POST- OCH TELEGRAFVERKENS FÖRENING (Statens offentliga utredningar 1882:1)

HAADLIAGAB

RÖRANDE

POST- OCH TELEGRAFVERKENS FÖRENING.

-_--G>

STOCKHOLM

ISAAO MARCUS’ BOKTR.-AKTIEBOLAG.
1881.

Innehåll.

Riksdagens lind. skrifvelse ..................................................................

Generalpoststyrelsens und. utlåtande...................................................

Telegrafstyrelsens ,, „ ..................................................

Generalpost- och telegrafstyrelsernas gemensamma utlåtande och förslag
till stat för en gemensam styrelse för post- och telegrafverken
.....................................................................................

Direktionens för civilstatens pensionsinrättning skrifvelse i fråga om

telegrafpersonalens inträde i pensionsinrättningen..................

Direktionens öfver telegrafverkets pensionsinrättning utlåtande i sistnämnda
fråga ............................................................................

Pag.

1—6.

7—19.

20—42.

43—80.

81—95.

96—107.

Stormäktigste, Allernådigste Konung!

På grund af den omständighet, att i en senare tid inkomsten af
postutvexlingen och telegrambefordringen icke lemnat tillgång till bestridande
af post- och telegrafverkens utgifter, hvarföre till den årliga
bristens betäckande befunnits nödigt att anlita bidrag af andra stats 1 -

medel, har hos Riksdagen förslag blifvit väckt, det Riksdagen måtte
hos Eders Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla dels om åstadkommande
af en utredning, huru, derest post- och telegrafverken komme
att under en styrelse förenas, inkomster och utgifter för dessa verk
kunde komma att ställa sig, dels ock att, om af en sådan utredning
framginge, att en förening af omförmälda slag blefve med statens
fördel öfverensstämmande, Eders Kongl. Maj:t måtte till näst sammanträdande
Riksdag göra framställning om de båda verkens förenande
under en gemensam styrelse.

Frågan om post- och telegrafverkens förening har förut vid särskilda
tillfällen utgjort föremål för Riksdagens pröfning. Med anledning
af en utaf Riksdagens revisorer gjord framställning anhöll nemligen
Riksdagen i skrifvelse den 13 maj 1868, att, efter förutgången
utredning af de fördelar och olägenheter, som kunde härflyta af postocli
telegrafverkens förening under en gemensam styrelse, Eders Kongl.
Maj:t måtte för Riksdagen framlägga förslag till en normalstat för postverket,
hvilken stat, för den händelse att en förening af de båda inrättningarne
befunnes fördelaktig, äfven borde omfatta telegrafverkets

Sedan emellertid vid föredragning af detta ärende den 12 december
1869 Eders Kongl. Maj:t, efter vederbörandes hörande, funnit
någon annan åtgärd i anledning af Riksdagens framställning icke då
böra ifrågakomma än meddelande af det nådiga förklarande, att å de
orter, der båda styrelserna funne sådant lämpligt, befattningarna såsom
postexpeditör och telegrafstationsföreståndare vid inträffande ledighet
finge hos samma person förenas, blef år 1871 vid regleringen af utgifterna
under riksstatens sjunde hufvudtitel frågan om post- och telegrafverkens
förening under en gemensam förvaltning ånyo till behandling
upptagen af Riksdagen, som i skrifvelse den 10 maj samma år hemstälde,
att frågan om post- och telegrafverkens förening måtte komma
under förnyad ompröfning, på det att, om föreningen af de båda verken
vunne godkännande, ett organisationsförslag i sådant syfte måtte varda
utarbetadt.

Efter det att med anledning häraf ett yttrande i ämnet till finansdepartementet
afgifvits af dåvarande chefen för telegrafverket, fann
likväl, under åberopande af omständigheter utaf mera tillfällig art,
såsom att frågan om post- och telegrafverkens förening icke lång tid
förut varit understäld Eders Kongl. Maj:ts nådiga pröfning, att sedan
dess icke några förändrade förhållanden inträdt och att icke ens vid
något af verken chefsplatsen vore för tillfället ledig, Eders Kongl.
Maj:t den 3 november 1871 skäligt förklara, att någon åtgärd i anledning
af Riksdagens ifrågavarande framställning icke påkallades.

Sedan emellertid genom Eders Kongl. Maj:ts nådiga bref den 12
december 1869 tillåtelse lemnats att förena befattningarna såsom postexpeditör
och telegrafstationsföreståndare, blefvo i nådig skrifvelse den
6 juni 1873 bestämmelser meddelade, åsyftande att så mycket som
möjligt befrämja en dylik förening.

Det mål, som med förenämnda bestämmelser afsetts, synes dock
endast i mycket ringa mån hafva blifvit uppnådt. Enligt hvad Riksdagen
haft tillfälle inhemta, uppgår nemligen för närvarande antalet
förenade postexpeditioner och telegrafstationer endast till fem; hvarjemte
styrelserna för post- och telegrafverken fattat beslut, som dock
ännu ej blifvit verkstäldt, om förening af ytterligare två post- och
telegrafanstalter.

Då, redan vid tidpunkten för uppgörande af underdåniga förslag
till lönereglering för generalpoststyrelsen och telegrafstyrelsen, här
ofvan omförmälda förhållanden gestaltade sig föga mindre ofördelaktigt
än hvad för närvarande kan anses vara fallet, samt sålunda omständigheterna
syntes gifva ökadt stöd åt det i Riksdagens åberopade skrifvelse
den 10 maj 1871 uttalade antagande, att, så länge öfverstyrelsen för
post- och telegrafverken icke vore gemensam, en mera omfattande
förening af post- och telegrafanstalter svårligen skulle varda åvägabragt,
hade af den för dessa ärendens behandling nedsatta komité
blifvit i underdånighet hemstäldt, att, derest en sådan förening fortfarande
ansåges önsklig, äfven till innehafvare af tjenster inom de
begge styrelseverken måtte utsträckas föreskriften om skyldighet att
underkasta sig den utvidgade och förändrade tjenstgöring, som af postoch
telegrafverkens möjligen ifrågakommande förening under en gemensam
styrelse kunde komma att härflyta; och blef denna framställning
såväl af Eders Kongl. Maj:t som af Riksdagen bifallen.

Sammanstäldt med hvad genom nådiga brefvet den 6 juni 1873
blifvit stadgadt rörande åliggande för tjenstemännen vid postanstalt
eller telegrafstation att åtaga sig tjenstgöring äfven vid förenad postoch
telegrafanstalt, synes åberopade beslut knapt gifva anledning till
annat antagande än att, i ena som i andra fallet, den åsigt redan gjort
sig gällande, att en verklig och fullständig förening af post- och telegrafverken
bör genomföras. Riksdagen anser sig emellertid icke böra
underlåta att här nedan i ett sammanhang redogöra för de skäl, som
under frågans föregående behandling blifvit vid olika tillfällen för och
emot en dylik förening anförda.

Såsom skäl mot föreningen har blifvit åberopad den omständigheten,
att mellan göromålen inom de begge embetsverken icke skulle
finnas någon sådan likhet, att deraf kunde hemtas skäl till verkens

förenande under samma styrelse; men utom det att i många andra
länder en mot denna uppfattning stridande åsigt gjort sig gällande,
kan emellertid med fog anmärkas, att skriftliga meddelandens fortskaffande
med telegraf eller post icke innefatta så olikartade bestyr,
att ej åtskilliga andra förrättningar, som under de senare åren åt detta
verk uppdragits, såsom att medelst postanvisning och postförskott bedrifva
en mycket vidsträckt bankrörelse, besörja reqvisition af tidningar
och tidskrifter med skyldighet att uppbära och redovisa prenumerationsafgifter
m. m., måste anses mera främmande för den verksamhet,
som ursprungligen tillhört postverket. Vidare har under frågans tidigare
behandling blifvit anmärkt, att från förhållandena i främmande
länder icke kunde hemtas något stöd för yrkandet på post- och telegrafverkens
förening. Sålunda hade i de flesta andra länder, bland hvilka
särskildt omförmälts Frankrike, Österrike, Spanien och Portugal, telegrafärendenas
handläggning varit och vore fortfarande öfverlemnad åt eu
särskild administration, utan all sammanblandning med postverket. I
Preussen, der ett försök gjorts med de begge verkens förening, hade
desamma sedermera blifvit från hvarandra helt och hållet skilda, och i
Norge ägde icke något samband rum i behandlingen af post- och telegrafverkens
angelägenheter. Deremot bör likväl erinras, att under de senare
åren en förening af post- och telegrafverken egt rum icke allenast
i Frankrike, Österrike och Spanien, utan äfven i Storbritannien,
likasom en dylik förening finnes genomförd i Belgien, Schweitz, Rumänien
och Serbien, hvarförutom äfven för kamrarne i Portugal lärer
framlagts förslag i enahanda syfte; att äfven i Tyskland under de senare
åren post- och telegrafverken blifvit ånyo och fullständigt förenade,
samt att i Norge regeringen nyligen föreslagit vidtagande af
anordningar, som afse att vidga kretsen af de ärenden, hvilka böra
af den för post- och telegrafförvaltningen gemensamma personal handläggas.

Mot en likaledes yttrad tvekan, huruvida någon väsentlig besparing
skulle vinnas genom den ifrågasatta föreningen, torde kunna erinras,
att, enligt hvad erfarenheten ådagalagt, en dylik besparing kan
åstadkommas genom förening af fullständig postanstalt med telegrafstation,
och detta utan att i någon mån åsidosättes hvad af postanstalt
eller telegrafstation kan och bör fordras. Fn mycket väsentlig förmån
är också den, att sålunda minskas antalet af svagt, i många fall otillräckligt
aflönade tjenstemän. En annan fördel särskildt för postutvexlingen
torde ligga deruti, att å orter, der det finnes nödigt att bibehålla
tvänne tjenstemän för den gemensamma post- och telegrafanstalten,
således beredes ett i många fall förut saknadt tillfälle att åtminstone

vid större och vigtigare posters afsändande och mottagande påkalla
närvaro af tvänne tjenstemän, en förmån af så mycket större betydelse,
som utan tvifvel en bland de största olägenheterna af det i allmänhet
ringa antalet tjenstemän, som finnes vid postanstalterna i landsorten
anstälde, är att söka i den omständigheten att, då innehållet af en
ankommen post uppgifves icke hafva öfverensstämt med den posten
åtföljande karta, någon bevisning icke alltid kan åstadkommas, huruvida
de felande försändelserna antingen aldrig afgått från inlemningsorten
eller blifvit under vägen förskingrade eller möjligen gått förlorade
först efter ankomsten till adresspostanstalten; hvadan, och då
stora penningeremisser ofta åtfölja posterna, det måste vara i hög grad
angeläget, att kontrollerna härvid så mycket som möjligt fullständiggöras.

Vidare torde med anledning af ytterligare anmärkningar mot förslaget
böra erinras, att, oberoende af förening med postanstalt, det
redan före 1875 års utgång befunnits med telegrafverkets fördel öfverensstämmande,
att till statstelegrafstationer förändra alla förut varande
så kallade privattelegrafstationer, samt att den erfarenhet, som hittills
vunnits i afseende å förenade post- och telegrafstationer, visserligen
icke gifver anledning antaga, att en eller annan kommun skulle söka
motsätta sig postens expedierande i lägenhet, som åt telegrafverket upplåtits,
men att emellertid om, mot hvad rimligtvis kan antagas, någonstädes
ett liknande yrkande skulle komma att framställas, något hinder
icke synes böra möta derför, att — med samma rätt som hittills stationslokals
tillhandahållande gjorts till vilkor för att en ort skulle beredas
tillfälle till telegramvexling — äfven medgifvande att samma lokal må
användas jemväl för postgöromålens bestridande fordras för fortsatt
tillgodonjutande af omförmälda förmån; att den erfarenhet, som vunnits
under mer än ett årtionde, väl torde få anses tillräckligt ådagalägga,
att någon mera utsträckt förening af post- och telegrafanstalter icke
är att påräkna ensamt på grund deraf, att post- och telegrafverken
lyda under samma statsdepartement, ett samband, som icke synes vara
egnadt att utöfva något synnerligt inflytande på sättet för användande
af de begge verkens personal, helst det torde böra erkännas, att endast
en för begge styrelserna gemensam chef kan äga sådan kännedom om
ifrågavarande personal, som erfordras för att kunna bedöma, när genom
förflyttningar, som af författningarna medgifvas, samt genom vidtagande
i öfrigt af lämpliga åtgärder utväg kan beredas att genom
samma person — vare sig han användes som föreståndare eller som
biträdande tjensteman — få såväl post- som telegraftjenstgöringen bestridd,
samt att, äfven om icke bibehållandet af särskilda styrelser för

post- och telegrafverken skulle verka hinderlig! för en mera utsträckt
förening af post- och telegrafanstalter, väl kunde uppstå någon tvekan
om det lämpliga uti att i synnerlig mån befrämja upprättandet af
gemensamma post- och telegrafanstalter, hvilka till en de! skulle lyda
under en styrelse och till en annan del under en annan styrelse, då,
såsom äfven Riksdagen i skrifvelse den 10 maj 1871 erinrat, kontrollen
öfver två olika verks kassor hos en och samma tjensteman måste blifva
ofullständig, såvida icke båda dessa verk hafva gemensam öfverstyrelse
och bokföring.

Då de skäl, hvilka sålunda och i öfrigt blifvit anförda mot en
sådan anordning, som förslaget afser, dels, till följd af flera i en senare
tid inträffade förändringar, förlorat sin betydelse, dels icke synas vara
af beskaffenhet att förringa vigten af de omständigheter, hvilka tala
för genomförande äfven inom vårt land af en reform, som redan blifvit
vidtagen inom de flesta andra länder med mera utbildadt kommunikationsväsen,
får Riksdagen härmed i underdånighet anhålla om utarbetande
och framläggande för näst sammanträdande Riksdag af ett sådant
på post- och telegrafverkens förenande under en gemensam styrelse
grundadt organisationsförslag, som i Riksdagens skrifvelse den 10 maj
1871 omförmäles.

Riksdagen framhärdar med djupaste vördnad, trohet och nit,
Stormäktigste Allernådigste Konung!

Eders Kongl. Maj:ts

underdånigete, tropligtigste
tjenare och undersåter.

På första kammarens vägnar:

A. N. SUNDBERG.

Talman.

På andra kammarens vägnar:
OLOF WIJK.

Talman.

Stockholm den 12 maj 1880.

Stormäktigste, Allernådigste Konung!

Under åberopande deraf, att de skäl, hvilka vid flere föregående
tillfällen blifvit anförde mot post- och telegrafverkens förenande under
en gemensam styrelse, dels till följd af flere i en senare tid inträffade
förändringar förlorat sin betydelse, dels icke synas vara af beskaffen -

het att förringa vigten af de omständigheter, hvilka tala för genomförande
äfven inom vårt land af en reform, som redan blifvit vidtagen
inom de flesta andra länder med mera utbildadt kommunikationsväsen,
har, i underdånig skrifvelse den 12 nästlidne maj, Riksdagen anhållit
om utarbetande och framläggande för näst sammanträdande Riksdag af
ett på post- och telegrafverkens förenande under en gemensam styrelse
grundadt organisationsförslag;

hvarefter, genom nådig remiss den 28 i samma månad, Eders
Kongl. Maj:t behagat anbefalla generalpoststyrelsen att i omförmälda
ämne afgifva underdånigt utlåtande och förslag.

Bland de skäl, hvilka, vid föregående behandling af detta ärende,
anförts till stöd för yrkandet på de bägge nämnda verkens förening,
är den besparing, som derigenom skulle beredas statsverket.

Derest äfven framgent, såsom generalpoststyrelsen synes lämpligt,
vidhålles den i nådiga brefvet den 6 juni 1873 uttalade grundsats, att

— då hos samma person förenas befattningar, för hvilka löner eller
arvoden äro uppförda å så väl postverkets som telegrafverkets stater

— innehafvare af sålunda förenade befattningar i allmänhet icke bör
ega uppbära mer än trefjerdedelar af den å hvardera staten uppförda
lön eller arvode,

måste i utgifterna å aflöningsstat uppkomma en årlig besparing,
som — för så vidt efterhand kunde beredas tillfälle att, utan tillökning
i biträdespersonalen, åt samma personer uppdraga befattningarne såsom
föreståndare för post- och telegrafanstalterna å alla de orter, der postutvexlingen
besörjes genom postexpedition och hvarest finnes statstelegrafstation,
hvars sammanlagda antal afsända och mottagna telegrammer
icke i medeltal öfverstiger tio om dagen — för postverket beräknas
komma att uppgå till......................................................... kronor 14,062: bo,

samt enligt de upplysningar, som generalpoststyrelsen
varit i tillfälle inhemta, kunde för telegrafverket
antagas komma att belöpa sig till.................. ,, 9,412: bo,

sammanlagdt kronor 23,475: —,

under det att den årliga besparing å aflöningsstaternas anslag,
som, genom förening af befattningarna såsom föreståndare för postoch
telegrafanstalterna i Dalarö, Leksand, Ljusne och Säter, för närvarande
uppkommer, inskränker sig

för postverket till................................................................. kronor 900: —

och för telegrafverket till................................................ ,, 937: bo,

tillsammans kronor 1,837: bo,

hvartill kan läggas någon minskning i utgift för hvardera verket
till följd deraf, att inom hufvudstaden, å Ladugårdslandet och på
Kungsholmen, post- och telegramutvexlingen besörjes af samma personal.

De platser i landsorten, å hvilka, vid förestående beräknings uppgörande,
en förening af post- och telegrafanstalter antagits komma att

ega rum, aro Bollnäs, med ett	antal	nästlidet år	afsända och ankomna telegrammer
Ronneby			»	af tillsammans 33	3,437, 3,191,
Marstrand,	»		»	3)	3,135,
Nordmaling,		j)	3)	3)	3,126,
Sölvesborg,	))	))	»	3)	2,911,
Sala, Torpshammar,	»		3)	3)	2,832,
»	»	33	3)	2,429,
Trollhättan,	»	))	3)	3)	2,316,
Borgholm,	»	»	33	33	2,216,
Nya Kopparberget, »	»	3)	33	2,185,
Hjo, Finspong,		»	33	33	2,034,
»	))	33	33	1,958,
Gamleby,	33		3)	33	1,919,
Oregrund,	»		33	33	1,919,
Mora,	»	»	»	33	1,889,
Ljusdal,	33	»	33	33	1,802,
Ulricehamn,	»		33	3)	1,723,
Strengnäs,			33	33	1,705,
Norberg,	»	»	33	33	1,662,
Vernamo,	»		33	33	1,662,
Mönsterås,	»	»	3)	33	1,643,
Råneå,		»	33	33	1,643,
Klintehamn, Yaldemarsvik,	»	»	33	33	1,597,
33	»	33	33	1,570,
Iledemora,	»		33	33	1,562,
Askersund, Kongsbacka,	»	»	33	33	1,507,
»	»	33	3)	1,433,
Lindesberg,	»		3)	33	1,424,
Laholm,	33	»	33	33	1,355,
Mariefred,	3)	»	33	33	1,351,
Grenna,	»		33	33	1,338,
Vaxholm,	»	»	33	33	1,321,
Avesta, Skenninge,	»	»	33	33	1,231,
»	»	33	33	1,162, 2

Lilla Edet, med ett antal nästlidet år afsända och ankomna telegrammer

af tillsammans 1,063,

)) D »

Östhammar,

Hvetlanda,

Ludvika,

Kongelf,

Grisslehamn,

Båstad,

Trosa,

Kisa,

Lycksele,

Onsala,

och Borensberg,
äfvensom i beräkningen
ingått
Ljusne,

Dalarö,

Leksand
och Säter,

1,032,

990,

936,

868,

852,

846,

750,

725,

706,

682,

640,

3,024,
2,871,
1,132,
965,

å hvilka orter redan nu post- och telegrafanstalterna äro förenade.

Antagligt är att en dylik inskränkning i tjenstemannapersonalen
kunde genomföras äfven å en och annan ort, der telegramantalet uppgår
till något mer än tio om dagen, likasom icke torde möta oöfvervinnerliga
svårigheter att vidtaga en liknande åtgärd jemväl å platser,
der postutvexlingen besörjes genom postkontor.

Äfvenså lärer, genom post- och telegrafanstalters förenande, kunna
beredas en icke så obetydlig minskning i utgifterna å förslagsanslagen
till extra biträden m. m., hvilka anslag i nu gällande stater för de
bägge verken uppgå till sammanlagdt 407,000 kronor.

Slutligen bör genom en sådan anordning, som af Riksdagen blifvit
föreslagen, kunna i afsevärd mån nedsättas utgifterne för tjenstelokalers
förhyrande, äfvensom för rummens städning, för bränsle och
belysning m. m.

På frågans närvarande ståndpunkt saknas emellertid ledning för
uppgörande af en sannolikhetsberäkning rörande beloppet af de besparingar,
som, på grund af förenämnde omständigheter, må kunna åstadkommas.

Förutom de skäl, som hemtats från behofvet att så mycket som
möjligt minska utgifterna för postutvexlingen och telegrambefordringen,
har till stöd för yrkandet på post- och telegrafverkens förenande
också åberopats fördelen af att åstadkomma en inskränkning i antalet

svagt ajlönade tjenstemän; ett skäl som, enligt generalpoststyrelsens uppfattning,
icke minst förtjenar afseende.

Antalet civila tjenstemän i allmänhet har, under de senaste årtiondena,
icke kunnat annat än i väsentlig mån ökas,

dels till följd deraf att, hufvudsakligen i förening med kronobrefbäringens
upphörande, postinrättningen vunnit en högst betydlig
utvidgning, under det att, samtidigt härmed, indragits de sportler, hvilka
förut satt postförvaltarne i tillfälle att, till väsentligaste delen, sjelfva
bekosta det för tjenstens bestridande erforderliga biträde,

dels ock med anledning deraf att staten öfvertagit å de flesta
orter telegrambefordringen samt, inom en stor del af riket, äfven jernvägstrafikens
besörjande. ,.

Om från beräkningen uteslutas dels de centrala embetsverken i
Stockholm, likasom hofrätterne i Jönköping och Kristianstad — hvilka
embetsverks personal, genom de senare årens löneregleringar, i allmänhet
undergått någon förminskning, på samma gång lönevilkoren
för densamma förbättrats — dels ock jernvägsbyggnadsstaten, hvars
anställning lärer få anses vara af mera tillfällig beskaffenhet,

så kan, med ledning hufvudsakligen af uppgifterne i statskalendrarne,
men äfven på grund af i öfrigt tillgängliga officiela handlingar,
beräknas att, medan vid 1854 års slut till omkring 2,320 uppgick
antalet för verksamhet i statens tjenst inrättade civila befattningar inom
riket, bland hvilka befattningar icke upptagas de, som innehades af
lärarestaten eller af civila tjenstemän vid armén och flottan, likasom
äfven städernas styrelsepersonal och tjenstemän ur räkningen uteslutas,
så utgjorde vid nästlidet års utgång antalet af dessa befattningar
omkring 3,360, hvilket för nämnda tidrymd af tjugufem år innefattar
en tillökning af 1,040.

Till denna tillökning har postpersonalen bidragit med...... 230 —,

deri icke inberäknade poststationsföreståndarne, hvilka i allmänhet
på grund af kontrakt lemna det biträde, som för postutvexlingen
af dem påkallas,

telegrafpersonalen, så vidt af tillgängliga handlingar rö -

rande förhållandena år 1854 kunnat inhemtas, med.................... 350 —

och jernvägstrafikstaten med ................................................... 270 —,

tillsammans 850 —,

motsvarande nära 82 procent af tillökningen i dess helhet.

För så vidt nu den rörelse, som bedrifves af post- och telegrafverken
samt af statens jernvägar, lemnade en afkastning, som gjorde
det möjligt att bereda dem, som arbeta i dessa inrättningars tjenst, icke

allenast bröd för dagen utan äfven en i ekonomiskt afseende något så
när tryggad framtid, skulle visserligen af tjenstemannapersonalens tillvext
lika så litet vara att emotse någon olägenhet som, i allmänhet,
detta kan blifva följden deraf, att ett enskilda industriel företag vinner
en större utsträckning och derför behöfver använda en talrikare
personal än tillförene.

Hvad post- och telegrafverken angår, har emellertid upprepade
gånger blifvit af verkens styrelser vitsordad otillräckligheten, i flere
eller färre fall, af den aflöning, som å nu gällande stater finnes uppförd.
Det är också tydligt att, om jemväl ett ringare arvode kan lemna tillgång
till bestridande af lefnadskostnaderna för en person, som, vid unga
år befordrad till ordinarie befattning, endast en kortare tid innehaft
densamma, förhållandet blir annorlunda beskaffadt om — efter tio eller
till och med fjorton års tjenstgöring i samma grad men med en vexande
hushållskostnad — tjenstemannen ser sina inkomster af den befattning
han innehar inskränkta till belopp, som i medeltal icke öfverstiga

för postexpeditör i sjunde klassen ................................. 2,015 kronor,

för kontorsskrifvare af andra lönegraden ..................... 1,650 ,, ,

för telegrafassistent af andra klassen ........................... 1,800 „ ,

och för telegrafist af andra klassen................................. 900 „ .

Om inom andra allmänna verk och inrättningar, i en föregående
tid, med en jemförelsevis ringa aflöning för de lägre gradernas tjenster,
kunnat påräknas tillgång på fullt lämpliga och pålitliga personer
till göromålens bestridande, har utan tvifvel sådant i väsentlig mån
berott derpå, att för ett stort antal af tjenstemännen utsigten till befordran
utgjort en ersättning för de första årens otillräckliga aflöning.

Men i huru ringa mån en dylik utsigt förefinnes för post- och
telegrafanstalternas tjenstemän lär få anses framgå deraf att,

medan antalet befattningar, som föreståndare för eller biträdande
tjensteman vid postanstalt, för hvilka aflöningen å stat belöper sig till

3,000 kronor eller derutöfver, uppgår till ............................................ 51,

utgör antalet fenster af ifrågavarande slag, hvilkas aflöning

understiger nämnda belopp ........................................................................ 353.

Och under det att vid telegrafanstalterne.................................... 28

platser aflönas med 3,000 kronor eller derutöfver, bestiger sig till 354

antalet dylika platser, för hvilka aflöningen uppgår till ringare belopp
än sist nämndt är, utan att i beräkningen ingått de befattningar, för
hvilka uppbäres arvode af anslagen till personalen vid inlemningsbyråerne
i Stockholm och till föreståndare för telegrafstationer, hvilka
endast någon del af året hållas öppna för allmänheten.

Och om äfven anmärkas kan, att olägenheterna af förenämnda
omständighet i någon mån minskas derigenom att, hufvudsakligen inom
telegrafverket, en stor del af de svagast aflönade befattningarne för
närvarande innehafves af personer utaf qvinkön, hvilkas lefnadskostnad
i allmänhet är mindre än männens, så kan sådant anses i väsentlig
mån uppvägas deraf att, utöfver innehafvarne af här upptagne befattningar,
så väl i postverkets som i telegrafverkets tjenst användes ett
stort antal extra biträden, af hvilka säkert .åtminstone eu ej ringa del
äfven påräknar befordran inom det ena eller det andra verket.

Att de tryckande näringsbekymmer och, i många fall, den skuldsättning,
som af här ofvan omförmälda förhållanden framkallas, lätteligen
måste komma att utöfva en menlig inverkan på sättet för tjenstgöringens
bestridande, lärer knappt behöfva anmärkas. En omständighet,
hvilken, vid skärskådande af denna fråga, också icke torde böra
lemnas helt och hållet utan afseende, är att dessa olägenheter drabba
tjenstemän, genom hvilkas händer dagligen gå penningesummor af mycket
betydliga belopp, eller på hvilkas förtegenhet ofta utgången af stora
och vigtiga affärer kan bero.

Och om äfven anledning må anses förefinnas till den förhoppning,
att en af rörelsens tillvext föranledd tillökning i post- och telegrafuppbörden
skall inom kort möjliggöra en af omständigheterna högt
påkallad förbättring af aflöningsvilkoren för åtminstone någon del af
den i fråga varande personalen,

så lärer svårligen äfven af en betydlig tillökning i trafiken kunna
påräknas tillgång till beredande åt så väl postanstalternes som telegrafstationernes
tjenstemän af en sådan löneförbättring, som kunde anses
vara af verkligt behof påkallad, helst just post- och telegrafinrättningarnes
egenskap af statsanstalter måste föranleda dertill att — i olikhet
med hvad inom den enskilda industrien gemenligen i akt tages —
inrättningarnes verksamhet efter hand utsträckes äfven till orter, hvilkas
korrespondens måste blifva allt för obetydlig för att ej, under en
lång följd af år, trafikinkomsterne skulle befinnas otillräckliga till betäckande
af samtliga utgifterne för anordnande och underhållande af
post- och telegrafförbindelse, men hvilka orter, för utvecklingen af sin
rörelse och industri, hafva ett oafvisligt behof af tillfälle till direkt
post- och telegramutvexling.

Måste nu i allmänhet statens intresse anses kräfva att, genom
all den inskränkning i tjenstemännens antal, som af förhållandena medgifves,
möjlighet beredes att tillförsäkra hvar och en af tjenstemännen
en mot omfattningen och betydelsen af hans verksamhet svarande, för
hans lefnadsbehof tillräcklig aflöning, så lärer väl mindre än någonsin

förekomma någon anledning till tvifvel rörande lämpligheten af ett dylikt’
förfaringssätt, der fråga är om tjensteman, hvilkas aflöning tydligen
är otillräcklig för deras uppehälle, utan att likväl, med någon
synnerlig grad af sannolikhet, kan påräknas en snar lönereglering af
beskaffenhet att fullt tillgodose deras behof, och af livilka tjensteman
de fleste hafva endast en ringa utsigt till befordran, och en stor del
icke är af åliggande göromål, så upptagen, att ej tid kan finnas öfrig
föi äfven annat arbete i statens tjenst; ett arbete, hvilket i öfrigt icke
är mera olikartadt de göromål, som dem förut ålegat, än att i de flesta
länder med mera utbildadt kommunikationsväsen man funnit lämpligt
låta, så mycket som möjligt, genom samma personer besörja det arbete,
som för det ena eller andra verket erfordras.

