PLANMÄSSIG NYKTERHETSUNDERVtSNING SÅVÄL INOM (Statens offentliga utredningar 1917:3)

FÖRSLAG

ANGÅKNDK

PLANMÄSSIG NYKTERHETSUNDERVtSNING SÅVÄL INOM

SOM UTOM SKOLAN

AVGIVET DEN 16 MARS 191 ö

TILLKALLA DE SA KKUNNIGA

t t-A- ^m _

-—------

STOCKHOLM

IVAK H-KGOSTKÖMS BOKTRYCKERI AKTIRBOBACl

1915.

1 INNEHÅLL

Sid.

De sakkunnigas skrivelse till statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet v

Historik........................................................................................................................ 1

Nykterhetsuiidervisniiigeiis nuvarande läge........................................................ 12

De sakkunnigas yttrande och förslag .................................................................. 23

A. Allmänna synpunkter ................................................................................... 23

B. Nykterhetsundervisningens uppdelande på olika läroämnen........................ 27

Historia (med samhälls- och ekonomilära)............................................ 27

Naturlära (biologi) med hälsolära samt kemi....................................... 32

Kristendom ............................................................................................. 36

Sammanfattning av grundlinjerna......................................................... 42

C. Nykterhetsundervisningens omfattning vid olika läroanstalter m. m. ...... 44

D. Nykterhetsundervisning i form av kurser och föreläsningar ..................... 55

1. Den pedagogiska kursen i alkohollära med samhällskunskap och

hygien .......................................................................................... 55

2. Tillfälliga kurser i nykterhetsfrågan ............................................. 61

3. Instruktionskurser i kommunerna................................................... 61

4. Föreläsningar vid armén och flottan ............................................ 63

5. Studie- och ungdomsverksamheten ............................................... 64

6. Centrala organisationer..................................................................... 65

E. Andra åtgärder för nykterhetsundervisningens främjande .............,.......... 66

F. Kostnader......................................................................................................... 69

Sammanfattning......................................................................................................... 71

Reservationer............................................................................................................... 76

Bilagor.

1. Nykterhetsundervisningens nuvarande anordning vid de allmänna läroverken,

folkskoleseminarierna, folkskolorna m. fl. läroanstalter ................................. 79

2. De sakkunnigas frågeformulär .............................................................................. 127

3. Redogörelse för nykterhetsundervisningen vid vissa folkskolor i enlighet med

av de sakkunniga införskaffade uppgifter ...................................................... 129

4. Utdrag av en av herrar Oscar Olsson och Einar J:son Thulin uppgjord plan för

studiekurs, avseende bibringande av kunskaper i svensk nykterhetslagstiftning 134

5. Anknytningspunkter i olika läroämnen inom folkskolan för meddelande av

undervisning om alkoholen och dess verkningar jämte kursplan för nykterhetsundervisningen
i folkskolans högsta klass och i fortsättningsskolan ...... 137

6. Förslag till anordnande av den undervisning i allmän hygien för blivande

lärares behov, som enligt kungl. brevet den 1 november 1912 skall åligga
professorn i hygien och bakteriologi vid Uppsala universitet....................... 141

Till

Herr Statsrådet och Chefen för Ecklesiastikdepartementet.

Genom nådigt beslut den 27 juni 1914 bemyndigade Kungl. Maj:t
chefen för ecklesiastikdepartementet att tillkalla högst sex sakkunniga för
att inom departementet biträda vid utredning av frågan om en planmässigt
bedriven nykterhets undervisning såväl inom som utom skolan,
och tillkallade Herr Statsrådet genom särskilda skrivelser den 20 juli 1914 för
ändamålet såsom sakkunniga ledamoten av riksdagens första kammare, hemmansägaren
Ollas A. Ericsson, ledamoten av riksdagens andra kammare,
folkskolläraren Nils Helger, lektorn, sedermera läroverksrådet Adolf August
Emanuel Johansson, professorn Knut Erik Ossian Kjellberg, ledamoten
av riksdagens första kammare direktören August Ljunggren och översten
Gabriel Axel Torén. Sedan de sakkunniga hos departementschefen anhållit
om tillkallande av ytterligare en sakkunnig såsom representant för
seininarieundervisningsväsendet och Kungl. Maj:t genom nådigt beslut den
23 oktober 1914 bemyndigat departementschefen att för omförmälda ändamål
tillkalla ytterligare en sakkunnig, anmodade Herr Statsrådet i skrivelse
den 2 november 1914 ledamoten av riksdagens första kammare,
seminarieadjunkten Oscar Ulrik Bernh. Olsson att biträda vid ovannämnda
utredning.

Sedan de sakkunniga den 16, 17 och 18 september 1914 sammankommit
för rådgörande angående arbetets allmänna planläggning, sammanträdde
de sakkunniga åter den 1 oktober och voro under tiden till den

19 december sysselsatta med ifrågavarande utredningsarbete. Därefter
sammanträdde de sakkunniga ånyo den 12 februari 1915 och hava dels
för ytterligare behandling av vissa med utredningen sammanhängande
frågor dels för betänkandets slutjustering sammanträtt under tiden från
och med sistnämnda dag till och med den 16 mars.

Att leda förhandlingarna hava de sakkunniga inom sig utsett undertecknad
Kjellberg. I de sakkunnigas överläggningar har undertecknad Torén
endast deltagit i den mån de berört nykterhetsundervisningen inom armén
och flottan. Undertecknad Olsson har från och med den 6 november deltagit
i de sakkunnigas arbete. Såsom de sakkunnigas sekreterare har tjänstgjort
amanuensen i ecklesiastikdepartementet Börje Knös.

Genom nådig remiss den 24 september 1914 har Kungl. Maj:t anbefallt
de sakkunniga att avgiva underdånigt utlåtande över de av folkundervisningskommittén
den 1 augusti 1914 avgivna betänkandena angående
folkskolan och fortsättningsskolan, och vilja de sakkunniga, som
endast ansett sig böra yttra sig över sagda betänkanden i vad de avse
nykterhetsundervisningen i nämnda skolarter, till svar å omförmälda nådiga
remiss hänvisa till det »Förslag angående planmässig nykterhetsundervisning
såväl inom som utom skolan», vilket de sakkunniga härmed få till Herr
Statsrådet vördsamt överlämna.

Stockholm den 16 mars 1915.

KNUT KJELLBERG.

Ollas A. Ericsson. Nils Helger.

August Johansson. August Ljunggren.

Oscar Olsson. Gabriel Torén.

Börje Knös.

Historik.

Som en av de tidigaste åtgärderna från det allmännas sida i syfte
att bringa upplysning om rusdryckerna och deras verkningar torde kunna
betraktas spridandet bland skolornas lärjungar av de s. k. Huss’ varningsord.
Dessa varningsord, vilkas fullständiga titel lyder: »Varningsord mot
brännvinsbruk och dryckenskap», utarbetades av generaldirektören Magnus
Huss i egenskap av ordförande i en av Kungl. Maj:t den 29 oktober
1886 förordnad kommission för utgivning och spridning av nykterhetsskrifter
och voro avsedda att utsändas till folkskolorna och de allmänna
läroverken i riket. Genom nådigt brev den 10 februari 1888 bemyndigade
Kungl. Maj:t nämnda kommission, bland annat, att låta sprida och utdela
»varningsorden» med förständigande, att desamma skulle anslås å sådant
ställe i folkskolornas och allmänna läroverkens lärosalar, att de bleve för
skolungdomen tillgängliga.

O O O O

Emellertid hade Svenska sällskapet för nykterhet och folkuppfostran
långt tidigare, nämligen under 1840-talet, genom spridning av nykterhetsskrifter
verkat för allmänhetens upplysning rörande rusdrycksbrukets fördärvliga
verkningar, och omkring år 1880 började Goodtemplarorden att
huvudsakligen genom föredrag sprida kunskaper i nykterhetsfrågan såväl
bland vuxna som bland barn och ungdom.

Det första steget till anordnande av en verklig nykterhetsuudervisning
i skolorna togs emellertid av riksdagen. I anledning av en utav herr
Olhis A. Ericsson inom andra kammaren väckt motion anhöll riksdagen
i skrivelse den 4 maj 1891 hos Kungl. Maj:t om utfärdande av föreskrift,
att i rikets allmänna läroverk, seminarier och folkskolor skulle vid undervisningen
i naturkunnighet meddelas en efter lärjungarnas uppfattningsförmåga
lämpad undervisning om de rusgivande ämnenas natur och verkningar.

Till stöd för denna sin framställning anförde riksdagen i huvudsak
följande.

Husb’

varningsord.

Tidigare
åtgärder.

Hiksdagen

1891.

Den inom riket pågående nykterhetsrörelsen vore väl förtjänt att av
statsmakterna, så långt sådant kunde på lämpligt sätt ske, främjas och
understödjas. De lagstiftningsåtgärder, vilka under de senaste fyra årtiondena
vidtagits i ändamål att genom försvårande av åtkomsten utav
rusgivande drycker främja nykterheten i landet, hade även utövat ett
hälsosamt inflytande på befolkningens levnadssätt. Synnerligen glädjande
vore, att uppfattningen av nykterheten såsom personlig hederssak under
nämnda tid börjat att ingå i det allmänna folkmedvetandet. Ehuru denna
förändring visserligen närmast torde böra tillskrivas eu stigande civilisation
jämte därmed följande självaktning och insikt om människovärde,
syntes det dock icke kunna bestridas, att de under berörda årtionden
givna reglementariska bestämmelser angående rusdryckshanteringen icke
oväsentligt bidragit att bana väg för en omgestaltning av det allmänna
tänkesättet i nämnda hänseende.

Nykterhetssträvandena hade emellertid, erinrade riksdagen, under senare
åren även främjats därigenom, att riksdagen dragit särskild försorg om att
kännedomen om den stora fara, som bruket av rusdrycker medförde, så mycket
som möjligt blivit spridd bland befolkningen. Til! vinnande av detta syfte
hade nämligen beviljats anslag år 1886 med 8,000 och år 1889 med 25,000
kronor, vilka medel av Kungl. Maj:t disponerats till utgivning och spridning
av nykterhetsskrifter. Dessa skrifter hade utan tvivel verkat och
verkade allt fortfarande mycket gott inom sådana lager av befolkningen,
där man förstode och funne nöje uti inhämtandet av kunskaper i de ämnen,
som i dylika ströskrifter innefattades; men därigenom bleve (lock
upplysning i förevarande viktiga fråga icke så spridd till alla samhällsklasser,
som om en åtgärd i den angivna riktningen vidtoges. Undervisning
av i huvudsak samma art som den ifrågavarande hade jämväl,
enligt vad hos riksdagen blivit upplyst, genom lag införts i de offentliga
skolorna i flera av Nordamerikas Förenta stater.

Visserligen hyste riksdagen den övertygelsen, att folkets religiositet
vore den enda säkra grund, varpå nykterhetssträvandet liksom över huvud
varje annat arbete i sedlighetens tjänst måste byggas, om varaktig framgång
däråt skulle beredas och alla överdrifter antingen åt det ena eller
andra hållet skulle undvikas, samt att följaktligen nykterhetssaken hade
sin kraftigaste bundsförvant uti en god religionsundervisning, som förmådde
höja folkets religiösa medvetande och därigenom på samma gång
stärka folkets moraliska kraft och skärpa dess moraliska ansvarighetskänsla,
men riksdagen hölle jämväl före, att en redan åt det uppväxande släktet i
våra skolor bibringad och efter dess uppfattningsförmåga avpassad undervisning
om de rusgivande dryckernas natur och verkningar även borde

kunna i viss mån bidraga till minskning i bruket av dessa drycker. Vid
detta förhållande och dä fråga icke vore om införande av ett nytt läroämne
med särskilt därför anslagna lärotimmar, varigenom de nuvarande
nog många läroämnenas antal skulle komma att ytterligare ökas, utan
endast därom, att läran om spritdryckerna skulle vid undervisningen behandlas
i sammanhang med naturkunnigheten, föreställde sig riksdagen,
att några andra betänkligheter emot införandet av den ifrågasatta obligatoriska
undervisningen icke borde möta än de, som måhända kunde härleda
sig från dels det förhållandet, att åtskilliga av de i skolorna begagnade
läroböckerna icke voro författade med särskild hänsyn till undervisningens
utsträckning till ifrågavarande ämne, och dels den härmed
sammanhängande omständigheten, att efter all sannolikhet endast ett fåtal
av den nuvarande lärarpersonalen för egen del besutte den kunskap, som
erfordrades, för att undervisningen i ämnet skulle kunna bliva på ett mera
verksamt sätt för lärjungarna fruktbärande. Alla betänkligheter av denna
art borde emellertid vika vid erinringen därom, att det läge i sakens natur,
att den undervisning, varom här kunde bliva fråga, icke behövde, vad
själva metoden beträffade, äga någon strängt vetenskaplig karaktär utan
kunde och borde inskränka sig till meddelandet i lättfattlig form av den
vetenskapliga forskningens allmänna resultat på hithörande område i den
säkerligen icke betydande omfattning, som, med hänsyn till det med undervisningen
avsedda praktiska syftet att verka till återhållsamhet i bruket
av rusgivande drycker, befunnes nödig för att bibringa lärjungarna insikt
uti dessa dryckers verkningar och inflytande på människoorganismens
skilda delar. Med en sålunda både till arten och omfånget begränsad
uppgift för undervisningen borde någon synnerlig svårighet icke uppstå
att, för den händelse de nu begagnade läroböckerna i naturkunnighet skulle
befinnas mer eller mindre oanvändbara för undervisningen rörande spritdryckerna,
avhjälpa denna brist genom vidtagande av en eller annan provisorisk
åtgärd i syfte att, intill dess läroböckerna hunnit undergå nödig
omarbetning, undervisningen måtte kunna på ett någorlunda nöjaktigt sätt
ombesörjas.

I anledning av denna riksdagens framställning infordrade Kungl. Maj:t
utlåtande av den kommission, som enligt Kungl. Maj:ts beslut den 18
oktober och den 31 december 1889 fått i uppdrag att avgiva förslag till
användande av ett utav riksdagen beviljat anslag till nykterhetens befrämjande.
Sagda kommission beslöt dels tillstyrka bifall till riksdagens framställning
dels, beträffande frågan om möjligheten för lärarpersonalen att
tillvinna sig den kunskap, som för bibringande av en fruktbärande under -

visning i förevarande avseende vore nödig, meddela, att kommissionen enligt
av Kungl. Maj:t givet bemyndigande uppdragit åt en av sina medlemmar,
professoren R. Tigerstedt, att utarbeta en skrift, som kunde för
lärare och ungdomens uppfostrare utgöra en fullständig hjälpreda vid
undervisningen om rusdryckernas verkningar å såväl människokroppen som
samhällsorganismen i allmänhet. Första avdelningen av denna i enlighet
med av kommissionen gillade grunder utförda skrift vore enligt kommissionens
åsikt ägnad att bereda rikets lärarpersonal all den vägledning, som
med hänsyn till läroböckernas bristfällighet kunde för den vara av nöden.
Men, då i en för läraren avsedd framställning icke gärna kunde förbigås
de verkningar, vilka bruket av rusdrycker åstadkomme i ekonomiskt och
socialt avseende, hade i andra avdelningen av sagda skrift dessa gjorts till
föremål för en behandling, förutan vilken frågan i sin helhet icke skulle
erhålla sin rätta belysning. Tydligt vore, att läraren i sin användning av
det material, som här sammanförts, måste taga tillbörlig hänsyn till den
olika uppfattningsförmåga, lärjungar på olika utvecklingsgrader innehade,
men det kunde icke heller bestridas, att undervisningen om de rusgivande
ämnenas natur och verkningar skulle i betänklig mån avstympas, därest
den helt förbiginge de verkningar, vilka, ytterst beroende på rusdryckernas
fördärvliga inflytelse å den enskilda människoorganismens olika delar, dock
kraftigast yttrade sig i olika riktningar inom hela samhällskroppen. Kommissionen
hade därför ansett även denna avdelning av framställningen vara
för undervisaren oundgänglig. Och då kommissionen hyste den uppfattningen,
att den i riksdagens skrivelse med hänsyn till det däruti uppställda
önskningsmålet anmärkta bristfällighet i då för tiden använda
läroböcker skulle genom anlitande av ifrågavarande skrift i väsentligaste
mån fyllas, hemställde kommissionen, att, därest Kungl. Maj:t bifölle, vad
riksdagen i sin ovanberörda skrivelse föreslagit, Kungl. Maj:t jämväl måtte
meddela föreskrift, det professor Tigerstedts ifrågavarande skrift skulle
i rikets allmänna läroverk, seminarier och folkskolor av lärarepersonalen
användas såsom vägledning vid undervisningen om de rusgivande ämnenas
natur och verkningar.

Kungl. Med anledning av ovannämnda framställningar utfärdade Kungl. Makt

den 4 no- den 4 november 1892 cirkulär till domkapitlen, direktionerna över Stockrember
1892. holins städs undervisningsverk och Nya elementarskolan samt överstyrelsen
för Stockholms stads folkskolor, och har Kungl. Maj:t i sagda, ännu
gällande cirkulär föreskrivit,

att i rikets allmänna läroverk, i seminarierna för bildande av lärare
vid folkskolor och småskolor samt i folkskolorna skall vid undervisningen

i naturkunnighet meddelas eu efter lärjungarnas uppfattningsförmåga lämpad
undervisning om de rusgivande ämnenas natur och verkningar;

att denna undervisning bör meddelas vid lämpliga tillfällen under de
åt naturkunnighet anslagna lärotimmar samt, intill dess läroböckerna hunnit
undergå för ändamålet nödig omarbetning, huvudsakligen grunda sig
på muntlig framställning av läraren med anslutning, där så befinnes lämpligt,
till sådana stycken i Läsebok för folkskolan, där ifrågavarande ämne
behandlas eller beröres, såsom nr 69 Hälsoregler, nr 70 De båda vännerna,
nr 86 Prövningen och nr 369 Om spritdryckers inverkan på kroppens normala
förrättningar;

att professor R. Tigerstedts skrift »Om spritdryckerna» skall genom
domkapitlens, ovannämnda direktioners och överstyrelses försorg utdelas
till de lärare, hvilka det tillkommer att meddela berörda undervisning, för
att tjäna dem såsom vägledning vid densamma; i samband varmed bestämdes,
att erforderligt antal exemplar av sagda skrift jämte närmare
bestämmelser angående fördelningen komme att omförmälda myndigheter
tillställas av ecklesiastikdepartementet;

att vid antagandet av nya läroböcker eller av nya upplagor av äldre
läroböcker i naturkunnighet hänsyn bör tagas även därtill, huruvida de
rusgivande ämnenas natur och verkningar däri blivit på tillfredsställande
sätt framställda;

att vid de allmänna läroverken plan för nu föreskrivna undervisning
bör uppgöras i sammanhang med planen för undervisningen i naturkunnighet
å de sammanträden, som omnämnas i § 120 av gällande stadga
för rikets allmänna läroverk; ävensom

att vid undervisningen i kristendomskunskap och historia frågan om
bruket av de rusgivande ämnena bör, såsom väl redan hittills å de flesta
ställen skett, med allvar och kraft behandlas från etisk och ekonomisk
synpunkt.

Vid 1912 års riksdag väcktes två motioner, den ena inom första kammaren
av herr A. Ljunggren och den andra inom andra kammaren av
herr N. Helger, i vilka samstämmigt hemställdes, att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Maj:t måtte anhålla, att Kungl. Maj:t ville åt den kungl.
nykterhetskommittén jämväl uppdraga att efter verkställd utredning inkomma
med förslag till en planmässigt bedriven, effektiv nykterhetsundervisning
såväl inom som utom skolan, eller — om detta ej läte sig göra — att
Kungl. Maj:t måtte på annat sätt vidtaga åtgärder i ovannämnda syfte.

I anledning av berörda motioner beslöt riksdagen i skrivelse till Kungl.
Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t måtte låta verkställa utredning, i vad mån

Riksdagen

1912.

ett mera planmässigt och effektivt undervisnings- och upplysningsarbete i
nykterhetsfrågan kunde vara erforderligt och genomföras såväl inom som
utom skolan.

Till stöd för denna sin framställning anförde riksdagen följande:

»Knappast någon samhällsfråga torde under de senare årtiondena hava
varit föremål för så mycket intresse från skilda håll som nykterhetsfrågan.
Det energiska och målmedvetna arbete, som nedlagts på lösandet av de
med detta spörsmål sammanhängande problemen, har också hos vårt folk
åstadkommit väsentligt ökad insikt om nykterhetssträvandenas betydelse,
och det är uppenbart, att en synnerlig förbättring av de förr rådande förhållandena
inträtt.

»Om än sålunda mycket åstadkommits i dessa avseenden, måste man
dock medgiva, att ännu åtskilligt återstår att göra. Det är helt naturligt,
att en rörelse sådan som denna till en början måste taga den väckande
agitationens form, men lika naturligt synes det vara, att detta väckelsearbete
mer och mer fått lämna plats för ett allmänt upplysnings- och
undervisningsarbete. Det är också enligt riksdagens mening just på denna
sista väg, nykterhetsrörelsen i våra dagar bör allt mera avgjort slå in.

»Åtgärder för undervisning i skolorna rörande rusdryckerna hava redan
på 1880- och 1890-talen blivit vidtagna från det allmännas sida; och är
det i enlighet med föreskrifterna i kungl. cirkuläret den 4 november 1892,
som nykterhetsundervisningen vid våra läroanstalter hittills meddelats.

»I den för undervisningen i folkskolorna gällande normalplanen föreskrives
i anslutning till ordalagen i sagda cirkulär undervisning om rusdryckernas
natur och verkningar m. m. Något utförligare omnämnes
denna undervisning i de av Eders Kungl. Maj:t respektive den 2 mars
1906 och den 30 april 1909 fastställda undervisningsplanerna för realskolan
och för gymnasiet.

»I detta sammanhang må jämväl erinras om den delvis mycket omfattande
undervisningsverksamhet, som sedan flera år bedrivits av Centralförbundet
för nykterhetsundervisning, och till vilken verksamhet sedan
några år statsunderstöd utgått.

»Under de senare åren synes emellertid den uppfattningen allt mer
trängt igenom, att den hittills meddelade undervisningen på nu ifrågavarande
område ej varit tillräcklig. Såsom ett mycket anmärkningsvärt
utslag härav betraktar riksdagen det förslag till undervisning i alkohologi
vid folkskoleserninarierna, som folkundervisningskommittén framlagt i sitt
nyligen avgivna betänkande om nämnda läroanstalter.

»Givetvis skall den vid seminarierna lämnade undervisningen i alkohologi
komma att bliva av den allra största vikt för nykterhetsundervis -

ningen i folkskolan och darmed för hela vårt folk. Och enligt vad för
riksdagen angivits, har omförinalda kommitté under sitt fortsatta arbete
behjärtat behovet av en förbättrad nykterhetsundervisning vid andra läroanstalter,
som falla inom kommitténs verksamhetsområde.

»Om således all anledning finnes antaga, att det härutinnan inom kort
blir väl sörjt vid folkskoleseminarierna och folkskolorna, så torde å
andra områden många önskemål ännu återstå ouppfyllda.

»I avseende å de allmänna läroverken synas utöver vad som åtgjorts
genom de omförmälda undervisningsplanerna ytterligare åtgärder vara påkallade.
Riksdagen anser det nämligen vara av den största betydelse, att
den bildade ungdomen i vårt land ej står främmande för den mäktiga
och för samhället betydelsefulla nykterhetsrörelsen och de spörsmål, som
stå i nära samband med densamma. Detta måste vidare gälla i hög grad
dem, som fortsätta sina studier vid universiteten, högskolorna och liknande
läroanstalter, och av dessa särskilt de många, som hava för avsikt att
— i likhet med seminariernas elever — en gång bliva lärare för stora
skaror av ungdom. Slutligen må erinras om, att från de allmänna läroverken
utgå också de blivande officerarna.

»I samband med detta förhållande vill riksdagen något beröra frågan
om nykierhetsundervisning inom armén och flottan. Lägerplatser och
garnisoner synas riksdagen vara passande platser för en god och planmässig
undervisning i förevarande ämne. De värnpliktige hava ju i allmänhet
nått en sådan grad av utveckling och mognad, att ett väl ordnat
upplysningsarbete i avseende å rusdryckerna och därmed sammanhängande
frågor bör kunna bära god frukt. Av stor vikt för framgången av detta
arbete är det naturligtvis då, att vederbörande befäl, som närmast ha de
värnpliktiges ledning och vård sig anfört: odd, äger en genom god skolundervisning
vunnen kännedom om nykterhetsfrågan.

»På ungefär samma utvecklingsståndpunkt som de värnpliktige befinna
sig slutligen de allt större skaror av unga män och kvinnor, som årligen
samlas till våra folkhögskolor. Även där torde, enligt riksdagens förmenande,
de bästa förutsättningar finnas för ett gott resultat av en på
lämpligt sätt anordnad nykterhetsundervisning.

»Beträffande sättet för nykterhetsundervisningens bedrivande vid våra
skolor är det huvudsakligen ur inedicinsk-fysiologisk synpunkt, som alkoholspörsmålet
där behandlats. Detta torde också hava stått i överensstämmelse
med en något äldre uppfattning av hela denna fråga. Hur viktig
denna synpunkt än må vara vid meddelande av nykterhetsundervisning,
synes den dock ej böra komma i första rummet. Långt viktigare synes
det vara, att de etiska och sociala synpunkterna redan från början fram -

Socialstyrelsens
utlåtande
över 1912 års
riksdags
skrivelse.

hållas. Först därigenom skapas den säkra grund, på vilken nykterhetsarbetet
i längden kan med framgång bygga. Vida betydelsefullare än alla
mer eller mindre vetenskapliga skal och säkrare än alla lagstiftningsåtgärder
år utan tvivel barnens fostran till självtukt och självbehärskning. På den
vägen torde man småningom kunna nå målet: viljans stärkande hos barnen
därhän, att de såsom vuxna avhålla sig från missbruk av rusdryckerna.
Undervisningen bör uppvisa det förnedrande i alkoholismen, dess ruinerande
följder för den enskilde och för släktet och dess förråande inverkan särskilt
på familjelivet.

»Fn nödvändig förutsättning för en framgångsrik undervisning är
emellertid, att densamma är i alla avseenden objektiv och lidelsefri, utan
färor av agitation i ena eller andra riktningen — något som ingalunda

r"> O C? CD CD

behöver utesluta allvar och värme vid behandlingen av ämnet.

»Undervisningen bör slutligen alltid hålla sig till säkra och klara fakta,
ur vilken synpunkt frågan än behandlas.

»Få de av riksdagen nu uttalade grundsatser göra sig tillbörligt gällande
vid nykterhetsundervisningen, torde mycket vara vunnet, ehuru riksdagen
dock ej förbisett, att det här som vid all undervisning kommer
ytterst an på lärarens personlighet och på ett levande intresse för saken.

»Av vad här anförts framgår, att riksdagen anser åtskilligt återstå
att önska i fråga om nykterhetsundervisningen, såväl med avseende på utsträckningen
av densamma, som sättet för dess bedrivande. Vad som
härvid bör fordras, och huru en god nykterhetsundervisning skall ordnas,
bör enligt riksdagens mening göras till föremål för grundlig utredning av
därför särskilt lämpade personer.»

över denna riksdagens skrivelse anbefallde därefter Kungl. Maj:t Socialstyrelsen
att avgiva utlåtande, och har Socialstyrelsen i anledning därav
den 8 december 1913 yttrat sig i frågan.

Efter att hava i korthet angivit det på nykterhetsområdet för närvarande
bedrivna upplysnings- och undervisningsarbetet samt dess ekonomiska
förutsättningar, har styrelsen, bland annat, framhållit följande. Sedd
i sin helhet kunde nykterhetsundervisningen i vårt land icke anses vara
tillfredsställande. Vid en granskning av densamma folie främst i ögonen
den genomgående bristen på enhetlighet och planmässighet. De åtgärder,
som hittills vidtagits för spridande av kunskap på ifrågavarande område
hade varit av heterogent ursprung, och dess olika stadier stode sinsemellan
icke i det organiska samband, som man plägade finna i fråga om annan
undervisning, i vilken staten hade direkt intresse. Detta förhållande hade
sin naturliga förklaring däri, att det mesta av det, som uträttats på ifrå -

dåvarande område, tillkommit på initiativ av enskilda, vilkas resurser och
Övriga förutsättningar givetvis måste vara av växlande art. Insikten om
nykterhetsundervisningens brister hade också med styrka framträtt på
olika håll. — Styrelsen har därefter påpekat, hurusom nykterhetsundervisningens
brister otvivelaktigt vore så stora, bedömandet av de olika till
buds stående utvägarna så krävande samt genomförandet av en bättre
sakernas ordning så vittutseende, att endast statsmakternas ingripande
kunde bliva tillfyllest. Den omständigheten, att från statens sida betydande
ekonomiska uppoffringar gjordes för nykterhetsundervisningens
främjande, talade ju även för, att åtgärder vidtoges för ernående av resultat,
som stode i riktigt förhållande till kostnaderna. Härtill komine
den enligt styrelsens mening avgörande synpunkten, att nykterhetsundervisningens
planmässiga ordnande och effektiva bedrivande måste anses såsom
ett samhällsintresse av sådan betydelse, att staten icke finge undandraga
sig ansvaret för dess behöriga tillgodoseende. Av det anförda framginge,
att styrelsen livligt anslöte sig till de av riksdagen uttalade önskemålen
om en allsidig utredning med huvudsaklig uppgift att åstadkomma
en enhetlig plan för olika former och grenar av den undervisnings- och
upplysningsverksamhet i nykterhetsfrågan, på vilken vårt folks uppfostran
till nykterhet måste grundas. Till vissa antydningar, vilka styrelsen i sin
t skrivelse givit rörande riktlinjerna för nykterhetsundervisningens omorganisation,
fogar styrelsen slutligen den ytterligare erinran, att densamma
syntes böra särskilt beakta de viktiga etiska, sociala och ekonomiska synpunkter,
som i mycket hög grad borde vara vägledande vid nykterhetsfrågans
bedömande.

Till Svenska nykterhetssällskapet, vilket den o maj 1837 erhöll Kungl.
Maj:ts stadfästelse å sina äldsta stadgar, utgick redan tidigt vid olika tidpunkter
såsom ett erkännande för sällskapets verksamhet understöd av
statsmedel. Redan år 1844 erhöll sällskapet ett dylikt understöd för inköp
och spridning av en då utgiven nykterhetsskrift; åren 1846—1850
beviljade Kungl. Maj:t till främjande av skriftspridning och för utsändande
av nykterhetstalare bidrag av statsmedel till belopp av 500 riksdaler banko
årligen; och från mitten av 1870-talet, då kampen mot rusdryckerna
ånyo med förstärkta krafter upptogs, erhöll sällskapet efter årliga ansökningar
till och med år 1886 understöd av 2,000 till högst 5,000 kronor
om året för fullföljande av sin verksamhet. Sistnämnda år anvisade riksdagen,
i anledning av en inom riksdagen väckt motion, och ställde till
Kungl. Maj-.ts förfogande ett belopp av 8,000 kronor, att i mån av behov
användas såsom understöd till utgivning och spridning på lämpligt sätt
2

Statsanslag
till främjande
av upplysning
i nykterhetsfrågan.

av sådana skrifter, som avsåge att utbreda kännedomen om rusdryckernas
verkan på människokroppens organism och särskilt de vådliga följderna av
dessa dryckers missbruk. För detta ändamål tillsatte Kung!. Maj:t samma
år ovan (sid. 1) omförmälda kommission för utgivande och spridning av
nykterhetsskrifter. Sedan kommissionen år 1888 fullgjort sitt arbete, ställde
1889 års riksdag ett anslag å 25,000 kronor till Kung!. Maj:ts disposition
för nykterhetens befrämjande, varefter Kungl. Maj:t g av en ny kommission
i uppdrag att inkomma med förslag om användandet av detta sistnämnda
anslag. I enlighet med särskilda av Kungl. Maj:t på kommissionens hemställan
bestämda grunder hade kommissionen sedermera föranstaltat om
utgivning och spridning av nykterhetsskrifter, för vilket ändamål sistnämnda
anslag ställts till kommissionens förfogande.

Alltifrån år 1894 till och med år 1903 har av riksdagen beviljats ett
årligt anslag å 4,000 kronor att utgå till Svenska nykterhetssällskåpet för
utgivning och spridning av nykterhetsskrifter. Från och med år 1904 har
riksdagen anvisat medel till främjande av samma sällskaps verksamhet i
allmänhet, och hade sällskapet då antagit namnet Svenska sällskapet för
nykterhet och folkuppfostran.

En viss epok med hänsyn till statens ekonomiska medverkan till nykterhetsundervisningen
torde år 1905 kunna anses vara. 1 det förslag till
ny förordning angående försäljning av brännvin, som av nämnda års riksdag
antogs, bestämdes, bland annat, att av de andelar av avgifter och
nettovinst å detaljhandel med brännvin, som skulle ingå till statskontoret,
skulle avsättas ett belopp, motsvarande en hundradel av samtliga avgifter
och vinstmedel för riket, för att användas till främjande av nykterhet och
motarbetande av dryckenskapens följder. I sin uti denna fråga avlåtna
skrivelse framhöll riksdagen, att genom avsättande av ett dylikt belopp
den fördelen vunnes, att de anslag av tillfällig natur, som för det dåvarande
för härmed likartade ändamål beviljades av vare sig riksdagen
eller Kungl. Maj:t, kunde bortfalla; och antydde riksdagen vidare de ändamål,
för vilka ifrågavarande medel borde användas. Av dessa medel, anförde
riksdagen, borde anslag kunna utgå till anordnande av föreläsningar
i nykterhetsfrågor, till föreningar med nykterhetsundervisning såsom ändamål,
till undervisning av lärare och lärarinnor i och för ett tillfredsställande
ordnande av den dem ålagda undervisningen om rusdryckerna och deras
verkningar, jämte andra nykterhet främjande ändamål. A andra sidan
syntes motarbetandet av dryckenskapens följder enligt riksdagens förmenande
kunna ske genom anslag för upprättande av stats- eller kommunasyler
för alkoholister samt i form av understöd åt privata alkoholistasyler
m. in. De för dessa ändamål avsedda penningmedlen blevo emellertid

icke disponibla förrän år 1909. Dessförinnan hade av riksdagen på extra
stat medel beviljats till åtskilliga nykterhetsändamål. Utom ovannämnda
anslag till Svenska nykterhetssällskapet beviljade riksdagen för vart och
ett av åren 1905 —1908 ett extra anslag av 4,000 kronor till främjande
av Centralförbundets för nykterhetsundervisning verksamhet, för vart och
ett av åren 1907 och 1908 ett extra anslag till utgivande av tidskriften
Mimer samt för år 1908 ett extra anslag av 25,000 kronor till anordnande
av en utbildningskurs i hälsolära och alkohologi för ämneslärare vid folkskoleseminarierna
och de allmänna läroverken. Från och med år 1909
hava emellertid från brännvinsförsäljningsmedlen anslag utgått ej endast
till nyssnämnda nykterhetsändamål utan även för en hel del liknande syften
såsom olika nykterhetssällskaps verksamhet, åskådningsmateriell för nykterhetsundervisningen
m. m.

Genom ett av 1913 års riksdag fattat beslut om brännvinsmed lens indragning
till statsverket m. m. bortföll ovan anförda bestämmelse rörande
brännvinsförsäljningsmedlen. Därvid förutsattes emellertid, att särskilt
anslag till främjande av nykterhet och motarbetande av dryckenskapens
följder skulle från och med år 1915 uppföras i riksstaten.

De anslag, som av riksdagen beviljats till främjande av nykterhet
och motarbetande av dryckenskapens följder, hava uppgått för år 1910 till
211,750 kronor, för år 1911 till 206,850 kronor, för år 1912 till 165,900
kronor, för år 1913 till 200,870 kronor, för år 1914 till 218,310 kronor
och för år 1915 till 252,746 kronor.

Undervis ningsan stalter.

Nykterhetsundervisningens nuvarande läge.

Beträffande nykterhetsundervisningen vid de allmänna läroverken gäller
härom först en i gällande läroverksstadga intagen bestämmelse av följande
lydelse (Kungl. Maj:ts nåd. stadga för rikets allmänna läroverk den 18
februari 1905, § 66):

»Vid undervisningen i de naturvetenskapliga ämnena bör, då lämpligt tillfälle
därtill erbjuder sig, lärjungarnas uppmärksamhet fästas på hälsolärans
viktigare lärdomar ävensom, enligt vid vederbörande ämneskonferens
uppgjord plan, meddelas en efter lärjungarnas uppfattning lämpad kännedom
om de rusgivande ämnenas och tobakens natur och verkningar. Aven
vid undervisningen i andra ämnen höra hithörande frågor, där så lämpligen
kan ske, uppmärksammas».

Denna allmänna bestämmelse är närmare specialiserad och fixerad i
de olika för realskola och gymnasium gällande undervisningsplanerna.
Undervisningsplanen för realskolan (kungl. kung. den 2 mars 1906) föreskriver,
att i klass 6 undervisningen i biologi skall omfatta, bland annat,
läran om människokroppen och i sammanhang därmed det allmännaste av
hälsoläran, däri inbegripet de rusgivande ämnenas samt tobakens natur
och verkningar. De i anslutning härtill givna metodiska anvisningarna
lyda sålunda: »Vid behandlingen av alkoholhaltiga dryckers inverkan på

människokroppen skall framställningen stödja sig på väl bestyrkta fakta.
Följande synpunkter för ämnets behandling kunna exempelvis omnämnas:
alkoholen som näringsämne; alkoholens inflytande på kroppstemperaturen
och våra subjektiva värmeförnimmelser; alkoholens inflytande på hjärnans
verksamhet och arbetsförmågan; alkoholismens inverkan på de olika organen
och deras funktioner; alkoholförbrukningens sammanhang med dödlighet,
brott och olycksfall; alkoholmissbrukets följder i ekonomiskt avseende,
ävensom dess följder i fysiskt och intellektuellt avseende för kommande
släktled».

I undervisningsplanen för gymnasiet (kungl. kung. den 30 april 1909)
framhålla de metodiska anvisningarna till ämnet kristendom, bland annat,

att i ljuset av flen kristna världsåskådningen skola till behandling upptagas
»sädana spörsmål, som i synnerhet för ungdomen ha verklighetsvärde,
såsom frågorna om kyskhet, nykterhet, fosterlandskärlek m. m.» I samma
undervisningsplan stadgas vidare, att undervisningen i biologi i ring II
skall omfatta, bland annat, människokroppens organ, vävnader och fysiologi;
i anslutning härtill hälsolära, däri inbegripet de rusgivande ämnenas
samt tobakens natur och verkningar. 1 de metodiska anvisningarna till
sistberörda ämne hänvisas beträffande undervisningen om rusdryckernas
och tobakens verkningar till motsvarande anvisningar beträffande biologi
i undervisningsplanen för realskolan.

För erhållande av upplysningar, på vilket sätt i anslutning till nyssberörda
stadganden nykterhetsundervisningen bedrives vid de allmänna
läroverken samt vilka läroböcker (i biologi, historia, kristendom och hälsolära)
som beröra det föreliggande spörsmålet, hava de sakkunniga genom
Kungl. läroverksöverstyrelsen mottagit uppgifter i sagda avseende rörande
samtliga allmänna läroverk, och få de sakkunniga hänvisa till den i
Bilaga 1 härför meddelade redogörelsen.

I fråga om nykterhetsundervisningen vid folkskolorna gäller vad härom
är stadgat i den av Kungl. Maj:t den 7 december 1900 godkända normalplanen
för undervisningen i folkskolor och småskolor. I denna normalplan
beröres nykterhetsundervisningen i samband med de metodiska anvisningarna
för undervisningen dels i kristendomskunskap dels i naturkunnighet.
Beträffande det förra läroämnet stadgas, att vid undervisningen
i kristendomskunskap faran av de rusgivande och narkotiska ämnenas bruk
bör med allvar och kraft framhållas. I fråga om ämnet naturkunnighet
föreskrives: »Vid redogörelsen för människokroppens byggnad, förrättningar
och vård bör en efter lärjungarnas uppfattningsförmåga lämpad undervisning
om de rusgivande och narkotiska ämnenas natur och verkningar
meddelas».

För att erhålla kännedom om, huru med anledning av normalplanens
anvisningar nykterhetsundervisningen bedrives vid folkskolorna
i riket, hava de sakkunniga genom Kungl. folkskolöverstyrelsen införskaffat
upplysningar i detta hänseende, och få de sakkunniga hänvisa till den i
Bilaga 1 intagna redogörelsen för folkskolinspektörernas i frågan avgivna
berättelser. De sakkunniga hava dessutom låtit sig angeläget vara att
erhålla dels en mera detaljerad redogörelse för det sätt, varpå vid olika
skolformer undervisning i förevarande ämne meddelas, dels vissa uppgifter
från lärarna och lärarinnorna själva angående deras utbildning m. m.; och

hava de sakkunniga i detta syfte till 280 lärare och lärarinnor vid folkskolor
i olika trakter av riket utsänt frågeformulär av den lydelse Bilaga 2
utvisar. Från 258 lärare och lärarinnor hava svar ingått, och få de sakkunniga
hänvisa till den i Bilaga 3 intagna redogörelsen härför.

De sakkunniga vilja vidare i detta sammanhang erinra om det förslag
och det uttalande, som folkundervisningskommittén uti ifrågavarande avseende
gjort i sitt den 1 augusti 1914 avgivna betänkande angående folkskolan.
I kommitténs förslag till undervisningsplan för sexårig folkskola
finnes i kursplanen för ämnet naturkunnighet upptagna, bland annat, följande
den föreliggande frågan berörande allmänna synpunkter:

»Vid undervisningen i hälsolära lägges särskild vikt vid att barnen
erhålla kännedom om de rusgivande ämnenas natur och verkningar. Redan
under de föregående åren böra barnen, då tillfälle därtill erbjuder sig,
undervisas om spritdryckerna och deras skadlighet. Utom i ämnet naturkunnighet
bör läraren även vid undervisningen i kristendomskunskap och
andra ämnen finna anledning att tala om rusdryckerna och deras skadliga
verkningar. — Den egentliga undervisningen i detta hänseende bör dock
förläggas till sjätte skolåret och då sättas i förbindelse med undervisningen
om människokroppen. Den bör upptaga en kort framställning av rusdryckernas
fysiologiska verkningar och deras skadliga inflytande i ekonomiskt
och socialt hänseende. Härvid bör man ej försumma att påpeka
dryckessedens och i allmänhet exemplets makt. — 1 samband med undervisningen
om rusdryckerna bör ock givas en framställning om tobakens
skadlighet samt om missbruket av kafle och andra njutningsmedel.»

I fråga om grunderna för förslaget till lärokurser i ämnet naturkunnighet
har kommittén beträffande hälsolära med nykterhetsundervisning,
bland annat, anfört följande:

>1 några till kommittén remitterade eller ingivna skrivelser hava
framställts yrkanden om att hälsolära med nykterhetsundervisning skulle
upptagas som särskilt ämne å folkskolans undervisningsplan. Då kommittén,
såsom närmare å sid. 38 tf. blifvit framhållet, ansett det eftersträvansvärt,
att ämnena i folkskolan kunde minskas i stället för ökas i antal, måste
kommittén tydligen finna sig förhindrad att framställa ett förslag i nyss
angiven riktning. Detta innebär dock icke, att kommittén skulle på något
sätt underskatta värdet för folkskolans lärjungar av undervisning i hälsolära
med därtill anknuten nykterhetsundervisning. Tvärtom har det varit
kommitténs strävan, att åt denna betydelsefulla undervisning bereda eu
så framskjuten plats och så stort utrymme, som på ifrågavarande åldersstadium
och inom folkskolans ram är möjligt, utan att andra ämnens berättigade
krav därigenom åsidosättas.

»Såsom av kursplanen framgår, skulle undervisningen om människokroppen
med därtill anknuten hälsolära ingå i sjätte skolårets kurs. Detta
innebär dock ingalunda, att barnen enligt kommitténs mening icke förrän
sista skolåret skulle få veta något om en så viktig sak som kroppens vård
och vad därmed hör samman. Det må här erinras om att i det exempel
på innehållsurval och lärogång i eu mera utförd läroplan i hembygdskunskap,
som kommittén framställt, upptages redan för första skolåret
någon undervisning om människokroppen, hvartill skulle höra även några
enkla anvisningar om hälsans vård. Och enligt samma exempel skulle
under andra skolåret ganska mycken tid ägnas åt undervisning om människans
föda, kläder, bostäder m. in., och kommittén har i detta sammanhang
särskilt framhållit vikten av att barnen redan på detta stadium erinras
om de faror, som äro förbundna med bruket av spritdrycker, tobak,
kaffe och dylikt.

»Det har upprepade gånger framhållits, att särskild vikt bör läggas
därpå, att barnen erhålla en riktig och grundlig kännedom om de rusgivande
ämnenas, särskilt spritdryckernas, natur och verkningar.

»Spritdryckernas inverkan på kroppens olika organ bör kunna påpekas,
redan då dessa organ med till dem knutna livsprocesser först genomgås.
Därjämte bör såsom en viktig avdelning av den egentliga hälsoläran
förekomma särskild undervisning om rusdryckerna. Till denna undervisning
bör höra en på styrkta fakta grundad framställning av alkoholens
fysiologiska och med dem sammanhörande psykiska verkningar. Särskild
vikt bör läggas därpå, att barnen därjämte erhålla någon föreställning om
spritdryckernas sociala och ekonomiska verkningar, deras betydelse som
orsak till sjuklighet och dödlighet, till fattigdom och till brottslighet.
Denna framställning bör, i den mån det på ifrågavarande åldersstadium är
lämpligt, stödjas på statistiska uppgifter.

Beträffande nykterhetsundervisningen vid folkskoleseminarierna år i
den vid Kungl. Maj:ts nådiga stadga för statens folkskoleseminarier den
3 juli 1914 fogade undervisningsplanen föreskrivet, att i klass III undervisningen
i hälsolära skall, bland annat, omfatta »spriten, tobaken och
andra stimulerande medel, deras betydelse för den enskilde och samhället».

I avseende på den omfattning, i vilken nykterhetsundervisning förnärvarande
bedrives vid folkskoleseminarierna, få de sakkunniga hänvisa
till de upplysningar i frågan, som genom Kungl. folkskolöverstyrelsen införskaffats
och för vilka redogöres i Bilaga 1.

»Nykterhets kurser».

I fråga om det sätt, varpå nykterhetsundervisningen bedrives vid
övriga läroanstalter i riket, saknas generella föreskrifter. För att erhålla
kännedom, i vad mån frågan beaktats vid vissa andra läroanstalter än de
ovannämnda, hava de sakkunniga genom Kungl. folkskolöverstyrelsen erhållit
upplysningar i berörda avseende beträffande småskoleseminarier, högre
folkskolor och folkhögskolor, och få de sakkunniga hänvisa till den i Bilaga
1 härför intagna redogörelsen. Vad särskilt folkhögskolorna angår
hava de sakkunniga från inspektören för dessa läroanstalter emottagit ett
uttalande i frågan, till vilket de sakkunniga i det följande återkomma.

Beträffande nykterhetsspörsmålens berörande i fortsättningsskolan vilja
de sakkunniga erinra om vad folkundervisningskommittén i sitt den 1
augusti 1914 avgivna betänkande angående fortsättningsskolan i berörda
avseende föreslagit. Kommittén har därvid framhållit, att det, med hänsyn
till den stora betydelse ämnet hälsolära med därtill anknuten nykterhetsundervisning
äger, till och med skulle kunna ifrågasättas, om
icke hälsolära borde i den av kommittén föreslagna nya fortsättningsskolan
upptagas som ett särskilt läroämne; kommittén hade emellertid vid
frågans övervägande kommit till den uppfattningen, att detta icke vore
lämpligt. Det huvudsakliga skälet härtill vore, att den korta lärotid, som
stode till förfogande, nödvändiggjorde en stark koncentrering av undervisningen
och följaktligen eu begränsning i möjligaste mån av ämnenas
antal. Det syfte det gällde syntes kommittén kunna vinnas, om undervisningen
i hälsolära inordnades i de läroämnen, med vilka denna undervisning
närmast hörde samman, nämligen de av kommittén föreslagna
ämnena arbetskunskap och medborgarkunskap. Den del av hälsoläran,
som avsåge yrkets, d. v. s. verkstadens och arbetets, hygien, borde sålunda
behandlas i samband med arbetskunskapen, varemot undervisningen om
bostadens hygien och den personliga hälsovården lämpligast läte sig anknyta
till undervisningen i medborgarkunskap, närmast den del därav,
som enligt kommitténs kursplansförslag skulle avse familjen.

I de förslag till undervisningsplaner för olika typer av fortsättningsskolor,
som kommittén vidare framlagt i sitt betänkande, är också under
nämnda ämnen (arbetskunskap och medborgarkunskap) nykterhetsfrågan
upptagen.

1 och med fastställandet av närmare föreskrifter rörande förekomsten
av nykterhetsundervisning i olika slag av läroanstalter har givetvis lärarkårens
uppmärksamhet måst mer och mer riktas på hithörande spörsmål.
Nödvändigheten av ökade kunskaper på detta område har tidvis föranlett

skolans egna representanter att framställa vissa önskemål om effektiva åtgärder
i denna riktning. En organiserad och mer systematisk verksamhet
i detta avseende bedrives av det år 1901 upprättade Centralförbundet för
nykterhetsundcrvisning. Detta förbund har med understöd från stat, kommuner
och enskilda anordnat föreläsnings- och instruktionskurser dels avsedda
endast för lärare dels avsedda såväl för lärare som för allmänheten.
Dessutom har förbundet genom framställningar till skolmyndigheter, genom
tillfälligt utsändande av undervisare, genom utgivande av en särskild tidskrift
Tirfing, m. fl. åtgärder arbetat för nykterhetsundervisningens främjande.
Särskilt den del av förbundets verksamhet, som bestått i anordnande
av kurser utav ovan antytt slag, har bedrivits i stor utsträckning.

De s. k. sommarkurser i alkohologi och hälsolära, vilka Centralförbundet
med understöd av statsmedel årligen anordnat och vilka närmast
haft till syfte att skaffa vissa lärare ökad kompetens till deras undervisning
i hälsovårds- och alkohol lära, äro av två slag, dels de större kurserna
omfattande nio veckor, dels de mindre omfattande sex veckor. De förstnämnda
höllos första gången år 1908 och hava sedan upprepats under
vart och ett av åren 1909—1914. De voro från början och egentligen
avsedda för ärnneslärare vid folkskoleseminarierna och de allmänna
läroverken men utvidgades år 1909 att omfatta även flickskolornas och
folkhögskolornas lärarkårer samt gymnastiklärarna vid seminarierna och
de allmänna läroverken. Utom ovannämnda kategorier lärare lämnades
1911 tillträde till ifrågavarande kurs åt ärnneslärare och ämneslärarinnor
vid samtliga under läroverksöverstyrelsens inseende ställda läroanstalter.
Ytterligare utvidgning i nämnda hänseende skedde 1913, i det att tillträde
till kursen lämnades även åt lärarpersonalen vid småskoleseminarierna och
de högre folkskolorna. Ifrågavarande nio-veckorskurser hava pågått från
mitten av juni till senare hälften av augusti med sex timmars undervisning
per dag. Under de två första veckorna har undervisning meddelats
i kemi, under de därpå följande två till tre veckorna i anatomi och fysiologi
samt under den återstående tiden i hygien och alkohologi; undervisningen i
anatomi och fysiologi har förlagts till Uppsala men undervisningen i övrigt
till Stockholm. Deltagare i kursen, vilkas antal i regel uppgått till
20, hava efter anmälan utsetts delvis av Kungl. läroverksöverstyrelsen delvis
av Centralförbundet. Undervisningen i kemi har bestått i såväl föreläsningar
som laborationer och undervisningen i anatomi, fysiologi och hygien i
dels föreläsningar dels demonstrationer (laborationer). För att på ett tillfredsställande
sätt kunna sköta undervisningen i sistnämnda ämnen hava
vederbörande lärare haft biträde av amanuenser. Timfördelningen mellan
de olika ämnena har under de senaste åren i regel ställt sig på följande

sätt: kemi 72 timmar (18 föreläsningar och 54 laborationer), anatomi 48
timmar (31 föreläsningar och 17 demonstrationer), fysiologi 48 timmar
(31 föreläsningar och 17 laborationer), hygien 90 timmar (33 föreläsningar
och 57 demonstrationer och laborationer) samt alkohollära 66 timmar (föreläsningar).
Sistnämnda ämne har vanligen omfattat föreläsningar över
alkoholens fysiologiska verkningar (18 timmar), alkoholens psykologiska
och moraliska verkningar (12 timmar), alkoholens sociala verkningar (18
timmar), alkoholistvård (2 timmar), nykterhetsrörelsens historia (5 timmar),
nykterhetsrörelsens etiska innebörd (2 timmar), nykterhetsundervisning
(3 timmar) och nykterhetslagstiftning (6 timmar). I fråga om kostnaderna
för dessa kurser har till lärare utgått arvode med 30 kronor för
varje föreläsningstimme och 10 kronor för varje övningstimme (demonstration
eller laboration) samt till kursdeltagare dagtraktamente med 8
kronor och resekostnadsersättning enligt bestämmelserna för femte klassen
i gällande resereglemente. Härjämte har utgått arvoden till amanuenserna
samt anslag till vaktmästare, undervisningsmateriell m. m. För de kurser,
som hållits 1908—1911, hava av statsmedel tagits i anspråk 25,000 kronor
årligen, till 1912 års kurs 18,000 kronor samt till vardera av kurserna
1913 och 1914 23,000 kronor.

