PATENTLAGSTIFTNINGSKOMMITTÉNS BETÄNKAN DEN (Statens offentliga utredningar 1913:3)

PATENTLAGSTIFTNINGSKOMMITTÉNS BETÄNKAN DEN

II.

FÖRSLAG

TILL

FÖRÄNDRAD ORGANISATION AF
PATENT- OCH REGISTRERINGSVERKET OCH
REGLERING AF LÖNEFÖRHÅLLANDENA VID
. NÄMNDA ÄMBETSVERK

STOCKHOLM 1912

ISAAC MARCUS* BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG

Innehållsförteckning.

I. Skrifvelse till Konungen ..........................................

II. Patent- och registreriugsmyndighetens utveckling
...........................................................................

Inledning ......................................................................................

Åren 1885—189S .......................................................................

Patent- och registreringsmyndigheten en byrå inom kommerskollegium
sid. 17. — Anställande af en teknisk sekreterare
och en registrator sid. 20. — Patentbyrån ett fristående
ämbetsverk sid. 21. — Framställning år 1895 om förstärkning af
arbetskrafterna sid. 23. — Ändringar i instruktionen sid. 20. —
Adjungerad ledamot åren 1897 och 1898 sid. 32. — Aktiebolagsregistreringens
förläggande till patent- och registreringsverket sid.
33. — Användandet af inflytande afgifter sid. 34. — Riksdagens
begäran om ämbetsverkets uppförande på ordinarie stat
sid. 35. — Uppgifter ang. handlagda ärenden sid. 35. —
Inflytande afgifter sid. 40. — Behållningarna sid. 43. — Utgifter
sid. 43. — Aflöningar och arfvoden sid. 43. — Publikationerna sid.
45. — Biblioteket sid. 48. — Industritidningen Norden sid. 48. —
Internationella byrån i Bern sid. 49. — Fördelning af utgifterna
sid. 52. — Utgiftsstater 1885 — 1898 sid. 52.

Åren 1899-1912 ............................................................................

Ämbetsverkets uppförande ä ordinarie stat sid. 53. — Patentoch
registreringsverkets förslag sid. 53. — Statskontorets utlåtande
sid. 04. — Kungl. Maj:ts proposition sid. 00 — 1898 års riksdags
beslut sid. 70. — År 1898 fastställd lönestat sid. 73. — Aflönings -

villkor sid. 73. — Instruktionen den 18 november 1898 sid. 75. ■—
Adjungerade ledamöter åren 1899—1900sid. 76. - Registreringen
af mönster till patent- och registreringsverket
sid. 77. — Ökning af ordinarie arbetskrafter sid. 77. — Patent
och registreringsverkets framställning år 1900 sid. 77. — Statskontorets
utlåtande sid. 81. — Kungl. Maj:ts proposition sid. 81. —
1901 års riksdags beslut sid. 82. — Framställning om pensionsrätt
sid. 83.—Notarie öfver slät sid. 84. — Förslag till förändrad
arbetsfördelning vid handläggning af patentärenden
sid. 85. — Resultatet af försök i nämnda hänseende sid.
91. — Ifrågasatt notariebefattning å ordinarie stat sid.
97. — Adjungerade ledamöter åren 1904—1906 sid. 97. —
Framställning år 1906 om tjänstemän öfver stat sid. 99.—
Kungl. Maj:ts proposition sid. 103. — 1907 års riksdags beslut sid.
104. — Ytterligare adjungerade ledamöter sid. 105.—Okadt
antal e. o. tekniska tjänstemän sid. 105. — Balansen al

oafgjorda patentärenden sid. 106. - Adjungerad ledamot
å bolagsafdelningen sid. 106. — Kvinnliga biträden sid.
106. — Uppgift å handlagda ärenden sid. 107. — Inflytande
afgifter sid. 112. — Patent- och varumärkesafgifters samt
registreringsafgifters fond sid. 113. — Köp af fastighet sid.
114. — Reservationsanslag till patent- och registreringsverket sid.
116. — Utgiftsstater sid. 117. — Dyrtidstillägg sid. 119. —
Utredning i anledning af 1901 års cirkulär rörande verkets
lönestat sid. 120. — Extra lönetillägg sid. 123. — Provisoriska
löneförbättringar sid. 124. — Kommitténs förslag år 1909
sid. 124. — Löneförbättring åt tjänstemän öfver stat m. fl. sid. 128.

— Ökade maximiarfvoden åt biträdande ingenjörer och amanuenser
sid. 130 och 132. — Ålderstillägg åt vissa e. o. tjänstemän sid. 130.

— Utgiftsstat för år 1913 sid. 134. — Kostnaderna för pensioneringen
sid. 136. — Ifrågasatt delaktighet i civilstatens
enskilda änke- och pupillfond sid. 136. — Publikationerna
sid. 137. — Biblioteket sid. 138. — Internationella byrån i Bern
sid. 139. — Fördelning af utgifterna sid. 139.

111. Organisationen
Allmän motivering

Behandlingstiden för patentansökningar sid. 145. — Disproportionen
mellan ordinarie och extra ordinarie personal
sid. 152. - Organisationens förhållande till lagstiftningen
sid. 153. — Olika system för patentärendens behandling
sid. 154. — Nordamerikas förenta stater sid. 156. - Tyskland sid. 157.
— England sid. 158. — Frankrike sid. 159. — Sverige sid. 160. —
Svenska patenters gagn för industrien sid. 164. — Förpröfnings -

systemets bibehållande sid. 167. — Ifrågasatta författningsändringar
sid. 168. — Besvärsinstans inom ämbetsverket
sid. 169. Besvärsafdelningar inom utländska patentmyndigheter
sid. 170. — Kommitténs hemställan sid. 172.

Patentafdelningen .....................................................................

Patentärendenas nuvarande tekniska behandling sid. 176.—
Redigerandet af patentpublikationerna sid. 180. — Klassificeringen
sid. 181. — Brister i nuvarande organisation
och förslag till deras alhjälpande sid. 181.— Anmälningsafdelningarna
sid. 185. — Besvärsafdelningen sid. 193. —
Biblioteket sid. 195. - Klassificering och statistik sid. 197.

Administrativa- och variunärkesafdelningen

Ärendenas nuvarande behandling sid. 201. — Registrator^ sid.
202. Bokhållaren sid. 207. — Ledamoten och sekreteraren sid. 210.
Kommitténs förslag sid. 212. — Kassör sid. 214. — Registrator sid.
215. Kansli sid. 218. — Varumärkes- och mönsterregistreringen sid.
220. — Ledamoten samt afdelningschefen sid. 221.

Bolagsafdelningen ...................................................................

Ärendenas nuvarande behandling sid. 225. — Kommitténs
förslag sid. 230. — Afdelningschef och ledamöter sid. 230. —
Notarier sid. 232. — Öfrig personal sid. 234.

Chefen .............................................................................................

Ucnskrifiiiiigcn

Vaktmästare ..............................................................................

Sammanfattning .........................................................................

IV. A tidningar in. in. ...............................................................

Gällande aflöningsförmåner sid. 239. — Kommitténs förslag
sid. 241. — Chefen sid. 241. — Afdelningscheferna sid. 242. — Ledamöterna
sid. 242. — Tjänstemän i andra och första normalgraderna
sid. 243. — Kvinnliga biträden sid. 245. - Vaktmästare sid. 246.
Sammanfattning sid. 247. - Tjänstetid å tjänsterummet sid. 248.
- Allmänna bestämmelser ang. vaktmästarnes tjänsteåligganden
sid. 249. — Kompetensvillkor sid. 249. — Ärendenas
handläggning vid förfall för chefen sid. 251. — Aflöningsvillkor
sid. 252. — Utgiftsstat sid. 256. — Aflöningsstaten
sid. 256. — Omkostnadsstaten sid. 257. — Inkomstberäkningsid.
266. — Pensioner sid. 276.

Sid

176

201

224 *

235

236

237

238

239

V. Of v e r gä n g sfi» r h åt lan (1 e n

279

Sid.

VI. Redogörelse för organisationen af patentmyndigheterna
i vissa främmande länder.

Danmark........................................................................................... 283

England ........................................................................................... 285

Frankrike ....................................................................................... 287

Nordamerikas förenta stater 289

Norge ............................................................................................ 293

Schweiz ............................................................................... 295

Tyskland........................................................................................... 296

Österrike........................................................................................ 391

Tabellariska och andra statistiska uppgifter.

1885 års aflöningsstat ................................................................... 19

Antalet patentansökningar 1885- 1898 ...................................... 36

Beslut i patentärenden » » ........................ 36

» » varumärkesärenden » » ....................................... 38

» » bolagsärenden 1897—1898 ............................................ 38

Inkomster 1885-1898 .................................................................... 44

Utgifter » »....................................................................... 50

Utgiftsstater 1885 — 1898 ............................................................... 52

1898 års aflöningsstat ................................................................. 73

Antalet patentansökningar 1899—1911 107

Beslut i patentärenden » » ....................................... 108

» » varumärkesärenden » » ....................................... 110

» » mönsterärenden 1900—1911 ......................................... 112

» » bolagsärenden 1899 — 1911 ............................................ 114

Inkomster 1899—1911 .................................................................... 119

1913 års utgiftsstat ............................................................. 135

Utgiftsstater 1899—1913.............................................................. 141

Utgifter 1899- 1911 ....................................................................... 142

VII

Sid.

Öfversikt af behandlingstiden för meddelade patent ....... 146—148

» » » för förfallna och afslagna patentansökningar.
............................................................................... 150

Afslagna och förfallna patentansökningar 1885 —1911................ 162

Granskningsresultat 1905—1907, 1908 och 1911...................... 164

Anförda besvär 1902 — 1911 174

Antalet patentansökningar i vissa främmande stater................ 193

Inkomna ärenden å registratorskontoret 2 veckor 1912............ 206

» » i bolagsärenden » > » ............ 228

Förslag till utgiftsstat .................................................................... 264

Fördelning af inkomster och utgifter 1897 -1911 å patent och

bolagsafdelningen ......................................................... 269

Influtna årsafgifter för patent 1899 — 1911 ................................ 270

Öfversikt af beviljade patent i kraft vid slutet af hvarje

patentår ................................................................................... 272

Sammandrag af antalet erlagda ansöknings- och årsafgifter

1885-1911 ........................................................................... 273

Inkomstberäkning ....................................................................... 276

Till Konungen.

Genom nådigt bref den 6 mars 1908 uppdrog Eders
Kung].. Maj:t åt en kommitté att ej mindre verkställa
revision af gällande lagstiftning rörande patent och om

skydd för varumärken samt vissa mönster och modeller
och i samband därmed utredning angående de lagstiftningsåtgärder,
som till stäf]ande af s. k. illojal konkurrens
kunde finnas påkallade, än äfven anställa utredning rörande
behofvet af förändrad organisation af patent- och registreringsverket
och i sammanhang därmed reglering af löneförhållandena
m. m. vid nämnda ämbetsverk; och erhöll
kommittén den 11 september 1908 i uppdrag att jämväl
verkställa utredning angående behofvet af revision af
gällande bestämmelser rörande förbud mot införsel till
riket af varor med oriktig ursprungsbeteckning. _

Vid början af kommitténs arbete var afsikten att
först utarbeta förslag till reviderad patentlagstiftning och
eventuellt äfven förändrad lagstiftning om skydd för varumärken
samt att därefter upptaga till behandling frågan
om förändrad organisation af patent- och registreringsverket
och i sammanhang därmed reglering af löneförhållandena
vid ämbetsverket. Kommitténs arbete, med
revisionen af patentlagstiftningen afbröts emellertid på
förekommen anledning för fullgörande af uppdraget att
verkställa utredning angående behofvet af revision af
gällande lagstiftning rörande förbud mot införsel till riket
af varor med oriktig ursprungsbeteckning. Därmed sammanhängde
ock i vissa delar frågan om lagstiftningsåtgärder
mot illojal konkurrens, hvarför kommittén ansåg
sig till behandling böra upptaga äfven nämnda fråga.
Ehuru behandlingen af sistnämnda fråga icke afslutats,
hade den dock så framskridit, att kommittén funnit sig
kunna gifva sitt förslag till ny författning angående förbud
mot införsel till riket af varor med oriktig ursprungsbeteckning
dess slutliga affattning; och aflämnade
kommittén den 20 september 1911 betänkande i detta
ämne.

Fortfarande är kommittén sysselsatt med utarbetande
af förslag till lag mot illojal konkurrens.

Enär emellertid behofvet af omorganisation af patentoch
registreringsverket och lönereglering för dess personal
blifvit allt mera trängande, anmälde kommittén, i
underdånig skrifvelse den 12 mars 1912, att kommittén
hade för afsikt att söka behandla dessa frågor samtidigt
med arbetet på en lag mot illojal konkurrens; och hemställde
kommittén, då kommitténs sekreterares tid af sist -

nämnda arbete så toges i anspråk, att det vore honom
omöjligt att såsom sekreterare deltaga jämväl i det
ölriga arbete, som, på sätt nyss nämnts, kommittén hade
för afsikt att samtidigt bedrifva, att Eders Kungl. Maj:t
täcktes förordna en särskild sekreterare att biträda kommittén
vid behandling af frågorna om berörda ämbetsverks
omorganisation och reglering af löneförhållandena
vid ämbetsverket.

Vid föredragning af kommitténs berörda framställning
den 10 juni 1912 uppdrog Eders Kungl. Maj:t åt
undertecknade Pers och Persson att såsom ledamöter i
nämnda kommitté deltaga i behandlingen af frågorna om
förändrad organisation af patent- och registreringsverket
och reglering af löneförhållandena vid nämnda ämbetsverk,
samt förordnade Eders Kungl. Maj:t undertecknad
Kuylenstjerna att förrätta de med dessa frågors behandling
förenade sekreteraregöromål.

Kommittén, som nu slutfört berörda uppdrag, får
härmed i underdånighet öfverlämna betänkande innefattande
förslag till förändrad organisation af patent-och
registreringsverket och i sammanhang därmed reglering
af löneförhållandena vid nämnda ämbetsverk äfvensom
återställa patent- och registreringsverkets underdåniga
utlåtande den 29 maj 1902 med utredning beträffande
ämbetsverkets lönestat, hvilket öfverlämnats till kommittén
för att vara att tillgå vid fullgörande af detta uppdrag.

Med förslag till omorganisation af patent- och registreringsverket
sammanhänger frågan om lokal för ämbetsverket;
och skall kommittén, som genom nådig remiss
den 8 augusti 1912 erhållit befallning att afgifva underdånigt
utlåtande i anledning af ett Eders Kungl. Maj:t
underställdt förslag till ny byggnad för patent- och registreringsverket,
snarast möjligt afgifva yttrande däröfver.

Stockholm den 18 december 1912.

Underdånigst
E. O. J. BJÖRKLUND.

PER ANDERSON. JOHN EDBERG. H. HJERTÉN.

ARVID KUYLENSTJERNA. TORD MAGNUSON. AND. PERS.

CARL PERSSON. NILS RAHM. KNUT SÖDERBLOM.

Patent- och registreringsmyndighetens
utveckling.

Inledning.

Angående, till en början, behandlingen af patentärenden
under tiden intill år 1885, då den myndighet,
som efter genomförandet af nu gällande patentlagstiftning
skulle handlägga dessa ärenden, trädt i verksamhet, får
kommittén lämna följande redogörelse, hufvudsakligen
hämtad ur den år 1910 afgifna berättelsen angående
patent- och registreringsverkets verksamhet under åren
1885—1909.

Den första formen för patents meddelande var förlänande
af privilegier. Det var i början af 1600-talet,
sedan Sverige kommit i närmare beröring med utlandet
och detta bidragit att höja den inhemska industrien, som
privilegier mera allmänt började utdelas, företrädesvis åt
utifrån inkallade konstförfarna män i ändamål att hit
införa nyttiga slöjder och manufakturer. Flera slag af
privilegier funnos; en särskild klass bland dem benämndes
privilegia exclusiva, och dessa motsvarades af de sedermera
så kallade patenten. Ett sådant privilegium medförde
uteslutande rätt att inom riket eller viss landsdel
drifva en särskild fabriks- eller handtverksrörelse och
meddelades antingen för vissa, högst 30 år eller ock
å obestämd tid. Förlänandet af privilegier tillkom
Konungen.

Snart visade det sig emellertid att de fördelar,
privilegiiväsendet medförde, icke motsvarade de förhoppningar,
man därvid fäst. Under det att man sökte efter
ett botemedel härför, föreskrefs genom plakatet den 14
november 1667, att alla privilegiibref skulle, vid äfventyr
af privilegiets förlust, före den 1 juni påföljande år
inlevereras, »på thet Wi therigenom, om hwars och ens
beskaffenhet rätteligen underrättade, måge thess säkrare
sluta kunna, hvad ther vidare kan stå att göra ^och företaga».
Den 18 september 1668 utfärdades därpå »Kungl.
Maj:ts privilegier, giffne Handtverkshuusen, som här och
där i Rijket inrättas skola». Härigenom påbjöds upprättande
af större fabriker eller handtverkshus på vissa
orter, där man kunde påräkna betydligare tillförsel och
större afsättning. Dessa handtverkshus skulle blifva
allmänna och ständigt privilegierade verk under ledning
af en direktör samt sta under kommerskollegil
öfverinseende. De äldre privilegiihafvarna uppmanades
draga till handtverkshusen. Ville de det icke, skulle de
fortfarande få drifva sin privilegierade rörelse på dess
gamla plats till frihetsårens utgång; dock skulle därigenom
ingen hindras att i den rätta privilegierade orten
samma slags manufakturer inrätta och fortsätta. Den
nyssnämnda författningen innehåller det första allmänna
stadgandet om uppfinningsskydd i vårt land.

Privilegier fortforo att meddelas under 16- och 1700-talen, under det sistnämndas senare hälft dock mera sparsamt.
I stället begagnade man sig för näringsflitens
höjande af uppmuntringar i form af direkta penningunderstöd,
s. k. premier, hvilken metod dock snart nog
öfvergafs.

Vid 1809 års riksdag blef frågan om uppfinningars
skyddande genom uteslutande privilegier upptagen af
enskild motionär, ehuru detta icke ledde till någon åtgärd,
men sedan regeringen tagit ärendet i sin hand och
jämväl Rikets Ständer aflatit underdåniga skrivelser
i ämnet, utlärdades den 28 april 1819 en föroidning
angående hvad iakttagas bör vid förekommande frågor
om privilegia exclusiva för nya i riket förut okända
slöjdinrättningar, konster eller väsentliga konstföibättringar.

Enligt denna förordning skulle ansökning om erhal -

lande af privilegium ingifvas till kommerskollegium, som,
därest det befunnes, att uppfinningen redan var bär i
riket känd och utöfvad, skulle afslå ansökningen. Vid
denna pröfning kunde kollegiet ej påräkna tillgång till
någon detaljerad beskrifning å uppfinningen, ty sådan
behöfde ej inlämnas, förrän privilegium beviljats. Om
ansökningen ej genast blef afslagen, skulle kollegiet,
sedan vederbörande blifvit hörde och alla erforderliga
upplysningar inhämtats, inkomma till Kungl. Maj:t med
betänkande, huruvida kollegiet ansåge det sökta privilegiet
lämpligt och kunna utan någons förfördelande beviljas.
Kungl. Maj:t skulle därpå fatta beslut och, i händelse
ansökningen bifölls, uppdraga åt kollegiet att utfärda ett
villkorligt privilegium åt sökanden för viss tid, som
Kungl. Maj:t bestämde. Tiden skulle dock ej sättas
längre än femton år, och någon förlängning däraf kunde
ej meddelas, såframt icke synnerligen vägande skäl därtill
föranledde och någon för riket viktig slöjd funnes icke
kunna på annat sätt främjas. I privilegiibrefvet skulle
föreläggande meddelas dess innehafvare att låta införa
detsamma tre gånger i post- och inrikes tidningar.
Under en tid af nittio dagar efter sista kungörandet
lämnades tillfälle åt en hvar, som ansåge sig af privilegiet
förnärmad, att anmäla sådant hos kommerskollegium, som
då efter förnyad noggrann undersökning skulle meddela
utslag, huruvida privilegiet vore att anse såsom förfallet
eller ej. Väcktes ej inom nämnda tid klander å privilegiet,
eller blef talan därom ogillad, var detsamma sedermera
ej underkastadt något klander. Inom trettio dagar efter
privilegiets utfärdande skulle dess innehafvare, så framt
han ville tillgodonjuta de därmed förenade förmåner,
aflämna till kommerskollegium beskrifning å den privilegierade
inrättningen äfvensom å arbetssättet. Beskrifningen
fick ej offentliggöras, utan borde förvaras hos
kollegium för att tjäna till upplysning vid framtida
frågor om privilegiers meddelande å liknande inrättning
eller vid uppkommande rättegång. Behandlingen af
frågor om privilegiers upphörande tillkom kommerskollegium,
tvister om intrång i privilegiihafvares rätt
däremot domstol.

Samma dag, nämnda förordning utfärdades, uppdrog
Kungl. Maj:t i särskildt bref åt kommerskollegium att

utreda, huruvida några för mer än tjugu år tillbaka
meddelade privilegier af deras innehafvare begagnades,
och under hvad villkor de meddelats in. m. Sedan kollegium
inkommit med den äskade utredningen, förelädes
genom kungörelse den 2 november 1820 innehafvarna af
ifrågavarande privilegier viss tid att anmäla sig för att
få fortfarande åtnjuta desamma. Af de anmälningar,
som inkommo, befanns blott ett fåtal afse egentliga uppfinningar.
De före den 28 april 1819 utfärdade uteslutande
privilegier, som icke blifvit behörigen anmälda,
förklarades nu genom nådigt bref den 27 februari 1822
hafva till deras kraft och verkan upphört.

Redan år 1823 ingingo Rikets Ständer med underdånig
framställning om ändring af förordningen i vissa
hänseenden. Bland annat föreslogs, att benämningen
privilegium exclusivum, vid hvilken allmänheten under
en längre tid vant sig att fästa ett mindre fördelaktigt
begrepp, måtte utbytas mot ordet patent, samt att stadgandet
om vederbörandes hörande öfver ansökningen
måtte utgå, då frågans afgörande därigenom blifvit fördröjdt
i derå års tid, och kommerskollegium i stället
åläggas att inom viss tid efter det ansökningen inkommit
afgifva underdånigt utlåtande öfver densamma. Äfven
ansågs den kommerskollegium tillagda rätt -att pröfva,
om kollegium ansåge det sökta privilegiet lämpligt, böra
försvinna, enär det syntes hufvudsakligen böra tillkomma
kollegium att yttra sig om den uppgifna slöjdinrättningen,
konsten eller konstförbättringen vore, kollegium veterligen,
i riket känd och utöfvad.

Deri 13 december 1834 utfärdades ny förordning i
ämnet. Genom denna förordning öfverlämnades det åt
kommerskollegium att meddela det sökta skyddet eller,
såsom det nu för första gången benämndes, patent. Det
dittills följda systemet att före privilegiets meddelande
verkställa en undersökning om uppfinningens nyhet öfvergafs;
den enda undersökning, kommerskollegium hade
att före patentets meddelande anställa, utöfver den rent
formella, gällde uppfinningens vikt och värde, i förhållande
hvartill patenttiden skulle bestämmas. Klander
mot patentet kunde inom bestämd tid anställas. Sådant
klander skulle anmälas hos kommerskollegium, hvarefter
tvisten skulle pröfvas och afgöras af fem utaf parterna

valda kompromissarie^ Förklarade dessa klandret grundad!,
skulle efter anmälan härom kommerskollegium kungöra
i post- och inrikes tidningar, att patentets kraft
och verkan upphört. Fn annan ändring af vikt vidtogs
genom bestämmelsen att beskrifningar med tillhörande
ritningar skulle hållas för allmänheten tillgängliga, och
de förra till hela deras innehåll införas i vederbörande
patentbref, med hvilka de sedan i tryck offentliggjordes.

Den 19 augusti 1856 utfärdades åter en ny patentförordning,
hvilken i hufvudsak hvilade på samma grunder
som den föregående. Af ändringarna torde här endast
behöfva erinras om att klandertalan mot ett patent icke
vidare skulle pröfvas af en af parterna utsedd nämnd —
den fördel, som med en sådan ordning åsyftats, nämligen
ett skyndsammare afgörande af tvisterna, hade icke därmed
vunnits — utan skulle sådana tvister hänskjutas till
allmän domstol.

Den 11 maj 1877 uppdrog Kungl. Maj:t åt en kommitté
bland annat att utarbeta förslag till ny patentförordning.
I sitt den 6 november 1878 afgifna betänkande
framhåller kommittén, hurusom en bland de mera betydande
anmärkningar, som kunde göras mot det sätt, hvarpå
patentväsendet hos oss funnes ordnadt, gällde sammansättningen
af den myndighet, som hade patentansökningarnas
pröfning sig närmast anförtrodd, äfvensom den ifrågavarande
pröfningens beskaffenhet. En särdeles viktig del
af denna pröfning afsåge att bedöma, huruvida de inkomna
handlingarna, särskildt vederbörande beskrifningar,
vore riktiga och fullständiga. Beskrifningen å uppfinningen
utgjorde det hufvudsakliga underlaget för patentet
och, på det att samhället måtte vinna trygghet att kunna
draga fördel af uppfinningen, måste erhållandet af en
fullständig kännedom därom vara ett oeftergiflig! villkor
för patentets meddelande. Berörda granskning ställde
emellertid ganska höga fordringar på den, som hade att
företaga densamma. Merendels förutsatte dess behöriga
förrättande bland annat tekniska insikter af den omfattning,
att man ej rimligen kunde förvänta, att det egentligen
för andra ändamål organiserade kommerskollegium
skulle därpå äga tillgång. Icke sällan måste till och med
fackmännen ägna åt granskningen af dylika beskrifningar
all sin uppmärksamhet för att ej ledas på villospår. Det

läge nämligen i patentsökandens intresse att så vidt möjligt
dels förhemliga uppfinningen, dels ock söka vinna åt
patentskyddet större omfattning än tillbörligt vore, hvarför
han ofta i sin beskrifning begagnade allmänna och
sväfvande uttryck. Enligt det i Sverige då öfliga förfarandet
underginge visserligen hvarje patentansökan,
innan den företoges till slutlig behandling, granskning af
ett vid kommerskollegium anställdt tekniskt biträde; men
om denna undersökning stundom skulle blifva mindre
tillfredsställande, vore sådant föga underligt, då man
öfvervägde, hvilket ändlöst fält den industriella tekniken
»i våra dagar» intoge, och att en enda person omöjligen
kunde vara hemmastadd på hvarje del af detta område.

Sedan kommittén påpekat, att gällande patentförordning
icke med önsklig tydlighet uttalat sig, huruvida
frågan om uppfinningen vore ny eller icke skulle utgöra
föremål för kommerskollegii pröfning, erinrade kommittén,
att man beträffande förfarandet vid patents meddelande
kunde skilja på tre olika system. Vid det s. k. anmälningsförfarandet
föregås patents meddelande i regel icke af
någon annan pröfning än huruvida de af lagen föreskrifna
formaliteter behörigen iakttagits; visar sig sedan någon
brist i de materiella förutsättningarna för patentets giltighet,
varder detsamma upphäfdt, i händelse påstående
därom väckes. Enligt det motsatta systemet, det s. k.
förpröfningsförfarandet, tillser däremot vederbörande myndighet
alltid, så vidt ske kan, om sådana förutsättningar
äro för handen, att ett giltigt patent kan meddelas, och
särskild! huruvida uppfinningen i fråga är ny. Emellan
dessa bägge system står ett tredje, det s. k. uppbudsförfarandet,
enligt hvilket, innan patent meddelas, ett
offentligt uppbud måste ske, hvarigenom allmänheten
lämnas tillfälle att hos patentmyndigheten anmäla, om
hinder förekomma mot patentets beviljande.

Kommittén gaf utan tvekan i principiellt hänseende
företräde åt förpröfningsförfarandet; men då det aldrig
kunde blifva fullt effektivt och i alla händelser förutsatte
en sådan sammansättning af patentmyndigheten, att hvarje
gren å det tekniska området där finge sin målsman, hvilket,
om öfver hufvud taget möjligt, skulle medföra en kostnad,
som icke komme att stå i rimligt förhållande till »det hos
oss jämförelsevis ringa antal uppfinningar, hvarå patent

sökes», kunde kommittén icke förorda nämnda förfarande.
Icke heller syntes kommittén någon minskning af patentmyndighetens
personal vara att påräkna, om med förpröfningen
förenades ett uppbud, alldenstund invändningar
endast sällan torde vara att förvänta. Kommittén ställde
fördenskull sitt förslag på anmälningsförfarandets grund
— undersökningen skulle i främsta rummet afse beskrifningens
fullständighet och tydlighet äfvensom huruvida
uppfinningens föremål vore hänförligt till sådana industriella
alster eller tillverkningssätt, hvarå patent kunde meddelas,
hvaremot någon omfattande pröfning rörande uppfinningens
nyhet icke skulle äga rum; dock borde, om
uppfinningen uppenbarligen icke vore ny, ansökningen
alslås. Patentskyddet skulle enligt kommitténs förslag omfatta
en tid af femton år. En nyhet, som enligt kommitténs
förslag skulle införas i vår patentlagstiftning, var
stadgandet om erläggandet af årliga afgifter under patenttiden.
Afgifterna skulle under hvarje af de två första
åren utgå med femtio kronor och för hvarje af de följande
med etthundra kronor.

vifvel’ kommitténs förslag infordrades Högsta domstolens
yttrande. Beträffande den omfattning, hvari granskning
af en patentansökan borde ske, afgåfvo två justitieråd
en från kommitténs afvikande mening. Kommitterade
syntes visserligen, yttrade de, hafva följt en i allo riktig
väg, då de föreslagit, att patentverket skulle tillse, huruvida
uppfinningen, hvarå patent söktes, vore ny eller ej.
Men de hade till större delen återtagit, hvad de i detta
hänseende medgifvit, då de stadgat, att ansökningen skulle
afslås endast i det fall, att patentverket funne uppfinningen
uppenbarligen icke vara ny. Denna högst betydliga inskränkning
i patentverkets rätt och skyldighet att pröfva
uppfinningens egenskap af ny skulle i tillämpningen så
godt som upphäfva regeln, att en pröfning skulle föregå
beviljandet af patent. Först genom ett åliggande för
patentverket att verkligen efterforska, huruvida uppfinningen
vore ny eller ej, finge pröfningen något värde;
och om det vid en sådan forskning ändock skulle undgå
patentverkets uppmärksamhet, att en lika uppfinning som
den, hvarå patent söktes, redan funnes, så vore dock den
sålunda gjorda pröfningen vida att föredraga framför det
alltför ytliga bedömande, hvartill det sväfvande stadgandet

i förslaget antagligen skulle gifva anledning. Justitieråden
hemställde därför, att ordet »uppenbarligen» måtte
utgå ur förslaget.

I det förslag till ny patentförordning, som Kungl.
Maj:t framlade för 1884 års riksdag och som i hufvudsak
stödde sig på kommitténs förslag, var emellertid, i fråga
om nyhetsgranskningen, det s. k. uppbudsförfarandet tilllämpadt.
Föredragande departementschefen delade kommitténs
åsikt, att, om äfven förpröfningssystemet vore
det principiellt riktigaste, det dock icke borde ifrågasättas
att införa detta system i vårt land, särskildt med hänsyn
till de därmed förenade betydande kostnaderna, Om
emellertid den princip, på hvilken nämnda system hvilade,
erkändes såsom riktig, torde äfven hvarje åtgärd, hvarigenom
möjlighet, till en fullständigare och mera omfattande
förpröfning bereddes, böra betecknas såsom ett framsteg;
och var det i sådant syfte uppbudssystemets införande i
vår patentlagstiftning föreslogs. Det blef äfven sedermera
upptaget i den nya patentförordning, som utfärdades
den 16 maj 1884.

Någon lag angående skydd för varumärken fanns ej,
innan nu gällande lag af den 5 juli 1884 utfärdades.
Kommittén får emellertid erinra därom, att i äldre tider
i skrå-, hall-, hammarsmeds, fabriks- och handtverksförordningarna
in. fl. näringsförfattningar förekommit talrika bestämmelser
angående skyldighet att förse varor af olika slag
med stämplar och märken. Sedan dessa bestämmelser så
småningom till större delen upphäfts, blef genom kungörelsen
den 13 juni 1862 angående upphörande af stadgande^
om vissa inhemska fabrikstillverkningars och handtverksvarors
förseende med fabriksstämpel öfverlämnadt åt
fabriks- och liandtverksidkarna sjkifva att, om de så funne
för godt, å sina arbeten sätta nya stämplar eller märken
samt offentligen tillkännagifva dessa stämplars eller märkens
utseende eller beskaffenhet. Med afseenden å järneffekters
stämpling samt kontroll- och tillverkningsstämpel å arbeten
af vissa metaller skulle dock fortfarande gälla hvad därom
särskildt föreskrifvits. Angående stämpling af järneffekter
stadgades i en kungl. förordning den 12 januari 1855,
bland annat, att verkstad för blåsning af tackjärn eller
för detsammas nedsmältning och beredande till smidigt

järn eller för stålberedning eller för annan gröfre järnförädling
skulle hafva en af bergsöfverstyrelsen godkänd
stämpel, hvarmed dess tillverkning borde märkas. I öfrigt
inskränkte sig den svenska lagstiftningen rörande skydd
för varumärken till strafflagens dåvarande stadgande j 22
kap. 16 § jämförd med samma kap. 13 § och 2 kap. 8 §
om straff för den, hvilken olofligen å tillverkning, som till
salu hölles, satte annans märke än rätte tillverkarens.

Beträffande den myndighet, som borde handlägga
patentärendena, hade 1877 års förutnämnda kommitté till
pröfning’ upptagit ett par förslag, som i sådant hänseende
tidigare framkommit. Det ena afsåg att förlägga patentärendenas
handläggning till tekniska högskolan. Detta
kunde kommittén dock icke förorda, ty, utom det att
sådant skulle inkräkta på de för undervisningen afsedda
lär ar krafterna, förutsatte pröfningen af patentärenden icke
allenast teknisk bildning utan jämväl eu vidsträcktare
författningskunskap, hvaraf lärarna vid tekniska högskolan
val icke kunde förväntas vara i besittning. Det andra
förslaget afsåg patentärendenas öfverlämnande till eu fristående
byrå under civildepartementet; men äfven en sådan
anordning fann kommittén mindre välgrundad såsom i
tillämpningen ledande till ökade utgifter utan motsvarande
nytta. . Kommittén fann för sin del, att då patentärendenas
antal i vårt land icke nått sådan höjd, att de påkallade
handläggning af en uteslutande eller företrädesvis därmed
sysselsatt myndighet, det vore riktigast, att, på sätt hos
oss länge iakttagits, dessa ärenden, hvilka på grund af
sin natur stode synnerligen nära dem, som anginge den
allmänna näringsverksamheten, behandlades af kommerskollegium,
dock med iakttagande att detta ämbetsverk
förstärktes med erforderliga tekniska krafter. I sådant
syfte upptog kommittén i sitt förslag till patentförordning,
att inom kommerskollegium skulle för pröfning af
ansökningar om patent bildas en särskild afdelning,0bestående
af två dess ledamöter och tre i tekniska ämnen
kunniga män, som Konungen för viss tid förordnade. Å
patentafdelningen _ finge ej beslut fattas, där ej minst en
af kommerskollegii ledamöter och två af de särskildt förordnade
vore tillstädes.

\ id behandlingen af denna fråga inom Högsta dom -

stolen afstyrkte två justitieråd förslaget, att kommerskollegium
fortfarande skulle hafva denna handläggning
sig anförtrodd, och anförde därvid bland annat följande.
Det ville synas klart och vore äfven bekräftadt af erfarenheten
från alla länder med mera utvecklade patentanordningar,
att patentsaker fordrade af sina handhafvare en
så omfattande sakkunskap i hvad dit hörde, att densamma
omöjligen kunde förutsättas hos en myndighet sådan som
kommerskollegium, hvars ledamöter tillsattes med hänsyn
till behandlingen af helt andra frågor. Patentverket måste
vara ett fristående verk, som ägnade sig uteslutande åt
patentsaker, dess handhafvande, studium och utveckling;
och det läge i sakens natur, likasom det vore af erfarenheten
bekräftadt, att en patentlagstiftning, om än så god
i öfrigt, blefve till ej ringa del endast en död bokstaf,
om den ej uppehölles af ett verkligt godt patentverk.

De särskilda sakkunniga, hvilka hade sig uppdraget att
afgifva förslag till omorganisation af kommerskollegium,
hade jämväl anmodats att särskildt yttra sig, huruvida för
handläggning af patent- och varumärkesärenden någon ny
själfständig institution kunde finnas erforderlig eller om icke
sådana ärenden lämpligen kunde af en med annat ämbetsverk
förenad byrå omhändertagas. De sakkunniga ansågo
för sin del, att tiden ännu icke vore inne för upprättandet
af en särskild patentmyndighet, utan att därmed borde anstå
åtminstone till dess patentärendenas antal så vuxit, att
patentmyndigheten kunde disponera öfver tillräckliga medel
för sin själfständiga utveckling. Tills vidare borde dessa
ärenden bandhafvas af den myndighet, som enligt de
sakkunnigas förslag skulle inrättas i kommerskollegii ställe.
För att en sådan anordning skulle medföra det gagn för
industrien, som med patentinstitutionen afsåges, måste
emellertid synnerlig uppmärksamhet ägnas åt de former
och villkor, under hvilka patentmyndigheten komme att
arbeta; och framhölls därvid särskildt, att ett sammanförande
i en hand af bestyret med ärenden angående
patent och andra viktiga ärenden, som därmed icke hade
något egentligt samband, uppenbarligen icke kunde vara
ägnadt att främja det verksamma intresse för patentinstitutionens
utveckling, som borde finnas hos dess målsman
inom patentmyndigheten, samt att, i betraktande af
de många från hvarandra vidt skilda kunskapsgrenar,

hvilka berördes af patentfrågorna, den sakkunniga pröfning,
som vore ett bland de oeftergifligaste villkoren för
att patentmyndigheten skulle arbeta på ett fullt tillfredsställande
sätt, icke kunde åstadkommas, med mindre
patentmyndigheten inom sig ägde ständig tillgång till
dugliga tekniska krafter på olika områden och sattes i
tillfälle att i förekommande fall tillkalla sakkunniga utom
ämbetsverket. Varumärkesärendena ansågo de sakkunniga
borde handläggas af patentmyndigheten.

I öfverensstämmelse härmed föreslogo de sakkunniga,
att i det ifrågasatta nya ämbetsverket, hvilket borde ställas
under en i vanliga fall ensamt beslutande chef, måtte
upprättas en särskild byra för handläggning af ärenden
angående patent och varumärken. Denna byrås personal
skulle utgöras af en tjänsteman i tredje lönegraden, byråchef,
en tjänsteman i andra lönegraden, byråsekreterare,
samt tre tekniska biträden, indika lämpligen kunde benämnas
assistenter. Af dessa tjänstemän skulle byråchefen
bereda och inför ämbetsverkets chef föredraga ärendena
och uppsätta expeditioner, därvid dock biträdd af byråsekreteraren.
Denne skulle för öfrigt särskildt hafva till
åliggande att redigera och utgifva patentpublikationerna
— enligt förslaget till ny patentförordning skulle offentliggörandet
af patentskrifterna tillkomma patentmyndigheten
i stället för, såsom förut, patentinnehafvaren —
samt registreringstidningen för varumärken äfvensom att
föra patent- och varumärkesregistren in. m. Af assistenterna,
hvilka borde förordnas på viss tid eller tills vidare
samt utses med hänsyn till olika grenar af det tekniska
vetandet, skulle en hvar behandla och afgifva yttrande
angående de patentfrågor, hvilka folie inom det honom
anvisade område.

Frågan om inrättande af ett nytt ämbetsverk i kommerskollegii
ställe blef icke föremål för proposition till
1884 års riksdag. Då emellertid den nya patentförordningen
skulle träda i kraft den 1 januari 1885 och särskilda
anordningar i fråga om patentärendenas handläggning
då blefve erforderliga till följd däraf, att nämnda
förordning dels uppställde större fordringar på förpröfning
än . den äldre lagen dels läte patentmyndigheten ombesörja
patentens publikation, och då dessutom varumärkeslagens
tillkomst föranledde nya bestyr, hemställde Kungl.

Maj:t, som ansåg, att såväl patent- som varumärkesärendena
borde tills vidare handhafvas af kommerskollegium
i hufvudsaklig öfverensstämmelse med ofvannämnda, af
de sakkunniga angifna grunder, att Riksdagen måtte medgifva,
att de under år 1885 inflytande afgifter för patent
och för registrering af varumärken Ange användas till
bestridande af de utgifter, hvilka betingades af en tilllämpning
under samma år af patentförordningen och
varumärkeslagen.

Åren 1885—1898.

Med ingången af år 1885 trädde sålunda nu gällande
författningar angående patent och om skydd för varumärken
i kraft.

Kungl. Maj:t, som särskildt med hänsyn till att frågan
om kommerskollegii indragning eller ombildning då ännu
icke funnit sin lösning, ansåg, att någon fast organisation
af den i nämnda författningar omförmälda myndighet, som
skulle handlägga patentärenden och ärenden rörande registrering
af varumärken, för det dåvarande icke kunde
ifrågakomma, meddelade i nådigt bref till kommerskollegium
den 7 november 1884 bestämmelser angående
anordning af en patent- och registreringsmyndighet att
lända till efterrättelse under år 1885 och tills vidare
intill dess annorlunda blefve förordnadt.

Enligt dessa bestämmelser skulle inom kommerskollegium
inrättas en särskild byrå, benämnd kungl.
patentbyrån, för handläggning af ifrågavarande ärenden.
Patentbyrån skulle förestås af en tillförordnad byråchef,
och å densamma skulle anställas för patentärenden såsom
ledamot en föreståndare för byråns tekniska afdelning.
Ofverinseendet öfver patentbyrån skulle tillkomma kommerskollegii
president, hvilken hade att tillse, att byråchefen
och ofri ga vid byrån anställda personer fullgjorde
sina åligganden.

Byråchefen handhade såsom patentbyråns chef närmaste
tillsynen öfver göromålen inom byrån och bestämde
om deras fördelning mellan vederbörande tjänstemän i
enlighet med föreskrifterna i ofvannämnda nådiga bref.
Byråchefen ålåg att handlägga alla patent- och registreringsärenden,
att ansvara för att byråns beslut blefve med
noggrannhet och skyndsamhet expedierade, att öfvervaka
redaktionen af patentpublikationerna, att utgifva registreringstidningen,
att föra patent- och varumärkesregistren
samt att för hvarje år till Kungl. Maj:t afgifva berättelse
om patentbyråns verksamhet.

Patent- och
registreringsmyndigheten

en byrå inom
kommerskollegium.

Föreståndaren för den tekniska afdelningen ålåg att
nr teknisk synpunkt granska inkomna patentärenden och
däröfver afgifva skriftligt utlåtande, att äfven i öfrigt afgifva
dylikt utlåtande i frågor af teknisk beskaffenhet, som
till honom af byråchefen hänskötes, att ombesörja redaktionen
af patentpublikationerna samt att utöfva närmaste
tillsynen öfver patentbyråns bibliotek och modellsamling.

'' Kommerskollegii registrator skulle tjänstgöra såsom
registrator i patentbyrån och tillhörde honom i sådan
egenskap att mottaga och bokföra inkommande handlingar.
Registratorn ålåg vidare att utfärda sådant intyg,_ hvarom
i 3 § varumärkeslagen förmäldes, att, då sökt registreringvägrats
eller ansökning förfallit eller afslagits, tillhandahålla
vederbörande inbetald registrerings afgift eller hvad
sökanden i sådant fall ägde återfå af erlagd patentafgift,
samt att omhänderhafva uppbörden och redovisningen af
patent- och registreringsafgifterna.

I den mån sådant erfordrades för göromålens behöriga
o-ång, ägde byråchefen att inom byrån tills vidare anställa
dels, i samråd med föreståndaren för tekniska afdelningen,
tekniska biträden dels ock amanuenser. Bland de tekniska
biträdena förordnades en att förestå byråns förevisningsrum,
hvarest kungjorda patentansökningar skulle hållas
allmänheten till banda.

Föreståndaren för tekniska afdelningen var de tekniska
biträdenas närmaste förman och ägde påkalla deras medverkan
för utförande af de honom tillkommande åligganden.

Då för pröfning af förekommande ärenden befanns
erforderligt inhämta yttranden i tekniska ämnen från sakkunnig
person, som ej var hos byrån anställd, ägde byråchefen
att om dylikt biträde anlita den eller de personer,
Indika i hvarje fall funnes lämpliga och som kunde vara
villiga att åtaga sig dylikt uppdrag.

Hvarje fråga af teknisk beskaffenhet, som för patentärendes
bedömande måste pröfvas, afgjordes af byråchefen
och föreståndaren för tekniska afdelningen samfäldt.
Yppades därvid olika meningar, skulle den mening,
som omfattades af byråchefen, gälla; dock med rätt för
föreståndaren för tekniska afdelningen att få sin skiljaktiga
åsikt antecknad till protokollet, Öfriga frågor i patentärenden,
så ock alla registreringsärenden afgjordes af
byråchefen ensam, honom öppet lämnadt att, då han

därtill funne skäl, före åtgörande! höra föreståndaren för
tekniska afdelningen.

Kommerskollegii befattning med patentärenden skulle
tillsvidare från och med ingången af år 1885 upphöra;
dock skulle patentansökning, som vid utgången af år
1884 vore på kollegiets pröfning beroende, behandlas i
dittills stadgad ordning.

Beträffande arfvoden åt patentbyråns chef och öfriga
tjänstemän äfvensom angående öfriga omkostnader för
den nya myndighetens verksamhet, fastställdes af Ivungl.
Maj:t för år 1885 följande stat:

Byråchefen ....................................................... kronor 6,000

Föreståndaren för tekniska afdelningen ... „ 5,000

Kommerskollegiets registrator för ökadt
arbete i följd af uppbörden och redovisning
ad utgifter .................................. „ 500

Tekniska biträden och amanuenser efter

1,200 kronor till hvar, förslagsvis ..... „ 4,800

Till den person, som förestod byråns före visningsrum

.............................................. „ 1,000

Vaktmästaren ............................................ §qq

RenskrifDing, förslagsvis .......................... 600

Särskilt tillkallade tekniska biträden, för slagsvis.

....................................................... ., 1,500

Iryckningskostnader, annonser, skrifmaterialier
m. m. efter afdrag af influtna
prenumerationsafgifter och dylikt, förlag8™
............................................ „ 17,000

Summa kronor 37,200.

Vidare, och då Riksdagen, såsom förut nämnts, medgifvit,
att de under år 1885 inflytande afgifter för patent
och registrering af varumärken finge användas till bestridande
af de utgifter, hvilka betingades af en tillämpning
under samma år af förordningen angående patent och
lagen om skydd för varumärken, stadgades: att patentbyrån,
för hvilken nådiga cirkuläret af den 26 augusti
1873 angående behållningars insättning i bankinrättning
skulle lända till efterrättelse, hade att af inflytande patentoch
varumärkesafgifter bestrida hvad till aflöning åt byråns
personal, enligt meddelade bestämmelser, och till byråns
öfriga utgifter erfordrades, att för sådant ändamål, därest

Anställande
af en teknisk
sekreterare och
en registrator.

afgifter till erforderligt belopp ej hunne inflyta, statskontoret
skrälle äga att, på rekvisition af patentbyrån, af
om händer hafvande medel förskjuta hvad nödigt vore
intill 20,000 kronor; att sålunda lämnade förskott skulle
till statskontoret återgäldas i den mån inflytande afgifter
lämnade tillgång; samt att, om vid årets slut behållning
å influtna afgifter komme att förefinnas, denna skulle
inlevereras till statskontoret att hos statskontoret särskildt
bokföras.

Under år 1885 voro hos byrån anställda en amanuens
och tre tekniska biträden eller, såsom de snart benämndes,
biträdande ingenjörer. Byråns arbetskrafter befunnos dock
redan nämnda år otillräckliga.

I underdånig skrifvelse den 30 november 1885 framhöll
patentbyrån behofvet af eu tekniskt bildad sekreterare
och en egen registrator. För att patentbyrån skulle kunna
motsvara de anspråk, hvilka borde ställas på dess verksamhet,
vore det, yttrade patentbyrån, oundgängligen
nödigt, att föreståndaren för den tekniska afdelningen,
förutom den allmänna ledningen af de honom underordnade
tjänstemännens arbete samt bestyret med inköp
af böcker'' och tidskrifter för bibliotekets räkning, endast
finge till åliggande att granska inkommande patentansökningar
samt afgifva utlåtande ) tekniska ämnen. Detta
syntes lämpligen kunna ernås genom anställande af en
tekniskt bildad sekreterare, som finge öfvertaga bestyret
med patentpublikationerna och den närmaste tillsynen
öfver byråns bibliotek och modellsamling. Dessutom skulle
därigenom en väl behöflig lindring i byråchefens arbete
kunna vinnas, i det uppsättandet af byråns expeditionei
kunde anförtros åt sekreteraren.

Beträffande behofvet af egen registrator framhöll
byrån i sin nämnda skrifvelse, att kommerskollegium och
patentbyrån från och med den 1 april 1886 icke komme
att vidare inrymmas inom samma lokal, men att äfven
af andra skäl anställandet af särskild registrator och
arkivarie vore af förhallandena påkalladt. Sålunda maste
byråchefen med biträde af en amanuens utföra åtskilliga
göromål, såsom t. ex. att föra patent- och varumärkes
registren samt byråns räkenskaper, att vårda byråns arkiv
samt att afsända byråns utgående expeditioner, hvilka

göromål svårligen kunde sägas vara af den art, att
de borde tillhöra byråchefens omedelbara handläggning.
Dessa göromål kunde lämpligen öfverlämnas till den nye
registrator!!.

Slutligen hemställde patentbyrån uti sin ifrågavarande
skrifvelse, att vid förordnande af föreståndare för den
tekniska afdelningen för år 1886 denne tjänsteman måtte
benämnas öfveringenj ör.

Med bifall till hvad patentbyrån sålunda hemställt,
förordnade Kungl. Maj:t i nådigt bref den 4 december
1885, att föreståndaren för tekniska afdelningen därefter
skulle benämnas öfveringenj ör, samt att med ingången af
år 1886 hos patentbyrån en tekniskt bildad sekreterare
skulle anställas. Från och med den 1 april 1886 erhöll
byrån äfven egen registrator och arkivarie.

Sekreteraren skulle enligt berörda nådiga bref hafva
till åliggande att uppsätta, kollationera och kontrasignera
alla från byrån utgående expeditioner, att upprätta sakregister
öfver inkomna patentansökningar och meddelade
patent, att ombesörja redaktionen af patentpublikationerna,
att utöfva närmaste tillsynen öfver byråns bibliotek och
modellsamling samt att förestå byråns förevisningsrum,
hvarest patentansökningar hölles allmänheten tillhanda,
äfvensom att biträda öfveringenj ören med patentärendens
granskning.

Registratorn och arkivarien skulle öfvertaga de åligganden,
kommerskollegii registrator haft såsom registrator
i patentbyrån, och därjämte afsända utgående expeditioner,
föra patent- och varumärkesregister, föra byråns räkenskaper
samt vårda byråns arkiv.

Aflöningen bestämdes för sekreteraren till 4,500 kronor
och för registratorn till 3,000 kronor. Efter det under
åren 1885—1887 genom särskilda medgifvanden patentbyråns
ämbets- och tjänstemän beredts semester, byråchefen
och öfveringenj ören en och en half månad samt
sekreteraren och registratorn en månad årligen, medgafs
genom nådigt bref den 18 maj 1888, att sådan semester
tillsvidare framgent finge af ofvannämnda ämbets- och
tjänstemän åtnjutas.

I nådigt bref den 5 juni 1891 meddelade Kungl. Maj:t,
att patentbyrån från och med år 1892, då ny organisation

Patentbyrån
ett fristående
ämbetsverk.

af kommerskollegium genomförts, skulle skiljas från kollegium
och utgöra ett fristående ämbetsverk.

Instruktion utfärdades för patentbyrån den 18 december
1891. I fråga om byråns ämbetsbefattning innehöll
§ 1: »Patentbyrån, som utgör den i patentförordningen
omförmälda patentmyndighet och den i varumärkeslagen
omnämnda registreringsmyndighet, åligger att
med patentärenden och registrering af varumärken taga
den befattning, som enligt gällande eller blifvande föreskrifter
tillkommer dessa myndigheter, att föra varumärkesregistret
och utgifva den i varumärkeslagen föreskrifna
registreringstidningen samt att i öfrigt, efter
omständigheterna, själf vidtaga eller hos Kungl. Maj:t
föreslå de åtgärder, hvilka byrån anser lämpliga för
befrämjande af patent- och varumärkesväsendet och därmed
sammanhängande frågor.»

Byrån skulle utgöras af en chef, benämnd byråchef,
samt såsom ledamot en öfveringenjör. Därjämte skulle
hos byrån finnas anställde en sekreterare samt en registrator
och arkivarie. I den mån sådant för göromålens
behöriga gång erfordrades, finge ock hos byrån anställas
biträdande ingenjörer, amanuenser och andra biträden,
och skulle bland de biträdande ingenjörerna en förordnas
att hos byrån tjänstgöra såsom bibliotekarie.

Instruktionen hade uppgjorts i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med de bestämmelser rörande patentbyråns
organisation och arbetssätt, hvilka meddelats genom nådiga
brefven den 7 november 1884 angående inrättandet af en
patentbyrå in. m., den 4 december 1885 angående ändrade
bestämmelser i fråga om byråns sammansättning samt
den 18 maj 1888 angående semester för byråns ämbetsoch
tjänstemän. Ofveringenjörens skyldighet att närvara
och deltaga i behandlingen af ärenden utaf större omfattning
och vikt utsträcktes, så att han skulle deltaga i
ärenden, som anginge nya författningars utfärdande
eller eljest vidtagande af åtgärder till befrämjande af
patent- och varumärkesväsendet och därmed sammanhängande
frågor, byråns organisation och arbetsordning,
tillsättande af tjänstemän och antagande af biträdande
ingenjörer samt tjänstefel af den byrån underlydande
personal.

Därjämte uppställdes kompetensvillkor för att kunna

föreslås till öfveringenjör och sekreterare, nämligen att
hafva fullständigt och med goda vitsord genomgått tekniska
högskolan eller Chalmers’ tekniska läroanstalt samt
praktiskt utöfvat teknisk verksamhet.

Då byråchefen begagnade sig af semester eller under
kortare tid, som icke öfverstege fjorton dagar, vore af
laga förfall hindrad att förrätta sin tjänst, skulle, där ej
Kungl. Maj:t annorlunda förordnade, denna förestås af
öfveringenjören eller, därest jämväl denne åtnjöte tjänstledighet,
af sekreteraren.

Efter det patentbyrån från den 1 april 1886 erhållit
egen registrator, ökades byråns arbetskrafter under åren
1886—1895 icke i vidare mån än att, allt eftersom
patentansökningarnas antal tillväxte, hos byrån successivt
anställdes flere biträdande ingenjörer, så att dessas antal
år 1895 uppgick till tio. Då de biträdande ingenjörerna
hade till uppgift att granska uppfinningarnas nyhet samt
däröfver afgifva utlåtande till öfveringenj ören, hade naturligtvis
ökningen af dessas antal icke kunnat bereda någon
som helst lättnad för byråns öfriga tjänstemän.

Som det system, man tänkt sig för patentärendenas latentbyrå™
behandling, nämligen anmälningsförfarandet förenadt med JsTsTn^L
uppbudsförfarande, aldrig blifvit följ dt, utan från första förstärkning af
stund, så godt sig göra lät med tillgängliga arbetskraf- krafurna
ter, tillämpats det ur patentteknisk synpunkt vida mer
tilltalande förpröfningssystemet, hade, till följd af det
ökade arbete, förpröfningen förorsakat, och stegringen år
från år af patentansökningarnas antal, arbetsbördan vuxit,
så att en större förstärkning af arbetskrafterna ansågs
nödig. Patentbyrån ingick fördenskull den 27 juni 1895
till Kungl. Maj:t med framställning om arbetsförstärkning.

Därvid föreslogs inrättande af ytterligare en sekreterarebefattning
äfvensom en bokhållarebefattning och fyra
byråingenjörsbefattningar.

För belysande af byråns ökade arbetsbörda framhöll
byrån, att patentansökningarnas antal, som år 1885 uppgick
till 703 och år 1886 sjönk till 604, under år 1894
utgjort 1,386 eller nära dubbelt så många som år 1885,
då patentbyrån därjämte icke hade några från föregående
år balanserade ansökningar att handlägga, hvilket däremot
under därpå följande år i stor omfattning varit hän -

delsen. Den 1 januari 1895 vore t. ex. på patentbyråns
handläggning beroende icke färre än 1,021 ansökningar
om patent. Antalet till byrån inkomna och på dess handläggning
beroende ansökningar gåfve emellertid ingalunda
någon verklig bild af den ökning i patentbyråns arbete,
som försiggått under de senast förflutna åren. Endast
undantagsvis förekomme det nämligen, att en patentansökning
kunde i oförändradt skick af patentbyrån bifallas.
1 allmänhet måste en, oftast ganska vidlyftig, skriftväxling
mellan patentbyrån och sökanden föregå patentbyråns
beslut. Ökningen i patenbyjåns arbete framginge
därför bättre än af endast ansökningarnas antal af antalet
hos patentbyrån fattade beslut, hvilka föranledt uppsättandet
och expedierandet af skrifvelse!'', utlåtanden,
kungörelser och andra offentliga meddelanden; och utgjorde
antalet dylika beslut i patentärenden år 1885
1,496 samt år 1894 6,368. Antalet likartade beslut i varumärkesärenden
uppgick under år 1894 till 985. Med
framhållande, bland annat, att patentväsendets allt större
betydelse för den svenska industrien och förpröfningssystemets
fortsatta tillämpning vid patentansökningarnas
behandling ställt allt större och större fordringar på öfveringenjörens
vakenhet och noggrannhet, uttalade patentbyrån
såsom sin åsikt, att hos densamma äfvenledes borde
anställas ytterligare en öfveringenjör, om än därmed
kunde någon kortare tid anstå.

Hufvuddragen af den organisation, som byrån ansett
i sammanhang med den föreslagna ökningen lämpligen
böra fastställas, vore, att hvarje hos ämbetsverket till
handläggning förekommande ärende borde beredas och för
chefen föredragas af en tjänsteman i egenskap af ledamot
i ämbetsverket samt att därvid såvidt möjligt borde
ordnas så, att frågor af teknisk natur bereddes och föredroges
af tekniskt bildade och administrativa frågor af
administrativt utbildade tjänstemän. Fördenskull föreslogs
i berörda framställning, att innehafvare af de båda sekreterarbefattningarna,
af hvilka tjänstemän den ena skulle
vara administrativt och den andra tekniskt utbildad, skulle
vara ledamöter i ämbetsverket för föredragning af, den
förre hufvudsakligen varumärkesärenden och den senare
patentärenden.

Då, såsom af patentbyråns redogörelse framginge,

registrator]! sedan flera år varit så öfverhopad af göromål,
att han faktiskt icke kunnat ensam sköta alla sina åligganden,
utan en högst väsentlig del af dem måst anförtros
åt ett biträde, skulle bokhållaren öfvertaga en del af
registratorns göromål, nämligen att biträda vid upprättandet
af register, som hos verket skulle föras, samt att föra
verkets räkenskaper och granska till verket inkommande
räkningar, hvarjämte han såsom kassakontrollant skulle
verificera registratorns uppgifter om de till verket inflytande
medel.

Till stöd för förslaget om inrättande af förenämnda
byråingenjörsbefattningar anförde patentbyrån hufvudsakligen,
hurusom de hos ämbetsverket anställda biträdande
ingenjörer, hvilka aflönades med arfvoden af 1,500 kronor,
måste anses alltför svagt aflönade i förhållande till det
maktpåliggande och ingalunda obetydliga arbete, som af
dem fordrades. Den omständighet, att dessa befattningar
vore så lågt aflönade och likväl så arbetsamma, hade
ock verkat därhän, att det i allmänhet varit för patentbyrån
ganska svårt ej blott att få befattningarna besatta
med fullt lämpliga personer utan ock att få längre tid
behålla dessa biträdande ingenjörer i sin tjänst, ett förhållande,
som varit så mycket kännbarare, som det i allmänhet
förflöte rundlig tid, innan vederbörande förvärfvade
tillräcklig vana och erfarenhet i patentärendenas
handläggning för att kunna ej blott på ett tillfredsställande
sätt sköta nyhetsgranskningen utan ock vid behof
förestå sekreterare- eller öfveringenjörsbefattningarna.
Visserligen hade Kungl. Maj:t medgifvit, att de biträdande
ingenjörer, hvilka hos byrån tjänstgjort fem års tid, fått
sig tillagda personliga arfvoden å 500 kronor, hvarjämte
en ingenjör, som tjänstgjort i tio års tid, fått sig tilllagdt
ett ytterligare dylikt personligt lönetillägg å 500
kronor. Men hur afsevärda dessa lönetillskott än utan
tvifvel vore för dem, som erhölle dem, kunde dock en
ansträngande tjänstgöring, som förutsatte både hög teknisk
utbildning och praktisk erfarenhet och som dock först
efter tio år kunde aflönas med 2,500 kronor, tydligen icke
te sig såsom synnerligen lockande för dugliga teknici.
Patentbyrån ville emellertid icke föreslå en allmän ökning
af de biträdande ingenjörernas arfvoden, utan ansåge, att
ämbetsverket med de då utgående arfvodena borde kunna

Andringar i
instruktionen.

förvärfva rätt goda biträden i unga teknici, som enligt
regeln icke både för afsikt att kvarstanna i byråns tjänst,
men som dock ett eller annat år för nämnda arfvode
gärna ägnade sig åt den instruktiva tjänstgöringen i patentbyrån
och gjorde detta så mycket hellre, som denna tjänstgöring
icke så uteslutande toge deras tid i anspråk, att
de icke vid sidan däraf kunde ägna sig jämväl åt andra
sysselsättningar. Som erfarenheten visat, framträdde
emellertid med ett ökadt antal patentansökningar ett bestämdt
behof att jämte denna mer rörliga och växlande
personal i patentverket anställa en stab af fäst anställda
biträden, som fortfarande kvarstannade i och uteslutande
ägnade sig åt ämbetsverkets tjänst. Dessa biträden, för
hvilka föreslogs benämningen byråingenjörer, skulle hafva
fullständigt samma åliggande som de biträdande ingenjörerna,
endast med den skillnad, att de skulle vara
skyldiga att handlägga ett större antal patentansökningar,
än man ansett sig kunna ålägga de biträdande ingenjörerna,
samt därjämte vara pliktige att vara i patentbyrån
tillstädes under tjänstetimmarna.

Den gjorda framställningen vann Kungl. Maj:ts bifall
och de nya befattningarna inrättades från och med
ingången af år 1896 med aflöning för sekreteraren af

4.500 kronor samt för bokhållaren och byråingenjörerna
af 3,000 kronor. Samtidigt ändrades chefens titel till
öfverdirektör och ämbetsverkets benämning till Kungl.
patent- och registreringsverket.

I sammanhang med utfärdandet af stat för patent- och
registreringsverket att lända till efterrättelse tills vidare
från och med ingången af år 1896 infördes bestämmelser
om vissa villkor för aflöningarnas åtnjutande, samt stadgades,
bland annat, att af de i staten angifna arfvodesbeloppen
såsom tjänstgöringspenningar skulle anses af
öfverdirektörens arfvode 2,000 kronor, af ledamots arfvode

1.500 kronor samt af registratorns och arkivariens, bokhållarens
samt byråingenjörs arfvode 1,200 kronor.

Uti patentbyråns ofvanberörda underdåniga skrifvelse
den 27 juni 1895 framhöll byrån, att den genom de nya
tjänsternas inrättande åsyftade organisationen påkallade en
tämligen omfattande ändring af patentbyråns instruktion,
och redogjorde patentbyrån för, huru byrån tänkt sig, att

instruktionen borde i hufvudsak ändras. Patentbyrån
anförde härom, bland annat, följande.

Då göromålen i patentbyrån efter all sannolikhet
komme att fortfarande och ganska hastigt ökas, hade det
synts patentbyrån vara af vikt, att instruktionen så affattades,
att byråns arbetskrafter kunde i mån af behof
ökas, utan att instruktionen för hvarje gång ändrades.
Med anledning häraf hade patentbyrån föreställt sig, att
det skulle vara ändamålsenligt att icke i instruktionen
angifva, huru många öfveringenjörer, sekreterare och
byråingenjörer, som skulle vara anställda i byrån, utan
att endast fastslå, att ämbetsverkets ledamöter utgjordes
af öfveringenjörer och sekreterare samt att därstädes
skulle vara anställda byråingenjörer, samtliga till det antal,
som Kungl. Maj:t bestämde. Af samma skäl hade patentbyrån
trott, att ledamöternas åligganden icke borde i instruktionen
för hvar och en specificeras utan endast i allmänhet
angifvas, med rätt för byråchefen att dem emellan,
efter behof, fördela ärendenas beredning och föredragning.

Patentbyråns dittills gällande instruktion utginge
från den förutsättningen, att byråchefen ensam skulle
handlägga alla ärenden, dock att öfveringenjören skulle
i vissa beslut deltaga. Med ärendenas ökade antal torde
det vara nödvändigt, att ledamöterna, hvar inom sitt
område, blefve föredragande inför byråchefen samt att
detta i instruktionen fastsloges. Då, hvad patentärendena
anginge, dessa enligt regeln måste från olika synpunkter
granskas och beredas af två tjänstemän, den ene med
teknisk, den andre med administrativ utbildning, torde
jämväl uttryckligen böra på något sätt angifvas, att då
ett tekniskt moment inginge i det ärende, som skulle
föredragas, det vore den tekniskt bildade ledamoten, som
vore att anse såsom föredragande.

Enligt patentbyråns åsikt skulle det vidare vara fördelaktigt,
om möjlighet öppnades för byråchefen att åt
ledamöterna öfverlämna att på egen hand vidtaga vissa
åtgärder, hvilka icke innefattade hufvudsakliga beslut,
samt om dem utfärda meddelanden till sökandena. Sådana
åtgärder vore t. ex infordrandet af förklaringar öfver
inkomna invändningar i patentmål, ledningen af den
skriftväxling, som ofta med anledning'' af dylika invändningar
mellan parterna förekomme, äfvensom åtskilliga

andra dylika meddelanden, som antingen afsåge att endast
lämna sökandena upplysning om hvad de hade att iakttaga
eller ock sätta dem i tillfälle att förklara sig öfver
något, som under ärendets handläggning hos byrån förekommit.
Det kunde ock ifrågasättas, huruvida man, med
patentärendenas fortsatta ökning, icke skulle kunna finna
det ändamålsenligt att låta resultatet af den första granskning,
som en patentansökning underginge, komma till
sökandens kännedom endast under formen af ett förberedande
meddelande, hvars utfärdande kunde anförtros åt den
eller de tjänstemän inom ämbetsverket, hvilka det i första
hand ålåge att verkställa en dylik granskning. Åt biträdande
ingenjörerna kunde visserligen ett dylikt uppdrag
i allmänhet icke anförtros, men däremot möjligen åt de
ifrågasatta byråingenjörerna. Patentbyrån hade emellertid,
äfven om det sålunda ifrågasatta medgifvandet inflöte
i instruktionen, ingalunda för afsikt att för det dåvarande
genomföra en dylik ändring i det dittills varande sättet
att meddela vederbörande de anmärkningar, hvilka mot
patentansökningarna förekomme, utan hade endast velat
antyda, hurusom medgifvandet att åt ledamöterna uppdraga
vidtagandet på egen hand af vissa förberedande
åtgärder skulle, vid fortsatt ökning af patentbyråns göromål,
kunna för patentbyrån möjliggöra att handlägga ett betydligt
större antal ärenden med oförändrade arbetskrafter.

Ny instruktion utfärdades för patent- och registreringsverket
den 29 november 1895. I hufvudsaklig öfverensstämmelse
med den organisation, patent- och registreringsverket
genom densamma erhållit, har verkets vidare
utveckling fortgått.

I fråga om verkets ämbetsbefattning innehöll instruktionens
1 § samma stadganden som instruktionen af
den 18 december 1891.

Hvad verkets organisation samt ämbets- och tjänstemännens
åligganden angår, innehöll den nya instruktionen
följande bestämmelser.

Ämbetsverket skulle utgöras af eu öfverdirektör och
chef samt såsom ledamöter en öfveringenjör äfvensom
sekreterare för handläggning af tekniska frågor och
sekreterare för handläggning af administrativa frågor.

Därjämte skulle hos verket finnas anställda en regi -

strator och arkivarie, eu bokhållare samt byråingenjörer
till det antal, Kungl. Maj:t bestämde.

I den mån sådant för göromålens behöriga gångerfordrades,
finge ock hos verket anställas biträdande
ingenjörer, amanuenser och andra biträden.

Öfverdirektören och ledamöterna i verket skulle tillsättas
af Kungl. Magt medelst förordnande.

Registrator!! och arkivarien, bokhållaren samt byråingenjörerna
skulle tillsättas medelst förordnande af ämbetsverket.

Ofriga tjänstemän skulle jämväl antagas af ämbetsverket,
som ock ägde att utse vaktbetjänte.

För att kunna föreslås till öfveringenjör eller sekreterare
för handläggning af tekniska frågor fordrades att
hafva fullständigt och med goda vitsord genomgått tekniska
högskolan eller Chalmers’ tekniska läroanstalt samt
praktiskt utöfvat teknisk verksamhet.

Till sekreterare för handläggning af administrativa
frågor kunde ej annan föreslås än den, som aflagt
examen för inträde i rikets rättegångsverk eller Kungl.
Majrts kansli.

Då för utredning af förekommande ärenden befunnes
erforderligt att inhämta yttrande i tekniska ämnen från
sakkunnig person, som ej vore hos verket anställd, ägde
verket att om dylikt biträde anlita den eller de personer,
hvilka i hvarje fall funnes lämpliga, och som kunde vara
villiga att åtaga sig dylikt uppdrag.

Öfverdirektören vore Kungl. Maj:t i första rummet
ansvarig för uppfyllande af ämbetsverkets åligganden och
hade att tillse, att tjänstemännen med nit, skicklighet och
drift fullgjorde sina skyldigheter.

lian ägde ensam besluta i alla hos verket förekommande
ärenden, på sätt instruktionen bestämde, och skulle
för hvarje år till Kungl. Maj:t afgifva berättelse om dess
verksamhet.

Ledamot ålåge att bereda och inför öfverdirektören
föredraga de ärenden, som enligt instruktionen tillhörde
hans handläggning, att i såväl dessa som öfriga ärenden,
vid hvilkas handläggning han vore närvarande, uttala sin
mening och, om beslutet blefve därifrån afvikande, låta
anteckna densamma till protokollet, att afgifva förslag
till beslut i de af honom föredragna ärenden, samt att

i öfrig! fullgöra livad enligt instruktionen till hans
tjänst hörde.

Vid föredragning inför öfver direktören af nedan
omförmälda ärenden skulle, utom föredraganden, minst en
af de andra ledamöterna närvara och i ärendets behandling
deltaga. Sådana ärenden vore de, som anginge nya
författningars utfärdande eller eljest vidtagande af åtgärder
till befrämjande af patent- och varumärkesväsendet
och därmed sammanhängande frågor, verkets organisation
och arbetsordning, tillsättande af tjänstemän och antagande
af biträdande ingenjörer, tjänstefel af den verket
underlydande personal, afgifvande af underdåniga utlåtanden
i besvärsmål rörande patent, samt alla andra ärenden
af den beskaffenhet, att öfverdirektören ansåge sig böra
före deras afgörande inhämta yttrande jämväl af annan
ledamot än föredraganden.

Vid föredragning inför öfverdirektören af andra
ärenden än de här ofvan omförmälda erfordrades ej närvaro
af annan ledamot än föredraganden.

Utan föregående föredragning inför öfverdirektören
skulle ledamot genom remiss eller särskild skrifvelse
kunna infordra förklaringar, upplysningar och yttranden,
som för ärendes afgörande funnes erforderliga, samt till
granskning, anteckning och förvaring befordra inkommande
handlingar, som vore af beskaffenhet att icke till
omedelbar åtgärd af verket föranleda.

Då öfverdirektören begagnade semester eller under
kortare tid, som icke öfverstege fjorton dagar, vore af
laga förfall hindrad att sin tjänst förrätta, skulle ärendena,
där ej Kungl. Maj: t annorlunda förordnade, afgöras af
verkets ledamöter samfäldt. Därvid fordrades för besluts
fattande, att jämte föredraganden minst en af de öfrige
ledamöterna vore tillstädes, och skulle, då olika meningar
mellan ledamöterna yppade sig, verkets beslut utfärdas i
enlighet med flertalets mening eller, i händelse af lika
röstetal för olika meningar, enligt den mening, som
föredraganden uttalat.

I öfverdirektörens frånvaro finge dock icke, såvida ej
Kungl. Maj:t annorlunda förordnade, lediga tjänster tillsättas
för längre tid än till dess öfverdirektören åter
inträdde i utöfning af sitt ämbete, eller ansvar för fel
i tjänsten ådömas, ej heller utan öfverdirektörens med -

gifvande beslut fattas eller åtgärder vidtagas, som rubbade
de grundsatser för ärendenas behandling och verkets förvaltning,
hvilka förut blifvit stadgade eller följda.

Öfveringenjören ålåge att med den inskränkning,
som nedan angifves, ur teknisk synpunkt granska och
såsom föredragande handlägga alla inkomna ansökningar
om patent äfvensom andra ärenden, för hvilkas handläggning
teknisk sakkunskap erfordrades. Han skulle vara
byråingenjörernas och de biträdande ingenjörernas närmaste
förman och skulle äga påkalla deras medverkan
för utförande af den verket åliggande granskningen af
patentärenden.

Sekreterare för handläggning af tekniska frågor ålåge
att föredraga ärenden, hvilka anginge verkets tekniska
publikationer, att upprätta sakregister öfver inkomna
patentansökningar och meddelade patent samt att ombesörja
redaktionen och utgifvandet af patentpublikationerna.
Honom ålåge ock att med enahanda befogenhet
och skyldighet, som tillkomme öfveringenjören, handlägga
sådana patentansökningar, hvilkas behandling öfverdirektören
funne kunna till honom, utan olägenhet för
öfriga tjenstegöromål, öfverlämnas, och skulle öfverdirektören
äga i afseende å sådana ärenden bereda
sekreteraren vederbörligt biträde af de hos verket anställde
ingenjörer.

Sekreterare för handläggning af administrativa frågor
ålåge att såsom ledamot i ämbetsverket bereda och
föredraga ärenden angående registrering af varumärken,
anmälningar om öfverlåtelse af patent samt öfriga ärenden,
hvilka icke skulle af tekniskt bildad ledamot handläggas,
äfvensom att i öfrigt biträda öfver dir ektören vid ärendenas
handläggning.

Vidare ålåge det honom att föra verkets protokoll,
att svara för uppsättning af alla verkets utgående expeditioner,
äfvensom dessas utskrifning och kollationering,
samt att ombesörja redaktionen och utgifvandet af registreringstidningen,
där ej bestyret härmed af öfverdirektören
åt annan tjänsteman anförtroddes.

Registratorn och arkivarien ålåge att mottaga och
bokföra inkommande handlingar, att föra patent- och
varumärkesregistren äfvensom de diarier, om hvilkas
förande verket kunde finna skäligt meddela föreskrift för

Adjungerad
ledamot aren
1897 och 1898.

vinnande af nödig öfversikt öfver ärendenas handläggning
hos verket, att i de fall, där sådant borde äga rum, med
stämpelpappar belägga ämbetsverkets utgående expeditioner
samt redovisa därför inflytande medel äfvensom
tillhandahålla vederbörande sådana expeditioner, att ordna
och vårda alla handlingar och akter, som tillhörde verkets
arkiv, att tillhandagå ämbetsmyndigheter och enskilde
med de upplysningar i tjänsten, han vore i tillfälle att
lämna, på begäran utfärda diariibevis och andra bevis
samt meddela eller bestyrka afskrifter eller utdrag af
patent- och varumärkesregistren samt af hos verket befintliga
handlingar, äfvensom utfärda sådana intyg, hvarom
i 3 och 9 §§ varumärkeslagen förmäldes, att omhänderhafva
uppbörden och redovisningen af patent- och registreringsafgifterna,
samt att, då sökt registrering vägrats,
tillhandahålla vederbörande inbetald registreringsafgift.

Bokhållaren ålåge att biträda vid upprättandet af
de register, som hos verket skulle föras, att föra verkets
räkenskaper och granska till verket inkommande räkningar,
samt att såsom kassakontrollant verificera registratorns
uppgifter om de till verket inflytande medel.

En hvar af byråingenjörerna ålåge att biträda vid
granskning ur teknisk synpunkt af till honom öfverlämnade
patentärenden samt däröfver till vederbörande ledamot
afgifva skriftligt utlåtande. En bland byråingenjörerna
eller de biträdande ingenjörerna skulle förordnas att förestå
och vårda ämbetsverkets bibliotek, modellsamling och
förevisningsrum samt därstädes gå verkets tjänstemän och
allmänheten till hända.

Ämbetsverket ägde meddela de närmare föreskrifter,
som, utöfver hvad instruktionen innehölle, kunde erfordras
rörande sättet och ordningen för göromålens bestridande
hos verket.

I öfrigt vore hvarje hos verket anställd tjänsteman
eller betjänt pliktig att ställa sig till efterrättelse de föreskrifter,
som i särskilda fall med afseende å tjänstgöringen
meddelades af verket eller vederbörande förman.

I följd af patentansökningarnas hastiga tillväxt visade
det sig omöjligt för öfveringenjören och den tekniske
sekreteraren att medhinna föredragningen af alla dessa
ärenden, hvarför verket under åren 1897 och 1898 erhöll

biträde af en adjungerad ledamot med åliggande att med
enahanda befogenhet, som tillkomme öfveringenjören handlägga
sådana patentansökningar, hvilkas behandlingWverdirektöien
funne kunna till honom öfverlämnas.

Med 1897 års ingång erhöll patent- och registreringsverket
äfven en mera omfattande verksamhet, i det att
med nämnda år aktiebolagsregistreringen förlädes till
ämbetsverket. Vid behandlingen af Kungl. Mai ds proposition
till 1895 års riksdag med förslag till lag om
aktiebolag in. m.. hade nämligen det utskott, som tillsatts
med anledning af nämnda proposition, framkastat
tanken på, att aktiebolagsregistreringen skulle öfverlämnas
till patentbyrån, och genom kungl. kungörelse om aktiebolagsregistrets
förande in. in. den 18 maj 1896 förordnades,
att patent- och registreringsverket skulle vara
registrermgsmyndighet för aktiebolag, hvarjämte Kungl
Maj:t i nådigt bref den 5 juni 1896 fann skäligt medgifva,
att for aktiebolagsregistreringens handhafvande
hnge hos. patent- och registreringsverket från och med
år 1897 tills vidare anställas, utöfver i verkets stat upptagne
ambets- och tjänstemän, dels en sekreterare med
åliggande att såsom ledamot i ämbetsverket bereda och
föredraga ärenden rörande registrering af aktiebolag, föra
verkets protokoll i dessa ärenden samt ansvara för aktiebolagsregistrets
förande och för uppsättning, utskrifninooch
kollationering- af utgående expeditioner i ärenden
rörande aktiebolags registrering, och dels en notarie med
åliggande att under sekreterarens inseende föra aktiebolagsregistret,
ordna, och vårda alla till aktiebolagsregistret
hörande arkivalier, på begäran meddela eller bestyrka
utskrifter eller .utdrag af nämnda register och handlingar,
ombesörja, utgifvande! af de föreskrift^ samlingarne af
de ur aktiebolagsregistret, föreningsregistren och handelsregistren
kungjorda uppgifter, biträda sekreteraren med
expeditioners uppsättande, mottaga och bokföra inkommande
registreringshandlingar, utfärda hithörande diariibevis
samt omhänderhafva uppbörden och redovisningen
åt registrermgsafgifterna. Den årliga aflöningen skulle
utgöra för sekreteraren 4,500 kronor, däraf 1,500 kronor
skulle anses motsvara tjänstgöringspenningar, samt för
notarien 3,000 kronor, däraf 1,200 kronor skulle anses

Aktiebolagsregistreringens

förläggande
till patent- och
registreringsverket.

Användandet
af inflytande
afgifter.

motsvara tjänstgöringspenningar. Vidare förklarades, att
i fråga om villkoren för dessa aflöningars åtnjutande
skulle lända till efterrättelse hvad i nådiga brefvet den
29 november 1895 funnes föreskrifvet angående villkoren
för åtnjutande af de till verkets öfriga ämbetsocb
tjänstemän anslagna aflöningar, att sekreteraren skulle
förordnas af Kungl. Maj:t i den ordning, som i 3 §
af den för verket gällande instruktion beträffande ledamöter
i ämbetsverket stadgades, och att ämbetsverket
ägde antaga notarie i den ordning, som i samma paragraf
beträffande registratorn och arkivarien med flera tjänstemän
föreskrefves. Slutligen bestämdes, att, därest till
ämbetsverkets kännedom komrae förseelser mot föreskrifterna
angående anmälningar till aktiebokgsregistret,
ämbetsverket ägde att sådan förseelse hos allmän åklagare
till beifran anmäla. I detta sammanhang utfärdades ock
kungörelse den 5 juni 1896 om utgifvande af samlingar,
omfattande de ur aktiebolagsregistret, föreningsregistren
och handelsregistren kungjorda uppgifter, samt därom
att patent- och registreringsverket skulle ombesörja utgifvandet
af dessa samlingar.

För åren 1885—1896 både riksdagen årligen medgifvit,
att afgifterna för patent och för registrering af
varumärken finge användas till bestridande af de utgifter,
hvilka Kungl. Maj:t funne betingas af tillämpningen af
förordningen angående patent och lagen om skydd för
varumärken. Från år 1897 lämnade Riksdagen jämväl
medgifvande, att afgifterna för registrering af aktiebolag
och föreningar för ekonomisk verksamhet samt för andra
uppgifter till aktiebolags- och föreningsregistren äfvensom
för anmälanden till handelsregistren finge användas
till bestridande af de utgifter, hvilka Kungl. Maj:t funne
betingas af tillämpningen af lagen om aktiebolag, lagen
om aktiebolag, som drifva försäkringsrörelse, lagen om
registrering af bankaktiebolag, lagen om registrerade
föreningar för ekonomisk verksamhet, lagen om handelsregister,
firma och prokura tillika med lagen om ändring
i vissa delar af sistnämnda lag samt lagen om handelsbolag
och enkla bolag. Patent- och registreringsverket
erhöll på grund häraf Kungl. Maj:ts medgifvande att af
inflytande afgifter för registrering af aktiebolag bestrida

ämbetsverkets utgifter för denna registrering enligt af
Kungl. Maj:t fastställda grunder.

Emellertid hade Riksdagen i skrifvelse den 11 maj
1896 angående regleringen af utgifterna under riksstatens
sjätte hnfvudtitel framhållit hurusom med nämnda år
personalen vid patent- och registreringsverket i anledning
af göromålens tillväxt ökats med sex nya tjänstemän och
att från och med år 1897 någon ytterligare förstärkning
af arbetskrafterna torde påkallas genom öfverlämnande
till verkets handläggning af dels ärenden rörande registrering
af aktiebolag enligt den nya lagen, som då trädde
i kraft, dels ock bestyret med utarbetande och utgifning
af den i firmalagen föreskrifna samling för hela riket af
kungjorda anmälanden till handelsregistret. Efter det den
sålunda i utsikt ställda utvidgningen af patent- och registreringsverket
kommit till stånd, torde emellertid, yttrade
Riksdagen vidare, detta ämbetsverk hafva nått den utveckling,
att dess organisation kunde för en längre framtid
fastslås; och ansåge sig Riksdagen med afseende härå
böra framhålla angelägenheten af, att förslag till stat för
ämbetsverket måtte senast vid 1898 års riksmöte föreläggas
Riksdagen till pröfning och godkännande.

På grund af nådig befallning afgaf patent- och registreringsverket
den 23 oktober 1897 förslag till ordinarie
stat för ämbetsverket att träda i kraft från och med
år 1899.

Riksdagens
begäran om
förslag till
ämbetsverkets
uppförande
på
ordinarie
stat.

Innan kommittén öfvergår att redogöra för innehållet Uppgifter
i berörda förslag, får kommittén lämna en öfversikt öfver ^iSts-™''
omfattningen af patent- och registreringsnryndighetens verkets handverksamhet
under nu omhandlade tidsperiod från år 1885 hörandeärenintill
dess ämbetsverket uppfördes å ordinarie stat äfven- den till och
som angående under sagda tid till verket inflytande af- med är ,898''
gifter samt angående verkets utgifter.

Åt de ärenden, som tillhöra patent- och registreringsverkets
handläggning, intaga patentärendena såväl genom
sitt antal som genom de många olikartade beslut, hvilka
af deras behandling föranledas, främsta rummet.

Patentansökningarnas antal utgjorde:

år 1885 ......................................... 703

» 1886 ........................................... 604

» 1887 .......................................... 661

» 1888 ............................................ 803

» 1889 ............................................. 837

» 1890 ........................................... 873

» 1891 ........................................... 941

» 1892 ............................................ 1,004

» 1893 ......................... 1,036

Summarisk öfversikt öfver i patentärenden

År	Beviljade patent	Kungjorda ansökningar	Förfallna och afslagna ansökningar	Före- lägganden	Anstånd
1885	206	304	120	750	1 Meddelade
1886	464	475	in	1,156	[ anstånd
1887	520	507	141	1,428	häri
1888	494	474	188	1,733	inbegripna
1889	466	506	237	1,241	1,201
1890	605	636	240	1,431	. 1,209
1891	706	762	239	1,651	995
1892	699	679	254	1,853	1,256
1893	689	720	274	2,066	956
1894	877	913	320	2,433	1,032 j
1895	839	840	425	2,804	1,336
1896	892	971	481	3,443	1,896
1897	1,149	1,205	478	4,186	2,243
1898	889	885	695	4,666	2,986

år 1894 ........................................... 1,386

» 1895 ............................................ 1,460

» 1896 ........................................... 1,714

» 1897 ............................................. L9 17

" 1898 .......................................... 2,023

Nedanstående tabellariska öfversikt öfver i patentärenden
meddelade beslut under åren 1885—1898, därvid
beslutens såväl antal som beskaffenhet angifvits, gifver
en öfverblick öfver ökningen af ämbetsverkets arbete
med dessa ärenden.

meddelade beslut under åren 1885—1898.