Om sålunda en till så många orter som möjligt utsträckt förening
hos samma personer af befattningarne såsom tjensteman vid post- och
telegrafanstalt måste anses påkallas icke allenast af behofvet att minska
utgifterna för de begge kommunikationsanstalterna, utan äfven af
fördelen deraf, att på sådant sätt möjliggöres en afsevärd inskränkning
i antalet svagt eller otillräckligt aflönade tjensteman, hvartill kan läggas
den äfven i Riksdagens skrifvelse åberopade fördelen af ökad kontroll
i afseende å en del värdeförsändelser, som genom postanstalterna
befordras,

så återstår att tillse, huru förvaltningen af de båda inrättningarne
må böra ordnas, för att utsigt må vinnas att, i en icke allt för aflägsen
framtid, post- och telegraftjenstgöringen må komma att, å alla de
orter der sådant lämpligen ske kan, af samma personer besörjas.

Den erfarenhet, som i afseende å förening af post- och telegraftjenst
vunnits efter utfärdandet af nådiga brefvet den 6 juni 1873,
kan icke anses annat än bekräfta riktigheten af det i Riksdagens underdåniga
skrifvelse den 10 maj 1871 uttalade antagande, att, så länge
icke öfverstyrelsen för post- och telegrafverken är gemensam, någon
sammanslagning i större utsträckning af post- och telegrafanstalter svårligen
skall varda åvägabragt.

Också har — under åberopande af de i Eders Kongl. Maj:ts nådiga
kungörelser den 1 november och den 6 december 1878 faststälda
vilkor för åtnjutande af de generalpoststyrelsens och telegrafstyrelsens
embets- och tjenstemän tillagda, förhöjda löneförmoner, äfvensom af
förrberörda nådiga brefvet den 6 juni 1873 — Riksdagen i remitterade
skrifvelsen anmärkt, hurusom omförmälda beslut knappt gåfve anledning
till annat antagande än att, i ena som i andra fallet, den åsigt
redan gjort sig gällande, att en verklig och fullständig förening af postoch
telegrafverken bör genomföras.

Det olika sätt, hvarpå i allmänhet statsförvaltningen är ordnad
inom de främmande länder, hvilkas post- och telegrafverk redan äro
mer eller mindre fullständigt förenade, har naturligtvis icke kunnat
annat än utöfva inflytande jemväl på bildandet af öfverstyrelserne för
de bägge nämnda kommunikationsanstalterna. Hvad som för möjligheten
att i dessa länder, inom en rimlig tidsrymd, åstadkomma en verklig
förening af de bägge, eu gång åtskilda post- och telegrafinrättningarne
måste anses hafva varit afgörande, är emellertid — icke huruvida
förvaltningen af verkens angelägenheter öfverlemnats åt en styrelse
med ungefärligen enahanda embetsmyndighet som den, hvilken
inom Sverige tillkommer de nuvarande särskilda styrelserna för postoch
telegrafverken, eller om samma förvaltning blifvit anförtrodd åt
en afdelning af ett eller annat ministerium — utan huruvida åt förvaltningen
beredts en sådan enhet, som gjort det möjligt att, vid hvarje
befordran eller förflyttning af tjensteman, tillgodose lika så mycket
posttjenstens som telegraf^’enstgöringens kraf, utan att dervid lemna
ur sigte statens intresse dervid, att antalet tjenstemän blefve så mycket
som möjligt begränsadt.

Det är samma enhet i förvaltningen, som äfven inom Sverige anses
erfordras för reformens genomförande, då, såsom i Riksdagens skrif,
velse den 12 nästlidne maj anföres, ”endast en för bägge styrelserna
gemensam chef kan ega sådan kännedom om i fråga varande personal,
som erfordras för att kunna bedöma, när genom förflyttningar, som af
författningarne medgifvas, samt genom vidtagande i öfrigt af lämpliga
åtgärder, utväg kan beredas att genom samma person — vare sig han
användes som föreståndare eller som biträdande tjensteman — få så väl
post- som telegraftjenstgöringen bestridd/4

Att åter, om post- och telegrafverkens angelägenheter skola
liandhafvas af en gemensam styrelse, denna styrelse bör ordnas i hufvudsaklig
öfverensstämmelse med de grundsatser, som i en senare tid
gjort sig gällande i afseende å förvaltningen af andra allmänna verk
och inrättningar inom riket, lärer icke vara något tvifvel underkastadt.
Med denna uppfattning synes äfven öfverensstämma den åsigt, som i
detta ämne uttalats i Riksdagens sist åberopade skrifvelse. Och redan
under de första åren af telegrafinrättningens verksamhet, vid en tidpunkt
då likvisst redan fanns åvägabragt telegrafförbindelse från Stockholm
till Malmö, Göteborg och Grisslehamn samt åtskilliga mellanliggande
orter, hade i underdånigt memorial den 23 november 1854
af telegrafverkets förste chef — den man, under hvars ledning inrättningen
kommit till stånd och på kort tid vunnit en mycket stor utveckling
— blifvit. bland annat anfördt, att, sedan en gång anläggnings -

arbetena, hvilka antogos komma att företagas i flere rigtningar inom
landet, blifvit afskräde samt telegrafverket vunnit behöflig både utsträckning
och stadga, »kunde och borde» enligt telegrafchefens förmenande,
»ledningen af dess angelägenheter öfverlemnas åt postverkets
öfverstyrelse».

Redan vid pröfningen af generalpoststyrelsens underdåniga förslag
till postverkets stater för nästliden år hade, den 4 januari 1878,
af föredragande departementschefen Eders Kongl. Maj:ts nådiga uppmärksamhet
blifvit fästad derå, att antagligen inrättandet af en fjerde
byrå inom postverkets styrelse förr eller senare blefve oundgängligt.
Och, till förekommande af olägenheterna deraf att — intill dess antalet
byråer hos postverkets styrelse kan varda förökadt — en stor del
ärendens föredragning måste för längre eller kortare tid uppskjutas,
har, jemlikt särskilda nådiga beslut, Eders Kongl. Maj:t behagat medgifva
anställande hos generalpoststyrelsen af en adjungerad ledamot,
hvilken under de fyra första månaderna af så väl innevarande år som
hvardera af åren 1878 och 1879 biträdt med revisionsmålens föredragning.

Skulle nu, med afseende å det vexande behofvet af ett dylikt
biträde, aflöning varda å stat uppförd för ytterligare en byråchef samt,
utom denne, i den nya styrelsen för post- och telegrafverken ingå de
nu varande tre byråcheferne i generalpoststyrelsen och två byråcheferne
i telegrafstyrelsen, hvarigenom den för de bägge kommunikationsanstalterna
gemensamma styrelsen skulle komma att utgöras af eu
chef och sex byråchefer, anser generalpoststyrelsen fördelningen på
byråerne af föredragningsärendena kunna hufvudsakligen ordnas på
sätt här nedan omförmäles.

Af en byrå, trafikbyrån, skulle handläggas frågor rörande posternes
fortskaffande och de öfriga ärenden, som angifvas i 47 § af den
för generalpoststyrelsen den 5 december 1873 i nåder utfärdade instruktion.

Af en annan byrå, tekniska byrån, borde behandlas dels alla de
ärenden, som finnas upptagne i 10 § 1 mom. af nådiga instruktionen
den 1 november 1878, med undantag allenast för sådana, personalen
rörande frågor, som kunde böra af kanslibyrån öfvertagas, dels ock
frågor om postfartygens och posthusens underhåll samt beträffande
konstruktionen af breflådor och stämplar med hvad mera, som kunde
anses vara af beskaffenhet att hos föredraganden kräfva äfven tekniska
insigter.

Af en tredje byrå, kameralbyrån, skulle handläggas, bland annat,
alla frågor rörande uppbörd, förvaltning och redovisning af post- och

telegrafmedel, anskaffande och tillhandahållande åt vederbörande af
postfrimärken, brefkort och frankokuvert samt inköp af sådana inventarier
och förbrukningsartiklar, hvilkas anskaffande icke ansåges tillhöra
tekniska byrån.

Till en fjerde byrås, revisionsbyråns, föredragning skulle höra alla
anmärkningsmål.

En femte byrå, som torde kunna benämnas utrikesbyrån, skulle
ega dels föredraga alla från främmande länders förvaltningar och från
de internationela byråerne i Bern ingående skrivelser, hvilkas antal
utgjorde nästlidet år: i postärenden 920 och i telegrafärenden 235,
dels ock att utarbeta taxor för post- och telegrambefordringen samt
meddela vederbörande alla de förändringar, som i taxebestämmelserna.
tid efter annan vidtagas.

Slutligen skulle af en sjette byrå, den så kallade kanslibyrån,
handläggas alla sådana ärenden som icke tillhörde någon annan byrås
föredragning, särskildt alla frågor om personalen, der icke lämpligt
funnes att, åtminstone tillsvidare, af tekniska byrån behandlades den
del af sistnämnda slags ärenden, som rörde tjenstemän och betjente
vid telegrafstation, hvilken ännu ej blifvit med postanstalt förenad.

Med meddelandet af närmare bestämmelser rörande hänförandet
till viss bj^rå af det ena och det andra slaget af ärenden, hvilka icke
här ofvan blifvit särskildt omförmälde, torde lämpligen kunna anstå
till dess att — i händelse beslut varder i nåder fattadt om post- och
telegrafverkens ställande under en gemensam styrelse — nådig instruktion
för denna styrelse kan varda utfärdad.

I sammanhang dermed lärer ock böra till pröfning upptagas frågan
om fördelning på byråerne af de nu å hvardera verkets stat uppförde,
styrelserna tillhörande tjänster af första och andra lönegraden.

Vid den skriftvexling, som i fråga om post- och telegrafverkens
förening förut egt rum, har, i särskilda underdåniga skrivelser den
30 december 1867 och den 30 november 1868, chefen för telegrafverket
sökt göra gällande den åsigt, att en för bägge verken gemensam chef
icke skulle medhinna de olikartade och ansvarsfulla bestyr, som komme
att honom åligga; hvadan ett åsidosättande af det ena eller andra
verkets intressen vore att befara, derest icke särskilda sous-chefer eller
åtminstone en sådan för ettdera af verken tillsattes.

Om också icke för en motsatt åsigt synnerligt stöd kan hemtas
af jemförelsen med förhållandena i främmande länder, då verkligen i
flera af dessa för post- och telegrafverkens gemensamma chef finnes
att påräkna biträde af en eller två sous-chefer, hvilken omständighet,

i förening med det sätt hvarpå i öfrigt förvaltningen är ordnad, verkar
derhän att uti ifrågavarande länder chefens för post- och telegrafverken
tid icke upptages af en mängd bestyr af delvis underordnad
betydelse, hvilka i vårt land chefen för de bägge omförmälda kommunikationsanstalterna
svårligen skulle kunna undandraga sig,

så torde förenämnda svårigheter kunna i någon, om ock ej betydlig,
mån minskas derigenom att

dels, med fortgående på den i sådant afseende förut beträdda
banan, åt vederbörande byråchefer öfverlemnades att, utan föregående
föredragning inför den gemensamma chefen, handlägga ytterligare
någon del af de till deras byråer hörande göromål, hvilkas behandling
på sådant sätt icke befunnes medföra någon olägenhet; en anordning
som i sjelfva • verket skulle låta chefen för tekniska byrån
öfvertaga en icke så aldeles oväsentlig del af de bestyr, som kunde
anses tillhöra en sous-chef för telegrafverket,

dels ock att öfvervakandet af det sätt, hvarpå post- och telegramvexlingen
i orterne besörjes, samt träffandet af aftal om posternes fortskaffande
varda underlättade derigenom att åt vissa af föreståndarne
för gemensamma post- och telegrafanstalter uppdrages en sådan distriktchefsbefattning,
som omförmäles i generalpoststyrelsens underdåniga
skrifvelse den 25 augusti 1869 med förslag till allmän poststadga.

En dylik anordning lär dock ej böra ifrågakomma förr än å ett
större antal orter kunnat åstadkommas förening af post- och telegrafanstalt.

Visserligen bör genomförandet af en sådan förening i väsentlig
mån underlättas genom den i Eders Kongl. Maj:ts nådiga bref den
6 juni 1873 meddelade befallning om intagande i fullmakter och konstitutorialer,
som af generalpoststyrelsen eller telegrafstyrelsen utfärdas,
af föreskrift om skyldighet för den, som till befattning vid post- eller
telegrafanstalt befordras, att underkasta sig icke allenast den utvidgade
och förändrade tjenstgöring, som af möjligen ifrågakommande
förening mellan post- och telegraftjenst kan föranledas, utan ock den
förflyttning till annan tjenstgöringsort, som kan varda honom ålagd.

Det är dock tydligt att — då under de senare åren både inom
post- och telegrafverket en stor del befattningar blifvit med i allmänhet
yngre personer besatta, samt också icke helt och hållet utan afseende
kan lemnas anspråken hos dem, hvilka flere år tjenstgjort såsom extra
biträden, att, om möjligt, bibehållas vid förrättandet af göromål, hvilka
de hittills med ordning och noggranhet besörjt — icke förefinnes skäl
påräkna att annat än efterhand skulle kunna genomföras en sådan
förening af post- och telegrafanstalter, som innefattade att å ett större

antal orter så väl postutvexlingen som telegrambefordringen skulle af
endast en person besörjas; hvaremot naturligtvis icke något hinder
kunde möta för träffande, utan synnerligt uppskof, af sådan anordning
att — med bibehållande å en del orter tills vidare af ordinarie postexpeditör
och ordinarie telegraftjensteman — post- och telegrafgöromålen
förrättades i samma lokal, under iakttagande deraf att för arbetet
i den ena inrättningens tjenst alltid borde, vid tillfälle af behof,
kunna påräknas biträde af den andra inättningens tjensteman, så ofta
denne icke derifrån hindrades af göromål i den inrättnings tjenst, han
egentligen och ursprungligen tillhörde; en anordning, hvilken — till
följd af den kännedom den är egnad att bibringa posttjenstemannen
om telegraftjenstgöringen och telegraftjenstemannen om postgöromålen
— bör efterhand öka antalet af de personer, hvilka kunna användas
att ensamma handlägga alla de vid förenad post- och telegrafanstalt
förekommande göromål.

Den gemensamma styrelsens för post- och telegrafverken uppgift
skulle — derest Eders Kongl. Maj:t i nåder funne en dylik inrättning
böra komma till stånd — det blifva att, jemte handläggning af alla
de göromål, som nu tillhöra de särskilda verkens förvaltningar, söka
verka för åstadkommande, så snart och så vidsträckt som omständigheterna
det medgifva, af en fullständig förening mellan post- och telegrafanstaiter.

Den i nåder remitterade handlingen återställes härjemte och
generalpoststyrelsen framhärdar med djupaste vördnad, trohet och nit,

Stormäktigste Allernådigste Konung!

Eders Kongl. Maj:ts

underdånigste, tropligtigste
tjenare och undersåter:

WILHELM ROOS.

A HUBNER. C. H. WESTMAN. F. H. SCHLYTERN.
Stockholm den 24 juli 1880.

e. f.

Aug. Hagman.

Underdåuigste memorial.

Efter det senaste Riksdag på anförda skäl i underdånig skrifvelse
den 12 maj innevarande år hos Eders Kongl. Maj:t anhållit om framläggande
för näst sammanträdande Riksdag af ett på post- och telegrafverkens
förenande under en gemensam styrelse grundadt organisa -

tionsförslag, och generalpoststyrelsen till Eders Kongl. Maj it inkommit
med deröfver infordradt yttrande, så har Eders Kongl. Maj:t under den
17 nåstlidne september behagat anbefalla jemväl telegrafstyrelsen att
i berörda ärende afgifva underdånigt utlåtande och förslag.

Det torde tillåtas telegrafstyrelsen att, till frågans närmare belysning
och utredning, få till en början framställa en kortfattad redogörelse
öfver svenska telegrafverkets uppkomst och utveckling intill
dess nu varande ståndpunkt.

Den elektriska telegrafen hade redan under några år varit i verksamhet
inom åtskilliga främmande länder, deribland England, Frankrike
och Tyskland, innan äfven inom Sverige uppmärksamheten började
fästas derpå. År 1852 behagade Kongl. Maj:t gifva då varande
chefen för topografiska corpsen och optiska telegrafinrättningen i uppdrag
att uppgöra en plan till anläggning inom Sverige af sådana elektriska
telegraflinier, hvilka “med hänsigt till så politiska och militära
förhållanden som merkantila angelägenheter4'' ansåges mest behöfliga
eller af största vigt att ega.

Efter det bemälde chef afgifvit underdånigt förslag, och det
samma blifvit af Kongl. Maj:t i liufvudsakligaste delar gilladt, anlades
år 1853 den första svenska elektriska telegraflinie mellan Stockholm
och Upsala, och följande året utsträcktes denna linie å ena sidan till
Grisslehamn och å den andra öfver Vesterås och Örebro till Göteborg
samt vidare öfver Halmstad och Helsingborg till Malmö, hvarjemte en
kabel nedlades i Öresund till förbindelses vinnande med de danska telegraflinierna.
Under de följande åren utvidgades telegrafnätet betydligt,
så att liniernas längd år 1859 uppgick till 476,25 mil med 68
stationer, år 1869 till 636,04 mil och 113 stationer, och år 1878 till
775,04 mil med 179 stationer, hvarefter intill nu varande tidpunkt
någon ytterligare utvidgning af verket icke egt rum.

Kostnaderna för dessa anläggningar äfvensom för verkets underhåll
hafva kunnat bestridas, utan att särskilda medel dertill behöft att
af Riksdagen anslås, i det att de årligen erforderliga beloppen dels
utgått från handels- och sjöfartsfonden, dels, och hufvudsakligast efter
år 1869, anvisats från verkets egna öfverskottsmedel. Sammanlagda
anläggningskostnaderna uppgingo vid 1878 års utgång till 5,701,909
kronor 80 öre, hvaraf 3,809,317 kronor 69 öre utgått från handelsoch
sjöfartsfonden samt återstoden, 1,892,592 kronor 11 öre, från
öfverskotten å telegrafverkets årliga inkomster.

I sammanhang med telegrafnätets utvidgning uppväxte nya telegrafstationer,
hvilkas inrättande i väsentlig mån underlättades genom
det intresse, hvarmed det nya verket omfattades af allmänheten. Detta

intresse visade sig i början förnämligast genom kommunernas beredvillighet
att utan anspråk på ersättning tillhandahålla erforderliga lokaler
för stationerna. Telegrafverket har sålunda erhållit fria stationslokaler
uti 78 af rikets städer och köpingar, hvarförutom 17 städer,
hvilka icke varit i tillfälle att tillhandahålla sådana lokaler, lemna årliga
bidrag till förhyrande deraf. — För inrättande af telegrafstationer
i landsorterna har såsom vilkor blifvit af Eders Kongl. Maj:t föreskrifvet
ej mindre tillhandahållande af erforderliga stationslokaler än äfven
utgörande af vissa bidrag till den öfriga underhållskostnaden, för den
händelse att den behållna portoinkomsten vid stationen icke uppginge
till ett mot de beräknade årliga utgifterna svarande belopp. För hvardera
af de under åren 1872—1875 inrättade mindre stationer är telegrafverket
sålunda tillförsäkradt att med högst 400 kronor erhålla ersättning
för hvad stationens behållna portoinkomst kan komma att understiga
1,000 kronor för år, och för de från och med år 1876 på kommuners
eller enskildes framställning inrättade stationer är maximibeloppet
af det tillförsäkrade bidraget liöjdt till 500 kronor såsom fyllnad
i en beräknad portoinkomst af 1,200 kronor.

Antalet af de telegrafstationer, för hvilka kommunerna hvarken
lemna fria lokaler eller på annat sätt bidraga till underhållskostnaden,
är för närvarande endast 11, hvaraf flertalet utgöres af förut varande
så kallade privatstationer, hvilka med början af år 1876 förändrades
till statstelegrafstationer.

Genom de bidrag från kommuner och enskilde, som sålunda kommo
det stora flertalet af telegrafverkets stationer till del och hvarigenom
eu fördel blifvit svenska telegrafverket beredd, hvartill, så vidt telegrafstyrelsen
har sig bekant, motsvarighet i samma utsträckning icke gifves
inom annat land, har telegrafverkets utveckling i väsentlig mån
underlättats och påskyndats; och det torde endast härigenom hafva
varit möjligt, att detta verk kunnat utan årliga bidrag från statskassan
underhållas, oaktadt inkomsten af telegramvexlingen i förhållande till
liniernas utsträckning och stationernas antal varit betydligt mindre än
i många af de länder, hvilkas telegrafbudgeter visa en årlig brist. Det
torde derföre vara nödvändigt att tillse, att icke en rubbning i telegrafverkets
nu varande organisation må vålla en för statsverket ofördelaktig
förändring i afseende å de förbindelser, hvilka såväl städer
som ett stort antal af landsortens kommuner iklädt sig för telegrafverket.

I den mån nya stationer tillkommit har naturligtvis antalet af
tjensteman ökats. För närvarande uppgår detta antal, med inberäkning
af de vid styrelsen anstälde, till 409, hvaraf en betydande del utgöres

af qvinliga telegrafister. Redan år 1863 hade Kong!. Maj:t, för att tillmötesgå
en af Rikets Ständer uttalad önskan, att tillfälle till anställning
vid telegrafverket måtte beredas bildade ogifta qvinnor, hvilka
hade svårighet att på annat sätt finna sin utkomst, meddelat telegrafstyrelsen
tillåtelse att till föreståndare för mindre telegrafstationer antaga
fruntimmer, som innehade för telegraftjensten erforderliga kunskaper.

Till följd häraf bereddes efter hand allt flere platser för qvinliga
telegrafister, hvilka från och med år 1876 anstäldes ej blott vid smärre
stationer utan äfven vid sådana stationer af första och andra klassen,
hvarest antingen, till följd af växande göromål, en tillökning i personalen
funnits nödig, eller ock utbyte af manlig tjenst mot qvinlig
kunnat ega rum.

För närvarande äro vid telegrafverket anstälda 137 qvinliga ordinarie
telegrafister, af hvilka 93 äro föreståndare för stationer af tredje
klassen och de öfriga 44 tjenstgörande vid större stationer; och skulle
sist nämnda antal, enligt styrelsens derom år 1876 afgifna underdåniga
förslag, komma att ytterligare ökas i mån af den indragning, som vid
ledigblifvande manliga assistenttjenster kan företagas.

Telegrafverkets personal eger en särskild pensionsinrättning, vid
hvilkens bildande tjenstemännen frivilligt åtagit sig att till inrättningen
årligen inbetala afgifter, som i förhållande till aflöning och deraf beroende
pensionsbelopp äro icke obetydligt högre än dem, som utgöras
af delegare i civilstatens pensionsinrättning. Enligt Riksdagens medgifvande
och af Eders Kongl. Maj:t för så väl pensionsinrättningen
som den särskilda enke- och pupillkassan faststälda nådiga reglementen
utgå af telegrafverkets medel årliga bidrag till begge dessa anstalter.

Beträffande telegrafverkets styrelse har densamma intill 1878 års
utgång utgjorts af en chef, biträdd af tvenne intendenter, sekreterare
och kamererare samt i öfrigt erforderlig personal. Efter det emellertid
äfven för telegrafstyrelsen en lönereglering, enligt samma grunder som
för de fleste af statens öfriga förvaltande embetsverk, blifvit af 1878
års Riksdag antagen och derefter af Eders Kongl. Maj:t faststäld samt
från påföljande år tillämpad, utgöres numera denna styrelse af en
generaldirektör, såsom chef för telegrafverket, och två ledamöter, hvardera
chef för sin byrå, medan den öfriga personalen består af 1 tjensteman
af andra och 10 tjenstemän af första grad-en, förutom biträdande
ingeniörer och extra tjenstemän.

Af förestående korta skildring öfver svenska telegrafväsendets
uppkomst och utveckling torde framgå, att det samma allt från dess

början utbildat sig såsom ett sjelfständigt statens embetsverk, för hvars
underhåll icke från statens sida några kännbara uppoffringar varit erforderliga.

Ett bland de förnämsta skäl, som blifvit anförda för en förening
af post- och telegrafverkens styrelser, är att, så länge öfverstyrelse]!
för nämnda verk icke vore gemensam, eu mera omfattande förening af
post- och telegrafanstalter svårligen skulle varda åvägabragt.

Detta skäl vore tvifvelsutan af stor vigt, om man blott åsyftade
en så långt som möjligt utsträckt förening af post- och telegraftjenster,
utan att jemväl taga hänsyn till tjensternas beskaffenhet och möjligheten
af deras samfälda skötande på ett fullt nöjaktigt sätt. Ty det
ligger i sakens natur, att, då fråga uppstår om förening med annan
befattning af sådan tjenst, som, för att kunna behörigen skötas, kräfver,
att dess innehafvare uteslutande egnar sig deråt, svårigheter måste möta
från styrelsen för det verk, hvars tjenstbarhet deraf närmast beröres.

En så vidt utsträckt förening af post- och telegraftjenster kan
dock icke hafva varit afsedd, ty om ock dermed skulle vinnas en åsyftad
minskning af tjenstemannapersonalen, skulle denna fördel i betydande
grad förringas af den olägenheten, att antingen endera af sålunda
förenade tjänster måste tillbakasättas, eller ock att ingendera af dem
kunde på ett för allmänheten tillfredsställande sätt uppehållas. Med
uen mera omfattande förening af post- och telegrafanstalter“ torde derföre
hufvudsakligen böra förstås eu förening af alla mindre sådana anstalter,
der den inskränkta trafiken gör det möjligt, att en och samma
person utan åsidosättande af någondera tjensten kan ensam uppehålla
dem bägge.

Att emellertid en förening af dylika smärre befattningar icke med
någon nödvändighet fordrar, att de lyda under samma styrelse, torde
framgå bland annat deraf, att ett högst betydligt antal af de vid jernvägarnes
stationer inrättade poststationer — för närvarande uppgående
till 496 stycken, hvaraf 131 vid statens jern vägar — kunna förestås af
jernvägstjenstemän, utan att någon olägenhet deraf försports eller det
derföre blifvit ifrågasatt, att post- och jernvägsförvaltningarne borde
ställas under en gemensam öfverstyrelse.

Förenade post- och telegrafanstalter voro vid innevarande års
början: tvänne i Stockholm samt tio i landsorterna, hvarest postexpeditionerna
i Dalarö, Leksand, Ljusne och Säter samt poststationerna i

Arholma, Berg, Byske, Hallstahammar, Horn och Viken blifvit sammanslagna
med de å samma orter befintliga telegrafstationer. Sedermera
har från den lista sistlidne oktober jemväl postexpeditionen i Lindesberg
blifvit under gemensam föreståndare förenad med telegrafstationen
derstädes.

Om också, såsom telegrafstyrelsen blifver i tillfälle att längre ned
närmare utveckla, en mera omfattande förening än hittills af mindre
post- och telegrafanstalter låter sig utan olägenhet verkställa, så anser
styrelsen likväl, att en så vidt utsträckt sammanslagning af fullständiga
postanstalter och telegrafstationer, som af generalpoststyrelsen i dess
underdåniga yttrande rörande förevarande ärende blifvit ifrågasatt, svårligen
lärer kunna utföras utan att antingen tjensten blir deraf lidande
eller ökad kostnad uppstår för statsverket.

Hos mången synes hafva gjort sig gällande den föreställningen,
att, när antalet af de vid en och samma station afsända och ankomna
telegrammer är mindre betydligt, expedierandet deraf bör kunna medhinnas
och tillräcklig tid likväl återstå för tjenstemannen till skötande
af postgöromål.

Häremot måste likväl erinras:

att bestyret med telegrammernas afsändande och mottagande icke
låter efter godtfinnande jemt fördela sig på tjenstgöringstimmarne; äfvensom att

telegrafisten ofta har stor svårighet att under telegrambefordringen
på de ej sällan öfverfylda linierna få afsända ett telegram, och
att, dei’est denne tjensteman, upptagen af främmande göromål, icke är
i tillfälle att begagna det ögonblick, då linien blir för honom tillgänglig,
ett ytterligare, för korrespondenten menligt uppskof uppstår.

Första vilkoret för en god telegraftjenst är påpasslighet vid apparaterna
och ett skyndsamt besvarande af gifna signaler. Härpå ligger
större vigt än den i telegraftjensten oinvigde i allmänhet torde föreställa
sig. Hvarje dröjsmål härvid verkar nämligen hämmande på telegramexpeditionen
icke allenast vid de tvänne stationer, mellan livilka
telegrafering skall eg a rum, utan äfven vid öfriga stationer, som för
sin korrespondens måste betjena sig af samma ledningstråd. Den tjensteman,
som uraktlåter att egna en ständig uppmärksamhet åt de telegrafapparater,
han har att sköta, kan på sådant sätt vålla ett försenande
af telegramvexlingen, hvaraf verkningarna sträcka sig vida.

Det är med hänsyn till denna oaflåtliga, äfven på de minsta stationer
nödvändiga påpassning, som hos telegrafstyrelsen måste uppstå
eu välberättigad betänklighet, när fråga blir att åt telegrafstationsföre 4 -

ståndare äfven uppdraga ombesörjandet af postgöromålen å samma ort,
helst, vid försummelse i telegrafexpeditionen, posttjenstens åligganden
lätt kunde såsom ursäkt åberopas och tvärtom.

Af det redan anförda torde framgå, huruledes det, för att icke
båda tjenstebefattningarna skola gemensamt lida, är nödvändigt, så väl
att å ingen ort en dylik förening åvägabringas förr än det blifvit utrönt,
att den utan olägenhet kan ega rum, som ock att föreningen bör
upphöra, om den i ett eller annat hänseende befinnes skadlig.

För denna åsigt hemtar styrelsen ytterligare stöd af den erfarenhet,
som i detta hänseende vunnits i Norge, hvarest post- och telegraftjenster
började förenas flere år tidigare än i vårt land. Redan från
år 1863 har nämligen derstädes ett antal post- och telegrafstationer
varit stälda under gemensamme föreståndare, och år 1870 meddelades
från marin- och postdepartementet, hvarunder post- och telegrafverken
lyda, närmare föreskrifter angående dylik förening af tjenster. Enligt
dessa bestämmelser borde sålunda förenade befattningar fördelas någorlunda
lika mellan de bägge verkens tjenstemän, dock att företräde
kunde gifvas telegrafstationsföreståndare vid förening med mindre postbeställningar,
hvaraf inkomsterna icke öfverstege ett par hundra speciedaler
årligen.