De mindre kurserna, vilka omfatta sex veckor, äro avsedda för folkskollärare
och hava hållits årligen från och med år 1910. I dessa kurser
hava deltagit 100 lärare årligen, fördelade på länen efter folkmängden inom
dessa. Kurserna hava pågått från början av juli till mitten av augusti
med sex timmars undervisning per dag. Ämnenas ordning har vant
densamma som vid nio-veckorskurserna, och hela undervisningen har
varit förlagd till Stockholm. Undervisningen i de olika ämnena har
under de senare åren i regel ställt sig på följande sätt: kemi 36 timmar
(14 föreläsningar och 22 laborationer), anatomi 36 timmar (31 föreläsningar
och 5 demonstrationer), fysiologi 30 timmar (15 föreläsningar och 15
demonstrationer), hygien 54 timmar (15 föreläsningar och 39 demonstrationer
och laborationer) och alkohollära 60 timmar (föreläsningar). Föreläsningarna
i sistnämnda ämne hafva de tre sista åren (1912 — 1914) varit
gemensamma för samtliga deltagarna uti såväl sex-veckors- som nio-veckorskurserna
med några få timmars avdrag för de förra. Beträffande kostnaderna
har till lärarna utgått arvode med 30 kronor för föreläsningstimme
och 10 kronor för varje demonstration resp. laboration. För deltagare har
dagtraktamentet utgjort 6 kronor, vartill komma resekostnader, beräknade
i genomsnitt till 50 kronor. Härjämte har utgått arvoden till amanuenser,
anslag till materiell, vaktmästare m. m. Till dessa kurser har av stats -

medel utgått ett anslag av 33,000 kronor, varjämte landstingen bidragit
med 1/3 åt’ kursdeltagarnas dagtraktamenten.

Vid sidan av dessa mera omfattande kurser har Centralförbundet på
olika orter inom riket, växlande till ett antal från 7 till 10, årligen anordnat
korta kurser, med program sträckande sig över 4 till 6 dagar och
upptagande så gott som hela dagen. Dessa kurser hava varit avsedda såväl
för lärarpersonal vid folkskolor som för allmänheten och hava pågått
sedan år 1903. Sammanlagt har ett antal av 74 dylika kurser hållits.
Vid dessa har i särskilda föredrag och föreläsningar nykterhetsfrågan behandlats
från olika synpunkter. I samband med kurserna har vanligen
anordnats utställning och försäljning av undervisningsmateriell och litteratur
m. m. Kostnaderna hava bestritts genom anslag från landsting, städer och
andra kommuner, nvkterhetsorganisationer och av enskilda, varemot statsbidrag
till dessa kurser icke ifrågasatts.

Ö O

Utom Centralförbundet hava flera av de enskilda nykterhetssällskapen
varit verksamma på ifrågavarande område dels genom anordnande av instruktionskurser
dels på annat sätt, exempelvis genom spridande av litteratur
i ämnet. Särskilt har Svenska sällskapet för nykterhet och folkuppfostran
utövat en livaktig verksamhet genom utsändande av billiga och
populära skrifter, belysande olika områden av nykterhetsfrågan. Ett omfattande
upplysningsarbete har vidare bedrivits av de olika nykterhetsorganisationerna
närmast genom den under deras ledning arbetande särskilda
ungdomsverksamheten. Till de stora nykterhetsorganisationerna Goodtemplarorden,
Blå bandet, Nationalgoodtemplarorden, Templarorden, Verdandiorden
och Vita bandet höra särskilda ungdomsföreningar, vilka varit verksamma
sedan 30 år tillbaka och vilkas medlemsantal uppgår till sammanlagt över
100,000 medlemmar. De olika ungdomsorganisationernas arbetssätt präglas
i viss mån av vederbörande huvudorganisationers, men arbetet drives under
enklare former. Möten hållas en gång i veckan eller varannan vecka,
varvid förekommer exempelvis någon nykterhetslektion, uppläsning av
lämplig litteratur o. d., anpassat för ungdomen. Nykterhetsorganisationernas
distrikts- och lokalföreningar hava också genom kurser och föreläsningar,
genom inrättande av studie- och biblioteksverksamhet in. m. bedrivit
ett utsträckt upplysningsarbete bland såväl sina medlemmar som
allmänheten. Studieverksamheten omfattar kurser såväl i allmänna ämnen
(räkning, bokföring, svenska, historia, samhällslära m. fl.) som i nykterhetsfrågan;
anvisningar för självstudier hava utarbetats, och som prov på
det senaste uppslaget i det hänseendet hänvisas till Bil. 4.

Genom den populärvetenskapliga föreläsningsverksarnheten har vidare

Enskild»
nykterhetssällskap
m.iD.

Kostnader.

nykterhetsfrågan gjorts till föremål för ett stort antal föreläsningar. I vad
mån nykterhetsspörsmålen här beröras är beroende på de lokala föreningarnas
önskningar. För närvarande finnas 549 statsunderstödda föreläsningsanstalter,
vilka äga att efter behov och i mån av framställda önskningar
anordna föreläsningar i olika ämnen, varvid kompetenta föreläsare
rekvireras hos de centrala föreläsningsbyråerna. Den frivilliga nykterhetsverksamheten
inom armén och flottan har i sitt arbete understundom begagnat
sig av de föreläsare, som eljest stå till disposition för nämnda
föreläsnings verksamhet.

I fråga om de kostnader, som staten vidkännes för nykterhetsarbetet,
uppgår, som ovan nämnts, det av riksdagen på extra stat för år 1915 beviljade
anslaget till främjande av nykterhet och motarbetande av dryekenskapens
följder till ett belopp av 252,746 kronor. De poster av nämnda
anslag, vilka avse upplysnings- och undervisningsarbetet i nykterhetsfrågan
äro följande:

till främjande av Svenska sällskapets för nykterhet och
folkuppfostran, det år 1837 stiftade Svenska nyk terhetssällskapets,

verksamhet under år 1915............ kronor 8,000: —

understöd för fortsatt utgivande under år 1915 av

till

tidskriften Mimer ............................................................. »

till främjande av Sveriges studerande ungdoms helnykterhetsförbunds
verksamhet under år 1915 ............... »

till främjande av Sveriges nationaltempels av Templar orden

studieverksamhet under år 1915................... >

till främjande av nykterhetsorden Verdandis studieverksamhet
under år 1915 ..................................................... »

till främjande av Sveriges storloges av I. O. G. T. studieverksamhet
under år 1915..........................................

till främjande av Nationalgoodtemplarordens studieverksamhet
under år 1915 .....................................................

till främjande av nykterhetsföreningen Vita bandets studieverksamhet
under år 1915......................................... »

till tämjande av Sveriges blåbandsförenings studieverksamhet
under år 1915 ...................................................... »

till understöd för utgivande under år 1915 av tidskrif -

2,000

4.000

3.000

2.000
8,000
2,000
2,000
4,000

ten Tirfing .........................................................................

till främjande av Centralförbundets för nykterhetsun dervisning

verksamhet under år 1915 .....................

till anordnande under år 1915 av kurser i alkohologi

1,500: —
10,000: —

■1\

och hälsolära dels för ämneslärare och ämneslärarinnor
vid folk- och småskolescininarierna, vid folkhögskolorna
och de hö^re folkskolorna samt vid de

O O

under läroverksöverstyrelsens inseende ställda läroanstalterna
ävensom för gymnastiklärarna vid folkskoleseminarierna
och de allmänna läroverken, dels

ock för folkskollärare........................................................ kronor 56,000: —

Därutöver avse följande poster nykterhetens främjande i allmänhet:
till främjande av Sveriges lärares nykterhetsförbunds

verksamhet under år 1915...............................................

till främjande av Sveriges nykterhetssällskaps representantförsamlings
upplysningsbyrås verksamhet under

år 1915...............................................................................

till främjande av järnvägsmännens helnykterhetsförbunds

verksamhet under år 1915 ............................................

såsom bidrag till uppehållande av internationella byråns
i Lausanne för alkoholismens bekämpande verksamsamhet
under år 1915 ...................................................... » 750:

kronor 3,000:

kronor 8,000:

2,000:

Enligt vad . de sakkunniga beräknat, hava för sexårsperioden 1910—
1915 de belopp, som utgått av ovannämnda anslag till främjande av nykterhet
och motarbetande av dryckenskapens följder och som avsett upplysnings-
och undervisningsarbetet i nykterhetsfrågan, uppgått till en
summa av sammanlagt 643,000 kronor. För samma period har av ifrågavarande
anslag utgått ett belopp av tillhopa 104,750 kronor till nykterhetens
främjande i allmänhet. Det till upplysningsarbetet i nykterhetsfrågan
utgående beloppet utgjorde år 1910 63 °j0 av hela det stora anslaget,
och har sedermera med åren ifrågavarande procentsiffra minskats,
så att av det för år 1915 beviljade anslaget 40 % kommit det rena upplysnings-
och undervisningsarbetet till godo.

Utom från staten har anslag till ifrågavarande ändamål givits av landsting
och kommuner, ävensom av enskilda personer och korporationer. I
fråga om de av landstingen beviljade anslagen hava dessa utgått till befrämjande
av nykterheten genom föreläsningar och kurser samt till stipendieunderstöd
åt lärare och lärarinnor inom landstingsområdet för bevistande
av ovannämnda utav Centralförbundet för nykterhetsundervisning anordnade
kurser i alkohologi och hälsolära. Beviljandet av dessa stipendieanslag
från vederbörande landstings sida har utgjort en förutsättning för utgivandet
av det utav staten lämnade understödet för sagda kurser. Enligt en av
Kungl. socialstyrelsen i dess omförmälda skrivelse gjord beräkning hade under
år 1912, såvitt tillgängliga uppgifter utvisade, landstingen och de i lands -

ting ej deltagande städerna anslagit tillhopa 7,140 kronor för nämnda
ändamål. Dessutom beräknar Socialstyrelsen, att av landstingsmedel anvisats
till nykterhetens befrämjande i allmänhet 13,0.'')0 kronor, till nykterhetskurser
(de tillfälliga kurserna i landsorten) 7,500 kronor, till nykhetssällskap
och deras studieverksamhet 5,250 kronor samt till nykterhetsföreläsningar
2,200 kronor. Landstingens och de nämnda städernas
samtliga anslag för hithörande syften hade alltså, såvitt Socialstyrelsen
kunnat utröna, under år 1912 uppgått till 35,140 kronor.

De sakkunnigas yttrande och förslag.

A. Allmänna synpunkter.

Den första fråga, som de sakkunniga ansett böra upptagas till behandling,
är den om nykterhetsundervisningens innehåll, varvid de sakkunniga
hämtat sitt stöd i den erfarenhet, som vunnits genom bland annat tillämpning
av det ovanberörda nådiga cirkuläret av år 1892.

Nykterhetsundervisningen får ingalunda avse meddelandet och hopandet
av en mängd kunskapsstoff, hämtat här och var på de områden, där
alkoholspörsmålet kommer i kontakt med den biologiska forskningen eller
med sociala undersökningar och strävanden. Huvuduppgiften med denna
undervisning bör däremot vara att skänka ett bestående helhetsintryck
av rusdryckernas farlighet och skadlighet såväl för samhället som för den
enskilde samt att påvisa behovet av åtgärder för att förekomma eller åtminstone
mildra de skador, som åsamkas genom alkoholmissbruket.

Utan kunskap om samhällets historiska utveckling och nuvarande
byggnad, utan kunskap om nationalekonomi och lagstiftning får mottagaren
föga behållning av den upplysning, som meddelas honom i fråga om
rusdryckernas skadliga inflytande på samhällsorganismen eller i fråga om
skyddsåtgärder däremot. Ej heller kan mycket vinnas med en undervisning
om alkoholens verkningar på människokroppen och på det mänskliga
själslivet, om icke denna har föregåtts av undervisning såväl om människokroppens
byggnad och förrättningar som om det normala själslivets
allmänna drag.

Det synes därför de sakkunniga tydligt, att undervisningen om rusdryckernas
verkningar långt ifrån att på de olika undervisningsanstalternas
läsordningar upptagas såsom ett särskilt ämne, hällre bör på ett
naturligt sätt förbindas med andra läroämnen, sådana som historia, samhällskunskap,
hälsolära och kristendom in. fl. Väl äro och förbliva speciella
alkoholfrågor föremål för vetenskaplig forskning, men vid under -

visningsanstalterua bör icke finnas någon speciell alkohollära. Liksom
man inom samhällslivet ideligen påträffar missförhållanden, där intet
tvivel föreligger, att rusdrycksmissbruk utgör en av de samverkande
orsakerna, liksom man vid en hel del sjukliga rubbningar i människokroppen
och själslivet med säkerhet kan inräkna alkoholen såsom en av
de orsakande faktorerna, så bör undervisningen om rusdryckernas verkningar
ingå i samhällsläran, i hälsoläran, i psykologien, i ekonomiläran

o. s. v. Och icke heller utanför skolorna bör en populär undervisning i
alkohollära förekomma frigjord från förbindelse med undervisning i
samhällslära och hygien.

Läran om rusdryckernas natur och verkningar bär både teoretiskt och
praktiskt taget blivit alltmera omfattande. De problem, med vilka alkoholforskningen
sysslar, hava blivit allt flera och allt mera komplicerade,
under det att frågeställningarna på detta område för ett trettiotal år
sedan voro av betydligt enklare art. De uppgifter, som på hithörande
områden föreligga, hava från att vara av så gott som enbart medicinsk
eller individuellt-hygienisk natur alltmera förvandlats till sociala problem.

Alkoholläran — vilket ord helt bör ersätta den i alla avseenden
olämpliga beteckningen alkohologi — omfattar i våra dagar framför allt
kunskapen om rusdrycksmissbrukets sociala verkningar. Om också på
hithörande områden det oftast kan vara förenat med stora svårigheter att
till full klarhet avslöja orsakssammanhanget, stå dock en del sociala
missförhållanden i så påtagligt samband med rusdrycksmissbruk, att det
utan ansträngning kan iakttagas och påvisas av snart sagt vem som helst.

Helt annorlunda är det i fråga om alkoholens verkningar på den
mänskliga organismen. Dessa hava nämligen på senare tid från vetenskapligt
håll blivit till mycket stor del omstridda, tolkningarna av gjorda
iakttagelser äro numera i hög grad skiftande och till och med motsatta,
och stora svårigheter föreligga, då det gäller att konstatera såväl alkoholens
roll såsom ensam sjukdomsorsak som ock dess specifika d. v. s. egenartade
verkningar på organens byggnad och förrättningar.

Emellertid har man under lång tid vid undervisning och vid populära
framställningar rörande rusdryckernas verkningar lagt tyngdpunkten på
hälsolärans område. Och detta har skett i överensstämmelse dels med
en äldre vetenskaplig uppfattning dels med en därpå grundad allmän åskådning,
som huvudsakligen inriktats på de organiska förändringar i människokroppen,
som kunnat sättas i samband med alkoholmissbruk.

Det var ju också mot missbruket av rusdrycker, som nykterhetssträvandena
till en början riktade sig. Väckelsearbetet gick ut på att

ådagalägga särskilt brännvinets påtagligt ödeläggande verkningar på den
enskilde drinkaren, och sedan nykterhetsrörelsen börjat få fastare organisationsformer,
var det ju till en tid föreningarnas huvuduppgift att taga
hand om dem, som redan voro inne på det sluttande planet, för att
genom ett bindande avhållsamhetslöfte och genom kamratlig solidaritet
stödja dessa individer i deras kamp för tillvaron. Längre fram blev
nykterhetsarbetet emellertid allt mera inriktat på att förekomma alkoholmissbruket
helt enkelt genom att avskaffa alkoholbruket, ej minst genom
att bibringa de unga alkoholfria vanor både i arbetet och i förströelserna.

Rusdryckernas undergrävande verkningar på individens hälsa bli då
icke längre det centrala i nykterhetsundervisningen. Vidgad och fördjupad
erfarenhet ändrar så småningom den allmänna uppfattningen och
inriktar uppmärksamheten på rusdrycksmissbrukets skadliga inflytande på
samhällsorganismen. Det är därför också, enligt de sakkunnigas mening,
den sociala sidan av alkoholproblemet, som i första rummet bör belysas
vid nykterhetsundervisningen.

Denna de sakkunnigas uppfattning överensstämmer dessutom med riksdagens
ovanberörda skrivelse år 1912, då däruti bland annat framhålles,
hurusom alkoholspörsmålet — i överensstämmelse med en något äldre
uppfattning — huvudsakligen bedrivits ur medicinsk-fysiologisk synpunkt,
vilken synpunkt, huru viktig den än vore, dock icke borde komma i
första rummet, då det vore långt viktigare, att de etiska och sociala synpunkterna
redan från början framhölles.

Vidare erinrar Kungl. socialstyrelsen i sin ovan omnämnda skrivelse därom,
att nykterhetsundervisningen borde beakta de viktiga etiska, sociala och
ekonomiska synpunkter, som i mycket hög grad vore vägledande vid
nykterhetsfrågans bedömande.

Slutligen framhåller folkundervisningskommittén i sitt den 20 december
1911 avgivna betänkande angående folkskoleseminarierna, att kännedomen
om alkoholens sociala verkningar i de flesta fall vore av den största
betydelse för den enskildes ställning till nykterhetsarbetet.

De sakkunniga anse sig böra i detta sammanhang ytterligare framhålla,
hurusom rusdryckernas sociala betydelse är oändligt mera omfattande
än vad fallet är med vissa andra, i vårt land allmänt brukade
njutningsmedel, sådana som exempelvis kaffe och tobak. Äfven om missbruk
av dessa förekommer i betänklig grad och innebär allvarliga skador
för folkhälsan, så kunna de i socialt avseende icke på något sätt jämställas
med rusdryckerna, vilkas inverkan på arbetsskickligheten, handlingskraften
och det moraliska omdömet är så allvarlig, så djupgående och så

alldaglig, att alkoholmissbruket väl kan betecknas såsom en samhällslära
och en samhällsskada.

Såsom redan framhållits, anse de sakkunniga, att alkoholläran icke
bör ifrågakomma såsom ett särskilt läroämne inom något slag av undervisningsanstalter,
varemot några lektioner väl kunna anslås till en sammanfattning
av vad som förut vid olika tillfällen inhämtats på ifrågavarande
kunskapsområden.

De problem av social, etisk och hygienisk art, med vilka nykterhetsundervisningen
har att syssla, äro i själva verket så invävda med andra
spörsmål, att ett lösryckande av alkoholläran och ett sammanförande
under denna rubrik eller inom samma ram av en mängd olikartat kunskapsstoff
både vore pedagogiskt felaktigt och dessutom skulle komma att
bibringa allmänheten en falsk uppfattning av vad saken gäller. Undervisningen
om rusdryckernas verkningar bör i stället på olika skolstadier
uppdelas på några av de på läroplanerna uppförda ämnena, i den mån
dessa under läsårets och lärotidens gång erbjuda punkter, kapitel och
områden, till vilka olika delar av alkoholspörsmålet på ett naturligt sätt
kunna anknytas. Så torde kunna ske i ämnena historia (med samhällsoch
ekonomilära), naturlära (biologi) med hälsolära samt kristendom.

Slutligen anse sig de sakkunniga böra framhålla nödvändigheten av
att all nykterhetsundervisning grundar sig på vetenskapligt bestyrkta
fakta och att den får en objektiv karaktär. Dessa önskemål hava framhållits
såväl i riksdagens ovan anförda skrivelse år 1912 som ock i folkundervisningskommitténs
nyss omnämnda betänkande angående folkskoleseminarierna.

De nu anförda allmänna synpunkterna i fråga om nykterhetsundervisningens
innehåll och fördelning på kursplanerna inom läroanstalter avolika
slag torde böra gälla även vid s. k. »nykterhetskurser» av större
eller mindre omfattning som ock eljest vid nykterhetsundervisning utanför
de egentliga läroanstalterna.

De sakkunniga, som tillfullo inse och vilja erkänna nödvändigheten
av en planmässigt bedriven nykterhetsundervisning, vilja emellertid framhålla,
att kunskapsinhämtandet ensamt icke är tillräckligt för att skapa
en verklig och bestående folknykterhet, utan att därjämte fordras en utbredd
och fördjupad folkuppfostran, ledande till en allt starkare ansvarsoch
samhörighetskänsla.

B. Nykterhetsundervisningens uppdelande på olika

läroämnen.

Sedan de sakkunniga sålunda angivit de allmänna synpunkter, vilka
för dem varit de ledande vid behandlingen av föreliggande spörsmål,
■välja de sakkunniga övergå till frågan, på vad sätt och i vilket sammanhang
alkoholläran bör upptagas vid undervisningen i de olika läroämnena.
Såsom ovan nämnts, gäller detta i främsta rummet ämnena
historia (med samhälls- och ekonomilära), naturlära (biologi) med hålsolära
samt kristendom. De sakkunniga vilja härvid hänvisa till nedanstående
grundlinjer, vilka rörande alkohollärans behandling i samband med
nämnda ämnen enligt de sakkunnigas förmenande böra kunna tjäna till
ledning vid den nykterhetsundervisning, som under sagda ämnen torde
böra meddelas inom olika slag av läroanstalter; ifrågavarande grundlinjer
hava utarbetats, de under rubriken historia (med samhälls- och ekonomilära)
på de sakkunnigas anmodan av rektorn K. Nordlund, de under rubriken
naturlära (biologi) med hälsolära utav ledamoten av sakkunnignämnden,
professorn K. Kjellberg samt de under rubriken kristendom utav ledamoten
av samma nämnd, läroverksrådet A. Johansson.

Historia (med samhälls- och ekonomilära).

På anmodan får jag härmed avge följande kortfattade skriftliga yttrande
rörande den s. k. nykter hetsfrågans inpassande och lämpliga behandling
i skolans historieundervisning. Jag vill betona, att detta mitt
yttrande i första hand avser de skolformer, med vilka jag genom mitt
arbete närmast stått i beröring, alltså realskolor och gymnasier samt med
dem likställda läroanstalter, särskilt mellanskolor och högre flickskolor. I
viss mån torde dock min uppfattning hava tillämpning även på andra
skoltyper, inom vilka bedrives historieundervisning, och vilkas lärjungar
tillhöra samma åldersgrupper, som de nämnda skolformernas — alltså
exempelvis högre folkskolor och folkhögskolor.

1. I fråga om nykterhetsundervisningens samband med historieundervisningen
i det hela önskar jag då gent emot de meningar, som velat avvisa
nykterhetsfrågan som ett för ämnet historia mera främmande element,
bestämt hävda, att ett samband och ett naturligt samband verkligen existerar.
Jas: anser, att ett sådant samband med tiderna blivit allt starkåre
på grund av historieundervisningens fortgående omläggning inom
våra skolor. Från att i äldre tider hava företrädesvis sysslat med, vad

man kunde kalla, politisk historia i trängre bemärkelse, har densamma i
stigande grad kommit att syssla först med kulturhistoria och senare så
småningom med samhällshistoria, social historia. Men med båda dessa
sidor av historien har den s. k. nykterhetsfrågan ett nära sammanhang,
och man torde härvid särskilt böra understryka, att ett allt starkare intresse
för samhällshistoria i vidsträckt bemärkelse med dess avrundning
för den modärna tiden i samhällsläran med nödvändighet måste alstra ett
starkare positivt intresse för nykterhetsfrågan.

2. I fråga om det specifika nykterhetsandervisningsstoffets art och gruppering
synes man mig höra göra en bestämd skillnad på det nedre och det
övre skolstadiet — realskola och gymnasium. För det förra stadiet bör av
pedagogiska och psykologiska grunder huvudvikten läggas på det kulturhistoriska
jämte det biografiska elementet, först i andra hand på det sociala,
ekonomiska o. s. v. Detta därför, att detta åldersstadium mest fängslas
av konkreta detaljskildringar och av personliga livsbilder, men vida mindre
av mer abstrakta, torra redogörelser och resonnemang rörande samhällsfrågor,
lagstiftningsdetaljer o. d. Naturligtvis böra dessa senare moment
vara med, men efter min mening betyder för lärjungarnas verkliga
intresse för nykterhetssaken exempelvis en livfull och fyllig Wieselgrenbiografi,
sådan som Grimberg presterat i sin större upplaga av Sveriges
historia för realskolan, tio gånger mer än några statistiska siffror, redogörelser
för det Brattska systemet, det lokala vetots innebörd och sådant.
På det övre stadiet däremot få lärjungarna ett stigande intresse för historiskt
kausalsammanhang, och på det högsta gymnasialstadiet har jag tyckt
mig förmärka ett mycket stort intresse för de moderna samhällsproblemen.
särskilt när de behandlas mot historisk bakgrund och i inbördes
sammanhang.

3. I fråga om det speciella stoffurvalet måste givetvis mycket bero
på låroboksförfattarens eller lärarens eget val, något som i hög grad
gäller historieundervisningen överhuvud. Särskilt gäller detta det kulturhistoriska
stoffet — vad som kan gå under den gamla hederliga benämningen
»seder och bruk». För senare tider och till särskild belysning av
de modärna nykterhetsproblemen synes mig dock stoffurvalet kunna mer
rationellt bestämmas. Det pedagogiskt riktiga greppet synes man mig här,
särskilt på det mognare åldersstadiet, få på nykterhetsproblemet, om det
ingår som en länk i en översikt av de sociala problemen överhuvud,
sedda mot bakgrunden av den storindustriella revolutionen och dess samhälleliga
konsekvenser. Vad som därvid särskilt gäller att hos lärjungarna

frammana, det är, vad jag ville kalla, en social uppfattning av nykterhetsproblemet,
med andra ord detta, att nykterhetsfrågan för de bredare
lagren är i helt annan mening eu fråga om liv och död än för de högre
klasserna — genomsnittligt taget — därför att fattigdomens elände på ett
särskilt sätt predisponerar till måttlöshet i njutningen. Utan ett sådant
grepp på problemet blir detsamma överhuvud icke begripligt speciellt för
de lärjungar från välbärgade hem, vilka befolka de högre läroverken, och
särskilt blir den restriktiva nykterhetslagstiftningen därförutan rätt meningslös.
Vad sedan med den givna utgångspunkten bör tagas med i
framställningen av den moderna nykterhetsfrågans öden och läge, kan ju
i viss mån omtvistas. Mig synes, som om en sådan framställning borde
i det hela begränsa sig till svenska förhållanden och endast i förbigående
antyda impulser från och analogier i främmande länder. Framställningen
skulle så syssla med den svenska nykterhetsrörelsen, med den svenska
nykterhetslagstiftningen, de tidigare försöken på 1700-talet, 1850-talets
reformer, viktigare senare restriktiva åtgärder och innebörden i de aktuella
kraven på lokalt veto och förbud, därjämte en kort statistisk och ekonomisk
belysning av nykterhetsproblemet i våra dagar.

4. I fråga om rlykterhetsunder visning ens inpassning i historieundervisningen
vill jag bestämt varna mot att av densamma göra ett slags samlad
kurs. De olika detaljerna böra i stället osökt — icke krystat! —
inpassas i deras naturliga sammanhang med den allmänna framställningen.
Endast när framställningen glider in på den moderna samhällsläran, de
moderna sociala problemen, må nykterhetsproblemets läge i nutiden behandlas
i mer sammanfattande översikt, fyllande dock högst ett par lektionstimmar
å det högsta stadiet, där stofFet i allmänhet är för rikt i
förhållande till den knappa tid, man har till sitt förfogande.

5. Med avseende på denna nu antydda fråga om nykterhetsund ervisningens
utrymme inom historieundervisningen må med styrka betonas, att
det i fråga om undervisningens praktiska betydelse i eminent mening
kommer an på kvaliteten, icke på kvantiteten. En naturligt och sinnrikt
utvald och inpassad synpunkt eller detalj kan etsa sig vida mer fast, bli
av vida mer bestående värde än en lång, systematisk, uttömmande framställning,
allrahelst, när denna framställning, såsom i de högre läroverken,
år riktad till en ungdom, som i utsträckt grad är predisponerad att vara
skeptisk gent emot hela frågan. Utförlighet i framställningen är i dylika
fall ofta mer välment än egentligen pedagogiskt lycklig. På dessa grunder
vill jag också bestämt avvisa varje tanke på en särskild lärobok i nykter -

hetsundervisning, vad historien vidkommer. Spridda drag må på behöriga
ställen inpassas i det historiska sammanhanget, varjämte en framställning
på några sidor må lämnas rörande frågans närvarande läge av antytt innehåll
— jag lämnar då därhän, om denna framställning bör inflickas i den
moderna svenska historien eller i en särskild samhällslära.

6. I fråga om undervisningsmetoden vill jag betona kravet på objektivitet.
Fakta böra själva få tala. Varje starkare agitatorisk läggning på
undervisningen är olämplig, bland annat därför, att den i många fall har
utsikt att framkalla motsatsen av vad den åsyftar. Detta utesluter dock
icke, att lärjungarna själva efter lämplig saklig förberedelse kunna få på
lektionstid diskutera hithörande problem, en metod, som är mycket lämplig.
Det utesluter heller icke — det vill jag också betona —, att läraren i
förbigående kan ge ett lugnt sakligt uttryck för en personlig mening.
Jag är över huvud av den övertygelsen, att det är för lärjungarnas utveckling
synnerligen välgörande, att de ha för sig lärarpersonligheter, som
ibland visa fram något av vad de tillkämpat sig i fråga om egen övertygelse.
Men sådant är ej i och för sig agitation. Gränsen kan vara hårfin,
svår att teoretiskt fixera, men praktiskt taget linnes gränsen där;
kanske man kunde uttrycka saken så, att agitation är utesluten, så länge
en obetingad respekt för fakta bär upp undervisningen.

7. I fråga om arten av de laga föreskrifter, vilka böra garantera
inom historieunder visning en en effektiv nykterhetsundervisning, vill jag i fråga
om de under Kungl. läroverksöverstyrelsens inseende ställda läroanstalterna
först betona, att i § 66 läroverksstadgan redan finnes en bestämmelse i
detta syfte, där föreskrives först bl. a., att vid undervisning i de naturvetenskapliga
ämnena bör »enligt vid vederbörande ämneskonferens uppgjord
plan meddelas en efter lärjungarnas uppfattning lämpad kännedom
om de rusgivande ämnenas och tobakens natur och verkningar», varefter
det säges, att »även vid undervisningen i andra ämnen böra hithörande
frågor, där så lämpligen kan ske, uppmärksammas». Det synes, som om
denna senare passus lämpligen borde fullständigas därhän, att de ämnen
särskilt nämnas, vilka i berörda sammanhang äro av särskild betydelse,
bland dessa då historien.

I fråga om kursplanerna synes det mig onödigt och olämpligt att i
samband med de olika klassernas historiekurser särskilt omnämna nykterhetsfrågan,
detta därför, att dessa kursplaner höra vara mycket kortfattade
och nykterhetsfrågan under inga förhållanden inom historieundervisningen
kan intaga någon mera framträdande plats. Däremot kunna lämpligen de

till kursplanerna knutna metodiska anvisningarna innehålla kortfattade antydningar
även om nykterhetsfrågans behandling, vilka antydningar exempelvis
kunna beröra ett och annat av vad jag i det föregående skisserat.
Dessa metodiska anvisningar ligga sedan till grund för utarbetningen av
läroböckerna, i vilka nykterhetsfrågan sålunda bör få sin utmätta behandling.
Utöver detta bör undervisningen och läraren icke bindas genom
rigorösa föreskrifter. Läraren bör alltid hava sig tillförsäkrad en relativ
frihet i undervisningen, och en motvillig detalj behandling av ett ömtåligt
och omdiskuterat ämne är ofta sämre ån ingen behandling alls.

8. I fråga om lärarnas förutbildning för en effektivt bedriven nykterhetsundervisning
må i avseende å historielärarnas akademiska studier anmärkas
följande. Det torde vara en missuppfattning av den akademiska
lärarutbildningens syftning, om man anser, att densamma i irämsta rummet
skall bibringa ett kunskapsomfång inom ämnet, som så att säga i
förstorad skala ungefärligen täcker skolkurserna. Givetvis böra de akademiska
lärarexamina också garantera ett rimligt kvantitativt utmätt kunskapsmått,
men deras främsta resultat bör vara verkligt sakintresse för
ämnet och en förnuftig studiemetod. Den akademiska examen är i princip
icke i och för sig något färdigt, avslutat, den är, om det bakomliggande
utbildningsarbetet rätt bedrivits, närmast en fast utgångspunkt för
de fortsatta studier, som en lärare varken kan eller bör släppa. Följaktligen
finner jag föga nödvändigt, att av historieläraren kräves en vid
universitetet genomgången kurs i nykterhetsfrågan. Har han intresse för
saken och känsla av ansvar för sin lärargärning, skaffar han sig lätt insikter
genom egna studier, varvid han finge en god hjälp, därest från
sakkunnigt håll ombestyrdes en lämplig handbok för förberedelse. Möjligt
år emellertid, att lärarutbildningen härutinnan skulle komma i något annat
läge, därest, som jag lutar åt, en allt större vikt, särskilt inom vissa skoloch
linjetyper, lades vid samhållsläran i det hela. I Tyskland har det
aktuella intresset för »Bilrgerkunde» framkallat krav på akademisk, mer
elementär förutbildning för historieläraren i de sociala frågorna samt i
nationalekonomi. En sådan elementär förutbildning skulle då här i Sverige
kunna anförtros åt ämnet statskunskap, vilket hittills fått en väl ensidig
statsrättslig och politisk läggning. Härvid kunde då något kapitel ägnas
även åt nykterhetsfrågan.

Naturlära (biologi) med hälsolära samt kemi.

Då nykterhetsundervisningen under långa tider i sin helhet samraanbundits
med hälsoläran, torde det vara på sin plats att granska det hittills
använda tillvägagångssättet för kunskapers meddelande om rusdryckernas
natur och verkningar.

Huvudanmärkningen mot den i otaliga fall lämnade undervisningen
om rusdryckernas inverkan på individen gäller den ensidighet, varmed
man både i den muntliga framställningen och i en del läroböcker samt
medelst planscher och annan åskådningsmateriell framhållit alkoholens förstörande
inverkan på organens byggnad (deras anatomiska förändringar),
sådan denna ter sig efter ett långvarigt och rikligt missbruk av rusdrycker.
I jämförelse härmed har man underskattat det ödesdigra inflytande,
som alkoholen ojämförligt mycket oftare, långt tidigare och intagen
i betydligt mindre mängder utövar på organens förrättningar (deras fysiologiska
förändringar).

Vid alkoholfrågans behandling i hälsoläran är det nämligen icke
drinkarnes anatomi, som skall utgöra det centrala. Så har det dock under
långa tider varit, och härtill finnas tvenne förklarande anledningar.

Dels har man i agitationsverksamheten och i upplysningsarbetet utanför
skolan trött sig lättast påverka allmänhetens uppfattning genom en
drastisk framställning om exempelvis leverns och njurarnas sjukliga förändringar
i långt framskridna stadier av kronisk alkoholförgiftning. Dels
har man inom skolan frestats till detta framställningssätt genom lätt tillgänglig
åskådningsmateriell (planscher och gipsfantomer), avsedd att just
framhäva vissa organs slutliga tillstånd hos supare. För en önskvärd
framställning av de genom rusdrycksmissbruk framkallade förändringarna
i organens förrättningar (funktioner) saknas däremot av helt naturliga skäl
påtaglig åskådningsmateriell.

Eu annan anmärkning bör riktas mot det i denna undervisning icke
sällan förekommande påståendet, att även helt obetydliga mängder alkohol
utöva en skadlig (giftig) inverkan på den mänskliga organismen, med förbiseende
av att alkoholen måste intagas i en viss (väl så mätbar) kvantitet
för att överhuvud taget göra någon iakttagbar effekt och att denna kvantitet
måste avsevärt ökas för uppnående av giftverkan. Vidare har man mycket
ofta bortsett ifrån det kända faktum, att alkoholens verkningar både till
förloppet och till intensiteten äro synnerligen växlande hos olika personer
och under skilda omständigheter (närmare härom se nedan).

En tredje anmärkning gäller det lättvindiga sätt, varpå en del »vetenskapliga»
experiment till alkoholfrågans belysande anordnats och fram -

ställts av personer, som saknat förutsättningar för att kritiskt bedöma
experimentens innebörd.

Det är nödvändigt, att en omläggning göres i avseende på nykterhetsundervisningen
i den mån densamma avser förhållanden, som falla
inom hälsolärans område, sålunda, att det väsentligaste i framställningen
blir alkoholens verkningar på de viktigare organens och i första rummet
nervsystemets förrättningar (funktioner).

Och härvid gäller särskilt det upprepade gånger framställda kravet, att
undervisningen skall stödja sig på bestyrkta fakta. En mängd av innehållet i
hittills meddelad »populärmedicinsk» nykterhetsundervisning mdste bortfalla.
Det tinnes i alla händelser tillräckligt med påtagliga fakta i rusdrycksmissbrukets
skuldregister.

Såsom grundlinjer vid eu planmässig undervisning om alkoholens
inflytande på individens kroppsliga och andliga hälsa torde nedanstående
översikt kunna tjäna, därest man vid dess tillämpning tager hänsyn till
fattningsförmågan och kunskapsförutsättningarna hos lärjungarna (åhörarna)
i olika åldersklasser etc.

Rusdryckernas betydelse från hälsolärans synpunkt är deras farlighet,
deras förmenta nytta och deras skadlighet. Deras verkningar äro emellertid
i hög grad beroende dels på individuella faktorer hos var och en, som
använder dem, dels på de yttre omständigheter, under vilka de förtäras.
Mången tolererar ett tillfälligt bruk av en alkoholmängd, som för en annan
kan bli ödesdiger. Alkoholvanor, som för den ene kunna bibehållas utan
iakttagbar skada, kunna hos en annan undergräva hälsan i andligt och
kroppsligt avseende. Vidare medverka härvidlag en mängd yttre omständigheter
sådana som vederbörandes levnadsvanor, föda och bostad, sysselsättning
o. s. v. samt dessutom sjukliga anlag etc.

För en mängd människor kan ett verkligen måttligt bruk av rusdrycker
bli farligt genom att fresta till småningom eller hastigt stegrade
mängder vid intagandet, då den effekt (exempelvis höjd sinnesstämning,
stegrad känsla av välbefinnande, glömska av trötthet, bekymmer o. s. v.),
som tilläventyrs eftersträvas, eljest icke infinner sig.

I avseende på rusdryckernas förmenta nytta har man att anknyta
undervisningen härom dels till läran om kroppens värmereglering, dels
till födoämnesläran samt slutligen till kapitlen om kropps- och själsarbete.

Frågan om rusdryckernas inflytande och skadliga inverkan på den
mänskliga organismens förrättningar och om de rubbningar däri, som
vållas av missbruket, upptages till behandling i samband med undervisningen
om matsmältningen och blodomloppet. Dessutom bör från och
med folkskolans högsta stadium undervisning om nervsystemet och själs -

livet meddelas i sådan omfattning, att en på kunskapen om de viktigaste
hithörande funktionerna grundad undervisning kan meddelas rörande rusdryckernas
verkningar på arbetsförmågan, på handlingskraften och på det
moraliska omdömet. Här ligger nämligen kärnpunkten inom det kunskapsområde,
som bör bibringas rörande rusdryckernas skadliga verkningar på
individen. Därvid skall naturligtvis framhållas såväl effekten av tillfälligt
bruk och missbruk av rusdrycker och den akuta förgiftningens (rusets)
yttringar som verkningarna av ett dagligt förekommande eller ofta upprepat
missbruk av rusdrycker.

Vad beträffar arbetsskickligheten bör städse erinras därom, att rusdrycksbruket
aldrig är till fördel men ofta till skada vid sådant arbete,
som fordrar intensiv uppmärksamhet och vaket omdöme eller viljekraft
och uthållighet (högre intellektuell verksamhet, precisionsarbete, idrott,
strapatser), men att arbetet i den mån det ställer mindre kraf på nyssnämnda
funktioner (grofarbete) också röner mindre påverkan av alkoholförtärande.
Vidare framhålles hurusom rusdrycksmissbruket — både det
tillfälliga och det vanemässiga — nedsätter arbetsförmågan och inverkar
försämrande på arbetsresultatet.

I fråga om rusdrycksmissbrukets moraliska verkningar påpekas, hurusom
redan smärre alkoholmängder förslöa den psykiska hämningsmekanismen
(nedsätta förmågan av självbehärskning), vidare de talrikt förekommande
fall, då icke blott dumdristiga och ödesdigra utan även
brottsliga handlingar begåtts i berusat tillstånd av personer, som eljest
ådagalägga ett behärskat och laglydigt uppförande, och slutligen det
långvariga rusdrycksmissbrukets nedbrytande inverkan på karaktären och
viljelivet.

Gentemot barns förhållande till rusdrycker bör undervisningen vara
absolutistisk. Eljest bör varje lärare i sanningens intresse städse hågkomma,
att intet medicinskt-vetenskapligt skäl föreligger för friska, vuxna
personers absoluta avhållsamhet från rusdrycker, utan att de motiv, som
kunna föranleda sådan absolutism, äro av social-etisk natur (och därför
ingalunda mindre vägande).

Sedan rusdrycksmissbrukets nedsättande inverkan på kroppens motståndskraft
mot smittosamma sjukdomar framhållits, böra till sist omtalas
de gröfre anatomiska, ovan omtalade organförändringarna, vilka påträffas
hos erkända supare, men med framhållande av, att dessa sjukliga omvandlingar
häntyda på ett rusdrycksmissbruk, som i allmänhet långt, långt
innan dessa förändringar inträdde, redan medfört ödesdigra verkningar på
individens andliga och kroppsliga hälsa. Härvidlag må emellertid varje
lärare hågkomma, att — såsom de sakkunniga framhållit (sid. 24) — såväl alko -

holens roll såsom ensam sjukdomsorsak som dess specifika verkningar på
organismen äro i hög grad omstridda.

Såsom ämnen till behandling vid undervisningen om alkoholens verkningar
på den mänskliga organismen kunna nedanstående punkter tjäna,
vilka hämtats ur en av styrelsen för »Svenska läkarnes nykterhetsförening»
år 1909 utfärdad, på samtliga järnvägsstationer i riket uppsatt proklamation
med överskrift »Till Sveriges tolk».

»Alkohol, tillfälligt njuten även i ganska små mängder, åstadkommer
— i motsats till vad vanligen antages — städse en nedsättning av uppmärksamhet,
omdömes- och arbetsförmåga.

»Alkohol, tillfälligt förtärd till berusning, förorsakar dagligen olycksfall
och vållar därigenom ej sällan svåra skador eller till och med döden.

»Farligare, än man vanligen tror, är rusets första, lättaste skede, då
självbehärskningen slappas och drifterna få friare spelrum. Frestelser till
brott och till könsliga utsvävningar vinna då seger över mången, som förut
med framgång motstått dem.

»Alkohol, förtärd under längre tid och även i mängder, som av många
anses oskyldiga, framkallar ofta obotliga skador i magsäck, lever, hjärta,
blodkärl, njurar, varav följa långvarig sjuklighet och för tidig död..

»Alkohol är i första rummet ett nervgift, som vid längre tids missbruk
förorsakar svåra förändringar i nervsystemet, vilka ofta medföra rubbningar
i själslivet: tankeverksamheten förslöas, viljekraften slappas och känslolivet
förråas; icke sällan inträder sinnessjukdom.

»Alkohol nedsätter kroppens motståndskraft mot smittosamma sjukdomar.
Ett framgångsrikt bekämpande av alkoholbruket bliver således ett
synnerligen betydelsefullt stöd i striden mot tuberkulosen.

»Alkohol verkar särskilt ödeläggande på unga, växande personer och
må därför aldrig givas åt, barn.

»Alkohol är en kraftigt medverkande orsak till brott. Flertalet av de
-tusentals män, som årligen avtjäna straffarbete eller urbota fängelsestraff,
hava begått sitt brott under inflytande av alkohol.

»Alkohol kan skada, även då den förtäres i mera utspädd.form. Särskilt
visar sig den stigande Utför brukning en såsom en allvarlig fara för vårt folk.

»Alkohol inverkar högst olika på olika personer, vadan det är svårt
att bestämma gränsen för den verkliga måttligheten. Vad den ene utan
synbar skada kan fördraga, vållar hos den andre berusning och under
årens lopp allvarliga rubbningar av hälsan.

»Alkohol är ett förrädiskt gift, som, njutet även i små mängder, ofta
blir farligt därigenom, att det hos mången väcker begär efter allt större och
större mängder.

»På grund därav komma, så länge rusdrycker finnas lätt tillgängliga,
tusenden och åter tusenden av vårt folk att missbruka dem och att därigenom
icke blott skada sig själva utan även bringa ofärd i vida kretsar

Utom hälsolåran förekommer under rubriken naturlära (eller såsom
självständigt läroämne) även kemin. Hit bör läggas undervisningen om
rusdryckernas sammansättning, deras olika alkoholhalt och tillverkning.

Kristendom.

I kristendomsundervisningen finns det många tillfällen, då nykterhetsfrågan
på ett osökt och naturligt sätt kan beröras. Vid vilka sådana
tillfällen den också bör beröras, kan icke avgöras på ett allmängiltigt sätt.
För den ene läraren faller sig saken mera naturlig i ett sammanhang,
för den andre i ett annat; tillfälliga omständigheter kunna också spela
in, t. ex. att man ibland har mera gott om tid på en punkt i undervisningen,
ibland på en annan och dylikt. Liknande förhållanden göra också,
att det icke heller kan på ett allmängiltigt sätt avgöras, på vilka punkter
i kristendomsundervisningen man bör nöja sig med att mera i förbigående
vidröra nykterhetsfrågan, och på vilka punkter man möjligen bör
ägna den en mera ingående behandling. Vad jag i det följande har att
anföra, gör följaktligen icke anspråk på att vara en normalplan utan är
blott några helt visst ganska subjektivt valda exempel på hur saken synes
mig kunna tas. Jag skiljer härvid icke mellan olika slag av läroanstalter
eller olika stadier av undervisningen utan mellan olika grenar av kristendomsämnet.
Framställningen vilar väsentligen på erfarenhet från de allmänna
läroverkens olika stadier. Men i den mån den är sakligt befogad,
torde den i tillämpliga delar kunna komma även undervisningen vid andra
läroanstalter till godo.

Mera tillfälligt och i förbigående synes mig nykterhetsfrågan kunna
komma på tal snart sagt oupphörligt i kristendomsundervisningen. Jag
anför några exempel från olika grenar av ämnet. I allmänhet nöjer jag
mig med att påpeka stället; endast i sådana fall då dess användning synes

vara förenad med svårigheter eller av annan anledning kräva några kornmentarier,
bifogar jag eu och annan reflexion. Mer än ett av de stillien,
jag anför, är sådant, att det kan passa in under flera av nedanstående
rubriker; förteckningen är därför, liksom av andra skäl, ingalunda oklanderligt
systematisk.

1) Bibelläsning (inkl. bibliska berättelser eller »biblisk historia»

samt bibelkunskap).

Sådana ställen (till större delen i Gamla testamentet), där vinförbud
förekommer: präster i tjänstgöring (3 Mos. 10: 8—11), nasirer (4 Mos. 6:
2—4. Dom. 13. Am. 2: 11—12. Luk. 1: 15), rekabiterna (Jer. 35).

Primitiva, resp. urartade förmer av offertjänst (1 Sam. 1: 9—14.
Jes. 28: 7—8. Am. 2: 8).

Direkta varningar för eller bestraffningar av dryckenskap (5 Mos. 21:
18—21. Ordspr. 20: 1; 23: 19—21; 29—35. Jes. 5: 8—24. Hos. 4: 11;
7: 5. Joel 1: 5—7. Am. 4: 1—3; 6: 1—7. Mika 2: 11. Hab. 2: 5;
15—17. Luk. 21: 34. Pann. 13: 12—14. 1 Kor. 5: 9—11; 6: 9 — 11.
Gal. 5: 16—25. Ef. 5: 18—20. 1 Tess. 5: 4—8. 1 Tim. 3: 1—3; 8—11.
Tit. 1: 7—8; 2: 2—3. 1 Petr. 4: 1—5; 7; 5: 8). Observera, att på de

flesta av dessa ställen dryckenskapen nämnes icke isolerad utan i sitt
sammanhang med andra brott och laster, särskilt sexuella utsvävningar
samt brist på social ansvarskänsla.

Berättelser om gästabud: Ahasveros’ (Ester l), Jobs barns (Job. 1:
4—5), Belsassars (Dan. 5), Heroaes’ (Matt. 14: 6—11. Mark. 6: 21—28).
Observera, att vid alla dessa tillfällen företagas i den upprymda stämningen
brottsliga eller åtminstone oskickliga handlingar, som säkerligen
icke skulle ha kommit i fråga under normala omständigheter.

Ett särskilt omnämnande förtjänar kanske berättelsen om bröllopet
i Kana (Joh. 2: 1 —11), icke därför att den i och för sig ger någon företrädesvis
lämplig utgångspunkt för behandling av nykterhetsfrågan, men
därför att den understundom användes som argument mot den absolutistiska
nykterhetsrörelsen. Att Jesus för sin person förtärde vin, är ju ett historiskt
faktum, bestyrkt av åtskilliga yttranden och berättelser, vilkas historiska
karaktär är mindre omtvistad än den nu ifrågavarandes (t. ex. Matt.
11: 19 samt berättelserna om Jesu sista måltid med sina lärjungar). Och
alla försök att så att säga bryta udden av detta faktum genom funderingar
om alkoholfritt vin hos judarna måste betraktas som rena fantasier,
vilka ohjälpligt stranda på Gamla och Nya testamentets samfällda
vittnesbörd om vinets natur (se t. ex. de i det föregående anförda ställena).
Men den vikt, som man lägger på frågan om Jesu rent personliga ställ -

ning till vinet, beror på en oriktig frågeställning, ity att man anser den
kristna sedligheten bestå i ett möjligast noggrant kopierande av Jesu
yttre sätt att leva och skicka sig. Här behöver väl icke utförligt påvisas,
hur orimlig en sådan uppfattning är; dess orimlighet borde falla envar i
ögonen vid ringaste försök att konsekvent genomföra den vare sig i teori
eller praktik. Helt annorlunda ställer sig frågan, om man gör klart för
sig, att målet för den kristnes sedliga strävan är ett liv besjälat av samma
ande som Jesu liv, den heliga kärlekens ande. Då finner man helt naturligt,
att samma ande kan taga sig uttryck i växlande handlingssätt på
grund av olika förutsättningar på olika tider, för olika personer, ja för
samma person i olika situationer. Och vad särskilt nykterhetsfrågan
beträffar, lider det intet tvivel, att förutsättningarna för dess bedömande
i Jesu Palestina och i vårt Sverige äro vitt skilda. Olikheten kan uttryckas
så: dryckenskapen i Palestina på Jesu tid förekom i individuella
undantagsfall och var en fara för individen, hos oss är den en företeelse,
som undergräver stora folklager, på mångahanda vägar direkt och indirekt
inverkar på gestaltningen av samhällslivets olika områden och följaktligen
är en fara för hela folket. Därför bör den av en kristen bedömas
icke med ledning av Jesu föredöme i fråga om vissa yttre handlingar
utan med ledning av vad hela hans liv i ord och gärning har att säga
om kärlekens sätt att bära det gemensamma ansvaret. För att återgå till
berättelsen om bröllopet i Kana kan av det sålunda sagda dragas den
slutsatsen: denna berättelse står fullkomligt på sidan om absolutismens
problem och ger icke någotsomhelst bidrag till dess lösning i den ena
eller andra riktningen.

Jesu ord om förförelse genom ögat, handen och foten (Matt. 5: 211
—30; 18: 8—9. Mark. 9: 43—48) samt om fastan (Matt. 6: 16—18.
Mark. 9: 28—29). Observera, att försakelsen för en kristen icke är självändamål
men dock i hans liv intar ett viktigt rum såsom medel dels att
bereda sig inre samling och skydda sig mot frestelse, dels att hjälpa andra.
Till detta sammanhang kunna ock föras Jesu liknelser om skatten och
pärlan (Matt. 13: 44—46).

Jesu dom över förförare (Matt. 18: 6—14. Mark. 9: 42—48. Luk.
17: 1—2). Observera, att bristen på ansvarskänsla (Matt. 18: 10—14)
sammanställes med den direkta förförelsen (v. 6—7).

Jesu omdöme om människornas sätt att mottaga -lohannes döparen
och honom själv (Matt. 11: 16 —19. Luk. 7: 31 — 35).

Jesu liknelse om den utdrivne onde anden (Matt. 12: 43—45. Luk.
11: 24—26). Allt sedligt upprättelsearbete måste vara av positiv art.

-Jesu liknelse om det, som går in i, och det, som går ut ur munnen
(Matt. 15: 1—20. Mark. 7: 1—23).

Jesu liknelse om den förlorade sonen (Luk. 15: 11—32).

Jesu liknelse om den rike mannen och Lasarus (Luk. 16: 19—31).

Apostlatidens strider om den kristna friheten (omskärelse, högtider,
offerkött m. in.), särskilt Pauli förkunnelse och praxis (Joh. 8: 31—36.
Apg. 10: 1—11: 21; 15: 1—31; 16: 1—3; 21: 18—26. Rom. 6; 12:
1—2; 14: 1—15: 7. 1 Kor. 3: 16—17; 6: 12 — 20; 8-9; 10: 23—33;
12: 12—27. Gal. 2: 1—14; 5: 1—15; 6: 1—5. Kol. 2: 16—23. 1 Tim.
4: 1—10. Tit. 1: 15. 1 Petr. 2: 16).

2) Kyrkohistoria.

Den kristna friheten (apostlatiden se ovan; reformationstiden, särskilt
Luther; adiafora i sammanhang dels med interim, dels med pietismen).

Askesen (resp. den kristna försakelsen) i olika tider och enligt olika
åskådningar.

Gnosticismen och liknande dualistiska åskådningar.

Den kristna kärleksverksamheten (inre mission, diakoni).

Wieselgren.

Moderna riktningar och problem på det religiöst-etiska området (solidaritetssynpunktens
framträngande, individ och samhälle).

3) Religionshistoria.

Askes (mera i form av direkt självplågeri, t. ex. i hinduismen, mera
i form av återhållsamhet, t. ex. i buddhismen; vinförbud i islam).

Rituella utsvävningar (t. ex. hos semiterna).

4) Tros- och sedelära.

De punkter i denna, som företrädesvis synas mig kunna ifrågakomma,
upptager jag här i Lilla katekesens ordning. På sådana stadier av undervisningen,
där katekesen icke användes eller åtminstone icke ligger till
grund för dispositionen, inpassas frågans behandling lätt på motsvarande
ställen.

Första budet.

Tredje budet (hela livet en gudstjänst).

Fjärde budet (individ och samhälle).

Femte budet.

Sjunde budet (plikten till hederligt arbete).

Budens slutord (generationernas sammanhang och ömsesidiga ansvar)..

Första artikeln (Gudsbelätet, människans höghet och uppgift).

Tredje artikeln (de heligas samfund, syndernas förlåtelse, helgelse).

Första, andra och tredje bönen (jämför första artikeln samt vid andra
bönen: »de heligas samfund»).

