtar till torsk- och småfiske. Fiskets bruttoafkastning var
under året 19,006 kronor.

107

Drottningskär.

De flesta af Aspö fiskare bo i närheten af Drottningskär och skulle
kofnma att begagna sig af en därstädes anlagd hamn. Fisket tyckes
ej hafva aftagit vid Aspö. År 1883 t. ex. skola från hela ön 40 yrkesoch
33 tillfällighetsfiskare fångat fisk för 26,471 kronor. Sillfisket drefs
åren 1882—1885 i medeltal af 38 fiskare med 10 vrakekor och gaf i
utbyte för år 1883 11,300 kronor. År 1906 skall fisket för hela Aspö
inbringat 37,730 kronor, hvaraf för sill 14,540 kronor. Sillfisket idkades
då af 26 man med 4 däcksbåtar. Under 1907 ägde Aspö fiskare
enligt fiskeriöfvertillsyningsman ,J. Persson 5 däckade, bufvudsakligast
för sillfiske afsedda båtar, af hvilka 4 höllos förlagda strax norr om,
den femte söder om Drottningskär. Där invid funnos tillika 10 öppna
sumpbåtar för torskfiske och 50 st. mindre båtar för inomskärsfiske.
För 1906 uppgifves, att hela Aspö ägde 24 yrkes- och 70 tillfällighetsfiskare.
o

Det framgår nu, att djup och bottnens beskaffenhet norr om holmen
med Drottningskärs gamla befästningar afgjordt bättre lämpa sig
för hamnanläggning än samma förhållanden söder om samma holme.
Ett af kantor J. Tobiaeson uppsatt protokoll vid sammanträde med
fiskarena på Aspö den 12 oktober 1907, visar ock, att äfven fiskare, som
förut önskat få hamn söder om Drottningskär, nu — på i protokollet
anförda grunder — frånträdt denna mening och enat sig med de öfriga
fiskarena, dock med särskildt uttryckt önskan, att kanalen mellan fästningsholmen
och själfva Aspö måtte fördjupas, så att de söder därom
boende fiskarena kunde begagna sig af denna kanal.------

Stenshamns fiskeläge.

Fastän hamn saknas och ungt folk äfven härifrån emigrerat, synes
fisket åtminstone ej gått tillbaka vid detta läge. Flera fiskare hafva
återkommit från Amerika. De från 1880-talet tillgängliga officiella fiskeristatistiska
uppgifterna äro visserligen otillfredsställande, men af dem

]) Vid Drottningskär funnos 1909 32 yrkesfiskare, 5 sillfiskeb&tar, 4 af dem
med fotogenniotorer, 12 mindre båtar till torskfiske ock 42 till småfiske. Fiskets bruttoafkastning
var detta år 24,544 kronor.

108

synes dock framgå, att tillsammans vid Stenshamn och den alldeles i
närheten belägna ön Utlängan exempelvis 1883, fisket afkastade 20,050
kronor i brutto, hvaraf för sill 14,140 kronor. I detta senare fiske deltogo
då 49 man med 14 båtar från nämnda båda platser. År 1906, då
fiskets totalafkastning i hushållningssällskapets fiskeriberättelse uppgifves
till 29,580 kronor, fiskade 48 man från Stenshamn och Utlängan
och af dessa skola 36 man regelbundet hafva ägnat sig åt storsjöfiske
eller sill- och torskfiske längre ut från land. 43 fiskare deltogo samma
år med 10 båtar i sillfisket, som då afkastade 9,700 kronor. Enligt
jaktuppsynmgsman P. Larson insaltades 1905 omkring 500 tunnor sill
och 100 tunnor torsk härstädes till ett värde af 16 å 17 kronor tunnan
för sillen och 3 kronor för (Lff) 8.5 kilogram för saltad torsk. Enligt
honom funnos, förutom de nämnda sillbåtarna eller vrakekorna 1905 6
större, öppna båtar, hvarmed fisk (mest saltad) fördes till Kalmar och
Mönsterås, samt ett trettiotal smärre fiskebåtar.

I medeltal ansågos hvarje yrkesfiskare i Stenshamn hafva haft
en bruttoförtjänst för år af 800 kronor på fisket. *)

Å det vattenområde, där Stenshamns fiskare bruka hafva sina
båtar förlagda, är det hufvudsakligast mot sjö från NV och V, som
skydd beliöfver beredas. Hittills har man blott medelst »kåsör» sökt
åstadkomma något litet skydd och tillfälle att kunna draga sina båtar
på land vid storm.

Man har lika litet här som vid Ungskär sökt kommunens hjälp
för vidtagande af åtgärder till skydd för båtarna, ej heller på annat
sätt vidtagit sådana åtgärder. Från Torhamns kommun lärer ej heller hjälp
kunna påräknas i detta afseende.

Af de undersökningar, fiskehamnkommissionen låtit utföra vid
Stenshamn, och den detta betänkande bifogade, med stöd af undersökningarna
uppgjorda djupkarta framgår, att förhållandena därstädes äro
mycket lämpliga för hamnanläggning. Inseglingen blifver bekväm, och
djupet å största delen af det område, som skulle passa för hamn, blifver
2 å 2.5 meter utan muddring. Fördjupning kan emellertid ske till 3
meter vid medelvattenstånd, innan berggrund träffas. Till dess att båtar,
som ligga djupare än 2.1 m. eller 2.2 in. anskaffas, blifver dock muddring
obehöflig.

’) År 1908 utgjorde fiskets hela bruttoafkastning 22,228 och 1909 15,489 kronor.
Sistnämnda år funnos här 40 fiskare, 7 öppna s. k. blekingsekor till sillfiske och 58
mindre båtar till torsk-, ål- och småfiske.

109

Såsom af betänkandet bifogade, genom Karlskrona fiskeriförening
till fiskehamnkommissionen öfverlämnade skrifvelse från grundägarena
vid Stenshamn och Ungskär framgår, äro dessa villiga att på båda
ställena till staten öfverlåta hamnområdena jämte rätt till stentägt, ifall
hamn eller hamnar komme att anläggas. — — — — — — —--

Vare sig hamn anlägges vid Stenshamn eller Ungskär, torde det
kunna förutses, att regelbunden ångslups- eller motorbåtstrafik med
Karlskrona uppstår, då hamn blifver färdig.

I sitt protokoll af den 24 september 1906 har fiskehamnkommissionen
framhållit, hurusom både Stenshamn och Ungskär äro i starkt behof
af hamn. Då dessa platser emellertid blott äro belägna omkring 2 kilometer
från hvarandra, har kommissionen ej vågat föreslå, att hamn samtidigt
skulle byggas vid Stenshamn och Ungskär. Med stöd af kommissionens
här omnämnda undersökningar beslöts vid sammanträde i Malmö den 8
januari 1908 (se § 4 i protokollet) *) att i första hand förorda anläggande
af hamn vid Stenshamn; där kan en för framtiden och för större båtar,
som idka fiske i mera aflägsna farvatten, fullt lämplig hamn erhållas
till rimlig kostnad.

GRUPP II.
Hörviks fiskläge.

Enligt hushållningssällskapets fiskeriberättelse afkastade sillfisket
1906 i brutto 24,000 kronor och utöfvades detta år af 50 man med 15
däcksbåtar. I det hela utgjorde, enligt samma källa, bruttoafkastningen
af fisket vid Hörvik 1906 kronor 65,886, hvaraf för sill och lax, som
fångades i aflägsnare fiskevatten, 21,900 kronor. Fiskarenas antal uppgick
samma år i det hela till 103 jämte 26 tillfällighetsfiskare; båtarnas
till 18 däckade båtar (1907-—23), 9 eller 11 öppna sumpbåtar och omkring
40 småbåtar. Fn båt var försedd med motor.

b Protokollet innehåller härom: På grund af de gynnsamma naturförhållandena
vid Stenshamn för en hamn, som medgåfve snabbare och större utveckling af fisket,
samt med hänsyn till att redan nu ett väsentligen större fiske utöfvades från denna
plats än från det närbelägna Ungskär, beslöt kommissionen nu att i första hand förorda
den förra platsen till erhållande af statsanslag till hamn.

Ilo

År 1908 uppgick bruttovärdet åt'' Hörviks fiske till 81,808 kronor,
hvaraf dock 55,350 kronor hade influtit för ål, som fiskas alldeles invid
kusten med småbåtar. Sillfisket inbragte 1908 blott 7,082 kronor mot
41,609 kronor vid Hällevik.

Med hänsyn till innevånares och bostäders antal stå Hörvik och
Hällevik i det allra närmaste lika.

Plan till hamn härstädes uppgjordes 1895 af major Gagner. Först
byggdes 1897—1900 en vågbrytare eller hamnarm med kaj på insidan
och till skydd mot sjö från O och S. Kostnadsberäkningen gick ut på

98.000 kronor, hvaraf 65,300 lämnades såsom statsbidrag. Resten skulle
utgöras af det för hamnbyggandet bildade Hörviks hamnaktiebolag.

I planen för hamnen ingick ock, att en västra vågbrytare skulle

anläggas till skydd mot N och NV vind. — — — — — —---

Hamnarmen i fråga skulle vara färdig till 1 september 1907.

Vid »nyårsstormen» 1904 led östra hamnarmen skador, hvilkas
afhjälpande af hamnentreprenören beräknades till omkring 5,000 kronor.
Delvis voro dessa skador lagade vid kommissionens besök på platsen,
men — såsom af kommissionens protokoll den 14 oktober 1907 framgår
— återstod då omkring 35 meter lång bristfällighet att reparera. Major
Enblom har sedermera beräknat, att denna reparation skulle kräfva

5.000 kronor.

Kalmar län.

GRUPP I.

TVär skärs fiskeläge.

Ön tillhör Hornsbergs egendom och är bebodd af 10 hushåll verkliga
yrkesfiskare.

Utom de 10 gifta männen deltaga flera ynglingar och pojkar i
fisket. För 1907 uppgifver fiskeriinstruktör J. Segerstedt i berättelsen
till hushållningssällskapet, att bruttoafkastningen för fisket vid Wärskär

utgjorde 7,265 kronor, hvaraf för ål 3,125 och för strömming 2,900
kronor, för torsk 450 kronor o. s. v.

I arrende för ålhommeplatser utbetalade öboarna 1906 112 kronor.
Det antogs detta år, att hvarje gift fiskare i medeltal hade en bruttoinkomst
af omkring 800 kronor för sitt fiske. Den mesta strömmingen
föres saltad till marknad i Linköping.

För dessa marknadsresor har man i Wärskär 3 stycken något större,
öppna fraktbåtar.

Därjämte brukar man befrakta en mindre segelskuta med saltad
strömming till Linköpings marknad i juli månad. För fisket finnas
omkring 40 smärre öppna båtar. 0

Såsom af kommissionens protokoll den 11 juli 1907 framgår sakna
Wärskärs fiskare nu skydd för sina båtar, och utgör denna omständighet
ett väsentligt hinder för fiskets utveckling. De nämnda »marknadsbåtarna»
brukar man hafva förlagda innanför Wärskär i skydd af Tyrsholmen,
hvilket skulle för något större båtar, som behöfde regelbundet
begagnas i fiske, vara mycket besvärligt och äfven förenadt med stor
risk.

Småbåtarne har man delvis sökt skydd för i en mycket grund
och med svårt inlopp försedd liten vik på sydsidan af Wärskär. * 2)

Grönhögen.

För närvarande har denna plats i första hand betydelse såsom
lastageplats, men bör den ock kunna blifva en ganska betydelsefull
fiskehamn. Enligt skriftligt meddelande från ordföranden i Grönhögens
hamnstyrelse C. J. Nilsson ägde platsen 1907 66 bebyggare, hvaraf 7

0 År 1909 var Wärskärs fiskläge bebodt af 9 familjer, hvilkas alla vuxna
medlemmar, 19 män och 13 kvinnor idkade fiske. Af båtar funnos tvä s. k. marknadsbåtar
(stora, öppna fraktbåtar om 4 ton hvardera), 1 däckad kutter om 7 ton, 8 större
båtar för strömmingsfiske, 10 af mellanstorlek och 30 mindre. Fisket inbringade samma
år i brutto 8,720 kronor.

2) I kommissionens protokoll den 11 juni 1907 anföres beträffande Wärskär:
»On är uteslutande bebodd af yrkesfiskare — — — — — — — — -— — — —
och synes det vara af väsentlig betydelse för fisket i hela trakten, där yrkesfiskare
eljest äro få, att denna stam af fiskare ej blott bibehålies vid sitt antal, utan förökas«.

112

voro fiskare, 8 skeppare, 3 diversehandlande och en telefon- och postföreståndare;
detta förutom personer, som bodde utanför hamnplatsens
område. Fisket utöfvas med öppna båtar. *) Fn fiskare från Blekinge,
hvilken äger däcksbåt, har emellertid omkring 20 år regelbundet uppehållit
sig vid Grönhögen sommartiden, och flera år hafva blekingsfiskare
med omkring 20 däcksbåtar idkat laxfiske på våren i trakten, hvarvid
de haft eller önskat hafva Grönhögens hamn såsom stödjepunkt. Att
denna hamn, om den blifver förbättrad, kommer att få stor betydelse
för fisket, torde framgå bland annat af skrivelser (bifogade betänkandet)
ej blott från traktens egna fiskare utan ock från fiskare från så långt
aflägsna orter som Ronneby och Hand i Blekinge. Största betydelsen
har sillfisket. Laxfisket har äfven varit gifvande, och torskfisket med
långref har under senare år visat sig kunna vara mycket inbringande
vintertiden.

Därtill kommer flundrefisket, som under sommarmånaderna lämnar
godt utbyte, och som kunde mycket uppdrifvas.

Grönhögen äger stensliperi- och stenhuggeri, hvarvid 1903 s}rsselsattes
omkring 50 personer.

Sedan dess har ett kalkbruk tillkommit, och platsen torde därjämte
komma att få stor betydelse såsom utskeppningsort för sockerbetor. 2)

-* 1) Vid slutet af år 1909 funnos vid Grönhögen 1 däekad båt och 27 odäckade,
hvilka användas till fiske af arbetsfolket på platsen. Bruttoinkomsten af fisket uppskattades
samma år af fiskeriinstruktören i södra delen af Kalmar län C. E. Eriksson,
till 15,600 kronor.

2) Vid sammanträde inför Konungens Befallningshafvande i Kalmar den 29
oktober 1907 anförde C. J. Nilsson i Wentlinge, enligt protokollet, att han fann kommissionens
förslag i fråga om denna hamn till alla delar synnerligen förträffligt, och
ville bringa till kommissionens kännedom, att under den sistgångna sommaren vid Grönhögen,
fångats strömming till en myckenhet, som antagligen icke understege 70,000
valar.

Då betleveranserna skulle börja redan nästa höst, vore det angeläget, att arbetet
med don nya hamnanläggningen vidtoge snarast möjligt.

I betänkandet om Grönhögens hamn hänvisas till kommissionens protokoll från
den 6 juli 1907, hvari bland annat anföres:

“Här finnas också göda förutsättningar för åstadkommande af hamn, afsedd för
jämförelsevis mindre fraktfartyg och för fiskebåtar af en storlek, som säkerligen ej inom
en mycket lång följd af år kommer att öfverskridas vid'' fiske i Östersjön. Fraktfarten
är här i starkt tilltagande, och intresset för hamnen visade sig i orten mycket lifligt.
I förhållande till den nytta, som bör kunna vinnas af Grönhögens hamn, bör densamma
ej blifva öfverdrifvet dyr. Isförhållandena äro goda; här tillfryser hamnen sällan såsom
exempelvis framgick under senaste rätt stränga vinter.“

113

Den lastbrygga eller hamnarm, som nu bildar den yttre sidan af
Grönhögens lilla hamn, äges af Yäntlinge och As kommuner gemensamt.

Sagda brygga är gammal och har tillbyggts efter hand.

Något statsbidrag har ej för densamma erhållits. För uppmuddring
af en ränna af 1.5 meters djup intill insidan af bryggans yttre del
och något större djup mot och i hamnomloppet och för hamnens inköp
af (från) enskilda personer hafva, enligt intyg från Iv. A. Falk, As och
Väntlinge kommuner åren 1899—1906 påkostat 4,700 kronor. Från
början skall hamnbyggandet, som det uppgafs, hafva varit »ställdt på
lotter». Någon plan för detsamma har aldrig blifvit fastställd. Hamninkomsterna
hafva användts till hamnens underhåll, sannolikt äfven till
afbetalning af ett för hamnen upptaget lån å 6,000 kronor. Däraf sades
1906 återstå 1,800 kronor.

År 1906 besöktes hamnen 107 gånger af segelfartyg med mer
än 10 tons dräktighet och 12 gånger af mindre seglare. Tre fraktjakter
tillhöra platsen. För utförda varor: spannmål, huggen fasadsten,
diverse kalksten och kalk in. in., och för införda varor: foderämnen,
kolonialvaror in. m. hade hamnen samma år en inkomst af kronor 606: 76.

Redan 1884 uppgjorde major Öhnell ett å 40,000 kronor slutande
förslag till hamnförbättring vid Grönhögen. Detta kom dock ej till
utförande. Stadsingenjören I. Björkman i Kalmar uppgjorde sedermera
1902 ett nytt till eu kostnad af 53,800 kronor beräknadt hamnförslag.
Båda dessa förslag afsågo bryggans tillbyggnad och förbättring, hamnens
uppmuddring, samt anordnande af skydd medelst två mindre vågbrytare.
— — — — — — — — — — — — — — — — — —

År 1903 reviderades det sistnämnda förslaget af lotskapten Bohm,
hvarvid en ökning af kostnaden med 7,773 kronor föreslogs.

Sedan rörelsen vid hamnen ökats och frågan om skeppning af
sockerbetor blifvit brännande, uppgjorde ingenjör John Sandström en
ny plan till hamnförbättring.

Denna plan gick ut på att utom förlängning af den gamla hamn -

Här i närheten och så länge ingen duglig fiskehamn är att tillgå vid södra delen
af Olands östkust, böra de vidsträckta fiskegrunden söder och öster om södra Öland
lättast kunna nås från Grönhögens hamn.

114

armen, endast med det skydd, som det nämnda stenrefvet erbjuder,
muddra upp innanför refvet till 3,2 meters djup vid medelvattenstånd.

De af ingenjör Sandström föreslagna åtgärderna skulle hafva
kostat 56,000 kronor.

Kårehamn.

Såsom i kommissionens protokoll den 6 juli 1907 anföres och
beskrifves är denna plats den enda på Ölands östkust, där de naturliga
förhållandena lämpa sig för anläggande af en god hamn för rimliga
kostnader.

Visserligen funnos i närheten af hamnplatsen 1907 endast tre
tillfällighetsfiskare, men förr hade här idkats icke obetydligt sill- och
torskfiske, och blefve här hamn, vore det att hoppas, att yrkesfiskare
komme att flytta hit, och att fisket skulle tilltaga. Vid Arbelunda sjöbodar
nära söder om Kårehamn voro 10 å 12 fiskebåtar förlagda. '')

Staten äger ett ganska vidsträckt område invid hamnen. Af
detta område hade 9.7 har afsatts till allmän hamn- och lotsplats.
Konungens Befallningshafvande lärer utlämnat vissa lotter, och en hel
liten landtgård är upptagen och uppodlad å sagda, Kronan tillhöriga
område. Det är likväl af stor vikt att tillräcklig mark reserveras för
tomtplatser åt fiskare, för torkning af fiskredskap m. fl. ändamål, så
att fiskläge och lastageplats här lätt kunna uppstå, om hamn komme
att byggas. Utredning rörande upplåtelse af Kronans här berörda mark
lärer vara igångsatt af Konungens Befallningshafvande i Kalmar län.

Från Kårehamn utskeppas hufvudsakligast slipad och oslipad kalksten
till Stockholm och andra orter, och ved in. in. införes för traktens
behof. Fyra segelskutor hafva brukat lasta härstädes, hvaraf en hemma
på platsen. Från Gotland hafva segelfartyg ganska ofta sökt hamn
vid Kårehamn, och vinterpostföringen med ångbåt bär vid vissa tillfällen
förmedlats häröfver.

’) Fiskeriinstruktören har uppgifvit, att vid själfva hamnen år 1909 endast funnos
6 båtar af den vanliga öländska typen, men i trakten närmast däromkring omkring 50
stycken, som helt säkert komme att flyttas in till Kårehamn, så snart här en verklig
.hamn blefve anlagd. Ortens bruttoinkomster af fiske skall år 1909 hafva utgjort 17,100
kronor.

115

Postverket har låtit uppföra en liten brygga, vid hvars yttre ända
dock blott 1 meters djup förefanns.

Byxelkrok eller Byxlekrok.

Någon egentlig fiskeribefolkning finnes här icke. Mellan 30 och
50 öppna båtar användas visserligen vid fiske, men endast af personer,
som hufvudsakligast lefva af annan näring eller annat arbete. Förr,
då det var mindre ondt om arbetskrafter, ägnade man sig äfven här
mer åt fiske. Största inkomsten för de fiskande lämnar ålen, därnäst
i betydelse komma sill, torsk och flundra. Några uppgifter om fiskets
afkastning kunde ej erhållas 1907. fl

Enligt en betänkandet bifogad skrifvelse den 5 juli 1907 från Nils
Englund och N. J. Nilsson var det våren 1902, som åboar i byn Torp
anlade en liten tilläggsbrygga vid Byxelkrok för att söka få ångbåtsförbindelse
med fastlandet, hvilket lyckades. Regelbunden ångbåtstrafik
äger nu rum till Oskarshamn och sedan 1905 direkt till Stockholm.
Åren 1902, 1904 och 1906 tillbyggdes bryggan med tillsammans 4 kar.
Det har för kommissionen uppgifvits, att kostnaderna för denna brygga
1906 hade uppgått till 4,000 å 5,000 kronor, som lämnats i frivilliga
bidrag utan något offentligt understöd.

Enligt Kalmar läns södra landstings kommitterades, detta betänkande
i afskrift bifogade utlåtande den 15 augusti 1903 uppgjorde major
C. H. Ohnell 1892 och 1896 på ansökan af Boda kommun ritningar
och kostnadsberäkningar till hamnanläggning vid Byxelkrok. Lastbrygga
med fullständigt skydd beräknades af honom kosta 610,000, brygga
och en från land utbyggd vågbrytare 173,000 samt en provisorisk lastbrygga
med trenne moringar 10,600 kronor. Dessa hamnplaner hafva
ej varit tillgängliga för fiskehamnkommissionen. Som af det anförda
synes, kom endast lastbryggan att efter hand byggas. Emellertid öfvergafs
ej tanken på den skyddande hamnanläggningen. Ingenjör John

fl Enligt fiskeriinstruktör Eriksson ägde Byxelkrok och närmaste omgifningar
år 1909 ett 30-tal båtar, som dagligen användes till fiske, och dessutom omkring 60
stycken, som användes mera tillfälligtvis, bland dem åtskilliga större hel- eller halfdäckade
fraktbåtar. Fiskets bruttoafkastning uppskattades samma år till 17,600 kronor.

116

Sandström uppgjorde ett betänkande jämte kostnadsförslag den 14
november 1903. (Ritningarna hafva ej varit för kommissionen tillgängliga.
)

Förslaget afsåg dels att förlänga lastbrygga!! med 20 meter för
en kostnad af 5,200 kronor, dels ock att uppföra en hamnarm till skydd
mot vindar mellan N och NO, hvilka medföra den för platsen vid lastbryggan
svåraste sjögången. Fn sådan hamnarm eller vågbrytare beräknades
1903 kosta 87,500 kronor.

Enligt ingenjör Sandströms betänkande af 1903 har rörelsen i
hamnen gifvit omkring 200 kronors hamnumgälder om året. Dessa
umgälder torde emellertid komma att i hög grad stiga, om här anlägges
vågbrytare, och om bryggan tillökas. Enligt Englunds och Nilssons
förut berörda skrifvelse utfördes 1906 75,000 och 1907 125,000 kubikfot
(respektive 1,963 och 3,272 kubikmeter) sågadt virke förutom pitprops
och sleepers från Byxelkrok. I skrifvelsen uppskattas 1907 de
handelsvaror och landtmannaprodukter, som årligen utskeppades därstädes,
till minst 250,000 kronors värde. Sju sågverk funnos då i Döda
sockens norra del.

Till de omständigheter, som tala för anläggande af en skyddad
hamn vid Byxelkrok och som berörts här ofvan, samt i kommissionens
protokoll den 6 juli 1907, kommer också, att fyrbelysning finnes vid
Tokenäs udde blott 500 å 600 meter väster om lastbryggan, och att
isförhållandena å platsen äro mycket gynnsamma. Sålunda visar ett
betänkandet bifogadt meddelande från fyrvaktaren Nils Englund, att
under vintern 1906—1907 drifis blott var synlig utanför Byxelkrok tre
dagar i februari, och att den platsen angörande ångbåten under trenne
år ej någon gång hade varit hindrad af is.

Befolkningen i trakten af Byxelkrok är visserligen mycket starkt
intresserad af att erhålla hamn därstädes, men hvarken från den eller
från Böda kommun torde något bidrag kunna påräknas till de här föreslagna
arbetena.

GRUPP II.

Ekenäs.

Platsen ägde vid kommissionens besök blott en tillfällighetsfiskare,
men däremot pågår sedan gammalt en rätt liflig skeppning af skogs -

117

produkter (ved och pitprops), spannmål, foder och gödningsämnen m. in.
från och till Ekenäs hamnplats. År 1905 skola, enligt hvad å platsen
uppgafs, fartyg 80 gånger hafva besökt platsen, häraf 8 från utrikesort.
Fartygen hafva företrädesvis utgjorts af segelskutor; dock skall
äfven en 400 tons ångbåt varit inne. En galeas tillhör platsen. Lastad
ligger denna 2.1 meter djupt.

Vid Kålbo, strax utanför Hagbyåns utlopp och omkring 3 kilometer
norr om Ekenäs äro 15 å 20 fiskare bosatta, hvilka fånga gädda, abborre,
ort, sill och flundra. De äga endast små öppna båtar, som vid starkare
sydlig blåst få föras in i ån för att skyddas. När den tid kommer,
att en del af dessa fiskare skaffa sig däcksbåtar, komma de att få söka
skydd annorstädes och torde då öfverflyttas till Ekenäs, om hamnförbättringar
där vidtagas. Möjligen komma då ock fiskare från Blekinge
att slå sig ned vid Ekenäs.

Det har synnerligast genom fiskeförsök, som utförts under senaste
åren, visat sig att god tillgång på sill och torsk finnes höst och vinter
i södra Kalmarsund, och garnfiske efter flundra lönar sig där mycket
bra under sommaren. Med modernare och större fiskebåtar skulle ett
godt fiske kunna uppstå från Ekenäs.

Enligt en å stället boende äldre lots kunna smärre fartyg ligga
ganska tryggt till ankars vid Ekenäs, och några olyckor hafva härvid
åtminstone ej på länge inträffat, Vid storm från O (ostlig lrufvudriktning)
behöfves här dock bättre skydd. Till äggsbrygga och magasin
finnas sedan länge tillbaka vid udden, som skjuter ut norr om hamnplatsen
och tillhöra Igellösa by.

Vid Fredrikslunds strand ligger en brygga. Vid yttre delen af
de nämnda båda bryggorna finnas i medelvattenstånd 2 å 3 t. o. m.
3,5 meters djup. Muddring har aldrig ägt rum vid Ekenäs. För uppgrundning
genom sanddrift förefinnes här ingen fara. Goda platser för
torkning af fiskredskap finnes.

GranJcullaviken.

Sedan inloppet till denna rymliga och för hafssjö väl skyddade
vik blifvit ordnadt, så att 3 meter djupgående fartyg lätt kunna segla
in, har Grankullaviken fått en mycket stor betydelse såsom nöd- och

118

fiskehamn. Visserligen kan det vara svårt nog för seglare att taga sig
ut ur viken vid nordlig storm, men vid sådana tillfällen hafva åtminstone
fiskebåtar heller ingen anledning att begifva sig ut. Såsom i
kommissionens protokoll den 6 juli 1907 anföres, finnas för närvarande
inga yrkesfiskare vid Grankullaviken. Åboarna i de byar, som ligga
närmast viken, och fyrpersonalen vid Olands norra fyr idka husbehofsfiske
med ett trettiotal — kanske ett femtiotal — öppna båtar dels i
viken dels utefter kusten utanför densamma.

Långt mera betydelsefulla för fisket äro dock de vidsträckta grunden
norr och öster om nordligaste Öland. Förr drefs där ett ganska
godt fiske, och detta kan med nutidens förbättrade båtar och fiskeredskap
i en nära framtid blifva långt mera gifvande än någonsin förut.
Tillgången på sill, flundra och torsk, skall i denna trakt vara mycket
god. Några större med motor försedda fiskebåtar fiskade 1907 å nämnda
grund. Enligt fiskeriinstruktör C. E. Eriksson funnos samma år redan
10 motorbåtar i trakterna af Mönsterås och Oskarshamn, hvarifrån grunden
norr om Öland lätt kunna befiskas, och hvarvid Grankullaviken
blifver en -synnerligen lämplig tillflyktsort vid svårt väder. Medelst
Ölands norra järnväg bör fisk i en framtid också kunna finna god afsättning.

Det torde kunna förutses, att ett fiskeläge kommer att uppstå i
Grankullaviken, om detta från statens sida underlättas. Såsom i kommissionens
här förut nämnda protokoll angifvits skulle lämpligaste
platsen härför vara att söka på kronans mark vid östra sidan af viken
vid bukten närmast söder om inloppet. För närvarande torde emellertid
intet annat vara att vidtaga för realiserandet af denna sak, än att ett
område reserveras för att framdeles på billiga villkor öfverlåtas till
bostads- och torkplatser för redskap åt fiskare. Om, eller då det kommer
att visa sig, att fiskare vilja begagna sig af dessa platser, torde
en tillräckligt stor tilläggsbrygga af trä böra på statens bekostnad anläggas.

119

Gottlands län.

GRUPP I.

Lickershamns fiskeläge.

I »Meddelanden om Sveriges fiskerier» af R. Lundberg uppgifves
medelafkastningen af fisket åren 1876—1886 vid Lickershamn till
13,535 kronor och fiskarenas antal till 42, hvaraf 25 tillika hade mindre
landtbruk. Enligt fiskeritillsyningsmannens berättelse för 1906 deltogo
här då 40 man i strömmingsfisket med 16 båtar och fiskade 8,000 valar
strömming till ett värde af 5,600 kronor. Samma år fiskades enligt
honom 300 kilogram torsk och 800 tjog flundra.

Fiskeritillsyningsman C. J. Wedberg i Lickershamn uppgaf vid
kommissionens besök år 1907, att läget ägde 52 fiskare och 20 öppna

fiskebåtar, hvaraf 18 något större. — — — —---I örr fiskades

omkring 20,000 valar strömming i medeltal för år. Priset på strömmingen
hade 1907 stigit till 1 krona per val.

Torskfisket har också varit större förr och idkades då längre ut
till sjöss, hvarvid större torsk å 3 och 4 kilograms vikt erhölls. För
laxfiske ägde man en däcksbåt, hvilken dock dref i land och förstördes,
hvarefter blott obetydligt lax fiskats1).

Lickershamn kominer säkerligen att få ganska stor betydelse såsom
utskeppningsort för kalksten och kalk, om hamn där anlägges.
Nu föras ortens landtmannaprodukter, hufvudsakligast spannmål samt
potatis och andra rotfrukter, på landsväg 27ä mil till Visby eller 1 å 17a
till närmaste järnvägsstation. Mycket af dessa produkter antagas komma
att utföras öfver den eventuellt blifvande hamnen, liksom också tillförsel
af diverse förnödenheter komme att ske öfver densamma.

Hittills hafva inga åtgärder till förbättrande af hamn förhållandena
vidtagits vid Lickershamn; fiskarena hade blott sammanskjutit 200
kronor till hamnundersökningar.

!) Vid Lickershamn fnnnos enligt länets fiskeritillsyningsman åren 1908 och 1909
30 fiskare och 20 båtar. Fiskets bruttoafkastning utgjorde enligt honom år 1908
6,350 kronor och 1909 3,841 kronor.

120

Stenkyrka kommun har utföst sig att inlösa och till den eventuellt
blifvande hamnen fritt öfverlämna det för denna behöfliga jordområdet.

Lutterhorn.

Fiskeritillsyningsmannens uppgift för IDOG, likaså i allmänhet
äldre uppgifter om fisket, äro gemensamma för hela Fårön och kunna
därför ej angifvas särskild! för trakten vid Lutterhorn. Vid kommissionens
besök meddelades, att omkring 20 fiskare från Lauters och närmaste
ort, hvaraf 2 verkliga yrkesfiskare hade båtarna förlagda till
Lutterhorn, hvarjämte 30 man från andra byar å Fårö landdrogo sina
fiskebåtar vid länningar i östra delen af bukten vid Lauters. I allt
funnos 15 å 20 fiskebåtar i denna bukt. De flesta fiskarena äga som
vanligt å Gottland jordbruksfastigheter1)-

Strömmingsfiske idkades förr hufvudsakligast med drifgarn, och
brukade då 50 å 60 båtar årligen användas till detta fiske i trakter
utanför Lutterhorn. Vid kommissionens besök hade detta slag af strömmingsfiske
för en del år sedan upphört, dock hoppades man, att det
skulle komma åter. Efter hvad det visat sig, torde möjligen också
hvassbukfiske kunna uppdrifvas i denna trakt. Dess fiskare hade insaltat
omkring 120 tunnor strömming till ett värde af 24 å 30 kronor
tunnan årligen under senare år, hvarjämte en mindre del strömming*
sålts färsk. Torskfisket är godt. För närvarande (1906) brukade man
insalta omkring 100 fjärdingar torsk årligen, till ett värde af 7 å 8
kronor fjärdingen. Flundrefisket är ringa. Fjällfisk, här mest id samt
därjämte gädda och något abborre, har fiskats för några hundra kronor
årligen, de senare åren, men hade förut varit ganska gifvande. Tre å
fyra man brukade fiska ål. Tre däckade laxfiskebåtar hade funnits. I
det hela torde fisket från Lauters afkastat omkring 5,000 kronor årligen
under senare år. De nämnda 30 fiskarena från andra byar lära
hafva fiskat för omkring 4,000 kronor tillsammans årligen. Såsom
boende längre bort från sina båtställen, ägna de sig nu ej så mycket
åt fiske.

J) År 1908 funnos vid Lutterhorn 20 fiskare, 1 däckad och 23 öppna båtar.
Fiskets bruttoafkastning skall detta år blott hafva utgjort omkring 2,150 kronor.

121

Platsen vid Lutterhorn är af naturen mycket gynnad för anläggande
af en fullständigt skyddad hamn med stor areal och djup af 2
till 5 meter i det skyddade området, och 4 till 5 m. vid insidan af den
föreslagna hamnarmen eller bryggan — — — — — — — — — —
Såsom i en vid sammanträdet inför Konungens Befallningshafvande
i Visby den 3 juni 1908 föredragen skrifvelse från 30 intressenter för
hamn vid Lutterhorn framhålles, har denna hamn ett icke blott för sjö
utan ock för drifis skyddadt läge. Med däcksbåtar, helst försedda med
motor, skulle härifrån ett mycket betydelsefullt fiske kunna uppstå äfven
å de vidsträckta och goda fiskegrunden norr om Päron, om den af kommissionen
föreslagna hamnförbättringen kommer att utföras. Hamnen
finge på grund af sitt läge och sin beskaffenhet också en stor betydelse
såsom nödhamn.

Herreviks fiskeläge.

Under åren 1876—1886 idkade 21 hemmansägare och 23 andra
män fiske härifrån, och utgjorde hela fångstvärdet då i medeltal för
år 12,530 kronor, hvaraf för strömming 7,160, för torsk 4,200, för
flundra 750 och för lax 420 kronor. Länsfiskeritillsyningsmannen uppgifver,
att strömmingsfisket 1906 lämnade ett utbyte af 20,900 valar
och 14,630 kronor. Till kommissionen uppgafs å platsen, att tillsammans
50 man år 1907 drefvo fiske från Herrevik med 9 tremans-, 3
tvåmans-, och 40 enmansbåtar, alla öppna.

Fiskelägets 4 däckade laxfiskebåtar hade ej varit i bruk de två
senaste åren (1907). Många fiskare begagna sig både af större och
mindre båtar. Strömmingsfisket hade varit något sämre de senaste
åren, men hade eljest under nyare tid i medelgoda år af kastat 16,000
å 20,000 kronor årligen, enligt fiskarenas egen uppgift. A id detta fiske
går man med sina öppna båtar ut till djup af 50 å 70 in., 2 å 4 mil
till sjöss. Emellertid vågar man på hösten ej med sina nuvarande
båtar gå så långt ut, som då skulle behöfvas. Torskfiske idkas af alla
fiskarena och sades i medeltal för år hafva afkastat 4,000 å 5,000
kronor under senare år, dock något mindre 1906. Torsken säljes nu
mer för det mesta färsk och till ett pris af 10 å 15 öre kilogram. Af
flundra har fångats 2,500 upptill 4,000 tjog å 50 öre per tjog. Ålfiske
drefs 1906 med 250 hommor och sades 1905 hafva lämnat en inkomst

122

af G,000 å 7,000 kronor, efter ett pris af 1,1 o kronor per kilogram. Tillfälligtvis
besökes nu mer orten äfven af tyska åluppköparefartyg. Så
kallad fjällfisk fångas här knappast. Herreviks fiskare ägna sig nämligen
hufvudsakligast åt fiske ute till sjöss. Sammanlagdt kunde deras
fiske antagas hafva inbringat omkring 25,000 kronor i medeltal årligen
under senare år (1907)0.

De allra flesta fiskarena bo tämligen nära hamnplatsen. Om också
de flesta hafva något litet jordbruk, utgör dock fisket deras hufvudnäring,
och ägna de sig däråt i det närmaste hela året om, ej såsom
eljest fiskarena vid så många andra af Gottlands s. k. fiskelägen blott
tillfälligtvis. Från Grynje fiskeläge hade på sista tiden en fiskarefamilj
flyttat till Herrevik, och med hamn vid denna senare plats skulle
säkerligen dess fiskarebefolkning ganska snabbt ökas.

Inga andra hamnanordningar hafva vidtagits vid Herrevik, än att
länningar eller kåsor anlagts, de allra flesta invid sjöbodarna på östra
stranden af den mot norr öppna och för nordlig sjö utsatta viken.
Man kan därför icke utan mycken stor risk här begagna sig af andra
än smärre och öppna båtar, som lätt kunna dragas upp på land.

Kommunen äger eu skeppningsplats vid Katthammarsvik och
kan därför ej antagas komma att lämna något bidrag till hamn vid
Herrevik. — — — — — — — — — — — — — —---— —

Då genom de af kommissionen föreslagna anordningar skulle
kunna åstadkommas en väl skyddad, djup och rymlig ej blott fiske- utan
också nödhamn, då Herrevik redan nu är ett af Gottlands mest betydelsefulla
fiskelägen med en driftig stam af yrkesfiskare och säkerligen
skulle komma att snabbt utvecklas, ifall hamn här anlades, samt då
stenindustri är på väg att här uppstå, föreslår kommissionen att staten
framför andra fiskehamnar på Gottland måtte låta bygga hamn vid
Herrevik.

fl År 1908 funnos vid Herrevik 45 fiskare och lika många båtar hvaraf 1 motorbåt.
Fiskets bruttoafkastning skall detta år hafva varit 13,243 kronor. År 1909,
då färre fiskare deltogo i fisket, utgjorde dettas bruttoafkastnnig 10,790 kronor, allt
enligt länsfiskeritillsyningsmannen.

123

Kapelludden.

Enligt »Meddelanden rörande Sveriges Fiskerier» fiskade härifrån
åren 1876—1886 48 jordbrukare och 27 andra personer tillsammans
för 18,200 kronor, hvaraf strömming för 15,000 kronor och torsk för

3,200 kronor, allt i medeltal per år. Länstillsyningsmannen uppgifver
för 1906, att af torsk då fiskades 3,500 kilogram, flundra 60 tjog och
lax 75 kilogram, samt att 33 man med 11 båtar fiskade 19,000 valar
strömming, värda 13,300 kronor. Enligt hvad å platsen meddelades
kommissionen, torde dessa uppgifter i det allra närmaste vara riktiga.

Några däckade laxfiskebåtar finnas här ej. Strömmingsbåtar
funnos 1907 13, småbåtar 12. Ej sällan segla Kapelluddens fiskare
långt utom Närs fyrs till 14,5 km. uppgående lysvidd.

Liksom vid de flesta af Gotlands större fiskelägen föres vid Ivapelludden
ett slags registrering öfver de fiskande. Vid kommissionens besök
funnos här 38 »inskrifna» fiskare, hvarjämte 4 andra män idkade fiske.
De allra flesta af de förra voro smärre jordbrukare från Närs sockens
sydligare byar. För 20 år sedan skall de inskrifna fiskarenas antal
hafva utgjort 60. Omkring 40 brukbara sjöbodar funnos 1906 vid
läget. 0

Sedan gammalt finnes här en från udden utbyggd, nu förfallen,
kort arm af sten.

GniSvärds fiskeläge.

Detta fiskeläge utgör ett af de större å Gotland. Under perioden
1876—1886 fiskade härifrån 27 jordbrukare och lika många andra personer
till ett värde af 18,540 kronor, hvaraf 10,540 för strömming och

8.000 för torsk, allt i medeltal för år. Länsfiskeritillsyningsmannen
uppgifver i sin årsberättelse, att 40 man med 20 båtar 1906 fiskade

14.000 valar strömming, värda 9,800 kronor, hvarjämte samma år
fiskades 500 tjog flundror, 200 kg. ål och 200 kg. »fjällfisk». Vid
kommissionens besök funnos 38 inskrifna fiskare i detta fiskeläge,

J) Åren 1908 och 1909 funnos vid Kapelludden 30 fiskare och 29 båtar. Bruttoinkomsten
af fisket utgjorde år 1908 12,513 kronor och 1909 11,759 kronor. I kommissionens
protokoll den 26 oktober 1907 framhålles, att det vid Kapelludden är
mindre långgrund! än vid andra af densamma besökta hamnplatser mellan Ljugarn och
Ronehamn.

124

af hvilka likväl blott 2 eller 3 där äro bofasta året om. Blott 6 å 7
af de fiskande saknade jordbrukslägenhet. Strömmingsbåtarna uppgåfvos
vara 24, hvarjämte torsk (högst obetydligt under de senaste 10 åren)
och flundra fiskades från 6 å 7 småbåtar. 0

I medelgoda år torde fisket i brutto under senare tid (1907) inbringat
omkring 12,000 kronor årligen.

År 1880 i augusti afsynades hamnförbättringar, som hade utförts
med statsbidrag. Till huru stort belopp detta bidrag uppgick, kände
man ej vid G nisvärd.

Vid kommissionens besök med då rådande lägre vattenstånd sade
sig fiskarena hafva mycket svårt att komma in i hamnen med lastade
strömmingsbåtar, som ligga 0.7 å 0.8 meter djupt. Vårtiden skall vattenståndet
ofta vara än lägre. Inloppet är icke blott för grundt utan ock
för smalt samt följaktligen svårt att passera äfven med nuvarande öppna
båtar, då sjö står på.

Ett af major E. Westerberg den 21 april 1896 undertecknadt
förslag till hamnanläggning blef ock sommaren 1908 tillgängligt för
kommissionen. Djupet i hamnen och i inseglingsrännan föreslogs af
major Westerberg till 1.8 meter vid medelvattenstånd, men skulle enligt
kommissionens mening, både den fördjupade hamnbassängen och
inseglingsrännan blifva för trånga, och uppsändning hade ej kunnat
förebyggas genom de båda vågbrytare, som major Westerberg föreslog.
Kostnaden för de af honom planerade förbättringarna beräknades till

27,200 kronor, eller 37,200 kronor med bredare inseglingsränna, men
skulle 1908 säkerligen hafva stigit till 40,000 å 50,000 kronor. Major
Westerbergs förslag kom ej till utförande, emedan socknens kommunalstämma
ej afgaf något svar på Konungens Befallningshafvandes förfrågan,
huruvida stämman ville å kommunens vägnar lämna någon
garanti för ett eventuellt statsanslags behöriga användning.

Kommissionen fattade å sammanträde i Visby den 3 juni 1908
beslut att tillstyrka ett af major Gagner framlagdt förslag om anläggning
af en af tvenne vågbrytare bestående hamn strax norr om den
befintliga hamnen, hvilken senare ej för rimliga kostnader kunde förbättras
till framtidshamn för fisket. Utan nämnvärd muddring kunde
den af major Gagner föreslagna hamnen få ett djup af 1.8 till 3 meter.

0 År 1908 fiskade från Gnisvärd 37 man med 22 båtar. Fiskets bruttoafkastning
utgjorde 6,990 kronor. År 1909 funnos här 35 fiskare och 22 båtar och fiskets
bruttoafkastning var 7,715 kronor.

125

Vågbrytarna komme tillsammans att kosta 128,000 kronor och genom
dem skulle en för framtiden fullt lämplig fiskehamn åstadkommas.

För den händelse, att detta major Gagners förslag ej kommer
att sättas i verket under närmaste årtionde, fann sig kommissionen vid
sitt här sist nämnda sammanträde, såsom i dess protokoll anföres, höra
hemställa, att ett mindre statsanslag måtte beviljas till hjälp för muddring
och upprensning af en ränna in till länningarna i den gamla
hamnen och i dennas inlopp, så att den nuvarande hamnen en tid framåt
kunde begagnas för båtar af nu använda slag. Detta statsbidrag torde
kunna begränsas till 5,000 kronor.

