ORDNANDE AF PENSiONSViSENDET
Statens offentliga utredningar 1899:3
BETÄNKANDE
ANGÅENDE
ORDNANDE AF PENSiONSViSENDET
FÖR
STATENS CIVILE TJENSTEINNEHAFVARE
SAMT FÖR
DERAS ENKOR OCH BARN
AFGIFVET
DEN FÖR ÄNDAMÅLET AF KONGL. MAJ:T TILLSATTA KOMITÉ
STOCKHOLM,
Tryckt hos ic. l. beckman
1894.
T $
/ / >1
'' -5 f • I
\ T ? . t
f. !. i i- i
IT: f l 1! 7 r ? ! i f. i n 7 ; ■ M ,• / r.v <♦
i H 1 * j 1 f i / / tji 7. /'' v
• ■ M. f • i • < ? t 1 / : ‘ t i i. > ?
r.Ht r,f *
M t i /
i 7 /''? i 1 . i
/ n ii1
f t * S 4 * ''
• r ■ » . • - ? i t
•J r, / ; ,| ; U 7.i f 7 i 7 -T 7 7 7 | T 7 i i /|.‘i U / '',! T / T
ti j i / t 1 J / ■ > 1 ^ i f . / . i ; ; ! • / . i b J -i i l * • / ’<• i / . *
;; • .-7- , '' . .7 7
.
..■ .... . i& ! i.
. j ■ 7:i -
INNEHÅLL. .
Underdånigt missiv.
Betänkande.
Sid.
I. Historiskt statistisk redogörelse ang. pensionering af statens civile tjenstcinnehafyare
........................ X.
Allmänna indragningsstaten..................................................................... 6.
Löneregleringar ........................................,.......................................... 9.
Sammanfattning af gällande bestämmelser ang. pensionsrätt .................... 38.
Utgifter från anslaget till allm. indragningsstaten.................................... 41.
Civilstatens pensionsinrättning..................................................................... 42.
Telegrafverkets pensionsväsen .................................................................... 114.
Ministers- och konsvlsstaten.................... 119.
Arméns och flottans civilstat; marinförvaltningens och lotsstatens pensionering... 121.
II. Historiskt statistisk redogörelse ang. pensionering af statens civile tjen
stcinneliafvares
enkor och barn ............ 123.
Begrafningshjelp; tjenste- och nådår............... 127.
Bcneficier och bgnådningar. Gratifikationer ............................................... 133.
Poststaten................................................................................................ 136.
Civilstatens enke- och pupillkassa................................................................. 138.
Enke- och pupillpensionering vid tullverket........................................... 158.
Telegrafverkets enke- och pupillkassa............................................................ 164.
Lärarnes vid elementarläroverken enke- och pupillkassa ............................... 167.
Föreningen till understöd för enkor och oförsörjda kärn efter liäradshöfdingar
m. fl................................................................................................. 172.
Länsmännens i Kopparbergs län enskilda enke- och pupillkassa....................... 174.
Vcsternorrlands läns landsstats pensionskassa............................................... 175,
IV
Sid.
Landtmätarnes i Vesterbotten län understödsförening ................................... 176.
Pensionsanstalter vid Strömsholms hingstdepot ............................................ 177.
Enke- och pupillpensioneringen vid rikets universitet................................ ...... 179.
Upsala universitet.............................''.................................................... »
Lunds » ..................................................................... ........ 191.
III. Grunder för ordnande af det civila pensionsväsendet............................... 197.
Nuvarande kostnader för det civila pensionsväsendet ..................................... 200.
Kostnader för framtiden; pensionskassornas ställning vid 1891 års slut............ 201.
Behof af det civila pensionsväsendets omreglering.......................................... 203.
Fullmäktiges förslag till upphjelpande af civilstatens pensionsinrättnings ställning.
.....................................i............................................................. 206.
Ang. olämpligheten att bibehålla civilstatens pensionsinrättning........................ 209.
Grunder för ordnande af det civila pensionsväsendet.................................... 210.
Jemförelse mellan statens kostnader för det civila pensionsväsendet enligt gällande
bestämmelser och enligt komiténs förslag .......................................... 214.
VI. Förslag till pensionslag för civilstaten jemte niotiver.............................. 217.
Förslag till pensionslag för civilstaten................................ 219.
Motiver.......................................................... 231.
Civile tjensteinnehafvare.................................................... »
Pensionsålder................... 233.
Pension på grund af sjukdom, vanförhet eller lyte...................................... 241.
Pension på grund af olycksfall............................................................. 242.
Af kortade pensioner............................................................................... »
Pensionernas belopp .............................................................................. 243.
Af komiténs förslag föranledd minskning i statens pensionskostnader............ >
Speciella motiver.................................................................................... 244.
§§ 1 och 2......................................................................................... »
§ 3 ................................................................................................... 247.
§ 4 ............ 251.
§ 5 ................................................................................................... 254.
§ 6 ................................................................................................... 262.
§ 7 ................................................................................................... 265.
§ 8 .................................................................................................. 272.
§ 9 .................................................................................................. 273.
§§ 10—14.......................................................................................... 300.
§ 15 ............................................................................................... >
§§ 16 och 17 .................................................................................... 301.
§ 18 ............................................ 304.
V
Sid.
V. Förslag till reglemente för civilstatens pensionskassa för enkor och barn
jemte motiver......................................................................................... 307.
Förslag till reglemente för civilstatens pensionskassa för enlcor och barn......... 309.
Motivcr ................................................................................... 327.
Grunder för den nya pensionskassan................................................ ........ *
Speciella motiver................................. 333.
§1- §2.......................................................................................... >
§ 3 .......................................................... 336.
§ 4 ............................................................................................. 337.
§ 5, § 6....................;................ ................... ................................... 340.
§ 8, § 9....... 348.
§§ 11 och 14.......................................''...................!...,..................... 350.
g 15 .............................................................................................. 352.
§ 16 ........................................v................................................... 353.
§§ 17, 19 och 20.............................................. 354.
§ 21 ................................................................................................ 358.
§§ 22 och 23...................................................................................... 359.
§ 24 .............................................................................''.................. 360.
§§ 26, 27, 36, 37 och 39 ....................................................... 362.
§ 29 ............................................................................................. 363.
§§ 31, 33—35 ______.7.......................................................................... 364.
§ 38 .............................................................. 366.
VI. Förslag till åtgärder för afveckling af nuvarande pensionsinrättningars
förbindelser in. in.................................................................................... 371.
Allmänna grunder........................................................."............................ 373.
Civilstatens pensionsinrättning.................................................................... 377.
Telegrafverkets pensimsinrättningar............................................................. 384.
Tullverkets pensionsinrättning................................................................... 385.
Lärarnes vid elementarläroverken enke- och pupillkassa ................................. 386.
Sammanfattning af komiténs förslag till åtgärder för afvecklipgen.................. 389.
Särskilda yttranden:
af Herr Alb. Anderson............................................................................. 395.
» » Hugo Gyldén............................................................................... »
> > H. A. Kolmodin......................... 416.
» » L. O. Larsson............................................................................. 417.
> » V. Ryman.............................................................. 419.
VI
Sid.
Bilagor.
Bil. 1. Utredning angående civilstatens pensionsinrättnings ekonomiska ställning
vid 1886 års slut.................................................................................. 429.
Bil. 2. Utredning angående civilstatens pensionsinrättnings behof under vissa förutsättningar.
......................................................................................... 471.
Bil. 3. Utredning angående civilstatens pensionsinrättnings ekonomiska utveckling
åren 1878—1886 samt inverkan af derunder vidtagna åtgärder å inrättningens
ställning................................................................................. 495.
Bil. 4. Utredning angående grunder för en pensionskassa för statens civile tjenste
innehafvares
enkor och barn................................................................ 501.
Bil. 5. Utredning angående nuvarande pensionsinrättningars ställning .................. 553.
Bil. 6. Utredning angående kostnaderna för pensionering af civile tjensteinnehafvare 563.
Bil. 7. Redogörelse för det civila pensionsväsendet i några utländska stater.......... 573.
Bil. 8. Uppgift'' angående tiden för visse civile tjensteinnebafvares inträde i statens
tjenst ................................................................................................. 611.
Bil. 9. Tabell innefattande jemförelse mellan nu bestämda och de på grund af
komiténs förslag beräknade pensioner för ordinarie innehafvare af de vid
1893 års början befintliga civila tjenstebefattningar, för hvilka lön är uppförd
å stat, som blifvit af Konung och Riksdag faststäld........................ 615.
Till Konungen.
/ •
Vid 1889 års riksdag väcktes inom Andra Kammaren en
motion (n:r 143), deri, med anledning af den enligt motionärernas
förmenande alltjemt fortgående tillväxten af civilstatens pensions
-
VIII
inrättnings tillgångar, yrkades, att statsbidragen .till denna inrättning,
utgörande tillhopa 119,271 kronor, måtte statsverket besparas
och således icke under år 1890 tillfalla nämnda pensionsinrättning,
eller, om detta icke kunde bifallas, att statsutskottet
ville vid pröfning af ärendet föreslå de delar af ofvanstående
summa, som rätteligen kunde och borde indragas och sålunda ej
åt civilstatens pensionsinrättning utanordnas.
Efter pröfning af nämnda motion anhöll Riksdagen i skrifvelse
den 16 maj 1889 (n:r 70), att Kongl. Maj:t täcktes låta verkställa
en utredning af civilstatens pensionsinrättnings ställning och
behof och i sammanhang dermed taga under öfvervägande, huruvida
icke genom förändrade bestämmelser angående samma pensionsinrättning
minskning i statens utgifter för pensionering af
civile embets- och tjenstemän samt betjente kunde beredas, samt
till Riksdagen snarast möjligt inkomma med det förslag, som af
berörda utredning kunde föranledas.
Med anledning af Riksdagens berörda skrifvelse uppdrog
Eders Kongl. Maj:t den 19 augusti samma år åt en komité, bestående
af kammarherren grefve JST. G. A. Sparre, ordförande, samt
såsom ledamöter godsegaren H. P. P. Tamm, äfvensom undertecknade
Piss Olof Larsson, H. A. Kolmodin och F. V. A. Ryman, att
verkställa en utredning af civilstatens pensionsinrättnings ställning
och behof samt i sammanhang dermed taga under öfvervägande,
huruvida genom förändrade bestämmelser angående berörda
pensionsinrättning äfvensom i fråga om det inbördes förhållandet
mellan densamma och allmänna indragningsstaten minskning
i statens utgifter för pensionering af civile embets- och tjenstemän
kunde beredas.
För åstadkommande af den komitén anbefalda utredning befanns
det nödvändigt att erhålla på vetenskapliga grunder upp
-
gjorda beräkningar Öfver pensionsinrättningens behof under följande
olika förutsättningar, nemligen dels om det i § 11 af
reglementet för civilstatens pensionsinrättning förekommande
stadgande, att den, som afginge ur tjenst med åtnjutande af
pension på rikets allmänna indragningsstat, ej egde rätt att
från nämnda pensionsinrättning undfå pension, borttoges, dels
om nämnda § borttoges och pensionsåldern i pensionsinrättningen
derjemte höjdes till 65 år, dels och om pensionsinrättningen
skulle bestrida pensioneringen från allmänna indragningsstaten
för delegarne i pensionsinrättningen. Verkställandet af
dessa beräkningar uppdrogs åt professoren vid tekniska högskolan
A. Lindstedt, hvilken, på uppdrag af direktionen för civilstatens
pensionsinrättning, samtidigt var sysselsatt att på matematiskt
tekniska grunder utreda pensionsinrättningens förmåga att
uppfylla sina förbindelser.
Sedan komitén af de utaf professoren Lindstedt i ämnet verkstälda
utredningar vunnit upplysning, att, på sätt komitén i sitt
betänkande närmare omförmäler, civilstatens pensionsinrättning i
stället för att, såsom ansetts sannolikt, ega öfverskott, vid 1886
års slut befann sig i en sådan ställning, att den hade behof af
en ytterligare stadigvarande årsinkomst af 252,864 kronor, och
att således i pensionsinrättningen vid nämnda tidpunkt förefaus
en kapitalbrist uppgående efter en räntefot af 3 Va procent till nära
7,225,000 kronor, anmälde komitén i underdånig skrifvelse till
Eders Kongl. Maj:t den 7 februari 1891, att den genom hvad
sålunda åtgjorts ansåge sig hafva fullgjort uppdraget att verkställa
en utredning af civilstatens pensionsinrättnings ställning
och behof. Hvad åter anginge den andra delen af det komitén
lemnade uppdrag, ansåge komitén resultatet af berörda utredning
för det dåvarande lägga hinder i vägen för komitén att föreslå
Yensionskomitvn. jj
X
åtgärder, hvilka, såvidt de skulle leda till minskning i statens utgifter
för den civile tjenstemannapensioneringen, ovilkorligen måste
än ytterligare försvåra pensionsinrättningens ställning. Ett
vidare utarbetande af sådana förslag till åtgärder gånge dessutom
utöfver gränserna för det komitén lemnade uppdrag. Vid dessa
förhållanden återstode endast för komitén att med öfverlemnande
af professoren Lindstedts omförmälda utredningar anmäla de hinder,
som sålunda mött för fortsättande af komiténs arbete. I afbidan
på hvad Eders Kongl. Magt med anledning af denna komiténs
framställning ville i ärendet besluta ajournerade komitén
tillsvidare sina sammanträden.
Sedan direktionen öfver civilstatens pensionsinrättning afgifva
infordradt underdånigt utlåtande öfver komiténs berörda skrifvelse
samt Eders Kongl. Maj:t, på derom gjord ansökan, entledigat
grefve V. G. A. Sparre och H. P. P. Tamm från uppdraget
att vara, den förre ordförande och den senare ledamot i komitén
och i sammanhang med beslut om komiténs förstärkande med ytterligare
två ledamöter förordnat till ordförande undertecknad Alb.
Anderson och till ledamöter undertecknade F. A. Boström, W.
Walldén och II. Gyldén, uppdrog Eders Kongl. Maj:t den 6 augusti
1891 åt komitén att:
dels beträffande civilstatens pensionsinrättning undersöka, huruvida
pensionsinrättningen borde bibehållas vid sin nuvarande
omfattning och organisation, eller om en mera genomgripande
förändring eller inskränkning af dess verksamhetsområde kunde
anses af omständigheterna påkallad, och i sammanhang härmed i
öfrigt föreslå åtgärder till tryggande af pensionsinrättningens ekonomiska
ställning;
dels ock utreda i hvad mån och på hvad sätt genom omorganisation
och förening af flere eller färre nu befintliga pensions
-
XI
inrättningar och indragningsstater, eller annorledes genom förändring
af nu gällande bestämmelser och vilkor för pensionering
af statens civila embets- och tjenstemän och af deras efterlemnade
enkor och barn, ej mindre förenkling i förvaltningen jemte
stadigvarande kontroll och garanti rörande härför erforderliga penningemedel
än ock lindring i statsverkets utgifter för sagda pensionering
kunde åstadkommas;
samt deröfver med yttrande och förslag till Eders Kongl.
Maj:t inkomma.
Derjemte har komitén sedermera tid efter annan fått genom
nådiga remisser mottaga nedannämnda underdåniga framställningar
dels för att tagas i öfvervägande vid fullgörande af det komitén
lemnade uppdrag och dels för att deröfver afgifva underdåniga
utlåtanden, nemligen:
l:o) Riksdagens skrifvelse till Eders Kongl. Maj:t den 20 maj
1885 (n:r 61) angående förändrade grunder för pensionering af
betjeningen vid statens jernvägstrafik;
2:o) domänstyrelsens underdåniga skrifvelse den 22 juni
1892 angående beredande af delaktighet i civilstatens pensionsinrättning
för skogsinstitutets lärarepersonal samt jägmästares uppflyttning
från öde till 4:de klassen i pensionsinrättningen;
3:o) intendentens för nationalmuseum underdåniga skrifvelse
den 27 maj 1892 angående beredande af delaktighet i civilstatens
ponsionsinrättning för tjenstomänncn och betjente vid nationalmusei
konstafdelning;
4:o) vissa delar af civilstatens fullmäktiges vid 1892 års
sammanträde till Kongl. Maj:t afgifna underdåniga berättelse angående
civilstatens pensionsinrättnings förvaltning in. in.;
5:o) landtbruksstyrelsens underdåniga skrifvelse den 8 juni
1891 angående beredande af delaktighet i civilstatens pensionsiu
-
XII
rättning för landtbruksstyrelsen och vissa styrelsen underlydande
tjensteman;
6:o) riksantiqvariens underdåniga skrifvelse den 7 oktober
1892 angående beredande af delaktighet i civilstatens pensionsinrättning
för de två ordinarie amanuenserna vid statens historiska
museum;
7:o) öfverståtbållareembetets underdåniga skrifvelse den 1
maj 1893 angående sekreterarens i embetets kansli upptagande i
första pensionsklassen af civilstatens pensionsinrättning; samt
8:o) en af generalpoststyrelsen till Kongl. Maj:t öfverlemnad,
af P. A. Waxlund, A. Alf. Westin m. fl., å fjerde postvaktbetjentmötets
vägnar, gjord framställning angående ändrade bestämmelser
i fråga om postvaktbetjentes pensionsålder.
Derjemte har statsrådet och chefen för finansdepartementet
till komiténs kännedom öfverlemnat en till honom af f. d. ordföranden
i direktionen öfver civilstatens pensionsinrättning W. Roos
den 8 april 1892 ingifven skrift i fråga om upphjelpande af pensionsinrättningens
ställning.
För fullgörande af sitt uppdrag har komitén ansett nödigt
att i första rummet söka åstadkomma en utredning angående tillkomsten
och utvecklingen af det civila pensionsväsendet i Sverige
för såväl statens civile tjensteinnehafvare som deras enkor och barn.
Vidare och med afseende särskild! å angelägenheten deraf att
erhålla en på matematiskt tekniska grunder fotad utredning af de
för civile tjensteinnehafvare och deras enkor och barn afsedda,
nu bestående med statsmedel understödda kassors finansiella
ställning, har komitén uppdragit åt professoren Lindstedt att
verkställa sådan utredning, hvarjemte han jemväl tillhandagått
komitén vid uppgörande af de beräkningar, som varit erforderliga
för utarbetande af komiténs förslag dels till pensionslag för
XIII
Sveriges civilstat dels till reglemente för civilstatens pensionskassa för
enkor och barn, dels ock till de åtgärder, som erfordras för afvecklingen
af nuvarande pensionsinrättningar, så vidt de skola ersättas
af de utaf komitén ifrågasatta anordningar.
Vid sitt betänkande har komitén derjemte fogat dels det af
professoren Lindstedt till direktionen öfver civilstatens pensionsinrättning
den 17 november 1890 afgifna utlåtande angående
denna inrättnings ekonomiska ställning, dels en redogörelse för
pensionslagstiftningen i vissa utländska stater dels ock tabeller för
jemförelse mellan de civile tjensteinnehafvarnes nu gällande pensionsförmåner
och dem, som enligt komiténs förslag skulle tillkomma
dem.
Komitén, som på i betänkandet anförda skäl anser den vid
statens jernvägstrafik anstälda personal icke böra inbegripas
under de föreslagna nya pensionsbestämmelserna och dessutom
funnit det ligga utom sitt uppdrag att till särskild behandling
upptaga frågan om den omorganisation af jernvägstrafikens pensionsväsen,
utan hvilken ändringar i nu gällande pensionsvilkor
icke böra företagas, har i öfverensstämmelse med denna sin uppfattning
besvarat Eders Kongl. Maj:ts ofvannämnda remiss i ämnet.
Beträffande öfriga framställningar, hvilka Eders Kongl. Maj:t,
enligt hvad här ofvan förmälts, behagat genom nådiga remisser
hänvisa till komitén, har komitén jemväl afgifvit särskilda yttranden,
deri komitén, under åberopande af hvad i hithörande
delar uti betänkandet anförts, förklarat sig finna berörda framställningar
i hufvudsak icke böra föranleda vidare åtgärd.
Det betänkande, som nu härmed till Eders Kongl. Maj:t öfverlemnas,
innefattar således jemte bilagor följande särskilda delar:
I. Historiskt statistisk redogörelse angående pensionering af
statens civile tjcnsteinnehafvare;
XIV
II. Historiskt statistisk redogörelse angående pensionering
af statens civile tjensteinnehafvares enkor och barn;
III. Komiténs grunder för ordnande af det civila pensionsväsendet;
IV.
Komiténs förslag till pensionslag för civilstaten; jemte
motiver;
V. Komiténs förslag till reglemente för civilstatens, pensionskassa
för enkor och barn; jemte motiver;
VI. Plan för afvecklingen.
De af några komiterade yttrade särskilda meningar äro betänkandet
bilagda.
Underdånigst
ADB. ANDERSON.
■ rr: j; • ’. ‘ , ; * y,<J > »i * • ‘
F. A. Boström. Hugo Gyldén. H. A. Kolmodin.
Liss Öl. Larsson. V. Ryman. W. Walldén.
Hugo Tigerschiöltl.
ti»1.17»i
Stockholm den 28 maj 1894.
BETÄNKANDE.
I.
Historiskt statistisk redogörelse angående pensionering
af statens civile tjensteinnehafvare.
Pemionskotnitén.
1
''
i
\ t*, a
C'' i
0
För den civile tjensteinnehafvaren fanns i äldre tider ingen
rätt till pension, men lian var då ej heller, vid af ålder eller sjuklighet
uppkommen oförmåga att sköta tjensten, på grund af något
allmänt stadgande pligtig att derifrån afgå, utan kunde vanligen
intill sin död behålla sysslan jemte dermed förenad aflöning,
äfven om sysslan måste skötas af en annan. Detta blef uttryckligen
bestämdt genom den på en civil tjenstemans framställning
meddelade Kongl. resolutionen af den 23 september 1688, hvilken
innehöll, att det icke vore Kongl. Maj:ts mening »att låta taga
tjensten ifrån en trogen och redlig tjenare derföre att Gud häfver
lagt honom sjukdom uppå» samt att fördenskull de, som troligen
tjent hade, skulle lefva i säkerhet och vara förvissade att de icke
skulle »för sjukdoms och ålderdoms skull blifva förskjutne utan
hafva sin lön och annan rättighet oafkortadt att åtnjuta, sig och
de sina till hjelp och understöd». Då Kongl. Maj:t den 10 januari
1757 utfärdade förordning och reglemente angående en pensionskassa
för armén, förklarades i § 24 af denna författning, att Kongl.
Maj:t äfven vore benägen att enligt af Rikets Ständer i skrifvelse
den 19 oktober 1756 gjord anhållan »utse medel och utvägar till
en sådan inrättning för den andra hälften af rikets tjenstgörande
undersåtar, de välförtjente män, som skötte rikets civile sysslor,
så att de äfven måtte få hugna sig af pensioner på sin ålderdom».
Ett förslag till reglemente för en sådan pensionskassa framlades
.äfven vid 1761 års riksdag, men som »rikets omständigheter» då
ej medgåfvo att bringa förslaget till verkställighet, uppsköts frågan.
Då någon anordning för pensionering af statens civile embetsoch
tjenstemän således icke kom till stånd, tillämpades fortfarande
föreskrifterna i ofvan åberopade Kongl. resolution den 23 september
1688. Enär emellertid den omständigheten att »ålderstigne embetsmän
vid civilstaten, till huru hög ålder de ock hunnit, eller hvad
bräcklighet dem påkomma kunnat, likväl icke vore i stånd, i an
-
4
seende till bristande nödig utkomst, att gå ur tjeristen, utan måste
dervid, ehuru oftast med ringa krafter och uttröttade sinnen, till
sin död qvarblifva, verkade ett betydande hinder uti sysslornas
fortgång och embetenas behöriga skötsel, samt då både lag och
billighet, ja sjelfva menskligheten förbjöde att skilja en gammal
embetsman, hvilken redligen och väl tjent, från den syssla, till
hvars värdiga bestridande han sin bästa ålder och styrka använda,
funno Rikets Ständer enligt skrifvelse till Kongl. Maj:t
den 30 januari 1770 »för det allmännas härunder beroende förmåns
skull bäst och skäligt att, när en embetsman i civilstaten
uppnått 70 års ålder, honom hellre måtte tillåtas att taga afsked
med bibehållande af hela lönen, än att han blott i afseende på
sin utkomst skulle nödgas stå qvar i Kongl. Maj:ts och kronans
tjenst». Detta Rikets Ständers beslut kungjordes genom ett Kongl.
bref af den 13 mars 1770, hvarefter uti Kongl. förordningen om
en förbättrad embets- och löningsstat den 24 januari 1778, med
uttalande af den grundsats bland annat, att embetsmän vore antagna
till rikets oundgängliga tjenst och löner derföre anslagne,
att de utan bisysslor och egennyttig omsorg måtte kunna sina
beställningar förvalta och dervid i mån af embetets värde hafva
nödig utkomst, samt att slike löner dädanefter aldrig finge från
sina embeten skiljas, stadgades, att en embetsman vid civilstaten,
som uppnått sjuttio års ålder samt länge och väl tjena!, kunde
få afsked, om han det åstundade, med hela lönen, »tilldess», såsom
orden i den Kongl. förordningen lydde, »någon annan författning
kunde vidtagas, hvarigenom orkeslöse och väl förtjente embetsmän
till någon sin bergning vid afskedstagande! kuude hugnas».
Den civile embets- och tjenstemän sålunda medgifna förmån
utsträcktes jemlikt Kongl. bref den 15 september 1807 och statskontorets
derpå grundade kungörelse den 14 april 1808 äfven till
vaktbetjening.
Genom 1778 års författning afhjelptes dock icke det gamla
missförhållandet, att eu afskedstagande embets- eller tjensteman
efter uppnådd pensionsålder fick behålla lönen, under det medel
saknades till efterträdarens aflöning:.
Först genom Kongl. kungörelsen den 29 juni 1798 anslogs
ett belopp af statsmedel att användas till pensioner åt afskedstagande
embets- och tjenstemän. Då »rikets civilstat saknade en
pensionskasseinrättning till understöd och nödtorftigt uppehälle för
utarbetade samt i tjensten försvagade embets- och tjenstemän och
5
en sådan inrättning icke fullkomligen kunde blifva svarande till
ändamålet utan att kela civilstaten dertill af sina löner bidroge,
hvilket åter vid dåvarande omständigheter ej kunde äskas», blef
nemligen genom nyssnämnda Kongl. kungörelse »på det att någon
del af desse embets- och tjensteman måtte genom afskedstagande
med pension, lämpad efter den lön enhvar innehade och den tid
han i Konungens och rikets tjenst användt, kunna erhålla det
lugn hans omständigheter kräfde samt tjensten utan statens särskilda
betungande af lönad efterträdare tillbörligen kunna bestridas»,
till en början och grundläggning af en framtida fullständigare
pensionsinrättning för rikets civilstat en summa af 10,000 riksdaler
specie anvisad att för detta ändamål af statens medel årligen
användas; dock skulle deraf tills vidare endast sådane komma att
erhålla pensioner, som, innan de uppnått 70 års ålder, vore utarbetade
eller förlorat de för tjensternas förrättande oumbärligaste
sinnen och lemmar eller vore besvärade med obotliga sjukdomar
eller sinnessvaghet med mera, som till tjenstens vederbörliga bestridande
gjorde dem oskicklige». Dessa pensioner finge dock till
en början sträckas endast till ett visst antal tjenstemän och icke
till innehafvare af större löner än 600 riksdaler kontant eller 300
riksdaler indelt eller derunder, hvarjemte föreskrefs dels att de,
som kunde ifrågakomma till erhållande af dessa pensioner, skulle
vara försedde mod Kongl. Maj:ts eller Kongl. kollegiernes och
andre publike verks fullmakter och konstitutorialer, och dels att,
när någon så beskaffad embets- och tjensteman vid fy Ida 60 års
ålder i rikets tjenst tillbragt 35 å 40 år, Kongl. Maj:t ville förunna
honom afsked med pension till 3/4-delar af den lön, han då
innehade och hvarför han gjorde tjenst. Fyratioåtta pensionsrum
inrättades med högst %-deiar af 600 riksdaler kontant eller 300
riksdaler indelt lön samt lägst %-delar af 66 riksdaler kontant
eller 33 riksdaler indelt lön. Derest tillgång å fonden funnes,
kunde »de, som före 60 lefnadsår styrkte sin oförmögenhet att
behörigen bestrida sin tjenstgöring, erhålla afsked med afkortad
pension sålunda att den, som fyllt 55 men ej 60 år samt tjenat
i 30 eller 35 år finge ''Vs af lönen, den, som uppnått 50 men vore
under 55 år och tjenat 25 30 år, halfva lönen, och så vidare
för mindre lefnads- och tjensteår afdrag med Vs af lönen för
hvarje 5 års ålder och tjenstetid, som han mindre lefvat och i
rikets tjenst tillbragt».
Då någon civil embets- eller tjensteman efter uppnådda 70
6
lefnadsår afgick från tjensten med bibehållande af sin lön, måste
dock fortfarande efterträdaren tjena antingen utan lön, i händelse
han ej förut innehaft tjenst eller ock mot en till före hans befordran
innehafd lägre befattning hörande lön, intill dess den från
tjensten afgångne embets- eller tjenstemannens lön blifvit ledig.
Till undanrödjande af detta missförhållande blefvo pensionsbeloppen
för de civile embets- och tjenstemän, hvilka erhållit afsked med
fulla lönen i pension vid 1809—1810 årens riksdag uppförda å
eu särskild afdelning af riksstaten, benämnd
allmänna indragningsstaten,
hvilken innefattade sådana utgifter, pensioner och benådningar,
som vid statsregleringen ansetts af den egenskap, att de med
innehafvarens afgång borde indragas och staten besparas; men då
något stadgande om iakttagande af enahanda förfaringssätt med
de pensioner, som derefter komme att beviljas, icke blifvit moddeladt,
förordnades uppå derom af Rikets Ständer vid 1812 års
riksdag gjord framställning genom Kongl. bref vet den 3 december
samma år, att, intill dess en pensionskassa för civilstaten kommit
till verkställighet, icke allenast alla dåvarande civile embets- och
tjenstemän samt betjente, hvilka såsom öfver 70 år gamla fått
afsked med lönernas bibehållande, utan ock de derefter afskedstagande
»skulle flyttas på allmänna indragningsstaten till åtnjutande
af lika stor pension med de innehafda lönerna samt dessa senare
deremot alltid qvarblifva vid verken till deras förmån, som de
afgångnes sysslor bestrida».
Omförmälda af Rikets Ständer år 1812 gjorda framställning
synes hafva afsett egentligen blott de med penningelön försedde
tjensteinnehafvarne, men ej landsstaterna och de, som voro försedde
med indelt lön, hvarmed förstods för ändamålet särskildt
anvisade samt omedelbart och in natura eller efter markegång
till löntagarne utgående grundräntor eller kronotionde och hvilken,
enligt hvad statens räkenskaper utvisade, under derförut sistförflutne
50 år utgjort vida mera än hvad vederlikar med penningelön
åtnjutit. Med anledning häraf och då den indelte löntagaren
ej hade skäl till klagan, eller staten kunde sägas hafva brustit i
den förbindelse densamma vore skyldig den åldrige tjenstemannen,
som med redlighet och nit uppoffrat sin bästa ålder och arbets
-
7
förmåga i dess tjenst, om eu sådan löntagare vid afskedstagande
efter uppnådde 70 år och minst 30 års oafbruten tjenstetid finge
för sin öfriga lifstid på allmänna indragningsstaten uppbära så
stor pension, som svarade mot livad hans vederlikar af den %
penningelöntagande civila embetsmannastaten åtnjöte, beslöto
Rikets Ständer, enligt skrifvelse till Kongl. Maj:t den 10 juni 1818,
att pensioner för vissa indelte civile löntagare, som derefter erhöllo
afsked, sedan de uppnått 70 år och varit i 30 års oafbruten
tjenst, skulle bestämmas till belopp, öfverensstämmande med hvad
som tilldelades penningelöntagande tjenstemän, som vore att anse
såsom deras vederlikar, dock med iakttagande att, om den indelta
lönen efter markegångspris vore mindre än den efter nyss angifna
grund bestämda pensionen, denna skulle minskas till ett
den indelta lönen motsvarande belopp. I sammanhang härmed
tillkännagåfvo Rikets Ständer, att de funnit enahanda vilkor böra
stadgas för den afskedstagande civile penningelöntagaren som för
den indelte, att nemligen äfven den förre jemte fylda 70 år
måste hafva tillbragt minst 30 års oafbruten tjenstetid för att
kunna erhålla pension. Detta Rikets Ständers beslut faststäldes
till efterrättelse genom Kongl. brefvet den 25 juni samma år och
kungjordes genom kammarkol legd cirkulär den 11 oktober 1819.
Sedan vid 1823 års riksdag Rikets Ständers uppmärksamhet
blifvit fäst å angelägenheten deraf, att civile embets- och tjenstemän
berättigades att vid en lägre ålder, än författningarna då
bestämde, taga afsked ur rikets tjenst med lönevilkorens oafkortade
bibehållande, på det de, förr än den ålderdom och svaghet
inträffade, då de i allmänhet blefve ej allenast otjenlige att verka
utan också ofta genom förment arbetsförmåga skadlige, måtte
kunna efter värf, fulländade med heder, komma i åtnjutande af
ett välförtjent lugn, hemstälde Rikets Ständer i skrifvelse till
Kongl. Maj:t den 17 oktober samma år, att terminen för civile
embets- och tjenstemäns rätt att taga afsked med sina löneförmåner
oafkortade måtte nedsättas från 70 till G5 års ålder, då
efter vid pass 40 års tjenstgöring deras sjuklighet eller försvagade
helsotillstånd genom laglig läkareattest styrktes; samt att
de sålunda afskedstagande embets- och tjenstemännens löner måtte
såsom pensioner uppföras å allmänna indragningsstaten. Med
godkännande af hvad Rikets Ständer sålunda hemstält, förordnade
Kongl. Maj:t tillika, att, då Rikets Ständer icke uppgifvit någon
fond, hvarå, i händelse allmänna indragningsstatens tillgångar
8
blefve för ändamålet otillräckliga, de afskedstagande embets- och
tjenstemännens pensioner i sådant fall skulle uppföras, den härigenom
möjligen uppkommande utgift utöfver berörda statstillgång
* borde utgå af öfverskotten på statsverkets inkomster.
Vid 1840—1841 årens riksdag verkstäldes en förändrad
indelning af riksstaten, dervid pensionsstaterna samt allmänna
indragningsstaten sammanfördes under eu hufvudtitel, den nionde.
I anledning af inträffad stegring i lefnadskostnaderna och
deraf framkalladt behof af förhöjning i aflöningsförmånerna föreslog
Kongl. Maj:t i sin vid 1856—1858 årens riksdag aflåtna
proposition angående statsverkets tillstånd och behof antagande
af nya lönestater för civile embete- och tjenstemän i allmänhet
och i sammanhang dermed äfven af förändrade bestämmelser
angående pensionsbeloppen. Vid behandlingen af denna fråga,
i hvad den afsåg pensionsregleringen, beslöto Rikets Ständer,
hvilka vid det förhållande, att de ifrågavarande löneförhöjningarna
förklarats afse blott tiden för den statsreglering, hvilken
vid samma riksdag uppgjordes, ansågo det icke heller vara
lämpligt, att pensionsbeloppen för längre • tid bestämdes, enligt
skrifvelse till Kongl. Maj:t den 27 februari 1858, dels att för de
i den Kongl. propositionen afsedde embets- och tjenstemän jemte
vaktbetjente, hvilka från och med 1858 års början sökte och erhölle
afsked, pensionerna skulle utgå sålunda, att de, som uppbure
i lön 3,000 riksdaler eller derunder, häri inbegripen den vid
samma riksdag beviljade löneförhöjning, undfinge hela beloppet i
årlig pension, de, som hade öfver 3,000 riksdaler, men mindre
än 3,750 riksdaler, finge 3,000 riksdaler och de, som hade 3,750
eller derutöfver, finge 80 proc. eller Vs af totallönesumman, dock
så, att den årliga pensionen ej i något fall finge öfverstiga
8,000 riksdaler, dels ock, att de pensioner, som afskedstagande
embets- och tjenstemän jemte vaktbetjente under då ingångna
statsregleringsperiod beviljades, icke finge anses definitiva utan
kunde blifva föremål för ny reglering, derest sådan af kommande
Ständer pröfvades lämplig, dock att ingen dervid finge tilläggas
mindre pension än den, hvartill han förut varit berättigad. I
samma skrifvelse anhöllo Rikets Ständer derjemte, att, då de
under behandlingen af dessa frågor funnit gällande pensionsförfattningar
vara i viss mån bristfälliga och behöfva omarbetas samt
det dessutom synts nödigt, att de i spridda författningar befintliga
pensionsstadgarne i en enda sammanfördes, en revision af de
9
stadgande!!, som läge till grund för pensions erhållande, måtte
företagas och förslag till ett ändamålsenligt ordnande af pensionsväsendet
i allmänhet för Rikets Ständer framläggas.
Jemlikt bref den 16 mars 1858 förklarade Kongl. Maj:t,
som framdeles ville taga Riksdagens framställning om en revision
och omarbetning af pensionsstadgandena under pröfning,
sig gilla den af 1856—1858 årens Riksdag beslutade pensionsreglering
för de civila embets- och tjenstemännen att gälla för
den tid, derförut senast uppgjorda statsreglering omfattade; och
bestämdes genom Kong], brefvet den 23 november 1860, grundad!
på Rikets Ständers skrifvelse den 28 oktober samma år, att
de vid nästföregående riksdag stadgade föreskrifter i afseende
å pensionsbeloppen fortfarande skulle blifva gällande med den
ändring, att förbehållet rörande ny reglering af beviljade pensioner
skulle upphöra för de pensionstagare, hvilkas innehafda tjenster
dåmera blifvit på stat definitivt uppförda, Kongl. Maj:t och
Rikets ständer likväl obetaget att meddela förändrade stadganden
i fråga om de fonder och medel, hvarifrån pensionsbeloppen
skulle utgå.
Då de i början af 1870-talet stegrade lefnadskostnaderna
gjorde en förhöjning i embets- och tjenstemäns aflöning nödig,
uppstod fråga, huruvida icke genom minskning af embeten ''och
tjenster till det antal och den beskaffenhet, göromålen oundgängligen
kräfde, tillgångar skulle kunna beredas, medelst Indika embets-
och tjenstemännens skäliga anspråk på aflöning skulle åtminstone
till eu del tillgodoses. Vid de omregleringar af civila
embetsverk och stater, som i följd häraf af Kongl. Maj:t och
Riksdagen företogos och togo sin början år 1876 och under de
följande åren fortsattes, blefvo aflöningsbeloppen fördelade i lön
och tjenstgöringspenningar och stadgades tillika, att de med hvarje
befattning förenade tjenstgöringspenningar finge uppbäras endast för
den tid tjenstens innehafvare verkligen tjenstgjort eller åtnjutit semester,
men skulle för den tid, han eljest varit från tjenstgöring befriad,
utgå till den, som tjensten förrättat, samt att den, som af sjukdom hindrades
att sin tjenst förrätta, egde uppbära hela lönen, hvaremot den
som eljest undfinge ledighet för svag helsas vårdande, enskilda
angelägenheter eller särskilda uppdrag, kunde förpligtas att under
ledigheten utöfver sina tjenstgöringspenningar afstå så mycket af
lönen, som för tjenstens förrättande erfordrades eller eljest pröfvades
skäligt. Den sålunda vidtagna förändringen i afseende på
Pcnsio fiskörn i ten. 2
10
Häradshöfding
ai\
afiöningen påkallade äfven ändring i föreskrifterna rörande pensionsrätter
och medgaf Riksdagen i anledning af Kongl. Mapts
derom gjorda framställning enligt skrifvelse den 18 maj 1877
(n:r 51), att, oberoende af hvad gällande stadganden innehölle om
rätt till pension å allmänna indragningsstaten, civile embets- och
tjenstemän samt betjente, hvilkas aflöning på grund af reglering,
som skett vid 1876 och 1877 årens riksdagar eller vid följande
riksdagar kunde ega rum, vore fördelad i lön och tjenstgöringspenningar,
berättigades — der ej för särskilda fall andra bestämmelser
vore eller blefve meddelade — att, då de uppnått 65 lefnads-
och minst 35 tjenstår, vid afskedstagandet från tjensten å allmänna
indragningsstaten undfå pension till lönens hela belopp;
och blef hvad Riksdagen sålunda beslutat jemlik! Kongl. bref
till statskontoret den 1 juni samma år till efterrättelse meddeladt.
Jemte dessa allmänna föreskrifter hafva tid efter annan för
vissa tjenstemannakårer eller tjenstemän meddelats särskilda dels
af tjensternas beskaffenhet dels ock af andra förhållanden påkallade
stadganden rörande pensionsrätt,.
I detta afseende förekommer följande:
Den uti Kongl. förordningen den 24 januari 1778 stadgade
rättighet för embets- och tjenstemän att vid 70 års ålder undfå
afsked med hela lönens bibehållande gälde äfven för häradshöfdingar,
hvilka dock ej begagnade sig deraf, emedan deras lön af
staten ej utgjorde mera än ett högst ringa belopp, utom boställe
i en del domsagor, samt deras egentliga inkomster bestodo i
expeditionslösen.
I anledning af gjord framställning, att häradsliöfdingar, hvilkas
löneinkomst vore af den särskilda beskaffenhet, att de icke kunde
hänföras hvarken till den penningelöntagande eller med indelta löner
försedda tjenstemannaklassen, måtte tilläggas pensionsrätt motsvarande
den, som tillkomme deras vederlikar, förklarade Rikets
Ständer i skrifvelse den 11 september 1823 (n:r 184) sig anse, att,
enär häradshöfdingar dåmera blifvit uppförda uti det af särskilda
komiterade utarbetade och af Rikets Ständer med vissa ändringar
till nådigt bifall anmälda förslag till en allmän pensionskasseinrättning
för civilstaten att efter sin tjenstemannagrad blifva delegare i nämnda
pensionskassa, samt häradshöfdingar, som vid erhållet afsked före
pensionsinrättningens början vore berättigade att behålla lönen,
emellertid egde att eu sådan förmån i öfverensstämmelse med
11
författningarna åtnjuta, någon annan eller särskild pensionsrättighet
utöfver hvad dessa tjenstemän dittills haft att påräkna icke
kunde medgifvas. Sedermera och efter det flere framställningar
till olika riksdagar om pension för häradshöfdingar afslagits,
föreslog Kongl. Maj:t i proposition till 1874 års Riksdag ny
reglering af häradshöfdingarnes löneförmåner, innefattande bland
annat att aflöningen skulle utgöra minst 5,500 rdr och högst
8,000 rdr, hvaraf en del skulle utgå såsom en för alla häradshöfdingar
lika lön af 4,500 rdr samt den andra delen såsom
tjenstgöringspenningar, lämpade efter göromålens mängd och beskaffenhet
inom de särskilda domsagorna. I skrifvelse den
16 maj 1874 (n:r 66) tillkännagaf Riksdagen sitt bifall till
nämnda förslag, dock under vilkor, att häradshöfding ej i följd
af löneregleringen skulle erhålla större pensionsrätt än han förut
kunde hafva egt. Då emellertid de allmänt giltiga skälen för
staten att bevilja pensioner åt sina tjenstemän gälde icke mindre
ifråga om häradshöfdingar än om andra och ett ordnande af
denna angelägenhet vore af vida större vigt för det allmänna än
för härad shö {flinga r n e sj elfva, hvilka ty förutan måste qvarstanna
vid sina embeten äfven efter det de förlorat all förmåga att dem
förvalta, föreslog Kongl. Maj:t i proposition till 1878 års Riksdag
angående statsverkets tillstånd och behof, att häradshöfding, hvars
embete vore af lika stor betydelse för rättskipningen som en
ledamotsplats i hofrätt och för hvilken derföre äfven pensionen
icke borde sättas lägre än för hofrättsledamot, som uppnått stadgad
pensionsålder, måtte förklaras berättigad att från och med
månaden näst efter den, då han, efter fylda 65 lefnads- och 35
tjenstår, från embetet afgått, under sin återstående lifstid uppbära
å allmänna indragningsstaten en årlig pension af 5,000 kronor
samt att, om denna framställning bifölles, häradshöfding,
som utnämndes efter det sådan pensionsrätt blifvit åt häradshöfding
beviljad, skulle vara förpligtad att vid fylda 70 års ålder
från embetet afgå. 1 skrifvelse den 23 maj 1878 (n:r 38) förklarade
Riksdagen sig hafva bifallit denna Kongl. Maj:ts framställning,
i öfverensstämmelse hvarmed Kongl. kungörelse i ämnet
utfärdades den 7 juni 1878.
Enligt skrifvelse den 29 mars 1841 (n:r 277) tillerkände
Rikets Ständer i anledning af en utaf Kongl. Maj: t afbiten
proposition de vid dåvarande fem korrektionsinrättningar anstälde
tjenstemän och vaktbetjente rättighet att, sedan de minst 10 år
Fång
vården.
12
tjenstgjort vid korrektionsinrättningar, och i öfrigt under samma
vilkor som för civile embets- och tjensteman redan vore stadgade,
uppföras till pensioner å allmänna indragningsstaten, beräknade
efter de arvodesbelopp, som i 1840 års aflöningsstater
upptogos, hvarvid likväl icke finge tagas i beräkning den föreståndaren
vid Norrköpings korrektionsinrättning anslagna ersättning
för skrifvarebiträde ej heller vaktmästarnes underhåll in
natura. Rätt till pension skulle likväl ej tillkomma kommendanterne,
predikanterne, läkame, organisterne och klockarne. Derjemte
medgåfvo Rikets Ständer, att samtlige tjenstemän och betjente
vid fångvården utan undantag, då de i och för tjensten
blifvit genom af fångarne begånget våld skadade till lemmar
eller helsa samt dymedelst oförmögne till vidare tjenstgöring,
skulle, utan afseende på ålder eller tjenstetid, vara berättigade att
såsom pension behålla hela sin ordinarie löneinkomst med ofvannämnda
inskränkning i fråga om ersättning till skrifvarebiträde
och underhåll in natura.
L den till 1862—1863 årens Riksdag aflåtna propositionen
angående statsverkets tillstånd och behof föreslog Kong! Maj:t,
att så väl de uti ett då afgifvet förslag till fångvårdens aflöningsstat
med löner uppförde embets- och tjenstemän samt
betjente som ock vissa befattningshafvande af den öfriga personalen,
hvars aflöning skulle utgå af fångvårdens förslagsanslag,
måtte varda berättigade till pension å allmänna indragningsstaten,
styrelsens personal och kamererarne vid fångvård sin rättningarna
enligt samma grunder, som de för civile tjenstemän i allmänhet
bestämda, samt öfrige tjenstemän och betjente vid fylda 60 lefnadsår.
Rikets Ständer ansågo dock denna fråga böra uppskjutas
för att behandlas i sammanhang med den allmänna reglering af
pensionsväseridet, som förutsattes komma att ega rum. Då emellertid
någon allmän pensionsreglering sedermera icke varit föremål för
Kongl. Maj:ts och representationens pröfning samt det icke kunde
vara med statens intresse förenligt, att en talrik i mödosamma
och ansvarsfulla befattningar använd tjenstemannakår hölles i
ovisshet rörande det för dess medlemmars framtid vigtiga spörsmålet,
huruvida de, när ålderdom gjorde dem oförmögne till vidare
tjenstgöring, kunde med säkerhet påräkna att för sin
återstående lifstid af staten erhålla en mot deras löneförmåner
svarande pension, föreslog Kongl. Maj:t i propositionen angående
statsverkets tillstånd och behof 1875 års Riksdag, att
13
fångvårdens å ordinarie siat uppförda embets- och tjensteman
samt betjente måtte förklaras berättigade till erhållande af pension
från allmänna in dragnings staten enligt do i sådant hänseende
för civile tjenstemän i allmänhet gällande grunder. Detta förslag
blef af Riksdagen bifallet enligt skrifvelse den 19 maj 1875
(n:r 30).
Vid 1882 års riksdag förekom åter frågan om pensionsrätt
för vissa befattningshafvande vid fångvården. I Kongl. Maj:ts
proposition angående statsverkets tillstånd och behof afläts förslag
till ny aflöningsstat för en del af bevakningspersonalen
vid fångvårdsanstalterna, nemligen fanjunkare, underofficerare,
vaktmästare, förste vaktkonstaplar samt vaktkonstaplar, äfvensom
fånggevaldigerna eller i allmänhet löner för den vid fångvården
anstälda betjening, hvilka dittills utgått af förslagsanslaget
till fångars vård och underhåll. Enligt den föreslagna
staten skulle aflöningen för dessa tjensteinnehafvare delas i lön
och tjenstgöringspenningar, med undantag för fånggevaldigerna,
hvilka skulle erhålla endast lön, och föreslogs såsom vilkor för
åtnjutande af de föreslagna löneförmånerna, bland annat, att tjensteinnehafvare
skulle vara förpligtad att vid uppnådd pensionsålder
med oafkortad lön såsom pension å allmänna indragningsstaten
från tjensten afgå, derest icke anstånd med afskedet i
tillika stadgad ordning beviljades. I sammanhang dermed framlades
förslag till bestämmelser rörande pensionsåldern, dervid
Kongl. Maj:t, enär större delen af tjenstebefattningarna vid
fångvården vore af särdeles mödosam och svår samt kropps- och
själskrafter hastigt medtagande beskaffenhet och fördenskull här
förelåge sådana särskilda förhållanden, som i flere fall, exempelvis
för gymnastiklärare och provinsialläkare, föranledt Riksdagen
att medgifva en nedsättning i pensionsåldern under den i allmänhet
antagna, föreslog, att pensionsrätt måtte tillerkännas bemälde
tjensteinnehafvare vid uppnådda G0 lefnads- och 30 tjenstår,
derest löntagaren minst 20 år innehaft ordinarie tjenst på fångvårdens
stat. Denna framställning blef af Riksdagen enligt skrifvelser
den 19 och 20 maj 1882 (n:r 56 och 63) bifallen, allenast
med den ändring, att pensionsrätter! finge inträda först vid
uppnådda 65 lefnads- och 35 tjenstår. Med godkännande af Riksdagens
beslut utfärdade Kongl. Maj:t den 12 juni samma år bref
i ämnet.
14
Landshöf
dingar.
Lands
staten.
I skrifvelser den 2 oktober 1834 (n:r 146 och 147) anmälde Rikets
Ständer, hurusom de, med afseende å det möjligen inträffande förhållande,
att för befordringarnas lättande vid en stat eller kår personer
vid högre ålder blefve utnämnde till landshöfdingeembeten för att
efter en kortare tjenstetid öfverflyttas på allmänna indragningsstaten,
hvilket kunde för statsverket blifva högst betungande, funnit
godt att, utom öfriga gällande allmänna föreskrifter för pensioneringen
af civile embets- och tjenstemän, stadga det särskilda vilkor,
att landshöfding för pensions åtnjutande skulle hafva i nämnda
egenskap tjenstgjort minst fem år före afskedstagandet, hvarjemte
pensionsbeloppet bestämdes till 3,000 riksdaler banko. Detta Rikets
Ständers beslut faststäldes jemlikt Kongl. bref den 1 november
1834, kungjordt. genom kammarkollegii cirkulär den 25 september
1835. Pensionen höjdes sedermera under enahanda vilkor
i öfrigt till 6,000 rdr rmt jemlikt Rikets Ständers skrifvelse den 27
februari 1858 (n:r 229) och Kongl. brefvet den 16 mars samma
år. I sammanhang med beslut om landshöfdingeregleringsfondens
indragning till statsverket fattades äfven jemlikt Riksdagens skrifvelse
den 11 maj 1884 (n:r 49) beslut om förändring i pensionsvilkoren
sålunda, att landshöfding skulle vara berättigad att från
och med månaden näst efter den, då han efter 65 lefnadsår och
minst 35 tjenstår, deraf minst tio år såsom landshöfding, från
embetet afgått, under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension af 6,000 kronor; och godkändes
hvad sålunda beslutits jemlikt Kongl. bref den 30 maj
1884.
Då någon tillökning i aflöningen för landsstatstjenstemännen
i allmänhet icke kunnat vid 1862—1863 årens riksdag ifrågasättas,
men desse tjenstemäns belägenhet synts i någon mån kunna
förbättras genom beredandet åt dem af en billig förhöjning i pensionsbeloppen,
hvilka då icke utginge efter den för civile tjenstemän
i allmänhet antagna utan efter en för de ifrågavarande särskilt
faststäld för dem mindre fördelaktig grund, föreslog Kongl.
Maj:t Rikets Ständer i proposition den 13 februari 1863, bland
annat, att pensioneringen på indragningsstat för landssekreterare,
landskamrerare, landträntmästare, länsbokhållare, kronofogdar, häradsskrifvare
och länsmän likasom för de tjenstemän vid länsstyrelserna
utöfver de nyss uppräknade, angående hvilkas pensionering
särskildt stadgande förut icke varit meddeladt, jemte der anstälde
vaktbetjente måtte bestämmas efter de allmänna grunder,
15
som för ofri ge civile tjensteman vunne tillämpning, samt att dervid
måtte såsom lön beräknas totalsumman af de särskilda slag
af inkomster med undantag af liyresersättningar, som enligt stat
tillkomme ifrågavarande tjensteman, dervid landssekreterarne ansetts
böra tilläggas enahanda pensionsrätt som landskamrerare.
Enligt Rikets Ständers skrifvelse den 28 november 1863 (n:r 186)
bifölls denna framställning på det sätt, att pensioneringen på indragningsstat
för ofvannämnde tjensteman och betjente finge, intill
dess annorledes i sammanhang med den blifvande allmänna pensionsregleringen
blefve stadgadt, bestämmas efter de allmänna
grunder, som för öfrige civile embets- och tjensteman vunne tillämpning,
samt att dervid såsom lön skulle beräknas totalsumman
af de särskilda slag af inkomster med undantag af hyresersättningar,
som enligt stat tillkomme ifrågavarande tjensteman, samt
att landssekreterare tillädes enahanda pensionsrätt med landskamrerare.
Med godkännande af Rikets Ständers ofvanstående beslut förordnade
Kongl. Maj:t jemlikt bref den 11 december 1863 att detsamma
skulle lända till efterrättelse.
Sedermera hafva med aflöningens fördelning i lön och tjenstgöringspenningar
nya lönestater faststälts, vid 1878 års riksdag
för landssekreterare, landskamrerare, länsnotarier, länsbokhållare,
landskanslister, landskontorister, vaktmästare vid länsstyrelserna,
kronofogdar och länsmän; vid 1880 års riksdag för häradsskrifvare
samt vid 1883 års riksdag för landträntmästare; och gälla
nu mera angående ifrågavarande tjenstemäns pensionsrätt föreskrifterna
i ofvan omförmälda Kongl. bref den 1 juni 1877.
Redan på grund af ofvan åberopade Kongl. bref den 25 juni
1818 och den 12 november 1823 hade ordinarie landtmätare med
lön på stat pensionsrätt; men då vid bestämmande af de pensioner,
bland andra, förste landtmätare egde att vid afskedstagandet
uppbära, toges i beräkning allenast beloppet af deras för en
nödtorftig utkomst otillräckliga löner efter afdrag af dem tillkommande
resepenningar och afkastningen af innehafvande bohemman
samt med uteslutande af de tjensterna åtföljande och lönerna vanligen
betydligt öfverstigande sportler samt missförhållandet mellan
bemälde tjenstemäns löneförmåner och pensioner således påkallade
eu förhöjning i dessa sistnämnda, medgåfvo Rikets vid
1847—1848 årens riksdag'' församlade Ständer med bifall till en
af Kongl. Maj:t i ämnet anåten proposition enligt skrifvelse den
Landtmäteristnten.
16
21 oktober sistnämnda år (n:r 233), att förste landtmätare finge
under iakttagande af de för pensionsrätt å indragningsstaten i
allmänhet stadgade vilkor vid afskedstagandet åtnjuta pension till
belopp af 800 riksdaler banko; och blef detta Rikets Ständers beslut
jemlik! Kongl. bref till statskontoret den 3 november 1848
till efterrättelse meddeladt. Då vid 1856—1858 årens riksdag
lönerna för förste landtmätare höjdes till 1,800 riksdaler riksmynt,
blef i sammanhang dermed uppå Kongl. Maj:ts förslag enligt Rikets
Ständers skrifvelse den 27 februari 1858 (n:r 229) pensionen
för bemälde tjenstemän höjd till enahanda belopp med lönen,
- hvarom Kongl. bref afläts till statskontoret den 26 mars samma
år. Vid 1878 års riksdag bestämdes löneförmånerna för förste
landtmätare till lön 1,500 kronor, tjenstgöringspenningar 700 kronor
jemte ålderstillägg af 400 kronor att efter tio år lönen tillläggas,
i sammanhang hvarmed Riksdagen enligt skrifvelse den
23 maj 1878 (n:r 38), med bifall till hvad Kongl. Maj:t i fråga om
förste landtmätares pensionsrätt föreslagit, medgaf, att förste landtmätare,
som vid afskedstagandet tjenat i minst 30 år och under
sammanlagdt minst 25 år varit tjensteman vid generallandtmäterikontoret
eller storskiftes- eller afvittringslandtmätare eller vice kommission
slandtmätare, kommissionslandtmätare, andre eller förste
landtmätare egde vid uppnådda 60 lefnadsår på allmänna indragningsstaten
undfå pension till belopp af 2,500 kronor; och blef hvad
sålunda beslutits, jemlikt Kongl. bref den 7 juni samma år faststäldt.
Pensionsrätt på grund af de allmänna i Kongl. brefven den 25 juni
1818 och den 12 november 1823 meddelade föreskrifter angående
pensionering af statens civile embets- och tjenstemän tillkom icke
kommissionslandtmätare, hvilka tjenade utan lön eller annan inkomst
än hvad de för sina förrättningar af jordegare kunde förtjena.
Med afseende härå och då de fleste af desse tjenstemän
aldrig erhölle löner på stat, föreslog Kongl. Maj: t i proposition
den 25 januari 1823 Rikets Ständer, att kommissionslandtmätare,
som efter behörig tjenstgöring uppnått den för civile embetsmål!
i allmänhet till pensions erhållande bestämda ålder, skulle
förklaras berättigade att å allmänna indragningsstaten åtnjuta pension
till det belopp, som bestodes andre landtmätare. Med hufvudsakligt
bifall härtill medgåfvo Rikets Ständer enligt skrifvelse
den 23 oktober 1823 (n:r 238), att de kommissionslandtmätare,
som vid afskedstagandet uppnått den ålder, författningarna utstakade,
finge på allmänna indragningsstaten uppföras till åtnjutande
17
af pension, svarande mot den å landsstaten för ordinarie andre
landtmätare bestådda lön; och meddelades detta Rikets Ständers
beslut jemlikt Kongl. bref den 26 november 1823 vederböi-ande
till efterrättelse. Kom mission slandtmätarnes pensionsrätt blef sedermera
efter af Kongl. Maj:t derom framstäldt förslag enligt
Rikets Ständers skrifvelse den 27 febru ari 1858 (n:r 229) förhöjd
till 900 riksdaler riksmynt, bvilket till efterrättelse faststäldes
jemlikt Kongl. bref den 16 mars samma år. Pensionsrätter! för
ett begränsadt antal kommissionslandtmätare blef år 1885 ytterligare
böjd, då Riksdagen med hufvudsakligt bifall till ett af Kongl.
Maj:t i ämnet framstäldt förslag, enligt skrifvelse den 20 maj
samma år (n:r 61) medgaf dels att under förutsättning att antalet
kommissionslandtmätare för hela riket, oberäknadt dem som
vore sysselsatte vid rikets allmänna kartverk samt vid storskiftesocli
afvittringsverken, bestämdes till 120, och att, intill dess antalet
nedgått till denna siffra, ej flere än 4 årligen till kommissionslandtmätare
befordrades, finge, med ändring af då gällande
bestämmelser om kommission slandtmätares pensionsförmåner från
allmänna indragningsstaten, i stället å samma stat uppföras 48
pensioner till belopp af 1,600 kronor för hvarje att af Kongl.
Maj:t, i den mån nämnda antal pensionsrum dertill lemnade tillfälle,
vid kommissionslandtmätares afgång från landtmäteristaten
äfvensom från anställning vid ekonomiska kartverket, derest sådan
innehades, tilldelas kommissionslandtmätare, som uppnått 65
lefnadsår och tjenat minst 30 år samt under sammanräknade 25
år varit anstälde vid generallandtmäterikontoret eller vid ekonomiska
kartverket eller såsom storskiftes- eller afvittringslandtmätare,
vice kommissionslandtmätare eller kommissionslandtmätare
och af Kongl. Maj:t pröfvades hafva under förenämnda 25 år varit
verksamme såsom landtmäteritjenstemän; dels ock att dåvarande
kommissionslandtmätare skulle, sedan de uppnått 65 lefnadsår
och tjenat 30 år, ega att vid afskedstagande!., derest de
icke komme i åtnjutande af förenämnde förhöjda pensioner, uppföras
å allmänna indragningsstaten till pension af 900 kronor,
med rättighet derjemte för dem att, i den ordning de undfått nådigt
afsked, kunna i mån af äldres afgång under de för de förhöjda
pensionernas erhållande stadgade vilkor uppföras till åtnjutande
af det högre pensionsbeloppet. Med bifall härtill utfärdade
Kongl. Maj:t bref i ämnet den 12 juni 1885.
De vid storskiftes- och afvittringsverken anstälde landtmä
Tcmiomkomitén.
3
18
Landtbruksinqeniörer
vi. Jl.
tare, hvilka såsom ersättning för sin tjenstgöring åtnjöto endast
arfvoden, saknade pensionsrätt, intill dess Rikets Ständer med bifall
till en af Kongl. Maj:t derom aflåten proposition jemlikt skrifvelse
den 17 augusti 1854 (n:r 101) tillerkände derefter afskedstagande
storskiftes- och afvittringslandtmätare, som uppfylt. de i
afseende på ålders- och tjenstår m. m. för statens embets- och
tjensteman i. allmänhet stadgade pensioneringsvilkor, pension å
allmänna indragningsstaten till belopp af 600 riksdaler banko, inberäknadt
det pensionsbelopp, hvartill de såsom kommissionslandtmätare
kunde finnas berättigade. Detta Rikets Ständers beslut *
blef genom Kongl. bref den 5 september samma år vederbörande
till efterrättelse meddeladt. Sedan aflöningsförmånerna för storskiftes-
och afvittringslandtmätare blifvit förhöjda, föreslog Kongl.
Maj:t i proposition af den 23 december 1874 Riksdagen, att
äfven pensionerna måtte förhöjas samt att med afseende å dessa
tjenstemäns ansträngande och helsoförstörande tjenstgöring så
väl lefnads- som tjenståldern för pensions erhållande måtte sättas
lägre än den allmänt gällande. Med bifall till hvad Kongl.
Maj:t så i ena som andra hänseendet föreslagit, beslöt Riksdagen
enligt skrifvelse den 19 maj 1875 (n:r 30), att storskiftes- och
afvittringslandtmätare, som tjenat 30 år, deraf minst 25 år vid
storskiftes- eller afvittringsverken, skulle vid uppnådda 60 lefnadsår
vara berättigad att på allmänna indragningsstaten undfå
pension till årligt belopp af 2,000 kronor, dock att storskifteseller
afvittringslandtmätare, hvilken tillika vore kommissionslandtmätare
och i sistnämnda egenskap efter afskedstagande från storskiftes-
eller afvittringslandtmätarebefattningen qvarstode så länge,
att han jemväl såsom kommissionslandtmätare fullgjort de för
pension på allmänna indragningsstaten stadgade vilkor, finge från
denna stat åtnjuta pension endast för den af tjensterna, som berättigade
till högsta pensionsbeloppet.
Sedan 1874 års Riksdag bestämt lönebeloppen för de i statens
tjenst anstälde landtbruksingeniörer, för två undervisare i boskapsskötsel
och mejerihushållning, en undervisare i fårskötsel och ullkultur
samt för fiskeriintendenten och två fiskeriassistenter, aflät
Kongl. Maj:t den 28 januari 1876 proposition till Riksdagen
angående pensionsrätt för bemälde tjenstemän, hvarvid med afseende
derå att, hvad särskildt landtbruksingeniörerne beträffade,
deras tjenstgöring vore ytterst mödosam och ansträngande, föreslogs,
att rättigheten till pension för dem skulle inträda fem år
19
tidigare än för embete- och tjensteman i allmänhet vore bestämdt;
och medgaf Riksdagen med bifall till den Kongl. propositionen
enligt skrifvelse den 16 maj 1876 (n:r 43), attlandtbruksingeniörerne,
undervisarne i boskapsskötsel och mejerihushållning, undervisarne
i fårskötsel och ullkultur samt fiskeriintendenten och fiskeriassistenterne
skulle undfå pension å allmänna indragningsstaten efter
de grunder, som i sådant hänseende vore för civile embets- och
tjensteman i allmänhet gällande, med berättigande derjemte för
landtbruksingeniör att redan vid 60 års ålder kunna komma i
åtnjutande af sådan pension, så vida han efter minst 30 års anställning
som landtbruksstipendiat eller landtbruksingeniör befunnes
vara till helsa och • kroppskrafter så försvagad, att han icke längre
kunde sin befattning på tillfredsställande sätt utöfva; allt dock
under vilkor att samthge ifrågavarande tjenstemän skulle vara
underkastade att, när de funnes berättigade att komma i åtnjutande
af pension, kunna utan ansökning om entledigande från sin
befattning öfverflyttas å indragningsstaten, vederbörande, hvilken
det tillkomma att entledigandet meddela, obetaget att låta med
detsamma anstå, derest och så länge den pensionsberättigade
pröfvades kunna i befattningen på ett tillfredsställande sätt gagna
det allmänna och han funnes villig att i densamma qvarstå. Jemlikt
Kongl. bref den 2 juni 1876 meddelades Riksdagens omförmälda
beslut vederbörande till efterrättelse. Då landtbruksstyrelsen
enligt 1889 års Riksdags beslut inrättades, upptogs fiskeriintendenten
bland tjenstemännen derstädes; och gäller följaktligen
i fråga om hans pensionsrätt. nu mera enahanda föreskrifter, som
i sådant hänseende meddelats för tjenstemän i bemälda styrelse.
Postverkets tjenstemän voro, såsom uppförda å rikets stat, Postverket.
jemlikt förordningen den 24 januari 1778 och Kongl. brefvet
den 25 juni 1818, i samma ordning som andra civile tjenstemän
berättigade att vid 70 års ålder afgå med full lön eller såsom det
jemväl kallades, pension å allmänna indragningsstaten. Detta
stadgande tillämpades ock jemlikt åtskilliga nådiga bref, som under
åren 1823—1826 i särskilda fall aflätos, rörande posttjenstemän
beviljadt afsked mod rätt till pension från nämnda indragningsstat.
Sedan-Rikets Ständer i den vid 1828—1830 årens riksdag
faststälda statsreglering — med förklarande att från och med sistnämnda
år af postinkomsten endast 100,000 rdr specie skulle
såsom nettobehållning för statsverket påräknas — till Kongl. Maj:t
öfverlemnat att till postanstalternas förbättrande använda de utöfver
20
berörda summa och beloppet af förut erforderliga utgifter uppkommande
öfverskott å postmedlen, fann jemlikt bref den 27
mars 1830 Kong! Maj:t, som ansett det leda till ordning och
enkelhet i förvaltningen att bestämma förhållandet emellan statsverket
i allmänhet och postkassan särskild^ skäligt i sådant afseende
bland annat förordna att — jemte det 100,000 rdr skulle
af postinkomsten till statskontoret levereras — den på riksstatens
dåvarande andra hufvudtitel uppförda summa för postverkets aflöningar
och omkostnader skulle anses såsom en förslagssumma,
så att, mot det att uppkommande brist fyldes af postmedlen, besparingar
derå ej inginge bland titelns allmänna besparingar, i
följd hvaraf och då alla postverkets utgifter, i likhet med hvad
för tullverket egde rum, ''direkt påfördes inkomsten, de af statskontoret
dittills årligen upprättade stater för postverket, uti Indika
särskilda utgifter varit upptagna dels på andra hufvudtitelns besparingar
och dels på allmänna indragnings staten, derefter skulle
upphöra samt öfverpostdirektören årligen till Kongl. Maj:t inkomma
med förslag till reglering af postverkets stat för aflöningar och
pensioner in. in.
Då således med ifrågavarande Kongl. bref endast afsågs att
reglera förhållandet mellan statsverket och postkassan, medelst
öfverflyttning från statskontoret till öfverpostdirektören af befattningen
med uppgörande af postverkets stat, skedde efter samma
krets utfärdande ingen annan förändring i sättet för posttjenstemännens
pensionering än att, då de i afseende å rättigheter och
skyldigheter med hänsyn till pensions åtnjutande fortfarande ansågos
likstälda med andra å rikets stat upptagna civile tjenstemän,
postverkets tjenstemän, i den mån de i fråga om lefnadsålder
och tjenstetid uppfylt. de för pensions erhållande stadgade
vilkor, blefvo uppförda å postverkets indragnings- eller pensionsstat
för att derifrån under sin återstående lifstid åtnjuta pension
i förhållande till den innehafda lönen.
Dylikt förfaringssätt vid ifrågavarande tjenstemäns pensionering
iakttogs sedermera efter år 1830 oafbrutet under en följd af
år och bekräftades genom de Kongl. bref, som i detta afseende
tid efter annan utgflfvos. Någon rubbning härutinnan egde ej
heller rum genom bestämmelserna i den instruktion, som den 6
november 1863 utfärdades för generalpoststyrelsen, i det att i
samma instruktion uti förevarande hänseende icke förekommer
annat stadgande än — i § 36 — att postiljon, hvilken från an
-
21
tagandet som extra postiljon varit öfver 25 år anstäld i postverkets
tjenst, skalle, då lian af styrelsen frikallades från vidare
tjenstgöring, för sin återstående lifstid ega att af postmedlen på
indragningsstat tillgodonjuta ordinarie lönen, intilldess han i behörig
ordning kunde »erhålla afsked med pension, samt derefter
skilnaden emellan beloppet af denna pension och förut åtnjuten
aflöning å stat».
Sedan vid den år 1865 förrättade statsrevisionen fråga blifvit
väckt derom, att postverkets utgiftsstater, hvilka dittills pröfvats
och faststälts af Kongl. Maj:t allena, borde framläggas till pröfning
jemväl af Riksdagen, och Rikets Ständer med gillande af den
utaf revisorerne uttalade åsigt i skrifvelse den 19 juni 1866 anhållit,
att förslag till utgiftsstater för postverket måtte i sammanhang
med den öfriga statsregleringen till Riksdagen afgifvas för
att underkastas behörig pröfning och fastställelse, aflät Kongl.
Maj:t den 31 januari 1868 proposition till Riksdagen med förslag
till utgiftsstater för postverket att gälla från början af år 1869.
Jemte det Riksdagen faststälde postverkets utgiftsstater för år
1869, anhöll Riksdagen enligt skrifvelse don 13 maj 1868 angående
7 :de hufvudtiteln tillika att, enär det otvifvelaktigt skulle leda till
reda och enkelhet om postverkets pensions- och indragningsstater
blefve till nionde hufvudtiteln öfverflytta de, Kongl. Maj:t vid aflåtande
till nästföljande Riksdag af proposition om statsverkets tillstånd
och behof täcktes taga i öfvervägande, huruvida icke, sedan
grunderna för posttjenstemännens pensionering blifvit af Kongl.
Maj:t och Riksdagen faststälda, postverkets pensions- och indragningsstater
borde till riksstatens nionde liufvudtitel öfverflyttas,
så att nämnda verk för framtiden blefve från utbetalning af dylika
medel befriad t.
Då Kongl. Maj:t den 5 februari 1869 aflät proposition till
Riksdagen angående postverkets utgiftsstater för år 1870 förklarade
Kongl. Maj:t att, då ett förväntadt förslag till ny poststadga
ännu ej till Kong!. Maj:t inkommit och frågan om öfverflyttande
till nionde hufvudtiteln af postverkets pensions- och indragningsstater
icke lämpligen kunde pröfvas annat än i sammanhang med
nyssberörda poststadga, Kongl. Maj:t då icke vore i tillfälle att
för Riksdagen framlägga någon normalstat för postverket utan
endast en stat för år 1870, uti hvilken postverkets pensions- och
indragningsstater å sin dittills varande plats bibehållits.
Under år 1872 inträdde emellertid frågan om posttjeustemän -
22
nens pensionering uti ett till en viss grad nytt skede. Generalpoststyrelsen
både i skrifvelse till Kongl. Maj:t den 9 december
1871, med förslag till postverkets utgiftsstater för år 1873, såsom
vanligt å verkets pensionsstat uppfört pensioner för, bland annat,
fyra pensionsberättigade kontorsskrifvare; men förklarade Kongl.
Maj:t uti det nådiga bref, som till svar härå den 24 maj 1872 till
generalpoststyrelsen aflåta, att då bemälde fyra kontorsskrifvare
för hvilka hvardera generalpoststyrelsen å pensionsstaten uppfört
pension till belopp af 2,200 rdr, voro hvar för sig berättigade att,
efter erhållet afsked, i civilstatens pension sinrättning uppbära pension
till belopp af 400 rdr, å postverkets pensionsstat borde för
hvardera af dem endast så stor summa uppföras, att den tillsammans
med berörda pension från civilstatens pension sinrättning uppginge
till förstnämnda pensionsbelopp.
På grund af den anvisning, som sålunda af Kongl. Maj:t meddelats,
följdes sedermera i fråga om pensionering af tjenstemän
vid postanstalterna den praxis, att för dylika tjenstemän, efter
det de uppnått den ålder, som jemte stadgad tjenstetid berättigade
dem att afgå med lönens bibehållande å stat, söktes och, såvidt
de fullgjort derför stadgade vilkor, erhölls pension af civilstatens
pensionsinrättning, hvarefter fyllnad i det belopp, de bort såsom
statspension åtnjuta, tillädes dem å postverkets pensionsstat af
postmedlen, af hvilka dessutom, enligt postverkets stater, underhåll
eller pension utbetalades till otjenstbara eller pensionsberättigade
befattningshafvande, som vid afskedstagandet ej förvärfvat
sig rätt till pension från civilstatens pensionsinrättning.
Uti löneregleringskomiténs den 5 mars 1877 afgifna underdåniga
betänkande angående generalpoststyrelsen förekommer i
fråga om pensionsrätt för de vid styrelsen anstälde tjenstemän
endast den bestämmelsen, att dylik tjensteman, som uppnått sextiofem
lefnads- och minst trettiofem tjenstår, skulle, derest anstånd
med afsked ej i stadgad ordning beviljades, vara förpligtad att
med oafkortad lön såsom pension från tjensten afgå. Däremot
och oaktadt samma komités betänkande den 11 november 1875
angående statskontoret samt Kongl. kungörelsen den 19 maj 1876
angående vilkoren för åtnjutande af de från 1877 års början faststälda
nya löneförmånerna för justitiekansleren, justitierevisionsexpeditionen,
hofrättema och krigshofrätten inneliöllo uttrycklig
bestämmelse i ämnet, gafs icke någon anvisning på de medel, af
hvilka pensionerna till ifrågavarande tjenstemän skulle utgå; men
23
vid föredragning'' inför Kong!. Maj:t den 4 januari 1878 af ofvanomförmälda
betänkande, angående lönereglering för generalpoststyrelsen
anfördes af föredragande departementschefen: att sedan
1877 års Riksdag, på Kongl. Maj:ts framställning, beslutat, att civile
embets- och tjenstemän, hvilkas aflöning enligt verkstälda eller
blifvande löneregleringar vore fördelad i lön och tjenstgöringspenningar,
skulle, der ej för särskilda fall andra bestämmelser
vore eller blefve meddelade, vara berättigade att vid uppnådda
sextiofem lefnads- och minst trettiofem tjenstår vid afskedstagandet
å allmänna indragningsstaten undfå pension till lönens hela
belopp, så kunde väl, då detta allmänna stadgande sammanstäldes
med den af komitén föreslagna bestämmelsen, synas följa, att
generalpoststyrelsens tjenstemän skulle efter den nya löneregleringens
genomförande, enligt hvilken aflöningsförmånerna delades
i lön och tjenstgöringspenningar, vara berättigade till pension å
allmänna indragningsstaten; men då detta ej kunde vara åsyftadt
och ej heller syntes böra stadgas, helst postverket bland sina
stater hade en särskild pensionsstat, från hvilken utginge dels
fyllnadspensioner åt dem af postverkets pensionerade tjenstemän,
som åtnjöte pension från civilstatens pensionsinrättning, dels ock
hela pensioner till dem, som ej vore berättigade till pension från
nämnda inrättning, så föreslogs till förekommande af missförstånd
en särskild bestämmelse derom, att ifrågavarande pensioner skulle
utgå af samma medel, hvarifrån pensioner till postverkets tjenstemän
dittills utbetalats.
Sedan detta förslag blifvit af Riksdagen antaget, infördes i
Kongl. Maj:ts kungörelse af den 6 december 1878, angående
vilkoren för åtnjutande af de från 1879 års början faststälda
nya löneförmåner för generalpoststyrelsen, att tjensteman hos
styrelsen, då han uppnått sextiofem lefnads- och minst trettiofem
tjenstår, skulle vara förpligtad att med oafkortad lön såsom
pension från tjensten afgå, Kongl. Maj:t eller generalpoststyrclsen,
der det tillkom styrelsen att afskedet utfärda, dock obetaget att
låta med detsamma anstå, derest och så länge den pensionsberättigade
pröfvades kunna i tjensten på ett tillfredsställande sätt
gagna det allmänna och kunde finnas villig att i densamma qvarstå,
skolande — tillädes det i sammanhang härmed — »dylik
pension utgå af samma medel, hvarifrån pensioner till postverkets
tjenstemän hittills utbetalats».
Efter det att sedermera under åren 1879 och 1880 i fråga
24
om pension åt två hos generalpoststyrelsen anstälde tjensteman
sistberörda stadgande i öfverensstämmelse med vedertagen praxis
och enligt generalpoststyrelsens förslag tolkats så, att dessa tjenstemäns
pensioner i sin helhet uppförts å postverkets pensionsstat,
faun Kongl. Maj:t enligt nådigt bref den 24 mars 1882 vid pröfning
af enahanda utaf generalpoststyrelsen gjorda hemställan i
fråga om pension för en tredje hos styrelsen anstäld tjensteman,
hvilken, enligt hvad direktionen öfver civilstatens pensionsinrättning
uti infordradt yttrande upplyst, fullgjort vilkoren för åtnjutande
af pension från pensionsinrättningen, godt bevilja honom
afsked med rätt att, jemte den pension han egde att från civilstatens
pensfonsinrättning uppbära, under sin återstående lifstid
åtnjuta återstoden af det honom tillkommande pensionsbelopp å
postverkets pensionsstat; och förfors derefter i afseende å pensionering
af tjenstemän hos generalpoststyrelsen på det sätt, som
sålunda af Kongl Maj:t anvisats.
Uti det år 1886 Riksdagen förelagda förslaget till ny lönestat
för postförvaltare samt kontrollörer och postexpeditörer hade,
såsom vilkor för dessa tjenstemäns pensionering, på generalpoststyrelsens
hemställan af Kongl. Maj:t upptagits enahanda
bestämmelser, som i sådant afseende uti ofvanberörda Kongl.
kungörelse den 6 december 1878 meddelats, således äfven stadgandet,
att pensioner till ifrågavarande tjenstemän skulle utgå af
samma medel, hvarifrån pensioner till postverkets tjenstemän dittills
utbetalats.
I utlåtandet n:o 11, angående regleringen af utgifterna under
riksstatens sjunde hufvudtitel, yttrade Riksdagens statsutskott, beträffande
omförmälda stadgande, att detsamma borde förtydligas
på det sätt, att bestämdt angåfves, huru pensionerna till postverkets
tjenstemän skulle utgå. Posttjenstemän af alla grader vore
nemligen berättigade till pension från civilstatens pensionsinrättning,
och af postmedel utbetalades derför till dem endast så stort
pensionsbelopp, som erfordrades för att bereda dem full pension
till den å postverkets stat sist åtnjutna lönens hela belopp. Nu
vore emellertid vilkoren för erhållande af pension från civilstatens
pensionsinrättning »något olika» mot de vilkor, som gälde
föx; pension af postmedel, till följd hvaraf det kunde inträffa att,
när skyldigheten att med pension afgå ur postverkets tjenst inträdde,
pension icke kunde från civilstatens pensionsinrättning erhållas.
I detta fall måste således af postmedlen utbetalas större
25
pensionsbelopp än om posttjenstemannen kunnat bekomma så stor
pension från civilstatens pensionsinrättning, som belöpte på den
klass i nämnda inrättning, hvilken han tillhörde. Stadgandet syntes
derför böra affattas i det syfte, att dylik pension betalades af
postmedel i den mån, pensionen enligt gällande bestämmelser icke
erhölles från civilstatens pensionsinrättning.
Sedan Riksdagen beslutat i öfverensstämmelse med omförmälda
utlåtande, föreskrefs i Kongl. brefvet till generalpoststyrelsen
den 4 juni 1886 såsom vilkor för den nya lönestaten, hvilken
upptog aflöningen fördelad i lön och tjenstgöringspenningar,
bland annat, att posttjensteman, då han uppnått 65 lefnadsår
och minst 35 år varit i statens tjenst, skulle, derest anstånd med
afsked icke i föreskrifven ordning beviljades, vara förpligtad att
med oafkortad lön såsom pension från tjensten afgå, samt att
dylik pension skulle utgå af postmedel, i den mån den afskedade
icke enligt gällande bestämmelser egde erhålla pension från civilstatens
pensionsinrättning.
1 fråga om den postverkets betjente tillkommande pensionsrätt,
funnos emellertid då icke några särskilda föreskrifter meddelade,
hvarföre såväl i fråga om desse betjentes pensionsålder
som ock beträffande pensionsbeloppet dittills tillämpats de äldre
bestämmelser, på grund af Indika civile tjenstemän och betjente
vore berättigade att erhålla afsked med lönens bibehållande såsom
pension antingen vid fylda 70 år och minst 30 års oafbruten
tjenstetid eller ock vid 65 års ålder, då efter vid pass 40 års
tjenstgöring, deras sjuklighet eller försvagade helsotillstånd genom
laglig läkareattest bestyrktes.
Under framhållande häraf samt då det för posttjenstens
behöriga bestridande vore synnerligen önskvärd!, att postbetjente,
tidigare än hvad på grund af nyssberörda äldre bestämmelser
kunde ega rum, vore i tillfälle att afgå från sina sysslor med
pension, motsvarande lönebeloppet, hemstälde generalpoststyrelsen,
i skrifvelse till Kongl. Maj:t den 26 november 1888, att enahanda
bestämmelser, som enligt ofvanom förmälda nådiga bref den 4 juni
1886 i detta afseende gälde för posttjenstemän, måtte meddelas
jemväl i fråga om postverkets vaktbetjentes pensionering. Och
sedan detta förslag blifvit förelagdt Riksdagen, blef detsamma
enligt bref den 31 maj 1889 af Kongl. Maj:t bifallet.
Pension ak omiten.
4
26
Tuiherkeis Tullverkets tjenstepersonal pensioneras af tullmedlen. Genom
PrXenT Kongl. förordningen den 18 november 1836 stadgades i detta
afseende:
att, med undantag af dem, hvilka, såsom i och för tjensten
våldförde eller skadade till helsa och lemmar, och derigenom till
''tjenstgöring oförmögne, vore vid afskedet, på sätt här nedan omförmäles,
till hel pension berättigade, ingen, som icke minst i 5
år tjenat med ordinarie lön vid tullverket, skulle kunna af tullmedlen
erhålla vare sig större eller mindre pensionsförmån;
att embets- och tjenstemän vid tullverket voro under följande
vilkor till pension berättigade, nemligen:
l:o) till hel pension eller åtnjutande af hela ordinarie lönebeloppet:
de, som i och för tjensten blifvit genom yttre våld eller
andra styrkta olyckstillfälligheter skadade till lemmar och helsa
och dymedelst befunnes oförmögne till vidare tjenstgöring, samt
de, hvilka, efter redlig och trogen tjenst i sammanräknadt 30 års
tid, hunnit öfver 60 års ålder;
2:o)Mill tre fjerdedels pension: de, som antingen upphunnit 60
lefnadsår, men icke tjenat i 30 år, eller tjenat i 30 år, men icke
uppnått 60 års ålder;
3:o) till half pension: de, som före uppnådda 60 lefnadsår,
tjenat i minst 25 år, samt de, som vid en lägre ålder och efter
kortare tjenstetid vore till erforderlig tjenstgöring oförmögne,
samt tillika utmärkt sig genom skicklighet och pålitlighet; och
4:o) till en fjerdedels pension: de, som efter kortare tjenstetid
funnits till erforderlig tjenstgöring oförmögne, derest .i öfrigt icke
skäl förekommit till deras lagliga skiljande från tullverket utan
pensions förmån;
att, på sätt Kongl. Maj:ts instruktion för generaltullstyrelsen
innehölle, pensionsberättigade tjenstemän vid tullverket skulle, äfven
utan deras derom gjorda ansökning, kunna af styrelsen fattas på
pensionsstat, när de befunnes till vidare tjenstgöring oförmögne,
samt, då de innehade Kongl. fullmakt af styrelsen, hos Kongl.
Maj:t anmälas till sådan öfverflyttning.
Genom Kongl. brefvet den 14 oktober 1856 förordnades, att
generaldirektör, som uppnått 65 års ålder och varit i tjenst omkring
40 år, vore vid afskedstagandet berättigad till pension af
6,000 r:dr r:mt.
Enligt nådigt bref den 11 november 1870 förordnade Kongl.
Maj:t, i öfverensstämmelse med hvad Riksdagen enligt skrifvelse
27
den 9 maj samma år (n:r 40) för sin del beslutat, att de i Kong!,
brefvet den 18 november 1836 meddelade pensionsbestämmelser
för tullverkets tjensteman och betjente skulle fortfarande tillämpas
för den egentliga bevakningspersonalen, d. v. s. för alla dem, som
tillhörde kustbevakningen, samt för den stationära tullbevakningen
från och med roddaregraden till och med öfveruppsyningsmän,
men att deremot öfriga till tullverket hörande embets- och
tjensteman, hvilka antingen genom 1870 års stat erhållit ökad
aflöning eller efter den 11 november 1870 blifvit eller blefve i
tullverkets tjenst antagne eller befordrade, icke egde anspråk på
åtnjutande af pensionsrätt efter andra grunder i afseende å lefnad
sålder och tjenstetid, än som för rikets civile tjensteman i
allmänhet vore bestämda. För ifrågavarande tjensteinnehafvare
tillämpas bestämmelserna i ofvan omfQrmälda Kongl. bref af den
1 juni 1877.
Utgifterna för pensionering af tullverkets embets- och tjensteman
samt betjente hafva för år 1892 uppgått till 279,042 kronor.
Pensionärernas antal, som den 1 januari 1872 utgjorde 367,
uppgick den 1 januari 1892 till 422. Den 19 mars 1892 bestod
tjenstepersonalen vid tullverket af 1,275 personer, hvilka åtnjöto
en sammanlagd aflöning af 1,862,825 kronor.
Sedan konsistorierna i Upsala och Lund, enär det hvarken
för läroverken eller vetenskapen vore fördelaktigt, att en lärare
vid allt för hög ålder fortfore i sin befattning, och ej heller vore
uppmuntrande för de yngre, om dem ålderstigne läraren med bibehållande
af lönen finge afsked och hans efterträdare nödsakades
tjena utan lön, intill dess densamma kunde varda ledig, förnyat
det af läroverkskomitén i dess betänkande af den 20 december
1828 framstälda förslag, att akademiske lärare och tjensteman
skulle vid 65 års ålder och efter 30 års tjenstgöring vid något
läroverk undfå afsked med bibehållande af full lön samt extra
lön på allmänna indragningsstaten anslås efterträdaren, intill dess
den ordinarie lönen kunde blifva ledig, föreslog Kongl. Maj:t i
propositionen angående statsverkets tillstånd och behof Rikets
vid 1840—1841 årens riksdag församlade Ständer, att universitetens
lärare och tjensteman måtte berättigas att lika med
andre civile tjensteman kunna vid fylda 65 år taga afsked och
med bibehållande af lön uppföras på allmänna indragningsstaten,
men att om Rikets Ständer icke skulle vilja bifalla ett så allmänt
stadgande, rättighet åtminstone måtte medgifvas universiteten att
Universi
teten.
28
på indragningsstaten få beräkna sex professors-emeritilöner, hvaraf
fyra borde tillkomma universitetet i Lund och de tvenne öfriga
det i Upsala, hvilket sistnämnda redan egde medel till tvenne dylika
löner. Till svar härå meddelade Rikets Ständer i skrifvelse
den 29 mars 1841 (n:r 277), att Rikets Ständer bifallit det
senare alternativet och i följd deraf å allmänna indragningsstaten
uppfört sex professors-emeritilöner, hvardera å 1,600 riksdaler
banko, deraf fyra för universitetet i Lund och två för universitetet
i Upsala. Detta Rikets Ständers beslut meddelades vederbörande
till efterrättelse jemlikt Kongl. brefvet den 25 januari 1841.
Ifrågavarande emeritilöner höjdes jemlikt Rikets Ständers
skrivelser till Kongl. Maj:t den 25 oktober 1854 (n:r 162) till
2,000 riksdaler banko och den 27 februari 1858 (n:r 229) till 4,000
riksdaler riksmynt och blefvo dessa beslut till efterrättelse faststälda,
det förra jemlikt Kongl. brefvet den 14 november 1854
och det senare jemlikt Kongl. brefvet den 16 mars 1858.
I underdånigt memorial den 5 december 1872 hade kanslersembetet
för rikets båda universitet gjort framställning derom, att
universitetens professorer och adjunkter äfvensom vid hvartdera
universitetet bibliotekarien och räntmästaren måtte förklaras berättigade
att, om de efter uppnådda 65 lefnadsår gjorde ansökan om
afsked, varda för åtnjutande af pension å allmänna indragningsstaten
uppförde, hvarjemte kanslersembetet, för den händelse
Kongl. Maj:t icke skulle finna skäl gilla detta förslag, hemstäldc,
att proposition måtte till Riksdagen aflåtas om beviljande
för hvartdera universitetet af åtminstone två nya emeritilöner
för professorer till belopp af 4,500 riksdaler riksmynt hvardera
samt af en emeritilön för adjunkter till belopp af 2,500 riksdaler.
Vid pröfning af denna framställning fann Kongl. Maj:t,
då förslag, som ännu vore på pröfning beroende, blifvit framstäldt
om upphörande af pensionering å allmänna indragningsstaten
för de civile embetsmän, hvilka dertill vore berättigade, den af
kanslersembetet gjorda framställningen, i hvad den afsåge pensionering
från allmänna indragsstaten, böra förfalla, men föreslog i
den till 1873 års Riksdag aflåtna propositionen angående statsverkets
tillstånd och behof, att för hvartdera universitetet ytterligare två
nya emeritilöner å hvar för sig 4,500 riksdaler måtte å allmänna
indragningsstaten uppföras att i män af behof disponeras för beredande
af pensioner åt de vid universiteten då anstälde ordinarie
professorer. Inom Riksdagen hade emellertid förslag blifvit väckt
29
om universitetslärares pensionering, och då do skäl, som legat till
grund för representationens medgifvande af pensionsrätt för lärarne
vid rikets elementarläroverk, vid gymnastiska centralinstitutet och
vid karolinska mediko-kirurgiska institutet, lika kraftigt talade för
tilldelande af enahanda förmån åt universitetslärame, medgaf Riksdagen
enligt skrifvelse till Kongl. Maj:t den 21 maj 1873 (n:r 53)
för sin del, att universitetens professorer och adjunkter samt bibliotekarie
och räntmästare vid hvartdera universitetet skulle vara
berättigade att, om de efter uppnådda 65 lefnadsår gjorde ansökan
om afsked, å allmänna indragningsstaten uppföras till åtnjutande
af pension för professor, bibliotekarie och räntmästare af 4,500
riksdaler samt för adjunkt af 2,500 riksdaler, hvaremot de anslag
till emeritilöner, som från statsverket till universiteten utginge,
borde vid inträffande ledighet upphöra. Detta Riksdagens beslut
faststäldes till efterrättelse jemlikt Kongl. brefvet den 6 juni
1873. Jemväl åt vice bibliotekarier vid universiteten medgafs
sedermera jemlikt Riksdagens skrifvelse den 16 maj 1876 (n:r 43)
under enahanda vilkor pensionsrätt till belopp af 2,500 kronor.
Sedan löneförmånerna för universitetens sekreterare och kamrerare
blifvit delade i lön och tjenstgöringspenningar, tillerkändes jemlikt
nyssnämnda skrifvelse bemälde tjenstemän rätt att eldigt de för
civile tjenstemän i allmänhet stadgade grunder i afseende å lefnads-
och tjensteålder m. m. undfå pension å allmänna indragningsstaten
till belopp, motsvarande deras fasta löner. Dessa
Riksdagens beslut faststäldes jemlikt Kongl. brefvet den 2 juni 1876.
Enär det vore tvifvelaktigt, huruvida på grund af redan gifna
författningar lärarne vid karolinska mediko-kirurgiska institutet
vore berättigade att efter tillryggaläggandet af vissa lefnads- och
tjenstår blifva till pension å allmänna indragningsstaten uppförde,
föreslog Kongl. Maj:t i proposition den 13 mars 1863 Rikets
Ständer att uttryckligen förklara, det skulle professorerne vid
nämnda institut och öfrige med lön å institutets stat uppförde
lärare vara berättigade till pension å rikets allmänna indragningsstat
i den ordning och efter de grunder, som för civile embetsoch
tjenstemän vore i allmänhet gällande. Denna framställning
bifölls af Rikets Ständer enligt skrifvelse den 28 november samma
år (n:r 186) och meddelades jemlikt Kongl. brefvet den 11 nästföljande
december till efterrättelse.
Uppå derom af Kongl. Maj:t gjord framställning medgaf
Riksdagen eldigt ofvanberörda skrifvelse den 16 maj 1876 (n:r43),
Karolinska
medikokirurgiska
,
institutet.
30
Gymnastiska
centralinstitutet.
Allm. läroverken.
att professorer, extra ordinarie professorer och adjunkter vid karolinska
institutet finge efter uppnådda 65 lefnadsår vid afskedstagandet
ur tjensten å allmänna indragningsstaten åtnjuta pension
till belopp af 4,500 kronor för ordinarie professorer samt 2,500
kronor för extra ordinarie professorer och adjunkter; och blef
detta Riksdagens beslut jemlikt ofvannämnda Kongl. bref den 2
juni 1876 till efterrättelse vederbörande meddeladt. Pensionsrätt,
lika med den, som sålunda tillkommer professorer vid karolinska
institutet, är ock jemlikt Riksdagens skrifvelse den 16 maj 1886
(n:r 46) och Kongl. brefvet den 4 juni samma år tillerkänd innebafvaren
af den på grund af gåfvobref af f. d. provinsialläkaren
Bottiger upprättade professur vid institutet.
Jemlikt Rikets Ständers skrifvelse den 27 februari 1858
(n:r 229) och Kongl. brefvet den 16 mars samma år medgafs, att
gymnastiklärare, Indika antingen vid gymnastiska centralinstitutet
eller vid elementarläroverk oförvitligen tjenstgjort i 30 år och
uppnått 60 års ålder, skulle vara berättigade att uppföras på allmänna
indragningsstaten med sin fulla lön såsom pension. I
den till 1879 års Riksdag aflåtna propositionen angående statsverkets
tillstånd och behof framlade Kongl. Maj:t förslag till lönereglering
för gymnastiska centralinstitutet, enligt hvilket förslag
aflöningsförmånerna voro delade i lön och tjenstgöringspenningar;
och inhemtas af det dervid fogade statsrådsprotokoll öfver ecklesiastikärenden
att, då lärarne vid institutet på sätt här ofvan är anfördt
redan år 1858 erhållit pensionsrätt, någon framställning
derom icke ansågs erforderlig. Då Riksdagen vid pröfning af
löneregleringsfrågan icke gjort någon erinran mot nyssberörda
uttalande, måste de år 1858 meddelade bestämmelser angående
pensionsrätt fortfarande ega tillämpning, oaktadt aflöningsförmånerna
i den af Riksdagen enligt skrifvelse den 19 maj 1879 (n:r47)
faststälda stat delats i lön och tjenstgöringspenningar.
Med afseende å vigten både för skolan och kyrkan deraf att
lifsbergning bereddes åldrade skollärare, utan att de behöfde
söka sin tillflykt till presterliga lägenheter, hade så väl den år
1828 församlade läroverkskomitén som 1832 års skolrevision tillstyrkt,
att afskedade lärare vid elementarläroverken uppfördes på
allmänna indragningsstaten. Då detta förslag ej vann framgång,
hemstälde 1843 års revision om beviljande af ett statsanslag så
tillräckligt, att åtminstone en emeritilön i högsta läraregraden vid
gymnasier och skolor kunde för hvarje stift, när behof deraf
31
gjordes eller egna emeritifonder antingen alldeles saknades eller
vore otillräckliga, deraf erhållas. I anledning häraf föreslog
Kongl. Maj:t Rikets åren 1844 och 1845 församlade Ständer att
till Kongl. Maj:ts disposition för detta behof anslå ett belopp af
12,480 riksdaler banko årligen; och blef jemlikt skrifvelsen den
8 februari 1845 med bifall härtill nyssnämnda summa uppförd å
elementarläroverkens stat att af Kongl. Maj:t disponeras till emeritilöner
för gymnast- och skollärare inom rikets stift och Stockholms
stad.
I fråga om vilkoren för åtnjutande af emeritilön föreskrefs
i Kongl. stadgan för elementarläroverken den 14 augusti 1856
§ 78, att lärare vore vid fylda 60 lefnadsår, sedan han 35 år
varit i allmän tjenst och deraf minst 30 år vid elementarläroverk
anstäld, berättigad till afsked med åtnjutande af emeritilön
samt att, om tillgång till sådan lön saknades, han egde behålla
3/4 af den lön, han vid afskedstagandet innehade, och efterträdaren
i tjensten finge uppbära blott eu fjerdedel.
Vid 1856—1858 årens riksdag väcktes motion om pensionsrätt
för lärare vid elementarläroverken. Vid pröfning af denna fråga
funno Rikets Ständer det vara obestridligt, att lärarekallet, likasom
det onekligen vore ett af de mest maktpåliggande bland allmänna
befattningar, äfven i högre grad än de flesta andra tjenster toge
såväl själs- som kroppskrafter i anspråk, hvadan Rikets Ständer
visserligen i följd häraf ansåge önskvärdt, om lärarne vid rikets
elementarläroverk kunde vid en tidigare ålder än den för tjenstemän
i allmänhet föreskrift^ komma i åtnjutande af tillräckliga
pensioner, på det de ej måtte tvingas att med denna ansvarsfulla
verksamhet fortfara längre än förmåga och krafter medgåfve; men
då Rikets Ständer på grund af då rådande förhållanden funno det
vara mindre vigtigt om frågan rörande lärarnes pensionsrätt ej
erhölle en fullt tillfredsställande lösning under då pågående riksmöte,
ansågo Rikets Ständer något annat stadgande i detta hänseende
då icke erfordras, än att lärare vid elementarläroverken tillförsäkrades
enahanda rättighet till pension, som tillkomme civile embetsed!
tjenstemän. Rikets Ständer beslöto derför enligt skrifvelse till
Kongl. Maj:t den 27 februari 1858 (n:r 229), dels att lärare vid
rikets elementarläroverk derefter skulle, såvida de ej innehade
prebende eller annan presterlig lägenhet komma i åtnjutande af
enahanda rättighet till pension å allmänna indragningsstaten, som
enligt gällande författningar tillkomme civile embete- och tjenste
-
32
Tekniska
högskolan,
Tekniska
elementarskolorna
och chalmerska
slöjdskolan.
Rätts
kemisten.
män; dels ock att något anslag till emeritilöner vid elementarläroverken
ej vidare skulle å riksstaten uppföras.
I nyss omförmälda skrit velse anmälde, såsom här ofvan vid
redogörelsen för gymnastiska centralinstitutet redan är omnämndt,
Rikets Ständer tillika sitt beslut, att gymnastiklärare, hvilken antingen
vid gymnastiska centralinstitutet eller vid elementarläroverk
oförvitligen tjenstgjort i 30 år och uppnått 60 års ålder, skulle
vara berättigad att uppföras å allmänna indragningsstaten med
sin fulla lön såsom pension. Jemlikt Kongl. bref den 16 mars
1858 bifölls hvad Rikets Ständer sålunda beslutat.
Sedermera medgåfvo Rikets åren 1862 och 1863 församlade
Ständer enligt skrifvelse den 28 november sistnämnda år (n:r 186),
att jemväl de lektorer vid elementarläroverken, hvilka innehade
prebende eller annan presterlig lägenhet, skulle, då de i öfrigt
uPPfylde de för pensionsrätt för civile tjenstemän i allmänhet
gällande bestämmelser, vid afskedstagande! vara berättigade till
enahanda pensioner å allmänna indragningsstaten, som tillkomme
öfrige lärare, hvilka åtnjöte kontanta löner. Hvad Rikets Ständer
sålunda beslutat blef jemlikt bref den 11 december 1863 af Kongl.
Maj:t godkändt.
Sedan vid 1876 års riksdag ny lönestat blifvit faststäld för
teknologiska institutet, hvarvid aflöningsförmånerna fördelats i lön
och tjenstgöringspenningar, tillerkände Riksdagen enligt skrifvelse
den 16 maj 1876 (n:r 43) professorer och lektorer vid institutet
rätt att efter uppnådd ålder af 65 år och, hvad lektorerne beträffade,
20 års tjenstgöring vid institutet, vid afskedstagandet uppbära
pension å allmänna indragningsstaten med de belopp, hvartill
deras fasta löner uppginge, och blef detta beslut jemlikt ofvan
åberopade Kongl. bref den 2 juni samma år till efterrättelse faststäldt.
Lektorerne vid de tekniska elementarskolorna hafva jemlikt
nyss åberopade riksdagsskrivelse och Kongl. bref tillerkänts rätt
till pension å allmänna indragningsstuten enligt de grunder, som
för sådan rättighets åtnjutande gälla för lektorer vid de allmänna
läroverken. Enahanda pensionsrätt är ock tillerkänd lektorerne
vid chalmerska slöjdskolan i Göteborg enligt Riksdagens skrifvelse
den 18 maj 1877 (n:r 51) och Kongl. bref den 1 juni
samma år.
Sedan vid 1875 års riksdag å dåvarande sundhetskoUegii stat
uppförts 4,500 kronor till lön för en rättskemist, beviljade i öf
-
33
verensstämmelse med af Kong!. Maj:t derom framstäldt förslag
1878 års Riksdag enligt skrifvelse den 14 maj samma år (n:r 37)
till tj enstgöringspenningar åt rättskemisten att till vikarie afstås,
i de fall Kongl. Maj:t kunde komma att närmare bestämma, en
tillökning i anslaget till medicinalstyrelsen med 1,500 kronor under
vilkor att rättskemisten deraf använde 1,000 kronor till aflöning
åt ett biträde vid de rättskemiska undersökningarnas utförande.
Den ändring i afseende å rättskemistens aflöningsförmåner,
som sålunda vidtagits, synes medföra att, under det bär ofvan
åberopade äldre stadganden angående pensionsrätt varit å honom
tillämpliga, så länge aflöningen bestod uteslutande af lön, omförmälda
Kongl. bref den 1 juni 1877 bör tillämpas, sedan rättskemistens
aflöning består af både lön och tjenstgöringspenningar.
Pensionsbeloppet utgör i ena fallet 3,600 kronor och i det andra
4,500 kronor.
De för civile embets- och tjensteman i allmänhet gällande
föreskrifter angående pensionsrätt gälde äfven för provinsialläkare,
intill dess Kongl. Maj:t med afseende ej mindre å desse tjenstemäns
ansträngande tjenstgöring och det men deras helsa och krafter
derunder måste lida än ock å vigten för det allmänna att provinsialläkarebefattningarna
uppehölles af fullt tjenstbar a personer
föreslog 1878 års Riksdag, att provinsialläkarne måtte berättigas
att vid fylda 60 år och efter 30 års tjenstgöring i statens tjenst
derifrån afgå med pension å allmänna indragningsstaten till samma
belopp som lönen, hvilken vid nämnda riksdag höjdes till 2,000
kronor med rättighet till ett ålderstillägg af 500 kronor efter 10
års tjenstgöring; och blef Kongl. Maj:ts framställning af Riksdagen
bifallen enligt skrifvelse den 23 maj 1878 (n:r 38). Kongl. Maj:ts
bref i ämnet meddelades den 31 maj och offentliggjordes genom
medicinalstyrelsens kungörelse den 14 juni samma år.
Frågan om provinsialläkarnes pensionsrätt förekom ånyo vid
1884 års riksdag. I ett vid Kong]. Maj:ts till Riksdagen aflåtna
proposition angående statsverkets tillstånd och behof fogadt
statsrådsprotokoll af den 21 december 1883 anfördes bland annat,
att, en förhöjning af pensionsbeloppen vore af behofvet påkalladt
och af billig hänsyn till provinsialläkarens ansvarsfulla och ansträngande
kall önskvärd!; att om provinsialläkarens jemförelsevis
låga aflöning af staten hade sin naturliga förklaring deruti, att
han jemte det han utförde vissa offentliga värf tillika vore en yrkesidkare,
som genom utöfvande af sitt kall i regeln hade icke
Pemiomkomitén. 5
Provinsial
läkare.
34
obetydliga inkomster, så vore det obilligt att, då åldern och dermed
behofvet af hvila inträdde, pensionens belopp skulle röna
inverkan af den låga lönen. Dertill komme, att äfven läkarevården
i distrikten lede af den låga pensioneringen, i det mången
provinsialläkare, som såge sig ur stånd att lefva på den låga pensionen
allena, nödgades äfven efter uppnådd pensionsålder och
med sjunkande krafter tjena qvar för att genom praktiken erhålla
ett nödvändigt tillskott till sitt underhåll. På dessa skäl föreslog
Kongl. Maj: t Riksdagen medgifva provinsialläkare rätt att vid fylda
60 år och efter f BO års tjenstgöring i statens tjenst afgå derifrån
med pension å allmänna indragningsstaten- till belopp af 4,000
kronor. I sin den 13 maj 1884 (n:r 52) aflåtna skrifvelse angående
utgifterna under riksstatens nionde hufvudtitel anmälde Riksdagen
sitt beslut, att provinsialläkare skulle ega att vid fylda 60
år och efter 25 års tjenstgöring i statens tjenst, af hvilka 20 år
såsom provinsialläkare, afgå med pension å allmänna indragningsstaten
till belopp af 4,000 kronor. Detta Riksdagens beslut meddelades
vederbörande till efterrättelse genom Kongl. bref den 10
juli samma år.
Sedermera blef jemlikt Riksdagens skrifvelse den 20 maj
1890 (n:r 86) och Kongl. kungörelsen den 31 påföljande oktober
föreskrifvet, att provinsialläkare skall, då han uppnått den lefnads-
och tjensteålder, som enligt hvad nyss är nämndt för honom
medför rättighet till pension, vid afskedstagandet vara förpligtad
att från tjensten afgå, Kongl. Maj:t likväl obetaget att
låta med afskedet anstå, derest och så länge den pensionsberättigade
pröfvades kunna i tjensten på ett tillfredsställande sätt gagna
det allmänna och vore villig att i densamma qvarstå.
hammar. I sammanhang med framläggande af nya aflöningsstater för
skeunder- barnmorskeundervisningsanstalterna i Stockholm och Göteborganstöt-
vid 1879 års riksdag föreslog Kongl. Maj:t, att de vid berörda
tema. undervisningsanstalter anstälde tvenne barnmorskelärare, hvilka
enligt den nya staten egde uppbära lön, skulle, i likhet med hvad
för professorerna vid karolinska institutet vore medgifvet, ega rätt
• till pension. Sedan Kongl. Maj:ts förslag härutinnan blifvit af
Riksdagen enligt skrifvelse den 19 maj 1879 (n:r 48) bifallet,
blef genom Kongl. brefvet den 20 juni samma år föreskrifvet, att
barnmorskelärarne vid dessa undervisningsanstalter skulle vara
berättigade att, då de uppnått 65 års ålder, efter afskedstagandet
35
från tjensten uppbära pension å allmänna indragningsstaten med
det belopp, hvartill lönen uppgår.
I sammanhang med frågan om lönereglering för veterinär- veterinärinstitutet,
föreslog Kong!. Maj:t i propositionen angående stats- ,nsMutetverkets
tillstånd och behof 1879 års Riksdag att medgifva professorerne
och lektorn vid veterinärinstitutet rätt att, då de
uppnått 65 års ålder och, hvad lektorn beträffade, då _ han i
20 år tjenstgjort vid institutet, efter afskedstagandet från tjensten
uppbära pension å allmänna indragningsstaten med det belopp,
hvartill lönen uppginge; och biföll Riksdagen enligt skrifvelse
den 19 maj 1879 (n:r 48) hvad Kongl. Maj:t sålunda föreslagit,
hvilket Riksdagens beslut genom Kongl. brefVet den 20 juni 1879
meddelades vederbörande till efterrättelse.
Uppå akademiens för de fria konsterna i förening med frå- Akademien
gan om lönereglering för lärarne vid akademiens läroverk gjorda
framställning, att utväg måtte beredas för de gamle och tröttade
lärarne vid statens under akademiens inseende stälda läroverk
att draga sig tillbaka för att lemna plats åt yngre krafter, hade
Kongl. Maj:t i sammanhang med framläggande för 1878 års Riksdag
af förslag till ny reglering af akademiens stat, hvarvid aflöningsförmånerna,
hvilka dittills utgått såsom arvoden, fördelats i
lön och tjenstgöringspenningar, hemstält, att lärarne vid akademiens
läroverk måtte, i likhet med hvad för professorer vid universiteten
och tekniska högskolan vore medgifvet, ega rätt att,
då de uppnått 65 års ålder, efter afskedstagandet från tjensten
uppbära pension å allmänna indragningsstaten med det belopp,
hvartill lönen uppginge. Detta Kongl. Maj:ts förslag blef af Riksdagen
jemlikt skrifvelse den 23 maj 1878 (n:r 38) bifallet och
genom Kongl. brefvet den 31 i samma månad vederbörande till
efterrättelse meddeladt,.
Uti proposition till 1877 års Riksdag framlade Kongl. Maj:t Mutikaiiförslag
till ny lönereglering för musikaliska akademien och det ,lca^dt''
under dess inseende stälda konservatoriet, hvaruti iakttogs grundsatsen
om lönebeloppens fördelning i lön och tjenstgöringspenningar;
och blef hvad Kongl. Maj:t sålunda föreslagit af Riksdagen
bifallet. Deremot hade icke i förening med löneregleringen
väckts fråga om särskild pensiönsrätt för akademiens tjensteman
och de vid dess konservatorium anstälde lärare.
Sedan emellertid musikaliska akademien i underdånig skrifvelse
den 29 september 1882, med förmälan, att de i Kongl. bref
-
36
Nyare löneregleringar
m. m.
vet den 1 juni 1877 meddelade bestämmelser angående pensionsrätt,
i hvad de afsåge den tjenstgöringstid, som blifvit föreskrifven
för åtnjutande af pension, syntes, hvad anginge såväl lärare som
tjenstemän vid musikaliska akademien och musikkonservatorium,
vara utsträckta utöfver hvad lämpligt vore, anhållit, det Kongl.
Maj:t täcktes föreslå Riksdagen, att lärarne vid musikkonservatorium
och direktören för läroverket måtte ega rätt att, då de uppnått
60 års ålder, efter afskedstagandet från tjensten uppbära pension
å allmänna indragningsstaten med det belopp, hvartill lönen
uppginge, samt att åt öfrige tjenstemän vid akademien måtte medgifvas
samma pensionsrätt vid 65 års ålder och efter minst 25
tjenstår, fann Kongl. Maj:t, som delade akademiens åsigter om
den synnerliga vigten och billigheten af mindre stränga pensionsvilkor
för lärarne vid det under akademiens inseende stälda konservatorium
och för direktören för samma läroverk, för godt att
i proposition till 1884 års. Riksdag föreslå, att lärarne vid musikaliska
akademiens konservatorium och direktören för samma läroverk
måtte, då de uppnått 60 lefnads- och minst 20 tjenstår, efter
afskedstagandet från tjensten ega att under sin återstående lifstid
uppbära pension å allmänna indragningsstaten med det belopp,
hvartill lönen uppginge. Detta förslag blef af Riksdagen jemlikt
skrifvelse den 13 maj 1884 (n:r 52) godkändt och af Kongl. Maj:t
till efterrättelse meddeladt genom bref den 10 juli samma år.
Beträffande musikaliska akademiens tjenstemäns pensionsrätt gälla
de i Kongl. brefvet den 1 juni 1877 meddelade föreskrifter.
Med tillämpning af den enligt hvad ofvan är nämndt antagna
grundsatsen i afseende på aflöningens fördelning i lön och tjenstgöringspenningar
hafva från och med år 1876 de flesta civila
verk och stater efter hand reglerats. I allmänhet hafva ett eller
flere ålderstillägg till aflöningen medgifvits. Dessa hafva i de
flesta fall tillagts lönen, stundom fördelats på lönen och tjenstgöringspenningarne,
stundom åter i sin helhet tillagts dessa senare.
Förhållandet mellan lönen och tjenstgöringspenningarne är
ock mycket vexlande, och åberopar komitén i afseende härå de
uppgifter, som innefattas i en vid detta betänkande fogad tabell
innefattande jemförelse mellan nu bestämda och de på grund af
komiténs förslag beräknade pensioner för ordinarie innehafvare af
de. vid 1893 års början befintliga civila tjenstebefattningar, för
hvilka lön är uppförd å stat, som blifvit af Kongl. Maj:t och
Riksdagen faststäld.
/
37
Med iakttagande af aflöningens fördelning i lön och tjenstgöringspenningar
hafva löneregleringar egt ram:
vid 1876 års riksdag för justitiekansler en, justitierevisionsexpeditionen,
svea och göta liofrätter samt hofrätten öfver Skåne och
Blekinge, krigshofrätten, statskontoret, mynt- och kontrollverken, flertalet
af universitetens lärare och tjensteman, undantagandes skytteanska
professorn vid Upsala universitet samt professorer och
adjunkter inom den teologiska fakulteten vid Lunds universitet,
professorer, e. o. professorer och adjunkter vid karolinska medikokirurgiska
institutet, föreståndare, professorer och lektorer vid
tekniska högskolan, föreståndaren (professorn) för meteorologiska
centralanstalten, intendenterna vid naturhistoriska riksmuseum samt
för sekreteraren (riksantiqvarien) och amanuenserna vid vitterhetshistorie-
och antiqvitetsakademien; vid 1877 års riksdag: för fångvårdsstyrelsen,
marinförvaltningen, riksarkivet, Kongl. biblioteket,
medicinalstyrelsen, extra ordinarie professorer vid universiteten samt
för musikaliska akademien; vid 1878 års riksdag: för statsdepartementens
expeditioner, justitiekanslersexpeditionen, landtmäteristyrelsen,
generalpoststyrelsen, generaltullstyrelsen, högsta domstolens vaktmästare,
för tjensteman och betjente vid landsstaten utom räntmästare
och häradsskrifvare, slöjdskolan i Stockholm och akademien för de
fria konsterna samt för förste landtmätare, hvarjemte anvisades
till rättskemisten utöfver honom tillkommande lön 1,500 kronor
såsom tjenstgöringspenningar, under vilkor att rättskemisten deraf
använde 1,000 kronor till aflöning åt ett biträde vid de rättskemiska
undersökningarnes utförande; vid 1879 års riksdag: för
statistiska centralbyrån, kammarkollegium, kammarrätten, öfverintendentsembetet,
gymnastiska centralinstitutet, barnmorskeundervisningsanstalterna
i Stockholm och Göteborg samt veterinärinstitutet i Stockholm;
vid 1880 års riksdag: för arméförvaltningen, nationalmuseum,
under ståthållaren, öfver ståthällar eembetets kansli samt häradsskrifvarne;
vid 1881 års riksdag: för farmaceutiska institutet; vid 1882
års riksdag: för en del af bevakning spersonalen (fanjunkare, underofficerare,
konstaplar, fånggevaldiger) vid fångvårdsanstalterna, vägoch
vattenbyggnadsstyrelsen och domänstyrelsen; vid 1883 års riksdag:
för landträntmästare; vid 1884 års riksdag: för kontroll- och
justering sbyrån under finansdepartementet; vid 1885 års riksdag:
för bergmästare samt för läkare och andre tjenstemän vid rikets
hospital; vid 1886 års riksdag: för läkare och tjenstemän vid Kristinehamns
hospital i likhet med bestämmelserna för de öfriga hospi
-
38
Sammanfattning
af
gällande
bestämmelser
ang.
pensionsrätt.
talen i riket; vid 1888 års riksdag: för föreståndaren vid veterinärinrättningen
i Skara och direktören vid institutet för blinda; vid
1889 års riksdag: för landtbruksstyr elsen och skog sstaten; vid 1890
års riksdag: för embets- och tjensteman vid en 6-te division i svea
hofrätt samt för föreståndare och lärare i navigation vid navigationsskolorna
i riket; vid 1891 års riksdag: för kommerskollegium
samt för lektorer och adjunkter vid landtbruksinstitutet d Ultuna;
vid 1892 års riksdag: för skogsinstitutet.
Här bör ock aumärkas, att, enligt Kongl. kungörelsen den 24
november 1876 och Kongl. cirkuläret den 22 juni 1877 angående
ny pensionsreglering för armén, löntagare vid flottan och armén,
som i minst 3 år lidit af lamhet, blindhet eller vansinne, skulle,
efter det genom föregående undersökning blifvit vederbörligen utredt,
att anledning ej förefunnes att han kunde återvinna tjenstbarhet,
få utan egen ansökning från tjensten skiljas mot åtnjutande
af pension till belopp motsvarande pension från vederbörlig
kassa jemte fyllnadspension.
Med afseende å de särskilda förhållanden, som eg a rum i
fråga dels om tjensteinnehafvares pensionering från civilstatens
pensionsinrättning dels om tjenstemännens vid telegrafverkets
pensionering, dels ock om ministerstatens pensionering lemnar
komitén härefter särskilda redogörelser i dessa ämnen.
Utöfver hvad här ofvan åberopade Kongl. bref den 1 juni
1877 innehåller angående rätt för tjensteinnehafvare att vid uppnådd
viss lefnads- och tjenstålder afgå med pension, hafva i
sammanhang med bär ofvan omförmälda löneregleringar i de flesta
fall föreskrifter meddelats om skyldighet för tjensteinnehafvare
att vid uppnådd pensionsålder från tjensten afgå. I andra
fall åter hafva några särskilda föreskrifter, utöfver hvad ofvannämnda
Kongl. bref innehåller, icke vid löneregleringarna meddelats,
och frågan om tjensteinnehafvarnes pensionsrätt är bär beroende
af huruvida de äro att anse såsom civile tjenstemän eller
icke.
För vinnande af öfversigt öfver gällande bestämmelser i fråga
om pensionsrätt samt skyldighet att vid viss ålder afgå från embete
eller tjenst meddelas här följande sammanfattning:
l:o) Berättigade att taga afsked med rätt till pension vid uppnådda
vare sig 70 lefnadsår och minst 30 års oafbruten
tjenstetid eller 65 lefnads- och vid pass 40 tjenstår, i
39
senare fallet så vida tjensteinnehaf varens sjuklighet eller
försvagade helsotillstånd är styrkt:
statsråd, justitieråd, fångvårdens å ordinarie stat uppförda tjensteman
(utom en del af bevakningspersonalen), öfverståthållaren, länsveterinärer,
tjenstemän vid stuteristaten, tullverkets tjensteman
med undantag af dem, som tillhöra den egentliga bevakningspersonalen,
ämneslärare vid de allmänna läroverken, lektorer vid de
tekniska elementarskolorna och chalmerska slöjdskolan samt landtbruksakademiens
tjenstemän;
2:o) Berättigade och förpligtade att taga afsked med rätt till
pension, så snart de under l:o angifna vilkor äro uppfylda:
undervisare i boskapsskötsel och mejerihushållning, undervisare i
fårskötsel och ullkultur samt fiskeriassistenter;
3:o) Berättigade och förpligtade att afgå med rätt till pension
vid uppnådda vare sig 70 lefnadsår och minst 30 åi-s
oafbruten tjenstetid eller 60 lefnads- och minst 30 tjenstår,
i senare fallet så vida tjensteinnehafvarens sjuklighet
eller försvagade helsotillstånd är styrkt:
landtbruksingeniörer;
4:o) Berättigade att vid 65 års ålder efter minst 35 års tjenstetid
taga afsked med pension samt tillika förpligtade att
vid 70 års ålder afgå, vare sig den för erhållande af pension
bestämda tjenstålder är uppnådd eller icke:
presidenter och ledamöter i hofrätterna och kammarrätten samt
ledamot i krigshofrätten äfvensom häradshöfdingar;
5:o) Berättigade att vid viss lefnads- och tjenstålder afgå med
pension utan särskild förpligtelse att vid uppnådd pensionsålder
taga afsked:
a) vid 65 lefnads- och minst 35 tjenstår: landshöfdingar samt
tjenstemän vid landsstaten, underståthållaren samt tjenstemän vid
öfverståthållareembetets kansli, sekreterare och kamrerare vid universiteten,
lärare vid farmaceutiska institutet, föreståndaren vid
veterinärinrättningen i Skara, läkare och sysslomiin vid hospitalen,
föreståndaren för statens meteorologiska centralanstalt, intendenter
vid naturhistoriska riksmuseum, riksantiqvarien och amanuenser
vid vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademien, direktören
vid institutet för blinda samt musikaliska akademiens tjenstemän;
b) vid 65 lefnads- och 30 tjenstår: kommissionslandtmätare;
c) vid 65 lefnads- och 20 tjenstår: lektorer vid tekniska högskolan
och veterinärinstitutet;
40
d) vid 60 lefnads- och 30 tjenstår: förste landtmätare, storskiftes-
och afvittringslandtmätare, samt gymnastiklärare vid gymnastiska
centralinstitutet och de allmänna läroverken;
e) vid 60 lefnads- och 20 tjenstår: direktör och lärare vid
musikaliska akademiens konservatorium;
6:o) Berättigade att vid uppnådda 65 lefnadsår afgå med pension
oberoende af antalet tjenstår och utan särskild förpligtelse
att vid viss ålder taga afsked:
professorer, adjunkter, bibliotekarier, vice bibliotekarier och räntmästare
vid universiteten, professorer, e. o. professorer och adjunkter
vid karolinska mediko- kirurgiska institutet, professorer vid
tekniska högskolan och veterinärinstitutet, lärare vid barnmorskeundervisningsanstalterna
samt vid akademiens för de fria konsterna
läroverk;
7:o) Berättigade och förpligtade att vid viss lefnadsålder och
efter visst antal tjenstår taga afsked med rätt till pension,
Kongl. Maj:t eller den embetsmyndighet, som eger
afskedet utfärda, dock obetaget att låta dermed anstå,
derest och så länge den pensionsberättigade pröfvas kunna
i tjensten på ett tillfredsställande sätt gagna det allmänna
och kan finnas villig att i tjensten qvarstå:
a) vid 65 lefnads- och 35 tjenstår: justitiekanslern samt tjenstemän
och betjente vid justitiekanslersexpeditionen, tjenstemän
och betjente vid hofrätterna, krigshofrätten, kammarrätten och
landtbruksstyrelsen; embets- och tjenstemän samt betjente vid
justitierevisionsexpeditionen samt statsdepartementens expeditioner
med undantag för expeditionscheferna, vid fångvårdsstyrelsen,
arméförvaltningen, kommerskollegium, statistiska centralbyrån,
landtmäteristyrelsen, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, kammarkollegium,
statskontoret, mynt- och kontrollverken, generalpoststyrelsen
och poststaten, telegrafstyrelsen, generaltullstyrelsen
samt tjensteinnehafvare vid tullverket med undantag af bevakningspersonalen,
öfverintendentsembetet, domänstyrelsen, riksarkivet,
Kongl. biblioteket, medicinalstyrelsen, äfvensom bergmästare, en del
af bevakningspersonalen vid fångvården (fanjunkare, underofficerare,
vaktmästare, förste vaktkonstaplar, vaktkonstaplar och fånggevaldiger),
distriktchefer i väg- och vattenbyggnadsdistrikten, föreståndare
och lärare i navigation vid navigationsskolorna, lektorer
och adjunkter vid Ultima landtbruksinstitut, direktör och lektorer
vid skogsinstitutet, intendent och amanuenser vid nationalmuseum;
41
b) vid 65 lefnads- och 30 tjenstår: chefen för landtbruksstyrelsen;“
c) vid 60 lefnads- och 30 tjenstår: bevakningspersonalen vid
tullverket;
d) vid 60 lefnads- och 25 tjenstår: provinsialläkare;
8:o) Berättigade och förpligtade att vid uppnådda 65 lefnadsoch
35 tjenstår taga afsked med rätt till pension, Kongl.
Maj:t eller den embetsmyndighet, som eger afskedet utfärda,
dock obetaget dels att låta dermed anstå, derest och
så länge den pensionsberättigade pröfvas kunna i tjensten
på ett tillfredsställande sätt gagna det allmänna och kan
finnas villig att i tjensten qvarstå, dels ock att i händelse
af sjuklighet eller försvagadt helsotillstånd uppå
ansökning gifva tjensteinnehafvaren afsked vid uppnådda
60 lefnads- och 30 tjenstår:
tjenstemän och betjente vid skogsstaten;
9:o) Berättigade och förpligtade att vid uppnådda 95 sammanräknade
lefnads och tjenstår afgå från tjensten med rätt
till pension:
stationspersonalen vid telegrafverket.
Från förslagsanslaget till allmänna indragningsstaten, 1,600,652
kronor, har under år 1892 utgått:
till civile embets- och tjenstemän samt betjente,
som erhållit afsked med pension .............. kr. 1,404,359: 44
» militäre tj ensteinnehafvare, som erhållit
afsked med pension ...................................... » 51,886: 50
y> beneficier och benådningar åt civile embets
och
tjenstemän samt betjente..................... » 202,865: 74
» beneficier och benådningar åt militäre tj ensteinnehafvare
..................................................... )■> 29,628: 50
» beneficier och benådningar till civile tjenste
innehafvares
enkor och barn .................... » 44,627: 92
» beneficier och benådningar till militäre tjenste
innehafvares
enkor och barn ..................... » 12,114: 17
I afseende å civile tj ensteinnehafvare hafva alltså utgifterna
från berörda anslag under år 1892 uppgått till sammanlagdt
1,607,225 kronor 18 öre; läggas härtill under samma år från
anslaget utgående beneficier och benådningar till enkor och barn
efter civile tj ensteinnehafvare, 44,627 kronor 92 öre, utgöra de
från detta anslag under nämnda år bestridda utgifter för det
civila pensionsväscndet tillhopa 1,651,853 kronor 10 öre.
Vcmiomlcomitén. _ 0
42
Civilstatens pensionsinrättning.
Redan i Rikets Ständers skrifvelse till Kongl. Maj:t den 19
oktober 1756 angående inrättande af arméns pensionskassa förekommer
fråga om bildande af en liknande pensionskassa för civilstaten.
Rikets Ständer anhöllo nemligen, att Kongl. Maj:t måtte låta snarast
utarbeta en plan för en sådan kassa, hvartill framdeles
kunde anslås en fond motsvarande den, som arméns pensionskassa
erhållit från krigsmanshuskassan; och ansåge Ständerna, att
sedermera båda kassorna, ehuru strängt åtskiljda, skulle kunna
af samma direktion förvaltas.
Vid 1761 års riksdag framlades ett »projekt till reglemente»
för en dylik inrättning, men som »rikets omständigheter» den
gången ej medgåfvo förslagets bringande till verkställighet, uppsköts
frågan till »nästa riksdag». Vid 1769—1770 årens riksdag
företogs saken ånyo. Ett nytt förslag uppgjordes, hvaröfver verk
och myndigheter hördes. Enligt detsamma skulle såväl delegarne
som staten bidraga till kassan. Ehuru bekymmersamt det för Rikets
Ständer vore, yttrade de i skrifvelse till Kongl. Maj:t den 13 januari
1770, att ingå i statens betungande med nya utgifter, kunde de
likväl icke undgå att till pensionskasseinrättningen föreslå följande
medel och utvägar:
l:o) att af statsmedlen de första 15 åren bestodes 60,000
daler silfvermynt årligen, men sedermera allenast hälften, eller
30,000 daler silfvermynt om året, för så lång tid, som denna summa
till kassans bestånd och upprätthållande oundgängligen tarfvades;
och detta, såsom en billig ersättning för centonalen af Wadstena
krigsmansliusafgiften, som civilstaten då måste vidkännas, hvaraf
3/o ginge till arméns kassa; hvarjämte kronan ock undginge att
utgifva begrafningshjelp, som af kassan årligen komme att betalas;
2:o) att denna kassa finge tillgodokomma all vid civilstaten
bespard lön under de två och fyra månader, tjensterna, enligt
förordningarna, borde stå lediga, och det på enahanda sätt,
som vid arméns pensionskassa skedde, dock sådant utan minsta
rubbning af den besparing, som enligt nådårsförordniugarna borde
komma statsverket till godo vidare, än att de pensionskassan tillhöriga
besparingar blefve kassan först beräknade;
43
3:o) att alla delegare i kassan, som hade ständig tjenstfrihet
eller finge permission på viss tid, måtte betala, de förre 6
och de senare 3 procent för så stor del af deras löner efter stat,
som under tjenstefrihets- eller permissionstiden innehades; dock
att ingen afgift betalades för de vanliga så kallade ferier, icke
heller för den permissionstid, som voro mindre än en månad;
4:o) att kassan tillerkändes 8 procents avancements-rekognition
vid alla derefter timade ledigheters besättande inom de civila
verk och stater, som i kassan vore deltagande, samt 8 proc. af alla
dem i hela riket, som undfinge fullmakter på blotta karaktärer,
vid hvad stat det vore, militären undantagen, räknadt efter den lön
som en lika tjenst på stat åtföljde, hvilken afgift äfven borde
erläggas af pensionärerne för deras erhållna pensionsbref; samt
5:o) att när någon för första gången sökte blifva antagen
vid rikets kansli, hofrätter, kollegier och andra verk, med eller
utan lön, skulle han till denna kassa betala en afgift ifrån 20 till
50 daler silfvermynt.
Derigenom att dessa tillgångar, af hvilka de i första och andra
punkterna nämnda rörde statsverket, blefve beviljade, och hvarförutan
Rikets Ständer ej Båge någon möjlighet att få berörda
inrättning verkstäld, så ehuru vid första påseende denna hjelp
kunde synas blifva dryg och svår att vidkännas för staten, vunnes,
enligt Ständernas åsigt, likväl derigenom ostridigt:
att statens embetsmän och betjente, som i början tillsatt
egendom och uppoffrat hela sin tid i knappa vilkor, blefve slutligen
bergade;
att, staten inom få år kunde slippa många extra löner, tillökningar,
arfvoden och pensioner, som antoges vida öfverstiga
hvad sålunda föreslagits, och
att alla tjenstemän på detta sätt komme att njuta fulla löner
till tjenstens desto bättre vårdande.
Rikets Ständer vore derför förvissade, det löntagarne icke
skulle undandraga sig att sjelfva bestå så många procent årligen
som möjligt vore af sina löner, hvilket borde få ankomma på en
närmare jemkning af reglementet; men i fall någon mindre betydlig
skiljaktighet skulle uppkomma, så anhölle de, det Kongl.
Maj:t täcktes, sedan kollegier och embetsmän i or terna blifvit
börda, pröfva och fastställa hvad skäligt vore och med ändamålet
bäst öfverenstäinmande; och att med reglementets öfverseende
och jemkande af vissa deputerade måtte förhållas på samma sätt,
44
som till 17G1 års riksdag skedde, samt så föranstaltas, att början
dermed måtte göras, om icke samma, dock ofelbart , i nästkommande
år (1771).
Af särskilda deputerade afgafs också den 30 september 1771
ett utförligt förslag till eu pensionskassa för civilstaten, men vidare
kom det icke med denna sak på länge. I här ofvan uti redogörelsen
för allmänna indragningsstat-en omförmälda Kongl.
kungörelsen den 24 januari 1778 om en förbättrad embets- och
löningsstat förklarade Kongl. Maj:t sig vara »betänkt» på någon
författning, hvarigenom orkeslösa och väl förtjente embetsman till
någon sin bergning vid afskedstagande! kunde hugnas.
Genom ofvan uti redogörelsen för allmänna indragningsstaten
omförmälda Kongl. kungörelse af den 29 juni 1798 angående
pensioner för sådana afskedstagande civile embets- och
tjenstemän, som innan de uppnått 70 års ålder befunnes oförmögne
att tillbörligen bestrida rikets tjenst, blef ändtligen grunden
lagd till den pensionskasseinrättning för rikets civila stat, om
hvilken sedan år 1756 varit fråga. »Som rikets civila stat», heter
det deri, »ännu saknade en pensionskasseinrättning till understöd
och nödtorftigt uppehälle för utarbetade samt i tjensten försvagade
embets- och tjenstemän, och en sådan inrättning icke fullkomligen
kunde blifva svarande till ändamålet, utan att hela civilstaten
dertill af sina löner bidrager, hvilket åter vid närvarande
omständigheter ej kan äskas; alltså och till vedermäle af
Vår nådiga ömhet och omvårdnad för desse Våre trogne undersåtare
samt på det någon del af dem må genom afskedstagande
med pension, lämpad efter den lön en hvar innehar och den tid
han i Vår och Rikets tjenst användt, kunna erhålla det lugn hans
omständigheter kräfva samt tjensten, utan statens särskilda betungande,
af lönad efterträdare tillbörligen kunna bestridas, ty hafve
Vi till början och grundläggning af en framtida fullständigare pensionsinrättning
för rikets civilstat, i nåder velat anslå en summa af
10,000 r:dr (b:ko) att dertill, på sätt Vi särskilt förordnat, af statens
medel årligen användas; dock komma deraf tillsvidare endast
sådane att erhålla pensioner, som innan de uppnått 70 års ålder
äro utarbetade eller förlorat de för tjensternas förrättande oumbärligaste
sinnen och lemmar eller äro besvärade med obotliga sjukdomar
eller sinnessvaghet med mera, som till tjenstens vederbörliga
bestridande gör dem oskicklige.»
45
På sätt redan å sidan 5 nämnts, inrättades sålunda å denna
fond 6 pensionsklasser med tillsammans 48 pensionsrum med
högst 3/« af 600 r:dr b:ko kontant lön eller 300 r:dr b:ko indelad
lön samt lägst 3/4 af 66 r:dr b:ko kontant lön eller 33 r:dr b:ko
indelad lön. Hel sådan pension skulle utgå vid 60 lefnads- och
35 å 40 tjenstår; vid lägre lefnads- och tjenstålder kunde viss
afkortad pension erhållas. Pensionsansökningar skulle ingifvas
i inrikes civil-expeditionen. Besparingarna å anslaget skulle
fonderas.
Sedan fonden år 1803 vuxit till 10,000 r:dr b:ko och tiden
dermed ansågs vara inne att »påtänka den fullständigare pensionsinrättning
för rikets civilstat, som, ej mindre till understöd och
hjelp för orklöse embets- och tjensteman än till befrämjande af
rikets tjenst och besparing för statsverket af extra löner, pröfvats
nyttig och nödvändig», förordnade Kongl. Maj:t den 14 juni
s. å. att af deputerade från rikets kollegier skulle utarbetas ett
projekt till utgifter och till pensionsreglemente, dervid skulle iakttagas,
att alla rikets civila embets- och tjensteman, som innehade
ordinarie in- och oindelta löner och icke tillhörde annan pensionskassa,
skulle deltaga i den blifvande pensionsinrättningen, hvilken
i öfrig!, emot oafkortad! åtnjutande af förenämnda 10,000 r:dr
b:ko, borde förblifva vid den skyldigheten att, på sätt och med
vilkor 1798 års kungörelse stadgade, pensionera så qvalificerade
tjensteman, som der beskrefvos. Derjemte anbefaldes statskontoret
att om besparingarnas säkra förräntande besörja, intill dess
denna pensionsinrättning blifvit iordningsstäld och stadfästad samt
direktion till förvaltningen deraf förordnad, då hela behållningen
till densamma borde aflemnas.
Med utarbetande af förslaget till den nya pensionsinrättningen
gick emellertid skäligen långsamt. Vid 1809 —10. årens riksdag
anhöllo Rikets Ständer, att Kongl. Maj:t täcktes till möjligaste
skyndsamma verkställighet befordra densamma, en anhållan,
som af dem förnyades vid 1812 och 1815 årens riksmöten. Vid
det senare af dessa beslöto Ständerna, jemte det de fortfarande
anvisade ofvannämnda allt sedan år 1798 utgående anslag å 10,000
r:dr b:ko årligen, att berörda anslag likasom den deraf bildade
fond skulle öfverlemnas till den nya pensionskassan »för att utgöra
blott eu och mera tillräcklig inrättning för sjuklige eller
ålderstigne civile embets- och tjenstemäns pensionerande»; och
borde pensionskassan i öfrig!, likasom arméns pensionskassa, in
-
46
rättas med tillskott från delegarne medelst afdrag af vissa procent
af lönen eller särskilda besparingar och afgifter.
Genom särskilda cirkulärbref till hofrätterna och kollegierna den
30 november 1810, den 3 december 1812 och den 20 september
1815 anbefalde Kongl. Majd, med anledning af Ständernas ofvannämnda
framställningar, komiterade att skyndsammast fullgöra
sitt uppdrag. Dermed dröjde det oaktadt flere år och först sedan
Kongl. Maj:t den 10 februari 1819 befalt, att arbetet med
förslaget till den nya pensionsinrättningen skulle »ofelbart utan
uppehåll företagas», synes detsamma hafva tagit någon större fart.
Såsom ordförande inträdde presidenten grefve G. F. Wirsén, och
den 22 januari 1823 afgåfvo komiterade till Kongl. Maj:t betänkande
och förslag till en allmän pensionskassa för rikets civile
embete- och tjenstemän.
En lämplig medelväg emellan statens pligt att ensam besörja
tjenstemannens och dess familjs underhåll, sedan han ej
mer förmådde arbeta, och dennes pligt att, af hvad han under
arbetet förvärfvade, sjelf upplägga besparingen för den derefter
kommande tiden, vore, yttrade komiterade i sitt betänkande, att
bilda en pensionsinrättning, hvartill staten och delegarne gemensamt
lemnade bidrag och hvilken af de intresserade sjelfve vårdades
och förvaltades. Vissa, isynnerhet nationalekonomiska, betänkligheter
kunde anföras emot bildande af en ny inrättning,
som komme att tära med en ny embetsmannapersonal, att diskontera
med penningar, att indraga räntor från de skuldsatte, söka
att föröka sina fonder och, under formen af en egen behållen
och sjelfständig administration, besörja en angelägenhet som i sig
sjelf vore ett statsåliggande. Det vore derföre af vigt att tillse,
att den ifrågavarande allmänna angelägenheten tillvägabringades
på ett sätt, som förenade den isolerade särskilda nyttan med det
allmännas väl i öfrigt. Tjenstemännens dåvarande löner vore,
om icke otillräckliga, likväl oundgängliga; några särdeles betydliga
bidrag till en pensionsinrättning kunde de således icke göra
utan förfång för det allmännas tjenst; och utan deras bidrag
kunde någon sådan inrättning, enligt komiterades åsigt, för det
dåvarande icke komma till stånd. Likväl funnes redan vissa tillgångar,
som samlade och verksamma gjorda, kunde åstadkomma
nytta; den då i tjenst varande embetsmannakåren syntes redan
efter få års bidrag deraf kunna draga fördel. Om detta bidrag
alltså, genom Kongl. Maj :ts och Rikets Ständers förenade om
-
47
vårdnad för inrättningen, i anseende till dess allmänna syften
kunde blifva mindre känbart för de tjenande, borde icke tvifvel
uppstå, att icke ett förmånligt utslag kunde vinnas.
Komiterades speciella förslag till grunder för en pensionskasseinrättning
för rikets civile tjenstemän voro följande:
l:o. Att i allmänhet de på rikets stat uppförde embets- och
tjenstemän efter sina ordinarie lönegrader skulle vara berättigade
att uti omförmälda pensionsanstalt deltaga; dock borde tull- och
allmänna magasins-verkens med flere utom riksstaten varande inrättningars
personal, efter erhållen del af hvad rörande inrättningen
blifvit föreslaget, eg a öppet att dervid göra de erinringar,
som kunde anses nödiga.
2:o. Att deltagandet i kassan skulle såsom en skyldighet
åläggas hvar och en som derefter inträdde i rikets tjenst, men
bero af deras fria vilja, som redan innehade ordinarie beställning
och hvilka, intill dess pensionsinrättningen vunnit stadga och
samtliga till delaktighet berättigade deruti ingått, borde tillgodonjuta
den genom författningarna dem tillagda rättighet att, efter
erhållet afsked vid 70 års ålder, få på allmänna indragningsstaten
bibehålla sina löner.
3:o. Att delegarne skulle uppföras i 7 klasser, af hvilka
den högsta blefve bestämd för embetsmän, som efter grundlagen
icke utan ransakning och dom kunde skiljas från sina innehafvande
embeten; dock borde högre och med förtroendesysslor beklädde
embetsmän äfven anses tillhöra pensionsinrättningen, enär
de succesive innehaft lägre civila beställningar samt behörige avgifter
till kassan under tiden af dem erlagda blifvit; och komme
alltså pensionsklasserna att utgöras:
mden första af kollegiernas äldste ledamöter och sådane embetsmän,
som efter värdighet och löner vore deras vederlikar;
den andra af de tromän, som, i anseende till lönförhållanden,
icke kunnat, föras till den första klassen, samt hofrätternas och
kollegiernas ledamöter, hvilka icke egde tromans värdighet, äfvensom
deras vederlikar;
den tredje af sådana med Kongl. fullmakter hugnade tjenstemän,
som vore kontors- eller kanslichefer eller innehade förmansposter
eller bestriddo med egen ansvarighet jern förligen vigtigare
befattningar;
den fjerde af tjenstemän, som, dels i senare tider erhållit
»
48
Kongl. fullmakter, dels ock hade hofrätternas och kollegiernas
fullmakter i högsta graden, samt deras vederlikar;
den femte af dem, som vore försedde med hofrätternas och
kollegiernas fullmakter i andra graden, samt deras vederlikar; ''
den sjette af tjensteman, som hade landshöfdingarnes och
andra myndigheters fullmakter eller konstitutorial, och deras
vederlikar; samt
den sjunde klassen af all vaktbetjening.
4:o. Att enligt upprättade tabeller delegarnes antal förmodades
blifva
i lista klassen ..................................... 100
i 2alra » 108
i 3:dje b ............................................................... 298
i 4:de » 414
i 5:te » 373
i 6:te » 482
och i 7:de » 330
Tillsammans 2,105
5:o. Att pensionsbeloppet komme att ungefärligen svara mot
hälften af hvarje delegares löneinkomst samt alltså bestämmas
i | lista | klassen | till ........................ | .................... 800 | ridr |
i | 2: dra | b | » ....................... | .................... 600 | B |
i | 3:dje | » | b ...................... | ...................... 500 | B |
i | 4 ide | b | » ....................... | ..............:....... 300 | B |
i | 5:te | b | B ....................... | ..................... 150 | B |
i | 6:te | b | » ...................... | ...................... 60 | B |
och i | 7:de | » | B ...................... | ..................... 50 | B |
6:o. Att delegarnes årliga bidrag till pensionskassan, hvilka
ovilkorligen borde vidtaga med tillträdet af ordinarie lön, skulle
fastställas till 4 procent af pensionsbeloppet i de 5 första klasserna,
men endast till 3 procent af pensionerna i den 6:te och 7:de;
och skulle sålunda efter, förslagsvis uppgjord beräkning öfver
delegarnes förmodade antal, en summa af 20,320 r:dr 36 sk. 10
rist årligen inbringas till inrättningen.
7:o. Att, hvad anginge proportionen mellan antalet af delegare
i hvarje klass och dem, som der stannade tills de blefvo
49
berättigade till pension, komiterade antoge, såsom ett maximum,
hvilket först inom en tid af 40 år skulle uppnås:
uti | l:sta | klassen ................... | ................. 30 | pensionärer |
b | 2: dra | » ................... | .............. 30 | b |
b | 3:dje | b ................... | ................. 60 | b |
b | 4:de | b .................. | ................. 60 | » |
b | 5:te | B ................... | ................ 30 | b |
b | 6:te | B ................. | ................. 50 | b |
b | 7:de | » ................... | ................. 50 | b |
hvaremot, till en början, eller vid förloppet af de första 5 åren,
ifrån det pensioner började utdelas, pensionärernas antal blifvit
beräknadt:
inom | l:sta | klassen | till ...................... | ..................... 15 |
» | 2: dra | » | » ......................... | ....................io |
» | 3:dje | )> | B ......................... | ....................... 40 |
b | 4:de | » | » ........................ | ....................... 40 |
b | 5:te | b | b .........;.............. | ..................... 10 |
» | 6:te | b | B ........................ | ...................... 20 |
och b | 7:de | x> | B ........................ | ....................... 30 |
8:o. Att, efter en sådan beräkning, skulle vid de första 5
årens förlopp en årlig utgift af 54,200 r:dr b:ko samt, när åter
antalet om 40 år nått maximum, 100,000 r:dr b:ko årligen till
pensionärernas underhåll erfordras.
9:o. Att, enär, g£nom förräntade besparingar å de 10,000
r:dr b:ko, som, i följd af Kongl. kungörelsen den 29 juni 1798, dels
till pensioner för sådane embets- och tjenstemän, hvilka före 70
års ålder af sjukdom nödgades lemna tjensten, och dels till grundläggning
af en framtida pensionsinrättning, årligen blifvit å stat
anslagna, en fond af 200,000 r:dr b:ko funnes samlad, skulle
efter 5 års förlopp, hvarunder delegarnes tillskott och ytterligare
räntemedel influtit, samt särskild tillgång genom testamentariska
dispositioner förväntades, eller också möjligen dessförinnan, pensionerandet
kunna börjas, så framt statsverket till pensionsinrättningen
lemnade följande bidrag, nemligen:
a) det år 1798 anslagna och sedermera på riksstatens 7:do
hufvudtitel uppförda belopp af 10,000 r:dr b:ko, vid hvars öfver
Pcnaionskomitvn.
7
50
lemnande dock borde fästas det vilkor, att inrättningen skulle
pensionera dem, som af samma anslag dittills njutit underhåll;
b) den arméns pensionskassa dittills tillgodokomna andel,
eller % såväl af centonalen som af befordringsafgiften å alla
civile embets- och tjenstemäns löner;
c) inkomsten af vakanta löner å civila staten under förslagsoch
liggetiden; samt
d) rättigheten att i de fall, då en civil embets- eller tjensteman
erhölle afsked ur rikets tjenst, uppbära den af honom förut
aftjenade så kallade begrafningshjelpen, hvilken dittills blifvit för
statsverket besparad; hemställande komiterade, i sammanhang
dermed, dels att enahanda rättighet till åtnjutande utaf afskedade
militärpersoners begrafningshjelp måtte tilläggas arméns pensionskassa,
såsom ersättning för minskade inkomster i händelse ofvanberörda
andel af civilstatens centonalafgifter på föreslaget sätt
komme att tillfalla samma statspensionsinrättning, dels att särskilda
afgifter vid befordran, då mer än en grad på en gång
vans, samt vid flere uppgifna tillfällen måtte fastställas, dels att,
så länge staten bidroge till inrättningens understöd, redogörelsen ,
för densamma borde inför Kongl. Magt och Rikets Ständer afläggas
och fonden sålunda stå under allmän granskning, dels ock
att, i den mån kassan vunne förkofran, så att den med mindre
bidrag kunde bestå, statens tillskott skulle upphöra förr än delegarnes,
på det att desse slutligen måtte vinna en egen sjelfständig
inrättning.
10:o. Att, i afseende på pensionsrättigheten, skulle förordnas:
att en delegare, som fyllt 60 lefnadsår och tjenat staten i
30 år, räknade från och med inträdet i tjenst, utan afseende derå
när lön erhållits, borde vid afskedstagandet komma i åtnjutande
af''pension; att den, som finge afsked efter uppnådd lefnadsålder
af 55 år och 30 års tjenstetid, äfvenledes, emot vilkor att afgiften
under följande 5 år erlades, vore berättigad att vid fylda 60
lefnadsår tillträda pension; att, om någon så sent inkommit i
statens tjenst, att han vid den för en pensionärs fullårighet be- 1
stämda lefnadstid, icke räknade det föreskrifna antalet tjenstår,
afgift för de bristande åren då finge betalas; dock skulle i hvad
fall som helst 15 effektiva tjenstår utgöra minimum för åtnjutande
af rättigheten till pension: att den afskedade embets- eller
tjenstemannen borde hafva tillbragt minst 3:ne år i aktiv tjenstgöring
inom den klass, deruti pension erhölles, men eljest hän
-
51
fördes till den lägre klass, han före senaste befordran tillhörde,
samt att för dem, som qvarblefve i rikets tjenst intill fylda 70
år, pensionsbeloppet komme att ökas med 50 procent.
ll:o. Att sådane embets- och tjensteman, Indika före den,
såsom vilkor för pensionsrättighetens åtnjutande, föreslagna lefnads-
och tjenstetid, befunnes oförmögne att med tjenstgöring
fortfara och saknade egna tillgångar att sig försörja, jemväl skulle
vid afskedstagande! af pensionsinrättningen njuta underhåll, i
öfverensstämmelse med de reglementariska föreskrifter, komiterade
äfven för detta ändamål uppgifva; och
12:o. Att, i fall inrättningen framdeles äfven utsträcktes till
de civila embets- och tjenstemännens enkor och barn* såväl det
å riksstatens 7:de hufvudtitel uppförda särskilda anslag som löntagarnes
utgifter skulle till sådana pensioner, i projekterad ordning,
blifva att påräkna.
Slutligen lemnade komiterade en utredning angående »hvad
kunde anses blifva den allmänna nyttan af dessa inrättningar».
Såsom sådan räknade komiterade bland annat, att då alla de
eventuella utgifterna till civile tjensteman, som uppnått 70 års
ålder eller som eljest skulle pensioneras, komme att framdeles
från rikets stat försvinna, blefve statssumman till sitt belopp i
och för den ifrågavarande embetsmannakåren bestämd och oföränderlig
likasom den vore det i denna del för de militära staterna.
Rikets Ständer, till hvars statsutskott förslaget, i afseende
å de deruti för pensionskasseinrättningen påräknade bidrag af
statsverket, öfverlemnats, meddelade genom skrifvelse till Kongl.
Maj:t den 2 september 1823 sitt beslut i ämnet.
Statens förbindelse att besörja sina löntagares underhåll, när
desse ej vidare förmådde arbeta, hade redan, erinrades dervid,
blifvit vid 1756 års riksdag af Rikets Ständer erkänd. Efter
pröfning af angelägenheten och fördelarne både för staten och
löntagarno af ifrågavarande inrättning hade Rikets Ständer nu
jemväl ansett statsverket böra till befrämjande af ändamålet
bidraga.
Komiterades förslag under 9:o a) att för inrättningen skulle
användas dot år 1798 anslagna och sedermera på riksstatens dåvarande
7:c hufvudtitel uppförda belopp af 10,000 r:dr b:ko med
dervid fästado vilkor bifölls.
Hvad derefter anginge komiterades förslag under 9:o b) att
de till arméns pensionskassa inflytande 3,U såväl af centonalen,
52
1 %, som af befordringsafgiften eller vanligen så kallade Wadstena
krigsmansliusafgiften, 2% af civile embets- och tjenstemäns
löner, derefter skulle till civilstatens egen pensionsinrättning inflyta,
erinrade Rikets Ständer, att centonalen genom Kongl. rescriptet
den 23 september 1690 och befordringsafgiften medelst
Kongl. påbudet den 31 december 1689 hade anslagits till det då
inrättade krigsmanshuset för ej mindre officerares än gemenskapens
vid armén pensionerande, men att, då arméns pensionskassa
år 1757 bildades, denna, enligt § 8 i reglementet af den 10
januari 1757, tillförsäkrats 3/5 af dessa afgifter; denna arméns
pensionskassas inkomst, uppskattad af komiterade till 15,000 r:dr
b:ko årligen, ansåge Ständerna borde fortfarande orubbadt tillfalla
densamma, men beslöto i stället, att ett anslag af nämnda
belopp skulle å 7:de hufvudtiteln uppföras åt civilstatens pensionsinrättning.
Komiterades förslag under 9:o c) att inkomsten af vakanta
löner å civila staten under förslags- och liggetiden skulle tillfalla
pensionsinrättningen bifölls. Enligt Kongl. förordningen den 27
februari 1739 och Kongl. förklaringen deröfver den 9 maj s. å.
innehölls nemligen vid civila staterna för statsverket 2 månaders
lön vid ledighet efter tromän och 3 månaders efter tjenstemän i
allmänhet; denna lönebesparing hade under de senare åren uppgått
till 5- å 6,000 r:dr b:ko årligen.
Hvad anginge komiterades under 9:o d) framstälda förslag
att den lönebesparing för 6 månader, hvilken vid tillträdet af både
civila och militära beställningar innehölles till statsverket i ändamål
att begrafningshjelp vid löntagarens död skulle till sterbhuset utbetalas,
måtte, då embets- eller tjenstemannen toge afsked, i hvilket
fall rättigheten till begrafningshjelp upphörde och lönebesparingen
alltså förvandlade sig till statsinkomst, få utgå till pensionskassorna,
ansåge Ständerna denna besparing å civile embets- och tjenstemännens
löner borde deras pensionsinrättning desto hellre tillgodokomma,
som vid en pensionärs död begrafningshjelp finge af
sterbhuset uppbäras från inrättningen; hvaremot Ständerna, med
anledning af sitt beslut angående 9:o b), afslogo komiterades framställning
så vidt den rörde arméns pensionskassa.
1 afseende å de af komiterade föreslagna grunder för
stiftandet af pensionskassan ansågo Ständerna redogörelsen för
dess förvaltning böra inför Rikets Ständer och deras revisorer
vid granskningen af statsverkets räkenskaper uppvisas samt funno
53
den förändring i 10:de punkten af förelaget nödig att, i stället för
15, 20 effektiva tjenstår skulle vid den utsatta lefnadsåldern utgöra
minimum för rättighet till pension. Rikets Ständer, som i
öfrigt ansågo komiterades förslag rörande den blifvande pensionsinrättningens
omfattning i alla delar väl grundadt, anhöllo till
slut att samma förslag måtte af Kongl. Maj:t till verkställighet
befordras.
Oberoende af dessa beslut fattades vid samma riksmöte ett
annat, som i sjelf va verket ändrade en af de grunder, på hvilka
den föreslagna nya pensionsinrättningen var bygd. Såsom här
ofvan vid redogörelse!! för allmänna indragningsstaten omförmälts
egde vid denna tid civile embets- och tjenstemän, på grund af
Kongl. brefven den 13 mars 1770, den 24 januari 1778, den 3
december 1812 och den 25 juni 1818, rätt att efter fylda 70 år
och minst 30 års oafbruten tjenst afgå med bibehållen lön i pension
från allmänna indragningsstaten. Nu beslöto Rikets Ständer, hvilket
ock genom Kongl. brefvet den 12 november 1823 förordnades,
att terminen för civile embets- och tjenstemäns rätt att taga afsked
med bibehållande af sina löneförmåner oafkortade skulle
nedsättas från 70 till 65 års ålder, då efter vid pass 40 års tjenstgöring
deras sjuklighet eller försvagade helsotillstånd genom laglig
läkareattest bestyrktes.
Också lemnades i afseende å det inflytande Rikets Ständers
berörda beslut vid 1823 års riksdag och Kongl. brefvet den 12
november 1823 kunde utöfva på den blifvande pensionsinrättningen
komiterade tillfälle yttra sig.
Den 15 mars 1825 afgåfvo de förnyadt utlåtande, åtföljdt
af förslag till instruktion för en interimsdirektion samt till reglemente
för civilstatens pensionsinrättning. De ansågo inflytandet
af meranämnda beslut blifva )>i högsta måtto vigtigt» för det allmänna
förslaget och deri påkalla förändringar. Tionde punkten
i komiterades af Rikets Ständer godkända grunder hade nemligen
framstäf såsom allmän grund för ordinarie pensionsrätt, fylda 60
lefnadsår med derunder tillbragta 30 år i statens tjenst samt att
för dem, som qvarblefve i allmän tjenst till fylda 70 års ålder,
med derunder tillbragta minst 30 tjenstår, skulle pensionen ökas
med 50 procent utöfver hvad som i ordinarie pension i hvarje klass
funnes utsatt. »Komiterades förslag», yttrade de vidare, »hade för
öfrigt hvilat på den generella plan att likasom civila embetsmannastaterna
under tjenstgöringstiden skulle uppbära sina löner
54
på riksstaten och denna alltså skulle vara beräknad och fixerad
för den effektiva tjenstgörande personalen, så skulle ock samma
staters personal, då tjensten lemnades, vare sig i följd af ålderdomsbräckligheter
eller särskildt påkommen oförmögenhet att dertill
hörande åligganden bestrida, genom pensionsinrättningen erhålla
det underhåll, som i förhållande till ålder, tjenstetid eller öfriga
omständigheter efter de reglementariska grunderna vore faststäldt,
utan att statsverket med något annat bidrag besvärades än det,
som förut kändt och faststäldt samt å riksstaten uppfördt till
pension sinrättningens vidmakthållande pröfvades nödvändigt. Komiterade
lade vigt på denna bestämda gräns mellan tvänne skiljaktiga
förhållanden så väl på det den ordinarie statsberäkningen
i denna del icke skulle rubbas af det eventuella uti större eller
mindre afgång inom civila embetsmannastaterna som ock för det
att administration och räkenskap för den aktiva staten skulle utgöra
ett helt för sig, utan sammanblandning med de från tjensten
afgångnes underhåll. Komiterade hade ock haft en särskild anledning
till ett sådant iakttagande uti Kongl. förordningen den2 4
januari 1798, som innehölle att förmånen af lönens bibehållande
vid 70 års ålder för dem, som länge och väl tjena!, skulle ega
rum endast tills vidare eller till dess en pensionsinrättuing för
civila staterna kom me till verkställighet.
Nu deremot, fortsatte komiterade, då de till 65 års ålder
komne embetsmän efter omkring 40 års tjenstetid finge afgå med
bibehållande af hela lönen på allmänna indragningsstaten vore
planen icke mera bibehållen i ett helt. Riksstaten graverades
som förr med obestämda utgifter och hvad 10:de punkten af förslaget
innehölle, nemligen att för dem, som afginge vid 70 års
ålder, skulle pensionen ökas med 50 procent utöfver pensionsbeloppet
i hvarje klass, kunde icke vidare erhålla någon tillämpning. Rikets
Ständer hade likväl ansett komiterades förslag i alla delar lämpligt,
och ehuru deras särskilda beslut sedermera tillkommit uti förenämnda
omständighet, syntes de likväl icke i sammanhang dermed
hafva tagit under pröfning, hvilka rättelser det allmänna förslaget
i följd deraf erfordrade. Den verkan syntes dock komiterade
naturligen uppstå af ifrågavarande förändring att, då hela lönen
finge bibehållas vid afgång ur tjenst vid 65 års ålder, ingen
kunde antagas finna sin förmån att under minst 30 års ålder
lemna bidrag till pensionsinrättningen för att vid 60 lefnadsår
afgå med ungefärligen halfva lönen i pension; hellre, menade komi
-
55
terade, qvarhölle sig embetsmannen med sin förmåga och sina
förhoppningar i fem år till, då han kunde afträda med åtnjutande
af hela lönen för sin öfriga lifstid utan att under tjenstgöringen
hafva vidkänts något afdrag till pensionsinrättningen.
Vid öfvervägande huru i det förändrade skick, planen derigenom
erhållit, den af Kongl. Maj:t och Rikets Ständer med förslaget
åsyftade allmänna nyttan skulle kunna befrämjas och utvecklas,
både komiterade såsom ett väsentligt medel dertill ansett,
om samma grund," som beslutats för rättigheten att med hela
lönens bibehållande från tjonsten afträda, nemligen ålderns nedsättning
till 65 år i stället för 70 år eller eu förminskning af 5
år, skulle vidare tillämpas för hela planen och sålunda 55 lefnadsår
i stället för 60 berättiga till afsked med ordinarie pension; derigenom
komme förslaget jemväl att öfverensstämma med 1771
års förslag. Förändringen i planen vore emellertid af den vigt,
att Rikets Ständer, som godkänt planen, äfven borde pröfva förändringen.
Någon förhöjning i de föreslagna afgifterna ansåge
komiterade icke behöfva vidtagas, derest pensionsåldern sålunda
nedsattes till 55 år och pensionsinrättningen befriades från skyldigheten
att utbetala pensioner med 50 procent förhöjning för dem,
som toge afsked vid 70 år.
För att göra pensionsinrättningens plan mera antaglig vore
emellertid, enligt komiterades mening, af synnerlig vigt att bereda
verkställighet åt det under punkten 12:o af denna plan framstälda
förslaget att med den allmänna inrättningen förbinda den särskilda
för civila embetsmannastaternas enkor och barn.
Såsom ofvan nämnts var komiterades utlåtande åtföljdt af
förslag till instruktion för interimsdirektion och till reglemente
fö r pension sinrättningen.
§ 1 af förslaget till reglemente var af följande lydelse: »Föremålet
för civilstatens pensionsinrättning blifver att för framtiden
uppfylla den förbindelse som hittills ålegat dels statsverket och
dels särskilda fonder att vid afskedstagandet med pensioner förse
sådana statens civile embete- och tjenstemän, som efter uppnådd
behörig ålder och tjenstetid funnits dertill berättigade: och kommer
derföre, när denna inrättning framdeles uppnått sin bestämmelse, så
väl statsverkets som särskilda fonders pensioneringsskyldighet
att upphöra i afseende på dom, som oga att i förevarande inrättning
deltaga».
Fn interimsdirektion tillsattes af Kongl. Maj:t samt anbefaldes
56
att från i tjenst varande civila embetsmannapersonalen infordra
yttranden öfver förslaget till reglemente samt huruvida de, som
enligt förslaget skulle vinna delaktighet, vore dertill villiga samt
de, som enligt förslaget icke skulle tillhöra inrättningen, kunde
anses dertill berättigade; och skulle interim sdirektionen derefter
afgifva fullständigt förslag till reglementen såväl för pensionsinrättningen
som för den tillämnade pensionsanstalten för civila
embetsmäns enkor och barn. Den 27 oktober 1826 afgaf interimsdirektionen
det infordrade utlåtandet, dervid den beträffande förslaget
att nedsätta pensionsåldern till 55 år, bland annat, anförde,
att, då dittills ringa eller snart sagdt intet underhåll af staten
varit att påräkna för dem som före 70, nu mera 65 års ålder,
nödgats taga afsked ur rikets tjenst,'' erbjödes deremot genom
pensionsinrättningen den förmån att vid en tidigare ålder kunna
afgå med ett icke obetydligt biträde för återstående dagar. Ju
färre deras antal blefve, som vid 55 års ålder toge afsked, desto
tillräckligare blefve inrättningens fond och desto säkrare blefve
den i tillfälle icke blott att med pensioner förse de afskedstagande
utan ock att derutöfver upplägga ett öfverskott, som kunde
komma enke- och pupillkassan till godo eller ock i sinom tid öka
pensionerna i hvarje klass efter delegarnes egen pröfning och
godtfinnande.
Angående väckt fråga om upptagande af flere delegare i
pensionsinrättningen, yttrade interimsdirektionen att, om inrättningen
vore alldeles enskild och beräknad endast på delegarnes
bidrag, borde hinder ej möta att i inrättningen upptaga en hvar
tjensteinnehafvare, som vore villig erlägga den föreskrifna afgiften,
men nu utgjorde delegarnes afgifter en obetydlighet i jemförelse
med de af staten lemnade bidrag. För det antal delegare, som
i planen vore beräknadt, ansåges de af staten lemnade bidrag
tillräckliga, men icke för ett större. Att utan tillökning i statsanslagen
öka antalet delegare skulle följaktligen vara att blottställa
hela inrättningen för vådan af en tidigare eller senare
undergång.
Beträffande pension sinrättningens samt enskilda enke- och
pupillfondens förhållande till hvarandra ansåge interimsdirektionen,
att reglementet för den förra borde innehålla bestämd föreskrift
att den, som i densamma vore delegare, vore förbunden att jemväl
deltaga i enskilda enke- och pupillfonden likasom, »såsom en följd
af det oskiljaktiga samband, som egde rum mellan densamma och
57
civilstatens pensionsinrättning», i reglementet för enskilda enkeoch
pupillfonden borde stadgas, att icke någon måtte kunna deltaga
i denna, som ej vore delegare i pensionsinrättningen.
Den 15 november 1826 utfärdade Kongl. Maj:t »reglemente
för civilstatens pensionsinrättning», »reglemente för civilstatens
enke- och pupillkassa», »reglemente angående lån utur de under
direktionen för civilstatens pensionsinrättning stiilda fonder» samt
»kungörelse angående utfärdandet af reglementen för civilstatens
pensionsinrättning och för den med samma inrättning förenade
enke- och pupillkassa».
Rörande tillämpningen af berörda reglementen stadgades i
nämnda kungörelse, bland annat, att en hvar som vid 1826 års
slut innehade någon af de tjenster, för hvilka delaktighet i pensionsinrättningen
vore beredd, skulle ega att inom den 1 mars
1827 slutligen bestämma, om han ville deltaga i densamma; att för
dem, som åstundade deltaga, de föreskrifna afgifternas erläggande
skulle taga sin början med l:a qvartalet 1827; att de, som efter
1826 års slut befordrades till någon af berörda tjenster, skulle
vara pligtiga att i inrättningen deltaga; att hvad om afgifters erläggande
stadgades ej skulle ega retroaktiv verkan på dåvarande
ordinarie tjensteinnehafvares redan tillbragta tjenstetid, hvilken
således, vid frågan om rättighet till pension, det oaktadt skulle
räknas dem till godo; att från och med 1827 års början eu summa
af 5,000 r:dr b:ko årligen af civilstatens pensionsinrättnings allmänna
inkomster skulle få användas att öka allmänna enke- och
pupillfondens tillgångar, hvarom vidare förmäles i fråga om enkeoch
pupillpensioneringen; samt att mterimsdirektionen skulle tillsvidare
fortfara med pensionsinrättningens förvaltning. <
Hvad åter beträffar ofvannämnda första reglemente för pensionsinrättningen,
torde en närmare redogörelse för dess innehåll
här böra inflyta.
Reglementets ingress är af följande lydelse: »Sedan Vi, i enlighet
med Rikets Ständers önskan, under den 27 april 1825 i
nåder beslutat, att en pensionsinrättning för Rikets civile embetsoch
tjenstemän skulle stiftas, och Vi nu i nåder tillåtit, att med
denna inrättning må för*nas eu annan för deras enkor och barn,
under benämning af civilstatens enke- och pupillkassa; så kåfve
Vi, som under denna dag läte utfärda särskilt, reglemente för berörda
enke- och pupillkassa, härigenom velat för civilstatens pensionsinrättning
i nåder fastställa följande reglemente».
Vcnniomkomitén. H
58
Pensionsinr ältning ens tillgångar:
l:o. Räntan af inrättningens samlade kapitalfond.
Som förut nämnts erhöll inrättningen, enligt 1823 års riksdagsbeslut,
såsom grundfond den besparingsfond, som sedan år
1802 uppkommit af 1798 års pensionsanslag. Den 30 juni 1825
öfverlemnades denna fond, utgörande 264,676 r:dr 8 sk. 7 r:st b:ko,
af statskontoret till pensionsinrättningen.
2:o. Statsanslagen:
a) 10,000 r:dr b:ko årligen, enligt kungörelsen af den 29
juni 1798. Jemte det inrättningen mottog nämnda fond och det
årliga anslaget å 10,000 r:dr b:ko, enligt kungörelsen af den 29
juni 1798, ikläddes inrättningen, såsom förut omförmälts, förbindelse
att ansvara för pensioneringen af dem, som från samma
anslag dittills njutit underhåll.
b) 15,000 r:dr b:ko årligen såsom ersättning för den del af
centonalen utaf civilstaternas löner, som från Wadstena krigsmanshus
utgick till arméns pensionskassa.
(Jemför 1823 års riksdagsbeslut här ofvan sid. 52).
c) Den lönebesparing, hvilken under den så kallade vakansoch
förslagsliggetiden dittills tillkommit statsverket.
(Jemför 1823 års riksdagsbeslut här ofvan sid. 52).
d) Den löneinnehållning, som, då civil embete- eller tjensteman
toge afsked, egde rum för efterträdaren under namn af begrafningshjelp
och hvilken dittills i dylikt fall kommit statsverket
tillgodo.
(Jemför 1823 års riksdagsbeslut här ofvan sid. 52).
3:o. De afgifter, som delegarne sjelfva erlade:
a) årliga afgifter:
4 % af pensionsbeloppet för kl. I—VI;
3 % » _ » » kl. VII och VIII;
b) befordringsafgifter för kl. I—VI: 5 procent af pensionsbeloppet
för den klass, till hvilken befordran skett;
c) retroaktiva afgifter: delegare, som vid senare ålder tiilträdt
den tjenst, för hvilken han blifvit i inrättningen delaktig, skulle
för vinnande af pensionsrätt ega tillgodoräkna sig den tid, han
kunde hafva i allmän civil tjenst såsom extra ordinarie eller i
ordinarie civil, ej till inrättningen hörande tjenst tillbragt; retroak
-
59
tivafgifterna skulle utgå såsom årliga afgifter för deu klass, till
hvilken tjensten hörde.
4:o. Enskilda bidrag, hvarmed inrättningen kunde blifva
ihågkommen.
Delegare.
Till pensionsinrättningen skulle höra följande verk och stater:
Kongl. Maj:ts kansli med justitierevisionen;
poststaten;
hofrätterna med underlydande lagmän och häradshöfdingar;
krigshofrätten;
krigskollegium;
kammarkollegium, med derunder lydande kontor, Kongl. myntet,
karta-sigillata-kontoret samt landtmäteristaten;
statskontoret med räntekammaren;
bergskollegium med samtliga bergslagsstaterna;
kommerskollegium med kontrollverket samt manufaktur-diskontkontoret;
kammarrätten;
sundhetskollegium
med medicinalstaten;
landsstaterna med undantag af landshöfdingarne;
öfverståthållare-embetets tjenstemän, som hade lön på kronans
stat, med undantag af öfverståthållaren, underståthållaren
och polismästaren;
öfverintendentsembetet;
kommissionen för tabellverket i anseende till dess betjening;
Stockholms slotts-stat, eller den till slottets polis, lys- och
renhållning hörande betjening;
inspektören vid Kongl. vedgården och fånge-underhållsstaten,
i anseende till dervid bestådde fångge valdiger.
Delegarne skulle indelas i 8 klasser med följande pensionsbelopp:
lista
klassen .................................................................. 800 r:dr b:ko
2: dra » 600 »
3:dje » 500 »
4:de » 300 »
5:te » 200 i>
60
6:te klassen .................................................................. 150 r:dr b: ko
7 :de » ................................................................... 80 »
8:de » ..................................................................... 60 »
Delegarne i civilstatens pensionsinrättning skulle vara förbundna
att jemväl deltaga i civilstatens enskilda enke- och pupillkassa
(§ io).
Afginge delegare ur tjenst med bibehållande af hela eller
någon del af lönen på rikets allmänna indragningsstat, skulle han
ej ega rätt att af inrättningen undfå pension (§ 11).
Vilkor för pensions erhållande.