Invänd-ningar utställda till för-klaring	Underdåniga i utlåtanden, skrifvelser och berättelser	Skrif-velser till myndig-heter OCll en stil di;	Resolu- tioner	Protokoll angående öfver- låtelser	Beviljade : patent I som för-! klarats förfallna	S u m in a \| 1
26	48	8		34		1,496
81	70	26	—	39	44	2,416
36	28	13	3	43	H2	2,831
27	15	14	11	67	235	3,258
12	23	14	16	50	291	4,057 ''
20	24	13	36	41	325	4,580
22	17	11	30	86	443	4.926
22	22	17	26	72	514	5,414
26	30	15	68	77	552	CO It— i©
53	30	34	64	70	542	6,368
42	37	20	57	70	680	7,150
39	38	17	62	80	606	8,525
39	36	35	75	133	749	10,328
36	53	43	68	102	791	11,214

Här nedan lämnas en uppgift å inkomna varumärkesärenden
äfvensom i anledning däraf under åren 1885
1898 meddelade beslut.

Summarisk öfversikt öfver i varumärkesärenden

	l	Slutbehandlade ansökningar
År	Inkomna ansök- ningar	Registre- rade märken	Afslagna, återtagna och för-fallna	Summa afgjorda	Registre-rade för-nyelser	Öfverlåtna märken
1885	3,201 *	3,133 *	29	3,162	—
1886	261	261)	27	287	—	—
1887	203	177	10	187	—	1 _
1888	207	187	26	213	—
1889	169	155	7	162		—
1890	217	201	20	221	—	—
1891	209	164	29	193	45	—
1892	200	195	16	211	5	13
1893	213	188	19	207	5	—
1894	268	247	31	278	257	10
1895	340	279	52	331	586	9
1896	347	304	44	348	148	35
1897	660	362	130	492	108	26
1898	516	482	146	628	97	12

Uppgift öfver inkomna ärenden å aktiebolagsafdelningen
äfvensom i registreringsärenden för aktiebolag under
åren 1897 och 1898 meddelade beslut lämnas här nedan.

Summarisk öfversikt öfver inkomna och afgjorda ansökningar, skrif -

År

Inkomna registreringsansötningar för

vanliga aktiebolag, bankaktiebolag och
solidariska bankbolag

Försäk-

ringsaktie-

bolag,

ömsesidiga

Summa

summa-

rum

Gamla

Nya

Senare

anmäl-

ning

Summa

försäk-

ringsbolag

1897

1898

2,660

265

843

302 3,227

1,294 1,787

—

3,227

1,787

* Inberäknade 1,746 äldre järnstämplar, utan ansökning registrerade
enligt varumärkeslagens 15 g.

meddelade beslut under åren 1885 -1898.

	Ö f r	i g a	b e s	1 u t		Summa beslut i varu-märkes-ärenden
Afförda märken	Före- lägganden	Anstånd	Under-dåniga skrifvelser och ut-låtanden	Skrifvelser till myn-digheter och en-skilda	Diverse beslut
—	—	—		—	_	3,162
.	—	—	—	—	—	287
Under dessa år förde	s ej anteckningar öfver antalet	tf öfriga i	187
	varumärkesärenden meddelade beslut.		213
	—	—	—	—	—	162
—	—	__	—	—	—	221
—	—	—	—	—	—	238
3	70	9	1	12	6	330
—	61	9	I	—	12	295
2	162	4	8	I	3	725
565	191	19	5	58	3	1,797
113	194	31	6	46	25	946
191	283	30	10	11	31	1,182
81	229	44	29	17	32	1,169

velser och utlåtanden m. m. rörande bolag-särenden åren 1897 och 1898.

Åtgjorda registreringsansötningar, afgifna utlåtanden m. m.
Afg-jorda ansökningar i Afgifna utlåtanden in. m.

Registrerade	Afslagna	Medde- lade	Afgifna under-	Uppsätta koncept till in-förning i regist-
(landa	Nya	Summa.	föreläg- ganden	da niga utlåtan-den	Summa
					ren
1,574	190	1,764	26	484	14	2,300	2,798
1,072	420	1,492	54	218	31	2,500	2,749

''till ämbetsverket
inflytande
afgifter.

Beträffande de afgifter för patent och registrering af
varumärken, som inflöto till patentbyrån, må erinras, att
enligt 4 och 11 §§ af förordningen angående patent den
16 maj 1884 i dess ursprungliga lydelse patentsökande
vid ansökningen hade att inbetala till patentmyndigheten
50 kronor, hvaraf dock halfva beloppet skulle återbekommas,
om ansökningen förfölle eller afsloges. För
beviljadt patent med undantag af tilläggspatent har
patenthafvaren att erlägga en årlig afgift, utgörande
för hvarje af det andra, det tredje, det fjärde och det
femte patentåret 25 kronor, för hvarje af de fem följande
åren 50 kronor och för hvarje af de fem sista åren
75 kronor. Afgiften skall för hvarje patentår erläggas
före det årets början, vid påföljd, att afgiften för
samma år höjes med en femtedel. Fullgöres ej sedermera
inbetalningen af den förhöjda afgiften inom nittio
dagar efter patentårets början, är det erhållna patentet
förfallet.

Enligt 3 § i lagen om skydd för varumärken skall
den, som vill låta registrera varumärke, And ansökningen
foga 40 kronor utgörande afgiften för registreringen
och dess kungörande, och enligt 9 § skall den, som
vill förnya registreringen, vid förnyelseansökan foga 10
kronor i förnyelseafgift. Skyddet för registreradt märke
upphör nämligen, när ej ansökan om förnyelse skett första
gången inom tio år från registreringsdagen och sedermera
inom tio år från sista förnyelsen.

Eu nämnda afgifter hafva, enligt hvad vid författningarnas
tillkomst uttryckligen framhållits, pålagts för
täckande af de kostnader, som af författningarnas tilllämpning
nödvändiggjordes, och hafva dessa belopp med
hänsyn till denna deras uppgift beräknats och fastställts.
Vid aflåtandet till 1884 års Riksdag af den nådiga propositionen
med förslag till förordning angående patent
framhöll dåvarande statsrådet och chefen för civildepartementet,
bland annat, att patentafgifterna uppenbarligen
icke borde sättas högre än att å ena sidan patentmyndigheten
bereddes fullt tillräckliga inkomster samt å andra
sidan gagnlösa patent omintetgjordes. Ett likartadt uttalande
gjordes beträffande registreringsafgiften i motiven
till det af vederbörande kommitterade utarbetade förslag
till lag angående skydd för varumärken. Denna skulle

nämligen upptagas för att betacka de af registreringen
föranledda löner och andra kostnader. Afgiften, som
föreslogs till 40 kronor, syntes å ena sidan icke vara
större än att den kunde, då i allmänhet en näringsidkare
endast behöfde ett märke, med lätthet bäras af
den, som hade ett verkligt intresse att skaffa sig näringsskydd,
och å andra sidan tillräckligt liög för att hindra
marknadens öfverfyllande åt onödiga varumärken. Om
förnyelseafgiftcn yttrade kommitterade, att denna afgift
hade sin grund dels däri, att registreringsverket ansåges
höra bära sina egna kostnader, dels i önskan att förekomma
förnyelse i andra fall än då innehafvare!! hade
ett verkligt intresse att bibehålla sitt märke vid kraft.
Funnes ett sådant intresse, kunde afgiften icke anses för
hög, men å andra sidan hade den icke skäligen kunnat
göras högre, då man tänkte sig kungörelsen om förnyelse
såsom eu enkel underrättelse i registreringstidningen utan
aftryck af märket.

Innehafvare af patent har emellertid att erlägga eu
ytterligare afgift, hvilken dock ej är afsedd att bestrida
kostnader för patentinstitutionen utan är en skatt, som
staten uttager af den patentsökande. Patentbref belägges
nämligen med stämpelafgift, som, efter att under de första
åren hafva utgått med 25 kronor, enligt nådig kungörelse
den 16 oktober 1891 bestämts till 10 kronor.

En nedsättning i patentafgifterna medgafs med ingången
af år 1894, i det genom en kung!, förordning
den 14 april 1893 den afgift, som vid ansökning om
patent skulle inbetalas, nedsattes från 50 kronor till 20
kronor, därvid emellertid rätten att, om ansökningen
förfölle eller afsloges, återfå hälften borttogs. Efter den
utredning, . som i den nådiga propositionen i ämnet till
1893 ars riksdag lämnats rörande önskvärdheten af denna
nedsättning för att gagna det inhemska uppfinnarearbetet,
yttrade föredragande departementschefen, att, genom hvad
i detta ärende blifvit anfördt, syntes honom vara ådagalagda
såväl önskvärdheten af en minskning af den afgift,
som patentsökande enligt 11 § af patentförordningen hade
att erlägga vid ansökningen, som ock möjligheten att
utan våda för patentbyråns ekonomi nedsätta''denna afgift
till det af patentbyrån föreslagna belopp utan rätt för
sökanden att, i händelse ansökningen förfölle eller afsloges,

återfå någon del af det erlagda beloppet. Riksdagen uttalade
vid bifall till den nådiga propositionen, att patentbyråns
ekonomi torde vara betryggad äfven med den
lägre afgiften.

Sedan patent- och registreringsverket med 1897 års
ingång blifvit registreringsmyndighet för aktiebolag, tillkommo
ytterligare de i 7 § af kungl. kungörelsen den
18 maj 1896 om aktiebolagsregistrets förande m. m.
omförmälda afgifter för registrering och dess kungörande.

I sagda paragraf omförmälda afgifter äro:

a) då ansökan om aktiebolags registrering göres, 15
kronor samt därutöfver 5 öre för hvarje fulla 100 kronor
af aktiekapitalet;

b) då ändring sker i firman, för ny fullständig inskrifning,
15 kronor;

c) då anmälan innefattar uppgift å belopp, som inbetalts
i anledning af beslut om ökning af aktiekapitalet,
6 kronor och därutöfver 5 öre för hvarje fulla 100 kronor
af den verkställda ökningen;

d) då anmälan eljest sker, 6 kronor.

Vägras registrering, skall, sedan beslutet vunnit laga
kraft, afgift, som beräknats efter aktiekapitalet eller efter
ökning häraf, på anmälan återställas.

Vidare tillkommo de i 6 § af kungl. kungörelsen
den 18 maj 1896 om hvad iakttagas bör i afseende å
införande i aktiebolagsregistret af aktiebolag, hvars ordning
blifvit af Konungen fastställd, omnämnda afgifter
nämligen, då anmälan skedde enligt sagda kungörelses
§ 2, afseende anmälan till införande i aktiebolagsregistret
af aktiebolag, hvars ordning blifvit af Konungen fastställd,
15 kronor och enligt § 5, afseende den anmälningsskyldighet,
som åligger likvidatorerna för aktiebolag under likvidation,
6 kronor.

Äfven vid fastställandet af dessa afgifter afsågs, att
kostnaderna för författningarnas tillämpning skulle med
dem bestridas, så att kostnaden för kungörande af registrerade
uppgifter borde betäckas genom inkomsten af
de till beloppet konstanta registreringsafgifter, som voro
lika för alla bolag, medan däremot kostnaden för registreringsmyndigheten
borde täckas med de variabla algifterna.

Uppstående behållningar å influtna patent- och varumärkesafgifter
inlevererades för hvarje år till statskontoret,
där de särskildt bokfördes. Genom kungl. kungörelsen
den 29 december 1896 angående användandet och redovisningen
af afgifter för registrering i aktiebolagsregistret,
föreningsregistren och handelsregistren, förordnades, att
befintliga öfverskott af inflytande afgifter för registrering
af aktiebolag årligen utan sammanblandning med andra
medel skulle inlämnas till statskontoret, samt att såväl
dessa som från öfverståthållareämbetet och Kungl. Maj:ts
befallningshafvande till statskontoret influtna registreringsmedel
skulle särskildt för sig under rubrik »registreringsafgifter»
bokföras.

Vid 1898 års utgång utgjorde den sålunda hos statskontoret
innestående behållningen å patent- och varumärkesafgifter
185,924 kronor 07 öre samt å registreringsafgifter
56,867 kronor 15 öre.

A omstående sida införda summariska sammanfattning
gifver en öfversikt öfver verkets inkomster af nu omförmälda
afgifter under åren 1885—1898.

Hvad därefter angår verkets utgifter, må angående
de största posterna på utgiftssidan, nämligen aflöningar
och arfvoden samt kostnader för verkets publikationer,
anföras följande. Såsom af den ofvan anförda staten för
år 1885 framgår, var under sagda år aflöningen för t. f.
byråchefen 6,000 kronor och för föreståndaren för tekniska
avdelningen 5,000 kronor. De tekniska biträdenas och
amanuensernas arfvoden upptogos förslagsvis till 1,200
kronor för hvar, hvarjämte till den person, som förestod
byråns förevisningsrum, uppförts ett arfvode af 1,000
kronor. Vaktmästaren hade ett arfvode af 800 kronor.
I staten för år 1886 var t. f. byråchefens aflöning uppförd
med 6,400 kronor, sekreterarens och registratorns
aflöningar med resp. 4,500 kronor och 3,000 kronor, de
biträdande ingenjörernas arfvoden beräknades till förslagsvis
1,500 kronor för hvar, och till den person, som förordnades
att biträda med redaktionen af patentpublikationerna
m. in., var uppfördt ett arfvode af 500 kronor.

I staten för år 1890 uppfördes till den person, som
förordnades att biträda med redaktionen af patentpublikationerna
m. m., ett arfvode af 1,000 kronor, med skyldig -

Behållningarnas
inlevererande
till
statskontoret.

Utgifter.

Aflöning ar och
arfvoden.

Sammandrag af patent- och registrerings -

	1885 i 1886	1887	00 QO 00 r—i	1889	1890
Afgifter för patent ......	35,350 — 40,655	—	51,745	—	65,055	—	71,545	—	81,435	—
Afgifter för registrering
af varumärken .........	58,120 —, 10,440	—	8,080	-	8,280	—	6,760	—	8,680	—
Försålda publikationer...	— — 1,758	93	1,413	SO	1,595	7 5	1,200	-	1,793	2 5
Afgifter för anmälningar
angående aktiebolag...	__ _ —	—	—	—	—	—	—	—
Diverse inkomster:	j						.
Räntor, norska statens
bidrag till reseersätt-
ning, försålda kas-
serade inventarier,
annonser in. in.......	580 —: 567	S2	—	—	173	12	188	91	1,426	07
Summa	94,050 — 53,421	7 5	61,238	50	75,103	8 7	79,693	91	93,334	92

het för denne tjänsteman att å byråns bibliotek tillhandagå
allmänheten å de tider biblioteket hölles för allmänheten
tillgängligt.

Sedermera tillkommo från och med år 1896 aflöningar
för de med sagda år inrättade en sekreterarebefattning,
en bokhållarebefattning och fyra byråingenjörsbefattningar
samt från och med år 1897 de för bestyret med aktiebolagsregistreringen
anställde, en sekreterare och en notarie.
Därjämte hade ålderstillägg beviljats till belopp
af 3,700 kronor. Den under åren 1897 och 1898 anställde
adjungerade ledamoten uppbar ett arfvode af 250 kronor i
månaden. De biträdande ingenjörer, hvilka hos byrån tjänstgjort
fem års tid, hade, såsom af det föregåede framgår,
erhållit personliga arfvoden å 500 kronor, en förmån, som
dock endast kommit tre af de biträdande ingenjörerna till del,
och hade en af desse ingenjörer, som tjänstgjort i tio år, fått
sig tillagdt ett ytterligare sådant lönetillägg å 500 kronor.
Dessa lönetillägg hade emellertid bortfallit i sammanhang
med den arbetsförstärkning, som erhölls från och med år
1896. Förutom de i staten för år 1898 upptagna befattningshafvare
voro vid 1898 års utgång anställda medårsarfvoden
11 biträdande ingenjörer och 6 amanuenser.

verkets inkomster åren 1885—1898.

1891

1892

1893

1894

1895

1896

1897

1898

92,190	_	99,775 \| —	107,930		89,175 i —	99,950	-	111,630	—	127,485	—	139,600 \| —
8,360	_	8,000 —	8,390		13,610 —	19,100	—	15,120	—	26,970	—	21,510 —
776	2 5	1,903 J 7 5	1,889	—	1,684 -	2,376	75	2,384	7 o	2,473	—	4,858 6»
		i 1			r					77,283	55	72,190 ilo
544	31				1 i 1			6,721	94	4,227	79
101,870 5 6	109,678 7 5	118,209	—	104,469 -	121,426	7 5	135,856	69	238,439	34	238,158 84

Den utgiftspost, som näst löner och arfvoden varit PubKk«-

o r? tionernc

mest betydande, är kostnaden för verkets publikationer.

De publikationer, hvilka det på grund af stadganden
i patentförordningen och lagen om skydd för varumärken
ålåg patentbyrån att utgifva, voro patentbeskrifningarna
jämte tillhörande sak- och personregister samt
registreringstidningen för varumärken. Rörande patentbeskrifningarna
stadgas i patentförordningens 7 § att, då
patent meddelats, beskrifningen jämte erforderliga bilagor
i hufvudsakliga delar skall genom patentmyndighetens
försorg på lämpligt sätt genom tryck offentliggöras, samt
i samma författnings 26 §, att erforderliga närmare föreskrifter
angående patentregistret och angående sättet för
patentbeskrifningarnas offentliggörande meddelas af Kungl.

Maj:t. De föreskrifter, som därom meddelats, äro, att beskrifningarna
skola offentliggöras jämte erforderliga bilagor
i särskilda häften för hvarje patent. Därjämte har
stadgats, att genom trycket årligen skall offentliggöras
innehållsförteckning till patentregistret, ordnad efter såväl
patenthafvarnes namn som uppfinningarnas beskaffenhet.
Angående registreringstidningen för varumärken stadgas
i varumärkeslagens 6 §, att en dylik tidning, i hvilken

kungörelser om varumärkens intagande i varumärkesregistret
skola införas, skall ntgifvas genom det allmännas
försorg, samt i samma lags 17 §, att närmare föreskrifter
om denna registreringstidnings utgifvande meddelas af
Ivungl. Maj:t. I kungl. brefvet den 7 november 1884
angående inrättande af en patentbyrå m. in. meddelades
vissa bestämmelser rörande tidningens innehåll och sättet
för dess publicerande, hvilka sedermera intagits i 1891
och 1895 års instruktioner för ämbetsverket. Beträffande
distributionen af dessa publikationer har Kungl. Maj:t
genom nådigt bref den 17 juli 1885 förklarat, att patentbyrån
ägde att till rikets tekniska läroverk, bergsskolor
och landtbruksinstitut äfvensom, efter därom skeende
framställning och i den mån upplagorna af byråns publikationer
därtill försloge, till enskilda arbetareföreningar
å orter med större industriell verksamhet och till arbetareinstitut
kostnadsfritt öfverlämna exemplar af publikationerna,
att vidare byrån ägde befogenhet att till utländska
patentmyndigheter och andra institutioner inom och utom
riket öfverlämna publikationerna i utbyte mot sådan af
dessa myndigheter och institutioner offentliggjord teknisk
litteratur, som för verket kunde vara af vikt att erhålla;
samt slutligen, att byrån för egen räkning ägde disponera
öfver nödigt antal exemplar af hvarje offentliggjord patentbeskrifning.

Efter det anbud infordrats angående tryckningen af
dessa publikationer samt utdelningen af desamma till vederbörande
myndigheter in. fl. äfvensom försäljningen däraf
åt allmänheten, bemyndigade Kungl. Maj:t i skrifvelse
den 5 december 1884 t. f. byråchefen att med aktiebolaget
P. A. Norstedt & Söner träffa aftal om tryckning och
distribution af patentpublikationerna och registrerings -tidningen under år 1885 och tillsvidare med iakttagande,
att de villkor, som funnes upptagna i ett af nämnda
bolag afgifvet anbud, skulle läggas till grund för uppgörelsen;
och har bolaget sedermera på grund af det i
öfverensstämmelse med Kungl. Maj:ts bemyndigande träffade
aftal omhänderhaft tryckningen och distributionen
af berörda publikationer.

Med föranledande af ett utaf 1898 års riksdag gjordt
uttalande, att kostnaderna för ämbetsverkets publikationer,
hvilka kostnader uppginge till afsevärdt höga summor,

syntes Riksdagen kunna något nedbringas, hvilket syftemål
ansåges kunna vinnas, därest, på sätt i nådiga förordningen
angående statens upphandlings- och entrepenadväsende
in. in. föreskrefves, antingen anbud å för ämbetsverket
erforderlig trycknings utförande blefve infordrade
eller arbetet blefve å auktion utbjudet, uppsades år 1898
berörda med bolaget träffade aftal att upphöra att gälla
med sagda års utgång; och infordrade patent- och registreringsverket
anbud från i hufvudstaden befintliga
tryckerier å öfvertagandet från 1899 års ingång af tryckning
och distribution af ämbetsverkets berörda publikationer.
Inom anbudstiden inkom anbud endast från aktiebolaget
P. A. Norstedt & Söner, hvilket anbud afsåg
öfvertagandet af ifrågavarande publikationers tryckning
på i allt väsentligt oförändrade villkor. På de erbjudna
villkoren afslöt patent- och registreringsverket kontrakt
med bolaget att gälla till och med slutet af den årgång,
under hvars utgifvande detsamma blifvit senast den 1
juli å någondera sidan uppsagdt.

Efter det patent- och registreringsverket med ingången
af år 1897 blifvit registreringsmyndighet för
aktiebolag, tillkom äfven för patent- och registreringsverket
bestyret med utgifvandet af samlingarna af anmälningar
till aktiebolags-, förenings- och handelsregistren
med tillhörande personalregister. Uti 71 och 72 §§ i
lagen om aktiebolag, Öl och 62 §§ i lagen om registrerade
föreningar för ekonomisk verksamhet samt 4 och 5
§§ i lagen om handelsregister, firma och prokura bestämdes,
att samlingar för hela riket af de kungörelser,
som enligt nämnda lagar skola af registreringsmyndigheterna
utfärdas, skulle genom det allmännas försorgefter
hand befordras till trycket och förses med register
för hvarje år, och öfverlämnades åt Kungl. Maj:t att
meddela närmare föreskrifter om tid och sätt för dessa
samlingars utgifvande. Genom kungörelse den 5 juni
1896 bestämdes, bland annat, att utgifvandet af nämnda
samlingar jämte tillhörande årsregister skulle ombesörjas
af patent- och registreringsverket. Sedan ämbetsverket
infordrat anbud å öfvertagandet från och med år 1897
och tills vidare af nämnda publikations tryckning och
distribution, antogs det af aktiebolaget P. A. Norstedt
& Söner afgifna anbudet.

Biblioteket.

Industri tidningen »Norden*.

I fråga om verkets öfriga utgifter må endast anföras
följande.

Biblioteket, till livilket grundstommen anskaffades vid
patentbyråns inrättande, har i främsta rummet till uppgift
att tillhandahålla verkets tjänstemän den litteratur, som
erfordras för granskningen af patent- och varumärkesansökningar.
För detta ändamål inköper ämbetsverket lexika,
handböcker och andra arbeten af teknisk och naturvetenskaplig
innebörd samt prenumererar på ett antal tidskrifter
af dylik art, och har ämbetsverket trädt i bytesförbindelse
med patentmyndigheterna i flertalet mer betydande
stater. Dessa byten tillföra ämbetsverket den
ojämförligt största tillväxten af litteraturförrådet. Vidare
tillställa åtskilliga statsinstitutioner inom riket ämbetsverket
kostnadsfritt sina publikationer. Förutom arbeten
af teknisk och naturvetenskaplig innebörd införlifvas med
biblioteket en del publikationer af statsvetenskaplig
karaktär samt beträffande det industriella rättskyddet.
Bokförrådet torde vid 1898 års utgång kunna beräknas
hafva innehållit omkring 12,000 volymer.

Uti biblioteket utläggas de patentansökningar, hvilka
efter afslutad granskning skola hållas tillgängliga för
allmänheten. Under bibliotekets vård stå också de
modeller och varuprof, som inlämnas i samband med en
del patentansökningar.

Ehuru, som sagdt, närmast afsedt för ämbetsverkets
eget bruk, begagnas bibliotekets bokförråd i stor utsträckning
af allmänheten såväl i och för patentangelägenheter
som för fackstudier. Antalet besökande i biblioteket,
oafsedt ämbetsverkets egen personal, uppgick år 1886
till 1,008, år 1896 till 3,743 och år 1898 till 4,301 personer.
Medelkostnaden för inköp och bindning af böcker
utgjorde åren 1885—1898 3,200 kronor.

Redan tidigare än patentbyrån trädde i verksamhet
hade utgifvaren af tekniska tidningen »Norden» åtnjutit
ett statsanslag för publicerande i sagda tidning af beskrifningar
öfver uppfinningar, hvarå patent meddelats.
Till stöd för ett fortsatt utgifvande af berörda anslag,
äfven sedan patentbeskrifningarna med tillhörande bilagor
komme att offentliggöras på det allmännas bekostnad,
anförde patentbyrån i anledning af gjord framställning

om sådant understöd för år 1885 i underdånigt utlåtande
den 20 mars sagda år, att de i tidningen införda redogörelserna
tillgodosåge ett helt annat och icke mindre
viktigt ändamål än patentbyråns vidlyftigare publikationer,
nämligen att bereda den större allmänhet, som
icke vore i tillfälle att taga del af de dyrbara patentbeskrifningarnas
innehåll, en öfversikt öfver förekommande uppfinningar.
Patentverken i alla länder, där patentväsendet
nått någon högre grad af utveckling, utgåfve också i nämnda
syfte jämte de fullständiga patentbeskrifningarna kortfattade
sammandrag däraf. Utan tvifvel, anförde byrån
vidare, skulle, därest bestyret- med dessa sammandrags
redaktion och utgifvande öfvertoges af patentbyrån, större
garanti ernås, att redogörelserna vore exakta och på fullt
lämpligt sätt uppställda, men hade patentbyrån icke ansett
sig böra för det dåvarande framlägga något förslag i
sådan riktning, enär patentbyråns krafter och uppmärksamhet
under dess första verksamhetsår till fullo toges
i . anspråk af de göromål, som blifvit byrån ålagda.
Till dess patentbyrån själf kunde öfvertaga bestyret
med utgifvandet af en särskild tidskrift för patentväsendet,
i hvilken äfven sådana redogörelser, hvarom
vore fråga, borde inflyta, måste det därför anses synnerligen
önskvärdt-, om den lucka, som onekligen förefinnes
i patentmyndighetens publikationer, kunde genom
ett understöd från det allmännas sida fyllas på den enskilda
företagsamhetens väg.

Med Sveriges tillträdande genom accessionsakt den
26 juni 1885 till den i Paris den 20 mars 1883 afskräde
konvention om internationellt skydd för den industriella
äganderätten förband sig ock landet att bidraga till bestridande
af omkostnaderna för den internationella byrån
i Bern för unionen till skyddande af den industriella äganderätten.
Slutprotokollet till sagda konvention innehåller i
art. 6 bestämmelser, huru de årliga utgifterna skola fördelas
mellan de kontraherande staterna.

Internationella
hyran i Bern.

Nedanstående sammandrag öfver ämbetsverkets utgifter åren
1885—1898 visar, till hvilka belopp de uppgått samt huru de fördela
sig på de olika utgiftstitlarna.

Sammandrag af patent- och registrerings -

	1885		1886		1887		1888		1889		1890
Återställda patent- och
registreringsafgifter ...	2,735	—	3,660		3,710	-	4,805	—	6,360	—	6,560
Aflöningar och arfvoden	21,084	78	28,909	72	28,902	50	29,107	50	29,246	50	33,634	91\|
Renskrifning, skrif- och ritmaterialier samt
portoafgifter ............	2,934	28	3,859	65	3,122	54	4,193	39	3,950	76	3,006	56
Publikationer: Patentskrifter............	4,222	95	12,840	-	13,024	—	12,388	75	14,843	25	17,002
Sak- och personalregi-
ster till patent ......	—	-	201	50	637	50	2,842	63	2,814	87	4,775	—!
Anslag till tidningen »Norden»...............	800		800		800	_	800	—	. 800	—	800	i
Registreringstidningen	6,223	91	1,514	38	301	88	963	—	664	50	478	-i
Kungörelser in. m.......	3,724	41	2,919	01	3,329	28	4,550	25	4,160	61	5,055	53
»Samlingarna» med re-gistret ..................	—				-
Biblioteket och arkivet:
Inköp af böcker.........	2,999	0 5	1,257	35	463	70	2,335	56	1,280	21	1,310	50
Bindning m. m..........	2,816	43	2,304	60	2,256	74	1,133	18	696	60	1,119	83
Ved, lyse, renhållning och
städning ..................	440	05	613	58	828	03	915	15	804	70	1,326	68
Inventariers anskaffande och underhåll............	5,103	35	3,986	05	465	51	438	55	332	79	3,105	72
Hyror ........................	—	—	—	-		—	—	—	—	—	2,000	—
Bidrag till den internatio-
nella byrån i Bern ...	935	18	1,741	59	1,660	40	1,505	98	1,434	52	1,433	52
Reseersättningar .........	—		2,122	60		-	—		600	—	1,783	16
Summa	54,019	34	66,730	103	\| 59,502	08	\| 65,978 94	\| 67,989	31	83,391	14 3.

verkets utgifter åren 1885-1898,

1891	1892		1893		1894		1895		1896		1897	1898
6,545		6,895		6,710		5,465		2,415		1,850		3,991 i 6	7,776	80
34,487	49	37,148	57	41,379	64	41,602	49	45,124	67	60,043	60	82,995	80	91,706	61
2,960	55	3,402	82	4,067	87	5,981	25	5,364	26	4,566	99	7,097	64	8,252	89
18,778	50	21,428	20	20,127	6 5	23,088	81	22,811	20	21,311	25	27,943		24,879	50
1,151	2 5	1,356	87	1,447	75	1,504	62	—		14,233	50	981	-	1,182	50
800	—	800	—	800	—	800	—	800		800	_	800	_	800
833	—	868	—	847	50	868	50	1,403	—	1,647	50	1,616 so	1,780	50
4,390	06	5,087	43	5,086	08	4,937	72	6,113	72	9,015	17	15,721	40	16,871	43
													-	5,770	63
1,428	90	1,718	50	1,442	29	1,431	53	1,531	42	1,638	84	1,895	73	1,530	40
1,132	32	900	23	1,113	91	2,273	98	1,079	33	2,254	47	1,794	79	2,093	12
1,835	-	1,737	85	1,859	98	1,938	39	2,046	42	2,624	07	2,914	71	3,855	35
763	56	570	76	1,029	24	1,342	13	3,906	75	6,020	86	5,807	06	3,531	06
4,000	—	4,000	—	4,000	-	4,000	—	4,800	-	6,300	—	7,000	—	7,900	-
1,509	12	1,510	17	—	—	1,515	41	1,587	26	1,540	75	1,469	57	1,464	48
—	-	-	-	3,750	—	—	—	418	35	1,818	90	—	—	1,541	47
80,614	75	87,424	40	93,661	91	96,749	84	99,401	38	135,665	90	162,028	85	180,936	74

Fördelningen
af utgifterna
mellan å ena
sidan patentoch
varumärkesaf
delningen
och a
andra sidan
aktiebolagsafdelning
en.

TJtgifts stater
1885—1898.

Då, såsom ofvan nämnts, patent- och varumärkesafgifterna
skulle hållas skilda från öfriga registreringsmedel,
erfordrades bestämmelser rörande fördelning af utgifterna
för ämbetsverket emellan å ena sidan afgifterna för patent
och för registrering af varumärken samt å andra sidan
afgifterna för registrering af aktiebolag. Bestämmelser
härom meddelades uti ett nådigt bref af den 26 november
1897, därvid förordnades, att aflöningen af de i den för
ämbetsverket den 29 november 1895 fastställda stat upptagna
ämbets- och tjänstemän fortfarande finge bestridas
af patent- och varumärkesafgifter, att aflöningen af de
för aktiebolagsregistreringens handhafvande anställde, en
sekreterare och en notarie, finge bestridas af inflytande
utgifter för registrering al aktiebolag, samt att beträffande
öfriga utgifter ämbetsverket bemyndigades att, där icke
i särskilda fall annorlunda föreskrefves, bestämma, hvilken
afdelning de olika utgifterna skulle påföras, dock med
iakttagande att, så vidt ske kunde, utgifterna för patentoch
varumärkesafdelningen skulle bestridas af patent- och
varumärkesafgifter samt utgifterna för bolagsafdelningen
med afgifter för aktiebolagsregistreringen.

De utgiftsstater, som för åren 1885—1898 fastställts
för ämbetsverket, hafva slutat å nedannämnda
belopp:

År	Aflöningar	Omkostnader	Summa
1885.............	........ 18,100	19,100	37,200
1886.............	........ 27,075	18,100	45,175
1887.............	........ 27,700	18,100	45,800
1888............	........ 27,700 27,700	18,100	45,800
1889.............	18,100	45,800
1890.............	........ 30,600	33,200	63,800
1891 ............	32,100	33,200	65,300
1892............	........ 34,100	33,300	67,400
1893.............	...... 34,600	38,300	72,900
1894...........	...... 34,600	38,300	72,900
1895.............	34,600	38,300	72,900
1896.............	...... 39,200	55,000	94,200
1897............	....... 39,200	55,000	94,200
1898..........	39,200	55,000	94,200

Åren 1899—1912.

Det förslag- till ordinarie stat för patent- och registreringsverket
för år 1899, som ämbetsverket afgaf den 23
oktober 1897, upptog, förutom öfverdirektören, två öfveringenjörer,
tre ledamöter och sekreterare, af hvilka en för
handläggning af administrativa frågor, en för aktiebolagsärenden
och eu med teknisk utbildning, en registrator och
arkivarie, en notarie, åtta byråingenjörer samt eu bokhållare,
äfvensom eu förste vaktmästare och tre-vaktmästare.
Förslaget afsåg alltså samtliga förutvarande befattningars
uppförande å ordinarie stat samt därjämte inrättandet af
ytterligare en öfveringenjörsbefattning och fyra byråingenjörsbefattningar,
af hvilka sistnämnda befattningars innehafvare
emellertid en skulle förestå klassificeringen af det
för nyhetsgranskningen erforderliga material och en blifva
bibliotekarie, hvadan den med granskning af patentärenden
sysselsatta personalen skulle ökas med endast två
byråingenjörer.

Uti sin motivering för de nya tjänsternas inrättande
anförde patent- och registreringsverket bland annat
följande.

Fn gifven och oundviklig följd af den årliga, starka
ökningen af patentansökningarnas antal vore, att patentmyndighetens
arbetskrafter jämväl måste, med jämförelsevis
korta mellanrum, ökas, och att dess organisation följaktligen
icke kunde i annan mening för längre tid fastslås,
än att grunderna för verkets sammansättning och
arbetssätt definitivt bestämdes på sådant sätt, att, inom
den sålunda gifna ramen och utan rubbning af nämnda
grunder, arbetskrafterna kunde i mån af behof successivt
ökas.

För patentansökningarnas granskning ur teknisk synpunkt
hade, allt från patentverkets första verksamhetsår,
följts i hufvudsak samma system, som tillämpades i Nord -

Ämbetsverkets
uppförande
å ordinarie
stat.

Patent- och
registreringsverkets
förslag.

amerikas Förenta stater och Tyskland m. fl. länder, där
patent meddelades först efter granskning af uppfinningarnas
nyhet. Enligt detta system, sådant det blifvit för svenska
förhållanden lämpadt, vore den första, förberedande granskningen,
som särskildt innefattade genomgåendet af den
in- och utländska patentlitteraturen, anförtrodd åt underordnade
tjänstemän, hvilka öfver denna granskning afgåfve
rapport till den tekniskt bildade ledamot, som hade
att föredraga ärendet i fråga och som, efter att hafva
kontrollerat nämnda rapport, afgåfve förslag till beslut i
ärendet. Denna s. k. nyhetsgranskning vore, som lätt
torde inses, ett ganska tidsödande arbete, som därjämte
fordrade mycken uppmärksamhet och noggrannhet. Någon
allmängiltig regel för det antal patentansökningar, som
en person inom viss tid kunde handlägga, kunde ej uppställas.
Hvad en granskare kunde medhinna, vore nämligen
i väsentlig mån beroende af, dels huruvida han
kunde få arbeta uteslutande inom ett jämförelsevis trångt
begränsadt tekniskt område, där han kunde utbilda sig
till specialist, eller om han måste rikta sitt arbete än på
det ena, än på det andra slaget af uppfinningar, dels på
omfattningen af den till hans förfogande ställda patentlitteraturen,
dels ock slutligen på de anordningar, som
inom patentverket vidtagits för att möjliggöra en hastig
öfversikt af det område af tekniken, där granskningen
skulle företagas. I samtliga dessa hänseenden erbjöde
patent- och registreringsverket ännu ganska ogynnsamma
förhållanden. Antalet granskare vore fortfarande allt för
litet, för att de skulle kunna såsom specialister behärska
det arbetsområde, som måst åt en hvar bland dem anvisas.
Däremot ökades hastigt med hvarje år såväl antalet svenska
patent som äfven, i ännu långt högre grad, den i ämbetsverkets
bibliotek förvarade utländska patentlitteraturen,
under det att, med hänsyn till det oafvisliga kraf på
successivt ökade arbetskrafter, som den fortsatta tillväxten
af patentansökningarnas antal framkallat, samt därmed
förknippade kostnader, ämbetsverket hittills icke ansett
sig kunna ifrågasätta inrättandet af särskilda befattningar
jämväl för granskningsmaterialets klassificering och ordnande
på sådant sätt, som ett underlättande af granskningsarbetet
skulle påkalla, och som t. ex. i de tyska och
nordamerikanska patentverken i stor omfattning ägde rum.

Nyhetsgranskningen verkställdes hos patent- och registreringsverket
af byråingenjörer och biträdande ingenjörer,
hvilka utförde alldeles samma slag af arbete, endast med
den skillnad, att af byråingenjörerna, såsom högre aflönade,
fordrades större arbetsprodukt. Enligt den erfarenhet,
som inom patent- och registreringsverket vunnits, kunde
man under dåvarande förhållanden ej begära, att en byråingenjör
skulle kunna hinna att granska flera än cirka
220 och en biträdande ingenjör flera än cirka 130 nyinkomna
patentansökningar per år. Det till norm för fördelningen
tjänande antalet nyinkomna patentansökningar
vore emellertid icke identiskt med antalet verkställda undersökningar
och afgifna rapporter. Till följd af de under
ärendenas handläggning städse återkommande ändringarna
uppginge nämligen i medeltal antalet utlåtanden, som
granskarne måste afgifva för hvarje patentansökning,
till tre.

I fråga om patent- och registreringsverkets dåvarande
arbetskrafter vore emellertid att märka, att bland de biträdande
ingenjörerna två under de senare åren måst i
så väsentlig mån sysselsättas med annat arbete inom
ämbetsverket, att den ene endast i jämförelsevis ringa
omfattning och den andre icke alls kunnat deltaga i
granskningsarbetet. Den förre tjänstgjorde i egenskap af
föreståndare för ämbetsverkets bibliotek och förevisningsrum,
den andre biträdde med korrekturläsning, med fördelning
af de inkommande patentansökningarna granskarne
emellan samt med förandet af erforderliga statistiska anteckningar.

Äfven om de tekniskt bildade ledamöterna i verket
gällde naturligtvis, att de icke kunde med nödig omsorg
bereda och föredraga mera än ett begränsadt antal ärenden
för hvarje år. På grund af den erfarenhet, som inom
patent- och registreringsverket vunnits, ansåge ämbetsverket,
att en öfveringenjör icke borde hafva att handlägga
flera än högst 800 nyinkomna patentansökningar
om året; och ville ämbetsverket därvid uttryckligen betona,
att det otvifvelaktigt skulle lända patentärendenas
handläggning till stor båtnad, därest nämnda maximisiffra
kunde i framtiden ytterligare reduceras.

I fråga om inrättandet af nya ordinarie befattningar
i ämbetsverket torde man emellertid böra förfara med en

viss försiktighet, i det att den ökade arbetsbördan till en
början borde öfverlämnas åt extra ordinarie tjänstemän
och således, i fråga om öfveringenjörsbefattningarna, åt
adjungerade ledamöter samt, i fråga om den förberedande
granskningen, åt biträdande ingenjörer, och först, sedan
den inträffade ökningen under några år visat sig alltjämt
fortgå, nya öfveringenjörs- och byråingenjörsbefattningar
inrättas. Hvad då först anginge de tekniskt bildade
ledamöterna i verket, framhöll ämbetsverket, hurusom
den välbehöfliga lättnad, som genom anställande af en
teknisk sekreterare beredts öfveringenjören, hade varit jämförelsevis
obetydlig, i följd däraf att något större antal
patentansökningar ej kunnat till den jämväl af andra göromål
strängt upptagne sekreterarens handläggning hänvisas,
och hade därjämte blifvit af ganska kort varaktighet till
följd af den fortsatta hastiga ökningen af patentansökningarnas
antal. Från och med ingången af år 1897 hade jämväl
en adjungerad ledamot för patentansökningars behandling
varit förordnad. Den tekniske sekreterarens skyldighet att
såsom ledamot bereda och föredraga en del patentansökningar
ansåge patent- och registreringsverket fortfarande kunna
och böra bibehållas, om man ock, i följd af den oafbrutna
ökningen af hans öfriga ämbetsgöromål, ej i detta hänseende
kunde för framtiden på honom ställa särdeles stora anspråk.
Då denne sekreterare närmast vore att påräkna såsom
vikarie i händelse af förfall för öfveringenjören, vore det
nämligen af vikt, att hos honom förefunnes jämväl vana
vid patentansökningars handläggning och att han fortfarande
därmed i någon mån sysselsattes. Dessutom
torde ytterligare en öfveringenjörslefattning ovillkorligen
böra inrättas. Med hänvisning till den gjorda beräkningen
af det antal patentärenden, som, enligt verkets
erfarenhet, en ledamot för hvarje år kunde handlägga,
ansåge sig patent- och registreringsverket i öfrigt höra
framhålla, att år 1899 pateutärendenas antal efter all
sannolikhet komme att hafva ökats så, att äfven med
inrättandet af den ifrågasatta öfveringenjörsbefattningen,
patent- och registreringsverket blefve i behof jämväl af
adjungerad ledamot.

Byråingenjörsbefattningar na hade inrättats år 1895
med anledning af svårigheten att förmå lämpliga aspiranter
att söka anställning såsom biträdande ingenjörer eller

kvarstanna i patent- ocli registreringsverkets tjänst mot
en så låg årlig aflöning som endast 1,500 kronor och
utan nämnvärd utsikt till befordran. För att ej i ett
slag allt för mycket öka ämbetsverkets lönestat, hade
emellertid då inrättats endast fyra dylika befattningar,
ehuru patentansökningarnas antal redan länge varit vida
större, än att fyra byråingenjörer skulle kunnat medhinna
deras handläggning. De biträdande ingenjörerna åter
vore vid tiden för ifrågavarande förslags afgifvande till
antalet åtta, af hvilka dock två endast i ringa mån vore
att påräkna för granskningsarbetet. I förhållande till
detta antal, som för öfrigt före 1899 års ingång måste
ytterligare ökas, vore antalet byråingenjörer uppenbarligen
allt för ringa. Med det behof af tekniskt bildade män,
som funnes på skilda områden, och med den möjlighet,
som en duglig ingenjör ägde att vinna sin utkomst vare
sig här i riket eller i utlandet, vore det tydligen icke
tänkbart att länge få behålla eu framstående tekniker
vid en befattning, som, jämte det att den kräfde ett
ganska tankeansträngande arbete, hvilket i öfrigt ej kunde
utföras annat än på tjänsterummet, ej beredde större årlig
inkomst än 1,500 kronor. Men för att på ett fullt tillfredsställande
sätt sköta en granskarebefattning fordrades
ej blott goda tekniska insikter, utan ock en viss vana vid
patentärendens handläggning, som af de fleste ej kunde
förvärfvas förr än efter några års tjänstgöring. För att
patent- och registreringsverket skulle erhålla fullt dugliga
granskare, vore det därför nödvändigt, att de unge män,
som där toge anställning såsom biträdande ingenjörer,
ägde utsikt att inom en icke allt för lång tidsföljd blifva
befordrade till ordinarie befattning af åtminstone första
lönegraden.

Efter omförmälande, att redan på denna grund nödvändigt
vore att ytterligare öka byråingenjörernas antal,
hade patent- och registreringsverket beträffande nödvändigheten
af inrättandet af nya dylika befattningar anfört,
bland annat, att en bland de största svårigheterna
vid genomförande af det så kallade förpröfningssystemet
i fråga om patentansökningar vore den år från år fortgående
kolossala ökningen af det litterära material, som
för denna Ompröfning måste genomgås och granskas, lutlandets
patentverk hade man inrättat särskilda afdelningar,

h vilkas tjänstemän uteslutande vore sysselsatta med att åt
granskarne klassificera det material, hvarpå de företrädesvis
skulle grunda sitt arbete, nämligen de in- och utländska
patentpublikationerna. Detta tillginge exempelvis så, att
af de sammandrag af dessa publikationer, som de flesta
större patentverk utgåfve, flera exemplar anskaffades,
samt hvarje patentbeskrifning utklipptes och uppklistrades
på ett särskildt kartongblad, hvarefter dessa sorterades,
så att alla både in- och utländska patentbeskrifningar,
som afsåge en viss art af uppfinningar, exempelvis
skördemaskiner, funnes samlade i en och samma cahier.
I de nordamerikanska och tyska patentverken hade denna
anordning bidragit till såväl att granskarne kunde medhinna
handläggningen af ett större antal patentansökningar,
än hvad i patent- och registreringsverket vore
möjligt, som ock särskildt att granskningen blefve långt
mera uttömmande och tillförlitlig än hvad härstädes kunde
åstadkommas, såvida ansökningarna skulle inom rimlig
tid slutbehandlas. Vid första påseendet kunde det förefalla,
som om en dylik klassificering vore en jämförelsevis
enkel sak, som kunde tämligen mekaniskt verkställas.
Så vore emellertid ingalunda förhållandet, utan
påkallade densamma stor uppmärksamhet samt ett godt
och öfvadt omdöme samt toge äfven jämförelsevis mycken
tid och mycket arbete i anspråk. Enligt patent- och registreringsverkets
mening kunde det visserligen ej ifrågasättas
att då ännu här i landet på en dylik klassificerings
genomförande nedlägga det arbete och de kostnader, som
anslagits däråt exempelvis i patentverken i Berlin och
Washington, ehuru — väl att märka — den patentlitteratur,
som årligen inkomme till det svenska patentverket,
vore i hufvudsak densamma, som samlades i dessa
utländska större patentverk. Att emellertid äfven härstädes
något måste i nämnda syfte åtgöras, vore otvifvelaktigt
och kunde med allt fog betecknas såsom äfven i sparsamhetens
intresse påkalladt, enär i motsatt fall tydligen
nyhetsgranskningen år från år så försvårades, att mindre
och mindre arbetsprodukt kunde af hvarje granskare fordras
och följaktligen relativt större antal dylika tjänstemän
måste i verket anställas. I fråga om de arbetskrafter,
som skulle erfordras för vidtagande af några effektiva
åtgärder i angifna syfte, ägde patent- och registrerings -

verket i någon mån egen erfarenhet att åberopa, i det
att ämbetsverket låtit unga teknici, Indika i förhoppning
om framtida befordran såsom extra ordinarie tjänstemän
inskrifvit sig i verket, försöksvis sysselsätta sig med
klassificering af de i biblioteket förvarade tyska patentskrifterna.
På grund häraf och med beräkning af ungefärliga
antalet patentskrifter, som årligen inkomme till
patent- och registreringsverket, hade ämbetsverket trott
sig kunna antaga att, därest klassificeringen tills vidare
inskränktes till den tyska, nordamerikanska och skandinaviska
patentlitteraturen, detta arbete borde kunna utföras
af en byråingenjör med biträde af en biträdande ingenjör,
samt att dessa båda tjänstemän då äfven borde medhinna
förandet af de statistiska och kontrollerande anteckningar
samt fördelningen af inkommande patentansökningar, hvarmed,
såsom ofvan nämnts, en bland de biträdande ingenjörerna
för det dåvarande vore sysselsatt. För klassificeringsarbetet
skulle följaktligen endast inrättas en byråingenjörsbefattning.

Enligt patent- och registreringsverkets dittills gällande
instruktion och stat ägde ämbetsverket att till föreståndare
för biblioteket och förevisningsrummet utse antingen
en bland byråingenjörerna eller en bland de biträdande
ingenjörerna, och ägde verket, därest en biträdande
ingenjör till befattningen utsåges, tilldela honom ett årligt
arfvode af 1,000 kronor utöfver hvad han uppbure i egenskap
af biträdande ingenjör. I fråga om berörda alternativt
medgifna anordningar hade man i båda fallen utgått
från den förutsättning, att bibliotekarien skulle samtidigt
sköta bibliotekarieplatsen och en granskarebefattning.
Denna anordning kunde ej lämpligen längre bestå. Patentoch
registreringsverket både på grund häraf ansett, att
bland de ifrågakomna nya byråingenjörsbefattningarna en
borde göras till en verklig bibliotekariebefattning.

Genom sistberörda två befattningars inrättande tillgodosåges
emellertid tydligen icke det egentliga granskningsarbetet.
Af erfarenheten att döma syjites patentansökningarnas
antal under år 1899, då den ifrågasatta
organisationen först skulle börja tillämpas, komma att
öfverstiga 2,200. Om man finge betrakta detta antal
som ett minimum för de följande åren och följaktligen,
med tillämpning af ofvan uttalade grundsats rörande

granskningsarbetets verkställande genom ordinarie eller
extra ordinarie arbetskrafter, ansåge de ordinarie arbetskrafterna
böra förslå att ombesörja granskningen af 2,200
patentansökningar, men att för den däröfver möjligen
tillkommande ökningen endast extra ordinarie arbetskrafter
borde tills vidare anlitas, samt tillika knnde fördela
de under år 1899 inkommande ansökningarna, så att
hvarje byråingenjör på sin del erhölle just 220, skulle
sålunda under år 1899 endast för granskningsarbetet
böra finnas i ämbetsverket anställde tio byråingenjörer,
hvadan följaktligen, oberäknad! de två byråingenjörer,
hvilka, enligt hvad ofvan blifvit framhållet, skulle sysselsättas
med annat arbete, borde inrättas sex eller inalles
åtta nya byråingenjörsbefattningar. Detta skulle utan
tvifvel vara fullt befogadt, och skulle jämväl medföra
den fördel, att man sedermera icke allt för snart behöfde
ifrågasätta inrättandet af nya ordinarie befattningar hos
ämbetsverket. Då emellertid en så betydande ökning i
ett slag af patentverkets ordinarie lönestat möjligen ur
andra synpunkter skulle kunna väcka betänklighet, hade
patent- och registreringsverket icke ansett sig böra ifrågasätta
inrättandet af flera än inalles fyra nya befattningar
af första lönegraden, af hvilka endast två vore afsedda
för det egentliga granskningsarbetet.

Den tekniskt bildade personalen skulle sålunda utgöras
af två öfveringenjörer, en sekreterare för handläggning
af tekniska frågor och åtta byråingenjörer.
I mån af behof skulle därjämte i verket anställas adjungerade,
tekniskt bildade ledamöter och biträdande ingenjörer,
hvarjämte ämbetsverket fortfarande måste hafva möjlighet
att i undantagsfall vända sig till sakkunnige utom
ämbetsverket för erhållande af nödiga utredningar, hvilka
icke kunde inom verket åstadkommas.

Hvad vidare anginge behofvet af vaktbetjäning vid
verket, hade patent- och registreringsverket, under erinran,
att i då gällande stat upptoges en vaktmästare, äfvensom
bland verkets förslagsvis angifna expenser arfvoden till
extra vaktbetjänte, i öfrigt anfört att för det dåvarande
vore tre extra vaktbetjänte hos verket anställda. Det
torde ej kunna undvikas, att med verkets fortsatta utveckling
jämväl ökadt behof af vaktbetjänte snart komme
att uppstå. Behofvet af vaktbetjäning inom patent- och

registreringsverket vore nämligen ganska betydligt, så
■väl på grund af ämbetslokalens omfattning och den utsträckning,
hvari allmänheten besökte dess bibliotek och
förevisningsrum, som i följd af den ständiga och oundvikliga
transporten inom verket af handlingar och patentskrifter,
till hvilka hänvisningar i granskarnes utlåtanden
gjorts, från den ena tjänstemannen till den andre, samt
afhämtandet och aflämnandet af verkets post, af manuskript
och korrektur till dess publikationer m. m. Det hade
synts ämbetsverket gifvet, att äfven i detta fall den personal,
som med visshet kunde anses oundgängligen nödigför
verket, borde uppföras å ordinarie stat.

På grund häraf hade patent- och registreringsverket
i statförslaget upptagit en förste vaktmästare och tre
vaktmästare.

De aflöningsförmåner, som i patent- och registreringsverkets
statförslag upptagits, skilde sig endast från dittills
utgående aflöningar, hvad anginge öfverdirektören,
öfveringenjörerna och vaktbetjänte i det för öfverdirektören
föreslagits 7,500 kronor, däraf 5,000 kronor i lön och

2,500 kronor i tjänstgöringspenningar, för öfveringenjörerna
6,000 kronor, däraf 4,200 kronor i lön och 1,800 kronor
i tjänstgöringspenningar samt ett ålderstillägg till lönen
efter 5 år å 500 kronor. Aflöningen till vaktbetjänte
hade föreslagits att utgå med samma belopp som för andra
då nyligen reglerade verk eller 1,100 kronor till förste
vaktmästaren, däraf 800 kronor i lön och 300 kronor i
tjänstgöringspenningar, samt 800 kronor lör enhvar af
vaktmästarne, däraf 500 kronor i lön och 300 kronor i
tjänstgöringspenningar samt ett ålderstillägg å lönen efter
5 år å 100 kronor.

Beträffande den föreslagna löneförhöjningen för öfverdirektören
och öfveringenjör hade ämbetsverket anfört
hufvudsakligen följande.

Arfvodet för öfveringenjör vore bestämdt till 5,000
kronor, hvaraf 1,500 kronor skulle anses såsom tjänstgöringspenningar.
Åt dåvarande överingenjören, S. A.
Andrée, hade därjämte beviljats två ålderstillägg, hvartdera
å 500 kronor, det ena efter fem, det andra efter tio
års tjänstgöring, hvadan hans sammanräknade löneförmåner
sålunda uppginge till 6,000 kronor. Sedan patentoch
registreringsverket framhållit vissa olägenheter, som

denna aflöning medförde i förhållande till den aflöning,
som tillkomme tekniske sekreteraren, yttrade patentoch
registreringsverket vidare, att ämbetsverket ansåge
sig i öfrigt böra betona, att de tekniska ledamotsbefattningarna
hos ämbetsverket måste anses ställa synnerligt
stora anspråk på sina innehafvare så väl i fråga om arbetsförmåga
som med afseende å kunskaper, erfarenhet och
omdöme. I detta hänseende erinrades bl. a. därom, att
de viktigaste uppfinningarna i allmänhet patenterades i
alla civiliserade länder, samt att knappast någon uppfinning
af betydelse framkomme, utan att in- och utländska konkurrenter
sökte att genom invändningar eller patentansökningar
å likartade anordningar omintetgöra dess skyddande
genom ett verksamt patent. Skiljedomare i dessa
tvister, som ofta utkämpades samtidigt i flera länder och
i hvilka ofta landets mest framstående teknici toge del,
måste i första hand vara just de tekniska ledamöterna i
patentverken. Skulle man erhålla dugliga aspiranter till
dessa befattningar, måste de därför vara så väl aflönade,
att framstående teknici funnes hugade att ägna sig åt
patentverkets tjänst. Visserligen fordrades därvid ingalunda,
att aflöningarna sattes lika högt som de, hvilka inom privatlifvet
gemenligen utginge till personer med motsvarande
kvalifikationer, enär den trygghet, som innehafvandet af
ordinarie statstjänst beredde, utan tvifvel i ej ringa mån
uppvägde fördelarne af den högre aflönade, men mera
osäkra privattjänsten. I fråga om ingenjörsyrket finge
man emellertid säkerligen icke bygga allt för mycket på
nämnda förhållande, enär inom detta yrke tillkomme en
annan omständighet, nämligen mångfalden af de möjligheter
till riklig utkomst såväl i hemlandet som i utlandet,
som inom industrien erbjödes den skicklige fackmannen
och i hög grad minskade den eljest med privata befattningar
förbundna risken. Detta vore ock anledningen,
hvarför vid patentverkets första organisation, år 1884,
ehuru detsamma då till en början anordnades endast såsom
en byrå inom kommerskollegium samt chefsbefattningen
i öfverensstämmelse härmed gjordes till en byråchefsbefattning,
den tekniske ledamoten eller, såsom han sedermera
benämnts, öfveringenjören ansetts icke kunna aflönas
med ett arfvode, motsvarande endast andra gradens lön,
utan erhållit högre aflöning. Att emellertid denna aflöning

därvid icke satts ännu högre än som skedde, vore utan
tvifvel endast beroende därpå, att öfveringenjörens aflöning
måst sättas i visst förhållande till byråchefens.
Någon sekreterarebefattning hade då ännu icke funnits,
hvarför hänsyn till denna därvid ej behöft tagas. Svårligen
torde ock med fog kunna bestridas, att en öfveringenj örsbefattning
i patent- och registreringsverket i afseende å
de kvalifikationer och det arbete, den kräfde af sin innehafvare,
på sitt område vore fullt jämförlig med en byråchefsbefattning
i de äldre centrala ämbetsverken. Så väl
på grund häraf som framför allt med hänsyn till angelägenheten
af, att öfveringenjörsbefattningarna alltid skulle
kunna besättas med fullt kompetenta personer, hade patentoch
registreringsverket ansett, att vid ämbetsverkets definitiva
organisation aflöningarna för öfveringenj örsbefattningarna
borde sättas något högre än hvad dittills gällde,
och därvid en sådan proportion mellan dessa afl fin in gar
och sekreterarnes iakttagas, att ofvan först anmärkta
oegentligheter undvekes. Därvid skulle ämbetsverket,
särskildt med hänsyn till sin ofvan uttalade uppfattning,
att just dessa tekniska befattningar af särskilda skäl borde
vara väl aflönade, för sin del icke tvekat att förorda
öfveringenjörsbefattningarnas uppförande till tredje gradens
lön, därest icke härigenom svårighet uppstode att
sätta dessa ledamöters och öfverdirektörens aflöningar i
lämplig proportion till hvarandra. Å andra sidan hade
patent- och registreringsverket föreställt sig, att någon
mindre höjning af öfverdirektörens lön utöfver då högst
utgående 7,000 kronor icke skulle kunna anses alldeles
obefogad så väl med hänsyn till ämbetsverkets dåvarande
omfattning och antagligen framtida utveckling, som ock
i betraktande af det oafbrutna arbete med uppgörande
af nya organisationer och arbetsplaner, som denna utveckling
måste ålägga öfverdirektören.

I fråga om de arbetskrafter, som erfordrades för
ämbetsverket utöfver de i statförslaget upptagna ordinarie
befattningarna, uttalade patent- och registreringsverket
såsom sin uppfattning, att vid den successiva ökning af
verkets arbetskrafter, som torde nödvändiggöras särskildt
af den fortsatta och hastiga tillväxten i patentansökningarnas
antal, borde så förfaras, att för det ökade arbete,
som icke kunde utföras af ämbetsverkets befintliga ordinarie

Statskontorets

utlåtande.

personal, tills vidare anlitades biträde af extra ordinarie
tjänstemän samt, först sedan ökningen under flera år visat
sig konstant, nya ordinarie befattningar inrättades. Såsom
en gifven följd häraf ansåge ock patent- och registreringsverket,
att åt ämbetsverket fortfarande borde beredas möjlighet
att utan längre dröjsmål och allt för stor omgång,
i mån af behof öka eller minska sina extra ordinarie
arbetskrafter.

Bland villkoren för åtnjutande af de i förslaget till
stat uppförda löneförmåner hade, bland annat, upptagits
att ämbets- och tjänsteman skulle, då han uppnått 65
lefnads- och minst 35 tjänstår, vara förpliktad att med
oafkortad lön såsom pension från tjänsten afgå, Kungl.
Maj:t eller patent- och registreringsverket, där det tillkomme
detta att afskedet utfärda, dock obetaget att låta
med detsamma anstå, därest och så länge den pensionsberättigade
pröfva des kunna i tjänsten på ett tillfredsställande
sätt gagrfa det allmänna och kunde finnas villig
i densamma kvarstå. Härom hade patent- och registreringsverket
anfört följande.

Liksom patent- och registreringsverket ansett, att
aflöningarna för dess personal fortfarande borde direkt af
ämbetsverket bestridas med inflytande afgifter, hade patentoch
registreringsverket ock antagit, att pensioneringen
af dess personal jämväl borde på samma sätt bestridas,
och ansåge ämbetsverket för sin del det icke vara tvifvel
underkastadt, att denna pensionering skulle kunna genomföras
och upprätthållas, utan att statsverket på något
sätt därigenom betungades. I öfverensstämmelse härmed
föreslog patent- och registreringsverket, att de i den af
Riksdagen godkända lönestaten upptagna ämbets- och
tjänstemännen måtte tillerkännas rätt till pension vid viss
lefnads- och tjänsteålder till samma belopp och under
samma villkor i öfrigt, som om dessa pensioner skulle
utgå å allmänna indragningsstaten.

Öfver patent- och registreringsverkets ifrågavarande
förslag afgaf statskontoret infordradt utlåtande och meddelade
därvid till eu början, att den af patent- och
registreringsverket lämnade redogörelsen för dess verksamhet
syntes statskontoret innefatta anledning för den
föreslagna tillökningen i tjänstemännens antal äfvensom

att, då, efter hvad joatent- och registreringsverket upplyst,
utöfver den då å stat uppförde vaktmästaren, därstädes
vore anställde tre extra vaktmästare samt det icke torde
kunna undvikas att med verkets fortsatta utveckling jämväl
ökadt behof af vaktbetjaning inom ämbetsverket snart
måste ^ uppstå, statskontoret ansåge sig sakna anledning
till erinran mot hvad i sådant hänseende föreslagits.

Därefter anförde statskontoret hufvudsakligen följande:

Med afseende å den betydliga utveckling patentverket,
sedermera ombildadt till patent- och registreringsverk,
åt hvithet äfven dåmera uppdragits bestyret med
registrering af aktiebolag, vunnit, och dä den för öfverdirektören
föreslagna aflöning vore lika med den, som
då utginge till riksarkivarien, och ej öfverstege aflöningen
för landssekreterare och landskamrerare i de folkrikaste
länen, men däremot understege aflöningen för öfverdirektören
i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, funne sig
statskontoret böra till bifall förorda förslaget i denna del,
liksom statskontoret ej heller funnit anledning till erinran
mot den föreslagna aflöningen för öfveringenjörerna, genom
hvilket förslags antagande äfven skulle undanröjas en
åt patent- och registreringsverket framhållen olägenhet
att, såsom nu vore förhållandet, tjänstgöringspenningarne
vore - lika för öfveringenjörerna och sekreterarne, i följd
hvaraf, då någon af de senare förordnades att under
öfveringenjörs semester eller ledighet för sjukdom bestrida
öfveringenjörs befattning, lian icke erhölie någon ersättning
för förordnandet.

Den för öfriga tjänstemän och de tre vaktmästarne
föreslagna rätt till ålderstillägg öfverensstämde med hvad
enligt för andra ämbetsverk fastställda löneregleringar
ägde rum samt af Kungl. Maj:t i afseende å tjänstemän
vid patent- och registreringsverket redan medgifvits.

De för åtnjutande af de i staten uppförda löneförmånerna
föreslagna villkor och förbehåll öfverensstämde
med motsvarande stadganden för kommerskollegium, dock
att den bland sistnämnda stadganden förekommande bestämmelsen
om ämbets- och tjänstemäns pensionering
från allmänna indragningsstaten uteslutits; och funne sig
statskontoret härvid endast böra fästa uppmärksamheten
därpå, att enligt instruktionen för patent- och registreringsverket
alla verket tillhörande ämbets- och tjänstemän

Kungl. Maj:ts
proposition.

skulle tillsättas medelst förordnande, samt att pensionsrätt
i allmänhet ansetts icke tillkomma andra än dem,
som vore med fullmakt a innehafvande tjänst föisedde.

Beträffande förslagets finansiella innebörd hade statskontoret,
bland annat, funnit sig föranledt att uttala den
åsikt att antalet af de tjänstemän, hvilkas uppförande å
ordinarie stat kunde förekomma, borde inskränkas så,
att med visshet kunde antagas, att till patent- och registreringsverket
inflytande utgifter blefve under alla förhållanden
tillräckliga till bestridande såväl af ämbetsverkets samtliga
aflönings- och öfriga omkostnader som af blifvande kostnader
för pensionering.

Då patent- och registreringsverkets förslag föredrogs
inför Kungl. Magt, yttrade föredragande departementschefen
därom, bland annat, att det af ämbetsverket afgifna
förslaget till ny aflöningsstat syntes i det hela vara
väl afpassadt efter hvad förhållandena kräfde. Den påvisade
stegringen i verkets göromål till följd af ett oafbrutet
ökadt antal nyinkommande ärenden måste naturligen
verka därhän, att först de redan befintliga tjänstemännens
arbetskrafter toges i anspråk så långt rimligen
ske kunde och därefter nya tjänster tid efter annan måste
inrättas. 1 likhet med patent- och registreringsverket
funne departementschefen härvidlag den uppfattningen
vara den riktiga, att, då den gifna arbetsmängden befunnes
öfverstiga de befintliga tjänstemännens krafter,
den öfverskjutande arbetskvantiteten borde öfverlämnas
åt extra personal, så länge någon möjlighet kunde finnas
att arbetsökningen vore af tillfällig, öfvergående art,
men att å andra sidan i ett verk af den beskaffenhet
som patent- och registreringsverket icke borde allt för
mycket eftersättas den ordningen, att verkligt ordinarie
arbete bestredes af ordinarie personal.

Detta ledde i främsta rummet därtill, att den jämförelsevis
osäkra ställning, den befintliga personalen inom
verket hittills intagit såsom endast tillsatt på förordnande,
nu borde upphöra, därigenom att patent- och registreringsverket
sattes å ordinarie stat och tjänstinnehafvarne således
försåges med fullmakt i vanlig ordning. Att patentoch
registreringsverket sålunda flyttades öfver till de
ordinarie ämbetsverken, betingades ock däraf, att de stats -

institutioner, för h vilkas uppehållande verket vore inrätta^,
icke vore tillfälliga utan tvärtom stadigvarande
och genom lagar belastade.

Därnäst vore att tillse, att de med de nu befintliga
tjänsterna förenade lönerna sattes i rimligt förhållande
till de fordringar, som ställdes å tjänsteinnehafvarne, med
hänsyn jämväl till de löner, som utginge till de tjänsteinnehafvare
inom andra ämbetsverk, med h vilka tjänstemännen
inom patent- och registreringsverket närmast
kunde jämföras.

I detta hänseende syntes departementschefen den för
öfverdirektören dittills bestämda aflöning vara mindre än
vederborde. Öfver direktörens dåvarande aflöning vore
densamma, som plägade utgå till byråchefer och andra
föredragande ledamöter inom de centrala ämbetsverken
af större omfattning; men sedan den förra patentbyrån
utvidgats till ett patent- och registreringsverk och till
verket förlagts äfven en ny grupp af ärenden, nämligen
de som rörde registrering af aktiebolag, måste enligt
departementschefens förmenande den chefen för verket
tillkommande aflöning sättas i skäligt förhållande till
hvad chefer för andra motsvarande verk uppbure.

Af hvad statskontoret i denna del af ärendet anfört
framginge, att den aflöning, patent- och registreringsverket
föreslagit eller 7,500 kronor om året utan ålderstillägg,
just i detta hänseende vore synnerligen måttligt
tilltagen. Departementschefen tvekade därför icke att
tillstyrka, att i statsförslaget måtte upptagas en aflöning
för öfverdirektören af 7,500 kronor, däraf 5,000 kronor
borde utgöra lön och 2,500 kronor tjänstgöringspenningar.

I fråga om den föreslagna aflöningen för öfveringenjör
framhöll departementschefen, att på denne tjänsteman måste
ställas synnerligen stora fordringar icke blott i afseende å
arbetsförmåga utan äfven med hänsyn till kunskaper, erfarenhet
och omdöme. Då härtill komme, att den högsta aflöningen
för öfveringenjören enligt förslaget endast med
100 kronor öfverstege den lägsta brukliga aflöningen för
föredragande ledamöter i de centrala ämbetsverken af
större omfattning, och hänsyn jämväl måste tagas därtill,
att enskilda befattningar med vida större aflöningsförmåner
stode personer med framstående teknisk bildning

till buds, samt med den ifrågasätta löneförhöjningen
jämväl skulle vinnas en af praktiska skäl behöflig skillnad
mellan öfver ingenjörs och sekreterares tjänstgöringspenningar,
ansåge departementschefen sig böra tillstyrka
äfven denna aflöningsförhöjning.

Såsom aflöningsförhöjning kunde ock räknas utbytandet
af den dittillsvarande vaktmästarebefattningen
med aflöning af 800 kronor och ett ålderstillägg af 100
kronor mot en förste vaktmästarebefattning med en aflöning
af 1,100 kronor. Då verket redan kräfde ständigt
arbete af fyra vaktmästare, syntes det departementschefen
skäligt, att i detta verk, såsom annorstädes vanligen
förekomme, den främste bland vaktmästarne erhölle
en något högre aflöning än de öfrige, och att denna
aflöning bestämdes till det i sådant afseende vanliga beloppet
1,100 kronor.

Hvad därefter anginge den föreslagna ökningen af
verkets arbetskrafter, funne departementschefen till en
början behofvet af ytterligare en öfveringenjör vara till
fullo ådagalagdt. Departementschefen ansåge sig endast
behöfva erinra därom, att en adjungerad ledamot med
öfveringenjörs åligganden. dåmera städse måste vara anställd
inom verket, och att arbetsmängden för föredragandena
af tekniska ärenden så vuxit och visade eu sådan
tendens att fortfarande växa, att patent- och registreringsverket
icke ens kunnat ställa i utsikt att under år 1899
den adjungerade ledamoten skulle kunna afvaras, äfven
om en ny öfveringenjörstjänst tillkomme.

Likaledes syntes synnerligen goda skäl vara anförda
för behofvet af ökade arbetskrafter för fullgörandet af
de åligganden, som tillkomme byråingenjörerna. Detta
arbete bestredes för det dåvarande af fyra byråingenjörer
med tillhjälp af åtta biträdande ingenjörer. Ett sådant förhållande
mellan ordinarie och extra arbetskrafter öfverensstämde
icke med förut omförmälda grundsats rörande
arbetets fördelning, äfven om hänsyn toges därtill, att
två af de biträdande ingenjörerna förrättade arbete, som
icke ägde närmare sammanhang med den byråingenjörerna
åliggande nyhetsgranskningen beträffande inkomna patentansökningar.
Otvifvelaktigt vore det ock högeligen önskvärd!,
att åt patent- och registreringsverket med det
snaraste bereddes möjlighet att enligt det framlagda för -

slaget genom en särskild byråingenjör med nödigt biträde
ordna det klassificeringsarbete, som skulle komma att i
så väsentlig mån underlätta det egentliga granskningsarbetet.
Därjämte syntes vården om verkets stora bibliotek
vara af den vikt både för verket själft och för den talrika
allmänhet, som där sökte upplysningar, att, på sätt som
föreslagits, en ordinarie byråingenjörsbefattning borde afses
därför.

Då enligt de af patent- och registreringsverket anförda
grunder i verkligheten förelåge behof af åtta nya
byråingerijörstjänster, borde någon tvekan icke råda att
tillstyrka det af ämbetsverket afgifna förslag, som inskränkts
till fyra nya dylika befattningar. Om departementschefen
därför ändock icke ansåge sig böra tillstyrka
framläggandet af förslag om en sådan ökning, hade detta
icke sin grund i någon ovisshet om behofvets verklighet,
utan endast i nödvändigheten att icke då med en gång
binda sig vid en så stor ordinarie personal, att det skulle
kunna tänkas inträffa, att de för denna personals aflöning
afsedda medel skulle kunna blifva, åtminstone för någon
tid, otillräckliga.

Någon allvarlig farhåga syntes icke behöfva förefinnas
för att inkomsterna under år 1899 och närmast därpå
följande år icke skulle komma att täcka utgifterna. Och
hvad den mera aflägsna framtiden beträffade, kunde
departementschefen ej undgå att framhålla, att man väl
måste gå ut ifrån att patent- och registreringsafgifterna
alltid måste sättas till sådant belopp, att de betäckte de
verkligen behöfliga utgifterna för patent- och registreringsverkets
behöriga gång. Men då det emellertid finge
anses vara förenligt med nödig varsamhet att icke för
det dåvarande på eu gång bevilja alla de begärda byråingenj
örstj änsterna på ordinarie stat, trodde departementschefen
sig böra inskränka sig till att föreslå två nya
dylika tjänster jämte de redan befintliga fyra tjänsterna.

I fråga om de villkor för aflöningarnas åtnjutande,
som af patent- och registreringsverket föreslagits, yttrade
departementschefen, att de vore, på sätt både detta ämbetsverk
och statskontoret meddelat, väsentligen lika med
dem, som vid dylika regleringar plägade fastställas. Statskontoret
hade visserligen fäst uppmärksamheten därå, att
pensionsrätt i allmänhet icke ansetts böra tillkomma andra

än dem, som vore med fullmakt å innehafvande tjänst
försedde, och att enligt då gällande instruktion alla
patent- och registreringsverket tillhörande ämbete- och
tjänstemän skulle tillsättas medelst förordnande. Uppenbart
vore dock att, om verket försattes å ordinarie stat,
de i staten upptagne tjänstemän skulle förses med fullmakter
och instruktionen i motsvarande män förändras.
Däremot syntes, med hänsyn därtill, att frågan om ändrade
allmänna bestämmelser för pensionering af tjänstemän
ännu icke vunnit sin lösning, bland villkoren rörande
rätt till pension böra intagas förbehåll därom, att tjänsteinnehafvare
skulle vara underkastad de ändrade bestämmelser
i fråga om pensionsrätt, som framdeles kunde
varda meddelade. Att äfven utgifterna för tjänsteinnehafvarnes
pensionering skulle utgå af verkets medel, syntes
departementschefen ligga i sakens natur.

lusa &rs Rikt- p)en af Kungl. Magt i enlighet med departementsday*
beslut. ckefens förslag för Riksdagen framlagda aflöningsstaten
godkändes af 1898 års riksdag med de ändringar, att
öfverdirektörens och öfveringenjörernas aflöning minskades
med 500 kronor hvar. Statsutskottet yttrade härom följande.

»Beträffande öfverdirektören och de två öfveringenjörerna
har Kungl. Maj:t föreslagit aflöningar, som, ålderstillägg
för de senare inberäknade, med 500 kronor fölen
hvar af dem öfverstiga de arfvoden med ålderstillägg,
som enligt Kungl. Majtts beslut för närvarande äro bestämda
för öfverdirektören och öfveringenjören. Utskottet
har ej kunnat biträda de skäl, som anförts för en sådan
löneförhöjning, utan har ansett dessa tjänstemäns nuvarande
löneinkomster böra läggas till grund vid. bestämmande
af den nya aflöningsstaten. Som ålderstillägg åt
öfverdirektören och ett andra ålderstillägg åt öfveringenjören
i Kungl. Maj:ts förslag uteslutits, blefve under
denna förutsättning aflöningen för öfverdirektör 7,000
kronor, däraf 5,000 kronor lön och 2,000 kronor tjänstgöringspenningar,
och för öfveringenjör 5,500 kronor,
häraf 4,000 kronor lön och 1,500 kronor tjänstgöringspenningar,
med ett ålderstillägg å 500 kronor. Den
förhöjning, som härigenom komme att ske i de för dessa
befattningar nu lägst utgående arfvoden, synes utskottet
vara af behofvet påkallad och, hvad särskilt angår öfver -

ingenjörs aflöning, tillräcklig för att bereda sekreteraren
för handläggning af tekniska ärenden förut saknad möjlighet
att äfven efter invänta två ålderstillägg kunna
utan minskning i löneinkomster vid öfveringenjörs afgång
från tjänsten befordras till öfveringenjör. För att emellertid
afhjälpa den olägenhet, som enligt nu gällande
bestämmelser förefinnes, bestående däri, att, då nämnde
sekreterare under öfveringenjörs semester eller tjänstledighet
på grund af sjukdom skall uppehålla dennes
befattning, han icke erhåller någon särskild ersättning
för ett dylikt förordnande, har utskottet såsom en lämplig
utväg tänkt sig bestämmandet af en annan proportion
mellan öfveringenjörs lön och tjänstgöringspenningar än
den i sådant afseende nu gällande. Detta skulle, enligt
utskottets mening kunna ske genom att höja beloppet
af öfveringenjörs tjänstgöringspenningar med 300 kronor
om året till det af Kungl. Maj:t föreslagna belopp, 1,800
kronor, därvid lönen finge bestämmas till 3,700 kronor,
eller 200 kronor högre än det för samma tjänst nu bestämda
lägsta lönebelopp.»

Den bland villkoren för åtnjutande af de i lönestaten
för ämbetsverkets ordinarie personal fastställda löneförmåner
föreslagna bestämmelsen om afsked från tjänsten
med rätt till pension uteslöts af Riksdagen och gjorde
Riksdagen därom följande uttalande.

Bland de af Kungl. Maj:t föreslagna villkor och förbehåll
för åtnjutande af de i aflöningsstaten för ämbetsverkets
ordinarie personal uppförda löneförmåner omnämndes,
att såväl tjänsteman som vaktbetjänt skulle, då
han uppnått 65 lefnads- och minst 35 tjänsteår, vara
förpliktad att med oafkortad lön såsom pension — att
utgå af patent- och registreringsverkets medel — från
tjänsten afgå, Kungl. Maj:t eller patent- och registreringsverket,
där det tillkomme detta att afskedet utfärda, dock
obetaget att låta med detsamma anstå, därest och så
länge den pensionsberättigade pröfvades kunna i tjänsten
på ett tillfredsställande sätt gagna det allmänna och
kunde finnas villig i densamma kvarstå, hvarförutom
tjänsteman och vaktbetjänt skulle vara underkastade de
ändrade bestämmelser i fråga om pensionsrätt, som framdeles
kunde varda meddelade.

Dessa föreskrifter syntes Riksdagen icke utesluta,

att tjänsteman eller vaktbetjänt skulle kunna blifva berättigad
att vid uppnådd pensionsålder erhålla pension
af ämbetsverkets medel utan att dessförinnan hafva för
sagda ändamål behöft vidkännas något afdrag å de honom
i aflöningsstaten tillerkända aflöningsförmåner. Riksdagen
tilläte sig med afseende härå meddela, att statsutskottet
vid 1897 års riksdag i sitt utlåtande angående regleringen
af utgifterna under riksstatens nionde hufvudtitel med
anledning af väckt motion framhållit det befogade däri,
att alla statens tjänsteinnehafvare skulle lämna bidrag
till bestridande af kostnaderna för sin egen pensionering.
Utskottets i sammanhang därmed gjorda hemställan hade
bifallits af Första kammaren utan anmärkning mot utskottets
motivering. Andra kammaren hade bifallit framställdt
yrkande därom, att Riksdagen ville i anledning af
berörda motion i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, att
Kungl. Maj:t vid utarbetandet af det förslag, som komme
att framläggas för Riksdagen på grund af det betänkande,
som den 28 maj 1894 afgifvits af en för verkställande
af utredning af civilstatens pensionsinrättnings ställning
och behof tillsatt kommitté, måtte bland andra grunder
för pensioneringen äfven upptaga den, att alla statens
tjänsteinnehafvare skulle lämna bidrag till bestridande af
kostnaderna för sin egen pensionering. Samma åsikt
hade vid nämnda riksdag i Riksdagens skrifvelse angående
regleringen af utgifterna under nionde hufvudtiteln jämväl
blifvit uttalad i fråga om pensionsvillkoren för lärarne
vid folkskolelärare- och folkskolelärarinneseminarierna.
Enligt Riksdagens mening borde nu antydda synpunkt
göra sig gällande äfven vid bestämmandet af pensionsrätten
för ifrågavarande ämbetsverks personal. Då
emellertid efter verkställd utredning pension sväsendets
omreglering i vissa afseenden torde vara föremål för
Kungl. Maj:ts pröfning, samt då det ej torde vara lämpligt,
att Riksdagen nu föresloge för pensionsrätts åtnjutande
i antydda syfte erforderliga grunder, hade Riksdagen,
som visserligen medgåfve det berättigade däri,
att nämnda personal i likhet med öfriga å ordinarie stat
uppförda tjänstemän och vaktbetjänte tillerkändes pensionsrätt,
ansett frågan härom böra tills vidare anstå,
helst detta nyinrättade ämbetsverks personal räknade så
få tjänstår, att pensionering af densamma först efter lång

tid kunde ifrågakomma. I följd häraf hade Riksdagen
funnit sig böra för det dåvarande från de för åtnjutande
af förenämnda löneförmåner uppställda villkor och förbehåll
utesluta den af Kungl. Maj: t föreslagna bestämmelsen
i fråga om afsked från tjänsten.

Den 27 maj 1898 fastställdes i enlighet med Riksdagens
beslut af Kungl. Maj: t följande aflöningsstat för
patent- och registreringsverket att gälla från och med
år 1899.

		Tjänst-
		görings-	Summa
		pennin-	aflöning
		gar
	Kr.	Kr.	Kr.
1 öfverdirektör ...............	5,000	2,000	7,000
1 öfveringenjör ...............	3,700	1,800	5,50( i	1 Lönen kan efter 5 år
1 öfveringenjör ...............	3,700	1,800	5,500	f höjas med 500 kr.
j 1 ledamot och sekreterare	3,000	1,500	4,500
2 ledamöter och sekreterare	6,000	3,000	9,000
1 registrator och arkivarie	1,800	1,200	3,000	Lönen kan höjas efter 5 år med 500 kr
1 notarie ........................	1,800	1,200	3,000	och efter 10 år med
1 byråingenjör ...............	1,800	1,200	3,000	ytterligare 500 kr.
5 byråingenjörer ............	9,000	6,000	15,000
1 bokhållare .................	1,800	1,200	3,000
1 förste vaktmästare ......	8(1(1	300	1,100
1 vaktmästare ..............	500	300	800	iLönen kan efter 5 år
2 vaktmästare ...............	1,000	600	1,600	J höjas med 100 kr.
Summa	—	—	62,000

Anm. Om vaktmästare i sådan egenskap åtnjuter fri bostad, skall, så
länge denna förmån kvarstår, lönen minskas med 150 kronor.

Samma dag utfärdades kungörelse angående villkoren
för åtnjutande af de i ofvannämnda aflöningsstat fastställda
löneförmåner, däri stadgas:

att tjänsteman i patent- och registreringsverket skall
vara underkastad den vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet
eller jämkning i åligganden, som vid en möjligen inträdande
förändrad organisation af ämbetsverket eller
eljest i allmänhet kan varda stadgad, äfvensom, därest i

Len år 1898
fastställda
löne8taten.

Aflöning svillkor.

eu framtid verkets ställning inom förvaltningen så förändras,
att detsamma ej längre kan såsom själfständigt
ämbetsverk anses, vara förpliktad att, med bibehållande
af den tjänstegrad och aflöning han innehar, efter förändrad
arbetsordning sköta de med tjänsten förenade
göromål;

att med tjänst i patent- och registreringsverket icke
må förenas annan tjänst å rikets, Riksdagens eller kommuns
stat, ej heller annan tjänstebefattning, med mindre
den befinnes icke vara hinderlig för fullgörandet af tjänstgöringen
i verket; dock att tjänsteman, som vid den nya
löneregleringens inträdande redan innehar tjänst utom
patent- och registreringsverket, må densamma bibehålla,
så länge den icke är för tjänstgöringen i patent- och
registreringsverket hinderlig;

att de med hvarje befattning förenade tjänstgöringspenningar
få uppbäras endast för den tid, tjänstens innehafvare
verkligen tjänstgjort eller åtnjutit semester, men
skola för den tid,'' han eljest varit från tjänstgöringen
befriad, utgå till den, som tjänsten förrättat;

att den, som af sjukdom hindras att sin tjänst förrätta,
äger uppbära hela lönen, men att den, som eljest
undfår ledighet för svag hälsas vårdande, enskilda angelägenheter
eller särskilda uppdrag, kan förpliktas att
under ledigheten, utöfver sina tjänstgöringspenningar,
afstå så mycket af lönen, som för tjänstens förrättande
erfordras eller eljest pröfvas skäligt;

att vid sjukdomsförfall, eller när det erfordras för
beredande af semester, tjänsteman af lägre grad skall
vara skyldig att, om han förordnas till högre befattning
inom verket, densamma, mot åtnjutande i förstnämnda
fall af de för befattningen anslagna tjänstgöringspenningar,
men eljest af däremot svarande belopp i stället för egna
tjänstgöringspenningar, bestrida, dock ej längre än tre
månader under ett år;

att, där förhöjning af lönen efter viss tids fortsatt
innehafvande af tjänst i samma lönegrad är enligt stat
medgifven, tidpunkten föx första förhöjningen bestämmes
ath| inträda efter fem år, under villkor att innehafvaren
mera än fyra år af denna tid själf med godt vitsord
bestridt sin egen eller på grund af förordnande annan
statens tjänst, dock att härvid icke må föras honom till

last den tid, han åtnjutit semester, och för andra förhöjningen,
om sådan äger rum, efter ytterligare fem år
på samma villkor, under iakttagande, hvad såväl den ena
som den andra förhöjningen angår, att den högre aflöningen
ej får tillträdas förr än vid början af kalenderåret
näst efter det, hvarunder den stadgade tjänsteåldern blifvit
uppnådd; börande nuvarande löntagare därvid tillgodoräknas
den tid, som före statens utfärdande förflutit från
hans tillträde till tjänsten på grund af förordnande;

att i allmänhet gällande bestämmelser i fråga om
tjänstemäns och vaktbetjäntes rätt till pension icke skola
vara på nu ifrågavarande tjänstemän och vaktbetjänte
tillämpliga; samt

att semester må, när sådant utan hinder för göromålens
behöriga gång kan äga rum, åtnjutas af öfverdirektören,
öfveringenjörerna och sekreterarne under en
och en half månad samt af registratorn och arkivarien,
notarien, byråingenjörerna samt bokhållaren under eu
månad årligen.