Antalet af de i Norge vid innevarande års början förenade postoch
telegrafanstalter utgjorde 20, hvaraf 10 voro postexpeditioner och
10 poststationer (upostaabnerier“), förenade med telegrafstationer af olika
klasser.

Nu mera har emellertid eu annan uppfattning gjort sig gällande
angående lämpligheten af en dylik förening, och norske telegrafdirektören
yttrar härom i en officiel skrifvelse af den 1 maj innevarande år
följande:

”Förening af Post- og Telegraf-Expedition har imidlertid
ikke efter senere Udtalelser i Storthinget, hvortil ogsaa Regjeringen
har sluttet sig, vasret anseet som heldig, og er en af
Grundene fra Regjeringens Side, åt Indehaveren gjerne ikke
skjötter begge Forretninger lige omsorgsfuldt, og er hertil paa
Grund af indtruffet Tilfelde ogsaa kommen den Betragtniug, åt
den forenede Befatning med Post og Telegraf giver Anledningved
Förfalskning af Telegrammer til åt skjuta begaaet Postsvig.

For Eftertiden vil Kombination af Post- og Telegrafanstalter
ikke Ande Sted, og ved de nu forenede vil ved intrmdende
Ledighed Postexpeditionerne blive fraskilt Telegrafbestillingerne.
”

Då en sådan åsigt kunnat göra sig gällande i Norge, der sträfvande!.
att inskränka tjenstenitännens antal och derigenom äfven utgifterna
för telegrafväsendet varit så mycket naturligare, som det norska
statsverket årligen fått vidkännas ett ganska betydligt bidrag för telegrafverkets
underhåll, — så torde häraf kunna slutas, att olägenheterna
af post- och telegraftjensters förening måste hafva varit i ögonen fallande,
innan stortinget velat uttala sig för upphäfvande deraf.

Det är emellertid icke telegrafstyrelsens afsigt att, med åberopande
af Norges exempel och innan ännu hos oss en längre och vidsträcktare
erfarenhet i denna fråga kunnat vinnas, afstyrka ett fortgående på den
hittills beträdda vägen, att vid inträffande ledigheter och der sådant
lämpligen kan ske åvägabringa en förening af post- och telegrafanstalter,
utan har styrelsen blott velat framhålla vigten af att vid dylik
förening tillvägagå med nödig varsamhet, på det att de bägge olika
slagen af tjenstgöring må dervid blifva behörigen tillgodosedda. Detta
torde vara så mycket nödvändigare i fråga om förening under gemensam
föreståndare af fullständig postanstalt och telegrafstation, som, äfven
om dervid anställes särskild! biträde för postgöromålen, telegraftjensten
detta oaktadt icke alltid kan blifva behörigen tillgodosedd.
För så vidt nämligen expedierandet af ankomna och afgående poster
sker på en tid, då telegraftjenstgöringen pågår, och dervid erfordras
närvaro af ivänne personer för vinnande af nödig kontroll öfver värdeförsändelsers
postbehandling, lärer det ej kunna undvikas, att vid sådane
tillfällen tjenstgöringen vid telegrafapparaterna blifver försummad.
Den fördel, som en dylik förening af tjenster ansetts bereda postverket
genom underlättande af berörda kontroll, skulle derföre i de flesta
fall icke kunna vinnas utan genom telegraf!]’enstens tillbakasättande.

Om således en förening af postexpeditioner och telegrafstationer
icke utan olägenheter för telegraftjensten skulle kunna utsträckas till
någon större omfattning, så torde deremot en förening af post- och
telegrafanstalter lämpligen kunna åvägabringas å de orter, der så väl
postens som telegrafens verksamhet är af jemförelsevis mindre betydenhet.
Det synes derföre, som borde uppmärksamheten i främsta rummet
rigtas å en mera allmän förening af de mindre postanstalter, som
benämnas poststationer, med telegrafstationerna å samma orter. För
närvarande äro, såsom ofvan blifvit anfördt, endast sex sådane af de
båda verkens stationer stälda under en och samma föreståndare; men
en dylik förening borde utan svårighet kunna åstadkommas jemväl å
nedan nämnda orter, der vid en hvar af telegrafverkets stationer hela
antalet telegramexpeditioner endast undantagsvis uppgår till 2,000 om
året och der, att döma efter de för ändamålet anslagna arvodena, post -

göromålen icke torde upptaga mera tid, än att de utan olägenhet skulle
* vid sidan af telegrafgöromålen kunna af telegrafstationens föreståndare

bestridas. Sådana stationer äro följande:	Antal	Arvode
Ortens	telegram-	åt poststations-
namn.	expeditioner	föreståndaren. Kr.
Bergqvara.............................................................	........ 1,437	180.
Bjästa .........................................................................	........ 1,695	360.
Burgsvik......................................................................	........ 1,033	300.
Delsbo ..........................................................................	........ 1,150	360.
Figeholm ................................................................	........ 893	250.
Fjol Ibacka...................................................................	........ 1,470	360.
Furusund ..................................................................	........ 1,777	480.
Fårösund ...................................................................	879	200.
Grangärde..................................................................	947	400.
Ilusum.........................................................................	........ 1,650	360.
Hästholmen................................................................	786	400.
Löfånger......................................	........ 1,129	360.
Mörbylånga................................................................	........ 1,052	200.
Norra Degerfors.......................................................	509	180.
Ottenby .....................................................................	937	300.
Ronehamn...................................................................	........ 1,255	200.
Sandhamn...................................................................	........ 2,183	200.
Skanör........................................................................	662	240.
Skutskär......................................................................	........ 2,055	480.
Slite ..........................................................................	........ 1,686	200.
Surahammar .............................................................	........ 1,065	300.
Torekow......................................................................	........ 796	360.
Törefors.....................................................................	........ 974	400.
Yifst avari''................................................................	....... 1,032	400.
Åhus.............................................................................	...... 1,166	300.
Åkersberg...................................................................	602	300.

Härtill skulle kunna räknas Ankarsrum och Seffle, men som å
dessa orter jemväl finnas jern vägsstationer, hvilkas föreståndare bestrida
postgöromålen, torde någon förändring härutinnan, åtminstone för närvarande,
icke böra ifrågasättas.

Å nyss uppräknade 26 platser äro postgöromålen för närvarande
uppdragna dels åt någre tjenstemän vid tullverket, landsstaten och armén,
dels åt enskilde personer, som icke äro tjenstemän; men antagligt
är, att nämnda göromål, utan olägenhet vare sig för postverket eller

för telegrafverket, skulle kunna anförtros åt telegrafstationsföreståndarne,
sedan dessa lemnats tillfälle att inhemta erforderlig öfning i
posttjenstgöringen. Och torde härvid den omständigheten, att ifrågavarande
telegrafstationer nästan uteslutande förestås af qvinliga telegrafister,
desto mindre böra utgöra något hinder, som redan förut ett
icke ringa antal poststationer hafva qvinliga föreståndare, hvaraf några
tillhöra telegrafverket.

I öfverensstämmelse med hvad telegrafstyrelsen här ofvan i underdånighet
anfört, och, enär en förening af post- och telegrafanstalter,
i vidsträcktare omfattning än hittills, af Riksdagen ansetts eftersträfvansvärd,
men en allmännare sammanslagning af post expeditioner och
telegrafstationer i hvarje fall icke lärer kunna vidtagas inom en kort
tidrymd, utan endast i mån af uppstående ledigheter,

föranlåtes telegrafstyrelsen att, för vinnande af en skyndsammare
förening af åtminstone några bland de mindre post- och telegrafanstalterna,
i underdånighet hemställa, huruvida icke föreskrift borde meddelas
derom,

att å orter, der förutom statstelegrafstation jemväl finnes
inrättad poststation, göromålen vid denna senare skola,
så snart ske kan, uppdragas åt föreståndaren för telegrafstationen,
för så vidt icke å samma ort äfven finnes jernvägsstation
och det anses lämpligare, att dess föreståndare jemväl handliafver
postgöromålen.

Beträffande den besparing, som ansetts kunna vinnas genom postoch
telegrafverkens förening, torde först böra tagas i betraktande, huruvida
någon nämnvärd sådan verkligen är att påräkna genom sammanslagningen
af vissa post- och telegrafanstalter.

Enligt nådiga brefvet den 6 juni 1873 må poststation förenande
med telegrafstation icke för de derigenom på en hand sammanslagna
föreståndarebefattningarna medföra någon minskning i den aflöning, som
deras innehafvare egt att dels å postverkets, dels å telegrafverkets stat
åtnjuta;

hvaremot, då en post expedition förenas med en telegrafstation å
sådan ort, der samtliga göromålen vid den förenade anstalten anses i
allmänhet kunna af en person bestridas, föreståndaren för en så beskaffad
anstalt skall åläggas att afstå en viss andel, i allmänhet eu fjerde -

de], af den lön eller det arvode, tjenstgöringspenningar deruti icke inberäknade,
som enligt hvartdera verkets stat skolat, der någon förening
ej egt rum, utbetalas.

I allmänhet uppgå sjelfva lönerna för de postexpeditörs- och telegrafistbefattningar,
hvilka blifvit till förening ifrågasatta, till sammanlagdt
1,500 å 1,800 kronor, hvaraf alltså fjerdedelen utgör 375 å 450
kronor.

Utgående från berörda nådiga föreskrift om löneafdrag vid postoch
telegrafbefattningars förenande har generalpoststyrelsen i sitt underdåniga
yttrande, rörande förevarande fråga, beräknat, att, för så vidt
efter hand kunde, utan tillökning i biträdespersonalen, beredas tillfälle
att åt samma person uppdraga befattningarna såsom föreståndare för
postexpedition och telegrafstation å ett antal af 46 uppräknade orter,
der båda dessa slags anstalter finnas inrättade, derigenom skulle vinnas
en årlig besparing i aflöningen af tillsammans 23,475 kronor.

Häremot torde likväl böra erinras, att, enligt hvad erfarenheten
visat, en förening af dylika tjenster i allmänhet icke låter verkställa
sig med mindre än att i sammanhang dermed äfven göres tillökning i
biträdespersonalen. Sålunda har det befunnits nödigt att, efter föreningen
af post- och telegrafföreståndarebefattningarna i Leksand, Ljusne
och Säter, för postgöromålens skötande å dessa orter anställa särskilda
biträden mot arvoden, uppgående till sammanlagdt 1,500 kronor för år;
och hafva således, enär afdragen å föreståndarnes sammanslagna löner
utgjort 1,162 kronor 50 öre, utgifterna för personalen i sjelfva verket
ökats med 337 kronor 50 öre utöfver hvad de belöpte sig till, medan
nämnda post- och telegraftjenster voro skilda. Äfven i Dalarö skulle
den gemensamme föreståndaren ej kunna bestrida de båda befattningarna,
derest ej, för telegrafstationens öppenhållande hela dagen, derstädes
under seglationstiden anstäldes ett särskilt biträde. Väl har
någon minskning i utgifterna för kontorshyra kunnat beredas postverket
genom kostnadfritt begagnande af telegrafstationernas lokaler, men
det oaktadt torde, af nyss angifna skäl, ingen egentlig besparing på
det hela hafva vunnits genom de hittills verkstälda föreningarna af
post- och telegrafanstalter. Det är derföre föga sannolikt, att ett i
detta hänseende gynsammare resultat skulle kunna ernås genom eu
vidsträcktare förening af dylika tjenster, enär, såsom förut nämnts,
göromålen i de flesta fall icke hinna ombesörjas af blott en person.
Tvärtom är det antagligt, att den besparda ijerdelen af bägge lönerna
i allmänhet icke skulle blifva tillräcklig till ersättning åt erforderligt
biträde.

En obestridlig fördel af en dylik sammanslagning af tjenster

vore visserligen den, att en välbehörig löneförbättring derigenom kunde
beredas de tjenstemän, som blefve förordnade att förestå de förenade
befattningarna, men härvid bör icke förbises, att denna fördel icke
skulle komma dem tillgodo, hvilka deraf äro mest i behof, äfvensom
att den indragning af personal, som blefve en följd af en dylik sammanslagning
af tjenster, efter all sannolikhet skulle i främsta rummet
träffa de qvinliga telegrafistbefattningarna samt sålunda inskränka den
utväg till förvärf, som blifvit för qvinnan öppnad genom hennes anställning
vid telegrafverket.

Att en förbättring i lönevilkoren för telegrafverkets personal är
lika mycket af behof som af billighet och rättvisa påkallad, har telegrafstyrelsen
vid afgifvande af förslag till utgiftsstater för de sistförflutna
åren haft flere tillfällen att i underdånighet framhålla; men den löneförbättring,
som genom en del telegraftjensters förening med posttjenster
skulle vinnas, vore emellertid för telegrafpersonalen i dess helhet
af föga betydenhet, alldenstund de tjenstemän, som deraf kunde
komma i åtnjutande, utgöra endast en ringa del af hela personalen.
Det kunde derföre betraktas såsom en orättvisa mot det stora flertalet
tjenstemän, i fall åtgärderna för beredande af löneförbättring
komme att inskränkas till en efter hand skeende sammanslagning af
vissa befattningar och deraf beroende tillökning i aflöningen för innehafvarne
af sålunda förenade tjenster.

De af telegrafstyrelsen den 14 december 1876 och den 16 december
1878 afgifna underdåniga förslag till lönereglering för personalen
vid telegrafverkets stationer afse att bereda samtlige tjenstemännen
lönetillägg efter vissa tjensteår, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med
de vid lönereglering för statens centrala embetsverk antagna grunder;
och har i sammanhang dermed, på det att telegrafverkets utgiftsstater
icke skulle blifva på ett i förhållande till dess tillgångar kännbart sätt
förhöjda genom de ålderstillägg, som skulle tillkomma flertalet af personalen,
styrelsen föreslagit indragning af omkring 50 manliga tjenster
och dessas ersättande med lägre aflönade, hufvudsakligen för qvinnor
afsedda telegrafistbefattningar.

Dessa löneregleringsförslag äro visserligen ännu beroende på
slutlig nådig pröfning1; men då Eders Kongl. Maj:t vid fastställandet
af senaste årens utgiftsstater godkänt styrelsens på samma förslag
grundade underdåniga hemställanden om vissa ledigvordna kommisarieoch
assistenttjensters indragning — hvarigenom under den tid, som
förflutit sedan först nämnda underdåniga förslag afgafs, ett antal af
21 manliga tjenster redan kunnat utbytas mot qvinliga sådana samt
eu besparing af öfver 20,000 kronor i utgiftsstaten beredas — hyser

styrelsen den förhoppning, att den för telegrafverkets stationspersonal
föreslagna lönereglering skall åtminstone till sina hufvudgrunder vinna
Eders Kong! Maj:ts nådiga bifall och i en nära framtid komma till
genomförande.

Såsom här ofvan blifvit visadt, skulle den besparing i utgifter,
hvilken genom vissa post- och telegrafanstalters förening ansetts kunna
uppkomma, blifva af ganska ringa, om ens någon betydenhet.

Huruvida åter genom de båda styrelsernas förening under en
gemensam chef någon ekonomisk fördel skulle kunna beredas statsverket,
lär förnämligast bero på den organisation, som den nya styrelsen
skulle komma att erhålla. Enligt de grunddrag för en sådan organisation,
som generalpostyrelsen i dess underdåniga yttrande angifva,
skulle i sammanhang med chefsbefattningarnas förening vid den
gemensamma styrelsen upprättas en ytterligare byrå utöfver de fem
nu befintliga, af hvilka tre tillhöra generalpoststyrelsen och två telegrafstyrelsen.
Under försättning att härigenom icke någon annan tillökning
af personalen än af en ny byråchef blefve behöflig, skulle sålunda
i aflöningsstaten vinnas en besparing, motsvarande skilnaden mellan
en af nu varande chefslönerna och aflöningen för en byråchef.
Som likväl den gemensamme chefens aflöning, i anseende till denne
embetsmans vidtomfattande åligganden och dermed följande ansvarighet,
torde komma att bestämmas till högre belopp än nu varande chefsaflöning,
så minskas i förhållande dertill nyss berörda besparing.

Om emellertid en sådan organisation, af skäl som här nedan
särskilt framhållas, icke skulle befinnas lämplig, utan det ansåges
nödigt att, i sammmanhang med indragningen af en chefslön, inrätta
särskilda sous-chefsbefattningar, en för hvartdera verket, är det antagligt
att, i stället för besparing, snarare en tillökning i utgifter skulle
derigenom uppkomma.

I hvarje fall torde således den ekonomiska fördelen af styrelsernas
sammanslagning blifva af så ringa betydenhet, att den icke bör
kunna utöfva någon inverkan på uppfattningen och afgörandet af förevarande
vigtiga fråga i dess helhet.

Deremot lär, för bedömandet af frågans finansiela sida, särskilt
böra tagas i öfvervägande, huruvida, i sammanhang med de bägge
verkens förening, pensionsväsendet skulle kunna ordnas på sådant sätt,
att icke staten finge vidkännas betydligt större uppoffringar för telegrafpersonalens
pensionering än för närvarande, då telegrafverket har
sin egen pensionsinrättning. Det synes nämligen vara en nödvändig
följd af verkens sammanslagning, att pensionsväsendet äfven blefve
gemensamt och att, till åstadkommande deraf, telegrafpersonalen bered -

des inträde i civilstatens pensionsinrättning, der poststatens personal
redan är upptagen. Men enligt de beräkningar, som blifvit verkstälda
med hänsyn till ordnandet af telegrafverkets pensionsväsende, och hvarom
närmare omförmäles i telegrafstyrelsens underdåniga memorial af
den 31 oktober 1879, skulle telegrafpersonalens öfverflyttning till civilstatens
pensionsinrättning, efter all sannolikhet, komma att erfordra
icke obetydligt ökade bidrag från statsverkets sida.

Telegrafstyrelsen öfvergår nu till det egentliga föremålet för
detta underdåniga betänkande, nämligen det af senaste Riksdag begärda
organisations för slag, grundadt på post- och telegrafverkens förenande
under en gemensam styrelse.

Uti den underdåniga skrifvelsen härom finnes omförmäldt, huruledes
inom flere af Europas länder post- och telegrafinrättningarna
vore sammanförda under en gemensam förvaltning, hvadan det ansåges
vara skäl att vidtaga åtgärder för införandet äfven inom Sverige af
en dylik gemensamhet mellan dessa inrättningar.

Till en början torde derföre böra tagas i betraktande, huruvida
och i hvad mån de organisationsformer för post- och telegrafstyrelser,
som på senaste tiden blifvit inom åtskilliga länder antagna, kunna
lämpa sig äfven för våra förhållanden.

Hvad först och främst beträffar de stora länderna England, Frankrike
och Tyskland, så hafva post- och telegrafinrättningarna derstädes
en så vidsträckt omfattning i jemförelse med dem i vårt land, att jemväl
i administrativt hänseende dervid måste förete sig väsentliga olikheter.
Sålunda bilda post- och telegrafverken i England och Frankrike
särskilda statsdepartementer, hvilkas chefer äro ministrar.

I Tyskland är post- och telegrafväsendet, som ingår bland de
för hela tyska riket gemensamma statsinrättningarna, stäldt under
högsta ledningen af en statssekreterare, hvilken i rang och embete är
likstäld med ministrarne. Ännu i början af innevarande år var derstädes.
styrelsen öfver post- och telegrafverken fördelad på tvänne stora
afdelningar — “das General-Postamt“ och “das General-Telegraplienamt“
— med en särskild chef för hvardera afdelningen, men från
den 1 sistlidne april har, på grund af ett kejserligt dekret, tillkommit
en tredje afdelning, i sammanhang hvarmed det hela erhöll benämningen
af “das Deutsche Reichs-Postamt“, hvilket, förutom statssekreteraren
jemte hans kansli, utgöres af:

I. Afdelningen,

omfattande postalisJca inrättningar: anskaffning af dertill erforderlig
materiel, inrättande af postanstalter, postkommunikationernas ordnande
för den stora allmänna korrespondensen och tidningsväsendet,
postbankrörelsen, uppgörandet af postreglementen, frågor rörande verldspostföreningen,
fördrag och afräkningar med främmande postförvaltningar
och inländska jernvägar in. m.

II. Afdelningen

telegrafiska inrättningar: anskaffning af materiel, telegrafanstalters
inrättande, telegramtrafikens ordnande och bedrifvande, uppgörande af
telegrafreglementen och taxor, telegrafiska postanvisningar, överenskommelser
med främmande telegrafförvaltningar, telegrafiens utveckling,
vetenskapliga frågor och rön, telegrafskola in. m., samt

III. Afdelningen

administrativa ärenden: lag''- och författningsfrågor, post- och telegrafväsendets
förhållanden till riksmyndigheterna och riksdagen, finansförvaltningen,
utgiftsstaterna, kassa- och räkenskaps väsen det, postbankens
förvaltning, pensions- och understödsväsendet, statistik med flera
frågor.

Till dessa hufvudafdelningar, hvilka hafva hvar sm särskilda chef,
höra 18 byråar. Dessutom lyda omedelbart under rikspostamtet, ehuiu
icke tillhörande någon af ofvan nämnda afdelningar, generalpostkassan,
tidningspostbyrån, posttygkontoret samt telegrafapparatverkstaden m. in.

Dessa äro hufvuddragen af senaste organisation af styrelsen för
tyska rikets post- och telegrafväsende; men antagligt är, att inom en
ej aflägsen tid en ytterligare förening derutinnan skall komma att vidtagas,
enär fråga lär vara å bane att under samma öfverstyrelse äfven
förlägga förvaltningen af statens jernbanor.

I Belgien är likaledes införd en ny organisation för post- och telegrafverkens
styrelser, som derstädes utgöras af:

A. Öfverstyrelsen:

1 generaldirektör med kansli, samt

1 generalinspektör med tekniskt biträde.

B. Direktionen för posttjensten:

1 direktör och

1 inspektör;

8 byråar med tillsammans
22 tjensteman, förutom extra biträden.

C. Direktionen för telegrafi ensten:

1 direktör och
1 inspektör;

5 byråar med tillhopa

16 ordinarie tjensteman, samt dessutom
1 teknisk afdelning med dess chef och 6 ingeniörer.

Körande ärendenas fördelning på byråarne torde det blifva för omständligt
att ingå i en närmare redogörelse och här allenast vara hell
öfligt att omnämna, det post- och telegrafärendena äro i afseende å
så väl tekniska som administrativa och kamerala frågors behandling åtskilda
och, efter sin natur, hänförda till centralförvaltningens särskilda
styrelseafdelningar.

Portugal är det land, hvarest, så vidt telegrafstyrelsen har sig bekant,
post- och telegrafverken senast hafva undergått en förändrad organisation.
Derstädes äro nämligen dessa verk jemte statens fyrinrättningar
genom en författning af den 7 juni innevarande år ställa under
en gemensam styrelse, med följande personal:

A. Öfverstyrelsen:

1 generaldirektör,

1 sekreterare,

1 kamererare,

1 kassör,

1 förrådsförvaltare,

1 ingeniör,

3 biträdande tjenstemän.

B. Postafdelningen:

1 inspektör,

2 afdelningschefer,

8 tjenstemän af l:a klassen,

8 d:o af 2:a d:o ,

18 aspiranter af Pa d:o

G. Telegrafafdelningen:

1 inspektör,

2 afdelningschefer,

6 tjenstemän af Pa klassen,

6 tjensteman af 2:a klassen,

18 aspiranter af l:a eko.

Hvad som vid denna organisation torde vara att särskildt bemärka,
är det stora antal tjenstemän, som äro anstälda vid den nya
styrelsen. Ensamt styrelsens telegrafafdelning upptager nämligen 33
tjenstemän, Indika samtliga, äfven de så kallade aspiranterne, utnämnas
af Konungen, och hvaribland sålunda icke de extra-ordinarie tjenstemännen
äro inberäknade. Visseidigen äro någre af desse tjenstemän
afsedde för handläggningen af de ärenden, som röra fyrväsendet, men
det oaktadt skulle en jemförelse mellan antalet tjenstemän vid den
portugisiska telegrafstyrelsen och vid den svenska, som utgöres af 14
ordinarie embets- och tjenstemän, kunna gifva anledning till det antagandet,
att Portugals telegrafväsende vore vida mer omfattande än det
svenska, medan i sjelfva verket inom vårt land statstelegrafen med
dubbelt så vidsträckta laner och ungefär samma antal stationer har
att ombesörja eu mer än dubbelt så stor telegramvexling som den
portugisiska.

Det torde icke vara behöfligt att längre utsträcka redogörelsen
för organisationen af post- och telegrafstyrelserna inom de länder,
hvarest de båda verken blifvit stälda under en gemensam öfverstyrelse,
helst som hufvuddragen af de olika organisationsformerna i allmänhet
öfverensstämma i det hänseendet, att postens och telegrafens ärenden
äro fördelade på olika afdelningar under särskilda chefer, med mer eller
mindre vidsträckt embetsmyndighet.

En sådan organisation synes också vara den för våra förhållanden
lämpligaste, enär,

förutom de allmänna skäl, livilka tala för en sådan anordning,
nämligen: att flertalet af ärenden, som röra tjensten och förvaltningen,
äro för de begge verken så olikartade, att de icke utan olägenhet
kunna sammanblandas; att, hvad särskildt beträffar telegrafärendena,
dessa ofta fordra den skyndsammaste handläggning för att icke tjensten
skall lida afbräck; samt att, äfven i de länder, der begge verken
hafva en gemensam kassaförvaltning, det befunnits nödigt, att räkenskaperna
öfver så väl kontanta medel som materiel lika som ock de
statistiska uppgifterna i alla deras detaljer upprättas särskildt för hvardera
verket,

hos oss förekomma särskilda förhållanden, Indika gifva nyssberörda
allmänna skäl ännu större betydelse, såsom, bland annat,

att särskilda räkenskaper för telegrafverket äro så mycket behöfligare,
som endast härigenom kan utrönas beloppet af de årliga

behållningarna af telegrafens verksamhet, hvilka medel väl fortfarande
som hittills lära i främsta rummet böra användas till telegrafverkets
tidsenliga utveckling och förbättring, samt

att styrelserna öfver post- och telegrafverken hafva skilda embetslokaler
och icke skulle utan betydliga kostnader kunna sammanföras i
en gemensam byggnad, med utrymme jemväl för centraltelegrafstationen,
med hvilken telegrafstyrelsen allt som oftast behöfver vara i
omedelbar förbindelse.

Denna åsigt rörande den ställning, som telegrafstyrelsen bör intaga
inom eu för de bägge verken gemensam förvaltning, synes tillförene
hafva varit delad äfven af generalpoststyrelsen, att döma af dess
den 7 Januari 1868, angående redan då väckt fråga om post- och
telegrafverkens förenande, afgifna yttrande, hvaruti förekommer följande
slutmening:

“Skulle emellertid, dels till vinnande af besparing i
utgifter, dels ock till åstadkommande af större enhet i förvaltningen,
pröfvas böra i en framtid med styrelsen öfver postverket
förenas äfven den öfver telegrafinrättningen, anser
generalpoststyrelsen nödigt, att äfven här den närmare ledningen
af telegraftjenstgöringen blefve uppdragen åt en särskild
afdelningschef med ungefärligen enahanda embetsmyndighet
som telegrafdirektörerne i Norge och Danmark tillkommer.
“

Den norske telegrafdirektören har, såsom bekant, i det närmaste
samma embetsmyndighet, som för närvarande tillkommer chefen för
svenska telegrafverket, och lyder likasom denne direkt under chefen
för det regeringsdepartement, till hvilket både post- och telegrafverken
höra; och telegrafdirektören i Danmark innehar likaledes en temligen
sjelfständig embetsställning, ehuru väl denna i vissa vigtigare frågor
och särskildt sådana, som böra underställas regeringen, har att göra
anmälan hos generaldirektören för post- och telegrafverken, hvilken
embetsman tillika är afdelningschef inom inrikesministeriet och såsom
sådan behandlar alla frågor om offentliga arbeten samt vidare har
öfverstyrelsen för statsjernbanetrafiken.

Greneralpoststyrelsen har emellertid uti sitt senast afgifna underdåniga
utlåtande angående förevarande ämne ifrågasatt en organisation
af den gemensamma styrelsen öfver post- och telegrafverken, enligt
hvilken denna skulle komma att utgöras af en chef och sex byråchefer.

Härvid förekommer emellertid:

att ensamt förvaltningen af postverket torde, för att på ett fullt
tillfredsställande sätt kunna skötas, erfordra från chefens sida så mycken
uppmärksamhet och omsorg, att denne — äfven under förutsättning
att han innehade erforderlig kännedom om telegrafväsendet och
dertill hörande, med postärendena i så många hänseenden olikartade
angelägenheter — måste sakna tid och förmåga att derjemte utöfva
det direkta chefskapet öfver telegrafverket;

att, då det i anseende till det stora antalet tjenstemän inom postverket
allena, måste för dess chef vara med svårighet förenadt att förskalfa
sig erforderlig personalkännedom för bedömande af de vid verket
anstälde tjenstemännens duglighet och pålitlighet, det för samma chef
torde blifva nästan omöjligt att derjemte inhemta kännedom om telegrafverkets
personal, hvilken visserligen ej är så talrik som postverkets,
men likväl uppgår till öfver 700 personer och i afseende å hvars tjenstduglighet
måste ställas särskilda fordringar på tekniska insigter och
språkkunskap, hvilka för posttjensten icke lära vara nödvändiga; samt

att följaktligen eu sådan organisation, hvartill för öfrigt motstycke
saknas inom andra länder, icke torde erbjuda någon säkerhet för att
telegrafverkets angelägenheter blifva inom den gemensamma styrelsen
behörigen tillgodosedda.

Vidare anser sig telegrafstyrelsen vid sist nämnda organisationsförslag
böra erinra, att, vid den nyligen genomförda organisationen af
telegrafstyrelsen, åt chefen för dess tekniska byrå blifvit hänvisade så
många och vigtiga ärenden, hvilka förut handlagts af tvänne intendenter,
att en ytterligare ökning i nämnde byråchefs göromål måste
verka ytterst menligt på ärendenas skyndsamma behandling, hvadan
det icke vore lämpligt att till samma byrå äfven öfverflytta en del
ärenden, som uteslutande röra postverket.