För att af inrättningen erhålla pension skulle i allmänhet
fordras: att hafva uppnått 55 års ålder; att hafva varit i rikets
tjenst 30 år, af hvilka minst 20 måste vara tillbragta uti ordinarie
syssla vid något af de till pensionsinrättningen hörande verk och
stater, samt att till inrättningens kassa hafva erlagt föreskrifna
afgifter (§ 14).
Derest delegare, som uppnått 50 lefnadsår och under uti §
14 föreskrifven tid varit i statens tjenst samt erlagt stadgade afgifter,
ville afgå fråp sin syssla, berättigades han att efter fylda
55 år tillträda pension, så framt han behörigen fortfore med afgifters
erläggande under de år, som bruste i sistnämnda ålder.
Den delegare, som genom vunnen befordran blifvit uppflyttad
i högre pensionsklass, egde ej rätt att vid afskedstagande
erhålla pension i samma klass, med mindre han i 3 år innehaft
och bestridt tjenst, hörande till nämnda högre pensionsklass (§ 20).
Om delegare före den i § 14 utsatta ålder och tjenstetid genom
iråkad obotlig sjukdom blefve alldeles oförmögen att sin
tjenst vidare bestrida och saknade annat tillfälle till försörjning
än det han af tjensten innehaft, berättigades han, då han uppnått
30 års ålder och tjenat i 10 år, att af pensionsinrättningen
för sin öfriga lifstid förses med ett efter hans ålder och tjenstetid
samt pensionens belopp i den klass, hvartill han hörde, lämpadt
underhåll (vid 10—20 tjenstår y2 för ogift och 2/s för gift
af pensionsbeloppet i vederbörande klass, vid 20—25 tjenstår 2/3
för ogift och 3/4 för gift, vid öfver 25 tjenstår 3/4 för ogift och
hela beloppet för gift). Oförmögenhet, som berättigade till så
-
61
dant underhåll, måste vara af deri beskaffenhet, att den, härrörande
antingen från intellektuella brister eller kroppsliga lyten,
medförde absolut oskicklighet att längre tjena och borde, så vidt
utredas kunde, vara ådragen under tjenstetiden. Till bestyrkande
af den sjukes rätt till dylikt underhåll fordrades behörig läkares
i laga ordning utgifna attest om sjukdomstillståndet, dess orsaker
och obotlighet; vittnesbörd af två af den sjukes förmän
eller kamrater, att detta tillstånd medförde oförmåga till tjenstgöring;
och slutligen såväl vederbörande presterskaps som två i den
sjukes hemort boende för redlighet kände medborgares intyg, att
han verkligen vore i behof af allmänt biträde för sitt underhåll.
Skulle den, som sålunda erhållit understöd, sedermera genom arf
eller annorledes bekomma så stor förmögenhet, att han icke vidare
vore i behof af allmänt biträde till sin försörjning, skulle
underhållet indragas.
Utbetalning af pensioner.
Direktionen utfärdade pensionsbref. Pensionerna, som beräknades
för jemna månader, skulle vidtaga från början af den
månad, som följde näst efter den, hvari lönen frånträddes, och
upphör# med den månads slut,'' hvarunder pensionstagaren aflede.
Pensionerna utbetalades halfårsvis i juni och december. Vistande
utom riket medförde icke rubbning i pensionsrätten; men den,
som under loppet af fem år ej uttagit sin pension, förlorade rätt
dertill. Pensionstagares sterbhus skulle åtnjuta ett hälft års pension
till begrafningshjelp.
Pensionsinrättningens förvaltning.
Pensionsinrättningen skulle förvaltas enligt särskild instruktion
af en direktion, bestående af en ordförande och en öfverkommissarie,
tillsatta af Kongl. Maj:t, samt tre ledamöter, valda af delegarne
för 5 år.
Do årliga afgifterna skulle äf do kontanta lönerna qvartalsvis
innehållas af de verk, som utbetalade dessa löner; i hvarje län
skulle finnas en redogörare, som ombesörjde indrifvandet och
62
levereringen af de inrättningen tillkommande afgifter mot två procent
af det redovista uppbördsbeloppet.
Delegarnes granskningsrätt skulle utöfvas genom fullmäktige,
som, valde på särskildt föreskrifvet sätt, skulle sammanträda hvart
femte år. Till ordförande skulle af Kongl. Maj:t utses en delegare,
som dock ej behöfde vara fullmäktig. Fullmäktiges beslut i ämnen,
som anginge hufvudgrunderna för pensionsinrättningen eller ändringar
och tillägg i reglementena, vore ej gällande förr än de
blifvit af Kongl. Maj:t gillade.
På direktionens hemställan förordnade Kongl. Maj:t den 11
september 1829, att redan från och med år 1830 pensioneringen
finge taga sin början för delegare till fullt belopp enligt reglementet
samt för delegarnes enkor och barn till 10 procent af
männens och fädrens pensioner.
Fullmäktige sammanträdde första gången år 1832.
Nya reglementen för pensionsinrättningen hafva af Kongl.
Maj:t sedan utfärdats den 30 juni 1832, den 18 maj 1838, den
21 februari 1844, den 11 januari 1848, den 11 juni 1853, den
30 december 1858, den 5 juni 1863, den 20 april 1866, den 30
oktober 1868, den 24 oktober 1873, den 30 november 18T7, den
28 september 1883 samt den 23 november 1888, hvilket sistnämnda
ännu är gällande.
Att i detalj redogöra för alla de förändringar civilstatens
pensionsinrättning sedan sin uppkomst undergått, blefve allt för
vidlyftigt. Tillräckligt för komiténs ändamål torde vara att fästa
sig vid de väsentligaste. Förändringarna i dess reglemente hafva
hufvudsakligen träffat delegarnes antal och klassificering samt
pensionernas och afgifternas belopp. I öfrigt äro i nu gällande
reglemente bestämmelserna i det första reglementet väsentligen
bibehållna. Men förutom redogörelse för ofvan antydda förändringar
torde här böra lemnas en framställning ej mindre af inrättningens
ekonomiska utveckling, dess förhållande till enskilda
enke- och pupillfonden, inrättningens enskilda fonder, inrättandet
af dess lifränte- och kapitalförsäkringsanstalt, dess förhållande till
poststaten samt slutligen de förslag till omorganisation af civilstatens
pensionsinrättning, livilka varit ifrågasatta.
63
Af civilstatens pensionsinrättning förvaltas tjenstemannafonden
(äfven kallad pensionsfonden för embete- och tjensteman samt
tjenstemannapensionsfonden), allmänna enke- och pupillfonden,
enskilda enke- och pupillfonden samt åtskilliga för särskilda ändamål
donerade smärre fonder, hvarjemte med enskilda enke- och
pupillfonden är förenad en kapital- och lifränteförsäkringsanstalt.
Tjenstemannafonden har till uppgift att bereda pension åt de
tjensteinnehafvare, som i pensionsinrättningen vunnit delaktighet.
Genom årliga betydliga bidrag till enskilda enke- och pupillfonden,
hvarom särskildt redogöres här nedan, deltager den emellertid
äfven i utgifterna för enke- och barnpensioneringen, hvarjemte
den, på ett icke nämnvärdt undantag när, bestrider inrättningens
samtliga förvaltningskostnader. Af en vid denna framställningfogad
tablå öfver civilstatens pensionsinrättnings ekonomiska utveckling
åren 1825 —1892 synes, huru tjenstemannafonden oafbrutet
vuxit från 477,317 kronor 77 öre år 1825 till 10,251,706 kronor
53 öre vid 1892 års slut. Dess årliga öfverskott, efter afdrag
af bidraget till enskilda enke- och pupillfonden, har emellertid,
såsom af nämnda tablå framgår, sedan år 1879, då det utgjorde
335,576 kronor 2 öre, med endast några afbrott årligen nedgått, i
det detsamma år 1883 småningom minskats till 281,422 kronor
99 öre och, sedan det år 1884 stigit till 312,813 kronor 10 öre,
åter aftagit till 166,232 kronor 5 öre för år 1890, hvarefter öfverskottet
för år 1892 åter stigit till 179,747 kronor 64 öre.
Förvaltningskostnaderna hafva, enligt meranämnda tablå, under
de sista tio åren uppgått till emellan 44,897 kronor 46 öre och
70,334 kronor 78 öre årligen. En icke obetydlig del af dem utgöras
af redogörarnes provisioner. Dessa provisioner, Indika såsom
ofvan nämnts enligt 1826 års reglemente utgingo med 2
procent å det levererade uppbördsbeloppet, höjdes år 1832 till 3
procent å samma belopp, hvilken bestämmelse bibehölls till år
1883, då, med anledning af beslut att pensionerna skulle utbetalas
månadsvis, stadgades att bland redogörarne de, som jemväl hade
att utbetala pensioner, skulle åtnjuta 4 procent provision af hvad
de till direktionen behörigen redovisade såsom utgift eller leverering
och öfrige redogörare 3 procent provision å hvad af dem
till direktionen vederbörligen levererades, hvilket stadgande ännu
gäller.
År 1883 utgick denna utgiftspost med 11,116 kronor 39 öre,
men år 1884, såsom en följd af nyssnämnda beslut, steg den till
Fonder och
förvaltning.
64
14,225 kronor 48 öre och för år 1892 liar densamma ytterligare
stigit till 17,694 kronor 42 öre, hvaraf 3,480 kronor 69 öre till
redogörarne i hufvudstaden och Stockholms län samt 14,213 kronor
73 öre till redogörare i de öfriga länen.
Eu annan icke heller oväsentlig del af inrättningens förvaltningskostnader
utgöres af utgifterna för fullmäktiges sammanträden
de år sådana inträffa. Vid flere tillfällen hafva förslag väckts till
nedbringande af inrättningens onekligen i jemförelse med liknande
inrättningar dryga förvaltningskostnader.
Angående allmänna och enskilda enke- och pupillfonderna
kommer närmare redogörelse att lemnas vid framställningen rörande
pensioneringen af enkor och barn. Här torde endast vara
nödigt erinra, att allmänna enke- och pupill/ondens tillgångar utgöras
af det årliga statsanslag af 45,000 kronor, hvarmed åtföljer förbindelse
för fonden att i afseende å i fattigdom efterlemnande civile
tjeustemäns enkor och barn uppfylla den pensioneringsskyldighet,
som eldigt Kongl. kungörelsen den 29 juni 1798 förut ålegat
statsverket. Pensioner från denna fond utgå utan hänsyn till om
mannen eller fadern varit delegare i civilstatens pensionsinrättning.
Enskilda enke- och pupillfonden åter åligger bestrida pensioneringen
af enkor och barn efter delegarne i denna pensionsinrättning.
Den har allt sedan år 1843 uppgått till oförändradt
belopp af 282,300 kronor 48 öre. Fonden bestrider sin betydliga
pensionering dels genom delegarnes afgifter (5 procent å delegarnes
pensioner från inrättningen) dels ock genom bidrag från
tjenstemannafonden, hvarom vidare här nedan. Med denna fond
är, såsom förut nämnts, förenad en kapital- och Itfränteförsäkringsanstalt^
hvilken trädde i verksamhet år 1867 och vid 1892 års
slut innehade en behållning för 998 delegare af 1,458,826 krojior
56 öre. De särskild! donerade fonder, som stå under direktionens
förvaltning, äro följande:
1) af »en gammal tjensteman» år 1830 donerade 3,000 kronor
»för grundläggning af en fond till inrättande af ett försörjningshus
för i verkligt behof stadda enkor och barn efter obemedlade civile
tjenstemän». Fondens behållning utgjorde vid 1892 års utgång
84,736 kronor 65 öre.
2) Kongl. göta hofrätts pensionsfond, bildad dels genom öfverlemnade
3,292 kronor, hofrätten tillfallna revisionsskillingar, och
dels genom en af onämnd person aflemnad gåfva af 5,000 kronor,
samt förvaltad enligt föreskrifterna i Kongl. brefven den 8 oktober
65
och 22 december 1831 samt den 6 maj 1843, utgjorde vid 1892
års slut 11,868 kronor 55 öre.
3) Langs pensionsfond, som uppkommit genom af Sofia Elisabeth
Lang donerade 6,000 kronor till förmån för fyra i torftiga
omständigheter stadda, ogifta fruntimmer eller enkor, hade vid
1892 års slut en behållning af 11,439 kronor 56 öre.
4) Elstedts fond, bildad 1857 af donation å 4,500 kronor till
förmån för behöfvande enkor och barn efter civile tjensteman,
utgjorde vid 1892 års slut 5,272 kronor 58 öre.
5) Isbergs pensionsfond, uppkommen år 1857 genom donation
af presidenten C. E. Isberg å 30,000 kronor till pensioner för
enkor och oförsörjda döttrar samt till uppfostringshjelp för söner
af ledamöter i högsta domstolen eller svea hofrätt, hade vid 1892
års utgång en behållning af 42,257 kronor 22 öre.
6) af Tunelds pensionsfond, grundlagd år 1862 genom donation
af f. d. statskommissarien C. E. af Tuneld å omkring 35,000
kronor och använd till grundfond för lifränte- och kapitalförsäkringsanstalten,
hade vid 1892 års slut stigit till 53,445 kronor
24 öre.
7) Törnqvists donationsfond, år 1866 bildad genom ett på grund
af f. d. kamreraren C. Törnqvists testamente öfverlemnadt belopp
af 24,610 kronor 62 öre, har användts till samma ändamål som
af Tunelds donationsfond. Fonden hade vid 1892 års slut en behållning
af 28,501 kronor 10 öre.
8) Qvidings pensionsfond. På grund af testamente af v. presidenten
B. C. Qviding och hans hustru öfverlemnades år 1872
till pensionsinrättningen ett kapital af 4,833 kronor 3 öre att användas
»till årlig gratifikation åt en enka efter civil embetsman,
som aldrig tjenat inom krigsståndet samt innehaft minst tromans
värdighet». Fondens behållning vid 1892 års slut var 5,958 kronor
55 öre.
9) Friherre B. von Beskows pensionsfond, år 1880 bildad genom
ett på grund af dennes testamente till pensionsinrättningen öfverlemnadt
kapital å 5,031 kronor 91 öre, hvaraf årligen räntan borde
användas till två pensioner för embetsmäns enkor eller oförsörjda
döttrar, hade vid 1892 års slut eu behållning af 5,820 kronor
54 öre.
10) F. d. kamreraren C. G. Flis pensionsfond, år 1889 bildad
genom dennes donationer å tillsammans 30,000 kronor för pensionsförstärkning
åt i behof varande enkor och barn efter tjensteman
Temionskomittn. 9
66
Stats
bidrag.
i generalpoststyrelsen och Stockholms postkontor, hade vid 1892
års slut en behållning af 30,829 kronor 30 öre.
11) Hans Linds donationsfond. På grund af testamente af
postmästaren Hans Lind öfverlemnades år 1891 till pensionsinrättningen
ett belopp af 5,000 kronor, hvaraf räntan skulle användas
till understöd åt behöfvande enkor och barn efter posttjenstemän.
Fondens behållning vid 1892 års slut utgjorde 5,290
kronor 53 öre.
Civilstatens pensionsinrättnings samtliga behållning utgjorde
vid 1892 års slut 12,524,026 kronor 72 öre förutom vid årets
slut upplupna till betalning ej förfallna räntor.
Såsom förut omförmälts erhöll civilstatens pensionéinrättning
vid stiftandet, utom sin grundfond, följande statsbidrag:
a) 10,000 rdr bko, enligt Kongl. kungörelsen den 29 juni
1798;
b) 15,000 rdr bko såsom ersättning för den del af centonalen
utaf civilstaternas löner, som ifrån Vadstena krigmanshus utginge
till arméns pensionskassa;
c) vakans- och liggetidsbesparingar af civila embeten och
tjenster, som af Kongl. Maj:t tillsattes;
d) den löneinnehållning som, då civil embets- eller tjensteman
toge afsked, egde rum för efterträdaren under namn af begrafningshjelp;
samt
e) 10,000 rdr bko af sjunde hufvudtiteln enligt Kongl. kungörelsen
af den 29 juni 1798 angående pensionering af civila
embets- och tjenstemäns enkor och barn, hvilket anslag tillgodofördes
allmänna enke- och pupillfonden.
Här torde vara lämpligt redogöra för den förändring dessa
statsanslag undergått och de nya statsanslag, som under tiden
tillkommit.
Anslagen under a) och b) utgå ännu med oförändrade belopp
af tillsammans 37,500 kronor. Hvad åter beträffar det under c)
omförmälda statsbidrag medgåfvo Rikets Ständer, i anledning af
framställning af Kongl. Maj:t i ämnet, år 1851 (skr. n:r 154), att
de vakans- och förslagsliggetids löneinnehållningar, som tillfallit
ej mindre civilstatens pensionsinrättning än arméns pensionskassa
och amiralitetskrigsmanskassan, måtte upphöra, samt beviljade
såsom bidrag till ersättning för den förmån, hvaraf dessa kassor
genom förändringen skulle gå i mistning, ett årligt anslag af 5,000
rdr bko att på riksstatens 9:de hufvudtitel uppföras till Kongl.
67
Maj:ts disposition, så vida Kongl. Maj:t. funne för godt att af de
på hufvudtitlarne derigenom uppkommande ökade besparingar anvisa
de summor, hvilka utöfver dessa 5,000 rdr bko erfordrades
såsom ersättning åt förenämnda pensionskassor. Af detta anslag
å 7,500 kronor tillföll 2,245 kronor, sedan jemkadt till 2,246
kronor, civilstatens pensionsinrättning, livilket belopp ännu är i
riksstaten uppfördt under civilstatens pensionskassa såsom »ersättning
för mistade löneinnehållningar». De ersättningar å hufvudtitlarnas
besparingar, som enligt Rikets Ständers berörda beslut
dessutom skulle tillfalla pensionsinrättningen, utgå årligen med:
från andra hufvudtitelns allmänna besparingar ........ kr. 1,743: —
» fjerde » » » » 322: 50
» sjette » » » » 3,075: —
» sjunde » » » » 1,309: 50
» åttonde » » » » 535: 50
eller tillsammans kronor 6,985: 50
Hvad vidare angår det under d) omförmälda statsbidrag, beslöto
Rikets Ständer äfvenledes vid 1850—51 årens riksdag, att
de genom då gällande författningar under namn af begrafningshjelps-
eller nådårsbesparing bestämda innehållningar af embetsoch
tjenstemäns löner skulle upphöra, samt anvisade till ersättning
åt nyssnämnda tre kassor för de inkomster, som genom upphörande
af dessa löneinnehållningar skulle förloras, ett belopp af 24,800
rdr bko, hvaraf 4,360 rdr bko skulle tilldelas civilstatens pensionskassa.
I enlighet dermed är ännu i riksstaten under pensionskassan
uppfördt ett anslag af 6,540 kronor såsom »ersättning för
nådårs- och begrafningshjelpsbesparingar».
Det under punkt e) omnämnda anslag har småningom vuxit
till 45,000 kronor, men derför torde lämpligare redogöras i annat
sammanhang.
Sedan vid 1844—45 årens riksdag å riksgäldskontorets stat
anvisats ett årligt anslag af 4,800 rdr bko (7,200 kronor) för
pensionering af konimissionslandtmätare jemte deras enkor och
barn att till civilstatens pensionsinrättning utbetalas från och med
det år, då delaktighet i pensionsinrättningen blefve dessa tjenstemän
medgifven, samt Rikets Ständer vid 1847—48 årens riksdag
beslut!!, att samma anslag fortfarande skulle hållas direktionen tillhanda
från och med det år, hvarunder eu medelst nämnda anslag
68
bildad särskild, af pensionsinrättningen förvaltad pensionsanstalt
af Kongl. Maj:t förklarades vara i skick att utan högre statsanslag
fullgöra sina förbindelser, blefvo emellertid kommissionslandtmätare
för sig äfvensom enkor och barn år 1863 delaktige af civilstatens
pensionsinrättning, hvarefter 1870 års Riksdag beslöt att anslaget,
som dittills utbetalats från riksgäldskontoret, skulle uppföras med
oförändradt belopp af 7,200 kronor bland de under 9:de hufvudtiteln
redan befintliga anslag till civilstatens pensionsinrättning.
Anslaget utgår fortfarande med samma belopp.
Af 1874 års Riksdag beviljades, för att åt tjenstemän och
betjente vid skogsstaten och skogsskolorna samt deras enkor och
barn vinna delaktighet i civilstatens pensionsinrättning, ett anslag
af 9,000 kronor årligen. För vinnande af sådan delaktighet åt
föreståndare, lärare och betjente vid tekniska högskolan samt deras
enkor och barn beviljade 1878 års Riksdag ett årligt anslag af
3,500 kronor, och för samma delaktighet åt embets- och tjenstemän
samt betjente vid väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, hvilka uppbära
lön på ordinarie stat, äfvensom deras enkor och barn,
beviljades af 1883 års Riksdag ett årligt anslag af 1,300 kronor.
Äfven dessa tre anslag utgå ännu med oförändrade belopp.
De till pensionsinrättningen utgående statsanslag äro alltså
följande:
pensionsstaten för civile embets- och tjentemän | kronor | 37,500: — |
d:o för deras enkor och omyndiga barn ........................................... | » | 45,000: — |
ersättning för mistade löneinnehållningar........ | » | 2,246: — |
d:o för nådårs och begrafningshjelps- besparingar............................................. | » | 6,540: — |
för pensionering af kommissionslandtmätare | )> | 7,200: — |
» d:o af tjenstemän och betjente vid skogsstaten och skogs-skolorna jemte deras enkor | » | 9,000: — |
Transport kronor | 107,486: — |
69
Transport kronor 107,486: —
för pensionering af föreståndaren, lärare och
betjente vid tekniska högskolan
jemte deras enkor
och barn................................ » 3,500: —
» d:o af vissa embete- och tjenste
man
vid väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
äfvensom
af deras enkor och
barn ......................................... , »_1,300: —
Tillhopa kronor 112,286: —
Dertill kommer från hufvudtitlarnes besparingar
såsom ytterligare ersättning för mistade
löneinnehållningar ....................................... * »_6,985: 50.
Summa kronor 119,271: 50.
Af detta belopp tillgodoföres allmänna enke- och pupillfonden
såsom ofvan nämnts 45,000 kronor samt återstoden, 74,271
kronor 50 öre, tjenstemannafonden, dervid dock är att märka, att
deraf fyra anslag jemväl äro afsedda till pensionering af delegares
enkor och barn.
Till allmänna enke- och pupillfonden måste pensionsinrättningen
redan från början, enligt § 1 i reglementet af den 15
november 1826, bidraga med 5,000 rdr bko årligen af sina egna
tillgångar. Detta fortfor till år 1845, då Rikets Ständer med
tjenstemanuafondens befriande från nämnda bidrag höjde anslaget
till allmänna enke- och pupillfonden.
I senare tid har dock af pensionsinrättningens medel, med
Kongl. Maj:ts tillstånd, förskjutits hvad till fullgörande af pensioneringen
från allmänna enke- och pupillfonden utöfver dess egna
tillgångar varit erforderligt. Dessa förskott äro numera betäckta.
Redan i det första reglementet för civilstatens enke- och
pupillkassa, utfärdadt. den 15 november 1826, å hvilken dag jemväl
det första reglementet för civilstatens pensionsinrättning utfärdades,
hade i enlighet med interimsdirektionens hemställan stadgats, att
enskilda enke- och pupillfondens inkomster skulle utgöras af, bland
annat, det årliga understöd, som delegarne i nämnda inrättning
med Kongl. Maj:ts tillstånd kunde af dess tillgångar för enskilda
enke- och pupillfonden anvisa. Det visade sig snart, att tillgångarna
Bidrag och
försträckning
till
allmänna
enke- och
pupillfonden.
Förhällandet
till enskilda
enkeoch
pupillfonden.
70
å denna fond voro för ändamålet otillräckliga. Redan 1832 års
fullmäktige, sedan Kongl Maj:t på förekommen anledning i skrifvelse
till fullmäktige förklarat, det Kongl. Maj:t funnit angeläget
vara att delegares enkor och barn komme i åtnjutande af till
minst 25 procent af mannens eller fadrens pensionsbelopp förböjda
pensioner, beslöto, med förhöjande af pensionerna för enka
jemte barn till hälften samt för enka utan barn till V3 af mannens
pensionsbelopp, att enskilda enke- och pupillfonden, såsom tillgång
till dessa ökade utgifter, skulle erhålla dels hälften af delegarnes
afgifter dels ock af civilstatens pensionsinrättnings behållna inkomst
ett understöd af 20,000 rdr bko årligen från och med 1833.
Detta beslut stadfästes af Kongl. Maj:t. I enlighet dermed lemnades
från tjenstemannafonden under åren 1833—1842 till enskilda
enke- och pupillfonden årligt bidrag af 20,000 rdr bko.
Emellertid ökades pensioneringen å enskilda enke- och pupillfonden
allt jemnt och utgjorde föremål för såväl direktionens som
fullmäktiges bekymmer. Redan vid sammanträdet år 1837 anhöllo
fullmäktige hos Kongl. Maj:t att, derest före nästa sammanträde
enskilda enke- och pupiilfondens inkomster skulle blifva
otillräckliga att dermed bestrida pensioneringen, bemyndiga direktionen
att af tjenstemannafondens räntemedel för året tillskjuta
hvad som erfordrades för att fylla der sålunda uppkomna brister.
Detta antagande inträffade väl ej, men ansågo 1842 års fullmäktige
enskilda enke- och pupillfondens år från år minskade
förkofran tydligen utvisa, att den tidpunkt snart vore för handen,
då fondens kapital måste för bestridande af pensioneringen anlitas.
För upphjelpande af dess »högst bekjunmersamma ställning» anhöllo
de hos Kongl. Maj:t att utöfver of vanberörda bidrag å 20,000 rdr
bko ett årligt understöd af 10,000 rdr bko från tjenstemannafonden
måtte från och med 1842 tilldelas enskilda enke- och pupillfonden.
Mot detta beslut afgåfvos flere reservationer, i Indika framhölls,
att derigenom att man sålunda ryckte medel från tjenstemannafonden,
Indika väl behöfdes för höjande af delegarnes egna pensioner
och klassifikationens utjemnande, hufvudgrunden för pensionsinrättningens
stiftelse tillintetgjordes; att dåenkefonden uppslukade
icke blott beloppet af delegarnes alla afgifter utan derutöfver
årligt bidrag af tjenstemannafondens inkomster, statsverket genom
räntor och grundkapitalet och de årliga anslagen i sjelfva
verket underhölle tjenstemannafonden; samt att det vore onödigt
att bisträcka enkefonden förr och med större belopp än be
-
71
höfligt vore. »Eu bestämd gräns», yttrade eu af reservanterna,
»måste sättas för de uppoffringar, tjenstemannafonden temligen
sorglöst ålade sig för pensioneringen af enkor och barn under
snart sagdt fullkomligt förbiseende af de höga statsändamål, för
hvilka pensionsinrättningen blifvit stiftad och af staten så rikligen
doterad».
Fullmäktiges berörda framställning blef ej af Kongl. Maj:t
bifallen, hvaremot Kongl. Maj:t genom nådigt bref den 21 februari
1844, i enlighet med direktionens hemställan, bemyndigade densamma
att tills vidare af tjenstemannafondens behållna räntemedel
tillskjuta hvad som för hvarje år kunde till fyllnad i pensioneringen
från enskilda enkefonden utöfver denna fonds årliga inkomst erfordras.
På grund deraf lemnade tjenstemannnafonden sådan
fyllnad till enskilda enke- och pupillfonden år 1843 till belopp af
21,213 rdr bko, år 1844 24,901 rdr bko, 1845 26,971 rdr bko
och 1846 28,268 rdr bko, i dessa belopp inberäknadt det sedan
år 1833 utgående bestämda anslaget å 20,000 rdr bko årligen.
Vid 1847 års sammanträde framlade fullmäktige i särskild
skrifvelse till Kong]. Maj:t redogörelse för enskilda enke- och
pupillfondens ställning, de bekymmersamma utsigterna för dess
framtid och de åtgärder till fondens upprätthållande, fullmäktige
ansågo vara att vidtaga. Att fylla bristen genom att sänka pensionerna
läte sig icke göra, icke heller genom att höja afgifterna,
och icke heller vore lämpligt ytterligare tillita tjenstemannafonden.
Ty genom för stort anlitande af denna »fond skulle, menade fullmäktige,
den tidpunkt aflägsnas, då det med denna fond åsyftade
och för staten vigtiga ändamål att genom bestämmande af högre
pensioner för embets- och tjenstemän befordra tidigare afgång ur
tjenst af dem, hvilkas tidigare försvagade helsa och krafter satte
dem ur stånd att verka till statens fördel, samt yngre och kraftfullare
personers användande till det allmännas gagn kunde uppnås.
Fullmäktige anhöllo derför, att proposition måtte göras till
Riksdagen om statsanslag till enskilda enke- och pupillfonden å
26,500 rdr bko. Skulle sådant anslag ej beviljas eller medgifvas
till mindre belopp, anhöllo fullmäktige, på grund af bifogade
beräkningar öfver tjenstemannafondens ställning, att Kongl. Maj:t
måtte förordna, att af dess öfverskottsmedel finge årligen tillskjutas
hvad som erfordrades för upprätthållande af pensioneringen å enskilda
enke- och pupillfonden enligt då bestämda grunder.
Mot detta beslut afgåfvos flere reservationer, deri under
72
erinran om civilstatens pensionsinrättnings uppgift yrkades, att
i stället för ytterligare bidrag från tjenstemannafonden antingen
pensionerna från enskilda enke- och pupillfonden måtte nedsättas
eller afgifterna till densamma höjas.
Kongl. Maj:t, som icke fann skäl att, sedan vid 1844—45
årens riksdag proposition om ytterligare anslag till enskilda enkeoch
pupillfonden afslagits, derom göra ny framställning, medgaf
genom nådigt bref den 9 november 1847, att tjenstemannafondens
tillgångar finge än vidare och intill dess annorlunda i nåder förordnades
anlitas till fyllande af hvad som bruste för pensionsutbetalningarna
å enskilda enkefonden; dock skulle direktionen
för hvarje år hos Kongl. Maj:t anmäla förhållandet med de särskilda
pensionsfondernas inkomster och utgifter samt om och i
hvad mån detta förhållande öfverensstämde med de af fullmäktige
uppgjorda beräkningar.
Vid 1847—48 årens riksdag väcktes inom borgarståndet en
motion, der uppmärksamhet fästes å det förhållande att civilstatens
pensionsinrättnings enskilda enke- och pupillfond allt sedan år
1833 från tjenstemannafonden årligen uppburit 20,000 rdr bko
oberäknadt hvad ytterligare af pensionsinrättningens tillgångar
disponerats till fyllande af en uppkommen årlig brist uti tillgångarna
för enkepensioneringen, hvithet allt haft till följd att, oaktadt
under tiden medgifna löneförhöjningar, de från civilstatens pensionsinrättning
utgående tjenstemannapensioner icke kunnat i motsvarande
förhållande förhöjas utan måst bibehållas vid de belopp,
som vid inrättningens stiftelse blifvit bestämda, hvarigenom åter
inrättningens hufvudsyftemål — beredandet af möjlighet för embets-
och tjenstemän att taga afsked, innan de uppnått den höga
ålder, som vore föreskrifven för rättighet till lönens bibehållande
å allmänna indragningsstaten, så att det allmänna skulle hos tjenstemännen
städse kunna påräkna den för behörig handläggning af
statens angelägenheter nödiga kraft och förmåga — i väsentlig
mån förfelats. Motionären anhöll derför, dels att Rikets Ständer
måtte hos Kongl. Maj:t anhålla, att civilstatens pensionsinrättnings
tillgångar och inkomster derefter icke måtte till större eller mindre
belopp till enskilda enke- och pupillfonden disponeras, dels att intill
dess rättelse deruti vunnits det för pensionsinrättningen dittills utgående
årliga anslag måtte nedsättas med ett belopp, som motsvarade
hvad till enskilda fonden årligen utgått, eller ock alldeles indragas.
Då emellertid omförmälda från civilstatens tjenstemannafond
/
73
till enskilda enke- och pupillfonden utgående årliga bidrag bestredes
af de årsafgifter, som af pensionsinrättningens delegare
erlades till förstnämnda fond, äfvensom af räntor å fondens samlade
kapital, öfver hvilka medels användande det måste vara bemälde
delegare obetaget att efter godtfinnande förfoga, funno
Rikets Ständer motionen icke böra till någon deras åtgärd föranleda.
Enskilda enke- och pupillfondens behof af understöd från
tjenstem ann afonden fortfor att stiga. Dermed hade år 1852 hunnit
så långt, att af samma års fullmäktige, hvilka för upphjelpande
af enskilda enkefondens ställning jemväl ville öka och annorlunda
fördela delegarnes årliga afgifter till inrättningen, beslöts att af
behållna inkomsten å tjenstemannafonden anslå från och med 1853
ett årligt belopp af 50,000 rdr bko såsom bidrag till pensioneringen
från enskilda enkefonden.
Kongl. Maj:t, som emellertid ansåg, att de beräkningar, som
legat till grund för fullmäktiges berörda framställning, icke lemnade
visshet eller ens gåfve sannolikhet åt det antagande, att
genom de föreslagna åtgärderna afsigten att för all framtid bringa
enskilda enkefonden i en sjelfständig ställning kunde vinnas, bemyndigade
genom bref den 11 juni 1853, i öfverensstämmelse
med Kongl. hrefvet den 9 november 1847, direktionen att
tills vidare af tjenstemannafonden årligen till enskilda enke- och
pupillfonden anvisa för pensioneringen derifrån oundgängligen
erforderligt belopp.
Vid fullmäktiges sammanträde år 1857 var åter detta bekymmersamma
ämne föremål för deras omsorg. De yttrade dervid
bland annat:
»Enskilda enke- och pupillfonden bör icke betraktas för sig
isolerad; dess ändamål och delegare hafva alltför mycken gemenskap
för att vara fria från förbindelsen att understödja hvarandra.
Det bör icke heller lemnas utan uppmärksamhet, att till början ~U
och ännu till närvarande tid hälften af delegarnes årliga bidrag
tillgodoförts tjenstemannafonden, äfvensom att under första åren
af inrättningens tillvaro sistnämnda fond erhållit en de! af sitt
grundkapital genom uppläggning af årliga bidrag från delegarne.
Då nu förhållandena äro sådana, att rättigheten att afgå med
pension från tjenstemannafonden i allmänhet icke kan begagnas
af andra än innehafvare af några vissa slags tjenster jemte sådana
tjenstemän, som eg a enskild förmögenhet eller ock annorledes
Ycmiomliomitén. 10
Delägare.
\
74
kunde påräkna fyllnad för sina lefnadsbehof, skulle det stora flertalet
af delegare, som af sina icke sällan nog inskränkta löneinkomster
till tjenstemannafonden lemna bidrag, blifva i saknad af
all fördel deraf, derest de icke erhölle sådan i form af bidrag
till enskilda enke- och pupillfonden för pensionering till enka och
barn.» Bidraget både år 1856 vuxit till 53,662 rdr 47 sk. bko (80,494
kronor 47 öre); och sågo fullmäktige icke heller för framtiden
någon annan utväg än att lios Kongl. Maj:t anhålla om samma
bemyndigande för direktionen, som Kongl. Maj:t genom nådiga
brefven den 9 november 1847 och den 11 juni 1853 i detta afseende
lemnat. Med bifall härtill medgaf Kongl. Maj:t genom
nådiga brefvet den 30 december 1858, att hvad utöfver enskilda enkeoch
pupillfondens inkomster erfordrades för uppehållande af pensioneringen
från denna fond »äfven framgent» finge tillskjutas af
tjenstemannafondens inkomster.
På grund af detta medgifvande har derefter årligen från
tjenstemannafonden lemnats erforderligt bidrag till enskilda enkefonden.
Till hvilka belopp dessa bidrag utgått, framgår af bifogade
tablå öfver pensionsinrättningens ekonomiska utveckling.
Deraf synes att beloppen på senare tid äro i hastigt växande,
tydligen beroende af den pension-sförhöjning, som år 1877 vidtogs.
För år 1892 utgick bidraget med 255,924 kronor 96 öre.
Antalet delegare i civilstatens pensionsinrättning har vid slutet
af nedannämnda år varit följande:
år 1826 ............................ 1,269
» 1831 ............................ 1,490
» 1836............................. 1,620
» 1841............................ 1,765
» 1846........................... 1,913
» 1851.............................. 1,949
» 1856.............................. 2,078
» 1861 ........................... 2,267
» 1866............................. 2,829
» 1871 ....................... 2,903
» 1876............................. 3,474
» 1881............................. 3,613
» 1886............................. 4,046
» 1891 .............................. 4,365
75
Häraf framgår att delegarnes antal sedan inrättningens början
mer än tredubblats. Denna tillväxt har berott på dels att nya
verk eller klasser af tjensteinnehafvare vunnit delaktighet i inrättningen,
dels att å vissa redan intagna stater tjensteinnehafvarnes
antal till följd af samhällets utveckling ökats.
Så inkommo år 1832 pensionsinrättningens egna tjenstemän,
år 1863 kommissionslandtmätare, år 1868 fångvårdsstyrelsen, år
1873 högsta domstolen och länsveterinärer, år 1874 skogsstaten,
år 1877 riksarkivet, år 1878 tekniska högskolan, år 1883 domänstyrelsen,
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och statistiska centralbyrån
äfvensom landshöfdingar, generaldirektörer och presidenter.
Härvid är att märka, att oaktadt inrättningens grundkapital
och statsanslag voro beräknade endast för de verk och stater,
som vid inrättningens stiftande ansågos böra deri deltaga, och till
följd deraf framställningar om inträde för andra civila verk och
stater till en början afslogos, ofvan uppräknade embetsverk eller
klasser af tjenstemän i de flesta fall erhållit delaktighet utan att
särskilda tillskott utöfver delegarebidragen derför erlagts. Endast
för kommissionslandtmätarnes, skogsstatens, tekniska högskolans
och väg- och vattenbyggnadsstyrelsens delaktighet hafva af staten
särskilda bidrag, såsom här ofvan å sid. 68—69 omförmälts, blitvit
anslagna. Dessa bidrag hafva dock icke beräknats efter tekniskt
matematiska grunder.
I afseende å ökningen af tjensteinnehafvarnes antal å redan
intagna stater hafva i synnerhet poststaten, hvarom vidare här
nedan, skogsstaten och fångvårdsstaten under senare tider tillfört
inrättningen en mängd nye delegare.
Genom samtliga desse nya delegares inträde i inrättningen
likasom genom delegarnes uppflyttningar till högre pensionsklasser
hafva naturligtvis ökade inkomster af afgifter tillflutit inrättningen,
men då afgifterna på långt när icke äro tillräckliga att betäcka
inrättningens utgifter, är det uppenbart att nu nämnda förhållanden
måste inverka försvagande på inrättningens förmåga att fullgöra
sina förbindelser i synnerhet i afseende å enke- och pupillpensioneringen,
hvars fördelar säkerligen lockat de flesta af de
nya staterna att i inrättningen söka vinna delaktighet.
Under tiden genomförda löneregleringar för civila tjensteinnehafvare
och böjningar af deras pensioner från allmänna indragningsstaten
hafva för civilstatens pensionsinrättning haft till
Pensionsbelopp
och
klassifikation.
73
följd dels fortgående ökning af pensionsbeloppen, hvilka man velat
skola motsvara omkring hälften af delegarnes pensioner från allmänna
indragningsstaten, dels ock ofta förekommande uppflyttningar
af delegare från lägre klass till högre.
Inträffade förändringar beträffande pensionsbeloppen i de olika
klasserna inhemtas af följande tablå:
Klasser. |
| Boglemente | n. |
| |
16/u 1826. | 3% 1832. Va -1844. | 30/i2 1858. | */• 1863. 24/io 1873. | 30/u 1877. | |
| kr. | kr. | kr. | kr. | kr. |
I.................. | 1,200 | 1,200 | 1,500 | 1,600 | 2,400 |
II..................... | 900 | 900 | 1,200 | 1,200 | 1,800 |
III.................. | 750 | 750 | 1,000 | 1,000 | 1,500 |
IV........................ | 450 | 600 | 800 | 800 | 1,200 |
V................ | 300 | 450 | 600 | 600 | 900 |
VI....................... | 225 | 300 | 400 | 400 | 600 |
VII..................... | 120 | 225 | 300 | 300 | 450 |
VIII........................ i ii,’ . i | 90 | 150 | 200 | 180 | 300 |
IX.................... | — | 90 | 120 | 120 | 200 |
Klassernas antal ökades år 1832 från 8 till 9, derigenom att
vissa tjensteinnehafvare skiljdes från klass III och bildade en ny
klass IV. De största förändringarna beträffande pensionsbeloppen
skedde år 1858, då de höjdes med 25 procent i klass I och 33V3
procent i klasserna II—IX samt år 1877, då de å gällande belopp
ökades med 50 procent i klasserna I—VII och 66% procent i
klasserna VIII och IX.
I sin berättelse till 1857 års fullmäktige hade direktionen
icke velat förneka, att tillgångarne visserligen kunde medgifva
någon mindre tillökning i tjenstemäns pensioner utan att kassans
bestånd derigenom äfventyrades, inen, då någon borgen för beräkningarnas
tillförlitlighet icke funnes i gifna statistiska fakta
samt. civila pensionsinrättningen likasom Sveriges öfriga allmänna
pensionsanstalter företedde allt för många exempel af missräkningar
med anledning af lösa antaganden och öfverdrifua förhopp
-
77
ningar, och dertill komme att pensionerna måste minst fördubblas
om det ändamål skulle vinnas som med inrättningen varit afsedt,
nemligen tidigare omsättning af embete- och tjenstemän, så att
jemväl de, som vid 55 år kände sin arbetsförmåga förminskad,
men icke egde enskild förmögenhet eller andra inkomster att påräkna,
då kunde från tjensten afgå, både direktionen icke tilltrott
sig att för det dåvarande tillstyrka någon förändring i afseende
å pensionsbeloppet för embets- och tjenstemän.
Vid fullmäktiges sammanträde gjordes emellertid, med afseende
å dåvarande pensionsbeloppens obetydlighet i förhållande
till lefnadskostnad och löner, af enskild motionär framställning
att, bland annat, pensionerna till ej mindre tjenstemän än deras
enkor och barn måtte förhöjas med 25 procent å då bestämda
belopp; och ansåg förslagsställaren, att tillgång till den ifrågasatta
pensionsförliöjningen skulle beredas derigenom att delegarnes
afgifter, som utginge med viss procent af pensionsbeloppen, stege
i lika förhållande, hvarjemte derutöfver borde erläggas en procent
af de nya pensionsbeloppen. Fullmäktige biföllo framställningen
samt bestämde, att pensionsförhöjningen skulle vidtaga för dem,
som efter ingången af år 1859 blefve delaktige i inrättningen,
hvaremot redan varande delaktige skulle inom viss tid tillkännagifva,
huruvida de ville komma i åtnjutande af de högre pensionerna,
för hvilka de emellertid i så fall hade att erlägga skilnaden
emellan den äldre och förhöjda afgiften för 30 år.
Sedan komitén för det civila pensionsväsendets ordnande (se
sid. 93) blifvit öfver förslaget börd och dervid icke haft annan betydligare
erinran, än att pensionerna borde utjemnas till runda
tal, biföll Kongl. Maj:t, med antagande deraf, i hufvudsak fullmäktiges
förslag.
År 1877, sedan åtskilliga af de nya löneregleringarna beslutits,
återkom fråga om höjande af pensionerna från civilstatens
pensionsinrättning. Som den då beslutade pensionsförhöjningen
i hög grad inverkat på den mindre goda ekonomiska ställning,
hvaruti inrättningen kommit, torde vara af intresse att närmare
inhemta huru dervid tillgått. I berättelsen till nämnda års fullmäktige
anförde direktionen bland annat: »Vid stiftandet af civilstatens
pensionsinrättning beräknades tjenstemännens pension derifrån
vid 55 år att ungefärligen motsvara hans halfva lön. Sedermera
både väl, med afseende å skedda nya löneregleringar och
dermed sammanhängande förhöjning i lönebeloppen, äfven pen
-
78
sionerna från nämnda inrättning blifvit till sina belopp liöjda,
nemligen, första gången år 1858 med 25 procent af pensionen i
l:sta klassen och 33V3 procent af pensionerna i de öfriga klasserna
samt vidare år 1863 sålunda att, jemte det sistnämnda procentförhöjning
utsträcktes jemväl till l:sta klassen, mera än 2/3 af
de till delaktighet i pensionsinrätiningen berättigade uppflyttades
i högre klass, än den de dittills tillhört; men dessa pensionsförhöjningar
motsvarade ändock icke stegringen i lefnadskostnaderna
och de deraf beroende lönebeloppen, och i den mån denna
stegring än vidare fortgått, måste förhållandet emellan löne- och
pensionsbeloppen blifva ännu ofördelaktigare. Direktionen hade,
vid sådant förhållande, ansett sig pligtig att, med vidhållande af
dittills gällande hufvudgrunder för pensioneringen från civilstatens
pensionsinrättning, till dess fullmäktige afgifva förslag å sådan
pensionsförhöjning, som närmare ledde till det denna inrättning
föresätta mål. Ett återställande af det ursprungliga förhållandet
emellan pension och löneförmåner, skulle emellertid icke kunna
ske med mindre, än att då bestämda pensionsbeloppen blefve i
det närmaste fördubblade; och ehuru en sådan åtgärd, i och för
sig, icke under dåvarande omständigheter sy utes vara äfventyrlig
eller för inrättningens framtid menlig, ansåge direktionen dock
den varsamhet, som gemenligen iakttagits och äfven borde iakttagas
vid lagstiftning i hithörande ämnen, bjuda att icke nu på
en gång uttaga detta steg. Pensionernas höjande deremot med
50 procent eller hälften af deras nuvarande belopp ansåge direktionen
inrättningens tillgångar under alla förhållanden och utan
inskränkning i dess förbindelser till öfrige under dess förvaltning
stälda fonder kunna medgifva».
Kapitaltillökningen å tjenstemannafonden hade, fortsätter direktionen,
under sista årtiondet i medeltal årligen uppgått till
omkring 200,000 kronor och utgjorde för år 1876 237,687 kronor
21 öre. Verkningarna af en förhöjning i blifvande pensioner
kunde naturligtvis endast småningom utveckla sig och skulle derför,
med den styrka denna kassa egde, icke hindra den samma
att fortfarande upplägga betydliga årliga öfverskott, så att, äfven
när den högre pensioneringen erhållit sin fulla utsträckning, den
deraf orsakade större utgiften skulle till fullo motsvaras af förhöjningen
i kassans årliga inkomst. Direktionen, som dock hölle
före, att inom 9:de klassen, omfattande den lägst aflönade vaktmästarepersonalen,
pensionen icke borde sättas lägre än 200 kro
-
79
nor, under hvilken summa en nödtorftig lifsbergning icke torde
kunna erhållas, vore det ock i rikets mera aflägsna delar, samt
att äfven inom 8:de klassen, upptagande återstoden af nämnda
personal, pensionen borde höjas med något mera än 50 procent,
eller till närmast runda tal 300 kronor, hemstälde derför, att fullmäktige
för sin del måtte besluta: att från och med det år, med
hvilket nytt reglemente för pensionsinrätt.ningen blefve gällande,
pensionerna till de delegare i civilstatens pensionsinrättning, hvilka
under samma år eller sedermera förklarades berättigade till pension
från nämnda inrättning, skulle inom lista till och med 7:de klasserna,
förhöjas med hälften af de dåvarande samt, inom de begge
återstående klasserna, utbetalas till pensionär af 8:de klassen med
300 kronor och till pensionär af den 9:de med 200 kronor årligen.
Till fullgörande af nu föreslagna pensionering erfordrades,
enligt direktionens mening, icke någon förhöjning i de årliga afgifterna
utöfver den, som blefve en följd deraf, att dessa komma
att, efter den stadgade procenten, beräknas å och utgöras för
högre pensionsbelopp.
För att fullmäktige i någon mån skulle kunna bedöma den
sålunda föreslagna förhöjda pensioneringens inverkan med afseende
å de tillgångar, som derför redan funnes och vidare vore
att påräkna, hade, med ledning af de i direktionens berättelse
uppgifna förhållanden under senast förflutna 5 åren, blifvit uppgjord
följande beräkning:
Inkomster:
Statsanslaget till tjenstemannafonden utgjorde för det dåvarande
årligen................................................................... kr. 69,471: —
Delegarnes bidrag hade i medeltal uppgått hvarje
år till 65,614 kronor 48 öre; och då dessa
bidrag utgjorde viss procent af pensionsbeloppet
inom hvarje delegareklass, skulle, derest
pensionerna höjdes med 50 procent, Indragen
i samma mån äfven ökas, och således kunna
för år beräknas till............................................. » 98,421: 72.
I räntemedel hade till fonden årligen i medeltal
influtit ...................................................................... » 283,198: 13.
Summa kr. 451,090: 85.
80
Utgifter:
De från tjenstemannafonden utgifna pensionsbelopp hade i
medeltal för år utgjort 46,139 kronor 52 öre, och skulle alltså
med 50 procent förhöjning årligen stiga till ...... kr. 69,209: 28.
Förvaltningskostnaden för hvarje år hade i medeltal
uppgått till...................................................... » 31,384: 23.
Summa kr. 100,593: 51.
Om efter denna beräkning, deruti tillfälliga till
beloppet obetydliga och på förhållandet ej
inverkande inkomster och utgifter ej influtit,
från årliga inkomsten ........................................... » 451,090: 85,
droges, årliga utgiften ................................................... » 100,593: 51,
återstode en behållning af........................................ kr. 350,497: 34.
Då efter enahanda medelberäkning för samma
tidsperiod, men ulan den förhöjning i pensionsafgifter
och pensioner, som i beräkningen
blifvit iakttagen, behållningen uppginge
till en summa af ................................................ j> 340,759: 86,
så skulle genom tillämpning af den ifrågasatta
förhöjningen i pensionsafgifter och pensioner,
årliga behållningen komma att ökas med...... » 9,737: 48.
Den omständigheten, att den af direktionen föreslagna förhöjning
i 8:de och 9:de klasserna uppginge till något mera än
50 procent af dåvarande afgifter och pensioner, ansåge fullmäktige
icke i afsevärd män inverka på kalkylen. Då af denna beräkning
ansågs ådagalagdt, att pensionsinrättningen äfven med
hänsyn till de ifrågasatta högre pensionsbeloppen kunde fullgöra
sin skyldighet i afseende på pensioneringen utan att ens någon
förhöjning i delegarebidrag deraf kunde anses ovilkorligen påkallad,
beslöto fullmäktige för sin del, att från och med det år,
med hvilket nytt reglemente för pensionsinrättningen blefve gällande,
pensionerna till de delegare i civilstatens pensionsinrättning,
Indika under samma år eller sedermera förklarades berättigade
till pension från nämnda inrättning, skulle inom lista till
och med 7:de klasserna, utgå förhöjda med hälften af de dåvarande
samt inom de begge återstående klasserna utbetalas till
81
pensionär af 8:de klassen med 300 kronor och till pensionär af
9:de klassen med 200 kronor årligen.
Fullmäktiges beslut stadfästes af Kong! Maj:t genom reglementet
af den 30 november 1877.
Hvad vidare angår de ofta förekommande förändringarna i
klassifikationen, hafva dessa oftast bestått i delegares uppflyttning
från lägre klass till högre, någon gång i en nedflyttning till lägre
klass, som emellertid icke sällan sedermera haft återupptagning
till följd. Såsom exempel på dessa för pensionsinrättningen synnerligen
vigtiga förändringar kan anföras följande.
År 1863 uppflyttades häradshöfding ar, landssekreterare och
land skamrer are från III klass till II klass samt år 1877 dels dessa
embetsman dels ock assessorerna i hofrätterna från sistnämnda
klass till I klass; år 1863 kamrerare och sekreterare i de centrala
förvaltande verken från III klass till II klass, kronofogdar från
V klass till III klass, häradsskrifvare, bokhållare och revisorer från
V klass till IV klass; år 1877 postexpeditörer från VII klass till
VI klass; år 1863 landskontorister och landskanslister från VIII
klass till VII klass. Å andra sidan nedflyttades lista landtmätare,
som från början tillhörde III klass, år 1832 till IV klass, men
uppflyttades år 1868 åter till III klass; medicinalråd nedflyttades
år 1844 från I klass till II klass, men uppflyttades år 1863 åter
till I klass; provinsialläkare, som först tillhörde III klass, nedflyttades
år 1832 till IV klass, men uppflyttades år 1863 åter till
III klass samt år 1885 till II klass; länsmän tillhörde från början
VII klass, nedflyttades år 1832 till VIII klass, uppflyttades år
1863 till VII klass samt år 1868 till VI klass.
Beträffande de årliga utgifterna för pensionering från tjenstemannafonden
hänvisas till den bifogade tablån. För år 1892 uppgingo
dessa utgifter till 107,342 kronor 91 öre. Antalet pensionärer
från fonden utgjorde nämnda år 149.
De ärliga pensionsafgifterna till pensionsinrättningen, som
först utgingo med 4 procent i kl. I—VI samt 3 procent i kl. VII
och Vill å de pensionsbelopp, hvartill delegarne voro berättigade,
samtidigt hvarmed utgingo 2 procent å samma belopp till enskilda
enke- och pupillfonden ändrades år 1832 för förstärkande af nyss
nämnda fond sålunda, att 3 procent i kl. 1—VII samt 2 Vi procent
i kl. VIII och IX tillfördes tjenstemannafonden samt likaledes 3
och 2 ''/•> procent enskilda enke- och pupillfonden.
Vid 1852 års sammanträde med civilstatens fullmäktige väck u -
Pensionsaf
gifter.
Pcmionskomitén.
82
tes åter fråga om höjande af de årliga afgifterna till enskilda
enke- och pnpillfonden samt motsvarande minskning i de årliga
afgifterna till tjenstemannafonden. Med afseende såväl å sättet,
hvarpå enskilda enke- och pupillfonden bildats, och ändamålet
med densamma som ock å de omständigheter, hvarunder pensioneringen
å denna fond börjats och sedermera fortgått, antoge
fullmäktige, att hvad som erfordrades till upprätthållande af denna
pensionering borde anskaffas i första rummet medelst en billig
och lämplig beskattning å delegarne sjelfva men att, för hvad
derefter bruste till utgifternas bestridande, fonden skäligen borde
kunna påräkna fyllnad från tjenstemannafonden, så vida icke öfriga
med denna fond afsedda ändamål derigenom omöjliggjordes eller
väsentligen försvårades. Om grunden för 1832 års beslut om
afgifternas lika fördelning på de båda fonderna varit syftemålet
att bereda delegarne lika fördel af hvardera fonden och att således
pensionsbeloppet, som utginge af tjenstemannafonden, skulle
om ej öfverstiga åtminstone icke heller understiga det pensionsbelopp,
som enke- och pupillfonden borde lemna, då både, enligt
fullmäktiges mening, med inträdandet i denna del af ett alldeles
motsatt förhållande, nämnda grund äfven helt och hållet förfallit.
Då dertill komme att pensioneringen af statens till helsa och
krafter försvagade tjenstemän borde vara ett statens åliggande,
till hvars underlättande, genom bidrag af tjenstemännen sjelfva,
dessas skyldighet skäligen torde kunna ifrågasättas, funno fullmäktige
skäl vara för handen besluta att af delegarnes årliga afgifter
blott V3 skulle tillfalla tjenstemannafonden men 2/3 enskilda
enke- och pupillfonden. Då emellertid de beräkningar, som lågo
till grund för denna fullmäktiges framställning, icke lemnade visshet
derom eller ens gåfve sannolikhet åt det antagande, att
genom de föreslagna åtgärderna afsigten att för all framtid bringa
enskilda enke- och pupillfonden i en sjelfständig ställning kunde
vinnas, fann Kongl. Maj:t ej skäl bifalla samma framställning.
Afgifterna bibehöllos derför oförändrade till dess de år 1858,
med anledning af den då beslutade höjning af pensionsbeloppen,
ökades till 3 Va procent (2 procent i ki. IX) till hvardera fonden,
hvilket fortfor till år 1877, då, för förstärkande af enskilda enkeoch
pupillfonden, afgifterna delades så, att 2 ''/•> procent tillföllo
tjenstemannafonden samt 4 Va procent enke- och pupillfonden.
Sedan år 1883 utgå de årliga afgifterna med 2 procent till den
förra och 5 procent till den senare fonden. Såsom skäl till
83
denna förändring anförde 1882 år fullmäktige bland annat: bestämmelserna
angående berörda afgifter hade tid efter annan förändrats
och förändringarna städse gått i riktning att företrädesvis
förstärka enskilda enke- och pupillfonden såsom mera uteslutande
i behof af ökade bidrag. Att sådant behof ännu förefunnes,
framginge deraf, att för år 1881 pensioneringen å denna fond
öfverstigit dess inkomster med icke mindre än 110,290 kronor 39
öre, hvilken brist betäckts af tjenstemannafonden, som, oaktadt
detta ansenliga bidrag, samma år lemnade öfverskott af 331,577
kronor 22 öre. På grund häraf och då det skulle leda till förenkling
i uppbörden och redovisningen för ifrågavarande afgifter,
derest procenten, med hvilken de skulle af hvardera fonden utgöras,
bestämdes till hela tal i stället för brutna, samt i betraktande
jemväl deraf, dels att sammanräknade beloppet af pensioner,
som under åren 1877—1881 utgått från tjenstemannafonden, stode
till beloppet af pensioner från enskilda enke- och pupillfonden
under samma tid i förhållande närmast som 1 till 4 eller 1,4 till
5,6, dels ock att det synes vara riktigt, att delegarnes pensionsafgifter
till de särskilda fonderna fördelades efter förhållandet
emellan de från hvardera fonden utgående pensionernas sammanräknade
belopp, hade fullmäktige ansett, att förberörda 7 procent
å pensipnsbeloppen måtte emellan de båda fonderna fördelas sålunda,
att deraf hänfördes 2 procent till pensionsinrättningen samt
5 procent till enskilda enke- och pupillfonden.
I afseende å bestämmelserna om befordrings- och retroaktivafgifter
har sedan inrättningens början ej vidtagits annan förändring
än att befordringsafgiften sedan år 1832, med anledning
deraf att pensionsklasserna ökades till nio, utgår för de sju första
klasserna.
Af den bifogade tablån inhemtas, med hvilka belopp delegarne
årligen i form af årliga, retroaktiv- och befordringsafgifter bidragit
till tjenstemannafonden. För år 1892 utgjorde delegarnes
berörda bidrag (observations- och bötesmedel inberäknade) 75,914
kronor 43 öre.
En särskild uppmärksamhet påkallar § 11 i reglementet för § it i reg.
civilstatens pensionera rättning: ''»Afgår någon ur tjenst med åtnjutande
af pension på rikets allmänna indragningsstat, ege ej rätt >iominräualt
af denna inrättning undfå pension»■ Detta stadgande har,
såsom af föregående redogörelse framgår, funnits allt från inrättningens
början och utgjorde eu af grunderna för inrättningen.
84
Det oaktadt tiar berörda stadgande på senare tid icke i afseende
å samtliga delegare blifvit iakttaget. Tjensteinnehafvarne
vid poststaten, hvilken från början tillhört pensionsinrättningen,
uppbära nemligen numera i enlighet med bestämmelserna i de på
Kiksdagens beslut grundade Kongl. brefven af den 4 juni 1886
och den 31 maj 1889, då de afgå med rätt till åtnjutande af
lönen såsom pension (65 lefnads- och 35 tjenstår), denna pension
dels från civilstatens pensionsinrättning dels ock till den
öfriga delen från postverkets pensionsstat, under det öfriga delegare
i pensionsinrättningen jemlikt berörda stadgande i § 11,
då de afgå från tjensten med pension från allmänna indragningsstaten,
förlora all rätt till pension från pensionsinrättningen. För
postverkets pensionering under äldre tider och huru tillgått vid
införande åt nu tillämpade sätt derför har komitén redan i det
föregående (afd. I sid. 19—26) redogjort och får komitén hänvisa
dertill.
Detta särskilda sätt för poststatens pensionering har, isynnerhet
med hänsyn till denna stats starka tillväxt, i betydande grad
medverkat till civilstatens pensionsinrättnings ogynsamma ekonomiska
ställning. Också hemstälde redan civilstatens år 1887 församlade
fullmäktige på anförda skäl till Kongl. Maj:t om meddelande
för framtiden af sådan föreskrift beträffande sättet för
posttjenstemännens pensionering, att tillämpningen af ofvannämnda
§ 11 i inrättningens reglemente måtte, äfven hvad desse tjenstemän
anginge, bringas till öfverensstämmelse med samma paragrafs
rätta mening. Jemlikt nådigt bref den 23 november 1888
fann Kongl. Maj:t fullmäktiges berörda framställning icke till
någon dess åtgärd föranleda.
Civilstatens år 1892 sammanträdande fullmäktige hafva, såsom
komitén jemväl på annat ställe (afd. III) omförmäler, åter upptagit
frågan om upphäfvande af denna posttjenstemännens undantagsställning
i afseende å pensionering från pensionsinrättningen.
Efter att hafva lenmat liknande redogörelse för posttjenstemännens
pensionering i äldre tider, som den komitén meddelat,
samt erinrat om 1887 års fullmäktiges berörda hemställan samt
Kongl. Maj:ts deröfver den 23 november 1888 fattade beslut,
anföra fullmäktige härom i sin underdåniga berättelse: att efter
denna tid svårigheterna för civilstatens pensionsinrättning emellertid
ökats; att genom den af professoren Lindstedt verkstälda
utredningen tydligen ådagalagts, att inrättningen icke vore i
85
stånd att med räntorna å det samlade kapitalet och inrättningens
öfriga inkomster i framtiden fullgöra sina omfattande förbindelser,
äfvensom att dess nuvarande finansiella svaghet till betydlig
del berodde på den ofvannämnda ovilkorliga pensioneringen
af de till inrättningen hörande tjenstemän och betjente
vid postverket, då dessa efter uppnåendet af 65 lefnadsår, deraf
minst 35 år tillbragts i statens tjenst, i följd af bestämmelsen i
nådiga brefvet den 4 juni 1886 om deras förpligtelse att med
oafkortad lön såsom pension från tjensten afgå, lemna innehafvande
befattning i postverket och dervid jemväl bekomma fyllnadspension
af statsmedel.
Antalet delegare uti civilstatens pensionsinrättning, fortsätta
fullmäktige, uppgick år 1891 till 4,365 deri inbegripna 421 pensionärer
dels uti inrättningen dels å allmänna indragningsstaten. Af
återstående 3,944 delegare betalade 66 endast för enkors och barns
delaktighet uti inrättningen. Antalet pensionstagare från tjenstemannafonden
utgjorde 148, af hvilka 53 tillhörde postverket.
Till de sistnämnde utbetalades i pensioner 25,340 kronor, till beloppen
vexlande emellan 120 kronor och 2,400 kronor, under det
bidragen till tjenstemannafonden från de till ett antal-af 1,326
uppgående delegarne från postverket utgjorde endast 13,007 kronor
91 öre. Till enkor och barn efter tjenstemän och betjente vid
postverket utbetalades samma år af enskilda enke- och pupillfonden
46,315 kronor 91 öre, mot en sammanlagd afgift af 32,519
kronor 79 öre. Detta missförhållande mellan pensionsinrättningens
utgifter för och dess bidrag från poststaten ökades väsentligen
för hvarje år, i det att bidragen endast långsamt stege,
medan utgifterna ännu under en lång följd af år komme att i
mångdubbelt starkare proportion växa i följd af tillökningen i
pensionstagarnes antal.
Under anförande vidare, att alltså befattningshafvande vid
postverket i stadgad ordning varit berättigade till statspension å
allmänna indragningsstaten, hvilket utgjort förutsättningen för
deras upptagande i civilstatens pensionsinrättning;
att denna deras rätt till full pension af statsmedel icke torde
undergått någon förändring genom föreskriften, att pensionen
skulle direkt påföras postinkomsten, eller, derest någon väsentlig
förändring af poststatens ställning skulle åsyftas, densamma bort
från civilstatens pensionsinrättning uteslutas;
att enligt Kongl. Maj:ts och Riksdagens beslut, uttryckt uti
86
Förslag till
förändring
af civilstatens
pensiminrättning
in. in.
nådiga brefvet till statskontoret den 1 juni 1877, civile embetsed!
tjensteman, hvilkas aflöning vore fördelad i lön och tjenstgöringspenningar,
i allmänhet förklarats berättigade till pension
å allmänna iridragningsstaten, samt aflöningen för befattningshafvande
vid postverket vore på nämnda sätt fördelad;
att det strede mot grunderna för civilstatens pensionsinrättning,
att tjensteman, tillhörande de i inrättningen upptagna verk
och stater, samtidigt tillerkändes pension af inrättningen och af
statsmedel;
att det nuvarande sättet för pensionerandet af befattningshafvande
vid postverket rubbat likställigheten mellan delegarne i
civilstatens pensionsinrättning samt undergräft vilkoren för dess
bestånd och förmåga att fullgöra dess reglementsenliga, med
stiftelsens grunder förenliga åligganden;
att andra åtgärder till förbättrande af inrättningens finansiella
läge, vare sig genom förhöjning af delegarebidragen eller annorledes,
så länge postverkets ifrågavarande undantagsställning icke
blifvit undanröjd, väsentligen skulle komma att främja ett för
inrättningen främmande syfte utan gagn för dess egentliga ändamål
; och
att det således för inrättningen vore en verklig lifsfråga, att
den af § 11 i reglementet för civilstatens pensionsinrättning omförmälda
grundsats gjordes uttryckligen tillämplig jämväl i afseende
å de till inrättningen hörande delegare af poststaten,
hafva fullmäktige på grund deraf hos Kong!. Maj:t anhållit, att
civilstatens pensionsinrättning måtte varda befriad från ofvannämnda
vidsträcktare pensionering af befattningshafvande vid postverket;
och hafva fullmäktige i sammanhang härmed för sin del
besluta, att till ifrågavarande § 11 af gällande reglemente
för civilstatens pensionsinrättning skulle göras ett så lydande
tillägg:
»Sådan rätt hafve ej heller den som eljest af statsmedel åtnjuter
honom författningsenligt tillkommande pension.»
Genom nedsättning, på sätt ofvan förmälts, af lefnadsåldern
för erhållande af pension från allmänna indragningsstaten till 65
år, kom pensionsinrättningen redan från början i en skef ställning,
hvilken icke genom förändringen af pensionsåldern inom
inrättningen till 55 år kunde väsentligen rättas. Hufvudändamålet
med pensionsinrättningen blef i verkligheten allt mer pensionering
af delegarnes enkor och barn. Derom vittna de från år 1833
87
utgående och sedan år 1843 årligen växande bidragen från tjenstemannafonden
till enskilda enke- och pupillfonden, derom jemväl
ökande af afgifterna till sistnämnda fond jemsides med minskande
af afgifterna till tjenstemannafonden, derom äfven till icke ringa del
ofta förekommande höjning i pensionsbeloppen, delegares uppflyttningar
till högre pensionsklass och inträde af nya delegare. Under
sådana omständigheter är icke att undra öfver att från skilda håll
förslag väckts till förändring af pensionsinrättningen och i samband
dermed af det civila pensionsväsendet i dess helhet.
I sin år 1835 afgifna berättelse angående samma år verkstäld
granskning af statsverkets styrelse och förvaltning fästa
redan Rikets Ständers revisorer uppmärksamhet dervid att, ehuru
eu längre tid redan förflutit sedan civilstatens pensionsinrättnings
verksamhet vidtagit, eller från och med år 1827, antalet embetsoch
tjenstemän, hvilka af inrättningen pensionerades, likväl vore
nog inskränkt. Orsaken dertill ansåge revisorerna vara den omständigheten,
att pensionerna särdeles i de högsta klasserna voro
bestämda till så ringa belopp, att endast särskilda förhållanden
gjorde det för embets- och tjenstemännen möjligt eller önskligt.
att till denna pensionsstat öfverflyttas, utan fortfore de i allmänhet
att tjena till dess de vore berättigade att, med hela lönens
bibehållande, varda å allmänna indragningsstaten uppförde. Då
likväl afsigten med denna pensionsinrättnings bildande och med de
till densamma öfverlåtna allmänna bidrag otvifvelaktigt varit dels
att embets- och tjenstemännen skulle, betryggade om skälig utkomst,
kunna utan att afvakta den höga åldern af 65 till 70 år till
yngre och kraftfullare personer lemna sina befattningar och dels
att statsverket småningom skulle befrias från skyldigheten att besörja
embets- och tjenstemannapersonalens pensionering, tillstyrkte
revisorerne, jemväl i betraktande af pensionsinrättningens fortfarande
betydliga förkofran, att, så vida icke förhöjning i åtminstone
vissa klassers pensionsbelopp af civilstatens fullmäktige vid
deras år 1837 infallande nästa sammankomst beslutades, Rikets
Ständer måtte fästa uppmärksamhet på detta ämne och vidtaga
den åtgärd, hvartill företeende omständigheter kunde föranleda.
I häröfver afgifvet utlåtande anförde direktionen öfver civilstatens
pensionsinrättning bland annat att, om också, enär många
delegare vid 55 års ålder egde full kraft och verksamhet att bestrida
sina tjensteåligganden och pensionernas förhållanden till
lönerna i flere fall gjorde det omöjligt lör den obemedlade att ur
88
tjenst afgå, icke samtliga delegare komme att gravera pensionsinrättningen,
en del tjensteman likväl, såsom provinsialläkare, landtmätare,
häradsskrifvare och länsmän, hvilkas pensioner öfverstege
beloppet af deras innehafvande löner, egde en obestridlig fördel
genom afskedstagande och således alla dessa tjenstemän med säkerhet
kunde förutses komma att af pension sinrättningen pensioneras.
Beträffande det af revisorerne afsedda ändamål med pensionernas
förhöjande, eller allmänna indragningsstatens mindre anlitande,
ansåge direktionen klokheten bjuda att ej genom en sådan förhöjning
bereda eller påskynda inrättningens oförmögenhet att uppfylla
sina åligganden. Det vore för det allmänna af ojemförligt större
vigt, menade direktionen, att pensionsinrättningens säkerhet icke
äfventyrades än att någon besparing åvägabragtes å allmänna indragningsstaten.
Sådan besparing vunnes säkrast genom inrättningens
tryggade bestånd.
Vid fullmäktiges sammanträde år 1837 väcktes jemväl förslag
om pensionernas förhöjande i lista klassen, hvilket emellertid afslogs.
Deremot reserverade sig Kong!, sekreteraren Dalman.
Anledningen till de ganska betydliga bidrag statsverket lemnade
åt pensionsinrättningen borde, enligt hans förmenande, i icke ringa
mån sökas i den förhoppning dels att statsverket, derigenom skulle
befrias från en särskild allt för dryg pensioneringsskyldighet på
allmänna indragningsstaten, dels att tillfälle måtte beredas åt embetsmän
med mera maktpåliggande och mödosamma befattningar att
draga sig undan med en någorlunda anständig bergning, innan de
blifvit fullkomligt utarbetade och orkeslösa, samt att genom en
slik reträtt lemna vägen öppen till befordran för yngre tjenstemän
med mera arbetskraft och tankeliflighet. Enda medlet dertill vore
förhöjning af pensionerna för embetsman inom tromansgraden.
Civilstatens pensionsinrättning, så vidt den understöddes af staten,
vore mindre att betrakta såsom en barmhertighetsinrättning än
såsom eu statsinstitution för att, utan orättvisa mot individen i
möjligaste mån tillvägabringa det ändamål, att staten i sin tjenst
endast måtte ega personer med full vigör och duglighet. Reservanten
ansåge sig derför böra understödja revisorernas till fullmäktige
öfverlemnade hemställan om förhöjning i pensionerna i
lista och 2:dra klasserna, hvarvid han som alternativ föreslog att,
derest fondens ställning icke skulle medgifva en slik förhöjning
för vid 55 års ålder afskedstagande embetsmän, densamma åtmin
-
89
stone måtte inträda för dem, hvilka vid 60 års ålder lemnade sina
tjenster.
Rikets Ständer ansågo (1840—41 årens riksdag) revisorernas
berörda hemställan icke erfordra någon åtgärd.
År 1844 utkom en broschyr kallad »civilstatens pensionsinrättning
och dess framtid». Öfvertygad att det allt sedan år 1838
årligen förekommande tillskjutande af medel från pensionsinrättningen
till enskilda enke- och pupillfonden vore mot inrättningens
ändamål stridande och skulle leda till dess undergång, föreslår
författaren, hvilken man antagit vara C. A. Forselius, upphäfvande
af civilstatens pensionsinrättning samt statens öfvertagande af all
de civile tjensteinnehafvames äfvensom deras i fattigdom efterlemnade
enkors och barns pensionering (allmänna enke- och pupillfonden)
hvaremot enskilda enke- och pupillfonden såsom en de
civile tjenstemännens egna angelägenhet borde förblifva under delegarnes
förvaltning. Åtskilligt i författarens framställning torde
icke vara utan intresse äfven för nuvarande förhållanden. Organisationen
af civilstatens pensionsinrättning såsom ett bolag mellan
staten och de civile tjenstemännen med gemensamhet i lagstiftning
och styrelse vore enligt författarens åsigt ett politiskt misstag.
Åndamålet med inrättningen vore ett statsändamål, hvilket borde
af staten sjelf genom dess förvaltning tillgodoses. Med den sekelgamla
erfarenheten att den enskilde, så snart tillfälle gåfves, sträfvade
att rycka till sig fördelarne från det allmänna var försöket
att vid bildandet af pensionsinrättningen sammanblanda och förena
stridiga element alltid ett företag, hvarpå det icke varit svårt att
förutsäga en olycklig utgång, helst sedan genom enskilda enkeoch
pupillfondens förening med statsinstitutionen ett spelrum öppnades
för det enskilda intresset att inkräkta på det allmännas område.
Det hade ock varit genom don tjenstemännen medgifna delaktigheten
ej blott i förvaltningen af pensionsinrättningen utan ock
i lagstiftningen för densamma som detta enskilda enke- och pupillfondens
sammanhang med civilstatens pensionsinrättning hade blifvit
skadligt. Hade olyckan utgått från tjenstemännens delaktighet
i lagstiftning och förvaltning samt från den enskilda enke- och pupillfondens
sammanblandande med pensionsinrättningen, måste hjelpen
komma från tjenstemännens skiljande från denna delaktighet och enskilda
enke- och pupillfondens fullkomliga afsöndringfrån statsanstalten
för pensionerande af tjensteman samt deras enkor och barn.
Tjenstemännens skiljande från delaktighet i pensionsinrättningens
Pension sk om ifén. 1 ^
90
förvaltning och lagstiftning innebure, enligt författarens förmenande,
icke något ingrepp i eganderätten, enär summan af alla de afgifter, som
från delegarne influtit, icke motsvarade sammanlagda beloppet af uppburna
__pensioner och inrättningens tillskott till enskilda enke- och
pupillfonden. En sådan åtgärd kunde icke heller anses som något
våld mot delegarne, då de, enligt författarens uppfattning, genom
sina beslut förverkat den af staten dem upplåtna rätten att deltaga
i pensionsinrättningen. Icke heller skulle de lida någon skada
genom den påyrkade förändringen. Tvärtom, de hade derigenom
utsigt att få sina pensioner förhöjda. Man kunde invända: hvad
trygghet hade den civile tjenstemannen att icke, om staten blefve
ensam administratör af pensionsanstalten, fonderna i ett kritiskt
ögonblick af staten tillgrepes för helt främmande ändamål och den
civile tjenstemannen sålunda ginge i mistning af sin pension. Derpå
ville författaren svara: ett sådant fall vore icke tänkbart utan i
fäderneslandets djupaste nöd; i en sådan belägenhet vore icke
heller pensionsinrättningens fonder skyddade, om ock delegarne
bland civilstaten förvaltade dem. Och borde de väl då undanhållas
fäderneslandet, när det vägde mellan lif och död? — Toge staten
således sin institution omedelbarligen under sin hand och upplöste
all förbindelse med de civile tjenstemännen, vore deraf en klar
följd att, i och med detsamma dessa upphörde att ega någon del
i förvaltningen, äfven skilsmessan mellan denna inrättning och
enskilda enke- och pupillfonden vore gjord, ty staten kunde icke
befatta sig med förvaltningen af en enskild fond, hvars bestämmelse
vore för staten alldeles främmande. Författaren ansåge derför,
att Kongl. Maj:t helst genast måtte förklara civilstatens pensionsinrättning
hafva upphört och att dess funktioner i afseende
på civile tjenstemännens samt deras i fattigdom efterlemnade enkors
och barns pensionering måtte öfvertagas af statskontoret, till hvilket
alla pensionsinrättningens tillgångar och handlingar borde öfverlemnas,
med undantag af hvad som hörde till enskilda enke- och
pupillfonden, hvilken skulle förblifva under delegarnes vård och
förvaltning. Den dåvarande öfverkommissarien i pensionsinrättningen
kunde öfverflyttas såsom statskommissarie på statskontorets
stat och fortfara med beredande af pensionsärendena till föredragning
i statskontorets plenum. Af öfrige tjenstemännen vid pen>■
sion sinrättningen bibehölles på samma sätt de, hvilka funnes behöfliga,
men kassan blefve i räntekammaren, som verkstälde alla
utbetalningar och förvarade säkerhetshandlingarna alldeles som före
91
pensionsinrättningens stiftelse. Till beredande af pensionsförmån
för sig i den ordning pensionsreglementet föreskrefve, skulle hvarje
civil tjensteman erlägga den afgift, som i 1826 års reglemente
bestämdes eller 4 procent å pensionsbeloppet i de högre och 3
procent i de 2 lägre klasserna, hvilken afgift med öfriga kronoutskylder
skulle debiteras och uppbäras. Granskningen af räkenskaperna
borde verkställas i sammanhang med öfriga kronans räkenskaper,
i likhet hvarmed de ock borde ingå i rikshufvudboken.
Vid 1844—45 årens riksdag väcktes motion, att svaga och
sjukliga embets- och tjensteman måtte vid 60 års ålder efter 30
års tjenstetid och minst 5 år i den sist innehafda befattning berättigas
till full pension antingen af allmänna medel eller ur civilstatens
pensionskassa. Förslaget, som ansågs medföra betydligt
ökade utgifter för statsverket, af slogs.
Vid fullmäktiges sammanträde år 1852 väcktes motion om
inrättande af en ny pensionsgrad för de tjensteman, hvilka vid 60
års ålder och omkring 35 års tjenstetid undfinge afsked, samt förenande
af pensionsinrättningen och allmänna indragningsstaten. Fn
sådan förening ansåge motionären kunna utan egentlig våda eller
uppoffring å någondera sidan åstadkommas derigenom, att Rikets
Ständer beviljade pensionsinrättningen ett anslag motsvarande kostnaden
för allmänna indragningsstatens pensionering till inrättningens
afskedade delegare, hvaremot inrättningen skulle förbinda sig
att samma pensionering enligt de för allmänna indragningsstaten
gällande grunder allt framgent bestrida. Statsverket skulle derigenom
komma till civilstatens pensionsinrättning i samma ställning
som till arméns pensionskassa och amiralitetskrigsmanskassan,
hvilka med de till dem anslagna statsbidrag jemte delegarnes egna
tillskott helt och hållet ombesörjde pensioneringen för sina delegare.
Derigenom skulle ock civilstatens pensionsinrättning bringas i det
skick, hvari densamma, enligt dess första plan, skulle försättas,
och allmänna indragningsstaten befrias från eu betydlig del af
ovissa utgifter. Motionären heiustälde emellertid, att fullmäktige
måtte anhålla, att Kong]. Maj:t måtte infordra vederbörandes yttranden
öfver förslaget samt efter sålunda vunnen utredning låta
ärendet åter blifva föremål för framdeles sammanträdande fullmäktiges
vidare handläggning.
Framställningen föranledde ingen annan åtgärd än att direktionen
anbefaldes afgifva utlåtande i ärendet till fullmäktiges nästa
sammanträde; men den torde haft till följd ett af direktionen för
92
1862 års fullmäktige framlagt förslag om beredande af förhöjd
pension åt delegarne vid fylda 60 år. 1 sitt yttrande derutinnan
anförde direktionen, bland annat, att äfven med den förhöjning i
de flesta pensionsbelopp, som då vore ifrågasatt, den delegarne
tillkommande pensionering i allt fall funnes otillräcklig för att
motsvara det med inrättningen åsyftade ändamål att åt tjensteinnebafvare
vid 55 års ålder bereda sådan pension, att de då kunde
ur statens tjenst afgå; att i de flesta fall äfven vore mindre af
behof för tjensteman att redan vid 55 års ålder lemna rikets tjenst;
att pensioneringen, om den höjdes i sådan mån, att den skulle föranleda
mera allmän afgång vid nämnda ålder, måste komma att
stiga allt för betydligt; att det i anledning häraf förekommit direktionen
lämpligare, att pensionsförhöjning i allmänhet medgåfves
dem, hvilka först vid 60 års ålder ville ur tjensten afgå, att i sådant
fall skulle, å ena sidan, efter all sannolikhet i framtiden ett
vida större antal delegare begagna sin pensionsrätt samt inrättningen
sålunda allt mer närma sig sitt statsändamål och, å den
andra, inrättningens förmåga att bestrida eu sådan vidsträcktare
pensionering i viss mån förökas derigenom att, pensionsrätten först
vid senare ålder begagnades och att årsafgifter af dem, som vid 60
års ålder afginge med pension, under tiden fortfarande erlades.
I anledning deraf hänsköt direktionen till fullmäktiges bepröfvande
den fråga, huruvida icke kunde medgifvas delegare, som vid eller
efter fylda 60 lefnadsår till inrättningen erlagt 35 års afgifter,
att från tjensten afgå med åtnjutande af % utaf innehafvande
lönebeloppet (dervid högre lön än 5,000 riksdaler ej beräknades)
såsom pension.
Fullmäktige, som vid samma sammanträde dels beslutat uppflyttning
i klassifikation och förhöjning af vissa pensioner dels ock
intagit eu ny tjenstemannaklass, nemligen kommissionslandtmätare,
ansågo mindre lämpligt till afgörande företaga förslag, som åsyftade
en ytterligare utsträckning af pensioneringen, utan hänsköto
slutliga pröfningen af framställningen till framdeles sammanträdande
fullmäktige. I enlighet dermed företogs frågan å nyo vid
1867 års sammanträde. Fullmäktige, som ansåge inrättningens
ändamål fordra och dess tillgångar äfven dåmera medgifva, att
pensioneringen derifrån blefve på ett ändamålsenligare sätt ordnad,
instämde i direktionens berörda yttrande angående nyttan och
vigten af en förhöjd pensionering vid 60 år, men funno, då nödig
utredning saknades efter hvad belopp pensionen skulle beräknas
93
i det fall, att fast lön antingen alldeles icke eller endast till någon
del af verkliga inkomsten funnes på stat upptagen, sig böra åt
direktionen lemna uppdrag att uppgöra fullständigt förslag för
genomförande af ifrågavarande pensionering att föreläggas fullmäktige
vid nästföljande sammanträde.
1 enlighet dermed förehade 1872 års fullmäktige åter den
från 1865 års sammanträde uppskjutna frågan om pensionering
från inrättningen vid 60 lefnads- och 35 tjenstår, men, enär frågan
genom mellankommande omfattande förslag, för hvilka redogörelse
här nedan lemnas, kommit i en väsentligen annan ställning, fick
densamma förfalla.
Emellertid hade redan Rikets Ständer i sin ofvan omförmälda
skrifvelse till Kongl. Maj:t den 27 februari 1858 anmält, att de vid
behandlingen af de till riksstatens nionde hufvudtitel hörande frågor
funnit dittills gällande pensions författningar, såsom i viss måu
bristfälliga, behöfva omarbetas. Så förekomme t. ex., att de civile
embets- och tjenstemän, som uppnått 70 års ålder, behöfde hafva
tjent staten allenast 30 år för att komma i åtnjutande af pension
å allmänna indragningsstaten, under det de, som voro 65 år gamla,
måste hafva tillbragt, vid pass 40 år i allmän tjenst, för att, efter
företeende af läkarebetyg öfver försvagad helsa, få tillgodonjuta
en dylik förmån. Äfven andra missförhållanden saknades icke och
då det derjemte syntes Rikets Ständer nödigt, att de i särskilda
författningar spridda stadgande!! angående pensionsväsendet blefve
i en enda sammanförda, anhöllo Rikets Ständer, att en revision
af nämnda stadganden måtte företagas och förslag till ändamålsenligt
ordnande af pensionsväsendet uppgöras och för ständerna
framläggas.
Med anledning deraf tillsatte Kongl. Maj:t den 19 juni 1858
en särskild komité, hvilken erhöll i uppdrag att, efter granskning
af de stadganden, som läge till grund för pensions erhållande af
allmänna medel eller af särskilda af staten understödda pensionsinrättningar
uppgöra och till Kongl. Maj:t aflemna förslag till ett
ändamålsenligt ordnande af pensionsväsendet i allmänhet. 1 ill ordförande
för komitén utsågs grefve Carl G. Mörner.
På grund af befallningar af Kongl. Maj:t fick komitén jemväl
sig ålagdt att yttra sig öfver, bland annat, nämnda förslag dels
om beredande af enahanda pensionsrätt för do vid fångvårdsstaten
anstälde embets- och tjenstemän samt betjente, som vore tillerkänd
deras vederlikar i statens verk, dels angående rättighet
94
för flottans civile embets- och tjensteman att erhålla pension å
rikets allmänna indragningsstat, dels ock om en pensionsinrättning
för kommissionslandtmätare samt deras enkor och barn.
Med anledning af Rikets Ständers i skrifvelse den 28 oktober
1860 derom gjorda anhållan, öfverlemnades dessutom till komitén
att vid utarbetande af sitt förslag taga under ompröfning vid sistnämnda
riksmöte gjorda framställningar om förändrade bestämmelser
i afseende å pensionsrätt för arméns läkare, landtmäteritjenstemännen,
skogs- och jägeristaten, lärarne vid rikets elementarläroverk
samt lasaretts- och kurhusläkarne.
Den 27 september 1862 afgaf komitén »underdånigt betänkande
och förslag till förordning angående civilstatens pensionsväsende».
Komitén, som på anförda skäl ansåg sitt förslag i ämnet icke
böra omfatta pensioneringen af arméns eller flottans befäl och
gemenskap, rikets ecklcsiastike embets-och tjenstemän samt betjente,
folkskolelärare, städernas tjenstemän samt lärarne vid städernas
pedagogi, utan endast afse dem, som vore att hänföra till statens
civila tjenstemannapersonal och betjening jemte lärarne vid de
allmänna undervisningsverken samt de i statens eller vissa allmänna
helsovårdsinrättningars tjenst anstälde läkare äfvensom
tjenstepersonalen vid hospitalen, utgick dervid från den grundsats,
att alla ordinarie innehafvare af civil tjenstebefattning af fortfarande
beskaffenhet samt med aflöning af stat eller andra allmänna
medel borde, derest ej i vissa fall undantag redan funnes
eller blefve bestämda, tillerkännas rätt till pension efter vissa
grunder, hvilka borde vara lika för alla. Denna pensionering
skulle af staten ensam, utan bidrag af tjensteinnehafvarne, bestridas
från »rikets allmänna pensionsstat», enligt i särskild »förordning
angående civilstatens pensionsväsende» gifna bestämmelser.
Enligt dessa skulle pension, hvilken i allmänhet bestämdes
med hänseende till innehafvande lön å stat, utgå antingen såsom
hel eller af kortad. Hel pension, som motsvarade lön till och med
3,000 rdr och för högre löner än 3,000 rdr lönens belopp med
afdrag af 30 proc. af det belopp, hvarmed lönen öfversköte 3,000
rdr, samt högst 8,000 rdr, skulle tillkomma: tjensteinnehafvare,
som uppnått 65 lefnadsår och tillbragt minst 35 år i rikets tjenst;
tjensteinnehafvare med mera ansträngande (aktiv) tjenst vid vissa
stater, nemligen fångvårdsstaten, landtmäteristaten, tullstaten, skogsstateu,
lärarestaten och läkarestaten äfvensom länsmän, postiljo
-
95
ner, brefbärare m. fl., derest de vid 60 lefnadsår räknade 40
tjenstår; tjensteinnehafvare utan hänsyn till lefnads- och tjenstår,
som under tjensteutöfning lidit skada, hvilken gjorde dem oförmögna
till vidare tjenstgöring; samt tjensteinnehafvare, som på
grund af obotlig sjukdom vore alldeles urståndsätta till att bestrida
sin tjenst, derest sammanlagda lefnads- och tjenståren utgjorde
100. Afkortad pension, hvilken tillkomme de tjensteinnehafvare,
som antingen fyllt 55 år och tjenat 30 år eller, derest
de tillhörde ofvanberörda särskilda stater, fyllt 50 år och tjenat
35 år, skulle utgå med viss procent, lägst 36 och högst 89, af
lönen, beroende af antalet lefnads- och tjenstår. För den tjensteinnehafvare,
som erhölle afsked på grund af obotlig sjukdom
och hvars sammanräknade lefnads- och tjenstår uppginge till minst
60 men ej hunne 100, skulle pensionen afkortas med 1 procent
af hel pension för hvarje bristande år.
Såsom tjenstår skulle beräknas icke blott den tid, under hvilken
tjenstinnehafvare beklädt ordinarie beställning, utan äfven den,
hvarunder han såsom extraordinarie varit i statens tjenst anstäld;
dock skulle minst 20 år hafva blifvit tillbragta i ordinarie tjenst,
så vida ej obotlig sjukdom vore orsak till afskedstagande!.
Pension för lemnad tjenstebefattning, skulle ej tillkomma den,
som för annan tjenst qvarstode å rikets stat. Pensionär, som åter
tillträdt tjenst med lön eller arfvode af statsmedel, skulle, för den
tid han innehade sådan beställning, vidkännas minskning i sin
pension, om den vore större än lönen eller arfvodet, med motsvarande
belopp samt indragning af pensionen, derest den understege
lönen eller arfvodet. I vissa fall skulle pensionsrätten gå
förlorad.
Pensionerna skulle utbetalas qvartalsvis af statskontoret eller
till följd af dess förordnande. I nämnda verk skulle äfven föras
en särskild pensionsmatrikel.
Den som då förordningen blefve gällande innehade ordinarie
befattning, hvarmed följde annan pensionsrätt, den han ansåge
för sig fördelaktigare, skulle, derest lian villo blifva bibehållen vid
densamma, inom ett år efter det förordningen trädt i kraft derom
göra skriftlig anmälan hos statskontoret.
Såsom en följd af statens öfvertagando af don civila tjenstemannapensioneringen
bordo, enligt komiténs förslag, statens bidrag
till civilstatens pension sinrättnings tjenstemannafond, till emoritilöner
vid universiteten samt till tullverkets och postverkets pen
-
96
sionsstater i stället komma att upphöra. Civilstatens pensionsinrättnings
tjenstemannafond samt stiftens emeritikassor, såsom
derefter för tjenstemannapensioneringen obehöfliga, skulle användas
såsom grundfond för en- anstalt att pensionera samtliga civile tjensteinnehafvares
enkor och barn, angående hvilket förslag närmare
redogörelse kommer att lemnas i sammanhang med frågan om
enke- och pupillpensioneringen.
Öfver komiténs betänkande och förslag hördes, bland andra,
civilstatens fullmäktige, direktionen öfver civilstatens pensionsinrättning,
generaltullstyrelsen och telegrafstyrelsen.
Civilstatens fullmäktige biträdde i yttrande till Kongl. Maj:t den
4 november 1865 komiténs förslag beträffande statsverkets öfvertagande
af all pensionering af civilstatens pensionsinrättnings delegare
mot upphörande af statens bidrag till tjenstemannafonden
samt denna fonds användande för enke- och pupillpensioneringen,
dock under vilkor att fonden fortfarande bibehölles under fullmäktiges
förvaltning och disposition samt uteslutande användes
till pensionering af dåvarande och blifvande delegares i enskilda
enke- och pupillfonden enkor och barn. Fullmäktige hemstälde
emellertid om vissa förändringar i komiténs förslag till förordning
för civilstatens pensionsväsende. Fn af de vigtigaste bland dessa
var, att fullmäktige ansågo det vara för statsförvaltningen lämpligare,
om pensionsåldern för alla civila tjenstemän bestämdes till
60 lefnads- och 35 tjenstår. Derigenom skulle ock särskilda lindrigare
bestämmelser i detta afseende för vissa af komitén uppräknade
tjensteinnehafvare icke vidare erfordras. Sådana vore
icke heller i allmänhet af behofvet påkallade eller med rättvisa
förenliga. Om nemligen olika tjenster medförde anspråk på olika
mått af själs- och kroppskrafter, måste dessa krafter anses vara
tagna i beräkning vid valet af tjenstebana. Svårt vore jemväl att
bestämma, hvilka tjenster skulle anses vara af denna särskilda
beskaffenhet. Icke heller vore gifvet., att en tjmiste verksamhet,
som medförde större rörlighet i den fria naturen, vore för själsoch
kroppskrafterna mera försvagande än instängning på embetsrummet
eller i hemmet.
Direktionen öfver civilstatens pensionsinrättning afstyrkte i
sitt den 27 december 1865 afgifna utlåtande komiténs förslag, i
det direktionen ansåg att, äfven om man förbisåge de möjliga
olägenheter och den minskade säkerheten i afseende å en från
statsverkets sida oafbruten fortgång af pensioneringen, som i tider
97
af finansielt brydsam ställning kunde uppkomma, det i alla fall
vore för embetsmannakåren både mer betryggande och för dess,
så att säga, politiska sjelfständighet mera skyddande, att kåren
egde en densamma enskildt tillhörig fond, hvartill den sjelf lemnade
bidrag genom måttliga afdrag å lönerna och hvilken fond
småningom kunde förkofras till åstadkommande af fördelar ej
mindre för delegarne sj elfva än för staten, det senare genom
deras pensionering vid en tidigare ålder än den af 65 år, då staten
enligt gällande bestämmelser öfvertoge pensioneriugsskyldigheten.
Direktionen förestälde sig derjemte att, om civilstatens pensionsinrättning
fortfarande finge åtnjuta samma bidrag från statsverket
som dittills, dess ställning efter förloppet af en jemförelsevis
ganska inskränkt tidrymd skulle vara så fördelaktig, att den medgåfve
antagandet af den både för den enskilde tjenstemannen och
för statens tjenst ändamålsenliga grundsats, att pension, motsvarande
åtminstone Va af lönen eller af den vid 65 års ålder från
statsverket utgående pension, stode inrättningens delegare till
buds vid uppnådda 60 lefnads- och 35 tjenstår; och, om nämnda
statsbidrag finge fortfara ännu i några tiotal af år, skulle, enligt
direktionens förmenande, med all säkerhet den tidpunkt kunna
inträffa, då utan allt vidare tillskott af statsverket pensionen
vid 65 år, om icke vid 60 år, skulle kunna höjas till ett belopp
motsvarande hela lönen, hvarigenom statens pensioneringsskyldighet
å indragningsstat skulle upphöra för alla de embets- och tjenstemän,
som vore delegare i civilstatens pensionsinrättning.
Generaltullstyrelsen förklarade i sitt den 28 oktober 1865
afgifna utlåtande det icke vara något från tullverkets sida att
erinra vid en på de af komitén föreslagna grunder fotad allmän
reglering af pensionsväsendet för civila tjenstemannastaten, men
hemstälde om en och annan ändring i komiténs förslag till förordning
i ämnet, särskildt beträffande pensionsåldern, hvilken
styrelsen ansåg böra för civile tjensteinnehafvare i allmänhet bestämmas
till 60 lefnads- och 35 tjenstår samt för dem, som innehade
s. k. aktiv tjenst, till 60 lefnads- och 30 tjenstår, hvarjemte
enligt styrelsens förmenande en allmän föreskrift borde inflyta
att embets- och tjensteman, som vore berättigade till hel pension,
kunde, äfven utan ansökning, på pensionsstat öfverflyttas.
Vid 1868 års riksdag väcktes flere förslag om förändring af
statens pensionsväsen.
Venaionakomitcn.
98
Då civilstatens pensionsinrättning — yttrades i en motion —
hvilken inrättning från början varit afsedd att helt och hållet
befria statsverket från att utöfver de till inrättningen utgående
årliga bidrag tillskjuta något till pensionering af sådane civile
embets- och tjenstemän, som icke innehade förtroendesysslor, numera
icke uppfylde sitt ändamål; då denna inrättning i sitt närvarande
skick vore bygd på helt andra grunder, än dem, som
den 2 september 1823 af Rikets Ständer gillades; och då det så
väl i det första af Kongl. Maj:t faststälda reglementet för pension
sinrättningen intagna, som i alla sedermera utkomna reglementen
bibehållna och i 11 § af då gällande reglemente af den 5
juni 1863 befintliga stadgande, att den, som afginge ur tjenst
med åtnjutande af pension å rikets allmänna indragningsstat, icke
skulle eg a rätt'' att af civilstatens pensionsinrättning undfå pension,
icke, så vidt motionären varit i tillfälle erfara, stödde sig på något
Rikets Ständers beslut, ville motionären föreslå att, till förminskande
af statens utgifter för upprätthållande af civila embets- och
tjenstemäns pensionering å allmänna indragningsstaten, Riksdagen
måtte besluta, att de till pension för civilstatens pensionsinrättning
berättigade embets- och tjenstemän, hvilka derefter anmälde
sig till erhållande af pension från allmänna indragningsstaten, icke
skulle af statsverket utbekomma större del af den dem tillkommande
pension, än det belopp, hvarmed densamma öfversköte
den pension, som för den pensionssökande embets- och tjenstemannen
funnes i reglementet för civilstatens pensionsinrättning
bestämd och hvilken han skulle ega att uti nämnda inrättning lyfta.
En annan motionär vid samma riksdag yrkade, att pensionsväsendet
inom riket borde ordnas på sådant sätt, att Riksdagen
icke behöfde ingå i pröfning af hvarje särskild persons behof
utan i stället anslå en rund summa årligen till understöd för de
redan bildade eller framdeles uppkommande pensionsföreningarna;
och af en annan åter framhölls önskvärdheten af att generelt beslut
fattades derom, att inga pensioner i framtiden utbetalades af
statsmedlen, utan skulle hvarje embets- och tjensteman åläggas
att till pensionsinrättningarna göra så stora inbetalningar under
sin tjenstetid, att såväl han sjelf som hans hustru och barn kunde
vid erhållande af afsked eller inträffadt dödsfall komma i åtnjutande
af nödig pension, utan att staten dermed betungades.
Vid behandling af dessa motioner yttrade statsutskottet, att
enär, genom upphäfvande af stadgandet i 11 § af det för civilsta
-
99
tens pensionsinrättuing då gällande reglemente af den 5 juni 1863,
att den person, som ur tjenst afginge med åtnjutande af pension
från rikets allmänna indragningsstat ej egde rätt att af ofvannämnda
pensionskassa undfå pension, väsentligen ökade bidrag
från statens sida otvifvelaktigt skulle blifva erforderliga, på det
att pensionsinrättningen derefter skulle kunna fullgöra sina förbindelser,
och då af särskilda komiterade uppgjordt förslag till
ordnande af pensionsväsenaet vore beroende på Kongl. Maj:ts
pröfning, funne utskottet, som ansåge förändring i dåvarande förhållanden
icke lämpligen böra ifrågasättas förr än en allmän reglering
af pensionsväsendet kunde åstadkommas, sig böra hemställa,
att dessa motionärers framställningar för det dåvarande ej
måtte till någon Riksdagens åtgärd föranleda, hvilket jemväl blef
Riksdagens beslut.
Äfven vid 1869 års riksdag väcktes fråga om förändrade
bestämmelser angående tjenstemäns pensionering, nemligen:
dels att pensioner såväl för högre som för lägre tjenstemän
måtte upphöra eller försvinna åtminstone för dem, som under
pensionstiden innehade annan tjenstebefattning, såsom vid posteller
tullverken m. in.;
dels att de statens tjenstemän, i hvilken klass som helst,
som efter nämnda års förlopp inträdde i statens tjenst, skulle efter
gällande åldersordning icke vara berättigade till mer än halfva
lönen såsom full pension;
dels att alla embets- och tjensteman, som befordrades efter
1870 års ingång, ej måtte berättigas till pensioner af statens
medel;
dels att skrifvelse måtte aflåtas till Kongl. Maj:t med begäran
om utarbetande af förslag till pension sinrättningar, antingen
för alla rikets tjenstemän uti cn inrättning eller ock för skilda
kårer och embetsverk hvar för sig; och
dels att den grundsats och bestämmelse måtte uttalas, att
pensioner ej i något fall måtte öfverstiga halfva den lön, tjenstemannen
åtnjutit.
Med anledning af dessa förslag hemstälde statsutskottet, att
Riksdagen måtte anhålla, att Kongl. Maj:t behagade tillse, om
icke staten skulle kunna helt och hållet befrias från skyldigheten
att pensionera sina embets- och tjenstemän, derigenom att åt desse
beroddes tillfälle att i en allmän litförsäkrings- och pensionsanstalt
vinna inträde mot afgifter, som till en början måtte åt sta
-
100
ten bekostas, för att sedermera af tjenstemännen sjelfva utgöras
emot viss tillökning i aflöningen, och att Kongl. Maj:t täcktes
låta utreda lämpligaste sättet för tillvägabringande af en sådan
lifförsäkrings- och pensionsanstalt samt till Riksdagen aflåta de
förslag, som af en dylik utredning samt af öfriga förekommande
omständigheter kunde föranledas. Denna hemställan vann emellertid
icke Riksdagens bifall.
Vid 1870 års riksdag upptog en motionär statsutskottets
nämnda förslag, hvarjemte af andra motionärer föreslogs:
dels att Riksdagen för sin del ville besluta, antingen att
staten måtte derefter befrias från all pensionering till dess embets-
och tjenstemän, hvilka icke redan vore tillförsäkrade denna
rättighet, mot det att en pensionsanstalt bildades, hvartill staten
inbetalte endast första årsafgiften, lämpad efter hvars och ens
tjenstemannaklass, eller ock att till Kongl. Maj:t ingå med en
skrifvelse med anhållan om utarbetande af förslag till pensionsinrättningar
för statens embets- och tjenstemän och detsamma^
aflåtande till Riksdagen;
dels att l:o) tio procent af alla löner till statens tjenstemän
skulle innehållas och genom statsförvaltningens försorg, utan någon
särskild förvaltningskostnad för tjenstemännen, utlånas och förräntas
med minst fem procent och ränta på ränta, så att bokföringen
deröfver upptoge för hvar och en tjensteman särskildt konto öfver
hans lönebesparing; 2:o) denna lönebesparing skulle tjenstemannen
eller hans rättsinnehafvare få lyfta med alla upplupna
räntor senast sex månader efter sedan han frånträdt tjensten, men
icke under tjenstetiden, såvida icke sjukdom eller annan sådan
trängande orsak tvingat honom att någon längre tid hafva vikarie,
som uppburit någon betydligare del af lönen, i hvilken händelse
en viss del af besparingen finge till honom utbetalas efter Kongl.
Maj:ts derom för hvarje särskildt fall meddelade föreskrift; 3:o)
nämnda lönebesparingar skulle för de löntagare, hvilka uppbure
kontant lön, innehållas, då lönerna utbetaltes;
dels ock att jernvägens och telegrafverkets embets- och tjenstemän
måtte beredas tillfälle att, utan ytterligare anlitande af
statsverkets tillgångar, vinna delaktighet uti civilstatens pensionsinrättning
med de förmåner och skyldigheter, som nu tillhörde
delegare uti densamma.
Samtliga dessa framställningar blefvo af Riksdagen afslagna.
101
Vid 1871 års riksdag väcktes motion, att Riksdagen måtte
hos Kongl. Maj:t göra framställning om ett sådant ordnande af
det civila pensionsväsendet, att, utan statens betungande, embetsed!
tjenstemän, i stället för pension å allmänna indragningsstaten,
måtte beredas tillfälle till en motsvarande lifränta i civilstatens
pensionsinrättning; att de civila stater, som icke egde delaktighet
i denna pensionsinrättning, måtte vinna en sådan, samt
att nämnda inrättning måtte undergå ombildning efter de i motionen
anförda grunder, som Riksdagen funne för godt godkänna.
Med anledning af berörda motion aflat Riksdagen skrifvelse
till Kongl. Maj:t, hvari Riksdagen anförde, att enligt dess åsigt
en lindring i statens utgifter för pensioneringen kunde åvägabringas
derigenom, att civilstatens pensionsinrättning så ordnades,
att densamma kunde öfvertaga hela bestyret med civile tjenstemäns
pensionering, hvilket jemväl varit det syftemål, som med
inrättningens bildande varit afsedt. Utom det oegentliga deruti,
att tjenstemän pensionerades dels från allmänna indragningsstaten
och dels från en särskild af statsmedel understödd pensionsfond,
vore det, enligt Riksdagens mening, eu misshushållning att,
oaktadt staten åtagit sig att från allmänna indragningsstaten pensionera
embets- och tjenstemän, likväl på samma gång med statsmedel
understödja en annan, till en del på delegarnes bidrag grundad
fond af den beskaffenhet, att den i anseende till de derifrån
utgående pensionernas otillräcklighet allt mindre och mindre för
sitt afsedda ändamål anlitades. Riksdagen anhöll derför, att Kongl.
Maj:t täcktes tillse, om och på hvad sätt civilstatens pensionsinrättning
måtte kunna så ordnas, att den sattes i stånd att helt
och hållet öfvertaga samtliga civile tjenstemäns pensionering, så
att dylik pensionering från allmänna indragningsstaten komme att
upphöra.
Vid föredragning inför Kongl. Maj:t den 24 augusti 1872 af
Riksdagens berörda skrifvelse afgaf föredragande departementschefen
ett utförligt yttrande till statsrådsprotokollet, dervid han
med stöd af verkställa beräkningar uttalade såsom sin åsigt att,
derest civilstatens pensionsinrättning crhöllo ett nytt årligt anslag
å 300,000 kronor, inrättningens fond efter 27 å 28 år vuxit till
den höjd, att den skulle kunna bestrida såväl egna utgifter som
pensioneringen från indragningsstaten med fondens inkomster, så
att anslaget kunde indragas och endast för tillfälliga behof ett
kreditiv behöfde anvisas.
102
Uti det utlåtande, som civilstatens fullmäktige af Kong!. Maj:t
anbefaldes att i anledning af Riksdagens framställning och departementschefens
yttrande afgifva, erkände fullmäktige giltigheten
af hvad Riksdagen anfört derom, att pensionsinrättningen, sådan
densamma för det dåvarande vore ordnad, hvarken uppfylde hela
det dermed afsedda ändamål eller kunde anses bereda staten fördelar
fullt motsvarande de statsbidrag, som till inrättningen utginge,
samt förmälde sig på grund deraf finna, att pensionsinrättningen
icke borde undandraga sig, om det påkallades och inrättningen
dertill sattes i stånd, att, på sätt Riksdagen afsett,
helt och hållet öfvertaga samtliga civile tjenstemäns pensionering,
hvarjemte fullmäktige för sin del medgåfvo, att till underlättande
af det syftemåls ernående, som Riksdagen uppstält, öfverskotten
af pensionsinrättningens inkomster utöfver dess utgifter finge för
framtiden användas till minskning af statsverkets utgifter för de
civile tjenstemännens pensionering.
Vidare hade fullmäktige, hvilka uppfattat Riksdagens skrifvelse
så som om dess syfte vore, icke att helt och hållet befria
statsverket från allt bidrag till civile tjenstemäns pensionering,
utan endast att åvägabringa »en lindring i statens utgifter för
pensioneringen», anfört, att i sådant syfte ett förslag blifvit hos
fullmäktige framstäldt, hvilket de funno förtjent af uppmärksamhet
och för hvars hufvudgrunder de derför redogjorde.
Enligt detta förslag skulle statsverkets skyldighet att ensamt
bekosta pensioneringen enligt dittills gällande bestämmelser fortfara
i afseende å alla de personer, som redan inträdt i statens
tjenst vid början af det år, då erforderligt statsbidrag började utbetalas,
men deremot de, som efter nämnda tid inträdde i tjenst,
undfå sin pension af inrättningens medel mot det att de afgifter,
som årligen, enligt sakkunnig persons uträkning, erfordrades för
att med tillämpning af då för åtnjutande af pension å allmänna
indragningsstaten stadgade grunder bereda hvarje tjensteinnehafvare
pension vid 65 års ålder och efter 35 å 40 års tjenstetid,
betalades till ena hälften af statsverket och till andra hälften dels
af tjenstemännen sjelfva och dels af inrättningens redan samlade
fonders afkastning, hvarjemte de nu till tjenstemannafonden anvisade
anslagen kunde indragas, men det nya anslaget skulle
qvartalsvis utbetalas utan afdrag för de befattningar, hvilka tillfälligtvis
stodo vakanta.
103
Emot det af departementschefen framlagda förslaget invände
fullmäktige, att det icke skulle vara möjligt samla så stor fond,
att räntorna deraf jemte öfriga inkomster blefve för hela pensioneringen
jemte inrättningens öfriga utgifter tillräckliga med mindre
än att statsverket under flere år för sådant ändamål i hög
grad betungades, hvartill komme, att bestyret med den betydliga
fondens förvaltning skulle utgöra en ständigt fortfarande olägenhet,
men då, å andra sidan, tillvaron af en sådan fond vore för
tjenstemännens rätt synnerligen betryggande, ansågo sig fullmäktige
icke böra uppställa något hinder deremot.
Under förutsättning att pensionsinrättningen blefve försäkrad
att, i händelse af brist, erhålla af statsmedel hvad som ytterligare
erfordrades för bestridande af de inrättningen enligt gällande
föreskrifter åliggande utbetalningar, så att inrättningens redan
samlade fonder icke behöfde dertill anlitas, förklarade sig fullmäktige
slutligen icke hafva något att erinra deremot, att det
finge uteslutande bero på Kongl. Maj:t att bevilja inträde i pensionsinrättningen
åt civile embets- och tjenstemän, hvilka icke
förut haft delaktighet deruti; ty hvad inrättningen af deras inträde
kunde betungas föranledde i sådant fall endast dertill, att
statsanslaget bestämdes till högre belopp eller utginge under
längre tid för att fonden skulle vinna erforderlig storlek.
Öfver fullmäktiges yttrande afgaf pensionsinrättningens direktion
infordradt utlåtande, deruti direktionen, som lika med fullmäktige
hyste tvifvel, huruvida med det föreslagna anslagsbeloppet
ändamålet skulle inom derför beräknad tid vinnas, i detta afseende
tillika fäste uppmärksamheten på, huru inrättningens s. k.
tjenstemannafond under lång tid fått och fortfarande med ständigt
stigande belopp finge fylla den brist, som för pensionsinrättningens
enskilda enke- och pupillfond uppstode, i det för den
derifrån utgående pensioneringen erforderliga belopp, hvilket icke
kunde undgå att störande inverka på beräkningen af behållningarna
för den förra fonden, likasom häraf föranledda svårighet
måste ökas i den mån nya tjenstemannakårer, såsom äfven med
förslaget afsåges, vunne inträde med den rätt jemväl för enkor
och barn, som delegare tillkomme.
Direktionen ansåge det derför under alla omständigheter
vara ett önskningsmål, att sambandet mellan do båda fonderna
upplöstes, och framstälde, under förutsättning att det utan förnärmande
af någonderas rätt kunde ske, den utväg dertill såsom
104
närmast liggande till hands, att från tjenstemannafonden till enskilda
enke- och pupillfonden, för att uteslutande till dess ändamål
användas, öfverflyttades ett kapital, derå räntan efter 5 proc.
motsvarade det årsbidrag, som den senare fonden från den
förra åtnjutit vid den tid, då beslut härom fattades, hvarefter på
delegarne ensamt blefve beroende att vidtaga erforderliga åtgärder,
på det enke- och pupillfondens inkomster måtte befinnas i
jemnhöjd med utgifterna.
Efter inhemtande af dessa yttranden föreslog Kongl. Maj:t i
statsverkspropositionen vid 1873 års riksdag att, emot det samtliga
de pensioner, hvilka efter ingången af nästföljande statsregleringsperiod
enligt stadgade grunder skulle för civile embets- och
tjenstemän, som tillika vore delegare i civilstatens pensionsinrättning,
vid afsked ur statens tjenst uppföras å allmänna indragningsstaten,
i stället utbetalades af nämnda pensionsinrättning, ett
anslag till samma inrättning af 300,000 kronor måtte å ordinarie
stat upptagas att utgå, till dess pensionsinrättningen antagligen
kunde utan detta bidrag fullgöra pensioneringen till civile embetsoch
tjenstemän, då anslaget skulle utbytas mot ett kreditiv, hvarigenom
pensionsinrättningen försäkrades att, i händelse af brist,
erhålla af statsmedel hvad som erfordrades för att den måtte
kunna bestrida de densamma enligt gällande föreskrifter åliggande
utbetalningar utan att tillgripa samlade fonder.
Statsutskottet vid nämnda riksdag ansåg sig, enär de förutsättningar
på hvilka det ifrågavarande förslaget befunnes grundadt
icke synts ega den tillförlitlighet, att ju icke en berättigad
tvekan kunde uppstå, huruvida ändamålet kunde med det föreslagna
anslagsbeloppet inom beräknad tid ernås, samt då, under
sådant antagande, den ifrågasatta anordningen icke kunde anses
för statsverket medföra någon fördel, icke kunna understödja Kongl.
Maj:t,s berörda förslag. Utskottet hemstälde derför, att Riksdagen
måtte med afslag å ifrågavarande framställning anhålla, att
Kongl. Maj:t täcktes låta genom sakkunnige män undersöka och
utreda, huruvida icke på något annat sätt pensioneringen af civila embets-
och tjenstemän skulle kunna ändamålsenligt ordnas med
tillgodogörande af de hos civilstatens pensionsinrättning samlade
fonder eller eljest med inskränkning i de kostnader, statsverket
då för nämnda pensionering vidkändes.
Utskottets hemställan bifölls af Andra Kammaren, hvaremot
105
Första Kammaren afslog såväl Kongl. Maj:ts framställning som
utskottets hemställan.
Efter år 1873 fick frågan om förändrad organisation af det
civila pensionsväsendet i dess helhet länge hvila; man inslog i
stället på de partiella reformernas väg dels genom vidtagande af
nya löneregleringar, hvarigenom icke blott förut pensionsberättigades
pensionsrätt väsentligen förbättrades,, utan äfven en mängd
civila tjensteinnehafvare, som deraf varit i saknad, fick sig sådan
rätt tillerkänd, dels ock genom upptagande af ett stort antal nya
delegare i civilstatens pensionsinrättning. Med anledning af
sålunda inträffade förändrade förhållanden blef 1858 års pensionskomités
betänkanden och förslag, hvilka dittills balanserats, den
5 juni 1885 från vidare handläggning af Kong]. Maj:t afskrida.
Vid 1889 års riksdag väcktes åter frågan om förändrad organisation
af civilstatens pensionsinrättning till lif. I en inom
Andra Kammaren framburen motion yrkades med anledning af
pensionsinrättningens stora årliga öfverskott, att Riksdagen måtte
besluta, att statsbidragen till inrättningen, utgörande tillhopa
119,271 kronor, måtte i sin helhet eller till de delar, som kunde
indragas, statsverket besparas.
Riksdagen ansåg motionen skäligen böra föranleda en utredning
af civilstatens pensionsinrättnings uppkomst, utveckling och
nuvarande ställning, dervid dels torde böra tagas under öfvervägande,
huruvida och i hvilken mån statens bidrag till pensionsinrättningen
fortfarande kunde vara för densamma erforderligt, äfvensom
huruvida icke anordningar kunde vidtagas till förebyggande
af de oegentligheter i pensionsinrättningens förvaltning,
nemligen årliga öfverflyttningar af medel från tjenstemannafonden
till enskilda enke- och pupillfonden, som syntes förrycka inrättningens
hufvudsakliga uppgift, dels ock syntes böra utrönas, huruvida
icke genom förändring i grunderna för pensionsinrättningen
önskvärd minskning i statens utgifter för pensionering af
civile embets- och tjenstemän samt betjente kunde åstadkommas.
I skrifvelse deri'' 16 maj 1889 (n:r 70) anhöll Riksdagen derför,
att Kongl. Maj:t täcktes låta verkställa en utredning af civilstatens
pensionsinrättnings ställning och behof och i sammanhang
dermed taga under öfvervägande, huruvida icke genom förändrade
bestämmelser angående samma. pensionsinrättning minskning i
statens utgifter för pensionering af civile embets- och tjenstemän
samt betjente måtte kunna beredas, samt till Riksdagen snarast
Tcmiomkomitén, 14
106
möjligt inkomma med det förslag, som af berörda utredning kunde
föranledas.
Denna skrifvelse utgör grunden till komiténs uppdrag.
Civilstatens år 1892 sammanträdande fullmäktige hafva för
sin del besluta vissa åtgärder för upphjelpande af den ogynsamma
ekonomiska ställning, hvari pensionsinrättningen enligt
den på direktionens föranstaltande af professoren Lindstedt verkstälda
utredning råkat. Komitén, som redan erinrat om ett af
dessa beslut, det som afser upphäfvande af den vidsträcktare
pensioneringen af posttjenstemännen, redogör i det följande (afd.
III) för dessa samtliga.
•VM
/■ • *
■i
1825.
1826.
1827.
1828.
1829.
1830.
1831.
1832.
1833.
1834.
1835.
1836.
1837
1838.
1839.
1840
1841
1842
1843
1844
1845
1846
1847.
1848.
1849.
1850.
1851.
1852.
Tablå öfver civilstatens pensionsinrättnings
i. |
| 2. |
| 3. | 4. | 5. | 6. | ||||
Statens bidrag mannafonden. | Delegarnes (obscrvations-och bötesmedel | Pcnsions-utgifter från | Förvaltnings- kostnader bestridda från | Tjenstemanna-fondens till-skott till en-skilda cnkc-och pupill-fonden. | Kapital-tillökning å | ||||||
471,070 | — | — | — | 1,934 | 48 | 3,179 | 75 | — | _ | 80,303 | 50 |
48,569 | 87 | — | — | 7,626 | 89 | 5,397 | 12 | — | — | 62,001 | 40 |
53,133 | 27 | 22,168 | 57 | 5,836 | 51 | 6,995 | 23 | — | — | 85,764 | 65 |
55,538 | 84 | 22,229 | 05 | 6,255 | 08 | 6,639 | 28 | — | — | 94,543 | 38 |
46,566 | 53 | 22,885 | 43 | 5,446 | 13 | 6,585 | 94 | — | — | 92,307 | 43 |
50,914 | 97 | 22,816 | 29 | 9,082 | 70 | 6,653 | 02 | — | — | 104,654 | — |
58,196 | 13 | 23,974 | 33 | 13,662 | 20 | 6,843 | 46 | — | — | 105,569 | 77 |
61,611 | 68 | 23,863 | 43 | 16,344 | 20 | 16,714 | 13 | -- | — | 101,176 | 54 |
46,851 | 57 | 19,796 | 57 | 20,260 | 51 | 9,321 | 15 | 30,000 | — | 71,992 | 52 |
66,266 | 34 | 19,133 | 26 | 27,008 | 80 | 9,429 | 47 | 30,000 | — | 79,286 | 29 |
50,021 | 12 | 21,678 | 94 | 30,835 | 79 | 9,422 | 60 | 30,000 | — | 60,914 | 46 |
64,032 | 65 | t 21,942 | 96 | 34,149 | 27 | 10,554 | 04 | 30,000 | — | 67,550 | 78 |
51,780 | 3G | 22,116 | — | 35,330 | 58 | 16,513 | 46 | 30,000 | — | 43,867 | 82 |
49,729 | 29 | 22,958 | 33 | 35,397 | 98 | 11,230 | 52 | 30,000 | — | 58,618 | 77 |
49,143 | 90 | 22,540 | 59 | 37,910 | 63 | 10,237 | 89 | 30,000 | — | 54,579 | 60 |
52,699 | 34 | 22,109 | 65 | 41,650 | 01 | 10,534 | 21 | 30,000 | — | 52,985 | 40 |
58,447 | 15 | 24,714 | 83 | 42,171 | 89 | 10,874 | 23 | 30,000 | — | 64,282 | 19 |
56,054 | 48 | 24,254 | 31 | 43,847 | 65 | 15,736 | 54 | 30,000 | — | 56,098 | 06 |
56,039 | 82 | 23,069 | 50 | 44,910 | 17 | 13,270 | 94 | 31,820 | 53 | 61,902 | 48 |
60,027 | 58 | 23,595 | 90 | 43,518 | 72 | 11,639 | 95 | 37,351 | 50 | 67,266 | 98 |
52,083 | 34 | 24,164 | 54 | 44,333 | 59 | 11,500 | 98 | 40,457 | 33 | 69,023 | 84 |
52,545 | 26 | 25,569 | 96 | 45,380 | 83 | 11,315 | 69 | 42,402 | 80 | 69,701 | 60 |
51,290 | 94 | 25,350 | 52 | 45,466 | 49 | 14,979 | 10 | 45,495 | 96 | 60,239 | 16 |
46,129 | 58 | 24,650 | 16 | 46,044 | 35 | 16,153 | 26 | 50,322 | 03 | 59,643 | 36 |
57,336 | 64 | 24,149 | 44 | 44,603 | 72 | 12,942 | 13 | 54,517 | 32 | 66,759 | 73 |
59,294 | 34 | 24,227 | 12 | 44,269 | 35 | 13,184 | 72 | 61,995 | 26 | 72,444 | 29 |
50,066 | 38 | 24,275 | 12 | 45,731 | 85 | 13,505 | 10 | 63,326 | 47 | 60,290 | 87 |
60,332 | — | 25,032 | 35 | 46,823 | 31 | 19,374 | 04 | 70,309 | 51 | 68,697 | 15 |
t
109
ekonomiska utveckling åren 1825—1892.
7. | 1 | 8. . |
| 9. | 10. | 1 | 11. |
| 12. | ||
Tjensteman na-fondcns tillgångar vid årets slut. | Delegarnes | Fensionsutgifter | Enskilda enke-och pupillfondens | Summan | Civilstatens | ||||||
477,317 | 77 | — | — | — | — | — | — | — | — | — | — |
539,319 | 17 | — | — | — | — | — | — | — | — | — | — |
625,083 | 82 | 10,223 | — | —• | — | 10,223 | — | 32,391 | 57 | — | — |
719,627 | 20 | 10,723 | 57 | — | — | 21,170 | 97 | 32,952 | 62 | — | — |
811,934 | 63 | 11.232 | 95 | — | — | 33,174 | 34 | 34,118 | 38 | — | — |
916,588 | 63 | 10,722 | 27 | 1,042 | 50 | 47,362 | 27 | 33,538 | 56 | — | — |
1,022,158 | 40 | 11,331 | 43 | 2,285 | 50 | 58,802 | 23 | 35,305 | 76 | — | — |
1,123,334 | 94 | 11,298 | 81 | 3,412 | 25 | 101,248 | 95 | 35,162 | 24 | — | — |
1,195,327 | 46 | 17,694 | 92 | 17,864 | 25 | 135,673 | 08 | 37,491 | 49 | — | — |
1.274,613 | 75 | 17.583 | — | 22,947 | 92 | 166,875 | 14 | 36,716 | 26 | — | — |
1,335,528 | 21 | 18,956 | 63 | 32,145 | 42 | 191,454 | 12 | 40,635 | 57 | — | — |
1,403,078 | 99 | 18,833 | 88 | 36,113 | 75 | 214,152 | 73 | 40,776 | 84 | — | — |
1,446,946 | 81 | 20,319 | 25 | 41,161 | 83 | 234,702 | 04 | 42,435 | 25 | — | — |
1,505,565 | 58 | 21,457 | 51 | 47,567 | 92 | 249,002 | 57 | 44,415 | 84 | — | — |
1,560,145 | 18 | 20,890 | 54 | 51,910 | 42 | 261,739 | 57 | 43,431 | 13 | — | — |
1,613,130 | 58 | 20,747 | 06 | 53,911 | 87 | 272,246 | 35 | 42,856 | 71 | — | — |
1,677,412 | 77 | 21,721 | 35 | 56,170 | 42 | 281,985 | 79 | 46,436 | 18 | — | — |
1,733,510 | 83 | 22,080 | 06 | 60,359 | 17 | 288,165 | 25 | 46,334 | 37 | — | — |
1,795,413 | 31 | 21,255 | 56 | 66,780 | 83 | 282,300 | 48 | 44,325 | 06 | — | — |
1,862,680 | 29 | 21,654 | 63 | 72,302 | 08 | 282,300 | 48 | 45,250 | 53 | — | — |
1,931,704 | 13 | 22,137 | 18 | 76,555 | 62 | 282,300 | 48 | 46,301 | 72 | —• | — |
2,001,405 | 73 | 23,010 | 37 | 78,228 | 33 | 282,300 | 48 | 48,580 | 33 | — | — |
2,061,644 | 89 | 24,125 | 75 | 83,437 | 50 | 282,300 | 48 | 49,476 | 27 | — | — |
2,121,288 | 25 | 22,937 | 81 | 87,295 | — | 282,300 | 48 | 47,587 | 97 | — | — |
2,188,047 | 98 | 22,758 | 56 | 91,344 | 79 | 282,300 | 48 | 46,908 | — | — | — |
2,260,492 | 27 | 22,253 | 04 | 98,209 | 58 | 282,300 | 48 | 46,480 | 16 | — | — |
2,320,783 | 14 | 23,409 | 37 | 100,795 | - | 282,300 | 48 | 47,684 | 49 | — | — |
2,389,480 | 29 | 22,947 | 37 | 107,284 | 17 | 1 282,300 | 48 | 47,979 | 72 | — | — |
I
no
År. | 1. | 2. | 3. | 4. | 5. |
| 1 6- |
| ||||
Statens bidrag mannafondon. | Delegarncs (observations-och bötesmedel | Ponsions-utgiftor från | Förvaltnings- kostnader bestridda från | Tjenstemanna-fondens till-skott till en-skilda enko-och pupill-fonden. | Kapital-tillökning å | |||||||
1853............ | 53,271 | — | 26,444 | 25 | 43,676 | 01 | 15,868 | 45 | 75,443 | 78 | 61,510 | 89 |
1854............ | 53,271 | — | 24,459 | 52 | 45,024 | 68 | 14,601 | 11 | 77,143 | 48 | 43,795 | 49 |
1855............ | 53,271 | - | 26,493 | 17 | 45,076 | 68 | 14,935 | 25 | 77,288 | 82 | 63,105 | 08 |
1856............ | 53,440 | 36 | 26,259 | 68 | 44,061 | 27 | 16,243 | 36 | 80,494 | 47 | 69,380 | 02 |
1857............ | 53,271 | — | 25,664 | 97 | 45,143 | 35 | 24,085 | 11 | 81,241 | 03 | 44,471 | 88 |
1858............ | 53,271 | — | 27,988 | 33 | 38,297 | 52 | 24,025 | 89 | 81,941 | 64 | 62,196 | 80 |
185!)............ | 53,271 | — | 40,537 | 20 | 38,713 | 54 | 20,028 | 89 | 69,747 | 58 | 117,069 | 47 |
1860............ | 53,271 | — | 40,134 | 92 | 36,186 | 68 | 20,103 | 92 | 70,826 | 96 | 119,289 | 03 |
1861............ | 53,271 | — | 41,883 | 20 | 36,895 | 85 | 20,325 | 45 | 72,573 | 65 | 129,885 | 14 |
1862............ | 53,271 | — | 42,726 | 40 | 37,397 | 73 | 29,013 | 62 | 75,728 | 86 | 122,874 | 72 |
1863............ | 60,471 | — | 58,119 | 80 | 32,886 | 69 | 21,935 | 33 | 74,350 | 39 | 165,729 | 26 |
1864............ | 60,471 | — | 66,640 | 81 | 33,667 | 51 | 23,433 | 20 | 68,266 | 65 | 190,175 | 84 |
1865............ | 60,471 | — | 69,080 | 23 | 37,715 | 43 | 31,015 | 41 | 70,696 | 81 | 192,633 | 37 |
1866............ | 60,471 | — | 62,156 | 74 | 39,864 | 17 | 24,371 | 69 | 81,867 | 21 | 197,359 | 25 |
1867........... | 60,471 | — | 61,187 | 84 | 41,462 | 52 | 32,608 | 27 | 90,969 | 24 | 187,690 | 27 |
1868............ | 60,471 | — | 61,882 | 85 | 37,680 | 22 | 26,008 | Öl | 91,685 | 91 | 214,536 | 19 |
1869............ | 60,471 | — | 65,773 | 53 | 40,708 | 02 | 28,654 | 89 | 99,793 | 65 | 204,489 | 49 |
1870............ | 60,471 | — | 62,699 | 15 | 40,567 | 10 | 27,075 | 80 | 107,620 | 71 | 198,033 | 48 |
1871............ | 60,471 | — | 60,642 | 63 | 42,453 | 56 | 26,805 | 93 | 111,940 | 09 | 210,552 | 20 |
1872............ | 60,471 | — | 61,952 | 11 | 44,061 | 68 | 37,471 | 37 | 120,407 | 36 | 169,187 | 92 |
1873............ | 60,471 | — | 61,733 | 70 | 43,101 | 01 | 29,604 | 42 | 124,214 | 55 | 207,906 | 26 |
1874............ | 60,471 | — | 64,900 | 91 | 46,394 | 35 | 28,542 | 35 | 130,167 | 75 | 201,009 | 60 |
1875............ | 69,471 | — | 71,662 | 63 | 48,091 | 02 | 30,777 | Öl | 131,909 | 27 | 223,000 | 77 |
1876............ | 69,471 | — | 68,816 | — | 49,049 | 55 | 30,526 | Öl | 136,020 | 20 | 237,687 | 21 |
1877............ | 69,471 | — | 69,934 | 72 | 51,331 | 67 | 46,592 | GG | 145,975 | 54 | 208,980 | 66 |
1878............ | 69,471 | — | 89,951 | 31 | 54,877 | 50 | 38,373 | 42 | 68,970 | 52 | 319,435 | 77 |
1879............ | 72,971 | — | 85,435 | 63 | 62,620 | 84 | 39,965 | 60 | 79,323 | 56 | 335,576 | 02 |
1880............ | '' 72,971 | — | 83,768 | 89 | 67,623 | 53 | 41,789 | 07 | 95,523 | 18 | 320,759 | 36 |
1881............ | 72,971 | 50 | 80,567 | 50 | 69,428 | 05 | 42,402 | 37 | 110,290 | 39 | 331,577 | 22 |
1882............ | 72,971 | 50 | 86,065 | 39 | 74,977 | 71 | 54,882 | 80 | 122,859 | 54 | 291,874 | 93 |
1883............ | 72,971 | 50 | 80,910 | 10 | 74,233 | 33 | 44,897 | 46 | 143,146 | 40 | 281,422 | 99 |
1884............ | 74,271 | 50 | 83,282 | 32 | 76,733 | 33 | 47,546 | 28 | 125,151 | 06 | 312,813 | 10 |
1885............. | 74,271 | 50 | 76,287 | 07 | 79,966 | 67 | 47,552 | 43 | 148,907 | 06 | 305,420 | 65 |
in
7. | 8. | 9. | 1 | 10. | ~i | 11. | ! | 12. |
| ||
Tjenstcmanna-fondens tillgångar vid årets slut. | Delegarnes | Ponsionsutgifter | Enskilda enke-och pupillfondens | Summan | Civilstatens | ||||||
2,450,991 | 18 | 24,808 | _ | 114,144 | 58 | 282,300 | 48 | 51,252 | 25 | — | — |
2,494,786 | 67 | 23,700 | 39 | 112,860 | — | 282,300 | 48 | 48,159 | 91 | — | — |
2,557,891 | 75 | 23,878 | 46 | 115,061 | 46 | 282,300 | 48 | 50,371 | 63 | ■— | — |
2,627,271 | 77 | 24,974 | 69 | 120,110 | 21 | 282,300 | 48 | 51,234 | 37 | — | — |
2,671,743 | 65 | 24,730 | 47 | 119,026 | 04 | 282,300 | 48 | 50,395 | 44 | — | — |
2,733,940 | 45 | 25,146 | 83 | 120,582 | 91 | 282,300 | 48 | 53,135 | 16 | — | — |
2.851,009 | 92 | 40,042 | 99 | 125,484 | 15 | 282,300 | 48 | 80,580 | 19 | — | — |
. 2,970,298 | 95 | 41,861 | 66 | 127,955 | 63 | 282,300 | 48 | 81,996 | 58 | — . | — |
3,100,184 | 09 | 44,654 | 21 | 132,928 | 49 | 282,300 | 48 | 86,537 | 41 | — | — |
3,223,058 | 81 | 46,912 | 38 | 137,975 | 40 | 282,300 | 48 | 89,638 | 78 | — | — |
3,388,788 | 07 | 51,579 | 22 | 141,303 | 06 | 282,300 | 40 | 109,699 | 02 | — | — |
3,578,963 | 91 | 64,443 | 19 | 148,204 | 40 | 282,300 | 48 | 131,084 | — | — | — |
3,771,597 | 28 | 71,725 | 61 | 158,125 | 81 | 282,300 | 48 | 140,805 | 84 | — | — |
3,968,956 | 53 | 64,406 | 11 | 162,476 | 47 | 282,300 | 48 | 126,562 | 85 | 4,446,536 | 21 |
4,156,646 | 80 | 64,353 | 31 | 171,182 | 03 | 282,300 | 48 | 125,541 | 15 | 4,679,422 | 49 |
4,371,182 | 99 | 67,491 | 76 | 175,890 | 18 | 282,300 | 48 | 129,374 | 61 | 4,936,820 | 85 |
4.575,672 | 48 | 65,340 | 44 | 180,874 | 69 | 282,300 | 48 | 131,113 | 97 | 5,206,606 | 70 |
4,773,705 | 96 | 64,965 | 22 | 187,866 | 36 | 282,300 | 48 | 127,664 | 37 | 5,472,229 | 13 |
4,984,258 | 16 | 63,570 | 28 | 191,200 | 89 | 282,300 | 48 | 124,212 | 91 | 5,773,217 | 34 |
5,153,446 | 08 | 62,808 | 96 | 196,648 | 41 | 282,300 | 48 | 124,761 | 07 | 6,019,083 | 14 |
5,361,352 | 34 | 63,310 | 32 | 202,661 | 86 | 282,300 | 48 | 125,044 | 02 | 6,293,723 | 21 |
5,562,361 | 94 | 64,970 | 73 | 209,626 | 61 | 282,300 | 48 | 129,871 | 64 | 6,547,332 | 86 |
5,785,362 | 71 | 69,927 | 10 | 216,570 | 24 | 282,300 | 48 | 141,589 | 73 | 6,823,377 | 54 |
6,023,049 | 92 | 69,240 | 62 | 220,396 | 74 | 282,300 | 48 | 138,056 | 62 | 7,110,938 | 82 |
6,232,030 | 58 | 70,455 | 78 | 231,078 | 94 | 282,300 | 48 | 140,390 | 50 | 7,372,252 | 86 |
6,551,466 | 35 | 153,357 | 13 | 236,761 | 80 | 282.300 | 48 | 243,SOS | 44 | 7,747,282 | 21 |
6,887,042 | 37 | 151,110 | 84 | 245,165 | 22 | 282,300 | 48 | 236,546 | 47 | 8,134,566 | 99 |
7,207,801 | 73 | 150,238 | 40 | 260,739 | 81 | 282,300 | 48 | 234,007 | 29 | 8,542,122 | 97 |
7,539,378 | 95 | 147,648 | 54 | 273,289 | 32 | 282,300 | 48 | 228,216 | 04 | 8,937,100 | 13 |
7,831,253 | 88 | 154,867 | 16 | 292,004 | 95 | 282,300 | 48 | 240,932 | 55 | 9,307,726 | 02 |
8,112,676 | 87 | 148,575 | 99 | 305,512 | 46 | 282,300 | 48 | 229,486 | 09 | 9,671,985 | <10 |
8,425,489 | 97 | 184.906 | 39 | 323,420 | 65 | 282,300 | 48 | 268,188 | 71 | 10,076,090 | 76 |
8,730,910 | 62 | 181,454 | 28 | 344,645 | 15 | 282,300 | 48 | 257,741 | 35 | 10,445,749 | 61 |
112
År. | 1. | 2. | 3. | 4. | 5. | 6. | ||||||
Statens bidrag mannafondon. | Delegarnes (obsorvations-och bötesmedel | Ponsions-utgifter från | Förvaltnings- kostnader bestridda från | Tjcnstemanna-fondens till-skott till en-skilda enkc-och pupill -fonden. | Kapital-tillökning å | |||||||
1886............ | 74,271 | 50 | 73,832 | 90 | 83,966 | 67 | 51,876 | 26 | 175,058 | 23 | 265,120 | 32 |
1887............ | 74,271 | 50 | 72,638 | 20 | 89,525 | Öl | 70,334 | 78 | 179,068 | 80 | 258,258 | 68 |
1888............ | 74,271 | 50 | 73,-811 | 07 | 99,733 | 33 | 56,131 | 39 | 201,667 | 58 | 243,144 | 36 |
1889............ | 74,271 | 50 | 73,448 | 84 | 102,146 | 25 | 57,560 | 69 | 217,164 | 38 | 218,501 | 51 |
1890............ | 74,271 | 50 | 72,930 | 96 | 106,311 | 87 | 60,137 | 66 | 239,141 | 48 | 166,232 | 05 |
1891............ | 74,271 | 50 | 73,609 | 53 | 106,653 | 33 | 56,733 | 55 | 249,068 | 28 | 189,791 | 35 |
1892............ | 74,271 | 50 | 75,914 | 43 | 107,342 | 91 | 69,937 | 10 | 255,924 | 96 | 179,747 | 64 |
113
7. | 8. | 9. | 10. | 11. | 12. | ||||||
Tjenstemanna-fondens tillgångar vid årets slut. | Dolegarncs | Pensionsutgifter | Enskilda onke-och pupillfondens | Summan | Civilstatens | ||||||
8,996,030 | 94 | 180,832 | 77 | 369,713 | 41 | 282,300 | 48 | 254,665 | 67 | 10,778,070 | 24 |
9,254,289 | 62 | 182,836 | 82 | 382,295 | 96 | 282,300 | 48 | 255,475 | 02 | 11,104,597 | 35 |
9,497,433 | 98 | 183,415 | 54 | 398,708 | 99 | 282,300 | 48 | 257,226 | 61 | 11,452,205 | 18 |
9,715,935 | 49 | 179,281 | 95 | 409,436 | 52 | 282,300 | 48 | 252,730 | 79 | 11,763,747 | 48 |
9,882,167 | 54 | 179,150 | 60 | 430,458 | 88 | 282,300 | 48 | 252,081 | 56 | 12,011,334 | 68 ■ t |
10,071,958 | 89 | 180,758 | 41 | 442,691 | 03 | 282,300 | 48 | 254,367 | 94 | 12,277,532 | 30 |
10,251,706 | 53 | 191,196 | 38 | 459,869 | 34 | 282,300 | 48 | 267,110 | 81 | 12,524,026 | 72 |
Pensions kommen.
16
114
Telegrafverkets pensionsväsen.
Telegrafverkets tjenstepersonal pensioneras dels från telegrafverkets
pensionsinrättning dels ock med fyllnadspension af telegrafmedlen.
Särskilde komiterade, h vilka år 1873 anbefalts att uppgöra
förslag till pensionering af telegrafverkets embets- och tjensteman
samt betjente, äfvensom deras enkor och barn, inkommo den 19
januari 1874 med betänkande och förslag i dessa afseenden, i
hufvudsak bygda på beräkningar af lektorn F. W. Hultman. I
komiterades förslag ingick, bland annat, att, för att dåvarande
personalen vid telegrafverket snarast möjligt skulle komma i åtnjutande
af pensioneringens förmån, för densamma måste erläggas
vederbörliga retroaktivafgifter. Att emellertid utkräfva dessa dryga
afgiftsbelopp af personalen sjelf hade varit en omöjlighet; förslaget
innehöll derför att telegrafverket med viss procent af den Sverige
tillfallande portoinkomst skulle under en begränsad tid amortera
den dåvarande personalens retroaktiva afgiftssumma, hvilken beräknades
till 907,688 kronor, men sedermera vid inrättningens
början visade sig uppgå till 865,537 kronor 76 öre; hvarjemte en
viss procent af samma portoinkomst borde ständigt användas såsom
bidrag till tjenstepersonalens pensionering. På grund af
Kongl. Maj:ts i ämnet gjorda framställning medgaf 1874 års Riksdag
(skrifv. n:r 38) att-till förmån för den föreslagna pensioneringen
af tjenstepersonalen vid telegrafverket finge årligen, räknadt
från början af år 1875, af telegrafmedlen afsättas ett belopp motsvarande
5 procent af verkets portoinkomst att utgå med högst
3/l0 såsom ständigt pensionsbidrag och med återstoden såsom dylikt
bidrag endast för så lång tid, som åtginge till betalning af berörda
retroaktivafgifter för den i verkets tjenst före utgången af
år 1874 anstälda personal. Dermed var den föreslagna pensionsinrättningens
tillvaro tryggad. Den 23 oktober 1874 utfärdades
det första reglementet och den 1 januari 1875 trädde pensionsinrättningen
i verksamhet. Nytt reglemente utfärdades af Kongl.
Maj:t den 17 december 1886, hvars innehåll i hufvudsak är
följande:
Delegare i pensionsinrättningen äro telegrafverkets ordinarie
115
tjensteinnehafvare från den dag de berättigas uppbära den till
tjensten hörande aflöning. Delegarne indelas i två klasser:
klassen A, omfattande telegrafstyrelsens embets- och tjenstemän
äfvensom betjente hos styrelsen och å stationerna;
klassen B, omfattande stationspersonalen utom betjente.
Pensionsinrättningens tillgångar äro:
l:o. Delegarnes afgilter. Dessa afgifter, hvilka erläggas
genom afdrag å delegarnes aflöning och, derest icke befattningen
indrages, ovilkorligen tillfalla inrättningen, bestå af:
a) ordinarie år saf gifters), utgående för
delegare inom klassen A med 3 procent af pensionen;
delegare inom klassen B så, att den som i telegrafverkets
ordinarie tjenst inträder
före fylda ....................................... 25 år erlägger 5,2 % af pensionen,
som vid inträde fyllt | 25 | men | ej 27 | » | )) | 5,3 | » |
» | 27 | » | 29 | » | » | 5,4 | » |
| 29 | » | 31 | » |
| 5,5 |
|
| 31 | » | 33 | » | » | 5,6 | » |
| 33 | » | 35 | » | » | 5,7 | » |
» | 35 | » | 37 | o |
| 5,8 | » |
| 37 | » | 40 |
| » | 5,9 | » |
| 40 |
|
|
| » | 6 | » |
b) retroaktivafgifter, | i det | delegare | är skyldig, | om han tillhör |
klassen A och vid inträdet i pensionsinrättningen fyllt 25 år, att
från nämnda ålder erlägga den retroaktivafgift, som af hans pensionsålder
betingas; samt, om han tillhör klassen B, att för den
tid han efter fylda 25 lefnadsår varit extra ordinarie inom verket,
erlägga motsvarande retroaktivafgift; och kan han efter anmälan
äfven få räkna sig tillgodo tidigare tjenstgöring vid telegrafverket
eller i annan statens tjenst, om han för nämuda tid erlägger
ytterligare retroaktivafgift;
c) tillägg saf gifter, i det nemligen, hvarje gång delegare erhåller
sådan förhöjning i aflöningen (hvarmed förstås ordinarie
lön eller arfvode jemte ålderstillägg och tjenstgörmgspenningar,
men ej hyresförmåner och tillfälliga arfvoden), som berättigar till
högre pension, honom åligger att till pensionsinrättningen inbetala
skilnaden mellan den förra och den nya aflöningen under de tre
första månaderna. Delegare, som tillika är posttjensteman, skall,
*) Härvid bör erinras att delegarne, såsom tillika delegare i telegrafverkets enke- och
pupillkassa, äfven till densamma erlägga afgifter.
116
derest han icke å telegrafverkets stat uppbär full aflöning, i alla
fall i sitt förhållande till pensionsinrättningen så anses som om
berörda aflöning till honom utginge oafkortad.
2:o. Telegrafverkets bidrag, som utgår med 5 procent af det
Sverige tillkommande telegraf porto, hvaraf
a) V10 utgöra telegrafverkets ständiga bidrag till personalens
pensionerande; och
b) Vio användas tills vidare och så länge nödigt är till amortering
af den retroaktivsumma, som utöfver de stadgade afgifterna
erfordras till pensionerande af den personal, som vid pensionsinrättningens
tillkomst tillhörde telegrafverket.
3:o. Räntor å kassans medel m. m.
Pension utgår antingen såsom hel pension, half pension eller
afkortad pension.
Hel pension utgår med 60 procent af hela aflöningen, då
denna ej öfverstiger 4,000 kronor; 60 procent å 4,000 kronor,
eller 2,400 kronor, då hela aflöningen är större än 4,000 kronor
men icke öfverstiger 5,000 kronor.
Berättigad till hel pension är hvarje delegare efter uppnådda
65 lefnads- och minst 35 tjenstår, om delegare tillhör klassen A,
samt efter uppnådda 95 sammanräknade lefnads- och tjenstår,
om delegare tillhör klassen B.
'' Berättigad till half pension är hvarje delegare, som i telegrafverkets
tjenst ådragit sig kroppsskada eller sjuklighet och icke
vidare kan behörigen sköta sin befattning samt fördenskull erhåller
afsked.
Afkortad pension, hvartill hvarje delegare, som afgår från
telegrafverkets tjenst högst 10 år före uppnådd pensionsålder, är
berättigad, utgår med det matematiska värdet af pension vid afskedsåldern,
jemförd med hel pension vid full pensionsålder.
Pension utbetalas qvartalsvis.
Delegare, som afskedas till följd af brott mot allmän lag
eller förklaras medborgerligt förtroende förlustig, förlorar all rätt
till pension; vid afsked för tjenstefel kan pensionsrätten förverkas.
Pensionsinrättningen förvaltas af en direktion bestående af 5
ledamöter, deraf 2, ordföranden och vice ordföranden, utsedde af
Kongl. Magt samt 3 utsedde af delegarne.
Hvart tredje år sammanträda delegarne genom 9 fullmäktige
till lagtima möte för granskning af pensionsinrättningens förvaltning.
117
Emellertid hade 1883 års Riksdag, med bifall till Kongl.
Maj:ts derom gjorda framställning, medgifvit, att telegrafverkets
tjensteman måtte undfå rätt att — efter uppnådda 65 lefnads- och
minst 35 tjenstår, om de tillhörde styrelsens personal, samt efter
uppnådda 95 sammanräknade lefnads- och tjenstår, om de vore
anstälda vid verkets stationer — åtnjuta pension motsvarande
lönens hela belopp, att utgå dels från telegrafverkets pensionsinrättning,
enligt bestämmelserna i det för denna inrättning gällande
reglemente, och dels med erforderligt fyllnadsbelopp af
telegrafverkets medel; dock att, hvad anginge den dåvarande personalen,
rättigheten till dylik fyllnadspension af telegrafmedlen
för en hvar tjensteman gjordes beroende deraf, att han eller hon
inom utgången af år 1883 åtoge sig förbindelse att vid uppnådd
pensionsålder med oafkortad lön såsom pension från tj en sten afgå,
derest icke Kongl. Maj:t eller telegrafstyrelsen, der det tillkomme
denna att afskedet utfärda, funne den pensionsberättigade fortfarande
kunna i tjensten på ett tillfredsställande sätt gagna det
allmänna samt af sådan anledning läte med afskedet anstå; dock
med skyldighet att efter uppnådd pensionsålder från tjensten afgå
för en livar, som efter vidtagandet af den sålunda tillstyrkta förändringen
i pensioneringen befordrades till eller anstäldes i tjenstebefattning
å telegrafverkets stat.
Enligt telegrafverkets utgiftsstat för år 1892 utgå af telegrafverkets
medel pensioner och fyllnadspensioner till 55 personer
med sammanlagdt 26,290 kronor.
För att åskådliggöra telegrafverkets pensionsinrättnings ekonomiska
utveckling sedan dess uppkomst har deröfver uppgjorts
följande å motstående sida intagna tablå.
Såsom deraf framgår hafva de kapitaliserade retroaktivafgiftorna
eller den s. k. retroaktivfonden, hvilken vid 1875 års början
utgjorde 865,537 kronor 76 öre och vid nämnda års slut 859,817
kronor 77 öre, genom årlig amortering medelst 7/io af bidraget
från telegrafverket minskats till 624,270 kronor 69 öre vid 1892
års slut. Samtidigt hafva inrättningens tillgångar stigit från 944,479
kronor 47 öre vid 1875 års slut till 2,519,415 kronor 21 öre
vid 1892 års slut. Enligt fullmäktiges senaste berättelse utgjorde
totalbeloppet af inrättningens förbindelser 2,405,452 kronor 40
öre, hvadan alltså vid 1891 års slut ett öfverskott af tillgångar
utöfver förbindelser ansågs förefinnas å 231,138 kronor 93 öre.
118
Delegarnes antal, som vid 1875 års slut utgjorde 352, deraf
29 tillhörande klassen A och 323 tillhörande klassen B, uppgick
vid 1891 års slut till 380, deraf 29 inom klassen A och 351 inom
klassen B.
Tablå:
Å r | Dolegarnos bidrag. | Telegrafverkots bidrag. | Ponsions- utgifter. | Retroaktiv- fonden vid årets slut. | Pensions-inrättningons 1 1 | |||||
1875 ................... | 20,614 | 99 | 63,150 | 98 |
| _ | 859,817 | 77 | 944,479 | 47 |
1876 .................... | 22,400 | 08 | 63,782 | 66 | 180 | — | 846,487 | — | 1,045,297 | 46 |
1877 ..................... | 23,118 | 69 | 65,134 | 15 | 180 | — | 836,848 | 70 | 1,158,661 | 48 |
1878 ..................... | 23,564 | 40 | 59,532 | 35 | 180 | — | 821,225 | 16 | 1,266,178 | 44 |
1879 ..................... | 24,062 | 55 | 55,322 | 62 | 180 | — | 816,791 | 91 | 1,291,732 | 67 |
1880 ..................... | 23,892 | 64 | 60,243 | 90 | 180 | — | 808,112 | 77 | 1,394,095 | 90 |
1881..................... | 24,288 | 25 | 65,224 | 79 | 180 | — | 796,229 | 79 | 1,502,358 | 30 |
1882..................... | 23,442 | 04 | 65,743 | 68 | 180 | — | 783,538 | 74 | 1,619,461 | 40 |
1883 .................... | 48,350 | 13 | 66,125 | 88 | 2,790 | — | 771,455 | 19 | 1,767,083 | 03 |
1884 .................... | 30,035 | 34 | 65,022 | 89 | 12,082 | 58 | 759,269 | 14 | 1,914,761 | 09 |
1885.................... | 28,834 | 49 | 64,625 | 47 | 14,144 | 83 | 747,664 | 48 | 2,041,134 | 67 |
1886 ..................... | 28,471 | 02 | 60,591 | 84 | 16,864 | — | 738,411 | 68 | 2,162,356 | 54 |
1887 ..................... | 33,100 | 81 | 60,087 | 61 | 25,484 | 33 | 729,115 | 11 | 2,260,881 | 19 |
1888 ..................... | 31,376 | 72 | 70,341 | 30 | 37,493 | — | 710,916 | 98 | 2,371,134 | 42 |
1889 .................... | 30,859 | 55 | 69,686 | 61 | 52,048 | — | 693,610 | 63 | 2,489,536 | 29 |
1890 .................... | 30,558 | 87 | 70,600 | 92 | 67,724 | 25 | 674,822 | 27 | 2,652,190 | 86 |
1891.................... | 31,590 | 59 | 71,429 | 43 | 88,673 | - | 654,658 | 78 | 2,635,042 | 02 |
1892 ................... | 28,637 | 94 | 70,832 | 78 | 99,912 | 42 | 624,270 | 69 | 2,519,415 | 21 |
Minister- och konsulsstaten.
I afseende å ministerstatens pensionering gälla derom gifna
bestämmelser i ministerreglementet af den 19 december 1845,
nemligen:
§ 24. Då envoyé extraordinaire, chargé d’affaires eller legationssekreterare
blifvit rappellerad eller af sjuklighet eller oförmögenhet
att sin tjenst bestrida nödgas begära afsked, erbålles
såsom pension:
l:o) efter minst 10 års tjenstetid uti diplomatiska befattningar:
en envoyé extraordinaire ..................... kr. 2,400,
en chargé d’affaires............................... » 1,200,
en legationssekreterare........................... » 800,
2:o) efter 15 års dylik tjenstetid:
en envoyé extraordinaire .................... kr. 3,200,
en chargé d’a£faires................................ )> 1,600,
en legationssekreterare.......................... )) 1,200,
3:o) efter 20 års dylik tjenstetid:
en envoyé extraordinaire ................... kr. 4,000,
eu chargé d’aflfaires............................... » 2,400,
en legationssekreterare........................... » 2,000,
4:o) efter 30 års dylik tjenstetid eller 25 års tjenstetid vid
uppnådda 60 års ålder:
en envoyé extraordinaire ..................... kr. 6,000,
en chargé d’affaires..................... » 3,200,
en legationssekreterare......................... » 2,400.
§ 25. Då rappellerad diplomatisk embets- eller tjensteman
åter uti tjenst inträder och erhåller lön på rikets stat, kommer
den af honom å ministerstaten innehafvande pension att i mån af
åtnjutande löneförmåner förminskas eller upphöra.
Innehafvare af diplomatisk befattning, hvilken indrages, erhåller
efter omständigheterna lämpadt expektansarfvode, sådant
jemväl kan beviljas den, som på grund af sjukdom frånträder sin
befattning eller från densamma rappelleras utan att vara pensionsberättigad.
120
Konsulernas rätt till pension är icke reglerad genom någon
särskild svensk eller norsk författning eller särskild! riksdagsbeslut,
utan gifves bestämmelse härom för hvarje enskildt fall af Kongl.
Maj:t i sammansatt statsråd. Pension lemnas endast till de konsulartjenstemän,
hvilka innehaft lönad befattning.
Tjensteinnebafvare å såväl minister- som konsulsstaten erlägga
icke något bidrag till sin pensionering; icke heller bidraga de till
de understöd, som från kabinetts- och konsulskassan kunna beviljas
deras enkor och barn.
Uppgift å expektanslönei'' och pensioner, som från Kongl. utrikesdepartementet
utgått till f. d. embets- och tjensteman
under åren 1882—1892.
År | K a b i n e 11 s k a s s a n | Konsuls- kassan. | Totalsumma. | |||||||
Expektans- löner. | Pensioner. | Summa. | Pensioner. | |||||||
1882 ................... | 10,800 |
| 22,800 | il | 33,600 |
| 22,733 | 33 | 56,333 | 33 |
1883 ................ | 8,000 | — | 25,066 | 67 | 33,066 | 67 | 22,233 | 33 | 55,300 | - |
1884..........''Ji.U..... | 8,300 | — | 28,700 | — | 37,000 |
| 18,433 | 33 | 55,433 | 33 |
1885 ..................... | 4,800 | — | 32,200 | — | 37,000 | — | 13,400 | — | 50,400 | — |
1886 ..................... | 4,800 | — | 25,933 | 33 | 30,733 | 33 | 10,366 | 67 | 41,100 | - |
1887 ..................... | 4,800 | — | 22,700 | — | 27,500 | — | 9,533 | 34 | 37,033 | 34 |
1888 ................... | 4,800 | — | 20,200 | — | 25,000 | — | 9,200 | — | 34,200 | — |
1889 .................... | 4,800 | — | 21,900 | — | 26,700 | - | 7,866 | 67 | 34,566 | 67 |
1890 .................... | 4,800 | — | 26,5G6 | 67 | 31,366 | 67 | 5,833 | 34 | 37,200 | Öl |
1891.................... | 4,800 | — | 23,900 | — | 28,700 | - | 5,333 | 34 | 34,033 | 34 |
1892 ..................... | 4,800 | — | 19,550 | rH | 24,350 | — | 14,050 | — | 38,400 | — |
: • ■ < i • ■ ■ > i , ; : i
Dessa utgifter bestridas naturligtvis å don gemensamma utrikes
budgeten, hvadan alltså af dem, så vidt de utgå från kabinettskassan,
''7n och, såvidt de utgå från konsulskassan, 7? drabba
Sverige.
1
i.»! i
121
Arméns och flottans civilstat, marinförvaltningens och lotsstatens
pensionering.
Från arméns pensionskassa (reglemente af den 23 november
1888) jemte fyllnadspensioner af statsmedel enligt Kongl. cirkuläret
den 22 juni 1877 pensioneras arméns civilstat; från flottans
pensionskassa, förut amiralitetskrigsmanskassan (reglemente af den
22 januari 1892) jemte fyllnadspensioner af statsmedel enligt Kongl.
brefvet den 22 juni 1.877 pensioneras flottans civilstat, matning
eniörsstaten äfvensom marinförvaltningens embets- och tjenstemän
samt betjente (i olikhet med arméförvaltningen, som pensioneras
från civilstatens pensionsinrättning och allmänna indragningsstaten).
Lotsstyrelsens embets- och tjenstemän samt betjente äfvensom befäl
och underbefäl vid lotsverket åtnjuta jemväl pension från flottans
pensionsanstalt, men dessutom erhålla de, på grund af särskilda
Kongl. kungörelser den 21 september 1888 och den 22 januari
1892, dels pensionsförhöjning dels ock fyllnadspension från lotsverket.
Befäl och underbefäl vid lotsverket lyda. under krigslagarne
och kunna derför knappast anses som civile tjensteinnehafvare.
IG
rcnsionskom itcn.
c.’.)o enrtpiJnt .‘u- , ‘t jfoo SimtlA.
• /ii.» . i „-;M- ‘ 11. . ■ ^ . uif.i . ''J t
(* .
. ■ : i ''■
i ;!.»-.:•/< •
4 r;: - 1
: ‘;j >,C *\<t
• ir ui ■
V.Av.Vuf •, • v. v
■ f'' ''»/>
i* i*.:;.:-
'' Y)JU
reirof; *
Hi»i ;
• ••i.
'' : 17 : i
- i‘> u-V -V".\
i Vinn
Historiskt statistisk redogörelse angående pensionering
af civile tjensteinnehafvares enkor och barn.
■ .
ö''°< >h,-
~U
Intill början af detta århundrade, då inga pensionsinrättningar
för civile tjensteinnehafvares enkor och barn ännu bildats, hade
de efterlefvande ej armat understöd att påräkna än den af den
aflidne tjensteinnehafvaren intjenta begrafningshjelp eller nådårsbesparing,
hvarom här nedan vidare förmäles; befunno de sig
i synnerligen behöfvande omständigheter, kunde dem stundom
efter särskild framställning hos Kongl. Maj:t eller Riksdagen
förlänas något mindre belopp å de s. k. beneficii- och benådningsstaterna
eller från särskilda smärre anslag. Med anledning
af dessa förhållanden sammanslöto sig tid efter annan vissa
grupper tjensteinnehafvare till föreningar för pensionering af
deras enkor och barn, till livilka inrättningar staten, enär de icke
skulle kunnat uppehållas medelst de bidrag, som delegarne af
sina löneförmåner kunde tillskjuta, fann för godt bevilja särskilda
anslag. Då dessa föreningar eller kassor uppstått på olika tider
och under olika förhållanden samt haft att påräkna olika mått af
statsbidrag, är tydligt att de för dem gällande reglementen skola
innehålla mycket skiftande bestämmelser. Ett genomgående drag
åtminstone i de äldre är bristen på vetenskaplig grundval. Följderna
deraf hafva ock, såsom komitén på annat ställe får tillfälle
visa, förr eller senare framträda Utom dessa pensionskassor hafva
ock enskilda pensionsinrättningar för beredande af understöd åt
civile tjensteinnehafvares efterlefvande uppstått, livilka inrättningar
icke åtnjuta statsbidrag. Till vissa af dem äro delegarne, på
grund af de af Kongl. Maj:t faststälda reglementen, förpligtade
att mot erläggande af deri bestämda afgifter deltaga.
De tre olika slagen af pensionering af civile tjensteinnehafvares
enkor och barn äro sålunda:
126
I. Sådan pensionering, som bestrides allenast med statsmedel.
Till denna grupp höra:
1) allmänna indragningsstaten (beneficier och benådningar);
2) postverkets pensionsstat;
3) tullverkets d:o;
4) tjenste- och nådår (begrafningshjelp eller nådårsbesparing);
5) sjunde hufvudtitelns anslag till extra utgifter (gratifikationer);
6) civilstatens pensionsinrättnings allmänna enke- och pupillfond;
7) pensionering af betjentes vid Strömsholms hingstdepöt
enkor och barn.
Dervid är, såsom af följande redogörelse torde framgå, att
märka, att de understöd, som genom vissa af nämnda anstalter
beredas, icke hafva karaktären af pensioner i egentlig mening, i
det dessa understöd utgå icke på grund af något pensionärens
rättsliga anspråk, utan i form af beneficier och benådningar,
hvadan sådana understödsanstalter icke torde beröras af förändring
utaf bestämmelserna rörande pensionering af civile tjensteinnehafvares
enkor och barn. Detta är förhållandet såväl med de
gratifikationer, som utgå af anslaget till extra utgifter under sjunde
hufvudtiteln, som äfven med beneficierna och benådningarna från
allmänna indragningsstaten, hvilka dock i öfrigt äro likstälda med
vanliga pensioner, i det de utgå för enka, så länge hon lefver
ogift, och- för omyndiga barn intill viss ålder.
II. Sådan pensionering, som bestrides af pensionsinrättning,
hvartill såväl staten som delegarne bidraga. Till denna grupp höra:
1) civilstatens enskilda enke- och pupillfond;
2) tullstatens enskilda pensionsinrättning;
3) telegrafverkets enke- och pupillkassa;
4) lärarnes vid elementarläroverken enke- och pupillkassa;
5) statens jernvägstrafiks enke- och pupillkassa; samt
6) pensionsfonden för tjeustemännen vid Strömsholms stuteri
samt deras enkor och barn.
III. Sådan pensionering, som bestrides af enskilda pensionsinrättningar,
till hvilka endast delegarne bidraga. Till denna grupp
höra:
1) föreningen till understöd för enkor och oförsörjda barn
efter häradshöfdingar, landssekreterare och landskamrerare;
2) länsmännens i Kopparbergs län enskilda enke- och pupillkassa; -
127
3) Vesternorrlands läns landsstats pensionskassa;
4) landtmätarnes i Vesterbottens län understödsförening;
5) akademiens för de fria konsterna pensionskassa.
Då emellertid för vissa tjenstestater pensioneringen af enkor
och barn bestrides såväl direkt af staten som ock genom anstalt,
till hvilken både staten och delegarne bidraga, har för den följande
närmare redogörelsen för enke- och pupillpensioneringen,
hvilken redogörelse jemväl omfattar hithörande, vid ofvanberörda
uppdelning ej angifna förhållanden vid Upsala och Lunds universitet,
befunnits lämpligt framställa ämnet i annan ordning än den ofvan
meddelade indelning af denna pensionering angifver.
Begrafningshjelp. Tjenste- och nådår.
Långt tillbaka i tiden spåras särskilda föreskrifter, utvisande nystatens
omsorg om de efterlefvande efter dem, som egnat sitt lif 9 J 1
och arbete åt statens tjenst. Enligt en mängd förordningar på
1600- och 1700-talen (den 29 maj 1685, 16 maj och 4 november
1691, nådårsförordningen 16 oktober 1723, Kongl. förklaringen 24
november 1724, Kongl. brefvet 3 november 1743 m. fl.) voro de civile
tjensteinnehafvarne (likasom äfven de militäre) förpligtade att,
då de till en syssla vunnit befordran, under viss tid (högst ett år)
tjena antingen utan lön, om de förut icke innehaft ordinarie tjenst,
eller, ifall de egt sådan tjenst, med den lön, som åtföljt den frånträdda
befattningen. Genom Kongl. förordningen den 10 februari
1819 bestämdes denna tid till högst sex månader från och med
månaden näst efter den, hvari utnämningen skett. Den sålunda
intjenta lönebesparingen, hvilken kallades begrafningshjelps- eller
nådårsbesparing, utbetalades, derest tjensteinnehafvaren aflidit
i tjenst eller sedan han afgått med pension från allmänna indragningsstaten,
såsom begrafningshjelp eller nådår, till hans sterbhusdelegare,
hvaremot, derest tjensteinnehafvaren, utan att öfverflyttas
å nämnda indragningsstat, erhållit afsked från tjensten,
afl rätt för hans sterbhus till den begrafningshjelp han förut in
-
128
Tjensteoch
nådår.
tjena! förlorades.''* **)) Vissa landsstaten tillhörande tjensteinnehafvare,
såsom länsmän, gevaldiger, fångvaktmästare och fångknektar äfvensom
vid rikets kollegier anstälde kammardrängar m. fl., voro
på grund af åtskilliga under 1700-talet gifna stadganden befriade
från skyldigheten att aftjena begrafningshjelp, men det oaktadt
voro, derest de i tjensten aflidit, deras sterbhus berättigade att
såsom begrafningshjelp uppbära sex månaders lön. Sedan emellertid
inrättningar bildats för beredande af pension åt enkor och
minderåriga barn efter embets- och tjenstemän, för hvilka begrafningshjelp
egde rum, och då de medel, som för begrafningshjelpen
besparades, icke gåfve någon afkastning eller i ringaste mån
förökade sig till löntagarnes eller deras sterbhusdelegares förmån
samt vissa svårigheter i afseende å beräkning och redovisning af
dessa löneinnehållningar förefunnes, föreslog Kongl. Maj:t för
1850—51 årens Riksdag, bland annat, att de genom gällande författningar
under namn af begrafningshjelps- eller nådårsbesparing
(likasom äfven vakans- eller förslags-liggetidsbesparing) bestämda
löneinnehållningar af embets- och tjenstemäns löner måtte upphöra,
så att alla i statens tjenst anstälda personer måtte från och
med månaden näst efter den, hvarunder de blifvit utnämnde eller
förordnade, tillträda och uppbära de aflöningsförmåner, hvartill de
på grund af fullmakt, konstitutorial eller förordnande vore berättigade.
00) Redan af tjensteinnehafvare då intjent begrafningshjelp
skulle, enligt dittills gällande föreskrifter, till deras sterbhus utbetalas.
Förslag, som sedermera vid flere tillfällen väckts, att
tjensteinnehafvare, som för sitt sterbhus grundlagt rätt till begrafningshjelp,
skulle, då de för sin återstående lifstid öfverflyttats
till allmänna indragningsstaten, sjelfva utbekomma begrafningshjelpen,
hafva icke bifallits. Ännu förekomma årligen, ehuru
till allt mera minskadt antal, frågor om utbetalande af begrafningshjelp
till sterbhusdelegare efter tjensteinnehafvare, som före
1851 grundlagt rätt dertill.
Fn annan liknande förmån för efterlefvande efter vissa af statens
tjensteinnehafvare utgöres af s. k. tjenste- och nådår, hvarmed
förstås rätt att tillgodonjuta de med den aflidnes tjenst för
*)
På grund af Rikets Ständers vid 1823 års riksdag fattade beslut skulle besparingen i
denna händelse å civile embets- och tjenstemäns löner, i stället för att tillfalla statsverket, få
utgå till civilstatens pensionsrättning. Denna inrättning utbetalade i vissa fall såsom begrafningshjelp
rs pension.
**) Civilstatens pensionsinrättning tillerkändes dervid i ersättning för mistad begrafningslijelpsbesparing
4,360 rdr bko eller 6,640 kronor årligen.
129
enade aflöningsförmåner under den återstående delen af tjenst året
och det derpå följande året (nådåret), men med skyldighet att
under tiden, utan statsverkets betungande, uppehålla tjensten.
Någon särskild utgift för staten medför således icke denna förmån,
hvilken i de flesta fall kan betraktas så, att innehafvare af
tjenst, hvarmed sådan förmån är förenad, mot det att han under
tjenste- och nådåret efter sin företrädare icke uppbär de med
tjensten förenade löneförmånerna, i stället förvärfvar rätt för sina
efterlefvande till löneförmånerna under tjenste- och nådår efter
honom sjelf. I detta hänseende har berörda förmån således en
viss likhet med begrafningshjelp. Fall kunna naturligtvis inträffa
då företrädaren icke haft några nådårsberättigade sterbhusdelegare
eller afgått på grund af befordran eller erhållit afsked, men efterträdaren
vid sitt frånfälle efterlemnar sådana sterbhusdelegare. I
detta fall behöfver efterträdaren å ena sidan icke vänta på något
nådårs utlöpande för erhållande af löneförmånerna utan undfår dem
genast, men det oaktadt åtnjuta hans sterbhusdelegare nådårs förmån
efter honom. I sådant särskildt fall ställer sig nådårsförmånen
som en verklig förmån för den enskilde, utan att dock staten
derför haft annan utgift än den för tjensten anslagna lönen.
I afseende å uppkomsten af denna förmån stadgades redan
genom Örebro artiklar af år 1586, sedan giftermål bland presterna
blifvit tillåtna, »att deras enkor skulle vara fritt sittande vid prestegäld
efter sina mäns död ett år omkring, dock med förord att de
det året öfver så beställat, att kyrkotjensten blifver redeligen uppehållen,
så ock svara till all tunga in. m.».
Till följd af sambandet mellan kyrka och skola tillförsäkrades
sedermera motsvarande förmån skolornas och universitetens
tjensteinnehafvare. Så förordnades i Kong!, privilegierna för universitetet
i Upsala den 25 juni 1625 och för universitetet i Lund
den 19 december 1666 följande: »ytterligare weele WI af Kongl.
gunst unna och efterlåta att archie-biskopen (för Lund Biskopen),
Skolemästaren (för Lund Skolemästare) och Lectores i Scholan dersammastädes
alle föreskrefno privilegier tillika medh Akademi^ föreståndare
och tjenare niuta måge; Desslikes att deras så väl som professorum
enckior härunder begrepne vara skola, såsom ock att deras
efterlåtne enckior skola niuta Annum gratis, som prestenckior».
I Kong!, brefvet den 28 januari 1697 förklarade Kongl. Maj:t
på särskild framställning af domkapitlet i Göteborgs stift, der en
kyrkoherde dött den 1 maj, »att då mannen är blefven död den
Penaionskomitén. 17
130
1 maj och intet dagen före, bör enkian åtnjuta det första året
som förtjenst år och det andra derefter såsom ett nåde år», livilket
meddelades till efterrättelse så vid detta som andra slika tillfällen.
De af Kongl. Maj:t den 16 oktober 1723 stadfästade »privilegier
för biskoparne och samtliga presterskapet i Sverige och
dess underliggande landskaper», genom hvilka privilegier bekräftades
de ecklesiastike tjensteinnehafvarnes och med dem likstäldes
förut åtnjutna förmåner och rättigheter, innehålla i trettonde
punkten, bland annat, följande: »WI wele och nådigst efterlåta alla
Freste- Läsemästare och Scholas-betienters enkior med sina egna så
och then dödas omyndiga och oförsörgda barn sig till tröst och
uppehälle att få njuta och behålla efter theras mäns affall ett
nåde-åhr, efter gammal plägsed, så framt the eljest förmå imedlertid
försörja gället och tjensterne med en skickelig man som then
framlednas embete ostraffeligen förestå kan på bemälte varande nådeåhr
såsom och prestegården vid sina egor försvari. vid macht hålla.»
Genom Kongl. brefvet af den 7 december 1753 utsträcktes
nadårsförmånen till den aflidnes omyndiga söner och oförsörjda
döttrar. Förelåge särskilt ömmande omständigheter, förlänades
af Kongl. Maj:t extra nådår.
Under det inkomsterna af tjenståren tillfalla sterbhusdelegarne,
vare sig enka eller barn finnes eller icke, utgår nådårsförmånen
således endast om den aflidne efterlemnat enka eller
oförsörjda barn. Enligt Kongl. resolutionen den 31 juli 1685
kunna nådåren ej för gäld angripas.
Förmån af tjenste- och nådår tillkommer, förutom innehafvare
af presterliga beställningar, tjensteinnehafvarne vid universiteten;
förmånen af tjenstår tillkommer ämneslärarne vid de allmänna
läroverken, af hvilka sistnämnda numera endast ett fåtal för sina
efterlefvande ega rätt till nådår.