Fjärde bönen (varför räcker icke alltid det dagliga brödet?)

Sjätte bönen (exempel, sed, lagstiftning).

Fjärde huvudstycket (den döptes förpliktelser).

Härmed är eu provkarta given på sådana punkter i''kristendomsundervisningen,
på vilka nykterhetsfrågan synes kunna beröras på ett osökt
och naturligt sätt. Till åtskilliga av dem kan man också utan tvivel anknyta
en mera ingående behandling av frågan. En sådan synes mig visserligen
icke böra ifrågakomma i sammanhang med kristendomskursens
historiska delar; dessa böra få behålla sin historiska huvudkaraktär, utan
att den bortskymmes av längre exkurser av annan natur. Men desto flera
tillfällen att välja på givas i tros- och sedeläran. För vilket av dessa
man stannar, det är till en viss grad en smaksak. Mig förefaller kapitlet
om helqelsm i sammanhang med å ena sidan förlåtelsen, å den andra
samfundstanken (3:e artikeln) som den lämpligaste punkten för en mångsidigt
sammanfattande framställning. När man kommer till denna punkt,
har°man att blicka tillbaka på så många vad man skulle kunna kalla detalj-
eller specialbilder av saken, vilka ha framställts vid olika tillfällen
i det föregående, och vilka man nu kan samla till en totalbild. Och framför
allt förefaller det mig, som om problemet här skulle kunna gräva sig
ned till större religiöst och psykologiskt djup än kanske i något annat
sammanhang. Detta gäller, vare sig man följer katekesen mer eller mindre
eller icke alls. Vill man använda mera »lärda» termer än katekesens,
så kan man säga, att frågan har sin huvudsakliga plats i den sociala
etiken efter att förut ha förberetts i den individuella etiken.

Detta som svar på frågan, var i kristendomsundervisningen man bör
ta upp nykterhetsspörsinålet. Nu några ord om vad man vid dessa tillfällen
bör säga. Jag inskränker mig då till att framhålla de huvudsynpunkter,
som böra behärska framställningen, utan att inlåta mig på deras
växlande formulering allt efter olika sammanhang, olika stadier o. s. v.

Kropp och själ med hela deras utrustning äro av Gud givna att i
kärlek användas i Guds och människors tjänst (1 Mos. 1: 26—27. Matt.
22: 34—40. Rom. 6: 12—23; 12: 1—2). Men då måste de också be varas

och utvecklas, så att de befinna sig i ett sådant skick, att de allt
bättre duga för denna uppgift. För allt, som hotar och hindrar en sådan

utveckling, måste därför en kristen taga sig väl till vara; och bland de
företeelser i livet, som därvid utgöra den största faran, är dryckenskapen.

Nu är det emellertid ofta mycket svårt att med säkerhet dra gränsen
mellan ett oskadligt bruk av de alkoholhaltiga dryckerna och ett sådant,
som, om det också icke skulle övergå till vad man egentligen kallar dryckenskap,
dock medför verklig skada. Därför har ingen rätt att ta denna
sak lätt såsom någonting självklart, utan var och en måste allvarligt pröva
sig själv, huruvida han kan fullt lita på sitt omdöme och sin självbehärskning.
Finns någonsomhelst osäkerhet på den punkten, må han taga i allvarlig
omprövning, huruvida icke den begränsning av friheten, som ligger
i total avhållsamhet, är nödvändig för hans sunda utveckling till kropp
och själ (1 Kor. 9: 27).

Men även för den, som för egen del har rätt att känna sig fullt
säker, kan det bli en bjudande plikt att underkasta sig samma begränsning
i friheten. Ty när det gäller för en kristen att avgöra, hur han
skall bruka sin frihet, får han icke ta hänsyn till sig själv allena eller
ens i främsta rummet; den främsta hänsynen är den, hur hans bruk av
friheten inverkar på andra (kristlig solidaritet). Observera bland de förut
anförda bibelställena kärleksbudet samt de ställen, som visa oss Pauli sätt
att behandla frågor rörande den kristna friheten (särskilt Rom. 14: 7, 13,
15, 21; 15: 1—2, 7. I Kor. 8: 9—13; 9: 27; 10: 23—24; 12: 12—27).

Tillämpade på oss och ifrågavarande problem böra dessa principer leda
oss till att uppställa ungefär följande fråga: vilken betydelse har min
ställning genom exempel, auktoritet o. s. v. för andra, t. ex. barn, kamrater,
underlydande, lärjungar?

Svaret på dylika frågor om frihetens begränsning måste emellertid
bli individens samvetssak. Ingen har rätt att för sitt svar göra anspråk
på allmängiltighet eller att fariseisk! döma den, som svarar på annat
sätt (Matt. 7: 1—5. Rom. 14: 1—13. 1 Kor. 8: 8). En allmängiltig

plikt är det att på allvar ställa frågorna för sig, icke att besvara dem på
ett visst sätt.

Liknande synpunkter måste göras gällande i fråga om samhället i
stort sett. Lika väl som individen måste på allvar ta upp problemet om
frivillig försakelse för andras skull, lika väl måste samhället ta upp problemet
om inskränkning i allas frihet för de svagas skull. Här blir det
emellertid icke fråga om eu frivillig inskränkning utan om en, som regleras
genom lagstiftning, vars åtlydande samhället i nödfall får vara berett
att framtvinga med maktmedel. Formerna för denna lagstiftning
kunna växla. Den kristne böjer sig för lagen, även om han anser den
olämplig — naturligtvis under förutsättning att den icke vill tvinga ho6 -

nom att göra något, som strider mot hans samvete (Matt. 22: 21. 1 Petr.
2: 13). Och när det gäller att medverka till lagstiftningen, då tar han
inga doktrinära hänsyn till vad som gör anspråk på att vara frihet men
väl till lagstiftningens förmåga att motsvara sin uppgift. Den lagstiftning,
som på grund av bristande stöd i allmänna meningen eller opraktiska
bestämmelser eller dylikt icke detta förmår, den kan komma att göra
mer skada än nytta.

Aven på denna punkt, när det gäller den politiskt-juridiska sidan av
nykterhetsfrågan, måste man hålla i minnet, att frågan icke kan besvaras
på något sätt, som har rätt att uppträda med anspråk på allmängiltighet.
Den allmängiltiga plikten är att på allvar ta upp frågan samt att utan
förhastande och självförhävelse bedöma olika försök till svar.

Så ungefär tänker jag mig huvuddragen av nykterhetsfrågans behandling
i sammanhang med kristendoinsundervisningen. Att detaljutformningen
kommer att växla mycket efter olika lärare, olika stadier o. s. v.,
ligger i sakens natur och är redan påpekat.

Till slut vill jag, fast det kanske egentligen ligger utanför min uppgift,
påpeka, att grundtankarna synas mig böra bli desamma, ifall man
vill etiskt belysa frågan utan religiös motivering, fastän utgångspunkten
då helt naturligt icke kan tagas i människans ställning till Gud (Gudsbelätet,
kärleksbudet, förlåtelsen, helgelsen, Gudsriket). Att finna en annan
lika god utgångspunkt torde enligt min mening knappast vara möjligt:
bäst torde väl emellertid i så fall visa sig tanken om människornas inbördes
solidaritet.

Sammanfattning av grundlinjerna.

De sakkunniga äro, som redan förut framhållits, fullt ense med de
här ovan framförda meningarna, att undervisningen i alkohollära icke får
ryckas ur sitt naturliga sammanhang med framställningen om de historiska,
sociala och biologiska företeelserna och så erhålla karaktären av en från
skolans övriga läroämnen fristående kurs.

Nykterhetsundervisningen kan i de olika läroämnena naturligt inpassas
i framställningen av livs- och samhällsföreteelserna på två olika sätt, vilka
båda böra användas. Å ena sidan kan man i alla eller de flesta ämnen
i alla klasser mera tillfälligt komma in på nykterhetsfrågan, alldeles osökt
och naturligt, och tydligt är, att även det slaget nykterhetsundervisning
kan göras synnerligen effektiv. A andra sidan kan man emellertid i vissa
ämnen (historia med samhällslära och ekonomilära samt biologi med hälso -

lära) på visst skolstadium sträva efter ett mera samlat och fördjupat inträngande
i alkoholfrågan, t. ex. såsom folkundervisningskommitlén föreslagit
i naturlära för folkskolans högsta klass.

Vad historien beträffar, bör en sådan mera samlad undervisning förläggas
till de klasser, vilkas kurs innefattar det senaste århundradets
historia, och där anknytas till framställningen om husbehovsbränningen,
Per Wieselgren, industrialismens genombrott och den moderna nykterhetsrörelsen.

1 anslutning till det under grundlinjerna för ämnet historia gjorda uttalande
om kursplaner och metodiska anvisningar vilja de sakkunniga fästa uppmärksamheten
på att många, för att icke säga flertalet intresserade lärare
säkerligen skulle bli tacksamma för mera detaljerade anvisningar om varest de
i olika ämnen skola kunna finna anknytningspunkter. Åinnets vikt och i ännu
högre grad de svårigheter, som möta lärarna på grund av att de oftast sakna
särskild utbildning i fråga om undervisning i hälsolära med nykterhetsundervisning,
gör utarbetandet av dessa anvisningar i hög grad önskvärt.
Visserligen är det sant, att en lärare kan göra saken mera skada än ga^n
genom att både i tid och otid skjuta fram nykterhetssynpunkter i sin
undervisning, men det torde väl hos lärarpersonalen få förutsättas den pedagogiska
takt, att ingen av ovist nit låter förleda sig till för lärjungarna
osmakliga överdrifter. Risken för att de här ifrågasatta anvisningarna
skulle kunna leda tillbett sådant resultat bör för övrigt kunna alldeles avlägsnas
genom ett klart och tydligt framhållande av att dessa anvisningar
endast äro att betrakta som uppslag för undervisningen med fullkomlig
frihet för läraren att följa dem eller gå andra vägar, som han finner bättre.
För de blivande folkskollärarna, som enligt den nya seminariestadgan få
ledning både i fråga om behandlingen av hälsoläran och nykterhetsundervisningen,
äro dessa anvisningar givetvis av mindre vikt än för flertalet
Tedan utexaminerade — ehuru visst icke betydelselösa.

Utarbetandet av metodiska anvisningar för nykterhetsundervisningen
är naturligtvis av ännu större vikt, då det gäller den mera ingående och
sammanhängande undervisningen.

Det har stundom klagats över att mera ointresserade lärare tagit den
redan nu anbefallda nykterhetsundervisningen ganska lättvindigt. Mera
detaljerade metodiska anvisningar för ämnets behandling skulle säkerligen,
på samma gång de underlättade arbetet för de intresserade lärarna, vara
ägnade att inskärpa ämnets vikt och betydelse för de övriga. Resultatet
av undervisningen i vilket ämne som helst är ju i högsta grad beroende
av lärarens intresse, och man skulle därför kunna invända, att sådana
metodiska anvisningar i många fall skulle medföra en allt för schablon -

£olk- och
nmåskolan.

mässig behandling av nykterhetsundervisningen. För de intresserade lärarna,
d. v. s. det stora flertalet, bleve de metodiska anvisningarna i alla fall
ett uppslag, av vilket läraren så småningom med ökad erfarenhet bleve
mindre bunden, ehuru det alltid kunnat tjäna honom som god utgångspunkt
vid början av hans lärarbana.

Någon egentlig garanti för en tillfredsställande nykterhetsundervisning
i alla skolor, oberoende av lärarens intresse och åsikter, har man emellertid
icke förrän alkoholfrågan vunnit tillräckligt beaktande i skolans läroböcker.
Aven för åstadkommandet av i detta hänseende tillfredsställande
läroböcker hava de här ifrågasatta metodiska anvisningar stor betydelse. Den
allmänna och obestämda formuleringen av nu gällande bestämmelser i
fråga om nykterhetsundervisningen har icke varit ägnad att framtvinga
detta tillbörliga beaktande i läroböckerna. De mera detaljerade anvisningarna
skulle säkerligen komma att på helt annat sätt beaktas av läroboksförfattarna.

Ett förslag till sådana detaljerade anvisningar har uppgjorts för folkskolan
och fortsättningsskolan (Bilaga 5). För den händelse uppslaget
vinner beaktande, böra liknande anvisningar utarbetas även för övriga
undervisningsanstalter.

C. Nykterhetsundervisningens omfattning vid olika

läroanstalter m. m.

Efter att sålunda hava angivit de grundlinjer, vilka enligt de sakkunnigas
förmenande böra vara de vägledande vid den i samband med
ovan anförda ämnen meddelade nykterhetsundervisningen, vilja de sakkunniga
övergå att yttra sig om de olika skolformer, där denna undervisning
synes böra upptagas.

Yad då först och främst folk- och småskolan beträffar, vilja de sakkunniga
till en början framhålla, att den nykterhetsundervisning, som
såväl här som i andra skolor, där lärjungarna befinna sig på samma
åldersstadium, bör bibringas, ej synes så mycket böra hava till mål att
genom inlärande av en mängd fakta giva ett visst mått av kunskaper,
utan huvudsakligen bör hava i ögonsikte att påverka lärjungarnas viljeliv
och deras uppfattning. Huvudvikten bör synbarligen ligga på att ingiva
barnen en verklig förståelse för de hygieniska och sociala sidorna av
nykterhetsfrågan. De sakkunniga vilja härjämte framhålla, att folkskolan

vid behandlingen av nykterhetsfrågan i viss män intager en särställning i
förhållande till övriga skolarter därutinnan, att klasserna i samtliga ämnen
bär undervisas av en och samme lärare. Denne kan nämligen beröra frågan
vid det ämne han finner härför erbjuda anknytningspunkter oeh sålunda
vid olika ämnen låta olika sidor av spörsmålet komma till belysning.
Det hade nog varit lyckligast, om undervisningens tyngdpunkt även
i folkskolan kunnat läggas på den sociala sidan av alkoholspörsmålet,
eftersom främjandet av den allmänna folknykterheten i vårt land står i
oupplösligt samband med en klar folkuppfattning av detta spörsmåls rent
sociala karaktär. Det stöter emellertid på rätt stora svårigheter att för
barn i skolåldern (som i allmänhet räcker, tills de bli högst 13 år), lämna
någon mera ingående utredning i sociala frågor. Sådan undervisning hör
givetvis mera hemma i fortsättningsskolan, där eleverna nått en större
mognad. Men även i den egentliga folkskolans högsta klass torde det dock
vara möjligt att vid undervisningen få fram sociala synpunkter, så att de
bli tillgängliga för barnens uppfattningsförmåga. I största utsträckning
kan detta ske vid kistorieundervisningen. Det är nämligen tydligt, särskilt
om man tar hänsyn till folkskolebarnens nivå, att de sociala företeelserna
helst böra sättas i sitt historiska sammanhang för att kunna avvinnas intresse
och förstående. 1 de lägsta klasserna bör enligt de sakkunnigas
förmenande nykterhetsundervisningen förekomma i form av enkla berättelser
och i samband med anvisningar rörande den personliga hygienen
samt anknytas till undervisningen i de ämnen, där läraren så finner lämpligt.
I folkskolans högre klasser böra i samband med undervisningen i
naturkunnighet frågans rent hygieniska och fysiologiska synpunkter erhålla
en så vitt möjligt ingående behandling. Således bör tyngdpunkten i nykterhetsundervisningen
här läggas till ämnena hälsolära och, såsom ovan nämnts,
historia. Det är nämligen givet, att de frågor, som härvid träda i förgrunden,
äro för barn i den ålder, varom bär är fråga, de lättfattligaste.
Under det de sakkunniga sålunda anse den planmässiga nykterhetsundervisningen
i folkskolans högre klasser böra huvudsakligen förläggas till
ämnena historia och naturkunnighet, hava de sakkunniga ingalunda förbisett,
att undervisning om alkoholläran kan och bör meddelas även i samband
med andra ämnen. Vad särskilt flickornas undervisning angår, synes undervisningen
i huslig ekonomi erbjuda ett lämpligt tillfälle att beröra frågan
från födoämneslärans synpunkt. Vidare böra givetvis också vid kristendom
.sundervisningen de etiska, ej minst de socialetiska sidorna av frågan
erhålla behörigt beaktande. Slutligen vilja de sakkunniga erinra därom,
att ämnet liemhygdskunskap, därest detta ämne bliver infört å folkskolans
undervisningsplan, synes böra erbjuda synnerligen konkreta anknytningar

med frågan om rusdryckerna och deras verkningar. Beträffande åter frågan
i vilken utsträckning de olika synpunkterna kunna och böra framhållas
inom ramen för de olika ämnena, vilja de sakkunniga hänvisa till de ovan
givna grundlinjerna samt till de i Bilaga 5 föreslagna anvisningarna, vilka
härför erbjuda nödigt stoff, ankommande det på vederbörande lärare att
därav begagna sig i den mån han finner det görligt med hänsyn till barnens
uppfattningsförmåga och allmänna förståndsutveckling.

Den obligatoriska fortsättningsskolnn föreligger skisserad i folkundervisningskommitténs
betänkande angående denna skolform. I det förslag till
undervisningsplaner för olika slag av fortsättningsskolor, sagda kommitté
framlagt, är även nykter hets frågan beaktad. De sakkunniga hålla före, att
för den ungdom, som i dessa skolor kommer att få sin utbildning och i
allmänhet torde hava nått en mognare ålder, nykterhetsfrågans olika problem
med fördel kunna framställas. I likhet med vad folkundervisningskommittén
rörande denna fråga yttrat, vilja de sakkunniga framhålla
vikten av att spörsmålen komma till sin fulla belysning i samband med
de föreslagna ämnena medborgarkunskap och arbet skunskap. Utöver vad
nämnda kommitté föreslagit, vilja de sakkunniga dessutom framhålla,
att i samband med ämnet medborgarkunskap lämpligt tillfälle torde
erbjudas att mera ingående framhålla alkoholspörsmålets sociala sidor.

Folkundervisningskommittén synes vid uppgörandet av kursplanen för
fortsättningsskolan icke hava ifrågasatt, att de sociala synpunkterna skulle
särskilt beaktas vid nykterhetsundervisningen. Denna behandlas endast ur
rent hygienisk synpunkt. I kursplanen är den lagd under ämnet arbetskunskapen,
rubriken »yrkets hygien», under »omständigheter, som inverka
på arbetsförmågan», under ämnet medborgarkunskap, rubriken »familjen»,
efter »hemmets ordning och hygien». Denna brist i kursplanen torde
stå i nära samband med kommitténs uppfattning av medborgarkunskap,
som i stort sett sammanfallande med författnings- och förvaltningskunskap.
De sociala rörelserna hava icke tagits i betraktande och de nationalekonomiska
förhållandena högst obetydligt. Ehuru den tid, som kunnat anslås
åt ämnet medborgarkunskap — enligt kommitténs utredning kan sällan
mer än 60 timmar komma i fråga, ofta däremot mindre — är ganska
knapp, böra dock de sociala synpunkterna under alla förhållanden få sitt
vederbörliga beaktande. Här kan då också nykterhetsfrågan komma med
i sitt naturliga sammanhang och i sin egenskap av en av vår tids allra
viktigaste sociala frågor.

En lika viktig anknytningspunkt för nykterhetsundervisningen i fortsättningsskolan
som hemmets hygien torde vara hemmets ekonomi. För
fortsättningsskolans lärjungar bör »hemmets ekonomi» bli föremål för en

ratt grundlig utredning, och man har här ett osökt tillfälle att klargöra
för lärjungarna, varför alkoholfrågan för den stora massan av folket är av
så oerhört mycket ödesdigrare betydelse än för de besuttna samhällsklasserna,
ej minst genom rusdrycksmissbrukets undergrävande inverkan på individerna
och familjen. Det måste med all skärpa betonas, hur oekonomiskt
rusdrycksbruket är, och hurusom utgifterna för detsamma i månget hem
möjliggöras endast på bekostnad av verkligt nödvändiga utgifter och genom
onödiga umbäranden i fråga om vad som hör till livets nödtorft. Ett ordentligt
klargörande på denna punkt lämnar en säker grundval för den
i andra sammanhang kommande sociala nykterhetsundervisningen.

I fråga om nykterhetsundervisningens ordnande vid de högre allmänna
läroverken vilja de sakkunniga fästa uppmärksamheten därpå, att undervisningen
här träffar elever, vilka i genomsnitt tillbringa en längre tid i
skolan och uppnå en mognare ålder och för vilka följaktligen ett mera
omfattande och djupare ingående på alkoholspörsmålets olika sidor torde
vara på sin plats. 1 de högre allmänna läroverken erhålla blivande lärare,
officerare, präster m. fl. sin grundläggande utbildning, varförutom den
ungdom, som här får sin uppfostran, kan väntas på grund av sin högre
bildningsgrad komma att intaga platser i samhället, på vilkas innehavare
med rätta kan ställas större krav på social ansvarskänsla. Då dessutom
skolungdomen i de allmänna läroverken tillhör eller i regel kommer att
tillhöra de samhällsklasser, vilka mera sällan komma i direkt och persoidig
beröring med de fruktansvärda verkningar, som alkoholmissbruket så ofta
medför inom de bredare samhällslagren, så torde det från synpunkten av
medborgarfostran vara högeligen önskvärt, för att icke säga nödvändigt, att
denna ungdom i samband med sina egna studier i samhällskunskap faren så
ingående kännedom som möjligt om rusdrycksmissbrukets sociala verkningar.

Alkoholspörsmålet bör just därför i dessa läroanstalter behandlas med
särskild hänsyn till dess sociala betydelse. Givetvis böra spörsmålets olika
sidor i dessa skolor komma till belysning i samband med olika undervisningsämnen.
Först och främst synes undervisningen i historia med
samhällskunskap böra giva många och goda tillfällen att framdraga och
belysa spörsmålets sociala problem, och vilja de sakkunniga härvid särskilt
hänvisa till de synpunkter, som i ovan (sid. 27 ff‘.) givna grundlinjer i
historia framhållits. Dessutom böra andra sidor av nykterhetsfrågan komma
till synes vid undervisningen i biologi samt i kristendom med kyrkohistoria
och religionshistoria. Härförutom torde frågan kunna beröras även i andra
ämnen, sådana som filosofisk propedeutik (psykologi) och kemi. vad sistnämnda
ämne beträffar särskilt med hänsyn till rusdryckernas kemiska egen -

Allmämis
läroverk ro. It

skaper och tekniska tillverkning. I avseende å frågans behandling i samband
med de tre förstnämnda ämnena vilja de sakkunniga blott hänvisa
till ovan givna grundlinjer, vilka på detta skolstadium torde kunna gälla
i hela sin utsträckning.

I fråga om det s. k. mellanskolestadiet d. v. s. realskolor, samskolor,
kommunala mellanskolor och högre folkskolor ävensom i fråga om de
högre flickskolorna vilja de sakkunniga endast uttala, att vad ovan beträffande
de högre allmänna läroverken nämnts, här torde i tillämpliga
delar böra gälla, liksom de ovan givna grundlinjerna böra i den mån det
för olika stadier lämpar sig tjäna till ledning vid undervisningen i dessa
nu nämnda skolor.

Foikkögsko- I fråga om nykterhetsundervisningen vid folkhögskolorna vilja de
sakkunniga till en början erinra därom, att folkhögskolorna icke äro bundna
av några utav statsmyndigheter fastställda reglementariska föreskrifter
rörande de ämnen och kurser, som skola ingå i deras läroplan. Någon
ändring härutinnan i avseende å nykterhetsundervisningen vilja de sakkunniga
icke ifrågasätta. De sakkunniga hålla nämligen före, att i betraktande
av de fria former i avseende å undervisningens ordnande, som dessa
läroanstalter i jämförelse med andra skolor äga, några särskilda bestämmelser
härutinnan ej böra givas, utan att det bör överlämnas åt vederbörande
lärare att i lämpligt sammanhang till olika ämnen anknyta de
synpunkter i nykterhetsfrågan, som kunna anses vara lämpade för de i
allmänhet till en mognare ålder komna eleverna i dessa skolor.

De sakkunniga hava vänt sig till inspektören för folkhögskolorna
E. Ingers med begäran om ett utlåtande rörande nykterhetsundervisningen
i nämnda skolor, och har folkhögskolinspektören i sitt yttrande bland
annat uttalat sig om de ämnen, i vilka nykterhetsspörsmålen för närvarande
i folkhögskolorna beröras. Folkhögskolinspektören anför härom:

»Nykterhetsundervisning är ett ämne, som så att säga ger sig av sig
självt inom folkhögskolans program. Även där man icke har särskilda
lärotimmar anslagna åt ämnet, måste man i folkhögskolans undervisning
stöta på så många anknytningspunkter för nykterhetsspörsmålet, att detta
helt enkelt icke kan förbigås. I alla dessa skolor förekommer undervisning
i hälsolära, stats- och kommunalkunskap samt nationalekonomi, och inom
dessa m. fl. ämnen givas rikliga tillfällen att komma in på olika sidor av
denna fråga: de hygieniska, legislativa, ekonomiska och sociala».

Såsom av detta yttrande framgår, givas inom folkhögskolan flera ämnen,
till vilka olika delar av nykterhetsspörsmålet kunna på ett osökt sätt
anknytas, och vilja de sakkunniga uttala önskvärdheten av att vid de av

folkhögskolinspektören anförda ämnena de synpunkter komma till beaktande,
till vilka de sakkunniga hänvisat i fråga om nykterhetsfrågans behandling
i övriga läroanstalter, och vilka återfinnas i ovan givna grundlinjer, vilka
även här torde i tillämpliga delar kunna tjäna till ledning vid en planmässig
nykterhetsundervisning.

Därutöver torde väl även för framtiden särskilda föreläsningar komma
att anordnas vid folkhögskolorna i hithörande ämnen genom hänvändelse
till vederbörande centrala föreläsningsbyråer.

Beträffande nykterhetsundervisningen inom armén och flottan har vid
skilda tillfällen framhållits, hurusom de stora skaror av ungdom, som samlas
på olika ställen i landet såsom fast anställda vid armén och flottan
eller för fullgörande av sin värnplikt, borde bliva föremål för en planmässig
undervisning i förevarande ämne. De sakkunniga ansluta sig till
fullo till en dylik uppfattning, och vilja, utan att anse sig behöva närmare
motivera densamma, framhålla, hurusom de yttre förhållanden, under vilka
den militära utbildningen framdeles kommer att bedrivas, i väsentligt högre
grad än förr möjliggöra ett beaktande av nykterhetsspörsmålen i samband
med den rent militära undervisningen.

I fråga om sättet för nykterhetsundervisningens anordnande bland
manskapet, vilja de sakkunniga framhålla, att, då det ej torde kunna
ifrågasättas, att den skall meddelas av särskilt tillkallade lärare, och den
dessutom enligt de sakkunnigas mening bör ske i samband med den militära
utbildningen, densamma bör läggas i befälets hand. Det befäl, som
omhänderhar manskapets militära och dagliga utbildning, bör följaktligen
få sig anförtrodd uppgiften att vid denna framhålla och belysa
lämpliga sidor av alkoholspörsmålet, och det synes härvid ligga nära till
hands, att sådana synpunkter i första rummet höra vinna beaktande, vilka
närmare sammanhöra med militära frågor, såsom exempelvis alkoholens
förhållande till idrott, till skjutskicklighet, till marschduglighet, till uthållighet
i allmänhet och dylikt ävensom dess betydelse i disciplinärt
avseende.

Då de sakkunniga som sin åsikt uttalat, att nykterhetsundervisningen
bland manskapet bör ske i förening med den rent militära utbildningen,
vilja de sakkunniga framhålla, att de därvid avsett den enskilda utbildningen,
som är förlagd till början av beväringsrekrytskolan. Det är
under sådana förhållanden givet, att denna undervisning bör anordnas så,
att den når var och en av manskapet särskilt, och sjmes den följaktligen
ej böra meddelas detsamma i större formationer, utan givas kompanivi?
(respektive batteri- och skvadronvis) och ske under vederbörande kom7 -

Armén och
flottan.

Konfirma tionsunder visningen.

Lärarutbild ningen.

panichefs (respektive batteri- och skvadronchefs) ledning. I fråga om ¥
flottan torde motsvarande förhållanden böra gälla.

För att emellertid tillgodose den kompetens, som i förevarande avseende
givetvis måste vara tillfinnandes hos vederbörande befäl, vilja de sakkunniga
härutinnan föreslå vissa åtgärder, varom i det följande närmare nämnes
(se sid. 53 f.). Utom nu berörda undervisning hava de sakkunniga funnit
ändamålsenligt, att vissa sidor av alkoholfrågan erhålla för manskapet en
mera allsidig och fackmannamässig belysning, och ämna med hänsyn härtill
föreslå anordnande av ett och annat föredrag i nämnda fråga, vartill de
sakkunniga återkomma i det följande (se sid. 63 f.)

De sakkunniga hava jämväl övervägt, huruvida icke nvkterhetsfrågan
lämpligen borde behandlas i samband med den etiska delen av konfirmationsundervisningen.
Att redan nu i många fall så sker, hava de sakkunniga
sig bekant, men det synes högeligen önskvärt, att det bleve en allmän
regel, enär frågan då, om undervisningen överhuvud skötes på ett
rätt sätt, kommer i ett sådant sammanhang, att dess behandling bör kunna
göra ett djupt och varaktigt intryck. Då det nu emellertid är en gammal
hävd med djupa rötter i det allmänna medvetandet, att den närmare anordningen
av konfirmationsundervisningen med stor frihet överlåtes åt den
enskilde prästen, vilja de sakkunniga icke föreslå några föreskrifter i antydd
riktning utan nöja sig med att ifrågasätta, huruvida icke domkapitlen
borde i cirkulär till prästerskapet påpeka sakens vikt. I fråga om sättet
för denna undervisnings meddelande torde vägledning stå att finna i
ovan givna grundlinjer rörande nykterhetsfrågans behandling i samband
med kristendomsundervisningen i skolorna (sid. 36 ff.).

En av de viktigaste förutsättningarna för en rationellt bedriven, planmässig
nykterhetsundervisning i skolan är en hos vederbörande lärare
förefintlig sakkunskap på området. Lärarnas utbildning i och för ernående
av en dylik sakkunskap är följaktligen en fråga, varåt uppmärksamheten
i hög grad bör riktas, och de sakkunniga hava jämväl tagit detta spörsmål
i skärskådande. Givet är då först och främst, att den utbildning, som
vissa för lärare av olika kategorier avsedda speciella föreläsningskurser i
nykterhetsfrågan äro ämnade att bibringa, erbjuder en god grund för
fortsatt meddelande av undervisning i frågan. Då emellertid dessa speciella
fortbildningskurser, vartill de sakkunniga i det följande återkomma,
endast kunna stå öppna för ett relativt fåtal lärare, måste den erforderliga
utbildningen i'' ämnet för att kunna komma alla lärare till del meddelas
i samband med själva lärarutbildningen. De sakkunniga hava härvid när -

mast haft tanken riktad på dels de lärare, som hava att i folk- och småskolorna
undervisa den största delen av landets barn, dels ock på de lärare,
som hava sig anförtrodd vården och utbildningen av de värnpliktiga d. v. s.
med andra ord, arméns ocli flottans officerare och underofficerare.

Därjämte hava de sakkunniga även till övervägande upptagit frågan om
läroverks- och seminarielärarnas utbildning med avseende å önskvärd kompetens
för meddelande — i samband med olika läroämnen — av nykterhetsundervisning.
De sakkunniga anse sig därvid böra framhålla vikten av att
blivande lärare i samband med sina universitetsstudier erhålla kännedom om
de sidor av alkoholspörsmålet, som de vid undervisningen inom läroverk
eller seminarier komma att beröra. Härutinnan vilja de sakkunniga til!
att börja med åberopa ett uttalande i kungl. nykterhetskommitténs underdåniga
utlåtande den 23 augusti 1912, där det dels talas om »det undervisningsbehov,
som måste erkännas föreligga vid våra universitet i och för
utbildande av de lärare, som ha att i rikets läroverk och seminarier meddela
undervisning rörande alkoholens verkningar», dels ifrågasattes huruvida
icke »universiteten böra åläggas att meddela obligatorisk undervisning
över alkoholforskningens metoder och resultat åt alla dem, som avlägga
examen, berättigande att söka lärarbefattning med skyldighet att undervisa
på detta område. Men godkänner man denna princip, måste anslag beviljas
för avlönande av universitetslärare med åliggande att upprätthålla denna
undervisning. — —». I det ifrågavarande utlåtandet säges däremot
intet i fråga om blivande historielärares eventuella behov av undervisning
rörande alkoholens sociala verkningar eller nykterhetssträvandenas historiska
utveckling.

En anordning i den riktning, som anbefalles i det nyss citerade utlåtandet,
synes nu komma till stånd vid universitetet i Uppsala, där medicinska
fakulteten den 14 sistlidne december avgivit förslag till närmare
bestämmelser rörande undervisningsskyldigheten för professorn i hygien
och bakteriologi vid ifrågavarande universitet. Genom kungl. brev den
1 november 1912 hade föreskrivits skyldighet för innehavaren av denna
nyinrättade professur att, bland annat, meddela »undervisning i allmän hygien,
avsedd för blivande lärares behov». Nu ha de ovannämnda närmare
bestämmelserna den 16 sistlidne februari vunnit kanslersämbetets för rikets
universitet stadfästelse, och skall det sålunda åligga nämnda befattningshavare
att varje hösttermin giva en kurs i hygien för blivande lärare
omfattande minst 30 undervisningstimmar (föreläsningar och laborationer)
i huvudsaklig överensstämmelse med den plan, som föreslagits av
professurens nuvarande innehavare G. Wirgin, och som här nedan åter -

Universi teten.

finnes i Bilaga 6. Såsom synes, är där, bland annat, även upptaget
ämnet alkoholundervisning med följande underrubriker: den svenska rusdryckslagstiftningen,
alkoholbrukets psykologiska och moraliska följder,
alkoholens fysiologiska verkningar samt alkoholbrukets sociala följder.
Önskvärt vore givetvis, att denna kurs bleve obligatorisk för blivande
lärare, liksom ock att en motsvarande anordning kunde komma till stånd
vid universitetet i Lund. Enligt vad de sakkunniga inhämtat, skulle en
sådan kurs därstädes kunna anordnas för en årlig kostnad av omkring 2000
kronor. Vad särskilt beträffar de blivande lärarna i historia liava de sakkunniga
visserligen ej kunnat underlåta att skänka sitt erkännande åt den
i ovan givna grundlinjer för ämnet historia (sid. 31) hävdade uppfattningen,
att dessa lärare på grund av läggningen och omfattningen av sina studier
höra hava tillräckliga förutsättningar att på egen hand skaffa sig kunskaper
ro rande alkoholspörsmålets sociala sidor; men de sakkunniga vilja likväl som
sin åsikt uttala, att större garantier för dessa lärares kompetens att undervisa
i förevarande ämne givetvis skulle erhållas, därest vid universiteten
för dem gåves en överblick över alkoholfrågan närmast i anslutning till
undervisningen i nationalekonomi eller statistik (resp. sociologi) ungefär i
enlighet med vad rörande den ovannämnda kursen i hygien är föreslaget.
En dylik översikt torde särskilt förtjäna beaktande med hänsyn till blivande
seminarielärare, som enligt de nyaste bestämmelserna skola undervisa i
ämnet ekonomilära och för vilkas kompetens härutinnan intet är åtgjort.
Slutligen vilja de sakkunniga i detta sammanhang framhålla det högeligen
önskvärda uti att även blivande präster, domare och ämbetsmän i samband
med sina universitetsstudier få någon kännedom om alkoholbrukets sociala
verkningar.

Folk- och
sm&jkoleseminarierna.

Vad vidare beträffar folkskollärarna, riktar sig tanken närmast på de
anstalter, där sagda lärare få sin utbildning, nämligen folkskoleseminarierna.
Enligt för dessa läroanstalter gällande bestämmelser kan visserligen
nykterhetsundervisningen vid dem sägas vara i viss mån tillgodosedd. De
sakkunniga vilja erinra därom, att enligt för folkskoleseminarierna gällande
undervisningsplan nämnda undervisning skall ingå i undervisningen i biologi
och hälsolära i klass III, varvid såväl de fvsiologiska som de sociala
och ekonomiska sidorna av ämnet skola komma till behandling. En viss
omläggning av undervisningen vilja de sakkunniga emellertid härvid föreslå.
1 anslutning till den uppfattning om själva alkoholspörsmålets behandling
i skolorna, som de sakkunniga ovan hävdat, d. v. s. tyngdpunktens
överflyttning på den sociala sidan jämte anknytning av spörsmålets
olika sidor till de med dem närbesläktade skilda undervisningsämnena,

vilja de sakkunniga som sin åsikt framhålla, att vid nykterhetsundervisningen
i folkskoleseminarierna bör i samband med ämnet biologi och hälsolära
upptagas till behandling endast läran om alkoholens fysiologiska och psykiska
verkningar; dessa sistnämnda har läraren i seminariet även tillfälle
att avhandla vid undervisningen i psykologi och pedagogik. De sociala
sidorna av spörsmålet böra förläggas till ämnet historia och alldeles särskilt
komma till beaktande vid den kurs i svensk kommunal- och statskunskap,
som enligt undervisningsplanen skall givas i klass IV. De nationalekonomiska
(och statsfinansiella) synpunkterna böra medtagas vid den kurs i ekonomilära,
som enligt undervisningsplanen skall läsas i samma klass. Om de åt
detta ämne anslagna fåtaliga timmarna räcka till för genomgående av
kursplanen i enlighet med den nya seminariestadgans föreskrifter, bör
undervisningen kunna giva de blivande folkskollärarna förutsättningar
att lämna en objektiv framställning av alkoholfrågan ur statsfinansiell och
nationalekonomisk synpunkt. Alkoholbrukets och alkoholmissbrukets betydelse.
från nationalekonomisk synpunkt bör framläggas i samband med
undervisningen exempelvis om företagsamheten och sparsamheten, produktionens
inriktning, produktionen och fördelningen, näringspolitiken och
den utländska skuldsättningen med beroende av vinproducerande länder,
socialpolitiken med särskilt framhållande av samhällsarbetets beroende av
alkoholproblemet samt skattepolitiken. Alkoholbrukets statsfinansiella betydelse
kommer till behandling vid påvisandet av sambandet mellan statens
rikedom å ena sidan och folkets välstånd å den andra. Den etiska sidan
av spörsmålet bör givetvis komma till belysning i samband med undervisningen
i kristendomskunskap. Kursplaner och metodiska anvisningar
i alkohollära för seminarierna kunna lämpligen upprättas i överensstämmelse
med de för folkskolan föreslagna (se Bilaga 5), med hänsyn tagen
till den utvidgning och fördjupning av ämnet, som betingas av elevernas
olika utvecklingsnivå.

Beträffande seminariernas övningsskolor bör, såsom hittills vid vissa
seminarier varit fallet, uppmärksamheten riktas på seminarieelevernas
pedagogiska utbildning jämväl beträffande hithörande undervisning.

Vidkommande småskolcseininarierna hålla de sakkunniga före, att
nykterhetsspörsmålen böra upptagas till behandling med en motsvarande
läggning av frågan, som de sakkunniga föreslagit beträffande folkskoleseminarierna,
dock med den inskränkning, som betingas av dessa läroanstalters
mindre ämneskrets och mindre omfattande kurser. Så böra här
de sociala och nationalekonomiska synpunkterna behandlas i samband med
undervisningen i historia eller samhällslära, där detta ämne förekommer.

Officers- och
onderofficersikolor.

Såsom de sakkunniga ovan ifråga om nykterhetsundervisningen inom
armén och flottan uttalat, bör huvudvikten vid denna undervisning, liksom
för övrigt vid den rent militära uppfostran läggas på den enskilda
utbildningen. Då emellertid, såsom de sakkunniga likaledes i det föregående
anfört, denna utbildning bör anförtros åt det militära befälet, bör
man tillse, att hos detta d. v. s. hos vederbörande officerare och underofficerare
förefinnas nödiga förutsättningar att kunna meddela en efter
förhållandena lämpad undervisning i nykterhetsfrågan. Med hänsyn härtill
hava de sakkunniga velat föreslå, att de för officerare och underofficerare
härför nödiga betingelser ernås genom att kunskaper på ifrågavarande
område bibringas dem i samband med deras egen militära utbildning,
d. v. s. att vissa sidor av nykterhetsspörsmålen bliva på lämpligt sått
belysta inom vederbörande officers- och underofficersskolor.

Enligt de sakkunnigas förmenande bör följaktligen såväl vid krigsskolan
å Karlberg som vid sjökrigsskolan av sakkunniga föreläsare, kompetenta
på olika områden av alkoholfrågan, en serie föreläsningar, belysande
skilda sidor av nykterhetsspörsmålet, hållas på tid, som vederbörande
chefer må äga att bestämma. Likaledes anse de sakkunniga, att vid de
underofficersskolor, som enligt den nya härordningen komma att upprättas,
böra hållas lektioner eller föreläsningar, behandlande olika sidor av nykterhetsfrågan
till ett efter förhållandena lämpat antal vid varje skola.

Vidare vilja de sakkunniga framhålla önskvärdheten av att tillfälle
måtte beredas officerare och underofficerare, som därtill anmäla sig, att
bevista den pedagogiska kursen i alkohollära med samhällskunskap och
hygien (jfr sid. 55 tf.) eller åtminstone den del av sagda kurs, som avhandlar
själva alkoholläran. Med de ökade kunskaper, som härmed skulle tillföras
en eller annan av befälet vid de olika truppförbanden, hava de sakkunniga
ej så mycket avsett tillgodoseendet av den dagliga utbildningen av manskapet
som snarare arbetet för den frivilliga nykterhetsverksamheten inom
respektive truppförband.

Vad de sakkunniga föreslagit rörande föreläsningar i nykterhetsfrågan
vid officers- och underofficersskolor, betingar givetvis särskilda
kostnader. Om vid de båda officersskolorna föredragens antal sättas till
exempelvis 10 för vardera, skulle, med en beräkning av 25 kronor för föreläsning,
det härför erforderliga anslaget uppgå till 500 kronor. Likaledes
vilja de sakkunniga föreslå anordnande av exempelvis 10 föreläsningar viden
var av de blivande underofficersskolorna. Enligt vad de sakkunniga inhämtat,
skulle dessa skolor kunna beräknas uppgå till högst 10, och skulle alltså
för dessa föreläsningar med samma föreläsningsarvode som ovan föreslagits
eller 25 kronor erfordras 2,500 kronor. Därtill kommer, vad sistnämnda

skolor beträffar, i flertalet fall reseersättning, betingad av det förhållandet
att lämpliga föreläsare ej alltid kunna tänkas vara boende på de orter,
där dessa skolor komma att förläggas; denna reseersättning torde — med
stöd av erfarenhet från den statsunderstödda föreläsningsverksamheten i
riket — i genomsnitt kunna beräknas till 15 kronor per gång, och skulle
kostnaderna härför alltså belöpa sig till 1,500 kronor. Sammanlagda beloppet
av kostnaderna för föreläsningar vid nu nämnda skolor skulle sålunda
uppgå till 4.500 kronor.

D. Nykterhetsundervisning i form av kurser
och föreläsningar.

1. Den pedagogiska kursen i alkohollära med samhällskunskap
och hygien.

En stor betydelse med avseende å lärarnas utbildning i och för ernående
av kompetens att undervisa i nykterhetsspörsmålets olika sidor
äger den föreläsningskurs, vilken under namn av »kurs i alkohologi och
hälsolära» av Centralförbundet för nykterhetsundervisning årligen anordnas.
De sakkunniga hava ovan (se sid. 16 ff.) i korthet, redogjort för denna kurs
med dess olika linjer, den ena avsedd för folkskollärare och den andra för
seminarielärare in. fl. Enligt de sakkunnigas förmenande har planläggningen
av denna kurs visat sig i det hela ändamålsenlig, och densamma
torde i allmänhet kunna sägas hava medfört önskvärt resultat. Enligt vad
de sakkunniga tro sig veta, hava också bland deltagarna i sagda kurs i
allmänhet tillfredsställelse varit rådande rörande läggningen av densamma,
om också vissa önskemål i avseende å anordningarna tid efter annan gjorts
gällande.

Givet är, att den undervisning, de sakkunniga tänkt sig komma till
stånd inom skolorna, ej gör all annan nykterhetsundervisning obehövlig.
Intill dess det planmässiga arbetet i vissa skolor — de sakkunniga tänka
härvid närmast på folkskoleseminarierna — visat sina verkningar, synes
den nuvarande kursen alltjämt böra fortvara. Uppenbart är dock, att den
vid lärarutbildningen förekommande undervisningen måste återverka på den
undervisning, som bedrives utom skolan, och när seminarieundervisningens
verkningar bliva skönjbara, torde kunna vara tillfälle att överväga, i vad mån
den utanför skolan meddelade undervisningen kan och bör inskränkas.

Då de sakkunniga emellertid ansett sig böra taga i närmare skärskådande
läggningen av ifrågavarande kurs och programmet för densamma,

hava de sakkunniga ej kunnat undgå att finna åtskilliga skäl tala för vissa
ändringar av de nuvarande anordningarna. Till en början vilja de sakkunniga
framhålla, att benämningen å kursen ifråga synes böra ändras
därhän, att den hädanefter kallas >Pedagogiska kursen i alkohollära med
samhällskunskap och hygien». Genom denna ändrade benämning anse nämligen
de sakkunniga, att själva avsikten med kursen bättre kommer till
synes, i det dess betydelse för lärarutbildningen härigenom framhäves,
liksom de sakkunniga medelst tilläggandet av namnet samhällskunskap velat
betona, att tyngdpunkten i behandlingen av alkoholfrågan även här bör
läggas på spörsmålets sociala sidor.

Innan de sakkunniga övergå till frågan om själva kursens läggning,
vilja de sakkunniga beröra en detaljpunkt, som på åtskilliga håll varit
föremål för vissa uttalanden. Det är nämligen frågan om, huruvida möjlighet
bör beredas kursdeltagare att vid eller efter kursen aflägga vissa
kunskapsprov och i samband därmed erhålla intyg om ådagalagda insikter
i vissa ämnen. De sakkunniga vilja härvid framhålla, att enligt deras förmenande
idén med denna kurs ej är att bibringa ett visst kunskapsmått
utan att belysa områden, där man redan förutsätter en viss grad av kunskaper.
Även vissa praktiska svårigheter föreligga. Rimligtvis torde nämligen
ej kunna begäras, att deltagarna skola avlägga prov i samband
med själva kursen; och den omständigheten, att de flesta kursdeltagarna
med sannolikhet kunna antagas vara boende i skilda delar av landet, synes
vara ett hinder för sådant provs avläggande vid en senare tidpunkt, i det
att de icke kunna tänkas skola enbart för detta ändamål vilja underkasta
sig en i många fall kanske lång och kostsam resa.

Vad själva kursen beträffar, hava de sakkunniga först tagit i övervägande,
i vad mån det skulle låta sig göra att sammanslå de olika linjerna
till en, som är gemensam för båda ovannämnda kategorier av lärare, men
hava de sakkunniga, efter att under hand härom hava inhämtat upplysningar
från lärarna i de mera omfattande ämnena, ej ansett sig böra förorda
en dylik åtgärd. De sakkunniga hava därefter tagit i skärskådande,
huruvida det vore möjligt att vidtaga en förkortning av kurserna i fråga.
Därvid hava de sakkunniga ej kunnat undgå att finna den nuvarande anordningen
med en undervisningstid av sex timmar per dag vara från flera synpunkter
synnerligen olämplig. Genom åhörande av föreläsningar eller
bevistande av övningar under sex timmar om dagen kommer enligt de
sakkunnigas förmenande för vederbörande kursdeltagare allt för mycket
kunskapsstoff att hopas, så att den övriga del av dagen, som till äventyrs
kunde stå till buds, ej kan för deltagarna möjliggöra att genom fullständigande
av anteckningar och genom självstudier tillgodogöra sig vad

de vid själva föreläsningarna eller övningarna inhämtat. Så mycket större
skål för en inskränkning av timantalet per dag anse sig de sakkunniga äga,
som de, efter vad från flera håll försports, härmed skulle tillmötesgå en
allmänt uttryckt önskan från kursdeltagarnas sida. De sakkunniga hava
därför velat förorda, att timantalet nedsättes till fem timmar per dag.
Därjämte hava de sakkunniga tagit i övervägande, huruvida en inskränkning
av själva timantalet för de olika ämnena skulle vara möjligt, utan att därigenom
kursen förlorade i värde, och hava de sakkunniga därvid ansett sig
höra föreslå vissa ändringar å de nuvarande kursplanerna.

Åmnesfördelningen för kursens båda linjer har hittills varit följande:

Ämnen:	Den längre linjen:	Den kortare linjen:
1. kemi ...................................................................	72	timmar	36	timmar
2. anatomi ...................................................	48	>	36	»
3. fysiologi..............................................................	48		30	»
4. hygien.................................................................	90		54	>
5. alkohollära ......................................................	66	3	60	>
a) alkoholens fysiologiska verkningar ...... b) alkoholens psykologiska och moraliska	18		18	>
verkningar................................................	12	>	12	>
c) alkoholens sociala verkningar..................	18	>	18
d) alkoholistvård .............................................	2		2	»
e) nykterhetsrörelsens historia.....................	5	>	5	>
f) nykterhetsrörelsens etiska innebörd......	2		2
g) nykterhetsundervisning ...........................	3	»	3
h) nykterhetslagstiftning................................	6	>	0	>

Undervisningen inom de olika ämnena har hittills så fördelats mellan
föreläsningar och övningar:

Ämnen:	Den längre linjen:	Den kortare linjen:
1. kemi ..............	18 föreläsn., 54 laborationer (resp. demonstrationer)	14 föreläsn., 22 laborationer (resp. demonstrationer)
2. anatomi .........	31 d:o, 17 d:o d:o	31 d:o, 5 d:o d:o
3. fysiologi.........	31 d:o, 17 d:o d:o	15 d:o, 15 d:o d:o
4. hygien............	33 d:o, 57 d:o d:o	15 d:o, 39 d:o d:o
5. alkohollära ...	66 d:o, 0 d:o d:o	60 d:o, 0 d:o d:o

Vad då först angår den kortare linjen, som för närvarande omfattar
sex veckor, hava de sakkunniga ansett, att timantalet för ämnet anatomi
bör kunna minskas med 6 timmar, och likaledes hava de sakkunniga ansett,
att en inskränkning bör kunna ske i antalet åt ämnet hygien anslagna
timmar. Det åt sistnämnda ämne anslagna antalet demonstrationstimmar
synes kunna inskränkas till 15, varigenom skulle vinnas ett överskott av
24 timmar, vilka enligt de sakkunnigas förmenande böra ägnas åt själva
alkoholläran. Genom att öka antalet timmar åt detta ämne möjliggöres
upptagande å programmet av vissa viktiga delar av alkoholspörsmålet, speciellt
vissa sociala och nationalekonomiska sidor, vilka hittills ej erhållit
tillräcklig belysning. Amnesfördelningen för den kortare linjen skulle
sålunda te sig på följande sätt enligt av de sakkunniga uppgjort förslag
till kursplan:

1. Kemi. 36 timmar (14 föreläsningar, 22 laborationer resp. demonstrationer).

2. Anatomi. 30 timmar (25 föreläsningar, 5 demonstrationer).

3. Fysiologi. 30 timmar (15 föreläsningar, 15 demonstrationer).

4. Hygien. 30 timmar (15 föreläsningar, 15 demonstrationer).

5. Alkohollära med samhällskunskap. 84 timmar (föreläsningar).

a) Alkoholens fysiologiska verkningar. 9 timmar.

b) Alkoholens patologiska verkningar. 9 timmar.

c) Alkoholens psykiska och moraliska verkningar. 12 timmar.

d) Alkoholen och samhället. 54 timmar.

I. Verkningar:

1) Alkoholfrågan ur nationalekonomisk och statsfinansiell syn punkt.

8 timmar.

2) Alkohol och fattigdom. 4 timmar.

3) Alkohol och brott. 4 timmar.

4) Alkoholförbrukningens betydelse för storstadsproblemets

lösning (nativiteten och befolkningsproblemet) 10 timmar.

II. Skyddsåtgärder:

1) Nykterhetsrörelsen. 7 timmar.

2) Nykterhetslagstiftningen. 9 timmar.

3) Alkoholistvården. 3 timmar.

4) Folkuppfostran till nykterhet. 9 timmar.

Omfattningen av denna linje i sin helhet skulle sålunda minskas med
sex timmar. Genom den av de sakkunniga ovan förordade minskningen
från sex till fem timmar per dag skulle emellertid denna linje komma
att utsträckas med ytterligare en vecka och sålunda omfatta sju veckor.
Såsom de sakkunniga i det föregående erinrat, avser den kortare linjen

folkskollärares utbildning och är förlagd till sommarmånaderna. Mot en
dylik utsträckning av tiden till sju veckor skulle visserligen kursdeltagarnas
tjänstgöring kunna tänkas lägga vissa hinder, men vilja de sakkunnige
härvid uttala önskvärdheten av utfärdande av bestämmelser därom, att den
tid, under vilken undervisningen i folkskolorna kunde komma att inställas
för vederbörande lärares och lärarinnors deltagande i ifrågavarande kurs,
finge inräknas i den fastställda årliga lärotiden. De sakkunniga vilja erinra
därom, att dylikt medgivande flerfaldiga gånger av Kungl. Maj:t givits
beträffande de smärre nykterhetskurserna i landsorten, och framhålla, att
i detta fall så mycket större skäl synes tala härför, som det endast är
fråga om ett jämförelsevis ringa antal lärare.