Då exempel från främmande länder åberopats såsom ett bland
skälen för införandet äfven i Sverige af en gemensam öfverstyrelse för
post- och telegrafverken, så synes det som borde likaledes de i utlandet
antagna allmänna organisationsformerna för eu sådan styrelse —
i synnerhet vid brist på all erfarenhet i detta hänseende inom eget
land — med fördel kunna tjena till ledning vid uppgörandet af det
förslag, hvarom nu är fråga. Härigenom förenklades dessutom uppgiften
och underlättades öfvergången till den nya organisationen, alldenstund
hela åtgärden kunde, åtminstone till en början, inskränkas
till att, — med hufvudsakligt bibehållande af den nyligen faststälda
regleringen för båda styrelserna i afseende å ärendenas fördelning på
de särskilda byråarne — i stället för nu varande chefer insattes tvänne

souschefer, en för hvartdera verket, samt öfver desse en generaldirektör,
såsom chef för det hela. Huruvida i sammanhang’härmed någon minskning''
i tjenstepersonalen å de särskilda afdelningarna kunde åvägabringas,
är svårt att på förhand bedöma; men äfven i sådant fall skulle
efter all sannolikhet genom en dylik organisation icke vinnas någon
minskning i styrelsepersonalen på det hela, enär ett visst antal tjensteman
blefve erforderligt till bildande af den gemensamma chefens särskilda
kansli.

Mot en sådan organisation torde måhända invändas, att mer än
en souschef icke vore behöflig, enär generaldirektören kunde sjelf taga
det direkta och omedelbara chefskapet öfver det större verket; men
härvid möter den olägenheten, att genom en dylik anordning den
nödiga jemnvigten i afseende å ärendenas behandling ginge förlorad,
enär de angelägenheter, som rörde det verk, hvilket hufvudsakligen
förvaltades af en souschef, antagligen icke af den gemensamme chefen
kunde röna samma uppmärksamhet eller omfattas med samma intresse
som det andra verkets ärenden, hvilkas handläggning måste, i brist af
eu särskild afdelningschef, af generaldirektören sjelf öfvervakas och
hvarom han derföre måste taga en noggrannare kännedom. I händelse
telegrafverket med en souschef skulle ställas under generalpostdirektörens
högsta ledning på samma gång denne senare embetsman fortfarande
direkt utöfvade chefskapet öfver postverket, blefve dessutom
häraf följden, att först nämnda verk icke komme att stå i samma
omedelbara samband med vederbörande regeringsdepartement som det
senare verket. En fullständig likställighet emellan de bägge verken,
såväl i detta som i andra hänseenden, torde emellertid vara berättigad,
bland annat deraf, att de båda tvifvelsutan äro af lika stor vigt och
betydelse för det allmänna.

Den ofvan angifna organisationen, enligt hvilken en generaldirektör
och två souschefer skulle ställas i spetsen för den gemensamma
post- och telegrafstyrelsen, har emellertid, jemförd med nu varande organisation,
åtskilliga väsentliga olägenheter. Ärendenas afgörande skulle
nämligen icke derigenom vinna någon större skyndsamhet, utan snarare
fördröjas till följd af den ytterligare omväg, som sålunda uppkomme
vid deras behandling. De särskilda afdelningscheferne skulle derföre
antagligen, till underlättande af ärendenas gång, efter hand komma att,
med generaldirektörens begifvande, utöfva eu alltmer sjelfständig embetsverksamhet,
och blefve sålunda i samma mån den gemensamme
chefens embetsåtgöranden inskränkta, så att de samma slutligen måhända
komme att hufvudsakligen omfatta endast sådana vigtigare ärenden,
hvilka i hvarje fall böra för slutligt afgörande underställas Kongl. Maj:ts

nådiga pröfning. Slutligen bör icke förbises, att en sådan förändring
af styrelsernas organisation oundvikligen måste medföra ökade kostnader.

Enligt telegrafstyrelsens uppfattning vore derföre den i fråga
satta förändringen icke fördelaktig, hvarken för det allmänna eller för
någotdera af de begge embetsverk, som deraf närmast skulle beröras,
men för den händelse, att denna styrelsens åsigt icke skulle vinna nådigt
godkännande, och då det ålegat styrelsen att i förevarande ämne
afgifva ej blott utlåtande utan äfven förslag, har telegrafstyrelsen ansett
sig höra framställa den senast nämnda, inom åtskilliga främmande
länder till sina hufvudgrunder antagna, organisationsformen såsom den
lämpligaste för en gemensam styrelse öfver både post- och telegrafverken.

I sammanhang med förevarande fråga tillåter sig telegrafstyrelsen
fästa Eders Kongl. Maj:ts nådiga uppmärksamhet deruppå, att, i
händelse en centralisation af de förvaltande verken skulle anses önskvärd,
flera skäl synas tala för att icke inskränka åtgärderna härför till
tvänne förvaltningar med jemförelsevis så få beröringspunkter, som postoch
telegrafverken, utan borde härvid hänsigt äfven tagas till en tredje
förvaltningsgren, med hvilken telegrafverket har vida större gemenskap
än med postverket, nämligen statens jernvägstrafik, hvaruti telegrafväsendet
ingår såsom en vigtig beståndsdel.

Statens telegrafverk och jernvägar hafva nämligen gemensamma
telegraflinier till en utsträckning af öfver 127 mil, hvilka liniers underhåll
bekostas gemensamt af bägge förvaltningarna. Den för bägge verken
erforderliga telegrafmateriel är hufvudsakligen af samma beskaffenhet.
Emellan telegrafverkets och jernvägarnes stationer eger samfäld
telegramvexling rum med tillämpning af samma reglementariska bestämmelser,
taxor och öfriga föreskrifter, som gälla för statens telegrafverk.
För utbildande af telegraftjenstemän vid statens jernvägar
anlitas telegrafverkets undervisningsanstalter, i den mån utrymme der
kan beredas. Ännu flera exempel på det samband, som eger rum emellan
dessa båda verk, skulle kunna anföras.

Å andra sidan har statens jernvägstrafik äfven mycken gemenskap
med postverket, som genom jernvägarnes tillkomst och storartade utveckling
vunnit en så högst väsentlig lättnad vid utöfningen af sin
verksamhet.

Det torde derföre med skäl kunna sägas, att inom den grupp af
kommunikations-anstalter, som bildas af statens jernvägs-, post- och
telegrafinrättningar, den förstnämnda står i ett mycket naturligare och
närmare samband med hvardera af de bägge öfriga, än dessa senare
sins emellan, och vill det fördenskull synas, som borde eu organisation,

hvilken afsåge att åvägabringa större gemensamhet emellan likartade
förvaltningsgrenar, för att vara fullständig, icke inskränkas till en förening
under gemensam styrelse af post- och telegrafverken, utan äfven
omfatta statens jernvägstrafik.

För att i korthet sammanfatta hvad här ofvan blifvit i underdånighet
anförd t, så har telegrafstyrelsen dervid sökt ådagalägga:

att en förening i större omfattning än hittills af post- och telegrafstationer
visserligen bör utan olägenhet kunna åvägabringas, men
att, beträffande postexpeditions förenande under gemensam föreståndare
med telegrafstation å samma ort, svårigheter ofta uppstå derigenom,
att en och samma person icke kan medhinna att på ett tillfredsställande
sätt sköta båda befattningarna, och att anställandet af särskildt biträde
föranleder större aflöningskostnader än då befattningarna äro
skilda;

att någon besparing i utgifter antagligen icke kan vara att påräkna,
hvarken genom ett större antal post- och telegrafanstalters sammanslagning
eller genom de bägge verkens förenande under en gemensam styrelse;
samt

att, om detta oaktadt en sådan förening anses böra ega rum, organisationen
af den gemensamma styrelsen bör stödja sig på samma
hufvudgrunder som i detta hänseende blifvit inom utlandet tillämpade,
nämligen bildandet af tvänne särskilda afdelningar inom styrelsen, den
ena för handläggningen af de ärenden, som röra postväsendet, och den
andra för telegrafärendenas behandling.

Telegrafstyrelsen vågar slutligen, ur synpunkten af telegrafväsendets
sanna intresse, framhålla önskvärdheten deraf, att den ofta återkommande
frågan om telegrafverkets införlifvande med postverket
måtte snart bringas till eu afgörande lösning, — vare sig att telegrafverket
anses böra bibehålla dess nuvarande ställning inom statsförvaltningen
eller upphöra att vara ett sjelfständigt verk. Ty, ehuruväl telegrafstyrelsen
hyser den fasta öfvertygelsen, att statens telegrafverk
skötes bäst under en egen styrelse, hvars ansvarige chef och ledamöter
uteslutande kunna egna hela sin tid och alla sina krafter åt verkets
vidmakthållande i fullt tjenstbart och tidsenligt skick samt dess ekonomiska
förvaltnings ordnande på ett för statsverkets intresse ändamålsenligt
sätt, så betviflar styrelsen likväl icke, att ett så vigtigt kommunikationsmedel
som telegrafverket, äfven om det komme att arbeta

under förändrade administrativa former, hvilka för verkets fria utveckling
icke vore de mest passande, skulle efter hand och i det allmännas
eget intresse ånyo tillvinna sig en ställning, som bättre lämpade sig
för arten af dess verksamhet. Men deremot är att befara, att ovissheten,
huruvida en genomgripande förändring förestår i telegrafverkets
organisation och dess personals tjensteförhållanden, måste inverka hämmande
på telegrafväsendets utveckling och menligt för telegraf^ ensten
i dess helhet.

Remisshandlingarna varda härmed i underdånighet återstälde.
Stockholm den 16 November 1880.

D. NORDLANDER.

AXEL AKRELL. HERMAN UDDENBERG.

Carl Åkerlund.

-13

Stormäktigste, Allernådigste Konung.

Sedan — med anledning af Riksdagens den 12 maj 1880 gjorda
framställning om post- och telegrafverkens förenande under en gemensam
styrelse — underdåniga yttranden i ämnet blifvit, på grund af
särskilda nådiga befallningar, afgifna af generalpoststyrelsen den 24
juli och af telegrafstyrelsen den 16 november nästlidet år,

har, genom nådig remiss den 24 december samma år, Eders
Kongl. Maj:t behagat från styrelserne för post- och telegrafverken infordra
gemensamt underdånigt utlåtande, innefattande förslag

dels till stat för den i fråga satta gemensamma styrelsen för postoch
telegrafverken,

dels ock till ordnande af de båda verkens pensionsväsende.

Med afseende å de olika meningar, som vid dessa ärendens behandling
bos de bägge styrelserne gjort sig gällande, torde lämpligt
befinnas att hvardera styrelsen särskildt i underdånighet redogör för
de omständigheter, hvilka, enligt dess åsigt, böra vid dessa frågors bedömande
vinna afseende.

Styrelserna anhålla då först få till behandling upptaga

frågan om stat för en gemensam styrelse för postoch
telegrafverken.

a) Telegrafstyrelsens yttrande:

Telegrafstyrelsen, som i sitt underdåniga utlåtande af den 16 november
sistlidet år redogjort för hufvuddragen af de organisationsformer
för gemensam styrelse öfver post- och telegrafverken, hvilka förekomma
inom de länder, hvarest dessa verk äro förenade, kan icke frångå
sin dervid uttalade åsigt, att, — för den händelse en sammanslagning
af post- och telegrafstyrelserna skulle befinnas ändamålsenlig äfven
med hänsyn till de för svenska telegrafväsendet egendomliga förhållanden,
hvarom närmare förmäles i förenämnda underdåniga utlåtande, —
såsom hufvudgrund för organisationen af den för bägge verken gemensamma
styrelsen bör antagas, att hvartdera verkets angelägenheter behandlas
inom en särskild afdelning af samma styrelse.

Det synes nemligen ligga i sakens natur, att handläggningen af
de i så många hänseenden olikartade ärenden, som tillhöra de särskilda
verken, måste vinna ej mindre i skyndsamhet än äfven i noggranhet
och fullständighet, i fall dessa ärenden behandlas på skilda afdelningar
inom förvaltningen.

Ty om i främsta rummet hänsyn tages till det beaktansvärda förhållandet,
att telegrafväsendet är af hufvudsakligen teknisk natur och
att detsamma, endast några årtionden gammalt, kan anses ännu befinna
sig i första stadiet af sin utveckling, hvilken likväl måste vara ständigt
fortgående för att kunna motsvara tidens fordringar, så torde redan
häraf följa, att telegrafverkets förvaltning bör vara så ordnad, att den

medgifver erforderlig frihet och sjelfständighet i afseende på verkets
tekniska utveckling. Vidare bör tagas i betraktande, att äfven de telegrafangelägenheter,
som icke äro af rent teknisk natur och Indika för
närvarande tillhöra telegrafstyrelsens administrativa byrå, äro till det
öfvervägande flertalet af den beskaffenhet, att de icke utan olägenhet
kunna sammanblandas med postverkets ärenden och handläggas på
samma byråar som dessa.

Sålunda lärer, af skäl som redan blifvit anförda i telegrafstyrelsens
förenämnda underdåniga utlåtande, räkenskaperna öfver såväl kontanta
medel som materiel fortfarande böra upprättas särskildt för hvartdera
verket, emedan det endast på detta sätt kan blifva möjligt att
hvar för sig bedöma de finansiela resultaten af post- och telegrafinrättningarnes
verksamhet, hvilket, hvad särskildt beträffar telegrafverket,
är af så mycket större vigt som åt Eders Kong]. Maj:t förbehållits rätt
att för detta verks tidsenliga utveckling och förbättring använda de
öfverskott, som å inkomsterna kunna uppstå; hvarförutom särskilda
räkenskaper öfver telegrafstationernas portouppbörd äro behöfliga äfven
af den anledningen, att endast på grund häraf kunna bestämmas beloppen
af de bidrag, hvilka kommuner och enskilde förbundit sig att
lemna telegrafverket, i händelse fyllnad i beräknade portoinkomster
skulle blifva erforderlig.

Likaså torde det vara nödigt, att en särskild telegrafrevision bibehålles,
enär granskningen af telegrammernas taxering och af redovisningen
öfver portouppbörden bör ske af telegrafverkets egna edsvurna
tjenstemän, emedan dervid allmänhetens hela telegrafkorrespondens,
hvilken telegrafverket är förpligtadt att hemlighålla, ligger i revisionens
händer.

De ärenden, som röra telegrafverkets internationela förhållanden,
äro äfven af väsentligt olika beskaffenhet med postverkets och fordra
en fullständig specialkännedom ej mindre i de för den internationela
telegramvexlingen gällande reglementen, än äfven rörande de emellan
Sveriges och andra länders regeringar tid efter annan afskräde telegrafkonventioner
och deklarationer samt emellan telegrafstyrelserna träffade
särskilda överenskommelser. Utaf den mellan telegrafstyrelsen
och främmande telegrafförvaltningar förda skriftvexling angående gemensamma
telegrafangelägenheter framgår ock, att äfven inom de länder,
der post- och telegrafverken äro stälde under en gemensam öfverstyrelse,
dylika ärenden icke handläggas på samma byrå som de internationela
postärendena, utan behandlas på den särskilda afdelningen
för telegrafärenden.

Af hvad här ofvan blifvit i underdånighet anfördt torde framgå,

att icke blott de rent tekniska utan äfven de administrativa ärendena
inom telegrafstyrelsen äro i allmänhet af den art, att de lämpligast
böra handläggas af en särskild personal, enär en sammanblandning
af dessa ärenden med postverkets antagligen icke kunde lända
till någon förenkling eller minskning i göromålen samt deraf beroende
inskränkning i personalen, utan snarare föranleda osäkerhet och dröjsmål
vid ärendenas behandling; samt

att derföre inom eu för post- och telegrafverken gemensam styrelse
bör bildas en särskild afdelning för postärenden och en annan för
telegraf ärenden, hvardera under sin afdelriingschef.

En sådan organisation synes ganska väl låta förena sig med den
vid senast vidtagne reglering af styrelseverken införda byråindelningen,
hvartill äfven inom utlandet finnes motsvarighet såsom till exempel i
Tyskland, hvarest vid do särskilda afdelningarne af den gemensamma
post- och telegrafförvaltningen äro anstälde embetsmål! såsom ”föredragande
råd*4, hvilkas befattning är väsentligen likartad med byråchefernas
inom svenska post- och telegrafstyrelserna. För Öfrigt finnas
äfven inom vårt land embetsverk, hvilka arbeta på skilda, i viss mån
sjelfständiga afdelningar, och hvilkas styrelseform i öfrigt företer likhet
med den organisation, som telegrafstyrelsen anser sig böra föreslå
för den ifrågasatta gemensamma styrelsen öfver post- och telegrafverken,
en organisation som dessutom skulle medföra den fördelen, att
öfvergången dertill antagligen icke behöfde förorsaka någon skadlig
rubbning i ärendenas nuvarande jemna gång.

För den händelse Eders Kongl. Maj:t skulle anse en dylik organisation
vara fördelaktigare än den nuvarande, torde i den nådiga instruktionen,
som skulle komma att utfärdas för den gemensamma styrelsen,
närmare bestämmas rörande omfattningen af den embetsverksamhet,
som skulle tillkomma de nya afdelningscheferna. Telegrafstyrelsen
antager emellertid, att ifrågavarande embetsmän skulle hvardera
inom sin afdelning företräda generaldirektören vid afgörandet af alla
sådana ärenden, hvilka icke ansåges vara af den vigt, att generaldirektören
behöfde vid deras föredragning närvara och fatta beslut. Vid de
tillfällen deremot, då förhandlingarne ledas af generaldirektören, vare
sig att föredragningen sker endast inom den ena af styrelseafdelningarne
eller vid gemensam session för de förenade verkens styrelse, skulle
vederbörande afdelriingschef eller bägge afdelningarnes chefer ingå såsom
styrelseledamöter, med enahanda skyldighet att dervid uttala sin
mening och med samma reservationsrätt som byråcheferna, under det
att beslutanderätten ensamt tillkomme generaldirektören.

Hvad särskild! beträffar afdelningschefen för telegrafärenden, så

torde denne embetsman, till lättnad för byråcheferna, kunna med erforderligt
biträde öfvertaga den direkta handläggningen och utredningen af sådana
ärenden af större vigt, hvilka borde inför generaldirektören föredragas
och som ansåges fordra en fullständigare utredning än byråchefernas
af de löpande göromålen upptagna tid kunde medgifva. En likartad
anordning borde äfven kunna vidtagas vid bestämmandet af de särskilda
embetsgöromål, som skulle tillkomma afdelningschefen för postärenden.

Med afseende på den ställning de tvänne afdelningscheferna sålunda
skulle komma att intaga inom den gemensamma styrelsen, såsom
generaldirektörens närmaste män och ställföreträdare, torde desse embetsman
lämpligen böra erhålla benämningen öfverdirektörer och deras
aflöning bestämmas till något högre belopp än byråchefernas, hvilken
med inberäknadt ålderstillägg utgör 7,000 kronor. Telegrafstyrelsen
har derföre ansett sig böra föreslå aflöningen för öfverdirektörerna till
7,500 kronor, hvaraf 5,000 kronor skulle utgöra lön, utan förhöjning
genom ålderstillägg, samt 2,500 kronor tjenstgöringspenningar.

Beträffande antalet byråchefer vid den gemensamma styrelsen,
äfvensom ärendenas fördelning på byråarna, anser sig telegrafstyrelsen
icke böra ifrågasätta någon annan förändring i nu bestående förhållanden
än den, som skulle föranledas deraf att, enligt hvad ofvan är nämndt,
en del ärenden kunde öfvertagas till direkt handläggning af de nya
afdelningscheferna. För så vidt emellertid det af generalpoststyrelsen
anmälda behofvet af ytterligare en byråchef icke kunde tillgodoses genom
nyssnämnde anordning, kan från telegrafstyrelsens sida naturligtvis
icke något vara att erinra deremot att antalet byråchefer för postärenden
ökades till fyra.

Hvad slutligen vidkommer tjenstemannapersonalen och vaktbetjeningen,
så anser telegrafstyrelsen likasom generalpoststyrelsen, att någon
minskning i denna personal, hvilken redan genom den för föga
mer än tvänne år sedan verkstälda regleringen blifvit inskränkt till det
för tjenstens behöriga skötande minsta möjliga antal, icke kan föranledas
af de bägge styrelsernas förening.

Telegrafstyrelsen får i underdånighet bifoga ett förslag till stat
för en gemensam styrelse öfver post- och telegrafverken, upprättad! i
öfverensstämmelse med ofvan angifne grunder. °)

b) Generalpoststyrelsens yttrande.

Beskaffenheten af den aflöningsstat, som för en gemensam styrelse
öfver post- och telegrafverken må böra i fråga komma, måste naturligtvis
i väsentlig mån blifva beroende af den åsigt, som gör sig gäl- *)

*) Se pag. 79.

lande rörande ärendenas fördelning på byråerne och i fråga om antalet
af de tjensteman, som, på grund af nämnda fördelning, anses böra vid
hvar byrå anställas.

I afseende åter på målens fördelning mellan byråerne måste i
främsta rummet blifva bestämmande den omständigheten, huruvida, såsom
telegrafstyrelsen påyrkar, särskilda sous-chefer för post- och telegrafärenden
skola hos den gemensamma styrelsen anställas, eller om,
såsom generalpoststyrelsen anser, styrelsen öfver de bägge verken kan
och bör umbära dylika biträden.

Om i afseende å större allmänna verk och inrättningar, med ett
betydligt antal underlydande tjenstemän och betjente, i en senare tid
allt mera gjort sig gällande den förvaltningsform, som, med öfverlemnande
af beslutanderätten åt en enda chef, hvilken innehar förtroendeembete,
åt ledamöter, som endast efter ransakning och genom dom
kunna afsättas, förbehåller reservationsrätt,

har sådant utan tvifvel sin grund i öfvertygelse!! derom, att genom
en sådan anordning vinnas på eu gång enhet och kraft i förvaltningen
samt säkerhet derför, att besluten blifva fattade efter det erforderlig
öfverläggning i ämnet egt rum och utan att på desamma något
obehörigt inflytande får göra sig gällande.

Skulle nu i förvaltningen insättas så kallade sous-chefer, borde
också, vid de tillfällen då den ene eller andre af dessa sous-chefer företrädde
generaldirektören, beslutanderätten tillkomma sous-chefen.

Det är emellertid tydligt att — derest, vid ärendenas handläggning,
sous-chefen toge hänsyn ensamt till sin egen uppfattning af föreliggande
förhållanden — besluten i många fall kunde komma att afvika
från dem, som i likartade mål meddelats och framdeles kunde
komma att meddelas af generaldirektören, och sålunda gånge förlorad
den enhet i förvaltningen, som med skäl ansetts utgöra eu bland de
väsentligaste fördelar, hvilka erbjudas af en sådan styrelseverkens organisation,
som här ofvan blifvit i underdånighet omförmäld.

Skulle åter, till förekommande af nämnda olägenhet, vid afgörandet
af ärenden, hvilka af sous-chef handlades, denne anses böra taga
till rättesnöre de åsigter, som veterligen förut i mer eller mindre likartade
fall generaldirektören gjort gällande, eller de föreskrifter, som
vid särskilda tillfällen kunde hafva blifvit af generaldirektören souschefen
meddelade, så kunde också icke de skäl och de särskilda omständigheter,
som under målens behandling möjligen blefve af föredraganden
eller annan närvarande styrelseledamot anförde, komma att
på afgörande t utöfva det inflytande, som vederborde Och obestridligt

är, att sålunda månget ärende kunde komma att erhålla en mindre
fullständig behandling än hvad af målets egen beskaffenhet påkallades.

Om slutligen sous-chefernes verksamhet antoges böra inskränkas
till endast vissa, mindre vigtiga ärenden, hvilka icke vore af den beskaffenhet
att nödigt kunde anses, det desamma af verkens gemensamme
chef handlades, så förekommer, enligt generalpoststyrelsens
åsigt, vida mer anledning att, med fortgående på den förut inom så
väl post- som telegrafförvaltningen beträdda vägen, anförtro dessa ärendens
behandling åt vederbörande byråchefer, hvilka icke kunna sakna
den för ändamålet erforderliga sakkunskap.

En sådan anordning öfverensstämmer äfven med hvad som eger
rum inom styrelsen för statens jernvägstrafik, hvars öfverdirektörer,
lika så väl som byråchefen, äro föredragande ledamöter i styrelsen och
aldeles icke intaga en ställning, motsvarande den som tillkommer de
särskilda sous-chefer för post- och telegrafförvaltningen, hvilka inom en
del andra länder finnas anstälde; såsom tillräckligt framgår deraf att,
lika litet inom trafikstyrelsen som inom generalpoststyrelsen eller telegrafstyrelsen,
någon bland ledamöterne eger att, i generaldirektörens
frånvaro, ensam afgöra ärenden, tillhörande en annan ledamots föredragning.

De fördelar, som — i andra länder, hvarest ärendena i annan ordning
handläggas och reservationsrätt icke tillkommer vederbörande föredragande
— man funnit sig kunna hemta af att inom större förvaltningar
anställa särskilda sous-chefer, kunna, med afseende å underdånigst
anförda omständigheter, i allmänhet icke hos oss vinnas genom
uppförande å stat af embetsmål! utaf i fråga varande slag. Det lär
också knappt behöfva i underdånighet anmärkas, att en anordning,
hvarigenom — med en sous-chef för hvardera verket — post- och telegrafärenden
komme att å olika byråer handläggas, svårligen kunde anses
egnad att främja den fullständigare sammansmältningen af postoch
telegrafanstalter, utom det att, med särskilda sous-chefer för så väl
post- som telegrafverken, kunde inträffa, att efterhand generaldirektörens
embetsverksamliet komme att inskränka sig till ett mindre antal
ärenden än som måste anses vara billigt och med verkens fördel öfverensstämmande.

Om af hvad härofvan blifvit i underdånighet anfördt får anses
framgå, att anställandet af särskilda sous-chefer för post- och telegrafärenden
skulle i mer än ett hänseende medföra känbara praktiske olägenheter,
så eger deremot generalpoststyrelsen anledning att icke såsom
oöfvervinnerliga anse de svårigheter, hvilka telegrafstyrelsen synes an 7 -

taga skola härflyta deraf, att post- och telegrafverken ställas under eu
gemensam st}7relse utan att, i sammanhang dermed, hvardera verket
förses med en särskild sous-chef eller öfverdirektör.

Hvad först angår den omständigheten att, såsom af telegrafstyrelsen
blifvit anmärkt, telegrafverkets förvaltning bör vara så ordnad,
att den medgifver erforderlig frihet och sjelfständighet i afseende på
verkets tekniska utveckling, så synes det generalpoststyrelsen som om
— då, äfven enligt telegrafstyrelsens förslag, generaldirektörens röst
skulle blifva afgörande i alla de ärenden, som komme att inför honom
föredragas — det för telegrafverkets tekniska utveckling måste blifva
af mycket ringa betydelse, huruvida föredragningen af en del ärenden
komme att besörjas af en öfverdirektör eller af en byråchef. Någon
anledning att, derest det senare alternativet antoges, befara någon olägenhet
deraf, synes icke kunna finnas i annan händelse än att, genom
verkens förenande under en gemensam styrelse, de den tekniska byråchefen
åliggande göromål skulle ökas i en mån, som gjorde det för
denne omöjligt att åt den tekniska utvecklingen egna all den uppmärksamhet,
som vederborde.

För att förekomma en sådan olägenhet föreslår här nedan generalpoststyrelsen,
att den nu varande personalen å den tekniska byrån måtte
ökas med en tjensteman af andra graden, likasom äfven att, derest erfarenheten
skulle dertill föranleda, jemväl ytterligare förändringar i afseende
å tjenstemännens fördelning på byråerne må få efterhand vidtagas.

Hvad angår den af telegrafstyrelsen gjorda anmärkning, att gemensam
handläggning af postärenden och sådana ärenden, som nu till
behandling förekomma å telegrafverkets administrativa byrå, skulle försvåras,
bland annat, derigenom att, äfven efter verkens förenande, nödigt
skulle befinnas att, för hvartdera verket, upprättades särskilda räkenskaper
öfver så väl kontanta medel som materiel,

anser sig generalpoststyrelsen endast böra i underdånighet fästa
uppmärksamheten derå, att äfven nu af postanstalterna afgifvas särskilda
redovisningar:

för inkomsten af försålde frimärken, frankokuvert och brefkort,
för postanvisningsrörelsen mellan inrikes orter,
för postanvisningar till och från utlandet,
för postförskottsrörelsen,

för förskrifna tidningar och tidskrifter m. m.,
samt, hvad en del postanstalter angår, äfven för afgifter, livilka
uppburits vid befordran af resande,

utan att på något sätt denna omständighet hindrar samtliga influtna
medels ingående i eu enda, postanstaltens kassa.

Enahanda blefve naturligtvis jemväl förhållandet, om, för gemensamma
post- och telegrafanstalter, till förenämnda redovisningar komme
äfven en för afsända telegrammer och för telegrammer, som å ankomstorten
förutbetalats, samt möjligen ytterligare ännu en eller annan redovisningshandling.
Huru många särskilda redogörelser, dels för postdels
för telegrafuppbörd, som emellertid sålunda må befinnas behöfliga,
lärer dock icke någon tvekan förefinnas, vare sig derom att samtliga
de vid förenad post- och telegrafanstalt inflytande medel likasom de
medel, som af anstalten utbetalas, utan olägenhet kunna sammanföras
i en gemensam medelsräkning, hvilken till en för handläggning af så
väl post- som telegrafärenden afsedd byrå insändes, eller derom att
ett sådant tillvägagående är nära nog nödvändigt, för såvidt åstadkommas
skall eu sådan fullständigare kassakontroll, som i Riksdagens
underdåniga skrivelser den 10 maj 1871 och den 12 maj 1880 omförmäles.