GRUPP II.

Gryngeudd.

Enligt »Meddelande rörande Sveriges Fiskerier» utöfvade i medeltal
för år åren 1876—1886 13 hemmansägare och 17 andra personer
fiske härifrån, och utgjorde fiskets bruttoafkastning dessa år i medeltal
per år 9,700 kronor, däraf för strömming 6,000, för torsk 2,400 och
för lax 1,080 kronor. Enligt länsfiskeritillsyningsmämnen fiskade 1906
15 man 4,500 valar strömming med 5 tremansbåtar till ett värde af
3,150 kronor, hvarjämte då fångades 20,000 kilogram torsk och 900
tjog flundra jämte något litet lax, ål och »fjällfisk». Tillsammans torde
fisket från Gryngeudd sistnämnda år i brutto inbringat omkring 7,000
kronor, att döma af fiskeritillsyningsmannens uppgifter. Emellertid
ägna sig de personer, som begagna sig af Gryngeudds hamnplats, mer
åt jordbruk och mindre åt fiske nu än förr, ett förhållande, som i allmänhet
gör sig gällande vid kusterna af Gottland.

För längesedan uppbyggde hamnintressenterna en mindre skyddsbrygga
af sten, och underhölls densamma tills för några år sedan, då
hon slogs ned vid en svår storm. Vid yttre delen af denna förstörda
brygga eller hamnarm var det vid kommissionens besök knappt en
meter djupt. För ernående af skydd för båtar å 2 meters djup behöfde
en vågbrytare af åtminstone 60 meters längd utbyggas från land. Då
ganska svår sjö här kan stå på, skulle kostnaden härför blifva för stor
i förhållande till fiskelägets betydelse. Bygges den gamla bryggan
åter upp, slippa åtminstone de nuvarande fiskarena att öfvergifva platsen
och fisket kan fortgå till samma omfång som förut.

126

Ljugare,.

De flesta hithörande fiskare begagna sig af Gammelhamn vid yttre
eller östra sidan af samhället; fiskare från Långbjenne med Svajde bo
ej längre bort, än att de kunna hafva sina båtar förlagda söder om
Ljugarns udde, ett stycke innanför eller väster om den från udden utbyggda,
de gotländska landthamnarna tillhörande ångbåtsbryggan. Vid
denna korta brygga saknas utrymme för fiskebåtar och att här genom
tillbyggnad bereda en skyddad hamn för dessa båtar skulle blifva allt
för dyrt och äfven stöta på andra svårigheter.

Kommissionen har därför vid uppgörande af sitt förslag till fiskehamn
vid Ljugarn måst bortse från ångbåtsbryggan, eller handelshamnen.

Under åren 1876—1886 funnos i medeltal per år tillsammans vid
Gammelhamn och Långbjenne med Svajde 32 fiskande landtbrukare och
28 andra fiskare, hvilkas sammanlagda fångster också i medeltal pr år
hade ett värde af 15,110 kronor, däraf för strömming 7,680, för torsk
4,100 och för lax (från Gammelhamn) för 3,000 kronor.

Länsfiskeritillsyningsmannen uppgifver, att det från här nämnda
platser 1906 var 36 man, som-med 2 båtar fiskade strömming till ett
värde sammanlagdt af 4,620 kronor. Torskfiskets afkastning synes enligt
hans siffror hafva utgjort 6,000 och flundrefiskets omkring 900 kronor.
Dessa uppgifter synas dock för låga, att döma af de dock mycket
obestämda meddelanden, som lämnades kommissionen vid dess besök i
Ljugarn. Tillika med de personer, hvilka fiska från småbåtar (ett fyratiotal)
sades 50 å 60 man idka fiske från Gammelhamn och Långbjenne
med Svajde, hvaraf omkring hälften torde hafva åtminstone något jordbruk.
Ålfiske utöfvades med 50 hommor och hade lämnat ett utbyte
af 800 kronor. Laxfiske hade så godt som upphört, fastän vid Gammelhamn
funnos kvar 3 däckade laxfiskebåtar.

Den plats invid Ljugarn, där en skyddad fiskehamn lättast skulle
kunna åstadkommas, är belägen på ett kort afstånd från ångbåtsbryggan,
väster om denna. För denna plats hade plan till båthamn uppgjorts
af amiral J. Hägg. Emellertid skulle en enligt denna plan byggd
hamn blifva för liten och för grund, hvadan kommissionen efter närmare
granskning af de djupsiffror, som nu stått till dess förfogande, finner
sig böra föreslå, att en längre bruten hamnarm utlägges från land.

127

Genom ofvannämnda hamnarms uppförande skulle en skyddad

hamn erhållas åtminstone för de nuvarande större öppna båtarna.--

Då den ifrågasatta hamnen icke utan orimliga kostnader för sprängning
kan få större djup än 1.5, högst 1.9 meter, det senare blott på
ett helt obetydligt område, beslöt kommissionen på sitt sammanträde
den 14 december 1908 frångå sitt förut fattade beslut, att staten måtte
utföra hamnanläggningen, och i stället förorda, att till denna måtte en

gång för alla anvisas ett statsanslag af 37,000 kronor. — —---

I betraktande däraf att lotsverket komme att hafva stor nytta af
hamnen i fråga, förordas vidare, att detta verk måtte åtaga sig densammas
framtida underhåll.

Hertas fiskeläge.

Oaktadt denna plats gått mycket tillbaka under senare tid, är den
dock ännu ett af de största fiskelägena på Gottland. En del af de
fiskande hade emellertid emigrerat, och andra hade öfvergifvit fisket för
att ägna sig åt andra yrken. Hamnens förfall hade i sin mån bidragit
härtill.

Enligt »Meddelande rörande Sveriges Fiskerier» idkades här under
perioden 1876—1886 fiske af 50 hemmansägare samt lika många andra
personer, och utgjorde fiskets bruttoafkastning under denna period i
medeltal pr år 25,550 kronor, hvaraf 20,000 kronor för strömming.
Länsfiskeritillsyningsmannen uppgifver i sin årsberättelse för 1906,
att 39 man med 13 båtar då fiskade 16,000 valar strömming, värda

11,200 kronor jämte 4,000 kg. torsk, 175 tjog flundror, 40 kg. ål
och 170 kg. »fjällfisk». En uppgift, som lämnades kommissionen vid
Herta, att strömmingsfisket i medelgoda år skulle hafva gifvit en
bruttoinkomst af 32,500 kronor, synes hafva varit för hög. Af lax
fiskades 1907 för 150 kronor. De inskrifna fiskarenas antal utgjorde
då 65, hvaraf en del sannolikt hade sin största inkomst af fisket. De
flesta voro dock jordbrukare. Det uppgafs, att här i mannaminne
funnits 130 fiskeidkare. Större öppna båtar eller skötbåtar funnos
1907 17, småbåtar 25. »Laxkuttrar» hade funnits 2; af dem valen
kvar.

År 1879 byggdes hamn vid Herta med statsbidrag och sedermera
har en mindre hamn tillbyggts vid södra sidan af nämnda hamn. Båda
dessa hamnar hafva högst betydligt uppgrundats, och i den norra eller

128

egentliga hamnen hafva de yttre kistorna i norra hamnarmen sönderslagits
af sjön. Äfven den södra hamnarmen har lidit väsentliga skador.
Den lilla södra hamnen är alldeles för grund, för att den skulle vara
värd att åter sättas i ordning.

År 1904 uppgjorde major C. H. Öhnell, enligt förordnande af
Kungl. Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsen, förslag till förbättring af
Hertas norra hamn, afseende ombyggnad af de båda pirhufvudena och
reparation af hamnarmarna i öfrigt, samt bortmuddring af sand, som aflagrats
i hamnen sedan 1879, till ett djup af 0.5 meter under lågvatten
och 0.9 meter under medelvattenytan. Major Öhnell har beräknat
kostnaden för här nämnda hamnförbättring till 17,400 kronor, hvilken
kostnad i Kungl. Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsen ökats med 1,600
kronor.

Skulle hamnen kunna användas för däckade fiskebåtar af den storlek,
som i en ej aflägsen framtid böra komma i bruk för det gotländska
fisket, bör den minst hafva 2, helst 2.5 meters djup vid medelvattensstånd,
och detta djup kan ej nås annat än genom allt för dyrbar sprängning
i botten eller genom utbyggande af hamnarmarna, hvilket också
skulle medföra för dryg kostnad.

Vid sitt sammanträde den 3 juni 1908 fann sig kommissionen
emellertid icke böra afstyrka, att staten trädde hjälpande emellan, så
att de talrika fiskare, hvilka fortfarande begagna sig af Hertas hamn,
ej måtte blifva nödsakade att öfvergifva denna hamn, och så att de

kunde anskaffa sig en eller annan mindre motorbåt. — —----

Kommissionen fann vid sitt sammanträde i Stockholm den 14
december 1908, att här föreslagna hamnförbättringar böra kunna verkställas
för ett belopp af omkring 25,000 kronor jämte de 1,500 kronor,
hvilka hamnintressenterna, enligt betänkandet bifogade, kommissionen
den 24 september 1908 tillhandakomna, skrivelser från lotslöjtnant
Bamberg och K. Zetterqvist, äro villiga att tillsläppa. — — — — —

Faludden. r)

Inga äldre uppgifter, som kunde erbjuda någon ledning för bedömande
af fiskets af- eller tilltagande från platsen, hafva varit för *)

*) Ordningen platserna emellan är den å öfversiktstabellerna upptagna; eljest skulle
Fluntinge här inkomma.

129

kommissionen tillgängliga. Länsfiskeritillsyningsmannen uppgifver i sin
årsrapport för 1906, att 18 man med 10 båtar då fiskade strömming
härifrån, men hade enligt honom strömmingsfisket det året misslyckats,
i det att blott 800 valar värda 560 kronor fångats. Torskfisket lämnade
samma år 6,000, ålfisket 1,700 och »fjällfiskfångsten:» 100 kilogram. Kommissionen
erfor å platsen, att där funnos 17 inskrifna fiskare (jordbrukare),
att där blott funnos 2 större båtar eller skötbåtar jämte 13
mindre fiskebåtar, och att strömmingsfisket under senare år hade lämnat
omkring 3,000 valar, värda 1,500 kronor om året. I det hela torde
fisket vid denna plats lämnat en årlig brutto afkastning af 4,000 å 4,500
kronor under senare år.

Faludden är fyrplats. Strax utanför fyren hafva de fiskande anlagt
en liten 30 å 40 meter lång brygga, på hvars södra sida finnes
en liten trång, tämligen skyddad hamnbassäng. Vid brj^ggans yttre
ända är det vid medelvattenstånd 1.5 meter djupt. Hon ombyggdes 1903.

Förstärkes och höjes den nuvarande bryggan, samt om den utbygges
med 55 meters längd, så får man ett djup af 1.5 å 2 meter
vid dess yttre del och ett tämligen väl skyddadt litet hamnområde.

För någon dyrare eller för framtiden afsedd hamnanläggning
lämpar sig ej den här berörda platsen. Genom den föreslagna förbättringen
och tillbyggnaden af bryggan kunde emellertid fiske härifrån
tills vidare försiggå med båtar af nuvarande typ och med en eller
annan mindre däcksbåt.

Wändborg. I

I medeltal för år fiskades här under perioden 1876—1886 i brutto
för 2,500 kronor, hvaraf för strömming inflöto 1,500 och för torsk
1,000 kronor, och deltogo då 23 jordbrukare samt 2 andra personer i
fisket. Sedan dess har torskfisket stigit. I medelgoda år hade man
(1907) under senare tid fiskat 10,000 kilogram torsk till ett värde å platsen
af 2,000 kronor och 3,000 valar strömming värda 1,500 kronor, jämte
något flundra under försommaren. Såsom fiskare voro under 1907 20
jordbrukare inskrifna, hvarjämte 3 andra personer deltogo i strömmingsfisket.
Hetta idkades blott från båtar af den mindre typen, och skola
12 (enligt en uppgift 17) sådana båtar 1907 hafva användts vid strömmingsfisket.
År 1908 hade Wändborgs fiskare skaffat sig en däckad

130

fiskebåt (»kutter»), som de dock voro nödsakade hålla förankrad i den
omkring 2 kilometer norrut belägna Enviken, hvarest utanför liggande
ref lämna något skydd.

De fiskeidkare, som begagnat sig af hamnplatsen vid Wändborg,
hafva där utan offentligt bidrag byggt en liten brygga rakt ut från
land. För 5 eller 6 år sedan (1906) reparerades och delvis cementerades
denna brygga, och har hon sedan dess stått sig bra.

Vid O och SO vind är bryggan emellertid utsatt för svår sjö, och
bereder denna sjö fiskarena stora svårigheter synnerligen under höstarna,
då de eljest med bättre skydd och större båtar skulle kunna göra ett
mycket godt torskfiske. Visserligen skulle den förlängning och påbyggnad
af den nu korta och låga bryggan, som kommissionen i sitt
protokoll den 26 oktobor 1907 förordat till erhållande af statsunderstöd,
blifva till god nytta, dock är det gifvet, att en vågbrytare äfven af
den ringa utsträckning, som Wändborgs fiskeidkare föreslagit i sin betänkandet
bilagda skrifvelse den 13 juni 1908, skulle bereda långt bättre
förutsättning för fiskets höjande. — — — — — — — — — — —

Hamnen innanför den föreslagna vågbrytaren blefve visserligen
liten, men om vågbrytaren förlägges längre ut, skulle kostnaden på
grund af det större djup, som då träffades, blifva för stor i förhållande
till det gagn, den skulle åstadkommma.

Vallytte fiskeläge.

Under perioden 1876—1886 fiskade härifrån 12 hemmansägare
och 28 andra personer till ett sammanlagdt värde af 9,100 kronor,
hvaraf för strömming 8,000 och för torsk 1,000 kronor, allt i medeltal
för år. Sedau dess hafva de fiskandes antal och den fångade fiskens
mängd väsentligen minskats. De siffror, länsfiskeritillsyningsmannen
anfört för 1906, äro, — att döma af hvad som å platsen meddelades
kommissionen —, ej fullt användbara. De inskrifna fiskarenas antal
utgjorde 1907 28, strömmingsbåtarnas 10 och de vid torskfiske använda
småbåtarnas 6 å 10. Här hafva i mannaminne funnits 45 inskrifna fiskare.
Blott få af de nu (1907) inskrifna fiskarena sakna jordbrukslägenheter;
de flesta af dem bo i fiskelägets närhet. — — — — — — — — —

131

Strömmingen säljes nu mestadels färsk och föres åtminstone delvis
till Visby, där den sades betalas med 70 öre till 1 krona 25 öre
valen. År 1905 hade man på en båt fått ända upp till 3,000 valar
strömming; dock sades 600 å 700 valar utgjort medelfångsten på båt
under senare år. — — — — — —---— — — — — — _ —.

Af flundra hade på sommaren 1907 fiskats omkring 2,000 tjog,
värda omkring 1,600 kronor. Tillsammans kunde fisket årligen under
senare år antagas hafva inbragt i brutto omkring 7,500 kronor, möjligen
8,000 kronor.

Valbytte fiskares landningsplats ligger utsatt för svår sjö från SV
och V. För omkring 20 år sedan (1907) hade ett förslag till skyddsanläggning
för båtarna uppgjorts, hvilken anläggning lärer beräknats
till 7,000 kronor, men den kom ej till utförande. Förslaget var ej för
kommissionen tillgängligt.

Att vid Valbytte anlägga en för däckade båtar afsedd hamn skulle
för det intill stranden grunda vattnet och den svåra sjö, som här står
på, medföra allt för dryga kostnader. Nödtorftigt skydd för de nu
använda strömmingsfiskebåtarna trodde sig emellertid fiskeidkarna kunna
åstadkomma, om de erhöllo ett statsbidrag af 3,000 kronor. —--

Vid närmare granskning af förhållandena har kommissionen emellertid
funnit detta belopp vara otillräckligt, och enade sig kommissionen
vid sitt sammanträde den 1-f december 1908 om att frångå sitt den 27
oktober 1907 fattade beslut samt föreslå ett statsanslag'' å 5,000 i stället
för 3,000 kronor att utgå en gång för alla.

Fluntinge.

De fiskeidkande hafva här varit ganska många — åren 1876—
1886 i medeltal för år 30 jordbrukare och 20 andra personer, om också
fisket varit obetydligt. Dess bruttoafkastning beräknades för år i medeltal
under nämnda period till 6,800 kronor, hvaraf 5,000 för strömming,
800 för torsk och 1,000 för »fjällfisk». Länsfiskeritillsyningsmannen
uppgifver för 1906 strömmingsfisket, som då utöfvades af 42 man med
14 båtar, till en afkastning af 4,080 valar, värda 2,856 kronor. — —
— — — — — — — — — — — I det hela torde fisket 1906 hafva
inbragt bortåt 5,000 kronor. Till kommissionen uppgafs å platsen, att
9 tremans strömmingsbåtar voro i bruk 1907 jämte flera småbåtar och

132

att de inskrifna fiskarena utgjorde 30 jordbrukare från Hallinge in. fl.
byar, jämte några yrkesfiskare. — — — — — —------

Länningarna äro belägna norr om udden, hvarpå sjöbodarne finnas,
och äro utsatta för ostlig samt nordostlig vind. I den mot nämnda
väderstreck öppna viken utgöres botten af sand och sten. En svårare

sanduppgrundning har där ägt rum. — — —--— — — — —

Intet är från fiskeidkarenas sida åtgjord t till förbättring af hamnplatsen,
om man bortser från länningarna.

Den uppskattning, som fiskeidkarena enligt nyss nämnda protokoll
gjort af kostnaden för muddring af sandbanken till 1 meters djup och
bortsprängning af stenar, är allt för lågt tilltagen. Kostnaden härför
stannar sannolikt ej ens vid 1,500 kronor, men då fiskarena äro villiga
att själfva utföra arbetet, hvilket är af den beskaffenhet, att de med
tillhjälp af bergsprängare böra kunna göra detta, har kommissionen
vid sitt sammanträde den 14 december 1908 beslutat förorda, att ett
statsanslag å nämnda belopp en gång för alla måtte lämnas dem för
ändamålet i fråga. — — — — — — — — — — — — — — —

Södermanlands län.

GRUPP I.

Stendörren.

Aspönäset eller sydöstra udden af Aspölandet, där en tilläggsbrygga
är ifrågasatt, tillhör Hånö egendom, hvars ägare, jägmästare
F. P. Isoz meddelat, att mark till brygga och upplagsplats samt, om
väg dit skulle ifrågasättas, äfvenledes mark därför upplåtes kostnadsfritt
för all framtid 0.

Vid passagen genom det trånga sund, invid hvilket bryggan skulle
byggas, behöfde förbigående fartyg knappast nämnvärdt afvika från sin 1

1) Jägmästare Isoz har i början af 1908 skriftligen meddelat, att 6,000 kilogram
strömming och 2,000 kilogram annan fisk i medeltal för år hade afsändts från Stendörren.
Dessutom skeppades därifrån kalfvar, får, fläsk och andra landtmannaprodukter. Tillförseln
utgjordes af mjöl, specerier, gödningsämnen m. m.

133

kurs för att lägga till. Hufvudsakligast torde det blifva kustångare,
som trafikera leden Stockholm—Nyköping, hvilka komme att begagna
sig af denna brygga. Den sträcka, hvarpå väg behöfde anläggas mellan
redan befintlig, fullgod väg och bryggan, utgör blott 4 kilometer.

Inom Södermanlands läns skärgård finnas inga fiskelägen, utan de
fiskande bo spridda. Under sådant förhållande, och då de i allmänhet
hafva skydd för sina båtar vid sina hem, kan det i detta län ej komma
i fråga att bygga fiskehamnar, men däremot behöfvas tilläggsbryggor
vid trafikleden Stockholm—Nyköping, så att fisk jämte andra produkter
eller varor direkt kan lastas i ångbåt från brygga, utan att fiskarena
såsom nu ganska ofta inträffar behöfver utsätta sig för risk och fara
vid aflämnandet af sina fulla och mottagandet af sina tomma fisklådor.

Långö—Saf sundet.

Äfven genom detta sund går allmänna farleden mellan Stockholm
och Nyköping. Å Långö finnes en liten tilläggsbrygga, som byggts
och underhålles af ortens befolkning. Ångbåtarna, som knappt ens
något skulle få afvika från sin kurs för att lägga till, kunna dock nu
ej göra detta på grund af bryggans otillfredsställande beskaffenhet.
Platsen för densamma tillhör Tureholms gods, och har ägaren till detta,
här liksom i fråga om Bokö, förklarat sig villig afstå mark för brygga,
upplag och magasin åt staten, om ångbåtsbryggan genom statens försorg
anlägges. I

I den ort, hvari Säfsundet är beläget, finnas, enligt hvad kommissionen
erfarit, omkring 20 fiskare förutom biträden, och omkring 25,000
valar strömming jämte gädda, abborre och annan fisk lära där fångas
i medelgoda år. För hela Bälinge socken, således äfven det område,
hvarifrån fisk lämnas vid Stendörren, uppgifves i hushållningssällskapets
fiskeriberättelse för 1907 den fångade fiskens värde till 12,860 kronor,
hvilken uppgift snarare torde vara för låg än för hög.

På de vid och utanför Säfsundet liggande öarna idkas ganska
mycket landtbruk, hvarför kreatur och jordbruksprodukter också skeppas
och diverse förnödenheter införas vid Säfsundet, en omsättning, som
säkerligen kommer att ökas, om den påtänkta tilläggsbryggan kommer
att byggas.

Å den bryggan motsatta sidan af sundet finnes lotsstation. Lotsarna
hafva nu någon liten biförtjänst, genom att sätta ombord passa -

184

gerare och varor å förbipasserande ångbåtar eller hämta dem därifrån.
Denna förtjänst skulle gifvetvis minskas genom anläggandet af en fullt
användbar tilläggsbrygga.

Bohö (Magasinsudden).

Ön tillhör Tureholms egendom, och dess ägare har förklarat sig
villig att kostnadsfritt för all framtid upplåta mark för en blifvande
tillä ggsbiygga samt område till lämplig upplagsplats och magasinsbyggnad.

För den frakt med fisk och andra varor, som kan påräknas vid den
eventuellt blifvande bryggan, är redogjordt i nyssnämnda protokoll. *) * V.

'') Protokoll, hållet vid utlyst sammanträde i Trosa den 18 december 1907 med
intresserade för anläggandet af en ångbåtsbrygga vid Bokö.

Det antal lägenheter ooh egendomar, hvars befolkning antages komma att använda
sig af föreslagen brygga vid Bokö magasinsudde, uppgick till 22, nämligen: Gälö, Borsö,
Fogelö, Fifång, S. och N. Askö, Kråmö, Hänö, Kimholmen, Gillbergsvik, Oxelvik, Uttersvik,
Tjursholmen, Hålisnäs, Ö. Viksnäs, Lemnyd 4 st., Römon, Strömsholm och Arnliolmen
samt vid sådana tillfällen, då storm hindrar färd till Säfsundet, Hökö och

V. Fogelö. Dessutom komme den att användas af en del personer i Trosa landsförsamling
samt af Trosa stad.

Trosa stads ombud ansåg att trafiken och isynnerhet persontrafiken skulle rätt
mycket ökas från Trosa stad med omnejd, samt att trafiken med fiskeprodukter skulle
nära fördubblas, om bryggan kom till stånd, isynnerhet om inga hamnumgälder upptoges
vid densamma och tillstyrkte på det lifligaste bryggans anläggande. Importprodukter
till Trosa voro manufakturvaror och specerier, synnerligast sådana, som komma söderifrån,
hvilka i annat fall gå sjövägen till Södertälje, där omlastas och på båt föras
tillbaka en stor del af vägen till Trosa. — -— — — — — — — — — — _ —

Öfver Bokö ansågs för närvarande afsändas per båt i medeltal årligen:

500 lådor strömming ä 20 valar per låda,

2- å 3,000 kg. annan fisk

och i händelse af brygga 1,000 lådor strömming,

5- å 6,000 kg. annan fisk.

Öfriga utförselvaror uppgåfvos vara lefvande djur såsom kalfvar, får, höns m. m.
samt fläsk och något spannmål. Den åkerareal i skärgården, hvarifrån produkter kunna
erhållas, ansågs uppgå till 150 tunnland. Införselvaror öfver Bokö utgöras af specerier,
mjöl och utsädesspannmål. Persontrafiken ansågs komma att ökas högst betydligt med den
för allmänheten bekvämare bryggan. Äfven ansågs att fisket skulle intensivare bedrifvas.

På uppdrag af Fiskehamnkommissionen.
F. P. Isoz.

135

Som förhållandena nu gestaltat sig, få de förbipasserande ångbåtar,
hvarmed orten har förbindelse med Stockholm och andra orter,
angöras från båt i sundet vid Bokö. Härvid uppstå, synnerligast då
vädret är svårt, flera svårigheter. Sina återkommande tomlådor få
fiskarena ofta hämta i Trosa. Emellertid är platsen för den ifrågasatta
bryggan belägen alldeles invid allmänna farleden.

Trosa stads ombud, dess borgmästare, förklarade vid nämnda
sammanträde och på därvid anförda skäl, att staden blott kunde bidraga
med 200 kronor till en brygga vid Bokö.---------

Uppsala län.

GRUPP I.

Fågelsundets fiskeläge.

Detta läge, som är det största inom Uppsala län, äger tvenne
genom en udde skilda vikar, hvilka användas till hamn — väster om
udden Storhamn, öster om densamma Gråsläthamn.

År 1907 ägde läget 37 strömmingsbåtar, och 84 man deltogo
härifrån i strömmingsfiske; 25 båtlag höilo till i Storhamn, de öfriga
i Gråsläthamn. Samma år fiskades, enligt ortens fiskeritillsyningsman,
100,000 valar strömming, hvilka afyttrades såsom färsk, hvarjemte 1,200
tunnor insaltades. Priset för färsk strömming hade utgjort 8 å 10 öre
per kilogram, för saltad omkring 10 kronor tunnan, innehållande omkring
50 valar. Den fiskade strömmingens värde å platsen har uppgifvits till
23,910 kronor.

Förutom strömming fiskas blott något litet gädda, abborre och lake,
enligt fiskeritillsyningsmannens uppgift blott för 760 kronor 1907 ).

De flesta, som idka fiske från Fågelsundets här nämnda båda
hamnar, äro jordbrukare, hvilka äga mindre gårdar med 3 till 5 kor.
Blott 3 af de fiskande hade fast bostad, d. v. s. bodde hela året om i
fiskläget och voro verkliga yrkesfiskare.

’) År 1908 fn™nos vid Fågelsundet 37 båtar och afkastade fisket 22,907 kronor
i brutto. År 1909 var båtarnas antal 36 och fiskets bruttoafkastning 22,759 kronor.

136

Från norra, och möjligen äfven från mellersta delen af socknen
skalle säkerligen den största utskeppningen af produkter komma att ske
öfver Storhamn, om en större och mer snabbgående motorbåt eller en
ångbåt insattes på leden mellan denna plats och Gäfle, samt vägen till
Storhamn något förbättrades.

I Storhamn hafva fiskeidkarna utan offentligt bidrag byggt en
30 å 35 meter lång skydds- och tilläggsbrygga af timmer med stenfyllnad.
Bryggan skall hafva varit färdig sedan 1896. Hon underhålles
af intressenterna.

Gråsläthamnen är grund och stenig.

Af de önskemål, som 22 fiskeidkare från Hållens by, hvilka begagna
sig af hamnarna vid Fågelsundet, i en detta betänkande åtföljande
skrifvelse till ordföranden i Uppsala läns hushållningssällskaps fiskerinämnd
K. Björkman framställt, har kommissionen, såsom framgår af
dess protokoll den 20 november 1907, upptagit tre, nämligen 1) upprensning
af Gråsläthamn och dess inlopp, 2) anbringande af vågbrytare
i Storhamn, dock ej i denna hamns östra sida utan västra delen, där
också nuvarande bryggan är uppförd, och 3] frågan om muddring i
Fågelsundet för att där bereda genväg och nödhamn för kustfartyg.

Storhamn kan anordnas till hamn för större, Gråsläthamn däremot
blott för mindre fiskebåtar.

1 Gråsläthamn kan en 10 meter bred och 1.5 meter djup ränna
rensas upp till omkring 200 meters längd, intill sjöbodarnas omedelbara
närhet. Platsen är jämförelsevis väl skyddad af utanför liggande öar,
holmar och grund, så att ut- och inseglingen eller rodden bör kunna
gå för sig, oaktadt rännans ringa bredd.

Hvad åter upprensningen af Fågelsundet beträffar, så hafva kommissionens
undersökningar visat, att upptagande af en segelränna genom
detta sund skulle erfordra så mycket sprängning, att detta förslag skulle
blifva allt för dyrt i förhållande till det gagn, fisket för närvarande
därigenom skulle tillskyndas. Berg- eller måhända delvis af stenblock
bestående botten träffas på 2.6 meters djup under vattenytan å afsevärd
längd, där det för öfrigt vore lämpligast att framdraga segelrännan.
Skulle en ränna af 4 meters djup åstadkommas, såsom i kommissionens
protokoll den 20 november 1907 omnämnts, komme detta arbete att
kräfva omkring 150,000 kronor.

137

Gårdskärs fiskeläge.

Enligt Uppsala läns hushållningssällskaps handlingar deltogo 1907
vid kusten af Elfkarleby socken 68 man i strömmingsfisket, hvilket
då lämnade en bruttoinkomst af 18,560 kronor. Häraf kommo 48 man
med 24 båtar på Gårdskärs fiskeläge och kunna dessa antagas hafva
fiskat strömming för 13,000 kronor i rundt tal, jämte för 1,800 kronor
gädda och abborre m. m. J)— — — — — — — — — —• — — —

Vid sitt sammanträde den 20 november förordade kommissionen,
såsom protokollet utvisar, statsbidrag till hamnförbättring vid Hällörarna
och -till en väganläggning dit. Åt major Gagner uppdrogs tillika att
låta genom tekniskt biträde utföra undersökningar ej blott öfver förutsättningarna
för nämnda åtgärder, utan ock för utrönande af i hvad
utsträckning muddring eller rensning skulle behöfvas för åstadkommande
af en 2.5 meter djup segelränna intill och i Gårdsskärs gamla fiskehamn,
hvarest fiskarena hafva sina sjöbodar och helst önska äfven för
framtiden kunna hålla till med sina båtar. Såväl hamnen som rännan
dit in äro fullt skyddade mot sjö.

Sedan nämnda undersökningar blifvit utförda, har det visat sig,
att det billigaste och förmånligaste för fiskeläget är, att en 2.5 meter
djup och 15 meter bred farled uppmuddras till det å plankartans pl. L 1
med »norra hamnen» betecknade området, där detta djup redan finnes,
samt att från denna bassäng uppmuddras en 2 meter djup farled intill
östra hamnen, som på en areal af 10,000 in2 fördjupas från nuvarande
1.7 meter till 2 meter under m. v. y. Sammanlagda kostnaden med
tillagda 15 procent har beräknats uppgå till omkring 18,000 kronor.

Då detta belopp är väsentligen lägre än kommissionen antog, innan
de här nämnda undersökningarna hade verkställts, och på det att fiskarena
måtte få sin här förut nämnda lätt förklarliga önskan uppfylld att allt
fortfarande kunna gå in till Gårdskärs östra hamn med sina båtar,
frångår kommissionen sitt beslut af den 20 november 1907 och föreslår
i enlighet med protokollet af den 17 december 1908, att staten måtte
låta verkställa och för framtiden underhålla här nämnda farled.

9 Vid Gårdskär funnos år 1908 24 och 1909 26 båtar, däraf 1 med motor.
Fiskets bruttoafkastning utgjorde förstnämnda året 15,920 kronor och sistnämnda
25,100.

138

GRUPP II.

Knifven.

Holmen Knifven tillhör kronan, efter hvad fiskarena nppgåfvo.
De betala intet för sin vistelse härstädes. Åtminstone de flesta fiskare,
som hållit till på Knifven, hafva varit från Sunds by i Öster—Löfsta
socken. Vanligen hafva de kommit till Knifven i början af maj och
vistats där till slutet af september. Sommaren 1907 fiskade 9 båtlag,
hvartdera bestående af två man, från denna holme. Blott några, få af
dessa fiskare hafva ägnat sig åt jordbruk jämte fiske; de öfriga äro
yrkesfiskare. Det uppgafs, att för hvarje båtlag i medeltal årligen insaltats
omkring 30 tunnor strömming, å 10 kronor tunnan, och försålts
för 150 å 200 kronor färsk strömming. Annat fiske än efter
strömming har ute vid holmen Knifven varit helt obetydligt. — — —

Såsom af kommissionens protokoll den 20 november 1907 framgår,
äro de små armar eller stenkistor, som fiskarena uppfört vid
Knifven, allt för obetydliga för att kunna lämna något verksamt skydd
åt båtarna, livilka få dragas upp på land. Vid yttre ändan af dessa
små anläggningar träffades vid kommissionens besök, då vattenståndet var
omkring 0.5 meter lägre än vanligast, 0.6—0.8 meters djup. Fiskarena,
som anhållit om och. fått sig beviljadt ett statsbidrag på 700 kronor
för att med hjälp däraf vidtaga förbättring af nämnda små hamnarmar
eller bryggor, hafva ej lyftat detta bidrag, alldenstund de funnit, att den
kostnadsberäkning, som Uppsala läns hushållningssällskaps fiskerinämnds
d. v. ordförande uppgjorde, och med ledning af hvilken de sökte
statsbidraget, var allt för låg. Kommissionen anser ock (jämför dess
nämnda protokoll)x), att den minst kostbara åtgärd, som kunde vidtagas
till ernående af bättre skydd och något större dfnp åt båtarne vid
Knifven, komme att erfordra omkring 5,000 kronor, och skulle därmed
blott åstadkommas en brygga, som gåfve skydd mot den värsta sjön. *)

*) I protokollet anföres: “Kommissionen anser, att en fullt duglig hamn å denna
plats skulle komma att kosta minst 20,000 å 25,000 kronor, en summa, som vore alldeles
för hög för ändamålet".

Gäfleborgs liin.

GRUPP I.

Bergö fiskläge.

139

I detta läge funnos år 1907 19 fiskare, och med biträden och
andra, hushållen tillhörande personer bodde här under fisketiden 79
personer. Strömmingsfiskebåtarna voro 12 (ingen med motor). Strömmingsfisket
lämnade samma år 13,115 kronor i brnttoafkastning, hvaraf
den långt öfvervägande mängden (1,020 tunnor = 12,240 kronor) saltades.
Annat fiske gaf blott 425 kronor. x) — — — —---— ----

Vid tvenne andra små vikar, innanför yttre Bergö, bo tillsammans
14 fiskare. Äfven dessa skulle i viss mån få gagn af en hamnförbättring
vid yttre Bergö, dit de kunde gå in äfven vid pålandsstorm, och
därifrån färsk strömming kunde afsätta^ till Hudiksvall. Såsom säkert
kan nämligen antagas, att man vid yttre Bergö, i händelse de här
nedan förordade hamnförbättringarna komma till utförande, skaffar sig
motorbåtar, och en sådan kan — äfven med nutida fart — på 5 timmar
gå till staden förbi Hornslandet.

Inloppet till det rymliga hamnområdet vid yttre Bergö har grundat
upp, så att det nu nödvändigt behöfver upprensas. Under de sista 40
åren hafva de fiskande flera gånger utfört gräfningar för att rensa upp
detta inlopp, men de hafva ej mäktat åstadkomma något varaktigt eller
tillfredsställande. De ingingo därför 1906 till Kungl. Magt med underdånig
ansökan, att undersökning måtte på statens bekostnad blifva verkställd
för åstadkommande af de önskade hamnförbättringarna, hvilket hade
till följd, att distriktchefen af Kungl. Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsen
erhöll förordnande om verkställande af undersökningen. Denna utfördes
af tillförordnade distriktsingenjören löjtnant Claes Tisell, hvars den 1
•februari 1908 dagtecknade plan och kostnadsberäkning stått till fiskehamnskommissionens
förfogande. •— — — — — •— — — — — —

Kostnaden härför skulle sammanlagdt uppgå till 24,600 kronor * 2).

0 År 1909 funnos vid detta fiskeläge 16 fiskare med 20 biträdande personer
och 35 öfriga medlemmar i hushållen. Fiskebåtarna voro 35, ingen med motor. Fisket
gaf 8,912 kronor i bruttoinkomst, hvaraf 8,862 för strömming.

2) I sitt protokoll den 12 juni 1908 anför kommissionen: “Kostnaden kan, med
de nödiga detaljförändringarna i hamnförbättringsplanen, anslås till 30,000 kronor i
rundt tal.

Då denna summa ej får anses vara hög i förhållande till fördelarna af anläggningen,
och då Bergö bebos af driftiga yrkesfiskare, beslöt kommissionen förorda densamma.

140

GRUPP II.

Utvalnäs.

Läget ägde 1907 enligt fiskeriinstruktören 18 fiskare med 36 biträdande
personer och tillsammans 109 bofasta innevånare, bildande 21
hushåll.1) Strömmingsfisket afkastade samma år i brutto 13,860 kronor,
hvaraf 9,000 för rökt strömming eller böckling, som brukade säljas för
60 å 80 öre valen. I allt torde fiskarenas medelbruttoförtjänst för man
i medelgoda år kunna uppskattas till 1,000 kronor, oaktadt annat fiske
än efter strömming är obetydligt. Båtantalet utgjorde 34, hvaribland
21 skötbåtar.

Fyra båtar (värda tillsammans 5,600 kronor) voro försedda med
motor, och komma motorbåtarnas antal säkerligen att hastigt ökas. En
motorbåt var 8 meter lång och låg såsom lastad 0.9 meter djupt. Dessa
motorbåtar användas både för fiske och transport. Utvainäs fiskare
idka strömmingsfångst ända ute vid Löfgrunds Rabbar och Petres bank
8 å 10 minuter från land.

Utvalnäs äger nu ej skyddad hamn, blott en liten i midten af
1880-talet uppförd tilläggsbrygga för smärre ångbåtar. För denna
brygga skall staden Gäfle hafva bestått virke och fiskarena verkställt
arbetet. De hafva ock byggt sig små stenbryggor vid sina sjöbodar.
Öppen, som stranden här är, beliöfver fiskeläget synnerligen väl en
skyddande hamnarm eller vågbrytare. Förslag till hamnanläggning
uppgjordes också, efter anmodan af Gäfle stads drätselkammare, af
distriktschefen major J. Ekelund 1906. — — — — — — —--

Enligt skrifvelse från stadsfullmäktiges ordförande hafva stadsfullmäktige
hos Ivungl. Maj:t sökt statsbidrag å 18,000 kronor, motsvarande
nio tiondedelar af den beräknade kostnaden för arbetets utförande enligt
major Ekelunds förslag, och det anses vara sannolikt, att hamnen
kommer att byggas genom staden Gäfles försorg, om det begärda statsbidraget
erhålles. Stadsfullmäktiges ordförande säger sig hafva anledning
förmoda, att staden äfven kommer att åtaga sig hamnens framtida under l)

Enligt uppgift af Leon. Nordström i Utvalnäs ägde läget samma år 123 där
skrifna personer, jämte 7 andra, som biträdde vid fisket.

141

håll. Vidare meddelas i här nämnda skrifvelse, att staden fortfarande
äger stora obegagnade områden vid Utvalnäs, hvadan det med visshet
kunde antagas, att staden skall framgent till de sökande, som anmäla
sig, på gynnsammaste villkor upplåta boningsplatser, äfvensom torkplatser
för redskap.

Tupparna.

Holmarna tillhöra Söderhamns stad och bebos sommartiden af
fiskare, som äro mantals- och skattskrifna i staden; 1907 äf tre fiskare
med 18 öfriga familjemedlemmar och biträden. För omkring 20 år
sedan funnos här 7 fiskare, hvilka då hade hvar sin sjöbod.

Strömming fiskades 1907 för 2,013, annan fisk blott för omkring
100 kronor. Båtantalet utgjorde 6.

Mellan de båda små holmar, som kallas Tupparna, och som nu
mot väster och öster blott äro skilda genom smala rännor, finnes ett
väl skyddadt hamnområde, som vid kommissionens besök till största
delen var 1.5 till 2.1 meter djupt. Vattenståndet var då något högre
än vid medelvattenstånd. Hen östra af nämnda rännor upprensades
till viss grad på 1890-talet, då staden Söderhamn härtill skall hafva
lämnat ett bidrag af 300 å 400 kronor. Emellertid är det svårt för
fiskarena att komma ut eller in genom denna smala till öppna hafvet
utmynnande ränna, då sjön står på. Fiskarena önskade därför att få
den västra rännan, som leder till jämförelsevis skyddadt område, upprensad,
så att de med sina skötbåtar kunde komma till och från det
för dessa båtar fullt lämpliga hamnområdet.--------

Storjungfrun

tillhörande Söderhamns stad. — — — — — —----- — — —

År 1901 uppehöllo sig här under sommarhalfåret 6 fiskare med
33 vid fisket biträdande personer och familjemedlemmar. De äro mantals-
och skattskrifna i Söderhamn samt komma vanligen till Storjungfrun
på våren och stanna där tills i oktober.

Strömmingsfisket lämnade 1907 Storjungfruns fiskare eu bruttoinkomst
af 5,157 kronor; annat fiske idkades här knappast. — — —

142

År 1907 utgjorde fiskebåtarnas antal 12, hvaraf eu försedd med
motor. Strömmingen fångas hufvudsakligast vid Storgrundet 3 å 4
minuter till sjös. Hvarje fiskare har som vanligt sin sjöbod. På 1850-eller 1860-talet skola här hafva funnits 20 sjöbodar, hvaraf 8 vid inre
delen af södra hamnen. På detta ställe har emellertid sedan dess uppgrundning
ägt rum, så att inga båtar 1907 kunde taga sig dit in. 1

närheten af fyren, på dess södra sida, uppförde lotsverket på 1880-talet
tvenne vågbrytare till en kostnad af omkring 80,000 kronor eller något
mera. Hamnanläggningen blef färdig 1888 eller 1889. Den minsta
armen hade rasat vid kommissionens besök, men den längre mot norr
belägna armen, hvarvid båtarna lade till, har stått sig bra, i det att

egentligen blott en del sten dragits ut från denna hamnarms yttre be täckning.

Innanför eller väster om den nämnda längre vågbrytaren eller
hamnarmen finnas tvenne af ett stenref skilda bassänger, hvilka af
fiskarena begagnas som hamnar. Såsom af fiskehamnkommissionens
protokoll den 20 augusti 1907 framgår, tänkte sig kommissionen då,
att den norra af dessa bassänger borde upprensas till 2 k 2 V2 meters
djup vid medelvattenstånd och skyddas genom uppförande af en omkring
50 meter lång inre vågbrytare, som ej behöfde byggas synnerligen stark,
om den nämnda af lotsverket uppförda längre vågbrytaren underhölles.
På så sätt skulle den inre norra hamnbassängen komma att bilda en
god fiskehamn, skyddad äfven mot sydostlig storm, som under nuvarande
förhållanden vållar svårigheter för fiskarena.

Visserligen kommer lotsverket, såsom ej längre i behof af hamn
härstädes, ej att underhålla sin här nämnda vågbrytare, men denne
bör dock för ganska rimlig kostnad kunna underhållas så pass, att den
kan tjäna som vågbrytare till skydd för den föreslagna inre, nya vågbrytaren.

Under förutsättning, att lotsverket till hamnen öfverlåter sin vågbrytare,
och att staden Söderhamn bidrager till här senast nämnda hamnförbättringar
med det för den af kommissionen förkastade södra hamnbassängen
anslagna beloppet 2,000 kronor och fullgör sina åtaganden
i fråga om underhåll af den nya inre vågbrytaren samt lämnande af
erforderligt virke till densamma utan att beräkna ersättning därför, tillstyrker
kommissionen, att ett anslag af 13,000 kronor en gång för alla
beviljas Söderhamns stad för utförande af här föreslagna hamnanordningar
vid Storjungfrun. — — — — — — — — —-----

143

Prästgrundets

fiskeläge, som tillhör staden Söderhamn ■— — — — — — — — —

Läget ägde 1907 15 eller, sedan 2 flyttat bort, 13 fiskare, alla
mantals- och skattskrifna i staden. Deras biträden och familjemedlemmar
ute på Prästgrundet utgjorde tillsammans omkring 50.

Skötbåtarnas antal uppgåfvos till 12, hvaraf 3 försedda med motor.
Dessa senare hade tillsammans kostat 5,400 kronor. De ligga, såsom
lastade, 0.9 å 1.2 meter djupt och användas ofta att transportera färsk
strömming till staden med.

Strömmingsfisket lämnade 1907 en bruttoafkastning af 16,875 kronor,
annat fiske blott omkring 100 kronor. Samma år inlades 9,000 burkar
surströmming, värda 4,500 kronor, och 1,500 burkar kryddströmming.
Två salterier finnas i fiskeläget. Detta äger präktiga torkplatser för
fiskeredskapen och är väl beläget i förhållande till goda fiskeplatser.

Fiskarena hafva blott att betala 1 krona hvardera om året till
staden Söderhamn för tomter och torkplatser.

På sydvästra sidan af ön finnes eu ganska vidsträckt hamnbassäng
eller afstängd vik, blott förenad med yttre farvattnet medelst en smal
ränna, som under tidernas lopp uppgrundats därhän, att man vid lågt
vattenstånd ofta har svårt att taga sig igenom densamma ens med
tomma båtar. Hamnbassängen har också grundat upp. Flera gånger
hafva fiskarena låtit spränga bort stenar och gräft i inloppsrännan och
i hamnen men utan nöjaktigt resultat. Staden Söderhamn har härvid i
viss mån bestått medel.