Den sålunda fastställda aflöningsstaten har sedermera
icke i vidare mån ändrats än att från och med år 1902
ytterligare två byråingenjörsbefattningar i densamma varit
uppförda.

I sammanhang med omnämnandet af de framställningar,
som tid efter annan gjorts om arbetsförstärkning
och om åtgärders vidtagande för att afhjflipa olägenheterna
af ett allt för ringa antal ordinarie tjänstebefattningar,
får kommittén redogöra för den utredning, som
föregick ofvanberörda befattningars inrättande. Äfvenså
får kommittén anledning senare redogöra för den i
sammanhang med aflöningsstaten fastställda omkostnadsstaten,
hvarunder upptogos såsom förslagsanslag samtliga
utöfver fastställd lönestat till ämbetsverkets uppehållande
eller eljest för tillämpning af de författningar, som lågo
till grund för dess verksamhet, erforderliga utgifter, med
undantag af förslagsanslaget till ålderstillägg, som uppförts
å aflöningsstaten.

Nu gällande instruktion för ämbetsverket utfärdades
den 18 november 1898 och voro de nya bestämmelserna
i denna instruktion hufvudsakligen beroende af ökningen

Instruktionen
den 18 november
1898.

Adjungerade
ledamöter
åren 1899
och 1900.

af tjänstemännens antal och af aktiebolagsregistreringens
öfverlämnande till ämbetsverket.

Ur instruktionen uteslötos de i den dittills gällande
instruktionen intagna bestämmelser om ämbetsverkets åliggande
att vara patentmyndighet och registreringsmyndighet
för varumärken, om patent- och varumärkesregistren
samt om patentpublikationerna och registreringstidningen.
Rörande anledningen därtill må erinras, att motsvarande
bestämmelser rörande bolagsärenden voro meddelade i
särskilda författningar nämligen kungl. kungörelserna den
18 maj 1896 om aktiebolagsregistrets förande in. m. samt
den 5 juni samma år om utgifvande af samlingar, omfattande
de ur aktiebolagsregistret, föreningsregistren och
handelsregistren kungjorda uppgifter, hvilka författningars
bestämmelser tydligen icke voro afsedda att och delvis
ej heller lämpligen kunde inrymmas i instruktionen för
ämbetsverket. Med hänsyn härtill och då likformighet
i berörda hänseende ur flere synpunkter syntes önskvärd,
befanns det vara ändamålsenligt att ur instruktionen utbryta
först berörda bestämmelser och utfärdades den 18
november 1898 kungörelser om patentregistrets samt om
varumärkesregistrets förande.

Beträffande verkets ämbetsbefattning innehåller instruktionens
§ 1, att patent- och registreringsverket åligger
att med patent- och registreringsärenden taga den befattning,
som enligt gällande eller blifvande föreskrifter tillkommer
detsamma, samt att i öfrig!, efter omständigheterna
vidtaga eller hos Kungl. Maj: t föreslå de åtgärder,
hvilka verket anser lämpliga för främjande af de frågor,
hvilka tillhöra verkets ämbetsbefattning eller därmed stå
i samband.

Oaktadt år 1899 ytterligare en öfveringenjörsbefattning
i verket tillkommit, visade sig, såsom patent- och
registreringsverket äfven förutsagt, att den adjungerade
ledamot, som under åren 1897 och 1898 biträdt med handläggning
af patentärenden, ej kunde undvaras, utan anställdes
en sådan efter framställning af patent- och registreringsverket
redan i februari månad förstnämnda år.
Äfven denna arbetsförstärkning befanns snart otillräcklig
och från och med år 1900 erhöll ämbetsverket biträde
af ännu en adjungerad ledamot.

Sistnämnda år tillkom en ny verksamhetsgren för
patent- och registreringsverket. Sedan nämligen den 10
juli 1899 utfärdats lag om skydd för vissa mönster och
modeller att träda i kraft den 1 januari 1900, bestämdes
genom kungl. kungörelse den 24 november 1899, att
patent- och registreringsverket skulle vara den i 4 § af
samma lag omförmälda myndighet, hos hvilken mönsterregistret
skulle föras, och föreskref Ivungl. Maj: t i nådigt
bref samma dag, att ärenden rörande registrering af
mönster och modeller skulle tillsvidare tillhöra sekreterares
handläggning och föredragning, samt att det skulle åligga
registrator!! i ämbetsverket att föra mönsterregistret,
meddela eller bestyrka afskrifter eller utdrag dåra! äfvensom
omhänderhafva uppbörden och redovisningen af hithörande
registreringsafgifter.

Den tekniske sekreteraren fick sig ålagdt att vara
föredragande för dessa ärenden. Mönsterlagen har som
bekant inskränkts till att endast omfatta skydd för alster
af metallindustrien, och har dessa registreringsansökningars
antal årligen varit ganska ringa.

Den ordinarie personal, ämbetsverket erhållit genom
den från och med år 1899 fastställda utgiftsstaten, visade
sig emellertid snart vara otillräcklig äfven i andra afseenden
än i fråga om föredragandena för patentärenden.
Uti underdånig skrifvelse den 29 oktober 1900 med
förslag till utgiftsstat för patent- och registreringsverket
för år 1902 upptogs förslag till ökning af den
ordinarie personalen med fem byråingenjörer och en
för aktiebolagsafdelningen afsedd tjänsteman i första
lönegraden.

Till stöd för denna sin framställning anförde ämbetsverket,
hvad först anginge frågan om ökning af byråingenjörernas
antal, hufvudsakligen följande.

För att granskningsarbetet skulle kunna hålla jämna
steg med patentansökningarna, hvilkas antal år från år ökats,
hade verket varit hänvisadt till att i allt större omfång
anlita extra arbetskrafter, hvilket i fråga om personalen
gifvit till resultat, att, under det att de med granskningsarbete
sysselsatta byråingenjörerna bibehållits till
fyra, de för dylikt arbete anställda biträdande ingenjörernas
antal sedan hösten 1897 stigit och för det dåvarande

Registreringen
af
mönster och
modeller
förlägges tiH
patent- och
registreringsverket.

Ökning af
ämbetsverkets
ordinarie
arbetskrafter Patent-

och
registreringsverkets
framställning
år
1900.

uppginge till tretton. Till detta antal komma dessutom
tre biträdande ingenjörer, af hvilka två tjänstgjorde vid
det statistiska arbetet och klassificeringen samt en biträdde
den tekniske sekreteraren med patentskrifters utgifvande
från trycket m. in. Hela antalet biträdande ingenjörer
uppginge därigenom för det dåvarande till sexton och
hade således under loppet af tre år fördubblats. Af de
biträdande ingenjörerna hade, med hänsyn till deras osäkra
ställning i verket och beloppet af det till dem utgående
arfvode, icke ansetts kunna fordras vare sig full tjänstgöring
eller tjänstgöring inom viss tid på dagen — helst
verket genom uppställande af fordran härom sannolikt
skulle blifvit urståndsatt att åt sig förvärfva dessa för
arbetets besörjande nödvändiga extra arbetskrafter — utan
de hade hvar och en fått sig tilldeladt visst arbete, som
beräknats för dem hvar medföra en daglig arbetstid af
3 till 4 timmar, och hade de, för att beredas möjlighet
till arbete jämväl å annat håll, erhållit medgifvande att
för utförande af detta arbete själfva inom vissa gränser
välja arbetstid, hvaraf följden blifvit, att faktiskt flertalet
af dem verkställde granskningsarbetet under eftermiddagstimmar.
Detta förhållande måste i flera hänseenden verka
ofördelaktigt för arbetet inom verket, enär svårighet mötte
för vederbörande föredragande att kunna lämna granskaren
erforderlig- ledning i arbetet och att från granskaren
inhämta för förtydligande af det skriftliga yttrandet till
äfventyrs erforderliga muntliga förklaringar. Därtill
komme, att ej sällan patentsökande eller dennes ombud
infunne sig i ämbetslokalen i afsikt att få lämna
granskaren muntliga upplysningar och utreda sin sak,
men att dessa upplysningar och utredningar uteblefve,
då granskarne ej där träffades å ämbetsverkets vanliga
arbetstimmar. Dylika muntliga förhandlingars viktiga
betydelse för granskningsarbetets riktiga utförande hade
erfarenheten ej blott inom patent- och registreringsverket
utan äfven inom utländska patentverk nogsamt ådagalagt;
men, i stället för att sådana muntliga förhandlingar borde
underlättas och befordras, hade desamma genom det stora
omfång, i hvithet granskningsarbetet måste anförtros åt
extra personal, blifvit försvårade.

Oaktadt de biträdande ingenjörerna sålunda medgifvits
förmånen att välja sina arbetstimmar, om blott det före -

lagda arbetet inom viss tid af dem fullgjordes, både dessa
befattningar i allmänhet icke visat sig vara af för tjänsten
lämpliga ingenjörer eftersökta, och ombyte af personal
hade för den skull ofta förekommit. Det hade följaktligen
icke kunnat undvikas, att till biträdande ingen jörer
med egen rotel understundom måst för kortare eller
längre tid förordnas ingenjörer, som omedelbart förut
antagits till extra ordinarie tjänstemän hos ämbetsverket.
Granskningsarbetet förutsatte dock, för att blifva tillfredsställande,
ej blott kännedom om patentväsendet i
allmänhet och den inom ämbetsverket tillämpade praxis,
utan äfven insikt och vana att för ansökningarnas granskning
i afseende å uppfinningarnas nyhet begagna sig af
det i ämbetsverket tillgängliga betydliga granskningsmaterialet,
bestående af in- och utländska paten tskrifter
och öfrig teknisk litteratur. Innan denna kännedom,
insikt och vana hunnit förvärfvas, hade granskaren svårt
att bedöma uppfinningarnas nyhet och uppskatta olikheterna
mellan närstående uppfinningar. I följd däraf
äfventyrades, att patentärendenas handläggning fördröjdes
och fördes ur rätt spår, jämte det att vederbörande ledamöter,
som hade att till föredragning bereda dessa, af
ovana biträdande ingenjörer granskade patentansökningar,
därigenom finge sin förut ej ringa arbetsbörda i afsevärd
grad förökad. Det tätare ombytet af biträdande ingenjörer
vållade också den olägenheten, att nya granskare
ofta finge öfvertaga och fullfölja den utredning, som
påbörjats af annan granskare. Detta blefve naturligtvis
så mycket olägligare, som i de allra flesta fäll patentansökningarnas
behandling icke afslutades med mindre
än att eu vidlyftig skriftväxling mellan verket och patentsökanden
ägt rum.

Patentsökandes bästa och verkets tjänstbarliet skulle
för den skull befrämjas, om åtminstone det hufvudsakligaste
af granskningsarbetet kunde anförtros åt fast
anställd ordinarie personal, och för att så skulle kunna
ske, hade patent- och registreringsverket ansett sig böra
föreslå anställande för granskningsarbetet af ytterligare
fyra byråingenjörer. Dessa fyra skulle enligt gjorda
beräkningar kunna ersätta sju biträdande ingenjörer.

Den femte föreslagna byråingenjören afsågs för
verkets afdelning för statistik och klassificering, som vid

tiden för framställningens aflåtande sköttes af en bland
byråingenjörerna med hjälp af två biträdande ingenjörer,
och anförde ämbetsverket därom i hufvudsak
följande.

Arbetet inom denna afdelning omfattade dels statistiska
anteckningar rörande inkomna ansökningar om patent,
registrering af varumärken och mönster samt ''aktiebolag,
i dessa ärenden meddelade förelägganden och afslag, förfallna
ansökningar samt utfärdade patent och beviljade
registreringar, dels förandet af register öfver handlagda
besvärsmål och invändningar samt åtskilliga hjälptabeller
för att möjliggöra nödig öfversikt öfver ärendenas gång
inom verket, dels ock klassificering af såväl inkommande
nya patentansökningar som äldre och nyare svenska och
utländska tryckta patentskrifter efter det af ämbetsverket,
hufvudsakligast efter tyskt mönster, fastställda klassificeringssystemet,
enligt hvilket patentansökningar och patent
uppdelades på grund af föremålet i 89 klasser med i de
flesta fall flera lind er a fd elning ai\ De tekniska tjänstemännen
tilldelades nämligen vissa grupper af patentansökningar
enligt detta klassificeringssystem, och uppdelningen
af tryckta patentskrifter enligt samma system
hade till ändamål att för de tekniska tjänstemännen underlätta
granskningsarbetet rörande uppfinningarnas nyhet
och göra resultatet därutinnan säkrare genom att såsom
ett afskildt helt tillhandahålla dem befintliga tryckta
patentskrifter inom de grupper, som hvars och ens granskningsarbete
omfattade.

Efter en närmare redogörelse för arbetsmängden å
ifrågavarande afdelning uttalade ämbetsverket, att berörda,
arbete vore för betydande för att kunna verkställas
af den å afdelningen anställde byråingenjören
med biträde äf den därtill honom lämnade hjälp. Att
hos honom anställa ytterligare en biträdande ingenjör
skulle icke tillfredsställande afhjälpa saken, enär kontinuitet
och vana vid arbetet i detta fall vore af synnerlig
vikt, särskild! beträffande klassificeringen. Om granskningsmaterialet
icke följdriktigt fördelades, blefve granskningsarbetet
därigenom uppenbarligen lidande. För att
kunna tillfredsställande ordna saken fordrades, enligt
patent- och registreringsverkets förmenande, att byråingenjören
befriades från en del af ifrågavarande arbete

genom detsammas fördelning mellan honom och en ny
ordinarie tjänsteman.

I fråga om uppförandet å ordinarie stat af en för
aktiebolagsafdelningen afsedd tjänsteman i första lönegraden
hade det synts patent- och registreringsverket,
att man med hänsyn till arbetets rätta skötsel borde till
en ordinarie tjänsteman öfverföra de viktigare af de för
det dåvarande åt amanuenser anförtrodda göromålen och
i sådant syfte å aflöningsstaten uppföra en till biträde
med expeditioners uppsättande å aktiebolagsafdelningen
afsedd notarie.

Uti infordradt yttrande öfver patent- och registrerings- statskontorets
verkets nu omförmälda framställning hade statskontoret uMtandebeträffande
de ifrågasatta tjänstebefattningarna anfört, att
de af patent- och registreringsverket förebragta omständigheter
syntes otvetydigt gifva vid handen ett trängande
behof för verket att- erhålla ökade ordinarie arbetskrafter.

Då patent- och registreringsverkets ifrågavarande Kum/L Maj:ts
framställning den 11 januari 1901 anmäldes inför Kung!. i,r°P0Sltt0nMaj:t,
anförde chefen för finansdepartementet hufvudsakligen
följande.

Det torde svårligen kunna förnekas, att de skäl,
patent- och registreringsverket anfört till stöd för den
gjorda framställningen om ökning af verkets ordinarie personal,
vore synnerligen beaktansvärda, och att, om frågan
finge ses uteslutande ur den synpunkt, från hvilken den
af patent- och registreringsverket tagits i betraktande,
departementschefen icke heller skulle hysa någon tvekan
att i dess helhet tillstyrka berörda framställning. Departementschefen
ansåge sig dock böra erinra, att i fråga om ett
verk, sådant som patent- och registreringsverket, hvilket
vore anvisadt att af egna tillgångar bestrida sina utgifter,
den synpunkten icke heller borde lämnas ur sikte, att,
äfven om antalet af de ärenden, verket hade att handlägga,
och därmed äfven dess inkomster visat sig vara
i stigande, möjligheten att i framtiden förhållandet kunde
blilva ett annat likväl icke vore utesluten. Visserligen
förefunnes, därest denna möjlighet skulle blifva verklighet,
den utvägen att höja afgifterna, men äfven med tillbörligt
beaktande af denna utväg ansåge departementschefen dock

1901 års
Riksdags
beslut.

försiktigheten bjuda att icke på eu gång belasta verkets
stat med ett allt för stort antal nya tjänster. Denna synpunkt
hade äfven, då patent- och registreringsverket uppfördes
på ordinarie stat, gjorts gällande i fråga om antalet
af de nya befattningar, som borde på staten uppföras,
och den syntes honom äfven nu böra beaktas. Med afseende
härå och då icke mer än tre år förflutit, sedan
patent- och registreringsverket uppfördes på ordinarie
stat, ansåge departementschefen det icke böra ifrågakomma
att å verkets stat uppföra mer än tre nya befattningar;
och då behofvet af ökadt ordinarie biträde torde vara mest
trängande i fråga om byråingenjörerna, syntes honom
samtliga'' dessa tre befattningar böra i staten uppföras
såsom byräingenjörsbefattningar.

Den af Ivungl. Maj:t i enlighet med detta departementschefens
uttalande till 1901 års riksdag gjorda framställning
i ämnet blef af Riksdagen i så måtto bifallen,
att i staten för ämbetsverket uppfördes två nya byråingen]
örsbefattningar. Uti den Riksdagens skrifvelse af
den 29 maj 1901, angående regleringen af utgifterna
under riksstatens sjunde hufvudtitel, hvari Riksdagen
anmälde detta sitt beslut, anfördes härom följande.

I likhet med departementschefen ansåge Riksdagen
den lämnade utredningen gifva vid handen, att en ökning
i antalet af de hos patent- och registreringsverket anställde
ordinarie byråingenjörer vore af behofvet påkallad.
Denna ökning hade departementschefen med hänsyn, bland
annat, till den varsamhet, som borde iakttagas vid inrättandet
af nya ordinarie befattningar hos ett ämbetsverk,
som vore hänvisadt att af egna inflytande medel
aflöna sin personal, ansett böra begränsas till tre. Riksdagen
hölle dock före, att, af nämnda skäl och med hänsyn
därjämte till att öfverskotten af patentafgifter under
senare år visat benägenhet till minskning, för det dåvarande
torde vara lämpligast, att ökningen skedde med
endast två ordinarie byråingenjörer, synnerligast som man
torde böra i det längsta undvika att höja patentafgifterna.
I betraktande borde äfven tagas att, då patent- och registreringsverket
den 23 oktober 1897 i sitt förslag till
ordinarie stat för ämbetsverket ansett sig böra inskränka
sin begäran till fyra nya byråingenjörsbefattningar samt

Knngl. Maj:t föreslagit och Riksdagen år 1898 beviljat
två af dessa, ämbetsverkets sålunda år 1897 framställda
önskan skulle genom upprättandet af två dylika befattningar
uppfyllas. Riksdagen hade äfven trott det kunna
ifrågasättas, huruvida icke, sedan dåmera systemet för
de utländska patentskrifternas klassificering torde vara
mera kämR och personalen mera van därvid, samt dessutom
det vid ämbetsverkets bildande tillströmmande stora
materialet af dylika skrifter dåmera antagligen blifvit
ordnad t,, klassificeringsarbetet möjligen småningom kunde
blifva lindrigare, och att därför inrättandet af en ny
ordinarie tjänstebefattning för dylikt ändamål vore mindre
behöflig!.

I sammanhang med utgiftsstaten för ämbetsverket
berörde patent- och registreringsverket i sin ofvanberörda
skrifvelse af den 29 oktober 1900 äfven den för personalen
synnerligen viktiga pensionsfrågan.

Patent- och registreringsverket anförde härom hufvudsakligen,
att den undantagsställning i pensionshänseende,
hvaruti patent- och registreringsverkets ordinarie personal
kommit genom intagandet i kungl. kungörelsen den 27
maj 1898 angående villkoren för åtnjutande af de från
och. med. år 1899 fastställda löneförmåner för patent- och
registreringsverkets ordinarie personal af det stadgande,
att i allmänhet gällande bestämmelser i fråga om tjänstemäns
och vaktbetjäntes rätt till pension icke skulle vara
pa lfiagavaiande tjänstemän och vaktbetjänte tillämpliga,
hade medfört, att för ämbetsverkets tjänstemän och betjänte
utvägen vant och vore stängd att vinna delaktighet
i. civilstatens pensionsinrättning med rätt att deltaga i
civilstatens enskilda änke- och pupillfond. I följd häraf
vore för det dåvarande hela den ordinarie personalen vid
verket i saknad af delaktighet i nämnda pensionsinrättning
med undantag allenast af verkets chef, som under
föregående tjänstgöring i annat ämbetsverk förvärfva!
sådan delaktighet. Saknaden af delaktighet i civilstatens
pensionsinrättning hade ock visat sig för personalen vid
verket ödesdiger, i det att det då redan inträffat, att å
ordinarie stat i verket anställd person aflidit samt efterlämnat
hustru och barn i ömmande ekonomiska omständigheter
utan pensionsrätt för dessa. Då pensionsfrågans

Patent- och
registreringsverkets
framställning
om
pensionsrätt
för ämbetsverkets

tjänstemän.

undanskjutande sålunda för ämbetsverkets ordinarie personal
kommit att få en betydelse, som sannolikt icke
varit afsedd, och då i Riksdagens senare löneregleringar
med pensionsrätt för ordinarie personal ansetts kunna
genomföras under nöjaktigt tillgodoseende af Riksdagens
önskan om skyldighet för tjänsteinnehafvare att vara
underkastad de förändrade pensionsbestämmelser, som vid
anordnandet af det civila pensionsväsendet kunde varda
stadgade, hade patent- och registreringsverket ansett sig
kunna och böra ifrågasätta, huruvida icke äfven lör dess
ordinarie personal hindret mot vinnande af inträde i civilstatens
pensionsinrättning skulle, utan afvaktan på lösning
af frågan om det civila pensionsväsendets omorganisation,
kunna undanröjas genom tillerkännande åt denna personal
af pensionsrätt under sådana villkor, som kunde finnas
erforderliga för den afsedda pensionsorganisationens
framtida genomförande i hvad detta ämbetsverk anginge.

I enlighet med föredragande departementschefens
åsikt fann Kungl. Maj:t, att frågan om pensionsrätt åt
den ordinarie personalen icke redan då borde åter
upptagas.

Senare får kommittén anledning att i ett sammanhang
redogöra för verkets pensionsfråga.

Patent- och Genom den sålunda af 1901 års riksdag beviljade

verkets fram- ökningen af ämbetsverkets personal blef någon nämnvärd
ställning år lindring i de öfverklagade svårigheterna icke ämbetsverket
''ordnande”^ beredd. I underdånig skrifvelse den 12 december 1901
en notarie gjorde fördenskull patent- och registreringsverket framåkt?ebo!agsa
ställning om bemyndigande för ämbetsverket att tillsafdeiningen.
vidare under år 1902 till biträde åt ledamoten å aktiebolagsafdelningen
förordna eu notarie öfver stat, till stöd
för hvilken framställning ämbetsverket, bland annat, anförde,
att, sedan förslaget till utgiftsstat för år 1902 afgifvits,
göromålen å aktiebolagsafdelningen ytterligare
ökats, samt att den å ordinarie stat uppförde notarien vore
så upptagen af andra honom åliggande tjänsteåligganden,
att han ej medhunne att lämna hjälp med uppsättande
af expeditioner, utan att såväl detta arbete^som öfriga
aktiebolagsafdelningen tillhörande göromål måste ritföras
af ledamoten med biträde af amanuenser och extra tjänste -

män. Härigenom komme att å amanuenser hvila åtskilliga
göromål af så grannlaga och för bolagen viktig beskaffenhet,
att de icke borde skötas af amanuenser, hvarjämte
ledamoten väl skulle vara i behof af den lättnad i
arbetet, som stode att erhålla, därest han till biträde ägde
någon, som med vunnen erfarenhet i sådana ärendens
beredning mera uteslutande än hvad med amanuenser
blefve fallet, kunde ägna sig åt verkets tjänst. Med bifall
till framställningen bemyndigade Kung!. Maj:t patentoch
registreringsverket att tillsvidare under år 1902 öfver
stat förordna en tjänsteman i ämbetsverket med benämning
notarie mot en aflöning för helt år räknadt af 3,000
kronor, däraf 1,200 kronor skulle anses motsvara tjänstgöringspenningar,
och skulle ersättningen till den tillförordnade
. notarien godtgöras af inflytande utgifter för
registrering af aktiebolag. Sedermera har ämbetsverket
årligen erhållit bemyndigande att förordna en notarie
öfver stat å bolagsafdelningen.

För att afhjälpa eller åtminstone minska de svårigheter
i afseende a patentärendenas handläggning, ämbetsverket
hade att kämpa emot, lät patent- och registreringsverket
verkställa en utredning afseende en förändrad
arbetsfördelning mellan byråingenjörer och biträdande
ingenjörer. Härtill föranleddes ämbetsverket af vederbörande
departementschefers anförande till statsrådsprotokollen
den 14 januari 1898 och den 11 januari 1901
samt af hvad från Riksdagens sida yttrats, hvaraf ämbetsverket
farin framgå att ämbetsverkets ordinarie personal
ansetts böra, oafsedt det förefintliga behofvet och den
årliga ökningen af antalet patentansökningar, afpassas så,
att den erfordrades, äfven om patentansökningarnas antal
skulle komma att nedgå, därvid tillika åsyftats att förekomma,
att kostnaderna för denna personals aflöning ens
för någon tid öfverstege därtill afsedda inkomster samt
att ämbetsverket vid denna ståndpunkt komme att se sig
hänvisa dt till att fortfarande i vidsträckt omfattning begagna
sig af extra ordinarie arbetskrafter.

Resultatet af denna utredning framlades för Kungl.
Maj:t i underdånig skrifvelse den 1 augusti 1903 med
förslag till förändrad arbetsfördelning vid patentansökningars
handläggning m. m.

Förslag till
förändrad
arbetsfördelning
vid
patentansökningars
handläggning

m. m.

I denna skrifvelse hade till eu början i fråga om
det rådande arbetssättet inom ämbetsverket upplysts, att
till verket inkommande patentansökningar klassificerades
på grund af de afsedda uppfinningarnas tekniska natur,
hvarefter de allt efter den klass, hvartill de hänförts,
tilldelades någon af de 18 granskningsrotlar, hvilka för
det dåvarande vore inrättade inom ämbetsverket. Hvar
och eu af dessa rotlar sköttes af antingen en byråingenjör
eller en biträdande ingenjör, som utförde det roteln tillkommande
gransknings- och utredningsarbetet och däröfver
afgåfve skriftligt utlåtande. Ärendet öfverlämnades
därefter till vederbörande ledamot, som med aktgifvande
å den utförda granskningen beredde och föredroge detsamma
inför öfverdirektören. I öfvervägande antalet
patentärenden måste emellertid flera skrivelser växlas med
sökanden och hans ombud, hvarvid ärendet hvarje gång
återginge till roteln för yttrande öfver det inkomna svaromålet
och därefter med eget yttrande af ledamoten förelädes
öfverdirektören till beslut, intill dess patent- och
registreringsverket funne ansökningen tillräckligt utredd
och fullständig för att, på sätt i patentförordningens 7 §
omförmäldes, kungöras i allmänna tidningarna eller eventuellt
afslås eller förklaras förfallen. Antalet utlåtanden,
som granskaren sålunda måste afgifva för hvarje patentansökning,
uppginge till tre i medeltal.

I det arbete, som tilldelades de olika rotlarna, af
hvilka sex sköttes af byråingenjörer och tolf af biträdande
ingenjörer, gjordes ingen annan skillnad, än att
af byråingenjörerna fordrades granskning af ett större
antal patentansökningar.

Enligt det sålunda rådande arbetssättet måste i sista
hand vederbörande ledamot bereda och inför öfverdirektören
föredraga alla vid en patentansöknings handläggning
påkommande frågor. Under den tidigare och förberedande
behandlingen vore emellertid de framställda
anmärkningarna i regel af mera enkel beskaffenhet och
afsåge att påvisa formella brister eller fästa sökandens
uppmärksamhet på de nyhetshindrande hänvisningar, hvartill
granskningen å vederbörande rotel gifvit anledning.
Närmast ledde dessa anmärkningar endast därtill, att
sökandens förklaring eller yttrande begärdes, och först
sedan förklaring eller yttrande inkommit eller sökanden

underlåtit att inom utsatt tid afgifva svar, blefve patentansökningen
föremål för slutligt afgörande. Det syntes
därför som om, därest så ordnades, att anmärkningen
alltid tillkommit under medverkan af någon i patentansökniDgars
handläggning förfaren person, eu enklare form,
utan att patentansökningarnas behandling därför behöfde
blifva mindre grundlig eller tillfredsställande, borde kunna
tillämpas för delgifvande af dessa förberedande anmärkningar
eller upplysningar till sökanden, så att för dem
särskild beredning och föredragning af ledamot icke behöfde
ske.

En sådan förändring — hade ämbetsverket i sin
sistberörda skrifvelse vidare anfört — skulle i flera afseenden
tvifvelsutan vara önskvärd. Dels blefve tiden
för patentausökningarnas behandling förkortad med den
tid, som, efter det granskningen å roteln fullbordats, nu
åtginge, innan ledamoten hunne handlägga och föredraga
ärendet, och som understundom till följd af ärendenas
mängd kunde blifva ganska afsevärd. Dels skulle ock
gifvetvis genom en sådan förenkling åt ämbetsverkets
ledamöter beredas en synnerligen behöflig lättnad i arbete
och besparing af tid och dessa därigenom sättas i stånd
att mera ägna sin uppmärksamhet åt de för patentansökningarna
afgörande besluten och åt principiella och viktiga
frågor inom patenträtten, hvilka till allt större utsträckning
förekomme i den mån patentväsendet i landet utvecklades
och af industrien toges i anspråk.

Det rådande arbetssättet medförde jämväl, att en
ökning af patentansökningarnas antal föranledde i samma
förhållande ett ökadt arbete såväl å granskningsroteln
som för föredraganden. Med den angifna ändringen i
behandlingssättet komme däremot arbetet icke att i lika
män betunga föredraganden, och patent- och registreringsverket
ansåge sig därför äga skäl antaga, att i sådant
fall en ökning af föredragandenas antal icke skulle sedermera
behöfva ifrågakomma i samma utsträckning, som
förut varit oundgängligt. Oafsedt den besparing af dju-are
arbetskrafter, denna ändring således borde medföra, syntes
en hastig ökning af föredragandenas antal äfven ur den
synpunkten icke önskvärd, att därigenom enhetlig och
öfverensstämmande behandling af patentansökningarna
försvårades.

Med åberopande af hvad sålunda anförts hade patentoch
registreringsverket i sin berörda underdåniga skrifvelse
föreslagit den förändring i arbetsfördelningen och
arbetssättet vid patentärendenas behandling, att granskningsrotlarna
skulle minskas till antal och komma att
förestås endast af ordinarie tjänstemän, byråingenjörer,
en för hvarje rotel, under hvilken skulle anställas, efter
omständigheterna, en eller flera biträdande ingenjörer.
Byråiugenjören skulle öfvervaka de biträdande ingenjörernas
arbete samt emottaga och kontrollera alla af dem
afgifna utlåtanden och i allmänhet ansvara därför, att
granskningen behörigen och efter riktiga grunder verkställdes.

A''idare skulle i förut tillämpadt arbetssätt vidtagas
den förändringen, att vid patentansökningarnas granskning
anmärkta brister inom vissa gränser bringades till
sökandens eller hans ombuds kännedom utan medverkan
af ledamot och. föredragning inför öfverdirektören, allenast
genom skrifvelse direkt från byråingenjören med anmodan
att inom viss tid rätta ansökningen eller yttra sig i anledning
af de framställda anmärkningarna, men utan att
sådant äfventyr utsattes, hvarom i patentförordningens
5 § talades. Inkommet svar skulle granskas inom roteln,
hvarefter, äfvensom i det fall att svar icke inom utsatt
tid inkommit, byråingenjören skulle aflämna ärendet med
eget utlåtande till vederbörande ledamot, hvilken, därest
icke sakens beskaffenhet ansåges föranleda remiss eller
särskild skrifvelse enligt 9 § i instruktionen för

ämbetsverket, skulle föredraga ärendet inför öfverdirektören.

Genom att arbetet vid patentansökningarnas behandling
ordnades i enlighet med sålunda angifna grunder,
borde, enligt patent- och registreringsverkets förmenande,
åtskilliga olägenheter kunna undvikas och afsevärda fördelar
vinnas.

Gifvetvis skulle därigenom åt ämbetsverkets ledamöter
beredas en ej oväsentlig lättnad i arbetsbördan,
ej blott direkt genom minskning af föredragningar utan
äfven därigenom, att utredningen inom granskningsroteln
blefve fullständigare och säkrare, då arbetet, äfven om
det från början verkställdes af en mer eller mindre
oerfaren biträdande ingenjör, dock kortrollerades af den

ro teln förestående byråingenjören. Resultatet af den
första granskningen blefve ock mindre beroende än förut
af de oundvikliga ombytena bland de biträdande ingenjörerna
och skulle följaktligen vinna i jämnhet och pålitlighet,
hvartill slutligen komme, att den rådande svårigheten
för såväl ämbetsverkets ledamöter som den patentsökande
allmänheten att personligen afhandla med flertalet
rotelinnnehafvare bortfölle, då, enligt den ifrågasatta
anordningen, samtliga rotlar skulle förestås af ordinarie
byråingenjörer, som förrättade sitt granskningsarbete å
tjänsterummet under vanliga tjänstgöringstider.

Som förut nämndt, hade ämbetsverket i sitt sålunda
afgifna förslag förordat en minskning af det då till 18
uppgående antalet granskningsrotlar. Med framhållande
af svårigheterna att på förhand och innan någon erfarenhet
vunnits om det nya arbetssättets verkningar bedöma,
i hvilken mån en dylik inskränkning i dessa rotlars antal
borde äga rum, hade emellertid ämbetsverket antagit, att
antalet granskningsrotlar icke borde sättas lägre än till
nio, såvida icke det utförda arbetets beskaffenhet skulle
blifva däraf lidande. Ett nödvändigt villkor för att
granskningen inom rotlarna skulle kunna genomföras på
ett sakkunnigt och tillfredsställande sätt vore nämligen,
att byråingenjörerna ägde tillräcklig specialkunskap, åtminstone
beträffande de tekniska hufvudfack, hvars och
ens rotel omfattade, och icke tvingades att taga befattning
med allt för olikartade uppfinningars granskning.
Äfven om rotlarnas antal bestämdes till nio, blefve
emellertid oundvikligt, att föga samhöriga tekniska fack
måste till större eller mindre utsträckning tilldelas
samma rotel.

Vid beräknandet af arbetskapaciteten hos de nya
rotlarna hade ämbetsverket utgått från följande förutsättningar,
nämligen: att en byråingenjör, som utan biträde
ensam skulle utföra hela arbetet inom roteln, ej kunde
årligen tilldelas mer än i medeltal 180 inkommande patentansökningar;
att för en biträdande ingenjör antalet ansökningar
ej kunde sättas högre än till omkring 100 om
året; att å byråingenjörsrotel enligt det föreslagna nya
arbetssättet borde medhinnas, med biträde af en biträdande
ingenjör omkring 225 och med biträde af två biträdande
ingenjörer omkring 300 patentansökningar, där 12 -

vid rotelföreståndaren alltså skulle själf granska, i förra
fallet omkring 125 och i senare fallet omkring 100 patentansökningar;
samt att, om vid fortgående ökning i antalet
patentansökningar byråingenjör genom ökning af
antalet biträdande ingenjörer slutligen helt och hållet
befriades från egen granskning, det skulle vara möjligt
att höja antalet åt hvarje rotel öfverlämnade nya patentansökningar
till 350—400.

Med ledning af dessa siffror hade ämbetsverket å
ena sidan uttalat den uppfattning, att det föreslagna antalet
af nio granskande byråingenjörer syntes kunna blifva
tillräckligt för mer än 3,200 årligen inkommande patentansökningar,
samt å andra sidan framhållit, att, om vid
eventuell minskning i antalet patentansökningar samtliga
biträdande ingenjörer inom rotlarna skulle blifva obehöfliga,
nio byråingenjörer likväl skulle hafva mer än tillräcklig
sysselsättning med 1,600 patentansökningar årligen,
till hvilket antal det säkerligen icke funnes något
skäl att förmoda, att patentansökningarnas årliga antal,
som år 1902 utgjort 2,316, skulle ens tillfälligtvis
nedgå.

De sålunda af patent- och registreringsverket föreslagna
förändringarna i behandlingen och arbetssättet vid
handläggningen af patentärendena, hade ämbetsverket
vidare yttrat, kunde genomföras utan ändring af patentförordningen,
men erfordrades därtill ökadt antal byråingen
j örer.

Då det emellertid hade synts ämbetsverket synnerligen
önskligt, att, innan några mera definitiva åtgärder
i sådant afseende vidtoges, tillfälle blefve ämbetsverket
beredt att för utrönande af de föreslagna ändringarnas
verkan i åsyftade hänseenden, försöksvis i mindre utsträckning
få under någon tid tillämpa de angifna grunderna,
men hinder härför utan särskild! nådigt medgifvande
syntes möta af innehållet i 16 § sista momentet
af den för ämbetsverket gällande instruktion, hade ämbetsverket
hemställt, bland annat, att Ivungl. Maj:t, därest
det framlagda förslaget funnes vara värdt beaktande,
måtte förklara, att, utan hinder af bestämmelserna i den
för ämbetsverket fastställda nådiga instruktionen, patentoch
registreringsverket ägde att försöksvis tillämpa detta
förslag beträffande de patentärenden, som tillhörde den

ene af de båda öfveringenjörernas beredning och föredragning.

I anledning af den sålunda gjorda framställningen
förklarade Kungl. Maj:t genom nådigt bref den 31 december
1903, att ämbetsverket skulle äga att under år
1904 i den omfattning, ämbetsverket ansåge nödigt för
åstadkommande af den åsyftade utredningen, åt byråingenjör
uppdraga utöfvandet af den i 9 § af den för
ämbetsverket gällande instruktion ledamot tillagda rätt
att genom remiss eller särskild skrifvelse infordra förklaringar,
upplysningar och yttranden, som för ärendes
afgörande funnes erforderliga.

Enahanda förklarande har Kungl. Maj:t på särskilda
framställningar af patent- och registreringsverket meddelat
jämväl för hvardera af åren 1905 och 1906.

Som framställning om fortsatt medgifvande för tillämpning
af omförmälda arbetsfördelning därefter icke
gjorts, synes det vara lämpligt att i ett sammanhang
omnämna de erfarenheter, som af patent- och registreringsverket
efter de gjorda försöken vunnits.

Uti underdånig skrifvelse den 26 oktober 1906
rörande, bland annat, förstärkning af ämbetsverkets arbetskrafter
för år 1907, anförde ämbetsverket angående resultatet
af ofvan angifna försök hufvudsakligen följande.

Från och med den 1 april 1904 hade utöfvandet af
den i nj^ssberörda nådiga bref afsedda mera vidsträckta
befogenhet för byråingenjör af . patent- och registreringsverket
uppdragits åt två af ämbetsverkets byråingenjörer,
hvilka förestått hvar sin s. k. försöksrotel, hvardera omfattande,
jämte af byråingenjören själf handlagda ärenden,
ytterligare af två biträdande ingenjörer granskade ärenden,
hvilka försöksrotlar fördelats på ämbetsverkets båda
ö fveringenj ör er.

Dessa försöksrotlar hade sålunda varit i verksamhet
under en tid af två och ett hälft år, och den erfarenhet,
som därigenom vunnits, funne ämbetsverket fullt tillräcklig
för bedömande, i hvad mån det syftemål, som
med ämbetsverkets i den underdåniga skrifvelsen den
1 augusti 1903 framlagda förslag till förändrad arbetsfördelning
vid patentansökningarnas handläggning in. m.
afsetts att uppnå, genom samma förslags fullständiga

Patent- oeh
registreringsverket
angående
resultatet
af försöken
med den förändrade

arbetsfördelningen.

genomförande verkligen stode att vinna, och nödgades
ämbetsverket, efter att då ånyo hafva ägnat samma förslag
en ingående pröfning, uttala den bestämda uppfattning,
att de svårigheter i afseende å patentärendenas
handläggning, med hvilka ämbetsverket haft och i alltjämt
stegrad grad då fortfarande hade att kämpa, icke
kunde genom en anordning i enlighet med berörda förslag
på ett effektivt och betryggande sätt afhjälpas.

För visso hade öfveringenjörernas arbetsbörda genom
försöksrotlarna icke oväsentligt lättats och någon besparing
i tid hade väl äfven vunnits i afseende å de
patentansökningar, som af rotelföreståndarne själfva
granskats. Då ämbetsverket det oaktadt funne sig förhindradt
tillstyrka ett ytterligare fortgående i den genom
försöken inslagna riktningen, vore detta beroende dels
därpå, att själfva anordningen lede af inre svagheter,
som, i händelse den utsträcktes till hela granskningsafdelningen,
ofelbart skulle leda till svårigheter och olägenheter,
h vilkas räckvidd icke kunde öfverskådas, dels
ock därpå, att förslaget i hela dess vidd enligt ämbetsverkets
förmenande i själfva verket endast med stor
svårighet läte sig genomföras och i hvarje fall icke
utan att kostnaderna för granskningsarbetet blefve onödigt
dyra.

Vid förslagets uppgörande hade, såsom och i ämbetsverkets
underdåniga skrifvelse den 1 augusti 1903 framhållits,
varit förutsatt, att de af byråingenjörerna direkt
till vederbörande patentsökande eller dennes ombud expedierade
anmärkningarna skulle ersätta de eljest från
ämbetsverket efter föredragning af ledamot inför öfverdirektören
aflåtna första föreläggandena och i följd däraf
komma att till väsentlig del afse formella brister beträffande
beskrifningens eller ritningens tydlighet eller fullständighet,
patentanspråkens bestämdhet m. in. sådant. Möjligheten,
att äfven hänvisning mot uppfinningens nyhet skulle
kunna förekomma, hade emellertid ingalunda ansetts utesluten.

I öfverensstämmelse härmed hade arbetet å försöksrotlarna
ordnats så, att meddelandena från rotelföreståndarna
trädt i stället för samt till form och innehåll
fullkomligt motsvarade de första förelägganden, som i till
andra rotlar hörande ärenden expedierades från ämbets -

verket, allenast med den skillnad naturligen, att i meddelande
från byråingenj ör intet äfventyr för underlåtenhet
att besvara detsamma funnes intaget. Utan en så pass
vidsträckt befogenhet för försöksrotlarnas föreståndare
skulle för öfrigt hela försöket hafva blifvit betydelselöst,
då reformens kärnpunkt just läge i en sådan anordning
af de tillämnade byråingenjörsrotlarna. Om nämligen rotel -föreståndarnas befogenhet uteslutande skulle inskränkas
till anmärkningar i rent formellt afseende och ej finge
sträcka sig till erinringar, som kunde hafva saklig inverkan
på patentärendets gång i ämbetsverket, skulle
förvisso den föreslagna förändringen i arbetssättet såväl
för verket som för patentsökandena leda snarare till omgång
och tidsutdräkt än till åsyftad lättnad och tidsbesparing.
Nu vore emellertid obestridligen förhållandet,
att den första tekniska granskningen och det med anledning
däraf gifna första föreläggandet i ett patentärende
icke så sällan vore grundläggande för ärendets hela behandling
inom verket. I sådana fall vore det uppenbarligen
olämpligt och mot god ordning stridande, att
förhandlingar med sökanden om ändringar i ansökningshandlingarna
inleddes utan medverkan af den, som inom
verket hade att till föredragning bereda ärendet och sålunda
bure ansvar för utgången. Alltför lätt skulle i
dylikt fall kunna inträffa, att ett ärende genom olämpligt
meddelande från rotelföreståndaren komme ur sitt
råtta läge, och för vederbörande ledamot blefve gifvetvis
svårt att icke åtminstone i regeln känna sig i viss mån
bunden af den föregående behandling, ärendet inom verket
undergått. Befunnes verkligt fel begånget, måste naturligen
ledamoten söka åstadkomma rättelse, men i annat
fall komme han säkerligen att såvidt möjligt undvika att
desavouera rotelföreståndaren, helst upprepade bakslag
från verkets sida å rotelföreståndarnas åtgöranden naturligen
med lätthet komme att medföra den påföljd, att
den patentsökande allmänheten förlorade förtroende till
rotelföreståndarnas meddelanden och lämnade dem obesvarade,
hvarigenom åter hela reformen skulle blifva förfelad.
Att olägenheter af nu antydd art under försökstiden
endast i ringa män förekommit, syntes få tillskrifvas
den omständigheten, att ämbetsverket, så länge fråga varit
om besättande af endast två rotelföreståndarplatser, kunnat

därtill utse sådana tjänstemän inom verket, som funnits,
för befattningarna särskilt mogna och kvalificerade. Föga
välbetänkt vore emellertid, enligt ämbetsverkets åsikt, att
genom en allmän bestämmelse tillerkänna en befogenhet
af så ansvarsfull och grannlaga art åt samtliga innehafvare
af byråingenjörsbefattningar å granskningsafdelningen.

Fn annan svaghet i anordningen vore, att de fördelar,
som möjligen kunde stå att därigenom vinna, skulle
minskas, i samma mån densamma i större utsträckning
toges i anspråk. Anordningen hvilade nämligen bland
annat på den förutsättning, att rotelföreståndaren skulle
kunna leda och öfvervaka det granskningsarbete inom
roteln, som han icke själf hade att utföra. Att en skicklig
rotelföreståndare kunde sammanhålla en rotel med till och
med två biträdande ingenjörer, kunde erfarenheten från
försökstiden anses hafva ådagalagt. Stor sannolikhet
rådde däremot för att förhållandet snille blifva helt
annorlunda, därest så stort antal patentansökningar tilldelades
roteln, att allt granskningsarbetet måste öfverlämnas
åt biträdande ingenjörer och byråingenjörens tid
uteslutande ägnas åt öfvervakandet och kontrollerandet af
biträdenas verksamhet.

Rotelföreståndarens åligganden i afseende å patentansökningarnas
granskning skulle nämligen då blifva desamma,
som tillkomme teknisk ledamot i verket, och
samma svårigheter, som, i anledning däraf att ämbetsverket
nödgats i så stor utsträckning anlita extra ordinarie
tjänstemän för granskningsarbetets utförande, för det dåvarande
mötte för ledamöterna att leda och öfvervaka
detta arbetes behöriga gång, skulle då uppstå för rotelföreståndarna.
Såsom ämbetsverket vid flera tillfällen
framhållit, kunde, så länge ämbetsverket för fyllande af
sitt behof af teknisk arbetskraft vore hänvisadt till anställande
af extra ordinarie tjänstemän till ett antal, som
icke stode i någon rimlig proportion till antalet befattningar
å ordinarie stat, någon afsevärd förändring beträffande
de biträdande ingenjörernas tjänstgöringsskyldighet
på ämbetsrummet icke genomföras. Man kunde
därför med- visshet förutse, att rotelföreståndarens och
hans biträdens tjänstgöringstider å ämbetsrummet endast
undantagsvis skulle sammanfalla med hvarandra, och att

ämbetsverket alltjämt komme att förblifva i samma bekymmersamma
läge i afseende å patentärendenas behandling,
som gifvit anledning till ämbetsverkets föregående,
förut omförmälda framställningar om ökning af verkets
ordinarie personal m. in., och som med hänsyn såväl till
otillräckligheten af de beviljade ökningarna som ock till
den hastiga stegringen under de senare åren af antalet
inkommande patentansökningar blifvit mer och mer tryckande.

Ämbetsverket hade såsom ett ytterligare skäl för
öfvergifvandet af tanken på en anordning, sådan som den
uti underdåniga skrifvelsen den 1 augusti"l903 föreslagna,,
angilvit svårigheten att genomföra densamma utan alltför
stora kostnader. Denna sin uppfattning stödde ämbetsverket
på följande omständigheter.

Enligt de i nyssnämnda skrifvelse framlagda beräkningar
skulle å nio rotlar kunna granskas tillsammans
omkring 3,600 patentansökningar. På grund af den erfarenhet,
som under försökstiden vunnits, måste detta
betraktas såsom högt räknadt, och kunde nämnda antal
därför antagas såsom maximisiffra. Redan vid ett antal
af omkring 3,200 måste rotelföreståndarnas skyldighet att
själfva granska en del ansökningar inskränkas till ett
minimum. Nu vore emellertid att märka, det patentansökningarnas
antal stigit, så att de redan för år 1906
med säkerhet kunde antagas uppgå till omkring 2,900
och med beräkning allenast af en ytterligare stegring med
150 hvardera af åren 1907 och 1908, för hvilken beräkning
ämbetsverket, med hänsyn till erfarenheten från de
gångna åren, ägde goda skäl, skulle redan år 1909 det
förhållande inträda, att hela granskningsarbetet måste
ombesörjas af extra tjänstemän med granskningsskyldighet,
omfattande för en hvar omkring 100 ansökningar.
Detta ville med andra, ord säga, att ämbetsverket nämnda
år skulle behöfva minst 32 med patentärendens behandling
vana och för arbetet inom verket lämpliga biträdande
ingenjörer. Utan dessa kvalifikationer kunde nämligen
icke 100 ansökningar medhinnas. Att ett så stort behof
af lämplig extra arbetskraft emellertid icke kunde med
nu utgående arfvoden, hvilka jämlikt nådigt beslut den
12 september 1900 utginge med högst 1,800 kronor för
år räknadt till hvarje biträdande ingenjör, fyllas, ansåge

ämbetsverket ståltät utom tvifvel, och befarade ämbetsverket,
att svårigheterna härvidlag, i betraktande af den
betydande ökning af antalet extra tjänstemän, som skulle
erfordras, icke i väsentlig mån skulle minskas, äfven om
någon mindre höjning af maximiarfvodena vidtoges. Stora
svårigheter mötte nämligen redan då att erhålla lämplig
rekrytering af den extra granskningspersonalen, och att
tekniska biträden, till antalet åtminstone närmande sig
behofvet, hittills kunnat påräknas, syntes i väsentlig mån
få tillskrifvas den omständigheten, att åtskilliga af ämbetsverkets
dåvarande biträdande ingenjörer hade sin liufvudanställuing
vid andra statens verk, hvilka icke heller vore
i tillfälle gifva dem sådan ersättning, att de kunde taga
hela deras arbetskraft i anspråk.

Äfven om emellertid det erforderliga antalet af 32
biträdande ingenjörer komme att stå till förfogande mot
arfvoden, beräknade förslagsvis för tolf bland dem till

1,500 kronor, för tio till 1,800 kronor och för tio till
2,100 kronor, en proportion, som ämbetsverket ansåge
vara den för verket gynnsammaste, som kunde ifrågakomma,
skulle kostnaden för denna arbetskraft uppgå till
icke mindre än 57,000 kronor, motsvarande för hvarje af
nio rotlar 6,333 kronor. Lades härtill en byråingenjörslön
med dess nuvarande storlek af, oberäknad! ålderstillägg,

3.000 kronor, och beräknades till ålderstillägg åt byråingenjören
samt till vikarier under semester i medeltal
för hvarje rotel endast 667 kronor, komme aflöningarna
å hvarje rotel att uppgå till 10,000 kronor och utgifterna
för granskning af 3,200 patentansökningar till omkring

90.000 kronor, hvilket belopp ämbetsverket måste anse
alltför högt i förhållande till det resultat, som genom ett
på ett dylikt sätt ordnadt granskningsarbete kunde stå
att vinna.

Efter detta afbrott i tidsföljden af redogörelsen för
behofvet af förstärkta arbetskrafter inom patent- och
registreringsverket vid tiden för den i ofvan berörda
underdåniga skrifvelse den 1 augusti 1903 gjorda framställning
om förändring af sättet för patentärendens handläggning
får kommittén återgå till omnämnande af förhållandena
vid nämnda tidpunkt.

Patent- och registreringsverket ansåg sig icke efter
afgifvandet af berörda framställning i det förslag till
ntgiftsstat, som afgafs den 31 oktober 1903 böra väcka
förslag om erhållande af ökade ordinarie arbetskrafter å
patentafdelningen. Däremot förnyade patent- och registreringsverket
sin förut gjorda framställning om uppförande
å ordinarie stat af en notariebefattning å aktiebolagsafdelningen.
Till stöd härför påvisade patent- och
registreringsverket, hurusom arbetet å aktiebolagsafdelningen
ökats år från år. Att någon nedgång i rörelsen
å bolagsafdelningen framdeles skulle uppstå, motsades,
bland annat, af den omständigheten, att rörelsen ökats
äfven under år, då företagsamheten i affärsvärlden varit
ganska reducerad. Härtill komme, att, enligt hvad som
framginge af redan promulgerade eller under utarbetande
varande författningar angående försäkringsrörelse och solidariska
bankbolag samt försäkrings- och bankbolags registrering,
det vore afsedt, att patent- och registreringsverkets
verksamhet såsom registreringsmyndighet skulle från 1904
års ingång afsevärdt utvidgas, bland annat, därigenom
att ämbetsverket från nämnda tid skulle vara registreringsmyndighet
jämväl för ömsesidiga försäkringsbolag och
solidariska bankbolag, hvarvid äfven hufvudlottägare i
sådana bankbolag och förändringar i äganderätten till
hufvudlott skulle registreras.

Till statsrådsprotokollet den 12 januari 1904 angående
reglering af utgifterna under sjunde hufvudtiteln yttrade
föredragande departementchefen härom, att han ansåg
denna ämbetsverkets framställning då icke böra vinna
afseende, enär patent- och registreringsverket icke varit
föremål för behandling af den af Kungl. Maj:t tillsatta
löneregleringskommittén.

Ansökningarna å patentafdelningen ökades emellertid
år från år, hvilket hade till följd, att arbetskrafterna
blefvo allt otillräckligare och balansen af oafgjorda patentansökningar
steg, så att antalet sådana ärenden vid 1903
års utgång uppgick till 2,847. För att afsevärdt kunna
minska den åt bristande arbetskrafter vid ärendenas beredning
till föredragning föranledda balansen erhöll patentoch
registreringsverket bemyndigande efter därom i underdånig
skrifvelse den 26 februari 1904 gjord framställning

Patent- och
registreringsverkets
framställning
år
1903 angående
uppförande
å
ordinarie stat
af en notariebefattning.

Adjungerade

ledamöter

åren

1904-1906.

att förutom de två adjungerade ledamöter, som årligen
sedan år 1900 erhållit förordnande att biträda ämbetsverket,
under eu tid af sammanlagdt högst sex månader
under år 1904 förordna någon af verkets byråingenjörer
eller biträdande ingenjörer till adjungerad ledamot.

Samma bemyndigande erhöll ämbetsverket år 1905,
och år 1906 utsträcktes detsamma till en tid af tio
månader.

I följd af den alltjämt fortgående högst betydliga
stegring af arbetet å aktiebolagsafdelningen, hvilken afdelning
tillförts afsevärdt ökadt arbete genom tillämpningen
från och med 1904 års ingång af de nya lagarna
om försäkringsrörelse och angående solidariska bankbolag,
blef det äfven af nöden att befria ledamoten å denna afdelning
från någon del af det å honom hyllande arbetet.
Patent- och registreringsverket anmälde sålunda i underdånig
skrifvelse den 16 februari 1906, att hans ämbetsbörda
då uppuått den punkt, att lian icke längre kunde medhinna
honom åliggande göromål, helst dessa vore af natur att fordra
snabb behandling och expedition. Äfven om antalet biträdande
tjänstemän hölles tillräckligt för bestridande af de
göromål, som på dem ankomme, vore dock, yttrade ämbetsverket,
ledamoten såsom ensam föredragande af alla till
afdelningen hörande ärenden och ansvarig för deras
behöriga handläggning alltid pliktig att ägna hvarje
ärende en ingående granskning och justera alla expeditioner.
Lättnad i hans arbete kunde således endast
till viss grad beredas genom anställande af biträdande
tjänstemän.

Ämbetsverket erhöll ock begärd arbetsförstärkning
genom förordnande från och med den 1 mars till och med
juni månads utgång sagda år af en adjungerad ledamot,
hvilken med den ordinarie ledamoten fick dela föredragningsskyldigheten
af bolagsärenden. Berörda förordnande förnyades
sedermera från och med den 1 augusti till och
med den 31 december samma år. Den adjungerade ledamoten
har sedermera icke kunnat undvaras å bolagsafdelningen,
utan har en sådan tjänsteman därefter årligen
varit förordnad å sagda afdelning. Såsom af det följande
framgår, har emellertid under senare tiden icke ens denna
hjälp varit för ändamålet tillräcklig.

I sin ofvanberörda skrifvelse af den 26 oktober 1906
framhöll patent- och registreringsverket nödvändigheten
af att kraftiga åtgärder vidtoges mot de rådande svårigheterna
med afseende å patentärendenas behandling.

Äfven om, yttrade patent- och registreringsverket i.berörda
skrifvelse, ämbetsverket icke kunde vidhålla det i den
underdåniga skrifvelsen af den 1 augusti 1903 framlagda
förslag till afhjälpande åt de rådande svårigheterna och
olägenheterna vid patentärendenas handläggning inom ämbetsverket,
kunde ämbetsverket å andra sidan icke heller anse
en återgång till föregående förslag, åsyftande allenast ökning
af antalet byråingenjörer utan förändring af arbetssätt
och arbetsfördelning, erbjuda en tillfredsställande lösning
af frågan. En utveckling af ämbetsverket i sådan riktning
skulle medföra behof af ständigt ökande af antalet
tekniska ledamöter i verket, hvilket måste försvåra och
sa småningom omöjliggöra en enhetlig och öfverensstämmande
behandling af patentansökningarna. Patent- och
registreringsverket ansåge en omorganisation af verket
önskvärd och nödvändig, men ämbetsverket vore icke då
beredt att framlägga något ntarbetadt förslag. Därför
erfordrades en ingående och allsidig utredning af alla på
frågan inverkande förhållanden. Denna fråga sammanhängde
äfven intimt med behofvet af en revision af gällande
patentförordning och varumärkeslag. Under sådana
förhållanden ansåg sig ämbetsverket naturligen icke kunna
ifrågasätta någon ändring i den för ämbetsverket fastställda
ordinarie staten, men framhöll ämbetsverket nödvändigheten
af provisoriska åtgärders vidtagande för att
verkets tjänstbarhet under de närmaste åren skulle kunna
så höjas, att icke allt för stora olägenheter uppkomme
genom den nuvarande organisationens ofullkomligheter.
Ämbetsverket tänkte sig i detta afseende anställande af
tjänstemän öfver stat närmast i likhet med de medgifvanden,
som årligen från och med år 1902 lämnats
att a aktiebolagsafdelningen förordna en notarie
öfver stat.

De afdelningar, å hvilka personalen syntes böra med
tjänstemän öfver stat förstärkas, vore dels granskningsafdelningen,
dels afdelningen för statistik och klassificering
och dels administrativa afdelningen. Hvad då först
granskningsafdelningen anginge, meddelade ämbetsverket,

Patent- och
registreringsverkets
framställning
år
1906 om
anställande
af tjänstemän
öfver stat
m. m.

100

att antalet granskningsrotlar under år 1906 uppginge till
20, af Indika 6 förestodes af byråingenjörer och 14 af
biträdande ingenjörer. Med hänsyn till det betydliga
antal patentansökningar, som under sagda år inkommit,
lippstode gifvetvis behof af att vid årsskiftet inrätta nya
rotlar till ett antal, såvidt då kunde beräknas af minst 3.
Då ämbetsverket redan hade ytterligt svårt att med tillgängliga
arbetskrafter ens hålla rotelföreståndarebefattningarna
besatta och för att möjliggöra detta ofta måste
meddela förordnanden å dylik befattning åt unga ingenjörer,
hvilka vore i verket nyss inskrifna och saknade all
erfarenhet om granskningsarbete, vore det påtagligt, att
eu ytterligare utvidgning af rotelantalet måste om möjligt
undvikas. De ogynnsamma förhållanden, under hvilka
verket arbetade, hade vållat, att balansen af oafgjorda
ansökningar på ett ytterst bekymmersamt sätt ökats, och
att ärendenas behandling inom verket öfver höfvan fördröjdes.
I det förra fallet anmälde ämbetsverket, att antalet
oafgjorda patentansökningar, som den 1 januari 1905
utgjorde 2,505 och vid slutet af samma år uppgick till
2,965, vid utgången af september månad 1906 stigit till
3,623. Beträffande tiden för ärendenas handläggning vore
att märka, att enligt den af ämbetsverket antagna arbetsordningen,
vederbörande granskare hade att inom eu
månad efter mottagandet afgifva utlåtande i till dem
remitterade ärenden. Förutsatt att denna föreskrift följdes
och att ledamoten, såsom skäligt ansäges, inom ytterligare
en månad hade sitt utlåtande i ärendet färdigt,
borde alltså första meddelandet efter teknisk granskning
utgå inom två månader efter det ärendet remitterats till
granskning. För att utröna, huru härmed sig förliölle,
hade ämbetsverket låtit verkställa en undersökning beträffande
de under år 1905 inkomna patentansökningarna,
uppgående, frånräknadt några, som afslagits på grund af
ej inbetald afgift, samt åtskilliga, som af en eller annan
anledning då ännu icke föranledt något utlåtande eller
föreläggande, till 2,465 ansökningar. Af dessa vore den
6 september 1906 1,376 tekniskt slutbehandlade. Beträffande
endast 630 hade första utlåtande eller föreläggande
efter teknisk granskning utgått inom två månader från
remiss till granskning, men för 712 ansökningar uppginge
tiden till öfver fyra månader. Då nu hvarje svar å gifvet

101

föreläggande måste remitteras till vederbörande rotel samt
behandlingen där och hos ledamoten ånyo toge ungefär
samma tid i anspråk, vore lätt att inse, att med ett
medeltal af tre förelägganden i hvarje ärende- den tid,
som åtginge från en ansöknings inkommande i verket
till dess densamma slutbehandlats, i allt för många fäll
blefve utan sökandens vållande utsträckt utöfver hvad
skäligt kunde anses. En skyndsam behandling af patentärendena
vore i de flesta fall för patentsökandena i hög
grad önskvärd. För att undkomma en ytterligare ökning
af rotlarnas antal och samtidigt möjliggöra en något
hastigare handläggning af ärendena och därmed äfven
ett hejdande af balansens ytterligare stegring, gåfves
ingen annan utväg, än att ämbetsverket bereddes tillfälle
anställa ett antal tjänstemän med den vidsträcktare tjänstgörings-
och granskningsskyldighet, som ålåge byråingenjörerna;
och hade ämbetsverket tänkt sig, att, om
ämbetsverket erkölle nådigt bemyndigande att för år 1907
förordna sex byråingenjörer öfver stat, en afsevärd fördel
skulle beredas såväl verket som den patentsökande allmänheten.
Genom en sådan anordning skulle antalet
rottal- kunna bibehållas vid 20, däraf 12 skulle komma
att förestås af byråingenjörer och endast 8 af biträdande
ingenjörer. Med beräkning att en byråingenjör kunde
tilldelas omkring 180 ansökningar och en biträdande
ingenjör omkring 100, skulle verkets arbetskapacitet på
detta sätt uppbringas till omkring 3,000 ansökningar.

I fråga om behofvet af arbetsförstärkning å afdelningen
för statistik och klassificering åberopade ämbetsverket,
hvad ämbetsverket i detta hänseende anfört i sin
ofvannämnda underdåniga skrifvelse den 29 oktober 1900.
De förutsättningar, på hvilka 1901 års riksdag grundade
sitt antagande af obehöfligheten af en nv ordinarie
tjänstebefattning på denna afdelning, förefunnes icke i
verkligheten, och oaktadt, sedan ämbetsverkets berörda
framställning aflåtits, antalet biträdande ingenjörer ökats
från 2 till 4 samt ett skrifbiträde därjämte anställts,
hade i följd af väsentlig stegring dels af det statistiska
arbetet å afdelningen, hvilket arbete framför allt måste
utföras, och dels af antalet för klassificering inkommande
patentskrifter mängden oklassificerade utländska patentskrifter
oafbrutet tilltagit. Medeltalet under åren 1900—

102

1905 för klassificering inkomna svenska och utländska
patentskrifter hade utgjort omkring 69,400. Antalet inkomna
sådana skrifter, hvilkas klassificering ej medhunnits
till följd af bristande arbetskraft uppginge till
omkring 363,000. Då en följdriktig klassificering af
granskningsmaterialet vore af den största betydelse för
granskningsarbetets ostörda gång och tillförlitliga utförande,
kunde ämbetsverket icke påtaga sig ansvaret för
ett ytterligare hopande af det oklassificerade materialet,
utan funne sig nödsakad t hemställa, att en byråingenjör
öfver stat finge anställas för att närmast leda och öfvervaka
klassificeringsarbetet.

Hvad därefter anginge behofvet af arbetsförstärkning
å ämbetsverkets administrativa afdelning, lämnade ämbetsverket
en af åtskilliga sifferuppgifter åtföljd redogörelse
rörande omfattningen af de å sekreterarens för handläggning
af administrativa ärenden ankommande ärenden,
hvaraf det syntes ämbetsverket tydligen framgå, att det
arbete, som ålåge honom och för hvars utförande han
hade till biträde tre amanuenser, ett kvinnligt biträde
samt renskrifverskor, hvarjemte bokhållaren biträdde med
granskningen af varumärkesärenden och redigeringen af
varumärkestidningen, vore så betungande, att han vid
dess utförande behöfde annan hjälp än som af de till
hans förfogande stående biträden kunde fordras.

En välbehöflig lättnad i arbetet skulle beredas honom,
om han finge till sitt biträde en tjänsteman med aflöningsförmåner,
motsvarande tjänstemans i första lönegraden,
och hvilken tjänsteman följaktligen mera odeladt
måste ägna sig åt'' arbetet i verket än af amanuenser
kunde påräknas; och ville ämbetsverket därför föreslå, att
eu sådan tjänsteman öfver stat med benämning notarie
finge å ifrågavarande afdelning anställas.

I sammanhang med nu omförmälda begäran om arbetsförstärkning
gjorde ämbetsverket framställning om förordnande
af tre adjungerade ledamöter för handläggning
af patentärenden under år 1907, därvid ämbetsverket,
under erinran att en tredje adjungerad ledamot varit förordnad
under tio månader år 1906, vidare framhållit, bland
annat, att för så vidt ämbetsverkets förut uttalade uppfattning
angående den uti underdåniga skrifvelsen den 1
augusti 1903 ifrågasatta anordning för patentärendenas

103

handläggning vunne gillande, samt i följd däraf de s. k.
försöksrotlarna med utgången af år 1906 komme att upphöra,
den lättnad, dessa beredt öfveringenjörerna, icke
längre komme dem till godo.

Det begärda förordnandet af tre adjungerade ledamöter
för år 1907 bifölls genom Ivungl. Maj:ts beslut
den 14 december 1906..

Hvad anginge ämbetsverkets framställning i öfrig!,
anförde föredragande departementschefen till statsrådsprotokollet
den 12 januari 1907 i fråga om reglerandet
af riksstatens sjunde hufvudtitel för år 1908,
bland annat, att de af ämbetsverket framhållna olägenheter,
som varit förknippade med det förfarande vid
patentansökningarnas behandling, hvilket kommit till
tillämpning å de s. k. försöksrotlarna, syntes departementschefen
vara af den beskaffenhet, att det knappast
borde ifrågakomma o att vidare fortgå på den
såhtnda inslagna vägen. Å andra sidan syntes det af
skäl, som ämbetsverket anfört, icke heller vara lämpligt
att söka afbjälpa de rådande olägenheterna genom att
företaga en ökning åt de nu befintliga granskningsrotlarnas
antal, åtminstone om såsom föreståndare för desamma
skulle anställas allenast biträdande ingenjörer på
i hufvudsak enahanda villkor som dittills.

På sätt ämbetsverket erinrat, kunde det nämligen
icke gärna under dåvarande förhållanden låta sig göra
att med de jämförelsevis ringa arfvoden, som tillkomme
eller för det dåvarande lämpligen kunde ifrågakomma
att tillerkännas de biträdande ingenjörerna, utnyttja dessas
arbetskraft och arbetstid i den utsträckning, som för ett
ändamålsenligt ordnande af det ifrågavarande arbetet
vore nödigt.

Andamålsenligare syntes därför vara att, såsom ämbetsverket
föreslagit, bibehålla granskningsrotlarna vid
deras nuvarande antal men i stället i den utsträckning,
som befunnes nödig, såsom föreståndare för dessa anställa
tjänstemän med eu aflöning, motsvarande den, som
tillkomme byråingenjörerna, eller 3,000 kronor för år.

Under sådan förutsättning torde det nämligen lättare
låta sig gorå att å dessa platser, hvilka gifvetvis vore
af stor vikt för patentärendenas riktiga behandling, er -

Kungl. Maj.ts
proposition.

104

1907 års
Riksdags
beslut.

hålla nödigt antal personer med erforderliga kvalifikationer
och villiga att uteslutande eller åtminstone hufvudsakligen
ägna sig åt patent- och registreringsverkets
tjänst, något som uppenbarligen vore ett oeftergiflig!
villkor för afhjälpande eller mildrande af de olägenheter,
hvilka, enligt hvad påvisats, vidlådde de dåvarande anordningarna
inom ifrågavarande afdelning af ämbetsverket.

Af den redogörelse, patent- och registreringsverket
lämnat, syntes departementschefen tydligen framgå, att
den byråingenjör, som hade att förestå det statistiska
arbetet och klassificeringen af det vidlyftiga material för
patentansökningarnas granskning, som utgjordes af inkommande
svenska och utländska patentskrifter jämte
annan teknisk litteratur m. m., vore väl i behof af den
hjälp, som anställandet af en tjänsteman med byråingenjörs
aflöning kunde antagas innebära; och biträdde departementschefen
därför utan tvekan patent- och registreringsverkets
förslag äfven härutinnan.

Icke heller hade departementschefen funnit något
att erinra vid det af ämbetsverket framställda förslaget,
att såsom biträde åt ämbetsverkets administrative sekreterare,
hvilkens arbete enligt de härutinnan åberopade
uppgifterna ägde ett ganska betydande omfång, i stället
för två amanuenser anställdes en notarie öfver stat.

I enlighet härmed afläts nådig proposition till 1907
års riksdag; och anmälde Riksdagen i skrifvelsen den
31 maj 1907 angående reglering af utgifterna under riksstadens
sjunde hufvudtitel, att Riksdagen, bland annat, medgifvit
att af det å patent- och registreringsverkets utgiftsstat
för år 1907 uppförda förslagsanslag till adjungerade
ledamöter, biträdande ingenjörer m. m. finge utgå hvad
som erfordrades till beredande af arfvoden för senare
hälften af sagda år åt sju byråingenjörer och en notarie
öfver stat med belopp motsvarande den aflöning, som
utginge till ordinarie byråingenjör eller notarie eller således
3,000 kronor för helt år räknadt och med motsvarande
uppdelning däraf i lön och tjänstgöringspenningar,
som beträffande ordinarie byråingenjörs och notaries
aflöning vore stadgad.

Sedermera har Kungl. Maj:t årligen bemyndigat

105

patent- och registreringsverket att förordna ofvan angifna
antal tjänstemän öfver stat.

Oaktadt patent- och registreringsverket nu erhållit biträde
af tre adjungerade ledamöter såg sig ämbetsverket
dock nödsakadt att i underdånig skrifvelse den 11 september
1908 begära förordnande till årets utgång för ytterligare
eu adjungerad ledamot, detta hufvudsakligen med
hänsyn därtill, att antalet beviljade patent och däraf förorsakadt
redigeringsarbete gjorde det omöjligt för den tekniske
sekreteraren att vidare medhinna den handläggning
af patentärenden, som dittills varit åt honom öfverlämnad,
men äfven för att nedbringa hos de tekniska ledamöterna
till föredragning föreliggande patentärenden, hvilkas antal
den 1 september 1908 utgjorde 534.

Den begärda arbetsförstärkningen beviljades af Kungl.
Maj:t den 25 september 1908, och hafva sedermera efter
nådiga medgifvanden fyra adjungerade ledamöter varit
förordnade för handläggning af patentärenden till år 1911,
då begäran om biträde af ännu en adjungerad ledamot
måste göras för en tid af sammanlagdt sex månader,
sedan det visat sig, att antalet från granskarne till ledamöterna
för föredragning öfverlämnade ärenden hopat
sig i sådan mängd, att vid februari månads början antalet
sådana ärenden uppgick till 1,112 patentansökningar.
Sistnämnde adjungerade ledamot har förordnats
jämväl för hela år 1912.

De tekniska föredragandena i patentärenden äro således
för närvarande de båda öfveringenjörerna och fem
adjungerade ledamöter.

Till följd af den alltjämt fortgående stegringen al
patentansökningarnas antal har äfven ett större antal
extra ordinarie tekniska tjänstemän för granskningsarbetet
måst anställas. Med år 1912 har en ny granskningsrotel
inrättats, till följd hvaraf rotlarnas antal numera
uppgår till 21. Det antal patentansökningar, som
måste tilldelas hvarje granskningsrotel, är dock för närvarande
större än att rotelföreståndaren kan medhinna
att inom behörig tid behandla till roteln inkommande
ärenden. Patent- och registreringsverket har därför för
att biträda med granskningsarbetet förordnat biträdande

Ytterligare
adjungerade
ledamöter å
patentafdelningen.

Ökadt antal
e. o. tekniska
tjänstemän
för granskningsarbetet.

106

ingenjörer utan egna rotlar samt assistenter. Benämningen
assistent har patent- och registreringsverket gifvit åt
extra biträden med teknisk utbildning, hvilkas åliggande
består uti att under ledning af rotelföreståndaren biträda
denne. Efter det tjänstemännen öfver stat den 1 juli 1907
förordnats, voro 8 biträdande ingenjörer och 3 assistenter
anställda för granskning af patentansökningar. För närvarande
äro 16 biträdande ingenjörer och 6 assistenter
förordnade att biträda med detta arbete.

Balansen af Oaktadt denna fortgående ökning af personalen har
°patentda det ändock ej lyckats ämbetsverket att nedbringa de
ärenden, oafgjorda patentansökningarnas antal. De uppgingo vid
slutet af

år 1907 ................................................ till 4,145

» 1908 ................................................... )» 3,873

» 1909 ................................................. » 4,315

» 1910 ................................................. » 4,931

» 1911 .................................................. » 5,539

enacTun^erad Med ingången af år 1912 har Kungl. Maj:t medledamot
å gifvit förordnande af ytterligare eu adjungerad ledamot å
boiagsafdel- aktiebolaffsafdelninffen. Behofvet af denna arbetsförstärk ninnen

*—5 o ^

ning föranleddes hufvudsakligen af det ökade arbete, som
tillämpningen af den nya aktiebolagslagen, hvilken år
1912 trädt i kraft, medför. Den nya lagen föreskrifver
nämligen anmälan till aktiebolagsregistret i en mängd
fall, som dittills icke föranledt anmälningsskjddighet, hvarjämte,
där anmälningsskyldighet redan förelåg, införts
en mångfald nya och väsentligen mera detaljerade bestämmelser.

Kvinnliga Under senare åren har patent- och registrerings bitraden.

verpe^ j ganska stor utsträckning anställt kvinnliga biträden,
hvilka hafva till åligganden att biträda med förandet
af register och diarier, att utföra enklare kansligöromål
samt att biträda å statistiska afdelningen med
de anteckningar, som där skola verkställas. Vid utgången
af år 1911 voro 4 kvinnliga biträden anställda å administrativa
afdelningen, 4 å bolagsafdelningen, 2 å statistiska
afdelningen samt 1 å afdelningen för redaktion af patentskrifter.

107

För att åskådliggöra omfattningen af patent- och Uppgifter
registreringsverkets verksamhet från år 1899, då verket a"ärnbets-*''11
uppfördes å ordinarie stat, meddelas å sidorna 108—112 verkets handsamt
114—115 införda tabellariska öfversikter motsva- ''hörande
rande dem, som ofvan lämnats för tiden till och med ärenden åren

år 1898. 1899—1911.

Patentansökningarnas antal utgjorde:

år 1899 ....................................... 2,204

» 1900 ..................................... 2,258

» 1901 ......................................... 2,284

» 1902 ...................................... 2,316

:>> 1903 ........................................ 2,432

» 1904 ......................................... 2,286

» 1905 ........................................ 2,535

» 1906 ..................................... 3,002

» 1907 ......................................... 3,092

» 1908 .......................................... 2,974

» 1909 ....................................... 3,241

» 1910 ......................................... 3,433

» 1911 .......................................... 3,536

108

Meddelade beslut i patentärenden under åren 1899—
1911 med angifvande af antal och beskaffenhet:

Summarisk öfversikt öfver i patentärenden

År	Beviljade patent	Kungjorda ansökningar	Förfallna och afslagna ansökningar	Före- lägganden	Anstånd \|
1899	1,053	1,132	777	6,124	2,528
1900	1,317	1,387	695	4,891	2,517
1901	1,710	1,812	754	5,643	3,000
1902	1,674	1,608	661	5,328	3,186
1903	1,675	1,808	658	5,629	3,142
1904	1,904	1,862	719	4,686	2,969
1905	1,507	1,492	569	4,292	2,485
1906	1,462	1,544	613	5,251	2,644
1907	2,041 ■	2,319	807	8,579	5,085
1908	2,377	2,249	870	7,897	5,107
1909	1,948	2,010	846	7,754	4,379
1910	1,962	1,965	872	8,296	4,668
1911	2,002	2,102	927	8,513	4,735 ;

meddelade beslut under åren 1899—1911.

Invänd-ningar utställda till för-klaring	Underdåniga utlåtanden, skrivelser och berättelser	Skrif-velser till myndig-heter och enskilde	Resolu- tioner	Protokoll angående öfver- låtelser	Beviljade patent som för-klarats förfallna	Summa
34	56	34	86	95	835	11,754
38	63	42	126	114	944	12,134
64	30	45	98	150	1,092	14,398
60	38	58	88	150	1,298	14,149
58	29	58	23	147	1,397	14,624 !
86	39	72	22	160	1,368	13,887
68	47	46	18	236	1,394	12,154
75	52	66	15	123	1,300	13,145
147	31	83	11	99	1,353	20,555
130	46	75	5	168	1,763	20,687
90	60	72	1	139	1,833	19,132
108	45	.59	—	157	1,866	19,998
117	37	89	—	165	1,993	20,680 ;

Inkomna ansökningar och meddelade beslut i varumärkesärenden
åren 1899—1911 utgjorde:

Summarisk öfversikt öfver i varumärkes -

År	Inkomna an- sökningar	Slutbehandlade ansökningar
Registre- rade märken	Afslagna återtagna och förfallna	Summa af gjorda	Registre- rade förnyelser	Öfverlåtna märken
1899	445	400	81	481	100	54
1900	380	328	69	397	85	47
1901	546	398	96	494	129	51
1902	563	465	102	567	85	35
1903	586	493	100	593	197	287
1904	623	586	118	654	266	37
1905	884	612	142	754	648	105
1906	874	695	207	902	264	79
1907	982	730	207	937	337	37
1908	931	737	218	955	354	77
1909	1,141	864	212	1,076	296	39
1910	1,269	1,020	253	1,273	251	57
1911	1,490	1,153	358	1,511	343	247

ärenden meddelade beslut under åren 1899-1911.

Ö f	riga be	s 1 u	t
Affärda märken	Före- lägganden	Anstånd	Under- dåniga skrivelser och utlåtanden	Skrivelser till myn-digheter och inne-hafvare af äldre mär-ken m. m.	Diverse beslut	Summa beslut i varu-märkes-ärenden
71	260	41	14	17	62	1,100
90	226	37	12	18	53	965
79	343	36	12	13	41	1,198
98	344	47	11	16	48	1,251
92	365	79	12	5	60	1,690
152	356	80	10	9	65	1,629
262	464	49	15	16	53	2,366
176	544	64	16	24	79	. 2,148
179	657	96	14	188	89	2,534
242	582	148	9	245	146	2,758
205	787	132	25	277	in	2,948
147	902	195	14	305	97	3,241
193	1,046	210	29	380	89	4,048 :

112

Till ämbetsverket
inflytande

afgifter.

Uppgift å inkomna, registrerade och afslagna mönster
och modeller 1900—1911:

Inkomna och slutbehandlade ansökningar rörande registrering
af mönster och modeller åren 1900-1911.

\| Inkomna ansökningar	Antal	ansökningar, som nedan-stående år	Besvär hos Kung]. Maja	Påföljd af besvär
regi- strerats	af- slagits	åter- taga^	för- fallit
1900	29	13	10			_
1901	24	19	6	—	i	2	ej ände.
1902	33	11	4	—	2	—	-
1903	34	43	3	—	i	i	d:o
1904	32	26	2	—	—	—	—
1905	20	16	4	—	6	i	d:o
1906	22	19	2	—	—	—	—
1907	30	19	4	—	—	—	—
190?	47	38	6	2	3	-	—
1909	25	20	4	2	1	—	—
1910	41	35	5	i	—	—	d:o
1911	36	30	9	—	—	i	d:o

Beträffande till patent- och registreringsverket inflytande
afgifter, tillkommo, med i kraft trädande år 1904
af lagen angående solidariska bankbolag den 18 september
1903, enligt 5 § i kungl. kungörelsen den 4 december
1903 om registrering af solidariska bankbolag, afgifter
för registrering af hufvudlottägare och för registreringens
kungörande 25 öre för hvarje hufvudlottägare eller, där
registreringen föranleddes af förändring i äganderätten
till hufvudlott, 50 öre för hvarje hufvudlott. Enligt lagen
om bankrörelse den 22 juni 1911 har anmälningsskyldigheten
i fråga om förändring i äganderätt till hufvudlott
utgått, i följd hvaraf sistnämnda afgift bortfallit.

Efter 1899 års ingång har i öfrigt någon annan
förändring med afseende å de till verket inflytande afgifterna
icke skett, än att enligt 5 § i lagen om skydd för vissa
mönster och modeller den som vill låta registrera mönster,
skall såsom afgift bifoga 10 kronor, samt att aktiebolag
som drifva försäkringsrörelse, hvilka före år 1904 erlagt

113

dels eu fast afgift och dels eu afgift efter aktiekapitalets
storlek, därefter endast erlägga den förra afgiften.

Såsom ofvan nämnts, skulle för hvarje år till statskontoret
inlevereras såväl uppstående behållningar å influtna
patent- och varumärkesafgifter, hvilka där särskilt
bokfördes, som ock öfriga registreringsmedel, hvilka skulle
särskildt för sig under rubrik »registreringsafgifter» bokföras.
För afgifterna för registrering af mönster och
modeller skulle enligt föreskrift vid denna registrerings
införande lända till efterrättelse, hvad som vore förordnadt
i fråga om inleverering och bokföring af uppstående behållningar
å influtna patent- och varumärkesafgifter.

Efter hemställan af statskontoret förordnade Kungl.
Magt i nåd. bref den 14 juni 1901, att de till statskontoret
inlevererade öfverskotten å patent- och varumärkesafgifterna
samt registreringsafgifterna skulle hos
statskontoret sammanföras till en gemensam fond, som
skulle bokföras under benämning patent- och varumärkesafgifters
samt registreringsafgifters fond, att de nämnda
fond tillhöriga medel skulle göras fruktbärande i enlighet
med de bestämmelser rörande förvaltningen af de under
statskontorets vård ställda fonders och kassors medel,
hvilka meddelats i nåd. brefvet den Öl augusti 1877,
dock med iakttagande, att fonden skulle förräntas särskildt
från öfriga under statskontorets vård ställda fonder, samt
att, därest sådant skulle finnas vara för fonden fördelaktigt,
densamma tillhöriga medel kunde, i afbidan på
annan placering, insättas i bankinrättning med af Kungl.
Maj:t fastställd bolagsordning. Sedermera förklarade Kungl.
Maj:t i nåd. bref den 13 januari 1906 angående inköp
af fastighet för beredande af ämbetslokal åt ämbetsverket,
att medel tillhöriga fonden finge placeras i fastighet, och
bemyndigades ämbetsverket att för sagda fonds räkning
för en köpesumma af 630,000 kronor inköpa fastigheten
n:o 6 i kvarteret Rännilen med adress n:o 7 vid Birger
J arisgatan i Stockholm. Patent- och registreringsverket
skulle efter köpets afslutande till statskontoret öfverlämna
åtkomsthandlingarna till egendomen och tills vidare, intilldess
annorlunda föreskrefves, förvalta och vårda egendomen
samt årligen öfver förvaltningen till statskontoret
aflämna redovisning.

Patent och
varumärkesafgifters
samt
registreringsafgifters

fond.