Hvad derefter vidkommer yrkandet på bibehållande af en särskild
telegrafrevision, hvilken anordning skulle påkallas af omsorgen
derom, att ej telegrammens innehåll må delgifvas andra än telegrafverkets
egna, edsvurna tjensteiöän, anhåller generalpoststyrelsen få i
underdånighet anmärka, att äfven för närvarande inom postverket i
allmänhet revisionsgöromålen varda, efter målens beskaffenhet, på personalen
fördelade så, att i gemen en revisor sysselsättes med inrikes
postanvisningsräkenskapen och med redovisningen för postförskottsrörelsen,
en annan med tidningsredovisningen o. s. v. Tydligt är dock,
att om, af en eller annan anledning, eu revisor skulle befinnas kunna,
utöfver de förut honom tilldelade göromål, handlägga äfven något
ytterligare revisionsarbete, utan att derigenom hans krafter öfveransträngdes,
någon tvekan icke bör möta träffandet af en sådan anordning.
Skulle då följden deraf blifva den, att någon tid telegramgranskning
komme att verkställas jemväl af andra än de, som ursprungligen
tillhört telegrafrevisionens personal, så synes dock icke en sådan omständighet
böra gifva anledning till någon olägenhet. Derest nämligen
förhållandena verkligen befunnos påkalla att i afseende å de tjenstenit!,
som användas till granskning af telegrafräkenskaperne med dertill
hörande bilagor, ett undantag gjordes från de allmänna föreskrifterne
i Eders Kongl. Maj:ts nådiga kungörelse den 13 december 1878,
angående upphäfvande af förut gällande stadganden om edsformulär
för civile embets- och tjenstemän samt betjente in. m., lärer nämligen
icke böra möta någon betänklighet att till samtlige tjenstemän inom
en gemensam, post- och telegrafverkens revisionsbyrå utsträcka ett så
beskaffadt undantagsstadgande.

Utan tvifvel måste, särskild! för den föreslagna utrikesbyråns
chef, i väsentlig mån ökas antalet af de författningar, som vid handläggning
af en del ärenden komme att tillämpas; hvarjemte ej bör
förbises att, såsom telegrafstyrelsen anmärkt, de rörande telegrambefordringen
träffade internationela aftal äro af väsentligen olika beskaffenhet
med dem, som afse postutvexlingen. Tilläggas bör ock att,
under en senare tid, beröringen med utlandet högst betydligt tilltagit.

Den tillökning i göromål, som blifvit följden häraf, måste dock
anses i väsentlig grad uppvägas af den större enkelhet i afseende å
taxeringsbestämmelserna och afräkningsväsendet i allmänhet, som föranledts
dels af upprättandet af verldspostföreningen, dels ock af de allmänna
internationela telegrafkonventioner, som under den senare tiden
afslutats. Och ovedersägligt lär väl i allt fall böra anses, att bland
embetsman, som intaga en mot byråchefsbefattning svarande ställning,
flertalet har att i sin embetsutöfning tillämpa ett större antal författningar
än som i allmänhet kunde komma att läggas till grund för
behandlingen af de ärenden, hvilka komme att af post- och telegrafverkens
gemensamma utrikes byrå handläggas.

Generalpoststyrelsen har redan förut haft tillfälle fästa uppmärksamheten
derå, att anställande hos en gemensam styrelse öfver postoch
telegrafverken af särskilda sous-chefer eller öfverdirektörer med
en embetsverksamhet, motsvarande den som i en del andra länder tillkommer
chefernes så kallade “adjointer“, föga öfverensstämmer med
de grundsatser, som gjort sig gällande vid danandet af våra embetsverk.
. Och om äfven, då fråga är om ordnande af en gemensam styrelse
öfver post- och telegrafverken, måste tagas hänsyn till tekniska
förhållanden, som icke i afseende å andra styrelseverk på samma sätt
göra sig gällande, och hvilka kunna medföra behof af undantagsstadganden,

så förekommer dock, enligt generalpoststyrelsens uppfattning,
icke någon anledning att, der icke sådant af omständigheterna verkligen
påkallas, åt denna styrelse gifva annan form än som för öfriga
styrelseverk befunnits lämplig.

Icke heller kan den gemensamma chefens behof af någon lindring
i det arbete, som komme att honom åligga, anses innefatta tillräckligt
skäl att å de bägge verkens gemensamma stat uppföra en eller två
sous-chefer, hvilkas aflöning, med afseende å vigten af de göromål,
som komme att åt, dem anförtros, och i öfverensstämmelse med den
åsigt, som i underdånig skrifvelse den 30 november 1868 blifvit af
telegrafverkets då varande chef uttalad, säkerligen icke kunde bestäm -

mas till belopp, som understege hvad nu af telegrafstyrelsen blifvit i
fråga stäldt, eller 7,500 kronor för hvardera.

Om sålunda en blifvande gemensam styrelse för post- och telegrafverken
borde, likasom de nu varande särskilda styrelserna för dessa
verk, bestå af generaldirektör och byråchefer,! återstår att till skärskådande
upptaga icke allenast den redan i generalpoststyrelsens underdåniga
skrifvelse den 24 juli nästlidet år behandlade frågan om byråernes
antal och de ärenden, som hufvudsakligen skulle af dem handläggas,
utan äfven frågan om det antal tjenstemän, som borde vid hvar
och en af dem anställas.

Byråernes antal har i senast åberopade underdåniga skrifvelse
antagits och anses fortfarande böra blifva sex: en trafikbyrå, en teknisk
byrå, eu kameralbyrå, en revisionsbyrå, en utrikes byrå och en
kanslibyrå.

Trafikbyrän, hvars verksamhet endast i ringare mån komme att
röna något inflytande af postverkets förenande med telegrafverket,
skulle ega att, såsom hittills, handlägga frågor rörande inrättande af
nya postgångar samt utvidgande och omreglering af förut varande
postförbindelser, sättet och vilkoren för posternes fortskaffande, ordnande
af postföringen å jernväg och med ångfartyg, tiderna för posternes
afgång och ankomst samt de timmar, då postanstalterna böra hållas
öppna m. m.

1 byråns ordinarie tjenstemannapersonal, som å postverkets nu
gällande stat är upptagen till

1 sekreterare

1 notarie och

1 aktuarie,

anses också icke för närvarande någon förändring böra ifrågasättas.

Tekniska byrån skulle ega att närmast öfvervaka telegrambefordringens
behöriga gång, tillse att telegraflinierne och stationernas
apparater befinnas i behörigt skick samt att erforderlig materiel finnes
att tillgå så väl å stationerne som i verkets hufvudförråd, bereda frågor
om inrättande af nya telegrafförbindelser samt om indragning eller
ändring af förut befintliga, äfvensom att i allmänhet handlägga sådana
hos styrelsen förekommande ärenden, för hvilkas behandling äfven tekniska
insigter erfordras m. m.

Byråns personal, hvilken för närvarande utgöres af

1 öfveringeniör, tillika föreståndare för verkets undervisningsanstalter,
till hvilken tjensteman aflöningen för omförmälde

föreståndarebefattning nu utgår och antages tills vidare böra
utgå af anslaget för nämnda undervisningsanstalter, samt

1 förrådsförvaltare,

anses böra ökas med

1 sekreterare, hvilken för närvarande tillhör de begge telegrafbyråernes
gemensamma kansli.

Dessutom borde, såsom hittills, få för byråns arbeten disponeras
det å telegrafverkets stat uppförda särkilda anslag »till arvoden åt
ingeniörer», 4,000 kronor årligen.

Till leameralbyråns handläggning skulle höra frågor rörande förvaltningen
af post- och telegrafmedel, uppbördsväsendet i allmänhet,
redogörares uppbördsborgen, förhyrande af post- och telegraflägenheter,
expensutgifter, betjentes beklädnad m. m.

Personalen skulle utgöras af

1 kamererare och sekreterare,

1 förvaltare af hufvudkassan,

1 förvaltare af frimärkesförrådet,

1 förrådsintendent samt

8 tjensteman af första lönegraden, af hvilka sju, likasom kamtereraren
och sekreteraren, de två förvaltarne och förrådsintendenten,
förut tillhört postverkets kameralbyrå och en tjensteman varit å telegrafverkets
stat uppförd.

Revisionsbyrån borde ega att handlägga alla de anmärkningsmål,
hvilka förut skolat till behandling upptagas af generalpoststyrelsens
kameralbyrå eller telegrafstyrelsens administrativa byrå.

Personalen åter anses böra utgöras af

8 revisorer, af hvilka fem nu tillhörande postverket och tre telegrafverket,
samt ytterligare

2 tjensteman af första lönegraden, bägge nu uppförda å telegrafverkets
stat.

Till utrikesbyrån borde i allmänhet från generalpoststyrelsens
kanslibyrå och telegrafstyrelsens administrativa byrå öfverflyttas föredragningen
af de från främmande länders förvaltningar och från de
internationela byråerne i Bern ingående skrifvelser, taxeväsendet i allmänhet
samt post- och telegrafstatistiken.

Byråns personal antages böra utgöras af

3 tjenstemän af första lönegraden, bland hvilka förut en tillhört
generalpoststyrelsens kanslibyrå och två telegrafstyrelsen.

Kanslibyrån slutligen skulle ega att handlägga alla sådana ärenden,
som icke vore att till någon annan byrå hänföra.

Personalen anses böra bestå af

1 sekreterare och

5 första gradens tjensteman, alla nu tillhörande generalpoststyrelsens
kanslibyrå.

Redan i generalpoststyrelsens underdåniga skrifvelse den 24 Juli
nästlidet år har blifvit anmärkt, hurusom med meddelandet af närmare
bestämmelser rörande hänförande till viss byrå af det ena och det
andra slaget af ärenden, hvilka icke i den underdåniga skrifvelsen blifvit
särskildt omförmälda, lämpligen borde anstå till dess att, — i händelse
beslut varder i nåder fattadt om post- och telegrafverkens ställande
under en gemensam styrelse — nådig instruktion för denna styrelse
kan varda utfärdad.

I öfverensstämmelse härmed hafva äfven endast i mera allmänna
drag här ofvan underdånigst angifvits de ärenden, som, enligt generalpoststyrelsens
åsigt, hufvudsakligen borde af de särskilda byråerne
handläggas. Och styrelsen anser sig böra redan nu i underdånighet
anmärka att, derest, vid organiserandet af en gemensam förvaltning af
post- och telegrafärenden, till grand för ärendenas och de biträdande
tjenstemännens fördelande på byråerne, i hufvudsaklig mån, lades det
förslag, som här ofvan blifvit i underdånighet framstäldt, det synes
styrelsen önskligt att tillfälle bereddes i nämnda fördelning efterhand
vidtaga sådana jemkningar, som möjligen af vunnen erfarenhet kunde
komma att befinnas påkallade.

För den händelse slutligen att, med ogillande af den åsigt, som
af postverkets styrelse blifvit i ämnet uttalad, Eders Kongl. Maj:t funne
att, i sammanhang med post- och telegrafverkens förenande under eu
gemensam styrelse, borde anställas särskilda sous-chefer för post- och
telegrafverken, anser sig generalpoststyrelsen böra i underdånighet
anmäla, att under sådana förhållanden styrelsen icke kunde ega något
att erinra deremot, att, såsom af telegrafstyrelsen påyrkats, alla telegrafverket
rörande ärenden komme att å särskilda byråer handläggas.

Då aflöningsstatens slutsumma måste komma att i väsentlig mån
blifva beroende deraf, huruvida särskilda sous-chefer må komma eller
icke komma att i eu för post- och telegrafverken gemensam styrelse
anställas, samt denna omständighet äfven kan komma att utöfva inflytande
på beloppet åt den aflöning, som må böra chefen för de begge
verken tillkomma,

hafva i det förslag till stat, som härhos af generalpoststyrelsen
underdånigst bifogas °), endast byråernes embets- och tjenstemän samt
den för byråerne gemensamma vaktbetjeningen blifvit upptagne.

*) Se pag. SO,

Styrelserne anhålla nu få öfvergå till

frågan om ordnande af de begge verkens pensionsväsende.

Ända sedan den tid, då civilstatens pensionsinrättning trädde i
verksamhet, har postpersonalen upptagits bland de stater, som tillhöra
denna inrättning.

Och sedan många år tillbaka hafva å en särskild postverkets
pensionsstat blifvit uppförde tjensteman och betjente vid verket, hvilka
uppfylt de vilkor i afseende å lefnads- och tjensteålder m. m., som
i gemen medföra rättighet till pension å allmänna indragningsstaten.

Efter det att äfven postpersonalens aflöning blifvit fördelad i
lön och tjenstgöringspenningar, hafva också de pensioner, som sålunda
uppförts å postverkets pensionsstat, blifvit — i öfverensstämmelse med
hvad som i afseende å pensionerne på allmänna indragningsstaten i
gemen i akt tages — faststälda till belopp, motsvarande lönen; hvartill,
der ålders tillägg egt rum, kommit den del deraf, som ansetts vara att
till lön hänföra.

Hvad åter telegraf personalen angår, besörjes pensioneringen af
densamma samt af dess enkor och barn utaf en år 1874 grundad särskild
pensionsinrättning samt en följande år dermed förenad enke- och
pupillkassa.

Tillgångar till bestridande af utgifterne för denna pensionering
beredas hufvudsakligen:

dels genom årsafgifter, som af delegarne erläggas,

dels ock genom statsbidrag.

Arsafgifterna utgå

a) till pensionsinrättningen

af styrelseverkets personal och af all vaktbetjening med 3 procent,
samt af linie- och stationspersonalen med belopp, vexlande
mellan 5,2 och 6 procent af den pension, som skall vederbörande
beredas,

b) till enke- och pupillkassan

af samtlige delegare med 3 procent af aflöningen.

Förenämnda afgifter till pensionsinrättningen och till enke- och
pupillkassan kunna emellertid på grund af särskilda omständigheter
— såsom då tjensteman önskar att, på grund af tidigare inträde i
statens tjenst, förr än i allmänhet medgifves komma i åtnjutande åt
pension; då befordran erhålles till högre löneklass, samt då delegare
är eller varit gift och eger pensionsberättigad maka eller pensionsberättigadt
barn — varda i icke ringa män förhöjde.

De här ofvan omförmälda statsbidrag utgå

a) till telegrafverkets pensionsinrättning

dels med 1,6 procent af telegrafverkets portoinkomst,såsom ständigt
pensionsbidrag, dels ock med 3,5 procent af samma inkomst,
såsom bidrag till pensioneringen endast för så lång
tid, som åtgår till betalning af vissa retroaktivafgifter för
den i verkets tjenst före utgången af år 1874 anstälda personal,
samt

b) ^ till telegrafverkets enke- och pupillkassa med 5,000 kronor
årligen.

Då hvarken postverkets nuvarande tjenstemän och betjente lagligen
kan frånhändas förmånen att vara delegare i civilstatens pensionsinrättning
eller antagligt är, att flertalet af denna personal skulle finnas
villig att från en dylik förmån afstå, utan att derför erhålla ett vederlag,
som komme att kräfva allt för stora bidrag af statsmedel,

hafva styrelserna funnit likställighet i pensionsvilkor för post- och
telegrafpersonalen icke kunna lämpligen åstadkommas på annat sätt.
än alt, äfven telegrafverkets tjenstemän och betjente beredes inträde i
civilstatens pensionsinrättning.

För att kunna bedöma i hvad mån de medel, som möjligen blefve
för ändamålet disponibla, skulle lemna tillgång till bestridande af de
utgifter, som blefve förenade med en dylik anordning, hade styrelserna
hos direktionen öfver civilstatens pensionsinrättning anhållit om uppgift
å dessa utgifter, med tillkännagifvande derjemte att, till grund
för de beräkningar, som kunde komma att i sådant afseende anställas,
styrelserna ansågo böra läggas antagandet,

att i den första af de uti nådiga reglementet för civilstatens pensionsinrättning
den 30 november 1877 omförmälda klasser komme att
uppföras:

byråchefer;
i andra klassen:

den nu å telegrafverkets stat upptagne sekreterare samt
telegrafdirektörer;

i fjerde klassen: •

de tjenstemän af första lönegraden, som nu äro anstälde hos
telegrafstyrelsen, samt
telegrafkommissarier af första klassen;
i femte klassen:

telegraf kommissarier af andra och tredje klasserna;
i sjette klassen:
telegrafassistenter;

i sjunde klassen:

telegrafister;

i åttonde klassen:

vaktbetjente, hvilkas lön uppgår till minst 500 kronor årligen, och

i nionde klassen:

vaktbetjente, hvilkas lön öfverstiger 200, men ej uppgår till
500 kronor om året.

Derjemte och då, enligt de reglementen, som blifvit i nåder utfärdade
den 23 oktober 1874 för telegrafverkets pensionsinrättning
och den 21 maj 1875 för telegrafverkets enke- och pupillkassa, personer
af qvinnkön, hvilka äro i telegrafverkets tjenst anstälde, icke
blifva delegare i sistnämnda kassa, samt de omständigheter, som föranledt
härtill, äfven måste anses tala derför att i öfverensstämmelse
härmed förfares, om och när telegrafpersonalen beredes inträde i civilstatens
pensionsinrättning,

hade af styrelserna blifvit hemstäldt, att till grund för de beräkningar,
som komme att för ofvanberörda • ändamål uppgöras, måtte
läggas förutsättningen, att de af nu i fråga varande personal, hvilka
äro af qvinnkön, blefve delegare endast i pensionsinrättningen, men
icke i enke- och pupillkassan, till hvilken senare de följaktligen också
icke borde erlägga afgifter.

Slutligen hafva äfven styrelserna ansett de begärda beräkningarne
böra utgå från antagandet,

dels att man eller qvinna, som är i telegraftjenst eller i förenad
post- och telegraftjenstgöring anstäld, och som uppfylt de vilkor,
hvilka i gemen berättiga till pension å allmänna indragningsstaten,
skall komma i åtnjutande af en mot lönen svarande pension å postoch
telegrafverkens stat,

dels ock att den, som till telegrafverkets pensionsinrättning inbetalat
stadgad afgift, skall, der sådant påyrkas, bibehållas vid den
sålunda förvärfvade pensionsrätt, utan skyldighet att ingå i civilstatens
pensionsinrättning, hvilket deremot borde åligga en hvar af i fråga
varande tjenstemän och betjente, som vinner ordinarie anställning vid
verket eller befordran sedan, efter fullmäktiges för delegarne i civilstatens
pensionsinrättning hörande, Eders Kongl. Maj:t meddelat nådigt
beslut i fråga om beredande åt telegrafpersonalen af delaktighet i
nämnda pensionsinrättning.

I skrifvelse den 24 nästlidne februari, hvilken härhos underdånigst
bifogas °), har, till svar å ofvanomförmälda framställning, direk -

'') Se pag. 81.

tionen öfver civilstatens pensionsinrättning meddelat, att, på grund af
uppgjorda beräkningar, direktionen ansåge eu summa af 695,000 kronor
böra till pensionsinrättningens kassa erläggas, för att, från och med ingången
af år 1883, telegrafpersonalen må vinna inträde i civilstatens pensionsinrättning
och delaktighet i dess fonder.

Styrelserna anhålla i underdånighet få här nedan redogöra för de
olika åsigter, som hos styrelserna gjort sig gällande äfven i fråga om
pensionsväsendets ordnande.

a) Telegrafstyrelsens yttrande.

I likhet med generalpoststyrelsen anser äfven telegrafstyrelsen
att, i händelse af post- och telegrafverkens förening, ett för begge verken
gemensamt pensionsväsende svårligen lärer kunna ordnas på annat
sätt, än genom telegrafpersonalens inträde i civilstatens pensionsinrättning,
der postverkets personal varit upptagen allt sedan denna inrättnings
tillkomst.

Telegrafstyrelsen bär emellertid ansett nödigt att, innan styrelsen
afgifver sitt underdåniga utlåtande i en för telegrafverket och dess personal
så vigtig fråga, som upphäfvandet af dess nuvarande pensionsanstalter,
till vinnande af en fullständigare utredning i detta ämne inhemta
yttrande jemväl från direktionen öfver telegrafverkets pensionsinrättning,
hvilket yttrande härjemte i underdånighet bifogas. °)

Det torde vara obestridligt, att en af de hufvudsakligaste anledningarne
till inrättandet af en särskild pensionsanstalt- för telegrafverkets
personal varit det erkända förhållandet, att denna personal, till
följd af dess tjenstgörings beskaffenhet, i allmänhet icke kan vara tjenstbar
ända intill den ålder, som gemenligen berättigar civile tjenstemän
till erhållande af pension å allmänna indragningsstaten, samt att det
fördenskull, med hänsyn till telegrafgöromålens behöriga skötande, är
af stor vigt, att icke tjenstemännen af tvingande ekonomiska skäl föranledas
att i tjensten qvarstå utöfver den tid, då deras arbetskrafter,
till följd af framskriden ålder, blifvit så betydligt förminskade, att telegrafverket
icke längre kunde af deras tjenstgöring hemta någon verklig
nytta.

Uti den nådiga propositionen till Riksdagen af den 17 april 1874
yttras, i fråga om inrättandet af en särskild pensionsanstalt för telegrafverket,
bland annat följande:

“Vid öfvervägande af detta ärende har Kongl. Maj:t, då det förhållande,
att den talrika personal, som är anstäld vid telegrafverket,
ännu är i saknad af all lagbestämd pensionsrätt, måste vara såväl för

*) Se pag. 9 G.

sjelfva telegraftjensten menligt, som för den dermed sysselsatta personalen
i hög grad bekymmersamt, funnit det nu afgifna förslaget till
bristens afhjelpande vara förtjent af synnerlig uppmärksamhet. De
komiterade, som uppgjort förslaget, hafva sjelfva för sig till besvarande
uppstält den frågan, huruvida ej den åsyftade pensionsrätter! skulle
lämpligast kunna telegrafpersonalen beredas genom verkets upptagande
i civilstatens pensionsinrättning, men efter öfvervägande af alla på frågan
inverkande omständigheter kommit till den öfvertygelse att, om
ock icke andra hinder derför möta, ett sådant upptagande likväl är
omöjligt under de förutsättningar, hvarifrån de komiterade funnit det
vara i fråga om en pensionsinrättning för telegrafverket angeläget att
utgå. I sjelfva verket inses ock lätteligen, att de pensionsbestämmelser,
som blifvit uppgjorda efter de i civil tjenstgöring i allmänhet vanliga
förhållanden, icke kunna göra tillfyllest för telegrafpersonalen, af
hvilken en betydlig del måste egna sig åt den synnerligen ansträngande
samt själs- och kroppskrafter tidigt förslitande tjenstgöringen
vid telegrafapparaterna med dervid ofta förekommande nattjenst. En
sådan tjenstgöring måste i afseende på lefuads- och tjensteålder kräfva
helt andra vilkor för pensionsrättens inträdande än som för civile tjenstemän
i allmänhet kunna anses billiga, och Kongl. Maj:t kan derföre, i
betraktande af de särskilda förhållandena vid telegrafverket, icke annat
än finna det vara lämpligt att, likasom nyligen skett för jernvägspersonalen,
en särskild pensionsinrättning äfven för telegrafpersonalen
bildas. “

Denna nådiga proposition blef, i hvad den rörde bildandet af en
särskild pensionsinrättning för telegrafverket, antagen af Riksdagen,
som utan erinran beviljade de för detta ändamål begärda anslag.

Härigenom hafva således begge statsmakterna erkänt behofvet
af att personalen vid statens telegrafstationer pensioneras tidigare än
vid den ålder, som för civile tjenstemän i allmänhet berättigar till pension
å allmänna indragningsstaten, och med pensionsbelopp, som bättre
förslå till bestridande af oundgängliga lefnadskostnader, än förhållandet
är med de från civilstatens pensionsinrättning utgående pensionerna.

Denna princip anser telegrafstyrelsen vara af stor vigt att fortfarande
vidhålla, enär telegrafverkets tjenstbarhet är i hufvudsaklig
mån beroende derpå, att personalen må kunna omsättas innan dess
arbetskrafter blifvit alltför mycket förminskade. Men på samma gång
som styrelsen ansett för sin ''pligt, att vid bedömandet af förevarande
pensionsfråga i främsta rummet taga hänsyn till telegrafverkets sanna
intresse, har styrelsen ej kunnat underlåta att derjemte äfven taga i
öfvervägande, huruvida och i hvad mån den ifrågasatta förändringen i

Öl

pensionsväsendet skulle kunna vara fördelaktig särskildt för telegrafpersonalen
eller åtminstone för någon del af densamma.

Vid första betraktandet af denna fråga kan det förekomma såsom
en fördel för personalen att erhålla en nedsättning i de årliga pensionsafgifterna
mot det att pensionsbeloppen minskas i ungefär samma proportion,
allt under det tjenstemannen blefve tillförsäkrad att, derest han
i tjensten qvarstå!’ tillräckligt länge, slutligen erhålla en pension, motsvarande
den senast åtnjutna lönen.

Beträffande den vid telegrafverkets styrelse anstälda personal,
som, äfven med nuvarande pensionsväsende och dermed följande drygare
pensionsafgifter än i civilstatens pensionsinrättning, icke blifver
pensionsberättigad förrän vid i allmänhet samma ålder, som medför
pensionsrätt å allmänna indragningsstaten, så torde det icke vara tvifvel
underkastadt, att deri ifrågasatta öfvergången till sistnämnda inrättning
skulle vara fördelaktig.

Något annorlunda ställer sig deremot förhållandet i fråga om
telegrafverkets stationstjenstemän, hvilka utgöra det ojemförligt öfvervägande
antalet af hela telegrafpersonalen, och då telegrafstyrelsen
haft anledning hysa tvekan, huruvida den förevarande förändringen i
pensionsväsendet skulle äfven för stationspersonalen vara önskvärd, liar
det varit för styrelsen så mycket angelägnare att angående denna
fråga inhemta yttrande från direktionen öfver telegrafverkets pensionsinrättning,
i hvilken direktion flertalet af ledamöterna äro utaf fullmäktige
för delegarne i pensionsinrättningen invalda och således
kunna anses inom direktionen närmast representera stationspersonalens
intressen.

Uti nämnde yttrande uttalar direktionen, på anförde grunder, den
åsigt, att den nuvarande telegrafpersonalen, om, oaktadt de betänkligheter,
som i sådant afseende kunna vara för handen, en öfvergång till
annat pensionsväsende skulle ega rum, borde få åtnjuta frukterna dels
af förut erlagda dryga pensionsafgifter, dels af den besparing, som kan
hafva uppstått, och detta på sådant sätt, att de pensioner, som civilstatens
pensionsinrättning lemnar, kunde för de vid öfvergångstillfället
befintliga delegarne i telegrafverkets pensionsanstalter utfyllas till närmare
öfverensstämmelse med de pensionsbelopp, hvartill nämnda delegare
förut äro berättigade.

På annat sätt torde ock i sjelfva verket den ifrågasatta förändringen
i telegrafverkets pensionsväsende svårligen kunna låta förena sig
med såväl telegraftjenstens fordran på en fullt användbar personal, som
äfven telegraftjenstemännens berättigade anspråk på att icke genom
förändrade pensionsbestämmelser blifva försatte i en ofördelaktigare

ställning i afseende å pensionsvilkoren, än den som för närvarande är
denna personal tillförsäkrad.

Det af bemälda pensionsdirektion i fråga stälda sättet att vid pensionsförändringens
genomförande tillgodose såväl telegrafverkets som
dess personals intressen medelst beredande af fyllnad i de pensioner,
som från civilstatens pensionsinrättning kunde komma att utgå till
telegrafverkets stationspersonal, synes derföre förtjena allt afseende;
men, på det en sådan åtgärd fortfarande skulle kunna blifva för telegrafverket
gagnande, borde den ej inskränkas till allenast den personal,
som vore i telegraftjenst anstäld vid sjelfva öfvergångsperioden för
inträdet i civilstatens pensionsinrättning, utan äfven omfatta den personal,
som efter denna tidpunkt vunne ordinarie anställning vid statens
telegrafstationer.

Pensionsväsendets ordnande på sådant sätt skulle dessutom äfven
ur ekonomisk synpunkt blifva för statsverket fördelaktigt, enär derigenom
kostnaderna för telegrafpersonalens pensionering blefve mindre,
än ifall denna pensionering skulle eg a rum uteslutande enligt samma
grunder, som gälla för civile tjenstemän i allmänhet, hvilka tillhöra
civilstatens pensionsinrättning och äro berättigade till en mot lönen
svarande pension från allmänna indragningsstaten.

Beträffande slutligen kostnaderna för telegrafpersonalens pensionering
på senast nämnde sätt, nämligen efter uppnådde 65 lefnads- och
35 tjensteår med pensioner motsvarande den vid afskedet åtnjutna
lönen, så har direktionen öfver telegrafverkets pensionsinrättning på
telegrafstyrelsens anmodan låtit deröfver verkställa en beräkning, hvilken
lärer vara uppgjord af samme tjensteman, som under lektor Hultmans
ledning och kontroll verkstält likartade uträkningar vid uppgörandet
af planen för inrättandet af telegrafverkets nuvarande pensionsanstalter.

Enligt direktionens beräkning skulle dessa kostnader komma att
motsvara en årlig medelutgift af omkring 73,000 kronor, och äro å en
särskild tabell uppgifne såväl de sammanlagda pensionsbelopp, som
beräknats att för hvarje år utgå ända till och med år 1940, som dessa
belopps kapitaliseringsvärde år 1883, vid hvilken tidpunkt pensionsförändringen
antagits komma att träda i verket.

Enär emellertid härvid icke lärer hafva tagits i beräkning någon
annan afgång ur tjensten före 65 års ålder än genom döden, torde de
verkliga kostnaderna för ofvan nämnda pensionering komma att uppgå
till något lägre belopp än de uppgifna; men äfven under antagande af
en minskning deruti af ända till tjugo procent, så skulle i alla fall,
genom den i sammanhang med frågan om post- och telegrafverkens

förening föreslagna förändringen i telegrafverkets pensionsväsende, staten
komma att vidkännas kostnader, som i medeltal uppginge till mer
än dubbla beloppet af de till telegrafverkets pensionsanstalter nu
anslagna ständiga bidragen af omkring 25,000 kronor årligen.

b) Generalpoststyrelsens yttrande.

Utan tvifvel skulle det, ej blott för telegrafverkets personal, utan
äfven för sjelfva telegraftjenstgöringen, kunna blifva en afsevärd fördel,
derest, i sammanhang med den i fråga stälda föreningen af postoch
telegrafverken, telegrafstationernas personal sattes i tillfälle att
med pension ur tjensten afgå icke allenast vid en mindre framskriden
ålder än den, som för tjensteman i allmänhet är stadgad, utan äfven
omkring fem år tidigare än som i medeltal medgifves af nu gällande
bestämmelser rörande telegrafpersonalens pensionering.