Vad därefter beträffar den längre linjen, som för närvarande omfattar
nio veckor, anse de sakkunniga, att timantalet även här bör inskränkas
från sex till fem timmar per dag, utom för de delar av denna linje, vilka
äro förlagda till Uppsala; sistnämnda omständighet betingad av de särskilda
förhållanden, som verka bestämmande på anordnandet av de dit förlagda
föreläsningarna och övningarna. För att utröna i vad mån en inskränkning
av själva timantalet för de olika ämnena läte sig göra, hava
de sakkunniga härutinnan med vissa förfrågningar vänt sig till föreläsarna
i ämnena kemi, anatomi, fysiologi och hygien. I de svar de sakkunniga härå erhållit,
hava emellertid vederbörande föreläsare, utom föreläsaren i kemi, förklarat
det vara så gott som ogörligt att inskränka det för närvarande anslagna
timantalet, därest det. önskvärda kunskapsmåttet skulle kunna meddelas. Beträffande
ämnet kemi, varåt för närvarande 72 timmar äro anslagna, hava de
sakkunniga ansett timtalet kunna inskränkas till 36 eller samma antal som för
den kortare linjen. I fråga om ämnena anatomi och fysiologi hava de sakkunniga
ej velat föreslå några ändringar i detta avseende. Då emellertid för att
möjliggöra en förkortning av dagsprogrammet till fem timmar med bibehållande
av denna linje vid nio veckor en ytterligare inskränkning måste göras,
hava de sakkunniga ansett denna inskränkning böra drabba ämnet hygien, som
enligt de sakkunnigas förmenande erhållit ett oproportionerligt stort timantal
i förhållande till övriga ämnen. De sakkunniga föreslå härvid en
inskränkning i timantalet från 90 till 66. Det överskott i timantal, som
genom denna beräkning erhålles, anse de sakkunniga böra tillgodoföras
alkoholläran, vilket ämne är gemensamt för båda linjerna och följaktligen
bör betinga samma timantal i båda. Enligt dessa beräkningar skulle ett
förslag till kursplan för den längre linjen få följande utseende:

1. Kemi. 36 timmar (14 föreläsningar, 22 laborationer resp. demonstrationer).

2. Anatomi. 48 timmar (31 föreläsningar, 17 demonstrationer).

3. Fysiologi. 48 timmar (31 föreläsningar, 17 demonstrationer resp. la borationer).

4. Hygien. 66 timmar (25 föreläsningar, 41 laborationer).

5. Alkohollära med samhällskunskap. 84 timmar (föreläsningar).

(Programmet för sistnämnda punkt se den kortare linjen sid. 58).

Genom den förskjutning av timantalet till den egentliga alkoholläran,
som de sakkunniga för denna kurs föreslagit, hava de sakkunniga velat
bereda ytterligare rum åt spörsmålets sociala och ekonomiska sidor och på
så sätt även i fråga om denna art av nykterhetsundervisning låta alkoholfrågans
sociala problem träda mer i förgrunden, vilken synpunkt, såsom
ovan nämnts, de sakkunniga redan låtit komma till synes i den av dem
föreslagna ändrade benämningen å ifrågavarande kurs. Därigenom se sig
de sakkunniga också kunna tillmötesgå vissa önskningar beträffande denna
kurs, som av Kungl. socialstyrelsen framställts i dess ovan berörda skrivelse-.

Från visst håll har anmärkning gjorts av innehåll, att de propedeutiska
kurserna i kemi, anatomi och fysiologi borde såsom obehövliga utgå;
häremot vilja de sakkunniga starkt framhålla, att det just är den propedeutiska
undervisningen i nämnda ämnen, som skänker den naturliga och
säkra grundvalen för en rätt uppfattning och ett verkligt tillgodogörande
av den därpå följande undervisningen i den egentliga alkoholläran. Därjämte
äro de härvid inhämtade kunskaperna med all säkerhet av synnerligt
stor betydelse för deltagarnas fortsatta lärarverksamhet vid undervisning
i hälsolära.

Vad kostnaderna för ifrågavarande kurs angår, hava de sakkunniga
velat förorda dels en nedsättning av föreläsarnas arvoden från 30 kronor
till 25 kronor per föreläsning dels ock en sänkning av dagtraktamentet
för deltagarna i den längre linjen från 8 kronor till 6 kronor; genom
dessa minskningar skulle enligt de sakkunnigas beräkningar en besparing
på något över 2,000 kronor komma att uppstå å det till denna kurs anslagna
beloppet 56,000 kronor. Utan att närmare vilja ingå på en detaljberäkning
i avseende å kostnaderna, hava de sakkunniga velat uttala, att
det belopp å 54,000 kronor, som anordnande av ifrågavarande kurs skulle
betinga, bör ställas till Centralförbundets för nykterhetsundervisning förfogande
med rätt för Centralförbundet att inom den föreslagna ramen företaga
sådana mindre ändringar, som kunna anses erforderliga. Slutligen
vilja de sakkunniga erinra därom, att Kungl. socialstyrelsen i sin ovannämnda
skrivelse närmast från kostnadssynpunkt underkastat nämnda kurs en kritisk
granskning och därvid uttalat sig för vissa inskränkningar. I avseende
härå få de sakkunniga hänvisa till vad de beträffande denna kurs nu anfört.

2. Tillfälliga kurser i nykterhetsfrågan.

De sakkunniga hava i det föregående (se sid. 19.) i korthet erinrat om
de korta kurser, vilka Centralförbundet för nykterhetsundervisning utan
kostnad för statsverket till ett antal från 7 till 10 årligen anordnat på
olika ställen inom landet. Syftet med dessa kurser, vilka varit avsedda
såväl för lärarkåren vid folkskolorna som för allmänheten, har varit att
genom olika föreläsningar giva en kort översikt över nykterhetsfrågan och
genom att väcka intresse för olika sidor af spörsmålet framkalla självstudier.
I enlighet med vad de sakkunniga föreslagit i fråga om den
pedagogiska kursen i alkohollära med samhällskunskap och hygien, hava
de sakkunniga ansett, att även vid dessa smärre, tillfälliga kurser tyngdpunkten
bör förskjutas åt de sociala sidorna av alkoholspörsmålet. — De
sakkunniga hava tagit närmare kännedom om anordnandet och programmen
för dessa kurser och vid sin granskning därav ej funnit anledning
till anmärkning. Såsom de sakkunniga ovan erinrat, bestridas kostnaderna
för dessa kurser ej av statsmedel utan genom anslag från landsting, städer,
andra kommuner och enskilda. Det årliga belopp, anordnandet av ifrågavarande
kurser betingar, uppgår till omkring 10,000 kronor, och oinhänderhavas
även de ekonomiska angelägenheterna helt och hållet av Centralförbundet
för nykterhetsundervisning. Då enligt de sakkunnigas förmenande
dessa kurser på ett tillfredsställande sätt fylla den uppgift, som
med dem är avsedd, och de en tid framåt alltjämt torde få anses vara av
behovet påkallade, vilja de sakkunniga endast uttala önskvärdheten av att
Centralförbundet även framdeles måtte bliva i tillfälle att anordna sådana
kurser.

3. Instruktionskurser i kommunerna.

Givet är, att endast ett relativt fåtal lärare, särskilt av folkskolans
lärare, komma i tillfälle att bevista den av Centralförbundet för nykterhetsundervisning
anordnade pedagogiska kursen i Stockholm. Och de tillfälliga
nykterhetskurserna i landsorten kunna givetvis ej heller påräkna
som deltagare alla de lärare, som hava att i folkskolorna undervisa i
nykterhetsfrågan. Av synnerligen stor betydelse sjmes det därför vara
att genom vissa instruktionskurser ute i bygderna söka nå ett så stort
antal lärare som möjligt. Erfarenheten har också visat, huru framgångsrikt
och effektivt det arbete varit, som på enskilt initiativ utförts förmedelst
till skoldistrikten utsända föreläsare och instruktörer, vilka i skolor

och föreningar inför ej endast lärarkåren i orten utan även den intresserade
allmänheten givit anvisningar rörande en planmässig nykterhetsundervisning.
Enligt de sakkunnigas förmenande skulle en organiserad och mer
omfattande verksamhet av detta slag vara av stor betydelse för bibringande
av en ökad kompetens åt lärarkåren för undervisning i ifrågavarande
ämnen. Och innan den undervisning, som i folkskoleseminarierna
meddelas eller kommer att meddelas rörande nykterhetsspörsmålet, hinner
visa sina verkningar, synes en ytterligare upplysningsverksamhet i frågan
bland landets folkskollärarkår vara av nöden.

De sakkunniga vilja därför föreslå, att ett visst antal föreläsare eller
instruktörer ställes till förfogande för skoldistrikten, vilka skola äga att efter
önskan och behov rekvirera sådana. Dessa instruktörer skola i respektive
distrikt inför lärarkåren ävensom för andra intresserade i orten under 2
ii, 3 dagar på varje ställe dels med skolbarnen hålla vissa instruktionslektioner
i nykterhetsfrågan dels i föreläsningsform giva anvisningar rörande
nykterhetsundervisningens ändamålsenliga bedrivande såväl genom upplysningar
rörande nykterhetsspörsmålet som genom demonstrerande av undervisningsmateriell.
Dessutom böra dessa instruktörer kunna av nykterhetsföreningar
å orten kallas att, i den mån tiden tillåter, vid av föreningarna
anordnade offentliga möten för allmänheten hålla föredrag, belysande olika
sidor av nykterhetsfrågan. Instruktörerna, vilka de sakkunniga ansett sig
böra föreslå till ett antal av högst sex, fördelade i mån av efterfrågan på
olika delar av landet, böra utses av folkskolöverstyrelsen på förslag av
Centralförbundet för nykterhetsundervisning. Sedan vederbörande skoldistrikt
hos Centralförbundet gjort framställning om dylika instruktionskurser,
skall förbundet äga att förordna instruktörer samt uppgöra resplaner
för dem inom deras respektive områden. Den tid årligen, vilken
varje instruktör torde kunna antagas böra ägna åt detta arbete, anse de
sakkunniga böra anslås till högst 8 månader om året, varvid bör tillses,
att denna verksamhet för varje instruktör så mycket som möjligt förlägges
i sammanhängande tidsföljd.

Att få kompetenta personer, vilka skulle befinnas villiga till dylik
verksamhet, synes de sakkunniga ej vara förenat med nämnvärda svårigheter.
Såväl inom den stora folkskollärarkåren som inom andra lärarkårer
torde med säkerhet personer finnas, vilka med fullgod kompetens på området
förena intresse för saken och i övrigt lämpa sig för ett dylikt uppdrag.
För saken gagneligast vore utan tvivel enligt de sakkunnigas förmenande,
därest i tjänst varande lärare kunde vinnas för uppdrag av
antydd art. Även andra personer kunna tänkas ifrågakomma. För att
■emellertid det onekligen ansträngande arbetet, som är förenat med ett

dylikt resande från ort till ort, ej skall verka avskräckande, synes skäligt
arvode böra tillerkännas vederbörande instruktörer, och hava de sakkunniga
beräknat detta till 350 kronor för månad. I betraktande av fördelen
att för dylikt uppdrag vinna i tjänst varande lärare vilja de sakkunniga
uttala önskvärdheten av att lärare, som beviljas tjänstledighet för dylikt
uppdrag, måtte få räkna tjänstår och lönetursrätt även under den tid,
nämnda instruktionsverksamhet hindrar honom utöva sin ordinarie befattning.

Yad kostnaderna för den av de sakkunniga föreslagna organisationen
beträffar, kommer för G instruktörer med eu verksamhetstid för en var av
8 månader och med ett månatligt arvode av 350 kronor att erfordras ett
belopp av 16,800 kronor. Av denna summa anse emellertid de sakkunniga,
att hälften bör bestridas av statsmedel och den andra hälften av
vederbörande kommuner, landsting eller enskilda. Vad därutöver erfordras
för logi, vivre, skjuts och dylikt, bör tillkomma vederbörande kommuner
eller enskilda att bestrida in natura eller genom kontant ersättning.

4. Föreläsningar vid armén och flottan.

De sakkunniga hava i det föregående (se sid. 49) uttalat sig om bedrivande
av en planmässig nykterhetsundervisning bland manskapet vid
armén och flottan. För att utom denna undervisning, vilken enligt de
sakkunnigas förmenande bör ske i samband med den enskilda utbildningen,
vissa synpunkter i nykterhetsfrågan må kunna från fackmannamässigt håll
erhålla en mera enhetlig och allsidig behandling, synas för detta ändamål
vissa föreläsningar för större, samlade truppförband böra hållas. Den enskilda
utbildningen, varav man från undervisningens synpunkt torde hava
mest att vänta, bör givetvis komma i främsta rummet, men å andra sidan
får ej underskattas den betydelse, som åhörande av ett eller annat föredrag
kan äga. Föredragen erbjuda dessutom en viss förströelse och kunna
säkerligen, där de hållas av skickliga föreläsare, väcka ett verkligt intresse
hos manskapet samt därigenom giva nyttiga impulser.

I betraktande därav att den militära utbildningstiden näppeligen bör
ytterligare belastas, torde emellertid antalet dylika föredrag böra inskränkas
till två vid varje truppförband, hållna å övningstid under varje rekrytskola.
Därjämte anse de sakkunniga att den frivilliga nykterhetsverksamhet, som
kan förefinnas bland manskapet, bör röna uppmuntran, och vilja fördenskull
uttala, att det må stå vederbörande chefer fritt att utom de nyss
föreslagna två föredragen föranstalta om anordnande å fritid av ytterligare

64*

föreläsningar för manskapet. Valet av föreläsare må bestämmas av vederbörande
chef, och må, därest så önskas, sådana anskaffas av Centralförbundet
för nykterhetsundervisning.

Beträffande utgifterna härför kommer, med en medelkostnad av 40
kronor för varje föreläsning (däri inbegripet reseersättning) och tillgodoseende
av varje truppförband jämte flottans båda stationer, således att
erfordras ett belopp av 4,800 kronor eller i runt tal 5,000 kronor för
den å övningstid föreslagna föreläsningsverksamheten. För den frivilliga
verksamheten hava de sakkunniga beräknat i runt tal likaledes 5,000 kronor,
vadan sålunda totalkostnaderna för den föreläsningsverksamhet, de sakkunniga
anse böra liga rum bland manskapet vid armén och flottan, skulle
uppgå till 10,000 kronor.

5. Studie- och ungdomsverksamheten.

Såsom de sakkunniga i det föregående (se sid. 11 och 20) erinrat,
har riksdagen under en följd av år beviljat medel till den studieverksamhet,
som utövas av vissa större nykterhetsorganisationer såsom Goodtemplarorden,
Sveriges Blåbandsförening, Templarorden, Nationalgoodtemplarorden,
Verdandiorden och Vita bandet. Denna föreningarnas studieverksamhet
har visserligen avsett spridande på olika sätt av kunskap i en
mängd allmänbildande ämnen men har enligt sakens natur också varit direkt
inriktad på nykterhetsintressets främjande. Det är till stor del det
av de under de stora nykterhetsordnarna sorterande olika ungdomsorganisationerna
bedrivna nykterhetsarbetet, som under senare år kommit i beaktande
vid användandet av de till ifrågavarande föreningars studieverksamhet
beviljade medel.

De sakkunniga behjärta till fullo det syfte, i enlighet varmed anslagen
för närvarande utgå, nämligen respektive föreningars studieverksamhet, och
anse, att dessa anslag fortfarande äro av behovet påkallade med hänsyn
såväl till den allmänbildande som till den direkt i nykterhetsintresset arbetande,
förtjänstfulla verksamhet, som av dessa föreningar utövas. Enligt
de sakkunnigas förmenande bör dock i själva namnet tydligt angivas
det dubbla ändamål, till vilket anslaget utgår, och synes därför en ändring
i vederbörande anslagsrubriker »till studie- och ungdomsverksamhet» bättre
motsvara de faktiska förhållandena. Och vilja de sakkunniga i samband
därmed uttala önskvärdheten, att hälften av det till respektive förening utgående
anslag måtte användas till den verksamhet, som bedrives av vederbörande
ungdomsorganisationer. På grund av den granskning av sagda
föreningars räkenskaper för de senare åren, som de sakkunniga vidtagit,

hava de sakkunniga ansett sig böra framhålla önskvärdheten av att i de
redovisningar för statsmedlens användning, som av föreningarna skola till
Kungl. kammarrätten ingivas, hädanefter en bestämd skillnad göres, så att
därav framgår, vilka medel använts till den ena eller andra grenen av dessa
föreningars verksamhet.

6. Centrala organisationer.

I det föregående (se sid. 17) hava de sakkunniga erinrat om den omfattande
verksamhet, som utövas av Centralförbundet för nykterhetsundervisning.
Centralförbundet har till främjande av sin verksamhet under en
följd av år åtnjutit av riksdagen på extra stat beviljade medel till ett
belopp av 10,000 kronor årligen. Denna summa har till förbundet utanordnats
under villkor — frånsett viss redovisningsskyldighet — dels att
förbundet från nykterhetskorporationer, kommuner eller enskilda erhållit
tillskott, som tillsammans uppgå till minst lika mycket som statsanslaget,
dels ock att alla politiska och religiösa strider eller förhandlingar vid förbundets
föreläsningar eller undervisningsarbete förbjudas. Då genom vissa
förslag, som de sakkunniga i det föregående framlagt, ytterligare arbete
skulle påläggas förbundet, hava de sakkunniga velat understryka behovet
av denna centrala organisation, som fortfarande bör leda och övervaka det
omfattande upplysningsarbetet i nykterhetsfrågan. De sakkunniga vilja
sålunda framhålla förbundets verksamhet såsom förtjänt af fortsatt statsunderstöd,
då detsamma spelar en betydande roll genom att tillhandagå
föreningar och myndigheter med upplysningar samt med förmedling av

olika undervisningsanordninarar.

Slutligen vilja de sakkunniga i fråga om den statsunderstödda populärvetenskapliga
föreläsningsverksambeten endast erinra, hurusom här rätt
ofta nykterhetsfrågan kommer till belysning, i det att ortsbidrag till föreläsningars
anordnande understundom beviljas, under villkor att föredrag
hållas rörande en eller annan sida av denna fråga, I samband härmed
vilja de sakkunniga uttala önskvärdheten av att de tre statsunderstödda
centralbyråerna i Stockholm, Göteborg och Lund framdeles såsom hittills
för föreläsningsföreningar och andra institutioner tillhandahålla kompetenta
föreläsare i nykterhetsfrågan.

ö6

Läroböcker.

»Flygblads.

E. Andra åtgärder för nykterhetsundervisningens

främjande.

Kravet på att nykterhetsfrågan bliver vederbörligt beaktad i de i
skolorna använda läroböckerna har sedan länge och upprepade gånger starkt
framhävts. Redan det ovannämnda kungl. cirkuläret den 4 november 1892
föreskrev, att vid antagande av nya läroböcker eller av nya upplagor av
äldre läroböcker i naturkunnighet hänsyn borde tagas även därtill, huruvida
de rusgivande ämnenas natur och verkningar däri blivit på tillfredsställande
sätt framställda. Nämnda cirkulär påfordrade sålunda en för
ändamålet nödig omarbetning av i ämnet naturkunnighet använda läroböcker.
En sådan omarbetning har också ägt rum, och enligt vad de
sakkunniga vid granskning av ett antal utav de vanligast förekommande
läroböckerna funnit, torde nykterhetsfrågan från hygienisk och fysiologisk
synpunkt kunna sägas vara i dessa tillbörligt belyst. Av vikt är emellertid,
att de sidor av spörsmålet, som de sakkunniga ovan framhållit såsom
mera väsentliga, framför allt de sociala synpunkterna, även i läroböckerna
erhålla behörigt beaktande. I betraktande härav vilja de sakkunniga framhålla
önskvärdheten av, att i läroböcker uti sådana ämnen, vid vilkas behandling
vissa sidor av nykterhetsspörsmålet enligt de sakkunnigas förslag
böra belysas, motsvarande synpunkter också bliva tillbörligt framhållna.
Så böra exempelvis i läroböckerna i historia och samhällskunskap de sociala
problemen och nykterhetssträvandenas historiska bakgrund och utveckling
erhålla en fylligare framställning än nu är fallet; likaledes torde
läroböckerna i kristendom samt kyrko- och religionshistoria kunna beröra
vissa etiska sidor av frågan. Naturligt är att de olika synpunkterna böra
anpassas efter de olika åldersstadier, för vilka läroböckerna äro avsedda.
I och med uppdelandet av nykterhetsfrågans olika sidor på läroböcker i
olika ämnen är givet, att den framställning av spörsmålet, som. nu förefinnes
i vissa läroböcker i hälsolära och behandlar detsamma från olika
synpunkter, efter hand bör begränsas att endast beröra de med hälsoläran
sammanhängande problemen.

En åtgärd, som torde kunna äga en viss betydelse, då det gäller att
fästa lärjungarnas uppmärksamhet på hithörande spörsmål, är enligt de
sakkunnigas förmenande att vid en viss tidpunkt under deras skolgång
giva dem en kort sammanfattning av nykterhetsspörsmålets olika sidor. De

sakkunniga vilja därför föreslå, att en dylik sammanfattning, uppställd i
olika punkter närmast efter förebilden av den å sid. 35 citerade proklamationen,
må utarbetas, och att dylika s. k. flygblad må överlämnas till
lärjungarna, då de lämna skolan. De årliga kostnaderna härför hava de
sakkunniga beräknat till omkring 1 öre för varje flygblad till varje barn,
som lämnar skolan, och skulle totalbeloppet komma att i runt tal uppgå
till sammanlagt 1,200 kronor.

De sakkunniga vilja vidare framhålla behovet av ny och delvis även Undemsomarbetad
undervisningsrnateriell för nykterhetsundervisningen. Detta behov m"teHe"u.
har flerstädes visat sig kännbart, och krav på förbättringar i detta avseende
hava upprepade gånger framställts. Det är enligt de sakkunnigas förmenande
synnerligen önskvärt, att medel ställas till förfogande dels för utgivande
av ny materiell, dels för revision av redan förefintlig. Framför allt bör
därvid sådan materiell anskaffas, som förmedelst grafiska och statistiska
framställningar på ett lättfattligt sätt påvisar alkoholens sociala verkningar.
Enligt vad de sakkunniga inhämtat, föreligger hos Centralförbundet
för nykterhetsundervisning dylik materiell utarbetad, vars successiva utgivande
vore i hög grad önskligt. Centralförbundet har också de senare
åren gjort framställningar om anslag till utgivande härav. De sakkunniga
hava tagit i övervägande, hur stort belopp som skulle för ändamålet erfordras,
och vilja föreslå ett årsanslag å 1,000 kronor. Att härvid ett årsanslag
för en tid framåt är att föredraga framför ett större anslag för en
gång, synes de sakkunniga uppenbart, då man genom ett successivt utgivande
av dylik materiell torde kunna tillgodogöra sig den kritik, som tilläventyrs
kan komma, och även bättre torde kunna anpassa materiellen efter
de metoder, en ändrad undervisning i nykterhetsfrågan möjligen kommer
att medföra. Ifrågavarande årsanslag bör ställas till Centralförbundets förfogande,
och bör det åligga förbundet att, i den mån sig göra låter, tillil
handahålla föreningar och skolor undervisningsrnateriell till tillverkningskostnaderna.
De sakkunniga vilja därjämte framhålla, att, innan anslagen
utbetalas, bör av Centralförbundet styrkas, att materiellen blivit av därtill
kompetenta personer granskad och godkänd. Slutligen vilja de sakkunniga
påpeka önskvärdheten av att varje slag av dylik materiell bör åtföljas av
några korta anvisningar rörande dess begagnande vid undervisningen.

Beträffande vad i förevarande avseende bör åtgöras för manskapet vid Småskrifter
armén och flottan vilja de sakkunniga erinra, hurusom redan nu vissa ^darménoeh
upplysningar rörande nykterhetsfrågan finnas i gällande »Undervisning för flottan,
infanteristen» liksom i motsvarande »Undervisning» för manskap vid övriga

Handbok i
nykterhetsfnigftn.

truppslag. Tänkbart vore att låta utvidga och fördjupa dessa upplysningar,
men då härigenom nykterhetsfrågan skulle få sig tillmätt ett allt för stort
utrymme i förhållande till andra i ifrågavarande undervisningsböcker berörda
frågor, har denna utväg ej synts vara att förorda. För att i manskapets
minne bättre inprägla den nykterhetsundervisning, som muntligen bör meddelas,
vilja de sakkunniga såsom en lämpligare åtgärd föreslå, att en kortfattad
framställning av rusdryckerna och deras verkningar utarbetas och
vid lämplig tidpunkt under utbildningens gång tilldelas en var av
manskapet. En dylik kortfattad redogörelse torde höra i huvudsak
innehålla de synpunkter i frågan, som ovan lämnats, samt dessutom särskilt
beakta sådana synpunkter, som sammanhöra med militära frågor,
såsom exempelvis alkoholens förhållande till idrott, till skjutskicklighet,
till marschduglighet, till uthållighet i allmänhet ävensom dess betydelse
i disciplinärt avseende. Uppställningen torde böra ske i punkter i enlighet
med den ovan nämnda proklamationen (sid. 35), och torde det hela
kunna innefattas i ett häfte på 3 å 4 sidor. Kostnaderna för dessa småskrifter
torde, beräknade till omkring 2 öre per exemplar, komma att årligen
uppgå till en summa av i runt tal 1,000 kronor.

Såsom ovan upprepade gånger framhållits, bör nykterhetsfrågan i
skolorna ej utgöra ett särskilt läroämne. Lika olämpligt synes det de
sakkunniga, att en särskild lärobok i denna fråga utarbetas. Däremot
vilja de sakkunniga föreslå utarbetande av en särskild handbok (uppslagsbok),
avsedd att vara till ledning vid undervisningen såväl för lärare i
allmänhet som även för officerare och underofficerare. En dylik handbok
bör lämna uppgifter och erforderliga upplysningar på de områden, där
nykterhetsfrågan träder i beröring med olika ämnen. De sakkunniga vilja
i detta sammanhang erinra om att Svenska läkaresällskapet år 1914 prisbelönt
en av förste provinsialläkaren, medicine doktorn Ernst Bolin utarbetad
folkskrift i alkoholfrågan, vilken, enligt vad de sakkunniga inhämtat,
ännu föreligger endast i manuskript och lärer omfatta ej blott
frågans fysiologiska utan även dess sociala sidor. Tyvärr äro de av Svenska
sällskapet för nykterhet och folkuppfostran för åtskilliga år sedan utgivna
förträffliga broschyrer, vilka beröra alkoholfrågans hygieniska sida,
längesedan utgångna ur bokhandeln, och några nya omarbetade upplagor
hava beklagligtvis ej utgivits. Kostnaderna för utarbetande av nyssnämnda
handbok (uppslagsbok) hava de sakkunniga beräknat till ett belopp av
1,800 kronor att utgå som författarhonorar m. m., varemot den, i motsats
till ovan föreslagna »flygblad» och småskrifter, ej är avsedd att gratis
utdelas.

t)9

Slutligen vilja de sakkunniga framhålla, att genom den under senare
åren förmedelst statsmedel allt rikligare understödda biblioteksverksamheten
tillfälle bör kunna beredas att i tolk- och skolbiblioteken införa sådan
litteratur, som såväl för allmänheten som särskilt för skolungdomen
kan bidraga till ökande av kunskaper på ifrågavarande område.

F. Kostnader.

till

De anslag, som för upplysnings- och undervisnin
hetsfrågan enligt de sakkunnigas förslag erfordras, äro

a) att utgå med oförändrade belopp:

till främjande av Svenska sällskapets för nykterhet och

folkuppfostran verksamhet............................................

understöd för utgivande av tidskrifterna Mimer och

Tirfing, sammanlagt.......................................................

främjande av vissa nykterhetsorganisationers studie-
och ungdomsverksamhet, sammanlagt
till främjande av Centralförbundets för nykterhetsundervisning
verksamhet...........................................................

b) att utgå med (från 56,000 kronor) minskat belopp

anordnande av den pedagogiska kursen i alkohollära
med samhällskunskap och hygien.....................

c) att utgå såsom nya anslag:

anordnande vid universitetet i Lund av en kurs i
allmän hygien, avsedd för blivande lärares behov
anordnande av instruktionskurser i kommunerna
anordnande av föreläsningar i nykterhetsfrågan för
manskapet vid armén och flottan
anordnande vid officers- och underofficersskolor av

föreläsningar i alkoholfrågan .......................................

till utarbetande och utgivande av en kortfattad framställning
om rusdryckerna och deras verkningar, avsedd
att utdelas bland manskapet vid armén och flottan
till utarbetande av en handbok (uppslagsbok) i nykterhetsfrågan
.........................................................................

till utarbetande och utgivande av en kort sammanfattning
av nykterhetsspörsmålet, s. k. flygblad, avsedda
att utdelas till skolornas lärjungar..................

till utgivande av materiell för nykterhetsundervisning.

till

gsarbetet i nykterföljande: -

kronor 8,000: —

3,500: —
» 25,000: —

» 10,000: —

» 54,000: —

2,000:

8,400:

10,000:

4,500:

1,000:

1,800:

1,200

1,000

Summa kronor 130,400

Folk- och
skolbibliotek.

Dragas från den sålunda erhållna summan 130,400
kronor nu utgående anslag till upplysnings- och undervisningsarbetet
i nykterhetsfrågan till ett belopp
av sammanlagt kronor 102,500: -

erhålles en summa av ...................................................... kronor 27,900: —

vilken summa alltså utgör den ökning, som enligt de sakkunnigas förslag
för ifrågavarande ändamål skulle erfordras. Härvid är emellertid att märka,
att av sistnämnda summa 27,900 kronor ett belopp av 1,800 kronor till utarbetande
av en handbok (uppslagsbok) i nykterhetsfrågan torde böra betraktas
som engångskostnad, vadan alltså den årliga ökningen enligt de
sakkunnigas förslag skulle komma att uppgå till 26,100 kronor.

Sammanfattning.

Då de sakkunniga nu gå att sammanfatta vad som anförts i detta
betänkande, vilja de i första rummet framhålla det under årens lopp alltmer
framträdande behovet av planmässighet vid nykterhetsundervisningen
såväl inom som utom skolan. Vad innehållet i nykterhetsundervisningen
beträffar, anse de sakkunniga en omläggning böra ske i den riktningen,
att vid behandlingen av hithörande frågor de sociala synpunkterna mera
komma att beaktas än vad hittills varit fallet, då den medicinska sidan av
spörsmålet ställts i förgrunden.

Önskemål.

De sakkunniga hava i betänkandet ansett sig böra framhålla följande
önskemål:

A. Folkskolor, fortsättningsskolor, allmänna läroverk m. fl.:

att, i avseende å nykterhets undervisningens plats på de olika läroplanerna,
alkoholläran må på ett naturligt sätt uppdelas på och anknyta sig
till skilda ämnen, såsom historia (med samhälls- och ekonomilära),
naturlära (biologi) med hälsolära samt kemi, kristendom m. fl., allt i
enlighet med vad härom å sid. 44—48 uttalats;

O 7

B. Folkhögskolor:

att enahanda synpunkter beträffande nykterhetsundervisningen, som i fråga
om nu nämnda läroanstalter framhållits, må vid folkhögskolorna
komma till beaktande i samband med undervisningen i ämnena statsoch
kommunalkunskap, nationalekonomi samt hälsolära m. fl. (sid. 48 f.);

C. Armén och flottan:

att nykterhetsundervisningen må beaktas i samband med manskapets enskilda
och dagliga militära utbildning, i enlighet med vad som föreslagits
å sid. 49 f.;

D. Konfirmationsundervisningen:

att prästerskapet må beakta nykterhetsfrågan i samband med den etiska
delen av konfirmationsundervisningen (sid. 50);

E. Universiteten:

att den kurs i allmän hygien för blivande lärares behov, som det åligger
professorn i hygien och bakteriologi vid universitetet i Uppsala att
årligen giva, må framdeles göras obligatorisk (sid. 52);

att även vid universitetet i Lund en liknande kurs må anordnas eller
anordningar i enahanda syfte vidtagas (sid. 52);

att i samband med den akademiska undervisningen i nationalekonomi och
statistik (sociologi) tillfälle må beredas blivande lärare i historia och
ekonomilära att inhämta kännedom om alkoholspörsmålets sociala
sidor (sid. 52);

att tillfälle må beredas blivande präster, domare och ämbetsmän att i
samband med sina akademiska studier få kännedom om alkoholproblemet,
företrädesvis dess sociala sidor (sid. 52);

F. Folk- och småskoleseminarier:

att vid folkskoleseminarierna nykterhetsundervisningen må fördelas mellan
ämnena historia, ekonomilära, biologi med hälsolära samt kristendom,
på det sätt och i den omfattning som å sid. 52 f. föreslagits;

att vid seminariernas övningsskolor uppmärksamheten må riktas på seminarieelevernas
pedagogiska utbildning jämväl beträffande nykterhetsundervisningen
(sid. 53);

att vid småskoleseminarierna nykterhetsspörsmålen må upptagas till behandling
med en motsvarande läggning av frågan, som föreslagits beträffande
folkskoleseminarierna (sid. 53);

G. Officers- och underofficersutbildningen:

att för eleverna vid officers- och underofficersskolor må av särskilda föreläsare
hållas en serie föredrag, belysande olika sidor av alkoholfrågan
(sid. 54);

att tillfälle må beredas officerare och underofficerare, som därtill anmäla
sig, att bevista den pedagogiska kursen i alkohollära med samhällskunskap
och hygien eller åtminstone den del av sagda kurs, som avhandlar
själva alkoholläran (sid. 54);

H. Kurser och föreläsningar:

att den nuvarande kursen i alkohologi och hälsolära må under förändrad
benämning: Pedagogiska kursen i alkohollära med samhällskunskap
och hygien, anordnas i enlighet med vad som föreslagits å sid. 55— 60;

att de nuvarande tillfälliga kurser i nykterhetsfrågan, vilka av Centralförbundet
för nykterhetsundervisning anordnas på olika ställen i landet,
även framdeles må genom förbundet anordnas (sid. 61);

att instruktionskurser i nykterhetsfrågan må anordnas i kommunerna i
den omfattning och på det sätt, som föreslagits å sid. 61 ff.;

att föreläsningar i nykterhetsfrågan må hållas för manskapet vid armén
och flottan dels obligatoriskt å övningstid dels fakultativt å fritid, i
enlighet med vad som föreslagits å sid. 63 f.;

I. Studie- och ungdomsverksamheten:

att de anslag, som nu utgå till de å sid. 64 nämnda nykterhetsorganisationer
må allt fortfarande tilldelas dem, dock att intill hälften av det till
vederbörande organisation utgående anslag må användas till den verksamhet,
som bedrives genom organisationens ungdomsavdelning, och
att denna fördelning tydligt må komma till synes i organisationernas
räkenskaper;

K. Centrala organisationer:

att Centralförbundet för nykterhetsundervisning allt framgent må vara i
tillfälle att utöva en central ledning över undervisnings- och upplysningsarbetet
i nykterhetsfrågan (sid. 65);

att nykterhetsfrågan såsom hittills må uppmärksammas av den centrala
ledningen för den statsunderstödda populärvetenskapliga föreläsningsverksamheten
(sid. 65);

L. Andra åtgärder för nykterhetsundervisningens främjande:

att uti läroböcker i sådana ämnen, vid vilkas behandling vissa sidor av
nykterhetsspörsmålet böra belysas, motsvarande synpunkter också bliva
tillbörligt framhållna (sid. 66);

att en kort sammanfattning av nykterhetsspörsmålets olika sidor må utarbetas
och i form av s. k. flygblad årligen tillställas skolornas avgående
lärjungar (66 f.);

att undervisningsmateriellen må tillgodoses på det sätt, att dels ny materiell
utgives dels redan befintlig sådan omarbetas, i enlighet med
vad å sid. 67 föreslagits;

att en kortfattad framställning om rusdryckerna och deras verkningar må
utarbetas och årligen vid varje rekrytskola tilldelas en var av manskapet
vid armén och flottan (sid. 67 f.);
att en särskild handbok (uppslagsbok) må utarbetas, avsedd till ledning
vid meddelande av undervisning i nykterhetsfrågan (sid. 68);
att inom den statsunderstödda biblioteksverksamheten nykterhetsfrågan
må tillgodoses vid val av böcker för folk- och skolbibliotek (sid. 69).

Hemställan.

I anslutning till nu anförda önskemål anse sig de sakkunniga höra
hemställa,

att Kungl. Maj:t täcktes

1) i de av folkundervisningskommittén föreslagna undervisningsplaner för

folk- och småskolan samt fortsättningsskolan, i gällande undervisningsplaner
för de allmänna läroverken och folkskoleseminarierna
ävensom i gällande läroverksstadga vidtaga sådana ändringar eller
göra sådana tillägg i avseende å nykterhetsundervisningen, som betingas
av de önskemål, de sakkunniga i detta avseende framställt;

2) vidtaga åtgärder och utfärda bestämmelser i syfte dels att nykterhets undervisning

bliver manskapet vid armén och flottan meddelad dels
att nykterhetsfrågan i officers- och underofficersskolor bliver föremål
för undervisning, allt i enlighet med de sakkunnigas förslag;

3) för prästerskapet påpeka vikten av att nykterhetsfrågan bliver behandlad

i samband med den etiska delen av konfirmationsundervisningen;

4) vidtaga åtgärder och utfärda bestämmelser i syfte att vid universitetet

i Lund en kurs i allmän hj^gien, avsedd för blivande lärares behov,
kommer till stånd, i huvudsaklig överensstämmelse med vad i förevarande
avseende blivit vid universitetet i Uppsala fastställt;

5) vidtaga åtgärder för utfärdande av bestämmelse därom, att den tid

av högst en vecka, varunder vederbörande lärare eller lärarinna vid
folkskola åtnjuter tjänstledighet för deltagande i den pedagogiska
kursen i alkohollära med samhällskunskap och hygien, må inräknas i
den fastställda årliga lärotiden vid folkskolan;

6) vidtaga åtgärder i syfte att, där uppdrag att leda de av de sakkunniga

föreslagna instruktionskurser i kommunerna i behörig ordning lämnas
ordinarie lärare vid folkskola, fullgörande av sådant uppdrag må anses
lika med tjänstgöring såsom ordinarie lärare vid folkskola såväl
i avseende å rätt för läraren att efter viss tids tjänstgöring komma i
åtnjutande av ålderstillägg som i avseende å rätt för skoldistrikt att

för lärarens avlönande erhålla statsbidrag, ävensom att den tid, som
använts för uppdrag av ovannämnd beskaffenhet, må, vad angår lärare
vid annan läroanstalt än folkskola, tillgodoräknas honom vid beräkning
av den tjänstetid, som erfordras för vinnande av ålderstillägg:

7) vidtaga åtgärder i syfte att de anslag, som för närvarande utgå till
vissa nykterhetsorganisationers studieverksamhet, må under ändrad
rubrik utgå till ifrågavarande organisationers studie- och ungdomsverksamhet; 8)

vidtaga åtgärder och utfärda bestämmelser i syfte att ,en kort sammanfattning
av nykterhetsspörsmålet må utarbetas och i form av s. k.
flygblad årligen tillställas skolornas lärjungar:

9) vidtaga åtgärder och utfärda bestämmelser i syfte att en kortfattad
framställning om rusdryckerna och deras verkningar må utarbetas och
årligen vid varje rekrytskola tilldelas en var av manskapet vid armén
och flottan;

10) vidtaga åtgärder för att materiellen för nykterhetsundervisningen bliver
på sätt föreslagits tillgodosedd;

11) vidtaga åtgärder i syfte att en särskild handbok (uppslagsbok) må utarbetas,
avsedd till ledning vid meddelande av undervisning i nykterhetsfrågan; 12)

förklara, att, i den mån nykterhetsundervisning bliver på sätt de sakkunniga
uttalat upptagen i de undervisningsplaner, som gälla eller
komma att gälla för de under 1) nämnda slag av läroanstalter, nådiga
cirkuläret den 4 november 1892, i vad det avser nykterhetsundervisningen,
skall anses hava upphört att gälla; samt

13) hos riksdagen begära anslag till täckande av de kostnader, vilka föranledas
av de utav de sakkunniga föreslagna åtgärderna, i enlighet
med de beräkningar, som återfinnas här ovan å sid. 69.

Reservationer:

1. Av Ollas A. Ericsson.

Beträffande kostnaderna för de av de sakkunniga föreslagna instruktionskurserna
i kommunerna, har jag framhållit som min mening, att dessa
kostnader bort stanna vid 14,400 kronor. Det har nämligen av nykterhetsordnarnas
räkenskaper framgått, att dessa ordnar i liknande verksamhet
kunnat erhålla mycket lämpliga dylika instruktörer till och med från
seminarielärarkåren mot en ersättning av endast 7 kronor om dagen, vilken
ersättning icke i något fall synes behövts överskridas. Om man nu
vid förslag om att staten skall direkt lämna bidrag till denna verksamhet
stannar vid en ökad ersättning till 10 kronor om dagen jämte fri logi,
vivre, skjuts och dylikt, synes det mig, som om detta kunde vara fullt
tillräckligt. Månadsarvodet kunde då beräknas efter 300 kronor och slutsumman
således bliva den ovan angivna 14,400 kronor, eller 2,400 kronor
lägreän den majoriteten föreslagit (se sid. 63) och det erforderliga statsanslaget
till anordnandet av instruktionskurser i kommunerna således
endast 7,200 kronor (se sid 69).

2. Av August Ljunggren.

I fråga om instruktionskurser i kommunerna (sid. 61—63) har jag
ansett, av avlöningen till instruktörerna icke borde begränsas uppåt till
2,800 kronor. Aven om man utgår ifrån, att enbart lärare vid folkskolan
komma att användas för ifrågavarande uppdrag — vilket dock icke varit
de sakkunnigas mening, såsom av deras hemställan punkt 6 sista delen å
sid. 75 framgår — torde det i vissa fall erbjuda svårigheter att för detta
arvode kunna anställa en lärare, som för sin tjänst i skolan uppbär en
avlöning, som överstiger ovan angivna belopp, såsom förhållandet är i
vissa städer för lärare i de högre lönegraderna. Följden härav kunde bliva,
att en högt kvalificerad lärare i dylika fall icke kunde anställas, vilket
vore så mycket mera att beklaga, som huvudändamålet med instruktionskurserna
är att hålla lärarekåren och andra intresserade å nivå med de
nyaste rönen och de bästa metoderna ifråga om nykterhetsundervisningen.

På grund av denna min uppfattning har jag föreslagit, att — i de
fall, där sådant påkallades av här angivna skäl — arvodet till instruktörerna
skulle kunna utgå intill ett belopp av 400 kronor pr månad, vilket
skulle för sex instruktörer bliva sammanlagt 19,200 kronor för år
räknat. Det erforderliga statsanslaget bleve då 9,600 kronor, som borde
utgå såsom förslagsanslag.

BILAGOR

Bilaga 1 (till sid. 13 m. fl.)

Nykterhetsundervisningens nuvarande anordning vid de
allmänna läroverken, folkskoleseminarierna, folkskolorna
m. fl. läroanstalter.

(Sammanfattning av i frågan inkomna yttranden, utarbetad
av de sakkunnigas sekreterare.)

1. De allmänna läroverken.

De i frågan gjorda uttalandena äro avgivna av vederbörande ämneskonferenser
i biologi, kristendom och historia, antingen av varje ämneskonferens för sig eller
också av gemensam ämneskonferens för samtliga nämnda ämnen.

a) Nykterhetsundervisningen » samband med undervisningen i kristendom.

De uttalanden, som föreligga från lärarna i kristendom vid de högre allmänna
läroverken, realskolor och samskolor, förete i det stora hela ringa skiljaktigheter med
avseende på det sätt, varpå nykterhetsspörsmålen blivit berörda i samband med kristendomsundervisningen.
Nykterhetsundervisningen hade ej fått sig anvisad någon särskild
timme av de åt kristendomsämnet anslagna timmarna, och ej heller hade denna
undervisning bedrivits efter någon bestämd plan eller någon direkt och systematisk
undervisning häri givits, genom vilken nykterhetsspörsmålet skulle på ett mer ingående
sätt blivit skärskådat ur religiös och etisk synpunkt. Nykterhetsfrågan hade
däremot berörts i sammanhang med den rena kristendomsundervisningen, så ofta läromaterialet
och de genomgångna kurserna därtill givit anledning. Så hade förhållande!
varit vid nästan samtliga läroverk, och detta framhålles mer eller mindre pregnant
och utförligt av vederbörande kristendomskonferenser. Uttalanden härom föreligga
från 15 högre allmänna läroverk, 11 realskolor och 7 samskolor.

Om orsakerna till denna sporadiska undervisning i nykterhetsfrågan hava från
ett flertal håll uttalanden gjorts. Så förklaras den av några konferenser vara beroende
på den uppmärksamhet, som i vederbörande läroböcker ägnas denna fråga. Så
t. ex. framhålles vid högre allmänna läroverket i Karlskrona, att, då frågan ej vore
särskilt behandlad i läroböckerna, man finge inskränka sig till att fästa uppmärksamheten
därpå vid härtill ägnade delar av undervisningen. Ett liknande uttalande har
gjorts vid högre allmänna läroverket i Malmö, där kristendomskonferensen påpekar, att
läroböckerna visserligen gåve anknytningspunkter men ingen sammanhängande framställning.
— Vid samskolan i Norrtälje har framhållits, att läroböckerna ej gåve anledning
till annat än något mera tillfälligt omnämnande av frågan. Att undervisningen
endast kunnat ske i direkt anslutning till läroböckerna har även påpekats av

konferensen vid högre allmänna läroverket i Visby. — En annan orsak till det mera
tillfälliga berörandet av nykterhetsfrågan under kristendomslektionerna har angivits
vid samskolan i Strömstad, nämligen den att den egentliga undervisningen om de
rusgivande ämnena i enlighet med § 66 i gällande läroverksstadga tillkomme undervisningen
i de naturvetenskapliga ämnena och att vid undervisningen i andra ämnen hithörande
fråga skulle uppmärksammas, där så lämpligen kunde ske. Likaledes hade
vid samskolan i Arboga förklarats, att någon speciell nykterhetsundervisning icke förekom,
enär läroverksstadgan därom intet föreskrev. — Vidare har från realskolan i
Varberg framhållits, att man där, med hänsyn till kursernas i kristendom omfång och
det knappa timantalet för ämnet, icke ansett sig böra ägna någon vidlyftigare behandling
åt ifrågavarande spörsmål.

Rörande lämpligheten av en för sig skild nykterhetsundervisning föreligga få
uttalanden. Vid högre allmänna läroverket i Hudiksvall har påpekats bristen på planmässighet
i undervisningen och framhållits, att undervisningen varit mer sporadisk än
ämnets vikt för vårt folk hade krävt. En motsatt uppfattning har gjorts gällande av
ämneskonferensen i kristendom vid Kungsholmens realskola i Stockholm. Vid uttalande
av sina erfarenheter från nykterhetsarbetet varnar konferensen först och främst
för inrättande av en isolerad och självständig undervisning angående »denna kristliga
dygd». Det skulle nämligen, enligt konferensens förmenande, lätt kunna medföra ett
överskattande av det blott negativa eller blott yttre på andra kanske t. o. m. viktigare
dygders bekostnad. Det vore svårt att förstå, fortsätter konferensen, varför man skulle
särskilt undervisa om en del av 5:e budet, men ej i lika mån om t. ex. 6:e, 7:e och
8:e buden. Vidare vore de rent vetenskapliga förutsättningarna för berörda undervisning
tämligen osäkra; detta framginge synnerligen klart vid en närmare bekantskap
med på vårt språk förefintliga läroböcker för nykterhetsundervisningen.

Rörande det allmänna sättet för nykterhetsfrågans behandling i samband med
kristendomsämnet hava åtskilliga uttalanden gjorts. Så har vid samskolan i Falköping
framhållits, att vid undervisningen sambandet påpekats mellan nykterhetsfrågan och
andra religiöst-etiska spörsmål, så att den enskildes och folkets strävan och arbete för
nykterhet alltid ställts i religiös kristlig belysning. — Vid samskolan i Södertälje har
ämneskonferensen uttalat som sin övertygelse, att nykterhetens syften bäst främjades
genom att uppvisa, att all sann nykterhet stode i överensstämmelse med den kristna
sedeläran. — Ämneskonferensen vid högre realläroverket å Östermalm i Stockholm
har framhållit, att de ekonomiska och sociala vådorna av alkoholmissbruket borde framhävas,
men framför allt att kristendomens centralidé borde betonas, den uppoffrande
kärlekens religion; med en verklig förståelse härav följde nödvändigt en riktig uppskattning
av nykterhetens betydelse.

I fråga om objektivitet i undervisningen hava ett par uttalanden gjorts. Så har
vid östra realskolan i Göteborg framhållits, att någon propaganda för absolutismen ej
gjordes. Ett liknande uttalande har gjorts av en lärare vid högre allmänna läroverket
i Sundsvall. Ämneskonferensen vid högre latinläroverket å Norrmalm i Stockholm
har betonat, att undervisningen i tros- och sedelära icke borde skatta åt något nvkterhetspolitiskt
partiintresse.

Frän samskolan i Köping har meddelats, att nykterhetsfrågan helt naturligt framställdes
om ej uteslutande, så dock huvudsakligen ur etisk synpunkt, och undervisningen
bleve ej blott teoretisk, utan ock, i den mån det befunnes lämpligt, parenetisk.

Vid ett par läroverk liar nykterhetsfrågan satts i jämförelse med andra kristendomsämnet
berörande frågor. Så säger sig ämneskonferensen vid högre allmänna läroverket
i Malmö hava behandlat frågan vid genomgående av vissa frågor i den individuella
och sociala etiken, dock så att nämnda fråga ej gjorde intrång på den plats,
som andra tidens sociala rörelser hade rätt till. Och konferensen vid högre allmänna
läroverket i Skara säger sig hava satt frågan i samband med andra etiska frågor
utan att därvid varken förbise eller pointera den på andra etiska frågors bekostnad.

Kungl. cirkuläret den 4 november 1892 har åberopats som utgångspunkt för undervisningen
av konferenserna vid högre allmänna läroverket i Västerås och Kungsholmens
realskola i Stockholm. Den förstnämnda konferensen säger sig hava ansett sig
bäst gagna nykterhetssaken genom att beröra därtill hörande frågor i omedelbart samband
med behandlingen av kristendomens ledande etiska grundsatser, och därvid forutsatt
såsom självfallet, att nykterhetsfrågan icke inneslöte hela det sedliga problemet.

Som naturligt är, har nykterhetsspörsmålet under kristendomsundervisningen huvudsakligen
eller uteslutande behandlats från religiös och etisk synpunkt. Detta har
särskilt framhållits vid 3 högre allmänna läroverk, 1 realskola och 2 samskolor. Ämneskonferensen
vid Nya elementarskolan i Stockholm säger också, att kristendomsundervisningen
knappast hade anledning att upptaga alla sidor av föreliggande spörsmål, utan
att härinom endast folie den religiösa och etiska värderingen. — Att denna synpunkt
varit den dominerande framhålles även vid högre allmänna läroverket i Östersund,
där dock frågan säges hava behandlats från olika synpunkter.

Att även andra synpunkter gjort sig gällande vid behandlingen av denna fråga
inom ramen för kristendomsundervisningen framgår av vissa uttalanden. Så säger
sig ämneskonferensen vid högre realläroverket i Göteborg hava framhållit faran och
skadan av missbruket av alkoholdrycker i moraliskt, intellektuellt, sanitärt och ekonomiskt
avseende. — Vid östra realskolan i Göteborg säga sig vederbörande lärare hava
sökt historiskt redogöra för de moderna och äldre nykterhetssträvandena och att utveckla
de moraliska, sociala och religiösa grunderna för nykterhetsverksamheten. —
Vid realskolan i Karlshamn säger sig vederbörande lärare hava påvisat spritdryckernas
farliga verkningar i psykiskt, fysiskt och socialt avseende samt redogjort för de
åtgärder, som under olika tider föreslagits och vidtagits för att befordra nykterheten
bland vårt folk. — Ämneskonferensen vid samskolan i Haparanda säger sig hava framhållit
alkoholens skadliga inverkan såväl moraliskt som socialt. — Vid samskolan i
Skellefteå hade påpekats rusdryckernas skadliga inflytande på kropp och själ för den
enskilde samt den fara, de medförde för nationen i sin helhet. Ett liknande uttalande
har gjorts av ämneskonferensen vid samskolan i Vimmerby. — Vid samskolan i Trälleborg
säger sig konferensen hava framhållit vådan av överdrivet alkoholbruk, framför
allt i moraliskt hänseende, men även i socialt och rent ekonomiskt. — Vid högre
allmänna läroverket i Sundsvall hade i klass t i anslutning till elevernas kännedom
om människokroppen lämnats en efter deras fattningsförmåga avpassad framställning
av alkoholens förstörande inverkan i såväl fysiskt som psykiskt avseende; i klass 4
hade också alkoholens sociala och ekonomiska verkningar, om också i största korthet,
berörts.

Såsom ovan nämnts, hade nykterhetsundervisning under kristendomslektionerna
huvudsakligen meddelats, då läromaterialet eller de genomgångna kurserna därtill

givit anledning. Det ligger i sakens natur, framhålles vid högre allmänna läroverket
i Östersund, att nykterhetsundervisningen, som lärarna i kristendom hade att meddela,
anslöte sig till de bibliska böckernas uttalanden och till vad katekesen och
andra läroböcker i kristendom hade att framhålla i frågan. Yad beträffar det sammanhang
med själva kristendomsuudervisuiugen, vari nykterhetsspörsmålen berörts,
föreligga från de flesta läroverk mer eller mindre detaljerade redogörelser.

Vad då först bibelläsningen beträffar, hade nykterhetsfrågan här berörts, då
texterna erbjudit lämpligt tillfälle härtill. Detta har påpekats av vederbörande ämneskonferenser
vid 11 högre allmänna läroverket, 2 realskolor och 2 samskolor. Härvid
har särskilt påpekats, att frågan berörts vid läsningen av Pauli brev till romarna,
kap. 14 (Östra realskolan i Göteborg) och Pauli l:a brev till korintierna, kap. 9
(Katarina realskola i Stockholm: klass 5). Vid läsningen av Jesu bergspredikan och
vissa delar av Pauli brev hade vid högre allmänna läroverket i Sundsvall frågan upptagits
i ljuset av den kristna världsåskådningen. — Vid läsningen om Pauli anvisning
angående kristnas deltagande i offermåltider hade vid Kungsholmens realskola i
Stockholm en mera fyllig exkurs givits om nykterheten från kristlig synpunkt. —
Ämneskonferensen vid högre allmänna läroverket i Uppsala har framhållit, att undervisningen
skett exempelvis vid läsningen av profeternas och apostlarnas förmaningar.