114

Meddelade beslut i aktiebolagsärenden under åren
1899—1911 med angifvande af antal och beskaffenhet:

Summarisk öfversikt öfver inkomna och afgjorda ansökningar, skrif -

År	Inkomna registreringsans	ökningar för
vanliga aktiebolag, solidariska	bankaktiebolag och bankbolag	Försäk- ringsaktie- bolag, ömsesidig försäk- ringsbolag	Summa Summa- rum
Gamla	Nya	Senare anmäl- ning	Summa
1899	34	420	1,520	1,974	—	1,974
1900	13	408	1,809	2,230	—	2,230
1901	2	414	1,952	2,368	—	2,368
1902	2	431	2,046	2,479	—	2,479
1903	—	483	2,029	2,512	—	2,512
1904	—	584	2,121	2,705	72	2,777
1905	—	622	2,442	3,064	41	3,105
1906	—	745	3,000	3,745	59	3,804
1907	—	825	3,188	4,013	52	4,065
1908	—	710	3,544	4,254	51	4,305
1909	—	700	3,464	4,164	39	4,203
1910	—	687	3,471	4,158	50	4,208
1911	—	905	3,738	4,643	47	4,690

Ksp af fastiy- Köpet af fastigheten kom till stånd för att bereda
''ndlniuaf patent- och registreringsverket ämbetslokal. Ämbetsverket
ämbetsiokaiåt pa(Je nämligen, sedan det statens järnvägstrafiks pensionsleiket.
isättning tillhöriga linset med adressnummer 16, 18 och
20 vid Brunkebergstorg, hvarest ämbetsverket förhyrde
lokal, genom försäljning erhållit ny ägare, blifvit uppsagdt
till afflyttning den 1 april 1906.“ Genom berörda nåd.
bref den 13 januari 1906 medgafs patent- och registreringsverket
att från och med den 1 april sagda år såsom
ämbetslokal disponera våningarna 1, 2, 3 och 4 trappor
upp i nämnda för fondens räkning inköpta egendom jämte
vinden. Då patent- och registreringsverket således icke
vidare vore i behof af förhyrd lokal, ifrågasattes att hyra
för ämbetslokal icke skulle beräknas loland utgifterna i omkostnadsstaten.
Riksdagen anmälde emellertid i skrifvelse

115

velser och utlåtanden m. m. rörande bolagsärenden åren 1899—1911.

Afgärda registreringsansökningar, afgifna utlåtanden m. m.

Afg.	orda ansökningar	A f g i f	na utlåtanden m. m.
Ee	gistrerade	Afslagna	Medde- lade föreläg- ganden	i Afgifna under-dåniga utlåtan-den	j Uppsatt koncept till in-förande i regist-ren	Summa
Gamla	Nya	Summa
34	424	458	33	245	31	2,000	2,276
12	380	392	43	300	27	2,300	2,627
2	383	385	48	345	23	2,300	2,668
6	412	418	54	408	27	2,300	2,735
—	443	443	46	393	29	2,500	2,922
—	544	544	44	520	64	2,700	3,284
—	576	576	57	548	55	3,000	3,603
—	761	761	58	572	58	3,500	4,130
—	773	773	41	640	57	4,000	4,697
—	685	685	41	781	51	4,307	5,139
—	698	698	48	860	68	4,228	5,156
—	641	641	67	Kil	53	4,242	5,106
—	772	772	70	768	57	4,533	5,358

den 24 maj 1906 angående reglering af utgifterna under
riksstatens sjunde hufvudtitel, att, då hyra för den del af
fastigheten, som af ämbetsverket komme att disponeras,
syntes böra — likasom för öfriga lägenheter inom fastigheten
—■ erläggas till fonden, Riksdagen ansett att hyra
för de af ämbetsverke^ disponerade lokalerna bort i dess
utgiftsstat upptagas. Årshyra för ämbetslokalen har följaktligen
i verkets utgiftsstat uppförts med 22,300 kronor
och jämte öfriga byresmedel redovisats till fonden.

Förutom de utgifter, som från patent- och registreringsverket
tillfördes fonden, inlevererades äfven dit från öfverståtliållareämbetet
och Kung! Maj:ts befallningshafvande
i länen befintliga öfverskott å till dem inflytande afgifter
för registrering af föreningar för ekonomisk verksamhet

116

Fonden
er sättes af
reservationsanslag
till
patent- och
registreringsverket.

och för andra uppgifter till föreningsregistren äfvensom
för anmälanden till handelsregistren.

Fonden ökades årligen såväl genom inlevererade öfverskott
å influtna afgifter som genom influtna räntor å de
fonderade medlen.

Enligt den vid 1911 års riksdag beslutade förändrade
uppställning af riksstaten skall berörda fond icke vidare
redovisas såsom en särskild fond utan i form af reservationer
å det under sjunde hufvudtiteln uppförda reservationsanslaget
till patent- och registreringsverket. Detta
skall tillgå sålunda, att inflytande patent- och varumärkesafgifter
samt till verket inflytande registreringsafgifter
skola i dess räkenskaper uppdebiteras under den i riksstaten
uppförda inkomsttiteln för patent- och varumärkessamt
registreringsafgifter. Af dessa sålunda influtna och
uppdebiterade riksstatsinkomster skall ämbetsverket äga
att bestrida samtliga utgifter för ämbetsverket, och dessa
utgifter skola i verkets räkenskaper afföras under nämnda
reservationsanslags titel. Öfverskottet, som därvid uppstår
å inkomsttiteln, skall tillgodoföras utgiftsanslaget
såsom tillgång. Kungl. Maj:t och Riksdagen hafva medgifvit,
att behållningen vid 1911 års slut å patent- och
varu märkes afgifters samt registreringsafgifters fond, sedan
dess tillgångar, i den mån de icke utgjordes af kontanta
medel, realiserats och förutnämnda fonden tillhöriga fasta
egendom, i öfverensstämmelse med hvad som plägar ske
med andra ämbetslokaler, i räkenskapen afskrifvits, finge
tillföras reservationsanslaget till upprätthållande af patentoch
registreringsverkets verksamhet såsom tillgång.

Enligt sålunda vidtagna anordningar kommer reservationsanslaget
att ökas med öfverskott, som uppstå å patentoch
registreringsverkets verksamhet, men däremot komma
icke, såsom hittills, räntor å de reserverade medlen att
tillgodoföras detta. 1 denna form kommer alltså fonden
att för framtiden bibehållas. Inkomster och utgifter, som
hänföra sig'' till den hos öfverstathallareämbetet och läns
styrelserna verkställda registreringen, skola icke vidare
härmed sammanföras. Behållningen a fonden utgjordes
vid 1911 års utgång af:

117

Kontant behållning............

Fasta egendomen n:o 6
i kvarteret Rännilen i

Stockholm........................

Utlånta medel .....................

Fordringar .......................

Efter afdrag af:

Skulder .................................

Utgörande netto ..........

12,739: 72.

630,000: oo.

1,156,528: oo.

401,343: 03. 2,200,610:75.

...................... 300,000:;_oo.

.................... 1,900,610: 7 5.

Efter det patent- och registreringsverket i underdånig
skrifvelse den 27 november 1911 ifrågasatt, huruvida ej
den för fonden lagfarna fastigheten borde öfverföras till
annan innehafvare för att därigenom vid eventuell försäljning
af egendomen förekomma svårighet för köpare
att erhålla lagfart å densamma, samt föreslagit, att köpet
af egendomen måtte få öfvergå å ämbetsverket, har Kungl.
Maj:t i nådigt bref den 16 februari 1912 förordnat,. att
köpet af fastigheten skall öfvergå å ämbetsverket, och har
Stockholms rådstufvurätt den 28 maj 1912 meddelat lagfart
för patent- och registreringsverket å sagda fastighet.

Omstående summariska sammanfattning gafvel- en
öfversikt öfver beloppen af till verket inflytande afgifter
under åren 1899—1911.

Riksdagen har, äfven sedan ämbetsverket uppförts å
ordinarie stat, årligen medgifvit Kungl. Maj:t att disponera
till patent- och registreringsverket inflytande afgifter
för uppehållande af ämbetsverkets verksamhet i enlighet
med för detsamma fastställda utgiftsstater. Utgiftsstaterna
hafva omfattat hufvudafdelningarna mflöningarD och -^omkostnaden.

Den ökning, som efter år 1899 under »aflöningar» förekommit,
har föranledts af de två bjeråingenjörsbefattningar,
som med 1902 års ingång tillkommo, samt af erforderliga
förhöjningar i förslagsanslaget till ålderstillägg.

Under »omkostnader» upptagas såsom förslagsanslag
samtliga utöfver aflöningsstaten till ämbetsverkets uppehållande
eller eljest för tillämpning af de författningar,
som ligga till grund för dess verksamhet, erforderliga
utgifter. Dessa förslagsanslag hafva uppförts med tid

Ämbets verkets utgiftsstater.

118

Sammandrag af patent- och registrerings -

	1899	1900 1901	1902		1903
Afgifter för patent............... Afgifter för registrering af varu-	146,825 —	166,400— 179,805	—	190,605	—	200,365	—
märken .........................	18,660 —	15,990— 22,920	—	23,140	—	25,140	—
	3,525 gi	3,142 42; 3,656	91	4,624	09	3,688	53
Afgifter för vissa mönster och
modeller...........................	— L	290— 240	—	330	—	340	—
Diverse .........................	— I—	44 -i o —	—	8	40	1	3 5
Afgifter för aktiebolagsanmäl-
ningar.............................	63,830 7 5	58,771 70'' 90,668	45	72,991 90	86,698	45

Summaj 232,84lj3 6[ 244,638|52i 297,290 36] 291,699,3a! 316,233|33

efter annan betydligt förhöjda belopp, en oundviklig’
följd af verkets ständiga utveckling. I 1899 års utgiftsstat
uppfördes de med 101,000 kronor och hafva i utgiflsstafen
för år 1913 beräknats till 353,900 kronor.

I sammanhang med fastställandet af omkostnadsstaten
för år 1899 bestämde Kungl. Magt, att arfvode för biträdande
ingenjör skulle utgöra högst 1,500 kronor och
för amanuens högst 1,200 kronor allt för år räknadt, att,
då någon af öfveringenjörerna, sekreterare, som hade att
handlägga tekniska frågor, eller någon bland byråingenjörerna
begagnade semester eller af sjukdom vore hindrad
att förrätta sin tjänst, för aflönande af vikarier, som i
följd häraf måste hos ämbetsverket förordnas, finge disponeras,
utöfver hvad enligt stadgade regler finge för
ändamålet användas, ett belopp af högst 125 kronor för
månad räknadt för den tid, under hvilken någon af nämnda
tjänster måste uppehållas af vikarie.

Ofvannämnda medgifvande angående vikariatsersättningar
i vissa fall var föranledt af svårigheten att eljest
erhålla lämpliga vikarier. Då en biträdande ingenjör,
hvilken hade 125 kronor i månaden, förordnades för en
byråingenjör, hvilkens tjänstgöringspenningar utgjorde 100
kronor i månaden, kunde rimligtvis icke ifrågasättas, att
han skulle lida en minskning i sina inkomster, utan borde

verkets inkomster åren 1899—1911.

1904	1905	1906	1907	1908	1909	1910	1911
218,135	—	233,025		252,960		268,215 —	288,465	—	307,470	—	311,530	—	318,970
27,700	—	41,100	—	36,960	—	42,060 —	40,010	—	47,850	—	52,940	_	62,140	_
3,756	54	3,412	56	3,634	60	10,283 so	3,585	78	3,951	7 5	4,857	92	3,910	70
320	—	200	—	220	—	300 —	470	—	250	—	400	—	360	—
8	—	80	35	4	50	6 20	3	60	10	36	3	95	4	17
83,033	30	104,422	35	163,105	3 5	217,046lo	159,163	90	102,043	25	126,273	55	146,073	15
333,012	84	382,240 26	456,884	45	5.37,911 —	491,698)28	461,575	36	496,005	42	QO xO ce xO	02

lian få behålla sitt arfvode och dessutom bekomma större
eller mindre del af byråingenjörens tjänstgöringspenningar.
Återstoden af dessa blefve dock otillräcklig för att därmed
aflöna biträdande ingenjörens vikarie. Åt denne, som
ofta måste tagas utom verket, kunde en mindre aflöning
än 125 kronor i månaden icke ifrågakomma.

Aflöningen till adjungerad ledamot, då sådan i början
af år 1899 förordnades, utgjorde 300 kronor i månaden.

Han skulle nämligen utom sin lön äga uppbära ett belopp
motsvarande öfveringenjörs tjänstgöringspenningar, men
däremot afstå egna tjänstgöringspenningar. Denna aflöning
bibehölls till år 1902, då aflöningen bestämdes till

4,500 kronor för år räknadt, hvarigenom den kom att
motsvara lägst aflönad ledamots aflöning.

Enligt medgifvande i nådigt bref flen 12 september
1900 höjdes maximiarfvodet åt biträdande ingenjör eller
amanuens hos ämbetsverket till 1,800 kronor för år räknadt.

Från och med år 1901 kom en del af den ordinarie Dyrtidstjänstepersonalen,
utöfver de i aflöningsstaten fastställda tillägg''
löneförmåner, i åtnjutande af tillfällig löneförbättringgenom
erhållande af dyrtidstillägg, som af Riksdagen
efter framställning af Kungl. Maj:t beviljats en del stats -

120

Patent- och
registreringsverkets
utred
ning i anledning
af cirkuläret
den 25
oktober 1901
beträffande
verkets länsstat.

tjänare, till belopp motsvarande 10 procent af aflöningen,
dock högst 500 kronor.

Under hänvisning till det beviljade dyrtidstillägget
hade Kung! Maj:t uti cirkulär den 25 oktober 1901 anbefallt
statens ämbetsverk och myndigheter att, hvar för
sin förvaltningsgren, då sagda behof syntes böra tillgodoses
på ett mera stadigvarande sätt, inkomma med utredning,
huruvida, under förutsättning att de förhållanden,
som framkallat behofvet af dyrtidstillägg, komme att
fortfara någon längre tid framåt, ändringar i verkets
lönestat kunde anses böra äga rum, hvarvid tillika borde
komma under öfvervägande, huruvida genom förenklingar
i förvaltningen tillfälle kunde beredas till indragning af
tjänster, som genom de förändrade anordningarna kunde
undvaras. I anledning häraf afgaf patent- och registreringsverket
den 29 maj 1902 underdånigt utlåtande.
Däruti framhöll patent- och registreringsverket, att, om
det gällde att på mera stadigvarande sätt tillgodose
tjänstemännen med en aflöning, som i värde kunde anses
motsvara den, hvilken vid de centrala ämbetsverkens
senaste allmänna lönereglering befunnits böra dem tilldelas,
syntes det för den skull vara rättvist, att aflöningarna
i allmänhet höjdes med 14 å IG procent eller det högre
procentbelopp, som särskilda förhållanden kunde anses
påkalla. Och då därvid syntes böra tillses, att aflöningsförhöjningen
så fördelades, att vid vikariat jämväl någon
del däraf komme vikarie till godo, hade patent- och
registreringsverket utgått från det antagande, att förhöjningen
borde delas i lön och tjänstgöringspenningar.

Beträffande aflöningen till öfverdirektören ansåge
ämbetsverket, att chefens aflöning borde föreslås till

5,500 kronor i lön och 2,500 kronor i tjänstgöringspenningar
eller tillhopa 8,000 kronor. På öfveringenjörerna,
yttrade ämbetsverket vidare, hvilka vore i aflöningshänseende
ställda mellan chefen och de öfriga
ledamöterna, ställdes stora anspråk så väl i fråga om
arbetsförmåga som med afseende å kunskaper, erfarenhet
och omdöme. Af öfveringenjörernas sätt och förmåga att
granska och handlägga inkommande patentansökningar
vore nämligen uppfinnare i hög grad beroende, då det
gällde att erhålla ett verksamt patentskydd. Dessa tjänste -

121

män måste för den skull, om de skulle kunna rätt sköta
sina göromål, besitta ej blott framstående teknisk bildning
och praktisk teknisk erfarenhet utan äfven förmåga och
intresse att följa industriens snabba utveckling inom olika
grenar, så att de vid patentansökningars behandling förstode
att opartiskt lämna uppfinnare den ledning, hvaraf
dessa ofta vore i behof. Också torde svårligen kunna
bestridas, att öfveringenjörsbefattning i patent- och registreringsverket
vore i afseende å de kvalifikationer och
det arbete, som den kräfde af sin innehafvare, på sitt
område fullt jämförlig med byråchefsbefattning i de äldre
centrala ämbetsverken. Med hänsyn härtill och om verkets
organisation i öfrigt sådant medgåfve, kunde visserligen
med skäl ifrågasättas, om icke öfveringenjörerna borde
tilldelas sådan aflöning, som vid den nu afsedda löneregleringen
kunde blifva för byråchefer i andra ämbetsverk
bestämd, men då patent- och registreringsverket
inskränkte sig till att för öfveringenjörerna föreslå samma
aflöning som byråchefer redan då åtnjote eller 4,400
kronor i lön och 2,000 kronor i tjänstgöringspenningar
samt efter fem år ett älderstillägg å lönen af 600 kronor,
torde förslaget härutinnan så mycket mindre kunna anses
vara för högt tilltaget, som det innefattade en förhöjning
i den dåvarande ordinarie begynnelseaflöningen med omkring
16.4 procent och i slutaflöningen med omkring 16.6
procent.

Hvad anginge aflöningen till de öfriga ledamöterna
i patent- och registreringsverket, nämligen de tre sekreterarne,
ansåge ämbetsverket densamma böra föreslås att
utgå med 3,500 kronor i lön, 1,800 kronor i tjänstgöringspenningar
samt två älderstillägg till lönen efter
5 och 10 år, hvartdera å 500 kronor. Dessa tjänstemäns
aflöning skulle därigenom blifva likställd med den, som
af 1902 års riksdag godkänts för kamrerare vid riksbankens
hufvudkontor samt afdelningskontor i Göteborg
och Malmö.

För de öfriga tjänstemännen, som vore likställda med
tjänstemän i lägsta lönegraden inom andra centrala ämbetsverk,
tänkte ämbetsverket sig en aflöning af 4,000 kronor,
däraf lönen skulle utgöra 2,500 kronor och tjänstgöringspenningarna
1,500 kronor, hvartill skulle komma två
älderstillägg till lönen efter 5 och 10 år, hvartdera å

122

500 kronor. Denna förhöjning i innehafvande aflöning*
vore visserligen i procenttal beräknad väsentligt högre
än den förhöjning, som föreslagits för öfriga aflöningsgrupper,
men därvid borde icke lämnas nr räkningen,
dels att hvarje stegring i lefnadskostnader blefve kännbarare,
ju lägre aflöningen vore, dels ock att det egentligen
vore inom den lägsta aflöningsgruppen och företrädesvis
bland de till denna grupp hörande byråingenjörerna,
som ökning af personalen i mån af verkets fortgående
utveckling måste äga rum, samt att, då antalet
inom gruppen redan då vore stort i jämförelse med antalet
i högre aflöningsgrupper, framdeles endast en eller
annan bland tjänstemännen i lägsta lönegrad kunde hafva
utsikt att vinna befordran till högre aflöningsgrad. Härtill
komrne, att flera års extra tjänstgöring i verket föreginge
den ordinarie anställningen, vare sig denna afsåge teknisk
eller annan tjänst, och att nästan hela antalet byråingenjörer
för att kunna sköta dem åliggande granskning af
patentansökningar måste före sin anställning i verket
hafva förskaffat sig teknisk bildning jämte praktisk erfarenhet,
den senare förvärfvad under föregående verksamhet
i industriens tjänst.

Angående slutligen vaktmästarne hade ämbetsverket
ansett sig höra föreslå, att förste vaktmästarens aflöning
bestämdes till 1,400 kronor, däraf 900 kronor i lön och
500 kronor i tjänstgöriugspenningar, samt att de öfriga
vaktmästarne måtte tilldelas en aflöning af 1,100 kronor,
däraf 600 kronor i lön och 500 kronor i tjänstgöringspenningar,
med tillfälle för dessa sistnämnde att erhålla
en höjning af lönen med 100 kronor efter 5 år, i sammanhang
hvarmed det torde befinnas rättvist att höja
beloppet af det löneafdrag, som vaktmästare skulle vidkännas,
därest han i sådan egenskap åtnjöte fri bostad,
till 200 kronor.

Under erinran att ämbetsverket då så nyligen som
från och med år 1899 blifvit satt på ordinarie stat, därvid
behofvet af hvarje tjänstebefattning blifvit pröfvad, samt
att under den korta tid, som sedan dess förflutit, ämbetsverket
haft att uppvisa en ständigt fortgående stegring
i mängden af verket åliggande göromål, kunde patentoch
registreringsverket icke ställa i utsikt möjligheten

123

af indragning af någon å ordinarie stat befintlig tjänstebefattning.

Enligt den utredning, patent- och registreringsverket
sålunda lämnat, skulle den ordinarie personalens aflöning
komma att utgå med de belopp, som finnas angifna å
nedanstående förslag till lönestat.

		Tjänst-
		görings-	Summa
		pennin-	aflöning
		gar
	Kr.	Kr.	Kr.
1 öfverdirektör ...............	5,500	2,500	8,000
} 1 öfveringenjör ...............	4,400	2,000	6,400	(Efter 5 år kan lönen
1 öfveringenjör ...............	4,400	2,000	6,400	\| höjas med 600 kr.
I 1 ledamot och sekreterare	3,500	1,800	5,300
2 ledamöter och sekreterare	7,000	3,600	10,600
1 registrator och arkivarie	2,500	1,500	4,000	Efter 5 år kan lönen)
1 notarie........................	2,500	1,500	4,000	höjas med 500 kr.
				och efter 10 år med
1 byråingenjör ...............	2,500	1,500	4,000	ytterligare 500 kr.
7 byråingenjörer ............	17,500	10,500	28,000
1 bokhållare ..................	2,500	1,500	4,000
1 förste vaktmästare ......	900	500	1,400
1 vaktmästare ..............	600	500	1,100	(Efter 5 år kan lönen
2 vaktmästare ............	1.200	1,000	2,200	\| höjas med 100 kr.
Summa	_	—	85,400

Anm. Om vaktmästare i sådan egenskap åtnjuter fri bostad, skall, så
länge denna kvarstår, lönen minskas med 200 kronor.

Detta patent- och registreringsverkets underdåniga
utlåtande har från finansdepartementet den 16 april 1908
öfverlämnats till kommittén för att vara att tillgå vid
fullgörande af det kommittén lämnade uppdrag.

Dyr tid stillägg till den ordinarie personalen beviljades Extra lönefrån
och med år 1901 årligen till och med år 1.907. fgr''1
Från och med år 1908 ersattes denna löneförbättring tidstiiiägg.
med extra lönetillägg, som under vissa förutsättningar
utgått till tjänsteman med 15 procent å kontant aflöning,
dock icke i något fäll med högre belopp än 1,000 kronor,

124

och till vaktbetjänte med 25 procent å kontant aflöning.
Såväl dyrtidstiiläggen som extra lönetilläggen utbetalades
af under sjunde hufvudtiteln anvisade förslagsanslag
och utgingo således ej af patent- och registreringsmedel.
Extra lönetillägg fick tilldelas tjänstemän och betjänte,
hvilkas aflöning blifvit af Konung och Riksdag till
siffran fastställd eller eljest utginge efter af Riksdagen
pröfvade grunder. Med tillämpning af dessa bestämmelser
utbetaltes extra lönetillägg förutom till den
ordinarie personalen äfven till de sju byråingenjörer och
den notarie öfver stat, hvilka första gången förordnades
från den 1 juli 1907 efter medgifvande i nådigt bref
den 21 juni samma år. Tillförordnade notarien å bolagsafdelningen
samt de tjänstemän, som förordnats att uppehålla
de adjungerade ledamöternas byråingenjörsbefattningar,
hade däremot icke kommit i åtnjutande af det
extra lönetillägget. Efter därom gjorda framställningar
bemyndigades emellertid patent- och registreringsverket,
att under de år, extra lönetilläggen utginge, till en hvar
af dessa tjänstemän af inflytande patent- och registreringsafgifter
utbetala ett mot det med dem likställde ordinarie
tjänstemän tilldelade extra lönetillägg svarande belopp
af fyrahundrafemtio kronor.

Genom nådigt bref den 23 oktober 1908 bestämdes
den dagliga arbetstiden å tjänsterummet för ordinarie
tjänsteinnehafvare och vikarie för sådan till i allmänhet
fem timmar.

Provisoriska

löneför bättringar.

Kommitténs
förslag ar
1909.

De alltjämt otillfredsställande aflöningsförhållandena
inom ämbetsverket föranledde emellertid kommittén att
göra framställning om förslag till provisoriskt ordnande
af aflöningsförhållandena inom patent- och registreringsverket,
och framlade kommittén i underdånig skrifvelse
den 28 september 1909 förslag därtill.

Kommittén anförde därvid, bland annat, att det förslag
till definitiv lönereglering för verket, som kommittén hade
att afgifva, ej torde af kommittén till Kung!. Maj:t kunna
aflämnas, innan kommittén, som det jämväl ålåge, förutom
annat, att verkställa revision af gällande lagstiftning rörande
patent och om skydd för varumärken samt vissa mönster
och modeller, äfvensom att anställa utredning rörande
behofvet af förändrad organisation af verket, kunnat åt -

125

minstone till större delen fullgöra dessa kommittén lämnade
uppdrag. Att verkets ordinarie tjänstemän och
vaktmästare då ännu under flera år skulle äga att åtnjuta
allenast de aflöningar, som gällande stat för ämbetsverket
erbjöde, funne kommittén ej blott mot dem obilligt utan
äfven förenadt med verkliga olägenheter för det allmänna.
Med den utveckling och ökade betydelse patent- och
registreringsverket under senare åren erhållit, måste de
lönesatser, hvilka vore upptagna i den för verket gällande
stat, enligt kommitténs åsikt anses otillfredsställande jämväl
vid en jämförelse med de aflöningsförmåner, som
tillkommit befattningshafvare vid andra verk före sista
löneregleringen. Kommittén erinrade i detta hänseende
därom, att enligt gällande lönestat för patent- och registreringsverket
öfveringenjörer intoge en mellanställning
mellan andra och tredje gradens tjänstemän samt öfriga
ledamöter vore jämnställda med andra gradens och byråingenjörer
med första gradens tjänstemän i andra verk.
Dessa förhållanden syntes kommittén kraftigt tala för
billigheten af en snar löneförbättring inom patent- och
registreringsverket. Ur det allmännas synpunkt ville
kommittén särskildt betona, hurusom det läge i sakens
natur, att med de lågt beräknade aflöningsförmåner, som
ämbetsverket för det dåvarande kunde erbjuda, svårighet
skulle uppstå att tillförsäkra verket fullt kvalificerade
arbetskrafter, särskildt på det tekniska området, i det
dugande ingenjörer hellre sökte sig anställning i det
praktiska lifvet, där vida bättre lönevillkor i allmänhet
kunde påräknas. Hvad detta hade att betyda i vår tid,
då uppfinnarverksamhetens och industriens utveckling
ställde allt större anspråk på dugligheten hos verkets
tekniskt bildade tjänstemän, torde ligga i öppen dag.

Visserligen hade Riksdagen från och med år 1901
på därom af Kungl. Maj:t gjorda framställningar åt en
del statstjänare, däribland sådana vid patent- och registreringsverket
anställde, årligen beviljat tillfälliga löneförbättringar,
till en början under benämningen dyrtidstillägg
och sedermera i form af extra lönetillägg; men
vore det kommitténs bestämda åsikt, att, äfven om för
kommande år ett dylikt extra lönetillägg skulle för patentoch
registreringsverkets vidkommande beviljas, detta icke
skulle fylla det berättigade kraf på löneförbättring, som

126

otvifvelaktigt förefunnes. Kommittén framhöll jämväl
uttryckligen, att kommittén desto mindre afsett, att det
provisoriska ordnandet af aflöningsförhållandena vid verket
i allmänhet borde tjäna såsom norm vid en blifvande
slutlig lönereglering för ämbetsverket, som denna senare
borde lämpas efter den förändrade organisation af verket,
hvartill kommitténs utredning kunde föranleda.

Kommittén hade därefter angifvit de grunder, enligt
Indika kommittén tänkt sig ett provisoriskt ordnande af
aflöningsförhållandena vid verket böra ske, och i sådant
afseende föreslagit fyllnad i dåvarande löner till belopp,
som i möjligaste mån motsvarade den ökning, som tillkommit
tjänstemän och betjänte af lika grad i de reglerade
centrala ämbetsverken.

Vidare erinrade kommittén därom, att bland ämbetsverkets
icke ordinarie personal funnes sju byråingenjörer
och eu notarie öfver stat, hvilkas aflöning utginge med
enahanda belopp som till de ordinarie byråingenjörerna
och den ordinarie notarien med den skillnad allenast, att
ålderstillägg icke åtnjötes. Att äfven bemälde åtta tjänstemän
öfver stat, som visserligen förordnades endast för
ett år i sänder, men otvifvelaktigt torde komma att jämväl
för framtiden erfordras, borde komma i åtnjutande af den
provisoriska löneförbättringen, syntes kommittén ej vara
annat än med rättvisa och billighet öfverensstämmande,
då de i fråga om tjänstgöringsskyldighet vore likställda
med nyssnämnda ordinarie befattningshafvare.

Kommitténs förslag till provisorisk lönereglering för
patent- och registreringsverket blef vid ärendets föredragning
för Kungl. Maj:t den 14 januari 1910 i hufvudsak
förordadt af dåvarande statsrådet och chefen för finansdepartementet.

I skrifvelse den 2 juni 1910 anmälde Riksdagen, att
Riksdagen å patent- och registreringsverkets omkostnadsstat
uppfört ett förslagsanslag å 17,520 kronor till provisorisk
lönereglering för den å ämbetsverkets afiöningsstat
uppförda personal. Den 21 oktober 1910 utfärdades kungörelse
angående provisoriska aflöningstillägg för år 1911
åt befattningshafvare i patent- och registreringsverket,
enligt hvilken Kungl. Maj:t förordnade, att frän berörda
förslagsanslag skulle för år 1911 utgå provisoriska aflönings -

127

tillägg till följande å ordinarie stat uppförda befattningshafvare
i patent- och registreringsverket, nämligen

till öfverdirektören med 2,000 kronor, hvaraf 700
kronor skulle anses såsom lön, 500 kronor såsom tjänstgöringspenningar
och 800 kronor såsom ortstillägg,

till öfveringenjör med 1,540 kronor, hvaraf 540 kronor
skulle anses såsom lön, 400 kronor såsom tjänstgöringspenningar
och 600 kronor såsom ortstillägg,

till ledamot och sekreterare med 1,300 kronor, hvaraf
600 kronor skulle anses såsom lön, 300 kronor såsom
tjänstgöringspenningar och 400 kronor såsom ortstillägg,
till byråingenjör och bokhållaren med 1,000 kronor,
hvaraf 400 kronor skulle anses såsom lön, 300 kronor
såsom tjänstgöringspenningar och 300 kronor såsom ortstillägg,

till förste vaktmästaren med 400 kronor, hvaraf 100
kronor skulle anses såsom lön, 150 kronor såsom tjänstgöringspenningar
och 150 kronor såsom ortstillägg, samt
till vaktmästare med 400 kronor, hvaraf 200 kronor
skulle anses såsom lön, 50 kronor såsom tjänstgöringspenningar
och 150 kronor såsom ortstillägg.

Utöfver redan gällande lönevillkor fastställdes hufvudsakligen
samma villkor, som gälla i nyreglerade verk för aflönings
åtnjutande, och bestämdes att å lönen skulle afdragas,
efter år räknadt, så stort belopp — afrundadt, om sådant
erfordrades för vinnande af jämn summa, till närmast högre
femtio- eller hundratal och, hvad vaktmästare beträffade, till
30 kronor för förste vaktmästare och 25 kronor för andre
vaktmästare samt portvakt — som motsvarade den pensionsafgift,
hvilken enligt lagen den 11 oktober 1907 angående
civila tjänstinnehafvares rätt till pension skulle hafva af
vederbörande befattningshafvare erlagts såsom bidrag till
egen pensionering, om berörda lag varit å honom tillämplig,
därvid borde iakttagas, att den, som oberoende af den
provisoriska löneregleringen vore skyldig att erlägga
pensionsafgift enligt berörda lag, skulle därutöfver vidkännas
allenast så stort afdrag, som betingades af lönetillökningen
vid den provisoriska löneregleringen, hvarvid
afdraget, efter sammanläggning med pensionsafgiften, afrundades
på förut angifvet sätt.

Beträffande den till minst sex timmar fastställda
dagliga arbetstiden å tjänsterummet och daglig mot -

128

Provisorisk
löneförbättring
åt tjänstemännen
öfver
stat m. fl.

tagningstid för allmänheten meddelades enahanda bestämmelser
som för nyreglerade verk i allmänhet.

Uti nådigt bref samma dag förklarades, att de i
ofvan angifna kungörelse för befattningshafvare, Indika
komme i åtnjutande af det provisoriska aflöningstiliägget,
meddelade bestämmelser i fråga om daglig arbets- och
mottagningstid skulle tillsvidare under år 1911 i tillämpliga
delar gälla jämväl för registratorn och arkivarien samt
notarien, med det tillägg att registrator skontoret äfvensom
kontoret för mottagande af handlingar å bolagsafdelningen
skulle för allmänheten hållas öppna minst fem timmar
hvarje söckendag, dock att öfverdirektören skulle, där
sådant funnes utan olägenhet kunna äga rum, kunna för
tre månader under tiden juni—september inskränka den
sålunda bestämda tiden å nämnda kontor till fyra timmar
om dagen.

Den 22 juni 1911 och den 10 juni 1912 hafva kungörelser
med motsvarande innehåll angående provisoriska
aflöningstillägg för åren 1912 och 1913 utfärdats.

Uti den genom nådiga brefvet den 18 juni 1910
fastställda utgiftsstaten hade det därå uppförda förslagsanslaget
till adjungerade ledamöter, tjänstemän öfver stat
etc. så beräknats, att ej blott ofvan af kommittén omförmälda
tjänstemän öfver stat utan äfven de adjungerade
ledamöterna, t. f. notarien å bolagsafdelningen och vikarierna
för de adjungerade ledamöterna å patentafdelningen
efter genomförande af provisorisk lönereglering för de i
aflöningsstaten upptagna tjänstemännen skulle kunna blifva
i aflöningshänseende med de ordinarie tjänstemännen likställda.
Härom hade patent- och registreringsverket i
underdånig skrifvelse den 15 oktober 1909 angående
utgiftsstat för ämbetsverket för år 1911 gjort underdånig
framställning.

Beträffande frågan om beredande af löneförbättringför
den personal, som saknade rum å den ordinarie staten,
yttrade föredragande departementschefen vid ärendets föredragning
inför Kung]. Maj:t den 14 januari 1910, bland
annat, att denna fråga i afseende å patent- och registreringsverket
måhända vore ännu mera betydelsefull än
beträffande flertalet andra oreglerade ämbetsverk. Få, om
ens något ämbetsverk torde nämligen förete en sådan rask

129

utveckling, utan att under sin verksamhetstid hafva varit
föremål för någon mera omfattande om- eller nyreglering.
Resultatet hade också blifvit, att den å extra stat uppförda
personalen med ordinarie personals löneförmåner
ökats i eu förhållandevis alltför hög grad. Medan å ordinarie
stat funnes uppförda, utom vaktmästare, sjutton
befattningshafvare, kunde den personal, hvarom departementschefen
talade, räknas till ett antal af fjorton nämligen
sju byråingenjörer och en notarie öfver stat, fyra
biträdande ingenjörer, som bestrede byråingenjörsbefattningar
under de ordinarie befattningshafvarnes adjunktion,
en extra tjänsteman, som bestrede befattningen såsom
registrator och arkivarie under ordinarie innehafvarens
adjunktion, samt en extra notarie å bolagsafdelningen.
Alla dessa nu nämnda befattningshafvare åtnjöte, om man
frånsåge ålderstillägg, samma löneförmåner som första
gradens tjänstemän. Trots denna jämförelsevis stora extra
personal med ordinarie personals löneförmåner vore ändock,
i en omfattning, som relativt taget torde vara nära enastående,
ämbetsverket hänvisadt till arbete af en grupp
biträden med fasta arfvoden. Departementschefen erinrade
om de tio biträdande ingenjörerna och de elfva amanuenserna.
Och ändock stannade icke behofvet vid dessa
krafter. Plärtill komme nämligen ytterligare extra biträden
på ännu sämre villkor än de nyss nämnda.

Utan att sägas föregripa den förestående löneregleringen
för ämbetsverket torde man under nämnda omständigheter
kunna påstå, att ämbetsverkets samtliga behof
af ständiga arbetskrafter äfven efter löneregleringen komme
att kräfva åtminstone de grupper extra tjänstemän, livilka
åtnjöte ordinarie personals löneförmåner. Härmed vore
departementschefens ställning gifven i afseende å löneförbättring
för de extra tjänstemän, hvarom vore fråga.
Kräfde förhållandena — och detta gjorde de enligt departementschefens
mening med goda skäl — att den fast
anställde tjänstemannen komme i åtnjutande af provisorisk
lönereglering, borde hans kollega å extra stat, hvars olikställighet
med den ordinarie i realiteten kanske mest hänförde
sig till löneförmånernas anslagstitel, jämväl få del
af den höjda arbetslönen.

Lika med kommittén ansåge alltså departementschefen,
att de sju byråingenjörerna och notarien öfver stat, hvilka

130

Ökade maximiarfvoden

till biträdande
ingenjörer och
amanuenser.

Älderstillägg
åt adjungerade
ledamöter
m. fl.

i samma ordning som befattningshafvare å stat kommit
i åtnjutande af extra lönetillägg, där sådant utgått,. borde
beredas den fyllnad i aflöning, som genom en provisorisk
lönereglering skulle tillgodokomma deras kolleger å stat.

Under åberopande af hvad departementschefen anfört
angående den extra personalen med ordinarie personals
aflöning, föreslog departementschefen, att de adjungerade
ledamöterna och deras vikarier, hvilka i fråga om arbete
och, om man frånsåge älderstillägg, jämväl aflöningsförmåner
vore likställda med motsvarande befattningshafvare
å stat, också skulle komma i åtnjutande af den fyllnad
i aflöningen, som enligt departementschefens förslag genom
den provisoriska löneregleringen och annan löneförbättringskulle
tillkomma befattningshafvare å stat liksom ock vissa
tjänstemän öfver stat.

Genom nådigt bref den 25 november 1910 tillerkändes
nu nämnda grupper af tjänstemän omförmälda
förbättrade aflöningsförmåner för år 1911, och hafva liknande
förmåner beviljats dem lör år 1912.

Efter medgifvande i nådigt bref den 18 juni 1910,
att från och med den 1 därpåföljande juli arfvode finge
utgå till biträdande ingenjör hos ämbetsverket med högst
2,400 kronor samt till amanuens med högst 2,000 kronor
för år räknadt, lämnades möjlighet att bereda någon förbättring
äfven i dessa tjänstemäns ställning. Patent- och
registreringsverket hade gjort framställning därom i underdånig
skrifvelse den 15 oktober 1909 och till stöd härför,
bland annat, anfört, att den extra ersättning, som en del
biträdande ingenjörer och assistenter åtnjutit genom deltagande
i arbetet med utländska patentskrifters klassificering,
för framtiden blefve betydligt mindre, då behofvet
af dessa tjänstemäns biträde vid nämnda arbete icke mera
förefunnes i den omfattning som förut.

Ehuru den från och med år 1911 genomförda provisoriska
löneregleringen för patent- och registreringsverket
gifvetvis medfört en viss förbättring för verkets personal,
kvarstode dock, framhöll patent- och registreringsverket
i underdånig skrifvelse den 20 oktober 1911 med förslag
till utgiftsstat för år 1913, betydande olägenheter.

131

Ämbetsverket vore nödsakadt att för drifvande af
sin verksamhet anlita extra ordinarie arbetskrafter i stor
utsträckning. Att detta innebure ett stort missförhållande
såväl för ämbetsverket som ock för personalen vore uppenbart,
men torde någon ändring härutinnan lämpligen icke
urrna kÄn§’as till stånd, förr än i samband med den
blifvande omorganisationen. Så mycket angelägnare måste
det däiföi vara, att, i afvaktan på denna organisation
allt gjordes, som kunde göras, för att förbättra den personals
ställning, som på förordnande uppehölle befattningar
inom ämbetsverket.

Arbetsbördan hos ämbetsverket ökades år för år. Antalet
inkomna patentansökningar, som år 1905 utgjorde
2,535, både år 1910 stigit till 3,433; motsvarande antal
varumärkesansökningar vore 884 respektive 1,269. För
att möta denna ökade arbetsbörda vore en öknino- af
arbetskrafter emellertid ingalunda tillfyllest; af betydelse
vore förvisso ock, att sådana åtgärder vidtoges, som kunde
befordra arbetsro och arbetsglädje inom ämbetsverket,
till grund för de förslag uti ifrågavarande hänseenden,
som patent- och registreringsverket uti sin berörda skrifvelse
framlade, ansåge ämbetsverket ett oafvisligt behof
föreligga.

Dessa förslag afsåge rätt för de adjungerade ledamöterna
att tillgodonjuta af dem å deras ordinarie befattningar
invänta ålderstillägg, äfvensom rätt till ålderstillägg
för tjänstemännen öfver stat och för de såsom
vikarier för de adjungerade ledamöterna å patentafdelmngen
tjänstgörande tillförordnade byråingenjörerna.

. Sedan statskontoret häröfver afgifvit infordradt underdånigt
utlåtande, föredrogs ärendet inför Kungl. Mai:t i
statsrådet den 13 januari 1912 därvid föredragande departementschefen
anförde, att patent- och registreringsverkets
tjänstemän genom beslut af riksdagen så nyligen
I01?.. år 10 erhållit sina löneförmåner icke obetydligt
förbättrade. Då genomfördes nämligen för verket provisorisk
lönereglering, som kommit såväl dess ordinarie beiattmngshafvare
som också innehafvare af tjänster å extra
stat till godo. Det oaktadt syntes departementschefen den
åt ämbetsverket gjorda framställningen om ytterligare för- ■
bättring i aflöningen åt ifrågavarande innehafvare af
tjänster å extra stat icke kunna frånkännas ett visst be -

132

Ökning af
maximiarfvodet
till
biträdande
ingenjörer.

rättigande. Detta syntes departementschefen framför allt
gälla de adjungerade ledamöterna samt byråingenjörerna
och notarierna öfver stat. Dessa innehade sina tjänster
med så fast ställning, som öfver hufvud taget kunde beredas
befattningshafvare ä extra stat. Om ett fortsatt
behof af tjänsterna för framtiden torde heller icke kunna
råda något tvifvel. Att dessa befattningshafvare vid
sådant förhållande borde i fråga om förmåner likställas
med motsvarande ordinarie tjänstemän, i mån det läte
sig göra med hänsyn till den principiella skillnaden mellan
tjänster å ordinarie och extra stat, syntes departementschefen
fullt rimligt. Att särskild! medgifva nämnda innehafvare
af tjänster på extra stat rättighet till ålderstillägg
under enahanda förutsättningar som ordinarie tjänstemän
syntes departementschefen heller icke möta några principiella
hinder. De förenämnda tjänstemännens likställande
med ordinarie befattningshafvare i förevarande afseende
torde emellertid utesluta möjligheten af en sådan anordning
för beredande af ålderstillägg åt de adjungerade
ledamöterna, som patent- och registreringsverket föreslagit
och som afsåge, att aflönings förhöj ningen skulle
bestämmas af antalet tjänstår, som den adjungerade ledamoten
ägde såsom ordinarie innehafvare af eu lägre tjänst.
Såsom statskontoret framhållit, borde allenast tjänstgöringen
på den högre tjänsten härvid vara bestämmande.

Att i förevarande hänseende likställa årsvikarier för
ordinarie tjänstemän med innehafvare af tjänster å extra
stat ansåge departementschefen lika med statskontoret icke
vara tillrådligt. Departementschefen hade härvid låtit sig
bestämmas, förutom af de skäl statskontoret anfört, jämväl
af hänsyn till de konsekvenser för andra grenar af statsförvaltningen,
som ett bifall till patent- och registreringsverkets
framställning härutinnan skulle kunna medföra. I

I sin förenämnda underdåniga skrifvelse den 20
oktober 1911 både patent- och registreringsverket äfven
gjort framställning om beredande af möjlighet för verket
att höja de biträdande ingenjörernas maximiarfvoden, utöfver
hvad som medgifvits genom nådiga brefvet den
18 juni 1910.

Vid 1911 års början vore hos verket anställda 13
biträdande ingenjörer, hvaraf 10 med arfvoden af 2,100

133

kronor och 3 med arfvoden af 1,800 kronor. Utöfver dem
sålunda tilldelade arfvoden hade de flesta kunnat bereda
sig en inkomst af högst 50 kronor i månaden genom
klassificeringsarbete, hvarigenom sålunda de bäst atlönades
årsinkomst kunnat uppgå till 2,700 kronor. Med ingången
af år 1913 torde anlitande af extra arbetskrafter för klassificeringsarbetet
helt och hållet upphöra och det klassificeringsarbete,
som därefter förekomme, böra utföras af
den å statistiska afdelningen anställda personalen.

Patent- och registreringsverket skulle således från
och med år 1913 sakna möjlighet att med gällande
bestämmelser angående de biträdande ingenjörernas aflöning
bereda dem högre inkomst än 2,400 kronor om
året, hvilket för några skulle komma att betyda en
minskad årsinkomst af 300 kronor. Med hänsyn härtill
och till det maktpåliggande och grannlaga arbete, som
ålåge dessa tjänstemän, ansåge patent- ocli registreringsverket
fullgiltiga skäl föreligga för att maximiarfvodet
till biträdande ingenjörerna finge höjas till 3,000 kronor.
Det skulle naturligtvis vid bifall härtill åligga patentoch
registreringsverket att tillse, att deras aflöning vid
förordnande för byråingenjörer ej komme att öfverstiga
lägst aflönad byråingenjörs aflöning.

I sammanhang med frågan om förbättring af biträdande
ingenjörernas arfvoden anmälde patent- och
registreringsverket, att det till vinnande af en tillfredsställande
arbetsordning å de tekniska afdelningarna vore
önskvärdt att anställa ett ökadt antal biträdande ingenjörer.
Innan detta ärende föredrogs inför Kung!. Maj:t, hade åtskilliga
biträdande ingenjörer hos patent- och registreringsverket
i en till finansdepartementet den 6 december 1911
inkommen skrift ifrågasatt-, huruvida icke den nödvändiga
ökningen af ämbetsverkets tekniska arbetskrafter för år
1913 åtminstone delvis lämpligen borde åstadkommas
genom tillsättande af ett antal nya byråingenjörer öfver
stat, öfver hvilken framställning patent- och registreringsverket
efter nådig remiss afgifvit underdånigt utlåtande.

A id dessa frågors föredragning inför Kung!. Maj:t
upptog departementschefen först till behandling ofvan
omförmälda, af de biträdande ingenjörerna gjorda framställning,
och anförde därvid, att inom ett ämbetsverk,
som stode under omorganisation, syntes man i fråga om

134

Patent- och
registreringsverkets
utgiitsstat
för
år 1913.

nya tjänster på extra stat böra gå fram med synnerlig
varsamhet. Genom anordnande af en sådan tjänst måste man
anses hafva erkänt, att ett i viss betydande mån konstant
behof af tjänsten gjort sig gällande, och en sådan åtgärd
uppfattades lätt, som om den gåfve på hand, att vid den
nya organisationens genomförande tjänsten skulle uppföras
å ordinarie stat.

Patent- och registreringsverket hade i sitt utlåtande
öfver berörda framställning såsom sin mening framhållit,
att antalet ordinarie befattningar efter omorganisationen
sannolikt komme att öfverstiga det för år 1913 af verket
ifrågasatta antalet tjänster å ordinarie och extra stat, men
verket tilläde, att någon exakt uppgift i detta hänseende
icke vore möjligt för verket att lämna.

Hvarken detta uttalande eller hvad i ämnet eljest
förekommit syntes departementschefen utgöra tillräcklig
ledning för bedömandet af, huruvida de af sökandena
ifrågasatta nya tjänsterna vid den nya organisationens
genomförande borde uppföras å ordinarie stat. Departementschefen
saknade därför tillräckligt underlag för framläggande
af ett förslag i den riktning, som deras framställning
afsåge.

Hvad ämbetsverket föreslagit i syfte att öka arfvodet
åt biträdande ingenjörer kunde departementschefen däremot
utan tvekan förorda.

I skrifvelse den 30 maj 1912 angående reglering
af utgifterna under riksstatens sjunde hufvudtitel har
Riksdagen meddelat, att Riksdagen godkänt det i statsrådsprotokollet
öfver finansärenden för den 13 januari 1912
intagna förslag till utgiftsstat för patent- och registreringsverket,
och därjämte, bland annat, uttalat, att såsom villkor
för erhållande af den genom anslagsförhöjningen möjliggjorda
arfvodesförbättringen för biträdande ingenjörer
torde böra stadgas skyldighet för dem att vara tillstädes
å tjänsterummet minst fyra timmar hvarje söckendag.
Genom nådigt bref den 10 juni 1912 bär Kungl. Maj:t
fastställt följande utgiftsstat för patent- och registreringsverket
för år 1913.

135

		K	r o n o r
	j Tjänst-g Örings-1-''on 1 pennin-	Summa aflö- \|
	! gar
A. Aflöningar.
1 öfverdirektör ............	5,000 2,000	7,000
1 öfveringenjör............	3,700 1,800	5,51 >0	j Lönen kan v efter 5 år]
1 öfveringenjör............ 1 ledamot och sekreterare	3,700 1,800 3,000'' 1,500	5.500 4.500	I höjas med ) 500 kronor.
2 ledamöter och sekre-
terare .....................	6,000 3,000	9,000	Lönen kan
, 1 registrator och arkiva-			höjas, efter 5 år med 500
rie...........................	1,800 1,200	3,000	kronor och efter 10 år
1 notarie ..................	1,800 1,200	3,000	med ytter-
1 byråingenjör ............	1,800 1,200	3,000	ligare 500 kronor.
7 byråingenjörer ........	12,600 8,400	21,000
1 bokhållare ...............	1,800 1,200	3,000
1 förste vaktmästare ...	800 300	1,100
\| 1 vaktmästare ............	500 300	800	Lönen kan 1 efter 5 år
2 vaktmästare ...........	1,000 600	1,600	( höjas med 10Ö kronor.	68,000
1 Anm. Om vaktmästare	sådan egenskap åtnjuter fri bostad,
skall, så länge denna förmån kvarstår, lönen minskas
med 150 kronor.
\| Anslag till ålderstillägg,	förslagsvis ....			13,800	81,800
B.	Omkostnader
Förslagsanslag.
Till adjungerade ledamöter, tjänstemän öfver stat, biträdande
ingenjörer, amanuenser, särskildt tillkallade tekniska bi-träden, extra skrifbiträden, extra vaktmästare, vikariats-
ersättningar m. m.,	inklusive ålderstillägg till adjunge-
rade ledamöter och tjänstemän öfver stat		165,880
» provisorisk lönereg’	ering för den	å ämbetsverkets aflö-
ningsstat uppförda personal ......			17,320
» renskrifning och skrifmaterialier	postafgifter, hyror.
bränsle, lyse, renhållning och städning samt inventariers
anskaffande och underhåll m. m. .			55,000
» böcker och tidskrifter, trycknings- och bindningskost-nader, kungörelser och publikationer m. m. efter afdrag af influtna prenumerationsafgifter och dylikt...............	105,000
» återställda registreringsafgifter .....			9,100
» bidrag till patentunionens internationella byrå i Bern...	1,600	353,900
		Summa kronor	-	435,700

136

Kostnaderna
för tjänstepersonalens

pensionering
skola bestridas
med
patent- och
registreringsafgifterna.

Ifrågasatt
delaktighet
för den ordinarie
personalen
i civilstatens
enskilda
änkeoch
pupillfond.

Därjämte liar Kungl. Maj:t, såsom villkor för att de
lios ämbetsverket anställde biträdande ingenjörer må komma
i åtnjutande af den af Riksdagen godkända arfvodesförbättringen,
föreskrift, att bemälda tjänstemän skola, i den
mån ej undantag kunna anses böra stadgas eller för särskilda
fall efter pröfning rnedgifvas, vara å tjänsterummet
tillstädes minst fyra timmar hvarje söckendag, samt att i
fråga om den sålunda fastställda dagliga arbetstiden å
tjänsterummet för öfrigt skall i tillämpliga delar gälla
hvad i nådiga kungörelsen angående provisoriska aflöningstillägg
åt befattningshafvare i patent- och registreringsverket
stadgats beträffande dylik arbetstid.

Med de till patent- och registreringsverket inflytande
afgifterna har äfven beräknats att bestrida kostnaderna
för tjänstepersonalens pensionering i den mån sådan skall
ske med allmänna medel, och genom kungl. kungörelsen
den 22 juni 1911 angående ändring af kungl. kungörelsen
den 11 oktober 1907 med föreskrifter angående de medel,
af hvilka pensioner, som jämlikt lagen angående civila
tjänsteinneliafvares rätt till pension af samma dag komma
att beviljas, skola utgå, har förordnats, att de pensioner,
som med tillämpning af nämnda lag komma att beviljas,
skola utgå till tjänsteinnehafvare i patent- och registreringsverket
af reservationsanslaget till upprätthållande af
nämnda ämbetsverks verksamhet.

Enligt villkoren för åtnjutande af aflöning enligt
1898 års lönestat skulle de allmänna bestämmelserna i
fråga om civila tjänsteinneliafvares pensionering icke
gälla patent- och registreringsverkets personal, och en af
patent- och registreringsverket uti underdånig skrifvelse
den 29 oktober 1900 med förslag till utgiftsstat för ämbetsverket
för år 1902 gjord förnyad framställning om erhållande
af pensionsrätt vann ej heller bifall.

På förekommen anledning hemställde patent- och
registreringsverket därefter i underdånig skrifvelse den
12 juli 1901, att Kungl. Maj:t täcktes oberoende af frågan
om pensionsrätt för ämbetsverkets personal bereda patentoch
registreringsverkets ordinarie tjänstemän och betjänte,
dåvarande och blifvande, rätt till delaktighet i civilstatens
enskilda änke- och pupillfond. Sedan direktionen öfver

137

civilstatens pensionsinrättning öfver berörda ansökning
afgifvit underdånigt utlåtande samt därvid anfört att, då
enligt § 22 i nådiga reglementet för civilstatens änkeoch
pupillkassa icke någon kunde deltaga i civilstatens
enskilda änke- ocli pupillfond, hvilken icke vore eller
varit delägare i civilstatens pensionsinrättning, nämnda
paragraf i sin dåvarande affattning torde innebära ovillkorligt
hinder för bifall till framställningen, hemställde
patent- och registreringsverket uti den 2 augusti 1902
afgifvet infordradt yttrande med anledning af hvad direktionen
öfver civilstatens pensionsinrättning sålunda anfört,
att Kungl. Maj: t täcktes oberoende af frågan om pensionsrätt
i öfrigt för ämbetsverkets personal bereda verkets
ordinarie tjänstemän och betjente, dåvarande och blifvande,
rätt till delaktighet såväl i civilstatens pensionsinrättning
som i civilstatens enskilda änke- och pupillfond.

Först genom lag angående civila tjänsteinnehafvares
rätt till pension af den 11 oktober 1907 blef emellertid
med 1908 års ingång möjlighet beredd för patent- och
registreringsverkets ordinarie personal att erhålla rätt till
pension och därmed att vinna delaktighet i civilstatens
änke- och pupillkassa. För den, som vid lagens trädande
i kraft den 1 januari 1908 innehade tjänst inom verket,
skulle lagens bestämmelser, såvidt denna tjänst anginge,
icke gälla, där han ej inom ett år därefter anmälde, att
samma bestämmelser Unge å honom vinna tillämpning.
Någon dylik anmälan har ej förekommit, och äger sådan
befattningshafvare, hvarom nyss blifvit nämndt, alltså
icke rätt till pension. Endast chefen och en byråingenjör,
hvilka utnämnts å sina befattningar efter lagens ikraftträdande,
äro underkastade pensionslagens bestämmelser.

I fråga om utgifterna för de publikationer, hvilkas
utgifvande ålåge patent- och registreringsverket, har under
den tidsperiod, hvarom nu är fråga, ej förekommit annan
förändring än att, efter upphörandet af den gemensamma
användningen och redovisningen af de från patent- och
registreringsverket och de lokala registreringsmyndigheterna
härflytande registreringsafgifterna, Kungl. Maj: t,
som genom kungörelse den 15 december 1911 förordnat,
att patent- och registreringsverket fortfarande skall utgifva
de i kungörelsen omförmälda samlingar omfattande upp 18 -

Publika tionerna.

138

Biblioteket.

gifter nr aktiebolagsregistret, det försäkringsregister, som
skall föras lins patent- och registreringsverket, föreningsregistren
och handelsregistren, uti nådigt bref den 24
november 1911 medgifvit, att patent- och registreringsverket
tillsvidare årligen, sedan tryckningskostnaderna för
dessa samlingar för föregående år betalts, må äga att
återbekomma tre femtedelar däraf, motsvarande den kostnad,
som beräknats belöpa för de från öfverståthållareämbetet
och länsstyrelserna i samlingarna kungjorda uppgifter,
samt anbefallt statskontoret att efter rekvisition
till patent- och registreringsverket utbetala de på nyssnämnda
sätt beräknade belopp att utgå af det till bestridande
af kostnaderna för den af öfverståthållareämbetet
och länsstyrelserna omhänderhafda registrering
och hvad därmed sammanhängde anvisade förslagsanslag.

Biblioteket, som vid 1898 års utgång, beräknades innehålla
omkring 12,000 volymer, har vunnit en betydande
tillväxt. Det innehöll vid 1911 års slut omkring 26,500
volymer. Antalet patentbeskrifningar i biblioteket uppgick
samtidigt till omkring 2,500,000 stycken. Ämbetsverkets
hela såväl för allmänheten som endast för verkets tjänstemän
tillgängliga litteraturförråd upptog vid samma tid
omkring 1,900 hyllmeter. Tillväxten af litteraturförrådet
torde för år 1912 kunna beräknas till omkring 1,500
volymer, upptagande ungefär 75 hyllmeter, samt ett
antal kartonger med patentskrifter, upptagande omkring
155 hyllmeter, d. v. s. eu sammanlagd tillväxt af omkring
230 hyllmeter. Medelkostnaden för inköp och bindning
af böcker har under åren 1899—1911 utgjort 6,000 kronor.

Biblioteket, som år 1898 besöktes af 4,301 personer,
har år 1908 besökts af 7,250 och år 1911 af 7,025
personer. I dessa summor ingår ej ämbetsverkets egen
personal.

Biblioteket disponerar efter ämbetsverkets flyttning
till sin nuvarande lokal en större bibliotekssal med sittplatser
för 26 personer, ett s. k. referensbibliotek, hvarest
ämbetsverkets samling af tekniska och naturvetenskapliga
af handlingar och handböcker är uppställd och hvilket
tillika användes som läsrum för tjänstemännen, samt ett
större bokmagasin jämte två rum, hvilka inrymma den
öfvervägande delen af verkets för allmänheten tillgängliga

139

utländska patentskrifter. Dessutom förvaras eu del af
den för allmänheten tillgängliga litteraturen i ämbetsverkets
sessionssal och några af tjänstemännens rum.

\ id redogörelsen för ämbetsverkets utveckling under industritidsperioden
1885—1898 omnämndes det af patentmedlen “s®"
utgående statsunderstöd till industritidningen Norden och °r e"
om anledningen till understödets fortsatta utgående, äfven
sedan. patentbeskrifningarna börjat utgifvas. Anslaget,
som till och med år 1901 utgått med 800 kronor årligen,
höjdes från och med år 1902 till 2,000 kronor och från
och med år 1909 till 4,000 kronor. Till stöd för den af
patent- och registreringsverket förordade ökningen år 1902
anförde ämbetsverket, bland annat, att antalet beviljade
patent betydligt ökats samt kostnaderna för tryck och
papper stegrats, att, utöfver hvad som ålegat tidningens
utgifvare på grund af de vid statsunderstödet fästade
villkor, i tidningen införts redogörelser med afbildningar
öfver registrerade varumärken, äfvensom att i tidningen
införts referat om tvister och meddelade domar tillika
med upplysningar rörande viktigare tilldragelser inom
patentväsendet i in- och utlandet eller i allmänhet i sådana
frågor, som afsåge den s. k. industriella äganderätten.

Såsom skäl för understödsförhöjningen år 1909 åberopades
bland annat, att antalet beviljade patent och.
registrerade varumärken från resp. 1,710 och 400 år 1901
stigit till resp. 2,377 och 737 år 1908, och betonades
angelägenheten af att redogörelsen för beviljade patent
och registrerade varumärken m. m. på ett billigt och öfverskådligt
sätt komme allmänheten till hända.

Sveriges bidrag till bestridande af omkostnaderna natmnella
för den internationella byrån i Bern för unionen till byrån i Bern.
skyddande af den industriella äganderätten har under
alla år utgått med ett ungefärligen oförändradt belopp
af närmare 1,600 kronor.

Samtliga för åren 1899—1911 fastställda utgiftsstater Fördelning af
innehöllo rörande utgifternas fördelning mellan å ena menan* åTna
sidan patent- och varumärkesafdelningen och å andra sidan patentsidan
bolagsafdelningen föreskrift därom, att patent- och m^kesaföelregistreringsverket
skulle äga att af inflytande patent- ningen och å

140

andra sidan
bolagsafdelningen.

och varumärkesafgifter samt afgifter för registrering af
mönster och modeller äfvensom af bolag bestrida ämbetsverkets
utgifter enligt fastställda utgiftsstater, därvid å
aflöningsstaten uppförd aflöning till en ledamot och sekreterare,
notarien och en vaktmästare skulle utgå af inflytande
afgifter för registrering af bolag samt å aflöningsstaten
uppförd aflöning för alla andra än förenämnda därå uppförda
befattningar af patent- och varumärkesafgifterna samt
afgifterna för registrering af mönster och modeller, under
det att ämbetsverket skulle beträffande öfriga utgifter för
ämbetsverket äga, där icke i särskilda fall annorlunda vore
eller blefve föreskrifvet, bestämma, hvilken afdelning de
olika utgifterna skulle påföras, dock med iakttagande att,
såvidt ske kunde, utgifterna för patent- och varumärkesafdelningen
skulle bestridas af patent- och varumärkesafgifter
och afgifter för registrering af mönster och
modeller samt utgifterna för bolagsafdelningen med afgifter
för bolagsregistreringen.

Vid fastställande af utgiftsstaterna för patent- och
registreringsverket för åren 1912 och 1913 hafva till
upprätthållande af ämbetsverkets verksamhet uppförts
reservationsanslag att utgå af till ämbetsverket inflytande
afgifter under förutsättning tillika att å dessa afgifter uppkommande
öfverskott fortfarande såsom dittills skulle efter
vederbörligt tillstånd användas uteslutande för det med
anslaget afsedda ändamål. I sammanhang med fastställandet
af dessa utgiftsstater hafva icke vidare meddelats
särskilda föreskrifter angående fördelningen af utgifterna
mellan patent- och varumärkesafdelningen å ena sidan
samt bolagsafdelningen å andra sidan.

141

De utgiftsstater, som under åren 1899—1913 fastställts,
hafva slutat å nedannämnda belopp.

År	Aflöningar	Om- kostnader	Summa
1899	63,500	101,000	164,500
1900	63,500	101,000	164,500
1901	63,500	101,000	164,500
1902	71,500	124,000	195,500
1903	71,000	139,000	210,000
1904	73,300	154,700	228,000
1905	74,300	168,200	242,500
1900	74,800	168,200	243,000
1907	78,800	174,200	253,000
1908	78,800	229,800	308,600
1909	79,300	225,900	305,200
1910	80,300	235,200	315,500
1911	79,300	313,770	393,070
1912	81,300	313,700	395,000
1913	81,800	353,900	435,700

142

Nedanstående sammandrag öfver ämbetsverkets utgifter åren
1899—1911 visar, till Indika belopp de uppgått, sämt
huru de fördela sig på de olika utgiftstitlarna.

Sammandrag af patent- och registrerings -

	1899		1900		1901		1902		1903
Återställda patent- och regislre-
ringsafgifter ........................	4,065	35	3,317	3 5	4,235	60	6,259	40	4,400	60
Aflöningar och arfvoden............	103,755	84	115,247	23	121,183	2 8	130,492	49	133,143	34
Renskrifning, skrift och ritmateri-
åker samt portoafgifter ........	9,301	38	9,657	07	10,083	33	8,296	6 6	9,054	85
Publikationer:
Patentskrifter......................	24,265	20	34,123	90	43,520	89	46,353	56	46,867	96
Sak- och personalregister till
patent ..............................	899	50	926	16	1,136	-	1,457	33	1,476	17
Anslag till tidningen Norden...	800	—	800	—	800	—	2,000	—	2,000	—
Regislreringstidningen ............	2,142	50	2,005	50	1,671	—	1,588	25	1,926	7 5
Kungörelser m. m..................	10,580	86	10,938	70	13,286	08	13,530	91	13,214	09
»Samlingarna» med register ...	6,026	—	4,699	50	4,832	13	5,188	2 6	5,327	13
Biblioteket och arkivet:
Inköp af böcker....................	2,193	81	2,457	62	2,781	04	3,004	72	2,284	98
Bindning in. in.....................	3,940	60	3,431	21	2,874	86	2,111	65	3,102	07
Ved, lyse, renhållning och städ-
»ing .............................	4,352	26	4,6< )5	54	4,429	95	4,619	42	5,349	99
Inventariers anskaffande och under-
håll ....................................	6,747	78	2,045	58	2,689	71	2,775	41	1,255	69
Hyror .................................	8,800	—	8,800	—	8,800	-	10,400	—	11,000	—
Bidrag till internationella byrån
i Bern ............................	1,594	22	1,575	79	1,592	01	1,573	61	1,577	96
Reseersättningar........................	728	02	3,619	54	637	70	1,467	7 7	1,055	—
Diverse (flyttnings- och inrednings-
kostnader m. m.) ..................
Summa	190,193	32	208,250	69	224,553	58	241,119	4 4	243,036	58

verkets utgifter åren 1899—1911

1904	1905	1906	1907	1908	1909	1910	1911
5,207		6,966	05	8,614	85	9,131	75	9,298	20	8,518	90	10,017	35	15,482	50
137,513	93	142,780	92	151,840	49	177,210	2 5	189,314	7 7	205,285	76	208,083	61	242,351	69
9,120	31	9,399	71	12,468	61	16,080	75	18,294	50	15,911	74	15,298	74	18,435	47
49,871	38	44,426	91	39,312	96	35,257	50	63,913	81	56,736	51	67,372	93	55,064	28
1,502	83	1,657	67	2,162	83	1,328	_	2,970	50	—	—	3,604	50	1,824	40
2,000	—	2,000	-	2,000	—	2,000	—	2,000	—	4,000	—	4,000	—	4,000	—
2,092	2 5	2,122	50	2,574	50	2,855	—	3,045	—	2,968	25	3,417	25	4,001	-
15,850	22	15,043	11	15,172	85	26,786	44	23,212	79	20,830	24	23,077	23	20,756	56
5,817	13	6,541	50	6,649	13	7,746	25	8,165	7 5	4,672	50	13,175	—	8,881	—
2,339	Öl	2,206	53	2,374	64	2,566	45	1,202	48	3,596	7 5	3,924	77	1,740	10
3,876	18	3,516	95	3,256	24	6,170	68	5,346	68	5,657	15	5,982	24	4,094	73
4,931	32	4,871	08	3,959	10	7,274	28	9,234	81	9,290	18	9,105	78	9,150	82 1
1,820	77	1,341	51	10,195	80	28,851	80	8,822	70	5,260	2 9	5,082	32	8,306	92
11,000	—	11,500	—	—	—	22,300	—	22,300	—	22,300	—	22,300	—	24,300	—
1,542	12	1,571	44	1,543	19	1,525	6 5	1,577	96	1,466	10	1,390	12	1,381	44
3,580	97	2,308	15	1,997	14	3,547	61	3,440	°i	6,612	47	2,072	25	1,576	i8\|
		_	_	47,414	80	23,098	86	2,437	25	—	—	—	—	—	—
258,066	22	258,254	03	311,537	13	373,713	2 7	374,577		373,106	8 4	397,904	09	421,347	09

144

Organisationen.

Allmän motivering.

Då uttalanden tidigare gjorts, att frågorna om förändrad
organisation af ämbetsverket och revision af
gällande lagstiftning rörande patent och om skydd för
varumärken samt mönster och modeller borde i ett sammanhang
behandlas, men kommittén nu upptagit till behandling
frågan om förändrad organisation af ämbetsverket
och lönereglering för dess personal, ehuru kommittén
ej är i tillfälle att samtidigt afgifva förslag till
reviderad lagstiftning i ofvan angifna ämnen, vill kommittén
till en början angifva skälen härför. Kommittén
har efter det förberedande arbete, kommittén utfört för
revision af patentlagstiftningen, funnit, att något bestämdt
hinder ur berörda synpunkt icke finnes för framläggande
redan nu af förslag till omorganisation och lönereglering;
och då det kan dröja flere år, innan en ny lagstiftning å
ifrågavarande område efter grundlagsenlig behandling kan
blifva genomförd, anser kommittén det icke kunna försvaras
att låta i afvaktan härå med omorganisationen
och löneregleringen anstå. Kommittén har nämligen
kommit till den bestämda uppfattningen, att ett fortgående
ännu kanske åtskilliga år af ämbetsverkets verksamhet
med patentärendenas behandling, på sätt nu sker,
för de patentsökande skulle, särskild! med hänsyn till
den långa tid ärendenas behandling i allmänhet kräfver,
medföra så väsentliga olägenheter, att industriens och det
allmännas kraf på ett väl ordnadt patentväsende ej på

145

ett tillfredsställande sätt komme att tillgodoses. Af industriens
målsmän inom kommittén har med skärpa framhållits,
hurusom inom industrikretsar en oafvislig fordran
på dessa missförhållandens snara afhjälpande gör sig
gällande. Likaledes kräfva ovillkorligen de för ämbetsverkets
personal bekymmersamma förhållanden, som för
närvarande äro rådande till följd af den till öfvervägande
antal extra personalens osäkra ställning och de otillfredsställande
atlöningsförhållandena, att skyndsamma och
genomgripande åtgärder vidtagas för afhjälpande af dessa
missförhållanden.

Oaktadt de tid efter annan medgifna arbetsförstärkningarna
har det ej lyckats att på ett tillfredsställande
sätt ordna arbetet å patentafdelningen.

Antalet oafgjorda patentansökningar har vuxit i oroväckande
grad. Den 1 december 1912 funnos hos patentoch
registreringsverket 5,839 oafgjorda patentansökningar.
Af dessa hvilade visserligen ett betydligt antal i afvaktan
på svar å gifna förelägganden och meddelade anstånd
eller voro efter kungörelse utlagda för allmänheten, men
lör behandling hos granskare funnos ej mindre än 2,484
ärenden och till föredragning hos ledamöterna 429 ärenden.
En oundviklig följd af den stora balansen af oafgjorda
ansökningar är, att ärendenas behandling inom
verket öfver höfvan fördröjes.

Kommittén har låtit verkställa en undersökning rörande
den tid, patentansökningarna varit under behandling inom
patent- och registreringsverket. Undersökningen har omfattat
samtliga till och med den 3 augusti 1912 slutbehandlade
patentansökningar, inkomna under åren 1885
—1909. Af senare inkomna ansökningar äro alltför många
ännu under behandling för att en undersökning af dem
skulle blifva någorlunda tillförlitlig. Vid undersökningen
hafva ansökningarna delats i tvenne grupper, nämligen
dels i sådana, som ledt till patents meddelande, och dels
i sådana, som afslagits, återtagits eller förklarats förfallna.

Den förra gruppen upptages i tab. I och tab. I A,
införda å sid. 146—147 och 148, samt den senare i
tab. II, införd å sid. 150—151.

Behandlingstiden
för
patentansökningar.

Tab. I. Öfversikt af behandlingstiden för

				I	a t e n t e n	f ö r	delade	efta	r deras
Ansöknin- garna	Antal patent meddelade efter en behandlingstid af
inkommo år	T.o.in. 3	4—6	7—9	10—12	13—18	19—24	2—3	3—4	4—5	Öfver 5	Summa meddelade
			män	a d e	r			å	r		patent
1885	18	227	156	64	46	13	6			_	530
1886	15	184	136	67	50	13	3	1	—	-	469
1887	37	201	124	54	47	11	10	3	—	—	487
1888	26	202	129	81	87	42	23	4	—	i	595
1889	3	164	138	97	108	41	19	1	—	i	572
1890	12	206	181	95	106	30	13	1	i	—	645
1891	34	217	190	117	106	27	14	3	2	—	710
1892	32	201	199	104	122	41	18	2	1	—	720
1893	23	203	210	141	145	38	13	—	1	i	775
1894	24	299	265	148	156	49	25	2	—	—	968
Medeltal	22	210	173	97	97	31	14	2	1	-	647
1895	10	195	342	189	214	81	33	2	—	—	966
1896	14	207	271	241	295	73	54	13	4	i	1,173
1897	21	167	262	162	277	126	132	35	2	3	1,187
1898	7	95	137	198	346	232	172	32	5	1	1,225
1899	1	114	153	250	458	279	186	42	n	1	1,495
1900	4	104	206	286	500	250	174	22	3	5	1,554
1901	11	152	247	335	435	233	189	22	3	2	1,629
1902	3	197	263	291	451	272	150	25	6	8	1,669
1903	13	194	308	343	528	198	105	23	10	6	1,728
1904	8	189	299	318	429	210	144	38	12	5	1,652
Medeltal	9	161	239	261	393	195	134	25	6	3	1,427
1905	2	142	282	284	494	328	247	60	17	5	1,861
1906	6	119	241	315	668	416	320	74	18	6	2,183
1907	—	154	298	344	747	321	258	77	16	4	2,219
1908	—	no	228	207	707	322	332	91	10		2,007
1909	—	109	216	188	717	377	421	36	—	—	2,064
Medeltal	2	127	253	266	666	353	316	67	12	3	2,065

147

patent meddelade intill den 3 augusti 1912.

olika b	e h a n	d 1	i n	g	s t	d	e r	i	n o	m	v e	r	ket
	Patent, i procent af samtli	ga	meddelade, med nedanstående behandlingstidei
Samman-lagd be-j handlingstic i månader	Medelbe- handlingstid	T.o.m 3	4-	-6	7-	-9	10-	-12	13-	-18	19-	24	2-	-3	3-	-4	4-	-5	Öfver 5
i månader					in	å n a	i e	r				i			å r
4,268	8	05	3	40	42	8 3	29	43	12	08	8	6S	2	45	i	13
3,906	8	33	3	2(	39	23	29	—	14	29	10	66	2	7 7	—	64	—	21	—	—	_	_
3,979	8	17	7	60	41	27	25	46	11	09	9	65	2	26	2	05	—	62	—		_	_
6,023	10	l 2	4	37	33	95	21	67	13	62	14	62	7	06	3	S 7	—	67	—	—	_	17
6,085	10	64	—	53	28	67	24	13	16	96	18	88	7	17	3	32	—	18	—	1—	_	18
6,239	9	69	1	86	31	94	28	06	14	73 1 3	16	44	4	6 5	2	02	—	15	—	15	_	_
6,713	9	45	4	79	30	5 7	26	76	16	48	14	93	3	SO	i	97	—	42	—	28	—	—
7,150	9	93	4	44	27	92	27	64	14 14	16	94	5	70	2	50	—	28	—	j 14	—	—
7,789	10	05	2	97	26	19	27	10	18	19	18	71	4	90	i	68	—	—	—	13	—	13
9,383	9	69	2	48	30	89	27	3S	15	29	16	12	5	06	2	58	—	20	—	!-	—	-
6,154	9	51	3	40	32	46	26	7 5	14	99	14	99	4	79	2	16	—	31	—	15	—	—
10,897	11	28	1	04	20	19	25	05	19	56	22	15	8	39	3	42	_	20
14,300	12	19	1	19	17	65	23	10	20	5 5	25	15	6	2 2	4	60	1	11	—	34	_	09
17,332	14	60	1	77	14	07	22	07	13	65	23	34	10	61	11	12	2	95	—	17	_	25
20,676	16	8 8	—	r, 7	7	76	11	18	16	16	28	25	18	94	14	0 4	2	61	—	41	—	OS
25,304	16	93	—	07	7	63	10	23	16	72	30	63	18	6 6	12	44	2	81	—	7 4	—	07
24,703	15	90	—	26	6	69	13	26	18	40	32	17	16	09	11	20	1	42	—	19	—	3 2
24,707	15	17	—	6S	9	33	15	17	20	56	26	70	14	3.0	11	61	1	35	—	18	—	12
25,186	15	12	—	18	11	82	15	79	17	47	27	07	16	33	9	00	1	50	—	3 6	_	48
24,513	14	19	—	7 5	11	23	17	82	19	84	30	56	11	46	6	08	1	33	—	5S	—	3 5
24,629	14	91	—	49	11	44	18	10	19	25	25	97	12	71	8	72	2	30	—	73	—	30
21,224	14	87	—	63	11	28	16	74	18	29	27	54	13	66	9	39	i	75	—	42		22
31,543	16	95	—	11	7	63	15	15	15	26	26	54	17	62	13	27	3	22		90		2 7
39,229	17	97	—	2 7 i	5	45	ii	04	14	43	30	60	19	06	14	66	3	39	—	82	-	27
35,612	16	04	—	“i	6	94	13 j	43	15	50	33 *	66	14	47	11	63	3	47	—	72	—	18
36,067	17	97	—		5	48	11	36	10	31	35	23	16	04	16	54	4	53	4	98	—	—
36,899	17	87	—		5	28	10	47	9	11	34	74	18	27	20	40	1	74	—	_	—	—
35,870	17	36 \|	—	)7	6	141	12	29 j	12	12	32	15	17	09]	17	3 01	3\|	2 7 f	1	4 81	— \|	14

148

Tab. I A. Tillägg till öfversikten af behandlingstiden för patent.

Ansök- nings- år	Antal med- delade patent	Sammanlagd tid i månader för	Medelbehand-lingstid i månader
totala behand- lings- tiden	anstånd med kungöran- det	Skillnad	total	med afdrag för anstånd med kungö- randet
1899	1,495	25,304	1,252	24,052	16.93	16.09
1900	1,554	24,703	1,730	22,978	15.90	14.78
1901	1,629	24,707	2,053	22,654	15.17	13.91
1902	1,669	25,186	2,826	22,360	15.12	13.42
1903	1,728	24,513	2,458	22,055	14.19	12.76
1904	1,652	24,629	2,332	22,297	14.91	13.50
1905	1,861	31,543	2,251	29,292	16.95	15.74
1906	2,183	39,229	2,472	36,757	17.97	16.84
1907	2,219	35,612	2,758	32,854	16.05	14.81
1908	2,007	36,067	3,182	32,885	17.97	16.3 9
1909	2,064	36,899	3,352	33.547	17.88	16.25
1 Summa	20,061	328,392	26,666	301,726	16.3 7	15.04

Såsom af tab. I framgår, har behandlingstiden, för ansökningar,
som ledt till patent, under första tioårsperioden
varit i medeltal omkring 9 Va månader. Om såsom slutpunkt
sättes ansökningens kungörande för allmänheten, blir
samma medeltal något öfver 7 månader. Därefter har behandlingstiden
starkt vuxit till år 1899, då den uppgick till
i medeltal omkring 17 månader, innan patent meddelades,
och 15 månader till kungörelsen. Därefter sjönk den
något och höll sig vid omkring resp. 14 Va och 12 V2
månader. I medeltal för andra tioårsperioden har den
varit omkring 147* resp. 123A månader. Under åren 1905
—1909 hafva motsvarande tider varit resp. 1773 och 15Vs
månader. Ännu tydligare framgår af procenttalen huru
behandlingstiden förlängts. Under det att den första tioårsperioden
omkring 36 proc. af patenten meddelats inom
6 månader, hafva under de senaste fem åren endast omkring
6 proc. meddelats inom nämnda tid, och hafva omkring
45 proc. af patenten kräft en behandlingstid af 10—
18 månader. Vid bedömandet af behandlingstidens längd

149

måste emellertid beaktas, att under den tidigare perioden
ej förekommo meddelanden af anstånd med kungörande af
slutgranskade patentansökningar, men att sådana anstånd
sedermera meddelats i stor utsträckning, så att numera
omkring en fjärdedel af alla patentsökande begagnar sig
däraf. .Verkställda undersökningar visa, att dessa anstånd
för närvarande förlänga behandlingstiden för beviljade
patent med i medeltal omkring IV3 månad. Tab. IA
visar behandlingstiden med afdrag för anstånd med kungörandet
för ansökningar, inkomna under åren 1899—
1909, hvilka ledt till patent.

Behandlingstiden för afslagna, återtagna och förfallna
ansökningar har gifvetvis varit kortare än den för beviljade
patent, men äfven den har vuxit. I medeltal var
den, såsom af tab. II framgår, under första tioårsperioden
omkring 8 månader, steg därefter under andra tioårsperioden
till omkring 11 Va månader och utgjorde under
åren 1905—1909 omkring 13 månader.

Då en skyndsam behandling af patentärendena i allmänhet
är af största vikt för de patentsökande, måste
erkännas, att deras intressen i berörda hänseende för
närvarande i allmänhet icke på ett tillfredsställande sätt
tillgodoses. Upprepade klagomål hafva äfven försports
öfver den långsamma behandlingen af patentärendena, och
talrika skrifvelser inkomma till patent- och registreringsverket
med begäran om påskyndande af behandlingen.
Innan en patentansökning godkänts, har nämligen den
patentsökande föga utsikt att kunna inom industrikretsar
väcka intresse för uppfinningen och dymedels ekonomiskt
utnyttja densamma. Vidare önska svenska patentsökande
merendels förvissa sig om utgången af granskningen af
patentansökningarna i Sverige, innan de besluta sig att
söka patent i utlandet och underkasta sig därmed förenade
dryga kostnader. Det är emellertid därvid af vikt för
dem att slutgranskningen sker inom tolf månader, enär
de därefter icke få tillgodonjuta den prioritetsrätt, som
enligt konventionen om internationellt skydd för den
industriella äganderätten tillkommer dem för ansökan
i främmande stat, som anslutit sig till konventionen.
Denna prioritetsrätt innebär, att om en svensk patentsökande
inom tolf månader från det han sökt patent
i Sverige gör motsvarande ansökan i stat, som nyss nämnts,

Tab. II. Öfversikt af behandlingstiden för afslagna

				Afslagna	, förfallna	och.	återtagna	patentan-
Ansöknin- garna				Antal	ansökningar afslagna,	m. m.	efter en behandlingstid af
inkommo år	Under 1	1-3	3—6	6—9	9—12	12—18	18—24	2—3	3—4	Öfver 4	Summa
	månader	å r
1885	21	60	56	15	11	(i	2	2	_	__	173
1886	7	28	35	30	19	7	5	3	—	1	135
1887	4	37	56	33	21	13	7	3	—	—	174 \|
1888	2	34	75	35	22	24	9	7	—	2	210
1889	5	36	97	57	34	21	9	5	1	—	265
1890	5	38	90	45	23	19	4	4	—	—	228
1891	5	51	68	43	32	19	5	4	1	3	231
1892	2	53	87	64	30	34	4	9	-	1	284
1893	8	44	79	63	34	22	6	3	1	1	261
1894	8	61	132	101	53	37	16	5	3	2	418
Medeltal	7	44	78	49	28	20	7	4	1	i	239
1895	1	63	159	106	68	73	12	10	1	i	494
1896	6	53	135	126	67	88	31	23	9	3	541
1897	4	57	138	184	116	158	54	35	13	1	760 \|
1898	7	37	137	174	124	174	82	51	10	1	797
1899	3	37	129	150	83	170	81	40	13	2	708
1900	13	43	141	147	103	134	66	37	14	3	701
1901	4	33	168	150	91	Ilo	45	42	6	2	656
1902	8	54	153	149	86	106	52	31	7	5	651
1903	16	45	167	174	83	131	41	30	5	6	698
1904	8	54	167	108	87	117	45	37	12	4	639
Medeltal	7	48	149	147	91	127	51	34	9	3	665
1905	10	33	140	128	106	137	80	66	8	11	719
1906	12	34	128	154	131	175	81	77	15	8	815
1907	5	21	146	181	129	196	79	77	12	7	853
1908	3	26	142	155	130	212	102	91	26	—	887
1909	4	15	126	197	127	218	128	108	—	—	923
Medeltal	7	26	136	163	125	187	94	84	12	5	839

151

och förfallna patentansökningar intill den 3 augusti 1912.

sökningar fördelade efter	behandling	s t i d e	n inom verket
				Antal afslagna	, m.	m	i procent af samtliga
Samman-lagd be-	Medelbe-handlingstid i månader	Under 1	1—	3	3—	6	6—	9	9—	12	12-	18	18—	24	2—	3	3—	4	Öfver 4
handlingstid i månader					m	å n	a	d e	L’					å r
839	4	So	12	13	34	68	32	37	8	67	6	36	3	47	1	16	1	16	—	—	—	—
1,065	7	89	5	IS	20	74	25	93	22	22	14	08	5	IS	3	71	2	22	—	—	—	74
1,299	7	47	2	30	21	2 7	32	18	18	97	12	07	7	47	4	02	i	72	—	—	—	—
1,876	8	93	—	95	16	19	35	71	16	6 7	10	48	ii	43	4	29	3	33	—	—	—	95
2,081	7	85	i	89	13	58	36	60	21	51	12	83	7	92	3	40	1	89	—	38	—	—
1,644	7	34	2	19	16	68	39	47	19	74	10	09	8	33	1	75	1	7 5	—	—	—	—
1,968	8	52	2	17	22	08	29	44	18	61	13	85	8	22	2	17	1	73	—	43	1	30
2,268	7	99	—	71	18	67	30	63	22	53	10	56	11	97	1	41	3	17	—	—	—	35
2,067	7	92	3	06	16	86	30	27	24	14	13	03	8	43	2	30	1	15	—	38	—	38
3,503	8	38	1	91	14	59	31	58	24 ju;	12	6 8	8	85	3	83	1	20		72	— 48
1,861	7	82	2	92	18	41	32	64	20	50	11	7,	8	37	2	93	1	6 7	—	42	—	42
4,246	8	59	_	20	12	7 5	32	19	21	46	13	76	14	78	2	43	2	03	—	20	—	20
5,736	10	60	1	11	9	80	24	95	23	2 9	12	38	16	27	5	7 3	4	25	1	66	—	5 61
8,671	11	41	—	53	7	50	18	16	24	21	15	2 6	20	79	7	10	4	61	1	71	—	13
9,806	12	30	—	88	4	6 4	17	19	21	83	15	56	21	83	10	29	6	40	1	25	—	13
8,994	12	70	—	42	5	23	18	2 2	21	19	11	72	24	Öl	11	44	5	65	1	S 4	-	28
8,376	11	95	1	85	6	13	20	11	20	97	14	69	19	12	9	42	5	28	2	—	—	43
7,454	11	3 6	—	61	5	03	25	61	22	87	13	87	17	53	6	86	6	40	—	91	—	31
7,200	11	06	1	23	8	30	23	50	22	89	13	21	16	28	7	99	4	76	i	07	—	77
7,502	10	7 5	2	29	6	45	23	92	24	93	11	89	I—1 00	7 7	5	87	4	30	—	72	—	86
7,350	11	27	i	26	8	49	26	13	16	98	13	6 2	18	31	7	07	5	82	i	89	—	62
7,533	11	33	i	05	7	2 2	22	41	22	11	13	68	19	10	7	67	5	11	i	3 5	_	45
9,663	12	31	i	39	4	59	19	47	17	SO	14	74	19	05	11	13	9	18	i	11	1	53
11,075	11	13	i	47	4	17	15	71	18	90	16	07	21	47	9	94	9	57	i	84	—	98
11,246	13	18	—	58	2	46	17	12	21	2 2	15	12	22	98	9	26	9	03	i	41	—	82
12,364	13	.93		34	2	93	16	Öl	17	4 7	14	66	23	90	11	50	10	26	2	93	—	—
12,607	13	65	—	43	1	63	13	65	21 3 4	13	76	23	162	13	86	11	70	—	—	—	—
11,391	12	84	—	84	3	15	16	39	19	3 5	14	S7	22	20	11	\|l4	9 95 1	146	\| —	67

152

denna ansökan skall sa anses, som hade den gjorts samtidigt
med ansökan i Sverige, och följaktligen icke anses
kraftlös på grund af åtgärder, vidtagna under mellantiden,
såsom genom annan liknande ansökan, uppfinningens offentliggörande
eller utöfvande. Såsom af det föregående framgår,
hinner ett stort antal patentansökningar icke att slutgranskas
inom ett år, sodan de inkommit till patentverket.

tionerTrneii" ^ den °^van lämnade redogörelsen öfver ämbetsordinarie
och verkets utveckling torde framgå, hurusom ämbetsverket
extra snart sagdt oafbrutet haft att kämpa med svårigheter för
personal6 erhållande af tillräckliga och för arbetet i verket fullt
kvalificerade arbetskrafter. Begärda arbetsförstärkningar
hafva erhållits genom ökning af den extra ordinarie personalen.
Sedan verket med år 1899 uppförts å ordinarie stat,
hafva endast tva ordinarie tjänstebefattningar tillkommit,
nämligen två byråingenjörstjänster från och med år 1902.