Till följd af anhållan från Prästgrundets fiskare förordnades chefen
i nedra norra väg- och vattenbyggnadsdistriktet 1906 att ombesörja
undersökningar för här nödiga hamnförbättringar. — — — — — —
Löjtnant Tisells kostnadsberäkning slutar på 13,500 kronor. Kommissionen
är af den åsikt att detta belopp måste höjas till 15,000 kronor.

Enligt detta utdrag 0 åtaga sig stadsfullmäktige att med 4,500
kronor bidraga till de af löjtnant Tisell föreslagna hamnförbättringarna
vid Prästgrundet och att underhålla dessa förbättringar. — — — —

fi Ur stadsfullmäktiges i Söderhamn protokoll den 2 oktober 1908.

144

Våtnäs udde.

I fiskeriinstruktörens årsberättelse, som trycktes af länets hushållningssällskap,
uppgifvas härvarande fiskares antal till 14 jämte 29
biträdande personer samt 29 kvinnor och barn. Till fiskehamnkommissionen
uppgafs det, att 11 fiskare bodde vid Sundet, 2 längre ut på
Vutnäs udde samt 6 vid Gäflebohamnen innanför Sundet.

Enligt länets fiskeriinstruktör lämnade strömmingsfisket 1907 en
bruttoinkomst af 9,295 kronor, annat fiske blott 200 kronor — — —
Båtantalet uppgifves i årsberättelsen till 17, vid Sundet funnos 8
sjöbodar och 7 skötbåtar, ingen försedd med motor, vid Gäflebohamnen
6 fiskebåtar. — — — — — — — — — — — — — — — — —
Det nämnda »Sundet» bildas af den från fastlandet utskjutande
Våtnäs udde och en utanför spetsen af denna belägen holme. Såsom
kommissionen anfört i sitt protokoll den 20 aug. 1907, är det norra
delen af detta sund som bildar ett skyddadt hamnområde. Detta är
sandigt och har ett godt, ehuru för grundt utlopp mot norr. Södra
utloppet är mycket trångt och belamradt med stora stenar och block.
Vid sydlig storm är sistnämnda ut- eller inlopp mycket svårt att angöra.
Man kan emellertid då jämförelsevis lätt komma in i och ut ur hamnområdet
genom norra inloppet. Isen skall rätt ofta flytta stora stenar
vid och utanför mynningen af södra inloppet. Fiskarena önskade
emellertid ej blott få hamnområdet och det norra inloppet fördjupadt
utan ock det södra inloppet upprensadt. De hade själfva sökt åstadkomma
upprensningar, men sanden hade flutit tillbaka i hamnen och i
dess norra inlopp. Man tänkte därför anbringa ett lättare träbålverk
vid sidorna af den naturliga kanal, som bildar sistnämnda inlopp, för
att hindra sanden att flyta ut i rännan. Härtill hade fiskarena fått
löfte om virke gratis af jordägarna.

Gäflebohamnen utgöres af en tämligen vidsträckt, så godt som
sluten bassäng med 2 — 3—3Vs meters och kanske på någon plats ännu
något större djup. — — — - — — — — — — — — — — — —
Denna till hamn för fiskare i och för sig själf lämpliga bassäng kan

nästan sägas sakna inlopp. — — —--—--— — —--

Vid det ganska höga vattenstånd, som rådde vid kommissionens besök,
hade rännan, kanske till sin största längd, ett djup af blott 0.5 till
1 meter, delvis lVs meter. Vid lågt vattenstånd blir hon delvis torr.

145

Vid sydlig storm blefve det under alla förhållanden förenadt med stor
risk att söka sig in i denna hamn, och då densamma därjämte ligger
knappt 1 kilometer från »Sundet)), har kommissionen intet haft att föreslå
i fråga om inloppet till Gäflebohamnen. — — — — — — — —

Agön.

På platsen meddelades, att här sommartiden, vanligast från det
att öppet vatten inträffar i maj till slutet af september, bo 14 fiskarehushåll
med 12 skötbåtar. Åtta af fiskarena äro bosatta och skattskrifna
i Hudiksvall. Enligt fiskeriinstruktörens årsberättelse för nämnda
år voro 11 man egna fiskare och 24 personer biträden åt dessa. Läget
ägde 16 sjöbodar, och lära här i äldre tider funnits 30 verkliga fiskare.
Strömmingsfisket lämnade 1907 en bruttoinkomst af 7,454 kronor, annat
fiske knappast någon inkomst. Till goda strömmingsgrund har man
blott 1 till ett par distansminuters segling. — — — — — — — —

Fiskarena sade sig hvarje år på senare tid hafva gräft upp rännor
in mot sina sjöbodar i hamnens inre, grundare del.

Till skydd mot sydlig och sydostlig sjö uppbyggde fiskarena,
enligt hvad de uppgåfvo 1895, en mindre vågbrytare, hvilken hade
stått sig ganska bra, oaktadt den är byggd utan någon större omsorg
och ofta varit utsatt för väldiga massor af »issörja», som tornat upp
sig öfver densamma. Djupare drifis skall däremot stanna på klackarna
något utanför hamnen. Till hamnarmen behöfligt timmer fingo fiskarena
taga för intet å ön, och de uppgåfvo, att staden äfven bidragit med
150 kronor till företaget. Meningen var att också bygga en andra
hamnarm, som skulle hafva gått något snedt mot och utanför den byggda
armen. Emellertid kom denna tanke ej att realiseras. En annan, äldre
liten hamnarm är uppförd längre in i hamnområdet, där den nu nästan
ligger på det torra.

Enligt protokollsutdrag från stadsfullmäktiges i Hudiksvall sammanträde
den 11 november 1908 var då förslag å bane, att staden ej
vidare skulle understödja här nämnda hamnanläggning eller lämna
bidrag till dess förbättrande, utan framhölls, att den bästa lösningen af
hamnfrågan för Agö-fiskare skulle vara, att de flyttade till den från
söder i Agön inträngande vik, som kallas Storhamn, och där nu sådana
farkoster som exempelvis bogserångbåtar hafva en ganska god nödhamn.
Kommissionen hade också vid sitt besök å Agön öfvervägt denna
sak och därom öfverlagt med fiskarena, men de förklarade, att de på

146

inga villkor vilja slå sig ned vid Storhamn. Intill östra stranden af
denna vik funnos visserligen ganska djupt vatten, men marken vore
där så oländig, att fiskarena sade sig omöjligen kunna bereda sig nödiga
torkplatser för sina redskap. Vid vikens västra strand vore det ock
för långgrund^ Också både aldrig några fiskare haft sina bostäder
vid Storhamn utan hellre nedlagt ett mycket mödosamt arbete, för att
söka åstadkomma hamn, där de nu bo.

Då Agb fiskeläge är väl och nära beläget i förhållande till goda
strömmingsfiskeplatser, har kommissionen förordat, att ett statsbidrag
15,000 kronor eu gång för alla, måtte lämnas till här anförda hamnarbeten,
och på villkor för öfrigt, att staden Hudiksvall enligt åtagande
vid sitt här anförda sammanträde med 2,000 kronor bidrager till förslaget.

HölicJcs fiskeläge.

Fiskarenas antal uppgafs 1907 till 14, hvaraf 12 från Hudiksvall
och 2 från Rogsta. Skötbåtar funnos här 8, hvaraf 1 med motor. I

I fiskeriinstruktörens årsberättelse uppgifvas fiskarena till 13, deras
biträden till 12 och öfriga personer i hushållen till 29 samt båtantalet
till 21. Strömming fångades 1907 till ett bruttovärde af 14,950 kronor
och lax för 575 kronor. Den mesta strömmingen saltades, och 13,200
burkar sur- och kryddströmming inlades.

I den vik eller bukt, som förr utgjorde hamn härstädes, skola
skötbåtar kunnat gå in till början af 1860-talet, men nu är där så
grundt, att uppmuddring blefve ganska dyr. Viken ligger till stor del
så godt som torr under dagar med lågt vattenstånd. Utom fördjupning
i hamnområdet behöfver här också uppföras en eller två vågbrytare
till skydd mot sydlig och sydostlig sjö, hvarjämte fiskarena önskade
strandskoning.

Den i protokollet från den 12 juni 1908 omnämnda af löjtnant
R. Ekvall uppgjorda päjlingskartan har visserligen i kopia stått till
kommissionens förfogande, men huruvida han uppgjort någon plan eller
kostnadsberäkning till hamnförbättring .vid Hölick, är fortfarande för
kommissionen obekant. Vid sitt slutsammanträde den 18 december 1908
fann sig kommissionen, som hade afvaktat nämnda plan och kostnads -

147

beräkning, därför ej kunna afgifva något förslag rörande bidrag till
hamnförbättring vid Hölick.

Sedan nämnda sammanträde har major Gagner med stöd af päjlingskartan
ansett sig böra föreslå, att från en punkt belägen i strandkanten
omkring 40 meter söder om fisklägets sydligaste sjöbodar, utlägges
en rå stenfyllning till skäret utanför den nuvarande hamnen.
Härigenom blefve denna absolut skyddad för alla pålandsvindar. Stenfyllningen
komme att kosta omkring 3,000 kronor. Vill man därtill
uppmuddra en areal på 800 m2 innanför vågbrytaren och skäret,
dels till 1.5 och dels till 1 meters djup vid medelvattenstånd, hvilket
arbete torde kosta omkring 2,000 kronor, skulle de vid Hölick boende
fiskarenas behof af hamnförbättring säkerligen för närvarande blifva afhjälpt,
men några utvecklingsmöjligheter åstadkommes ej genom detta
förslag; därtill fordras anläggning af en helt ny hamn i den visserligen
grunda men ändå till 4 meters djup muddringsbara, här förut nämnda,
viken norr om fiskeläget.

Då emellertid denna muddring återigen skulle medföra så höga
kostnader som 40,000 å 50,000 kronor, hvartill förhållandena å platsen
knappast torde berättiga, synnerligast som den goda naturliga fiskehamnen
i Olmsundet ej ens är fullt 1 G minut aflägsen, finna sig major
Gagner och byråchef Trybom för sin del blott böra tillstyrka, att ett
statsanslag af 5,000 kronor en gång för alla måtte beviljas till uppförande
af här nämnda stenfyllning och muddring innanför samma fyllning.

Rönnskär.

Vid kommissionens besök sades 14 fiskarehushåll tillhöra Rönnskär.
De hafva här sina hem för hela året.

Fiskeriinstruktören uppgifver i sin årsberättelse, att å Rönnskär
och vid det strax därinnanför belägna Stocka 1907 funnos 22 fiskare
med 3 biträden, att dessa ägde 14 båtar, och att de under året fångade
strömming för 4,914 kronor; hvaraf 4,000 kronor för saltad vara; annan
fisk blott för 165 kronor. Emellertid uppgafs det å Rönnskär, att i
medelgoda år för hvarje hushåll insaltades i medeltal 50 tunnor strömming,
hvilket blott för Rönnskär och för saltad strömming skulle lämna
en bruttoinkomst af omkring 8,500 kronor.

148

De å Rönnskär boende fiskarena sade sig ej kunna eller vilja

flytta in till stranden vid Stockaviken — — — — — — —---

För att kunna få skydd för sina båtar innanför Rönnskär mot
nordlig och nordostlig storm, behöfva fiskarena en från ^holmens nordvästra
sida i riktning mot land gående vågbrytare, norr om den ofullständiga
stenarm, som af Ströms bruks bolag, hvilket äger Stocka,
blifvit utlagd från land ungefär mot midten af holmens västra strand.
De flesta af lägets fiskare skulle få direkt nytta af den nya vågbrytaren.

Jättholmarna.

Länets fiskeriinstruktör uppgifver i sin af hushållningssällskapet
tryckta berättelse, att år 1907 här funnos 16 fiskare med 17 biträden
och 32 andra hushållen tillhörande personer, samt 17 fiskebåtar; och
att samma år strömming fiskades till ett bruttovärde al 16,110 kronor,
hvaraf 13,800 kronor för 1,150 tunnor saltad strömming.

Det är den östra af de båda holmarna, som sommar- och hösttid
bebos af fiskare. Vid Lathamn å denna holmes öst- eller utsida funnos,
då kommissionen besökte platsen, 6, vid Källviken, sydpå å holmen, 4
och vid Gamlehamn å västra stranden 5 skötbåtar.

Lathamnen är utsatt för svår sjö från NO, O och SO. En hamnanläggning
skulle här blifva för dyr. Källviken äger visserligen en
skyddad liten hamnbassäng, men denna är för grund, för trång och för
stenig. Någon hamnförbättring kan ej föreslås för denna plats. Vid
Gamlehamn bereda visserligen nu S och SO stormar svårigheter för
fiskarena, men platsen är alldeles gifvet mest passande till hamn å
holmarna och kan utan dyrbarare förbättring anordnas härtill. A id
vanligt vattenstånd har man 1.8 meter djupt vatten i en stor del af
hamnbassängen. Bygges en kortare — omkring 30 meter lång — vågbrytare
härstädes till skydd mot nämnda vindar, och om hamnen upprensas
— — — — — — — — — — — — — — — — —--

så finge man här en ganska god fiskehamn. Ett båtlag från Källviken
hade redan flyttat till Gamlehamn, och de öfriga båtlagen därifrån
komrne säkerligen att flytta efter, om den föreslagna hamnförbättringen
komme till utförande.

149

Yästernorrlands län.

GRUPP I.
Sanna å Bremön.

Ön tillhör staten. Stranden vid Sanna är upplåten åt lotsverket;
nyttjanderätten till större delen af ön föröfrigt innehafves, enligt meddelande
till kommissionen, af »fiskerisocieteten» i Sundsvall.

Vid själfva Sanna bodde blott en fiskare och tvenne lotsar. Vid
fyren å öns nordöstra del uppehölle sig under 1907 års. fiskesäsong 6
eller 7 fiskare från Sundsvall. Förr skall fiskarenas antal hafva varit
betydligt större härstädes. Fyrbevakningen utgjordes af 3, lotspersonalen
af 8 man. Enligt fiskeriinstruktör Lång var det 14 man, som
idkade fiske från Bremön år 1906, med 8 skötbåtar. Strömmingsfiskets
afkastning uppgifves till 3,725 kronor för de fiskare, som hade sina
fiskebodar vid fyren, J) och häraf 3,300 kronor för 220 tunnor saltad
strömming.

Vid Kalfsundet mellan Bremön och den söder om denna belägna
holmen Bremö-Kalf bruka under mer eller mindre lång del af fisketiden
fiskare tillfälligtvis uppehålla sig, dock utan att där hafva uppfört
fiskebodar.* 2)

Sanna äger ångbåtsförbindelse med Sundsvall, d. v. s. kustångare
lägga till vid platsens brygga. Denna, som har vinkelform och träkonstruktion,
är uppförd af Lotsverket — yttre delen 1898, inre delarna
1884 och förut.

Den ifrågavarande platsen är belägen nära midt på Bremöns
västra eller inre strand och har sålunda ett jämförelsevis skyddadt läge,
ehuru S och SO sjö kan vara till stor olägenhet för fiskebåtar. Utskjutande
delar af stranden freda för isgång.

b År 1909 idkade 18 man strömmingsfiske från Bremön med 10 båtar. Bruttoafkastningen
var 2,140 kronor. Lax- och sikfiske idkades samma år från Lörndden
och Bremön med 15 båtar och inbringade 700 kronor i brutto.

2) Se ock vid Lörudden.

150

Då Sanna är väl beläget för ångbåtskommunikation och i förhållande
till goda fiskeplatser samt har passande mark för tomt- och torkeplatser,
har kommissionen varit öfvertygad om, att en stam af fiskare
snart nog skulle flytta hit, ifall hamn här anlägges. Orten skulle då,
efter hvad antagas kan, komma att utvecklas till en centralplats för
fisket i trakten. Såsom kommissionen uttalat i sitt protokoll den 13
augusti 1907, skulle Sanna hamn säkerligen blifva den mest betydelsefulla
konstgjorda hamnen inom länet för de ändamål, kommissionen bar
att taga hänsyn till.

Grisslans fiskeläge.

När alla fiskarena voro här, utgjorde de år 1907 med pojkar,
som deltogo i fisket, 52; hushållens antal var 26. Skötbåtar funnos
26, strömmingsnotar 13 och sjöbodar 25. För 25 år sedan voro skötbåtarna
30. Säkerligen komma Yågöfiskare snart nog att börja skaffa
sig motorbåtar af något ansenligare storlek, än de nu begagnade skötbåtarna.
År 1906 fiskades här strömming sammanlagdt till ett bruttovärde
af 13,710 kronor enligt fiskeriinstruktören, annan fisk (sik, laxöring
och lax) blott för 475 kronor.1)

Grisslans fiskeläge äger en god naturlig hamn med 5 å 6 meters
djup till stor del. Men en förbättring behöfves. De bästa fiskeplatserna
ligga mot söder och för att komma till dem begagna sig fiskarena af
en liten kanal, som från början var naturlig, men sedan flera gånger
ippprensats af dem, t. o. in. medelst sprängning. De hafva dock ej
mäktat sätta kanalen i sådant skick, att den är fullt användbar annat
än vid högt vattenstånd. Vid kommissionens besök, då vattnet stod
högt, hade denna kanal 0-7 å Os meters djup på det grundaste stället
och var omkring 5 meter bred i vattenytan. Vid lägre vattenstånd
har man emellertid till och med svårt att draga tomma båtar genom
kanalen, som då delvis till och med kan blifva torr, eller så godt
som torr.

b År 1909 uppehälle sig här 30 fiskare med 42 båtar. Strömming fångades
till ett bruttovärde af 8;500 kronor annan fisk (sik och laxöring) blott för 100 kronor.

151

Skeppsmalens fiskeläge.

Här funnos vid kommissionens besök 12 fiskare eller fiskarehushåll,
med biträdande fiskare omkring 20 man. Sju strömmingsnotar
och lika många notbåtar voro i användning jämte 12 skötbåtar. Året
förut (1906) fiskade här enligt fiskeriinstruktören 21 man strömming,
hufvudsakligast med notar, till ett bruttovärde af 10,500 kronor, däraf
7,900 för 430 tunnor saltad vara. Annat fiske (sik och laxöring) inbringade
blott 300 kronor.1)

För 40 å 50 år sedan lågo här 12 däckade jakter från Gäfle
årligen under fisketiden, och deras ägare och besättning idkade fiske i
trakten. År 1907 var blott en fiskarefamilj från Gäfle kvar.

Till Skags naturliga, äfven för större fartyg goda hamn utgör
afståndet från Skeppsmalen visserligen blott omkring 3 minuter (i) * 3/4
sjömil), men de fiskare, som idka fiske från den sistnämnda platsen,
vilja ändå ej flytta till förstnämnda hamn. Där de nu uppehålla sig
under fisketiden, hafva de nämligen kort väg till sina strömmingsnotplatser,
och vid storm skulle det oftast vara svårt nog att med notbåtarna
passera Skagsudde.

Skeppsmalens naturliga hamn vore väl skyddad vid storm, blott
man nu som förr kunde med båtarna komma in till innersta delen af
viken. Där har emellertid försiggått en stor sanduppgrundning, ^såsom
fiskarena riktigt anse, hufvudsakligast därigenom att sand af vågorna
från stranden dragits ut i vattnet. Vid medelhögt vattenstånd kan
man numera knappast ens med tomma skötbåtar komma in till sjöbodarna,
och vid lågvatten blifver hamnen delvis så godt som torr.
För 40 år sedan flöt man godt in till båtbryggorna med lastade båtar,
enligt fiskarenas uppgift.

i) År 1909 inbragte fisket vid Skeppsmalen en bruttoinkomst af 6,895 kronor,

hvaraf 6,750 för strömming och 115 för laxöring och sik. Det fanns här detta år 21

fiskare och 36 båtar.

152

GRUPP II.

Löruddens eller Lörans fiskeläge.

De egentliga fiskarena uppgåfvos vara 18; enligt fiskeriinstruktör
Ring sköttes fisket här 1906 af omkring 30 man med 16 eller 18 skötbåtar,
och fiskades då strömming till ett bruttovärde af 10,450 kronor,
däraf 8,800 kronor för 750 tunnor saltad vara. I slutet af fisketiden
fångas så kallad klabbströmming, som betalas med 8 å 9 kronor fjärdingen.
Sik och annan fisk lämnade en inkomst af 734 kronor, hufvudsakligast
genom fiske med 30 storrysjor vid Lörudden och Bremön,
där Löruddens fiskare också begagna sig af Sundsvalls fiskevatten.

För lång tid tillbaka anlade fiskarena vid Lörudden, på södra
sidan om udden, tvenne smärre hamnarmar till skydd, hufvudsakligast
mot S. och S. V.-vind. I allmänhet anses emellertid N. O.-vind såsom
den svåraste för fisket härstädes. En gammal fiskare upplyste, att
detta »bålverk» åtminstone var gammalt 1856, då han först kom till
Lörudden. Senast 1904 reparerades hamnarmarna, och sade fiskarena
sig då till hjälp hafva erhållit 250 kronor från staden Sundsvall.

Området innanför hamnarmarna är trångt, uppgrundadt och
mycket stenigt (stora stenar). Vid lågvatten kunna fiskarena ej längre
komma in till sina bryggor eller bodar med skötbåtarna. Hamnen kan
ej för rimliga kostnader blifva någon framtidshamn. Det bör kunna
antagas, att åtminstone en del af de yngre fiskarena komma att öfver-''
flytta till Sanna å Bremön, ifall där anlägges hamn, men flertalet
fiskare och däribland alla de äldre, stanna dock säkerligen kvar vid
Lörudden, blott därvarande hamn kommer att upprensas.

Ästholmen, Storhamn.

Här vid lotsstationen hade 1906, enligt fiskeriinstruktör Ring, 14
fiskare med 7 skötbåtar sin hamnplats, och fångade de strömming för
3,875, samt sik, lax och laxöring för 800 kronor. De egentliga
fiskarena voro 8, af hvilka en bodde å platsen, de öfriga längre in
på ön.

153

Platsen sades ligga bra till för strömmingsfiske och särskild! för
fångst af den feta »klabbströmmingen)) hösttiden.

Sedan det grundat tipp längst inne i viken, har skyddet för båtarna
vid vissa vindar blifvit dåligt. Vid sydostlig vind bereder nu »svepsjö»
stora svårigheter; man kan då t. o. m.. hafva svårt nog att skydda sina
å land uppdragna båtar, såsom det hade visat sig strax före kommissionens
besök. Här behöfde upprensning till 2 meters djup vid medelvattenstånd
verkställas i hamnområdet.

Oaktadt att i den närbelägna Åkeröviken finnes en i vissa afseenden
bättre hamnplats, vilja fiskarena dock ej öfvergifva den för
fisket välbelägna Storhamn, dit, såsom nämnts, också lotsstationen
förlagts.

Marviksgrunnans fiskeläge å Södra TJlfön.

Här funnos år 1907 25 fiskare (14 fiskarehushåll) med 15 skötbåtar,
och fångades 1906 enligt fiskeriinstruktören strömming till ett
bruttovärde af 11,550 kronor, hvaraf 11,000 för surströmming och saltad
vara. Sik, laxöring och lax fiskades blott för omkring 100 kronor.
Förr fångades här rätt mycket torsk, men detta fiske har upphört.

Den här befintliga naturliga hamnen är mycket trång och äfven
mycket uppgrundad. Fiskarena hafva visserligen sökt fördjupa densamma
årligen, men utan tillfredsställande resultat. Med ett statsbidrag
af 3,000 kronor bör emellertid nödig muddring kunna verkställas.

Holma fiskeläge å Långholmen.

Fiskarena voro år 1907 11, med biträden och tillräckligt vuxna
söner omkring 20.

Skötbåtarna voro 11.

154

Enligt fiskeriinstruktören fiskades 1906 strömming för 5,565 kronor
och sik jämte lax och laxöring för 212 kronor.

Såsom anförts i protokollet den 13 augusti 1907, är den naturliga
hamnbassängen vid Holma ganska väl skyddad, och i densamma finnes
tillräckligt djup för de nu använda båtarna, men stora stenar äro till
hinder för seglingen och framkomsten såväl i hamnen som i hamninloppet.

Västerbottens län.

GRUPP I.

Holmöarna. Gäddbäckssundet.

Som vanligt i Norrland är det strömming, som utgör hufvudföremålet
för fisket. Enligt pastor Y. G. S. Levander skola under senare
år i medeltal per år omkring 300 tunnor saltad strömming hafva fö:-sålts från Holmö kommun till ett pris i medeltal af omkring 15 kronoi
tunnan. För fetare, vid saltningen bättre beredd eller »lagd» strömming
uppgår priset till 18 kronor, men af denna strömming erhålles blott
föga. På grund af brist på hamn, och då kommunikationerna med
fastlandet äro dåliga, har färsk strömming ej kunnat afsättas i Holmsund
eller Umeå, där eljest god omsättning finnes för färsk fisk. Omkring
50 — enligt fyrmästare Grubbström flera — skötbåtar jämte
ett större antal smärre fiskebåtar tillhöra åboarna i Holmö kommun.

Laxfisket har förr varit mycket gifvande. För detsamma äro
Holmöarnes stränder indelade i 14 lotter, Indika innehafvas skilda år
af olika byamän. År 1907 hade innehafvaren af den bästa lotten, belägen
vid Holmö Gadd, blott fått 97 laxar (medelvikt ungefär 8.5 kilogram),
medan omkring 15 år förut å samma fiskevatten fångades bortåt
1,000 laxar. Å öfriga lotter hade man (1907) de senare 8 å 10 åren
blott fått 10 å 15 laxar årligen i medeltal. Priset hade en följd af år
utgjort omkring 65 öre kilogram. Vissa år hafva »ett par hundra
fjärdingar» sik och siklöja kunnat insaltas, och priset har utgjort 11 å

155

12 kronor fjärdingen, enligt hvad som uppgafs å platsen. Gädda och
abborre fiskas ej utöfver husbehof.

I allt torde fiskets årsafkastning under senaste år kunna uppskattas
till omkring 8,000 eller möjligen 9,000 kronor i brutto. Uppgifterna,
hvarpå detta antagande stöder sig, hafva dock blott varit
ungefärliga.1)

Under sommaren, från omkring den 1 juli till 1 september, bruka
strömmingsfiskare från Holmön uppehålla sig på St. Fjäderägg, där de
hafva sjöbodar. Vid kommissionens besök sades 22 man med 11 båtar
vistas vid »fiskeläget» å nämnda holme. Anda till 20 båtar hade dock
emellanåt brukat ligga där.

Vid St. Fjäderägg äro förhållandena olämpliga för hamnanläggning.
Emellertid torde det kunna förutses, att en del fiskare komma
att fortfarande vistas därstädes sommartiden, äfven om eu god hamn
åstadkommes någonstädes vid Holmön. Allt efter som motorbåtar
komma i bruk för fiske och forsling af varor, måste dock dessa båtar
förläggas i skyddad hamn. Hen första motorbåten anskaffades i början
af 1909.

Mellan Holmöarna finnes en naturlig bassäng med 4 meters djup,
hvilken utgör eu utmärkt väl skyddad hamnplats, och som med relativt
ringa arbete kan anordnas till en ovanligt väl belägen hamn för åboarnas
fiske och förbindelse med fastlandet.

Rönnskärs fiskeläge.

Enligt hvad å platsen upplystes hafva här funnits 20 yrkesfiskare
från Piteå, men hade antalet 1907 nedgått till 7 jämte biträden och
med 9 båtar, hufvudsakligast äf den anledning att hamnen hade alltför
mycket uppgrundats.

Under vistelsen vid Rönnskär sade sig fiskarena årligen, de senare
åren, fiskat och saltat 100 å 200 tunnor strömming, som sålts för 15
å 16 kronor tunnan.

p Om fisket vid Holmöarna 1909 har upplysts, att 40 man här då fiskado
strömming med 20 skötbåtar. Förutom till husbehof insaltades 200 tunnor strömming.
Laxfisket gaf tillsammans omkring'' 350 laxar, värda omkring 3,000 kronor efter 1,25
kronor för kilogram. Samma år dödades här 250 sälar.

156

Många år hafva Rönnskärs fiskare god inkomst af siklöjefångst.

Att döma af de erhållna upplysningarna synas lägets 7 fiskare
sammanlagdt i medeltal under senare år haft eu bruttoinkomst af 2,500
å 3,500, möjligen upp till 4,000 kronor af sitt sommar- och höstfiske.
Sjöbodarnas antal utgjorde 13.

Holmen Rönnskär tillhör Kinnbäcks byamän, men fiskare från
Piteå hafva från gammalt, utan att betala någon ersättning, haft tomtoch
torkplatser å densamma, Kronan äger ett område för den 1905 i
september tända fyren och för lotspersonalens räkning. Lotsarna utgöra
8, fyrpersonalen 2 man. Lotsarna hafva skaffat sig en motorbåt,
som sades ligga omkring 1 meter djupt lastad. Vid lägre vattenstånd
får denna båt förankras å annat ställe utanför hamnen.

Blifver hamnen förbättrad, komma säkerligen återigen långt flera
fiskare att taga sin sommarvistelse vid Rönnskär.

Såsom nämnts har stor uppgrundning ägt rum i hamnområdet.
För hamnens förbättring har Kung!. Lotsstyrelsen låtit dels omlägga
en omkring 120 meter lång hamnarm af sten, hvilken arm afslutas med
en stenfylld träkista, som bildar pirhufvud, dels fördjupa en ränna eller
ett område innanför hamnarmen till 2 meters djup vid inloppet, samt
1.2 meters djup vid den lilla båtbryggan, allt vid medel vattenstånd
och enligt fyringenjör K. Högström. Hamnarmen, som blot'' färdig 1905,
och som åtminstone i viss mån skyddas af utanför liggande undervattenstengrund,
hade stått sig bra. Genom densamma har den lokala, af
isgång och storm med däraf följande sten- och sandförflyttning bestående
uppgrundningen så godt som upphört.

Hamnområdet äger nu tillräckligt skydd mot sjögång, men är i
stort behof af uppmuddring.

Vid medelvattenstånd har man ett mycket svårt arbete med att
släpa in och ut fiskebåtarna till och från närheten af sjöbodarna; ofta
är detta ej ens möjligt. Inre delen af hamnen blifver vid lägre vattenstånd
till mer eller mindre stor del torrlagd. Fiskarena hafva visserligen
upprepade gånger sökt fördjupa genom gräfning, men bottnen
är fast och hård, och arbetet har ej ledt till något afsevärdt resultat.
Endast vid högt vattenstånd äro fiskarenas landningsplatser tillgängliga
för deras båtar. Det yttre, af lots verket upprensade hamnområdet räcker
ej till jämväl för fiskarena.

157

Norrbottens län.

GRUPP I.

Rödkallens fiskeläge.

Fiskarenas antal utgjorde år 1907 10, af Indika åtminstone de
flesta voro från Kallack’s och Måttsunds byar. Kär de flesta fiskarena
befinna sig härute, stiger antalet till 15.

Hvarje fiskare äger strömmingsbåt. Huru många biträden, som
1907 deltogo i fisket, meddelades ej. Omkring 30 år före kommissionens
besök skola 35 å 40 fiskebåtar med ett sjuttiotal mans besättning
hafva funnits vid Rödkallen.

Tillfredsställande uppgifter om fiskets afkastning voro svåra att
erhålla. Emellertid antogo fiskarena, att i medelgoda år 100 å 150
tunnor saltad och 75 å 100 tunnor färsk strömming såldes från detta
fiskeläge; den saltade till ett pris af 16 å 18 kronor motsvarande 13 å
15 kronor tunnan för färsk vara. (ifrigt fiske är obetydligt, ehuru siklöja
och sik dock vissa år lämna en afsevärd inkomst. Att döma af
fiskarenas meddelanden har fiskets sammanlagda årliga medelbruttoafkastning
under senare år uppgått till omkring 3,500 kronor.

Lotspersonalen utgöres af 8 man, och vid fyren hafva 2 man
anställning. Lotsarna och en man från fyren ägna sig mycket åt fiske.

Plolmen Rödkallen tillhör Kronan, enligt å platsen lämnade uppgifter.

Hamnförhållandena äro vid Rödkallens fiskläge mycket otilliredsställande,
i det att stark uppgrundning ägt rum, och då båtarna endast
vid högt vattenstånd kunna komma in till område, som har skydd mot
sjön. Det uppgafs till och med, att stranden höjt sig omkring 0.6 meter
på 30 år. Lotsarna hade för 3,525 kronor beställt sig en motorbåt,
som skulle ligga 0.7 5 meter djupt vid den användning, de kommo att
hafva för densamma. Blott vid högre vattenstånd skulle denna båt
kunna förläggas invid den vanliga landningsplatsen; eljest hade man
beräknat att få angöra densamma vid förankrade bojar, på olika ställen

158

vid olika vindar. Äfven fiskarena voro sinnade anskaffa sig att börja
med en motorbåt, blott de hade drägliga hamnförhållanden.

Intet är från fiskarenas sida gjordt till förbättrande af hamnförhållandena,
äfven om lotsverket gjort en del uppoffringar för upprensning
af djupet. Då sålunda Rödkallens fiskeläge skulle blifva den enda
plats i länet, för hvilken kommissionen kan föreslå statsbidrag till hamnanläggning
eller hamnförbättring, då fiskeläget är mycket välbeläget i
förhållande till goda fiskeplatser, då fiskarenas antal utan tvifvel snart
skulle betydligt ökas, ifall hamnen förbättrades, och då denna förbättring
äfven skulle blifva till stor nytta för lots- och fyrpersonalen, har
kommissionen numera föreslagit, att staten måtte låta verkställa den
här ofvan anförda muddringen eller fördjupningen.

Hamnföretag, Indika fiskehamnkommissionen kali sägas hafva

ställt på framtiden.

Bland de 177 fiskehamnar eller platser för fiskehamnar, som kommissionen
besökte, var det 98 för hvilka statsunderstöd icke föreslogs.
För anläggningar eller förbättringar vid vissa , af dessa platser hafva
emellertid ganska afsevärda skäl anförts, ehuru dessa skäl enligt kommissionens
åsikt uppvägts af motskäl.

Om de platser, som härvid kunna anses hafva stått närmast att
förordas till erhållande af statsanslag, innehåller kommissionens speciella
betänkande och protokollen bland annat följande.

Bohuslän.

Rörö.

I sill-, makrill- och backefiskena deltogo omkring 70 man, hvarjämte
bortåt ett femtiotal, mest äldre män och pojkar, ägnade sig åt
fångst af hummer och en del andra fisken. År 1906 funnos här 4
snörpvadlag. Blott i en af vadbåtarna hade man en insatt motor.

159

Äf dörjebåtar (jakter) ägde öns fiskare 10, hvaraf 4 med motor.

Läget ägde vidare en kvase af 15 tons dräktighet netto och 2.1
meters djupgående, hvilken brukas till snurrevadfiske efter rödspätta
och annan flatfisk, samt ett större antal öppna fiskebåtar.

Af snörpevadsfisket räknade man i medeltal 300 kronors nettoförtjänst
per man, af backefiske 150 å 200, af garnsillfisket 150 och
af makrillfisket 100 kronor. Man trodde sig kunna antaga, att medelförtjänsten
för år och på man af dessa fisken utgjorde 800 kronor. De
flesta fiskarena sades vara uppskattade till 600 kronors inkomst; en del
hade dock blott förtjänat 500 kronor.

Där man nu brukar hafva däcksbåtarna förankrade vid fjordsidan
om ön, äro dessa båtar utsatta för västlig sjö äfvensom för is, då den
bryter upp.

Fiskarenas önskan gick ut på att få uppmuddring verkställd norr
om St. Hamnholmen, så att de kunde förlägga däcksbåtarna därstädes.
Botten var på platsen lös, enligt fiskarenas uppgift. I lilla Hamnliolmen
skulle ock bergringar med fördel kunna anbringas. Vid julstormen
1902 sjönk här en dörjebåt (upptogs af Svensksund), och 2 andra ledo
hvardera skada för 500 kronor.

Eljest hafva inga afsevärda skador inträffat å förtöjnings- eller
ankarplatserna.

Ehuru fiskehamnkommissionen ej för närvarande har några åtgärder
att föreslå till förbättrande af hamnplatsen vid Rörö, vill dock kommissionen
framhålla behofvet af muddring därstädes och hemställa, att
sådan muddring framdeles måtte få ske på statens bekostnad, om ett
för dess räknina: och fiskehamnarnas behof anskaffadt mudderverk
kommer att stationeras vid västkusten.

SkarviJc.

En del af de fiskande äro således äfven smärre jordbrukare. Ej
blott de, som bo i närheten af hamnplatsen Skarvik, utan äfven personer
från gårdar och lägenheter på Björkön för öfrigt sades utöfva
hafsfiske från Skarvik. Öns befolkning skall under senare år uppgått
till 500 å 600 personer. Folkmängden 1897 i Björkö, Bänge- och
Västergårdar uppgifves af bostadskommittén till 327 personer.

160

Vid Skarvik farinös 1906 5 snörpevadlag, 2 snurr evads fartyg eller
fiskekvasar och omkring 12 dörjebåtar för silldrifgarns- och makrillfiske
jämte ett femtiotal öppna småbåtar, af hvilka senare dock ej alla
användas för fiske. Backefiske hade härifrån blott idkats med en båt.
Snurrevadlagen bestodo, enligt hvad det uppgafs, i allmänhet af 20
man hvardera. Emellertid skola i det hela, och om fiskare mellan
15 och omkring 60 års ålder medräknas, de fiskandes antal blott föga
öfverstiga 100 man.

Söder om den nämnda ångbåtsbryggan finnes en gammal brygga.
Vid ingen af dessa båda bryggor har man tillräckligt utrymme eller
skydd för fiskefarkosterna. Skarvik ligger visserligen i skydd för de
flesta vindar, dock kan platsen vara utsatt för ganska svår känning af
nordvästliga stormar.

Tillräckligt utrymme och djup för däckade fiskefarkoster kan för
något så när rimliga kostnader endast åstadkommas genom anläggande
af en vågbrytare utanför eller norr om den nya ångbåtsbryggan. Endast
på detta sätt kunde en hamn för framtiden erhållas.

Då djupet norr om den nämnda ångbåtsbryggan är ganska stort
(5 å 9 meter), blefve den där behöfliga, omkring 100 meter långa våg brytaren

ganska dyr.----Dessa anläggningar skulle kosta minst

75,000, möjligen 100,OoO kronor. Törst efter utförandet af desamma torde
den i inre bassängen behöfliga muddringen kunna ske med utsikt till,
att den nu pågående uppgrundningen skall upphöra. Emellertid skulle
tillräckligt utrymme med behöfligt djup vinnas innanför de nämnda
vågbrytarna utan att uppmuddringen blefve nödvändig. Denna komme
eljest att omfatta 6,000 å 7,000 kvadratmeter och kosta omkring
20,000 kronor.

Såsom af kommissionens protokoll den 28 maj 1906 framgår,
finner kommissionen visserligen, att de för skydd af hamnområdet
afsedda här anförda åtgärderna böra verkställas på statens bekostnad;
dock kan kommissionen ej underlåta att påpeka, att kostnaderna blifva
väl stora i förhållande till gagnet för fisket och kustfarten af dessa
hamnförbättringar. Kommissionen anser sig därför för närvarande icke
kunna förorda de här ofvan antydda hamnförbättringarne.

161

Foto.

Befolkningen utgjorde nämnda år 1906 161 personer; fiskarena
voro 45 vid tiden för kommissionens besök. Läget ägde då 6 däckade
motorförsedda dörjebåtar af vanlig storlek men inga kväser eller kuttrar.
Dessa båtar användas till koljebackefiske och drifgarnssillfiske. Här
funnos 2 snörpevadlag, hvarförutom idkades hummerfiske och något
ålryssjefiske.

De såsom lastade omkring eller nära 2 meter djupt liggande
dörjebåtarna brukar man nu förlägga i skydd af några holmar på 2 1/i
meter djup. Inne i det egentliga och bättre skyddade hamnområdet
är det för grundt för dessa båtar. Botten är där af mjuk beskaffenhet
och skulle lätt medgifva muddring, som önskades af fiskarena. Storm
från sydlig hufvudriktning är nu farlig för de förankrade däcksbåtarna.
Vid julstormen 1902 drefvo alla dessa 6 båtar i land; därefter hafva
de likväl ej varit utsatta för någon allvarlig fara.

Fotö angöres ej af ångbåt.

Om kommissionen också ej för närvarande anser sig böra föreslå
några åtgärder från statens sida till förbättrande af hamnförhållandena

vid Fotö, torde dock------muddring framdeles blifva

både behöflig och väl värd den därmed förenade kostnaden, såsom bidragande
till fiskets utveckling. Kommer mudderverk att anskaffas af
staten för västkustens fiskehamnars räkning, torde dessa framdeles böra
komma till användning äfven vid Fotö.

Hallands län.

Stafsinge fiskehamn.

(Skomakarehamnen) vid Enaskogstorp.

Hvad man här kallar hamn utgöres af en förankringsplats, som
är ganska väl skyddad af öfver- och undervattensref. Några särskilda
åtgärder till skydd för ortens däckade fiskebåtar hafva ej blifvit utförda,
om man ej härtill räknar uppförandet af en led- eller fiskefyr å det
närbelägna skäret »Stutarne», hvilken fyr hade underhållits af länets
hushållningssällskap och Falkenbergs stad, samt delvis af traktens fiskare.

162

Från Enaskogstorp och närliggande byar blefve det, att döma af
en betänkandet bifogad skrifvelse från skolläraren O. A. Öländer, 32
man, som skulle begagna sig af en bär blifvande hamnanläggning. År
1906 fiskade 25 man sill och 32 man torsk, kolja m. fl. Åskslag från
Stafsinge socken. Deras bruttoinkomst af sillfisket utgjorde något öfver
1,000 och af andra fisken omkring 700 kronor per man. Fisket har
sålunda lämnat ett godt utbyte. Vid kommissionens besök funnos 6
däckade fiskebåtar, hvaraf 5 med motor, och tvenne nya större motorbåtar
voro beställda till ett pris af 7,000 kronor eller något mera hvardera.
På barlast ligga de nya däcksbåtarna nära 2 meter. Där de
lågo förankrade, fanns ett djup af 4 å 4.5 meter.

Sedan dess har kommissionens medlem major Enblom varit förordnad
att utföra här nämnda undersökningar. Kostnadsberäkning af
den 20 augusti 1908 och slutande på en summa af 263,000 kronor
samt åtföljd af djupkarta och ritningar har af honom inlämnats till
Kungl. Väg- och Vatten byggnadsstyrelsen.

Som kostnaderna emellertid skulle uppgå till det nyssnämnda
beloppet, 263,000 kronor, finner sig kommissionen icke för närvarande
kunna förorda statsanslag till ifrågavarande hamnförslags utförande 1).

Stensjö.

Ur protokoll vid fiskehamnskommissionens sammanträde
i Malmö den 8 januari 1908.

§ I Föredrogs

den vid mötet mellan major Gagner och undertecknad
Trybom i Karlskrona den 14 oktober 1907 behandlade och då upp p

Kommissionens protokoll den 17 december 1908 innehåller härom följande:

Vid sådant förhållande och då visst skydd redan finnes äfven för däckade fiskebåtar
vid Enaskogstorp i Stafsinge, samt då kommissionen vidare enligt sin instruktion
ej trodde sig böra föreslå tvenne dyrbara hamnar så nära hvarandra som härstädes och
vid (Kommen, där staten redan uppoffrat medel till hamn, och där fiskare slagit sig
ned och uppfört byggnader i närheten af hamnen, fann sig kommissionen ej för närvarande
böra föreslå statsbidrag till hamnanläggning vid Enaskogstorp (‘•''Skomakarehamnen"),
äfven om denna anläggning skulle komma att medföra stort gagn för fisket.

163

skjutna frågan rörande riksdagsman A. P. Johanssons i Stensjö (Hallands
län) förslag om hamn därstädes.

Ehuru platsen vid Stensjö i tekniskt afseende erbjuder goda förutsättningar
för hamn, hvithet framgår af det förslag, som undertecknad
Enblom uppgjort till hamn därstädes, skulle kostnaden för hamnen,
som kunde beräknas till omkring 200,000 kronor, blifva väl hög i förhållande
till den nytta, som för närvarande kunde antagas komma att
uppstå af densamma. Några yrkesfiskare finnas här ej ännu. Skeppningen
från platsen utgöres hufvudsakligast af gatsten, hvarjämte en
del landtmannaprodukter utskeppas och byggnadsmaterialier in. in. införas.

I trakten af det knappt ili mil söder om Stensjö belägna Särdal
finnes^ en ganska talrik fiskarebefolkning. Kommissionen har beslutat
föreslå, att statsbidrag måtte beviljas till eu fiskehamn därstädes, innanför
Busöre ref.

Huruvida statsbidrag bör beviljas till hamn vid Stensjö, syneshöra
blifva beroende af den offervillighet för hamnen, som kan visa sig
finnas i orten. Undertecknade Gagner, Enblom och Trybom eller kommis^
sionens Henne närvarande medlemmar för Hallands län, hafva på grund
af det anförda ej något att föreslå rörande denna hamn.

Af det här ofvan berörda brefvet från lotskapten Stenberg framgick,
att han i all hufvudsak instämde i detta yttrande.

Malmölius län.

Mölle fiskeläge.