Vidare hade nykterhetsfrågan berörts i anslutning till en och annan av de i
bibliska historien intagna berättelserna. Så hade, enligt vad vederbörande lärare
meddelat, skett vid 1 högre allmänt läroverk, 4 realskolor och 1 samskola. Ämneskonferensen
vid högre latinläroverket i Göteborg har framhållit, att nykterhetsspörsmålet
berörts vid undervisningen i Israels historia, och konferensen vid realskolan
i Eskilstuna, att frågan behandlats i klass 4 vid framställningen av den utveckling,
Israels sedliga och religiösa åskådning undergått. — Vid Kungsholmens realskola
i Stockholm hade en fylligare exkurs givits vid behandlingen av avguderiets
fördärvliga inflytande på Israel. — I fråga om gamla testamentet hade frågan vidare
berörts, när berättelserna därtill givit anledning; som exempel anföras: framställningen
om rekabiter och nazirer (vid 3 högre allmänna läroverk, 1 realskola och 2 samskolor)
samt berättelsen om Noah (vid 1 högre allmänt läroverk och 1 samskola.)

I nya testamentet hade vissa bibliska berättelser givit tillfälle beröra nykterhetsfrågan.
Så hade frågan behandlats i allmänhet vid framställningen om Jesu liv
(vid högre allmänna läroverket i Umeå och realskolan i Eskilstuna, klass 5). Som
exempel hava i övrigt anförts: berättelsen om bröllopet i Kana (vid 1 samskola), om
den rike mannen och Lazarus (vid 2 samskolor), om den förlorade sonen (vid 2 högre
allmänna läroverk och 3 samskolor), om Johannes Döparen (vid 2 högre allmänna läroverk
och 1 samskola), om Herodes’ gästabud (vid 1 realskola), om den helige Ändes utgjutande
(vid 1 samskola).

Dessutom har ämneskonferensen vid högre allmänna läroverket i Falun framhållit,
att åtskilliga psalmverser givit anledning till frågans behandling.

Vidare har nykterhetsfrågan upptagits vid behandlingen av den kristna trosoch
sedeläran. Att spörsmålet beaktats vid genomgången av vissa delar eller lämpliga
ställen härav eller belysts genom lärdomar ur sedeläran, har påpekats vid 2 högre
allmänna läroverk, 1 realskola och 2 samskolor. Så har frågan skärskådats vid den
sammanfattande behandlingen av synden (vid 1 realskola), i sammanhang med kapitlen
om människans fria vilja, Guds försyn in. fl. (vid 1 samskola), vid framställningen av
karaktärsutvecklingen i sedeläran (vid 1 realskola). Vidare har behandlingen av de
10 buden lämnat rum för belysning av föreliggande fråga; detta har påpekats vid

s:{

1 realskola och 1 samskola. Vid behandlingen av slutorden till 10 Guds bud hade
framhållits rusdryckernas verkningar på drinkarens efterkommande (vid 1 högre ällmänt
läroverk). Särskilt hade nykterhetsfrågan upptagits i samband med katekesens
framställning om de laster, som förkorta människans liv. Att i synnerhet behandlingen
av 5:e budet givit anledning beröra frågan, har framhållits av vederbörande
ämneskonferenser vid 18 högre allmänna läroverk, 10 realskolor och 9 samskolor.

Men även behandlingen av 4:e, 6:e och 7:e buden har givit anledning att beröra
frågan; så hade varit fallet vid 2 högre allmänna läroverk och 3 samskolor. Dessutom
hade nykterhetsfrågan upptagits till behandling vid genomgående av 4:e bönen
(vid 1 högre allmänt läroverk och 3 realskolor), av 6:e bönen (vid 1 högre allmänt
läroverk och 1 samskola), av l:a trosartikeln (vid 1 högre allmänt läroverk, 1 realskola
och 2 samskolor), av 3:e trosartikeln (vid 1 samskola), stycket 55 i l:a huvudstycket
(vid 1 realskola).

I samband med framställningen av den kristna ctilcen har nykterhetsfrågan vidare
berörts; så har vitsordats vid 2 högre allmänna läroverk. Ämneskonferensen vid
realskolan i Skövde säger sig hava behandlat spörsmålet som ett moment i den allmänt
etiska undervisningen och inskärpt nykterhetens betydelse i och för den sedliga
hållningen. Så har vidare nykterhetsundervisning förekommit vid genomgående av
vissa frågor i både den individuella och den sociala etiken (vid 3 högre allmänna
läroverk), vid undervisningen i den individuella etiken (vid 1 högre allmänt läroverk),
vid studiet av den sociala etiken (vid 2 högre allmänna läroverk). Vid högre allmänna
läroverket i Lund (ring III) hade genom ett kortare föredrag av läraren frågan behandlats,
då individualetiken genomgicks; även socialetiska synpunkter hade framhävts.
Vidare hade nykterhetsspörsmålet upptagits i anslutning till etikens framställning av
människans skyldigheter mot sig själv (vid 5 högre allmänna läroverk), vid framställningen
av den kristnes plikter (vid 2 högre allmänna läroverk och 1 realskola), vid
framställningen av våra plikter mot oss själva och samhället, varvid läraren härom
hållit föredrag ett par tre gånger (vid 1 högre allmänt läroverk), vid genomgåendet
av arvsynds-, frihets- och pliktbegreppen (vid 1 högre allmänt läroverk), i samband
med etikens kapitel om den kristna självkärleken (vid 1 högre allmänt läroverk). Vid
högre allmänna läroverket i Umeå hade frågan ställts i belysning av den kristna frihetens
grundsats, sådan denna formulerats av Paulus i hans l:a brev till korintierna
kap. 6, 12.

Vid sistnämnda läroverk har framhållits, att aen historiska delen av kristendomsämnet
ej erbjöd så många tillfällen till behandling av nykterhetsfrågan som den
etiska. Dock har frågan synnerligen ofta berörts i samband med undervisningen i
kyrkohistoria. Ämneskonferensen vid samskolan i Filipstad har påpekat, att frågan
naturligt måste beröras vid undervisningen i kyrkohistoria; kyrkohistorien vore en del
av den allmänna kulturhistorien, och kristen kultur utan sedlig självbehärskning kunde
ju icke tänkas. — Så hade vid realskolan i Eskilstuna (ring I) frågan behandlats vid
framställningen av det kristna livsidealet och vid redogörelsen för urkristendomens,
den medeltida livsåskådningens och humanismens ställning till detta ideal. — Yid
realskolan i Lidköping hade nykterhetsarbetet framhållits såsom en av kyrkans uppgifter.
— Ofta hade, när frågan berörts, en kort historik lämnats över nykterhetsrörelsens
historia i vårt land. Frågan hade vid undervisningen i kyrkohistoria vanligen
upptagits till behandling i samband med därför lämpade punkter; utan att närmare
angiva vilka, har detta framhållits vid 3 högre allmänna läroverk, 2 realskolor samt
t samskola. Givet är att först och främst framställningen om P. Wieselgren och

hans verksamhet givit anledning närmare beröra denna fråga; detta har också framhållits
vid 9 högre allmänna läroverk och 2 realskolor. I mera allmänna ordalag
har vidare påpekats, hurusom frågan berörts: i samband med vissa kyrkohistoriska rörelser
och personer (vid 1 högre allmänt läroverk), vid framställningen om väckelserörelser
inom svenska kyrkan under 1800-talet (vid 2 högre allmänna läroverk och 1
realskola), i samband med 1800-talets kyrkohistoria, då de religiösa rörelserna utgjort
ett viktigt bålverk mot rusdryckseländet (vid 1 högre allmänt läroverk), vid genomgången
av nyaste tidens kyrkohistoria (vid 2 högre allmänna läroverk), vid behandlingen
av person eller samfund, som inlagt förtjänst om nykterhetsarbetet (vid 1 högre
allmänt läroverk och 1 samskola), vid framställningen av mera betydelsefulla riktningar
inom det kristna livet (vid 1 realskola), vid behandlingen av upplysningstiden och
nyaste tiden (vid 2 högre allmänna läroverk), vid genomgåendet av moderna sociala
rörelser (vid 2 högre allmänna läroverk och 1 realskola). Vidare har framhållits, hurusom
nykterhets frågan berörts vid behandlingen av den romerska kejsartiden (vid 1
högre allmänt läroverk), vid genomgången av pietismen (vid 1 högre allmänt läroverk),
vid genomgången av pietismen och de s. k. adiafora (vid 1 högre allmänt läroverk),
vid behandlingen av konventikelplakatet av 1726, då dryckenskapen ej hade någon
motvikt i omfattande religiösa rörelser (vid 1 högre allmänt läroverk), i samband med
missionens historia (vid 1 högre allmänt läroverk), vid behandlingen av den inre missionen
(vid 1 realskola), vid framställningen om Goodtemplarorden (vid 1 högre allmänt
läroverk).

Även i samband med de upplysningar från den allmänna religionshistorien, som
vid läroverken meddelas, hade nykterhetsfrågan berörts. Så har framhållits vid 1
realskola, att frågan behandlats vid genomgången av muhammedanismen, och ämneskonferensen
vid 1 högre allmänt läroverk har framhållit, hurusom frågan beaktats i
samband med vissa religionshistoriska företeelser t. ex. asketismen, buddhismen och
muhammedanismen.

Yad beträffar frågan, i vad mån en skillnad i behandlingen av nykterhetsspörsmålet
gjort sig gällande i det lägre och det högre stadiet inom de olika läroverken,
föreligga härutinnan få uttalanden. Så har ämneskonferensen vid högre allmänna läroverket
i Härnösand framhållit, att frågan endast kunde antydningsvis beröras i realskolans
5 lägre klasser, men däremot utförligare i klass 6 och i gymnasiet. - Konferensen
vid Nya elementarskolan i Stockholm har uttalat, att det i realskolan folie sig
naturligast att giva anvisningarna en mera auktoritativ prägel; den riktiga metodiken
syntes vara att belysa saken enkelt och åskådligt genom att visa på verkliga karaktärer;
på gymnasiet borde anvisningarna få en mera diskursiv prägel.

1 fråga om huru många lektioner som ägnats åt nykterhetsfrågan under kristendomsundervisningen
föreligger endast uttalande från ett läroverk, högre realläroverket
å Norrmalm i Stockholm. Här har vederbörande ämneskonferens meddelat, att i ring
III två lektioner ägnats åt nykterhetsfrågan, stundom blott eu, beroende på lärjungarnas
intresse; uppläsning av ett nykterhetsföredrag hade hållits, varpå följt eu timme»
diskussion. Vid genomgången av pietismen och de s. k. adiafora hade två å tre timmar
ägnats åt nöjeslivet, däri inbegripet rusdryckerna.

Det har emellertid ej endast varit under lektionstimmarna, som kristen domslärarna
säga sig hava berört nykterhetsspörsmålen, utan även vid andra tillfällen. Hit
hör främst de allmänna morgonbönerna. Här hade frågan berörts, då texten eller sär -

skilda omständigheter därtill givit anledning. Så har varit fallet enligt uttalanden
från 9 högre allmänna läroverk och 1 realskola. Vid Jakobs realskola i Stockholm Öar
framhållits, att frågan beaktats särskilt vid genomgången av sådana texter såsom Salomos
ordspråk och Predikareboken. Dessutom hade nykterhetsfrågan berörts vid skolgudstjänst
erna (vid 1 högre allmänt läroverk) och vid konfirmationsundervisningen
(vid 2 högre allmänna läroverk och 1 realskola).

Vidare hava vissa kristendomslärare framhållit, hurusom vederbörande rektor vid
början av varje termin, i samband med uppläsandet av läroverksstadgans §§ om ordning
och tukt, varnat för alkoholmissbruk. Dylikt påpekande föreligger från 1 realskola
och 2 samskolor. Ämneskonferensen vid realskolan i Eskilstuna har meddelat, att i
därför lämpat sammanhang lärjungarna erinrades om vad som i skolans ordningsregler
vore föreskrivet om nykterhet.

Rörande nykterhetsföreningar vid vederbörande läroverk hava från vissa kristendomslärare
i detta sammanhang uppgifter meddelats. Så har påpekats vid realskolan
i Enköping, att där funnes en ganska livaktig avdelning av S. S. U. H. — Från
samskolan i Ängelholm har meddelats, att inemot halva antalet av lärarkårens medlemmar
vore helnykterister och att vid skolan funnes en manlig och en kvinnlig avdelning
av S. S. U. H. — Ämneskonferensen vid högre allmänna läroverket i Ystad
har upplyst, att inom S. S. U. H. tid efter annan hållits föredrag i nykterhetsfrågan
och anordnats studiekurser, och att en av kristendomslärarna aktivt deltagit i dessa.
Vid högre realläroverket i Göteborg hade om nykterhetsverksamheten och därav framkallade
nykterhetsföreningar i de högre klasserna rätt ofta hållits föredrag av lärjungar
pa härför anslagen timme, varpå en livlig diskussion följt under lärarens ledning.

Vid de flesta läroverk har framhållits, att särskild för nykterhetsfrågan .avsedd
lärobok icke använts vid kristendomsundervisningen; i övrigt hänvisas till vederbörliga
ställen i de vid respektive läroverk använda läroböckerna för kristendomsämnet. Rörande
själva läroböckerna föreligga få uttalanden. Ämneskonferensen vid högre allmänna
läroverket i Linköping har framhållit, att läroböckerna erbjöde goda anknytningspunkter,
men saknade utförligare behandling av hithörande frågor. — Likaledes
har konferensen vid högre allmänna läroverket i Västervik påpekat, att läroböckerna
icke innehöRe synnerligen många ställen, som kunde giva läraren tillfälle att särskilt
framhålla frågan. — Vid realskolan i Eskilstuna har av vederbörande ämneskonferens
uttalats önskvärdheten av att särskilt i den för gymnasiet avsedda tros- och sedeläran
nykterhetssynpunkten bleve bättre tillgodosedd. — Däremot har ämneskonferensen vid
samskolan i Trälleborg ansett de använda läroböckerna för sin uppgift i detta hänseende
tillräckliga.

b) Nykterhetsundervisningen i samband med undervisningen i historia.

I likhet med vad fallet varit beträffande nykterhetsundervisning under de åt
ämnet kristendom anslagna lektionstimmarna, hade även vid historieundervisningen på
det hela taget uykterhetsspörsmålen icke rönt en för sig skild eller planmässig
behandling utan berörts i det historiska sammanhanget, då lämpliga anknytningspunkter
i kurser eller läroböcker därtill erbjudits. Att så varit förhållandet har påpekats
av vederbörande ämneskonferenser vid 16 högre allmänna läroverk, 8 realskolor
och 9 samskolor.

Vid samskolan i Alingsås har vederbörande ämneskonferens framhållit, att histo -

riekursen ej erbjöde så många tillfällen att beröra nykterlietsspörsmålet, men att vederbörande
tillfällen begagnats. Vid högre allmänna läroverket i Hudiksvall både någon
egentlig nykterhetsuudervisning, försåvitt därmed menades en undervisning, avsedd
endast °att främja nykterheten, icke förekommit, varemot nvkterhetsfrågans historia
meddelats i lämpligt sammanhang.

Ämneskonferensen vid högre allmänna läroverket i Karlskrona har påpekat, att
de nu använda läroböckerna i historia ej alls berörde nvkterhetsspörsmålet. vadan
läraren måste inskränka sig till att, då anledning förefunnes, beröra frågan. Och vid
samskolan i Strömstad har framhållits, att kurserna i historia på grund av det mycket
begränsade timantalet medgåve, att endast i klasserna 4, 5 och 6 nykterhetssynpunkter
direkt framfördes.

Den planmässiga nykterhetsuiidervisningen hade vid vissa läroverk ej ansetts tillhöra
historieundervisningen utan andra ämnen. Ett dylikt uttalande föreligger från
ämneskonferensen vid högre allmänna läroverket i Jönköping. Vid högre allmänna
läroverket i Sundsvall har vederbörande konferens som sin åsikt uttalat, att nykterhetsfrågan
i allmänhet lämpligast kunnat behandlas i sammanhang med undervisningen i
kristendom och biologi (hälsolära), då man vid undervisningen i dessa ämnen kunde
fä många flera tillfällen att i ett naturligt och osökt sammanhang^ inlåta sig på och
grundligare genomgå med nykterhetsfrågan sammanhängande spörsmål, varemot detta i
vida mindre omfattning vore förhållandet vid historieundervisningen. Eu liknande
synpunkt har framhållits av vederbörande ämneskonferenser vid högre allmänna läroverken
i Uppsala och Örebro. Likaså har konferensen vid högre allmänna läroverket
i Vänersborg förklarat sig anse, att de egentliga förutsättningarna för nykterhetsundervisning
saknades inom historiekursen. Vid realskolan i Kristinehamn säger sig
konferensen hava berört frågan i anslutning till lärobokens framställning, särskilt som
denna fråga i 6:e klassens kurs i biologi tillhörande hälsoläran gjordes till föremål för
ett mera ingående studium.

Beträffande den ställning nykterhetsfrågan i allmänhet erhållit inom ramen för
historieundervisningen och hur undervisningen i ifrågavarande ämne här bedrivits föreligga
åtskilliga uttalanden. Så har ämneskonferensen vid högre allmänna läroverket
i Härnösand framhållit, att nykterhetsfrågan erhållit samma historiskt objektiva behandling
som andra sedligt-kulturella frågor och sålunda icke intagit någon särskilt
framskjuten och självständig ställning. — Vid Nya elementarskolan i Stockholm har
ämneskonferensen meddelat, att undervisningen bedrivits i anslutning till läroböckernas
framställning och att ingen undervisning i eller om nykterhet isolerad hade meddelats.
Liksom andra historiska företeelser, säger konferensen, hade hithörande moment betraktats
i sitt eget kausalsammanhaDg och i samband med samtida företeelser och givits
eu sä stor relativ betydelse, som synts böra tillkomma dem. — Så har ock framhävts
av ämneskonferensen vid högre allmänna läroverket i Gävle, att de historiska fakta
angående drvckenskapens härjningar och nykterhetsverksamhetens betydelse verkade
bäst i sitt historiska sammanhang, och att denna verkan skulle försvagas, om de utbrötes
ur sitt sammanhang och gjordes till föremål för en speciell nykterhetsundervisning.
— Konferensen vid högre allmänna läroverket i Uppsala har framhållit som
uppenbart, att, dä historieläraren oupphörligt hade anledning att med sina lärjungar
framsöka de sedligt stärkande såväl som de upplösande krafter, vilka gjorde sig gällande
i folkens liv, han ej kunde undgå att litet emellan angiva den plats, nykterheten
eller dess motsats haft inom den historiska utvecklingen. Dessutom har samma konferens
framhållit, att dess medlemmar beträffande nykterhetsspörsmålets behandling

vid undervisningen låtit och skulle låta sig angeläget vara att följa de direktiv, som
gåves dem i den gällande skolplanens anvisning i fråga om de rörelser i tiden, av
vilka den nu på tal varande vore den icke minst viktiga. — Likaså har vid högre
allmänna läroverket i Jönköping av vederbörande ämneskonferens framhållits, hurusom
läraren ej försummade att söka sätta lärjungarna in i nykterhetsrörelsen på samma
sätt som i andra stora sociala rörelser i nutiden. Visserligen vore, fortsätter samma
konferens, läroböckernas framställuing ej så utförlig, men det vore läraren synnerligen
lätt att i våra dagar få ungdomen att intressera sig för en sådan social rörelse som
nykterhetsrörelsen. — En mera reserverad ståndpunkt har intagits av lektorn vid
högre allmänna läroverket i Västerås A. Falk, som i särskilt avgivet yttrande framhållit,
att det syntes ligga utanför skolans område att i detalj gå in på en redogörelse
för modern nykterhetspolitik, då man knappast kunde göra detta utan att komma in
på partipolitik, vilket man ju borde så mycket som möjligt undvika. — Vid realskolan
i Varberg säger sig däremot vederbörande ämneskonferens hava i huvuddrag behandlat
nyare riktlinjer i frågan och dagspolitiska situationer.

Saklighet och objektivitet i undervisningen har på ett par håll understrukits.
Så har ämneskonferensen vid särskolan i Södertälje uttalat som sin övertygelse, att
skolans undervisning i denna fråga, liksom i alla andra, borde vara i möjligaste mån
saklig och inskränka sig till en objektiv redogörelse för rusdryckernas och rusdryckshanteringens
följder, varemot personlig påtryckning borde undvikas. — Ämneskonferensensen
vid högre allmänna läroverket i Halmstad har som sin åsikt uttalat, att
under historielektionerna någon propaganda för olika åsikter inom nykterhetsrörelsen
icke finge ifrågakomma. — Objektivitet i undervisningen har även framhållits av ämneskonferensen
vid högre allmänna läroverket i Lund, som säger sig hava behandlat
föreliggande fråga, liksom för övrigt varje annan social, politisk eller kulturell rörelse,
fullt objektivt. Att frågans behandling skett objektivt, har även påpekats av konferensen
vid realskolan i Skövde. — Vid samskolan i Sala har framhållits, att de tillfällen,
som vid historieuudervisningen osökt inbjöde till reflexioner över nykterhetens
betydelse, utnyttjades utan att tendentiöst understrykas.

Vid betraktande av den synpunkt, från vilken föreliggande spörsmål blivit under
bistorieundervisningen behandlat, är givet, att detta först och främst skett från historisk
synpunkt. Så t. ex. har ämneskonferensen i Kristinehamn framhållit, att med
den för kurserna i historia inom 5:e och 6:e klasserna knappt tillmätta tiden det ej
synts möjligt annat än framställa detta såväl som andra viktiga samhälisspörsmål ur
rent historisk synpunkt.

Men även från andra synpunkter har spörsmålet skärskådats. Vid högre allmänna
läroverket i Vänersborg hade påpekats de mera betydelsefulla dragen av nykterhetens
— eller icke-nykterheteus — historia, vadan man såge nykterhetsundervisningen uteslutande
ur kulturhistorisk synpunkt. Ämneskonferensen vid samskolan i Skellefteå har
framhållit, att nykterhetsundervisningen förekomma i samband med ämnet historia på
så sätt, att vid skildringen av seder och bruk exemplet finge tala.

Yissa andra sidor av frågau hava emellertid även vunnit beaktande vid historieundervisningen.
Så hade sociala synpunkter framhållits enligt uttalanden från ämneskonferenserna
vid 8 högre allmänna läroverk och 3 realskolor. Så t. ex. hade vid
realskolan i Lidköping dryckenskapen påvisats såsom en av de faktorer, som vissa
tider bidragit till folkens förfall; arbetet för nykterhet framhölles såsom en av de
fosterländska gärningar, genom vilken man velat höja vårt folk. — Den nationaleko -

nomiska sidan hade belysts vid historieundervisningen enligt uppgifter från ämneskonferenserna
vid 6 högre allmänna läroverk, 2 realskolor samt 2 samskolor. Även nykterhetsrörelsens
etiska och moraliska sidor både framhållits, enligt vad som meddelats,
vid 1 högre allmänt läroverk och 1 samskola. Bland uttalandena i ovauberörda hänseenden
märkas vidare följande. Vid högre allmänna läroverket i Malmö säga sig
lärararna hava framhållit de allmänna förutsättningarna, sociala och etiska, för dryckenskapens
förekomst och dess framgångsrika bekämpande ävensom det överdrivna
rusdrycksbrukets inverkan på livet under olika tidsåldrar och de menliga följderna för
den enskilde och för samhället av ett sådant bruk. — Vid högre allmänna läroverket i
Västervik meddelar ämneskonferensen, att frågan belysts under framhållande av vissa
statistiska, nationalekonomiska och rashvgieniska synpunkter. — Vid realskolan i Landskrona
hade, enligt vad ämneskonferensen där upplyst, vid historieundervisningen lagts
synnerlig vikt vid vad undervisningsplanen för realskolan säger om alkoholförbrukningens
sammanhang med dödlighet, brott och olycksfall, alkoholmissbrukets följder i
ekonomiskt avseende ävensom dess följder i fysiskt och intellektuellt avseende för
kommande släkted, vilket senare även berördes vid undervisningen i biologi.—Ämneskonferensen
vid Kungsholmens realskola i Stockholm har framhållit, att den synpunkt,
varur spörsmålet i främsta rummet behandlats, varit folkhälsans (i detta ords vidsträcktaste
betydelse). — Vid realskolan i Uddevalla hade vikt särskilt lagts vid den rashygieniska
sidan. — Ämneskonferensen vid realskolan i Varherg har meddelat, att
frågan i 6:e klassen behandlats ur stads- och kommunalpolitisk synpunkt, varvid »den
lokala situationen i staden» närmare omnämnts.

Såsom ovan nämnts, hade nykterhetsspörsmålet vid historieundervisningen huvudsakligen
skärskådats från historisk synpunkt. Från de flesta ämneskonferenser föreligga
uttalanden dels om vad den egentliga historieundervisningen rörande sagda fråga innehållit,
dels ock i vilket sammanhang frågan kommit på tal och därvid erhållit vederbörlig
uppmärksamhet. Utan att nämna, huruvida frågan betraktats från annan än
historisk synpunkt hava flera konferenser mer eller mindre utförligt angivit vad som
vid resp. läroverk i frågan under historielektionerna behandlats. Givet är då, att
främst nykterhetsfrågans utveckling i vårt land och dess nuvarande ställning blivit
föremål för behandling. Så hade nykterhetsfrågans eller nykterhetsrörelsens utveckling
och historia behandlats enligt meddelanden frän 7 högre allmänna läroverk, 2 realskolor
och 1 samskola. Mera uppmärksamhet synes ha ägnats åt frågans nuvarande
ställning. Så hade lämnats en redogörelse för nykterhetsrörelsen (4 högre allmänna
läroverk, 2 realskolor och 8 samskolor), en framställning av den nutida nykterhetsrörelsen
och dess problem (2 högre allmänna läroverk och 1 realskola), eu överblick
över våra dagars nykterhetssträvauden (3 högre allmänna läroverk och 3 realskolor),
en överblick över nykterhetssträvandena med hänsyn till syfte, medel och resultat (1
realskola), en framställning av det moderna nykterhetssträvandet samt de åtgärder,
som av Konung och riksdag vidtagits i nykterhetsvänlig anda (1 samskola). Vidare
hade även framhållits vad som gjorts för nykterhetsrörelsen i vårt land och vad som
främjat densamma (1 högre allmänt läroverk); så hade ock givits eu redogörelse för de
åtgärder, som under olika tider föreslagits och vidtagits för att främja nykterheten
(1 högre allmänt läroverk och 1 realskola). Äv nykterhetsspörsmålet hade särskilt lagstiftningsfrågan
på en del håll uppmärksammats. Så hade brännvinslagstiftniugen och
brännvinslagstiftningens historia berörts vid 2 högre allmänna läroverk. Vidare hade
givits en redogörelse för nykterhetslagstiftningen (5 högre allmänna läroverk och 1

samskola), en kort framställning av redan genomförda eller ännu omdebatterade former
för nykterbetslagstiftning (1 realskola), en överblick över lagstiftningsåtgärder
samt enskildas och föreningars verksamhet för nykterhetens sak (2 högre allmänna
läroverk, 1 realskola och 1 samskola).

Beträffande frågan, i vilket sammanhang nykterhetsfrågan kommit till behandling
under historieundervisningen, är givet, att frågan huvudsakligen behandlats under
olika perioder av Sveriges historia. Men även i samband med allmänna historien har
frågan berörts. Så anför ämneskonferensen vid samskolan i Filipstad, att i fråga om
undervisningen i allmän historia nykterhetssträvandet borde hava sin givna plats vid
framställningen av de kulturella, etiska och filantropiska rörelser, som kännetecknade
vår tid. Härvid borde, säger konferensen, ju också dessa strävanden ställas i belysning
av de förhållanden, som rått under gångna århundranden, vare sig detta skedde
vid framställningen av det sedliga tillståndet under varje historisk period eller såsom
en tillbakablick från vår tid på äldre tider. Sin särskilda plats hade ju nykterhetsspörsmålet,
säger vidare samma konferens, vid behandlingen av fäderneslandets historia.

Att frågan behandlats vid genomgången av Sveriges historia och närmare bestämt
vid genomgåendet av 18:e och like århundradenas sociala och politiska historia
har på ett flertal håll också i mera allmänna ordalag antytts. Ämneskonferensen vid
realskolan i Eskilstuna säger sig hava behandlat frågan vid skildringen av samfundsliv
och kulturförhållanden under olika epoker. Vid samskolan i Piteå hade vid skildring
av seder och levnadssätt under äldre tider olikheten i uppfattning då och nu
framhållits.

De epoker eller episoder i Sveriges historia, som givit anledning beröra frågan,
hava vid flera läroverk närmare angivits. Så hade frågan berörts i samband med vissa
episoder i Gustav Vasas liv (1 högre högre allmänt läroverk och 1 samskola), vid behandlingen
av storhetstiden (1 högre allmänt läroverk), av 30-åriga krigets följder för
Sverige (1 högre allmänt läroverk), vid framställningen av 1600-talets yppighet i levnadssätt
(1 högre allmänt läroverk).

Givetvis både dock frågan kommit till behandling särskilt vid genomgången av
1700- och 1800-talens historia. Så hade densamma upptagits till skärskådande vid
framställningen av frihetstiden och Gustavianska tiden (7 högre allmänna läroverk),
vid behandlingen av frihetstidens inre historia i sammanhang med Linné (1 högre
allmänt läroverk) eller i sammanhang med Linné och Hjärne (1 samskola), vid läsningen
om husbehovsbränningen under 1700-talet (3 högre allmänna läroverk och 1 samskola),
i samband med Gustaf Illa regering (8 högre allmänna läroverk och 4 samskolor),
i sammanhang med behandlingen av Gustaf Hirs kronobrännerier (9 högre allmänna
läroverk, i realskola och 5 samskolor), vid frågan om brännvinslagstiftningen under
Gustaf III (1 högre allmänt läroverk och 2 samskolor). I samband med 1800-talets
historia hade nykterhetsspörsmålet berörts vid behandlingen av 1800-talets inre historia
(5 högre allmänna läroverk och 1 samskola), av Sveriges inre tillstånd under Karl
XIV Johans regering (1 högre allmänt läroverk), av Oskar I:s regering (5 högre allmänna
läroverk och 1 samskola), vid frågan om brännvinslagstiftningen under Öskar I
(2 högre allmänna läroverk och 1 realskola), vid behandlingen av husbebovsbränningens
avskaffande vid 1853—1854 årens riksdag (6 högre allmänna läroverk och 3 samskolor),
i sammanhang med de stora reformfrågorna vid 1800-talets mitt (1 högre allmänt
läroverk), vid behandlingen av tiden efter 1850 till våra dagar (1 högre allmänt läroverk),
av Oscar lits regering (4 högre allmänna läroverk), i sammanhang med Wieselgrens
uppträdande och verksamhet (9 högre allmänna läroverk, 4 realskolor och 10

samskolor), i sammanhang med Huss’ verksamhet (1 högre allmänt läroverk), vid framställningen
av Goodtemplarordens historia (2 högre allmänna läroverk och 1 samskola).
Vidare hade frågan berörts vid redogörelse för de sista årtiondenas inre samhällsutveckling
(1 högre allmänt läroverk och 1 samskola), vid behandlingen av de sociala frågorna
under 1800-talet och vår tid (1 högre allmänt läroverk, 4 realskolor och 3 samskolor),
vid framställningen av vår tids samhällsrörelser (1 högre allmänt läroverk och
2 samskolor) samt vid redogörelse för arbetarrörelsen och vissa religiösa strömningar
(1 högre allmänt läroverk).

"Även vid genomgåendet av kursen i stats- och samhällskunskap hade nykterhetsfrågan
berörts. Att så varit fallet har meddelats från 4 högre allmänna läroverk, 1
realskola och 1 samskola.

Vad beträffar undervisningen i allmän historia har ämneskonferensen vid högre
allmänna läroverket i Kristianstad meddelat, att någon nykterhetsundervisning i detta
sammanhang ej förekom. Vid några läroverk hade dock vissa episoder eller epoker i
den allmänna historien givit anledning beröra föreliggande fråga. Så hade frågan berörts
vid läsningen av Roms historia (1 samskola), vid framställningen om tillståndet
i Rom under den äldre kejsartiden (1 realskola), vid behandlingen av muhammedanismen
(1 högre allmänt läroverk), vid skildringen av »regenten» Filip av Orleans och
den yngre pretendenten av England Karl Edvard (1 högre allmänt läroverk), vid redogörelse
för orsakerna till Polens undergång i sammanhang med skildringen av de
sociala missförhållandena bland de polska bönderna (1 högre allmänt läroverk), vid
behandlingen av 1800-talets allmänna historia (1 högre allmänt läroverk), vid redogörelse
för kriget 1904—1905 mellan Ryssland och Japan, varvid framhållits, hurusom
de segrande arméerna voro arméer utan rusdrycker (1 högre allmänt läroverk).

Såsom av det ovan refererade framgår, hade nykterhetsfrågan berörts i sammanhang
med kurserna inom olika klasser; i vilka klasser spörsmålet behandlats har också
angivits av ett flertal ämneskonferenser. I vad mån frågan ansetts böra utförligare
behandlas i vissa klasser framför andra föreligga få uttalanden. I allmänhet synes
frågan hava varit föremål för mer direkt behandling i realskolans två högsta klasser
och gymnasiets högsta ring, vilket också framhållits av konferensen vid högre allmänna
läroverket i Jönköping. Ämneskonferensen vid samskolan i Södertälje har
framhållit, att i den mån nykterhetsundervisning kunde förekomma i samband med
ämnet historia, denna undervisning ej borde taga sin början på ett alltför tidigt stadium.
Konferensen hade beträffande svensk historia ej ansett lämpligt ingå på ifrågavarande
spörsmål i de tre lägsta klasserna, och fastställda kurser gåve ej heller anledning
att i dessa klasser beröra nykterhetsrörelsen. — Ämneskonferensen vid högre
allmänna läroverket i Västervik har likaledes ansett, att undervisningen i historia i
de tre lägsta klasserna näppeligen gåve någon omedelbar anledning att beröra nykterhetsfrågan.
— Däremot har från högre allmänna läroverket i Visky meddelats, att
grunddragen av frågan genomginges i 5:e och 6:e klasserna, och framhållits, att på
grund av den knappt tillmätta tiden och de synnerligen dryga kurserna det syntes
omöjligt att på gymnasiet annat än i förbigående vidröra nykterhetsrörelsens historia.

I fråga om den tid, som använts till egentlig undervisning i nykterhetsfrågor i
samband med historieundervisningen, föreligga uttalanden frän endast två läroverk.
Konferensen vid samskolan i Sala har uppskattat denna tid till 6 lektionstimmar, fördelade
på de tre sista klasserna av samskolan. Vid högre allmänna läroverket i Ystad
hade 1 å 2 lektioner ägnats åt frågan.

Vad slutligen beträffar de läroböcker, som använts vid historieundervisningen och
den grad av uppmärksamhet, som i dessa ägnats nykterhetsspörsmålen, hava från vissa
läroverk en del uttalanden gjorts. De flesta ämneskonferenser hava dock inskränkt
sig till att omnämna och hänvisa till de vid resp. läroverk använda historiska läroböckerna.

Någon egentlig nykterhetslitteratur har i ingen eller ringa grad använts. Vid
Kungsholmens realskola i Stockholm har såsom åskådningsmateriell begagnats »Wallis,
en statistisk tabellplansch, utvisande alkoholförbrukningen i eu del länder». Och vid
realskolan i Landskrona säger sig vederbörande lärare hava i realskolans tre översta
klasser använt tillämpliga delar av »Tigerstedt, Om spritdryckerna» för belysande av
frågan om alkoholförbrukningens sammanhang med dödlighet, brott och olycksfall,
alkoholmissbrukets följder i ekonomiskt avseende, ävensom dess följder i fysiskt och
intellektuellt avseende för kommande släktled. Som särskild litteratur för läraren liaf''
vidare vid samskolan i Örnsköldsvik angivits A. J. Granström, Nykterhetsfrågans grunddrag,
och J. Bergman, Den svenska nykterhetsrörelsens historia.

Vid genomgående av vissa partier hade befunnits lämpligt att något utvidga och
fördjupa framställningen. Sä hade vid framställningen om Wieselgren och hans verksamhet
såsom hjälpmedel begagnats en redogörelse härutinnan i Schiick-Lundahls
läsebok (3 högre allmänna läroverk). Lämpligheten att vid lektionerna i modersmålet
framhålla detta stycke har påpekats vid högre realläroverket i Göteborg.

I vad mån i använda läroböcker nykterhetsfrågan kan anses vara tillbörligt tillgodosedd
föreligga ett par uttalanden. Så bar ämneskonferensen vid högre realläroverket
i Göteborg vitsordat, att de använda läroböckerna i Sveriges historia på ett
tämligen tillfredsställande sätt behandlade rusdrycksförbrukningen bland vårt folk under
olika tidsskeden, dess villkor, dess omfattning och dess påföljder. — I särskilt avgivet
yttrande har lektor A. Falk i Västerås framhållit, att det mått av fakta, som meddelades
i de vanliga läroböckerna syntes kunna anses för ändamålet tillräckligt. —
Ämneskonferensen vid realskolan i Eskilstuna har icke funnit något att anmärka mot
läroböckernas framställning av nykterhetsfrågan. — Vid realskolan i Malmö har konferensen
uttalat, att läroboken (Odhner-Westmans lärobok i fäderneslandets historia)
innehölle en i förhållande till dess omfång utförlig framställning av dryckenskapslastens
utbredning, dess faror etc. — Ämneskonferensen vid realskolan i Söderhamn har påpekat,
att läroboken lätteligen kunde giva anknytningspunkter. — Ett liknande uttalande
har gjorts av konferensen vid samskolan i Filipstad. — Likaså har konferensen
vid samskolan i Trälleborg ansett läroböckernas framställning av nykterhet och nykterhetssträvanden
under olika tidsskeden fullt tillfredsställande.

I fråga om användande av en särskild lärobok i nykterhetsundervisning har lektor
A. Falk i Västerås uttalat sig. Eu sådan bok syntes Falk varken vara behövlig eller
önskvärd, ty läraren torde verka bäst som uppfostrare ej genom att hos sina lärjungar
så att säga trumfa in den eller den speciella dygden utan genom att först och främst med
sitt eget föredöme men också genom sin undervisning sträva efter att hos sina lärjungar
väcka kärlek till allt, som vore rätt. gott, sunt och måttfullt. Genom ensidiga
moralpredikningar syntes man göra mera skada än gagn. Konferensen vid högre realläroverket
å Norrmalm i Stockholm har framhållit, att, såsom kurserna nu vore lagda,
tiden icke medgåve användande av någon speciell lärobok i nykterhet.

Däremot hava konferenserna vid högre allmänna läroverket i Karlskrona och
realskolan i Mariestad som sin åsikt framhållit, att de nuvarande läroböckerna ej berörde
det föreliggande spörsmålet. Konferensen vid samskolan i Köping har ansett,

att de partier i boken (Odhner-Westman), som rörde föreliggande fråga, vore väl
knapphändigt behandlade. Slutligen har konferensen i Arboga framhållit som sin
mening, att Odhners lärobok behandlade frågan i korta (måhända allt för korta) drag
under behandlingen av Gustaf III och Oskar I. Nämnda lärobok syntes sålunda konferensen
vara otillräcklig att lägga till grund för en planmässigt bedriven nykterbetsundervisning.
Ett supplement i historisk nykterhetsundervisning vore därför önskvärt,
för så vida sådan undervisning över huvud speciellt borde bedrivas under historietimmarna.

c) Nykterhetsund ervisningen i samband med undervisningen i biologi och hälsolära.

Givet är, att nykterhetsspörsmålen erhållit en annan behandling och lämnats
större utrymme vid undervisningen i biologi, detta huvudsakligen beroende därpå att
frågan upptagits i vederbörande undervisningsplaner äfvensom blivit närmare berörd
i de uti undervisningsplanerna ingående metodiska anvisningarna till detta ämne. På
sina ställen kan också en mera planmässig undervisning anses hava meddelats och en
utförligare behandling av ämnet givits. Så har detta exempelvis framhållits av ämneskonferenserna
vid östra realskolan i Göteborg, samskolorna i Arboga, Sala och Strömstad.

En mera begränsad uppmärksamhet hade vid ett par läroverk ägnats frågan. Så
har ämneskonferensen vid högre allmänna läroverket i Borås meddelat, att den för
biologien fastställda timplanen för närvarande ej medgåve en utförligare behandling
av ämuet. — Vid allmänna läroverket i Söderhamn hade någon rationell nykterhetsundervisning
icke meddelats, dels emedan, såsom konferensen därstädes upplyst,
tiden för genomgåendet av kurserna i biologi vore allt för begränsad, dels emedan
vederbörande lärare ej ansåge sig äga därför vetenskaplig kompetens.

Ett särskilt önskemål beträffande nykterhetsundervisningen bar framställts av
ämneskonferensen vid högre allmänna läroverket i Halmstad, som framhållit önskvärdheten,
att i 6:e klassen och 2:a ringen samt vid repetition i 4:e ringen tid till åtnjutande
av en mer ingående undervisning i alkohologi i form av fullständiga och sammanhängande
kurser kunde beredas ungdomen vid våra läroverk. Konferensen vid västra
realskolan i Göteborg säger sig med glädje motse en blivande utredning av frågan om
en planmässigt bedriven nykterhetsundervisning vid de allmänna läroverken, då den
hoppades, att resultatet av en dylik undervisning skulle bliva en lärobok i ämnet, däri
framställningen vore stödd på vetenskapligt bestyrkta fakta.

Yad först beträffar omfattningen av den under biologilektionerna meddelade
nykterhetsundervisningen — vad denna undervisning innehållit eller hur långt vederbörande
lärare ansett sig kunna gå i dryftande av de med nykterhetsfrågan sammanhängande
olika spörsmål — hava vederbörande ämneskonferenser vid ett flertal läroverk
inskränkt sig att framhålla, att man vid berörande av denna fråga under biologilektionerna
följt och beaktat de synpunkter, som äro givna i nämnda undervisningsplaner
och metodiska anvisningar. Så har undervisningens anslutning till berörda stadganden
angivits av vederbörande konferenser vid 24 högre allmänna läroverk, 13 realskolor
och 6 samskolor.

Något närmare och mera detaljerat har undervisningens omfattning angivits vid
vissa läroverk. Så har ämneskonferensen vid högre allmänna läroverket i Jönköping

framhållit, åt! i allmänhet vid ifrågavarande undervisning en återblick tagits över de
orgau, som i högre grad kunde påverkas av alkoholen, varvid huvudsynpunkten varit att
med hjälp av den förut vunna kännedomen om respektive organs fysiologi söka förklara
alkoholens inverkan på detsamma; därunder hade tämligen starkt markerats skillnaden
dels mellan skenbara och faktiska inverkningar av alkoholen, dels mellan akuta och
kroniska verkningar. — Så hade också vid Barnskolan i Strömstad framhållits svmptomerna
för akut och kronisk alkoholförgiftning. -— Vid högre allmänna läroverket i
Umeå hade rörande alkoholens inverkan på muskel- och själsarbetet referat lämnats
av E. Krsepelins undersökningar av såväl de omedelbara verkningarna av enstaka större
eller mindre alkoholdoser som följderna av under en längre tid fortsatt spritförtäring.

— Vid realskolan i Eskilstuna hade huvudbehandlingen utgjorts av alkoholens fysiologiska
verkningar på människokroppen, i samband varmed frågan om alkoholen och
idrotten vidrörts. — Vederbörande ämneslärare vid samskolan i Alingsås har uttalat, att
biologi i egentlig mening icke gåve anledning till nykterhetsundervisning, men väl

— liksom kemi — till a 1 k o h o 1 undervisning. — Vid samskolan i Arboga hade utom
de i metodiska anvisningarna givna synpunkterna spörsmålet alkohol och ärftlighet
framhållits. — Vid högre allmänna läroverket i Hudiksvall hade vid behandlingen av
blodets sammansättning och de vita blodkropparnas uppgift plägat framhållas den skada,
som dessa åsamkades genom alkoholmissbruk, samt de sjukliga förändringar av olika
slag, som därav kunde bliva följden, såsom kroniska katarrer d. v. s. inflammationer i
slemhinnorna med åtföljande slemavsöndringar. — Särskilt ur medicinsk synpunkt
hade frågan behandlats vid högre allmänna läroverket i Norrköping.

Att emellertid en del andra frågor utom de rent fysiologiska fått även under
biologilektionerna träda i förgrunden, framgår av vissa uttalanden. Så har ämneskonferensen
vid högre allmänna läroverket i Sundsvall meddelat, att vid diskussion av
nykterhetsfrågan ämnet huvudsakligast betraktats ur socialt-etisk synpunkt, varjämte
vetenskapligt väl bestyrkta rön angående alkoholhaltiga dryckers fysiologiska verkningar
meddelats. — Vid högre allmänna läroverket i Umeå hade vid behandling av
frågan om alkoholen som sjukdoms- och dödsorsak hänsyn tagits särskilt till den
allmänna statistikens lärdomar och även till livförsäkringsbolagens dödlighetstabeller;
uppmärksamhet hade fästs vid den roll såsom indirekt verkande faktor, alkoholen härvid
spelade genom alstrande av fattigdom och nöd; för belysande av kapitlet alkohol och
degeneration hade meddelanden lämnats om Buuges, Legrains och Demmes undersökningar
på detta område, varvid ock framhållits de olika tolkningsmöjligheter, som de
av dessa forskare konstaterade fakta erbjöde. — Vid högre allmänna läroverket i
Västervik hade några tillägg till läroboken meddelats, såsom till exempel upplysningar
om alkoholförbrukningen per individ i Sverige och Europas övriga länder, anordningar
som vidtagits för hämmande av alkoholmissbruk m. m. — Vid realskolan i Mariestad
hade framställningen av frågau i tillämpliga delar illustrerats genom tillgängliga väggplanscher
och belysts genom statistiska uppgifter. — Vid högre allmänna läroverket
i Örebro hade ämnet behandlats huvudsakligen ur hygienisk synpunkt, men även ur
social, etisk och fosterländsk synpunkt. — Alkoholens sociala verkningar hade något
berörts även vid realskolan i Skövde. — Vid realskolan i Eskilstuna hade frågan
betraktats även från ekonomisk och social synpunkt. — Konferensen vid samskolan i
Alingsås har framhållit, att utom behandling av alkoholens giftverkan, värmealstring,
arbetsalstring, näringsvärde och sociala verkningar framställning givits av folkhygien
och arbetet för alkoholens inskränkande. — Konferensen vid samskolan i Köping har
meddelat, att, sedan alkoholens kemiska och fysiska egenskaper påpekats, friigan om

alkoholen som näringsmedel behandlats, varefter följt framställningen av alkoholmissbrukets
tillfälliga och bestående verkningar på den mänskliga organismen; huvudvikten
lades på det följande momentet: dryckenskapslasten i dess inflytande på livet i samhället;
särskilt behandlades därvid alkoholmissbrukets sammanhang med brottsligheten,
dess influens på folkhälsan såväl i fysiskt som psykiskt avseende samt dess ekonomiska
följder; till slut gjordes en kortfattad framställning av nykterhetsrörelsens historia i
vårt land och av de förslag, som olika riktningar framförde till bekämpande av dryckenskapslasten.
— Vid samskolan i Piteå hade givits en kortfattad redogörelse om nykterhetens
betydelse för den enskilde och samhället. — Vid Katarina realskola i Stockholm
både meddelats de viktigaste resultaten av alkoholforskningen. — Vid samskolan i
Örnsköldsvik hade meddelats kunskapen om alkoholen, dess egenskaper och verkningar
och dess betydelse ur medicinsk, social samt ekonomisk synpunkt. — Vid högre allmänna
läroverket i Nyköping hade kortfattade uppgifter lämnats om alkoholbrukets
inverkan på landets och den enskildes ekonomi. — En översikt av nykterhetsrörelsens
betydelse ur såväl medicinsk som social synpunkt hade givits vid samskolan i Falköping.
— Ämneskonferensen vid samskolan i Sala har meddelat, att, sedan under läsårets
lopp en del faktiska uppgifter av lärjungarna inhämtats dels under kemilektionerna
(vid experiment med framställning av alkohol in. m.), dels och i synnerhet under biologilektionerna
(vid genomgåendet av matsmältnings-, blodomlopps- och urinorganen
samt nervsystemet), ägnades under vårterminen tre lektioner åt speciell nykterhetsundervisning,
så vitt möjligt fotad på förut påpekade fakta; under dessa lektioner behandlades
nykterhetsfrågan från såväl hälso- som social och ekonomisk synpunkt,
varjämte även omnämndes de viktigaste lagstiftningsåtgärder, som vidtagits för nykterhetens
främjande. — Vid realskolan i Lidköping både särskild utförlighet lämnats
åt framställningen av alkoholbruket ur ekonomisk synpunkt samt dess sociala verkningar
(fattigvård, brottslighet och folkhälsa). — Vid samskolan i Skellefteå hade
studerats statistiska uppgifter från de senaste åren rörande värdet av den årliga sprittillverkningen,
värdet av tillverkningsmaterialet och i samband därmed lämnats ett
belysande av alkoholtillverkningens betydelse ur nationalekonomisk synpunkt, alkoholförbrukningens
avtagande inom riket under de senaste decennierna samt till slut nykterhetsarbetets
hittills vunna framsteg.

Vidare hade vid högre allmänna läroverket i Jönköping alkoholens framställningssätt
plägat genomgås. — Vid högre allmänna läroverket i Uppsala meddelar ämneskonferensen,
att framställningen av de alkoholhaltiga dryckerna behandlats, deras kemiska
egenskaper, tekniska användning och dylikt. —- Vid realskolan i Eskilstuna
hade såsom inledning vid behandlingen av ämnet genomgåtts alkoholens kemiska egenskaper
och de olika alkoholhaltiga dryckernas sammansättning och beredning. —
Likaså hade vid samskolan i Köping alkoholens kemiska och fysiska egenskaper påpekats,
och vid samskolan i Norrtälje framställning givits om olika slag av alkoholhaltiga
drycker och deras tillverkning. Vid högre allmänna läroverket i Hälsingborg
hade den kemiskt-tekniska sidan av frågan utförligt behandlats i 2:a ringen, varjämte
i 3:e ringen bakteriologiska övningar förekommit vid laboration erna i biologi.

Rörande undervisningens art föreligga ett par uttalanden. Så har ämneskonferensen
vid högre latmläroverlcet å Södermalm i Stockholm framhållit, att beträffande
alkoholens inverkan på de olika organen och dess funktioner uttalanden gjordes endast
med stor försiktighet, då just härutinnan ofta överdrivna framställningar kommit till
synes; åskådningsmateriell: »suparelever. skrumpnjure, bryggarehjärta» användes ej vid

undervisningen; vidare behandlades med stor försiktighet frågan om »alkoholmissbrukets
följder i fysiskt och intellektuellt avseende för kommande släktled», alldenstund alkoholbrukets
direkta inverkan på avkomman ännu ej vore utredd; dess indirekta verkan
såsom alstrande osunda uppväxtförhållanden framhölles däremot kraftigt. Konferensen
ansåge för övrigt, att undervisningens tyngdpunkt borde förläggas till framhållandet
av alkoholförbrukningens ekonomiska och sociala följder. — Konferensen vid högre
latinläroverket u Norrmalm i Stockholm har meddelat, att Wallis’ och Tigerstedts
äskådningstavlor begagnats »med den urskillning, som en opartisk forskning visat
böra iakttagas». — Och ämneskonferensen vid högre allmänna läroverket i Örebro har
meddelat, att »till följd av professor Quensels nyligen utkomna arbete» framställningen
av alkoholens patologiska inverkan under »sista året» inskränkts till fettlever och
skada på hjärna och nervsystem.

Ämneskonferensen vid samskolan i Vimmerby har framhållit, att vid behandlingen
av alkoholmissbrukets vådor för individen och samhället hölles i ögonsikte, att lärjungarnas
egna iakttagelser och intryck av hithörande förhållanden från det dagliga
livet omkring dem i största möjliga utsträckning toges till utgångspunkt.

Undervisningen hade i regel anslutit sig till lärobokens framställning. Så hade
vid högre allmänna läroverket i Visby undervisningen skett i anslutning till läroböckerna,
muntlig framställning och förevisning av planscher. — Vid högre allmänna
läroverket i Luleå hade undervisningen i 6:e klassen skett efter läroboken, i 2:a ringen
huvudsakligen genom muntlig framställning. — Ofta hade lärobokens framställning
kompletterats med muntlig framställning av läraren; så hade varit fallet vid 2 högre
allmänna läroverk. Att lärjungarna fått göra en del anteckningar till lärobokens
framställning, har framhållits vid 1 högre allmänt läroverk, i realskola och 1 samskola.

Ofta har påpekats, att själva undervisningen utvidgats genom föredrag och dylikt.
Så hade vid högre allmänna läroverket i Halmstad ofta av någon lärjunge föredrag
hållits, som åtföljts av diskussion. — Vid högre allmänna läroverket i Lund hade, då
föredrag i ämnet varit lämpliga, sådana hållits av vederbörande lärare eller av någon
därtill kvalificerad lärjunge. — Ämneskonferensen vid högre latinläroverket å Norrmalm
i Stockholm har meddelat, att frågan genomginges i huvudsak dels föredragsvis av
läraren eller därtill utsedd elev dels ock genom gemensam läsning på lärorummet;
läxvis behandlades den ej. — Vid Jakobs realskola i Stockholm hade undervisningen
skett medelst kursivläsning av lämplig litteratur och muntlig framställning av läraren
och vid följande lektion återgivits av lärjungarna. — Vid samskolan i Arboga hade
undervisningen huvudsakligen meddelats genom lärarens muntliga föredrag.

Ämneskonferensen vid realskolan i Varberg har meddelat, att 6:e klassen brukade
varje år besöka Varbergs bränneri för att åse sprittillverkningen därstädes.

Enligt vederbörande undervisningsplaner skall nykterhetsfrågan behandlas i 6:e
klassen och 2:e ringen i samband med läran om människokroppen och den i anslutning
därtill givna kursen i hälsolära. — Ämneskonferensen vid högre allmänna läroverket
i Kalmar har meddelat, att i 6:e klassen, där läroboken saknade en sammanhängande
framställning i hälsolära, alkoholfrågan hade berörts i samband med genomgåendet av
enskilda organ t. ex. hjärta, ådror, lever, njurar och samband med läran om födoämnena
samt nervsystemets byggnad; i 2:a ringen hade frågan behandlats dels i samband
med genomgåendet av enskilda organ dels i ett sammanhang vid genomgången av
lärobokens kapitel i hälsolära. — Att nykterhetsundervisningen bedrivits i nämnda
sammanhang har mer eller mindre utförligt påpekats av vederbörande ämneskonferenser

vid 19 högre allmänna läroverk. 5 realskolor och 8 samskolor. — Ämneskonferensen
vid nya elementarskolan i Stockholm har framhållit, att nykterhetsundervisuingen ej
meddelats fristående utan såsom en del av allmänna undervisningen i hälsolära.