Hvad först Upsala universitet beträffar räknas der tjenståret
ett hälft år efter den aflidne tjensteinnehafvarens död, hvarefter
nådåret, derest dertill berättigade sterbhusdelegare finnas, löper
ett år. Denna förmån af tjenste- och nådår grundar sig på universitetets
och presterskapets privilegier, hvaremot berörda sätt
att beräkna denna förmån stöder sig på § 9 af det utaf Kongl.
Maj:t den 21 februari 1849 faststälda reglementet för universitetets
pensionsinrättning, deri stadgas bland annat att »som tjenståret
för afliden akademisk tjenstemans, sterbhus hädanefter''alltid
131
skall beräknas till ett hälft år från dödsdagen, privilegiinådåret
följaktligen kommer att efter tjensteårets sålunda bestämda förlopp
vidtaga».
Berättigade till denna förmån anses universitetets alla embete-
och tjenstemän samt betjente vara; för de sistnämnda lär
nådårsrätten dock icke på längre tid tillbaka hafva tillämpats.
För belysande af verkan af denna nådårsrätt meddelas här
uppgift å de under åren 1883—1892 aflidne akademiske embetsoch
tjenstemän, hvilka efterlemnat nådårsberättigade sterbhusdelegare:
-
i: i i f >• i''t. . \ |
| År och dag | Lön |
Namn och innehafvande tjenst. | Dödsdag. | för afträ- | för |
| > | dande af lön. | helt år. |
Akad. sekreteraren G. Ekeroth .............................. | 1885 “/* | 1886 12/io | 3,600 |
Botaniske konservatorn N. F. Ahlberg ............... | 1886 3»/i | 1887 37io | 750 |
] Professoren M. B. Richert .................................... | 1886 Ve | 1888 o/a | 4,500 |
» H. T. Dålig ....................................... | 1888 23/a | 1889 24/s | 4,500 |
» S. F. Hammarstrand .......................... | 1889 2S/i | 1890 26/j | 4,500 |
» C. B. Mesterton ................................. | 1889 7A | 1890 8/io | 4,500 |
» E. Löfstcdt........................................ | 1889 27s | 1890 22/n | 4,500 |
» J. T. Nordling ................................... | 1890 24/e | 1891 25/i3 | 4,500 |
1 E. o. professoren R. F. Fristedt.............................. | 1893 16/a | 1894 ”/» | 3,500 |
Vid Lunds universitet hafva enligt dess och presterskapets
privilegier samtliga embets- och tjenstemännen • rätt till tjensteoch
nådår för sina efterlefvande. I olikhet med förhållandet vid
Upsala universitet räknas der tjenstår et till slutet af det kalenderår,
hvarunder tjensteinnehafvaren aflidit, hvarefter nådåret, om
sådant åtnjutes, vidtager. Annat stöd för detta beräkningssätt än
gammal praxis har icke åberopats. Möjligen torde beräkningsättet
användts derför att universitetets räkenskaper afslutas för kalenderår.
Vid Lunds universitet hafva under åren 1883 —1892 i form
af nådår till enkor och barn efter embets- och tjenstemän vid universitetet
utbetalts följande belopp:
år 1883 ............................................. kr. 5,811: 35
» 1884 ............................................ » 5,646: 17
132
år | 1885 .................... | ...................... kr. | 3,183 | 33 |
» | 1886 ...................... | ...................... » | 6,100 | — |
» | 1887 ..................... | ...................... » | 666 | 67 |
| 1888 ..................... | ...................... » | 2,000 | — |
» | 1889 .................... |
| — |
|
» | 1890 .................... | ...................... » | 3,750 | — |
» | 1891 ..................... | ...................... » | 13,125 | — |
» | 1892 ..................... | ..................... » | 13,161 | 41 |
På grund af presterskapets privilegier, som äfven tillförsäkrade
»läsemästares ock sckolse-betienters» enkor samma rätt som
prestenkor, kafva lärare vid allmänna läroverken för sina efterlefvande
åtnjutit förmånen af tjenste- ock nådår. Sedan en enkeock
pupillkassa för dessa lärare, såsom på annat ställe omförmäles,
år 1878 inrättades, åtnjuta de visserligen fortfarande förmånen i
afseende å tjenstår, kvilket räknas till näst efter dödsfallet inträffande
i maj, kvaremot rätten till nådår endast tillkommer dem,
som, utnämnda före den 11 oktober 1878, förklarat sig icke vilja
inträda i berörda enke- och pupillkassa. De som utnämnts efter
nämnda tid äro skyldiga att vara delegare i enke- och pupillkassan
och hafva såsom sådana icke rätt till nådår för enka ock barn.
Enär af de lärare, som utnämnts före den 11 oktober 1878, de
allra flesta ingingo i enke- ock pupillkassan, är det högst få som
för närvarande kafva rätt till nådår för enka ock barn, ock ännu
färre torde de vara, vid kvilkas frånfälle sådan rätt kommer att
tillämpas, enär gifvetvis endast sådana icke voro villiga ingå i
enkekassan, som icke hade hustru eller pensionsberättigade barn.
Samtliga lärare vid elementarläroverken hafva emellertid icke
käft rätt till nådår ock samtliga hafva icke heller rätt till
tjenstår. Genom Kongl. brefvet af den 30 december 1859 kar
Kongl. Maj:t, enär § 13 i presterskapets privilegier den 16
oktober 1723 icke eger tillämpning på lärarebefattningarna i
teckning, ock gymnastik, hvilka för öfrigt i en långt senare tid
tillkommit, ock då beträffande lärarne i musik dessa lärare vid
de högre fullständiga elementarläroverken enligt 1858 års stat
endast åtnjöte arfvoden, samt för sådana lärare vid öfriga elementarläroverk
icke ens bestämda arfvoden blifvit å stat uppförda,
förklarat att, så länge nyssberörda förhållande fortfore, endast de
musiklärare, som före 1857 års slut blifvit i behörig ordning tillsatte,
må ega att för sina enkor ock oförsörjda barn tillgodonjuta
133
tjenste- och nådår i likhet med lektorer, kolleger m. fl., men att
för öfrige öfningslärare vid elementarläroverken arfvodena skulle
upphöra att utgå med den månad, hvaruti dödsfall eller afgång
från tj ensten inträffat.
Såsom förut erinrats följer med förmånen af tjenste- och nådår
skyldighet för de efterlefvande att under tjenste- och nådåret
uppehålla tjensten med vikarie, utan statsverkets betungande.
Hvad läraresysslor vid elementarläroverken och pedagogierna beträffar,
har denna skyldighet blifvit genom Kongl. cirkuläret den
1 juli 1870 särskild! föreskrifven.
Beneflcier och benådningar. Gratifikationer.
Sedan gammalt har staten genom s. k. beneflcier och benådningar
eller genom gratifikationer lemnat mer eller mindre tillfälliga
understöd åt obemedlade enkor och barn efter statens tjensteinnehafvare.
»Redan från äldre tid», yttrade Rikets Ständer i skrifvelse till
Kongl. Maj:t af den 10 april 1810, »hade staterna varit delta i
ordinarie och extra ordinarie och i senare tider denna sistnämnda
i tvänne särskilda titlar nemligen årliga utgifter och sådana som
bestämdes att vid innehafvarens afgång indragas». Rikets Ständer
ansåge enklare, att för hvarje, kollegium, verk eller kår upprättades
en stat, hvarå sjelfva ordinarie, aflöningsstaten uppfördes,
att deremot en så kallad allmän utgiftsstat upptoge alla sådana
utgifter, som vore underkastade förändradt skick, och på allmänna
indragning sstaten allt hvad som vid afgång kunde till statsverket
indragas och besparas. Under allmänna indragningsstaten uppfördes
således de förut varande staterna för beneflcier och benådningar,
dervid Ständerna uttalade såsom sin åsigt, att vid sådana förmåners
tilldelande och bibehållande borde iakttagas, bland annat,
att benådningsstaten för afskedade civile embets- och tjensteman
samt deras enkor och barn bibehölles till nästa riksdag, fördelad
i de då faststälda klasser, samt att, då ordet benådningsstaten utmärkte
torftighet, borde då och allt framgent alla enkor och barn
af känd förmögenhet eller förmåga att sjelfva sig underhålla uteslutas
från pension och pröfningen deraf öfverlcmnas till Kongl.
Maj: t.
Benejicier
och benådningar.
134
Vid 1810 års riksdag beslöto Rikets Ständer enligt skrifvelse
den 26 oktober 1810, att de uppå beneficii- och benådningsstaten
uppförda fruar, enkor och omyndiga barn finge bibehålla hvad
dem uppå denna stat blifvit tillagdt, dock så att pensionen borde
upphöra, för enka och dotter, då de trädde i gifte, samt för söner,
då de myndiga blefve, därvid dock Ständerna till Kongl.
Maj:t yttrade den önskan att, om några af de till pension uppförde
skulle vara kända att ega så stor förmögenhet, att de icke
skäligen borde af staten kunna emottaga understöd, detsamma
måtte till statsverkets lättnad indragas, synnerligast då när sådana
komme i fråga, som icke för fäders eller mäns förtjenster mot
Konung och fosterland kommit i åtnjutande af pensionen. Detta beslut
meddelades statskontoret genom Kongl. bref den 16 maj 1811.
Sådana pensionsunderstöd beviljas numera, på Kongl. Majits
eller enskilda motionärers framställningar, af Riksdagen och uppföras
å allmänna indragningsstaten (9:ae hufvudtiteln). Några
häfdvunna regler för beviljande af dessa beneficier och benådningar
finnas ej; hvarje fall bedömes fristående, dervid förefintliga
ömmande omständigheter samt den aflidne mannens eller faderns
tjenstemannaställning och förtjenst om det allmänna äro på pensionens
eller understödets belopp inverkande. Vanligen brukar föreskrifvas,
att pensionen får behållas af enkan, så länge hon förblifver
i sitt dåvarande enkestånd, samt af barnen, intill dess de uppnått
18 års ålder eller blifvit myndiga. Genom Kongl. brefvet
den 25 mars 1793 är förordnadt, att, derest någon af de på beneficii-
och benådningsstaten uppförda är boende i främmande
land eller begifver sig ur riket, densamme då icke må utbekomma
mera än hälften af den anslagna årliga pensionen eller understödet,
så länge och intill dess en sådan pensionär befinnes inom
riksgränsen vara återflyttad.
Statsverkets utgift för detta ändamål, såvidt angår enkor och
barn, efter statens tjensteinnehafvare, uppgick för år 1888 till
61,781 kronor 67 öre, hvaraf 47,256 kronor 67 öre till personer,
hvilkas män eller fäder varit civile tjensteinnehafvare, samt för år
1891 till 55,121 kronor 67 öre, hvaraf 43,196 kronor 67 öre till
personer, hvilkas män eller fäder varit civile tjensteinnehafvare.
I samma mån som pensionskasseväsendet för enkor och barn
efter sådane tjensteinnehafvare utvecklats, hafva dessa utgifter
visat benägenhet att minskas.
135
Å riksstatens sjunde hufvudtitel finnes på ordinarie stat uppfördt
ett reservationsanslag af 32,000 kronor till extra utgifter,
hvilket anslag bland annat användes till understöd eller s. k. gratifikationer
för ett år i sender åt obemedlade enkor och barn efter
statens tjensteinnehafvare. Då nemligen Rikets Ständer år 1841
med anledning af den utaf Kongl. Maj:t den 16 maj 1840 utfärdade
stadga angående ärendenas fördelning emellan de särskilda
statsdepartementen, verkstälde den ännu gällande fördelningen
af riksstaten i nio hufvudtitlar, beslöto de i sammanhang dermed,
att af det dittills å en särskild hufvudtitel för allmänna och extra
utgifter (den 8:de) uppförda anslag till extra utgifter skulle i riksstaten
upptagas:
under 2:a hufvudtiteln för justitiedepartementet 3,000 rdr bko
6:te | b | )) civildepartementet...... | 6,000 |
7 :de | » | b finansdepartementet, |
|
|
| med hänseende till dis- |
|
|
| position af pensioner | 35,000 |
8:de | b | b ecklesiastikdeparte- |
|
|
| mentet ........................ | 6,000 |
samt att hvad af dessa anslag något år kunde å en eller annan
titel besparas skulle till påföljande år å samma titel reserveras.
Vid 1847—1848 årens riksdag nedsattes det å sjunde hufvudtiteln
uppförda anslaget till extra utgifter till 31,000 rdr bko i ändamål
att derigenom bereda tillgång för en motsvarande tillökning
i åttonde hufvudtitelns enahanda anslag. År 1873 nedsattes anslaget
till 35,000 kronor samt år 1891 till 32,000 kronor.
Af anslaget har till nådegåfvor användts under de senare
åren följande belopp:
år | 1883......................... | ....................... kr. | 23,602 | 50 |
» | 1884......................... | ...................... b | 23,407 | 09 |
b | 1885......................... | ....................... » | 23,360 | — |
b | 1886......................... | ....................... » | 23,365 | — |
b | 1887........................ | ...................... B | 23,197 | 50 |
B | 1888........................ | ....................... B | 23,125 | — |
B | 1889....................... | ...................... B | 23,060 | — |
B | 1890........................ | ....................... B | 23,360 | — |
B | 1891....................... | ...................... D | 22,820 | — |
Gratifika
tioner.
136
år 1892.
» 1893.
kr. 22,830: —
» 22,795: —
Dessa belopp hafva utdelats i omkring 400 pensioner hvarje
år. Endast omkring hälften af ofvannämnda belopp har emellertid
utgått till personer, hvilkas män eller fäder varit eivile tjensteinnehafvare.
Sålunda utdelades till sådana personer år 1891
10,445 kronor i 194 gratifikationer, år 1892 10,785 kronor i 178
gratifikationer och år 1893 11,005 i 184 gratifikationer. Gratifikationerna
hafva vexlat mellan 300 kronor och 20 kronor samt i
medeltal utgått år 1891 med 53 kronor samt åren 1892 och 1893
med omkring 60 kronor.
Poststaten.
Såsom redan i redogörelsen för civilstatens pensionsinrättning
sid. 84 omförmälts, tillhöra embets- och tjenstemän samt betjente
å poststaten nämnda pensionsinrättning och äro till följd
deraf delaktiga i civilstatens enskilda enke- och pupillfond. Till
enkor och barn efter ifrågavarande tjensteinnehafvare utgå emellertid
äfven pensioner eller understöd dels från postverkets pensionsstat
dels ock från postverkets understödskassa.
I särskilda fall, då de efterlefvande efter en afliden tjensteinnehafvare
vid postverket icke äro berättigade till pension från
civilstatens enskilda enke- och pupillfond eller i (ifrigt _ ömmande
omständigheter föreligga, plägar, på Kongl. Maj:ts framställning,
af Riksdagen medgifvas pension eller understöd till de
efterlefvande å postverkets pensionsstat. Detta sker vanligen då
mannen eller fadern omkommit under tjensteutöfning, såsom då
postiljon eller postförare mördats, förolyckats eller svårt skadats
under postföring. I nedannämnda års pensionsstater för postverket
äro sådana pensioner och understöd upptagna med följande
belopp:
i 1888 | års | stat tillsammans...... | ..... kr. | 1,770 | — | |
» 1889 | » | 5) | » ....... | ..... )) | 1,770 | — |
» 1890 | » |
| » ...... | ..... » | 1,845 | — |
» 1891 | » | » | » ....... | ..... » | 1,945 | — |
» 1892 | )> | )) | )) | )) | 1,855 |
|
» 1893 | » | » | » ...... | ..... » | 2,155 | — |
137
Uti § 43 mom. 2 af instruktionen för generalpoststyrelsen
den 5 december 1873 är förordnadt, att böter för förseelser vid
försändelsers aflemnande till postbefordran äfvensom de bötesoch
vitesmedel, som af styrelsen ådömas posttjenstemän, poststationsföreståndare
eller postbetjente, skola till hälften fördelas mellan
vederbörande angifvare och en särskild kassa, afsedd att bereda
understöd åt enkor och barn efter personer, som varit i postverket
anstälda. Sedan berörda understödskassas tillgångar år
1885 stigit till omkring 26,000 kronor, medgaf Kongl. Maj:t i
nådigt bref den 28 maj 1886, att understöd från ifrågavarande
kassa, hvilken fortfarande skulle stå under genoralpoststyrelsens
förvaltning, derefter finge årligen utdelas; dervid Kong], Maj:t
tillika förordnade:
att ansökningar om understöd från kassan borde årligen till
styrelsen ingifvas före utgången af december månad;
att, efter det i början af nästföljande året kassans räkenskap
för det förflutna året behörigen granskats, styrelsen egde att
af behållna räntemedlen för föregående år utdela understöd bland
de i behof stadda enkor och barn efter ej mindre embets- och
tjensteman i postverket än äfven postbetjente, hvilka styrelsen
änsåge böra dertill ifrågakomma, med iakttagande dels att till kassans
kapitaltillgång skulle utöfver inflytande bötes- och vitesmedel
årligen läggas minst Vs af behållna ränteinkomsten dels att
understöd tillsvidare finge utgå med högst 100 kronor för enka
och 50 kronor för hvarje barn dels ock att understöd ej finge
lemnas åt barn, som uppnått 15 års ålder.
I enlighet med dessa- föreskrifter hafva sedermera årligen utdelats
understöd från berörda kassa, Beloppen deraf hafva under
åren 1888—1892 varit följande:
år 1888 tillhopa.............................. kr. 1,000: —
» 1889 )) » 1,085: —
j> 1890 » » 1,130: —
» 1891 » » 1,175: —
» 1892 » » 1,235: —
Till denna kassa hafva under samma tid influtit bötes- och
vitesmedel till följande belopp:
år 1888 tillhopa............................. kr. 1,580: 50
j> 1889 d ............................ » 1,100: 50
Pension sk om i ten.
.. kr. 1,580: 50
.. » 1,100: 50
18
138
år 1890 tillhopa
» 1891 »
i) 1892 »
kr. 917: 33
» 764: 33
» 753: 92
Vid 1892 års slut utgjorde kassans behållning 37,281 kronor
77 öre.
Civilstatens enke- och pupillkassa omfattar civilstatens allmänna
enke- och pupillfond samt civilstatens enskilda enke- och
pupillfond.
Före år 1798 hade ifrån längre tider tillbaka funnits å stat
uppfördt ett belopp af 5,000 rdr bko för understödjande af
militära och civila embets- och tjenstemäns i verklig fattigdom
efterlemnade enkor och barn; pensionärerna voro indelade i
vissa klasser efter tjensterang. Uppkomna besparingar användes
till nådegåfvor åt dem, för hvilka pensionsrum ej funnos lediga.
Pensionerna likasom nådegåfvoma beviljades på statskontorets
förslag af Kongl. Maj:t. För förbättrande af dessa förhållanden
uttärdades den 29 juni 1798 en Kongl. kungörelse och reglemente
angående en förbättrad pensionsstat för militäre och civile
embets- och tjenstemäns i fattigdom efterlemnade enkor och barn.
Fn pensionsfond inrättades, pensionsrummen ökades från 292
till 393 indelade i nio klasser, deraf första klassen mod 250
rdr bko och nionde klassen med 7 Va'' rdr bko i årlig pension.
Klassindelningen var bestämd med hänsyn till mannens eller faderns
nummer i rangordningen. Den som »hade något näringsmedel
eller annan utväg till nödtorftig bergning» kunde icke antagas
till pension. Om enka och barn lefde åtskiljda, egde enkan uppbära
hälften och barnen hälften, hvaraf son och dotter lika del.
Efter enkans död eller inträde i nytt gifte skulle barnen njuta
hennes pension, sonen till dess han fyllt 18 och dottern till 21
års ålder, derest hon ej förut blifvit gift. Om barnen vore tre
eller derutöfver, skulle de få fulla pensionen, för två barn bestodes
V3 och för ett barn Vs pension. Oförsörjda sjukliga döttrar,
som vid pensionstidens förlopp befunne sig i medlidande värda
omständigheter, kunde på särskild ansökning få bibehålla sina innehafvande
pensioner. Ingen som af annan publik kassa njöfe
Civilstatens enke- och pupillkassa.
139
underhåll kunde på denna pensionsstat erhålla pension. Pensionär,
som flyttade utrikes, undfinge endast halfva pensionen. Erhöll
pensionär förmögenhet så att enkan eller barnen deraf kunde
ega bergning, indroges pensionen. Besparingarna på denna pensionsstat
skulle hållas oförryckta till nådegåfvor åt pensionsmässiga
sökande i de klasser, der sådana vore flera än pensionsrummen
medgåfve att antaga.
Såsom redan i redogörelsen för civilstatens pensionsinrättning
omförmälts (sid. 51), hade komiterade för utarbetande af
förslag till en pensionsinrättning för civilstaten uti sitt den 22
januari 1823 afgifna betänkande (punkt 12:o) jemväl framlagt
grunder för den blifvande pensionsinrättningens utsträckande äfven
till civile tjenstemäns enkor och barn. Det å riksstatens då varande
sjunde hufvudtitel uppförda anslaget till militära och civila
embets- och tjenstemäns enkor och barn borde enligt komiterades
mening fördelas mellan arméns pensionskassa och den blifvande inrättningen.
Af sistnämnda del, något ökad, borde tillsammans med
vissa bidrag af tjenstemännen sjelfva bildas en enkekassa enligt
samma grunder, som för pensionsinrättningen, hvarjemte borde inrättas
en s. k. tont ^association, ett slags rånte- och kapitalförsäkringsanstalt.
Rikets år 1823 församlade Ständer, till hvilkas pröfning
komiterades förslag öfverlemnats, hade intet mot deras förslag
i denna del att erinra. Förut har omtalats, hurusom med anledning
af nämnda års Riksdags beslut angående nedsättning af lefnadsåldern
för erhållande af pension från allmänna indragningsstaten
från 70 till 65 år komiterade fingo afgifva förnyadt utlåtande
i afseende å den inverkan, detta beslut kunde hafva å
grunderna för civilstatens pensionsinrättning. För att med anledning
af den förändring i grunderna, som till följd deraf måste
föreslås, göra pensionsinrättningens plan mera fullständig, vore
det, enligt komiterades mening, af synnerlig vigt att bereda
verkställighet åt det framstälda förslaget att med den allmänna
inrättningen förbinda den särskilda för civila embetsmannastaternas
enkor och barn. »Pensionsregleringcn för enkor och barn
satte hvarje civil embetsman i första rummet af angelägenheterna.
»
Den af Kongl. Maj:t tillsatta interimsdirektionen för civilstatens
pensionsinrättning anförde i den 27 oktober 1826 afgifvet
utlåtande bland annat att, enär alla i tjenst varande civila embetsmål!,
utan afseende derå om de deltogo i civilstatens pensionsin
-
140
rättning eller icke, vore berättigade att för sina enkor och barn
vänta pension af det på sjunde hufvudtiteln anvista och till öfverflyttning
på pension sinrättningen ämnade anslag, men rättighet
till pension af de tillgångar, som skulle bildas genom civilstatens
egna bidrag, icke skäligen kunde påyrkas af andra än dem, som
i dessa bidrag deltagit, blefve härigenom eu nödvändig följd, att
enke- och pupillkassan delades i två från hvarandra skiljda afdelningar,
nemligen:
l:o) den, hvars fond skulle erhållas genom anslaget från sjunde
hufvudtiteln och af hvilken alla enkor och barn, som dittills enligt
Kongl. kungörelsen af den 29 juni 1798 varit berättigade
till pension af statsverket, egde att undfå pension (civilstatens allmänna
euke- och pupillfond);
2:o) den, hvars tillgångar skulle samlas genom delegarnes
tillskott och af hvilken pensionsrätt tillkom me endast enkor och
barn efter de tjenstemän, som varit delaktige i civilstatens pensionsinrättning
(civilstatens enskilda enke- och pupill fond).
Interimsdirektionen hemstälde vidare, att för ökande af den
allmänna enke- och pupillfondens tillgångar, 10,000 rdr bko från
7:de hufvudtiteln, borde af civilstatens pensionsinrättning tillskjutas
5,000 rdr bko årligen från och med år 1827. Beträffande
förslaget om eu enskild enke- och pupillfond bildad af delegarnes
egna bidrag föreslog direktionen bland annat, att, såsom en
följd af det oskiljaktiga samband, som egde rum emellan densamma
och civilstatens pensionsinrättning, icke någon kunde få
deltaga i civilstatens enskilda enke- och pupillfond, hvilken icke
vore delegare i civilstatens pensionsinrättning. 1 hufvudsaklig
öfverensstämmelse med af interimsdirektionen öfverlemnadt förslag
utfärdade Kongl. Maj:t den 15 november 1826 reglemente
för civilstatens enke- och pupillkassa, omfattande såväl den allmänna
som den enskilda enke- och pupillfonden.
Nya reglementen eller kungörelser om vissa förändringar
deri hafva sedan af Kongl. Maj:t utfärdats den 30 juni 1832, den
18 maj 1838, den 21 februari 1844, den 11 januari 1848, den
11 juni 1833, deri 30 december 1858, den 25 oktober 1861, den
5 juni 1863, den 30 oktober 1868, den 24 oktober 1873, den
30 november 1877, den 28 september 1883 samt den 23 november
1888, hvilket sistnämnda ännu är gällande.
141
Få äro de förändringar bestämmelserna rörande pensionering
från allmänna enke- och pensionsfonden under tiden undergått.
Fondens tillgångar. I första reglementet stadgades, att fondens
tillgångar skulle bestå af dels det årliga anslaget af 10,000 rdr bko
från riksstatens sjunde hufvudtitel, hvarför här ofvan redogjorts, emot
förbindelse för fonden att för framtiden, i afseende å civila embetsoch
tjenstemäns enkor och barn, uppfylla den pensioneringsskyldighet,
som enligt Kongl. kungörelsen af den 29 juni 1798 dittills
ålegat statsverket, dels och 5,000 rdr bko årligen tillsvidare
af civilstatens pensiönsinrättning. Vid 1828—30 årens riksdag
höjdes statsbidraget till 15,000 rdr bko samt vid 1844—45 årens
riksdag till 23,500 rdr bko, jemte det civilstatens pensionsinrättning
befriades från att utgöra sitt bidrag. Vid 1847—48 årens
riksdag höjdes statsbidraget till 25,000 rdr bko samt vid 1856—58
årens riksdag till 30,000 rdr bko eller 45,000 kronor, hvarmed
anslaget ännu utgår. Med detta anslag följer fortfarande förbindelse
för fonden att i afseende å civile embets- och tjenstemäns
enkor och barn uppfylla den peusioneringsskyldighet, som enligt
Kongl. kungörelsen den 29 juni 1798 förut ålegat statsverket.
Å fonden samlades under tiden behållningar, hvilka år 1868, då
de voro högst, uppgingo till 53,591 kronor 95 öre. Emellertid
växte pensionsutgiftema så, att behållningarna år 1881 nedgingo
till 3,771 kronor 29 öre. Då detta öfverskott befanns otillräckligt
att fylla hvad utöfver statsanslaget erfordrades till uppehållande
af fondens pensionering, bemyndigade Kongl. Maj:t den 5
maj 1882 direktionen öfver civilstatens pensiönsinrättning, på
dess framställning, att af pensionsinrättningens medel förskjuta
hvad till fullgörande af pensioneringen för år 1882 kunde erfordras,
jemte det Kongl. Maj:t förklarade, att ansökningar till erhållande
af pension från denna fond tillsvidare icke komme att mottagas.
På grund deraf och af enahanda bemyndigande!! följande år
bär pensionsinrättningen under åren 1882—1886 förskotterat allmänna
enke- och pupillfonden, hvars vid 1881 års utgång befintliga
tillgång jemväl för pensioneringen användts, tillsammans
25,341 kronor 83 öre. Å denna kapitalskuld hafva emellertid, till
följd af pensionsutgifternas nedgång, afbetalningar under de. följande
åren kunnat göras, så att fondens kapitalskuld till pensionsinrättningen
vid 1892 års slut utgjorde endast 335 kronor 45 öre.
Allmänna
enke- ock
pupill*
fonden.
142
Fondens förvaltningskostnader bestridas af civilstatens pensionsinrättning
(tjenstemannafonden).
Pensionsberättigade, klassindelning. Alla till rikets civilstat
hörande tjenstemäns i fattigdom efterlemnade enkor och barn,
som, enligt Kongl. kungörelsen den 29 juni 1798, hittills varit
berättigade till pension af de på riksstatens nionde hufvudtitel
för sadant ändamål afsätta anslag, ega att, utan afseende derå
om mannen eller fadern varit delegare uti civilstatens pensionsinrättning
eller icke, undfå pension af allmänna enke- och pupillfonden,
när med lagligen upprättad och godkänd bouppteckning
styrkes, . att mannens eller faderns qvarlåtenskap icke lemnat så
stor kapitalbehållning, att räntan deraf till tre procent beräknad,
uppgår till lika belopp med pensionen i den klass, hvartill enkan
eller barnen höra. • 4e.
b ör klassificeringen och pensionsbeloppen i de särskilda klasserna
gälde till en början Kongl. kungörelsen den 29 juni 1798,
för hvilken förut redogjorts. Genom Kongl. brefvet den 13 juni
1856 och Kongl. kungörelsen den 25 oktober 1861 ändrades
dessa bestämmelser sålunda att, hvithet ännu är gällande,- vederböiande
tjensteinnehafvare, med afseende på deras enkors och
barns rätt till pension från denna fond, klassificerades i åtta klasser
med årlig pension af 450 kronor i första klassen, 300 kronor
i andra, 180 kronor i tredje, 144 kronor i fjerde, 108 kronor i
femte, 72 kronor i sjette, 54 kronor i sjunde och 36 kronor i
åttonde klassen.
Enkan uppbär ensam pensionen med skyldighet att uppfostra
de barn med henne, den aflidne efterlemnat; finnas jemte enka
flere pensionsberättigade barn ur föregående gifte, får enkan hälften
och de den andra hälften; finnes endast ett sådant barn, erhåller
enkan ‘ 3 af pensionen och barnen Vs; dör något af barnen
i föregående gifte eller upphör dess rätt till pension, öfverflyttqs
dess andel till de öfriga; do de alla eller upphör deras rättighet
till pension, öfyerflyttas deras andel till enkan.
Har den aflidne endast efterlemnat barn, erhålla de, om de
äro tre eller flere, den fulla pensionen; för två barn bestås Va pension
och för ett barn Vs pension.
För son upphör rättigheten till pension, då han fyllt 21 år,
men för dotter fortfar den, så länge hon lefver ogift.
Kommer pensionär, genom arf eller på annat sätt, i tillfälle
att sig sjelf försörja, indrages pensionen.
143
I afseende å pensionsutgifter från fonden för åren 1827 —1892
innehåller nedanstående tablå närmare uppgifter.
För de väsentligaste förändringarna i bestämmelserna rörande
pensioneringen från enskilda enke- och pupillfonden har redan
till följd af denna pensionerings sammanhang med pensioneringen
från civilstatens pensionsinrättnings tjenstcmannafond redogörelse
lemnats vid redogörelsen för nämnda pensionsinrättning.
Delec/are i enskilda enke- och pupillfonden äro samtliga delegare
i civilstatens pensionsinrättning, fördelade jemväl med hänsyn
till pensioneringen från enskilda enke- och pupillfonden i nio
klasser. Ingen kan alltså vara delegare i pensionsinrättningen
utan att på samma gång bidraga till enskilda enke- och pupillfonden.
Tager tjensteman afsked, befordras till annan till civilstatens
pensionsinrättning icke hörande stat eller varder från
tjensten skild, innan han blifvit pensionsberättigad, bibehåller han
sin delaktighet i fonden, så framt han fortfarande betalar erforderliga
afgifter såväl till pensionsinrättningen som till enskilda
enke- och pupillfonden. Delegare i pensionsinrättningen, som afgår
med pension derifrån eller från allmänna indragningsstaten
samt erlagt 15 års pensionsafgifter, bibehåller sin delaktighet i
fonden utan vidare afgifter. Allt hvad som i redogörelsen för
pensionsinrättningen yttrats (sid- 74-81) angående förändring af
delegarnes antal och ändring i afseende å klassifikation gäller
alltså jemväl enskilda enke- och pupillfonden. Der har jemväl
erinrats om det stora inflytande på enskilda enke- och pupillfonden
dessa förändringar i afseende å delegarne i pensionsinrättningen
och deras klassifikation utöfvat,, förändringar, hvilka uppenbarligen
tillkommit just för att derigenom på samma gång bereda
bättre pensionsförmåner från enskilda enke- och pupillfonden.
P> •nsion för enka med ett eller flere pensionsberältigade barn
utgår med hälften af det belopp, som är bestämdt för den klass
i civilstatens pensionsinrättning, i hvilken mannen vid dödsfallet
egt pensionsrätt, och utgör alltså, om mannen då egt sådan rätt, i
lista pensionsklassen...................... 1,200 kronor
2:dra j> ...................... 900 »
* 3: djo » ....................... 750 »
4:de » ........................ 600 »
Enskilda
enke- och
pupillfonden.
144
5 de | pensionsklassen...... | ................ 450 | kronor |
6 de | » ....... | ................. 300 | B |
7:de | B ....... | .............. 225 | » |
8:de | B ....... | ............... 150 | B |
9:de | B ....... | ................. 100 |
|
Enka utan pensionsberättigadt barn uppbär Va pension. Finnas
blott pensionsberättigade barn, erhålla de om de äro tre eller
flere full pension, men om de äro två 2/;, pension, och om endast
ett sådant barn finnes Va pension.
Har hustru ej varit med mannen sammanvigd ett år före
hans död, om han aflidit i tjensten, eller ett år förr än han tillträdt
pension, när han med rätt dertill afgått ur tjensten, är enkan
i allmänhet ej berättigad till pension, men direktionen kan
efter pröfning i hvarje särskild!, fall bevilja henne sådan.
Rättighet till pension från fonden upphör för son, då lian fyllt
21 år, och för dotter, då hon uppnått 25 år samt äfven dessförinnan,
om hon före denna ålder träder i gifte. Ogift dotter, som
styrker, att hon befinner sig i torftiga omständigheter och är behäftad
med sådant svårt kroppslyte eller lider af sådan kroppseller
själssjukdom, som antagligen gör henne för framtiden urståndsatt
att genom arbete försörja sig, åtnjuter pension äfven
efter 25 år; dock måste hon hvarje år förete bevis om sin fattigdom.
Afgifter. Huru de årliga afgifterna till enskilda enke- och
pupillfonden, Indika till en början utgingo med 2 procent af pensionsbeloppet
för den pensionsklass i civilstatens pensionsinrättning,
hvilken delegaren tillhörde, sedermera småningom vuxit till
5 procent af detta belopp, framgår af den redogörelse komitén
lemnat angående civilstatens pensionsinrättning (sid. 81—83). Dessutom
erlägges i alla de fall, der enligt, reglementet för civilstatens
pensionsinrättning befordringsafgift eger rum, enahanda belopp till
enskilda enke- och pupillfonden nemligen 5 procent å pensionsbeloppet,
från civilstatens pensionsinrättning i den klass, hvartill
den tjenst hör, hvartill utnämning eller befordran skett; för åttonde
och nionde klasserna eger befordringsafgift ej rum. Dör tjensteman,
innan han erlagt 15 års pensionsafgifter, godtgöres bristen
deri enskilda enke- och pupillkassan under de 5 första åren efter
dödsfallet med Vs årligen, som iuneliålles å de efterlefvandes
pension.
145
Af den omständighet att afgifterna till denna fond sålunda
äro satta i förhållande till pensionsbeloppet i vederbörande klass
i civilstatens pensionsinrättning följer, att afgifterna vuxit jemväl
på den grund att pensionerna från pensionsinrättningen och dermed
jemväl pensionerna från enskilda enke- och pupillfonden
ökats.
För inträffade förändringar i afseende å antalet delegare,
''deras klassifikation samt afgifternas belopp har komitén redan
leinnat redogörelse i samband med utredningen angående civilstatens
pensionsinrättning.
Pensionsbelopp. I afseende å de från fonden utgående pensionsbeloppen
stadgades i det första reglementet af den 15 november
182G att, då fonden vunnit erforderlig tillväxt, skulle
pension för enka utan minderåriga barn utgöra en fjerdedel af den
pension, som enligt reglementet för civilstatens pensionsinrättning
tillkommit hennes man samt för enka med ett eller flere minderåriga
barn en tredjedel af mannens pension från pensionsinrättningen.
Pensioneringen skulle börja, då tillgångarna med säkerhet
medgåfve att bestämma enkepensionerna till tio procent af
männens pensioner. Pensioneringen började år 1830.
Såsom förut omförmälts (sid. 70), hade Kong]. Maj:t i skrifvelse
till 1832 års fullmäktige förklarat, det Kongl. Maj:t funne
angeläget vara, att delegares enkor och barn komme i åtnjutande
af till minst 25 procent af mannens eller faderns pensionsbelopp
förhöjda pensioner; och beslöto fullmäktige att förhöja
pension för enka jemte pensionsberättigade barn till hälften
och för enka utan sådana barn till en tredjedel af mannens pension
från pensionsinrättningen. För att bereda tillgång till dessa
ökade utgifter beslöto fullmäktige, såsom jemväl förut omförmälts,
dels att hälften af delegarnes afgifter skulle komma enskilda enkeoch
pupillfonden till godo dels ock att till denna fond skulle jemlik!
reglementet af pcnsionsinrättningens behållna inkomst lemnas
ett årligt understöd, hvilket bestämdes till 20,000 rdr bko. Fullmäktiges
berörda beslut blefvo af Kongl. Maj:t den 30 juni 1832 stadfästa.
I reglementet af den 18 maj 1838 infördes, efter fullmäktiges derom
fattade beslut, det ännu gällande stadgande, att enka med ett
eller flere pensionsberättigade barn skall erhålla full pension, motsvarande
hälften af pensionsbeloppet i den klass, till hvilken
mannen vid dödsfallet hört, att enka utan barn skulle uppbära Vi
af pension, att tre eller flere pensionsberättigade barn skulle er
Pension
sk om it én. 19
146
hålla full pension, två barn V3 pension och ett barn Va pension.
Sedan sålunda pensionerna för enka och barn blifvit satta i sådant
förhållande till mannens eller faderns pension från civilstatens
pensionsinrättning, kommo enkepensionema att ökas i samma
mån, som pensionerna från tjenstemannafonden höjdes eller uppflyttningar
till högre pensionsklasser för vissa tjensteinnehafvare
vidtogos. För höjningarna af pensionerna från sistnämnda fond
och förändringarna i afseende å klassifikationen har komitén
emellertid förut redogjort, åtgärder, hvilka hufvudsakligen vidtagits
med anledning af den inverkan de skulle utöfva å enkornas
och barnens pensionsrätt. Den betydelsefullaste förhöjningen
i pensionsbeloppen och dermed äfven i afgifterna skedde år 1877,
då de förra höjdes med 50 proc. i de sju första klasserna samt
med 66 Va proc. i åttonde och nionde klasserna. Förändringarna
i afseende å pensionsbeloppen framgå af följande öfversigt.
Klasser. | |
|
|
|
|
| K | e g | e m e n t e | n. |
|
|
|
|
| ||
«‘/n 1826. | 30/a 1832. | 18/s 1838; 7* | 1844; 1853. | 30/i2 1858. | 6/e 1863; ä% 1866; | 30/n 1877; 28/9 1883; 28/n 1888. | ||||||||||
Enka med barn. | Enka utan barn. | Enka med barn. | Enka utan barn. | Enka med barn ; eller ock minst 3 barn. | Enka utan barn ; eller ock 2 barn. | Ett barn. | | Enka med barn; eller ock minst 3 barn. | Enka utan barn; ellor ock 2 barn. | Ett barn. | Enka med barn; eller ock minst 3 barn. | Enka utan barn; eller | Ett barn. | Enka med barn; eller | Enka utan barn ; eller | Ett barn. | |
I ......... | 100 | 300 | 000 | 400 | 000 | 400 | 200 | 750 | 500 | 250 | 800 | 533,33 | 266,67 | 1,200 | 800 | 400 |
II ......... | 300 | 225 | 450 | 300 | 450 | 300 | 150 | 600 | 400 | 200 | 600 | 400 | 200 | 900 | 600 | 300 |
i in......... | 250 | 187,50 | 375 | 250 | 375 | 250 | 125 | 500 | 333, s 3 | 166,67 | 500 | 333,3 8 | 166,67 | 750 | 500 | 250 |
| 150 | 112,50 | 300 | 200 | 300 | 200 | 100 | 400 | 266,67 | 133,33 | 400 | 266,66 | 133,83 | 600 | 400 | 200 |
V ......... | 100 | 75 | 225 | 150 | 225 | 150 | 75 | 300 | 200 | 100 | 300 | 200 | 100 | 450 | 300 | 150 |
VI......... | 75 | 56,25 | 150 | 100 | 150 | 100 | 50 | 200 | 133,33 | 66,67 | 200 | 133,33 | 66,67 | 300 | 200 | 100 |
VII ......... | 40 | 30 | 112,50 | 75 | 112,50 | 75 | 37,50 | 150 | 100 | 50 | 150 | 100 | 50 | 225 | 150 | 75 |
vin......... | 30 | 22,50 | 75 | 50 | 75 | 50 | 25 | 100 | 66,67 | 33,33 | 90 | 60 | 30 | 150 | 100 | 50 |
1 IX ......... | — | — | 45 | 30 | 45 | 30 | 15 | 60 | 40 | 20 | 60 | 40 | 20 | 100 | 66,67 | 33,83 |
rf*
•o
148
Enskilda enke- och pupillfondens behållning’ har enligt hvad
nämnts i redogörelsen för civilstatens pensionsinrättning allt
sedan år 1843 årligen varit 282,300 kronor 48 öre. I nämnda
redogörelse har under rubriken »Förhållandet till enskilda enkeoch
pupillfonden» erinrats om döt förhållande, hvari berörda fond
står till civilstatens pensionsinrättning (tjenstemannafonden), till hvilken
redogörelse komitén får hänvisa (sid. 69—74). Genom Kongl.
bref af den 21 februari 1844 bemyndigades direktionen att tills vidare
af tjenstemannafondens behållna räntemedel tillskjuta hvad som
för hvarje år kunde till fyllnad i pensioneringen från enskilda
enke- och pupillfonden utöfver denna fonds årliga inkomst erfordras.
I sammanhang dermed bestämdes att fondens kapitalbehållning,
. som då utgjorde 282,300 kronor 48 öre, framgent icke
finge minskas. Af bifogade tablå inhemtas, huru detta tillskott
från tjenstemannafonden i och med den stigande pensioneringen
från enskilda enke- och pupillfonden vuxit, så att år 1892, då de
sammanlagda afgifterna till fonden utgjorde 191,196 kronor 38
öre och pensionsutgifterna uppgingo till 459,869 kronor 34 öre,
tillskott från tjenstemannafonden erfordrades till ett belopp af
255,924 kronor 96 öre.
De förslag till förändringar beträffande civilstatens pensionsinrättning
och den dermed förbundna enskilda enke- och pxrpillfonden,
för hvilka redogörelse förut lemnats, hafva ock till största
delen varit föranledda af den stigande pensioneringen från nämnda
fond samt deraf att tjenstemannafonden dertill måste tillskjuta
betydliga belopp.
Den af Kongl. Maj:t den 27 februari 1858 tillsatta komité
för ordnande af pensionsväsendet i allmänhet, hvilken komité
den 27 september 1862 afgaf betänkande och förslag till
förordning angående civilstatens pensionsväsende, hvarför förut
redogjorts, afgaf den 5 maj 1865 jemväl betänkande och förslag
angående pensioneringen af enkor och barn efter civile tjensteinnehafvare.
Innehållet af detta betänkande och förslag är i hufvudsak
följande.
Komiterade ansågo att med upphäfvande af dåvarande anstalter
för pensionering af civile tjensteinnehafvares enkor och
barn borde för vinnande af likformighet samt förenkling och besparing
i förvaltningskostnader inrättas en för samtliga civile
tjensteinnehafvare gemensam pensionsinrättning, till hvilken såväl
149
ogifta som gifta vore förpligtade att med vissa afgifter bidraga.
Då emellertid de afgifter, som af delegarne kunde påräknas, icke
skulle vara tillräckliga att genast sätta anstalten i stånd att bestrida
den erforderliga pensioneringen, vore det af behof påkalladt
att förskaffa anstalten ett grundkapital.
Under antagande, att till den nya gemensamma inrättningen
skulle få såsom grundfond användas icke allenast civilstatens enkeoch
pupillkassas enskilda fond, hvilken för det dåvarande icke ensam
vore tillräcklig att jemte dit ingående årliga afgifter upprätthålla
den fonden åliggande pensionering, och tullverkets enskilda pensionsinrättnings
fond, än ock Upsala universitets pension sinrättnings
fond, hvilken, med afseende å delegarnes obetydliga bidrag, kunde
antagas hafva helt och hållet eller åtminstone till största delen
tillkommit genom de från universitetets stat eller besparade nådår,
och således af allmänna medel, härflytande inkomster, hade komiterade
ansett, att ytterligare borde till fondens förstärkande kunna
användas dels stiftens emeritikassor, lxvilka tillkommit uteslutande
af medel, som, derest de ej blifvit till kassorna anvisade, bort
till statsverket ingå, och dels civilstatens pensionsinrättnings
tjenstemannafond, hvilken, liksom nämnda kassor, icke skulle för
med dem afsedda ändamål vidare erfordras, derest komiterades
förslag angående ordnandet af civilstatens pensionsväsende vunne
bifall.
Genom användande af samtliga nämnda fonder och kassor
skulle kunna åvägabringas en genast i verket trädande gemensam
pensionsinrättning och i sammanhang dermed afskaffas den
bland civile tjensteinnehafvare numera blott för lärarestatens enkor
och barn qvarstående nådårsrätten, hvilken allt från dess tillkomst,
jemte andra förhållanden, utgjort hinder för ernående af
det så länge af statsmakterna eftersträfvade mål, att anslagna
löneförmåner må komma tjenstens innehafvare och icke andra
till godo.
Enligt komiterades beräkningar erfordrades för den nya
anstalten, som skulle benämnas civilstatens enke- och pupillkassa,
en grundfond af 5,933,853 kronor.
För att till donna grundfond användas, hade komiterade, såsom
förut blifvit nämndt, ansett kunna påräknas följande tillsrån
arar, hvilka, enligt hvad komiterade inhemtat, vid 1863 års slut
utgjorde:
150
behållning å civilstatens pensionsinrättnings
tjenstemannafond.............................. rdr 3,388,788: 7
civilstatens enke- och pupillkassas enskilda fond » 282,300: 48
tullstatens enskilda pensionsinrättnings fond... » 256,393: 57
Upsala universitets pensionsinrättnings fond ... » 115,515: 43
stiftens emeritikassor ................................................ » 603,608: 23
Om dertill lades kapitaltillväxten dels af förstnämnda
fond för år 1864, uppgående enligt
lemnad upplysning till minst ............... » 180,000: --
och dels i stiftens emeritikassor, efter jem -
förelse med föregående år, antagligen minst » 30,000: —
så utgjorde sammanlagda påräkneliga tillgångar
.................................................................. rdr 4,856,605: 78
och skulle således till fyllande af grundkapitalet
erfordras ....................................................... » 1,077,247: 22
summa rdr 5,933,853: —
Delegare i kassan, med skyldighet att till densamma utgöra
stadgade afgifter, skulle vara
l:o) hvar och en, som innehade tjenst, hvarmed följde rätt
till pension från allmänna pensionsstaten0);
2:o) hvarje å nämnda stat uppförd pensionstagare;
3:o) hvar och en, som, efter att hafva under minst 10 år
innehaft dylik tjenstebefattning och erlagt de för densamma belöpande
afgifter, derifrån erhållit afsked eller entledigats samt för
kassans direktion anmält önskan att bibehålla delaktighet i kassan.
Kassän skulle bestå af två fristående fonder, gemensamma
pensionsfonden och donationsfonden. Den förres tillgångar och
inkomster skulle utgöras af det anvisade grundkapitalet, stadgade
afgifter och fondens ränteafkastning.
Delegarnes afgifter skulle i allmänhet utgöras i förhållande
till det belopp, hvarmed hel pension för delegaren utginge eller
skulle utgå, samt erläggas genom afdrag å delegarnes löner eller
pensioner samt der sådant ej kunde ske utdebiteras i sammanhang
med kronoutskylderna.
Afgifterna skulle vara
l:o) årliga afgifter *)
*) Enligt komiterades förelag till pensionering af civile tjensteinnehafvare.
151
a) pensionsafgiften ''2 V2 procent af hel pension,
b) äktenskapsafgiften V2 procent af hel pension för gifta eller
enklingar med pensionsberättigade barn,
2:o) afgifter för en gång
a) inträdesafgiften 5 procent af hel pension,
b) befordringsafgift 5 procent af det belopp, hvarmed hel pension
för den senare tjensten öfversteg sådan för den förra.
Innehade qvinna tjenst, som medförde delaktighet i kassan,
skalle hon erlägga dessa afgifter endast till hälften.
Pensionsberättigade vore delegares enka, så vidt äktenskapet
ej varit ingånget efter erhållet afsked eller å sotsängen, samt
hennes barn med delegaren. Gifte enkau om sig, upphörde
hennes pensionsrätt, men, derest hon åter blefve enka, skulle hon
under visst vilkor kunna åter tillträda den. För son skulle pensionsrätten
upphöra vid 21 år samt för dotter vid 25 år eller
före denna ålder, då hon gifte sig. Son eller ogift dotter, som
af sinnes- eller kroppssjukdom eller ock af något särskilt lyte
vore urståndsatt att genom arbete förtjena sitt uppehälle, skulle
dock, vid saknad af annan tillgång, få åtnjuta pension, så länge
oförmögenheten fortfore.
Enkas pension skulle utgöra Vs af hel pension för mannen.
Funnes jemte enka pensionsberättigade barn, skulle så länge
enkan åtnjöte pension, derutöfver utgå för ett barn 30 procent, för
två barn 50 procent och för hvart och ett af de öfriga 10 procent af
denna pension. Funnes icke enka eller upphörde hennes pensionsrätt,
skulle pensionen utgöra för ett barn half och för två
barn hel enkepension, hvilket belopp skulle ökas för ytterligare ett
barn med 30 procent, för två barn med 50 procent och hvarje barn
derutöfver med 10 procent af enkepensionen.
Kassan skulle förvaltas af en direktion, bestående af en ordförande,
utnämnd af Kongl. Maj:t bland kassans delegare, tre
ledamöter valde af delegarne genom dess fullmäktige för 5 år
samt en öfverkommissarie utsedd af Kongl. Maj:t bland tre på
förslag af direktionen uppförda personer.
Derjemte innehöll förslaget åtskilliga öfvergångsstadganden.
Öfver detta komiterades betänkande och förslag afgåfvo civilstatens
fullmäktige år 1865 yttrande i sammanhang med utlåtande
öfver komiterades betänkande och förslag i afseende å tjonstemannapensionoringen.
Fullmäktige, Rom, enligt hvad på annat
ställe omförmälts, i hufvudsak tillstyrkte komiterades sistnämnda
152
förslag motsatte sig, hvad beträffar förslaget till ordnande af enkeoch
pupillpensioneringen, att civilstatens pensionsinrättnings fonder,
hvilka vore delegarnes enskilda tillhörighet, skulle användas
till grundfond för pensioner åt enkor och barn äfven efter sådana
tjenstemän, som alldeles icke bidragit till deras bildande. Beträffande
denna del hade direktionen öfver civilstatens pensionsinrättning
i sitt till fullmäktige afgifna yttrande anfört, att civilstatens
pensionsinrättning, från rättsgrundens synpunkt betraktad,
hvilade på ett kontrakt mellan statsverket och de civilstatens
tjenstemän, hvilka, enligt af Kongl. Mnj:t faststäldt reglemente,
tecknat sig att vara delegare i samma pensionsinrättning, eller
ock, såsom efter dennas tillkomst befordrade till lön inom inrättningen
tillhörande verk och stater, varit till sådan delaktighet
förpligtade och i båda fallen med viss procent af den stadgade
pensionen erlagt årliga utgifter. Derigenom ansåg direktionen ett
rättsförhållande hafva uppkommit, hvilket å statens sida icke borde
lagligen kunna rubbas eller brytas utan den andra kontrahentens,
delegarnes, begifvande, såvida dessa fortfarande uppfylde de förbindelser
och vilkor, som dem enligt aftalet, ålåge. Det förfogande,
hvarigenom en del af inrättningens inkomster blifvit anslagen
till pensioner åt delegarnes enkor och barn, innefattade ej
heller något kontraktsbrott å delegarnes sida, utan vore fasthellre
grundadt på sammanstämmande beslut af delegarnes fullmäktige
och Kongl. Maj:t, hvilka i detta ämne egt och egde gemensam
lagstiftningsrätt.
På grund deraf och då det syntes fullmäktige tvifvelaktigt
huruvida det afsedda grundkapitalet kunde blifva tillräckligt för
bestridande af pensionering af enkor och barn efter den mängd
tjensteinnehafvare, som skulle blifva delegare i den nya kassan,
afstyrkte fullmäktige, utan att ingå i pröfning af detaljbestämmelserna,
komiterades förslag i afseende å pensionering af civile
tjensteinnehafvares enkor och barn. Derest, såsom förslaget i afseende
å civile tjensteinnehafvares pensionering innebure, staten
skulle öfvertaga denna pensionering, bordo alltid, enligt fullmäktiges
mening, tjenstemannafonden fortfarande stå under fullmäktiges
förvaltning och disposition samt användas för dåvarande och
blifvande delegare i enskilda enke- och pupillfonden.
Generaltullstyrelsen åter, som ansåg de föreslagna pensionsvilkoren
fördelaktigare än vilkoren för den pensionering af enkor
och barn, som vore för tullstaten bestämd, tillstyrkte i den 28
153
oktober 1865 afgifvet utlåtande i ärendet bifall till komiterades
förslag, endast erinrande dels att det borde medgifvas delaktighet
i den nya kassan för mer än en tjenst, dels ock att billigt
vore att den förmån, som enligt reglementet för tullstatens enskilda
pensionsinrättning vore medgifven ogift dotter, som uppnått
50 år och befunne sig i torftiga omständigheter att åter
komma i åtnjutande af lämpligt pensionsunderstöd, blefve bibehållen.
För de öfriga förslag i afseende å förändring af civilstatens
pensionsinrättniugs enke- och pupillfonds kassa, som förekommit
i samband med förslag till förändring af civilstatens pensionsinrättning,
har komitén redan redogjort i sin utredning angående
nämnda pensionsinrättning (sid. 86—106). Genom de under
senaste årtionden genomförda partiella förbättringar i afseende å
civile tjensteinnehafvares pensionering, som derstädes af komitén
omförmälts, hafva ock deras enkor och barn kommit i åtnjutande
af bättre pensionsförmåner, i det många tjensteinnehafvare
vunnit delaktighet i civilstatens enskilda enke- och pupillfond,
som deraf varit i saknad, och många inom densamma, till följd
af förhöjda aflöningsförmåner, blifvit uppflyttade i högre pensionsklass,
hvartill kommer att utgående pensionerna, såsom förut
nämnts, blifvit i betydlig grad förhöjda. Med anledning af sålunda
inträffade förändrade förhållanden blefvo 1858 års pensionskomités
betänkande och förslag jemväl i afseende å pensioneringen
af enkor och barn efter civile tjensteinnehafvare den 5
juni 1885 från vidare handläggning af Kongl. Maj:t afskrida.
Enligt § 35 i reglementet för civilstatens pensionsinrättning
njuter sterbhus efter pension sl agare från denna inrättning ett
hälft års pension till begrafningshjelp. Begrafningshjelp tillkommer
ej sterbhus efter pensionstagare, som i lifstiden för samma
tjenst egt uppbära pension jemväl från statsverket.
Med civilstatens enskilda enke- och pupillfond förenades år
1866 eu kapital- och lifränteförsäkringsanstalt, hvarigenom förverkligades
den vid civilstatens pensionsinrättnings stiftande tilltänkta
planen att i sammanhang med denna inrättning skulle bildas
eu s. k. tontine-association. Fullmäktige hade vid sammanträde
år 1862 på framställning af enskild motionär besk tit, att
vid sidan af pensionsinrättningen och under samma förvaltning
som denna skulle inrättas eu räntcförsäkringsanstalt, der pensionsinrättningens
delegaro skulle oga att för hustru och barn göra
Pcnsionskomitén. ^0
Begraf
ningshjelp.
Civilstatens
kapitaloch
lifränteförsäkringsanstalt.
154
insättningar i jemna tiotal kronor hvarje gång, och att det kapitalbelopp,
omkring 35,000 kronor, som till följd af statskommissarien
af Tunelds testamente tillfallit och än vidare kunde tillflyta
enskilda enke- och pupillfonden skulle, med upplupen ränta afsättas
såsom grund- och premiefond för ränteanstalten, i ändamål
att afkastningen af samma medel måtte, till uppmuntran att anstalten
begagna, utdelas såsom tillskotts- eller premieränta på
penningeinsatserna under visst antal år. Öfverlemnande till Kongl.
Maj:t uppgjordt förslag till reglemente för anstalten, anhöllo fullmäktige,
att Kongl. Maj:t måtte granska detsamma och, derest förändringar
vore nödvändiga, låta med bibehållande af hufvudgrunderna
verkställa sådana.
Sedan komiterade för pensionsväsendets ordnande afgifvit utlåtande
i ämnet utfärdade Kongl. Maj:t den 31 augusti 1866 reglemente
»för en med civilstatens enskilda enke- och pupill fond
förenad, kapital- och lifränteförsäkringsanstalt». Nytt reglemente
för anstalten utfärdades den 28 september 1883, hvarefter ändring
i viss del skett genom Kongl. brefvet den 23 november 1888.
De väsentligaste bestämmelserna deri äro följande. Delaktige
kunna endast delegare i civilstatens pensionsinrättning blifva.
Anstaltens medel, hvilka förvaltas af direktionen för civilstatens
pensionsinrättning och på bekostnad af dess enskilda enke- och
pupillkassa samt förräntas tillsammans med pensionsinrättningens
fonder, redovisas under fyra särskilda fonder: insättningsfonden,
besparingsfonden, lifräntefonden och grundfonden. Insatser kunna
göras en eller flere gånger om året dock alltid i jemna tiotal kronor;
å insatserna godtgöres ränta från och med månaden, hvarunder
insättning skett, efter den högsta räntefot, civilstatens pensionsinrättning
å utlånade medel i allmänhet åtnjuter. Alla under
kalenderåret gjorda insatser jemte ränta ingå vid slutet af året i
besparingsfonden, der hvarje delegares behållning qvarstår för att,
så länge den ej öfverstiger 10,000 kronor, år efter år vinna tillväxt
dels genom den derå belöpande ränta, dels genom andel i
medel, som tillfalla anstalten efter delegare, som med döden eller
på annat sätt afgått, dels genom afkastningen af donationer dels
ock genom utdelning från grundfonden.
Son är berättigad att genom årlig utdelning under de fem år,
som följa på det, då han fyllt 20 år, utfå hela sin i besparingsfonden
inneståendo behållning. Qvinlig delegare är från och med
det år, då hon fyller 40 år, berättigad att öfverflyttas till lifränte
-
155
fonden med sin å besparingsfonden innestående behållning.. Faderlös
dotter, som uppnått 25 år, eller vid behof derförinnan,
äfvensom enka få, intill dess lifränta tillträdes, uppbära den årliga
ränta jemte vinstandelar, som på hennes behållning belöpa. Faderlös
son, som ej uppnått 20 år, kan vid behof äfven få uppbära
årlig ränta och vinstandel å sin behållning.
Dör barn, hvarför insatser blifvit gjorda, före början af det
kalenderår, hvarunder det skulle fyllt 6 år, utbekomma arfvingarna,
derest de äro föräldrar eller syskon, de insatta beloppen
med 5 procent ränta till början af det år, hvarunder barnet aflider.
Dör delegare efter nämnda tidpunkt ärfves hans tillgång
till lika delar af insättarens i anstalten delegande hustru och barn;
har den aflidne ej efterlemnat i anstalten delegande moder, barn
eller syskon, hemfaller hans behållning till besparingsfonden såsom
arfsvinst.
Delegarnes antal vid 1892 års slut utgjorde 998 med behållningar
af tillsammans 1,458,826 kronor 56 öre. Till följd af
den under femårsperioden 1887—1891 inträffade betydliga nedgången
i räntesatser äfvensom det konstaterade förhållande, att
medellifslängden ej oväsentligen ökats, har direktionen för civilstatens
pensionsinrättning, för uppehållande af lifräntefondens förmåga
att för framtiden fullgöra densamma åliggande .förbindelser,
vidtagit dertill '' ledande förändringar rörande beräkningen, af lifräntorna,
hvilken beräkning grundats på dödlighets- och lifräntetabeller,
hvilka blifvit af professoren Lindstedt uppgjorda.
Tablå öfver civilstatens enke- och pupillkassa åren 1825—1892.
År. | Allmänna enke- och pupillfonden | Enskilda enke- och pupillfonden | ||||||||||||
Stats- bidrag. | Bidrag från | Pensions utgifter | - | Delegarnes | Tillskott från | ronsions- utgifter. | Tillgång! slut. | r s | ||||||
| kr. | Ö. | kr. | ö. | kr. | ö. | kr. | ö. | kr. | ö. | kr. | ö. | kr. | ö. |
1825...... | — | — | — | — | — | - | :— | — | — | — | — | — | — | — |
1826...... | — | — | — | — | — | — | — | — | — | — | — | — | — | — |
1827..... | 15,000 | — | 7,500 | — | 20,391 | 31 | 10,223 | — | — | — | — | — | 10,223 | — |
1828... | 15,000 | — | 7,500 | — | 21,119 | 58 | 10,723 | 57 | — | — | — | — | 21,170 | 97 |
1829...... | 15,000 | — | 7,600 | — | 21,864 | 17 | 11,232 | 95 | — | — | — | — | 33,174 | 34 |
1830... | 22,500 | — | 7,500 | - | 22,466 | 67 | 10,722127 | — | — | 1,042150 | 47,362 | 27 |
156
''
År. | Allmänna enke- och pupillfonden | |||||
Stats- bidrag. | Bidrag från | 1 Pensions- utgifter. | ||||
| kr. | Ö. | kr. | ö. | kr. | Ö. |
1831...... | 22,500 |
| 7,500 |
| 26,534 | 17 |
1832...... | 22,500 |
| 7,500 |
| 25,100 | 83 |
1833...... | 22,500 | — | 7,500 | — | 27,644 | 58 |
1834...... | 22,500 | — | 7,500 | — | 28,428 | 34 |
1835...... | 22,500 | — | 7,500 | — | 29,517 | 50 |
1836...... | 22,500 | — | 7,500 | — | 29,745 | 42 |
1837...... | 22,500 | — | 7,500 | — | 29,598 | 33 |
1838...... | 22,500 | - | 7,500 | — | 30,395 | 83 |
1839...... | 22,500 | — | 7,500 | — | 31,484 | 17 |
1840...... | 22,500 | — | 7,500 | — | 32,197 | 83 |
1841...... | 22,500 | — | 7,500 | — | 33,213 | 33 |
1842...... | 22,500 | — | 7,500 | — | 33,921 | 67 |
1843...... | 22,500 | — | 7,500 | — | 31,762 | 91 |
1844...... | 22,500 | — | 7,500 | — | 31,460 | 42 |
1845...... | 35,250 | — | — | — | 34,795 | — |
1846...... | 35,250 | — | — | — | 35,870 | 84 |
1847...... | 35,250 | — | — | — | 33,730 | 42 |
1848...... | 35,250 | - | — | — | 34,045 | — |
18-49 . .. | 37,500 | — | — | — | 36,471 | 25 |
1850...... | 37,500 | — | — | — | 36,720 | 42 |
1851...... | 37,500 | — | — | — | 34,649 | 58 |
1852...... | 37,500 | — | — | — | 37,699 | 17 |
1853 ..... | 37,500 | — | — | — | 37,297 | 09 |
1854...... | 37,500 | — | — | — | 39,679 | 17 |
1855...... | 37,500 | — | — | — | 39,198 | 34 |
1856...... | 37,500 | — | — | — | 39,179 | 58 |
1857...... | 37,500 | — | — | — | 39,757 | 09 |
1858...... | 45,000 | — | — | — | 38,902 | 83 |
1859...... | 45,000 | — | — |
| 37,955 | 41 |
1860...... | 45,000 | — | — |
| 37,056 | 59 |
1861...... | 45,000 |
| — |
| 38,235 | 41 |
1862...... | 45,000 |
| — |
| 45,37091 | |
1863...... | 45,000, |
| - 1 |
| 43,03667 |
Enskilda enke- och pupillfonden
Dolcgarnes afgifter. | Tillskott från | Pensions- utgifter. | Tillgångar | ||||
kr. | Ö. | kr. | Ö. | kr. | Ö. | kr. | Ö. |
11,331 | 43 | — | — | 2,285 | 50 | 58,802 | 23 |
11,298 | 81 | — | — | 3,412 | 25 | 101,248 | 95 |
17,694 | 92 | 30,000 |
| 17,864 | 25 | 135,673 | 08 |
17,583 |
| 30,000 |
| 22,947 | 92 | 166,875 | 14 |
18,956 | 63 | 30,000 |
| 32,145 | 42 | 191,454 | 12 |
18,833 | 88 | 30,000 | — | 36,113 | 75 | 214,152 | 73 |
20,319 | 25 | 30,000 | — | 41,161 | 83 | 234,702 | 04 |
21,457 | 51 | 30,000 | — | 47,567 | 92 | 249,002 | 57 |
20,890 | 54 | 30,000 | — | 51,910 | 42 | 261,739 | 57 |
20,747 | 06 | 30,000 | — | 53,911 | 87 | 272,246 | 35 |
21,721 | 35 | 30,000 | — | 56,170 | 42 | 281,985 | 79 |
22,080 | 06 | 30,000 | — | 60,359 | 17 | 288,165 | 25 |
21,255 | 56 | 31,820 | 53 | 66,780 | 83 | 282,300 | 48 |
21,654 | 63 | 37,351 | 50 | 72,302 | 08 | 282,300 | 48 |
22,137 | 18 | 40,457 | 33 | 76,555 | 62 | 282,300 | 48 |
23,010 | 37 | 42,402 | 80 | 78,228 | 33 | 282,300 | 48 |
24,125 | 75 | 45,495 | 96 | 83,437 | 50 | 282,300 | 48 |
22,937 | 81 | 50,322 | 03 | 87,295 | — | 282,300 | 48 |
22,758 | 56 | 54,517 | 32 | 91,344 | 79 | 282,300 | 48 |
22,253 | 04 | 61,995 | 26 | 98,209 | 58 | 282,300 | 48 |
23,409 | 37 | 63,326 | 47 | 100,795 | — | 282,300 | 48 |
22,947 | 37 | 70,309 | 51 | 107,284 | 17 | 282,300 | 48 |
24,808 | __ | 75,443 | 78 | 114,144 | 58 | 282,300 | 48 |
23,700 | 39 | 77,143 | 48 | 112,860 | — | 282,300 | 48 |
23,878 | 46 | 77,288 | 82 | 115,061 | 46 | 282,300 | 48 |
24,974 | 69 | 80,494 | 47 | 120,110 | 21 | 282,300 | 48 |
24,730 | 47 | 81,241 | 03 | 119,026 | 04 | 282,300 | 48 |
25,146 | 83 | 81,941 | 64 | 120,582 | 91 | 282,300 | 48 |
40,042 | 99 | 69,747 | 58 | 125,484 | 15 | 282,300 | 48 |
41,861 | 66 | 70,826 | 96 | 127,955 | 63 | 282,300 | 48 |
44,654 | 21 | 72,573 | 65 | 132,928 | 49 | 282,300 | 48 |
46,912 | 38 | 75,728 | 36 | 137,975 | 10 | 282,300 | 18 |
51,579 | 22 | 74,350 | 39 | 141,303 | 96 | 282,300 | 48 |
157
Allmänna enke- och pupillfonden
Enskilda enke- och pupillfonden
År. | Stats- bidrag. | Bidrag från | Pensions* utgifter. | Delcgarnos afgifter. | Tillskott från | Pcnsions- utgifter. | Tillgångar slut. | |||||||
| kr. | Ö. | kr. | Ö. | kr. | ö. | kr. | Ö. | kr. | Ö. | kr. | Ö. | kr. | ö. |
1864...... | 45,000 | — | --‘ | — | 47,512 | 43 | 64,443 | 19 | 68,266 | 65 | 148,204 | 40 | 282,300 | 48 |
1865...... | 45,000 | — | — | — | 46,644 | 67 | 71,725 | 61 | 70,696 | 81 | 158,125 | 81 | 282,300 | 48 |
1866...... | 45,000 | — | — | — | 45,517 | — | 64,406 | 11 | 81,867 | 21 | 162,476 | 47 | 282,300 | 48 |
1867...... | 45,000 | — | -- | — | 48,452 | 75 | 64,353 | 31 | 90,969 | 24 | 171,182 | 03 | 282,300 | 48 |
1868...... | 45,000 |
| — | — | 48,713 | — | 67,491 | 76 | 91,685 | 91 | 175,890 | 18 | 282,300 | 48 |
1869..... | 45,000 | — | — | — | 48,958 | 83 | 65,340 | 44 | 99,793 | 65 | 180,874 | 69 | 282,300 | 48 |
1870...... | 45,000 | — | — | — | 48,834 | 50 | 64,965 | 22 | 107,620 | 71 | 187,866 | 36 | 282,300 | 48 |
1871...... | 45,000 | — | — | — | 47,051 | — | 63,570 | 28 | 111,940 | 09 | 191,200 | 89 | 282,300 | 48 |
1872..... | 45,000 | — | — | — | 49,472 | — | 62,808 | 96 | 120,407 | 36 | 196,648 | 41 | 282,300 | 48 |
1873...... | 45,000 | — | -- | — | 50,155 | — | 63,310 | 32 | 124,214 | 55 | 202,661 | 86 | 282,300 | 48 |
1874...... | 45,000 | — | -—7 | — | 50,118 | 83 | 64,970 | 73 | 130,167 | 75 | 209,626 | 61 | 282,300 | 48 |
1875...... | 45,000 | — | - '' | — | 51,155 | 50 | 69,927 | 10 | 131,909 | 27 | 216,570 | 24 | 282,300 | 48 |
1876...... | 45,000 | — | — | — | 51,116 | 50 | 69,240 | 62 | 136,020 | 20 | 220,396 | 74 | 282,300 | 48 |
1877...... | 45,000 | — | — | — | 51,751 | — | 70,455 | 78 | 145,975 | 54 | 231,078 | 94 | 282,300 | 48 |
1878...... | 45,000 | — | — | — | 53,378 | 50 | 153,357 | 13 | 68,970 | 52 | 236,761 | 80 | 282,300 | 48 |
1879...... | 45,000 | — | —- | — | 53,794 | 50 | 151,110 | 84 | 79,323 | 56 | 245,165 | 22 | 282,300 | 48 |
1880...... | 45,000 |
| — | — | 54,123 | 50 | 150,238 | 40 | 95,523 | 18 | 260,739 | 81 | 282,300 | 48 |
1881...... | 45,000 | — | — | — | 55,098 | — | 147,648 | 54 | 110,290 | 39 | 273,289 | 32 | 282,300 | 48 |
1882...... | 45,000 | — | — | — | 54,539 | 75 | 154,867 | 16 | 122,859 | 54 | 292,004 | 95 | 282,300 | 48 |
1883...... | 45,000 | — | — | — | 52,362 | — | 148,575 | 99 | 113,146 | 40 | 305,512 | 46 | 282,300 | 48 |
1884..’.... | 45,000 | — | — | — | 50,442 | 50 | 184,906 | 39 | 125,151 | 06 | 323,420 | 65 | 282,300 | 48 |
1885...... | 45,000 | — | — | — | 49,433 | — | 181,454 | 28 | 148,907 | 06 | 344,645 | 15 | 282,300 | 48 |
1886...... | 45,000 | — | — | — | 48,269 | 75 | 180,83277 | 175,058 | 23 | 369,713 | 41 | 282,300 | 48 | |
1887...... | 45,000 | — | — | — | 44,859 | - | 182,83682 | 179,068 | 80 | 382,295 | 96 | 282,300 | 48 | |
1888...... | 45,000 | — | — | — | 42,774 | 17 | 183,415 | 54 | 201,667 | 58 | 398,708 | 99 | 282,300 | 48 |
1889...... | 45,000 | — | — | — | 39,708 | 50 | 179,281 | 95 | 217,161 | 38 | 409,436 | 52 | 282,300 | 48 |
1890...... | 45,000 | — | — | — | 38,919 | — | 179,150 | 60 | 239,141 | 48 | 430,458 | 88 | 282,300 | 48 |
1891..... | 45,000 |
| — | — | 36,850 | 50 | 180,758 | 41 | 249,068 | 28 | 442,691 | 03 | 282,300 48 | |
1892..... | 45,000 |
| — | - | 34,859 | lss | 191,196 | 38 | 255,924 | 96 | 459,869 | 34 | 282,300 48 |
f) Häri inräknade observations- och bötesmedel
158
Enke- och pupillpensionering vid tullverket.
Enke- och pupillpensionering vid tullverket bestrides dels
direkt af tullmedlen dels ock af tullstatens enskilda pensionsinr
ältning.
I.
Enligt Kongl. reglemente af den 16 februari 1833 utgå pensioner
från tullmedlen till tulltjenstemäus i fattigdom efterlemnade
enkor och barn enligt följande grunder.
Pensionsberättigade enkor och barn efter generaltullst3Trelsens
chef och ledamöter äfvensom efter sådana tullstyrelsens underlydande
tjensteman, som i följd af verklig utnämning innehaft
ordinarie lön på tullverkets stat och till dödstimmen på aflöningseller
pensionsstat vid verket qvarstått, ega att af tullmedlen undfå
pension, när vederbörligen styrkes, att mannens eller faderns
qvarlåtenskap icke leinnat så stor kapitalbehållning, att räntan
deraf, till 3 procent beräknad, uppgår till pensionens belopp.
Barn, som en afliden tjensteman haft med den enka, han
efterlemnar, ega ej rätt till pension, så länge deras moder lefver
ogift, utan är hon, emot förbindelse att uppfostra barnen, berättigad
att ensam uppbära pensionen; men finnas, jemte enka,
barn af föregående äktenskap, erhåller enkan halfva pensionen
och barnen den andra hälften; är ej mer än ett barn af föregående
äktenskap, som delar pension med enkan, erhåller hon 73
af pensionen och barnet lU. Dör någotdera bland barnen af föregående
äktenskap eller upphör dess rätt till pension, hemfaller
dess andel till syskonen af samma äktenskap.
Har en afliden tjensteman icke efterlemnat enka utan endast
barn eller förekomma i afseende på enka sådana omständigheter,
som utesluta henne från rättigheten till pension, erhålla barnen
pension sålunda att, om de äro tre eller flere, bestås dem fulla
pensionen, men för två barn bestås allenast Vs af en eukepension
och för ett barn ''Va deraf. Pension delas lika emellan alla de
pensionsberättigade barnen, ehvad de äro af ett eller flere äktenskap,
och utan åtskilnad emellan söner och döttrar. Då någotdera
af barnen dör eller dess pensionsrätt upphör, öfverflyttas
159
dess lott i pensionen på de öfriga, dock så att deras andelar ej
må öfverstiga nyssnämnda belopp.
Enka åtnjuter" pension, så länge hon lefver ogift. Dör enkan
och finnes efter henne barn, som äro till pension berättigade,
öfverflyttas pensionen på barnen. Träder enkan i nytt gifte, förhålles
på lika sätt.
För barn upphör rättigheten till pension vid den tid, då skyldigheten
för dem att erlägga mantalspenningar inträder, d. v. s.
vid 18 års ålder (Kongl. brefvet den 11 november 1870).
Ingen, som af statsmedel vid annan pensionsinrättning njuter
underhåll, kan på tullverkets stat erhålla pension.
Pensionsbelopp. Pensionen bestämmes till vissa procent af
den aflidne tjenstemannens vid tullverket innehafda lön, nemligen
å löner öfver 4,500 kronor till 4 procent;
å löner från 1,500 kronor till och med 4,500 kronor till 5
procent;
å löner från 300 kronor till och med 1,500 kronor till 6.
procent;
å löner af 300 kronors belopp till 7 Vi procent,; samt
å löner derunder till 9 procent.
Pensionerna utbetalas halfårsvis.
Flyttar pensionär utrikes, minskas dess pension till hälften,
derest Kongl. Maj:t ej derifrån beviljar undantag.
Kommer pensionär genom arf eller på annat sätt i tillfälle
att sig sjelf försörja indrages pensionen.
Den, som under loppet af 5 år ej uttagit sin pension, afföres
från pensionsstaten men kan sedermera på särskild ansökning
åter för framtiden tillträda densamma.
Generaltullstyrelsen beslutar öfver ansökningar om pensionsunderstöd
enligt berörda reglemente.
De pensioner, livilka enligt reglementet anslås, upptagas
i särskilda stater, som i sammanhang med hvarje års reglering
af tullverkets aflönings- och omkostnadsstatcr, öfverlemnas till
Kongl. Maj:ts stadfästelse, dervid, medelst bifogade förteckningar,
böra redovisas do förändringar mot pensionsstaterna för det nästföregående
året, som genom tillkomst eller afgång inträffat.
Till hvilka belopp ifrågavarande pensionering af tullmedel
uppgått under åren 1883—1892 inhemtas af följande tablå:
1883 ...................... 29,708: 03
1884 ....................... 29,708: 42
160
1885 ........... | ............ 29,480: | 01 |
1886 ............ | ............ 29,533: | 57 |
1887 ............ | ........... 29,418: | 07 |
1888 ....... | ............ 29,489: | 36 |
1889 ............ | ........... 30,068: | 87 |
1890 ............ | ............ 30,200: | 09 |
1891 ............ | ............ 29,662: | 38 |
1892 ............ | ............ 29,229: | — |
Pensionärernas antal under år 1892 utgjorde 840.
II.
Såsom ofvan nämnts bestrides enke- och pupillpensioneringen
vid tullverket jemväl af tullstatens enskilda pensionsinrättninq.
För denna inrättning, som stiftades år 1805 och deri inträdet ursprungligen
var frivilligt, gäller af Kongl. Maj:t den 30 maj 1884
faststäldt reglemente, hvars hufvudsakliga innehåll är följande.
Obligatoriska delegare i kassan äro byråcheferna i generaltullstyrelsen
jemte styrelsen underlydande tjenstemän och betjente,
som tillträda lön på tullverkets ordinarie stat.
Delegare, som afgår från tullverket, eger rätt att mot erläggande
af stadgade afgifter qvarstå såsom delegare.
Delegare är obe taget äfven i andra sådana inrättningar deltaga.
Pensionsutgifter. Vid första befordran till tjenst på tullverkets
ordinarie stat skall den befordrade till pensionskassan erlägga
s. k. bottenpenning med 6 procent å ordinarie lönebeloppet
samt derjemte ålder saf gift med en procent å lönebeloppet för
hvarje fullt år, hvarmed hans ålder öfverstiger 30 år.
Den, som genom transport, befordran eller löneförhöjning
tillträder högre lön vid tullverket, erlägger likaledes s. k. bottenpenning
dock endast med 6 procent å skilnaden mellan det sålunda
erhållna och det senast innehafda lönebeloppet.
Hvarje delegare erlägger dessutom till pensionsinrättningens
kassa årsafgift, utgående med vissa procent af det löne- eller
pensionsbelopp, som han å tullverkets stat innehar; och bestämmes
detta procenttal efter delegarens ålder vid den tid, då
han i pensionsinrättningen inträdt, sålunda att årsafgiften utgår
för den, som nämnda tid ej uppnått 30 år, med 3 procent, för
161
den, som uppnått 30 men ej 40 år, med 4 procent, för den, som
uppnått 40 men ej 50 år, med 5 procent samt för den, som uppnått
50 och derutöfver, med 6 procent.
Såväl bottenpenning som årsafgift skall genast genom afdrag
å löner eller pensioner till redogöraren erläggas; dock får, hvad
åldersafgifterna beträffar, antaglig säkerhet ställas för inbetalning
inom ett år från utnämningsdagen af afgiftsbeloppen och 6 procent
årlig ränta derå under tiden.
Öfriga inkomster: a) hälften af vissa böter och viten, enligt
gällande tullstadga;
b) behållna auktionssumman för försålda för tullverket icke
behöfliga eller gagneliga handlingar;
c) 3 procent af den inkomst tjensteman vid tullverket i egenskap
af målsegare tillkommer af förbrutna dömda varor, äfvensom
af böter, hvilka för en del öfverträdelser mot tullförfattningarna
åläggas, samt 2 procent af dylik inkomst, som tillfaller
målsegare, hvilken ej är anstäld i tullverkets tjenst;
d) 2 procent af den andel, som tullverkets tjenstemän efter
allmänna författningar och särskilda föreskrifter åtnjuta i aktoratsprovision,
kustchefsprocent, anmärkningsprocent och auktionsprovision;
samt
e) då tjenst vid tullverket är ledig och kommer att i vanlig
ordning återbesättas, den del af den till tjensten hörande afiöningen
efter stat, som efter generaltullstyrelsens bepröfvande finnes
icke erfordras för tjenstens uppehållande under dylik ledighet.
Dessutom utgår, på grund af 1892 års Riksdags beslut, ett
belopp af 10,000 kronor årligen af tullmedlen såsom bidrag till
pensionsinrättningen, hvarom vidare förmäles här nedan.
Pensionsbelopp. Pension utgår med 15 procent af den lön
eller pension, hvarefter delegaren till pensionsinrättningen sist
bidragit. När kassan vinner tuggad förkofran, kunna pensionerna,
med Kongl. Maj:ts godkännande, höjas med 5 procent för
hvarje gång efter nyssnämnda beräkningsgrund.
Pensionsberättigade. Enka, så länge hon lefver ogift, samt
söner intill 21 år och döttrar intill 25 år eller till dess de derföre!
träda i gifte. Ensam enka åtnjuter hela pensionen; efterlefva
enka och barn, är pensionen, derest hon uppfostrar dem,
gemensam; uppfostrar hon dem ej, njuter hon hälften och barnen
gemensamt andra hälften. Finnas endast barn, njuta dessa, ett
Venit io n skom i ten. 21
162
eller flere, hela pensionen, så länge de eller något af dem dertill
är berättigadt.
Finnas barn vid den ålder, då rättighet till pension bör upphöra,
till sinnen eller lemmar så vanfördt, lytt eller bräckligt, eller
af annan svår eller fortfarande sjukdom besväradt, att det ej kan
sitt uppehälle förtjena, erhåller sådant barn af inrättningen särskild
pension, till dess orsaken upphör eller pensionären erhåller
nödigt underhåll af allmänna medel.
Dotter vid uppnådd 50 års ålder, som lefver ogift i torftiga
omständigheter, åtnjuter jemväl särskild pension. Åro flere systrar,
som hvar efter annan uppnå denna ålder och då likaledes
äro ogifta och i torftiga omständigheter, njuta de lika andel af
pensionen.
Förvaltning. Pensionsinrättningen förvaltas af en direktion
bestående af ordförande (byråchefen å revisionsbyrån sjelfskrifven)
och sex ledamöter, deraf 5 utses genom val af delegarne för ett
år. Direktion åtnjuter ej arfvode. Revisorer utses af generaltullstyrelsen,
som meddelar direktionen decharge.
Förslag till förändringar i reglementet ingifvas af direktionen
till generaltullstyrelsens pröfning. Finner den förändring erforderlig,
infordras genom cirkulär delegarnes yttrande (ja eller nej).
För belysning af pensionsinrättningens ekonomiska tillstånd
under de senaste 10 åren har upprättats nedanstående tablå.
Delegarnes antal, som år 1883 utgjorde 1,620 uppgick år
1892 till 1,584. Pensionärerna voro vid 1883 års slut 992 och
vid 1892 års slut 1,022.
Sedan med anledning deraf att pensionsinrättningens kapital
visade tendens att minskas direktionen låtit professoren Lindstedt
uppgöra en beräkning öfver inrättningens förmåga att uppfylla
sina förbindelser, föreslog Kongl. Maj:t, på derom af direktionen
gjord framställning och sedan komitén i ärendet sig yttrat,
1892 års Riksdag att medgifva, att af den tullverket på grund af
§ 52 i Kongl. förordningen angående lotsverket den 15 februari
1881 tillkommande provision för uppbörd, redovisning och granskning
af fyr- och båkmedlen ett belopp af 18,000 kronor måtte
från och med år 1892 tills vidare tillfalla tullstatens enskilda
pensionsinrättning; dock med vilkor att, så länge ifrågavarande
bidrag af pensionsinrättningen tillgodonjötes, ej finge vidtagas
vare sig höjning i derifrån utgående pension eller nedsättning i
inflytande pensionsafgifter eller annan förändring i grunderna för
163
pensionsinrättningens verksamhet af beskaffenhet att kunna för
pensionsinrättningen medföra ökade förpligtelser utöfver de inrättningen
nu åliggande.
Denna Kongl. Maj:ts framställning bifölls på det sätt, att
Riksdagen medgaf, att af tullmedlen ett belopp af 10,000 kronor
finge från och med år 1892 tills vidare årligen utgå såsom bidrag
till tullstatens enskilda pensionsinrättning, dock med vilkor, så
länge ifrågavarande bidrag af inrättningen åtnjötes, att ingå pensioner
utom de före 1893 års ingång beviljade finge utgå till afliden
delegares barn, som uppnått 18 års ålder, samt att hvarken
höjning i utgående pension eller nedsättning i inflytande pensionsafgifter
eller annan förändring i grunderna för pensionsinrättningens
verksamhet, af beskaffenhet att kunna för pensionsinrättningen
medföra ökade förpligtelser öfver de inrättningen nu åliggande,
finge vidtagas.
År. | Delegar- nes af-gift. |
|
| Bidrag | af allmänna | medel. |
|
| Pensions- utgifter. | Pensions-inrättnin-gens be-hållning vid årets slut. | ||||||||||
Andel böter. | af | Extra inkomst (försåld makula- tur). | Bcslags- och bötes- andelar. | Aktorats-provision, | Obsorva- tioncr. | Andel af löner vid ledig-het. | Summa. | |||||||||||||
1885...... | 52,077 | 87 | 16,542 | 58 | 291 | 29 | 206 | 78 | 23 | 94 | 70 | 14 | 9,720 | 30 | 26,85503 | 86,063 | 89 | 297,793 | 20 | |
1886...... | 51,406 | 14 | 16,498 | 09 | 134 | 83 | 125 | 81 | 24 | 74 | 4 | 46 | 10,538 | 95 | 27,326 | 48 | 86,776 | 32 | 304,592 | 34 |
1887...... | 50,797 | 18 | 12,952 | 91 | 792 | 34 | 162 | 69 | 14 | 33 | 47 | 16 | 8,557 | 61 | 25,527 | 04 | 87,996 | 20 | 304,692 | 21 |
1888...... | 51,571 | 46 | 14,206 | 36 | 215 |
| 136 | 88 | 43 | 75 | 95 | 04 | 10,815 | 04 | 25,512 | 07 | 91,567 | 56 | 304,238 | 69 |
: 1889...... | 51,246 | 72 | 13,075 | 49 | 90759 | 255 | 59 | 5508 | 127 | 86 | 8,121 | 23 | 22,542 84 | 93,602 | 07 | 297,700 | 20 | |||
1890...... | 51,673 | 28 | 13,782 | 19 | 87040 | 472 | 71 | 4528 | 3 | 56 | 8,648 | 44 | 23,822 53 | 94,867 | 69 | 291,590 | 70 | |||
1891...... | 53,884 | 17 | 13,455 | 77 | 17065 | 335 | 16 | 3256 | — | 18 | 6,635 | 72 | 20,630 | 04 | 95,209 | 95 | 283,949 | 43 | ||
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
| af tull- |
|
|
|
|
|
|
|
| |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
| medel |
|
|
|
|
|
|
|
| |
| 1892...... | 52,940 | 64 | 11,037 | 55 | 246|30 | 197 | Öl | 54 17 | 10,000|— | 10,214 | — | 31,749 | 03 | 96,450 | 07 | 284,867 | 82 |
164
Telegrafverkets enke- och pupillkassa.
Såsom i redogörelsen för telegrafverkets pensionsväsen (afd. I
sid. 114) redan omförmälts, afgåfvo särskilda komiterade, som år 1873
anbefalla att uppgöra förslag till pensionering af telegrafverkets
embete- och tjenstemän samt betjente äfvensom deras enkor och
barn, den 19 januari 1874 betänkande och förslag i dessa hänseenden,
i hufvudsak byggda på beräkningar af lektorn F. W.
Hultman. I öfverensstämmelse med detta förslag utfärdades den
21 maj 1875 reglemente för telegrafverkets enke- och pupillkassa,
hvilken den 1 juli samma år började sin verksamhet. Sedermera
har den 17 december 1886 för kassan utfärdats förnyadt Kongl.
reglemente, hvars innehåll i hufvudsak är följande.
Delägare i kassan är hvarje man i telegrafverkets ordinarie
tjenst äfvensom den, som efter vunnen delaktighet i kassan, såsom
gift eller enkling med barn, afgår ur telegrafverkets tjenst
och fortfarande till kassan fullgör stadgade inbetalningar.
Kassans tillgångar utgöras af:
a) delegarnes bidrag, nemligen
1:°) allmän årsafgift utgående med 3 procent af aflöningen,
hvarmed förstås ordinarie lön eller arfvode jemte ålderstillägg
och tjenstgöringspenningar, men hvartill ej räknas hyresförmåner
och tillfälliga arfvoden;
2:o) årlig tillskottsafgift af delegare, som är eller varit gift
samt eger pensionsberättigad maka eller pensionsberättigade barn,
10 procent af den allmänna årsafgiften;
3:o) åldersskilnadsafgift af delegare, hvilkens hustru är mer
än 10 år yngre än mannen, hvilken afgift erlägges på tid, som
af kassans direktion bestämmes, och utgår för en gång, enligt
särskild tabell, med viss procent af mannens aflöning;
bj telegrafverkets understöds fond i enlighet med Kongl. brefvet
den 11 juni 1868. Genom detta bref medgaf Kongl. Maj:t
att af genom försäljning af sådana telegrafverket tillhöriga handlingar,
som styrelsen funne icke vara för verket behöfliga eller
användbara, influtna medel finge bildas en särskild under styrelsens
inseende och förvaltning stående fond, af hvars årliga afkast
-
165
ning styrelsen finge utdela tillfälliga understöd åt afskedade behöfvande
tjensteman och betjente vid verket samt deras enkor
och barn. Vid 1874 års slut uppgick fonden till 11,369 kronor;
c) telegrafverkets bidrag, 5,000 kronor årligen;
d) böter eller viten, som ådömas vid telegrafverket anstälda
personer för fel eller försummelse i tjensten och ej enligt allmän
lag eller författning böra kronan eller annan tillfalla;
e) gåfvor; icke inom behörig tid uttagna eller förverkade
pensionsbelopp; samt räntor å kassans medel.
Pensionsberättigade äro den aflidnes enka, så länge hon lefver
ogift och är i besittning af medborgerligt förtroende, samt hvarje
den aflidnes barn, som är yngre än 18 år och icke dömts medborgerligt
förtroende förlustig!
År enka ensam pensionsberättigad eller finnas endast pensionsberättigade
barn, ett eller flere, uppbär i förra fallet enkan
och i senare fallet barnet eller barnen samfäldt hela pensionsbeloppet.
Finnas både pensionsberättigad enka och pensionsberättigade
barn, ett eller flere, åtnjuter enkan den ena hälften
och barnet eller barnen den andra hälften af pensionsbeloppet.
Mellan barn delas alltid det dem samfäldt tillkommande belopp lika.
Äktenskap, hvarå anspråk å pension kan grundas, måste vara
ingånget före delegarens afskedstagande och innan han fyllt 60
år; äktenskap ingånget på dödsbädden berättigar icke efterlefvande
till pension. Afliden delegares frånskilda hustru, som ej
ingått nytt äktenskap, har, då den aflidne ej efterlemnat pensionsberättigad
enka eller pensionsberättigade barn från senare gifte,
samma rätt till pension som enka så framt direktionen pröfvar
sådant rättvist.
Pensionsbeloppen till delegares efterlefvande utgå årligen med:
a) 200 kronor jemte 10 procent af senast åtnjuten aflöning
för i tjenst varande eller pensionerad embets- och tjensteman;
b) 100 kronor jemte 10 procent af senast åtnjuten aflöning
för i tjenst varande eller pensionerad vaktmästare eller budbärare;
c) 10 procent utaf senast inom telegrafverket åtnjuten aflöning
för delegare, som såsom gift eller enkling med barn tagit
afsked utan att vara pensionsberättigad och derefter qvarstått såsom
delegare i kassan.
Pensionsbeloppet fastställes en gång för alla och utgår oförminBkadt
från och med månaden näst efter den, då delegaren
166
aflidit, till och med det qvartal, hvarunder hans efterlefvande^
pensionsrätt helt och hållet upphör.
Pension utbetalas qvartalsvis i början af mars, juni, september,
december.
Uttages ej pension inom 3 år efter det pensionsrätten inträdt
eller pension senast blifvit lyftad, hemfaller densamma till kassan
såväl för de 3 sålunda förflutna åren som allt framgent, till dess
pensionstagaren anmäler sig för pensions utbekommande.
Den, som vid uppnådda 60 lefnadsår ej eger pensionsberättigade
anhöriga, upphör att vara delegare och är följaktligen ej
skyldig att vidare erlägga någon afgift till kassan.
Delegare, som afgår från sin befattning vid telegrafverket
derför att befattningen till följd af ändringar i förvaltningens
organisation eller tjensteförhållanden i öfrigt indrages, eger rätt
att vid afgåendet återfå sina till kassan erlagda afgifter jemte 5
procent ränta derå eller ock, om han sådant föredrager att mot
fortsatta afbetalningar tillförsäkra efterlefvande pension enligt särskilda
bestämmelser.
Telegrafverkets enke- och pupillkassa förvaltas af direktionen
för telegrafverkets pensionsinrättning och granskas af denna inrättnings
fullmäktige och revisorer.
Pensionskassans ekonomiska utveckling under tiden 1875—
1892 inhemtas af följande tablå:
År. | Delegares bidrag. | Understöds-fonden, för-såldt makula-turpapper. | Anslag af | Pensions utgifter |
| Pensions-inrättningens | ||||
1875 .................................... | 9,11234 | 11,916 | 53 |
| _ | 168 | 33 | 24,101 | 46 | |
1876 .................................... | 13,471 | 83 | 1,591 | 50 | 5,000 | — | 911 | 67 | 44,944 | — |
1877 .................................... | 13,978 | 73 | 1,326 | 75 | 5,000 | — | 1,320 | — | 66,945 | 25 |
1878 .................................... | 13,850 | 56 | 1,644 | 65 | 5,000 | — | 2,561 | 66 | 89,149 | 86 |
1879 .................................... | 14,219 | 84 | 680 | - | 5,000 | — | 3,750 | — | 139,090 | 67 |
1880 .................................... | 14,149 | 50 | 713 | 50 | 5,000 | — | 4,176 | 67 | 138,568 | 27 |
1881.................................... | 14,047 | 39 | — | — | 5,000 | — | 5,707 | 50 | 174,300 | 67 |
1882 .................................... | 13,946 | 30 | 1,420 | — | 5,000 | — | 6,806 | 66 | 177,349 | 50 |
1883 .................................... | 15,759 | Öl | 3 | — | 5,000 | ~ | 7,144 | 17 | 205,710 | 15 |
1884.................................... | 16,340 94 | 2,009 | — | 5,000 | — | 7,133 | 33 | 243,487 | 64 | |
1885................................... | 15,939*86 | 570 | 50 | 5,000 | — | 8,986 | 33 | 261,195 | — |
167
År. | Delegares bidrag. | UndorstÖds-fonden, för-såldt makula-turpapper. | Anslag af | Pensions utgifter. |
| Ponsions-inrättningens | ||||
1886................................ | 15,723 | 33 | 25 |
| 5,000 |
| 11,272 | 33 | 280,266 | 18 |
1887 .................................... | 16,169 | 15 | 902 | 70 | 5,000 | — | 11,749 | — | 305,906 | 66 |
1888 ...............k.......:........... | 16,865 | 66 | 925 | — | 5,000 | — | 12,492 | 33 | 335,882 | 35 |
1889 ................................... | 17,064 | 58 | — | — | 5,000 | — | 12,554 | — | 368,641 | 91 |
1890 .................................... | 16,800 | 48 | — | — | 5,000 | — | 14,965 | 67 | 391,635 | 35 |
1891.................................... | 17,758 | 28 | 1,018 | 40 | 5,000 | — | 17,112 | 33 | 418,817 | 63 |
1892 .................................... | 17,141 | 76 | 722 | — | 5,000 | — | 19,254 | 83 | 445,442 | 35 |
Delegarnes antal, som år 1875 utgjorde 204, var vid 1892
års slut 226; vid samma tidpunkt var antalet pensionärer 40.
Lärarnes vid elementarläroverken enke- och pupillkassa.
Sedan flere försök förut gjorts att bereda elementarlärarnes
efterlefvande anhöriga bättre ekonomiska vilkor än dem, som
kunde vinnas genom dem tillkommande nådår, uppdrog Kongl.
Maj:t år 1872 åt en komité att uppgöra förslag angående pensionering
af enkor och barn efter prestmän och elementarlärare.
Efter det betänkande i ämnet af komitén afgifvits, aflät Kongl.
Maj:t till 1874 års Riksdag proposition angående bildande af en
pensionsanstalt för elementarlärarnes enkor och barn i förbindelse
med presterskapets enke- och pupillkassa.
Riksdagen, som ansåg denna fråga vara af den vigt för det
allmänna, att staten icke borde undandraga sig att lemna det direkta
bidrag, som för en sådan inrättning vore oundgängligen
behöfligt, fann lämpligare, att sådant utginge i form af bestämdt
anslag än i form af nådår, hvilket jemväl vållade olägenhet för
undervisningen. Rätten till delaktighet i den blifvande kassan
borde icke heller vara beroende af nådårsrätt utan jemväl tillförsäkras
s. k. öfningslärarne. Med afslag å Kongl. Maj:ts framställning
förklarade derför Riksdagen, att för den händelse olementarlärarne
frånträdde den genom presterskapets privilegier
deras enkor och barn tillförsäkrade nådårsrätt, Riksdagen vore
>
168
benägen att till civilstatens pensionsinrättning lemna af statsmedel
det bidrag, som utöfver V* af emeritikassorna (återstoden
anslogs till presterskapets enke- och pupillkassa) kunde vara för
elementarlärarnes äfvensom de s. k. öfningslärarnes inträde i nämnda
pensionsanstalt erforderligt.
Vid verkstäld uträkning befanns, att för elementarlärarnes inköpande
i civilstatens enskilda enke- och pupillfond skulle utöfver
delegarebidrag och den påräknade delen af emeritikassorna
erfordras ett årligt statsbidrag af 165,000 kronor. Då detta sätt
att lösa frågan syntes väl dyrbart, uppdrog Kongl. Maj:t åt en
ny komité att utreda densamma. Sedan direktionen öfver folk•
skolelärarnes pensionsinrättning förklarat sig villig att öfvertaga
förvaltningen af den nya kassan, så framt nödiga medel derför
stäldes till dess förfogande, föreslog Kongl. Maj:t, i enlighet med
komiténs förslag, 1876 års Riksdag att — under förutsättning
att den rätt till nådår, som enligt presterskapets privilegier tillkomme
enkor och barn efter lärare vid elementarläroverk och
pedagogier blefve i vederbörlig ordning upphäfd — dels såsom bidrag
till pensionering af lärares vid nämnda läroverk och vid
seminarierna enkor och barn i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med det af komiterade uppgjorda förslaget bevilja ett årligt anslag
af 60,000 kronor äfvensom 5,000 kronor till förvaltningskostnadernas
bestridande dels medgifva, att för samma ändamål
måtte användas den del af stiftens emeritikassor, som icke redan
tagits i anspråk för bildande af presterskapets enke- och pupillkassa
dock med skyldighet för elementarlärarnes enke- och pupillkassa,
att ansvara för de förbindelser, hvari nämnda andel af
emeritikassorna kunde häfta. Propositionen bifölls af Riksdagen.
Sedan derefter 1878 års kyrkomöte lemna! sitt samtycke till upphäfvande
af den genom presterskapets privilegier elementarlärares
enkor och barn tillförsäkrade nådårsrätt, dock att sådant icke
skulle leda till rubbning i den rätt, som tillkomme enkor och
barn efter de då varande lärare, hvilka icke funnes villiga att
ingå på den föreslagna anordningen, utfärdade Kongl. Maj:t den
11 oktober 1878 reglemente för lärarnes vid elementarläroverken
enke- och pupillkassa.
År 1880 beviljade Riksdagen förhöjning af 3,471 kronor i
statsanslaget till kassan för beredande af delaktighet deri för
föreståndare och lektorer vid de tekniska elementarskolorna i •
riket samt chalmerska slöjdskolan i Göteborg; år 1888 beviljades
1G9
af Riksdagen en ytterligare förhöjning med högst 345 kronor i
anslaget för beredande af delaktighet i kassan för tjensteman och
betjente vid denna och de två andra af samma direktion förvaltade
kassor. Statsanslaget ntgick i enlighet med detta beslut
åren 1889—1891 med 68,751 kronor, deraf 5,000 kronor såsom
förvaltningsbidrag. Vid 1891 års riksdag höjdes, för beredande
åt öfverlärare och lärare vid gymnastiska centralinstitutet af delaktighet
i kassan, anslaget med 1,100 kronor till 69,851 kronor,
hvarmed detsamma nu utgår.
Den andel af stiftens emeritikassor, som tillföll enke- och
pupillkassan såsom dess grundfond, utgjorde 288,097 kronor
18 öre.
Grunddragen af kassans reglemente äro följande.
Delegare. Skyldighet att vara delegare i kassan åligger en
hvar, som'' efter den 11 oktober 1878 blifvit rektor eller ordinarie
ämneslärare eller öfningslärare vid allmänt elementarläroverk,
folkskolelärare- eller folkskolelärarinneseminarium, högre
lärarinneseminariet i Stockholm eller pedagogi, eller som efter
den 29 oktober 1880 blifvit ordinarie föreståndare eller ordinarie
lektor vid någon af de tekniska elementarskolorna i Norrköping,
Malmö, Örebro och Borås eller chalmerska slöjdskolan i Göteborg,
eller som efter den 6 november 1891 blifvit öfverlärare eller
lärare vid gymnastiska centralinstitutet, äfvensom tjenstemän och
betjente vid folkskolelärarnes pensionsinrättning. Delegare, som
tagit afsked med pension, är skyldig qvarstå såsom delegare.
Rättighet att vara delegare i kassan tillkomme dem, som respektive
den 11 oktober 1878, den 29 oktober 1880 och den 6
november 1891 voro rektorer, föreståndare, lektorer, öfverlärare
eller ordinarie lärare vid ofvannämnda läroanstalter eller pensionerats
i sådana befattningar, derest de före årets slut derom
gjorde anmälan. Sådan rättighet tillkommer äfven hvarje lärarinna
med ordinarie tjenst vid någon af dessa läroanstalter, derest hon
inom 1 år efter utnämningen derom gör anmälan.
Delegare i kassan ega icke rätt till nådår för enka och barn.
Frånträder delegare sin befattning genom befordran till någon
statens eller kyrkans tjenst, hvarmed delaktighet i annan enke- och
pupillkassa är förenad, upphör hans delaktighet i elementarlärarnes
enke- och pupillkassa. Denna är likväl skyldig att betala erforderlig
retroaktivafgift i den nya kassan, dock ej till högre belopp
än det matematiska värdet af delegarens gjorda insatser. Be
Vemionnkomitén,
22
170
fordras delegare till tjenst, hvarmed delaktighet i annan enke- och
pupillkassa icke är förenad, eger han rätt qvarstå i kassan såsom
delegare.
Antalet delegare utgjorde 1892 1,047, dervid de delegare,
som voro delaktiga i kassan för två eller flere läraretjenster,
räknats en gång för hvarje tjenst.
Beträffande kassans tillgångar och inkomster har förut redogjorts
för kassans andel af stiftens emeritikassor och statsbidraget.
Dessutom erhåller kassan inkomster genom delegareafgifter.
Dessa afgifter utgå
a) för i tjenst varande lärare med 2 procent af lönen i högsta
lönegraden, hvilken han enligt gällande lönebestämmelser är berättigad
uppnå;
b) för pensionerad lärare med 2 procent af den pension, som
han, i fall han innehaft lön i högsta lönegraden, varit berättigad
att å indragningsstat erhålla;
c) för lärarinna med 1 procent af lönen i högsta lönegraden
eller å pensionen, beräknad efter samma grund som för pensionerad
lärare;
d) för delegare, som qvarstår i kassan, fastän han lemnat sin
lärarefjenst, 2 procent å högsta lönegraden för denna tjenst.
Rätt till pension från kassan eger afliden delegares enka, så
länge hon lefver ogift, samt barn intill 21 års ålder, dotter dock
ej om hon derförinnan trädt i gifte. Son eller ogift dotter, som
af sinnes- eller kroppssjukdom eller ock af särskildt lyte är oförmögen
till arbete, kan efter direktionens ompröfning äfven efter
21 år tilldelas ett understöd till högst halfva beloppet af moderns
pension, så framt understödstagarens oförmögenhet till arbete och
utblottade tillstånd fortfara.
Pensionens belopp för enka utan barn utgör:
a) för enka efter i tjenst varande eller pensionerad lektor
eller öfverlärare 15 procent af lönen i högsta lönegraden;
b) för enka efter annan i tjenst varande eller pensionerad
ämneslärare 16 Va procent af lönen i högsta lönegraden;
c) för enka efter i tjenst varande eller pensionerad öfningslärare
20 procent af lönen i högsta lönegraden.
Har delegare efterlemnat, förutom enka, ett eller flere pensionsberättigade
barn, förhöjes enkans pension för ett pensions
-
171
berättigad! barn med 30 procent och för två eller flere pensionsberättigade
barn med 50 procent.
Har delegare icke efterlemnat enka utan endast barn, åtnjuter
ett pensionsberättigadt barn 50 procent af ensam enkepension
samt två eller flere pensionsberättigade barn hel sådan pension
till lika fördelning sins emellan.
Samma grunder gälla, då enkas pensionsrätt upphör och då
lärarinna efterlemnat pensionsberättigade barn, äfven om fadern
lefver.
Kassan förvaltas af samma direktion som den, hvilken är
förordnad för folkskolelärarnes pensionsinrättning.
Granskning af förvaltningen verkställes dels hvart tredje år
af 5 revisorer, af hvilka Kongl. Maj:t utser 3, deraf minst 1 delegare,
samt hvilka jemväl ega att hos Kongl. Maj:t föreslå af
behofvet påkallade förändringar i reglementet, dels ock de öfriga
åren af 2 utaf delegarne utsedde revisorer.
Öfver kassans ekonomiska utveckling under åren 1878—1892
meddelas följande tablå:
År. | Statsbidrag, inbcräknadt förvaltnings- bidrag. | Dolegames afgifter. | Ponsions- utgifter. | Behållning | ||||
1878 .................................................. | 61,250 | __ | 6,872 | _ | __ | _ |
| _ |
1879 ................................................... | 65,000 | — | 61,505 50 | 8,611 | 65 | 401,011 | 41 | |
1880.................................................... | 65,000 | — | 55,406 50 | 15,860 | 49 | 580,407 | 95 | |
1881.................................................... | 68,471 | — | 59,036 | — | 18,856 | 16 | 751,821 | 96 |
1882 .................................................. | 68,471 | — | 59,681 | — | 23,645 | 99 | 890,542 | 43 |
1883 ................................................... | 68,471 | — | 61,354 | — | 29,756 | 57 | 1,031,607 | - |
1884................................................ | 68,471 | — | 61,1)21 | 50 | 34,326 | 83 | 1,175,640 | 18 |
1885.................................................... | 68,471 | — | 62,399 | 50 | 38,967 | 98 | 1,320,921 | 97 |
1886 ................................................... | 68,471 | — | 62,971 | 50 | 45,828 | 90 | 1,467,979 | 26 |
1887 ................................................... | 68,471 | — | 63,259 | — | 50,170 | 40 | 1,614,096 | 32 |
1888 ................................................. | 68,471 | — | 64,317 | — | 57,547 | 24 | 1,767,675 | 81 |
1889............................................. | 68,751 | — | 65,122 | — | 67,149 | 95 | 1,911,338 | 16 |
1890 ................................................... | 68,751 | — | 65,484 | — | 72,848 98 | 2,055,324 | 28 | |
1891.................................................. | 68,751 | — | 66,558 | 29 | 77,372 20 | 2,202,785 | 88 | |
1892................................................ | 69,851 | — | 68,633 | — | 89,296|06 | 2,347,231 | 83 |
172
Föreningen till understöd för enkor och oförsörjda
barn efter häradshöfdingar, landssekreterare och
landskamrerare.
Reglemente för denna förening är af Kong]. Maj:t faststäldt
den 12 november 1844, hvarefter förändringar tid efter annan
deri vidtagits.
Hufvudgrunderna i reglementet äro följande.
Häradshöfding, landssekreterare eller landskamrerare är, då
han till embetet befordras, skyldig deltaga i föreningen. Tager
delegare afsked eller befordras till annan tjenst, fortfar delaktigheten,
om han ej afsäger sig densamma.
Hvarje delegare är skyldig årligen till föreningen inbetala
150 kronor, hvarå dock den, som tillika är delegare i civilstatens
enke- och pupillkassa, får afdraga 15 procent mot det att den
blifvande pensionen minskas med motsvarande belopp. 15 års afgifter
erfordras; bristande årsafgifter afdragas å pensionen.
Pensionsberättigade äro delegares enka, så länge hon lefver
ogift, dotter, till dess hon träder i gifte, samt son till dess han fyllt
21 år, eller, derest han af kropps- eller sinnessjukdom är oförmögen
att försörja sig, så länge denna oförmåga varar.
Högsta årliga understödsbeloppet utgör:
för enka med 2 eller flere oförsörjda barn................. 675 kronor
y> » »1 oförsörj dt barn.......................................... 525 »
» » utan oförsörjdt barn ........................................ 375 »
)) oförsörjdt barn ................................................................. 225 »
Njuter ej enka understöd, får sammanlagda beloppet af det,
som tillkommer oförsörjda barn, icke öfverstiga hvad som skulle
tillfalla enka med 2 eller flere barn.
Finnes ej tillgång till utdelande af fullt understöd åt alla dertill
berättigade, fördelas det för året tillgängliga beloppet mellan
de pensionsberättigade efter samma proportion, som i fall de åtnjöte
fullt understöd.
Föreningens angelägenheter handhafvas af en syssloman, som
väljes af medlemmarne å årsmöte.
Snart visade sig, att de i reglementet bestämda pensionsbeloppen
voro större än som årsafgifterna kunde betäcka. Utgående
pensioner nedsattes derför till 667a procent af de ursprungliga
beloppen, hvarmed fortfor till år 1888, då de ytterligare måste
nedsättas till 60 procent.
173
v
Med anledning af dessa missförhållanden hafva flere förslag
framkommit i syfte att upphjelpa föreningens ekonomiska ställning.
Dessa förslag hafva afsett dels höjning af årsafgifterna,
dels minskning af de i reglementet stadgade pensionsbeloppen,
dels ock upphäfvande af stadgandet att ogift dotter efter delegare
får behålla sin pension under hela sin lifstid. Slutligen tillsattes
år 1888 en komité för utredning af föreningens förmåga att fullgöra
sin pensionering och uppgörande af förslag till nytt reglemente;
och antogo delegarne vid 1891 års möte nytt reglemente för
föreningen. Enligt detta bibehöllos årsafgifterna vid 150 kronor,
utan rättighet till något afdrag för blifvande delegare, pensionerna
deremot nedsattes till respektive 450 kronor, 350 kronor, 250
kronor och 150 kronor; försloge ej kassans inkomster till sådana
pensioner, skulle delegarne vid årsmöte bestämma de belopp,
hvarmed understöden måtte utgå, under iakttagande att en hvar
njöte lott i förhållande till hvad som vid full tillgång skulle tillfalla
understödstagare; rätt till understöd skulle fortfara för enka,
så länge hon lefde ogift, samt för son och ogift dotter, till dess de
uppnått 21 års ålder; men om son eller ogift dotter vore i fattiga omständigheter
och behäftad med sådant lyte, som gjorde honom eller
henne för framtiden urståndsatt att genom arbete försörja sig, vore
han eller hon berättigad till understöd jemväl efter 21 år. Kongl.
Maj:t har emellertid ej funnit skäl fastställa det nya reglementet.
Under åren 1886—1892 hafva årsafgifterna och pensionerna
uppgått till följande belopp:
År. | Arsafgiftor. | Utgående ponsionor. | ||
1886........................................ | 26,827 | 50 | 32,945 | _ |
1887....................................... | 26,978 | 50 | 36,376 | 35 |
1888......................................... | 27,153 | 12 | 33,746 | — |
1889...................................... | 27,408 | 13 | 31,500 | 05 |
1890...................................... | 26,575 | — | 29,057 | 97 |
1891........................................ | 27,090 | 63 | 29,880 | 47 |
1892....................................... | 26,855 | - | 29,459 | 22 |
Den 31 juni 1892 utgjorde antalet delegare 177 samt föreningens
behållning 199,648 kronor 69 öre.
174
v
Länsmännens i Kopparbergs län enskilda enke- och
pupillkassa.
Delegare i denna kassa, för hvilken reglemente blifvit den 12
september 1884 af Kongl. Maj:t faststäldt, äro'' alla till Kopparbergs
läns landsstat hörande ordinarie länsmän äfvensom sådana
ur tjensten afgångne länsmän, hvilka inom ett år efter derom af
styrelsen gjord framställning anmäla sig att fortfarande erlägga
årsafgifter till kassan.
Arsafgifterna till kassan utgå för länsman utan ålderstillägg
med 10 kronor och för länsman med ålderstillägg med 15 kronor.
Afgifterna innehållas af landträntmästaren å aflöningen för årets
första månad. Ur tjensten afgången delegare skall frivilligt inbetala
afgifterna inom året vid äfventyr af förlust af delaktighet och
redan inbetalda afgifter. Delegare, som i 30 år erlagt afgifter till
kassan, befrias från erläggande af vidare afgifter.
Pensionsberättigade äro delegares enkor, så länge de lefva
ogifta, samt aflidna delegares barn, då enka ej efterlefver eller då
enka aflidit eller trädt i nytt gifte. För son upphör rättigheten
till pension, då han fyllt 18 år. År han i följd af sjukdom eller
lyte oförmögen att försörja sig, kan pensionen, efter styrelsens
bepröfvande, till honom utgå. För dotter fortfar pensionsrätteu,
så länge hon lefver ogift och sig ärbart förhåller.
Pensionsbeloppet utgör 72 kronor årligen. Pensionen delas lika
emellan pensionsberättigade barn. Upphör pensionsrätten för något
barn öfverflyttas dess andel på de öfriga.
Styrelsen består af 3 ledamöter, valda för fem år.
Kassans ekonomiska utveckling under åren 1887—1892 inhemtas
af följande tablå:
År. | Pensions- afgiftcr. | Ponsionor. | Kassabehåll-ning den sista | |||
1887.............................. | 468 | — | 498 | — | 17,469 | 41 |
1888............................. | 418 | — | 422 | — | 18,222 | 64 |
1889........................... | 393 | — | 748 | — | 18,373 | 98 |
1890............................. | 420 | — | 934 | — | 18,420 | 10 |
1891........................... | 390 | — | 782 | — | 18,647 | 90 |
1892.............................. | 420 | — | 772 | — | 18,992 | 95 |
175
Vesternorrlands läns landsstats pensionskassa.
Denna kassa bildades år 1873. Gällande reglemente är af
den 26 september 1873, hvari dock sedermera vissa förändringar
vidtagits. Delegare i kassan äro till länets landsstat hörande embete-
pch tjensteman samt betjente, äfvensom de vid hospitalet
och lasarettet i Hernösand anstälde Öfverläkare och syssloman.
Delegare, som afgår ur tjenst, eger rätt qvarstå i kassan mot erläggande
af stadgade årsafgifter. Dessa afgifter utgå med värdet
af visst mått korn, beroende på tjenstegraden, så att t. ex. landssekreteraren
och landskamreraren erlägga värdet af 4 tunnor och
vaktbetjente värdet af 1 tunna korn i årsafgift. Efter erläggande
af 30 årsafgifter är delegare befriad från vidare utgörande af sådana.
Pensionsberättigade äro delegarnes enkor samt, då dessa
dött eller ingått nytt gifte, delegarnes barn intill 18 år eller, derest
de då icke kunna sig sjelfva försörja, intill 21 år. Äfven efter
denna tid kan till barn, som är sjukligt eller krympling, pensionen
utgå, så länge det är i behof deraf. Pensionsbeloppet utgör
2V2 gånger årsafgiften.
Under åren 1882—1892 hafva årsafgifterna och pension sutgifterna
äfvensom kassans behållning uppgått till följande belopp:
År. | Pcnsions-afgiftcr för | Pensions-utgifter för | Kassans behållning. | |||
1882........................ | 1,613 | 55 | 1,733 | 37 | 63,894 | 67 |
1883......................., | 1,556 | 73 | 1,468 | 10 | 67,707 | 81 |
1884....................... | 1,587 | 60 | 1,517 | 60 | 70,796 | 86 |
1885....................... | 1,536 | 70 | 1,750 | 13 | 73,907 | 65 |
1886....................... | 1,466 | 31 | 1,702 | 54 | 76,880 | 96 |
1887........................ | 1,341 | 27 | 1,735 | 05 | 80,011 | 96 |
1888....................... | 1,501 | 50 | 1,797 | 29 | 83,201 | 39 |
1889........................ | 1,463 | 27 | 2,054 | 75 | 85,574 | 38 |
1890..................... | 1,555 | 21 | 1,931 | 67 | 88,416 | 52 |
1891........................ | 1,668 | 55 | 1,961 | 05 | 91,729 | 02 |
1892...................... | 1,375 | 72 | 2,012 | 40 | 94,759 | 79 |
År 1892 utgjorde delegarnes antal 53.
176
Landtmätarnes i Vesterbottens län understödsförening.
Denna bildades år 1878. Gällande reglemente är af Kongl.
Maj:ts befallningshafvande i Vesterbottens län faststäldt den 25
maj 1888. Enligt detta äro vid länets allmänna skiftes verk och *
afvittringsverk anstälde landtmätare och deras medhjelpare berättigade
att deltaga i föreningen. Delegarne erlägga i inträdesafgift
30 kronor, i årsafgift 30 kronor samt i befordringsafgift 20 kronor.
Pensionsberättigade äro delegares enka, så länge hon lefver
ogift, samt son och ogift dotter intill- 18 års ålder, hvarjemte son
eller dotter, som af kroppssvaghet eller sinnessjukdom är ur stånd
att försörja sig, öfver 18 års ålder kan erhålla understöd. Understödet
utgår med högst 300 kronor årligen och med samma belopp
till vare sig enka utan eller med barn eller till ett eller flere
föräldralösa barn. Föreningens angelägenheter handhafvas af en
för år vid årsmöte med delegarne utsedd styrelse.
Under åren 1883—1892 hafva pensionsafgifterna och understöden
utgjort:
Pensionsafgifter Understöd
1883 ................... 1,000: — ..................... — —
1884 ..................... 1,100: — ..................... — —
1885 .................... 1,040: — ..................... — —
1886 .................... 1,050: — 112: 50
1887 ..................... 1,030: — 337: 50
1888 ..................... 1,420: — 469: 92
1889 ................... 1,260: — 412: 50
1890 .................... 970: — 575: —
1891 ..................... 1,550: — 670: —
1892 ..................... 1,270: — ..................... 700: —
Delegarnes antal utgjorde år 1892 35 och föreningens behållning
vid samma års slut 22,238 kronor 73 öre, hvarjemte föreningen
eger en särskild donationsfond å 36,000 kronor, hvars
ränteafkastning årligen fördelas.
177
Pensionsanstalter vid Strömsholms hingstdepöt.
Nu gällande reglemente för den för tjenstemännen vid Strömsholms
stuteri samt deras enkor och barn bildade pensionsfond är af
Kongl. Maj:t stadsfästadt den 28 mars 1851, med ändring af den
16 oktober 1874. Pensionsfondens inkomster utgöras af 112 kronor
50 öre af det årliga anslag å 450 kronor, som utgår af liingstdepötens
medel till tjenstepersonalens pensionerande, räntan af
inrättningens kapital, h vilket vid 1892 års slut uppgick till 110,590
kronor 67 öre, samt de årsafgifter, hvilka delegarne sjelfva erlägga.
Dessa årsafgifter utgöras af 1 procent af innehafvande
kontant lön på stat.
För att af pensionsinrättningen erhålla underhåll fordras i
allmänhet: att hafva uppnått 55 års ålder, att hafva vid stuteriet
med ordinarie lön tjenstgjort i 25 år samt att under nämnda tid
hafva till inrättningens fond erlagt de årliga afgiftema. Vill delegare,
som efter ofvannämnda antal tjenstår uppnått endast 50
lefnadsår samt under tiden betalt de stadgade årsafgifterna, afgå
från sin syssla, är han dock berättigad att efter fylda 55 år söka
pension, så framt han fortfar med afgifternas erläggande under
de år, som brista i sistnämnda ålder. Blifver delegare, innan han
uppnått den stadgade åldern och tjenstetiden för pensions erhållande,
genom iråkad obotlig sjukdom alldeles oförmögen att fortfarande
bestrida sin tjenst, och saknar han annat tillfälle till försörjning,
än det han i tjensten innehaft, beror det på Kongl.
Maj:ts pröfning, huruvida sådan delegare må för sin öfriga lifstid
förses med ett efter hans ålder och tjenstetid lämpadt underhåll.
Skulle den, som sålunda, utan att hafva uppnått den för pensionering
föreskrifna åldern och tjenstetiden, endast i följd af en för
obotlig ansedd sjukdom erhållit understöd, sedermera genom arf
eller på annat sätt bekomma så stor förmögenhet, att han icke
vidare är i behof af biträde ur pensionsinrättningen till sin försörjning,
blir underhållet indraget. Dömes någon för begångna
förbrytelser sin syssla förlustig eller efter erhållet afsked genom
laga kraft vunnet beslut förklaras hafva gjort sig till sådan påföljd
förfallen, har han förlorat rättigheten att af pensionsinrättningon
undfå underhåll.
Vcmiovskomitén. 23
178
Pensionerna bestämmas för afskedade tjensteman till hälften
af deras på hingstdepötens stat innekafda kontanta lön samt för
enkor och barn till en fjerdedel af den så beskaffade lön, hvarefter
mannens eller fadrens pensionsrätt beräknas. Intill dess
pensionsfonden kommit i det skick, att dess tillgångar medgifva
oafkortad utbetalning af ifrågavarande pensioner, skall det ankomma
på stuteriöfverstyrelsen att i hvarje särskildt fall hos
Kongl. Maj:t göra framställning om pensionsbeloppens bestämmande.
Pensioneringen vidtager från och med början af den
månad, som följer näst efter den, hvari lönen frånträdes och upphör
med den månads slut, under hvilken pensionstagaren atlider.
Pensionsinrättningen förvaltas af en direktion, bestående af
1 ordförande (chefen för hingstdepoten), 1 räkenskaps- och protokollsförare
samt kassaförvaltare (intendenten vid hingstdepoten)
samt 2 delegare, hvilka utses för år. Direktionen sammanträder
till ordinarie sammankomst en gång om året, till hvilket sammanträde
samtlige pensionsinrättningens delegare kallas för att erhålla
kännedom om alla inrättningen tillhörande skuldebref, räkenskaper
och handlingar.
Betjente vid Strömsholms hingstdepot samt deras enkor och barn
skola enligt Kongl. brefvet den 22 maj 1812 och 26 april 1850
erhålla pensioner i mån af behof och tillgång på medel. För
ändamålet finnas att tillgå dels årligen 37 kronor 50 öre af
stuteriets medel och 300 kronor af inom stuteriet inflytande betäckningsmedel
samt dels 21 odlingsplatser.
Berättigad till pension är i allmänhet ingen, som ej i minst,
30 år troget och väl tjenat vid stuteriet och då finnes till vidare
tjenst oförmögen. Dock bör pension tilldelas den, som inom
denna tid antingen blifver skadad i tjensten eller befinnes så svag
och sjuklig, att han ej kan återställas till helsa eller förmåga att
vidare förrätta tjensten. Endast sådana enkor, som äro sjukliga
och ålderstigna eller hafva barn, böra erhålla pension. Efter
modrens död skola de oförsörjda barnen bibehållas vid hela
pensionen, om de äro 3 eller flere, vid 2/3 deraf, om de äro 2,
samt vid V3 deraf, om endast ett oförsörjdt barn finnes. Barnen
behålla den dem tilldelade pensionen, till dess de fyllt 18 år, men
om de vid den tiden äro vanföra och sjukliga, så att de icke
kunna antaga tjenst eller vinna sin bergning i något handtverk,
böra de förblifva i åtnjutande af pensionen.
De medelbelopp, med hvilka pensioner för närvarande utgå
179
till aflidne betjentes fattiga enkor och barn, äro: för enkor och
barn efter fodermarsk 60 kronor, efter hofsmed eller kusk 50
kronor, efter stalldräng, sadelmakare, verkmästare eller murare 40
kronor samt efter nattvakt 35 kronor.
Stuteribetjentes behöfvande enkor och barn kunna jemväl i
män af tillgång erhålla understöd ur en liten, af hofbetjenten
Halfgård Berg 1709 stiftad pensionsfond för fattiga enkor och
barn efter aflidne hofbetjente vid Strömsholm.
Enke- och pupillpensioneringen vid rikets universitet.
Upsala universitet.
Förutom den rätt till afkomsten af tjenste- och nådår, som,
enligt hvad förut omförmälts (sid. 128—131), tillkommer enkor och
barn efter tjensteinnehafvare vid Upsala universitet, äro hufvudsakligen
i enlighet med en af komitén från universitetet infordrad redogörelse
i ämnet, pensionsförmåner eller understöd åt dem beredda
från nedannämnda inrättningar och fonder m. in., nemligen:
1) universitetets i Upsala pensionsinrättning för tjenstemäns
enkor och barn;
2) vaktbetjeningens vid universitetet pensionsinrättning för
enkor och barn;
3) akademistatens fattigkassas allmänna fond;
4) i universitetets stat anslagna spanmålsgratial och åkerlotter;
5) von Schubert-Solanderska donationsinrättningen och Rabeniska
fonden.
Af dessa pensionsanstalter är akademiens fattigkassa den äldsta.
Den stiftades af det större akademiska konsistoriet den 28 november
1751, i det att konsistoriet då bestämde, att af den s. k. bonådningen,
hvilken i anseende till de mer och mer stegrade priserna
på lifsfömödenheter tillerkänts professorerna, bibliotekarien
och räntmästaren genom Kongl. brefven den 17 maj 1731 och
den 10 maj 1748 och utgjordes af hvad spaumålen på vissa dem
anslagna tunnor — som i 1731 års bref bestämdes till 50 och i
1748 års bref till 100 tunnor — öfversköt kronovärderingen, skulle
hvar och on af dessa ernbetsmän tillika med professor skytteanus
och innehafvare af andra professurer, som genom privata dona
-
180
tioner komrae att inrättas, årligen till fattigkassan betala 12 procent.
Vid samma tillfälle beslöto samtliga professorerna att såsom
en grundfond till kassan till en början göra ett extra sammanskott
af 300 daler kopparmynt. Professorerna och deras vederlikar
förbeliöllo sig jemväl sjelfva förvaltningen af kassans medel
och utöfvade densamma genom tre af dem utsedde föreståndare,
af hvilka årligen eu skulle ombytas, likasom stiftarena jemväl
förbeliöllo konsistorium rättighet att utse de personer, som af
understöd från kassan borde blifva delaktiga.
Under de närmast följande åren efter fattigkassans grundande
sökte consistoriales äfven med andra medel öka och stärka densamma.
Så bestämdes genom tvenne consistoriibeslut den 16 november
1752 och den 7 december 1759, att studenteden skulle tryckas och
att fattigkassan skulle åtnjuta inkomsten genom dess försäljning;
1753 den 12 december resolverade vidare consistorium, att de
penningar, som för auditoriernas beklädning af »privatis» vid disputationér
och högtidligheter derefter komme att betalas, skulle
likaledes tillfalla ifrågavarande kassa. Antagligen lillföllo dock
kassan genom dessa medgifvanden endast obetydliga bidrag. Sedan
vid större consistorii sammanträde den 1 april 1780 samtliga närvarande
professorer »afsagd sig allt vidare tillskott till fattigkassan»,
beslöt det större konsistoriet den 24 mars 1781 att afdela fattigkassans
penningestock i två pensionsfonder, af hvilka den ena
bibehöll namnet fattigkassa och fortfarande skulle tjena det ursprungliga
ändamålet samt den andra, afsedd för »the hederligare
till akademistaten hörande personers enkor och omyndiga barn»,
blef den sedermera s. k. akademistatens enskilda enke- och pupillkassa.
Denna nya kassa erhöll sålunda såsom grundfond 1,000
rdr specie (4,000 kronor), hvarjemte stadgades att de, som deltogo
i kassan, hvilket stod öppet för alla akademistatens embetsmän,
som hade Kongl. Maj:ts eller kanslerens fullmakt på sina fenster,
skulle i stället för den dittills erlagda afgiften af Kongl. benådningen
betala ett bestämdt årligt bidrag i penningar med 3 rdr
specie. Äfven å reglementet för denna pensionsinrättning söktes
Kongl. Maj:ts stadfästelse, men genom Kong!, brefvet den 31 maj
1782 resolverades på anförda skäl att någon sådan stadfästelse
derå ej behöfde meddelas. Af kassans medel, som genom förhöjda
afgifter rätt hastigt tillväxte, inköptes för 9,500 rdr banko
frälsehemmanet Kroklösa, ett mantal i Tillinge socken; hemmanet
tillträddes dock icke af pensionskassan, ty samma dag som köpe
-
181
kontraktet derom upprättats skattesålde pensionskassan egendomen
mot eu köpeskilling af 3,500 rdr banko samt eu årlig ränta
af 36 tunnor spannmål, hälften råg och hälften korn, att utgå efter
Vesterås läns årliga markegång med 12 sk. banko förhöjning på
tunnan såsom forlön; och denna ränta har inrättningen alltsedan
åtnjutit. Intresset för kassan synes emellertid så småningom hafva
minskats och delegarnes antal smälte ihop — ett förhållande, som
synes hafva berott på, att de årliga afgifterna förefallit allt för
höga i förhållande till de utdelade understöden — och så beslöto
år 1849 de då ende återstående delegarne i enke- och pupillkassan
att på vissa vilkor öfverlåta alla dess tillhörigheter såväl frälseräntan
af Kroklösa som ock kassans kontanta behållning och utestående
fordringar, hvilka vid slutlig utredning uppgingo till belopp
af 8,167 kronor 2 öre i nu gällande mynt, till den samma år bildade
här ofvan under 1) omförmälda pensionsinrättningen vid universitetet.
Dervid bestämdes bland annat att, då antalet pensionärer
i den enskilda enke- och pupillfonden så aftagit, att hvardera
af dem kunde erhålla 75 kronor i årlig pension, återstoden
af kassans räntemedel finge användas af berörda pensionsinrättning.
Ännu finnas 17 qvinliga pensionärer, som uppbära understöd
från denna enskilda enke- och pupillkassa; och hitintills har
icke något öfverskott uppstått och tillfallit pensionsinrättningen,
om det ock i anseende till den höga ålder, de flesta af dessa
delegare nu uppnått, är att förmoda, det inrättningen icke långt
härefter skall komma i åtnjutande af åtminstone större delen af
räntan å den enskilda fonden.
Hvad åter fattigkassans andra del, den allmänna, beträffar
vidtogs i afseende å dess förvaltning år 1858 den förändring att
det större konsistoriet då beslöt, att förvaltningen och redovisningen
skulle öfverlemnas åt räntekammaren och kontoret »under
samma vilkor som i de akademiska statuterna äro föreskrifna i
afseende på öfriga under akademiens förvaltning stälda model»;
och vid denna anordning har det sedermera förblifvit. Vid 1892
års slut hade fattigkassans allmänna fond en behållning af 11,288
kronor 58 öre.
På det att extra nådår för embets- och tjenstemäns vid universitetet
enkor och barn måtto kunna upphöra, anbefalde Kongl.
Maj:t den 11 februari 1847 kanslersombctet att infordra och till
Kongl. Maj:t öfverlemna förslag till reglemente för bildande af en
pensionsinrättning vid universitetet. Sedan sådant förslag utur
-
182
betats, faststäldes deri 21 februari 1849 af Kongl. Maj:t reglemente
för Upsala universitets pensionsinrättning för tjensteman enkor och
barn. I detta reglemente hafva sedermera den 28 december 1872,
den 12 april och 30 juni 1876 samt den 17 debember 1880 gjorts
förändringar och tillägg.
Såsom tillgångar anvisades till pensionsinrättningen enligt
reglementet:
a) Årliga besparingarna å det i akademiens stat till enkegratial
bestämda anslag;
b) Exercitiestatens pensionsfond dock med denna stats dåvarande
eller blifvande enkor förbehållen rättighet att derefter af
nyssnämnda enkegratial undfå sådan årlig pension, som vore för
dem högst bestämd;
c) Ledamöters af akademiestaten så kallade enskilda enkeoch
pupillkassa, med förbehåll likväl, att denna kassas dåvarande
och efter bemälde delegare uppkommande pensionärer finge deraf
i sin lifstid njuta afkomsten till ett visst maximum i pensioner
bestämd;
d) Ett års inkomst af hvarje akademisk tjenst, då innehafvaren
med döden afgått, utan att efterlemna enka och barn, som
voro berättigade till nådår, dock endast tills vidare och icke längre
än intilldess inrättningens fond ansåges hafva vunnit tillräcklig
styrka, hvarvid för öfrigt skulle iakttagas, att, som tjenståret, för
afliden akademisk tjenstemans sterbhus derefter alltid skulle beräknas
till ett hälft år från dödsdagen, privilegii nådåret följaktligen
komme att efter tjenstårets sålunda bestämda förlopp'' vidtaga;
och
e) Årsafgifter af delegarne.
Angående de under mom. a) angifna tillgångar lemnas här
nedan närmare redogörelse. I afseende å den under mom. b)
omförmälda exercitiestatens pensionsfond har vunnits upplysning
att genom ett Kongl. bref af den 21 januari 1685 donerades till
exercitiemästarnes vid Upsala universitet underhåll vissa hemman
och räntor. Dessa angåfvos närmare i ett den 27 samma månad
och år från kammarkollegium till landshöfdingen i Upsala län
Fabian Wrede aflåtet bref. Af de räntor, som sålunda tillföllo
exercitiemästarne, hafva, enligt hvad universitetets räkenskaper
lära utvisa, såväl nämnde tjenstemän aflönats som ock deras enkor
uppburit understöd, men då hela inkomsten icke åtgick härtill,
besparades så småningom ett kontant kapital, och detta kapital
183
ingick sedermera år 1849 i pensionsinrättningens tillgångar, med
exercitiestatens dåvarande och blifvande enkor förbehållen rättighet
att derefter af dess fond undfå sådan årlig pension, som för
dem var högst bestämd. Härvid blef emellertid icke, såsom vid
öfverlemnandet. af enskilda enke- och pupillkassa^ medel, något
särskildt gåfvobref upprättadt. I motiverna till det förslag till reglemente
för pensionsinrättningen, hvilket af utsedde komiterade
utarbetades och till det större konsistoriet ingafs, synas komiterade
hafva tagit för gifvet, att exercitiestatens besparingar utan vidare
skulle tillfalla den nya pensionsinrättningen; det heter nemligen i
dessa motiver på tal om ifrågavarande sak: »då exercitiestatens
tjenstemän tillika komma att ingå i akademiens allmänna pensionsinrättning,
böra likaledes deras redan från akademiens skiljde besparingar
tillfalla den nya pensionsinrättningen»; och sådant blef
ock stadgadt i det sedermera faststälda reglementet. Dessa besparingar
giugo vid deras öfverförande till pensionsinrättningen
till 11,397 kronor 62 öre i nu gällande mynt. Och hade, då år
1866 vidare delegare i exercitiestatens fond icke funnos och denna
helt och hållet sammansmälte med pensionsinrättningen, fonden
vuxit till 15,034 kronor 84 öre.
Vidkommande de under mom. c) angifna tillgångar har komitén
redan här ofvan deröfver lemnat redogörelse. Rättigheten att
uppbära den under mom. d) omförmälda inkomst (det s. k. kadukåret)
har sedan år 1872 upphört.
Årsafgifterna (mom. e) utgå för närvarande med 25 kronor
i första klassen, 15 kronor i den andra klassen, 10 kronor i den
tredje klassen och 3 kronor i den fjerde klassen.
En hvar, som befordras till ordinarie tjenst vid universitetet
är skyldig och extra ordinarie berättigad att ingå som delegare i
inrättningen. Delegarne fördelas på fyra klasser. Till första klassen
höra ordinarie professorer, bibliotekarien och räntmästaren; till andra
akademisekreteraren, akademi kamreraren, extra ordinarie professorer,
ordinarie adjunkter, vice bibliotekarien, musikläraren och gymnastikläraren;
till tredje klassen kanslerssekreteraren, då han icke
innehar annan tjenst, förste biblioteksamanuenson, assistenten i
. teologiska fakulteten, laboratorer, observatorn och prosektorn, akademinotarien,
stallmästaren, örtagårdsmästaren, zoologiekonservatorn,
akademiefogdarne och skogsförvaltaren; samt till fjerde klassen
kanslisten, kontorsarhanucnsen, docenter, andre och tredje biblioteksamanuenserna,
extra ordinarie biblioteksamanuenser, underläkare vid
184
akademiska sjukhuset samt botaniska konservatorn. Delegare, som
uppbär pension antingen å akademiens stat eller å allmänna indragningsstaten,
bibehålies vid samma rättigheter och skyldigheter
i afseende på pensionsinrättningen som före sitt afskedstagande.
Såväl extra ordinarie tjensteman, hvilken vill vinna inträde i pensionsinrättningen
senare än han dertill varit berättigad, som extra
ordinarie tjensteman, hvilken befordras till ordinarie tjenst, äfvensom
den, som från tjenstebefattning utom universitetet derstädes
vinner ordinarie anställning, äro skyldige att aflägga årsafgifter
med derå fallande ränta för den förgångna tiden ifrån och med
det år, då de blifvit såsom extra ordinarie eller ordinarie tjenstemän
anstälde; i det sista af de uppräknade fallen erläggas dock afgifterna
efter hvad stadgadt är för klassen näst under den, personen ifråga
kommer att tillhöra. Pensionsbeloppen i de olika klasserna utgöra:
i första klassen 700, i andra 500, i tredje 400 och i fjerde 200 kronor.
Rätt till pension ega, efter privilegiinådårets utgång och sedan
stadgade afgifter blifvit erlagda, delegares efterlcmnade enka samt
söner och oförsörjda döttrar till fylda tjuguett år äfvensom oförsörjda
döttrar efter denna ålder, då särdeles ömmande omständigheter
förefinnas, ifråga om åldern 21—50 år dock under vilkor
att universitetets kansler gifvit sitt bifall till pensionens utdelande;
vanföra och tillika fattiga barn bibehålla oafbrutet pensionsrätt, så
länge de bevisligen deraf äro i behof. Till enka med eller utan
barn utgår hela pensionsbeloppet. Har delegare icke efterlemnat
enka, men barn, njuter ett barn en tredjedels pension, två barn
två tredjedels och tre eller flere barn hel pension. Delegares
oförsörjda döttrar i åldern 21—50 år erhålla, då de äro tre eller
flere, half pension; två erhålla en tredjedels och eu en fjerdedels;
för döttrar i ålder öfver 50 år blir pensionen lika med barns.
Nu omförmälda pensioner förloras, då pensionären träder i
äktenskap.
Pensionsinrättningens styrelse utöfvas af en direktion, bestående
af trenne ledamöter, två af professorsklassen och en af
de öfrige till inträde ovilkorligen förbundne delegare. Inrättningens
medel stå under akademiens allmänna förvaltning.
Under åren 1883—1892 hafva från inrättningen utgått, pen- •
sioner till följande belopp:
185
Å r. | Antal pensionärer. | Utbetalda pensioner. | |
1883 ........................... | 20 | 10,566 | 64 |
1884 .......................... | 20 | 10,566 | 64 |
1885 ......................... | 20 | 9,766 | 66 |
188G .......................... | 19 | 8,703 | 04'' |
1887 ........................... | 20 | 9,499 | 99 |
1888 ........................ | 19 | 9,323 | 59 |
1889 .......................... | 20 | 9,355 | 22 |
1890 ...................... | 25 | 10,326 | 92 |
1891......................... | 24 | 12,041 | 94 |
1892 .......................... | 25 | 13,666 | 62 |
Summan af delegarnes årsafgifter utgjorde år 1892 endast
1,811 kronor 80 öre. Inrättningens behållning vid samma års
slut uppgick till 235,050 kronor 13 öre.
För vaktbetjeningens vid Upsala universitet pensionsinrättning för
enkor och barn stadsfästes stadgar af universitetets kansler den
20 mars 1873. Till pensionsinrättningen anslog akademien såsom
grundfond ett belopp af 9,588 kronor 07 öre af den s. k. lötkassan,
om hvars tillkomst meddelats, att enligt akademiska konsistoriets
protokoll för den 20 juni år 1777, »denna Löt blifvit,
enligt handlingarne, till mulbete donerad Upsala Stads innevånare,
hvaribland de till akademistaten hörande personer äfven böra räknas,
af hvilken grund de allt liittils med Stadens innevånare för
sina kreatur njutit gemensamt bete å denna Löt». Deri egde dessutom
flere kringliggande byar del. År 1795 delades densamma
mellan samtliga delegare, då Upsala stad erhöll på sin lott 131
tunnland 8 kappland, deraf akademiens andel utgjorde 31 tunnland
8 kappland, som särskild! instängdes år 179G pell sedermera
efter band blifvit upparbetade och bebygda till en för akademistatens
gemensamma räkning utarrenderad landtgård, af hvars influtna
arrendemedel »lötkassan» bildats. Öfver denna kassa anses
akademistaten ega eu fullkomligt fri dispositionsrätt.
Alla till vaktbetjeningen vid universitetet hörande personer
äro berättigade att/ efter erhållen anställning ingå som delegare i
inrättningen. Oberäknad! räntan å nämnda grundfond, utgöras
inrättningens inkomster af medlemmarnes afgifter samt af ett år
Pa
n stolt sk o in it an. 24
186
ligt anslag från akademiens fattigkassa, hvilket anslag är bestämdt
att utgå med 415 kronor 50 öre, då fattigkassans ställning
genom dödsfall af sådana, som derifrån åtnjuta pension, så
medgifver.
Medlemmames afgifter utgöras dels af årsafgifter, dels af
tilläggsafgifter. De förra utgå med 3 kronor årligen. Tilläggsafgifter
erläggas af de betjente, hvilka ingå i inrättningen senare,
än de blifvit vid universitetet anstälde. En hvar sådan är skyldig
erlägga alla de afgifter, som ålegat honom om han inträdt
redan från början af sin anställning, samt dessutom en tilläggsafgift
af tjugu procent å nämnda afgifters sammanlagda belopp,
dock minst 6 kronor. Af inrättningens behållna inkomster skola,
enligt dess stadgar, endast två tredjedelar användas till pensioner,
intill dess densamma vunnit den styrka, att samtliga pensioner
kunna med säkerhet utgå till fulla belopp. Pensionsberättigade
äro afliden delegares enka, så snart hon uppnått fyrtiofem års
ålder och minderåriga barn under 18 år. Enka eller dotter, som
träder i gifte, förlorar sin pensionsrätt.
Pensionerna utgå i mån af tillgängliga medel med följande
årliga belopp: för ensam enka 100 kronor, för enka med ett barn
140 kronor, för enka med två eller tre barn 170 kronor, för enka
med fyra eller flere barn 200 kronor, för ensamt barn 80 kronor,
för två eller tre barn 120 kronor, för fyra eller flere barn 150
kronor. Förutom pensioner utdelas från inrättningen äfven understöd
till de belopp och för den tid, delegarne i hvarje särskildt
fall bestämma, åt delegares efterlemnade enkor och barn utom
pensionsåldern, hvilka äro sjukliga eller vanföra och i saknad af
egna tillgångar till sitt uppehälle.
Pensionsinrättningens styrelse utgöres af tre personer, nemligen
en af vaktbetjeningen för tre år vald professor såsom ordförande,
akademiräntmästaren och en bland vaktbetjentc sjelfva
likaledes för tre år utsedd ledamot. I likhet med hvad eger rum
ifråga om den pensionsinrättning för universitetets tjenstemäns
enkor och barn, för hvilken här ofvan redogjorts, stå äfven nu
berörda pensionsinrättnings tillgångar under akademiens allmänna
förvaltning.
Under år 1892 utbetalades i pensioner 300 kronor; delegarnes
årsafgifter utgjorde tillsammans 72 kronor; inrättningens behållning
vid årets slut var 20,621 kronor 30 öre.
I Upsala universitets af Kongl. Maj:t den 13 november 1885
187
faststälda utgiftsstat är dessutom uppfördt spanmålsgratial till belopp
af 2,047 kub.-fot 5 kannor, hvaraf utgår till professorernas,
bibliotekariens och räntmästarens enkor högst 126 kub.-fot till
hvardera samt till öfriga tjenstemäns enkor högst 94 kub.-fot 5
kannor till hvardera; återstoden af gratialet tillfaller universitetets
pensionsinrättning för dess tjenstemäns enkor och barn, hvilken
dock på senare tiden icke kunnat erhålla någon del af gratialet.
Sådana s. k. spanmålspensioner utbetalades under åren 1883—1892
med följande belopp.
år | 1883 | kronor | 3,860: 28 |
| 1884 |
| 3,591: — |
x> | 1885 |
| 3,228: 75 |
» | 1886 | » | 2,643: 50 |
» | 1887 | D | 2,610: 03 |
» | 1888 | » | 2,025: 29 |
| 1889 | » | 2,616: 69 |
» | 1890 | » | 3,217: 14 |
| 1891 | » | 3,946: 64 |
» | 1892 | » | 5,412: 74. |
I samma stat finnes äfven uppfördt spanmålsgratial till belopp
af 200 kub.-fot för lägre betjeningens enkor och barn eller betjente
sj elfva, då de blifvit oförmögna att tjena. Af detta gratial
hafva under de sista åren utbetalts följande belopp:
år | 1883 | kronor | 406 | 36 |
» | 1884 | » | 378 | — |
| 1885 | » | 378 | — |
)> | 1886 | » | 366 | — |
» | 1887 | )> | 326 | — |
| 1888 | » | 252 | — |
» | 1889 | y> | 342 | — |
» | 1890 | )> | 379 | 08 |
» | 1891 | » | 379 | 60 |
| 1892 | » | 528 | 84 |
Enligt universitetets ofvannämnda utgiftsstat tillkommer professorerna
i alla fakulteter, bibliotekarien, räntmästaren, sekreteraren
och kamreraren besittningsrätt till en af de 44 akademiska
åkerlotterna å 6 tunnland, i den ordning ledighet inträffar. Sådan
besittningsrätt bibehålies* vid dödsfall af enka, omyndiga söner
och ogifta döttar.
188
Omförmälda von Schubert-Solanderska donationsinrättningen,
stiftad af kammarrådet Ernst Constantin von Schubert enligt förordnande
af den 3 april 1829 och afsedd till understöd »för fattiga
fruntimmer och i synnerhet för dem, som af långvarig sjukdom
äro sängliggande, vare sig enkor eller ogifta döttrar efter akademiska
embets- och tjensteman», egde vid 1892 års slut en behållning
af 1,650 kronor. Den Rabeniska fonden är stiftad af Juliana
Christina Rabenius enligt testamente den 2 juli 1827 och afsedd
till understöd åt någon ogift professorsdotter.
Komitén, som jemväl infordrat upplysning, huruvida de vid
universitetet för pensioner eller understöd anvisade eller samlade
tillgångar äro att anse såsom stats- eller eljest allmänna medel
eller ock af privat natur, bär derutinnan erhållit följande yttrande.
»Svaret härpå torde, hvad beträffar akademiens fattigkassa,
enskilda enke- och pupillkassan samt vaktbetjeningens pensionsfond,
framgå ur den lemnado utredningen om det sätt, hvarpå
dessa kassor bildats. Då fattigkassans samt enke- och pupillkassans
medel till det hufvudsakligaste insamlats af akademiens
tjenstemän genom frivilliga bidrag eller afstående af en viss pro- *
cent af dem anslagna löneförmåner, måste de sålunda hopbragta
fonderna anses af helt och hållet privat natur. En sådan uppfattning
hade och uttalade jemväl stiftarena sjelfva uti de af dem
vid båda kassornas bildande beslutade statuter och densamma bekräftades
ytterligare deraf, att Kongl. Maj:t, oaktadt åtminstone
beträffande den senare fonden derom framstäld anhållan, af samma
åsigt förklarade statsfästelse å statuterna vara obehöflig. Detsamma
måste förhållandet anses vara med vaktbetjeningens pensionsfond.
Dess tillgångar utgöras, förutom af delegarnes egna afgifter och
det årliga tillskottet från fattigkassan, af räntan å de från lötkassan
af akademistaten gifna medlen. Men af den i akademistatens
protokoll för den 29 januari 1870 intagna utredning angående
tillkomsten af lötkassan framgår, att dess medel härflutit af
inkomsterna från en akademistatens enskilda medlemmar tillhörig
fastighet; och dessa medels natur af enskild egendom hafva icke
kunnat förändras genom deras bortskänkande såsom grundplåt
till en pensionsfond, låt vara att den afsåg att understödja vid
ett allmänt verk anstäld vaktbetjening.
Uti 1849 års reglemente för den allmänna pensionsinrät.tningen
vid universitetet, § 9, angifvas inrättningens tillgångar utgöras åt
189
a) årliga besparingarna å det i akademiens stat till enkegratial
bestämda anslag:
b) exercitiestatens pensionsfond;
c) enskilda enke- och pupillkassan;.
d) ett års inkomst af hvarje akademisk tjenst, da innehafvaren
med döden afgått, utan att efterlemna enka och barn, som äro
nådårsberättigade; samt
e) årsafgifter af delegarne.
Af dessa kategorier har härofvan yttrande afgifvits beträffande
enskilda enke- och pupillkassans medel. Af de öfriga inkomstkällorna
för allmänna pensionsinrättningen torde utan allt tvifvel
delegarnes års- och inträdesafgifter få anses vara af enskild natur.
Exercitiestatens fond har uppstått genom besparingar af spanmålsräntorna
å de till densamma donerade fastigheterna och pa
liknande sätt hafva årligen öfverskott å det till enkegratial anslagna
belopp, hvilket i akademistaten varit bestämdt i viss qvantitet
spanmål, uppkommit genom besparingar å detta anslag. Då
emellertid universitetet under full frälsemanna- och eganderätt
fått sig de fastigheter donerade, hvarifrån räntorna utgått, och
akademien jemväl eger att sjelf förvalta fastigheterna, torde
egande- eller dispositionsrätten till dem icke kunna universitetet
afhändas. Samma rätt måste universitetet hafva till de af dem
utgående räntorna, och torde dessa vid sådant fall icke kunna
anses vara statsmedel, om de ock, såsom tillhörande eu offentlig
korporation, skulle kunna sägas vara af allmän natur. Hvad slutligen
angår den under mom. d) upptagna inkomsten af akademisk
tjenst, hvars innehafvare dött utan efterlefvande enka eller barn,
eller inkomsten af det s. k. kadukåret, torde visserligen häraf afsevärda
bidrag af statsmedel hafva tillförts pensionsinrättningen.
Betänkas må likväl, dels att, såsom i nyssnämnda moment jemväl
stadgas, bestämmelsen från början endast var afsedd att gälla
tillsvidare och icke längre än till dess inrättningens fond vunnit
tillräcklig styrka samt att densamma jemväl på grund häraf, då
vid upprättandet af 1872 års stat detta ansågs hafva inträffat, förklarades
skola upphöra att gälla, och dels att under hela den tid,
densamma giilde och särdeles under de första aren åt dess tillvaro,
innan ännu löneanslag af statsmedel i vidsträcktare mån
beviljats, lönerna helt och hållet eller till större delen bestridts
af universitetets egna räntor af dess egendomar och andra dess
medel. Af universitetets räkenskaper har icke kunnat utrönas de
190
af kadukåren vunna tillskotten, då dessa icke bokförts för sig
utan sammanförts i en summa med besparingarna å enkegratialet.
För att få någon ledning till bedömande af inrättningens vinst af
ifrågavarande bestämmelser, har emellertid sökts att få visshet, i
hvad mån, derest bestämmelsen fortfarande qvarstått, inkomst af
besparade löner skulle tillfallit pensionsinrättningen. För detta
ändamål hafva förteckningar å vid universitetet anstälde embetsman
och tjensteman för åren 1874—1893 (— 20 år) blifvit genomgångna,
dervid befunnits, att under denna tidrymd inkomst af kadukåren
endast i tvenne fall skulle tillfallit pensionsfonden, nämligen
efter l:ste biblioteksamanuensen Christian Högman, som dog den
23 mars 1881, och efter adjunkten J. Björkén, som afled den 16
december 1893. I den förstnämndes med 1,500 kronor per år
utgående lön ingick emellertid enligt 1872 års stat 283,5 kubikfot
spanmål, som till det år 1881 gällande universitetets medelpris af
2 kronor 79 öre per kubikfot motsvarade 790 kronor 96 öre,
hvarföre statsmedel för nämnda år till lönebeloppets fyllande erfordrades
endast med 709 kronor 4 öre; i adjunkten Björkéns lön
har spanmål ingått med 107,20 hektoliter, som med för detta år
gällande universitetets spanmålspris, motsvarar 719 kronor 24 öre,
hvadan af denna adjunkts lön, 3,500 kronor, skulle till pensionsinrättningen
ingått 2,780 kronor 76 öre af statsmedel eller således
tillhopa under 20 år statsmedel till belopp af 3,489 kronor
80 öre. Då sålunda, under antagande att inkomsten af kadukår, under
de 22 år bestämmelsen derom förefanns, stält sig ungefär lika,
som under härofvan angifna tidrymd, den ojemförligt största inkomst
beredts och beredes pensionsinrättningen af de öfriga inkomstkategorierna,
torde den jemförelsevis ringa inkomst af statsmedel,
som genom kadukåret tillagts inrättningen, icke få anses
inverka derhän, att dess tillgångar betraktas såsom statsmedel;
allmänna medel torde de kunna anses vara, för så vidt desamma
tillhöra och för ett särskildt ändamål disponeras af universitetet
såsom allmän inrättning.»
Och har, förutom hvad sålunda yttrats, från universitetet
ytterligare framhållits, att alla vid universitetet för närvarande
befintliga pensionsfonder vore dels af helt och hållet privat egenskap
dels tillhörde universitetet såsom korporation under privaträttslig
titel.
191
Lunds universitet.
i
Förutom den rätt till afkomsten af tjenste- och nådår, som,
enligt hvad förut omförmälts (sid. 128—131), tillkommer enkor och
barn efter tjensteinnehafvare vid Lunds universitet, finnas, i enlighet
med en af komitén från universitetet infordrad redogörelse i ämnet,
följande inrättningar för pensionering eller understödjande af vid
universitetet anstälde embets- och tjenstemäns enkor och barn.
1. Pensionsiiirättningen för enkor och barn efter embets- och
tjenstemän vid Lunds universitet. I denna kassa, för hvilken reglemente
är af Kongl. Maj:t faststäldt den 29 maj 1863, deri sedermera
den 22 december 1875 och den 16 februari 1877 vidtagits
mindre ändringar, äro alla, som befordras till ordinarie tjenst med
lön vid universitetet, förpligtade och alla der anstälde extraordinarier
berättigade att deltaga.
Delegarne indelas i tre klasser. Första klassen utgöres af
ordinarie professorer, räntmästaren, bibliotekarien och sekreteraren;
ändra klassen af universitetets öfriga tjenstemän, hvilkas lön
på dess stat uppgår till minst 1,000 kronor; samt tredje klassen
af alla andra vid universitetet med eller utan lön anstälde och
med fullmakt eller konstitutorial försedde tjenstemän äfvensom
akademiträdgårdsmästaren.
Oberäknadt räntor å samladt kapital, bestå inrättningens inkomster
utaf årsafgifter, inträdesafgifter och, intill dess pensionsinrättningens
fond anses hafva vunnit tillräcklig styrka, en tredjedel
af alla på universitetets löningsstat möjligen uppkommande,
till dess reservfond ingående besparingar.
Arsafgifterna utgöra för delegare i första klassen 30, i andra
18 och i tredje 7,so kronor. Inträdesafgifter erläggas af extraordinarier
utan lön, hvilka söka inträde i pensionsinrättningen
senare än de vid universitetet blifvit anstälde, äfvensom af dem,
hvilka från ordinarie tjenst utom universitetet der vinna ordinarie
anställning. Afgiften beräknas till sammanräknade beloppet af
årsafgifterna för lika många år, i förra fallet som den inträdessökande
tjenstgjort vid universitetet, och i det senare som förflutit
sedan sökanden blef såsom tjensteman med lön först anstånd, beloppet
i båda fallen ökadt med fem procent ränta å hvarje, årsafgift
från förfallodagcn; och beräknas dessa årsafgifter i det
senare fallet efter hvad stadgadt är för klassen näst under den,
192
hvilken den sökande sjelf kommer att tillhöra. Den nämnda räntan
erlägges icke för tiden före år 1864.
Pensionsberättigade äro efter tjenst^- och privilégiinådårens
utgång delegares efterlemnade enka samt barn i ålder under 21
år, äfvensom oförsörjda döttrar efter fylda 50 år; vanföra och
tillika fattiga barn bibehålla oafbrutet sin pensionsrätt, så länge
de bevisligen äro deraf i behof. Pensionsrätten går förlorad, då
pensionären träder i äktenskap. I första klassen utgår pensionen
med 600 kronor årligen, i den andra med 450 och i tredje med
250 kronor. Till enka med eller utan barn utgår hel pension.
År pensionsberättigad enka vid mannens död ej till, eller aflider
sådan enka eller träder i nytt äktenskap, njuter ett barn en tredjedels
pension, två barn två tredjedels och tre eller flere barn hel
pension; detsamma gäller i fråga om delegares oförsörjda döttrar
efter fylda femtio år.
Styrelsen utöfvas af en direktion af tre ledamöter, två af
professorsklassen och en af öfrige till inträde ovilkorligen förbundne
delegare. Inrättningens medel stå under akademiens allmänna
förvaltning.
Under åren 1883—1892 hafva antalet bele gare i och beloppet
af utbetalta pensioner från inrättningen varit följande:
År. | D å 30 kr. | elega å 18 kr. | *0 å 7,50 | Utbetalda pensioner. | |
1S83........................... | 35 | 22 | i 2 | 5,850 |
|
1884......................... | 34 | 22 | 2 | 5,936 | 85 |
1885 ........................... | 32 | 22 | 2 | 0,750 | — |
1886..................... | 34 | 23 | 3 | 6,450 | — |
1887 ....................... | 34 | 23 | 3 | 0,900 | — |
1888 .......................... | 30 | 21 | 4 | 7,500 | — |
1889 ........................... | 37 | 24 | 7 | 7,950 | — |
1890 ......................... | 39 | 23 | 7 | 6,618 | — |
1891........................... | 39 | 22 | 7 | 6,150 | — |
1892 ........................... | 37 | 21 | 7 | 7,950 | — |
Pensionsin rättningens behållning vid 1892 års slut utgjorde
243,022 kronor 49 öre. Det från universitetets reservfond till
193
pensionsinrättningen utgående bidrag har under de senaste 5 åren
i medeltal utgjordt 3,758 kronor om året.
2. Lunds universitets enke- och pupillkassa. Delegare i denna
kassa äro universitetets alla ordinarie professorer, bibliotekarien,
räntmästaren och sekreteraren, hvilkas enkor och barn från kassan
åtnjuta pension med belopp, som kassans tillgångar medgifva och
af delegarne årligen bestämmas. För år 1893 bestämdes de till
450 kronor. I inträdesafgift erlägges 200 kronor och i årsafgift
15 kronor. Kassans öfriga inkomster utgöras af ränta å dess
kapital, afkastningen af Norra Knästorpsmarken samt några smärre
årliga afgifter. Pensionsberättigade äro delegares efterlemnade
enka, och, der enka ej finnes, delegares omyndiga söner och oförsörjda
döttrar.
Kassan förvaltas af två af delegarne utsedda kuratorer.
Enligt protokoll, förda vid sammanträden af delegarne under
år 1729 äro vissa grundregler för kassan intagna. I Kongl. brefvet.
af den 19 oktober 1839, hvarigenom nådig fastställelse å uppgjordt
förslag till ändring i reglementet meddelades, uppgifves, att det
första reglementet blifvit stadfästadt den 30 juni 1729.
Vid sammanträde med delegarne den 15 mars 1893 har åt
utsedde komiterade lemnats i uppdrag att inkomma med förslag
till nytt reglemente, hvarå afsigten vore att hos Kongl. Maj:t söka
stadfästelse.
Under åren 1883—1892 hafva antalet delegare och utbetalda
pensionsbelopp varit följande:
År. | Antal delegare. | Utbetalda pensionsbelopp. | |
1883 ........................... | 37 | 8,422 | 60 |
1884 ........................... | 37 | 8,025 | — |
1885 ........................... | 36 | 8,952 | 50 |
1886 .......................... | 37 | 9,040 | 83 |
1887 .......................... | 37 | 8,075 | — |
1888 ........................... | 37 | 8,241 | 67 |
1889 .......................... | 37 | 7,866 | 67 |
1890 .......................... | 40 | 7,575 | — |
1891 ........................... | 41 | 7,575 |
|
j 1892........................... | 39 | 8,025 | -1 |
Pcnaionskoniitvn.
194
Kassans behållning utgjorde vid 1892 års slut 138,346 kronor
86 öre.
3. Pensionsj''öreningen emellan yngre lärare och tjenstemän vid
Lunds universitet. Denna inrättades år 1876. Rätt till inträde ega
e. o. professorer, adjunkter, docenter, vice bibliotekarien, ordinarie
och extra ordinarie amanuenser vid biblioteket samt af universitetskansleren
utnämnde tjenstemän vid drätselverket och kansliet.
Hvarje delegare, som upphör att kunna räknas till nu nämnde
lärare och tjenstemän, utträder på samma gång ur föreningen.
Årsafgiften uppgår till 16 kronor för gift delegare och till 4 kronor
för ogift. Dessutom erlägga de, hvilka söka inträde i föreningen
efter det första qvartalet, under hvilket de varit dertill
berättigade, till föreningens reservfond en inträdesafgift motsvarande
det sammanlagda belopp, hvartill de årsafgifter uppgå, som
de skulle hafva erlagt, i fall de gjort sitt inträde i föreningen, så
snart de dertill egt rätt, jemte derå fallande ränta på ränta efter
sex procent. Pensionerna utgå enligt följande grunder. Då endast
en skall uppbära pension, erhåller pensionären hälften af de under
föregående år influtna årsafgifter och en fjerdedel af räntorna.
Skola två eller flere pensioner utdelas, sammanslås hälften af årsafgifterna
med hälften af influtna räntemedel å pensionsfonden
och fördelas i lika lotter. Sedan räntan å pensionsfonden stigit
till 500 kronor, utdelas blott en fjerdedel af årsafgifterna, och
sedan densamma stigit till 800 kronor, läggas årsafgifterna oafkortade
till reservfonden. Ingen pension får öfverstiga 500 kronor.
I afseende å reservfonden må nämnas, att vid slutet af hvarje
räkenskapsår öfverföras till denna fond den uppkomna räntebehållningen
äfvensom alla inträdesafgifter samt reserverade andelar
af årsafgifter och andra inkomster. Räntan af reservfonden, af
hvilken äfven lån må utlemnas, utgår ej i pensioner utan lägges
odelad till fonden. Så snart reservfonden stigit till 3,000 kronor,
öfverföras 1,000 kronor årligen till den egentliga pensionsfonden.
4. Domkyrkogratialet. Från Lunds domkyrka betalas årligen
till universitetet 50 kronor allt sedan universitetets äldsta tider.
Dessa medel mottagas af den under andra punkten omförmälda
enkekassans kuratorer samt utdelas af delegarne till en eller flere
behöfvande professorsenkor.
5. Sillneckerska gratialet, bildadt genom testamente af Margareta
Sillnecker den 31 augusti 1731, utgöres af ett kapital af 416
kronor 67 öre, hvilket öfverlemnats till ofvannämnda enkekassa
195
med skyldighet att årligen utbetala 25 kronor till lika fördelning
mellan två enkor, som af det större konsistoriet utses.
6. Clara M. Wahlgrens, född Loven, gratial, upprättadt genom
testamente den 6 februari 1871 af professoren F. Wahlgren till
förmån för någon i mindre goda omständigheter varande enka,
ogift dotter eller minderåriga barn efter vid Lunds universitet afliden
akademisk lärare. Kapitalet, som förvaltas af universitetet,
uppgår till 3,687 kronor 39 öre.
7. Constance von Franckens pensionsfond, hvilken eger en
kapitalbehållning af 20,297 kronor 68 öre‘ bildades genom testamente
af den 14 november 1880 af professoren P. E. Gellerstedt
till förmån för i behof varande enkor eller ouppfostrade barn
efter professorer, adjunkter, docenter, räntmästare, akademisekreterare
eller kamrerare vid Lunds universitet; ränteafkastningen skall
af det större akademiska konsistoriet fördelas i två, högst tre
pensioner.
Komitén, som jemväl från Lunds universitet infordrat upplysning,
huruvida de vid universitetet för pensioner eller understöd
anvisade eller samlade tillgångar vore att anse såsom stats- eller
eljest allmänna medel eller ock af privat natur, har derutinnan
icke erhållit annan upplysning, än som kan inhemtas af den lemnade
här ofvan i hufvudsak meddelade redogörelsen för de vid
universitetet befintliga inrättningar för ifrågavarande ändamål.
I
» - r
III.
Grunder för ordnande af det civila pensions
väsendet.
\
''
Enligt livad genom de under afdelningarna I och II lemnade
historiskt statistiska redogörelser öfver det civila pensionsväsendet
i Sverige ådagalägges, förete de nu gällande i en mängd författningar
förekommande bestämmelserna i ämnet påtaglig brist på
enhet och likformighet, till väsentlig del beroende på de särskilda
bestämmelsernas tillkomst på olika tider och under olika omständigheter.
I afseende å såväl den för civila tjensteinnehafvare
för erhållande af pension föreskrift^ lefnads- och tjensteålder som
beloppen af deras pensioner förefinnas olikheter, hvilka ej alltid
synas betingade af tjensternas olika beskaffenhet. Somliga tjensteinnehafvare
äro skyldiga att från tjensten afgå, då vissa föi
erhållande af pension stadgade vilkor blifvit uppfylda, andra åter
äro berättigade att efter viss lefnadsålder erhålla pension, dervid
för några ett visst antal tjenstår är föreskrifvet, för andra icke;
vissa tjensteinnehafvare hafva rätt till pension endast af statsmedel,
andra derjemte från pensionsanstalt, som af staten med arliga
bidrag understödjes, andra åter uteslutande af sådan anstalt. Af
de pensioner, som beviljas af statens medel, utgå en del flan allmänna
indragningsstaten, andra af tullmedel, andra af postmedel
eller telegrafmedel. I afseende a pensionsväsendet för civila tjensteinnehafvares
enkor och barn råder samma brist på enhet och
likformighet. Samtidigt med att staten i vissa, fall ensam vidkännes
kostnaderna för denna pensionering och i andra fall delar
den med tjensteinnehafvarne genom årliga understöd.till för ändamålet
upprättade pensionskassor, finnas jemväl pensionsinrättningar
för civile tjensteinnehafvares enkor och barn, som uppehållas
allenast genom bidrag af delegarne. Dessutom saknas likformiga
grunder i afseende å pensioneringens utgörande. För de särskilda
200
kassorna gälla helt olika bestämmelser, afgifterna likasom pensionsförmånerna
äro, till följd deraf och enär olika mått af statsbidrag
varit att påräkna, olika i afseende å tjensteinnehafvare,
som befinna sig i samma tjenstemannaställning. Genom att förvaltningen
af denna angelägenhet är splittrad på flere händer
fördyras densamma och föranledes dessutom, att vid kapitalplacering
de skilda styrelserna delvis motarbeta hvarandra.
Nuvarande * * Ser man åter på det inflytande, gällande bestämmelser an^föTdet
gående den del af det civila pensionsväsendet, komiténs förslag
civila pen- afser, nu utöfva på kostnaderna, finner man, att dessa kostnader
si~ år 1892 voro följande:
sionsvä
sendet.
A) i afseende & civile tjensteinnehafvare:
allmänna indragningsstaten:
a) embete- och tjensteman samt betjente, som erhållit
afsked med pension.................... kr. 1,404,359: 44
b) beneficier och benådningar åt embete-
och tjensteman ................. » 202,805: 74
postverkets pensionsstat..........................................
tullverkets » ........................................
telegrafverkets » (fyllnadspensioner)..................
civilstatens pensionsinrättning.................................
telegrafverkets » .................................
Hela pen | - | Statens utgift. | |
1,607,225 | 18 | 1,607,225 | 18 |
92,818 | 67 | 92,818 | 67 |
279,042 | 70 | 279,042 | 70 |
23,076 | 25 | 23,076 | 25 |
101,377 | 91 | 74,271 | 50 *) |
99,912 | 42 | 70,832 | 78 |
•) Detta bidrag, som utgår till civilstatens pensionsinrättning, är, såsom i den historiska redogörelsen
omförmäles, delvis atsedt äfven för pensionering af enkor och barn. Bidraget består
nemligen af följande särskilda anslag:
Pensionsstaten för civile embets- och tjensteman ......................................... kr. 37,500: _
Ersättning för mistade löneinnehållningar ......................................... ......... ,, 2 246:__
“ » nådårs- och begrafningshjelpsbesparingar ................................. » 6 540: —
För pensionering af kommissionslandtmätare jemte deras enkor och barn ......... » 7,200: _
n v » tjenstemän och betjente vid skogsstaten och skogsskolorna
jemte deras enkor och barn ..................................... » 9,000: _
” » » föreståndaren, lärare och betjente vid tekniska högskolan jemte
deras enkor och barn................................................ » 3 500:__
” w a vissa tjensteinnehafvare vid väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
jemte deras enkor och barn...................................... » 1,300: —
Från hufvudtitlarnea besparingar för mistade löneinnehållningar ..................... » 6,985: 50
Summa kr. 74 271: 50.
201
''.•O.''-'': i | Hela pen | - | Statens utgift. |
|
B) i afseende å civile tjensteinnehafvares enkor och barn: |
|
|
|
|
allmänna indragningsstaten (beneficier och benådningar) | 44,627 | 92 | 44,627 | 92 |
civilstatens allmänna enke- och pupillfond................. | 34,859 | 33 | 45,000 | — |
» enskilda » » » ................. | 459,869 | 34 | — | -1) |
tullverkets pensionering af fattiga enkor och barn...... | 29,229 | — | 29,229 | — |
tullstatens enskilda pensionsinrättning...................... | 96,450 | 07 | 31,749 | 03 |
telegrafverkets enke- och pupillkassa......................... | 19,254 | 83 | 5,722 | — |
lärarnes vid elementarläroverken enke- och pupillkassa | 89,296 | 06 | 69,851 | — |
För att åter vinna kännedom om vidden af de kostnader, som
nu gällande pensionsbestämmelser innebära för framtiden, har komitén
ansett nödvändigt att i afseende å såväl allmänna indragningsstaten
och öfriga dermed jemförliga pensionsstater som nu befintliga
inrättningar för pensionering af civile tjensteinnehafvare eller
deras enkor och barn låta verkställa matematiskt tekniska utredningar,
grundade på förhållandena vid 1891 års slut.