Äfven här har fisket i det hela mycket aftagit. År 1881 t. ex.
deltogo 130 man med 15 stora öppna båtar i sillfisket, hvilket då lämnade
en bruttoinkomst af 25,575 kronor. År 1906 hade detta fiske nästan
upphört; från Mölle och Lerhamn fiskades 1907 tillsammans blott för
1,180 kronor sill enligt länets hushållningssällskaps fiskeriberättelse.
Enligt densamma funnos nämnda år 17 yrkes- och 3 tillfällighetsfiskare
i Möllc. Fiskebåtarna voro två däckade, hvaraf en försedd med motor,
samt 20 öppna. — — — — — — — — — — — — —. — — —
Fisk fångades tillsammans för omkring 12,000 kronor.

Vid kommissionens besök uppgåfvos de däckade båtarna utgöra
6, hvilka dock till stor del användas i fraktfart. Ganska talrika däcks -

164

båtar, kvasar och jakter bruka taga sin tillflykt till Mölle hamn vid
hård nordlig vind.

En mindre hamn har här funnits sedan lång tid tillbaka. Aren
1878—1881 utvidgades densamma genom byggande af en yttre, större
vågbrytare enligt plan uppgjord af major Gagner.

Då den yttre och större hamnen knappast torde blifva så fri från
vågsvall, att icke den äldre, inre och mindre hamnen väl komme att
behöfvas för fiskebåtar, hyste hamnintressenterna och hamnstyrelsen
liflig önskan därom, att staten måtte åtaga sig uppmuddring af denna
hamn och dess inlopp.

Mölle hamn, som ligger nära goda fiskeplatser och äger godt
vatten för förvaring af lefvande fisk, får väsentligen ökad betydelse
såsom fiskehamn, då, såsom sannolikt torde vara, järnbana kommer att
dit framdragas. Kommissionen finner därför visserligen, att statsbidrag
framdelas eventuellt bör kunna beviljas för muddring i och förstärkning
af den inre hamnen, men att frågan härom bör uppskjutas, tills det
fullt visat sig, huru hamnförhållandena komma att gestalta sig efter
fullbordandet af den bär omnämnda nya hamnförbättringen.

Östra Torp.

Å platsen har det varit ifrågasatt att anlägga hamn för det närbelägna,
1 kilometer aflägsna Smyge fiskeläge. Böste och Lilla Beddinge
fiskelägen, livilka respektive äro belägna på knappa 3 och 5 kilometers
afstånd från den tillärnade hamnplatsen, skulle säkerligen, och enligt
fiskarenas utsago — — — — — också fa ganska god nytta af en
hamn vid Östra Torp. Vid stormiga årstider få de tre lägenas fiskare
nu ofta föra sina däcksbåtar till Trelleborg. Då ortens järnvägsstation
ligger blott på 1 kilometers afstånd från den ifrågasatta hamnplatsen,
torde god omsättning af fisk här vara att förutse.

Smyge fiskeläge ägde 1881 7 båtar, hvarmed 14 man deltogo
i sillfisket. Åren 1906 och 1907 funnos i läget 10 å 12 fiskare, 1907
med 4 däcksbåtar, hvaraf 2 voro försedda med motor.

Do öppna fiskebåtarnas antal utgjorde då 7. Samma år afkastade
lägets fiske i brutto 12,697 kronor, hvaraf 9,260 för sill. I Böste
funnos år 1907 21, i Lilla Beddinge 17 fiskare, de förra med 6 däcksbåtar,
hvaraf 1 med motor, de .senare med 4 däcksbåtar utan motor.

165

De öppna båtarnas antal vid Böste och Lilla Beddinge utgjorde tillsammans
20. Fiskets bruttoafkastning steg 1907 vid Böste till 18,200
kronor, hvaraf 15,200 för sill, och vid Lilla Beddinge till 16,598 kronor,
hvaraf 11,340 för sill.

I medeltal har hvarje vuxen fiskare i Smyge haft 1,000 kronors
bruttoinkomst per år af sitt fiske under senare år.

Hamn finnes nu hvarken vid Smyge, Böste eller Lilla Beddinge
fiskelägen. Mellan 1 och 2 kilometer väster om det förra träffas en
ganska rymlig bassäng i land helt nära hafsstranden och å Jordberga
sockerbruks mark, hvilken bassäng uppstått genom brytning af kalksten.
Djupet i denna bassäng är i det närmaste tillräckligt, dock behöfde
ganska dyrbar schaktning delvis utföras, en lämplig förbindelsekanal
med hafvet åstadkommas och tvenne armar eller vågbrytare
utläggas från land, till dess att ett djup af 3 meter nåddes, för att
trygga inseglingen.

Kommissionen har haft tillgång till en af löjtnant Sahlén i juni
1905 uppgjord plan med tillhörande ritningar för hamnanläggning i
hufvudsaklig öfverensstämmelse med här anförda hufvuddrag. Kostnaden
har af honom beräknats till 71,500 kronor.

Emellertid blifver schaktningen i hamnbassängen och vissa andra
detaljer af hamnanläggningen säkerligen afsevärdt dyrare, än han beräknat.
— •— — — — — — — — — — — — — —----

I allt torde kostnaden komma att stiga till minst 125,000 kronor i
stället för 71,500 kronor.

År 1884 beviljades 16,000 kronor i statsbidrag till hamn vid
Östra Torp, hvilken hamn då hade beräknats kosta 26,000 kronor.
Kontrakt uppgjordes 1885 mellan staten och intressenterna om hamnens
byggande, men medlen blefvo aldrig lyftade och statsbidraget indrogs
åter 1888.

Vid det här nämnda sammanträdet den 17 okt. 1906 framhölls af
ett ombud från de i hamnföretaget intresserade fiskarena, att samhället
ej vore i stånd att med en tredjedel bidraga till betäckande af den
kostnad, löjtnant Sahlén beräknat för hamnanläggningen.

Hamnen vid Östra Torp skulle komma att ligga på ett afstånd af
7 å 8 kilometer från den hamn, kommissionen har föreslagit vid Gislöf.
Kommissionen är visserligen af den åsikt, att Gislöfs hamn bör utföras

16G

först af dessa båda hamnar, men finner sig likväl böra förorda, att
staten framdeles äfven måtte lämna understöd till hamnanläggning'' vid
Östra Torp. &

Kristianstads län.

Båstad.

Såsom i kommissionens protokoll den 26 juli 1906, § 4 framhålles,
skulle hamnen vid Båstad i första hand få betydelse för köpingens och
ortens handel i allmänhet, äfven om det på i nämnda protokoll anförda
grunder kan antagas, att ett ej obetydligt fiske här skulle uppstå efter
hamnens anläggande. Vid kommissionens besök funnos blott 3 verkliga
yrkesfiskare och måhända 10 personer, som hade fiske till hufvudsakligt
lefvebröd i Båstad. Omkring ett tjog smärre båtar funnos, hvaraf en
något större halfdäckad centerbords båt, de öfriga voro öppna, Konungens
Befallningshafvande uppgifver i fem årsberättelsen för 1896—1900, att
fiskarenas antal 1900 var 15, hvilka samma år hade fiskat för 6,675
kronor.

Den nuvarande lilla hamnen, som är så uppgrundad, att den till och
med ytterst vid mynningen blott håller 0.4 å 0.5 meters djup i medelvattenstånd,
får anses såsom oduglig äfven för det mycket obetydliga
fiske, som nu (1906) utöfvas från Båstad. Också afser det förslag till
ny hamn, livilket uppgjordes af distriktsingenjören löjtnant Einar Sahlén
i september 1905, och hvartill ritningar och kostnadsförslag stått till
kommissionens förfogande, att bygga en ny, större hamn utanför den
gamla hamnen. — — — — — — — — — — — — _ _ _ _

Tillsammans beräknades dessa anläggningar komma att kosta 60,000
kronor. — — — — — —---— — — —___ _____

Kommissionen anser därför, att den enda möjlighet, som finnes
att åstadkomma en 3 eller 3.5 meters djup hamn med insegling å samma
djup, är att förlänga hamnarmarna så långt ut, att ett lika stort naturligt
djup träffas. Äfven om hamnen blott skulle blifva 3 meter djup,
komme nämnda förlängning att blifva omkring 120 meter. Hamnarmarna
komme att behöfva långt mer än fördubblas i längd, livilket
skulle i hög grad föröka de af distriktsingenjör Sahlén beräknade
kostnaderna. Hans förslag borde på grund häraf icke kunna tillämpas.

167

Kommissionen finner, att det bör bero på förnyad underdånig
ansökan med nytt förslag och på beviljande af högre anslag från Båstads
kommun, huruvida statsanslag må kunna lämnas till hamnbyggnad
därstädes.

Ramsjö.

Enligt en kommissionen lämnad uppgift fiskades under femårsperioden
1901 —1905 blott för 3,150 kronor sill samt för 2,055 kronor
annan fisk och hummer.

Platsens 3 däcksbåtar hafva 4 å 6 mans besättning hvardera. I
sillfisket hafva utom dessa 2 öppna båtar användts. Fiskarenas antal
uppgåfvos under nämnda femårsperiod hafva utgjort 25 gifta och 20
ogifta män jämte 15 landtbrukare, som idkat något fiske. Af det
anförda framgår, att fisket blott utgjort en obetydlig biförtjänst. Enligt
Konungens Befallningshafvandes femårsberättelse för år 1896—1900
fiskade det sista af dessa år 20 man tillsammans för 3,885 kronor,
således i medeltal på man för 194 kronor.

Sex fraktjakter voro hemma vid Ramsjö, den största låg lastad
2.4 meter djupt. Den kunde ej gå in i hamnen, och äfven de andra
jakterna kunde sällan intaga full last i densamma, hvars djup utgjorde
1 å 1.2 samt utåt mynningen 1.8 meter. Medelst ett litet handmudderverk
sökte man hålla djupet vid makt och så mycket man kunde föröka
detsamma.

Hamnens betydelse för skeppning af diverse varor är större än
för fisket.

Något understöd af allmänna medel har aldrig utgått till Ramsjö
hamn. — — — — — — — — — — — — — — — — —--

Denna hamnarm behöfver förlängas, och muddring behöfver verkställas
i hamnen. På grund af dennas mindre betydelse har kommissionen
ej kunnat tillstyrka, att något väsentligare statsbidrag härför
lämnas.

Sedan kommissionen på sammanträdet den 26 juli 1906 fattade
sitt här berörda beslut, har den i sitt underdåniga yttrande rörande
Torekows blott 6 kilometer från Ramsjö aflägsna hamn anfört, att kost -

168

naderna för denna komme att stiga till den höga summan af omkring
550,000 kronor. Kommissionen finner sig därför nu böra frångå sitt
förut fattade beslut rörande Ramsjö hamn. Huruvida statsbidrag bör
lämnas till denna, torde böra öfverlämnas åt framtiden att bestämma.

Blekinge län.

Ungskär.

På grund af det ringa afståndet mellan detta läge och Stenshamn
och den likhet, som i vissa afseenden råder mellan dessa båda fiskelägen,
har Ungskär redan berörts i kommissionens redogörelse för Stenshamn.

För 1906 uppgifves fiskets totalafkastning i hushållningssällskapets
berättelse till 21,950 kronor, de fiskandes antal, till 56 man med 34
öppna båtar och de flesta små. I sillfisket, hvilket samma år afkastade
2,840 kronor, deltogo 20 man med 5 båtar. Enligt fiskeriöfveruppsyningsman
J. Persson användes 1907 2 vrakekor i sillfisket och 25
mindre båtar i annat fiske vid Ungskär. — — — — —- — — — —
En fiskare med medelgod årsinkomst sades vid Ungskär förtjäna
600 kronor. Öfver 1,000 kronor om året lär ingen förtjänat med sitt
fiske.

Liksom Stenshamn är holmen Ungskär mycket låg. Vid den svåra
stormen 1904 stod vattnet in i boningshusen och af de uppdragna
båtarna förlorades en, hvarjämte flera skadades.

De större båtarna (öppna) sades lastade ligga 1.2 meter djupt.
Det är brist på skyddad hamn som gör, att man lika litet här som vid

Stenshamn kunnat skaffa sig större och däckade båtar. —----

Till skydd för båtarna, alla öppna, finnas här liksom vid Stenshamn
nu blott »kåsör». De undersökningar, kommissionen låtit utföra,
och den djupkarta, som därefter upprättats, utvisa, att äfven vid Ungskär
behöfvas tvenne vågbrytare eller hamnarmar, ifall fullt skydd skall
beredas lägets båtar. — — — — — — — — — — — -----

169

Af skäl, som anföras i protokollet den 18 december 1908,1) har
kommissionen emellertid ej för närvarande föreslagit någ-ot statsbidrag
till Ungskärs hamn, men ansett, att staten framdeles bör understödja
densamma.

Gj Ölandet.

Fiskehamnkommissionen hade visserligen ej anledning att vid sina
resor inom Blekinge besöka denna ort, men på sammanträdet inför
Konungens Befallningshafvande i Karlskrona den 14 oktober 1907 väckte
godsägaren in. m. 1). M. Kruse fråga om statsunderstöd för anläggande
af en mindre hamn vid Gj Ölandet. Sedan dess har godsägare Kruse
i skrifvelse den 14 november 1907 närmare utvecklat sitt förslag både
med hänsyn till de skäl, som skulle tala för denna hamn, och beträffande
belägenheten af densamma.

I sitt protokoll den 8 januari 1908 har kommissionen visserligen
uttalat sig för att en fiskehamn vid Gjölandet för framtiden är behöflig,
men kommissionen hade dock intet att för närvarande föreslå i detta
afseende.

Gottlands län.

Fårösunds norra gatt.

Ur protokoll vid fiskehamnkommissionens sammanträde
i Visby den 26 oktober 1907.

Fartyg, som ligga 2.7 meter djupt, kunna nu här hugga i botten
vid lägre vattenstånd.

0 Detta protokoll innehåller härom:

Beträffande en ifrågasatt hamnanläggning vid Ungskär fann kommissionen, som
visserligen ansåg platsen förtjänt af en hamn, dock med hänsyn till platsens närhet
till Stenshamn, hvilken sistnämnda ort i detta afseende bör gå före, äfvensom därtill
att djupförhållandena vid Ungskär vore olämpliga och att redan nu funnes visst skydd
för båtarna därstädes, ej skäl att för närvarande föreslå något statsbidrag till anläggningen.

170

Då kommissionen jämväl liar i uppdrag att yttra sig om nödhamnar,
beslöts framhålla den stora betydelse för såväl kustfarten kring
Gottland som nödhamnssökande fartyg i allmänhet af, att Fårösunds norra
gatt måtte blifva upprensadt till 5 meters djup vid medelvattenstånd.

Särskilda meningar:

Angående den af kommissionen föreslagna fördjupningen af Fårösunds
norra gatt, synes mig denna åtgärd, en bland de allra viktigaste
i hela förslaget, för svagt motiverad. Jag ber därför att ytterligare få
framhålla den ofantligt stora vikt, som gattet äger, ej allenast för kustfarten,
hvilken nu allt emellanåt måste söka sig eu riskabel väg omkring
hela Fårön, innan- eller utanför Salvoren, för att inkomma i
Fårösunds hamn, hvars halfva värde genom norra gattets otillfredsställande
beskaffenhet kan anses förloradt, utan äfven för vinddrifvande
fartyg, som här ofta söka nödhamn med öfverhängande fara att genom
ström och otillräckligt djup göra fullständigt haveri, såsom äfven vid
några tillfällen inträffat och genom ett där nu liggande vrak efter ett
godt fartyg kan styrkas.

Man kan därför ej nog kraftigt framhålla behofvet af en fördjupning
af Fårösunds norra gatt, såväl i fiskarenas, sjöfartens och hamnens,
som ock hela ortens intresse.

S. o.

Emil Smith.

Chef för moll. lotsdistriktet.

I afseende på Fårösunds norra gatt ansluter jag mig på det fiffigaste
till kommendörkaptenen in. in. Emil Smiths ofvan gjorda särskilda
uttalande.

Carl J. Insulander.

171

I likhet med herr kommendörkaptenen Emil Smith anser jagfrågan
om Fårösunds norra gatts fördjupning vara för svagt motiverad
samt ansluter mig på det lifligaste till det uttalande, han gjort till protokollet,
och anhåller vördsamt ytterligare få framhålla några synpunkter,
belysande de fördelar, som skulle vinnas om Fårösunds norra gatt blefve
upptaget till föreslagna 5 meters djup.

il/. P. Broström,
Landstingsman.

Ur protokoll, hållet inför Konungens Befallningshafvande
i Gotlands län — — — — — den 3
juni 1908.

I anledning af det af lotskaptenen Smith med instämmande af
distriktsingenjören Insulander afgifna, i kommissionens protokoll intagna
särskilda yttrande angående Fårösunds norra gatt, betonade fiskeriinspektören
Trybom, att någon meningsskiljaktighet därom, att ett
trängande behof af fördjupning af gattet synnerligast ur allmän sjöfartssynpunkt
förefunnes, icke yppat sig inom kommissionen, men att
kommissionens majoritet ansett frågan härom ligga utom kommissionens
egentliga uppgift samt därföre endast i korthet yttrat sig i ämnet.

Ur protokoll, hållet vid sammanträde med fiskehamnkommissionen
den 18 december 1908.

§ 2-

Härefter gjordes af kommendörkaptenen Smith följande uttalande,
som skulle i protokollet intagas.

»Till det af mig tillförene vid ett kommissionens sammanträde
afgifna utlåtande rörande behofvet af en snar upprensning af Fårösunds

172

norra gatt till 5 meters djup anhåller jag få foga, att bredden af den
nya rännan bör vara minst 30 meter och att rännan bör vara rak,
hvar jämte jag tillåter mig att på det kraftigaste betona, att synnerligen
viktiga och tungt vägande skäl tala därför, att undersökningen af staten
med det snaraste företages och därpå grundadt kostnadsförslag upprättas,
äfvensom att frågan om upprensning af gattet därefter bör, så
fort ske kan, underställas Riksdagens pröfning.))

I detta kommendörkaptenen Smiths uttalande instämde följande
lotsdistriktschefer, nämligen herrar Sundholm, Östrand, Bohm, Stenberg
samt dessutom majorerna Enblom och Öhman samt löjtnant Insulander,
därvid kapten Sundholm tillika anförde, att jämväl militära skäl talade
för den af kommendörkapten Smith förordade upprensningen; och skulle
i protokollet antecknas, att kommendörkaptenen Råmsten hade varit
nödsakad aflägsna sig från sammanträdet, innan kommendörkaptenen
Smith gjort sitt i denna § upptagna uttalande.

Boneliamn, samt Hus och Nystrand.

De båda fiskelägena Hus och Nystrand äro belägna så nära —
det förra omkring 400 meter norr, det senare 200 å 300 meter söder
om — ångbåtsbryggan i Ronehamn, att lägena och bryggan kunna
betraktas såsom tillhörande ett sammanhörande hamnområde.

Alla tre platserna behandlas därför här i ett sammanhang.

Hus’ fiskeläge är tämligen stort, Nystrands helt obetydligt.

Enligt länsfiskeritillsyningsmannen fiskade år 1906 från Hus 24
man strömming till ett värde af 4,011, från Nystrand 6 man samma
fiskslag för 1,372 kronor. Fiskets hela afkastning synes enligt honom
samma år hafva stigit till något öfver 5,000 kronor vid Hus och nära
3,000 kronor vid Nystrand. Vid kommissionens besök hade Hus 25
eller 26, Nystrand 9 inskrifna fiskare, på båda ställena de allra flesta
jordbrukare.

173

De i bruk varande strömmingsfiskebåtarna voro 7 vid Hus och 2
vid Nystrand.

Ehuru Ronehamn redan nu erbjuder fiskebåtar ett ganska godt
skydd, begagna sig blott några få å orten hemmahörande fiskare af
denna hamn. Under laxfisketiden lära dock omkring 50 blekingska
fiskare haft sitt tillhåll härstädes. En (till Hus hörande) laxfiskebåt
brukade ligga i Ronehamn 1906.

Vid såväl Hus som Nystrand byggdes omkring 1880 hamn. A
platserna uppgafs, att statsanslag af 4,000 kronor hade lämnats till
Hus’ och 1,000 kronor till Nystrands hamnbyggnad. Fiskarena vid Hus
hade skjutit till 2,000 kronor.

I stället torde en hamnarm böra byggas ut från yttre ändan af
Nystrands södra hamnarm ungefärligen i S. O. riktning till en längd
af omkring 100 meter och därefter fortsättas med en böjning mot O.
N. O. till omkring 65 meters längd. Härigenom skulle ett vidsträckt
» och väl skyddadt hamnområde erhållas för fiskebåtar med 1—2.5 och
till nära 3 meters djup. Nämnda böjda hamnarm blef ej utsatt för
någon svår sjö och kunde därför gifvas en jämförelsevis billig konstruktion,
så att den kunde åstadkommas för omkring 58,000 kronor.
Torkningsplatser för fiskeredskap och upplagsplatser finnas invid
Nystrand.

Hamnarna vid Hus och Nystrand böra, åtminstone den förra, fortfarande
bibehållas för fiske med mindre båtar af de slag, som nu begagnas,
men kunna ej blifva några framtidshamnar. Skall det gottländska
fisket, liksom fisket i Skåne och Blekinge, utvecklas i nutida
riktning, måste yrkesfiskare uppstå, hvilka ägna sig åt fiske såsom
hufvudnäring, och som med fullt sjödugliga, däckade, helst motorförsedda
båtar behöfva djupare, allra minst 2, helst 2.5 å 3 meter djupa
hamnar vid medelvattenstånd. En för Gottlands framtidsfiske lämpligskånsk
motorbåt, som vid tiden för kommissionens resor å ön befann
sig i dess farvatten, låg lastad 2.1 meter (7 fot) djupt. För båtar af
detta slag komme den här föreslagna, fullt skyddade fiskehamnen vid
Ronehamn att blifva mycket lämplig, i det att båtar af intill 2.4 eller
2.5 meters djupgående kunde begagna sig af densamma. Platsens förbindelse
med det gottländska järnvägsnätet är ock af största betydelse
för fiskets utveckling.

174

Emellertid framgår af yttrandet vid nämnda sammanträde och af
de upplysningar, kommissionen inhämtade å ort och ställe, att den föreslagna
nya fiskehamnen vid Ronehamn—Nystrand säkerligen ej inom
närmaste tid komme att begagnas af Hus’ fiskare. Denna nya hamns
anläggande torde sålunda ej vara synnerligen brådskande, äfven om den
kan antagas komma att blifva en af Gottlands bästa och mest betydelsefulla
fiskehamnar.

Vid sitt sammanträde den 14 december 1908 upptog kommissionen
icke heller Ronehamn bland sina förslag, men ansåg, att den af major
Gagner uppgjorda, här återgifna hamnplanen vore värd att i en framtid
af staten understödjas. — — — — — — — — — — — — —

175

Bil. 1.

Utdrag ur de protokoll, som förts vid Fiskehamnskommissionens
slutsammanträden i Stockholm den 15—18 december
1908 x).

Ur protokollet den 15 december.

Närvarande: Fiskeriinspektören, doktor F. Trybom; majoren C. P. Y.

Gagner; distriktscheferna, majorerna F. Enblom, T. Helleberg,
L. G. V. Prinzencreutz, E. M. Öiiman, t. f. distriktschefen,
kaptenen J. A. D. Ekelund, distriktsingenjören,
löjtnanten C. J. Insulander; lotskaptenerna B. S. Östrand,
kommendörkaptenen E. A. Smith, J. K. Sundliolm, kommendörkaptenen
C. H. Råmsten, O. H. Stenberg samt t. f.
lotskaptenen J. E. Bohm.

§ 2.

Utsågs till ordförande vid sammanträdena fiskeriinspektören Trybom.

§ 3.

Utsågs på förslag af ordföranden till sekreterare vid dessa sammanträden
undertecknad.

’) Förutom de här gjorda utdragen innehålla protokollen från kommissionens slutsammanträden
förslag angående åtgärder för och anslag till hvarje särskilt hamnföretag samt villkor för
vissa af dessa anslag in. m. Dessa förslag utelämnas emellertid här, emedan de till sina väsentligaste
delar framgå af kommissionens kostnadstablå samt dess allmänna och särskilda betänkande!!,
det förra tryckt oafkortad^ de senare transumerade. Trybom.

176

§ 4-

Ordföranden föredrog utkast till förslag och yttrande ifråga om
hamnbyggnaders utförande af staten, statsunderstöd åt hamnbyggnader
och underhåll af dylika byggnader in. in.

§ 5.

Då man härefter öfvergick till att diskutera vissa allmänna principiella
uttalanden, som skulle af kommissionen göras i frågor, som varit
föremål för kommissionens behandling, enades kommissionen till en
början om att föreslå, att det nu gällande villkoret för erhållande af
statsbidrag till fiskehamnar till större belopp än 2/3 af den beräknade
anläggningskostnaden, att landstingen skola svara för underhållet, måtte
upphäfvas.

§ 6.

Härefter enades kommissionen att i sitt förslag och betänkande
uppdela statens här ofvan afsedda åtgärder beträffande anläggande af
fiskehamnar in. in. sålunda

l:o. Staten bygger, låter bygga eller i väsentlig grad förbättra
betydelsefullare hamnar med eventuellt frivilligt bidrag;

2:o. Staten bygger, låter bygga eller väsentligt förbättra hamnar
med ovillkorligt, i hvarje fall särskildt bestämdt och till visst belopp
fixeradt bidrag;

3:o. Staten lämnar en gång för alla ett visst bidrag till mindre
viktiga hamnarbeten ’).

Vidare enades man om att föreslå, att staten själf skulle underhålla
sådana hamnanläggningar eller förbättringsföretag, i hvilka staten
tagit del på sätt i föregående § under 1 och 2 sägs.

’) Sedan kommissionen den 18 december fattat beslut rörande samtliga föreslagna hamnarbeten,
visade det sig, att intet af dessa blef hänförligt till den här under 2:o upptagna kategorien,
att eventuellt frivilliga bidrag till hamnföretag, hvilka skulle verkställas åt staten, icke för något
af dessa hade af kommissionen särskildt föreslagits, och att bland hamnarbeten hänförliga till
kategorien 3:o, äfven ett så pass betydelsefullt hamnföretag som det vid Råå i Malmöhus län
föreslagits. Trybotn.

177

§ 9.

På af ordföranden framställd förfrågan, huruvida kommissionen
gillade det af honom under § 4 föredragna skriftligen affattade och
framlagda utkast till förslag och yttrande med de redaktionella ändringar
i detsamma, livilka betingades af de under detta sammanträde fattade
beslut, förklarade sig kommissionen godkänna samma utkast.

Justeradt:

Filip Trybom. Fr. Enblom. Emil Smith.

Vid protokollet:
Erland Falk.

Ur protokollet den 18 december.
Närvarande: Desamma, som vid föregående sammanträde.

§ 4.

I fråga om utförandet af de anläggningar, hvilka enligt förut
fattade beslut skulle af staten företagas, beslöt kommissionen föreslå,
att dessa anläggningar skulle utföras genom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,
på sätt denna styrelse vid hvarje särskild! fall kunde finna
lämpligast.

Och beslöt kommissionen, att utaf majoren Gagner för kommissionens
räkning uppgjorda förslag och kostnadsberäkningar samt
utredningar ifråga om anskaffande för statens räkning af viss materiel,
hvilken vore, för den händelse staten själf skulle ombesörja verkställandet
af anläggningarna, af nöden, skulle biläggas kommissionens
betänkande.

§ 5.

Härefter enades kommissionen om att förorda, att inom de skilda
länen skulle nedannämnda hamnanläggningar i den ordning sinsemellan
för hvarje län, hvaruti de upptagas, i första hand ifrågakomma till
utförande, nämligen:

178

i Göteborgs och Bohus län:

Grundsund, Hönö-Klåfva, Smögenholmarna.

,, Hallands län:

Träslöf, Glommen.

„ Malmöhus län:

Gislöf, Barsebäck, Råå.

,, Kristianstads län:

Kivik.

Här skulle i protokollet antecknas, att kommissionen bölle före,
att den ifrågasatta anläggningen vid Torekov, därest den skulle komma
till utförande, jämväl borde utföras snarast möjligt.

Blekinge län:

Hällevik, Nogersund och Stenshamn.

Kalmar län:

Grönhögen, Värskär, Byxelkrok.

Gottlands län:

Herrevik, Lutterhorn, Kapelludden, Vändborg, Faludden.

Här skulle i protokollet hänvisas till hvad i detta afseende under
dagens sammanträde anförts af kommendörkapten Smith ifråga om
angelägenheten att med det snaraste verkställa upprensning af Fårösunds
norra gatt *).

Södermanlands län:

Stendörren, Säfsundet, Bokö, af hvilka ingen syntes kommissionen
af beskaffenhet att böra sättas före någon af de andra.

Uppsala lån:

F ågelsundet.

Gäfleborgs län:

Prästgrundet, Bergön, Utvalsnäs, Agön.

Västernorrlan ds län:

Sanna på Bremön, Grisslan.

Västerbottens län:

Gäddbäckssundet.

§ 6.

Åt ordföranden och majoren Gagner uppdrogs att med ledning
af hvad i protokollet intagits upprätta förslag dels till den ordning, i
hvilken de under föregående § såsom i första hand börande ifrågakomma

*) Tryckt å sid. 170.

179

till utförande betecknade hamnanläggningar, borde, utan hänsyn till
deras belägenhet inom olika län, verkställas, dels ock till den ordning,
som borde af kommissionen föreslås ifråga om utförandet af öfriga af
kommissionen förordade men ej i föregående § upptagna anläggningar.

§ 7.

Kommissionen uppdrog åt ordföranden att verkställa en sammanställning
och utredning beträffande å de olika orterna gällande hamntaxor
och i dessa taxor upptagna hamnumgälder och bilägga denna
sammanställning och utredning betänkandet.

§ 8.

Ifråga om kostnaden för underhållet af de anläggningar, där detta
skulle åligga staten, enades kommissionen, som ansåg det ej låta sig
göra att för närvarande lämna besked angående underhållskostnaderna
för hvarje hamn särskildt, om följande uttalande.

Underhållet beräknas uppgå till högst 2 procent af den beräknade
anläggningskostnaden, i hvilken procentsumma anses ingå ej blott
erforderligt underhåll af vågbrytare och bryggor utan äfven kostnaden
för de smärre muddring^- och upprensningsarbeten, som kunna komma
ifråga, jämte underhållskostnad af för sådana arbeten inköpt arbetsmateriel.
Däremot kan denna summa ej blifva tillräcklig för bekostande
af större muddringsarbeten, orsakade af uppgrundning till följd af
stormfloder eller dylika oförutsedda händelser eller af andra större skador,
som eventuellt komma att uppstå vid sådana ovanligt starka stormar
som julstormarna 1902 och 1904.

§ 9-

I afseende å den från sammanträdet den 15 december uppskjutna
frågan om underhåll af sådana föreslagna hamnar eller hamnarbeten,
hvartill staten kan komma att enligt § 6 mom. 3 i nämnda dags
protokoll lämna bidrag en gång för alla, var kommissionen af den
mening, att dessa anläggningar i allmänhet böra underhållas af vederbörande
intressenter, dock med vissa undantag, hvilka framgå af kommissionens
speciella förslag.

180

§ io.

Uttalade kommissionen, att kommissionen funne sig genom de
framställningar in. m., som enligt protokollen från dess slutsammanträden
komme att ingå i och fogas till det betänkande, kommissionen komme
att afgifva, hafva uppfyllt hvad i den för kommissionen gällande instruktion
ålägges kommissionen ifråga om uppgörandet af plan för
utförandet af hamnanläggningarna och förbättringarna; och ansåg kommissionen
vidare, att den motivering, som i de olika fallen kunde vara
af nöden, fram ginge af dess protokoll och det nämnda betänkandet
med bilagor.

§ 11-

Härefter gjordes af major Helleberg å samtliga distriktchefers i
väg- och vatten by ggnadsdistrikten vägnar följande uttalande.

Samtliga distriktschefer i väg- och vattenby ggnadsdistrikten hafva
tagit del af grunderna för de preliminära kostnadsberäkningar för hamnanläggningarna,
som af majoren V. Gagner upprättats, och hafva funnit
desamma lämpliga att tjäna till ledning för ett bedömande i hufvudsak
af de erforderliga kostnaderna.

§ 12-

Uttalades af kommissionens medlemmar lämpligheten och önskvärdheten
däraf, att kommissionens betänkande m. m. blefve af tiycket
utgifvet, och skulle detta uttalande intagas i protokollet.

§ 13-

Valdes att jämte ordföranden justera de vid sammanträdena förda
protokoll kommendörkaptenen Smith och majoren Enblom.

§ 14-

Ordföranden förklarade sammanträdet afslutadt.

Vid protokollet:

Erland Falk.

Juster adt:

Filip Trybom. Emil Smith. Fr. Enblom.

181

Bil. 2.

Hamntaxor, fastställda af Konungens befallningshafvande och
hamninkomster för fiskehamnar, som kommissionen besökt.

Såsom framgår af § 7 i fiskehamnkommissionens protokoll den 18
december 1908, uppdrog kommissionen åt undertecknad att utarbeta eu
sammanställning af hamntaxor, som gälla för fiskehamnar, och af dessa
hamnars inkomster.

Alla hamntaxor, som kunnat insamlas vid kommissionens undersökningar,
äro, för såvidt utredas kunnat, stadfästade af Konungens
befallningshafvande. De flesta af dessa taxor afse hamnar inom Malmöhus
län. Äfven för inom Hallands, Kristianstads, Blekinge och Kalmar
län belägna och af kommissionen besökta fiskehamnar finnas emellertid
sålunda stadfästade hamntaxor; likaså för de hamnar, som tillhöra de
gotländska Mandthamnarna» (se vid Katthammarsvik i det speciella betänkandet!)
Från andra län har kommissionen ej kunnat erhålla några
uppgifter i detta afseende.

Från Konungens befallningshafvande i Mahnölius län har kommissionen
erhållit exemplar af tryckta taxor för de besökta hamnarna vid
Mölle, Höganäs, Lerberget, Viken, Råå, Ålabodarna, Kyrkbacken, Bäckviken,
Borstahusen, Barsebäck, Vikhög, Limhamn, Skanör och Abbekås.
Alla dessa taxor äro stadfästade samtidigt och gälla till ingången af
1911. Enligt alla hafva fartyg och båtar att för hvarje gång de ankomma
till eller afgå från hamn erlägga afgift. För fartyg af 10 tons
dräktighet och däröfver beräknas afgifterna för ton och utgöra vid
ankomst från eller afgång till utrikes ort respektive: 10, 11, 6,5, 8,
10, 6,5, 6, 4,5, 11, 6,5, 12, 8, 20 och 12 öre. Då färderna gälla inrikes
ort, äro afgifterna lägre och utgöra respektive 8, 8,5, 6, 7, 5, 4, 3, 8,

182

5, 9, 6, 15 och 9 öre. För båtar af högst 10 tons dräktighet beräknas
afgifterna för styck och äro i allmänhet lika för större och mindre
båtar, med nämnda begränsning uppåt i fråga om storleken. Gälla

färderna utrikes ort, utgå afgifterna med ''60 öre för Råå, Barsebäck
och Limhamn, 50 öre för Viken, 40 öre för Bäckviken och Vikhög,
35 för Abbekås, 30 för Höganäs och Ålabodarna samt 20 för Lerberget
och Skanör, den senare hamnen dock blott för främmande

båtar. För inrikes färder ställa sig dessa afgifter i 45 öre för Barse bäck

och Limhamn, 40 för Råå, 30 för Viken, Bäckviken och Vikhög,
25 för Abbekås, 23 för Höganäs, 22,5 för Ålabodarna och 15 för Lerberget
och Skanör (främmande båtar). För Mölle, Kyrkbacken och

Borstahusen äro båtar af 10 tons dräktighet och därunder hänförda till
två kategorier. I Mölle och Borstahusen utgå afgifterna för båtar
mellan 10 och 4 tons dräktighet med 40 och 30 samt 60 och 40 öre
(40 och 60 öre för utrikesfärder); för båtar under 4 tons dräktighet
med 20 och 15 öre. I Kyrkbacken är sistnämnda gräns ställd vid 5
tons dräktighet och erlägges för 5 till 10 tons båtar 50, och 35 för
mindre båtar, 20 och 15 öre per styck vid respektive utrikes och inrikes
färder.

I Skanörs hamn betalas för där och i Falsterbo hemmahörande
båtar årsafgifter med 12 kronor för båtar mellan 5 och 10, 6 kronor
för båtar mellan 2 och 5 och 3 kronor -för båtar under 2 tons dräktigliet
jämte 5 kronor personligen af hvarje fiskare, enligt å platsen erhållen
uppgift.

Genomgående gäller för här nämnda hamnar inom Malmöhus län,
att för båtar, hvilka kvarligga längre än 2 månader, skall för hvarje
Överskjutande period af tre månader erläggas samma afgift som för
angörande af hamnen eu gång. Under vissa förhållanden äro farkoster,
liksom vissa farkoster i allmänhet, befriade från hamnumgälder.

För varor, som sjöledes in- eller utföras i hamnarna, betalas afgifter
enligt särskilda specificerade taxor. Bland dessa afgifter äro de
vanligaste fiskeprodukterna och särskilt färsk fisk af speciellt intresse.
Blott vid Vikhög få fisk och fiskeprodukter fritt in- och utföras. I de
öfriga hamnarna ställa sig här ifrågavarande afgifter i öre som följer:

183

	För	:äisk fisk, än sill	annan	För färsk sill	För saltad eller inlagd fisk	För rökad eller torkad fisk
		För 100 k		För val	För 100	kg.	För 100 kg
Mölle ...........................		25		1	10		50
Höganäs ......................	t (ej	undantag	för sill)	-	1		10
Lerberget .......................		fri		1	8 (pr hl)	15
Viken ...........................	10 (ej	undantag	för sill)		10 (per 100 kg.)	15
Råå .............................	15	(d:o)		•p	5		10
Alabodarna.....................		fri		fri	12		12
Kyrkbacken och Bäckviken	25 (ej	undantag	för sill)	?	25		25
Borstahusen ..................		15		1	25		25
Barsebäck .....................	10 (ej	undantag	för sill)	?	20		20
Limhamn........................		-		1 (per 100 kg.?)	1		1
Skanör..........................		1 (per val	?)	1	10 (per	hi.)	fri
Abbekås ........................	5 (ej	undantag	för sill)	?	15		20

De öfriga, här förut nämnda länens hamntaxor likna i det hela
ganska nära de för Malmöhus län utfärdade taxor, för hvilka nu redogjorts.
Sålunda innehåller en IDOG stadfästad och till 1911 års början
gällande hamntaxa för Galtabäck i 1lallande län, att för hvarje båt
eller fartyg, som är uppmätt till 10 tons dräktighet eller däröfver, i
hamnumgälder skall betalas 6 öre vid inrikes och 10 öre vid utrikes
färd per ton och för mindre fartyg respektive 25 och 40 öre per styck
— allt särskildt för ankomst och afgång. För ångfartyg funnos särskilda
bestämmelser, ehuru sådana ej besöka hamnen. För färsk sill
betalas 1 och för saltad eller inlagd fisk 10 öre per 100 kg. vid inoch
utförsel.

Fn 1896 stadfästad och till 1901 gällande taxa för Glommens hamn
var med hänsyn till afgifter och öfriga bestämmelser blott föga afvikande
från taxan för Galtabäcks hamn. Emellertid skulle vid Glommen
intet betalas för färsk fisk, däremot för saltad och inlagd fisk 6 öre
per hektoliter och för rökt eller torkad fisk 7 öre per 100 kilogram.
Härtill kommer, att dessutom årligen skulle erläggas 5 kronor för hvarje
däckad och 1 krona för öppen båt till hamnkassan.

Från Kristianstads län har kommissionen erhållit fyra hamntaxor,
nämligen för Kåseberga, Skillinge, Kivik och Hvitemölla. De tre sistnämnda
fiskelägenas taxor voro af år 1901.

184

Vid in- och utsegling betalas i dessa hamnar per ton för farkoster,
som äro uppmätta till minst 10 tons dräktighet, då färderna
gälla inrikes orter, respektive i), 9, 6 och 9 öre och vid utrikes segling
12, 12, 8 och 12 öre per ton. För båtar under 10 tons dräktighet
betalas äfven här per styck samt vid inrikes färder respektive 15,
25, 16 och 16 öre; vid utrikes fart 25, 50, 25 och 25 öre.

Vid Skillinge erlägges för hvarje kvase eller annat fartyg, hvilket
kvarligger längre tid i hamnen för handel med fiskvaror, 5 kronor i
månaden.

Afgifterna för fiskvaror utgå till följande belopp:

	Färsk fisk annan än sill	Färsk	sill	Saltad eller inlagd fisk	Rökad torkad	eller fisk
	För 100 kg.	För 1	val	För 100 kg.	För 100	kg.
Kåseberga .....................	to o o			50	50
Skillinge ........................	25 1 2	Va		10	10
Kivik.................. ...........	10	10 (per 100 kg.)	8	12
Hvitemölla .....................	102	5		8	20

Här angifna umgälder för Kåseberga äro anmärkningsvärdt höga.

Inom Blekinge län finnes af Konungens befallningshafvande fastställd
hamntaxa blott för en fiskehamn, nämligen Nogersund. Denna
taxa är utfärdad 1902. Vid in- och utgående erlägges här 6 öre per
ton för farkoster, hvilka hålla minst 10 tons dräktighet, och för båtar
under 10 tons 20 öre stycket. Skillnad är ej gjord för in- eller utrikes
fart. Emellertid få båtar, som tillhöra fiskeläget, för anvisad plats i
hamnen årligen erlägga 3 kronor, om de äro däckade, och 2, 1,5 0 eller
0,5 0, allt efter storleken, om de äro öppna.

Lägets egna fiskare hafva ej att utgöra hamnumgälder för ineller
utförda varor. Då främmande farkoster in- eller utlöpa med fiskvaror,
hafva de att erlägga 2 öre valen för färsk sill, 25 öre för 100
kilogram af annan färsk fisk, 5 öre hektoliter för saltad eller inlagd
och 10 öre för samma viktmängd torr fisk.

1 För färsk fisk i allmänhet 2 kronor per 100 kg.

2 För färsk lax, laxöring och ål 1 krona per 100 kg. Vid Hvitemölla afses endast färsk
torsk med de 10 örena. För färsk rödspätta och flundra betalas där 1 öre tjoget i hamnumgälder.

185

Gå vi slutligen till Kalmar län, så liar kommissionen haft till sitt
förfogande hamntaxor för Ekenäs, Grönhögen och Sandviken. Den förstnämnda
var emellertid så gammal, att hon upphörde att gälla redan
vid slutet af 1881. De båda öfriga taxorna utfärdades 1902 och skulle
gälla till 1907. Afgifterna för båtar utgingo med följande belopp:
Från Grönhögen — båtar af minst 10 tons dräktighet vid inrikes fart
4, vid utrikes 5 öre per ton, mindre båtar 12 och 16 öre per styck
och såväl för in- som utgående. För Sandviken respektive 9, 12, 35
och 50 öre.

För fiskvaror betalades såväl vid in- som utförsel: i Grönhögen —
färsk, saltad eller inlagd fisk 10, torkad eller rökad fisk 12 öre per
100 kilogram; i Sandviken — färsk fisk 50 öre, saltad eller inlagd fisk
8 samt rökad eller torkad fisk 30 öre, allt per 100 kilogram.

Den vid fråga om Malmöhus läns fiskehamnar relaterade bestämmelsen,
att för fartyg eller båtar, som kvarligga i hamnarna längre än
2 månader, skall betalas samma afgift för hvarje Överskjutande period
af 3 månader, som för insegling en gång, gäller äfven inom andra län.

Hvad beträffar hamnumgälder, som erläggas för båtar eller fartyg
och efter dessas storlek, så tillämpas — enligt hvad här anförts — i
allmänhet den princip, att umgälderna betalas särskildt för hvarje gång
eu farkost in- eller utlöper. På detta sätt komma afgifterna onekligen
att fördelas rättvist i förhållande till tiden för båtarnas användning och
den förtjänst, fiskarena hafva af sina farkoster, men uppbörden blir
enklare och inkomsterna jämnare, om för de i hvarje hamn hemmahörande
fiskefarkosterna vissa bestämda umgälder erläggas per år eller
månad. Denna betalningsgrund tillämpas, enligt hvad här anförts, vid
Skanör, Glommens hamn och Nogersund. Vid Skanör utgå de sålunda
debiterade afgifterna med något så när lämpliga, vid Nogersund med
mycket låga belopp. Detta framgår särskildt vid jämförelse med hvad
som exempelvis anföres om Träslöfs fiskläge i kommissionens betänkande.

För fraktbåtar eller skutor, hvilka mer oregelbundet anlöpa fiskehamnarna,
och som kanske till och med förläggas i andra hamnar
vintertiden, äfvensom för främmande farkoster kan oj gärna den här
sist anförda betalningsgrunden tillämpas.

Hvad som här anförts ;ir hamntaxorna är belysande och torde
kunna tjäna såsom ledning, då mer allmänt gällande hamntaxor komma
att uppgöras. Förhållandet är detsamma hvad angår de här relaterade
afgifterna för fiskvaror.

186

Vid eu del af de besökta fiskehamnarna har kommissionen kunnat
erhålla uppgifter om hamninkomsternas storlek. Dessa uppgifter, i det
hela ej många, äro återgifna i redogörelserna för de särskilda hamnarna.
Sammanställas de, så framgår hufvudsakligen följande:

Inom Hallands län har Galtabäcks hamn i medeltal för år, de
haft en inkomst af omkring 150 kronor. Hamnkassans

senare aren

behållning utgjorde 1907 343 kronor. Glommens hamn hade åren 1901
-1907 i medeltal för år en inkomst af 134,5 0 kronor och i maj 1908

eu behållning af omkring 400 kronor.