Följden har ock blifvit eu disproportion mellan ordinarie
och extra ordinarie personal i en omfattning, som
torde_ sakna motstycke inom något annat ämbetsverk.
Aflöningsstaten upptager, förutom chefen, endast sexton
tjänstebefattningar. För närvarande äro hos verket anställda
ej mindre än sammanlagdt åttiotvå högre och lägre
tjänsteinnehafvare med årsaflöning.

Af de sju föredragande i patentärenden, som för närvarande
finnas, äro endast de båda öfveringenjörerna ordinarie
ledamöter, af de öfriga fem, hvilka förordnats såsom
adjungerade ledamöter, äro fyra ordinarie byråingenjörer
och en byråingenjör öfver stat. Bland de trettiofyra tekniska
tjänstemän, som förutom ledamöterna hafva till
åliggande att biträda med den för patentärendenas behandling
synnerligen viktiga tekniska granskningen af patentansökningar,
finnas endast tvenne ordinarie byråingenjörer.
De öfriga äro tjänstemän öfver stat, tillförordnade
byråingenjörer, biträdande ingenjörer eller assistenter.

A administrativa afdelningen, hvarunder äfven inbegripa
varumärkesafdelningen, äro anställda tretton befattningshafvare.
Af dessa äro endast två, nämligen
ledamoten och sekreteraren samt bokhållaren, ordinarie.

För arbetet å bolagsafdelningen äro i aflöningsstaten
endast upptagna två befattningar, nämligen en ledamot
och sekreterare samt en notarie. Tjänstepersonalen å af -

153

delningen utgöres al sjutton personer, hvaribland två
adjungerade ledamöter och en tillförordnad notarie. Af
de adjungerade ledamöterna är den ene ordinarie registrator
å patentafdelningen och den andre amanuens.

Beträffande aflöningsförmånerna, för hvilka ofvan
redogjorts, torde icke mer än en mening kunna råda
därom, att de äro synnerligen otillfredsställande.

Att dessa, för personalen i hög grad ogynnsamma
förhållanden skola återverka på verksamheten inom ämbetsverket,
ligger i öppen dag. Så t. ex. bär under senare
åren. vid upprepade tillfällen inträffat, att unga dugande
ingenjörer, hvilka efter en tids tjänstgöring i ämbetsverket
vunnit eu viss vana vid patentansökningars granskning,
upphört med sin tjänstgöring och ägnat sig åt annan
sysselsättning. Att afgången icke varit än större, därtill
torde i väsentlig mån bidragit förhoppningen om snart
erhållande af fastare ställning och bättre aflöningsförmåner.
Skulle denna förhoppning icke gå i uppfyllelse, blefve
ställningen, redan nu synnerligen betänklig, säkerligen
fullständigt ohållbar. Det är därför kommittén kommit
till den bestämda uppfattningen, att frågan om omorganisationen
af patent- och registreringsverket och löneregleringen
för dess personal icke kan och icke får undanskjutas.

Hvad angår möjligheten att genomföra en ny organisation
af patent- och registreringsverket utan afvaktan
på en reviderad lagstiftning å hithörande områden, gäller
såsom regel, att organisationen är oberoende af de
materiella bestämmelser, som äro meddelade för erhållande
af patent samt för registrering af varumärken, af mönster
och modeller samt af bolag.

Hvad patentärendena beträffar, kan exempelvis för
organisationen icke vara af någon som helst betydelse, huruvida
de nuvarande bestämmelserna, att patent må meddelas
endast å uppfinningar, som afse industriella alster eller
särskilda sätt för sådana alsters tillverkning, och att, om
uppfinning afser lits- eller läkemedel, patent ej må meddelas
å sjkifva varan, utan endast å ett särskilt sätt för dess tillverkning,
böra undergå någon förändring eller om så bör
ske i fråga om stadganden, som angå tiden för patents
giltighet, skyldigheten att utöfva patenterad uppfinning
och påföljden för underlåtenhet i sådant hänseende m. in.

Organisationens
förhållande
till
lagstiftningen
å hithörande
områden.

154

Olika system
för patentärendenas

behandling.

Ett undantag från nämnda regel utgör frågan om det
system, som bör ligga till grund för patentärendenas behandling.
Denna fråga är emellertid af den fristående natur, att
intet hindrar att redan nu taga ställning till densamma.

Förfarandet i fråga om patents meddelande är i
gällande lagstiftningar ordnadt efter hufvudsakligen två
olika system, nämligen anmälning sförfarandet och för pr öfning
sförfarandet. Enligt det förra föregås patentmeddelandet
i regeln icke af någon annan pröfning, än om de
af lagen föreskrifna formaliteter behörigen iakttagits.
Följaktligen erbjuder patentet i och för sig ingen garanti
för uppfinningens skyddsberättigande och för patentets
giltighet. Huruvida patentet är giltigt, får sedermera pröfvas
af domstol. Enligt det senare underkastas uppfinningen
före patentmeddelandet en granskning, därvid vederbörande
myndighet, så vidt ske kan, tillser om sådana förutsättningar
äro för handen, att ett giltigt patent kan meddelas,
och särskildt, huruvida uppfinningen i fråga är ny. Först
om denna granskning utfaller tillfredsställande, meddelas
patent. Med såväl anmälningssystemet som förpröfningssystemet
kan förenas det s. 1c. uppbudsferfarandet, enligt
hvilket, innan patent meddelas, ett offentligt uppbud sker,
hvarigenom allmänheten lämnas tillfälle att hos patentmyndigheten
anmäla, om hinder enligt dess förmenande
förekommer mot patentets beviljande.

Anmälningssystemet är det äldre. Det tillämpas i
de romanska länderna, exempelvis i Frankrike, Belgien
och Italien. Äfven England tillhörde till år 1905 de länder,
där förpröfning af till patent anmälda uppfinningars nyhet
icke ägde rum. I sistnämnda land förekom dock en viss
pröfning, nämligen huruvida två samtidigt oafgjorda ansökningar
kolliderade, hvarjemte ett uppbudsförfarande
tillämpades för att lämna en tidigare patentsökande eller
innehafvare af ett tidigare meddeladt patent tillfälle att
göra invändning, i händelse den nya ansökningen vore
helt eller delvis identisk med den tidigare ansökningen
eller det tidigare meddelade patentet.

Förespråkarne för anmälningsförfarandet hafva till
förmån för detsamma anfört, bland annat, att huru omsorgsfullt
granskningen af patentärenden än sker enligt
förpröfningssystemet, misstag ej kunna- förekommas samt

155

att full visshet om patentens giltighet ej kan vinnas.
Många viktiga uppfinningar, hvilkas nyhet och egenart
bestått profvet vid deras praktiska utöfning och hvilkas
betydelse ingen därefter underskattat, hade af profvande
patentmyndigheter förklarats icke nya eller icke patenterbara.
Anmälningsförfarandet hvilade på den riktiga grundtanken,
att pröfning af uppfinningar, hvilken endast behöfde
förekomma vid tvister, försigginge på ett stadium,
då i de flesta fall uppfinningen kommit till utöfning och
dess praktiska värde visat sig, hvarigenom uppfinningen
bättre kunde bedömas, än om den blott funnes beskrifven
eller i ringa omfattning utöfvad.

Vidare har, särskildt med hänsyn till patentens giltighetstid,
hvilken i allmänhet räknas från ansökningens inlämnande,
framhållits, att vid anmälningsförfarandet ett
skyndsammare meddelande af patenten vunnes, hvilket
vore önskväxdt.

Invändningarna mot anmälningsförfarandet hafva
hufvudsakligen gått ut på, att industri och handel komme
att öfversvämmas af värdelösa patent och att ett enligt
nämnda förfarande meddeladt patent icke vore något egentligt
patent utan endast ett tillståndsbevis att anhängiggöra
process i händelse af intrång. Det vore ett system
för dem, hvilka hade nödiga tillgångar att gent emot
andra göra sin rätt gällande.

Förpröfningssystemet leder sitt ursprung från Nordamerikas
förenta stater, hvarest det infördes genom 1836
års patentlag. Därifrån öfverfördes det till den tyska
lagstiftningen, där det emellertid förenats med uppbudsförfarandet.

Det amerikanska systemet följes exempelvis i Canada
och Japan, det tyska exempelvis i Danmark, Norge, Österrike,
Ryssland och Finland.

De invändningar, som pläga göras mot förpröfningsförfarandet,
torde hufvudsakligen sammanfalla med hvad
som, på sätt nyss nämnts, anföres till förmån för anmälningsförfarandet.
Därjämte hafva uttalats farhågor för att
det alltjämt växande granskningsmaterialet småningom
genom sin mängd skulle omöjliggöra en verksam nyhetsgranskning.
Oaktadt de invändningar, som gjorts, har
likväl ej i någon af de stater, där förpröfningssystemet
vunnit tillämpning, på allvar ifrågasatts, att det skulle

156

helt utbytas mot a nmälningsför farandet. Fastmer har med
styrka framhållits dess stora betydelse för industriens
utveckling i de länder, där det tillämpas.

Nordamerikas Om ett par uppmärksammade uttalanden angående

Brenta stata. amerJkangka patentväsendets betydelse för landets industriella
utveckling vill kommittén erinra. Vid den för
patentväsendets ställning och utveckling betydelsefulla och
grundläggande kongressen i Wien år 1873 hade dåvarande
chefen för nordamerikanska patentmyndigheten ett anförande,
däri han yttrade, bland annat, hurusom endast
antalet patent, som meddelats sedan år 1836, då ny
patentlag började tillämpas och »Patent Office» organiserades,
skulle vara tillräckligt bevis för påståendet, att
amerikanska systemet visat sig på ett förvånande sätt
uppmuntra och egga uppfinningsförmågan ej endast inom
eget land utan öfverallt i världen. Han ansåg sig utan
öfverdrift kunna påstå, att hälften af de i Amerika beviljade
patenten kunde anses lönande, ehuru naturligtvis i
växlande grad; hvarför det äfven torde kunna sägas, att
det amerikanska patentsystemets inverkan på uppfinningarna
och på uppfinnarna själfva varit öfver all förväntan
gynnsamt. Beträffande systemets inverkan på den amerikanska
industriens intressen, hade af statssekreteraren till
industriidkare utsändts en fråga i sådant hänseende, och
hade med knappast några undantag de tillfrågade industriidkarna
svarat, att patentväsendet utan allt tvifvel inverkade
fördelaktigt på landets förkofran. Det hade på kompetent
håll uppskattats, att för det dåvarande från sex till sju
åttondelar af det ofantliga kapital, som vore nedlagdt i
den amerikanska industrien, direkt eller indirekt vore
baserade på patent. I själfva verket vore det nästan
omöjligt att bilda ett industriellt bolag i Amerika utan att
först förfoga öfver patent för någon uppfinning af värde.

Vid ett sammanträde hos the American Institute of
Chemical Engineers hölls den 22 december 1911 ett
anförande, däri erinrades om, bland annat, hurusom
patent väsen det i vidsträckt mått och sannolikt mer än
någon annan faktor bidragit till den förvånansvärda
mekaniska och industriella utveckling, som försiggått i
Amerika under det sista århundradet och framför allt
under dess senaste fyrtio år. Hvilka brister man än kunde
finna hos det amerikanska patentväsendet och huru strängt

157

man kunde kritisera detsamma, finge dock icke glömmas,
att lagen angående patent såsom nettobehållning beredt
Amerika stora förmåner. Amerikanaren vore i hög grad
begåfvad med uppfinnaretalang och denna talang hade i
oerhörd grad lifvats och eggats genom den belöning, som
patentväsendet möjliggjort. En hel armé af uppfinnare
hade utbildats i Amerika, och många af de gjorda uppfinningarna
hade utgått från anspråkslösa och fattiga förhållanden
och den pekuniära vinst, som dessa uppfinningar
under patentlagens skydd förskaffat uppfinnarna, hade
gått långt utöfver hvad dessa på något annat sätt kunnat
förvärfva.

Det i Tyskland gällande sättet för patentmeddelandet
genom pröfning och uppbud har från första början af
dess tillämpning gifvit anledning till stridiga meningar,
i början särskildt på grund af det ringa procenttalet
meddelade patent i förhållande till antalet ansökningar.
Den växande arbetsbördan hos patentmyndigheten har
äfven väckt tanken på önskvärdheten af förenklingar i
förfarandet. Förslag hafva väckts att såväl kvantitativt
som kvalitativt inskränka pröfningen. I förstberörda syfte
har, bland annat, föreslagits att införa ett fakultativt anmälningssystena,
så att ej hvarje patentansökan skulle
underkastas pröfning, Titan skulle efter sökandens aml för
viss tid ett skydd utan pröfning medgifvas eller pröfningen
göras beroende af invändning från annan. Beträffande
den kvalitativa inskränkningen af pröfningen
har föreslagits, att pröfningen skulle inskränkas till uppfinningens
nyhetsgranskning med hänsyn till befintlig
litteratur och äfven denna granskning inskränkt till viss
tidsperiod. Det skulle således icke undersökas, huruvida
uppfinningen förut varit öppet utöfvad, och ej heller
skulle patentmyndigheten öfver hufvud taget, om efter
verkställd litteraturgranskning vissa nya moment befunnits
utmärka den föreliggande uppfinningen, ingå i ett kritiskt
bedömande af huruvida dessa moment vore af den beskaffenhet,
att patent borde meddelas. Gentemot dessa
förslag hafva emellertid framhållits det rådande systemets
stora fördelar. Genom patentmyndighetens, sökandens
och allmänhetens gemensamma arbete klargjordes uppfinningsbegreppet.
Patentmyndigheten frånskilde åt uppfinnaren
genom sin granskning hvad som hindrande stode

Tyskland.

158

England.

i vägen och. frammanade ofta förbättringar af uppfinningen.
Förpröfningen vore en värdefull rådgifvare åt
industrien, den varnade för gagnlösa sträfvanden och
onödiga utgifter. Granskningen åstadkomme en rättssäkerhet,
hvarpå industrien satte stort värde. Den skärpte
formuleringen af anspråken och bragte uppfinningens
omfång inom riktiga gränser. Till följd däraf vore de
tyska patenten ekonomiskt sedt värdefullare än andra
länders patent. Afstode man från tvånget af pröfning
för alla patentansökningar, hotades industrien att öfversvämmas
af skyddsrätter å föremål, som ej vore patenterbara.
En opröfvad uppfinning kunde icke omsättas i
penningar. Till följd häraf komme vid ett frånträdande
af förpröfningen just de mindre och obemedlade uppfinnande
intressen i förhållande till den kapitalstarka
industrien att blifva lidande. För alla parter vore det
en förlust, om man afstode från eller inskränkte patentmyndighetens
sofrande och klargörande verksamhet, då
patentmyndigheten i rikaste mått förfogade öfver erforderligt
material för sitt arbete.

Englands öfvergång till förpröfningssystemet föregicks
af en kommittéutredning. Fördelarna af en verklig
förpröfning, sådan den praktiserades särskild! i Tyskland
och Nordamerikas förenta stater, började alltmer uppmärksammas
i England, och från olika håll yrkades, att
en fullständigare pröfning borde utföras och mer åtgöras
till uppfinnarnes understödjande än hittills skett. Ehuru
motsatta åsikter ingalunda uteblefvo, föranleddes dock
slutligen »Board of Trade» att tillsätta eu »departemental
committee» för att, bland annat, undersöka och utreda
lämpligheten af att i den engelska patenträtten införa
nyhetspröfning, därvid likväl betonades, att fråga voro
endast om en begränsad sådan pröfning.

Nämnda kommitté hörde ett stort antal sakkunniga
och föranstaltade jämväl en undersökning, i hvad mån
meddelade engelska patent verkligen voro nya och giltiga.
I detta syfte underkastades alla engelska patent, hvilka
meddelats under första veckan i juni månad under hvart
och ett af åren 1897, 1898 och 1899, en fullständig nyhetsgranskning
genom patentmyndighetens försorg. Ehuru vid
granskningen endast togs hänsyn till efter år 1877 meddelade
engelska patent, visade det sig, att mer än 42

159

proc. af de undersökta patenten afsåge uppfinningar, som
till större eller mindre del redan voro kända. Af de körda
sakkunniga uttalade sig också flertalet för den ifrågasatta,
begränsade nyhetspröfningen. Kommittén afgaf sitt betänkande
i januari 1901 ock yttrade däri, bland annat, att
kommittén, på grund såväl af de gjorda undersökningarna
som af kommittéledamöternas egen erfarenhet, kommit till
den öfvertygelsen, att meddelandet af ogiltiga patent innebure
en allvarlig olägenhet, så tillvida som därigenom
intrång gjordes på industriens rörelsefrihet samt lojala
näringsidkare och uppfinnare besvärades. Detta förhållande
tillsammans med det resultat, som den förutnämnda undersökningen
lämnat, utgjorde, enligt kommitténs mening, ett
tvingande argument för införande af en pröfning med
hänsyn till, huruvida eu uppfinning vore känd genom
äldre patent.

I öfverensstämmelse med hvad omförmälda kommitté
föreslagit, utfärdades sedermera lagen den 18 december
1902, hvilken, hvad angår förpröfningen, stadgar, att en
till patentmyndigheten inkommen patentansökan skall
underkastas, förutom förut föreskrifven granskning, vidare
pröfning, för att det må utrönas, huruvida uppfinningen i
sin helhet eller endast delvis utgör föremål för anspråk
eller är beskrifven i tidigare patent, som, innan ansökningen
inkom, blifvit offentliggjordt och beviljats på grund
af ansökning, hvilken i de förenade konungarikena blifvit
gjord inom femtio år, räknadt från den tid, då ifrågakommande
ansökning ingafs.

Detta stadgande återfinnes i den nya engelska patentlagen
af den 28 augusti 1907 och har, såvidt kommittén
har sig bekant, verkat till belåtenhet.

Äfven i Frankrike, där eljest principen om patentens
meddelande utan förpröfning ända från patentväsendets
införande genom patentlagen af år 1791 ansetts såsom
en patentlagstiftningens hörnsten, synes man på sista tiden
börjat rubbas i sin öfvertygelse om anmälningssystemets
företräde.

Den 23 oktober 1908 väcktes sålunda inom franska
deputeradekammaren motion i syfte att i Frankrike införa
fullständig förpröfning af till patent anmälda uppfinningar.
I motionen anfördes, bland annat, att principen att meddela
patent utan förpröfning icke längre motsvarade den när -

Frankrikev

160

Sverige.

varande tidens förändrade ekonomiska förhållanden. Förut
hade konkurrensen på det industriella området ännu icke
fått den internationella karaktär, hvilken nu tvingade
hvarje land att icke försumma något för att sätta sina
ekonomiska hjälpmedel i jämnhöjd med sina grannars.
Hvilken mening man än kunde hafva, yttrar motionären
vidare, om det ena eller andra systemets företräde, måste
man dock medgifva, att ur praktisk synpunkt resultatet
af förpröfningen dock vore sådant, med hänsyn till såväl
uppfinnarne som affärsmännen, att i närvarande stund en
bestämd benägenhet för densamma gjorde sig gällande,
såsom bättre harmonierande med den ekonomiska situation,
som skapats genom senare tiders industriella uppfinningar
och vetenskapliga upptäckter. Motionen godkändes
af vederbörande utskott den 11 juni 1909, men
synes ännu icke vara behandlad af deputeradekammaren.

Det system, man i vårt land genom bestämmelserna i
nu gällande patentförordning af den 16 maj 1884 tänkt sig
för patentärendenas behandling, var anmälningsförfarandet,
förenadt med uppbudsförfarande. Den kommitté, som den
11 maj 1877 tillsatts för utarbetande af, bland annat, förslag
till ny patentförordning, gaf, såsom i inledningen å
sidd. 10 och 11 närmare omnämnts, utan tvekan i principiellt
hänseende företräde åt förpröfningsförfarandet, men ställde,
kanske hufvudsakligen med hänsyn till den kostnad, som
vore förenad med en tillämpning af förpröfningssystemet
och som ansågs icke stå i rimligt förhållande till det
jämförelsevis ringa antalet uppfinningar, hvarå patent hos
oss söktes, sitt förslag på anmälningsförfarandets grund,
ehuru kommittén ansåg hvarje patentansökan i andra
hänseenden än uppfinningens nyhet böra undergå en noggrann
pröfning med hänsyn till såväl handlingarnas form
som deras innehåll. Rörande anledningen, hvarför i förslaget
intagits den bestämmelse, som jämväl i något förändrad
form införts i patentförordningen, att om vid
patentansökningens pröfning befunnes, att uppfinningen
i fråga uppenbarligen icke vore ny, patentmyndigheten
skulle äga att genast afstå ansökningen, yttrade kommitterade,
att, därest patentmyndigheten på grund af egen
erfarenhet skulle finna utom allt tvifvel, att det föremål,
hvarå patent söktes, icke vore nytt, det ej kunde vara
lämpligt, att det ena statsorganet utställde en urkund, som

161

skulle gifva stöd åt anspråk, hvilka redan då uppenbarligen
befunnits ogrundade och sedermera, så snart
påstående härom väckts, måste af ett annat statsorgan
uttryckligen förklaras oberättigade.

Det afsedda behandlingssättet för patentärenden har,
såsom ofvan nämnts, aldrig blifvit följ dt. Man sökte från
första stund att så godt med tillgänglig arbetskraft i
sjkifva verket lät sig göra tillämpa det ur patentteknisk
synpunkt vida mer tilltalande förpröfningssystemet.

Att detta skett med Ivungl. Maj:ts och Riksdagens
gillande, framgår otvetydigt af de uttalanden rörande
behofvet af ökade arbetskrafter för patentärendenas behandling,
som af statsmakterna v id upprepade tillfällen
gjorts.

Rörande betydelsen af förpröfningssystemet yttrade
patent- och registreringsverket i sin ofvannämnda skrifvelse
af den 26 oktober 1906, att ett utveckladt patentväsen
vore för ett lands industri af en betydelse, som icke finge
underskattas, och man måste i våra dagar beteckna de
länder, i hvilka patent meddelades utan förpröfning jämväl
i afseende å uppfinningens nyhet, såsom mindre högt
stående i patenträttsligt afseende. Förpröfningssystemet
vore icke blott principiellt riktigast, Det vore, emedan det
hindrade tillkomsten af en mängd i följd af bristande
nyhet hos uppfinningarna värdelösa patent, tillika det
system, som erbjöde de största praktiska fördelarna såväl
för uppfinnarne som ock för industrien, hvilken hade att
tillgodogöra sig uppfinningarna. Visserligen vore det
sant, att förpröfningen icke kunde tänkas blifva i hvarje
ärende så fullständigt, noggrant och sakkunnigt verkställd,
att icke en eller annan uppfinning, som egentligen
bort med hänsyn till äldre patent afslås, sluppe igenom.
Sadana fall torde dock i de länder, där systemet nått sin
högsta utveckling, kunna betraktas såsom ganska sällsynta
undantag. Att den i patent- och registreringsverket
verkställda förpröfningen, ehuru behäftad med
kännbara brister, haft ett afsevärdt inflytande på patentväsendets
i vårt land utveckling, ådagalades genom ett
angifvande af mängden ansökningar, som afslagits, förklarats
förfallna eller återtagits.

Den tabell, som ämbetsverket i detta afseende åberopat,
omfattande åren 1885—1905, har kommittén låtit

162

fullständiga för tiden till utgången af år 1911, och bifogas
densamma bär nedan.

Kommittén har låtit verkställa undersökning rörande
verkan af nyhetsgranskningen, omfattande under åren
1905—1907, 1908 samt 1911 afgjorda ärenden, därvid
undersökts, huru många ansökningar som godkänts, afslagits,
förfallit eller återtagits dels utan dels med verksam
nyhetshänvisning. Med verksam nyhetshänvisning
afses här, att densamma föranledt antingen att ansökningen
icke ledt till patent eller, om patent meddelats,
att ansökningen ändrats.

Afslagna, återtagna och förfallna

	1885	1886	1887	1888	1889	1890	1891	1892	1893	1894	1895	1896	1897
I. Afslagna på grund af:
Patentafgift ej erlagts ...	n	5	3	3	2	4	3	6	11	9	2	O	4
Äganderätten till uppfin-
ningen har ej styrkts	3	-	-	-	-	1		1	2		2	—	—
Uppfinningen är ej pa-
tenterbar enl. §§ 1 och 2	9	3	3	9	11	4	2	1	3	4	11	8	5
Patentanspråkens nya
formulering krafvel'' ny
ansökning ...............											1	2	—
i Uppfinningen är ej ny ..	51	43	63	103	no	113	86	93	116	141	210	235	244
Summa	69	51	69	Ilo	123	122	91	101	132	154	226	250	253
11. Förfallna på grund
af:
Meddeladt förelägg, ej
fullgjordt..................	32	24	31	36	27	18	18	24	17	27	54	69	56
} Ansökningen återtagits... Summa S:um	16	36	42	36	88	94	126	126	116	140	145	161	179
117	in	142	187	238	234	235	251	265	321	425	480	488
Summa under året slut-
behandlade	323	575	662	681	704	839	941	950	954	.1,198	1,264	1,373	1,637
Procent afslagna och för-
fallna .....................		19.30	21.45	27.40	33. si	27.8 9	24.9 7	26.42	27.7 8	26.79	33.62	35.03	29. si

163

Af utredningen framgår, att beträffande 6,891 under
åren 1905—1907 slutbehandlade ärenden 4,993 ansökningar
kungjorts, däraf 2,514 eller 50.3 5 proc. utan och
2,479 eller 49.6 5 proc. med verksam nyhetshänvisning
samt att af 1,898 afslagna, förfallna och återtagna ansökningar
endast beträffande 198 ansökningar eller 10.4 3 proc.
ej anförts nyhetshänvisning. Mot 60.6 proc. af samtliga
slutbehandlade ärenden hade alltså framställts verksamma
nyhetshänvisningar.

För år 1908 omfattar undersökningen 3,205 slutbehandlade
ärenden. Af dessa kungjordes 2,373, däraf 1,001

patentansökningar åren 1885—1911.

1 j 1898	1899	J1900	1901	1902	1903	1904	1905	1906	1907	1908	1909	1910	1911	Summa		Medeltal pr år antal
antal	%
4	9	I 16	4	8	16	8	10	4	5	4	5	9	9	174	1	24	6	44
-	-	-		-	1		1	-	i	2	3	i	1	19	-	14	-	70
20	10	3	-	14	7	5	6	4	4	9	6	6	9	176	1	27	6	51
—	_	_	_	_	_		_		2				2	7		05		26
356	435	357	346	311	295	289	236	247	274	311	325	311	332	6,033	43	07	223	44
380	454	376	350	333	319	302	253	255	286	326	339	327	353	6,409	45	77	237	37
84	121	89	no	90	91	in	66	78	85	77	92	84	84	1,695	12	OS	62	77
246	210	238	294	253	252	311	257	285	438	471	417	446	490	5,903	42	14	218	63
700	785 t	703	754	676	662	724	576	618	809	874	848	857	927	14,007	100	-	518	77
1,589	1,838	2,020	2,465	2,350	2,337	2,628	2,083	2,080	2,850	3,251	2,796	2,819	2,929	46,136	-	-	1,708	J
44.0 5	42.71	34.S0	30.63	28.7 7	28.3 3	27.5 5	27.65	29.71	28.3 9	26.88	80.33	30.io	31.65	30.3 6	_	_	_	_ i

164

Svenska
patentens
gagn för
industrien.

eller 42.18 proc. utan och 1,372 eller 57.82 proc. med
verksam nyhetshänvisning och af 832 afslagna, förfallna
och återtagna ansökningar voro endast 82 eller 9.8 6 proc.
utan nyhetshänvisning. Mot 66 proc. af samtliga afgjorda
ärenden hade sålunda framställts verksamma nyhetshänvisningar.

För år 1911 omfattar undersökningen 2,923 ärenden.
Af dessa kungjordes 2,002 ansökningar, däraf 892 eller
44.5 6 proc. utan och 1,110 eller 55.44 proc. med verksam
nyhetshänvisning. 804 ärenden afslogos, förklarades förfallna
eller återtogos med och 117 utan nyhetshänvisning.
Mot 65 proc. af samtliga ärenden hade alltså framställts
verksamma nyhetshänvisningar.

Nu anförda siffror torde nogsamt visa det betydande
inflytande, förpröfningen haft till förebyggande af industriens
öfversvämmande af värdelösa patent.

En sammanfattning af undersökningen bifogas härefter.

Granskningsresultatet under åren 1905—1907, 1908 och 1911.

År	Utan verksam nyhets-hänvisning	Med verksam nyhetshänvisning.	Sammanlagda* antalet afgjorda ansökningar	Ansökningar med verk-sam nyhetshänvisning i °/o af samtliga
Godkända med formell anm. af granskaren	Godkända utan formell anm. af granskaren	Afslagna, åter-tagna, förfallna	Godkända	Förfallna och återtagna	Afslagna
1905—1907	1,245	1,269	198	2,479	993	707	6,891	60.6
1908	518	483	82	1,372	476	274	3,205	66.0
1911	639	253	117	1,110	466	338	2,923	65.0
Summa	2,402	2,005	397	4,961	1,935	1,319	13,019	63.0

Att de svenska patenten i ej ringa grad gagnat vår
inhemska industri, torde näppeligen kunna bestridas, och
det skulle förvisso erbjuda stort intresse och ingalunda
sakna verklig betydelse, om med tillfredsställande grad
af visshet kunde uppvisas, i hvilken utsträckning de
svenska patenten kommit den svenska industrien till godo.
Det lärer dock vara uppenbart, att härför skulle fordras

ganska vidlyftiga förarbeten. Kommittén bar dock icke
velat helt och hållet undanskjuta denna frågas besvarande
och har därför låtit beträffande de under åren 1901—1905
i Sverige beviljade patenten undersöka, huru många af
dem antingen från början beviljats åt eller sedermera,
såvidt patentregistret utvisar, öfverlåtits på svenska bolag
eller enskilda personer, och för hvilka årsafgift erlagts
åtminstone under 5 år.

Till resultat har erhållits

för år 1901 ett antal af 182 patent,

» 1902 » 223 » ,

» 1903 » 271 i. ,

» 1904 » 341 » ,

» 1905 » 242 »

Redan det förhållandet att minst 5 årsafgifter blifvit
erlagda torde kunna anses ådagalägga, att dessa patent
varit af betydelse för vår industri. Ty det kan knappast
antagas, att om uppfinningen i fråga visat sig utan värde,
patenthafvaren fortsatt ens så länge med att hålla patentet
vid lif. Här torde ock förtjäna anmärkas, att ett patents
tidiga förfallande icke under alla omständigheter utgör
bevis för att det saknat all praktisk betydelse. Många
patent äro redan från början icke beräknade för en längre
tillvaro. Har en grundläggande uppfinning blifvit gjord,
vidtagas ofta antingen vid dess utarbetande för marknaden
eller ock senare, sedan utöfningen af densamma
kommit i gång, förändringar och förbättringar, hvilkas
betydelse det icke är lätt att redan från början säkert
beräkna. En försiktig patenthafvare underlåter då icke,
för att ej förekommas af andra, att söka förvärfva patent
å dessa förändringar, af hvilka patent ett efter annat får
förfalla, allt eftersom det visar sig, åt hvilket håll utvecklingen
går. Äfven dessa kortvariga patent hafva
således sin uppgift att fjolla, hvilken icke bör lämnas ur
räkningen.

Bestämmes såsom gräns, att för patenten erlagts
afgift för minst 10 patentår, synes tvifvel näppeligen
kunna råda, att dessa patent verkligen upptagits af vår
svenska industri. Resultatet blir i sådant fall följande:

166

för år 1901 ett antal af 64 patent,

)) 1902 » 83 » ,

)) 1903 )) 113 » ,

» 1904 » 104 »

Härvid är dock att märka, att antalet för år 1904
ock äfven för år 1903 är för lågt, då samtliga under
dessa år beviljade patent ännu icke kunnat uppnå tio
patentår. Af samma skäl bär uppgift för år 1905 utelämnats
såsom blifvande alltför ofullständig.

En annan utgångspunkt för att belysa de svenska
patentens förhållande till vår industri vore att undersöka,
i hvilken omfattning nya industrigrenar uppstått, hvilka
grundats på patent och fortfarande i större eller mindre
utsträckning basera sin tillverkning på patenterade uppfinningar.
Det skulle föra för långt att här försöka komma
ens närmelsevis till någon fullständighet. Exempelvis
må dock erinras om följande industriella företag, af
hvilka flera kunna räknas bland våra mera betydelsefulla,
nämligen:

Nitro glycerin- Aktiebolaget, Stockholm, Allmänna
Svenska elektriska aktiebolaget, Västerås, Aktiebolaget
Separator, Stockholm, Aktiebolaget Primus, Stockholm,
Aktiebolaget Baltic, Södertälje, Aktiebolaget de Lavals
Ångturbin, Stockholms län, Aktiebolaget Diesels motorer,
Stockholms län, Aktiebolaget L. M. Ericsson & C:o,
Stockholm, Aktiebolaget Lux, Stockholm, Svenska
Aktiebolaget Gasaccumulator, Stockholm, Aktiebolaget
Gerh. Arehns Mek. Verkstad, Stockholm, Aktiebolaget
Svenska kullagerfabriken, Göteborg.

Men med dessa och andra industriföretag, hvilkas
tillkomst torde kunna sägas vara föranledd af patent,
är dock patentens inflytande på vår industri naturligtvis
ingalunda uttömd. Flera af våra äldre industriföretag
hafva under skyddet af erhållna patent upptagit helt
nya fabrikationsområden eller ock infört förbättringar å
och vidare utvecklat sitt tidigare arbetsområde. Förbises
får ej heller, hurusom personer i små omständigheter
genom patentskydd å af dem gjorda uppfinningar lyckats
förskaffa sig ekonomiskt välstånd.

Huru ofullständig den föregående framställningen än
varit, torde den dock tillräckligt visa, att det svenska

167

patentväsendet lyckats tillvinna sig industriens förtroende
och. med framgång arbetat mot sitt föresätta mål: att
gagna vår inhemska industri.

Af hvad ofvan anförts framgår, att anhängare af
anmälningssystemet till stöd för detsamma hufvudsakligen
åberopa, att vid detta systems tillämpning patentansökningarna
hastigare bringas till afgörande och att den
omständigheten, att granskning af uppfinningens nyhet
då icke äger ruin, är af jämförelsevis ringa betydelse, då
en dylik granskning, särskild! på det tidiga ansökningsstadiet,
aldrig kan blifva tillförlitlig. Att det första skälet
äger sin riktighet, är obestridligt. Däremot kan kommittén
icke instämma i den andra af de framhållna synpunkterna.
Väl är det sant, att en nyhetsgranskning icke kan blifva
absolut tillförlitlig; men erfarenheten har på det mest
otvetydiga sätt gifvit vid handen, att synnerligen stora
garantier i berörda hänseende därigenom ernås. Den utredning
angående nyhetsgranskningens inverkan på patentansökningarnas
behandling hos oss, som kommittén låtit
verkställa och för hvilken ofvan är redogjordt, utgör äfven
ett godt bevis härför. Att dessa garantier äro af stor
betydelse såväl för uppfinnarne som för industrien, anser
kommittén vara ställdt utom allt tvifvel. A ena sidan
skall det för en uppfinnare, hvilken erhållit patent å en
uppfinning, rörande hvars nyhet icke någon pröfning ägt
rum, säkerligen vara förenadt med icke oväsentlig svårighet
att göra uppfinningen fruktbärande. Det ligger nämligen
i sakens natur, att man inom industrien skall ställa
sig ganska betänksam i fråga om exploaterandet af en
sådan uppfinning, då icke någon som helst garanti finnes
för att icke patentet, sedan kostnader och kanske betydande
sådana blifvit för ändamålet använda, förklaras ogillt på
den grund att uppfinningen icke varit ny. Säkerligen
skulle många af de patent, hvilka, på sätt nyss nämnts,
kommit till användning i svensk industri till gagn såväl
för denna som för uppfinnarne, förblifvit obrukade, om
ej patentens meddelande föregåtts af en nyhetsgranskning.
Å andra sidan kan ett utsträckt användande eller till och
med blotta tillvaron af en hel mängd patent, hvilka till
följd af bristande nyhet hos uppfinningarna aldrig bort
meddelas, innebära en allvarlig fara för industrien, då
därigenom obehöriga hinder för det fria och fullt lojala

Kommitténs
yttrande och
hemställan
angående bibehållande
af
fÖrpr Öfning ssystemet.

168

Ifrågasatta

författnings ändringar.

tillgodogörandet inom industrien af den ena eller andra
uppfinningen skulle resas. Ett betänkligt osäkerhetstillstånd
skulle genom anmälningssystemets tillämpning otvifvelaktigt
uppstå ocli talrika tvister rörande bättre rätt till
uppfinningar för visso däraf blifva en följd. Det är därför
kommitténs bestämda uppfattning, att det för uppfinnare
och industri måste vara af den allra största betydelse, att
en undersökning rörande uppfinningens nyhet äger rum
före uppfinningens exploaterande; och en billigare och
mera betryggande granskning i sådant hänseende än den,
som verkställes genom vederbörande patentmyndigheter,
hvilka arbeta med tillämpande af förpröfningssystemet,
kan icke erhållas.

På grund af hvad sålunda anförts tvekar kommittén
icke att uttala, att ett öfvergifvande af nämnda system
skulle verka menligt för landets industriella utveckling.
Kommittén finner sig därför böra hemställa,

att förpröfningssystemet bibehålies och att åt
patent- och registreringsverket gifves en därför
ändamålsenlig organisation.

Sedan kommittén sålunda kommit till den uppfattningen,
att förpröfningssystemet bör bibehållas vid behandling
af patentärenden, har för kommittén till besvarande
uppstått den frågan, huruvida stadgandet i 6 § af gällande
patentförordning, att patentmyndigheten äger att genast
afslå en ansökning, om uppfinningen uppenbarligen icke
är ny, borde gifvas en ändrad lydelse, innefattande åliggande
för patentmyndigheten att verkligen efterforska,
huruvida uppfinningen vore ny eller ej. Då emellertid
kommitténs förslag ej innebär någon som helst förändring
i det för närvarande och allt sedan den nuvarande patentförordningens
tillkomst tillämpade förfarandet i fråga om
omfattningen af granskningen af uppfinningens nyhet,
anser kommittén en lagändring i berörda hänseende i
sammanhang med omorganisation af patent- och registreringsverket
icke vara af behofvet påkallad och så mycket
mindre lämplig som det synes kommittén angeläget, att
erforderliga lagändringar, så vidt sådant är möjligt,
genomföras i ett sammanhang vid revision af lagstiftningen
i dess helhet.

Något annat undantag än det nu behandlade från

169

ofvannämnda regel, att frågan om patentmyndighetens
omorganisation är oberoende af de materiella bestämmelser,
som äro meddelade för erhållande af patent, anser kommittén
i detta sammanhang icke i och för sig kräfva beaktande.

Hvad därefter angår frågan, huruvida omorganisationen
af ämbetsverket utan olägenhet kan genomföras
oberoende af den förestående revisionen af gällande lagstiftning
rörande skydd för varumärken och för mönster
och modeller, får kommittén anföra följande.

Det har icke från något håll ifrågasatts, och kommittén
anser icke heller för sin del, att man vid registrering af
varumärken bör frångå det system, som hittills i enlighet
med bestämmelserna i gällande varumärkeslag tillämpats
i fråga om pröfningen före registreringens medgifvande
af märkenas rätt till skydd vid jämförelse med förut
registrerade eller till registrering amnälda märken.

Det arbete och de anordningar, som kräfvas för verkställande
af denna pröfning, äro synnerligen omfattande,
och bör organisationen af varumärkesafdelningen lämpas
därefter. Det bör icke möta någon betänklighet att redan
nu fastslå grunderna för afdelningens sammansättning,
äfven om det kan förutsättas, att bestämmelserna i en
reviderad varumärkeslag komma att förorsaka ökadt arbete
å afdelningen.

Mönsterregistreringen, som enligt nu gällande lagom
skydd för vissa mönster och modeller endast omfattar
skydd för alster tillhörande metallindustrien, har hittills
icke förorsakat verket mycket arbete, då ansökningarnas
antal endast utgjort mellan 30 och 40 årligen. Genomföres
en mera omfattande mönsterlagstiftning, kommer
sådant påtagligt att förorsaka ökadt arbete för ämbetsverket
med registreringen. Något annat inflytande på
verkets organisation synes dock detta ej kunna få än
möjligen behof af ökade arbetskrafter å den afdelning,
där denna registrering är förlagd.

Att emellertid vissa lagändringar enligt kommitténs
mening blifva erforderliga i sammanhang med genomförande
af en ny organisation, framgår af det följande.

Ett ofta uttaladt och mycket eftersträfvadt önskemål
från industriens män och andra för det industriella rätts 22 -

Besvärsinstans
inom
ämbetsverket.

170

Besvärsafdelningar
inom
utländska
patentmyndigheter.

skyddet intresserade personer har varit inrättande af eu
besvärsinstans, speciellt anordnad och sammansatt för att
upptaga besvär i ärenden rörande den industriella äganderätten.
I flere kulturstater med väl ordnadt patentväsen
hafva särskilda besvärsafdelningar anordnats inom de
myndigheter, som hafva att handlägga dessa ärenden.
Så är förhållandet exempelvis i Tyskland, Österrike, Norge
och Nordamerikas förenta stater.

I Tyskland inrättades särskilda besvärsafdelningar
inom patentmyndigheten genom patentlagen af den 7 april
1891. Dessförinnan fanns det endast ett slag af afdelningar,
närmast motsvarande de nuvarande s. k. anmälningsafdelningarna,
hvilka det tillkommer att i första instans
handlägga inkomna patentansökningar. Två afdelningar
voro då ömsesidigt besvärsinstans, den ena öfver den
andra. Ledamöterna i de nuvarande besvärsafdelningarna
äro i stor omfattning valda utom ämbetsverket och förordnade
för en tid af fem år i sänder. Besvärsafdelnings
beslut fattas i närvaro af fem ledamöter. Besvärsinstans
i varumärkesärenden, hvilka i Tyskland behandlas på
samma sätt som hos oss, blef med ikraftträdandet af lagen
till skydd för varubeteckningar af den 12 maj 1894
patentmyndighetens ena besvärsafdelning. Mot besvärsafdelnings
utslag kan talan icke vidare fullföljas till högre
instans.

De inom österrikiska patentmyndigheten på grund af
lagen om skydd för uppfinningar den 11 januari 1897
inrättade besvärsafdelningarna äro i det hufvudsakliga
inrättade och funktionera efter samma grunder som motsvarande
afdelningar i Tyskland. Då behandlingen af varumärkesärenden
ej tillhör patentmyndigheten i Österrike,
äro dock besvär i dessa ärenden ej föremål för besvärsafdelningens
handläggning.

Enligt den norska lagen om styrelsen för det industriella
rättsskyddet af den 2 juli 1910, hvilken trädde i
kraft den 1 januari 1911, skall styrelsen bestå af två
afdelningar. I den första afdelningen, anmälningsafdelningen,
skola inkommande ansökningar rörande industriellt
rättsskydd behandlas. I den andra afdelningen behandlas
ärenden angående pröfning af de beslut, som första afdelningen
bär fattat. Andra afdelningens beslut kunna i

171

allmänhet ej öfverklagas. Endast i fråga om den tolkning
af lagen, som lagts till grund för beslutet, kan saken
fullföljas inför domstol. Enligt förutvarande bestämmelser
kunde patentsökande, som ej åtnöjde sig med den dåvarande
patentkommissionens beslut, vända sig till patentkommissionen
med begäran om beslutets pröfning genom
en öfverpatentkommission, bestående af sju för tillfället
och med hänsyn till ärendets beskaffenhet af konungen
förordnade män. En varumärkessökande, som var missnöjd
med registrator^ beslut, kunde hänskjuta ärendet
till vederbörande regeringsdepartement. Till stöd för införandet
af den nya besvärsinstansen anfördes, att densamma
icke borde, såsom dittills öfverkommissionen, stå
utanför styrelsen och sammansättas af tillfälliga medlemmar
för hvarje särskild sak. Den borde däremot inordnas
såsom ett ständigt led inom styrelsen. Först därigenom
kunde medlemmarna af denna besvärsinstans genom
praktik förvärfva sig sådan nödvändig insikt i sakernas
behandling och de spörsmål, som anginge det industriella
rättsskyddet, att afdelningens beslut kunde fattas med
den auktoritet, som kunde fordras, då besluten i väsentlig
män skulle medverka att skapa prejudikat äfven med
hänsyn till lagens tolkning.

Hvad beträffar Nordamerikas förenta stater, äro för
såväl patent- som varu märkesärenden besvärsinstanser
anordnade inom patentverket. För patentärenden finnas
för närvarande två besvärsinstanser, nämligen chefingenjörernas
af tre ledamöter bestående kollegium (Board of
examiners in chief), från hvilka saken kan fullföljas vidare
till patentverkets chef personligen. Men härifrån kan
sökanden, utom patentverket, gå vidare till the Court of
Appeals of the District of Columbia. Möjligheten står honom
emellertid ytterligare till buds att genom civil rättegångsöka
försvara sin rätt. Det synes vara en allmän åsikt, att
det är onödigt med så många besvärsmöjligheter och att
dessa både kunna och böra inskränkas. Hos kongressen
föreligger också förslag i den riktning, att de båda besvärsinstanserna
inom patentmyndigheten skulle reduceras till
en enda, livilket förslag af patentverkets chef i hans
senaste årsberättelse på det lifligaste t-illstyrkes. Denna
inskränkning skulle ske på sådant sätt, att patentverkets
chef, hans båda biträdande ställföreträdare samt de tre

172

Kommitténs
yttrande och
hemställan.

chefingenjörerna tillsammans bildade en enda besvärsinstans
inom patentverket, hvarvid för beslutmässighet
skulle fordras närvaro af tre bland dem. Från detta
kollegium skulle kunna appelleras såsom nu till the Court
of Appeals of the District of Columbia.

Hufvudsakligen efter förebilder från nu angifna länder
anser kommittén, att en besvärsinstans bör inrättas
inom patent- och registreringsverket. För närvarande
äger sökande, som är missnöjd med beslut, hvarigenom
patentansökning förklarats förfallen eller blifvit afslagen
eller ansökning om registrering af varumärke vägrats
eller ansökning om registrering af mönster förklarats förfallen
eller blifvit afslagen, att häröfver hos Konungen
anföra besvär. Dessa mål tillhöra numera regeringsrättens
upptagande och afgörande.

För inrättande af en besvärsinstans inom ämbetsverket
föreligga enligt kommitténs förmenande tungt
vägande skäl. Patentärendena äro af så egenartad beskaffenhet,
att det fordras alldeles särskilda kvalifikationer
hos de personer, hvilka skola pröfva riktigheten af de
beslut, som fattats i fråga om patentmeddelandet. Teknikens
område är så omfattande, att det för att helt och
ingående behärska alla dess olika grenar fordras personer
med inom olika fack utbildad sakkunskap. De spörsmål,
som det i patentärenden gäller att utreda, äro mången
gång af så invecklad och svårlöst natur, att det både
fordras fackkunskap och vana vid patentärendenas behandling
för deras rätta bedömande. Genom ett oriktigt
afgörande i fråga om en uppfinnings patenterbarhet kunna
stora ekonomiska intressen sättas på spel. Därför har
det framhållits såsom ett önskemål att vid dessa ärendens
afgörande kunna påräkna biträde af utomstående, speciellt
på det ifrågavarande området sakkunniga vid sidan af de
personer, som hafva till uppgift att helt ägna sitt arbete
åt dessa frågor.

Kommittén inser till fullo den synnerligen stora betydelsen
af en besvärsinstans, där i hvarje föreliggande
fall största möjliga sakkunskap vore till finnandes; och
anser kommittén detta mål bäst kunna vinnas genom att
inom patent- och registreringsverket inrätta en dylik
instans, där ett intimt samarbete kan äga rum mellan å

173

ena sidan personer af framstående duglighet och anseende,
hvilka hufvudsakligen genom praktisk verksamhet
på det ifrågavarande området förvärfvat erfarenhet, och å
andra sidan de mest bepröfvade männen inom ämbetsverket.

Enligt föreskrift i gällande instruktion äger ämbetsverket
att, då för utredning af förekommande ärenden
befinnes erforderligt att inhämta yttrande i tekniska ämnen
från sakkunnig person, som ej är hos verket anställd,
såsom dylikt biträde anlita den eller de personer, hvilka i
hvarje fall finnas lämpliga och som kunna vara villiga
att åtaga sig dylikt uppdrag. Denna föreskrift, som,
äfven med inrättande af en besvärsinstans, torde böra
bibehållas, tjänar emellertid ett helt annat syfte än en
ny besvärsinstans. Genom nämnda föreskrift möjliggöres
för ämbetsverket att införskaffa ytterligare upplysningar,
för den händelse ämbetsverket själft anser sig icke kunna
utan biträde af utomstående taga ställning till någon
föreliggande fråga. Det är endast i mycket sällsynta
fall, ämbetsverket begagnat sig af omförmälda rätt. Genom
inrättande af en besvärsinstans, så sammansatt att i den
samma funnes representerad ej mindre den högsta sakkunskapen,
såväl den tekniska som den juridiska, inom
patent- och registreringsverket än äfven den speciella
fackkunskapen hos det praktiska lifvets målsmän, beredes
sökandena möjlighet att, i händelse af behof, få sina
ansökningar så allsidigt som möjligt bedömda. Det torde
med säkerhet kunna antagas, att sådana ärenden, som
äro af en principiell innebörd eller eljest af mera tvistig
beskaffenhet, i allmänhet komma att blifva föremål för besvärsafdelningens
behandling, och härmed framstår äfven
en annan mycket viktig uppgift, som besvärsafdelningen
har att fylla, nämligen att bidraga till att befästa enhetligheten
vid ärendenas behandling, då dess beslut naturligen
komme att i hög grad medverka till att fastslå vissa
principer å hithörande område. Såsom förut nämnts, förekommer
inom ett flertal modernt organiserade patentverk
i utlandet anordningen med en särskild besvärsinstans.
Med den uppfattning, kommittén har angående
betydelsen af en sådan anordning är det tydligt, att
kommittén, då det gäller att omorganisera det svenska
patentverket, vill på det kraftigaste förorda, att detsamma

174

äfven i nu ifrågavarande hänseende organiseras efter fullt
moderna principer.

Kommittén vill ytterligare understryka, att bland de
patentsökande önskan att få till stånd en anordning sådan
som den ifrågavarande är mycket stark; och då kostnaderna
för ämbetsverkets verksamhet, och således äfven
för en blifvande besvärsafdelning inom verket, bestridas
med till verket inflytande afgifter, som till större delen
betalas just af de patentsökande, måste detta vara ett
ytterligare skäl för uppfyllande af omförmälda önskan.

Om än besvärsafdelningen skulle få sin största betydelse
för behandling af patentärenden, är det ingalunda
oviktigt att äfven besvär i varumärkesärenden. hänskjutas
dit. Bland de utomstående ledamöterna i besvärsafdelningen
skulle äfven finnas handelskunniga. Det är exempelvis
vid bedömandet af huruvida märkena göra intrång i hvarandras
skyddsområden, eller om ett till registrering anmäldt
varumärke är att anse såsom allmän varubeteckning,
af stor betydelse, att möjlighet finnes att låta de synpunkter,
som det praktiska lifvets män hafva i sådana
frågor, få göra sig gällande.

Att äfven beslut i frågor om registrering af mönster
och modeller böra få öfverklagas hos besvärsafdelningen,
anser kommittén tydligt.

Nämnda afdelning bör, såsom förhållandet är i de
länder, där en liknande anordning förekommer, vara en
besvärsinstans för alla de frågor, tillhörande det industriella
rättsskyddet, som tillhöra ämbetsverkets handläggning.

Val är det sant, att i förhållande till inkomna ansökningar
och afgjorda mål antalet besvär, som hittills
årligen anförts öfver ämbetsverkets beslut, ej varit stort.
Efterföljande tabell visar antalet anförda besvär under
åren 1902—1911.

Anförda besvär öfver patent- oeh registreringsverkets beslut.

	1902	1903	1904	1905	1906	1907	1908	1909	1910	1911
Patentärenden .........	23	32	28	27	29	13	37	20	22	12
\| Varumärkesärenden •..	11	12	10	15	16	14	9	25	14	25
Mönsterärenden.........	—	1	—	1	—	—	—	—	—	1
Summa	34	45	38	43	45	27	46	45	36	38 \|

175

Härvidlag vill emellertid kommittén till en början
framhålla, att det ej är riktigt att bedöma behofvet af en
besvärsafdelning inom patent- och registreringsverket uteslutande
efter antalet anförda besvär. Fastmera måste
hänsyn tagas till den betydelse, som ett riktigt afgörande
af dessa ärenden har för vederbörande. Hvart och ett
sådant ärende kan gälla stora summor och vara afgörande
för industriens utveckling inom vissa områden. Vidare
torde, särskildt efter revisionen af lagstiftningen rörande
den industriella äganderätten, antalet fullföljda ärenden
icke oväsentligt komma att öfverstiga antalet besvär, som
för närvarande anföras öfver ämbetsverkets beslut, då nämligen,
åtminstone enligt kommitténs mening, i patentärenden
rätt äfven torde böra lämnas för invändare mot patents
beviljande att besvära sig öfver beslut, som gå dem emot.
1 fråga om varumärkesärenden kan ock tänkas, att besvärsafdelningen
får en vidsträcktare befogenhet, än som
afses enligt nu gällande lag, och om mönsterskyddet
gifves en större omfattning än hvad nu är fallet, då endast
alster af metallindustrien genom gällande mönsterlag
skyddas, ökas i samma mån betydelsen af en besvärsafdelning,
hvari ledamöter, som inom detta område äro
sakkunniga, hafva säte och stämma.

Redan nu synes åt besvärsafdelningen, såsom representerande
den största sakkunskapen inom verket, böra i
regel uppdragas att afgifva yttranden, som af domstolar
ej sällan begäras i mål rörande den industriella äganderätten,
hvilka mål ofta kunna vara af en synnerligen invecklad
och vidlyftig beskaffenhet.

Till täckande i någon mån af kostnaderna för besvärsafdelningen
anser kommittén, att klagande vid besvärs
anförande skall bifoga en besvärsafgift; och har kommittén
ansett 30 kronor vara en skälig afgift.

Inrättas inom patent- och registreringsverket en besvärsafdelning,
så sammansatt som ofvan antydts, anser
kommittén, att någon ytterligare besvärsinstans för ärenden
angående det industriella rättsskj^ddet icke är erforderlig.

På nu anförda skäl hemställer kommittén,
att i lag stadgas:

att sökande, som är missnöjd med beslut, hvarigenom
patentansökning förklarats förfallen eller
blifvit af slagen, ansökning om registrering af varu -

176

Patent ärendenas nuvarande tekniska behandling.

märke vägrats eller ansökning om registrering af
mönster förklarats förfallen eller blif vit af slagen,
äger vid talans förlust hos en inom patent- och
registreringsverket inrättad besvär safdelning däröfver
anföra besvär inom två månader från beslutets
dag, därvid såsom besvärsafgift skall fogas
trettio kronor, vid äfventyr, om af giften icke erlagts
före besvärstidens utgång, att besvären icke varda
upptagna till pröfning; samt

att klagan ej må föras öfver besvär saf delningens
beslut, hvilken sistnämnda bestämmelse föranleder
viss ändring i lagen den 26 maj 1909 om
Kungl. Maj:ts regeringsrätt.

Huru kommittén tänkt sig besvärsafdelningens sammansättning,
skall kommittén närmare angifva i sammanhang
med det förslag till organisation af ämbetsverkets
olika afdelningar, kommittén uppgjort och för hvilket
kommittén nu går att redogöra.

Patentafdelningen.

Patent- och registreringsverket är på grund af gällande
föreskrifter den myndighet, som har att handlägga
patentärenden och ärenden rörande registrering af varumärken.
Verket är vidare registreringsmyndighet för aktiebolag
samt för ömsesidiga försäkringsbolag och solidariska
bankbolag. Slutligen är patent- och registreringsverket
den myndighet, som har att handlägga ärenden rörande
registrering af mönster och modeller.

Något skäl till ändring i ämbetsverkets verksamhetsområde
anser kommittén icke föreligga.

Ämbetsverkets mest omfattande verksamhet utgöres
af behandlingen af patentärendena, och i fråga om dessa
ärendens behandling göra sig den nuvarande organisationens
brister otvifvelaktigt mest kännbara.

För patentärendenas tekniska behandling finnas för
närvarande sju afdelningar, af hvilka två förestås af öfveringenjörerna
och fem af adjungerade ledamöter. Inom hvar
och eu af dessa afdelningar finnas tre granskningsrotlar

177

eller således tillhopa tjuguen, Indika förestås af byråingenjörer
eller biträdande ingenjörer. Dessutom tjänstgöra
biträdande ingenjörer utan rotlar och assistenter.

Inkommande patentansökningar fördelas efter uppfinningarnas
beskaffenhet i 89 klasser och 387 subklasser.
Hvarje granskningsrotel tilldelas patentansökningar, tillhörande
vissa af dessa klasser, och efter sådan beräkningsgrund,
att å byråingenjörsrotlarna årligen komme omkring
200 ansökningar och å biträdande ingen]örsrotlärna omkring
120 ansökningar. Att dessa tal, hvilka nödvändiggjorts
af det ökade antalet inkommande patentansökningar,
äro allt för höga, framgår otvetydigt af den alltjämt
växande balansen af oafgjorda patentansökningar. Med
ledning af det antal ärenden, som under föregående år inkommit
å de resp. rotlarna, bestämmes klassernas fördelning
emellan rotlarna för det följande året. De biträdande
ingenjörerna utan rotlar å afdelningarna utföra sjelfständig
granskning af en del ärenden å de rotlar, där sådant biträde
vid tillfället visar sig mest behöfligt. Assistenterna
arbeta med granskningen af dem tilldelade ärenden under
en rotel föreståndares ledning. Inkomna patentansökningar
öfverlämnas till den granskningsrotel, dit de höra enligt
den dem åsätta klassen. Af rotelföreståndaren företages därefter
den första och mycket viktiga tekniska granskningen
af patentärendet. Patentförordningens 1—4 §§ angifva,
bland annat, hvad som i materiellt hänseende är att undersöka
för bedömande, huruvida en patenterbar uppfinning
föreligger. Följande frågor hafva särskildt uppställts till
besvarande af granskaren: Afser ansökningen endast en
uppfinning? Må uppfinningen anses ny? Anges uppfinningens
beskaffenhet på ett tillfredsställande sätt al
dess benämning? År uppfinningen på ett tillfredsställande
sätt tydliggjord genom beskrifningar och ritningar? Åro
patentanspråken på ett tillfredsställande sätt affattade?

Granskningens mest omfattande uppgift är i de flesta
fall att fastställa, huruvida eller i hvilken mån uppfinningen
är ny, och nyhetsgranskningen afser att så begränsa
patentkrafvet gent emot hvad som förut till äfventyrs är
kändt inom ifrågavarande område af tekniken, att anspråket
endast angifver det som är nytt och patenterbart.
Dppgiften försvåras därigenom, att sökanden ofta söker
drifva igenom ett allt för vidt omfattande patentkraf.

178

Granskningen verkställes hufvudsakligen med hjälp
af för ämbetsverket tillgänglig litteratur, bestående i
främsta rummet af in- och utländska patentskrifter. Från
flera länder erhållas numera dubbletter af patentskrifterna,
af hvilka de ena exemplaren införlifvas med biblioteket
och de andra, uppdelade efter patentföremålets art i klasser
och subklasser, fördelas å granskningsrotlarna. Deländers
patentskrifter, hvilka så uppdelade finnas hos granskarne
och hvilka utgöra det förnämsta granskningsmaterialet,
äro, jämte de svenska patentskrifterna, Norges, Danmarks,
Tysklands från och med år 1895 samt Nordamerikas förenta
staters från och med år 1899. I stället för engelska patentskrifter
finnas å rotlarna s. k. abridgements, d. v. s. förkortade
patentbeskrifningar, från och med år 1855. 1 det
för allmänheten tillgängliga biblioteket finnas därjämte
äldre tyska patent, så uppdelade, att de utan svårighet
kunna användas för granskningen. En fullständig granskning
af en till ämbetsverket inkommen ansökning omfattar
därför en undersökning inom det ifrågavarande
området af svenska, norska, danska och tyska patent
samt amerikanska patent från och med år 1899 och
engelska abridgements från och med år 1855. Ofta går
granskningen äfven tillbaka till äldre patentskrifter från
dessa länder, hvarvid befintliga register komma till användning.
I förekommande fall, då omständigheterna
därtill gifva anledning, komma äfven patentskrifter eller
patentlitteratur från Österrike, Schweiz, Frankrike, Belgien
o. s. v. till användning. Dessutom måste i många
fall facktidskrifter och annan facklitteratur studeras, hvarjämte
hänsyn äfven skall tagas till den omständigheten,
huruvida uppfinningen förut varit öppet utöfvad. I regel
underkastas den nyinkomna ansökningen omedelbart fullständig
nyhetsgranskning. I vissa fall kan detta emellertid
ej ske, exempelvis då ansökningshandlingarna ej äro fullständiga
eller äro så otydligt affattade, att någon bestämd
uppfattning af uppfinningens innebörd ej af dem kan
erhållas. Sökanden erhåller då föreläggande att bringa
ansökningshandlingarna i sådant skick, att granskning
kan företagas. I flertalet fall gifver granskningen vid
handen, att uppfinningen i fråga å ena sidan icke är ny
till den omfattning, hvari den angifves i patentanspråket,
men å andra sidan ej heller så fullständigt känd, att an -

179

sökningen kan omedelbart afslås. Endast omkring en
tredjedel af samtliga ansökningar godkännes nämligen
utan att patentanspråket inskränkts på grund af nyhetshänvisning.
Förutom framställande af de anmärkningar,
hvartill nyhetsgranskningen gifver anledning, tillhör det
äfven granskaren att för besvarande af öfriga, ofvan angifna
frågor göra de anmärkningar, hvilka befinnas nödiga.
Anmärkningarna skola göras skriftligen och i en sådan
form, att de kunna delgifvas sökanden. Efter verkställd
granskning öfverlämnar rotelföreståndaren ärendet till
vederbörande ledamot. Denne företager nu ärendet till
förnyad granskning, undersöker, huruvida de af granskaren
framställda anmärkningarna äro befogade, samt utgifter
förslag till det beslut, som han anser böra meddelas
sökanden, och öfverlämnar ärendet till verkets chef, som
med ledning af den förebragta utredningen beslutar den
åtgärd, som skall vidtagas. Innefattar beslutet, hvilket
är det vanligaste, i det första meddelandet till sökanden,
att den i patentanspråket angifna uppfinningen synes vara
i allt väsentligt eller i vissa delar förut känd, kan sökanden
antingen ingifva nytt patentanspråk, som begränsats till
vissa detaljer eller viss utföringsform af den i det tidigare
patent anspråket angifna uppfinningen eller i allmänhet inskränkts
med hänsyn till de gifna hänvisningarna, eller
ock söker lian påvisa, att den i hans patentanspråk angifna
uppfinningen väsentligt skiljer sig från de mothållna
hänvisningarna. Årendet öfverlämnas, då svar från sökanden
inkommit, ånyo till rotelföreståndaren, som har att
underkasta det förnyad granskning och tillse, huruvida det
tilläfventyrs ingifna nya patent an språket kan godkännas
eller hänvisningarna helt eller delvis böra vidhållas eller,
om ansökningen i dess ursprungliga skick vidhålles, pröfva
om sökandens invändningar mot den af ämbetsverket uttalade
uppfattningen kunna godkännas eller icke, eller om
de gifna hänvisningarna böra närmare motiveras. Med
granskarens utlåtande går ärendet ånyo till afdelningsföreståndaren,
som afger sitt förslag till beslut, och vidare till
verkets chef, som fattar beslut i saken. På så sätt växlas
förelägganden och svarsskrifter, till dess ansökan kan
godkännas till kungörande, afslås eller förklaras förfallen.
Medeltalet förelägganden belöper sig till något öfver tre
för hvarje ärende, närmare bestämdt 3.15, därvid med -

Redigerandet
af patentpublikationerna.

180

räknats utlåtandet angående ansökningens godkännande
till kungörande. Framställes icke invändning mot kungjord
ansökning, meddelas utan vidare patent; framställes
däremot invändning, sker det däraf föranledda
förfarandet på samma sätt som den föregående behandlingen
: förslag till erforderliga förelägganden göras i
första hand af granskaren och vidare af ledamoten för
att slutligen föreläggas chefen för afgörande.

Ett arbete, som står i nära samband med den
tekniska behandlingen af patentärendena, är utgifvandet
af innehållsförteckningen till patentregistret och redigerandet
af patentskrifterna. I kungl. kungörelsen den 18 november
1898 föreskrifves, att patentregistret skall föras
med innehållsförteckning ordnad efter såväl patenthafvarnes
namn som uppfinningarnas beskaffenhet, hvilken förteckning
för hvarje år skall offentliggöras, samt att de
beskrifningar, på grund af hvilka patent meddelas, skola
offentliggöras jämte erforderliga bilagor i särskilda häften
för hvarje patent. Verkets tekniske sekreterare åligger
att utgifva dessa publikationer. De uppgifter, som i
nämnda förteckning skola införas afseende uppfinningarnas
beskaffenhet, hafva emellertid redigerats af vederbörande
afdelningsföreståndare efter förslag af den granskare, till
hvars handläggning ärendet hör.

Besparing af tid och arbete synes kunna vinnas, om
bestyret med redigeringen af patentskrifterna öfverlåtes
till de tekniske tjänstemän, som handlägga ärendena.
Större trygghet bör ock därigenom vinnas, att den tryckta
patentbeskrifningen och de publicerade ritningarna blifva
fullt öfverensstämmande med de handlingar, på grund
hvaraf patentet meddelats, då möjligen vidtagna förändringar
och rättelser i handlingarna lättare kunna undgå
den tjänstemans uppmärksamhet, som ej är fullt inne i
ärendet, än den, som haft ärendets behandling sig anförtrodd.
Därest best}u-et med patentskrifternas redigering
skulle ordnas, på sätt nyss antydts, blefve största delen
af det å tekniske sekreteraren hvilande arbetet aflyftadt
från honom. Utom nämnda bestyr och utgifvandet af
innehållsförteckningen till patentregistret åligger honom
att bereda och föredraga ansökningar om registrering åt
mönster och modeller. Visserligen kan, enligt den för

181

ämbetsverket gällande instruktion, åt tekniske sekreteraren
äfven öfverlämnas att med enahanda befogenhet och
skyldighet, som tillkomma öfveringenjör, handlägga patentansökningar.
Med hänsyn till det betydligt ökade arbetet
med patentpublikationernas utgifvande har emellertid under
de senaste åren något sådant uppdrag icke varit lämnadt
åt tekniske sekreteraren. Då, på sätt kommittén nedan
närmare kommer att utveckla, utgifvande! af nämnda förteckning
äfvensom föredragningen af ärenden rörande
registrering af mönster och modeller lämpligen torde
kunna anförtros andra tjänstemän inom ämbetsverket, anser
kommittén, att tekniska sekreterare tjänsten såsom
sådan icke blir behöflig i den nya organisationen, men
att åt dess innehafvare i stället lämpligen bör kunna
uppdragas att deltaga i behandlingen af patentärendena,
något som, på sätt nyss nämnts, redan förutsättes i den
nuvarande instruktionen.

Uti intimt sammanhang med patentärendenas tekniska
behandling står slutligen arbetet med patentansökningarnas
och patentskrifternas klassificering. Detta arbete verkställes
nu af en byråingenjör öfver stat och en biträdande
ingenjör. Vid patentansökningarnas klassificering fastslås,
till hvilken granskningsrotel och därmed till hvilken
afdelning ärendets behandling skall höra. Klassificeringen
af patentskrifter består uti att efter fastställdt
system uppdela de utländska patentskrifter, som skola
fördelas bland granskningsrotlarna och där användas
såsom material för nyhetsgranskningen. Uppdelningen
i klasser och subklasser samt fördelningen därefter till
granskningsrotlarna verkställas af ofvannämnda tjänstemän,
den ytterligare uppdelning i grupper, som erfordras
för att göra granskningsmaterialet så väl och så lätt
användbart som möjligt, försiggår på respektive rottal-.

Klassificeringsarbetet synes fortfarande böra bedrifvas
på hufvudsakligen samma sätt. Angående den personal,
som erfordras för ifrågavarande arbete, skall kommittén
senare yttra sig.

Bortsedt för närvarande från de otillräckliga aflöningsförmånerna
torde af det föregående framgå, att de brister
i den nuvarande organisationen, hvilka hufvudsakligen
kunna anses hafva föranledt svårigheten för ämbetsverket

Klassificeringen
af patentansökningar

och patentskrifter.

Brister i
nuvarande
organisation
och kommitténs
förslag
till deras
afhjälpande.

182

att på fullt effektivt sätt fullgöra arbetet med patentansökningars
behandling — såsom förut nämnts utgjorde
antalet den 1 december 1912 oafgjorda patentansökningar
5,839 — äro dels den omständigheten, att behandlingen
af samma ansökningar i öfvervägande grad ombesörjes
af extra personal, dels omständligheten i förfarandet för
patentärendenas behandling och dels granskarnes ringa
inflytande på ärendenas afgörande, hvilka båda sistnämnda
förhållanden nära sammanhänga med hvarandra.

Hvad då till en början först omförmälda brist angår,
vill kommittén här ytterligare erinra därom, att, sedan
ämbetsverket från och med år 1899 kommit på ordinarie
stat, någon annan ökning af den ordinarie personal, som
är sysselsatt med patentärendenas behandling, icke ägt
rum än att två nya byråingenjörstjänster inrättats. För
mötande af den nästan för hvarje år ökade arbetsbördan
har ämbetsverket alltså så godt som uteslutande varit
hänvisadt till anställande af extra personal, af hvilken
visserligen en mindre del fått en något fastare ställning
genom att förordnas till tjänstemän öfver stat. Det ligger
i sakens natur, att de extra tjänstemän, hvilka i allmänhet
måste splittra sin tid och sitt intresse genom sysselsättning
på skilda. håll, icke kunna åstadkomma samma
arbetsprestation som de ordinarie, likasom äfven att
ämbetsverket icke kan på dem ställa samma fordringar
som på de ordinarie, såsom i fråga om lämpliga tider
för arbetet å tjänsterummet, skyldighet att mottaga förordnanden
vid tillfälliga ledigheter m. m., allt förhållanden,
som otvifvelaktigt i betydlig grad försvåra arbetet
inom ämbetsverket. Vid en omorganisation af patentoch
registreringsverket anser därför kommittén det vara
en af de angelägnaste omsorgerna att tillse, det ett fullt
tillräckligt antal ordinarie tjänster inrättas; blir så ej
förhållandet, torde ämbetsverket aldrig kunna på ett effektivt
och tillfredsställande sätt utföra sitt för vår industri
och vår handel så viktiga arbete.

Hvad angår öfriga ofvan framhållna brister finnerkommittén
uppenbart, att den nuvarande ordningen, enligt
hvilken så godt som hvarje beslut i ett patentärende
skall föregås af en granskning i så att säga tre instanser
— rotelföreståndaren, ledamoten och chefen — skall
verka fördröjande på beslutens meddelande; och då det

183

synes kommittén, att en dylik upprepad granskning icke
för alla fall bör vara af behofvet påkallad, anser kommittén
en viss förenkling i omförmälda förfarande böra
kunna genomföras. A andra sidan håller kommittén
före, att den nu tillämpade formen för patentärendenas
afgörande eller enmansbeslut icke står väl tillsamman
med dessa ärendens natur. Dessa ärenden, vid hvilkas
afgörande ofta invecklade spörsmål kräfva sin lösning,
äro ingalunda att likna vid rena förvaltningsärenden, utan
stå tvärtom domstolssakerna nära, äro i alla händelser
att betrakta såsom administrativt-judiciella. För sådana
ärendens afgörande förutsattes emellertid en mångsidigare
pröfning, än som under handläggning med chefens ensambeslutanderätt
i allmänhet kan förväntas komma ärendena
till del; och bör därför enligt kommitténs mening den kollegiala
formen komma till användning vid patentärendenas
afgörande, hvari lämpligen den, som i första hand haft
sig anförtrodd ärendets granskning, äfven bör deltaga.
Detta utesluter emellertid icke en förenkling i förfarandet,
hvarom nyss talats. Kommittén syftar härvid på de
förberedande besluten, föreläggandena att afhjälpa befintliga
brister, Indika för närvarande äro föremål för samma
omständliga procedur som de afgörande besluten. Väl
är det sant, att dessa förelägganden icke äro att jämföra
med de förberedande åtgärder, hvilkas vidtagande inom
förvaltande verk vanligen är anförtrodt föredragande ledamoten
och Indika närmast afse att införskaffa erforderliga
upplysningar eller i öfrigt fullständiga handlingarna
i ärendet, så att detsamma skall blifva i skick att kunna
föredragas till slutligt afgörande. Förelägganden i patentärenden
kunna vara af en materiellt mycket viktig innebörd
för vederbörande, exempelvis en nyhetshänvisning,
som bör föranleda inskränkning af ansökningen, eller uppdelning
af en ansökning, såsom afseende flera uppfinningar.
Emellertid anser kommittén det böra anförtros granskaren
att på eget ansvar själf besluta de förelägganden,
han anser erforderliga; och torde någon tvekan i
detta hänseende så mycket mindre behöfva råda, som
möjlighet i allmänhet torde finnas att vid den kollegiala
behandling, som enligt kommitténs mening skall föregå
hvarje ärendes afgörande, få till Äfventyra förelupna
fel rättade. Det oaktadt är ifrågavarande uppdrag åt

184

granskarne synnerligen ansvarsfullt; ett felaktigt föreläggande
kan förrycka ärendet och kan i alla händelser
vålla tidsutdräkt med dess afgörande. Fördelarna med
en sådan anordning, som kommittén nu angifvit och som
nära öfverensstämmer med organisationen af patentverken
i Tyskland, Österrike och, sedan 1911 års ingång, äfven
i Norge, anser kommittén emellertid vara öfvervägande.
På samma gång den påskyndar ärendenas behandling,
inrymmer den åt de tjänstemän, hvilka i första hand
granska patentansökningarna, ett inflytande å dessas behandling
och afgörande, som kommittén anser sig böra
beteckna såsom en af de viktigaste förutsättningarna för
en god organisation.

Den ändring i granskarnes ställning, som skulle blifva
en följd af kommitténs förslag, är grundväsentlig. De
skulle blifva ledamöter med vidsträckt befogenhet i fråga
om ärendenas behandling och med kollegial rösträtt i
fråga om deras afgörande. .Att en sådan ändrad ställning
skall i hög grad öka intresset och ansvarskänslan
hos den det vederbör, ligger i sakens natur; men å andra
sidan följer af den nya ställningen, att större fordringar
måste ställas på dem: utom omfattande och gedigna tekniska
kunskaper och kännedom om teknikens utveckling
äfven insikt i patenträttsliga förhållanden, jämväl sådana
af internationell natur, samt en bepröfvad vana vid patentärendens
behandling.

För afgörande! af andra än rent tekniska frågor
erfordras ock biträde af administrativt-juridiskt bildade
ledamöter, hvilket arbete bör öfverlämnas till ledamöterna
å varumärkesafdelningen och bolagsafdelningen.

Ledamöterna för patentärendenas behandling torde
böra grupperas å afdelningar, hvar och en med sin chef;
och då, enligt hvad förut anförts, två instanser borde
anordnas inom ämbetsverket, innebär alltså kommitténs
förslag till organisation af patent- och registreringsverket,
hvad nu närmast patentärendena angår, att inom verket
inrättas dels särskilda anmälningsafdelningar, hvilka det
tillkommer att handlägga inkomna patentansökningar, dels
ock en besvärsafdelning, som har att upptaga besvär
öfver anmälningsafdelningarnas beslut och i regel afgifva
yttranden, som af domstolar begäras i där anhängiga mål
rörande patent.

185

Hvarje anmälningsafdelning skulle bestå afen tekniskt
kunnig chef, tekniskt kunniga ledamöter och en rättsinnig
ledamot.

Hvad angår arbetet å anmälningsafdelningarna, skulle
ett inkommet ärende, som vore i skick att kunna göras till
föremål för teknisk granskning, öfverlämnas till den ledamot,
till hvilkens granskningsområde detsamma efter verkställd
klassificering befunnits höra. Denne skulle då hafva
att undersöka, huruvida alla förutsättningar vore för handen
för patents meddelande, såsom om föremålet för ansökningen
vore en uppfinning, hvilken fråga särskild! krafvelbeaktande
i de icke sällan förekommande fall, då ansökningens
föremål utgör en kombination af förut kända
detaljer; om uppfinningens föremål är sådant, som patentförordningen
föreskrifver; om uppfinningen är ny och,
därest granskningen därutinnan visar ett delvis negativt
resultat, huruvida och i hvad man en inskränkning af
ansökningen kan föranleda bifall till densamma; om ansökningen
afser mera än en uppfinning; om beskrifningen
är så tydlig och fullständig, att sakkunnig person kan
med ledning däraf utöfva uppfinningen; om beskrifning
och ritningar öfverensstämma, samt om patentanspråket är
klart och tydligt formuleradt och bestämdt angifver det
nya i uppfinningen. Dessutom kunna förekomma äganderättsfrågor,
frågor om konventionsprioritet, om befogenheten
att få en uppfinning skyddad medelst tilläggspatent;
om ett patentanspråk, som blifvit ändradt under ärendets
behandling, icke innehåller något nytt utöfver de ursprungliga
ansökningshandlingarna in. m.

Af stor betydelse är, att granskningen redan från
början blir så fullständig som möjligt, så att sökanden
redan genom första föreläggandet får del af alla de anmärkningar,
som i ärendets dåvarande skick kunna framställas.

Ledamöterna skulle, på sätt förut nämnts, själfständigt
verkställa all den utredning, som för ärendets
afgörande erfordrades, samt skriftväxla med sökanden
om de åtgärder, som borde vidtagas med anledning af
den företagna granskningen.

Då ärendet enligt ledamotens åsikt vore färdigt till
afgörande — ansökningens godkännande till kungörelse,
dess afslående eller förklarande förfallen — skulle det föredragas
å afdelningen af samme ledamot, som haft ärendet

Anmälnings afdelnin garna.

186

under behandling, inför afdelningschefen och i närvaro af
ytterligare minst en teknisk ledamot och i vissa fall den rättskunnige
ledamoten. Beslutet å afdelningen skulle fattas
i enlighet med flertalets mening med iakttagande vid lika
röstetal eller flera skiljaktiga meningar af allmänna lagens
stadganden angående omröstande till dom i tvistemål.
Afdelningen skulle icke vara bunden af den föregående
behandlingen.

Ärendenas afgörande å afdelningen skall, på sätt
förut framhållits, bland annat, utgöra en garanti gent emot
ledamotens vidsträckta befogenhet i fråga om ärendets
förberedande behandling. För att emellertid denna garanti
skall blifva af något praktiskt värde, är det nödvändigt, att
ärendena underkastas en mera ingående pröfning å afdelningen,
än som vid en muntlig föredragning därstädes kan
förväntas äga ruin. Denna ingående pröfning bör åligga
afdelningschefen. Innan ärendet föredrages å afdelningen,
skall han noggrannt studera detsamma, icke blott ur den
synpunkten, huruvida de närmaste förutsättningarna för
det afsedda beslutet äro för handen, utan hela ärendets
behandling från första början. De erinringar mot behandlingen,
hvartill nämnda undersökning må gifva anledning,
skall afdelningschefen framföra vid ärendets föredragning
å afdelningen. Det är således närmast i afdelningschefens
hand, som den ifrågavarande kontrollerande verksamheten
är lagd. Denna verksamhet tjänar dock äfven ett annat
syfte. Genom att afdelningschefen deltager i behandlingen
af alla de å hans afdelning föredragna ärenden, erhåller
han sålunda ett godt tillfälle att konstatera de skiljaktigheter,
hvilka, äfven om någon rättelse i ett konkret fall
icke behöfver däraf föranledas, dock äro till finnandes i
den af de särskilda ledamöterna å'' afdelningen tillämpade
praxis. Enhetlighet vid patentärendenas behandling är
af stor betydelse men äfven mycket svår att ernå. Genom
den ställning, afdelningscheferna skulle intaga, anser kommittén
dem vara väl skickade att hvar inom sin afdelning
tillvarataga detta intresse. De skola vara verkliga chefer
för sina afdelningar och kvalifikationerna hos dem, som
därtill skola utses, måste för den skull vara de bästa
möjliga. Blott under dessa förutsättningar kunna de på
ett tillfredsställande sätt utöfva sin betydelsefulla och
grannlaga verksamhet. Att ett ingående och intresseradt

187

studium af såväl teknikens som patenträttens utvecklingblir
för afdelning-scheferna erforderligt, är uppenbart. De
skola hvar för sin afdelning vara ämbetsverkets chef ansvariga
för arbetets behöriga gång å afdelningarna, till
följd hvaraf de, såsom ledamöternas närmaste öfverordnade,
hafva att tillse, att ärendena utan onödig tidsutdräkt
företagas till afgörande.

Ledamot bör vara oförhindrad att redan i ett tidigare
skede än förut sagts hänskjuta ett ärende till afdelningen,
om han anser ärendets art vara af den beskaffenhet, att
sådant påfordras. Har ett ärende sålunda varit föremål
för beslut af afdelningen, bör den fortsatta behandlingen
af ärendet äfven ske å afdelningen. Jämväl den behandling'',
som erfordras till följd af framställd invändning
mot en patentansökning, bör således äga rum å afdelningen.

Såsom en ytterligare säkerhetsåtgärd bör i ämbetsverkets
instruktion eller annorledes inrymmas bestämmelse,
att sökanden en gång under ärendets behandling kan påfordra
muntlig förhandling samt att denna skall ske inför
afdelningen. Huruvida för sådan händelse den fortsatta
behandlingen bör ske å afdelningen, torde lämpligen böra
öfver! ämnas åt ämbetsverket att afgöra.

Utöfver den direkta behandlingen af patentärenden
i anmälningsafdelningarna skulle äfven andra åligganden
tillkomma afdelningschefer och ledamöter. Så skulle
afdelningscheferna, på sätt nedan närmare skall utvecklas,
vara ledamöter och, i händelse så påfordrades, föredragande
i besvärsafdelningen. Afdelningscheferna skola vidare jämte
chefen utgöra ämbetsverket och deltaga i behandlingen
af de ärenden, som skola föredragas i verkets plenum.

Ledamöterna skola, såsom förut nämnts, redigera
patentskrifterna i af dem föredragna ärenden, de höra
kunna åläggas att vara föredragande å besvärsafdelningen
samt att biträda å varumärkesafdelningen, om sådant påkallas
för afgörande af något tekniskt spörsmål.