Beträffande dervid civilstatens pensionsinrättning hade komitén,
såsom den i sin underdåniga missivskrifvelse omförmäler, redan i
ett tidigare skede af sin verksamhet genom den af professoren
Lindstedt verkstälda den 17 november 1890 afgifna utredning
(bil. 1) vunnit upplysning, att denna pensionsinrättning, i stället
för att, såsom ansetts sannolikt, ega öfverskott, vid 1886 års slut
befann sig i en sådan ställning, att den hade behof af en ytterligare
stadigvarande årsinkomst af 252,864 kronor, och att således
i pensionsinrättningen vid nämnda tidpunkt förefanns en
kapitalbrist uppgående efter en räntefot af 3 ''A procent till öfver
7 millioner kronor. Denna kapitalbrist, som vore föranledd af
hufvudsakligen följande åtgärder och förhållanden, nemligen dels
fullmäktiges år 1877 fattade af Kongl. Maj:t godkända beslut om
höjande af samtliga pensioner med 50 procent, dels då och sedermera
beslutade uppflyttningar af tjensteinnehafvare till högre pensionsklasser,
dels intagande utan särskild ersättning af nya tjenste- *)
*) Till bestridande af pensionskostnaden å civilstatens enskilda enke- och pupillfond har
under år 1892 från civilstatens pensionsinrättning lemnats ett bidrag till belopp af 265,924 kronor
96 öre, hvaraf en del måste anses såsom statsbidrag.
Pcnvionskomitcn. 20
Kostnader
för framtiden
samt
pensionskassornas
ställning
vid 1891
års slut.
202
mannakårer, dels ock den utsträckta pensionsrätten för poststaten,
borde, enligt professoren Lindstedts den 13 januari 1891 afgifna
utlåtande (bil. 5), tillskrifvas nyss angifna åtgärder till följande
belopp:
1) den allmänna höjningen år 1877, i den mån den ej betäcktes af
det då befintliga öfverskott et..........................kr. 2,104,000: —
2) uppflyttningar till högre pensionsklass........ » 646,000: —
3) nya embetsverks och tjensters intagande,
efter afdrag af statsanslagen, samt brefbärarnes
upppflyttande från 9:de till 8:de
klassen..................................................................... » 1,074,000: —
4) utsträckningen af posttjenstemännens pensionering
................... » 3,401,000: —
Summa kronor 7,225,000: —
Då sålunda den angående civilstatens pensionsinrättning verkstälda
utredning var grundad på förhållandena vid 1886 års slut,
fann komitén lämpligt, att denna pensionsinrättning borde underkastas
ny, åtminstone approximativ utredning, afseende förhållandena
vid 1891 års slut.
Jemväl ifrågavarande utredningar hafva, på uppdrag af komitén,
blifvit verkstälda af professoren Lindstedt och hafva såsom
bil. 5 och 6 bifogats komiténs utlåtande. Af berörda bilagor,
hvartill komitén i öfrigt får hänvisa, framgår:
att med tillämpning af nu gällande löne- och pensionsbestämmelser
statens årliga utgifter skulle komma att efter 30 år växa
upp till:
för pensionering åt civile embete- och tjenstemän å allmänna
indragning sstaten och för pensionering från tullverkets pensionsstat
tillsammans................................................................... kr. 2,916,000: —
för pensionering af poststaten........ omkring » 370,000: —
» )) » telegrafstaten... » » 277,000: —
summa årlig utgift kr. 3,563,000: —,
dervid icke afräknats den minskning i pensionskostnaderna, som
skulle uppstått, derest dels civilstatens pensionsinrättning fortfarande
skulle bestrida fyllnadspensioner till poststaten, dels ock
telegrafverkets pensionsinrättning skulle fortfara att fungera;
203
*
att sannolikhet förefunnes, att civilstatens pensionsinrättning
under åren 1886—1891 till följd af då rådande tillfälliga förhållanden
icke i afsevärd mån ytterligare försämrats;
att tullstatens enskilda pensionsinrättnings tillgångar, sedan pensionsinrättningen
från och med år 1892 erhållit ett ökadt årligt
statsbidrag af 10,000 kronor att tillsvidare utgå, numera, under
förutsättning att detta statsbidrag fortfarande till inrättningen utgår,
ungefär motsvarade dess förbindelser;
att telegrafverkets enke- och pupillkassas ställning visserligen
icke sedan kassans grundläggning försämrats, men att kassan icke
egde önskvärd grad af soliditet; samt
att lärarnes vid elementarläroverken enke- och pupillkassas ställning
vore sådan, att dess tillgångar under de i utredningen angifna
förutsättningar motsvarade dess förbindelser.
Vid betraktande af dessa förhållanden visar sig af behofvet Behof of
påkalladt att vidtaga åtgärder i syfte: _ _ • Jtw
att sammanföra och till möjligaste likformighet bringa nu gäl- väsendets
lande bestämmelser i afseende å det civila pensionsväsendet, hvarigenom
jemväl enkelhet i förvaltningen och minskning i kostnaderna
för densamma kan åstadkommas;
att bereda trygghet i afseende å uppfyllande af åtagna förbindelser;
samt
att åstadkomma minskning i statens kostnader för det civila
pensionsväsendet.
Angeläget är jemväl att dessa åtgärder varda snart vidtagna.
Kostnaderna för pensionering af civile tjensteinnehafvare å allmänna
indragningsstaten och öfriga motsvarande pensionsstater
skola, enligt hvad ofvan åberopade utredning gifver vid handen,
växa till en årlig utgift för staten af omkring 3,500,000 kronor, ,
derest ej i tid åtgärder vidtagas för att begränsa dessa kostnader.
Och hvad nuvarande pensionsinrättningar beträffar är uppenbart,
att den nu befintliga kapitalbristen blir större och derigenom svårare
att fylla ju längre tid förflyter, innan mått och steg vidtagas
för att ersätta densamma. Ett eller annat års gynsammare
omständigheter kunna visserligen fördröja bristens tillväxt men
icke upphäfva den.
Vid öfvervägande, huru vid ordnande af det civila pensionsväsendet
ofvannämnda syftemål må bäst och med hänsyn till nuvarande
förhållanden lämpligast vinnas, har komitén i enlighet
med det af Kongl. Maj:t komitén gifna uppdrag först tagit under
204
öfvervägande, huruvida en sådan anordning skall kunna åvägabringas
medelst större eller mindre förändring af civilstatens pensionsinrättning.
Af den redogörelse för pensionsinrättningens uppkomst och
utveckling, komitén lemnat, framgår, att denna af staten understödda
pensionsinrättning småningom öfvergått till något annat
än hvad dermed från början hufvudsakligen afsetts. Pensionering
vid tidigare ålder af i förtid utslitne civile tjensteinnehafvare
var ursprungligen dess främsta ändamål, ett ändamål, som
ansågs skola på samma gång gagna statsförvaltningen och minska
statens utgifter å allmänna indragningsstaten, hvarför detsamma
också af staten genom bidrag främjades. Med pensionsinrättningen
var dock från början och i enlighet med dess plan jemväl
förenad en enke- och pupillkassa.
På grund af bland annat vidtagna förändringar i vilkoren för
erhållande af pension från allmänna indragningsstaten äfvensom
genomförda löneregleringar har emellertid någon betydande tjenetemannapensionering
icke blifvit af pensionsinrättningen bestridd.
Pensionerna hafva i jemförelse med dem från allmänna indragningsstaten
varit för ringa för att locka till tidigare afskedstagande.
Icke heller har sådant visat sig vara af synnerligt behof påkalladt.
Den under detta århundrade alltjemt fortgående ökning i lifslängd
har verkat, att tjenstemännen i regeln kunnat tjena utöfver den
ålder, vid hvilken de berättigats att från nämnda inrättning erhålla
pension. I de fall, då de begagnat sig af sin rätt till dylik pension,
har detta icke sällan varit föranledt deraf, att pensionstagaren
befunnit sig i så goda ekonomiska vilkor, att han för sin
utkomst icke varit i behof af lönen och derför tagit afsked,
oaktadt han ännu egt full arbetsduglighet. Först på senare tiden
har — ehuru icke i enlighet med den tolkning, civilstatens fullmäktige
ansett böra gifvas åt stadgandet i § 11 i inrättningens
reglemente — pensionsinrättningen anlitats för en mera omfattande
tjenstemannapensionering, i det att genom Kongl. brefven
den 4 juni 1886 och den 31 maj 1889 beträffande tjensteinnehafvare
tillhörande postverket förordnats, att, då de afgå med
förvärfvad rätt till åtnjutande af lönen såsom pension, de skola
uppbära denna pension dels från civilstatens pensionsinrättning
dels ock från postverkets indragningsstat, under det öfriga delegare
i pensionsinrättningen, i enlighet med nämnda § 11, då de
afgå med pension från allmänna indragningsstaten, förlora all rätt
205
till pension från pensionsinrättningen. Pensionsutgifterna från
tjenstemannafonden utgjorde år 18921) 101,377 kronor 91 öre,
deraf:
a) till sådana, som erhållit pension2) vid eller efter 55 års ålder
utan att tillika hafva fått pension från allmänna indragningsstaten
eller poststaten ............................................... 56,925: 83
b) till sådana, som tillika fått pension
från allmänna indragningsstaten (under
titel »beneficier och benådningar»)
och som 1) erhållit sin pension
vid eller efter 55 års ålder............... 21,883: 33
2) erhållit sin pension före 55 års
ålder......................................................... 18: 75 21,902: 08
c) till sådana, som tillika fått pension
från poststaten.............................................................. 22,183: 33
d) till sådana, som erhållit pension före
55 års ålder3) utan att tillika hafva
fått pension från allmänna indragningsstaten
eller poststaten....................................... 366: 67
Tillsammans kronor 101,377: 91.
Pensionsinrättningens tillgångar hafva deremot till betydande
del användts till den växande enke- och pupillpensioneringen,
hvilken alltmer blifvit det hufvudsakliga föremålet för inrättningens
verksamhet. De utgifter delegarne erlagt hafva visserligen
till en del (-/7) varit afsedda såsom bidrag för deras egen pensionering,
men delegarne hafva, såsom förut nämnts, i regeln icke
afgått med pension från pensionsinrättningen, utan qvarstått i
tjenst till dess de erhållit pension från allmänna indragningsstaten.
För denna senare pensionering hafva de icke erlagt några afgifter,
under det att, enligt Kongl. Maj:ts upprepade medgifvanden, till eu
-
1) Summorna afse de verkliga utgifterna för år 1892 så att, då pensionsrätt endast egt
rum under någon del af året, pensionen endast beräknats för denna del; har ett under år 1891
outtaget pensionsbelopp inbalanserats i 1892 års räkenskaper och under det året lyftats, är det
likväl icke medräknadt, under det att pensionsbelopp, som afse någon del af 1892 men ej då
lyftats, medräknats såsom pensionsutgift för 1892.
2) d. v. s. hänsyn har tagits till den dag, fr. o. m. hvilken pensionen utgår, icke den, då
personen fått afsked eller då pension beviljats.
8) 3 personer hafva erhållit sjuklighetspension efter 55 års ålder; för att d) må innehålla
summan af alla sjuklighetspensioner, bör dess belopp ökas och beloppet i a) minskas med 850 kr.
206
Fullmäktiges
förslag
till
åtgärder
för upphjelpande
af civilstatens
pensiminrättning.
skilda enke- och pupillfonden årligen öfverförts belopp vida större
än de, hvarmed delegarne bidragit till tjenstemannafonden.
Dessa förhållanden synas i och för sig böra påkalla förändring
i de för civilstatens pensionsinrättning gällande bestämmelser,
och behofvet af en förändring framträder ännu mera oafvisligt
vid betraktande af dess undergräfda ekonomiska ställning.
Också hafva civilstatens senast (1892) församlade fullmäktige haft
sin omsorg riktad på att bringa inrättningen i ett bättre läge.
Enligt den utredning af dess finansiella ställning, som för dem
förelåg, skulle pensionsinrättningen för att kunna uppfylla sina förbindelser
hafva från och med år 1891 en årlig inkomstökning af
290,000 kronor. Uppskötes åter till 1893 års slut att vidtaga
nödiga åtgärder för fyllande af kapitalbristen, skulle den bristande
årsinkomsten, enligt en af professoren Lindstedt till fullmäktige afgifven
utredning, kunna uppskattas till omkring 340,000 kronor.
För fyllande af detta behof hafva fullmäktige, väsentligen i enlighet
med af direktionen öfver bemälda pensionsinrättning i ämnet väckt
förslag, för sin del besluta följande åtgärder:
1) att den här ofvan omförmälda särskilda pensioneringen
från pensionsinrättningen af postverkets tjensteinnehafvare, hvilken
enligt fullmäktiges mening stode i strid med § 11 i pensionsinrättningens
reglemente, och som betingade en årlig inkomstökning
för inrättningen af 135,000 kronor, måtte upphöra;
2) att till civilstatens enskilda enke- och pupillfond måtte
öfverflyttas det nu till civilstatens allmänna enke- och pupillfond
utgående anslaget å 45,000 kronor;
3) att, under vilkor att ofvannämnda särskilda pensionering
af posttjenstemän upphörde, års- och befordringsafgifterna till
enskilda enke- och pupillfonden måtte höjas med 2 procent å det
pensionsbelopp, hvartill delegarne från pensionsinrättningen äro
berättigade, hvarigenom en inkomstökning af omkring 70,000 kronor
ansåges vinnas;
4) att den enligt §§ 32 och 33 af reglementet för civilstatens
enke- och pupillkassa medgifna pensionering af delegarnes
sjukliga döttrar, som öfverskridit pensionsåldern, måtte inskränkas
till fall af svårare sjukdom, samt att nämnda § 33 till följd deraf
måtte erhålla följande förändrade lydelse: »Rättighet till pension
af enskilda enke- och pupillfonden upphöre för son, då han fyllt
21 år, och för dotter, när hon uppnått 25 års ålder samt äfven
dessförinnan, derest hon före denna ålder blifvit gift. Men om
207
ogift dotter med behöriga bevis styrker, att hon är fattig och
derjemte lider af sådan svår kropps- eller själssjukdom eller är
behäftad med sådant svårt kroppslyte, att hon är och antagligen
förblifver oförmögen att genom arbete försörja sig, åtnjute hon
pension äfven efter fylda 25 år; åliggande sådan pensionär, derest
hennes pensionsrätt skall förvaras, att hvarje år, då hon först anmäler
sig till pensionens utbekommande, dels förete vederbörligt
fattigdomsbevis dels ock med behörigt läkareintyg styrka, att hon
i följd af svår kropps- eller själssjukdom eller svårt kroppslyte
är oförmögen att genom arbete försörja sig»;
5) att nu utgående provision till redogörarne måtte nedsättas:
för dem, som jemväl hade att utbetala pensioner, till 3 procent
af delegareafgifter och 2 procent af medel, som utöfver nämnda
uppbörd användas för pensioneringen, samt för öfriga redogörare
till 2 procent å uppbörden; dock att, om den enligt dessa grunder
beräknade provisionen öfverstege 300 kronor, å det Överskjutande
beloppet skulle afdragas hälften, samt att provisionen
icke i något fall skulle utgå med högre belopp än 750 kronor;
6) att, enär svårligen kunde anses öfverensstämmande med
pensionsinrättningens ändamål, att, såsom ofta inträffade, en tjensteman,
som egde full arbetsduglighet, men befunne sig i den
goda ekonomiska ställning, att han för sin utkomst ej vore beroende
af lönen, efter uppnådd 55 års ålder toge afsked med
pension från inrättningen, och då denna pensionsålder, som vid
tiden för dess bestämmande nog varit riktigt vald, men numera,
sedan medellifslängden och dermed tjenstemännens förmåga att
vid högre ålder sköta sina befattningar ökats, måste anses för
låg, den för erhållande af pension från pensionsinrättningen stadgade
lefnadsåldern måtte höjas från 55 till 60 år;
7) att den i 14 § af gällande reglemente för den med civilstatens
enskilda enke- och pupillfond förenade kapital- och lifränteförsäkringsanstalt
meddelade föreskrift derom, att å anstaltens
medel, som förräntas tillsammans med civilstatens pension sinrättnings
fonder, skall godtgöras anstalten ränta efter den högsta
räntefot pensionsinrättningen i allmänhet åtnjuter å utlånade medel,
måtte, enär detta stadgande blefve allt för betungande, förändras
derhän, att räntan i stället skall beräknas efter den medelränta
för året, som pensionsinrättningen å utlånade medel åtnjuter.
Den ökade tillgång, som genom dessa af fullmäktige beslutade
åtgärder till minskande af pensionsinrättningens utgifter och
208
ökande af dess inkomster skulle årligen uppkomma, vore visserligen
ej fullt tillräcklig att täcka den af professoren Lindstedt
beräknade årliga brist, men, då redan dessa åtgärder stälde stora
anspråk på statsmakternas välvilliga tillmötesgående, ansåge fullmäktige
lämpligt att, för den händelse desamma skulle af statsmakterna
bifallas, verkningarna deraf blefve i någon mån kända,
innan vidare åtgärder för samma ändamål bragtes å bane.
Öfver fullmäktiges berättelse har direktionen öfver civilstatens
pensionsinr daning, på grund af nådig remiss, den 22 november
1892 afgifvit underdånigt utlåtande, dervid, beträffande fullmäktiges
under punkt 4) här ofvan omförmälda beslut i afseende å
pensionering af delegares sjukliga döttrar, direktionen, som i
sitt till fullmäktige afgifna yttrande i frågan hemstält, att berörda
slag af pensionering måtte för framtiden upphöra, anfört, att, då
det under nuvarande förhållanden vore af synnerlig vigt att pensionskassans
utgifter minskades, men något annat sätt att åstadkomma
minskning i motsvarande mån icke blifvit af fullmäktige
angifvet samt det syntes mindre lämpligt, att, då anslag begärdes
af statsverket för understödjande af enskilda enke- och pupillfonden,
vid densamma bibehölles förbindelser, hvilka icke vid pensionsinrättningens
stiftelse ansetts tillhöra densamma, funne direktionen
sig förhindrad att frångå sitt förslag om upphörande för
framtiden af ifrågavarande slag utaf pensionering och att tillstyrka
nådigt bifall till fullmäktiges beslut i detta hänseende. Skulle
Kongl. Maj:t godkänna fullmäktiges berörda beslut, ansåge direktionen
den af fullmäktige vidtagna ändring i ordalydelsen af § 33,
i det att orden »att hon är fattig» insatts i stället för orden »att
hon befinner sig i torftiga omständigheter», kunna framkalla tvekan,
huruvida derigenom, såsom åsyftats, inrymts i bestämmelsen fordran
på en högre grad af medellöshet än den nuvarande lydelsen
angåfve.
Mot fullmäktiges beslut om ändring af § 41 af pensionsinrättningens
reglemente (minskade provisioner) hade direktionen
intet att erinra, men fäste Kongl. Maj:ts uppmärksamhet på, att
detta beslut fattats endast under förutsättning af bifall till den
af dem beslutade höjning af delegarebidragen.
Det beslut, som fullmäktige för sin del jemväl fattat om sådan
ändring af §§ 14 och 16 i pensionsinrättningens reglemente, att
såsom vilkor för erhållande af pension från tjenstemannafonden
skulle erfordras att hafva uppnått 60 år i stället för 55 år, ansåge
209
sig direktionen kunna tillstyrka endast under förutsättning, att
nämnda vilkor icke måtte gälla för dem, som redan nu vunnit
delegarerätt i pensionsinrättningen.
Mot fullmäktiges öfriga här ofvan omförmälda beslut hade
direktionen intet att erinra.
På grund af nådig remiss har komitén haft särskild anled- Angående
ning att yttra sig öfver berörda af fullmäktige beslutade åtgärder
i syfte att upphjelpa civilstatens pensionsinrättnings ekonomiska bibehålla
ställning. I likhet med hvad fullmäktige sjelfva medgifvit, anser
äfven komitén dessa åtgärder visserligen i någon mån kunna inrättning.
upphjelpa, men icke för framtiden betrygga pensionsinrättningens
ställning. Felet ligger emellertid icke allenast i dessa åtgärders
otillräcklighet. Äfven om fullmäktiges beslut inneburit t. ex.
ett höjande af delegarnes afgifter i sådan mån, att inrättningens
ekonomiska obestånd derigenom verkligen blifvit undanröjdt, skulle
komitén dock icke ansett sig kunna förorda sådana åtgärder. Pensionsinrättningens
grunder äro nemligen icke så beskaffade, att de
öfverensstämma med ett väl ordnadt pensionsväsen. Pensionering
af civile tjensteinnehafvare vid 55 års ålder, hvilket är den ena af
pensionsinrättningens uppgifter, kan numera icke anses vara behöflig.
Medgifvande detta, hafva fullmäktige velat framflytta pensionsåldern
till 60 år. Ifrågasättas kan dock, huruvida en sådan åtgärd, om ock
för pensionsinrättningen fördelaktig, skulle kunna för vare sig delegarne
eller Statsförvaltningen medföra verklig betydelse. Om delegarne
nemligen hittills, i afvaktan på rätt till pension från allmänna
indragningsstaten vid 65 år, föga begagnat sig af rätten till pension
från pensionsinrättningen vid 55 års ålder, skulle de naturligtvis,
om tidsskilnaden i vissa fall minskades till 5 år, hafva så
mycket mindre anledning att afgå i förtid med den mindre pensionen.
Om samma tidsskilnad som nu bibehölles, blefve ofvan
angifna förhållande oförändradt. Antagligen skulle ett sådant
beslut leda till att i det närmaste all tjenstemannapensionering
från pensionsinrättningen upphörde. Steget är dermed icke långt
till upphäfvande af hela denna pensionering. Allt detta styrker
komitén i den uppfattning, att numera icke förefinnes så stort
behof af pensionering af civila tjensteinnehafvare vid tidigare ålder
än den för rätt till pension från allmänna indragningsstaten bestämda,
att någon särskild anstalt för sådan pensionerings bestridande
erfordras, och att alltså icke kan vara lämpligt att för
2’cnaio ilsk o mitén. 27
210
Grunder
för ordnande
af
det civila
pensionsväsendet.
sådant ändamål låta staten bidraga med afsevärda årliga anslag
och delegarne med icke oväsentliga utgifter.
Betraktar man åter den andra af civilstatens pensionsinrättnings
uppgifter, den att bereda pension åt vissa civile tjensteinneliafvares
enkor och barn, är denna uppgift, hvilken tagit
pensionsinrättningens tillgångar till största delen i anspråk, visserligen
af vigt för staten och i synnerhet för tjenstemännen, men
denna pensionering, sådan den nu är anordnad, tillfredsställer icke
i någon mån de anspråk, man numera ställer på en dylik pensionskassa.
Sålunda äro t. ex. pensionsafgifterna i förhållande till
pensionsbeloppen icke bestämda med tillbörlig hänsyn till dödlighet,
räntefot, civilståndsförhållanden in. in. Skulle denna enkeoch
pupillkassa bibehållas, vore derför af nöden att till den grad
omarbeta dess bestämmelser, att det blefve detsamma som att
skapa en ny.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt anser komitén, att
civilstatens pensionsinrättning icke bör bibehållas, utan bör pensionsväsendet
för de civila tjensteinnehafvare, som tillhöra densamma,
ordnas på annat sätt. Vid sådant förhållande synes lämpligt
att göra detta så, att derigenom äfven öfriga här ofvan angifna
brister i det civila pensionsväsendet. blifva i sammanhang
dermed undanröjda. På samma gång som behofven af enhet och
likformighet i bestämmelserna, billighet i förvaltningen och trygghet
i afseende å pensionsförbindelsernas uppfyllande dervid böra tillgodoses,
fordras jemväl minskning i statens utgifter, för det civila
pensionsväsendet i dess helhet. Sistnämnda ändamål kan gifvetvis
vinnas dels genom att inskränka statens pensionsförbindelser
dels ock genom att öka tjeristeinnehafvarnes bidrag för pensionsväsendet
i dess helhet. Uppenbart är att, hvilka löneförmåner
än tjenstemännen tillgodonjuta, derå icke kan, utan men för statsförvaltningen,
för pensionsväsendet göras afdrag i större mån än
ätt återstoden blir tillräcklig för en anständig om ock torftig
bergning. Göras afdragen större, torde icke alltid de för tjensten
mest lämpliga stå att erhålla. Det är visserligen sant atttjenstemannen,
som mot en sålunda förminskad aflöning antagit tjensten,
är skyldig fullgöra de dermed förenade åligganden, men staten bör
icke genom sina åtgärder gifva skälig anledning till, att tjenstemannen,
för att bereda sig oundgängliga inkomster för försörjning
af den familj, han kanske bildat, kan nödsakas att vid sidan af
tjensten, till men för tjenstgöringen, åtaga sig enskilda uppdrag.
211
Det var sådant man genom de på senare åren verkstälda löneregleringarna
sökte afskaffa. Komitén har genom de förslag, den
här nedan framställer, ansett sig hafva ålagt tjenstemännen det
bidragsmaximum, som med nuvarande aflöningsförhållanden skäligen
kan dem åläggas. Vill man gå längre torde detta kunna
framkalla anspråk på ökade löner, genom hvilkas tillgodoseende
visserligen statens utgifter för pensiensväsendet. kunde minskas,
men i stället dess utgifter för tjenstemännens aflöning sannolikt
komme att ökas och således i det hela någon besparing för staten
ej vunnes.
Om detta bidragsmaximum från tjenstemännen utkräfves och
i öfrigt bidrag af staten till erforderligt belopp är att påräkna, kan
man ordna det civila pensionsväsendet på flere sätt. Ett sätt,
som ligger nära till hands, är att med upptagande af den tanke,
som legat till grund för inrättande af civilstatens pensionsinrättning,
bilda eu ny stor anstalt för pensionering af såväl civila
tjensteinnehafvare som deras enkor och barn, hvars utgifter skulle
bestridas dels genom tjenstemännens bidrag dels ock i öfrigt af
staten. De ändamål, en sådan anstalt skulle tjena, äro emellertid
icke likartade; de beräkningar, hvarpå en inrättning för pensionering
af civila tjensteinnehafvare måste byggas, äro också af nära
liggande skäl mer invecklade och delvis osäkrare än de, som läggas
till grund för en pensionskassa för enkor och barn.
Att åter fördela tjenstemännens bidragsmaximum till det civila
pensionsväsendet så, att en mer eller mindre godtyckligt bestämd
del deraf skulle, såsom bidrag till deras egen pensionering,
återgå till staten, som i öfrigt bestrede kostnaderna för denna
pensionering, samt återstoden användas för att med bidrag af
statsmedel besörja pensionering af deras enkor och barn, komme
icke för staten att medföra någon besparing eller vara ur annan
synpunkt fördelaktigt. Den del af tjenstemännens bidrag, som användes
för pensionering af deras enkor och barn, skulle nemligen
icke blifva derför tillräcklig, utan måste staten i så fall till sistnämnda
ändamål bidraga med ungefärligen lika mycket, soni tillfiöte
staten genom tjenstemännens bidrag till deras egen pensionering,
till följd hvaraf någon besparing för staten derigenom icke
vunnes. Pensionering af statens civile tjensteinnehafvare har hittills
hos oss, likasom i öfriga kulturländer, ansetts hufvudsakligen
vara ett statens åliggande, i det att pensionen betraktats såsom en
del af den ersättning, som staten utfäst för fullgörande af tjensten.
212
I enlighet med denna uppfattning har också vid de senast genomförda
löneregleringarna pensionsförmånerna i allmänhet blifvit på
samma gång som löneförmånerna bestämda och tjenstemännen berättigats
att från allmänna indragningsstaten utan utgifter komma i
åtnjutande af pension. Till bestridande af kostnaderna för pensionering
af de civile tjensteinnehafvarnes enkor och barn har staten
visserligen, såsom den historiskt statistiska redogörelsen i afd. II
härmare utvisar, icke oväsentligt bidragit; särskildt har Riksdagen
vid fråga om inrättande af elementarlärarnes .enke- och pupillkassa
uttalat, att denna fråga vore af den vigt för det allmänna,
att staten icke borde undandraga sig att lemna det direkta bidrag,
som för en sådan inrättning vore oundgängligen nödvändigt. Om
ock enligt komiténs uppfattning pensionering af civile tjensteinnehafvares
enkor och barn icke kan anses vara en statens angelägenhet
på samma sätt som pensionering af tjensteinnehafvarne
sjelfva, är dock för staten af vigt, att en anstalt för pensionering
af tjenstemännens enkor och barn finnes, på tillfredsställande
sätt upprättad och för framtiden betryggad.
Då nu föreligger att i ett sammanhang ordna hela det civila
pensionsväsendet, har komitén, på grund af hvad sålunda anförts,
ansett det vara såväl principielt riktigast som ur rent praktisk synpunkt
enklast och lämpligast att låta det bidragsmaximum, som
må anses böra för denna angelägenhet åläggas tjenstemännen,
uteslutande användas för pensionering af deras enkor och barn,
för hvilket ändamål detta bidrag ock är i sin helhet erforderligt,
samt låta staten, med befrielse från bidrag till denna pensionering,
i stället uteslutande bestrida kostnaderna för pensionering
af tjensteinnehafvarne. Minskningen af statens utgifter för det
civila pensionsväsendet bör emellertid åstadkommas icke blott
genom upphörande af bidrag till enke- och pupillpensioneringen,
utan jemväl och framför allt genom införande af strängare pensionsvilkor
för tjenstemännen.
På hufvudsakligen dessa i korthet angifna skäl har komitén
ansett, att det civila pensionsväsendet varder på lämpligaste sätt
ordnadt, om, beträffande pensioneringen af de civile tjensteinnehafvarne,
med upphäfvande af nu gällande i många fall olämpliga,
för staten allt för betungande och i en mängd författningar kringströdda
stadganden, en allmänt gällande författning i ämnet utfärdades.
Det är uppenbart, att en författning af sådan betydelse för
förvaltningen och sådant inflytande på statsutgifterna icke kan eller
\
213
bör tillkomma på administrativ väg; Riksdagen bör dervid förbehållas
sin beslutanderätt; och då författningen, oaktadt sin finansiella innebörd,
icke lämpligen kan blifva föremål för samma handläggning
som vanliga budgetsfrågor, återstår icke någon annan utväg
än att låta den antaga naturen af en utaf Konung och Riksdag
samfäldt stiftad lag. I denna pensionslag böra bestämmelserna
bringas till enhet och likformighet; pensionsvilkoren i allmänhet
skärpas mot hvad hittills varit förhållandet; föreskrifter särskildt
införas om beräkning af tjenstetid och om skyldighet att afgå från
tjensten vid visslefnadsålder; pensionsbeloppen sättas i förhållande
till aflöningen samt minskas och jemkas; äfvensom afkortade pensioner
införas. Kostnaderna för pensionering enligt denna lag böra
lämpligast bestridas från ett enda anslag, det till allmänna indragningsstaten,
samt pensioneringen verkställas genom det embetsverk,
till hvars åliggande nu hör att ombesörja pensioneringen från
allmänna indragningsstaten, nemligen statskontoret. Någon rubbning
i deras rätt till pension af staten, hvilka blifvit utnämnda
innan denna lag skulle träda i kraft, är dermed icke åsyftad.
Sådana pensionslagar hafva redan länge funnits i Frankrike, Preussen
och Danmark, och nyligen har en dylik blifvit införd i Holland
i sammanhang med ordnande af dess pensionsväsen för civila
tjensteinnehafvares enkor och barn.
Angående åter frågan om ordnande af pensionsväsendet för
civila tjensteinnehafvares enkor och barn hyser komitén, på grund
af hvad ofvan anförts, den uppfattning, att denna fråga icke kan
för framtiden på annat sätt tillfredsställande och betryggande lösas
än genom bildande af en ny, med hänsyn till nuvarande utsigter
för räntefot och dödlighet på matematiskt tekniska grunder bygd,
under statens kontroll stående, allenast med tillskott af delegarne
uppehållen pensionskassa, hvilken, från den nya pensionslagen fristående,
bör omfatta väsentligen samma delegare som dem, för
hvilka nämnda lag skall gälla, och hvilken till förebyggande af
sådant obestånd, hvari flere nuvarande pension sinrättningar råkat,
skall vara underkastad eu på bestämda tider återkommande matematiskt
teknisk revision. Då det för staten är af synnerlig vigt att
denna pensionskassa handhafves så, att ständig trygghet förefinnes
att kassan skall kunna fullgöra sina förbindelser, har komitén ansett,
att kassan också bör af staten, genom eu af Kongl. Maj:t utsedd styrelse,
förvaltas, vid hvilket förhållande och då staten gör delaktigheten
i kassan obligatorisk förvaltningskostnaderna billigtvis böra
214
Jemförelse
emellan
statens
kostnader
för det
civila pensionsväsendet
enligt
gällande
bestämmelser
och
enligt komité
ns förslag.
af staten bestridas. Icke heller här är meningen att rubba den
rätt, som tillkommer pensionärer och delegare i nuvarande enkeoch
pupillkassor.
Komitén har tillika ansett det tillhöra sitt. uppdrag att taga
i öfvervägande, huru de nuvarande förhållandena i afseende å
civile tjensteinnehafvares samt deras eDkors och barns pensionsrätt
skola på lämpligaste sätt afvecklas och i öfrigt åtgärder vidtagas
för beredande af öfvergången till den nya form, komitén
funnit böra gifvas åt det civila pensionsväsendet.
I enlighet med de grundsatser i afseende å ordnande af detta
pensionsväsen, som sålunda af komitén omfattats, har komitén
uppgjort förslag till
pensionslag för civilstaten,
reglemente för civilstatens pensionskassa för enkor och
barn, samt
åtgärder för afveckling af nuvarande pensionsinrättningars
förbindelser m. m.
Och vill komitén beträffande hvarje af dessa förslag dels
i en allmän motivering framhålla hufvudgrunderna för detsamma
dels ock i en speciel motivering närmare angifva skälen för de
särskilda bestämmelserna.
Innan komitén öfvergår till motivering af sitt förslag till pensionslag
för civilstaten, torde här vara lämpligt lemna en redogörelse
för den ekonomiska innebörden af komiténs förslag till
ordnande af det civila pensionsväsendet, jemförda med nuvarande
bestämmelser i ämnet.
Skulle ingen ändring ske i nuvarande bestämmelser i afseende
å det civila pensionsväsendet, komme statens årliga kostnader,
enligt hvad förut anförts, att efter omkring
30 år växa till:
för pensionering af civile embets- och tjenstemän
å allmänna indragningsstaten och från
tullverkets pensionsstat ............................... kr. 2,916,000: —
för pensionering af poststaten omkring 370,000
kronor (derifrån dock ej dragits beloppet
Transport kr. 2,916,000: —
215
• Transport kr. 2
af fyllnadspensionerna till poststaten från
civilstatens pensionsinrättning) ..................... »
för pensionering af telegrafstaten 277,000
kronor, efter afdrag af beloppet af de
pensioner telegrafverkets pensionsinrättning
lemnar. År 1892 utgjorde denna
pensionsinrättnings pensionsutgifter 99,912
kronor under det fyllnadspensionerna af
telegrafmedel för samma år uppgingo till
sammanlagdt 23,076 kronor. Skulle förhållandet
mellan dessa utgiftsposter vara
detsamma om 30 år, skulle alltså af ofvannämnda
belopp, 277,000 kronor, på statens
del komma omkring...................................... »
Säger kr. 3
Härtill måste emellertid läggas statens utgifter
i form af dels beneficier och benådningar
från allmänna indragningsstaten dels ock bidrag
till nuvarande pensionsinrättningar.
Till hvilket belopp utgifterna i det förra
afseendet komma att om 30 år stiga är naturligtvis
icke möjligt att nu förutse. Komitén
upptager derför motsvarande utgifter för år 1892,
då från allmänna indragningsstaten utbetalades
såsom beneficier och benådningar till civile em
bets-
och tjensteman................................................. kr.
samt till civila embets- och tjenstemäns enkor
och barn ................................................... »
Statens till civila pensionsinrättningar utgående
bidrag, beräknade efter förhållandet år
1892, utgöra:
till civilstatens pensionsinrättning (74,271 kronor
+ 45,000 kronor)...................................... »
j> tullverkets pensionering af fattiga enkor
och barn............................................. »
Transport kr. 3
,916,000: —
370,000: —
52,000: —
,338,000: —.
202,865: —
44,627: —.
119,271: —
29,229: —
,733,992: —
216
Transport kr. 3,733,992
till tullverkets enskilda pensionsinrättning........ » 31,749
)) elementarlärarnes enke- och pupillkassa...... » 69,851
» telegrafverkets pensionsinrättning 70,832
kronor, deraf dock 7/io utgjorde amortering
å den s. k. retroaktivfonden, hvadan statens
ständiga bidrag uppgick till.......................... » 21,249
» telegrafverkets enke- och pupillkassa........... » 5,722
Summa kr. 3,862,563
I
Enligt de förslag till omorganisation af statens civila pensioilsväsen
komitén framlägger, skulle åter statens utgifter efter
afvecklingstidens slut komma att utgöra för pensionering af civile
tjensteinnehafvare enligt den föreslagna pensionslagen omkring
2.708.000 kronor årligen, hvartill emellertid torde böra läggas
någon, om ock genom antagande af komiténs ifrågavarande förslag
i afsevärd mån minskad kostnad i form af beneficier och benådning^
till civile embets- och tjenstemän samt till enkor och
barn efter sådana. För förvaltningen af den nya pensionskassan
har komitén vidare beräknat eu årlig kostnad af omkring 40,000
kronor, hvadan alltså statens utgifter för det civila pensionsväsendet
i sin helhet vid nämnda tidpunkt skulle uppgå till omkring
2.748.000 kronor. Häraf följer att de af komitén sålunda föreslagna
åtgärder kunna anses innebära eu besparing för framtiden
i statens utgifter, hvilken, delvis begynnande redan vid afvecklingens
början, kommer att växa upp till öfver 1,000,000 kronor
om året.
IY.
Förslag till pensionslag för civilstaten
jemte
Motiver.
Tcnsiomkoviitcri.
28
'' F-v
V Ö;'': . : * . t
Förslag
till
i
pensionslag för civilstaten.
§ i.
Mom.'' 1. Rätt till pension af staten enligt denna lag tillkommer,
med de i § 2 stadgade undantag, eu hvar ordinarie innehafvare
af civil befattning med lön å stat, som blifvit af Konung och
Riksdag faststäld.
Med civil befattning förstås här hvarje befattning i rikets
tjenst, som icke är militär, civilmilitär eller uteslutande presterlig.
Mom. 2. Enahanda pensionsrätt tillkommer ock de professorer
och e. o. professorer vid universiteten och karolinska medikokirurgiska
institutet, hvilka icke innehafva lön på sådan stat, som
ofvan säges, äfvensom kommissionslandtmätare.
§ 2.
Från pensionsrätt enligt denna lag äro undantagna:
a) innehafvare af befattning, som medför rätt till pension
från statens jernvägstrafiks pensionsinrättning, arméns pensionskassa
eller flottans pensionskassa;
b) tjensteinnehafvaré, som icke ega svensk medborgarrätt.
220
§ 3.
För att vid afsked från befattning, som medför pensionsrätt,
erhålla pension, fordras att hafva uppnått en lednadsålder af
a) 65 år för:
bevakningspersonalen vid fångvårdsanstalterna;
landtbruksingeniörer;
tjensteman och betjente vid skogsstaten;
bevakningspersonalen vid tullverket med undantag af
öfveruppsyningsman;
kommissarier, assistenter och telegrafister vid telegrafverkets
stationer;
lärare vid musikaliska akademiens konservatorium;
provinsialläkare samt läkare vid hospitaler och asyler för
sinnessjuka;
b) 70 år för samtlige öfrige tjensteinnehafvare.
/
§ 4.
Tjensteinnehafvare, hvilken antingen under någon tid lidit och
fortfarande lider utaf sjukdom af sådan beskaffenhet, att fortsatt
tjenstgöring skulle menligt inverka på helsan och derigenom antagligen
förkorta hans återstående lifslängd, eller och är i följd af
sjukdom, vanförhet eller lyte oförmögen att fullgöra sin tjenst,
vare, derest ingen utsigt finnes dertill att tjensteinnehafvaren
vidare skall blifva fullt tjenstbar, berättigad att erhålla pension
vid en lefnadsålder, som är fem år lägre än den i § 3 bestämda.
§ 5. J'' V
Pension utgår allt efter tjenstetidens längd såsom hel eller
afkortad.
Hel pension tillkommer
221
a) efter 30 års tjenstetid provinsialläkare samt läkare vid
hospitaler och asyler för sinnessjuka äfvensom lärare vid musikaliska
akademiens konservatorium,
b) efter 35 års tjenstetid samtlige öfrige tjensteinnehafvare.
Afkortad pension tillkommer tjensteinnehafvare, som vid den
för pensions erhållande stadgade lefnadsålder icke innehar det för
hel pension bestämda antal tjenstår.
§ 6.
Den som i och för tjensten genom olycksfall lidit sådan
kroppsskada, att den för framtiden medför oförmögenhet till vidare
tjenstgöring, eger erhålla hel pension utan afseende på lefnadsålder
och tjenstetid.
§ 7.
Med tjenstetid förstås den tid, hvarunder tjensteinnehafvare
i ordinarie eller extra ordinarie anställning eller på grund af särskilt
förordnande varit verksam i allmän tjenst; och må vid
tjenstetidens beräknande afdrag ej ske för afbrott i tjenstgöring,
som föranledts af semester, sjukdom, särskildt offentligt uppdrag,
resa för egen utbildning eller eljest medgifven tjenstledighet, ej
öfverstigande tre månader under hvarje kalenderår.
§ 8.
Tjensteinnehafvare, som uppnått den i § 3 stadgade lefnadsålder
eller i följd af sådan skada, som i § G omförmäles, förklaras
berättigad till pension, vare pligtig från tjensten afgå.
Efter att hafva uppnått den i § 4 omförmälda lefnadsålder
är tjensteinnehafvare, som lider af deri nämnd sjukdom, vanförhet
eller lyte, icke ovilkorligen berättigad att erhålla tjenstledighet.
Dessa bestämmelser skola ej tillämpas på ledamot af statsrådet.
222
§ 9.
Mom. 1. Pension beräknas, der icke i mom. 2 och 3 af denna
§ annorlunda bestämmes, i förhållande till den tjensteinneliafvare
enligt ordinarie stat tillkommande aflöning, hvartill räknas lön,
tjenstgöringspenningar, ålderstillägg samt bostadsförmån, så vida
denna senare blifvit i staten till visst penningebelopp upptagen
eller kan med ledning af staten till dylikt belopp uppskattas; och
skall hel pension utgå, der aflöningen icke öfverstiger 600 kronor,
med 80 procent deraf, men i öfrigt för aflöning af:
från | och | med | 601 | till | och | med | 700 | kr. | med | 500 | kr. |
b | b | » | 701 | B | B | B | 900 | B | B | 550 | B |
b | b | » | 901 | B | B | B | 1,100 | B | B | 700 | B |
B | b | » | 1,101 | B | B | B | 1,200 | B | B | 800 | B |
b | b |
| 1,201 | B | B | B | 1,400 | B | B | - 900 | B |
b | B | » | 1,401 | B | B | B | 1,600 | B | B | 1,050 | B |
B | b | » | 1,601 | B | B | B | 1,800 | B | B | 1,200 | B |
b | b | » | 1,801 | B | B | B | 2,000 | B | B | 1,300 | B |
b | b | » | 2,001 | B | B | B | 2,200 | B | B | 1,450 | B |
» | B | » | 2,201 | B | B | B | 2,400 | B | B | 1,600 | B |
B | » |
| 2,401 | B | B | B | 2,700 | B | B | 1,800 | B |
b | B | B | 2,701 | B | B | B | 3,000 | B | B | 2,000 | B |
» | b | » | 3,001 | B | B | B | 3,400 | B | B | 2,200 | B |
b | » | » | 3,401 | B | B | B | 3,800 | B | B | 2,500 | B |
B | b | » | 3,801 | B | B | B | 4,200 | B | B | 2,800 | B |
b | b | B | 4,201 | B | B | B | 4,700 | B | B | 3,000 | B |
b | » | » | 4,701 | B | B | B | 5,200 | B | B | 3,350 | B |
b | b | » | 5,201 | B | B | B | 5,700 | B | B | 3,700 | B |
b | B | » | 5,701 | B | B | B | 6,200 | B | B | 4,000 | B |
b | B | B | 6,201 | B | B | B | 6,700 | B | B | 4,350 | B |
B | » | » , | 6,701 | B | B | B | 7,200 | B | B | 4,700 | B |
223
från och med 7,201 till och med 7,700 kr. med 5,000 kr.
» » x> 7,701 » » » 8,200 b » 5,300 b
b b b 8,201 » » b 8,700 b b 5,650 b
b b b 8,701 och derutöfver 6,000 b
Mom. 2. Nedannämnde tjensteinnehafvare skola i‘fråga om
det belopp, hvarmed hel pension bör utgå, vara likstälde:
öfverståthållaren, med landshöfding;
häradshöfdingar, med hofrättsråd, som kommit i åtnjutande af
ålders tillägg;
de i § 1 mom. 2 omförmälde professorer, med högst aflönade bland
öfriga professorer vid universiteten och karolinska mediko-kirurgiska
institutet;
de i samma lagrum omförmälda e. o. professorer, med högst aflönade
bland öfriga e. o. professorer vid universiteten;
provinsialläkare, jemväl de, som tillika äro l:ste provinsialläkare,
med ombudsman hos medicinalstyrelsen, sedan han kommit i
åtnjutande af två ålderstillägg;
lektorer med prebenden vid allmänna läroverken, med lektorer vid
dessa läroverk utan dylik förmån;
kommissionslandtmätare, med l:e landtmätare, som icke kommit i
åtnjutande af ålderstillägg, under iakttagande att ej flere kommissionslandtmätare
än 48 må samtidigt åtnjuta pension; samt
vaktbetjente vid postverkets distriktsförvaltningar och postanstalterna,
med de vaktmästare hos generalpoststyrelsen, hvilka kom■
mit i åtnjutande af ålderstillägg.
Atom. 3. För tjensteman och betjente '' vid lokaltullförvaltningen
samt gräns- och tullbevakningen skola vid pensionsbelopps
bestämmande ålderstillägg icke tagas i beräkning.
224
§ io.
Afkortad pension utgår, der tjenstetiden för rätt till hel pension
är bestämd till 35 år, med V35 och, der för dylik rätt erfordras
en tjenstetid af 30 år, med V30, allt af hel pension för hvarje
tilländagånget år, hvarunder den pensionsberättigade varit i tjenst
an stöld.
Om det pensionsbelopp, som härvid uppkommer, faller mellan
två hela tiotal kronor, afjemnas detsamma till närmaste tiotal.
§ 11-
Beviljad pension utgår från och med månaden näst efter den,
då pensionär erhållit afsked från statens tjenst, till och med den
månad, hvari han dör eller pensionsrätten eljest upphör, samt utbetalas
genom statskontoret.
§ 12.
Pension enligt här ofvan stadgade grunder må ej åtnjutas
för mera än en befattning eller af den, som uppbär pension från
anstalt, som af staten understödjes, ej heller af den, som innehar
tjenst med lön af staten.
§ 13-
Pensionär, som i tre på hvarandra följande år underlåtit uttaga
sin pension, går förlustig densamma äfvensom framtida pensionsrätt,
der ej styrkes att laga förfall hindrat beloppens uttagande.
§ 14.
Pensionsrätt förverkas:
a) af den som upphör att vara svensk medborgare;
225
b) af den som dömes sin tjenst förlustig eller till annat straff,
hvarmed följer förlust af medborgerligt förtroende.
§ 15-
Hos hvarje embetsverk eller myndighet med tjensteinnehafvare,
som afses uti denna lag, skall föras en matrikel, upptagande hvarje
vid verket eller myndigheten anstäld persons ålder, tiden för hans
första inträde i statens tjenst, tider på hvilka han efter förordnande
skött ordinarie befattningar, dagen då han utnämndes eller
befordrades till ordinarie tjenst, samt hvilka tider han icke tjenstgjort
med anledningarna dertill, hvarvid, om sjukdom vållat tjenstgöringsafbrottet,
dennas beskaffenhet bör i matrikeln anmärkas.
Den som söker inträde hos embetsverk eller myndighet,
hvarom ofvan säges, skall, der han förut varit i allmän tjenst
anstäld, om denna sin tjenstgöring och tiden derför förete bevis
för att i matrikeln antecknas.
§ 16-
Ansökning om pension ställes till Konungen och skall, då
pensionen sökes af ledamot af statsrådet eller Konungens högsta
domstol, af chef för embetsverk eller landshöfding, ingifvas till
vederbörande statsdepartement, men i öfriga fall genom det embetsverk
eller den myndighet, sökanden tillhör eller hvarunder han
lyder, med dess till- eller afstyrkande, insändas till statskontoret,
som med eget utlåtande öfverlemnar ärendet till Kongl. Maj:ts
afgörande.
§ 17-
Handlingar, som skola åtfölja ansökning om pension, äro:
afskedsansökning;
bevis om sökandens ålder och frejd;
Vcnsiomkomilén.
29
226
styrkt tjensteförteckning och
utdrag af den i § 15 omförmälda matrikeln.
Dessutom bifogas, derest pension begäres på grund hf § 4,
intyg af legitimerad läkare enligt härvid fogade formulär litt. A
eller B,
och der pension sökes på grund af § 6:
a) styrkt uppgift om den tjenstgöring, under hvilken olycksfallet
inträffat, med fullständig utredning om förloppet dervid;
b) intyg af legitimerad läkare enligt härvid fogadt formulär litt. C.
§ 18-
Öfver pensioner, som af Kongl. Maj:t enligt denna lag beviljas,
skall i statskontoret föras register, upptagande hvarje pensionstagares
namn och senaste tjenst, ålder och öfriga omständigheter,
som föranledt pensionens beviljande, äfvensom densammas
belopp. Af detta register skall inom februari månads utgång
hvarje år utdrag för näst föregående år jemte uppgift på derunder
afgångna pensionstagare insändas till Kongl. Maj:t.
§ 19-
Denna lag skall träda i kraft den
och tillämpas på dem, som derefter utnämnas till syssla, hvarmed
enligt ofvan gifna stadgande!! pensionsrätt följer.
227
Formulär litt. A.
Att N. N., för erhållande af pension jemlikt föreskrifterna i
§ 4 af pensionslagen för civilstaten, denna dag af undertecknad,
som°) ................................................................................................................
egt kännedom om hans helsotillstånd, blifvit undersökt och dervid
befunnits lida af°°) ............................................................................
hvilken sjukdom fortfarit000) ....................................,..........................
och är af sådan beskaffenhet, att fortsatt tjenstgöring skulle menligt
inverka på hans helsa och derigenom antagligen förkorta
hans återstående lifslängd, samt att ingen utsigt finnes dertill,
att bemälde tjensteinnehafvare vidare skall blifva fullt tjenstbar,
intygas härmed på heder och samvete.
...................... den ............................
N. N.
Legitimerad läkare. *) **) ***)
*) huru länge.
**) sjukdomens benämning.
***) huru länge.
228
Formulär litt. B.
Att N. N., för erhållande af pension jemlikt föreskrifterna i
§ 4 af pensionslagen för civilstaten, denna dag af undertecknad,
som °) .......................:....................................................................................
egt kännedom om hans helsotillstånd, blifvit undersökt och dervid
befunnits lida af00).........................................................................5...
hvarigenom han är oförmögen att fullgöra sin tjenst, samt att
ingen utsigt finnes dertill, att bemälde tjensteinnehafvare vidare
skall blifva fullt tjenstbar, intygas härmed på heder och samvete.
........................ den ............................
N. N.
Legitimerad läkare.
*) huru länge.
**) namngifven sjukdom, vanförhet eller lyte.
229
Formulär litt. C.
Att N. N., för erhållande af pension jemlikt föreskrifterna i
§ 6 af pensionslagen för civilstaten, denna dag af undertecknad,
som®) .............................................................................................................
egt kännedom om hans helsotillstånd, blifvit undersökt och dervid
befunnits genom olycksfall, som han enligt uppgift ådragit
sig i och för tjensten, lida af00)............................................................,
hvilken kroppsskada för framtiden medför oförmögenhet till vidare
tjenstgöring, intygas härmed på heder och samvete.
........................ den ..............................
N. N.
Legitimerad läkare. *) **)
*) huru länge.
**) skadans eller åkommans benämning.
„t i
231
Motiv er.
Då det åligger komitén att afgifva förslag till ordnande af
pensionsväsendet för statens civile embets- och tjensteman samt
betjente, har komitén tagit under öfvervägande, hvilka tjensteinnehafvare
böra såsom civila anses. Dervid har komitén funnit
begreppet »civil» vara i flere fall så sväfvande, att tvekan uppstått,
huruvida vissa tjenstebefattningar må derunder hänföras.
Såsom civila få naturligtvis icke räknas allenast de, som tillhöra
civilstatens pensionsinrättning: äfven tullverkets och telegrafverkets
tjensteinnehafvare äro uppenbarligen likaväl som postverkets,
hvilka senare tillhöra nämnda pensionsinrättning, att anse såsom
civile och böra alltså inbegripas under den nya pensionslagen.
De tjensteinnehafvare, hvarom tvekan i berörda hänseende kan
råda, äro deremot de flesta af dem, som äro anstälda vid statens
undervisningsanstalter. Den nära förbindelse, hvari universitet
och skola sedan gammalt stått till kyrkan, hafva åt ifrågavarande
tjensteinnehafvare gifvit en egendomlig mellanställning. Amneslärarne
vid rikets elementarläroverk räkna nemligen, enligt 71 § i
Kongl. Maj:ts stadga för rikets allmänna läroverk den 1 november
1878, vid ansökning till prestlägenhet eller annan till ecklesiastikståndet
hörande befattning presterliga tjenstår samt ega
enligt 72 § i samma stadga rätt att anmäla sig till regala pasto-,
rat och åtnjuta vidare, på grund af presterskapets privilegier, rätt
till ecklesiastikt tjenstår, men i öfrigt skilja de sig i intet afseende
från civile tjensteinnehafvare; särskild! åtnjuta de, i likhet
med dessa, pension från allmänna indragningsstaten i enlighet med
de för civile tjensteinnehafvare i allmänhet stadgade grunder.
Lärarne vid de tekniska läroverken betraktas deremot i alla afseenden
såsom civila. Lärarne vid höcjre lärarinneseminariet i Stockholm
och folkskolelärareseminarierna åtnjuta presterlig tjenstårsberäkning
och ega rätt att anmäla sig till regala pastorat, oaktadt
232
de i öfrig!, äro jemförliga med civila tjensteinnehafvare,- om ock i
saknad af pensionsrätt. Lärarne vid rikets universitet, livilka i likhet
med civila tjensteinnehafvare åtnjuta pension från allmänna
indragnings staten, kunna fortfarande för sig åberopa presterskapets
privilegier och räkna presterliga tjenstår, under det lärarne
vid karolinska mediko-kirurgiska institutet och tekniska högskolan
i alla afseenden anses såsom civila tjensteinnehafvare.
Då emellertid ämneslärarne vid de allmänna läroverken samt
lärarne vid rikets universitet i flere hänseenden och särskilt i
fråga om pensionsrätt äro likstälda med civila tjensteinnehafvare
och då här endast gäller att ordna deras pensionsförhållanden,
har komitén ansett äfven dessa lärare böra inbegripas under den
nya pensionslagen. Af hufvudsakligen samma skäl torde jemväl
lärarne (såväl manliga som qvinliga) vid högre lärarinneseminariet
i Stockholm och folkskolelärareseminarierna böra lyda under
denna lag, helst de för närvarande äro i saknad af pensionsrätt
och således få med bibehållande af större delen af lönen qvarstanna
vid tj en sten, äfven sedan de på grund af ålderdom äro
oförmögna att tjena.
Tjensteinnehafvarne vid statens jemn äg strå fik äro otvifvelaktigt
att anses såsom civile. Men af många skäl har komitén icke
funnit lämpligt låta dem inbegripas under den nya pensionslagen.
Statens jern vägstrafik skiljer sig nemligen i många afseenden från
statens öfriga förvaltningsgrenar och liknar närmast ett omfattande
privat industriel t företag. Till följd deraf har åt den stora tjenstepersonal,
som kräfves för dess skötsel, ansetts icke böra beredas
någon fastare anställning. Särskilda bestämmelser äro nödvändiga
i afseende på aflöning och jemväl, på grund af den oftast
mycket utslitande tjenstgöringen, för pensionering, helt olika dem,
som äro erforderliga beträffande andra civila tjensteinnehafvare.
Också har för denna grupp af tjensteinnehafvare redan bildats en
särskild pensionsinrättning, som vid 1892 års utgång vunnit sådan
utsträckning, att den omfattar ej mindre än 5,611 delegare med
en kapitaltillgåug af 6,374,390 kronor.
Af skäl, som i den speciella motiveringen angifvas, har
komitén funnit den nya pensionslagen äfven å några andra civila
tjensteinnehafvare icke böra ega tillämpning.
Oaktadt pensionslagen således icke skulle komma att gälla
alla statens civila tjensteinnehafvare, har komitén dock, enär, vid
det förhållande att lagen sjelf angifver, för hvilka den icke gäller,
233
tvekan derutinnan ej kan uppstå, ansett lagen lämpligen för korthetens
skull böra benämnas pensionslag för civilstaten. Ordet civilstaten,
om än hittills icke alltid begagnadt för att beteckna samtliga
statens civila tjensteinnehafvare, torde dock dervid icke kunna
vålla missförstånd.
Såsom komitén redan förut i korthet angifvit, har komitén
ansett nödigt, att åtgärder vidtagas för att bereda minskning i
statens utgifter för det civila pensionsväsendet. Att för vinnande
af detta ändamål icke lämpligen torde böra användas den nära
till hands liggande åtgärden att låta tjenstemännen sjelfva genom
afdrag å sina löner bidraga till den pension, de erhålla af staten,
har komitén redan uttalat. Tjenstemännen böra visserligen bidraga
och mer än hittills bidraga till det civila pensionsväsendet,
men för vinnande af enkelhet i anordnandet af denna angelägenhet
och reda i förvaltningen, har komitén ansett det ökade bidrag,
som sålunda bör tjenstemännen åläggas, uteslutande böra
användas för den del af detta pensionsväsende, som, jemväl för
staten af vigt att hafva ordnad, afser pensionering af deras enkor
och barn. Deremot kan ofvanberörda ändamål lämpligen vinnas
genom införande i den nya pensionslagen af strängare bestämmelser
för erhållande af pension. Den verksammaste åtgärden i
sådant syfte är otvifvelaktigt att höja pensionsåldern, hvilket är
detsamma som att förkorta den tid, hvarunder tjenstemännen får
uppbära pensionen. Hvilken verkan en sådan åtgärd skulle medföra,
inses lätt, då man erfar, att, enligt hvad komitén genom
sakkunnig person låtit utreda, kapitalvärdet, hänfördt till en ålder
af 25 år — den ungefärliga vid inträde i statens tjenst — af en
pension å 1,000 kronor, som skall utbetalas från och med fylda
05 år, är nära dubbelt så stort som kapitalvärdet, äfvenledes hänfördt
till åldern 25 år, af en pension å lika stort belopp, som skall
utbetalas från och med fylda 70 år, i det nemligen, med begagnande
af den utaf professoren Lindstedt vid utredningen af civilstatens
pensionsinrättning använda dödlighetstabell och en räntefot
af 3 Va %, kapitalvärdet i det förra fallet utgör 1,658 kronor
och i det senare 905 kronor. Hänföras kapitalvärdena till annan
inträdesålder, blir proportionen dem emellan densamma. Komitén
bär derför först tagit i öfvervägande, huruvida någon höjning af
pensionsåldern för de civila tjensteinnehafvare, som skola lyda
under den nya pensionslagen, kan och bör genomföras.
I afseende å nuvarande bestämmelser om pensionsålder för
Pension skomilcn.
Pensions
ålder.
234
civile tjensteinnehafvare ar, på sätt den historiskt statistiska redogörelsen
visar, att märka:
att rätten att erhålla pension (ålderdomspension) är i de allra
flesta fall beroende både af lefnadsålder och tjenstår, så att pension
ej får åtnjutas, derest icke eller förr än stadgade vilkor i
båda dessa hänseenden blifvit uppfylda;
att skyldighet att afgå från tjensten vid viss lefnadsålder,
oberoende af huruvida pensionsrätt finnes eller icke, är föreskrifven
endast för ett fåtal tjensteinnehafvare, dervid tjensteinnehafvaren,
i fall han ej samtidigt innehar ett visst antal tjenstår,
varder i saknad af pension från allmänna indragningsstaten;
att för ett stort antal tjensteinnehafvare (i allmänhet de reglerade
centrala embetsverkens) skyldighet att afgå från tjensten
icke inträder förr än de uppfyllt de vilkor, som för erhållande af
pension för dem föreskrifvits i afseende å såväl lefnadsålder som
tjenstår;
att för ett stort antal tjensteinnehafvare icke finnes föreskrifven
någon skyldighet att vid viss ålder afgå från tjensten, utan
endast rättighet att vid viss lefnadsålder och efter vissa tjenstår
afgå med pension.
Af den uti den historiskt statistiska redogörelsen afd. I sid. 38—
41 meddelade öfversigt öfver bestämmelserna angående de civile tjensteinnehafvarnes
pensionsålder framgår, huru vexlande dessa bestämmelser
jemväl i öfrigt äro. Så t. ex. äro somliga förpligtade
att afgå från tjensten vid 70 lefnadsår, andra dertill förpligtade
vid 65 lefnads- och 35 tjenstår, en vid 65 lefnads- och 30 tjenstår,
andra vid 65 lefnads- och 25 tjenstår, andra åter vid sammanlagdt
95 lefnads- och tjenstår; somliga äro berättigade att afgå
från ‘tjensten med pension vid 70 lefnads- och 30 års oafbruten
tjenstetid, andra vid 65 lefnads- och 35 tjenstår, andra vid 65
lefnads- och 30 tjenstår, andra vid 65 lefnads- och 20 tjenstår,
andra vid 65 lefnadsår utan afseende å tjenstår, andra vid 60 lefnads-
och 30 tjenstår och några vid 60 lefnads- och 20 tjenstår;
somliga äro berättigade att, om sjuklighet eller försvagadt helsotillstånd
kan styrkas, afgå från tjensten med pension vid 65 lefnadsoch
vid pass 40 tjenstår och andra under samma förutsättning
dertill berättigade vid 65 lefnads- och 30 tjenstår.
I flere afseenden synes förändring af dessa skiftande bestämmelser
angående pensionsåldern vara af nöden.
För att staten alltid må vara försäkrad om icke blott prof -
235
vad erfarenhet utan äfven friska arbetskrafter vid statsförvaltningen,
synes erforderligt, att för alla civile tjensteinnehafvare föreskrifva
skyldighet att från tjensten afgå, då de icke längre kunna
anses förmå att tillbörligen uppehålla densamma. Bestämmande
af denna tidpunkt är icke lätt. Å ena sidan fordrar hänsyn till
statsförvaltningen, att den icke bestämmes allt för sen, men å
andra sidan är det för statshushållningen af vigt, att för undvikande
af onödigt dryga pensionskostnader, tjensteinnehafvareus
erfarenhet tillgodogöres så länge hans krafter medgifva honom
att på ett tillfredsställande sätt uppehålla tjensten. Det är naturligt,
att den med hänsyn till båda dessa omständigheter lämpligaste
tidpunkten infaller olika icke blott inom olika förvaltningsgrenar,
Indika kräfva skilda mått af krafter, utan jemväl inom
samma förvaltningsgren beroende på individuella förhållanden.
Att emellertid, såsom nu eger rum i afseende å en mängd civile
tjensteinnehafvare, åt dem sjelfva öfverlemna att bestämma tidpunkten
för afskedstagandet synes icke lämpligt. Den genom
afskedstagande^ motsedda minskningen i inkomsterna och kärleken
till den tjenst, som varit föremål för hans lifs hufvudsakliga
verksamhet, torde nemligen lätt förleda tjensteinnehafvaren att
öfverskatta måttet af sina krafter och fresta honom att, trots
obefordrades missnöje, qvarstanna längre än för tjensten är
gagneligt. Deremot skulle i de flesta fall den myndighet, hvarunder
tjensteinnehafvaren lyder, rätt'' kunna bedöma, vid hvilken
tidpunkt tjensteinnehafvaren borde, för förvaltningens bästa,
från tjensten afgå; men af många orsaker skulle ett öfverlemnande
till denna myndighet att afgöra tiden för afgången vara
synnerligen olämpligt. Hänsyn skulle nemligen dervid lätt kunna
gorå sig gällande, som vid denna fråga icke borde förekomma.
Nödvändigt synes derför att i lag bestämma eu viss, om ock
för olika förvaltningsgrenar något olika, tidpunkt för skyldighet
att afgå från tjensten.
Att, såsom der obligatoriskt afskedstagande nu är föreskrifvet,
i allmänhet låta tidpunkten derför bero af såväl lefnadsålder
som antal tjenstår anser komitén icke böra bibehållas. De civile
tjensteinnehafvarne inträda nemligen vid mycket olika lefnadsålder
i statens tjenst och uppnå således vid olika lefnadsålder
det. föreskrifna antalet tjenstår, några ernå detta antal först vid
så sen lefnadsålder, att tj eu ste förmågan då för länge sedan kan
vara förbrukad. Lefnadsåldern torde alltså ensam böra bestäm
-
236
mas såsom mätare för tjensteinnehafvarens förmåga af fortsatt
tjena teverksamhet och således tidpunkten för det obligatoriska
afskedstagande! böra hänföras endast till lefnadsåldern. Den längre
eller kortare tid, tjenstemannen tjenat det allmänna, bör derför
icke vara utan inflytande; men den bör endast inverka på frågan
huru stor pension tjenstemannen vid afskedstagande! bör erhålla.
Härom vidare här nedan under rubriken »afkortade pensioner».
På grund af hvad sålunda anförts har komitén ansett böra i
pensionslagen införas stadgande om skyldighet för civile tjensteinnehafvare
att vid viss bestämd lefnadsålder afgå från tjensten
med pension. Denna ålder måste naturligtvis bestämmas med
hänsyn till dels medellifslängden i allmänhet, dels ock särskilda
tjensteförhållanden. I samma mån som medellifslängden i ett samhälle
ökas, hvilket ju måste innebära, att tiden för verksamhetsförmågans
fortvaro jemväl utsträckts, i samma mån kan och bör
staten höja åldersgränsen för det tvungna afsked stagandet. För
frågans bedömande är derför nödvändigt undersöka medellifslängden
i Sverige.
Enligt den af statistiska centralbyrån utgifna befolkningsstatistiken
bär den återstående medellifslängden för mankön, räknad
från födelsen, under följande tidsperioder varit:
under åren:
1755-1775 .................................................... 33,o år
1776—1795 ..................................................... 34,7 »
1816—1840 .................................................... 39,5 »
1841—1845 ................................................. 41,9 »
1846 — 1850 ..................................... 41 4 »
1851—1855 ...................... 40 5 »
1856—1860 .................................................... 4olä
1861 — 1870 ....................................... - 49 8 »
1871—1880 ................................ 4ö’a »
1881—1890 ..................................................... 48,6 »
Deraf framgår att medellifslängden för män under detta århundrade
ökats med omkring 9 år samt deraf ensamt under de
sista .30 åren med omkring 8 år och under de sista 20 åren med
omkring 5,4 år. Att denna betydliga tillökning i väsentlig mån
härleder sig från minskad dödlighet under de första lefnadsåren
är uppenbart, men att den icke orsakats ensamt deraf, utan jemväl
al minskad dödlighet i alla åldersklasser, derom vittnar föl
-
237
jande, jemväl från statistiska centralbyrån meddelade tabell, utvisande
dödlighetskoefficienten under olil*a dödlighetsförhållanden
inom de olika åldersklasserna:
Dödligheten årligen pr 1,000 män inom nedanstående åldersgrupper.
Ålder. | 1810—1840 | 1871—1880 | 1881—1890 |
0-5 .......................... | 68,02 | 55,69 | 46,49 |
5—10........................ | 8,u | 8,59 | 7,82 |
10-15.......................... | 4,81 | 4,10 | 3,91 |
15—20................... | 5,20 | 4,53 | 4,50 |
20—25...................... | 8,io | 7,0 0 | 6,51 |
25—30.......................... | 9,64 | 7,47 | 6,71 |
30—35....................... | 11,81 | 8,13 | 6,80 |
35-40 ........................ | 14,18 | 9,20 | 7,66 |
40-45......................... | 17,71 | 10,83 | 9,18 |
45—50.......................... | 21,31 | 13,31 | 11,58 |
50—55....................... | 27,51 | 16,91 | 14,00 |
55—00......................... | 34,65 | 22,53 | 19,81 |
60—05......................... | 47,7 0 | 31,58 | 27,88 |
65—70.......................... | 66,17 | 47,71 | 41,20 |
70-75.......................... | 99,7 6 | 74,52 | 65,04 |
75—80.......................... | 148,05 | 117,89 | 105,80 |
80 och deröfver.............. | 256,12 | 211,07 | 204,24 |
För att från annan sida belysa samma förhållanden meddelas
här en tabell, utvisande den återstående medellifslängden för män
vid 60, 65, 66, 67, 68, 69 och 70 år under olika dödlighetsförhållanden:
-
För männen vid nedanstående åldrar utgjord!) åtorstaondo
medellifslängdon
hållandena åron | vid 60 ur. | vid 65 år. | vid 66 år. | vid 67 år. | vid 68 ur. | vid 69 år. | vid 70 är. |
| ur | är | Sr | år | är | år | är |
1816—1840.................... | 12,07 | 9,58 | 9,10 | 8,G5 | 8,20 | 7,77 | 7,35 |
1841-1850................. | 12,33 | 9,63 | 9,15 | 8,71 | 8,28 | 7,85 | 7,43 |
1851-1800.................... | 12,68 | 10,0 5 | 9,56 | 9,0 7 | 8,59 | 8,13 | 7,68 |
1861—1870.................. | 13,10 | 10,40 | 9,iio | 9,40 | 8,90 | 8,4 0 | 8,00 |
1871-1880.................... | 1 1,20 | 11,20 | 10,60 | 10, oo | 9,50 | 9,00 | 8,60 |
1881-1890.................... | 15,07 | 11,96 | 11,37 | 10,79 | 10,23 | 9,68 | 9,11 |
238
Deraf synes, bland annat, att den återstående medellifslängden
för män vid 65 år, *som i början af detta århundrade var 9,58
år, nu utgör 11,96 år, således en ökning af nära 2lli år, samt att
den för män vid 70 år ökats från 7,35 till 9,14 år, eller alltså att en
70-åring nu har i det närmaste lika lång återstående medellifslängd
som en 65-åriug under förra delen af detta århundrade
(1816—1840).
Enär de flesta statens tjensteinnehafvare inträda i statens t jenst
vid en ålder af 20—30 år, har komitén låtit upprätta en tabell,
utvisande antalet af 1,000 män i ålder af 20, 25 eller 30 år, som
under olika dödlighetsförbållanden qvarlefvat vid 60, 65 eller
70 år:
Enligt dödlighotsför-hållandona åren | Af 1,000 män i ålder | Af 1,000 män i ålder | Af E000 män i ålder | ||||||
60 år. | 65 år. | 70 år | 60 år. | 65 år. | 70 år. | 60 år. | 65 år. | 70 år. | |
1816-1840..................... | 488 | 387 | 278 | 507 | 402 | 289 | 532 | 422 | 303 |
1841—1850..................... | 526 | 426 | 306 | 545 | 441 | 316 | 567 | 459 | 329 |
1851-18G0..................... | 534 | 432 | 320 | 555 | 449 | 333 | 578 | 469 | 347 |
1861—1870.................... | 587 | 482 | 363 | 607 | 499 | 376 | 630 | 518 | 390 j |
1871—1880.................... | 619 | 527 | 413 | 641 | 546 | 428 | 666 | 567 | 444 |
1881—1890..................... | 659 | 572 | 464 | 680 | '' 591 | 480 | 704 | 612 | 496 |
Såsom häraf inhemtas har lifskraften till den grad ökats, att.
af 20:åringar nästan lika många nu uppnå 70 år som under 1816
—1840 uppnådde 60 år, att af 25:åringar långt flere nu hafva
utsigt att uppnå 70 år än som under 1851—1860 hade utsigt att
uppnå 65 år, och att af 30:åringar nästan lika många nu uppnå 70
år som under åren 1861—1870 hade förhoppning att uppnå 65 år.
Om också den tillväxt i männens lifskraft i vårt land, som
dessa förhållanden utmärka, mest torde böra tillskrifvas de arbetande
klassernas genom vidtagna sanitära åtgärder och sundare
lefnadssätt (särskildt minskad konsumtion af rusdrycker) förbättrade
lefnadsvilkor, kan dock med skäl antagas, att någon del af denna
tillväxt i lifskraft äfven bör tillskrifvas statens tjensteinnehafvare,
enär de på senare tider vidtagna sanitära åtgärderna äfven kommit
dem tillgodo, hvarjemte äfven deras lefnadssätt i flere afseenden
förbättrats. För ett sådant antagande talar särskildt den
omständighet, att det i synnerhet är i städerna, der ju de flesta
239
af statens tjensteinnehafvare äro boende, som dödligheten förminskats
till följd af sådana genomgripande sanitära förbättringar
som dränering och vattenledning m. m. För belysande deraf
meddelas följande tabell rörande lifskraftens tillväxt inom de olika
åldersgrupper på landsbygden, i städerna samt särskild!, i Stockholm,
hvarvid erinras, att dödlighetsförhållandena för tiden 1851—
1860 i anseende till bristande fullständiga uppgifter afse befolkningen
i sin helhet, under det dödlighetsförhållandena för 1871—
1880 och 1881 — 1890 afse endast män. Och har komitén ansett
sig kunna för den jemförelse hvarom här är fråga så mycket
hellre använda jemväl - den befolkningen i sin helhet omfattande
uppgiften för åren 1851—1860 som otvifvelaktigt är, att dödligheten
då, likasom ännu är förhållandet, var större bland männen
än bland befolkningen i sin helhet.
Dödligheten årligen pr 1,000 män inom nedanstående
åldersgrupper.
Å Hl o r. | Landsbygden. | Städerna. | Stockholm. | ||||||
1851 — | 1871 — | 1881 — 1890. | 1851 — | 1871 — | 1881 — | 1851— 1860. | 1871— | 1881 — | |
0-5........................ | 56,o g | 50,7 3 | 42,io | 105,04 | 88,31 | 68,81 | 180,69 | 134,17 | 98,34 |
5—10.......................... | 10,47 | 8,21 | 7,50 | 16,oo | 11,41 | 9,32 | 16,87 | 13,32 | 10,23 |
10—15 ....................... | 5,30 | 3,97 | 3,88 | 7,12 | 5,0 7 | 4,10 | 7,7 5 | 5,82 | 3,77 |
15—20 ......................... | 5,2 7 | 4,20 | 4,2 1 | 7,05 | 6,4 2 | 6,18 | 7,4 2 | 7,05 | 6,12 |
20-25 ....................... | 6,30 | 6,38 | 6,01 | 10,13 | 10,53 | 8,00 | 11,99 | 12,15 | 8,40 |
25-30 ........................ | 6,83 | 6,65 | 6,01 | 12,0 0 | 12,03 | 9,40 | 15,05 | 14,02 | 10,28 |
30-35 ......................... | 7,94 | 6,04 | 5,8 2 | 16,85 | 15,21 | 10,GO | 22,12 | 20,7 0 | 12,80 |
35-40 .................... | 9,41 | 7,3 0 | 6,50 | 20,4 2 | 19,02 | 12,52 | 27,oo | 28,90 | 15,01 |
40—45 .......................... | 11,51 | 8,80 | 7,98 | 24,33 | 22,2 3 | 16,23 | 32,7 9 | B4,2« | 21,45 |
45—50 ......................... | 13,98 | 11,29 | 9,83 | 28,7 5 | 26,10 | 20,51 | 37,4 3 | 37,47 | 27,31 |
50—55 .......................... | 18,5G | 14,9 2 | 12,9 4 | 34,59 | 31,45 | 24,15 | 42,80 | 43,25 | 29,90 |
55-00 .......................... | 25,39 | 20,4 8 | 18,15 | 41,00 | 39,45 | 30, oo | 48,19 | 52,54 | 36,50 |
00—65 .......................... | 37,00 | 29,84 | 26,15 | 49,24 | 48,30 | 41,02 | 58,37 | 57,50 | 46,90 |
(35—70 ....................... | 54,3 7 | 46,00 | 39,09 | 69,92 | 68,0 7 | 55,2 7 | 74,2 9 | 81,19 | 02,cn |
70-75 ......................... | 85,07 | 72,7 0 | 03,7 2 | 96,90 | 102,4 5 | 79,35 | 101,50 | 100,50 | . 82,0 2 |
75—80 ........................ | 129,03 | 1 16,90 | 104,7 0 | 126,53 | 134,78 | 119,93 | 143,83 | 155,03 | 129,20 |
80 noll deröfvor.............. | 292,19 | 210,55 | 203,98 | 198,0 3 | 222,25 | 208,80 | 224,52 | 210,2,5 | 192,3 7 |
Samtliga aldra!’............ | 20,57 | 17,89 | 16,72 | 31,20 | 27,18 | 22,01 | 41,51 | 35,05 | 25,81 |
240
Häraf framgår, att under det dödligheten pr 1,000 män af
samtliga åldrar under de sista 40 åren på landsbygden minskats
från 20,57 till 16,72, härden i städerna minskats från 31,20 till 22,oi
och ensamt i Stockholm från 41,51 till 25,84. Af tabellen framgår
äfven, att denna minskning härleder sig från minskad dödlighet
i alla åldersgrupper.
Med anledning af sålunda förbättrade förhållanden i afseende
å medellifslängd i Sverige har komitén ansett att, för vinnande
af besparing i statens utgifter för det civila pensionsväsendet,
den lefnadsålder, då i allmänhet statens civila tjensteinnehafvare
skola vara skyldiga att från tjensten afgå och dermed erhålla rätt
till pension, kan, utan fara för att förvaltningen deraf skall taga
skada, bestämmas till 70 år, helst jemväl denna ålder redan länge
varit bestämd för vissa embetsmän (ledamöter i hofrätterna, häradshöfdingar
m. fl.) hvilkas tjenstgöring måste anses lika om icke
mer ansträngande än de flesta öfriga civila tjensteinnehafvares,
samt bland de civile tjensteinnehafvare, som icke hafva skyldighet
att vid viss lefnadsålder taga afsked, icke så få qvarstanna i
tjensteutöfning till 70 års ålder och derutöfver. Civilstatens år
1892 sammanträdande fullmäktiges ofvannämnda beslut att höja
pensionsåldern i civilstatens pensionsinrättning från 55 till 60 år
innebär också ett erkännande från tjenstemännens sida, att äfven
bland dem verksamhetsförmågan fortvarar till högre ålder än tillförene,
och således att höjning af den för erhållande af pension
från allmänna indragningsstaten föreskrifna lefnadsålder utan olägenhet
kan eg a rum. Härtill kommer eu omständighet, som icke
helt och hållet bör förbises. På sätt komitén förut antydt, har
komitén nemligen icke afsett, att genom den nya pensionslagen
skulle vållas någon rubbning i deras pensionsrätt, hvilka blifvit
utnämnda innan denna lag trädt i kraft och sedermera icke vinna
befordran. Men då antagas måste, att den förbättring i dödligbetsförhållandena,
som på senare liden gjort sig så märkbart gällande,
äfven härefter kommer att i någon mån fortgå, samt de,
som efter den nya lagens trädande i kraft blifva första gången
till tjenst utnämnda, först omkring 30 år derefter blifva pensionsberättigade,
följer deraf att dessa tjensteinnehafvare komma att
röna inflytande af ännu bättre dödlighetsförhållanden än de nuvarande,
hvilka i och för sig gifvit stöd för den föreslagna åtgärden
aft höja pensionsåldern för civile tjensteinnehafvare i allmänhet
till 70 år.
241
Redan nu äro såsom den historiskt statistiska redogörelsen
(afd. I) utvisar, vissa civila tjensteinnehafvare, hvilka bestrida
tjänster, som äro af mera ansträngande beskaffenhet eller fordra
större mått af spänstighet, berättigade eller förpligtade att vid
tidigare ålder än de öfriga afgå från tjensten med pension. I
enlighet härmed har komitén föreslagit, att för vissa sådana, i
den speciella motiveringen närmare omförmälda tjensteinnehafvare,
skall i pensionslagen föreskrifvas skyldighet att vid 65 år afgå
från tjensten med rätt till pension. Äfven i afseende å flere af
sistnämnde tjensteinnehafvare innebär komiténs förslag en af de
förbättrade dödlighetsförhållandena betingad höjning af den för
dem nu föreskrifna pensionsålder.
Komitén har, som synes, utgått ifrån att först vid tiden för
det obligatoriska afskedstagandet rätt till pension skall inträda.
Från denna regel måste dock för tillgodoseende af förvaltningens
kraf på friska tj ens tekrafter göras vissa undantag. Före nämnda
ålder kan nemligen tjensteinnehafvaren till följd af sjukdom, vanförhet
eller tyte blifva oförmögen att vidare bestrida de med
tjensten förenade åligganden. Att i sådant fall låta tjensten under
en längre tid uppehållas af vikarie kan icke vara till fördel för
förvaltningen, utan torde det vara angeläget att få tjensten med
ny ordinarie innehafvare besatt. Men tjensteinnehafvaren, som
drabbats af en sådan olycka, kan naturligtvis ej skiljas från den
tjenst han innehar, utan att honom för detta fall beredes någon
pensionsrätt. Komitén har derför och på skäl, som i den speciella
motiveringen närmare angifvas, föreslagit, att tjensteinnehafvare,
som drabbas af sådan svårare af läkare bestyrkt invaliditet,
skall vara berättigad att erhålla pension vid en lefnadsålder, som
är fem år lägre än den, som för obligatoriskt afskedstagande är
förutsatt. Komitén har haft så mycket större anledning att af
hänsyn till förvaltningens bästa föreslå ett sådant stadgande som,
enligt hvad den af professoren Lindstedt i ämnet gjorda utredning
visar {bil. 6)1 deraf ej torde föranledas några afsevärdt. ökade
kostnader. Ty det är uppenbart, att åtminstone de tjensteinnehafvare,
som på grund af svårare sjukdom äro oförmögne till
vidare tjenstgöring och derför nödgas taga afsked intill 5 år tidigare
än de skulle hafva gjort, derest de varit friska, i medeltal
ej skola hafva längre återstående lifslängd än de tjensteinnehafvare,
som utan sådan anledning taga afsked intill fem år senare.
Pensiom komitén. 31
Pension på
grund af
sjukdom,
vanför het
eller lyte.
242
Pension på
grund of
olycksfall.
A f kortade
pensioner.
Det torde numera få anses i princip allmänt erkändt icke
minst inom vårt land, att den som genom olycksfall i och för sitt
arbete lidit skada, hvilken gör honom oförmögen att sig sjelf försörja,
bör i en eller annan form erhålla understöd af den, för
hvilken arbetet utförts. Giltigheten af denna princip är gifvetvis
minst lika stor i fråga om staten och dess tjenare, som i fråga
om enskilde arbetsgifvare och deras arbetare. Också hafva i de
lagar eller författningar, hvilka reglera statstjenarnes pensionsförhållanden
i Frankrike, Tyska riket, Preussen, Baden, Sachsen,
Hessen, Holland och Finland bestämmelser i sådan riktning blifvit
gifna. Hvad Sverige angår har grundsatsen vunnit tillämpning redan
i Kongl. förordningen den 18 november 1836 angående tullverkets
pensionsväsen, enligt hvilken embete- och tjensteman vid tullverket
förklarats till hel pension berättigade bland annat då de »i
och för tjensten blifvit genom yttre våld eller andra olyclcstillfälligheter
skadade till lemmar och helsa och dymedelst befinnas
oförmögne till vidare tjenstgöring)), ett medgifvande, som ännu är
gällande i, afseende på bevakningspersonalen (Kongl. brefvet den 11
november 1870), hvarjemte bestämmelser i liknande syfte intagits i
reglementena för statens jernvägstrafiks och telegrafverkets af staten
understödda pensionsinrättningar. Något allmänt stadgande om
pension för de civile statstjenarne i händelse af olycksfall i och
för tjensten finnes emellertid icke, utan hafva, då sådana inträffat
som ansetts påkalla pensions beviljande, särskilda framställningar
derom gjorts till Riksdagen.
Då nu emellertid hela det civila pensionsväsendet skall regleras,
har komitén icke bort underlåta, att i det lagförslag, som
af komitén framlägges, intaga stadgande äfven om olycksfallspensioner,
såsom till sin princip lika berättigade, af rättvisa, billighet
och statens eget intresse lika påkallade som ålderspensionerna.
Det är eu allmän grundsats både i vårt lands och i flere
främmande länders pensionsväsen, att statstjenares pensioner utgå
icke blott på grund af viss uppnådd lefnadsålder, utan äfven med
hänsyn till viss tjenstetid. Anledning finnes icke att frångå denna
tvifvelsutan riktiga grundsats. Det måste naturligen vara icke
ensamt den höga åldern, utan äfven den föregående, mer eller
mindre långvariga verksamheten i det allmännas tjenst, som må
kunna berättiga till viss pension. Detta så mycket hellre, som
pension, såsom redan erinrats, ju betraktats såsom en del af den
ersättning, som staten utfäst för fullgörande af tjensten, hvilken
243
del föret vid viss ålder utgår, men då också bör stå i något
förhållande till tjenstetiden och icke rimligen kan få vara alldeles
densamma för den, hvilken endast någon kortare tid på
äldre dagar egnat sig åt statens tjenst, som för den, hvilken
derpå användt hela sin kraftfullaste ålder, kanske länge nog
utan eller mot endast ringa lön.
I enlighet med denna grundsats bör också, likasom nu för
de flesta tjenstern nehafv-are är stadgadt, föreskrifvas ett visst större
antal tjenstår för erhållande af det högsta pensionsbelopp, hvartill
tjenstemannen kan på grund af innehafvande lön blifva berättigad.
Då emellertid komitén ansett nödvändigt, att de civile tjensteinneliafvarne
förpligtas att vid viss lefnadsälder afgå från tjensten, följer
deraf att de, derest de då icke innehafva det erforderliga antalet
tjenstår, skulle nödgas afgå från tjensten utan någon pension alls
och således t. ex. den, som tjenat det allmänna 35 år, erhålla en
för honom tillräcklig pension men den, som tjenat blott 34 år,
vid sin då tvungna afgång varda i saknad af hvarje pensionsförmån.
Komitén har derför velat föreslå, att tjensteinnehafvare, som
icke vid afgången från tjensten innehafva det för erhållande af
hel pension föreskrift^, antalet tjenstår, skola vara berättigade
erhålla en i mån af sin kortare tjenstetid af kortad pension så, att
för hvarje år tjensteinnehafvaren tjenat han också intjenat en viss
del af den högsta pension, han för sin tjenst kan undfå. Tjenstålderns
inverkan på pensionsbeloppet, hvilken genom afkortade
pensioner äfven i någon mån bör bidraga till minskning af pensionskostnaderna,
nödvändiggör särskilda allmänna bestämmelser
om beräkning af tjenstetid.
Vidare har komitén för vinnande af likformighet och rättvisa
ansett pensionerna böra beräknas å den samfälda aflöningen och
icke såsom nu oftast är fallet utgå med samma belopp som sjelfva
lönen, hvars för olika tjenster vexlande förhållande till aflöningen
i dess helhet blifvit bestämdt jemväl af andra hänsyn än blifvande
pensionsrätt.
Slutligen har komitén sökt minska och jemka sjelfva pensionsbeloppen
samt särskild t nedsätta nu gällande pensionsmaximum.
Hvad inflytande komiténs förslag i nu omförmälda afseenden
utöfva på statens kostnader för pensionsväsendet inhemtäs af
professoren Lindstedts utredning i ämnet (bil. 6). Af denna utredning
framgår, bland annat, att samtliga de al komitén sålunda
föreslagna åtgärder beträffande pensionering af de statens civile tjen
-
Pensionernas
belopp
Af komiténs
förslag
föranledd
minskning
i statens
pensionskostnader.
244
Speciella
motiver.
T jemte -innehafvare,
, på
hvilka lagen
skall
ega tillämpning.
steinnehafvare, för hvilka den nya pensionslagen är ämnad att gälla,
för framtiden innebära en minskning med omkring 24 procent i
kostnaderna för denna pensionering enligt nu gällande bestämmelser.
Härefter öfvergår komitén att närmare motivera de särskilda
bestämmelserna i komiténs förslag till pensionslag.
§§ 1 och 2.
Af hvad komitén redan anfört rörande sin uppfattning om
huru uttrycket »civile» tjensteinnehafvare rätteligen bör förstås
följer, att åt definitionen af civil befattning bort i förevarande
lagförslag gifvas sådan omfattning, att derunder inrymmes hvarje
befattning i rikets tjenst, som icke är militär, civilmilitär eller
uteslutande presterlig.
Men dermed är ingalunda sagdt, att hvarje civil befattning,
sålunda definierad, bör under alla omständigheter berättiga sin
innehafvare till pension. Tvärtom måste åtskilliga inskränkningar
och undantag göras.
Först och främst bör nämligen, enligt komiténs åsigt, rätten
till pension grundas endast på fast och stadigvarande anställning
i viss statskonst, icke på något mer eller mindre tillfälligt uppdrag
att bestrida dylik tjenst. Derför har föreslagits, att sådan
rätt skulle tillkomma endast ordinarie innehafvare af befattning,
hvarjemte pensionsrätten inskränkts till befattningar försedda med
lön, således med uteslutande af alla, hvilka endast äro försmäda
med arfvode. Visserligen kan häremot anmärkas, icke blott i allmänhet,
att värdet af den tjenst, en person genom sitt arbete gör
staten, alldeles icke är beroende af den benämning, hvarunder hans
aflöning utgår, utan äfven att befattningar finnas — t. ex. expeditionschefernas
— hvilka, ehuru blott försedda med arfvoden, faktiskt
äro af lika stadigvarande natur som andra, för hvilka lön
blifvit i stat bestämd. Men å andra sidan lär icke kunna nekas,
att i de ojemförligt flesta fall aflöningens utgående såsom arfvode
är betingadt just deraf, att tjensten betraktats såsom någonting
mera tillfälligt och öfvergående eller ock såsom en med utöfvande
af annan verksamhet lätt förenlig bisyssla. I intetdera af dessa fall
lär den med fog kunna anses böra grundlägga rätt till pension. Och
då svårigheten att i ett lagstadgande tillräckligt tydligt och klart
245
särskilja mellan det ena eller andra slaget af arfvoden är så
stor, att den icke torde kunna på ett fullt tillfredsställande sätt
öfvervinnas, har komitén icke tvekat att, med anslutning till
redan gällande principer, föreslå åtnjutandet af lön såsom vilkor
för pensionsrätt.
Med stadgandet åter derom, att befattning, för att berättiga
till pension, måste vara försedd med lön å stat, som blifvit af
Konung och Riksdag faststäld, bar, såsom lätt inses, afsetts att åt
Riksdagen, såsom skattebeviljande myndighet, bevara behörigt inflytande
på bestämmandet af pensionsbeloppen och derigenom på
storleken af de förbindelser, staten för lång framtid ikläder sig.
Blefve icke ett sådant förbehåll i afseende på Riksdagens pröfningsrätt
i lagen gjordt, så skulle tydligen ralla de fall, då Kongl.
Maj:t ensam fastställer aflöningsstat, inom gränserna af för ändamålet
beviljadt anslag, staten få sig ålagd skyldighet att i närmare
eller aflägsnare framtid utbetala årliga pensioner till belopp, hvilkas
storlek helt och hållet varit undandragen Riksdagens pröfning,
någonting som naturligtvis icke bör ifrågakomma.
En följd af nu omnämnda lagbestämmelse blir emellertid den,
att alla sådana civila verk och tjenstebefattningar, för hvilka aflöningsstater
eller lönevilkor blifvit af Kongl. Maj:t ensam faststälda,
lemnas för framtiden alldeles utan pensionsrätt enligt denna lag.
Så blir af nämnda orsak förhållandet äfven med den talrika
personal, som tillhör statens jernvägar och deras förvaltning. Det
kan fördenskull synas öfverflödigt, att i § 2 särskildt stadgande
föreslagits derom, att lagen icke skulle vara på nämnda personal
tillämplig. Men då komitén på ofvan anförda skäl (sid. 232) ansett
det under alla förhållanden, således äfven i den händelse att Riksdagen
skulle komma att deltaga i pröfning och fastställande af aflöningsstaterna,
lämpligast och bäst, att jernvägsstatens pensionering
hålles skild från den öfriga civilstatens, har komitén trott ett
uttryckligt undantag i afseende på ifrågavarande stora grupp af
tjensteinnehafvare böra redan nu i lagen göras.
Hvad åter angår det i § 2 likaledes meddelade undantaget i
afseende på innehafvare af befattning, som medför rätt till pension
från arméns pensionskassa eller flottans pensionskassa, så är detta
undantag med nödvändighet påkalladt deraf, att verk och tjenstebefattningar
af fullständigt civil natur linnas, hvilkas personal eller
innehafvare redan åtnjuta pensionsrätt i någondera af nämnda
pensionskassor, en anordning, hvaruti ändring hvarken blifvit
246
ifrågasatt eller synes böra ifrågasättas. Sådant är t. ex. förbållandet
med marinförvaltningen och lotsverket, professorn vid
generalstaben och krigsarkivarien.
Å andra sidan förekomma några tjensteinnehafvare, hvilka
genom de i § 1 mom. 1 föreslagna bestämmelserna skulle varda
från pensionsrätt uteslutne, men hvilka nu hafva sig dylik rätt
tillförsäkrad och synas böra fortfarande dervid bibehållas. Desse
tjensteinnehafvare äro visse universitetslärare samt kommissionslandtmätare.
De förstnämnde utgöras af sådane professorer och e. o.
professorer, hvilka hemta hela sin aflöning antingen från prebende^
hvilket är fallet med en professor vid Upsala universitet och
samtlige professorer äfvensom e. o. professorer vid Lunds universitets
teologiska fakultet, eller ock, såsom skytteanske professorn
vid Upsala universitet och innehafvare!! af malmstenska
professuren vid karolinska mediko-kirurgiska institutet, från fonder
som för ändamålet donerats, men hvilka tjensteinnehafvare i öfrigt
äro i afseende på så väl rättigheter som skyldigheter alldeles likstälde
med sina kolleger. Och i den händelse, att genom enskildes
frikostighet sådana på donationer grundade lärarebefattningar som ''
de båda sistnämnda skulle komma att än ytterligare upprättas vid
statens nu ifrågavarande högsta undervisningsanstalter, torde staten
ingalunda böra undandraga sig att genom pensioner sörja för deras
framtida upprätthållande på tillfredsställande sätt.
Kommissionslandtmätarne åtnjuta af statsverket ingen som
helst aflöning, utan erhålla efter en af Kongl. Maj:t faststäld taxa
ersättning för sitt arbete af den, som anlitar dem. Men de utnämnas
af Kongl. Maj:t och eg a, inom vissa gränser, rätt till pension af
staten. Då de skäl, som legat till grund för medgifvandet åt dem
af dylik rätt, fortfarande torde ega giltighet, har komitén i §
1 mom. 2 upptagit äfven v kommissionslandtmätare bland dem,
som enligt den föreslagna lagen skulle eg a pensionsrätt, ehuru de
icke åtnjuta lön af statsmedel.
Deremot har dylik undantagsförmån icke ansetts böra i den
föreslagna lagen utsträckas till storskiftes- och afvittringslandtmätare
såsom sådane. Visserligen är för närvarande äfven åt dem medgifvet
att vid afskedstagande erhålla pension — ett medgifvande,
som naturligtvis kommer att fortfarande gälla för dem, som redan
innehafva dylika befattningar — men storskiftes- och afvittringsverkets
uppgift och verksamhet kunna icke anses vara af den
permanenta och stadigvarande art, att åt dem som dermed syssel
-
247
sättas bör i lag särskilt tillförsäkras en pensionsrätt, hvilken
enligt lagens stadganden i öfrigt ej skulle tillkomma dem. Sådant
skulle alltför mycket strida mot de grundsatser, på hvilka, enligt
komiténs åsigt, eu pensionslagstiftning bör vara bygd. I praktiskt
afseende åter torde frågan sakna all vigt, då i mån af den
ifrågavarande verksamhetens fortgående, antalet dermed sysselsatta
personer alltmera minskas, — storskiftes- och afvittringslandtmätarnes
antal uppgick år 1875 till 54, men utgjorde vid
1893 års början endast 12 — och utväg i hvarje fall icke lär
saknas att åt dem bland dessa personer, som icke i annan egenskap
komma i åtnjutande af pension, ^bereda dylik förmån, der så
pröfvas lämpligt.
Slutligen har undantag för pensionsrätt föreslagits i afseende
på tjensteinnehafvare, som icke ega svensk medborgarerätt. Norrmän
hafva stundom befattningar i utrikesdepartementet. Dessutom
medgifver regeringsformens § 28 Konungen att till vissa lärarebefattningar
äfvensom till läkarebefattningar kalla och befordra
utländske män. Att de norske tjenstemännen i utrikesdepartementet,
till hvars aflönande båda rikena bidraga, skulle i lag vara
tillförsäkrade pensioner ensamt från den svenska staten lärer icke
ens kunna ifrågasättas. Hvad åter utländingar i svensk statstjenst
angår, har det synts komitén riktigast, att de genom
naturalisation som svenske medborgare beredde sig rätt till svensk
statspension, derest de önskade erhålla sådan rätt, men att det
finge bero på Konungs och Riksdags pröfning af hvarje särskildt
fall, huruvida, på hvilka vilkor och till hvilket belopp pension borde
utgå till den, som fortfarande vore utländsk undersåte, då han
erhölle afsked från svensk tjenst.
§ 3.
Sedan komitén i den allmänna motiveringen angifvit de
skäl, som ledt till antagande af den grundsats, att hvarje civil
tjensteinnehafvare skall vara skyldig att vid viss åt tjenstens beskaffenhet
beroende lefnadsålder från tjensten afgå, men berättigad
att då komma i åtnjutande af pension, som bestämmes till
hel eller afkortad allt efter den uppnådda tjenstetidens längd,
återstår nu för komitén att närmare undersöka, hvilka grupper
af tjensteinnehafvare böra hänföras till den kategori, som skulle komma
i åtnjutande af pensel — och således vara skyldiga att afgå tran
tjensten — redan vid 65 års ålder.
Pensions
ålder.
248
Af den öfversigt öfver nu gällande bestämmelser angående
pension från allmänna indragningsstaten, som af komitén meddelats,
framgår (sidd. 38—41) att redan nu hel pension vid tidigare
lefnadsålder än den i allmänhet bestämda är för nedannämnda
grupper medgifven, nemligen
vid 60 års ålder för:
förste landtmätare,
storskiftes- oqh afvittringslandtmätare,
provinsialläkare,
gymnastiklärare,
direktör och lärare vid musikaliska akademiens konservatgrium,
efter 60 års ålder för:
bevakningspersonalen vid tullverket,
samt vid sammanräknade 95 lefnads- och tjenstår för:
stationspersonalen vid telegrafverket.
Bland de nu uppräknade förekomma storskiftes- och afvittringslandtmätare,
hvilka, enligt hvad ofvan anförts, icke skulle
erhålla någon pension srätt alls enligt den nu föreslagna lagen,
, samt vidare några tjensteinuehafvare, för hvilka komitén ansett
tillräckliga skäl saknas att fortfarande medgifva pension vid tidigare
lefnadsålder. Dessa äro: förste landtmätare, hvilkas befattningar
eller tjensteförhållanden i öfrigt ingalunda äro af beskaffenhet
att böra påkalla någon undantagsställning i pensionshänseende;
direktören vid musikaliska akademiens konservatorium, hvars
mera ledande och öfvervakande verksamhet icke torde kunna vara
så ansträngande och på nervsystemet menligt inverkande som
lärarnes vid samma konservatorium uppgifvits vara; gymnastiklärarne,
hvilka numera nästan uteslutande rekryteras bland militärer,
för hvilkas pensionering på annat sätt är sörjdt, och hvilka
antagligen qvarstå vid gymnastiklärarebefattningar endast så länge
dessa äro förenliga med deras militära tjensteverksamhet0); öfveruppsyningsmän
vid tullverket, hvilka i afseende på ansträngande
tjenst icke lära kunna likställas med den öfriga bevakningspersonalen
vid nämnda verk; samt direktörer vid telegrafverket, hvilka
visserligen räknas till verkets stationspersonal, men, så vidt
komitén kunnat inhemta, icke deltaga i denna personals egentligen
ansträngande verksamhet eller sjelfva telegraferingen. *)
*) -A-f de gymnastiklärare, som vid utgången af år 1892 voro vid allmänna läroverken
anstälda, voro, enligt statskalendern, icke mindre än 22 militärer i tjenst.
249
Deremot synas de skäl, som varit bestämmande för medgifvandet
af tidigare pensionering, fortfarande ega giltighet i afseende
på samtlige de öfrige ofvan uppräknade, nemligen:
provinsialläkare,
lärare vid musikaliska akademiens konserv åt orium,
bevakningspersonalen vid tullverket utom öfveruppsyningsmän,
kommissarier, assistenter och telegrajister vid telegrafverkets stationer.
Härtill bör emellertid, med afseende på särskilda här nedan
omnämnda förhållanden, läggas följande fyra grupper af tjensteinnehafvare,
nemligen:
bevakningspersonalen vid fångvårdsanstalterna,
tjenstemän och betjente vid skogsstaten,
landtbruksingeniörer samt
läkare vid hospitaler och asyler för sinnessjuka.
Bevakningspersonalen vid fångvårdsanstalterna, hvartill räknas
fanjunkare, underofficerare, vaktmästare, förste vaktkonstaplar och
konstaplar, är nu berättigad att komma i åtnjutande af pension
vid 65 lefnadsår. Tjenstemän och betjente vid skogsstaten likaså,
med den särskilda bestämmelsen i afseende på desse sistnämnde,
att de kunna erhålla afsked redan vid 60 års ålder i händelse af
sjuklighet eller försvagadt helsotillstånd. Arten och beskaffenheten
af dessa båda gruppers tjensteverksamhet är uppenbarligen
sådan, att man icke utan obillighet mot dem och olägenhet för
det allmänna skulle kunna framflytta deras pensionering och afgång
ur tjensten till 70 års ålder. Landtbruksingeniörerna, hvilkas
aflöning icke är delad i lön och tjenstgöringspenningar, och för
Indika således de äldre bestämmelserna om pension vid 70 års
ålder ännu äro gällande, hafva dock, enär, såsom orden lyda i
en Kong!, proposition till 1876 års Riksdag, deras tjenstgöring
vore ytterst mödosam och ansträngande, fått sig tillförsäkrad rätt
att redan vid 60 års ålder kunna komma i åtnjutande af pension,
då de befunnes vara till helsa och kroppskrafter så försvagade,
att de icke längre kunde på tillfredsställande sätt utöfva sina befattningar.
I betraktande häraf, och då det måste vara af vigt
för det allmänna, att, såvida det med landtbruksingeniörsbefattningarna
afsedda gagn för landets jordbruk skall kunna ernås,
dessa befattningar icke innehafvas af personer, hvilka på grund
af längre framskriden ålder svårligen kunna antagas ega den rörlighet
och den förmåga att äfven under ogynsamma förhållanden
JPensionskomitén, 32
250
uthärda ansträngande fältarbete, som måste förutsättas hos en
verksam och duglig landtbruksingeniör, har komitén ansett pensionsåldern
jemväl för ifrågavarande tjensteinnehafvare böra bestämmas
till 65 år. Hvad slutligen hospitals- och asylläkarne angår
finnas nu för deras pensionering inga särskilda bestämmelser, men
då den föreslagna lagen skulle komma att äfven på dem blifva tillämplig,
och då deras tjensteverksamhet, i betraktande af den oaflåtliga
spänning af själsförmögenheterna den måste kräfva, icke lär
kunna anses mindre ansträngande, om än på annat sätt, än provinsialläkarnes,
har komitén för sin del funnit samma lefnadsålder
böra stadgas för de förres som för de senares pensionering.
Inom komitén har jemväl kommit under öfverläggning, huruvida
icke äfven professorerna och öfriga lärare vid statens högre
undervisningsanstalter samt lärarne vid de allmänna läroverken
borde hänföras till den kategori af tjensteinnehafvare, för hvilken
tidigare pensionering och afgång från tjensten skulle stadgas.
Komitén vill icke förneka, att en dylik föreskrift skulle i någon
män lända såväl det vetenskapliga lifvet inom landet som undervisningsväsendet
i allmänhet till gagn. Men å andra sidan har
det ålegat komitén att tillse, det icke de nya bestämmelser, som
af komitén föreslås, komme att leda till alltför stora utgifter för
statsverket. Den ifrågavarande personalen är mycket talrik och
de pensioner, som skulle tillkomma den, rätt betydande. Hela antalet
på ordinarie stat uppförda professorer och e. o. professorer
vid de båda universiteten, karolinska mediko-kirurgiska institutet
och tekniska högskolan utgjorde vid 1893 års början 136, och
de ordinarie beställningarna vid allmänna läroverken, oberäknad!
rektors- och öfningslärarebefattningarna, uppgingo vid samma tidpunkt
till ett antal af icke mindre än 720. De af komitén före_
slagna pensionsbeloppen åter utgöra för professorer 4,000 kronor,
för e. o. professorer 2,800—3,000 kronor och växla för lärarne
vid allmänna läroverken mellan 3,000 och 1,050 kronor. Då nu,
enligt hvad på annat ställe redan blifvit framhållet, kapitalvärdet
af en pension vid 65 år kan antagas vara nära dubbelt större
än vid 70, har komitén ansett sig af sparsamhetsskäl hindrad att
föreslå ett. stadgande i ofvan antydda riktning. Att pensionsålderns
framflyttande måste i någon mån verka hämmande för
yngre förmågors framkomst på den vetenskapliga banan är sant,
men det torde med något skäl kunna ifrågasättas, huruvida icke
denna olägenhet skall i väsentlig mån motvägas af de alltmera
251
ökade tillfällen till lönad anställning, som väl måste komma att
beredas genom de båda nyinrättade enskilda högskolorna i Stockholm
och Göteborg. Och hvad lärarne vid de allmänna läroverken
angår, bör erinras, att för närvarande hvarje föreskrift saknas om
skyldighet för dem att vid viss ålder afgå från tjensten, hvarför
också exempel funnits derpå, att lärare qvarstått vid sina tjenster
intill dess de nått en ålder af /mer än sjuttio år. Detta förhållande
skulle genom de föreslagna lagbestämmelserna komma att
för framtiden upphöra, enär desse tjensteinnehafvare blefve skyldige
att så snart de uppnått sjuttio års ålder afgå från sina befattningar.
Men vid denna begränsning af lärarekårens rätt och
skyldighet att qvarstå vid tjensterna torde man åtminstone tills
vidare böra stanna och icke, innan någon erfarenhet om den t öreslagna
lagens verkningar vunnits, med ens, från det att alldeles
ingen gräns funnits, uppdraga den så lågt som vid 65 års ålder.
§ 4.
Om, såsom komitén föreslagit, lefnadsåldern, då afgång från
tjenst ovilkorligen skall ske och pension erhållas, bestämmes till
65 år för vissa grupper och 70 år för alla de öfriga, synes emellertid
deraf böra följa, att det före de nu tillämpade löneregleriugarna
gällande stadgandet om möjlighet att i vissa fall kunna
erhålla pension fem år tidigare, således vid respektive 60 och 65
års ålder, återupptages ehuru med väsentligt skärpta bestämmelser.
På grund af hvad komitén i den allmänna motiveringen anfört
rörande förbättrade dödlighets förhållanden här i vårt land
kan det visserligen med största grad af sannolikhet antagas, att
det ojemförligt största antalet tjensteinnehafvare både kan och
bör i tjenst qvarstå intill de i § 3 föreslagna åldersgränser. Men
från en dylik regel måste dock alltid undantag tänkas som möjliga.
Så kunde det understundom inträffa, att ett eller annat år
före den stadgade pensionsåldern tjensteinnehafvare angrepes af
sjukdom, så beskaffad, att fortsatt tjenstgöring antagligen skulle
medföra eller påskynda hans död. Eller ock kunde det hända,
att vare sig sjukdom, om än icke lifsfarlig, eller påkommen^ vanförhet
eller lyte gjorde honom oförmögen att under återstående
del af tjenstetiden fullgöra sin tjenst. I intetdera fallet borde det.
kunna ifrågakomma att ovilkorligen fordra fortsatt tjenstgöring
intill dess den för pensions erhållande stadgade lefnadsåldern
Pensionering
på
grund af
sjukdom,
vanförhet
eller lyte.
252
uppnåtts. Om nemligen under sådana förhållanden tjensteinnehafvare
nödgades qvarstå i tjenst, blefve det naturligtvis nödvändigt
att tid efter annan ända tills den lagstadgade pensionsåldern
uppnåtts bevilja dem tjenstledighet och upprätthålla de respektive
tjensterna genom vikarier, eller ock att i alla dylika fall hos Riksdagen
göra framställningar om tidigare pensionsrätt. Den förra
utvägen bör, i komiténs tanke, så vidt möjligt undvikas. Ändamålet
med en pensionslagstiftning är ju icke blott att bereda
statens tjenare förmånen af pension på gamla dagar, utan äfven
och i lika hög grad att bereda staten möjlighet att fordra, det
en hvar, som innehar en syssla, också skall behörigen sköta den.
Men detta sistnämnda syfte skulle uppenbarligen ganska ofullständigt
uppnås, om alla de tjensteinnehafvare, hvilka blefve
otjenstbare något tidigare än vid den i allmänhet stadgade pensionsåldern,
skulle qvarstå vid sysslorna, och dessa skötas af vikarier.
Att vid stiftandet af en pensionslag helt och hållet förbigå nu
ifrågavarande förhållande, för att låta det i hvarje särskildt fall,
kanske vid hvarje riksdag, blifva föremål för pröfning och beslut,
synes icke heller öfverensstämma med hvad man bör fordra af
en pensionslagstiftning. År fallet med hög grad af sannolikhet förutsedt,
så bör ock i lagen bestämmelse derför gifva», och ligger det jemväl
i afseende på pensionsväsendet någon vigt på, att bestämda principer
_ följdriktigt blifva gällande, så måste det vara bättre att dessa
principer en gång för alla pröfvas och fastställas till ovilkorlig
efterföljd, än att de varda beroende af den kanske alltför skiftande
uppfattning, som vid pröfning af särskilda fall kan komma
att bestämma besluten. Härtill kommer slutligen äfven den omständigheten,
att det, enligt komiténs uppfattning, måste för Riksdagen
vara en afsevärd fördel att få pensionsväsendet ordnadt så
fullständigt och efter sådana af Riksdagen en gång för alla pröfvade
och faststälda grunder, att Riksdagen så vidt möjligt befrias
från särskilda framställningar om pensioner vare sig från Kongl.
Maj:t eller från enskilde motionärer.
Komitén anser emellertid icke tillrådligt att i lagen utsträcka
möjligheten till afgång med statspension längre än till fem
år före den i regeln stadgade åldern hvilket för öfrigt är så mycket
mindre påkalladt som enligt komiténs förslag pension vid olycksfall
i och för tjensten skulle medgifvas. Enligt hvad erfarenheten
gifvit vid handen, är det nemligen endast mycket sällan
som af annan anledning civil tjensteinnehafvare redan före 65
253
respektive 60 års ålder blir genom obotlig sjukdom urståndsatt
att sköta sin befattning; och när sådant någon gång inträffar
synes det i dylikt undantagsfall fortfarande böra bero på Kongl.
Maj:ts och Riksdagens pröfning, huruvida och till hvilket belopp
pension må beviljas.
Af vigt vid medgifvande af fem års tidigare pensionering b
vissa fall är att tillse, det ett dylikt medgifvande icke må kunna
vinnas genom alltför vidsträckt tolkning åt stadgandet eller genom
sväfvande och obestämda läkarebetyg. Genom det ännu för några
tjensteinnehafvares pensionering gällande, ofvan citerade Kongl.
brefvet af den 12 november 1823 är förklarad!, att »terminen för
deras rätt att, taga afsked med bibehållande af sina löneförmåner
oafkortade nedsättes från 70 till 65 års ålder, då efter vid pass
40 års tjenstgöring deras sjuklighet eller försvagade helsotillstånd
genom laglig läkareattest bestyrkes». Till hvilka missbruk en
dylik sväfvande och mångtydig bestämmelse kan gifva anledning
ligger för öppen dag. Betyg på »försvagadt helsotillstånd» torde,
så godt som hvarje sextiofemårig man kunna erhålla, ja äfven
»sjuklighet», i allmänhet taget, om än icke i någon högre grad,
förefinnes nog vid så pass framskriden ålder hos ett betydande
antal personer. Ett stadgande affattadt i öfverensstämmelse med
innehållet i anförda Kongl. bref vore derför i sjelfva verket intet
annat, än ett medgifvande af rätt åt snart sagdt hvarje tjensteinnehafvare,
som så önskade, att redan vid 65 (respektive 60) års
ålder afgå med statspension, någonting som skulle väsentligen motverka
om icke alldeles omintetgöra den besparing för statsverket, som
man genom pensionsålderns framflyttande till 70 (respektive 65
år) vill vinna. Komitén har derför sökt gifva stadgandet i fråga
sådan lydelse, att pensionsrätt vid tidigare ålder skulle inträda
endast i vissa bestämdt angifna fall, nemligen antingen då fortsatt
tjenstgöring kunde menligt inverka på helsan och derigenom antagligen
förkorta den återstående lifslängden, eller ock då sjukdom,
vanförhet eller lyte medförde oförmögenhet till vidare tjenstgöring.
I förra fallet vore sörjdt för tillfredsställandet af tjensteinnehafvarens
billiga anspråk, i senare åter för tillgodoseendet åt statens
kraf på tjänsternas behöriga fullgörande, och derutöfver bör man,
som sagdt, icke gå. Det kan måhända förefalla alltför strängt,
att i förstnämnda fall den fortsatta tjenstgöringen skulle vara icke
blott menlig för helsan utan rent af lifsfarlig lör att tidigare afgång
med pension skulle lä ega rum; och möjligen skulle det
254
Hd och
af kortad
pension.
kunna anses äfven ligga i statens intresse att underlätta sådane
sjuklige tjensteinnehafvares afskedstagande före 70 (65) års ålder.
Men här bör noga märkas, att den sjukdom, hvarom förra delen
af stadgandet handlar, alldeles icke behöfver vara af beskaffenhet
att göra tjensteinnehafvaren oförmögen till tjenstgöring — för
sådan sjukdom blir senare delen af stadgandet att tillämpa —
endast om sådan, der vådan för tjensteinnehafvaren sjelf af fortsatt
tjenstgöring kan antagas vara så stor, att han genom afskedstagandet
bör få skydda sig deremot. Om något statens omedelbara
intresse är i detta fall således icke fråga, endast om tjensteinnehafvarens
eget, och för dess tillgodoseende synes så mycket
hellre vara tillräckligt sörjdt genom det föreslagna stadgandet,
som vid den framskridna ålder, hvarom här är fråga, väl i de
flesta fall, der fortsatt tjenstgöring skulle vara menlig för helsan,
den äfven derigenom måste antagas inverka på återstående lifslängden.
Och för de sannolikt betydligt mindre talrika fall, der
sådant icke kunde antagas, och der icke heller sjukdomen gjorde
till tjenstgöring oförmögen, finnes, så vidt komitén förmår inse,
icke tillräckligt skäl för att staten skulle bereda tjenstinnehafvaren
förmånen af pension vid tidigare lefnadsålder, än han eljest skulle
deraf komma i åtnjutande.
Naturligtvis skulle i hvilket fall som helst sjukdomens art
och beskaffenhet vara af läkare intygad, för att pensionen skulle
kunna beviljas. Stadgande härom återfinnes i § 17, hvarom komitén
i det följande får tillfälle att yttra sig.
§ 5-
Tillämpningen af den utaf komitén antagna grundsats, att
pensionens belopp bör göras beroende af tjenstetidens längd, kan
ske på flere olika sätt: antingen så att man — i likhet med hvad
i några andra länder är stadgadt — bestämmer en viss, jemförelsevis
kort tjenstetid för ett minimum af pension och låter denna
sistnämnda i viss proportion växa för hvarje ytterligare tjenstår,
som kan företes då den för afskedstagandet stadgade lefnadsåldern
inträder, eller så att pensionen utgår med visst belopp för
hvarje tjenstår, som vid afskedstagandet innehafves, eller med
visst belopp för hvarje tillökning i tjenstår efter använd skala,
eller ock slutligen så, att man fastställer den tjenstetid, hvilken
må berättiga till maximum af pension (hel pension), och, derest
denna tjenstetid icke uppnåtts vid den för afskedstagandet stad
-
255
gade lefnadsåldern, minskar pensionsbeloppet i samma förhållande
som den verkliga tjenstetiden understiger den faststälda (afkortad
pension). Då den längre tjenstetiden måste antagas blifva regel,
den kortare deremot undantag, bör det sistnämnda tillvägagångssättet
obetingadt föredragas, icke minst med afseende på den praktiska
fördelen af större lätthet vid pensionsbeloppens uträknande.
Visserligen kan icke, i saknad af tillräckligt statistiskt material,
nu ens närmelsevis uppgifvas, hvilken omfattning de afkortade
pensionerna skulle kunna erhålla. Erfarenheten har emellertid
gifvit vid handen, att de ojemförligt fleste inträda i statens
tjenst före uppnådda 30 lefnadsår (se bil. 8). Efter all
sannolikhet kommer detta förhållande att fortfara, äfven om det
måste antagas, att staten för tekniska, vetenskapliga eller konstnärliga
befattningar skall i högre grad än hittills taga i anspråk
män, livilka genom någon tids enskild verksamhet gjort sig kände
för framstående duglighet och sålunda först vid mera framskriden
ålder öfvergå till statens tjenst, för hvilken de måhända just
med afseende på möjligheten att äfven utan alltför lång tjenstetid
erhålla någon pension lättare skulle kunna vinnas.
För närvarande är icke någon tjenstetid alls såsom pensionsvilkor
föreskrifven för professorer (och adjunkter) samt bibliotekarier
och räntmästare vid Upsala och Lunds universitet, professorer
vid karolinska mediko-kirurgiska institutet, vice bibliotekarier vid universiteten
och professorer vid tekniska högskolan, lärare vid fria konsternas
akademi, professorer vid veterinär institutet samt barnmorskelärarne
i Stockholm och Göteborg. Anledningarna härtill framgå
icke, så vidt komitén kunnat finna, af de riksdagshandlingar, som
angå pensioneringen för nu nämnde tjensteinnehafvare. Såsom i
den historiska öfversigten är anfördt, hade professorerna och deras
vederlikar vid universiteten förut rätt till emeritilöner, i den
mån sådana funnos lediga, men dessa emeritilöner indrogos
och pensioner sattes i deras ställe på föranledande af en vid
1873 års riksdag väckt enskild motion. Hvarken i denna eller i
det utskottsutlåtande, som deröfver afgafs, eller i Riksdagens
skrifvelse till Kongl. Magt egnades ett enda ord åt frågan, hvarför
icke tjenstetid skulle fordras af nämnde tjensteinnehafvare
lika väl som af öfriga tjenstemän. Sedermera ordnades genom
beslut vid 1876, 1878 och 1879 årens riksdagar pensionsförhållandena
för professorer och lärare vid andra här ofvan uppräknade
undervisningsanstalter på samma sätt som år 1873 blifvit för
256
universitetsprofessorerna m. fl. bestämdt, men icke heller vid
dessa tillfällen antyddes anledningen, hvarför tjenstetiden uteslöts
från pensionsvilkoren. Den omständigheten, att ifrågavarande
förmån medgitvits endast åt lärare vid högre undervisningsanstalter
ger emellertid anledning att antaga, det man med afseende
på kompetensfordringarna för dylika befattningar och angelägenheten
åt att vid deras tillsättande taga hänsyn i främsta rummet
till framstående vetenskaplig skicklighet och förtjenst funnit det
vara obilligt att göra pensionsrätten beroende af en viss tjenstetid,
som i flere fall kanske icke skulle hinna uppnås till den för
pensions erhållande medgifna lefnadsåldern. Det berättigade i en
dylik tankegång låter sig icke bestridas för så vidt, såsom nu är
fallet i fråga om statens civile tjensteman i allmänhet, viss tjenstetid
skulle fordras för att någon pension alls måtte kunna erhållas.
Men saken ställer sig helt annorlunda om, såsom komitén
föreslagit, viss tjenstetid fordras endast såsom vilkor för pensionens
utgående med oafkortad! belopp. Och då, likaledes enligt
komiténs förslag, lefnadsåldern för pensions erhållande skulle
jemväl för professorer och deras vederlikar framflyttas från 65
till 70 år samt tjenstetiden beräknas icke från utnämningen till
ordinarie befattning utan från första inträdet i allmän tjenst (t. ex.
såsom docent, amanuens eller dylikt), måste de fall blifvä ganska
sällsynta, då icke den i allmänhet för hel pension stadgade
tjenstetiden skulle kunna äfven af professorer uppnås vid tiden
för afskedstagande!.0) Och i dessa jemförelsevis få fall skedde
ju intet värre, än att, hvad vid befattningens mottagande vore
på förhand kändt, pensionen komme att något afkortas, hvilket
ingalunda kan anses innebära större orättvisa, än att professorer
ensamma bland alla statens civile tjensteinnehafvare skulle ega
rätt till hel pension utan ringaste afseende på den tid de tjenat
det allmänna. För öfrigt lär det väl knappt kunna lida något
tvifvel, att om någon gång eu framstående vetenskapsman, som
förut icke varit i allmän tjenst, så sent utnämnes till professor,
att han vid pensionsålderns uppnående räknar endast ett ringa
antal tjenstår, han också, der så begäres, skall erhålla den personliga
pensionsfyllnad, hvaraf han på grund af särskild! gagnande
och hedrande verksamhet må af Konung och Riksdag anses *)
*) Af de 107 docenter, laboratorer, observatörer och bibliotekarier, som vid 1893 års början
funnos vid de båda universiteten, hade, enligt statskalenderns uppgifter om deras födelseår, 62 vid
inträdet i statens tjenst eu ålder af 30 år eller derunder, men endast 15 en ålder af 35 år eller mera.
257
förtjent. — På grund af allt detta har komitén icke funnit anledning
att ifrågasätta något undantag från den allmänna regeln om
viss tjenstetid såsom vilkor för hel pension.
Hvad derefter angår längden af denna tjenstetid, tillåter komitén sig
erinra derom, att enligt de i Kong!, brefven den 25 juni 1818 och den
12 november 1823 gifna föreskrifter, som ännu gälla för de tjensteinnehafvare,
hvilkas löner icke blifvit reglerade, inträdde rätten till
erhållande af pension på allmänna indragningsstaten efter 30
tjenstår vid en lefnadsålder af 70 år och efter »vid pass» 40 tjenstår
vid 65 års ålder i händelse af försvagad helsa, samt att i den
skrifvelse, hvaruti Rikets Ständer år 1858 anhöllo om en omarbetning
af pensionsförfattningarna, just dessa bestämmelser om
tjenstetiden framhöllos såsom bevis på nödvändigheten af en
dylik omarbetning. Den komité, som i anledning af nämnda
skrifvelse af Kongl. Maj:t tillsattes och år 1862 afgaf underdånigt
förslag till ordnande af civilstatens pensionsväsen, anmärkte, att
då tjenstemannabanan, i följd af ökade anspråk på bildning och
kunskaper, icke kunde beträdas så tidigt som tillförene, den till
pension berättigande tjenstetiden, icke borde bestämmas högre än
till 35 år. Samma åsigt uttalades äfven af löneregleringskomitén
i dess år 1876 afgifna betänkande och har, med några få undantag,
vunnit Kongl. Maj:ts och Riksdagens godkännande vid de
löneregleringar, som allt sedan dess genomförts, så att trettiofem
års tjenstetid såsom vilkor för »oafkortad pension» nu är allmän
regel (Kongl. brefvet den 1 juni 1877). Någon anledning att,
med frångående af denna jemförelsevis nyligen faststälda regel,
nu stadga eu längre tjenstetid förefinnes, så vidt komitén förmår
bedöma, alldeles icke. Äfven vid framflyttning af lefnadsåldern
för tvungen afgång ur tjensten från 65 till 70 år måste eu i det
allmännas tjenst använd tid af icke mindre än 35 år anses vara
tillräckligt lång för att i förening med den höga lefnadsåldern
berättiga till erhållande af hel pension, och det så mycket hellre
som, enligt hvad komitén i det följande föreslår, noggranna och
skärpta bestämmelser skulle gifvas i afseende på hvad med tjenstetid
skall förstås.
Då komitén således håller före, att den för hel pensions åtnjutande
erforderliga tjenstetiden icke bör för dem, som vid 70
års ålder afgå från tjensten, sättas högre än till trettiofem år,
saknar den ännu mera skäl att föreslå en längre tjenstetid såsom
vilkor för hel pension åt vare sig de grupper af tjensteiunehaf
1''cnsiomkomilén.
33
258
vare, hvilka, enligt livad i det föregående blifvit sagdt, borde vid
65 års ålder från tjensterna afgå, eller åt dem, som i vissa fall
skulle ega att redan fem år tidigare än den i regeln stadgade
åldern, således vid respektive 65 eller 60 års ålder, afgå med
pension.
Möjligen skulle den invändningen kunna göras, att, då tidigare
afgång ur tjensten medgifves på grund af sjukdom, högre
tjenstetid borde fordras och således, der den icke hunnit uppnås,
tjensteinnehafvaren åtnöja sig med afkorta^ pension. Men utom
det i komiténs tanke obilliga i att genom undantagsbestämmelser
i detta afseende afknappa lefvebrödet på ålderdomen just för de af
sjukdom, vanförhet eller lyte lidande, möter den ur synpunkten af
statens eget intresse vigtiga omständigheten, att man genom att allt
för mycket försvåra afgången ur tjensten för dem, som genom sjukdom
äro otjenstbare, äfventyrar just hvad man genom pensioneringen
vill undvika, nemligen att för utkomstens skull en del tjensteinnehafvare
i det längsta möjliga söka hålla sig qvar vid befattningar,
hvilka de icke längre med driftighet och kraft kunna sköta.
Om således i intet fall den för åtnjutande af oafkortad pension
redan nu i regeln gällande tjenstetid bör förlängas, så bör
den å andra sidan icke heller — utom i ett par enstaka fall,
hvarom mera längre ned — förkortas. Äfven med nuvarande
kompetensfordringar måste inträdet i det allmännas tjenst antagas
i de allra flesta fall hunna ske före 30 års ålder. Enligt tillgängliga,
ganska noggranna, statistiska undersökningar för åren
1870—1884°) antogs sannolika åldern vid afläggande af följande *)
examina då hafva i medeltal varit:
examen för inträde i rättegångsverken................................ 24 V2 år
juridisk kandidatexamen ............................................................... 25 »
medicine kandidatexamen............................................................... 26V4 »
» licentiatexamen ............................................................ 30 Va »
filosofie kandidatexamen:
i humanistiska afdelningen.................................... 23 V2 »
» naturvetenskapliga d:o ...................................... 23 »
filosofie licentiatexamen:
i humanistiska afdelningen.................................... 28V2 »
» naturvetenskapliga d:o .................................... 27Va »
*) Statistiska undersökningar rörande studie- och exaraensförhållanden vid de svenska
universiteten. Enligt uppdrag af statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet utförda af
G. Eldström. Stlim 1888.
259
Då dessa ålderstal äro sannolika medeltal, fnnnos under
nämnda tidrymd naturligtvis icke så få studerande vid universiteten,
som törst vid senare ålder aflade sina examina. Men dessa
medeltal gifva dock vid handen, att, med undantag möjligen endast
för läkare, de universitetsstudier, hvilka berättiga till inträde
vid ett stort antal af statsförvaltningens särskilda grenar, icke
med nödvändighet kräfva så lång tid, att detta inträde behöfver
fördröjas utöfver 30 års ålder. Skulle åter i följd af försenade
studier inträdet i tjenst ske senare, så att 35 tjenstår icke kunna
uppnås till lagstadgad afgång ur tjenst, så komme ju sådant icke
att lända till mistning, endast till afkortning af pension, och då,
efter lagens utfärdande, påföljden af allt för länge fördröjda studier
blefve för en hvar, som ämnar egna sig åt statens tjenst,
på förhand känd, komme det således att bero på honom sjelf,
huruvida han ville derför utsätta sig. Men härigenom kunde ju
möjligen stadgandet komma att i sin mån verka som en sporre
till universitetsstudiernas kraftigare och skyndsammare bedrifvande.
Hvad nu blifvit sagdt i fråga om universitetsstudierna gäller
i lika eller ännu större mån beträffande de fackstudier, som för
erhållande af kompetens till vissa tekniska befattningar i statens
tjenst erfordras.
Härmed tror sig komitén hafva anfört tillräckliga skäl för
sin uttalade åsigt, att kortare tjenstetid för hel pensions erhållande
än 35 år icke i allmänhet är af omständigheterna påkallad.
Komitén har emellertid redan antydt, att några undantag från
regeln måste göras.
För de tjensteinnehafvare, hvilka först vid 70 års ålder skulle
var<5a pensionsmessiga eller i händelse af sjukdom redan vid 65
års ålder kunna komma i åtnjutande af pension, behöfver emellertid
intet dylikt undantag ske, emedan de, på grund af hvad ofvan
anförts, måste antagas redan vid 65 och ännu mer vid 70 års
ålder kunna hafva uppnått en tjenstetid af 35 år.
Visserligen finnes för några bland dithörande tjensteinnehafvare
för närvarande kortare tjenstetid medgifven, nemligen för
lektorer vid tekniska högskolan och lektorn vid veterinärinstitutet 20
års, chefen för landtbruksstyrelsen, förste landtmätare och öfver upp -sgningsmän vid tullverket 30 års tjenstetid samt telegraf direktör er
95 sammanräknade lefnads- och tjenstår. För ingen enda af dem
förefinnas dock, enligt komiténs uppfattning, några särskilda om
-
260
ständigheter, som skulle påkalla sådan fortsatt undantagsförmån.
Tekniska högskolans lektorer synas vara att närmast jemföra med
lektorerna vid chalmerska slöjdskolan och vid allmänna läroverken,
för hvilka 1823 års allmänna bestämmelser i afseende på
tjenstetiden äro gällande. Lektorn vid veterinärinstitutet bör väl
icke erhålla annan och bättre ställning i pensionshänseende än
professorerna vid samma institut, för hvilka 35 års tjenstetid
skulle stadgas, ehuru någon viss tjenstetid nu icke är för dem bestämd.
Förste landtmätare, öfveruppsyningsmän vid tullverket och
telegrafdirektörer böra på samma skäl, som ofvan anförts i afseende
på den lefnadsålder, vid hvilken pension må tillkomma dem,
äfven i afseende på tjenstetiden likställas med flertalet tjensteinnehafvare.
Och hvad åter chefen för landtbruksstyrelsen vidkommer,
så kunde det måhända, då denna styrelse först inrättades,
finnas något skäl att genom förmånligare pensionsvilkor till
chef derför förvärfva en man, som förut icke varit i statstjenst
och icke till den då stadgade pensionsåldern kunde hinna uppnå
det i allmänhet föreskrifna antalet tjenstår. Förmodligen var det
också hänsyn härtill, som förmådde Riksdagen att, i strid med
Kongl. Maj:ts förslag, bestämma tjenstetiden till 30 i stället för
35 år.°) Men för framtiden bör nämnda skäl få mindre betydelse,
sedan organisationen nu blifvit genomförd, och möjligheten att
erhålla lämplig chef för landtbruksstyrelsen icke synes behöfva
alltjemt blifva beroende på tjenstetiden, helst om lefnadsåldern
för afskedstagande!. framflyttas till 70 år, och rätt till afkortad
pension införes. Vid sådant förhållande synes ingen anledning
vidare finnas att stadga andra pensionsvilkor för landtbruksstyrelsens
chef än för cheferna för alla andra statens förvaltande
verk. - ,-nn-!iy/j
Hvad derefter angår de grupper, hvilkas pensionsålder föreslagits
till 65 och i händelse af sjukdom till 60 år, kan det ju
möjligen förefalla som en konseqvens af denna tidigare pensionsålder,
att jemväl kortare tjenstetid för dem borde bestämmas.
Ju tidigare den för pensions erhållande erforderliga lefnadsåldern
inträder, dess svårare måste det ju nemligen kunna anses vara
att till den tiden hinna förvärfva det i allmänhet för hela pen
*)
I Kongl. prop. n:o 1 till 1889 års Riksdag föreslog Kongl. Maj:t samma vilkor för
landtbruksstyrelsens chef och tjensteman som för civile tjensteman i allmänhet voro stadgade,
således 65 lefnads- och 35 tjenstår. Detta bifölls af Andra Kammaren, men Första Kammaren
för sin del bestämde * chefens för styrelsen tjenstetid till endast 25 år, hvarefter det genom
sammanjemkning blef Riksdagens beslut, att tjenstetiden skulle sättas till 30 år.
261
sioners utgående föreskrift^ antalet tjenstår, eftersom inträdet i
tjenst icke kan ske huru tidigt som helst. Komitén har derför
införskaffat uppgifter rörande åldersförhållandena vid de i början
af år 1893 varande tjensteinnehafvarnes första inträde i tjenst
inom hvar och en af de nu ifrågavarande grupperna särskildt
och låtit sammanföra dessa uppgifter i en tabell (bil. 8.). Deraf
framgår, att medelåldern vid första inträdet i tjenst faller under
25 år för hela bevakningspersonalen vid tullverket, kommissarier,
assistenter och telegrafister vid telegrafverkets stationer, och
tjenstemännen vid skogsstaten, samt under 30 år för landtbruksingeniörer
och betjente vid skogsstaten. För bevakningspersonalen
vid fångvårdsanstalterna har ingen uppgift rörande sagda
medelålder erhållits, men då icke mindre än 79,4 procent af hela
antalet inträdt i tjenst före 30 års ålder, och af dem de flesta
redan vid 25 års ålder eller tidigare, måste äfven här medelåldern
antagas icke obetydligt understiga 30 år. Då ingen anledning
finnes att tro, det nu angifna ålder sförhållanden skola undergå
någon väsentligare ändring för framtiden, synes det komitén alldeles
uppenbart, att föreskrift om en tjenstetid af 35 år endast i
enstaka fall skall hindra tjensteinnehafvare inom någon af nu uppräknade
grupper att vid stadgad afgång ur tjensten efter uppnådda
65 lefnadsår erhålla hel pension, och att äfven der, på grund af
sjukdom, afsked måste tagas redan vid 60 år de allra flesta kunna
blifva berättigade till sådan pension. I de jemförelsevis få fall
åter, der fulla antalet tjenstår icke kunnat vid tiden för afskedstagandet
uppnås, finnes största sannolikhet för, att afkortningen
i pensionsbeloppet icke skall blifva synnerligen stor.
Helt annorlunda ställer sig deremot saken med afseende på
-provinsialläkare, hospitals- och asylläkare samt lärare vid musikaliska
akademien, som jemväl tillhöra de grupper, för hvilka komitén, på
förut anförda skål, föreslagit pensionsåldern till 65 år (och vid
sjukdom till 60 år). Här föreligga verkligen siffror, som gifva vid
handen, att tjenstetiden måste för dem sättas kortare, så vida
icke den i utsigt stälda möjligheten att vid tvungen afgång ur
tjenstfri erhålla hel pension skall i do flesta fall blifva endast en
torn förespegling. Af samtliga provinsialläkare och hospitalsöfverläkare,
som vid 1893 års början innehade dylika befattningar,
hade icke färre än 55,2 procent, således icke obetydligt mer än
hälften, inträdt i tjenst vid 31 års ålder eller ännu senare, hvithet
ogynsamma förhållande måste antagas i hufvudsaklig mån
262
Olycka
fallspensio
nering.
bero på statens kompetensfordringar och den deraf föranledda
långa studietiden för läkare. Väl är det sant, att en del medicine
studerande, genom att tidigt inträda som stipendiater i fältläkarekåren,
kunna försäkra sig om det erforderliga antalet tjenstår
vid inträdande pensionsålder, men äfven om denna utväg framdeles
skulle komma att stå öppen för och anlitas af flere än hittills,
lärer det knappast kunna undvikas •— åtminstone så länge
de medicinska studierna äro ordnade så som nu — att en högst
betydlig del af de läkare, hvilka egna sig åt det allmännas tjenst,
först vid jemförelsevis framskriden ålder kunna vinna inträde
deruti. Vid sådant förhållande synas rättvisa och billighet fordra,
att den för hel pensions erhållande stadgade tjensteticlen för provinsial-
samt hospitals- och asylläkare bestämmes till 30 år.
Med lika om icke ännu större skäl anser sig komitén böra
föreslå dylik undantagsbestämmelse jemväl i afseende på lärarne
vid musikaliska akademien. Det ligger i sakens natur, att den
som skall gifva konstnärlig handledning och utbildning åt andra,
sjelf måste hafva nått en högre grad af konstnärlig mognad inom
sitt fack, och att sådant icke kan vinnas annat än genom en längre
tids studier och konstnärlig verksamhet af den art, att den
endast sällan låter förena sig med annan slags anställning i allmän
tjenst. Detta bekräftas till fullo af den uppgift, som meddelats
komitén, att, äfven om hänsyn tages till föregående tjenstgöring
såsom musikdirektör vid regemente eller till inskrifning vid tidigare
ålder i något statens embetsverk, de lärare och tjenstemän
vid musikaliska akademien, som der voro anstälde vid 1893 års
början, innehaft en medelålder vid inträdet af ej mindre än 35 år.
Om akademiens tjenstemän är nu visserligen icke fråga, men då
just de, såsom ofta innehafvande annan statskonst., böra antagas
vid tidigare ålder än lärarne inträdt deruti, är det gifvit, att deras
medtagande vid medelålderns uträknande snarare ledt till dess
sänkande än tvärtom, hvarför det icke är osannolikt, att lärarnes
medelålder vid inträdet i tjenst varit ännu högre än 35 år.
§ 6-
Komitén, som redan i det föregående yttrat sig om behofvet
af pensionering på grund af olycksfall, har funnit det ligga i
sjelfva naturen af olycksfallspension, att den bör utgå utan afseende
på lefnadsålder eller tjenstetid. Det förra torde falla af
263
sig sjelft: det finues intet rimligt skäl, hvarför den, som lidit
olycksfall i och för tjensten och derigenom utan eget vållande
blifvit till vidare tjenstgöring oförmögen, skulle lemnas utan pension,
om han icke uppnått en viss lefnadsålder. Det senare åter —
eller att olycksfallspensionen skulle utgå utan afseende på tjenstetiden
och således oafkortad — kan måhända synas mera omtvistligt.
Komitén anser sig derför böra närmare angifva skälen för
sin uppfattning.
Om olycksfallspension gjordes beroende af den tjenstetid,
som innehades vid olyckstillfället, skulle den till beloppet afkortas
i enlighet med stadgandena i §§ 5 och 10 af den föreslagna lagen.
De civile tjensteinnehafvare, som mest äro utsatta för olycksfall
i tjensten, äro förnämligast att söka bland de lägst aflönade. Om
en sådan, då olyckshändelsen inträffade, endast räknade några få
tjenstår, skulle den årspension, till hvilken han under sin återstående
lifstid vore för sin utkomst hänvisad, följaktligen blifva
eu ren obetydlighet, för ändamålet alldeles otillräcklig. Men detta
skulle enligt komiténs förmenande innefatta en obillighet. Hans
olycka är icke mindre derför, att den träffat honom i början af
hans bana. Tvärtom, ju längre han innehaft lönen, dess bättre
hade han, om han varit omtänksam, haft tillfälle att spara för
framtiden, och ju äldre han vore i statens tjenst, då olycksfallet
skedde, dess större vore sannolikt i många fäll lönen och i följd
deraf också den pension, som på grund af olycksfallet skulle till
honom utgå. Dessutom bör anmärkas, att äfven om olycksfallspension,
såsom komitén föreslagit, utgår oberoende af tjenstetiden
och således oafkortad, blir den, på grund af det i § 9 föreslagna
beräkningssättet för pensioner i allmänhet, icke obetydligt mindre
än den aflöning, den skadade hade innan olycksfallet drabbade honom.
Men icke nog dermed: utsigten till befordran bär genom
denna olyckshändelse blifvit för honom afskuren och i följd deraf
äfven möjligheten att efter afsked vid stadgad ålder erhålla en
vida större pension än den lian i följd af olycksfallet fått sig
med tillämpning af komiténs förslag tillerkänd.
För öfrigt vore det, i komiténs tanke, en alldeles oriktig
föreställning, som skulle ligga till grund för olycksfallspensions
bestämmande i förhållande till tjenstetiden. Vid pensionering på
grund af viss uppnådd högre ålder är det en fullt billig och rättvis
fordran, att pensionens belopp göres beroende af huru länge
den pensionsberätt.igade varit i det allmännas tjenst verksam, och,
sedan detta eu gång blifvit genom lag läststäldt, utgör det ett
264
aflöningsvilkor, hvars verkan kan af en hvar som träder i statskonst
på förhand beräknas. Pensionering vid olycksfall åter utgår
alldeles icke på grund af lefnadsålder eller mer eller mindre långvarig
tjenst, utan endast och uteslutande i följd af en plötsligt
inträffad tilldragelse, som utan hänsyn till vare sig lefnadsåldern
eller tjenstetiden medför oförmåga till vidare tjenstgöring. Verkan
dervidiag af en bestämmelse om viss tjenstetid skulle omöjligen
på förhand kunna beräknas, men deremot den trygghet väsentligen
minskas, hvilken för den, som åtager sig en för olycksfall i
tjensten utsatt befattning, måste ligga i vissheten om att, i händelse
af sådant olycksfall, af staten erhålla viss på förhand bestämd
godtgörelse. Att försvaga denna sporre till nit och oförskräckthet
i tjensten lär icke kunna anses ligga i statens välförstådda
intresse.
En annan invändning mot förslaget, att olycksfallspension
alltid skulle utgå som oafkortad, kan möjligen äfven göras. Man
skulle nemligen kunna tänka sig, att den, som blifvit »oförmögen
till vidare tjenstgöring», dermed dock icke blifvit oförmögen till
allt slags arbete, utan fortfarande sjelf skulle kunna, ehuru på
annat sätt än dittills, försörja sig eller åtminstone till sitt uppehälle
genom arbete bidraga, och att således pensionens belopp
borde bero på graden af invaliditet i allmänhet, icke blott på
oförmögenhet till tjenstgöring i den befattning, den skadade vid
olyckstillfället innehade. För så vidt härmed skulle åsyftas, att
staten skulle anvisa den skadade annat arbete i sin tjenst och i
form af årspension endast ersätta honom skilnaden i inkomst, så
må häremot erinras, att då fråga här endast är om sådana tjensteinnehafvare,
Indika innehafva ordinarie befattning med lön på
stat, som blifvit af Konung och Riksdag faststäld, så ega de flesta
af dem fullmakter på sina befattningar och kunna följaktligen icke
utan vidare förflyttas till helt annan tjenstgöring i kanske helt
annan del af landet, något hvaremot för öfrigt § 36 regeringsformen
enligt sin ordalydelse synes lägga bestämdt hinder. Men
äfven om detta hinder icke förefunnes, är det långt ifrån gifvet
att, just då skadan inträffat och pensionsbeloppet skall bestämmas,
annan passande och aflönad befattning kan åt den skadade
beredas inom vare sig det verk han tillhör eller något annat,
lika litet som det kan tagas för gifvet, att den som eger kompetens
och duglighet i afseende på den syssla han innehade, då
skadan träffade honom, också är fullt qvalificerad för annan be
-
265
fattning, som möjligen kan stå till buds. Härmed vill komitén
icke hafva sagt, att det ju ej någon gång kan inträffa, att den,
som träffats af sådant olycksfall, hvarom i lagförslaget är fråga»,
sedermera erhåller annan befattning i statens tjenst af beskaffenhet,
att den utan hinder af den genom olycksfallet förorsakade skadan
kan behörigen skötas, men komitén tillåter sig fästa uppmärksamhet
på, att, för så vidt denna befattning är förenad med lön af
staten, kommer i nu nämnda händelse, enligt § 12 j lagförslaget,
icke olycksfallspension att utgå.
Skulle åter invändningen gå ut derpå, att den skadade borde
erhålla pension endast efter graden af invaliditet och hänvisas till
att genom enskildt arbete fylla bristen i hvad han för sitt, uppehälle
behöfde, så möter här svårigheten att med någon rättvisa
och förutseende af alla möjliga fall i lag fastställa denna invaliditetsgradering
och att sedermera rättvist och konseqvent tillämpa
den, hvartill kan läggas det staten föga värdiga i att hänvisa den,
som i och för. statens tjenst lidit skada, till den ovissa möjligheten
att under hela sin återstående lifstid söka genom anuat arbete,
som kanske icke alltid stode honom till buds, bereda sig ersättning
för hvad staten icke velat lemna honom till hans utkomst.
Det torde icke heller vara ur statens synpunkt lämpligt att
genom mer eller mindre svårtillämpliga och obilliga stadganden
om invaliditetsgrader och pensionsafdrag inleda myndigheter i
frestelse att hellre låta en genom olycksfall till vidare tjenstgöring
oförmögen tjensteinnehafvare så länge som möjligt qvarstå med
åtnjutande af större eller mindre del af sin aflöning, än påkalla
hans afskedande med alldeles för ringa och otillräcklig pension.
I fråga om sättet, huru till förekommande af missbruk skall
styrkas, att olycksfallet skett i och för tjensten och att derigenom
liden kroppsskada för framtiden medför oförmögenhet till vidare
tjenstgöring, får komitén hänvisa till hvad nedan under §17 säges.
Här må endast tilläggas, att komitén.med uttrycket »i och för
tjensten» afsett jemväl resa, som enkom för verkställandet af till
tjensten hörande förrättning måste företagas till förrättningsstället,
äfvensom återresan derifrån efter förrättningens fullgörande.
• § 7.
För närvarande saknas hvarje allmänt gällande bestämmelse
om hvad med tjenstetid skall förstås. Så länge tjenstetiden, så
Ve
risionsko m itcn.
Beräkning
af tjenstetid.
266
som nu, endast är den ena faktorn vid bestämmande af pensionsåldern,
kan möjligen icke ligga så mycken vigt på dess noggrannare
fastställande, men så mycket mera om, såsom komitén
föreslagit, tjenstetidens längd blir afgörande för pensionens belopp.
För att i detta afseende ingen orättvisa må ske och staten vara
tryggad mot att få utbetala oafkortade eller alltför höga pensioner
åt tjensteinnehafvare, som måhända under längre tider af hållit sig
från tjenstgöring för att i stället egna sig åt vare sig inbringande
privat verksamhet eller ett sysslolöst lif, har komitén funnit det
böra uttryckligen fordras, det ingen annan tjenstetid må tillgodoräknas
tjensteinnehafvaren, än den, under hvilken verklig tjenstgöring
egt rum. Deremot har komitén hyst någon tvekan, huruvida
denna verkliga tjenstgöring borde begränsas till statstjenst i
egentlig mening, eller om icke det något vidsträcktare begreppet
allmän tjenst bättre svarade mot de hvarjehanda omständigheter,
hvartill hänsyn måste tagas i fråga just om tjenstetiden. Å ena
sidan kan det nog tyckas, att, då endast statstjenst berättigar sin
innehafvare till statspension, det ser följdriktigast ut att lägga
endast den tid, som tillbragts i statens tjenst, till grund för bestämmande
af pensionens belopp. Men då man å andra sidan
besinnar de flerehanda oegentligheter, som genom en dylik inskränkning
skulle uppkomma, och den ringa åtskilnad i afseende på
gagnet för staten, som i verkligheten förefinnes mellan flere arter
af verksamhet i allmän tjenst och egentlig statstjenst, så ställer
sig saken onekligen något annorlunda.
Enligt komiténs uppfattning af vedertaget språkbruk omfattar
allmän tjenst — utom befattningarna i statens omedelbara tjenst
— äfven de som innehafvas i Riksdagens eller landstings, kommuners
eller kyrkoförsamlingars tjenst. Att de under Riksdagen
tydande befattningarna äro till sitt ändamål och arten af den med
dem fördnade verksamhet liksom i afseende på det med dem afsedda
gagnet för staten fullt jemförliga med de egentliga statstjensterna,
synes komitén uppenbart; och intet skulle i komiténs
tanke vara mindre befogadt, än att neka en statens tjensteinnehafvare,
som uppnått den för afskedstagande bestämda lefnadsåldern,
att vid tjenstgöringstidens uträknande få sig tillgodoförd äfven
den tid, som han användt till tjenstgöring t. ex. inom riksbanken,
riksgäldskontor eller justitieombudsmansexpeditionen. Hvad åter
befattningarna i kommunal tjenst vidkommer, så må det väl vara
sant, att den verksamhet, som af deras innehafvare utöfvas, i
267
flere fal] endast medelbart komma statsändamålet till godo. Men
å andra sidan finnas ganska många sådana befattningar, hvilka
till sitt ändamål och sin beskaffenhet i intet afseende skilja sig
från verkliga statstjenster, ehuru staten lagt deras aflönande på
kommunerna. Innehafvare af sådana befattningar äro t. ex. borgmästare
och rådmän i städerna, stads- och extra provinsialläkare,
tjensteman vid uppbördsverket, stadsfogdar m. fl. Naturligtvis
lian det på intet sätt ifrågakomma annat, än att då innehafvare
af dylika befattningar uppnå sådan ålder, att de ansers böra åtnjuta
pension, denna bör bekostas af den kommun, i hvars tjenst de
då äro, och icke i någon den ringaste mån bör drabba staten.
Men om det skulle inträffa, hvad icke blott är tänkbart utan äfven
i verkligheten någon gång sker, att en kommunal tjensteman öfvergår
i statstjenst, t. ex. en borgmästare utnämnes till häradshöfding
eller ledamot af öfverrätt, eller en stadsläkare blir ledamot af medicinalstyrelsen
eller professor vid någon af statens medicinska
fakulteter, eller en extra provinsialläkare befordras till ordinarie
sådan o. s. v., månne det då vore billigt och rättvist eller i princip
fullt riktigt, att han, då han i statens tjenst nådde pensionsåldern
och vore skyldig att afgå, skulle få sin pension afkortad
med ett belopp motsvarande den tid han i den kommunala befattningen
varit verksam, oaktadt han i sjelfva verket dervid måhända
i högre grad gagnat det allmänna än mången, som tillbragt
hela sin tjenstetid i egentlig statstjenst och derför erhölle hel
pension? Komitén har efter sorgfälligt öfvervägande af de på
sakens bedömande inverkande omständigheter funnit sig icke kunna
annat än nekande besvara denna fråga, likasom komitén äfven trott
det lända staten till fördel att, genom beredande af utsigt till oafkortad
pension, åt statens omedelbara tjenst förvärfva män, hvilka
i annan allmän tjenst ådagalagt framstående egenskaper, men
möjligen eljest, just på grund af för dem mindre förmånliga pensionsstadganden,
icke skulle vara villige att till statens tjenst
öfvergå.
Någon nämnvärd inverkan på statens utgifter för pensionsväsendet
kan ett stadgande i nu angifna syfte så mycket mindre
komma att utöfva, som det icke skulle leda till annat, än pensions
utgående i några enstaka fall med något större belopp, än som
behof! ifrågakomma derest i tjenstetiden endast lått inräknas den
tid, som användts i statens omedelbara tjenst.
Dä komitén således på nu anförda skäl funnit sig böra före -
268
slå, att med tjenstetid måtte förstås den tid hvarunder tjensteinnehafvare
varit verksam i allmän tjenst, har komitén vidare
haft att öfverväga, huruvida det borde fordras, att någon viss del
af denna verksamhet ovilkorligen skulle hafva utöfvats i ordinarie
befattning. Enligt nu gällande bestämmelser fordras sådant endast
i några få undantagsfall, men i allmänhet kan huru stor del
af tjenstetiden som helst hafva tillbragts i extra ordinarie anställning,
utan att detta i någon mån inverkar på pensionen. Detta
öfverensstämmer äfven med komiténs åsigt. Hvad man bör fordra
för att hel pension vid afgång från tjenst må erhållas, det
är, såsom redan blifvit utförligen framhållet, att tjensteinneliafvaren
under ett visst antal år verkligen tjenst det allmänna. Men
detta beliöfver alldeles icke hafva skett såsom innehafvare af ordinarie
befattning, ehuru han naturligtvis icke i annan egenskap
bör vara berättigad att erhålla pension. Mången kan under en
lång följd af år hafva med flit och redbarhet egna! sig åt allmän
tjenst men på grund af tillfälliga omständigheter först vid framskriden
ålder kommit i åtnjutande af förmånen af ordinarie anställning
med fast lön. Det synes obilligt, att han endast af sådan
anledning skulle gå i mistning af en stor del, kanske största
delen af det pensionsbelopp, som eljest skolat vid afgången ur
tjensten tillkomma honom; och för staten måste det vid pensionens
bestämmande vara i allmänhet temligen likgiltigt, huru lång
tid han för den tjenst han gjort staten uppburit lön i ordinarie
befattning eller icke. Redan svårigheten att finna någon allmängiltig
grund för ett bestämmande af denna tid talar emot eu ändring
af hvad redan i förevarande afseende gäller. Ju längre tid
man skulle stadga, dess större kunde orättvisan blifva, ju mindre
tid åter, dess betydelselösare blefve föreskriften.
Enligt hvad ofvan antyddes, gälla emellertid nu särskilda bestämmelser
i några få undantagsfall. Så måste landshöfding för
att kunna erhålla pension hafva icke blott uppfyllt de allmänna
vilkoren i afseende på lefnadsålder och tjenstår, utan äfven hafva
varit landshöfding i minst 10 år. Förste landtmätare och kommissionslandtmätare
skola hafva användt minst 25 år af för dem stadgad
tjenstetid vid general-landtmäterikontoret eller såsom storskiftes-
och afvittringslandtmätare, vice kommissionslandtmätare
eller kommissionslandtmätare. Bevakningspersonalen vid fångvården
skall hafva af tjenstetiden tillbragt 20 år i ordinarie tjenst på
fångvårdens stat för att blifva pensionsberättigad. Provinsialläkare
269
skall hafva i denna egenskap tjenat staten i 20 år för att erhålla
pension, och till gymnastiklärare utgår pension vid viss ålder, så
vida han antingen vid gymnastiska centralinstitutet eller vid elementarläroverk
oförvitligen tjenstgjort i 30 år. För ingen enda
af dessa tjenstegrupper har komitén funnit tillräcklig anledning att
behålla nämnda undantagsbestämmelser i den nya pensionslagen,
med hvars öfriga stadganden de i vissa afseenden icke skulle stå
rätt väl tillsammans, medan de i andra skulle göras af dem mer
eller mindre öfverflödiga. I en landsliöfdings befattning tinnes,
så vidt komitén förmår inse, intet som med nödvändighet påkallar
andra pensionsbestämmelser än de, som anses böra gälla vid
en generaldirektörs eller annan högre embetsmans afgång ur tjensten.
Det för landtmätare gällande särskilda vilkoret synes vara
betingadt af den dem medgifna förmånen af kortare tjenstetid —
hvad förste landtmätare beträffar jemväl tidigare lefnadsålder —
för pensions erhållande; men då denna förmån nu enligt komiténs
förslag skulle upphöra, torde det egentliga skälet för undantagsstadgandet
i afseende på dem vara bortfallet. Har åter detta
stadgande tillkommit för att förekomma, det någon, som under
den tidigare delen af sin tjenstetid egna t sig åt annan verksamhet
i statens tjenst, t. ox. såsom militär, och i följd deraf icke
kunnat någon viss längre tid hafva verkat som landtmätare, skulle
komma i åtnjutande af dem medgifven pensionsrätt, så är det till
sitt syfte stridande mot de principer, på hvilka detta lagförslag
är bygdt, och om dessa principer godkännas, finnes icke ringaste
skål, hvarför i nu förevarande hänseende de skulle vinna mindre
tillämpning på landtmätare än på andra civile tjensteinnehafvare.
Detta gäller äfven om bevakningspersonalen vid fångvården, der
ganska ofta militärer anställas, emedan de, kanske just i följd af
den utbildning de under sin tjenstgöring som sådano erhållit, befinnas
vara de mest. dugliga och passande för vissa fångvårdstjenster.
Men icke kan denna omständighet i och för sig i ringaste
mån få verka till afkortning af do pensioner, som eljest
skulle tillkomma dem vid deras afgång ur fångvårdens tjenst.
Äfven som militärer hafva de ju tjenat staten, och då de från
innehafvande befattningar inom armén öfvergingo till långvården,
förlorade do sin rätt till pension ur arméns pensionskassa. För
den händelse åter, att militär först efter det han med pension erhållit
afsked från innehafvande befattning inom armén eller flottan
erhåller sådan vid fångvården, gäller hvad komitén i § 12 föreslå
-
270
git derom, att pension enligt nu förevarande lag ej må åtnjutas
af den, som uppbär pension från anstalt, som af staten understödjes.
Hvad vidare gymnastiklärarne angår har, enligt hvad ofvan
erinrats, erfarenheten visat, att deras befattningar allt mera öfvergå
till bisysslor åt i tjenst varande militärer, hvarför ock de
för ifrågavarande civile tjensteinneliafvare särskild! stadgade pensionsvilkor
numera förlorat sin betydelse i verkligheten. Men om
än så icke vore, måste, med afseende på pensionsålderns framflyttande
jemväl för dem, enligt komiténs förslag, till 70 år och
tjenstetidens förlängning till 35, hvarje skäl saknas för bibehållande
af den för dem nu gällande undantagsbestämmelsen. Vidkommande
slutligen det för provinsialläkares pensionering nu stadgade
vilkoret. om 20 års tjenstgöring såsom sådane, så är detta
naturligtvis betingadt af de alldeles exceptionella pensionsförmåner,
som tillerkänts desse tjenstemän på grund af deras synnerligen
ansträngande verksamhet. Man har nemligen velat förvissa
sig om, att ingen skulle komma i åtnjutande af så stora förmåner
utan att under någon viss tid hafva utöfvat just den
särskilda art af verksamhet, som ansetts berättiga till dem.
Men^ dessa förmåner hafva i komiténs förslag blifvit så väsentligt
modifierade, - att de icke vidare synas påkalla någon dylik inskränkning.
Jemte det att beloppet af hel pension föreslagits till
3,700 kronor i stället för, såsom nu, 4,000 kronor har nämligen komitén
framflyttat lefnadsåldern för ovilkorlig afgång med pension
från 60 till 65 år och föreslagit den tjenstetid, som skulle fordras
för oafkortad pension, till 30 år i stället för 25. Sant är
att, äfven om komiténs förslag blefve antaget, provinsialläkare således
skulle erhålla något bättre pensionsvilkor än ett stort antal
öfrige civile tjensfeinnehafvare; men härvid bör icke lemnas oanmärkt,
att det är statens intresse, som fordrar deras afgång ur
tjensten vid 65 års ålder, och att den jemförelsevis korta tjenstetiden
af 30 år är, såsom ofvan ådagalagts, betingad af den längre
studietid, som påkallas af statens kompetensfordringar, och det
senare inträde i tjenst, som deraf nödvändigtvis måste följa. Härtill
kommer, att läkarens kall redan i och för sig måste anses så
pass ansträngande, att äfven om, efter slutad studiekurs, någon
större eller mindre del af de 30 årens tjenstetid skulle hafva användts
i annan allmän läkarebefattning, innan befordran till provinsialläkaretjenst
följde, erhållandet af hel pension vid 65 års
ålder, då tjensten ovilkorligen måste lemnas, icke lär kunna an
-
271
ses innebära någonting oskäligt. På grund af allt detta håller
komitén före, att äfven i provinsialläkarebefattning pension må,
derest komiténs förslag i afseende på lefnadsålder, tjenstetid och
pensionsbelopp vinna godkännande, kunna erhållas med afseende
endast på tjenstetid i allmänhet, och utan afseende på, huru länge
just sådan befattning innehafts.
Då komitén i § 7 uppstält den fordran, att såsom tjenstetid
endast, må räknas den, under hvilken tjensteinnehafvare varit i
ordinarie eller extra ordinarie anställning eller på grund af särskild!
förordnande verksam i allmän tjenst, och att således vid
tjenstetidens beräkning afdrag skall göras för den sammanlagda
tid, hvarunder verklig tjenstgöring icke egt rum, har det emellertid
ej kunnat undgå komitén, att afbrott i tjenstgöring kan inträffa
af anledning, som rättvisligen icke bör verka till dylikt afdrag.
Genom att i lagen uppräkna samtliga sådana anledningar,
har komitén velat gifva nödig ledning för tjenstetidens riktiga
beräkning. Har någon af hvilken som helst annan anledning, än
sådan som i lagen blifvit uttryckligen nämnd, under någon längre
eller kortare tid afhållit sig från tjenstgöring, skall den liden
ovilkorligen vid tjenstetidens beräkning afdragas. Att afdrag ej
bör ske för semester eller sjukdom torde falla af sig sjelft. Med
särskild! offentligt uppdrag bär komitén tänkt sig sådant, som
gifves af Kongl. Maj: t eller Riksdagen eller genom lagstadgadt
medborgerligt val och är af beskaffenhet att i allmänhet icke
kunna fullgöras utan erhållande af någon tids tjenstledighet, t. ex.
riksdags- eller landstingsmannauppdrag, fullmäktigskap i riksbanken
eller riksgäldskontor, förordnande att vara Riksdagens justitieombudsman
eller statsrevisor, af Kongl. Maj:t erhållet uppdrag
‘åt! deltaga i komitéarbeten eller företaga resa för särskild
angelägenhet o. s. v. Men äfven den tid, som med behörigen
erhållet tillstånd användes på resa för egen utbildning, har ansetts
böra i tjenstetiden få inräknas, emedan det ju måste antagas, att
särskild! i tekniska samt i lärare- och läkarebefattningar dylik studieresa
medelbart länder det allmänna till gagn, ja i vissa fall
kanske är nödvändig för att tillföra staten erforderlig insigt och
sakkännedom. I alla de nu uppgifna fallen skulle afbrott i tjenstgöring
få i tjenstetiden inräknas utan afseende på huru länge det
varat. Sådant bör deremot tydligen icke få ifrågakomma der afbrottet
berott på eljest med gifven tjenstledighet. Här måste till
272
Skyldighet
att afgå
från
tjenst en.
förekommande af missbruk viss tid bestämmas, och komitén har
trott denna lämpligen kunna sättas till högst, tre månader under
hvarje kalenderår. x
§ 8.
Redan i det föregående har framhållits, att från statens synpunkt
ett hufvud sakligt, syfte med tjensteinnehafvares pensionering
är att derigenom bereda staten möjlighet att fordra deras
afgång, då de icke längre kunna anses förmögna till tjenstgöring.
Deraf följer, att dylik fordran bör i lagen uttryckligen göras för
de fall, då tjensteinnohafvare uppnått, viss ålder eller i följd af
olycksfall i och för tjensten lidit kroppsskada. I afseende åter
på dem, hvilka på grund af § 4 skulle blifva berättigade att fem
år tidigare än den i allmänhet bestämda åldern erhålla pension,
måste åt staten beredas någon garanti för att de, ehuru oförmögne
till effektiv tjenstgöring, icke måtte söka undandraga sig att med
pensionsrättens begagnande från sina respektive tjenster afgå. En
tillräckligt verksam sådan garanti har komitén trott sig finna genom
att, med upptagande i tillämpliga delar af redan för visse embetsoch
tjenstemän gällande stadgande, i andra punkten af § 8 meddela
föreskrift derom, att då tjensteinnehafvare, efter att hafva
uppnått den i § 4 omförmälda lefnadsålder, lider af deruti omnämnd
sjukdom, han icke må vara ovilkorligen berättigad att för
sjukdom, vanförhet eller lyte erhålla tjenstledighet. Om det läkarebetyg,
som vid ansökningen om tjenstledighet företes, utvisar, att
sjukdomen är af beskaffenhet att jemlikt § 4 kunna berättiga till
pension, eller om det eljest är kändt, att sökanden lider af sådan
sjukdom, vanförhet eller lyte (t. ex. sinnessjukdom, lamhet, blindhet,
döfhet, förlust af lemmar, eller dylikt), att han icke kan sin
tjenst förrätta, bör det stå vederbörande embetsverk eller myndighet
öppet att efter omständigheterna pröfva, huruvida och i
hvad män den sökta tjenst.ledigheten må beviljas eller icke. Skulle
den vägras, eger sökanden antingen att begära afsked med pension
eller, om läkaren förklarar sig icke kunna lemna derför erforderligt
intyg, men väl finner någon tids ledighet fortfarande
behöflig, att med styrkande häraf förnya sin ansökning om tjenstledighet,
hvilken då, enligt, det föreslagna stadgandets lydelse,
icke längre lär kunna vägras, ty det är då konstateradt, att § 4
icke är på det föreliggande fallet tillämpligt. Det torde härvid
273
knappast behöfva anmärkas, att det naturligtvis måste vara endast
då tjensteinnehafvare är berättigad till afsked med pension, som
det kan ifrågakomma att genom upprepad vägran af tjenstledighet
för sjukdom framtvinga hans afgång från tjensten.
Att före skri ften om ovilkorlig skyldighet att vid viss lefnadsålder
afgå från tjenst icke kan eller bör göras gällande mot
ledamot af Konungens statsråd, torde knappt behöfva närmare
utvecklas. Det är helt andra omständigheter än lefnadsåldern,
på hvilka det måste bero, huru länge eu Konungens rådgifvare
bör qvarstå i sitt höga och vigtiga kall. Och för de säkerligen
högst sällsynta fall, då en man i denna ställning skulle genom
olyckshändelse i och för tjensten träffas af sådan kroppsskada,
att han icke längre kunde utöfva sin befattning, eller på grund
af sjukdom, vanförhet eller lyte blefve dertill efter fylda 65 år
oförmögen, lär icke annat kunna förutsättas, än att han äfven
utan lagbud afginge från den plats, han icke längre kunde fylla.
Häraf följer äfven, att icke heller det i andra stycket af § 8 meddelade
stadgandet i fråga om tjenstledighet bör göras tillämpligt
på statsrådsledamot.
§ 9.
Vid pensionsbeloppens bestämmande kan man gå flere olika
vägar. Så t. ex. kan man, såsom i afseende på den civilstatens
pensionsinrättning nu åliggande pensionering skett, hänföra de
särskilda befattningarna efter deras benämning till ett antal särskilda
klasser och bestämma pension till visst belopp för hvarje
klass, utan afseende på olikheten mellan aflöningsbeloppen för de
till klassen hörande tjensteinnehafvare. Eller man kan efter
aflöningsbeloppens storlek indela samtlige tjensteinnehafvarne i
några få stora grupper och bestämma visst pensionsbelopp för
hvarje grupp, likaledes utan hänsyn till de inom gruppen förekommande
olika förhållanden. Eller ock kan man, utan någon
klassindelning eller gruppering alls. ställa hvarje särskild tjensteinnehafvares
pension i visst direkt förhållande till hans aflöning.
Slutligen kan man äfven gå eu medelväg mellan sistnämnda båda
alternativ, så att man allt efter aflöningsbeloppen indelar tjensteinnehafvarne
i ett stort antal grupper och för hvarje grupp bestämmer
pensionen i visst direkt förhållande till medeltalet af
Ten sio nabo m itc?». 35
Bestämmande
af
pensionernas
belopp.
274
det lägsta och högsta aflöningsbeloppet inom gruppen. Det är
denna sistnämnda väg komitén valt.
Mot klassindelningen efter befattningarnas benämning talar
först och främst svårigheten att på ett fullt rättvist och någorlunda
följdriktigt sätt klassificera samtliga de till sin beskaffenhet
i så hög grad vexlande, sinsemellan olikartade och i många fall
med hvarandra knappast jemförbara civila befattningarna. Men
derjemte möter den både principielt och praktiskt vigtiga omständigheten,
att hvarje dylik klassificering, huru väl den än må
vara gjord med afseende på för handen varande förhållanden,
dock aldrig kan blifva annat än något tillfälligt och för ständiga
vexlingar utsatt, hvilket ingalunda kan anses öfverensstämma med
hvad man af ett lagstadgande så vidt möjligt måste fordra. Snart
sagdt hvarje år tillkomma nya befattningar och försvinna gamla,
eller förändras de till sin benämning eller sin beskaffenhet i ett
eller annat afseende. Detta måste föranleda till oupphörliga
ändringar i lagen eller också till uppväxande bredvid densamma
af en mängd särskilda författningar, hvilka åtminstone icke kunde
bidraga till den större reda och öfversigtlighet inom pensionsväsendet,
som ansetts så önskvärd, och utan tvifvel äfven är det.
Den enda fullt säkra och objektiva mätaren på en pensions
rätta belopp är i komiténs tanke den aflöning, som ansetts böra
tillkomma innehafvaren af den befattning, hvilken berättigar till
pension. Då man ju måste förutsätta, att aflöningen blifvit bestämd
i riktigt förhållande till befattningens beskaffenhet, de kraf
denna ställer på tjensteinnehafvarens kunskaper, bildning och
arbetsförmåga, det större eller mindre mått af ansvar som ålägges
honom och den samhällsställning, hvari han försättes, så följer
häraf, att man i aflöningsbeloppet har den bästa ledningen, den
minst omtvistbara grunden jemväl för bestämmandet af den innehållna
eller uppskjutna aflöning, hvilken såsom pension bör till
innehafvaren af ifrågavarande befattning utgå, då han af ålder
eller sjukdom nödgas lemna den. Dertill kommer, att man genom
pensionens ställande i visst förhållande till aflöningen erhåller en
allmängiltig och bestämd regel, hvilken, om den ock måste på
grund af alldeles särskilda omständigheter tåla några få undantag,
dock icke behöfver vara underkastad ständiga ändringar, tillägg
eller uteslutningar, utan alltjemt är lika tillämplig, befattningarna
och de med dem förenade aflöningsförmånerna må vexla huru
som helst. Och slutligen har detta sätt för pensionsbeloppens
275
bestämmande äfven det för sig, att det, i stort sedt, öfverensstämmer
med hvad hos oss hittills varit och ännu är stadgadt i
afseende på pensioner å allmänna indragningsstaten, likasom äfven
med innehållet af alla de utländska pensionslagar, om hvilka
komitén haft tillfälle att vinna kännedom.
Onekligen skulle den mest logiska slutföljden af hvad som
nu blifvit anfördt vara den, att hvarje särskild pension borde
ställas i visst bestämdt förhållande till hvarje särskild tjensteinnehafvares
aflöning, och att detta förhållande borde vara detsamma
för alla tjensteinnehafvare utan undantag. Men i fråga
om praktisk tillämpning leda icke alltid de strängt logiska slutföljderna
till de bästa resultaten, utan måste något modifieras
efter verklighetens ki-af. Så äfven här. Redan det att en viss
gräns måste uppdragas, utöfver hvilken ingen pensions storlek
bör få gå, utan att statens budget onödigtvis belastas, visar, att
principen icke kan utan någon inskränkning vinna tillämpning.
Likaså gifver den ringaste eftertanke vid handen, att pensionens
förhållande till aflöningen icke skäligen bör vara alldeles detsamma
för de lägst aflönade tjensteinnehafvarne som för de högre
aflönade. Men derjemte har ’ det för komitén framstått såsom
önskvärdt både från praktisk synpunkt och med hänsyn till billighet
och rättvisa att, så vidt utan principens uppoffrande vore
möjligt, tillse, det icke pensionsbeloppen blefve alltför mångskiftande
och för-tjensteinnehafvare med väsentligt samma ställning
olika. Att här vid lag gå så långt som att, enligt hvad
inom komitén varit ifrågasatt, bestämma endast tre eller, låt vara,
några flere, men dock mycket få pensionsgrader, hvar och eu
fallande inom vissa gränser af aflöning, har emellertid befunnits
alltför mycket afvika icke blott från den i komiténs tanke i och
för sig riktiga principen, att pensionen bör stå i visst förhållande
till aflöningen, utan äfven från hvad billig hänsyn till olika, på
atlöningsbeloppen beroende lefnadsvanor måste fordra, likasom
från de grunder, på hvilka vårt pensionsväsen hittills varit bygdt.