I fråga

om Malmöhus läns fiskelägen kan meddelas, att hamninkomsterna
vid Viken åren 1900—1905 växlade mellan 1,200 och 2,000
kronor i runda tal. Mest tillfördes hamnkassan för utförsel af sten,
införsel af stenkol o. s. v. Vid Råå uppgafs, att hamninkomsterna
åren närmast före 1903 i medeltal per år utgjorde 1,200 å 1,300 kronor.
År 1906, då handelshamnen hade kommit att tagas starkt i bruk för
större fartyg, stego de kontanta inkomsterna till 8,677,6 8 kronor och
från Kopparverket i Hälsingborg inflöte dessutom medelst kvittning
7,505,3 7 kronor. År 1907 utgjorde motsvarande båda poster ej mindre
än 9,996,7 0 kronor och 9,779,27 kronor. Vid Kyrkbacken å Hven hade
hamninkomsterna utgjort omkring 1,500 kronor om året och ett år
stigit till omkring 1,800 kronor. Hvens båda hamnar erhålla, jämte
mera ordinära inkomster, också del af förtjänster, som uppstå genom
strandningar vid ön.

Från Borstahusen hafva följande uppgifter erhållits. År 1906
inflöto för fraktade sockerbetor, betmassa, kalksten in. in. 1,186,8 0 kronor
och för hamnen besökande främmande båtar 93,2 5 kronor eller tillsammans
1,280,0 5 kronor. Närmast följande år utgjorde motsvarande
inkomster 1,475, 140 och sammanlagdt 1,615 kronor. Men härtill hafva
kommit 3,000 kronor årligen, som erlagts af hamnintressenterna, hvilka
visserligen ej bildat bolag, men som sins emellan fördelat 120 lotter och
för hvarje lott betala 25 kronor om året till hamnkassan. Fiskare hvilka
regelbundet begagna sig af hamnen, men som ej hafva del af nämnda
lotter, betala 3 kronor i månaden, och därtill upptages en afgift af 15
kronor för hvarje bomseglare, 4 kronor för annan däckad båt och 2
kronor för snipa om året. Häraf har hamnen haft eu inkomst af omkring
400 kronor om året. Hamnkassan hade emellertid 1908 en skuld
af 33,920 kronor att amortera. Hamnens utgifter hade utgjort: 1906
— amortering och räntor 3,292 kronor samt reparationer och diverse
600 kronor; 1907 — amorteringar och räntor 3,272, muddring 1,300
samt diverse 300 kronor.

187

Barsebäcks lramninkomster utgjorde 1905 omkring 2,200 och 1907
omkring 2,000 kronor, hvaraf omkring 1,000 kronor om året för fraktade
sockerbetor.

Skanörs hamn sades hafva haft 600 å 700 kronor om året, ett
år 400 kronor i inkomst.

För Kristianstads län föreligga bestämda uppgifter från tvenne
lägen, nämligen Kåseberga och Skillinge. Vid det förra läget utgjorde
hamninkomsterna i medeltal för år, åren 1902 och 1905 858,3 6 kronor.
År 1905 t. ex. inflöto för införd färsk fisk 112,8 0 och för båtar eller
farkoster 251,0 6 kronor. Skillinge hade 1904 i hamninkomster 1,197
och 1905 1,441 kronor. Af den senare summan inflöto 505,5 9 kronor
för inkommande och afgående fartyg och båtar, 754,2 4 kronor för lastade
och lossade varor, 81,0 6 särskildt för vissa fiskvaror samt för tomtlegor
100 kronor.

Vid Kivik sades hamnen haft 700 å 800 kronor om året i inkomst
och vid Hvitemölla 151 kronor i medeltal för år, åren 1902—1905.
Vid sistnämnda fiskläge funnos 261,9 4 kronor i hamnkassan, då kommissionen
besökte platsen.

Vid Nogersund i Blekinge län sades hamninkomsterna under senare
år i medeltal per år hafva uppgått till omkring 200 kronor. Ilade här,
såsom vid Hand, år 1907 erlagts 10 kronor för däckad och 5 kronor
för öppen båt om året, hvilka hamnumgälder föreslagits af major Enblom,
så skulle till hamnen det året hafva influtit 355 kronor. Vid
Hörvik i samma län, där ingen hamntaxa funnits, sades sammanlagdt
under 6 år till hamnkassan influtit 1,000 å 1,200 kronor. Bestämda
uppgifter erhöllos ej, och säkert är, att kassan skulle haft större inkomster,
om en hamntaxa med medelstora satser funnits och efterlefvats.

Hamninkomsterna vid Grönhögen i Kalmar län utgjorde 1903
omkring 500, 1905 omkring 700 och 1906 i det hela 780,7 1 kronor,
hvaraf 606,7 6 för in- och utförda varor.

Beträffande de grunder efter hvilka hamnintressenter inom Bohuslän
hafva tänkt sig, att hamnumgälder böra kunna uttagas, tillåter jag
mig hänvisa till den speciella redogörelsen för Grundsund.

Stockholm den 20 februari 1909.

Filip Trybom.

188

Bil. 3.

På grund af det uppdrag, som vi, enligt § 6 i protokollet den 18
december 1908, erhållit af fiskehamnkommissionen, få vi härmed föreslå
nedanstående ordningsföljd dels mellan de fiskehamnförslag (nr 1—31),
som enligt § 5 i samma protokoll böra komma i första hand med hänsyn
till utförandet, dels ock mellan öfriga af kommissionen förordade
hamnanläggningar och hamnförbättringar.

Med hänvisning till den plan, som undertecknad Gagner uppgjort
för hamnarnas byggande under vissa tidsperioder och för de eventuellt
blifvande statsanslagens fördelning på dessa perioder, få vi framhålla,
att hamnarnas gruppering i ordningsföljd lämpats efter denna plan,
dock med iakttagande häraf att ingen ändring af nämnda anledningvidtagits
i de betydelsefullare hamnarnas följd sinsemellan.

På vi föreslagit de båda halländska hamnarna Träslöf och Glommen
först af alla, så hafva vi utgått därifrån

att dessa platser mest af alla äro utsatta för obruten sjö från
hafvet;

att, innan de af staten med två tredjedelar af anläggningskostnaderna
understödda båda hamnarna förföllo, fisket vid dem gick mycket
framåt och talrika byggnader uppfördes;

att hamnarnas förfall i hög grad hindrar fiskets utveckling, och
att alla försök, som under de senaste årtiondena gjorts att få
medel till dessa båda hamnars ombyggande eller reparation strandat
på grund af nu rådande bestämmelser för statsanslags beviljande.

Vid upprättandet af ordningsföljd mellan öfriga hamnar hafva vi
fäst oss, förutom vid det större behofvet af hamnanläggning eller förbättring
i allmänhet, vid platsernas betydelse för fisket och för skeppning
af andra än fiskeriprodukter, samt vid den omständigheten, huruvida
snar hamnförbättring är nödvändig till förekommande af öfverhängande
större stormskador på befintliga, statsunderstödda fiskehamnar
(exempelvis Kivik). 1 öfrigt har kommissionen sökt motivera hamnanläggningarnas
eller förbättringarnas relativa betydelse i sitt betänkande
rörande de särskilda hamnplatserna.

189

Då undertecknad Gagner vid uppgörandet af här ofvan nämnda
Översiktsplan inordnat hamnförslagens utförande under en period af
fem år, så har detta skett för att visa, att hela det stora arbetet kan
ske på denna tid, om nödiga medel beviljas.

Kommer staten, såsom för densamma säkerligen vore mest lämpligt
äfven i ekonomiskt afseende, att anskaffa mudderverk och annan
redskap för hamnföretagens utförande och att verkställa de viktigaste
anläggningarna själf, så är undertecknad Gagners, på utförlig beräkningstödda
plan uppgjord så, att arbetet kan fullföljas enligt densamma.

Att en del af de jämförelsevis mindre brådskande hamnanläggningarna
eller förbättringarna kommit att föreslås till påbörjande redan
andra eller tredje året under femårsperioden, beror därpå att dessa
arbeten ej kunna ekonomiskt fördelaktigt utföras på mindre än två eller
tre år.

Hamnföretag:, indika enligt kommissionens beslut förordas att

Öl O

komma i första hand:

1. Träslöf, Hallands län.

2. Glommen, ,, ,, .

3. Grundsund, Bohus län.

4. Kivik, Kristianstads län.

5. Hönö—Klåfva, Bohus län.

6. Gislöf, Malmöhus län.

7. Grönhögen, Kalmar län.

8. Hellevik, Blekinge län.

9. Nogersund, ,, ,, .

10. Herrevik, Gotland.

11. Smögenholmarne, Bohus län.

12. Barsebäck, Malmöhus län.

lo. Raa, ,, ,, .

14. Yärskär, Kalmar län.

15. Byxelkrok, ,, ,, .

16. Prästgrundet, Gäfleborgs län.

17. Gäddbäcksund, Västernorrlands län.

18. Stenshamn, Blekinge län.

19. Bergö, Gäfleborgs län.

20. Fågelsund, Upsala län.

21. Utvalnäs, Gäfleborgs län.

22. Sanna å Bremö, Västernorrlands län.

23. Lutterhorn, Gotland.

24. Kapelludden, „

190

25. Vändborg, Gotland.

26. Faludden, ,,

27. Agö, Gäfleborgs län.

28. Grisslan, Västernorrlands län.

29. Stendörren, Södermanlands län.

SO. Långö, Säfsundet, ,, „ .

31. Bokö, ,, ,, .

Hamnföretag, som kommissionen förordat till utförande i andra

hand:

32. Skeppsmalen, Västernorrlands län.

33. Mollösund, Bohus län.

34. Hörvik, Blekinge län.

35. Särdal, Hallands län.

36. Galtabäck, ,, ,, .

37. Rönnskär, Västerbottens län.

38. Rödkallen, Norrbottens län.

39. Gullholmen, Bohus län.

40. Stora Dyrö, ,, ., .

41. Skärhamn, ,, ,, .

42. Ramsö, „ „ .

43. Käringön, ,, ,, .

44. Abbekås, Malmöhus län.

45. Drottningskär, Blekinge län.

46. Kårehamn, Kalmar län.

47. Grafvarne, Bohus län.

48. Klädesholmen, ,, ,, .

49. Kalfsund, ,, ,, .

50. Herta, Gotland.

Öl. Lörudden, Västernorrlands län.

52. Stor]ungfrun, Gäfleborgs län.

53. Gårdskär, Upsala län.

54. Höganäs, Malmöhus län.

55. Arilds läge, ,, ,, .

56. Ekenäs, Kalmar län.

57. Ljuga™, Gotland.

58. Marviksgrunnan, Västernorrlands län.

191

59. Fluntinge, Gotland.

60. Brantevik, Kristianstads län.

61. Baskernölla, ,, ,, .

62. Jättholmarne, Gamlehamn, Gäfleborgs län.

63. Hölick, Gäfleborgs län.

64. Åstholmen, Storhamn, Västernorrlands län.

65. Våtnäs, Gäfleborgs län.

66. Hallarna å Hasslö, Blekinge län.

67. Båtfjorden, Hallands län.

68. Fläskö—Dyngö, Bohus län.

69. Gnisvärd, Gotland.

70. Lickershamn, ,, .

71. Skanör, Malmöhus län.

72. Bäckviken, ,, ,, .

73. Rönnskär, Gäfleborgs län.

74. Tupparne, ,, ,, .

75. Valbytte, Gotland.

76. Grynge udde, ,, .

77. Holma, Västernorrlands län.

78. Knifven, Upsala län.

79. Grankullaviken, Kalmar län.

Anm. För den händelse att hamnförslaget nr 62 Gnisvärd ej
kommer att sättas i verket under närmaste årtionde, förordar kommissionen
ett anslag af 5,000 kronor till nämnde hamn; se vårt yttrande
jämte protokoll af den 3 juni 1908.

Förutom ofvan uppräknade hamnar har kommissionen vid sina
sammanträden förordat, att följande hamnanläggningar eller förbättringar
i en framtid måtte understödjas af staten:

1. Skarvik, Bohus län.

2. Östra Torp, (Smyge huk), Malmöhus län.

3. Enaskogstorp, (Stafsinge socken), Hallands län.

4. Ungskär, Blekinge län.

5. Östra Torsö, ,, „ .

6. Mölle, Malmöhus län.

7. Båstad, Kristianstads län.

8. Ronehamn, Gotland.

192

Slutligen, få^vi påpeka, att kommissionen afgifvit särskildt underdånigt
yttrande om Torekows nödhamn och däri förordat statsanslagtill
densamma.

Malmö den 6 februari 1909.

TF. Gagner.

Filip Trybom.

193

Bil. 4.

Till fiskeriinspektören m. m. dr. F. Trybom och majoren m. m. V. Gagner.

Genom nådigt bref den 16 juni 1905 har Kungl. Maj:t funnit
godt dels förordna, att en kommission skall tillsättas med uppdrag att
företaga en undersökning af de lokala förhållandena å Sveriges kuster
med hänsyn till behofvet af och betingelserna för anläggning af nya
och förbättring af redan befintliga fiske- och mindre hamnar och att därefter
till Kungl. A7äg- och Vattenbyggnadsstyrelsen och Kung]. Landtbruksstyrelsen
afgifva en på de gjorda iakttagelserna grundad utredning i
ärendet, äfvensom att kommissionen skulle bestå af följande ledamöter,
nämligen: cheferna i väg- och vattenbyggnads di strikten samt lots kaptenerna

i lotsdistrikten, af hvilka tjänstemän en hvar skall deltaga
i kommissionens arbeten i de delar, de beröra hans distrikt, en fiskeritjänsteman
och en hamningenjör eller hamnbyggmästare, hvilka båda
sistnämnda ledamöter Kungl. Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsen och
Kungl. Landtbruksstyrelsen ägde utse med uppgift att deltaga i undersökningen
i hela dess omfattning, dels förklara att Konungens Befallningshafvande
i de län, som af undersökningen beröras, må, på förslag af
landsting eller hushållningssällskaps förvaltningsutskott och under villkor,
att däraf föranledda kostnader bestridas af landstingets eller hushållningssällskapets
medel, förordna en eller flera med handels-, närings- och
fiskeriförhållandena i orten väl förtrogna män att biträda kommissionen
vid dess arbeten inom vederbörande landstings- eller hushållningssällskaps
område, dels slutligen uppdraga åt Kungl. styrelserna att fastställa plan
för kommissionens arbeten, äfvensom meddela de närmare bestämmelser
i afseende å kommissionens verksamhet, som må finnas erforderliga.

Med föranledande af detta Kungl. Maj:ts nådiga bemyndigande
få kungl. styrelserna härmed förordna eder att under samverkan på
sätt af Kung]. Maj:t i nåder stadgats med respektive chefer i väg- och
vattenbyggnadsdistrikten, lotskaptener i lotsdistrikten och de af vederbörande
Konungens befallningshafvande förordnade med handels-, närings 25 -

194

och fiskeriförhållandena i orten förtrogna män, företaga en undersökning
af de lokala förhållandena å Sveriges kuster med hänsyn till behofvet
af och betingelserna för anläggning af nya och förbättring af redan
befintliga fiske- och mindre hamnar och att därefter till kung!, styrelserna
afgifva en på de gjorda iakttagelserna grundad utredning:

l:o) om de behof, som må förefinnas af anläggning af fiskeeller
nödhamnar utöfver redan befintliga anläggningar af sådant slag,
2:o) om de särskilda platser, som kunna erbjuda de bästa betingelserna
för sådana nya anläggningar såväl med hänsyn till anläggningskostnadernas
begränsning som hamnarnes framtida bestånd och
möjligheterna för deras utveckling,

5:o) om storleken af de årliga underhållskostnader, som de befintliga
mindre hamnarna och fiskehamnarna hittills kräft, samt om
sannolika storleken af den årliga underhållskostnad, som kan förväntas
blifva erforderlig efter hamnens fördjupning och förbättring efter af
kommissionen angifna allmänna grunder, samt

6:o) om storleken af de årliga hamnafgifter och fisketionden,
som utan att verka oskäligt betungande för fiskerinäringens idkare
kunna bestämmas att vid respektive hamnar och fiskelägen utgå såsom
afgifter till en för underhållet af fiske- och nödhamnar samt mindre
hamnar afsedd allmän hamnfond.

Kommissionens utredning bör sålunda utmynna i ett motiveradt
utkast till allmän plan för hamnarbeten å Sveriges kuster, i hvad dylika
arbeten afse anläggning och underhåll af nödhamnar, fiskehamnar och
mindre hamnar.

Då det förutsättes, att kommissionen på de särskilda platserna
bör kunna, med ledning af förhandlingarna med fiskarbefolkningen och
distriktens lotsar eller andra med fiskerinäringens speciella betingelser
samt de lokala vind- och strömförhållandena m. m. förtrogna personer,
till hufvuddragen bestämma planläggningen för respektive nyanläggningar
eller utvidgnings- och förbättringsarbeten, och att sålunda en
ingående utredning och en allmän plan för hamnarbetena i landet, i
hvad dylika arbeten afse nödhamnar, fiskehamnar och mindre hamnar,
må kunna af kommissionen verkställas och utarbetas, skulle de sålunda
motiverade utkasten till hamnarbeten och kommitterades hela utredning

195

och betänkande kunna bilda den allmänna plan, som så vidt möjligt
kunde följas vid verkställande af de erforderliga detaljundersökningarna
och upprättande genom Kungl. Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsens försoig
åt fullständigt utarbetade arbetsplaner för de hamnarbeten, som
af kommitterade förordats såsom behöfliga, och skulle sålunda de statsmedel,
som af Riksdagen årligen beviljas för undersökning af företrädesvis
mindre hamnar, af Kungl. Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsen kunna
förordas att utgå till undersökning och upprättande af fullständigt utarbetade
förslag till hamnarbeten i allmänhet i den ordning, som funnes
“gifven uti den af kommitterade aflämnade utredningen och allmänna
planen, hvarigenom berörda anslagsfond skulle komma till användning
på ett för fiskerinäringens utveckling mer gagneligt sätt än hvad hittills,
i afsaknad åt en förefintlig allmän utredning och plan, kunnat ske.

Slutligen skall det ingå i kommissionens uppdrag att jämväl afgifva
yttrande och utredning:

7:o) beträffande de åtgärder, som från statens sida må anses
erforderliga för att vårt lands hamnväsen, i hvad det afser fiskehamnar,
nödhamnar och mindre hamnar, må kunna för framtiden så ordnas, att:

Jlels nyanläggnings- och förbättringsarbeten må under Kungl. Vägoch
Vattenbyggnadsstyrelsens ledning kunna på det för staten och fiskerinäringen
förmånligaste sättet komma till utförande,

deh dessa hamnars underhåll må kunna af staten öfvertagas och
genom Kungl. Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsen för statens räkning
handhafvas och ombesörjas,------------ __

börande kommissionens arbeten snarast möjligt taga sin början efter
öfverenskommelse mellan Eder båda, som ägen att gemensamt meddela
Eder med respektive chefer i väg- och vattenbyggnadsdistrikten och
lotskaptenei i lotsdistrikten samt de personer, som af vederbörande
Konungens Befallningshafvande förordnas att biträda kommissionen vid
dess^ arbeten inom vederbörande landstings- eller hushållningssällskaps
område, för träffande af öfverenskommelser för deras deltagande i kommissionens
resor och arbeten in. in., och böra meddelanden till kommissionen
insändas under adress Kungl. Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsen,
som omedelbarligen öfverlämnar dem till fiskeriinspektören doktor f!
Trybom.

Till Eder kännedom få Kungl. styrelserna härjämte meddela, att
Kungl. styrelserna denna dag aflåtit skrivelser, dels till Kungl. Lotsstyrelsen
beträffande respektive lotskapteners deltagande som ledamöter
i kommissionen, dels till Konungens Befallningshafvande i de län, som

196

af undersökningen beröras, med anhållan att Konungens Befallningshafvande
ville, jämlikt Kung!. Maj:ts nådiga bref den 16 sistlidne juni,
förordna en eller flera med handels-, närings- och fiskeriförhållandena i
orten väl förtrogne män att biträda kommissionen vid dess arbeten inom
vederbörande landstings eller hushållningssällskaps område, och komma
Kungl. styrelserna att meddela Eder namn och adress å de personer, som
i sådant syfte af respektive Konungens Befallningshafvande förordnats,
så snart meddelande därom till Kungl. styrelserna inkomma från vederbörande
Konungens Befallningshafvande.

Kungl. Maj:ts nådiga bref den 16 juni 1905 samt Kungl. Maj:ts
nådiga proposition till Riksdagen den 17 mars 1905 bifogas härjämte i
1 exemplar. Stockholm den 21 november 1905.

Kungl. Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsen
FRIDOLF WIJNBLADH.

O. Z. EKDAHL. B. H. HEDEKBLAD.

Kungl. Landtbruksstyrelsen
M. v. FEIL1TZEN.

FREDRIK EGERSTRÖM.

FILIP TRYBOM.

197

Till Konungen.

Sedan Riksdagen uti skrifvelse den 19 maj 1905, angående regleringen
af utgifterna under riksstatens nionde hufvudtitel, anmält, att
Riksdagen, med bifall till en af Eders Kungl. Maj:t i ämnet aflåten

198

proposition, för verkställande af undersökning af de lokala förhållandena
å Sveriges kuster med hänsyn till behofvet af och betingelserna för anläggning
af nya och förbättring af redan befintliga fiske- och mindre
hamnar, på extra stat för år 1906 beviljat ett anslag af 20,000 kronor,
har Eders Kungl. Maj:t den 16 juni förstnämnda år funnit godt förordna,
att en kommission skulle tillsättas med uppdrag att företaga en sådan
undersökning, samt att till Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsen och Landtbruksstyrelsen
afgifva en på de gjorda iakttagelserna grundad utredning
l:o) om de behof, som må förefinnas af anläggning af fiske- eller
nödhamnar utöfver redan befintliga anläggningar af sådant slag,

2:o) om de särskilda platser, som kunna erbjuda de bästa betingelserna
för sådana nya anläggningar såväl med hänsyn till anläggningskostnadernas
begränsning som hamnarnas framtida bestånd och möjligheterna
för deras utveckling,

3:o) om redan befintliga hamnars behof af fördjupning och förbättring
samt arten och omfattningen af de härför erforderliga åtgärderna,
4:o) om arten och omfattningen af den rörelse, som äger rum i de nu
befintliga hamnarna, och om de utvecklingsmöjligheter, som dessa erbjuda,
5:o) om storleken af de årliga underhållskostnader, som de befintliga
mindre hamnarne och fiskehamnar ne hittills kraft samt om sannolika
storleken af den årliga underhållskostnad, som kan förväntas blifva
erforderlig efter hamnens fördjupning och förbättring efter af kommissionen
angifna allmänna grunder, samt

6:o) om storleken af de årliga hamnafgifter och fiskefonden, som
utan att verka oskäligt betungande för fiskerinäringens idkare kunna
bestämmas att vid respektive hamnar och fiskelägen utgå såsom utgifter
till en för underhållet af fiske- och nödhamnar samt mindre hamnar
af sedd allmän hamnfond.

Uti nådigt bref af samma dag, den 16 juni 1905, har Eders Kungl.
Maj:t, efter förordnande om kommissionens sammansättning och förklarande,
att Befallningshafvande i de län, som af undersökningen berördes,
ägde att på förslag af landstinget eller hushållningssällskaps
förvaltningsutskott förordna med handels-, närings- och fiskeriförhållandena
i orten väl förtrogne män att biträda kommissionen vid
dess arbeten inom vederbörande landstings eller hushållningssällskaps
område, funnit godt uppdraga åt Väg- och Vatten byggnadsstyrelsen och
Landtbruksstyrelsen att fastställa plan för kommissionens arbeten och
meddela de närmare bestämmelser i afseende å kommissionens verksamhet,
som kunde finnas erforderliga, äfvensom anbefalla styrelserna
att, sedan kommissionen afslutat sina arbeten och till styrelserna af -

199

gifvit sådan utredning, hvarom i nådiga brefvet omförmälts, till Eders
Kungl. Maj:t med eget utlåtande öfverlämna sagda utredning och därvid
tillika afgifva förslag beträffande de vidare åtgärder, som må anses
böra från statens sida vitagas i syfte att främja tillkomsten af nya och
förbättring af redan befintliga fiske- och mindre hamnar.

Med föranledande af detta Eders Kungl. Maj:ts nådiga bemyndigande
förordnade Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsen och Landtbruksstyrelsen
den 21 november 1905 dåvarande fiskeriinspektören m. in.
doktor E. Trybom och förre distriktschefen, majoren m. m. W. Gagner
att under samverkan, på sätt af Eders Kungl. Maj:t i nådiga brefvet
den 16 förutgående juni stadgats, med respektive chefer i väg- och
vattenbyggnadsdistrikten, lotskaptener i lotsdistrikten och de af vederbörande
Befallningshafvande förordnade med handels-, närings- och fiskeriförhållandena
i orten förtrogne män, företaga den anbefallda undersökningen
af de lokala förhållandena å Sveriges kuster och att därefter
till styrelsen afgifva den på de gjorda iakttagelserna grundade utredning;
som af Eders Kungl. Maj:t anbefallts i momenten l:o) till och
med 6:o) i förberörda nådiga bref.

I det sålunda utfärdade förordnandet meddelade styrelserna de
närmare bestämmelserna för kommissionens verksamhet, att kommissionen
borde verkställa en ingående utredning om i Sverige behöfliga
hamnarbeten, i hvad dylika arbeten afsåge nödhamnar, fiskehamnar och
mindre hamnar, och att kommissionen därvid på de särskilda platserna
borde söka att, med ledning af förhandlingar med fiskeribefolkningen
och distriktets lotsar eller andra med fiskerinäringens speciella betingelser
samt de lokala vind- och strömförhållandena m. in. förtrogna personer,
till hufvuddragen bestämma planläggningen för respektive nyanläggningar
eller utvidnings- och förbättringsarbeten samt därefter utarbeta
utkast till de hamnarbeten, som kommissionen funne sig böra förorda
till utförande, så att kommissionens utredning med betänkande och förberedande
hamnförslag kunde bilda en allmän plan, som så vidt möjligt
kunde sedermera följas vid verkställande af de erforderliga detaljundersökningarne
och upprättande genom Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsens
försorg af fullständigt utarbetade arbetsplaner för de hamnarbeten, som
af kommissionen förordats såsom behöfliga. Det skulle vidare jämväl
ingå i kommissionens uppdrag att afgifva yttrande och utredning

beträffande de åtgärder, som från statens sida må anses erforderliga
för att vårt lands hamnväsen, i hvad afses fiskehamnar, nödhamnar
och mindre hamnar, må kunna för framtiden så ordnas att

dels nyanläggnings- och förbättringsarbeten må under Väg- och

200

Fiskehamnskommissionens
resor,
besiktningar
och sammanträden.

Vattenbyggnadsstyrelsens ledning kunna på det för staten och fiskerinäringen
förmånligaste sättet komma till utförande,

dels dessa hamnars underhåll må kunna af staten öfvertagas och
genom Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsen för statens räkning handhafvas
och ombesörjas.

Sedan den sålunda tillsatta s. k. fiskehamnskommissionen afslutat
sina arbeten, har kommissionen med skrifvelse den 26 sistlidne februari
till Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsen inkommit med den på grund af
det gifna uppdraget verkställda utredningen och därvid öfverlämnat:

de vid kommissionens sammanträden förda protokoll, utgörande
tre band,

kommissionens allmänna betänkande med därtill fogade bilagor,
kostnadstablå för de af kommissionen föreslagna hamnarbetena,
jämte ett häfte kostnadsberäkningar och ett häfte innehållande tablå
öfver behöflig arbetsmateriel,

en portfölj innehållande 11 blad vågbrytaretyper jämte 1 häfte
kostnadsberäkningar och 1 häfte promemoria angående dessa typer,
kommissionens hamnförslag, inlagda i en kartong, samt
kommissionens särskilda betänkanden rörande de olika platser,
som utredningen omfattar, inlagda i 11 portföljer.

Med öfverlämnande af kommissionens sålunda afgifna utredning,
få styrelserna angående densamma anföra följande. I

I fiskehamnskommissionens allmänna betänkande lämnas till en
början en redogörelse för det sätt, hvarpå kommissionen planlagt sina
resor, besiktningar och sammanträden.

För att erhålla uppgift å de redan befintliga hamnar eller platser
för nya hamnar, hvilka Eders Kungl. Maj:ts Befallningshafvande inom
respektive kustlän ansåge borde komma i fråga att af fiskehamnskommissionen
undersökas, har kommissionen före undersökningarnas påbörjande
gjort framställning hos kustlänens Befallningshafvande om benäget
lämnande af upplysningar i sådant afseende äfvensom beträffande
möjligen redan föreliggande, hos Befallningshafvande hvilande förslag
till fiskehamnar. Länsstyrelserna hafva för samtlige de ifrågavarande
länen utom Stockholms och Östergötlands, sedan de i ärendet hört
fiskeritjänstemän, samt delvis hushållningssällskap och kronofogdar, till
kommissionen inkommit med de begärda upplysningarna. Eders Kungl.

201

Maj:ts Befallningshafvande i de båda nämnda länen tillkännagåfvo för
sin del att de naturliga hamnförhållandena vid dessa läns kuster vore
af den beskaffenhet, att inga konstgjorda fiskehamnar eller hamnförbättringar
där vore af behofvet påkallade, hvilket ock föranledt att
endast en kustplats inom Östergötlands län, efter särskild framställning
från fiskeriintendenten i östra distriktet, blifvit af kommissionen besökt.
Jämväl de personer, som på förslag af hushållningssällskap eller landsting
af Eders Kungl. Maj:ts Befallningshafvande utsetts att biträda
kommissionen hafva hos kommissionen gjort framställning om besök å
särskilda platser. För att vidare enskilda personer, som vore intresserade
af fiskehamnsfrågan, måtte få tillfälle att dels framställa förslag
om undersökningar vid platser, som eventuellt ej hade kommit att besökas
af kommissionen, dels uttala sig rörande af kommissionen förut
fattade beslut, hafva Eders Kung]. Maj:ts Befallningshafvande i Göteborgs
och Bohus, Hallands, Malmöhus, Kristianstads, Blekinge, Kalmar,
Gottlands och Gäfleborgs län på kommissionens anhållan hållit offentligen
utlysta sammanträden inom respektive län, hvaremot Eders Kungl.
Maj:ts Befallningshafvande i Västernorrlands län förklarat sig hindrad
att hålla sådant sammanträde å tid, som vore lämplig eller möjlig för
kommissionen. Inom Uppsala, A ästerbottens och Norrbottens län har
kommissionen icke ansett dylika allmänna sammanträden inför Befallningshafvande
behöfliga, enär de platser inom dessa län, för hvilka
statsbidrag till hamnanläggningar eller hamnförbättringar kunde af
kommissionen föreslås, vore helt få..

Förenämnda inför Eders Kungl. Maj:ts Befallningshafvande hållna
sammanträden hafva gifvit anledning till vissa ändringar uti kommissionens
först fattade beslut, men icke till besök å nya platser.

Kommissionens besiktningar och besök vid hamnar och hamnplatser
hafva tagit sin början den 12 maj 1906 och därefter försiggått
under loppet af åren 1906 och 1907. Undersökningarna för utarbetande
af kommissionens framlagda förslag till hamnarbeten hafva pågått
jämväl under år 1908 och afslutats i september sagda år. De af kommissionen
verkställda besiktningarna hafva omfattat, förutom Visby
hamn, 177 hamnar och hamnplatser, däraf 21 inom Göteborgs och
Bohus län, 10 inom Hallands län, 19 inom Malmöhus län, 14 inom
Kristianstads län, 10 inom Blekinge län, 19 inom Kalmar län, 32
jämte Visby inom Gottlands län, 1 inom Östergötlands län, 3 inom
Södermanlands län, 3 inom Uppsala län, 19 inom Gäfleborgs län, 12
inom Västernorrlands län, 9 inom Västerbottens län och 5 inom Norrbottens
län.

202

De af kommissionen utarbetade förslagen till hamnarbeten äro
grundade på de speciella undersökningar, djupmätningar och bottenborrningar,
som blifvit verkställda af kommissionens tekniska biträde
eller, med afseende å djupmätningarna, delvis af kommissionen själ!’.

Fkommissio- Trinai1 kommissionen i sitt allmänna betänkande öfvergår till en

luns allmänna utredning om de åtgärder, som kommissionen finner böra vidtagas från
betänkande, statens sida för anläggning, förbättring och framtida underhåll af fiskehamnar
och andra mindre hamnar, lämnar kommissionen en redogörelse
för hafs- och kustfiskets utveckling, fonden för fiskerinäringens befrämjande,
olika båttyper vid Sveriges kuster och fiskehamnarnes däraf betingade
djup, fiskeribefolkningens bosättningsförhållanden, statens ingripande
för anläggning och underhåll af fiskehamnar i Danmark och

■\T i r».. t • • n..

Norge

samt för de i Sverige för närvarande

gällande villkoren

för

1'' o----------“

erhållande af statsbidrag till fiskehamnar och mindre hamnbyggnader.

kustfiskets Kommissionen anför i denna redogörelse beträffande hafs- och

storlek och ut- kustfisket, att dess utveckling under senare årtionden kan följas endast
vcciding. inom vissa af vårt lands kustlän, för Indika en tillräckligt noggrann
fiskestatistik förefinnes. Sådan statistik finnes utarbetad för Göteborgs
och Bohus län, Hallands, Malmöhus, Blekinge, Gottlands och Västernorrlands
län och anför kommissionen utdrag ur densamma uti bifogade
tabeller.

Med hänsyn därtill att det betydande sillfisket hufvudsakligen
äger rum under vintern, hänföra sig uppgifterna för Göteborgs och
Bohuslän icke till kalenderår utan till år räknade från den 1 april till
den 1 april.

^ Af de anförda tabellerna framgår att bruttovärdet af Bohusläns
hafsfiske från året 1885—86 till året 1903—04 fördubblats och året
i 906 07 uppnått mer än tre gånger värdet för det förstnämnda året

samt lämnade då en större bruttoafkastning än alla de öfriga kustlänen
tillsamman. Det uppgick nämligen året 1885—86 till ungefär 2 miljoner
kronor, året 1902—03 till ungefär 2,950,000, året 1903—04 till
öfver 4,000,000 kronor. Den storartade utveckling, som det bohuslänska
fisket sålunda undergått under de sista 5 till 6 åren, beror till
mycket stor del därpå, att man icke blott förskaffat sig större och
bättre båtar och fartyg samt för sill- och trålfisket modernare och dyrbarare
redskap, utan ock på den stora användningen af motorer i farkosterna,
hvarigenom fisket kunnat förläggas längre ut till hafs, hvilket
i hög grad befordrat dess tillväxt.

203

Inom Hallands län har kustfisket lämnat en bruttoafkastning, som,
år 1884 uppgående till ungefär 200,000 kronor, år 1902 uppgick till
mera än dubbla värdet eller till ungefär 438,500 kronor och år 1906
till ungefär 558,000 kronor eller bortåt tre gånger så mycket som
förstnämnda år. Såsom orsaker till utvecklingen angifves dels det allmänna
anskaffandet på 1880-talet af däcksbåtar samt användningen på
senare åren af motorer å båtarna.

Inom Malmöhus län har kustfisket i början af 1880-talet käft ett
bruttovärde af omkring 700,000 kronor, och år 1906 ett värde af cirka
928,500 kronor.

I Blekinge län uppgick värdet år 1882 till omkring 844,500 kronor,
och till ungefär enahanda belopp år 1906. I båda länen har afkastningen
varit jämförelsevis ringare under större delen af mellantiden.
Till den under allra senaste åren inträdda förbättringen har den började
användningen af motorer å fiskebåtar bidragit.

I Gottlands län, där i det hela äldre tiders gammalmodiga fiskebåtar
ännu användas och fisket fortfarande idkas lika nära land som
förr, har fisket på det hela taget gått tillbaka. Bruttovärdet uppgick
under tioårsperioden 1876—86 till omkring 367,000 kronor årligen, år
1903 till 221,500 kronor och år 1906 till omkring 322,700 kronor.

Inom V ästernorrlands län uppgick kustfiskets bruttoafkastning år
1886 till ungefär 263,000 kronor och hade 10 år senare endast samma
värde, men hade år 1903 uppnått ett värde af ungefär 316,000 kronor
och år 1906 ungefär 389,000 kronor.

I stort sedt bekräfta de statistiska uppgifterna om fisket vid
Sveriges kuster den från andra länder bekanta erfarenheten, att fiskets
utveckling och tillväxt framför allt är beroende af att fiskarena äro och
kunna vara så utrustade med båtar och redskap, att de i möjligaste
mån kunna följa de mest betydelsefulla hafsfiskarnas vandringar och ej
nödgas invänta att hafsfiskarna skola gå in till kusterna.

En oeftergiflig betingelse för att hafsfisket må kunna med framgång
utvecklas genom en allmännare användning af tidsenliga båtar
och redskap är att goda fiskehamnar förefinnas på lämpliga platser.
Med betonande häraf framhåller kommissionen, att många fiskelägen
inom Bohus län och Hallands län helt säkert skulle varit vida mera
betydande, om deras hamnar varit tillfredsställande, hvilket i det hela
äfven gäller om fiskelägena inom Skåne, Blekinge, Kalmar län med Öland,
såväl som Gottlands och öfriga kustlän. Hela fiskerinäringens utveckling
är i högsta grad beroende af att tillräckligt djupa, skyddade och välbelägna
hamnar stå fiskarena till förfogande.

204

Fonden för
fiskerinäringens
befrämjande.

Olika båttyper
och fiskchamnarnes
där af
betingade
djup.

I afseende å fonden för fiskerinäringens befrämjande framhåller
kommissionen, att den under sina resor utefter vårt lands västra och
södra kuster, synnerligast inom Bohus län och Halland, med bestämdhet
konstaterat, att de statslån, som fiskarena erhållit ur denna fond, i hög
grad bidragit till det uppsving, fisket tagit under senare år. Från denna
fond hade i slutet af 1908 utlånats 2,000,000 kronor, däraf ungefär 80
procent gått till de bohuslänska fiskarena, med påföljd att nu ett mycket
stort antal däckade fiskebåtar och fiskefartyg samt största delen af de
i dessa insatta motorerna anskaffats för dessa lån. Så funnes 1908 inom
Bohus län motorer i icke mindre än 545 fiskebåtar.

Då staten i så stor omfattning genom låneunderstöd söker befrämja
fiskets utveckling, måste det också ligga i statens intresse, att
bästa möjliga resultat må kunna uppnås med de för statsunderstödet
anskaffade större och modernare fiskebåtarne, hvilket förutsätter, att
lämpliga hamnar finnas att tillgå. Hamnarnes förfallna skick och bristen
på skydd för båtarne hafva vid flera fiskelägen tvingat fiskarena att
åter afyttra mer eller mindre nya båtar, som varit inköpta hufvudsakligen
för medel ur ofvannämnda fond.

Gifvet är, att de öppna kusterna af Halland, Skåne, västra Blekinge
(Listerlandet) Oland och Gottland, som sakna skärgård äro långt
mera i behof af konstgjorda hamnar än öfriga kusttrakter, på samma
gång hamnarbetena där måste göras starkare och därför blifva dyrare
än inom de kustlän, som äga naturliga hamnplatser skyddade af skärgårdar.
Emellertid äro hamnarnes djup och utsträckning äfven betingade
af huruvida fiskelägena äro belägna så nära större och fiskrikare haf,
att ett verkligt storsjöfiske idkas med större och mera djupgående farkoster,
eller om fisket kan utöfvas med mindre, däckade eller öppna
båtar. I detta afseende råder en väsentlig olikhet mellan Bohuslän och
rikets öfriga kustlän.

Under senaste årtiondena hafva till Bohus län inköpts, och till
största delen användts till fiske på Nordsjön och andra aflägsnare farvatten,
omkring 200 stora kuttrar af 70 till 90 tons dräktighet och ett
djupgående af 3.8 till 4 meter. De fiskebåtar, som i öfrigt användas
vid de Bohuslänska fiskelägena, hafva i allmänhet ett djupgående af
från 2.2 till 3.3 meter. Hamnarna vid Bohuslänska kusten böra därför
med hänsyn till de använda båttyperna hafva ett djup af 3.5 till 5
meter. Inom Hallands län hafva de numera använda nyare däckade
båtarne ett djupgående af 2 till 2.5 meter, men då äfven fiskarena från
detta län böra kunna idka fiske ute i Nordsjön med båtar af 2.5 till

205

2.7 meters djupgående, böra länets hamnar hafva ett djup af åtminstone
3 meter, men å vissa platser, såsom vid Träslöf och Glommen, 3.5 meter.
För hamnarna vid Skånes kuster kan man i allmänhet nöja sig med ett
djup af 3 meter, då de där använda fiskebåtarna hafva 2.1 till 2.3 meters
djupgående, och fiskebåtar med större djupgående än 2.5 meter ej på
mycket länge torde komma till användning vid de skånska fiskehamnarna.

De största blekingska fiskebåtar, som för närvarande användas,
ligga 2.1 meter djupt. Då större båtar än sådana, som lastade ligga
2.5 meter, enligt kommissionens åsikt aldrig torde blifva fullt ekonomiska
för Östersjöfisket, finner kommissionen icke större djup än 3
meter för framtiden behöfligt för hamnarna inom Blekinge, och för närvarande
och tills vidare endast 2.5 meter.

Inom Kalmar län hafva däckade motorbåtar af de skånsk-blekingska
typerna kommit i bruk, men användas äfven endast öppna större båtar
af ej öfver 1.4 meters djupgående. De af kommissionen föreslagna
hamnarna*inom detta län skulle hafva ett djup af 3 meter, delvis större.

Vid Gottland användas för närvarande nästan uteslutande öppna
fiskebåtar af 0.7 till 0.9 meters djupgående. Fn ringa början till användning
af äfven annan mera djupgående typ syntes vara gjord, då
det år 1907 hade användts 1 däckad skånsk fiskebåt af nyare typ,försedd
med motor samt 2.1 meter djupgående. Flera af de gottländska
fiskehamnarna ägna sig endast för de nuvarande grundgående öppna
båtarna, enär de ej för skäliga kostnader kunna göras djupare, men
vid vissa andra gottländska hamnplatser kan ett djup af 2 till 3 meter
beredas, så att det vid några dylika platser, såsom i de af kommissionen
föreslagna hamnarna vid Herrevik, Lutterhorn och Lickershamn, liksom
vid Ronehamn och Klintehamn, kan beredas skydd och god plats för
de största och mest djupgående fiskebåtar, som kunna tänkas blifva
ekonomiskt möjliga för Östersjön.

Inom Uppsala län samt de norrländska länen användas öppna
skötbåtar och mindre däcksbåtar af 0.6 till 1.2 meters djupgående och
har kommissionen för dessa län föreslagit hamnar af djup från 1.5 å 2
till 1 å 2.5 meters djup. Hamnar med 2 till 2.5 meters djup skulle
enligt kommissionens åsikt blifva åtminstone under en lång följd af år
tillräckliga för det norrländska fisket, då däckade fiskebåtar med större
djupgående än 2.1 meter ej på mycket länge torde komma till användning
inom Norrland.

Betingelserna för anläggande af fiskehamnar äro mycket olika å
skilda delar af vårt lands kuster jämväl i andra än ofvan omförmälda

Fisker ibefolkningens
bosättningsförhållanden.

206

Statens ingripande
för
anläggning
och underhåll
af fiskehamnar
i Danmark
och
Norge.

mera tekniska afseenden, som röra kusternas öppna eller skyddade
beskaffenhet, den. använda båtmaterielens djupgående m. in. Bland annat
spelar fiskeribefolkningens bosättningsförhållanden en viktig roll. Med
afseende å denna . speciella omständighet framhåller kommissionen, att
ju mera den fiskeidkande befolkningen bor koncentrerad på vissa platser,
dess större nytta medföra hamnarna. I Östergötlands, Södermanlands
och Stockholms län bo fiskarena spridda och ej i fiskelägen. I Bohuslän,
Hallands, Malmöhus, Kristianstads och Blekinge län finnas talrika yrkesfiskaie
samlade och bofasta vid fiskelägena. I Kalmar län likaså vid
nagla ehuru jämförelsevis fa ställen. Pa Öland äro yrkesfiskarena nu
mycket fåtaliga och ön har intet verkligt fiskeläge. Vid kusterna af
Gottland finnas talrika s. k. fiskelägen, men dessa äro af helt annan
natur än inom de västliga och sydliga kustlänen, i det att Gottland
lider brist på yrkesfiskare och fisket hufvudsakligen idkas af mindre
joidbrukaie såsom allenast binäring vid och utanför stränderna af ön,
och uppehålla sig dessa vid de s. k. fiskelägena endast under fisketiden,
som visserligen utgör en stor del af året, men icke omfattar årets tre
föi sta månader och icke skördetiden, da fisket merendels ligger nere
och fiskelägena stå obebodda. För utvecklingen af Gottlands fiske skulle
det därför vara af största betydelse, att yrkesfiskarenas antal allt mera
ökades äfven här, och att fiskarena med större båtar och under tillgång
på för sådana lämpliga hamnar blefve i tillfälle att uppsöka fisken på
längre afstånd från ön.