Innan kommittén öfvergår till frågan om det antal
afdelningschefer och ledamöter, som erfordras å patentafdelningen,
samt den personal, som i öfrigt bör där
anställas, får kommittén beröra ett ämne, som i viss
mån inverkar därpå. Kommittén anser det nämligen
lämpligt och för vinnande af ett godt arbetsresultat önsk -

188

värdi, att under semester arbetet å anmälningsafdelningarna
i hufvudsak nedlägges och att således ej vikarier under
semesterledigheten förordnas. Erfarenheten har visat, att
ärendenas behandling lider på, att de under handläggningen
öfvertagas af andra tjänstemän. Detta skulle äfven
innebära eu misshushållning med arbetskraft, ty det medför
gifvetvis väsentligt ökadt arbete för eu tjänsteman att
i så invecklade ärenden som patentmål öfvertaga behandlingen
af ärenden, som ej från början af honom handlagts.
I ett flertal andra ämbetsverk är arbetsbördan såväl
kvantitativt som kvalitativt ofta något mindre under
sommarmånaderna. Så är ej förhållandet å patentafdelningen.
Då härtill kommer, att svårighet måste uppstå
att erhålla ett tillräckligt antal lämpliga vikarier under
semestertiden, anser kommittén fullgiltiga skäl föreligga
för sakens ordnande på sätt nyss nämnts.

Det antal afdelningschefer och ledamöter, som erfordras
å patentafdelningen, bör bedömas efter antalet
patentansökningar, som kan beräknas årligen inkomma.
Patentansökningarnas antal har under tioårsperioden 1902
—1911 visat en ständig stegring med undantag för åren
1904 och 1908, då ansökningarna något understego föregående
års. År 1902 inkommo 2,316 ansökningar och
år 1911 3,536. Till den 1 december 1912 hade inkommit
3,132 ansökningar mot 3,191 samma dag år 1911. Kommittén
anser sig böra beräkna ansökningarnas antal för
år 1914 och därpå närmast följande år till åtminstone
3,600 ansökningar. Medeltalet slutbehandlade ärenden
utgjorde år 1911 för byråingenjörsrotlarna 163 och för
biträdande ingen] örsrotlarna 109; och hafva dessa tal erhållits
med beaktande jämväl af det arbete, som utförts
af dem, hvilka varit anställda såsom biträden åt rotelföreståndarne.

Synnerligen viktigt är att tillse, att en hvar af ledamöterna
ej tilldelas ett större antal ärenden, än han med
omsorgsfull och god behandling kan medhinna. Genom
ledamöternas deltagande i ärendenas föredragning och afgörande
å afdelningen, deras skyldighet att själfva redigera
patentskrifterna till de ärenden, de handlagt, och
eventuellt äfven att föredraga i besvärsafdelningen, tages
en del af deras tid från granskningsarbetet. Under semestertiden
komma ärendena att hopa sig, då ledamots -

189

befattningarna ej under tiden skulle uppehållas af vikarier.
Å andra sidan bör efter en tillfredsställande lönereglering
större arbetsprestation kunna fordras af tjänstemännen.
Med hänsyn till såväl vunnen erfarenhet som nyssnämnda
omständigheter anser kommittén att i medeltal omkring
150 ärenden böra beräknas såsom det antal, en ledamot
själf utan biträde af annan tjänsteman skulle årligen
kunna slutbehandla. Önskvärdt vore, om, efter mönster
från Tyskland, ett koefficientsystem kunde införas d. v. s.
en värdering af ansökningarna, för att såmedelst underlätta
en rättvis fördelning af ärendena mellan ledamöterna.
Stora svårigheter äro nog därmed förenade, men, enligt
hvad kommittén har sig bekant, är patent- och registreringsverket
betänkt på att inom den närmaste tiden föranstalta
om en undersökning i berörda hänseende. Själffallet
är att ärendenas antal för hvarje ledamot hvarken
kan eller får fastslås till 150 stycken utan att detta endast
får betecknas såsom en medelsiffra. Med en afverkningsförmåga
af 150 ärenden för hvarje ledamot och 3,600
patentärenden skulle erfordras tjugufyra ledamöter.

Då det med skäl kan möta betänkligheter att på en
gång vid verket binda så många ledamöter samt det äfven
ur andra synpunkter är ändamålsenligt att åt tjänstemän
af lägre grad uppdrages att deltaga i granskningen af
patentärenden, har kommittén stannat vid att föreslå sexton
ledamotsbefattningar, det minsta antal kommittén anser
kunna ifrågakomma. Till biträde åt ledamöterna vid patentärendenas
behandling skulle enligt kommitténs meninganställas
åtta ordinarie tjänstemän, af hvilka fyra lämpligen
skulle tillhöra andra iönegraden, de öfriga fyra första
lönegraden, äfvensom extra tjänstemän, biträdande ingenjörer,
hvilka kommittén tänkt sig till ett antal af tills
vidare åtta. På sådant sätt är det kommitténs åsikt, att
omkring 250 ärenden böra kunna af hvarje ledamot årligen
slutbehandlas, hvilket gör en totalsumma af 4,000. Detta
är något mera än det antal patentansökningar kommittén
beräknat skola under den närmaste framtiden årligen inkomma;
men med hänsyn till det stora antalet patentärenden,
hvilka vid den nya organisationens trädande i
kraft med all sannolikhet kunna antagas vara oafgjorda,
är det nödvändigt ordna så, att ytterligare ett antal ärenden
skola kunna slutbehandlas. För detta äro i första hand

190

de extra tjänstemännen erforderliga. Dessa äro emellertid
äfven behöfliga för att biträda vid arbetet med ordnande
och findelning af det granskningsmaterial, som efter verkställd
uppdelning öfverlämnas till ledamöterna.

Mot det förslag till organisation, som sålunda framställts,
skulle kunna göras den invändning, att detsamma
icke fullt öfverensstämmer med den af kommittén såsom
synnerligen betydelsefull framhållna principen, att
granskare af en patentansökning bör hafva inflytande på
ärendets afgörande, bör intaga en ledamots ställning. De
afvikelse!'' i berörda hänseende, förslaget innebär, äro
föranledda af praktiska hänsyn. Kommittén har förut
framhållit, hurusom granskarnes nya ställning på dem
ställer synnerligen stora fordringar. För att nu på ett
lyckligt sätt kunna genomföra systemet med granskare
såsom ledamöter, är det naturligtvis af stor vikt att rekryteringsmöjligheterna
blifva så goda som ske kan, så att
man kan få verkligt goda och tränade krafter till ledamotsplatserna.
För sådant ändamål anser kommittén de
ofvan angifna ordinarie befattningarna vara erforderliga såsom
trappsteg till ledamotsplatserna. Att direkt från extra
ordinarie tjänsteman rycka upp till ledamot anser kommittén
vara olämpligt. En biträdande ingenjör, hvars tid
ej helt tages i anspråk af verket, har gifvetvis sysselsättning
äfven på annat håll; det kan vara ganska osäkert,
huruvida han ej efter någon tids tjänstgöring lämnar
verket. Förmånliga anbud särskild! från den privata
verksamheten torde lätt kunna förekomma. Faran härför
är otvifvelaktigt väsentligt mindre beträffande den ordinarie
tjänstemannen med hänsyn till den tryggare ställning,
en ordinarie tjänst medför. Det ligger äfven i sakens
natur, att den ordinarie tjänstemannen skall med större
intresse omfatta sitt arbete och därför äfven mera vinnlägga
sig om att erhålla en allt djupare insikt i de förhållanden,
som äga samband med hans arbete.

Rekryteringen af personalen skulle i regel tillgå så,
att den inträdessökande skulle underkastas ett års proftjänstgöring,
innan han antages såsom biträdande ingenjör;
och skulle han såsom sådan hufvudsakligen biträda med
granskningsarbetet. Efter befordran till ordinarie tjänsteman
blefve hans uppdrag mera maktpåliggande. Afsikten
vore nämligen att de ordinarie tjänstemän, hvilka skulle

191

anställas såsom biträde åt ledamöterna vid patentärendenas
behandling’, skulle sjelfständigt bereda och för ledamot
vid förberedande beslut resp. å afdelning vid ärendenas
behandling därstädes föredraga dem anförtrodda mål. Åt
dem af ifrågavarande tjänstemän, hvilka tillhörde den
högre lönegraden, borde ämbetsverkets chef, efter omständigheterna,
kunna uppdraga att handlägga patentärenden
med samma befogenhet som ledamöterna, något
som otvifvelaktigt, särskild! vid större tillopp af ärenden,
kan vara af icke oväsentligt gagn för påskyndande af
ärendenas behandling.

På sätt förut nämnts, skulle ledamöterna grupperas å
afdelningar. Kommittén anser, att tillsvidare antalet afdelningar
bör vara fyra, hvarje afdelning med en afdelningschef
i spetsen och så sammansatta, att uppfinningar
inom närbesläktade områden af tekniken kunna till hvarje
afdelning sammanföras. Afdelningschefen skulle deltaga
i det slutliga afgörandet af alla ärenden å afdelningen.
Då medeltalet af slutbehandlade ärenden å en hvar af
de nuvarande ledamotsafdelningarna under år 1911 utgjorde
450, skulle alltså afdelningschefen komma att deltaga
i den slutliga behandlingen af ett väsentligt större
antal patentansökningar än de nuvarande öfveringenjörerna,
och adjungerade ledamöterna. Härvid är emellertid att
märka, att då dessa hafva att afgifva förslag till hvarje
beslut i tekniska frågor, som i ärendena skola fattas, samma
ärende i allmänhet återkommer till ledamoten flera gånger,
i medeltal något öfver tre gånger (3.15.) Medeltalet afgifna
utlåtanden å en hvar af ledamotsafdelningarna utgjorde således
år 1911 omkring 1,400. Enligt den nya ordningen
skulle ärendet i regel endast en gång — då beslut om kungörandet
eller om afslag eller ansökans förklarande förfallen
skall fattas — komma att passera afdelningschefen.
Efter kungörandet kan, om invändning framställes, ärendet
flera gånger komma under afdelnings behandling. Antalet
ärenden, afdelningschefen sålunda komme att handlägga,
skulle visserligen sannolikt blifva mindre än det antal
utlåtanden, som nu af ledamöterna afgifvas, men härvid är
att märka, dels att afdelningschefen enligt den nya ordningen
skulle hafva att kritiskt genomgå alla under ärendets
föregående behandling meddelade förelägganden, och dels
att för närvarande, då ett ärende återkommer till leda -

192

moten, denne ofta endast behöfver genomgå, hvad i
ärendet förekommit sedan det förra föreläggandet meddelats.
Att afdelningschefernas tid därjämte skulle komma
att upptagas af andra åligganden, har förut framhållits.

Det har redan nämnts, att å anmälniugsafdelning
äfven skulle finnas eu administrativt-juridiskt bildad ledamot
och att detta uppdrag lämpligen kunde anförtros
åt ledamöterna å ämbetsverkets administrativt-juridiska
afdelningar, nämligen varumärkes- och bolagsafdelningarna.
Beträffande denne ledamots deltagande i arbetet å afdelningen
borde stadgas, att en patentansökning ej finge
afslås eller förklaras förfallen på annan grund än enbart
nyhetshinder eller en begäran om prioritet enligt konventionen
om internationellt skydd för den industriella
äganderätten ogillas, utan att ifrågavarande ledamot deltagit
i ärendets behandling.

I enlighet med hvad kommittén nu föreslagit, skulle
fyra anmälningsafdelningar för behandling af patentärenden
erfordras med en personal af fyra afdelningschefer, sexton
tekniska ledamöter, rättskunniga ledamöter, fyra tjänstemän
af andra lönegraden och fyra af första samt biträdande
ingenjörer. Att en stadigvarande minskning i patentärendenas
antal skulle inträda, är högst osannolikt. Såsom
af redogörelsen för patent- och registreringsmyndighetens
utveckling framgår, har farhågan härför föranledt, att
ämbetsverkets ordinarie personal hittills endast i mycket
ringa grad ökats. Detta må hafva varit förklarligt å en
tid, då ämbetsverket ännu var jämförelsevis nytt och förhållandena
å hithörande område icke erhållit sådan stadga,
att den framtida utvecklingen med någon högre grad af
sannolikhet kunde förutsägas. Ställningen är emellertid
nu en annan. Det är snart tjuguåtta år sedan med den
nuvarande patentförordningens ikraftträdande en särskild
patentmyndighet trädde i verksamhet; och är det så långt
ifrån, att den erfarenhet, som under denna tid vunnits
rörande ifrågavarande förhållande icke blott hos oss utan
äfven i utlandet, skulle tyda på någon stadigvarande
minskning i patentärendenas antal, att den tvärtom likasom
äfven industriens otvifvelaktiga utveckling i framtiden
gifva fullt grundad anledning antaga, att en fortsatt
ökning af detsamma är att förvänta. Gifvetvis återverkar
antalet patentansökningar utomlands på antalet dylika

193

ansökningar här i landet, då åtskilliga af dem, hvilka söka
patent i utlandet, söka motsvarande skydd för sina uppfinningar
i Sverige. Beträffande antalet inkomna patentansökningar
i vissa främmande stater under åren 1900—
1909 får kommittén hänvisa till. följande sammanställning.

	1900	1901	1902	1903	1904	1905	1906	1907	1908	1909	1910	1911
Tyskland .....	21,926	25,165	27,565	28,313	28,360	30,085	33,822	36,763	40,312	44,411	__	-
] Österrike ......	6,530	6,728	6,835	6,755	6,807	6,907	7,886	8,258	8,480	9,817		_ i
Danmark ...... Nordamerikas	1,430	1,474	1,552	1,628	1,572	1,760	1,951	1,983	1,872	2,169	—	—
förenta stater	39,673	44,088	48,320	49,289	51,168	54,034	55,676	55,679	60,142	64,408	_	_!
Frankrike......	12,789	12,493	12,565	13,062	13,293	13,700	14,217	14,829	14,893	15,236	_	_
England.........	23,922	26,777	28,976	28,832	29,678	24,478	30,002	29,040	28,598	30,603	_	_
Norge............	1,351	1,276	1,258	1,312	1,229	1,266	1,530	1,587	1,483	1,535	_	—
Sverige......	2,258	2,284	2,316	2,432	2,286	2,535	3,002	3,092	2,974	3,241	3,433	3,536

Erforderlig förstärkning framdeles af arbetskrafterna
bör ske på det sätt, att ledamöternas antal ökas, något
som kommittén _ vill på det kraftigaste betona, ty endast
detta är en riktig utveckling af systemet med granskare
såsom ledamöter. Innan emellertid behofvet af nya ledamöter
visar sig konstant, torde det böra fyllas genom
förordnande af adjungerade ledamöter, och först när behofvet
visat sig konstant, är tiden inne att inrätta nya ledamotsbefattningar.
Kommittén vill i detta sammanhang än
en gång framhålla den stora vikten af att ett tillräckligt
antal ordinarie tjänster inrättas. Tages icke tillbörlig
hänsyn härtill, kunna aldrig förhållandena blifva tillfredsställande
inom verket. Det antal ordinarie tjänster å
patentafdelningen, som af kommittén föreslagits, anser
kommittén vara oundgängligen erforderligt.

H\ ad häreftei angar organisationen af besvärsafdel- Besvärsafdeiningen,
såvidt patentärendena angår, skulle densamma n''n0en<
utgöras af verkets chef eller hans ställföreträdare såsom
ordförande samt af tekniskt kunniga och rättskunniga
ledamöter. . De tekniskt kunniga ledamöterna skulle vara
dels afdelningscheferna å de tekniska anmälningsafdelningarna
och dels ickeständiga ledamöter. Dessa sist 25 -

194

nämnda borde förordnas af Konungen för en tid af förslagsvis
tre år. För att få sakkunskapen i rikaste mått representerad
i besvärsafdelningen bär kommittén tänkt sig de
icke ständiga ledamöterna lämpligen böra utgöras af två
mekanici, två kemister, två elektriker, två metallurger,
eu representant för väg- och vattenbyggnadskonst, en för
landtbruksredskap och maskiner, en marintekniker och en
representant för artillerivetenskapen. De rättskunniga
ledamöterna skulle utgöras af afdelningscheferna å varumärkes-
och bolagsafdelningarna. Vid besluts fattande
å afdelningen borde ordföranden och minst fyra ledamöter
deltaga. Af ledamöterna skulle minst tre vara tekniskt
kunniga, däraf en chef för anmälningsafdelning och två
icke ständiga, samt en rättskunnig. I regel komme alltså
att i hvarje ärendes afgörande deltaga, utom ordföranden,
en af de tekniska afdelningscheferna, afdelningschefen å
varumärkes- eller bolagsafdelningen och två icke ständiga
ledamöter.

I handläggning af ärende, som genom besvär fullföljts
fråu anmälningsafdelning, finge ej ledamot deltaga,
som i anmälningsafdelningen med ärendet tagit befattning;
och skulle i öfrigt i tillämpliga delar gälla de i
allmän lag gifna regler om jäf mot domare. Beslut af
besvärsafdelningen skulle likasom beslut af anmälningsafdelnings
plenum utfärdas i enlighet med flertalets mening;
och skulle i händelse af lika röstetal eller flera skiljaktiga
meningar lända till efterrättelse, hvad i allmän lag funnes
stadgadt angående omröstande till dom i tvistemål. Föredragningen
inför besvärsafdelningen kunde ske antingen
af den tekniske afdelningschef, som deltoge i ärendets
handläggning, eller af någon bland verkets tekniskt kunniga
ledamöter, som därtill förordnades af besvärsafdelningens
ordförande. Ordföranden skulle i hvarje fall, med hänsyn
till det förevarande ärendets beskaffenhet, bestämma såväl
hvem som skulle föredraga ärendet som ock, med iakttagande
af ofvan anförda bestämmelser rörande besvärsafdelningens
sammansättning, de ledamöter, som i ärendets
handläggning skulle deltaga. Att äfven muntliga förhandlingar
kunna förekomma inför besvärsafdelningen är
själffallet.

Med en sådan sammansättning, som nyss nämnts,
är det kommitténs öfvertygelse, att besvärsafdelningen

195

skall komma att inom sig på ett fullt tillfredsställande
sätt få representerade erfarenheten och sakkunskapen
såväl inom ämbetsverket som ock från det praktiska
lifvet och att sålunda ärendena skola få en så allsidig
pröfning som möjligt, hvilket just är det, hvarefter de
patentsökande sträfva. Genom de tekniska afdelningschefernas
deltagande i arbetet å besvärsafdelningen kommer
en växelverkan mellan anmälnings- och besvärsafdelningarna
till stånd, som otvifvelaktigt skall blifva till gagn
för arbetet med patentärendenas behandling.

För tillgodoseende af besvärsafdelningens uppgift att
bidraga till enhetlighet i de olika afdelningarnas praxis
skulle genom besvärsafdelningens försorg utgifvas en
prejudikatsamling, som naturligtvis äfven för allmänheten
skulle göras tillgänglig, i den mån sådant läte sig göra
med hänsyn till gällande bestämmelser i tryckfrihetsförordningen
om hemlighållande af vissa handlingar i patentärenden.

Det har tidigare nämnts, att ledamöterna skulle öfvertaga
redigeringen af patentskrifterna i de ärenden, som
de handlagt, samt att tekniska sekreterarebefattningen
såsom sådan blefve obehöflig i den nya organisationen.
Det arbete med redigeringen af innehållsförteckningen
till patentregistret samt ombesörjandet af patentskrifternas
befordran till trycket, hvilket nu utföres af den
tekniske sekreteraren eller under hans uppsikt, synes
kommittén lämpligen böra förläggas till biblioteksafdelningen.

För närvarande är en bland byråingenjörerna förordnad
att förestå och vårda ämbetsverkets bibliotek,
modellsamling och förevisningsrum samt att därstädes gå
verkets tjänstemän och allmänheten till hända. Han har
till sitt biträde en amanuens.

Å biblioteket tillhandahållas för allmänheten beskrifningar
och ritningar till patentansökningar, angående hvilka
kungörelse utfärdats.

Biblioteket har vunnit allt mer och mer i betydelse
och har under de senare åren besökts af omkring 7,000
personer eller därutöfver årligen och torde för närvarande
vara det tekniska bibliotek i hufvudstaden, som flitigast
anlitas af allmänheten. Vid 1911 års slut innehöll det

Biblioteket.

196

omkring 26,500 volymer. Antalet där befintliga patentskrifter
kan beräknas till omkring 2,500,000. Förutom
patentskrifterna införlifvas med biblioteket förnämligast
tekniska och naturvetenskapliga arbeten, litteratur på det
industriella rättsskyddets område, encyklopedier, språklexika
samt statsvetenskapliga afhandlingar och tidskrifter.
För att komma till full nytta såväl för verkets personal
som för allmänheten är det angeläget, att bibliotekets
innehåll katalogiseras. Härmed har den nuvarande bibliotekarien
varit sysselsatt, men som hans tid under de
senare åren till största delen varit upptagen af andra
offentliga uppdrag, har arbetet därmed afstannat.

Vidare är det angeläget för bibliotekets vidmakthållande,
att dess föreståndare är hemmastadd inom den
tekniska litteraturen och följer med det nya och värdefulla,
som utgifves, så att han kan föreslå lämpliga bokinköp.
För att vara allmänheten behjälplig med råd och
upplysningar erfordras äfven tekniska kunskaper. Tid
måste beredas föreståndaren för biblioteket att ägna sig
åt arbete med katalogisering, med studium af nyutkommen
litteratur m. m., hvartill han ej får tillräckligt tillfälle,
om han ensam skall, under de tider biblioteket hålles
öppet, betjäna allmänheten.

Kommittén, som tänkt sig föreståndaren för biblioteket
böra vara en tjänsteman af andra lönegraden, anser
att en ordinarie teknisk tjänsteman af första lönegraden
jämväl bör vara där anställd. Denne tjänsteman skulle
då äfven biträda med utgifvandet af ofvannämnda innehållsförteckning
till patentregistret samt korrekturläsning
af patentskrifterna, hvilka arbeten böra utföras af en
tekniskt bildad person.

Det kvinnliga biträde, som varit anställdt hos tekniske
sekreteraren, behöfves fortfarande hufvudsakligen för biträde
med korrekturläsning, för uppsättande efter koncepten
till kungörelserna om utlagda patent af rubriker
å patentbeskrifningarna, d. v. s. uppgifter om patenthafvares
namn, postadress m. m. samt för upprättande
efter koncepten till de beviljade patenten af lappregister
upptagande de uppgifter såväl om patenthafvarnes namn
som om uppfinningarnas beskaffenhet, hvilka skola införas
i berörda förteckning.

Då biblioteket, såsom ofta är fallet, är fullt besatt

197

med besökande, är det behöflig! att den tjänsteman, som
skall betjäna allmänheten, har en extra ordinarie tjänsteman
till sitt biträde. Denne tjänsteman är ock behöflig
för sortering af böcker till bindning och utförande af
hvarjehanda expeditionsarbeten å biblioteket. Kommittén
har därför ansett den för närvarande å biblioteket anställde
amanuensen fortfarande vara där behöflig. Någon bestämmelse
om huruvida denne bör vara tekniker eller administrativt
utbildad, synes ej böra meddelas, då det kan
bero på omständigheterna för tillfället, om den ene eller
den andre är för dessa göromål mest lämpad.

Den personal, som alltså enligt kommitténs förslag
skulle erfordras för utförande af de göromål, som förlagts
till biblioteket, vore, förutom föreståndaren, en ordinarie
tjänsteman af första lönegraden, ett kvinnligt skrifbiträde
af lägre aflöningsgrad samt en amanuens.

Vid sidan af den tekniska behandlingen af patentärendena
står arbetet med förandet af de statistiska anteckningar,
hvilka ämbetsverket finner erforderliga för
vinnande af nödig öfversikt öfver ärendenas behandling
inom verket samt patent- och registreringsverkets utveckling.
Detta arbete jämte klassificera gsarbetet utföres
å verkets s. k. statistiska afdelning. För klassificeringsarbetet
och den personal, som särskilt därför
tages i anspråk, har ofvan redogjorts. Arbetet med de
statistiska anteckningarna förestås af en byråingenjör
med tillhjälp af två kvinnliga biträden äfvensom ett manligt
biträde med timaflöning, hvarjämte den biträdande
ingenjör, som biträder med klassificeringen, äfven har
att utföra en del statistiskt arbete.

Af här nedan lämnade redogörelse öfver de anteckningar,
som föras, framgår, att detta arbete är ganska
vidtomfattande.

För hvarje inkommande patentansökning utskrifves
en s. k. ansökningslapp, afsedd att åtfölja ansökningen
vid remiss till vederbörande granskningsrotel, där den
införes i en samlingspärm och sedan användes för anteckning
om ärendets behandling å granskningsafdelningen.
Därå antecknas sökandens namn, uppfinningens
benämning, om annan än sökanden är uppfinnare dennes
namn, ansökningens diariinummer, klass, subklass m. m.

Klassificeringsarbetet

och förandet
af statistiska
anteckningar.

198

För hvarje inkommande patentärende föras kort, hvarå
göras alla de anteckningar, som äro nödvändiga för
vidare bearbetning af det statistiska materialet. Undan
för undan kompletteras dessa anteckningar, ända tills
patentet upphört att gälla. Samtidigt med anteckningarna
å korten införas patentansökningarna i en liggare,
däri införas de viktigaste uppgifterna, som för
statistiken äro erforderliga rörande ansökningarna. För
vinnande af nödig öfversikt öfver ärendena föras ett tiotal
olika journaler och förteckningar nämligen: 1) allmän
öfversikt öfver handlagda ärenden med tillhörande hjälptabell
upptagande antalet vid hvarje föredragning handlagda
ärenden jämte uppgift om de olika besluten samt
till hvilken ledamot ärendena höra; 2) förteckning öfver
kungjorda patentansökningar, däri angifvas dagen för
kungörandet, ansökningens nummer och inkomstdag; 3)
förteckning öfver inkomna invändningar, däri anteckning
göres om ansökningens nummer och inkomstår, grunden
för invändningen och dess påföljd; 4) förteckning öfver
afslagna, återtagna och förfallna patentansökningar med
diariinummer och inkomstår; 5) förteckning öfver beviljade
patent med patentnummer i ordningsföljd och uppgift,
om sökanden är svensk eller utländing samt om patentet
är själfständigt eller tilläggspatent; 6) förteckning öfver
beviljade patent ordnade efter ansökningarnas inkomstår
och så att af förteckningen framgår, huru många patent
årligen beviljats på grund af under de särskilda åren inkomna
ansökningar; 7) förteckning öfver öfverlåtna patent
innefattande uppgift på patentnummer samt om öfverlåtaren
är svensk eller utländing; 8) särskilda upplägg öfver
förfallna patent: a) ett upplägg med ansökningsåret och året
då patentet meddelades, patentnummer, uppgift huruvida
innehafvare!! varit svensk eller utländing, om patentet
varit själfständigt eller tilläggspatent samt anledningen
till patentets förfallande, b) och c) upplägg ordnade efter
ansökningsår, förfalloår och patentnummer, d) sammanfattning
af uppgifterna i a—c; 9) fortlöpande register
öfver beviljade patent med uppgift å ansökningens nummer,
om innehafvaren är svensk eller utländing, om
patentet är själfständigt eller tilläggspatent samt om och
när det förfallit; 10) förteckning öfver vid hvarje session
slutbehandlade ärenden med angifvande af den gransk -

199

ningsrotel, till hvilken ärendet hör. Med ledning af
sistnämnda förteckning öfversändes hvarje kvartal till
vederbörande rotelföreståndare uppgift å de ärenden, som
slutbehandlats å hans rotel, för att han må ur samlingspärmarna
borttaga de s. k. ansökningslapp ärna för dessa
ärenden.

Från registratorskontoret öfverlämnas alla inkommande
handlingar till statistiska afdelningen för komplettering
ur dem af möjligen felande uppgifter rörande
ansökningarna, och, då det gäller kompletteringshandlingar
till ärenden, hvilka ej finnas hos registratorn, för
anteckning tillika om till hvilken ledamot och granskningsrotel
ärendet hör.

För underlättande af nyhetsgranskningen utskrifvas
särskilda kort rörande ansökningar, som afslagits eller
förklarats förfallna, hvarjämte ritningar, tillhörande sådana
ansökningar, kopieras. A korten göras anteckningar om
ansökningarnas hufvudsakliga innehåll. Dessa kort och
ritningskopior tilldelas vederbörande rotelföreståndare.

För inkommande varumärkesansökningar föras äfven
kort motsvarande dem, som föras för patentansökningarna.
Samtidigt med anteckningarna å korten införas i en liggare
de viktigaste uppgifterna, som för statistiken äro
erforderliga rörande ansökningarna.

De särskilda förteckningar, som i öfrigt föras rörande
varumärkesärenden, äro: 1) allmän öfversikt öfver handlagda
ärenden med tillhörande hjälp tabell upptagande vid
hvarje session behandlade ärenden jämte uppgift om de
olika besluten; 2) öfversikt öfver öfverlåtna varumärken
upptagande registreringsnummer, uppgift om öfverlåtelsen
afser järnstämplar eller varumärken samt om innehafvaren
är svensk eller utländing; 3) öfversikt öfver förnyelser
af varumärken och järnstämplar upptagande registreringsoch
senaste förnyelseår, registreringsnummer, varuslag,
uppgift om innehafvaren är svensk eller utländing, beslutsdag
samt om märket är figur- eller ordmärke; 4)
öfversikt öfver afförda varumärken och järnstämplar upptagande
registreringsnummer, anledningen till afförandet,
registreringsåret samt om innehafvaren är svensk eller
utländing.

Gemensamt för patent- och varumärkesärenden föres
en förteckning öfver anförda besvär i dessa ärenden,

200

upptagande diariinummer, klagandens namn, ansökningsnummer,
dagen för verkets underdåniga utlåtande och
Kungl. Maj:ts beslut.

För bolagsärenden föras följande liggare: 1) allmän
öfversikt öfver handlagda ärenden upptagande antalet vid
hvarje session behandlade ärenden med uppgift om de
olika besluten; 2) uppgift öfver registrerade nya aktiebolag,
banker och ömsesidiga försäkringsbolag upptagande diariinummer,
klassificeringsuppgift samt tecknadt och inbetaldt
aktiekapital; 3) förteckning öfver registrerad, beslutad och
verkställd ökning af aktiekapital eller grundfond med
ofvan under 2) angifna uppgifter; 4) förteckning å registrerade
senare anmälningar till aktiebolag, banker och
ömsesidiga försäkringsbolag; 5) förteckning öfver registrerade
anmälningar rörande nedsättning af tecknadt
aktiekapital.

Statistiska kommittén har i underdånigt betänkande
den 7 september 1910 föreslagit aktiebolagsstatistikens
öfverflyttande från patent- och registreringsverket till det
statistiska centralverk, som enligt kommitténs förslag
borde inrättas; och har patent- och registreringsverket,
som den 16 oktober 1911 afgifvit underdånigt utlåtande
öfver nämnda betänkande, icke haft något att däremot
erinra. Förevarande kommitté anser för sin del icke
heller något som helst hinder föreligga att afskilja berörda
statistik från verksamheten med aktiebolagens
registrering.

Statistiska afdelningen har, förutom hvad ofvan nämnts,
att utföra åtskilliga periodiskt återkommande arbeten.

Sålunda utarbetas för öfversikt af arbetet med patentärendena
å patentafdelningen månads-, kvartals- och årsrapporter
öfver balanserade och behandlade ärenden å
afdelningarna och granskningsrotlarna. För hvarje månad
uppgöras för sådant ändamål 30 särskilda rapporter samt
dessutom 4 rapporter för hvarje kvartal.

Öfver registrerade bolagsärenden upprättas och aflämnas
till vederbörande departement för hvarje kvartal
och år i 37 grupper specificerade tabeller öfver åtskilliga
förhållanden rörande bolag, innefattande uppgifter om
nybildade bolag, aktiekapital, beslutade och verkställda
ökningar eller nedsättningar i aktiekapitalen in. m.

Vidare utarbetas å statistiska afdelningen förslag till

201

ämbetsverkets årsberättelse och upprättas de med densamma
följande statistiska tabellerna. Tid efter annan
tages statistiska afdelningens arbete i anspråk för verkställande
af utredningar, hvilka ofta äro synnerligen vidtomfattande.
Matrikeln öfver verkets personal föres äfven
å statistiska afdelningen.

Klassificeringsarbetet och förandet af de statistiska
anteckningarna kunna lämpligen fortfarande förenas. Med
hänsyn till vissa ändringar i fråga om klassificeringen,
som patent- och registreringsverket nyligen beslutat, torde
arbetet med densamma komma att ej oväsentligt förminskas.
Därtill kommer, att en del arbete, som ej hänför
sig direkt till statistiken, men nu utföres i samband därmed,
lämpligen bör förläggas till kansliet. Behofvet af
arbetskrafter för dessa göromål kommer därför att minskas.
Enligt kommitténs mening erfordras en föreståndare och
ett kvinnligt biträde, hvilket med hänsyn till beskaffenheten
af det henne åliggande arbete — biträde med de
statistiska anteckningarna — bör vara af högre aflöningsgrad,
äfvensom extra personal af hvilken en bör vara
biträdande ingenjör.

Det ligger i sakens natur, att klassificeringen och
dess behöriga handhafvande skola vara af stor betydelse
för arbetet inom ämbetsverket. Kompetensfordringarna
för den, som har att ansvara för klassificeringen, anser
kommittén böra vara desamma som för dem, hvilka hafva
till åliggande att granska patentansökningar. Med hänsyn
härtill och då föreståndaren för ifrågavarande afdelning
jämväl skall förestå det statistiska arbetet, anser kommittén,
att nämnda föreståndare bör vara en tjänsteman af
andra lönegraden. Ledarne för klassificeringsarbetet i
Tyskland intaga ledamots ställning.

Administrativa- och varumärkesafdelningen.

Hvad kommittén ofvan föreslagit afser hufvudsakligen
patentärendenas tekniska behandling och hvad
därmed sammanhänger. Den formella behandlingen —
hvarunder här inbegripas bokförandet af inkommande
handlingar, förandet af diarier och öfriga anteckningar
för vinnande af nödig öfversikt öfver ärendenas hand 26 -

Ärendenas

nuvarande

behandling.

202

Registratorn.

läggning hos verket, uppsättning, utskrifning och kollationering
af verkets utgående expeditioner, förande af
patentregister, granskning af samt anmärkande af brister
i fullmakter och åtkomsthandlingar, där sådana bifogas,
samt i ansökningshandlingarna i öfrigt, där bristerna äro
af rent formell natur, äfvensom i allmänhet vidtagande af
sådana åtgärder i patentärenden, Indika ej fordra teknisk
sakkunskap — ombesörjes af registratorn, bokhållaren eller
ledamoten och sekreteraren för handläggning af administrativa
frågor med biträde af extra ordinarie arbetskrafter.

Förutom hvad som direkt hänför sig till patentärendenas
behandling, hafva ofvan angifna tjänstemän
äfven andra göromål. Innan kommittén öfvergår att närmare
angifva huru kommittén tänkt sig, att den verksamhet,
som i hufvudsak utföres af ifrågavarande personal,
bör ordnas, får kommittén lämna en redogörelse
för det arbete ofvannämnde tjänstemän hafva att utföra.

Hvad först angår registratorn, åligger det honom
enligt 13 § i verkets instruktion med den inskränkning,
som angifves i 14 §, hvilken handlar om notariens å
bolagsafdelningen åligganden,

att mottaga och bokföra inkommande handlingar;
att föra patent- och varumärkesregistren äfvensom
de diarier, om hvilkas förande verket kan finna skäligt
meddela föreskrift för vinnande af nödig öfversikt öfver
ärendenas handläggning hos verket;

att i de fall, där sådant bör äga rum, med stämpelpapper
belägga ämbetsverkets utgående expeditioner samt
redovisa därför inflytande medel äfvensom tillhandahålla
vederbörande sådana expeditioner;

att ordna och vårda alla handlingar och akter, som
tillhöra verkets arkiv;

att tillhandagå ämbetsmyndigheter och enskilde med
de upplysningar i tjänsten, han må vara i tillfälle att
lämna, på begäran utfärda diariibevis och andra bevis
samt meddela eller bestyrka afskrifter eller utdrag af
patent- och varumärkesregistren samt af hos verket befintliga
handlingar, äfvensom utfärda sådana intyg, hvarom
i 3 och 9 §§ varumärkeslagen förmäles;

att omhänderhafva uppbörden och redovisningen af
afgifterna för patent och registrering af varumärken; samt

203

att, då sökt registrering af varumärke vägrats, tillhandahålla
vederbörande inbetald registreringsafgift.

Sedan patent- och registreringsverket blifvit registreringsmyndighet
för vissa mönster och modeller, har registratorn
att med dessa ärenden taga samma befattning
som med patent- och varumärkesärenden.

Registratorn har till sitt biträde å registratorskontoret
tre extra ordinarie tjänstemän och ett kvinnligt biträde.

Vid mottagandet af en patentansökning antecknas
densamma först i en kassabok för erhållande af diariinummer.
I denna kassabok införas likaledes, under särskilda
nummerserier, ansökningar om registrering af varumärken,
om registrering af mönster och modeller och om
förnyelse af varumärken äfvensom inkommande årsafgifter
för patent. Samtidigt med patentansökningens införande i
kassaboken antecknas å ansökningen dess diariinummer samt
dagen och timmen för dess mottagande, hvarjämte samtliga
bilagor likaledes förses med anteckning om diariinumret
och inlämningsdagen. Härefter förses ansökningshandlingarna
med ett omslag, afsedt såväl att sammanhålla
akten som att användas till att därå anteckna samtliga
de åtgärder beträffande ansökningen i fråga, hvilka,
inom verket förekomma. A omslaget antecknar registratorn
ansökningens diariinummer, sökandens namn, yrke
och postadress samt hvem som uppgifvits hafva gjort
uppfinningen i fråga. Ansökningen införes därefter i det
s. k. kanslidiariet, hvilket föres för att i hvarje ögonblick
kunna konstatera, såväl hvilka åtgärder med ärendet företagits,
som ock hvarest ärendet är att finna.

Vid införandet i kanslidiariet antecknas därstädes
ansökningens diariinummer, inkomstdagen, uppfinningens
benämning samt sökandens namn och hemort äfvensom,
om ombud anlitats, ombudets namn. Samtidigt införes
sökandens namn och ansökningens diariinummer i ett
alfabetiskt namnregister, hvilket är nödvändigt för att
kunna återfinna en ansökning, då diariinumret ej uppgifves.
Akten öfverlämnas därefter till klassificerings- och
statistiska afdelningen för klassificering och verkställande
af vissa föreskrifna anteckningar samt därifrån till administrative
sekreteraren. Finner denne efter ansökningshandlingarnas
granskning ansökningen vara i sådant skick,
att uppfinningen bör kunna ur teknisk synpunkt granskas,

204

antecknar lian detta å akten samt återlämnar densamma
till registratorn för remiss till vederbörande tekniske
ledamot. När denne efter å afdelningen verkställd granskning
afgifvit utlåtande i ärendet, återställes akten till
registratorn, som i kanslidiariet antecknar dagen för utlåtandets
afgifvande samt därefter öfverlämnar akten till
verkets chef. Sedan beslut fattats i ärendet, skall anteckning
om beslutet införas i kanslidiariet. Afser beslutet
ett föreläggande, meddelande att anstånd beviljats eller
att granskningen af ärendet afslutats, skall expeditionen
därom af registratorn tillställas vederbörande. Har sökanden
ombud, som begärt att hos registratorn få afhämta
expeditionerna, införas deras diariinummer i en för ändamålet
upprättad liggare, där hvart och ett af ombuden
kvitterar honom tillkommande expeditioner. Ofriga expeditioner
tillställas sökanden i enlighet med af honom uppgifven
adress.

Akten förvaras därefter hos registratorn, som, därest
svar i anledning af beslutet ej inom föreskri fven tid
inkommer, har att öfverlämna akten till administrative
sekreteraren för vidare åtgärd. Registratorn måste på
grund häraf ordna de befintliga inneliggande akterna, så
att han ständigt kan kontrollera, huruvida svar inom föreskrifven
tid afgifves. Inkomna svarsskrift^ biläggas efter
verkställd bokföring vederbörande akt, och förtäres därefter
som ofvan sagts om nyinkomna patentansökningar.
Beslutar ämbetsverket, att en patentansökning skall för
allmänheten utläggas, skall, sedan beslutet antecknats i
kanslidiariet, akten under uppbudstiden af registratorn förvaras.
Afslås ansökning eller förklaras densamma förfallen,
skall på samma sätt anteckning därom göras i kanslidiariet
samt expeditionen därom tillställas sökanden. Kolliderar
ansökning med tidigare inkommet ärende, göres likaledes
anteckning därom i kanslidiariet och akten förvaras hos
registratorn, som, då anledningen till kollisionen upphört,
öfverlämnar den till administrative sekreteraren. Beviljas
patent, skall anteckning därom göras i kanslidiariet samt
i det alfabetiska namnregistret, hvarefter patentet införes
i patentregistret. I detta register skall registratorn jämväl
göra anteckning, då ämbetsverket utfärdat kungörelse
om att patent på grund af uraktlåten inbetalning af årsafgift
eller af annan anledning upphört att gälla, äfvensom

205

angående öfverlåtelse af patent. De slutbehandlade akterna
skola, sedan alla akten tillhörande handlingar ordnats i
nummerföljd, bindas och af registratorn förvaras i
arkivet.

I hufvudsak på samma sätt behandlas registreringsansökningarna,
Indika jämväl förses med omslag, å hvilka
anteckningar göras i ungefärlig öfverensstämmelse med
hvad förut sagts om patentärenden. För varumärkesärenden
har upplagts ett kanslidiarium i hufvudsaklig
öfverensstämmelse med kanslidiariet för patentansökningar.
Vid emottagandet af ansökningar om registrering af varumärken
eller ansökningar om förnyad registrering har
registratorn att utfärda och tillställa sökanden de bevis.
om hvilka i 3 och 9 §§ af varumärkeslagen förmäles.

Registratorn har att föra ämbetsverkets s. k. allmänna
diarium, i hvithet inkomna ärenden antecknas,
hvilka icke direkt afse ansökningar om patent, registrering
af varumärken eller mönster, såsom kung! bref och remisser,
anmälningar om öfverlåtelse!- af patent, varumärken samt
mönster och modeller, skrifvelse!- från den internationella
byrån i Bern och utländska patentmyndigheter in. m.
Äfven till detta diarium föres alfabetiskt namnregister.

Registratorn har, förutom afgifterna för ansökningar
om patent, varumärken och mönster, hand om uppbörden af
de för beviljade patent utgående årsafgifter. Kvitton å dessa
sistnämnda lämnas eller afsända^ med posten till patenthafvarne.
Blanketterna till dessa kvitton äro för kontrollens
skull inbundna i s. k. kupongböcker samt försedda med talonger,
som kvarsitta i boken, då kvittot afskiljes. Talongerna
och blanketterna äro försedda med motsvarande och genom
hvarje bok fortlöpande nummer. Då registratorn afskiljaett
kvitto, skall han samtidigt å talongen anteckna patentnumret,
inbetalningsdagen och det erlagda beloppet. Anteckningar
om årsafgifterna införas därjämte omedelbart i
patentregistret och i kassaboken. Då årsafgifter inbetalas,
tillhandahåller registratorn blanketter, å hvilka den betalande
antecknar patentets eller patentens nummer jämte
beloppen, som skola betalas. Dessa blanketter förvaras af
registratorn och bifogas den kassaredovisning, han för
hvarje vecka aflämnar. Registratorn skall å veckans
första söckendag till chefen öfverlämna specificerad redovisning
öfver de under föregående vecka influtna afgifter

206

samt af honom bestridda utgifter jämte bevis om insättning
i riksbanken af den uppkomna behållningen.

Utom nu angifna göromål samt expedierandet af
öfriga från patent- och varumärkesafdelningen utgående
expeditioner har registratorn att samla, ordna och med
register förse till denna afdelning börande kungl. bref,
protokoll och registratur, hvarjämte hans tid i hög grad
upptages med utfärdandet af diariibevis samt afskrifter
och utdrag af patent-, varumärkes- och mönsterregistren.

Under tvenne veckor år 1912, nämligen den 8—13 juli
samt den 21—26 oktober, har räkning verkställts å registratorskontoret
öfver antalet inkommande ärenden och har,
såsom framgår af nedanstående uppgifter, antalet inkommande
ärenden under dessa veckor varit resp. 485 och 491.

Inkomna ärenden å registratorskontoret den 8-13 juli och den
21-26 oktober 1912.

	Patent- ansök- ningar	Varu-märkes- och förnyelse-ansökningar	Mönster- ansök- ningar	All- männa ärenden	Svaromål och skrifvelser	Summa
juli
8	14	5	—	9	41	69
9	17	5	-	—	94	116
10	13	8	-	5	34	60
11	8	1	-	4	67	80
12	8	8	—	1	30	47
13	11	4	—	3	95	113
Summa	71	31	—	22	361	485
oktober
21	13	2	i	2	38	56
22	13	5	—	5	87	no
23	8	2	i	-	51	62
24	10	16	-	5	57	88
25	8	3	—	3	46	60
26	17	10	—	3	85	115
Summa	69	38	2	18	364	491

Dessutom hafva under dessa veckor årsafgifter erlagts
för sammanlagdt 250 patent. Efter anställda undersök -

207

ningar kan beräknas, att antalet anteckningar i diarier
och expeditionslistor uppgår till omkring 2,000 i veckan
eller 330 för hvarje dag.

Ett för registratorn synnerligen tidsödande arbete är
att utlämna hos honom förvarade handlingar såväl till
tjänstemän inom verket, hvilka ofta vid behandling af
andra ärenden behöfva tillgång till de handlingar, som
förvaras hos registratorn, som oek till sökande eller deras
ombud. Dessa behöfva nämligen ofta för besvarande af
gifna förelägganden taga del af sina ansökningshandlingar.
Ej sällan förekommer, att såväl patentombuden som de
tekniska ledamöterna hos ämbetsverket till registratorn
öfver lämna förteckning å ett flertal ärenden med begäran
om uppgift, i hvad skick dessa ärenden befinna sig enligt
senaste anteckningar i kanslidiariet.

Bokhållarens åligganden angifvas i instruktionen för
ämbetsverket vara att biträda vid upprättandet af de
register, som hos verket skola föras, att föra verkets
räkenskaper och granska till verket inkommande räkningar,
samt att såsom kassakontrollant verificera registratorns och
notariens uppgifter om de till verket inflytande medel.

Vid alla insättningar och uttagningar i riksbanken skall
bokhållaren uppsätta och anteckna de besked, som skola
sändas till riksbokslutsbyrån och riksbanken. Aflöningslistorna
uppsättas af bokhållaren, som ock utbetalar aflöningarna.
Föreskrifna rapporter till statskontorets riksbokslutsbyrå
angående föregående månads inkomster, utgifter,
uttagningar och insättningar, kvartalsrapporter till statskontorets
fondbyrå angående uttagningar och insättningar
samt halfårsrapporter till statskontoret angående använda
checker uppsättas af bokhållaren.

Kontrollen af registratorns uppgifter om af honom
emottagna afgifter tillgår sålunda, att de å det af registratorn
för hvarje vecka afgifna reversalet upptagna
afgifterna jämföras med registratorns kassabok, hvarjämte
med ledning af patentregistret efterses, att årsafgifterna
upptagits till riktiga belopp.

I sammanhang med kontrollen af registratorns uppgifter
om af honom mottagna afgifter antecknas inbetalningen
af årsafgifterna i för hvarje månad uppgjorda s. k. förtalloböcker,
i hvilka alla beviljade patent äro införda, hvart
och ett i förfalloboken för den månad, under hvilken ansök -

Bokhållaren.

208

ningen om patentet inkom. Dessa böcker tjäna till att möjliggöra
kontrollen öfver, huruvida de beviljade patenten
genom årsafgifternas erläggande hållas i kraft eller icke.

Utgifterna å reversalet kontrolleras genom att tillse,
att behöriga verifikationer äro bifogade.

Notariens å bolagsafdelningen kassauppgifter kontrolleras
sålunda, att föregående dags inkomna anmälningar,
å hvilka notarien antecknat den vid anmälningen fogade
afgiften, öfverlämnas till bokhållaren, som efter granskning
å anmälningen ånyo antecknar det inbetalda beloppet
jämte sin signatur. Af bokhållaren föres en liggare öfver
alla till bolagsafdelningen inkomna anmälningar med uppgift
om de belopp, som inbetalts, tjänande till kontroll
öfver att, där föreskrifven afgift ej bifogats eller ofullständig
afgift erlagts, felande afgift sedermera inkommer,
om anmälningen fullföljes. Hvarje vecka jämföras notariens
kassaböcker med bokhållarens liggare. Utgifterna
kontrolleras genom företeende af behöriga verifikationer.

Efter förfalloboken uppgöres af bokhållaren hvarje
månad förteckning öfver patent, för hvilka årsafgifter
skola betalas påföljande månad, och utsändas till patenthafvarne
eller deras ombud påminnelser om årsafgifterna.
Efter dessa förteckningar uppgöres sedermera lista öfver
de patent, som skola till följd af bristande inbetalning
af årsafgifter förklaras förfallna.

Utom dessa egentliga bokhållaregöromål utför emellertid
bokhållaren ett mycket omfattande och kräfvande arbete
med den förberedande granskningen af varumärkesansökningar
och upprättande, ordnande och vidmakthållande af det
därför erforderliga granskningsmaterialet. Då för närvarande
omkring 16,000 varumärken finnas registrerade,
är det uppenbart att, för att den ämbetsverket åliggande
granskningen af de till registrering anmälda märkena i förhållande
till redan registrerade eller tidigare till registreringanmälda
märken skall kunna på ett tillfredsställande sätt verkställas,
granskningsmaterialet måste systematiskt ordnas.

I sådant ändamål hafva de registrerade figurmärkena
uppklistrats å kartongblad efter de motiv, som ingå i
märkena. Följaktligen, om ett märke innehåller flere
motiv, måste det uppföras å flera olika kartor. Figurmärkena
hafva för närvarande grupperats efter 20 hufvudmotiv,
hvilka åter i sin ordning uppdelats i 109 under -

209

motiv. Antalet kartongblad uppgår för närvarande till
1,021 med ett antal märken varierande emellan omkring
12 till 120 å hvarje blad. Tändsticksmärken, hvilka
torde uppgå till 1,100, äro, förutom att de finnas upptagna
å vederbörande allmänna kartor, sammanförda i
en särskild grupp, och upptagna, efter motiven, å 100
kartor. Register äro upprättade, upptagande i alfabetisk
ordning benämningarna å de figurer, som förekomma i
märkena, och med hänvisning till det kartongblad, där
figuren skall sökas. Å kartongbladen öfverkorsas märkena,
sedan de upphört att gälla.

1 märkena förekommande ord, vare sig de äro skyddade
såsom särskild! uppfunna benämningar eller ej, införas,
därest de kunna antagas hafva någon betydelse för granskningen,
i en alfabetiskt ordnad liggare. Äfven dessa ord
öfverstrykas, då märkena upphört att gälla.

Ett register öfver i märken förekommande bokstäfver
är upprättadt och ordnadt så, att en sammanställning af
bokstäfver alltid skall sökas på den i alfabetet tidigast
förekommande bokstafven.

Anmälda märken, för hvilka registrering vägrats, sammanföras
efter beslutsdagen i särskilda liggare.

I bokhållarens exemplar af registreringstidningen för
varumärken införas vid de märken, som åberopats vid
afslag af sökt registrering för annat märke, denna ansökans
diariinummer och afslagsdatum.

Den förberedande granskningen af inkommande varumärkesansökningar
utföres äfven af bokhållaren med användande
af ofvan omnämnda granskningsmaterial. Uppgift
om de märken, hvilka vid granskningen ansetts likna
det ifrågavarande, lämnas, hvarjämte, om mothållet märke
är figurmärke, i akten inlägges kort, upptagande afbildning
af samma märke. Dessa kort, hvilka utgöras af
uppklistrade urklipp ur registreringstidningen för varumärken,
tjäna till att vid föredragningarna gifva en öfverskådlig
sammanfattning af liknande märken.

Bokhållaren ombestyr uppsättande af manuskript till
och biträder vid korrekturläsning af registreringstidningen
för varumärken samt uppgör efter hvarje tryckt registreringstidning
kortregister, upptagande märkesinnehafvarens
namn och märkets registernummer, hvilka kort vid årets
slut alfabetiskt ordnas för att tjäna såsom manuskript till

210

Ledamoten
och sekreteraren
för administrativa

ärenden.

register till årets registreringstidning. För hvarje år utgifves
ett supplement till registreringstidningen för varumärken,
innefattande hvad i registreringstidningen under
det gångna året intagits om järnstämplar. Manuskriptet
till detta ombesörjes af bokhållaren. Klichéer till inkommande
ansökningar ordnas och förvaras af bokhållaren,
till dess ansökningen slutbehandlats. Denne biträder äfven
med förandet af varumärkesregistret och uppgör månatlig
förteckning öfver varumärken, som skola förklaras förfallna,
och järnstämplar, som skola förnyas.

Ledamotens och sekreterarens för administrativa
ärenden åligganden enligt den fördelning af göromålen
sekreterarne emellan, som af verket bestämts, äro i hans
egenskap af ledamot, jämlikt 11 § i ämbetsverkets instruktion,
att såsom föredragande handlägga frågor rörande
registrering af varumärken, anmälningar om öfverlåtelse
af patent samt öfriga ärenden, Indika ej skola af öfveringenjör
handläggas, äfvensom att i öfrigt biträda öfverdirektören
vid ärendenas handläggning. Jämte dessa
åligganden tillhör det sekreteraren jämlikt 12 § i instruktionen
att, förutom hvad angår bolagsärenden, föra verkets
protokoll samt att svara för uppsättning af verkets utgående
expeditioner, äfvensom dessas utskrifning och
kollationering. Sekreteraren åligger slutligen att ombesörja
redaktionen och utgifvandet af registreringstidningen
för varumärken.

Sekreteraren har för närvarande till biträde för göromålens
utförande en notarie öfver stat, två amanuenser samt
två kvinnliga biträden, hvar järn te bokhållaren, såsom förut
nämnts, biträder med granskningen af varumärkesärenden
och redigeringen af registreringstidningen för varumärken.

Hvad först göromålen beträffande patentärenden angår,
har sekreteraren att ur formell synpunkt, såsom i fråga om
fullmakter och åtkomsthandlingar, granska alla inkommande
handlingar och, där granskningen gifver anledningtill
anmärkningar, skriftligen affatta dessa, samt å akterna
anteckna den åtgärd, som närmast med dem skall vidtagas;
att såsom föredragande handlägga ärendena, då de
ej skola remitteras till behandling af tekniska tjänstemän;
samt att under chefens frånvaro såsom ledamot deltaga
i samtliga verkets beslut i patentärenden. Under år

211

1911 utgjorde antalet nya patentansökningar omkring 70
för hvarje vecka och andra inkommande skrifter i patentärenden
omkring 350 under samma tid. Alltså omkrin
70 akter dagligen till formell granskning och antecknin
om närmaste åtgärd.

Tjppsättningen af verkets ingående expeditioner i
patentärenden ombesörjes af amanuenser och, där expeditionerna
äro af den enkla beskaffenhet att vissa formulärblanketter
kunna användas, af ett kvinnligt biträde.

Sedan från den 1 juli 1907 anställts en notarie öfver
stat å afdelningen, tillkommer det honom att justera utgående
skrifvelse!’ och remisser, som endast'' afse förelägganden
och andra förberedande meddelanden. Dessa
expeditioner skulle enligt 18 § mom. 4 af instruktionen
underskrifvas af sekreteraren. I nåd. bref den 21 december
1907 har Kungl. Maj:t medgifvit, att utan hinder af ofvanberörda
bestämmelse ifrågavarande expeditioner må underskrifvas
af notarien öfver stat. Expeditioner afseende
slutliga beslut justeras och kollationeras fortfarande af
sekreteraren.

Såsom föredragande har den administrative sekreteraren
deltagit i följande antal patentärenden under de
senaste fem åren nämligen:

1907

1908

1909

1910

1911

8,325

8,051

7,178

7,745

7,397

A idare har sekreteraren att såsom föredragande handlagga
anmälningar om öfverlåtelse af patent m. in. äfvensom
_ de skrivelser från enskilda med begäran om upplysningar
i olika ämnen, som till verket inkomma.

Sedan patent- och registreringsverket i underdånig
skrifvelse den 20 november 1907 gjort framställning om rätt
att tillsvidare icke förordna sådan kommissionär för ärenden
rörande patent, varumärken och mönster, som i kun cd.
kungörelsen den 28 maj 1886 afsåges, därvid ämbetsverket
anfört, att det vore verkets afsikt att för framtiden
genom sitt kansli tillhandagå allmänheten med sådana
upplysningar, som af kommissionären kunnat lämnas, samt
Kungl. Maj:t i nåd. bref den 31 december 1907 till berörda
framställning lämnat bifall, hafva de svarsskrift^ å

&D ÖB

212

Kommitténs

förslag.

förfrågningar i olika ämnen, som kansliet haft att aflata,
icke oväsentligt ökats. Svaren meddelas medelst handbref
af sekreteraren, och antalet har i medeltal för hvalf
och ett af åren 1908—1911 uppgått till omkring 325,
275, 250 och 250.

Beträffande antalet inkomna och slutligt behandlade
ansökningar om registrering af varumärken, som sekreteraren
under senare ar haft att bereda och föredraga, hänvisas
till den å sidd. 110 och 111 införda summariska
öfversikten öfver i varumärkesärenden meddelade beslut.

Det åligger vidare denne tjänsteman att föredraga
ärenden rörande verkets ekonomi samt att i sådant afseende
årligen uppgöra förslag till verkets utgiftsstat,
äfvensom att biträda med uppsättande af underdåniga utlåtanden
och skrifvelse!’ i andra än nu angifna ärenden,
Indika ej skola uppsättas af teknisk ledamot eller föredraganden
för bolagsärenden.

För handläggning af administrativa ärenden samt
ärenden rörande registrering af varumärken och af mönster
och modeller anser kommittén det böra anordnas en. afdelning,
hvars personal, då därunder skulle inbegripas
kassakontor, registratorskontor och kansli, borde utgöras
af en afdelningschef, en ledamot, en sekreterare, tre första
gradens tjänstemän, två kvinnliga skrifbiträden af högre
aflöningsgrad och fem kvinnliga skrifbiträden af lägie
aflöningsgrad samt extra personal, förslagsvis beräknad
till tre amanuenser.

Enligt 14 § i ämbetsverkets instruktion har notarien
på bolagsafdelningen motsvarande åligganden i fråga om
inkommande handlingar rörande registrering af bolag och
i fråga om uppbörden och redovisningen af de för dessa
registreringar inflytande afgifter, som tillkomma registratorn
och arkivarien beträffande öfriga till ämbetsverket
inkommande handlingar och inflytande afgifter.

För närvarande finnas sålunda två tjänstemän inom
verket, som hafva till åligganden att mottaga och bokföra
inkommande handlingar samt att därjämte omhänderhafva
uppbörd och redovisning af inflytande afgifter. Detta
synes kommittén vara mindre lämpligt. Att en sådan
anordning kom till stånd vid aktiebolagsregistreringens
förläggande till patent- och registreringsverket, toide

213

hufvudsakligen hafva föranledts af att registratorn och
arkivarien redan då var så öfverhopad af göromål, att
ytterligare arbete icke kunde påläggas honom. Vid omorganisationen
af verket bör det enligt kommitténs förmenande
ordnas så, att en för hela verket gemensam
registrator mottager och bokför alla till verket inkommande
handlingar. Kassagöromålen hafva numera tagit en sådan
omfattning, att en särskild kassörstjänst, med åliggande
tillika att föra verkets räkenskaper, är erforderlig.

Registrator^ nuvarande skyldighet att föra de diarier,
som äro behöfliga för vinnande af nödig öfversikt öfver
ärendenas handläggning hos verket, att ombesörja expeditionen
af utgående skrivelser samt att ordna och förvara
de akter och handlingar, som i afvaktan å svar på gina
förelägganden äro liggande hos verket, bör icke vidare fortfara,
då det redan nu är omöjligt för honom att i hvarje
detalj öfvervaka detta arbete och svara för att alla handlingar
komma på sin rätta plats. Kommittén vill endast
erinra om att hvarje veckas patentsession omfattar 400
å 500 ärenden. De under behandling varande ärendenas
mängd och deras fördelning bland ett flertal tjänstemän
öka behofvet af noggrannhet och omfattning i fråga om
de anteckningar, som måste göras för att i hvarje ögonblick
kunna erhålla besked om, hvar ett ärende är att
finna och på hvilken punkt behandlingen står.

Det har ifrågasatts, att patentafdelningens anmälningsafdelningar
själfva skulle ombesörja den å hvarje afdelning
erforderliga diariiföringen, expeditionen af utgående skrivelser
samt förvarandet af akter, hvari svar å gina förelägganden
afvaktades. Af två skäl har denna tanke
öfvergifvits. Dels har det ansetts önskvärdt, att de tekniska
tjänstemännen framdeles såsom hittills, så vidt ske
kan, befrias från sådant arbete, som ej fordrar teknisk
sakkunskap, så att de så odeladt som möjligt kunna ägna
sin tid åt den tekniska behandlingen af patentärendena.
Dels skulle det säkerligen blifva obekvämt och tidsödande
för allmänheten, som oupphörligen behöfver tillgång till
sina ansökningshandlingar eller upplysning angående sina
ärenden, om akterna vore spridda å de olika afdelningarnas
kanslier. Det har därför befunnits mest ändamålsenligt,
att för patentärendena anordnas ett gemensamt kansli,
där diariiföringen och expeditionen ombesörjas samt

214

Kassör.

akterna förvaras. Dit skulle ock förläggas eu del af
det arbete, som nu utföres å statistiska afdelningen.

Då kommittén anser inrättandet af en kassörsbefattning
vara af behofvet påkalladt, är, såsom ofvan nämnts, detta
föranledt af den omfattning kassagöromålen numera tagit.
Till verket inflytande afgifter utgjorde år 1911, oberäknadt
flyr or för ämbetsverkets fastighet, 531,558 kronor 2 öre
och verkets utgifter för samma år uppgingo till 438,893
kronor 22 öre. Afgifterna hafva mottagits af registratorn
och notarien å bolagsafdelningen, hvarjämte de haft att
af omhänderhafda medel bestrida de utgifter, hvarom
ämbetsverket lämnat föreskrift.

För tvenne veckor, nämligen den 8—13 juli och den
21—26 oktober 1912, har antalet inkomna kassaposter
räknats. De uppgingo under dessa veckor å patentafdelningen
till resp. 203 och 258 samt å bolagsafdelningen
till resp. 98 och 49. Någon föreskrift finnes för närvarande
ej, som berättigar vederbörande att erhålla kvitto
å inbetalda afgifter, så framt man ej såsom sådan räknar
registreringsmyndighetens åliggande att hålla sökanden
till hända eller, om fullständig adress uppgifvits, med
posten öfversända skriftligt intyg om mottagande af ansökning
om registrering af varumärke.

Ur kontrollsynpunkt har ämbetsverket meddelat föreskrift
om att kvitto å årsafgifter för patent skall lämnas, på
sätt ofvan vid redogörelsen för registratorns åligganden omförmälts.
Att vederbörande ej hafva rätt att erhålla kvitto
å erlagda afgifter, har ej sällan gifvit anledning till missnöje.
Kommittén anser, att den, som inbetalar en afgift,
bör hafva rätt att kostnadsfritt erhålla kvitto samt att det
äfven ur kontrollsynpunkt är önskvärdt, att kvitton lämnas
å alla afgifter, i likhet med hvad nu sker vid inbetalande
af årsafgifter för patent. Föreskrift bör därför meddelas
om skyldighet för kassören att lämna kvitto å alla af honom
mottagna afgifter. Mängden af dagligen inkommande afgifter
och handlingar gör det rent af omöjligt att vid en
och samma expedition sköta kassa- och registratorsgöromålen,
så att allmänheten blir betjänad på ett tillfredsställande
sätt. Det är vidare behöfligt af skäl, som senare
vidare skola utvecklas, att den nuvarande bokhållaretjänsten
mera uteslutande blir eu befattning för biträde vid
granskning af varumärken och skötandet af det därför

215

erforderliga granskningsmaterialet, hvarför bokhållarens
åligganden att föra verkets räkenskaper och granska till
verket inkommande räkningar lämpligen böra öfverflyttas
till kassören. Å kassakontoret bör såsom kassakontrollant
anställas ett kvinnligt biträde. I den mån hennes tid ej
blir fullt upptagen af kassagöromål, bör hon äfven biträda
med andra skrifgöromål.

De åligganden, som skulle tillhöra kassakontoret,
hvars personal borde utgöras af en kassör och räkenskapsförare
samt ett kvinnligt biträde såsom kassakontrollant,
skulle hufvudsakligen vara att mottaga alla till patentoch
registreringsverket inflytande afgifter och därå lämna
kvitto enligt meddelade föreskrifter, att, då afgift skall
åtfölja handling, som till verket ingifves, å handlingen
anteckna det belopp, som betalts, att i patentregistret göra
anteckning om inbetalta årsafgifter, att verkställa de utbetalningar
hvarom verket lämnar föreskrift, att granska
till verket inkommande räkningar, att föra förteckning
öfver verkets inventarier, att föra den förutnämnda s. k.
förfalloboken öfver meddelade patent, samt att uppgöra
förteckning öfver patent, som skola förklaras förfallna.

Såsom ofvan nämnts, bör en del registratorn nu åliggande
göromål öfverflyttas till kansliet. Detta blir så mycket
nödvändigare, som antalet besökande å registratorskontoret
högst betydligt kommer att ökas, då han äfven skall mottaga
inkommande handlingar rörande registrering af bolag.
Såsom af de å sidd. 206 och 228 införda uppgifterna öfver
antalet inkomna ärenden under två veckor år 1912 framgår,
inkommo under dessa veckor sammanlagdt å patentafdelningen
och bolagsafdelningen 704 resp. 606 ärenden,
hvilket gör ett medeltal af 109 ärenden för hvarje söckendag.
Under de tider, registratorskontoret hålles öppet
för allmänheten, är det att vänta att registratorns verksamhet
till största delen kommer att tagas i anspråk för
allmänhetens betjänande.

Registratorn skulle komma att hufvudsakligen få till
åliggande att mottaga och bokföra alla till verket inkommande
handlingar, att föra patent-, varumärkes- och mönsterregistren,
att tillhandagå ämbetsmyndigheter och enskilda
med de upplysningar i tjänsten, han må vara i tillfälle
att lämna, på begäran utfärda diariibevis och andra bevis
samt meddela och bestyrka afskrifter eller utdrag af

Registrator.

216

patent-, varumärkes-och. mönsterregistren samt af hos verket
befintliga handlingar, äfvensom utfärda sådana intyg,
hvarom i 3 och 9 §§ varumärkeslagen förmäles, att i
de fall, där sådant bör äga rum, med stämpelpapper
belägga ämbetsverkets utgående expeditioner samt redovisa
därför inflytande medel äfvensom uppbära och redovisa
lösen för af honom utfärdade bevis eller afskrifter
eller utdrag ur registren, att förse nya patent-, varumärkesocli
mönsteransökningar med föreskrifna omslag och å
dem göra de anteckningar, som å dem skola anbringas,
samt att omhänderhafva ämbetsverkets blankettförråd och
skrifmaterialier.

Registrator]! liar för närvarande icke obetydliga extra
inkomster, livilka utgöras dels af stämpelprovision och
dels af expeditionslösen.

Enligt tjänstförrättande registratorns till kommittén
ingifna redogörelse, hvilken ej kunnat omfatta mer än
fyra år, enär förutvarande registratorn år 1907 aflidit,
hafva registratorns extra inkomster under åren 1908—1911
ställt sig ungefärligen såsom följande tabell utvisar.

0 År	Expe- ditions lösen	-	Stämpel- provision	Summa extra inkomster	Af går enskildt biträde med skrifning m. m.	Behållning j inkomster j
Kr.	ö.	Kr.	ö.	Kr.	Ö.	Kr.	ö.	Kr.	ö. I
1908	4,560		770	_	5,330		560		4,770
1909	4,650	—	415	-	5,065	-	550	-	4,515	-
1910	5,000	—	432	25	5,432	25	600	-	4,832	25
1911	5,289	50	462	-	5,751	50	689	50	5,062	-

I följd af vidtagna ändringar i stämpelförfattningen
beträffande provisionen torde densamma numera få anses
utgöra allenast skälig godtgörelse för det med stämpelförsäljningen
förenade bestyr och ansvar. I hvarje fall
anser kommittén sig ej äga anledning att härutinnan föreslå
någon ändring, hvad registratorn angår.

I fråga om expeditionslösen har vid genomförande af
nya löneregleringar för rikets hofrätter och nedre justitie -

217

revisionen sådan tjänstemännen tillkommande lösen i
allmänhet afskaffats. Det har nämligen ansetts, att det
arbete, som betalats med dylik lösen, i allmänhet vore
af beskaffenhet att böra hänföras till tjänsteåligganden,
som skola fullgöras mot aflöning å stat. Kommittén
håller ock före, att det arbete, som i patent- och registreringsverket
betalas med lösen, är af ofvan angifna
beskaffenhet, hvarför rätten till dylik expeditionslösen
icke vidare bör af vederbörande bibehållas. Kommittén
får anledning återkomma till denna fråga i sammanhang
med omnämnandet af notariens å bolagsafdelningen
åligganden.

Vid bifall till kommitténs förslag i förevarande hänseende
måste naturligen renskrifningskostnad och öfriga
med ifrågavarande expeditioner förenade kostnader utgå
af ämbetsverkets medel. Då verkets utgifter bestridas
och allt fortfarande lära komma att bestridas af till verket
inflytande afgifter, bör expeditionslösen redovisas till
ämbetsverkets kassakontor. Någon ersättning till registratorn
för mistade sportelinkomster behöfver ej ifrågakomma,
då den ordinarie registrator^ allt sedan sin utnämning
varit adjungerad ledamot å bolagsafdelningen och således
icke själf uppburit dessa extra inkomster.

Till biträde åt registratorn böra anställas två kvinnliga
biträden af lägre aflöningsgrad. Det ena biträdet
skulle hufvudsakligen biträda med expeditionsgöromålen
och sortera de inkommande handlingarna samt införa
de nya ansökningarna i de skilda diarier för patentansökningar,
varumärkes- och förnyelseansökningar, mönsteransökningar
och bolagsärenden, som å registratorskontoret
böra föras. Särskilt i patentärenden önska ombuden i
allmänhet för sin bokföring att genast få upplysning om
ärendenas diariinummer och detta är äfven till nytta för
ämbetsverket, ty om kompletteringshandlingar inkomma,
innan någon skrifvelse i ärendet aflåtits från patent- och
registreringsverket, kan diariinumret å kompletteringshandlingarna
angifvas, hvarigenom arbetet med att eftersöka,
till hvilket ärende handlingarna höra, besparas.

Det andra kvinnliga biträdet skulle hufvudsakligen
hafva till åliggande att biträda med registrens förande
samt att utskrifva begärda bevis, afskrifter, prioritetshandlingar
m. m. Hon borde vidare i kontrolleringssyfte,

218

Kansli.

på sätt som lax ske exempelvis i nedre justitierevisionen,
utlämna, bokföra och mottaga betalning för de expeditioner,
för hvilka expeditionslösen skall utgifvas. Inom vissa
tider skulle de influtna beloppen af registratorn redovisas
till ämbetsverkets kassakontor.

Kansliet skulle, på sätt förut nämnts, komma att
öfvertaga en del af registratorns nuvarande göromål och
af de göromål, som nu tillhöra ledamoten och sekreteraren
för handläggning af administrativa frågor, hvarjämte kansliet
skulle öfvertaga en del af statistiska afdelningens göromål.

Föreståndare för ämbetsverkets nuvarande kansli är
den administrative sekreteraren. Den tjänsteman, som
skulle stå i spetsen för det nyorganiserade kansliet, bör
äfven hafva sekreterares tjänsteställning och helt naturligt
bör han då också öfvertaga de hithörande sekreteraregöromålen.
Ehuru det kunde ifrågasättas, huruvida ej
kansliet borde vara gemensamt för hela ämbetsverket,
har denna tanke dock af praktiska hänsyn måst öfvergifvas,
då de ärenden, hvilkas handläggning tillhör
patent- och registreringsverkets verksamhetsområde, fordra
eu helt olikartad behandling. Hvad bolagsärenden angår,
inkommer dagligen ett flertal nya anmälningar i äldre
ärenden, hvarför handlingarna i dessa böra finnas lätt
tillgängliga för afdelningens tjänstemän. Liknande skäl
finnas äfven i fråga om varumärkes- och mönsterärenden.
Kansliets göromål hafva därför inskränkts att i hufvudsak
endast angå patentärenden. Sådana åtgärder med patentärenden,
som nu af den administrative sekreteraren,
visserligen nominellt efter föredragning inför chefen men
faktiskt af honom ensam vidtagas, då af verket en gång
för alla fastställda principer ej rubbas, nämligen meddelanden
af anstånd med besvarande af gifna förelägganden
eller med ansökningars utläggande för allmänheten samt
förelägganden att inkomma med felande handlingar såsom
beskrifningar eller ritningar, hvilka erfordras för att
vederbörande ärende skall kunna underkastas teknisk
granskning, böra för framtiden kunna ombesörjas af
kansliföreståndaren antingen direkt eller i tveksamma
fall efter föredragning inför afdelningens chef.

De åligganden, som borde komma att tillhöra kansliet,
skulle hufvudsakligen blifva: att ombesörja den bokföring,

219

som erfordras för vinnande af nödig öfversikt öfver patentärenden;
att ordna och vårda alla handlingar och akter,
som tillhöra patentafdelningens arkiv; att hafva vård om
de patentansökningar, som hvila i afvaktan å svaromål,
och, då svaromål inkomma, bilägga dem vederbörande
akter; att tillhandahålla verkets tjänstemän och allmänheten
de handlingar i patentärenden, hvartill de behöfva
tillgång; att, innan patentärende öfverlämnas till teknisk
granskning, i formellt hänseende granska handlingarna; att
svara för utskrifning, kollationering och expediering af
verkets utgående expeditioner i patentärenden; att enligt
af verket fastställda grunder meddela anstånd med svaromål
i patentärenden samt, då patentärende icke är i det skick, att
det kan underkastas teknisk granskning, delgifva sökanden
de anmärkningar, som böra framställas; att föra verkets
protokoll, där dessa ej skola föras af annan tjänsteman; att
för öfversikt af arbetet å patentafdelningens anmälningsafdelningar
utarbeta rapporter öfver balanserade och behandlade
ärenden äfvensom de öfriga arbeten, som ej
direkt hänföra sig till statistiken men nu utföras å statistiska
afdelningen, och hvilka ämbetsverket finner böra
lämpligen förläggas till kansliet; att föra matrikel öfver
den hos ämbetsverket anställda personalen, samt att biträda
med uppsättning af de expeditioner i patentärenden, som
ämbetsverket beslutar skola till kansliet öfverlämnas.

Såsom biträde åt sekreteraren har kommittén ansett
tre kvinnliga biträden, ett af högre och två af lägre aflöningsgrad
samt två amanuenser vara erforderliga. Det
kvinnliga biträdet af högre aflöningsgrad skulle hafva
vård om de hos kansliet förvarade patentakterna samt
tillhandagå allmänheten, som behöfver tillgång till dessa
akter. Vidare skulle hon biträda med expeditionsgöromål
och hafva vården om arkivhandlingarna.

De båda skrifbiträdena af lägre aflöningsgrad skulle
hvart och ett sköta den erforderliga bokföringen för två af
de tekniska anmälningsafdelningarna, samt biträda med
upprättandet af rapporter öfver handlagda ärenden m. m.

Af amanuenserna, hvilka båda skulle biträda sekreteraren
med löpande göromål, borde den ene äfven särskildt
stå till chefens för ämbetsverket förfogande samt svara
för den bokföring och expedition, som erfordrades för
besvärsafdelningen.

220

Varumärkesoch
mönsterregistreringen.

Beträffande därefter den del af patent- och registreringsverkets
verksamhet, som afser registreringen af varumärken
samt af mönster och modeller, är, såsom ofvan
nämnts, för närvarande den administrative sekreteraren
föredragande för varumärkesärenden och den tekniske
sekreteraren föredragande för mönsterärenden.

Bokhållaren biträder med den förberedande granskningen
af varumärkesärenden och en biträdande ingenjör
med mönsterärendenas granskning. Ärendena föredragas
inför verkets chef, som är ensambeslutande med rätt för
föredraganden att, om beslutet blifver afvikande från
hans mening, låta anteckna densamma till protokollet.
Kommittén föreslår nu, att dessa ärenden skola beredas
och föredragas af en ledamot i verket inför chefen för
administrativa och varumärkesafdelningen, hvilken skulle
äga ensam besluta med rätt för föredraganden att till
protokollet låta anteckna sin afvikande mening. Besvär
mot besluten skulle upptagas af besvärsafdelningen. Äfven
för dessa ärenden skulle således inom verket finnas en
anmälningsafdelning och en besvärsafdelning.

Varumärkes- och mönsterärendenas behandling å anmälningsafdelningen
komme att blifva en annan än patentärendenas;
dels skulle afdelningschefen taga del äfven i
de förberedande besluten och dels skulle ärendena afgöras
af afdelningschefen ensam i stället för såsom patentärendena
å en af ordföranden och minst två ledamöter bestående
afdelning efter flertalets mening.

Den förberedande behandlingen af varumärkes- och
mönsterärendena har icke på samma sätt som i fråga
om patentärendena till syfte att åstadkomma en utredning
af ärendena. I förstnämnda ärenden äro i allmänhet
skyddsanspråken, då de inkomma, så preciserade, att
genast kan pröfvas, huruvida eller i hvilket omfång
skyddet kan meddelas, och de förberedande besluten gifva
i allmänhet sökanden bestämdt besked om skyddsanspråkets
berättigande enligt ämbetsverkets åsikt. Då afdelningschefen
är ensam beslutande vid ärendets afgörande,
är det därför riktigt, att han äfven fattar de förberedande
besluten.

I fråga om varumärkes- och mönsterärendena, hvilka
i allmänhet ej äro af så invecklad natur som patentärendena,
och hvilka i högre grad än dessa fordra en

221

snabb behandling, skulle den kollegiala formen för ärendenas
afgörande blifva onödigt tung. I besvärsafdelningen
komma ärendena att behandlas på samma sätt som
patentärendena, nämligen inför ett kollegium, bestående af
ordföranden och minst fyra ledamöter, samt besluten att
fattas efter flertalets mening. Då verkets chef är ordförande
i besvärsafdelningen, kan han ej deltaga i dessa
ärendens behandling å anmälningsafdelningen. Såsom
rättskunnig ledamot å besvärsafdelningen skulle, då chefen
för varumärkes- och mönsterafdelningen är jäfvig, alltid
inträda chefen för bolags afd el ningen, hvarjemte såsom
icke ständiga ledamöter skulle tjänstgöra handelskunniga
eller konstindustrielit sakkunniga personer.

Varumärkesregistreringens ökade omfattning här i
landet under de senare åren fordrar för dessa ärendens
beredning och föredragning en ledamot, hvars förnämsta
uppgift måste blifva att ägna sig åt dessa ärendens behandling.
Den å sidd. 110 och 111 införda summariska
öfversikten öfver i varumärkesärenden meddelade beslut
under åren 1899 —1911 visar, huru beslutens antal vuxit.
I den allt skarpare konkurrensen inom näringslifvet har
varumärkenas betydelse allt mer ökats, då de befunnits
vara ett viktigt medel att väcka och bibehålla allmänhetens
uppmärksamhet på de varor, å hvilka de användas.
Mindre nogräknade konkurrenter söka ej sällan att så
mycket som möjligt efterlikna väl inarbetade märken och
att inkräkta på sådana märkens skyddsområde. Det är
därför af synnerlig vikt, att dessa ärenden få en omsorgsfull
behandling, så att å ena sidan de registrerade märkenas
skyddsrätt vederbörligen tillgodoses och å andra
sidan rättmätiga anspråk, då det gäller nya märken, ej
afvisas.

Registreringen af utländska märken kan endast ske
efter afslutade konventioner om ömsesidigt skydd med
de främmande staterna. Detta nödvändiggör ett ingående
studium af utländsk lagstiftning inom detta område och
aktgifvande på skeende förändringar och nyordningar.

Förutom varumärkesregistreringen skulle äfven mönsterregistreringen
öfverlämnas till denne ledamots föredragning.
Till hans åligganden skulle äfven höra att
vara rättskunnig ledamot å anmälningsafdelning för patentärenden,
om å en eller flera afdelningar torde böra be -

Ledamoten
samt afdelnings
chefen.

222

stämmas af verkets chef. Slutligen borde af verkets chef
till hans handläggning kunna öfverlämnas vissa allmänna
ärenden såsom besvarande af förfrågningar från enskilda.
Dessa ärenden äro visserligen af ganska enkel beskaffenhet,
men det fordras omdöme och urskiljning för att de
besked, som lämnas, skola å ena sidan blifva för vederbörande
så upplysande som möjligt, men å andra sidan
ej innehålla sådant, som kan misstydas.

Under ledamoten böra anställas en första grads
tjänsteman, ett kvinnligt biträde af högre aflöningsgrad
och en amanuens.

Det har redan tidigare framhållits, hurusom bokhållarens
tid mer och mer upptagits af bestyret med den
första granskningen af varumärkesärendena samt ordnandet
och vården af det därför erforderliga granskningsmaterialet.
Med den ökning af varu märke sansökningar, som
de senaste åren inträda har detta arbete ökats i synnerligt
hög grad. Ju större antalet registrerade varumärken
blifver, desto mera måste granskningsmaterialet specialiseras
och nya hjälpmedel utfinnas för att göra granskningen
fullt effektiv. Det är därför af den största vikt,
att granskningsmaterialet vidmakthålles och oafbrutet förbättras.
En första grads tjänstebefattning fordras härför,
hvars innehafvare så godt som uteslutande får ägna sig
åt detta arbete. Sedan mönsterregistreringen förlagts till
denna afdelning, torde dock första granskningen af ansökningar
om registrering af mönster äfven kunna anförtros
åt denne tjänsteman. Till hjälp åt bokhållaren
är för närvarande anställdt ett kvinnligt biträde. Hennes
Inträde är af stor betydelse, ty utom att detta behöfves
till följd af arbetets mängd, är det angeläget, att hon
uppfostras att blifva så förtrogen med granskningsmaterialet,
att hon kan lära sig att sjelfständigt verkställa
den förberedande granskningen och bedöma, å hvilka
kartor ett registreradt figurmärke bör anbringas, samt
sålunda vid förfall för den ordinarie tjänsteinnehafvaren
utföra dennas arbete. Därtill fordras långvarig öfning
och god urskiljning. För närvarande granskas märkena
jämnsides af bokhållaren och det kvinnliga biträdet på
sådant sätt, att de hvar för sig till föredraganden angifva
de märken, de anse förete likhet med det till granskning
föreliggande märket. Härigenom vinnes såväl att gransk -

223

ningen blir tillförlitligare som att det kvinnliga biträdet
får erfarenhet i gran skningsarbetet.

Ett kvinnligt biträde för ofvan omförmälda arbeten
bör bibehållas och med hänsyn till arbetets vikt och det
omdöme och urskiljning, som därför erfordras, anser
kommittén, att detta biträde får en mera kvalificerad
uppgift och därför bör vara af högre aflöningsgrad.

Amanuensen skulle biträda ledamoten med uppsättning,
kollationering och expediering af utgående skrifvelser
äfvensom med förandet af de diarier, som för vinnande
af öfversikt öfver ärendena befinnas erforderliga.

Afdelningens chef skulle, såsom ofvan nämnts, vara
ensam beslutande i de registreringsärenden, som föredragas
för honom, och borde han i allmänhet äfven vara skyldig
att genomgå handlingarna i ärendet. I tveksamma fall,
då fråga vore om tekniska spörsmål, skulle därjämte
biträde kunna påkallas af någon bland anmälningsafdelningarnas
för patentärenden tekniska ledamöter. I än
högre grad än för föredraganden gäller det för afdelningens
chef att följa den utländska lagstiftningen och
lagskipningen inom nu ifrågavarande grenar af det industriella
rättsskyddet. Afdelningschefens tid kommer
emellertid att i betydande omfattning upptagas af andra
göromål än'' sådana, som afse varumärkes- och mönsterärenden.
Han skulle utöfva förmanskap öfver personalen
å administrativa- och varu märkes af delningen samt öfva tillsyn
öfver samtliga till afdelningen hörande ärendens behöriga
gång. Han borde ock hafva närmaste uppsikten
öfver det statistiska arbetet. Han borde bereda och föredraga
administrativa frågor, såsom angående verkets organisation
och arbetsordning samt författningsändringar, som
ej skulle föredragas af chefen å bolagsafdelningen. Frågor
rörande tillsättande af tjänster, antagande af extra ordinarie
tjänstepersonal, tjänstledighet, och förordnanden samt
semesterfördelning borde af honom föredragas. Han skulle
vidare bereda och inför verkets chef föredraga alla ekonomiska
frågor, äfven sådana som angå verkets fastighet.
För närvarande är för fastigheten på grund af medgifvande
i nådigt bref den 12 juli 1907 anställd en vice
värd med särskild! arfvode. Detta borde upphöra och
fastighetens skötsel ingå bland chefens för ifrågavarande
afdelning tjänsteåligganden. Årsberättelserna öfver äm -

224

hetsverkets verksamhet borde ock af honom uppsättas.
Äfven borde han hafva kontroll öfver kassagöromålen och
därvid föra summarisk räkning öfver inflytande och utanordnade
medel.

Slutligen skulle han såsom rättskunnig vara ledamot
i besvärsafdelningen vid behandlingen af patentärenden.

Bolagsafdelningeii.

Afdelningens verksamhet omfattar hufvudsakligen
registrering enligt lagen om aktiebolag den 12 augusti

1910, lagen om bankrörelse den 22 juni 1911 och lagen
om försäkringsrörelse den 24 juli 1903; emottagande och
diariiföring af bolagsstyrelsers förvaltningsberättelser, vinstoch
förlusträkningar samt balansräkningar, hvilka hvarje
år skola af bolagen insändas, samt dessa handlingars
ordnande och förvaring i arkivet; besvarande af nådiga
remisser angående besvär öfver ämbetsverkets beslut i
bolagsärenden samt angående bolagsordningar och ändringar
däri, hvilka skola fastställas af Kungl. Maj:t; utöfvande
af kontroll öfver att bolagen fullgöra sin registreringsskyldighet
och anmälande af försummelser härutinnan
till åtal; utgifvande af samlingar af anmälningar till
aktiebolagsregistret in. fl. register.