Även i samband med undervisningen i kemi hade frågan berörts, enligt vad som
meddelats från högre allmänna läroverket i Malmö. — Vid högre allmänna läroverket
i Hälsingborg hade vid läsningen av organisk kemi i 2:a ringen den kemiskt-tekniska
sidan av frågan blivit utförligt behandlad; likaså hade vid högre realläroverket ä Östermalm
i Stockholm frågan berörts i samband med den organiska kemien.

Vidare hade på ett par håll nykterhetsfrågan blivit föremål för behandling i samband
med botanikundervisningen. Så hade vid högre latinläroverket å Södermalm i
Stockholm frågan berörts i anslutning till botanikkursen, och vid samskolan i Piteå
vid genomgången av de kulturväxter, av vilka spritdrycker framställdes. Vidare hade
frågan berörts°i samband med läsningen av fam. Solanaceae, då nikotin och tobaksmissbrukets
faror avhandlats; uttalanden härom föreligga från 3 högre allmänna läroverk.

I fråga om de klasser, i vilka nykterhetsspörsmålet berörts, framgår av det ovan
referade, att undervisningen i ämnet huvudsakligen meddelats, såsom ock i vederbörande
undervisniugsplaner framhålles, i 6:e klassen och i 2:a ringen. ^Att fragan här
blivit föremål för ett mera ingående studium, har på flera håll också påpekats. — Ämneskonferensen
vid högre allmänna läroverket i Sundsvall har framhållit, att pa detta
stadium lärjungarna syntes kunna anses hava nått den intellektuella och etiska mognad,
som vore en förutsättning för en fruktbar diskussion av nykterhetsfrågan. Konferensen
vid samskolau i Sala har meddelat, att undervisningen huvudsakligen meddelats
i 6:e klassen, där de bästa förutsättningarna för en något så när klar uppfattuing
av dithörande spörsmål förefunnes. — Likaså har konferensen vid Kungsholmens realskola
i Stockholm ej ansett det vara lämpligt att på ett så tidigt stadium som i l:a
klassen meddela någon egentlig nykterhetsundervisning, utan hade denna förlagts till
avslutningsklassen.

Emellertid hade nykterhetsfrågan på flera håll berörts redan i l:a klassen. Att
spörsmålet där upptagits i samband med framställningen av läran om människokroppen
eller om våra njutningsmedel, har påpekats vid 7 högre allmänna läroverk, 3 realskolor
och 7 samskolor. Givetvis hade frågan här behandlats mera kortfattat. Så hade vid
högre latinläroverket i Göteborg undervisningen i l:a klassen inskränkts till läsning
ur lämplig läsebok av enklare hälsoregler och enstaka exempel på vådan av bruket
av spritdrycker. — Vid nya elementarskolan i Stockholm hade i l:a klassen en del
för lärjungarnas fattningsgåva lämpade upplysningar i hälsolära muntligen meddelats,
varvid endast vissa partier av alkoholfrågan berörts. — Vid samskolan i Filipstad hade
i l:a klassen så mycket av alkoholfrågan berörts, som kunde passa för detta stadium.
— Ämneskonferensen vid högre allmänna läroverket i Gävle har meddelat, att läran
om människokroppen behandlades visserligen också i l:a klassen, men där vore, enligt
konferensens förmenande, lärjungarna utan tvivel allt för omogna för att tillgodogöra
sig hälsolära och nykterhetsundervisning.

Dessutom hade nykterhetsfrågan berörts i 4:e klassen vid genomgången av fam.
Solanaceae enligt meddelande från 1 högre allmänt läroverk. I 5:e klassen hade frågan
kommit på tal och i korthet berörts, t. ex. vid genomgången av jästsvampar med
avseende på spriten (vid 1 högre allmänt läroverk), vid genomgången av de kulturväxter,
av vilka spritdrycker framställdes (vid 1 samskola), vid genomgången av fam.
Solanaceae (vid t högre allmänt läroverk), i samband med kulturväxterna (vid 1 sam -

skola). Vidare hade frågan beaktats i l:a ringen vid genomgående av fam. Solunacea:
(vid 1 högre allmänt läroverk).

Att nykter betsu lider visningen jämväl i övriga klasser tillgodosåges, när lämpliga
tillfällen erbjöde sig, har vitsordats från 1 högre allmänt läroverk och 1 samskola.

I fråga om det antal timmar, som anslagits till en mera direkt uykterhetsundervisuing,
föreligga en del uppgifter. Så både, enligt vad som meddelats, vid högre
latinläroverket i Göteborg i 6:e klassen och 2:a ringen använts för denna undervisning
2—3 lektionstimmar, vid högre allmänna läroverket i Jönköping i 6:e klassen 4—5
timmar och i 2:a ringen 5 —6 timmar, vid högre realläroverket å Östermalm i Stockholm
1 eller högst 2 timmar, vid högre allmänna läroverket Vänersborg omkring 2
timmar i vardera av 6:e klassen och 2:a ringen, vid högre allmänna läroverket i Örebro
d 4 timmar i samma klasser, vid realskolan i Karlshamn i 6:e klassen omkring 8
timmar, vid realskolan i Uddevalla omkring 3 timmar, vid samskoiau i Alingsås minst
6 lektiouer, vid samskoiau i Falköping 1 å 2 timmar, vid samskolan i Köping i regel
5 lektionstimmar, vid samskolan i Sala 3 lektioner, vid samskolan i Ängelholm i G:e
klassen 5 lektiouei-. Vid realskolan i Enköping hade till undervisning i hälsolära
använts i medeltal 51/., (under sista åren 4) lektioner, varvid mesta tiden ägnats åt
alkoholfrågan.

Från samtliga läroverk hava angivits de läroböcker. som. använts vid undervisningen
i biologi och hälsolära, understundom även de läroböcker, som varit i bruk vid
undervisningen i kemi och botanik, allt efter nykterhetsfrågau dryftats under lektionerna
i resp. ämnen. På vissa håll hava angivits de läroböcker, som varit till ledning
för läraren vid undervisning i förevarande fråga. Så hade Thunberg, Lärobok i hygien
använts till ledning vid lärarens framställning vid 2 högre allmänna läroverk och 2
realskolor, Thunberg, Hälsolärans grunder vid 1 högre allmänt läroverk och 2 samskolor,
Tolf Hälsovårdens principer vid 1 samskola, Wallis, Fysiologi, hälsovårdslära
och sjukvardslära vid 1 högre allmänt läroverk. — Ämneskonferensen vid högre latinläroverket
å Södermalm i Stockholm har ansett någon speciell lärobok i frågau ej avbehovet
påkallad. Rörande de olika läroböckerna hava eu del uttalanden gjorts. Så
anser ämneskonferensen vid högre allmänna läroverket i Härnösand, att det omfång,
som ifrågavarande ämne tillmätts i läroböckerna (Almquist-Andersson, lärobok i zoologi,
och Almquist-Lagerstedt-Andcrsson, lärobok i naturkunnighet I, 2), i jämförelse med
Övriga delar av ämnet biologi vore väl avvägt. — Konferensen vid realskolan i Kristinehamn
har som sin åsikt förklarat, att sistnämnda lärobok i 6:e klassens kurs under
kap. Hälsolära tämligen utförligt behandlade de alkohohalliga dryckernas inverkan på
människokroppen in. in., och konferensen vid samskolan i Arboga ansåge, att samma
lärobok visserligen gåve en mycket kortfattad framställning av ämnet, men väl läte
sig använda som eu sammanfattning av det utav läraren meddelade. — Thunbergs lärobok
i hygien behandlade, enligt vad konferensen vid nya elementarskolan i Stockholm
framhåller, på ett synnerligen klart och objektivt sätt just de synpunkter på alkoholspörsmålet,
som framhölles i läroverksstadgau. — Däremot har konferensen vid högre
allmänna läroverket i Halmstad ansett, att för en mer ingående undervisning i frugal!
ännu fullgoda läroböcker saknades.

Särskild undervisningsmateriell hade använts vid ett flertal läroverk. Så hade,
utom Wallis’ åskåduiugstavlor om rusdryckernas verkningar och Tigerstedts tabeller,
åskådliggörande spritmissbrukets inverkan på befolkningen i Sverige, begaguats Neue

Dresdenerbilder »egen den Alkohol, 2:a ser., 10 planscher, utgivna av Heinecke och
Bretschneider (vid 1 samskola), statistiska tabeller över dödligheten, brotten, fattigdomen
m. m. (vid 1 högre allmänt läroverk), en av Centralbyrån för nykterhetsundervisning
anordnad samling av preparat (vid 1 högre allmänt läroverk och 2 realskolor), modeller
av vissa friska och av alkoholism förändrade organ (vid 1 högre allmänt läroverk
och 1 realskola). Slutligen angives såsom uppslagsbok J. Poulsen, Alkohols indflydelse
paa organismen (vid 1 högre allmänt läroverk).

d) Nykterhetsundervisning i samband med undervisning i andra ämnen m. m.

"Vid ett par läroverk hade nykterhetsfrågan kommit till beaktande även i samband
med andra ämnen än historia, kristendom och biologi. Så har rektor vid högre allmänna
läroverket i Hudiksvall meddelat, att han vid undervisningen i psykologi
brukat beröra frågan om njutningsmedlen. — Vid högre allmänna läroverket i Kristianstad
hade i 6:e klassen läraren i modersmålet plägat med lärjungarna dispositionsvis
genomgå den svenska nykterhetsrörelsens historia, varjämte i samma klass »under förra
läsåret» å tid utom timplanen förekommit en diskussionsövning angående alkohollagstiftningen,
ledd av lärarna i modersmålet och biologi samfällt. — Rektorn vid högre
latinläroverket å Södermalm i Stockholm har meddelat, att såsom ett komplement till
nykterhetsundervisning vore att anse de för skolungdomen avsedda populära föredrag,
som på föranstaltande av föreningen S. S. U. H. understundom hållits vid läroverket
(å lektionstimme) över nykterhetsarbetet närstående etiska och sociala frågor. — Dylika
föredrag hade, enligt vad rektor vid samskolan i Filipstad meddelat, hållits för läroverksungdomen
därstädes 1 eller 2 gånger varje år.

Ett särskilt uttalande har gjorts av rektor vid högre allmänna läroverket i Gävle.
Han har som sitt intryck från ämneskonferensernas behandling av frågan framhållit,
att lärarnas intresse för nykterhetsundervisningen i allmänhet vore ganska matt; lärarna
i biologi förebure, att de vetenskapliga resultaten i fråga om alkoholens verkningar
ännu vore så osäkra; något riktigt bevänt med denna undervisning ansåge rektor det
ej bliva, förrän den överlämnades åt intresserade specialister.

2. Folkskoleseminarierna.

Upplysningar rörande nykterhetsundervisningen vid folkskoleseminarierna hava
givits av vederbörande rektorer vid 15 statens folkskoleseminarier och 2 enskilda (Ateneums
folkskoleseminarium i Stockholm och Göteborgs kvinnliga folkskoleseminarium). I * 3

I allmänhet hade vid seminarierna nykterhetsspörsmålet berörts vid den ordinarie
undervisningen inom flera olika undervisningsämnens områden, där kursplanen givit

osökt anledning därtill. Detta har ock särskilt påpekats av vederbörande rektorer vid

3 seminarier. Rektor vid folkskoleseminariet i Umeå har framhållit som sin åsikt,
att det syntes vara uteslutande till fördel för nykterhetsundervisningen och nykterbetsintresset,
att denna undervisning inom ämnena biologi, historia, krisi endom och geografi
bibehölle sin karaktär av samtal, diskussion och föredrag vid osökta och lämpliga tillfallen.

Frånsett det mera tillfälliga berörandet av nykterhetsfrågan i samband med den

övriga undervisningen, hade vid vissa seminarier en mera sammanfattande och planmässig
nykterhetsundervisning meddelats, och hade denna förlagts till undervisningen
i hälsolära och hygien. Så har rektor vid folkskoleseminariet i Växjö meddelat, att
nykterhetsundervisningen bedreves i sammanhang med undervisningen i hälsolära i
klass III och klass IV b och omfattade: alkoholens fysiologiska verkningar, 4 lektioner
i klass III och 3 lektioner i klass IV b; alkoholens sociala verkningar, 6
lektioner i klass III och 3 lektioner i klass IV b. — Rektor vid folkskoleseminariet
i Skara har meddelat, att på seminariet undervisades i alkohologi som samlad kurs
i klass 111, dock alltid med den inskränkning, som nödvändiggjordes därav, att all
undervisning om människokroppen och hälsolära—sjukvårdslära måste inrymmas under
två timmar per vecka, varvid icke organisk kemi kunde medhinnas, och att, som
även kursen i kemi vore alltför knappt tillmätt, alkohologien lede därav, att eleverna
icke kände till kolvätena och deras egenskaper. — Rektor vid folkskoleseminariet
i Lund har meddelat, att nykterhetsundervisningen vid seminariet meddelats
så, att han i klass IV i samband med undervisningen i hygien givit en kurs i
nykterhetsundervisning, omfattande cirka 10 lektioner och efter den plan, han brukat
följa vid de föreläsningar och lektioner, han på uppdrag av Centralbyrån för nykterhetsundervisning
hållit vid en mängd av de kurser, som av nämnda byrå anordnades
i olika städer i Sverige; lektionerna förtydligades av experiment och scioptikoubilder,
där sådant ansåges lämpligt; någon lärobok användes icke. — Rektor vid
folkskoleseminariet i Landskrona har meddelat, att vid undervisningen i hälsolära,
varåt i klass III ständigt ägnats en veckotimme, cirka 5 å 6 timmar ägnats åt undervisning
om rusdryckernas inverkan på människokroppen, så ock om deras samhälleliga
menliga inflytande; den hygieniska undervisningen hade hittills skötts av gymnastiklärariunau,
och hade såväl den nuvarande som hennes företrädarinua genomgått de i
Stockholm auordnade kurserna i alkohologi och hälsolära. — Rektor vid folkskoleseminariet
i Umeå har meddelat, att eu sammanhängande kurs i alkohologi sedan åtskilliga
år tillbaka förekommit i samband med undervisningen i hälsolära. — Rektor vid
Ateneums folkskoleseminarium i Stockholm har meddelat, att nykterhetsundervisningen
skedde huvudsakligen i samband med undervisningen i hygien; till detta ämne vore
anslagen 1 veckotimme i högsta klassen, och upptoge nykterhetsundervisningen 4 å 5
timmar under vårterminen. Framställningen hade växlat något under olika år. Vårterminen
1914 hade den omfattat följande:

1) De viktigaste alkoholhaltiga dryckernas procentiska sammansättning;

2) Alkoholens inverkan på organismen: de små mängdernas inverkan; den medicinska
måttlighetsdosen; alkoholens betydelse som näringsmedel; sjukdomar, förorsakade
av alkohol;

3) Alkoholmissbrukets ekonomiska och sociala betydelse;

4) Orsakerna till alkoholmissbruket enligt den så kallade läkarkommittens framställning
;

5) Nykterhetslagstiftningen och dess historia. Utförligare: Göteborgssystemet och
den moderna kritiken av detta. Läkarkommitténs förslag till ny lagstiftning och dess
tillämpning i Stockholmssystemet. Lagen om tvångsinteruering av alkoholister. Striden
om lokalt veto och rusdrycksförbud. Rektor har härjämte framhållit, att det kunde
anmärkas, att tiden varit väl knappt tillmätt för så pass omfattande och betydelsefulla
saker. Saken berodde emellertid därpå, att ämnet hygien, som allt från seminariets
grundande varit upptaget på timplanen, ej ansetts böra erhålla mer än 1 veckotimme,
så länge det ej införts vid statens seminarier. Sedan genom den nya seminariestad -

100

gan ändring inträtt härutinnan, koimne ytterligare 1 veckotimme att anslås åt ämnet
och därigenom ökad tid att vinnas för nykterhetsundervisningen. — Rektor vid
Göteborgs kvinnliga folkskoleseminarium bär meddelat, att vid undervisningen i hälsolära,
vilken meddelades av seminariets läkare, 5 å 6 föreläsningar ägnades åt ifrågavarande
ämne.

1 övrigt hade nykterhetsundervisningen bedrivits i samband med undervisningen i
biologi och hälso!ära, enligt vad som meddelats från 3 folkskoleseminarier, eller närmast
i anslutning till undervisningen i hälsolära, och hade då förlagts till klass II
(folkskoleseminariet i Kalmar), till kasa III. (folkskoleseminariet i Kurlstad) och till
klass IV (folkskoleseminariet i Luleå). Vid folkskoleseminariet i Strängnäs hade
nykterhetsundervisning meddelats i samband med behandling av matsmältningen och
nervsystemet. — Vidare har rektor vid seminariet i Linköping meddelat, att frågan
mera ingående behandlats vid naturkunnighetsundervisningen, där undervisningen i
varje klass böljade med eu kurs i allmän hygien på omkring 4 lektionstimmar, varvid
även nvkterhetssaken berördes. Dessutom hade frågan grundligare avhandlats vid
kursen i fysiologi i i:a klassen. —- Rektor vid folkskoleseminariet i Falun har meddelat,
att enligt den i samband med gällande seminariestadga utfärdade undervisningsplanen
den utförligare behandlingen av frågan om alkoholen och dess användning som
njutningsmedel vore förlagd till den 3:e seminarieklassens biologikurs, där den sattes
i samband med frågorna om människokroppens hygien. — Slutligen har rektor vid
folkskoleseminariet i Göteborg meddelat, att vid biologiundervisningen i allmänhet
förekomme anvisningar i ifrågavarande hänseende vid framställning av människokroppens
anatomi och fysiologi. Men i synnerhet utgjorde undervisningen om de narkotiska
gifterna alkohol, tobak och kaffe en del av undervisningen i hälsolära i klass
III och IV. I rätt väsentlig grad skedde denna undervisning genom referat och föredrag
av elever med dä»till sig anslutande diskussioner. Även vid den förberedande
undervisning i hälsolära, som ägde rum i klasserna I A och I B, hade upplysningar
och råd i förevarande hänseende givits av seminariets läkare, som åtagit sig att läsåret
1914— 1915 handhava denna undervisning i hälsolära genom en serie föredrag för
eleverna å lektionstimmar, som avstodes för detta ändamål.

Vid undervisningen i biologi och hälsolära och den därmed förbundna nykterhetsundervisningen
hade, enligt vad som meddelats, använts läroböcker av Tbunberg (vid
13 seminarier), Fo>sell-Skarman (vid 3 seminarier), Boas-Haij (vid 3 seminarier), Bohlin,
Göransson, Berg-Lindén, Wallengren-Hennig (vardera vid 1 seminarium). — Vid seminariet
i Umeå hade eleverna hänvisats till småskrifter och broschyrer, utgivna av
S. S. U. Ii., Svenska nykterhetssällskapet m. fl., såsom av Tigerstedt, Santesson, Nilsson.
Dessutom hade, enligt vad som meddelats från 4 seminarier, till undervisningens förfogande
stått statistiska och grafiska tabeller, anatomiska preparat samt papier-machéoch
gipsmodeller.

Vidare hade nykterhetsfrågan kommit till behandling eller berörts i samband med
åtskilliga andra undervisningsämnen. Vid några seminarier hade frågan upptagits under
ftemzlektionerna. Så har rektor vid folkskoleseminariet i Kalmar meddelat, att utom
i samband med bälsoläran äveu i sammanhang med kemiundervisningen frågan om
alkoholens egenskaper bel andlats ävensom frågan om de alkoholhaltiga dryckernas tillverkning
och sammansättning, deras användning samt värde ur näriugssvnpunkt. —
Rektor vid folkskoleseminariet i Umeå har meddelat, att vid undervisningen i kemi

101

tillverkningen av rusgivande ämnen beskrivits och experiment, utvisande förekomsten
av alkohol i sädana ämnen, företagits m. m. — Rektor vid Ateneums folkskoleseminarium
i Stockholm har meddelat, att vid de kemiska laborationerna i lägsta klassen
eleverna framställde alkohol. I samband därmed behandlades spriten och de sprithaltiga
dryckernas framställning, deras egenskaper och användning. — Slutligen hade
vid Göteborgs kvinnliga folkskoleseminarium rusdryckstillverkningen i detta sammanhang
genomgåtts.

Som läroböcker hava angivits böcker av Johansson-Magnusson (vid 2 seminarier)
och Nordgren (vid 1 seminarium).

Vidare hade nvkterhetsspörsmålet beaktats under Åfs/oneundervisningen. Så hade
frågan berörts på de ställen, som iubjöde till anknytning (vid 2 seminarier), vid behandlingen
av frihetstiden och Gustaf III:s regering (vid 4 seminarier), i samband med
redogörelsen för husbehovsbränningen och kronobrännerierna (vid 1 seminarium), i
samband med läsningen om husbehovsbränningens avskaffande och P. Wieselgrens
verksamhet (vid 3 seminarier), vid behandlingen av Karl XIV Johans regering (vid
1 seminarium) och i samband med huvudpunkterna av nykterhetslagstiftoingen (vid 2
seminarier). Nykterhetsrörelsens utveckling hade behandlats vid 4 seminarier; vidare
hade frågan belysts från historisk synpunkt (vid 1 seminarium) och från politisk synpunkt
(vid 1 seminarium). Nykterhetsfrågau hade vid 1 seminarium berörts »som
riksdagsfråga». Dessutom hade frågan behandlats såsom en del av kulturhistorien (vid
1 seminarium). Vid Göteborgs kvinnliga folkskoleseminarium hade behandlats rusdrycksförbrukuingen
bland vårt folk under olika tidsskeden, dess villkor, dess omfattning och
dess påföljder. — Rektor vid folkskoleseminariet i Göteborg har meddelat, att spörsmålet
berörts vid behandlingen av politiska nutidsfrågor, därvid även nykterbetspolitiska
frågor kommit till behandling, vanligen i form av elevreferat och diskussion;
som underlag för referat och diskussioner både bland annat även använts nykterhetskommitténs
utredningar. — Rektor vid folkskoleseminariet i Kalmar har meddelat,
att frågan behandlats särskilt med hänsyn till den sociala och nationalekonomiska betydelsen
av alkoholfrågan samt till nykterhetens betydelse för folkhälsan och för
nationens sedliga beskaffenhet. — Rusdryckstillverkningens och rusdryckssedens historia,
exempel på rusdrycksbrukets skadliga sociala och ekonomiska följder hade vid
folkskoleseminariet i Umeå upptagits och diskuterats.

Vid historieundervisningen hade enligt de inkomna uppgifterna använts läroböcker
av Grimberg (vid 6 seminarier), Odhuer-Westman och Odhuer-Hildebrand (vid
5 seminarier), Hallendorlf (vid 3 seminarier), J. Bergman (vid 2 seminarier), Hildebrand,
Rydfors och Pallin-Boethius (vardera vid 1 seminarinm).

Vid undervisningen i ekonomilära hade nykterbetsfrågan vid ett par seminarier
berörts. Så har rektor vid folkskoleseminariet i Karlstad meddelat, att nykterhetsfrågan
berörts i ekonomilära frän ekonomisk synpunkt samt i samband med föreningsväsendet.
— Rektor vid folkskoleseminariet i Göteborg har meddelat, att vid undervisningen
i ekonomilära i klass IV alkoholfrågan behandlats från social och ekonomisk
synpunkt; som lärobok användes Brisman, »Nationalekonomi», men frågan behandlades
huvudsakligen i form av föredrag och referat av elever och därpå följande
debatter. — Vid folkskoleseminariet i Stockholm hade, enligt vad dåvarande rektor
meddelat, spörsmålet uppmärksammats i samband med undervisningen i husbällsgöromål
vid framställningen av hemmets ekonomi och av njutningsmedlen.

102

Vid ett par seminarier hade frågan beaktats under ^fw/ra/iundervisnmgeu. Så har
rektor vid folkskoleseminariet i Skara meddelat, att frågan där berörts i samband med
framställningen om vissa industrier och deras råämnen samt den större eller mindre
nykterheten bland olika folk, raser och religioner; dess inverkan på allmän säkerhet,
brottslighet, moralitet, nativitet, ärftlighet, ekonomi, m. m. — Rektor vid folkskoleseminariet
i Härnösand har meddelat, att vid geografiundervisuingen spörsmålet i någon
mån berörts vid behandlingen av befolkningsförhållanden och näringsliv.

Vidare hade nykterhetsfrågan upptagits till behandling vid kristendomsnnåervisningen.
Så hade frågan berörts, då iämpligt tillfälle därtill erbjudit sig (vid 4 seminarier).
Att frågan beaktats vid bibelläsningen, har påpekats från 2 seminarier,
och närmare vid läsningen av en del profetiska, särskilt jesajanska texter samt några
nytestamentliga texter, t. ex. Joh. 2 (folkskoleseminarium i Göteborg), vidare vid läsningen
av Pauli ord i 1 Kor. om den kristliga friheten (folkskoleseminariet i Umeå).
Vidare har meddelats, att nykterhetsfrågan berörts vid undervisningen i den kristna
tros- och sedeläran (vid 4 seminarier), i anslutning till den avdelning av den kristna
tros- och sedeläran, som berörde den kristliga karaktärsdaningen (folkskoleseminariet i
Kalmar), vid behandlingen av 5:e budet (vid 3 seminarier), vid behandlingen av en
kristen människas plikter mot sig själv (vid 2 seminarier), vid behandlingen av etiken
i klasserna III och IV i samband med frågor om samfundslivet, frågor om skador mot
eget liv samt frågor om de så kallade adiafora (vid folkskoleseminariet i Göteborg).

Dessutom hade frågan berörts vid undervisningen i kyrkohistoria (vid 1 seminarium),
i samband med YVieselgrens verksamhet och 1800-talets kyrkohistoria (vid 2
seminarier), vid behandlingen av Sveriges kyrkohistoria under 1800 talet i klass IV,
särskilt genom elevföredrag om Wieselgren och hans livsgärning, och i klass III vid
där förekommande mera indirekt anledning, nämligen vid tal om spritdrycksmissbruket
under 1600- och 1700-talen (vid folkskoleseminariet i Göteborg). Att spörsmålet beaktats
från etisk synpunkt, har framhållits vid 5 folkskoleseminarier, men även från
social synpunkt hade det skärskådats (folkskoleseminariet i Skara).

Vid undervisningen både enligt uppgifterna använts läroböcker av Ahnfelt-Bergqvist
(vid 3 seminarier), Bergstrand (vid 2 seminarier), Ullman, Stave, Billing, Lövgren-Levin,
Gummerus-Rosenqvist-Johansson (vardera vid 1 seminarium).

Från några folkskoleseminarier har vidare meddelats, att nykterhetsfrågan även
beaktats vid undervisningen i psykologi och pedagogik. Så har rektor vid folkskoleseminariet
i Strängnäs meddelat, att frågan berörts vid undervisningen i barnpsykologi
i anslutning till lärobokens framställning. — Rektor vid folkskoleseminariet i
Växjö bär meddelat, att vid undervisningen i pedagogik anvisningar lämnades för alkohollärans
behandling i undervisningen i kristendomskunskap, historia och geografi.
— Rektor vid folk-koleseminariet i Göteborg bar meddelat, att även i psykologien och
pedagogiken begagnades några för nykterhetsundervisning lämpliga tillfällen, som
förekomme i samband med elevreferat beträffande själslivets hygien.

För undervisningen i detta ämne har hänvisats till läroböcker av Bandqvist och
Frey Svensson.

Slutligen både, enligt vad rektor vid folkskoleseminariet i Stockholm meddelat,
nykterhetsfrågan beaktats vid moder smålsanåtrylsnmgeii, därigenom att någon gång

103

olika sidor av spörsmålet gjordes till föremål för uppsatser eller (mera enstaka)
diskussioner.

Nykterhetsfrågan hade även gjorts till föremål för visst feriearbete och uppmärksammats
utom de ordinarie undervisningsämnenas ram. Sä har rektor vid fölkskoleseminariet
i Skara meddelat, att de elever, som vunnit flyttning till klass III, erhölle
som uppgift för sommarstudier att i större eller mindre utsträckning efter eget val
syssla med nykterhetssaken. De finge det rådet att iakttaga de fall av akut och
kronisk alkoholism, som de möjligen påträffade, att gå igenom något värdefullt arbete
i frågan, samt att taga reda på vilka åtgärder, deras kommuner vidtagit för främjande av
individuell och allmän nykterhet. — Vid folkskoleseminariet i Stockholm hade under
vart och ett av de senaste åren på initiativ af S. S. U. H. ett föredrag hållits rörande
nykterbetsspörsmålet inför seminariets elever och övningsskolans sista årsklass, och vid
Ateneums folkskoleseminarium i Stockholm hade under höstterminen 1914 på lektionstid
hållits ett av S. S. U. H. anordnat föredrag i nykterhetsfrågan.

Vid flera seminarier har påpekats, hurusom nykterhetsfrågan kommit till behandling
vid elevernas undervisningsövningar i övningsskolan. Så har rektor vid folkskoleseminariet
i Skara meddelat, att 4:e klassens undervisningsövningar i biologi
delvis vore förlagda till övningsskolans klass 5 och 6; de vore så ordnade, att typlektioner
från olika delar av ämnet gåves, och en mycket stor del av dessa lektioner
förlädes inom alkohologien. — Rektor vid folkskoleseminariet i Växjö har meddelat,
att vid de praktiska undervisningsövningarna i naturkunnighet i folkskolans 3:e och
4:e årsklass hölles av eleverna i klass IV a och IV b tillsammans 6 lektioner om alkoholens
fysiologiska och sociala verkningar. Aven vid serielektionerna av samma elever
i samhällskunskap och biologi i folkskolans högre avdelning lämnades uppgifter avseende
alkoholförbrukningens sociala och fysiologiska verkningar. — Rektor vid folkskoleseminariet
i Landskrona har meddelat, att vid elevernas övningslektioner i samband
med läran om människokroppen även behandlats läran om rusdryckerna. — Rektor
vid folkskoleseminariet i Göteborg har meddelat, att undervisningen i hälsolära och
den däri ingående nykterbetsundervisningen i folkskolans 3:e och 4:e klasser till en
stor del vore överlämnad åt undervisningsövningarna, varvid 4:e klassens elever finge i
folkskolundervisningen tillämpa vad de i seminarieundervisningen i biologi och hälsolära
inhämtat beträffande förevarande spörsmål. — Vid folkskoleseminariet i Kalmar hade
några delar av kursen i hälsolära behandlats i seminarieelevernas praktiska undervisning-övningar.
Så hade ock varit fallet vid folkskoleseminariet i Karlstad-, där rektor
vidare framhållit, att på grund av seminariereformen övningsskolan till sin organisation
bleve något förändrad. Så t. ex. komme bälsoläran att läsas varje år i stället för
hittills endast vartannat år; dessutom bleve hädanefter såväl 3:e som 4:e semiuarieklassens
elever i tillfälle att undervisa i naturkunnighet, och syntes rektor saken
kunna ordnas så, att var och en av dessa elever åtminstone någon gäng under sin
seminarietid finge vara med om undervisning i alkohologi i övningsskolan. Slutligen har
rektor meddelat, att nykterbetsundervisningen i folkskolan även behandlades vid undervisningen
i naturkunnighetsmetodik. — Rektor vid folkskoleseminariet i Umeå har
slutligen påpekat, hurusom det tydligtvis vore av stor vikt, om de blivande lärarinnorna
erhölle handledning i att undervisa i alkohologi; sådan handledning hade, meddelar
rektor, ock sedan flera år tillbaka givits eleverna i 4:e klassen och gäves fortfarande.
Bland lektionsuppgifter, som utdelats, har rektor anfört: alkoholens inverkan

104

på musklerna, på nervsystemet, rusdryckernas näringsvärde, alkohol och dödlighet,
experiment, utvisande förekomsten av alkohol i Öl o. s. v.

I seminariernas övningsskolor hade nykterhetsfrågan ytterligare kommit till beaktande.
Spörsmålet hade därvid berörts inom ämnena kristendomskunskap, naturkunnighet
och historia ävensom vid ett par seraiuarier under lektionerna i geografi och kemi.

Huvudsakligen både frågan behandlats under naturkunnighetslektionerna, men även
då tillfälle givits vid undervisningen i andra ämnen, och då från andra synpunkter,
såsom den etiska och ekonomiska; detta har meddelats från två seminarier. Så hade,
enligt vad som meddelats från folkskoleseminariet i Linköping, frågan beaktats huvudsakligen
under de åt naturkunnighet anslagna lärotimmarna i samband med undervisningen
om människokroppens byggnad och dess organs förrättningar och vård. Rektor
vid folkskoleseminariet i Skara har meddelat, att klasserna 5 och 6 i övningsskolan
läste en ganska utförlig kurs i alkohologi dels i samband med studiet av människokroppens
byggnad, förrättnin ar och vård, dels i samband med allmän hälsolära. —
Dessutom både, enligt vad som meddelats från 4 seminarier, i folkskolans högre avdelning
ägnats under hälsoläran eu fylligare behandling åt alkohologien. Vidare har
rektor vid folkskolesemiuariet i Göteborg meddelat, att redan i småskolan några anvisningar
förekomme vid meddelanden om människokroppen, då hygieniska råd gåves,
men att den mera ingående undervisningen skedde i folkskolans 3:e och 4:e klasser i
samband med bäholäran. —■ Rektor vid folkskoleseminariet i Karlstad har meddelat,
att nykterketsuudervisning cirka 12 år förekommit i klasserna 3 och 4 dels i samband
med hälsoliira dels vid behandlingen av kapitlen om jästsvamparna och om destillering;
emedan sagda klasser varit förenade i ett läxlag, hade hälsolära kunnat
läsas endast vartannat år, och därför hade läran om rusdryckerna blifvit något utförligare
behandlad vid genomgången av nämnda kapitel ur botaniken och fysiken än
vad läroboken givit anledning till. Denna anordning hade vidtagits för att eleverna i
seminariets 4:e klass, vilka delvis omhänderhaft undervisningen i naturkunnighet i övningsskolan,
varje år skulle bliva i tillfälle att vara med om undervisningen i alkohologi.
—- Likaså har rektor vid folkskoleseminariet i Härnösand meddelat, att kursen
i hälsolära inom övningsskolans båda högre avdelningar förekomme vartannat år. —
Slutligen har rektor vid folkskoleseminariet i Umeå meddelat, att, sedan eu högre
avdelning å folkskolan från och med höstterminen 1914 tillkommit, den sammanhängande
kurs i alkohologi, som lärjungarna i klasserna 3 och 4 i samband med undervisningen
i hälsolära hittills erhållit, skulle i fortsättningsklasserna ytterligare fördjupas
och utvidgas.

Vid undervisningen i biologi och hälsolära hade använts läroböcker av BergLindén
(vid 5 seminarier), Tbuuberg (vid 6 seminarier), Kjellberg-Linden (vid 4 seminarier),
Tigerstedt, Fischer, Grauström (vardera vid 1 seminarium). Dessutom kar
fräu 1 seminarium meddelats, att till undervisningens förfogande stått åskådniugsmateriell,
såsom planscher, preparat, materiell för enklare experiment in. in

Dessutom hade nykterhetsfrågan i övningsskolan beaktats vid undervisningen i
några andra ämnen. I samband med ÄWsfewdomsundervisniugen hade spörsmålet
berörts redan i småskolan, enligt vad som meddelats från 3 seminarier, och därvid,
enligt vad rektor vid folkskoleseminariet i Skara anfört, huvudsakligen frän etisk men
även fiån hygienisk och ekonomisk synpunkt. I folkskolan hade frågan behandlats
på lämpliga ställen vid undervisningen i katekes och biblisk historia (vid 2 seminarier)
eller i anslutning till läsning av vissa bibeltexter (vid 1 seminarium). Frågan hade

105

beaktats huvudsakligen från moralisk synpunkt (vid 1 seminarium) eller rönt samma
behandling som i seminariet (vid 1 seminarium).

Läroböcker i ämnet hade endast vid ett seminarium uppgivits, nämligen av Bergmark-Sörensen
och Norlén-Lundgren.

Vid undervisningen i historia hade nykterhetsfrågan behandlats på samma sätt
som i seminariet, enligt vad som meddelats från 3 seminarier. Vid 2 seminarier hade
frågan berörts i folkskolans 3:e och 4:e klasser vid behandlingen av nykterhetsrörelsen
samt för övrigt på lämpliga ställen, t. ex. vid frågan om Gustaf III:s bränn vinslagstiftning.
— Vid folkskoleseminariet i Skara hade i folkskolan redogjorts i korthet för
bruket av alkoholhaltiga drycker under olika skeden samt de psykologiska verkningarna
därav.

Vid undervisningen hade enligt uppgifterna använts läroböcker av Grimberg (vid
6 seminarier), H. Larsson, Boethius-Pallin, Odhner-Westman (vardera vid 1 seminarium).

Vidare hade nykterhetsfrågan berörts under morfersmåkuudervisningen. Så hade
vid 1 seminarium spörsmålet beaktats vid läsövningarna i småskolan, och vid folkskoleseminariet
i Göteborg hade, enligt vad rektor meddelat, frågan berörts i folkskolans
olika klasser i anslutning till modersmålsundervisningen vid läsningen av vissa stycken
i »Läsebok för folkskolan»

Vid sistnämnda seminarium hade frågan även beaktats i folkskolans l:a och 2:a
klasser i anslutning till undervisning i räkning, då exempel ur räkneboken gåve anledning
därtill.

Slutligen hade nykterhetsfrågan uppmärksammats vid r/eoy råband ervisningen,
enligt vad som meddelats från 1 seminarium, och vid Aew&y^dsuudervisningen enligt
uppgift från 2 seminarier; vid det ena av dessa (Göteborgs folkskoleseminanum) hade
spörsmålet berörts t. ex. vid frågan om polisens uppgifter i samhället m. fl. tillfällen.

3. Småskoleseminarierna.

Upplysningar rörande nykterhetsundervisningen vid småskoleseminarierna hava
lämnats av vederbörande föreståndare och föreståndarinnor vid 2 statens småskoleseminarier
(i Haparanda och Murjek), 18 landstingsseminarier och 9 enskilda småskoleseminarier.

Vid samtliga seminarierna hade meddelats undervisning i alkoholfrågan antingen
å särskilda lektioner eller i samband med andra ämnen. Från 5 småskoleseminarier
har meddelats, att ingen särskild tid för ämnet funnes å läroplanen eller någon utförligare
anvisning i reglementen eller lärokurser, utan att frågan behandlats i samband
med andra ämnen och i anslutning till läroböckernas framställningar. Föreståndaren
för landstingssemiuariet i Karlstad har framhållit, hurusom nykterhetsfrågan ingått
vid behandlingen av andra ämnen, och vidare uppgivit en ungefärlig beräkning av de
timmar, som under respektive ämnen ägnats åt nykterhetsspörsmålet: i biologi med
hälsolära 4 timmar, i historia 2 timmar, i kristendom 4 timmar, i kemi 5 timmar och
i psykologi 3 timmar. — Föreståndaren för landstingsseminariet i Växjö har framhållit,
att förslaget att upptaga nykterhetsfrågan såsom ett jämförelsevis självständigt
undervisningsämne synts honom synnerligen ändamålslöst, emedan frågan bäst belystes.

1.06

då den sattes i samband med andra företeelser, och i följd därav miste för lärjungarna
största delen av sitt intresse, om den lösrycktes från detta sammanhang.

Vid några seminarier hade en mera planmässig nykterhetsundervisning bedrivits.
Så har föreståndaren för landstingsseminariet i Uppsala meddelat, att under den sista
terminen av elevernas vistelse vid seminariet cirka 10 timmar ägnades åt alkoholspörsmålet,
varvid detta såges från olika synpunkter: medicinsk, ekonomisk och social.
— Föreståndaren för landstingsseminariet i Örebro tiar meddelat, att särskilda lektioner
ägnats åt nykterhetsundervisningen, då tid därtill tagits från huvudsakligen naturkunnighetsämnet.
— Föreståndaren för landstingsseminariet i Falun har meddelat, att
till vissa utförligare framställningar om alkoholfrågan från hygienisk, social och ekonomisk
synpunkt samt om nykterhetsrörelsens historia använts n;;gra åt innanläsningen
anslagna timmar. — Föreståndaren för landstingsseminaiiet i Ojebyn har beträffande
sättet för den där förekommande mera speciella behandlingen av nykterhetsfrågan
meddelat, att inledningsvis först genomginges alkoholens kemiska egenskaper, bildningssätt
och tekniska användning samt de olika spritdryckernas tillverkningssätt, alkoholhalt
och näringsvärde (2 lektioner), därpå alkoholens fysiologiska och psykiska verkningar
(2 lektioner), slutligen alkoholens sociala verkningar (ungefär 5 lektioner) med
hänvisning till statistiska tabeller; en del matematiska beräkningar och grafiska utkast
verkställdes av eleverna under på lässchemat upptagna räknetimmar.

Vid övriga seminarier hade nykterhetsundervisningen bedrivits i samband med
andra ämnen. Att spörsmålet huvudsakligen beaktats vid genomgåendet av hälsoläran
har framhållits från 8 seminarier. I övrigt hade frågan behandlats under de åt naturkunnighet
anslagna lektionerna, därvid särskilt alkoholens inverkan på människokroppen
berörts; uppgifter härom föreligga från 12 seminarier. — Rektor vid seminariet
i Haparanda har meddelat, att nykterhetsundervisningen i huvudsak vore uppdragen
åt seminariets läkare, som vid sina föreläsningar i bälsolära bland annat även behandlade
frågan om alkoholens inverkan på människokroppen. — Rektor vid Ateneums småskoleseminarium
i Stockholm har meddelat, att i den ettåriga kursen (klass II B) och under
andra året av den tvååriga (klass II A) gjordes destillationsförsök på naturkunnighetstimmar
och att i samband därmed spritens och sprithaltiga dryckers framställning
genomgicks. — Vid småskoleseminariet i Uppsala både kunskap om alkoholens uppkomst
och de viktigaste alkoholhaltiga dryckernas tillverkningssätt meddelats vid
botanikundervisningen, och vid småskoleseminariet i Växjo både fiågan berörts i samband
med genomgåendet av potatisen, sädesslagen och jästsvamparna. Utom den rent
fysiologiska sidan hade vid biologundervisningen även den sociala sidan berörts (vid t
seminarium) ävensom alkoholens psykologiska och moraliska verkningar, samt de sociala
verkningarna av alkoholmissbruket (vid småskoleseminariet i Örebro). Dessutom hade
vid Hetthowska småskoleseminariet i Stockholm påpekats alkoholismens symptom och
inverkan på samhället och statistiska uppgifter lämnats.

Vid biologiundervisningen hade enligt de inkomna uppgifterna använts läroböcker
av Almqvist-Lagerstedt (vid 9 seminarier). Berg-Linden (vid 13 seminarier),
Kjellberg-Lindén (vid 11 seminarier), Thunberg (vid 9 seminarier), Granstiöm (vid 3
seminarier), tlellenius (vid 3 seminarier), Berlin, Boas, Lindman, Bohlin, Wallis, Celander
(vardera vid 1 seminarium). Dessutom hade, enligt vad som meddelats från 4
seminarier, åskädningsmateriell använts vid undervisningen.

Därjämte hade vid Aewnrndervisningen vid 1 seminarium alkoholhaltiga dryckers

107

framställning och sammansättning demonstrerats och vid 1 seminarium vissa kemiska
experiment utförts.

Vidare hade nykterhetsfrågau behandlats vid Aisforieundervisningen. Enligt vad
som meddelats från 30 seminarier, hade spörsmålet beaktats vid lämpliga tillfällen och
i anslutning till läroboken. Sä hade frågan berörts vid redogörelsen för rusdryckslagstiftningen
under Gustaf Illa regering (vid 5 seminarier), vid läsningen om Wieselgreus
verksamhet (vid 4 seminarier), vid redogörelsen för buddhismen och islam (vid
1 seminarium). En framställning av den moderua nykterhetsrörelsen och dess utveckling
hade givits vid 5 seminarier. Spörsmålets sociala och ekonomiska betydelse
hade framhållits vid 2 seminarier, det hade vid 1 seminarium skärskådats företrädesvis
ur social synpunkt och vid 1 seminarium i politiskt och socialt hänseende. Nykterhetsrörelsen
hade vid 1 seminarium framhållits såsom en av de viktigaste sociala rörelserna.
Föreståndaren för landstingsseminariet i Kalmar har meddelat, att vid historieundervisningen
uppmärksamheten riktats på dels det mångsidiga elände dryckenskapen
för vårt folk såsom sådant medfört och de utgifter för fångvård, fattigvård och hospitalsvård,
som denna last vållat, dels ock det arbete i syftning av drinkares upprättande
och lastens utrotande, som inom vårt land av myndigheter, sammanslutningar och enskilda
blivit utfört. — Föreståndaren för landstingsseminariet i Ojebyn har framhållit,
hurusom i historieundervisningen påvisades dryckessedens förekomst i vårt land såväl
i äldre som nyare tid i samband med skildringar av forntida gästabud, av medeltida
gillen, av stormaktstidens dryckeslag hos de förnäma, av allmogens liv under husbehovsbränningens
glansdagar, men tillika framhölles, hur nykterhetssträvandena hand i
hand med den tilltagande dryckesseden togo sig uttryck hos personligheter sådan som
Gustaf II Adolf, Linné m. fl. och till sist i den moderna nykterhetsrörelsen och dess
märkesmän (Wieselgren, Buss m. fl.), vilket sistnämnda skede naturligtvis mera ingående
behandlats. — Rektor vid Ateneums småskoleseminarium i Stockholm har meddelat,
att vid historieundervisningen geuomginges i klass II A Wieselgrens liv efter S.
Wieselgreus biografi över honom och de olika nykterhetsföreningarna enligt Nordisk
familjebok, och att i klass II B nykterhetsfrägan berördes såsom riksdagsfråga, varjämte
i korthet genomginges deu Wieselgreuska rörelsen. — Föreståndaren för småskoleseminariet
i Borås har meddelat, att rasdrycksbruket berördes exempelvis vid redogörelsen
för de högre ståndens levnadssätt under storhetstiden, Gustaf Illa reformverksamhet
o. s. v. — Föreståndaren för stnåskoleseminariet i Hagaström har meddelat,
att vid historieundervisningen påvisades det elände, som i fysiskt, ekonomiskt och moraliskt
hänseende orsakades genom dryckenskapen, samt framhölles, att många ansåge det
kraftigaste och säkraste sättet, varpå denna skulle bekämpas, vore att arbeta för helnykterhet.

Vid historieundervisuiugen hade enligt uppgifterna använts läroböcker av Grimberg
(vid 13 seminarier), Odhner-Westman (vid 4 seminarier), Larsson-Wimarsson (vid 2 seseminarier),
Helger, Starbäck-lngstad, Hallendorff (vardera vid 1 seminarium).

Vid &ns£ewdo wsundervisningen hade frågan vidare behandlats. Vid ett par seminarier
hade tyngdpunkten i nykterhetsundervisningen lagts till detta ämne. Så har
föreståudaren för landstingsseminariet i Skellefteå meddelat, att nykterhetsundervisningen
huvudsakligen skedde i samband med undervisningen i katekes — 5:e och 6:e
buden, l:a artikeln och 4:e bönen. — Föreståndaren för Nya småskoleseminariet i
Skara säger sig hava funnit undervisningen i nykterhetsfrägan lämpligast böra ske

108

vid kristendomsundervisningen i sammanhang med andra etiska frågor, såsom t. ex.
vid behandlingen av 5:e budet och sådana ställen i de apostoliska breven, där denna
fråga vore före. — Likaså har föreståndaren för småskoleseminariet i Hagaström framhållit,
att i fråga om nykterhetsfrågans behandling i främsta rummet givetvis — om
också huvudsakligen indirekt — kristendomsundervisningen komme genom hela sin
religiöst etiska karaktär.

I övrigt hade nykterhetsfrågan berörts vid lämpliga tillfällen och i anslutning till
lärobokens framställning, enligt vad som meddelats från 8 seminarier. Särskilt hade
spörsmålet beaktats i samband med förklaringen av 5:e budet (vid 9 seminarier), vidare
vid läran om det kristliga livet inom familjen och det borgerliga samhället (vid 1 seminarium),
i anslutning till eu och annan av de i bibliska historien intagna berättelserna
(vid 1 seminarium), vid framställningen om Wieselgrens verksamhet (vid 1 seminarium).
Vid småskoleseminariet i Ojebyn hade frågans etiska sida belysts såväl i
anslutning till livsbilder av bibeln, exempelvis nasirerna i gamla testamentet, Johannes
döparen, Jesus och Paulus i nya testamentet, som ock vid katekesundervisningen i
samband med sedelagen, särskilt 5:e budet. — Att nykterhetsfrågan belysts från etisk
synpunkt har vidare framhållits vid 2 seminarier, dess sociala innebörd hade beaktats
vid 1 seminarium, och vid 2 seminarier hade den moraliska sidan särskilt framhävts.

Under kristendomsundervisningen hade enligt uppgifterna använts läroböcker av
Ekström (vid 3 seminarier), Kiibel (vid 2 seminarier), Nilsson, Persson-BlomqvistAhlberg,
Steinmetz, Bergmark-Sörensen, Lundgren, Bäckman (vardera vid 1 seminarium).

Dessutom hade nykterhetsspörsmålet berörts vid undervisningen i några andra
ämnen. Så har föreståndaren för Detthowska småskoleseminariet i Stockholm meddelat,
att även vid ^eot9ro/iundervisningen påvisats, där så vore lämpligt, i vad mån de
olika folkens kulturella ståndpunkt vore beroende av deras förhållande till nykterhetsfrågan,
och att därvid stundom statistiska tabeller använts. — Föreståndaren för småskoleseminariet
i Hagaström har meddelat, att vid undervisningen i huslig ekonomi
i samband med födoämnesläran genomgiuges, huru rusdrycker erhölles, vilka deras
egenskaper och näringsvärde vore m. m.; i sammanhang härmed betonades oek den
stora betydelsen av ett gott hem i striden mot rusdryckerna. — Dessutom hade vid
småskoleseminariet i Växjö frågans ekonomiska innebörd framlagts i form av räkneexempel
vid undervisningen i räkning, varjämte spörsmålet beaktats vid undervisningen
i psykologi (seminariet i Växjö) och vid undervisningen i pedagogik (seminariet
i Eksjö).

Att nykterhetsfrågan varit föremål för behandling i seminariernas övningsskolor
har framhållits på ett par håll. Så har föreståndaren för landstingsseminariet i Falun
meddelat, att vid seminariets övningsskola nykterhetsundervisningen skedde i samband
med kristendomsundervisningen och innanläsningen. Dessutom behandlades den jämte
hälsoläran under lektioner, som vore anslagna till åskådningsövningarna, vilka lektioner
då hade formen av enkla samtal i anslutning till barnens egna iakttagelser. —
Likaså hade vid Göteborgs privata småskoleseminarium nykterhetsfrågan givits som
uppgift för undervisningsövningar. Att frågan även berörts i övningsskolorna, har
framhållits från småskoleseminariet i Hagaström.

Slutligen har från flera seminarier framhållits deri uppmärksamhet som ägnats
nykterhetsfrågan utom den egentliga undervisningen, d. v. s. närmast genom föreningsliv

109

och dylikt. Så har föreståndaren för småskoleseminariet i Hagaström meddelat, att
nykterhetssaken främjades vid seminariet även på tid utanför det egentlig arbetet,
nämligen genom föreningsväsendet, och att genom en därvaiande lokalavdelning av
»Vita bandet» bland annat nykterbetsföredrag hölles. — Föreståndaren lör landstingsseminariet
i Uppsala har meddelat, att, som alla eleverna i regel tillhörde föreningen
S. S. U. H., de vid föreningssammankomsterna eihölle upplysning om åtskilliga till
nykterhetsundervisningen hörande frågor såsom alkoholfrågans historiska utveckling
och nuvarande läge; föredrag i dessa ämnen hade flera gånger hållits av eleverna
själva. — Vid landstingsseminariet i Kristianstad hade eleverna beretts tillfälle deltaga
i ett par i staden anordnade nykterhetskurser. — Vid småskoleseminariet i Öjebyn
bedreve eleverna enskilda studier i nykterhetsfrågan genom en avdelning av S.
S. U. H. och genom anlitande av vandringsbibliotek. — Vid Ateneums småskoleseminarium
i Stocliholm både under höstterminen 1914 på lektionstid hållits ett av S. S.
U. H. anordnat föredrag i nykterhetsfrågan.

4. Folk- och småskolorna.

Rörande nykterhetsundervisningens bedrivande vid folk- och småskolor hava redogörelser
avgivits av 46 statens folkskolinspektörer och 25 kommunala folkskolinspektörer
i vissa större städer.

Nykterhetsundervisningen i folk- och småskolor hade i regel icke bedrivits såsom
ett särskilt läroämne, och någon särskilt utarbetad plan härför funnes vanligen ej, utan
lärarpersonalen hade i allmänhet frihet att inpassa denna undervisning i den allmänna
kursplanen, där sammanhanget medgåve en närmare beröring av nykterhetsspörsmålet,
varför undervisningen sålunda vanligast förekommit i anslutning till övriga skolämnen.
Detta har också med större eller mindre utförlighet påpekats av 14 statens
folkskolinspektörer och 6 kommunala folkskolinspektörer. Att nykterhetsundervisningen
bedrivits i enlighet med nåd. cirkuläret 4/u 1892, vilket särskilt åberopats och understundom
anförts såsom normgivande, har framhållits av folkskolinspektörerna L. Levander,
P. Holmvall, A. Klint, samt inspektörerna i Malmö, Norrköping, Örebro, Lund,
Västerås och Uddevalla. Folkskolinspektören N. Larsson har vidare framhållit, att
undervisningen anknutits till ituss’ varningsord; att sistnämnda varningsord funnits
anslagna i skolorna har vitsordats av 4 inspektörer.