Det är derför komitén har valt den ofvan antydda medelvägen
mellan de nu nämnda ytterligheterna. Men innan komitén
närmare redogör för innebörden af sitt förslag i detta afseende
och för sättet, hvarpå den i § 9 intagna tariffen blifvit uppgjord,
åligger det komitén att yttra sig i fråga om hvilka aflöningsförmåner
böra läggas till grund för pensionernas beräknande.
Utom lön åtnjuta nämligen som bekant do lleste civile tjenste -
276
innehafvare tjenstgöringspenningar och ålderstillägg, hvartill för
visse bland dem komma dels bostadsförmåner antingen i form af
boställe eller fri bostad eller i penningar utgående ersättning
derför, dels ock arfvoden, dagtraktamenten, ersättningar för kostnader
i tjensten och sportler.
Arfvoden Hvad dessa båda sistnämnda aflöningsförmåner vidkommer,
och dylikt, kunna do genast lemnas utan afseende. Vid afgång från tjenst,
upphöra naturligtvis också alla särskilda kostnader för densamma,
och de till sitt belopp ständigt vexlande, ofta okontrollerbara sportlerna
äro ju snarast att betrakta som en extra ersättning för
särskilda med tjensten förenade bestyr, afsedd att sporra den,
som innehar tjensten, till nit och omtanke i deras fullgörande
eller att godtgöra honom för deraf föranledda utgifter. Hvad
åter arfvodena beträffar, kan så mycket mindre ifrågakomma att
vid pensionernas beräkning taga hänsyn till dem, som hela lagförslaget
är bygd! på den förutsättning, att arfvode icke bör berättiga
till pension. Det vore ju i hög grad inkonseqvent att
helt och hållet vägra pension åt den, hvilkens hela aflöning
utgörés af ett arfvode, men att åt den, som utom sin lön äfven
åtnjuter ett eller flere arfvoden, medgifva pension för både den ena
och de andra. Och äfven om man icke ryggade tillbaka för den
inkonseqvensen, utan möjligen ansåge sig böra vid pensionsuträkningen
medtaga några vissa — t. ex. för de tjensteman vid fångvården,
hvilka åtnjuta arfvoden i stället för tjenstgöringspenningar
— skulle det, såsom redan blifvit framhållet, möta allt för stora
svårigheter att särskilja och i ■ lagen definiera dessa arfvoden.
Förefinnas i nu anmärkta hänseende några o egentligheter, synas
dessa lämpligast kunna afhjelpas genom nödiga ändringar eller
förtydliganden i respektive lönestater. Traktamente, slutligen, är i
allmänhet att hänföra till ersättningar för kostnader i tjensten och
bör således icke medtagas. Dock bär komitén i ett särskilt fall,
nemligen beträffande vaktbetjente vid postverket, ansett någon
hänsyn böra vid bestämmandet af deras pensionsbelopp tagas
äfven till denna aflöningsförmån, hvarom mera här nedan.
Tjenst- Återstår således lön, tjenStgöringspengar, ålderstillägg och fri
M»tvfor bostad eller ersättning derför såsom de aflöningsförmåner, hvilka
kunna och, enligt komitéus åsigt, böra medtagas vid pensionsbeloppets
beräkning. Komitén har ingalunda förbisett, att då, såsom
i den af komitén meddelade historiska öfversigten också
omförmälts (se sid. 9), regleringar af civila verks och myndig
-
277
heters löneförhållanden började att på 1870-talet genomföras, och
dervid såsom grundsats antogs att fördela tjensteinnehafvarnes
aflöningsförmåner i lön, ålderstillägg och tjenstgöringspenningar,
beräknades dessa sistnämnda med hänsyn dertill, att af dem borde
beredas ersättning till vikarie vid ordinarie tjensteinnehafvares
förfall, och att desamma, såsom en af tjenstgöringen beroende
inkomst, icke finge ingå i pensionsbeloppet. Komitén har icke
heller förbisett, att samma grundsats med få undantag gjorts
gällande vid de löneregleringar, som sedan dess egt rum. Det
måste således anses obestridligt, att den vunnit Kongl. Maj:ts och
Riksdagens gillande. Men ännu bär den emellertid icke kunnat
i hela sin omfattning genomföras,'' ty ännu återstå grupper af
tjensteinnehafvare, hvilkas löneförhållanden icke undergått sådan
reglering -— bland dem den mycket talrika, som innefattar lärarne
vid de allmänna läroverken — och för dem utgå pensionerna
efter annan grund. Redan detta, att för ett antal tjensteinnehafvare
aflöningens delning i lön och tjenstgöringspenningar icke blifvit
genomförd, har måst föranleda någon tvekan derom, huruvida det
kunde vara lämpligt att i eu pensionslag, afsedd att gälla för
Sveriges hela civilstat, upptaga en bestämmelse, som på en del
af dertill hörande tjensteinnehafvare icke kunde, åtminstone under
eu ännu obekant tid, vinna tillämpning. Emellertid hade detta
naturligtvis kunnat hjelpas genom undantags- eller öfvergångsstadganden.
Men under frågans öfvervägande hafva andra synpunkter
framträda från hvilka den hittills antagna grundsatsen om
tjenstgöringspenningarnes uteslutande vid pensionsbeloppets beräkning
ingalunda visat sig så hållbar, som hittills antagits. Den
skulle onekligen kunna vara det, om tjenstgöringspenningarne
bestämdes uteslutande med hänsyn till pensionen och dervid alltid
i åtminstone något så när lika proportion för alla eller, ännu
bättre, efter gemensam, en gång för alla faststäld grund. Men
nu är detta så långt ifrån förhållandet, att det i främsta rummet
är och väl äfven bör vara med hänsyn till eu helt annan omständighet,
nämligen beredande af ersättning till vikarie vid ordinarie
tjensteinnehafvares förfall, som fördelningen i lön och tjenstgöringspenningar
sker. Då man betänker den olika beskaffenheten
af den massa befattningar inom skilda förvaltningsgrenar,
som tillhöra civilstaten, är det ju gifvet, att vid sådant förhållande
någon bestämd, gemensam proportion mellan lön och tjenstgöringspenningar
icke skall kunna upprätthållas, om man än finge
278
förutsätta, att sådant eljest kunde iakttagas vid regleringar, som
tid efter annan fastställas af Riksdag med mer eller mindre vexlande
sammansättning. Också finner man, att tjenstgöringspenningarne
utgöra än en fjerdedel eller ännu mindre, än en tredjedel,
än mer än hälften af hela aflöningen. Att i detalj uppvisa
detta beträffande samtlige de civile tjensteinnehafvare, hvilkas
aflöning blifvit i lön och tjenstgöringspenningar fördelad, skulle
leda till onödig vidlyftighet, helst proportionen vexlär icke blott
de särskilda befattningarna emellan utan naturligtvis ock för samma
tjensteinnehafvare, allt eftersom han icke innehar ålderstillägg
eller hunnit, intjena ett eller flere sådana. Några exempel må
dock anföras till bevis för hvad komitén uppgifvit. Så utgöra
tjenstgöringspenningarne i procent af hela aflöningssumman:
för registratorn i justitierevisionen med två ålderstillägg 11,i,
men för kanslisten likaledes med två ålderstillägg 32,4 och för
registratorerna i statsdepartementen och justitiekanslersexpeditionen
i samma åldersklass 30;
för presidenter 24 och för öfverdirektören vid väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen 25, men för riksarkivarien och intendenten
vid nationalmuseum 33,3, allt utan ålderstillägg, hvilket icke
tillkommer någon af dessa tjensteinnehafvare;
för protokollssekreterare i justitierevisionen med högsta antal
ålderstillägg 25,5, men för liofrättsassessorer med likaledes högsta
antal ålderstillägg 34,5;
för en tjensteman vid post- eller telegrafanstalter i orterna,
vare sig att han innehar ett eller två eller intet ålderstillägg, 25,
men för en jägmästare i högsta löneklassen, som ännu icke erhållit
ålderstillägg 51,8;
för en öfverjägmästare med högsta antal ålderstillägg 32,4,
men för en jägmästare i högsta löneklassen med tre ålderstill1
ägg 42,9.
Af dessa exempel — flere skulle kunna anföras — synes
komitén framgå, att, om än tanken på pensionsbeloppet icke varit
alldeles främmande för tjenstgöringspenningarnes bestämmande,
så har dock hänsynen dertill måst underordnas andra till den
saken icke hörande omständigheter. Det vore eljest svårt att
inse, hvarför t. ex. registratorn i justitierevisionen skall erhålla
en pension svarande mot 88,9 procent af aflöningen, men kanslisten
derstädes endast 67,6 och andra registratorer i kongl.
kansliet 70 procent; eller hvarför pensionen för en öfverdirektör
279
i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen skall utgå med 75, men för en
riksarkivarie med endast 66,6 procent af deras respektive aflöningar;
eller hvarför en postmästares eller telegrafkommissaries pension
blifvit, utan allt afseende på huru länge han innehaft tjensten,
satt till tre fjerdedelar af hans aflöning, men i vissa fall för en
jägmästare till knappt hälften af den honom tillkommande aflöning;
eller slutligen hvarför en öfverjägmästare, som, efter att
hafva intjenat ett ålderstillägg, tager afsked, bör erhålla 67,6 procent
af hela sin aflöning i pension, men en jägmästare i högsta
löneklassen, som vid afskedet intjenat tre ålderstillägg, bör åtnöja
sig med 57,i procent.
Med det nu sagda bär komitén ingalunda velat uttala något
klander öfver den fördelning i lön och tjenstgö ringspenningar,
som bestämts genom de hittills faststälda löneregleringarna, endast
ådagalägga, att den icke kunnat verkställas uteslutande med afseende
på pension srätten. En anledning dertill har redan påvisats
i angelägenheten af att afpassa tjenstgöringspenningarne så, att
de måtte lämpa sig till vikariatsersättningar. Men andra finnas
derjemte. Så synas i några fall tjenstgöringspenningarne hafva
satts olika för de till samma grupp hörande tjensteinnehafvare
med hänsyn till den ena eller andra befattningens mer eller
mindre ansträngande beskaffenhet eller de större eller mindre lefnadskostnaderna
på olika orter, kvilket särskildt torde vara förhållandet
med jägeribefattningarna och i förra afseendet med vissa
landsstatstjenster. I ett annat fall åter, nemligen beträffande
häradshöfdingarne, hafva tjenstgöringspenningarnes olika belopp
varit beroende på storleken af de särskilda sportelinkomster, som
antagits skola förekomma inom den ena eller andra domsagan.
Sistnämnda omständighet bär varit så uppenbart främmande för
frågan om do rätta pensionsbeloppen, att dessa blifvit för häradshöfdingarne
bestämda efter särskild grund, hvilken komitén på
skäl, som längre ned skola anföras, ansett böra fortfarande för
dem vinna tillämpning. Hvad åter beträffar den anförda omständigheten
med vissa befattningars mera ansträngande beskaffenhet
eller högre lefnadskostnader, kan det visserligen förefalla, som
skulle det vara riktigt, att sådant icke finge verka till ett högre
pensionsbelopp, enär anledningen till don högre aflöningen upphörde
med afsked stagandet, och att således åtminstone i dessa
fall tjenstgöringspenningarnes belopp borde utgöra en lämplig
faktor vid pensionsbeloppens bestämmande. Men om äu denna
280
tanke kan i teoretiskt hänseende hafva åtskilligt för sig, har den
dock i praktiken, d. v. s. vid löneregleringarna, fått göra sig så
ofullständigt gällande, att den såsom princip för pensionsbeloppens
bestämmande leder till alldeles uppenbar orättvisa. Ty det
finnes hela stater med ganska talrik personal, nemligen post- och
telegrafstaterna, för hvilka fullkomligt samma anledningar funnits,
som i afseende på vissa landsstatstjenster och befattningarna vid
skogsstaten, att sätta tjenstgöringspenningarne olika med hänsyn
till mera ansträngande tjenstgöring och större lefnadskostnader
på olika orter, utan att dock sådant iakttagits. Tvärtom har vid
både post- och telegrafstaten visserligen aflöningen i det hela
bestämts olika, men dess fördelning i lön och tjenstgöringspenningar
genomförts i så sällsynt lika proportion, att, såsom redan
framhållits, dessa sistnämnda för samtlige tjensteinnehafvare, hvilken
befattning de än innehafva och i hvilken åldersklass de befinna
sig, alltid utgöra jemnt 25 procent af hela aflöningsbeloppet.
Detta betyder ju, att om vid pensionernas uträknande i förhållande
till aflöningen tjenstgöringspenningarne skulle, såsom nu,
från densamma uteslutas, så komme pensionerna för vissa landsstatstjenstemän
och jägmästare att utgå med mindre andel af
deras aflöningar i samma mån deras befattningar ansetts medföra
mera arbete och större lefnadskostnader, medan deremot detta
icke blefve fallet med post- och telegraftjenstemäu, ehuru deras
befattningar äro underkastade samma vexlingar.
Man kan säga, att detta icke behöfver leda till en annan
pensionsgrund, än den hittills godkända, men deremot till en ny
lönereglering i ändamål att bringa tjenstgöringspenningarne till
en jemnare och mera öfverensstämmande proportion till aflöningarna.
Komitén vågar dock betvifla, att en så genomgående revision
af löneregleringar, som för icke länge sedan efter mycket
arbete kommit till stånd, skulle vara lämplig eller att förslag derom
skulle hafva någon utsigt till framgång. Den betviflar det så
mycket mer, som, enligt hvad den tror sig hafva visat, fördelningen
i lön och tjenstgöringspenningar ingalunda hvarken bör
eller kan ske uteslutande med hänsyn till pensionsbeloppen, utan
måste vara beroende af jemväl andra, hvar för sig vigtiga och
beaktansvärda omständigheter. Och vid sådant förhållande synes
det enda riktiga och ändamålsenliga vara att skilja mellan det
ena och det andra, att låta tjenstgöringspenningarne bestämmas
med afseende på de särskilda omständigheterna vid hvarje slag
281
af befattning, och att oberoende deraf ställa pensionsrätten i visst
direkt förhållande till aflöningsbeloppen. Att icke härigenom någon
ökning af pensionerna i det hela behöfver uppkomma, måste
för en hvar vara uppenbart, enär i alla händelser pensionsbeloppen
skola utgå endast med viss del af aflöningen. Huru denna
del bestämmes, om det sker genom afdrag af tjenstgöringspenningar
eller genom afdrag af vissa procent på aflöningen, är naturligtvis
i det afseendet fullkomligt likgiltigt.
Slutligen har komitén icke bort lemna obeaktad den i dess
tanke vigtiga omständigheten, att om, såsom den funnit sig böra
föreslå, pensionsväsendet för hela rikets civilstat genom lag ordnas,
så bör äfven en så vigtig del deraf, som bestämmelsen om
sättet för pensionsberäkningen göras oberoende af beslut, som i
annan ordning och med hänsyn till helt andra omständigheter tid
efter annan fattas. Icke så, att sjelfva pensionsbeloppen i lagen
fastslås och göras oberoende af de ändringar, som aflöningama
kunna komma att undergå, men så att det förhållande, hvari de
skola stå till aflöningama, blir endast genom lagen bestämdt.
På grund af hvad nu blifvit anfördt har komitén föreslagit,
att till den aflöning, hvarefter pension skall bestämmas, medräknas
icke blott lön och ålderstillägg utan äfven tjenstgöring spenning ar.
Men till dessa aflöningsförmåner bör jemväl, såsom redan
antydts, räknas bostadsförmån eller kontant ersättning derför, nemligen
då de äro i gällande stat med visst belopp utsatta eller
beloppet kan med ledning af staten utrönas. Förmånen af fri
bostad, boställe, boställsafkastning eller hyresersättning utgör en
så afsevärd del af aflöningen, att det skulle vara i hög grad
oegentligt att icke taga hänsyn dertill vid pensionens beräknande.
Men å andra sidan är sådant icke möjligt i andra fall, än då
förmånens penningevärdo kan med visshet bestämmas. Har det
i lönestaten utsatts med visst belopp, blir det naturligtvis detta,
som medtages vid pensionens beräknande. I de flesta fall har
emellertid sådant icke vid lönestaternas upprättande iakttagits,
men ganska ofta gifva dessa stater säker ledning för bedömandet
af den ifrågavarande förmånens antagna värde. Så finnas
för generalpostdirektören samt ett stort antal vaktmästare vid de
centrala förvaltande verken i stat angifvet, att då fri bostad åtnjutes,
minskas lönen med så eller så stort belopp, hvaraf tydligen
följer, att förmånen af fri bostad, der den åtnjutes, ansetts
ega ett motsvarande penningevärde. För andre tjensteinnehaf
VcnaiomkomUcn.
oo
Bostads•
förmåner
m. m.
282
Pensio
nernas
belopp.
vare åter, som åtnjuta bostadsförmån, hafva uppenbarligen just
med hänsyn dertill, de kontanta aflöningsbeloppen satts till lägre
belopp, än för enahanda slags tjensteinnehafvare, Indika icke åtnjuta
dylik förmån. Så t. ex. äro de professorer vid Upsala universitet,
Indika äro försedda med fri bostad, i stat uppförda till
kontant aflöningsbelopp hvardera af 5,400 kronor, medan de
öfriga professorerna, hvilka äro i saknad af fri bostad, uppförts
med aflöningsbelopp af 6,000 kronor, i följd hvaraf man synes
vara fullt berättigad att antaga värdet af de förras bostadsförmån
motsvara skilnaden eller 600 kronor. Det är dylika fall som afsetts
med de i lagförslaget begagnade orden »eller kunna med
ledning af staten till visst penningebelopp uppskattas». För de fall
åter, då lönestat icke innehåller uppgift om värdet af åtnjuten bostadsförmån
eller någon säker ledning för dess bedömande, måste
man öfvergifva hvarje tanke på denna förmåns inräknande i det aflöningsbelopp,
hvarpå pension skall grundas, ty det lär icke kunna
ifrågakomma att för detta ändamål anställa särskild uppskattning.
Att icke heller vedbrand- eller dylika till värdet ovissa och vexlande
naturaförmåner böra i nämnda aflöningsbelopp inräknas, torde
få anses falla af sig sjelft.
Beträffande vidare pensionernas belopp, har komitén, att börja
med, af hänsyn till nödig inskränkning i statens utgifter för pensionsväsendet
funnit maximum af hel pension lämpligen kunna
sättas vid 6,000 kronor för alla tjensteinnehafvare, hvilkas aflöningsförmåner
uppgå till mer än 8,700 kronor årligen, alltså
samma pensionssiffra, som redan nu är bestämd för landshöfdingar.
I följd häraf skulle för samtlige öfrige till denna aflöningsgrupp
hörande tjensteinnehafvare de nu utgående pensionerna
komma att nedsättas för statsminister, minister för utrikes ärendena,
öfrige ledamöter af statsrådet och justitieråd, med 2,000 kronor för
hvardera; för presidenter med 1,600 kronor; för generalpostdirektören
med 1,000 kronor; och för öfrige generaldirektörer med 200
kronor, hvaremot de för landshöfdingarne skulle blifva oförändrade.
Då desse sistnämnde embetsmän, hvilkas aflöningar höra till de
högsta som här i landet förekomma, ansetts böra åtnöjas med en
pension af 6,000 kronor, synes detta belopp vara tillräckligt äfven
för de med dem i aflöningsförhållanden ungefärligen likstälda.
Å andta sidan har det ansetts skäligt, att pensionerna för de
lägst aflönade tjenst.einnehafvarne komme att utgå i något högre
283
proportion än för mängden af de öfriga. Då för de fleste af desse
sistnämnde, enligt hvad i det följande skall visas, pensionsbeloppen
föreslagits att utgå med i medeltal omkring 70 procent af
aflöningarne, har 80 procent antagits vara en lämplig proportion
för de lägst aflönade, så vida man ville bereda dem något gynsammare
pensionsvilkor utan att alltför mycket rubba grunderna
för pensionsberäkningen i det hela. I fråga åter om, hvar giåinsen
borde dragas för tillämpningen af den högre procentsiffran,
har komitén stannat vid 600 kronors aflöning såsom den lämpligaste
med afseende på angelägenheten af att, utan alltför vidsträckt
tillämpning af den förmånligare proportionen, åstadkomma
en jemn och rättvis pensionsskala.
De tjensteinnehafvare, hvilkas årliga aflöningsförmåner för
närvarande endast utgöra 600 kronor eller mindre, äro förnämligast
fänggevaldiger, vaktbetjente vid postverkets distriktsförvaltningar
och postanstalterna samt ett antal kronojägare, hvartill komma
några få andra, nämligen en räkenskapsförare vid institutet för
blinda, en skollärare vid Strömsholms stuteri, en vaktmästare i
krigshofrätten, två vaktmästare vid vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademien
samt de båda drängarne vid veterinärinrättningen
i Skara. Enligt komiténs förslag skulle emellertid särskilda
bestämmelser komma att gälla för ofvannämnde vaktbetjente vid
postverket. För någre bland de öfrige, hufvudsakligen fånggevaldigerna,
skulle pensionsbeloppen med den nu föreslagna beräkningsgrunden
blifva något mindre än de för närvarande äro, beroende
derpå, att deras aflöning icke blifvit delad i lön och tjenstgöringspenningar,
och att de således nu åtnjuta hela aflöningen i
pension, men hädanefter skulle bekomma endast 80 procent deraf.
För de kronojägare åter, hvilka tillhöra gruppen, skulle pensionerna
enligt förslaget blifva något större än de för närvarande äro.
De aflöningsbelopp, som ligga mellan nu angifna siffror, 600
och 8,701, skulle, enligt komiténs förslag, indelas i tjugufyra
särskilda grupper anordnade i en viss progression, så att aflöningsbelopp
från och med 601 till och med 1,200 kronor indelats
i fyra grupper, allt efter omständigheterna för hvarje 100
eller 200 kronors stegring i aflöning, och sedermera från och med
1,201 till och med 2,400 i sex grupper för hvarje 200 kronors,
från och med 2,401 till och med 3,400 i tre grupper för hvarje
300 kronors, från och med 3,401 till och med 4,200 i två grupper
för hvarje 400 kronors samt från och med 4,201 till och med
284
8,700 kronor i nio grupper för hvarje 500 kronors stegring i aflöningsbelopp.
Enär till grund för det en hvar bland tjensteinnehafvarne
inom hvarje särskild sådan grupp eller aflöningsklass tillkommande
pensionsbelopp lagts medeltalet mellan högsta och lägsta aflöningen
inom gruppen, kommer naturligtvis pensionen, att ju trängre
gruppen är, dess mera noggrant svara mot de särskilda derinom
fallande aflöningsbeloppen, något som i afseende på de lägre aflönade
tjensteinnehalVarne måste vara af vigt, då man betänker,
hvilken betydelse endast ett par tiotal kronors större eller mindre
pension eget'' i fråga om dem, något som deremot i afseende på
de högre aflönade utöfvar mindre inverkan.
Såsom i det föregående blifvit erinradt., utgå pensionerna för
innehafvarne af ännu oreglerade befattningar med hela aflöningen,
således 100 procent, då denna utgör 3,000 kronor eller derunder,
och med 80 procent då den öfverstiger nämnda belopp, dock att
pensionen i så fall aldrig utgår med mindre belopp än 3,000 kronor.
För ett icke obetydligt antal, befattningar, bland dem alla, hvilkas
aflöningsförhållanden undergått reglering, hafva tjenstgöringspenningarne
satts i sådant förhållande till hela aflöningen, att pensionerna
uppgå till 75 å 76 procent deraf. _ Då emellertid komitén,
i öfverensstämmelse med det uppdrag den erhållit, gjort till
sin uppgift att söka så vidt möjligt nedbringa statens utgifter för
pensionsväsendet, bland annat genom skälig nedsättning af alltför
höga pensionsbelopp, bar komitén funnit sig icke kunna lägga så
höga tal som de nu anförda 80 eller 75 procent till grund för
bestämmandet af pensionens förhållande till medelaflöningen inom
hvarje grupp. Deremot har komitén i den omständigheten, att
pensionerna för eif stort antal tjensteinnehafvare inom de centrala,
förvaltande embetsverken vid den vanliga pensionsåldern, eller den
då de kommit i åtnjutande af högsta dem medgifna ålderstillägg,
nu äro bestämda till omkring 70 procent af aflöningen, funnit ett
stöd för det antagandet, att en lämplig utgångspunkt för pensionsbeloppens
beräkning skulle vinnas genom tillämpning af sistnämnda
procentsiffra, och det så mycket mera som Riksdagen
sjelf synes hafva i princip ansett omkring 70 procent af aflöningen
vara det rätta pensionsbeloppet, såsom bevis hvarpå må anföras,
att då t. ex. 1876 års Riksdag, med ändring af Kongl. Maj:ts
förslag, höjde tjenstgöringspenningarne för revisionssekreterare
från 1,800 kronor till 2,000 kronor såsom skäl derför uttryckligen
285
angafs, att pensionen då »komme att utgöra högst omkring 71
procent af aflöningens belopp».
Men då komitén sålunda funnit sig kunna utgå från att pensionsbeloppen
i allmänhet borde beräknas till omkring sju tiondedelar
af medelaflöningen inom hvarje särskild grupp, har komitén
ingalunda ansett sig böra fastslå detta förhållande såsom regel
utan undantag, endast antaga det till ledning vid pensionsskalans
uppgörande. - Ty först och främst tror komitén det vara skäligt
och riktigt att från de efter 80 procent på aflöningsbeloppen bestämda
pensionerna för de lägst aflönade tjensteinnehafvarne bereda
en öfvergång till de pensioner, som skulle utgå med endast
vid pass 70 procent å grupp medeltalen, hvarför komitén föreslagit
pensionerna i första gruppen, innefattande aflöningsbelopp från och
med 601 till och med 700 kronor, till ett belopp som motsvarar i
det närmaste 77 procent å medeltalet inom den gruppen. Vidare
har komitén för sin del ansett de nio högre aflönade tjenstemannagrupperna
böra åtnöjas med relativt något lägre pensionsbelopp
än de öfriga, hvilket äfven synts komitén vara följdriktigt med
afseende derpå, att från och med 8,701 kronors aflöning och
uppåt pensionsbeloppet alltid skulle utgöra 6,000 kronor och således
för exempelvis dem som hafva 10,000 kronor i aflöning
motsvarar endast 60 procent derå. Och slutligen har vid pensionstariffens
uträknande efter 70 procent erhållits tal, hvilka i
flere fall föga lämpa sig till pensionssiffror, utan bort utjemnas
till närmaste hundra- eller femtiotal af kronor.
Huru med ledning af hvad nu blifvit anfördt räkningen utfallit
och den i lagförslaget intagna tariffen eller pensionsskalan
tillkommit åskådliggöres bäst genom nedanstående tabell:
| Aflöningsbelopp | Medeltal af | 70 % å före-stående | Föroslagon pension | Den föreslagna | |
o. m. | 601— | - 700 | 650 | 435 | 500 | 76,9 |
» | 701— | - 900 | 800 | 560 | 550 | 68,75 |
» | 901— | ■1,100 | 1,000 | 700 | 700 | 70,0 |
» | 1,101— | -1,200 | 1,150 | 805 | 800 | 69,5 |
» | 1,201— | 1,400 | 1,300 | 910 | 900 | 69,2 |
» | 1,401— | -1,600 | 1,500 | 1,050 | 1,050 | 70,o |
» | 1,601— | -1,800 | 1,700 | 1,190 | 1,200 | 70,5 |
» | 1,801- | 2,000 | 1,900 | 1,330 | 1,300 | 68,4 |
286
| Aflöningsbelopp | Medeltal af | 70 % å före-stående | Föreslagen | Den föreslagna | |
o. m. | 2,001—2,200 | gruppen 2,100 | medeltal . 1,470 | pension 1,450 | af aflöning 69,o | |
B | 2,201—2,400 | 2,300 | 1,610 | 1,600 | 69,1 | |
b | 2,401—2,700 | 2,550 | 1,785 | 1,800 | 70,6 | |
b | 2,701- | -3,000 | 2,850 | 1,995 | 2,000 | 70,1 |
b | 3,001—3,400 | 3,200 | 2,240 | 2,200 | 68,7 | |
B | 3,401 — 3,800 | 3,600 | 2,520 | 2,500 | 69,4 | |
B | 3,801-4,200 | 4,000 | 2,800 | 2,800 | 70,o | |
)) | 4,201- | -4,700 | 4,450 | 3,115 | 3,000 | 67,o |
B | 4,701- | -5,200 | 4,950 | 3,465 | 3,350 | 67,6 |
B | 5,201—5,700 | 5,450 | 3,815 | 3,700 | 67,8 | |
B | 5,701- | -6,200 | 5,950 | 4,165 | 4,000 | 67,2 |
B | 6,201 — 6,700 | 6,450 | 4,515 | 4,350 | 67,4 | |
B | 6,701—7,200 | 6,950 | 4,865 | 4,700 | 67,6 | |
B | 7,201-7,700 | 7,450 | 5,215 | 5,000 | 67,1 | |
B | 7,701—8,200 | 7,950 | 5,565 | 5,300 | 66,6 | |
B | 8,201—8,700 | 8,450 | 5,915 | 5,650 | 66,8 | |
B | 8,701- | - och ■ | derutöfver. | 6,000 |
|
Det torde knappt behöfva anmärkas, att de föreslagna pensionsbeloppen
komma att i förhållande till de särskilda tjensteinnehafvarnes
aflöningar förete något större olikheter sins emellan,
än de som för de särskilda grupperna angifvas i tabellens sista
kolumn, detta beroende på, hvilket läge under eller öfver medeltalet
hvarje särskild! aflöningsbelopp intager inom gruppen. Men
komitén bär sökt förekomma alltför stora vexlingar i detta
hänseende genom att, der så varit möjligt, anordna i synnerhet
de högre aflöningsgrupperna så, att deras medeltal svarar ungefärligen
mot den aflöning, som åtnjutes af det största antalet
tjensteinnehafvare inom gruppen.
Mot den föreslagna pensionstariffen skall måhända anmärkas,
att den eftersträfvade likformigheten i pensionernas förhållande
till aflöningen icke skulle hafva blifvit uppnådd, eftersom pensionerna
komma att vexla mellan 80 procent af aflöningen för de
lägst och 60 procent, ja till och med i några fall ännu mindre för
de högst aflönade tjensteinnehafvame. Men komitén tillåter
sig fästa uppmärksamheten derpå, att pensioneringen nog kan
vara likformig äfven om den sker i viss mån efter en fallande
/
287
skala. Hufvudsaken är, icke att pensionerna för samtliga tjensteinnehafvare
utgå i alldeles samma förhållande till aflöningsbeloppen
— något som dels med afseende på de högst aflönade embetsmännen
vore för staten alltför dyrbart, dels skulle leda till
obillighet mot de små löntagarne — utan att förhållandet mellan
aflöning och pension är i det närmaste detsamma för alla tjensteinnehafvare
med lika eller ungefärligen lika aflöningsvilkor, samt
att relationen är faststäld efter bestämda regler, hvilka utesluta
hvarje godtycke eller vacklande i särskilda fall. Skulle åter den
anmärkningen göras, att vid befordringar pensionsrätten möjligen
kunde komma att proportionsvis ökas i något''större mån än aflöningen,
må erinras, att dydik anmärkning träffar hvarje system
med pensionsklasser, men det anmärkta förhållandet torde med
afseende på den nu föreslagna gruppindelningen komma att sakna
egentlig praktisk betydelse samt motväges för öfrigt af den omständigheten,
att vid befordran från lägre till högre aflönad tjenst
inom samma grupp pensionsrätten blir oförändrad.
Till ledning vid bedömande af huru komiténs förslag till pensionsbelopp
vid tillämpningen skulle slå sig ut i jemförelse med
de nu gällande, bär komitén låtit upprätta en vid detta betänkande
fogad tabell {bil. 9), som utvisar, hvilka aflöningsförmåner af lön,
tjenstgöringspengar, ålderstillägg och fri bostad eller ersättning
derför, samt hvilken pensionsrätt vid 1893 års början enligt då
gällande aflöningsstater tillkomma innehafvarne af de i samma
stater upptagna, befattningar jemte dessas antal, äfvensom den
pensionsrätt, som med tillämpning af komiténs förslag skulle tillkomma
en hvar bland dem.
Med hänvisning till denna tabell torde komitén här kunna
inskränka sig till följande erinringar.
Enligt förslaget skulle högsta pensionsrätt
nedsättas
för | 1,087 tienster | med | 50 | kronor — | 54,350 | kronor | |
X) | 22 | » | b | 60 | b = | 1,320 | B |
b | 1 |
| b | 75 | b — | 75 | )) |
b | 413 | » | » | 100 | 5) = | 41,300 | B |
B | 24 | b | b | 120 | » = | 2,880 | B |
B | 42 | J> | » | 125 | B = | 5,250 | B |
transport 105,175 kronor
288
|
|
|
|
| transport | 105,175 | kronor | |
för | 332 | tjenster med | 150 "kronor | = | 49,800 | » | ||
» | 475 | » | » | 200 | » | = | 95,000 | j> |
» | 4 |
| » | 220 | » | = | 880 | » |
» | 23 | » | » | 250 | » | = | 5,750 | » |
» | 526 | » | x> | 300 | » | = | 157,800 | » |
| 2 | » | » | 332 |
| = | 664 | » |
» | 27 | » | » | 350 | x> | — | 9,450 | » |
» | 30 |
| » | 400 | » | = | 12,000 | » |
)> | 75 |
|
| 450 | » | = | 33,750 | » |
» | 767 |
| » | 500 |
| — | 383,500 | » |
» | 15 |
| » | 550 | » | = | 8,250 | » |
» | 1 | » |
| 560 | » | = | 560 | » |
» | 224 | » |
| 600 | » | — | 134,400 | » |
| 31 | » | » | 650 | » . | = | 20,150 | » |
| 44 | » | » | 700 | » | = | 30,800 | » |
» | 4 | » | » | 800 | » | — | 3,200 | » |
| 9 | » | » | 1,000 | » | = | 9,000 | » |
X) | 1 |
| » | 1,150 | » |
| 1,150 |
|
» | 5 | » | » | 1,600 | » | = | 8,000 | )) |
» | 26 | » | » | 2,000 | y> | = | 52,000 | » |
|
|
|
|
| summa | 1,121,279 | kronor | |
| ökas |
|
|
|
|
|
|
|
för | 1 | tjenst | med | 16,67 kronor | = | 16,67 kronor | ||
» | 290 tjenster | » | 50 | » | = | 14,500 | » | |
» | 4 |
| » | 66,67 | » | = | 266,68 | » |
» | 134 | y> | » | 80 | » | — | 10,720 | » |
» | 160 | » | » | 100 | » | = | 16,000 | » |
» | 14 | » | » | 133,33 |
| = | 1,866,62 | » |
» | 51 | » | » | 175 |
| = | 8,925 | » |
» | 47 | » | )) | 200 | » |
| 9,400 | » |
| 1 | tjenst | » | 250 | » |
| 250 | » |
» | 25 | tjenster | » | 300 | » | = | 7,500 | » |
» | 5 | )) | » | 350 | )) | = | 1,750 |
|
» | 23 | » | » | 375 | » | = | 8,625 | » |
j> | 1 | » | » | 400,80 | )) | — | 400,80 | » |
» | 9 | )> | )) | 500 | » |
| 4,500 |
|
|
|
|
|
| transport 84,720,77 kronor |
289
|
|
|
|
| transport | 84,720,77 | kronor | |
för | 3 | tjänster | med | 550 | kronor | = | 1,650 | » |
» | 2 | » | » | 666,67 | » | = | 1,333,34 | » |
» | 1 | )) | )) | 683,33 | » |
| 683,33 | » |
| 7 | » | y> | 700 | » | = | 4,900 | » |
» | 1 | » | » | 800 | fl | = | 800 | » |
|
|
|
|
| summa | 94,087,44 | kronor; | |
| tillkomma |
|
|
|
|
|
| |
för | 5 | tjenster med | 160 kronor | = | 800 kronor | |||
| 34 |
| » | 240 | fl | = | 8,160 9,000 | )> |
» | 25 |
| )) | 360 | » | = | » | |
» | 26 | » | » | 480 | » | = | 12,480 | » |
» | 3 | » | )) | 550 | » | = | 1,650 | » |
» | 2 | » | » | 800 | » | = | 1,600 | » |
» | 35 | )) |
| 900 | » | — | 31,500 | » |
y> | 36 | » | )> | 1,050 | » | = | 37,800 | » |
» | 6 |
| » | 1,200 | » | = | 7,200 | » |
» | 4 | » | » | 1,300 | » | — | 5,200 | » |
» | 7 |
| 5 | 1,800 | » | — | 12,600 | » |
| 5 | » | » | 2,000 | )) | = | 10,000 | » |
| 1 |
| )) | 2,200 | » | = | 2,200 | » |
» | 55 | » | » | 2,500 | » | - | 137,500 | » |
» | 58 |
| fl | 3,000 | » | = | 174,000 | » |
» | 1 |
| » | 4,000 | » | = | 4,000 | » |
summa 455,690 kronor;
bibehållas oförändrad
för | 301 | tjenster med | 500 | kronor | — | 150,500 | kronor | |
» | 352 | » | » | 550 | » | = | 193,600 | » |
» | 97 | » | » | 700 | » | = | 67,900 | » |
» | 201 | » | » | 800 | » | — | 160,800 | » |
» | 519 | » | » | 1,200 | » | = | 622,800 | » |
» | 1 | » | » | 1,800 | » | = | 1,800 | » |
» | 31 | » | » | 2,000 | » | = | 62,000 | fl |
» | 98 | » | » '' | 2,500 | » |
| 245,000 | » |
» | 132 | » | » | 2,800 | » | — | 369,600 | » |
transport 1,874,000 kronor
Pensionskomitén.
37
290
för | 19 | fenster med | transport | 1,874,000 57,000 | kronor » | |
3> | 29 | )) | » | 4,000 » | 116,000 | 3) |
» | 17 | » | » | 5,000 » | 85,000 | 33 |
3) | 24 | » | 3> | 6,000 » | 144,000 | 3) |
summa 2,276,000 kronor;
Härvid bör dock bemärkas att ett antal af 303 tjänster, hvilkas
innehafvare enligt nu gällande bestämmelser icke hafva sig
uttryckligen tillförsäkrad förmånen af pension vid afskedstagande^
blifvit med tillämpning af § 1 i komiténs förslag till pensionslag
medtagna i ofvanstående beräkning med ett sammanlagdt belopp
af 455,690 kronor. Bland desse tjensteinnehafvare förekomma
först och främst många, hvilka, såsom e. o. professorer, laboratorer,
observatörer, biblioteksamanuenser och gymnastiklärare vid
universiteten, föreståndaren vid tekniska skolan i Stockholm, samt
rektorer, lärare och lärarinnor vid folkskolelärareseminarierna och
institutet för blinda, äro uppförda med lön å stat, som af Konung
och Riksdag faststälts. Vidare har af anledning, som i bil. 9
anmärkts, dit bort hänföras äfven lärare och lärarinnor vid
högre lärarinneseminariet, och slutligen har vid beräkningens
uppgörande komitéu, med afseende derpå, att aflöningen för de å
stat uppförda tecknings- och musiklärarne vid allmänna läroverken
i Riksdagens skrifvelser stundom benämnes lön, ansett äfven desse
tjensteinnehafvare böra upptagas bland dem, som enligt komiténs
förslag skulle kunna komma i åtnjutande af pension. Då det väl
får antagas, att, äfven om komiténs förslag icke blefve godkändt,
samtlige ofvan uppräknade tjensteinnehafvare antingen skulle få
sig, i likhet med statens öfrige på stat uppförda tjenare, pension
vid afskedstagandet tillförsäkrad, eller ock, i den mån de till
följd af ålder eller sjukdom blefve oförmögna till vidare tjenstgöring,
såsom hittills på grund af särskilda framställningar till
Riksdagen erhålla pension vid afgång från tjensten, kan den omständigheten
att vid tillämpning af komiténs lagförslag pensioner
blifvit för dem beräknade, icke anses innebära någon verklig ökning
i statens pensionskostnader. För vinnande af en riktig jemförelse
mellan nuvarande förhållanden och dem som genom komiténs
förslag skulle uppkomma, bör derföre hela det för ifrågavarande
tjensteinnehafvare ofvan upptagna belopp 455,690 kronor
ur beräkningen uteslutas. Med iakttagande häraf visar det sig,
291
att komiténs förslag i sj elfva verket innebär en minskning i pensionsrätten
för de tjenster, med hvilka dylik förmån nu är förenad,
af något öfver 1 million kronor.
Att för en del tjensteinnehafvare pensionsrätten skulle i någon
mån höjas är en gifven följd af den ändrade grunden för
pensionsberäkningen. Hvad centralförvaltningen och öfverrätterna
angår, skulle denna höjning dock, med endast några få undantag,
komma allenast sådana tjensteinnehafvare till godo, hvilka, ehuru
berättigade till ett eller två ålderstillägg, icke hunnit af sådant
tillägg komma i åtnjutande. Då det sällan torde inträffa, att
under sådana omständigheter tiden för afgång ur tjenst är inne,
synes föga troligt, att den eventuella högre pensionsrätten för
tjensteinnehafvare i nämnda ställning skall annat än i sällsynta
fall tagas i anspråk. Den saknar således nämnvärd praktisk betydelse.
Detta måste deremot antagas blifva fallet med den något
högre pensionsrätt, som enligt förslaget skulle tillkomma skogsstatens
tjenstemän och en del häradsskrifvare samt några andra.
Enligt hvad redan blifvit anmärkt utgå tjenstgöringspenningarne
för jägmästare i betydligt olika förhållande till hela aflöningen.
Det skiftar nemligen mellan 51,6 och 34,4 procent, i följd hvaraf
pensionsrätten också skiftar mellan 48,4 och 63,6 procent af samma
aflöning — för dem som innehafva tre ålderstillägg dock endast
mellan 57,i och 63,6 procent.
Då enligt det nu framstälda förslaget tjenstgöringspenningame
skulle inräknas i den aflöning, som lägges till grund för
pensionens bestämmande, samt derjemte pensionerna i allmänhet
skulle utgå i högre förhållande till aflöningen, än det för närvarande
för jägmästare gällande, måste vid tillämpning på desse
tjensteinnehafvare af förslagets allmänna grunder deras pensioner
komma att i större eller mindre mån höjas.
Inom komitén har tagits under öfvervägande, huruvida detta
påkallade någon undantagsbestämmelse, men på de skäl, som
redan blifvit anförda, och med särskildt fäst afseende på den för
statens ekonomi vigtiga och inom ett stort antal revier ganska
ansträngande beskaffenheten af jägmästarnes befattningar — i dessa
afseenden fullt jemförliga med t. ex. postmästarnes eller telegrafkommissariernas
— har komitén för sin del icke funnit någon giltig
anledning att genom särskild undantagsbestämmelse betaga dem
den förbättring i pensionsrätt, som do enligt den för civile tjensteinnehafvare
i allmänhet föreslagna regeln skulle erhålla, och som,
292
efter hvad komitén tror sig i det föregående hafva visat, måste
anses bero derpå, att deras nuvarande pensionsrätt blifvit fotad
på icke fullt riktig och hållbar grund. Detta gäller äfven, ehuru
i väsentligt mindre mån, om de häradsskrifvare, hvilka skulle erhålla
höjd pensionsrätt. Icke heller i afseende på dem föreligger
någon särskild anledning att belasta den föreslagna lagen med
undantag från den allmänna regeln, och det så mycket mindre som
den högre pensionsrätt, som skulle tillkomma några få bland desse
tjensteinnehafvare, mer än motsvaras af nedsättning för andra bland
dem, och således icke kommer att verka till ökad kostnad för
statsverket.
Med afseende på vissa egendomligheter i aflöningssättet för
några grupper bland de civile tjensteinnehafvarne, måste det emellertid,
på hvilka grunder eu allmän pensionslag än må byggas,
alltid blifva nödvändigt att för särskilda fall, hvilka icke kunna
eller böra inpassas under de allmänna stadgandena, meddela särskilda
bestämmelser. Sådana fall har komitén, beträffande sitt
förslag i nu omhandlade delar, funnit föreligga i afseende på
öfverståthållaren, häradshöfdingar, vissa professorer och lektorer,
provinsialläkare, kommissionslandtmätare, samt vaktbetjente vid
postverkets distriktsförvaltningar och postanstalterna, hvarjemte
komitén med hänsyn till nödig begränsning af statsverkets pensionsutgifter
ansett ett särskilt stadgande höra meddelas i fråga
om den mycket talrika tullstaten.
Hvad då först angår de i mom. 2 af § 9 intagna särskilda
undantagsbestämmelserna och den form, hvari de affattats, har
denna valts i ändamål att undvika fastställandet i lag af vissa
pensionsbelopp för bestämdt angifna befattningar, något som i
komiténs tanke vore mindre riktigt. Lagen bör visserligen innehålla
regler för pensionsrätt och pensionsbelopp, dessa sistnämnda
så till vida, som de derigenom ställas i visst förhållande till aflöningsbeloppen,
men detta innebär tydligen endast, att sedan en
aflöning blifvit i statsregleringsväg faststäld, så skall pensionen
för den, som innehar dylik aflöning, utgå med viss lagbestämd
del deraf. Att deremot direkt i lagen fastslå pensionsbeloppen
för de särskilda befattningarna och således göra dem oberoende
af aflöningarnas i helt annan ordning bestämda storlek, skulle
innebära, att innehafvaren af viss befattning under alla omständigheter,
och hvilka förändringar än i statsregleringsväg vidtoges
rörande aflöuingsväsendet, skulle vara berättigad till det i lagen
293
utsatta pensionsbelopp ända tills detta blefve ändradt. i samma
ordning som sjelfva lagen tillkommit. Sådant kan icke blifva
fallet med den affattning, komitén gifvit åt undantagsbestämmelserna
i mom. 2 af förevarande paragraf, enär de deri omhandlade
pensionsbeloppen städse blifva beroende af de i statsregel ngs v äg
faststälda aflöningarna för sådana befattningar, hvarmed de i
undantagsbestämmelserna särskildt uppräknade förklaras skola vara
i pensionshänseende likstälda.
Efter förutskickande af denna allmänna anmärkning öfvergår
komitén till att redogöra för de skäl och omständigheter, som
föranledt komiténs förslag i afseende på hvar och en särskild
af de i mom. 2 uppräknade tjensteinnehafvare eller grupper af
tjensteinnehafvare.
För närvarande äro öfver ståthållarens kontanta aflöningsförmåner
sålunda bestämda:
af statsmedel: lön............................................... 6,999: —
taffelpenningar ...................... 2,001: — 9,000: —
af Stockholms stad: anslag till extra utgifter och ved 9,000: —
kronor 18,000: —;
hvartill kommer fri bostad. Hans rätt till pension från allmänna
indragningsstaten motsvarar nu 80 procent af sjelfva lönen, således
endast 5,599 kronor 20 öre. Om den af komitén i mom. 1 af
§ 9 föreslagna allmänna regeln skulle på ifrågavarande befattning
tillämpas, komme öfverståthållarens pensionsrätt att än ytterligare
nedsättas till 4,700 kronor, enär hvarken de s. k. taffelpenningarne
eller Stockholms städs bidrag finge inräknas i den
aflöning, i förhållande hvartill pensionens belopp skulle bestämmas.
Att detta belopp är alldeles för lågt, i jemförelse med det, som
skulle tillkomma samtlige de högst aflönade tjensteinnehafvarne
och bland dem särskildt landshöfdingarne, synes komitén uppenbart
med hänsyn till öfverståthållarens samhällsställning och synnerligen
maktpåliggande befattning, hvilken måste anses taga tid,
krafter och förmåga i anspråk minst lika mycket som landshöfdingarnes.
Någon skyldighet att bidraga till öfverståthållarens
pensionering åligger, som bekant, icke Stockholms stad. Det har
visserligen icke undgått komitén, att statsutskottet vid 1887 ars
senare riksdag med anledning af då väckt fråga om förhöjd pension
åt öfverståthållaren uttalat den meningen, att hans befattning
icke skulle vara fullt jemförlig med landshöfdingarnes, enär i
294
densamma ingiuge åligganden, som vore af kommunal natur och
icke tillhörde landshöfdingarne. Men härvid bör märkas, att dessa
åligganden icke bero på något af kommunen gifvet uppdrag, utan
på . embetspligt, stadgad dels genom lag, dels genom af Kongl.
Magt utfärdad instruktion. Och då öfverståthållaren härutöfver—
enär ju Stockholms stad är icke blott en kommun, utan i administrativt
hänseende jemväl att betrakta som ett län — har samma
embetsställning och åligganden som landshöfdingarne, samt dertill
kommer, att i sjelfva verket den aflöning, som honom af statsverket
bestås, uppgår till ett belopp, hvilket enligt detta lagförslag
skulle berättiga honom till 6,000 kronors pension, derest
icke. en del af denna aflöning benämndes »taffelpenningar», har
komitén funnit alla omständigheter tala för, att öfverståthållaren
tillägges samma pensionsrätt som landshöfding.
Häradshöfding ar ne, till antalet 117, åtnjuta sinsemellan i hög
grad skiftande aflöningsförmåner. Dessa bestå af lön 4,500 kronor
för hvar och en, samt tjenstgöringspenningar uppgående lägst till
200 och högst till 3,500 kronor, men deremot icke ålderstillägg.
Dessutom ega samtlige häradshöfdingarne att uppbära vissa med
tjensterna förenade sportler, och der dessa antagits icke uppgå
till ungefär samma belopp som förvaltningskostnaderna, har ett
förvaltningskostnadsbidrag blifvit i staten uppfördt. Der åter
sportelinkomsterna antagits öfverstiga förvaltningskostnaderna,
hafva motsvarande nedsättningar af tjenstgöringspenningarne vid
löneregleringen vidtagits. I fråga om pensionerna åter har icke
alldeles samma grund tillämpats, som beträffande de flesta öfriga
reglerade befattningar, enär dessa för häradshöfdingarne bestämts
icke till lönens belopp utan till 500 kronor derutöfver, således
till 5,000 kronor. Skälen härtill finnas anförda i det yttrande
till statsrådsprotokollet af dåvarande chefen för justitiedepartementet,
hvilket åtföljde statsregleringspropositionen vid 1878 års
riksdag. Det heter nemligen der: »Det är naturligt, att då häradshöfdingarnes
lönereglering icke hvilar på samma grunder som de
senare regleringarna af centrala embetsverk, så kan en afvikelse
från samma grunder också påkallas i fråga om pensionsrätter!,
derest icke orättvisor skola uppstå. Med afseende derå, att häradshöfdingeembetet
är af lika stor betydelse för lagskipningen som
en ledamotsplats i hofrätt och att i fråga om löneförmåner det
förra visserligen icke kan anses vara stäldt lägre, om ock sjelfva
lönen understiger hvad de äldre hofrättsråden i lön uppbära, lärer
295
icke heller pensionen för häradshöfding böra sättas lägre än för
höfrättsledamot, och som det väl sällan kan komma att inträffa,
det en hofrättsledamot uppnår pensionsåldern utan att hafva som
hofrättsråd kommit i åtnjutande af ålderstillägg och således blifvit
berättigad till pension af 5,000 kronor, torde pensionen för häradshöfding
böra sättas till samma belopp. Då häradshöfdingarne
1 olika domsagor åtnjuta ansenligt olika inkomster, kunde det visserligen
sättas i fråga, om icke äfven pensionerna borde delas i
2 grader, så att de bättre aflönade äfven finge högre pension.
Häremot talar dock, att alla häradshöfdingar bekläda enahanda
embete, och att en följd af deras olika pensionering sannolikt
skulle blifva, att de fleste af dem, som erhållit eu domsaga med
lägre pensionsrätt, skulle, till föga fromma för domsagan, söka
förflyttning till en med högre.» Utan att vilja tillmäta sistnämnda
skäl någon afgörande vigt — de olika aflöningsförhållandena kunna
i lika hög grad som olika pensioner föranleda ansökningar om
förflyttning till andra domsagor — har komitén funnit de anförda
omständigheterna i öfrigt tala för bibehållande af den undantagsställning
i pensionshänseende, som redan på grund af dem blifvit
för häradshöfdingarne medgifven. Och det så mycket hellre, som
genom en tillämpning i förevarande fall af hvad komitén föreslagit
rörande beräkningen af civila tjensteinnehafvares pensioner
i allmänhet icke blott alltför många olika pensionsklasser — nemligen
sju med pensioner från 3,000 kronor ända upp till 5,300
kronor — skulle för häradshöfdingarne uppkomma, utan äfven
för ett stort antal bland desse tjensteinnehafvare pensionsrätten
alltför mycket nedsättas under hvad vigten och beskaffenheten
af deras befattningar skäligen medgifva. Så skulle för 2 häradshöfdingar
pensionsrätten nedsättas från 5,000 till 3,000 kronor,
för 3 till 3,350 kronor, för 31 till 3,700 kronor och för icke
färre än 43 till 4,000 kronor. Då emellertid, med tillämpning af
komiténs förslag, pensionsrätten för de innehafvare af domarebefattningar,
med hvilka på goda grunder häradshöfdingarne ansetts
böra vara likstälde, eller hofrättsråd som intjenat ålderstillägg.
sänkes från 5,000 till 4,700 kronor, kommer enahanda nedsättning
äfven att gälla i afseende på samtlige häradshöfdingarne.
För så vidt det af komitén i § 1 mom. 2 gjorda förslaget
vinner godkännande, att samma pensionsrätt, som, enligt nämnda
§ mom. 1, skulle tillkomma hvarje ordinarie innehafvare af civil
befattning med lön å stat, som blifvit al'' Konung och Riksdag
296
faststäld, äfven skulle tillkomma de professorer och e. o. professorer
vid universiteten och karolinska mediko-kirurgiska institutet, hvilka
icke innehafva sådan lön, synes deraf följa, att desse professorers
och e. o. '' professorers pensioner böra bestämmas till samma belopp,
hvarmed pensionerna utgå för öfrige professorer och e. o.
professorer vid universiteten och karolinska institutet, och har
komitén härvid ansett nödigt, att då den aflöning, som enligt stat
tillkommer professorer och e. o. professorer, utgår med vexlande
belopp, ifrågavarande jemförelse, för undanrödjande af all
tvekan, finge hänföra sig till de högsta aflöningsbeloppen.
Provinsialläkare åtnjuta, såsom komitén redan i det föregående
haft anledning framhålla, enligt nu gällande bestämmelser
en ganska förmånlig undantagsställning i pensionshänseende.
Deras aflöning utgöres, enligt den reglering som trädde i kraft
med 1891 års ingång, af lön 1,875 kronor, tjenstgöringspenningar
625 kronor, ålderstillägg efter 10 år med 500 kronor och efter
15 år med ytterligare 500 kronor, samt hyresersättning af statsmedel
efter 750 kronor. Med tillämpning af de principer, som
gjorts gällande i afseende på pensionsbeloppen för de öfrige civile
tjensteinnehafvare, hvilkas befattningar undergått reglering och
hvilkas aflöningar delats i lön och tjenstgöringspenningar, skulle
alltså en provinsialläkarepension kunna uppgå till högst 2,875
kronor. Den utgår emellertid med 4,000 kronor, således med
icke obetjMligt mera än sjelfva lönens belopp. Skulle åter de nu
föreslagna allmänna pensionsgrunderna tillämpas på ifrågavarande
tjensteinnehafvare, komme deras pensioner att utgå med högst
3,000 kronor. Då emellertid, med afseende på beskaffenheten af
deras befattningar, deras pensioner redan år 1884 blifvit höjda
från 2,000 till 4,000 kronor, samt denna förhöjning så nyligen
som år 1890, oaktadt då verkstäld lönereglering, vunnit ytterligare
bekräftelse, bär komitén häruti funnit giltig anledning att i den
föreslagna lagen intaga en särskild bestämmelse rörande det pensionsbelopp,
som må tillkomma provinsialläkare, hvilken uppfyllt
de i lagen stadgade vilkor för pensions erhållande. Med afseende
på den allmänna nedsättning af pensionsrätt, som enligt
komiténs förslag skulle drabba de tjensteinnehafvare, hvilka enligt
nu gällande bestämmelser ega komma i åtnjutande af samma
pensionsbelopp som provinsialläkare, har komitén emellertid ansett
skäligt, att enahanda nedsättning vidtages jemväl i afseende
på desse sistnämnde, eller från 4,000 kronor till 3,700 kronor,
297
och fördenskull föreslagit, att de i fråga om det belopp, hvarmed
hel pension för dem bör utgå, måtte förklaras likstälde med ombudsmannen
hos medicinalstyrelsen, efter det han kommit i åtnjutande
af två ålderstillägg. Härvid har komitén trott någon
hänsyn icke behöfva tagas till den omständigheten, att de 24
provinsialläkare, hvilka tillika äro förste provinsialläkare härför
åtnjuta särskilda tjenstgöringspenningar, utgående för 18 bland
dem med 1,500 kronor och för de öfriga 6 med 1,000 kronor
årligen. Med tillämpning af de i § 9 mom. 1 i komiténs förslag
angifna allmänna grunderna för pensionsbelopps beräkning skulle
för dessa sistnämnde pensionerna komma att uppgå just till det af
komitén för samtlige provinsialläkare ifrågasatta belopp eller
3,700 kronor, men för de öfriga 18 till något mer eller 4,000
kronor.
Då emellertid vid förste provinsialläkarebefattningarnas inrättande
år 1890 innehafvande af dessa befattningar icke ansetts
böra i pensionshänseende erhålla förmånligare ställning, än öfrige
provinsialläkare, har komitén föreslagit samma pensionsbelopp för
samtliga provinsialläkare utan afseende på, huruvida de tillika äro
förste provinsialläkare eller icke.
Bland lektorerna vid allmänna läroverken finnas åtskillig^,
hvilka njuta inkomster från prebendehemman eller aflöning såsom
kyrkoherdar i prebendepastorat. I följd häraf hafva deras lektorslöner
med motsvarande belopp minskats, men då detta förhållande
naturligtvis icke bör leda till minskning af deras pensionsrätt —
hvilket icke heller enligt nu gällande bestämmelser är fallet —
är nödvändigt, att i den blifvande pensionslagen uttrycklig föreskrift
meddelas derom, att för lektorer med prebenden hel pension
utgår med samma belopp, som tillkommer öfrige lektorer
vid allmänna läroverken.
Kommissions!andtmätarne åtnjuta, enligt hvad redan blifvit.
erinradt, såsom sådane ingen aflöning alls af statsverket. Då de
det oaktadt ansetts fortfarande böra ega pensionsrätt, måste alltså
särskilda bestämmelser meddelas angående pensionernas belopp.
Under förutsättning att kommissionslandtmätarnes antal inskränktes
till 120, medgaf 1885 års Riksdag, att å allmänna indragningsstaten
finge uppföras 48 pensioner å 1,600 kronor till sådane
tjenstemän, samt att de bland dåvarande kommissionslandtmätare,
som icke komme i åtnjutande af förenämnda förhöjda pension,
finge uppföras till pension af 900 kronor, med rätt att i mån åt
Tensiomkomitén. 38
298
afgång uppflyttas till åtnjutande af det högre pensionsbeloppet.
Så snart af dem, som år 1885 voro kommissionslandtmätare, icke
längre finnes någon, hvilken ej kommit i åtnjutande af den
medgifna högsta pensionen, 1,600 kronor, komma således pensioner
å 900 kronor icke vidare att utgå, utan skola för samtlige
kommissionslandtmätarne endast finnas 48 pensionsrum å 1,600
kronor hvardera. Någon rubbning i detta belopp kan, hvad
angår de kommissionslandtmätare, som vid tiden för den föreslagna
lagens trädande i kraft finnas, naturligtvis icke ifrågakomma,
men för dem, som derefter utnämnas, anser komitén
någon nedsättning i pensionsrätter! böra vidtagas lika väl som
för ett stort antal öfrige civile- tjensteinnehafvare, och har denna
nedsättning ansetts lämpligen kunna bestämmas så, att den nya
pensionsrätten för kommissionslandtmätare sättes till 1,450 kronor.
Då detta belopp motsvarar den pensionsrätt, hvilken skulle tillkomma
förste landtmätare, som ej intjenat ålderstillägg, har komitén
föreslagit, att kommissionslandtmätare skulle i pensionshänseende
likställas med nämnda slags tjenstemän, dock med bibehållande .
af den år 1885 gjorda begränsningen af pensionernas antal
till 48.
Vaktbetjente vid postverkets distrikts/förvaltning ar och postanstalterna,
d. v. s. brefbärare, breflådstömmare, posttransportörer, i
öfrigt uppassande vid fast postanstalt, beledsagande landsvägspost
eller tjenstgörande vid jernvägsposten, hafva i lön 500 kronor årligen
med ett ålderstillägg af 100 kronor efter 5 års tjenstgöring,
men åtnjuta inga tjenstgöringspenningar, utan ett dagtraktamente
till vexlande belopp intill 2 kronor. På senaste tiden hafva dessa
traktamenten fixerats inom vissa normalbelopp, beroende på vaktbetjentens
stationsort, samt huruvida hans tjenstgöring är fästad
vid fast eller ambulerande postanstalt; och lär det, enligt hvad
för komitén uppgifvits, vara för framtiden afsedt, att vaktbetjent
vid fast postanstalt skall i regeln erhålla traktamente med
85 öre respektive 1 krona om dagen, samt vaktbetjent vid jernvägspost
1 krona 25 öre respektive 1,40 intill 1,65. Häraf framgåratt, då
det lägsta af dessa traktamentsbelopp, eller 85 öre om dagen,
motsvarar en årsinkomst af 310 kronor 25 öre, samtliga de ifrågavarande
vakthetjentes årsinkomst alltid och i många fall med
ganska afsevärdt belopp öfverstiger hvad vaktmästare hos generalpoststyrelsen
i lön, tjenstgöringspenningar och ålderstillägg
åtnjuta. Men då enligt lagförslaget dagtraktamente ej skulle vara
•> 299
grundläggande för pensionens belopp, skulle, om ej undantag för
ifrågavarande vaktbetjente stadgades, dessa i pensionshänseende
komma i en ställning, som vore sämre än deras vederlikars, vaktmästarnes,
och som ej med hänsyn till arten och omfattningen
af hvardera klassens tjenstgöring kunde anses i någon mån berättigad.
Slutligen har komitén i mom. 3 af § 9 föreslagit, att för
tjenstemän och betjente vid lokaltullförvaltningen samt gräns- och
tullbevakningen ålderstillägg icke må tagas i beräkning vid bestämmande
af dem tillkommande pensionsbelopp. Denna afvikelse
från de af komitén föreslagna allmänna bestämmelserna i afseende
på grunden för pensionsberäkningen är betingad af den afvikelse
från nu i allmänhet gällande pensionsbestämmelser, som
råder i fråga om denna talrika grupp af tjensteinnehafvare. Då
det hittills ansetts lämpligt och riktigt, att från pensionerna för
personalen vid lokaltullförvaltningen samt gräns- och tullbevakningen
ålderstilläggen uteslutas, så att pensionens storlek i intet
fall är beroende af den omständigheten, huruvida tjensteinnehafvaren
vid afgång från tjensten med pension är i åtnjutande af
ett eller två eller intet ålderstillägg, har komitén så mycket hellre
ansett denna förmodligen på grund af särskilda förhållanden vid
tullverket vidtagna anordning fortfarande kunna och böra bibehållas,
som en tillämpning af komiténs förslag utan någon som
helst modifikation skulle leda till en alltför betydlig höjning af
tullstatens pensionsrätt, en höjning, som icke synes vara af behofvet
påkallad, men som, i betraktande af personalens talrikhet
och delvis ganska höga aflöningsbelopp, skulle icke oväsentligen
motverka den besparing i statsverkets utgifter för pensionsväsendet,
som det, bland annat, ålegat komitén att söka bereda. Enligt
nu gällande pensionsgrunder uppgår nemligen den sammanräknade
pension srätten för ifrågavarande personal till ett belopp
af 1,063,800 kronor medan den, om de af komitén föreslagna
allmänna grunderna tillämpades utan undantag i afseende på
ålderstilläggen, skulle stiga till 1,298,050 kronor. Göres deremot
ett sådant undantag, skulle i stället någon nedsättning i tullstatens
pensionsrätt ernås, utan att alltför stor rubbning i dess nuvarande
pensionsförhållanden åstadkommes. Pensionerna skulle
visserligen då höjas:
300 ''
Matrikel.
för | 2 | tjehster | med | 700 | kr. | hvardera |
» | 2 | )) | » | 500 | » |
|
» | 5 | » | » | 350 |
| » |
| 1 |
| » | 200 | » | » |
» | 170 | »'' | » | 50 | » |
|
men deremot sänkas: för 1 | tjenst | med | 650 | kr. |
| |
» | 13 | tj en ster |
| 500 | » | hvardera |
» | 44 | » | » | 300 |
| » |
» | 91 |
| » | 200 | » | B |
| 7 | » | » | 150 | » | y> |
)> | 83 | » |
| 100 | » | » |
» | 207 | » | » | 50 | » | » |
hvaremot de för samtliga de öfrige 576 tjensterna skulle blifva
oförändrade. Då hela personalen uppgår till J.,202 med en sammanräknad
årlig aflöning af 1,902,050 kronor skulle alltså
Procent Procent Procent
af hela af hela aflö- af hela penpersonalen.
ningssumman. sionsaumman.
pensionsrätten höjas för...................... 14,98 med 13,38 13,78
)» sänkas » ..................... 37,lo » 47,18 44.44
» blifva oförändrad för 47,92 •>, 39,44 41,78.
Enligt det af komitén framstälda förslaget skulle efter förändringens
genomförande pensionsrätten för hela lokaltullförvältningen
samt gräns- och tullbevakningen komma att uppgå till
l, 018,400 kronor.
§§ 10-14.
De stadganden, som i dessa paragrafer föreslås angående
pensions afkortande och utbetalande, pensionsrätts förverkande
m. m. utgöra antingen konseqvenser af hvad i föregående paragrafer
föreskrifvits eller ock innefatta de sådana bestämmelser,
hvilka tillhöra hvarje pensionslag och icke tarfva någon särskild
motivering.
§ 15-
Möjligen kan det förefalla, som den häruti meddelade föreskriften
om förande hos hvarje embetsverk eller myndighet af
301
matrikel öfver hvarje vid verket eller hos myndigheten anstäld
persons ålder, tiden för hans första inträde i tjenst m. m. ickelämpligen
borde hafva sin plats i denna lag, utan hellre borde
af Kongl. Maj:t gifvas i administrativ väg. Men med afseende
på de noggranna och betydligt skärpta bestämmelser rörande
hvad med tjenstetid skall förstås, som af komitén föreslagits under
§ 7, samt det för hela lagens riktiga tillämpning synnerligen
maktpåliggande i en så vidt möjligt fullständig och säker kännedom
om allt, som kan inverka på tjenstetidens beräkning, har
komitén ansett ifrågavarande stadgande vara af den vigt, att det >
bort i lagförslaget intagas, ankommande det ju i alla händelser
på Kongl. Maj:t att gifva de närmare föreskrifter i afseende på
matrikelns form och innehåll, som må anses erforderliga.
§§ 16 och 17.
I dessa båda paragrafer meddelas föreskrifter dels om hvar Ansökning
och huru pension skall sökas, dels om de handlingar, hvilka i de omPenswnsärskilda
fall, då pension kan ifrågakomma, böra åtfölja ansökan
derom. Att hvarje ansökning om pension skall i sista hand pröfvas
och afgöras af Kongl. Maj:t, äfven om det icke är Kongl.
Maj:t, som beviljar afsked från befattningen, faller af sig sjelf!,
eftersom hvarje beslut om pensions beviljande innebär en disposition
af statsmedel, som för dylika ändamål blifvit stälda till
Kongl. Maj:ts förfogande. Hvarje pensionsansökning bör således
ställas till Konungen. Men på det- att, till tids vinnande och för
undvikande af onödig omgång, ärendet måtte till Kongl. Maj:t
inkomma i så fullständigt skick som möjligt, har det ansetts
lämpligt att i lagen meddelades uttrycklig föreskrift derom, att,
utom i vissa fall der pensionsansökning af lätt insedda skäl borde
ingifvas direkte till vederbörande statsdepartement, sådan ansökning
skulle genom vederbörande embetsverk eller myndighet tilllika
med dess till- eller afstyrkande insändas till statskontoret,
som derefter skulle med eget utlåtande öfverlemna ärendet till
Kongl. Maj:ts afgörande. Hvad sistnämnda bestämmelse angår,
har det nemligen synts komitén vara af vigt för en följdriktig
tillämpning af lagen och utbildande af en jemn och säker
praxis, att samtliga frågor om pensioner, som efter denna lag
ifrågakomme, blefve af eft och samma embetsverk förberedelse vis
handlagda. Och att detta embetsverk borde vara statskontoret,.
302
derom har komitén så mycket mindre kiinnat hysa någon tvekan,
som de flesta pensionsfrågor redan nu erhålla sin förberedande
handläggning derstädes, och samtliga civila pensioner skulle
komma att af statskontoret utbetalas, ''''äfven de som nu utgå
direkte från post-, telegraf- eller tull-medlen. Inom komitén har
visserligen varit ifrågasatt, att alla frågor om pensioner åt civile
tjensteinnehafvare borde jemväl till ett och samma statsdepartement
ingifvas, eftersom de alla afsåge tillämpning af samma lag.
Men att sådant icke kunde vara lämpligt inses lätt ,redan af den
anledningen, att i en mängd fall ansökning om pension tillika
innefattar sådan afskedsansökning, som skall utgöra föremål för
Kongl. Maj:ts beslut och således bör föredragas af den departementschef,
till hvars departement befattningen hör.
Utom de embetsutlåtanden, som, enligt hvad nu blifvit nämndt,
böra åtfölja pensionsansökning, då den till Kongl. Maj:t inkommer,
måste denna vara beledsagad af sådana handlingar, som dels
utvisa, att sökanden ställer sig till efterrättelse lagens föreskrift
om afgång från tjensten, dels styrka hans behörighet att komma
i åtnjutande af pension vare sig hel eller afkortad, och i sistnämnda
fall till huru stort belopp., Dertill komma i vissa fall
läkarebetyg och, då pensionen sökes på grund af olycksfall, dessutom
sådana handlingar, som göra det möjligt att med tillförlitlighet
bedöma, under hvilka omständigheter olycksfallet egt rum.
Hvad först läkarebetygen vidkommer, är det tydligen af
största vigt, att dessa innehålla bestämda uppgifter rörande just
de omständigheter, som enligt lagen berättiga till pension i särskilda
fall. Detta mål kan tvifvelsutan bäst vinnas genom att i
lagen fastställa formulär för de läkarebetyg, som i ena eller andra
fallet erfordras, och att åt dessa formulär gifva en med motsvarande
lagstadganden öfverensstämmande affattning, hvarjemte ovilkorligen
måste fordras tydlig och bestämd uppgift af läkaren om
den speciella sjukdom, vanförhet eller lyte, hvaraf den pensionssökande
lider, ty endast derigenom beredes möjlighet att, der så
anses erforderligt, kontrollera betygets större eller mindre giltighet
i afseende på det föreliggande fallet.
De särskilda fall, då i och för pensions erhållande läkarebetyg
måste företes, äro:
Do) då tjensteinnehafvare, som uppnått 65 (respektive 60) års
ålder,
» a) under någon tid lidit och fortfarande lider utaf sjukdom
303
af sådan beskaffenhet, att fortsatt tjenstgöring skulle menligt
inverka på helsan och derigenom antagligen förkorta hans återstående
lifslängd (§ 4 förra delen) eller
b) i följd af sjukdom, vanförhet eller lyte är oförmögen att
fullgöra sin tjenst (§ 4 senare delen), samt
2:6) då tjensteinnehafvare i och för tjensten genom olycksfall
lidit sådan kroppsskada, att den för framtiden medför oförmögenhet
till vidare tjenstgöring (§ 6).
För de under l:o a) och b) nämnda fallen skulle formulären
litt. A och B begagnas, för det under 2:o nämnda fallet formuläret
litt. C. Samtliga dessa formulär äro i hufvudsak öfverensstämmande
med förslag, som på komiténs begäran blifvit upprättade
af medicinalstyrelsen, som i skrifvelse till komitén den 7
juni 1893 bland annat anfört:
»att uti ofvan omförmälde § 4 af lagförslaget tvenne alternativ berördes,
nemligen a) att tjensteinnehafvare under någon tid lidit och fortfarande lider
af sjukdom utaf sådan beskaffenhet, att fortsatt tjenstgöring skulle menligt
inverka på helsan eller ock förkorta hans återstående lifslängd, och b) att tjensteinnehafvare
i följd af sjukdom, vanförhet eller lyte är oförmögen att fullgöra
sin tjenst, i hvilka båda fall, derest ingen utsigt finnes dertill att tjensteinnehafvaren
vidare skall blifva fullt tjenstbar, han skall vara berättigad att
erhålla pension fem år tidigare än annars vore bestämdt;
att i det senare af dessa båda alternativ syntes det medicinalstyrelsen att
ingen svårighet borde möta för ett bestämdt uttalande i läkareintyget, hvaremot
i det förra alternativet sådan svårighet mången gång torde uppstå;
att härvid syntes dock blifva mindre svårt att intyga, att viss sjukdom
vore af sådan beskaffenhet, att fortsatt tjenstgöring skulle inverka menligt på
den sjukes helsa, än att bestämdt uttala sig om en persons återstående lifslängd
och huruvida visst arbete verkade förkortande derpå under visst sjukdomstillstånd,
hvilket ofta torde blifva svårt och någon gång kanske omöjligt;
att beträffande do i § 6 vidrörda förhållanden styrelsen ansåge någon
svårighet icke böra möta för läkaren att utfärda deruti antydda intyg rörande
invaliditet till följd af genom olycksfall ådragen kroppsskada; samt
att vilkoret att olycksfallet skall hafva inträffat eller skadan ådragits »i
och för tjensten», eller såsom det i § 17 af förslaget säges, »under tjenstgöring»,
vid tillämpningen torde föranleda stora svårigheter, men då det ej
tillkomme läkaren att i sitt intyg utreda denna omständighet, ansåge sig
medicinalstyrelsen oj heller böra inlåta sig på denna fråga.»
Visserligen har medicinalstyrelsen sålunda uttalat någon betänklighet
i afseende på uttrycket i formuläret litt, A »antagligen .
304
Register.
förkorta hans återstående lifslängd», enär det »någon gång» kunde
inträffa, att läkaren funne sig derom icke kunna afgifva yttrande.
Vid denna betänklighet synes dock medicinalstyrelsen sjelf icke
hafva fäst någon afgörande vigt, och komitén vill för sin del
endast anmärka, att i de fall, då läkaren finner sig icke kunna
afgifva fullständigt betyg enligt formuläret litt. A, och således
icke heller pension kan erhållas, tjenstledighet, såsom i detta
betänkande redan blifvit i annat sammanhang framhållet, icke
kan förvägras sjuk tjensteinnehafvare, som derom i behörig ordning
anhåller.
Beträffande slutligen de handlingar, hvilka erfordras för att
bedöma, huruvida ett olycksfall inträffat under sådana omständigheter,
att de berättiga till pensions erhållande enligt § 10 i detta
lagförslag, kunna de till formen vara af hvad slag som helst,
endast de innefatta dels styrkt uppgift om den tjenstgöring, under
hvilken olycksfallet inträffat, dels fullständig utredning om förloppet
dervid. Sådant kan framgå antingen ur officiell, under
tjenstemannaansvar afgifven rapport af vare sig förman till den
skadade eller polismyndighet, eller ur protokoll hållet vid laga
undersökning angående tilldragelsen, eller ur den skadades egen
berättelse, i erforderliga delar under edsförpligtelse styrkt af
trovärdiga personer. Skulle emellertid i ett eller annat afseende
de ingifna handlingarna lemna rum för tvekan vare sig om deras
tillförlitlighet eller om deras tillräcklighet för sakens bedömande,
lär Kong]. Maj:t icke sakna utväg att genom infordrande af vederbörandes
förklaringar eller föranstaltande af noggrann undersökning
bereda sig de ytterligare upplysningar, som må anses erforderliga.
§ 18.
Med det häri föreskrifna register, som skulle i statskontoret
föras, har afsetts dels att bereda Kong], Maj:t och Riksdagen
årlig öfversigt öfver pensionstagarnes antal och de utgående pensionsbeloppens
storlek samt anledningarna till pensionernas beviljande,
d. v. s. om de beviljats på grund af ålder, sjukdom af
beskaffenhet att menligt inverka på helsan och derigenom antagligen
förkorta den återstående lifslängden eller oförmögenhet till
305
tjenstgöring- i följd af sjukdom, vanförhet, lyte eller kroppskada
i följd af olycksfall i och för tjensten, dels äfven att efter hand
bereda tillgång till det statistiska material*, som må erfordras för
att bedöma lagens verkningar och hvilka ändringar deri tilläfventyrs
böra vidtagas.
39
Tensto risk o m iten.
■/3
:• -i:
Förslag till reglemente för civilstatens pensionskassa
för enkor och barn
jemte
Motiver.
fl '' ''■fri. ■ >’ fr V O i fr: i> £T f''; \ k .v • 5 .t0E
xriJäef /{no ''löffrö *>,)!
Förslag
tm
reglemente för civilstatens pensionskassa för enkor och barn.
Pensionskassans ändamål och delägare.
§ 1.
Kassan har till ändamål att bereda pensioner åt enkor och
barn efter tjensteinnehafvare, hvilka enligt dessa stadgar äro förpligtade
till delaktighet i kassan.
§ 2.
Mom. 1. Förpligtad till delaktighet i denna kassa vare, med
de i nästföljande moment stadgade undantag, en hvar ordinarie
innehafvare af befattning med lön å stat, som blifvit af Konung
och Riksdag faststäld, så ock innehafvare af professur vid karolinska
mediko-kirurgiska institutet, hvarmed ej är förenad lön å
sådan stat, äfvensom kommissionslandtmätare.
Mom. 2. Från delaktighet undantagas:
a) tjensteinnehafvare, hvilka äro skyldiga att för beredande
af pension åt enkor och barn erlägga afgifter till presterskapets,
universitetens, statens jernvägstrafiks eller arméns enke- och pupillkassor
eller flottans pensionskassa eller ock äro berättigade till
delaktighet i lotsverkets enskilda pensionskassa;
310
b) den, som vid första utnämning till tjenst uppnått en lefnadsålder
af 60 år; samt
c) qvinnor, som innehafva statskonst.
§ 3.
Delaktighet i kassan räknas från och med månaden näst efter
den, under hvilken tjensteinnehafvare utnämnts till befattning,
hvarmed följer delaktighet i kassan; och skall denna delaktighet
fortfara äfven efter det delegaren erhållit afsked med pension
från staten.
§ 4-
Mom. 1. Delaktighetsbelopp är den summa, i procent hvaraf
pension för delegares enka och barn äfvensom pensionsafgifter
beräknas. Detta belopp utgöres af den aflöning, delegare enligt
stat åtnjuter eller närmast före erhållet afsked åtnjutit, innefattande
lön, tjenstgöringspenningar, ålderstillägg samt bostadsförmån, såvida
densamma blifvit i staten till visst penningebelopp upptagen eller kan
med ledning af staten till dylikt belopp uppskattas; dock må delaktighetsbelopp
ej öfverstiga 8,000 kronor eller understiga 600 kronor.
Mom. 2. Nedannämnde tjensteinnehafvare äro i fråga om
delaktighetsbelopp likstälde:
öfverståthållaren, med landshöfding;
häradshöfdingar, med hofrättsråd, som kommit i åtnjutande
af ålderstillägg;
innehafvare af i § 2 omförmäld professur, med högst aflönade
bland öfriga professorer vid karolinska mediko-kirurgiska institutet;
provinsialläkare, jemväl de, som tillika äro l:ste provinsialläkare,
med ombudsman hos medicinalstyrelsen, sedan han kommit
i åtnjutande af två ålderstillägg;
311
lektorer med prebende]! vid allmänna läroverken, med lektorer
vid dessa läroverk utan dylik förmån;
kommissionslandtmätare, med l:ste landtmätare, som ej kommit
i åtnjutande af ålderstillägg;
vaktbetjente vid postverkets distriktsförvaltningar och postanstalterna,
med vaktmästare hos generalpoststyrelsen.
Mom. 3. Delegare, som öfvergår från tjenst med högre till
tjenst med lägre delaktighetsbelopp, qvarstår vid delaktigheten
för det högre beloppet.
§ 5.
Delegare, som efter uppnådda sextio lefnadsår tillträder högre
aflöning, må ej för höjningen vinna delaktighet i kassan.
Pensionsbelopp och deras fördelning m. m.
§ 6.
Mom. 1. Pension utgår:
a) för enka ensam, med tolf och en half procent af mannens
delaktighetsbelopp;
b) för enka med ett eller flere pensionsberättigade barn, med
den enka ensam tillkommande pension, förhöjd med femtio procent,
samt
c) för pensionsberättigade barn, då enka ej finnes:
om de äro tre eller flere med den i litt. b för enka och barn
bestämda pension;
om barnen äro tua, med den enka enligt litt. a tillkommande
pension; samt
om endast ett barn finnes, med hälften af sist omförmälda pension.
312
Mom. 2. Om pensionsbelopp, bestämdt efter bär angifna
grunder, skulle falla mellan fem- eller tiotal af kronor, skall pensionen
afjemnas till närmast högre fem- eller tiotal kronor.
§ 7.
Enka, som efter att hafva tillträdt pension, erhåller barn,
afladt i äktenskap med afliden delegare, är berättigad att från
och med den månad, i hvilken barnet föddes, undfå den förhöjning
i pensionen, som på grund af föreskriften i § 6 kan uppkomma.
§ 8.
Enka vare mot den henne åliggande skyldighet att barnen
uppfostra berättigad att pension för både sig och barn uppbära.
År hon hindrad att om egna barn draga försorg eller finnas blott
barn af mannens föregående äktenskap, njute enkan, om endast
ett barn är till delaktighet i pensionen berättigadt, två tredjedels
och barnet en tredjedels pension; äro barnen två eller flere, tage
de halfva och enkan halfva pensionen, men om pensionsberättigade
barn af både föregående och senare äktenskap finnas, tillkommer
enkan en tredjedels pension och de två andra tredjedelarne delas
lika mellan de pensionsberättigade barnen. Enahanda fördelningsgrund
gälle ock, om ej enka utan allenast barn af ett eller flere
äktenskap finnas.
§ 9.
Barn åtnjute dem tillagd pension intill dess de uppnått 21 års
ålder eller dessförinnan träda i äktenskap.
När enka eller barn, som del i pension eger, dör eller endels
pensionsrätt eljest upphör, skall erforderlig reglering af
313
pensionsrätter! ske i enlighet med de i §§ 6 och 8 bestämda
grunder.
§ 11.
Enka och barn åtnjute pension från och med månaden näst
efter den, under hvilken mannen eller fadern aflider, till och med
den månad, hvarunder pensionstagaren dör eller rättighet till pension
annorledes upphör.
§ 12-
Pension må ej för gäld utmätas eller med qvarstad beläggas.
Kassans inkomster.
§ 13.
Kassans inkomster utgöras af
a) afgifter af kassans delegare,
b) afkomsten af såväl derigenom uppkommande som i
öfrigt kassan tillflytande medel.
§ 14-
Delegares afgifter utgöras af:
a) inträdes- och befordringsafgifter, samt
b) årsafgifter.
Inträdesafgift utgår med tjugufem procent af det delaktighetsbelopp,
för hvilket vid första utnämning till tjenst inträde i kassan
sker, och befordringsafgift med tjugufem procent af hvarje derefter
skeende höjning i delaktighetsbelopp.
o
Årsafgifter bestämmas efter delegares ålder vid inträdet och
vid hvarje sedermera skeende höjning i delaktighetsbelopp samt
Pen 8 io ti 8 kom it in. 40
314
utgå i procent af delaktighetsbeloppet för den, som vid nästa
födelsedag derefter fyller:
21 | år ...................... | ...................... med | 1,* | procent. |
22 | » ...................... | ....................... 33 | M | 3> |
23 | 3> ..................... | ....................... 33 | 1,3 | 3) |
24 | » ..................... | ....................... 33 | M | 33 |
25 | » ..................... | ....................... 33 | 1,5 | 3) |
26 | » ...................... | ..................... 3) | 1,6 | 33 |
27 | » ..................... | ...................... 33 | V | 33 |
28 | 3> .................... | ...................... 33 | 1,8 | 33 |
29 | » ..................... | ....................... 33 | 1,9 | 33 |
30 | » ..................... | ...................... 33 | 2,0 | 3) |
31 | 33 ..................... | ....................... 3) | 2,1 | 33 |
32 | » ..................... | ...................... 33 | 2,2 | 33 |
33 | 3) ...................... | ....................... 33 | 2,3 | » |
34 | 3) .............:........ | ...................... 33 | 2,4 | 33 |
35 | 3) ..................... | ...................... 33 | 2,5 | 33 |
36 | 3) ..................... | .................... 33 | 2,6 | 33 |
37 | 33 .................... | ....................... 33 | 2,7 | 33 |
38 | 3) .................... | ....................... 3) | 2,8 | 33 |
39 | 33 ..................... | ....................... 33 | 2,9 | 33 |
40 | 33 ...................... | ..................... 33 | 3,0 | 33 |
41 | 33 .................... | ....................... 33 | 3,1 | 33 |
42 | 31 ...................... | ....................... 33 | 3,2 | 3> |
43 | 33 ..................... | ....................... 3) | 3,3 | 33 |
44 | 33 ...................... | ....................... 33 | 3,4 | 3) |
45 | I) ...................... | ....................... 33 | 3,5 | 33 |
46 | 33 ..:................ | ....................... 33 | 3,6 | 3) |
47 | 33 ..................... | ..................... 33 | 3,7 | 33 |
48 | 33 ..................... | ....................... 3) | 3,8 | 33 |
I
315
49 år ........................................... med 3,9 procent.
50 » ..................................... » 4,o »
51 » ........................................ » 4,2 »
52 » ................ » 4,4 »
53 » ......................................... » 4,6 »
54 » ........................................ » 4,9 »
55 » ............................................. » 5,2 »
56 » ................................. )) 5,6 »
57 » ............................................. » 6,o »
58 » ............................................. » 6,5 »
59 » i> 7,i »
60 » ............................................ » 7,9 »
Vid höjning af delaktighetsbelopp beräknas ökningen i årsafgifter
endast för skilnaden mellan det nya delaktighetsbeloppet
och det förutvarande.
§ 15.
Mom. 1. Inträdes- och befordringsafgifter fördelas till betalning
på ett år, räknadt från och med den månad, då delaktighet
i kassan enligt § 3 inträdt eller höjning i delaktighetsbelopp egt ruin.
Aflider delegare, innan dessa utgifter till fullo guldits, eger kassan
fordringsrätt för de oguldna andelarne endast för tiden till och
med den månad, i hvilken dödsfallet inträffat.
Mom. 2. Årsafgifter skola utgå från och med den månad,
då delaktighet i kassan inträdt, till och med den månad, i hvilken
delegaren uppnår 70 års ålder eller ock derförinnan aflider eller
förlorar sin delegarerätt.
Mom. 3. Delegare, som uppnått 65 års ålder utan att då
ega pensionsbcrättigado anhöriga, vare dock från erläggande af
vidare utgifter befriad.
316
§ 16-
Mom. 1. För delägare, hvilken åtnjuter aflöning eller pension
af staten, skola såväl inträdes- och befordrings- som årsafgifter
innehållas med proportionerlig andel vid hvarje utbetalning af
sådan aflöning eller pension.
, Mom. 2. För delegare, som icke åtnjuter aflöning eller pension
af staten, förfaller proportionerlig andel af hans afgifter till
betalning den första dagen i sista månaden af hvarje kalenderqvartal;
och kunna dessa afgifter, i den mån de förfallit, jemte
en half procent ränta i månaden från förfallodagen exekutivt uttagas.
Kan ej vid sådan delegares död kassans fordran för afgifter
utan omgång ur sterbhuset utbekommas, afdrages densamma å
enkas och barns pension med högst hälften deraf årligen intill
dess denna fordran med ränta till fullo guldits.
§ 17-
Vederbörande, som hafva att utbetala aflöning eller pension
till de tjensteinnehafvare eller pensionärer, hvilka äro delegare i
kassan, skola, så snart aflöningen eller pensionen förfallit till betalning,
insända redovisning för derå belöpande afgifter till kassan;
skolande för detta ändamål kassans styrelse meddela de föreskrifter,
som härvid böra iakttagas.
Delegare, som icke åtnjuta lön eller pension af staten, insända
eller inbetala sina afgifter direkt till kassan.
§ 18-
Erlagda afgifter åt erbekommas ej i andra fall eller i vidsträcktare
mån än detta reglemente bestämmer.
317
Huru delegare- eller pcnsionsrätt inskränkes eller uppliör.
§ 19.
Delegare, som frivilligt afgår ur statens tjenst, innan han
uppnått den för erhållande af pension från staten stadgade pensionsålder,
eller flyttas till tjenst, hvarför delaktighet i denna kassa
icke är stadgad, skall ur kassan utträda med rätt att utbekomma:
a) om han icke fyllt 60 år, redan erlagda inträdes- och befordringsafgifter
jemte den summa, som utgör värdet af en lifränta,
beräknad efter de för afgifternas bestämmande faststälda
tekniska grunder och årligen utgående med skilnaden emellan den
årsafgift, han skulle erlägga, om han blefve delegare då han utträder,
och den han då verkligen erlade; samt
b) om han fyllt 60 år, så mycket som han, enligt föregående
bestämmelser, skulle återfått, om han vid utträdet varit jemnt 60
år gammal.
Har delegare i nu angifna fall efter uppnådda 65 lefnadsår
hvarken hustru eller barn, hvilka senare äro yngre än 21 år och
ogifta, vare han icke berättigad att återbekomma något af hvad
han i afgifter till kassan erlagt.
§ 20.
Delegare, som från statens tjenst afsättes, vare från delaktighet
i kassan skiljd.
Samma påföljd vare ock delegare, som ej åtnjuter lön eller
pension af staten, underkastad för uraktlåtenhet att i tre på hvarandra
följande år betala föreskrifna afgifter till kassan, der dessa
ej kunna med ränta exekutivt hos honom uttagas.
318
Har den, som af någon utaf här nämnda anledningar från
delaktighet i kassan skiljes, hustru eller barn, hvilka senare äro
yngre än 21 år och ogifta, skall det matematiska värdet af hans
afgifter, så beräknadt, som i nästföregående § sägs, af kassans
styrelse användas till hustruns och barnens förmån vare sig genom
beredande af lifränta åt en eller flere af dem eller ock på annat
sätt, som af styrelsen pröfvas lämpligt.
Har den, som blifvit från kassan skiljd, hvarken hustru eller
barn, hvilka senare äro yngre än 21 år och ogifta, skall, så framt
han icke uppnått 65 års ålder, ofvannämnda andel af erlagda afgifter
till honom utbetalas.
§ 21.
Endast delegares med vigsel eller annorledes lagligen fullkomnade
äktenskap medför pensionsrätt för hans enka och barn.
. § 22.
Enka och barn af äktenskap, som ingåtts efter det mannen
fyllt 65 år, vare ej berättigade till pension från denna kassa.
§ 23.
Äktenskap, som delegare ingår under det han lider af sjukdom,
som inom sex månader medför hans död, grundlägger icke
rätt för enkan till pension enligt detta reglemente, såvida icke äktenskapet
ingåtts för att legalisera barn; dock ankomme på styrelsen,
der anledning finnes till antagande att sjukdomen vid äktenskapets
ingående icke varit för delegaren bekant, att pröfva, huruvida
pension må enkan tilläggas.
319
§ 24.
Enka, som ingår nytt äktenskap, förlorar derigenom den pension,
hon efter afliden man innehar.
Huru pension sökes och utbetalas.
§ 25.
Den, hvilken anser sig till pension berättigad enligt detta
reglemente, anmäle sig hos kassans styrelse med företeende af de
handlingar, som erfordras för pröfning af ansökningen.
Dessa handlingar äro:
1) bevis om tiden, då delägare, efter hvilken pension sökes,
aflidit;
2) bevis om dennes äktenskap och tiden för dess ingående;
3) bevis om enkas och barns ålder och civilstånd.
Beviljas pension, utfärdas pensionsbref enligt formulär, som
af styrelsen fastställes.
§ 26.
Pension utbetalas qvartalsvis i början af månaderna mars,
juni, september och december i kassan eller, om pensionär så
önskar, hos Konungens befallningshafvande i det län, der pensionären
har sitt hemvist.
Kassans förvaltning.
§ 27.
Kassan står under förvaltning af en styrelse, bestående af
ordförande och fyra ledamöter; och böra af ledamöterna minst
320
tre vara delegare samt minst en ega särskild fackkunskap för bedömande
af pensionsfrågor i matematiskt tekniskt hänseende.
Styrelsens ordförande och ledamöter utses hvarje gång för
tre år af Kongl. Maj:t, som jemväl nämner kamrerare.
Öfriga erforderliga biträden tillsättas och entledigas af styrelsen.
§ 28.
Styrelsen skall i allt hvad kassan rörer bevaka dess rätt
samt sålunda jemväl föra kassans talan hos domstolar och andra
embetsmyndigheter, hvilka dervid skola lemna styrelsen eller dess
ombud laga handräckning.
§ 29.
Huru kassans behållningar, i den mån de ej erfordras för löpande
utgifter, skola göras fruktbärande och förvaltningsbestyren
i öfrigt utöfvas, derom lände till efterrättelse hvad Kongl. Maj:t
särskild! förordnar.
§ 30.
Varda till kassan medel donerade, och pröfvar Kongl. Maj:t,
att desamma böra af kassan mottagas, skola dessa medel af styrelsen
förvaltas i enlighet med gifvarens föreskrifter.
§ 31.
Hos styrelsen skall föras liggare, som för hvarje delegare
i kassan upptager hans namn, födelsedag och tiden, då han blef
delegare, samt delaktighetsbelopp;- och skall deri jemväl antecknas
förändringar i delaktighetsbelopp, tiden när delegaren inträdt i
gifte, hustruns och barnens namn, födelsedag och, i händelse af
död eller förlust af pensionsrätt, dagen derför samt slutligen tiden
för delegares afsked, död eller utträde ur kassan.
Likaledes skall styrelsen låta föra liggare öfver samtliga
321
pensionstagare, deras ålder, pensionsbelopp,, dag, då pension beviljats,
samt dödsfall eller af annan anledning inträffade förändringar
med afseende å pensioneringen.
§ 32.
Vederbörande myndigheter skola på begäran lemna styrelsen
de för fullgörande af föreskrifterna i nästföregående § erforderliga
uppgifter, affattade å formulär, som styrelsen skall tillhandahålla
myndigheterna, hvilka för uppgifternas meddelande skola affordra
delegare eller pensionär nödiga upplysningar.
§ 33.
Hvart femte år verkställes efter matematiskt tekniska grunder
fullständig och noggrann utredning öfver inrättningens tillstånd
och förmåga att med gällande afgifter fullgöra sina förbindelser.
Visas deraf att afgifterna behöfva höjas, skall styrelsen derom
afgifva förslag till Kongl. Maj:t, som derom beslutar. Skulle deremot
utredningen visa, att afgifterna kunna minskas eller pensionerna
höjas, skall fråga derom på lika sätt behandlas och afgöras.
§ 34.
För hvarje räkenskapsår skall särskild beräkning verkställas
angående beloppen af kassans fonder, som äro:
A. pensionsfonden;
B. delegarefonden;
och skall dervid
pensionsfonden utgöra kapitalvärdet af de från kassan utgående
eller beviljade pensioner, samt
delegarefonden kapitalvärdet af de pensionsförbindelser, som
åligga kassan gent emot de vid hvarje räkenskapsårs slut befint
Pcnsionskomitén.
41
322
liga såväl gifta som ogifta delegarne med afdrag af kapitalvärdet
utaf de vidare afgifter, dessa delegare äro skyldiga att till kassan
erlägga.
Vid beräkningen af pensions- och delegarefondernas belopp
skola såsom beräkningsgrunder användas under de första fem åren
efter det kassan trädt i verksamhet, de antaganden rörande räntefot,
dödlighet samt äktenskaps- och barnförhållanden, efter livilka
delegareafgifter blifvit i dessa stadgar bestämda, samt derefter de
antaganden i berörda hänseenden, hvilka lagts till grund för den
senast verkstälda i § 33 föreskrift utredning af kassans ekonomiska
ställning.
§ 35.
Styrelsen låter för hvarje kalenderår uppgöra bokslut öfver
kassans rörelse och i sammanhang dermed den beräkning af
kassans fonder, som omförmäles i nästföregående §. Detta bokslut
skall vara verkstäldt inom mars månads utgång påföljande år.
§ 36.
Hvarje år skola kassans räkenskaper, handlingar och förvaltning
fullständigt granskas af tre revisorer, hvilka Kong!. Maj:t
utser och af hvilka minst två skola vara delegare och minst en
ega särskild fackkunskap för bedömande af pensionsfrågor från
matematiskt teknisk synpunkt.
Dessa revisorer sammanträda å kassans lokal i Stockholm
första helgfria dag i maj månad, då styrelsens berättelse om det
föregående årets förvaltning jemte samma års räkenskaper, styrelseprotokoll
och öfriga handlingar skola revisorerne tillhandahållas;
och skall revisionsberättelsen, innefattande särskilt yttrande
angående ansvarsfrihet för styrelsen, inom samma maj månads
utgång aflemnas till styrelsen, hvilken det åligger att senast den
323
15 nästföljande juni till Kongl. Maj:t ingifva såväl sin förenämnda
som revisorernes berättelse med det yttrande, som af den senare
må föranledas. '' *
§ 37.
Revisorerna ega, om de dertill finna skäl, hos Kongl. Maj:t
föreslå ändringar i detta reglemente samt andra åtgärder, som för
kassans bestånd och bästa anses behöfliga.
§ 38.
Kostnaderna för kassans förvaltning äfvensom för utredning
och revision bestridas af staten.
§ 39.
Kassans räkenskaper skola för granskning insändas till kammarrätten
samt jemväl vara tillgängliga för Riksdagen och dess
revisorer.
§ 40.
Åtal mot styrelsen anställes i balans- och räkenskapsmål inför
kammarrätten samt i öfrigt inför svea hofrätt.
Besvär öfver styrelsens beslut.
§ 41.
Öfver styrelsens beslut i fråga om delaktighet och pensionsrätt
må klagan föras hos Kongl. Maj:t genom besvär, som skola
till finansdepartementet ingifvas inom 30 dagar efter erhållen del
af beslutet.
324
Detta reglemente träder i kraft den och till
lämpas
på dem, som derefter utnämnas till befattning, hvars innehafvande,
enligt ofvan gifT»a stadganden, förpligta!1 till delaktighet
i denna pensionskassa.
öfvcrgåcnde stadganden.
§ 42.
Vid tiden då förevarande reglemente för civilstatens pensionskassa
för enkor och barn träder i tillämpning samt efter det
kassan erhållit för ändamålet nödiga tillgångar, skall kassan öfvertaga:
dels
all den skyldighet i fråga om utbetalning af redan beviljade
pensioner till enkor och barn, som vid nämnda tid må
åligga:
civilstatens enke- och pupillkassa;
tullstatens enskilda pensionsinrättning;
telegrafverkets enke- och pupillkassa, samt
lärarnes vid elementarläroverken enke- och pupillkassa;
dels ock samtliga de förbindelser nämnda enke- och pupillkassor
iklädt sig till sina dåvarande delegare.
§ 43.
Mom. 1. De tillgångar, som för de i nästföregående § omförmälda
ändamål ingå till kassan, skola derstädes särskild! bokföras.
325
Mom. 2. Beträffande förvaltning samt bokslut och revision
af omförmälda medel galle hvad i sådant hänseende för kassans
öfriga tillgångar finnes i reglementet bestämdt.
§ 44.
Afgifter af delegare i bär förut omförmälda till den nya kassan
öfverflyttade äldre pensionskassor skola med belopp, som uti de
för dem förut gällande reglementen eller särskild! meddelade föreskrifter
finnas fäststälda, till denna kassa ingå samt erläggas och
uppbäras på sätt och i den ordning, som för afgifter och delegare
i den nya kassan stadgas.
§ 45.
De som vid den tidpunkt, då kassan öfvertager de i § 42
uppräknade äldre pensionskassors förbindelser, redan tillträdt pension
eller vunnit delaktighet i sistnämnda kassor, varda fortfarande
bibehållna vid den pensionsrätt, som uti de för nämnda kassor
utfärdade reglementen stadgats.
§ 46.
Varder sådan delegare, som i nästföregående § afses, efter
det den nya pensionskassan trädt i verksamhet, befordrad till
tjenst, hvarmed enligt detta reglemente följer högre pensionsrätt
för enka ocli barn, skall han, med bibehållande af den med förra
tjensten förenade pensionsrätt, fortfarande utgöra derför fäststälda
afgifter men för ökningen i pensionsrätt hafva skyldigheter enligt
detta reglemente.
fr
T
i.ä
ri ‘ • ’ !i
V
Motiver.
Såsom komitén redan i det föregående anfört, hyser komitén
den uppfattning, att pensionsväsendet för statens civile
tjensteinnehafvares enkor och barn ej kan på annat sätt tillfredsställande
och betryggande lösas än genom bildande af en ny med
hänsyn till dödlighetsförhållanden och räntefot på matematiskt
tekniska grunder bygd, af staten förvaltad och under dess kontroll
stående, allenast genom tillskott af delegarne uppehållen pensionskassa.
Vid bildande af en sådan pensionskassa synes från statens
sida böra tillses:
att delaktigheten i kassan blir obligatorisk;
att pensionerna bestämmas till sådana belopp, att särskilda
framställningar om erhållande af understöd till delegarnes efterlefvande
icke må af verkligt behof föranledas;
att afgifterna blifva i förhållande till pensionsförmånerna och
delegarnes aflöning afvägda; samt
att kassan blifver stäld på sådan grund och dess förvaltning
så ordnas, att full trygghet allt framgent må förefinnas i afseende
å kassans förmåga att fullgöra sina förbindelser.
En pensionskassa, sådan som den ifrågavarande, kan naturligtvis
bildas efter flere olika principer, beroende af det sätt,
hvarå pensionsafgifterna beräknas. De faktorer, som bestämma
storleken af en sådan kassas föi’bindelse till en viss delegare äro,
utom räntefoten, delalctighetsbeloppet, efter hvilket pensionens storlek
rättar sig, delegarens inträdesålder samt familjebeståndet d. v. s.
om delegaren är gift eller ogift, hustruns ålder, barnens antal
och ålder o. d. Förhållandet mellan afgifter och pensionsbelopp
gestaltar sig väsentligt olika allt efter som den ena eller den
Grunder
för den
nya pensionskassan.
328
andra af dessa faktorer väljas såsom hufvudsaklig beräkningsgrund.
Man erhåller en tydlig öfversigt öfver de olika former, som
härvid låta tänka sig, om man först betraktar hvart och ett af
följande fall, af hvilka alla öfriga kunna uppfattas såsom modifikationer
:
A) Delegarnes afgifter bestämmas efter hvars och ens såväl
inträdesålder och delaktighetsbelopp som familjeförhållanden. Afgiften
blifver i detta fall väsentligen olika för de olika delegarne,
alldenstund densamma då äfven beror på hustruns ålder samt barnens
ålder och antal. För de ogifta delegarne skulle i detta fall
ingen afgift erfordras, förr än de trädde i äktenskap o. s. v.
B) Afgifterna bestämmas för hvarje delegare efter hans ålder
vid inträdet och efter delaktighetsbeloppet, men utan afseende
på hans särskilda civilstånd eller familjeförhållanden.
C) Afgifterna bestämmas endast efter delaktighetsbeloppets
storlek, utan hänsyn till åldern vid inträdet eller familjeförhållanden.
När man nu skall välja mellan dessa och andra möjligheter,
gäller det att träffa valet så, att å ena sidan bestämmelserna
blifva möjligast enkla och praktiska samt drabba de olika delegarne
i mån af billighet och rättvisa, och så, att å andra sidan
kassans soliditet blir tillgodosedd.
Beträffande kassans soliditet är att märka, att förutberäkningarna
angående afgiftemas storlek måste grunda sig dels på antaganden
rörande den räntefot, som för framtiden kan med sannolikhet
påräknas, dels på vissa andra förutsättningar och statistiska
data, som i hvart och ett af de tre anförda fallen äro olika. I
första fallet, A), der afgiften beräknas särskilt för hvarje enskild
delegare med hänsyn till hans och familjens åldersförhållanden,
erfordras, förutom räntefoten, endast kännedom om dödligheten
i medeltal bland de klasser af befolkningen, från hvilka
delegarne och deras hustrur utgå. I det andra fallet, B), der
afgiften beräknas lika för gift och ogift delegare och endast
varierar efter inträdesåldern och delaktighetsbeloppet, blifver det
dessutom nödvändigt att förskaffa sig kännedom om civilståndsförhållandena
och barnfreqvensen i medeltal för samma grupper
af försäkrade. I det sista fallet, C), der afgiften ej heller skulle
bero på inträdesåldern, måste man äfven lägga antaganden rörande
den genomsnittliga inträdes- eller befordringsåldern till grund för
beräkningarna.
m
Vid första påseende skulle det derför kunna synas som om
det första af de tre fallen skulle erbjuda en större säkerhet för
kassans lugna utveckling än de båda andra fallen, och af dessa
det andra en större säkerhet än det tredje, alldenstund, utom
räntefoten, i det första fallet endast kännedom om dödlighetsförhållandena,
i det andra dessutom kännedom om äktenskapsfreqvensen
och i det tredje ytterligare kännedom om medelinträdes-
och befordringsåldern äro erforderliga. Ju flere statistiska
förutsättningar, som måste göras, dess osäkrare synas resultaten
komma att blifva. Emellertid äro dessa förhållanden, nemligen
dödlighets-, äktenskaps- och inträdesåldersförhållandena, såsom erfarenheten
visat, inom en så stor kassa icke underkastade större
vexlingar än att kassans säkerhet med afseende på dem fullständigt
tryggas genom de periodvis försiggående revisioner, som af
det föreslagna reglementet föreskrifvas, under det att den beräkningsfaktor,
som till sin natur härvid är den minst säkra, nemligen
räntefoten, är gemensam för alla dylika kassor. Och i sjelfva
verket är föränderligheten i de förstnämda faktorerna, då det gäller
en kassa af så stor omfattning som den ifrågavarande, af underordnad
betydelse i jemförelse med räntefotens inflytande. Man
kan derför påstå, att de tre metoderna, om hänsyn tages till kassans
säkerhet, icke erbjuda någon nämnvärd skilnad.
Om sålunda dessa metoder för bildande af en enkekassa
icke synas med hänsyn till kassans säkerhet förete någon nämnvärd
olikhet, som skulle göra den ena mer användbar än den andra,
äro dessa metoder ur andra synpunkter icke lika lämpliga.
Enligt fallet A), som närmast öfverensstämmer med grunderna
för den allmänna enke- och pupillkassan, skulle de civile tjenstemännen
vara skyldiga att inträda i kassan, endast om och när
de inginge äktenskap. Det är uppenbart att afgifterna för delegarne
i en sådan kassa i synnerhet för alla dem, som inträda
vid sen lefnadsålder och der åldersskilnaden mellan makarne är
betydande, måste blifva icke blott mycket större än i en kassa,
der såväl ogifta som gifta vore skyldiga att deltaga, utan äfven,
derest pensionsbeloppen icke skola göras för ringa, i förhållande
till delegarnes aflöning allt för betungande; och de, som hade
större familjer att försörja och för Indika således aflöningen vore
mindre tillräcklig, skulle få erlägga drygare utgifter och således
för dem ännu mindre återstå till den talrikare familjens uppehälle.
Om inträdet i eu sådan kassa ej vore obligatoriskt, utan,
Vensionn k o m it én. 42
330
såsom i allmänna enke- och pupillkassan, i följd af dess natur
att vara en enskild anstalt, frivilligt, vore mot så betydande utgifter
af de gifta tjensteinnehafvarne intet att anmärka.
Emellertid kan komitén icke finna någon särskild anledning,
hvarför endast de gifte tjensteinnehafvarne skulle förpligtas att
deltaga i en pensionskassa för statens civile tjensteinnehafvares
enkor och barn. Det är visserligen sant att den risk, som kassan
är afsedd att betäcka, först i och med äktenskapet blir aktuell,
men lönerna för statens tjenstebefattningar utgå med samma belopp
vare sig tjensten innehafves af gift eller ogift person, vare
sig innehafvaren har större eller mindre familj att försörja. Lönerna
äro afpassade så, att de skola vara tillräckliga för tjenstemannen
och hans familj. Då staten således vid aflöningens bestämmande
icke tagit hänsyn till tjenstemannens civilstånd utan
afpassat lönen under förutsättning att han i regeln är gift, synes
staten icke begå någon orättvisa genom att, för ordnande af pensionsväsendet
tör tjenstemännens enkor och barn, föreskrifva, att
en viss del af denna, jemväl för familjeförsörjning afsedda aflöning,
skall afsättas för den redan befintliga eller blifvande familjens
framtida försörjning utan afseende å att i ett jemförelsevis
mindre antal fall löntagarne icke äro gifta. Härtill kommer att
de, som inträda i pensionskassan såsom ogifta, i de flesta fall
sedan gifta sig, och, derigenom att de inträda vid tidigare ålder,
böra, åtminstone derest metoden B) användes, erlägga mindre utgifter.
Komitén har derför ansett, att ifrågavarande pensionskassa,
likasom alla de som hittills för sådant ändamål bildats i
vårt land, bör byggas på principen om obligatorisk delaktighet
med samma utgifter såväl för ogifta som gifta och således enligt
någondera af metoderna B) eller C).
Enligt dessa metoder tagas visserligen såsom förut nämnts
civilståndsförhållandena i beräkning men icke särskilt för hvarje
delegare utan, på sätt förut nämnts, efter medeltal grundade på
den af statistiken vunna erfarenhet. Enligt metoden G), hvilken
har varit den i vårt land vid bildande af pensionskassor för
statens tjensteinnehafvares enkor och barn mest använda och
enligt hvilken afgifterna utgå med viss procent af delaktighetsbeloppet
oberoende af inträdesåldern och utan afseende å innehafvarens
öfriga individuella förhållanden, kan emellertid en jemn
och rättvis fördelning af afgifterna icke vinnas. Deraf att alla
delegare skulle betala efter samma afgiftsprocent, — hvilken med de
331
pensioner komiténs förslag till reglemente innehåller borde bestämmas
till omkring 4 procent om året af aflöningen, — blefve
nemligen en ovilkorlig följd att, såsom nu är förhållandet i civilstatens
enskilda enke- och pupillfond, de som inträda vid tidig
ålder, hvilka i allmänhet äro de lägre aflönade, finge betala större
och de som inträda vid senare lefnadsålder, hvilka i regeln äro
de högre aflönade, betala mindre bidrag till kassan än som motsvarade
försäkringens värde och således de förra delvis få betala
för de senare. Ett sådant missförhållande skulle icke kunna afhjelpas
på annat sätt än derigenom att pensionskassan erhölle
understöd i form af antingen grundfond eller årliga statsbidrag
till så stort belopp, att afgifterna kunde nedsättas derhän, att
ingen delegare finge betala mer än hvad som motsvarade försäkringens
värde. Då nu komitén ansett bidrag från staten till fullgörande
af pensioneringen af denna kassa icke böra ifrågakomma
och någon samlad grundfond icke blifver att tillgå, har komitén
funnit lämpligast, att för kassans bildande användes den under
litt. B härofvan angifna metod, der för afgiftemas bestämmande
hänsyn tages ej blott till delaktighetsbeloppet utan jemväl till
delegarnes inträdesålder, så att de, som utnämnas vid senare lefnadsålder
och således i allmänhet de högre aflönade, få betala
afgifter enligt högre procent af delaktighetsbeloppet än de, som
utnämnas vid tidigare lefnadsålder d. v. s. i allmänhet de lägre
aflönade.
Innan komitén fattat beslut beträffande grunderna för den
nya pensionskassan, uppdrog komitén åt professoren Lindstedt att
afgifva yttrande angående erforderliga afgifter m. m. i en sådan
pensionskassa, enligt de bestämmelser i hufvudsak, som angåivos
i en dervid till honom afgifven promemoria. Af hans den 3 juli
1893 till komitén afgifna utredning i ämnet, hvilken här bifogas
såsom bil. 4, har komitén styrkts i den uppfattning, att den
enklaste och för förhållandena lämpligaste formen för en dylik
kassa är den af komitén här ofvan förordade, enligt hvilken
afgifterna på matemaliskt tekniska grunder bestämmas med afseende
å delaktighetsbelopp och individuell inträdesålder samt
hänsyn visserligen tages till de åt statistiken funna medeltal
af familjeförhållandena d. v. s. hustrurnas ålder samt barnens
antal och ålder, men afgifterna ej göras för hvarje särskild
delegare beroende af hans förhållanden i sistnämnda afseenden.
Med stöd af berörda utredning, till hvilken komitén i öfrigt tillåter
332
sig att hänvisa, har komitén således uppgjort sitt förslag till reglemente
för civilstatens pensionskassa för enkor och barn.
Såsom af den speciella motiveringen till förslagets särskilda
bestämmelser närmare inhemtas äro hufvudgrunderna för den föreslagna
nya pensionskassan i öfrigt följande:
Endast de som äro förpligta^ att i kassan deltaga äro dertill
berättigade.
I fråga om skyldighet att i kassan deltaga skola i allmänhet
tillämpas samma grunder, som komitén föreslagit i afseende å de
statens tjensteinnehafvare, hvilka skola vara underkastade den nya
pensionslagen för civilstaten, hvartill komitén får hänvisa.
Delaktighetsbeloppet i den nya enkekassan skall utgöras af den
aflöning, delegaren enligt stat åtnjuter eller närmast före erhållet
afsked åtnjutit, innefattande lön, tjenstgöringspenningar, ålderstillägg
samt bostadsförmån, såvida densamma blifvit i staten till
visst penningbelopp upptagen eller kan med ledning af staten
till dylikt belopp uppskattas.
Högsta delaktighetsbelopp i kassan skall dock vara 8,000 kronor
och lägsta 600 kronor.
Pensionerna skola utgå i förhållande till mannens eller faderns
delaktighetsbelopp (= summa aflöning) med
3/i6 (183 4 %) af delaktighetsbeloppet till enka med pensionsberättigade
barn eller ock till tre eller flere föräldralösa pensionsberättigade
barn;
Va (1272 %) af delaktighetsbeloppet till enka ensam eller ock
två föräldralösa pensionsberättigade barn; samt
7i6 (6 74 %) af delaktighetsbeloppet till ett föräldralöst pensionsberättigadt
barn.
J ör beredande af de erforderliga bidragen skola delegarne
erlägga såväl inträdes- och befordrings- som årmfgifter.
Af de ofvan omförmälda faktorer, som inverka på bestämmande af
afgifternas storlek, är såsom förut nämnts räntefoten utan tvifvel den
svåraste att med säkerhet beräkna. Också har räntefotens sjunkande
varit en af de bidragande orsakerna till flere af nuvarande
pensionskassors mindre goda ekonomiska ställning. Men om å
ena sidan, af hänsyn till kassans säkerhet, räntefoten bör bestämmas
ganska låg, är det å andra sidan ej lämpligt att bestämma
den mycket lägre än hvad i verkligheten under den närmaste
framtiden kan erhållas, enär i så fall afgifterna komme att
göras högre än behofvet kräfver. Vid öfvervägande af dessa om
-
333
ständigheter och med erfarenhet om den lägsta räntefot, som under
nuvarande förhållanden fullgod säkerhet betingar, och i betraktande
af hvad man i detta hänseende kan för den närmaste framtiden
antaga, har komitén, i likhet med professoren Lindstedt,
ansett, att för beräknande af de erforderliga afgifterna räntefoten
icke bör bestämmas högre än till 372 procent. Skulle emellertid
denna räntefot snart visa sig för hög eller möjligen väl låg, har
komitén genom de föreslagna hvart femte år förekommande matematiskt
tekniska revisionerna beredt utväg för kassan att derutinnan
vidtaga de åtgärder, som förhållandena påkalla.
Kassans förvaltning ombesörjes af eu styrelse, hvars ledamöter
utses af Kongl. Maj:t.
Härefter öfvergår komitén att närmare motivera vissa af de
särskilda bestämmelserna i komiténs förslag till reglemente.
§ I
Denna
§ har ansetts erforderlig för att göra otvetydigt, att
endast de, som äro förpligtade att deltaga i den nya kassan, äro
dertill berättigade, hvilket utgör en af hufvudgrunderna för denna
kassa.
§ 2.
I enlighet med hvad komitén i det föregående (afd. III)
uttalat, har komitén ''ansett synnerligen angeläget, att den brist
på likställighet i afseende å civile tjensteinnehafvares skyldighet att
bereda sina efterlefvande nödtorftig bergning, som i många fall
är rådande, så vidt möjligt är undanrödjes. I sådant syfte har
komitén jemväl tagit under noggrannt öfvervägande, huruvida icke
tjensteinnehafvarne vid rikets universitet bordo i likhet med de
med dem i öfrigt likstälde tjensteinnehafvarne vid karolinska
mediko-kirurgiska institutet och tekniska högskolan förpligtas deltaga
i den nya pensionskassan för enkor ocli barn. Dervid har
komitén för vinnande af fullständig kännedom om nuvarande förhållanden
i hithörande delar hos hvardera universitetet anhållit
om utredning angående uppkomsten och utvecklingen af vid universitetet
befintliga anstalter, kassor, fonder, donationer eller an
-
Speciella
motiver.
Delegare.
334
slag för beredande af pension, gratial eller understöd åt enkor
och barn efter tjensteinnehafvare vid universitetet äfvensom huruvida
de för nämnda ändamål anvisade eller samlade tillgångar
vore att anse såsom stats- eller eljest allmänna medel eller ock
af privat natur; och anhöll komitén tillika att i afskrift måtte
meddelas de urkunder, som innefattade upplysning om tillkomsten
af omförmälda fonder m. m. och vilkoren för deras användande.
Derjemte uppdrog komitén åt professoren Lindstedt att
verkställa en matematiskt teknisk utredning angående vid universiteten
befintliga enke- och pupillkassors ekonomiska ställning.
I afseende å uppkomsten och utvecklingen af de vid universiteten
befintliga anstalter, kassor, fonder, donationer eller anslag
för beredande af pension, gratial eller understöd åt enkor och
barn efter tjensteinnehafvare vid universiteten har komitén från
universiteten erhållit utredningar, hvilka komitén, sedan en sammanfattning
deraf intagits i den historiskt statistiska redogörelsen,
till Kongl. Maj:t öfverlemnat. Till svar å komiténs förfrågan,
huruvida de för nämnda ändamål samlade tillgångar vore att anse
såsom stats- eller eljest allmänna medel eller ock af privat natur,
har, på sätt i nämnda redogörelse omförmäles, Upsala universitet
dessutom uttalat den åsigt, att alla vid universitetet för
närvarande befintliga pensionsfonder vore dels af helt och hållet
privat egenskap dels tillhörde universitetet såsom korporation under
privaträttslig titel.
Professoren Lindstedt, som ansett den af komitén i ämnet
begärda undersökning böra omfatta endast de pensionsanstalt-er för
enkor och barn efter tjensteinnehafvare vid universiteten, i hvilka
pensionsanstalter sådana tjensteman vore skyldiga att deltaga nemligen
universitetets i Upsala pensionsinrättning för tjenstemäns enkor
och barn samt pensionsinrättning en för enkor och barn efter embetsoch
tjensteman vid Lunds universitet har enligt bilagda utredning
(bil. 5) funnit, att hvad angår den förra pensionsinrättningen
dess ställning vid 1892 års slut vore sådan, att afgifterna, hvilka
nu utgå årligen med endast 25 kronor i första, 15 kronor i andra,
10 kronor i tredje och 3 kronor i fjerde pensionsklassen, behöfde
göras 5 eller 6 gånger större för att pensionsin rättningen
skulle kunna fullgöra sina förbindelser, samt att, hvad den senare
pensionsinrättningen beträffade, dess ställning, under förutsättning
att den fortfarande finge åtnjuta hittills erhållet understöd af Lunds
universitets reservfond, vore ganska säker samt att, derest detta
335
understöd uppbörde, afgifterna, hvilka nu utgöra allenast 30 kronor
i första, 18 kronor i andra och 7 kronor 50 öre i tredje pensionsklassen,
behöfde höjas högst 1 V2 gång deras nuvarande
belopp.
Då emellertid enligt hvad .sålunda blifvit upplyst genom för
ändamålet samlade eller anvisade tillgångar, hvilka ansetts af privat
natur, och öfriga under tidernas lopp universiteten gifna särskilda
förmåner och rättigheter såsom de af privilegii natur varande
tjenste- och nådår, kan anses redan vara sörjdt för ifrågavarande
tjensteinnehafvares efterlefvande, helst komitén gör sig förvissad
att erforderliga åtgärder vidtagas för att betrygga ofvannämnda
tvenne pensionsinrättningars ställning, och således ej kan vara
lämpligt att låta dessa tjensteinnehafvare tillika förpligtas till delaktighet
i den nya pensionskassan, enär derigenom dels skulle af
dem komma att utkräfvas större bidrag för ändamålet än deras
löneförmåner medgåfve dels ock deras efterlefvande skulle erhålla
större understöd än behofvet kunde anses fordra, och då vidare
någon särskild fördel icke skulle beredas vare sig staten eller de
blifvande delegarne i den nya pensionskassan derigenom att jemväl
ifrågavarande tjensteinnehafvare förpligtades deri deltaga eller någon
olägenhet genom deras uteslutande derifrån uppkomma, har komitén,
oaktadt sin önskan att söka bereda fullständig likställighet mellan
de civile tjensteinnehafvarne uti berörda hänseende, dock funnit i
detta fall föreliggande särskilda omständigheter och förhållanden
för närvarande lägga hinder i vägen för åstadkommande af sådan
likställighet i afseende å universitetens tjensteinnehafvare. Och
har komitén derför föreslagit, att dessa tjensteinnehafvare nu skola
undantagas från delaktighet i den nya pensionskassan, helst svårighet
ej möter att, när förhållandena sådant medgifva, framdeles låta
dem i kassan vinna inträde.
Vidare har komitén ansett, att från delaktighet böra befrias
de, som vid första befordran till tjenst uppnått en lefnadsålder
af 60 år. Storleken af de afgifter till kassan, hvilka måste kräfvas
af dem, som skulle inträda efter denna ålder, kali nemligen icke
med erforderlig grad af sannolikhet bestämmas, hvartill kommer
att, enligt hvad den i § 14 antagna afgiftstariffen gifver vid handen,
afgifterna för dem i alla händelser blefve allt för betungande.
Derest jemväl qvinnor, som innehafva statskonst, skulle förpligtas
att i kassan deltaga^ kunde ändamålet dermed naturligtvis
ej vara annat än att bereda pensionsrätt åt de barn, de efter in
-
336
Delaktighetens
början.
gånget äktenskap kunde efterlemna. Då emellertid qvinnor, som
innehafva statstjenst, i regeln derifrån afgå, då de ingå äktenskap,
blefve nämnda ändamål ej vunnet, enär de i och med afgång från
tjensten upphörde att vara delegare. Att en eller annan i statens
tjenst anstäld qvinna, som ingår äktenskap, med vederbörligt tillstånd
qvarstannar i tjensten synes icke innebära tillräckligt skäl
att stadga skyldighet för alla till eu betungande delaktighet, hvaraf
de flesta icke skulle kunna njuta dermed afsedd förmån. Att
åter, såsom i elementarlärarnes enke- och pupillkassa är fallet,
medgifva rättighet för qvinlig tjensteinnehafvare att vinna delaktighet
i här förevarande kassa skulle strida mot grunderna för
densamma.
I öfrigt har komitén vid affattande af moment 1 och mom. 2 a)
utgått ifrån att samma grunder, som antagits vid bestämmande af
hvilka statens tjensteinnehafvare skola vara underkastade den nya
pensionslagen för civilstaten, också skola tillämpas i fråga om
skyldighet att deltaga i den föreslagna nya pensionskassan för
enkor och barn; och får komitén derför hänvisa till hvad komitén
i detta, ämne anfört vid §§ 1 och 2 af förslaget till pensionslag.
§ 3.
De civile tjensteinnehafvarne äro i allmänhet berättigade till
lön från och med månaden näst efter den, hvari utnämning till
tjenst egt rum. Denna regel gäller äfven om dem, som i olikhet
med flertalet civila embets- och tjensteman ega uppbära
sina löner qvartalsvis den första dagen i sista månaden af
kalenderqvartalet. För ämneslärare vid allmänt läroverk kan
dock ett annat förhållande inträda. För det fall nemligen att
företrädaren aflidit och dennes sterbhus alltså eger tillgodonjuta
förmånen af tjenstår mot skyldighet att aflöna den, som erhåller
förordnande att tjensten bestrida, hvilket fortfar till början af
maj månad näst efter dödsfallet, får efterträdaren först efter tjenstårets
slut tillträda tjensten och den dermed förenade lön, äfven
om han flere månader förut blifvit till tjensten utnämnd.
I afseende å tiden för delaktighetens början har komitén, på
grund af nyss anförda förhållanden och enär enligt § 16 afgifterna
till kassan skola erläggas genom innehållning å delegarnes
aflöning, icke ansett lämpligt, att delaktigheten inträder omedelbart
337
i och med utnämning till tjenst. Detta skulle nemligen hafva till
följd, att någon tid kunde komma att förflyta, under hvilken kassan
stode risk för delegaren utan att hafva erhållit någon ersättning.
Deremot har komitén, med hänsyn till ofvan angifna tidpunkt då
de flesta civile tjensteinnehafvare ega tillträda lön, funnit tiden för
delaktighetens början böra för alla, som äro skyldiga att i kassan
deltaga, räknas från och med månaden näst efter den, hvari utnämningen
skett; och har komitén, trots förut omnämnda förhållande
med ämneslärarne vid de allmänna läroverken, ansett sig icke böra
för dem medgifva undantag från denna regel, då i här ofvan omförmälda
fall svårighet icke torde möta att åtminstone i viss mån
lämpa tiden för utnämningen efter tiden för tjenstens tillträdande.
Skulle någon gång inträffa att utnämnd tjensteinnehafvare
aflede, innan delaktighet sålunda inträdt och innan således ännu
någon afgift hunnit att af tjensteinnehafvaren erläggas, lärer den
omständigheten, att hans efterlefvande i sådant fall icke erhålla
pensionsrätt, icke kunna anses innebära någon orättvisa.
Bestämmelsen i denna §, att delaktigheten skall fortfara äfven
efter det delegaren erhållit afsked med pension från staten, har
ansetts vara behöflig derför att, då enligt § 15 delegare, som
uppnå 70 års ålder, skola varda befriade från erläggande af vidare
avgifter, deraf skulle kunnat anses följa, att delegarerätten upphörde,
hvilket icke är afsedt.
§ 4.
Såsom delaktighetsbelopp eller den summa, i procent hvaraf
såväl pension som pensionsafgifter beräknas, har komitén antagit
den aflöning, delegaren enligt stat åtnjuter eller närmast före erhållet
afsked åtnjutit. I öfverensstämmelse med motsvarande
stadgande i pensionslagen, har komitén dervid såsom aflöning
räknat lön, tjenstgöringspenningar, ålderstillägg samt bostadsförmån,
såvida densamma blifvit i staten till visst penningebelopp
upptagen eller kan med ledning af staten till dylikt belopp uppskattas.
I 1865 års pensionskomités förslag i ämnet var beloppet
af den pension, hvartill mannen sjelf var berättigad, antaget
såsom delaktighetsbelopp i afseende å pensioneringen af
hans enka och barn. Detta har ur flere synpunkter synts olämpligt.
Derigenom skulle nemligen dels stadgande för den nya
Pension 8komitcn. 43
Delaktiglietsbelopp.
338
enkekassan ställas i ött för möjligen nödiga förändringars
genomförande hinderlig! beroende af pensionslagen, dels ock beräkningen
af afgifterna blifva mer invecklad. Då afgifterna skola
erläggas genom afdrag å aflöningen, synas de ock böra beräknas
i förhållande till denna och således aflöningen läggas till grund
för afgifterna.
I elementarlärarnes enke- och pupillkassa, hvilken åtnjuter
understöd af statsmedel till ungefärligen samma belopp som summan
af delegarnes afgifter, är delaktighetsbeloppet visserligen
också delegarens aflöning men icke den faktiskt utgående utan
den högsta, som delegaren i sin tjenst genom erhållande af ålderstillägg
kan ernå. Den nyutnämnde adjunkten blir sålunda genast
delaktig i nämnda kassa för den högsta aflöning, han såsom
adjunkt kan erhålla, och erlägger genast å detta delaktighetsbelopp
afgifter.
Detta sätt att bestämma delaktighetsbeloppet skulle, utan att
föranleda större risk för den nya kassan, då ju äfven afgifterna
skulle beräknas i förhållande till delaktighetsbeloppet, naturligtvis
medföra bättre pensionsrätt för delegarens efterlefvande, om han
aflede innan han ännu ernått högsta aflöningen för sin tjenst, på
samma gång detta beräkningssätt onekligen skulle i någon män
förenkla förvaltningen. Men då den föreslagna nya pensionskassan
är afsedd att uppehållas allenast af delegarnes egna bidrag
och således dessa bidrag måste blifva ganska kännbara, synes det
komitén olämpligt att i synnerhet i de fall, der ålderstilläggen äro
fyra och således utgöra en ganska betydande andel af aflöningen,
göra bidragen genast vid tjensteinnehafvarens tillträde af befattning
ännu tyngre genom att beräkna dem äfven på ålderstillägg,
hvaraf tjensteinnehafvaren ännu icke kommit i åtnjutande. Komitén
har derför funnit sig böra föreslå, att delaktighetsbeloppet bestämmes
så, att det stiger i samma män som aflöningen ökas och
att således äfven för hvarje tillträdt ålderstillägg höjning i delaktighetsbelopp
inträder.
Dervid har dock en begränsning såväl uppåt som nedåt befunnits
nödvändig. Enligt § 6 utgår nemligen pension för enka
ensam med V8 (12,5 procent) af delaktighetsbeloppet samt pension
för enka med pensionsberättigade barn med Vie (18,75 procent) af
delaktighetsbeloppet. Om detta obegränsadt bestämdes till samma
belopp som aflöningen, skulle, derest aflöningen uppginge till de
högsta belopp såsom för justitieråd 10,000 kronor, landshöfdingar
339
13,000 till 17,000 kronor, statsråd 12,000 till 24,000 kronor, pensionen
blifva större än behofvet måste anses kräfva. Under
antagande att en pension af 1,500 kronor för enka med pensionsberättigade
barn må anses vara den högsta, hvartill rätt i denna
kassa bör vinnas, har komitén ansett 8,000 kronoroböra bestämmas
såsom högsta delaktiglietsbelopp i kassan. Å andra sidan
och då tillses bör, att de pensioner kassan lemnar icke blifva för
ändamålet alltför otillräckliga, men efter ofvan angifna beräkningsgrund
pensionerna i vissa fall, derest delaktighetsbeloppet följde
aflöningen äfven till dess lägsta grader, skulle blifva väl ringa,
har komitén ansett lägsta delaktiglietsbelopp i kassan böra sättas
till 600 kronor, hvarigenom lägsta- pension för enka ensam kommer
att utgå med 75 kronor och för enka med pensionsberättigade
barn med 115 kronor.
Likasom komitén i § 9 mom. 2 af pensionslagen för civilstaten
för vissa tjensteinnehafvare, hvilkas aflöning enligt stat ej
utgjorde lämplig beräkningsgrund för deras pension eller hvilka,
såsom fallet är med kommissionslandtmätarne, alldeles icke åtnjuta
lön af staten, föreslagit, att de i fråga om det belopp, hvarmed hel
pension borde för en hvar utgå, skulle vara likstälda med vissa
andra uppgifna tjensteinnehafvare, har komitén för vinnande af
likformighet föreslagit enahanda bestämmelser i afseende på förstnämnde
tjensteinnehafvares delaktiglietsbelopp i pensionskassan
för enkor och barn.
I § 4 mom. 3 är förutsatt det visserligen sällsynta fall, att
tjensteinnehafvare öfvergår från tjenst med högre delaktighetsbelopp
till tjenst med lägre delaktiglietsbelopp. Härvid skulle kunna
ifrågasättas, huruvida icke i öfverensstämmelse med den grundsats,
som angående delegares utträde ur kassan tillämpats vid affattande
af § 19, tjensteinnehafvarens delaktiglietsbelopp borde minskas
samt kassan till honom återbetala det belopp, som må framgå genom
det i nämnda § stadgade beräkningssätt; men då tjensteinneliafvaren
i detta fall qvarstår såsom delegare i kassan och redan
genom erläggande af inträdes- och befordringsafgifter betalt den
mest betydande delen af sina bidrag för det högre delaktiglietsbcloppet,
lärer han böra fortfarande qvarstå för detta belopp mot
fortsatt erläggande af årsafgifter i förhållande till detsapima, helst
derigenom utan förlust för kassan tjensteinnehafvarens enka och
barn kunna vinna någon fördel. Någon valfrihet i detta fall har
komitén dock ansett icke böra medgifvas.
340
Pensions
belopp.
§ 5.
I enlighet med det under § 2 mom. 2 punkten b) föreslagna
stadgandet, att den som vid första utnämning till tjenst uppnått
en lefnadsålder af 60 år skall vara från delaktighet i kassan undantagen,
har komitén under § 5 föreslagit, att delegare, som
efter uppnådda 60 lefnadsår tillträder högre aflöning, ej må för
höjningen vinna delaktighet i kassan; och får komitén härvid hänvisa
till hvad komitén i afseende å § 2 anfört.
§ 6.
Vid bestämmande af pensionernas belopp måste hänsyn tagas
icke allenast till pensionärernas lefnadsbehof utan jemväl till delegarnes
förmåga att erlägga nödiga bidrag. Då staten nemligen
i sitt och tjensteinnehafvarnes välförstådda intresse förpligtar såväl
ogifta som gifta civile tjensteinnehafvare att genom deltagande
i en pensionskassa bereda försörjning åt efterlemnade enkor och
barn, måste visserligen å ena sidan tillses, att pensionerna motsvara
det oundgängliga behofvet., på det att särskilda framställningar
om ytterligare understöd icke måtte förekomma, men å
andra sidan och då afgifternas storlek betingas af pensionernas,
måste äfven iakttagas, att pensionerna icke bestämmas så, att afgifterna
blifva för betungande. >
Vid bestämmande af pensionen har man vidare att öfverväga,
huruvida densamma bör utgå med ett visst medelbelopp, oberoende
af hvilka och huru många pensionsberättigade anhöriga delegaren
efterlemnat, eller om vid pensionsbeloppets bestämmande hänsyn
bör tagas till antalet pensionsberättigade. Den förra grundsatsen
är tillämpad för telegrafverkets enke- och pupillkassa, der det i
stadgarne bestämda pensionsbeloppet utgår till delegarnes pensionsberättigade
efterlefvande, vare sig det är enka ensam, enka med
barn eller endast barn, utan tillökning eller afkortning intill dess
all af delegaren grundad pensionsrätt upphört, till följd hvaraf
t. ex. om delegaren efterlemnat flere pensionsberättigade barn,
pensionsbeloppet utgår oförminskadt intill dess det yngsta barnet
dör eller eljest upphör att vara pensionsberättigadt. Civilstatens
341
enskilda enke- och pupill/ond har deremot omfattat den andra grundsatsen,
i det att hela det stadgade pensionsbeloppet der utgår till
enka med ett eller flere pensionsberättigade barn, men två tredjedelar
deraf till enka utan pensionsberättigade barn; finnas endast
pensionsberättigade barn, erhålla de, om de äro tre eller flere,
hel pension, om de äro två, två tredjedelar af hel pension och,
om endast ett barn finnes, erhåller det en tredjedel af hel pension,
hvarjemte, då för någon af de pensionsberättigade pensionsrätten
upphör, pensionsbeloppet jemkas till öfverensstämmelse
med omförmälda bestämmelser. De för elementarlärarnes enkeoch
pupillkassa i detta afseende gällande stadganden skilja sig
endast i vissa delar från de för civilstatens enskilda enke- och
pupillfond gällande. Det för enka ensam bestämda pensionsbeloppet
(15, 162/3 eller 20 procent af delaktighetsbeloppet) förhöjes
nemligen med 30 procent, om derjemte ett pensionsberättigadt barn
finnes, samt med 50 procent om två eller flere sådana finnas; om
endast pensionsberättigade barn finnas, åtnjuter ett barn 50 procent
af pensionen för enka ensam, samt två eller flere barn hel
enkepension; upphör någons pensionsrätt, regleras pensionsbeloppet
för de efterlefvande enligt dessa bestämmelser. 1865 års pensionskomité
fullföljde den för sistnämnda två pensionsanstalter
tillämpade grundsats än ytterligare. Enligt dess förslag skulle,
om jemte enkan ett pensionsberättigadt barn funnes, enkans pension
höjas med 30 procent, om två barn funnos med 50 procent,
samt om flere funnos med 10 procent för hvarje barn, utan någon
vidare begränsning af pensionsbeloppet i dess helhet.
Af de två olika grundsatser för pensionsbeloppets bestämmande
som för nämnda kassor sålunda tillämpas, har komitén ansett
den, som stadgats för civilstatens enskilda enke- och pupillfond
och elementarlärarnes enke- och pupillkassa, böra föredragas
framför den, som fått tillämpning i telegrafverkets enke- och pupillkassa.
Det låter sig nemligen icke förnekas, att enka med ett
eller flere minderåriga barn är i större behof af understöd än
enka ensam, hvilken dessutom i regel har lättare att genom eget
arbete bidraga till sin försörjning, likasom det är uppenbart, att
underhåll af flere barn betingar högre kostnad än underhåll af
ett enda. Härtill kommer beträffande kostnaderna för de olika
pensioneringssättcn, att de visserligen för tidigare inträdesåldrar
betinga ungefär samma afgifter, men att för de högre inträdesåldrarna
det för telegrafverkets enke- och pupillkassa använda sättet
342
blir mer betungande än de båda andra pensionskassornas. Utan
att dock vilja gå så långt, som 1865 års pensionskomité härvid
ifrågasatte, bär komitén derför funnit de grundsatser, som i detta
afseende gjort sig gällande vid beräkning af pensionerna i civilstatens
enskilda enke- och pupillfond samt elementarlärarnes enkeoeh
pupillkassa, böra äfven för här ifrågavarande pensionskassa
vinna tillämpning. Fäster man särskild! afseende å storleken af
pensionsafgifterna, är det, enligt hvad komitén från sakkunnigt håll
inhemta!, temligeu likgiltigt hvllketdera af dessa från hvarandra
föga afvikande beräkningssätt användes; men då det för civilstatens
enskilda enke- och pupillfond gällande, hvilket under en lång
följd af år varit tillämpadt utan att, så vidt komitén veterlig! är,
hafva gifvit anledning till missnöje, synes komitén ega företräde,
har komitén funnit detsamma böra här tillämpas.
Då den pensionsanstalt, hvarom här är fråga, frånsedt förvaltningsomkostnaderna,
uteslutande varder beroende af delegarnes
egna bidrag och dessa vid jemförelse med hvarje delegares
aflöningsförmåner måste varda ganska höga, är det otvifvelaktigt
så väl för staten som den enskilde tjensteinnehafvaren af vigt, att
icke i form af pensionsafgifter i något fall större afdrag å aflöningen
eger rum, än som för ändamålet är nödvändigt. Med
hänsyn härtill och då aflöningen i regeln måste anses vara ett
uttryck för tjensteinuehafvarens förmåga att utgöra afgifterna samt
pensionsbeloppets storlek måste vara beroende af afgifterna, har
komitén vidare funnit pensionen böra utgå i viss för alla delegare
lika procent af delaktighetsbeloppet.
På grund af hvad sålunda anförts har komitén, med beaktande
å ena sidan af pensionärernas skäliga behof och å andra
sidan af delegarnes förmåga att af sina aflöningsförmåner bidraga
till pensionskostnaderna, föreslagit pension för ensam enka till
12,50 procent, eller Vs, af delaktighetsbeloppet, för enka med ett
eller flera pensionsberättigade barn likasom för tre eller flera
föräldralösa pensionsberättigade barn till 18,75 procent, eller Via, af
delaktighetsbeloppet, för två sådana barn till 12,so procent, eller
Vs, samt för ett sådant barn till 6,25 procent, eller Vie, af delaktighetsbeloppet.
Af en jemförelse mellan de pensioner, som den nu ifrågavarande
kassan enligt dessa bestämmelser skulle lemna, och de pensioner
som i motsvarande fall utgå från nuvarande enkekassor,
kan icke vinnas synnerlig klarhet, huruvida den nya kassans pen
-
343
sioner äro lämpligt afvägda. De nuvarande pensionerna utgå
nemligen från de särskilda kassorna enligt olika grunder, äro i
några fall bestämda utan vetenskapliga beräkningar, betingas ofta
af ansenliga statsbidrag och uppgå, såsom i civilstatens enkeoch
pupillkassa icke sällan förekommer, för delegare med vidt
skilda aflöningar till samma och för delegare med lika aflöning
till olika belopp. Derest således de af komitén föreslagna pensionerna
i vissa fall äro mindre i andra åter större än de pensioner,
till hvilka samma tjensteinnehafvares efterlefvande nu äro berättigade,
innebär detta endast, att de brister på enhet och likformighet,
som i detta hänseende nu förefinnas, blifvit afhjelpta, eller
är sådant betingadt deraf att pensionsutgifterna i den nya kassan
skola bestridas af delegarne sjelfva utan statsbidrag. De nuvarande
pensionärerna och delegarne i de nuvarande enkekassor,
som den nya kassan skulle ersätta, beröras emellertid icke af
dessa förändringar; enligt öfvergångsförslagen bibehållas de vid
den rätt de förvärfvat.
Om således en jemförelse med nuvarande förhållanden kan
bringa föga upplysning i ämnet har komitén dock ansett sig här
nedan böra framställa några exempel, utvisande huru enligt å ena
sidan komiténs förslag och å andra sidan bestämmelserna i nuvarande
pensionsinrättningar pensionsbeloppen ställa sig för enkor
och barn efter tjensteinnehafvare i olika aflöningsgrader.
344
För tjensteinneliafvare, nu tillhörande civilstatens enke- och pupillkassa.
Tj ensteinnehafvare.
Summa
aflöning.
- |
|
|
| för enka | för enka 1 | för enka | ||||||||
Fånggevaldiger........ |
|
| 500 |
| 75 | _ | 115 | _ | 100 | _ | 150 | _ |
|
|
| utan ålderstillägg | 650 | - | 85 | — | 125 | — | ] |
|
|
|
|
| |
Vaktkonstapel ...... « | med ett | d:0 | 725 | — | 95 | — | 140 | - | i 50 |
| 100 | - |
|
|
| i » två | d:0 | 800 | - | 100 | — | 150 | - | 1 |
|
|
|
|
|
Vaktmästare .......... |
|
| 1,100 | — | 140 | — | 210 | — | 100 | - | 150 | — | 36 | — |
tutan ålderstillägg | 1,500 | — | 190 | _ | 285 | __ | ) |
|
|
|
|
| ||
Länsman.............. t |
|
|
|
|
|
| } 200 | — | 300 | — | 54 | _ | ||
[med | d:0 | 1,800 | — | 225 | — | 340 | — | 1 |
|
|
|
|
| |
| futan | d:0 | 2,500 | _ | 315 | _ | 470 | _ | ) |
|
|
|
|
|
Länsnotarie........... |
|
|
|
|
|
|
|
| } 300 | — | 450 | — | 54 | _ |
| med | d:0 | 3,000 | — | 375 | — | 565 | — | / |
|
|
|
|
|
% | utan | d:0 | 3,000 | — | 375 | — | 565 | - | j |
|
|
|
|
|
Revisor................ • | med ett | d:o | 3,500 | — | 440 | — | 660 | - | | 450 | — | 600 | — | 54 | — |
| > två | d:0 | 4,000 | — | 500 | — | 750 | — | 1 |
|
|
|
|
|
| utan | d:0 | 4,000 | — | 500 | — | 750 | - |
|
|
|
|
|
|
Kanslisekreterare .. • | med ett | d:o | 4,500 | — | 565 | — | 845 | - | ■ 600 | — | 900 | — | 108 | — |
| > två | d:0 | 5,000 | — | 625 | — | 940 | — |
|
|
|
|
|
|
tutan | d:0 | 6,400 | _ | 800 | _ | 1,200 | __ | } |
|
|
|
|
| |
Byråchef............... |
|
|
|
|
|
|
|
| \ 800 | — | 1,200 | — | 180 | — |
| med | d:o | 7,000 | — | 875 | — | 1,215 | — | 1 |
|
|
|
|
|
Generaldirektör....... |
|
| 9,000 | — | 1,000 | — | 1,500 | — | 800 | — | 1,200 | — | 300 | — |
Justitieråd ............. |
|
| 10,000 | — | 1,000 | — | 1,500 | — | 800 | — | 1,200 |
| 450 |
|
Föreslagen
pensionsrätt
för
enka
ensam.
för enka
med
barn
Nuvarande pensionsrätt
l ®
_ c+-
W ffi {0 H>
från civilstatens !•§ # 2
i •> i -i *-*• m P **
- ------------ köp
enskilda enke- ep . ® _
____ , I H, O
o°p5''
P O jlp _2.
P-Pp T
och pupillfond g* o p
345
Tullstaten.
Tj ensteinnehafvare. | Summa aflöning. | Föreslagen pensionsrätt | Nuvarande pensionsrätt | |||||||
för enka | för enka | från tull-statens en-skilda pen-sions-inrättning | af tullmedel | |||||||
för enka | för enka | |||||||||
| utan ålderstillägg | 700 — | 90 | — | , 135 | — | | |
|
|
|
Roddare.............. < | med ett d:o | 750 — | 95 | — | 145 | — | 75 | — | 36 | — |
| » två d:0 | 800- | 100 | - | 150 | - | 1 |
|
|
|
| altan d:o | 900 - | 115 | — | 170 | — | I |
|
|
|
Kustvakt............. | med ett d:o | 1,050 — | 135 | — | 200 | - | 90 | — | 36 | — |
| » två d:o | 1,200 — | 150 | — | 225 | — | 1 |
|
|
|
| utan d:o | 1,200 — | 150 | — | 225 | - | ) |
|
|
|
Kustsergeant......... | med ett d:o | 1,450 — | 185 | — | 275 | - | 135 | — | 54 | — |
| . » två d:o | 1,700- | 215 | — | 320 | - | 1 |
|
|
|
| utan d:o | 2,000;— | 250 | — | 375 | - | | |
|
|
|
Kammarskrifvare.. | med ett d:o | 2,500 - | 315 | — | 470 | — | i 225 | — | 90 | — |
| . » två d:o | 3,000- | 375 | — | 565 | - | 1 |
|
|
|
| utan d:o | 4,000''— | 500 | — | 750 | - | I |
|
|
|
Kontrollör.......... • | med ett d:o | 4,500 — | 565 | — | ce | - | 450 | — | 150 | — |
| . » två d:o | 5,000 — | 625 | — | 940 | — | 1 |
|
|
|
| lutan d:o | 6,400- | 800 | _ | 1,200 | — | | |
|
|
|
Byråchef............... |
|
|
|
|
|
| 660 | — | 220 | — |
(med d:o | 7,000 — | 875 | — | 1,215 | — | 1 |
|
|
| |
Generaldirektör ..... |
| 9,000 — | 1,000 | — | 1,500 | — |
|
| 248 | — |
Pemiomkomitcn,
44
346
Telegrafstaten.
|
|
|
|
| Föreslagen pensionsrätt |
| o ^ CD §-&g’S | |||
Tjensteinnehafvare. |
| Summa aflöning. | för enka | för enka | arande pen-Lsrätt i tele-verkets enke-pupillkassa | |||||
|
|
|
|
|
|
|
|
| för enka | |
(utan ålderstillägg | 800 | — | 100 | — | 150 | — | 130 | — | ||
l^med | clio | 900 | — | 115 | ■- | 170 | — | 140 | — | |
| utan | d:o | 900 | — | 115 | — | 170 | — | 290 | — |
J Telegrafist........................... | med ett | d:o | 1,000 | — | 125 | — | 190 | — | 300 | - |
. | » två | d:0 | 1,100 |
| 140 | -- | 210 | - | 310 | — |
| . » tre | clio | 1,200 |
| 150 | — | 225 | - | 320 | — |
•x | utan | d:o | 1,600 | — | 200 | — | 300 | — | 360 | — |
Assistent............................ | med ett | d:o | 1,800 | — | 225 | — | 340 | — | 380 | — |
| » två | d:o | 2,000 | — | 250 | — | 375 | — | 400 | — |
| . > tre | d:o | 2,200 | — | 275 | _ | 415 | — | 420 | - |
| utan | d:o | 3,000 | — | 375 | - | 565 | — | 500 | — |
Kommissarie.................. | med ett | d:o | 3,500 | — | 440 | - | G60 | - | 550 | - |
| » två | d:o | 4,000 | — | 500 | _ | 750 | _ | '' 600 | — |
| ''utan | d:o | 4,500 | — | 565 | — | 845 | — | 650 | — |
Sekreterare................... | med ett | d:o | 5,000 | - | 625 | — | 940 | — | 700 | — |
| | » två | d:o | 5,500 | — | 690 | - | 1,035 | - | 750 |
|
Byråchef..... ................. | utan | d:o | 6,400 | — | 800 | - | 1,200 | — | 840 | — |
med | d:o | 7,000 | — | 875 | — | 1,215 | - | 900 | — | |
Generaldirektör..................... |
|
| 9,000 | - | 1,000 | — | 1,500 | — | 1,100 | — |
347
Lärare vid allmänna läroverken.
Tjensteinnehafvare. | Summa aflöning. | Föreslagen pensionsrätt | Nuvarande pensionsrätt | |||||||
för enka | för enk | a n. | i elementarlärarne | s 3a J a I n. I | ||||||
| för enka | för enk | ||||||||
Gymnastiklärare vid lägre läroverk... | 600 | — | 75 | — | 115 | — | 120 | — | 180 | — |
i | 750 | — | 95 | — | 145 | - | | |
|
|
|
Musiklärare Vid högre d:o < | 1,000 | — | 125 | — | 190 | - | \ 250 | — | 375 |
|
1 | 1,250 | — | 160 |
| 235 | — | 1 |
|
|
|
( | 1,000 |
| 125 | __ | 190 | — | ] |
|
|
|
Gymnastiklärare vid högre d:o \ | 1,250 |
| 160 | — | 235 | — | [ 300 | — | 450 | — |
1 | 1,500 |
| 190 | — | 285 | — | 1 |
|
|
|
| 1,500 | - | 190 | — | 285 | — |
|
|
|
|
| 2,000 | — | 250 | — | 375 | - |
|
|
|
|
Adjunkt...................................... ■ | 2,500 | — | 315 | — | 470 | - | 584 | — | 875 | — |
| 3,000 | — | 375 | — | 565 | — |
|
|
|
|
| 3,500 | — | 440 | — | 660 | - |
|
|
|
|
| 2,500 |
| 315 | _ | 470 | — |
|
|
|
|
| 3,000 | — | 375 | _ | 565 | _ |
|
|
|
|
Lektor....................................... 1 | 3,500 | — | 440 | — | 660 |
| 675 | — | 1,013 | — |
| 4,000 | - | 500 | — | 750 | — |
|
|
|
|
| 4,500 | — | 565 | — | 845 | - |
|
|
|
|
r | 5,000 |
| 625 |
| 940 | _ |
|
|
|
|
Professor vid Chalmers’ tekniska läro- |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
anstalt......................................, | 5,500 | — | 690 | — | 1,035 | - | 900 | — | 1,350 | — |
1 | 6,000 | — | 750 | — | 1,125 | - | 1 |
|
|
|
348
Tiden för
upphörande
af
barns pensionär
ätt.
§ 8.
De under denna § föreslagna bestämmelser äro lika lydande
med dem, som äro gällande för civilstatens enskilda enke- och
pupillfond enligt § 31 af reglementet och mot hvilka bestämmelser,
såvidt komitén förnummit, skäl till anmärkning icke förekommit.
§ 9-
Den ålder, då för barn pensionsrätt skall upphöra, är i nu
gällande pensionsreglementen följande:
i civilstatens allm. enke-o.pupillfond för söner 21 år för döttrar obegr.
i d:o ensk. » » » » 21 » » » 25 år
i tullstatens ensk. pensionsinrättn. » » 21 )) » » 25 »
i elementarlärarnes enke-o. pupillkassa för barn af båda könen 21 »
i presterskapets » » » » » » » 21 »
i arméns nya » » » » » » » 21 »
i flottans pensionskassa » » » » »21 »
i telegrafverkets enke- o. pupillkassa » » » » » 18 »
i statens jernvägstr. » » » » » » » 18 »
i lotsverkets enskilda pensionsinrättn. » söner 17 för döttrar 21 »
Enligt samtliga dessa reglementen upphör dock för dotter
pensionsrätten, så snart hon träder i gifte.
Dessutom kan pension erhållas i civilstatens enskilda enkeoch
pupillfond af ogift dotter samt i tullstatens enskilda pensionsinrättning
och elementarlärarnes enke- och pupillkassa af såväl
son som ogift dotter äfven efter det de uppnått den föreskrift^
pensionsåldern, derest de af kropps- eller själssjukdom eller särskildt
lyte äro förhindrade att sig försörja samt befinna sig i
torftiga omständigheter. I tnllstatens enskilda pensionsinrättning
må derjemte dotter, som vid 50 års ålder lefver ogift och befinner
sig i torftiga omständigheter, ega rätt till pension. Beträffande
sistnämnda pensionsinrättning bör dock erinras att, då
Riksdagen år 1892 medgaf, att såsom bidrag till denna inrättning
skulle af tullmedlen få tillsvidare utgå ett årligt belopp af 10,000
kronor, detta skedde under vilkor, bland annat, att inga pensioner
utom de före 1893 års ingång beviljade skulle få utgå till
afliden delegares barn, som uppnått 18 års ålder.
349
Komitén, som funnit den i ett par af ofvannämnda pensionsinrättningar
antagna åldern af 25 år, intill hvilken dotter må åtnjuta
pension, kunna utan vidare betänklighet nedsättas, har i
fråga om huruvida barn må komma i åtnjutande af pension antingen
till 18 eller 21 års ålder, ansett sig icke böra lemna det
förhållande obeaktadt, att barn till en tjensteinnehafvare ännu
icke vid 18 års ålder torde i allmänhet hafva hunnit förvärfva
sig den utbildning, som med de i senare tider allt mera stegrade
anspråk fordras för att kunna erhålla anställning eller egna
sig åt yrke, hvarigenom de sjelfva kunna bereda sig sin utkomst.
Genom ålderns bestämmande till 18 i stället för 21 år skulle,
enligt hvad komitén inhemta!, pensionskostnaderna i sin helhet
kunna nedbringas med endast omkring 4 procent, hvilket utan inverkan
på de lägre åldrarnes årsafgifter skulle för de högre åldrarne
motsvara en nedsättning af 1 — 3 enheter i decimalen af det angifna
procenttalet för årsafgifterna och således sakna praktisk betydelse.
Med afseende härå och då i allt fall delegarne sjelfva skola bestrida
kostnaderna för pensioneringen, har komitén velat föreslå
åldersgränsen till 21 år, hvilken, hittills den vanligaste, jemväl
torde af delegarne sjelfva fortfarande anses vara den för deras
förhållanden lämpligaste.
Deremot har komitén icke velat förorda bibehållande af de
för några pensionskassor gällande bestämmelser om lätt att åtnjuta
så kallad sjuklighetspension efter den för uppbärande af
pension föreskrifna åldersgränsen. Kostnaderna för sådan extra
pensionsrätt, omöjliga att med någon visshet beräkna, kunna dock
med säkerhet antagas blifva ganska afsevärtja, helst svårighet
för pensionskassans styrelse torde uppstå att härvid förekomma
missbruk. Derjemte torde en bestämmelse om sådan pensionsrätt
i alla händelser, enligt hvad erfarenhet från civilstatens enke- och
pupillkassa lär visat, föranleda svårighet vid tillämpningen. Civilstatens
fullmäktige hafva ock vid sitt senaste sammanträde, för
minskning af pensionsutgifterna och då nu gällande bestämmelser
i ämnet synts dem mindre tydliga och kunde leda till oegentligheter
och möjligen orättvisa, funnit strängare och tydligare stadgande
i detta hänseende vara af nöden och derför i sådant syfte
beslutit, viss ändring i reglementet för civilstatens enke- och pupillkassa.
Beredande af sådan extra pensionsrätt synes ock numera
vara mindre af behof påkalladt, sedan en mängd privata an
-
350
Pensionsaf
gifter.
stalter uppstått, hvilka verka för ändamål liknande det, man* dermed
velat främja.
§ 11.
Stadgande att pensionen skall utgå från och med månaden
näst efter den, då delegaren aflidit, betingas deraf att delegaren
åtnjutit lönen för den månad, hvarunder han aflidit.
§ 14.
Enligt den metod för bildande af eu pensionskassa för civile
tjensteinnehafvares enkor och barn, som af komitén antagits, kunna,
på sätt professoren Lindstedt i sin utredning i ämnet visat (bil.
4, sidd. 535—545), flere olika sätt användas för erläggande af
de erforderliga bidragen, såsom antingen allenast årsafgifter, eller
allenast inträdes- och befordringsafgifter eller ock såväl inträdes-
och befordrings- som årsafgifter. Skulle de erforderliga bidragen
uttagas allenast genom årsafgifter, komme dessa, såsom
framgår af nämnda utredning (bil. 4, sidd. 536 och 537), onekligen
att åtminstone i fallet III kännas rätt betungande i synnerhet
då sannolikt efter några år tjensteinnehafvarnes utgifter för
familjen ökas eller för dem, som vinna inträde i kassan först vid
senare lefnadsålder.
Det synes komitén vara lättare för tjensteinnehafvaren att i
början af sin tjenstemannabana för grundläggande af sina efterlefvandes
försörjning afstå något mera af sin inkomst för att
sedermera, då utgifterna för familjen ökats, i stället få vidkännas
mindre löneafdrag för berörda ändamål. Att emellertid i detta
syfte låta de erforderliga bidragen uttagas genom allenast inträdes-
och befordringsafgifter skulle, enligt komiténs uppfattning,
vara att gå för långt. Ty såsom af tabellen å sid. 535 af omförmälda
utredning synes, skulle i sådant fall inträdesafgiften i
hvarje händelse kräfva mer än ett hälft års aflöning på en gång af
den nyutnämnde tjensteinnehafvaren, hvarjemte befordringsafgiften
skulle medtaga mer än hälften af hvarje lönetillökning för det
första år, tjensteinnehafvaren deraf komme i åtnjutande. Ensamt
inträdesafgiften skulle således öfverskrida beloppet af den
före år 1851 af de civile tjensteinnehafvarnes löner utgående begrafningshjelpsbesparingen,
hvilken befanns böra afskaffa. Komitén
har derför velat förorda den tredje föreslagna utvägen, en
351
medelväg mellan de två nyss omförmälda, att nemligen uttaga de
erforderliga bidragen dels medelst inträdes- och befordringsafgifter,
dels ock medelst årsafgifter, hvarigenom ingendera af de båda
slagen afgifter varder så betungande som om endast endera
användes. Om i detta fall inträdesafgifterna och befordringsafgifterna
bestämmas till 25 procent af delaktighetsbeloppet,
hvilket motsvarar ett qvartals aflöning, kunna de å ena sidan icke
anses vara så stora, att de böra verka menligt på den nyutnämnde
tjenstemannens ekonomi, i synnerhet om afgiften, såsom komitén
i § 15 föreslagit, fördelas till betalning på ett år, men å andra
sidan vara tillräckligt betydande för att verka afsevärd lindring
uti årsafgifterna.
Den af professoren Lindstedt i bil. 4 sid. 542 meddelade tabell
öfver storleken af de årsafgifter, som skulle erfordras derest tillika
en inträdes- och befordringsafgift af 25 procent föreskrefves, har
sedermera för vinnande af mera enkelhet och reda blifvit af honom
i någon mån utjemnad och afrundad till det utseende, den
af komitén erhållit i denna § af förslaget till reglementet för
den nya pensionskassan. Enligt denna tabell skola årsafgifterna
utgå med en i afseende å lefnadsålder vid inträde eller vid derefter
skeende höjning i delaktighetsbelopp jemnt stigande serie
från och med 21 till och med 50 års ålder, i det att årsafgiften
utgår för inträdesålder af 21 år med 1,1 procent af delaktighetsbeloppet
och sedan vid hvarje högre åldersår för inträde eller
befordran (löneförhöjning) stiger med 0,1 procent af delaktighetsbeloppet
eller af höjningen i delaktighetsbelopp. Efter 50 års
ålder måste serien stiga något hastigare, så att för inträde vid
60 år fordras förutom inträdesafgift en årsafgift af 7,9 procent
af delaktighetsbeloppet. Vid höjning af delegares delaktighetsbelopp
bör den ökade årsafgiften beräknas endast för skilnaden
mellan det nya delaktighetsbeloppet och det förutvarande och bestämmas
med hänsyn till den lefnadsålder, delegaren innehar vid
den näst efter tillträdet af lönetillökningen inträffade årsdagen af
hans födelse. Huru dessa bestämmelser komma att i särskilda
fall verka synes af följande exempel. En person utnämnes vid
35 års ålder till tjenst med summa aflöning af 4,000 kronor.
Hans inträdesafgift blir då 1,000 kronor och hans årsafgift 100
kronor. Vid 40 års ålder erhåller han ett ålderstillägg af 500
kronor. Till följd deraf erlägger han befordringsafgift med 125
kronor samt ökad årsafgift af 15 kronor, hvadan hela årsafgiften
352
derefter utgår med 115 kronor. Vid 44 års ålder befordras lian
till tjenst med 6,400 kronors aflöning, till följd hvaraf han erlägger
befordringsafgift af 475 kronor samt ökad årsafgift af
64 kronor 60 öre, hvarefter således årsafgiften utgår med sammanlagdt
179 kronor 60 öre. Erhåller han slutligen vid 49 års
ålder ett ålderstillägg af 600 kronor, erlägger han en befordringsafgift
af 150 kronor samt ökas hans årsafgift med 23 kronor 40
öre till 203 kronor. Aflider denne delegare vid t. ex. 67 års ålder,
har han alltså, vare sig han är gift eller ogift, till kassan
erlagt sammanlagdt 7,262 kronor i utgifter.
En annan person utnämnes vid 25 års ålder till tjenst med
summa aflöning af 800 kronor. Han blir derigenom skyldig erlägga
200 kronor såsom inträdesafgift samt 12 kronor såsom årsafgift.
Befordras han vid 34 års ålder till tjenst med aflöning
af 1,200 kronor, erlägger han en befordringsafgift af 100 kronor
samt ökad årsafgift med 9 kronor 60 öre, hvadan hela årsafgiften
derefter utgår med 21 kronor 60 öre. Befordras han sedan vid
39 års ålder till tjenst med aflöning af 1,700 kronor, får han dervid
erlägga en befordringsafgift af 125 kronor, hvarjemte hans
årsafgift ökas med 14 kronor 50 öre till 36 kronor 10 öre. Skulle
denna delegare aflida vid t. ex. 63 år, har han alltså, vare sig
han är gift eller ogift, till kassan erlagt sammanlagdt 1,507 kronor
40 öre i afgifter.
§ 15 mom. 1 och 2.
Då enligt § 14 jemförd med § 4 inträdes- och befordringsafgifterna
skola utgå med 25 procent, den förra å aflöningen och
den senare å den förhöjning i aflöning, som vid befordran er-''
hålles, har komitén, på det att erläggandet af dessa afgifter må
för delegarne kännas mindre betungande, föreslagit, att desamma
skola fördelas till betalning på ett år från den tid, då delaktighet
först inträdt eller då höjning i delaktighet sedermera egt rum.
Stadgandet i moment 2 att delegare skall vara befriad från
erläggande af afgifter från 70 års ålder är föranledt deraf,
att detta är den högsta pensionsåldern för civile tjensteinnehafvare.
Visserligen skulle en tidigare pensionsålder bestämmas
för vissa tjenstemannagrupper, hvarjemte i särskilda fall pension
skulle kunna erhållas ända till fem år tidigare än den i ena eller
andra fallet lagstadgade pensionsåldern; men för att icke för
-
353
svåra de beräkningar, på hvilka pensionskassan måste byggas, har
komitén ansett endast en åldersgräns för afgifternas betalning
böra bestämmas och för att icke antingen alltför mycket betunga
delegarne eller ock äfventyra kassans säkerhet har denna åldersgräns
bort framflyttas så långt som möjligt. Genom afgifternas
upphörande efter 70 år lider kassan ingen förlust, enär hon
genom de förut under delegarens tjenstetid erlagda afgifterna är
till fullo betäckt för den pensionsrätt delegaren för sina efterlefvande
må hafva förvärfva^.
Af stadgandena i mom. 1 och 2 att kassan icke eger fordringsrätt
för afgifter, som belöpa på tiden från och med månaden näst
efter den, hvari delegare aflidit, följer att, då t. ex. en delegare,
som uppbär sin lön månadsvis, aflider under den månad, för
hvilken han tillträdt lön, och således erlagt afgifter för endast
denna månad med V)2 af inträdes- och af första årsafgiften, de
efterlefvande, om de i öfrigt äro pensionsberättigade, erhålla pension
utan något afdrag. Här likasom vid all annan försäkring
berättigar erläggandet af en enda förfallen premie till fullt åtnjutande
af den förmån, som genom försäkringsaftalet varit afsedd
att vinnas.
§ 15 mom. 3.
Af komiténs förslag i § 22 att enka och barn af äktenskap,
som ingåtts efter det mannen fyllt 65 år, ej skola vara berättigade
till pension från kassan, följer att delegare, som uppnått
denna ålder utan att då ega pensionsberättigade anhöriga, bör
befrias från vidare erläggande af afgifter.
§ 16 mom. 1.
Då det för kassan med hänsyn till dess förbindelser är af
vigt att, så vidt möjligt är, i hvarje fall utan dröjsmål utbekomma
delegarnes afgifter, har komitén här föreslagit, att afgifterna
skola innehållas vid utbetalning af aflöning eller pension, hvilket
komitén dessutom ansett vara så väl för delegarne sjelfve beqvämligast
som ur förvaltningssynpunkt fördelaktigast.
Af dessa afgifter erlägges sålunda vid hvarje löneutbetalning
V12, om lönen betalas månadsvis, samt >/4, om den uppbäres
qvartalsvis.
Pemiomkomitén.
45
354
Upphörande
af
delegarerätt.
§ 16 mom. 2.
Som vissa delegare antingen, såsom fallet är med kommissionslandtmätare,
icke åtnjuta aflöning eller pension af staten,
eller ock, såsom det någon gång kan inträffa med lärare vid
allmänna läroverken, vid inträde såsom delegare i kassan ännu icke
tillträdt lön, har det varit nödvändigt att, såsom i mom. 2 skett,
för dem meddela särskilda bestämmelser för betalning af deras
afgifter. För sådane delegare har man ansett lämpligast att fördela
ifrågavarande afgifter till betalning qvartalsvis.
Vidare bär det funnits nödigt att stadga, att om vid en här ansedd
delegares död kassans fordran för afgifter ej kan utan tidsutdrägt
af sterbhuset utbekommas, densamma skall jemte ränta
afdragas å de efterlefvandes pension från kassan. Då emellertid
detta skulle kunna leda till, att de efterlefvande under första tiden
efter dödsfallet blefve i saknad af all pension, har komitén, i öfverensstämmelse
med hvad för civilstatens enskilda enke- och pupillfond
finnes stadgadt, föreslagit, att sådan fordran ej får afdragas
å pensionen till mer än hälften af pensionens belopp.
§ 17-
Det bestyr med redovisning af afgifter, som enligt denna §
skulle åligga dem, hvilka vid utbetalning af lönerna innehålla afgifterna,
lärer icke blifva af större omfattning, än att detsamma
kan utan men för öfriga tjenstegöromål och utan särskild ersättning
fullgöras. Härigenom vinnes en icke oväsentlig besparing i
förvaltningskostnaderna.
§§ 19 och 20.
Dessa paragrafer innehålla närmare föreskrifter för de fall
att delegare upphör att vara delegare i kassan. Dessa fall hafva
antagits vara:
1) frivilligt utträde:
a) utan att öfvergå till annan statstjenst, innan han uppnått
den för erhållande af pension från staten stadgade pensionsålder;
355
b) genom öfvergång till annan statstjenst, hvarmed icke följer
delaktighet i denna kassa;
2) tvunget utträde:
a) på grund af afsättning från statens tjenst;
b) på grund af uraktlåtenhet af delegare, som icke åtnjuter
lön eller pension af staten, att i tre på hvarandra följande år betala
föreskrifna afgifter till kassan, der dessa ej kunnat med ränta
exekutivt uttagas.
I nuvarande pensionsreglementen gälla i motsvarande fall följande
ganska skiftande bestämmelser.
I civilstatens enskilda enke- och pupillkassa likasom i tullstatens
enskilda pensionsinrättning eger delegare, som tager afsked, befordras
till annan, någondera af dessa anstalter icke tillhörande
stat eller varder från tjensten skiljd, innan han blifvit berättigad
till pension, rätt att mot fortsatt erläggande af föreskrifna afgifter
bibehålla sin delaktighet i anstalten. Väljer delegaren att utträda,
erhåller han icke åter något af inbetalda afgifter.
I elementarlärarnes enke- och pupillkassa förlorar delegaren i
de under 1) a) och 2) a) härofvan omförmälda fallen sin delaktighet
utan rätt att återbekomma något af inbetalda afgifter;
öfvergår delegare deremot i fallet 1) b) till tjenst, som förpligtar
till delaktighet i annan enkekassa, betalar elementarlärarnes enkeoch
pupillkassa den retroaktivafgift, som kan fordras för hans
inträde i den andra kassan dock ej till högre belopp än det matematiska
värdet af hans insatser; öfvergår han till tjenst, hvarmed
delaktighet i annan enkekassa ej är förbunden, eger han rätt att
mot erläggande af föreskrifna afgifter bibehålla sin delaktighet;
väljer han att utträda, erhåller han icke åter något af de redan
gjorda insatserna.
I telegrafverkets enke- och pupillkassa upphör ogift och barnlös
delegare, som afgår ur tjenst hvilken icke är indragning underkastad,
att vara delegare i kassan utan att erhålla något åter af
erlagda afgifter; annan delegare, som afgår innan han blifvit
pensionsberättigad, eger rätt att mot fortsatt erläggande af föreskrifna
afgifter bibehålla sin delaktighet, hvaremot han, om han
väljer att utträda, ej erhåller något åter; afgår delegare till följd
af att tjensten indrages, eger han rätt antingen återfå sina till
kassan erlagda afgifter jemte 5 % ränta derå eller ock att mot
fortsatt inbetalning af afgifter bibehålla sin delaktighet.
För arméns nya enke- och pupillkassa gälla i detta hänseende
356
invecklade bestämmelser, som förete én viss likhet med dem, som
gälla för elementarlärarnes enke- och pupillkassa, men för hvilka
det torde vara öfverflödigt att här närmare redogöra.
Vid uppgörande af de bestämmelser, komitén under §§ 19
och 20 föreslagit för ifrågavarande fall, har komitén utgått ifrån
att endast åt delegare, hvilken, ända till dess han blifvit i laga
ordning pensionsberättigad, qvarstår vid tjenst, som medför delaktighet
i kassan, bör medgifvas rättighet att, sedan han lemnat
tjensten, bibehålla sådan delaktighet. Kassan är nemligen afsedd
för dem, som antingen innehafva den i § 2 nämnda statstjensten
eller från den afgått med pension, icke för andra.