Om nämligen också icke påståendet att telegraftjenstgöringen är
mera ansträngande och enerverande än det arbete, som åligger öfrige
civile tjenstemän, kan anses ega synnerlig tillämplighet på personalen
vid det stora antalet telegrafstationer, der mängden af afgående och
ankommande telegrammer är ringa och der följaktligen också icke arbetet
med telegrammers afsändande och mottagande kan beräknas upptaga
mer än två å tre timmar af dygnet,

så torde dock knappt förefinnas anledning till tvifvel derom, att
flere befattningar, särskilt, vid de större telegrafstationerne, äro af den
beskaffenhet, att icke med fördel deras handhafvande kan under en
längre följd af år åt samma personer uppdragas.

Derest nu icke de personer, hvilkas krafter sålunda mer än vanligt
tagits i anspråk, kunna till annan, mindre ansträngande tjenstgöring
förflyttas, synes det väl kunna ligga i det allmännas intresse
att, äfven med någon uppoffring, bereda dessa personer till fälle att
lemna en tjenst, hvilken de icke mera kunna fullgöra så som vederborde.

Men för att denna uppoffring skulle varda staten ersatt derigenom,
att för stationstjenstgöringen blefve att med säkerhet påräkna en
mera arbetsför och uthållig personal, erfordrades med nödvändighet att,
i öfverensstämmelse med hvad vid de flesta, i senare tider genomförda
löneregleringar iakttagits, personalen äfven förbundes att, då sådant
påyrkades, vid uppnådd pensionsålder från tjensten afgå. Något dylikt
stadgande har dock hittills hvarken blifvit meddeladt eller, så vidt generalpoststyrelsen
kunnat inhemta, ens föreslaget. Såsom i en till telegrafverkets
pensionsdirektions utlåtande fogad, af dh''ektionens ordförande
afgifven reservation finnes anmärkt, måste emellertid följden af
omförmälda omständighet blifva den, att, såsom äfven erfarenheten upp -

gifves redan hafva till någon del visat, stationspersonalen skall hålla
sig qvar i tjensten så länge som möjligt, för att icke, genom ett tidigare
afsked med pension, nödgas vidkännas 40 procents nedsättning
i den redan förut knappa inkomsten, möjligen ock för att, vid slutlig
oförmögenhet till tjenstgöring, kunna, på grund af läkarebetyg, utverka
sig tjenstledighet och såmedelst inkränka minskningen i aflöning till
endast 25 procent, med utsigt att, sådant oaktadt, få tillgodonjuta en
under tiden möjligtvis inträdande aflöningsförbättring med deraf härflytande
förhöjning jemväl af pensionsbeloppet.

Då endast i sammanhang med en blifvande lönereglering lärer
böra ifrågakomma tjenstemäns förpligtande att, der sådant påkallas,
vid upphunnen pensionsålder ur tjensten afgå,

och då, såsom jemväl förbemälde ordförande anmärkt, utan ett
dylikt förbehåll, äfven beredandet åt personalen af någon förhöjning i
pensionen från civilstatens pensionsinrättning icke kunde anses medföra
säkerhet derför att, i någon nämnvärd utsträckning, personer med
minskad arbetsförmåga skulle begagna sig af tillfället att afgå med
pension från civilstatens pensionsinrättning, i stället för att med inlemnande
af ansökning om afsked låta anstå till den tid, då de blefvo
berättigade att å post- och telegrafverkens gemensamma stat uppbära
en emot lönen svarande pension,

finner generalpoststyrelsen sig icke kunna biträda det åt telegrafstyrelsen
framlagda förslag till telegrafpersonalens pensionerande,
äfven derest i öfrigt icke i afseende å detta förslag förekomme någon
anledning till anmärkning.

Helt och hållet utan anmärkning bör dock icke lemnas att —
derest den af telegrafstyrelsen föreslagna tilläggspension skulle verka
till det med densamma afsedda ändamål, ökad tjenstbarhet hos telegrafpersonalen,
och derest följaktligen afgången bland stationstjenstemännen
blefve större än generalpoststyrelsen under nu varande förhållanden
anser sig kunna antaga, — den föreslagna anordningen
komme att årligen medföra en betydlig tillökning i post- och telegrafverkens
utgifter, såsom nogsamt framgår af nedanstående tabell.

Beloppet af
den pension,
som, enligt
allmänt gällande
grunder,
komme
att utbetalas
från civilstatens
pensionsinrättning.

till telegrafdirektörer af första klassen

it 11 '' .ii undra ,,

„ telegrafkommissarier af första klassen

och kontrollörer ...................................

,, telegrafkommissarier af andra klassen
a '' ii ii tredje ,,

,, Assistenter af första klassen .............

n ii a andra „

,, telegrafister af första klassen..............

a ii a andra „

Det tillägg, som skulle erfordras
för pensionens
höjande till de i telegrafverkets
pensionsreglemente
upptagna belopp.

1,800.

1,200.

900.

600.

450.

då ej ålderstillägg

ätnjutes.

, >

då ålderstillägg
utgått
med högsta
beloppet.

600.

360.

600.

720.

540.

600.

360.

150.

840.

600.

270.

150.

Då telegrafstyrelsen för verkets personal föreslagit pensionsvilkor,
enligt hvilka

de årliga pensionsafgifterna komme att i medeltal nedsättas med
omkring 57 procent af förutvarande belopp,

den tid, då vederbörande komme i åtnjutande af pensioner till
nu stadgade belopp, inskränktes till 55 år, i stället för att, med tillämpning
af nu gällande bestämmelser, en dylik förmån beräknas i medeltal
komma stationspersonalen till godo först vid en ålder af omkring
60 år,

samt derjemte äfven telegraftjenstemän, hvilka uppfylt de vilkor,
som i gemen berättiga till pension å allmänna indragningsstaten, skulle
tillförsäkras förmånen att å post- och telegrafverkens gemensamma
stat uppbära en emot lönen i dess helhet svarande pension,

har af telegrafstyrelsen, likasom förut äfven af direktionen för
telegrafverkets pensionsinrättning, åberopats billigheten deraf, att telegrafpersonalen
Unge “åtnjuta frukterna dels af förut erlagda, dryga
pensionsafgifter, dels af den besparing, som kan hafva uppstått.“

Om nu också icke särskild hänsyn tages dertill, att telegrafstyrelsen
föreslagit utsträckande af i fråga varande förmåner jemväl till
telegraftjenstemän, hvilka framdeles komma att antagas och hvilka
alldeles icke skulle komma att med någon afgift till telegrafverkets
pensionsinrättning eller dess enke- och pupillkassa betungas,

bör vid hvad i omförmälda afseende blifvit anfördt i underdånighet
anmärkas, att vida mer än hälften af telegrafverkets pensionsinrättnings
samt dess enke- och pupillkassas uppbörd hittills utgjorts af
statsanslag eller derå upplupna räntor, samt att icke såsom för telegrafverkets
tjensteman förlorade kunna anses de medel, som må komma
att utbetalas dels för att i allmänhet åt telegrafpersonalen bereda delaktighet
i civilstatens pensionsinrättning och i de idka fonder, öfver
hvilka densamma förfogar, dels ock särskilt för gäldande af de
retroaktiv-afgifter, hvilka i annat fall de nu varande tjenstemännen,
vid inträdet i civilstatens pensionsinrättning, finge vidkännas.

Slutligen har generalpoststyrelsen ansett sig icke böra underlåta
fästa uppmärksamheten å det betänkliga deri, att åt en enda och talrik
tjenstemannaklass söka, vid afgång med pension från civilstatens pensionsinrättning,
medelst tillskott af statsmedel bereda andra och vida
fördelaktigare vilkor än de, som tillkomma öfrige, till samma pensionsinrättning
hörande tjenstemän; en anordning, hvilken utan tvifvel skulle
framkalla icke alltid oberättigade anspråk på beredande af en dylik
förmån äfven åt andra än telegrafverkets tjenstemän.

Af hvad i detta ärende förekommit är också tydligt, att bland de
faktorer, hvilka legat till grund för här ofvan underdånigst omförmälda,
från civilstatens pensionsinrättning erhållna uträkningar, icke kunnat
ingå en sådan tilläggspension, som numera blifvit af telegrafstyrelsen
i fråga stäld. Och dock lider det väl knappt något tvifvel att, om
antagas kunnat, det genom en dylik tilläggspension skulle framkallas
en mera allmän afgång med pension från civilstatens pensionsinrättning
än den, som under andra förhållanden varit att emotse, också
afgiften för beredande åt telegrafpersonalen af inträde i nyssnämnda
pensionsinrättning skolat beräknas till annat belopp än det, som i åberopade
skrifvelsen den 24 nästlidne februari finnes uppgifvet.

Derest icke någon utsigt förefunnes för nu i fråga varande angelägenhets
ordnande på det sätt, att telegrafpersonalen blefve delegare
i civilstatens pensionsinrättning på väsentligen samma vilkor, som gälla
för alla de andra tjenstemän, som i densamma vunnit inträde, skulle
generalpoststyrelsen anse lämpligast, att helt och hållet förfölle frågan
om telegraftjenstemännens upptagande i nämnda pensionsinrättning,
helst post- och telegrafverkens förenande under en gemensam styrelse

väl knappt lärer kunna anses med nödvändighet påkalla, att med ens
pensicmsvilkoren blefve desamma för samtlige de till verken hörande
tjenstemän och betjente.

Ingenting synes nämligen lägga hinder i vägen derför att — med
bibehållande tillsvidare af telegrafverkets nu varande särskilda pensionsinrättning
— telegraftjenstemän, blott i den mån de äfven öfvergingo
i postverkets tjenst, blefve, till följd häraf och följaktligen sannolikt
utan erläggande till civilstatens pensionsinrättning af annan än vanlig
retroaktivafgift, delegare i sistnämnda pensionsinrättning, under det att
tillsvidare den personal, hvilken användes ensamt till telegraftjenstgöring,
blefve, jemte enkor och barn, såsom tillförene pensionerad i
enlighet med bestämmelserna i nådiga reglementen den 23 oktober
1874 och den 21 maj 1875.

Utan tvifvel skulle emellertid icke allenast statsverket efterhand
beredas besparing i utgifterne för telegrafpersonalens pensionerande,
utan äfven tjenstemännen tillskyndas afsevärda fördelar derigenom att
civilstatens pensionsinrättning öfvertoge telegrafpersonalens pensionerande,
och generalpoststyrelsen betvifla!- icke att, jemväl utan sådana
undantagsbestämmelser, som i omförmälda afseende blifvit af telegrafstyrelsen
i fråga stälda, största antalet af nu varande delegare i telegrafverkets
pensionsinrättning skulle framför bibehållande af pensionsrätt
i sistnämnda inrättning föredraga att vinna delaktighet i civilstatens
pensionsinrättning med rättighet att — derest de befinnas kunna
i telegraf- eller posttjenst, eller i förenad post- och telegraftjenst med
fördel användas till dess de uppnått den ålder, då posttjenstemän blifva
berättigade att med pension å postverkets stat från tjensten afgå —
komma i åtnjutande af eu emot lönen i dess helhet svarande pension.

De tillgångar, öfver hvilka telegrafverkets anstalter till beredande
af årsunderstöd för närvarande disponera, utgöras, enligt hvad generalpoststyrelsen
blifvit meddeladt, af

pensionsinrättningens kapitalbehållning omkring kronor 588,000
samt enke- och pupillkassans behållning omkring „ 135,000;

tillsammans kronor 723,000.

Derest nu, för beredande åt telegrafpersonalen af
delaktighet i civilstatens pensionsinrättning, pröfvades
böra, på grund af den utredning, som meddelats i
direktionens öfver nämnda pensionsinrättning åberopade
skrifvelse den 24 nästlidne februari, erläggas en afgift af kronor 695,000,
skulle således icke allenast hvad som för närvarande
innestå!'' i telegrafverkets pensionsanstalters kassa

lemna full tillgång till omförmälde utgifts bestridande,
utan å nämnda behållning jemväl uppkomma ett öfverskott,
som kunde beräknas till omkring ........................ kronor 28,000.

På sätt förut blifvit i underdånighet omförmäldt, hafva, vid nu
i fråga varande ärendes handläggning, så väl generalpoststyrelsen som
tegrafstyrelsen utgått från antagandet att telegraftjenstemän, hvilka
uppnått den ålder, som i gemen berättigar till pension från allmänna
indragningsstaten, skulle kunna å post- och telegrafverkens gemensamma
stat uppföras till en emot lönen svarande pension. Och för
de bär ofvan åberopade, af direktionen öfver civilstatens pensionginrättning
uppgjorda beräkningar bär äfven samma antagande blifvit lagdt
till grund.

Rörande de blifvande utgifterna för ett dylikt telegrafpersonalens
pensionerande har telegrafstyrelsen anmodat direktionen för telegrafverkets
pensionsinrättning att uppgöra en beräkning. Och i det med
anledning häraf afgifna yttrande har pensionsdirektionen meddelat, att
för tiden från och med år 1883 till och med år 1940 dessa utgifter
beräknats komma att uppgå till 1,641,535 kronor, motsvarande en årlig
ränta af 73,869 kronor.

Af telegrafstyrelsen har redan förut blifvit i underdånighet anmärkt,
att vid nämnda beräknings uppgörande icke tagits hänsyn till
möjligheten af någon annan afgång ur tjenst före sextiofem års ålder
än den, som kan föranledas af dödsfall. Telegrafstyrelsen har derför
också antagit pensioneringskostnaden komma att uppgå till något lägre
belopp än det af pensionsdirektionen uppgifna, samt itråga stält utgiftssummans
minskande med 20 procent.

Det är emellertid äfven en annan omständighet, till hvilken, enligt
generalpoststyrelsens åsigt, bort tagas hänsyn vid i fråga varande
sannolikhetsberäknings uppgörande. Detta är den minskning i antalet
tjenstemän, som bör blifva följden af de begge verkens förenande under
en gemensam styrelse. Ty om också icke under de första åren denna
minskning kan blifva synnerligen betydlig, så bör dock med skäl kunna
påräknas, att åtminstone efter ett tiotal år antalet personer, till hvilka
lön eller arvode utbetalas å post- och telegrafverkens gemensamma
stat, skall hafva i icke oväsentlig mån nedgått.

Om nu också icke, under de första tio åren efter verkens förenande,
någon enda af den nu varande telegrafpersonalen skulle med
döden afgå, eller lemna tjensten utan att hafva uppförts till pension å
post- och telegrafverkens gemensamma stat,

och om af samma personal hvar och en vid sextiofem års ålder
icke allenast uppfylt de vilkor, som i öfrigt kunna komma att gälla

för vinnande af rättighet till pension å verkens stat, utan äfven af
denna rättighet sig begagnat,

så skulle — under iakttagande deraf att, med afseende å omförmäkla
omständigheter, också icke någon befordran af dem, som närmade
sig pensionsåldren, under nämnda tid antages hafva egt rum —
utgifterne för nu i fråga varande pensionering icke kunna beräknas
komma att öfverstiga

år 1883
„ 1884
„ 1885
„ 1886
„ 1887
„ 1888
„ 1889
„ 1890
„ 1891
„ 1892

kronor	9,375,
11	14,475,
11	14,475,
i)	14,475,
ii	16,500,
n	20,250,
11	29,650,
11	43,550,
11	55,850,
ii	68,825,

eller i medeltal för hvart och ett af de tio åren 28,742 kronor 50 öre.

Hvilket inflytande dels afgång ur tjensten före sextiofem års ålder,
dels ock post- och telegraftjensters förenande hos en och samma person
kunde komma att, efter utgången af förenämnda tio år, utöfva på den,
under andra förhållanden, starkt växande summan af pensionsutgifter,
låter sig svårligen redan nu i förväg beräkna.

Någon ledning för omdömet härom synes dock kunna hemtas
från förhållandena inom postverket.

Summan af de å postverkets ordinarie stat uppförda löner eller
mot löner svarande arvoden uppgår till kronor 667,900.

Om nu, vid beräknande af utgifterna för personalens pensionerande,

å ena sidan uteslutas dels de belopp, tillsammans 480 kronor, som
å postverkets pensionsstat finnas uppförde för brefbärare, hvilkas aflöning
utgår af ett förslagsanslag och följaktligen icke inbegripits i den
ofvan angifna lönesumman, dels ock den tillökning, 2,000 kronor, i
vanlig pension, som, för genomförande af en förändrad organisation af
Göteborgs postkontor, blifvit vid beviljandet af afsked tillerkänd föreståndaren
för en af samma postkontors afdelningar, samt,

å andra sidan, i beräkningen öfver nämnda utgifter innefattas
jemväl den pensionsfyllnad, som tillkommer posliljoner, hvilka afgå

med pension från civilstatens pensionsinrättning, i senast faststälda stat
för postverket upptagen till 2,000 kronor,

så befinnas de årliga utgifterna för tjenstemäns och betjentes
pensionerande med postmedel uppgå till 62,995 kronor, motsvarande
ungefär 9,43 procent af lönebeloppet.

Då nu — med frånräknande af de optiska stationernas personal,
hvilken ej har delaktighet i telegrafverkets pensionsinrättning — summan
af de löner, som upptagas å telegrafverkets ordinarie stat, belöper
sig till 481,325 kronor, skulle — derest inom det ena verkets personal
afgången blefve ungefärligen lika stor som den hittills varit inom det
andra verket — utgifterna för beredande åt en personal, motsvarande
den som med ofvanberörda undantag nu finnes å telegrafverkets stat
uppförd, af pensioner till samma belopp som nu varande löner, kunna
beräknas komma att uppgå till omkring 45,400 kronor. Skulle emellertid,
som afsedt är, de begge verkens förenande komma att verka
till någon minskning i antalet ordinarie tjenstemän, måste naturligtvis
äfven nästförestående summa komma att i motsvarande mån nedgå.

För öfrigt bör i afseende å den här ofvan gjorda sannolikhetsberäkning
anmärkas, att de till grund för densamma lagda utgifterna
för postpersonalens pensionerande icke skulle hafva uppgått till det
belopp, som här ofvan finnes angifvet, derest ensamt tjenstgöring inom
postverket varit bestämmande för den vederbörande tillkommande
pensionsrätt.

Af det här ofvan omförmälda pensionsbeloppet, 62,995 kronor,
utgå nämligen omkring 34,000 kronor till f. d. embets- och tjenstemän
vid postverket, hvilkas pensionsrätt — i mer eller mindre mån, men i
de flesta fall till aldra väsentligaste delen — grundar sig på tjenstgöring
utom postverket.

Då nu i allmänhet icke liknande omständigheter förekomma inom
telegrafverket, bör också förhållandet mellan aflöningsstatens och pensionsstatens
slutsummor blifva för verkens kassa mera fördelaktigt än
hvad, enligt förestående utredning, för närvarande förhållandet är med
postverket.

Det på telegrafverkets nu gällande stat uppförda förslagsanslag

till verkets pensionsinrättning utgör ........................... kronor 66,500: —.

Skulle nu också för den pensionering, hvarom
här är fråga, i verkligheten kostnaden komma att efter
de första tio åren uppgå till det förenämnda beloppet ,, 45,400: ,

så komme dock alltid utgifterna för telegrafpersonalens
pensionerande att med.............................. kronor 21,100: —

nedgå under det belopp, som för närvarande finnes derför anslaget.

Generalpoststyrelsen har här ofvan sökt göra gällande den åsigt,
att sannolikt största antalet af nu varande delegare i telegrafverkets
pensionsinrättning skulle framför bibehållande af pensionsrätt i nämnda
inrättning föredraga att vinna delaktighet i civilstatens pensionsinrättning.

För en sådan åsigt talar — utom den personalen beredda utvägen
att, omkring fem år tidigare än hvad nu i allmänhet är fallet,
komma i åtnjutande af en, om också väsentligen lägre pension — dels
den betydliga nedsättningen i årsafgifter till pensionsanstalterna, dels
ock det högre beloppet af de pensioner, som antagas komma att utgå
å post- och telegrafverkens gemensamma stat.

Förhållandet mellan de årliga pensionsafgifter, som erläggas af
delegare i telegrafverkets pensionsinrättning, och de utgifter, som komme
att af denna personal utgöras, derest densamma bereddes inträde i
civilstatens pensionsinrättning, framgår af nedanstående tabell.

Vid densammas uppgörande hafva emellertid afgifterne till telegrafverkets
pensionsinrättning — i de fall, då beloppet af dessa utgifter
är beroende af delegares lefnadsålder vid vinnande af ordinarie anställning
i verket -—• upptagits till endast 5,2 procent af pensionen, eller
minsta belopp, som kan i fråga komma, likasom icke heller hänsyn kunnat
tagas till de förhöjningar i årsafgifterna, som, på sätt här ofvan
blifvit i underdånighet anmärkt, i flere fall af särskilda omständigheter
föranledas.

	Afgifter till
	telegrafverkets		civilstatens
	pensionsinrättning,	inrättning.
			då ålders-
	då ålders-	tillägg
	tillägg	ej	till högsta
	uppbäres.	belopp upp-
			bäres.
Byråchefer ....................................................	284	IG	310	80	168	_
Sekreterare hos styrelsen.............................	207	—	244	20	126	—
Direktörer af lista klassen...........................	244	80	—	—	126	—
„ „ 2: dra „ ............................	220	32	—	—	126	—
Tjenstemän af lista lönegraden, anstälda
hos styrelsen,..........................................	114	—	192	—	84	—
Kommissarier af lista löneklassen eller
kontrollörer.............................................	183	60	—	—	84	—
Kommissarier af 2:dra löneklassen ...........	165	24	—		63	—
11 ii 3-dje ,, ..........	146	88	—	—	63
Assistenter af lista löneklassen, manliga .	122	40	146	88	42	—
qvinliga...	62	40	74	S 8	15	—
„ „ 2:dra „ manliga..	97	92	122	40	42
qvinliga...	49	92	62	40	15	—
Telegrafister af lista „ manliga..	61	20	73	44	31	50
qvinliga...	31	20	37	44	11	25
„ „ 2:dra „ manliga...	48	96	61	20	31	BO
qvinliga...	24	96	31	20	11	2 5
Förste vaktmästare äfvensom förrådsvakta-
ren hos styrelsen...................................	52	80	—	—	21
Vaktmästare hos styrelsen ...........................	38	40	43	20	21	—

Nedanstående tabell redogör för förhållandet mellan de pensioner,
som, enligt nu gällande reglementen, tillkomma telegrafpersonalen, och
de pensioner, hvilka antagits böra, efter personalens inträde i civilstatens
pensionsinrättning, densamma i vissa fall beredas å post- och
telegrafverkens gemensamma stat; dervid i särskilda kolumner augit*
vas pensionernas belopp för de olika fall att, vid afskedets beviljande,
ålderstillägg icke tillkommer pensionstagaren, eller att denne kommit i
åtnjutande af en dylik förmån till högsta belopp, som af verkets stat
medgifves.

		Beloppet af pensioner, utgående
		från telegrafverkets	å post- och telegraf-
		pensionsinrättning.	verkens gemensamma pensionsstat.
		utan ålders-	med ålder s-	utan ålders-	med ålders-
		tillägg.	tillägg.	tillägg.	tillägg.
till byråchefer......................	med	3,072	3,360	4,400	5,000
,, sekreteraren...................	11	2,400	2,640	3,000	4,000
„ telegrafdirektörer af 1 :sta
klassen .......................	11	2,400	- -.	3,000	---
„ telegrafdirektörer af
2:dra klassen ...............	11	2,160	- -	2,700	---
„ tjenstemän af första löne-
graden, Indika äro an-stälde hos styrelsen ..	11	1,800	2,400	1,800	2,800
„ telegrafkommissarier af
första klassen och kon-trollörer ......................	11	. 1,800		2,250
,, telegrafkommissarier af
andra klassen ........	11	1,620	- -	2,025	---
„ telegrafkommissarier af
tredje klassen.............	11	1,440	— —	1,800	— —
,, assistenter af första kl.	11	1,200	1,440	1,500	1,800
„ „ „ andra „	11	960	1,200	1,200	1,500
„ telegrafister,, första ,,	11	600	720	750	900
,, ^ ,, ,, andra ,, ,, förste vaktmästare och	11	480	600	600	750
förrådsvaktare hos styrelsen.......................	11	660		800	__
„ öfrige vaktmästare........	11	480	540	500	600

Mindre förmånlig än den i fråga stälda förändringen i pensionsvilkor
blefve för telegrafverkets tjenstemän och betjente, skulle i vissa
fall förändringen blifva för dessas enkor och barn.

Till någon del beror denna omständighet på de olika grunder,
som, i afseende å pensionsmedlens fördelning, gjort sig gällande.

Under det att nämligen från telegrafverkets enke- och pupillkassa
pension utgår med enahanda belopp, vare sig att densamma tillgodokommer
ensamt enka, eller ensamt efterlefvande barn, eller att pensionen
skall fördelas mellan enka och barn,

utbetalas af civilstatens pensionsinrättning full pension endast i
något af de fall, att antingen delegare efterlemnat så väl enka som
pensionsberättigadt barn, eller ock att, der hustru aflidit före mannen,
de pensionsberättigade barnens antal uppgår till minst tre; hvaremot
enka utan barn i pensionsåldern uppbär allenast två tredjedels pension
samt, der antalet barn efter delegare, hvilken icke öfverlefves af enka,
ej öfverstiger tre, hvart barn bekommer en tredjedels pension.

I nedanstående tabell öfver de enkor och barn tillkommande pensioner
angifva första och andra kolumnerna beloppet af de pensioner,
som utbetalas från telegrafverkets enke- och pupillkassa, i ena fallet
då ålderstillägg icke tillkommit afliden make eller fader, i andra fallet
då denne åtnjutit dylik förmån till högsta belopp, som af författningarne
medgifves. I tredje och fjerde kolumnerne upptagas pensionerne
från civilstatens pensionsinrättning, beräknade i ena fallet till lägsta
belopp, hvarmed pension kan till enka utgå, i andra fallet till det högsta
belopp, hvarmed densamma utbetalas till enka med barn, eller ensamt
till efterlefvande, oförsörjda barn.

	Pensioner utgå-	Pensioner från
	ende från tele-	civilstatens en-
	grafverkets enke-	skilda enke- och
	och pupillkassa,	pupillfond-
		då hög-
	då i lön e.i ingått	sta al-derstill-	minsta enke-	högsta pen-
	ålders-	lägg in-gått i	sionsbe-
	tillägg.		loppet.
		lönen.
Byråchefer .....................................................	840	900	800	1,200
Sekreterare hos styrelsen..................................	650	750	600	900
Direktörer af lista klassen............*..................	600	—	600	900
„ „ 2alra „ ................................	560	—	600	900
Tjensteman af lista lönegraden, anstälde hos
styrelsen .........................................................	500	600	400	600
Kommissarier af 1 :sta klassen eller kontrollörer	500	—	400	600
„ „ 2:dra „ .............................	470	—	300	450
it ii 3• dje ,, .............................	440	—	300	450
Assistenter af lista klassen...............................	400	440	200	300
ii 2.dra ^ .................................	360	400	200	300
Telegrafister af lista klassen.........................	300	320	150	225
ii ii 2.dra ^	280	300	150	225
Förste vaktmästare och förrådsvaktaren.........	160	—	100	150
Vaktmästare hos styrelsen.................................	130	140	100	150 \|

Om sålunda sig visat, att i flere fall de pensioner, som från civilstatens
pensionsinrättning utbetalas till enkor och barn, understiga beloppet
af de årsunderstöd, som telegrafverkets tjenstemäns enkor och
barn för närvarande ega att från verkets egen enke- och pupillkassa
uppbära, så torde dock detta förhållande — i de fall der sådant mest
påkallas — kunna i någon mån häfvas derigenom att, i öfverensstämmelse
med hvad rörande en del af fångvårdspersonalen blifvit stadgadt
genom nådiga bref den 8 april 1870 och den 18 april 1873, telegrafpersonalens
enkor och barn komme i åtnjutande af pension jemväl från
civilstatens allmänna enke- och pupillfond under de vilkor, som finnas
stadgade i art. Ill af nådiga reglementet för civilstatens enke- och
pupillkassa den 30 november 1877.

Med tillägg af dessa pensioner kunde de i sista kolumnen af nästföregående
tabell upptagna årsunderstöd beräknas komma att uppgå
för enka och barn

efter byråchef till ............................................................ kronor 1,380,

„ sekreterare och direktörer till.............................. ,, 1,008,

„ styrelsens tjenstemän af första lönegraden
samt kommissarier af första klassen och kontrollörer
till............................................................ „ 654,

,, kommissarier af andra och tredje klasserna till „ 504,

,, assistenter till.......................................................... „ 354,

., telegrafistel- till ......................................................... „ 279,

,, vaktmästare hos styrelsen och förrådsvaktare

till.............................................................................. „ 186.

Äfven bör i afseende å beloppet af de från civilstatens pensionsinrättnings
enskilda enke- och pupillfond utgående pensioner anmärkas,
att, enligt hvad direktionen öfver nämnda pensionsinrättning i förut
åberopade skrifvelse anfört, all anledning förefinnes antaga, att, på
grund af den ökade kapitalbehållningen, de från inrättningen utgående
pensioner skola kunna, i en ingalunda aflägsen framtid, ytterligare med
25 å 33V3 procent förhöjas.

Icke heller lärer härvid böra utan allt afseende lemnas den omständigheten,
att just af de befattningar — assistent- och telegrafistsysslor
— för livilka pensionerne till enkor och barn komme att i
någon mera anmärkningsvärd mån nedsättas, nära halfva antalet innehafves
af qvinnor, hvilka hvarken nu äro delegare i telegrafverkets
enke- och pupillkassa eller skulle komma att ega del i civilstatens
enke- och pupillkassa.

Äfven oaktadt hvad sålunda i ett som annat afseende förekommer,

skall utan tvifvel icke sällan inträffa, att de pensioner, som utbetalas
från civilstatens pensionsinrättning, befinnas otillräckliga till beredande
af det torftigaste uppehälle för enkor och oförsörjde barn efter svagt
aflönade telegraf- likasom också posttjenstemän, hvilkas bo icke lemnar
de efterlefvande tillgång till bestridande af de mest oundgängliga
utgifter. Åt sålunda i armod efterlemnade enkor och barn hafva, under
en föregående tid, vid olika tillfällen, särskilda pensioner blifvit å
telegraf- eller postverkets stat uppförde; hvarjemte, genom nådiga brefvet
till telegrafstyrelsen den 11 juni 1868 och § 43 mom. 2 i den för
generalpoststyrelsen den 5 december 1873 i nåder utfärdade instruktion,
vidtagits åtgärder för bildande af särskilda understödsfonder, afsedda
att bispringa i behof stadda enkor och barn samt, i vissa fall,
äfven fattige tjenstemän.