Omdömena om sättet för nykterhetsundervisningen inom de olika inspektionsdistrikten
hava varit ganska varierande. Några inspektörer hava framhållit, hurusom
undervisningen meddelades på ett i allmänhet tillfredsställande sätt. Så har t. ex.
folkskolinspektören K. Karlgren meddelat, att en målmedveten verksamhet allmänt
bedreves inom folk- och småskolor i Skara stift till fostrande av ett nyktert
släkte under ständig varning för missbruket av alkohol, sådant det stundom kunde av
barnen iakttagas i livet, och till uppbyggande av övertygelsen om nykterhetens välsignelse.
Bland annat hänvisade härpå den stora tillslutning, som Skara stifts pedagogiska
nykterhetsförbund vunnit; men även övriga medlemmar av lärarkåren vore
besjälade av dessa idéer och verkade för dem. Sättet, som användes i skolorna, vore,
efter vad K. säger sig iakttagit, allestädes ungefär det, som i sagda förenings »kursplan
för läroämnet hälsolära med nykterketsundervisning» angivits såsom lämpligt.*)

*) Denna kursplan har även fatt tjäna till ledning inom Hnsbv skoldistrikt, enligt vad folkskolinspektören
A. Garfvé meddelat.

— Folkskolinspektören E. W''estberg bär som totalomdöme framhållit, att lärarkåren
med varmt intresse omfattade denna undervisning och begagnade alla lämpliga tillfällen
i skolan att beröra densamma; dess medlemmar vore med något enstaka undantag
personliga nykterhetsväuuer, och många vore verksamt deltagande i nykterhetsrörelsen.
— Folkskolinspektören J. 0. Jonsson har påpekat, att, då flertalet lärare
tillhörde olika nykterhetsorganisationer, redan härav framginge, att denna undervisning
bedreves med mycket nit och intresse. — Folkskolinspektören A. N. Hammar har
meddelat, att samtliga lärarpersonalen inom hans inspektionsområde vore varmt intresserad
för nykterheten och helt visst icke försummade något tillfälle att inskärpa
dess vikt och betydelse för ungdomen. — Folkskolinspektören T. Lindqvist har framhållit,
att ämnet i stort sett behandlades på ett tillfredsställande sätt i skolorna. —
Folkskolinspektören A. Alexandvrsson har framhållit, att en för ämnet intresserad
lärare funne osökt många tillfällen, som erbjöde praktiska anknytningspunkter för
övertygande undervisning i nykterhet. Många av inspektionsområdets lärare meddelade
en undervisning, som på ett övertygande sätt riktades på barnens vilja och
ansvarskänsla.

Även motsatta omdömen hava gjort sig gällande. Så har folkskolinspektören
E. G. C. Brandt framhållit såsom intryck, att undervisningen såväl i hälsolära i allmänhet
som speciellt angående rusdryckerna endast ganska sällan tillgodosåges på ett
fullt tillfredsställande sätt. Lärarna hade själva medgivit, att de tyckte det vara litet
bevänt med nykterhetsundervisningen, beroende bland annat på »den stora kursen i
naturlära», lärobokens alltför kortfattade framställning och bristen på materiell. Några
lärare hade påpekat, att de icke ansåge sig äga tillräckliga insikter för att kunna
komplettera lärobokens redogörelse och hade i samband därmed uttalat sin önskan att
få bevista nykterhetskurser. Törhända saknades, anser B., också på något håll tillräckligt
intresse, ehuruväl folkskolans lärare i allmänhet iutoge en långt mera positiv
ställning till nykterbetsträvandena än läroverkens. Ehuru B. aldrig frågat efter vederbörandes
personliga uppfattning i striden om alkoholens vara eller icke vara, säger
sig B. ej hava kunnat värja sig från den tanken, att knappast andra lärare än de

helnyktra skötte nykterhetsundervisningen på ett sätt, som motsvarade dess vikt.--

Därest för framtiden hälsoläran komme att bli centrum i biologiundervisningen, syntes
också nykterhetsundervisningen så småningom komma till sin rätt. — Folkskolinspektören
K. G. Widelius har framhållit, att enligt från skolrådsordförandena ingångna
meddelanden saknades nästan överallt ordnad undervisning efter särskild plan. Där
det funnes en för ämnet intresserad lärare, meddelades nog en tillfredsställande undervisning
i ämnet; i motsatt fall syntes undervisningen i ämnet inskränka sig till det
minsta möjliga, ja helt och hållet utebliva; vid några skolor säger sig W. hava funnit
det vara så. Största bristen vore enligt W:s förmenande, att många lärare saknade
särskild utbildning för meddelandet av tillfredsställande undervisning i detta synnerligen
viktiga ämne. — Folkskolinspektören J. A. Franzén har som sin erfarenhet
meddelat, att nykterhetsundervisningen från början vore modern och livlig, men uuder
de sista fem åren betydligt slocknat av, ehuru F. vid inspektionstillfällen och dylikt
årligen sökt framhålla betydelsen av denna undervisning för folk och fosterland. F.
hade vidare i ett cirkulär år 1905 till skolråden och lärarpersonalen inom samtliga
skoldistrikt i Jönköpings län av Växjö stift riktat vissa uppmaningar rörande anskaffande
av lämplig uudervisningsmateriell och meddelande av ingående kunskap i ämnet;
de krav han genom nämnda cirkulär uppställt säger han sig sökt upprätthålla i landsbygdens
folkskolor. — Folkskolinspektören Th. Brandt har meddelat, att, så vitt han

ill

kunnat finna, nykterhetsundervisningen inom hans inspektionsområde lämnade mycket
övrigt att önska. Där sådan undervisning meddelades, bestode den mindre i en sammanhängande
framställning av nykterhetsproblemets olika sidor än i meddelande av
spridda, alltför knapphändiga upplysningar om spritmissbrukets förkastlighet i fysiologiskt
och etiskt-religiöst hänseende. — Folkskolinspektören J. Sunneman bär meddelat,
att undervisningen bedreves med icke ringa intresse och iver, om också icke
alltid med utmärkt skicklighet.

Givet är emellertid, att undervisningen vant beroende av lärarnas olika intresse
för saken. Detta har framhållits av folkskolinspektörerna L. Le,vander, T. Torbiörnsson,
J. Renvall ävensom inspektören i Uppsala. Av uttalanden i denna punkt må
anföras följande. Folkskolinspektören A. Thörn har som allmänt omdöme framhållit,
att i flertalet folk- och småskolor nykterhetsundervisning i någon form förekomme.
Sättet för denna undervisnings bedrivande vore i högsta grad beroende av lärarnes och
lärarinnornas olika uppfattning och jämväl olika intresse för saken. Somliga lärare
begagnade alla tillfällen, som de olika läroämnena kunde erbjuda, för att hos barnen
inskärpa faran av rusdryckernas missbruk eller värdet av total avhållsamhet. Andra
åter nöjde sig med att meddela dylik undervisning i sammanhang med undervisningen
i kristendom och biologi med hälsolära. Tyvärr bleve dock i de halvtidsläsande skolorna
icke mycken tid övrig för den viktiga hälsoläran. Såsom en anmärkning mot
nykterhetsundervisningen, sådan den hittills bedrivits, framhåller Th., att den vore
alltför mycket beroende av den enskilde lärarens gottfinnande, om och huru han skulle
bedriva den. Denna undervisning vore av sådan vikt för det uppväxande släktet, att
den borde meddelas och på bästa sätt meddelas i varje skola. — Folkskolinspektören
P. Holmvall har påpekat, att nykterhetsundervisningen vore i olika skolor rätt varierande,
och sammanhängde detta därmed, att i de särskilda skolornas läroplaner i regel
icke funnes några i enskildheter utarbetade bestämmelser eller anvisningar rörande
denna undervisning. Man hade så gott som överallt nöjt sig med att i läroplanen
på denna punkt antingen hänvisa till normalplanens hithöiande allmänna anvisningar
eller ock mer eller mindre ordagrant återgiva dessa. Dä nu lärarnas utbildning och
intresse för ifrågavarande undervisning vore rätt skiftande, vore det klart, att, med
den rörelsefrihet som här tillerkänts lärarna, undervisningen i olika skolor företedde
icke så få olikheter. Medan sålunda nykterhetsundervisningen i en del skolor, såsom
vissa mindre folkskolor, inskränkte sig till några enstaka korta meddelanden och förmaningar,
vore den däremot i andra, särskilt sådana folkskolor, vilkas lärare genomgått
någon utbildningskurs i alkohologi och hälsolära, både omfattande och grundlig.
Klart vore ock, att förekomsten eller saknaden av för nyktei hetsundervisningeu lämplig
materiell skulle vara ägnad att, bland annat i metodiskt hänseende, i sin mån inverka
på beskaffenheten av sagda undervisning. — Folkskolinspektören E. Jungner har
påpekat, att, där läraren vore särskilt för egen del mer intresserad för frågan, undervisningen
skedde utförligare med ledning av någon skrift, som behandlade nykterhetsfrågan.
— Folkskolinspektören J. Ölsson-Garpe har framhållit, att en för frågan
intresserad lärare alltid funne tillfälle beröra frågan. Fn viss skillnad framt)ädde så
till vida, att en lärare kunde ge sig tid att ganska grundligt gå in på saken, så att
det bleve en och annan ren nykterhetslektion, eu annan åter toge den meja summariskt
med framhållande av den etiskt-religiösa synpunkten och konstaterande av dryckenskapens
för alla synliga, fördärv bringan de följder. Många lärare vore väl inne i den
moderna alkohologien, och undervisningen finge naturligtvis sakkunskapens och hänförelsens
färg över sig, då så vore fallet. — Folkskolinspektören K. L. österberg har

112

meddelat, att undervisning meddelades i alla skolor ehuru i något olika omfattning,
så att i flyttande skolor, dår tiden vore knapp, undervisningen måst inskränkas till
det allra viktigaste och nödvändigaste. Eu stor del av lärarpersonalen tillhörde nykterhetsföreningar
och vore därför intresserad av undervisningen i detta ämne. Själv
hade Ö. vid sina inspektioner ofta berört frågan. — Folkskolinspektören E. Möllerberg
har framhållit, att där läraren saknat intresse för ämnet, undervisningen blivit
mycket försummad.

Att nykterhetsfrågan berörts vid avgångsexamina har på två håll påpekats. Så
har fölkskoiinspektören i Norrköping meddelat, att han ägde ett gott tillfälle att
undersöka nykter hetsundervisningens kunskapsresultat vid avgåugsproven ur folkskolans
4:e klass, vilka i Norrköping alltid skedde under folkskolinspektörens ledning och vid
vilka det ofta förekomme, att lärjungarna finge antingen muntligen eller i uppsatsform
redogöra för något kapitel ur »uykterhetsläran». I regel säger sig inspektören
hava funnit deras därvid ådagalagda insikter motsvara alla rimliga anspråk. — Likaså
har den kommunale folkskolinspektören i Gävle meddelat, att till de uppgifter, som
förelädes lärarna vid årsexamina, stundom även nykterhetslektioner hörde.

I fråga om det sammanhang i vilket nykterhetsfrågan berörts, föreligga eu del
uttalanden. Det gäller härvid undervisning, som mera tillfälligtvis meddelats under
lektioner i Övriga ämnen. Först och främst hade da fragau behandlats vid undervisningen
i naturkunnighet och hals olär a. Spörsmålet hade berörts, da ämnet därtill
givit anledning, enligt uttalanden från 10 statens folkskolinspektörer och 4 kommunala
inspektörer. Särskilt bar framhållits, att anledning beröra fragan förelegat vid
behandlingen av människokroppens byggnad och vård samt vid framställningen av
hälsolärans grunddrag (4 statens inspektörer) och huvudsakligen i anslutning till undervisningen
om människokroppen (12 statens folkskoliuspektörer och 6 kommunala
inspektörer). Den egentliga nykterhetsundervisningen hade i allmänhet förlagts till
uudervisningen i bälsolära enligt uttalanden frän 7 statens inspektörer och o kommunala
inspektörer. En mer omfattande framställning av nykterbetsfrågan hade i samband
med hälsoläran givits i fortsättniugsskolan eller i folkskolans högre avdelning,
enligt vad som meddelats av 6 statens och 2 kommunala folkskolinspektörer, och att
hälsolära i sistnämnda skolformer numera intagit en mera framskjuten ställning, har
påpekats av 2 statens och 1 kommunal inspektör. Vidare har fölkskoiinspektören E. Westberg
meddelat, att den fysiologiska sidan av nykterhetsfrågan bleve bättre tillgodosedd
och att frågan i allmänhet belystes på ett tillfredsställande sätt. — Folkskolinspektören
J. Renvall har framhållit, att läraren lämnat eu kort framställning om alkoholens
egenskaper, dess inverkan på matsmältningen, hjärtat, blodomloppet, andningsverktygen,
nervsystemet samt på avkomman. — Folkskolinspektören G. Ktllström har meddelat,
att i sammanhang med läran om människokroppen nykterhetens betydelse framhållits
för den enskildes och folkets hälsa och ekonomi. — Slutligen säger sig fölkskoiinspektören
E. G C. Brunett hava vid sina inspektioner erfarit, att man »berört» nykterhetsfrågan
i samband med undervisningen i naturlära, d. v. s. under någon lektion preparerade
och förhörde det lilla kapitel, som tilläventyrs handlade därom i läroboken.

Vad därpå ämnet kristendomskunskap beträffar, hade nykterhetsfrågan beröits,
då ämnet därtill givit anledning; detta har påpekats av 19 statens och 5 kommunala
folkskolinspektörer. Särskilt har frågan avhandlats i saraband med behandlingen av
5:e budet (14 statens och 3 kommunala inspektörer), men även i sammanhang med
6:e budet, l:a artikeln, 4:e och 6:e bönerna, vid frågorna n:ris 54, 55 och 71 och

113

»möjligen» n:ris 26, 39 cell 206 i gällande katekesutveekling, samt slutligen dä sedlighetens
bild klargjordes och exemplifierades. Berättelser i bibliska historien hade
också givit anledning beröra frågan; som exempel hava anförts berättelserna om
Daniel, Johannes Döpare», lierades’ gästabud, bröllopet i Kana, den förlorade sonen.
Folkskolinspektören T. Torbiörnsson har framhållit, att i bibliska historien spörsmålet
blott i förbigående syntes ha vidrörts, då däremot bibelläsningen ofta lämnade tillfälle
därtill. — De synpunkter, som under kristeudomsuudervisningen framhållits, hava varit
de sedligt-religiösa, de moraliska och etiska momenten; detta har påpekats av 4 statens
och 3 kommunala folkskolinspektörer. Börande frågans behandling har slutligen folkskolinspektören
E. Westberg framhållit, att det nog ej vore så många lärare och
lärarinnor, som av det enstaka omnämnandet av dryckenskapen bland de övriga lasterna
verkligen förmådde åstadkomma en framställning, som gjorde ett djupare och mera
varaktigt intryck på barnen; katekesen själv stannade icke vid denna punkt, och då
föranleddes helt naturligt ej heller lärarna att göra något särskilt därav. Ett supplement
till katekesen skulle Magnus Huss’ »varningsord» kunna utgöra, men säger sig
W. icke hava någonstädes hört denna skrift behandlas vid undervisningen. I de flesta
skolor funnes »varningsorden» kvar, ehuru vanligen i ett mindre presentabelt skick,
på några ställen hade de anskaffats på nytt. W. säger sig flera gånger hava erinrat
om desamma samt även påpekat för lärarna, att de borde ägna någon stund åt att
genomgå dem i samband med nykterhetsundervisningen.

Vidare hade i samband med ämnet historia nykterhetsfrågan berörts. Att spörsmålet
kommit till behandling i därför lämpat sammanhang, har framhållits av 17 statens
och 2 kommunala folkskolinspektörer. Detta har endast av ett fätal inspektörer
närmare belysts; så hade frågan berörts i samband med behandlingen av husbebovsbränningen
och dess avskaffande, Gustaf III:s inre styrelse, 1800-talets nykterhetsrörelser
och därvid främst vid läsningen av Wieselgrens verksamhet, som ofta fått
tjäna som utgångspunkt för framhållande av nykterhetsfrågans betydelse, vidare vid
genomgående av nutida sociala frågor, samt då vid studierna av lagstiftning, folkseder
och näringar historiska exempel gåve osökt anledning. I fråga om undervisningens
omfattning hade inom vissa distrikt särskilt givits eu kortfattad historisk framställning
av nykterhetsrörelsen och nykterhetsarbetet i vårt land, dess utveckling och dess
märkesmäu. Men även andra sidor av spörsmålet hade kommit till synes, och särskilt
hade önskemålet av den sociala synpunktens framhållande starkt pointerats från ett par
håll. Så hade folkskoliuspektören E. G. C. Drandt framhållit, hurusom inom ämnet
historia platsen vore att rikta barnens blickar på alkoholspörsmålets sociala betydelse,
i all synnerhet som den sociala synpunkten på uykterhelsfrågan alltmer framhölles
som den väsentliga. — Folkskolinspektören H. Falk har framhållit, att vid historieundervisningen
ett gott tillfälle gåves, vilket ock i allmänhet begagnades, att inkomma
på »rusdrvckseländet» vid behandlingen av Oskar I:s tid, ehuru F. säger sig befara,
att den ypperliga utgångspunkt att behandla saken socialt, som här förelåge och
som helt naturligt kunde leda över till eu kortfattad överblick av nykterhetslagstiftningen,
ej ofta tillräckligt utnyttjats. — Att denna synpunkt likväl beaktats, har framhållits
av folkskolinspektörerna E. Westberg, G. Kellström och inspektören i Kalmar.
Folkskolinspektören S. Dahl har framhållit, att de tillfällen, som här gåves, begagnades
att för barnen framhålla dryckenskapens skadliga inflytande på folkhälsan, huru
nykterheten bidroge till stärkande av folkets arbets- och värnkraft, samt de åtgärder,
som från samhällets och enskildes sida vidtagits för att hämma dryckenskapslasten. —
Folkskolinspektören i Örebro har påpekat, hurusom det syntes vara klart, att en

114

historielärare vid behandlingen särskilt av vårt folks nyare historia knappast kunde
undgå att ställa rusdryckstillverkningen, bruket av och handeln med rusgivande drycker
samt nykterhetsverksamlieten i etisk, social och ekonomisk belysning. — Slutligen
har folkskolinspektören i Landskrona påpekat, att tillfälle gåves att historiskt och
även annorledes beröra frågan särskilt i folkskolans högre avdelningar, då »de sociala
och ekonomiska förhållandena» ur Hildebrand, Svensk stats- och samhällskunskap behandlades.

Även i samband med andra ämnen hade nykterhetsfrågan berörts. Så hade den
kommit på tal vid geo^ro/iundervisningen enligt uttalanden från 4 statens och 1
kommunal folkskolinspektör. Folkskolinspektören i Uppsala har meddelat, att den
berörts i samband med talet om brännerierna i Skåne och Blekinge, Tysklands öltillverkning
och Frankrikes v in produktion. — Folkskolinspektören i Karlstad har meddelat,
att i samband med undervisningen om Sveriges näringar lämnades i folkskolans högre
avdelning (5:e klassen) vanligen några korta statistiska meddelanden om rusdryckernas
verkningar. — Och folkskolinspektören i Kristianstad har påpekat, hurusom i anslutning
till vissa delar av näringsgeografien en mera i detalj gående undervisning av nykterhetsspörsmålet
gavs; den antagna läroboken i näringsgeograli (Holm-Holmén) gåve
på ett ställe anledning att beröra spörsmålets ekonomiska sidor.

Vidare hade vid fceunundervisningen spörsmålet berörts i samband med redogörelsen
för alkoholhaltiga dryckers sammansättning, enligt vad folkskolinspektören i
Uppsala meddelat. Folkskoliuspektörerna i Linköping och Kalmar hava meddelat,
att i skolorna kemiska experiment och analyser utfördes.

Folkskolinspektören i Västerås har meddelat, att frågan berörts vid den hälsooch
hembygsundervisning, som enligt föreskrift inginge i åskådningsundervisningen.

Dessutom hade nykterhetsfrågan kommit på tal vid modersmåZsundervisningen
och vid innanläsningen enligt meddelanden från 4 statens och 2 kommunala folkskolinspektörer.
Särskilt hade spörsmålet beaktats vid läsning av vissa stycken i »Läsebok
för folkskolan»; detta har påpekats av 8 statens och 4 kommunala inspektörer. Folkskolinspektören
V. Kornell har framhållit, hurusom man ofta i modersmålsämnet
kunde komma att stanna inför en personlighet, som vore eu förebild för en nykter
människas liv.

Understundom hade även undervisningen i räkning fått tjäna nykterhetsundervisningen.
Så har folkskolinspektören P. Holmvall meddelat, att de lärare, som förstått
betydelsen av att tillämpningsuppgifterna i räkning bleve så vitt möjligt hämtade
från områden för den sakundervisning, som i skolorna meddelades, läte sig angeläget
vara att också på ifrågavarande område låta sakundervisningen bliva, så långt görligt
vore, bestämmande för räkneuppgifternas innehåll. Härvid läge det nära till hands att
kombinera nykterbetsundervisuing med sparsamhetundervisning, något som i flera
skolor ägde rum. — Så har ock folkskolinspektören T. Torbiörnsson framhållit, att
någon gäng även vid räkningen spörsmålet vidrörts från kostnads- och sparsamhetssynpunkt.
— Att nykterhetens betydelse för den enskildes och folkets hälsa och ekonomi
något här berörts, har påpekats av folkskolinspektören G. Kellström.

Slutligen hade vid s/coiAöksundervisningen de ekonomiska och fysiologiska sidorna
av frågan fått en praktisk och god behandling, enligt vad folkskolinspektören E.
Westberg meddelat.

Ett flertal folkskolinspektörer hava framhållit, hurusom inom vissa distrikt och
vid vissa skolor särskilda nykterhetslektioner givits i anslutning till de vanliga skol -

ämnena. Så har folkskolinspektören Hj. Strömberg meddelat, att i ett flertal skolor
ett visst antal timmar, varierande mellan 2 och 10, årligen använts enbart till
nykterhetsundervisning. — Folkskolinspektören E. Torell har meddelat, att i fortsättningsskolorna
undervisningen i hälsolära och alkohologi meddelats å särskild tid. —
Folkskolinspektören G. Leffler tiar påpekat, att i några få fall nykterhetsundervisning
meddelades på särskild därtill anslagen tid, 2 timmar i månaden, och då i regel
enligt tlelenius, Lärobok i alkohol. —- Folkskolinspektören A. N. Hammar har meddelat,
att fullständigt systematiskt ordnad nykterhetsundervisning, med särskilda timmar
på schemat, förekomme i Karlskrona stadsförsamling. — Folkskolinspektören
C. A. Nordlander har meddelat, att i vissa skoldistrikt vore för nämnda undervisning
vissa dagar, en eller två veckor under terminen, anslagna, då ämnet systematiskt
genomgiuges under en eller flera timmar om dagen, och att då i regel följdes någon
särskild lärobok. — Folkskolinspektören F. Svedberg har meddelat, att i några mera
utvecklade folkskolor nykterhetsundervisningen upptagits på timplanen såsom ett mera
fristående ämne. — Folkskolinspektören V. Kamell har meddelat, att särskild, mera
systematisk ordnad nykterhetsundervisning bedreves inom Kiruna skolor i egentliga
folkskolans tredje årsklass, där, efter det människokroppens anatomi under större delen
av läsårets naturkunnighetslektioner behandlats, tio lektioner i slutet av vårterminen
vore helt anslagna till nykterhetsundervisning, varjämte såsom kontroll över att denna
undervisning lämnat något resultat, det vore föreskrivet, att en nvkterhetslektion
skulle vara upptagen på examensschemat för alla till ifrågavarande årsklass hörande
avdelningar. — Folkskolinspektören i Örebro har meddelat, att eu mera speciell och
sammanhängande undervisning anordnats i folkskolans 3:e och 4:e klasser. Till denna
undervisning hade under varje läsår anslagits högst 6 timmar. Tillika hade som en
grundsats uttalats, att denna mera speciella undervisning skulle handhavas av för densamma
kompetent lärare eller lärarinna. — Folkskolinspektöreu i Jönköping har meddelat,
att han i regeln, dock ej varje år, brukade anmoda skolornas lärare och lärarinnor
på folkskolestadiet att förlägga det huvudsakliga av nykterhetsundervisningen till
en viss angiven tid under läsåret, vanligen tiden närmast före eller närmast efter
påskferierna. Syftet med denna åtgärd hade varit att för lärarpersonalen under den
rådande trängseln mellan olika slag av lärostoff underlätta bemödandet att finna erforderlig
tid för nykterhetsundervisningen. — Folkskolinspektören i Uddevalla har meddelat,
att vid naturkunnighetsundervisningen i samband med läran om människokroppen och
hälsoläran 6 å 8 lektioner (olika av olika lärare) anväudes för att med ledning av läroboken
och med belysning av grafiskt-statistiska tabeller, ävensom modeller och preparat
genomgå ämnet. — Vidare bär folkskolinspektören i Östersund meddelat, att för nykterhetsundervisning
vid Östersunds folkskolor vore anslagna cirka 17 timmar per år eller
1 timme var fjortonde dag, och folkskolinspektören J. Renvall har upplyst, att den för
ämnet anslagna tiden varierade mellan 4 och 8 timmar, allt efter olika skolformer.

Att särskild nykterhetsundervisning bedrivits utanför själva skolundervisningens
ram., har folkskolinspektören i Falun påpekat, vilken meddelat, att sedan höstterminen
1908 eu särskild nykterhetsundervisning bedrivits av Falu lokalförening av Sveriges
lärares nykterhetsförbund inom eu avdelning av »Sveriges vår», som utgjorde en
sammanslutning av svenska skolbarn med uppgift att motarbeta bruket av skadliga
njutningsmedel och väcka kärlek till sådant, som skänkte sund livsglädje och verkade
förädlande. I följd av begränsat utrymme hade endast eleverna i folkskolans 3:e och
4:e klasser samt i fortsättningsskolan ägt tillträde till föreningen. 2 å 3 gånger i

116

terminen hade möten anordnats i gymnastiksalen, varvid förekommit ett kort föredrag
i nykterhetsfrågan eller över någon märkesman på nykterhets- eller kulturområdet av
någon av lärarna.

Från eu del folkskolinspektörer hava uppgifter lämnats, att särskilda av vederbörande
skolstyrelse respektive skolråd utarbetade och godkända läroplaner för nykterhetsundervisuingen
funnes och i skolorna följdes. Enligt tillhandakomua uppgifter
finnas dylika läroplaner i Gävle, Sala, Falun, Karlskrona, Göteborg, Norrköping,
Hälsingborg, Jönköping, Linköping, Halmstad, Kalmar och Trälleborg. 1 Borås
meddelades nykterhetsundervisning enligt en av domkapitlet i Skara fastställd kursfördelning.
Vidare funnes särskilda läroplaner för nykterhetsundervisningen, enligt
vad vederbörande folkskolinspektörer meddelat, i följande skoldistrikt: Högbo och Valbo
skoldistrikt i Gävleborgs län, Loftahammars skoldistrikt i Kalmar län, Norbergs och
Västanfors'' skoldistrikt i Västmanlands län och Avesta skoldistrikt i Kopparbergs län.
Enligt vad folkskolinspektören i Örebro meddelat, vore förslag till dylik läroplan utarbetat,
men ännu ej antaget. Vidare har folkskolinspektören T. Lindqvist meddelat,
att undantagsvis vore inom hans distrikt en särskild undervisningsplan för undervisning
i nykterhet uppgjord och tillämpad. — Folkskolinspektören i Kristianstad har
meddelat, att med förestående revision av folkskolans kursplan en speciell plan komme
att uppgöras jämväl för nykterhetsundervisningen. Även i Södertälje vore en särskild
plan under utarbetande.

Rörande i respektive ämnen använda läro- och läseböcker föreligga nppgifter.
Så hade i naturkunnighet begagnats läroböcker av Berg-Lindén, Berlin, SegerstedtForsell,
Ålmqvist-Lagerstedt, L. G. Andersson, Cederblad, Wahlstedt och Celander.

Beträffande undervisningen i hälsolära och den i samband därmed meddelade
nykterhetsundervisningen hade i regel ingen särskild lärobok använts, utan undervisningen
anknutit sig till de vanliga läroböckerna i naturlära och biologi. Av synnerligen
många inspektörer har dock påpekats, hurusom särskilda läroböcker vore i bruk dels
som litteratur för läraren, dels som läseböcker, dels ock som läroböcker i fortsättningsskola
och en eller annan folkskolas högre avdelning. Det vore läroböcker av TrvggHelenius,
Berg, Thunberg, Granström, Kjellberg-Lindén, Tigerstedt, Wallis, Fischer,
Göransson, Lundgren. I fråga om läroböcker i ämnet har folkskoliuspektören E. Möllerberg
framhållit, att bristen på en kortfattad och för barnen lämplig lärobok gjort,
att nykterhetsundervisningen hittills måst nästan uteslutande grunda sig på lärarens
muntliga framställning.

Vid undervisningen i historia hade, enligt uppgifter från inspektörerna, använts
läroböcker av Grimberg, Odhner-Westman, Hans Larsson, Rydfors, Berg, Lundeqvist,
Bergström, Borgström, Rosenborg, Nordahl-Rolfsen, Brandell, Hildebrand och Pira.
Beträffande särskilt Hans Larssons och Grimbergs läroböcker hava av 3 statens folkskolinspektörer
framhållits, att dessa lämnade vederbörligt utrymme åt nykterhetsrörelsens
historia.

Vid undervisningen i kristendomskunskap hade, enligt inkomna uppgifter, använts,
utom olika editioner av gällande katekesutveckling (t. ex. Meurling-Ottander,
Sjölander, m. fl.), läroböcker av Norlén-Lundgren, Bäckman, Hedén, Bergqvist, Liljeholm-Andersson,
Blomqvist-Persson-Ahlberg, Bergqvist-Esscher, Steinmetz, Billing,
Smith, Nilsson, Herner, Stave, Ekström och Linden.

Flerstädes funnes i skolorna och användes vid undervisningen åskådningsmateriell,

117

såsom Wallis’ åskådningstavlor, grafiska tabeller, kemiska preparat och diverse kollektioner;
detta har vitsordats av 30 statens och 10 kommunala folkskolinspektörer, vilka
sistnämnda i regel framhållit, att skolorna i respektive städer vore mer eller mindre
rikligt försedda med dylik materiell. Att åskådningsmateriell endast funnes inom de
bättre utrustade skolorna inom respektive distrikt, bär framhållits av 2 statens folkskolinspektörer.
A andra sidan hava ett par inspektörer pekat på bristen av lämplig
undervisningsmateriell. Så har folkskolinspektören E. G. C. Brandt framhållit, att
mycket ofta åskådningsmateriell (planscher) saknades och endast vid ett par skolor
hade påträffats den »lilla kemikalielådan», som funnes upptagen i den officiella förteckningen
över undervisningsmateriell. Bristen på åskådningsmateriell gjorde sig
kännbar, och lärarna klagade över nämnda brist, framhåller folkskolinspektören K. G.
Widelius och påpekar, att i 40 av 46 socknar inom hans inspektionsområde ingen
åskådningsmateriell förekommit. — Bristen framhålles också av folkskolinspektören
L. Levander, som dock erinrat, att ett stort antal skoldistrikt anskaffat åtminstone
någon materiell. — Folkskolinspektören J. Sunneman har framhållit, att materiellsamliDgarna
mångenstädes behövde kompletteras och flerstädes nyanskaffas.

Beträffande själva användningen av undervisningsmateriellen har folkskolinspektören
A. Alexandersson meddelat, att befintlig åskådningsmateriell rätt flitigt användes;
men dess användande ställde, enligt A:s förmenande, stora anspråk på lärarens
pedagogiska förmåga att verkligen anpassa sig efter barnens ståndpunkt, ty eljest
kunde hela undervisningen blott gä upp uti kemiska och fysikaliska experiment med
en mängd minnesuppgifter, som tröttade barnen och litet eller intet inplantade hos
de unga verklig kärlek till nykterhet. A. framhåller som sin åsikt, att god och medryckande
lektyr, som under berättelseform visade nykterhetens välsignelse och dryckenskapens
vådor, på de unga verkade mycket mer än långa och tidsödande kemiska
experiment.

Rörande hvad som åtgjorts för åstadkommande dels av ledning för bedrivande av
en ändamålsenlig nykterhetsundervisning dels ock av lärarkårens utbildning för meddelande
av en dylik undervisning föreligga ett par uttalanden. Så har folkskolinspektören
J. Olsson-Garpe beträffande sitt distrikt meddelat, att för några år sedan skoldistrikten
besöktes på den gemensamma nykterhetsorganisationens i länet bekostnad
av en väl kvalificerad kvinnlig föreläsare, som jämte ett föredrag om nykterhetsundervisningen
i skolorna meddelade en plan, hur saken borde tas under de skilda skolåren;
denna plan hade nog varit till god hjälp och ledning, men fullständigt följd
hade den enligt 0.-G:s förmenande knappast blivit någonstans. — Folkskolinspektören
N. Larsson har meddelat, att en hel del av lärarna, merendels på vederbörande
skolråds bekostnad, bevistat inom länet anordnade nykterhetskurser och tydligen
gjorde bruk av vad de vid dessa kurser inhämtat. — Särskilt har folkskolinspektören
J. Sunneman framhållit vad som från vederbörande landstings sida åtgjorts för befrämjande
av nykterhetsundervisningen. Så har han först påpekat, hurusom landstinget
under senare år anslagit medel årligen för tre skollärares (-innors) deltagande
i de kurser i alkohologi och hälsolära, vilka Centralförbundet för nykterhetsundervisning
varje sommar anordnade. Verksammast, mest omfattande och omedelbart hade,
enligt vad S. framhåller, landstinget gagnat nykterhetsundervisningens sak inom länet
genom ett årligt anslag å 1,500 kronor till sådan undervisnings främjande där, av
vilket anslag större delen använts till bestridande av omkostnaderna för särskilt utsedd
nykterhetsundervisares medverkan vid »skolmöten», eller sådana sammanträden,

118

som författningsenligt borde äga rum mellan folkskolinspektör och olika lärarkårer,
vilka sammanträdde på inspektörens kallelse. Berörda anslags förefintlighet hade gjort
tre dylika sammanträden årligen snart sagt obligatoriska inom inspektionsområdet.
Vidare hade landstinget därutöver anslagit 200 kronor årligen till resebidrag åt därtill
berättigade lärare och lärarinnor, som deltagit i sagda möten, varav följden blivit,
att mötena nästan utan undantag blivit av därtill kallade mangrant besökta. — S.
har därefter närmare redogjort för de instruktionsföredrag rörande nykterhetsundervisningen,
som förekommit vid ifrågavarande möten. Vid dessa, som vart och ett
varat °två dagar eller ännu längre, hade under 8 år folkskolläraren A. J. Granström
från Timrå varit utsedd att medverka såsom nykterhetsundervisare. Vid varje möte
hade hållits 3 å 4 instruktionsföredrag för lärarkåren samt lika många nykterhetslektioner
med dels barn ur folkskolans högre och lägre avdelning dels småskolans
barn. Instruktionsföredragen hade gått ut på att klargöra de olika huvudprinciper
och de metoder, som historiskt sett uppburit nykterhetsverksamheten, och erkunnerligen
bestämma undervisningen därvid, icke mindre i Amerika äu ock i Europas skilda
länder; vidare att angiva den naturliga fortgång, som med olika utgångs- och anslutningspunkter
och med hänsyn till barnens olika utvecklingsgrader borde utmärka
nykterhetsundervisningen i skolan från och med småskoleklasserna till och med folkskolans
högsta klass, samt huru denna undervisning kunde och borde anknytas, till
undervisningen i skolans särskilda läroämnen. Vid sista föredragets slut hade givits
anvisning å för nykterhetsundervisningen lämpliga läroböcker och eljest tillgänglig
undervisningsmateriell. Dylik materiell hade även vid itrågavarande instruktionsföredrag
använts och demonstrerats. Slutligen framhåller S., att Granström under
årens gång medhunnit att besöka och instruera varje distrikts lärarkår inom området
mest tre gånger, det vill säga vid tre skolmöten, samt att lärarkåren å sin sida sökt
i sina skolor förverkliga de lärdomar, som bibringats dem. Vid sådant förhållande
torde man, säger S., kunna våga det påståendet, att på det hela taget det funnes jämförelsevis
goda förutsättningar för ett rationellt bedrivande av nykterhetsundervisningen
vid de allra flesta av områdets skolor, samt att läraruas livliga intresse för saken i
samband med inlärandet av förenämnda instruktioner av sakkunnig undervisare syntes
få anses utgöra en borgen för att nivån för meranämnda undervisnings bedårande
där skulle snarare höjas än sänkas. Slutligen meddelar S., att landstiuget för 3-årsperioden
1914—16 beviljat årligen 500 kronor för inrättande inom länet av bygdebibliotek
till främjande av nykterhetsundervisningen. — Likaså har folkskolinspektören
V. Karnell meddelat, att varje år av honom ett större möte hölles, dit lärare och
lärarinnor från hela inspektionsområdet kallades. Bland annat brukade vid dessa
möten nykterhetsspörsmalet sättas på programmet. Till mötet plägade nämligen K.
från eget eller annat område kalla en lärare, som dels inför den församlade lärarkåren
med ett par av de högre folkskoleklasserna å mötesplatsen hölle instruktiva
nykterhetslektioner med hjälp av åskådningsmateriell, dels för de församlade
lärarna och lärarinnorna hölle nykterhetsföredrag, varvid han framför allt sökte väcka
åhörarnas intresse icke blott för nykterhetssaken i allmänhet utan förnämligast för vad
skolan borde göra för densamma samt gåve sina åhörare de medel och de metoder,
som borde användas vid undervisningen. Läraren i fråga vore en på detta område
kompetent man och åskådningsmateriellen den bästa tillgängliga. Mötet räckte tvä
dagar — lektioner och föredrag hölles varje dag. Efter såväl lektion som föredrag
följde diskussion, vilken inspektören brukade avsluta med ett slutomdöme, därvid jämväl
givande speciella råd och anvisningar åt lärarpersonalen vid de olika skolformerna.

119

Sålunda preparerade en gång varje år ginge lärarna ut till de olika bygderna vid såväl
allfarväg som ödebygd för att göra vad de kunde även för denna undervisning.
Vidare meddelar K., att två lärare från hans inspektionsområde varje år deltagit i
Centralförbundets kurser i hälsolära och alkohologi. Hemkomna sökte de var på sin
ort eller inom en mindre krets undervisa barnen och instruera sina kamrater. — Folkskolinspektören
i Gävle har meddelat, att för höjande av lärarpersonalens kompetens
och intresse för denna undervisning nykterhetskurser anordnats, varjämte nykterhetslitteratur
på skolkassans bekostnad anskaffats för de olika skolorna. — Folkskolinspektören
i Örebro har meddelat, att ett stort antal av lärarpersonalen, delvis med anslag
ur skolkassan, bevistat en eller flera kurser i nykterhetsundervisning. — Likaså har
folkskolinspektören i Kristianstad meddelat, att flera lärare deltagit i särskilda nykterhetskurser.
— Folkskolinspektören i Eskilstuna har slutligen meddelat, att sedan
år 1907 årligen anslagits 250 kronor till nykterhetsstipendier åt lärare och att dessa
utdelats vanligen med 50 kronor till varje lärare, som besökt någon kurs i ämnet.
Till den föreläsningskurs i nykterhetsfrågan, som hållits i Eskilstuna hösten 1914,
hade anslagits 150 kronor med villkor, att folkskolans lärare utan afgift hade tillträde
till samtliga föreläsningar.

Beträffande särskilt uttalade önskemål, vilka kommit till synes i folkskolinspektörernas
redogörelser, torde följande framhållas. Folkskolinspektören H. Falk har
beträffande nykterhetsundervisningen i folkskolorna framställt det önskemålet, att den
framför allt måtte bedrivas med utgångspunkt från etiska och sociala synpunkter;
det vore, säger F., sådana synpunkter, som verkligen kunde intressera barnen och
väcka dem till insikt om rusdryckernas fara, då däremot de medicinska synpunkterna,
huru förträffliga de än kunde vara, lämnade de flesta tämligen oberörda. — Folkskolinspektören
J. E. Broberg har påpekat, att nykterhetsundervisningen i det stora hela
bedreves likartat i alla skolor, men tillika uttalat önskvärdheten av att samma plan
måtte gälla för samtliga skolor, dä det eljest ofta hände, att undervisningen i ämnet
dels försummades dels bedreves mindre tillfredställande.

Enligt vad folkskoliuspektören S. Dahl meddelat, hava i av honom infordrade
yttranden några skolrådsordförande framhållit önskvärdheten av att en »lämplig lärobok
i nykterhet måtte utgivas och att nykterhetsundervisningen måtte såsom särskilt
ämne införas i kursplanen».

5. De högre folkskolorna.

Rörande nykterhetsundervisningens bedrivande vid de högre folkskolorna föreligga
yttranden från vederbörande föreståndare för 30 dylika skolor.

Från de flesta högre folkskolor äro uppgifterna synnerligen kortfattade och allmänt
hållna. Några direkta allmänna uttalanden om nykterhetsundervisningens ställning
och dess bedrivande föreligga icke i annan mån, än att det framhållits, att nykterhetsundervisningen
meddelats i sammanhang med undervisningen i kristendom, naturlära
och även andra ämnen, så snart anledning därtill givits (högre folkskolan i
Väsby), eller med tillhjälp av läroboken i naturlära (högre folkskolan å Visingsö),
eller att någon egentlig nykterhetsundervisning icke bedrivits annat än vad som

120

kunde föranledas av ena eller andra läroämnet (högre folkskolan i Raus). Från Arlövs
högre folkskola har tillagts, att lärobokens stoff kompletterades med muntliga meddelanden.
I högre folkskolan vid Klippan hade någon nykterhetsundervisning icke
meddelats, alldenstund ifrågavarande undervisning enligt kursplanen vore förlagd till
4:e klass, och skolan ännu endast hade 2 klasser.

I samband med biologi och hälsolära bedreves undervisningen i de allra flesta
skolor. Uppgifterna från 7 högre folkskolor endast hänvisa till läroböckerna eller meddela,
att nykterhetsundervisuiugen bedrivits i samband med dessa ämnen. Vid högre
folkskolan i Falsterbo hade undervisningen bedrivits så, att två lektioner varje termin
hållits med belysning av professor Wallis’ »åskådningstavlor för nykterhetsundervisningens
bedrivande». .. .

Redogörelse för det sammanhang,! vilket nykterhetsfrågan berörts vid undervisningen
i biologi och hälsolära, har lämnats i uppgifterna från 5 högre folkskolor. — Vid högre
folkskolan i Lund förekomme laborationsövningar som inledning till den därpå följande
framställningen, vilken i korthet berörde följande huvudsynpunkter: alkoholens
betydelse i industrien såsom brännämne och såsom lösningsmedel, de viktigaste alkohol^
dryckernas till verkningssätt och förekomst i vårt land, alkoholens ringa betydelse som
näringsmedel under jämförelse med andra, dess giftverkningar (akuta och kroniska)
samt dryckenskapen och samhället. — Föreståndaren för högre folkskolan i Ystad har
meddelat, att, enligt den av Lunds domkapitel fastställda timplan och kursfördelning,
i skolans första klass undervisning meddelades om människokroppens förrättningar och
vård, varvid alkoholens uppkomst och egenskaper, näringsvärde, inverkan på matsmältningen,
blodomloppet, muskelstyrkan, kroppsvärmen, hjärnan och nervsystemet samt
dess betydelse i ekonomiskt, sedligt och socialt hänseende behandlades. Huvuddragen
av nykterhetsrörelsens historia genomginges i samband härmed. — Vid högre folkskolan
i Onsala hade alkoholens skadliga verkningar framhållits särskilt vid genomgåendet
av matsmältnings- och blodomloppsverktygen samt den avdelning i hälsoläran,
som behandlade njutningsmedlen. — Vid Sällskapets för folkundervisningens befrämjande
högre folkskola för flickor i Stockholm hade i samband med undervisningen i
hälsolära särskilt utförligt behandlats frågorna om alkoholens näringsvärde, alkoholförgiftning
samt alkoholmissbruket och samhället.

Ämnet biologi förekomme, enligt uppgift, icke vid högre folkskolorna i Kattarp,
Raus och Gudmundrå, och vid högre folkskolan i Säter meddelades nykterhetsundervisning
huvudsakligen i samband med historia och kristendomskunskap.^ Föreståndaren
vid Sandvikens högre folkskola har anfört, att biologikursen ej gåve anledning
till nykterhetsundervisning och att undervisning i hälsolära ej förekomme.

Vid undervisningen i biologi och hälsolära hade, enligt de inkomna uppgifterna,
använts läroböcker av Almqvist-Lagerstedt (6 skolor), Berg-Linden (4 skolor), Thunberg
(2 skolor), Berlin, Bohlin, Lindman, Silfverskiöld, Berg, Fischer och KjellbergLiudéu
(vardera vid 1 skola) samt som läseböcker begagnats böcker av Thunberg (3
skolor) och Berlin (1 skola), varjämte från en skola meddelats, att »Tigerstedts stycke
folkskolans läsebok» genomginges vid nykterhetsundervisningen.

Vid undervisningen i kemi hade uppmärksamhet ägnats åt alkoholen vid högre
folkskolorna i Malmö, Lund, Stockholm och Borgholm. Vid sistnämnda skola behandlades
alkoholens gift- och stimulerande verkningar jamförda med andra organiska
gifters samt meddelades även något om de fysiologiska verkningarna »hämtat ur prof.
U. Quensels arbete Alkoholen från medicinsk synpunkt».

121

Vid Ämfendomsundervisningeu hade nykterhetsfrågan vidrörts i de flesta högre
folkskolor; att behandlingen av den kristna tros- och sedeläran, därtill gåve gott tillfälle,
har påpekats av föreståndaren vid högre folkskolan i Åtvidaberg. Vid högre
folkskolan i Kattarg hade bibelläsningen lämnat ett och annat tillfälle att beröra
frågan. Rörande det närmare sammanhang, i vilket frågan berörts, föreligga uppgifter
endast från två skolor, nämligen från högre folkskolan i Marstrand, där frågan belysts
från biblisk synpunkt i samband med genomgången av bibelns böcker, och från högre
folkskolan i Malmö, där vid läsningen av 5:e budet spritdryckernas skadliga verkningar
och deras orsaksförhållande till brottsligheten berörts. Föreståndaren för högre
folkskolan i Orsa har framhållit, hurusom den allmänna moralundervisningen, som
skulle ingå i kristendomsundervisningen, lämnade gott tillfälle att beröra nykterhetsspörsmålen.

Vid undervisningen i kristendom hade, enligt uppgifterna, utom katekesen oeh
bibeln, använts läroböcker av Bergqvist och Bensovv (vardera vid 1 skola).

I samband med kyrkohistorien hade nykterhetsfrågan behandlats enligt vad som
meddelats från högre folkskolorna i Malmö, Onsala och Sunne, och hade spörsmålet
därvid upptagits i sammanhang med redogörelsen för P. Wieselgrens liv och verksamhet.

Som läroböcker i kyrkohistoria hava uppgivits böcker av Ekström (6 skolor),
Lövgren och Lundin (vardera vid 1 skola).

Vid undervisningen i historia hade i de flesta högre folkskolor nykterhetsfrågan
kommit till behandling. 1 uppgifterna från 18 högre folkskolor har emellertid endast
hänvisats till vederbörande läroboks framställning. Från några skolor föreligga något
utförligare yttranden. Så hade vid högre folkskolan i Malmö givits, en översiktlig
framställning av nykterhetsrörelsens historia; vid högre folkskolan i Åtvidaberg hade
vid behandling av de antika folkens degeneration och undergång tillfälle givits till
framhållande av spritens rasförstörande inverkan, och inom svenska historien hade behandlats
det sociala elände, brännvinet och andra alkoholhaltiga drycker åstadkommit
under 1800-talet, samt P. Wieselgrens framträdande och den svenska nykterhetsrörelsens
sociala betydelse. — Vid högre folkskolorna i Orsa, Onsala och Sunne hade frågan
mera ingående berörts vid framställningen av P. Wieselgrens verksamhet. — Vrid
högre folkskolan i Kattarg hade vid repetition av 1800-talets svenska historia de stora
folkrörelserna under århundradet berörts och då också nykterhetsrörelsen. Så hade
ock varit fallet vid Marstrands högre folkskola. — Vid Gudmundrå högre folkskola
hade redogörelse lämnats för nykterhetslagstiftningen.

Vid historieundervisningen hade enligt uppgift'' använts läroböcker av OdhnerWestman
(9 skolor), Pallin-Boethius (4 skolor), Grimberg (4 skolor), Larsson-Wimarsson
(2 skolor) och Höjer (1 skola), varjämte Scbuck-Lundahls läsebok begagnats i 8 skolor.

^samband med undervisningen i samhällslära och statskunskap hade nykterhetsspörsmålen
berörts vid högre folkskolorna i Båstad, Kattarg och Åtvidaberg. Vid
de två sistnämnda skolorna hade därvid nykterhetslagstiftningen berörts. Föreståndarinnan
för Sällskapets för folkundervisningens befrämjande högre folkskola för
flickor i Stockholm har meddelat, att i 3:e klassen alkoholfrågan berördes vid undervisningen
i samhälls- och yrkeshygien, varvid huvudvikten lagts vid alkohollagstiftningen;
vidare brukade lärarinnan i samhällslära i samma klass föreläsa om nykterhetsrörelsen
med stöd huvudsakligen av en artikel i »Social handbok, utgiven av centralförbundet
för socialt arbete».

122

Vid genomgående av kursen i huslig ekonomi kade nykterhetsfrågan vid Jonstorps
högre folkskola fått en omfattande behandling.

Vid (7eogra/?undervisningen hade, enligt vad föreståndaren för Borgholms högre
folkskola meddelat, alkoholhanteringens ekonomiska betydelse berörts i samband med
behandlingen av de viktigaste spritproducerande länderna. Även vid högre folkskolan
i Fleninge hade vid denna undervisning frågan beaktats.

Någon särskild plan för nykterhetsundervisningen har icke omnämnts i de inkomna
uppgifterna. Att dylik plan saknas, har särskilt framhållits i meddelandena
från högre folkskolorna i Lund, Kattarp, Malmö och Sandviken. Enligt vad som
framgår av uttalandena från vederbörande föreståndare vid högre folkskolorna i Ystad
och Orsa, vore här planen för nykterhetsundervisningen inarbetad i den allmänna
kursplanen. Föreståndaren för högre folkskolan i Orsa har framhållit, att, ehuru icke
någon egentlig nykterbetsundervisning förefunnes vid skolan, utan denna skedde i
samband med undervisningen i en del övriga ämnen, denna undervisning ingalunda
förbisåges, utan att tvärtom alla tillfällen väl beaktades att hos lärjungarna inskärpa
nykterhetsfrågans stora betydelse såväl lör individen som för samhället, och har han
som sin åsikt uttalat, att den rättaste och allsidigaste behandlingen frågan just erhölle,
om den finge behandlas i samband med de övriga ämnen, som den sålunda berörde.

Enligt vad som meddelats från högre folkskolan i Ytterlännäs både en sammanfattande
''överblick av nykterhetsfrågan givits, sedan de saken berörande kapitlen i
vederbörande läroböcker blivit genomgångna, varvid vid behov kompletterande upplysningar
lämnats, hämtade från anteckningar förda vid en av föreståndaren bevistad
nykterhetskurs i Stockholm.

Att åskådningsmateriell funnes och begagnades vid undervisningen har påpekats
i meddelanden från 5 högre folkskolor.

Slutligen har från några högre folkskolor meddelats, att frivillig nykterhetsverksamhet
där förekomme. Så funnes vid högre folkskolorna på Visingsö och i Malmö
avdelningar av Sverges Studerande Ungdoms Helnykterhetsförbund med stor anslutning.
Vid sistnämnda skola hölles i regel ett nykterhetsföredrag för eleverna varje år, och
vid högre folkskolan i Marstrand bereddes dem tillfälle att bevista de föreläsningar i
nykterhetsfrågan, som anordnades av föreläsningsanstalten på platsen.

6. Folkhögskolorna.

Rörande nykterhetsundervisningens bedrivande vid folkhögskolorna hava redogörelser
avgivits av vederbörande föreståndare för 40 folkhögskolor.

Nykterhetsfrågan hade enligt de inkomna uppgifterna berörts vid samtliga folkhögskolor,
antingen genom särskilda åt ifrågavarande spörsmål ägnade lektioner eller
lektionsserier eller ock i samband med övriga skolans ämnen.

Vid ett flertal skolor hade särskilda timmar avsatts åt nykterbetsundervisning
och en mer sammanfattande framställning givits. Så hade vid folkhögskolan i Malung
alkohologien erhållit i samband med hälsoläran 5 å 10 timmar, och omfattade undervisningen
såväl fysiologiska som statistiska, sociala och etiska synpunkter, men måste
givetvis göras ganska kortfattad. — Föreståndaren för folkhögskolan i Vendelsberg

123

har meddelat, att särskilda lektioner hölles angående spritdryckernas verkningar såväl
i moraliskt som ekonomiskt och sanitärt hänseende, och att de synpunkter, som härvid
framträdde, också belystes vid flera av skolans läroämnen, såsom hälsolära, historia
och nationalekonomi m. fl. — Vid folkhögskolan i Herrljunga förekotnnie några fristående
lektioner, vilka avsågo dels att medelst ett flertal grafiska tabeller (delvis
gjorda av läraren) lämna en statistisk framställning rörande alkoholens inverkan ifråga
om dödlighet, fattigdom och brottslighet, dels att genom experiment påvisa alkoholförekomst
i vissa drycker och alkoholens inverkan på eu del födoämnen, dels att medelst
särskild undervisningsmateriel! belysa de olika ämnenas förekomst i bröd, mjölk,
Öl och brännvin. — Vid folkhögskolan i Brunnsvik meddelades varje år undervisning i
nykterhetsfrågans sociala betydelse, omfattande 5 å 10 timmars föreläsningar över
ämnena alkohol och fattigdom samt alkohol och brottslighet; undervisningen skedde
föreläsningsvis och illustrerades medelst ett rikhaltigt grafiskt-statistiskt material, som
av skolans lärare med tillhjälp av den officiella statistiken och nykterhetskommitténs
betänkande utarbetats. — Vid Dalarnas folkhögskola i Fornby hade bruksläkaren vid
Domnarfvet under några år hållit en serie föredrag om nykterhetens betydelse för
hälsan; då denne numera blivit förhindrad och annan läkare ej kunnat erhållas, hade
undervisningen bestritts av vederbörande lärare och lärarinnor i naturkunnighet och
hälsovård. — Vid folkhögskolan i Färgelanda omfattade nykterhetsundervisningeu
omkring 8 å 10 lektioner och brukade anordnas efter följande plan:

1. De alkoholhaltiga dryckernas tillverkning, sammansättning och näringsvärde.

2. Deras inverkan på människokroppen.

3. Deras inverkan på samhället: fattigvård, fångvård och sjukvård m. m.

4. Deras inverkan på det kommande släktet.

5. Nykterhetsrörelsen. — Vid folkhögskolan i Alsta behandlades nykterhetsfrågan
i samband med hälsolära och i föreläsningsform efter ungefär följande plan:

1. De alkoholhaltiga dryckernas tillverkning och egenskaper.

2. Alkoholens fysiologiska och anatomiska verkningar.

3. Alkoholens inverkan på arbetsförmågan.

4. Alkoholfrågans sociala betydelse:

a) Alkoholkonsumtionens storlek,

b) Alkoholkonsumtionens ekonomiska betydelse,

c) Alkoholen och folksjukdomarna,

d) Alkohol och fattigdom,

e) Alkohol och brottslighet,

f) Alkohol och ärftlighet.