Vid fiskelägena å kusten af Uppsala län vistas fiskarena endast
under de tider, då strömmingsfisket pågår. I de norrländska länen äger
visserligen ett och annat fiskeläge en bofast befolkning, men det vanliga
är, att. fiskarena uppehålla sig vid lägena endast från våren till hösten.
Ju längre mot norr, dess kortare tid tillbringa fiskarena vid lägena.

Kommissionen afslutar sin redogörelse för dessa förhållanden med
ett framhållande häraf, att vid ett fiskeläge, som endast är bebodt några
månader under sommaren, har hamn icke så stor betydelse, som där
fiskare bo hela året om eller allra största delen af året, samt att tillsynen
och skötseln af hamnarna kan antagas blifva mindre tillfredsställande,
där platserna ligga öde större delen af året.

Öfvergående till en redogörelse för det sätt, hvarpå hamnväsendet
i Danmark och Norge för närvarande är ordnadt, anför kommissionen,
till komplettering af Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsens redogörelse
härför i dess underdåniga utlåtande den 3 november 1897, beträffande
Danmark, att hamnarna därstädes, såväl fiske- som handelshamnarna, i

207

regel äro anlagda af respektive stads- eller sockenkommuner, men att
staten likvisst byggt hamnarna vid Hälsingör, Fredrikshavn, Esbjerg,
Anholt och Skagen, af hvilka de tre sistnämnda äro de mest betydande
fiskehamnarna i landet. Anläggningskostnaderna för dessa hafva uppgått
till betydliga belopp, nämligen till 1,432,000 kronor för fiskehamnen i
Esbjerg, hvilken förlagts vid sidan om handelshamnen därstädes, 991,000
kronor för fiskehamnen vid Anholt och 1,750,000 kronor för Skagens
fiskehamn.

Vid flera tillfällen har staten dessutom lämnat understöd till anläggning
af nya eller utvidgning af förut befintliga fiskehamnar och då
i regel bidragit med hälften af anläggningskostnaderna med villkor att
vederbörande, som ansökt om statsbidrag, skolat anskaffa den andra
hälften på enskild väg eller såsom bidrag från länet eller kommunen.
Till en hamn vid Rödby på Lolland, beräknad att kosta 460,000 kronor,
men ännu ej påbörjad, har staten sålunda beviljat ett bidrag af 230,000
kronor. När staten på detta sätt lämnar statsbidrag till hamnanläggning,
utöfvar den genom sin »vattenbyggnadsstyrelse:» också kontroll och
tillsyn å arbetet, i och för bidragets utbetalande i mån af arbetets utförande.

Underhållet af hamnarna samt eventuella utvidgnings- och förbättringsarbeten
bekostas i regel af de stads- eller sockenkommuner,
som anlagt dem, hvilka då äfven handhafva hamnarnas förvaltning, dock
ägas och förvaltas vissa mindre fiskehamnar af fiskarena själfve. Hvad
städernas hamnar beträffar, så har vattenbyggnadsdirektören, under
ministeriet för offentliga arbeten, på statens vägnar tillsyn öfver dessas
underhåll och yttrar sig om deras årliga utgiftsstat och öfver eventuella
förslag till utvidgning och förbättring af dylika hamnar. I afseende å
fiskehamnarna bidrager staten på det sätt till deras underhåll, att staten
med sina mudderverk, när vederbörande därom anhålla, verkställer
muddring i dessa hamnar, som därvid ersätta staten endast för de
direkta utgifterna såsom för kol o. d. men icke för aflöningen till mudderverksbesättningen.

Hvad beträffar de af staten utförda och bekostade hamnanläggningsarbetena,
så förvaltas Esbjergs, Fredrikshavns och Hälsingörs
hamnar under statens öfvervakande af en hamnstyrelse, hvaremot hamnarna
vid Anholt och Skagen stå direkt under vattenbyggnadsdirektörens
förvaltning.

Inkomsterna från de af staten byggda och staten tillhöriga hamnarna
ingå direkt till statskassan, hvaremot intet af inkomsterna från

208

öfriga hamnar går till statskassan, icke ens när hamnen utförts med
bidrag från staten.

Fiskarena bidraga icke på annat sätt till hamns underhåll än
genom betalning af hamnafgifter enligt gällande taxor för respektive
hamnar.

Angående fiskehamnsförhållandena i Norge anföres af kommissionen
och uti till kommissionens betänkande fogade handlingar, att hamnbyggnadsarbetena
i Norge före året 1873 voro af ringa omfattning och
beroende af de mindre anslag, som beviljades direkt ur statskassan
samt inskränkte sig hufvudsakligen till förbättringar af farlederna på
södra kusten och tillgodosågo endast i ringa grad de speciella fiskeriintressena.
De utförselsafgifter för fisk, hvilka under denna tidigare
period erlades af fiskerinäringen, ingingo till den s. k. tiondefonden.

I dessa förhållanden inträdde i följd af lag af den 24 maj 1873
en genomgripande förändring. Genom denna lag stadgades, att utförselsafgifterna
för fisk, — hvilka utgingo endast från den del af kustlandet,
hvarest de s. k. fiskeridistrikten äro belägna, eller Stavangers län och
hela kusten norr om detta län —, skulle öfverföras till och bilda en ny
fond, afsedd för bekostande af hamnarbeten inom fiskeridistrikten. Efter
tillkomsten af denna fond, som är statens och af henne förvaltas, utvecklade
sig hamnbyggnadsverksamheten i Norge väsentligast till anläggning
och förbättring af fiskehamnar å landets hela kuststräcka.

Kostnaderna för anläggning eller förbättring af fiskehamnar bestredos
för hamnar inom fiskeridistriktens län med 2/3 ur hamnfonden
och med V3 såsom anslag direkt ur statskassan. I enstaka fall, då
arbetet genom sin natur också hade större betydelse för den allmänna
samfärdseln eller vore beläget i stad, har visst bidrag måst lämnas
från distriktet och öfriga intressenter, eller också kostnaden bestridts
med endast hälften ur hamnfonden och andra hälften utgått som anslag
direkt ur statskassan.

För hamnarbeten, som icke äro belägna inom fiskeridistrikten
utan å kusten söder och öster om Stavangers län, har hela anläggningskostnaden
utgått ur statskassan, likvisst i regel med mindre tillskott,
utgörande minst 10 procent från de närmast intresserade, såsom enskilde,
kommunen eller eventuellt länet.

Af åtskilliga orsaker visade det sig småningom omöjligt att ur
hamnfonden bestrida 2/3 af hamnarbetenas kostnad, hvarför år 1899 den
förändring stadgades, att endast hälften af kostnaden skulle utgå från
hamnfonden och därför andra hälften som anslag direkt ur statskassan.

209

Grenom stortingsbeslut den 11 augusti 1908 bar numera bestämts
dels höjning af fiskutförselafgifterna till hamnfonden, dels att sådana
afgifter skola utgå icke blott från de län inom hvilka fiskeridistrikten
äro belägna utan äfven från de öfriga länen söder och öster om Stavangers
län, således från alla kustlän, dels ock att alla fiskehamnsanläggningar
eller förbättringar, som utföras af staten, skola utföras
med bidrag äfven ur hamnfonden, således äfven inom länen söder och
öster om Stavangers län.

Detta beslut har föranledt statens hamndirektör att i sitt budgetsförslag
för året 1 april 1909—31 mars 1910 fästa uppmärksamheten
på, att denna utvidgning i afseende å bidragens utgående från hamnfonden
måste komma att så starkt öka utgifterna från denna, att man
måste vara beredd på nödvändigheten att ytterligare reducera bidraget
ur hamnfonden från hälften till endast Vs och öka statskassans direkta
bidrag från hälften till 2/3 af kostnaden för anläggningar, som göras
för fisket.

Själfva* arbetet vid anläggning eller förbättring af fiskehamnar
utföres som regel af statens »havnevaesen» själf genom dess direkta
ledning och kontroll. De af stortinget beviljade medlen, vare sig de
utgå direkt ur statskassan eller ur den af staten förvaltade hamnfonden,
ställas till hamnväsendets disposition och användas af detta till arbetets
utförande, med hvithet alltså vederbörande distrikt eller kommun eller
öfriga direkt intresserade icke har någon som helst annan befattning
än att blott inbetala de bestämda bidragen till arbetet, om sådana skola
utgå, hvilket skall af vederbörande kommun garanteras och i regel, när
ej annorlunda är på förhand bestämdt, utbetalas, innan något arbete
påbörjas.

Beträffande det framtida underhållet gäller i regel, att staten
underhåller alla hamnar, som äro byggda helt och hållet af staten på
bekostnad af hamnfonden och medel direkt ur statskassan, och underhållet
bestrides då i sin helhet af hamnfonden och statskassan i samma
proportion, hvari dessa deltagit i anläggningskostnaden.

År en hamnanläggning utförd med kommunalt bidrag brukar
underhållet vanligen åläggas kommunen. Emellertid har det åtminstone
intill år 1895 likvisst varit endast ett fåtal platser, där hamnunderhållet
var öfvertaget af kommunen.

I de fall, då enskilde eller fiskareförening åtagit sig framtida
underhållet, skall likvisst kommunen gå i borgen för underhållets fullgörande,
så att staten härvid endast har med kommunen att göra.

Till underhållet af de utaf staten byggda och underhållna hamnarna

210

erlägges icke någon hamnafgift för begagnande af hamnen: fisket bidrager
sålunda icke till hamnunderhållet på annat sätt än att de fisket
åhvilande utforselsafgifterna för fiskevaror ingå till hamnfonden, ur
hvilken staten till stadgad del bestrider hamnunderhållet.

När kommun, som bidragit till kostnaden för hamnanläggning,
öfvertngit och garanterat underhållet, medgifves kommunen endast undantagsvis
rättighet att upptaga hamnafgifter till täckande af underhållskostnader:
den gällande regeln är, att fiskebåtar och fiskefartyg skola
vara fria för hamnafgifter i de af staten byggda hamnarna. I de ytterst
sällsynta fall, där sådan rättighet till särskild hamnafgift medgifvits,
upptager kommunen antingen årlig afgift för hvarje fiske- eller lotsbåt,
eller på annat sätt bestämdt årligt bidrag till bildande af en fond.

Det åligger statens hamnväsen, att genom hamndirektören ombesörja
underhållet af fiskehamnarna, där dessa utförts och underhållas
af staten, samt att öfva tillsyn och kontroll å underhållet äfven af de
hamnar, som utförts med kommunalt bidrag och hvilkas underhåll öfvertagits
af kommunen.

Öfverallt i landet, således numera äfven i de län, som icke utgöra
de s. k. fiskeridistrikten, skall, innan staten bygger eller förbättrar
hamn, ägaren af hamnen eller af tillgränsande landområde förbinda
sig att utan ersättning afstå den för hamnanläggningen och för
materialuttagning för dess utförande och underhåll erforderliga marken,
samt att på närmare bestämda villkor också upplåta mark till sjöbodar,
saltningsplatser in. in. för äfven främmande fiskare, m. fl. medgitvanden,
såsom att lämna plats för mudderupplag.

Efter hamnfondens tillkomst år 1873 har från och med år 1874
till och med år 1907 af statskassan och hamnfonden beviljats för fiskehamnanläggningar
eller förbättringsarbeten för fiskets räkning tillsamman
ungefär 11,800,000 kronor, häraf cirka 8,930,000 kronor till 58 fiskehamnars
anläggning och cirka 2,870,000 kronor till 105 förbättringsarbeten
bestående i muddringar, rensningar af farleder, sprängningar,
anläggning af bryggor och upphalningsbäddar. Af hamnarbetena hafva
18 kostat hvardera mera än 100,000 kronor, bland dessa fiskehamnen
vid Andenaes 664,000 kronor och Wardö fiskehamn ända till cirka
2,288,300 kronor. Af förbättringsarbetena hafva 4 hvardera kostat
mera än 100,000 kronor, bland dessa sprängnings- och upprensningsarbetena
vid Aalesund 410,000 kronor, hvaraf staden bidragit med
50,000 kronor, muddringsarbeten och förtöjningsanordningar vid Berlevaag
i Finnmarken 352,600 kronor, samt muddringsarbeten And Wardö
cirka 236,500 kronor.

211

Då kostnaderna för samtliga hamnarbeten i landet under tiden
1874—1906 uppgått till ungefär 13,416,100 kronor, hvaraf ur statskassan
direkt anvisas cirka 5,998,400 kronor och ur hamnfonden utgått
cirka 7,217,000 kronor och ortsbidragen utgjort endast cirka 200,700
kronor, så har sålunda lejonparten af kostnaderna åtgått för främjande
af fisket.

Efter att sålunda hafva redogjort för förhållandena i Danmark
och Norge med afseende å anläggning och underhåll af fiskehamnar,
öfver går kommissionen till förhållandena i Sverige, sådana de utvecklat
sig från början af 1880-talet till närvarande tid.

I enlighet med af Riksdagen den 27 april 1881 fattadt beslut
stadgades i Eders Kung!. Maj:ts nådiga skrifvelse till Styrelsen för Allmänna
Väg- och Vattenbyggnader den 6 maj samma år, att anslag utan
återbetalningsskyldighet kunde för utförande af mindre hamnbyggnader
och för byggande vid större fiskelägen af smärre båthamnar erhållas till
högst 2/3 af den beräknade anläggningskostnaden, och skulle menighet,
bolag eller andra vederbörande, hvilka antogos komma af företaget hafva
nytta, genom kontant tillskott, materialier, arbete eller andra bidrag
bestrida den återstående, icke af statsmedel anvisade tredjedelen af
kostnaderna för företagets fullbordande. Sedan »menighet, bolag eller
enskilde» erhållit statsbidrag för hamnanläggning, ägde vederbörande
att själfve utföra arbetet ifråga, efter det de uti med Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsen
afslutadt kontrakt förbundit sig att i noggrann öfverensstämmelse
med den af Eders Kung!. Maj:t fastställda arbetsplanen
och underkastade Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsens kontroll påbörja
och fullborda arbetet inom viss bestämd tid, utan att vidare väcka
anspråk på ytterligare bidrag af allmänna medel, samt att genom egna
tillskott utgöra hvad, som kunde erfordras utöfver statsbidraget.

I underdånig skrifvelse den 8 december 1896 riktade dåvarande
ledamoten af Riksdagens Andra kammare, doktor A. V. Ljungman Eders
Kung!. Maj:ts uppmärksamhet på behofvet af en ändring i dessa villkor.
Med framhållande att ändamålet med de anvisade anslagen i väsentlig
mån förfelades, emedan de flesta fiskelägen, som behöfde hamnförbättringar,
vore i den svaga ställning, att uppfyllandet af den stadgade
fordran, att fiskelägena skulle själfva tillskjuta minst V3 af den beräknade
anläggningskostnaden, antingen fullständigt öfverstege krafterna eller
ock blefve alltför betungande och därigenom verkade hämmande på
näringslifvet, hemställde denne, att Eders Kung]. Maj:t täcktes hos
Riksdagen utverka sådan ändring i villkoren för bidrag till anläggande

Villkoren för
erhållande i
Sverige af
statsunderstöd
till fiske-»
hamnar.

212

af fiskehamnar, att anslag härtill kunde, allt efter i hvarje särskild! fall
sig företeende förhållanden, beviljas med från 73 intill 9/io af verkliga
kostnaden.

Sedan Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsen i underdånigt utlåtande
öfver denna framställning den 3 november 1897 framhållit, att ett stort
behof förelåge af förändring uti då gällande villkor för erhållande af
statsunderstöd till anläggning af fiskehamnar och andra mindre hamnar
såväl i hvad beträffade understödets storlek som ock i fråga om underhållet
af dylika hamnanläggningar, och Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsen,
på grund af hvad styrelsen i sagda underdåniga utlåtande då
anförde, hemställt, att Eders Kungl. Maj:t ville föreslå Riksdagen den
ändring uti de af Riksdagen i underdåniga skrifvelsen den 27 april
1881 godkända allmänna villkor för erhållande och tillgodonjutande af
statsbidrag, att anslag utan återbetalningsskyldighet i fråga om mindre
och företrädesvis fiskehamnar kunde af Eders Kungl. Maj:t bestämmas
till 7 io af beiaknade kostnaden, med
ställdes för framtida underhållet af sådan hamnanläggning samt att
hamnen med tillräckligt jordområde afsattes för allmänt behof, föreslogs
dylik ändring uti Eders Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen
den 15 januari 1898.

Med erkännande af önskvärdheten af att staten kraftigare än
förut understödde dylika hamnbyggnadsföretag, och efter betonande att
Riksdagen ansåge ett oeftergiflig! villkor för medgifvande af den föreslagna
höjningen i statsanslagen vara, att frågan om de statsunderstödda
hamnarnas underhåll blefve på ett tillfredsställande sätt ordnad,
i hvilket afseende det enligt Riksdagens mening vore synnerligen fördelaktigt,
om ansvaret härför komme att hvila på vederbörande landsting,
för hvilket ändamåls vinnande Riksdagen dock funne erforderligt,
att särskilda medel till bestridande af underhållskostnaden ställdes till
landstingets förfogande, beslöt 1898 års Riksdag sådan ändring af
förut gällande villkor för erhållande och åtnjutande af anslag till anläggning
och förbättring af mindre hamnar, företrädesvis fiskehamnar,
att anslagen kunna af Eders Kungl. Maj:t bestämmas till 7i0 af den
beräknade kostnaden, af hvilket anslag likvisst endast 7» få användas
till arbetets utförande, hvaremot återstående V9 skola afsättas till eu
under vederbörande landstings egen förvaltning ställd hamnfond, som
må för underhållet af hamnbyggnaden anlitas och till hvilken jämväl
skall, efter Eders Kungl. Maj:ts bestämmande, inflyta viss andel af afgifter,
upptagna för hamnens begagnande, därvid före lyftandet af
någon del af statsanslaget skall vara styrkt, dels att landstinget åtagit

213

sig att ansvara för hamnens framtida underhåll, dels ock att själfva
området för hamnen samt ett för den i hamnen bedrifna rörelsen
tillräckligt område i land blifvit för det gemensamma behofvet afsöndrade.

Dessa af Riksdagen år 1898 bestämda villkor för åtnjutande af
anslag till fiskehamn sanläggningar och mindre hamnbyggnader med 9/io
af den beräknade kostnaden hafva därefter intagits i Eders Kungl. Maj:ts
nådiga kungörelser den 29 mars 1899 och 28 juni 1907 angående
villkoren för erhållande af understöd från de af Riksdagen anvisade
anslag till bland annat hamnbyggnader, och äro ännu gällande. Därest
landsting icke åtagit sig att ansvara för hamns framtida underhåll, kan
anslaget fortfarande icke beviljas med högre belopp än 2/3 af beräknade
kostnaden.

Efter att vidare hafva redogjort för de underdåniga framställningar Kommissiofrån
Landtbruksstyrelsen och Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsen den 13 "angåend^lie
november 1903 och den 1 mars 1905, hvilka föranledt fiskehamns- åtgärder, som
kommissionens tillsättande, uttalar sig kommissionen angående de Tsikt lära
sålunda för närvarande gällande villkoren för erhållande af statsbidrag vidtagas från
till anläggning af fiskehamnar och mindre hamnar i Sverige. Kommis- j!aiTf Slda.
sionen anför därvid till en början, att hvad Väg- och Vattenbyggnads- andra mindre
styrelsen i sitt till Eders Kung]. Makt den 1 mars 1905 ingifna hamnfs
underdåniga utlåtande anfört i fråga om åtgärder från statens sida för bättrande ock
fiskehamnars och andra mindre hamnars byggande, förbättrande och underhåUunderhåll
i allmänhet bekräftats vid de af kommissionen företagna
undersökningarna och utredningarna, hvarför kommissionen förklarar
sig kunna i de flesta afseenden ansluta sig till de hufvudprinciper,
som Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsen därstädes framställt för dessa
frågors lösning, ehuruväl dock i ett och annat afseende kommissionens
uppfattning afviker från Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsens.
Beträffande den storlek, hvarmed statsbidrag i förhållande till
den beräknade kostnaden bör utgå till byggande eller förbättrande af
fiskehamnar och andra mindre hamnar, så synes — förklarar kommissionen
— att döma af det nyssnämnda utlåtandet, Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsen
hafva varit af den åsikt, att nu i detta afseende gällande
bestämmelser skulle oförändrade kvarstå. Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsen
har — anmärker kommissionen antagit, att det utan tvifvel
vore mindre svårigheten att med V3 af beräknade kostnaden bidraga
till anläggnings- eller ombyggnadskostnaden, än fastmera omöjligheten
att nöjaktigt sörja för hamnarnas framtida underhåll, som utgjorde det

214

hufvudsakligaste hindret för åstadkommande af tillfredsställande förhållanden.
Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsen synes, förmenar kommissionen,
hafva varit af den mening, att fortfarande högst 9/10 af den beräknade
kostnaden för fiskehamnbyggnad skulle utgå af statsmedel, och
att hamnintressenterna skulle bidraga med åtminstone 3/i0 af denna
kostnad, hvaremot till den gemensamma underhållsfonden skulle gå 2/,0
af samma kostnad eller 2/9 af statsanslaget jämte visst årligt belopp ur
handels- cell sjöfartsfonden och »möjligen» hamnafgifter eller fisketionde.

I dessa afseenden förklarar kommissionen därpå, att dess undersökningar
hafva ledt densamma till en annan uppfattning.

I anledning af dessa kommissionens uttalanden finner sig Vägoch
Vattenbyggnadsstyrelsen här böra i korthet framhålla, att kommissionen
synes hafva missuppfattat \ äg- och Vattenbyggnadsstyrelsens
uttalande i det till Eders Kung]. Magt den 1 mars 1905 ingifna underdåniga
utlåtandet, i det att kommissionen synes hafva däri sett en åskådning,
som icke varit eller kunnat vara å äg- och Vattenbyggnadsstyrelsens.

Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsens uttalande att det utan tvifvel
vore mindre svårigheten att med 13 af den beräknade kostnaden bidraga
till anläggnings- eller ombyggnadskostnaden, än fastmera omöjligheten
att nöjaktigt sörja för hamnarnes framtida underhåll, hvithet utgjorde
det hufvudsakligaste hindret för åstadkommande af tillfredsställande förhållanden
i fråga om fiskehamnarnas förbättring eller nyanläggning, bör
läsas i det sammanhang, hvari det gjorts i sagda underdåniga utlåtande.
Såsom där tydligen synes, är det icke gjordt såsom ett fristående uttalande,
utan såsom försats och motivering till den omedelbart följande
eftersatsen. \ äg- och Vattenbyggnadsstyrelsen säger nämligen: »cM det
utan tvifvel är mindre svårigheten etc., än fastmera omöjligheten att
nöjaktigt sörja för hamnarnes framtida underhåll, som utgjorde etc.,
synes statens kraftigare omvårdnad närmast böra gälla ordnandet af
underliållsfrågan på ett mera tillfredsställande sätt-». Och i omedelbar
följd fortsätter \ äg- och Vattenbyggnadsstyrelsen »och synes det Vägoch
Vattenbyggnadsstyrelsen som borde denna fråga kunna ordnas på
enahanda sätt som i Norge, i det att de mindre hamnarnas och fiskehamnarnas
underhåll borde bestridas ur en särskild hamnfond, som
borde kunna bildas genom att till denna afsattes dels % af de till 9/10
af beräknade kostnaden uppgående statsanslagen, hvilka enligt Riksdagens
förberörda beslut afsågos att för ändamålet tillhandahållas landstingen,
dels ur handels- och sjöfartsfonden visst ärligt belopp, dels
slutligen möjligen gående hamnafgifter eller fisketionde».

215

I det sammanhang, hvari dessa uttalanden blifvit gjorda, har Yägoch
Vattenbyggnadsstyrelsen genom dem velat betona, att förhållandena
hittills varit* sådana, * att öfverallt, där man på hittills gällande villkor
om bidrag från intressenterna med Vs af beräknade kostnaden, förmått
åstadkomma en hamnanläggning eller en hamnförbättring, har man.sedan
visat sig icke förmå själ!'' nöjaktigt underhålla den gjorda anläggningen,
och betona detta såsom stöd för den å raderna närmast ofvanför i utlåtandet
uttalade åsikten, att knappast någon annan utväg återstode än
att de mindre hamnarnas och fiskehamnarnas underhåll öfvertages af
staten. Uttalandet, att den särskilda hamnfond, ur hvilken hamnarnas
underhåll syntes böra bestridas, »borde kunna bildas» på det i utlåtandet
berörda sätt att till denna afsattes Hand annat »Va al de till 9/i0
af beräknade kostnaden uppgående statsanslagen, hvilka enligt Riksdagens
förberörda beslut afsågos att för ändamålet tillhandahållas landstingen»,
innebär i det intima sammanhang med frågan om hamnarnes underhåll,
hvari det göres, ingenting annat eller mera än att — hvilka förändringar
i öfrigt, som må kunna ur andra synpunkter befinnas nödvändiga
att vidtaga för fiskehamnsfrågans ordnande — Riksdagens beslut
om landstingens befattning med hamnarnes underhåll, då detta beslut
visat sig icke kunna medföra den verkan, som därmed afsågs, i hvarje
fall borde kunna ändras därhän, att den af beslutet berörda anparten af
anslagen finge gå i stället till en hamnfond. Äfven i de fall, då fiskarena
förmå att med Vo bidraga till åstadkommandet af hamnbyggnad, måste
den lättnad, som afsetts med bestämmelsen att, utöfver de till hamnens
anläggning anvisade Vi0, ytterligare 2 do kunna erhållas som bidrag till
framtida underhållet, göras verklig därigenom, att dessa 2/do få utgå. till
en hamnfond, och denna lättnad icke såsom hittills de facto göras illusorisk
genom beroendet af landstingets garanti af framtida underhållet,
hvilken icke erhålles.

De ofvanberörda uttalandena af Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsen
i dess nämnda underdåniga utlåtande få sålunda ingalunda, lösgjorda
ur sitt sammanhang tolkas så, att Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsen
därigenom skulle hafva uttalat sig för »att nu gällande bestämmelser
(om statsbidragens storlek) skulle oförändrade kvarstå». I afseende å
storleken eller formen för statsbidrag till de hamnarbeten, som af kommissionen
kunde komma att förordas som behöfliga, har ”V äg- och \ attenbyggnadsstyrelsen
i meranämnda underdåniga utlåtande icke alls uttalat
sig af det skäl, att Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsen icke kunde föregripa
kommissionens blifvande utredning, af hvars resultat frågans slutliga
bedömande måste förutsättas komma att blifva beroende. Af samma

216

anledning har Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsen jämväl funnit sig vid
uttalandet om att en hamnfond borde kunna bildas bland annat genom
hamnafgifter eller fiske tionde, icke böra göra uttalandet under annan
form än som en antydan utan karaktären af ett definitivt förslag, och
därför ock användt ordet »möjligen» för att icke synas hafva velat predestinera
detta eventuella sätt.

Då Väg- och Vatten byggnadsstyrelsen icke kunde föregripa en
blifvande utrednings resultat, utan tänkte sig fiskehamnsfrågan i sin
helhet hänskjuten till en blifvande kommissions undersökning, fann sig
Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsen därför också vid uppsättandet af den
instruktion, som af Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsen och Landtbruksstyrelsen
utfärdades för kommissionen, böra utöfver bestämmelserna i
nådiga brefvet af den 16 juni 1905 med stöd af däri gifvet bemyndigande
framhålla för kommissionen, att i dess uppdrag skulle ingå att
afgifva yttrande och utredning beträffande de åtgärder, som från statens
sida må anses erforderliga för att vårt lands hamnväsen, i hvad afsåge
fiskehamnar, nödhamnar och mindre hamnar, måtte kunna för framtiden
så ordnas, att nyanläggnings- och förbättringsarbeten må kunna på det
för staten och fiskerinäringen förmånligaste sättet komma till utförande
samt dessa hamnars underhåll må kunna af staten öfvertagas.

De undersökningar och utredningar, som kommissionen verkställt,
hafva hos kommissionen stadgat den åsikten, att det hittills i afseende
å statens åtgärder för fiskehamnars och mindre hamnars byggande följda
systemet, att hamnintressenterna, hvilka i de flesta fall varit desamma
som fiskarena, skolat bidraga med en högst väsentlig del af de beräknade
anläggningskostnaderna, allt för ofta gifvit anledning till att hamnarmar
eller vågbrytare från början blifvit alldeles för klent byggda,
hvaraf följt, att äfven statens andelar i nämnda kostnader blifvit bortkastade
eller förfelat sitt ändamål. En följd af sagda system har nämligen
alltför ofta varit, att jämkningar och reduceringar skett i anläggningskostnaderna,
och därmed ock i hamnarnas hållbarhet. Numera,
då hamnbyggnaderna i allmänhet blifva väsentligen dyrare — då erfarenheten,
såsom Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsen framhållit, ådagalagt
den trängande nödvändigheten att öfvergå till ett vida motståndskraftigare
byggnadssätt — och då kommunerna långt mindre än förr
kunna förmås att bidraga till byggande af fiskehamnar, utan fiskarena

217

själfva och ensamma i allmänhet få svara för utgörandet af den enligt
nu gällande bestämmelser föreskrifna tredjedelen, lägger anskaffandet
af denna andel i byggnadskostnad^-^ i de flesta fall, enligt kommissionens
åsikt, ett alldeles oöfverstigligt hinder i vägen för anläggande
eller förbättrande af fiskehamnar. Till och med en tiondedel af de
beräknade kostnaderna skulle — under antagande att 9/ao däraf kunnat
erhållas som understöd till själfva byggandet — i många fall, då det
gäller våra betydelsefullaste fiskehamnar, utgöra ett belopp, som hamnintressenterna
själfva omöjligen kunna anskaffa vare sig genom tillskott
eller på lånevägen. Kommissionen har nämligen funnit, att flera för
fisket synnerligen viktiga hamnföretag alls icke, eller icke i nämnvärd
grad, kunna påräkna ekonomiskt understöd från intressenterna, hvilka
oftast blott utgöras af fiskare. Skulle bidrag utgå från dem, skulle
detta ofta inverka mycket hämmande på fiskets utveckling, hvilken
hamnarne just afsåge att främja. Där fiskare skolat bidraga med vissa
belopp till byggande af hamn, hafva de sällan varit i tillfälle att lämna
kontanta bidrag af egen tillgång, utan hafva de måst därför upptaga
lån, men detta är olyckligt för fisket, ty just när en ny hamn fullbordats,
behöfva fiskarena använda alla sina tillgångar och all sin kredit
för anskaffande af de större och dyrbarare båtar samt den nya bättre
redskap, hvars användning en god hamn kan möjliggöra. Då lånen
oftast måst återbetalas med tillhjälp af inflytande hamnumgälder, har
följden blifvit icke blott, att tillgångar och kredit icke stått till buds
för anskaffandet af den modernare båt- och redskapsmaterielen, utan
äfven att medel alldeles saknats till det hamnunderhåll, som ålegat
intressenterna.

Kommissionen finner därför, att för fiskerinäringens utveckling
den grundsatsen ur praktisk synpunkt vore mest lämplig, att fiskarena
genom erläggande af vissa årliga, i förhållande till deras båtars antal
och storlek eller efter andra grunder utgående afgifter i möjligaste
mån böra befrias från utgörande af bidrag till hamnbyggnadskostnaderna,
men att däremot sådana hamnafgifter som allmän regel böra af hamnintressenterna
utgöras och utgå till en staten tillhörig underhållsfond
för de hamnar, som staten skulle bygga, och hvilka staten äfven skulle
underhålla. Och anser kommissionen, att en sådan anordning i det stora
hela icke blefve väsentligen dyrare för staten än med tillämpande af
nu gällande bestämmelser, då redan nu svårare skador å fiskehamnar,
sådana som förorsakades exempelvis af jul- och nyårsstormarna åren
1902 och 1904, måst repareras på bekostnad af statsmedel, som för
ändamålet af Riksdagen beviljats, hvarförutom redan under nuvarande

218

förhållanden några mindre hamnar till jämförelsevis stor kostnad utvidgats
och förbättrats helt och hållet eller i det närmaste helt och
hållet på statens bekostnad och genom Väg- och Vattenbyggnad sstyrelsens
försorg.

Erinrande om att de bidrag, som hamnintressenterna, fiskarena,
utgjort till hamnbyggnader, mycket ofta utgått i form af värdesatt

arbete, framhåller kommissionen att, om också detta sätt förr utan

alltför stora olägenheter kunnat tillämpas, detsamma numera är i allo
olämpligt, då hamnarbeten numera utföras med maskiner, som kräfva
skötsel af yrkesskickliga arbetare, hvarför det blefve en misshushållning
att utföra sådana arbeten med ovant folk såsom fiskare och endast så

småningom, i den mån dessa kunde göra sig lediga från fisket, på

samma gång det vore för fisket mycket olämpligt, om fiskarena under
de årstider, då hamnbyggandet bör oafbrutet pågå, droges från det för
dem mera gifvande fisket, och deras numera oftast dyrbara båtar och
redskap läge obegagnade för hamnbyggnadernas skull.

Fiskehamnskommissionen betonar vidare, att flertalet i fiskehänseende
synnerligen betydelsefulla hamnar säkerligen icke kunna komma
till utförande, om icke staten bygger dem. Med hänsyn härtill samt
under det preliminära antagandet, att intressenterna borde kunna bidraga
till vissa fiskehamnar med mindre delar af de beräknade kostnaderna,
oafsedt huruvida de medelst hamnumgälder eller på annat sätt äfven
finge bidraga till eller åtaga sig hamnförbättringarnas eller anläggningarnes
underhåll, har kommissionen, med afseende å statens ingripande
för fiskehamnars och mindre hamnars anläggande eller förbättring,
till en början ansett staten böra ingripa på det sätt att antingen:

l:o) staten bygger, låter bygga eller i väsentlig grad förbättra
betydelsefullare hamnar med eventuellt frivilliga bidrag,

2:6) staten bygger, låter bygga eller väsentligen förbättra hamnar
med ovillkorligt i hvarje fall särskild! bestämdt och till visst belopp
fixeradt bidrag, eller

3:o) staten lämnar eu gång för alla ett visst bidrag till mindre
viktiga hamnarbeten.

Vid sina slutsammanträden bär kommissionen vid genomgående
af de verkställda utredningarna efter slutlig pröfning icke funnit staten
böra ingripa på det under 2:o) antagna sättet för genomförande af
något af de hamnarbeten kommissionen funnit skäl föreslå.

Kommissionen anser ej allenast, att fiskarena böra i allra möjligaste
mån befrias från utgörande af bidrag till hamnarnas anläggningseller
förbättringskostnader, då de behöfva sina tillgångar och sin kredit

219

för anskaffande af större och dyrbarare båtar och ny redskap, utan
kommissionen finner äfven nödvändigt, att alla hamnar, som staten
bygger eller i väsentlig grad låter förbättra, äfven böra af staten
underhållas, hvaremot kommissionen ansett, att de hamnföretag, hvartill
staten kan komma att lämna anslag en gång för alla och som
utföras af intressenterna själfva, i allmänhet böra underhållas af dessa.
Såsom fiskarenas bidrag bör därför, enligt kommissionens åsikt, i första
hand och såsom regel utgå endast hamnumgälder, men dessa så pass
stora, att de räcka till hamnarnas underhåll under vanliga förhållanden,
och framhåller kommissionen att, om hamnar i allmänhet byggas så
starka, som kommissionen tänkt sig, blifva säkerligen underhållskostnaderna
ej större, än att de härför behöfliga hamnumgälderna ändå med
relativ lätthet kunna bäras af fiskarena, då dessa ej behöfva skuldsätta
sig för utgörande af bidrag till byggnadskostnaderna.

Att på landstingen lägga garantien för fiskehamnarnas underhåll
har befunnits vara en helt och hållet förfelad åtgärd, och kommissionen
finner att en sådan anordning vore olämplig. Kommissionen har vidare
haft tillfälle att konstatera, att icke heller antagandet att enskilde eller
kommuner, som svarade för underhåll af hamnar, af eget intresse skulle
med påpasslighet och i god tid afvärja eller bota på hamnarna uppkomna
skador, visat sig grundadt. Kommissionen anser därför, att den
vakenhet och påpasslighet, som kräfvas ifråga om hamnarnas underhåll
bäst torde vinnas, om fiskarena icke hafva att frukta, att reparationskostnaderna
skola drabba dem själfva. De komma nämligen då sannolikt
att i god tid anmäla alla skador, som träffa deras hamnar och dessa
skador skulle då ej heller hinna att så förstoras och förvärras, som
hittills skett, innan de repareras. Underhållskostnaderna komme att i
väsentlig grad minskas jämväl af det skäl, att hamnarna skulle byggas
mera solida än förr.

I fråga om själfva utförandet af de hamnbyggnadsarbeten, som
kommissionen funnit böra verkställas af staten, har kommissionen enats
om åsikten, att dessa böra utföras genom Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsen,
som jämväl skulle handhafva underhållet af de -af staten
utförda anläggningarna samt öfvervaka underhållet äfven af sådana
hamnföretag, till hvilka staten lämnat anslag en gång för alla. Och
förutsätter kommissionen därvid, att en delvis omorganisation inom
Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsen för ändamålet blifver behöflig, hvarigenom
statens hamnväsen kan blifva ordnadt på samma sätt som i
Norge och Danmark.

220

Kommissionen anser vidare, att själfva området för hamnen och
äfven ett för den rörelse, som skall i hamnen bedrifvas, tillräckligt
område å land skola för gemensamt bruk afsöndras, samt omfatta platser
för lossning, lastning och upplag, för torkning af fiskredskap samt för
magasin och möjligen äfven andra byggnader afsedda direkt för hamnens
behof. Innan någon ny hamn anlägges af staten eller med understöd
från staten, är det vidare nödvändigt, att utredning sker om de förhållanden
och villkor, under Indika fiskare kunna erhålla bostadslägenheter,
enär staten icke bör lägga ned kostnader på hamn annorstädes
än där utsikt förefinnas för en fiskarebefolkning att uppstå och att
tillväxa.

I öfrigt anser kommissionen att hvad, som ur den nu gällande
kungl. kungörelsen den 28 juni 1907, kan vara tillämpligt jämsides
med de ändrade anordningar och bestämmelser, kommissionen genom
sina undersökningar och utredningar funnit vara erforderliga, må kunna
bibehållas, särskild! bestämmelsen i mom. 1 att för hvarje företag plan
till arbetets utförande jämte beräkning öfver därmed förenade kostnader
måste vara uppgjord och hafva vunnit Eders Kungl. Maj:ts nådiga
fastställelse.

I fråga om storleken och sättet för uttagandet af de hamnumgälder,
som af hamnintressenterna skulle utgöras till statens hamnfond,
hänvisar kommissionen dels till § 8 i kommissionens protokoll den 18
december 1908, — hvari angifvits, att vanliga underhållet af hamnbyggnaderna
beräknas uppgå till högst 2 procent af anläggningskostnaderna
—, dels till den af byråchefen Trybom utarbetade, kommissionens
betänkande bifogade sammanställning öfver de f. n. å olika
platser gällande hamntaxor, samt anför att kommissionen funnit lämpligt,
att hamnumgälderna skola utgå efter båtantalet och i förhållande till
båtarnes storlek, samt därjämte för vissa in- och utförda varor, därvid
månatliga utgifter per båt synas vara önskvärdare än årsafgifter. Då
de af kommissionen insamlade hamntaxorna äro uppgjorda och anpassade
mera efter förhållandena vid handelshamnar än vid fiskehamnar,
finner kommissionen, att taxorna för fiskehamnar, böra vara enklare
samt att föreskrifterna, huru och till hvilka belopp hamnumgälder
böra utgöras, böra rättas efter de olika förhållandena vid olika fiskehamnar,
därvid hänsyn måste tagas till huruvida t. ex. jämte fiske
äfven ekonomiskt bärkraftiga industrier hafva nytta af en hamn,
huruvida staten helt och hållet bekostat en hamn eller intressenterna
tillskjutit mer eller mindre stor andel för dess anläggande. Vid de
flesta fiskehamnar torde, anser kommissionen, kunna utgå bestämd

221

afgift för olika slags fisk, som in- eller utföres ur hamnarne, jämte årsafgifter
för platsens egna båtar och fartyg, samt efter andra bestämmelser
afgifter för främmande farkoster, som ej kunna betala årsafgifter.

I afseende på en blifvande förvaltning af hamnarna anser kommissionen,
beträffande de hamnar som byggas eller väsentligen förbättras
af staten och af staten underhållas, och hvilka skulle stå under Vägoch
Vattenbyggnadsstyrelsens administration, att särskilda lokala hamnstyrelser
böra af Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsen tillsättas, hvilka
skola årligen till den under A7äg- och Vattenbyggnadsstyrelsens förvaltning
stående för hamnarna gemensamma hamnfonden aflämna och medelst
räkenskaper redovisa de inflytande hamnumgälderna.

Kommissionen anser vidare att äfven för de hamnar, som byggas
eller byggts af intressenterna själfva med erhållet statsbidrag, böra
lokala hamnstyrelse!'' förefinnas, valda af intressenterna själfva, därvid
valet af medlemmar i dessa hamnstyrelser möjligen borde pröfvas af
Eders Kung!. Maj:ts Befallningshafvande. Äfven för dessa hamnar finner
sig kommissionen, på grund af erfarenheterna från sina undersökningar,
böra förorda att årlig revision af kassor och räkenskaper skola äga
rum samt att revisionsberättelserna skola af Eders Kungl. Maj:ts Befallningshafvande
med eget yttrande öfverlämnas till A7äg- och Vattenbyggnadsstyrelsen,
börande en af revisorerna utses af Befallningshafvande
eller af A7äg- och A7attenbyggnadsstyrelsen.

I afseende å hamntaxor har kommissionen ansett, att dylika böra
af Eders Kungl. Maj ds Befallningshafvande fastställas såväl för alla af
staten byggda eller väsentligen förbättrade fiskehamnar som ock för
sådana hamnar, som med statsbidrag en gång för alla blifvit af intressenterna
byggda eller förbättrade, för dessa senare hamnar dock endast
såvidt do äro af den betydelse, att de betinga hamntaxor.

För mera betydelsefulla hamnanläggningar, hvilka hittills byggts
med statsunderstöd eller till hvilka staten skulle komma att lämna anslag
en gång för alla, finner kommissionen, i de fall då de skola underhållas
af intressenterna själfva, reglementen för hamnkassornas användning
böra fastställas af Eders Kungl. Maj ds Befallningshafvande.

Beträffande fiskehamnars anläggning'' och underhåll samt hamnumgälders
utgörande har kommissionen sålunda uttalat sig för:

att de fiskehamnar och mindre hamnar, som kommissionen funnit
böra byggas eller väsentligen förbättras af staten, böra utföras genom
A7äg- och AMttenbyggnadsstyrelsen, efter inrättande i denna styrelse
af en särskild afdelning för statens hamnväsen liksom i Norge och
Danmark,

222

att utförandet af de hamnarbeten, till hvilka staten lämnar bidragen
gång för alla, bör ske genom intressenterna själfva, men under
kontroll och tillsyn af Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsen,

att staten skall, mot uppbärande af hamnumgälder till en under
Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsens förvaltning stående hamn fond, genom
samma styrelses försorg underhålla de hamnanläggningar och hamnförbättringar,
hvilka komma att utföras genom statens egen försorg.

att de hamnanläggningar och hamnförbättringar, till hvilka staten
skulle lämna anslag en gång för alla, böra i allmänhet underhållas af
intressenterna själfva, dock med ett par uti kommissionens speciella
betänkanden angifna undantag,

att nu befintliga med statsbidrag byggda fiskehamnar, hvilka ej
af kommissionen föreslagits till förbättrande, böra fortfarande underhållas
af intressenterna själfva,

att endast beträffande sådana af staten utförda företag, som blott
bestå i upprensning eller uppmuddring och som kräfva jämförelsevis
mindre kostnad, ej borde gälla som oeftergiflig! villkor, att hamnumgälder
skulle utgå af intressenterna eller trafikanterna.

I öfverensstämmelse med dessa grunder har kommissionen verkställt
sina undersökningar och pröfvat, hvarest ny fiskehamn borde
anläggas och hvarest redan befintlig borde för dess bibehållande understödjas
medelst statsbidrag. Med erinran därom, att Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsen
redan år 1897 framhållit, att staten numera icke
kunde eller borde bekosta fiskehamnar, hvilka nu blefve dyrbarare, så
nära intill hvarandra som förr kunnat ske, då man byggt små och
billiga hamnar af ringa styrka, förklarar sig kommissionen hafva hyst
samma åsikt och i regel hafva sökt följa densamma vid sina förslag
om anläggning af nya hamnar, som skulle medföra större anläggningskostnad.
Endast i tvenne fall har kommissionen funnit sig på närmare
anförda grunder böra afvika från denna regel. I fråga om förbättring''
eller ombyggnad af redan befintliga statsunderstödda hamnar har — förklarar
kommissionen — den nämnda af Väg- och Vatten byggnads styrelsen
framställda principen icke heller alltid kunnat följas. Vid många
af dessa hamnar har nämligen uppstått en talrik fiskeidkande befolkning
och där hafva talrika bostäder samt andra byggnader ujDpförts. Beträffande
vissa andra fiskehamnar, hvilka voro belägna nära intill städer,
så skulle efter eu förflyttning fiskarena i de närbelägna stadshamnarna
sakna såväl utrymme, tillräckligt skydd och torkplatser för fiskeredskap,
som ock billiga bostäder. På några ställen, där hamnar ligga tämligen
nära andra, har kommissionen det oaktadt ansett sig böra föreslå stats -

223

anslag, för att fiskarena må kunna fortsätta att utöfva sitt yrke i
samma utsträckning som förr, utan att behöfva öfvergifva sina gamla
fiskeplatser eller flytta bort, men har kommissionen i dylika fall icke
föreslagit större statsanslag än, som kunde förtjäna utgå för uppehållande
af fisket därstädes i dess nuvarande omfattning.