Af nämnda fonder har den inom telegrafverket bildade sedermera
ingått i verkets enke- och pupillkassa. Postverkets understödsfond
åter, å hvilken hittills icke någon utbetalning egt rum, uppgår för
närvarande till omkring 14,000 kronor.

Det årsbidrag, som af telegrafmedel utbetalas till telegrafverkets
enke- och pupillkassa, har genom 2 § i nådiga reglementet den 21 maj
1875 blifvit faststäldt till 5,000 kronor, motsvarande 0,37594 procent af det
belopp, 1,330,000 kronor, hvartill senast verkets uppbörd blifvit beräknad.

Skulle nu till en för de begge verken gemensam understödsfond,
i stället för det fasta anslaget af 5,000 kronor, anslås ett belopp af
0,33 procent af uppbörden utaf telegrafmedel,

och skulle — för tillgodoseende af ett äfven tillförene framhållet
behof af större tillgång å postverkets understödsfond — ett motsvarande
anslag af postmedel den gemensamma understödsfonden tillerkännas,
så blefve, för såvidt icke post- och telegrafuppbörden understege
det belopp, tillsammans 6,230,000 kronor, hvartill densamma senast
beräknats, omkring 20,000 kronor att tillgå för beredande af ökadt
understöd åt enkor och barn, som befinna sig i synnerligen fattiga
omständigheter; till hvilken tillgång komme de i öfrigt understödsfonden
anvisade intrader, hvilka dock ej torde kunna beräknas årligen
uppgå till mera än: för postverket omkring 2,200 kronor och för telegrafverket
omkring 800 kronor.

Enligt den utredning, som meddelas i förut omförmälda, af ordföranden
i telegrafverkets pensionsinrättnings direktion afgifna reservation,
borde — efter det att för telegrafpersonalens inträde i civilstatens
pensionsinrättning erlagts 695,000 kronor -— vid 1883 års ingång i
telegrafverkets pensionsanstalters kassa förefinnas en tillgång af minst
280,000 kronor.

I stället för att föreslå, det dessa medel — såsom ifrågastäldt
blifvit — skulle användas till beredande, under en viss öfvergångstid,
af tilläggspensioner åt enkor och barn efter telegraftjenstemän,

anser generalpoststyrelsen omförmälda medel böra, i den mån
de ej befinnas för telegrafliniers ny- eller ombyggnad, eller för inköp
af telegrafapparater behöfliga, till statsverket levereras.

Under åberopande af hvad bär ofvan blifvit anfördt, hemställer
generalpoststyrelsen i underdånighet, att, för så vidt Eders Kongl. Maj:t
i nåder finner post- och telegrafverken böra, på sätt Riksdagen föreslagit,
under en gemensam styrelse förenas, Eders Kongl. Maj:t, täcktes

dels till Riksdagen göra framställning derom att Riksdagen
må för sin del medgifva,

att de telegraftjenstemän och betjente, indika äro delegare
i telegrafverkets pensionsinrättning och hvilka ej finnas
villiga att, vid beredande åt personalen i allmänhet af inträde
i civilstatens pensionsinrättning, mot delaktighet i sistnämnda
inrättning utbyta rättigheten till pension från telegrafverkets
pensionsinrättning, skola vara berättigade att, mot erläggande
till post- och telegrafverkens gemensamma kassa af hithörande,
i nådiga reglementet den 23 oktober 1874 stadgade afgifter,
och så länge icke samme tjensteman eller betjente, på egen
begäran, till annan befattning inom verket befordras, bibehållas
vid rättigheten till den i åberopade nådiga reglemente
stadgade pension, hvilken, efter afskedstagandet, komme att
från post- och telegrafverkens kassa till dem utbetalas;

att i öfverensstämmelse härmed, men med tillämpning
af bestämmelserna i nådiga reglementet den 21 maj 1875,
må förfaras äfven i afseende å pension till telegraftjenstemans
eller betjents enka och barn;

att utbetalandet af de pensioner, som, innan telegrafpersonalen
i allmänhet vunnit inträde i civilstatens pensionsinrättning,
kunna hafva blifvit beviljade från telegrafverkets
pensionsinrättning eller från den dermed förenade enke- och
pupillkassa, skall af post- och telegrafverkens gemensamma
kassa öfvertagas;

att man eller qvinna, som är i telegraftjenst eller i förenad
post- och telegraftjenstgöring anstäld och som uppfylt
de vilkor, hvilka i gemen berättiga till pension å allmänna
indragningsstaten, skall komma i åtnjutande af en mot lönen
svarande pension å post- och telegrafverkens stat,

samt att af post- och telegrafverkens uppbördsmedel en
tredjedels procent må årligen afsättas till en för verken gemensam
understödsfond, afsedd att förvaltas i enlighet med de
särskilda bestämmelser, som kunna komma att af Eders Kongl.
Maj:t i nåder meddelas:

dels ock i nåder vidtaga de åtgärder, som anses erforderliga
för att bereda telegrafpersonalen delaktighet i civilstatens
pensionsinrättning.

■ De i nåder remitterade handlingarne varda härhos återstälde och
styrelserne framhärda med djupaste vördnad, trohet och nit,

Stormäktigste, Allernådigste Konung!

Eders Kongl. Maj:ts

underdånigste, tropligtigste
tjenare och undersåter.

.WILHELM ROOS. D. NORDLANDER.

A. HUBNER. C. H. WESTMAN. F. H. SCHLYTERN.
HERMAN UDDENBERG C. A. NYSTRÖM.

Stockholm den 6 maj 1881.

G. Fr. Sandberg.

Telegrafstyrelsens underdåniga förslag till stat för en gemensam styrelse

öfver post- och telegrafverken.

		Tjenst-
	Lön.	görings- pennin-	Summa.
		gar.
Öfvcrstyrelsen.
1 generaldirektör ...........	7,000	3,000	10,000
1 öfverdirektör................	5,000	2,500	7,500
1 d:o ...............	5,000	2,500	7,500
1 byråchef .................... 4 byråchefer .................	4,400 17,600	2,000 8,000	6,400 25,600	57,000	\ Efter fem år kan lönen j höjas med 600 kronor.
Post-afdelningen.
1 tjensteman af andra graden	3,000	1,500	4,500
5 tjensteman af d:o d:o ..	15,000	7,500	22,500		Ihöias med 500 kronor
1 tjensteman af forsta graden...	1,800	1,200	3,000		och efter tio år med
19 tjensteman af d:o d:o Vikariatsersättning m. m., för-	34,200	22,800	57,000		j ytterligare 500 kronor.
slagsvis, ..................	- —	— -	35,000
1 förste vaktmästare..........	*800	300	1,100
1 vaktmästare ................	* 500	300	800
5 d:o ................	* 2,500	1,500	4,000	127,900	'' Efter fem år kan lönen /höjas med 100 kronor.
Telegraf-afdelningen.
1 tjensteman af andra graden ...	3,000	1,500	4,500		j Efter fem år kan lönen
1 d:o af första d:o ...	1,800	1,200	3.000		(höjas med 500 kronor
9 tjensteman af d:o d:o ... Arvoden åt ingeniörer ........ Vikariatsersättning m. m., för-	16,200	10,800	27,000 4,000		(och efter tio år med (ytterligare 500 kronor.
slagsvis, .....................	---	- -	12,000
1 förrådsvaktare ...........	* 800	300	1,100
1 förste vaktmästare............	* 800	300	1,100
1 vaktmästare ..................	* 500	300	800		1 Efter fem år kan iönen /höjas med 100 kronor.
1 d:o .................	* 500	300	800	54,300
summa	—	— —	—	239,200

* Om vaktmästare i sådan egenskap åtnjuter fri bostad, skall, så länge denna förmån qvarstår,
lönen minskas med 150 kronor.

Generalpoststyrelsens underdåniga förslag till aflöningsstat för en gemensam
styrelse för post- och telegrafverken.

		Kronor.
	(	Tjenst-
	Lön.	görings-	Summa.
		penningar.
1 byråchef ........................	4,400	2,000	6,400	^ Efter fem år kan lönen
5 d:o ........................	22,000	10,000	32,000	j höjas med 600 kronor.
1 andra gradens tjensteman.........	8,000	1,500	4,500	j Efter fem år kan lönen
6 d:o ......... ..................	18,000	9,000	27,000	[höjas med 500 kronor
1 första gradens tjensteman.........	1,800	1,200	3,000	[och efter tio år med
29 d:o ...........................	52,200	34,800	87,000	ytterligare 500 kronor.
Till arvoden åt ingeniörer..........	- -	- -	4,000
Till vikariatsersättuing samt arvoden
åt extra biträden m. in., förslagsvis,	---	- -	52,000
1 förrådsvaktare............... .....	*800	300	1,100
1 förste vaktmästare ..............	*300	300	1,100
1 d:o	800	300	1,100
1 vaktmästare ....................	500	300	800	\ Efter fem år kan lönen
7 d:o .....................	3.500	2,100	5,600	j höjas med 100 kronor.

* Om förrådsvaktare eller vaktmästare i sådan egenskap åtnjuter fri bostad, skall, så länge denna
förmån qvarstå!*, lönen minskas med 150 kronor.

Till kongl. generalpoststyrelsen och kongl. telegrafstyrelsen.

Med anledning af väckt fråga dels om gemensam styrelse för
post- och telegrafverken, dels om ordnande af båda verkens pensionsväsende,
så att telegrafpersonalen kunde, i öfverensstämmelse med hvad
för postverkets tjenstepersonal är gällande, beredas inträde i civilstatens
pensionsinrättning, hafven I, i skrifvelse den 7 sistlidne januari,
med angifvande af de klasser, i livilka telegrafpersonalen af Eder ansågs
böra i civilstatens pensionsinrättning upptagas, begärt, att direktionen
för pensionsinrättningen måtte meddela Eder uppgift:

l:o å dét belopp, som ansåges böra af telegrafmedel årligen utgöras
för att telegrafpersonalen må beredas delaktighet i civilstatens
pensionsinrättning samt i dess enke- och pupillkassa, dock, hvad beträffade
den delen af personalen, som utgjordes af fruntimmer, att desse
blefve delegare endast i pensionsinrättningen, men icke i dess enkeoch
pupillkassa; och

2:o å det belopp, som ansåges böra utgå för beredande åt telegrafverkets
nuvarande tjenstepersonal af förmånen att, utan skyldighet för
dem att till civilstatens pensionsinrättning erlägga retroaktivafgifter,
få räkna sig till godo den tid, de tillbragt i verkets tjenst; i hvilket
hänseende I meddelat den upplysning, att telegrafverket, enligt reglementet
för dess pensionsinrättning, iklädt sig förbindelse att för tiden
före år 1875, med hvilket år samma inrättning trädde i verksamhet,
betala belöpande retroaktivafgifter för den då befintliga ordinarie personalen.
Och hafven I för öfrigt ansett beräkningarne så i ena som
andra hänseendet böra utgå från antagande!, att man eller qvinna, som
vore i telegraftjenst eller förenad post- och telegraftjenstgöring anstäld
och som uppfylt de vilkor, hvilka i gemen berättiga till pension å
allmänna indragningsstaten, skulle komma i åtnjutande af en mot lönen
svarande pension å post- och telegrafverkens stat, och att den, som
till telegrafverkets pensionsinrättning inbetalt stadgad afgift, skulle,
der sådant påyrkas, bibehållas vid den sålunda förvärfvade pensionsrätt,
utan åliggande att ingå i civilstatens pensionsinrättning; men att sådant
deremot borde åligga en hvar af ifrågavarande embets- och tjensteman,-

som vunnit befordran sedan, efter fullmäktiges för civilstatens pensionsinrättning
hörande, Kongl. Maj:t meddelat nådigt beslut i ämnet.

Sedan, med anledning af denna Eder framställning, från kongl.
telegrafverket begärts och blifvit meddelade uppgifter öfver verkets
tjenstepersonal, eu hvars födelseår och dag, tiden för inträde i civil
tjenst, tillträde dels till ordinarie tjenst vid telegrafverket, dels till nu
innehafvande tjenst, och dels för inträde i telegrafverkets pensionsinrättning,
samt innehafvande löneförmåner, har, — med iakttagande af
den fördelning i serskilda pensionsklasser I, i öfverensstämmelse med
de i civilstatens pensionsinrättning följda grunder, upptagit, direktionen
låtit uppgöra beräkning å de utgifter, som för telegrafverkets tjenstepersonal,
enligt reglementena för civilstatens pensionsinrättning och dess
enke- och pupillkassa, bort erläggas dels för tiden före år 1875, dels
från och med nämnda är till och med år 1882, vid hvilken tidpunkt
telegrafpersonalens inträde i civilstatens pensionsinrättning först kan
komma att ega rum, äfvensom öfver beloppet af de årliga afgifter, som
derefter skulle erläggas: af hela personalen till civilstatens pensionsinrättning,
samt af den manliga delen till inrättningens enke- och pupillkassa;
utvisande dessa beräkningar, att afgifterna för telegrafpersonalen
för tiden intill år 1875 uppgå till kronor 189,165 och från och med år
1875—1882 till kronor 116,180 samt att, efter inträde i civilstatens
pensionsinrättning, årliga afgifterne för telegrafpersonalen skulle utgöra :
för manliga personalen, 7 procent å pensionsbeloppen, kronor 14,066: bo,
och för den qvinliga, som skulle erlägga afgift endast

till tjenstemannafonden, å 2-\ procent,................. „ 1,552: bo,

eller tillsammans kronor 15,619: —.

Vid besvarandet af Eder ofvanberörda framställning, anser direktionen
sig böra fästa serskild uppmärksamhet derå, att civilstatens pensionsinrättning
allt ifrån början varit så ordnad, att inrättningens årliga
inkomster för pensioneringen eller årsutgifterna icke till fullo medtagits,
utan lemnat icke obetydligt öfverskott, i ändamål att pensionerna
tid efter annan kunde höjas, ej blott i förhållande af lönernas
tillökning, utan jemväl derutöfver, i syfte att med tiden alltmera motsvara
lefnadsbehofvet för dem, som af dessa pensioner komma i åtnjutande.
Sålunda hafva inom senaste tjugufem åren pensionerna i de
serskilta pensionsklasserne blifvit ökade med ända till tre gånger deras
ursprungliga belopp; och vid betraktande af det öfverskott, med hvilket
inrättningens fond fortfarande årligen ökas, kan med all sannolikhet
antagas, att pensionsbeloppen i en icke aflägsen framtid kunna förhöjas
med'' ytterligare 25 å 33J procent och så vidare allt framgent.

För händelse af telegrafpersonalens inträde i civilstatens pensionsinrättning,
torde vara af vigt, att denna personal ej blott beredes rättighet
till pensioner med de belopp, till hvilka de i de särskilda klasserne
för närvarande utgå, utan jemväl blifver försatt i fullständig likhet
med redan varande delegare i civilstatens pensionsinrättning och
således erhåller lika rätt med dem till sådan förhöjning i pensionsbeloppen,
dertill inrättningens årligen tillväxande fonder lemna utsigt.

Eu sådan likställighet förutsätter att, för telegrafpersonalens upptagande
i civilstatens pensionsinrättning, denna inrättning skulle, jemte
årsafgifter af delegarne från inträdesdagen, tillgodokomma tillskott för
en gång i förhållande till den ökade pensionsansvarighet, telegrafpersonalens
upptagande i pensionsinrättningen medför, efter grunden af förhållandet
mellan å ena sidan inrättningens egande pensionsfonder samt
å den andra beloppet af den pensionsansvarighet, hvari inrättningen
häftar till sina nuvarande delegare.

Civilstatens pensionsinrättning, hvars närvarande pensionsansvarighet
utgör kronor 2,937,699 (= det kapital, hvarför årsafgift efter
7 procent till inrättningen årligen erlägges med kronor 205,639), egde
vid 1880 års ingång, i tjenstemanna- och enskilda enke- och pupillfonderne,
ett kapital af kronor 7,169,342, hvilken tillgång intill 1882
års slut kommer att tillväxa med minst 600,000 kronor och således då
utgöra något mer än kronor 7,760,000.

Enär nu pensionsansvarigheten för telegrafverkets personal skulle
komma att utgöra:

för manlige delegare, — årsafgiften 14,066 kronor 50 öre kapitaliserad

efter 7 procent, ......................................................... kronor 200,950: —,

och för de qvinliga, — årsafgiften 1,552 kronor

50 öre kapitaliserad efter 2| procent, ............... „ 62,100: —,

eller tillsammans kronor 263,050: —,
så bör, efter ofvan angifna grund, för telegrafpersonalens upptagande
i civilstatens pensionsinrättning på en gång inbetalas
i rundt tal........................................................ kronor 695,000: —.

Enär, i händelse af telegrafpersonalens inträde i civilstatens pensionsinrättning,
denna åligger att fullgöra den pensionering, för hvilken
telegrafverkets pensionsinrättning varit af telegrafverket tillförsäkrad
betalning af årsafgifter intill år 1875 och efter nämnda tid åtnjutit årsafgifter
af delegarne, torde vara klart, att beloppet af samma årsafgifter,
utgörande, såsom ofvan är förmäldt, intill år 1875 kronor 189,165: —,
och för tiden från och med år 1875 till och med

år 1882 beräknad till .......................................... „ 116,180: —,

116,180:

bör, med tillägg'' af derå upplupen ränta, från telegrafverkets pensionsinrättning
till civilstatens pensionsinrättning öfverlemnas i afräkning å
ofvanberörda för en gång erforderligt tillskottsbelopp. Återstoden deraf
skulle civilstatens pensionsinrättning särskilt godtgöras, antingen genom
inbetalning, likaledes på en gång, eller medelst årligt bidrag, motsvarande
4| procent å samma kapitalåterstod.

Härvid bör icke lemnas obemärkt, att telegrafpersonalen, genom
inträde i civilstatens pensionsinrättning, ej blott förvärfvar pensionsrätt
och utsigt till en icke aflägsen pensionsförhöjning, i likhet med denna
inrättnings nuvarande delegare, utan jemväl vinner eventuel rätt till
de förmåner för enka och barn, som de särskilda under civilstatens
pensionsinrättning stälda mindre fonder erbjuda, äfvensom tillfälle att
för hustru och barn göra insättning i denna inrättnings särskilda
kapital- och lifränteförsäkringsanstalt, som eger en grundfond af 79,678
kronor.

För verkställande af de för ärendets utredning erforderliga uträkningar
och sammandrag, har direktionen begagnat biträde af tvenne
extra ordinarie tjenstemän; och i stöd af kongl. styrelsernas erbjudande
får direktionen hemställa, att, till godtgörande af deras ej ringa arbete,
till direktionen må öfverlemnas trehundra kronor.

De gjorda speciella beräkningarne innefattas i här följaktiga bilagor
A, B och C.

Stockholm den 24 februari 1881.

G. FR. ALMQVIST.
FR. MÖLLER.

T. A. B1LLBERGH.
G. ALMGREN.

e. f.

E. Bakström.

Uppgift å telegrafpersonalens klassificering och pensionsbelopp uti civilstatens

pensionsinrättning.

lista klassen.

O L.J	st. med pensionsbelopp å kronor 2,400: —	krono	''ce 0 p 1
8	st. med	2:dra klassen. d:o å kronor 1,800: —	11	14,400: —.
34	st. med	4:de klassen. d:o å kronor 1,200: —	11	40,800: —.
43	st. med	5:te klassen. d:o å kronor 900: —	11	38,700: -.
160	st. med	6de klassen. d:o å kronor 600: —	11	96,000: —.
141 138	7:de klassen. st. (hvaraf 3 manliga och qvinliga) med d:o å kronor 450: —	V	63,450: —.
15	st. med	8:de klassen. d:o å kronor 300: —	11	4,500: —.
2	st. med	9:de klassen. d:o å kronor 200: —	11	400: —.

Summa 405 st. Summa pensionsbelopp kronor 263,050: —.

Amu. Telegrafpersonalens antal och tjenstegrader äro beräknade
i öfverensstämmelse med 1881 års utgiftsstater.

Stockholm den 10 februari 1881.

R. H. Tauvon.

Den retroaktivsumma, som, med beräkning af civilstatens pensionsafgifter, bör
för telegrafpersonalen af statsverket erläggas för tiden före år 1875,

utgör för:

2 st. för 43 år ...	första klassen .. å kronor 168: — ............... kronor 7,224: —;
6 st. för 110 år ...	andra klassen ... å kronor 126: — .............. „ 13,860: —;
33 st. för 576 år ....	fjerde klassen ... å kronor 84: — ............... ,, 48,384: —;
38 st. för 692 år ...	femte klassen ... å kronor 63: — ............... „ 43,596: —
138 st. för 1,744 år ...	sjette klassen ... å kronor 42: — .............. ,, 73,248: —; sjunde klassen

2 st. för 14 år å kronor 31: so kronor 63: —

34 st. för 248 år å „ 11: 25 „ 2,790: — ^ 2,853: —;

summa kronor 189,165: —.

Stockholm den 10 februari 1881.

R. H. Tauvon.

Beräknade årliga afgifter, uti civilstatens pensionsinrättning, utaf telegrafpersonalen
för år 1875.

	Kronor.	öre.
Första klassen.
2 st...................... å kronor 1G8: — ....................................	336	--
Andra klassen.
6 sl...................... å kronor 126: — ..................................	756	—
Fjerde klassen.
33 st..................... å kronor 84: — ..................................	2,772
Sjette klassen.
142 st...................... å kronor 42: — ...................................	5,964
Sjunde klassen.
3 st. (manliga) a kronor 31: bo. kronor 94: bo,
41 st. (qvinliga) å ,, 11: 2b. „ 461: 26,	555	76
o Åttonde klassen.
12 st...................... å kronor 21: — ...................................	252	—
Nionde klassen.
2 st...................... å kronor 14: — ....................................	28	—
284 st. Summa kronor	13,372	75

Beräknade årliga utgifter, uti civilstatens pensionsinrättning, utaf telegraf personalen

för år 1876.

	Kronor.	öre.
Första klassen.
2 st...................... å kronor 168: — ....................................	336	—1
Andra Idassen.
6 st.................... å kronor 126: — ....................................	756	—
Fjerde klassen.
33 st...................... å kronor 84: — ...................................	2,772	—
Femte klassen.
43 st...................... å kronor 63: — ...................................	2,709	—
Sjette klassen.
149 st...................... å kronor 42: — ...................................	6,258	—j
Sjunde klassen.
3 st. (manliga) å kronor 31: so. kronor 94: 50,
76 st. (qvinligt) å ,, 11: 2E. „ 855: —,	949	so
0 Åttonde klassen.
13 st..................... å kronor 21: — ......................................	273	—
Nionde klassen.
2 st................... å kronor 14: — ....................................	28 1	—
327 st. Summa kronor \|	14,081	50 i

Beräknade årliga afgifter, uti civilstatens pensionsinrättning, utaf telegraf personalen

för år 1877.

	Kronor.	öre.
Första klassen.
2 %t...................... å kronor 168: — ..................................	336	—
Andra klassen.
6 st...................... å kronor 126: — ...................................	756	—
Fjerde klassen.
33 st..................... å kronor 84: — ....................................	2,772	—
Femte klassen.
43 st...................... å kronor 63: — ..................................	2,709	—
Sjette klassen.
153 st................... å kronor 42: — ...................................	6,426	—
Sjunde klassen.
3 st. (manliga) å kronor 31: bo. kronor 94: bo,
89 st. (qvinliga) å „ 11: 25. ,, 1,001: 25,	1,095	7 B
0 Åttonde klassen.
14 st.................... å kronor 21: — ...................................	294
Nionde klassen.
2 st..................... å kronor 14: — ..................................	28	—
1 345 st. Summa kronor	14,416	76

Beräknade årliga afgifter, uti civilstatens pensionsinrättning, utaf telegraf personalen

för år 1878.

	Kronor.	öre.
Första klassen.
2 st............ å kronor 168- —— ..........	33é
Andra klassen.
6 st...................... :\ kronor 126: — .................................	756	—
Fjerde klassen.
33 st..................... å kronor 84: — ....................................	2,772	—
Femte klassen.
43 st...................... ;\ kronor 63: — .................................	2,709	—
Sjette klassen.
153 st................... h kronor 42: —	6,426
Sjunde klassen.
3 st. (manliga) å kronor 31: so. kronor 94: so,
107 st. (qvinligt) å „ 11: 25. „ 1,203: 75,	1,298	2 5
0 Åttonde klassen.
14 st....................... i\ kronor 21: — ..................................	294	—
Nionde klassen.
2 st...................... it kronor 14: — ..........................	28	—
363 st. Summa kronor	14,619	25

Beräknade årliga utgifter, uti civilstatens pensionsinrättning, utaf telegraf personalen

för år 1879.

Första klassen. 2 st...................... å kronor 168: — ...................................	Kronor. 336	öre.
Andra klassen. 6 st...................... å kronor 126: — ................................	756	—
Fjerde klassen. 34 st...................... å kronor 84: — ....................................	2,856	_—
Femte klassen. 43 st..................... å kronor 63: — ....................................	2,709	—
Sjette klassen. 153 st...................... kronor 42: — ...................................	6,426	—
Sjunde klassen. 3 st. (manliga) å kronor 31: so. kronor 94: so, 109 st. (qvinliga) å „ 11: 25. ,, 1,226: 25,	1,320	76
0 Åttonde klassen. 15 st...................... å kronor 21: — .................................	315	—
Nionde klassen. 2 st.................... å kronor 14: — ..................................	28
367 st. Summa kronor	14,746	76

Beräknade årliga afgifter, uti civilstatens pensionsinrättning, utaf telegraf personalen

för år 1880.

	Kronor.	öre.
Första klassen.
2 st.................... å kronor 168: — ..................................	336
Andra klassen.
6 st...................... å kronor 126: — ..................................	756	—
Fjerde klassen.
34 st...................... å kronor 84: — ...................................	2,856	—
Femte klassen.
43 st.................... å kronor 63: — .................................	2,709	—
Sjette klassen.
153 st..................... å kronor 42: — ..................................	6,426	—
Sjunde klassen.
3 st. (manliga) å kronor 31: 60. kronor 94: so,
122 st. (qvinliga) k „ 11: 2s. „ 1,372: 6o,	1,467	—
o Åttonde klassen.
15 st................... å kronor 21: — ...................................	315	—
Nionde klassen.
2 st...................... å kronor 14: — ...................................	28 j	—
380 st. Summa kronor	14,893	—.

Beräknade årliga afgifter, uti civilstatens pensionsinrättning, utaf telegraf personalen

för år 1881.

Första klassen.

2 st...................... å kronor 168: —

Andra klassen.

6 st.................... å kronor 126: —

Fjerde klassen.

34 st...................... å kronor 84: —

Femte klassen.

43 st...................... å kronor 63: —

Sjette klassen.

154 st...................... å kronor 42: —

Sjunde klassen.

3 st. (manliga) å kronor 31: so.

130 st. (qvinligt) å „ 11: 26.

Åttonde klassen.
.............. å kronor 21: —

Nionde klassen.

............. å kronor 14: —

15 st.

2 st..
389 st.

kronor 94:

60.

„ 1,462: 60,

Kronor.

ore.

336

756

2,856

2,709

6,468

1,557

315

'' 28

Summa kronor j 15,025

Beräknade årliga afgifter, uti civilstatens pensionsinrättning, utaf telegraf personalen

för år 1882.

	Kronor.	öre.
Första klassen.
2 st................... å kronor 168: — ................................	336	—
Andra klassen.
6 st................... å kronor 126: — ..................................	756	—
Fjerde klassen.
34 st...................... å kronor 84: — ...................................	2,856	—.
Femte klassen.
43 st.................... å kronor 63: — ...............................	2,709	—
Sjette klassen.
154 st..................... å kronor 42: — ................................	6,468	-
Sjunde klassen.
3 st. (manliga) å kronor 31: so. kronor 94: so,
130 st. (qvinliga) å ,, 11: 25- ,, 1,462: so,	1,557
Åttonde klassen.
15 st...................... å kronor 21: — ...................................	315
Nionde klassen.
2 st................ å kronor 14: — ...............................	28	—
389 st. Summa kronor	15,025	—

Sammandrag-.

år 1875
» 1876
>• 1877
» 1878
» 1879
» 1880
» 1881
» 1882

............. kronor 13,372: 75,

............. » 14,081: 50,

............ » 14,416: 75,

............ » 14,619: 25,

............. » 14,746: 75,

............ ■ 14,893: —,

........... » 15,025: —.

............. )■> 15,025: —,

summa kronor 116,180: —.

Stockholm den 10 februari 1881.

77. //. 7 ''auvon.

Till kongl. telegrafstyrelsen.