För utförande af bolagsafdelningen tillhörande göromål
äro, jämte de å ordinarie stat uppförda en ledamot
och sekreterare samt en notarie, för närvarande anställda
två adjungerade ledamöter, en t. f. notarie, fem amanuenser,
fem kvinnliga skrifbiträden äfvensom två extra
biträden, ett för registrering af lottägare i solidariska
bankbolag samt ett för diariiföring äfvensom för ordnande
och förvarande af förvaltningsberättelser, vinst- och förlusträkningar
och balansräkningar.

Den å sid. 114 och 115 lämnade summariska öfversikten
öfver inkomna och afgjorda ansökningar, skrivelser
och utlåtanden in. in. rörande bolagsärenden åren 1899 —

1911, hvartill kommittén får hänvisa, gifver en föreställning
rörande omfattningen af bolagsafdelningens arbete.

Tillämpningen af den nya aktiebolagslagen, hvilken
från och med 1912 års ingång trädt i kraft, har medfört
ett högst betydligt ökadt arbete å afdelningen. I sådant
afseende kan, bland annat, framhållas, att den nya lagen

225

föreskrifver anmälan till aktiebolagsregistret i en mängd
fall, som dittills icke föranledt anmälningsskyldighet, såsom
anmälan om styrelsesuppleanter, om bolagets postadress,
om annan firmatecknare än sådan som tillhör
styrelsen, anmälan om likvidatorssuppleant och om annan
firmatecknare än likvidator. Vidare hafva, där anmälningsskyldighet
redan enligt den äldre lagen förelegat, införts
en mångfald njm och väsentligen mera detaljerade bestämmelser
såsom rörande aktiebolags bildande. Den nya
lagen innehåller därutinnan så tillvida ingen nyhet, som
bildandet fortfarande kan ske såväl simultant som successivt,
men det synnerligen enkla förfarandet vid simultanbildning,
som gjort, att denna form i de ojämförligt
flesta fäll kommit till användande, har borttagits och i
stället har äfven vid simultanbildning införts den vid
successiv bildning föreskrifna proceduren, hvilken tillika
gjorts betydligt mera vidlyftig och omständlig än enligt
den äldre lagen. Granskningen af själfva bolagsordningarna
kräfver på grund af den nya lagens många detaljbestämmelser
vida mer arbete än förut. Bestämmelserna
om aktiekapitalets ökning stå i nära öfverensstämmelse
med dem, som i motsvarande delar gälla för aktiebolags
bildande. De registreringsansökningar, som enligt den
äldre lagen gjordes angående beslut om ökning af aktiekapitalet
och i följd däraf verkställd inbetalning, voro
synnerligen kortfattade. Granskningen af dessa ansökningar
kräfde ock föga arbete. Helt annat är förhållandet
nu på grund af de vidlyftiga och detaljerade bestämmelser,
som gälla. Slutligen är att märka nyheten angående
skyldighet för aktiebolag att årligen till ämbetsverket
insända förvaltningsberättelse, vinst- och förlusträkning
samt balansräkning. Erfarenheten under den gångna
delen af år 1912 gifver vid handen, att arbetsmängden
å bolagsafdelningen till följd af den nya aktiebolagslagens
tillämpning ökats med minst 50 procent.

Detta ökade arbete har ock föranledt förordnande af
den andre adjungerade ledamoten å afdelningen. Den
äldre af de adjungerade ledamöterna förordnades första
gången år 1906; och har detta förordnande, då behofvet
däraf alltfort visat sig föreligga, sedermera årligen förnyats.
Den ordinarie ledamoten och de adjungerade ledamöterna

Bolagsärendenas
nuvarande
behandling.

226

fördela arbetet sig- emellan, så att hvar och en får till
behandling de under två på hvarandra följande veckodagar
inkommande ärendena. En hvar af ledamöterna har en
föredragning hvarje vecka. De underdåniga utlåtandena
beredas af den ordinarie ledamoten jämte endera af de
båda adjungerade ledamöterna.

Verkets chef är ensam beslutande; men endast i
sådana fall, där någon tvistefråga verkligen föreligger,
sker formlig föredragning af ärendena för chefen; i andra
fall föreläggas honom endast förslagen till beslut.

Den förberedande granskningen af inkommande ärenden
utföres af t. f. notarien eller amanuenser, hvilka i
promemorior, vanligen å akterna, anteckna erinringar,
hvartill granskningen gifvit anledning. Därefter förelägges
vederbörande ledamot ärendet till granskning; och gör
denne anteckning om den åtgärd, som i ärendet skall
vidtagas. Gifver granskningen anledning till anmärkning,
antecknar han de anmärkningar, som böra framställas,
samt utlämnar ärendet till t. f. notarien, amanuenser
eller extra skrifbiträden för uppsättning af koncept till
föreläggande. Sedan förslag till föreläggande uppsatts,
justeras det af ledamoten och expedieras. I öfriga ärenden
uppsättas koncepten till besluten jämväl af t. f. notarien,
amanuenser eller extra skrifbiträden, och sedan koncepten
justerats af ledamoten, medtagas de vid den närmast
följande föredragningen.

För att ständigt hafva nödig öfversikt öfver ärendenas
handläggning hos verket fordras en noggrann
och ganska vidlyftig diariiföring. Sedan beslut om registrering
fattats, skola bevis i vissa fall öfver registreringen
uppsättas, kungörelse införas i post- och inrikestidningar
samt beslutet inskrifvas i vederbörande register.
Dessa göromål äro fördelade mellan den ordinarie notarien
och t. f. notarien.

Den ordinarie notariens åligganden motsvara i allt
väsentligt registratorns och arkivariens å patentafdelningen
och angifvas i 14 § i ämbetsverkets instruktion vara

att mottaga och bokföra inkommande handlingar
rörande registrering af anmälningar om aktiebolag;

att föra aktiebolagsregistret samt ordna och vårda
alla till aktiebolagsregistret hörande arkivalier;

att ombesörja utgifvandet af föreskrifna samlingar af

227

de ur aktiebolagsregistret, föreningsregistren och handelsregistren
kungjorda uppgifter;

att omhänderhafva uppbörden och redovisningen af
de för registrering af anmälningar om aktiebolag inflytande
afgifter;

att, då sökt registrering af anmälan om aktiebolag
vägrats, tillhandahålla vederbörande hvad af inbetald registreringsafgift
för sådant fall skall på anmälan återställas; samt

att, i den mån ämbetsverket finner hans öfriga tjenstegöromål
sådant medgifva, biträda med expeditioners uppsättande.

Sedan patent- och registreringsverket blifvit registreringsmyndighet
för försäkringsbolag och bankbolag, har
notarien att med dessa registreringshandlingar taga samma
befattning som med ärenden rörande aktiebolag.

Notarien för särskilda kassaböcker öfver bolags- och
försäkringsärenden, hvilka dessutom äfven införas i diarier.
Vidare föres ett s. k. lappregister d. v. s. kartongblad,
ett för hvarje ärende, hvarå vissa anteckningar om detsamma
göras. Lappregistret har till ändamål att, innan
ärendena slutbehandlats, underlätta återfinnandet af ärendena
i diariet. Sedan ett ärende slutbehandlats, borttages motsvarande
kartongblad ur registret. Afse inkomna handlingar
anmälningar rörande redan registrerade bolag,,
biläggas dessa de till ämbetsverket förut ingifna handlingar
rörande de bolag, som anmälningarna afse. Notarien
ombestyr och ansvarar för införandet i vederbörande
register af hvad i dem skall intagas, hvarjemte uppgöres
en lappförteckning öfver de bolag, som ej fullgjort inbetalning
af aktiekapitalet till fullo, för att därigenom öfva
kontroll öfver att inbetalningen sker inom föreskrifven
tid. Akterna förvaras i konvolut, för hvarje bolag, hvarå
antecknas bolagets aktnummer och bolagets namn, hvarjemte,
allt efter som nya handlingar rörande det ifrågavarande
bolaget inkomma, anteckning därom göres å
konvolutet med kort uppgift om handlingarnas innehåll.
Sedan ett bolag registrerats, införes i vederbörande diarium

228

anteckning om registreringsdagen samt band, blad och
aktnummer i registret.

Anmälningar rörande bankbolag införas i aktiebolagsregistret
och behandlas på samma sätt som anmälningar
rörande aktiebolag med det undantag dock, att de solidariska
bankernas uppgifter om lottägare införas i särskilda
därför uppgjorda liggare.

Bolagens balansräkningar införas i ett särskilt diarium
med fortlöpande nummerföljd. För kontroll öfver
att föreskriften om balansräkningarnas ingifvande iakttages
och för att göra balansräkningarna lätt tillgängliga, har
uppgjorts ett alfabetiskt ordnadt lappregister öfver alla i
kraft varande bolag, därvid hvarje bolag erhållit sitt
nummer. Då balansräkning inkommit, göres anteckning
därom å vederbörande lapp i registret medelst angifvande
af årtalet. Balansräkningen förses med bolagets nummer
och inlägges i ett konvolut, försedt med samma nummer.

Antalet inkomna ärenden å bolagsafdelningen under veckorna
8—13 juli och 21—26 oktober 1912: _

	Regis tre-rings -ärenden	Komplet- teringar	Balans- räkningar	Till Allm. Diariet	Summa
juli
8	20	9	12	—	41
9	14	8	11	—	33
10	12	4	10	3	29
11	15	6	17	1	39
12	19	5	17	1	42
13	18	4	13	—	35
Summa	98	36	80	5	219
oktober
21	15	5	8	2	30
22	3	7	5	i	16
23	8	3	<i	2	19
24	6	4	3	i	14
25	9	12	2	—	23
26	8	2	3	—	13
Summa	CO	27	6	115

229

Till ytterligare belysande af omfattningen af nir
omförmälda göromål må endast erinras, att hvarje vecka
föredragna ärenden uppgå till ett antal af i medeltal
omkring 90, att i kraft varande bolag äro omkring 7,800
samt att anmälningarna rörande lottägare i solidariska
banker omfatta 15 banker med sammanlagdt omkring
14,200 lottägare.

Till notariens åligganden hör äfven att ombesörja
utgifvandet af samlingar af anmälningar till aktiebolagsregistret
in. fl. register. Dessa samlingar ntgifvas i häften,
som åtkomma hvar fjortonde dag. Då korrekturhäftena,
hvilka uppsättas å tryckeriet efter uppgifterna i postoch
inrikestidningar, komma från tryckeriet, efterses, att
alla uppgifter, som funnits intagna i nämnda tidningar
för den tid, häftet omfattar, införts i häftet. Efter korrekturhäftet
göras å lappar, som ordnas i alfabetisk följd,
erforderliga anteckningar för det register öfver aktiebolag,
försäkringsbolag och föreningar, rörande hvilka uppgifter
förekomma i häftet, och hvilket register skall afsluta häftet.
Lapparna förvaras och ordnas för att sedermera användas
för årsregistret. Dessutom skrifves efter de tryckta häftena
lappar till årsregistret, hvilket äfven omfattar andra
uppgifter än de särskilda häftenas register. Till utförande
af dessa göromål biträdes notarien af en amanuens,
tre kvinnliga biträden, hvarjämte, såsom ofvan nämnts,
ett biträde anställts för registrering af lottägare i solidariska
bankbolag och ett annat för ordnande och förvarande af
balansräkningar. På samma sätt som registratorn skall
notarien å veckans första söckendag till chefen öfverlämna
specificerad redovisning öfver emottaga a afgifter och
gjorda utbetalningar.

T. f. notarien har hufvudsakligen till åliggande, att
efter hvarje föredragning dels förse registreringshandlingarna
med påskrift om dagen för registreringen och
åsätta desamma aktnummer, dels ombesörja utskrift af
kungörelser till post- och inrikestidningar och desammas
kollationering samt dels i de fall, då nytt bolag, beslut
om ökning af aktiekapitalet eller ändring i bolagsordning
registreras, verkställa kollationering af det exemplar af
ordningen för det nya bolaget eller af protokollet öfver
ökningsbeslutet eller ändringen i bolagsordningen, som
skall till sökanden återställas, mot det exemplar, som skall

280

Kommitténs

förslag.

Af delning schef
och
ledamöter.

hos verket förvaras, samt förse det förra med bevis om
registreringen; att föra anteckningar öfver bolag, hvilkas
ursprungliga minimikapital icke till fullo inbetalts, samt
öfvervaka att i sådant fall föreskrifven anmälan om inbetalning
i behörig tid göres för registrering, hvartill hörer
uppsättande af skrifvelse med anmaning att inkomma med
uppgift i berörda hänseende, äfvensom att, då tiden för
anmälan tilländagått utan att anmälan om inbetalning på
föreskrifvet sätt af minimikapitalet gjorts och bolaget
alltså skall träda i likvidation, uppsätta koncept till anteckning
därom i registret samt den skrifvelse, som kan föranledas
af bolagets trädande i likvidation eller af bolagets
underlåtenhet att anmäla att likvidator blifvit utsedd; att
ombesörja utskrift af samt kollationera alla skrifvelse!''
och utlåtanden; samt att i den mån tiden det medgifver
biträda med granskning af inkomna registreringshandlingar
samt öfriga å af delningen förekommande göromål.

Bolagsafdelningen bör enligt kommitténs mening,
såsom nedan närmare skall utvecklas, erhålla en sådan
sammansättning, att den kommer att bestå af en afdelningschef
samt två ledamöter, hvarjämte där böra anställas
två notarier, två kvinnliga biträden af högre atlöningsgrad,
fyra kvinnliga biträden af lägre aflöningsgrad samt
amanuenser förslagsvis beräknade till tre.

Ärendenas handläggning skulle närmast ordnas i likhet
med behandlingen af varumärkesärendena, dock med vissa
olikheter beroende på, att besvärsafdelningen ej skulle
upptaga besvär öfver bolagsafdelningens beslut, utan
skulle dessa allt fortfarande anföras hos regeringsrätten.
Något hinder för verkets chef att taga del i dessa ärendens
handläggning, af den anledning att han vore ordförande
i besvärsafdelningen, skulle följaktligen icke finnas. Å
andra sidan är det till följd af mängden inkommande
ärenden och särskild! med hänsyn till den ofta synnerligen
detaljerade granskning, bolagsärendena måste underkastas,
omöjligt för verkets chef att så följa arbetet, att
den enhetlighet i dessa ärendens behandling, som är af
så stor betydelse, blir behörigen iakttagen. Allt eftersom
antalet ledamöter å bolagsafdelningen ökats, hafva svårigheterna
i detta hänseende blifvit allt större. Det måste
därför vara af största behof påkalladt att nu så orga -

231

nisera bolagsafdelningen, att ifrågavarande intresse blir
på ett tillfredsställande sätt tillgodosedt. För vinnande
af detta mål skulle i spetsen för bolagsafdelningen ställas
en chef, som skulle deltaga i behandlingen af alla ärenden
och äga ensam beslutanderätt utom i de fall, då, på sätt
nedan närmare skall utvecklas, beslutet borde fattas af
ämbetsverkets chef. Någon ändring i det nu tillämpade
''systemet med enmansbeslut uti ifrågavarande ärenden
anser kommittén icke böra ifrågasättas. Ledamöterna
skulle vara föredragande inför afdelningschefen, som af
samma skäl som i fråga om varumärkesärenden borde
vara beslutande äfven då det endast gällde förberedande
åtgärder såsom anmodan till vederbörande att rätta brister
i anmälningshandlingarna. Afdelningschefen skulle i alla
viktigare ärenden taga noggrann del af handlingarna.
Ledamoten skulle hafva reservationsrätt.

Anmälningar, som ej gåfve anledning till anmärkningar,
äfvensom ärenden, däri gifna förelägganden fullgjordes
af vederbörande, skulle afgöras å afdelningen af
afdelningschefen. Om däremot föreläggande icke fullgjordes
och nytt föreläggande icke å afdelningen ansåges
böra meddelas, skulle ärendet föredragas af ledamoten i
närvaro af afdelningschefen inför verkets chef, som skulle
äga ensam besluta, dock med reservationsrätt för afdelningschefen
och ledamoten. Ärendenas föredragning inför
verkets chef skulle således förekomma, då svar ej inkommit
å föreläggande eller då framställda anmärkningar helt
eller delvis bestredes. På så sätt blefve det i regel mer
principiella frågor, där sökande och afdelning hade olika
meningar, som komme under chefens pröfning; och för
öfrigt, äfven om understundom helt enkla ärenden, som
tydligen skulle afslås, komme att föredragas inför chefen,
vore det i sin ordning, att chefen deltoge i alla afslag,
då han borde deltaga i besvarandet af de kungl. remisser,
som höra till bolagsafdelningen, och således äfven i afgifvande
af underdåniga utlåtanden i anledning af anförda
besvär öfver i bolagsärenden meddelade beslut.

Då samtliga bolagsärendens fördelning på endast två
ledamöter otvifvelaktigt skulle för dessa medföra en allt
för stor arbetsbörda och då å andra sidan afdelningschefen
s tid åtminstone tills vidare torde tillåta honom att
själf bereda en del ärenden, har kommittén ansett att

232

Notarier,

dylikt arbete, i den omfattning verkets chef bestämmer,
tills vidare bör tillkomma afdelningschefen. De af honom
sålunda beredda ärendena skulle af honom föredragas i
närvaro af någon af ledamöterna och i öfrigt behandlas
på samma sätt som öfriga ärenden, så att afdelningschefen
skulle hafva ensam beslutanderätt med reservationsrätt
för ledamoten. Vid sådana ärendens föredragning
för verkets chef skulle afdelningschefen föredraga dem i
närvaro af en ledamot. Vidare borde afdelningschefen
vara föredragande, då fråga vore om författningsändringar,
som afsåge bolagsafdelningens verksamhetsområde.

Utom de åligganden, som skulle tillhöra afdelningschefen
och ledamöterna med handläggningen af bolagsärenden,
skulle deras tid och arbete tagas i anspråk, den
förres såsom rättsinnig ledamot i besvärsafdelningen och
de senares såsom rättskunniga ledamöter i patentafdelningens
anmälningsafdelningar. I hvilken utsträckning
de härför borde anlitas, skulle tillkomma verkets chef
att afgöra.

Då kommittén vid uppgörandet af förslag till ordnande
af verkets administrativa afdelning föreslagit, att
en kassörsbefattning skulle inrättas för omhänderhafvande
af uppbörden och redovisningen af samtliga till verket
inflytande afgifter samt att registratorn skulle mottaga
och bokföra alla till verket inkommande handlingar,
komma den ordinarie notariens nuvarande åligganden i berörda
hänseenden att upphöra. Af notariens nuvarande
göromål komma emellertid att kvarstå bland annat att
föra föreskrifna register samt att på begäran utfärda
bevis samt meddela eller bestyrka afskrifter eller utdrag
af registren eller tillhörande handlingar. Sistnämnda
åliggande har gifvit notarien ganska betydande extra
inkomster af expeditionslösen.

Enligt notariens till kommittén ingifna redogörelse
hafva hans extra inkomster under åren 1907—1911 ställt
sig såsom följande tabell utvisar.

233

År	Expe- ditions- lösen	Stämpel- provision	Summa extra inkomster	Afgår för enskild! biträde med skrifning m. m.	Behållning Inkomster
Kr. ö.	Kr.	ö. \| Kr. J ö	Kr. \| ö.	Kr.	ö.
1907	6,053	50	166	05	6,219 \| 5 5	1,103 —	5,116	55
1908	7,123	50	191	40	7,314 i so	1,295 1 7 5	6,019	15
1909	7,238	—	in	—	7,349 —	1,301 '' so	6,047.	50
1910	7,324	2 5	121	08	7,445 33	1,318 2 5	6,127	08
1911	7,995	—	132	36	8,127 3 0	1,407 2 5	6,720	n

Af denna tabell framgår, att notarien äfven haft
någon extra inkomst af stämpelprovision. Af honom försålda
och redovisade, stämplar äro i regel sådana, hvarmed
de af honom utfärdade bevisen belagts. I fråga om expeditionslösen
anser kommittén, under åberopande af hvad
kommittén därom anfört å sidd. 216 och 217 angående
registratorns extra inkomster, att ej heller notarien bör
bibehålla dylik expeditionslösen. Vid fastställande af ny
aflöningsstat för patent- och registreringsverket torde
emellertid i fråga om öfvergång till den nya staten komma
att bestämmas, bland annat, att de innehafvare af befattningar
å den gamla staten, hvilka icke inom förelagd tid
anmälde sig till öfvergång å den nya staten eller kunde
därtill förbindas, skulle bibehållas vid dem dittills å gamla
staten tillkommande aflöningsförmåner. Från denna regel
lärer dock, i likhet med hvad som skett exempelvis vid
fastställande den 16 juni 1911 af aflöningsstat för nedre
justitierevisionen, böra stadgas den afvikelse, att i stället
för sportler, som i sammanhang med löneregleringen indragas,
skall utgå godtgörelse, beräknad efter medeltalet
af den inkomst tjänsteinnehafvare kunde anses hafva åtnjutit
af sålunda indragna sportler under den senast förflutna
tid, så vidt möjligt ej understigande fem år, därför
denna inkomst kunde utrönas. Vid dessa förhållanden
är det att antaga, det notarien förklarar sig icke vilja
öfvergå å ny aflöningsstat. Skall till notarien utgå godtgörelse
för mistad expeditionslösen, på sätt som nämnts,
bör han fortfarande hafva till åliggande att utfärda
de ifrågavarande bevisen in. m. Den godtgörelse till

234

Öfrig
jpersonal.

notarien för mistad sportelinkomst, som sålunda kan
ifrågakomma, äfvensom renskrifningskostnad och. öfriga
med ifrågavarande expeditioner förenade utgifter böra i
likhet med verkets samtliga öfriga utgifter bestridas med
till verket inflytande afgifter, hvaremot expeditionslösen
bör redovisas till ämbetsverkets kassakontor i likhet med
hvad kommittén anfört i fråga om expeditionslösen å
patentafdelningen.

Beträffande den stämpelprovision, hvaraf notarien kan
komma i åtnjutande, finner kommittén ej anledning att
härutinnan föreslå någon ändring.

Då notarien befriats från en väsentlig del af kassörsoch
registratorsgöromålen, bör han kunna öfvertaga de
expeditions- och kollationeringsgöromål, som för närvarande
tillhöra t. f. notarien.

Den t. f. notarien, som alltsedan år 1902 varit förordnad
å bolagsafdelningen och nu borde uppföras å ordinarie
stat, skulle därefter kunna mera uteslutande tagas
i anspråk för biträde med granskning af registreringshandlingar
och uppsättande af expeditioner. Ett sådant
biträde är i hög grad af behofvet påkalladt; och torde
det ej behöfva särskilt framhållas, att det är synnerligen
olämpligt att, såsom nu sker, nästan all uppsättning af
expeditioner, äfven då desamma, såsom ofta är fallet, äro
af mera invecklad beskaffenhet, skötes af amanuenser eller
kvinnliga biträden. Då fråga först var om anställande af
ytterligare en notarie å bolagsafdelningen, afsågs just, att
han skulle biträda med expeditioners uppsättande. Ur
rekryteringssynpunkt blir det ock önskvärdt att hafva en
ordinarie tjänsteman, som vid förfall för ledamöterna kan
inträda såsom vikarie för dem eller vid uppkommande
vakans närmast ifrågakomma till befordran.

Den närmare fördelningen af göromålen emellan de
båda notarierna bör bestämmas af verkets chef.

Det ena af de båda kvinnliga biträden af högre
aflöningsgrad, som enligt kommitténs mening borde anställas,
skulle hafva till hufvudsakligt åliggande att ordna
och vårda till afdelningen hörande arkivhandlingar, äfvensom
att betjäna den allmänhet, som önskade taga del af
registreringshandlingar eller ingifna balansräkningar.

Det andra biträdet af högre aflöningsgrad skulle
biträda med uppsättande af lättare expeditioner. För när -

235

varande använder ämbetsverket med godt resultat kvinnliga
biträden till sådant arbete. Därtill fordras emellertid
ett mera utveckladt omdöme än för öfriga skrifgöromål,
hvarför befattningen bör tillhöra den högre aflöningsgraden.

De kvinnliga biträdena af lägre grad skulle biträda
med införande i registren af de uppgifter, som däri skola
införas, med uppgörande af registren till samlingarna,
med kollationering och expediering med flera förefallande
göromål. Ett af dessa biträden borde särskildt hafva till
åliggande att utskrifva begärda bevis och afskrifter in. m.
samt, på sätt ofvan anförts i fråga om de bevis m. m.,
som skola utfärdas från registratorskontoret, utlämna,
bokföra och mottaga betalning för de expeditioner, för
hvilka skall utgifvas lösen, hvilken lösen sedan skall
redovisas till kassakontoret.

Amanuenserna skulle, såsom hittills, biträda med den
förberedande granskningen af inkommande anmälningar
och uppsättandet af expeditioner samt med öfriga förefallande
göromål.

Genom den föreslagna organisationen aflyftas en stor
del af de löpande ärendena från ämbetsverkets chef. Att
särskildt i ett verk med ett så oerhördt stort antal löpande
ärenden som patent- och registreringsverket det skall vara
mycket olämpligt att underställa alla ärenden chefens afgörande,
synes kommittén tydligt. Då därtill kommer,
att många af dessa ärenden äro af både vidlyftig och invecklad
beskaffenhet, ligger det i sakens natur, att det
icke är möjligt för honom att fullt tränga in i dem alla,
på samma gång det lätt inses, att handläggningen af
denna mångfald af ärenden icke kan lämna honom mycken
tid öfrig att ägna sig åt andra, för verksamheten inom
ämbetsverket gagnande uppgifter. Enligt den föreslagna
organisationen skulle chefen såsom ordförande i besvärsafdelningen
komma att deltaga i handläggningen af de
patentärenden, som dit fullföljdes och hvilka kunna antagas
vara af mera tvistig beskaffenhet eller af principiell
betydelse. Detsamma gäller varumärkesärendena och
mönsterärendena; och, hvad angår bolagsärendena, skulle
hans befattning med dem äfven i regel komma att afse

Chefen.

236

Renskrif ningen.

de mera t vistiga fallen. Härigenom torde chefens deltagande
i och inflytande på dessa ärenden vara på ett
tillfredsställande sätt ordnadt.

Såsom förut framhållits, är enhetlighet i rättstillämpningen
inom patent- och registreringsverket synnerligen
eftersträfvansvärd och, särskild!, hvad patentärendena angår,
mycket svår att ernå. Afdelningscheferna skulle ju
verka därför, hvar inom sin afdelning, men detta skulle
vara en af de förnämsta uppgifterna äfven för verkets
chef. Han skulle i sådant syfte hålla sammanträden med
afdelningscheferna och, om så funnes lämpligt, äfven med
ledamöterna, därvid principiella och andra viktiga spörsmål
inom det industriella rättsskyddets område skulle
bringas under debatt.

Med undantag för besluten i besvärsafdelningen,
hvilka, af skäl som ofvan anförts, böra affattas enligt
flertalets mening, bör chefen hafva ensam beslutanderätt
i alla frågor, däruti han deltager.

Alla personalfrågor samt ärenden angående verkets
inre förvaltning skola föredragas inför honom. Hå han
så funne lämpligt, bör han själf öfvertaga beredningen
och föredragningen af viktigare ärenden.

Det är vidare af stor betydelse, att tid äfven beredes
chefen att mera ägna sig åt det synnerligen viktiga studiet
af det industriella rättsskyddets utveckling, såväl inom
som utom landet. Hithörande frågor hafva en stor internationell
betydelse. Inom de länder, som anslutit sig till
unionen för skyddande af den industriella äganderätten,
skola undersåtar eller medborgare i hvart och ett af de
kontraherande länderna i samtliga öfriga till unionen
hörande länder, i afseende å patent, industriella mönster
och modeller, fabriks- eller handelsmärken och firmor,
åtnjuta de förmåner, som de särskilda lagstiftningarna för
närvarande tillerkänna eller framdeles komma att tillerkänna
landets egna undersåtar; och gör sig, såsom naturligt
är, en stark sträfvan gällande att uppnå största möjliga
enhetlighet i lagstiftning och lagskipning inom de olika
unionsländerna.

Förutom de fasta biträden af lägre aflöningsgrad,
hvilka kommittén ofvan föreslagit såsom erforderliga för
utförande af vissa närmare angifna arbeten å de olika

237

afdelningarna inom ämbetsverket, erfordras äfven skrifbiträden
för renskrifning af utgående expeditioner m. m.
Ett kvinnligt biträde med arfvode af 1,200 kronor om
året är för närvarande hufvudsakligen upptaget af renskrifningsarbete.
Ämbetsverkets utgifter för renskrifning
hafva, förutom det arfvode detta biträde åtnjutit, under
åren 1909—1911 uppgått till resp. 7,861 kronor 20 öre,
7,607 kronor 05 öre och 7,341 kronor 60 öre.

Bland dessa utgifter ingår ersättning till ett biträde
å statistiska afdelningen, som arbetat för timpenning och
de senaste åren intjänt omkring 2,000 kronor årligen.
En stor del af inskrifningarna i registren har jämväl
utförts mot ersättning per timme. Äfven om dessa arbeten
till större delen komma att utföras af de ofvan föreslagna
kvinnliga biträdena och dessa äfven kunna medhinna att
något biträda med renskrifningen, är dock renskrifningsarbetet
inom verket så omfattande, att åtminstone två
kvinnliga biträden af lägre lönegrad för detta arbete böra
erhålla fast anställning.

Hos patent- och registreringsverket äro i gällande
stat upptagna en förste vaktmästare och tre vaktmästare.
Dessutom äro för närvarande fyra extra vaktmästare
anställda hos verket. Af dessa biträder en med vanliga
vaktmästaresysslor, en har hufvudsakligen vakttjänstgöring,
bestående i att tillse, det icke obehöriga personer
inkomma i verkets lokaler, och att lämna besökande erforderliga
anvisningar och två biträda ä biblioteket med
att från bokförrådet hämta rekvirerade böcker och efter
användandet återställa dem på sina platser.

Verkets behof af vaktbetjäning kommer säkerligen
snarare att ökas än tvärtom. Ur denna synpunkt vore
det fullt befogadt att föreslå samtliga de extra vaktmästarnes
uppförande å ordinarie stat, men, då det visat
sig mest ändamålsenligt att för de tre sistnämnda sysslorna
använda ynglingar, hvilka efter några års tjänstgöring
i verket lätt plägat erhålla förmånligare anställningar
annorstädes, anser kommittén endast en af de
extra vaktmästarne böra uppföras å ordinarie stat.

Hos verket skulle således finnas anställda en förste
vaktmästare och fyra vaktmästare, hvarjämte verket i
mån af behof skulle äga anställa extra vaktmästare.

Vakt mästare.

238

Samman fattning.

Enligt den organisation, kommittén nu föreslagit för
patent- och registreringsverket, skulle å ordinarie stat
komma att uppföras:

ämbetsverkets chef;

sex af delning schefer (fyra å patentafdelningens anmälningsafdelningar,
en å administrativa- och varumärkesafdelningen
samt en å bolagsafdelningen);

nitton ledamöter (sexton å patentafdelningens anmälningsafdelningar,
eu å administrativa- och varumärkesafdelningen
samt två å bolagsafdelningen);

sju tjänstemän af andra lönegraden (fyra å patentafdelningens
anmälningsafdelningar, en föreståndare för
klassificeringen och det statistiska arbetet, en bibliotekarie
och en sekreterare);

tio tjänstemän af första lönegraden (fyra å patentafdelningens
anmälningsafdelningar, eu å biblioteket, tre
å administrativa- och varumärkesafdelningen samt två å
bolagsafdelningen);

fem kvinnliga biträden af högre aflöningsgrad (ett
för statistiskt arbete, två å administrativa- och varumärkesafdelningen
samt två å bolagsafdelningen);

tolf kvinnliga biträden af lägre aflöningsgrad (ett
å biblioteket, fem å administrativa- och varumärkesafdelningen,
fyra å bolagsafdelningen samt två för renskrifning); en

förste vaktmästare;

fyra vaktmästare.

Förutom den personal, som bör uppföras å ordinarie
stat, tillkomma de icke ständiga ledamöterna å besvärsafdelningen,
hvilka, såsom af det ofvan anförda framgår,
skola förordnas för viss tid, hvarjemte fortfarande extra
personal, särskildt biträdande ingenjörer och amanuenser,
kommer att blifva erforderlig. Kommittén har beräknat
behofvet af biträdande ingenjörer till nio, nämligen åtta
å patentafdelningens anmälningsafdelningar och en hos
föreståndaren för klassificeringen och det statistiska arbetet,
samt af amanuenser till sju, nämligen en å biblioteket,
tre å administrativa- och varumärkesafdelningen samt tre
å bolagsafdelningen.

239

Aflöningar in. in.

Kommittén har ofvan å sidd. 120—123 redogjort för
innehållet af patent- och registreringsverkets underdåniga
utlåtande den 29 maj 1902 rörande ändringar i gällande
lönestat i anledning af Kungl. Maj:ts cirkulär den 25
oktober 1901. Att de lönesatser, som däri förordades,
icke numera kunna läggas till grund vid uppgörande af
förslag till lönestat för verket, torde såväl på grund af
den utveckling, verket sedan dess nått, som med hänsyn
till de under senare tid betydligt ökade lefnadskostnaderna
och de lönestater, som sedermera fastställts för nyreglerade
centrala ämbetsverk, vara uppenbart.

Den för patent- och registreringsverket fastställda
utgiftsstaten för år 1913 linnes införd å sid. 135. Utöfver
de i aflöningsstaten uppförda aflöningar hafva från och
med år 1911 provisoriska aflöningstillägg beviljats befattningshafvare
i patent- och registreringsverket. Sedan
från de provisoriska aflöningstilläggen å lönen afdragits
pensionsafgift motsvarande belopp, afrundadt för vinnande
af jämn summa till närmast högre femtio- eller hundratal
och, hvad vaktmästare beträffar, till 30 kronor för förste
vaktmästaren och 25 kronor för öfriga vaktmästare, äro
aflöningarna för öfverdirektören (lagen af den 11 oktober
1907 angående civila tjänstinnehafvares rätt till pension
är å honom tillämplig, hvarför afdraget utöfver pensionsafgiften
är 100 kronor) 8,900 kronor, hvaraf skola anses
såsom lön 5,600 kronor, tjänstgöringspenningar 2,500
kronor och ortstillägg 800 kronor, för öfveringenjör utan
ålderstillägg 6,790 kronor och med ålderstillägg 7,290
kronor, hvaraf såsom lön resp. 3,990 kronor och 4,490
kronor, tjänstgöringspenningar 2,200 kronor och ortstillägg
600 kronor, för sekreterare utan ålderstillägg 5,600
kronor, med ett ålderstillägg 6,100 kronor samt med två
ålderstillägg 6,550 kronor, hvaraf såsom lön resp. 3,400
kronor, 3,900 kronor och 4,350 kronor, tjänstgörings -

Gällande

aflönings förmåner -

240

penningar 1,800 kronor och ortstillägg 400 kronor, för
registratorn och arkivarien samt notarien (dessa erhålla
ej provisoriskt aflöningstillägg, emedan de åtnjuta extra
inkomster af sportler) 3,000 kronor, hvaraf lön 1,800
kronor och tjänstgöringspenningar 1,200 kronor, hvartill
kunna komma två ålderstillägg, hvartdera å 500 kronor
efter resp. 5 och 10 år, öfriga tjänstemän i första lönegraden
(byråingenjörer och bokhållaren) 3,900 kronor utan
ålderstillägg, 4,400 kronor med ett ålderstillägg och 4,850
kronor med två ålderstillägg, hvaraf såsom lön resp.
2,100 kronor, 2,600 kronor och 3,050 kronor, tjänstgöringspenningar
1,500 kronor och ortstillägg 300 kronor
(pensionslagens bestämmelser äro tillämpliga å en bland
byråingenjörerna, hvarför afdraget utöfver pensionsafgiften
för honom är 46 kronor, hvarigenom han i aflöningshänseende
blir likställd med öfriga byråingenjörer), för förste
vaktmästare 1,470 kronor, hvaraf såsom lön 870 kronor,
tjänstgöringspenningar 450 kronor och ortstillägg 150
kronor, för vaktmästarne 1,175 kronor utan ålderstillägg
och 1,275 kronor med ett ålderstillägg, hvaraf såsom lön
resp. 675 kronor och 775 kronor, tjänstgöringspenningar
350 kronor och ortstillägg 150 kronor. Om vaktmästare
i sådan egenskap åtnjuter fri bostad, skall, så länge denna
förmån kvarstår, från ortstillägget eller lönen afdragas
så stort belopp, att det, tillsammans med hvad som enligt
den ordinarie aflöningsstaten för berörda förmån afdrages
från aflöningen, uppgår till 250 kronor.

De provisoriska lönetilläggen motsvarande aflöningsförbättringar
hafva äfven kommit vissa befattningshafvare
å extra stat till godo. De adjungerade ledamöterna äro
sålunda för närvarande berättigade till en aflöning, som
motsvarar ledamots och sekreterares utan ålderstillägg
d. v. s. 5,600 kronor. Från 1913 års ingång kunna de
därjämte komma i åtnjutande af två ålderstillägg, nämligen
ett å 500 kronor efter fem års väl vitsordad tjänstgöring
såsom adjungerad ledamot och ett å 450 kronor
efter ytterligare fem års dylik tjänstgöring. Byråingenjörerna
och notarien öfver stat, t. f. notarien å bolagsafdelningen
samt de biträdande ingenjörer, som uppehålla
första grads tjänster under det dessas innehafvare äro förordnade
till adjungerade ledamöter, hafva en aflöning af
3,900 kronor. Tjänstemännen öfver stat och t. f. notarien

241

å bolagsafdelningen kunna därjämte från och med år 1913
tillerkännas ålderstillägg efter samma grunder som de
adjungerade ledamöterna.

Af de biträdande ingenjörerna, Itvilkas arfvoden efter
medgifvande i nådigt bref den 18 juni 1910 finge utgå
med högst 2,400 kronor, hafva nio årsarfvoden å 2,400
kronor, fem å 2,100 kronor och fyra å 1,800 kronor.
Genom medgifvande i nådigt bref den 10 juni 1912
kunna de biträdande ingenjörernas maximiarfvoden från
och med år 1913 höjas till 3,000 kronor. Amanuensernas
maximiarfvode är bestämdt till 2,000 kronor. Af dessa
eller därmed jämförliga extra biträden hafva tre i årsarfvoden
2,000 kronor, tre 1,800 kronor, en 1,500 kronor,
fem 1,200 kronor och en 1,000 kronor. De tekniska assistenterna,
hvilka för närvarande äro sex, hafva hvar och
en årsarfvode af 1,200 kronor. Tio af de kvinnliga skrifbiträdena
hafva i årsarfvoden 1,200 kronor och två 900
kronor. De extra vaktmästarne hafva i årsarfvoden, en
1,080 kronor, två 900 kronor och en 840 kronor.

Beträffande de aflöningar, som kommittén anser böra
tillkomma patent- och registreringsverkets personal, vill
kommittén, hvad först chefen angår, framhålla den storartade
utveckling, ämbetsverket under de senare åren
erhållit, och de för vår industri och handel betydelsefulla
uppgifter, detsamma har sig anförtrodda. Antalet tjänstemän
hos ämbetsverket blir betydande, och af dessa är
en stor del i ledamots ställning. Det måste därför, enligt
kommitténs mening, vara ett synnerligen ansvarsfullt uppdrag
att utöfva högsta ledningen af detta ämbetsverk.

Hvad särskildt det industriella rättsskyddet angår,
ställa industri och handel allt större fordringar på detsamma,
och dettas betydelse är, såsom redan förut erinrats,
ej inskränkt till det egna landet utan har blifvit internationell.
På chefen för det ämbetsverk, hvars förnämsta
uppgift är att skydda den industriella äganderätten, måste
därför ställas stora kraf ej blott med afseende å teoretisk
utbildning; han måste äfven, såsom redan förut framhållits,
med oaflåtlig uppmärksamhet följa utvecklingen å
hithörande områden såväl inom riket som äfven i främmande
länder och, där så kräfves, representera ämbetsverket vid
in- och utländska kongresser. Äfven vill kommittén

Kommitténs

förslag.

Chefen.

242

erinra om den ställning, chefen enligt kommitténs förslag
kommer att intaga såsom ordförande i den högsta
besvärsinstansen för mål rörande industriellt rättsskydd.

Kommittén anser för den skull, att patent- och registreringsverkets
chef bör erhålla generaldirektörs ställning
och titel samt samma löneförmåner, som i regel bestämts
och torde få anses såsom normalaflöning för generaldirektörer
i nyreglerade centrala ämbetsverk, nämligen
7,000 kronor i lön, 3,000 kronor i tjänstgöringspenningar
och 1,000 kronor i ortstillägg eller tillsammans 11,000
kronor.

Afdeinings- Aflöningen för afdelningscheferna, hvilka lämpligen

cheferna. ^ra benämnas byråchefer och rörande hvilkas maktpåliggande
ställning inom ämbetsverket hänvisas till det
föregående, föreslår kommittén måtte fastställas till det
belopp, som i regel uti nyreglerade centrala ämbetsverk
blifvit bestämdt för tjänstemän i tredje normala lönegraden
eller 8,100 kronor, däraf 5,000 kronor i lön, 2,500
kronor i tjänstgöringspenningar och 600 kronor i ortstillägg.
Härtill bör komma såsom vanligt ett ålderstillägg
å 600 kronor efter fem års tjänstgöring i befattningen.

Ledamöterna. Hvad härefter angår ledamöterna å de olika afdel ningarna,

vill kommittén, med hänvisning till hvad ofvan
angående deras ställning och åligganden anförts, här
ytterligare betona, att ehuru ledamöterna å patentafdelningen
komma att öfvertaga det granskningsarbete, som nu
utföres af föreståndarne för granskningsrotlarna, skillnaden
mellan de blifvande ledamöternas och de nuvarande granskarnas
ställning är grundväsentlig, i det de senare endast
hafva att afgifva förslag till beslut, men ledamöterna däremot
skola dels själfständigt meddela alla förberedande
beslut och dels deltaga å vederbörande afdelning i den
slutliga kollegiala behandlingen af ärendena. Ledamöterna
å varumärkes- och bolagsafdelningarna få visserligen ej
samma inflytande på afgörandet af ärendena å dessa afdelningar
som ledamöterna å patentafdelningen, men blifva
med dem likställda i afseende å skyldighet att bereda
och föredraga dem tilldelade ärenden, hvarförutom de
såsom rättskunniga ledamöter å patentafdelningens anmälningsafdelningar
skola med samma befogenhet som

243

de tekniska ledamöterna deltaga i afgörandet af vissa
patentärenden. Med hänsyn till den ställning, de blifvande
ledamöterna vid fyllande af ämbetsverkets uppgifter
komma att intaga, är det en angelägenhet af största vikt
att kunna vid ledamotsbefattningarna fästa personer af
framstående duglighet. Det får icke heller förbises, att,
särskildt hvad angår ledamöterna å patentafdelningen, befordran
från ledamotsbefattning till följd af de få byråchefsbefattningarna
i förhållande till iedamotsbefattningarna
endast undantagsvis kan beräknas ifrågakomma,
hvadan den aflöning, som kommer att tilldelas ledamot,
torde få en särskildt stor betydelse i fråga om kvalifikationerna
hos dem, som vilja ägna sig åt ämbetsverket.

Vid öfvervägande af dessa förhållanden har kommittén
kommit till den bestämda uppfattning, att ledamöterna
böra i aflöningshänseende intaga en mellangrad mellan
andra och tredje normallönegraderna; och har kommittén
därvid funnit en redan förut i statsförvaltningen tillämpad
lönetyp, nämligen den för revisionskommissarietjänsterna
i kammarrätten gällande, väl lämpa sig för ifrågavarande
ledamotsbefattningar. En yttre likhet finnes ock mellan
dessa båda slag af tjänster. Likasom i kammarrätten
revisionskommissarierna inträda såsom ledamöter endast
i vissa mål och ärenden, så skulle ifrågavarande tjänstemän
i patent- och registreringsverket komma att tjänstgöra
såsom ledamöter endast i vissa mål och ärenden.

Kommittén föreslår alltså, att för nu afhandlade ledamotsbefattningar
i patent- och registreringsverket bestämmes
samma aflöning som för revisionskommissarietjänsterna i
kammarrätten eller 6,800 kronor, däraf lön 4,200 kronor,
tjänstgöringspenningar 2,000 kronor och ortstillägg 600
kronor, med ett ålderstillägg å 600 kronor efter fem års
tjänstgöring i befattningen, hvadan slutaflöningen skulle
komma att. uppgå till 7,400 kronor. Med hänsyn till ledamöternas
tjänsteställning synas de lämpligen böra erhålla
titeln byrådirektörer.

Kommittén har redan i det föregående angifvit, att Tjänsteni,, ;
enligt kommitténs mening af de tjänstemän, hvilka skulle andra och
anställas såsom biträde åt ledamöterna vid patentärendens ^gZZZ^''
behandling, fyra borde i aflöningshänseende uppföras i
andra och fyra i första normalgraden; och har kommittén

244

därjämte uttalat, att åt tjänstemännen i den högre lönegraden
skulle af verkets chef kunna uppdragas att med
ledamots befogenhet handlägga patentärenden. Detta förhållande
anser kommittén till fullo motivera en dylik
uppdelning, hvarförutom densamma, med hänsyn särskilt
till den starka konkurrens, som på ifrågavarande
område ovedersägligen råder och i framtiden sannolikt i
än högre grad kommer att råda med den privata industriverksamheten,
måste anses vara af icke oväsentlig betydelse
för möjligheten att vid verket fästa fullt dugande
krafter. De af dessa tjänstemän, hvilka tillhöra andra
lönegraden, synas kommittén lämpligen böra benämnas
förste byråingenjörer, de öfluga byråingenjörer.

Beträffande '' därefter föreståndaren för klassificeringen
och det statistiska arbetet anser kommittén, på sätt redan
förut anförts, att med hänsyn till betydelsen af de arbeten,
som skulle åligga honom, denne tjänsteman bör uppföras
i andra lönegraden; och torde äfven han lämpligen höra
benämnas förste byråingenjör.

Bibliotekarien har kommittén ansett i aflöningshänseende
böra jämnställas med förste bibliotekarierna i
kungl. biblioteket samt vid universiteten i Uppsala och
Lund och följaktligen satt hans aflöning lika med tjänstemän
i andra normalgraden. Betydelsen af patent- och
registreringsverkets bibliotek har förut påvisats; angeläget
är därför, att det fortfarande erhåller en sådan utveckling,
att det bibehåller det anseende för ett godt tekniskt
bibliotek, det för närvarande äger; och kommer ansvaret
i detta hänseende närmast att hvila på den, som står i
spetsen för detsamma.

I andra normalgraden har kommittén jämväl ansett
sekreteraren böra sättas. Han kommer att öfvertaga en
del af de göromål, som nu tillhöra den administrative
sekreteraren, och skall således, bland annat, utöfva chefsskapet
för kansliet och på eget ansvar verkställa den
första formella granskningen af patentärendena. Andra
normalgraden har i regel i de centrala ämbetsverken bestämts
för sekreteraretjänsterna.

Utom de af kommittén föreslagna byråingenjörsbefattningarna
skulle enligt kommitténs redan uttalade
mening kassörs- och räkenskapsföraretjänsten, registratorstjänsten,
föreståndarebefattningen för den förberedande

245

granskningen af varumärken och mönster samt notariebefattningarna
tillhöra första lönegraden. Därjämte har
kommittén ansett, att med hänsyn till mängden af de
kassaposter, som å kassakontoret dagligen skola mottagas
eller utbetalas, därvid kassören ständigt måste växla eller
gifva tillbaka penningar å till honom öfverlämnade belopp,
ett arfvode af 300 kronor årligen såsom missräkningspenningar
må tillerkännas kassören och räkenskapsföraren.

Å patent- och registreringsverkets stat skulle enligt
kommitténs förslag äfven uppföras fem kvinnliga biträden
af högre aflöningsgrad och tolf kvinnliga biträden af lägre
aflöningsgrad.

Innan kommittén öfvergår till frågan om dessa biträdens
aflöning, tillåter sig kommittén erinra om det
underdåniga utlåtande öfver löneregleringskommitténs betänkande
i fråga om fastare anställning för vissa biträden
hos statens ämbetsverk och myndigheter, som af patentoch
registreringsverket afgafs den 5 november 1908. I
afvaktan å den utredning, som då förestode angående
behof af omorganisation af ämbetsverket, ansåg patentoch
registreringsverket sig för det dåvarande ej kunna
göra något uttalande, i hvad mån arbetskraft af ifrågavarande
slag kunde blifva erforderlig. Att sådana biträden
vid en omorganisation borde hos verket anställas,
ansåg ämbetsverket emellertid ställdt utom allt tvifvel.
Ämbetsverket hade nämligen i alltjämt stegrad omfattning
gjort .försök med anställande af kvinnliga biträden
å verkets olika afdelningar. Vid dessa anställningar hade
verket utgått från den grundprincipen, att män med juridisk
eller teknisk fackutbildning så vidt möjligt icke borde
sysselsättas med sådana göromål, som kunde utföras af
personer med den allmänbildning, som förvärfvades vid
genomgående af elementarskolor för flickor. Med stöd
af de erfarenheter, som vunnits, ansåg ämbetsverket ock,
att ett fortgående på den sålunda inslagna vägen vore
bestämdt att förorda. Under förutsättning att vid en
omorganisation af ämbetsverket befattningarna så ordnades,
att icke högre kompetensvillkor behöfde af vederbörande
befattningshafvare fordras än göromålen å befattningen
kräfde, förutsåge ämbetsverket, att organisationsförslaget
komme att omfatta ett afsevärdt antal biträden,

Kvinnliga

biträden.

246

Vaktmästare.

i hufvudsak tillhörande sådana kategorier, hvarom kommittébetänkandet
handlade, och hvilka enligt patent- och
registreringsverkets uppfattning, såsom afsedda att fullgöra
en omfattande del af de ordinarie göromålen inom
verket, måste gifvas en väsentligt fastare anställning än
den, som tillkomme verkets dåvarande extra biträden.

Då de försök, som af ämbetsverket gjorts att använda
kvinnliga biträden ej blott till utförande af mera
mekaniska skrifgöromål utan äfven för fullgörande af
andra sysslor, som synts kunna åt dem anförtros, och
hvartill examinerade tjänstemän ej ansetts erfordras, hafva
slagit synnerligen väl ut, har kommittén i organisationsförslaget
upptagit ofvan angifna ganska betydande antal
fasta skrifbiträden.

Vidkommande ifrågavarande biträdens ställning i
aflöningshänseende har kommittén ansett dem böra uppföras
efter de två grader, som i 1912 års statsverksproposition
föreslagits och redan vunnit Riksdagens anslutning
för flera verk, d. v. s. en sammanlagd begynnelseaflöning
för biträden, som hade att fullgöra mera
kvalificerade uppgifter, af 1,600 kronor, hvaraf 900 kronor
i lön, 550 kronor i tjänstgöringspenningar och 150 kronor
i ortstillägg, jämte två ålderstillägg, hvartdera å 200 kronor
efter 5 och 10 år, samt för biträden af den lägre graden
en sammanlagd begynnelseaflöning af 1,200 kronor, hvaraf
lön 700 kronor, tjänstgöringspenningar 350 kronor och
ortstillägg 150 kronor, äfvensom likaledes två ålderstillägg,
hvartdera å 200 kronor.

Bland aflöningsvillkoren för de verk, där skrilbiträden
finnas upptagna i aflöningsstaten, har intagits bestämmelse,
att skrifbiträde, som vid den nya statens ikraftträdande
är anställdt hos verket i fråga och antages till biträde å
stat, äger att för åtnjutande af löneförhöjning (ålderstillägg)
räkna sig tillgodo den tid, biträdet dessförinnan
innehaft stadig anställning hos verket. Motsvarande bestämmelse
bör intagas bland aflöningsvillkoren för patentoch
registreringsverket.

I fråga slutligen om aflöningarna för vaktmästarne
torde såväl för förste vaktmästaren som för de öfriga
vaktmästarne böra gälla samma bestämmelser, som vid

247

1912 års riksdag antagits för motsvarande befattningar i
socialstyrelsen.

Under åberopande af hvad ofvan anförts hemställer
kommittén,

att chefen för patent- och registreringsverket må tilldelas
generaldirektörs ställning och titel samt erhålla en aflöning
af 11,000 kronor, däraf 7,000 kronor i lön, 3,000 kronor
i tjänstgöringspenningar och 1,000 kronor i ortstillägg;

att till en hvar af de föreslagna sex afdelningscheferna
(byråcheferna) aflöningen må utgå med 8,100 kronor,
däraf 5,000 kronor i lön, 2,500 kronor i tjänstgöringspenningar
och 600 kronor i ortstillägg, hvartill kan komma
ett ålderstillägg å lönen efter fem år med 600 kronor;

att en hvar af de föreslagna nitton ledamöterna (byrådirektörerna)
må åtnjuta en aflöning af 6,800 kronor,
däraf 4,200 kronor i lön, 2,000 kronor i tjänstgöringspenningar
och 600 kronor i ortstillägg, hvartill kan komma
ett ålderstillägg till lönen efter fem år med 600 kronor;

att en hvar af de föreslagna fem förste byråingenjörerna,
bibliotekarien och sekreteraren må åtnjuta en
aflöning af 5,800 kronor, däraf 3,600 kronor i lön, 1,800
kronor i tjänstgöringspenningar och 400 kronor i ortstillägg,
hvartill kunna komma två ålderstillägg till lönen,
det ena med 500 kronor efter fem år och det andra likaledes
med 500 kronor efter ytterligare fem år;

att en hvar af de föreslagna fem byråingenjörerna,
kassören och räkenskapsföraren, registratorn, föreståndaren
för den förberedande granskningen af varumärken och
mönster samt de två notarierna må åtnjuta en aflöning
af 4,000 kronor, däraf 2,200 kronor i lön, 1,500 kronor
i tjänstgöringspenningar och 300 kronor i ortstillägg,
hvartill kunna komma tre ålderstillägg till lönen, hvart
och ett å 500 kronor, det första efter fem år, det andra
efter ytterligare fem år och det tredje efter än ytterligare
fem år, samt att därjämte må tillkomma för kassören och
räkenskapsföraren ett arfvode af 300 kronor såsom missräkningspenningar,

att i staten för patent- och registreringsverket må
uppföras fem kvinnliga biträden af högre aflöningsgrad,
livartdera med en aflöning af 1,600 kronor, däraf 900
kronor i lön, 550 kronor i tjänstgöringspenningar och 150

Samman fattning.

248

Tjänstetid

tjänste rummet.

kronor i ortstillägg, hvartill kunna komma två ålderstillägg
till lönen, det ena med 200 kronor efter fem år och det
andra likaledes med 200 kronor efter ytterligare fem år;

att i staten må uppföras tolf kvinnliga biträden af lägre
aflöningsgrad, hvardera med en aflöning af 1,200 kronor,
däraf 700 kronor i lön, 350 kronor i tjänstgöringspenningar
och 150 kronor i ortstillägg, hvartill äfvenledes
kunna komma två ålderstillägg till lönen, det ena med
200 kronor efter fem år och det andra likaledes med
200 kronor efter ytterligare fem år;

att i staten må upptagas aflöning till en förste vaktmästare
med 1,500 kronor, däraf 900 kronor i lön, 450
kronor i tjänstgöringspenningar och 150 kronor i ortstillägg,
hvartill kan komma ett ålderstillägg till lönen
efter fem år med 100 kronor;

att i staten äfven må upptagas aflöning till fyra
vaktmästare, hvardera med 1,200 kronor, däraf 700 kronor
i lön, 350 kronor i tjänstgöringspenningar och 150 kronor
i ortstillägg, hvartill kunna komma två ålderstillägg till
lönen, det ena med 100 kronor efter fem år och det andra
likaledes med 100 kronor efter ytterligare fem år; samt
att den bestämmelsen intages i staten, att, därest vaktmästare
i sådan egenskap åtnjuter fri bostad samt bränsle,
skall, så länge denna förmån kvarstår, ortstillägg ej utgå
till honom, äfvensom å lönen afdragas 100 kronor årligen.

Vid godkännandet af föreslagna aflöningsstater för
ett flertal nyreglerade ämbetsverk har Riksdagen under
de senare åren uppställt såsom förutsättning för godkännandet,
att Kungl. Maj:t före den tidpunkt, då staterna
skulle träda i kraft, meddelat föreskrift därom, att
samtliga ordinarie befattningshafvare skola, i den mån ej
undantag kunna anses böra stadgas eller för särskilda
fall efter pröfning medgifvas, vara å tjänsterummet tillstädes
minst 6 timmar hvarje söckendag. Då anledning
icke föreligger att, hvad patent- och registreringsverket
angår, afvika från de bestämmelser i fråga om tjänstgöringstiden
på tjänsterummet, som i allmänhet meddelats
för nyreglerade verk, hemställer kommittén,

att för tillämpning af den blifvande lönestaten meddelas
föreskrift, hvarigenom ofvan nämnda förutsättning
uppfylles.

249

Vid utfärdandet af nya instruktioner för senast nyreglerade
verk såsom fångvårdsstyrelsen, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
ock nedre justitierevisionen kafva utfärdats
vissa allmänna bestämmelser angående de tjänsteåligganden,
som borde tillkomma vaktmästarne, därvid
kufvudsakligen stadgats, att å resp. stater uppförda vaktmästare
skulle vara skyldiga att å den tid kvarje dag,
ämbetsverkets chef med iakttagande af meddelade föreskrifter
rörande arbetstiden å tjänsterummet bestämde,
uppvakta hos ämbetsverket med åliggande därjämte att
under samma tid samt jämväl omedelbart före ock efter
densamma tillhandagå med fortskaffande inom kufvudstaden
af post, handlingar och dylikt samt utom verket
utföra andra uppdrag, som lämpligen kunde dem för
verkets räkning åläggas, samt att, därest bostad åt vaktmästare
funnes i samband med ämbetslokalen beredd,
den af vaktmästarne, som ämbetsverket bestämde, skulle
mot i stat fastställdt afdrag å afiöningen vara där boende
med skyldighet att å tider, då arbete i lokalen ej påginge,
hafva tillsyn öfver lokalen samt att vaka öfver att
eldning, städning och rengöring däri verkställdes i behörig
ordning och med nödig varsamhet äfvensom att
utföra eller ombesörja andra bestyr med afseende å lokalen.
Bestämmelser af angifvet innehåll böra gifvetvis
jämväl meddelas i afseende å vaktmästarne hos patentoch
registreringsverket.

Enligt den för patent- och registreringsverket nu
gällande instruktionen hafva kompetensvillkor uppställts
endast för öfveringenjörsbefattningarna och sekreterarebefattningarna.
I § 4 af instruktionen stadgas således
följande:

»För att kunna föreslås till öfveringenjör fordras att
hafva fullständigt och med goda vitsord genomgått tekniska
högskolan eller Chalmers’ tekniska läroanstalt samt
praktiskt utöfvat teknisk verksamhet.

Af sekreterarne skall en vara tekniskt bildad; och
fordras för att kunna föreslås till denna sekreterarebefattning
att hafva fullgjort hvad för kompetens till öfveringenjörstjänst
här ofvan är föreskrifvet. Till öfriga
sekreterarebefattningar må ej annan kunna föreslås än

Allmänna bestämmelser

ang. vaktmästarnas

tjänsteåligganden.

Kompetens villkor.

250

den, som afiagt examen för inträde i rikets rättegångsverk
eller Kungl. Maj:ts kansli.»

Då det är kommitténs mening, att samtliga tekniska
tjänstemän å patentafdelningens anmälningsafdelningar
skola hafva erforderlig kompetens för att kunna befordras
till eller sköta förordnanden för byråchefer eller byrådirektörer,
anser kommittén, att samma kompetensvillkor
böra fordras för tekniska byråchefer, tekniska byrådirektörer,
förste byråingenjörer och byråingenjörer. Som
emellertid den utbildning, som erbålles vid utländska högskolor,
ofta kan jämnställas och inom vissa fack kanske öfverträffa
den högskoleutbildning, som erbålles inom landet,
synas fordringarna för behörighet till dessa befattningar
böra så modifieras, att såsom kompetensvillkor uppställes
att hafva fullständigt och med goda vitsord genomgått
teknisk högskola eller Chalmers’ tekniska läroanstalt samt
praktiskt utöfvat teknisk verksamhet.

För bibliotekarien torde ej erfordras teknisk utbildning
i samma grad som för de tekniska tjänstemännen
å anmälningsafdelningarna; men då han skall hafva att
föreslå erforderliga bokinköp, hvilka gifvetvis hufvudsakligen
afse teknisk litteratur, och att tillhandagå allmänheten
med upplysningar, hvilka, äfven de, oftast afse
tekniska ämnen, bör såsom kompetensfordran för bibliotekarien
uppställas, att han skall visa sig äga tekniska
kunskaper. Hvad nu sagts kunde väl äfven sägas om
den å biblioteket anställde byråingenjören, men dels torde
det vara olämpligt att för byråingenjörerna uppställa
olika kompetens villkor och dels böra byråingenjörerna ej
bindas vid någon viss tjänst utan placeras, där ämbetsverket
finner skäl bestämma.

Blifva nu föreslagna kompetensfordringar för de tekniska
tjänstemännen godkända, böra dock sådana undantagsbestämmelser
meddelas, att befordran ej omöjliggöres
för nuvarande tjänstemän hos patent- och registreringsverket,
hvilka ej fullgjort dessa kompetensvillkor men
visat sig på ett tillfredsställande sätt kunna fullgöra sina
åligganden inom verket.

Hvad därefter angår kompetensfordringarna för de
icke tekniska ämbets- och tjänstemännen inom verket,
torde i ny instruktion för verket sådana endast böra
föreskrifvas för byråcheferna, byrådirektörerna och sekre -

251

teraren, och lärer det icke påfordras att därom utfärda
andra bestämmelser än hvad för närvarande för kompetens
till sekreterarebefattning är föreskrifvet.

I fråga om sättet för ärendenas afgörande vid chefens
tillfälliga frånvaro innehåller 10 § i ämbetsverkets instruktion
följande bestämmelse:

»Då öfverdirektören begagnar semester eller under
kortare tid, som icke öfverstiger fjorton dagar, är af laga
förfall hindrad att sin tjänst förrätta, skola ärendena, där
ej Kungl. Maj:t annorlunda förordnar, afgöras af verkets
ledamöter samfäldt. Därvid fordras för besluts fattande
att, jämte föredraganden, minst en af de öfriga ledamöterna
är tillstädes; skolande, då olika meningar mellan
ledamöterna sig yppa, verkets beslut utfärdas i enlighet med
flertalets mening eller, i händelse af lika röstetal för olika
meningar, enligt den mening, som föredraganden uttalat.»

En sådan anordning anser kommittén olämplig. Med
densamma kunna aldrig de till chefsämbetet hörande
kontrollerande och öfvervakande åligganden på ett effektivt
sätt uppehållas. För öfrigt blir med den förändrade
ställning, chefen kommer att intaga enligt den föreslagna
organisationen, ett ordnande af ärendenas behandling på
ofvan angifvet sätt under chefens tillfälliga frånvaro ej
möjligt. I de nya instruktioner, som utfärdats för åtskilliga
nyreglerade verk, hafva ock meddelats bestämmelser
att, där ej Kungl. Maj:t annorlunda förordnar, i
chefens frånvaro äldste tjänstgörande ledamoten skall inträda
i utöfning af chefens åligganden. Fn motsvarande
anordning anser kommittén böra komma i tillämpning
inom patent- och registreringsverket.

Kommittén, som förutsätter att, därest af annan anledning
än semester för verkets chef inträffar hinder att
utöfva ämbetet utöfver fjorton dagar, ansökning om ledighet
skall göras hos Kungl. Maj:t, hemställer,

att i patent- och registreringsverkets blifvande instruktion
måtte meddelas föreskrift därom, att då generaldirektören
åtnjuter semester eller eljest under kortare
tid, som icke öfverstiger fjorton dagar, är förhindrad att
förrätta sitt ämbete, äldste tjänstgörande byråchefen skall,
därest icke annorlunda af Kungl. Maj:t förordnas, inträda
i utöfningen af generaldirektörens åligganden.

Ärendenas
handläggning
vid förfall
för chefen.

252

Aflönings viilkor.

I sammanhang med fastställande af stat för patentocli
registreringsverket den 27 maj 1898 utfärdades
samma dag kungörelse angående villkoren för åtnjutande
af de i aflöningsstaten fastställda löneförmåner. Dessa
villkor finnas angifna ofvan å sidd. 73—75.

Villkoren för åtnjutande af aflöningarna å den nya
staten anser kommittén böra bestämmas i hufvudsaklig
öfverensstämmelse med hvad som vid fastställande af
aflöningsstater för nyreglerade centrala ämbetsverk i allmänhet
föreskrifvits. Bland dessa villkor har särskild!
med föranledande däraf, att innevarande års riksdag medgifvit
adjungerade ledamöter och tjänstemän öfver stat i
patent- och registreringsverket rätt till ålderstillägg, upptagits
rätt för dessa att för ålderstilläggs åtnjutande i
befattning å den nya lönestaten tillgodoräkna sig den tid,
de såsom adjungerade ledamöter eller tjänstemän?öfver
stat varit i befattning af samma lönegrad anställda i
ämbetsverket. Kommittén får alltså hemställa,

att för åtnjutande af de aflöningsförmåner, som i
blifvande ny stat varda upptagna för ordinarie befattningshafvare
i patent- och registreringsverket, måtte fastställas
följande villkor och bestämmelser, nämligen:

att innehafvare af ordinarie tjänst i patent- och
registreringsverket skall vara underkastad den vidsträcktare
tjänstgöringsskyldighet eller jämkning i åligganden, som
vid en möjligen inträdande förändrad organisation af
ämbetsverket eller dess särskilda afdelningar eller eljest
i allmänhet kan varda stadgad, samt i sådant hänseende,
äfvensom därest ämbetsverkets ställning inom statsförvaltningen
så förändras, att detsamma ej längre kan
såsom själfständigt ämbetsverk anses, eller därest vissa
ifrågavarande ämbetsverk tillhörande göromål öfverflyttas
till annat ämbetsverk, vara pliktig att, med bibehållande
af den tjänstegrad och den aflöning han innehar, efter
ny eller förändrad arbetsordning sköta de med befattningen
förenade göromål eller, efter Kungl. Maj:ts förordnande,
tjänstgöra i det verk, till hvilket göromålen
öfverlämnas;

att med ordinarie befattning i patent- och registreringsverket
icke må förenas annan tjänst å rikets, Riksdagens
eller kommuns stat;

att med ordinarie befattning i nämnda ämbetsverk

253

ej heller må förenas vare sig uppdrag såsom ordförande
eller ledamot i styrelse för verk eller bolag, som är med
Kungl. Maj:ts oktroj försedt eller blifvit såsom aktiebolag
registreradt, eller befattning såsom tjänsteman i sådant
verk eller bolag eller annan tjänstebefattning af hvad slag
som helst, så framt ej, hvad angår generaldirektören,
byråchef eller byrådirektör, Kungl. Maj:t och, hvad angår
innehafvare af annan befattning, patent- och registreringsverket,
uppå därom gjord framställning och efter pröfning,
att ifrågavarande uppdrag eller tjänstebefattning ej
må anses inverka hinderligt för tjänstgöringen i ämbetsverket,
finner uppdraget eller befattningen kunna få mottagas
och tillsvidare bibehållas;

att tjänsteman i första lönegraden är skyldig att
tjänstgöra å den särskilda befattning inom graden, där
patent- och registreringsverket, till befordrande af arbetets
oafbrutna gång, finner honom lämplig och behöflig;

att tjänstgöringspenningar få uppbäras endast för den
tid, befattningsinnehafvare verkligen tjänstgjort eller åtnjutit
semester, men för den tid, han eljest varit från tjänstgöring
befriad, skola utgå till den, som uppehållit befattningen;

att den, som af sjukdom hindras att förrätta sin
befattning, äger uppbära hela lönen jämte ortstillägget,
men att den, som undfår ledighet för svag hälsas vårdande,
enskilda angelägenheter, tjänstgöring hos Riksdagen,
dess utskott eller revisorer eller andra särskilda
uppdrag eller i behörig ordning afstänges från tjänstgöring
eller eljest är lagligen förhindrad att sköta befattningen,
kan förpliktas att under ledigheten utöfver sina
tjänstgöringspenningar afstå så mycket af lönen eller
ortstillägget, som för befattningens uppehållande erfordras
eller eljest pröfvas skäligt;

att aflöning ej må utgå till befattningshafvare för
tid, hvarunder han afhållit sig från tjänstgöring utan
att hafva i vederbörlig ordning erhållit tjänstledighet
eller kunna styrka giltigt förfall;

att1 därest befattningshafvare varder afstängd från
tjänstgöring eller i häkte tagen, den del af hans aflöning,
som icke pröfvas böra användas till befattningens uppehållande,
skall under tiden innehållas, såvida ej pröfvas
skäligt låta honom uppbära något däraf;

att vid sjukdomsförfall, eller när det erfordras för

254

ämbetsresor eller för beredande af semester, innehafvare
af lägre befattning skall vara skyldig att, om lian förordnas
till högre befattning i patent- och registreringsverket,
densamma mot åtnjutande, i förstnämnda fall
af de för befattningen anslagna tjänstgöringspenningar
men eljest af däremot svarande belopp i stället för egna
tjänstgöringspenningar, bestrida, dock ej längre än sammanlagdt
tre månader under ett och samma kalenderår;

att, därest förhöjning af lönen efter viss tids fortsatt
innehafvande af befattning i samma lönegrad är i
staten medgifven, tidpunkten för första förhöjningen
bestämmes att inträda efter fem år, under villkor att
innehafvaren under mer än fyra femtedelar af den tjänstetid,
som erfordras för att vinna nämnda förhöjning, med
godt vitsord bestridt sin egen eller, på grund af förordnande,
annan statens tjänst, eller fullgjort annat offentligt
uppdrag, dock att härvid icke må föras honom till
last den tid, han åtnjutit semester, och för andra förhöjningen,
om sådan äger rum, efter ytterligare fem år,
på samma villkor, samt för tredje förhöjningen, därest
sådan kan ske, efter än ytterligare fem år, äfvenledes på
samma villkor, under iakttagande, hvad hvar och en af
omförmälda löneförhöjningar angår, att den högre aflöningen
ej får tillträdas förr än vid början af kalenderåret
näst efter det, hvarunder den stadgade tjänsteåldern
blifvit uppnådd; börande löntagare vid bestämmandet af
rätten till löneförhöjning tillgodoräknas ej mindre den tid,
som före den nya aflöningsstatens trädande i kraft förflutit
från hans tillträde till befattningen eller annan, samma
lönegrad tillhörande befattning i patent- och registreringsverket,
vare sig på grund af fullmakt eller konstitutorial
eller på grund af förordnande i följd af patent- och
registreringsverkets omorganisation, än äfven den tid,
hvarunder han som adjungerad ledamot eller tjänsteman
öfver stat varit å befattning af samma lönegrad anställd
hos patent- och registreringsverket;

att likväl löntagare, som, då han intjänat stadgad
tid för erhållande af löneförhöjning, redan uppnått den
lefnads- och tjänsteålder, som berättigar honom till pension,
icke må samma förhöjning tillträda;

att tjänstemännen äga årligen, när sådant utan hinder
för göromålens behöriga gång kan ske, åtnjuta semester,
generaldirektören, byråcheferna och byrådirektörerna samt

255

tjänstemännen af andra lönegraden enhvar under en och
en half månad samt tjänstemännen af första lönegraden
enhvar under en månad;

att tjänsteman, som har sig anförtrodd uppbörd eller
kontroll å uppbörd, är pliktig att å tid af året, som af
generaldirektören bestämmes, begagna sig af semester;

att vid afgång från tjänsten till följd af afskedstagande,
entledigande eller dödsfall sjkifva lönen äfvensom
ortstillägget utgå till månadens slut;

att i fråga om skyldighet att från tjänsten afgå äfvensom
i fråga om rätt till pension skall gälla hvad i särskild
lag angående civila tjänstinnehafvares rätt till pension
är vid tiden för den nya lönestatens ikraftträdande eller,
såvidt angår innehafvare af befattning, som därefter tillträdes,
vid tillträdet till befattningen stadgadt;

att den, som tillträder den nya aflöningsstaten, skall
vara skyldig underkasta sig, efter Kung]. Majrts bestämmande,
upphörande af eller minskning i extra inkomster,
som kunna åtfölja tjänstebefattning eller utgå för bestyr
i sammanhang därmed;

att enhvar vaktmästare i patent- och registreringsverket
må årligen, i den mån sådant kan ske utan hinder
för göromålens behöriga gång, åtnjuta semester under
15 dagar, samt

att vid sjukdomsförfall för förste vaktmästaren, eller
när det erfordras för beredande åt honom af semester,
annan vaktmästare skall vara skyldig att, om han förordnas
att uppehålla förste vaktmästarens befattning,
bestrida densamma, dock ej längre än sammanlagdt tre
månader under ett och samma kalenderår, med rätt att
därunder, i stället för egna tjänstgöringspenningar, åtnjuta
vid sjukdomsförfall lör förste vaktmästaren de med
dennes befattning förenade tjänstgöringspenningar och
under hans semester ett mot samma tjänstgöringspenningar
svarande belopp;

att kvinnligt biträde, som vid den nya statens ikraftträdande
är anställdt hos patent- och registreringsverket
och antages till biträde å denna stat, äger att för åtnjutande
af löneförhöjning genom ålderstillägg räkna
sig tillgodo den tid, biträdet därförinnan innehaft stadig
anställning hos ämbetsverket; samt

att för kvinnliga biträden å patent- och registreringsverkets
stat skola lända till efterrättelse föreskrifterna uti

256

Kung].. Maj:ts den 10 juni 1912 utfärdade nådiga kungörelse
angående allmänna villkor och bestämmelser att
gälla för å vissa domstolars, ämbetsverks och myndigheters
stater uppförda biträdesbefattningar.

Därjämte torde böra förklaras,

att eu hvar, som med eller efter ingången af det år,
med hvars början den nya staten träder i kraft, tillträder
ordinarie befattning i patent- och registreringsverket, skall
vara pliktig att underkasta sig ofvanberörda villkor och
bestämmelser, samt

att de förutvarande innehafvare af ordinarie befattningar
i patent- och registreringsverket, hvilka icke före viss angifven
tidpunkt anmäla, att de vilja öfvergå till den nya aflöningsstaten
samt underkasta sig de för aflöningens åtnjutande
stadgade villkor och bestämmelser, och som icke lagligen
kunna därtill förbindas, skola varda bibehållna vid dem
enligt dittills gällande ordinarie stat tillkommande aflöningsförmåner
äfvensom i den mån ej annat föranledes af bestämmelserna
i lagen angående civila tjänsteinnehafvares
rätt till pension, vid den rätt till pension, som dittills
tillkommit dem, samt att i stället för sportler, som i sammanhang
med löneregleringen indragas, skall utgå godtgörelse,
beräknad efter medeltalet af den inkomst tjänsteinnehafvare
må anses hafva åtnjutit af sålunda indragna
sportler under den senast förflutna tid, så vidt möjligt
ej understigande fem år, därför denna inkomst kan utrönas.

utgiftsstat. Kommittén vill nu öfvergå till att beräkna den nya

utgiftsstaten för patent- och registreringsverket för det
första år, densamma skulle komma att tillämpas.

Aflönings- De för ämbetsverket fastställda årliga utgiftsstaterna

saen'' hafva omfattat följande hufvudafdelningar: »aflöningar»

och »omkostnader)). Under först nämnda hufvudgrupp
finnes upptaget, förutom den fastställda lönestaten, rörande
hvilken, sådan kommittén ansett densamma böra bestämmas,
ofvan redogjorts, ett förslagsanslag till ålderstillägg, hvilket
i utgiftsstaten för år 1913 uppförts med 13,800 kronor.

Då rätten att för erhållande af ålderstillägg enligt
den nya lönestaten tillgodoräkna sig den tid, vederbörande
före den nya statens tillämpning innehaft tjänsten i fråga,
är gjord beroende däraf, att samma tjänst i den nya
lönestaten är uppförd i samma lönegrad som i den gamla,

257

men beträffande flertalet tjänster så icke, enligt kommitténs
förslag, är förhållandet, torde för det år, då den
nya lönestaten träder i kraft, förslagsanslaget till ålderstillägg
kunna minskas. Däremot måste, under förutsättning
af godkännande af ofvan angifna aflöningsvillkor,
beräknas ålderstillägg å åtskilliga af de föreslagna fasta
biträdesbefattningarna. De nuvarande kvinnliga skrifbiträdena
hafva haft fast anställning hos verket, ett från
år 1902, ett från år 1906, tre från år 1907, två från år
1908, ett från år 1910, två från år 1911 och två från
år 1912. För såvidt af nuvarande förhållanden kan bedömas,
synes förslagsanslaget till ålderstillägg för det år
den nya staten träder i kraft böra beräknas till 4,700
kronor och hemställer kommittén,

att i staten uppföres ett förslagsanslag till ålderstillägg
med ofvan angifna belopp.

Den andra hufvudafdelningen i utgiftsstaten, »omkostnader»,
är — utom anslaget till provisorisk lönereglering
för den å ämbetsverkets aflöningsstat uppförda personal,
hvartill nu icke behöfver tagas hänsyn —- uppdelad i fem
förslagsanslag. Med det första af dessa anslag skola bestridas
utgifterna till adjungerade ledamöter, tjänstemän
öfver stat, biträdande ingenjörer, amanuenser, särskildt
tillkallade tekniska biträden, extra skrifbiträden, extra
vaktmästare, vikariatsersättningar m. m. inklusive ålderstillägg
till adjungerade ledamöter och tjänstemän öfver
stat. Anslaget har i utgiftsstaten för år 1913 uppföi''ts med
165,880 kronor. Ett motsvarande förslagsanslag bör uppföras
i utgiftsstaten för det omorganiserade patent- och
registreringsverket för att därmed bestrida utgifterna till de
icke ständiga ledamöterna i besvärsafdelningen, biträdande
ingenjörer, amanuenser, särskildt tillkallade tekniska biträden,
vikariatsersättningar, extra biträden, extra vaktmästare
in. m.

På sätt förut erinrats, är det, för att få största möjliga
sakkunskap representerad inom besvärsafdelningen,
angeläget, att speciellt sakkunniga inom olika grenar af
industrien äfvensom handelskunniga och konstindustrielit
sakkunniga ingå såsom ledamöter i besvärsafdelningen,
hvarför ett jämförelsevis stort antal icke ständiga ledamöter
måste förordnas. Under sådana förhållanden och
då till följd af ärendenas olika natur somliga ledamöter

Omkostnadsstaten.

258

säkerligen komma att tagas i anspråk mer än andra, kan
det ej vara lämpligt och skulle för öfrigt vara förenadt
med alltför stora kostnader att för de icke ständiga ledamöterna
bestämma fasta arfvoden.

Närmast i öfverensstämmelse med hvad Riksdagen
medgifva vid inrättandet af ett vetenskapligt råd vid
medicinalstyrelsens sida, synes ersättningen till de icke
ständiga ledamöterna i besvärs af delningen böra utgå sålunda,
att för hvarje gång sådan ledamot efter kallelse
inställer sig i ämbetsverket för deltagande i behandling
af ärende, ersättning därför skall till honom utgå med 25
kronor. År ledamot, som tillkallats, ej bosatt i Stockholm
eller dess omedelbara närhet, borde därjämte reseersättning
tillkomma honom. Med en beräkning af sjuttiofem
besvärsmål under året och en utgift af 80 kronor till de icke
ständiga ledamöterna för hvarje mål, skulle utgifterna föråret
blifva 6,000 kronor. Beräknas i förslagsanslaget
sistnämnda summa såsom kostnad för besvärsafdelningen,
hvilket torde vara fullt tillräckligt, skola besvärsafgifterna
för sjuttiofem besvärsmål upptagas bland beräknade
inkomster med 2,250 kronor. Den återstående kostnaden
skulle således blifva 3,750 kronor.

Kommittén har i det föregående förutsatt fortfarande
behof af biträdande ingenjörer och amanuenser och beräknat
det erforderliga antalet biträdande ingenjörer tillsvidare
till nio och amanuenser till sju. Med erinran att
medgifna maximiarfvodet för biträdande ingenjörer från
och med år 1913 blifver 3,000 kronor och för amanuens
är 2,000 kronor, hvari kommittén icke anser skäl föreslå
någon ändring, har kommittén ansett, att arfvodena för
biträdande ingenjörer böra upptagas till i medeltal 2,400
kronor samt för amanuenser till 1,800 kronor.

För beredande af arfvoden åt nio biträdande ingenjörer
och sju amanuenser torde alltså erfordras ett belopp
af 34,200 kronor att utgå af berörda förslagsanslag.

I ringa omfattning har patent- och registreringsverket
anlitat särskilt tillkallade tekniska biträden. Under femårsperioden
1907—1911 har härför endast utgifvits i medeltal
200 kronor årligen. Det bör under sådana förhållanden
vara tillfyllest att beräkna dessa utgifter i förslagsanslaget
till 300 kronor.

Af skäl, som ofvan angifvits, har kommittén ansett
vikarier under semesterledighet icke böra förordnas för

259

tjänstepersonalen a patentafdelningens anmälningsafdelningar.
För beredande af semesterledighet åt den öfrio-a
tjänstepersonalen måste finnas tillgång till vikariatsersättningar,
i allmänhet motsvarande vederbörande befattningshafvare
tillkommande tjänstgöringspenningar, men bör i
öfverensstämmelse med hvad som skett i senast nvreglerade
verk för semesterledigt biträde af högre aflöningsgrad
beräknas 100 kronor för månad och för biträde^
lägre aflöningsgrad 75 kronor för månad. Kostnaden för
semesterledighet torde komma att uppgå till omkring
4,825 kronor. Med afseende å tilläfventyrs förekommande
behof af medel utöfver tjänstgöringspenningar till aflönande
af vikarie för ordinarie skrifbiträde under sjukdom
samt för andra möjliga eventualiteter har kommittén ansett
vikariatsersättningar böra beräknas till 5,500 kronor.

Utgiftstiteln »extra skrifbiträden» har utbytts mot »extra
bitiäden», da kommittén anser, att därunder bör inbegripas
eventuell ersättning till tjänstemän under proftjänstgöring,
till annan extra personal än förut särskildt omnämnts, till
gratifikationer m. in. Blifvande utgifter till dessa ändamål
äro ej jämförbara med de nuvarande, hvari ingå
arfvoden till samtliga kvinnliga skrifbiträden. Kommittén
har ansett utgifterna till extra biträden böra beräknas
till omkring 6,000 kronor.

Behofvet för patent- och registreringsverket af extra
vaktmästare har tidigare framhållits. Arfvodena till extra
vaktmästare utgjorde år 1911 3,825 kronor. Som å ena
sidan en af de extra vaktmästarne föreslagits skola uppflyttas
å ordinarie stat, böra utgifterna minskas med det
belopp, som motsvarar det till honom utgående arfvodet,
men a andra sidan torde någon ökning i nu utgående
arfvoden till de extra vaktmästarne, som en längre tid
tjänstgjort i verket, kunna ifrågakomma. Utgifterna till extra
vaktmästare hafva beräknats till omkring 3,000 kronor.

Slutligen hafva under berörda förslagsanslag uppförts
af Kungl. Maj:t medgifna reseersättningar.

Tid efter annan hafva verkets chef och tjänstemän
beredts tillfälle att besöka industriutställningar inom eller
utom landet eller att närvara vid kongresser för det industriella
rättsskyddet. Dessa resor äro ovedersägligen
af stor nytta för dem, som skola följa teknikens utveckling
inom olika områden och de sträfvanden till det industriella
rättsskyddets förbättrande, som å skilda håll

260

gorå sig gällande. Äfven för framtiden bör tillfälle beredas
till företagande af dylika resor, och kommittén har
beräknat utgifterna härför till omkring 2,500 kronor.

Med afseende å hvad sålunda anförts, hemställer
kommittén,

att i patent- och registreringsverkets utgiftsstat för

år ......... uppföres till icke ständiga ledamöter i besvärs afdelningen,

biträdande ingenjörer, amanuenser, särskild!
tillkallade tekniska biträden, vikariatsersättningar, extra
biträden, extra vaktmästare m. m. ett förslagsanslag åt

57,500 kronor.

Nästa förslagsanslag å omkostnadsstaten i 1913 års
utgiftsstat är afsedt till renskrifning och skrifmaterialier,
postafgifter, hyror, bränsle, lyse, renhållning och städning
samt inventariers anskaffande och underhåll m. in. och
uppfördt med 55,000 kronor.

I denna summa ingå, bland annat, dels den hyra af
22,300 kronor, hvilka, såsom ofvan å sidd. 114 och 115
närmare omförmäles, patent- och registreringsverket erlägger
för ämbetslokalen i den numera för ämbetsverket
lagfarna fastigheten n:o 6 i kvarteret Rännilen, dels hyra
för en våning om 6 rum och kök i angränsande hus, som
ämbetsverket till följd af behof af ökadt utrymme genom
nåd. bref den 10 februari 1911 erhållit bemyndigande att
förhyra från den 1 april 1911 till den 1 oktober 1916
mot en årshyra af 2,400 kronor.