Då enligt komiténs förslag valfrihet i fråga om inträde i
kassan icke eger rum utan skyldigheten härtill är ovilkorlig, samt
kostnaderna för sjelfva pensioneringen bestridas allenast genom
delegarnes egna bidrag, bör icke heller någon valfrihet att vare
sig qvarstå i eller utträda ur kassan medgifvas dem, hvilka af
en eller annan af här ofvan nämnda anledningar afgå ur tjenst
före uppnådd lagstadgad pensionsålder, enär i motsatt fall alla,
hvilka icke hade någon fördel af att qvarstå — således de ogifta
— skulle utgå, men kassan få behålla dem, för hvilka hon hade
risk, hvilket kunde inverka på kassans trygghet, efter som beräkningarna
äro uppgjorda under förutsättning att afgifter erläggas
af både gifta och ogifta delegare. Rättvisa och billighet fordra
dock att de som uti ifrågavarande fall utträda, då ju kassan
upphör att för dem stå någon vidare risk, återbekomma hvad de
efter matematiskt teknisk beräkning anses kunna återfå utan någon
förlust för kassan. De fall, då sådana återbetalningar förekomma,
blifva efter all sannolikhet icke många, hvadan således kassan
af sådana återbetalningars förvägrande icke skulle kunnat påräkna
någon afsevärd fördel, hvaremot det för den enskilde delegaren
måste i de flesta fall vara af icke ringa betydelse att återfå beloppet.
Detta visar sig mest påtagligt i det fall, att delegaren
utträder genom att öfvergå till annan statstjenst, hvarmed är
förenad delaktighet i annan kassa, för hvilken delaktighet han
måste erlägga inträdes- eller retroaktivafgifter. Skulle han i
detta fall gå förlustig alla sina i kassan gjorda insatser och så
vid sin befordran nödgas erlägga nya i den andra kassan, komme
detta att icke blott mot honom innebära en tydlig orättvisa utan
äfven möjligen kunna verka hindrande för en befordran, som måhända
för statsförvaltningen vore högeligen önskvärd.
357
Enligt hvad komitén af professoren Lindstedt inhemtat utgöres
det belopp, som vid delegares utträde bör af kassan återbetalas,
af dels erlagda inträdes- och befordringsafgifter dels
ock derutöfver ett belopp, beräknadt efter formeln ht,, (Am—A,)
der Am är den afgift, som svarar mot utträdesåldern m, och A, den
afgift, som han dittills erlagt och som svarar mot inträdesåldern
i; Lm betyder kapitalvärdet af eu lifränta, som med en krona om
året utgår tills pension i regeln erhålles. Såsom exempel må bär
för några åldrar värdet å Lm anföras;
«• Lm-,
25 18.9
30 17.7
35 16.4
40 14.9
45 13.o
50 10.9
55 7.9
60 5.5
År t. ex. inträdesåldern i — 30 år, så är, enligt § 14, A{ =
2.0 %; är utträdesåldern in = 50 år så är, enligt § 14, Am = 4.o
%\ Lm är för 50 år 10.9. Delegare, som inträdt vid 30 år och
utträder vid 50 år, erhåller alltså åter dels inträdes- och befordringsafgifterna
dels ock 10.9 (4.0—2.o) % eller 21.8 % af delaktighetsbaloppet.
Inträdde han vid 30 år för t. ex. 4,000 kronors
delaktighet, återfår han om han utträder vid 50 år alltså inträdesafgiften
1,000 kronor + 21.8 % af 4,000 kronor = 872 kronor
eller alltså tillsammans 1,872 kronor. De i detta fall af honom
till kassan erlagda afgifter uppgå till ett belopp af sammanlagdt
2,600 kronor utom ränta.
Om således värdet af den utträdande delegarens förut gjorda
insatser, bestämdt enligt ofvan angifna beräkning, bör af kassan
återbetalas, följer icke deraf, att detta värde under alla omständigheter
bör till delegaren sjelf öfverlemnas. Vid såväl det frivilliga
som det tvungna utträdet kan delegaren antingen ega eller vara
i saknad af pensionsberättigade anhöriga. Under det komitén
ansett, att vid det frivilliga utträdet värdet bör i båda fallen till
delegaren utbetalas, bär komitén deremot funnit det för främjande
af syftet med kassans bildande vara lämpligt att vid tvunget utträde
ifrågavarande värde utbetalas till honom sjelf endast i det
358
fall, att han är i saknad af pensionsberättigade anhöriga, ty i
annat fall kunde lätt inträffa, att det belopp, som af kassan måste
utbetalas, blefve användt till helt annat ändamål än det, hvartill
afgifterna «rit afsedda, utan att ringaste trygghet funnes för att
hans anhöriga blefve på annat sätt försörjda. Anhöriga till en
delegare, som afsättes eller saknar förmåga att erlägga föreskrifna
afgifter, torde i de flesta fall vara mer i behof af understöd än
anhöriga efter en, som frivilligt afgått eller aflidit. Delegare, som
afsättes, är derigenom ofta urståndsatt att vidare draga försorg
om sina anhöriga — det är tvärtom icke sällan de, som få draga
försorg om honom. Ur denna synpunkt har komitén föreslagit,
att vid tvunget utträde ur kassan värdet af delegarens afgifter,
derest han eger pensionsberättigade anhöriga, användes för deras
bästa. Att emellertid i stadgarne särskildt föreskrifva, huru dessa
medel skola under olika förhållanden användas, om sådant bör
ske genom beredande af lifränta eller på annat sätt, har komitén
ansett icke vara lämpligt. Detta torde deremot styrelsen efter
pröfning af i hvarje särskildt fall sig företeende omständigheter
bäst kunna bedöma och afgöra.
Då komitén under § 15 mom. 3 föreslagit, att delegare, som
vid 65 års ålder är i saknad af pensionsberättigade anhöriga,
befrias från erläggande af vidare afgifter till kassan utan att dock
återbekomma någon del af de erlagda afgifterna, följer deraf att,
om delegare, som i något af förevarande fall utträder ur kassan,
efter det han uppnått 65 års ålder, saknar pensionsberättigade
anhöriga, någon del af hans erlagda afgifter icke skall till honom
utbetalas.
§ 21.
Stadgandet i denna §, som har sin motsvarighet i nu gällande
pensionsreglementen, är nödvändigt för att förekomma anspråk
på pension srätt af fästeqvinna, som förklarats för äkta
hustru. Skulle sådan fästeqvinna hafva rätt till pension kunde
inträffa, att vid delegares frånfälle anspråk om pension från kassan
blefve från olika håll framstälda. Af den föreslagna lydelsen
följer derjemte, att endast barn, som födas i ett genom vigsel
eller annorledes lagligen fullkomnadt äktenskap eller ock
genom sådant äktenskap legaliseras, äro pensionsberättigade.
Då ifrågavarande nya pensionskassa endast afser att bereda
359
pension åt enkor och barn efter civile tjensteinnehafvare samt
delegares frånskiljda hustru icke vid hans frånfälle är hans enka,
följer deraf, dels att beredande af pensionsrätt åt frånskiljd hustru
icke tillhör kassans ändamål, dels ock att särskildt stadgande, att
frånskiljd hustru ej eger pensionsrätt, ej är erforderligt.
§§ 22 och 23.
I de flesta nu gällande pensionsreglementen finnas stadganden
i syfte att förebygga sådana förluster för vederbörande kassor,
som kunna vållas derigenom, att delegare ingår äktenskap
vid sådan framskriden lefnadsålder eller under sådana omständigheter,
att hufvudafsigten dermed tydligen varit att bereda pensionsförmån
åt en person, med hvilken äktenskaplig förening icke
torde hafva förekommit, derest icke snar skilsmessa genom döden
varit motsedd.
I afseende å förebyggande af sådan förlust genom äktenskap
vid framskriden lefnadsålder, vid hvilka äktenskap, äfven om
afsigten icke varit den nyssnämnda, åldersskilnaden mellan makarne
ofta är så stor, att förlust deraf för kassan kan uppstå, är
för nuvarande pensionskassor föreskrifvet: för statens jernvägstrajiks
enke- och pupillkassa att äktenskap, på hvilket anspråk å pension
kan grundas, måste vara ingånget före delegarens afskedstagande
och innan han fyllt 50 år, för telegrafverkets enke- och
pupillkassa att sådant äktenskap skall vara ingånget före delegarens
afskedstagande och innan han fyllt 60 år, för arméns nya
enke- och pupillkassa att sådant äktenskap skall vara ingånget
innan delegaren öfverskridit 60 år; samt för civilstatens enskilda
enke- och pupillfond att enka, som ej varit med mannen sammanvigd
ett år förr än han tillträdt pension, när han med rättighet
dertill ur tjensten afgått, i allmänhet ej är till pension berättigad,
dock att det ankommer på direktionen att för hvarje fall pröfva,
huruvida hon med afseende på särskilda förhållanden ändock må
åtnjuta pension.
Enär i elementarlärarncs enke- och pupillkassa, der något stadgande
till förekommande af omförmälda missbruk ej finnes, visat
sig, att äktenskap, som måste antagas hafva tillkommit i afsigt
att bereda pensionsförmån, icke sällan ingås efter 65 års ålder,
har komitén i § 22 föreslagit, att enka och barn af äktenskap,
360
Förlust aj
pensionsrätt.
0
som ingåtts efter det mannen fyllt 65 år, ej skola vara berättigade
till pension från den nya kassan.
I afseende åter å förebyggande af förlust genom äktenskap
ingångna under sådana förhållanden i öfrigt att afsigten tydligen
varit att förskaffa pensionsrätt är i de flesta gällande pensionsreglementen
föreskrifvet, att äktenskap, ingånget på sotsängen
eller på dödsbädden, ej medför pensionsrätt; och är för civilstatens
enskilda enke- och pupillfond stadgadt, att äktenskapet skall
vara ingånget ett år före delegarens död, om han i tjensten aflida,
för att enkan skall vara berättigad till pension, dock . att, om
äktenskapet ej varit ingånget ett år före delegarens död, det
ankommer på direktionen att för hvarje särskildt fall pröfva, huruvida
hon med afseende på särskilda förhållanden ändock må åtnjuta
pension.
Komitén, som funnit stadgande i förevarande syfte vara af
behofvet påkalladt, har dock ansett uttrycken sotsängen och dödsbädden
vara allt för sväfvande och obestämda samt lemna rum för
olika tolkning. Af sådan anledning har föreslagits, att äktenskap,
som delegaren ingår under det han lider af sjukdom, som inom
sex månader medför hans död, ej för enkan grundlägger rätt till
pension. Billigheten synes dock kräfva, att, om sjukdomen vid
äktenskapets ingående icke varit lifsfarlig, kassans styrelse bör
vara tillerkänd rättighet att medgifva enkan pension. Derjemte
och enär kassan icke lärer böra försvåra ingående af äktenskap,
som påkallas för att legalisera barn, har komitén ansett att, i
likhet med hvad för arméns nya enke- och pupillkassa finnes stadgadt,
äktenskap, som blifvit af sådan anledning ingånget, bör
i hvarje fall grundlägga pensionsrätt för enkan och barnen.
§ 24.
Enligt de flesta nu gällande pensionsreglementen förlorar
enka, som ingår nytt äktenskap, den pension hon efter afliden
man innehar. Vid öfverläggning om detta ämne har inom komitén
varit ifrågasatt, huruvida icke, då rätt till pensionens åtnjutande
måste anses vara grundad genom den aflidne delegarens bidrag,
rättvisan borde fordra, att enkan finge behålla pensionen, äfven
om hon inginge nytt äktenskap, eller, i likhet med hvad 1865 års
pensionskomité i ämnet föreslog, visserligen vid nytt gifte förlora
pensionen men, derest äfven den senare mannen aflede före henne*
åter komma i åtnjutande af pensionen, om hon befunne sig i torftiga
omständigheter. Då emellertid omsorgen för enka, som träder
i nytt gifte, måste anses öfvergå på den senare mannen och det
må tillhöra denne att tillse att hon, äfven vid hans frånfälle, icke
lemnas utan bergning, bär komitén, med hänsyn till kassans trygghet,
ansett sig i denna del icke böra föreslå någon ändring i nu
i allmänhet, gällande stadganden. Någon direkt inverkan på delegarnes
utgifter af ifrågavarande begränsning af pensionsrätten
låter sig emellertid icke beräknas, utan kominer denna begränsning
endast att verka såsom en åtgärd för beredande af ökad
säkerhet för kassan.
I telegrafverkets enke- och pupillkassa, statens jernväg strafiks
enke- och pupillkassa och tullstatens enskilda pensionsinrättning stadgas,
att den, som begått brott, som medför förlust af medborgerligt
förtroende, förlorar all rätt till pension; i civilstatens enkeoch
pupillkassa, elementarlärarnes enke- och pupillkassa samt arméns
nya enke- och pupillkassa är åter föreskrifvet, att den, som begår
brott, som medför förlust af medborgerligt förtroende, förverkar
rätt till pension för den tid, hvarunder berörda straffpåföljd varar.
Komitén har jemväl tagit i öfvervägande, huruvida stadgande
af dylikt innehåll borde inflyta i reglementet för den nya pensionskassan.
Mellan ofvannämnda enkekassor och den föreslagna nya förefinnes
emellertid en väsentlig olikhet. Under det nemligen i de
förra staten genoip särskilda anslag eller förmåner bidrager till
bestridande af kostnaderna för pensioneringen och således må
anses berättigad att fråntaga pensionär, som begår brott emot dess
lagar, den pension, som åtminstone till någon del är grundad på
statsbidrag, skola deremot pensioneringskostnaderna i den nya
pensionskassan bestridas af delegarne sjelfva, till följd hvaraf
pensionsrätten här grundas på en kassans af delegarens bidrag
uppkommen förbindelse till pensionären; hvadan den ifrågavarande
pensionen icke är att betrakta såsom nådegåfva utan såsom betalning
af skuld. Och likasom pensionärens öfriga gäldenärer icke
genom dennes brott befrias från att betala sina skulder till denna,
torde icke heller pensionskassan böra åtnjuta dylik befrielse.
För det begångna brottet är ju för öfrigt i gällande lag faststäldt
det straff, som bör tillämpas, hvadan ytterligare straffpåföljd väl
icke rättvisligen bör stadgas. Komitén bär derför, trots det
Pcnsionskomitén. 46
Tiden för
utbetalning
af pensionerna.
Kassans
förvalt
ning.
362
måhända för den, som ur synpunkten af nuvarande förhållanden
bedömer saken, förefaller stötande att den, hvilken begått brott
mot statens lagar, skall få i detta afseende njuta samma förmån
som den oförvitlige, ansett något stadgande af ifrågavarande innehåll
icke vara med den föreslagna nya kassans grunder förenligt.
§ 26.
I öfverensstämmelse med hvad för flere af de nuvarande
enkekassorna gäller har komiten föreslagit, att pensionerna skola
utbetalas qvartalsvis i början af månaderna mars, juni, september
och december. Denna pensionsutbetalning bör i regeln verkställas
hos kassan; men det har ansetts lämpligt att tillåta i landsorten
boende pensionärer att få lyfta sina pensioner hos Konungens
befallningshafvande å landtränterierna, hvilka naturligtvis skola
från kassan erhålla derför erforderliga medel. Dock har komitén
äfven tänkt sig, att pensionär, som bor långt aflägset från Konungens
befallningshafvande, må kunna direkt från kassan genom posten
få på egen risk sin pension sig tillsänd, derest han vill ^gälda
kostnaderna härför.
§§ 27, 36, 37 och 39.
För civilstatens pensionsinrättning liksom för flere andra pensionskassor
utöfvas högsta inseendet öfver yederbörande anstalt
af delegarne sjelfva genom valda fullmäktige, hvilka, sammanträdande
med vissa års mellantid, granska styrelsens förvaltning,
välja ny styrelse samt besluta angående väckta förslag om ändringar
i gällande reglemente, hvilka beslut dock skola underställas
Kongl. Maj:ts pröfning. Förutom det att, såsom erfarenheten
visat, sådan representation af delegare i afsevärd grad ökat
förvaltningskostnaderna, torde densamma på grund af sin sammansättning
ofta icke vara lämplig att rätt tillvarataga kassans
intresse. Också har för elementarlärarnes enke- och pupillkassa,
som bildats på senare tid, sådan institution icke blifvit föreskrifven.
Delegarnes i den nya pensionskassan intressen likasom kassans
säkerhet torde derför bäst tillgodoses, om, i likhet med hvad
för elementarlärarnes enke- och pupillkassa är stadgadt, högsta
inseendet öfver den nya pensionskassan öfverlemnas åt Kongl.
363
Maj:t, förvaltningen af densamma bestrides af en styrelse, hvars
medlemmar utses af Kongl. Maj:t till flertalet bland delegarne,
samt granskning af styrelsens förvaltning verkställes åt några
jemväl af Kongl. Maj:t hufvudsakligen bland delegarne välde
revisorer, hvilka jemväl skola ega rätt föreslå förändnngai i kas
sans reglemente. Till yttermera visshet om en omsorgsfull förvaltning
bör kassan ställas under offentlig kontroll sålunda, att
dess räkenskaper granskas af kammarrätten och Riksdagens revisorer
samt hållas tillgängliga för Riksdagens vederbörande utskott.
Vigtigt för betryggande af kassans säkerhet är emellertid
att i styrelsen finnes en person, som eger särskild fackkunskap
för bedömande af pensionsfrågor i matematiskt tekniskt hänseende.
Det har just varit bristen på sådana fackinsigter, som bragt civilstatens
pensionsinrättning till dess mindre gynsamma ekonomiska
läge. Denna medlem af styrelsen skall särskild! hafva sin
uppmärksamhet riktad på kassans förmåga att fullgöra sina föibindelser,
leda de statistiska utredningar och matematiskt tekniska
beräkningar, som för utrönande häraf äro erforderliga, samt afgifva
förslag till de åtgärder, som med afseende å kassans ekonomiska
ställning må anses behöfliga. _ Jemväl en af revisorerna
synes böra ega sådan särskild fackinsigt. Enär flere olika tjenstemannastater
skola i kassan deltaga och ansenliga fonder blifva
att förvalta, torde styrelsens medlemmar icke böra vara färre än
fem, af hvilka minst tre böra vara delegare samt en ega sådan
fackkunskap, som här ofvan omförmälts. Jemväl kassans kamrerare
bör i likhet med hvad sker med öfverkomrnissarien i civilstatens
pensionsinrättning utnämnas af Kongl. Maj :t, hvaremot
komitén anser sig icke böra föreslå fast anställning för de öfriga
biträden, som må finnas erforderliga för bestridande af kassans
förvaltning. I afseende å förvaltningskostnaderna far komitén
hänvisa till hvad komitén under § 38 anför.
§ 29.
Komitén har icke ansett lämpligt, att vare sig uti ifrågavarande
reglemente eller särskild! afgifva förslag till bestämmelser
huru kassans behållningar, i den mån de ej erfordras för löpande
utgifter, skola göras fruktbärande och förvaltningsbestyren i Öl ngt
utöfvas. Sådana bestämmelser torde lämpligen hafva sin plats i
Revision
och fondräkning.
364
en af Kongl. Maj:t för styrelsen utfärdad instruktion; och föreställer
sig komitén att, sedan inrättandet af den nya kassan blifva
_ beslutad, det må tillkomma den nya styrelse, som af Kongl.
Maj:t utnämnes, att till Kongl. Maj:t afgifva förslag till sådan instruktion.
§ 31.
De i denna § föreslagna bestämmelser äro nödvändiga för
anskaffande af det statistiska material, som måste läggas till grund
för en matematiskt teknisk beräkning af kassans ekonomiska
ställning.
§§ 33—35.
Såsom komitén redan i det föregående anfört, är det af synnerlig
vigt icke blott att kassan från början ställes på grundvalen
af med nödig försigtighet uppgjorda beräkningar utan jemväl att
under kassans fortvaro genom ofta återkommande revisioner och
med anledning deraf vidtagna åtgärder fullständig säkerhet vinnes,
att för täckande af kassans förbindelser finnas motsvarande tillgångar.
I sådant syfte har komitén uti ifrågavarande §§ af reglementet
föreslagit, dels att en större revision skall verkställas hvart
femte år,-*dels ock att för hvarje år skall göras en beräkning angående
beloppen af kassans fonder.
Nämnda hvart femte år återkommande revision motsvarar den
matematiskt tekniska utredning i bil. 4, hvilken ligger till grund
för de af komitén föreslagna bestämmelserna i den nya kassan.
Denna utredning angående den erforderliga storleken af afgifterna
till kassan är bygd på den erfarenhet, som af dödlighets-,
befordrings-, äktenskaps- och barnfreqvensstatistiken hittills vunnits
och på det antagande angående den sannolika räntefoten
för den närmaste framtiden, som nuvarande förhållanden föranleda.
Det är emellertid uppenbart att dessa samtliga förhållanden under
tidernas lopp äro underkastade vexlingar, som kunna inverka på
kassans ställning. Sådant skall genom den femåriga revisionen
regleras. Ådagalägges dervid genom de nya statistiska data, på
hvilka sådan revision grundas, och till följd af de antaganden angående
den sannolika räntefoten, som af dåvarande förhållanden
föranledas, att kassans tillgångar ej förslå att täcka dess ingångna
365
förbindelser, måste åtgärder med det snaraste vidtagas antingen
genom förhöjning af afgifterria eller minskning af pensionerna eller
annan inskränkning af pensionsvilkoren för att återföra kassan
till ett tryggt ekonomiskt läge; och skulle denna revision å andra
sidan visa, att kassan eger mer än erforderliga tillgångar må man
taga under öfvervägande, huruvida afgifterna höra i någon mån
nedsättas eller möjligen pensionerna höjas.
Att för hvarje år verkställa eu sådan fullständig revision,
hvilken kommer att medföra afsevärda kostnader, är enligt komiténs
mening icke behöflig! och knappast möjligt. De antaganden
rörande dödlighets-, befordrings-, äktenskaps- och barnfreqvensförhållanden,
hvarpå kassan är grundad, äro nemligen vunna genom
medeltalsberäkning af erfarenheten derom under någon tidsföljd
och blifva sannare och derigenom för kassan mer betryggande,
om denna tidsföljd icke tillmätes allt för knapp, likasom den icke
får tilltagas allt för lång. Ett enda års erfarenhet i dessa hänseenden
skulle kunna vilseleda. Komitén har derför, efter samråd
med professoren Lindstedt, ansett en tidsrymd af fem år vara
i detta afseende lämplig och vill erinra, att i den år 1890 i Holland,
utfärdade lagen för pensionering af civile tjensteinnehafvares
enkor och barn stadgats, att den fond, från hvilken denna pensionering
bestrides, skall hvart femte år undergå en vetenskaplig
utredning angående sin ställning.
Derjemte har komitén emellertid, såsom nyss nämnts, föreslagit
att, med användande af de antaganden rörande räntefot
samt dödlighets-, befordrings-, äktenskaps- och barnfreqvensförhållanden,
som vid den senast verkstälda fullständiga revisionen
ansetts böra göras, skall för hvarje år verkställas en beräkning
angående beloppen af kassans fonder i sammanhang med bokslutet.
Dessa fonder skola vara pensionsfonden och delegarefonden.
Pensionsfonden skall utgöra kapitalvärdet af de från
kassan utgående eller beviljade pensioner, samt delegarefonden
kapitalvärdet af de pensionsförbindelser, som åligga kassan till de
vid räkenskapsårets slut befintliga såväl gifta som ogifta och såväl
i tjenst varande som pensionerade delegare, med afdrag af de
vidare afgifter dessa delegare, utan hänsyn till möjligen blifvande
befordring, äro skyldiga att till kassan erlägga.
Det skulle kunna tyckas, att dessa årliga beräkningar vore
mindre nödvändiga, då vid dem såsom beräkningsgrunder användas
de antaganden i nyssberörda hänseenden, som vid de full
-
366
Förvalt
ningskost
nader.
ständiga hvart femte år återkommande revisionerna befunnits böra
läggas till grund för utredning af kassans ekonomiska ställning.
Men dels samlas genom dessa årliga beräkningar statistiskt material,
som betydligt underlättar de större revisionerna, dels gifva
de för hvarje år en åtminstone approximativ visshet om kassans
ställning och utgöra så att säga en kontroll på riktigheten af de
antaganden, den senaste större revisionen lagt till grund för sin
utredning. Skulle emellertid vid den årliga fondräkningen befinnas,
att af kassans tillgångar någon del icke behöfver tagas i anspråk
för täckande af nämnda fonders förbindelser, får man deraf
icke draga den slutsatsen, att kassans ställning är sådan, att någon
förbättring i pensionsvilkoren eller minskning af afgifterna kan
vidtagas. Den nästföljande fullständiga revisionen kan nemligen
ådagalägga, att jemväl denna del af kassans tillgångar behöfver
tagas i anspråk för fullgörande af kassans förbindelser.
§ 38.
Komitén har förut anfört de skäl, som legat till grund för
dess förslag att ifrågavarande pensionskassa skulle blifva eu under
statens inseende stäld institution, och är stadgandet i förevarande
§ en gifven följd af berörda förslag. För sammansättningen af
kassans styrelse, sättet för dess och kamrerarens utnämnande,
styrelsens rätt att använda erforderliga tjenstebiträden, revisorers
utseende sapnt tiden för och omfattningen af revisorernas verksamhet
har komitén jemväl redogjort. För ett beräknande af de
kostnader, hvarom i denna § är fråga, återstår här således endast
att angifva dels den ersättning, som synes böra tillkomma styrelseledamöterna,
kamreraren och revisionsförrättarne, dels de
belopp, som derutöfver för göromålens behöriga gång må böra
ställas till styrelsens disposition. Att dock dervid ingå i något
bestämdt uttalande öfver, eller att redan nu i form af förslag till
stat till siffran bestämma de kostnader, som den ifrågavarande
institutionen skulle komma att medföra, anser komitén af lätt förklarliga
skäl för närvarande icke kunna ske. Det är nemligen icke
möjligt, att innan kassan någon tid varit i verksamhet och någon
erfarenhet vunnits om det sätt, hvarpå dess åligganden må på
lämpligaste och mest praktiska sätt kunna ordnas, uppställa sådan
fullt öfverskådlig plan öfver omfattningen af dess verksamhet,
367
som är nödig för att kunna rätt afväga ersättningsbeloppen. Af
hvad komitén föreslagit såsom mål för kassans verksamhet framgår
emellertid, att de bestyr, som skola åligga densamma, måste
blifva af ganska omfattande beskaffenhet. Förutom att kassan
vid dess bildande skall öfvertaga ej mindre den hufvudsakliga
delen af de åligganden, som då tillkomma civilstatens pensionsinrättning
med hänsyn till dess pensionärer och delegare jemte
den uppbörd och fondförvaltning, som deraf betingas, än ock
den pensionering af enkor och barn efter tjenstemän och betjente
vid tull- och telegrafverken samt lärare vid de allmänna
läroverken, hvilken, med deraf följande medelsförvaltning, dittills
handhafts af • andra särskilda pensionsinrättningar, skall kassan
vara beredd att omedelbart inträda i den med dess reglemente
afsedda verksamhet, som betingas af tillträdande delegare och
hvilken verksamhet naturligtvis måste år från år växa, så att med
säkerhet kan antagas att, i den mån afvecklingen af äldre af
kassan öfvertagna förbindelser fortgår och bestyret dermed minskas,
göromålen, tillhörande kassans egentliga uppgift, äfven i
motsvarande grad ökas.
Äfven om således, på grund af hvad ofvan anförts'', något förslag
till fast stat för kassan för närvarande icke kan uppgöras, måste
dock å andra sidan tillses, att tillräckliga medel för bestridande
af omförmälda vidtomfattande och mångfaldiga göromål ställas
till kassans förfogande; och synes det komitén vid anförda förhållande
lämpligast att till en början ett förslagsanslag för ändamålet
anvisas. För jemförelses skull meddelas här en öfversigt
af de kostnader, hvarmed förvaltningen af en del utaf de pensionsinrättningar,
Indika skulle af den nya kassan ersättas, för
närvarande är förenad.
368
tager:
Senast upprättade stat för civilstatens pensionsinrättning upp -
Ordinarie anslag.
Arfvode.
Lön.
Tjenst
görings
pen
mngar.
Ålderstilläf
g -
*©'' te!
5 "
<n g
P
(T) >1
P- OQ
OO
SO CD P,
? i S. ?
er;
so er; g* o
H M P
o pa; t»
• Q. I
Summa.
En ordförande.........................
Tre ledamöter å 600 kronor.......
Öfverkommissarien...................
Sekreteraren och ombudsmannen
Kassören.................................
Revisorn och kammarskrifvaren...
Vaktmästaren .........................
(Åtnjuter derjemte fri bostad
och vedbrand.)
För bestridande af kanslistgöromålen,
till direktionens disposition
..................................
900
1,800
1,000
Säger
3,7(X)|-
4,500
1,800
1,800
1,800
500
2,000
1,200
1,200
1,200
300
500
500
500
500
100
10,400|—| 5,900j—| 2,100
500
500
500
500
100
—| 2,100:
Extra ordinarie anslag.
Till extra biträden för göromålens behöriga gång......
Förslagsvis.
Förslagsvis.
Provisioner till redogörare.
Öfriga erforderliga utgifter.
hvartill kommer anslag för fullmäktiges sammanträde, då sådant oger rum, 15,000
kronor, hvaraf för år kan beräknas .........................................................
Summa
900
1,800
7,500
4,000
4,000
4.000
1.000
1,000 —
24,200
3.000
17,500
6.000
3,000
53,700
För telegrafverkets pensionsinrättning ar utgör förvaltningskostnaden
7,700 kronor, för elementarlärarnes enke- och pupillkassa
5,200 samt för tullstatens enskilda pensionsinrättning omkring 1,000
* kronor, hvadan alltså förvaltningskostnaderna för samtliga ifrågavarande
pensionsinrättningar uppgå till omkring 67,600 kronor,
dervid dock är att märka, att förvaltningsbestyret för telegrafverkets
pensionsinrättning och tullstatens enskilda pensionsinrättning
delvis ombesörjes utan särskild ersättning i afseende å de
369
förra af telegrafstyrelsens och å den senare af generaltullstyrelsens
tjensteinnehafvare samt att förvaltningen af elementarlärarnes
enke- och pupillkassa bestrides af direktionen öfver folkskolelärarnes
pensionsinrättning.
Hvad nu beträffar kostnaderna för den nya kassans förvaltning,
har komitén förestält sig, att desamma skulle kunna begränsas
inom ett belopp understigande de sålunda nu utgående; och har
komitén dervid beräknat för
Ho) Styrelsen, hvilken kommer att blifva träget sysselsatt ej allenast
med kassans förvaltning och afgörande af de ärenden,
som falla inom de till denna förvaltning hörande olikartade
och omfattande områden, utan äfven under första tiden af
sin verksamhet med utarbetande af förslag till instruktion för
kassan och till andra bestämmelser, hvilka afse organisationen,
1 ordförande................................................. 1,200: —
1 ledamot, matematiker............................. 2,400: —
3 ledamöter å 1,000 kronor hvardera..... 3,000: — 6,600: _
2:o) Kamreraren, hvilken har att-handhafva de dagliga
löpande göromålen, bereda och inför styrelsen ,
föredraga inkommande ärenden, ansvara för göromålen
s behöriga och skyndsamma gång, öfvervaka
och leda de anstälda tjenstebiträdena m. m. samt
således i denna sin verksamhet närmast är likstäld
med en byråchef i de förvaltande verken, enahanda
aflöning, som finnes dylik embetsman till
-
erkänd ............................................................................... 6,400: —
3:o) Tjenstebiträden vid handläggning af de inom kassan
förekommande räkne-, skrif- och vaktbetjents
göromål.
............................................................................... 15,000: —
4:o) Hyra af lokal.................................... 4,500: —
5:o) Expenser ...................................................... 3,000: —
6:o) Kassans revision:
dels den hvart femte år återkommande omfattande
och fullständiga utredning af kassans ställning, för
hvilken utredning, efter uppgift af sakkunnig person,
kan beräknas en kostnad af omkring 5,000
kr., eller om detta belopp fördelas på år 1,000: —________
Transport 1,000: — 35,500: —
47
Pension sk om i ten.
370
Transport 1,000: — 35,500: —
dels den årliga revisionsförrättningen för
hvilken •— då revisorerna synas böra
åtnjuta enahanda resekostnadsersättning
och dagtraktamente, som riksdtigens revisorer
— upptages dem i sådant hänseende
tillkommande godtgörelse 1,000
kronor jemte kostnader för nödigt kanslioch
räknebiträde 500 kronor................. 1,500: — g 500- _
eller sammanlagdt 38,000: —
Då emellertid denna beräkning, synnerligast i fråga om tjenstebiträden
och expenser, stälts så låg, att de ifrågasatta beloppen
möjligen ej blifva för ändamålet fullt tillräckliga, anser komitén,
att summan af det förslagsanslag, som enligt hvad förut anförts,
synes böra för ifrågavarande ändamål anvisas, må bestämmas till
i rundt tal omkring 40,000 kronor årligen.
, §§ 42-46.
För de skäl, som ligga till grund för ifrågavarande §§, redogör
komitén i afdelning VI i sammanhang med utlåtande i afseende
å de öfriga åtgärder, som synas komitén lämpliga för afvecklingen
af nuvarande pensionsinrättningars förbindelser och
öfvergången till den nya organisationen af statens civila pensionsväsende.
Yl.
Förslag till åtgärder för afveckling af nuvarande
pensionsinrättningars förbindelser m. m.
0
\
4
Sedan komitén sålunda redogjort för grunderna till det förslag
till ordnande af det civila pensionsväsendet komitén framlagt,
återstår att i allmänna drag angifva, huru öfvergången till den nya
gestaltningen af detta pensionsväsen skall lämpligast försiggå och
de nuvarande pensionsförhållandena på bästa sätt afvecklas. Af
hvad komitén i det föregående anfört följer att det ordnande af
statens civila pensionsväsen, komiténs förslag innebära, snarast
möjligt bör bringas till verkställighet, och att alltså under tiden
väsentliga förändringar i reglementena för de pensionsinrättningar,
som enligt komiténs förslag skulle komma att upphöra, icke böra
tillåtas. Sådana åtgärder skulle nemligen, om de också ej medförde
ökade svårigheter för afvecklingens genomförande, i alla händelser
lätt kunna vålla, att ordnandet af det civila pensionsväsendet
ytterligare uppskötes, hvilket ur alla synpunkter bör undvikas. I
fråga om afvecklingen af de nuvarande pensionsförhållandena har
komitén utgått ifrån, att rubbning i allmänhet icke bör ske i den
pensionsrätt, som må hafva förvärfvats innan pensionslagen träder
i kraft och den nya pensionskassan börjar sin verksamhet, likasom
icke heller någon förändring i de skyldigheter i afseende å utgörande
af afgifter, som med sådan rätt äro förbundna. I afseende
å tjenstemännens egen pensionsrätt bör dock befordran efter denna
tidpunkt af dem, som derförinnan innehafva ordinarie tjenst, anses
såsom nyutnämning, hvaremot beträffande pensionsrätt för deras
enkor och barn komitén funnit skäligt, att, om sådan tjensteman
blir efter berörda tidpunkt befordrad till tjenst, som medför högre
pensionsrätt i den nya enkekassan än den han i sådant afseende
eger i någon af de nuvarande enkekassorna, han skall, med bibehållande
af den med den förra tjensten förenade pensionsrätt, fortfarande
utgöra derför bestämda afgifter, men för ökningen i pensionsrätt
hafva rättigheter och skyldigheter enligt reglementet för
den nya pensionskassan. Dervid böra med hvarandra jemföras den
374
högsta pensionsrätt, som med den gamla tjensten var förbunden,
och den högsta, som enligt reglementet för den nya pensionskassan
är med den nya tjensten förenad. Om t. ex. en kanslisekreterare,
som blifvit utnämnd före den nya pensionslagens trädande i kraft,
derefter blir befordrad till kansliråd, bibehåller han visserligen
den rätt till pension för sina efterlefvande, lian för den förra
tjensten egde till belopp af 900 kronor och utgör fortfarande
derför stadgade afgifter, men då han såsom kansliråd, som
ej kommit i åtnjutande af ålderstillägg, skulle enligt reglementet
för den nya pensionskassan ega rätt till pension för enka och
barn till belopp åt 1,200 kronor, erhåller han rätt för enka och
barn att åtnjuta skilnadeil 300 kronor från den nya pensionskassan.
Och som högsta pension der skulle utgöra 3/]6 af delaktighetsbeloppet,
skulle han alltså blifva delaktig i den nya pensionskassan
för 1,600 kronor, å hvilket belopp honom skulle åligga
att till kassan erlägga afgifter.
För genomförande af omförmälda grundsats att icke åstadkomma
någon rubbning i redan förvärfvad pensionsrätt kunde
man naturligtvis låta de pensionsanstalter, på hvilkas reglementen
sådan pensionsrätt vore grundad, fortfara att fungera, till dess
alla deras vid öfvergången befintliga förbindelser upphört. Fn
sådan anordning vore emellertid ur flere synpunkter olämplig.
Dels skulle den enhet i förvaltningen af det civila pensionsväsendet,
som, af behofvet högeligen påkallad, genom komiténs förslag
åsyftas, icke på lång tid vinnas, dels skulle kostnaden för
denna förvaltning under öfvergångstiden blifva onödigt stor. I
stället synes bestyret med dessa förbindelsers fullgörande böra
öfverlemnas i hvad de afse pensionering af tjenstemän eller f. d.
tjenstemän till staten, som enligt förslaget till pensionslag för
civilstaten skall bestrida tjenstemannapensioneringen, samt i hvad
förbindelserna afse pensionering af enkor och barn till den nya
pensionskassan. För detta ändamål böra naturligtvis så vidt möjligt
motsvarande kapitalvärden öfverlemnas från de nuvarande
pensionsanstalter, som enligt komiténs förslag skola indragas,
dervid hänsyn bör tagas till värdet af de afgifter, som, enligt
hvad förut erinrats, de '' vid öfvergången till sakernas nya ordning
befintliga delegarne i berörda anstalter skola vara skyldiga att
fortfarande erlägga.
Enligt komiténs förslag till ordnandet af det civila pensionsväsendet
för framtiden skall, såsom förut nämnts, staten befrias
375
från vidare anslag eller understöd i form af särskilda förmåner
till enke- och barnpensioneringen, som skall uppehållas allenast
genom afgifter af tjenstemännen. Enligt hvad i det följande närmare
utvecklas måste dock under af v ecb lin g stiden, enär pensionsrätten
för delegarne i de nuvarande enkekassorna är betingad af
nu utgående statsbidrag och någon rubbning i denna pensionsrätt
icke bör göras, sådant bidrag för enke- och barnpensioneringens
behöriga fullgörande fortfarande utgå. Att detta bidrag dock
icke ens vid afvecklingens början behöfver utgå med samma belopp
som hittills, utan besparing redan från början kan derutinnan
göras, samt statsbidraget i alla händelser derefter minskas i den
män afvecklingen af de gamla förbindelserna fortgår, skall jemväl
i det följande ådagaläggas.
Kapitalvärdena af pensionsinrättningarnas förbindelser vid 1891
års slut hafva på uppdrag af komitén blifvit af professoren Lindstedt
till största delen uträknade och föreligga i hans härvid såsom
bil. 4 och 5 fogade skrivelser till komitén. Om också dessa kapitalvärden
nu kunna läggas till grund för eu approximativ beräkning
af kostnaderna för afvecklingen, kunna de gifvetvis, enär
möjligen flere år komma att förflyta, innan pensionslagen träder
i kraft och den nya pensionskassan i verksamhet, då icke längre
vara fullt giltiga, utan måste ifrågavarande förbindelsers kapitalvärden
så nära tiden för öfvergångens början som möjligt ånyo
uträknas för att läggas till grund för afvecklingens genomförande.
För att icke den nya pensionskassans säkerhet må i någon mån
äfventyras, är nödvändigt, att dessa nya uträkningar, hvarom
Kongl. Maj:t torde komma att förordna, göras med största omsorg
och försigtighet, särskildt i afseende å antagande af räntefot
och dödlighet.
I afseende å ifrågavarande förbindelser har komitén icke förbisett,
att hos civilstatens pensionsinrättning kan finnas anstäld en
eller annan tjensteman under sådana vilkor, att han icke kan utan
vidare entledigas från sin anställning. Kapitalvärdet äfven af de
förbindelser, nämnda pensionsinrättning må hafva iklädt sig till
sådan tjensteman, bör tagas i beräkning, och motsvarande del af
pensionsinrättningens tillgångar jemväl öfverlemnas till den nya
pensionskassan, derest icke ifrågavarande tjensteman kan finnas
lämplig och villig till anställning hos denna kassa.
För vinnande af reda och trygghet har komitén ansett nödvändigt,
att de tillgångar, som från nuvarande pensionsanstalter
376
öfverlemnas till den nya pensionskassan, derstädes särskilt bokföras,
samt att de af kassan öfvertagna förbindelserna och de
deremot svarande tillgångarna, hvilka böra förvaltas enligt samma
grunder som den nya pensionskassans andra tillgångar, underkastas
den revision, som i afseende å pensionskassans öfriga
förbindelser och deremot svarande tillgångar blifvit i reglementet
för pensionskassan föreslagen.
Komitén har, som nämnts, förutsatt, att de vid de nya pensionsförfattningarnas
trädande i kraft befintliga delegare i de nuvarande
pensionsanstalter, hvilkas förbindelser skola afvecklas,
fortfarande skola utgöra afgifter enligt de grunder, som i reglementena
för dessa pensionsanstalter finnas bestämda. Men uppbörden
af dessa afgifter vare sig de, såsom i visst fall skulle ske,
ingå till staten eller till den nya pensionskassan, synes komitén
böra verkställas på det sätt och i den ordning, som för uppbörd
af afgifter till den nya pensionskassan föreslagits i reglementet
för densamma.
De donationsmedel, som förvaltas af de nuvarande pensionsanstalterna,
synas lämpligen böra samtidigt med anstalternas öfriga
tillgångar öfverlemnas till den nya pensionskassan för att af
dennas styrelse förvaltas enligt de af gifvarne meddelade föreskrifter.
I och med det att de nya pensionsförfattningarna träda i
kraft böra styrelserna för de nuvarande pensionsanstalter, som
genom dessa författningar upplnifvas, så snart ske kan, låta upprätta
bokslut öfver sista årets räkenskaper; omedelbart derefter
torde granskning af såväl räkenskaperna som förvaltningen af
vederbörande revisorer verkställas, hvarefter revisionsberättelse
bör insändas till Kongl. Maj:t, som dervid har att besluta angående
decharge.
•Komitén öfvergår härefter att redogöra för huru, enligt
komiténs uppfattning, dessa allmänna grunder för afvecklingen
böra tillämpas å de särskilda pensionsanstalter, som till följd af
de nya pensionsförfattningarna skola upphöra.
377
Civilstatens pensionsinrättning.
Såsom inhemtas af den närmare redogörelse öfver denna
pensionsinrättning, som i afd. I meddelats, omfattar inrättningen:
1)
den s. k. tjenstemannafonden, hvars kapitaltillgångar vid 1892
års slut utgjorde 10,251,706 kronor 53 öre;
2) enskilda enke- och pupill fonden, hvars kapitaltillgångar vid
1892 års slut, likasom vid hvarje års slut allt sedan år 1843,
utgjorde 282,300 kronor 48 öre;
3) allmänna enke- och pupillfonden, hvars tillgångar bestå af
det särskilda för ändamålet anvisade anslaget på riksstatens 9:de
hufvudtitel å 45,000 kronor om året;
4) lifränte- och kapitalförsäkringsanstalten, hvars behållning vid
1892 års slut utgjorde 1,458,826 kronor 56 öre; samt
5) särskilda i afd. I sid. 64 — 66 omförmälda donationsfonder.
Enligt hvad den historiska utredningen närmare utvisar, halva Tjemte
förstnämnda
båda fonder uppkommit på olika sätt och från början
varit afsedda för hufvudsakligen olika ändamål, i följd hvaraf de och enäfven
alltid särskildt bokförts. Redan i det första reglementet för
civilstatens enke- och pupillkassa utfärdadt den 15 november 1826, fonden.
å hvilken dag jemväl det första reglementet för civilstatens pensionsinrättning
utgafs, stadgades dock, att enskilda enke- och
pupillfondens inkomster skulle bland annat utgöras af det årliga
understöd, som delegarne i pensionsinrättningen med Kongl. Maj:ts
tillstånd kunde af dess tillgångar för enskilda enke- och pupillfonden
anvisa. I enlighet dermed har med Kongl. Maj:ts tid
efter annan gjorda medgifvanden allt sedan år 1833 af tjenstemannafondens
tillgångar erforderligt belopp årligen användts för
att täcka den del af enskilda enke- och pupillfondens förbindelser,
som ej med dess egna tillgångar kunnat fullgöras. Och då Riksdagen
på senare tider beviljat anslag för beredande al pensionsrätt
i civilstatens pensionsinrättning för vissa nya grupper tjensteinnehafvare
och i civilstatens enskilda enke- och pupillfond för
deras enkor och barn, bär någon del af anslaget icke tillförts
sistnämnda fond, utan anslaget i sin helhet, tillagts tjenstemannafonden.
I sjelfva verket har tjenstemannafonden således kommit
1‘entionskomit in. * ^
378
att betraktas som en reservfond för enke- och barnpensioneringen,
hvars upprätthållande vant deraf beroende. Att dess tillgångar
fortfarande skulle få härtill användas hafva jemväl civilstatens år
1892. sammanträdande fullmäktige förutsatt vid sina beslut för
upphjelpande af pensionsinrättningens ekonomiska ställning. Och
då en afveckling af pensionsinrättningens förbindelser till delegarn.
es
enskilda enke- och pupillfondens tillgångar användas, i den mån
sådant erfordras, äfven tjenstemannafondens, har komitén utgått
ifrån, att de båda fonderna få betraktas som gemensam tillgång
för afvecklingen af pensionsinrättningens samtliga förbindelser
utan åtskilnad.
I och med de nya af komitén föreslagna pensionsförfattningaruas
trädande i kraft skall, såsom komitén förut anfört, civilstatens
pensionsinrättning upphöra med sin verksamhet och således
derefter icke ikläda sig några vidare förbindelser. De förbindelser,
den redan då åtagit sig, och om hvilkas afveckling
komitén nu går att särskildt yttra sig, äro följande:
a) förbindelser till dåvarande pensionärer å tjenstemannafonden;
b)
förbindelser till vissa af dåvarande pensionärers blifvande
sterbhus att lemna dem begrafningshjelp;
c) förbindelser till dåvarande delegare i pensionsinrättningen
motsvarande deras rätt till framtida pension från tfenstemannafonden;
d)
förbindelser till dåvarande pensionärer å enskilda enkeoch
pupillfonden;
e) förbindelser till dåvarande delegare i sistnämnda fond motsvarande
deras rätt till framtida pension för sina efterlefvande.
I sina till komitén afgifna utredningar {bil. 4) har professoren
Lindstedt beräknat kapitalvärdena vid 1891 års slut af ifrågavarande
förbindelser till följande approximativa belopp:
a) .................................................................................... kr. 808,000: —
b) ................................................................................. » 36,000: —
c) ................................................................................ » 3,583,000: —
deraf 1,333,000 kr. för delegare ej tillhörande
postverket samt 2,250,000 kronor för post
tjenstemän
(se bil. 5.)
Transport kr. 4,427,000: —
379
Transport kr. 4,427,000: —
d) .........................................‘...................................... » 4,623,000: —
e) .................................................................................... » 6,634,000: —
deraf för i tjenst varande delegare 5,775,000
kronor och för f. d. delegare med delaktighet
859,000 kronor.__
Summa kronor 15,684,000: —
Kapitalvärdet af motsvarande aktiva skulle vid samma tid
hafva varit:
r
dåvarande delegares afgifter ................................. kr. 2,328,000:
kapital vid 1891 års slut .................................... » 10,354,000:
Summa kronor 12,682,000: —
Skulle de allmänna grundsatser för afvecklingen åt de nuvarande
pensionsanstalternas förbindelser, komitén redan uttalat,
tillämpas i afseende å civilstatens pensionsinrättning, borde gifvetvis
de under litt. a), b) och c) angifna förbindelser öfvertagas
af staten, som i stället skulle erhålla deremot svarande kapitalvärden
med afräkning af kapitalvärdet af inflytande vederbörliga
afgifter, hvilka jemväl skulle ingå till statsverket, hvaremot de
under litt. d) och e) angifna förbindelser borde öfvertagas af den
nya pensionskassan, som af pensionsinrättningens tillgångar skulle
erhålla deremot svarande kapitalvärden, äfvenledes efter afräkning
af kapitalvärdet af derefter till kassan inflytande vederbörliga
afgifter af enskilda enke- och pupillfondens dåvarande delegare.
Befintliga tillgångar i civilstatens pensionsinrättning skulle
emellertid, såsom af professoren Lindstedts utredning framgar, icke
vara tillräckliga för att täcka alla ifrågavarande förbindelser. Ett
vidhållande af dem alla skulle derför i hög grad försvåra om icke
omöjliggöra en öfvergång till den sakernas nya ordning, som
komiténs förslag till pensionslag och pensionskassa för civilstaten
innebära. Men civilstatens pensionsinrättnings ifrågavarande förbindelser
äro icke alla af samma betydelse. Att rubba pensionärernas
rätt vare sig de tillhöra tjenstemannafonden (a) och (b)
eller enskilda enke- och pupillfonden (d) låter sig naturligtvis
icke göra likasom icke heller att upphäfva eller inskränka dåvarande
delegarnes i enskilda enke- och pupillfonden genom redan
/
380
erlagda afgifter grundlagda rätt till pension för sina efterlefvande
(e).
Deremot har komitén icke ansett nödvändigt, att dåvarande
delegarnes i pensionsinrättningen rätt till framtida pension från
tjenstemannafonden (c) bibehålies. Komitén har redan här ofvan
(sid. 209) anfört de skäl, som tala för upphäfvande af hela tjenstemannapensioneringen
från civilstatens pensionsinrättning. Visserligen
måste med hänsyn till de oberäkneliga omständigheter, som
inverka på ett tidigare afskedstagande med pension från civilstatens
pensionsinrättning, om hänsyn ej tages till poststaten, kapitalvärdet
af dessa förbindelser tilltagas ganska rundligt, men i sjelfva
verket torde denna rätt till pension vid tidigare ålder vara för
delegarne af mindre väsentligt värde. År 1892 utgjorde nemligen
summan af pensioner till dem, som tagit afsked med pension från
civilstatens pensionsinrättning utan att tillika hafva erhållit pension
från allmänna indragningsstaten eller postverkets pensionsstat, endast
56,925 kronor 83 öre, och bland dessa pensionärer funnos icke
få, som tagit afsked endast derför att deras gynsamma ekonomiska
ställning tillåtit dem det och icke derför att de i följd af försvagade
krafter behöfde vid tidigare ålder draga sig tillbaka från
tjensten. Också hafva, såsom förut erinrats, 1892 års fullmäktige
för sin del höjt pensionsåldern i civilstatens pensionsinrättning
från 55 till 60 år. Ett godkännande af detta beslut skulle naturligtvis
göra delegarnes ifrågavarande pensionsrätt ännu mindre
värd att bibehålla. Men härtill kommer, att densamma på grund
af pensionsinrättningens ogynsamma finansiella läge icke skulle
kunna åt delegarne bevaras utan ytterligare säkerligen ganska
kännbara uppoffringar från deras sida. Såsom komitén redan omförmält,
hafva de af 1892 års fullmäktige beslutade åtgärder för
llPP^je^Pan(^e pensionsinrättningens ekonomiska ställning icke
ansetts af dem tillfyllestgörande. Vilja delegarne bibehålla alla
sina rättigheter såsom delegare, lärer icke finnas annan utväg än
att ytterligare höja afgifterna utöfver hvad fullmäktige för sin del
beslutit.
Af dessa skäl och då det är för delegarne, hvilka ju alla äro
berättigade att utan afgifter erhålla pension från allmänna indragningsstaten,
angelägnast att hafva pensionsrätter! för sina efterlefvande
tryggad, har komitén ansett lämpligt att i och med den
nya pensionslagens trädande i kraft och upphörande af civilsta
-
381
tens pensionsinrättning, dåvarande delegarnes egen pensionsrätt i
inrättningen upphäfves.
För närvarande utgå årsafgifterna till civilstatens peusionsinrättning
med 7 procent af delaktiglietsbeloppet i pensionsinrättningen,
deraf 2 procent till tjenstemannafonden och 5 procent till
enskilda enke- och pupillfonden. För beredande af erforderliga
ökade inkomster för pensionsinrättningen för täckande af den
uppkomna bristen hafva 1892 års fullmäktige, såsom förut förmälts,
med bibehållande af den med 2 procent utgående årsafgiften
till tjenstemannafonden, höjt årsafgiften till enskilda enke- och
pupillfonden från 5 procent till 7 procent. Om nu såsom komitén
föreslagit de vid den nya pensionslagens trädande i kraft redan
befintliga delegarnes i civilstatens pensionsinrättning rätt till blifvande
egen pension från nämnda inrättning upphäfdes, bordo
deraf följa, att delegarne icke heller längre borde erlägga deremot
svarande afgifter (2 procent). Men dessa afgifter erfordras i
stället, såsom fullmäktiges nyss åberopade beslut visar, för utgifterna
för enke- och pupillpensioneringen, hvarför komitén ansett
lämpligt, att ifrågavarande delegare i civilstatens pensionsinrättning
under afvecklingstiden fortfarande erlägga en årsafgift af
7 procent af delaktighetsbeloppet i pensionsinrättningen, men att
rätten till hela denna afgift öfverlåtes till den nya pensionskassan
för att bidraga till täckande af de civilstatens pensionsinrättnings
förbindelser, som af pensionskassan skola öfvertagas.
Dessa förbindelser böra, såsom förut nämnts, vara de som angifva
härofvan under d) och e). Deremot svarande kapitalvärden,
efter afdrag af kapitalvärdet af nämnda afgifter, böra alltså från
pensionsinrättningen till pensionskassan öfverlemnas. Hade detta
skett vid 1892 års början skulle enligt den af professoren Lindstedt
gjorda utredningen, sålunda till den nya pensionskassan
hafva af civilstatens pensionsinrättnings tillgångar skolat öfverlemnas
ett kapitalbelopp af omkring 11,257,000 kronor minskadt
med 2,328,000 kronor, eller 8,929,000 kronor.
Till staten åter skulle vid afvecklingens början af pensionsinrättningens
tillgångar öfverlemnas kapitalvärdet af do inrättningens
förbindelser, som angifvas under litt. a) och b) här ofvan.
Om detta öfverflyttande skett vid 1892 års början hade ifrågavarande
kapitalvärde utgjort omkring 844,000 kronor.
Enligt den plan för afvecklingen af pension sinrättningens
förbindelser, komitén sålunda ansett lämplig, skulle pensionsinrätt
-
382
ningens egna tillgångar dertill förslå utan vidare statsbidrag. De
nu till pensionsinrättningen anvisade statsbidrag, med undantag af
det till allmänna enke- och pupillfonden å 45,000 kronor, hvarom
vidare bär nedan, utgå med ett sammanlagdt belopp af 74,271
kronor 50 öre, hvaraf, såsom den historiskt statistiska redogörelsen
visar, en ringa del är afsedd äfven såsom bidrag till pensionering
af delegares enkor och barn. Detta statsbidrag å 74,271 kronor
50 öre, skulle således i och med de nya pensionsförfattningarnas
trädande i kraft blifva statsverket allt framgent besparadt. Men
enligt komiténs afvecklingsplan skulle icke allenast vidare statsbidrag
vara obehöflig^ jemväl ett kapital öfverskott skulle, sedan
vederbörliga delar af pensionsinrättningens tillgångar öfverlemnats
till den nya pensionskassan och till staten, dervid uppstå, hvilket
öfverskott, derest afvecklingen börjat 1892, bort hafva utgjort
omkring 581,000 kronor. Huru stort motsvarande kapitalöfverskott
må blifva vid den nya utredning af kapitalvärdena af inrättningens
förbindelser, som, enligt komiténs förslag, bör verkställas
omedelbart före upphörande af pensionsinrättningens verksamhet
och tillämpningen af de nya pensionsförfattningarna, låter
sig naturligtvis icke nu beräknas, men enligt den af professoren
Lindstedt till komitén lemnade utredning bör dock icke det belopp,
som om några år dervid erhålles, skilja sig mycket från
motsvarande belopp vid 1891 års slut.
Utan att ingå i pröfning, om och i hvad mån staten må
kunna anses ega anspråk på den delvis genom dess bidrag bildade
tjenstemannafondcn, sedan denna icke i vidsträcktare mån,
än komitén föreslagit, skulle för sitt ursprungliga ändamål användas,
har komitén emellertid, med afseende derpå, att staten skulle
bekosta förvaltningen af den nya kassan samt öfvertaga den andel
af posttjeustemännens pensionering, hvilken på senare tid bestridts
af civilstatens pensionsinrättning, ansett det vara skäligt, att,
vid öfvergången till de af komitén föreslagna nya anordningarna för
pensionsväsendet, jemväl det kapitalöfverskott af nämnda pensionsinrättnings
tillgångar, som, enligt hvad ofvan nämnts, vid afvecklingen
af inrättningens förbindelser må uppstå, till staten öfverlemnas.
Derest ifrågavarande afveckling skulle tagit sin början med
år 1892, skulle alltså till staten hafva från inrättningen öfverlemnats
dels 844,000 kronor motsvarande kapitalvärdet af de under
litt. a) och b) angifna förbindelserna dels ock ett kapitalöfverskott
383
af 581,000 kronor, eller således tillhopa 1,425,000 kronor, hvarförutom
staten skulle med ens befriats från vidare utgörande af
anslaget till pensionsinrättningen å 74,271 kronor 50 öre.
Såsom förut omförmälts utgöras allmänna enke- och pupillfondens
tillgångar endast af det å nionde hufvudtiteln uppförda
ordinarie anslag ''af 45,000 kronor. Enligt komiténs förslag till ordnande
af enke- och barnpensioneringen för statens civile tjensteinnehafvare
skall denna pensionsanstalt i och med tillämpningen
af reglementet för den nya pensionskassan upphöra och anslaget
för staten besparas. Redan beviljade pensioner måste dock fortfarande
utgå. Sedan flere år hafva, för att fonden måtte sättas i
tillfälle att återgälda af civilstatens pensionsinrättning lemnade försträckningar,
nya pensioner från fonden icke beviljats, till följd hvaraf
pensionsutgifterna småningom minskats så att desamma för år 1892
utgjorde endast 34,859 kronor. Redan då öfversteg alltså detta anslag
de sålunda begränsade utgifterna från. fonden med omkring 10,000
kronor, och i mån som pensionärerna aflida minskas behofvet af
anslag, till dess det slutligen kommer att alldeles försvinna; och
torde det alltså under afvecklingstiden uppföras särskildt å nionde
hufvudtiteln med det belopp, som kan finnas för budgetåret behöfligt.
Bestyret med denna pensionering under afvecklingstiden
synes lämpligen böra öfverlemnas till den nya pensionskassan,
hvars styrelse derunder för hvarje år bör hos Kongl. Maj:t anmäla
anslagsbehofvet för följande år.
Då i vårt land numera finnas många goda allmänna lifränteoch
kapitalförsäkringsanstalter, der tjenstemännen likasom öfriga
kunna få insättningar fruktbargjorda, har komitén icke funnit skäl
att med den nya pensionskassan för enkor och barn, hvars förvaltningskostnader
skola af staten bestridas, förbinda någon dylik
anstalt, som ju icke skulle kunna af sådan förbindelse bereda sin
delegare någon förmån utan att verka fördyrande på förvaltningen
af pensionskassan. Den nuvarande med civilstatens pensionsinrättning
förbundna lifränte- och kapitalförsäkringsanstalten synes
derför lämpligen böra afveckla^ sålunda, att vid upphörande af
pensionsinrättningens verksamhet några nya insättningar i anstalten
icke skulle tillåtas samt förvaltningen af dess då befintliga
tillgångar öfvertagas af styrelsen för den nya pensionskassan.
Att den nu af anstalten åtnjutna förmån att å samtliga sina tillgångar
få beräkna den högsta ränta, som i civilstatens pensionsinrättning
erhålles, dervid icke vidare finge af delegarne tillgodo
-
Allmänna
enke- och
pupillfonden.
Lifrunteoch
kapitalförsäkringsanstalten.
384
Enskilda
donations
fonder.
njutas är sjelffallet, likasom ock att de medel, som sålunda tillflyta
den nya pensionskassan, böra bokföras särskilda
I afseende å civilstatens pensionsinrättnings enskilda donationsfonder
gäller hvad redan angående de allmänna grunderna
för afvecklingen blifvit af komitén i ämnet anfördt.
Telegrafverkets pcnsionsinrättningar.
I enlighet med de allmänna grunderna för afvecklingen skulle
vid den nya pensionslagens trädande i kraft af telegrafverkets
pensionsinrättnings tillgångar till statsverket öfverflyttas kapitalvärdet
af inrättningens dåvarande förbindelser så väl till pensionärer
som delegare, efter afdrag af kapitalvärdet af dessa delegares
fortfarande inflytande utgifter. Oaktadt någon fullständig utredning
af pensionsinrättningens ekonomiska ställning ännu icke
vidtagits, är dock uppenbart, att pensionsinrättningens tillgångar
jemte värdet af dessa utgifter dervid icke skulle kunna täcka dess
ifrågavarande förbindelser, enär pensionsinrättningen, såsom den
statistiska redogörelsen utvisar, från stiftandet haft att förfoga
öfver väsentliga årliga bidrag af telegrafmedlen. Deraf att enligt
utvecklingsplanen staten öfvertager såväl pensionsinrättningens
dåvarande förbindelser som telegrafverkets skyldighet att af telegrafmedlen
utbetala vederbörande fyllnadspensioner, följer således,
dels att samtliga pensionsinrättningens tillgångar komma att till
staten öfverlemnas, dels ock att telegrafverkets årliga öfverskott
bör blifva så mycket större som beloppet af dess årliga bidrag
till pensionsinrättningen och summan af fyllnadspensionerna, från
hvilka utgifter telegrafverket derefter skulle befrias, hvadan berörda
anordning icke innebär någon ökad kostnad för staten. De
förra delegarnes afgifter, hvilka böra utgå enligt det för pensionsinrättningen
vid afvecklingens inträde gällande reglemente, synas
under afvecklingstiden lämpligen kunna uppbäras af telegrafverket
samt inlevereras till statskontoret.
Enligt komiténs afvecklingsplan skall omedelbart före de nya
pensionsförfattningarnas trädande i kraft jemväl kapitalvärdet af
telegrafverkets enke- och pupillkassas förbindelser till dåvarande
pensionärer och delegare äfvensom kapitalvärdet af dessa delegares
blifvande reglementsenliga afgifter uträknas. Den nya pensions
-
385
kassan, som komitén ansett lämpligen böra öfvertaga dessa förbindelser,
bör naturligtvis derför erhålla motsvarande tillgångar.
På grund af den utredning af telegrafverkets enke- och pupillkassas
ställning, som af professoren Lindstedt blifvit verkstad,
är all anledning antaga, att denna enke- och pupillkassas tillgångar
jemte delegarnes under afvecklingstiden inflytande utgifter
icke skola blifva fullt tillräckliga att betäcka ifrågavarande förbindelser,
till följd hvaraf erforderligt statsbidrag måste under
afvecklingstiden likasom nu ställas till den nya pensionskassans
förfogande för ersättande af bristen. Af berörda utredning framgår
emellertid tillika, att större statsbidrag än det nu utgående å
cirka 5,000 kronor dervid icke torde erfordras. Behofvet af detta
bidrag minskas dessutom gifvetvis i mån som förbindelserna afvecklas
för att vid öfvergångstidens slut helt och hållet upphöra.
Tullverkets pensionsinrättniiig.
I afseende å pensionsrätten för pensionärerna å tullverkets
pensionsstat äfvensom för dem, som vid den nya pensionslagens
trädande i kraft innehafva tjenst å tullverkets stat, har komitén
icke ansett någon annan åtgärd för beredande af öfvergången till
de nya förhållandena erfordras, än att, enär enligt komiténs förslag
till pensionslag samtliga derunder lydande civila tjensteinnehafvare
och således äfven tulltjenstemännen skola uppbära sina
pensioner från allmänna indragningsstaten, jemväl för ifrågavarande
pensionärer och tjensteman — dessa senare i den mån de
enligt de före pensionslagens trädande i kraft gällande bestämmelser
blifva pensionsberättigade — föreskrifves, att pensionerna
skola utgå från allmänna indragningsstaten i stället för af tullmedel,
hvilket icke innebär någon ökning i statens utgifter, enär
de till statsverket levererade tullmedel i stället böra blifva med
motsvarande belopp ökade.
Enligt komiténs förslag till ordnande af enke- och barnpensioneringen,
skola nya pensioner af tullmedel till tull tje n sten i ä n s i
fattigdom efterleninade enkår och barn icke vidare komma att beviljas.
Under öfvergångstiden böra sådana redan före den nya pensionskassans
trädande i verksamhet beviljade pensioner fortfarande
utgå af tullmedlen. 1 den mån pensionärerna aflida eller
Pension 8 k om i/ifn. 49
386
för dem pensionsrätter! eljest upphör, minskas jemväl denna utgift,
till dess den slutligen helt och hållet upphör.
Beträffande afvecklingen af tullstatens enskilda pensionsinrättnings
förbindelser vid tidpunkten för de nya pension sförfattningarnas
trädande i kraft vill komitén erinra, att, enligt den af professoren
Lindstedt gjorda utredning bil. 4 erfordras för afveckling
af denna, pensionsinrättnings förbindelser vid 1891 års slut ett
kapital af 1,234,000 kronor utöfver kapitalvärdet af delegarnes
nu reglera enterade afgifter. Då inrättningens kapitaltillgångar
samtidigt utgjorde omkring 284,000 kronor, måste alltså kapitalskilnaden,
omkring 950,000 kronor, täckas genom statsbidrag,
motsvarande ett ständigt årligt bidrag efter en räntefot af 3V2 procent
af 32,125 kronor 60 öre. Då emellertid statens bidrag till
inrättningen för närvarande uppgår till omkring 32,000 kronor
och således till ungefär samma belopp, finner man att någon
vinst för staten genom upphörande af denna kassa icke är att
påräkna.
Då emellertid för vinnande af likformighet med afvecklingen
af de öfriga enkekassorna och i öfrigt af nära liggande skäl synes
önskligt, att ofvannämnda kapital 950,000 kronor varder amorteradt
under den för afvecklingen afsedda tiden, har komitén ansett lämpligt,
att statens bidrag till denna pensionsinrättning i stället
utgår årligen med 42,981 kronor 58 öre, hvarigenom kapitalet
skulle vara amorteradt på 40 år och staten således derefter befrias
från vidare bidrag för afveckling af denna pensionsinrättnings
förbindelser.
Lärarnes vid elementarläroverken enke- och pupillkassa.
I enlighet med de af komitén afgifna allmänna grunder för
afvecklingen af nuvarande pensionsanstalters förbindelser komma,
vid de nya pensionsförfattningarnas trädande i kraft, lärarnes vid
elementarläroverken enke- och pupillkassas samtliga tillgångar
jemte rätten till dåvarande delegares reglementsenliga afgifter
att öfverlåtas till civilstatens pensionskassa för enkor och barn,
hvilken skall öfvertaga ifrågavarande enke- och pupillkassas vid
nämnda tidpunkt redan ingångna förbindelser. På sätt härför i
den historiskt statistiska afdelningen närmare blifvit redogjordt,
*
387
utgår nu till berörda enke- och pupillkassa årligt statsbidrag till
belopp af 69,851 kronor, deraf
för lärarnes vid elementarläroverken, folkskolelärare- eller lärarinneseminarium
samt högre lärarinneseminariet delaktighet.
.............................................................................. kr. 60,000
» bestridande af förvaltningen....................................... » 5,000
» föreståndares och lektorers vid de tekniska elementarskolorna
och Chalmers tekniska läroanstalt delaktighet.
....................... » 3,471
» tjenstemäns och vaktmästares vid folkskolelärar
nes
pensionsinrättning delaktighet.............................. » 280
» öfverlärares och lärares vid gymnastiska, central
;
institutet delaktighet ...................................... » 1,100
Summa kr. 69,851.
Tydligt är, att afveckling af eu pensionskassas förbindelser
sådan som elementarlärarnes enke- och pupillkassa, der statens
bidrag utgår till ungefär samma belopp årligen som summan af
delegarnes afgifter, icke kan verkställas, utan att under afvecklingstiden
statsbidrag ställes till den nya pensionskassans förfogande
för fullgörande af de öfvertagna förbindelserna, hvilket
statsbidrag, till en början utgående med samma belopp som hittills
— dock med afdräg af 5,000 kronor för bestridande af förvaltningen
—, naturligtvis komme att minskas i samma mån som
afvecklingen af de öfvertagna förbindelserna fortginge. Här föreligga
emellertid särskilda omständigheter, som påkalla att ifrågavarande
statsbidrag icke sålunda under afvecklingstiden minskas.
Lönerna för lärarne vid de allmänna läroverken hafva nemligen
ännu icke blifvit reglerade. De af komitén i reglementet
för den nya pensionskassan, der delegarne ensamma skola bestrida
pensioneringskostnaderna, föreslagna afgifter måste emellertid
anses allt för betungande för ifrågavarande delegare, innan
lönereglering för dem blifvit genomförd. Komitén har derför
ansett billigheten fordra, att berörda statsbidrag, hvilket jemväl
till största delen kan anses utgöra en ämneslärarne vid de allmänna
läroverken lemnad ersättning för den af dem afstådda
rätten till nådår, må, minskadt med ofvannämnda belopp 5,000
kronor, jemväl, intill dess sådan lönereglering genomförts, användas
till bestridande af lärarnes vid de allmänna läroverken
388
inträdes- och befordringsafgifter i den nya pensionskassan. Skulle
berörda lönereglering verkställas före afvecklingstidens slut, kommer
således den de! af statsbidraget, som ej tages i anspråk för de
qvarvarande förbindelsernas fullgörande, att statsverket besparas.
De statsbidrag, som, enligt hvad komitén sålunda anfört, skulle
under öfvergång stiden erfordras för fullgörande af telegrafverkets
enke- och pupillkassas, tullstatens enskilda pensionsinrättnings
samt lärarnes vid elementarläroverken enke- och pupillkassas
ifrågavararande förbindelser, synas lämpligen böra utgå från ett
enda anslag af förslagsanslags natur; och torde det tillkomma
styrelsen för den nya pensionskassan att årligen hos Kongl. Maj:t
apmäla behöfliga storleken af detta anslag för det följande budgetsåret.
• Såsom af den statistiska redogörelsen i afd. II närmare framgår,
finnas för närvarande flere enskilda enke- och pupillkassor, i
hvilka, på grund af för dem gällande af Kongl. Maj:t fasfstälda
reglementen, vissa grupper af civile tjensteinnehafvare äro förpligtade
att med bestämda afgifter deltaga. Då nu komitén, för
att de civila tjensteinnehafvarnes enkor och barn må kunna tillförsäkras
de pensionsbelopp, som förslaget till reglemente för den
nya pensionskassan innehåller, måste föreslå så höga afgifter af
de civile tjensteinnehafvarne, som deras nuvarande löneförhållanden
skäligen kunna anses medgifva, anser komitén icke lämpligt
att vissa af dessa tjensteinnehafvare skola vara förpligtade att derutöfver
erlägga större eller mindre afgifter till dylika enskilda
pensionsinrättningar. Utan att derutinnan vilja framställa något
förslag, såsom liggande utanför komiténs uppdrag, har komitén
dock velat fästa Kong]. Maj:ts uppmärksamhet på nödvändigheten
att vidtaga åtgärder till undanrödjande af de missförhållanden, som
i nämnda afseende skulle kunna uppstå, derest komiténs förslag
till reglemente för den nya pensionskassan blefve antaget.
På grund af hvad sålunda blifvit i afseende å afvecklingen
af nuvarande pensionsinrättningars förbindelser anfördt, har komitén
velat föreslå dels de öfvergående stadganden, som §§ 42—
46 i förslaget till reglemente för civilstatens pensionskassa för
enkor och barn innehålla, dels och följande åtgärder:
389
l:o) Innan pensionslagen för Sveriges civilstat träder
i gällande kraft och civilstatens pensionskassa för enkor
och barn börjar sin verksamhet, bör genom särskild person,
som af Kongl. Maj:t förordnas, ny beräkning verkställas
af kapitalvärdena:
a) utaf de från civilstatens pensionsinrättning då
utgående pensioner till de afskedade posttjenstemän, som
erhålla fyllnadspensioner af postmedel;
b) utaf öfriga från samma pensionsinrättning beviljade
pensioner till då lefvande afskedade tjensteman äfvensom
begrafningshjelp till pensionärers sterbhus;
c) utaf civilstatens enke- och pupillkassas samtliga
dåvarande förbindelser dels till pensionärer dels ock till
gifte och ogifte delegare;
d) utaf tullstatens enskilda pensionsinrättnings samtliga
dåvarande enahanda förbindelser;
e) utaf telegrafverkets enke- och pupillkassas samtliga
dåvarande enahanda förbindelser;
f) utaf lärarnes vid elementarläroverken enke- och
pupillkassas samtliga dåvarande enahanda förbindelser.
2:o) Till iakttagande så snart pensionslagen träder i
kraft skall förordnas
a) att inga nya delegare emottagas i civilstatens pensionsinrättning
samt att bestämmelserna i reglementet för
samma pensionsinrättning om rätt till pension och begrafningshjelp
skola upphöra att gälla för alla andra än dem,
som vid nämnda tidpunkt redan tillträdt sådan pension,
och deras sterbhus;
b) att i följd häraf den årsafgift af två procent utaf
stadgad pension, som nu utgår af delegare i samma pensionsinrättning
för beredande åt dem af sådana pensioner,
icke vidare skall utgöras för detta ändamål, utan i stället
användas på sätt i punkt 5:o) a) angifvcs;
c) att inga nya delegare mottagas i telegrafverkets
pensionsinrättning, men redan varande delegare deremot
bibehållas vid förut varande pensionsrätt och skyldighet
att erlägga afgifter enligt reglementet för donna pensionsinrättning.
3:o) Mot det att dels alla nu till civilstatens och telegrafverkets
pensionsinrättningar för tjenstemannapensio
-
nering anvisade statsbidrag indragas, dels ock till statsverket
öfverlemnas:
af civilstatens pensionsinrättnings tillgångar dels hvad
som motsvarar de under l:o) a) och b) omförmälda kapitalvärden
dels ock hvad som ej erfordras för täckande af
de under l:o) c) omförmälda kapitalvärden;
telegrafverkets pensionsinrättnings samtliga tillgångar
jemte rätten till dess delegares framtida årsafgifter;
öfvertager statsverket till utgående från allmänna indragningsstaten
den årliga utbetalningen af:
afskedade posttjenstemäns pensioner till deras fulla
belopp;
civilstatens pensionsinrättnings under l:o) b) omförmälda
pensioner och begrafningshjelp; samt
afskedade telegraftjenstemäns pensioner äfvensom de
pensioner, som i telegrafverkets pensionsinrättnings nuvarande
reglemente äro dess delegare tillförsäkrade.
I följd häraf skall vid samma tidpunkt såväl postverkets
som telegrafverkets befattning med pensionsväsendet
upphöra, med åliggande dock för sistnämnda embetsverk
att uppbära och till statskontoret insända dåvarande
delegares i .verkets pensionsinrättning årsafgifter.
4:o) Såvida Riksdagen i sammanhang med pensionslagens
antagande medgifver, att från och med året derefter
samtliga pensioner till f. d. tjensteinnehafvare på
tullverkets stat få till allmänna indragningsstaten öfverflyttas,
upphör från samma tidpunkt tullverkets befattning
med denna pensionering.
5:o) Så snart civilstatens, pensionskassa för enkor och
barn träder i verksamhet, skola till densamma öfverflyttas:
a) från civilstatens pensionsinrättning:
1) rätten till de med 7 procent af delegarepension
nu utgående afgifter, livilka enligt öfvergångsstadgandena
§ 45 fortfarande skola erläggas af
dem, som vid öfverflyttningen äro delegare i
civilstatens enke- och pupillkassa; samt
2) hvad som af denna inrättnings samt sistnämnda
enke- och pupillkassas egna tillgångar derutöfver
301
erfordras för att erhålla ett belopp, motsvarande
det under l:o c) omförmälda kapitalvärdet;
b) från tullstatens enskilda pensionsinrättning:
1) rätten till uppbärande af delegareafgifter; samt
2) pensionsinrättningens öfriga egna tillgångar;
e) från telegrafverkets enke- och pupillkassa:
1) rätten till uppbärande af delegareafgifter; samt
2) kassans öfriga egna tillgångar;
d) från lärarnes vid elementarläroverken enke- och
pupillkassa:
1) rätten till uppbärande af delegareafgifter;
2) kassans öfriga egna tillgångar; samt
3) hvad af nu utgående statsanslag till kassan må
utöfver afgifter och egna tillgångar behof vas
för att ersätta det under l:o f) omförmälda
kapitalvärde; och skall, intill dess och i den mån
ny reglering af löneförhållandena för lärarne
vid de allmänna läroverken genomförts, i fråga
om sistnämnda statsanslag iakttagas, att den
del deraf, som ej för ofvan angifna ändamål
behöfver tagas i anspråk, må användas till bestridande
för omförmälda lärare af inträdesoch
befordringsafgifter i den nya kassan.
6:o) Samtliga vid den nya kassans trädande i verksamhet
utgående statsanslag och öfriga understöd i form
af särskilda förmåner för pensionering af enkor och barn
efter delegare i de under 5:o a) b) och c) omförmälda
pensionsinrättningar skola indragas mot beviljande af ett
från 9:de hufvudtiteln utgående årligt förslagsanslag, afsedt
att under öfvergångstiden bereda den nya kassan
fyllnad i de belopp, som motsvara de under l:o d) och e)
omförmälda kapitalvärden.
Under förutsättning att några pensioner ej vidare
komma att beviljas från civilstatens enke- och pupillkassas
allmänna fond eller från nuvarande särskilda anslag
för pensionering af tulltjenstemäns i fattigdom efterlemnade
enkor och barn, skola de för nämnda begge ändamål
anvisade bidrag af allmänna medel indragas i den
mån redan varande pensionärer afgå.
7:o) De donationsmedel, som förvaltas af ofvannämrida
äldre pensionsinrättningar, skola samtidigt med kassornas
öfriga tillgångar öfverlemnas till civilstatens pensionskassa
för enkor och barn för att af dennas styrelse förvaltas
enligt de af gifvarne meddelade föreskrifter.
Äfven den redan inom civilstatens pensionsinrättning
bildade rånte- och kapitalförsäkringsanstalten förvaltas af
nämnda styrelse; dock må efter anstaltens öfverflyttande
inga nya insättningar deri tillåtas.
8:o) Så snart omförmälda kassors tillgångar blifvit
till statsverket eller civilstatens pensionskassa för enkor
och barn öfverlemnade och skyldigheten att utbetala pensioner
öfvertagits dels af statsverket dels ock af nämnda
kassa, upphöra reglementena för ifrågavarande äldre kassor
att gälla utom i de afseenden, som i §§ 44 och 45 af
öfvergångsstadgandena omförmälas angående delegares
afgifter och pensionsrätt. Styrelsen för en hvar af dessa
kassor har dock att så snart ske kan, låta upprätta bokslut
öfver sista årets räkenskaper; och skall omedelbart
derefter granskning af så väl räkenskaperna som förvaltningen
af vederbörande revisorer verkställas, hvarefter
revisionsberättelsen insändes till Kongl. Maj:t.
Särskilda yttranden.
Ven sio nsl: o m itén.
50
\
s
t
#
Särskilda yttranden af:
Herr Alb. Anderson:
»Ehuru den pensionsrätt, som enligt gällande reglemente
efter uppnådda 55 lefnads- och 30 tjenstår tillkommer hvarje
delegare i civilstatens pensionsinrättning, i de flesta fall icke begagnas
och således är af föga betydelse, anser jag dock, att den
pensionsrätt, som tillkommer nu varande delegare i pensionsinrättningen,
icke kan utan deras medgifvande, dem beröfvas. Med
denna uppfattning anser jag, att från hvarje delegare i civilstatens
pensionsinrättning bör infordras yttrande, huruvida han är villig
att, mot befrielse från afgifter till pensionsinrättningen i och för
sin egen pensionsrätt, afstå från densamma; börande den, som
härå lemnar nekande svar, fortfarande vara underkastad de skyldigheter,
som för åtnjutande af berörda pensionsrätt äro eller
varda bestämda.
Då civilstatens pensionsinrättning enligt komiténs förslag
skall ställas på afveckling, lärer i öfverensstämmelse med hvad
komitén föreslagit beträffande de f. d. tjenstemän, hvilka vid den
tid, då pensionsinrättningens verksamhet upphör, derifrån åtnjuta
pension, böra stadgas, att statsverket öfvertager de pensionsinrättningen
åliggande skyldigheter emot de delegare, hvilka förklarat
sig icke vilja från sin pensionsrätt afstå, med rätt att af
dem uppbära de afgifter, som äro eller kunna varda bestämda.»
Herr Jlugo GyIdén:
»Såväl i afseende på komiténs förslag till reglemente för
civilstatens pensionskassa för enkor och barn, som äfven angående
vissa bestämmelser i komiténs förslag till pensionslag för
civile tjensteinnehafvare, hyser jag en från majoritetens afvikande
396
mening. Häraf följer, att jag ej heller kan instämma i en del
punkter af den motivering, hvarmed komitéu sökt göra sina förslag
antagliga. Då min mening emellertid, för så vidt det är
fråga om tjensteinnehafvarnes egen pensionering, endast i några
mindre väsentliga punkter skiljer sig från den, komiténs öfriga
ledamöter enat sig om, skall jag till en början och något mera
utförligt, skärskåda frågan om pensioneringen af enkor och barn
efter civile tjensteinnehafvare, samt sedermera återkomma till de
bestämmelser i lagen för tjensteinnehafvarnes egen pensionering,
i hvilka jag icke kan instämma, utan hvilka jag anser böra utbytas
mot andra.
Enligt min uppfattning gäller komiténs uppdrag att föreslå
åtgärder af sådan beskaffenhet för pensioneringen af enkor och
barn efter civile tjensteinnehafvare äfvensom af de civile tjensteinnehafvarne
sjelfva, då de uppnått bestämd högre ålder, att,
närhelst i framtiden ändrade förhållanden i afseende på dessa
tjensteinnehafvares talrikhet och lefnadsvilkor må inträda, dessa
åtgärder fortfarande skola befinnas fullt tillämpliga. Och detta i
synnerhet hvad angår bestämmelserna i afseende på pensioneringen
af enkor och barn, enär verkningarna af dessa bestämmelser,
i händelse desamma mera afse hela grupper än enskilda
individer eller par, först långt i framtiden till fullo kunna öfverskådas.
Jag anser således, att den pensionslag, komitén föreslår
i afseende på enkor och barn, bör hafva en allmän användbarhet,
och icke vara inskränkt till några vissa kategorier af svenska
medborgare. Vidare anser jag denna lag böra leda till inrättandet
af en allmän försäkrings- och pensionsanstalt, åt hvilken staten
icke allenast kan uppdraga ombesörjandet af sitt eget pensionsväsende,
utan genom hvilken, om densamma äfven står allmänheten
öppen, staten äfven skall kunna skörda vinst. Det är
nemligen tydligt, att, om en sådan af staten organiserad och till sina
förpligtelsers uppfyllande af staten garanterad inrättning vore allmänheten
tillgänglig, densamma komme eller borde komma att
anlitas ganska allmänt, i synnerhet af pensions- och försäkringsföreningar
af hälft privat natur. Om eu sådan anstalt existerade,
skulle det t. ex. icke medföra ens skuggan af en svårighet att, då det
visade sig önskvärdt, i densamma intaga enkor och barn efter jernvägstjenstemän.
Och det måste dock anses ligga i statens intresse att
åt denna stora kategori af funktionärer bereda ett bättre pensionsväsende
än det nuvarande synes vara. Äfven de enskilda jern
-
397
vägarnes styrelser kunde i denna anstalt på ett fullt betryggande
sätt låta sitt pensionsväsende ombesörjas. — Framtida komitéer
för ordnandet af pensionskassor, med dem åtföljande vidlyftiga
statistiska undersökningar och kostsamma utredningar, blefve då
öfverflödiga. Och äfven detta måste ju anses såsom ett ytterst önskvärdt
mål, enär det ju ingalunda kan befinnas lämpligt, att pensionsfrågor
hvarje gång ånyo uppdyka, då staten finner sig föranlåten
att inrätta nya tj en sfer.
Men om jag äfven anser, att hufvudvigten vid den nya anstaltens
inrättande bör läggas på dess universella förmåga att
upptaga grupper af medborgare, deras sociala ställning må vara
hvilken som helst, så vill jag dock ingalunda underkänna vigten
af bestämmelser, som afse att göra inträdet i kassan för vissa
delegare så tilltalande som möjligt. Redan derföre, att inträdet i
anstalten för de statstjenare, komiténs uppdrag närmast afser,
bör vara obligatoriskt, måste man tillse, att detsamma kännes så
litet tryckande som möjligt. Men härvid måste dock iakttagas,
att den lättnad, den ene delegaren tilläfventyrs kan få åtnjuta, ej
annorlunda än inom billiga och rättvisa gränser får beredas derigenom,
att en motsvarande last lägges på en annans skuldror.
Huru afgifterna till anstalten skola fördelas på de olika tjensteinnehafvarne
— om denna fördelning på samma gång skall
afse någon utjemning emellan de enligt försäkringstekniska grunder
för hvarje delegare beräknade premierna, som den dock
i hvarje fall måste vara sådan, att anstaltens ändamål under alla
omständigheter förblir betryggadt — är en mycket svårlöst fråga,
hvilken till och med just på grund af sin svårlöslighet kan synas
mången så enkel, att dekreterandet af en för alla delegare gällande,
i samma proportion till pensionsbeloppets storlek utgående
afgift ter sig såsom både lämplig, billig och rättvis. Under vissa
förhållanden kan detta äfven vara riktigt, nemligen då från annat
håll, t. ex. från samladt kapital eller från statskassan, inkomster
tillflyta anstalten, tillräckligt stora att låta delegareafgifterna i
hvarje fall understiga dem, som delegaren för den honom tillförsäkrade
pensionen åt enka och omyndiga barn hade att erlägga
i en allmän, uteslutande på delegareafgifter bygd enke- och pupillkassa.
Men skulle civilstatens blifvande enke- och pupillkassa
(hvilken jag här tänker mig såsom en afdelning af den
ofvan skizzerade anstalten) icke kunna påräkna några sådana inkomster,
så lärer för de, med pensionsbeloppen proportionella
398
delegareafgifterna ej några tillräckliga och på faktiska grunder
fotade skäl kunna anföras. Dock skall villigt medgifvas, att en
likformig afgiftsfördelning af ofvannämndt slag kan tilltala mången,
för hvilken hvarje liten numerisk räkning synes tung och mödosam.
Då det nu blifvit konstateradt, att komitén tyvärr måste utgå
från den förutsättning, att några statsbidrag i och för upprätthållandet
af enkepensioneringen icke kunna påräknas, och då någon
kapitaltillgång icke synes förefinnas, kan derföre utvägen af
en likformig delegareafgift icke rekommenderas. Af denna åsigt
är äfven komiténs majoritet, som benämner den anförda utvägen
metoden C. Majoriteten anför dessutom två andra metoder,
nemligen:
Met. A, enligt hvilken hvarje delegare skulle såsom bidrag
till kassan inbetala just den afgift, som i en allmän enkeoch
pupillkassa skulle fordras, och enligt hvilken derföre
ingen afgift för en ogift och barnlös tjensteinnehafvare
skulle ifrågakomma, samt
Met. B, enligt hvilken afgifterna visserligen skulle vara beräknade
efter delegarens inträdes- eller befordringsålder, men
enligt hvilken icke delegarens verkliga familjestånd skulle
ligga till grund för afgiftsberäkningen, utan ett medelfamilj
estånd, sådant detta kan antagas vara, på grund af
de under de senaste åren antecknade verkliga civilstånden.
Till dessa tre metoder att bestämma delegareafgifterna
skall jag tillåta mig att ansluta en fjerde:
Met. R (Reservantens).
Denna metod karakteriseras af följande hufvudbestämmelser:
l:o. Obligatoriskt inträde i kassan för hvarje innehafvare af
civil tjenst.
2:o. Likformig, mot pensionsrätten eller mot aflöningen proportionel
afgift, dock ej till högre belopp än att densamma i hvarje fall
erfordrades af hvarje gift delegare, i händelse han inträdde i en
allmän enke-och pupillkassa. Dessa afgifter kallar jag i det
följande gemensamma eller allmänna afgifter, enär desamma
/
399
utgå af alla tjensteinnehafvarne, alldeles oberoende af hans
familjestånd. Om desamma fastställas till måttliga belopp,
kunna de icke allenast ganska väl försvaras, utan rent af
visas vara nödvändiga äfven för ogift delegare, enär han
vid framtida giftermål, om dessa afgifter blifvit erlagda, kan
bereda pensionsrätt åt enka och barn till drägliga vilkor °).
3:o. Lika pension åt enka med barn som åt enka allena.
4:o. Barnpensionens upphörande, då yngsta barnet fylt 21 år
eller dessförinnan blifvit gift.
5:o. De delegarebidrag, som förutom de allmänna afgifterna erfordras
för att täcka pensionskassans kraf, fördelas på de
gifte delegarne och på delegarne, som blifvit enklingar och
ännu hafva omyndiga barn. Dessa ytterligare bidrag, som
jag vill kalla personella afgifter, beräknas särskildt för
hvarje fall och bero af pensionsbeloppet och af det faktiska
familjeståndet, dervid dock endast två fall kunna förekomma,
nemligen:
A) delegaren gift;
B) delegaren enkling med omyndiga barn.
De personliga afgifterna äro således icke allenast beroende
af delégarens ålder vid inträdet eller vid förflyttning
till högre aflöning, utan äfven af åldersskilnaden emellan
man och hustru. Deremot synes det af rent praktiska skäl
lämpligt att icke göra dem beroende af antalet barn och af
deras åldrar, något som ock, enligt hvad framlidne generalen
in. m. frid. F. I. Wrede visat, kan undvikas om bestämmelserna
3:o och 4:o äro gällande.
G:o. Jag har tänkt mig den föreslagna enke- och pupillkassan
såsom en afdelning af en större allmän, af staten upprättad
försäkrings- och pensionsinrättning. Men alldeles oafsedt
detta, synes det mig påkalladt, att den egentliga enkeocli
pupillkassan för civile tjensteinnehafvare indelas i grupper,
hvar och en omfattande en särskild kategori af tjensteinnehafvare,
hvilken dels i afseende på möjlig kapitalbehåll- *)
*) Såsom lämpliga gemensamma delogareafgifter kunna följande föreslås: 2 % å aflöningen
såsom årsafgift, samt on månads aflöning eller aflöningsökning såsom inträdes- eller
befordringsafgift.
400
ning och andra inkomstkällor, dels i afseende på mortalitetsoch
familjeståndsförhållanden vore så mycket skiljaktig från
öfriga kategorier, att en sammanblandning med dem icke
skulle vara önsklig. — Att en sådan sammanblandning, om
nämnda förhållanden äro väsentligen olika, i sjelfva verket,
icke blott icke är önskvärd, utan tvärtom måste anses såsom
orättvis och obillig mot de grupper af delegare, som
derunder skulle blifva lidande, framgår omedelbart ur vissa
sifferuppgifter, hvilka man finner i professor Lindstedts utredning
(Bil. 4). I det professor Lindstedt med Em betecknar
kapitalvärdet i medeltal af en enkepension å en krona till
enkan efter en nu lefvande delegare af åldern to, anger han,
bland andra, nedanstående belopp för dessa kapitalvärden,
gällande för följande grupper:
I. nuvarande civilstatens enke- och pupillkassa, klasserna
1 — 7;
II. nuvarande civilstatens enke- och pupillkassa, klasserna
8 och 9;
III. enke- och pupillkassan vid statens jernvägar;
IV. tullstatens enke- och pupillkassa;
V. elementarlärarnes enke- och pupillkassa;
VI. samtliga civila tjenstemän, utom jernvägsstaten:
Mannens ålder. | Gr. I. | Gr. II. | Gr. III. | Gr. IV. | Gr. V. | Gr. VI. |
20 | 2,415 | 2,932 | 2,885 | 3,032 | 2,372 | 2,858 |
25 | 2,970 | 3,424 | 3,437 | 3,420 | 2,917 | 3,294 |
30 | 3,471 | 3,795 | 3,742 | 3,765 | 3,597 | 3,665 |
35 | 3,858 | 3,982 | 3,935 | 4,005 | 3,951 | 3,958 |
40 | 4,190 | 4,109 | 4,047 | 4,178 | 4,300 | 4,211 |
45 | 4,447 | 4,194 | 4,131 | 4,350 | 4,639 | 4,439 |
50 | 4,610 | 4,191 | 4,179 | 4,422 | 4,892 | 4,584 |
55 | 4,734 | 4,1 OS | 4,247 | 4,442 | 5,244 | 4,701 |
60 | 4,755 | 3,981 | 4,245 | 4,424 | 5,465 | 4,737 |
65 | 4,594 | 3,679 | 4,081 | 4,194 | 5,673 | 4,615 |
70 | 4,183 | 2,916 | 3,908 | 3,893 | 5,732 | 4,327 |
75 | 3,451 | 2,005 | 3,423 | 3,111 | 5,623 | 3,783 |
Man ser af denna framställning att t. ex. en 30-årig
tjensteinnehafvare, hörande till gruppen I, borde, för att
vara tillförsäkrad pensionsrätt åt enka uppgående till 500
401
kronor, i ett för allt erlägga 1,735 kronor 50 öre, under det
att den gemensamma tariffen (Gr. VI) fastställer detta belopp
till 1,832: 50. Den gemensamma tariffen pålägger således
denne tjensteinnehafvare en afgift, som är 97 kronor
större än den behöfde vara.
Här förefinnes således alldeles uppenbart en bestämd
orsak till missnöje; och om äfven orättvisan ej så alldeles
lätt kan upptäckas af flertalet delegare, som intvingas i
kassan, så lär det dock ej kunna förhindras, att densamma
förr eller senare blir bekant, och då skall densamma helt
säkert alstra missbelåtenhet, och detta så mycket mer, som
orättvisan ej allenast drabbar individen utan hela gruppen.
Emot metoden att göra inträdes- eller befordringsåldern,
förutom sj elfva pensions- eller aflöningsbeloppet, till bestämningsgrund
för afgifterna, talar för öfrig! den omständigheten,
att årsafgiften, som vid högre ålder pålägges
en ogift delegare eller en enkling, kommer att
kännas mer betungande. Ty för en sådan delegare är
sannolikheten att träda i gifte ganska ringa, och komma
sålunda hans bidrag, som dock vid högre åldrar äro relativt
betydliga, andra till godo. Detta inses omedelbart af
den redan anförda tabellen, hvars siffror börja bli stationära
vid 50 år, livilket ingalunda vore fallet, om ej antalet ogifte
vore relativt stort.
Befogenheten af en bestämmelse att äfven ogifte i någon
mån skola bidraga till kassans ändamål lärer väl ingen med
fog kunna bestrida, men att dessas bidrag skola växa i högre
proportion till aflöningen i mån som ökningen af denna
eger rum vid mer framskriden ålder, synes dock ej, om
man ser närmare på saken, kunna försvaras.
Det är emellertid icke allenast de faktiskt befintliga
olikheterna i pensionsafgifternas medelvärden, hvilka låta
det synas önskvärd! att undvika en sammanblandning af de
olika grupperna, utan äfven den omständigheten att en väsentligare
ändring af någon grupps existensvilkor (inrättandet
af nya tjenstår m. in.), eller upptagandet af en ny grupp
skulle kunna ganska märkligt förändra den gemensamma
tariffens siffror och således föranleda ganska djupt ingripande
modifikationer af kassans tekniska förutsättningar.
Om man t. ex. villo utesluta elementarlärarne — hvilka ju
Öl
Vcmiomkom i ten.
402
kunna hafva särskilda skäl att önska få bibehålla sin kassa
oförändrad — men deremot ville medtaga jernvägsstaten, så
skulle alla afgifter för tjensteinnehafvare öfver 35 års ålder
blifva billigare än den nu anförda gemensamma tariffen
anger.
Men för staten måste det synas önskvärdt att, när
helst nya tjenster kreeras, kunna förskaffa tillfälle åt dessa
tjänsters innehafvare att åt enka och barn bereda pensionsrätt
enligt eu gång fastslagna allmänna principer. I den
af majoriteten föreslagna kassan är likväl sådant icke görligt
utan nya organisationsåtgärder, hvilka der äro förenade
med särskilda och kostsamma undersökningar. I den af mig
föreslagna kassan är sådant emellertid lätt utförbart; och
indelas tjensterna i grupper, hvilka hvar och eu skötas
såsom en särskild försäkringsring, så har ingen delegare
inom hvarje sådan grupp något verkligt skäl att klaga öfver
orättvisa.
7:o. Kassans fonder äro fem:
a) besparingsfonden,
b) försäkringsfonden,
c) pensionsfonden,
d) vinstutdelningsfonden,
e) reservfonden.
Af dessa fem fonder uppdelas de fyra första på de
olika grupperna, hvilkas delegare utgöras af innehafvare af
civil tjenst, men den femte är gemensam för alla dessa
grupper.
Besparingsfonden utgör det kapitaliserade värdet af de
ogifte delegarnos gemensamma afgifter. Dör delegare ogift,
öfverföres hans andel i besparingsfonden med fyra femtedelar
till vinstutdelningsfonden inom den grupp, lian i lilstiden
tillhört, men den återstående femtedelen till reservfonden.
Träder delegare i gifte, öfverföres hans andel i
besparingsfonden till försäkringsfonden. Skulle det härvid
inträffa, att hans andel i besparingsfonden varit större än
premien, beräknad en gång för alla, för hans pensionsrätt
åt enka och barn, öfverföres endast detta belopp, men återstoden
redovisas fortfarande för hans räkning i besparings
-
403
fonden, dit äfven hans allmänna afgifter, derest de ej blifva
erlagda i förskott fortfarande ingå.
Försäkringsfonden utgöres af skilnaden emellan de delegarnes
pensionsrätt för enka och barn motsvarande kapitalvärden
och de kapitalvärden, som eqvivalera deras framtida
afgifter på grund af de lönevilkor, de för tillfället åtnjuta,
och på grund af det belopp, som från besparingsfonden
kunnat för deras räkning öfverföras till försäkringsfonden.
Det framgår häraf, att ju större det öfverförda beloppet
är, desto mindre blifva de personliga afgifterna.
Pensionsfonden utgöres af de redan utgående pensionsbeloppens
kapitalvärden.
Vinstutdelning sfonden utgöres dels af andelar från besparingsfonden,
dels af kapitalbelopp, som på annan väg,
genom att afgifterna beräknats något litet högre än de strängt
taget behöfva vara, genom naturaförmåner o. d. må kunna
tillföras de särskilda grupperna. Afsigten med denna fond
är att nedsätta de personliga afgifterna, hvithet tydligen utan
svårighet kan ske på många olika sätt, och derföre bär icke
behöfver närmare utvecklas. Ingenting hindrar till och med,
att för olika grupper fastställa olika principer för vinstutdelning;
ja, att låta detta bero af delegarnes inom gruppen
egen önskan.
Reservfonden, som är gemensam för grupper af civile
tjensteinnehafvare, afser att i händelse af behof bispringa
de enskilda grupperna, så att, om årsresultatet bos någon
sådan varit dåligt, densamma må erhålla sådan hjelp, att
han ej under någon längre tid må behöfva dragas med
deficit.
8:o. För hvarje delegare upplägges i kassans räkenskaper särskildt
konto, utvisande lians andel i kassans fonder.
9:o. Delegare skall inom den grupp, dit han hör, vara försäkrad
för en pension åt enka och barn, uppgående till minst 10
procent af hans aflöning, men får ej inom gruppen vara
försäkrad till högre belopp än hvad som motsvaras af 20
procent af aflöningen. Dpck må ej heller detta maximum
öfverstiga 1,200 kronor. Önskar delegare ännu högre pensionsrätt,
eller vill han bereda särskild pension åt sina
barn, må han söka sådan i en allmän, inom kassan bildad
grupp, till hvars vinstutdelningsfond, om någon sådan der
404
öfverhufvud kommer till stånd, några bidrag från besparingsfonderna
icke tillflyta.’ Tänkbart vore likväl att, derest
reservfonden i framtiden komme att uppgå till något högre,
nu ej bestämbart belopp, öfverskottet, eller åtminstone någon
del deraf, kunde öfverföras till den allmänna gruppens
vinstutdelningsfond.
10:o. Delegare skall vid giftermålstillfället, eller vid inträdet, om
han då redan är gift, förete läkareintyg öfver att han då
är frisk. Kan sådant läkareintyg icke företes, qvarstår han
i kassan såsom ogift delegare, men hans andel i besparingsfonden
användes att vid hans död inköpa enkan och barnen
i kassans pensionsafdelning (genom insättning i pensionsfonden)
till så högt belopp, nämnda andel kan berättiga
till.
ll:o. Civilstatens enke- och pupillkassa utgör en afdelning af
statens allmänna försäkrings- och pensionsanstalt. Huru
denna skall organiseras, behöfver i föreliggande reservation
ej närmare undersökas. Tydligt är emellertid, att denna
organisation måste blifva desto mer komplicerad, ju flere
försäkringsgrenar anstalten kommer att omfatta. Till en
början, och om anstaltens verksamhet hufvudsakligen endast
afser nämnda enke- och pupillkassa, kan organisationen vara
enkel nog, och dess kostnad temligen ringa. I mån som
verksamheten utvidgas, måste dock det administrativa maskineriet
blifva mera inveckladt, och äfven dess styrelse
sammansatt af flere element, representerande insigter i de
olika försäkringsgrenarna. — I alla händelser är det klart,
att anstaltens styrelse ej bland sina ledamöter nödvändigt
behöfver räkna några delegare i civilstatens enke- och pupillkassa.
Dessa böra endast, såvida ej särskilda qvalifikationer
göra deras inträde i nämnda styrelse önskvärdt, rådfrågas
då det gäller användandet af medel från reservfonden
eller fastställandet af principer för vinstutdelningen inom de
olika grupperna. Föreställningen att denna kassa skulle utgöra
innehafvarnes af civila tjenstår enskilda tillhörighet, är
alldeles oberättigad och bör derföre ej få vinna insteg.
Administrationskostnaderna bestridas af staten.
405
Alldenstund majoriteten anslutit sig till den ofvannämnda
metoden B, under det att jag tillåtit mig att förorda en annan,
synes en komparativ analys af dessa båda metoders liufvudpunkter
här ej böra utelemnas.
Gemensamma för båda metoderna äro bestämmelserna om
obligatoriskt inträde, samt om afgifter, stigande med delegarens
inträdes- eller befordringsålder. I bestämmelserna angående afgifternas
beroende af åldersskilnaderna mellan man och hustru
divergera deremot dessa metoder från hvarandra, äfvensom angående
sättet för afgifternas fördelning på års-, inträdes- och befordringsafgifter.
Det må nu först och främst framhållas, att professor Lindstedts
räkningar äro så planlagda, att inflytandet på afgifterna af åldersskilnaderna
emellan man och hustru alldeles icke framgår ur de
af honom meddelade siffrorna. Läsaren af komiténs betänkande
och speciel af dettas bilaga 4 skall derför icke, såvidt ej andra
upplysningar stå honom till buds, kunna bilda sig en föreställning
om nämnda inflytande, och derför ej heller bilda sig något
verkligt omdöme om lämpligheten af den åtgärd, majoriteten föreslagit,
nemligen att göra afgifterna endast beroende af delegarens
inträdesålder och hans eventuella pensionsrätt, men att bortse från
åldersskilnaderna emellan man och hustru. Det är derföre framför
allt nödvändigt att öfver denna punkt sprida något ljus.
För detta ändamål skall jag först och främst anföra de afgifter,
som årligen böra erläggas af ett par, man och hustru, så
länge båda lefva, för att hustrun, i händelse hon öfverlefver mannen,
under sin återstående lifstid skall erhålla en årlig pension af
100 kronor. Jag förutsätter dervid, dels att åldersskilnaden emellan
man och hustru är konstant, men att åldrarne då inbetalningarna
begynna äro olika, dels att mannens ålder vid inträdet
öfverallt är densamma, men att åldersskilnaderna variera. Dessa
belopp skall jag meddela under två olika förutsättningar, nemligen
l:o, att influtna afgifter kunna förräntas med 3‘A procent,
samt att pensionen äfven efter hustruns död skall utgå till barn
under 21 år; 2:o att influtna medel löpa med 4''/•> procents ränta,
samt att pension utgår endast till enka.
406
Åldrar mannens hustruns | Pensionsafgifter | ||
35 | 30 | 29,82 | 23,77 26,97 |
40 | 35 | 33,26 | |
45 | 40 | 37,21 | 30,72 |
50 | 45 | 41,62 | 34,99 |
55 | 50 | 46,35 | 39,74 44,70 |
60 | 55 | 51,00 |
B'')
45 | 20 | 55,07 | 43,57 |
45 | 25 | 51,55 | 40,82 |
45 | 30 | 47,78 | 37,76 |
45 | 35 | 42,56 | 34,36 |
45 | 40 | 37,21 | 30,72 |
45 | 45 | 31,93 | 26,94 |
Kastar man en blick på dessa båda talserier B) och B''), så
finner man genast att differenserna i desamma uppgå till ungefär enahanda
belopp. Årsafgiften för ett par, der mannen vid inträdet är 60
år och hustrun 55, skiljer sig från årsafgiften för ett par om 35,
resp. 30 år med 21 kr. 18 öre. Ur den andra talserien inhemtar
man, att årsafgiften för ett. par om 45, resp. 20 år skiljer sig
från afgiften för ett par om 45, resp. 45 år med 23 kr. i.4 öre.
Ingenting synes således här tala för att mera vigt bör läggas vid
mannens ålder vid inträdet än vid åldersskilnaden emellan man
och hustru. Likaväl som professor Lindstedt bildat grupper af
par, der åldersskilnaderna äro olika, men der mannen har samma
inträdesålder, skulle man äfven kunna bilda grupper af par, der
hvarje grupp endast innehölle par med samma åldersskilnad, men
der mannens inträdesålder finge vara hvilken som helst inom rimliga
gränser. Allt antyder, att man genom ett sådant förfarande
skulle komma till en enkel regel för afgifternas beräkning af
ungefär samma beskaffenhet, som den professor Lindstedt härledt,
och hvilken af komiténs majoritet blifvit accepterad. Någon nödvändighet
att föredraga professor Lindstedts regel framför den,
som skulle ange afgifterna såsom beroende endast af åldersskilnaderna,
föreligger således icke och ej heller någon anledning att
anse den ena regeln mer eller mindre godtycklig än den andra.
Härmed skall dock icke vara sagd!, att metoden, som leder till
407
någon af talserierna (B), ej kan hafva några företräden framför
metoden, som leder till serierna (B''). Sådana företräden förefinnas
i sjelfva verket och bero väsentligen på den omständighet,
att vissa innehafvare af civila tjenster äro mer utsatta för befordran
än andra. Men icke äro dessa företräden hos metoden (B),
jemförd med metoden (B''), af så fundamental betydelse, att endast
den förra bör prekoniseras, under det att den andra ej ens omnämnes.
För resten kan jag för min del ej förorda någondera af metoderna
(B) och (B), utan anser att endast den metod, som
ofvan betecknades med R, och som kan på sätt och vis anses
vara en kombination af metoderna (B), (B'') och (A), eller, om
man så vill, af metoderna (C) och (A) bör komma i fråga.
Komiténs majoritet påvisar visserligen åtskilliga brister, som
vidlåda metoderna (A) och (C), men denna majoritet bevisar dock
icke, att metoden (B) är fri från dessa brister, ej heller nämner majoriteten
något om möjligheten af en metod B''. Det vill derför
synas som om de skäl, hvarmed majoriteten motiverat sitt
förslag, i föreliggande punkt ej varit fullt uttömmande. Deremot
hänvisar majoriteten till professor Lindstedts utredning, daterad
den 3 juli 1893, hvilken såsom bil. 4 åtföljer komiténs betänkande.
Det är således i denna afhandling, man har att uppsöka
den tankegång, som gifvit professor Lindstedt anledning till det
sedermera af majoriteten accepterade förslaget. I afseende härpå
utlåter sig professor Lindstedt, sid. 545 af besagda bilaga, på följande
sätt:
»Först och främst är det tydligt, att om man icke låter delegarens
civilstånd och hvad dermed sammanhänger — jemte inträdesålder
och delegarebelopp — helt och hållet inträda såsom
faktor vid bestämmandet af afgifternas storlek, utan endast delvis
tager hänsyn härtill, man då befinner sig på godtycklighetens
mark. Det finnes ej mera skäl att låta den ogifte betala
en mindre än en större del af den afgift, som ålägges den gifte.
En bestämd princip följer man endast, derest man antingen befriar
den ogifte från all afgift, eller låter honom erlägga den afgift,
som svarar mot sannolikheten för honom att en gång gifta
sig och få familj, i hvilket fall afgiften blifver mindre ju äldre
han blifver, eller slutligen om man, såsom jag i det föregående
förutsatt, icke tager någon hänsyn till dessa förhållanden.»
Om man nu bortser från utvägen att låta en ogift erlägga
den afgift, som svarar mot sannolikheten för honom att en gång
408
gifta sig och få familj — en utväg, som äfven synes förutsätta
ett allt för djupt inträngande i individernas mest intima förhållanden,
och vid hvilken afgiften icke, såsom professor Lindstedt förmenar,
nödvändigt »blifver mindre ju äldre han blifver», så kan
man på ett ganska enkelt sätt algebraiskt uttrycka, hvad professor
Lindstedt menar med att befinna sig på godtycklighetens mark.
Låt a vara ett resultat, vunnet genom användning af metoden
A; c ett resultat, vunnet genom metoden C; samt r ett resultat,
som man erhållit under användning af reservantens metod; låt
vidare x och y beteckna två positiva tal, som båda två kunna antaga
hvilka värden som helst emellan 0 och 1, dessa värden inclusive.
Man kan kan då sätta:
r — xa + yc.
Professor Lindstedt menar nu, att man befinner sig på godtycklighetens
mark, såvida man ej sätter antingen: x — 1, y = 0,
eller ock: x = 0, y = 1. Men hvarför äro då värdena 0 och 1 mindre
godtyckliga än hvilket annat värde som helst emellan dessa
gränser? Man skulle tvärtom tycka, att just dessa gränsvärden
äro de godtyckligaste, och derföre sist af alla borde komma i
fråga. Saken är ju helt enkelt den, att några skäl tala för användningen
af metoden A, hvaremot andra tala för användningen
af metoden C; man bör derföre icke, om man ej fullständigt vill
underkänna vigten af skälen för den ena eller den andra af de
olika principerna för premieberäkningen, för x och y välja värdena
0 och 1, utan tilldela dessa koefficienter sådana värden, att
r får anses såsom ett lämpligt medelvärde af a och c, på samma
gång detta värde dock, från försäkringsteknisk synpunkt sedt,
måste vara exakt.
I föregående framställning tror jag mig till fullo hafva bevisat,
att professor Lindstedts mening, enligt hvilken en metod, sådan
som den reservanten tagit sig friheten föreslå, skulle vara mera
godtycklig än de i motiveringen omnämnda metoderna (A) och(C),
saknar verklig befogenhet. Anledningen till den af professor Lindstedt
anförda meningen synes äfven mindre bero på ett verkligt afvägande
af hithörande förhållanden, än på ett omedvetet omdöme,
att fixerande af hela tal, eller af gränsvärden för vissa konstanter,
hvilkas numeriska värden visserligen äro obekanta, men dock, på
grund af sjelfva uppgiftens beskaffenhet, ej kunna antagas ligga utom
gifna gränser, skulle upphäfva det godtyckliga i metodens väsende.
409
Innan jag går att sammanfatta hufvudpnnkterna af min reservation,
så vidt densamma har afseende på civilstatens blifvande
enke- och pupillkassa, skall jag tillåta mig att analysera ännu
några uttryck och uttalanden i motiveringen till majoritetens
förslag.
Majoriteten har upptagit och ofta användt epitetet »matematiskt
teknisk» om den grund, på hvilken den af samma majoritet
accepterade metoden (B) hvilar. Användningen af denna benämning
skulle nu visserligen i och för sig kunna anses såsom temligen
oskyldig, men då densamma begagnas på sådana ställen,
der missförstånd lätt kan uppstå, synes en något närmare utredning
af det begrepp, som möjligen kan åsyftas med nämnda
uttryckssätt, vara på sin plats.
Inom den literatur, som behandlar försäkringsväsendet, finner
man ofta uttrycket försäkring steknik och det deraf härflytande
adjektivet för säkring steknisk användt. Att försäkringsteknik är
likatydande med försäkringskon st lärer ej kunna betviflas, och
hvad försäkringskonsten afser, är väl äfven temligen tydligt för
hvar och en, som något reflekterat öfver hithörande frågor. En
försäkringsanstalt säges operera försäkringstekniskt, om densamma,
under användande af möjligast tillförlitliga och af anstalten accepterade
statistiska data, låter sina risker betalas med sådana utgifter,
att anstalten under alla omständigheter är solvent, d. v. s.
att anstalten när som helst skulle kunna inköpa alla sina risker
till deras fulla värde i en annan, på samma statistiska grund
opererande anstalt. För att detta skall vara möjligt, måste anstalten
för hvarje risk betinga sig minst sådana afgifter, som
motsvara denna risk; ty om anstalten vid något tillfälle skulle
försäkra, vare sig ock en enda risk, mot mindre afgifter, vore
anstalten antingen med detsamma insolvent eller hade den på
andras eller sin egen bekostnad gjort en oberättigad eftergift.
Man kan nu äfven säga att en anstalt opererar försäkringstekniskt,
om hon samtidigt försäkrar ett stort antal risker, men för hvar och
eu bestämmer en medelafgift, så att summan af dessa blir lika stor
med summan af de för hvarje särskild risks försäkring nödvändiga
afgifterna. Helt visst kan man anlita en sådan utväg vid försäkringen
af ett stort antal risker, men ett nödvändigt vilkor
härvid är, att alla risker antagas samtidigt, eller åtminstone, att
de sämre riskerna icke antagas vid en tidigare tidpunkt, men de
bättre vid en senare.
52
VcmiomkomUcn.
410
Den af komiténs majoritet förordade kassan är närmast att
förlikna med en försäkringsanstalt, som mot medelafgifter försäkrar
ett större autal likartade risker, hvilka dock sinsemellan äro af
mycket olika värde. Men bland de föreslagna bestämmelserna
har man af lätt insedda skäl icke kunnat upptaga någon sådan,
enligt hvilken medelrisken vid hvarje tidpunkt skulle motsvaras
af den stipulerade medelafgiften, och sålunda kunde det lätt inträffa,
eller komme det antagligen att inträffa, i händelse majoritetens
förslag blir verklighet, att kassan jemnt befunne sig i ett
oscillationstillstånd kring sin solvenspunkt, d. v. s. att kassan vid
vissa tidpunkter vore solvent, och vid andra insolvent. Man får
således icke säga, att ifrågavarande kassa hvilar på försäkringsteknisk
grund.
Detta oaktadt vill jag ingalunda påstå att kassan icke kan
bära sig, i synnerhet icke om man, så snart kassans ställning
synes försvagad, på ett lämpligt sätt ökar afgifterna. Men hvad
som synes mig temligen uppenbart, är att bedömandet af kassans
ställning vid en gifven tidpunkt ej kan ske utan stora svårigheter,
då ju dervid ej allenast fordras att veta, huru kassans ögonblickliga
affärsställning är, utan äfven hurudan denna ställning antagligen
kommer att blifva i den närmaste framtiden. I detta afseende
hafva de utredningar, man under senare tider haft tillfälle att
taga kännedom om, ej visat sig synnerligen pålitliga.
Motiveringen till lagförslaget angående civilstatens enkeoch
pupillkassa inledes med följande ord:
»Såsom komitén redan i det föregående anfört, hyser komitén
den uppfattning, att pensionsväsendet för statens civile tjensteinnehafvares
enkor och barn ej kan på annat sätt tillfredsställande
lösas än genom bildandet af en ny med hänseende till nuvarande
utsigter i afseende å dödlighetsförhållanden och räntefot på matematiskt
tekniska grunder bygd, af staten förvaltad och under
dess kontroll stående, allenast på tillskott af delegarne uppehållen
pensionskassa».
Af två saker, den ena: Antingen afser uttrycket matematiskt
teknisk grund detsamma som ofvan benämndes försäkringsteknisk
grund, d. v. s. att kassan hvilar på sådan grund, att densamma
alltid bör vara solvent, eller ock afser detta uttryck något annat.
Om nu det förra vore meningen, så utlofvade motiveringen något
mer, än verkligen är afsedt, enär den af majoriteten föreslagna
organisationen ej förhindrar kassan att tidtals vara insolvent, och
411
således ej kan bereda den jemnhet och trygghet vid kassans fortsatta
verksamhet, som en på verkligt försäkringstekniska grunder
fotad inrättning är i åtnjutande af. Om åter med matematiskt
teknisk grund menas något annat, så är det ej lätt att gissa sig
till, hvad detta andra skall vara: antagligen endast att afgifterna
skola vara verkligen beräknade, och att denna räkning skall vara
baserad på de möjligast bästa statistiska data. Härmed utsäges
dock icke något bestämdt, som skulle skilja den föreslagna kassan
från alla dem, der afgifterna äfven varit beräknade med stöd af
mer eller mindre tillförlitliga statistiska data, och hvilka under
senare tider mer eller mindre kommit på obestånd, den ena efter
den andra.
I motiveringen af lagförslaget afseende enke- och barnpensioneringen
förekomma två uttalanden angående tillämpligheten
af den för kassans organisation nödvändiga statistiken, i hvilka
jag icke kan instämma.
Å sid. 328 af besagda motivering uppräknas de statistiska data
hvilka, förutom räntefoten, erfordras för att kunna beräkna de
vid den af majoriteten förordade organisationen nödvändiga afgifterna.
Det nämnes: dödlighetsförhållandena, civilstundsförhållandena
samt barnfreqvensen i medeltal; och dessa tre faktorer
sammanställas vidare alldeles bredvid hvarandra, utan att någon
reservation göres i afseende på deras ofantligt olika tillförlitlighet.
I detta afseende skall jag derföre tillåta mig att medelst ett exempel
visa, huru ytterst sväfvande uppfattningen af barnfreqvensen ännu
är, och kanhända ännu måste förblifva, ehuru statistiken i denna
punkt dock bör vara säkrare, än då det gäller civilståndsförhållandena
(specielt ingåendet af giftermål, hvilka, såsom bekant,
äro underkastade tillfälliga rubbningar, beroende på krig, dyr tid,
inrättandet af nya tjenstår m. in.).
Professor Lindstedt betecknar med Wi sannolikheten för en
gift qvinna att hafva ett omyndigt barn, samt ånger, jemte andra,
följande värden för Wn motsvarande qvinnans olika åldrar, de der
finnas upptagna i sammanställningens första kolumn:
Qvinnans | w,. |
ålder. | |
19 | 0.182 |
20 | O.fi07 |
21 | O.870 |
22 | 0.7C3 |
412
Qvinnans | w,. |
ålder. | |
23 | 0.738 |
24 | 0.825 |
25 | 0.750 |
26 | 0.815 |
27 | 0.759 |
28 | 0.863 |
29 | 0.905 |
Härefter bli. W, -värdena i det närmaste stationära intill åldern
40, så att man, i stället för dem sjelfva kan använda deras medeltal.
Detta medeltal är:
Wj = 0.908.
Efter åldern 40 begynna W, -värdena att småningom aftaga,
dels emedan sannolikheten för hustrur i dessa åldrar att hafva
döda barn redan är större, dels emedan barnen då mer och mer
öfvergå i myndighetsåldern.
Jag tviflar nu visst icke derpå, att de anförda siffrorna så till
vida hafva en reel betydelse, att icke något så när liknande skulle
återfinnas, om lugn beräknade dem ur andra årgångar af statistiken
öfver elementarlärarnes och statens jernvägars enke- och pupillkassa
än dem professor Lindstedt användt. Men dels synes mig
något tvifvelaktigt, huruvida statistiken öfver andra enke- och
pupillkassor skulle lemna liknande resultat, dels, och detta framför
allt, förekommer det mig fullkomligt tydligt, att de anförda
siffrorna ej få användas för det ändamål, för hvilket desamma varit
afsedda.
Saken är följande:
Med stöd af de anförda talen skulle man, vid en flygtig blick,
kunna komma på den tanken, att de yngre qvinnorna vore mindre
fruktsamma än de äldre, alldenstund ju W,-värdena för de yngre
befunnits väsentligen mindre än för de äldre. Men en sådan
interpretation skulle sakna all rimlig grund: man måste derföre
se sig om efter en annan, hvilken äfven, lyckligt nog, står
helt nära till finnandes. Då man nämligen vet, att den ålder
hos qvinnan, vid hvilken det största antalet giftermål i Sverige
eger rum, ligger öfver 25 år, så måste man ju helt naturligt
falla på den tanken, att en stor del af de qvinnor, hvilka befinnas
upptagna i den af professor Lindstedt begagnade statistiken,
413
vid observationstillfället varit nygifta; och af dem kan man
naturligtvis ej fordra, att de redan då skola käft barn. Hade
man deremot under något år till kunnat följa deras lefnadsförhållanden,
så skulle man helt säkert funnit vida större värden
af sannolikheterna Wi, än dem professor Lindstedt kunnat beräkna.
Nu betyda de af professor Lindstedt anförda talen bokstafligen
just det, som om desamma utsäges, nämligen sannolikheten för en
gift qvinna att vid en bestämd ålder och vid ett gifvet tillfälle
hafva ett barn. Men det är dock icke precis detta, som pensionskassan
beliöfver veta. För kassan kan det nämligen vara fullkomligt
likgiltigt, om qvinnan i ett gifvet ögonblick redan har
ett barn, eller om hon får sådant först några månader senare:
ty äfven om mannen skulle do under tiden, blir barnet dock
pensionsberättigadt. Det är således sannolikheten att redan hafva
eller att inom någon kortare tid få barn, som erfordras för kassans
afgiftsberäkningar, och denna sannolikhet skall väl aldrig i verlden
kunna vara mindre för hustrur under 30 år, än för hustrur öfver
30 år. — Skulle man hafva varit i tillfälle att undersöka sistnämnda
sannolikhet, skulle man för de 11 första Wj-värdena helt
säkert erhållit resultat, som ej mycket afvikit från 0,94 eller 0,95,
under det att medeltalet af de 11 första af professor Lindstedts
Wi-värden endast uppgår till endast 0,731.
Komiténs majoritet framhåller att ändringen i räntefot är
den omständighet, som par préférence gör afgiftsberäkningen
osäker. Här måste jag nu åter göra ett litet inpass emot det
sätt, hvarpå man understundom sökt att vid utredningar af pensionskassor
och vid beräkningar af pensionsafgifter taga hänsyn
till räntans faktiska om ock långsamma sjunkande. Man har härvid
nämligen förfarit helt enkelt sålunda, att man förutsatt räntefoten
konstant, men tilldelat densamma ett mindre värde, än det som
nu är gällande, ett sådant som man förmodat skall bli gällande om
några decennier. Man tillåter sig således den alldeles oberättigade
och notoriskt oriktiga förutsättningen, att räntan genast i början
skall utgå efter en mindre procentsats än faktiskt är förhållandet.
Om räntefotens inflytande på pensionsafgifternas storlek vore proportionelt
mot tiden, så skulle detta förfarande ganska viil kunna
låta försvara sig, endast man vore förvissad om att kunna i förväg
bestämma det medelvärde af den småningom sjunkande räntefoten,
som härvid borde användas. Men räntefotens inflytande
414
är icke af denna enkla beskaffenhet, utan detta inflytande har
mera en karaktär, som representeras analytiskt af en exponentialfnnktion
af tiden; och man kan visa, att om framtida annuiteter
diskonteras med föränderlig räntefot till nuvarande tid, så
bero de största af dessa diskonterade värden hufvudsakligen af
den nuvarande räntefoten, så att räntans framtida ändringar spela
en relativt mindre rol. Att framhålla räntefotens ändringar såsom
den förnämsta källan till osäkerhet i afgiftsberäkningarna, är väl
derföre, och äfven ur andra synpunkter sedt, ej alldeles "med
verkliga förhållandet öfverensstämmande.
I det föregående tror jag mig hafva visat om den af komiténs
majoritet förordade kassan:
1) att densamma ej motsvarar statsbehofvet;
2) att dess organisation ej kan kallas försäkringsteknisk;
3J att en delegares afgifter, äfven om han är gift, komma att
i vissa fall bli för höga och derföre äfven att kännas både tryckande
och orättvisa;
4) att utredningen af kassans ställning i ett gifvet ögonblick
ej kan ske med önskvärd noggrannhet, enär man ej kan veta huru
mycket ställningen för ögonblicket afviker från medelställningen;
5) att de icke fullt tillfredsställande utredningarna kunna vid
vissa tillfällen visa ilhisoriska öfverskott, under det att vid andra
kassans räkenskaper kunna utvisa en insolvens, som ej heller
är reel;
6) att hela grupper af civile funktionärer bli gynnade på
andra gruppers bekostnad, och detta oaktadt man mycket väl
skulle kunna undvika en dylik orättvisa.
På grund af dessa invändningar kan jag naturligtvis icke ansluta
mig till det af majoriteten uppgjorda organisationsförslaget,
utan måste reservera mig mot detsamma.
I det föregående har jag redan anfört hufvudgrunderna till
den organisation, jag anser för den lämpligaste och derjemte alla
rimliga fordringar tillfredsställande. Skulle detta förslag, der
afgilterna beräknas enligt metoden R blifva antaget, återstode
att utarbeta ett fullständigt reglemente för den blifvande kassan,
dervid dock en del specialbestämmelser, som icke beröra några
415
principiella frågor, kunde upptagas från majoritetens lagförslag.
Jag har dock tills vidare ansett öfverflödigt att sammanställa och
i ett reglementsförslag inordna alla såväl hufvud- som bibestämmelser.
I hvad som afser mina anmärkningar emot förslaget till pensionslag
för de civile tjensteinnehafvarne sjelfva, kan jag fatta
mig kortare, enär min reservation här endast gäller några detaljfrågor.
Min första anmärkning gäller den ålder, vid hvilken universitetslärarne,
enligt majoritetens åsigt, böra vara berättigade till
full pension och skyldige att afgå. Jag tviflan nu visserligen
icke derpå, att ej äfven universitetslärarne, i likhet med flertalet
af öfrige innehafvare af civil tjenst, skola på ett värdigt och
tillfredsställande sätt kunna ombesörja sina tjensteåligganden intill
den af majoriteten föreslagna åldern af 70 år, och derföre är det
icke alls ur synpunkten af tjensteinnehafvarnes orkeslöshet vid
nämnde ålder, som jag anser densamma vara för hög. Men det
synes mig alldeles icke tvifvelaktigt, det utsigterna att med första
rangens män alltid kunna besätta lärostolarna vid universiteten
komma att minskas i samma mån, som pensionsåldern höjes. Jaganser
derföre, att rätt till full pension bör tillkomma universitetslärare
redan vid 65 års ålder, äfvensom att han i allmänhet vid
denna ålder bör afgå. Men på Konungens pröfning bör dock, enligt
min uppfattning, få bero, huruvida till denna ålder kommen universitetslärare
ej ännu någon tid må kunna bibehållas i tjensten.
Härigenom kunde förebyggas att professorsembete nödvändigt behöfde
tillsättas, äfven om ej ens den mest kompetente af de sökande
vore tillräckligt framstående. — Majoriteten har framhållit,
huru det enskilda intresset, genom stiftande af lärareplatser vid
de privata högskolorna, i någon mån kan öfvertaga statens omsorgom
häfdandet af rikets vetenskapliga ställning. För min del kan jagdock
aldrig vara med om att tillråda ett steg, som vore oförenligt
med uppfyllandet af statens högsta pligt, nemligen befordrandet
af kulturutvecklingen.
Den andra punkten, i hvilken jag ej kan öfverensstämma med
komiténs majoritet, gäller förvaltningen af pensionsväsendet, för
så vidt detsamma afser tjensteinnehafvarnes egen pensionering.
416
Majoriteten tycker, att statskontoret är den inrättning'', som bör
ihågkommas, då det gäller att på ett redan befintligt verk öfverlasta
förvaltningen af den nya embets- och tjenstemannapensioneringen.
Af samma åsigt kan jag dock icke vara, dels emedan
jag anser, att i alla händelser en riksförsäkringsanstalt bör upprättas,
som icke allenast kunde omhänderhafva enke- och barnpensioneringen
m. m., utan äfven pensioneringen af tjensteinnehafvarne
sjelfve, men äfven derföre, att värdet af dessas blifvande
pensioner äfvensom af redan utgående pensioner bör beräknas
och bokföras. Det synes mig nemligen alldeles nödvändigt att
staten, i likhet med hvarje enskild person, i hvilket ögonblick som
helst skall kunna öfverse sin affärsställning och således äfven
kunna bedöma kapitalvärdet af sina löften, då dessa gälla annuiteter,
som under en lång följd af år skola utgå. I franska statens
skuldsumma ingår äfven öfver en milliard, utgörande kapitalvärdet
af statens pensionslöften. Det är tydligt att en hitåt syftande
åtgärd icke i ringaste mån skulle rubba statens finansiella ställning,
utan endast vara att anses såsom en bokföringsfråga. Men
Riksdagen, och alla de, som hafva. något intresse vid att lära
känna statens verkliga affärsställning, skola helt säkert med tacksamhet
se en sådan ändring i statens bokföring vidtagen, som
blefve en följd deraf att kapitalvärdena af alla från staten utgående
pensioner skulle upptagas såsom en statsskuld.»
Herr H. A. holmodin:
»Då de skäl, som för komitéu varit bestämmande vid framläggande
af dess förslag om medgifvande af tidigare pensionering
för vissa grupper af tjensteinnehafvare, synas mig ega full giltighet
äfven i afseende på vaktbetjente vid såväl postverkets distriktsför
vältning av som de fasta och ambulanta postanstalterna, har jag
för min del ansett, att jemväl desse vaktbetjente hade bort upptagas
under stadgandet uti § 3 mom. a) af förslaget till pensionslag
för civilstaten.»
41?
Herr Liss Öl. Larsson:
»Uti förslaget till reglemente för civilstatens pensionskassa
för enkor och barn hafva enligt § 2 inom. 2 a) undantag^ från
delaktighet i denna kassa, bland andra tjensteinnehafvare, jemväl
universitetens.
Ett sådant förfarande finner jag följdriktigt i fråga om öfriga
der undantagna, enär desse tjensteinnehafvare äro undantagna från
pensionsrätt enligt komiténs förslag till pensionslag för civilstaten.
Deremot kan jag icke finna fullgiltiga skäl vara för handen
att från delaktighet i förstnämnda kassa utesluta tjensteinnehafvare
vid universiteten, då samtlig^ desse tjensteinnehafvare —
t. o. in. de som förut saknat all pensionsrätt — enligt komiténs
förslag skulle erhålla pensionsrätt i enlighet med pensionslagen
för civilstaten.
Komiténs syftemål har bland annat varit att vinna enhet och
likformighet i fråga om det civila pensionsväsendet.
Om detta icke i allt kunnat ernås, borde dock det mål
kunnat vinnas att samtlige de tjensteinnehafvare, som af komitén
hänförts till civilstaten och som skola få sin pensionsrätt enligt pensionslagen
för civilstaten, bort vara förpligtade till delaktighet
till en och samma pensionskassa för sina enkor och barn. Det
synes mig hvarken med billighet eller rättvisa öfverensstämmande
att innehafvare af statstjenst i enahanda grad med lika löneförmåner
och lika pensionsrätt för sig skola i fråga om enke- och
barnpensioneringen betala högst olika pensionsafgift och derjemte
erhålla olika pensionsbelopp, oberoende af den olika pensionsafgiften.
Sålunda skulle t. ex. eu professor vid karolinska medikokirurgiska
institutet och vid tekniska högskolan m. fl., utom den
betydliga inträdesafgiften af 1,500 kronor, få betala en årsafgift
af 180 kronor om han är 40 år vid utnämningen, och 240 kronor
om han är 50 år. Ensam enka berättigas då till en pension af
750 kronor. Eu professor vid Upsala universitet betalar ingen inträdesafgift
men en årsafgift af 25 kronor, utan afseende å ålder
vid utnämningen ock enkan erhåller i pension 700 kronor. Vid
Lunds universitet betalar en''professor en årsafgift af 30 kronor
och pensionen för enkan är 600 kronor. Dylika förhållanden
synas mig ådagalägga nödvändigheten af alt nu och i sammanhang
med ordnandet af pensionsväsendet för civilstatens enkor
Pensiomkomitén, 53
418
och barn äfven ordna detta för universiteten, om den enhet och
likformighet, komitén sökt ernå, skall vinnas.
Äfven om de skäl, komitén anfört för uteslutande af tjensteinnehafvarne
vid universiteten, äro beaktansvärda, böra dock svårigheterna
för ett samtidigt ordnande äfven i fråga om tjensteinnehafvares
vid universiteten enkor och barn icke vara större
än att de kunna öfvervinnas. Ett uppskof dermed hvarken minskar
eller upphäfver de rådande oegentligheterna eller svårigheterna
för deras undanrödjande. Den af Kong!. Maj:t tillsatta komité,
som den 5 maj 1865 afgaf förslag till pensionering af enkor och
barn efter civile tjensteinnehafvare, ryggade icke heller tillbaka
för dessa svårigheter i afseende å universiteterna — hvilka svårigheter
näppeligen voro mindre då än nu — utan föreslog, att
reglementet för civilstatens enke- och pupillkassa jemväl skulle
omfatta universiteten. Jag har derföre yrkat, att ur förslaget till
reglemente för civilstatens pensionskassa'' för enkor och barn § 2
mom. 2 a) skulle utgå ordet »universitetens» och att komitén
skulle föreslå de åtgärder, som deraf blefve följden.
I komiténs förslag till reglemente för civilstatens pensions•
kassa för enkor och barn har på anförda skäl uteslutits ett uti
alla de enke- och pupillkassor, som den hya kassan i sig innesluter
äfvensom i andra dylika kassor förekommande stadgande,
att den som begått brott, som medför förlust af medborgerligt
förtroende, förlorar rätt till pension, i somliga kassor för alltid
och i somliga endast under den tid sådan straffpåföljd varar. I
alla för civilstatens enke- och pupillkassa före år 1868 utfärdade
reglementen förekommer det strängare, men i de derefter utfärdade
det mildare stadgandet.
Inom komitén har jag yrkat, att i det nu uppgjorda förslaget
till reglemente skulle införas samma stadgande, om icke i den
strängare så åtminstone i den mildare formen eller att »den som
för begången förbrytelse blifvit dömd medborgerligt förtroende
förlustig, har förverkat rättigheten att för den tid, berörda påföljd
varar, af civilstatens pensionskassa för enkor och barn undfå
pension». Jag kan ej finna det lämpligt, utan tvärtom för det
allmänna rättsmedvetandet kränkande att personer, som för gröfre
419
brott — måhända brott, som enligt allmän lag gjort dem förlustiga
all arfsrätt efter den mot hvilken brottet begåtts — dömts till
lifstids- eller kortare straff, skola ega att jemväl under strafftiden
uppbära pension från eu af staten på dess bekostnad förvaltad
kassa.
Komitén har motiverat bort ett dylikt stadgande, som det
jag påyrkat, hufvudsakligen dermed, att kostnaden för pensioneringen
i den föreslagna nya kassan bestrides af delegarne sjeltva.
Men genom att staten skulle komma att betala alla förvaltningskostnader,
och genom att staten enligt komiténs förslag befriar
alla statens civila tjenstemän, som komma att lyda under den
nya pensionslagen, från hvarje afgift till egen pensionering,
hvilken af staten helt och hållet öfvertages, och derigenom så att
säga öfverflyttar den skyldighet de haft att bidraga till sin egen
pensionering till skyldighet att bekosta enke- och barnpensioneringen,
kommer staten att såväl direkt som indirekt i väsentlig
grad bidraga till ifrågavarande pensionering. Att delegarne i
nuvarande pensionskassor för enkor och barn i sina antagna och
af Kongl. Maj:t faststälda reglementen intagit ett sådant stadgande,
som det jag påyrkat skulle intagas i det nya reglementet,
eller ock ett strängare, utan afseende på om statsbidraget till
kassan varit större eller mindre, synes mig ådagalägga, att delegarne
sjelfva anse rättskänslan kräfva ett dylikt stadgande.
I fråga om motiveringen till de förslag komitén framlagt har
jag i några fall varit af olika mening med komiténs flertal, men,
då jag i allt hufvudsakligt biträdt komiténs förslag, har jag ansett''öfverflödigt
att i sådana fall afgifva särskild reservation.»
Herr V. Ryman:
»Vid behandling inom komitén af frågan om enke- och barnpensioneringen
har jag uttalat betänkligheter emot att pålägga de
civila tjensteinnehafvarne så dryga afgifter eller löneafdrag för
420
denna pensionering som dem, hvilka komiténs flertal funnit sig
kunna tillstyrka och som finnas angifva i 14 § af förslaget till
reglemente för civilstatens pensionskassa för enkor och barn. Det
är nog riktigt, som komitén i sitt betänkande säger, att tjenstemännens
pensionsbidrag icke kunna sträckas öfver ett visst maximum,
men detta låter sig emellertid icke bestämmas utan en föregående
undersökning af hvad tjenstemännen må kunna af sina ''löneinkomster
för ändamålet undvara. Härvid äro flere omständigheter
att taga i betraktande. Först och främst är tjenstemännens aflöning
i allmänhet icke högt tilltagen, utan afmätt efter behofven
för ett nödtorftigt uppehälle. Lefnadskostnaderna hafva efter
aflöningens bestämmande icke minskats, utan tvärtom ökats, och
synas dessutom i likhet med skatter och utskylder till stat, kyrka
och kommun vara i ständigt stigande. Vid aflöningens bestämmande
har visserligen hänsyn tagits äfven dertill att afgifter skola
utgå af aflöningen för tjenstemännens egen samt deras enkors
och barns pensionering, men dessa afgifter hafva då beräknats
efter dem, som vid den tiden varit föreskrifna och som tillsammantagna
betydligt understiga de nu af komitén föreslagna. I nu
anförda afseende får ej heller förgätas, att de civila tjenstemännen
måste underkasta sig mer eller mindre långvariga och dyrbara
uppfostringskurser för sitt kall samt att de efter sålunda slutade
kurser få länge tjena staten utan eller mot allenast ringa ersättning,
hvilka förhållanden naturligtvis icke kunna undgå att inverka
på tjenstemännens ekonomi och göra det svårt för dem att för
hvad ändamål som helst afstå något af sina till de oundgängliga
lefnadsbehofvens fyllande afsedda löneinkomster. För många tjenstemän
förekomma vidare i följd af befordran högst afsevärda kostnader
för resor och flyttning till tjensteorten, vikariatsersättning,
om hinder möter att genast tillträda tjensten, ekipering in. m., och
af alla utkräfver staten en icke ringa afgift för fullmakt m. in.
Slutligen är det att märka, att, om komiténs förslag till pensionslag
antages, den deri föreslagna senare pensionsåldern skall komma
att framdeles verka mindre gynsamt på utsigterna till befordran
för dem, som i afbidan på sådan tjena staten.
Att tjenstemännen gerna underkasta sig så stora uppoffringar
som möjligt för ett så behjertansvärdt ändamål som sina efterlefvandes
försörjning är naturligt, men öfver tjenstemännens förmåga
kunna och böra anspråken på sådana offer icke sträckas.
Till utrönande af denna förmåga torde böra tillses huru aflöningar
421
och pensionsafgifter ställa, sig efter nuvarande och de enligt komiténs
förslag ifrågasatta förhållanden; och skola några exempel för
olika tjenstemannakategorier säkerligen bäst ådagalägga huru dessa
förhållanden gestalta sig.
Kronojägare åtnjuta i aflöning minst 500 kronor jemte bostadsförmån,
skattad till 100 kronor. För egen samt enkas och barns
pensionsrätt erlägga de nu inga inträdes- eller befordringsafgifter,
utan endast årsafgifter till civilstatens pensionsinrättning med 14
kronor. Enligt komiténs förslag skulle de komma att af sin aflöning
få för enkas och barns pensionering afstå i inträdes- och
befordringsafgifter 150 kronor samt, under antagande att de vid
sin utnämning nått en ålder af 25 år, i årliga afgifter 9 kronor.
En vaktmästare åtnjuter vid sin utnämning en aflöning af 800
kronor samt betalar nu till nämnda pensionsinrättning ingen inträdesafgift
och i årliga afgifter inalles 21 kronor. Komiténs
förslag upptager för denne tjensteinnehafvare en inträdesafgift
utaf 200 kronor samt, derest han skulle vid utnämningen vara 30
är gammal, 16 kronor årligen. Eu tjensteman i lägsta lönegraden
vid de centrala embetsverken tillträder vid 33 års ålder en aflöning
af 3,000 kronor och får nu betala till pensionsinrättningen i inträdesafgift
120 kronor samt årligen 84 kronor, under det att
komiténs förslag för denna tjensteman bestämmer inträdesafgiften
till 750 kronor och årsafgiften till 69 kronor. En landträntmästare
eller kronofogde som vid 35 års ålder utnämnes och då erhåller i
aflöning 4,000 kronor, erlägger nu i befordringsafgift 150 kronor
och i årsafgift 105 kronor men skall efter komiténs förslag vidkännas
såsom afdrag å aflöningen i befordringsafgift 1,000 kronor
och i årsafgifter 100 kronor. Byråchef med 6,400 kronors aflöning
erlägger nu i befordringsafgift 240 kronor och i årsafgift 168
kronor för såväl sin egen pensionering som för eu pension till
enka och barn af 1,200 kronor. Efter komiténs förslag skall han
för lika stor pension till enka och barn utaf sin aflöning afstå
dels en befordringsafgift af 1,600 kronor och dels, under förutsättning
att lian uppnått en ålder af 38 år vid utnämningen, årligen
179 kronor 20 öre.''
Af dessa exempel, som kunna mångfaldigas, anser jag uppenbart
framgå, att hvad som för tjenstemännen blifvcr öfrigt af
aflöningen, sedan de föreslagna pensionsafgifterna afdragits, icko
är tillräckligt för att dermed bestrida utgifterna för tjenstemännens
och deras familjers anständiga bergning. Om det än för eu och
422
annan, med hvars tjenst på grund af exceptionella förhållanden
jemförelsevis stor lön är förenad eller hvilken eger annat att lefva
utaf än sin aflöning, kan gå lätt nog för sig att vidkännas de
ifrågasatta löneafdragen, så komma dock för de flesta stora svårigheter
att uppresa sig deremot, derest de icke skola för sin bergning
tvingas att antingen skaffa sig extra inkomster utom tjensten
eller ock framkomma med befogade anspråk på höjda löner.
Det är mycket som talar för att man vid bestämmande af
pensionsafgifter söker nedbringa tjenstemännens årliga kostnad
derför så mycket som möjligt. Genom att föreskrifva det tjenstemannen
skall, då han tillträder tjensten, erlägga eu afgift en gång
för alla, den s. k. inträdes- eller beford ringsafgiften, blifver detta
möjligt, och komiténs förslag derutinnan är efter min tanke väl
funnet, förutsatt att denna afgift sättes till ett måttligt belopp.
Ofvannämnda exempel utvisa emellertid, att inträdesafgifter icke
skäligen eller billigtvis böra af tjenstemännen utkräfvas till så
högt belopp, som komitén föreslagit, och jag håller för min del
före, att dessa afgifter, som endast efter nuvarande förhållanden
och tjenstemännens bidragsförmåga böra afväges och bestämmas,
icke kunna sättas högre än till V8 eller 12*/2 procent utaf aflöningen,
dervid dock förutsättes, att afgifterna få, på sätt komitén föreslagit,
fördelas till utgående under loppet af tolf månader och att tjenstemännen
vid sin första befordran icke äro gifta eller hafva så
stora utgifter för sitt uppehälle som sedermera.
Den risk, pensionskassan enligt reglementsförslaget skall stå
för pensioneringen af delegarnes enkor och barn, betingar att afgifterna
måste utgå till det beräknade beloppet. Vill man således,
såsom jag anser nödvändigt, reducera inträdes- och befordringsafgifterna,
kan detta endast ske på två sätt, nemligen antingen
genom att minska pensionsbeloppen eller ock derigenom att staten
träder emellan och lcmnar den del af dessa afgifter, som tjenstemännen
ej kunna komma ut med. Det förstnämnda sättet kan ej
tillgripas, enär, såsom i komitébetänkandet riktigt anmärkes, pensionerna
icke blifvit tilltagna högre än behofvet oundgängligen
kräfver, och pensionernas minskning fördenskull skulle komma
att föranleda anspråk, hvilka såsom berättigade måste tillfredsställas
och sålunda påkalla direkta statsutgifter för enke- och barnpensionering.
Men då återstår endast den utvägen att staten
träder emellan och lindrar tjenstemännens bekymmer för denna
angelägenhet; och torde en framställning härom så mycket mindre
t
423
böra tillbakavisas, som det icke kan vara annat än med rättvisa
och billighet förenligt att staten, hvilken från början i eget intresse
bidragit och fortfarande bidrager till pensionering af nästan
alla sina tjenstemäns enkor och barn, äfven lemnar bidrag till
pensioneringen från omförmälda pensionskassa, i hvilken tjenstemännen
varda ovilkorligen förpligtade till delaktighet. Det har
invändts, beträffande statens bidragsskyldighet, att denna bör tagas
i anspråk för pensionering af tjensteinnehafvares enkor och barn
endast för det fall att tjensteinnehafvarne å sin sida lemna bidrag
äfven till sin egen pensionering, såsom fallet är uti arméns och
flottans pensionskassor med flere, men man glömmer härvid, att de
senare bidragen påkallas deraf att vederbörande tjensteinnehafvare
afgå från tjensten med pension vid jemförelsevis mycket unga år
och att statens utgifter för deras pensionering följaktligen äro
synnerligen stora och för framtiden växa betydligt. Då afgifterna
från de civila tjenstemännen till civilstatens pensionsinrättning så
godt som uteslutande användas till enke- och barnpensionering,
så kan man deremot säga att aflöningen till civilstaten är afpassad
under beräkning att densamma skall vara befriad från afgifter
eller bidrag till egen pensionering. Det kan dessutom med skäl
sägas, att statens intresse fordrar, att tjenstemännens pensionsafgifter
lindras, enär, om afgifterna tilltagas öfver höfvan högt,
det tjenstemännens bekymmer, som genom dessa afgifter skall
aflägsnas, i stället utbytes mot bekymmer för tjenstemännens egen
utkomst, hvilket icke kan annat än minska arbetsförmågan och
förty verka lika menligt på tjenstens skötande, som om tjenstemännen
för att blifva i stånd att utgöra de höga afgifterna splittra
sina krafter på förvärfvandet af extra inkomster. Slutligen kan
jag här icke lemna oanmärkt att, då anspråk anses kunna med
rätta göras på statsbidrag till privata arbetares samt deras enkors
och barns pensionering, anledning väl i ännu högre grad förefinnes
för staten att bidraga till sina egna tjenares efterlefvande, i all
synnerhet då afsigten med detta bidrag är att hindra, det dessa
tjenare på grund af eu pligt, som i statens intresse pålagts dem,
drabbas afl ett oförskyldt lidande.
Hvad komiténs betänkande innehåller i fråga om särskiljandet
af de begge uppgifterna, tjenstemanna- samt enke- och barnpensionering,
äfvensom angående anspråken på staten för dessa
uppgifter, anser jag vara i princip riktigt. Att genast och utan
någon öfvergångstid fullständigt genomföra principen om tjenste
-
424
männens pligt att ensamme sörja för sina efterlefvandes pensionering
skulle dock, såsom jag här ofvan sökt ådagalägga, vara
för hardt och dessutom ställa de efter den nya pensionskassans
trädande i verksamhet utnämnda tjensteinnehafvarne i eu allt för
ogynsam ställning vid jemförelse med deras äldre kamrater. Men,
då de beräkningar, som ligga till grund för pensionsafgifternas
bestämmande, äro uppgjorda med försigtighet, och man bör kunna
hoppas, att kassan skall kunna å sina medel erhålla ungefärligen
samma ränta, som för civilstatens pensionsinrättning i allmänhet
beräknas, eller åtminstone icke mindre än 3 Vs procent, så är det
att antaga, att. den hälft af inträdes- och befordringsafgifterna,
med hvilken jag vill föreslå att staten skall uti ifrågavarande hänseende
bidraga, på det att tjenstemännen ej må betungas med
högre sådana afgifter än som motsvara V8 af aflöningen, så
småningom kommer att minskas för att inom en icke så synnerligen
aflägsen framtid alldeles upphöra. Af professoren Lindstedts
den 3 juli 1893 till komitén afgifna utredning inhemtas, att summan
af lönedifferenserna, svarande mot befordringar till tjenstår, som
finnas upptagna i statskalendern, utgjorde för de af komitén afsedda
tjenstemannagrupper utom lärarne vid de allmänna läroverken,
hvilka tjensteman af särskilda orsaker ansetts böra tills
vidare alldeles befrias från inträdes- och befordringsafgifter, i
medeltal efter förhållandena under åren 1886—1891 årligen omkring
500,000 kronor. I denna summa äro dock inräknade lönerna för
en del tjensteman, såsom expeditionschefer med flere, hvilka icke
efter komiténs förslag förpligtats till delaktighet i kassan; och
torde, med antagande att berörda lönedifferenser beträffande dessa
tjensteman kunna svara emot differenserna såvidt angår vederbörande
i statskalendern icke upptagna tjensteinnehafvare, summan
af aflöningen för årligen befordrade tjenstemän derföre icke behöfva
upptagas till mera än nämnda 500,000 kronor. Det bidrag af
staten, hvarom jag tillåtit mig afgifva förslag, skulle således komma
att under den erforderliga öfvergångstiden utgöra högst V8 eller
12V2 procent af sistnämnda belopp, d. v. s. omkring 62,500 kronor,
hvilket är betydligt mindre än hvad staten nu utgifver för ifrågavarande
ändamål.
Min mening, kortligen sammanfattad, är alltså:
att § 14 i komiténs förslag till reglemente för civilstatens pensionskassa
för enkor och barn bör gifvas följande lydelse:
425
»Delegares afgifter etc. (lika med förslaget) — — —
Inträdesafgift utgår med tolf och en half procent af det
delaktighetsbelopp, för hvilket vid första utnämning till
tjenst inträde i kassan sker, och befordring saf gift med tolf
och en half procent af hvarje derefter skeende höjning i
delaktighetsbelopp.
Arsafgifter bestämmas------— — — —
och det förutvarande.»
att till hvad komitén i afd. VI punkt 6:o af dess betänkande föreslagit
till iakttagande, så snart nämnda pensionskassa träder
i verksamhet, bör läggas bestämmelse derom, att det till utgående
från 9:de hufvudtiteln ifrågasatta förslagsanslag skall
vara afsedt jemväl till bidrag för pensionering af kassans
delegares enkor och barn intill ett belopp, högst svarande
mot delegarnes inträdes- och befordringsafgifter; samt
att i reglementets öfvergångsstadganden bör föreskrifvas, dels att
statsbidraget till ifrågavarande ändamål icke skall utgå
längre eller i vidare mån än som erfordras för att delegarnes
berörda afgifter ej må öfverskrida i reglementets 14
§ bestämda I2V2 procent af aflöning eller aflöningsförhöjning,
och dels att den i 33 § förutsatta minskning i afgifter eller
höjning af pensioner icke får ske så länge staten till pensioneringen
lemnar något bidrag».
Pn? si 0118 k om ilen.
54
BILAGOR.
Bil. 1.
Utredning angående civilstatens pensionsinrättnings
ekonomiska ställning vid 1886 års slut.
t
Bil. 1.
Till Kong!, direktionen öfver civilstatens pensionsinrättning.
Under våren 1889 erhöll jag direktionens uppdrag att verkställa en utredning
af inrättningens ekonomiska ställning vid 1886 års slut, och går jag nu att redogöra
för resultaten af de för ändamålet utförda beräkningarne.
Dessa beräkningar hafva, i följd af det stora antalet delegare inom kassan och
ännu mer på grund af de mycket komplicerade förhållandena beträffande principerna
föi bofordringsväsendet inom de olikartade embetsverk, som tillhöra kassan, kräft
mycken möda och omsorg, och under vanliga förhållanden skulle jag utan tvifvel förbehållit
mig betydligt längre tid till arbetets utförande, än som nu varit möjligt. Vid
sitt sammanträde den 19 oktober 1889 beslöt nemligen don af Kongl. Maj:t tillsatta
komitén för utredning af civilstatens pensionsinrättnings ställning och behof m. m.
att för sina arbeten använda dels de beräkningar, som jag, enligt ofvannämnda uppdrag,
kunde komma att utföra, dels beräkningar angående andra, i protokollet vid
samma sammanträde närmare specificerade frågor; och uttryckte komitén dervid tilllika
den önskan, att jag skulle hafva resultatet af dessa beräkningar färdigt till don
1 november 1890. För att kunna efterkomma denna önskan har jag naturligtvis
a ena sidan varit nödsakad använda räknehjelp vid utförandet af de rent mekaniska
beräkningarne och a andra sidan inskränka mig till ett direkt besvarande af
do förelagda uppgifterna. Följden häraf har blifvit, att utredningen icke eger fullt
don vetenskapliga prägel, som jag eljest tänkt gifva densamma, och att jag måst utelemna
undersökningar af ganska stort statistiskt intresse beträffande en dol förhålanden
inom de olika embetsmannaklasserna. Hvad deremot sjelfva hufvudsaken boträftar,
så hoppas jag hafva erhållit så noggranna resultat, som kunnat vinnas ur det
gifna materialet.
I föreliggande utlåtande inskränker jag mig till att meddela resultaten af do
beräkningar, som utförts mod afseende på direktionens uppdrag. Jag kommer derjemte
att i ett särskild! utlåtande för komitén redogöra för resultaten af do yttorligaro
kalkyler, som jag anstalt.
432
Bil. 1.
§ 1. Kassans uppgift. Statistiskt material.
Yid alla de beräkningar, för hvilka jag i det följande kommer att redogöra, har
jag lagt det af Kong! Maj:t den 23 november 1888 faststälda reglementet till grund
och förutsatt, att detsamma äfven kommer att gälla för framtiden. Enligt detta reglemente
har kassan, för så vidt det mig lemnade uppdraget afses, följande åligganden:
att pensionera enkor och barn efter alla inrättningens delegaro;
att pensionera alla postverkets tjensteman efter erhållet afsked, hvarvid de af
inrättningen faststälda pensionsbeloppen, såsom mindre än de dessa tjensteman garanterade,
fyllas från postverkets pensionsstat;
att under vissa förutsättningar pensionera alla sina dclegare efter uppnådda 55
års ålder.
Beräkningen kommer då förnämligast att bestå i uppsökandet af kapitalvärdet
af dessa olika slag af pensionsförbindelser, d. v. s. af det kapital, som, enligt antagen
dödlighet och antagen räntefot med ränta på ränta, åtgår för att bestrida alla dessa
pensioner. Detta kapitalvärde, jemte kapitalvärdet af kassans förvaltningskostnader,
utgöra kapitalvärdet af kassans skuld eller passiva. A andra sidan upptages såsom
tillgång eller aktiva det kapital, som motsvarar kassans inkomster. Om kassan är i
stånd att uppfylla sina förbindelser, så bör det sistnämnda kapitalet vara minst lika
stort som det förstnämnda. I motsatt fall lider kassan under en brist, hvars kapitalvärde
är skilnaden mellan de båda nämnda kapitalvärdena och som kan ersättas på
det sätt, att kassan antingen erhåller ett kapital, som är lika med denna skilnad,
eller ock erhåller en ökad årlig inkomst, lika med räntan å densamma. Naturligtvis
kan bristen äfven täckas på det sätt, att kassan befrias från någon del af sin pensioneringsskyldighet.
I det följande anföras nu i på hvarandra följande paragrafer gången för och resultatet
af beräkningen af hvart och ett af dessa kapitalvärden. Af skäl, som jag vid
tal om uppskattandet af det hopsamlade kapitalets värde närmare skall utveckla, har
jag härvid antagit en räntefot af 3 ’/2 proc. De använda dödlighetstabellerna skola anföras
i nästa paragraf. Det statistiska material slutligen, som stått mig till buds, bär
varit följande från inrättningen meddelade uppgifter:
1) förteckning öfver alla pensionerade och i tjenst varande delegare vid 1886
års slut, med uppgift för hvar och en öfver ponsionsklass, namn, nuvarande befattning,
födelseår, inträdesår i civil tjenst, befordringsår för hvarje klass, civilstånd, år
då äktenskap ingicks, hustrus födelse- och dödsår, yngste sonens och yngsta dotterns
födelseår samt tidpunkten för pensions erhållande från civilstaten eller allmänna
indragningsstaten;
2) förteckning öfver enkor och barn, som vid 1886 års slut åtnjöto pension från
kassan, jemte uppgift öfver hvars och ens födelseår och pensionsbelopp;
3) dessutom en del andra upplysningar och meddelanden angående förhållanden,
Bil. 1.
433
som voro af betydelse för | mina kalkyler, men | för hvilka | jag här icke behöfva | |
detalj redogöra. |
|
|
|
|
Förteckningen öfver delegarne upptog | följande antal: |
| ||
a) i tjenst varande delega | re: |
|
|
|
Klass | Antal | Vakanser | Luckor | Deraf poststaten |
i...................... | 348 | ii | 4 | 7 |
2...................... | 240 | 2 | 8 | 7 |
3....................... | 224 | 2 | 5 | 0 |
4...................... | . 273 | 5 | 0 | 55 |
5...................... | 255 | 2 | 0 | 77 |
6...................... | . 1,058 | 10 | 3 | 305 |
7...................... | 96 | 0 | 0 | 0 |
8...................... | 959 | 2 | 0 | 718 |
9.................... | 342 | 0 | 1 | 7 |
b) delegare, som endast bibehålla delaktighet för enkor och barn, och af hvilka; | ||||
talet utträdt ur aktiv tjenst: |
|
|
|
|
Klass |
| Antal | Deraf poststaten | |
i............ |
| .. 87 | 3 |
|
2............ |
| .. 40 | 1 |
|
3............ |
| .. 80 | 1 |
|
4............ |
| .. 51 | 5 |
|
5............ |
| .. 37 | 17 |
|
6........... |
| .. 151 | 21 |
|
7............ |
| . 15 | 1 |
|
8............ |
| .. 28 | 4 |
|
9........... |
| .. 25 | 21 |
|
De med »luckor» och »vakanser» betecknade talen har jag antagit såsom »vakanser»
allesammans och sålunda förutsatt, att ''de komma att fyllas af nya delegare samt
att antalet dylika platser håller sig närmelsevis konstant under olika år.
Förteckningen öfver enkor och barn samt sjuklighetspensioner upptog 1,283 enkor
och 130 sjuklighetspensioner, förutom ott fåtal enastående söner och döttrar med
pension.
§ 2. Dödlighetstabeller.
För att visa, hvilka svårigheter, som erbjuda sig vid valet af en lämplig dödlighetstabell,
vill jag här först anföra några data rörande dödlighetsförhållandena inom
Sveriges befolkning under senare tider. Do följande talen äro dödlighetsprocent för
den manliga befolkningen, sådana do framgå ur statistiska byråns rodogörolsor för
Tensiomkomilén, bo
434
Bil. 1.
perioderna 1816—40, 1861—70 och 1871—BO. För 1881—88 har jag sjelf beräknat
dessa tal ur samma byrås årsredogörelser. I kolumnen »hyp. tabell» hafva de tal
anförts, som af mig användts vid beräkningen af de enkla och uppskjutna lifräntornas
kapitalvärden, och om hvilken tabell jag längre ned skall angifva huru den
uppstått. Slutligen har jag i den näst sista kolumnen anfört motsvarande tal enligt
den tabell, som än i dag användes inom allmänna enke- och pupillkassan, och i
den sista kolumnen norska statistiska byråns tabell för 1871—80. Då de anförda
talen endast skola tjena till att belysa och motivera det sätt, hvarpå jag gått tillväga
i det följande, gifver jag dem endast för hvart femte år för de åldrar, som vid pensionsberäkningar
spela den vigtigaste rollen.
Ålder | 181G—40 | 1861—70 | 1871—80 | 1881—88 »Hyp. tab.» | Ällm. E. P. K. | Norge 1871—80 |
35............ | ........... 1.27 | 0.92 | 0.87 | 0.72 0.70 | 1.01 | 0.8G |
40........... | .......... 1.52 | 1.15 | 1.02 | 0.89 0.80 | 1.20 | 0.93 |
|
| |||||
45............. | .......... 1.93 | 1.41 | 1.21 | 1.05 0.95 | 1.50 | 1.07 |
50............. | ........... 2.4G | I.79 | I.53 | 1.30 1.17 | 1.90 | 1.38 |
55............. | ........... 3.10 | 2.37 | 1.99 | 1.67 1.52 | 2.50 | 1.70 |
60......... | .......... 4.02 | 3.34 | 2.75 | 2.4i 2.io | 3.30 | 2.28 |
65............. | ........... 5.54 | 4.57 | 4.00 | 3.47 3.04 | 4.30 | 3.47 |
70............. | ........... 8.io | 7.07 | 6.14 | 5.30 4.55 | 5.80 | 5.09 |
75............ | ........... 11.92 | 10.58 | 9.43 | 8.73 6.97 | 8.70 | 7.74 |
80............. | ........... 16.85 | 15.64 | 14.75 | 13.84 10.80 | 14.io | 11.21 |
Under perioden 1816-40 t. ex. dogo således af 10,000 50-årige män 246 innan
de uppnådde 51 års ålder. Siffran sjönk under följande perioder till 179, 153 och
nedgick slutligen under 1881—88 till 130 o. s. v.
Dödligheten bland Sveriges manliga befolkning, och sak samma gäller äfven
den qvinliga, har således under detta århundrade befunnit sig i ett jemnt och betydligt
aftagande. Och då äfven andra länders statistik visar ett liknande resultat,
så torde det väl här ej vara fråga om företeelser af mera tillfällig natur, utan kan
man med stor sannolikhet vänta, att dödligheten bland befolkningen i sin helhet ännu
någon tid framåt skall fortfara att aftaga, om det också ligger i sakens egen natur,
att aftagandet icke kan alltjemt fortfara i samma starka progression, som hittills
varit fallet.
Det är tydligt, att man vid sådana beräkningar som den föreliggande, der det
galler att uppskatta värdet af pensioner, som till stor del först efter flere tiotal afår
komma till utbetalning, måste taga hänsyn till detta förhållande. Man skulle visserligen
kunna invända, att dödlighotslagarne för inrättningens delegare kunna vara
andra än de som gälla för befolkningen i sin helhet, men om också möjligheten häraf
medgifves, är det dock högst sannolikt, att förhållandena ej kunna vara ogynsammaro
i det förra än i det senare fallet. Å andra sidan skulle en undersökning af
Bil. 1.
435
dödlighetsförhållandena inom civilstaten särskild^ äfven om jag haft tid till en dylik
undersöknings anställande, sannolikt icke ledt till något brukbart resultat, dels emedan
materialet icke är nog omfattande för att tillåta några slutsatser, dels emedan
delegarne hafva så olika samhällsställning, dels slutligen emedan man i alla händelser
blott skulle erhållit en dödlighetstabell, gällande för omkring 30 år tillbaka, och
således dock utan egentligt värde för bedömandet af nuvarande och framtida förhållanden.
Jag har derför antagit, att dödlighetslagarne bland civilstatens klientel ej väsentligt
skilja sig från dem, som gälla hela befolkningen, och att dödligheten således äfven
här, åtminstone tills vidare, har en tydlig tendens att aftaga.
Emellertid är den roll, det nu anförda förhållandet spelar vid beräkningen af
kassans förbindelser, ganska olika allt efter arten af den försäkringsuppgift, som åligger
kassan. Hade kassan t. ex. haft till uppgift att bevilja lifförsäkringar i vanlig
mening, så skulle man, utan att äfventyra kassans trygghet, kunnat använda hvilken
som helst af senare tiders bättre dödlighetstabeller. Dödlighetens aftagande skulle
då endast kunnat lända kassan till vinst och fördel. Gäller det åter en kassa,
hvars enda uppgift det är att bevilja s. k. uppskjutna lifräntor, d. v. s. pensioner
från viss på förhand bestämd ålder, så blir förhållandet omvändt. Bpräknar man i
sådant fall kassans förbindelser efter en dödlighet, som är större än den, som framdeles
verkligen inträffar, så har man uppskattat värdet af dessa förbindelser för lågt,
och kassan laborerar då, om inkomsterna beräknas i förhållande härtill, med en kapitalbrist,
som förr eller senare bringar kassan på fall.
Civilstatens pensionsinrättning har nu eu uppgift af tvåfaldig art. A ena sidan
beviljar denna kassa s. k. öfverlefvelseräntor, d. v. s. enke- och barnpensioner i vanlig
mening. Denna försäkringsuppgift intager, hvad dödlighetens inflytande beträffar,
en sorts mellanställning emellan lifförsäkring och lifräuteförsäkring. Hade kassan endast
haft att meddela dylika försäkringar, skulle jag icke dragit i betänkande att använda
någon redan gifven dödlighetstabell af bättre beskaffenhet.
Men kassan har derjemte till åliggande att pensionera en del af sina delegare
efter uppnådda 55 års ålder. Denna del af kassans uppgift spelar visserligen för närvarande
en mindre betydande roll än hennes uppgift att vara en enkekassa; men
den är i alla händelser omfattande nog för att mana till försigtighet. Härtill kommer
att kassan, i enlighet med den af komitén ifrågasatta möjligheten, kan komma
att, till en del eller helt och hållet, få pensionera alla sina delegare.
Under dessa förhållanden, och då, såsom man längre fram skall få so, kassan
redan nu är öfver höfvan ansträngd, så att densamma, om ej bristen betäckes eller
en omorganisation beslutas, måste inskränkas till ensamt och allenast en onkepensionskassa,
så har jag ansett mig nödsakad att taga hänsyn till båda möjligheterna
beträffande kassans framtida uppgift och att, i öfverensstämmelse med hvad ofvan
framhållits, följa olika principer mod afseende på dödlighetens beräknande, allt eftersom
det gält öfvorlofvelseräntorna ollor de onkla och uppskjutna lifräntorna.
436
Bil. 1.
För att erhålla en dödlighetstabell för de enkla och uppskjutna lifräntornas beräknande.
har jag utgått från den allmänna dödligheten i Sverige under senare tider
— se ofvan anförda sammanställning — och härur sökt härleda den sannolika dödligheten
för årtiondet 1890—1900. För åldrar öfver 70 år medtogs äfven den norska
dödligheten. De så erhållna talen har jag sedan återgifvit medelst en formel af följande
utseende:
100 fix — (i. rju . [1 — ffj u + ov, m2],
en formel, som blifvit använd af professor Gyldén vid arbetare-komitcns undersökningar
(III, 7). Här betyder fix dödlighetskoéfficienten för åldern x år och
x — 20
U = —---
De öfriga bokstäfverna i formeln betyda tal, hvilkas värden bestämmas genom de
gifna talvärdena. Det visade sig då, vid dessa tals beräknande, att deras värden så
nära sammanföllo med enkla rationella tal, att jag helt*enkelt. kunde sätta dessa talvärden
i stället. På detta sätt erhöll jag för dödligheten bland mån formeln
100 fix =3- [o.6o_| +^],
hvilken antagits gälla från och med x — 20 års till och med x = 100 års ålder. För
x = 101 sattes fix — 1, d. v. s. åldern 101 år bestämdes till åldersgräns. De efter
denna formel beräknade värdena på dödlighetsprocenten för åldrarne 35, 40 .... 80
år har jag för jemförelsens skull, under beteckningen »Hyp. tabell», anfört i den ofvan
gifna tabellen öfver dödligheten bland Sveriges manliga befolkning.
För qvinnor erhöll jag på liknande, sätt
It 11“
100 fix = 3“ 0.45 — 3+ jö
Hvad dödligheten bland barn under 20 år beträffar, har jag antagit don lika för
båda könen intill 15 års ålder. Mellan 0—5 år användes Finlaison’s tabell; för 15
sattes 100 fix = 0.35, hvarefter de mellanliggande talen erhöllos genom interpolation
och utjemning enligt en bekant formel.
Jag har jemfört förhållandet mellan de båda könens dödlighet, sådant det framgår
ur ofvan gifna formler, med de faktiska förhållandena under perioden 1861—80,
hvilka i nedanstående lilla tabell betecknas såsom »observerade». Förhållandet af
mannens dödlighetsprocent till qvinnans var för åldrarne 20—100 år:
Ålder
20
30.
beräknadt
förh.
observera^
förh.
1.25
1.14
... 1.11
... 1.16
Bil. 1.
437
Ålder . beräknadt förh.
40.................................... 1.23
50 ................................... 1.29
60................................... 1.27
70................................... 1.2i
80................................... I.i4
90.................................. l.io
100.................................... 1.07
och är denna öfverensstämmelse fullt tillfredsställande.
Med dessa tabellers tillhjelp har jag nu i det följande beräknat kapitalvärdet af
alla nu utgående eller uppskjutna lifräntor, d. v. s. af alla sådana pensioner, hvilka
äro beroende af en enda persons lif.
Vid beräkningen af kapitalvärdet af öfverlefvelseräntorna, d. v. s. af do framtida
pensionerna till enkor och barn efter ännu lefvande delegare, har jag förfarit på
annat sätt. Hade kassan befunnit sig i en sådan ställning, att man kunnat anse de
nuvarande förhållandena och den derpå bygda statistiken beträffande nyutnämningar
och avancements inom kassan såsom tillnärmelsevis konstanta, så hade jag ej dragit
i betänkande att äfven vid dessa beräkningar använda samma dödlighetstabeller, som
för de öfriga. Men kassan har under tidernas lopp och ej minst under de sista 15
åren nödgats upptaga en mängd nya embetsverk, och då inträdet i dylikt fall alltid
är frivilligt, under det att efterträdarne äro förpligtade att inträda såsom delegare, så
har följden blifvit, att ännu några innehafvare af tjenster, som intagits i inrättningen,
stå utanför kassan. I följd häraf kan antalet årligen nyinträdande ej med noggrannhet
beräknas för de närmaste åren, och å andra sidan kan man ej heller med önskvärd
precision beräkna avancementens inflytande, då vanligtvis de yngre blifva delegare,
under det de äldre, i följd af de höga retroaktivafgifterna, ofta föredraga att
stanna utanför kassan. Strängt taget borde jag derför äfven haft fullständiga uppgifter
öfver dessa tjenstemans civil- och tjensteförhållanden. Men då tiden var för
knapp för anskaffandet af dylika uppgifter, tillgrep jag en annan utväg.
Undersöker man nemligen antalet årligen nyinträdande, så finner man först
och främst för de icke till poststaten hörande dolegarne och för åren 1885 och 1886,
under hvilken tid kassan ej varit utsatt för några väsentliga rubbningar, följande
antal nyinträdande:
Klass | 1885 | 188C |
1 ........... | ........................ 4 | 8 |
2........... | ........................ 14 | 16 |
o O ........... | ........................ 6 | 4 |
4........... | ......................... 11 | 5 |
5 ......... | ........................ 17 | 18 |
| Transport 52 | 51 |
observera^
förh.
1.16
1.34
1.27
1.18
1.13
1.16
1.10
438
Bil. 1.