Sedan kongl. styrelsen genom skrifvelse af den 8 dennes anmodat
direktionen öfver telegrafverkets pensionsinrättning, att, i anledning
af ifrågasatt beredande åt telegrafpersonalen af inträde i civilstatens
pensionsinrättning och de i sammanhang dermed af nämnde inrättnings
direktion lemnade uppgifter och beräkningar, så snart ske kan
till kongl. styrelsen afgifva

dels utlåtande, huruvida från direktionens sida något kan vara
att erinra emot en sådan förändring i telegrafverkets pensionsväsende,
hvarigenom detta verks personal, uppå de af civilstatens pensionsinrättnings
direktion uppstälda vilkor, skulle erhålla inträde i bemälda inrättning,
samt telegrafverkets pensionsanstalter i följd deraf komma att
upphöra,

dels äfven en med ledning af de hos direktionen tillgängliga
handlingar uppgjord beräkning af den sannolika kostnad, som statsverket,
skulle få vidkännas genom öfvertagande af telegrafpersonalens
pensionering enligt de grunder, som i allmänhet gälla för åtnjutande
af pension å allmänna indragningsstaten,

så får direktionen, till besvarande af skrifvelsens förra del, såsom
sitt utlåtande i frågan härmed äran anföra följande:

Redan vid de förberedande beräkningar och öfverläggningar, som
för omkring 8 år sedan togo sin början och ledde till inrättandet år
1875 af telegrafverkets nuvarande pensionsväsen, gjorde sig så väl
inom kongl. telegrafstyrelsen som hos de för ändamålet af tjenstemännen
särskildt, utsedde komiterade enhälligt den uppfattning gällande,
att hvarken civilstatens pensionsinrättning ej heller allmänna
indragningsstaten kunde uppfylla de grundade anspråk på pensionering,
som för den vida öfvervägande delen af personalen gjorde sig
gällande. Emot civilstatens pensionsinrättning förekom, att pensionsbeloppen
voro för små. Allmänna indragningsstatens pensioner åter
voro visserligen till beloppet tillräckliga, men togo sin början vid en

för sen ålder, med afseende å telegrafpersonalens — i jemförelse med
öfrige civile tjensteman — mera ansträngande och enerverande sysselsättning.
I öfverensstämmelse med denna uppfattning blef telegrafverkets
pensionsväsen ordnadt, i närmare likhet med jernvägens trafikstats,
sålunda, att pensionsbeloppen höjdes till mer än dubbla civilstatens
då gällande pensionssatser, och pensionsåldern bestämdes för
stationspersonalen till i medeltal 60 år; varande dessa förslag till stadgande^
som sedermera blefvo af Kongl. Maj:t och Riksdag faststälda,
utförligt motiverade å sid. 23, 24 och 27 i det af bemälde komiterade
i januari månad år 1874 till kongl. telegrafstyrelsen afgifna, härbos
lagde betänkande i ämnet. cj

Ofvan nämnda motivering är af följande lydelse:

»Vid fullgörande af det erhållna uppdraget att utarbeta förslag till pensionering för
telegrafverlcets embete- och tjenstemän samt betjente och deras efterlemnade enlcor och barn, hvilket
uppdrag mött stora svårigheter icke minst deruti, att en stor del af verkets personal
inom en jemförelsevis kort tidrymd uppnår den ålder, som under vanliga förhållanden berättigar
till pension, ja en del redan före eller vid den tid, då först pensionsinrättningen
kan träda i verksamhet, nått sådan ålder, hafva komiterade bemödat sig om att icke lemna
ur sigte den grundsats, som ålägger en hvar att så vidt möjligt är hjelpa sig sjelf. Komiterade
hafva i öfverensstämmelse härmed föreslagit delegarnes egna bidrag till pensionsinrättningen
så höga att de, efter komiterades förmenande, omöjligen kunna sättas högre,
utan risk att för förhoppningen om en någorlunda betryggad tillvaro i framtiden undergräfva
den närvarande; och hafva komiterade härvid, kanske mindre än vederbort, tagit i
beräkning den betryckta ekonomiska ställning, i hvilken, på grund af hittills varande otillräckliga
inkomster, en icke ringa del af verkets tjenstemän befinner sig.

Komiterade hafva emellertid funnit, att, i trots af de tjenstemännens ansträngningar,
som måste blifva en följd af tillämpningen utaf här ofvan uttalade grundsats, målet
på sjelfhjelpens väg icke kan nås, utan att bidrag derjemte från statens sida erfordras. I
det komiterade tillåta sig uttala en förhoppning härutinnan, har sådant skett af starkare
skäl än som kan anses förefinnas i den omständighet, att staten sedan långa tider tillbaka
erkänt och allt vidare genomfört grundsatsen att medverka till anstalter af ifrågavarande
slag, hvilket ledt derhän, att telegrafverket är, med undantag af skogsstaten, det enda
större embetsverk i vårt land, som för närvarande saknar pensionsinrättning. Det tillkommer
icke komiterade att bedöma, om eller i hvad mån det kan anses vara någon skyldighet
för staten att bereda ersättning åt den tjensteman, som nödgas afgå från sin befattning,
derföre, att han icke längre af en eller annan anledning förmår fullgöra det kontrakt,
som förbinder honom att tillhandahålla staten produkten af sitt arbete. Lika litet anse
sig komiterade böra uttala någon åsigt, huruvida under vanliga förhållanden skyldighet
föreligger för staten att bereda ersättning i det fall, att staten eger anledning att från befattningen
afskeda tjensteman redan innan dennes arbetsprodukt nått nollpunkten. För så
vidt statens förhållande till sina tjenare kan anses vara beroende på ett dem emellan upprättadt
kontrakt, som innebär bestämda skyldigheter äfven beträffande kontraktets fortvaro,
torde beredandet af en sådan ersättning vara med både rättvisa och billighet förenligt.
Härpå synes ock ytterst grunda sig statens åtagande i allmänhet i afseende å pensionerin 13 -

Direktionen kan icke finna, att sedan den tiden sådana förhållanden
inträffat, som föranleda till en olika uppfattning af frågan. Pensions gen

af dess tjensteman. Att det under åtskilliga förhållanden, och då staten alltjemt fordrar
den fulla arbetsprodukten, äfven är med statens fördel öfverensstämmande att om än på
sådant vilkor få kontraktet häfdt och nya och bättre krafter tagna i anspråk, — det lärer
vara en sanning, som icke kan bestridas och som i särdeles hög grad eger tillämpning på
telegrafverket.

För största delen af detta verks personal är nemligen sysselsättningen af den natur
— erfarenheten har tyvärr visat det — att menligt inverka på helsa och krafter. En
längre fortsatt tjenstgöring vid telegrafapparaterna, der nödvändigheten af snabb uppfattning
icke får förminska säkerheten, medför speciella nervsjukdomar, hvarförutom den så
ofta förekommande natt-tjenstgöringen föranleder ögonsjukdomar och en hastig förbrukning
af själs- och kroppskrafter. Härtill kommer icke sällan reparationsarbeten å telegraflinierna,
oftast, enligt sakens natur, under de mest ogynsamma väderleksförhållanden. Antalet utslitna
tjensteman måste derföre här inom kortare tid blifva större än inom de flesta andra
embetsverk. Det är lätt att inse, hvilka olägenheter uppstå, om en dylik tjensteman fortfarande
bibehålies i telegraftjenst. Har handen, som skall telegrafera, blifvit stel eller
darrande, har ögat, som skall afläsa telegram, blifvit skumt och själsspänstigheten minskad,
så är en fullgod expedition icke påräknelig och i alla händelser förlorar telegramvexlingen
i hastighet. Denna tidsförlust kan blifva jemförelsevis betydlig. Utbyter en alltför gammal
telegraftjensteman några telegram med en station på t. ex. 30 mils afstånd, så är det
ej blott dennes arbete, som går långsamt; derigenom uppehälles äfven den andra stationens
tjensteman tilläfventyrs tre- eller fyrdubbel tid, mot hvad nödigt vore; hela den mellauvarande
linien upptages alltför länge, och de vid densamma belägna stationers möjligen sig
hopande telegram fördröjas utöfver hvad skäligt är. Dessa olägenheter kunna icke undvikas
på annat sätt, än att de för tj ensten olämplige derifrån afgå och lemna rum för
yngre krafter.

Det är med anledning af ofvan anförda för telegrafverket egendomliga förhållanden,
som komiterade ansett sig kunna påräkna ett årligt bidrag af telegrafverkets medel, att
utgå från och med år 1875 med fem procent utaf det Sverige tillkommande telegrafportot,
deraf, såsom i motiveringen till § 3 i pensionsreglementct säges, en procent är afsedd att
fortfarande utgå såsom telegrafverkets bidrag till personalens pensionerande och fyra procent
att tillsvidare och så länge behofvet kräfver användas till betäckande af de afgifter,
hvilka beräknats för beredande af inträde i pensionsinrättningen åt den nuvarande personalen.
Vid telegrafverket möter nemligen det beklagliga förhållande att, såsom förut blifvit
anmärkt, de hittills varande lönernas otillräcklighet gjort det omöjligt för den nu i verkets
tjenst varande personalen att, äfven om någon dylik inrättning, som den nu ifrågavarande,
förefunnits, till densamma lemna för ändamålet tillräckliga bidrag, och ännu omöjligare att
nu sjelfva bereda sig deruti inträde, hvilket endast kan ske genom erläggande af afgifter
äfven för den förflutna tiden, uppgående till ett belopp, som för många skulle närma sig
den årliga lönen. Lätt är att förutsäga deras framtid, hvilka för närvarande äro i verkets
tjenst, för det fall man utgår från den förutsättning, att de ej sättas i tillfälle att genom
statens mellankomst blifva delegare i pensionsinrättningen. De måste med alltmera aftagande
kropps- och själskrafter fortfarande försöka utöfva sina tjenstebefattningar till dess
de dertill äro oförmögna; och sedan — torde för dem intet annat återstå än att hemfalla
under den kommunala fattigförsörjningen. Det för tjenstemännen beklagliga härutinnan
torde för telelegrafverket hafva en motsvarighet i det sätt, på hvilket detsamma under

satserna i civilstatens pensionsinrättning hafva sedan dess visserligen
höjts med icke mindre än 50 procent, men uppgå likväl, med några
få undantag, blott till omkring hälften af de pensionsbelopp, hvartill
telegrafpersonalen nu är berättigad, och hvilka direktionen måste anse
icke tåla vid någon nedsättning. De emot den för pension å allmänna
indragningsstaten föreskrift^ sena ålder förut förebragte skäl anser
direktionen fortfarande ega sin giltighet.

Men den omständighet, att telegrafverket nu redan under sex år
haft ett eget pensionsväsen, medför nya synpunkter för frågans bedömande.
Den nuvarande stationspersonalen har under dessa år genom
temligen dryga afgifter beredt sig rätt till jemförelsevis förmånliga
pensioner, för dem sjelfva vid tidigare ålder än den, vid hvilken civile
tjenstemän i allmänhet kunna ernå så stor pension, och för deras efterlefvande
enkor och barn med större belopp, i det största antalet fall

dylika förhållanden tyvärr måste komma att betjena den korresponderande allmänheten,
för hvilken anspråket på och vigten af fullgod''och snabb expedition alltid qvarstår. Komiterade
våga derför förhoppningsfullt antaga, att staten här skall träda emellan, innan det
blir för sent, och genom afstående af en visserligen betydlig statsinkomst, men såsom sådan
hittills knappast beräknad, betrygga telegrafverkets bestånd och på ett sätt, som torde
vara med statens fördel öfverensstämmande, bidraga att från oförvållad fattigdom och nöd
rädda en talrik tjenstemannaklass, då deras krafter blifvit i statens tjenst uttömda.»

»I afseende å den ålder, då hel pensionering skall inträda, har verkets chef föreslagit,
att personalen skulle delas i två skiljda klasser: A och B, af hvilka den förre borde
pensioneras vid uppnådda 105 och den senare vid 95 lefnads- och tjensteår sammanräknade.
Orsaken till denna äfven af komitén iakttagna delning är att finna i personalens
olika sysselsättningar, af hvilka den enas är jemförlig med vanlig tjenstgöring i embetsvorken,
men den andras deremot ostridigt egnar sig att medföra en tidigare otjenstbarhet,
hvilken förhållande i det föregående redan blifvit vidrördt. Den föreslagna klassindelningen
torde alltså få antagas hvila på fullt rättvisa grunder.

För de telegrafens tjenstemän, som hänförts till klassen B, finnas ungefär samma
skäl som för jernvägens, att vid en lägre lefnadsålder uppnå pension, då nemligen telegraforingen
i hög grad fordrar påpasslighet och ansträngning. På samma gång således en sammanlagd
lefnads- och tjensteålder af 95 år funnits vara tillräckligt hög för att liniepersonalen
vid denna tidpunkt må pensioneras, har komitén likväl ansett, att den del af
telegrafpersonalen, hvilkens arbete icke är af natur att så snart förnöta arbetsdugligheten
och inom hvilken en rask omsättning af friska krafter för den skull icke i lika hög grad
är af nöden, må kunna, till vinnande af billiga egna årsafgifter och äfven till väsentlig
nedsättning af telegrafverkets bidrag, utan olägenhet tjenstgöra lika lång tid som för allmänna
indragningsstaten är stadgad, eller till uppnådda 105 lefnads- och tjensteår. Beräknandet
af så lång tjestetid har ganska mycket bidrag till minskning af den på telegrafverket
belöpande retroaktiva delen af tjenstemännens afgifter, emedan A-klassen under för
öfrigt lika omständigheter 5 år längre får erlägga afgifter till kassan och tillträder pension
i en lefnadsålder, då dödssannolikheten är betydligt större.»

100

betydligt öfverstigande motsvarande i civilstatens enke-och pupillkassa.
Medelst stora uppoffringar har personalen alltså numera förvärfvat sig
berättigade anspråk att få stå qvar vid dessa fördelar icke allenast i
den tjenstegrad, hvar och en nu innehar, utan äfven efter erhållen befordran,
och under återstående lifstid för delegaren och hans pensionsberättigade
efterlefvande. De ömsesidiga förpligtelserna emellan telegrafverkets
pensionsanstalter, å ena, och de särskilda delegarne, å den
andra sidan, måste betraktas såsom rent personliga, och icke kunna,
af hvad orsak det vara må, brytas utan hvars och ens fria samtycke,
hvilket bör ställas oberoende af förbehåll rörande befordran eller förbättring
i aflöningsförmåner.

Skulle sålunda en förändring i pensionsväsendet i förevarande
riktning en gång komma till stånd, måste som vilkor uppställas, att
ingen nuvarande delegare förpligtas att mot sin vilja afstå från de
rättigheter- han nu innehar. Särskildt anser direktionen sig böra erinra
om obilligheten deraf, att delegarne i telegrafverkets pensionsanstalter
vid ingången af år 1883 skulle, med afstående af alla anspråk på pensionsanstalternas
nu samlade fonder, öfvergå till civilstatens pensionsinrättning
och derigenom beröfvas frukterna af med jemförelsevis större
uppoffringar under åtta år grundlagda bättre pensionsvilkor och sålunda
göras likställige med de nuvarande delegarne i civilstatens pensionsinrättning,
Indika under samma tid erlagt betydligt lägre afgifter; hvarförutom
de besparingar, som obestridligt äfven i telegrafverkets pensionsinrättning
redan uppstått och varit afsedda att i sinom tid bereda
förbättring på ett eller annat sätt i de nu gällande pensionsvilkoren,
skulle för samma personal äfvenledes gå förlorade. Direktionen är
deremot af den mening, att den nu varande telegrafpersonalen, om,
oaktadt de betänkligheter, som i sådant afseende kunna vara för handen,
en öfvergång till annat pensionsväsen skulle i fråga komma, borde
få njuta frukterna dels af de höga insatser, de förut erlagt, dels af
den besparing, som kan hafva uppstått, och detta så, att de pensioner,
som civilstatens pensionsinrättning lemnar, kunde för de vid öfvergångstidpunkten
befintliga delegarne i telegrafverkets pensionsanstalter af
ofvan berörda medel utfyllas till närmare öfverensstämmelse med de
belopp, hvartill nämnde delegare förut äro berättigade.

På grund af hvad direktionen sålunda haft äran anföra, har densamma
ej kunnat finna det framstälda förslaget om telegrafpersonalens
inrymmande i civilstatens pensionsinrättning vara ur synpunkten af
nämnde personals fördelar af sådan beskaffenhet, att direktionen skulle
tilltro sig, att, i den form frågan nu föreligger, tillstyrka den ifrågastälda
förändringen i telegrafpersonalens pensionsangelägenheter, huru

101

mycket än den icke obetydliga nedsättning i afgifterna, som genom en
sådan förändring vunnes, må kunna i och för sig betraktad tala till
fördel för förändringen, i afseende å hvilken direktionen dock gör sig
förvissad att ytterligare blifva i tillfälle att uttala sig, innan frågan
kommer att hänskjuta^ till fullmäktige för delegarne i telegrafverkets
pensionsanstalter.

Till efterkommande af framställningen i sednare delen af kongl.
styrelsens skrifvelse, har direktionen låtit verkställa de erforderliga uträkningarne
och har äran härjemte aflemna en specifik förteckning °)
öfver den sannolika kostnaden årligen, till och med år 1940, för telegrafpersonalens
pensionering af statsverket enligt samma grunder som
från allmänna indragningsstaten, jemte beräkning öfver dessa kostnaders
efter 4| procents räntefot kapitaliserade värde år 1883, uppgående
detta till en summa af 1,641,535 kronor, motsvarande efter samma
räntefot en årlig ränta af 73,869 kronor.

Särskildt yttrande af undertecknad, Uddenberg, åtföljer härjemte.
00)

Stockholm den 25 Mars 1881.

HERMAN UDDENBERG.

C. A. NYSTRÖM. GUSTAF DYBECK.

HUGO BRATT. NILS BERG.

M. Wennman.

*) Se pag. 102.
**) Se pag. 103.

102

Beräkning öfver sannolika kostnaden årligen till och med år 1940 för
telegrafpersonalens pensionering med hel lön vid uppnådda 65 lefnadsår.

	Pensionsbelopp		Pensionsbelopp
År		kapitaliscradt 1883.	År		kapitaliscradt 1883.
1881	6,033		1912	145,239	40,522
1882	5,792		1913	138,033	36,855
1883	6,912	6,912	1914	132,177	33,771
1884	10,150	9,713	1915	130,275	31,852
1885	12,627	11,563	1916	126,583	29,620
1886	12,025	10,538	1917	123,869	27,734
1887	13,325	11,174	1918	124,086	26,592
1888	14,141	11,348	1919	121,746	24,958
1889	15,201	11,673	1920	121,114	23,763
1890	25,414 34,712	18,674	1921	120,157	22,565
1891	24,409	1922	118,722	21,334
1892	45,884	30,875 .	1923	116,590	20,042
1893	47,195	30,389	1924	117,880	19,391
1894	55,233	34,035	1925	115,354	18,157
1895	58,022	34,216	1926	118,250	17,820
1896	73,893	41,698	1927	121,937	17,554
1897	83,720 100,893 109,512 114,479	45,209	1928	119,294	16,463
1898	52,131	1929	117,931	15,567
1899	54,154	1930	117,268	14,811
1900	54,171	1931	121,000	14,629
1901	128,573	58,227	1932	124,378	14,391
1902	135,557 134,774	58,737	1933	131,138	14,517
1903	55,871	1934	134,708	14,266
1904	134,675	53,439	1935	133,937	13,581
1905	135,399	51,411	1936	137,919	13,378
1906	134,778	48,978	1937	140,001	12.992
1907	135,257 137,965	47,029	1938	138,350	12,285
1908	45,901	1939	138,651	11,785
1909	150,399	47,887	1940	135,789	11,053
1910 1911	150,464 147,732	45,846 43,079		Summa	1,641,535

Stockholm den 25 mars 1881.

M. Wennman.

loa

Särskild! anförande till direktionens öfver telegrafverkets pensionsinrättning
protokoll den 25 mars 1881.

Undertecknad — som icke kan till alla delar instämma i det utlåtande,
hvilket de öfrige ledamöterne i direktionen för telegrafverkets
pensionsinråttning nu beslutit att till kongl. telegrafstyrelsen afgifva
derom, huruvida från direktionens sida något kunde vara att erinra mot
den ifrågastälda förändringen i pensionsväsendet inom detta verk,
hvarigenom dess personal, på de uppgifna vilkoren, skulle erhålla inträde
i civilstatens pensionsinråttning, och till följd deraf telegrafverkets
egen pensionsinråttning samt enke- och pupillkassa komma att
upphöra — anhåller fördenskull att få till direktionens protokoll bifoga
sin särskilda mening i ämnet, äfvensom att denna måtte få åtfölja berörda
utlåtande.

Enär telegrafpersonalen, enligt de nu gällande bestämmelserna
för dess egen pensionering, är delad i två klasser, A och B, hvilka
åro väsentligt olika beträffande så väl pensionsålder som afgifter, torde
fördelarna och olägenheterna af en öfvergång till civilstatens pensionsinrättning
böra tagas i betraktande med särskild hänsyn till hvardera
klassen.

Hvad först beträffar den förra eller A-klassen, till hvilken räknas
telegrafstyrelsens embets- och tjensteman samt betjente hos styrelsen
och vid stationerna, synas mig fördelarna af den ifrågasatta förändringen
i pensionsvilkoren vara alldeles öfvervägande; ty på samma gång,
som icke allenast den för denna klass bestämda pensionsålder, hvilken
normalt motsvarar 65 lefnads- och 40 tjensteår, skulle för erhållande
af pension å post- och telegrafverkens stat nedsättas till 65 lefnadsoch
35 tjensteår, utan äfven delegarnes sammanlagda afgifter för egen
samt enkors och barns pensionering minskas från 4,8 å 5,i procent till
2,i å 2,6 procent af aflöningen, skulle pensionsbeloppen å nyssnämnda
stat komma att ökas: för generaldirektören med 43,6 procent, för byråchef
med 48,8 procent, för sekreteraren med 51,6 procent, för tjensteman
af första graden med 16,6 procent och för betjente hos styrelsen

104

med minst 11,i och högst 21,2 procent utöfver hvad som bestås i den
nu varande pensionsinrättningen vid telegrafverket. — Härtill kommer
för den, som kunde deraf begagna sig, utvägen att vid en långt tidigare
pensionsålder, nämligen blott 55 lefnads- och 30 tjensteår, kunna
afgå ur tjensten med den ringare pension, som erhölles från civilstatens
pensionsinrättning. En dylik utväg är inom telegrafverkets pensionsinrättning
beredd endast åt den delegare, som i tjensten ådragit sig
kroppsskada eller sjuklighet, hvaraf lian hindras att behörigen sköta
sin befattning.

Vidkommande åter förändringen i pensionsvilkoren för B-klassen,
som omfattar stationspersonalen, utom betjente, och alltså det stora
flertalet af telegraftjenstemän, möter onekligen ett, vid första påseendet,
ogynsamt förhållande deri, att rättigheten till pension å post- och telegrafverkens
stat skulle inträda omkring 5 år senare än den inom telegrafverkets
pensionsinrättning stadgade pensionsålder, hvilken normalt
motsvarar allenast 60 lefnads- och 35 tjensteår. Fastställandet af denna,
i förhållande till A-klassen, tidigare pensionsålder betingades af hänsyn
till stationspersonalens tjenstbarhet och således för att i telegrafverkets
eget intresse bereda en hastigare omsättning af denna personal, hvars
sysselsättning vid telegrafapparaterna och med tillsynen å linierna ansågs
vara mera ansträngande än den vanliga i embetsverken förekommande.

Till följd häraf vill det synas som härvid borde mera, än i fråga
om den till A-klassen hörande personal, läggas vigt vid jemförelsen
mellan de nu varande pensionsbeloppen och dem, som skulle tillfalla
stationspersonalen från civilstatens pensionsinrättning, hvarest pensionsåldern
visserligen inträder omkring 5 lefnads- och 5 tjensteår tidigare
än för B-klassen i telegrafverkets pensionsinrättning, men sjelfva pensionsbeloppen
deremot, om ock mot lägre afgifter, skulle för de olika
tjenstegraderna blifva 16,6, 25, 33,3, 37,5, 44,4, ja ända till 50 pro cent

mindre än de, som nu, mot erläggande af högre afgifter, äro ifrågavarande
personal tillförsäkrade. (Obs. Vid nyssnämnda sifferuppgifter
har såsom allenast en oegentlighet eller ett förbiseende betraktats förhållandet,
att, i fråga om telegrafpersonalens klassificering i civilstatens
pensionsinrättning, assistent af l:a löneklassen icke hänförts till samma
pensionsklass som kommissarie af 3:e löneklassen, oaktadt den förre,
med beräkning af dubbelt ålderstillägg, åtnjuter samma ordinarie aflöning
som den senare.)

Men den ur synpunkten af telegrafverkets eget bästa sålunda
beredda förmånen för stationspersonalen, att med pension till belopp,
som för närvarande motsvarar 60 procent af aflöningen, kunna ur tjen -

105

sten afgå vid en tidigare ålder än den öfriga personalen vid verket,
anser jag vara mera skenbar än verklig så länge intet stadgande finnes,
på grund hvaraf det åligger tjensteman af B-klassen att, om sådant
af styrelsen fordras, taga afsked vid pensionsålderns uppnående.
Följden häraf blir otvifvelaktigt den, att ifrågavarande personal skall,
såsom erfarenheten redan till någon del visat, söka att hålla sig qvar
i tjensten så länge som möjligt för att icke, genom ett tidigare afsked
med pension, nödgas vidkännas 40 procents nedsättning i sin redan
förut varande knappa inkomst vid verket, eller ock för att, vid slutlig
oförmögenhet till tjenstgöring, kunna utverka sig tjenstledighet på
grund af läkarebetyg och såmedelst inskränka minskningen i aflöningen
till allenast 25 procent, med utsigt att icke dessmindre få njuta
till godo en under tiden möjligen inträdande aflöningsförbättring och ''
deraf härflytande förhöjning jemväl i pensionen. Efter telegrafpersonalens
inträde i civilstatens pensionsinrättning skulle nyssnämnda förhållande
antagligen blifva oförändradt, äfven om pensionerna derstädes,
på sätt direktionen för denna inrättning antydt, komme att i mån af
ökade tillgångar höjas till närmare likhet med pensionsbeloppen i telegrafverkets
pensionsinrättning. Ty äfven då, tänker jag, skulle personalen
föredraga och styrelsen få svårt att förhindra afbidandet af den
tid, då rättigheten till hela lönens åtnjutande i pension från post- och
telegrafverkens stat skulle inträda.

Hvad som, enligt mitt förmenande, mest kan föranleda till tvekan
hos telegrafpersonalen vid den nu i frågaställda öfvergången till
civilstatens pensionsinrättning, ligger i den omständigheten, att pensioneringen
från dess enskilda enke- och pupillfond är i flera fall vida
mindre fördelaktig än i telegrafverkets enke- och pupillkassa, i det att
hel pension från nämnda fond bestås allenast då antingen tjensteinnehafvaren
efterlemnar både enka och pensionsberättigadt barn eller antalet
af sådana barn efter bägge föräldrarnas död uppgår till tre, hvaremot
endast f-dels pension bestås enka utan barn eller 2:ne pensionsberättigade
barn i saknad jemväl af modren, samt slutligen ^--dels
pension utgår när blott ett dylikt barn qvarlefVer efter fadren och modren.
I detta hänseende är förhållandet vida gynnsammare inom telegrafverkets
enke- och pupillkassa, hvarifrån hel pension utbetalas äfven
när tjensteinnehafvaren efterlemnar allenast enka eller blott ett pensionsberättigadt
barn.

106

Men utväg till afhjelpande af den olägenhet, som alltså i berörda
hänseende förekommer, torde icke saknas. Jag tillåter mig att här
förslagsvis uppgifva en sådan utväg.

Vid början af år 1883, då den ifrågasatta öfvergången till civilstatens
pensionsinrättning först skulle kunna ega rum, kan tillgången
i telegrafverkets pensionsanstalter beräknas sålunda:

i pensionsinrättningen minst ............................ kronor 800,000: —,

i enke- och pupillkassan ,, ............................. „ 175,000: —■,

eller tillhopa kronor 975,000 —.

Då för telegrafpersonalens inträde i civilstatens
pensionsinrättning fordras ................................. „ 695,000: —,

skulle ett öfverskott uppstå till belopp af minst kronor 280,000 —.
Sannolikt skulle ingen svårighet möta för utverkande af vederbörligt
medgifvande dertill, att detta belopp finge reserveras i ändamål att
med afkastningen deraf, i mån af tillgång och behof, bereda enkor och
barn efter den nuvarande telegrafpersonalen fyllnad i de från civilstatens
enskilda enke- och pupillfond utgående pensioner, der dessa
komme att blifva lägre än enligt bestämmelserna för telegrafverkets
enke- och pupillkassa. Det blefve tids nog att framdeles, när ingen
af den vid 1882 års utgång befintliga telegrafpersonalen eller dess efterlefvande
enkor eller pensionsberättigade barn längre funnes till, taga i
öfvervägande frågan om det vidare användandet af nämnda öfverskottsmedel
från telegrafverkets pensionsanstalter.

På grund af hvad jag således haft äran anföra, och då härvid
ytterligare tages i betraktande,

dels att telegrafpersonalen genom inträdet i civilstatens pensionsinrättning
skulle få sina nuvarande årliga pensionsafgifter, uppgående
för begge kassorna till omkring 38,000 kronor, nedsatta till allenast
15,000 kronor, eller med icke mindre än 60,3 procent, hvilken nedsättning
skulle medföra samma verkan som en löneförbättring för begge
klasserna men dock förnämligast tillgodokomma B-klassen, som nu är
betungad med drygare afgifter än A-klassen,

dels ock att en hvar af den nuvarande personalen, som icke önskade
att öfvergå till civilstatens pensionsinrättning, skulle, intilldess
han erhölle befordran, varda vid sin redan förut innehafvande pensionsrätt
bibehållen,

kan jag för min del icke hysa samma betänkligheter som de öfrige
ledamöterne i direktionen uttalat emot pensionsväsendets ordnande
på det sätt, som styrelserna för post- och telegrafverken, jemlikt deras
under den 7 januari detta år gemensamt aflåtna skrifvelse till direktio -

107

nen för civilstatens pensionsinrättning, ansett såsom lämpligast, för den
händelse en förening af de båda verken under en gemensam styrelse
skulle befinnas böra komma till stånd.

Hvad slutligen beträffar den sannolika kostnaden, som statsverket
skulle komma att få vidkännas genom öfvertagandet af telegrafpersonalens
pensionering å post- och telegrafverkens stat enligt de grunder,
som i allmänhet gälla för åtnjutande af pension å allmänna indragningsstaten,
beder jag att allenast få erinra, hurusom vid de beräkningar,
som direktionen i detta hänseende låtit verkställa och nu till telegrafstyrelsen
öfverlemnat, icke tagits hänsyn till någon annan afgång
ur tjensten än genom döden, hvadan och enär sådan kan ega rum äfven
annorledes, t. ex. genom befordran till tjenst utom verket, genom
att taga afsked med pension från civilstatens pensionsinrättning, eller,
i fråga om qvinliga telegrafister, genom frånträdande af ordinarie tjenst
i följd af ingånget äktenskap, o. s. v., med temlig visshet kan sägas,
att de uppgifne kostnadsbeloppen icke skulle någonsin komma att i
verkligheten blifva till fullo erforderliga.

År och dag, som ofvan.

Herman Uddenberg.