Med anledning af kommissionens förklaring att» »den nämnda af
Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsen framställda principen icke heller alltid
kunnat följas», när fråga varit om förbättring eller ombyggnad af befintliga
hamnar, finner sig Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsen böra framhålla,
dels att styrelsen i det citerade underdåniga utlåtandet icke uttalat
nämnda princip vid tal om förbättring eller ombyggnad af redan
befintliga hamnar, dels ock att jämväl ifrågavarande af kommissionen
anförda uttalande bör läsas i det sammanhang, hvari det på sin tid
gjordes. Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsen anförde nämligen år 1897,
att statsunderstöd förut flerstädes så att säga på försök lämnats för
hamnar med mer eller mindre svagt byggnadssätt, men att därigenom
vunnen erfarenhet föranledt användning af väsentligt starkare och således
äfven dyrbarare byggnadssätt än förut, samt att med fiskerinäringens
utveckling följt sådan förändring af däri använd fartygsmateriel,
att den kräfde väsentligt större djup och utrymme än den äldre materielen.
Dessa omständigheter tillsammans med de å senaste åren stegrade
arbets- och materialprisen gjorde hamnanläggningarna väsentligen dyrare
än, då understöd för sådana ärbeten först började meddelas, och därmed
hade ock följt ökad svårighet för intressenter att anskaffa tillskott till
byggnadskostnaden i samma proportion som förut eller till Va af beräknad
kostnad. En annan följd däraf funne styrelsen äfven vara att
staten numera icke kunde eller borde bekosta dyrbara hamnanläggningar
så nära intill hvarandra som kunnat ske, dä man nöjt sig med jämförelsevis
billiga anordningar, utan måste inskränka sig till hamnarnas
anordnande på något större afstånd från hvarandra, hvilket för fiskets
tillgodoseende äfven borde vara fullt tillräckligt, blott de förlädes, där
de hunde äga bestånd och där till hamnen hörande utrymme å land vore
beredt för såväl bosättning som skötsel af fiskeredskap och fiskeprodukter.

Såväl när man läser Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsens af kommissionen
anförda uttalande i sitt sammanhang, som ock när man beaktar
att den af Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsen uppsatta för kommissionen
utfärdade instruktionen innehåller, att kommissionen ägde att
afgifva eu på gjorda iakttagelser vid undersökningarna af de lokala
förhållandena å Sveriges kuster grundad utredning bland annat om
behofvet i hela dess vidd af nya fiskehamnars anläggning och af för -

224

Kommissionens
speciella
betänkande!!
och förslag.

djupning och förbättring af de redan befintliga, borde det vara uppenbart,
att Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsen icke med sitt af kommissionen
anförda uttalande af år 1897 velat uppställa någon i alla händelser
gällande princip. Det var ju just kommissionens uppdrag att bland
annat söka, med hänsynstagande i hvarje speciellt fall till alla å saken
inverkande omständigheter, utreda hvar nya hamnar skäligen borde
byggas, och hvar redan befintliga hamnars bibehållande skäligen borde
genom statsunderstöd tryggas.

Vid fullgörande af det meddelade uppdraget har kommissionen,
efter att hafva verkställt förberedande besiktningar vid 177 hamnar
och hamnplatser, afgifvit specialbetänkanden för samtliga dessa platser,
samt med stöd af dessa och de vid kommissionens sammanträden protokollförda
besluten funnit sig böra föreslå, att staten måtte bygga och
för framtiden underhålla hamn å 44 af dessa undersökta platser, och
att staten måtte lämna ett anslag en gång för alla till hamnarbeten å
35 andra af dessa platser, hvarest arbetena skulle under Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsens
kontroll byggas och för framtiden underhållas af
intressenterna själfva.

Uti en särskild kostnadstablå för de sålunda af kommissionen
föreslagna hamnarbetena har kommissionen sammanfört desamma länsvis
med uppgifven ordningsföljd för deras anläggande och angifvit de
därför af kommissionen beräknade kostnaderna, förslagsvis fördelade på
eu byggnadstid af 5 år. Uti särskild utredning har kommissionen uppgjort
beräkning öfver den arbetsmateriel, som måste anskaffas för att
utförandet af samtliga de föreslagna hamnarbetena må kunna medhinnas
på den förslagsvis till 5 år beräknade byggnadstiden.

Den sammanlagda kostnaden för de föreslagna hamnarbeten, som
skulle utföras af staten, har af kommissionen beräknats uppgå till
4,650,300 kronor och anskaffningskostnaden för den härtill erforderliga
arbetsmaterielen till 800,000 kronor, eventuellt 975,000 kronor.

Sammanlagda beloppet af de anslag en gång för alla, som kommissionen
föreslagit böra utgå till hamnarbeten, som skulle utföras och
underhållas af intressenterna själfva, är af kommissionen beräknadt
uppgå till 434,800 kronor.

Totala kostnadsbeloppet för utförandet af statens arbeten och understödjandet
af de genom intressenterna utförda hamnarbetena har sålunda
af kommissionen beräknats uppgå till 5,885,100 kronor.

225

Enligt den i kostnadstablån antagna fördelningen skulle kostnaderna
för den till 5 år förslagsvis beräknade arbetstiden utgå med följande
belopp:

	Under	Under	Under	Under	Under
	lista året	2: dra året	3:dje året	4:de året	5:te året
	Kr.	Kr.	Kr.	Kr.	Kr.
Till statens hamnarbeten......	1,130,700	1,229,600	997,000	775,000	518,000
Till intressenternas hamn-
	140,500	80,800	91,000	69,500	53,000

Summa kronor	1,271,500	1,310,400	1,088,000	844,500	571,000

hvarförutom erforderlig arbetsmaterial skulle hafva anskaffats för ett
belopp af 800,000 kronor.

I afseende å arten och planläggningen af de hamnarbeten, som
kommissionen funnit erforderliga å de särskilda hamnplatserna hänvisar
kommissionen till de speciella betänkandena samt de bifogade hamnförslagen
med tillhörande kostnadsberäkningar, förslag till vågbrytaretyper
och tillhörande promemoria.

Genom de af fiskehamnskommissionen utarbetade specialbetänkandena
har kommissionen afgifvit den på de gjorda iakttagelserna grundade
utredning, som den af Eders Kungl. Maj:t anbefallts att verkställa
beträffande de frågor, söm i nådiga brefvet den 16 juni 1905 augifvits
i mom. l:o) till och med 4:o). Resultatet af dessa specialutredningar
finnes sammanfattadt uti den framlagda öfversiktstablån öfver
de fiskehamnar å Sveriges kuster från norska till ryska gränsen, hvilka
af kommissionen föreslagits dels till utförande och underhåll af staten
själf — upptagna i tablåns tab. 1 — dels till erhållande af ett visst
■statsanslag eu gång för alla mot arbetenas utförande och underhåll af
intressenterna själfva — upptagna i tablåns tab. II.

De af kommissionen framlagda hamnplanerna utgöra de utkast,
som utarbetats af kommissionen för de till utförande förordade hamnarbetena.
Dessa utkast åskådliggöra till hufyuddragen den planlägg 29 -

Kommissionens
utkast
till hamnplaner.

226

ning, som dessa arbeten å respektive hamnplatser enligt kommissionens
åsikt borde erhålla. Då dessa hamnplaner med tillhörande kostnadsberäkningar
i enlighet med de i det utfärdade förordnandet gifna bestämmelserna,
såsom kommissionen vid redogörelsen för sina undersökningar
också betonar, endast utgöra »mera ungefärliga planer och beräkningar»,
äro de att betrakta endast som en generell anvisning, som så vidt möjligt
må följas vid upprättande genom Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsens
försorg af de fullständigt utarbetade arbetsplaner, .som måste för hvarje
särskildt arbete upprättas, när detta skall bringas till utförande.

Anläggnings- De för arbetena beräknade kostnaderna torde därför enligt Väg kost,

laderna. yattenbyggnadsstyrelsens beräkning säkerligen komma att ställa sig

högre än af kommissionen endast ungefärligt beräknats. Gifvet är
nämligen, att kommissionen icke kunnat ingå i så detaljerade undersökningar,
som måste ske, då fråga blir om utarbetande af de definitiva
arbetsplanerna. Först vid verkställande af kostnadsberäkningarna med
ledning af definitiva, på i möjligaste mån detaljerade undersökningar
grundade, arbetsplaner blifver det möjligt att med större säkerhet bedöma,
i hvad mån det af kommissionen nu öfverslagsvis beräknade beloppet
cirka 5,885,100 kronor för utförande af de arbeten, som skulle
erfordras för fiskehamnsväsendets i Sverige rationella ordnande, kan
komma att erfordra höjning. Fn sådan kan jämväl komma att uppstå
på grund af den stegring af arbetslöner och pris å materialier, som kan
komma att äga rum under den tid, som kommer att förflyta, innan
samtlige de af kommissionen förordade hamnarbetena hunnit fullbordas,
hvar]ämte det måste tillkomma visst belopp för den anskaffade arbetsmaterialens
underhåll och delvisa nyanskaffning under byggnadstiden.

I fråga om kostnaden för det framlida underhållet af de hamnarbeten,
som af staten skulle utföras, har kommissionen, med framhållande
att det icke läte sig gorå att för närvarande bedöma underhållskostnaden
för hvarje hamn särskildt, ansett att underhållet må kunna
beräknas uppgå till högst 2 procent af anläggningskostnaden, i hvilken
underhållskostnad då inginge ej blott erforderligt underhåll af vågbrytare
och bryggor, utan äfven kostnaden för de smärre muddrings- och
upprensningsarbeten, som kunna komma ifråga, jämte kostnaden för
underhåll af för sådana arbeten inköpt arbetsmateriel, hvaremot däri
icke kan inräknas kostnad för större muddringsarbeten, orsakade af
uppgrundning till följd af stormfloder eller dylika oförutsedda händelser
eller kostnad för reparation af större skador, som eventuellt komma att

Hamnarbetenas

andel hållskostnad.

227

uppstå vid sådana ovanligt starka stormar som julstormarna 1902
och 1904.

Efter kommissionens uppskattning af fiskehamnarnas anläggningskostnad
till cirka 5,085,100 kronor, skulle den till 2 procent häraf antagna
underhållskostnaden uppgå till cirka 101,700 kronor årligen.
Endast kostnaden för underhåll och nyanskaffning af arbetsmaterielen
torde böra beräknas uppgå till 8 procent af materidens anskaffningskostnad
för den flytande materielen samt för tippvagnar och transportspår
och 6 procent för den öfriga materielen, hvilket för den af kommissionen
antagna arbetsmaterielen skulle motsvara cirka 60,800 kronor
årligen. Under byggnadstiden, då något afsevärdt underhåll af hamnarbetena
icke torde ifrågakomma, och sålunda arbetsmaterielen torde
komma att användas hufvudsakligen för nybyggnad sarbeten, bör ofvannämnda
kostnad tör underhåll och nyanskaffning af arbetsmaterielen
läggas på de särskilda hamnarbetenas byggnadskostnad och därför medtagas
vid beräkning af anläggningskostnaden för de särskilda arbeten,
som upptagas i budgeten för det år, då arbetet skall utföras, men måste
den därefter läggas å hamnarbetenas underhållskostnad. Sedan samtlige
de af kommissionen förordade nybyggnads- och förbättringsarbeten
väl blifvit fullbordade, bör, när endast underhållsarbeten erfordras, någon
minskning af arbetsmaterielen kunna göras, medförande eu motsvarande
minskning af underhållskostnaden för densamma. Och då man kommer
från byggnadsperioden till underhållsperioden, torde också ett belopp
af 2 procent åt den större totala anläggningskostnad, som på grund af
de i det föregående framhållna anledningarna måste uppstå, blifva tillräckligt
för hamnarbetenas underhåll inklusive den särskilda, då i någon
mån minskade kostnaden för underhåll och nyanskaffning af den arbetsmateriel,
som då kan erfordras endast för ombesörjande af hamnarbetenas
underhåll.

Enligt föreskriften i mom. 6:o) i nådiga brefvet den 16 juni 1905
skulle fiskehamnskommissionen afgifva utredning äfven om storleken af
de årliga hamnafgifter och fisketionden, som, utan att verka oskäligt
betungande för fiskerinäringens kikare, kunna bestämmas att vid respektive
hamnar och fiskelägen utgå som afgifter till eu för underhållet
af hamnarna afsedd hamnfond.

Beträffande denna fråga har kommissionen lämnat den utredning,
som omständigheterna medgifvit och påkallat, fl

Efter att till en början hafva förklarat, att de hamnumgälder, som
fiskarena böra erlägga, böra vara så pass stora, att de räcka till ham 9

Väg. och Vattenbyggnadsstyrelsens afvikande mening härom, se sid. 242 och följande.

Hamn umgälder.

228

narnas underhåll under vanliga förhållanden, samt att, om hamnarna
byggas så starka som kommissionen föreslagit, de för underhållet behöfliga
hamnumgälderna säkerligen ej blifva större än att de med relativ
lätthet kunna bäras af fiskarena, då dessa ej bidraga till byggnadskostnaderna,
har kommissionen dels hänvisat till att normala underhållskostnaden
af kommissionen beräknats till högst 2 procent af anläggningskostnaden
samt till en bilaga, innehållande en redogörelse för
de hamntaxor, som för närvarande gälla för eu del fiskehamnar, dels
gjort vissa allmänna uttalanden af innehåll, att hamnumgälderna böra
utgå efter båtantalet och båtstorlek samt såsom in- och utförsel afgift å
vissa varor, och att föreskrift erna, huru och till hvilka belopp hamnumgälder
böra utgöras, böra rättas efter de olika förhållandena vid olika
fiskehamnar, därvid hänsyn måste tagas bland annat till huruvida staten
helt och hållet bekostat en hamn eller intressenterna deltagit i kostnaden
med större eller mindre belopp. Beträffande den af Väg- och
Vattenbyggnadsstyrelsen framkastade tanken, att som bidrag till hamnfonden
skulle utgå äfven s. k. fisketionde, säger kommissionen att »detta
förfaringssätt bör ej gärna kunna tillämpas i vårt land» och tillägger
»skall hos oss någon fisketioude uppbäras för fiskehamnarnas underhåll,
så anser kommissionen det enda härför lämpliga sätt vara att bestämd
afgift uttages för fisk af olika slag, som in- och utföres ur hamnarna,
såsom enligt hamntaxorna nu flerstädes är bestämdt», samt uttalar härpå
den åsikten att ''»vid de flesta hamnarna denna princip torde kunna tilllämpas
jämte inbetalande af årsafgifter för båtar och fartyg».

Någon sifferberäkning eller bestämd uppskattning af de belopp,
hvartill hamnafgifter borde kunna påläggas å respektive platser i form
af båt- och fartygsafgifter samt utgifter för fisk af olika slag, samt
hvilka årliga totalbelopp, som på grund däraf årligen skulle kunna ingå
till hamnfonden från respektive hamnar, har kommissionen visserligen
icke framlagt, utan på sätt ofvan anförts, jämte det kommissionen bifogat
det ofullständiga material, som anskaffats, angifvit de allmänna grunder,
efter hvilka kommissionen anser att hamnumgälderna borde utgöras och
de hänsyn, som vid deras bestämmande borde beaktas, samt i öfrigt
hänvisat till att »hvad, som anförts ur hamntaxorna, är belysande och
torde kunna tjäna såsom ledning, då mer allmänt gällande hamntaxor
komma att uppgöras» samt att »förhållandet är detsamma hvad angår
de (i redogörelsen för hamntaxor) relaterade afgifterna för fiskevaror.»

En detaljerad utredning om huru störa hamnumgälder som vid
hvar och eu af de olika hamnarna må kunna påläggas fiskarena, utan
att verka oskäligt betungande samt om hvilka belopp, som därigenom

229

kunna påräknas komma att inflyta till hamnfonden, skulle också erfordra
ingående undersökningar, som skulle taga ganska lång tid i anspråk.
Fisket är också stadt i stark utveckling och, skulle nya hamnar komma
till stånd och äldre hamnar fördjupas, komme detta att medföra eu
ytterligare utveckling af Asket, som ej för närvarande kan beräknas,
och äfven leda därtill att hamnarna komme att besökas af större fartyg,
än hvad för närvarande är fallet. De ganska svåråtkomliga siffror,
som i detta afseende under nuvarande förhållanden skulle kunna för de
särskilda hamnarna erhållas, blefve således helt visst missvisande och i
alla händelser otillförlitliga, då en stor del af hamnarna skulle nyanläggas
och någon beräkning af hamnumgälderna i dessa knappast skulle
kunna ske.

För sin del anse emellertid styrelserna i likhet med kommissionen,
att antagas kan, att hamnumgäldernas totala belopp skall komma att
räcka till att gälda den vanliga kostnaden för hamnunderhållet.

Kommissionen antager förslagsvis, att samtliga de till en byggnadskostnad
af cirka 5,085,100 kronor beräknade hamnarbetena skulle bringas
till utförande under en byggnadstid af 5 år. Enligt det härför i kostnadstablån
framlagda utkastet till arbetsplan, skulle antalet nybyggnadseller
förbättringsarbeten, som skulle sättas i gång eller samtidigt bedrifvas
utgöra:

under lista byggnadsåret
2: dra ,,

3:dje „

4:de
5:te

17 st. för en beräkn.-kosta, af

32 07	11	fl	11
u I 04.	11	11	11
	11	11	11
18	11	11	11

11	■ 11
11	11
V>	11
V	*1

1,271,200 kronor
1,310,400 „

1,088,000 „
844,500 „

571,000 „

'' Summa 5,085,100 kronor

Antalet för hvarje år nya arheten, som skulle sättas i gång under
året, skulle uppgå

under lista	arbetsåret	till	17	st.	på	olika hamnplatser
,, 2:dra	11	11	22	11	11	11	11
„ 3:dje	11	11	15	11	11	11	11
„ 4:de	11	11	16	11	11	11	11
„ 5:te	11	11	9	11	n	11	11

Af de tillgängliga uppgifterna öfver utvecklingen af statens hamnbyggnadsväsen
i Norge har kunnat inhämtas, att antalet af staten samtidigt
bedrifna fiskehamnsarbeten i Norge under tiden 1874—1906 samt
därför af staten (direkt och ur hamnfonden) beviljade byggnadsbelopp

varit för

Byggnadstid.

230

Antal samtidigt bedrifna Byggnadskostnad

budgetsåret	fiskehamnsarbeten.	utgjord af staten.
1874—75	5 st.	212,800	kronor
1875—76	8 „	413,640
1876—77	8 „	464,000
1877—78	8 „	410,400
1878—79	8 „	262,000
1879—80	4 „	266,700
1880—81	7 „	319,500
1881—82	6 „	316,850
1882—83	1 „	333,900
1883—84	9 „	314,700
1884-85	9 „	331,450
1885—86	11 „	405,740
1886—87	11 „	350,216
1887—88	11 „	349,910
1888—89	11 „	352,247
1889—90	12 „	404,310
1890—91	12 „	455,063
1891—92	11 „	478,000
1892—93	U „	533,500
1893—94	12 „	498,900
1894—95	12 „	510,796
1895—96	11 „	515,950
1896—97	11 „	549,950
1897—98	10 „	543,047
1898—99	10 „	514,369
1899—1900	11 „	345,875
1900—01	12 „	491,350
1901—02	11 „	470,300
1902—03	11 „	515,000
1903—04	10 „	480,700
1904-05	9 „	392,350
1905—06	11 „	391,900
	Summa	13,195,413	kronor

Häraf framgår att man i Norge — oaktadt ett i möjligaste mån
snabbt tillgodoseende af det föreliggande behofvet af ett effektivt ingripande
från statens sida för byggande af fiskehamnar därstädes säkerligen
varit att anse som en i landets hela ekonomi vida mer ingripande

231

lifsfråga än förhållandet kan vara i vårt land — måst gå mindre forceradt
till väga icke blott åren närmast efter hamnfondens bildande år
1873, utan äfven åren närmast efter hamnväsendets ordnande i öfverensstämmelse
med de grundlinjer, som uppdragits i det förslag härför, som
år 1880 framlades af den’ för enahanda ändamål som nu den svenska
fiskehamnskommissionen tillsatta norska kommissionen. Antalet af samtidigt
igångsatta eller bedrifna fiskehamnsarbeten har där till en början
varit väsentligen mindre än hvad här af fiskehamnskommissionen i dess
tablå förslagsvis förutsatts, och har äfven intill senaste år varit väsentligt
lägre. De för hvarje år under utförande varande fiskehamnsarbetena
i Norge hafva, såsom synes af ofvan anförda tabell, under respektive
budgetsåren från 1873, då hamnfonden bildades, till år 1907 växlat
mellan 3 till 8 under tiden till 1880, då den norska kommissionens
utredning och förslag afgafs, och mellan 6 till 9 under de 5 därefter
följande åren, samt därefter varit 9 till 12.

Åtskilliga omständigheter göra, att det äfven här i Sverige icke
torde kunna i verkligheten förutsättas att gå alltför brådstörtadt till
väga. Att man lämpligen skulle kunna genomföra samtliga de . åt
kommissionen förordade hamnarbetena på en så kort byggnadsperiod
som endast 5 år, synes icke antagligt.

Svårigheten att organisera och sätta i gång ett större antal hamnarbeten
på vidt skilda arbetsplatser på en gång, måste särskild! de
första åren göra sig kännbar. Arbetenas igångsättande måste föregås
af arbetet med detaljundersökningar och utarbetande af de definitiva
arbetsplanerna och kostnadsberäkningarna, hvartill kommer att man icke
med ens kan erhålla ett större antal speciellt i hamnarbeten kunniga
arbetsledare och arbetsförmän, utan måste till en första början begränsa
antalet samtidigt bedrifna arbeten till mindre antal än som förslagsvis
antagits i kommissionens utkast till arbetsplan. Det torde med hänsyn
härtill böra förutsättas, att utförandet af de utaf kommissionen förordade
fiskehamnsarbetena kommer att kräfva en längre tid, än i kommissionens
utredning förslagsvis antages. Gifvet är att äfven med behöflig utsträckning
af byggnadstiden de särskilda hamnarbetena kunna utföras i den
af kommissionen föreslagna ordningsföljden.

Det är att förutse, att till ju längre tidsrymd byggnadsperioden
kommer att utsträckas, innan anläggningsarbetena äro slutförda, desto
större inflytande å anläggningskostnadernas totalsumma kan den stegring
i arbetslöner och materialpris utöfva, hvilken kan komma att inträda
under byggnadsperioden. Då det vidare icke är möjligt att nu
kunna med någon som helst grad af säkerhet angifva vare sig den

282

roll, som möjligen blifvande stegringar af arbetslöner och materialpris
kanna komma att spela under en byggnadsperiod, hvars början och
utsträckning man icke känner, eller storleken af den förhöjning i arbetskostnaden,
som kan komma att framgå som följd af de detaljerade
undersökningar, som måste föregå utarbetandet af definitiva arbetsplaner,
så kan man nu endast genom mer eller mindre osäkra antaganden och
uppskattningar komma frågan om hamnumgäldernas tillräcklighet för
det framtida hamnunderhållet in på lifvet.

Under senaste 10 å 15 åren hafva arbetslöner och pris å materialier
undergått eu så betydande förhöjning, att för arbeten af den art, hvarom
här är fråga, kostnaderna under sagda tid ökats med åtminstone 40 å
50 procent. Nu torde väl icke kunna antagas att under de närmaste
lo åren stegringen skall kunna fortgå i samma höga proportion, men
att räkna med att nuvarande höga arbets- och materialiepriser skulle
under denna tid stå kvar oförändrade eller sjunka torde vara alltför
osäkert, utan torde försiktigheten bjuda, att man snarare må tänka sig
den ogynnsammare förutsättningen att en stegring må kunna äga rum.

Kan man förutsätta, att samtlige de af kommissionen förordade
hamnarbetena järnte anskaffandet af arbetsmateriel och upprättande af
arbetsplaner kunna komma att slutföras på en tid af 15 år, och kan man
vidare dels med hänsyn därtill att vissa af de i kommissionens ungefärliga
beräkningar använda prisen under nuvarande förhållanden äro
låga, dels med hänsyn därtill, att man icke vet när denna byggnadsperiod
tår taga sin början, nödgas att försiktigtvis förutsätta en stegring
i arbetslöner och pris å materialier af i genomsnitt för byggnadsperioden
af ända till 20 å 25 procent, så skulle den af kommissionen nu beräknade
anläggningskostnaden 5,085,100 kronor af denna anledning kunna
komma att ökas till cirka 6,350,400 kronor. Kan man vidare förutsätta,
att vid de definitiva arbetsplanernas utarbetande arbetskvantiteternas
kubikmassor dels visa sig vara af delvis annorlunda och mera svårarbetad
beskaffenhet, dels få, i följd af detaljundersökningarne och af
behöfliga ändringar af de nu framlagda endast ungefärliga utkasten och
ungefärliga beräkningarna, väsentligen förhöjas, så att af dessa båda
orsaker arbetskostnaden måste ökas med måhända 25 procent utöfver
hvad i dessa utkast och beräkningar nu upptagits, så skulle det förenämnda
belojopet af denna anledning kunna komma att ökas till cirka
7,945,500 kronor. Kommer så härtill kostnaden för arbetsmateriel med
800,000 kronor och kostnaden för den anskaffade materielens underhåll
under byggnadsperioden och delvisa nyanskaffning med cirka 60,800

233

kronor för år, så skulle af denna anledning totala anläggningskostnaden
hafva vuxit till i rundt tal 9,660,000 kronor.

Med ett dylikt belopp för totala anläggningskostnaden, skulle
under sådana förutsättningar kostnaden för hamnarbetenas ordinära
underhåll, beräknad till 2 % af anläggningskostnaden, vara att ställa i
utsikt med ett belopp af cirka 193,200 kronor årligen.

Kommissionen har, för att visa fiskets utveckling, meddelat statistiska
uppgifter om fisket i de kustlän, för hvilka en noggrannare och
tillförlitligare fiskeristatistik finnes. Sammanräknas fiskets totalvärde i
första hand för de sex län, för hvilka uppgifter finnas i de tabeller,
som varit tillgängliga i kommissionens betänkande, för de däri upptagna
4 sista åren eller 1904—1907, och tages medeltalet för år, så
får man 8,641,593 kronor. I landtbruksstyrelsens berättelse för år 1907
uppgifves afkastningen af fisket för rikets alla kustlän till 11,500,000
kronor.

För år 1908 lämnade fisket i 12 kustlän 12,687,000 kronor.
Emellertid är för några af dessa län fisket icke fullständigt upptaget
eller alldeles för lågt angifvet. Med hänsyn härtill och med en sannolikhetsuppskattning
af fiskets värde i de tre felande länen, visa sig
samtliga kustlänens fisken år 1908 hafva lämnat en afkastning af 13 V2
å 14 miljoner kronor.

Kunna fiskarena utan att varda oskäligt betungade utgöra hamnumgälder
i form af afgifter för båtar och fiskefartyg samt in- och utförselafgifter
för olika slags fisk till ett belopp af cirka 2 procent af
bruttoinkomsten af fisket, lågt beräknadt till endast cirka 10 miljonor
årligen, så funnes ock utsikt till att de till statens hamnfond ingående
hamnumgälderna skulle räcka till för hamnarnas normala underhåll.
Under de senaste 20 åren har staten lämnat i anslag utan återbetalningsskyldighet
till byggande eller förbättring af fiskehamnar och mindre
hamnar ett sammanlagdt belopp af cirka 2,288,000 kronor eller i genomsnitt
cirka 114,000 kronor årligen. Kunna fiskarena icke utgöra hamnumgälder
till större belopp än cirka 1 procent af bruttoinkomsten af
fisket, så kunde staten få vidkännas för hamnarnas underhåll cirka
93,200 kronor årligen eller något mindre än det belopp, som nu utgår
till stor del till förbättring af från början alltför svagt byggda fiskehamnar
och mindre hamnar. Detta torde emellertid sannolikt icke behöfva
befaras, då hafs- och kustfiskets bruttovärde säkerligen skulle komma
att öfverstiga det för år 1908 uppskattade beloppet af cirka 13,500,000
å 14,000,000 kronor, sedan tillkomsten af goda och säkra fiskehamnar
möjliggjort fiskets bedrifvande med större fiskebåtar och modernaste

234

Anskaffandet
af arbetsmateriel
och arbetsplaners

upprättande.

Årligt budgetsförslag
för
statens fiskehamnsbyggnader.

Afsöndring af
områden för
hamn m. m.

fångstredskap vid de mera vinstgifvande aflägsnare fiskeplatserna långt
ute till hafs, hvarigenom fisket skulle ernå en hittills omöjlig kraftig
utveckling.

De ofvan gjorda antagandena och approximativa beräkningarna
kunna, såsom delvis beroende af sådana faktorer, som icke äro eller
kunna vara kända — — såsom fiskarenas förmåga att bära hamnumgälder,
den tidpunkt då hamnarbetena kunna få påbörjas, antalet af
år, hvartill by ggn ad sp er i o den kan få utsträckas med hänsyn till beloppet
af årligen anvisade byggnadsmedel, kostnadsökningen i följd af noggrannare
arbetsplaner och nödvändigheten till ändringar i förhållande
till de nu föreliggande ungefärliga utkasten samt den stegring af arbetslöner
och pris å materialier, som under byggnadsperioden kan komma
att inträda — — —, endast gifva en antydan om. hvartill kostnaderna
möjligen kunna tendera att uppgå för såväl anläggningen som framtida
underhållet af de utaf kommissionen förordade hamnarbetena.

Därest Eders Kungl. Maj:t och Riksdagen fatta beslut om denna
viktiga frågas ordnande på sätt af fiskehamnskommissionen förordats,
så lärer, då anskaffandet af den för de af kommissionen förordade
hamnarbetenas utförande behöfliga arbetsmaterielen torde komma att
kräfva en tid, som icke lärer kunna beräknas kortare än 1 å 1 Va
år, beroende af verkstädernas leveranstid, dessförinnan, medan arbetsmaterielen
tillverkas, kunna af Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsen medhinnas
att verkställa erforderliga noggranna detaljundersökningar, och
utarbetande af de behöfliga därpå grundade arbetsplanerna för så många
af de förordade hamnarbetena, som lämpligen kunna att börja med
sättas i gång, i mån som tillgänglig arbetsmateriel och antalet i hamnarbeten
kunniga arbetsförmän och arbetsledare kunna erhållas. För
hvarje arbetsår lärer därpå böra till Eders Kungl. Maj:t af Väg- och
Vattenbyggnadsstyrelsen ingifvas erforderligt förslag till budget för
statens fiskehamnsbyggnader för pröfning och fastställelse samt nådig
proposition till Riksdagen för beviljande af de för följande budgetsåret
erforderliga byggnadsmedel.

Vid beviljandet af byggnadsmedel för de i budgetsförslag uppförda
fiskehamnsarbeten, som skulle under budgetsåret bringas till
utförande, synes erforderliga stadganden böra göras beträffande den afsöndring
af nödigt område i land för hamnen, för den i hamnen
bedrifna rörelsen samt för bostadslägenheter åt fiskarena, om hvars
nödvändighet kommissionen erinrat. Det synes därvid böra stadgas,

235

att, innan något hamnarbete må å platsen påbörjas, förbindelse skall
till Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsen ingifvas från ägaren eller ägarne
till marken å och vid hamnplatsen att utan ersättning afstå till staten,
eller till ett af hamnintressenterna bildadt hamnbolag, i händelse att
hamnen skall endast med statsanslag utföras af intressenterna, den mark,
som erfordras till hamnanläggningen, samt att utan ersättning tillåta
att å ägarens mark lagas och framskaffas de materialier af berg, sten,
grus och sand ml in., som erfordras såväl under arbetet, som sedan
vid utförande af underhållsarbete å anläggningen, äfvensom att utan
ersättning afstå särskild mark till platser för lossning, lastning och
upplag, för torkning af fiskeredskap samt för magasin och sjöbodar,
tillfartsvägar till i ämnen m. m.,*samt att anvisa och uthyra till fiskarena
tomter för bebyggande mot skälig afgift, som, i händelse godvillig öfverenskommelse
om afgiften ej kan träffas, må af Eders Kungl. Makt bestämmas,
efter det att Eders Kungl. Maj:ts Befallningshafvande i länet
inkommit med utredning och yttrande i ärendet.

Enligt fiskehamnskommissionens förslag skulle de fiskehamnar
och mindre hamnar, som kommissionen funnit böra byggas eller väsentligen
förbättras af staten, utföras och därefter för framtiden underhållas
genom Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsen, och för detta ändamål
i denna styrelse inrättas en särskild afdelning för statens hamnväsen
liksom i Norge och Danmark. Detta kommer utan tvifvel ock att blifva
det för staten lämpligaste och billigaste sättet för fiskehamnsväsendets
ordnande, då det redan nu åligger Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsen
att öfvervaka underhållet af alla fiskehamnar och mindre hamnar, som
hittills utförts med bidrag af statsmedel. Hittills hafva också de hamnanläggningar
utförts genom Väg- och AMttenbyggnadsstyrelsens försorg,
Indika utförts vare sig helt och hållet på statens bekostnad eller med
af Riksdagen särskildt anvisade statsbidrag.

Då hamnväsendets verksamhet under en första tidsperiod kommer
att omfatta utförandet af ett stort antal nybyggnads- eller väsentliga
förbättringsarbeten, kräfves under denna första period ett antal arbetsledare,
posthafvande ingenjörer och hamnbyggmästare, hvilka sedan,
när nyanläggnings- och förbättringsperioden är afslutad och underhållsperioden
vidtager, till största antalet kunna undvaras. Såväl under
byggnadsperioden, som jämväl framgent under den därefter vidtagande
underhållsperioden, måste det i Väg- och Vattenbyggnadsstjuelsen finnas
en afdelningschef för hamnafdelningen, hvilken skall handhafva utförandet
af hamnbyggnaderna samt därefter underhållet af de till statens hamn -

Afdelning
i väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen

för statens
hamnväsen.

236

Lokala

hamnstyrelser.

väsen hörande hamnarna, hvarjemte denne bör å hamnafdelningen hafva
en l:ste ingenjör såsom närmaste man och ersättare vid behof, samt i
öfrig! biträdande ingenjörer. Antalet af dessa senare kan likaledes, när
underhallsperioden vidtager, göras väsentligen mindre än under byggnadsperioden.

Då de vid byggnadsarbetena placerade ingenjörer, posthafvande
och arbetsledare samt hamnbyggmästare m. fl. biträden vid hamnarbetena
eller å hamnbyggnadsafdelningen i Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsen
torde böra anställas endast provisoriskt under byggnadstiden, torde det
vara tillräckligt och lämpligast, att hela hamnafdelningen i Väg- och
Vattenbyggnadsstyrelsen med underlydande vid byggnadsarbetena anställda
funktionärer endast anställas »på extra stat glinder bygge adsperioden,
samt att deras aflöningar uppföras i och utgå från årets budget
från anslagen till de arbeten, som skola utföras, därvid aflöningarna för
afdelningschefen för hamnafdelningen i Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsen
samt för de öfriga å denna afdelning anställde uppföras fördelade på
årets samtliga hamnarbeten. Först sedan byggnadsperioden afslutats
och linderhålIsperioden skall vidtaga, lärer det blifva möjligt att bestämma
det antal befattningar vid statens hamnväsen, hvartill behofvet kan
inskränkas och Indika då torde höra uppföras å Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsens
ordinarie stat.

Då de fastställda hamnumgälderna skulle ingå till en för hamnarnes
underhåll afsedd staten tillhörig hamnfond och hamnunderhållet skulle
stå under Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsens administration och handliafvas
af Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsens afdelning för fiskehamns
väsendet, så har tiskehamnskommissionen föreslagit, att den staten tillhöriga
för alla hamnar gemensamma hamnfonden skulle stå under Vägoch
Vattenbyggnadsstyrelsens förvaltning samt att särskilda lokala liamnstyrelser
för de af staten genom Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsen
byggda hamnarna skulle af Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsen tillsättas,
hvilka skulle äga att årligen till Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsen afkimma
och medelst räkenskaper redovisa de inflytande hamnumgälderna.

Gifvet är att, då de af staten byggda fiskehamnarna skulle stå
under Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsens administration och deras underhåll
handhafva» af Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsen genom afdelningen
för hamnväsendet, de nödvändiga lokala hamnstyrelserna också böra

237

tillsättas af Väg- och Vattenbyggnad sstyrelsen, samt att dessa hamnstyrelser
böra årligen — lämpligen kvartalsvis — till Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsen
redovisa de inflytande hamnumgälderna. Då emellertid F'';’Ja^^n
dessa hamnnmgälder skola ingå till en staten tillhörig hamnfond, från hamnfond.
hvilken i män af behof de för hamnnnderhållet erforderliga medel skola
bestridas, och fondens medel böra i likhet med statens öfriga fonder
göras räntebärande, så torde denna fond böra ställas under förvaltning
af statskontoret, som då skulle i vederbörlig ordning på rekvisition
tillhandahålla Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsen de för hamnarnas underhåll
årligen i budgeten upptagna erforderliga medlen ur hamnfonden
eller af statsmedel i öfrigt, i den mån medel härför äfven anvisats
såsom direkt statsbidrag.

I afseende å de hamnar, som med statsbidrag byggas eller byggts
af intressenterna själfve, har fiskehamnkommissionen föreslagit, att äfven
för dessa lokala hamnstyrelser böra finnas, men att dessa styrelser må
väljas af intressenterna själfve samt att valet af medlemmar i dessa
styrelser borde pröfvas af Eders Kungl. Maj:ts Befallningshafvande och
att hamnstyrelserna årligen skola till Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsen
afgifva revisionsberättelser, som af Eders Kungl. Maj :ts Befallningshafvande
skola med eget yttrande öfverlämnas till Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsen,
hvarjämte en af de för revisionen af kassor och räkenskaper årligen tillsatta
revisorerna borde utses af Eders Kungl. Maj :ts Befallningshafvande
eller Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsen. Kommissionen har vidare före- Reglementen
slagit, att för de mera betydelsefulla bland dessa hamnanläggningar,
som hittills byggts med statsunderstöd eller till hvilka staten skulle vändning vid
komma att lämna anslag en gång för alla, reglementen för hamnkassornas
användning böra af Eders Kungl. Maj:ts Befallningshafvande fastställas, hållas af in Då

ifrågavarande hamnar skulle underhållas af intressenterna själfve, tressJ^na
men underhållet skulle öfvervakas och kontrolleras af V äg- och Vattenbyggnadsstyrelsen,
torde den af kommissionen föreslagna anordningen
beträffande dessa hamnars förvaltning vara både befogad och väl behöflig,
hvarför mot förslaget intet annat synes vara att invända än, att regdementen
för hamnkassornas användning torde böra af Eders Kungl. Maj:ts
Befallningshafvande fastställas för alla de hamnar, som skola underhållas
af intressenterna själfve, och för hvilka hamntaxor skola fastställas,
oberoende af huruvida hamnanläggningarna äro mera eller mindre betydelsefulla.

Beträffande liamntaxor har fiskehamnkommissionen föreslagit, alt Fastställelse
dylika böra af Eders Kungl. Maj:ts Befallningshafvande fastställas såväl afhamntaxo’-

238

för alla af staten byggda eller väsentligen förbättrade fiskehamnar som
ock för sådana hamnar, som med statsbidrag en gång för alla blifvit af
intressenterna byggda eller förbättrade, för dessa senare dock endast
för såvidt företagen äro af den betydelse, att de böra betinga hamntaxor.

Då de hamnumgälder, som skola till statens hamnfond ingå, skola
användas till bestridande af de af staten byggda fiskehamnarnas underhåll
genom statens försorg, så torde hamntaxorna för samtliga de hamnar,
som af staten underhållas, böra fastställas af Eders Kungl. Magt, och
Eders Kungl. Maj:ts Befallningshafvande beträffande dessa endast äga
att till Eders Kungl. Maj:t med eget yttrande för nådig pröfning och
fastställelse öfverlämna förslagen till hamntaxor, sedan dessa blifvit utarbetade
på sätt Eders Kungl. Maj:t kan finna erforderligt. Innan
förnyad taxa fastställes vare sig af Eders Kungl. Magt eller af Eders
Kungl. Maj:ts Befallningshafvande torde Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsen
böra lämnas tillfälle att afgifva yttrande huruvida kostnaden för underhållets
bestridande erfordrar ändring af förut gällande taxa.

Redan af hvad Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsen och Landtbruksstyrelsen
anfört i sina underdåniga framställningar om fiskehamnkommissionens
tillsättande torde hafva framgått af hvilken stor vikt det måste
anses vara, att de svåra missförhållanden, under livilka hafs- och kustfisket
i vårt land haft och har att arbeta, snarast möjligt afhjälpas.
Att detta icke blott är af stor vikt, utan äfven eu ren nödvändighet,
så framt fiskerinäringen icke skall gå tillbaka i stället för att utvecklas,
framgår än tydligare af den omfattande utredning, som nu framlagts af
fiskehamnkommissionen, hvilken genom sina undersökningar haft tillfälle
att erfara huru saknaden af goda hamnar hindrat fiskarena att bedrifva
sin näring på ett tidsenligt och inbringande sätt med ändamålsenligare
båtar och redskap, samt hurusom den hjälp, som staten redan lämnar
genom fonden för fiskerinäringens befrämjande endast kunnat tagas i
anspråk, där goda naturliga eller konstgjorda hamnar lämna skydd åt
den tidsenliga dyrbara båtmateriel, som med denna hjälp kunnat anskaffas.
Kommissionen har haft rika tillfällen att konstatera, att hafsfiskets utveckling
och tillväxt framför allt är beroende af att fiskarena kunna
vara utrustade med sådana båtar och redskap, som göra det möjligt för
fiskarena att bedrifva fisket långt ut till sjöss på de från våra kuster
aflägsna rikare fiskeplatserna, där ett vinstgifvande fiske kan idkas.
Öfverallt, där eu skyddande skärgård saknas, kunna fiskarena icke våga

239

sig på att anskaffa de störa dyrbara båtar och den moderna fiskeredskap,
som måste användas för fiske å sådana långt borta från hemlandskusten
belägna fiskeplatser, och kunna därför icke heller begagna sig af de
möjligheter till en rikligare vinst, som där stå till buds. Endast om på
den öppna kusten goda och trygga hamnar funnes, kunde det nu bedrifna
föga lönande strandfisket med mindre båtar öfvergifvas, och
fiskarena förskaffa sig en riklig inkomst genom storfiske, bedrifvet vid
de aflägsna fiskeplatserna ute till hafs med stora båtar, som de tider
af året, då de ej äro ute på fiske, kunna ligga trygga i säker hamn på
hemorten.

Ett oeftergifligt villkor för hafsfiskets och hela fiskerinäringens
utveckling genom ett allmänt användande af fullt tidsenliga fiskebåtar
och fångstredskap är därför, att tillräckligt djupa, väl skyddade och
lämpligt belägna hamnar må finnas till fiskarenas förfogande.

Då såväl detta framgår af fiskehamnkommissionens hela utredning,
som ock att de starka och dyrbara fiskehamnar, som sålunda erfordras
för fiskerinäringens utveckling, alldeles otvifvelaktigt icke kunna komma
till stånd på annat sätt än, att staten direkt ingriper och bringar dem
till utförande, så få styrelserna för sin del på det allra kraftigaste tillstyrka,
att staten med det allra snaraste måtte gripa verket an i öfverensstämmelse
med hvad fiskehamnkommissionen i sin utredning i detta
afseende förordat.