Åt frågan ägnades omkring 5 å 6 timmars sammanhängande behandling. — Vid
folkhögskolan i Mola hade ämnet behandlats — förutom i samband med kemi, fysik,
biologi, hälso-, uppfostrings- och folkhushälluingslära — även mot läsårets slut under
några härför särskilt anslagna timmar. — Föreståndaren för Birka folkhögskola har
meddelat, att den tid, som i samband med hälsoläran ägnades alkoholfrågan, uppginge
till omkring 4 å 6 timmar. Härvid behandlades ämnets medicinska sida tämligen
knapphändigt, och undervisningen koncentrerades på alkoholens inverkningar på hjärnan,
nervsystemet och själslivet. Spritbrukets verkningar ur etisk, social och ekonomisk
synpunkt behandlades så utförligt som tiden medgåve, varjämte de sociala missförhållanden,
som främjade spritbruket, kampen mot rusdryckerna samt något historik
inginge i kursen. — Vidare har av 2 föreståndare framhållits, att frågan varit föremål
för särskilda, fristående föredrag. Från 5 folkhögskolor har meddelats, att vid

124

varje kurs nykterhetsföredrag hållits av särskilda till skolorna kallade föreläsare. Vid
folkhögskolan i Nässjö både nykterhetsundervisningen haft formen av fria föredrag,
som behandlade alkoholfrågans etiska och sociala sidor, varjämte nykterhetstrågan någon
gång under varje manlig kurs upptagits till behandling vid de diskussionsövningar,
som under lärarens ledning hölles med eleverna. — Att frågan särskilt varit föremål
för behandling vid diskussionsövningar, har dessutom framhållits av 5 folkhögskoleföreståndare.

Vid de flesta folkhögskolor hade dock nykterhetsfrågan beaktats i samband med
undervisningen i de ordinarie läroämnena. Från 11 folkhögskolor har också påpekats,
att någon särskild nykterhetsundervisning ej där förekomme. Vid de ämnen, som
indirekt berörde frågan, hade vid 1 folkhögskola åt densamma ägnats tillbörlig uppmärksamhet
ur såväl individuell som social synpunkt.

Främst hade nykterhetsfrågan upptagits i samband med undervisningen om hälsovård
och hälsolära och här erhållit en mer ingående och utförlig behandling. Så
hade enligt de inkomna uppgifterna varit fallet vid 23 folkhögskolor Särskilt hade
frågan beaktats i samband med läran om människokroppens anatomi och fysiologi (vid
6 folkhögskolor). Föreståndaren för folkhögskolan i Önnestad har meddelat, att nykterhetsundervisningen
alltid finge tillämpning och mycket rymlig plats under undervisningen
i anatomi, fysiologi och hälsolära, varvid ingående behandlades frågorna om
alkoholens inverkan på kroppens olika organ och på själslivet. — De synpunkter, som
här huvudsakligen kommit till behandling, hade varit de hygieniska och fysiologiska.
Dessutom hade i detta sammanhang vid 1 folkhögskola några föreläsningar hållits över
alkoholens sociala verkningar. Slutligen hade vid folkhögskolan i Eslöv vid läran om
närings- och njutningsämnena särskild vikt lagts vid framhållandet av rusdryckernas
betydelse såsom sådana, således dels deras ringa näringsvärde, dels skadligheten av
deras missbruk såsom njutningsmedel.

Enligt de inkomna uppgifterna hade vid undervisningen i hälsolära och biologi
använts läroböcker av Thunberg (vid 13 skolor), Holmström (vid 10 skolor), BergLindén
och Kjellberg-Lindén (vardera vid 7 skolor), Fischer och Widerström (vardera
vid 3 skolor), Juel-Hansen (vid 2 skolor), von Post, Lagerholm, Heleuius, Dalheim,
Wretlind, Göransson (vardera vid 1 skola).

Vidare hade nykterhetsfrågan beaktats i samband med Aisfoneundervisningen. Att
frågan här berörts, har särskilt framhållits i uppgifterna från 4 folkhögskolor. Från
2 folkhögskolor har meddelats, att spörsmålet upptagits till behandling i samband med
redogörelsen för P. Wieselgren samt även vid andra lämpliga tillfällen. Vid folkhögskolan
i Munka-Ljunghy hade nykterhetsarbetets historia och dess sociala betydelse
medtagits i enstaka föreläsningar om »Peter Wieselgren», »Husbehovsbränningen»,
»Vår tids sociala frågor» samt »Nykterhetsarbetet och folkbildningsrörelsen». — Föreståndaren
för Birka folkhögskola bär meddelat, att vid undervisningen i historia frågorna
om spritbruk och nykterhet komme in vid sådana tidpunkter, då de verkligen
spelat eu framträdande historisk roll, såsom under Gustaf Hirs regering, under 1808—09
års krig, under Wieselgrens kamp mot rusdryckerna samt under den nyaste tiden. —
Vid folkhögskolan i Eslöv hade i historieundervisningen påpekats brännvinstillverkningens
uppkomst och utveckling under de olika skedena av vårt näringsliv. —
Nykterhetsrörelsens utveckling och historia hade varit föremål för behandling vid 4

125

folkhögskolor; vid 2 folkhögskolor hade, utom spörsmålets historiska sidor, dess sociala
och vid 1 folkhögskola dess etiska sida belysts.

Vid undervisningen i historia hade enligt uppgifterna använts läroböcker av
Grimberg (vid 7 skolor), Larsson-Wimarsson (vid 6 skolor), Larsson (vid 4 skolor),
Zachrisson (vid 1 skola).

Dessutom hade nykterhetsfrågau beaktats i samband med undervisningen i samhällslära,
enligt vad som meddelats från 6 folkhögskolor. Vid folkhögskolan i Eslöv
genomginges i samhällsläran det viktigaste av rusdryckslagstiftningen i vårt land. —
Vid Dalarnas folkhögskola i Fornby redogjordes vid föredragen i samhällslära alltid
för nykterhetens sociala betydelse för den euskilde och för samhället. — I samband
med undervisningen i samhällslära behandlades vid folkhögskolan i Malung i en serie
föreläsningar i social alkohologi (omkring 6 timmar) alkoholproblemets sociala sida; till
dessa föreläsningar anknöte sig omkring 4 föreläsningar om nykterhetsrörelsens historia
och dess problemställning i våra dagar.

Vid 3 folkhögskolor hade nykterhetsfrågan berörts vid undervisningen i kommunalkunskap.
Så hade t. ex. vid folkhögskolan i Brunnsvik lämnats i samband med
undervisningen i kommunalkunskap en ingående redogörelse för kommunernas befogenhet
och ingripanderätt i nykterhetsfrågan.

Föreståndaren för Billströmska folkhögskolan å Tjörn har meddelat, att även
vid föredrag i andra ämnen, såsom i nationalekonomi, vid föredrag i etiska ämnen av allmänt
uppfostrande innehåll framhölles, då anledning därtill osökt gåve sig, betydelsen
av ett nyktert och ordentligt levnadssätt. — Vid ytterligare en folkhögskola hade frågan
behandlats i samband med undervisningen i nationalekonomi och vid en annan i samband
med uppfostrings- och folkhushållningslära. Av övriga ämnen, som givit anledning
upptaga spörsmålet, märkas geografi, kemi, psykologi. Vid folkhögskolan i Eslöv
hade vid undervisningen i kemi framhållits alkoholens uppkomst, egenskaper och verkan
såsom huvudbeståndsdel i de olika, på skilda sätt verkande spritdryckerna. Vid
samma folkhögskola hade också vid undervisningen i psykologi erinrats om rusdryckernas
inverkan vid vissa av själslivets företeelser och i sammanhang därmed om det i sedligt
hänseende abnorma inflytande rusdryckernas missbruk övade på vårt känslo- och
viljeliv.

Slutligen hade vid några kvinnliga folkhögskolor nykterhetsfrågan upptagits i
samband med undervisningen i ämnen såsom kvinnlig hygien och barnavård, födoämneslära,
hälso- och sjukvärdslära samt läran om »hemmet».

Åtskilliga folkhögskoleföreståndare hava erinrat om den upplysning i nykterhetsfrågan,
som meddelats förmedelst de av vissa vid respektive skolor befintliga S. S. U.
H.-avdelningar anordnade föredrag. Dylikt frivilligt nykterhetsarbete hade enligt de
inkomna uppgifterna bedrivits vid 11 folkhögskolor. Vid av nämnda förening anordnade
möten hade särskilt nykterhetsfrågans sociala sidor varit föremål för diskussion,
enligt vad som meddelats från 3 folkhögskolor. — Härförutom hade nykterhetsspörsmålet
vid 2 folkhögskolor varit föremål för behandling i s. k. studiecirklar.

Slutligen hava ett par folkhögskolföreståndare yttrat sig mera allmänt i frågan;
så har föreståndaren för folkhögskolan på Wendelsberg framhållit, att det, så långt
hans kännedom sträckte sig, syntes, som om i vårt land ännu skulle finnas ganska
många skolor, vilkas lärjungar icke erhölle någon som helst nykterhetsundervisning,

126

och att denna undervisning i hög grad syntes vara beroende av den personliga ställning,
skolornas föreståndare, lärare och lärarinnor intoge till den icke minst för ungdomen
så viktiga nykterhetsfrågan.

Föreståndaren för folkhögskolan i Tomelilla han ansett, att man i en del folkhögskolor
i alltför hög grad lagt vikt vid människokroppens anatomi och åsidosatt
själva hygienundervisningen, som dock vore av högre betydelse, emedan den åsyftade
höjandet av folkhälsan och ej blott som anatomien och fysiologien gåve en inblick i
vår kropps byggnad och funktioner. Dessa båda ämnen borde vara käpp och stav,
hygienen vore själva framåtskridandets teknik. En god hjälp hade, fortsätter sistnämnde
föreståndare, folkhögskollärarna fått i de kurser, som Centralförbundet för
nykterhetsundervisning med understöd av staten anordnat i hälsolära och alkohologi.
Det hade anmärkts av många, att folkhögskollärarna (liksom för övrigt också läroverksoch
folkskollärare) i allmänhet hade ringa förutsättningar att sköta undervisningen i
de omtalade ämnena vid sin avgång från utbildniugsanstalterna. Men det hade erkänts
av deltagarne i Centralförbundets kurser, att dessa kurser varit ett ypperligt fortbildningstillfälle
för att fylla bristen i nämnda hänseende. Det vore nog av den allra
största betydelse, att folkhögskollärare i så vitt möjligt ännu större utsträckning än
hittills kunde komma i tillfälle att deltaga i dessa kurser, särskilt för att få en vetenskapligt
lagd framställning av alkohologien. Hittills både för så vitt han kände till
förhållandena, knappast ett tiotal av folkhögskolans lärare och lärarinnor deltagit i
kurserna; och dessutom vore det inte sagt, att alla dessa, deltagare sedermera fått
undervisa i ämnet vid den skola, där de hade anställning.

Det vore nog, fortsätter vidare sistnämnde folkhögskolföreståndare, vid ett fåtal
folkhögskolor, man upptagit nykterhetslära på läroplanen. Anledningen kunde vara
den, att vederbörande på grund av sin personliga ställning till frågan om absolutismen
ej intresserade sig för ämnet, men det kunde också bero på att ämnena trängdes på
schemat och i många fäll också på bristen på kompetent lärare. Gott vore ju, om
åtminstone den nämnda bristen kunde upphjälpas och kompetenta lärare i ämnet få
utbildning i större utsträckning. Följden skulle snart visa sig i ett allt större intresse
för nykterhetsundervisningen vid folkhögskolorna. Även om befolkningen i vissa
trakter vore nykter, vore det likväl av betydelse, att ungdomen finge inblick i nykterhetsfrågan
och bleve rustad med vapen ur den arsenal, som erfarenhet och vetenskap
i förening samlat, med vapen, som kunde användas till framgångsrik strid för folkets
lycka och till självförsvar, om så behövdes. Och i många trakter av Sverige vore det
av stor betydelse, att just ungdomen kunde röra upp några friska Häktar i nykterhetshänseende.
Folkhögskolorna hade varit medelpunkten för många andliga och ekonomiska
vågrörelser genom vårt folk. De borde också kunna vara lämpliga utgångspunkter
för eu förnyande mission i nykterhetsfrågan bland landets vuxna ungdom.

Bilaga 2 (till sid. 14).

Uppgift

angående nykterhetsundervisningen vid................................................................................................

folkskola Litt i .....................................skoldistrikt av län.

1. Förekommer i folkskolan undervisning om de rusgivande ämnenas natur och verkningar?
.................................................................................................................................

2. Meddelas denna undervisning mera tillfälligtvis under lektioner i övriga ämnen?

I vilket sammanhang beröres frågan vid undervisningen i

a. K risten do ra...................................................................................................................

b. Naturkunnighet: .............................................................................................................................

c. Historia:........................................................................................................................................

d. Övriga läroämnen:....__________________________________________________________________

3. Förekomma särskilda nykterlietslektioner i anslutning till ovanstående ämnen?__

Huru många sådana lektioner givas sammanlagt inom varje årsklass vid undervisningen
i

a. Kristendom? .....................................................................................................................................................

Ämnena (eller rubrikerna) för dessa lektioner?.............................................................................

b. Naturkunnighet:..................................................................................................................

Ämnena (eller rubrikerna)? ......................................................................................................................

c. Historia:.........................................................................................................................................

Ämnena (eller rubrikerna)? ................................................................................................

d. Övriga läroämnen ___________________________________________________________________________________________________

4. Är nykterhetsundervisning upptagen på läsordningen som särskilt läroämne?

I så fall

a. Med huru många timmar under hela skoltiden?..........................

b. Huru många timmar i varje klass?............................................................................

5. År särskild läroplan för nykterhetsundervisningen av skolrådet (skolstyrelsen)

antagen?_________________________________________________;

(I så fall torde ett exemplar av densamma bifogas).

6. Vilka läroböcker användas i

a. Naturkunnighet? .....................................

b. Hälsolära?...............

c. Historia ? ......................................................

128

7. Användas särskilda läro- eller läseböcker i alkohollära?

I så fall vilka?

8. Användes vid nykterhetsundervisningen någon undervisningsmateriell?

I så fall vilken? .

9. Har nykterhetsundervisning förekommit

a. vid någon examen?............................................

b. vid något inspektionstillfälle?............

10. Har inom Edert skoldistrikt hållits någon instruktionskurs i nykterhetsundervisning
med demonstration av undervisningsmateriell, lektioner etc.?_

1 så fall när och av vem?

11. Meddelades under den tid Ni genomgick folkskoleseminarium någon nykterhetsundervisning
i form av särskilda lektioner?

a. Ungefärligt timantal i varje årsklass?

b. Vilket seminarium?......................................................................

c. Edert examensår? ''..........................................

12. Har Ni bevistat någon nykterhetskurs? ................................................—..........................

Vilken?..............................—...........................................................................................................

13. Vilken hjälplitteratur för nykterhetsundervisning har Ni funnit värdefullast?

14. Vilka önskemål vill Ni framställa

a. beträffande nykterhetsundervisningens ordnande? _. ..

b. beträffande lärarnes utbildning för denna undervisning?

den nov. 1914.

Lärare-inna vid folkskola.

Postadress:.............................................................................

Alt Öl. _

1. Denna blankett sändes i två exemplar, varav det ena överlämnas till skolrådets ordförande för återsändande
till ecklesiastikdepartementet och det andra förvaras i skolan.

2. Om utrymmet icke är tillräckligt för frågornas besvarande här ovan, torde svar lämnas i särskild
bilaga med angivande av frågans nummer.

Bilaga 3 (till sid. 14)

Redogörelse

för nykterhetsundervisningen vid vissa folkskolor i enlighet
med av de sakkunniga införskaffade uppgifter.

Vid utsändande av cirkulär med infordrande av vissa upplysningar angående
nykterhetsundervisningen i vissa folkskolor (jämför bil. 2) hava de sakkunniga tagit
vederbörlig ^hänsyn till olika trakter av landet och olika skolformer. Uppgifter hava
inkommit från sammanlagt 258 lärare och lärarinnor vid 14L skolor, därav 135 lärare
och lärarinnor vid 26 skolor av typen litt. A, 65 lärare och lärarinnor vid 58 skolor
av typerna litt. B, D och E samt 58 lärare och lärarinnor vid 57 skolor av tvperna
litt. B2, C, F, G och H.

Beträffande den första frågan, huruvida nykterhetsundervisning förelcomme vid
vederbörande skola eller icke, utvisa samtliga inkomna uppgifter, utom en, att nykterhets
u n d e ryis n in g bedrivits vid skolan, om ock på ett par håll det angivits, att dylik
undervisning förekomma endast obetydligt eller i någon mån.

.iw j^k^heteundervisning bär av nästau samtliga tillfrågade lärare meddelats mera
tillfälligtvis under lektioner i övriga ämnen.

Vad beträffar det sammanhang, vari nykterhetsfrågan berörts vid undervisningen
i Kristendom, har av åtskilliga lärare meddelats, att spörsmålet beaktats i därför lämpat
sammanhang såväl i katekes- och biblisk historieundervisningen, som vid läsningen av
vissa berättelser i den bibliska historien. Av det ojämförligt största antalet lärare har
uock mer eller mindre utförligt angivits, i vilket sammanhang frågan upptagits till behandling.
Rörande katekesundervisningen har över hältten av de tillfrågade lärarna sagt
sig beröra frågan i samband med 5:e budet (»vårt eget liv», »laster som förkorta
livet»). Ett stort antal lärare säga sig vidare hava beaktat frågan i sammanhang med
6:e bönen (»frestelserna»), lagens slutord (»arvsynd, fädernas missgärningar»), 6:e budet
(»oenighet i äktenskap», »skövlade hem»), 3:e budet (»däliga nöjen och tidsfördriv»), 2:a
budet (»syndiga eder»), 7:e budet (»arbetsamhet», »falska varor och svek»), 3:e bönen
(»kroppen, den helige andes tempel», »nya födelsen»). Åtskilliga lärare uppgiva sig
vidare hava berört fragan i samband med 7:e bönen (»ont och farligt till kropp och
själ»), 4:e bönen (»dagligt bröd»), 9:e och 10:e buden (»onda begär»), 4:e budet (»föräldrasorg»),
i samband med framställningen om våra plikter mot djuren (»druckna körsvenner»),
om Guds försyn (»när vi ej kunna trösta därpå», »olyckor»). Dessutom
har av en och annan lärare frågan beaktats i samband med behandlingen av l:a budet,
l:a bönen, 2:a bönen, 3:e bönen, 8:e budet, 4:e och 5:e huvudstyckena.

I fråga om undervisningen i biblisk historia har ett stort antal lärare meddelat, att
de berört nykterhetsfrågan i samband med framställningen om Herodes’ gästabud, bröllopet
i Kana, Johannes döparen (naziriatet), den förlorade sonen. Ett flertal lärare säga
17

130

sig hava behandlat frågan vid läsningen om Daniel, den rike mannen och Lazarus samt
Noahs söner. Dessutom har, enligt uppgifterna, en och annan lärare beaktat frågan
i samband med vissa andra berättelser, såsom t. ex. om Belzasars gästabud, Jesu utdrivande
av onda andar, nattvardens instiftande, Simson, vingården, Salomo, den barmhärtige
samariten, judarnas offer, den helige andes utgjutande, de fyrahanda sädesåker,
»drinkare skola icke ärva Guds rike», Nabots vingård m. fl. En lärare säger sig
hava berört frågan vid läsniugen av psalmen 124: 3.

I fråga om det sammanhang, vari nykterhetsfrågan berörts vid undervisningen i
naturkunnighet, har över hälften av de tillfrågade lärarna sagt sig hava berört frågan
i samband med redogörelsen för människokroppen. Med närmare angivande hava åtskilliga
lärare därvid anfört läran om matsmältningen och födoämnena såsom utgångspunkt
för frågans skärskådande. Eu och annan lärare säger sig därvid hava begagnat
sig av läran om nutritionsorganen och nervsystemet eller om rösten och dess vård.
Vidare uppgiver sig ett stort antal lärare hava beaktat nykterhetsspörsmålen i samband
med hälsoläran, och dessutom har av ett avsevärt antal lärare frågan upptagits till
behandling vid undervisningen i fysik och kemi (»destillering och jäsning»), och vid
undervisningen i botanik (»potatis, säd, vindruvor och bär»), samt av någon lärare vid
undervisningen i zoologi (»hästens behandling»).

Vad angår tillfällig nykterhetsundervisning i samband med undervisningen i
historia har ett antal lärare sagt sig hava berört nykterhetsfrågan, när osökt anledning
funnes eller när läroboken gåve tillfälle därtill, eller ock lämnat frågan obesvarad
eller meddelat, att nykterhetsspörsmålet ej berördes vid denna undervisning.
Flertalet lärare säga sig dock hava upptagit frågan till behandling. Beträffande det
sammanhang, i vilket frågan skärskådats, bar inemot hälften av de tillsporda lärarna
uppgivit sig hava berört frågan vid läsningen om kronobrännerierna. Ett stort antal
lärare har, enligt uppgifterna, beaktat frågan i samband med läsningen om P. Wieselgren
och den äldre nykterhetsrörelsen, Gustaf Vasa i slaget vid Västerås, husbehovsbränningen,
Gustaf II Adolf, forntida seder och bruk. Åtskilliga lärare säga sig hava
upptagit frågan i samband med redogörelsen för den nutida nykterhetsrörelsen, Karl
XII, Erik XIV, medeltida gillen, »finska kriget». En och annan lärare har dessutom,
enligt uppgifterna, berört frågan i samband med vissa personligheter såsom Linné,
Huss, Berzelius, Johan III, Karl IX, Ingjald Illråda, Bellman, Urban Hjärne, John
Ericson, Karl X Gustaf, Ansgar, Axel Oxenstierna m. fl., i samband med vissa historiska
händelser såsom Viborgska gatloppet, rysk-japanska kriget, brännvinets införande
i Sverige, brännvinsförbuden under Gustaf I, förbudsomröstningen 1909, eller
i samband med redogörelsen för nykterhetslagstiftningen, levnadssättet bland allmoge^
m. m.

Åtskilliga lärare säga sig dessutom hava upptagit nykterhetsfrågan till behandling
i samband med undervisningen i samhällslära.

Beträffande frågan, huruvida särskilda nykterhetslektioner förekomme i anslutning
till ämnena kristendom, naturkunnighet och historia, har ett 80-tal lärare uppgivit
sig hava hållit dylika särskilda lektioner, varemot inemot hälften av de tillfrågade
lärarna meddelat, att ingå särskilda lektioner i ämnet förekomme.

Vid undervisningen i kristendom säga sig endast några lärare hava ägnat hela
lektioner åt nykterhetsfrågan.

De egentliga nykterhetslektionerna hava i de flesta fall förekommit vid undervisningen
i natui kunnighet. Antalet lektioner hava växlat mellan 2 och 20; åtskilliga
lärare hava meddelat, att de ej antecknat antalet åt nykterhetsfrågan särskilt ägnade

131

lektioner. I de allra ilesta fallen har denna undervisning meddelats i 3:e och 4:e
klasserna eller i fortsättningsskolan.

Såsom de vanligast förekommande rubrikerna till dessa lektioner hava uppgivits:
Rusdryckernas uppkomst och egenskaper; rusdryckernas näringsvärde; rusdryckernas inverkan
på matsmältningen; rusdryckernas inverkan på hjärtat och blodomloppet; rusdryckernas
inverkan på nervsystemet. Åtskilliga lärare hava sammanfört de tre sistnämnda
lektionerna till en lektion: alkoholens fysiologiska verkningar. Av åtskilliga
lärare har i samband med hälsoläran behandlats fiågan om alkoholens sociala verkningar.
En och annan lärare har såsom rubrik för särskild nykterhetslektion uppgivit alkoholens
psykologiska verkningar, alkohol och brott, alkohol och dödlighet, alkohol och
tuberkulos.

Vid undervisningen i historia säger sig vidare ett antal lärare hava anslagit
särskilda lektioner åt nykterhetsfrågan. Antalet dylika lektioner uppgives hava varit
2 ä 3. Som rubriker för dessa lektioner har angivits: kronobrännerierna, nykterhetsrörelsen
och P. Wieselgren, den moderna nykterhetsrörelsen, husbehovsbränningens avskaffande,
nykterhetsrörelsens historia.

Ett fåtal lärare har vidare meddelat, att de givit särskilda nykterhetslektioner i
samband med undervisningen i andra ämnen, såsom geografi, räkning, innanläsning
och samhällslära.

Vidkommande frågan, huruvida nykterhetsundervisning vore upptagen på läsordningen
som särskilt läroämne, hava endast ett par lärare meddelat, att alkohollära
vore som särskilt ämne utsatt på schemat. Eu av dessa lärare har angivit 68 timmar
under hela skoltiden, en annan 32, en tredje 8 timmar om året.

Särskild läroplan för nykterhetsundervisningen funnes enligt uppgifterna endast
vid några skolor. Ett par lärare hava meddelat, att dylik plan vore under utarbetande.

Beträffande läroböcker hava vid undervisningen i naturkunnighet enligt uppgifterna
använts läroböcker av Berg-Lindén (av inemot 200 lärare), dessutom av
Berlin, Segerstedt och Celander. Vid undervisningen i hälsolära uppgives hava begagnats
läroböcker av Thunberg, Kjellberg-Lindén, Berg och Almqvist-Lagerstedt.
Vid historieundervisningen har enligt uppgifterna av inemot halva antalet lärare
använts Grimbergs lärobok, dessutom av ett stort antal Odhners lärobok och vidare
läroböcker av Hans Larsson, Rydfors, Branzell och Ola Bergström.

Särskilda läse- eller läroböcker i alkohollära hava enligt de inkomna uppgifterna
endast förekommit vid några skolor, och hava i detta fall angivits läroböcker av
Trygg- Helenius, Granström och Thunberg.

Beträffande undervisningsmateriel/ vid nykterhetsundervisningen har ett hundratal
lärare uppgivit sig hava begagnat sig av dylik materiell. De mest förekommande
hava varit Wallis’ planscher, Wallis’ modeller, Tigerstedts statistiska tabeller, apparater
för kemiska experiment, beståndsdelarna i vissa födoämnen samt Öl och brännvin.
Av några lärare hava vidare använts vissa ljusbilder och Jenny Nyströms planscher.
Ett 80-tal lärare hava meddelat, att ingen undervisniugsmateriell funnes att tillgå.
Ett par lärare säga sig hava fått låna materiell av vissa nykterhetssällskap.

Angående frågan, huruvida nykterhetsundervisning förekommit vid någon examen
eller något inspektionstillfälle har ett 40-tal lärare sagt sig hava behandlat
nykterhetsspörsmålet vid examen, och enligt vad ett 30-tal lärare uppgivit, har ämnet
beaktats vid inspektionstillfållen. Några lärare hava omnämnt, att vederbörande folkskolinspektör
gjort sig underrättad om huru nykterhetsundervisningen bedrivits. Vid
en större folkskola vore dessutom nykterhetsfrågan uppförd som ämne på schemat i
3:e klassen vid alla årsexamina.

132

Körande instruktionskurser bär ett 40-tal lärare meddelat, att särskilda instruktionskurser
i nykterhetsundervisning med demonstration av undervisningsmateriell förekommit
inom deras resp. skoldistrikt. Namnen på vederbörande instruktörer och föreläsare
hava av åtskilliga lärare angivits.

Beträffande nykterhetsundervisningeu vid seminarierna synas lärare, examinerade
före 1901, endast i undantagsfall hava erhållit någon nykterhetsundervisning i form
av särskilda lektioner. Mest uppmärksammad synes denna undervisning hava varit
åren 1906—1910.*) °

I avseende å frågan, huruvida lärarna bevistat nykterhetskur ser, hava över hälften
av de tillsporda lärarna meddelat, att de bevistat de s. k. mindre kurserna i landsorten.
Eu och annan lärare säger sig hava bevistat ända till 5 å 6 dylika kurser, de
flesta dock en. Ett 20-tal lärare uppgiver sig hava bevistat de s. k. större nykterhetskurserna
i Stockholm.

Den hjälplitteratur för nykterhetsundervisningen, som vederbörande lärare funnit
värdefullast, har av ett stort antal angivits vara läroböcker av Thunberg, Granström,
Trygg-Helenius. Dessutom hava av åtskilliga åberopats läro- och läseböcker av Tigerstedt,
Berg, Helger och Wallis samt tidskrifterna Tirfing och Mimer.

I fråga om de unskemål, som vederbörande lärare lämnats tillfälle att uttala
beträffande nykterhetsundervisningens ordnande, har ett 40-tal lärare framhållit behovet
av en särskild undervisningsplan för ämnet. Rörande en dylik plan hava varierande
synpunkter framhållits. Nagla lärare hava betonat, att planen måste lämna
lärarna en viss frihet att behandla frågan, när osökt anledning gåves. Ett 20-tal
lärare har uttryckt önskan, att nykterhetsundervisningen upptoges på läsordningen såsom
ett särskilt ämne, under det likaledes ett 20-tal lärare önskat, att nykterhetsfrågan
inordnades i den övriga undervisningen. Av några lärare, vilka icke önskat
ämnets upptagande på läsordningen, har framhållits, att likväl ett visst antal timmar
borde anslås för ämnet; (en lärare har därvid för detta ämne föreslagit 1 timme i
månaden för skolor av litt. E-typen). Ett par lärare hava framhållit nödvändigheten
att normalplanen lämnade anvisningar för denna undervisning.

Av ett par lärare har vidare påpekats, att tyngdpunkten i undervisningen borde
läggas pa läran om alkoholens sociala verkningar. Ett par lärare hava som sin åsikt
uttalat, att undervisningen framför allt borde gå ut på att fostra kristliga karaktärer.
Av ett par lärare bär framhållits önskvärdheten, att fortsättningsskolan gjordes obligatorisk
och att pa denna skolas läroplan bereddes rum för nykterhetsundervisning
och särskilt för den sociala sidan av frågan. En lärare har föreslagit särskilda kurser
för barn, eu annan särskilda »reselärare» för ämnet. Ett par lärare hava framhållit
nödvändigheten av inspektion över denna undervisning. Av några lärare har påpekats
behovet av en läro- eller läsebok för barn. Ett flertal lärare hava erinrat om behovet
av åskådningsmateriell. Slutligen har en lärare sammanfattat alla sina önskningar
i ordet »rusdrycksförbud».

Det allmänna önskemålet beträffande lärarnas utbildning för denna undervisning
har varit, att ämnet mer beaktades vid seminarierna. Denna önskan bar uttalats
av ett 60-tal lärare. Några lärare hava föreslagit, att nykterhetsundervisning upptoges
som särskilt ämne vid seminarierna. Ett par lärare hava yrkat, att bestämda

*) Då åtskilliga seminariers elever äro. obetydligt representerade, andra däremot ganska talrikt och
dessutom fail förekomma, där elever, utexaminerade samma år från samma seminarium, lämnat olika uppgifter,
är det omöjligt att draga någon slutsats beträffande ämnets förekomst vid olika seminarier.

133

timmar ansloges för denna undervisning. Av ett par lärare liar päpekats vikten av
att särskilt kompetenta och intresserade lärare meddelade nykterketsundervisning. En
lärare har ansett detta uppdrag böra anförtros åt en läkare. Av en annan lärare har
papekats betydelsen av att den frivilliga nykterhetsverksamheten vid seminarierna
stöddes.

Av ett 60-tal lärare har vidare den önskan uttalats, att särskilt för de lärare,
som ej erhållit nykterketsundervisning vid seminariet, måtte anordnas särskilda kurser,
som lärarna genom tillräckliga stipendier sattes i tillfälle att bevista. Några lärare
hava särskilt förordat de »större> kurserna i alkohologi och hälsolära. Beträffande
dessa kurser har en lärare uttalat önskan, att kurserna i fysiologi och kemi gjordes
längre, en annan, att det matte beredas tillfälle till tentamen över de genomgångna
kurserna.

Ett par lärarinnor vid mindre folkskolor hava framhållit, att ämnet borde upptagas
även på småskoleseminariernas program, och att också småskolans lärarinnor
måtte beredas tillträde till de större nykterhetskurserna.

Slutligen hava diverse önskemål uttalats av enstaka lärare såsom övningslektioner
vid seminarierna, litteraturanvisningar, åläggande för lärarna att besöka nykterhetskurser,
hjälplitteratur gratis, absolutistiska lärare, instruktionskurser i varje skoldistrikt.

Bilaga 4 (till sid. 19.)

Utdrag av en av herrar Oscar Olsson och Einar J:son Thulin

uppgjord plan för

Studiekurs,

avseende bibringande av kunskaper i svensk nykterhetslagstiftriing.

Yarje studiecirkel bör se till, att den här omnämnda litteraturen finnes i biblioteket,
helst i mer än ett exemplar, till de medlemmars förfogande, som äro intresserade
för arbetets utförande. Dessa bilda studiekursen och uppdela arbetet mellan
sig. Varje deltagare beslutar sig för en eller ett par utredningar och framlägger
resultatet i ett anförande för kursdeltagarna, cirkeln eller logen (helst för logen), som
efter anförandet upptager de framlagda synpunkterna till diskussion.

Är referenten osäker på någon del i sin utredning, torde det emellertid vara
lämpligt, att han före logemötet föredrar dessa punkter inför studiekursen eller studiecirkeln,
som då torde kunna hjälpa honom till större klarhet över dessa punkter.
Mycket lämpligt torde vara, att ett par goda vänner i kursen gemensamt arbeta på
utredningen i varje fråga. Man är då säkrare på att man inte för lätt halkar över
sådana särskilda svårigheter som i första ögonblicket undgå uppmärksamheten. Det
otvungna tankeutbytet ett par goda vänner emellan är alltid av stort värde för det
allsidigare bedömandet av ett föreliggande studiematerial.

Synnerligen lämpligt torde vara, att logen varje månad upplåter ett möte, på
vilket någon av deltagarna i kursen håller sitt anförande. Till detta möte böra också
inbjudas andra intresserade nykterhetsvänner än goodtemplarna. Meningsutbytet kan
ske antingen omedelbart efter anförandet eller följande logemöte.

För kursen gälla följande litteraturanvisningar:

Nykterhet skommitténs betänkande: IV. Av Kungl. Maj:t anbefalld näringsoeh
arbetsstatistisk utredning angående tillverkning av alkoholhaltiga drycker i riket
och därmed sammanhängande frågor, verkställd av k. kommerskollegium (3: 75).

V. Underdånigt betänkande med förslag till förordning angående försäljning
av rusdrycker m. m. (3: —).

VI. Bilagor till betänkande med förslag till förordning angående försäljning
av rusdrycker:

1. * Redogörelse för lagstiftningen i Sverige om rusdryckers försäljning 1800
—1911 (1: —

2. Protokoll vid kommitténs sammanträden med särskilt tillkallade sakkunnige,
sammanställning av uppgifter, avgivna av myndigheterna beträffande brister i försäljningsförordningarna
samt handlingar angående förbud för vissa tillverkare att försälja
Öl och angående försäljning av s. k. bluddervin i Stockholm (1: —).

135

3. Redogörelse för några främmande staters lagstiftning (1: —

4. Uppgifter angående rusdrycksförsäljningsrättigheterna m. in. (1: —).

Nykterhetskommitténs betänkande i kortfattad översikt (0: 25).

Johan Sch ar ffenbär g. Direkt folkomröstning om rusdrvckshandeln (0: 25).
Kommunerna och det lokala vetot (0: 60).

G. IT. von Kock. Rusdrycksförbud (4: —).

Ivan Bratt. Kan nykterhetsfrågan lösas utan totalförbud (0: 60).

» » Nykterhetspolitiska utvecklingslinjer (1: —).

J. Bergman. Den Brattska linjen (0: 50).

Arvid Ulrich. Göteborgssystemet (0: 50).

i » Rusdrycksförorduingarna och myndigheterna (0: 50).

Oskär Pettersson. Svenska rusdryckslagstiftningen och Göteborgssystemet (0: 75).
John B. Finch. Ersättning eller icke? (0: 30).

Kungl. förordningar angående försäljning av brännvin och Öl, tillagade alkoholfria
drycker samt svagdricka t. o. in. 1 nov. 1910 (0: 25).

Årsbok 1914, utgiven av Sveriges nykterhetssällskaps representantförsamling genom
dess upplysningsbyrå (0: 25).

Gunnar Hammarlund. Nykterhetsfrågan inför myndigheterna. En kritik av
utlåtandena över kungl. nykterketskommitténs förslag (1: —).

Kungl. Maj:ts proposition nr 242 vid 1914 års senare riksdag (0: 56).
Bevillningsutskottets betänkanden nr 28 och 33 vid 1914 års senare riksdag (0:38
och 0: 16).

Kungl. Maj:ts proposition nr 186 vid 1913 års riksdag (0: 46).

(Det här ovan upptagna riksdagstrycket kan rekvireras från Goodtemplarordens
bokförmedling, Stockholm.)

Viktigast vid utredningsarbetet är »Nykterhetskommitténs betänkande» och de
kungl. förordningarna. Vid litteraturanvisningarna här nedan beteckna de romerska
siffrorna (IV, V o. s. v.) motsvarande del av betänkandet. I. 2 3

I. Det kommunala inflytandet på rusdryckshandeln. (3 utredningar).

1. Bet kommunala vetot. Nu gällande bestämmelser för upplåtelser av rättigheter.
Föreslagna reformer.

Litteratur: V sid. 61—64, 75—102.

VI: 1 sid. 23-40.

VI: 4 sid. 3-21.

2. Det lokala vetots nykterhetseffekt och historia.

Litteratur: V sid. 64—75; 102 — 129; 349—356.

VI: 3 sid. 4, 37, 47—68, 76—95.

von Koch: Rusdrycksförbud s. 234—316.

3. Bet lokala vetots berättigande och utformande.

Litteratur: V sid. 180—145.

Litteratur till båda utredningarna om det lokala vetot utom V: G. H. von Koch:
Rusdrycksförbud sid. 234—315.

136

Dessutom Scharffenberg: Direkt folkomröstning, Översikten av Nykterhetskom mitténs

betänkande och »Kommunerna och det lokala vetot», samt Kungl. prop. nr
242, bevillningsutskottets betänkande nr 28 och Hammarlunds kritik sid. 37—63.

Öv erläggning sämnen i samband med eller efter utredningen av det lokala vetot:

1) År enkel eller kvalificerad majoritet att föredraga i en lag om lokalt veto?

2) Nykterhetsfolkets ställning till ett lokalt veto för endast brännvisförsäljning.

3) Lämpligheten av att söka få allmänt rusdryeksförbud utan att först införa
lag om lokalt veto.

II. För säljningsr ef ormer. (4—5 utredningar).

1. Nuvarande bestämmelser för utminutering.

Litteratur: V sid. 142—154, 161—176.

VI: 1: 49—61, 71—90, 104—111; VI: 2 sid. 74—183.

I litteraturförteckningen upptagna broschyrer av Ulrich, Oskar Pettersson och Bratt.

2. Utminuteringsreformcr, försökta och föreslagna.

Litteratur: V sid. 193—234.

I litteraturförteckningen upptagna broschyrer av Bratt och Bergman.

Kungl. prop. nr 242 sid. 53—59. Hammarlunds kritik: sid. 80—93.

3. Det reformerade bolaqssystemet (2 föreläsningar).

Litteratur: V sid. 155—160, 176—192, 263—285, 356—359.

Kungl. prop. nr 242 sid. 48—51.

Hammarlunds kritik sid. 64—79.

Överläggningsämnen efter ovanstående utredningar:

1) Den enskildes och det allmännas ekonomiska intresse av rusdryckshandeln
enligt nykterhetskommittéus förslag.

2) Lämpligheten av att lägga Öl- och vinhandeln under bolagssystem. Andra
utvägar?

3) Lämpligheten av att goodtemplare och andra nykterhetsvänner äro det allmännas
representanter i bolagen.

4. Utskänkningsreformer.

Litteratur: V sid. 235—262.

Bratts broschyrer.

III. Alkoholgränsen och ersättningsdrycker.

Litteratur: V sid. 401—410.

Kungl. prop. nr 242: sid. 45—48, 183—208.

Bevillningsutskottets betänkande nr 28 sid. 13—15.

IV. Ersättningsfrågan.

Litteratur: V sid. 417—443, 286—293, 359—361, 386—391.

Hammarlunds kritik: sid. 94—102.

Finchs broschyr.

Bilaga 5 (till sid. 44 och 5,S'').

Anknytningspunkter

i olika läroämnen inom folkskolan för meddelande av undervisning
om alkoholen och dess verkningar.

(I huvudsaklig anslutning till folkundervisningskommitténs kursplaner upprättade av herrar

Oscar Olsson och Nils Helger.)

Hem by g dsk u n skap.

de vÄS sholåret- Vid samtal om hemmet, måltider, högtider och gästabud nämnas

“st 1 -—o* m

Andm skolåret, I samband med redogörelsen för olika drycker, särskilt kallet

Jäml5relseollka1,rjct":

vandring11 iakttaf®lser angående rusdryckerna och deras verkningar, särskilt under de

också eSk65 kaT-’ ST härVld f?rGtagaS'' Barneu kunna vid denna undervisning
nämLlh li S°n kanne °i!1 °m U-ykterhetssträvandena. 1 de flesta samhällen finnas
amhoen numera en eller flera nykterhetsföremugar. Deras lokaler kunna utgöra
0angspunkt för samtal med barnen om dessa föreningars uppgift och omfattning

arund£LnerUb^dS?-ier-1Sniag’ -0''" 1 denna årsklass meddelas, avser också att ”vara
rundlaggande för lnstorieundemsningen, varför kursen skall omfatta en avdelning

därÄrSt v T k- =nnlU-lRn sägner från hembygden. Att fädernas dryckesliv
domnd ^ bor förbigås, ar sjalyklart. hinnas föremal som erinra därom, höra de
ftT t"6raS'' hT\C'' s°m ar° intresserade av hembygdsforskning, finna i oramla
SOTkenstammo- och kyrkoradsprotokoll rikligt stoff till skildringar av förhållandena i
nykterhetshanseende under gångna tider. 1

Naturkunnighet och geografi.

Fjärde skolåret. Vid behandlingen av Skåne, dess naturtillgångar och arbets ’erbodf

geografiundervisningen tillfälle till omnämnande av den till potatisodlingen
knutna brännvinstillverkningen. puumsuu

ning SöÄ!S^iSningei1 behaUdla? sMeSslageU °ch i saraband dermed mält Femte

skolåret. Öltillverkningen och vinodlingen i främmande länder
18

138

Historia.

Fjärde skolåret. Dryckeslagen under forntiden. Exempel från sagorna (t. ex.
Ingiald inråda) och sångerna (t. ex. Havamal). Medeltidens gillen och skrän, stormännens
gästabud. Birgittas varningar. Sverres nyktertetstah , ... ,

Femte skolåret. Unionstidens seder och levnadssätt. Brännvinets forsta framträdande
på 1400-talet (»aqua vite»). Tilltagande superi pa 1500- och 1600-talen.
Gustav Vasas, Laurentius Petris och Gustav II Adolfs uppträdande mot superiet.

Kristendom. *)

Nykterhetsfrågan beröres vid behandlingen av t. ex. följande texter:

Tredje skolåret. 1 Mos. 1: 26. De tio budorden

Fjärde skolåret. Markus 6: 21; Lukas 1: 15; 16: —31. ...

Femte skolåret. Katekesen: 2:a budet (svärjandet), 3:e budet (daliga nöjen och
tidsfördriv), 5:e budet (laster, som förkorta människans liv), 7:e ^et “feÄ’

Lagens slutord (släktledens sammanhang och ansvar inför varandra). Bibellasnin0. Luk. 5.

Sjätte skolåret, Katekesen: l:a bönen (heligt liv), 6:e bonen (frestelserna). Ps.
1: 1; 3 Mos. 19: 2 ff.; Amos 5; Rom. 12.

> Modersmålet.

I folkskolans läseböcker ingå några läsestyeken, som osökt ge anledning till

samtal om nykterhetssaken. 0

Vid uppsatsskrivningen under sjätte skolåret bör någon gång ges ett ämne, som

berör nykterhetsfrågan.

Räkning.

Tredje—femte skolåren. Några räkneexempel, som visa: 1) Betydelsen av sparsamhet.
2) Huru oförenligt bruket av rusgivande drycker och tobak ar med ett klokt

handhavande av den enskildes ekonomi. ., . •

Sjätte skolåret. Exempel ur räkneboken, som belysa: 1) Alkobolfbrbrukningen
i Sverige och andra land. 2) Vad den svenska nationen utbetalar för rusdrycker
tobak och andra skadliga njutningsmedel jamfort med nodvandiga utgifter. JamtoreLe
mellan Öl m. fl. drycker och en del födoämnen ifråga om näringsvärde och pri®.

*1 Härunder angivna bibelställens fåtalighet är beroende därav, att forslaget ansetts böra begränsas
av den utav folkundervisningskommittén i dess betänkande ^angående folkskolan i ifrågavarande
hänseende givna ramen; i övrigt hänvisas till sid. 37—4_ i det föregående.

139

Kursplan för nykterhetsundervisningen i folkskolans
högsta klass (Litt. A.) och i fortsättningsskolan.

N a t w rkunn i gliet.

Folkskolans högsta klass.

Vid behandlingen av alkoholbrukets verkningar på organismen bör läraren inskränka
sig till erfarenhetens påtagliga vittnesbörd samt till de säkra resultat av den
vetenskapliga forskningen, som utan svårighet kunna meddelas barnen på detta stadium.
Det lärostoff, som kan ifrågakomma, torde lämpligen kunna anordnas i överensstämmelse
med nedanstånde översikt:

1. Alkoholens näringsvärde. Förbrinner visserligen och kan således i någon
mån tjäna som näringsämne, men är som sådant allt för dyrt och spelar ingen roll,
med mindre så stora mängder tagas, att fara för giftverkan uppstår.

2. Alkoholen och matsmältningen. Ökar först avsöndringen av magsaft men
minskar den sedan. Alkoholmissbruket försvagar matsmältningsorganens verksamhet
och åstadkommer ofta allvarliga sjukliga rubbningar i dessa organs byggnad och förrättningar.

3. Alkoholen och kroppsvärmen. Medför visserligen förnimmelse av värme,
beroende på hudkärlens utvidgning, som å sin sida förorsakar stegrad värmeförlust.

4. Alkoholen och muskelkraften. Undersökningar och erfarenheter från sportoch
militärlivet visa det bedrägliga i stimuleringen med alkohol, när det gäller att
bibehålla kroppen vid största möjliga kraft och uthållighet. Inverkan på hjärtat och
blodomloppet.

5. Alkoholen och nervsystemet. Här ligger tyngdpunkten av alkoholfrågan
inom hälsoläran. Den gamla uppfattningen, att måttliga alkoholdoser främja arbetet
felaktig; ju större krav på högre själsfunktioner, dess mera lider arbetet av alkoholens
påverkan. Därjämte nedsättes det moraliska omdömet (brottslighet).

Fortsättningsskolan.

1. Alkoholen och arbetsförmågan. Denna fråga tages upp i samband med
»yrkets hygien» och med anknytning till vad som genomgåtts i folkskolan. Närmare
ingående på gjorda experiment, särskilt ifråga om precisionsarbete (Boys och Öhrvalls
undersökningar).

2. Alkoholen och sjukdomar. Upptages i samband med hemmets hygien. Alkoholismen
såsom främjande vissa sjukdomar, t. ex. tuberkulos.

Historia och medborgarkunskap.

Folkskolans högsta klass.

Tiden 1672—1809. Metoden att mera tillfälligt komma in på nykterhetsfrågan,
när osökt anledning gives, användes även för tiden före 1800-talet. Anknytnings -

140

punkter: seder och levnadssätt på 1600-talet, Urban Hjärne, Karl XII, Linné och
Tborild, brännvinsförbuden under Karl XII, frihetstiden och gustavianska tiden, kronobrännerierna.

Tiden efter 1809. I denna del av kursen tages nykterhetsundervisningen mera
systematiskt och ingående. I samband med seder och levnadssätt i början av 1800-talet
tages kapitlet om husbehovsbränningen, varjämte dryckenskapens betydelse ur ekonomisk
och social synpunkt något belyses jämte den allmänna kulturnivån under denna tid.
Den äldre nykterhetsrörelsen och Per Wieselgren. Industrialismens genombrott och
den moderna nykterhetsrörelsen, dess uppkomst och utveckling. Något om dess inflytande
på nykterhetslagstiftningen (möjligen med en återblick på och jämförelse med
förbudssträvanden under de föregående seklen), på folknykterbeten och den allmänna
bildningsnivån.

Tillfällena att komma in på alkoholfrågan i samband med skildringar av stora
personligheter böra också i denna del av kursen tillvaratagas. Utom Per Wieselgren
kunna också exempelvis Samuel Owen, Berzelius, Anders Retzius, Oscar I, Fjellstedt,
Magnus Huss, Laestadius och Fredrika Brerner ge anknytningspunkter.

Fortsättnings skolan.

1. Hemmets ekonomi. Rusdrycksutgifterna en relativt stor post i den fattiga
familjen, t. o. m. vid måttligt rusdrycks bruk, på bekostnad av de verkligt nödvändiga
utgifterna för livets nödtorft. Brukets lockelser till missbruk med minskad arbetskraft
och åtföljande elände.

2. Nationalekonomiska synpunkter. Rusdryeksindustrien. Folkets utgifter för
rusdrycker (fråndraget rusdrycksbeskattningen) äro utgifter för värdelösa eller skadliga
njutningar, för skapande av ett ohyggligt folkelände. Förlorad arbetskraft. Förstörande
av livsmedel genom deras förvandling till rusdrycker.

3. Statsfinansiella synpunkter, i samband med skattefrågan, i den ringa mån
elevernas utvecklingsnivå medger en framställning därav. Statsinkomster av rusdryckerna
ingen vinst för staten i och för sig, endast ett bekvämt sätt att ta ut behövliga
medel; dessas uttagande på annat sätt ett rent tekniskt spörsmål. Det allmännas
utgifter på grund av dryckenskapen.

4. Alkoholism och fattigdom. Dessa båda slag av folkelände i ständig växelverkan,
belyst genom statistiska undersökningar.

5. Alkoholen och brottsligheten. Belysning genom statistiska undersökningar.

6. Den moderna nykterhetsrörelsen och nykterhetslagstiftningen. Ett närmare
ingående på dessa frågor än undervisningen i folkskolan medgivit. Nykterhetsrörelsens
utveckling, dess sociala betydelse, även i fråga om ökad medborgarbildning, god samhällsanda
och allmänbildning. Problemet om den »individuella friheten» och medborgarplikterna
något belyst. Nykterhetslagstiftningens hittillsvarande resultat i stort
sett. Något om föreliggande reformförslag. Något om alkoholist värden.

Bilaga 6 (till sid. 51 f.)

Förslag

till anordnande av den undervisning i allmän hygien för
blivande lärares behov, som enligt kungl. brevet den 1 nov.
1912 skall åligga professorn i hygien och bakteriologi
vid Uppsala universitet.

(Ingivet till Medicinska Fakulteten i Uppsala av professorn vid universitetet

därstädes G. Wirgin.)

Kursen i fråga bör tjäna tvenne syften. Den bör å ena sidan avse att meddela
blivande lärare i hälsolära fördjupade insikter rörande de olika faktorer, som kunna
inverka på folkhälsan och rörande de åtgärder, som från den enskildes och samhällets
sida kunna vidtagas till höjande av den enskildes och hela befolkningens hälsotillstånd.
Kursen bör å andra sidan meddela kunskaper i skolhygien, som är behövliga för alla
lärare för att fästa deras uppmärksamhet på och väcka deras intresse och förståelse
för sanitära förhållanden inom skolan, som kunna hava betydelse för lärjungarnas och
lärarnas hälsotillstånd eller som kunna inverka på undervisningens gång och dess
resultat.

Avdelning I.

Inledning. Befolkningsstatistik, något om rashygien; sjukdomar och dödsorsaker
faktorer, som inverka på befolkningens hälsotillstånd: smittor, njutningsmedel, kläder,
föda, bostad m. m. Lagstiftning och andra åtgärder från det ailmännas sida till förbättrande
av hälsotillståndet och resultatet därav.

1. Mikroorganismerna och deras betydelse i det praktiska livet.

2. Smittosamma sjukdomar och åtgärder från den enskildes och samhällets sida
till deras bekämpande; särskilt akuta smittosjukdomar, tuberkulos; de veneriska sjukdomarna;
sexualhygien.

3. Bostadshygien: utrymme, belysning, uppvärmning, ventilation, m. m.

4. Dricksvatten och yttre renhållning.

5. Härdning, bad och friluftsliv.

6. Arbete och vila.

7. Yrkeshygien med särskild hänsyn till yrkesval.

8. Yår föda och dess inverkan på hälsan.

142

9. Alkoholundervisniug:

Den svenska rusdryckslagstiftningen.

Alkoholbrukets psykologiska och moraliska följder.
Alkoholens fysiologiska verkningar.

Alkoholbrukets sociala följder.

10. Om tobak och kaffe med hänsyn till deras inverkan på hälsan.

Avdelning II.

1. Hygieniska synpunkter beträffande skolbyggnaden.

2. Undervisningens hygien. — — — — — -— —--—------ —--

3. Lärjungarnas hälsotillstånd. — — — — — — ''—--- — — — —---

4. Lärjungarnas hygien i hemmet. — — — — —---------- —

5. Litteraturhänvisningar.