I fråga om patent- och registreringsverkets nuvarande
tjänstelokal får kommittén erinra, att kommittén i underdånig
skrifvelse den 7 september 1908, under framhållande
däraf, att kommittén i sammanhang med utredningen
angående behofvet af förändrad organisation af
ämbetsverket ansett sig äfven böra undersöka den åt
ämbetsverket upplåtna tjänstelokalens beskaffenhet och
lämplighet för verkets framtida behof, samt att kommittén
härvid funnit uppenbart, att denna lokal vid en enligt kommitténs
förmenande ändamålsenlig organisation af ämbetsverket
skulle komma att visa sig otillräcklig och i flera
afseenden olämplig, anhållit, att visst belopp för, bland
annat, uppgörande af ritningar och kostnadsberäkningar såväl
till ombyggnad af den byggnad, hvari ämbetsverket är
inrymdt, som ock till eventuell nybyggnad för verkets behof
måtte ställas till kommitténs förfogande, hvilken hemställan
af Ivungl. Maj:t bifallits; att därefter i skrifvelse

261

deri 29 november 1910 till dåvarande statsrådet och
chefen för finansdepartementet kommittén hemställt om
utverkande af förordnande för öfverintendentsämbetet att
efter samråd med kommittén samt patent- och registreringsverket
uppgöra ritningar och kostnadsförslag till
ombyggnad af den nuvarande byggnaden eller om, så
som sannolikt vore, denna skulle befinnas icke lämpligen
kunna efter den tillämnade omorganisationen af verket användas
såsom lokal för detsamma, till nybyggnad förverket
å tomt inom viss del af norra Djurgården eller ock
å annan lämplig, kronan tillhörig tomt inom hufvudstaden;
samt att öfverintendentsämbetet med underdånig skrifvelse
den 9 juli 1912 underställt Kungl. Maj:ts pröfning ett
uppgjordt förslag jämte tillhörande ritningar till nybyggnad
för patent- och registreringsverket. Arkitekten Ragnar
Ostberg, som uppgjort berörda förslag, hade äfven undersökt
möjligheten angående ombyggnad af det hus, hvari
ämbetslokalen för närvarande är inrymd, samt därvid
funnit, att hvarje tanke måste uppges att å verkets nuvarande
tomt få verkets lokalbehof tillgodosedt. Kommittén
har genom nådig remiss, som ännu ej besvarats,
erhållit befallning att i ärendet afgifva underdånigt utlåtande.
Detta utlåtande skall kommittén snarast möjligt
afgifva; och anser sig kommittén redan nu kunna såsom
sin bestämda åsikt uttala, att ett stort behof för ämbetsverket
föreligger att erhålla nya, för ändamålet fullt lämpliga
lokaler äfvensom att detta behof bör utan tidsutdrägt
tillgodoses. Till dess emellertid ämbetsverkets byggnadsfråga
fått sin slutliga lösning, måste ämbetsverket inrymmas
i den nuvarande ämbetslokalen. Antagligt är väl,
att ämbetsverket, om tillfälle därtill yppas, efter genomförd
omorganisation söker erhålla medgifvande att förhyra
ännu eu våning i det bredvid liggande huset för att såra
edels i någon mån fylla det mest trängande behofvet
af ökadt utrymmet Någon ökning å förslagsanslaget af
denna anledning har kommittén emellertid ej ansett sig
behöfva beräkna, enär de jämväl från anslaget utgående
utgifterna för renskrifning böra afsevärdt kunna minskas,
då två kvinnliga biträden skola anställas för renskrifningsarbetet
och dessutom de å de olika afdelningarna arbetande
kvinnliga biträdena synas böra kunna utföra de
anteckningar i registren och de statistiska anteckningar,
som nu ersättas såsom renskrifning. Kommittén anser

därför, att berörda förslagsanslag i utgiftsstaten bör uppföras
med oförändradt belopp och hemställer,

att i patent- och registreringsverkets utgiftsstat för

år ......... till renskrifning och skrifmaterialier, postafgifter,

hyror, bränsle, lyse, renhållning och städning samt inventariers
anskaffande och underhåll m. m. må uppföras
ett förslagsanslag af 55,000 kronor.

Därefter följer å omkostnadsstaten i 1913 års utgiftsstat
ett förslagsanslag till böcker och tidskrifter, tryckningsoch
bindningskostnader, kungörelser och publikationer in. in.
efter afdrag af influtna prenumerationsafgifter och dylikt
upptaget till 105,000 kronor.

Medelkostnaden för inköp af böcker och bindning
har under åren 1899—1911 varit omkring 6,000 kronor
och torde äfven för de närmaste åren kunna beräknas
till denna summa.

Enligt gällande författningar har patent- och registreringsverket
att utfärda kungörelser i betydande omfattning
i allmänna tidningar om verkställda registreringar,
om patent ansökningar, som utlagts för allmänheten, om
beviljade och förfallna patent in. m.

Beträffande de publikationer, hvilka det på grund af
stadganden i författningarna åligger patent- och registreringsverket
att utgifva, får kommittén hänvisa till hvad kommittén
därom ofvan å sidd. 45—47 samt 137 och 138 anfört.

Kostnaderna för kungörelserna hafva under de senaste
åren hållit sig vid omkring 20,000 kronor, och det är att
antaga, det de fortfarande komma att belöpa sig till ungefärligen
denna summa.

De största växlingarna i utgifterna å detta anslagförorsakas
af antalet beviljade patent och det därmed
följande offentliggörandet af patentbeskrifningarna. Genom
att ett större antal patentärenden kunna förväntas efter
omorganisationen årligen blifva slutbehandlade är ock att
förmoda, att utgifterna för jiatentpublikationerna komma
att ökas. Kommittén har beräknat dem till omkring
64,000 kronor. Motsvarande utgifter uppgingo år 1911
till omkring 55,000 kronor. De öfriga publikationskostnaderna,
nämligen för registreringstidningen för varumärken
omkring 5,000 kronor, innehållsförteckningen till
patentregistret omkring 3,000 kronor och för samlingarna
rörande anmälningar till aktiebolags- m. fl. register omkring
9,000 kronor, hålla sig mera konstanta.

263

Af anslaget utgår äfven bidraget till industritidningen
Norden med numera 4,000 kronor. Rörande motiven för
detta bidrags utgående hänvisas till hvad därom anförts å
sidd. 48 och 49 samt 139.

I kostnaderna för verkets publikationer inbegripas
äfven kostnaderna för deras förvarande och hållande i lager
äfvensom utgifter för distribuering med omkring 1,000
kronor, hvilket allt ombesörjes af aktiebolaget P. A. Norstedt
& Söner. Erhåller patent- och registreringsverket i
ny ämbetslokal ökadt utrymme, synes böra tagas i öfvervägande,
huruvida ej ämbetsverket själft kan öfvertaga
dessa bestyr och utgifterna för publikationerna i sammanhang
därmed nedbringas.

Med afseende å hvad kommittén anfört, hemställer
kommittén,

att i patent- och registreringsverkets utgiftsstat för

år ......... till böcker och tidskrifter, tryckning och bind ningskostnader,

kungörelser och publikationer m. in. efter
afdrag af influtna prenumerationsafgifter och dylikt uppföres
ett förslagsanslag af 112,000 kronor.

Angående de öfriga båda under »omkostnader» upptagna
anslag, nämligen till återställda registreringsafgifter
och bidrag till patentunionens internationella byrå i Bern,
må endast anföras följande. Med återställda registreringsafgifter
afses den återbetalning af erlagda afgifter, som
jämlikt vederbörande författningar skall göras, då sökt
registrering af varumärke eller bolag ej kommer till
stånd. År 1911 återbetaltes sålunda 15,482 kronor 50 öre,
men under föregående år något mindre. Anslaget synes
böra beräknas till 15,000 kronor. Bidraget till byrån i
Bern har under en lång följd af år beräknats till 1,600
kronor, och utgiften har alltid hållit sig däromkring.

Kommittén hemställer alltså:

att i patent- och registreringsverkets utgiftsstat för

år ......... till återställda registreringsafgifter uppföres ett

förslagsanslag af 15,000 kronor samt

att i patent- och registreringsverkets utgiftsstat för

år ......... till bidrag till patentunionens internationella byrå

i Bern uppföres ett förslagsanslag af 1,600 kronor.

Enligt kommitténs förslag skulle utgiftsstaten för
patent- och registreringsverket för det år, då omorganisationen
och löneregleringen träda i kraft, få följande utseende: -

264

Förslag till utgiftsstat för Kungl. Patent -

A. Aflöningar	Lön	Tjänst- görings- penningar

1 generaldirektör.....................................................	7,000	3,000
1 byråchef...............................................................	5,000	2,500
5 byråchefer............................................................	25,000	12,500
1 byrådirektör .......................................................	4,200	2,000
18 byrådirektörer......................................................	75,600	36,000
1 förste byråingenjör................................................	3,600	1,800
4 » byråingenjörer .............................................	14,400	7,200
1 bibliotekarie .........................................................	3,600	1,800
1 sekreterare............................................................	3,600	1,800
1 byråingenjör.........................................................	2,200	1,500
4 byråingenjörer .....................................................	8,800	6,000
1 kassör och räkenskapsförare....................................	2 200	1,500
1 registrator...........................................................	2,200	1,500
1 föreståndare för granskning af varumärken..............	2,200	1,500
1 notarie ............ ..................................................	2,200	1,500
1 » ..........................................................	2,200	1,500
1 kvinnligt biträde af högre aflöningsgrad ...............	900	550
4 kvinnliga biträden » » » ...............	3,600	2,200
1 kvinnligt biträde af lägre » ...............	700	350
11 kvinnliga biträden » » » ...............	7,700	3,850
1 förste vaktmästare ................................................	900	450
1 vaktmästare ......................................... ...............	700	350
3 » .........................................................	2,lno	1,050

Anslag till ålderstillägg, förslagsvis ..

B. Omkostnader.

Förslagsanslag.

\ Till icke ständiga ledamöter i besvärsafdelningen, biträdande ingenjörer, amanuenser1,

biträden, extra vaktmästare m. m............................................................

Till renskrifning och skrifmaterialier, postafgifter, hyror, bränsle, lyse, renhållning och
j Till böcker och tidskrifter, tryckning och bindningskostnader, kungörelser och publika i

Till återställda registreringsafgifter ..................................................................

J Till bidrag till patentunionens internationella byrå i Bern..................................

Anm. Därest vaktmästare i sådan egenskap åtnjuter fri bostad samt bränsle, skall,
dragas 100 kronor årligen.

265

och registreringsverket.

Orts- tillägg	Miss- räknings- penningar	Summa aflöning ■	Ålderstillägg
1,000	—	11,000
600	—	8,100
3,000	—	40,500	Efter 5 år kan lönen höjas
600	—	Ii,8110	med 600 kr.
10,800	—	122,400
400	—	5,800
1,600	—	23,200	Efter 5 år kan lönen höjas med 500 kr. och efter 10 år med
400	—	5,800	ytterligare 500 kr.
400	—	5,800
300	—	4,000
1,200	—	16,000
300 300	300	4,300 4,000	Efter 5 år kan lönen höjas med 500 kr., efter 10 år med (ytterligare 500 kr. och efter 15
300	—	4,000	år med än ytterligare 500 kr.
300	—	4,000
300	—	4,000
150		1,600
600	—	6,400	Efter 5 år kan lönen höjas med 200 kr. och efter 10 år
150	—	1,200	med ytterligare 200 .kr.
1,650	—	13,200
150	—	1,500	( Efter 5 år kan lönen höjas [med 100 kr.
150	—	1,200	f Efter fem år kan lönen höjas med 100 kr. och efter 10 år med
450	—	3,600	[ytterligare 100 kr.	298,400
			4,700	303,100
särskild! tillkallade tekniska biträden, vikariatsersättningar, extra
				57,500
städning samt inventariers anskaffande och underhåll m. m..........	55,000
tioner m. m	efter afdrag af influtna prenumerationsafgifter och dylikt	112,000
				15,000 1,600
				241,100

			Summa kronor	544,200

så länge denna förmån kvarstår, ortstillftgg ej utgå till honom äfvensom å lönen af -

266

Inkomst beräkning.

Deri för år 1913 fastställda utgiftsstaten slutar å en
summa af 435,700 kronor. Kommitténs förslag till utgiftsstat
upptager en slutsumma af 544,200 kronor.

I fråga om möjligen under år 1914 utgående pension
får kommittén hänvisa till hvad nedan angående pensioner
af kommittén anföres.

A sid. 116 har kommittén omnämnt, hurusom enligt
den vid 1911 års riksdag beslutade förändrade uppställning
af riksstaten patent- och varumärkesafgifters samt
registreringsafgifters fond icke vidare skulle redovisas
såsom en särskild fond utan i form af reservationer å det
under sjunde hufvudtiteln uppförda reservationsanslaget
till patent- och registreringsverket; att detta skulle tillgå
sålunda, att inflytande patent- och varumärkesafgifter samt
till verket inflytande registreringsafgifter skulle i räkenskapen
uppdebiteras under den i riksstaten uppförda inkomsttiteln
för patent- och varumärkes- samt registreringsafgifter;
att af dessa sålunda influtna och uppdebiterade
riksstatsinkomster ämbetsverket skulle äga att bestrida
samtliga utgifter för ämbetsverket; att dessa utgifter
skulle i verkets räkenskaper afföras under nämnda
reservationsanslagstitel; samt att öfverskott, som därvid
uppstode, skulle tillgodoföras utgiftsanslaget såsom tillgång.

Under hänvisning härtill får kommittén hemställa,

att med godkännande af ofvan berörda förslag till utgiftsstat
för patent- och registreringsverket för år .... till
upprätthållande af patent- och registreringsverkets verksamhet
må uppföras ett reservationsanslag af 544,200
kronor att utgå af de till patent- och registreringsverket
inflytande utgifter dels för patent samt för registrering
af varumärken äfvensom af mönster och modeller,
dels ock. för registrering af aktiebolag, försäkringsbolag
och solidariska bankbolag samt för andra uppgifter till
de hos verket förda bolags- och försäkringsregistren,
under förutsättning tillika att de å dessa afgifter uppkommande
öfverskott fortfarande såsom hittills skola efter
vederbörligt tillstånd användas uteslutande för det med
anslaget afsedda ändamål.

Kostnaderna för uppehållande af patent- och registreringsverkets
verksamhet hafva bestridts och böra allt

267

fortfarande bestridas af till verket inflytande afgifter.
Beträffande dessa afgifter får kommittén hänvisa till hvad
därom ofvan anförts å sidd. 40—43 och 112.

Uti patent- och registreringsverkets underdåniga skrifvelse
den 26 oktober 1906, däruti ämbetsverket utvecklade
behofvet af omorganisation af patent- och registreringsverket,
anförde ämbetsverket i fråga om kostnaderna för en
blifvande omorganisation, bland annat, att patentförordningens
bestämmelser om patentafgifterna och ämbetsverkets
organisation borde jämkas med hänsyn till hvarandra,
hvadan dessa ämnen borde i ett sammanhang behandlas,
samt att det emellertid gåfves flera utvägar att
säkerställa sig för att patentafdelningens verksamhet äfven
utan höjning af patentafgifterna skulle kunna uppehållas
med anlitande endast af till ämbetsverket influtna afgifter.
Sålunda skulle ett uppgifvande af den då tillämpade principen,
att hvardera afdelningen inom verket (patentafdelningen
och bolagsafdelningen) skulle så att säga uppehålla
sig själf, bereda full trygghet i berörda afseende, då ämbetsverkets
sammanlagda inkomster med säkerhet komme att
väl förslå till täckande af dess utgifter. En annan utväg
vore, att i händelse af behof anlita räntan å den i statskontoret
då innestående patent- och varumärkesafgifters
samt registreringsafgifters fond eller, därest icke heller
denna utväg skulle finnas lämplig, att af de öfverskott,
som för flertalet år torde blifva att påräkna, afsätta en
del till en särskild fond, hvars tillgångar finge tagas i
anspråk i sådana fall, hvarom vore fråga.

Kommittén vill uti ifrågavarande hänseende till eu
början framhålla att, därest de nu till patent- och registreringsverket
inflytande afgifter icke vore tillräckliga för
betäckande af kostnaderna för en god och tidsenlig omorganisation
af ämbetsverket och lönereglering för dess
personal, frågan om dessa afgifters höjning nu borde
upptagas till behandling. Af dessa afgifter torde särskild!
patentafgifterna både kunna och böra undergå eu
reglering. År det emellertid så, att omorganisationen
och löneregleringen kunna genomföras utan någon omedelbar
höjning af afgifterna, torde med nämnda afgiftsreglering
böra anstå, till dess patentförordningen i sin helhet
blir underkastad revision. Kommittén har nämligen förut
framhållit önskvärdheten, att erforderliga lagändringar,

268

såvidt sådant är möjligt, genomföras i ett sammanhang
vid revision af ifrågavarande lagstiftning i dess helhet.
Förslag till förändring af patentafgifterna kan föranleda
behof af ändringar i patentförordningen jämväl i andra
hänseenden. Tillämpning under någon tid af den nya
organisationen torde ock medföra den fördelen, att därefter
säkrare kan bedömas, huruvida och i hvilken omfattning
ökning af afgifterna erfordras samt i sammanhang
därmed, huru ökningen lämpligast bör ske.

Enligt kommitténs förmenande torde, på sätt nedan
närmare skall visas, med all sannolikhet samtliga till verket
inflytande afgifter, åtminstone om ämbetsverket medgifves
rätt att däribland medräkna inflytande hyror för fastigheten,
komma att visa sig tillräckliga för att därmed bestrida
de med omorganisationen och löneregleringen enligt
kommitténs förslag förenade kostnader. Vid sådant förhållande
har kommittén, som vill för sin del förorda den
af patent- och registreringsverket föreslagna utväg att
med ämbetsverkets sammanlagda inkomster uppehålla dess
verksamhet, ansett någon reglering af afgifterna icke höra
i detta sammanhang ifrågakomma.

Skulle till äfventyrs vid enstaka tillfällen de inflytande
afgifterna ej blifva tillräckliga, torde det ej böra
möta hinder för patent- och registreringsverket att erhålla
Kungl. Maj:ts medgifvande att af reservationsanslaget
till patent- och registreringsverket erhålla behöfliga tillskott.

Ett frångående af den förut tillämpade principen om
fördelningen af utgifterna emellan patent- och varumärkesafdelningen,
å ena, samt bolagsafdelningen, å andra sidan,
måste anses redan hafva skett, då vid fastställande af
utgiftsstaterna för patent- och registreringsverket för åren
1912 och 1913 till upprätthållande af ämbetsverkets verksamhet
uppförts ett reservationsanslag att utgå af till
ämbetsverket inflytande afgifter utan att, såsom förut skett,
föreskrifter meddelats angående sådan fördelning, som
nyss nämnts. Med föranledande af det å sid. 52 omförmälda
nådiga brefvet af den 26 november 1897 föras
emellertid af patent- och registreringsverket alltjämt
särskilda räkenskaper för å ena sidan patent- och varumärkes
afdelningen och å andra sidan bolagsafdelningen.

269

Nedanstående tabell visar, huru enligt verkets räkenskaper
de olika afdelningarnas inkomster och utgifter fördela
sig för åren 1897 — 1911.

. A r	Patentaf delningen		Bolagsafdelningen.
Inkomster	Utgifter	Inkomster	Utgifter
1897 ...........................	161,155	79	132,456	13	77,283	55	33,633	84
1898 ...........................	164,972	—	140,135	9 6	73,186	84	40,800	7 8
1899 ...........................	168,287	7 5	158,648	88	64,553	61	31,544	44
1900 ...........................	184,997	40	176,474	48	59,641	12	31,776	21
1901 ...........................	205,790	25	190,628	49	91,500	11	33,925	09
1902 ...........................	217,881	4 0	204,32K	83	73,817	99	36,790	61
1903 ...........................	228,695	3 5	208,070	07	87,537	98	34,966	51 ;
1904 ..........................	249,139	50	219,087	07	83,873	3 4	38,979	15 !
1905 ..........................	277,016	85	216,997	59	105,223-	41	41,256	44
1906 ...........................	292,744	—	251,783	40	164,140	45	59,753	73 1
1907 ...........................	319,968	45	305,957	14	217,942	55	67,774	13 i
1908 ...........................	331,652	60	312,554	73	160,045	68	62,022	48
1909 ...........................	359,532	It	311,461	96	102,043	25	61,644	88''
1910 ...........................	367,839	95	326,169	—	128,165	47	71,735	09
1911 ...........................	384,381	67	345,526	90	147,076	35	75,820	19

Om också vid en reglering af afgifterna hänsyn bör
tagas till det ändamål, för hvilket en hvar af dem närmast
är afsedd, anser kommittén någon giltig anledning
icke finnas att uppdela ämbetsverkets utgifter i olika
kategorier, att bestridas af olika slag af dess inkomster.
Fast mera måste ämbetsverkets verksamhet betraktas såsom
en enhetlig förvaltning af samtliga de angelägenheter,
hvilka det tillkommer ämbetsverket att handhafva, och
följaktligen de utgifter, som föranledas af samma verksamhet,
anses böra, utan åtskillnad, bestridas af de inkomster,
som stå till ämbetsverkets förfogande. Uen
ändring i denna riktning, som genom statsmakternas
beslut under de sista åren ägt rum, anser kommittén
därför vara fullt riktig och böra äfven för framtiden
vinna tillämpning.

Kommittén vill nu öfvergå till en beräkning af samt -

270

liga de inkomster, som kunna antagas inflyta till patentoch
registreringsverket under år 1914.

Då en afgift af 20 kronor skall bifogas hvarje patentansökan,
skulle för 3,600 ansökningar dessa ansökningsafgifter
tillföra verket en inkomst af 72,000 kronor om
året.

Verkets inkomster af de årsafgifter, som af patenthafvarne
skola erläggas till patent- och registreringsverket
för beviljade patent, hafva årligen ökats. De i årsafgifter
influtna beloppen utgjorde:

	år	1899	................................. kronor	102,945	—
	»	1900	....................................»	121,560	—
	))	1901	.................................... »	134,225	—
	»	1902	.................................... »	144,465	—
	i»	1903	.................................... )>	152,065	—
	»	1904	.................................. »	172,635	—
		1905	■ ................................ »	182,585	—
	:»	1906	................................... »	193,020	—
	»	1907	................................. )>	206,615	—
	»	1908	................................... »	229,005	—
	»	1909	................................... »	242,750	—
	»	1910	................................... »	243,190	—
		1911	.................................... »	248,390	—
och	i början	äf december 1912 var det belopp, som under
året	influtit,	närmare 14,000 kronor större än vid samma
tid	0 ar	1911.

Såsom af ofvanstående synes, utgöra dessa afgifter
en betydande inkomst för patent- och registreringsverket.
Inkomstens storlek är förutom af antalet beviljade patent
beroende på längden af patentens giltighetstid. Kommittén
har låtit verkställa en utredning rörande tiden, under
hvilken de intill den 31 december 1911 beviljade själfständiga
patent varit i kraft vid slutet af hvarje patentår.
Resultatet af utredningen föreligger i den å sid. 272 införda
tab. I, och framgår däraf, att giltighetstiden i medeltal för
patent på grund af ansökningar, som inkommit under perioden
från och med år 1885 till och med år 1897, och beträffande
hvilka således den tid af 15 år, för hvilken patenten beviljats,
utlupit, varit 4.6 5 år, samt att medellifslängden för

271

patent, som meddelats på grund af ansökningar, inkomma
under hvart och ett af de nämnda åren, varit öfver 4 år.

Kommittén har vidare låtit undersöka antalet erlagda
ansökningsafgifter samt antalet årsafgifter, som inbetalts
för hvarje patentår beträffande de under åren 1885—1911
beviljade patenten. Såsom af den å sid. 273 införda tabell II
synes, har antalet årsafgifter årligen med undantag af en
obetydlig nedgång år 1905 varit i stigande. Medelantalet
årsafgifter var för första tioårsperioden 1,745, för andra
tioårsperioden 3,763 och för åren 1905—1911 6,313.

Då med omorganisationen af patent- och registreringsverket
ett betydligt större antal patentärenden för hvarje
år beräknas skola slutbehandlas, än som för närvarande
är fallet, och däraf gifvetvis måste följa, att antalet beviljade
patent kommer att ökas, bör en ytterligare stegring
i inkomsten af årsafgifter för patent vara att förvänta.
Då detta bör inverka på förhållandena redan år 1914, har
kommittén beräknat inkomsten af årsafgifter för patent
för nämnda år komma att uppgå till 270,000 kronor, och
synes det kommittén antagligare, att denna summa kommer
att öfverskridas, än tvärtom.

Antalet ansökningar om registrering af varumärken
har kommittén beräknat till 1,500. Detta antal öfverensstämmer
nära med antalet ansökningar år 1911, och med
sannolikhet kommer antalet ansökningar år 1912 att öfverstiga
1,500. Varumärkesansökningarnas antal har under
de senaste åren afsevärdt stegrats. Afgifterna för varumärkesansökningar
kunna alltså, då registreringsafgiften
är 40 kronor, antagas komma att uppgå till 60,000 kronor.
Ansökningarna om förnyelse af varumärken hafva beräknats
till 300, motsvarande ungefärliga antalet sådana ansökningar
de senaste åren, och afgifterna hafva sålunda, då.
afgiften för förnyelsen är 10 kronor, beräknats till 3,000
kronor. Ansökningsafgifterna för registrering af mönster
hafva endast beräknats till 300 kronor.

I utgiftsstaten har kommittén beräknat antalet besvär,
som komma att anföras hos besvärsafdelningen, till
75. Med den föreslagna besvärsafgiften af 30 kronor skulle
afgifterna härför komma att uppgå till 2,250 kronor.

Då inflytande registreringsafgifter å bolagsafdelningen
äro väsentligen beroende af storleken af bolagens aktiekapital,
har kommittén icke kunnat finna någon annan

272

Tab. I. Öfversikt af intill den 31 dee. 1911 beviljade själfständiga patent
i kraft vid slutet af hvarje patentår.

Ansök-ningarna om patent inkommo år	Patent för Indika intill den 31 dec.	L911 erlag	■jb afgifter för nedanstående antal patentår
				A n	t a ]	P	a t	e n							Paten-tens medel-lifslängd i år
i	2	3	4	5	6	7	8	9	10	11	12	13	14	15
1885	464	420	325	232	164	127	100	72	60	52	48	40	31	29	23	4	71
1886	435	381	285	218	164	125	92	72	61	53	48	40	33	26	23	4	73
1887	460	426	332	243	176	115	90	75	61	56	48	44	38	30	26	4	83
1888	571	524	430	305	193	134	115	100	88	80	65	54	47	38	22	4	84
1889	540	502	390	248	182	141	115	95	79	69	60	51	145	34	23	4	77
1890	605	548	400	277	198	132	104	92	82	*71	62	55	34	28	22	4	48
1891	685	593	459	317	222	178	131	113	100	83	71	54	41	36	24	4	54
1892	693	613	452	320	252	188	149	136	1124	114	91	80	75	66	53	4	91
1893	746	649	481	356	267	221	186	‘156	‘129	91	80	170	63	48	37	4	80
1894	940	813	634	454	338	243	196	144	112	90	77	68	52	45	27	4	47
Medeltal	614	547	419	297	216	160	128	106	90	76	65	56	46	38	28	4	69
1895	937	752	561	427	317	260	208	161	137	118	96	80	68	52	51	4	51
1896	1,146	989	717	562	417	294	220	182	159	129	no	95	75	62	53	4	34
1897	1,153	960	715	525	397	286	216	165	135	123	109	80	70	59	39	4	36
1898	1,169	983	763	563	414	286	234	203	184	148	106	79	68	42	—	-	-
1899	1,441	1,236	976	708	504	390	322	276	227	165	127	no	73	-	-	-	-
1900	1,506	1,334	951	689	493	383	320	256	184	145	118	84	-	-	-	-	-
1901	1,590	1,385	1,066	802	629	484	400	292	233	187	137	-	-	—	-	-	-
1902	1,619	1,446	1 1,156	864	682	546	397	315	266	215	-	-	-	-	-	-	-
1903	1,662	1,448	1,097	874	684	452	364	296	232
1904	1,593	1,376	1,120	862	541	394	299	209
	1,382	1,191	912	688	508	378	298	236
Medeltal
1905	1,769	1,528	1,231	815	575	396	303	-	_	-	—	-	-	-	-	-	-
1906	2,111	1,756	1,410	1,070	808	601
1907	2,157	1,904	1,431	1,092	828
1908	1,927	1,710	1,286	936
1909	1,838	1,690	1,276
1910	1,090	1,008
1911	100														—		-

Under året 1 affördt på grund af domstols laga kraftvunna utslag.

273

Tab. II. Sammandrag- af antalet erlagda ansökningsafgifter och
årsafgifter 1885—1911.

År		Erlagda ansöknings-	och. årsafgifter för nedanstående patentår
Antal ansök- nings- afgifter			A	11 t	a 1	å r	saf	g i	f t e	r					S:ma antal
2	3	4	5	6	7	8	9	10	ii	12	13	14	års- 15 afgifter 1
1885	697
1886	599	397	-	—												397
1887	658	385	324													709
j 1888	800	414	285	232	-											931
1889	835	467	325	218	164	—	—	—	—	-	—	—	_	_	_	1,174
1890	869	507	420	241	164	127										1,459
1891	938	558	398	305	176	125	100									1,662
1892	998	595	402	248	192	115	92	72	—	_	_	—	_	_	_	1,716
1893	1,025	600	455	277	182	134	90	72	60	—	_	_	_	_	_	1,870
1894	1,377	657	449	316	199	141	115	75	61	52	—	—	—	—	_	2,065
Medeltal	880	509	382	262	180	128	99	73	60	52	-	-	-	-	-	1,745
1895	1,458	775	490	322	222	132	115	100	61	53	48	_	_	_		2,318
1896	1,709	730	630	356	252	178	104	95	88	56	48	40	-	_	_	2,577
1897	1,943	917	553	454	267	188	131	92	79	80	48	40	31	_	_	2,880
1898	2,018	830	694	428	338	221	149	113	82	69	65	44	33	29	—	3,095
1899	2,196	879	677	551	317	243	186	136	100	71	60	54	38	26	23	3,361
1900	2,242	1,128	742	520	413	260	196	156	124	83	62	51	47	30	23	3,835
1901	2,280	1,317	971	568	399	293	208	144	129	114	71	55	45	38	26	4,378
1902	2,308	1,476	968	703	414	286	220	161	112	91	91	54	34	34	22	4,666
1903	2,416	1,875	1,057	692	503	286	216	182	137	9(1	80	80	31	28	23	4,790
1904	2,278	1,591	1,164	798	491	391	234	165	159	118	77	70	75	36	22	5,391
Medeltal	2,085	1,102	795	539	362	248	176	134	107	83	65	54	43	32	23	3,763
1905	2,525	1,319	1,099	851	628	380	322	203	135	129	96	68	63	66	24	5,383
1906	2,998	1,303	1,072	867	671	483	319	276	184	123	no	80	52	48	53	5,641
1907	3,087	t,651	1,185	861	684	543	399	256	227	148	109	95	68 ,	45	37	6,308
1908	2,970	1,942	1,414	815	546	454	396	293	184	165	106	80	75	52	27	6,549
1909	3,236	i,695	1,434	1,068	579	393	363	315	233	145	127	79	70	62	51	6,614
1910	3,419	1,706	1,301	1,093	803	399	300	296	266	187	118	no	68 1	59	53	6,759
1911	3,520	1,757	1,432	972	838	601	305	209	232	215	137	84	73 \|	42	39	6,935
Medeltal	3,107	1,481	2,176 \|	932	678 \|	464	343	264	208	158	114	85	67	53	40	6,313

274

utgångspunkt för beräkningen af inkomsterna för bolag sregistreringen
än att upptaga dem till medeltalet af inkomsten
för tioårsperioden 1902—1911. Detta medeltal
utgör 126,085 kronor, och bär inkomsten uti nu ifrågavarande
hänseende beräknats till 125,000 kronor. Inkomsten
för år 1912 torde komma att ej obetydligt understiga
detta belopp, men detta finner sin förklaring däraf
att i slutet af år 1911, det sista år då den äldre aktiebolagslagen
tillämpades, tilloppet af registreringsansökningar
var synnerligen stort.

Vid bifall till kommitténs förslag om afskaffande af
rätten till erhållande af expeditionslösen för registratorn
och notarien å bolagsafdelningen samt om expeditionslösens
redovisande till ämbetsverket, bör, då någon ersättning
till registratorn för mistade sportelinkomster, af
skäl som ofvan angifvits, ej behöfver ifrågakomma, ämbetsverket
härigenom tillföras en motsvarande inkomst. Medelinkomsten
för expeditionslösen, som uppburits af t. f.
registratorn åren 1908—1911, har i enlighet med dennes
uppgift varit 4,875 kronor. Med detta belopp bör dock
inkomsten ej upptagas. Numera är det nämligen vanligt,,
att patentsökandenas ombud begära diariibevis öfver inlämnade
patentansökningar. Erhålles hädanefter kvitto å
ansökningsafgifterna kostnadsfritt, är antagligt, att behofvet
af dessa bevis till stor del försvinner. Kommittén
har därför beräknat denna inkomst till endast 1,950 kronor.
Hvad därefter angår notariens å bolagsafdelningen inkomster
af ifrågavarande slag, torde i stället för de sportler,
som i sammanhang med löneregleringen indragas, till honom
komma att utgå godtgörelse beräknad efter medeltalet af
den inkomst, han må anses hafva åtnjutit af sålunda
indragna sportler under senaste fem år, vid hvithet förhållande
kommittén icke ansett sig höra beräkna annan
inkomst för ämbetsverket i anledning häraf än ungefärligen
hvad som motsvarar den af notarien utgifna ersättningen
till enskildt biträde med expeditionernas utskrifning eller
1,300 kronor. I utgiftsstaten hafva nämligen de med ifrågavarande
expeditioner förenade kostnader beräknats. Kommittén
anser alltså, att inkomsten af expeditionslösen bör
beräknas till 3,250 kronor.

Kommittén har bland inkomsterna äfven upptagit
nettobehållningen å fastigheten n:o 6 i kvarteret Rännilen.

275

Inberäkna^ hyran för patent- och registreringsverkets
ämbetslokal, 22,300 kronor, gifver fastigheten för närvarande
en hyresinkomst af 37,115 kronor. Å egendomen
hvital’ en intecknad, för närvarande ouppsägbar skuld å
300,000 kronor, hvarå patent- och registreringsverket
med inflytande medel betalar årsräntan 13,500 kronor.
A reservationsanslaget till patent- och registreringsverket
skall särskildt bokföras såsom tillgång ett skulden motsvarande
belopp till inlösen af densamma. Sedan fastigheten
numera på grund af bestämmelse i nådigt bref den
22 juni 1911 afskrifvits, har patent- och registreringsverket
att redovisa influtna hyresmedel såsom »särskild
uppbörd». Dessa medel synas kommittén böra få disponeras
på samma sätt som öfriga till ämbetsverket inflytande
afgifter; och har kommittén i ungefärlig öfverensstämmelse
med resultatet för de senaste åren beräknat
nettoinkomsten af fastigheten till 20,000 kronor årligen.

Sedan Kungl. Magt, i nådigt bref den 24 november
1911 medgifvit, att patent- och registreringsverket tillsvidare
årligen, sedan tryckningskostnaderna för samlingarna
omfattande uppgifter till aktiebolagsregistret m. fl.
register för föregående år betalts, må äga att återbekomma
tre femtedelar däraf, motsvarande den kostnad,
som beräknats belöpa för de från öfverståthållareämbetet
och länsstyrelserna i samlingarna kungjorda uppgifter,
samt i utgiftsstaten ifrågavarande tryckningskostnader antagits
komma att belöpa sig till 9,000 kronor, bör å inkomstsidan
upptagas ett belopp såsom ersättning för
tryckningskostnad af 5,400 kronor.

Inkomsten för försalda publikationer har beräknats
till 3,000 kronor, motsvarande ungefärligen det belopp,
som för dem influtit under de senaste åren.

Slutligen vill kommittén ytterligare erinra därom,
att inkomstberäkningen gjorts med hänsyn till de förhållanden,
som kunna antagas föreligga år 1914, samt
att^ kommittén anser det sannolikt, att inkomsterna under
påföljande år komma att stiga.

I enlighet med hvad nu anförts, liar kommittén
beräknat patent- och registreringsverkets inkomster sålunda: -

276

Pensioner.

Afgifter för 3,600 patentansökningar ...... kronor 72,000

Årsafgifter för patent................................... » 270,000

Afgifter för 1,500 ansökningar om registrering
af varumärken .......................... » 60,000

Afgifter för 300 ansökningar om förnyelse

af registrering af varumärken ............... )) 3,000

Afgifter för 30 ansökningar om registrering
af mönster......................................... » 300

Afgifter för 75 besvärsärenden till besvärs afdelningen

.................................................. » 2,250

Afgifter för bolagsanmälningar................. » 125,000

» )) expeditionslösen.................... » 3,250

Nettoinkomst af fastigheten n:r 6 i kvarteret
Rännilen............................................ » 20,000

Ersättning för tryckning af »Samlingarna» » 5,400

Försålda publikationer................................ »__3,000

Summa kronor 564,200

Då den föreslagna utgiftsstaten slutar på en summa
af 544,200 kronor, skulle alltså komma att uppstå ett
öfverskott af 20,000 kronor.

Kommittén vill slutligen erinra om att reservationerna
till patent- och registreringsverket, sedan ämbetsverkets
fastighet afskrifvits, enligt meddelande från statskontoret
vid 1912 års ingång utgjorde 1,570,269 kronor 75 öre,
däri emellertid inberäknats 300,000 kronor, som afsatts
till inlösen af en för närvarande ouppsägbar, intecknad
skuld i ämbetsverkets fastighet.

Såsom ofvan å sid. 138 omnämnts, äro öfverskotten
å till patent- och registreringsverket influtna afgifter afsedda
äfven till bestridande af kostnaderna för tjänstepersonalens
pensionering, i den mån sådan skall ske med
allmänna medel.

Enligt föreskrift i kungl. kungörelsen den 22 juni
1911 skola de pensioner, som med tillämpning af
lagen den 11 oktober 1907 angående civila tjänstinnehafvares
rätt till pension komma att beviljas, till tjänstinnehafvare
i patent- och registreringsverket utgå af
reservationsanslaget till upprätthållande af nämnda ämbetsverks
verksamhet.

277

I pensionsliänseende har patent- och registreringsverkets
ordinarie personal kommit i en undantagsställning
genom intagandet i kungl. kungörelsen den 27 maj
1898 angående villkoren för åtnjutande af de från och
med år 1899 fastställda löneförmåner för patent- och registreringsverkets
ordinarie personal af stadgandet, att i
allmänhet gällande bestämmelser i fråga om tjänstemäns
och vaktbetjäntes rätt till pension icke skulle vara på
ifrågavarande tjänstemän och vaktbetjänte tillämpliga.
Bestämmelserna i lagen angående civila tjänstinnehafvares
rätt till pension skola för den, som vid lagens trädande
i kraft den 1 januari 1908 innehade tjänst inom
verket, såvidt denna tjänst anginge, icke gälla, där han
ej inom ett år därefter anmälde att samma bestämmelser
finge å honom vinna tillämpning. Då någon dylik anmälan
ej förekommit, äro endast chefen och en byråingenjör,
hvilka utnämnts å sina befattningar efter lagens
i kraft trädande, underkastade pensionslagens bestämmelser.

Bland de villkor och bestämmelser, hvilka kommittén
hemställt måtte fastställas för åtnjutande af de aflöningsförmåner,
som i blifvande ny stat varda upptagna för
ordinarie befattningshafvare i patent- och registreringsverket,
har upptagits, att i fråga om skyldighet att från
tjänsten afgå äfvensom i fråga om rätt till pension skulle
gälla hvad i särskild lag angående civila tjänsteinnehafvares
rätt till pension är vid tiden för den nya lönestatens
i kraft trädande eller, såvidt angår innehafvare af befattning,
som därefter tillträdes, vid tillträdet till befattningen
stadgadt.

Den äldste ordinarie befattningshafvaren i patentoch
registreringsverket är förste vaktmästaren Johan Peter
Johnsson, som är född den 25 april 1838. Enligt hvad
kommittén har sig bekant, lärer ämbetsverket hafva för afsila
att göra framställning om beredande af pension åt
honom redan under nästkommande år. Bland verkets öfriga
nuvarande ordinarie personal hafva endast två nämligen en
byråingenjör, som är född år 1849, och en öfveringenjör,
som är född år 1850, uppnått en ålder af öfver 60 år.
Närmast i ålder komma därefter en öfveringenjör, född år
1856, bokhållaren (kvinnlig tjänstinnehafvare), född år
1857 samt en ledamot och sekreterare, född år 1859.

278

Under sådana förhållanden är det ej antagligt, att
öfverskotten af till patent- och registreringsverket inflytande
medel under de närmaste åren i någon afsevärd
omfattning behöfva tagas i anspråk för att därmed bestrida
kostnad för pensionering af tjänstepersonalen.

279

Öfvergångsförliållanden.

Enligt kommitténs förslag skulle å patent- och registreringsverkets
ordinarie stat komma att uppföras ämbetsverkets
chef och fyrtiotvå tjänsteinnehafvare förutom
kvinnliga biträden och vaktmästare, under det att å den nuvarande
ordinarie staten endast finnas upptagna chefen och
sexton ordinarie befattningshafvare förutom vaktmästare.

I händelse af bifall till kommitténs förslag angående
omorganisation af patent- och registreringsverket och
reglering af löneförhållandena vid ämbetsverket, torde
utan tvifvel befattningar i den nya organisationen kunna
vid tiden för dess genomförande beredas samtliga i ordinarie
befattningar hos patent- och registreringsverket
anställda personer.

Bland villkoren för åtnjutande af de i nu gällande
aflöningsstat fastställda löneförmåner stadgas, att tjänsteman
i patent- och registreringsverket skall vara underkastad
den vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet eller
jämkning i åligganden, som vid möjligen inträdande förändrad
organisation af ämbetsverket eller eljest i allmänhet
kan varda stadgad. Med tillämpning af denna bestämmelse
kunna säkerligen samtliga nuvarande ordinarie befattningshafvare
förpliktas att efter omorganisationen
uppehålla befattningar i verket, äfven om de med befattningarna
förenade göromål skilja sig från de åligganden,
vederbörande hafva enligt nu gällande instruktion för
ämbetsverket. Kommittén förutsätter sålunda, att i det
omorganiserade patent- och registreringsverket nuvarande
öfveringenjör blifver berättigad och skyldig att uppehålla
byråchefsbefattning samt att nuvarande ledamot och sekreterare
blifver berättigad och skyldig att uppehålla byrådirektörsbefattning.
Ej heller beträffande öfriga nuvarande
ordinarie befattningshafvare torde något hindermöta
för deras inordnande i den nya organisationen.

KEDOGÖRELSE

FÖR

ORGANISATIONEN AE PATENTMYNDIGHETERNA
I YISSA FRÄMMANDE LÄNDER

Danmark.

Enligt 9 § i den danska patentlagen af den 13
april 1894 handläggas ärenden rörande patent af en patentkommission,
hvars ledamöter förordnas af inrikesministern
för en tid af 5 år. En bland dem skall äga den kompetens,
som fordras för ledamot af landets öfverdomstolar,
hvaremot patentkommissionens öfriga ledamöter skola vara
tekniskt sakkunniga. I förekommande fall äger patentkommissionen
tillkalla särskilda sakkunniga att deltaga i
förhandlingar och beslut.

Antalet ledamöter i patentkommissionen var i 1894
års patentlag bestämdt till fem, men har sedermera genom
lag den 16 mars 1900 ökats till sju. En af ledamöterna
tjänstgör såsom ordförande, (formand). Det är icke bestämdt,
huruvida han skall vara juridiskt eller tekniskt
utbildad. Kommissionens nuvarande formand är jurist.

Samtliga de tekniska ledamöterna hafva annan hufvudsysselsättning.
Den nuvarande formanden är tillika registrator
för varumärken; ärenden angående registrering
af sådana falla nämligen icke under patentkommissionens
handläggning.

Formanden leder kommissionens arbeten och är ansvarig
för ärendenas behöriga gång. Till biträde och
ställföreträdare har han en af de tekniska ledamöterna,
hvilken fungerar såsom kontorschef. Personalen består
för öfrigt dels af tjänstemän med fast lön, dels af biträdande
arbetskrafter med timaflöning. De fast aflönade
tjänstemännen äro två fullmäktige, åtta assistenter och
tre skrifvare. De timaflönade medhjälparna äro för närvarande
till antalet sexton, hvarjämte de fast aflönade på
öfvertid utföra en del arbete mot timaflöning.

284

Behandlingen af patentansökningar afser i Danmark,
liksom hos oss, granskning i såväl formellt som materiellt
afseende.

Det egentliga kontorsarbetet med expedition och
bokföring samt bestyren med bibliotek och arkiv m. m.
handhafves af den fast aflönade personalen. Patentansökningarnas
granskning verkställes i första hand af den
mot timaflöning anställda personalen.

De inkommande patentansökningarna fördelas efter
deras beskaffenhet bland kommissionens tekniska ledamöter
och på så sätt, att hvarje patentansökning behandlas
af två tekniska ledamöter, hvarefter den öfverlämnas till
kommissionens juridiske ledamot för att af denne granskas.
Ärendet föredrages sedermera i kommissionsplenum, som
i regel hålles en gång i veckan.

Har patentkommissionens beslut gått sökanden emot,
kan han, om han menar beslutet vara grundadt på oriktiga
förutsättningar, begära sakens tagande under förnyad
behandling af patentkommissionen.

Öfver detta patentkommissionens förnyade beslut
må sökanden inom fyra veckor hos inrikesministern anföra
besvär med anhållan, att saken hänskjutes till en
särskild kommission, bestående af en ordförande och
fyra ledamöter, som för hvarje särskildt fall af inrikesministern
utses med hänsyn till den ifrågavarande sakens
beskaffenhet.

Ärenden rörande registrering af varumärken handläggas,
såsom förut blifvit omnämndt, icke af patentkommissionen,
utan af en särskild därtill förordnad registrator,
för närvarande patentkommissionens form and.

Till biträde för ordnande af granskningsmaterialet
och för granskningen af inkommande ansökningar om
registrering af varumärken har registratorn en fullmäktig
och två assistenter.

Fullmäktigen och den äldste assistenten afgifva jämsides
uppgift å de märken, med hvilka, kollision kan
tänkas förekomma och framlägga granskningens resultat
för registratorn, som är ensam beslutande i ärendet.

Går beslutet sökanden emot, äger han att inom två
månader hänskjuta ärendet till inrikesministern. Möter
ej hinder för registreringen, införes märket i varumärkes -

285

registret och utfärdas föreskrifna kungörelser om registreringen.

Enligt lagen den 1 april 1905 om skydd för mönster
och modeller har registratorn för varumärken att taga befattning
jämväl med registreringen af mönster och modeller.

England.

I spetsen för det engelska patentverket (Patent Office)
står Comptroller-General of Patents, Designs and
Trade Marks, som har högsta ledningen af detsamma och
i sin ordning lyder under Board of Träde.

Patentverket kan sägas vara uppdeladt i tre hufvudafdelningar:
förvaltningsafdelningen, patentafdelningen

samt mönster- och varumärkesafdelningen med hvar och
en sin afdelningschef, nämligen för den första af dem
Chief-Clerk, för den andra Chief-Examiner och för den
tredje afdelningen Kegistrar of Designs and Trade Marks.

Under den allmänna förvaltningsafdelningen äro, bland
annat, förlagda afdelningen för distribution och försäljning
af patentverkets publikationer samt ämbetsverkets
bibliotek. Det engelska patentverkets bibliotek är synnerligen
rikhaltigt; det innehåller omkring 130,000 volymer.
Det besökes i medeltal af 3,000 personer i veckan. Personalen
uppgår till tjugusju tjänstemän och betjänte, hvilka
tjänstgöra i olika omgångar, alldenstund biblioteket hålles
tillgängligt från kl. 10 f. m. till kl. 10 e. m.

Patentafdelningen består af tre afdelningar: A) Public
Office Registrar Branch, som kan sägas utgöra patentafdelningens
registrators- och administrativa byrå. Inom
denna byrå blifva inkomna patentansökningar registrerade
och klassificerade samt undergå äfven en förberedande
formell granskning. Här föres äfven patentregistret.
Från nyssnämnda afdelning kommer eu patentansökan

286

till B) Examining Brancli, i spetsen för hvilken står eu
Supervising Examiner. Granskningen inom afdelningen
är fördelad på 32 grupper eller rotlar, livilka hvar och
en förestås af eu Examiner. Dessutom utgöres personalen
inom hvarje granskningsrotel af en Deputy Examiner och
i regel sex Assistant Examinera. Deputy Examiner synes
biträda rotellöreståndaren i hans funktioner och kan anses
som hans ställföreträdare. Den egentliga granskningen
utföres af Assistant Examiner, som öfver granskningens
resultat afgifver utlåtande på särskild blankett. Ansökningen
behandlas sedan af Examiner eller Deputy Examiner,
som skriftväxlar med sökanden om möjligen framställda
anmärkningar.

Alla ansökningar och skrivelser skola ställas till
chefen, Comptroller-General, hvilken enligt författningarnas
ordalydelse träffar alla afgöranden och i allmänhet representerar
patentmyndigheten. Emellertid är uti ifrågakommande
lagar medgifvet, att hvarje handling eller
åtgärd, som enligt desamma skall verkställas genom eller
inför chefen, äfven kan verkställas genom eller inför en hvar
tjänsteman, som därtill af Board of Trade bemyndigats.

Examiner synes sålunda äga befogenhet att, därest
han finner allt i vederbörlig ordning, godkänna en ansökning
till patent.

Uppstår däremot fråga om åtgärd, som går sökanden
emot, skall, innan sådan åtgärd beslutas, tillfälle lämnas
sökanden att blifva hörd vid muntlig förhandling. Och
äger sådan »Hearing)» rum inför någon af de s. k.
Hearing Officers, nämligen Comptroller-General, Chief
Examiner eller Supervising Examiner.

Öfver beslut af Comptroller-General, d. v. s. patentverket,
kan appelleras till Law-Officer, d. v. s. till AttorneyGeneral
eller hans ställföreträdare Solicitor-General, hos
hvilka förhandlingen har domstols karaktär. Law-Officer
afgör saken slutgiltigt.

Inom hufvud afdelningen för patent förekommer slutligen
en afdelning C) Abridgements and Printing Brancli,
hvilken, såsom namnet antyder, har om hand det hufvudsakliga
bestyret med patentskrifternas tryckning och färdigställandet
af de s. k. Abridgements.

Den tredje hufvudafdelningen inom patentverket omfattar
äfven tre underafdelningar, nämligen:

287

A) Design Registry'' för granskning och registrering
af mönster;

B) Trade Marks Registry för granskning och registrering
af varumärken samt utgifvande af Trade Marks
Journal; samt

C) Manchester Branch för handläggning och registrering
särskildt af bomullsmärken och textila mönster.

Det engelska patentverkets hela personal uppgick vid
slutet af år 1911 till ett antal af 679 personer.

Frankrike.

I Frankrike tillkom först genom lagen den 9 juli

1901 en särskild myndighet för handläggning af ärenden
rörande patent in. m. Genom resolution den 31 maj

1902 erhöll den sitt nuvarande namn: Office National de
la Propriété Industrielle. Förut tillhörde dessa ärenden
en af byråerna uti handels- och industridepartementet.

Hos Office National är dock bestyret med ifrågavarande
ärenden icke fullständigt centraliseradt, utan förmedlas
sökandet af såväl patent som skydd för varumärken
samt mönster och modeller genom lokala myndigheter.
Sålunda inlämnas ansökningar om patent hos prefekturen
i det departement, där sökanden är bosatt;
endast för Seine-departementet ingifvas ansökningarna
direkt till Office National. Ansökning om registrering af
varumärken ingifves till vederbörande Tribunal de Commerce
eller i vissa fall till Tribunal Civil, och hvad registrering
af mönster och modeller beträffar, skola dylika
ansökningar inlämnas till Conseil de prud’hommes. Efter
ett rätt omständligt förfarande med uppsättande af protokoll
och diarieföringar öfversändas ansökningarna i förseglade
omslag till Office National för vidare handläggning.

De till Office National inkomna ansökningarna af
olika slag ordnas, diariiföras och klassificeras. Hvad

288

särskilt vidkommer patentansökningarna, gå de vidare
för att granskas.

Patentmeddelandet i Frankrike är byggdt på anmälningsförfarandet,
och någon granskning beträffande nyheten
förekommer således icke, men därför är icke all
granskning utesluten, utan synes i stället den formella
granskning, som äger rum, vara ganska genomgående och
minutiös.

Efter en förberedande granskning, som går ut på
att tillse, att föreskrifna anteckningar äro gjorda å omslag
och i protokollen, att handlingarna äro undertecknade
m. fl. rent yttre förhållanden, verkställes den mera
ingående granskningen genom ämbetsverkets »service
technique et administratif».

Instruktionen för den tekniskt-administrativa granskningen
är ganska vidlyftig och upptager omkring etthundratal
punkter, hvilka skola vid granskningen iakttagas.
Sålunda föreskrifves exempelvis, att det skall
undersökas, huruvida uppfinningen strider mot allmän
ordning eller säkerhet eller mot lag eller god sed; huruvida
fråga är om teoretiska eller rent vetenskapliga principer,
metoder, system, upptäckter eller förslag, för hvilka icke
angifvits någon industriell tillämpning; huruvida uppfinningen
afser ett enda hufvudföremål med därtill hörande
detaljdelar eller utgöres af flera skilda anordningar (aucun
cas de complexité); huruvida uppfinningen afser ett läkemedel,
kredit- eller finansplaner eller en »combinaison de
publicité»; huruvida beskrifningen är tillräcklig för att
möjliggöra uppfinningens utöfning och om den på ett fullständigt
och lagstadgadt sätt redogör för de af uppfinnaren
brukade medlen; o. s. v.

Anmärkningar mot de inkomna ansökningarna delgifvas
sökanden eller hans ombud genom förelägganden.
Äfven förekommer, att sökanden eller hans ombud anmodas
att personligen inställa sig för muntliga öfv erläggningar.
Fullgöres icke föreläggandet inom föreskrifven
tid, afslås ansökningen.

Under år 1909 afslogos tillsammans 20 patentansökningar,
nämligen 12 på grund af brister uti ansökningshandlingarna,
7 såsom afseende läkemedel eller farmaceutiska
produkter och 1 såsom afseende uppfinning stridande
mot god sed.

Wj.Ö!

289

Befinna sig ansökningshandlingarna i behörigt skick,
beviljas patent eller sökt registrering, och göras föreskrifna
anteckningar i register och diarier. Patentbref eller bevis
om registrering utfärdas i handelsministerns namn,
under hvilkens departement Office National lyder, och
undertecknas å hans vägnar af direktören för Office
National.

Efter den 1 januari 1902 utgifvas alla franska patent
fullständigt i tryck med tillhörande ritningar i särskilda
häften för hvarje patent. Bestyret med utgifvande! af
dessa patentskrifter tillkommer också Office National.

År 1911 voro sammanlagdt 47 personer anställda
hos Office National, däribland 13 kvinnliga.

Vid sidan af Office National står ett tekniskt råd
(Commission technique), hvars medlemmar, åtta till antalet,
utnämnas för en tid af fyra år af handelsministern.
Office National har att i förekommande fall inhämta det
tekniska rådets mening och synes detta alltid skola ske,
innan en ansökan afslås. För öfrigt tillkommer det
tekniska rådet att föreslå sådana lagändringar och åtgärder,
som kunna anses gagna det industriella rättsskyddet.

Nordamerikas förenta stater.

I spetsen för det nordamerikanska patentverket (PatentOffice)
står patentkommissarien (Commissioner of Patents),
hvilken icke blott har den högsta administrativa ledningen
af ämbetsverket utan äfven inom verket utgör den högsta
besvärsinstansen. Honom tillkommer att, under inrikessekreterarens
öfverinseende, leda eller taga befattning
med alla i lag föreskrifna åtgärder för meddelande och
utfärdande af patent; han skall hafva vård om alla
register, protokoll, handlingar, modeller, maskiner och
andra föremål, som tillhöra Patent-Office.

Till biträde åt patentkommissarien vid fullgörande

290

af honom åliggande göromål och för att i förekommande
fall inträda i hans ställe äro numera anställda dels en
förste biträdande kommissarie (First Assistant Connnissioner)
och dels en biträdande kommissarie (Assistant
Commissioner).

Till patentkommissariens närmare biträde stå vidare
en öfversekreterare (Chief-Clerk) och två juridiskt bildade
sekreterare eller notarier (Law-Clerks).

Hela antalet i Patent-Office anställda personer uppgick
vid slutet af år 1911 till 939.

Jämte de egentliga granskningsafdelningarna eller
rotlarna, för närvarande till antalet 43, äro inom patentverket
inrättade 7 förvaltningsafdelningar, betecknade
med bokstäfver från och med A till och med G.

Förvaltningsafdelningen eller division A står under
ledning af öfversekreteraren (Chief-Clerk). Här emottages
och sorteras all post. Under denna afdelning lyda också
kassan och hela finansförvaltningen samt bibliotek och
modellsamling. Division B ombesörjer utfärdandet af de
beviljade patenten, tryckningen af patentskrifterna samt
utgifvandet af Official-Gazette. Tryckningen af patentskrifternas
text sker i statstryckeriet; däremot är tryckningen
af ritningarna öfverlämnad åt enskilda firmor.
Division C är ritningsafdelningen, hvarest patentakterna
förvaras, och under densamma är också patentagenternas
studiesal ställd. Division D handhafver alla göromål
rörande öfverlåtelse af patent eller patentandelar. Division
E är patentverkets fotografiska afdelning. Division F
förvarar och förvaltar patentverkets trycksaker samt förmedlar
allt tryckeriarbete å statstryckeriet. Division G
slutligen ombesörjer alla post- och expressförsändelser
till in- och utlandet.

Fn inkommande patentansökan blir först inom division
A underkastad pröfning, att rent formella föreskrifter
äro iakttagna, och öfverlämnas icke, förr än detta skett,
till den egentliga pröfningen inom vederbörande granskningsrotel.

Dessa äro, såsom förut nämnts, till antalet 43 och
förestås en hvar af en öfvergranskare (Principal Examiner)
med tillhjälp af biträdande granskare af olika grader
(first, second and third Assis''tant Examiners). Pröfningen
riktas i första hand därpå, huruvida ansökningen i alla

291

hänseenden är fullt klar och tydlig. Visar sig någon
oklarhet i beskrifning eller ritning, uppfordras sökanden
att afhjälpa detta fel, och först sedan denna förberedande
pröfning afslutats, vidtager den egentliga pröfningen beträffande
patenterbarhet.

Liksom vid den förberedande pröfningen å granskningsroteln
förhandlas vid denna slutliga pröfning helt
och hållet mellan sökanden och öfvergranskaren, som,
när han finner allt i riktig ordning, godkänner ansökningen,
hvarefter patentet utfärdas, sedan den slutliga
afgiften af 20 dollars af sökanden blifvit inbetalad. I
fråga om patentets meddelande är således öfvergranskaren
ensam afgörande, och hans beslut blir icke från annat
håll pröfvadt eller kontrolleradt.

I fall sökanden däremot anser de framställda anmärkningarna
obefogade och icke vill ställa sig dem till
efterrättelse samt ansökningen därför tillbakavisas af öfversekreteraren
eller öfvergranskaren, står det för sökanden
öppet att föra sin sak vidare inom patentverket genom
att anföra besvär.

Besvär öfver öfversekreterarens eller öfvergranskarens
beslut rörande formella saker gå direkt till patentkommisariens
afgörande.

Visar sig under förhandlingarna hos granskaren,
att kollision äger rum med annan ansökning eller med
redan meddeladt patent, inträder ett särskilt så kalladt
interferensförfarande, som har en viss motsvarighet uti
vårt invändigingsförfarande, men är olika därutinnan, att
interferensförfarandet upptages af patentmyndigheten själf
och icke på föranstaltande af någon intresserad part.
Förfarandet sammanhänger med den amerikanska patentlagens
bestämmelse, att patent skall meddelas den förste
uppfinnaren, och går just ut på att fastställa, hvem denne
är. Patent meddelas åt honom, och den andres ansökan
afslås.

Kollisionsfrågor hänvisas till och utredas inför en
särskild interferensexaminator (Interference-Examiner).

Öfver denne granskares äfvensom öfver de öfrige
granskarnes beslut rörande andra än formella frågor kunna
besvär anföras hos chef-ingenjörernas af tre ledamöter
bestående kollegium (Board of Examiners-in-chief), från
hvilket saken kan fullföljas hos patentverkets chef.

292

Inom patentverket finnas alltså för andra än formella
frågor två besvärsinstanser, men härifrån kan sökanden
vidare appellera till the Court of Appeals of the District
of Columbia. Härmed äro likväl alla möjligheter icke
uttömda. Om besluten i alla dessa instanser gått sökanden
emot, kan han, med stöd af sektionen 4915 i the
Revised Statutes, bringa saken inför unions domstol och
genom civil rättegång söka visa sin rätt till patentet,
öfver domstolens beslut kan sökanden, om han är missnöjd
med detsamma, gå vidare till the United States
Court of Appeals. Vinner han där, skall patentet utfärdas
för honom.

Besvärinstanserna äro alltså tillsammans ej mindre
än fem, två inom patentverket och tre utom ämbetsverket.

Det synes vara en allmän åsikt, att detta antal besvärsmöjligheter
är onödigt stort och både kan och bör
inskränkas. Hos kongressen föreligger också förslag i
den riktning, att de båda instanserna inom patentmyndigheten
skulle reduceras till en enda, hvilket förslag af
patentverkets chef i hans senaste årsberättelse på det lifligaste
tillstyrkes. Denna inskränkning skulle ske på så
sätt, att patentverkets chef, förste biträdande kommissarien,
biträdande kommissarien samt de tre chefingenjörerna
tillsammans bildade en enda besvärsinstans inom patentverket,
hvarvid för beslutmässighet skulle fordras närvaro
af tre bland dem. Från detta kollegium skulle kunna appelleras
till the Court of Appeals of the District of Columbia.

293

Norge.

Det industriella rättsskyddet tiar i Norge nyordnats
genom fyra särskilda lagar, samtliga utfärdade den 2 juli
1910, Indika trädt i kraft den 1 januari 1911, nämligen:

1) Lov om patenter,

2) Lov om varemerker og om utilbörlige varekj endtegn

0 g forretningsnavn,

3) Lov om mönstre, och

4) Lov om Styret for det Industrielle Retsvern.

Genom denna sista lag har inrättats en gemensam

myndighet för handläggande af ärenden, som afses i de
trenne öfriga lagarna: styrelsen för det industriella rättsskyddet.
1 lagen om styrelsen hafva intagits alla bestämmelser
om organisation och arbetssätt, som äro gemensamma
för handläggandet af ärenden rörande patent,
varumärken och mönster, så att i de speciella lagarna
endast intagits de bestämmelser, som gälla en hvar af
de i dessa afsedda särskilda skyddsformer.

Styrelsen utgöres af två afdelningar, den första afdelningen
för handläggning af ärendena i första instans och
den andra afdelningen för deras pröfning och afgörande

1 andra instans.

Styrelsen för det industriella rättsskyddet utgöres af
dels tekniska, dels handelskunniga och dels rättskunniga
ledamöter, hvilka sistnämnda skola äga för domare föreskrifven
kompetens.

I spetsen för styrelsen står en af konungen utnämnd
chef, direktör. I lagen är icke bestämdt, huruvida han
skall vara tekniskt eller juridiskt utbildad.

Öfriga ledamöter förordnas af konungen antingen
med fast anställning eller för viss tid, i allmänhet fem år.

En af de tekniska ledamöterna skall föra ordet inom
första afdelningen. Inom andra afdelningen är styrelsens
chef ordförande. För båda förordnas ställföreträdare af
konungen att vid behof tjänstgöra.

För särskilda fall kan konungen på styrelsens framställning
förordna tillfälliga sakkunniga ledamöter.

294

Vidare tjänstgöra inom första afdelningen tekniska
assistenter.

Hvarje till första afdelningen inkommande ärende
öfverlämnas till en af afdelningens tekniska ledamöter,
om det är ett patentärende, men till dess juridiske ledamot,
om det är ett varumärkes- eller mönsterärende. Denne
ledamot har att verkställa hela den förberedande utredningen
och i allmänhet vidtaga alla åtgärder, som icke
enligt särskild föreskrift skola af afdelningen verkställas
och beslutas.

Beslut fattas inom första afdelningen af ett utskott
af tre dess ledamöter, däribland afdelningens ordförande
och den ledamot, som haft den förberedande utredningen
om hand. Det finnes ingen föreskrift, att den juridiske
ledamoten skall tillhöra utskottet. I fråga om varumärkesoch
mönstersaker blir detta dock en gifven följd, då han
har deras förberedande utredning om hand. Beträffande
åter patentsaker beror det på omständigheterna allteftersom
några särskildt juridiska spörsmål föreligga eller icke.

Inom andra afdelningen fattas beslut af ett utskott
af fem ledamöter, af livilka tre skola vara tekniskt och
två juridiskt utbildade.

Muntlig förhandling synes vara afsedd att spela en
väsentlig roll vid ärendenas handläggning inom afdelningarna.
Äfvenså äger intresserad part påkalla vittnesförhör
inför domstol.

Besluten skola åtföljas af skäl, som upplysa om de
ådagalagda omständigheter och den tolkning af lagen,
som lagts till grund för beslutet.

Andra afdelningens beslut är i allmänhet slutgiltigt;
i visst fall är dock möjligt att fullfölja saken inför domstol,
nämligen beträffande den tolkning (forstaaelse) af
lagen, som lagts till grund för beslutet, och kan domstolen,
om den finner skäl därtill, upphäfva beslutet med
angifvande af, i hvilket hänseende lagen blifvit oriktigt
tolkad.

295

Schweiz.

Årenden angående patents meddelande handläggas i
Schweiz af Eidgenössisches Amt fur geistiges Eigentum.
Eörutom med patentärenden har nämnda myndighet jämväl
att taga befattning med ärenden rörande mönster och
varumärken samt angående den litterära och artistiska
äganderätten.

Med handläggning af patentärenden sysselsattes en
personal af omkring 30 personer, däraf omkring hälften
tekniker. Nyhetsgranskning i egentlig mening förekommer
ej. Patentmyndigheten skall dock, om den finner uppfinningen
icke vara ny, därom lämna meddelande till patentsökanden,
på hvilken det sedermera helt och hållet ankommer
att vidhålla, ändra eller återtaga ansökningen.
En synnerligen noggrann pröfning af öfriga villkor för
patents meddelande utföres af patentmyndigheten.

För varumärkesärendenas behandling äro anställda
en föredragande ledamot och en byråföreståndare, hvilken
sistnämnde till sitt biträde har två kanslister. Ej heller
beträffande dessa ärenden äger någon egentlig nyhetsgranskning
rum. Den granskning, som verkställes och
som är af samma beskaffenhet som den, hvilken ägnas
patentärendena, omhänderhafves af byråföreståndaren.
Denne ombesö.rjer den för ärendenas öfversikt och behandling
i öfrigt erforderliga bokföringen och skriftväxlar
med sökanden angående förekommande brister i ansökningen
samt angående befintliga, förut registrerade liknande
märken. Vid granskningen rådgör byråföreståndaren,
då så kan finnas erforderligt, med föredraganden, men
förelägger honom eljest ej ärendena förr än de äro mogna
för beslut. Föredraganden underkastar därefter ärendena
ännu en granskning samt uppgör förslag till beslut i
desamma.

Sedan den granskning, hvarom nyss nämnts, blifvit
fullgjord, föredragas ärendena, såväl de, som afse patent
och varumärken, som öfriga ärenden, hvilka tillhöra patentmyndighetens
behandling, inför den i spetsen för ämbets -

296

verket stående direktören, hvilken beslutar i ärendet. Mot
ämbetsverkets beslut i patentärenden, i hvad de afse
ansökningars afslående, kunna besvär inom två månader
anföras hos det förbundsrådets departement, under hvilket
ämbetsverket lyder, hvarefter departementet, om så anses
erforderligt, efter sakkunnigas hörande, afgör ärendet
i sista instans. Mot patentmyndighetens beslut i varumärksärenden
kunna besvär anföras hos justits- och politidepartementet
inom tre månader och mot departementets
beslut inom ytterligare tre månader därefter hos förbundsrådet.

Tyskland.

Patentmyndigheten (das Patentamt) såsom ett helt
består af tre hufvudafdelningar, nämligen:

l:o) en hufvudafdelning, omfattande afdelningar, för
närvarande tolf till antalet, för handläggning af patentansökningar,
en afdelning för ansökningar om registrering
af s. k. nyttighetsmodeller (Gebrauchsmuster) samt tre
afdelningar för registrering af varumärken;

2:o) en hufvudafdelning för handläggning af ärenden
rörande ogiltighetsförklaring eller upphäfvande af patent
eller af registrering af nyttighetsmodeller eller varumärken,
hvilka ärenden i Tyskland icke gå den vanliga domstolsvägen
utan afgöras i första instans af nu nämnda afdelning
(Nichtigkeitsabteilung) inom patentmyndigheten; samt
3:o) en hufvudafdelning, omfattande två afdelningar
för handläggning hufvudsakligen af besvär öfver de under
l:o) omförmälda afdelningarnas beslut.

Öfver besvärsafdelnings utslag kan saken icke fullföljas
vidare till högre instans.

I spetsen för patentamtet står presidenten, hvilken på
förslag af förbundsrådet utnämnes af kejsaren. Presidenten
tillkommer att leda och hafva öfver inseendet öfver ämbetsverkets
hela verksamhet; han utfärdar närmare föreskrifter
angående arbetets ordnande inom patentamtet. Med den
i alla riktningar betydligt ökade verksamheten inom

297

patentamtet har det blifvit för presidenten omöjligt att
själf fullgöra alla de funktioner, som synas vara afsedda
för honom. Såsom ställföreträdare för honom och för
att i allmänhet biträda honom hafva därför bland patentamtets
ledamöter förordnats direktörer, hvilkas antal för
närvarande uppgår till sex, däraf vissa med teknisk och
de andra med administrativ-]uridisk utbildning.

Ledamöterna i patentamtet utnämnas äfven af kejsaren.
De äro dels rättskunniga, hvilka skola äga kompetens
för domarebefattning eller högre förvaltningstjänst,
och dels tekniskt utbildade, hvilka skola besitta sakkunskap
inom någon teknisk gren. Några särskilda fordringar på
denna tekniska utbildning äro icke föreskrifna. Bekläda
de rättskunniga ledamöterna redan något ämbete i rikseller
statstjänst, utnämnas de för den tid, de innehafva
denna tjänst, eljest på lifstid. De tekniska ledamöterna
utnämnas antingen på lifstid eller för fem år. I anmälningsafdelningarna
få endast sådana tekniska ledamöter medverka,
hvilka äro utnämnda på lifstid; de icke ständiga
eller för fem år förordnade medverka inom nichtigkeitsoch
besvärsafdelningarna. Man har genom denna anordning
velat hålla patentamtet i eu fortsatt kontakt med
industrien och den tekniska vetenskapen.

För att biträda ledamöterna med dem åliggande
granskning af patentansökningar och likaså för arbetet
inom varumärkesafdelningarna betjänar sig patentamtet
också af ett stort antal tekniskt utbildade biträdande
tjänstemän. Därtill kommer ytterligare en stor personal
af byrå- och kanslitjänstemän samt betjäning.

Patentamtets hela personal uppgår till omkring ett
tusental.

För en hvar af anmälningsafdelningarna står en
ledamot i spetsen såsom ordförande, hvilken har ledningen
och öfverinseendet af afdelningens hela verksamhet
sig anförtrodd och är de öfriga afdelningsledamöternas
förman. Förr var afdelningsordföranden alltid rättskunnig
och tillika afdelningens ende rättskunnige ledamot. Numera
fungera äfven tekniska ledamöter såsom ordförande och
i de afdelningar, där så är förhållandet, medverkar icke
någon rättskunnig ledamot.

Rikskansleren bestämmer, för hvilka områden af
tekniken en hvar afdelning är behörig, och tilldelar hvarje

298

afdelning erforderligt antal ledamöter. Inom afdelningen
åter bestämmer ordföranden, inom Indika industriklasser
hvarje ledamot har att såsom granskare (Vorprufer) handlägga
inkommande patentansökningar eller att såsom
föredragande (Berichterstatter) inom afdelningen föredraga
dem.

Behandlingen inom afdelningen är kollegial, och har
ordföranden vid lika röstetal utslagsröst.

Antalet ledamöter, hvilka deltaga i anmälningsafdelnings
^ beslut, är i patentlagen endast så tillvida bestämdt,
att minst tre ledamöter skola vara närvarande, däraf två
tekniska ledamöter. I öfrigt bestämmes för hvarje gång
antalet deltagande ledamöter af ordföranden med hänsyn
till det förekommande fallets beskaffenhet.

Innan en inkommen patentansökan föredrages inför
afdelningen, underkastas den förpröfning af en afdelningens
ledamot (Vorprufer), som därvid har till sitt
biträde en eller flere biträdande tekniker. Vid förpröfningen
undersökes, huruvida i såväl formella som materiella
hänseenden förutsättningarna för meddelande af patent äro
för handen. Brister något i ett eller annat hänseende,
skall sökanden underrättas med angifvande af skäl.
Detta sker genom ett af den granskande ledamoten aflåtet
preliminärt beslut (Vorbescheid) med utsättande af lämplig
tid, inom hvilken de anmärkta bristerna skola vara afhjälpta
eller sökanden hafva yttrat sig i saken. Besvaras
detta föreläggande icke inom utsatt tid, anses patentansökningen
vara återtagen. Inkommer däremot svar
eller förklaring i rätt tid, fattar anmälningsafdelningen
beslut i ärendet.

Genom patentansökniugens behandling på detta sätt
af en ledamot har man velat få den så förberedd, att
anmälningsafdelningen sedan befinner sig i läge att kunna
fatta beslut om ansökningens kungörande eller om dess tillbakavisande.
Under den förberedande granskningen såväl
som vid förfarandet hos anmälningsafdelningen kan när
som helst ftirordnas om inkallande och hörande af dem,
som i saken äga del, och om förhör med vittnen och sakkunnige
äfvensom andra åtgärder vidtagas, som anses
erforderliga till sakens utredande.

Då det visat sig ligga en viss hårdhet i den allvarsamma
risken, att ansökningen skulle förfalla, om

299

svar icke inkommit i rätt tid på ett Vorbesclieid, öfvergick
man till att mer och mer begagna sig af meddelanden
utan nämnda allvarliga påföljd s. k. Vorverfiigungen.
I regel afläts ett Vorbesclieid först när saken ansågs
mogen för afslag. Under de senare åren tyckes dock
praxis börjat återgå till ett mera allmänt användande
af Vorbescheid, såsom det vill synas för att hindra en
alltför långt uttänjd skriftväxling mellan patentamtet och
sökanden.

Från vederbörande ledamot går ärendet, såsom förut
blifvit berördt, till afdelningen, som äger befogenhet att,
oberoende af den föregående behandlingen, ingå på en
pröfning af alla materiella och formella villkor för erhållande
af patentet.

I fråga om ärendenas behandling hos anmälningsafdelningen
må anföras, att ledamot, som aflåtit ett Vorbescheid,
väl får deltaga i öfverläggningen men icke i
besluten. Vid afdelningssammanträde föredrages ärendet,
såsom också förut omnämnts, icke af den ledamot, som
granskat detsamma, utan af en utaf afdelningens ordförande
utsedd särskild föredragande (Berichterstatter).
År fråga om att afslå en ansökan på skäl, hvilka förut
icke blifvit sökanden meddelade genom föreläggande, skall
tillfälle lämnas honom att yttra sig däröfver.

Hvad därefter beträffar ärenden rörande registrering
af nyttighetsmodeller och varumärken, äro de anmälningsafdelningar,
hvilka taga befattning med dessa ärenden,
inrättade enligt samma hufvudgrunder som afdelningarna
för patentärenden med de afvikelser gifvetvis, som betingas
af ärendenas olika beskaffenhet.

Hvarje afdelning för varumärkesärenden utgöres af
en juridiskt-administrativt bildad ordförande och såsom
ledamöter juridiskt-administrativt bildade eller inom något
område af tekniken sakkunniga personer.

Hvarje afdelning har sin särskilda byrå. Då ett föreläggande
aflåtits eller eljest en ansökan afvaktar utlöpandet
af någon för svars afgifvande meddelad tidsfrist, förvaras
akten å afdelningens byrå. Äfven sedan ärendet
slutbehandlats, förvaras akten å byrån. Först då ett patent
eller ett varumärke upphört att gälla, öfverflyttas akten
från byrån till centraldepoten.

Å varumärkesafdelningarnes byråer utföres den för -

300

beredande granskningen af inkomna varumärkesansökningar
och å dessa byråer ntföras också de anordningar och
upprättas de register och förteckningar, som erfordras
för granskningens verkställande.

A byråerna föras jämväl erforderliga journaler för
att göra det möjligt att ständigt konstatera ett ärendes
läge och hvar en akt befinner sig inom afdelningen, äfvensom
för att hålla reda på beslutade fristers utlöpande och
ärendenas fortsatta behandling. Uppsättningen af från
aldelningen utgående beslut sker jämväl genom byråns
försorg. Patentafdelningarnas byråer biträda också med
utgifvandet af patentskrifterna. Ansvaret för redaktionen
af hvarje patentskrift hvital'' på den ledamot, som haft
ärendets förpröfning om hand, och utföres redaktionsarbetet
i hufvudsak under hans ledning af de till hans
hjälp anställde biträdande teknikerna.

För alla afdelningarna finnes ett gemensamt kansli.
Där utföras, bland annat, alla renskrifningar, kollationeringar
och expedition af alla utgående skrivelser och beslut.
Ombuden få icke själfva afhämta de till dem adresserade
skrifvelserna, utan sker all expedition genom posten.

Förutom afdelningarnas byråer och det nyssnämnda
gemensamma kansliet finnes inom patentamtet en centralbyrå
med tillhörande kansli för alla af presidenten
handlagda ärenden och i allmänhet för alla ämbetsverket
i sin helhet berörande ärenden.

Innan en ansökan eller annan handling angående patent
eller registrering af varumärke eller nyttighetsmodell
öfverlämnas till vederbörande anmälningsafdelning, har
den att passera åtskilliga byråer, där den bokföres och
inkomsttiden fastställes, där kontrollering äger rum, att
föreskrifna afgifter inbetalats, där vidare nödiga statistiska
anteckningar göras och där klassificering verkställes och
fördelningen sker till de särskilda afdelningarna in. fl.
dylika åtgärder.

Såsom förut omnämnts, handläggas och afgöras besvär
öfver anmälningsafdelningarnas beslut af inom patentamtet
inrättade besvärsafdelningar. Inom dessa afdelningar
såväl som inom nichtigkeitsabteilung må slutgiltigt utslag
meddelas, då två rättskunniga och tre tekniska ledamöter
äro närvarande. Vid andra besluts fattande är
närvaro af tre ledamöter tillfyllest. Ledningen af dessa

301

afdelningars arbeten tillkommer presidenten. Då lian icke
är i tillfälle att själf närvara, företrädes han af någon
bland direktörerna. Besvärsafdelningen är helt och hållet
obunden af den föregående behandlingen. Den kan underkasta
en ansökning ny pröfning, taga nytt granskningsmaterial
i betraktande och afslå ansökningen på nya skäl,
äfven om klaganden visat, att de af anmälningsafdelningen
åberopade skälen äro otillräckliga. Vid besvärsförfarandet
gäller såsom regel, att parterna (t. ex. efter invändning)
skola kallas och höras, därest någondera af dem det yrkar,
och sådant yrkande får, enligt uttryckligt stadgande, endast
afslås i det fall, att den yrkande redan varit inkallad under
ärendets handläggning hos anmälningsafdelningen.

Besvärsafdelningen bestämmer, efter fri pröfning, i
hvad mån kostnaderna för besvärsförfarandet skola drabba
den ena eller den andra parten.

Förfarandet inför nichtigkeitsabteilung är i hufvudsak
detsamma som inför besvärsafdelningarna. Inför denna
afdelning höras parterna och inkallas vittnen och sakkunniga
såsom inför allmän domstol. Mot afdelningens
slutliga utslag kunna besvär anföras hos riksrätten, detta
i olikhet med hvad som gäller i fråga om besvärsafdelningarnas
utslag, hvilka icke kunna öfverklagas.

Österrike.

Patentmyndigheten i Österrike (das Patentamt), som
endast handlägger ärenden angående patent, men i öfrigt
är inrättad och ordnad efter hufvudsakligen samma grunder
som i Tyskland, består liksom det tyska patentamtet af
tre hufvudafdelningar, nämligen:

l:o) en hufvudafdelning omfattande afdelningar, för
närvarande åtta, för handläggning af patentansökningar;

2:o) en hufvudafdelning för ärenden rörande patents
upphäfvande, återtagande eller frånkännande, patents förklarande
beroende patentskyddets fastställande och rörande
tvångslicenser in. m. d. (Nichtigkeitsabteilung); samt

302

_3:o) en hufvudafdelning, omfattande två besvärsafdelningar,
för handläggning hufvudsakligen af besvär öfver
de under l:o) omförmälda afdelningarnas beslut.

Patentamtets personal utgöres af ämbetsverkets chef,
presidenten, hans två ställföreträdare, juridiskt kunniga
ständiga och icke ständiga ledamöter, tekniskt kunniga
ständiga och icke ständiga ledamöter, kanslipersonal vaktbetjäning
och extra biträden.

De icke ständiga ledamöterna förordnas, liksom i
Tyskland, för fem år i sänder.

De hos patentamtet anställda rättskunniga måste uppfylla
de villkor, som fordras för inträde i det allmännas
tjänst. För den tekniska personalen äro också vissa
kompetensfordringar föreskrifna. I olikhet med förhållandet
i Tyskland finnas i det österrikiska patentamtet äfven
kvinnliga befattningshafvare.

Hvarje anmälningsafdelning består af rättskunniga
och tekniskt kunniga ledamöter.

k ördelningen af ledamöterna på de särskilda afdelningarna
bestämmes för hvarje arbetsår af presidenten. I
spetsen för hvarje afdelning står en rättskunnig och en
teknisk ordförande eller föreståndare. Högsta ledningen
tillkommer den rättskunnige ordföranden.

Patentansökningarna skola likasom i Tyskland undergå
förpröfning af en bland anmälningsafdelningens ledamöter
(Vorpriifer), hvilken har att företaga alla för den vidare
behandlingen inom afdelningen erforderliga förberedande
åtgärder. Därest icke svar på ett föreläggande inkommer
i rätt tid, har detta till följd, att ärendet går vidare till
afdelningen.

För fattande af beslut inom anmälningsafdelningarna
fordras närvaro af minst tre ständiga ledamöter, ordföranden
inräknad, bland hvilka, utom för vissa fall, två
ledamöter måste vara tekniskt bildade.

Rörande vissa anteckningar i patentregistret fattas
beslut af en af tre rättskunniga ledamöter sammansatt
afdelning.

Ärende föredrages å anmälningsafdelning icke af den
ledamot, hvilken haft ärendets förberedande utredning om
hand, utan af en särskild referent, hvilken för rättsliga
frågor utses af den rättskunnige, men för tekniska frågor
af den tekniske afdelningsföreståndaren.

303

Inom anmälningsafdelningarna deltager i granskningen
jämväl nödigt antal biträdande ingenjörer. De
tilldelas i allmänhet icke viss ledamot utan viss a*fdelning
och . deras arbete ordnas och bestämmes af afdelningens
tekniske föreståndare. Det ifrågakommer jämväl, att de
tillåtas föredraga å afdelningen. Den biträdande tekniska
personalen intager sålunda inom det österrikiska patentamtet
en i viss män något själfständigare ställning inom
afdelningarna än i Tyskland.

Hvarje anmälningsafdelning har sin särskilda byrå
där erforderliga register föras, hvarigenom det blir möjligt
att kontrollera arbetet inom afdelningen, och där biträde
med uppsättningar af expeditioner in. in. d. lämnas.

Likaså finnes en gemensam afdelning för utskrifning
kollationering och afsändning af alla expeditioner in fl’
dylika arbeten.

Innan en ansökning eller handling öfverlämnas till
vederbörande ^ anmälningsafdelning, har den att passera
åtskilliga byråer, där den bokföres och inkomsttiden fastställes,
där kontrollering äger rum, att fastställda afgifter
lfvit erlagda, där klassificering sker och fördelning verkställes
till de olika afdelningarna, in. fl. dylika åtgärder.

Sådana ärenden, som afse ämbetsverket i dess helhet,
dess personal, förhandling med ministerier och utländska
patentverk, patentagentväsendet in. fl. frågor, hvilka
tillhöra presidentens handläggning, beredas och expedieras
genom . en särskild afdelning med sitt kansli, dit också
expeditionsgöromålen i besvärsärenden och ärenden rörande
patents upphäfvande höra.

Besvärsafdelningarna och nichtigkeitsabteilung äro i
hufvudsak inrättade och funktionera efter samma grunder
som i Tyskland. Beslut fattas i närvaro af fem ledamöter,
af hvilka två, ordföranden inberäknad, skola
vara rättskunniga och tre tekniskt sakkunniga. Så tillvida
förefinnes en bestämd skillnad mot det tyska patentamtet,
att anmälningsafdelningarnas såväl tekniska som
jurrnka ledamöter tagas i anspråk äfven inom besvärsafdelningarna
och inom nichtigkeitsabteilung.

Besvärsafdelningarnas beslut kunna icke öfverklagas.

Nichtigkeitsabteilungs beslut kunna däremot öfverklagas
hos en patentöfverdomstol, sammansatt af en
president eller en senatspresident från högsta domstolen

304

såsom ordförande, en ledamot från handelsministeriet, två
hofråd från högsta domstolen eller deras ställföreträdare
samt tre tekniskt fackkunniga personer. Ledamöterna i
patentöfverdomstolen förordnas för en tid af fem år, hvilket
förordnande kan förnyas. De tekniskt fackkunniga ledamöterna
utväljas från fall till fall af domstolens ordförande
bland de för detta uppdrag utsedda personer.

Patentamtet i Österrike har icke att enligt gällande
varumärkeslag taga befattning med ärenden rörande registrering
af varumärken, hvilka ärenden tillhöra lokala myndigheters
och handelsministeriets handläggning.