Väg- ock Vattenbyggnadsstyrelsen och Landtbruksstyrelsen få därför,
då nu fiskehamnkommissionens utredning härmed till Eders Kungl. Maj:t
i underdånighet öfverlämnas, afgifva det förslag beträffande de åtgärder,
som må anses böra från statens sida vidtagas i syfte att främja tillkomsten
af nya och förbättring af redan befintliga fiske- och mindre
hamnar, att Éders Kungl. Maj:t täcktes i nådig proposition föreslå
Riksdagen dels att besluta

att de fiskehamnarbeten, som af fiskehamnkommissionen upptagits
i tabell I af den utaf kommissionen upprättade öfversiktstablån öfver
fiskehamnar å Sveriges kuster från norska till ryska gränsen, skola al
staten byggas eller väsentligen förbättras enligt arbetsplaner, som böra
utarbetas med ledning af de utaf kommissionen framlagda ungefärliga
planerna för dessa arbeten,

att de fiskehamnarbeten, som af fiskehamnskommissionen upptagits
i tabell II af samma öfversiktstablå, skola medelst anslag en gångför
alla i sin helhet, eller i de särskilda undantagsfall fiskehamnkommissionen
föreslagit endast till den af kommissionen i sådana fäll föreslagna
delen, bekostas af staten, men utföras af hamnintressenterna själfve,

240

att staten, mot uppbärande af hamnumgälder, som skola ingå till
en staten tillhörig under statskontorets Afvältning stående hamnfond
med de årliga belopp, som Eders Kungl. Maj:t efter pröfning af från
Eders Kungl. Maj:ts Befallningshafvande i ofvannämnda kustlän ingifna
förslag kan finna skäligt fastställa, skall underhålla de fiskehamnarbeten,
som skola utföra^ af staten, och därför bestrida den kostnad, som eventuellt
kan för underhållet erfordras utöfver sagda hamnumgälder,

att hamnintressenterna själfve mot uppbärande af hamnumgälder
enligt hamntaxor, som af Eders Kungl. Maj:ts Befallningshafvande fastställas,
skola underhålla de fiskehamnarbeten, som af dem skola utföras
med statsanslag en gång för alla,

_ att de fiskehamnarbeten, som af staten utföras, skola för statens
räkning utföras och underhållas genom eu i å äg- och Vattenbyggnadsstyrelsen
särskild t härför inrättad afdelning för statens hamnväsen, som
jämväl skall öfvervaka och kontrollera utförandet och underhållet af de
fiskehamnarbeten, som skola utföras af hamnintressenterna själfve,

att å afdelningeu för statens hamnväsen i Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsen
skola vara anställda en afdelningschef benämnd hamndirektör,
och en ingenjör, benämnd l:ste hamningenjör,

att aflöningen för desse och för samtlige för hamnbyggnadsarbetena
anställde arbetsledare, posthafvande ingenjörer, hamnbyggmästare in. fl.
skola under byggaadsperioden påläggas byggnadsarbetena och utgå från
de årligen anslagna byggnadsmedlen, och därför uppföras i de förslag
till hamnbyggnadsbudget, som årligen skola till Eders Kungl. Maj:t af
Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsen ingifvas,

att det skall åligga Väg- och A attenbyggnadsstyrelsen dels att för
hvarje arbetsår, räknadt från den i april till och med påföljande 31
mars, till Eders Kungl. Maj:t ingifva förslag till budget för statens
fiskehamnbyggnader för pröfning och fastställelse samt nådig proposition
till Riksdagen för beviljande af de för följande budgetsåret till
hamnarbetena erforderliga byggnadsmedel, dels att genom afdelningeu
för statens hamnväsen upprätta och till Eders Kungl. Maj:t för nådig''
pröfning och fastställelse inkomma med såväl arbetsplaner för de hamnarbeten,
som i budgetsförslaget upptagits, som ock förslag till afsöndring
af nödiga områden i land för hamnen, för den i hamnen blifvande
rörelsens bedrifvande samt för bostadslägenheter åt fiskarena, dels ock
att för de fiskehamnar, som skola byggas af staten tillsätta lokala hamnstyrelser,
som skola till Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsen och statskontoret
redovisa de till statens hamnfond inflytande li am nu m g’äl dorn a,

«/ O 7

241

dels att på extra stat anvisa till anskaffande af don för hamnarbetenas
utförande och underhåll erforderliga arbetsmaterielen ett belopp
af 800,000 kronor, samt till verkställande af nödiga detaljundersökningar
och utarbetande af definitiva arbetsplaner och till påbörjande af de utaf
fiskehamnkommissionen föreslagna hamnarbetena ett ytterligare belopp
af 700,000 kronor att genom statskontoret ställas till Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsens
förfogande.

Fiskehamnkommissionens allmänna betänkande med däri inhäftade
bilagor samt kostnadstablån för de af kommissionen föreslagna hamnarbetena
bifogas härjämte.

Af öfriga bilagor till kommissionens utredning torde få hos Vägoch
Vattenbyggnadsstyrelsen förvaras de vid kommissionens sammanträden
förda protokoll i 3 band, kommissionens utkast till hamnplaner
och vågbrytartyper utgörande 54 stycken planritningar och 11 stycken
typritningar, kommissionens specialbetänkanden rörande de olika platser,
som utredningen omfattar, inlagda ill portföljer, 4 häften innehållande
de speciella kostnadsberäkningarna, promemoria angående vågbrytaretyper,
förteckning å erforderlig arbetsmateriel samt tablå öfver hamnarbeten
as ordningsföljd.

Då olika meningar inom styrelserna förekommit i detta ärende,
bifogas utdrag af det vid styrelsernas gemensamma sammanträde den 1
dennes förda protokoll.

Underdånigst

Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsen
FRIDOLF WIJNBLADH.

O. Z. EKDAHL. P. H. HEDENBLAD.

Föredragande.

Landtbruksstyrel sen
M. v. FEIL1TZEN.

FREDRIK EGERSTRÖM. FILIP TRYBOM.

242

Protokoll vid gemensamt sammanträde mellan Kungl. Väg- och
Vattenbyggnadsstyrelsen och Kungl. Landtbruksstyrelsen,
den 1 februari 1910.

Närvarande:

För Kungl. Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsen:

Herr öfverdirektören in. in. Fr. Wijnbladii
,, byråchefen in. in. 0. Z. Ekdahl
,, byrådirektören in. in. P. H. Hedenblad,

För Kungl. Landtbruksstyrelsen:

Iderr öfverdirektören in. in. M. V. FEILITZEN
,, byråchefen in. in. F. Trybom
,, byråchefen in. in. Fr. Egerström.

1 §•

Byråchefen Ekdahl föredrog ärendet rörande för styrelserna gemensamt
underdånigt utlåtande öfver den utredning i fråga om ordnande
af Sveriges fiskehamnväsen, som till styrelserna afgifvits af den s. k.
fiskehamnkommissionen.

Efter ärendets föredragning och sedan diskussionen afslutats, beslöt
ordföranden herr öfverdirektören in. m. M. v. Feilitzen, att styrelsernas
gemensamma underdåniga utlåtande skulle affattas i frågan om liamnumgälder
samt med afseende å själfva det förslag till åtgärder, hvarmed
utlåtandet afslutas, på det sätt, som framginge af registraturet.

Öfverdirektören Wijnbladh, föredraganden byråchefen Ekdahl och
byrådirektören Hedenblad förklarade sig icke kunna biträda detta beslut.

243

Föredraganden byråchefen Ekdahl anförde till protokollet följande.

»Enligt föreskriften i inom. 6:o) i nådiga brefvet den 16 juni 1905
samt enligt den på grund häraf utfärdade instruktionen skulle fiskehamnkommissionen
afgifva utredning äfven om storleken af de årliga
hamnafgifter och fisketionden, som, utan att verka oskäligt betungande
för fiskerinäringens idkare, kunde bestämmas att vid respektive hamnar
och fiskelägen utgå som afgifter till eu för underhållet af hamnarna
afsedd hamnfond. Beträffande denna fråga har fiskehamnkommissionen
emellertid enligt mitt förmenande icke lämnat den behöfliga utredning,
som uppdraget afsett. J)

Kommissionen hade nämligen å ena sidan förklarat, att de hamnumgälder,
som fiskarena borde erlägga, borde vara så stora, att de
räckte till hamnarnes underhåll under vanliga förhållanden, samt att om
hamnarna byggdes så starka som kommissionen föreslagit, de för underhållet
behöfliga hamnumgälderna säkerligen ej blefve större än, att de
med relativ lätthet kunde bäras af fiskarena, då dessa ej bidroge till
byggnadskostnaderna, men kommissionen hade å andra sidan, oaktadt
föreskriften i förberörda nådiga bref, inskränkt sig till att dels hänvisa
till att normala underhållskostnaden af kommissionen beräknats till högst
2 procent af anläggningskostnaden samt till eu bilaga, innehållande en
redogörelse för de hamntaxor, som för närvarande vore gällande för ett
fåtal fiskehamnar, dels göra vissa allmänna uttalanden af innehåll, att
hamnumgälderna borde utgå efter båtantalet och båtstorlek samt in- och
utförselafgift å olika slags fisk samt å vissa andra varor, och att föreskrifterna,
huru och till hvilka belopp hamnumgälder borde utgöras,
borde rätfas efter de olika förhållandena vid olika fiskehamnar. På
samma gång förklarade kommissionen beträffande de i bilagan anförda
hamntaxorna, att dessa vore uppgjorda och anpassade mera efter förhållandena
vid handelshamnar än vid fiskehamnar och att kommissionen
funne, att taxorna för fiskehamnar borde vara enklare samt att föreskrifterna
huru och till hvilka belopp hamnumgälder borde utgöras,
såsom nyss nämnts, borde rättas efter de olika förhållandena vid olika
fiskehamnar.

Någon beräkning eller uppskattning af de belopp hvartill hamnafgifter
borde kunna påläggas å respektive platser i form af båt- och

'') De i noter under resp. hamnföretag nu införda uppgifterna om antalet fiskare, båtar
och fiskets bruttovärde, — hvilka dock icke kunna ersätta den föreskrifna utredningen om de
hamnumgälder, som skäligen kunna bestämmas för hamnplatsen i fråga — saknades i kommissionens
utredning, när K. styrelsernas utlåtande afgafs, och hafva senare blitvit anskaffade och
tillfogade under tryckningen af kommissionens utredning. Ekclahh

244

fartygsal''gifter samt afgifter för fisk af olika slag, samt hvilka årliga
totalbelopp, som på grand däraf årligen skulle kunna ingå till hamnfonden
från respektive hamnar, hade kommissionen däremot icke framlagt,
utan endast på sätt nu anförts angifvit de allmänna grunder, efter
hvilka kommissionen ansett, att hamnumgälderna borde utgöras.

Kommissionen hade ej heller framlagt tillräckligt material för
verkställande af ens en approximativ öfverslagsberäkning enligt dessa
allmänna grunder: äfven om det i allmänhet i specialbetänkandena förefinnas
uppgifter angående befintliga båtars antal och storlek, så saknades
däremot uppgifter rörande den mängd fisk af olika storlek eller andra
varor, som • in- eller utföras i nu befintliga hamnar, hvarför det icke
framlagts tillräckligt material för en uppskattning ens beträffande de nu
befintliga hamnarna, och långt mindre någon sannolik!]etsuppskattning
för de hamnar som skulle nyanläggas.

Enligt den affattning, som Kungl. styrelsernas gemensamma underdåniga
utlåtande kommer att erhålla enligt ■ det nu fattade beslutet,
skulle denna kommissionens underlåtenhet att verkställa den anbefallda
utredningen om huru stora hamnumgälder, som vid hvar och en af de
olika hamnarna skulle kunna påläggas fiskarena samt om hvilka belopp,
som därigenom kunde påräknas komma att inflyta till hamnfonden, af
Kungl. styrelserna förklaras därmed, att en sådan utredning skulle erfordra
ingående undersökningar, som skulle taga ganska lång tid i
anspråk, att fisket vore stadt i stark utveckling och att tillkomsten
af nya hamnar och fördjupandet af äldre hamnar skulle medföra en
ytterligare utveckling af fisket, som ej för närvarande kunde beräknas
och äfven leda därtill att hamnarna komme att besökas af större fartyg
än för närvarande samt att därföre de ganska svåråtkomliga siffror, som
i detta afseende under nuvarande förhållanden skulle kunna för de särskilda
hamnarna erhållas, blefve helt visst missvisande och i alla händelser
otillförlitliga, då en stor del af hamnarna skulle nyanläggas och någon
beräkning af hamnumgälderna i dessa knappast skulle kunna ske.

Häremot har under öfverläggningen från Kungl. Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsens
sida framhållits, dels att Kungl. Maj:t icke uti nådiga
brefvet af den 16 juni 1905 förelagt den blifvande fiskehamnkommissionen
någon begränsad tid, inom hvilken kommissionens utredning
skulle vara afslutad och till Kungl. styrelserna afgifven, dels ock att den
omständigheten, att den i mom. 6 af nådiga brefvet anbefallda utredningen
om hamnumgälder kunde vara förenad med svårigheter och
eventuellt lämna som resultat endast en approximativ beräkning af
hamnumgälderna, icke kunde befria kommissionen från uppdraget att

245

framlägga en beräkning af dessa, äfven om kommissionen, på grund af
de med beräkningen förenade svårigheterna, funne sig föranlåten att
framhålla, att beräkningens resultat vore i viss mån osäkert.

Då kommissionen sålunda enligt min uppfattning icke framlagt
någon beräkning öfver det sannolika totalbelopp, hvartill de sammanlagda
årliga hamnumgälderna kunna ens öfverslagsvis uppskattas, så
måste jag för min del anse, att uttalandet, att de hamnumgälder, som
utan att verka oskäligt betungande för fiskerinäringens kikare må kunna
bestämmas att utgå, äfven komma att räcka till för hamnarnas underhåll,
saknar verklig grund, då det icke är baseradt på någon ens
approximativ utredning om åtminstone ett sannolikt minsta belopp,
hvartill hamnumgälderna må kunna uppskattas. Jag kan därföre icke
för min del utan vidare biträda det i underdåniga utlåtandet gjorda
uttalandet: — »För sin del anse emellertid styrelserna i likhet med
kommissionen, att antagas kan, att hamnumgäldernas totala belopp
skall komma att räcka till att gälda den vanliga kostnaden för hamnunderhållet.
))

Däremot är jag af den åsikten, att en verklig, om än enligt
sakens natur endast approxamativ, utredning om huru stora hamnumgälder,
som må kunna med sannolikhet påräknas, måste föreligga,
innan man kan bedöma huruvida dessa hamnumgälders belopp för samtliga
kustlänen verkligen också skulle räcka till för bestridande af hamnarnes
underhåll under vanliga förhållanden. Fiskehamnkommissionen
hade därför icke bort inskränka sig till att angifva de allmänna grunderna,
efter hvilka kommissionen ansåge att hamnumgälderna borde
utgöras, samt till att i öfrigt hänvisa till att hvad, som anförts ur
hamntaxorna .»vore belysande och kunde tjäna såsom ledning», då mer
allmänt gällande taxor komme att uppgöras samt till »att förhållandet
vore detsamma, hvad anginge de i redogörelsen för hamntaxor relaterade
afgifterna för fiskevaror».

Det lärer enligt min åsikt icke kunna antagas, att Riksdagen
skulle besluta, att staten skulle åtaga sig ej blott utförandet af de utaf
fiskehamnkommissionen föreslagna hamnarbetena utan äfven det framtida
underhållet af desamma, därest Riksdagen vid ärendets behandling
icke erhållit åtminstone den ledning för bedömande af hvad ett åtagande
af hamnarnas underhåll för framtiden kunde komma att innebära, hvilken
kunde erhållas genom, eu till kommissionens utredning fogad åtminstone
approximativ beräkning af de påräkneliga årliga hamnumgälderna.
Åtminstone kan jag för min del icke antaga, att Riksdagen skulle finna
frågan om statens öfvertagande af anläggning, förbättring och framtida

246

underhåll af landets fiskehamnar nöjaktigt och till fyllest utredd, innan
åtminstone ett försök gjorts att utreda frågan om det totala belopp,
hvartill bamnumgälderna må kunna påräknas komma att uppgå. Då
kungl. proposition om ändring af förut gällande villkor och bestämmelser
för erhållande och tillgodonjutande af statsbidrag för fiskehamnar
framlades för 1898 års Riksdag, uttalade Riksdagen i sin skrifvelse till
Kungl. Maj:t bland annat, att en mer tillfredsställande anordning till
beredande af säkerhet för hamnarbetens underhåll än den ditintills förefintliga
syntes af behofvet påkallad, men att, ehuru såväl Väg- ''och
Vattenbyggnadsstyrelsen som vederbörande Departementschef uttalat sig
för åtgärder i denna riktning, hade något genom fördt förslag härom
dock ej blifvit för Riksdagen framlagdt. Då Riksdagen därjämte, efter
att hafva framhållit att Kungl. Maj:ts proposition inskränkte sig, i hvad
den afsåge förevarande fråga, till uppställande af villkoret att betryggande
säkerhet lämnades för det framtida underhållet, men däremot icke närmare
angåfve denna säkerhets beskaffenhet och ej heller anvisade någon
utväg till dess åstadkommande, uttalar att det emellertid »syntes Riksdagen,
att ett försök till lösningen af denna viktiga fråga borde göras»,
så lärer man knappast taga fel, därest man uppfattar detta uttalande
såsom en af Riksdagen tydligt nog uttalad anmärkning öfver att icke
ett försök af vederbörande också blifvit gjordt.

Då Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsen för sin del icke kan vilja
utsätta sig för eu liknande anmärkning från Riksdagens sida beträffande
nu förevarande viktiga ärende, så måste jag vidhålla min åsikt om
nödvändigheten af att utredning om hamnumgäldernas påräkneliga totalbelopp
måste föregå en blifvande proposition om fiskehamnväsendets
ordnande. Beträffande sättet för åstadkommande snarast möjligt af
denna utredning har det synts Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsen antagligt,
att endera Landtbruksstyrelsen genom sina fiskeritjänstemän kunde
låta verkställa densamma, eller ock att Konungens Befallningshafvande
i kustlänen kunde efter af Kungi. Maj:t gifvet bemyndigande uppdraga
åt de med handels-, närings- och fiskeri förhållanden i hamnorterna väl
förtrogne män, som på förslag af landstingen eller hushållningssällskapens
förvaltningsutskott biträdt fiskehamnkommissionen vid dess
arbeten, eller eventuellt andra därtill sakkunnige personer, att för de
hamnar, som af kommissionen nu förordats till utförande eller förbättring,
verkställa erforderliga utredningar och inkomma med förslag till hamuumgälder
och approximativ beräkning af det totala belopp, hvartill
dessa må påräknas kunna uppgå för respektive hamnplatser, grundade
hvad beträffar redan befintliga hamnar dels på inhämtad kännedom om

247

storlek och antal af de båtar och fartyg, som under nuvarande förhållanden
kunna påräknas tillhöra eller anlita respektive hamnplatser,
samt om kvantiteten af olika fiskevaror och andra varor, som in- och
utföras därstädes, dels på vissa antaganden angående den framtida utveckling,
som efter och på grund af hamnväsendets ordnande kunde
förväntas, och hvad beträffar de icke befintliga föreslagna hamnarna,
grundade på en uppskattning med ledning af de lokala förhållandena
och resultaten från närliggande befintliga hamnar.»

Med åberopande af hvad sålunda anförts uttalade föredraganden,
byråchefen Ekdahl, att lian för sin del ansåge, att Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsen
och Landtbruksstyrelsen i sitt gemensamma underdåniga
utlåtande bort, såsom Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsen föreslagit, hemställa,
att Ivungl. Maj:t, innan nåd. proposition enligt styrelsernas förslag
allåtes till Riksdagen, ville, på sätt Ivungl. Maj:t kunde finna lämpligast,
vare sig genom att uppdraga åt Landtbruksstyrelsen eller åt Kung].
Maj:ts Befallningshafvande i Göteborgs och Bohus län, Hallands, Malmöhus,
Kristianstads, Blekinge, Kalmar, Gottlands, Södermanlands, Uppsala,
Gäfleborgs, Västernorrlands, Västerbottens och Norrbottens län att därom
gå i författning, eller annorledes låta verkställa utredning om det totalbelopp,
hvartill de årliga hamnumgälder må kunna öfverslagsvis beräknas
uppgå, hvilka, utan att verka oskäligt betungande för fiskerinäringens
idkare, kunna af dessa utgöras vid de hamnar, som af fiskehamnkommissionen
nu förordats till utförande och förbättring.

Herr öfverdirekdören Wijnbladh och herr byrådirektören Hedenblad,
hvilka under den förutgångna diskussionen lnifdat enahanda uppfattning,
förklarade sig vara af samma åsikt som föredraganden och
uttalade till protokollet, att det gemensamma underdåniga utlåtandet
hade bort affattas på sätt föredraganden angifvit. Herr byråchefen
Egerström och herr byråchefen Tryborn biträdde för sin del det af herr
öfverdirektören v. Feilitzen fattade beslutet, hvilket jämväl skulle till
protokollet antecknas.

In fidem
Johan Almqvist.

RUNGL. JORDBRUKSDEPARTEMENTET 1910

FISKEHAINKOMIISSIONENS FÖRSLAG

TILL UTFÖRANDE AF

FISKEHAMNAR, NÖDHAMNAR OCH MINDRE HAMNAR

JÄMTE DÄRÖFVER

VÄG- OCH VATTENBYGGNADSSTYRELSEN

OCH

LANDTBRUKSSTYRELSEN

AFGIFVET UNDERDÅNIGT UTLÅTANDE

PLANSCHER

STOCKHOLM 1910

ISAAC MABCUS’ BOKTE.-AKTIEBOLAG

Planschernas numrering är densamma som
förekommer i texten, sidorna 52 — 61.

W>Butik

‘minnéTS

TartnÄs

htirkJ>MuL

svik,

HoOrui.

xTrvalen

nrltsUm,

fl»?''

-SIräckes

jscnu!

Imm Storharrpv

Sanna,

''Bram/,

•JlijtJwl/nqJ-rMRqrcnsk^.

hjy^sdt

p* mjffölick,
Etoft ff *4gä

^Prestgrimdet i''

Jbiäs datlerhairm

-Älfd/ilen.

StmjiJajjgfrMSL.

Tupp ant e.

N ^

ckeibo

Td/ufhe

Uivahw-1

Guräskar
S W k ''i//tel surr d

Fallm

JféfLenutr

\ tAiuwfors

Idebdck

WorrtgJie -

Sillpsta

Jtimb

P''vika

tköpm/f

Afboga?^}

■''■■yns

Grän, -o ! .i^FZ ''''fjf -

''stuié/m

\„ 3en^rsi ÄmajMl

träben) •, .

QtterbeLcJf

| i | ABätsfcefcrr

r, i \\ "A.

Fläskä-T>„n L.-_ kV-,
■Lbaicka

stura

Trasa.

^ /yr:

~ - jij/ / yl; In A fotal

i st,

So /sunrlrl

rj/irrro

öxeZösimcL

\ iJ/yköping

rsJwbrn

Hf&varne -

Ärkösund.

■kiiL»Wtl

risa

löfröuiödm A/^/ ! 5

7 ifardp^ma -//ofta

--—■yydmnm, H JJ I ji

rn,/Lei7UJrtt

I ''ärskiir

Lickersharmi

fina

jFaJ/sun

''ricejtarra
årvis n ! t\

) / ^

/ / \

Götebor

CnisvcalL

YtiFtsk''

ERid-chtmm

(SrantMJUaijtrcn o

öda.

ruitsfre.rL (

''illa y ., ,

i ''XaJrrof

TUrrtnk
- Trryngeud-dv
^pLjupa. -afhamra.
^KcmeUuMSb

•eTÅrsPSL (

S&fhrib

T ygfjonlr

O, s karslur/rua

tSfviertfo
road urna
''Fjuntmijo

f JmFalaMSk.
FyVqncCbarä

Varig,,

IräJsrAr

Verruä/ig^.

KARTA

angifvande platserna För de
af Fiske hamn kom mission en
Föreslagna hamnarbetena.

GjaifirnTn _.

TaJ^e/ibe.rrj

Scircj/Jl

Halm.'';/,

k/rrohouin,

<hobn.

i ÄLsterbro

''mnurboc

Tmhidt

Hamnarbeten, so/n bU-fxåt föreslagna
att u tföras af Staten-,

Helsinat)

Jiatlairna,

-----Hamnarbeten, till hvitten visso- be

stämd-a statsanslag föreslå glis.

''mlåf

• •hrurm

Hdle-vi

i/./JUfS/xJY)

Sårkchrick)

Kivik

BaskempUa
imrishamn
Sranteyik,

Skala l: 2000000

terna- _
Fr/lleträig f,

dbbehas

Qen. (Stab. Lit. Anst.

Teriliabnen.

Båthamn

Skuthöhnen

Beräknad kosfnetd kr 780000, oo.

Ham s ö

Skala 12000

■*0 0 50 *00 7Tt

i—1—1_______»---» ■ ■ ■ -i---------‘ i i-l i j . . .1

RAMSO

Bohuslän

2''örslageä u/2si//dl med nödd.

Svärta’, siffror anffifvu- vuMaulfup i meter
föda, » " fast lotteri efter berg i medel ■

foks/dfvema, " konstruktionstyp eu.

Gen. Stab. Lit. Anst. Sthlm.

Pl. XI

Ramsö

Bohuslän

PL. XII

FLASKO-DYNGO

)s is la X. s Jo fs fii ras

Förslaget énl/t/jdt med röddSvärta,
siffror angit''vu vattenetjicp i meter
Utöda, " "fast botten, etter berg i Tneter,
Bokstätverrui, " ko ris traktio ns typ en I

Fl ä s It: ö

Ilerahruul Jtost/iad J>t''JSOOOOroo.

Gen. Stab. Lit. An st. Sthlm.

Pl. XII

Fläskö-Dyngö

Bohuslän

PL. XIV

SMOGEN-HOLMARNE

Bohuslän

Förslaget uttag dt med ro dt.

Smeta, si/tror angifvu vattendjup / meter
Föda- " "fast botten etter berg I meter

Skala. I; 2000

Hassélim.

Beräknad kostnad kr. 170000,oo.

Tegel -

/fo i5.o

\5.o / X ^

Bass.JtF~o.Sai.

Gen. Stab. Lit. Anst. Sthlm.

Pl. XIV

Smögenholmarne

Bohuslän

PL. XVI

GRUNDSUND

Bohuslän.

Förslaget Inlag dt mest rödt.
Svärta siffror angifva vutterutyup i meter
RM/i " " fast botten eller berg i m

Bokstäfvema " konstruktionstyp esa

Skida 1=4000
100

Jlera/mnd kostnad Av:2240(JO,oo.

Gen. Stab. Lit.Anst. Sthlm.

Pl. XVI

(»rund sund

Bohuslän

PL. XVII

GULLHOLMEN

Förslaget inlag dt med rodd.

Svärta siffror ant/tf va vattendjup i meter
Kåda " "fast botten^ eller berg l meter
JBokstäfvema, " kons truktur/is typ ert Z''

ÖB <$>

Beräknad kostnad kr 55000,oo.

Gen. Stab. Lit. Anst. Sthlm.

Pl. XVII

GUillholmen

Bohuslän

PL.xvin

KÄR1NGÖN

Skepp er sh öbiif

Skala 1=2000
bo

100 7TV.
=1

Bohuslän .

Förslaget Inlag dt med rodd.

Svärta siffror angifva vattendjup z- meter
flöda " "fast botten etter berg '' meter
fSnkstii/varna "konstruktionstypen

Beräknad höstnatt kr: 61000,oo.

Gen. Stab. Lit. An st. Sthlm

Pl. XVIII

Käringon

Bohuslän

PL. XIX

HÖNÖ -KLÅFVA

Uohusläii .

Förslaget inlag dt mods ro dt.

Svärta, siffror angifvu vattendjup i meter
döda " "fast botten etter berg t, meter

Ifallcbådan

Skala, ^000

Berdkntuf kostnad kr 99000,oo.

Gen. Stab. Lit. Anst. Sthlm.

Pl. XIX

Hönö-Klåfva

Bohuslän

BATFJORDEN

PL.XX

Kallands läa

Förslaget inZagdt med/rödl.

Bokslufverua ”konsfrulph/tnstv-nrm

Beräknad Tystnad kr 722 O 00,oo.

Svärta siffror angifva, vafteaut/up i meter
It/)da " " fast bottero eller berg

Skala, 1'' »000

*0 o 100 800 m/.

Gen. Stab. Lit. Anst. Sthlm.

Pl. XX

Båtfjorden

Hallands län

TRÄSLÖ F

PL. XXI

f i slteläg,e

Tt ä slö fs

Beräknad kostnad Ja: 315000,oo.

Skala. i:2000

Hallands län

Förslaget inlag dl med ro fil.
Srurtu. siffror angifva. vattendjup i meter
Utöda. " "fast botten, eller "berg i meter
BokstöJverria. "konstruktionstypen

10.a

Gen. Stab. Lit.Anst. Sthlm.

Pl. XXI

Träslöf

Hallands län

PL. XXII

GALTABACK

Hallands län

Svart a, siffror angifva, valtendj igj i meter
Soda

fast botten efter berg i meter

S fc ä T e t

Beräknad, kostnad k/: 87000,oo.

Gen. Stab. Lit.Anst. 5thlm.

Pl. XXII

Galtabäck

Hallands län

0 o 0

Kallands läa

Försbi/jet iala/jdt med tv dt.

„ Starta siffror angifviL vaJterutfup i meter
Häda, " "fast botten- eller ~bergr meter
Rokstafrerrur " kons truklio ris fypeM^

<$,

Fyxlylda.

Hr räk/i ad hos blad hr £92000, oo.

FL. XXIII

GLOMMEN

Skala. -1= 2000

100 7rt>.
-1

Gen. Stab. Lit. Anst. Sthlm

p]. XXIII

Glommen

Hallands län

M. V =1.69

Öfv.TTl.V.

Beräknad kos/nåd kr 232000, oo

SARDAL PL. XXIV

Kallands lön
Felslag et inlag dt med ro dt Svar

te siffror angifva, vattendjup i meter
flöda, " "fast botten eller it Regi mete?''

Bokstätvema " konstruktionstyp en

S it t dal

Skala. \ ''• 4000
100

Gen. Stab. Lit. Anst. Sthlm.

Pl. XXIV

Särdal

Hallands län

förslag et Tolag dt med ridt.

Svarta- siffror a/ufifvu vattendjup i meter
flöda- "

Bokstäfrarr<M

konstruktionstyp en -

Skala 1:2000

PL.LIV

SKANOR

Malmöhus 1 än

Jterukno-d kostnad kr50000,oo.

Gen. Stab. Lit. Anst. Sthlm.

Pl. LIV

Skanör

Malmöhus län

Mårrv -

0 TF

Beräknad kostnad. Ten /74000. oo.

Stola

■It

GISLOF

Malmöhus län

Förslagek inlagd! med rödk.

Svärta sikt ror angifva. vaJteruijup i meter
Soda. " " fast botten eller berg i meker

JBokstä/rejrca "konsfrukkonstype/i

FL.XXVI

Gislöfs fiskeläge

Gen. Stab. Lit. An st. Sthlm.

Pl. XXVI

Gislöf

Malmöhus län

PL.LV

om -

ABBEKÅS

Beräknad kostnad kr: 60000,oo.

Malmöhus läji

Förslaget inlag dt med ni dt.

Svarta siffror angifm vattendjup i meter
Städa ’■ "fast bottens etter T>crg i meter

Jtokstä/vema " konstruJettens typ en^

Skala 1>2000
SO

G tN. Stab . Lit. A nst. 5 i hlm

Pl. LV

Abbekås

Malmöhus lön

PL.LVI

KIVIK

Kristianstads län

J''ors7a//et inlag dt med rödt.
Svarta, siffror caufifvu vatten dj up i meter
föda "

JBokstäJrema■

konstruktionstypen^

Beräknad kos (nåd kr: 67000, o o

Gen. Stab. Lit. Anst. 5thlm

Pl. LYI

Kivik

Kristianstads län

PL.LVH

NOGERSUND

Blekinge län

Förslaget uil/igcU med röclt.

Smeta, siffror angifvu vattenxtfup i. meter
flöda, " "fast botten, efter "berg i meter
-BokstäJrerria " konstrutctionslyp en, //

1.1 1.3 1.s is is

0.7 Os Os O.-

1.S is 0.7 Qe

O.s O.e 0.6

la It i» 09 1o

U It 1s 11

0.3 0)

i* 1.7 la lo io 20 2-° U

318 2.i S.s ’to 2.3 2.s 2.i

1.7 1a /a 2.3 2.s

2? 2.3 2.3 2.7 2s

2.e 2.3 2.6 2.7 2.3

2s tygs 2.e 2.5 2.7 2.6 2.5 2pr

f l So 2o

Skala 1=2000

3.7

Beräkna^ h/jsfntttl Jtr: 58700,oo.

Gen. Stab. Lit.Anst. Sthlni.

Pl. LVU

Nogersund

Blekinge län

HELLEVIK

Blekinge Län

Förslaget i/tlagdf rand röddSvärta
siffror arujilvu vojt en djup i meter
Röda " » fast It o llen, eller berg i meter

Boksffi/verrm "Ronsfraktur ns typ err

It rrö/mtul kostnad Fr 2J9000,oo.

Skala. 4''- 4000

10 O 50 100

PL. XXVII

Gen. Stab. Lit. Anst. Sthlm.

Pl. XXVII

Hellevik

Blekinge län

HALLARNA på HASSLÖ

Blekinge län

PL. XXVIII

Häslholmeri

Förslaget tnlagd/med röd/ .

Svar/a siffror angifva vattendjup i. meter
Föda. » "fast botten- e/Jrr ierg i meter
Stokstä/rema,■ " Jwtistruktionsfyp em

o-to

Skrala, 4000

Beräknad kostnad kr 107000,oo

Gen.Stab. Lit.Anst.Stockh.

Pl. XXVIII

Hallarna på Hasslö

Blekinge län

PL. XXIX

DROTTNINGSKAR

Svarta, si/Yror angifva raJten.djup i alster
Häda, " " fast iotten- eller herg ~i meter

JSokstäfrerruv "ftojistraktionstypera

ilroUjimgskärs fiskeläge

Beräknad kostnad kr T12000,oo

6er\. 5fab. Lit Anst.Stockh.

Pl. XXIX

Drottning-skär

Blekinge län

FL. XXX

STENSHAMN

Blekm^e län

Förslaget Inlag dt med ro dt.

Starta siffror caigitvu ruMeriä/up i, meter
Meta, " " fast botten, etter berg 1 meter

Bokstäfvema " höns truMiorrs typ em

O.s \

Skala- 1:/|000

Beräknad kostnad k/: 70000,oo

6en. Stab. Lit Anst.Sfockh.

Pl. XXX

Stensliamn

Blekinge län

PL. XXXTII

VARSKA

Kalmar läir

Svärta, siffror angifva vattendjup i meter
Röda. " "fast botten, eller berg i meter

Yärskärs fiskeläge

Skala, 4: 2000

Beräknad kostnad kt: k5000,oo

Gen. Stab. Lit Anst.Stockh.

Pl. XXXIII

Värskär

Valmar län

PL. XXXIV

GRÖNHÖGEN

Ohuld

Förslaget inlag dt med rödt.

Svärta siffror angifva rattendjup i meter
flöda " " fast lottea eller ler g i meter

Jloks tiifvernå "konstruktionstyp em

B vräka/ul kostnad kr 136000,00

Skida UiOOO

IOO

aa» ■ 1 ----

Grimhö^en.

Qen.Stab. Lit.AnsI.Stockh.

Pl. XXXIV

Grönhögen

Öland

PL.XXXV

KÅREHAMN

Kareholm.

Förslaget inlag di vard rodd.

Svarta, siffror angifva vattendjup i meter
Städa, " " fast botten, eller berg i meter

Jlokstä/verna, " k/mrtruM£onstyp ar

Kårelianm
lotsplats och. fiskeläge

Stol»/1: 3 2 0 0

400

Beräknad Fastnad Fr 203000,oo

Öland

Gen. Stab. Lit Anst.Stockh.

Pl. XXXV

Kårehamn

Öland

inom ■

PL.XXXV1

BYXELKROK

Öland

förslag et inlag dt med röddSvärta
siffror angitva, vatte/idjup i meter
linda, " "fast botten, eller berg i ineter
Bokstälvema " konstrukiioTistypen,

o o

_Byxeiferok fiskeläge

Skala -4:4-000
BO 100

Beräknad Jtoslnad It/: 2/7000, oo.

6en. Stab. Lit.Ansf.Stockh.

Pl. XXXVI

Byxelkrok

Öland

pl. xxxvir

LICKERSHAMN

Srurta siffror angifva* vaJteTirtjicp i meter
linda » " fast lotten* eller lerg i meter

Böjts tdfverrur " konstruktionstyp em

Helt ex simning \ fiskeläge

Gen . Stab. Lit. Anst.Stockh. ’

Pl. XXXVII

L i ekers hamn

Gott land

FL. XXXVIII

LUTTERHORN

förslag et -inlag dt med ridt Svärta

siffror arupfvu vattendjup i -meter
Roder " " fast botten etter berg i meter

J3okstäJfemn "konstruktions typ em

Beräknad kostnad kr 57000, oo.

Gen. Stab. Lit Anst.Stockh.

Pl. XXXVIII

Lutterhorn

Gottland

HERREVIK

Goltlajul

J''örslngct inlagdt med rndt Svärta

siffr-or angiftm vattendjup i meter
Rada, " "fast botten/ eller berg i meter

Bokstätverna, "konstruktions typen/

PL. XI

((i Jfall£stens~berg

Herreviks fiskeläge

Beräknad kostnad kr: 155000, oo.

Gen. Stab. Lit Anst.Stockh.

Pl. XL

Herrevik

Gott land

PL.XLH

KAPELLUDDEN

(rott! and

_Förslaget inkt/jdi med rodt.

Svärta - siffror anyiJvu vattendjup ~i meter
Röda, » " fast botten eller berg i meter

JtokstäJvemxe "Ttonstrukizonstypav

Kapelluddens iiskelägi

Skala MOOO
50

Beräknad kostnad kr B0000,oo.

Gen. Stab. Lit. Anst. Sthlm

Pl. XLII

Kapelludden

Gottland

PL.XLVI

GNISVARD

Förslagen inlag dt med null.

Svarta- siffror angifva vatteTidjup v vieter
Röda- " " fast botten- efter berg i meter

Jiokstä/verrur ''''ko/isfruktjMns fy-pe/i

Gnisvärds fiskläge

Brrdbutd bistånd b: 128000,oo.

Gen. Stab. Lit. Anst. 5thlm.

Pl. XLVI

(i nis värd

Gottian d

Sekt. I-A.

Sekt. 2-A.

PL.XLVK

STENDÖRREN

SöcLermanlands län

Förslaget; inlag dt med rödd.

Srartxb siffror ang it ht vattendjup i, meter

fast botten eller berg i meter

HeräJmetd Jtostn/id It: JK00,oo.

Gen. Stab. Lit. Anst. Sthlm.

Pl. XLYII

Stendörren

Södermanlands lön

„ .. PL.XLVm

LÄNGD

Södermaiilajids län.

Förslaget inlag dt med ro dtSvärta
siffror ang lvu, rattend/icp i meter.

B/Yda " "fast botten^ eller berg / meter
Bokstafvema. "Jwnstnfktionsfypen^

Sekt. A-B

Beräknad kostnad kr <1200,00.

Skala. 1 200

5 o 3 to 20 rrv.

Gen. Stab. Lit.Anst. Sthlm.

Pl. XLVIII

Långö

Södermanlands län

PL.XLIX

BOKÖ

SöcLermanlajiäs län

Förs/ngrf inlagdt med 7Hett.
Svärta siffror a/tolfva vattaidjup i /».elur
Röda "

BohstäJvema -

JemdtCbb

konstraktioTis type/r

EorsnäaiiddfiTi

Beräknad kostnad 7zr3600}oo.

Gen. Stab. Lit. Anst. Sthlm.

Pl. XLIX

Bokö

Södermanlands lön

PL.L

FAGELSUND

TJp sala län..

Förslaget inlag (It med tö dt.
Starta .siffror irrig ifra rattendfup i meter
Soda

fast botten^ eller berg i meta

Störliamn

Beräk/uul kostnad k/: 87000,oo

Gen. Stab. Ltt.Anst. Sthlm.

Pl. L

Fågel sund

Upsala län

PL. LI

GARDSKAR

Up sala län

Svärta, siffror angifva vattendjup i, meter
Städa " " fast botten eller berg ~v meter

JBokstäfverna, "konstruktionstypen.

Beräknad kos trind kr 7SO O O,oo.

Skala 1; 10G00

Gärdskärs fiskeläge

Gen. Stab. Lit. Anst. Sthlm.

Pl. LI

Gårdskär

Upsala län

PL. LVIII

BERGÖ

Gäiléborgs län_

Svarta siffror angifva vattendjup i. jneter
Rida " " fast botten, eller torg i mxler

RoksUilver/ui "JwTistruktis>ush/pen. . __

Skala 1:4000

Beräknad kostnad kr 300 O O,oo.

Gen. Stab. Lit. Anst. Sthlm.

Pl. LVIII

Bergö

Gäfleborgs län

SANNA på BREMON

Västernorrl ands 1 än

Svärta siffror angifva vattendjup i, meter
Jlöda " "fast botten- efter herg i meter
Jtokstä/rema"Jtonstruktumsfypem

Sanna

Seid, C-D

200rrv

Beräknad kostnad kr 160000. oo.

Gun. Stab. Ljt.Anst. Sthlm.

pi. lie

Sanna på Bremön

Västernorrlands län

GRAFVÄRNE

Bohuslän

Svarta siffror av/gifva, vutterutpip v Täkter
-Soda " "fast botten, eller i er g i, mrler

PL. XV

BeräknacL kostnad

Bokstäfver/ia, " konstruktionstyp er

Kristeiys holme

O \f.8.

Skans en.

område-.

Skala, 1=4000

Gen. Stab. Lit.Anst. Sthlm.

Pl. XV

(ira tv linie

Bohuslän

Malmöhus län

SFärslaget; tnUuj/ät med ro dl. \

Svärta, siffror an//it va ra den djup i, meter
Städa, ” " fast botten, edJrr berg i mrJrr

.Bofis tcifrerria, "fa/nstruktfonstypen.

^ X £ S Y\ \\

Beräknad kostnad ki: läkt)00,oo.

PL.XXV

Gen. Stab. Lit. Anst. Sthlm.

Pl. XXY

Råå

Malmöhus län

2:8

BARSEBACK

Malmöhus län

Förslaget inlag dt med ro dt.

Svarta, siffror angifva, vattendjup r meter ^

linda

n n

fast botten, eller berg i meter

IBohstäfvema, "TtofistruMionstypen.

3.9 3.6 3.6 3.s 3.2 3.3 33 3.3 33 3.3 3.3 3.2 3.1

3.1

, 3.23 0

_3.3 3.1

3.6

Beräknad kostnad kr30000, oo.

Skala. 1;2000

toom.

PL. LIX

Gen. Stab. Lit. An st. Sthlm.

Pl. LIX

Barsebäck

Malmöhus län

fast botten^ eller berg t meter

ko ns Iru kJjM ris typ e

O o o.

Skala.

PL. LX

100TTL-.

BASKEMÖLLA

BeräJrrutd kostnad kr6000,oo.

Kristianstads län

Färsing et Mag dt med röcbt.

Svärta, si/tror angitva vattendjup t meter
Röda, "

Roks/ätverrui

Gen. Stab. Ut. Anst. Sthlm.

Pl. LX

Baskemölla

Kristianstads län

EKENAS

PL. XXXII

Förslaget -inlagdt med ridt .

Svärta, siffror angifva vatten ft/up i meter
Möda, " " fast botten eller berg i meter

Mokstäfrerrut

konstruktionstypen.

Beräknad, kostnad kr 30000,oo.

6en. Stab. Lit. Anst.Stockh.

P1XXXII

Ekenäs

Valmar län

PL. XLI

LJUGARN

(lott land

Förslaget inlag dt med roddSvarta-
si/tror anydva vattendjup i meter
Jtoda, " "fast botten- eller Oerg z meter
Bokstäfvema- " TtonstruJctionstyp en

Beritknttd Iwstria-d kr 37000, oo.

Gen. Stab. Lit Anst.Stockh.

PL XLI

Ljugarn

Gottland

PL.LXI

HERTA

(Joll land

Börslaget inlag dt med rödtSvärta
siffror angifva rnUesuljup i. meter
föda " " fast b o (ter eller berg i meter

Skala 1:4000

Beräknad kostnad kr: 2J000yoo.

Gen. Stab. Lit.Anst. Sthlm.

Pl. LXI

Herta

Gottland

PL.XLIV

FALUDDEN

förslag et intrig dl -med -/vett.

Svärta, siffror angifvu vattendjup i meter
flöda, " "fast botten eller berg i meter

Jlokstäfrema, "konstruktionstypen.

Fatutldeiis lo t »plats

Beräknad kostnad kr. tf000,oo.

Gen. Stab. Lit. Anst. Sthlm.

Pl. XLIV

Fal ii (Iden

Gottland

PL.XLV

VÄND BORG

Svarta, si/Yror ang Ura vattendjup t meter
Soda " " fast botten* eller berg 1 mrier

Yaiidborg (i

Ståla 1:2000

Beräknad'' kostnad kr k JO00, oo.

Gen. Stab. Lit. Anst. Sthlm.

Pl. XLV

Yändborg''

Gottland

0.W 2.

Skala, |:4000
100

UTVALNAS

GäHeborgs län.

Förslaget tolag dt med räckSvärta,
siffror angifva vattmtf/iqi i meter
linda " ''''fast botten eller berg i meter

IBoks tä/v,erna, " konstruktionstyp ea

PL.LXE

Beräknad kostnad kr 20000,oo.

Gen. Stab. Lit. Anst. Sthlm

Pl. LXII

Utvalnäs

Gäfleborgs län

PL. LE

STORJUNGFRUN

Gäiléborés larv

Svärta siffror angifva. vatfeniljup i. meter
Ifalla

fast botten^ etter berg i mel

Beräknad kostnad Åt: 75000,oo.

Gen. Stab. Lit.Anst. Sthlm.

Pl. LII

Storjungfrun

Gäfleborgs län

PL.LXm

PRESTGRUNDET

Gäilebor^s län.

Förslaget inlag dt med rödt.

Svarta, si/tror angifvv rattenxtjnp i meter
Reda » »fast botten, etter berg i meter

Ståla 1:2000

BerälmatL kos furu! kr 7 0.10 O, o o.

Gen. Stab. Lit. An st. Sthlm

pi. Lxni

Prestgrundet

Gäfleborgs län

PL. LXIV

HOLICK

Svärta, siffror angifva, vattendjup i meter
Röda " "fast botten efter t/era i m

l\6

Beräknad kostnad tu: jtOOffoo.

Gen. Stab. Lit.Anst. Sthlm.

Pl. LXIV

Hölick

Gäfleborgs län

PL.LXV

RÖNNSKÄR

GäJLeborgs län.

Försla/jel Tnlagdtmed rocbtSrartee
siffror amf ifra. vattendjup i meter
Edda " "fast botten etter berg é meter
Bokstdtrema- " Jconstruktumstyp en -

SI o c V v e tv

Skala 18000

Beräknad kostnad kr 73000, o o.

Gen. Stab. Lit.Anst. Sthlm.

Pl. LXY

Rönnskär

Gäfleborgs län