Klass | 1885 | 1886 |
| Transport 52 | 51 |
6 .......... | ......................... 30 | 21 |
7........... | ......................... 7 | 13 |
8.......... | .......................... 14 | 13 |
9 ......... | ........................ 18 | 19 |
Summa 121 117
alltså i medeltal 119, eller om siffran, för inträffad dödlighets skull, höjes med 1 °/0,
120 nya delegare hvarje år. Jag har efteråt erfarit, att siffrorna under 1887 och
1888 varit resp. 118 och 120.
Hvad poststaten beträffar, så kunde jag äfven förfoga öfver materialet för åren
1887—89, men detta var ändock icke nog för att finna en säker siffra. Huru jag
förfarit för att få de motsvarande talen i detta fall beräknade, beskrifves i § 5 B.
Enligt hvad der meddelas, kan man antaga att i medeltal 46 nya delegare årligen
inträda. Tillsammans inträda således 166 delegare årligen i kassan.
Jag har nu först beräknat det antal x nyinträdande, som svarar mot de nuvarande
delegarnes ålder. Det blir då af ofvan antydda skäl klart, att detta tal, om
en riktig dödlighetstabell användes, bör utfalla mindre än det ofvan angifna talet 166.
Beräkningen af x kan då ske på följande sätt. Antag att a betecknar det tillnärmelsevis
konstanta antalet delegare inom kassan och att hvar och en af dem erlägger
1 krona i årsafgift. Kassans inkomst häraf är då a kronor hvarje år, och kapital
-
värdet häraf, efter 372 %
och om afgiftorna utgå
förskott, är a + r—; —
a 1.085 „
_ —__a.
0.035 0.035
Detta kapitalvärde kan nu äfven beräknas sålunda: årsafgifterna betalas dels af de
nuvarande a delegarne, tills de do eller taga afsked, dels af de x årligen nyinträdando.
Kallas pensionsåldern för [i och är /JRm kapitalvärdet af en i förskott utgående
årsafgift af 1 krona, som betalas tills delegaren af in års ålder fylt /i år, så
är kapitalvärdet af de nuvarande delegarnes årsbidrag summan af dessa ■“Ä» eller,
som vi skrifva det, 2 uRm. Den andra delen af hela kapitalvärdet är värdet af de
x årligen nyinträdande delegarnes bidrag. Är \no medelåldern vid inträdet, så är
värdet af dessas bidrag för hvarje år = x. f*Rm och således kapitalvärdet
X . ‘UBm0
0.035
Man har således oqvationon
1.035
0.035
+
m 1
x.
0.035
Kallas vidare M den medelålder, som vid beräkningen af 2 UR kan antagas för alla
de nuvarande delegarne (och som ej nödvändigt är densamma som den vanliga medelåldern),
så kan man sätta
I UR = a . /*RU
m m
Bil. 1.
439
och får då offer upplösning af ofvanstående eqvation
X — ———. [1.035 — 0.035 PR.,]
t*R
m0
Medolpensionsåldern för alla dem, som nu tillhöra allmänna indragningsstaten
eller civilstatens pensionsinrättning såsom pensionärer, befans vid afskedstagandet
vara så nära 65 års ålder, att denna ålder nog varit den riktiga, motsvarande förflutna
tider. Den första och besvärligasto räkningen för att få x har jag dock utfört
under antagande af g = 67, alldenstund dels pensioneringen från 55 års ålder nog
måste upphöra, dels dödlighetens aftagande sannolikt kommer att medföra något förlängd
tjenstetid.
För g = 67 befans nu 161 Rm uppgå till 46,184 och då hela antalet nuvarande
delegare a är = 3,795, så är 61Rm= 12,17, hvarur
M= 491/2 år.
Vidare beräknades medelåldern vid inträdet för alla delegare, som ofvan anförts, och
befans då
m — 34 Y2 år.
Sedan dessa värden blifvit funna, beräknades x efter den gifna formeln. För q = 67
erhölls x — 130.
För den verhliga pensionsåldern g — 65 erhölls deremot x = 139, under det att
det verkliga antalet nyinträdande ofvan befunnits utgöra 166.
Jag sökte nu att genom en annan dödlighetstabell, som anger högre dödlighet
än den hittills antagna, få ett värde på x, som är större än 166, och föll då med
mitt val på den bekanta dödlighetstabell, som användes i allmänna enke- och pupillkassan
(se ofvan). För g — 65 erhölls efter denna tabell x = 175.
Mediet mellan de båda teoretiska talen 139 och 175 är 157, således ännu något
mindre än 166^ Jag har derför, vid öfverlefvelseräntornas beräknande, icke allenast
vid beräknandet af de framtida förändringarnes inflytande utan äfven vid beräkningen
af pensionsvärdena för de nuvarande delegarne, utfört beräkningen efter hvar och on
af do nu omtalade dödlighetstabellerna och derpå antagit det aritmetiska mediet
mellan båda såsom definitivt. Dessutom har jag, såsom den sakkunnige genast märker,
i § 3 vidtagit ett par andra mindre försigtighetsmått. Den i § 6 utförda kontrollräkningen
visar, att jag dermed på intet vis öfverskattat värdet af kassans pensionsförbindelser
i nämnda afseende.
I det följande redogör jag nu först för gängen och hufvudresultaten af do beräkningar,
jag utfört, och hvilka företrädesvis afse erhållandet af kapitalvärdena vid
1880 års slut af kassans olika förbindelser och tillgångar. För tydlighetens skull har
jag cgnat en särskild paragraf åt hvar och en af do ifrågakommando posterna.
440
Bil. 1.
§ 3. Medelvärden för kassans pensionsförbindelser till enkor och barn
efter nuvarande delegare.
Vid beräkningen af kapitalvärdet af de pensioner, som komma att utbetalas till
delegarnes efterlemnade enkor och barn, — under förutsättning att hvar och en allt
framgent stannar i den klass, han för närvarande tillhör; inflytandet af avancements
från en lägre klass till en högre skall afhandlas i en särskild paragraf — är det icke
tillräckligt att endast taga hänsyn till hvarje delegares familj sådan den vid tidpunkten
för beräkningen är beskaffad. Man måste äfven beräkna inflytandet af möjliga
förändringar i detta hänseende, såsom att en för närvarande ogift delegare kan
komma att gifta sig, eller en nu gift att gifta om sig, eller att inom ett äktenskap
barnens antal kan förökas o. s. v.
För att kunna beräkna inverkan af alla dessa faktorer har jag utgått från det
antagandet, att lagarne för giftermåls ingående, antalet barn inom hvarje äktenskap,
o. s. v. för framtiden komma att tillnärmelsevis förblifva desamma som de, hvilka
gälla för kassans nuvarande delegare. Då det emellertid visade sig, att dessa lagar
äro olika för de två olika slag af tjensteman kassan omfattar, har jag utfört hela
beräkningen särskild! för de sju öfverstå klasserna och särskild! för klasserna 8 och 9.
Inom de båda sistnämnda klasserna ingås äktenskapen vid tidigare ålder för mannen,
åldersskilnaden mellan makarna är betydligt mindre, o. s. v. än hvad förhållandet är
inom de sju öfverstå klasserna.
Jag har nu gått så till väga, att jag först sökt medelvärdet af kassans pensionsförbindelse
till eu delegare, som aflider vid viss uppgifven ålder af in år. Beräknade
för en enkepension af en krona årligen, hafva dessa värden betecknats med rim. Sedan
dessa tal blifvit funna, beräknas medelvärdet Am af kassans pensionsförbindelse
till en nu lefvande delegare af m års ålder, och äfvenledes uttryckt i en enkepension
såsom enhet, derigenom att man kan betrakta Am såsom nuvarande värdet af en
lifförsäkring, som utgår med det för hvarje ålder i allmänhet olika beloppet nm, i
händelse delegaren aflider vid rn års ålder.
För att få talen n har jag för hvarje delegare i kassan beräknat värdet af
pensionerna till hans enka och barn, under antagande af att han genast aflider.
Dessa värden hafva derpå summerats för alla delegare af samma ålder. De sålunda
erhållna summorna, dividerade med antalet delegare af den motsvarande åldern, gifva
talen nm.
Såsom redan förut blifvit nämndt, har jag beräknat dessa tal både efter allmänna
enke- och pupillkassans och efter den i § 2 omtalade tabellen. För att skilja
de båda värdesystemen från hvarandra, har jag i senare fallet betecknat dem med
tillfogad accent. Detsamma gäller äfven om de längre ned anförda värdena på Am.
Härvid vill jag vidare omnämna, att jag beräknat talen nm under förutsättning
af, att pensionerna utgå helårsvis och i början af året, i stället för, såsom är före -
Bil i.
441
skrifvet i reglementet, qvartalsvis. Vidare har jag här undantagsvis beräknat åldern
på det sätt, att mannen antagits vara född vid början och hustrun vid slutet af det
år, hvilket är uppgifvet såsom födelseår. Vid öfriga i det följande anförda räkningar
har jag alltid antagit båda i genomsnitt födda vid midten af födelseåret. Att jag i
och för talen 77,* erhållande räknat på det nu anförda sättet, beror derpå, att jag, för
att något förenkla den vidlyftiga räkningen, utförde densamma endast för enkan och
det af barnen, som lemnade den största pensionsfaktorn. Inflytandet af denna ganska
obetydliga försummelse elimineras nemligen fullständigt genom det angifna sättet att
beräkna nm. Likaså har jag ej tagit hänsyn till möjligheten för döttrar under 25 år
att blifva gifta före denna ålder, enär äfven inflytandet af denna faktor är mycket ringa.
För klasserna 1—7 har jag sålunda funnit:
m (= ålder) | antal | n''m | 71 in | in | antal | n''m | 71 m | m | antal | n''m | 71 m |
25 | i | 0,oo | 0,o o | 48 | 91 | 18,16 | 16,95 | 71 | 30 | 12,36 | 11,22 |
26 | 2 | 0,oo | 0,oo | 49 | 67 | 19,59 | 18,34 | 72 | 28 | 11,01 | 9,91 |
27 | 10 | 5,io | 4,78 | 50 | 72 | 19,84 | 18,54 | 73 | 32 | 7,44 | 6,09 |
28 | 11 | 10,17 | 9,59 | 51 | 67 | 19,52 | 18,18 | 74 | 31 | 7,7 0 | 6,99 |
29 | 14 | 7,85 | 7,3» | 52 | 71 | 17,46 | 16,26 | 75 | 20 | 9,51 | 8,64 |
30 | 16 | 7,50 | 7,00 | 53 | 83 | 19,40 | 18,08 | 76 | 30 | 7,60 | 6,89 |
31 | 27 | 12,53 | 11,39 | 54 | 77 | 16,02 | 15,44 | 77 | 20 | 10,io | 9,14 |
32 | 33 | 12,40 | 11,08 | 55 | 90 | 15,11 | 13,99 | 78 | 15 | 8,12 | 7,26 |
33 | 47 | 11,02 | . 10,94 | 56 | 83 | 17,31 | ''16,0 3 | 79 | 12 | 7,90 | 7,06 |
34 | 39 | 13,23 | 12,45 | 57 | 64 | 17,95 | 16,62 | 80 | 13 | 4,09 | 4,17 |
35 | 51 | 15,oe | 14,15 | 58 | 58 | 15,36 | 14,19 | 81 | 16 | 5,37 | 4,8 2 |
36 | 57 | 17,07 | 16,05 | 59 | 64 | 13,37 | 12,31 | 82 | 7 | 4,83 | 4,29 |
37 | 64 | 13,4 0 | 12,08 | 60 | 74 | 16,01 | 14,75 | 83 | 3 | 0,oo | 0,00 |
38 | 77 | 15,08 | 14,20 | 61 | 86 | 16,49 | 15,19 | 84 | 8 | 1,75 | 1,55 |
39 | 78 | 18,57 | 17,35 | 62 | 56 | 14,75 | 13,60 | 85 | 6 | 1,55 | 1,37 |
40 | 77 | 18,02 | 17,47 | 63 | 55 | 15,07 | 13,85 | 86 | 4 | 3,28 | 3,0 2 |
41 | 60 | 19,08 | 18,60 | 64 | 55 | 13,45 | 12,40 | 87 | 6 | 3,85 | 3,50 |
42 | 82 | 16,94 | 15,92 | 65 | 60 | 12,80 | 11,81 | 88 | 3 | 0,0 0 | 0,o o |
43 | 80 | 19,20 | 18,07 | 66 | 43 | 13,15 | 11,98 | 89 | 1 | 0,00 | 0,oo |
44 | 99 | 19,16 | 16,90 | 67 | 46 | 12,88 | 11,70 | 90 | 1 | 0,o o | 0,o o |
45 | 97 | 18,60 | 17,44 | 68 | 33 | 12,18 | 11,04 | 91 | 0 | — | — |
46 | 88 | 19,4 7 | 18,25 | 69 | 44 | 10,54 | 9,54 | 92 | 1 | 4,95 | 4,71 |
47 | 72 | 20,57 | 19,25 | 70 | 46 | 10,30 | 9,30 | 93 | 1 | 0,oo | 0,oo |
Fcnaionakomitén. 56
442
Bil. 1.
För klasserna 8 och 9 erhöll jag deremot följande tal:
m | antal | n''m | nm | m | antal | 71 m |
| in | antal | n''m | 71 m |
22 | 4 | 7,15 | 6,75 | 45 | 50 | 22,68 | 21,20 | 67 | 10 | 10,64 | 9,7 2 |
23 | 11 | 7,14 | 6,7 0 | 46 | 36 | 22,31 | 20,82 | 68 | 12 | 13,53 | 12,39 |
24 | 14 | 7,55 | 7,10 | 47 | 23 | 21,82 | 20,27 | 69 | 5 | 10,05 | 8,98 |
25 | 20 | 9,2 7 | 8,71 | 48 | 36 | 22,68 | 21,18 | 70 | 7 | 8,7 9 | 7,86 |
26 | 14 | 8,26 | 7,81 | 49 | 31 | 21,83 | 20,38 | 71 | 11 | 9,52 | 8,61 |
27 | 18 | 13,73 | 12,93 | 50 | 28 | 19,97 | 18,56 | 72 | 7 | 13,95 | 12,74 |
28 | 25 | 11,07 | 10,33 | 51 | 27 | 21,52 | 19,9 9 | 73 | 6 | 7,86 | 7,08 |
29 | 28 | 16,17 | 15,20 | 52 | 29 | 19,92 | 18,51 | 74 | 4 | 6,84 | 6,07 |
30 | 21 | 21,46 | 20,24 | 53 | 28 | 19,35 | 17,91 | 75 | 2 | 1,57 | 1,57 |
31 | 32 | 23,18 | 21,82 | 54 | 30 | 17,00 | 15,65 | 76 | 2 | 4,11 | 3,62 |
32 | 31 | 16,98 | 16,00 | 55 | 24 | 17,27 | 15,91 | 77 | 2 | 2,48 | 2,35 |
33 | 32 | 21,75 | 20,44 | 56 | 22 | 16,3 7 | 15,04 | 78 | 1 | 7,50 | 6,62 |
34 | 32 | 23,89 | 22,43 | 57 | 20 | 15,88 | 14,59 | 79 | 0 | — | — |
35 | 44 | 24,90 | 23,40 | 58 | 19 | 14,87 | 14,33 | 80 | 2 | 8,23 | 7,25 |
36 | 46 | 22,85 | 21,45 | 59 | 26 | 14,94 | 13,7 6 | 81 | 4 | 1,24 | 1,18 |
37 | 44 | 23,04 | 21,64 | 60 | 21 | 14,82 | 13,59 | 82 | 0 | — | — |
38 | 59 | 23,05 | 21,55 | 61 | 15 | 12,99 | 11,90 | 83 | 1 | 7,86 | 6,93 |
39 | 37 | 23,0 2 | 21,57 | 62 | 19 | 15,43 | 14,0 9 | 84 | 1 | 0,oo | 0,00 |
40 | 49 | 24,45 | 22,93 | 63 | 18 | 11,91 | 10,79 | 85 | 3 | 7,62 | 7,01 |
41 | 36 | 23,6 7 | 22,14 | 64 | 21 | 12,61 | 11,47 | 86 | 0 | — | — |
42 | 39 | 23,56 | 22,10 | 65 | 12 | 14,35 | 13,17 | 87 | 0 | — | --- |
43 | 46 | 21,51 | 20,01 | 66 | 16 | 14,69 | 13,35 | 88 | 1 | 0,oo | 0,oo |
44 | 40 | 21,38 | 19,97 | — | — | — | — | — | — | — | — |
Med den ofvan gifna definitionen på talen Am kunna nu dessa tal beräknas
ur hvarandra, så snart ett af dem är gifvet, efter formeln
Ant ftm Tint 4" q”1 Cfm 4m+1,
der /?m betyder sannolikheten för en ??i-årig man att do innan han uppnått (m + 1)
års ålder, och <xm sannolikheten för honom att lefva hela den tiden (q —1,035).
För att få Um-tabellerna fortsatta utöfver de åldersgränser, der talen antingen
blifva ytterst osäkra eller upphöra, har jag vid den första tabellen från och med
in = 80, vid den andra från och med m — 73, satt nm = en genast börjande helårs
lifränta af 1 krona åt qvinna af samma ålder, hvilket kommer ut på detsamma som
att efter dessa åldrar antaga hvarje delegare gift med hustru af samma ålder och utan
pensionsberättigade barn. Utjemningen har jag verkstält på det sättet, att jag först
Bil. 1-
443
beräknat produkterna nm och utjomnat dessa genom att taga det aritmetiska
mediet mellan hvarje af dessa tal samt det näst föregående och näst efterföljande
talet. Sedan jag derpå med do sålunda funna värdena beräknat talen Am, utjemnados
dessa ånyo på samma sätt. På detta vis erhöll jag slutligen följande tabeller
öfver talen Am:
för klasserna 1—7:
in | Am | A''m | m | Am | A'' in | m | Am | A''m |
25 | 4,154 | 3,520 | 48 | 6,490 | 5,562 | 71 | 5,346 | 5,27 3 |
2G | 4,328 | 3,660 | 49 | 6,506 | 5,602 | 72 | 5,228 | 5,157 |
27 | 4,497 | 3,799 | 50 | 6,511 | 5,636 | 73 | 5,129 | 5,0 54 |
28 | 4,654 | 3,925 | 51 | 6,508 | 5,666 | 74 | 5,065 | 4,976 |
29 | 4,798 | 4,04 2 | 52 | 6,495 | 5,6 91 | 75 | 5,014 | 4,905 |
30 | 4,938 | 4,155 | 53 | 6,482 | 5,716 | 76 | 4,913 | 4,787 |
31 | 5,075 | 4,266 | 54 | 6,469 | 5,742 | 77 | 4,759 | 4,618 |
32 | 5,207 | 4,372 | 55 | 6,460 | 5,7 7 2 | 78 | 4,535 | 4,385 |
33 | 5,333 | 4,474 | 56 | 6,446 | 5,797 | 79 | 4,312 | 4,149 |
34 | 5,455 | 4,574 | 57 | 6,417 | 5,814 | 80 | 4,109 | 3,927 |
35 | 5,570 | 4,670 | 58 | 6,381 | 5,826 | 81 | 3,949 | 3,742 |
36 | 5,679 | 4,7 61 | 59 | 6,347 | 5,837 | 82 | 3,864 | 3,625 |
37 | 5,785 | 4,850 | 60 | 6,312 | 5,846 | 83 | 3,775 | 3,505 |
38 | 5,890 | 4,939 | 61 | 6,255 | 5,838 | 84 | 3,680 | 3,282 |
39 | 5,988 | 5,024 | 62 | 6,175 | 5,810 | 85 | 3,580 | 3,258 |
40 | 6,072 | 5,099 | 63 | 6,083 | 5,772 | 86 | 3,473 | 3,133 |
41 | 6,144 | 5,167 | 64 | 5,993 | 5,732 | 87 | 3,362 | 3,006 |
42 | 6,209 | 5,231 | 65 | 5,906 | 5,692 | 88 | 3,243 | 2,87 9 |
43 | 6,2 7 4 | 5,296 | 66 | 5,817 | 5.644 | 89 | 3,117 | 2,753 |
44 | 6,3 3 5 | 5,358 | 67 | 5,720 | 5,583 | 90 | 2,979 | 2,627 |
45 | 6,390 | 5,417 | 68 | 5,624 | 5,514 | 91 | 2,826 | 2,502 |
46 | 6,434 | 5,470 | 69 | 5,537 | 5,446 | 92 | 2,652 | 2,377 |
47 | 6,467 | 5,518 | 70 | 5,450 | 5,371 | 93 | 2,452 | 2,254 |
444
Bil. 1.
för klasserna 8 och 9:
m |
|
| in |
| A'' in | in | -b» |
|
22 | 4,638 | 3,853 | 45 | 6,469 | 5,427 | 68 | 5,226 | 5,156 |
23 | 4,801 | 3,982 | 46 | 6,472 | 5,452 | 69 | 5,111 | 5,067 |
24 | 4,951 | 4,102 | 47 | 6,463 | 5,470 | 70 | 5,031 | 4,999 |
25 | 5,104 | 4,224 | 48 | 6,442 | 5,481 | 71 | 4,931 | 4,909 |
26 | 5,256 | 4,344 | 49 | 6,412 | 5,487 | 72 | 4,802 | 4,787 |
27 | 5,405 | 4,463 | 50 | 6,376 | 5,493 | 73 | 4,628 | 4,621 |
28 | 5,54 7 | 4,575 | 51 | 6,384 | 5,495 | 74 | 4,487 | 4,47 7 |
29 | 5,678 | 4,679 | 52 | 6,284 | 5,492 | 75 | 4,384 | 4,361 |
30 | 5,78 7 | 4,766 | 53 | 6,233 | 5,491 | 76 | 4,316 | 4,270 |
31 | 5,87 8 | 4,840 | 54 | 6,185 | 5,490 | 77 | 4,248 | 4,174 |
32 | 5,959 | 4,906 | 55 | 6,145 | 5,496 | 78 | 4,177 | 4,073 |
33 | 6,038 | 4,971 | 56 | 6,105 | 5,502 | 79 | 4,104 | 3,967 |
34 | 6,107 | 5,028 | 57 | 6,066 | 5,510 | 80 | 4,028 | 3,856 |
35 | 6,164 | 5,07 8 | 58 | 6,021 | 5,516 | 81 | 3,949 | 3,742 |
36 | 6,211 | 5,121 | 59 | 5,973 | 5,520 | 82 | 3,8 64 | 3,625 |
37 | 6,256 | 5,163 | 60 | 5,923 | 5,521 | 83 | 3,775 | 3,505 |
38 | 6,301 | 5,205 | 61 | 5,867 | 5,514 | 84 | 3,680 | 3,382 |
39 | 6,343 | 5,245 | 62 | 5,813 | 5,504 | 85 | 3,580 | 3,258 |
40 | 6,376 | 5,281 | 63 | 5,7 52 | 5,48 5 | 86 | 3,473 | 3,133 |
41 | 6,400 | 5,312 | 64 | 5,691 | 5,462 | 87 | 3,362 | 3,006 |
42 | 6,419 | 5,342 | 65 | 5,602 | 5,413 | 88 | 3,243 | 2,8 79 |
43 | 6,437 | 5,369 | 66 | 5,491 | 5,343 | 89 | 3,117 | 2,7 53 |
44 | 6,456 | 5,399 | 67 | 5,354 | 5,248 | 90 | 2,9 7 9 | 2,627 |
§ 4. Kapitalvärdet af pensionerna till enkor och barn efter nuvarande
delegare, utan afseende på avancement.
Med de i föregående paragraf angifna värdena på talen Am och A''m hafva nu
pensionsvärdena för enkor och barn efter nuvarande delegare beräknats, hvarefter det
aritmetiska mediet mellan båda resultaten tagits. Beräkningen har tillgått så, att
sedan de mot hvarje delegares ålder svarande värdena på Am och A''m blifvit utsatta,
dessa summerats för hvarje klass. Aritmetiska mediet mellan Am och A''m har jag
betecknat med A''°K
m
A). Jag anför nu slutresultaten för alla icke till postverket hörande delegare.
Beräkningen för posttjenstemännen har gjorts särskildt.
Bil. 1.
445
I första kolumnen står klassens ordningsnummer, i den andra angifves antalet
till klassen hörande delegare, skrifvet under formen åt en summa af tvenne tal, af
hvilka det första är antalet i tjenst varande delegare, det andra antalet af delegare,
som endast bibehålla delaktighet för enka och barn, såsom pensionärer å allmänna
indragningsstaten, civilstatens pensionärer, o. s. v. I den tredje kolumnen följa de
aritmetiska media mellan summorna af talen Am och A''m för klassen, hvilka media
betecknas med I don Ijerdo kolumnen stå enkepensionernas belopp och i
femte kolumnen produkten af E och 2 A(„.
Klass | Antal |
| Am | E. | E. X A® | |
i........... | ................ 341 | + | 84 | 2,412,64 | 800 | 1,930,112 |
2........... | ............... 233 | + | 39 | 1.576,44 | 600 | 945,864 |
3.......... | ................ 224 | + | 79 | 1,734,31 | 500 | 867,155 |
4.......... | ................ 218 | + | 46 | 1,514,74 | 400 | 605,896 |
5........... | ................ 178 | + | 20 | 1,115,33 | 300 | 334,599 |
6.......... | ................ 753 | + 130 | 5,038,03 | 200 | 1,007,616 | |
7........... | ................ 96 | + | 14 | 573,85 | 150 | 86,078 |
8........... | ............... 241 | 4- | 24 | 1,488,65 | 100 | 148,865 |
9........... | ................ 335 | + | 4 | 1,908,83 | 6673 | 127,255 |
| S:ma 2,619 | + ‘ | 440 |
| S:ma | 6,053,440. |
Afrundas den sist funna summan till jomnt tusental af kronor, så är således
6,053,000 kronor
det kapital, som jemte ränta på ränta åtgår för att pensionera enkor och barn efter
de 3,059 nuvarande delegare, som icke tillhöra postverket, förutsatt att de icke avancera
till högre pcnsionsklass, men med tagen hänsyn till framdeles inträffande förändringar
i civilstånd, antal barn, o. s. v.
B) För de till poststaten hörande 1,250 delegare blof motsvarande resultat:
Klass | Antal | ^ .4<°> | E. | E. X | ||
i .......... | ................ 7 | + | 3 | 56,66 | 800 | 45,328 |
2 .......... | ................ 7 | + | 1 | 44,92 | 600 | 26,952 |
3 ........ | ................ 0 | + | 1 | 4,85 | 500 | 2,425 |
4 .......... | ................ 55 | + | 5 | 345,77 | 400 | 138,308 |
5 ......... | ............... 77 | + | 17 | 527,28 | 300 | 158,184 |
6 .......... | ................ 305 | + | 21 | 1,762,35 | 200 | 352,470 |
7 .......... | ................ 0 | + | 1 | 6,10 | 150 | 915 |
8 .......... | ............... 718 | + | 4 | 4,054,19 | 100 | 405,419 |
9 .......... | ............... 7 | + | 21 | 143,58 | 667,i | 9,572 |
| S:ma 1,176 | + | 74 |
| S:ma | 1,139,573 |
och således det erforderliga kapitalot i rundt tal:
1,140,000 kronor.
446
Bil. 1.
§ 5. Inflytandet af avancenients och ny utnämningar på öfverlefvelserän tornas
kapitalvärden.
I denna paragraf skall det kapital beräknas, som erfordras för att bestrida enkeoch
barnpensionoringon för framtida delegare, samt inflytandet af uppflyttningar af
delegare till högre klass. Äfven vid denna beräkning har poststaten behandlats
särskildt.
A) För delegare, som icke tillhöra poststaten. För att få kännedom om inflytandet
af befordringarna till och inom pensionsinrättningen har jag för de sju öfverstå
klasserna undersökt förhållandena i detta hänseende under åren 1879 — 86. Härvid
ladcs den förutsättningen till grund, att det nuvarande reglementet äfven gäldo
under sagda period; så att således t. ex. provinsialläkarne, som i verkligheten först
är 1884 uppflyttades i andra klassen, vid beräkningen behandlats som om de redan
1878 dit uppflyttats o. s. v. På samma sätt har förfarits med de nya embetsverk,
som under nämnda tid intagits i kassan. Derigenom blot det möjligt att vinna en
fullständig föreställning om reglementets framtida verkningar.
Jag har nu gått så till väga, att jag för hvarje särskildt fall, der en nyutnämning
eller en befordran till högre pensionsklass förelegat, beräknat kapitalvärdet af
den nya pensionsförbindelse, som härigenom ålagts kassan. För tydlighetens skull
vill jag anföra ett exempel. Kronofogden N. N. blef såsom landskontorist år 1880
intagen i inrättningens sjunde klass. Genom befordran år 1882 till länsnotarie uppflyttades
han till den femto och slutligen år 1884 såsom nyblifven kronofogde till
den tredje klassen. Hans födelseår är 1849. Jag bär då antagit, att hans födelse
och alla de nämnda befordringarna inträffat vid midten af de uppgifna åren. Han
var således 31 år gammal vid inträdet i sjunde, 33 år vid uppflyttning^! till femto
och 35 år vid uppflyttningon till tredje klassen. Enkopeusionons belopp är för hvar
och en af dessa tre klasser resp. 150, 300 och 500 kronor.
För att nu pensionera de efterlefvande behöfver kassan ett kapital af /fl''*1 =
A (/lra + A''m) enkepensioner, om mannen är m år gammal. För hvart och ett af de
tre fallen är
m — 31: Hl,0, — A (A31 + A''31) = A (0,075 + 4,266) = 4,67
rn — 33: A^ = A (H33 + H''33) = A (5,333 -f- 4,474) = 4,oo
m — 35 : A(^ = A (A35 + H''35) — A (5,570 + 4,670) — 5,12.
Genom hans inträde i klass 7 ökas således kassans passiva år 1880 med ett kapital
af 4,67 . 150 = 701 kronor. När han derpå uppflyttas till den femte klassen, ökas
enkepensionen från 150 till 300 kronor, i följd hvaraf kassan år 1882 ytterligare behöfver
4.90. 150 — 735 kronor, Nät'' slutligen uppflyttning skor till tredje klassen,
Bil. i. 447
så ökas pensionen med 200 kronor, hvarigenom ökningen i kassans passiva år 1884
blir 5,12 . 200 = 1,024 kronor.
Sedan på detta sätt ökningen i kassans passiva blifvit beräknad för hvarje särskild
under perioden 1879—86 inträffad nyutnämning eller befordran, ordnades resultaten
dels efter de klasser, till hvilka befordran skett, dels efter de årtal, då den
inträffade. Härefter bildades för hvarje klass och år samman af de erhållna talen.
Emellertid återstod en korrektion att göra. Det material, som stod mig till
buds, bestod nemligen i förteckningen öfver endast de delegare, som vid 1886 års
slut funnos i kassan, och öfver deras befordringar. Man måste derför korrigera
resultaten för det inflytande don under mellantiden inträffade dödligheten kunnat
hafva. I medeltal är nu, för de åldrar, som här kunna ifrågakomma, dödligheten
per år omkring 1 %. Då nu de för hvarje särskildt år bildade summorna kunna antagas
gälla för midten af samma år, så har man således att korrigera summorna för
1886, 1885, 1884-79 med resp. V, %. VU %, 2V, %—7V, % för att reducera dem
till 1886 års slut.
På nu beskrifna sätt har jag för de sju öfverstå klasserna, utom posttjenstemännen,
erhållit följande slutsummor:
Klass | 1879 | 1880 | 1881 | 1882 | 1883 | 1884 | 1885 | 188G |
i | 69,915 | 64,803 | 26,572 | 46,756 | 48,356 | 81,049 | 49,093 | 66,053 |
2 | 48,900 | 58,002 | 44,244 | 38,141 | 24,429 | 35,724 | 50,525 | 56,146 |
3 | 14,223 | 22,411 | 23,122 | 49,205 | 25,751 | 20,064 | 24,771 | 26,567 |
4 | 25,251 | 25,798 | 15,946 | 20,173 | 11,482 | 28,837 | 30,986 | 19,600 |
5 | 21,917 | 19,349 | 17,484 | 18,350 | 23,547 | 29,660 | 25,869 | 27,950 |
6 | 36,098 | 29,566 | 18,200 | 31,300 | 31,983 | 26,021 | 29,884 | 21,653 |
7 | 27,950 | 6,779 | 10,146 | 6,899 | 2,972 | 7,379 | 4,877 | 8,633. |
Härur | fås för | hvarje år | • och i | medeltal | för hvarj | e klass: |
|
|
| 1879 | 244 | ,254 | Klass 1 | 56,575 kronor |
| ||
| 1880 | 226 | ,708 |
| » 2 | 44,514 » |
| |
| 1881 | 155 | ,714 |
| =» 3 | 25,764 * |
| |
| 1882 | 210 | ,824 |
| » 4 | 22,259 » |
| |
| 1883 | 168 | ,520 |
| » 5 | 23,016 » |
| |
| 1884 | 228 | ,734 |
| » 6 | 28,088 » |
| |
| 1885 | 216 | ,005 |
| » 7 | 9,454 |
| |
| 1886 | 226 | ,602 |
| S:ma 209,670 kronor |
| ||
| • | 1,677 | ,361 |
|
|
|
|
|
eller i medeltal årligen 209,670 kronor.
Emellertid måsto jag anso denna summa vara för låg i förhållande till verkligheten.
Kassan har nemligen, såsom i § 2 påpekats, under do båda sonasto decennierna
betydligt utvidgats genom intagande af nya embetsverk och äfven genom in
-
448
Bil. 1.
rättandet af nya fenster inom flere af de äldre och de nyare embctsvcrkon. Fn del
af dessa tjensteman har ännu ej inträdt i kassan och finnes derför ej uppförd i den
mig meddelade förteckningen. Någon statistik beträffande deras efterträdare, hvilka
måste inträda i kassan, har jag derför ej kunnat åstadkomma. A andra sidan blir
statistiken öfver avancementen inom kassan ej fullständig. Jag har derför ansett
mig böra taga resultaten för de tre sista åren, såsom noggrannare än do föregående,
och i följd häraf antagit den årliga tillökningen i kassans passiva i följd af avaucements
och nyutnämningar till det aritmetiska mediet mellan de tre sista siffrorna
eller till
223,780 kronor.
Hvad de två lägsta klasserna vidkommer, så har jag af samma skäl icke ansett
materialet nog tillförlitligt för en dylik statistik. Då man här dessutom icke har att
göra med befordringar till högre klass, så har jag i stället inslagit följande metod
för beräkningen.
Här intogos år 1884 underbefäl och vaktkonstaplar vid fängelserna. I följd
häraf lades endast förhållandena beträffande åren 1885 och 1886 till grund (se § 2).
Under dessa år inträdde i klass 8
1885: 14
1886: 13
vid en medelålder af 38,5 år. Jag har derför antagit, att detta tal för framtiden skall
utgöra 14.
För klass 9 erhölls samma antal att vara
1885: 18
1886: 19
vid en medelålder af 28 år. Såsom medeltal för framtiden har antagits 19 årligen
nyinträdande.
För de anförda åldrarne har man (åldrarne vid A-tabellerna äro V2 år för höga
såsom förut påpekats):
A°9 = 5,794i ^28,1 = 5d20
och då enkepensionerna för dessa klasser äro resp. 100 kr. och 662/3 kr., så blir den
årliga tillökningen i kassans pensionsförbindelse på detta sätt
för Klass 8: 14.5,794.100 = 8,112 kronor
» Klass 9: 19. 5,120. 662/3 = 6‘'',485 »
Adderas dessa båda summor till den ofvan för do 7 högsta klasserna funna
summan af 223,780 kronor, så fås den årliga tillökningen i kassans pensionsförbindelser
till enkor och barn i följd af avancements och ny utnämningar att utgöra
238,377 krono!’. För att bestrida denna årliga ökning i hennes passiva behöfver
kassan, efter 31/,2 %, ett kapital af i rundt tal
6,811,000 kronor
Bil 1.
449
B) Poststaten. Här har jag behandlat klasserna 1—5 samt avancementen från
klass 6 på samma sätt, som nyss skett med klasserna 1—7 af de öfriga delegarne.
Då jag äfven kunde erhålla fullständigt material för åren 1887—89 har jag medtagit
detsamma. För hvart och ett af de tio
ökningen utgöra:
1880: 5,582 kronor;
1881: 3,476
1882: 5,206 »
1883; 5,842
1884: 5,676
åren 1880—89 befans kapitalvärdet af till
1885:
7,188 kronor
1886: 7*341 »
1887: 6,203
1888: 5,203 »
1889: 7,478
Medeltalet för de första 5 åren är 5,156 kronor, för de sista åter 6,683 kronor, och
då således äfven här en stegring är antydd, har jag antagit det sista talet såsom
definitivt.
Hvad klasserna 6 och 8 vidkommer, så har det ej varit lätt att finna säkra
siffror för antalet årligen nyinträdande. Med användning af den i § 2 gifna metoden
erhöll jag för en antagen pensionsålder af 67 år:
för Klass 6: x — 8,7; för Klass 8: x — 20,4
och då dessutom från klass 6 i medeltal 4,2 årligen befordras till högre klass, så fås
talen 12,9 och 20,4 resp. För en pensionsålder af 65 år blifva dessa tal ungefär 8 %
större; vidare har poststaten inom dessa klasser utvidgats med omkring 10 % nya
platser; derjemte skola talen (§ 2) ytterligare höjas med ungefär 13 % för att motsvara
mediet af de båda dödlighetstabellerna; slutligen må framhållas, att de sålunda
erhållna siffrorna endast motsvara de genom döden eller pensions erhållande afgångne
tjenstemännen, hvarför en korrektion för de afsätta måste göras. In alles har jag
skattat dessa höjningars inflytande till ungefär 40 %, i följd hvaraf antalet årligen
nyintagne skulle komma att utgöra:
för Klass 6: x = 18; för Klass 8: x — 28.
Eget nog stämma dessa tal nästan alldeles öfverens med statistiken för de 4
sista åren 1886—89, de enda som kunde användas. Under dessa 4 år intogos nemligen
resp. 70 och 110 eller i medeltal just de antagna siffrorna. Detta är dock en
tillfällighet, alldenstund i de sista siffrorna ganska många nyinrättade platser äro inräknade.
Medelåldern vid inträdet var för båda klasserna 32 år, i följd hvaraf den årliga
tillväxten blir:
för Klass 6: 18 . 4,847 . 200 = 17,449 kronor
» Klass 8: 28 . 5,409 . 100 = 15,313 »
Adderas dessa summor till den nyss funna af 6,683 kronor, så fås den årliga tillväxten
i kassans pensioneringsskyldighet till enkor och barn efter poststatens tjensteman
att utgöra 39,445 kr., motsvarande ett kapital åf i rundt tal
1,127,000 kronor.
Vcimomkomitén.
450
Bil. 1.
§ 6. Kontrollräkning för de framtida enke- och barnpensionerna.
Kostnaden för bestridandet af pensioneringen af framtida enkor och barn inom
kassan hade vid 1886 års slut ett kapitalvärde af 15,131,000 kronor, nemligen:
Nuv. delegare utom poststaten (§ 4 A) 6,053,000 kronor
» » inom '' » (§4 B) 1,140,000 »
Framtida » utom » (§ 5 A) 6,811,000 »
» » inom » (§ 5 B) 1,127,000 »
S:ma 15,131,000 kronor.
Om kassan befunnit sig i normalt läge, skulle det rättaste sättet att kontrollera
denna summa varit, att för hvart och ett af de senaste åren beräkna kapitalvärdet
af de pensionsförbindelser, som kassan i verkligheten genom sina delegaros död åtagit
sig. Medelbeloppet skulle varit räntan på ofvannämnda kapital. Men då detta,
af skäl, som i § 2 framhållits, här ej skulle ledt till något brukbart resultat, så har
jag i stället användt en annan metod, som åtminstone kontrollerar inflytandet af
avancementen och nyutnämningarne.
Metoden är lik den, som användes i § 3, med den skilnad, att jag, för att äfven
på en gång erhålla inflytandet af avancementen, beräknat kapitalvärdet af kassans
pensionsförbindelse till en delegare af in års ålder, som genast aflider, uttryckt i
kronor i stället för uti enkepensioner. Detta kapitalvärde, som betecknas med Sm,
beräknades efter båda de använda dödlighetstabellerna, hvarvid de accentuerade värdena
hänföra sig till den af mig i § 2 konstruerade tabellen. Jag erhöll då för alla
de 4,309 äfven i § 3 behandlade delegarne följande talvärden:
m. | s« | s’m | Antal |
| B'' in |
22 | 674,8 | 714,8 | 4 | 1,125,7 | 986,2 |
23 | 586,c | 625,5 | 11 | 1,168,6 | 1,022,2 |
24 | 658, s | 699,6 | 14 | l,214,o | 1,060,2 |
25 | 786,5 | 836,o | 21 | 1,260,9 | 1,099,3 |
26 | 626,4 | 662,9 | 16 | 1,308,9 | 1,139,2 |
27 | 1,083,6 | 1,187,5 | 28 | 1,360,3 | 1,181,9 |
28 | 1,263,5 | 1,344,7 | 36 | 1,410,2 | 1,223,2 |
29 | 1,510,5 | 1,605,3 | 42 | 1,460,8 | 1,265,3 |
30 | 1,750,2 | 1,863,5 | 37 | 1,511,5 | 1,307,5 |
31 | 2^205,7 | 2,346,7 | 59 | 1,562,2 | 1,349,7 |
32 | 1,950,5 | 2,070,5 | 64 | 1,610,8 | 1,390,4 |
33 | 2,529,i | 2,688,i | 79 | l,664,o | 1,434,4 |
34 | 2,598,6 | 2,765,2 | 71 | 1,713,7 | 1,475,8 |
Bil. 1.
451
m. | Sm |
|
35 | '' 3,326,7 | 3,537,2 |
36 | 3,289,6 * | 3,441,8 |
37 | 3,230,5 | 3,431,i |
38 | 2,916,4 | 3,103,4 |
39 | 5,113,o | 5,448,6 |
40 | 4,435,3 | 4,722,2 |
41 | 4,794,4 | 5,107,5 |
42 | 4,099,5 | 4,431,3 |
43 | 5,531,4 | 5,899,6 |
44 | 5,177,3 | 5,520,5 |
45 | 4,994,4 | 5,343,3 |
46 | 5,579,6 | 5,977,o |
47 | 5,741,i | 6,131,3 |
48 | 4,347,9 *) | 5,381,6 |
49 | 5,108,9 | 5,454,9 |
50 | 5,669,9 | 6,065,o |
51 | 6,162,3 | 6,611,8 |
52 | 5,119,3 | 5,498,9 |
53 | 6,278,6 | 6,736,7 |
54 | 5,676,6 | 6,109,4 |
55 | 4,746,7 | 5,126,6 |
56 | 5,596,8 | 6,076,9 |
57 | 5,820,i | 6,295,o |
58 | 4,974,9 | 5,378,3 |
59 | 3,784,3 | 4,098,i |
60 | 5,312,5 | 5,753,3 |
61 | 4,781,8 | 5,192,9 |
62 | 4,390,o | 4,767,7 |
63 | 4,610,8 | 5,015,i |
64 | 4,461,8 | 4,851,3 |
65 | 3,993,4 | 4,347,4 |
66 | 3,898,i | 4,276,9 |
67 | 4,356,7 | 4,778,3 |
68 | 3,996,4 | 4,407,2 |
69 | 3,576,4 | 3,971,i |
70 | 4,123,8 | 4,563,7 |
71 | 4,665,7 | 5,127,i |
*) Detta tal är felaktigt beräknadt och bör
värdt inflytande pa slutresultatet, har det ej blifvit
B,n |
|
1,764,7 | 1,518,3 |
l,810,o | 1,556,8 |
1,857,3 | 1,596,9 |
1,906,9 | 1,638,7 |
1,961,9 | 1,684,5 |
1,992,6 | l,713,o |
2,031,6 | 1,747,8 |
2,066,5 | l,780,i |
2,110,9 | 1,818,9 |
2,135,7 | l,845,i |
2,164,7 | 1,874,7 |
2,195,9 | l,906,i |
2,216,9 | 1,930,9 |
2,233,5 | 1,953,5 |
2,273,3 | 1,983,6 |
2,298,8 | 2,012,4 |
2,312,7 | 2,033,2 |
2,312,i | 2,045,5 |
2,330,2 | 2,070,3 |
2,318,3 | 2,076,2 |
2,315,2 | 2,087,9 |
2,331,7 | 2,112,3 |
2,321,4 | 2,118,8 |
2,298,3 | 2,117,2 |
2,294,2 | 2,128,3 |
2,324,6 | 2,161,9 |
2,300,4 | 2,157,9 |
2,288,3 | 2,166,7 |
2,285,5 | 2,175,8 |
2,268,8 | 2,173,3 |
2,251,7 | 2,169,3 |
2,249,5 | 2,174,7 |
2,247,5 | 2,177,o |
2,216,4 | 2,153,9 |
2,195,2 | 2,135,7 |
2,190,i | 2,127,5 |
2,143,5 | 2,081,8 |
vara 5,026,3, men då felet är utan nämn -
Antal
95
103
108
136
115
126
96
121
126
139
147
124
95
127
98
100
94
100
in
107
114
105
84
77
90
95
101
75
73
76
72
59
56
45
49
53
41
rätteligen
rättadt.
452
Bil. 1.
m. |
| tf» | Antal | tf» |
|
72 | 3,537,5 | 3,927,5 | 35 | 2,046,6 | 1,990,7 |
73 | 2,325,4 | 2,590,6 | 38 | 2,008,2 | 1,946,3 |
74 | 3,195,o | 3,541,4 | 35 | 2,052,8 | 1,972,8 |
75 | 4,190,7 | 4,598,7 | 22 | 2,022,9 | l,931,o |
76 | 3,518,7 | 3,894,5 | 32 | 1,879,9 | 1,791,8 |
77 | 3,614,8 | 3,978,5 | 22 | 1,766,5 | 1,675,5 |
78 | 3,604,8 | 4,023,i | 16 | 1,603,5 | 1,518,5 |
79 | 3,477,0 | 3,892,5 | 12 | 1,387,8 | 1,313,6 |
80 | 1,984,5 | 2,229,3 | 15 | l,119,o | 1,066,7 |
81 | 2,236,8 | 2,482,o | 20 | 1,011,2 | 958,4 |
82 | 2,300,i | 2,585,9 | 7 | 811,i | 781,o |
83 | 173,3 | 196,5 | 4 | 517,7 | 531,9 |
84 | 614,3 | 693,3 | 9 | 619,i | 607,4 |
85 | 763,4 | 854,8 | 9 | 642,o | 612,6 |
86 | 609,5 | 647,o | 4 | 628,o | 583,5 |
87 | 2,338,8 | 2,584,o | 6 | 656,i | 589,i |
88 | 0 | 0 | 4 | 66,9 | 91,9 |
89 | 0 | 0 | 1 | 95,o | 121,8 |
90 | 0 | 0 | 1 | 140,8 | 165,8 |
91 | — | — | 0 | 212,i | 232,2 |
92 | 942,0 | 990,0 | 1 | 327,9 | 336,i |
93 | 0 | 0 | 1 | 0 | 0 |
I de två sista kolumnerna stå de tal Bm och B''m, som angifva kapitalvärdet i
medeltal af pensioneringen af familjen till on nu lefvande delegare af in års ålder.
De beräknas in talen Sm medelst formeln
Bm =z förn Sm -f- Bm + 1.
der flm och am betyda detsamma som i § 3. Härvid har ingen utjemning af S- eller
/Malen förekommit, ej heller har serien fortsatts utöfver in — 93, utan har jag utfört
räkningen med Bg3 = 0, allt för att få en så fullständig kontroll som möjligt. Följden
har naturligtvis blifvit, att talen Bm och B''m ej på långt när förete en så jemnt
gående serie, som de i § 3 beräknade talen Am och A''m.
Att t. ex. Bw— 1,992,6 och S''40 = l,713,o
betyder således att kassans pensioneringsskyldighet till familjen efter en nu 40-årig
delegare är värd 1,992,6 kr. eller 1,713 kr., allteftersom den ena eller andra dödlighetstabellen
blifvit använd. Härvid är då inflytandet icke allenast af förändrade
familjeförhållanden, såsom vid talen Am och A''m, utan äfven af framtida avancements
inberäknadt.
Bil. 1.
453
Sedan så talen Bm och B''m blifvit beräknade, behöfver man endast multiplicera
dessa tal med det antal delegare, som äro af den motsvarande åldern, och hopsummera
alla dessa produkter. Man får då kapitalvärdet af pensioneringskostnaden
för alla nu lefvande delegares efterlemnade enkor och barn. Resultatet blef, enligt
allmänna enke- och pupillkassans dödlighetstabell (talen Bm)
8,879,910 kronor,
samt, enligt den af mig konstruerade tabellen
7,959,260 kronor.
Hvad de framtida delogarne beträffar, så var enligt § 2 antalet årligen nyinträdande
delegare 166, och deras medelålder 34,5 år vid inträdet. Man har alltså
att multiplicera 166 med Bm och B''m för inträdesåldern, d. v. s. med — enär såsom
i § 3 männens ålder taxerats 1/2 år högre än de verkligen äro — B3S och B''3y
För att få ett noggrannare värde på B35 och B''3i än de två, nemligen 1,764,7 och
l,518,s som ofvanstående tabell lemnar, tog jag aritmetiska mediet mellan H37, B36,
B35, B3i och B33 och på samma sätt för B''3S, och erhöll då
£3ä = i)761)9 och ^''35 = 1,516,4
och således den årliga tillökningen i hvardera fallet resp.
166 . 1,761,9 = 292,475,4 krona''
166 . 1,516,4 = 251,722,4 kronor
eller i kapital resp.
8,356,440 kronor
och 7,192,070 kronor.
Adderas nu de motsvarande summorna, så fås totalkostnaden för den framtida*
enke- och barnpensioneringen att utgöra:
efter allm. enke- och pupillkassans tabell: 17,236,350 kronor
efter den af mig konstruerade tabellen: 15,151,330 kronor.
Det aritmetiska mediet mellan dessa båda summor eller i rundt tal
16,194,000 kronor
är det tal, som bör jemföras med den i början af denna paragraf anförda summan af
15,131,000 kronor.
Man ser att det förra talet med icke mindre än 7 % öfvorstiger dot senare.
Om nu också dot första talet är betydligt osäkrare än det senare, och om också omkring
4 l/,2 % af det förras belopp kommer på räkningen af do försigtighetsmått, som
dervid iakttagits eller, riktigare, bibehållits från do räkningar, som förut blifvit gjorda
och äfven här lagts till grund, så blir dot dock tydligt, att de försigtighetsmått, som
vid beräkningen af de i den senare summan ingående posterna blifvit iakttagna, icke
mer än nätt och jomnt räckt till för det afsedda ändamålet. Don såsom definitiv an
-
454
Bil. 1.
tagna summan 15,131,000 kronor för kostnaden af de framtida enke- och barnpensionerna
torde således icke vara för högt tilltagen, om jag också å andra sidan ej kan
betrakta den såsom för låg.
§ 7. Pensionsfonden för enkor och barn.
Här afses beräkningen af kapitalvärdena af de pensioner, som för närvarande
utgå till enkor och barn efter förutvarande delegaro i kassan, äfvensom af de s. k.
sjuklighetspensionerna. Något särskildt är vid denna beräkning ej att anmärka, utom
att jag, vid beräkningen af lifräntefaktorn för enka, ej satt värdet af en qvartalsvis
utgående lifränta å 1 kr. lika med Rm — 0,625, der Rm är värdet å helårslifräntan till
m-årig qvinna, utgående helårsvis och i början af hvarje år, utan har jag i stället,
med hänsyn till det sätt, hvarpå pensionerna utbetalas, antagit helt enkelt Rm — 0,5.
För öfrigt har räkningen tillgått på vanligt sätt och för hvarje pensionstagare särskildt,
och har resultatet blifvit:
Enkepensionsfonden .................. 3,510,631 kronor
Barn........................................... 524,275 »
Sjuklighetpensioner..................... 181,570 »
eller i rundt tal
Summa 4,216,476 kronor
4,216,000 kronor.
§ 8. Pensionsfonden för pensionärer utom poststaten.
Denna post beräknades äfven på vanligt sätt och befans uppgå till 770,070
kronor eller i rundt tal till
770,000 kronor.
§ 9. Pensionsfonden för posttjenstemännen.
På samma sätt erhölls här en summa af 133,256 kronor eller i rundt tal
133,000 kronor.
§ 10. Framtida pensionärer utom posttjenstemännen.
Civilstatens pensionsinrättning beviljar, under vissa i reglementet gifna förutsättningar,
sina delegare pension efter uppnådda 55 års ålder, så vida de icke föredraga
att invänta pensionsåldern för allmänna indragningsstaten, i hvilket fall de
Bil. 1.
455
erhålla en i regeln ungefär dubbelt så stor pension. Af denna rättighet begagnar
sig emellertid endast en mindre del af tjenstemännen, och följden häraf blir den, att
hvarje försök till noggrannare beräkning öfver hvad denna pensioneringsskyldighet
kostar kassan, är illusoriskt. Man vet endast när en tjensteman har rätt till pension
från inrättningen, men icke ens tillnärmelsevis, huru många, som i regeln begagna
denna rättighet.
För att emellertid få någon föreställning om hvad dessa pensioner hafva för ett
kapitalvärde, har jag undersökt förhållandena under 5-årsperioden 1885—89 och dervid
funnit, att kassan i följd af dylika pensioners beviljande för hvart och ett af
dessa år ådragit sig en ponsionsförbindelse af följande kapitalvärde:
1885 ................................ 98,584 kronor
1886 .................................... 105,181 »
1887 .................................... 92,147 »
1888 .................................. 94,244 »
1889 ................................. 56,334 »
eller i medeltal 89,298 kronor årligen. Antalet af dem, som erhöllo pension,
var i medeltal 7 årligen. Kunde man antaga, att förhållandena för framtiden gestalta
sig på samma sätt, så skulle denna pensionering erfordra ett kapital, hvars ränta
efter 3 !/2 % är den nyss funna siffran eller i rundt tal
2,551,000 kronor.
/ . ... o
Men dervid är dock att framhålla dels att denna siffra i och för sig maste vara
högst osäker, då fasta hållpunkter för beräkningen fattas, dels att den sannolikt är
ej obetydligt för låg i följd af delegareantalets betydliga ökning under de sista
15—20 åren.
§ 11. Framtida pensionärer inom poststaten.
Enligt nu gällande bestämmelser är kassan skyldig att pensionera alla posttjenstemännen
efter uppnådda 65 års ålder och en tjenstetid af 35 år. Fyllnadspensionen
bestrides, som bekant, af postverkets pensionsstat.
Nu har den ålder, då pension erhållits, hittills varit högro än 65 år. Men då
det torde vara antagligt, att uppnådda 65 års ålder hädanefter blir den vanliga pensionsåldern,
så har jag antagit detta senare vara fallet.
Beräkningen består af tvenne delar, af hvilka don ena afser pensioneringen af
do nuvarande tjenstemännen och den andra inflytandet af befordringar och nyutnämningar.
A) Kostnaden för pensioneringen af de nuvarande posttjenstemännen vid uppnådda
05 års ålder, utan afseende på framtida befordran. Resultatet af donna beräkning
456
Bil. 1.
finnes upptaget i följande tabell. I den andra kolumnen står summan 2 R(G5> af alla
R£B> = kapitalvärdet af en holårslifränta, som med en krona årligen och i "början af
hvart år utgår till en nu m-årig man från och med fvlda 65 års ålder tills han afliden.
1 den tredje kolumnen befinner sig pensionens storlek P. Den fjerde kolumnen
slutligen meddelar produkten P. 2 > af talen i andra och tredje kolumnen
eller kapitalvärdet af kostnaden för pensioneringen af hela den motsvarande klassen:
Klass |
| p. | p v ^(65) |
i................. | .............. 31,56 | 2,400 | 75,744 |
2................... | ............... 36,20 | 1,800 | 65,160 |
4................... | .............. 279,79 | 1,200 | 335,748 |
5................ | .............. 419,34 | 900 | 377,406 |
6................ | .............. 1,073,34 | 600 | 644,004 |
8.................. | .............. 2,722,14 | 300 | 816,642 |
9.................. | ........... 53,53 | 200 | 10,706 |
|
| Summa 2,325,410 |
Denna summa 2,325,410 kr. skall nu korrigeras för den omständigheten, att pensionerna
utgå qvartalsvis och icke helårsvis, såsom beräkningen förutsatt. Man har då
att i formeln för den uppskjutna lifräntan i stället för R6. använda R6i — 0,625. Jag
har dock, såsom förut vid enkepensionerna, för att taga någon hänsyn till ränteförlusten
i öfrigt samt till det förhållandet, att pensionen utbetalas på bestämda terminer
af aret, användt _R6ä — 0,5, i följd hvaraf, då R6- — 10.49GS, korrektionen blir
— • 2,325,410 = 110,772 kronor.
10,4963 ’ ’
Kapitalvärdet af pensionerna till de nuvarande tjenstemännen blir således
2,325,410—110,772 = 2,214,638 kr. eller i rundt tal
2,215,000 kronor.
B) Inflytandet af befordringar och ny utnämning ar.
Jag har här följt samma metod, som användes vid enkepensionernas beräkning
(§ ^ B)- Under hvart och ett af åren 1880—89 har kassans förbindelser erhållit en
tillökning, hvars kapitalvärde för klasserna 1—5 utgjorde:
1880 ................ 8,854 kronor 1885................. 11,641 kronor
1881 ................. 6,305 » 1886.................. 12,998 »
1882 .................. 8,944 » . 1887................ 11,391
1883 .................. 15,665 » 1888.................. 11,908
1884 .................. 9,572 » 1889.............. 25,710 »
ellor i medeltal 12,299 kronor årligen. Att siffran för år 1889 blifvit så hög, beror
på den nye generaldirektörens inträde. Yid enkepensionernas beräkning medtogs
han icke, alldenstund han redan förut, i egenskap af revisionssekreterare, medräknats.
M. 1.
451
För klasserna 6 och 8 utfördes beräkningen under antagande af att (se § 5 B)
i dessa klasser årligen resp. 18 och 28 nya delegarc inträda. Då Rffi — 2,20, så bindel!
årliga tillökningen
för Klass 6: 18.2,20.600 = 23,760 kronor
» •» 8: 28.2,ao. 300 = 18,480 »
Adderas dessa summor till don förut för de öfriga klasserna funna summan af 12,299
kronor, så fås den årliga tillökningen i kassans passiva att utgöra 54,539 kronor,
hvaraf kapitalvärdet är 1,558,257 kronor. Kassans vinst derpå att pensionerna utbetalas
qvartalsvis är 74,228 kronor. Fråndrages denna summa, så blir det här sökta
kapitalvärdet i rundt tal
1,484,000 kronor.
§ 12. Begrafningshjelp.
Efter en delegares död, som åtnjuter pension från kassan, betalar den samma
till sterbhusot eu begrafningshjelp till ett belopp af halfva pensionen. Donna utbetalning
är liktydig med en lifförsäkring på samma belopp, gällande från och med den
ålder, då pension tages.
A) Kapitalvärdet af begrafningshjelpen för posttjenstemännen
Här
erhöllos följande summor:
för redan pensionerade posttjenstemän
» nuvarande »
» avancements och framtida »
eller i rundt tal
122,000 kronor
B) Öfrige delegare. Här gäller detsamma, som i § 10 är sagdt beträffande
tjenstemännens pensionering, nemligen att hållpunkter för beräkningen saknas. För
att få ett ungefärligt begrepp, har jag proportionerat mig till den sökta summan ur
do för poststaten funna siffrorna. Enligt § 11 kostar nemligen posttjonstemännens
framtida pensionering 2,215,000 + 1,484,000 = 3,699,000 kronor. Häremot svarar ett
kapitalvärde för begrafningshjelpen af 67,ÖB! -t- 47,878 = 114,891 kronor. Den framtida
pensioneringen af de öfriga dolegarno antogs i § 10 kosta kassan 2,551,000 kronor.
Den häremot svarande begrafningshjelpen kan då approximatift sättas lika med
. 114,891 = 79,234 kronor.
3,699
7,595 kronor
67,013
47,878 »
122,486 kronor
1’enaiomkomitén.
u«
458
Bil 1.
"Vidare befans samma kapitalvärde för de nuvarande pensionärerna utgöra 28,761
kronor. Det här sökta kapitalvärdet är summan af dessa båda kapital 79,234 +
28,761 = 107,995 kronor, eller i rundt tal
10H,000 kronor.
§ 13. Förvaltningskostnader.
Förvaltningskostnaderna hafva utgjort:
för perioden 1872—76: 157,680 kronor
» » 1877—81: 210,235 »
» » 1882—86: 247,799 » samt beräknades
» » 1888—92 till: 327,000
Skulle man rätta sig efter dessa siffror, så borde man antaga ständigt och betydligt
växande belopp för dessa kostnader. Under don först anförda perioden var
årliga kostnaden 31,536 kronor, under den sista 65,400 kronor, således en ärlig tillväxt
af omkring 2,000 kronor.
Jag bär likväl antagit, att dessa kostnader för framtiden icke väsentligt skola
växa utöfver det sista beloppet 65,400 kronor, hvilket är ränta på ett kapital af
1,868,572 kronor, eller i rundt tal
1,869,000 kronor.
14. Sammanställning af kassans passiva.
A) Civilstaten, utom posttjensternännen:
Enke-, barn- och sjuklighetspensioner, nu utgående (§ 7) ......
Enke- och barnpensioner för nu lefvande delegare (§ 4 A) ...
Enke- och barnpensioner, med hänsyn till avancements och
nya delegare (§ 5 A)............................................................
Kostnad för enke- och barnpensioneringen ..........
Nuvarande pensionärer (§ 8).................................
Framtida » (§ 10) ..............................
Begrafningshjelp (§ 12)............................................
Kostnad för tjenstemännens pensionering ............
Förvaltningskostnader (§ 13)...................................
4.216.000
6.053.000
6.811.000
summa 17,080,000
........... 770,000
............ 2,551,000
......... 108,000
summa 3,429,000
17,080,000.
3.429.000.
1.869.000.
Totalkostnad för civilstaten, utom posttjensternännen, summa 22,378,000.
Bil. 1.
459
B) Poststaten:
Enke- och barnpensioner för nuvarande delegare (§ 4 B) ......
Eör framtida delegare etc. (§ 5 B).......................................••••
Kostnad för enke- och barnpensioner......................... summa
Nuvarande pensionärer (§ 9)...................................................
Framtida etc. » (§ 11) .................................................
Begrafningshjelp (§ 12)..........................................................
Posttjonstemännens pensioner ................................. summa
1.140.000
1.127.000
2.267.000
133.000
3.699.000
122.000
3.954.000
Totalkostnad för postverket, summa
2,267,000.
3.954.000.
6.221.000.
Adderas de båda slutsummorna tillsammans, så fås totalbeloppet af kassans
passiva vid 1886 års slut att utgöra
28,590,000 kronor.
Räntan på detta kapital, efter 31/'', % räknadt, är
1,000,965 kronor
och det är denna årliga inkomst kassan från och med 1886 års slut och allt framgent
behöfver, för att fylla de förbindelser, som efter nu gällande reglemente henne åligga,
förutsatt således bland annat, att innehafvare af framdeles nyinrättade tjenster icke
utan vederbörlig tillökning af nämnda årsinkomst i kassan intagas.
§ 15. Kassans nuvarande inkomster.
A) År saf gifter. De 2,619 icke till poststaten hörande tjenstemännen erlägga
årligen (jfr § 4)
184,093 kronor.
De 1,176 i tjenst varande posttjenstemännens ärsafgifter utgöra
39,515 kronor.
B) Statsanslaget belöper sig för närvarande till
7 4,271 kronor.
C) Öfriga oregelbundna inkomster, nemligen befordrings-, retroaktiv-, expektans-,
fyllnadsafgiftor, obscrvationsmcdel samt å enkopcnsionor innehållna afgifter, belöpte
sig under hvart och ott af de 10 äron 1880—89 till:
1880 ..................... 27,799 kronor 1885.................... 36,212 kronor
1881 ................... 23,123 » 1886.................. 32,760
1882 .................... 34,895 » 1887 32,176 »
460
Bil. 1.
1883 .................. 23,988 kronor 1888 ............... 32,823 kronor
1884 . .................. 54,489 1889.................. 28,705 »
Summa 164,291 kronor Summa 162,676 kronor.
Då således någon stegring i dessa inkomster under tiden icke förekommit, kar
jag ansett mig böra anslå deras ärliga belopp lika med mediet mellan de gifna talen
eller till
32,607 kronor
årligen. Proportioneras denna summa på do båda kategorierna af delegaro efter beloppet
af de erlagda årsafgifterna, så fås
för civilstaten, utom poststaten:
184,093
223,608
. 32,697 = 26,010 kr.
» poststaten:
39,515
223,608
32,697 =
5,778 »
D) Räntan på det hopsamlade kapitalet. Såsom redan blifvit anmärkt, har hela
den i de föregående paragraferna beskrifna beräkningen utförts med en räntefot af
31/2 %. Att jag nu valt en så låg räntefot, oaktadt kassan i verkligheten har en betydligt
högre ränteprocent, beror naturligtvis framför allt derpå, att räntan vid den
tidpunkt, då jag öfvertog detta arbete, visade eu märklig tendens att falla, och att
man då allmänt ansåg en räntefot af 3lj2 % vid de bästa kapitalplaceringar för ganska
snart förestående. Men äfven för närvarande, ehuru räntan åter stigit, torde
samma räntefot icke vara för låg, då man betänker, att det gäller beräknandet af
nuvarande värdet af utbetalningar, som först i en ganska aflägsen framtid komma
att utgå.
o
A andra sidan är att märka, det valet af räntefot har sin största betydelse för
uppskattandet af kapitalvärdena. De deremot svarande årliga räntebeloppen influeras
väsentligt mindre häraf. Sålunda skulle väl dot i § 14 angifna kapitalvärdet af kassans
samtliga förbindelser utfallit betydligt lägre, om en högre räntefot t. ex. 4 %
användts, medan den erforderliga årsinkomsten af 1,000,000 kronor icke blifvit i samma
proportion reducerad. Äfvenså äro de under A) B) C) i denna paragraf uppförda inkomsterna
oberoende af don räntefot som antagits.
Holt annat blir naturligtvis förhållandet, då det gäller att beräkna den årsinkomst
kassan kan för framtiden påräkna af sitt samlade kapital. Här inverkar den
räntefot, som antages, direkt proportionelt mot sin storlek.
Detta kapital var vid 1886 års slut
8,996,031 + 282,300 = 9,278,331 kronor
och är årsräntan på detta kapital
efter 3''4, %.................................... 324,742 kronor
» 4 %.................. 371,133 *
» 4’/2 %.................................... 417,525 »
» 5 %..
463,917 »
Bil 1.
461
I verkligheten har räntefoten vid kassans kapitalplaceringar under de 10 sista
åren nedgått från omkring 5 % till 4,6 %.
Hvilken räntefot man skall anse såsom den mot framtida omkastningar i detta
hänseende bäst svarande, är naturligtvis omöjligt att afgöra. Då jag beslutat mig
för att antaga 4\i2 %, så skor detta under ganska stark reservation, enär man väl
näppeligen ens under de kommande 10—20 åren med säkerhet i medeltal kan antaga
denna ränta, under det man å andra sidan, om en ännu lägre räntefot antagos, löper
fara att ha ansetts skatta kassans tillgångar för lågt. Hade kassans, ställning varit
solid, skulle jag utan tvekan antagit en lägre räntefot. Den merafkastning, kassan
genom fördelaktigare kapitalplacering kan vinna, är för kassan af stor vigt gent emot
framtida oberäkneliga ändringar och omkastningar i befordrings-, dödlighets- och
räntoförhållandon. Särskildt manar den alltjemt aftagande dödligheten och utan tvifvel,
i det stora hela långsamt men säkert, fallande räntan till försigtighet.
Efter 4''/2 % blir ränteafkastningen af det ofvan anförda kapitalet
417,525 kronor,
hvilkot således är den årsinkomst, jag här antagit kassan för all framtid kunna påräkna
af sitt nu samlade kapital.
§ 16. Sammanställning
A) Civilstaten, utom posttjenstemännen:
Årsafgifter ......................................................
Statsanslag.....................................................
Oregelbundna inkomster................................
Ränta å hopsamladt kapital...........................
åt'' kassans aktiva.
............ 184,093 kronor
........... 74,271 »
............ 26,919 »
........... 417,525 »
Summa 702,808 kronor årligen.
B) Poststaten:
Årsafgifter ............................................................................. 39,515 kronor
Oregelbundna inkomster........................................................ 5,77c. _
Summa 45,293 kronor årligen.
Kassans aktiva vid 1886 års slut representera således en årlig inkomst åt
748,101 kronor.
§ 17. Kassans ställning vid 188(1 och 1890 ars slut.
Enligt § 14 behöfde kassan, för att uppfylla sina för närvarande ålagda pensionsförbindolsor,
en årlig inkomst åt 1,000,965 kronor att utgå tran och med 1887
462
Bil, 1.
års slut. I sjelfva verket representerade emellertid kassans tillgångar vid 1886 års
slut en årlig inkomst af (§ 16) endast 748,101 kronor. Kassan har således från och
med 1887 års slut haft cn årlig inkomst af 1,000,965 — 748,101 eller
252,864 kronor
för litet eller, som man också kan uttrycka sig, kassan led vid 1886 års slut af en
kapitalbrist till sådant belopp, att årsräntan derå uppgår till nämnda summa. Antager
man cn räntefot af 31/, %, är kapitalbristens belopp öfver 7 millioner. Lägges åter
4’ 2 % 611 grund, så blir det bristande kapitalets belopp omkring 5V2 millioner kronor.
Emellertid har sedan år 1886 ytterligare några år förgått, utan att någonting
blifvit gjordt för att förbättra kassans ställning. I följd häraf har den funna bristen
ökats, och är denna öknings kapitalvärde lika med summan af de årsinkomster, kassan
under mellantiden behöft, men icke erhållit, jemte den förlorade räntan. Då jag trott
det vara af intresse för direktionen att erfara bristens nuvarande belopp, har jag äfven
utfört den enkla räkning, som härför är erforderlig. Då man väl svårligen torde
kunna vänta någon som helst förändring af sakernas nuvarande läge före utgången
af år 1891, så har jag beräknat den årsinkomst, kassan, om dess uppgift fortfarande
skall förbli densamma som hittills, från och med 1891 års slut behöfver utöfver sina
nu disponibla inkomster.
V id slutet af hvart och ett af åren 1887, 1888, 1889 och 1890 borde kassan
haft en ytterligare inkomst af 252,864 kronor hvarje gång.
Vid 1891 års början har bristen således ökats med 4 gånger 252,864 kronor
jemte ränta eller efter 3V2 % med
252,864 . (1 -f 1,035 -f 1,035“ + 1,0353),
bvilket, efter uträkning, gifver ett kapital af 1,065,807 kronor. Kapitalbristen har
således vid 1891 års början ökats med ännu eu million kronor. Räntan å förenämnda
kapital är enligt 3J/2 % 37,303 kronor och adderas denna summa till de förut behöfliga
af 252,864 kronor, så fäs 290,167 kronor. Kassan behöfver således frän och
med don 31 december 1891 cn tillökning i sina årliga inkomster af i rundt tal
200,000 kronor,
allt naturligtvis under förutsättning, att kassans hittills varande uppgift ej undergår
någon förändring. Och vill jag härvid framhålla, att jag, af förut anförda skäl, måste
anse denna summa såsom ingalunda för högt beräknad.
Orsakerna till denna kassans sorgliga ställning för det närvarande äro ej svåra
att finna. Redan don omständigheten, att kostnaden för don nuvarande enkeponsioneringen
oj uppgår till mera än 41/4 millioner, under det att den framtida represen
-
Bil 1.
463
terar ett värde af öfver 15 millioner, samt att man ännu ej inom kassan sjelf haft
anledning att misstänka någon så stor brist, antyder, att dessa orsaker måste sökas
i förändringar och utvidgningar af kassans pensioneringsskvldighet, livilka falla inom
de 15-—20 sista åren och derför ännu ej hunnit uppenbara sina verkningar.
De båda mäktigaste faktorerna härvidlag hafva varit dels den år 1877 beslutade
allmänna förhöjningen af alla pensioner med 50 %, dels förordningen af år 1886,
genom hvilken kassan ålades att öfvertaga pensioneringen af alla postverkets tjensteman.
Båda dessa genomgripande förändringar vidtogos, utan att kassan erhöll motsvarande
tillökning i sina inkomster och utan att någon utredning af kassans förmåga
att öfvertaga dessa förbindelser gjordes.
Men äfven oafsedt dessa båda hufvudorsaker till kassans undergräfvande, hafva
äfven andra förändringar vidtagits, som i och för sig varit betydande nog, såsom
upptagandet af nya embetsverk och embetsmannaklasser, uppflyttningar af hela kårer
från lägre till högre pensionsklass, etc. Jag vill anföra några af de vigtigaste exemplen.
Genom 1877 års reglemente påföras kassan: en del af arméförvaltningen, justitiekanslersexpeditionen,
Kong! biblioteket, kontrollverket, länsveterinärstaten, riksarkivet,
hvarjemte häradshöfdingar, landskamererare, landssekreterare uppflyttas från
andra till första pensionsklassen samt länsnotarier och länsbokhållare uppflyttas från
sjette till femte klassen o. s. v.
Genom 1888 års reglemente intagas i kassan, äfvenledes utan utredning eller
ökadt anslag: domänstyrelsen, statistiska centralbyrån, generaldirektörer, lands
höfdingar,
presidenter äfvensom den stora mängden af underbefäl vid fängelserna etc.,
hvarjemte provinsialläkare flyttades från tredje till andra klassen o. s. v.
Det anförda torde vara tillräckligt för att äfven icke sakkunnige skola förstå,
hvarför kassan, som före 1877 sannolikt befann sig i en god ställning, numera råkat
på obestånd. Att kassan ännu fortfar att (skenbart) visa öfverskott, beror, såsom
nämndt, naturligtvis derpå, att de omnämnda förändringarno ännu ej hunnit visa
mera direkta verkningar. Dylika rubbningar i eu pensionskassas verksamhet äro endast
i det fall oskadliga, om årsafgifterna blifvit så beräknade, att de minst motsvara
de åtagna förbindelserna och kassan således mer eller mindre har karaktären af affär.
I civilstatens pensionsinrättning förslå naturligtvis årsafgifterna på långt när icke att
täcka förbindelserna. För att kassan endast skulle kunna bestrida enkepensionoringen
behöfdes en medelafgift af omkring 90 kronor, under det att den verkliga knappt uppgår
till 60, och då är intet öfver för förvaltningskostnader eller tjenstemannapensionering.
♦
Hvilken kassans framtid skall blifva, är naturligtvis ej lätt att förutse, och då
den af Kongl. Maj:t tillsatta komité!) möjligen torde inkomma med förslag i detta
afseende, har jag icke ansett det lämpligt att bär framlägga några bestämda förslag.
464
Bil 1.
I alla händelser blir det dock nödvändigt att mer eller mindre grundligt omarbeta
det nuvarande reglementet. Framför allt måste kassans skyldighet att under vissa
förutsättningar pensionera sina delegare från 55 års ålder antingen helt och hållet
borttagas eller också ändras derhän, att kassan kan förut beräkna sina utgifter för
dylikt ändamål; för närvarande är detta, såsom redan i § 10 framhållits, alldeles
omöjligt. Den der funna siffran af ungefär millioner är icke allenast osäkrast
af alla de funna resultaten, utan till och med så osäker, att den i verkligheten lika
väl kan utgöra 4 å 5 millioner. Kassan måste nödvändigt veta hvithet som skola få
pension och ungefär vid hvilken ålder, eljest är hvarje förutberäkning öfver den sannolika
kostnaden illusorisk. Borttages denna kassans skyldighet, utom för posttjenstemännen,
för hvilka bestämda föreskrifter i ofvannämnda hänseenden finnas, minskas
det erforderliga anslaget af 290,000 kronor med ungefär 90,000 kronor, och äro således
i detta fall endast 200,000 kronor årligen från och med 1891 års slut bohöfliga.
Till man i stället ålägga kassan någon annan mera bestämd pensioneringsskyIdoghet,
så måste kostnaden härför särskildt beräknas.
Vidare bör det vara tydligt, att det ej kan fortgå på det gamla sättet att utan
vidare inskjuta i kassan hela embetsverk eller innehafvare af nyinrättade tjenster tillhörande
redan intagna embetsverk, utan att kassan hvarje gång får en tillökning i
sina inkomster, svarande mot de nya förbindelsernas storlek. I motsatt fall och
sedan kassan en gång satts i tillfälle att uppfylla sina förbindelser, kommer hon ju
återigen på balans och en brist uppstår, som växer med ränta på ränta.
Likaså blir det nödvändigt att totalt upphöra med beviljandet af s. k. sjuklighetspensioner,
intill dess kassan kan påräkna särskilda härför afsedda medel.
Dessa och dylika förhållanden äro af den natur, att de påkalla väsentliga ändringar
i'' det nu gällande reglementet. Då dylika förändringar för närvarande äro
beroende på fullmäktiges förut fattade beslut, och då det torde vara starka skäl, som
tala för, att någonting blir gjordt före nästa års utgång, så synes det mig vara högeligen
önskvärdt, om fullmäktige, enligt § 53 af reglementet, redan före nästa ordinarie
sammanträde kunde sammankallas och höras. Dessförinnan torde det vara
mindre lämpligt att från min sida framkomma med förslag till förbättring af kassans
ställning.
Jag har till detta utlåtande bifogat de mot den af mig konstruerade dödlighetstabellen
svarande grundtabeller. Jag har dessutom beräknat en tabell öfver kapitalvärdena
för qvartalsvis utgående lifräntor till qvinnor öfver 40 år, hvilken jag anser
böra användas vid beräkningen af lifräntfefonden inom inrättningens rånte- och
kapitalanstalt, för så vidt man vill vara tryggad mot obehagliga öfverraskningar inom
denna gren af inrättningens verksamhet.
Stockholm den 17 november 1890.
AND. LINDSTEDT.
Bil. i.
465
Grundtabeller.
100 fix — dödlighetsprocent; ux ~ antal lefvande af x års ålder.
Lx — kap.-värde af lielårslifränta å en krona, utgående vid slutet af hvarje år
till nu .r-årig person, så länge han lefver.
u = x ~ 20 (se sid. 436).
Män:
100 fi:
= 3" [O,:
u , u
50 _ 3 + ro
100 fix =
Qvinnor:
3“ [0,45-
I +
lOJ
X | 100 px |
| ** | X | <00 f>x | "x | b |
0 | 1,950 | 100,000 | 22,201 | 0 | 1,950 | 100,000 | 22,540 |
i - | 1,000 | 98,050 | 22,4 99 | 1 | 1,GG0 | 98,050 | 22,792 |
2 | 1,400 | 96,422 | 22,0 7 9 | 2 | 1,400 | 96,422 | 22,988 |
3 | 1,170 | 95,073 | 22,80g | 3 | 1,170 | 95,072 | 23,131 |
4 | 0,970 | 93,960 | 22,883 | 4 | 0,9 70 | 93,959 | 23,224 |
5 | 0,800 | 93,049 | 22,910 | 5 | 0,800 | 93,049 | 23,27 2 |
G | 0,6 C 2 | 92,305 | 22,910 | 6 | 0,602 | 92,304 | 23,281 ! |
7 | 0,554 | 91,694 | 22,8 09 | 7 | 0,554 | 91,694 | 23,250 |
8 | 0,477 | 91,185 | 22,802 | 8 | 0,477 | 91,184 | 23,204 |
9 | 0,425 | 90,751 | 22,713 | 9 | 0,4 25 | 90,751 | 23,131 | |
10 | 0,392 | 90,365 | 22,008 | 10 | 0,392 | 90,365 | 23,043 |
11 | 0,3 71 | 90,011 | 22,4 91 | 11 | 0,3 71 | 90,012 | 22,943 i |
12 | 0,358 | 89,678 | 22,305 | 12 | 0,358 | 89,677 | 22,835 |
13 | 0,350 | 89,357 | 22,231 | 13 | 0,350 | 89,357 | 22,719 |
14 | 0,349 | 89,044 | 22,090 | 14 | 0,349 | 89,043 | 22,590 j |
15 | 0,350 | 88,734 | 21,943 | 15 | 0,350 | 88,734 | 22,4 09 |
16 | 0,373 | 88,417 | 21,792 | 16 | 0,350 | 88,422 | 22,83 7 |
17 | 0,399 | 88,087 | 21,040 | 17 | 0,308 | 88,107 | 22,202 | |
18 | 0,430 | 87,736 | 21,487 | 18 | 0,385 | 87,783 | 22,004 |
19 | 0,4 01 | 87,359 | 21,335 | 19 | 0,408 | 87,446 | 21,925 ! |
466
Bil 1.
X | 100 fix | ttx | År | X | 100 | «x | År |
20 | 0,488 | 86,957 | 21,184 | 20 | 0,432 | 87,090 | 21,785 |
21 | 0,511 | 86,533 | 21,032 | 21 | 0,458 | 86,712 | 21,045 |
22 | 0,522 | 86,090 | 20,880 | 22 | 0,446 | 86,316 | 21,505 |
23 | 0,533 | 85,641 | 20,725 | 23 | 0,474 | 85,913 | 21,363 |
24 | 0,545 | 85,185 | 20,565 | 24 | 0,483 | 85,507 | 21,215 |
25 | 0,556 | 84,720 | 20,401 | 25'' | 0,4 91 | 85,094 | 21,064 |
26 | 0,569 | 84,249 | 20,233 | 26 | 0,499 | 84,676 | 20,909 |
27 | 0,581 | 83,770 | 20,061 | 27 | 0,508 | 84,252 | 20,750 |
28 | 0,594 | 83,283 | 19,885 | 28 | 0,516 | 83,824 | O ce o © 04 |
29 | 0,607 | 82,789 | 19,704 | 29 | 0,525 | 83,391 | 20,417 |
30 | 0,621 | 82,286 | 19,518 | 30 | 0,534 | 82,955 | 20,243 |
31 | 0,635 | 81,775 | 19,327 | 31 | 0,543 | 82,511 | 20,064 |
32 | 0,650 | 81,256 | 19,132 | 32 | 0,553 | 82,063 | 19,880 |
33 | 0,665 | 80,728 | 18,931 | 33 | 0,563 | 81,609 | 19,690 |
34 | 0,681 | 80,191 | 18,724 | 34 | 0,573 | 81,150 | 19,494 |
35 | 0,698 | 79,645 | 18,513 | 35 | 0,584 | 80,684 | 19,293 |
36 | 0,716 | 79,089 | 18,29 5 | 36 | 0,596 | 80,214 | 19,085 |
37 | 0,735 | 78,522 | 18,07 2 | 37 | 0,608 | 79,735 | 18,872 |
38 | 0,7 55 | 77,945 | 17,843 | 38 | 0,621 | 79,250 | 18,652 | |
39 | 0,777 | 77,357 | 17,608 | 39 | 0,635 | 78,759 | 18,4 25 |
40 | 0,800 | 76,756 | 17,367 | 40 | 0,650 | 78,258 | 18,192 |
41 | 0,825 | 76,142 | 17,120 | 41 | 0,666 | 77,750 | 17,952 |
42 | 0,852 | 75,514 | 16,867 | 42 | 0,684 | 77,233 | 17,705 |
43 | 0,881 | 74,870 | 16,607 | 43 | 0,704 | 76,704 | 17,450 |
44 | 0,912 | 74,211 | 16,341 | 44 | 0,725 | 76,164 | 17,189 |
45 | 0,946 | 73,534 | 16,069 | 45 | 0,748 | 75,612 | 16,921 |
46 | 0,983 | 72,838 | 15,790 | 46 | 0,774 | 75,046 | 16,645 |
47 | 1,023 | 72,122 | 15,505 | 47 | 0,803 | 74,465 | 16,302 |
48 | 1,C6S | 71,384 | 15,213 | 48 | 0,835 | 73,867 | 16,072 |
49 | 1,116 | 70,622 | 14,916 | 49 | 0,870 | 73,250 | 15,774 |
50 | 1,169 | 69,834 | 14,612 | 50 | 0,909 | 72,614 | 15,470 |
51 '' | 1,227 | 69,018 | 14,302 | 51 | 0,953 | 71,953 | 15,158 |
52 | 1,291 | 68,171 | 13,987 | 52 | 1,001 | 71,267 | 14,840 |
53 | 1,362 | 67,290 | 13,66 6 | 53 | 1,055 | 70,554 | 14,514 |
54 | 1,439 | 66,374 | 13,392 | 54 | 1,118 | 69,809 | 14,183 | |
55 | 1,524 | 65,419 | 13,008 | 55 | 1,182 | 69,032 | 13,845 |
Bil. 1.
467
X 1 | 100 px |
| År | X | ioo År | • | År |
56 | 1,618 | 64,422 | 12,671 | 56 | 1,257 | 68,215 | 13,501 |
57 | 1,722 | 63,380 | 12,330 | 57 | 1,340 | 67,358 | 13,151 |
58 | 1,836 | 62,288 | 11,986 | 58 | 1,433 | 66,455 | 12,796 |
59 | 1,361 | 61,144 | 11,637 | 59 | 1,536 | 65,503 | 12,437 |
60 | 2,100 | 59,945 | 11,285 | 60 | 1,651 | 64,497 | 12,073 |
61 | 2,253 | 58,687 | 10,931 | 61 | 1,777 | 63,432 | 11,705 |
62 | 2,421 | 57,364 | 10,574 | 62 | 1,919 | 62,305 | 11,334 |
63 | 2,606 | 55,975 | 10,216 | 63 | 2,075 | 61,110 | 10,960 |
61 | 2,810 | 54,517 | 9,856 | 64 | 2,250 | 59,841 | 10,584 |
65 | 3,035 | 52,985 | 9,496 | 65 | 2,443 | 58,495 | 10,206 |
66 | 3,283 | 51,377 | 9,136 | 66 | 2,657 | 57,065 | 9,828 |
67 | 3,555 | 49,690 | 8,777 | 67 | 2,894 | 55,550 | 9,450 |
68 | 3,855 | 47,924 | 8,419 | 68 | 3,156 | 53,941 | 9,072 |
69 | 4,184 | 46,076 | 8,063 | 69 | 3,446 | 52,240 | 8,695 |
70 | 4,547 | 44,148 | 7,710 | 70 | 3,767 | 50,439 | '' 8,321 |
71 | 4,944 | 42,141 | 7,360 | 71 | 4,121 | 48,539 | 7,949 |
72 | * 5,382 | 40,058 | 7,013 | 72 | 4,512 | 46,539 | 7,581 |
73 | 5,862 | 37,902 | 6,672 | 73 | 4,943 | 44,439 | 7,217 |
74 | 6,389 | 35,680 | b,335 | 74 | 5,418 | 42,243 | 6,858 |
75 | 6,966 | 33,400 | 6,004 | 75 | 5,941 | 39,954 | 6,505 |
76 | 7,600 | 31,074 | 5,680 | 76 | 6,516 | 37,580 | 6,158 |
77 | 8,294 | 28,712 | 5,362 | 77 | 7,150 | 35,131 | 5,818 |
78 | 9,055 | 26,331 | 5,052 | 78 | 7,845 | 32,619 | 0,485 |
79 | 9,888 | 23,946 | 4,749 | 79 | 8,610 | 30,060 | 5,160 |
80 | 10,800 | 21,579 | 4,455 | 80 | 9,450 | 27,472 | 4,844 |
81 | 11,797 | 19,248 | 4,169 | 81 | 10,3 71 | 24,876 | 4,537 |
82 | 12,888 | 16,977 | 3,892 | 82 | 11,381 | 22,296 | 4,239 |
83 | 14,080 | 14,789 | 3,625 | 83 | 12,488 | 19,759 | 3,950 |
84 | 15,382 | 12,707 | 3,366 | 84 | 13,7 01 | 17,291 | 3,672 |
85 | 16,805 | 10,752 | 3,118 | 85 | 15,028 | 14,922 | 3,404 |
86 | 18,357 | 8,945,5 | 2,879 | 86 | 16,481 | 12,680 | 3,147 |
87 | 20,051 | 7,303,4 | 2,649 | 87 | 18,068 | 10,590 | 2,899 |
88 | 21,900 | 5,839 | 2,4 30 | 88 | 19,806 | 8,676,6 | 2,663 |
89 | 23,915 | 4,560,2 | 2,220 | 89 | 21,701 | 6,958,1 | 2,436 |
90 | 26,110 | 3,469,7 | 2,020 | 90 | 23,772 | 5,448,2 | 2,220 |
91 | 28,504 | 2,563,7 | 1,829 | 91 | | 26,03 3 | 4,153 | 2,015 |
408
Bil. 1.
X | 100 flx | "x | Lx | X | 100 fix | “x | Lx |
92 | 31,109 | 1,833 | 1,618 | 92 | 28,199 | 3,071,8 | 1,819 |
93 | 33,946 | 1,262,7 | 1,176 | 93 | 31,188 | 2,196,1 | 1,633 |
94 | 37,032 | 834,io | 1,312 | 94 | 34,119 | 1,511,1 | 1,157 |
95 | 40,390 | 525,21 | 1,157 | 95 | 37,312 | 995,7 3 | 1,288 |
96 | 44,011 | 313,08 | 1,008 | 96 | 40,791 | 624,19 | 1,127 |
97 | 48,oi2 | 175,20 | 0,865 | 97 | 44,577 | 369,58 | 0,970 |
98 | 52,325 | 91,081 | 0,722 | 98 | 48,696 | 204,83 | 0,811 j |
99 | 57,on | 43,123 | 0,568 | 99 | 53,178 | 105,09 | 0,636 j |
100 | 62,ioo | 18,667 | 0,366 | 100 | 58,050 | 49,201 | 0,105 1 |
Bil 1.
469
Qvartalsvis utgående lifräntor till qvinnor af 40 år
och deröfver.
Räntefot = 3 */2 %\ Dödlighetsprocent — 3“ £0,45 — ^
x — ^0 . 0
u = —2Q—; x = qvinnans ålder.
lider. | Kap.-Värde lifränta. | (Mimmi-) procent. | Ålder. | Kap.-Värde lifränta. | (Minimi-) procent. | Ålder. | Kap.-Värde lifränta. | (Minimi-) procent. |
40 | 18,57 | 5,4 | 60 | 12,4 5 | 8,o | 80 | 5,22 | 19,2 |
41 | 18,33 | 5,5 | 61 | 12,08 | 8,3 | 81 | 4,91 | 20,4 |
42 | 18,08 | 5,5 | 62 | 11,71 | 8,5 | 82 | 4,61 | 21,7 |
43 | 17,83 | 5,6 | 63 | 11,33 | 8,8 | 83 | 4,33 | 23,1 |
44 | 17,56 | 5,7 | 64 | 10,96 | 9,1 | 84 | 4,05 | 24,7 |
45 | 17,30 | 5,8 | 65 | 10,58 | 9,5 | 85 | 3,78 | 26,5 |
46 | 17,02 | 5,9 | 66 | 10,20 | 9,8 | 86 | 3,52 | 28,4 |
47 | 16,74 | 6,0 | 67 | 9,82 | 10,2 | 87 | 3,2 7 | 30,6 |
48 | 16,45 | 6,i | 68 | 9,45 | 10,7 | 88 | 3,04 | 32,9 |
49 | 16,15 | 6,2 | 69 | 9,07 | 11,0 | 89 | 2,81 | 35,6 |
50 | 15,85 | 6,3 | 70 | 8,70 | 11,5 | 90 | 2,60 | 38,5 |
51 | 15,5 3 | 6,4 | 71 | 8,32 | 11,0 | 91 | 2,39 | 41,8 |
52 | 15,21 | 6,6 | 72 | 7,06 | 12,6 | 92 | 2,19 | 45,7 |
53 | 14,8!) | 6,7 | 73 | 7,59 | 13,2 | 93 | 2,01 | 49,8 |
54 | 14,56 | 6,o | 74 | 7,2 8 | 13,8 | 94 | 1,83 | 54,6 : |
55 | 14,22 | 7,0 | 75 | 6,88 | 14,5 | 95 | 1,66 | 60,2 |
50 | 13,88 | 7,2 | 76 | 6,53 | 15,8 | 96 | 1,50 | 66,7 |
57 | 13,53 | 7,4 | 77 | 6,io | 16,2 | 97 | 1,34 | . 74,6 |
58 | 13,17 | 7,6 | 78 | 5,86 | 17,1 | 98 | 1,19 | 84,o |
59 | 12,81 | 7,8 | 79 | 5,54 | 18,1 | 99 | 1,01 | 99,n |
I
Bil. 2.
Utredning angående civilstatens pensionsinrättnings behof
under vissa förutsättningar.
Bil. 2.
Till kom/tén
för utredning af civilstatens pensionsinrättnings
ställning och behof, m. m.
I enlighet med det mig den 19 oktober 1889 af komitén lemnade uppdrag har
jag nu dels utfört de beräkningar, som direktionen för pensionsinrättningen redan
förut uppdragit åt mig att verkställa, och för hvilka jag i ett samtidigt med detta
afgifvet utlåtande utförligt redogjort, dels äfven afslutat de kalkyler, hvilka komitén
dessutom af mig begärt, och får jag nu afgifva en kortfattad berättelse angående resultaten
af detta mitt arbete.
Hvad först de specielt för pensionsinrättningen afsedda räkningarne beträffar,
så meddelar jag här, under hänvisning till den detaljerade framställningen i det ofvannämnda
utlåtandet, endast en öfversigt af de vigtigaste resultaten. Efter en räntefot
af 3 >/2 % och med tillhjelp af dödlighetstabeller; för hvilka jag i samma utlåtande
redogjort, hefunnos kassans passiva vid 1886 års slut ega ett kapitalvärde af sammanlagdt
28,699,000 kronor, förutsatt att kassan allt framgent skulle behålla samma
pensioneringsskyldighet som hittills. Hufvudposterna i denna summa voro:
A) Civilstaten, utom poststaten;
Enke-, barn- och sjuklighetspensioner........... 17,080,000 kronor
Tjenstemannapensionering ............................. 3,429,000 »
Förvaltningskostnader...................................... 1,869,000 »
B) Poststaten:
Enke- och barnpensioner................................ 2,267,000 »
Tjenstemannapensionering ........................... 3,954,000 »
Summa 28,599,000 kronor
motsvarande en årlig utgift från och mod 1887 års slut, efter 3*/2 % af
1,000,966 kronor.
1''cnsionskomitén,
60
474
Bil. 2.
För att bestrida denna årliga utgift egde kassan, utom räntan på sitt samlade
kapital, följande årsinkomster:
A) Civilstaten, utom poststaten:
Årsafgifter .................................................. | ...... 184,093 | kronor |
Statsanslag ................................................... | ....... 74,271 | » |
Oregelbundna inkomster............................... | ....... 26,919 | » |
B) Poststaten: | ||
Årsafgifter ..................................................... | ....... 39,515 | » |
Oregelbundna inkomster............................... | ...... 5,778 | » |
Summa 330,576 kronor.
Kassans hela samlade kapital utgjorde vid samma tidpunkt 9,278,331 kronor.
I det omnämnda utlåtandet har jag — ehuru under stark reservation — antagit, att
detta kapital afkastar en ränta af 4y2 %, hvilket gifver en ytterligare årsinkomst af
417,525 kronor. Inalles skulle kassan''på detta sätt ha att påräkna en stadigvarande
årsinkomst af
748,101 kronor.
Kassan behöfver således, för att kunna fortsätta sin hittillsvarande verksamhet,
från och med 1887 års slut, en ytterligare stadigvarande årsinkomst af
252,864 kronor,
eller, som man också kan säga, kassan lider vid 1886 års slut af en kapitalbrist till
sådant belopp, att ränteafkastningen deraf uppgår till den nämnda summan. Kapitalbristens
belopp beror således på hvilken räntefot man vill antaga. Förutsattes 3*/2 %,
så utgör bristen omkring 7 millioner; efter 4*/2 % åter, blir don 51/2 millioner kronor.
Dock är kapitalets storlek bisak, den behöfliga årsinkomsten hufvudsak.
Jag beräknade vidare, att bristen till 1890 års slut ökats med ytterligare 1,065,807
kronor, i följd hvaraf kassans behof äfven ökats, så att från och med 1891 års slut
en årsinkomst af i rundt tal
290,000 kronor
blifver erforderlig.
Jag vill här tillägga, att om kapitalet antages för framtiden afkasta i genomsnitt
4V4 % ränta, i stället för 4''/2 %, så blir det behöfliga årliga tillskottet 317,001
kronor; mot 4 % svara 344,000 kronor, o. s. v.
Bil 2.
475
Dot särskilda uppdrag, som komitén lomnat mig, bestod i anställandet af beräkningar
öfver pensioninrättningens behof under hvar och en af följande förutsättningar:
1)
om § 11 i reglementet borttogos;
2) om sagda paragraf borttoges, och derjemte pensionsåldern inom pcnsionsinrättningen
höjdes från 55 till 65 år;
3) om inrättningen för sina delegare skulle ikläda sig den pensioneringsskyldighet,
som för närvarande åligger allmänna indragningsstaten.
Såsom grundval för de beräkningar, hvilka här erfordras, har jag först lagt följande
statistiska data.
I och för behandling af fallet 1) undersöktes medelåldern för pension stagandet
för alla inrättningens delegare under perioden 1880—86. Denna medelålder bofans
utgöra 65 V2 år. Då emellertid bland dem, som pensionerats från pensionsinrättningen,
rätt många posttjenstemän af till och med öfver 70 år befunno sig, så
har medelåldern derigenom blifvit något högre än den i framtiden torde blifva. Jag
har derför antagit, att fallet 1) eller en bestämmelse om, att inrättningen utom sin
hittillsvarande tjenstemannapensioneringsskyldighet, äfven skulle med sina pensionsbelopp
bidraga till den vanliga pensioneringen från allmänna indragningsstaten, kommer
att verka på samma sätt, som om inrättningen ålades pensionera alla sina delegaro
vid uppnådda 65 ars ålder.
Hvad åter fallet 2) vidkommer, så undersöktes medelåldern för pensions erhållande
från allmänna indragningsstaten under åren 1880—86. Denna ålder var i
genomsnitt 663/4 år. Häri voro dock oj posttjenstemännen inbegripna, för hvilka
under samma period pensionsåldern var omkring 70 är. Om nu också, såsom nyss
antyddes, denna sista ålder kan komma att bli lägre, så torde man väl i alla händelser
ej böra sätta den genomsnittliga pensionsåldern för inrättningens alla delegare, om
möjligheten om pensions erhållande redan före 65 års ålder borttoges, lägre än 67
år. Do faktorer, som göra att pensionsåldern, ehuru normerad till 65 år — utom
för provinsialläkare och förste landtmätare — i verkligheten blir åtminstone 2 år
högre, äro hufvudsakligen, dels den omständigheten att äfven ett visst antal tjensteår
i regeln är föreskrifvet för pensions erhållande, dels det förut — i utlåtandet till
direktionen § 2 — påpekade förhållandet att dödligheten aftager, och i sammanhang
dermed lifslängden och väl äfven förmågan att längre sköta sin bofattning ökas.
Jag har derför antagit, att fallet 2) innebär detsamma, som om inrättningen
ålados att pensionera alla sina delegare vid fylda 67 års ålder, naturligtvis, liksom
i förra fallet, med de nu för hvarje klass inom inrättningen stadgade ponsionsbolopp.
Under förutsättningen 3) deremot skulle ponsionsinrättningon för sina delegare
öfvertaga hela den ponsionoringsskyldighot, som för närvarande åligger allmänna indragningsstaton.
Beräkningen har äfven här utförts dels för en pensionsålder af 65
år, dels för 67 år, motsvarande alternativon om kassan skall bibehålla sin hittillsvarande
skyldighet att pensionera mellan 55 och 65 är, eller icke. Vissorligen är
476
Bil. 2.
förhållandet här icke alldeles detsamma som vid fallet 1), alldenstund pensioneringen
för åldrar mellan 55 och 65 år utgår med mindre belopp än hvad allmänna indragningsstaten
beviljar. Men då skilnaden i det stora hela ej är betydlig och då det å
andra sidan kan vara af intresse att få resultaten för de två olika pensionsåldrarne,
har jag icke tagit någon hänsyn till den nämnda omständigheten, så mycket mera
som denna omständighets inflytande, såsom i det andra utlåtandet framhållits, icke
med någon noggrannhet låter beräkna sig.
Jag öfvergår nu till redogörelsen för det sätt, hvarpå jag i hvarje särskildt af
de nämnda fallen utfört beräkningarne, samt för de dervid vunna slutresultaten.
Om § 11 borttoges (= pensionsålder af 65 år).
A) Nuvarande delegare. Beräkningen af kapitalvärdet af kostnaden för de nuvarande
delegarnes pensionering har här skett utan afseende på framtida uppflyttningar
till högre pensionsklass. Dödlighetstabellen har, liksom öfverallt i det följande,
varit den af mig — se D. U.*) § 2 — uppgjorda tabellen; räntefoten har
varit 3 72 %.
Jag låter nu en sammanställning af de erhållna resultaten följa. I den första
kolumnen står delegarnes nuvarande pensionsklass; i den andra antalet delegare inom
klassen; i den tredje motsvarande pensionsbelopp P; i den fjerde befinner sig 2
eller summan af de för hvarje särskild delegare beräknade kapitalvärdena af en helårsvis
och i förskott utgående pension af 1 krona från 65 års ålder; don sista kolumnen
ändtligen innehåller produkten P.AifjW
Klass | Antal | r. | 2 | P. Z R |
i................... | ........... 348 | 2,400 | 2,061,51 | 4,947,624 |
2................... | ............. 240 | 1,800 | l,274,ii | 2,293,398 |
3.................. | ............. 224 | 1,500 | 1,333,86 | 2,000,790 |
4 ............... | ............. 273 | 1,200 | 1,509,40 | 1,811,280 |
5................... | .............. 255 | 900 | 1,231,83 | 1,108,647 |
6................... | ........... 1,058 | 600 | 4,948,41 | 2,969,046 |
7.................. | .............. 96 | 450 | 332,55 | 149,648 |
8.................. | .............. 959 | 300 | 3,988,16 | 1,196,448 |
9.................. | ............. 342 | 200 | 1,513,97 | 302,794 |
Summa 16,779,675 kr.
*) Med D. IT. betecknas i det följande för korthetens skull det i början omnämnda utlåtandet till
pensionsinrättningens direktion.
Bil. 2.
477
Subtraheras från denna summa kassans vinst derpå, att pensionerna utgå qvartalsvis,
och hvilken vinst utgör 799,312 kronor, så fås kapitalvärdet vid 1886 års slut
af de framtida pensionerna till då lofvande dolegaro att blifva
15,-980,000 kronor.
Posttjenstemännen äro äfven medtagna härvidlag, och då enligt D. U. § 11
kostnaden för deras pensionering utgjorde 2,215,000 kronor, så får man
för posttjenstemännen ...................................... 2,215,000 kronor
för öfrige delegare............................................ 13,765,000 »
B) Befordringar och nyutnämningar. Jag har här gått tillväga på samma sätt
som vid beräkningen af motsvarande post vid enkepenslonerna — D. U. § 5 — i
det jag för hvarje särskild under åren 1879—86 timad uppflyttning till högre klass
eller nyutnämning, som icke berott på upptagandet af nya tjenster eller nya embetsverk,
beräknat den motsvarande tillökningen i kapitalvärdet af kassans passiva. För
hvart och ett af de nämnda åren utgjorde denna ökning:
1879 .......................... 442,112 1883.......................... 307,860
1880 ........................... 395,285 1884 400,792
1881 ........................... 276,250 1885......................... 376,780
1882 ....................... 403,001 1886......................... 384,194
eller i medeltal 373,284 kronor årligen. Af samma skäl som på anfördt ställe, och
då särskild! don del af siffran för år 1879, som angår 7:o klassen, af för mig obekanta
skäl, visade sig vara alldeles för hög, så har jag i stället användt mediet af
de 3 sista årons resultat, eller
387,255 kronor
årligen. I denna summa ingå icke posttjenstemännen, hvarjemte bör anmärkas, att
beräkningen endast omfattar de 7 öfverstå pensionsklasserna.
Hvad klasserna 8 och 9 beträffar, så har jag antagit, att från dem inga uppflyttningar
till högre klass förekomma. Enligt D. U. § 5 A) var antalet årligen nyinträdando
delegare för do båda klasserna 14 och 19 vid on genomsnittlig inträdosålder
af 38,5 och 28,o år respektive. Dä nu
lig = 2,88 och RW = 1,87
så blir den årliga tillökningen
för klass 8: 14.2,ss . 300 = 12,006 kronor
» » .9: 19.1,87.200 = 7,106 *
Addoras dessa två summor till den för do sju öfverstå klasserna funna, så erhålles
406,457, och sedan härifrån kassans vinst på qvartalsutbetalningon af 19,361 aldra
-
478
Bil. 2.
gits, så blir den årliga tillökningen i kapitalvärdet af kassans passiva i följd afavancements
och nyutnämningar
387,006 kronor
eller i kapital och i rundt tal
11.060.000 kronor.
För posttjenstemänncn befans motsvarande summa — D. U. § 11 — uppgå till
1.484.000 kronor.
Med tillhjelp af nu anförda resultat kan man beräkna den årsinkomst kassan
ytterligare skulle komma att behöfva, derest § 11 borttogos ur reglementet.
Kostnaden för posttjenstemännens pensionering från 65 års ålder är redan medtagen
vid den i D. U. lemnado utredningen af kassans närvarande ställning. Kostnaden
för de öfriga delegarnes pensionering är summan af do två ofvan funna talen
13.765.000 + 11,060,000 = 24,825,000 kronor. Härifrån böra ytterligare dragas do
2.551.000 kronor, som enligt § 10 af 13. U. åtgå till pensioneringen af tjenstemännon
enligt nuvarande reglemente, och hvilken summa äfven ingår i de 24,825,000. Kapitalvärdet
för den återstående kostnaden är således
22.274.000 kronor,
motsvarande en årsinkomst af
780.000 kronor.
l)å kassan redan för närvarande är i behof af en förstärkning i sina årliga inkomster
af, såsom i D. TJ. visats, 290,000 kronor, så blir, i händelse § 11 borttages, hela det
årsanslag, som från och med 1891 års slut behöfvos, för att kassan skall kunna
uppfylla icko allenast de förpligtclser, som nu åligga henne, utan äfven dom, som
skulle blifva en följd af borttagandet af § 11 ur reglementet
1.070.000 kronor.
Om § 11 borttages och derjemte pensionsåldern inom inrättningen höjes
till 65 är (= pensionsålder 67 år).
Beräkningen har för detta fall blifvit utförd efter enahanda principer som den
föregående, med de modifikationer, som blifva eu följd af den genomsnittliga pensionsålderns
höjande med 2 år. Framför allt har man att observera, att i detta fall
antalet hvarje år nyinträdande dolegare kommer att minskas. I enlighet med de i §
2 af D. U. utvecklado teoretiska grunderna utgör denna minskning i gonomsnitt ungefär
6 %, så att, under det för närvarande totalantalet nyinträdande dolegare kunde
Bil. 2.
479
antagas till 166 om året, samma antal för en pensionsålder af 67 år får sättas = 156.
För do lägsta klasserna särskild! blir antalet årligen nyinträdande delegare:
bland posttjenstemännen:
Klass 6: förut 18, nu 17 nye delegaro årligen;
Klass 8: » 28, » 26 » » » ;
bland de öjrige delegarne:
Klass 8: förut 14, nu 13 nye delegare årligen;
Klass 9: » 19, » 18 » » »
Jag redogör nu för beräkningen af hvarje särskild post, som här ifrågakommer.
A) Nuvarande delegare utom posttjenstemännen.
Resultatet sammanfattas i följande tabell:
Klass | r. | v 7?(6") * Km | P. R |
1........................ | ................. 2,400 | 1,690,44 | 4,057,056 |
2....................... | ................. 1,800 | 992,33 | 1,786,194 |
3......................... | ................. 1,500 | 1,076,58 | 1,614,870 |
4.................... | ................. 1,200 | 1,002,68 | 1,203,216 |
5........................ | .................. 900 | 656,75 | 591,075 |
6...................... | .................. 600 | 3,122,oo | 1,873,200 |
7.................... | .................. 450 | 265,19 | 119,336 |
8....................... | .................. 300 | 1,031,77 | 309,531 |
9.................... | ............... 200 | 1,188,20 | 237,640 |
|
| Summa | 11,792,118 |
in denna summa, | liksom från do | nästföljande, der | det gält en |
ålder af 67 år, har jag icke dragit kassans vinst derpå, att pensionerna oj utgå holårsvis
utan qvartalsvis, för att på detta sätt få en motvigt till don omständigheten,
att pensionsåldern vid inträdet i allmänna indragningsstatcn var 66 3/4 &r> såsom
ofvan anförts, och således något lägre, än 67 år, samt att pensionsåldern inom poststaten
äfven torde komma att sänkas under don hittillsvarande genomsnittliga. Jag
har derför antagit kapitalvärdet af pensionerna till do nuvarande delegarne utom
poststaten till den nyss funna summan eller i rundt tal
11,792,000 kronor.
B) För de nuvarande posttjenstemunnens ponsionoring från 67 års ålder blir
motsvarande tabell:
480
Bil. 2.
Klass | p. | j#1 m | P. ~ |
i........................ | ................... 2,400 | 25,14 | 60,336 |
2........................ | ..................... 1,800 | 29,88 | 53,784 |
4....................... | .................... 1,200 | 215,47 | 258,564 |
5........................ | .................... 900 | 346,90 | 312,210 |
6 ..................... | ..................... 600 | 874,67 | 524,802 |
8....................... | ..................... 300 | 2,197,71 | 659,313 |
9....................... | .................. 200 | 44,64 | 8,928 |
|
| Summa 1,877,937 |
och således kapitalvärdet af pensionskostnaden
1,878,000 kronor.
C) Avancements och nya delegare inom civilstaten, utom poststaten. På liknande
sätt som förut erhölls för klasserna 1—7 och för hvart och ett af åren 1879—1886
följande tillökning i kapitalvärdo:
1879 ................... 361,211 1883 249,510
1880 ..................... 322,691 1884.................... 334,958
1881 ................ 225,339 1885..................... 306,224
1882 .................. 327,763 1886 313,281
eller i medeltal 305,122 kronor årligen. Af samma skäl som förra gången har jag
dock såsom definitift antagit mediet af do tre sista årens resultat, eller
318,154 kronor.
För de båda lägsta klasserna erhölls:
för Klass 8: 13.2,30.300 = 8,070 kronor,
» » 0: 18 . l,5o . 200 = 5,400 » ,
allt årligen. De tre summorna tillsammans, eller
332,524 kronor
representera ett kapital af
0,501,000 kronor.
D) Avancements och nyutnämningar inom poststaten. Inom klasserna 1—5 samt
från klass 6 till klass 1—5 — jfr. D. U. § 11 — erhölls för hvart och ett af åren
1880 - 89 följande tillökning i pensionsförbindelsernas kapitalvärde.
1880 ...................... 7,234 • 1885 9,501
1881 ...................... 5,140 1886 10,595
1882 ..................... 7,405 1887....................... 9,288
. 1883........................ 12,774 1888....................... 9,630
1884........................ 7,780 1889....................... 20,970
Bil. 2.
481
eller i medeltal 10,032 kronor årligen. För klasserna 6 och 8 fas vidare
för Klass 6: 17 . 1,76.600 = 17,952 kronor,
» » 8: 26 . 1,76.300 = 13,728 »
eller tillsammans för hela poststaten
41,712 kronors
årlig tillökning, representerande ett kapital af
1.192.000 kronor.
Adderas nu summorna i A) och C) samt i B) och D) så fas
för civilstaten, utom poststaten ........................ 21,293,000 kronor,
» poststaten ................................................... 3,070,000 »
eller tillsammans
24.363.000 kronor,
hvithet således är kapitalvärdet af de framtida tjenstomannaponsionerna, förutsatt att
§ 11 borttages och kassans skyldighet att pensionera mellan 55 ars ålder och den lör
allmänna indragningsstaten stadgade pensionsåldern upphäfves.
Vill man veta, hvilken ytterligare årsinkomst, utöfver de ofvan angifna 290,000
kronor och utöfver sina hittills varande inkomster, kassan för dylikt ändamål skulle
behöfva, så har man att från den sist anförda summan draga den i D. U. beräknade
kostnaden för den dol af tjenstemannapensioneringen, som kassan enligt nu gällande
reglemente har att bestrida, nemligen
nuvarande posttjenstemän (se ofvan).,
framtida » »
öfriga pensionärer »
........... 2,215,000 kronor
.......... 1,484,000 »
......... 2,551,000
Summa 6,250,000 kronor
hvarefter återstår
18,113,000 kronor
utgörande kapitalvärdet af de sålunda tillkommande förbindelserna. Räntan a detta
kapital efter 31/, % är 634,000 kronor, och läggas härtill de förut beräknade, redan
nu nödvändiga 290,000, så fås den sökta bohöfliga årsinkomsten att utgöra
924,000 kronor,
att utgå från och med slutet af år 1891.
Pensiomkomitén.
61
482
Bil. 2.
Förutsättningen 3) eller att pensionsiurättningen för sina delegare skulle
öfvertaga den nu allmänna indragningsstaten tillkommande
pensioneringsskyldighet.
Äfven i detta fall har beräkningen blifvit gjord under förutsättning af de två
pensionsaldrarne 65 och 67 år, motsvarande förutsättningen af, huruvida inrättningen
skall bibehålla sin nuvarande pensioneringsskyldighet efter 55 års ålder eller icke.
Jag har här icke kunnat använda samma metod för beräkningen som i det
föregående. Den förteckning öfver delegarne, som stälts till mitt förfogande, var
ondast afscdd för en utredning af pensionsinrättningens ställning, motsvarande nu
gällande reglemente, och innehöll fördenskull endast uppgifter angående uppflyttningar
från en af inrättningens pensionsklasser till en högre, men icke öfver befordringarne
från tjenst till tjenst. Likaså fattades uppgifter öfver de hvarje tjenst
motsvarande pensionsbeloppen å allmänna indragningsstaten. De sistnämnda data
kunde jag emellertid erhålla ur den af statistiska byrån utgifna aflönings- och pensionsstatistiken
med tillhjelp af statskalendern. De förstnämnda uppgifterna deremot
har jag ej lyckats erhålla. Antingen skulle man genom kringsända cirkulär sökt
erhålla do i fråga varande upplysningarne, men det är klart att tiden var alltför
knapp för att hinna få in dylika uppgifter från 4,309 tjensteman, af hvilka dessutom
en fjerdedel ej mera var i aktiv tjenst. Å andra sidan visade sig det försök, jag
gjorde att med tillhjelp af de olika årens statskalendrar ernå samma resultat, såsom
praktiskt outförbart.
Af denna anledning måste jag här inslå på en annan väg än i de förra fallen.
Först och främst sökte jag skaffa mig kännedom om modelbeloppet af den pension,
en delegare i civilstatens pensionsinrättning vid afskedstagande! har att få
från allmänna indragningsstaten. För att å ena sidan vara säker på att ej erhålla
ett för högt värde å detta belopp, hvilket skulle blifvit fallet, om jag endast tagit
hänsyn till de redan pensionerade tjenstemännen, enär bland dessa antalet lägre
tjenstemän hittills varit för litet, samt för att å andra sidan taga hänsyn till do framtida
avancementens inflytande och ej få ett för litet värde å den sökta medelpensionen,
undersökte jag do framtida pensionsbeloppen för delegare mellan i genomsnitt
59 och 65 års ålder, hvilkas födelseår således var något af åren 1822—27. Jag
har trott mig kunna antaga, att avancementen efter uppnådda 59 års ålder ej mera
väsentligt ändra pensionsbeloppen. De delegare, som modtogos vid beräkningen,
voro endast sådana, som voro i aktiv tjenstgöring vid 1886 års slut.
Medelpensionsbeloppet för delegarne inom hvarje åldersgrupp befans då utgöra:
Ålder | Medelpension Ålder | Medelpension |
59y2 | 2,304 kronor 621/, | 2,054 kronor |
6072 | 2,163 » 63y2 | 2,191 » |
61 Va | 2,247 » 64 V, | 2,185 » |
samt i medeltal för alla delegarne 2,196 kronor. |
|
Bil. 2.
483
Derefter har jag sökt beräkna kapitalvärdet af pensionskostnaden för en genomsnittlig
pension å 1 krona. För en pensionsålder af 65 av är kapitalvärdet för de
nuvarande delegarne i dylikt fall lika med summan af alla — se ofvan, första
fallet — hvilken summa här utgör
2 i4G5) = 18,193,so.
Hvad de framtida delegarne beträffar, så inträda årligen 166 nya delegare — se D. U.
§2 — vid en medelålder af 34,5 år. Då \ — 2,44, så får kassan på detta sätt
årligen en ny förbindelse af kapitalvärdet
166.2,44 kronor
och således blir kapitalvärdet för pensioneringen af alla de framtida delegarne
:,57.
v Ä65) = 166^44 = 1 57
™0 0,035
För alla delegarne fås således kapitalvärdet
.Kies) = 18,193,80 + 11,572,57 = 29,766,37 kronor,
hvilket värde dock i detta fall — se ofvan — bör korrigeras för sättet, hvarpå pensionerna
utbetalas, eller med 1,417,oo, hvarefter man erhåller
= 28,348,47 kronor,
motsvarande, som sagdt, en genomsnittlig pension af en krona frän 65 års ålder.
Multipliceras detta tal med den ofvan funna medelpcnsionen af 2,196 kronor, så fås
62,253,000 kronor,
hvilket således är kapitalvärdet af pensioneringen från allmänna indragningsstaten
med en pensionsålder af 65 år. Till man lära känna det årsanslag kassan från och
med 1891 års slut behöfver, för att jemte sin hittillsvarande verksamhet jemväl öfvertaga
donna pensionering, så har man först att fråndraga don nuvarande tjenstemannapensioneringens
värde, som ofvan befans uppgå till 6,250,000 kronor, hvarefter återstår
ett kapital af
56.003.000 kronor
och räntan å detta kapital eller 1,960,000 kronor tillsammans med do förut beräknade
290,000 kronor eller
2.250.000 kronor
är det årsanslag kassan i dylikt fall skullo behöfva.
Är pensionsåldern åter 67 år, så ställer sig beräkningen på följande sätt. Först
fås — so ofvan, andra fallet —
v rW) = U 760,35.
in i i
484
Bil. 2.
Derefter erhålles, för de framtida delegarne, eftersom nu — se ofvan, andra fallet —
endast 156 nya delegare årligen intagas i kassan,
- RW
m
156.1,99
0,035
8,869,71,
och således tillsammans, då här ingen korrektion skulle göras,
R(g7> = 23,030,06 krotior.
Detta tal, multipliceradt med medelpensionen 2,196 kronor, gifver kapitalvärdet af
pensioneringen från 67 års ålder:
51.891.000 kronor.
Subtraheras härifrån åter de ofvannämnda 6,250,000 kronor, så fås 45,641,000, och
räntan på detta kapital eller 1,597,000 kronor, förökadt med de 290,000, således
1.887.000 kronor
är det behöfliga anslagets storlek.
Kontrollräkning.
Dels för att kontrollera beräkningen vid de två första af de tro nu behandlade
frågorna, dels äfven för att få kännedom om den grad af noggrannhet, hvarmed talen
i föregående paragraf blifvit bestämda, har jag äfven för dessa två fall genomfört en
liknande räkning som vid det tredje nyss behandlade.
För detta ändamål beräknades den medelpension, en nuvarande delegare skulle
erhålla från pensionsinrättningen, när han tager afsked. För delegare i en ålder af
mellan 59 och 65 år befans denna medelpension utgöra 1,023 kronor.
Nu var enligt det föregående *
^(65) = 28,348,4?
R^O — 23,630,06
och således, efter multiplikation med 1,023, kapitalvärdena af hela pensioneringsskyldigheten
från 65 och 67 års ålder:
Pensionsålder af 65 år ................................... 29.001,000 kronor
» » 67 » ................................. 24,173.000
under det, att den noggrannare beräkningen förut gifvit för en
pensionsålder af 65 år .................................... 28,524,000 kronor
» » 67 » .................................... 24,363,000 »
således en öfverensstämmelse, som, med hänsyn till den mindre noggrannheten hos
kontrollräkningen och till de osäkra förhållandena i öfrigt, måste anses för fullt tillfredsställande.
Bil. 2.
485
Sainmimstiillullig af slutresultaten.
Jag vill nu, för att underlätta öfversigten, här sammanställa de slutresultat, till
hvilka jag under olika förutsättningar rörande kassans framtida uppgift i det föregående
kommit.
1) Om kassan skall fortsätta sin verksamhet såsom hittills, är hennes ställning vid
1890 års slut sådan, att hon, utöfver de inkomster, som för närvarande stå henne
till buds, behöfver en ytterligare årsinkomst af minst
290.000 kronor,
att utgå från och med den 31 december 1891, och under förutsättning att kassan
hädanefter icke såsom delegare upptager innehafvare af nyinrättade tjenster eller hela
nya embetsverk, utan att erhålla den tillökning i årsinkomst, som efter verkstäld
utredning befinnes svara mot dessa nya förbindelser. Naturligtvis få ej heller uppflyttningar
af hela embetsverk eller delar deraf till högre pensionsklass på andra
vilkor i fråga komma. Samma förutsättningar ligga äfven till grund för hvad som
anföres i det följande.
2) Om kassan skall fortfara med sin hittills varande verksamhet med den förändring,
att § 11 borttages ur reglementet, behöfver hon vid 1890 års slut, utöfver sina nuvarande
inkomster, en ytterligare årsinkomst af
1,070,000 kronor.
3) Om kassan skall fortfara med sin hittills varande verksamhet med, den förändring,
att § 11 borttages, och derjemte pensionsåldern för tjenstemännen fastställes till
densamma som för pensions åtnjutande från allmänna indragningsstaten, så blir den
behöfliga årsinkomsten
924.000 kronor.
4) Om i fallet 2) tjenstemannapensionerna skola utgå med de nu för allmänna
indragningsstaten bestämda belopp, blir den behöfliga årsinkomsten
2.250.000 kronor.
5) Om åter i fallet 3) pensionsbeloppen blifva lika med dem å allmänna indragningsstaten,
sä är den behöfliga årsinkomsten
1.887.000 kronor.
486
Bil. 2.
Räntefot och dödlighet.
För att ytterligare belysa, hvad som förut i § 2 af D. U. och äfven på andra
ställen blifvit antydt, rörande inflytandet af räntefot och dödlighetstabell på resultaten,
vill jag här visa, till hvilka siffror man i fallet 4), der det handlar om den
största summan, kommit, om en annan dödlighetstabell och en annan högre räntefot
lagts till grund.
Jag antager således ännu en gång, att det gäller beräkningen af kostnaden för
ponsioneringen från allmänna indragningsstaten af alla civilstatens delegare från 65
års ålder. Kapitalvärdet af denna kostnad befans ofvan uppgå till 62 millioner
kronor. Då var min i § 2 af D. U. angifna dödlighetstabell och en räntefot af 3y2 %
lagd till grund. Det årsanslag, som erfordras för att bestrida denna pensionering, är
således räntan å nämnda kapital eller 2,170,000 kronor, alla siffror här naturligtvis
afrundade, då det endast gäller ett exempel. Ett så stort årsanslag behöfves således
från och med närvarande tid, och allt framgent, och skulle en för dylikt ändamål
inrättad kassa hafva att under de 4—6 första decennierna af sin tillvaro af de i början
större, sedermera allt mer förminskade besparingarne å detta anslag, bilda ett kapital.
När så kassan kommit i jemvigt, hvilkot inträffar ungefär 60—70 år efter dess bildande,
kommer räntan å detta samlade kapital att tillsammans med det från början
befintliga årsanslaget nätt och jemt räcka till för pensioneringen, hvarefter allt, kapital
och antal pensionärer, kommer att hålla sig tillnärmelsevis konstant.
Jag vill nu anföra motsvarande resultat, beräknade efter en annan dödlighetstabell
och väljer jag dertill allmänna enke- och pupillkassans dödlighetstabell. I det
stora hela återger denna tabell dödligheten bland Sveriges (manliga) befolkning under
årtiondet 1861—70. Hvad räntefoten beträffar, så har jag här, alldenstund tabeller
redan funnos färdiga, kunnat använda både 3y2 % och 472 %. I första fallet blir
kapitalvärdet 46 millioner och det deremot svarande bohöfliga årsanslaget 1,610,000
kronor; i senare fallet får man kapitalet till 33 millioner och anslaget till 1,485,000
kronor.
Sammanställa vi för tydlighetens skull de olika resultaten, så befinnes således
Dödlighetstabell | Räntefot | Kapitalvärde | Årsanslag |
Hypot. tabell (§ 2 af D. U.) | 3 V2 | 62 millioner | 2,170,000 |
A. E. P. kassans d:o | 3 V2 | 46 » | 1,610,000 |
| 4V2 | 33 » * | 1,485,000 |
Bil. 2.
487
Vid första blicken på denna lilla tabell blir man frestad att tänka, det dylika
förutberäkningar knappast kunna hafva något värde, då resultaten så högst väsentligt
afvika från hvarandra, allteftersom förutsättningarne variera.
Emellertid ser man ganska snart, hvilka faktorer härvid verkat starkast, och man
förstår då lättare orsakerna till afvikelserna.
Jemföra vi nemligen först de båda sista resultaten, som äro beräknade med
samma dödlighetstabell men efter olika räntefot, så finna vi, att räntefotens höjande
från 3 y2 % till 4 */2 % medfört en minskning i kapitalvärdet af 30 %, medan minskningen
i årsanslaget utgör endast 8 %. Hade beräkningen utförts efter 4 % i stället
för 3 V, %, så hade anslagets minskning utgjort endast omkring 4 %.
Yid de beräkningar, som jag för detta utlåtande utfört, och hvilka afsott en
längre framtid, har det af nära liggande skäl endast kunnat väljas mellan 3 J/2 %
och 4 % såsom räntefot för de framtida placeringarne, under det att jag för det redan
samlade kapitalet — se ofvan — antagit 4 V2 %. Hade jag derför valt räntefoten 4 %
i stället för 3 */2 %, så hade hela skilnaden blifvit, att de både i 4) och 5) anförda
årsanslagen, som utgöra omkring 2 millioner hvardera, minskats med 70—80,000 kronor,
och de båda anslagen under 2) och 3), som uppgå till omkring 1 million hvardera,
nedsatta med 30—40,000 kronor.
Att under sådana förhållanden välja räntefoten 4 %, i stället för den säkrare af
3 y2 % har icke synts mig rådligt, så mycket mer som man, åtminstone för ett år
sedan, då jag började detta arbete, icke hade anledning att betrakta 3 y2 % såsom
en för låg räntefot för framtiden.
Yi skola nu jemföra de båda resultat, som erhållits för samma räntefot men
olika dödlighetstabell. Allmänna enke- och pupillkassans dödlighetstabell lemuade
ett årsanslag af 1,610,000 kronor, under det att man med don af mig använda tabellen
finner 2,170,000 kronor, således omkring Va mera. Då don förra tabellen, såsom
nämndt, anger dödligheten i Sverige för början af 1860-talet, så ser man huru
starkt inflytandet af dödlighetens aftagande är vid förutberäkningar af här gifven beskaffenhet,
och man skall då äfven förstå, huru vigtigt det är, att vid grundandet af
nya pensionsanstalter, taga noggrann hänsyn till denna omständighet, och att de försummelser,
som härvidlag allt för ofta begås, äro bland de vigtigaste orsakerna till
dylika inrättningars undergång. (Orsakerna till civilstatens pcnsionsinrättnings dåliga
ställning äro emellertid att söka på helt annat håll, såsom i D. U., sista paragrafen,
framhålles.)
Jag har visserligen redan i § 2 af D. U. framhållit betydelsen af dödlighetens
aftagande vid sådana förutberäkningar, som afse enkla och uppskjutna Mentor, men
för tydlighetens skull vill jag här söka belysa förhållandet på iifven ett annat sätt.
För att icke blifva för vidlyftig, begagnar jag endast följande dödlighetstabeller:
Allmänna enke- och pupillkassans, svenska statistiska byråns för 1861—70
och 1871—80, samma byrås årspublikationor under 1881—88 samt min hypotetiska
488 Bil. 2.
tabell — således större delen af de tabeller, som i § 2 af D. U. blifvit jemförda med
hvarandra.
Yid inträdet i civilstatens pensionsinrättning befans en delegare vara i medeltal
35 år gammal (noggrannare 34 1/2 år), och af 1,000 35-årige män lefva, enligt
hvar och en af de nämnda tabellerna, vid 65 års ålder följande antal qvar:
Allm. E. P. K:s tabell.............. 527 sannolik lifslängd = 31 år
Sv. Stat. B. 1861—70 ......... | ....... 539 |
| = 32 » |
> 1871—80 ....... | ....... 590 » | » | = 34 » |
» 1881—88 ........ | ....... 630 » | » | = 35 » |
Min hvp. tabell.................... | ....... 665 » |
| = 37 » |
Man ser häraf, både huru väsentligt antalet af dem, som uppnå pensionsåldern, år
från år ökats, och huru den tidrymd, under hvilken dessa pensionstagare derefter
hafva utsigt att lefva och uppbära sin pension, vuxit. Det är klart, att detta dubbla
inflytande måste högst betydligt höja kostnaderna för den framtida pensioneringen.
Beträffande den af mig använda dödlighetstabellen kunde man, efter hvad som
nu anförts, snarare förmoda, att jag underskattat de ifrågavarande pensionsförbindelsernas
värde, än tvärtom, då det väl är all sannolikhet för att dödligheten skall
komma att aftaga än vidare under kommande decennier. Bortsedt från den osäkerhet,
hvarmed dylika förutberäkningar alltid måste vara behäftade, tror jag mig dock kunna
antaga, att de af mig beräknade anslagen skola räcka till, om man skulle tänka på
att omskapa pensionsinrättningen i enlighet med någon af de förutsättningar, som
legat till grund för beräkningarne. De faktorer, som utgöra en motvigt mot den aftagande
dödligheten, hafva nemligen varit följande. Dels kan man, om man så vill,
betrakta den af mig valda räntefoten af 3 1/2 % såsom en i någon mån motverkande
omständighet, då ju den faktiska räntefoten ännu är ej obetydligt högre. Dock erinrar
jag om, att man, såsom ofvan påpekats, ej får öfverskatta inflytandet åt denna
faktor. Vidare har jag nämnt, att min dödlighetstabell, inom åldersklasserna 30—80
år, återger den dödlighet, man kan vänta för Sveriges manliga befolkning under nästa
årtionde, således gällande för 1895 ungefär. Då nu den antagna dödligheten under
de närmaste 5 åren sannolikt är mindre och först efter denna tid torde blifva större
än den, som i verkligheten inträffar, så blifva visserligen pensionsförbindelserna för
denna senare framtid större än den beräknats, men inflytandet af denna differens
uppväges delvis af de tidigare årens större dödlighet och minskas dessutom genom
diskonteringen till närvarande tid. Slutligen är att märka, att min tabell innebär
ännu en motverkande faktor uti den lag, efter hvilken dödligheten för åldrar öfver
80 år aftager. Såsom förut nämnts har jag här rättat mig efter de norska dödlighetsförhållandena,
hvilka för dessa åldrar äro gynsammare än de nuvarande svenska.
Om man derför vidtager någon af de förändringar uti pensionsinrättningen s
organisation, som komitén förutsatt såsom möjliga, så kunna ofvan angifna resultat,
med full trygghet för framtiden, läggas till grund, så vida dessa förändringar före
-
Bil. 2.
489
tagas före utgången af år 1891 eller 1892, eller åtminstone icke väsentligt senare.
I motsatt händelse torde det blifva nödvändigt att föranstalta en ny utredning och
beräkning.
Emellertid följer af nu berörda förhållanden, ej mindre huru försigtig man måste
vara vid dylika förutberäkniugar, än ock till hvilka kostnader de för den civila och
militära tjenstemannapensioneringen för närvarande gällande grunder en gång skola
leda. I hufvudsak äro, så vidt jag vet, bestämmelserna för denna pensionering endast
10—20 år gamla, och hafva derför ännu ej på långt när hunnit att visa sina verkningar.
Man märker nog, att kostnaden för tjenstemännens pensionering år efter år
växer, men jag tror ej att man gjort sig fullt reda för, huru stora dessa utgifter en
gång komma att blifva. Och när pensioneringen på detta sätt eu gång skall befinnas
vara för betungande, är det ej möjligt att med ens afhjelpa svårigheten. Äfvenså
tror jag mig härvid böra påpeka, att den tendens, som inom många tjenstemannaklasser
gör sig gällande, att ytterligare sänka åldern för pensions erhållande från
statsverket, naturligtvis än ytterligare höjer pensioneringskostnaden. Sålunda är
kapitalvärdet af denna kostnad för posttjenstemännen (se ofvan) 3,070,000 kronor, om
pensionsåldern får antagas till 67 år i genomsnitt, men stiger till 3,699,000 kronor,
alltså med mer än 20 %, om den i genomsnitt skulle sänkas till 65 år. Beträffande
en ifrågasatt sänkning af pensionsåldern för vissa tjensteman från 65 till 60 års ålder,
vill jag anföra, att en dylik ändring för en 30—50-årig man motsvarar 60 procents
höjning af den framtida pensionsutgiften *).
Under dylika förhållanden synes det mig å ena sidan för både statsverket och
tjenstemännen sjelfva vara ändamålsenligare att inrätta en pension sanstalt med ett
konstant och tillräckligt anslag, som visserligen till en början kunde kännas betungande,
än att såsom nu är fallet, endast bestrida pensioneringen år efter år, medan
de erforderliga anslagen oupphörligt ökas. Visserligen skola kostnaderna i senare
fallet också sluta med att blifva konstanta, men skola då vara väsentligt drygare än
det anslag, som i förra fallet varit behöflig-!. Å andra sidan torde det väl vara skäl
att anordna en ny utredning och revision af nu gällande bestämmelser för tjenstemannapensioneringen,
antingen innan en dylik större pensionsinrättning påtänkes
eller i sammanhang med förberedandet af förslag till en dylik anstalt. Går man nemligen
helt enkelt ut från nuvarande förhållanden, är det icke omöjligt att den beräknade
kostnaden skall befinnas så stor, att hela förslaget derpå kan stranda. Och
dessutom måste man medgifva, att den aftagande dödligheten och den dermed väl
också i det stora hela ökade lifskraften och förmågan att hålla längre ut i sitt embete,
är on faktor, som man äfven vid reglering af pensionsvilkoren i statens tjenst bör
taga någon hänsyn till.
*) I sammanhang härmed får jag nämna, att jag, i enlighet med komiténs uttalade önskan, äfven
utfört beräkningar öfver pensionskostnaden för civilstatens pensionsinrättnings delegare under förutsättning
af 55 och 60 år såsom pensionsålder. Då jag ej trott dem kunna leda till någon praktisk påföljd,
har jag uteleinnat dem här, men är naturligtvis beredd, att om så skulle önskas, delgifva desamma.
02
Fensionskomitén,
490
Bil. 2.
Ytterligare förslag angående civilstatens pensionsinrättning.
Jag vill nu till slut taga några andra möjligheter beträffande inrättningens
framtid i skärskådande, än dem, som legat till grund för de föregående beräkningarne.
Hypotes I: Kassan skall fortfara med sin hittills varande verksamhet, utan
någon som helst annan ändring af sitt reglemente än den, som behöfves för att
hindra kassan från att återigen komma på obestånd, sedan den nuvarande bristen
blifvit afhjelpt.
1 detta fall behöfver kassan, såsom i D. U. beräknats, från och med 1891 års
slut ett årligt tillskott af 290,000 kronor. Uppskjuter man afgörandet till år 1892, så
behöfver kassan från och med nämnda års slut eu dylik inkomst af jemnt 300,000 kronor.
Dock måste jag härvid erinra om, att jag då antagit kassan kunna för framtiden påräkna
4 1 2 % ränta pa sitt nu samlade kapital. Om detta också icke torde vara så >
farligt, i händelse kassans verksamhet skulle komma att utvidgas i enlighet med någon
af de möjligheter, komitén ifrågasatt, så torde det dock ej vara rådligt att följa
samma antagande, om kassan skall fortsätta sin verksamhet som hittills, alldenstund
ränteafkastningen af detta kapital då kommer att utgöra den väsentligaste delen af
kassans inkomst. I detta fall måste jag för min del anse 4 */4 % såsom den högsta
möjliga räntefot, och blir då det behöfliga årstillskottet 317,000 kronor, om det börjar
'' id slutet af år 1891 och 328,000 kronor, om det först vid slutet af år 1892 börjar
att utgå.
För att förskaffa kassan denna ökning i sina årsinkomster, kan man nu antingen
tänka sig en allmän förhöjning af delegarnos årsbidrag eller söka utverka bidrag
flan stats\orket eller kan man kombinera dessa båda utvägar, d. v. s. söka anskaffa
ena delen genom förhöjning af arsafgifterna och den andra genom statsmedel.
En allmän förhöjning af arsafgifterna, så att årsinkomsterna ökas med öfver
300.000 kronor, skulle, alldenstund dessa afgifter för närvarande uppgå till omkring
223.000 kronor, leda till mera än en fördubbling af de nuvarande afgifterna. Äfven
om man under vanliga förhållanden skulle kunnat tänka sig en sådan utväg, så tror
jag dock, att det under närvarande omständigheter, såsom jag nu skall visa, är omöjligt
att ens tänka på någon som helst höjning af dessa afgifter.
För att påvisa detta, vill jag först anställa en jemförelse med en annan liknande
kassa för civila embetsman, nemligen elemontarlärarnes enke- och pupillkassa. Jag
väljer ett dylikt exempel äfven i den afsigton, att för den icke sakkunnige, utöfver
Bil. 2.
491
hvad som vid slutet af D. U. blifvit anfördt, ytterligare klargöra de svårigheter, under
hvilka pensionsinrättningen arbetat, och som medfört dess nuvarande läge. Den
nämnda kassan bildades vid slutet af 1870-talet i enlighet med matematiska grunder,
och kan både i detta afseende och genom sitt enkla och klara reglemente tjena såsom
förebild. Till denna kassa, som endast är en enke- och pupillkassa, och som
räknar omkring 1,000 delegare med en afgiftssumma af omkring 63,000 kronor, betalar
staten årligen en summa af 68,000 kronor.
Till civilstatens pensionsinrättning, som räknar minst 4 gånger så många delegaro,
med 3 y2 gånger så stor afgiftssumma betalar staten föga mer, eller omkring
74,000 kronor. Men inrättningen är icke endast en enke- och pupillkassa, utan har
derjemte till uppgift att: 1) pensionera en del af sina delegare och 2) pensionera posttjenstemånnen.
Nu räcker statsanslaget icke ens till att täcka den förra af dessa båda
utgifter. Yi sågo nemligen i § 10 af D. TJ., att endast den framtida pensioneringen
af detta slag motsvarar ett kapital af åtminstone 2 J/2 millioner, d. v. s. ett årsanslag
af 88,000 kronor. Pensionsinrättningen måste således för närvarande utan statsbidrag
1) pensionera alla enkor och barn efter sina delegare, 2) pensionera hela poststaten och
dessutom 3) pensionera en del af de öfriga delegarne, som få pension från densamma,
Af det nu anförda framgår, att en allmän förhöjning af delegarnes årsafgifter,
huru ringa den än må vara, innebär, att de öfriga delegarne bland annat skulle
åläggas att med sina afgifter bestrida posttjenstemånnens pensionering. Jag har derför
antagit, att någon höjning af årsafgifterna för detta ändamål icke kommer i fråga.
Då nu vidare en jemförelse med flere andra dylika kassor, som antingen åtnjuta
direkt statsunderstöd eller hafva att påräkna inkomster, som måste rubriceras
under benämningen allmänna medel, skulle utfalla på samma sätt, och da derjemte
af en dylik jemförelse framgår, att pensionsvilkoren för enkepousionerna i pensionsinrättningen
iiro ofördelaktigare än inom dessa andra kassor, och då slutligen delegarne
sjelfva eller rättare deras fullmäktige icke uteslutande bära skulden till alla
do åtgärder, som under de 13 sista åren bidragit till kassans störtande, sa har jag
trött mig här, liksom vid do följande hypoteserna, kunna förutsätta, att kassan både
får behålla hela sitt nu samlade kapital och det nu utgående statsanslaget, samt att
staten skall öfvertaga do förpligtelse^ som i öfrigt erfordras för att rädda kassan.
Skall kassan derföre fortsätta med sin hittills varande verksamhet, sä erfordras
från och med 1891 års utgång ett statsanslag af
317.000 kronor
eller från och med 1892 års slut af
328.000 kronor,
förutsatt att kassans reglemente för öfrigt ändras derhän, att hon icke längre såsom
hittills blifver nödsakad att utan motsvarande ökning af sina inkomster ikläda sig
nya förbindelser.
492
Bil. 2.
Hypotes II: Kassan fortfar med sin hittillsvarande verksamhet, med den skilnad,
att kassans pensioneringsskyldighet af sina delegaro — utom af posttjensteinännen
efter 65 års ålder — bortfaller.
Jag har redan i § 10 af D. U. och vid slutet af samma utlåtande påpekat och
tillåter mig att här ännu en gång framhålla nödvändigheten af att befria kassan från
denna pensioneringsskyldighet, alldenstund densammas inflytande ej kan med någon
säkerhet förut beräknas, och det således deri alltid ligger en möjlighet till framtida
försämring af kassans ställning.
Borttages donna skyldighet för framtiden, medan kassan behåller sina redan befintliga
pensionärer, så innnebär detta — se § 10 af 1). U. — en minskning i de
ofvan nämnda erforderliga anslagen af 89,000 kronor, sä att desamma då blifva
228.000 kronor
från och med 1891, eller
239.000 kronor
frän och med 1892 års slut. Statens förpligtelse ökas derjemte genom pensioneringen
af dessa delegaro efter uppnådd vanlig pensionsålder. Don börda staten sålunda
åtager sig blir ungefär af samma värde som i förra fallet.
Hypotes III: Kassan befrias från all framtida tjenstemannapensionering, men
bibehåller sina hittills befintliga pensionärer.
Jag kommer nu till de hypoteser, som förutsätta att kassan så småningom eller
med ens förvandlas till uteslutande en enke- och pupillkassa. Af skäl, som det här
skulle blifva för långt att utveckla, tror jag för min jiel, att en dylik utväg är den
lämpligaste, liksom det i allmänhet ej torde vara det bästa, att förena två uppgifter
af så olika karakter som tjenstemanna- och enkepensionering hos en och samma
kassa, oaktadt det kan synas som derigenom åtminstone inflytandet af dödlighetens
aftagande något förminskas. Likaså vill jag endast i korthet framhålla, att det nog
finnes skäl, att i en och samma enkekassa förena så många af de civila ernbetsmannaklasserna,
som sig göra låter. Man skulle derigenom få mera rättvisa och
jemnhet i pensionsvilkoren, hvarjemte förvaltningskostnaderna blefve väsentligt mindre.
Äfven ur den synpunkten vore en dylik åtgärd vigtig, att det vore betydligt lättare
att öfvervaka soliditeten hos en enda dylik kassa, än hvad nu är fallet, då så många
särskilda kassor, med väsentligt olika reglementen, förefinnas. I det följande förutsätter
jag dock naturligtvis, att det endast är fråga om civilstatens pensionsinrättning
med de fenster, som vid 1886 års slut i densamma voro intagna.
Då man nu med tillräcklig tillnärmelse kan antaga, att de framtida pensionsförbindelserna
vid 1890 och 1891 års slut hafva samma värde som vid 1886 års slut,
så skulle kassan, enligt den ofvan angifna hypotesen, befrias från (begrafningshjelpen
inberäknad)
Framtida pensioner åt posttjenstemännen, värde.. 3,814,000 kr.
''» » » öfriga delegare » .. 2,630,000 »
Summa 6,444,000 kr.
Bil. 2.
493
Kassans utgifter skulle således minskas med räntan å detta kapital, efter 3 1,t
%, eller med omkring 225,000 kronor. I följd häraf skulle det från och med 1891
års slut nödvändiga statsanslaget blifva 225,000 kronor mindre än det motsvarande
i Hypotes I, alltså
02,000 kronor
och vid 1892 års slut
103,000 kronor.
Hypotes IV: Kassan befrias från all framtida tjenstemannapensionering och
derjemte från pensioneringen af framdeles inträdande cnkor och barn efter posttjenstemännon.
Anledningen till denna hypotes har jag funnit i den nu ifrågasatta föreningen
af post- och telegrafverken och ett dermed i sammanhang stående förslag till upprättande
af en gemensam pensionskassa för dessa verks tjensteman jemte deras enkor
och barn.
Den förbindelse, från hvilken kassan sålunda vtterligare) utöfver hvad i nästföregående
fall förutsatts, skulle befrias, har ett kapitalvärde af 2,267,000 kronor
so § 14 af D. U. — motsvarande en årlig utgift af 79,345 kronor. Men samtidigt
skulle kassan ock förlora årsbidragen och de öfriga inkomsterna af posttjenstemännon,
hvilka ofvan angifvits utgöra 45,293 kronor. Den verkliga minskningen i kassans årliga
utgifter utgör således endast i rundt tal 34,000 kronor, med hvilkct belopp de i
föregående fall anförda statsanslagen minskas.
Afgöres frågan således före 1891 års utgång, bchöfves från och med 1891 års
slut i detta fall ett statsanslag af
ö8,000 kronor
eller om frågan först under loppet af år 1891 afgöres,
60,000 kronor
att utgå från och mod slutet åt är 1892.
Naturligtvis låta ännu andra åtgärder tänka sig, men i allmänhet är det svårt,
att förutsäga deras inflytande på kassans framtida ställning utan kännedom om de
kapitalvärden, som representera ponsionsförbindelserna till de pensionärer, cnkor och
tjenstemän, som vid hvart och ett af åren 1890 eller 1891 års slut finnas inom kassan.
Likaså bohöfde man för vissa ändamål kännedom om det vid samma ars slut
befintliga kapitalet. Naturligtvis skulle man äfven utan dessa data kunna förutberäkna
ställningen, men en dylik förutberäkning skulle icko vara särdeles noggrann.
Jag inskränker mig derför nu till hvad som blifvit anfördt, på samma gång, som jag
ännu en gång vill erinra om, att hvarje brist i kassan växer mod ränta pa ränta,
intill dess den orsättes.
Det bär flora gånger i detta utlåtande och i D. U. framhållits, att de åtgärder,
494
Bil. 2.
som åstadkommit kassans obestånd, datera sig från de sistförflutna 13 åren, och att
man derför svårligen ännu skulle kunna märka någon yttre svaghet hos kassan.
Betraktar man emellertid kassans tillväxt på senaste tiden, skall man redan nu
finna tecken till, att allt ej står väl till. .Kapitalets tillväxt under hvart och ett af
de sista 6 åren har nemligen år för år aftagit på följande sätt:
1884 ................................... 313,000 kronor
1885 ................................... 305,000 »
1886 .............................. 265,000 »
1887 .................................. 258,000 »
1888 ................................ 243,000 »
1889 .................................. 218,000 »
1890 ................................... 166,000 »
och att detta aftagande icke är det naturliga och matematiskt riktiga aftagande, som
skulle utvisa ett kassans närmande till sitt jemvigtsläge, behöfver väl ej vidare
framhållas.
Stockholm den 29 november 1890.
AND. LINDSTEDT.
Bil. 8.
Utredning angående civilstatens pensionsinrättnings
ekonomiska utveckling åren 1878—1886 samt
inverkan af derunder vidtagna åtgärder å
inrättningens ställning.
/
/.
/
N
Bil. 3.
Till komitén för utredning af civilstatens pensionsinrättnings
ställning och behof, m. m.
I enlighet med det uppdrag, som komitén den 2 sistlidne december anförtrodde
mig, går jag nu att i korthet redogöra för inrättningens ekonomiska utveckling
från och med 1877 års slut till slutet af år 1886, för att visa i hvad man de
under mellantiden företagna ändringar i kassans pensioneringsskyldighet hvar för sig
bidragit till kassans nuvarande obestånd.
Utan att i detalj ingå på en beskrifning af de metoder, som jag vid de erforderliga
beräkningarnes anställande följt, vill jag här endast påpeka tvenne omständigheter.
A ena sidan hafva de beräkningar, som jag utfört, endast approximativ karakter,
beroende förnämligast på den begränsade tid, som stått till mitt förfogande, och
som icke tillåtit noggrannare undersökningar. Jag har derför endast tagit hänsyn
till de vigtigare förändringarne, men lemnat åsido sådana enstaka tjensters intagande
resp. uppflyttande till högre pensionsklass, som tillnärmelsevis kunde anses motvägda
af andra likaledes enstaka tjensters indragning eller nedflyttande. Å andra sidan
har jag äfven vidtagit den förenklingen att hänföra alla förändringarne, så vida de
icke beträffade poststaten, till något af åren 1878 eller 1884, motsvarande de reglementen,
som stadfästa samma ändringar. Visserligen hafva dylika förändringar äfven
inträffat under mellantiden, men de hafva varit af mindre väsentlig beskaffenhet, så
att tidpunktens förskjutande på angifna sätt icke haft något nämnvärdt inflytande på
slutresultatet.
Beträffande åter poststaten, så har jag antagit, att kassans nuvarande pensioneringsskyldighet
vis å vis tjenstemännen daterar sig från 1886 års slut, oaktadt densamma
i praxis nog redan förut torde blifvit tillämpad, samt att kassan före sagda
tidpunkt endast haft samma skyldighet mot dessa tjensteman som mot de öfriga.
Under tiden mellan 1878,o och 1887,o hafva inga nämnvärda förändringar för öfrigt
egt rum, med undantag af brefbärarnes uppflyttande till 8:de klassen år 1885 och
tillökningen i dessa tjenstemäns antal, och har jag naturligtvis tagit nödig hänsyn
till (lossa förhållanden.
03
Tcnsionskomitén.
498
Bil.
För att hafva en kontroll på räkningens tillförlitlighet och att inga väsentliga
poster blifvit förbigångna eller oriktigt uppskattade, har jag, sedan beräkningen blifvit
utförd från 1886 års slut och tillbaka till slutet af år 1877, hvarigenom insigt om
kassans dåvarande ställning erhölls, ur de sålunda erhållna siffrorna beräknat kassans
sannolika inkomst i afgifter från delegarne vid samma tid och dervid funnit en summa
af 135,000 kronor. Då samma inkomst i verkligheten under åren 1876 och 1877 utgjorde
resp. 137,000 och 140,000 kronor, så är detta resultat ett bevis för att beräkningarne,
trots sin approximativa karakter, ändock torde fullt motsvara det ändamål
komitén härvid önskat uppnå.
De kassan påförda pensionsförbindelsernas kapitalvärden hafva beräknats efter
3 y., % och öfriga i mina båda föregående komitén meddelade utlåtanden gifna förhållanden.
Deremot har jag ansett mig, vid beräkning af bristens förräntning under
tiden från 1878,o till 1887,o, böra använda en högre räntefot, alldenstund kassan
under denna tid haft 4 l/2—5 % ränta å sina placeringar. Tänker man sig, att de
nya förbindelserna hvarje gång blifvit täckta genom motsvarande årliga anslag, så
skulle de under sagda tid utbetalade anslagen sannolikt förräntats efter samma höga
räntefot, under det att beräkningarne för tiden efter 1887,o förutsätta 3''/2 %. Genom
att i det nämnda fallet välja 4 % såsom räntefot har jag trott mig träffa en passande
medelväg.
Jag meddelar nu först en öfversigt öfver kassans utveckling under tiden 1878—86.
1878.
Vid 1877 års slut, innan reglementet af den 30 november
hunnit träda i kraft, egde kassan ett kapitalöfverskolt af ungefär
Den allmänna höjningen af alla pensionsbelopp och afgifter
ökade kassans förbindelser med ett kapital af 3,030,000 kronor.
Dessutom tillkomma följande nya förbindelser:
Uppflyttning till högre pensionsklass af häradshöfdingar,
landskamrerare, landssekreterare, länsnotarier, länsbokhållare,
karolinska institutets lärare, fängelsedirektörer, tillsammans
356,000 kronor.
Skogsstateu: 360,000 kronor.
Statsdepartementens omreglering: 70,000 kronor.
Summan af alla dessa nya förbindelser är 3,816,000 kronor.
Samtidigt ökades kassans inkomster, utom genom de nya
eller ökade afgifterna, hvilkas värde ingår i de uppgifna summorna,
med ett statsanslag af 9,000 kronor, med ett kapitalvärde
af 257,000 kronor.
Den effektiva tillökningen i kassans förbindelser utgjorde
derför endast 3,559,000 kronor, i följd hvaraf kassan vid 1878
års början visar en brist af...........................................................
kr. 1,552,000: —
2,007,000: —
Bil.
499
1884.
Vid 1884 års början ökas bristen mod följande poster:
Ränta på ränta efter 4 % på den vid 1878 års början befintliga
bristen....................................... Er. 583,000: —
Uppflyttning af provinsialläkarne, m. fl. till
högre pensionsklass....................................... » 124,000: _
Landshöfdingar, generaldirektörer, presidenter,
m. fl. högre embetsman i första klassen...... » 189,000: —
Tekniska högskolan, statistiska byrån, domänstyrelsen,
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen » 182,000: —
Underbefäl och vaktkonstaplar vid fångvården » 186,000: —
Tillsammans Er. 1,214,000: —
Afgår statsanslaget 4,800 kr., värde ............... » 137,000: —
Inalles ökades bristen, från 1878,o räknadt, således med 1,077,000
kronor, och utgjorde följaktligen vid 1884 års början.............. kr. 3,084,000: —
1885.
Vid 1885 års början ökas bristen genom:
Ränta å redan befintlig brist............... Brefbärarnes intagande i 8:de klassen . | .............. Er. 123,000: — .............. » 329,000: — |
| Summa Er. 452,000: — |
Vid 1885 års början hade bristen således vuxit till..................... » 3,536,000: —
1887.
Vid 1887,o års början har bristen ytterligare ökats genom:
Förräntning ................................................... Er. 288,000: —
Genom skyldigheten att pensionera posttjenstemännen,
utan afseende på § 11 af reglementet » 3,401,000: —
Summa Er. 3,689,000: —
Vid 1887 års början både briston sålunda stigit till ................ kr. 7,225,000: —
Årsräntan, efter 3 */2 %, af detta kapital eller 253,000 kronor är det i mina
förogäendo utlåtanden angifna behöfliga tillskottet i kassans årsinkomster från och
med 1887 års utgång.
500
Bil. 3.
Undersöker man huru stor del af den vid 1887 års början befintliga bristen
bör tillskrifvas hvar och en af de olika slag af åtgärder, som förorsakat densamma,
så erhåller man följande resultat:
1) Don allmänna höjningen år 1877.................................................. kr. 2,104,000: —
(Den andra delen af denna åtgärds inflytande absorberade det
då befintliga öfverskottet.)
2) U ppflyttningar till högre pensionsklass......................................... » 646,000: —
3) Nya embetsverks och tjensters intagande, deri inbegripet bref
bärarnes
upptagande i 8:de klassen, och med afdrag af statsanslagen.
.................................................................................... >; 1,074,000: —
4) Posttjenstemännens pensionering.................................... » 3,401,000: —
Summa Er. 7,225,000: —
Stockholm den 13 januari 1891.
AND. LINDSTEDT.
Bil. 4.
Utredning1 angående grunder för en pensionskassa för
statens civile tjensteinnehafvares enkor och barn.
V
<
■f
Bil. 4.
Till komitén för utredning af civilstatens pensionsinrättnings
ställning och behof m. m.
Deri 30 november 1891 erhöll jag komiténs uppdrag att verkställa utredning
angående erforderliga afgifter, in. in. för en ny pensionsanstalt för civile tjenstinnehafvares
enkor och barn, bygd på grunder, som i en särskild promemoria mig meddelades,
och får jag nu i korthet redogöra för de beräkningar, jag för detta ändamål
hittills hunnit utföra.
Enligt nämnda promemoria skulle mina beräkningar afse följande tjensteinnehafvare:
Grupp
1) delegare i civilstatens pensionsinrättning;
» 2) jernvägsstaten;
» 3) tullstaten;
» 4) telegrafstaten;
» 5) universiteten (utom de teologiska fakulteterna);
» 6) delegarne i elementarlärarnes enke- och pupillkassa;
» 7) innehafvare af vissa andra specificerade civila tjenstebefattningar.
Vid grupp 7) har jag gjort den ändringen, att expeditionschefer och konstit.
revisionssekreterare uteslutits och statsråden blifvit medtagna. För grupp 2) eller
jernvägsstaten kommer jag längre fram att afgifva särskilt yttrande.
För utförande af dylika beräkningar är det först nödvändigt att bestämma sig
för en viss räntefot och att välja eu ändamålsenlig dödlighetstabell.
Räntefoten har af skäl, som jag här icke torde behöfva utveckla, antagits till,?1/., %■
För att ernå eu förställning om, hvilken dödlighetstabell lämpligen bordo användas,
anstälde jag undersökningar öfver dödligheten bland:
A) Delegarne i statens jernvägstrafiks enke- och pupillkassa;
B) Pensionärer (manliga) inom statens jernvägstrafiks pensionskassa;
C) Delegarne i elementarlärarnes enke- och pupillkassa;.
D) Delegarne och pensionärer (manliga) inom telegrafverkets pensionsinrättning;
och
E) Pensionärer (manliga) ä allmänna indragningsstaten.
504
Bil. 4.
A) och B) omfattade dödsfallen under åren 1882—1891; C) åren 1881—1890;
D) åren 1886—1891 | , och E) | åren | 1886- | -1890. |
|
Jag anför här | endast de värden å | mortalitetsprocenten, | som i följd af dödsfallens | ||
antal hafva något | reellare | värde | i, och | jemför desamma med motsvarande tal för | |
Sveriges hela manliga befolk | ning | under | årtiondena 1871—80 | och 1881-1890: | |
Ålder. | A) | 0) | E) | Sv. 1871—1880. So. 1881—1890. | |
75-80 | — | — | 9,12 | 11,9 | 10,6 |
70—75 | — | 4,5 | 7,° | 7,6 | 6,5 |
65—70 | — | 2,9 | 6,o | 4,9 | 4,1 |
60-65 | 3,o | 3,2 | — | 3,2 | 2,8 |
55—60 | 2,2 | 2,7 | — | 2,3 | 2,0 |
50—55 | 1,6 | 2,7 | — | 1,7 | 1,5 |
45-50 | 0,8 | 0,8 | — | 1,4 | 1,2 |
40-45 | 0,8 | 0,8 | — | 1,1 | 0,9 |
.45—40 | 0,6 | — | — | , 0,9 | 0,8 |
30—35 | 0,5 | — | — | 0,8 | 0,7 |
25-30 | 0,5 | — | — | 0,8 | 0,7 |
Någon slutsats af betydelse kan man uppenbarligen icke draga af dessa siffror.
Man kan hvarken med säkerhet afgöra, huruvida dödligheten bland olika kategorier
af tjensteman är så skiljaktig, att olika tabeller för hvarje kategori skulle vara af
nöden, ej heller kan man tydligt so, hvilkendera af do båda sist anförda talserierna
bäst motsvarar de faktiska genomsnittliga förhållandena. Så mycket torde dock af
hvad som anförts kunna antagas, att man icke skattar dödligheten bland männen
för lågt — och detta är af betydelse vid grundandet af en enke- och pupillkassa —,
om man lägger den allmänna svenska dödlighetstabellen för årtiondet 1871—1880 till
grund, och jag har derför bestämt mig för denna tabell. För dödligheten bland qvinnorna
och barnen har jag äfven begagnat mig af motsvarande för dem gällande tabeller.
Som bekant återfinnas dessa tabeller i statistiska centralbyråns publikationer
för år 1880.
1 den påtänkta pensionsanstalten skulle nu pensioner utgå ej blott till enkan,
utan äfven till de efterlefvande barnen intill 18 eller 21 års ålder. Vidare skulle
högsta sammanlagda pensionsbeloppet uppnås för enka med tvenne barn, så att ett
större antal barn icke skulle inverka på beloppets storlek.
Jag vill då först omnämna, att jag i fråga om barnpensionerna räknat som om
do skulle utgå till fylda 21 år och såsom förskottslifräntor, alldenstund å ena sidan
skilnaden mellan räkneresultaten för en pensionsgräus af 21 år och eu sådan af
18 år icke är af den betydelse, att man skulle behöfva taga särskild hänsyn till densamma,
medan å andra sidan den verkliga barnadödlighoten bland de klasser af samhället,
som här äro i fråga, och för den framtid, beräkningarne afse, är lägre än
Bil. 4.
505
efter den tabell, jag använda I följd häraf verkar detta antagande, äfven om 18 års
ålder väljes till gräns, endast såsom en säkerhetsåtgärd mot inflytandet af mindre
väsentliga faktorer, som icke låta beräkna sig särskildt.
Inom de olika tjenstemannagrupper, som utgjort föremål för mina beräkningar,
äro utan tvifvel gifterinålsförhållandena och hvad dermed står i sammanhang ganska
olika, och jag har derför ansett lämpligt att för de flesta af dem uppgöra särskilda
tabeller. I fråga om antalet barn — så länge detta icke öfverstiger 2 — för hustru
af gifven ålder äfvensom beträffande åldersskilnaden mellan hustrun och hennes
yngsta barn äro dock förhållandena icke mera skiljaktiga, än att man vid förevarande
beräkningar öfverallt kan lägga samma antaganden till grund.
För att erhålla en noggrannare insigt om dessa förhållanden, har jag först underkastat
civilstatens pensionsinrättning, klasserna 1—7 och klasserna 8 och 9 samt
elementarlärarnes enke- och pupillkassa hvar för sig eu undersökning angående
medelåldersskilnaden mellan hustrun och yngsta barnet. Materialet gäller för 1886 års
slut, och resultatet anföres här för hvart femte åldersår:
Hustruns ålder. | Civilst. kl. 1—7. | Civilst. kl. 8, 9. | Elementarlårar, |
25 år | 23,3 år | 23,3 år | 23,6 år |
30 » | 28,o » | 28,1 » | 28,4 » |
35 » | 31,2 » | 32,3 » | 31,3 » |
40 » | 34,2 » | 36,2 » | 32,7 » |
45 » | 37,o » | 38,5 » | 35,2 » |
50 » | 37,4 » | 38,7 » | 34,9 » |
55 » | 39,3 » | 42,5 » | 38,c » |
60 » | 42,9 » | 41,9 » | 42,3 » |
Skilnaderna äro här i allmänhet icke större, än att man med tillräcklig noggrannhet
kan använda de tal, som framgå ur de anförda kategorierna tillsammantagna.
Jag sammanställer här de sålunda vunna resultaten i en tabell, hvars första
kolumn innehåller hustruns ålder h; den andra kolumnen anger antalet undersökta
fall; den tredje innehåller medelåldersskilnaden mellan hustrun och yngsta barnet
och den ijorde slutligen b'' eller don ålder, som för det yngsta barnet i det följande
blifvit antagen:
h | Antal | Åldersskilnad | b'' | h | Antal | Åldersskilnad | V |
18 | 1 | 17,0 | 1 | 24 | 25 | 23,o | 1 |
19 | 4 | 17,5 | 1 | 25 | 43 | 23,3 | 1,5 |
20 | 2 | 17,6 | 1 | 26 | 43 | 25,o | 1,5 |
21 | 7 | 20,9 | 1 | 27 | 56 | 25,2 | 1,5 |
22 | 8 | 21,4 | 1 | 28 | 73 | 26,4 | 1,5 |
23 | 16 | 22,1 | 1 | 29 | 85 | 27,7 | 1,5 |
Pensionskomitén. 64
Bil. 4.
506
h | Antal | AlderssTcilnad | b'' | h | Antal | Aldersskilnad | b'' |
30 | 79 | 28,1 | 2 | 48 | 81 | 39,0 | 9 |
31 | 85 | 29,3 | 2 | 49 | 63 | 38,0 | 11 |
32 | 99 | 29,8 | 2 | 50 | 66 | 37,5 | 12 |
33 | no | 30,6 | 2 | 51 | 66 | 38,o | 13 |
34 | 93 | 30,8 | 3 | 52 | 53 | 39,2 | 13 |
35 | 127 | 31,5 | 3 | 53 | 56 | 40,o | 13 |
36 | 121 | 32,o | 4 | 54 | 38 | 39,7 | 14 |
37 | 136 | 33,i | 4 | 55 | 38 | 39,6 | 15 |
38 | 107 | 33,5 | 4 | 56 | 38 | 39,9 | 16 |
39 | 94 | 34,3 | 5 | 57 | 26 | 41,1 | 16 |
40 | 119 | 34,5 | 5 | 58 | 15 | 42,i | 16 |
41 | 92 | 35,4 | 5 | 59 | 12 | 41,9 | 17 |
42 | 129 | 35,5 | 6 | 60 | 24 | 42,i | 18 |
43 | 117 | 36,5 | 6 | 61 | 13 | 43,2 | 18 |
44 | 102 | 37,i | 7 | 62 | 5 | 44,6 | 17 |
45 | 86 | 37,o | 8 | 63 | 2 | 45,5 | 17 |
46 | 75 | 37,i | 9 | 64 | 3 | 44,o | 20 |
47 | 91 | 36,8 | 10 | 65 | 1 | 46,o | 19 |
Dernäst har jag ur statistiken öfver elementarlärarnes enke- och pupillkassa vid
1886 ärs slut och för statens jernvägstrafiks enke- och pupillkassa vid 1891 års slut
härledt tal, som jag betecknat med och W2 och hvilka betyda:
Wj = sannolikheten för en hustru af uppgifven ålder att hafva nugot omyndigt
barn, och
W2 = sannolikheten att hafva minst 2 omyndiga barn.
Jag inskränker mig här till att anföra de slutliga talvärdena för W, och W„,
jemte angifvande af antalet undersökta fall:
h | Antal | in | W‘2 | h | Antal | W, | w2 |
19 | 11 | 0,182 | 0,091 | 30 | 187 | 0,898 | 0,722 |
20 | 15 | 0,6 6 7 | 0,267 | 31 | 201 | 0,925 | 0,751 |
21 | 16 | 0,876 | 0,313 | 32 | 214 | 0,911 | 0,785 |
22 | 38 | 0,763 | 0,395 | 33 | 238 | 0,8 7 3 | 0,739 |
23 | 61 | 0,738 | 0,3 61 | 34 | 205 | 0,922 | 0,815 |
24 | 86 | 0,8 2 5 | 0,488 | 35 | 227 | 0,881 | 0,771 |
25 | 80 | 0,750 | 0,450 | 36 | 202 | 0,901 | 0,792 |
26 | 113 | 0,8 15 | 0,611 | 37 | 216 | 0,935 | 0,847 |
27 | 137 | 0,759 | 0,547 | 38 | 211 | 0,896 | 0,825 |
28 | 138 | 0,863 | 0,5 51 | 39 | 192 | 0,933 | 0,818 |
29 | 169 | 0,905 | 0,710 | 40 | 201 | 0,91 1 | 0,82 6 |
Bil. 4.
507
h | Antal | TFi |
| h | Antal | w1 | w. |
41 | 204 | 0,892 | 0,809 | 54 | 46 | 0,695 | 0,478 |
42 | 197 | 0,904 | 0,797 | 55 | 53 | 0,698 | 0,358 |
43 | 159 | 0,899 | 0,767 | 56 | 31 | 0,581 | 0,323 |
44 | 155 | 0,916 | 0,768 | 57 | 35 | 0,3 71 | 0,2 0 0 |
45 | 118 | 0,8 5 6 | 0,754 | 58 | 28 | 0,5 0 0 | 0,107 |
46 | 112 | 0,857 | 0,741 | 59 | 25 | 0,360 | 0,080 |
47 | 109 | 0,863 | 0,771 | 60 | 18 | 0,223 | 0,056 |
48 | 105 | 0,838 | 0,638 | 61 | 17 | 0,118 | — |
49 | 105 | 0,8 00 | 0,667 | 62 | 25 | 0,160 | 0,120 |
50 | 83 | 0,7 2 3 | 0,530 | 63 | 14 | — | — |
51 | 67 | 0,776 | 0,567 | 64 | 8 | 0,125 | — |
52 | 71 | 0,761 | 0,479 | 65 | 17 | 0,059 | — |
53 | 64 | 0,719 | 0,531 | 66 | 8 | — | — |
Med | tillhjelp | af de | nu anförda talen b'', | W, | och W2 | och under | antagande af |
en åldersskilnad af 2 är mellan de båda yngsta barnen, der flora än ett omyndigt
barn finnas i äktenskapet, har jag sedan beräknat
Lh + 0,5 0 = kapitalvärdet af lifränta, som utgår med sammanlagdt on krona
om året, så länge en qvinna af åldern h år ännu lefver;
L''21 och L"21 = kapitalvärdet af en förskottslifränta å en krona årligen till de
två yngsta barnen tills do fylt 21 år eller dessförinnan aflida.
Härur har följande tabell blifvit bildad (då Lh framgår omedelbart ur do grundtabeller,
som uppgjorts enligt de använda dödlighetstabellerna, sa utelemnas tabellen
öfver Lh + 0,5o):
h | W, L''n | W2 L"21 | h | IL, L''n | W2 L"n | h | IL, L''n | IL2 L"n |
19 | 2,381 | 1,159 | 31 | 12,025 | 9,298 | 43 | 10,318 | 7,960 |
20 | 8,725 | 3,401 | 32 | 11,844 | 9,721 | 44 | 10,028 | 7,504 |
21 | 11,459 | 3,987 | 33 | 11,3 5 0 | 9,150 | 45 | 8,884 | 6,8 8 5 |
22 | 9,979 | 5,032 | 34 | 11,748 | 9,748 | 46 | 8,3 7 3 | 6,2 6 6 |
23 | 9,6 5 4 | 4,598 | 35 | 11,2 2 3 | 9,2 2 0 | 47 | 7,880 | 5,976 |
24 | 10,792 | ''6,2 1 8 | 36 | 11,15 6 | 9,089 | 48 | 8,187 | 5,3 9*5 |
25 | 9,781 | 5,6 5 2 | 37 | 11,577 | 9,72 1 | 49 | 6,766 | 4,680 |
26 | 10,62 9 | 7,6 74 | 38 | 11,0 9 4 | 9,467 | 50 | 5,604 | 3,314 |
27 | 9,897 | 6,8 71 | 39 | 11,15 8 | 8,954 | Öl | 5,445 | 3,0 9 5 |
28 | 11,2 5 4 | 6,920 | 40 | 10,894 | 9,043 | 52 | 5,3 4 0 | 2,614 |
29 | 11,803 | 8,9 19 | 41 | 10,668 | 8,856 | 53 | 5,044 | . 2,898 |
30 | 1 1,6 7 6 | 8,939 | 42 | 10,3 7 5 | 8,2 7 2 | 54 | 4,3 4 6 | 2,2 14 |
508 Bil. 4.
h | TFi L''n | W, L".n | h | Wi L''„ | TF, L"n | h | W\ L''n TF, 11 |
55 | 3,810 | 1,3 5 2 | 59 | 1,360 | 0,157 | 63 | _ _ |
56 | 2,692 | 0,932 | 60 | 0,644 | 0,056 | 64 | 0,125 — |
57 | 1,719 | 0,577 | 61 | 0,341 | — | 65 | 0,116 — |
58 | 2,316 | 0,309 | 62 | 0,604 | 0,2 3 5 | 66 | - - |
För att erhålla de tal, som vidare behöfvas, har jag användt följande statistiska
material
a) Civilstatens pensionsinrättning, klasserna 1—7 för 1887,0;
5) » » »8 och 9 » 1887, o;
c) Jern vägsstatens » för 1892, o;
d) Tullstatens enke- och pupillkassa för 1890, o;
e) Elementarlärarnes enke- och pupillkassa för 1891,0;
och utfört beräkningen särskildt för hvar och en af dessa kassor.
För en delegare af åldern m har jag då beräknat vissa tal, som jag betecknat
med /.''m och F''m, och hvilka betyda:
/m == kapitalvärdet i medeltal af en enkepension afen krona om året till hustrun
efter en delegare af m års ålder, förutsatt, att han genast aflider;
/''m och k"m — kapitalvärden i medeltal af pensioner å en krona för yngsta och
näst yngsta barnen, tills de fylt 21 år, under samma förutsättning som i föregående
fall.
Dessa tal 7.m, ).''m och )."m äro för hvarje värde på m medeltal af de tall* + 0,5o,
W, L''2i och W2L"21, hvilka svara mot åldern för den hustru, delegare af åldern m
eger. Är delegaren ogift eller enkling, hafva dessa sistnämnda tal haft värdet noll.
Då vidare för såväl man som hustru endast födelseåret varit bekant, hafva de antagits
födda vid midten af året.
För de anförda olika fallen har jag sålunda erhållit följande tal:
Civilstatens pensionsinrättning klasserna 1—7.
m | Antal |
| 1'' A m | 4" A m | m | Antal |
| ^ m |
|
2672 | 10 | 4,004 | 2,211 | 1,639 | 34 V2 | Öl | 11,176 | 6,446 | 4,808 |
27 >/, | 11 | 7,584 | 3,364 | 1,850 . | 35 V2 | 57 | 12,404 | 7,090 | 5,305 |
Cl OC 04 | 14 | 5,826 | 2,950 | 1,7 3 7 | 36 V, | 64 | 9,464 | 5,441 | 4,115 |
29 ''/2 | 16 | 6,031 | 3,453 | 2,4 11 | 37*/, | 77 | 10,583 | 6,127 | 4,604 |
30 */2 | 27 | 9,636 | 5,298 | 3,679 | GO ce | 78 | 13,352 | 7,553 | 5,805 |
311/ Öl /2 | 3i | 9,197 | 4,962 | 3,352 | 39», | 77 | 13,232 | 7,783 | 6,052 |
32 V, | 47 | 8,547 | 4,645 | 3,144 | 40 */2 | 60 | 13,885 | 8,252 | 6,497 |
33 V2 | 39 | 9,720 | 5,143 | 3,633 | 41''/a | 82 | 12,019 | 6,956 | 5,329 |
Bil. 4.
509
m | Antal | >m | k'' m i | k" A m | m | Antal | >m |
| k" *■ m |
42V2 | 80 | 13,793 | 8,286 | 6,599 | 6 7 Va | 33 | 9,644 | 1,983 | 1,102 |
43V, | 99 | 13,679 | 8,004 | 6,344 | 68 Va | 44 | 8,295 | 1,477 | 0.686 |
44 V2 | 97 | 12,956 | 7,675 | 6,035 | 69 Va | 46 | 8,305 | 1,667 | 0,920 |
45 Va | 88 | 13,673 | 8,100 | 6,343 | 70 Va | 30 | 9,666 | 2,353 | 1,558 |
46 Va | 72 | 14,449 | 8,289 | 6,425 | 71 Va | 28 | 8,828 | 1,280 | 0,551 |
4 7 V2 | 91 | 13,132 | 7,594 | 5,995 | 7 2 Va | 32 | 5,962 | 0,8 0 0 | 0,422 |
48 Va | 67 | 13,723 | 7,877 | 6,19 3 | 73''/a | 31 | 6,097 | 0,786 | 0,490 |
49 V2 | 72 | 14,046 | 7,867 | 6,068 | 74 Va | 20 | 7,141 | 1,379 | 0,775 |
50 Va | 67 | 14,013 | 7,631 | 5,765 | 7 5 V*> | 30 | 6,158 | 0,851 | 0,461 |
51 Va | 71 | 12,416 | 6,868 | 5,238 | 7 6 Va | 20 | 7,8 5 0 | 1,475 | 0,881 |
52 Va | 83 | 13,838 | 7,580 | 5,741 | 77 Va | 15 | 6,606 | 0,493 | 0,258 |
53 Va | 77 | 11,974 | 6,162 | 4,572 | 78 Va | 12 | 6,440 | 0,787 | 0,439 |
54''/a | 90 | 11,243 | 5,521 | 3,974 | 79 Va | 13 | 3,838 | 0,165 | 0,027 |
55 Va | 83 | 12,637 | 6,210 | 4,508 | 80 Va | 16 | 4,557 | 0,992 | 0,637 |
56''/a | 64 | 12,907 | 6,018 | 4,293 | 81 Va | 7 | 3,826 | — | — |
57 Va | 58 | 11,330 | 5,151 | 3,561 | 82''/a | 3 | — | — | — |
58 Va | 64 | 10,084 | 4,333 | 3,049 | 837a | 8 | 1,339 | — | — |
59 Va | 74 | 11,897 | 5,006 | 3,460 | 84 Va | 6 | 1,242 | — | — |
60Va | 86 | 12,110 | 4,732 | 3,057 | 85 Vä | 4 | 2,515 | — | — |
61 Va | 56 | 10,832 | 4,2 41 | 2,971 | 86 Va | 6 | 3,328 | . 1,247 | 0,840 |
62 Va | 55 | 11,312 | 4,146 | 2,605 | 8 7 V2 | 3 | — | — | — |
63 | 55 | 9,828 | 3,831 | 2.531 | 88''a | 1 | — | — | — |
64Va | 60 | 9,660 | 3,494 | 2,2 7 5 | 89‘/a | 1 | — | — | — |
65 Va | 43 | 10,3 3 2 | 2,989 | 1,767 | 90V> | 0 | — | — | — |
6 6 Va | 46 | 9,754 | 2,522 | 1,406 | Öl Va | 1 | 3,63 | — | — |
Civilstatens pensionsinrättning, klasserna 8 och 9.
in | Antal | i. | 1- | k" ''• m | m | Antal |
|
| k" A m |
21Va | 4 | 5,o i | 2,88 | 1,98 | 31 Va | 31 | 12,03 | 6,92 | 5,12 |
22 Va | 11 | 5,3 8 | 3,17 | 2,3 9 | 32''/a | 32 | 15,4 5 | 9,2 4 | 7,28 |
23Va | 14 | 6,0 4 | 1,94 | 1,07 | 33''/a | 32 | 17,28 | 9,80 | 7,42 |
2 4 Va | 20 | 7,2 2 | 3,6 9 | 2,15 | 34 Va | 44 | 17,82 | 10,41 | 7,93 |
25 Va | 14 | 5,7 6 | 3,17 | 2,17 | 35 Va | 46 | 16,25 | 9,5 3 | 7,45 |
26 Va | 18 | 10,13 | 5,2 7 | 3,5 0 | 36 Va | 44 | 16,09 | 9,65 | 7,70 |
27 Va | 25 | 8,9 1 | 4,85 | 3,2 2 | 37‘/a | 59 | 16,4 7 | 9,4 8 | 7,63 |
28 V, | 28 | 12,09 | 6,3 6 | 4,5 7 | 38 Va | 37 | 15,83 | 9,5 Sk | 7,6 8 |
29 Va | 21 | 15,01 | 8,4 5 | 6,17 | 39 Va | 49 | 17,02 | 10,17 | 8,0 6 |
30 Va | 32 | 16,36 | 9,62 | 7,43 | 40 Va | 36 | 16,70 | 9,65 | 7,63 |
510
Bil. 4.
m | Antal | % | % | 1" A m | in | Antal | % | A m | 11" A m |
41% | 39 | 16,14 | 9,62 | 7,72 | 63% | 21 | 9,35 | 1,57 | 0,9 6 |
42 Va | 46 | 15,7 2 | 8,64 | 6,58 | 64 y2 | 12 | 10,07 | 2,4 7 | 1,49 |
43 Va | 40 | 14,85 | 8,3 7 | 6,51 | 65 y2 | 16 | 11,02 | 2,17 | 1,29 |
44 V2 | 50 | 15,45 | 8,44 | 6,44 | 66% | 10 | 7,76 | 1,73 | 1,23 |
45ys | 36 | 15,56 | 8,77 | 6,78 | 67% | 12 | 9,84 | 2,86 | 2,07 |
46 V2 | 23 | 15,60 | 8,4 6 | 6,34 | 68% | 5 | 8,51 | 1,21 | 0,40 |
47% | 36 | 15,51 | 8,41 | 6,43 | 69% | 7 | 7,22 | 0,4 6 | 0,16 |
ce | 31 | 14,99 | 8,04 | 6,14 | 70% | 11 | 7,23 | 1,71 | 1,31 |
49 ''/2 | 28 | 13,87 | 6,55 | 4,59 | 71 y2 | 7 | 10,2 7 | 2,3 9 | 1,53 |
5oy2 | 27 | 15,16 | 7,45 | 5,54 | 72ys | 6 | 6,93 | 2,19 | 1,13 |
5i y2 | 29 | 13,93 | 6,5 1 | 4,60 | 73% | 4 | 5,49 | 0,02 | — |
52 y2 | 28 | 13,70 | 5,92 | 4,08 | 74% | 2 | — | — | _ |
53% | 30 | 12,14 | 4,33 | 2,79 | 75% | 2 | 3,22 | — | — |
54% | 24 | 12,81 | 4,99 | 3,17 | 76% | 2 | 1,82 | — | _ |
55 y2 | 22 | 12,57 | 4,89 | 3,05 | 77 y. | 1 | 5,80 | — | _ |
56%, | 20 | 11,73 | 3,8 8 | 2,43 | 78y2 | 0 | — | — | _ |
57% | 19 | 10,5 7 | 3,34 | 2,09 | 79 y2 | 2 | 6,45 | — | _ |
58% | 26 | 10,72 | 3,18 | 1,93 | 8oy2 | 4 | 0,91 | — | — |
59% | 21 | 11,07 | 3,03 | 1,82 | 81%, | 0 | — | — | _ |
60% | 15 | 9,43 | 2,05 | 1,4 5 | 82 y2 | 1 | 6,11 | — | — |
61% | 19 | 11,40 | 2,86 | 1,73 | 83% | 1 | — | — | _ |
62y2 | 18 | 9,09 | 1,25 | 0,6 3 | 847* | 3 | 5,21 | 0,33 | 0,04 |
Jernväg» statens pensionsinrättning.
m | Antal | % | C | 1" A m | m | Antal | % | % | k'''' m |
20% | 22 | 0,948 | 0,465 | 0,246 | 331 | 207 | 16,187 | 9,313 | 7,058 |
21%, | 37 | 1,158 | 0,421 | 0,161 | 34%, | 206 | 15,546 | 9,103 | 7,035 |
22 y. | 47 | 2,662 | 1,102 | 0,686 | 35 % | 234 | 16,156 | 9,503 | 7,430 |
23 % | 47 | 3,051 | 1,497 | 0,919 | 36% | 201 | 16,377 | 9,698 | 7,697 |
24%, | 52 | 6,690 | 3,474 | 2,191 | 37% | 270 | 16,612 | 9,951 | 7,959 |
25% | 94 | 8,863 | 4,594 | 2,969 | 38 y2 | 280 | 16,535 | 9,831 | 7,830 |
26%, | 112 | 10,114 | 5,302 | 3,514 | 39 % | 272 | 16,356 | 9,727 | 7,757 |
27% | 123 | 12,281 | 6,655 | 4,587 | 40% | 249 | 16,703 | 9,975 | 8,012 |
28% | 137 | 14,03 1 | 7,741 | 5,420 | 41% | 243 | 15,687 | 9,266 | 7,355 |
29% | 143 | 14,743 | 8,201 | 5,855 | 42% | 228 | 15,672 | 9,095 | 7,133 |
3oy2 | 168 | 14,576 | 8,107 | 5,868 | 43%, | 193 | 15,338 | 8,923 | 7,008 |
31% | 163 | 14,9 5 2 | 8,520 | 6,314 | 44% | 191 | 14,159 | 7,927 | 6,142 |
5* ce | 201 | 15,602 | 9,099 | 6,9 0 8 | 45% | 158 | 14,394 | 8,026 | 6,216 |
Bil. 4.
511
m | Antal | % | % | 1" A m | m | Antal |
| % | k" ''• m |
46% | 142 | 14,5 2 7 | 7,705 | 5,775 | 62 V2 | 35 | 9,5 2 7 | 2,198 | 1,339 |
47 V, | 114 | 14,5 3 8 | 7,845 | 5,939 | 63% | 20 | 9,055 | 1,998 | 0,8 7 0 |
48% | 97 | 13,821 | 6,9 62 | 5,110 | 64 Va | 20 | 10,190 | 2,335 | 1,360 |
49 V2 | 92 | 13,737 | 6,905 | 4,987 | 65% | 22 | 7,955 | 1,253 | 0,612 |
50 V2 | 77 | 12,673 | 6,145 | 4,444 | 66 Va | 15 | 6,510 | 1,411 | 0,824 |
Öl V2 | 85 | 12,048 | 5,6 9 6 | 4,022 | 67% | 17 | 7,061 | 1,334 | 0,579 |
52 V, | 74 | 11,897 | 5,454 | 3,730 | 68% | 12 | 6,914 | 0,490 | 0,118 |
53 Va | 62 | 11,173 | 4,7 6 5 | 3,327 | 69 Va | 12 | 9,482 | 3,323 | 2,313 |
54 Va | 74 | 11,976 | 5,471 | 3,736 | 70% | 11 | 3,281 | 0,189 | 0,040 |
55 V, | 65 | 11,026 | . 4,060 | 2,588 | 71% | 8 | 11,256 | 1,899 | 1,035 |
56''/a | 64 | 11,001 | 3,9 7 0 | 2,5 7 3 | 72 V, | 6 | 3,352 | 0 | 0 |
57% | 60 | 10,096 | 3,609 | 2,256 | 73 Va | 4 | 6,915 | 1,297 | 0,690 |
Cn <X u '' i | 68 | 11,026 | 3,860 | 2,416 | 74''/a | 2 | 4,995 | 0,03 0 | 0 |
59 Va | 39 | 10,473 | 3,469 | 2,098 | 75% | 1 | 4,140 | 0 | 0 |
90 Va | 52 | 9,7 5 5 | 2,691 | 1,473 | • 76% | 0 | — | — | — |
61% | 34 | 9,938 | 2,256 | 1,177 | 77 Va | 1 | 5,500 | 0 | 0 |
Tullstatens pensionsinrättning.
m | Antal | % | % | ''• m | in | Antal |
| % | k" A m |
22% | 1 | 21,500 | 5,5 0-0 | 2,280 | 41''/, | 29 | 14,604 | 8,431 | 6,5 7 5 |
23''/a | 2 | 10,3 5 0 | 5,145 | 2,9 6 5 | 42% | 34 | 15,406 | 8,758 | 6,859 |
24% | 5 | 8,046 | 4,098 | 2,518 | 43 Va | 27 | 12,721 | 7,424 | 5,833 |
25 Va | 0 | 0 | 0 | 0 | 44 Va | 30 | 15,121 | 8,449 | 6,520 |
26 Va | 10 | 16,391 | 8,461 | 5,0 2 5 | 45''/a | 33 | 16,056 | 9,219 | 7,268 |
27% | 13 | 12,472 | 6,607 | 4,485 | 46% | 24 | 12,722 | 6,667 | 4,907 |
28 Va | 14 | 14,519 | 7,641 | 5,042 | 47 % | 27 | 15,2 14 | 8,199 | 6,150 |
29''/, | 21 | 11,558 | 6,189 | 4,183 | 48% | 33 | 14,208 | 7,178 | 5,2 5 9 |
30% | 12 | 10,12 1 | 5,5 6 9 | 3,740 | 49% | 26 | 15,171 | 7,697 | 5,697 |
31''% | 17 | 13,8 5 5 | 7,892 | 5,972 | 50% | 19 | 15,007 | 6,500 | 4,067 |
32 Va | 23 | 17,706 | 10,3 8 7 | 7,958 | 51% | 39 | 13,518 | 6,347 | 4,519 |
33 Va | 28 | 14,546 | 8,316 | 6,148 | 52% | 24 | 12,827 | 5,598 | 4,008 |
34 Va | 25 | 16,118 | 9,488 | 7,207 | 53% | 30 | 10,633 | 5,697 | 3,82 1 |
35''/a | 40 | 16,931 | 9,864 | 7,7 0 5 | 54% | 25 | 13,959 | 5,494 | 3,496 |
36''/a | 30 | 15,747 | 9,484 | 7,570 | 55% | 35 | 12,597 | 4,668 | 2,929 |
37% | 26 | 14,196 | 8,434 | 6,700 | 56% | 34'' | 11,863 | 4,138 | 2,765 |
38% | 33 | 15,776 | 9,222 | 7,009 | 57% | 33 | 10,842 | 3,7 1 0 | 2,216 |
39% | 45 | 15,0 7 0 | 9,239 | 7,323 | 58% | 33 | 9,3 63 | 3,4 3 2 | 2,353 |
40% | 38 | 15,2 2 3 | 9,1 17 | 7,3 3 7 | 59% | 27 | 12,026 | 4,268 | 2,850 |
512
Bil. 4.
ni | Antal | % | % | 1" A m | m | Antal | i m | 1/ A m | i" A m |
6oy„ | 38 | 10,500 | 3,12 2 | 1,974 | 75''/, | 17 | 6,314 | 0,582 | 0,262 |
6i y'' | 35 | 10,808 | 3,062 | 2,024 | 76 y’ | 13 | 4,819 | 1,731 | 1,421 |
62y2 | 37 | 10,074 | 1,921 | 1,123 | 77% | 8 | 7,866 | 1,596 | 1,043 |
63y2 | 31 | 9,075 | 1,7 04 | 1,007 | 78% | 9 | 1,814 | — | _ |
64y2 | 23 | 10,111 | 1,4 5 2 | 0,767 | 79% | 18 | 5,260 | 1,253 | 0,884 |
65 y2 | 36 | 9,238 | 1,523 | 1,017 | 80 y2 | 7 | 2,580 | — | _ |
66 y2 | 27 | 9,143 | 1,084 | 1,031 | si y2 | 4 | 1,45 0 | — | — |
67y2. | 47 | 8,325 | 1,602 | 0,986 | 82% | 5 | 3,7 74 | 0,036 | — |
68 y. | 36 | 7,959 | 1,806 | 1,212 | 83% | 4 | 4,353 | — | — |
69 y2 | 28 | 6,391 | 1,336 | 0,826 | 84y2 | 0 | — | — | __ |
70% | 31 | 7,981 | 1,943 | 1,220 | 85 y2 | 0 | — | — | _ |
71% | 37 | 9,191 | 3,059 | 2,207 | 86 y2 | 1 | 6,43 | — | — |
72% | 20 | 7,919 | 1,058 | 0,676 | 87 % | 0 | — | — | — |
73% | 32 | 5,354 | 0,380 | 0,187 | 88''/, | 1 | 4,93 | — | — |
74% | 25 | 5,588 | 0,820 | 0,514 |
|
|
|
|
|
Elementarlärarnes enke- och pupillkassa.
m | Antal | % | % | 1" A m | m | 1Antal | % | % |
|
3oy, | 4 | 20,023 | 11,108 | 8,055 | 50% | 32 | 11,564 | 6,467 | 5,009 |
31% | 5 | 8,112 | 4,346 | 2,916 | 51% | 36 | 12,042 | 6,737 | 5,130 |
32% | 10 | 11,651 | 6,677 | 4,860 | 52% | 29 | 13,575 | 7,647 | 5,819 |
33 y2 | 8 | 7,466 | 4,376 | 3,223 | 53''/., | 25 | 9,726 | 5,099 | 3,777 |
34''/, | 16 | 7,229 | 4,305 | 3,294 | 54yö | 14 | 9,056 | 4,613 | 3,3 3 2 |
35% | 19 | 9,279 | 4,988 | 3,494 | 55''/“ | 21 | 12,142 | 5,249 | 3,5 7 2 |
36% | 26 | 10,407 | 6,167 | 4,811 | 56 y* | 25 | 11,514 | 5,192 | 3,729 |
37y2 | 17 | 13,291 | 7,436 | 5,448 | 57% | 32 | 12,409 | 6,264 | 4,515 |
38 y2 | 25 | 14,930 | 8,707 | 6,790 | 58''/, | 22 | 11,023 | 4,2 3 9 | 2,739 |
39% | 29 | 11,773 | 6,642 | 4,979 | 59''/, | 28 | 10,604 | 4,719 | 3,329 |
40y, | 34 | 10,308 | 5,655 | 4,184 | 60% | 17 | 9,415 | 3,649 | 2,349 |
41% | 44 | 12,501 | 7,385 | 5,884 | 61% | 17 | 11,642 | 5,326 | 3,676 |
42y2 | 40 | 13,729 | 8,135 | 6,3 82 | 62''/, | 17 | 11,608 | 4,381 | 2,801 |
43% | 53 | 12,336 | 7,291 | 5,747 | 63% | 24 | 10,260 | 3,927 | 2,585 |
44% | 45 | 13,170 | 7,184 | 5,997 | 64''/, | 16 | 8,478 | 2,944 | 1,954 |
45% | 52 | 13,964 | 8,315 | 6,582 | 65% | 18 | 10,274 | 5,112 | 3,772 |
46 V2 | 59 | 12,672 | 7,245 | 5,5 7 7 | 66% | 15 | 9,567 | 2,708 | 1,479 |
47% | 41 | 14,9 4 9 | 8,621 | 6,744 | 67''/, | 7 | 11,126 | 3,077 | 3,92 |
N ob | 38 | 12,633 | 7,2 10 | 5,544 | 68 y. | 10 | 7,579 | 1,269 | 0,7 |
49 y2 | 41 | 12,282 | 6,984 | 4,707 | 69% | 14 | 9,212 | 2,759 | 1,45 |
Bil 4.
5lå
m | Antal |
| 1'' A m | i" K m | m | Antal |
|
| i" * m |
70 V2 | 6 | 7,873 | 1,355 | 0,627 | 787, | 2 | 7,ooo | 2,595 | 1,380 |
717, | 14 | 7,807 | 0,901 | 0,394 | 7972 | 1 | 11,850 | 1,840 | 0,230 |
727* | 8 | 6,119 | 0,643 | 0,236 | 80V, | 1 | 10,360 | 0,3 0 0 | 0,12 0 |
737, | 8 | 10,404 | 1,025 | 0,409 | 8172 | 2 | 9,855 | 1,625 | 0,570 |
747, | G | 11,007 | 3,447 | 2,750 | 827, | 1 | 7,450 | — | — |
757, | 11 | 10,018 | 2,030 | 1,2 2 5 | 8372 | 0 | » | — | — |
767, | 3 | 4,999 | — | — | C© | 4 | 2,978 | — | — |
777, | o O | 12,393 | 3,927 | 3,020 |
| . * |
|
|
|
Betecknar man nu, för någon af de anförda enke- och pupiilkassorna, med
Em kapitalvärdet i medeltal af en enkepension å en krona till enkan efter en nu lefvande
delegare af åldern m, så erhållas dessa tal ur rekussionsformeln
Em — Cijn • q Em + i i'' fim q . / 7,1 1
der am hetyder sannolikheten för en wi-årig man att lefva ännu ett år och fam är
sannolikheten för honom att do under årets lopp. q är — 1,035. Mannens död har
antagits inträffa vid midten af året.
På liknande sätt fås för kapitalvärdet i medeltal af en öfverlefvelsepension till
21 års ålder af en krona om året, för det yngsta barnet talen fa''m ur formeln:
fa m “ etm . q fa m +1 -j- fam . q J* Å m 4. Ya
och för det näst yngsta barnet talen fa" m ur formeln:
fa m etm .q . /J fli+l *f fam • q ^ m + V2
Jag anför nu för hvar och en af do omförmälda kassorna do sålunda beräknade
värdena å talen Em, fa''m och fa"m:
Civilstatens pensionsinrättning, klasserna 1—7.
m | K | fa'',n | fa”m | m |
| fa in | fa" in |
20 | 2,415 | 1,09 | 0,79 | 30 | 3,4 71 | 1,56 | 1,13 |
21 | 2,510 | 1,14 | 0,82 | 31 | 3,544 | 1,58 | 1,15 |
22 | 2,022 | 1,19 | 0,86 | 32 | 3,023 | 1,01 | 1,17 |
23 | 2,7 3 3 | 1,24 | 0,8 9 | 33 | 3,709 | 1,04 | 1,2 0 |
24 | 2,849 | 1,29 | 0,9 3 | 34 | 3,789 | 1,07 | 1,22 |
25 | 2,970 | 1,34 | 0,97 | 35 | 3,858 | 1,09 | 1,2 3 |
26 | 3,097 | 1,40 | 1,01 | 36 | 3,9 17 | 1,70 | 1,24 |
27 | 3,19 9 | 1,44 | 1,04 | 37 | 4,004 | 1,72 | 1,2 6 |
28 | 3,278 | 1,48 | 1,07 | 38 | 4,08 3 | 1,74 | 1,17 |
29 | 3,8 78 | 1,62 | 1,10 | 39 | 4,1 36 | 1,75 | 1,27 |
Fvnsionako mitén. 65
514
Bil 4.
m |
| P''m |
| m |
| z3''™ | P"m |
40 | 4,19 0 | 1,7 5 | 1,27 | 66 | 4,515 | 0,78 | 0,43 |
41 | 4,235 | 1,74 | 1,26 | 67 | 4,43 5 | 0,72 | 0,40 |
42 | 4,3 01 | 1,75 | 1,26 | 68 | 4,3 3 3 | 0,69 | 0,38 |
43 | 4,348 | 1,74 | 1,24 | 69 | 4,272 | 0,67 | 0,38 |
44 | 4,394 | 1,73 | 1,23 | 70 | 4,183 | 0,63 | 0,36 |
45 | 4,447 | 1,72 | 1,21 | 71 | 3,969 | 0,54 | 0,3 0 |
46 | 4,4 8 9 | 1,70 | 1,19 | 72 | 3,760 | 0,50 | 0,2 9 |
47 | 4,518 | 1,67 | 1,17 | 73 | 3,722 | 0,50 | 0,2 9 |
48 | 4,560 | 1,65 | 1,14 | 74 | 3,652 | 0,49 | 0,28 |
49 | 4,590 | 1,62 | 1,11 | 75 | 3,4 51 | 0,43 | 0,24 |
50 | 4,G10 | 1,58 | 1,08 | 76 | 3,292 | 0,40 | 0,23 |
51 | 4,625 | 1,54 | 1,04 | 77 | 2,878 | 0,28 | 0,16 |
52 | 4,659 | 1,51 | 1,01 | 78 | 2,498 | 0,2 7 | 0,16 |
53 | 4,664 | 1,46 | 0 96 | 79 | 2,021 | 0,2 0 | 0,12 |
54 | 4,695 | 1,42 | 0,93 | 80 | 1,806 | 0,2 2 | 0,14 |
55 | 4,734 | 1,40 | 0,9 0 | 81 | 1,391 | 0,09 | 0,06 |
56 | 4,7 3 8 | 1,35 | 0,86 | 82 | 0,975 | 0,11 | 0,07 |
57 | 4,7 2 8 | 1,29 | 0,81 | 83 | 1,219 | 0,13 | 0,09 |
58 | 4,741 | 1,25 | 0,78 | 84 | 1,239 | 0,17 | 0,11 |
59 | 4,7 7 7 | 1,21 | 0,75 | 85 | 1,287 | 0,22 | 0,15 |
60 | 4,755 | 1,16 | 0,7 0 | 86 | 0,982 | 0,3 0 | 0,2 0 |
61 | 4,713 | 1,09 | 0,6 6 | 87 | 0,265 | — | — |
62 | 4,692 | 1,04 | 0,61 | 88 | 0,372 | — | — |
63 | 4,642 | 0,97 | 0,57 | 89 | 0,541 | — | — |
64 | 4,624 | 0,90 | 0,52 | 90 | 0,817 | — | — |
65 | 4,5 94 | 0,84 | 0,47 | 91 | 1,274 | — | — |
Civilstatens pensionsinrättning, klasserna 8 och 9.
m | Em | /*''» | Qn P m | m | Em |
| qH P m |
19 | 2,817 | 1,26 | 0,92 | 28 | 3,686 | 1,62 | 1,20 |
20 | 2,932 | 1,31 | 0,96 | 29 | 3,750 | 1,64 | 1,21 |
21 | 3,054 | 1,37 | 1,00 | 30 | 3,795 | 1,65 | 1,22 |
22 | 3,148 | 1,40 | 1,02 | 31 | 3,828 | 1,64 | 1,21 |
23 | 3,243 | 1,44 | 1,05 | 32 | 3,896 | 1,66 | 1,22 |
24 | 3,33 6 | 1,49 | 1,09 | 33 | 3,937 | 1,65 | 1,21 |
25 | 3,424 | 1,52 | 1,12 | 34 | 3,963 | 1,64 | 1,20 |
26 | 3,527 | 1,56 | 1,15 | 35 | 3,982 | 1,62 | 1,19 |
27 | 3,600 | 1,59 | 1,17 | 36 | 4,012 | 1,61 | 1,17 |
Bil. 4.
515
in |
| P''m | a" Z3 m | in | Em | Z3 rn | P in |
37 | 4,042 | 1,5 9 | 1,15 | 61 | 3,966 | 0,68 | 0,41 |
38 | 4,067 | 1,5 7 | 1,13 | 62 | 3,878 | 0,64 | 0,39 |
39 | 4,096 | 1,55 | 1,11 | 63 | 3,845 | 0,6 4 | 0,39 |
40 | 4,109 | 1,52 | 1,08 | 64 | 3,787 | 0,63 | 0,39 |
41 | 4,1 2 2 | 1,49 | 1,05 | 65 | 3,679 | 0,58 | 0,36 |
42 | 4,138 | 1,45 | 1,01 | 66 | 3,49 9- | 0,54 | 0,33 |
43 | 4,156 | 1,42 | 0,99 | 67 | 3,42 8 | 0,5 0 | 0,30 |
44 | 4,180 | 1,39 | 0,96 | 68 | 3,230 | 0,40 | 0,2 3 |
45 | 4,194 | 1,3 6 | 0,93 | 69 | 3,057 | 0,3 7 | 0,2 2 |
46 | 4,2 0 0 | 1,31 | 0,89 | 70 | 2,916 | 0,3 8 | 0,24 |
47 | 4,2 00 | 1,2 7 | 0,85 | 71 | 2,735 | 0,31 | 0,17 |
48 | 4,194 | 1,2 2 | 0,8 0 | 72 | 2,286 | 0,17 | 0,08 |
49 | 4,188 | 1,16 | 0,75 | 73 | 2,000 | 0,01 | 0,00 |
50 | 4,191 | 1,12 | 0,72 | 74 | 1,770 | 0,01 | 0,00 |
51 | 4,166 | 1,06 | 0,67 | 75 | 2,0 0 5 | 0,01 | 0,00 |
52 | 4,151 | 1,01 | 0,63 | 76 | 1,950 | 0,oi | 0,oo |
53 | 4,132 | 0,96 | 0,69 | 77 | 2,037 | 0,02 | 0,oo |
54 | 4,131 | 0,93 | 0,58 | 78 | 1,6 2 2 | 0,02 | 0,oo |
55 | 4,108 | 0,89 | 0,5 5 | 79 | 1,918 | 0,0 2 | 0,oo |
56 | 4,079 | 0,83 | 0,51 | 80 | 1,2 6 5 | 0,03 | 0,oo |
57 | 4,057 | 0,80 | (1,49 | 81 | 1,376 | 0,03 | 0,oo |
58 | 4,049 | 0,77 | 0,47 | 82 | 1,694 | 0,04 , | 0,01 |
59 | 4,026 | 0,7 3 | 0,4 5 | 83 | 0,82 2 | 0,0 5 | 0,01 |
60 | 3,981 | 0,70 | 0,43 | 84 | 1,047 | 0,07 | 0,01 |
|
| Enke- och pupillkassa» vid | statens | jern vägar. |
|
| |
m | E *) | z3'',™ | z3",» | in |
|
|
|
20 | 2,885 | 1,30 | 0,9 4 | 26 | 3,517 | 1,57 | 1,14 |
21 | 2,999 | 1,3 5 | 0,9 7 | 27 | 3,590 | 1,6 0 | 1,17 |
22 | 3,117 | 1,10 | 1,01 | 28 | 3,6 5 0 | 1,62 | 1,18 |
23 | 3,2 3 0 | 1,45 | 1,05 | 29 | 3,6 9 8 | 1,63 | 1,19 |
24 | 3,3 4 5 | 1,61 | 1,09 | 30 | 3,7 42 | 1,64 | 1,2 0 |
25 | 3,4 3 7 | 1,54 | 1,12 | 31 | 3,788 | 1,64 | 1,2 0 |
| *) I följd af | det motsvarande | materialets otillräcklighet blef | det för högre åldrar än 71 | år nöd- |
vändigt att fullständiga tabellen öfver talen och har jag derför för dessa åldrar användt de värden
på lm, som framgå såsom medeltal ur alla de först anförda tabellerna, med undantag af elementarlärarnes
kassa. Genom ett förbiseende, som likväl är utan inflytande, kommo härvid talen för Civilstatens
pensionsinrättning klasserna 8 och 9 att förskjutas med ett åldersår.
516
Bil. 4.
in | Em | P m | P"m | in | Em | P''m | a" i m |
32 | 3,83 0 | 1,64 | 1,20 | 62 | 4,213 | 0,7 4 | 0,42 |
33 | 3,867 | 1,64 | 1,2 0 | 63 | 4,188 | 0,71 | 0,40 |
34 | 3,899 | 1,6 3 | 1,19 | 64 | 4,16 5 | 0,69 | 0,4 0 |
35 | 3,935 | 1,62 | 1,18 | 65 | 4,081 | 0,6 6 | 0,38 |
36 | 3,964 | 1,61 | 1,16 | 66 | 4,063 | 0,65 | 0,38 |
37 | 3,989 | 1,59 | 1,15 | 67 | 4,095 | 0,64 | 0,3 8 |
38 | 4,011 | 1,57 | 1,12 | 68 | 4,093 | 0,63 | 0,38 |
39 | 4,030 | 1,55 | 1,10 | 69 | 4,086 | 0,66 | 0,41 |
40 | 4,047 | 1,52 | 1,07 | 70 | 3,908 | 0,52 | 0,31 |
41 | 4,057 | 1,48 | 1,03 | 71 | 4,091 | 0,57 | 0,34 |
42 | 4,074 | 1,45 | 1,00 | 72 | 3,719 | 0,49 | 0,3 0 |
43 | 4,090 | 1,42 | 0,9 7 | 73 | 3,610 | 0,47 | 0,2 9 |
44 , | 4,106 | 1,38 | 0,93 | 74 | 3,544 | 0,46 | 0,2 8 |
45 | 4,13 1 | 1,35 | 0,90 | 75 | 3,423 | 0,43 | 0,27 |
46 | 4,149 | 1,32 | 0,8 7 | 76 | 3,284 | 0,4 2 | 0,27 |
47 | 4,160 | 1,28 | 0,84 | 77 | 3,033 | 0,31 | 0,19 |
48 | 4,165 | 1,24 | 0,80 | 78 | 2,682 | 0,2 6 | 0,16 |
49 | 4,175 | 1,2 0 | 0,76 | 79 | 2,545 | 0,25 | 0,15 |
50 | 4,179 | 1,15 | 0,73 | 80 | 2,302 | 0,17 | 0,10 |
51 | 4,19 2 | 1,12 | 0,69 | 81 | 2,064 | 0,09 | 0,05 |
52 | 4,210 „ | 1,08 | 0,6 6 | 82 | 2,075 | 0,1 1 | 0,06 |
53 | 4,226 | 1,04 | 0,63 | 83 | 1,795 | 0,13 | 0,08 |
54 | 4,248 | 1,01 | 0,61 | 84 | 1,669 | 0,17 | 0,10 |
55 | 4,2 4 7 | 0,96 | 0,57 | 85 | 1,893 | 0,2 2 | 0,13 |
56 | 4,258 | 0,93 | 0,55 | 86 | 1,452 | 0,25 | 0,17 |
57 | 4,2 61 | 0,9 0 | 0,5 2 | 87 | 0,764 | — | — |
58 | 4,2 7 6 | 0,87 | 0,50 | 88 | 1,072 | —■ | — |
59 | 4,260 | 0,8 2 | 0,47 | 89 | 0,541 | — | — |
60 | 4,245 | 0,78 | 0,44 | 90 | 0,817 | — | — |
61 | 4,2 3 7 | 0,76 | 0,43 | 91 | 1,274 | — | — |
|
| Tullstatens euke- | och pupillkassa. |
|
| ||
in | Em | P''m | P"m | in | K, | P'',n | P"m |
19 | 2,912 | 1,27 | 0,90 | 24 | 3,338 | 1,48 | 1,07 |
20 | 3,032 | 1,3 2 | 0,94 | 25 | 3,420 | 1,51 | 1,10 |
21 | 3,158 | 1,38 | 0,98 | 26 | 3,566 | 1,58 | 1,14 |
22 | 3,2 9 0 | 1,44 | 1,02 | 27 | 3,693 | 1,58 | 1,15 |
23 | 3,275 | 1,46 | 1,05 | 28 | 3,6 51 | 1,60 | 1,17 |
Bil. 4.
517
m | Em | fm | fm | m | Em | P m | fm |
29 | 3,6 9 6 | 1,61 | 1,18 | 59 | 4,468 | 0,91 | 0,5 9 |
30 | 3,7 6 5 | 1,63 | 1,20 | 60 | 4,424 | 0,86 | 0,55 |
31 | 3,846 | 1,66 | 1,2 2 | 61 | 4,406 | 0,82 | 0,53 |
32 | 3,900 | 1,66 | 1,2 2 | 62 | 4,366 | 0,78 | 0,5 0 |
33 | 3,923 | 1,65 | 1,21 | 63 | 4,314 | 0,77 | 0,50 |
34 | 3,971 | 1,6 5 | 1,21 | 64 | 4,267 | 0,7 7 | 0,50 |
35 | 4,005 | 1,64 | 1,20 | 65 | 4,194 | 0,77 | 0,5 0 |
36 | 4,030 | 1,62 | 1,19 | 66 | 4,130 | 0,76 | 0,5 0 |
37 | 4,064 | 1,61 | 1,17 | 67 | 4,047 | 0,7 5 | 0,49 |
38 | 4,112 | 1,60 | 1,16 | 68 | 3,977 | 0,73 | 0,4 9 |
39 | 4,143 | 1,58 | 1,14 | 69 | 3,902 | 0,69 | 0,46 |
40 | 4,17 8 | 1,56 | 1,12 | 70 | 3,893 | 0,68 | 0,46 |
41 | 4,2 0 9 | 1,54 | 1,09 | 71 | 3,762 | 0,62 | 0,42 |
42 | 4,246 | 1,52 | 1,07 | 72 | 3,504 | 0,47 | 0,31 |
43 | 4,272 | 1,49 | 1,04 | 73 | 3,280 | 0,44 | 0,2 9 |
44 | 4,326 | 1,48 | 1,02 | 74 | 3,2 2 0 | 0,46 | 0,31 |
45 | 4,350 | 1,45 | 1,00 | 75 | 3,111 | 0,44 | 0,30 |
46 | 4,358 | 1,40 | 0,9 5 | 76 | 2,887 | 0,44 | 0,32 |
47 | 4,4 0 2 | 1,38 | 0,93 | 77 | 2,767 | 0,30 | 0,20 |
48 | 4,411 | 1,34 | 0,90 | 78 | 2,204 | 0,14 | 0,10 |
49 | 4,427 | 1,30 | 0,87 | 79 | 2,343 | 0,17 | 0,12 |
50 | 4,422 | 1,25 | 0.82 | 80 | 1,965 | 0,00 | — |
51 | 4,411 | 1,21 | 0,79 | 81 | 1,931 | 0,00 | — |
52 | 4,416 | 1,17 | 0,76 | 82 | 2,098 | 0,01 | — |
53 | 4,42 6 | 1,13 | 0,73 | 83 | 1,824 | — | — |
54 | 4,4 6 9 | 1,09 | 0,70 | 84 | 1,302 | — | — |
55 | 4,44 2 | 1,04 | 0,67 | 85 | 1,693 | — | — |
56 | 4,431 | 1,00 | 0,65 | 86 | 2,253 | — | — |
57 | 4,426 | 0,97 | 0,62 | 87 | 0,998 | — | — |
58 | 4,433 | 0,94 | 0,61 | 88 | 1,400 | — | — |
|
| Elementarlärarnes enke- | och pupillkassa. |
|
| ||
in |
| fm | a" P m | in |
| fm | a" /> m |
19 | * 2,2 7 9 | 1,02 | 0,7 4 | 24 | 2,798 | 1,2 5 | 0,9 1 |
20 | 2,3 7 2 | 1,06 | 0,77 | 25 | 2,917 | 1,30 | 0,9 5 |
21 | 2,471 | 1,10 | 0,80 | 26 | 3,0 41 | 1,36 | 0,99 |
22 | 2,5 7 4 | 1,15 | 0,8 4 | 27 | 3,17 2 | 1,42 | 1,03 |
23 | 2,684 | 1,2 0 | 0,87 | 28 | 3,307 | 1,4 8 | 1,07 |
518
Bil. 4.
m | Em |
|
| m | V,u |
|
|
29 | 3,449 | 1,54 | 1,12 | 57 | 5,338 | 1,56 | 1,03 |
30 | 3,597 | 1,61 | 1,17 | 58 | 5,363 | 1,50 | 0,99 |
31 | 3,592 | 1,59 | 1,16 | 59 | 5,412 | 1,49 | 0,98 |
32 | 3,682 | 1,62 | 1,18 | 60 | 5,465 | 1,46 | 0,95 |
33 | 3,745 | 1,63 | 1,19 | 61 | 5,546 | 1,44 | 0,94 |
34 | 3,846 | 1,67 | 1,22 | 62 | 5,555 | 1,38 | 0,89 |
35 | 3,951 | 1,70 | 1,2 4 | 63 | 5,555 | 1,33 | 0,86 |
36 | 4,043 | 1,74 | 1,27 | 64 | 5,586 | 1,2 8 | 0,83 |
37 | 4,12 6 | 1,76 | 1,28 | 65 | 5,673 | 1,2 6 | 0,8 2 |
38 | 4,185 | 1,76 | 1,2 8 | 66 | 5,681 | 1,15 | 0,72 |
39 | 4,2 2 8 | 1,76 | 1,27 | 67 | 5,705 | 1,11 | 0,71 |
40 | 4,300 | 1,77 | 1,2 8 | 68 | 5,638 | 1,06 | 0,58 |
41 | 4,389 | 1,79 | 1,30 | 69 | 5,734 | 1,08 | 0,59 |
42 | 4,456 | 1,80 | 1,29 | 70 | 5,732 | 1,02 | 0,56 |
43 | 4,510 | 1,79 | 1,2 8 | 71 | 5,796 | 1,04 | 0,58 |
44 | 4,580 | 1,79 | 1,28 | 72 | 5,860 | 1,08 | 0,61 |
45 | 4,639 | 1,79 | 1,27 | 73 | 6,053 | 1,15 | 0,66 |
46 | 4,686 | 1,77 | 1,2 4 | 74 | 5,896 | 1,21 | 0,71 |
47 | 4,748 | 1,76 | 1,2 3 | 75 | 5,623 | 1,03 | 0,54 |
48 | 4,777 | 1,73 | 1,20 | 76 | 5,364 | 0,90 | 0,48 |
49 | 4,833 | 1,71 | 1,18 | 77 | 5,606 | 1,04 | 0,56 |
50 | 4,892 | 1,69 | 1,17 | 78 | 4,928 | 0,70 | 0,26 |
51 | 4,959 | 1,68 | 1,15 | 79 , | 4,813 | 0,46 | 0,11 |
52 | 5,017 | 1,6 5 | 1,12 | 80 | 3,870 | 0,2 5 | 0,09 |
53 | 5,046 | 1,61 | 1,08 | 81 | 2,874 | 0,2 5 | 0,09 |
54 | 5,138 | 1,60 | 1,07 | 82 | 1,639 | — | — |
55 | 5,244 | 1,60 | 1,07 | 83 | 0,470 | — | — |
56 | 5,2 8 7 | 1,58 | 1,05 | 84 | 0,598 | — | — |
| I fråga om | do straxt i | början af detta utlåtande | anförda 7 tjenstemannagrup- | |||
perna | har jag, då | det gält de | i statskalendern upptagna tjensterna, | användt | den ur |
civilstatens pensionsinrättning kl. 1—7 härledda tabellen på grupperna 1), 4) och 7)
och den ur elementarlärarnes pensionskassa beräknade tabellen för grupperna 5) och
6). För tullstatens pensionsinrättning har den för densamma gällande tabellen blifvit
använd.
Eigtigast hade nog varit att härleda en särskild tabell för de tjensteman, som
finnas upptagna i statskalendern, en för elementarlärarne och universiteten särskildt
och en för betjente och vederlikar. Man hade då i hvarje fall haft ett mera homogent
material. Men den ordning, i hvilken arbetet måsto utföras, för att medhinnas inom
den afsedda tiden, gjorde ett sådant arrangement omöjligt.
Bil. 4.
519
För att nu lemna en lösning af den uppgift, komitén förelagt mig, kar jag utfört
do följande beräkningarne efter tvenne olika förutsättningar, nemligen:
alternativ I, då pensionsafgifter och enke- och barnpensionernas belopp bestämmas
i % af delegarens aflöning, och
alternativ II, då i stället för aflöningen delegarens högsta pension tages till beräkningsgrund.
Såsom »aflöning» har räknats lön med alla åldcrstillägg och tjenstgöringspenningar
samt bostadsförmåner, der desamma i statistiska centralbyråns löne- och pensionsstatistik
varit uppskattade i penningar. För tjensteinnehafvare, som icke haft
lön på stat, såsom t. ex. öfningslärarne vid de allmänna läroverken, har det fasta
arvodet räknats såsom aflöning.
Såsom »högsta pension» har det högsta pensionsbelopp beräknats, som tjensteinnehafvaren
för sin tjenst kan få uppbära från allmänna indragningsstaten eller annan
ponsionsstat. Der pensionsrätt ej funnits, har arvodets hela belopp räknats såsom
pension, der detsamma varit mindre betydande. För extra ordinarie professorerna
vid universiteten har ett pensionsbelopp af 2,500 i allmänhet blifvit antaget. I några
få fall har pensionens belopp rättats efter komiténs förslag — det s. k. litt. A.
Jag redogör nu först för do beräkningar, som afsett sådana tjensteinnehafvare,
som finnas upptagna i statskalendern. Dessa beräkningar, hvilka dock icke omfatta
iernvägsstaten, gälla liksom alla de följande för tidpunkten 1892, o, d. v. s. för don 31
December 1891.''
Beträffande dessa tjensteman är vidare blott att märka, dels att aflöning, som
öfvorstiger 10,000 kronor, och pension, som öfverstiger 6,000 kronor, räknats till just
dessa belopp, och att några enstaka fall, der aflöningen eller pensionen understigit
1,000 resp. 600 kronor, beräkning skett för dessa belopp, dels att, enligt komiténs
föreskrift, aflöningen för följande tjenstemän beräknats till särskild! angifna belopp;
nämligen
för häradshöfdingar..................................................... 7,000 kr.
» förste landtmätare .................................................. 4,000 »
» kommissionslandtmätare ......................................... 2,400 »
» provincialläkare......................................................'' 5,500 »
» häradsskrifvare ................................................. ■ ••• 3,500 »
» chefer för väg- och vattenbyggnadsdistrikten........ 4,500 »
Beräkningen af kapitalvärdet af do ponsionsförbindelsor, som skulle åligga den
påtänkta anstalten gent emot de nu tjenstgörande tjensteinnehafvarne, har då tillgått
på det sätt, att för hvar och en af dem aflöningen och högsta pensionen multiplicerats
med do tal Em, och som svara mot hans ålder, hvarvid han antagits
född vid inbiten af det uppgifna födelseåret. Derpå hafva summorna af dessa tal
tagits för hvar och en af do 6 grupperna 1), 3), 4), 5), 6) och 7). Kallar man så
E, B'', B" do bråkdelar af mannens aflöning eller högsta pension, hvarmed enkans,
520
Bil 4.
yngsta barnets och näst yngsta barnets pensioner skola utgå, erhåller man det sökta
kapitalvärdet genom att i de beräknade summorna sätta E såsom faktor för de genom
multiplikation med Em uppkomna talen, och låta B'' och B" på motsvarande sätt uppträda
såsom faktorer för de siffror, som beräknats med /S'' och fi" resp.
Jag sammanställer de erhållna resultaten i följande två tabeller, hvilka således
omfatta de i tjenst varande tjensteinnehafvare, som tillhöra någon af de 6 nämda
tjenstegrupperna och hvilkas befattningar finnas upptagna i statskalendern:
Alternativ I.
(Enke- och barnpensionsbeloppen beräknas i % af mannens aflöning).
I Grupp. | Tjensteinnehafvare. | Antal. | Aflöning. | Faktor | Faktor | Faktor |
i | Delegare i civilstatens pensionsinrättning, | 2,484 | 9,035,350 | 40,045,349 | 13,038,690 | 8,842,461 |
3 | Tullverkets ordinarie tjensteman............... | 148 | 640,900 | 2,724.871 | 737,809 | 499,800 |
4 | Telegrafverkets » » .............. | 179 | 486.500 | 2,122,640 | 731,103 | 499,425 |
5 | Universitetens (utom teol. fakult.) ordinarie | in | 541,000 | 2,679,037 | 846,780 | 578,542 |
6 | Delegare i elementarlärarnes enke- och pu-pillkassa ........................................... | 914 | 3.263,050 | 15,746,052 | 5,356,955 | 3,712,339 |
7 | Vissa särskild! specificerade tjensteman...... | 182 | 678,678 | 2,981,521 | 986,202 | 670.570 |
| Sumina| 4,018 | 14,645,478 | 66,299,470 | 21,697,539 | 14,803,137 |
Kapitalvärde = 66,299,470 . E + 21,697,539 . B'' + 14,803,137 B"
= 14,645,478 . [4,527 . E + 1,482 . B'' + Lön B"] kronor.
Alternativ II.
(Enke- och barnpensionsbeloppen beräknas i % af mannens högsta pension).
Grupp. | Tjensteinnehafvare. | Antal. | Högsta pension. | Faktor -för E. | Faktor | Faktor |
1 | Delegare i civilstatens pensionsinrättning, | 2,484 | 6,393,000 | 28,398,615 | 9,239,443 | 6,267,947 |
3 | Tullverkets ordinarie tjensteman............... | 148 | 359,100 | 1,529,138 | 412,153 | 278,808 |
4 | Telegrafverkets » » .............. | 179 | 363,650 | 1,586,179 | 546,696 | 373,454 |
5 | Universitetens (utom teol. fakult.) ordinarie | in | 383,450 | 1,905,019 | 599,143 | 408,970 |
6 | Delegare i elementarlärarnes enke- och pu-pillkassa......................................... | 914 | 2,744,000 | 13,241,538 | 4,503,230 | 3,120,373 |
7 | Vissa särskild! specificerade tjensteman...... | 182 | 482,082 | 2,115,407 | 703,895 | 481,252 |
| Summa | 4,018 | 10,725,282 | 48,775,896 | 16,004,560 | 10,930,804 |
Kapitalvärde = 48,775,896 . E + 16,004,560 . B’ + 10,930,804 . B"
= 10,725,282 . [4,548 . E + 1,492 . B'' + l,oi9 . B"]
M, 4.
is in
Man finner häraf, att de faktorer, med hvilka i Alternativ 1 aflöningssuminan
och i Alternativ II pensionssumman skall multipliceras, för att erhålla det i fråga
varande kapitalvärdet, äro så nära lika, att man i båda fallen kan antaga samma
faktor, nämligen
4,537 . E + 1,487 . B'' + 1,015 . B",
och att således räkningen ej behöfver göras om, för den händelse t. ex., att komitén
skulle vilja använda de pensionsbelopp såsom beräkningsgrund, som den sjelf föreslagit
för de nämda tjensteinnehafvare.
För hvar och en af de 6 tjenstegrupperna får man på samma sätt följande
faktorer:
Grupp 1)......... 4,430 . E + 1,444 . B'' + 0,979 . B"
» 3) ........ 4,254 . E + 1,150 . B'' + 0,778 . B"
» 4) ......... 4,362 . E -f 1,503 . B'' + 1,027 . B"
» 5)......... 4,959 . E + 1,564 . B'' + 1,068 . B"
» 6) ........ 4,825 . E + 1,641 . B'' + 1,137 . B"
» 7)......... 4.391 . E -f- 1,456 . B'' + 0,992 . B"
Här betyda, såsom redan nämdt, E, B'' och B” de bråkdelar af delegarens aflöning
eller pension, som enke- och barnponsionsbeloppen skola utgöra.
För att erhålla inflytandet af befordringar och ny utnämning ar, har jag användt
erfarenheten under de 6 åren 1886—1891. För hvarje utnämning har differensen
mellan den föregående och den nya aflöningen eller pensionen blifvit bildad, och
dessa differenser derpå multiplicerats med de tal Em, fi'',„ och fs"m, som svara mot
åldern vid befordringstillfället. Bildar man derefter motsvarande summor, så erhållas
för hvarje år och hvarje grupp kapitalvärdena af de nya pensionsförbindelser, som
tillförts kassan.
På samma gång har jag äfven bildat summorna för kapitalvärdena af de afgifter
eller genom befordring orsakade höjningar i afgifterna, som framdeles komma
att erläggas af dessa befordrade tjenstemän, hvarvid afgifterna uttryckts såsom bråkdelar
A af aflöningen eller högsta pensionen. Enligt eu föregående undersökning
kan man härvid antaga, att desamma erläggas till 67 års ålder, hvilken ålder är den,
vid hvilken tjenstomännen inom allmänna indragningsstaten i genomsnitt taga afsked
med pension.
Jag sammanställer nu i en följd af tabeller resultaten af dossa beräkningar. I
dessa tabeller har jag med A och <5 betecknat tillväxten i aflöning eller pension.
JEf betyder kapitalvärdet af en lifränta å eu krona årligen, som utgår vid slutet af
hvarje år tills en nu m-årig man fyllt 67 år. Tjenstemannagrupperna betecknas med
samma siffra som förut och omfatta endast sådana tjenstor, som upptagas i statskalendern.
Antalet befordringar uppgick under de 6 åron till sammanlagdt 1,361, eller i
medeltal till 227 om året. Härvid är likväl att märka, att jag icke afskiljt sådana
Ven 8 ton 8 k om ilen. 60
522
Bil. 4.
befordringar, som skett till nyinrättade fenster. I sjelfva verket bär antatet dylika
fenster ingen nämnvärd betydelse i jemförelse med inflytandet af de öfriga, medan
å andra sidan på dylikt sätt en motvigt erbålles till den omständigheten, att antalet
tjensteman i de högre åldrarne ännu är mindre än det skulle hafva varit, om undor
de senaste 30—40 åren inga ombildningar af embetsverk egt rum eller nya sådana
tillkommit, enär i följd häraf det faktiska antalet befordringar ännu icke nått sin
normala höjd.
Fördelas antalet befordringar på hvart och ett af do 6 åren 1886—1891, så
får man
1886 :194 1889 : 235
1887 : 226 1890 : 266
1888 : 215 1891: 225
Summan af löne- och pensionsdifferenserna, svarande mot dessa befordringar,
utgjorde i de särskilda tjenstegrupperna under hela tiden:
Grupp 1)...... | u ..... 2,388,050 | lä 1,705,425 |
» 3)....... | ..... 215,800 | 125,700 |
» 4) .... | ...... 178,200 | 132,100 |
» 5)...... | . .. 136,500 | 96,850 |
» 6)....... | ..... 617,300 | 519,300 |
» 7)....... | ..... 238,270 | 180,855 |
och för hvart och ett af de 6 åren:
1886
1887
1888
1889
1890
1891
Summa 3,774,120 2,760,030
1A lä
540,570 398,630
578.750 422,775
585,000 425,225
653.750 495,575
756,950 543,600
659,100_474,425
och således årligen i medeltal
2 J = 629,020: J ö == 460,005.
Jemföras dessa summor med aflönings- och pensionssummorna för de nu i tjenst
varande tjenstemännen, så erhålles
-J = 0,04296. 2: aflöningar
^ å = 0,04289. 2 pensioner
der således äfven här för båda samma faktor = 0,042 93 kan substitueras.
523
Bil. 4.
Jag har vidare erhållit följande värden:
Grupp 1) » 3)... » 4) . » 5) .. | .............. 9,538,435 892,572 .............. 675,386 ............... 567,006 ............... 2,482,425 ............... 1,110,630 | 3,920,415 328,442 277,158 232,320 1,044,956 370,912 | 2,815,550 234,291 197,805 167,370 756,646 254,084 |
| Summa 15,266,454 | 6,174,203 | 4,425,746 |
|
|
|
|
Grupp 1) | .............. 6,818,692 | 2,800,841 | 2,011,948 |
» 3) . | 520,871 | 190,978 | 136,051 |
» 4) .. | .......... 497,932 | 203,897 | 145,422 |
5) .. | ............... 405,022 | 164,773 | 118,494 |
» 6).. | ............. 2,060,586 | 868,592 | 629.129 |
7).. | ........... 744,732 | 273,824 | 190,657 |
| Summa 11,047,835 | 4,502,905 | 3,231,7.01 |
och således i medeltal årligen:
= 2,544,409 = 4,045 IJ
= 1,029,034 = 1,036 .
3 J fi"m = 737,624 = 1,173.2 J
v g Km = 1,841,306 = 4,003.1 å
2öfi''m = 750,484 = 1,631.2’ <5
2 d /S"m = 538,617 = 1,171. ^ ö
Betecknar man nu och i det följande med <S summan af de i tjenst varande
delogarnes aflöningar eller högsta pensioner, allteftersom den ena eller andra beräkningsgrunden
användes, så kan man således för alla do 6 tjenstegrupporna tillsammans
beräkna kapitalvärdet af pensionsförbindelsorna till de i tjenst varande vid
1891 års slut efter formeln
KUJ = S ■ [4,537 . K + 1,487 . B'' + 1,015 . B"\
och den på grund af befordringar årligen tillkommande ponsionsförbindelson ofter
formeln
iéV) — 0,04293 . S. [4,024 . E + 1,034 . B'' + 1,172 . B"J.
524
Bil. 4.
Kapitalvärdet af dessa senare pensionsförbindelser blir således efter division med
0,03 5 — den antagna räntefoten —:
K^= S. [4,936 . E + 2,004 . B'' + 1,438 . B"}
Till underlättande af do slutliga beräkningarnc är det äfvon lämpligt att uttrycka
kapitalvärdena af de avgifter, som skola erläggas, genom S.
Betecknar man mod Åt don eventuella befordringsafgiftens storlek, uttryckt i
aflöningen såsom enhet, sä skulle kassan härigenom erhålla en årlig inkomst af
Ab . 2z/ = 0,04293 * S. At,
och kapitalvärdet deraf blifver
— 1,2265 7 . S . Ab.
För att erhålla kapitalvärdet af de årliga afgifterna A, äfvenledes uttryckta i
aflöningen — eller högsta pensionen — såsom enhet, beräknades först ur befordringarne
följande tal för hvarje grupp:
|
| MW |
Grupp 1)...... | ... 35,433,507 | 25,302,812 |
» 3)...... | .. 3,113,277 | 1,805,581 |
» 4)..... | ... 2,772,596 | 2,039,844 |
» 5)...... | .. 2,037,068 | 1,432,802 |
» 6)...... | ... 9,624,768 | 8,020,049 |
» 7)...... | ... 3,053,427 | 2,277,475 |
Summa 56,034,643 | 40,878,563 |
hvaraf i medeltal årligen
2 J . L(6J> = 9,339,107 = 14,847.2 z/
2 ö . Z,("> = 6,813,094 = 14,811.2 ö,
så att kassans årliga inkomst af de framtida delegarnes årsafgifter har ett värde af
14,829.0,04293 . S. A
kronor om året. Kapitalvärdet af denna inkomst är således
= 18,189. s.a.
Härtill komma slutligen afgifterna för de nu i tjenst varande delegarne, för
hvilka beräkningen tillgått på vanligt sätt, i det hvarje delegaros aflöning eller högsta
pension multiplicerats med det Lff, som svarar mot hans ålder. För åldrar öfver
66 år har Lm blifvit satt = 1, d. v. s. det antagandet har blifvit gjordt, att dessa alla
i genomsnitt betala ännu en årsafgift hvar. På sådant sätt har följande resultat
erhållits:
Bil. 4.
525
| jr Afton. L<”> | 2 Pension. |
Grupp 1)...... | 89,942,170 | 63,789,650 |
» 3)...... | 5,799,225 | 3,233,294 |
» 4)..... | 5,500,017 | 4,115,706 |
» 5)..... | 4,984,145 | 3,498,279 |
» 6) .. .. | 34,011,525 | 28,582,941 |
» 7)...... | 7,015,645 | 5,049,375 |
Summa | 147,252,727 | 108,269,245 |
eller
A Ållon. jJ^ = 10,054. Ållon.
A Pension . A(67) — 10,095. A Pension,
in 1 1
så att man kan sätta kapitalvärdet af de nu i tjenst varande delegarnes årsafgifter lika med
K^ = 10,074 . S. A.
För att hafva en särdeles god kontroll på de gjorda antagandena öfver befordringarnes
inflytande in. m., bildas kapitalvärdet
Km = A''(;> + Ä(“> =- 28,263 .S. A
af de årligen inflytande afgifterna. 3*/2 % af detta belopp bör utgöra beloppet af de
i verkligheten inflytande afgifterna — S. A. Man får i sjelfva verket
0,035 . K[a) — 0,9992 . <S. A,
således en fullt tillfredsställande öfverensstämmelse.
Emellertid äro alla hittills gjorda beräkningar anstälda under förutsättning af
att de tänkta enke- och barnpensionerna äro bundna vid endast onkans resp. barnens
lif; för den händelse, att enkans pension äfven efter hennes frånfälle skall''utgå till
barnen — en mycket vanlig bestämmelse —, erfordras derför en korrektion till de
ofvan funna faktorerna för E. 1 allmänna enke- och pupillkassan är donna korrektion
för de åldrar, som här äro i fråga, antagen till 7 ä 8 %. Hattar man sig åter
.efter de faktiska förhållandena inom do tro enkekassorna: elementarlärarnes, civilstatens
pensionsinrättning och tullstatens enkekassa, så erhållas resp. 11,2 %, 3,2 %
och 5,4 %, således mycket olika värden. I medeltal för alla tro kassorna orhålles
4,5 %, och då siffran för elementarlärarnes kassa på grund af kassans korta varaktighet
ännu är väl hög, vill det synas som om en höjning af faktorn för E med 5 %
skulle vara tillräcklig. På sådant sätt får man följande korrigerade uttryck:
K[Pl = {4,764 . E + 1,16 7 . Ii'' +1,«15 li") S.
KSf= {5,183 . E + 2,004 . li'' + 1,438 B") S.
Jag har pröfvat dessa tal bland annat på civilstatens pensionsinrättning, för att
undersöka öfverensstämmelsen med de beräkningar jag förut anstalt angående endast
526
Bil. 4.
denna kassa. För alla »nuvarande» — vid 1886 års slut — delegare, utom poststaton,
hade jag funnit kapitalvärdet 6,053,000 kronor och för de framtida 6,811,000
kronor.
För samma delegare utgjorde sammanlagda delaktighetsbeloppet (— S) i enkepensioner
1,061,900 kronor. Sätter man nu i ofvanstående formler
1; ff= V2; EP = 0,
sä får man
— 5,5075 . 1,061,900 — 5,848,000 kronor,
= 6,1850 . 1,061,900 = 6,568,000 » ,
således en nöjaktig öfverensstämmelse.
1 fråga om afgifternas kapitalvärden äro äfven vissa korrektioner erforderliga.
Jemväl afgiften A har i de föregående beräkningarne antagits utgå vid slutet
af året och derjemte endast till dess delegaren erhåller pension. Antager man, att
afgiften erlägges qvartalsvis och tills delegaren afliden skulle faktorn för A komma
att höjas med 13,4 %. Utgår man åter från den förutsättningen, att afgiften efter
pensionstagandet, såsom komitén äfven synes hafva tänkt sig, skulle minskas t. ex.
med 20 %, så blir den i fråga varande höjningen endast 11,l %.
Komitén har visserligen i sin promemoria äfven föreslagit, att efter fy Ida 70
år inga bidrag vidare skulle erläggas. Men då man härigenom endast vinner en
höjning af 3 å 4 % af afgifternas kapitalvärde, och då det är af vigt, att icke gorå
afgifterna allt för dryga, har jag trott mig kunna antaga, att afgifterna, om också
efter pensionstagandet vederbörligen förminskade, skulle komma att orläggas intill
delegarens frånfälle, och derför ansett mig kunna höja afgifternas kapitalvärde med
10 %, så att man får
A''(a) — 10.0 7 4 . S. A
A''(;> = 20,00 7.5. A,
i det jag för de nuvarande delogarne, då jag icke känner, huru man tänkt sig öfvergångstiden,
af försigtighetsskäl underlåtit motsvarande höjning.
Vill man nu bilda en enkekassa för alla de 6 tjenstegrupperna, som här underkastats
beräkning, så kommer det längre fram att visa sig, att man icke för alla kategorier
af tjensteman och betjente kan bestämma förhållandet mellan afgifter och lön
efter samma grunder, enär då den orättvisan skulle uppstå, att särskildt de s. k. betjente
och deras vederlikar, Indika i allmänhet inträda i ordinarie tjenst vid tidigare
ålder, skulle med en de! af sina afgifter få bidraga till de högre tjenstemännens enkors
pensionering. Jag har derför tänkt mig, att pensionsvilkoren skulle bestämmas på
olika sätt, allt efter som delegarne tillhöra den kategori af tjensteman, som hittills
underkastats beräkning, och hvilken finnes upptagen i statskalendern, eller den kategori,
som omfattar betjente och vederlikar.
Bil. 4,
527
Vill man endast undvika att låta de framtida delegarne betala för de nuvarande,
erbålles den högsta möjliga afgift, som rimligtvis kan påläggas delegarne för all framtid,
ur eqvationen
K® = K{1] + K(“]
eller
5,183 . E + 2,004 . B'' + 1,438 . B" — 1,22057 . Ab + 20,007 . A,
hvarur erhålles följande formel till beräkning af årsafgiften A:
A = 0,2590 . E + 0,1 002 B'' + 0,0719 . B" — 0,001307 . Ab.
Jag vill nu för tydlighetens skull tillämpa denna formel på ett par exempel
och väljer för detta ändamål de af komitén i sin promemoria omnämnda alternativ.
Enligt det första alternativet skullef enkepensionen utgöra 10 % af aflöningen,
med 30 %, resp. 20 %, förhöjning för yngsta och näst yngsta barnet, och med i öfrigt
samma bestämmelser som i elementarlärarnes enkekassa. Man kan då här sätta
E— 0,1 o; B'' = 0,03; B" — 0,02,
så att man får
A = 0,0.304 — 0,061307 . Ab.
Antager man först Ab = 0, d. v. s. att ingen inträdes- eller befordringsafgift
erlägges, så blir
A = 0,0304, således = 3,04 % af aflöningen,
eller rundt 3 %.
Förutsätter man åter, att en befordringsafgift af 25 % erlägges, så blir Ab —
0,2 5, och årsafgiften således
A =0,oi5i
eller 1 % af aflöningen.
Utgår man åter från alternativet II, enligt hvilkct pensionen för enka med
eller utan barn äfvensom för föräldralösa barn alltid utgör 15 % af aflöningen, så är
7? = 0,15; B'' = B" = 0
och således
A = 0,03894 — 0,0 0 1.307 . Ab.
Finnes ingen inträdes- eller befordringsafgift, så är årsafgiften
A = 0,03894
eller rundt 4 % af aflöningen. Är äter Ab — 0,25, d. v. s. är den förstnämnda afgiftcn
25 % af aflöningen, så blir årsafgiften
A = 0,02 8 0 1
eller rundt 21/3 % af aflöningen, o. s. v.
1 fråga om do nuvarande delegarne af de olika kassorna, har jag antagit, att
öfvergången till den nya kassan skulle tillgå på det sätt, att tjensteinnehafvaren vid
528
M. 4.
befordran till tjenst, som tillhör hans förutvarande kassa, skulle qvarstå i denna för
det gamla delaktighetsbelÖppet, men för den öfverskjutande delen inträda i den nya
kassan, samt att tjensteman, som befordras till tjenst, som medför förlust af hans
delaktighet i den förra kassan, räknas såsom ny delegare i den nya kassan.
Det återstår då att, utom beräkningen af kostnaden för betjente och deras
vederlikar, utföra ytterligare följande beräkningar:
1) kapitalvärdena af enke- och barnpensionerna för efterlefvande till nuvarande
tjensteinnehafvare af grupperna 1), 3), 4), 5) och 6), under förutsättning af nu gällande
pensionsvilkor;
2) samma kapitalvärden för f. d. delegare och pensionerade tjensteman med
bibehållen delaktighet;
3) kapitalvärdena af de enke- och barnpensioner, som för närvarande utgå; samt
4) kapitalvärdena af de nuvarande delegarnes årsafgifter.
Jag meddelar här resultaten af dessa beräkningar. Yid några af dem har jag
skiljt mellan de tjensteinnehafvare, som finnas upptagna i statskalendern — kategori
A. — och dem, som icke finnas upptagna derstädes, och hvilka betecknats med kategori
B. Några af de mindre betydande posterna hafva beräknats mera summariskt
med tillhjelp af medeltal och angifvas derför i jemna 1,000-tal kronor. Vid beräkningen
af enke- och barnpensionsvärdena för tullstatens pensionskassa hafva förhållandena
vid 1889 års slut användts. I öfriga fall gälla summorna för 1891 års slut.
1. Kapitalvärden af enke- oeli barnpensioner för efterlefvande till nu i tjenst
varande delegare.
Civilstatens pensionsinrättning, kat. A................ 5,112,076 kr.
» » » B................ 663,000 »
Tullstatens enke- och pupillkassa......................... 687,430 »
Telegrafverkets enke- och pupillkassa................ 373,085 »
Elementarlärarnes > » » kat. A....... 2,682,427 »
» » » » » B....... 63,450 »
Summa 9,581,468 kr.
2. Kapitalvärden af enke- oeli barnpensioner för efterlefvande till f. d. del
egare med bibehållen delaktighet.
Civilstatens pensionsinrättning .........
Tullstatens enke- och pupillkassa........
Telegrafverkets enke- och pupillkassa
Elementarlärarnes » » »
858,859 kr.
181,346 »
84^422 »
250,646 »
Summa 1,375,273 kr.
Bil. 4.
529
3. Kapitalvärden af nu utgående enke- och barnpensioner (inkl. s. k.
sjukliglietspensioner).
Civilstatens pensionsinrättning ............................. 4,622,941 kr.
Tallstatens enke- och pupillkassa.......................... 977,794 »
telegrafverkets enke- och pupillkassa ................. 256,751 »
Elementarlärarnes » » » .................. 953,954
Summa 6,811,440 kr.
4. Kapitalvärden af de nuvarande delegarnes årsafgifter.
Civilstatens pensionsinrättning, kat. A...........
» » » B............
Tullstatens enke- och pupillkassa (1892,o).....
Telegrafverkets enke- och pupillkassa...........
Elementarlärarnes » » » kat. A.
» » » » » B.
1,988,236 kr.
340.000 »
613.000 »
227.000 »
818,390 »
15,895 »
Summa 4,002,521 kr.
För universitetens kassor kommer jag längre fram att lemna motsvarande uppgifter.
Beträffande civilstatens pensionsinrättning återstår endast att beräkna kapitalvärdet
af de tjenstemannapensioner, som för närvarande — 1892,o — utgå, och
hvithet befunnits utgöra 808,409 kronor. De öfriga posterna kunna oförändradt
hämtas ur den föregående utredningen af denna kassas ställning.
Den i det föregående anförda formeln för årsafgifternas beräknande afser det
fall, att dessa utgifter i den nya kassan skulle bestämmas till samma procent af delegarebeloppet
eller enkepensionen för alla tjensteinnehafvarne, utan att några andra
afgifter skulle vara behöfliga.
Det är emellertid lätt att inse, att kassan icke kan grundas uteslutande på
denna princip, och att detta företrädesvis beror på olikheten med afseende på inträdesåldern
för de olika tjenstemannagrupperna. I allmänhet gäller det såsom regel,
att tjenster med lägre lön tillträdas vid yngre år än hvad förhållandet är med bättre
aflönadc tjenster. Sättes då afgiften till lika procent för alla, blir uppenbarligen
följden don, att de mindre väl aflönadc tjenstemännen skulle komma att få betala
för dem, som innehafva högre befattningar, ett förhållande, som naturligtvis icke skulle
vara lämpligt.
Inom do pensionskassor, som förefinnas, har man på olika sätt sökt råda bot
för dylika missförhållanden. Antingen har man, såsom t. ox. i tullstatens onkokassa,
bestämt afgiften olika för olika in träd o så ld rar, eller har man, såsom i olcmontarlärarTemionskomitén.
07
/
530
Bil. 4.
nes enkekassa, bestämt enkepensionens belopp till olika procenttal, då det galt högre
eller lägre löner, eller har man slutligen infört andra bestämmelser, såsom om erläggandet
af retroaktiv-afgifter, om afdrag på enkepensionen i sådana fall, der ett visst
minimiantal årsafgifter icke hunnit erläggas, m. m.
För att visa, huru stora skiljaktigheterna i här berörda afseende äro, vill jag
för några kategorier af tjensteman anföra don medelålder, vid hvilken befordran till
den innehafda tjensten skett under de 6 åren 1886—91:
Tjensteinnehafvare. | Antal. | Medelålder. | |
Landskanslister, landskontorister, länsnotarier, länsbokhållare | 108 | 31,2 | år |
Kronolänsmän........................................................................ | 123 | 31,7 | » |
Kronofogdar, häradsskrifvare, landt-räntmästare, -kamrerare, | 62 | 39,2 | » |
Landshöfdingar ....................................................................... | 7 | 45,7 | » |
Hofrättsfiskaler ...................................................................... | 28 | 33,o | » |
Hofrättsassessorer................................................................... | 28 | 35,2 | » |
Justitieråd.............................................................................. | 12 | 47,5 | » |
Häradshöfdingar...................................................................... | 24 | 40,o | » |
Kommissionslandtmätare ...................................................... | 21 | 48,6 | » |
Telegrafassistenter..................................................................... | 50 | 30,o | » |
Kammarskrifvare, tullkontrollörer, tullinspektörer ................. | 50 | 37,4 | » |
Länsveterinärer .................................................................... | 8 | 42,2 | » |
Provinsialläkare...................................................................... | 43 | 38,i | » |
Lektorer vid allra, läroverken (utom från adjunkten) ............ | 49 | 34,9 | » |
Adjunkter vid allm. läroverken .......................................... | 97 | 35,7 | » |
Postexpeditörer ...................................................................... | 117 | 35,4 | » |
o. s. v.
Då jag ansett det vara af intresse att undersöka, i hvad mån dessa åldrar kunna
vara föränderliga, har jag äfven användt det material, som vid utredningen af civilstatens
pensionsinrättnings ställning stod mig till buds. För några af de ofvan anförda
tjenstemannakategorierna har jag beräknat följande medelåldrar för tillträdet till
tjenst under åren 1877—86:
Tjensteinnehafvare. |
| Antal. | Medelålder. |
Kronolänsmän.......................................... |
| ........... 194 | 32,0 år |
Häradshöfdingar...................................... |
| ........... 48 | 40,4 » |
Kommissionslandtmätare ......................... |
| ........... 50 | 41,i » |
Länsveterinärer ...................................... |
| ........... 15 | 38, i » |
Provincialläkare....................................... |
| ........... 70 | 38,o » |
Postexpeditörer ........................................ |
| ........... 159 | 32,5 » |
Bil. 4.
531
För de kategorier af tjensteman, som tillhöra klasserna 8 och 9 af Civilstatens
pensionsinrättning, har jag funnit följande medelvärden:
Tjensteinnehafvare. | Antal. | Medelålder. |
Postvaktbetjente i klass 8 ....................................... | .............. 175 | 31,5 år |
Vaktmästare i » 8 ....................................... | .............. 50 | 38,8 » |
Krön oj ägare ............................................................. | ............ 50 | 31,6 » |
Vaktkonstaplar vid fängelserna (1885—86)............... | ............ 33 | 27,3 » |
Man finner af dessa siffror, dels att befordringsåldern inom olika tjenstegrupper
är mycket olika, dels äfven att denna ålder inom hvarje grupp för sig är ganska
konstant. Anmärkningsvärdt är dock, att der en verklig förändring i sistnämnda
afseende egt rum, såsom i fråga om kommissionslandtmätare, länsveterinärer och postexpeditörer,
befordringsåldern framskjutits till en högre ålder än förut.
Denna olikhet i fråga om den ålder, vid hvilken de olika tjensterna tillträdas,
är emellertid af största betydelse, då det gäller att fastställa årsafgifternas storlek inom
en kassa, som skall omfatta så många skilda tjenstemannakategorier, och gör att man
rimligtvis icke kan bestämma årsafgiften till samma % af enkepensionen för dem alla.
Yäljer man såsom exempel, att enkepensionen skall utgöra 15 % af aflöningen, och
tillika utbetalas, om efterlefvande omyndiga barn utan moder finnas, så skulle, såsom
längre ned påvisas, vaktkonstaplarne vid fängelserna, för hvilka inträdesåldern är
27,3 år, kunna för sig bilda en kassa med en årsafgift af 2,7 % af aflöningen, således
18 % af enkepensionen, medan en särskild kassa för länsmännen skulle erfordra en
årsafgift af 3,2 %, en kassa för häradshöfdingarne en årsafgift af 4,o % af aflöningen,
o. s. v. Och då vanligen inträdesåldern för tjensteman med lägre aflöning är lägre
än för de högre aflönade, så skulle följden af en för alla lika afgift blifva den, att
tjensteman med låg aflöning i allmänhet finge betala för mycket och de högre aflönade
för litet i förhållande till förmånerna.
För att undvika denna svårighet kan man tänka sig flera utvägar, af hvilka
jag här vill omnämna de vigtigaste.
Ett sätt vore, att för hvarje tjenstemannakategori eller för grupper af sådana
fastställa särskilda afgifter, afpassado efter don genomsnittliga befordringsåldern. Det
är emellertid tydligt, att sådant skulle vara mindre lämpligt redan af den anledningen,
att man derigenom skulle införa ett beräkningsoloment, nämligen denna genomsnittliga
ålder, som åtminstone för vissa mindre tjenstemannakategorier skulle vara
både svårt att fixera och derjemte understundom vara underkastadt afsevärda vexlingar.
För öfrigt skulle en dylik utväg medföra allt för stora komplikationer, för
att kunna i fråga sättas.
En annan utväg, som verkligen begagnats t. ex. i elementarlärarnes kassa,
skulle vara, att bestämma afgifterna högre eller sätta enkepensionen till en lägre %
af aflöningen, då denna vore mera betydande. Sålunda betala i don nämnda kassan
532
Bil. 4.
lektorer och adjunkter samma afgiftsprocent, men enkepensionen är för de förra 15
% men för de senare 16 2/3 % af aflöningen. Sådant låter sig visserligen göra i de
fall, der kassan har att påräkna bidrag från staten eller från annat håll, och der således
ingendera parten med sina afgifter täcker mer än en del af pensionskostnaden.
Men att införa en dylik bestämmelse vid en kassa, der intet statsbidrag skulle i fråga
sättas, utan der hela pensioneringen skulle bestridas genom delegarnes egna afgifter,
synes mig icke kunna låta sig göra. Den aflöning, som staten beviljat tjenstemannen,
är väl afsedd att motsvara ett underhåll af honom med familj, som svarar mot
tjenstens sociala ställning och betydelse, och staten kan då äfven fordra, att inom en
och samma löneklass en viss procent af denna aflöning skall användas till försörjning
af de efterlefvande. Men att derutöfver pålägga en afgift för att pensionera
efterlefvande till tjensteman med andra löneförmåner, synes mig blifva en form för
progressiv beskattning, som icke låter försvara sig.
Mot användandet af ett dylikt förfarande kan äfven invändas, att det visst icke
alltid skulle blifva de lägst aflönade tjenstemannagrupperna, som skulle komma att
draga nyttan deraf. I föreliggande fall skulle t. ex. kommissionslandtmätare, länsveterinärer,
m. fl., som med afseende på aflöningens storlek intaga en mellanställning,
men hvilka sent inträda i ordinarie tjenst komma att vinna mest, medan vinsten
t. ex. för vaktkonstaplar o. d. skulle blifva ringa eller ingen. Slutligen vill jag äfven
påpeka, att äfven genom här omnämnda metod ett element af samma osäkra beskaffenhet
som i det föregående fallet skulle komma att införas i beräkningarna.
I fråga om det sätt, på hvilket de erforderliga afgifterna skola göras beroende
af inträdesåldern och familjeförhållandena för den enskilde, kunna många utvägar tänkas.
Då emellertid härmed sammanhängande omständigheter lättare torde fattas, om man
utgår från bestämda förslag eller exempel, vill jag här först redogöra för de grunder,
hvilka jag för min del anser vara de lämpligaste och för kassans framtid mest betryggande
under den förutsättning, som här är gifven, nämligen att kassan i framtiden
endast skall underhållas genom bidrag från delegarne sjelfva.
Jag vill för detta ändamål först anföra resultaten af de beräkningar, som jag
lagt till grund.
Ur samma material, som ofvan användts, har jag för alla kassorna, med undantag
af jernvägsstatens, beräknat följande talvärden för /m, /''m och /."m, som här förses
med index o och gälla för samtliga de supponerade delegarne i den påtänkta kassan.
För att erhålla insigt om inflytandet af räntefoten har jag beräknat talen lm äfven
efter 4 %:
Bil. 4.
533
Samtliga civila tjensteman, utom jernvägsstaten.
Räntefot | 37» % | 37» % | 37» % | 4 % | Räntefot | 37» % | 37» % | 37» % | 4 % | ||
m | Antal | 1° A m | A m | i no A m | 1° A m | m | Antal | 1° A m | l''° in | i no A m | 1° A m |
217» | 4 | 5,008 | 2,882 | 1,980 | 4,645 | 577» | 142 | 11,358 | 4,824 | 3,267 | 10,7 64 |
227» | 12 | 6,722 | 3,364 | 2,381 | 6,230 | 587» | 145 | 10,177 | 3,907 | 2,620 | 9,647 |
237» | 16 | 6,578 | 2,338 | 1,304 | 6,069 | 597» | 150 | 11,563 | 4,543 | . 3,096 | 10,970 |
247» | 25 | 7,388 | 3,768 | 2,226 | 6,868 | 607» | 156 | 11,167 | 3,964 | 2,562 | 10,619 |
257» | 14 | 5,756 | 3,171 | 2,169 | 5,836 | 617» | 127 | 11,019 | 3,855 | 2,618 | 10,47 8 |
267» | 38 | 10,164 | 5,305 | 3,413 | 9,412 | 627» | 127 | 10,850 | 3,119 | 1,920 | 10,351 |
277» | 49 | 9,557 | 4,985 | 3,246 | 8,849 | 637» | 131 | 9,865 | 2,997 | 1,929 | 9,409 |
287» | 56 | 11,133 | 5,829 | 3,982 | 10,321 | 647» | in | 9,627 | 2,881 | 1,831 | 9,175 |
297» | 58 | 11,283 | 6,253 | 4,414 | 10,472 | 657» | 113 | 10,072 | 2,744 | 1,779 | 9,622 |
307''» | 75 | 13,134 | 7,492 | 5,524 | 12,201 | 667» | 98 | 9,353 | 2,239 | 1,296 | 8,941 |
317» | S6 | 11,074 | 6,213 | 4,483 | 10,281 | 677» | 99 | 9,146 | 2,014 | 1,223 | 8,754 |
327» | 112 | 12,6 76 | 7,318 | 5,468 | 11,790 | 687» | 101 | 8,073 | 1,528 | 0,862 | 7,746 |
337» | 107 | 13,074 | 7,309 | 5,395 | 12,158 | 697» | 95 | 7,795 | 1,642 | 0,915 | 7,473 |
347» | 136 | 13,769 | 8,036 | 6,081 | 12,816 | 707» | 78 | 8,515 | 2,023 | 1,317 | 8,153 |
357» | 162 | 14,247 | 8,222 | 6,293 | 13,271 | 717» | 86 | 8,935 | 2,084 | 1,318 | 8,550 |
367» | 164 | 12,539 | 7,425 | 5,8 21 | 11,686 | 727» | 66 | 6,662 | 0,985 | 0,541 | 6,409 |
377» | 179 | 13,306 | 7,693 | 5,953 | 12,425 | cb < - | 75 | 6,208 | 0,600 | 0,326 | 5,989 |
387» | 173 | 14,57 3 | 8,518 | 6,693 | 13,608 | 747» | 53 | 6,5 7 7 | 1,300 | 0,826 | 6,306 |
397» | 200 | 14,464 | 8,531 | 6,675 | 13,507 | 757» | 60 | 6,812 | 1,074 | 0,529 | 6,556 |
407» | 168 | 14,066 | 8,221 | 6,440 | 13,140 | 767» | 38 | 6,270 | 1,368 | 0,950 | 6,014 |
417» | 194 | 13,342 | 7,809 | 6,121 | 12,47 0 | 777» | 27 | 7,593 | 1,183 | 0,787 | 7,306 |
427» | 200 | 14,498 | 8,417 | 6,595 | 13,574 | 787» | 23 | 4,67 9 | 0,636 | 0,849 | 4,508 |
437» | 219 | 13,450 | 7,827 | 6,1G7 | 12,582 | 797» | 39 | 4,980 | 0,781 | 0,485 | 4,796 |
447» | 222 | 13,853 | 7,943 | 6,185 | 13,022 | 807» | 28 | 3,749 | 0,57 7 | 0,3G8 | 3,611 |
457» | 209 | 14,447 | 8,445 | 6,623 | 13,6 21 | 817» | 13 | 4,022 | 0,250 | 0,088 | 3,905 |
467» | 178 | 13,776 | 7,746 | 5,928 | 12,835 | 827» | 7 | 4,633 | 0,026 | — | 4,497 |
477» | 195 | 14,241 | 8,045 | 6,254 | 13,375 | 837» | 13 | 2,163 | — | — | 2,1 17 |
487» | 169 | 13,805 | 7,620 | 5,855 | 12,967 | 847» | 13 | 2,691 | 0,C7 7 | 0,008 | 2,616 |
497» | 167 | 13,758 | 7,403 | 5,428 | 12,939 | 857» | 4 | 2,515 | — | — | 2,460 |
507» | 145 | 13,817 | 7,200 | 5,412 | 13,034 | 86 V* | 7 | 3,771 | 1,069 | 0,720 | 3,623 |
517» | 175 | 12,836 | 6,6 65 | 4,950 | 12,107 | 877» | 1 | — | — | — | — |
527» | 164 | 13,620 | 7,018 | 5,218 | 12,884 | 887» | 1 | 4,930 | — | — | 4,840 |
537» | 162 | *) 11,410 | 5,574 | 3,980 | 11,374 | 897» | — | — |
| — | — |
547» | 153 | 11,732 | 5,350 | 3,711 | 11,052 | 907» | — | — | — |
| — |
557» | 161 | 12,564 | 5,569 | 3,843 | 11,884 | 917» | 1 | 3,630 | — | — | 3,580 |
567» | 143 | 12,249 | 5,128 | 3,5 71 | 11,611 | 927» | — | — | — | — | — |
*) Genom felräkning har för tullstaten l6a l/B förut blifvit antaget till 10,683 i atiillot för 13,966.
I förevarande tabell bordo derför talet 11,410 rätteligen ha utbytts mot 12,027 ; men dä det beg&ngna
felufc är utan betydelse, bar jag icko rättat detsamma.
534 Bil. å.
Ur dessa tal hafva derpå, på sätt ofvan angifvits, de motsvarande talen E°m,
/d''0m och ftm"° blifvit beräknade:
|
| Samtliga civila tjensteman, | utom | jemvfigsstaten. |
|
| |||
BäntefotS1 /a % | 3‘A % | 3*/> % | 4 % |
| 3*/« % | 37» % | « 7* % | 4 % | |
in | F° 1. in | .C''° P ro | o''° P ro | F° ■L* ro | in | E°m | n/o P in | D"° P ro | E° |
21 | 2,958 | 1,3 5 | 0,97 | 2,451 | 57 | 4,708 | 1,20 | 0,76 | 4,276 |
22 | 3,047 | 1,38 | 1,00 | 2,534 | 58 | 4,720 | 1,16 | 0,73 | 4,2 9 8 |
23 | 3,128 | 1,42 | 1,02 | 2,609 | 59 | 4,751 | 1,13 | 0,71 | 4,338 |
24 | 3,212 | 1,46 | 1,06 | 2,688 | 60 | 4,737 | 1,08 | 0,67 | 4,336 |
25 | 3,2 9 4 | 1,49 | 1,08 | 2,765 | 61 | 4,721 | 1,04 | 0,64 | 4,331 |
26 | 3,391 | 1,53 | 1,11 | 2,856 | 62 | 4,695 | 0,99 | 0,60 | 4,318 |
27 | 3,458 | 1,56 | 1,14 | 2,921 | 63 | 4,660 | 0,9 5 | 0,58 | 4,295 |
28 | 3,533 | 1,59 | 1,16 | 2,992 | 64 | 4,641 | 0,9 1 | 0,56 | 4,2 8 8 |
29 | 3,598 | 1,61 | 1,18 | 3,056 | 65 | 4,615 | 0,87 | 0,53 | 4,274 |
30 | 3,0 6 5 | 1,63 | 1,19 | 3,121 | 66 | 4,548 | 0,8 2 | 0,49 | 4,221 |
31 | 3,719 | 1,64 | 1,20 | 3,174 | 67 | 4,489 | 0,78 | 0,47 | 4,176 |
32 | 3,790 | 1,66 | 1,22 | 3,244 | 68 | 4,417 | 0,75 | 0,45 | 4,117 |
33 | 3,849 | 1,67 | 1,23 | 3,303 | 69 | 4,378 | 0,73 | 0,45 | 4,087 |
34 | 3,907 | 1,68 | 1,23 | 3,3 6 0 | 70 | 4,327 | 0,71 | 0,43 | 4,051 |
35 | 3,958 | 1,69 | 1,23 | 3,413 | 71 | 4,205 | 0,64 | 0,39 | 3,945 |
36 | 4,005 | 1,69 | 1,23 | 3,462 | 72 | 4,014 | 0,56 | 0,34 | 3,772 |
37 | 4,0 6 8 | 1,70 | 1,23 | 3,525 | 73 | 3,949 | 0,55 | 0,33 | 3,719 |
38 | 4,124 | 1,70 | 1,23 | 3,582 | 74 | 3,897 | 0,56 | 0,35 | 3,677 |
39 | 4,167 | 1,69 | 1,22 | 3,628 | 75 | 3,783 | 0,52 | 0,31 | 3,578 |
40 | 4,211 | 1,6 8 | 1,21 | 3,674 | 76 | 3,602 | 0,47 | 0,30 | 3,412 |
41 | 4,255 | 1,67 | 1,20 | 3,722 | 77 | 3,422 | 0,39 | 0,2 4 | 3,260 |
42 | 4,308 | 1,67 | 1,19 | 3,778 | 78 | 3,005 | 0,3 0 | 0,17 | 2,858 |
43 | 4,347 | 1,65 | 1,17 | 3,821 | 79 | 2,875 | 0,2 6 | 0,15 | 2,740 |
44 | 4,3 9 6 | 1,64 | 1,15 | 3,875 | 80 | 2,647 | 0,19 | 0,11 | 2,529 |
45 | 4,43 9 | 1,62 | 1,13 | 3,922 | 81 | 2,553 | 0,13 | 0,0 6 | 2,448 |
46 | 4,470 | 1,59 | 1,11 | 3,959 | 82 | 2,3 6 8 | 0,11 | 0,06 | 2,274 |
47 | 4,507 | 1,57 | 1,08 | 4,003 | 83 | 1,979 | 0,13 | 0,0 8 | 1,902 |
48 | 4,533 | 1,54 | 1,05 | 4,036 | 84 | 2,014 | 0,16 | 0,10 | 1,937 |
49 | 4,561 | 1,50 | 1,02 | 4,071 | 85 | 1,916 | 0,19 | 0,13 | 1,846 |
50 | 4,584 | 1,47 | 0,99 | 4,102 | 86 | 1,819 | 0,2 5 | 0,17 | 1,752 |
51 | 4,600 | 1,43 | 0,95 | 4,126 | 87 | 1,263 | — | — | 1,228 |
52 | 4,627 | 1,39 | 0,9 2 | 4,160 | 88 | 1,772 | — | _ | 1,732 |
53 | 4,634 | 1,35 | 0,8 8 | 4,177 | 89 | 0,541 | — | — | 0,527 |
54 | 4,673 | 1,32 | 0,85 | 4,214 | 90 | 0,817 | — | — | 0,8 0 0 |
55 | 4,701 | 1,28 | 0,83 | 4,250 | 91 | 1,274 | — | — | 1,253 |
56 | 4,7 0 6 | 1,24 | 0,80 | 4,265 | 92 | — | — | — | — |
Bil. 4.
535
Jag utgår nu från följande olika antaganden rörande enke- och barnpensionernas
storlek:
a) pensionen till de efterlefvande utgår med 15 % af mannens aflöning, oberoende
af om det handlar om ensam enka, enka med barn eller allenastående barn;
b) pensionen till ensam enka utgår med 12 % % af mannens aflöning, och med
förhöjning för barn såsom i elementarlärarnes enkekassa;
c) pensionen till ensam enka utgår med 12 ''/2 % af mannens aflöning, med
samma bestämmelser för barnens pensionsrätt som i Civilstatens pensionsinrättning
(dock högsta pensionsåldern för både son och dotter = 21 år).
Dessa fall betecknas i det följande med a), b) och c) resp.
Genom att nu i uttrycket
1,05 . E . E°m + B''. /S,0m + B" . fi"°m
i hvarje särskild! fall sätta
a) E = 15; B''= B" = 0.
b) E = 12% ; B'' = 0,3 . 12y2 ; B" = 0,2 .12%.
c) E = 12% ; B'' = 0,5 .12% ; B" = 0,
hvarvid räkningen för fallet a) utföres för de båda räntesatserna 3 % och 4 %, men
i fallen b) och c) endast efter 3 % %, så får man följande siffror, utvisande den %
af mannens lön, som genast vid tillträdet af tjensten skulle erläggas, om hela pensionskostnaden
på detta sätt, utan några årsafgifter skulle bestridas. Resultaten angifvas
för inträdesåldrarne 25, 30 ... 60 år.
I. Afgifter på eu gång i % af mannens aflöning.
Inträdesälder. | a) | a) | b) | e) |
| av» % | 4 % | av* % | a1/* % |
25................. | ........ 51,8 9 | 43,5 5 | 51,53 | 52,5 5 |
30.................. | .......... 57,72 | 49,ig | 57,19 | 58,2 9 |
35................... | .......... 62,3 4 | 53,7 5 | 61,3 0 | 62,51 |
40................ | ......... 66,33 | 57,8 7 | 64,co | 65,7 8 |
45.................. | .......... 69,92 | 61,77 | 67,io | 68,39 |
50.................... | ......... 72,20 | 64,01 | 68,15 | 69,3 5 |
55.................. | .......... 74,04 | 66,94 | 68,58 | 69,7 0 |
60.................... | ......... 74,ci | 68,2 9 | 67,90 | 68,93 |
I fråga om årsafgifternas erläggande, har jag antagit, att do utgå qvartalsvis vid
slutet af hvarje qvartal, och att de
1) antingen utgå endast till dess delegarne fått pension, hvithet enligt närvarande
förhållandon kan antagas inträffa vid i medeltal 67 års ålder,
2) eller erläggas äfven efter pensionstagandot, med 70 % af det ursprungliga
beloppot,
536
Bil. 4.
3) eller slutligen erläggas med samma belopp under delegarnes lifstid.
Jag har då beräknat nuvarande värdet af en årsafgift af 1 % af aflöningen
under hvar och en af dessa tre förutsättningar. Talen anföras här för hvart femte
åldersår vid inträdet:
II. Värdet af en årsafgift af 1 %, uttryckt i % af mannens aflöning.
Inträdesålder. | l) | 1) | 2) | 2) | 3) | 3) |
| 37* % | 47* % | 37* % | 4 % | 37* % | 4 % |
25................ | ........ 18,89 | 17,63 | 19,55 | 18,15 | 19,83 | 18,38 |
30................ | ........ 17,76 | 16,67 | 18,57 | 17,33 | 18,92 | 17,61 |
'' 35................ | ........ 16,43 | 15,52 | 17,43 | 16,35 | 17,86 | 16,71 |
40................ | ........ 14,87 | 14,15 | 16,12 | 15,21 | 16,65 | 15,66 |
45............... | ........ 13,07 | 12,52 | 14,63 | 13,88 | 15,30 | 14,47 |
50................ | ........ 10,97 | 10,5 9 | 12,95 | 12,3 7 | 13,80 | 13,13 |
55............... | ........ 8,51 | 8,29 | 11,07 | 10,64 | 12,17 | 11,65 |
60................ | ........ 5,56 | 5,47 | 8,97 | 8,6 7 | 10,43 | 10,04 |
Här betyder t. ex. talet 18,89 i fallet 1) för en inträdesålder af 25 år, att för
en tjensteman, som vid 25 års ålder tillträder sin tjenst och i denna qvarstannar
tills han fylt 67 år, en årsafgift, som utgår hela denna tid qvartalsvis med 1 % af
lönen årligen, har samma värde, som om genast vid tillträdet en afgift af 18,89 % af
lönen på en gång erlades, förutsatt, att en årlig ränteafkastning af 3 y,2 % kunde
påräknas, o. s. v.
Med tillhjelp af de nu funna talen kan man lätt beräkna de årsafgifter, som
svara mot hvarje inträdesålder. Antages först, att ingen befordringsafgift erlägges, så
får man i olika fall följande afgifter i % af aflöningen:
III. Årsafgift, som erlägges till afskedstagandet
(i % afl aflöningen).
Inträdesålder. | a) | a) | b) | c) |
| 37* % | 4 % | 37* % | 37* % |
25.................... | ........... 2,75 | 2,47 | 2,7 3 | 2,78 |
30.................. | 3,25 | 2,95 | 3,22 | 3,28 |
35.................... | .......... 3,80 | 3,4 6 | 3,74 | 3,8 1 |
40................... | ........... 4,4 6 | 4,09 | 4,3 5 | 4,42 |
45................... | ........... 5,3 5 | 4,93 | 5,14 | 5,2 3 |
50.................... | ........... 6,58 | 6,10 | 6,21 | 6,3 2 |
55.................... | ........... 8,70 | 8,08 | 8,06 | 8,19 |
60.................. | ........... 13,42 | 12,48 | 12,2 1 | 12,40 |
I
Bil 4.
537
IV. Irsafgift, som erlägges till sitt fulla belopp till afskedstagande^ men
derefter utgår med 70 %
(i % af aflöning en).
Inträdesålder. | a) | a) | l>) | c) |
| 37* % | 4 % | 37* % | 37* % |
25......... | ..................... 2,80 | 2,40 | 2,84 | 2,69 |
30......... | ..................... 3,11 | 2,84 | 3,08 | 3,14 |
35........ | ..................... 3,58 | 3,2 9 | 3,52 | 3,59 |
40........ | .................... 4,12 | 3,81 | 4,01 | 4,08 |
45......... | ..................... 4,78 | 4,45 | 4,59 | 4,68 |
50......... | .................... 5,58 | 5,22 | 5,2 6 | 5,36 |
55......... | .................... 6,89 | 6,2 9 | 6,20 | 6,30 |
60......... | ..................... 8,32 | 7,88 | 7,57 | 7,69 |
Ärsafgift, | som med samma belopp erlägges till delegan (i % af aflöning en). | ens frånfälle | ||
Inträdesålder. | a) | a) | b) | c) |
| 37* % | 4 % | 37* % | 3 7* % |
25......... | ..................... 2,62 | 2,37 | 2,60 | 2,65 |
30........ | ...... ..........3,05 | 2,79 | 3,02 | 3,0 8 |
35......... | ..................... 3,49 | 3,22 | 3,44 | 3,5 0 |
40......... | ...................... 3,98 | 3,70 | 3,8 8 | 3,9 5 |
45......... | ...................... 4,57 | 4,2 7 | 4,3 9 | 4,4 7 |
50........ | ...................... 5,2 3 | 4,92 | 4,94 | 5,03 |
55......... | ...................... 6,08 | 5,75 | 5,6 4 | 5,7 3 |
60....... | ...................... 7,15 | 6,80 | 6,51 | 6,81 |
Innan jag öfvergår till att undersöka betydelsen af en befordringsafgift, vill jag
till de nu anförda siffrorna anknyta några anmärkningar.
Man finner först, att alla tre fallen a), b) och c) åtminstone för lägre inträdesåldrar
än 40 år loda till så godt som alldeles lika årsafgiftor. Först vid högre åldrar
gör sig en ringa skilnad märkbar. Deremot äro afgiftorna i fallen b) och c) sa nära
lika, att man ej behöfver skilja dessa fall åt, i följd hvaraf hela diskussionen kan
inskränkas till de två fallen a) och c).
Betraktar man nu talen för detta sista fall — motsvarande en enkopension af
12i / % och ponsionsvilkor för omyndiga barn såsom i civilstatens pensionsinrätt
njng
_ fijr den händelse, att årsafgiften till alltid samma belopp för en och samma
aflöning eller pension och för samma inträdesålder erlägges till delegarens frånfälle,
Fensionskomitén. ^
538
Bil 4.
och jemför man dessa tal med dem, som kunna antagas gälla för en räntefot af 4 %,
så får man, om man bestämmer afgiften i pro mille af delegarebeloppet, följande tabell:
Arsafgift i %o af delegarebeloppet att utgå till delegarens frånfälle, Jäv det fall,
att enkepensionen utgör 12xj2 % af sagda belopp och pensionsvilkoren för omyndiga barn
uro desamma som i civilstatens | pensionsinrättning. |
|
Inträdesålder. | Enligt | Enligt |
| 31/, %. | 4 |
25 ........ | .................. 26,5 | 23,9 |
30 ........ | ................. 30,8 | 28,i |
35 ........ | ................... 35,o | 32,2 |
40 ........ | ................... 39,5 | 36,8 |
45 ........ | .................. 44,7 | 41,8 |
50 ......... | ................... 50,3 | 47,4 |
55 ......... | ................... 57,3 ■ | 54,3 |
60 ......... | ................... 66,1 | 63,o |
Man finner häraf, att | %0-talen så nära sammanfalla med de motsvarande in- |
trädesåldrarne, att de åtminstone ända upp till 55 års ålder kunna identifieras med
dessa senare. Stadgar man till yttermera säkerhet, att inträdesåldern skall räknas
efter nästa födelsedag, så får man följande talserie:
Inträdesålder. |
| Enligt | Enligt |
|
| B1/» %■ | 4 %■ |
25 ......... |
| 26,1 | 23,5 |
30 ......... |
| 30,4 | 27,7 |
35 ......... |
| 34,6 | 31,8 |
40 ......... |
| 39,o | 36,3 |
45 ......... |
| 44,2 | 41.3 |
50 ......... |
| 49,7 | 46,8 |
55 ......... |
| 56,5 | 53,5 |
60 ......... |
| 65,2 | 62,i |
Man kan således, redan med en räntefot af 3 x/2 % och för högre räntefot med
ännu större säkerhet, uti föreliggande fall antaga den enkla regeln, att hvarje delegare
skall erlägga en årsafgift till sä många °/00 af sin aflöning — eller vid befordran för
ökningen — som hans ålder räknar år vid utnämningen, hvarvid åldern beräknas efter
den födelsedag, som dernäst inträffar.
Jag har anfört detta resultat, då det vid en kassa, sådan som den förevarande,
äfven kan vara af vigt, att binda årsafgifternas belopp vid så enkla regler som möjligt.
Emellertid visar en blick på de senast anförda talen, att om den nämda regeln
också för inträdesåldrar mellan 25 och 55 år lemnar fullt tillräckliga afgifter, så sk
Bil. 4.
539
man likväl för åldrar öfver 55 år på detta sätt kunna erhålla något för låga afgifter.
Af denna anledning, och då det äfven för andra ändamål kan vara af intresse, har
jag anstalt en undersökning öfver nyutnämningar och befordringar under de 6 åren
1886—91, fördelade efter åldern vid utnämningen och efter aflöningen resp. ökningen
deraf. Undersökningen har utförts särskildt för delegarne i civilstatens pensionsinrättning
och särskildt för de öfriga här i fråga varande tjenstegrupperna, med undantag
af jernvägsstaten. Undersökningen afser af näraliggande skäl endast kat. A.
d. v. s. de tjenster, som finnas upptagna i statskalendern.
Befordringar och nyutnämningar bland delegarne i civilstatens pensionsinrätt
ning,
kat. A. 1886—91.
Ålder — | 22—24 | 25—29 | 30—34 | 35—39 | 40—44 | 45—49 | 50-54 | 55—59 | 60—62 | Summa. |
Aflöning eller Under 1,000 kr. |
| 3 | 10 | 12 | 17 | 9 | 6 | 2 |
| 59 |
1,000—1,900 » ... | 8 | 71 | 75 | 51 | ‘35 | 19 | 13 | 13 | 1 | 286 |
2,000—2,900 » ... | 1 | 9 | 85 | 64 | 26 | 16 | 10 | 4 | — | 215 |
3,000—3,900 » ... | — | 7 | 29 | 24 | 13 | 10 | 5 | 1 | 1 | 90 |
4,000—4,900 » .. | — | 3 | 19 | 30 | 23 | 12 | 11 | 2 | — | 100 |
5,000—5,900 » ... | — | 2 | 16 | 24 | 24 | 3 | 2 | — | — | 71 |
6,000—6,900 » ... | — | 1 | 4 | 1 | — | — | — | — | — | 6 |
7,000 » ... | — | — | 1 | 14 | 10 | 6 | — | 1 | — | 32 |
8,000 » ... | — | — | — |
| — |
| — | 1 | — | 1 |
10,000 » ... | — | — | — |
| — | 2 | — | — | 2 | t |
Summa | 9 | 96 | 239 | 220 | 148 | 77 | 47 | 24 | 4 | 864 |
Befordringar och nyutnämningar bland alla civila tjensteman, kat. A. utom
jernvägsstaten 1886—91.
Ålder = | 21—24 | 25—29 | 30—34 | 35-39 | O | 45—49 | 50—54 | 55—59 | 60—64 | Summa. |
Aflöning eller Under 1,000 kr.... |
| 3 | 10 | 15 | 24 | 21 | 7 | 4 | 3 | 87 |
1,000—1,950 » ... | 8 | 77 | 88 | 72 | 61 | 48 | 35 | 21 | 3 | 413 |
2,000-2,900 » ... | 7 | 43 | 103 | 77 | 34 | 20 | 15 | 4 | — | 303 |
3,000-3,900 » ... | — | 15 | 75 | 84 | 36 | 16 | 8 | 1 | 1 | 236 |
4,000—4,900 » ... | — | 12 | 45 | 49 | 39 | 15 | 12 | 2 | — | 174 |
5,000—5,900 » ... | — | 2 | 19 | 24 | 27 |
| 3 | 1 | — | 80 |
6,000—6,900 » ... | — | i | 7 | 6 | 2 |
| — | 1 | — | 17 |
7,000 » ... | — | — | 1 | 15 | 11 | 6 | — | 1 | — | 34 1 |
8,000 » ... | — | — | —■ | — | — | — | — | 1 | — | |
10,000 » ... | — | — | —■ | — | — | 4 | 2 | 3 | 2 | 11 |
'' Summa | 15 | 153 | 348 | 342 | 234 | 134 | 82 | 39 | 9 | 1,356 |
540
Bil. 4.
Att det här funna antalet befordringar af 1,356 icke fullt öfverensstämmer mod
det förut angifna af 1,361, beror på, att alla de fall, der lönebeloppet blifvit oförändradt
eller minskadt, men beloppet af högsta pensionen ökats, vid den senare beräkningen
uteslutits.
Man finner af förestående tabeller, att inom civilstatens pensionsinrättning af
864 utnämningar endast 28, och att inom de öfriga tjenstemannagrupperna af 492
utnämningar endast 20 fallit på en ålder af 55 år och deröfver. Denna omständighet
gör, att man utan att äfventyra kassans framtid ganska väl skulle kunna låta den
ofvan anförda regeln gälla utan inskränkning. Undersöker man förhållandet något
närmare, finner man vidare, att bland de 48 utnämningarne, vid 55 års och högre
ålder, 24 icke förete något anmärkningsvärdt, under det att de öfriga 24 utgöras af
9 kommissionslandtmätare, som avancerat till förste landtmätare;
4 nyutnämde kommissionslandtmätare;
2 skogsinspektörer, som i följd af omreglering avancerat till öfverjägmästare;
3 statsråd, som förut icke innehaft civil tjenst;
1 lektor, som utnämts till statsråd;
1 landshöfding, som förut varit militär;
1 öfverdirektör, » » » » ;
1 distriktschef, » » » » ;
1 justitieråd, som förut varit justitieombudsman;
1 seminarierektor, som utnämts till kansliråd.
Det är tydligt, att endast de sista 9 fallen, der det handlar om större belopp,
kunnat vara af någon betydelse i fråga om kassans säkerhet, och att af dessa, om
kassan kommer att omfatta alla do nämda tjenstemannagrupperna, af samma skäl
endast do 7 fall, der utnämning till statsråd, justitieråd, landshöfding, öfverdirektör
och distriktschef förelegat, utan att personen i fråga förut innehaft civil tjenst, spela
någon afse värd roll.
Då emellertid dessa senare fall äro ytterst fåtaliga, blifva de alldeles utan betydelse,
om man undantager statsråden, hvilka ju äfven i öfrigt intaga en undantagsställning,
från delaktighet i kassan. Vill man hafva än större säkerhet, skulle man
kunna stadga, att utnämning till tjenst, som inträffar efter 55 års ålder, icke berättigar
till delaktighet, så vida ej tjenstomannen förut tillhört kassan.
I fråga om den klass af tjensteman, som jag betecknat med kat. B., och hvilka
utgöras af betjente och deras vederlikar, gäller regeln utan undantag, alldenstund i
dessa fall utnämning eller befordran efter 55 års ålder icke förekommit.''
Jag har nu anfört en utväg, som enligt mitt förmenande är den enklaste, minst
tryckande och för kassans framtid fullt betryggande, för den händelse, att man endast
genom årsafgifter vill bestrida pensioneringskostnaden. Jag öfvergår nu till att
undersöka inflytandet af on eventuel befordrings- eller inträdesafgift.
Bil. 4.
541
Till detta ändamål har jag först beräknat de belopp, med hvilka de i tab. III,
IV och Y gifna årsafgifterna skulle komma att minskas, under förutsättning, dels af
att en och samma % nemligen 25 % af delcgarebeloppet — eller vid avancement af
tillökningen — skulle erläggas, dels af att af äfven denna afgift rättas efter befordringsäldern
och bestämmes till lika många % af delcgarebeloppet som åldern vid inträdet.
Det senare fallet motsvarar ett slags retroaktiva/gifter. Jag sammanställer i följande
två tabeller resultaten af dessa beräkningar; *
Minskning af årsafgifterna i tab. III, IV och V, svarande mot en inträdesocli
befordringsafgift af 25 % af delegarebeloppet.
Befordringsålder | vid Tab. | III; | vid Tab | • IV; | vid Tab. | V. |
| 37* %. | 4 %. | 37* *. | 4 %. | 37* %■ | 4 %. |
25.............. | 1,3 2 | 1,4 2 | 1,28 | 1,3 8 | 1,2 6 | 1,36 |
30............... | ... 1,41 | 1,50 | 1,34 | 1,44 | 1,32 | 1,42 |
35............... | .... 1,52 | 1,61 | 1,43 | 1,53 | 1,40 | 1,50 |
40............... | .... 1,68 | 1,77 | 1,55 | 1,64 | 1,50 | 1,60 |
45 ............ | .... 1,91 | 2,00 | 1,71 | 1,80 | 1,63 | 1,73 |
50............... | . .. 2,28 | 2,36 | 1,93 | 2,0 2 | 1,81 | 1,90 |
55............. | .... 2,94 | 3,0 2 | 2,2 6 | 2,35 | 2,05 | 2,15 |
60............ | .... 4,50 | 4,5 7 | 2,79 | 2,8 8 | 2,40 | 2,49 |
Minskning af årsafgifterna i tab. III, IV och V, svarande mot en inträdesoch
befordringsafgift till så många % af delegarebeloppet som åldersår vid
befordringen.
Befordringsålder | vid Tab. | III; | vid Tab. | IV; | vid Tab. | V. |
| 37» %■ | 4 %. | 31 * %. | 4 %■ | 37» %■ | 4 %. |
25............ | . 1,32 | 1,4 2 | 1,28 | 1,38 | 1,2 6 | 1,36 |
30.............. | 1,69 | 1,80 | 1,61 | 1,73 | 1,5 9 | 1,70 |
35............. | 2,13 | 2,2 6 | 2,0 1 | 2,14 | 1,96 | 2,0 9 |
40........... | ... 2,6 9 | 2,8 3 | 2,4 8 | 2,6 3 | 2,4 0 | 2,5 o |
45............... | ... 3,4 4 | 3,59 | 3,0 8 | 3,2 4 | 2,9 4 | 3,11 |
50............. | ... 4,56 | 4,7 2 | 3,8 (i | 4,01 | 3,6 2 | 3,8 1 |
55............... | .. 6,4 6 | 6,6 3 | 4,9 8 | 5,17 | 4,52 | 4,7 2 |
60.............. | 10,7 9 | 10,97 | 6,6 9 | 6,9 2 | 5,7 5 | 5,9 8 |
542
Bil. 4.
Jag meddelar nu här tabeller öfver de årsafgifter, som erfordras utöfver dessa
inträdes- och befordringsafgifter. Fallen b) och c) tagas dervid tillsammans och beräknas
afgifterna efter det senare.
III. Befordringsafgift 25 % af delegarebeloppet. Erforderlig ärsafgift, som
erlägges till afskedstagande!
(i % af delegarebeloppet).
Inträdesålder. | a) | a) | b) och c) |
| 37* %■ | 4 %. | 3 Va |
25............. | 1,43 | 1,0 5 | 1,46 |
30.............. | 1,84 | 1,4 5 | 1,87 |
35.............. | 2,28 | 1,85 | 2,29 |
40............. | 2,78 | 2,32 | 2,74 |
45.............. | 3,44 | 2,93 | 3,3 2 |
50.............. | 4,30 | 3,74 | 4,04 |
55.............. | 5,76 | 5,06 | 5,2 5 |
60.............. | 8,92 | 7,91 | 7,90 |
IV''. Befordringsafgift 25 * af delegarebeloppet. Årsafgift, som till sitt fulla
belopp erlägges till afskedstagande!, men derefter utgår med 70 %
(i % af delegarebeloppet).
Inträdesålder. | a) | a) | b) och c) |
| 37* %■ | 4 %. | 37* %■ |
25............. | 1,38 | 1,02 | 1,41 |
30.............. | . .. 1,77 | 1,40 | 1,80 |
35............. | 2,15 | 1,76 | 2,16 |
40............ | 2,57 | 2,17 | 2,53 |
45............. | 3,07 | 2,65 | 2,97 |
50.............. | 3,65 | 3,2 0 | 3,43 |
55 ........... | 4,43 | 3,94 | 4,04 |
60.............. | 5 53 | 5,00 | 4,90 |
Bil, 4.
543
V''. Befordringsafgift 25 % af delegarebeloppet. Årsafgiften erlägges med
samma belopp till delegarens frånfälle
| (i % af delegarebeloppet). |
| |
Inträdesålder. | a) | a) | b) och c) |
| 3 7» %. | 4 %■ | 37» *. |
25......... | ...... 1,36 | 1,01 | 1,39 |
30........... | ....... 1,73 | 1,37 | 1,70 |
35........... | ....... 2,09 | 1,72 | '' 2,10 |
40......... | ....... 2,48 | 2,10 | 2,4 5 |
45........... | ....... 2,94 | 2,54 | 2,84 |
50........... | ....... 3,42 | 3,02 | 3,2 2 |
55........... | ...... 4,03 | 3,eo | 3,68 |
60.......... | ....... 4,7 5 | 4,31 | 4,21 |
III". Befordringsafgift så många % af delegarebeloppet, som åldersår vid befordringen.
Irsafgift, som erlägges till afskedstagande!
| (i % af delegarebeloppet). |
| |
Inträdesålder. | a) | a) | b) och c) |
| 37» %■ | 4 %. | 37» %■ |
25........... | ...... 1,43 | 1,05 | 1,46 |
30 .......... | ....... 1,50 | 1,15 | 1,59 |
35........... | ....... 1,67 | 1,20 | 1,6 8 |
40.......... | ....... 1,77 | 1,2 0 | 1,73 |
45.......... | ....... 1,91 | 1,34 | 1,79 |
50........... | ....... 2,02 | 1,38 | 1,70 |
55.......... | ....... 2,24 | 1,4 6 | 1,73 |
60........... | ........ 2,0 3 | 1,51 | 1,61 |
544
Bil. 4.
Befordriiigsafgift | = föreg. Årsafgift, som | erlägges fullt till afskeds- | |
tagandet och derefter med 70 % (i % af delegarebeloppet). | |||
Inträdesålder. | a) | a) | b) och C) |
| &;’-%■ | 4 %■ | 37* %. |
25........ | ........ 1,3» | 1,0 2 | 1,41 |
30.......... | ........ 1,50 | 1,11 | 1,53 |
35.......... | ........ 1,5 7 | 1,15 | 1,5 8 |
40.......... | ........ 1,04 | 1,18 | 1,60 |
45.......... | ........ 1,70 | 1,21 | 1,60 |
50.......... | ........ 1,72 | 1,18 | 1,50 |
55.......... | ........ 1,71 | 1,12 | 1,32 |
00......... | ........ 1,6 3 | 0,9 6 | 1,00 |
Befordriiigsafgift | = föreg. Årsafgift, | som med | samma belopp erlägges |
| till delegarens frånfälle |
| |
| (i % af delegarebeloppet). |
| |
Inträdesålder. | a) | a) | b) och c) |
| 37» % | 4 %. | 3‘/ä %. |
25....... | ........... 1,3 6 | 1,01 | 1,3 9 |
30....... | ........... 1,4 6 | 1,09 | 1,49 |
35....... | ........... 1,53 | 1.13 | 1,54 |
40...... | ........... 1,58 | 1,15 | 1,55 |
45....... | .......... 1,63 | 1,16 | 1,5 3 |
50....... | .......... 1,61 | 1,11 | 1,41 |
55....... | ........... 1,56 | 1,03 | 1,2 1 |
GO....... | ......... 1,40 | 0,82- | 0,8 6 |
Man finner, att i | flere af de sist anförda fallen årsafgiften kan sättas lika för |
alla inträdesåldrar och afrundas till 1 l/2 % af delegarebeloppet.
Huruvida åter i de fall, der inträdesafgiften blifvit antagen till 25 % af delegarebeloppet,
den härigenom åstadkomna minskningen af den ytterligare erforderliga
årsafgiften är så afsevärd, att något väsentligt dermed vinues, synes tvifvelaktigt.
Bil 4.
545
Jag har hitills öfverallt förutsatt, att de afgifter, som skulle erläggas, skola vara
beroende endast af inträdesåldem och af delegarebeloppets storlek, men deremot icke af
den enskildes civilstånd, hustruns ålder och barnens antal och ålder. Detta har naturligtvis
till en del berott derpå, att man i de kassor, som omfattat civila tjensteman,
tillhörande de i början omnämna tjenstemannagrupperna, antingen alls icke eller ock
i oväsentlig grad tagit hänsyn till sistnämda förhållanden. Inom alla dessa kassor,
utom telegrafverkets, betala gifta och ogifta delegare samma afgifter; i telegrafverkets %
kassa är en skilnad gjord, men är ej större, än att gift delegare betalar 10 % mor
än ogift, och att den senare vid afskedstagandet befrias från vidare bidrag; dessutom
erlägges en viss tilläggsafgift, derest hustrun är mer än 10 år yngre än mannen.
Att helt och hållet rätta afgiftens belopp efter dolegarens civilstånd och familj,
liar, så vidt jag har mig bekant, icke varit komiténs afsigt, och torde jag derför ej
behöfva närmare ingå på en undersökning af denna möjlighet. Deremot kunde det
vara tänkbart, att man skulle vilja göra någon skilnad i afgifternas storlek, in. m.
allteftersom delegaren vore gift eller ogift, hustrun och barnen äldre eller yngre, o. s. v.,
och jag tillåter mig derför att uttala min personliga mening härom.
Först och främst är det tydligt, att om man icke låter delegarens civilstånd och
hvad dermed sammanhänger — jemte inträdesålder och delegarebelopp — helt och
hållet inträda såsom faktor vid bestämmandet af afgifternas storlek, utan endast delvis
tager hänsyn härtill, man då befinner sig på godtycklighetens mark. Det finnes
ej mera skäl att låta den ogifte betala en mindre än en större del af den afgift, som
ålägges den gifte. En bestämd princip följer man endast, derest man antingen befriar
den ogifte från all afgift, eller låter honom erlägga den afgift, som svarar mot
sannolikheten för honom att en gång gifta sig och få familj, i hvilket fall afgiften
blifver mindre ju äldre han blifver, eller slutligen om man, såsom jag i det föregående
förutsatt, icke tager någon hänsyn till dessa förhållanden.
Låter man, såsom i telegrafverkets pensionskassa, den ogifte betala en afgift,
som endast föga skiljer sig från den vanliga, blir don praktiska betydelsen af denna
skilnad så godt som ingen. Gör man åter skilnaden större, så att den ogifte betalar
en väsentligt mindre afgift, så blifva de ogiftes afgifter utan egentligt värde för
kassan, och kostnaden läggos då väsentligen på de gifte. I detta fall blir det emellertid,
för rättvisans skull, nödvändigt att äfven skilja mellan de gifte och göra afgiften
mindre för de fall, der t. ex. hustrun är äldre än mannen, än der det motsatta
förhållandet eger rum, o. s. v.
Praktiskt sedt, låter något dylikt, utan alltför stora komplikationer, svårligen
genomföra sig i annat fall, än om afgiften bestämmes endast efter mannens och
hustruns ålder, utan någon höjning i händelse af barn, d. v. s. om man håller sig
till fallet a) i det föregående. Är deremot pensionens belopp äfven beroende af barnens
antal och ålder, hvilket i flere kassor är fallet och hvilket har många skäl för
sig, skulle antingen afgiften oupphörligt komma att ändras, allt eftersom sannolikheten
för att barnen skulle blifva pensionsberättigade ändrades, eller skulle afgiften i hvarje
Pemiomkomitén. *’•''
546
Bil. 4.
särskildt fall bestämmas efter genomsnittliga förhållanden med afseende på barnfreqvensen.
1 det senare fallet skulle man i sjelfva verket hafva öfvergifvit den princip,
man egentligen i öfrigt velat följa.
Det är äfven tydligt, att om man ville bestämma en viss, för alla delegare gemensam,
minimiafgift, hvilken, såsom jag påpekat, alltid måste blifva godtycklig, att
man då får mycket svårare att i hvarje särskildt fall bestämma hvad som för den
* ?®e ytterligare bör betalas, alldenstund de ogiftes bidrag äfven komma kassan till
godo och man vid beräkningarne måste taga hänsyn dertill. Omöjligt är det naturligtvis
icke att för detta ändamål upprätta nödiga tabeller, men de skulle blifva ganska
komplicerade.
Jag kan heller icke finna, att det ligger någon egentlig orättvisa uti, att gifte
och ogifte delegare betala efter samma grunder. Då delegaren inträder i sin tjenst
erhåller han en lön, som enligt statens förmenande skall vara tillräcklig för honom
och hans familj. Lika litet som staten vid aflöningens bestämmande frågar efter delegarens
civilstånd utan afpassat lönen under förutsättning af att han i regeln är gift,
lika litet synes mig staten i förevarande fall, der genom särskild förordning en viss
del åt denna lön skall afsättas för den eventuela familjens behof, böra fästa afseende
vid, att i ett fåtal fall delegaren icke är gift. Såsom jag redan framhållit, har man
också icke, hvarken vid statens eller enskildes pensionskassor, för dylikt ändamål i
någon nämnvärd grad tagit hänsyn till dessa förhållanden.
Jag har redan i det föregående antydt, att den metod för afgifternas bestämmande,
enligt hvilken man lägger både inträdesålder och delegarebelopp till grund,
innebär större trygghet och stabilitet för kassan, än om, såsom vanligen är fallet, endast
delegarobeloppet väljes såsom beräkningsgrund, och afgiften bestämmes lika för
alla, utan afseende på olika inträdesålder. Jag vill här ytterligare framhålla, att om
dessa bada faktorer, såsom i det föregående skett, väljas såsom beräkningsgrunder,
att då säkerheten vid afgifternas bestämmande åtminstone icke är mindre, än om man
i hvarje särskildt fall skulle bestämma afgiften efter de individuel förhållandena, och
snarare större, än om man på något godtyckligt sätt skulle kombinera de ifrågavarande
faktorerna, delegarebelopp, inträdesålder och civilståndsförhållanden. De genomsnittliga
talen för giftermålsförhållandena äro nemligen ej mindre säkra och ej underkastade
större förändringar med tiden, än de tal, som uttrycka dödligheten bland delegarne.
Det förtjenar äfven att påminna om, att den osäkraste af alla do faktorer, som vid
dylika beräkningar spela en roll, nemligen räntefoten, qvarstår under alla förutsättningar.
Jag anser det likaledes obehöflig! att införa särskilda afgifter för sådana fall,
der åldersskilnaden mellan hustru och man är betydlig, eller der mannen ingår nytt
äktenskap, o. s. v. Inflytandet af sådana möjligheter är redan tillfullo medtaget i de
ofvan beräknade afgifterna. Dylika afgifter skulle endast verka tryckande i de enskilda
fallen, utan att kassan i sin helhet derpå skulle vinna något nämnvärdt. Deremot
bör man införa nagra stadganden för att skydda kassan mot missbruk, och vill
det synas tillräckligt, om man för sådant ändamål bestämmer
Bil. 4.
547
1) att äktenskap, ingånget på dödsbädden, icke medför pensionsrätt;
2) att äktenskap, som ingås sedan delegaren fylt 60 år, icke medför pensionsrätt
*), samt
3) att, såsom jag förut framhållit, tjensteman, som först efter fylda 55 år erhåller
tjenst, som eljest skulle berättiga till inträde i kassan, utslutes från delaktighet,
eller också ålägges betala hvad som för pensionering af hans efterlefvande särskildt
beräknas vara ytterligare erforderligt.
Beträffande pensionsvilkoren torde man väl oj komma att välja mellan andra
än de tre, som jag ofvan betecknat med a), b) och c), och hvilketdera af dessa förslag,
som är lämpligast, är naturligtvis svårt att afgöra. Dock vill det synas, som om
fallen b) och c), d. v. s. en särskild enkepension med höjning för barn såsom i elementarlärarnes
eller civilstatens kassor, ur vissa synpunkter vore att föredraga framför
fallet a), der pensionen till de efterlefvande under alla förhållanden utgår med
samma belopp. Dels är det ganska naturligt, att enka med barn får större pension
än ensam enka; dels blifva afgifterna, såsom man af de föregående tabellerna finner,
i fallen b) och c) något lägre för de högre åldrarne än för fallet a), under det att
desamma för yngre åldrar äro så godt som identiska; dels synes slutligen fallet c)
vara att föredraga af det skäl, att samma grunder för närvarande gälla för den största
af de pensionskassor, utom jernvägsstatens, som här äro i fråga, nemligen civilstatens
ponsionsinrättning, och då komiténs förslag närmast afser denna kassa och ej nödvändigt
kommer att beröra de öfriga kassorna, förefaller det lämpligt att, så länge
inga giltiga grunder för en ändring föreligga, åtminstone icke i detta afseende afvika
från de för handen varande bestämmelserna.
För min del får jag derför, under förutsättning af att alla framtida delogare,
utan statsbidrag, genom egna utgifter skola bestrida pensioneringen af efterlefvande
enkor och barn, närmast föreslå följande grunder för kassan.
Med delegarebelopp förstår jag, såsom vanligt, den summa, af hvilken för hvarje
tjenst enke- resp. barnpensionerna äfvensom års- och öfriga möjligen erforderliga utgifter
bestämmas såsom procent eller andra bråkdelar. Såsom delegarebelopp kan således
väljas don för tjensten bestämda aflöningon eller pensionen eller ock, såsom
t. ex. i civilstatens ponsionsinrättning, någon eftor andra grunder fixerad summa.
Den norm, efter hvilken dolegareboloppot väljos, är för do öfriga bestämmelserna
likgiltig.
Af detta belopp skall pension för ensam enka utgå med 12 */2 % ellor Vg. För
onka med ett ollor flere ponsionsborättigade barn höjes enkepensionon med 50 %.
Finnes blott pensionsberättigade barn, tillkommer hvart och ett af dom on half onkepension,
tillsammans dock oj mer än för enka mod pensionsberättigade barn.
Pensionskostnaden bostrides uteslutande — utom gåfvor o. d. — genom årsafgifter
af delogarno. Årsafgiftcn utgör viss bråkdel af dolegaroboloppct och bestämmes
'') Huruvida en dylik bestämmelse verkligen skulle beliöfvas, synes mig dock tvifvelaktigt.
548
Bil. 4.
för hvarje delegare till så många tusendelar af detta belopp, som delegaren vid utnämningen
nästa födelsedag räknar åldersår. Vid befordran från tjenst med lägre
till tjenst med högre delegarebelopp, beräknas ökningen af årsafgiften efter samma
grunder för ökningen af delegarebeloppet och efter åldern vid befordringstillfället.
Den sålunda bestämda årsafgiften erlägges tills delegaren aflider (eller genom utnämning
till tjenst, som icke medför delaktighet, utträder ur kassan).
Under dessa förutsättningar äro hvarken inträdes- eller befordringsafgifter, ej
heller åldersskilnads- eller omgiftesafgifter, o. d. erforderliga. Ej heller äro pensionsvilkoren
underkastade någon slags reduktion, beroende på längden af don tid,
delegaren tillhört kassan. Inflytandet af alla dylika faktorer är nemligen fullständigt
beräknadt skola uppvägas af de på nämda sätt bestämda årsafgifterna.
Inga andra inskränkningar behöfva göras, än att äktenskap, som ingås på dödsbädden
(och om man sa vill, efter det delegaren fyllt 60 år) icke medför pensionsrätt
för de efterlefvande, och att tjensteman, som icke före det han fy It 55 år tillhört
kassan, ej kan erhålla delegarerätt. Skulle man finna denna sistnämda bestämmelse
otjenlig, vill jag nämna, att man kan låta densamma bortfalla, om man för
utnämningar efter 55 ars ålder t. ex. beräknar afgiften efter samma regel som eljest,
men med tillägg af en tiondel af dess belopp.
Såsom exempel vill jag anföra, att om man bibehåller den nu gällande klassindelningen
i civilstatens pensionsinrättning med samma enkepensionsbelopp som för
närvarande, så skulle man få följande delegarebelopp och enkepensioner:
Klass 1 enkepension: 800 kr., delegarebelopp: 6,400 kr.
» | o Lt | » | 600 » | » | 4,800 » |
» | 3 | » | 500 » | » | 4,000 » |
» | 4 | » | 400 » | » | 3,200 » |
» | 5 | » | 300 » | » | 2,400 » |
» | 6 | » | 200 » | » | 1,600 » |
» | 7 | » | 150 » | » | 1,200 » |
» | 8 | » | 100 » | » | 800 » |
» | 9 | » | 66-/3 » | » | 533V3 » |
men att afgifterna icke längre, såsom för närvarande, skulle utgå med 2,625 eller 2%
% af delegarebeloppet, hvilket för alla klasserna, med hänsyn till att afgifterna betalas
till afskedstagandot, motsvarar en inträdesålder af ungefär 24 år, utan att de i
stället i hvarje särskildt fall skulle bestämmas efter inträdes- och befordringsåldern.
Årsafgifterna skulle dessutom utgå till delegarens frånfälle och ej, såsom för närvarande,
blott till afskedstagandot. (Besinnar man, att den af denna inrättnings fullmäktige
senast beslutade höjning af alla årsafgifter från 7 till 9 % af den s. k. tjenstemannapensionen,
innebär en höjning från 2,625 % till 3,375 % af hvad som ofvan
kallats delegarebelopp, således till en afgift, motsvarande en inträdesålder af 32 år,
så finner man, att genom ett dylikt stadgande alla tjensteman, som inträda i kassan
Bil. 4.
549
vid tidigare ålder, således flertalot vaktkonstaplar vid fängelserna, postvaktbetjente,
kronojägare, landskanslister, landskontorister, länsnotarie^ länsbokhållare, kronolänsmän,
halfva antalet postexpeditörer m. fl. skulle åläggas större afgifter än som vore
erforderligt, om de sjelfva bildade en enkekassa på samma vilkor. För t. ex. vaktkonstaplarne,
som inträda vid i medeltal 27,3 års ålder, är afgiften redan nu nästan
så hög den kan vara, allt naturligtvis utan afseende på den problematiska fördel,
som den s. k. tjenstemannapensioneringen från denna kassa erbjuder.)
I sammanhang härmed vill jag äfven omnämna, att civilstatens pensionsinrättning,
om den på nu anfördt sätt förvandlades till en enke- och pupillkassa för delegarne,
så att staten för framtiden öfvertoge tjenstemannapensioneringen och äfven
åtogo sig förvaltningen, skulle reda sig utan statsbidrag och endast mod de på, ofvan
beskrifna sätt bestämda afgifterna. Man finner nämligen af de förut — sid. 528 och
529 — anförda siffrorna, att kapitalvärdet af kassans passiva, utom för do framtida delegarne,
och om den utfästade begrafningshjelpen för nuvarande pensionärer till ett
kapitalvärde af omkring 36,000 kronor inräknas, skulle vid 1892 års slut hafva utgjort
för i tjenst varande delegare................................. 5,775,000 kr.
s f. d. delegare med delaktighet ....................... 859,000 »
enke- och barnpensionsfonden.............................. 4,623,000 »
tjenstemannapensionsfonden ................................ 808,000 »
begrafningshjelp........................................... 36,000 »
Summa 12,101,000 kr.,
under det att kapitalvärdet af motsvarande aktiva skulle varit
nuvarande delegares afgifter............................... 2,328,000 kr.
kapital vid 1891 års slut ...................................... 10,354,000 »
Summa 12,682,000 kr.
Man skulle sålunda vid 1891 års slut, om en dylik omorganisation då blifvit
genomförd, haft ott öfverskott af omkring 580,000 kronor, utan att de nuvarande delegarnos
afgifter behöft ändras. De nu gällande bestämmelserna om reduktion af pensionerna,
derest ej 15 årsafgifter erlagts, om befordringsafgifter, m. in. skulle då ej
längre hafva någon betydelse.
Vill man åter, i stället för att, såsom jag ofvan framstält, bestrida pensionskostnaden
för framtiden endast genom årsafgifter, äfven införa inträdes- och befordringsafgifter.
, så gifva de i det föregående anförda tabollerna III'', IV'', .. . V" vid
handen, huru förhållandena skulle gestalta sig, dels om denna sättes till 25 % lör alla
fall och dels om afgiften sättes proportionel mot inträdosåldorn. Naturligtvis kan man
äfven tänka sig en mängd andra kombinationer, hvilka alla lätt kunna beräknas med
tillhjelp af de anförda tabellerna. Jag vill här blott anföra ännu en dylik kombination,
som skullo kunna användas.
Bostämmor man nemligen, att eu dylik belurdringsafgift endast då skall er -
550
Bil. 4.
läggas, när befordringsåldern öfverstiger 40 år — i hvilket fall afgiften antager karakteren
af ett slags retroaktiv afgift — och att dess belopp skall utgöra en och en half
gång så många procent af skilnaden mollan det nya och det gamla delegarebeloppet,
som åldern vid befordringstillfället är till antalet år högre än 40, så blifva för högre
åldrar de ytterligare erforderliga årsafgifterna i % af samma skilnad:
ålder = 40 år, årsafgift i fallet c) = 3,95 %
» = 45 »
» = 50 »
» = 55 >
» — 60 »
» = 3,98 »
» = 3,94 »
» = 3,89 »
» = 3,73 >
förutsatt, att arsafgiften erlägges intill dess delegaren aflider. Man skulle derför kunna
för alla inträdes- eller befordringsåldrar af 40 år och derunder kunna behålla den
ofvan anförda enkla regeln, att årsafgiften sättes till så många pro mille af delegarebeloppet
som åldersår vid befordringstillfället, men att för delegare, som inträder i
kassan eller befordras vid högre ålder, årsafgiften sättes till 4 % såsom vid befordran
vid 40 års ålder, mot det att en retroaktivafgift erlägges, som utgör en och en half
gång så många procent af delcgarebeloppets ökning, som den befordrade är till åren
äldre än 40 år. Man finner äfven, att i detta fall ingen inskränkning i fråga om
åldern behöfver göras. För en befordringsålder af 50 år skulle således t. ex. retroaktivafgiften
utgöra 15 % af delegarebeloppets ökning, o. s. v., under det att årsafgiften
skulle utgöra 4 % för hvilken befordringsålder som helst öfver 40 år.
En dylik afgift skulle i vissa fall icke blifva drygare än den, som för närvarande
understundom måste erläggas i civilstatens ponsionsinrättning. Tänker man sig nemligen
t. ex. någon af de i § 4 af inrättningens reglemente omnämda embetmän hafva
tillträdt sin befattning vid 50 års ålder, skulle befordringsafgiften utgöra 15 årsafgifter,
således nära 66 % af delegarebeloppet, under det att densamma enligt nyss
anförda förslag endast skulle utgjort 15 %. Hade befordringsåldern varit 60 år, skulle
retroaktivafgiften i de båda fallen hafva utgjort resp. 80 och 30 % o. s. v.
Tänker man sig nu en enkekassa af den beskaffenhet, att do framtida delegarne
på något af de angifna sätten fullständigt bestrida kostnaden för pensioneringen genom
års- eller inträdes- och befordringsafgifter, och att alla nuvarande tjensteman
bibehållas vid de förhanden varande vilkoren, så skulle man, om man bortser från
alla andra inkomster, såsom statsbidrag, m. m. och ondast håller sig till de faststälda
ordinarie årsafgifterna, för hvarje tjenstomannagrupp, utom jern vägsstaten, behöfva
följande kapital för att verkställa afvecklingen:
Civilstatens ponsionsinrättning.............
Tullstatens » ..............
Telegrafverkets » ...............
Elementarlärarnes enke- och pupillkassa
9.773.000 kr.
1.234.000 »
487,000 »
3.116.000 »
Summa 14,610,000 kr.
Bil. 4.
551
Härvid är då antaget, att den nya kassan skulle öfvertaga alla redan beviljade
pensioner, men befrias från tjenstemannapensionering och förvaltningskostnader. För
civilstatens pensionsinrättning är dessutom ett kapital af 36,000 kronor för begrafningshjelp
inräknadt i den anförda summan.
Stockholm den 3 juli 1893.
And. Lindstedt.
-> i, H , t‘, »
: bin*. 11
: -i; Å .•
\ steril* \ . ‘ »i -
Bil. 5.
Utredning angående nuvarande pensionsinrättningars
ställning.
1''cvsionskom i fett.
70
/
Bil. 5.
Till komitén för utredning af cii/ilstatens pensionsinrättnings
ställning och behof, m. m.
Jag får härmed öfverlemna fortsättningen till det utlåtande, som afgifvits af mig
den 3 juli detta år, och kommer denna fortsättning att omfatta utredning af-vissa
pensionskassors förmåga att motsvara åliggande förbindelser.
De enke- och pupillkassor, som utgjort föremål för mina undersökningar hafva
varit följande:
1) Civilstatens pensionsinrättning;
2) Tullstatens enskilda pensionsinrättning;
3) Telegrafverkets enke- och pupillkassa;
4) Enke- och pupillkassorna vid universiteten;
5) Elementarlärarnes enke- och pupillkassa. 1
1. Civilstatens pensionsinrättning.
Eör att bedöma huruledes kassans ställning ändrat sig sedan 1886 års slut, bör
man utgå från de siffror, som anföras i § 14 af mitt utlåtande öfver denna kassas
ställning vid nämda tidpunkt. Under det att flertalet af de derstädes anförda summorna
icke kunna anses hafva undergått någon nämnvärd ökning, hafva deremot
kapitalvärdena af de utgående pensionerna betydligt ändrat sig. Dessa kapitalvärden
utgjordo vid 1886 års slut tillsammans
4,216,000 + 770,000 + 133,000 = 5,119,000 kronor,
motsvarande en utbetalning i pensioner af 453,700 kronor under loppet af år 1886.
Eör år 1891 uppgick samma utbetalning till 549,300 kronor, en ökning såledbs af
myckot nära 20 %. Mod användning af samma beräkningsgrunder, som då användes,
556
Bil. 5.
/
kan man antaga, att det nämnda kapitalvärdet ökats i samma proportion eller med
1,020,000 kronor. Under samma tid tillväxte kassans kapital, enligt direktionens berättelser,
med 1,076,000 kronor.
Af detta förhållande kan man dock icke draga den slutsats, att kassans ställning
icke skulle försämrats sedan den tidpunkt, för hvilken nämda utredning gälde,
utan endast, att de förutsättningar, som lagts till grund för beräkningarne, icke motsvarat
förhållandena under den derpå följande femårsperioden. Dels har räntan å
kassans kapital varit högre än 3 */, %, dels har dödlighcteu varit gynsammare för
kassan än den, som vid beräkningarne för den obegränsade framtiden för säkerhetens
skull måsto läggas till grund, och dels har slutligen tjenstcmannapensioneringen under
samma period haft mindre dimensioner, än de gjorda förutberäkningarne utvisat.
Den egentliga anledningen till, att jag antydt dessa förhållanden, är emellertid,
att jag trott mig, till undvikande af missförstånd, här böra påpeka skilnaden mellan
do värden, som kassans förbindelser till de nuvarande delegarne — utan afseende på
avancemonts — erhållit efter de olika beräkningarne. Enligt deir förra delen åt mitt
närvarande utlåtande har man följande kapitalvärden för poster i denna s. k. delegarefond
vid 1891 års slut:
Enke- och barnpensioner för i tjenst varande delegare ... 5,775,000 kr.
•» » » » f. d. delegare........................ 859,000 »
Summa 6,634,000 kr.
Då motsvarande värde för 1887,o beräknades till 7,193,000 kronor, så beror
skilnaden mellan de båda värdena på, att jag nu, då det endast gälde den närmaste
generationen, icke ansett mig behöfva vara till den grad försigtig, som då beräkningen
omfattade hela framtiden, jemte inflytandet af tjenstemannapensioneringen.
Då man framkastat den frågan, huruvida icke, vid en eventuel afveckling af
civilstatens pensionsinrättning, den nuvarande rätten för delegarne — utan afseende
på postpersonalens särskilda pensionering, hvilken kan beräknas till 2 y4 millioner
kronor — att under vissa vilkor kunna erhålla pension efter 55 års ålder borde bibehållas
för de nuvarande delegarne, vill jag nämna att kapitalvärdet af en dylik förbindelse
kan taxeras till omkring 1 1/:. million kronor, dock med samma reservation
angående noggranheten af denna siffra som för andra förutberäkningar angående värdet
af denna obestämda pensionsrätt.
2. Tullstateus enskilda pensionsinrättning.
Enligt en af mig för 1890,o verkstäld utredning af denna kassas ställning (se
utlåtandet häröfver till kassans direktion) visade ställningen vid 1891 års slut en
kapitalbrist af ''/2 million. Sedan kassan, efter det att en derom till Riksdagen fram
-
Bil. 5.
557
stäld proposition biifvit bifallen, erhållit ott ytterligare årligt anslag af 10,000 kronor,
och sjuklighetspensionoringen för fullvuxna döttrar borttagits, m. in., uppväga kassans
aktiva fullt dess passiva.
3. Telegrafverkets enke- och pupillkassa.
Yid 1891 års slut utgjorde kapitalvärdena af kassans passiva:
Förbindelse till nuv. delegare................................ 457,000 kr.
» » framtida » ................................. 523,000 »
Pensionsfonden........................................................ 257,000 »
Summa 1,237,000 kr.
svarande mot en årsränta af rundt 43,300 kronor.
Kassans inkomster uppgingo i verkligheten:
under 1891 till.................. kr. 45,571: 06
» 1892 » ................... » 45,879: 55
eller till i medium 45,700 kronor, motsvarande 1891 års slut.
Betänker man nu, att eu post af inkomsterna, nemligen försäljningen af förbrukadt
papper, uppgående till resp. 1,000 och 700 kr. om året, först från och med
1891 förekommer i räkenskaperna, och således väl är att anse såsom osäker inkomst,
och att kassans kapital var placeradt mot omkring 5 l/3 % ränta, så torde man hafva
svårt för att kalla kassans ställning fullt solid, om man också, med hänsyn till att
beräkningarne vid kassans bildande förutsatte en räntefot af 4 1/2 %■, ej direkt kan
påstå, att kassan i nämnvärd mån försämrat sin ställning.
4. Universitetens enke- och pupillkassor.
Då materialet i detta fall var af för ringa omfattning, för att tillåta en noggranare
härledning af talen Em, så användes de värden å dessa tal, som i det föregående
beräknats för elementarlärarnes enke- och pupillkassa. Räntefoten har här,
liksom i öfriga fall, varit 3 */2 och beräkningarne gälla för 1892 års slut.
a) Bensionsinrättningen vid universitetet i Upsala.
Yid beräkningen af kassans passiva beräknades först kapitalvärdet af förbindelserna
till de nuvarande delegare, som enligt reglementet varit förbundna att ingå i
kassan, till 235,694 kronor. För att finna värdet af förbindelserna till do framtida
dolegarne, undersöktes förhållandena under årtiondet 1883—92, och bofans härvid
summan af kapitalvärdena af do nya förbindelser, soin under denna tidrymd tillförts
kassan genom nyutnämningar och avancoments, utgöra 67,158 kronor. Under samma
558
Bil. 5.
period befriades likväl kassan, genom delegares utnämning till tjenst utom universitetet,
från förbindelser till ett värde af 25,153 kronor. Skilnaden mellan dessa båda
summor eller 42,005 kronor utvisar således nettoökuingen, och tiondedelen deraf,
eller 4,201 kronbr, skulle således, enligt dessa 10 års erfarenhet, utgöra värdet af
förbindelser, som årligen tillföras kassan. Då räntefoten antagits till 3 J/2 %, blifver
kapitalvärdet af dessa förbindelser 120,014 kronor. Enkepensionsfonden beräknades
till 151,562 kronor.
Härtill komma nu förbindelserna för de delegare, som enligt reglementet ega
rättighet men ej skyldighet att inträda i den fjerde pensionsklassen. Beräkningen utfördes
med tillhjelp af talen Em, och resultat blef för de nuvarande delegarne 10,103
kronor. För de framtida delegarne beräknades motsvarande kapitalvärde efter samma
proportion som för de obligatoriska delegarne till 8,200 kronor. Men då efter all
sannolikhet endast gifta tjensteman komma att begagna sig af denna rättighet, äro
talen Em ej fullt användbara, utan har till slutresultatet tillfogats en korrektion af
25 % af'' de båda sistnämda summornas sammanlagda belopp, eller 4,600 kronor.
Sammanställas de nu anförda summorna, så erhålles följande resultat:
Kapitalvärde.
Förbindelser till nuv. delegare (obligat.)............ 235,694 kronor
Framtida förbindelser ........................................ 120,014 »
Enkepensionsfonden........................................... 151,562 »
Förbindelser till nuv. frivilliga delegare ............ 10,103 »
» » framtida » » 8,200 »
Korn till de två sista posterna........................... 4,600 »
Summa 530,173 kronor.
Då emellertid härvid endast tagits hänsyn till enke- men ej till /wn-pensioneringen,
återstår eu korrektion för denna senare. Häröfver har dock endast ett antagande
kunnat göras, alldenstund de fullvuxna ogifta döttrarnes pensionsrätt icke
kan med någon noggranhet beräknas. Med stöd af erfarenheten från andra liknande
kassor, har jag trott mig kunna antaga värdet af hela barnpensioneringsskyldigheten
till 10 % af förestående summa eller till 53,017 kronor, i följd hvaraf kassans samtliga
åliggande förbindelser vid 1892 års slut beräknats ega ett kapitalvärde af 583,190
kronor, motsvarande
20,&11 kronor om året,
hvilket således är den inkomst kassan skulle ega för att fullt motsvara sina förbindelser.
I verkligheten hafva kassans inkomster varit:
Ränteinkomster under 1892 ................................ 10,151 kronor
Ledamotsafgifter (medeltal för 1888—92) ............ 2,010 »
Summa 12,161 kronor.
Bil. 5.
559
Kassan behöfde alltså från och med 1893 års början en ytterligare kontant årsinkomst
af 8,250 kronor, motsvarande ungefär en 5-dubbling af de nu utgående afgifterna.
Beräknas räntan å det samlade kapitalet efter 3y2 %, utgör densamma
endast 8,225 kronor, så att enligt denna förutsättning afgifterna behöfde 6-dubblas.
Härtill kommer, att kassans brist, i följd af de ovanligt små årsafgifterna, än vidare
ökas genom inrättandet af nya delaktiga befattningar.
b) Pensionsinrättningen vid Punds universitet.
Då beräkningen tillgått på enahanda sätt, som i föregående fall, anför jag här
direkt de olika posterna i kassans passiva vid 1892 års slut:
Förbindelser till nuv. delegare (obligat.)............ 151,070 kronor
Framtida delegare............................................. 100,383 »
Enkepensionsfonden............................................ 67,871 »
Förbindelser till nuv. frivilliga delegare ............ 8,088 »
» framtida » » ............ 7,200 »
Korn till de två sista posterna.......................... 3,800 »
Summa 338,412 kronor.
Tillkommer för barnpensioneringen 10 % häraf .. 33,841 »
Summa passiva 372,253 kronor.
svarande mot
13,029 kronor årligen.
I verkligen kunna kassans årsinkomster vid 1892 års slut taxeras till:
Ränteinkomster under 1892 ............................... 10,512 kronor
Ledamotsafgifter (medeltal för 1888—92) ............ 1,845 »
Summa 12,357 kronor,
hvarjemte kassan åtnjutit bidrag från universitetets reservfond, hvilket bidrag under
de senaste 5 åren utgått med 3,758 kronor i medeltal om året.
Under samma förutsättning för framtiden skulle kassans årsinkomster vid 1892
års slut utgöra 16,115 eller 3,086 kronor mer om årot än som behöfligt vore. Emellertid
har bidraget från reservfonden under åren 1891—92 varit omkring 2,000 kronor
mindre än under de 3 föregående åren. Vidare är att märka, det äfven i detta fall
medlemsafgifternas obetydliga belopp gör, att hvarje nyinrättad tjenst verkar till försämring
af kassans ställning. Men om bidraget från reservfonden äfven skulle nedgå
till dess nuvarande belopp af något öfver 2,000 kronor, så är kassans ställning uppenbarligen
ganska säker. Skulle åter nämda bidrag bortfalla, behöfde kassan, räknadt
frän 1893 års början, eu ytterligare årsinkomst af 672 kronor, motsvarande eu höjning
af årsafgifterna med något öfver en tredjedel af deras nuvarande belopp. Beräknas
åtor det befintliga kapitalets värdo efter 3*/2 %, måsto årsinkomsterna ökas
med 2,679 kronor, och afgifterna således ökas mod l''/2 gång deras nuvarande belopp.
560
.Bil. 5.
Under förutsättning af en afveckling, skulle de erforderliga kapitalen vid 1892
års slut hafva utgjort:
för Upsala .................................. 420,000 kronor
» Lund.................................... 190,000 » ,
medan de befintliga fonderna vid samma tidpunkt utgjorde:
för Upsala ................................... 235,000 kronor
» Lund...................................... 243,000 »
5. Elementarlärarnes enke- och pupillkassa
vid 1891 års slut.
Vid beräkningen af denna kassas ställning har man dels att använda de i mitt
föregående utlåtande gifna siffrorna för förbindelserna till de nuvarande delegarne
och pensionärerna, dels ock att beräkna förbindelsen till de framtida delegarne och att
taga hänsyn till inflytandet af avancements. Beräkningen af de framtida förbindelserna
har skett på grund af befordringar och nyutnämningar under de 6 åren 1886—91.
Resultatet af beräkningen af kassans passiva har blifvit följande:
Kapitalvärdet af passiva 1892
Förbindelse till i tjenst varande delegare ................. 2,746,000 kronor
» » f. d. lärare med bibehållen delaktighet 251,000 »
Pensionsfonden ............................................................ 954,000 »
Förbindelse till framtida delegare och för avancements 2,447,000 »
Summa passiva 6,398,000 kronor,
motsvarande, enligt en räntefot af 3 */, %, en årsränta af
223,900 kronor.
Kassans activa representeras af dess påräknade inkomster. Utgår man från förhållandena
under 1891, så utgjorde de regelbundna inkomsterna:
Statsanslag.......................... 63,751 kronor
Årsafgifter .......................... 66,558 » ,
eller tillsammans rundt 130,300 kronor. Subtraheras detta belopp från den nyss funna
årsräntan af passiva, så återstår 93,600 kronor, motsvarande 4,2 5 % af kassans vid
1891 års slut samlade kapital af nära 2,203,000 kronor.
Besinnar man nu, dels att jag således, vid inkomsternas uppskattande, icke tagit
hänsyn till att årsafgifternas belopp, då alla lärare ännu icke hunnit blifva delegare,
i sjelfva verket har något högre värde, och dels att beräkningarne för den framtida
ökningen af kapitalet endast förutsätter 3 */2 %, medan det nuvarande kapitalet bör
Bil. 5.
561
afkasta 4 ''/4 %, äfvensom till att kassan grundats under förutsättning af 41/i % ränta,
hvilken, enligt revisorernas beräkningar, under de 3 åren 1890—92 äfven varit medelräntan
å kassans placeringar, så måste resultatet blifva, att kassan icke försämrat sin
ställning, utan f. n. har samma förmåga att motsvara sina förbindelser, som från begynnelsen
varit afsedd.
Jag anser mig på detta ställe böra framhålla, att de för den eventuella afvecklingens
skull förut beräknade behöfliga beloppen gälla för 1891 års slut, och att således
något olika resultat kunna komma att erhållas, då den påtänkta omorganisationen
eu gång kommer till stånd. Ehuruväl skiljaktigheterna i allmänhet efter 3 å
4 års förlopp ej torde blifva större än omkring 5 %, torde det dock, för säkerhetens
och noggranhetens skull blifva erforderligt, att då föranstalta en ny och särskild beräkning
för samma ändamål.
Stockholm den 11 december 1893.
Ancl. Lindstedt.
Temion »hornlim.
71
I
Bil. 6.
Utredning angående kostnaderna för pensionering af civile
tj ensteinnehafvare.
Till komitén för utredning af civilstatens pensionsinrättnings
ställning och behof, m. m.
Komitén har anhållit om en utredning af kostnaden för pensionering af de civile
tjensteinnehafvarne (utom jernvägsstaten) enligt nu gällande bestämmelser, jemförd
med kostnaden enligt det af komitén uppgjorda förslag till pensionslag för civilstaten.
Sedan det visat sig, att en noggranare utredning af hithörande förhållanden icke
skulle ledt till resultat, svarande mot den tid och det arbete, en dylik utredning skulle
erfordrat, har jag, såsom jag redan haft tillfälle att för komitén meddela, inskränkt
mig till vissa approximativa beräkningar. I verkligheten torde emellertid de sålunda
vunna resultaten icke vara mindre tillförlitliga än mera detaljerade beräkningar, alldenstund
de gifna förutsättningarne äro så osäkra, att resultaten i hvad fall som helst
endast kunna betraktas såsom approximationer.
Enligt komiténs förslag har pensionsåldern i flertalet fall blifvit bestämd till 70
år, i några fall åter till 65 år. Dessutom har komitén för de flesta fenster föreslagit
lägre pensionsbelopp än de nu gällande. Slutligen har komitén föreslagit pensionsrätt
för några befattningar, med hvilka för närvarande dylik rätt icke är förenad.
De till mig framstälda frågorna röra nu inverkan af dessa föreslagna förändringar
på beloppet af den framtida pensionskostnaden, hvarjemte angående post- och
telegrafstaten särskild beräkning skullo göras.
A) För do tjenster, som för närvarande äro förenade med rättighet till pension
och hvilka finnas upptagna i statskalendern, utgöra do nuvarande pcnsionsboloppon
samma nlagdt:
1 “öststaten .................................................... 1,082,000 kronor
Tolegrafstaton ................................................ 595,000 »
Öfriga civila tjenster (utom jernvägsstaten) ... 9,306,000 »
Summa 10,983,000 kronor.
566
Bil. 6.
B) För de icke i statskalendern upptagna befattningarne — betjente och vederlikar
— voro de motsvarande beloppen:
Poststaten ......................................................... 463,000 kronor
Telegrafstaten ................................................... 2,000 »
Öfriga civila fenster.......................................... 1,208,000 »
Summa 1,673,000 kronor.
Enligt komiténs förslag skulle åter pensionsbeloppen blifva följande:
Ä) För de i statskalendern upptagna tjensterna:
a) med pensionsrätt från 70 år:
Poststaten ...................................................... 993,000 kronor
Telegrafstaten ........................................... 61,000 »
Öfriga civila tjenster...................................... 8,101,000 »
Summa 9,155,000 kronor;
b) med pensionsrätt från 65 år:
Telegrafstaten.................................................. 478,000 kronor
Öfriga civila tjenster ........................... 880,000 »
Summa 1,358,000 kronor.
Summa för tjenster af kat. A) 10,513,000 kronor.
B) För de icke i statskalendern upptagna tjenster:
a) med pensionsrätt från 70 år:
Poststaten ........................................................ 423,000 kronor
Telegrafstaten..................................................... 2,000 »
Öfriga civila tjenster.......................................... 184,000 »
Summa 609,000 kronor,
b) med pensionsrätt från 65 år:
Öfriga civila tjenster ............... 998,000 »
Summa för tjenster af kat. B) 1,607,000 kronor.
Bland de nu anförda summorna upptogo de af komitén till pensionsrätt föreslagna
nya tjensterna följande belopp:
Kat. A\ a)........................................................... 493,000 kronor
» A), b)...................................................... ..... 55,000 »
» B), a)........................................................ 14,000 »
Summa för nya tjenster 562,000 kronor,
i hvilken summa då äfven pensionsbeloppen för nya lärarinneseminariet och folkskolärareseminarierna
— tillhörande kat. *4), a) — till ett belopp af 289,000 kronor
blifvit inräknade.
Bil. 6.
567
Sammanlagda beloppen af alla pensionerna utgör således
enligt närvarande förhållanden........................ 12,656,000 kronor
» komiténs förslag................................... 12,120,000 » ,
så att komitéförslaget i detta hänseende innebär en minskning af omkring 4 % i
statens utgifter för de civila tjenstemännens pensionering.
Jag öfvergår nu till en undersökning af den inverkan de ändrade bestämmelserna
af vilkoren för pensions erhållande kunna komma att medföra.
Medelpensionsåldern.
För de beräkningar, som nu komma i fråga, är det af största vigt att känna
den ålder, vid hvilken de civila tjenstemännen eller vissa grupper deraf erhålla afsked
med full pension. För detta ändamål undersöktes förhållandena inom tullstaten,
civilstatens pensionsinrättning, poststaten, universiteten, elementarlärarne och telegrafstaten
under perioden 1887—92. För att eliminera det eljest möjligen alltför stora
inflytandet af de lägre tjenstemännen, blefvo medelåldrarne beräknade på det sätt,
att för hvarje särskildt fall åldern vid pensionens erhållande multiplicerades med pensionens
belopp, hvarefter summan af alla dessa produkter dividerades med summan
af # de erhållna pensionerna. Resultaten, som utfördes för hvarje år särskildt, meddelas
här i sammandrag för hela perioden:
Medelpensionsålder under 1887—D2.
Tullstaten ............................ |
|
| .................... 66,g | år |
Civilstaten (utom poststaten), | kl. | 1-7 ....... | ..................... 67,o | » |
» ( ». )» | kl. | 8, 9.......... | ..................... 68,5 | » |
Poststaten ........................... |
|
| .................... 68,2 | » |
Universiteten........................... |
|
| .................. 68,o | » |
Elementarlärarne................. • • |
|
|
| » |
Telegrafverket ....................... |
|
| .................... 61,2 | .» |
medeltalet bildades för alla tjenstemännen, | erhölls talet 67,21 | ; deremot |
höll jag eu medelålder af 67,3 4, då telegrafverket uteslöts.
Någon bestämd åtskilnad mellan pensionsåldrarne för olika tjenstomannagrupper
synes knappast förefinnas, med undantag för telegrafverket. Jag har dock gjort
on sådan skilnad, äfven då det gält att beräkna don särskilda kostnaden för poststaten.
Mina antaganden vid beräkningen af den kostnad, som svarar mot nuvarande
pensionsbestärnmelser hafva varit:
För alla civila embots- och tjensteman, pensionsålder........ — 67 ’/« år
» poststaten » =
» tolegrafstaton * = 61 V2 »
der afvikelserna från de ofvan funna värdena väl icko behöfva motiveras.
568
Bil. 6.
Huru medelpensionsåldern kom me att blifva, om komiténs förslag blifver genomfördt,
kan man erhålla eu föreställning om, i det man ur de ofvan angifna summorna
af pensionernas belopp för de befintliga tjensterna och med dessa summor
såsom vigter beräknar medelpensionsåldern. Man finner då i olika fall:
För alla civila embets- och tjensteman........................... 69,o år
» poststaten ................................................................. 70,o »
» telegrafstaten............................................................. 65,6 »
» de nya tjensterna ..................................................... 69,5 ».
Dessa tal gälla dock närmast under den förutsättningen, att pension i hvarje
fall erhålles vid den bestämda åldern och att inträdesåldern för de olika grupperna
är sådan, att antalet pensionärer är proportionel mot antalet tjenster. Emellertid
finner man lätt, att den sistnämda förutsättningen icke är uppfyld, men att detta
icke har något märkbart inflytande på resultaten. Hvad åter det förstnämnda förhållandet
beträffar, så är det visserligen föreslaget, att hvarje tjensteman, som uppnår
70 års ålder, då skall taga afsked. Deremot kan man erhålla pension tidigare, dels
naturligtvis för de särskilda grupper b), för hvilka den särskilda pensionsåldern 65
år gäller, men dels äfven i följd af iråkad invaliditet. Men då i det senare fallet
pension ofta ej utgår till sitt fulla belopp, och då dessutom invaliditeten i och för sig
måste förutsätta en kortare återstående lifstid, så kan denna möjlighet ej heller hafva
något större inflytande. Med hänsyn till alla dessa omständigheter har jag trott mig
kunna antaga, att medelpensionsåldern, om komiténs förslag genomföres, skulle blifva
För alla civila embets- och tjensteman........................ 69 1/i år
» poststaten .............................................................. 70 »
» telegrafstaten ......................................................... 66 »
» de nytillkomna tjensterna................ 69 */2 »
så att komiténs förslag således för samtliga civila tjensteman, äfvensom särskild! för
poststaten, skulle innebära ett framskjutande af pensionsåldern med jemt två år. Hvad
telegrafstaten beträffar, är en jemförelse omöjlig dels till följd af det föreliggande
materielets otillräcklighet, dels i följd af de särskilda pensionsbestämmelser, hvilka
för närvarande gälla för detta embetsverk.
Medelinträdesåldern.
Jag undersökte först inträdes- och befordringsförhållandena bland delegarne i
civilstatens pensionsinrättning, klasserna 1—7, hvarvid erfarenheten under perioden
1886—91 lades till grund. Äfven nu togs icke medeltalet direkt för alla fallen, utan
blef, för hvarje särskild utnämning eller befordran, åldern vid tillfället multiplicerad
med pensionsbeloppet för tjensten i fråga, resp. mod tillökningen af samma belopp,
hvarefter summan af alla dessa produkter dividerades med de använda pensions
-
Bil. 6.
569
beloppens summa. På sådant sätt erhölls för civilstaten, klasserna 1—7, medelinträdesåldem
= 38,2 år, hvilken ålder naturligtvis icke får förvexlas med den vid ett
föregående tillfälle funna medelinträdesåldern af 34 */2 år, som endast afsåg det egentliga
inträdet i pensionsinrättningen, men oj avancements.
Undersöker man emellertid de i mitt förra utlåtande beräknade summorna
2 d och 2 d . _ZJ67i, så finner man, såväl för civilstaten klasserna 1—7 ensamt
som för samtliga der behandlade civila tjensteman, ett och samma medelvärde å
Liv) = 14,8 (egentligen 14,si resp. 14,84). Jag har häraf dragit den slutsatsen, att
den funna medelinträdesåldern af 38,2 år äfven gäller för samtliga civila tjensteman
af kateg. A), d. v. s. hvilkas tjenster upptagas i statskalendern. Då emellertid nu
äfven de qvinliga telegrafisterna skola medtagas, erfordras en ringa korrektion, i följd
hvaraf medelåldern i stället blifver 38,i år.
För tjenstemännen af kat. B) eller betjente och deras vederlikar var det svårare
att finna ett antagligt värde, alldenstund antalet nyinträdando i vissa fall influerats
af nya tjensters inrättande. Såsom ett plausibelt medelvärde har jag trott mig kunna
antaga 32 år.
Då nu pensionsbeloppen för de två kategorierna förhålla sig till hvarandra såsom
10,4 till 1,6, så får man ett gemensamt medelvärde = 37,3, men då omsättningen inom
kateg. B), i följd af den lägre inträdesåldern bör vara något mindre än inom kateg.
A), så har jag såsom medelinträdesålder för samtliga civila tjensteman trott mig kunna
antaga 37 1/2 år.
Då dessutom särskilda resultat begärts för poststaten, telegrafstaten och de till
pensionsrätt föreslagne nya tjensterna, så har jag äfven undersökt förhållandena inom
hvar och en af dossa grupper.
För poststaten beräknades på förut angifvet sätt för perioden 1886—91 och för
kateg. A) en medelålder af 36,g år. För postvaktbetjente erhölls i förra utlåtandet
en medelålder af 31,5 år. Mod hänsyn till pensionsbeloppens storlek för de båda
kategorierna, framgår härur medelvärdet 35,t år, hvilket medelvärde, af liknando skäl
som i föregående fall, höjts till 35 ’/2 år.
För telegrafstaten beräknades medelinträdesåldorn till 34,9 och antogs till 35 år.
För de till pensionsrätt föreslagna nya tjensterna antogs medelinträdesåldern till
samma ålder som för samtliga civila tjensteman eller till 37 1/2 år.
Huruvida nu dessa antaganden, som motsvara do närvarande pensionsbestämmelsorna,
äfven komma att oga giltighet för det fall, att komiténs förslag komme att
genomföras, är naturligtvis omöjligt att afgöra. Dock torde skilnaden icko blifva
mera betydlig, än att äfven för sådant fall, samma antaganden kunna användas.
Såsom boräkningsdata har jag således i det följande användt:
7a
Vcnsionskom it eu.
570
Bil. 6.
| Inträdes- | Pensions- | Summa |
| ålder. | ålder. | pensionsbelopp. |
1) Motsvarande nuvarande förhållanden. | |||
Alla civila tjensteman..................................... | ■ 37 V, | 67% | 12,656,000 |
Poststaten ........................................................ | . 35»/, | 68 | 1,545,000 |
Telegrafstaten ............................................. | . 35 | 61»/, | 597,000 |
2) Motsvarande komiténs förslag. | |||
Alla civila tjensteman..................................... | 37»/, | 69 >/4 | 12,120,000 |
Poststaten ....................................................... | . 35 >/2 | 70 | 1,416,000 |
Telografstaten ................................................ | . 35 | 66 | 541,000 |
Nya tjenster.................................................. | • 37»/, | 69 % | 562,000 |
Dödlighets förhållanden.
Då det är tydligt, att de antaganden, som skola komma att göras beträffande
den framtida dödligheten bland de i tjenst varande och pensionerade tjenstemännen,
måsto vara af största betydelse för uppskattandet af pensionskostnaden, vill jag här
för jemförelsens skull anföra dödlighetsprocenten för hvart femte åldersår sådan den
härledts för Sveriges manliga befolkning under de tre årtiondena 1861—70, 1871—80,
1881 — 90. För den sista af dessa tre perioder föreligger visserligen ännu icke den
definitiva bearbetningen, utan har jag begagnat mig af en provisorisk tabell för
denna period. För jemförelsens skull har jag bredvid talen för 1881—90 inom
parentes tillsatt dödlighetsprocenten för qvinnor, gällande för årtiondet 1871 — 80.
Slutligen anför jag äfven de motsvarande talen ur den hypotetiska dödlighetstabell
för män, som jag vid min föregående utredning af civilstatens pensionsinrättnings
ställning vid vissa beräkningar använde.
Ålder. | 1861—70. | 1871-80. | 1881 | -90. | Hyp. tab. |
30 | 0,78 | 0,78 | 0,77 | ( 0,70) | 0,62 |
35 | 0,9 2 | 0,87 | 0,74 | ( 0,77) | 0,70 |
40 | 1,15 | 1,02 | 0,85 | ( 0,89) | 0,80 |
45 | 1,4 1 | 1,21 | 1,04 | ( 0,92) | 0,95 |
50 | 1,79 | 1,53 | 1,29 | ( 1,»0 | 1,17 |
55 | 2,3 7 | 1,9 9 | 1,67 | ( 1,50) | 1,52 |
60 | 3,34 | 2,75 | 2,35 | ( 2,18) | 2,10 |
65 | 4,57 | 4,00 | 3,31 | ( 3,32) | 3,04 |
70 | 7,07 | 6,14 | 5,03 | ( 5,iO | 4,5 5 |
75 | 10,58 | 9,4 3 | 8,13 | ( 8,19) | 6,97 |
80 | 15,64 | 14,75 | 12,75 | (12,53) | 10,80 |
85 | 24,3 5 | 22,2 3 | 20,46 | (19,17) | 16,81 |
Bil. 6.
571
Man finner häraf, att äfven tabellen för 1881—90 ej längre torde erbjuda tillräcklig
säkerhet vid beräkningen af den framtida kostnaden för pensioneringen. Men
då man möjligen skulle kunna finna, att den hypotetiska tabellen för do högsta aldrarne
är något för försigtigt uppgjord med hänsyn till den uppgift, som här föreligger,
har jag utfört beräkningarne efter dessa båda tabeller, och anför resultaten särskildt
för hvardera. Då för perioden 1881—90 ingen färdig tabell för antalet lefvande vid
olika åldersår ännu förefinnes, har jag i stället användt tabellen för 1871—80 för
qvinnor, en tabell, som enligt hvad förestående siffror gifva vid handen ej kan
väsentligen afvika från den, som den skall ersätta.
Den framtida pensionskostnaden.
Med tillhjelp af de redan omnämnda data och de två anförda dödlighetstabellerna
har jag nu sökt approximativt beräkna den årliga summa, till hvilken pensioneringen,
då den nått sitt jemvigtslägo i do olika fallen kommer att uppgå. Under antagande
af, att tjensteinnehafvarne och ponsionstagarne äro fördelade på de olika åldersåren
i samma proportion, som do båda dödlighetstabellerna angifva (hvarvid t. ex. antalet
lefvande vid 40 års ålder enligt tabellen antagits utvisa antalet som lefva mellan
39 V, och 40 >/2 år o. s. v.) kan man då beräkna don procent, som do årligen utgående
pensionerna komma att utgöra af do sammanlagda pensionsbeloppen för dem,
som stå qvar i sina tjenster. Jag anför här resultaten af dessa beräkningar:
Dödlighetstabell:
1) Motsvarande nuvarande förhållanden.
Alla civila tjensteman .................................
Poststaten.......................................................
Telegrafstaten..........j.........■■■..........................
1881—90. Hyp. tab.
26.8 % 29,5 %
22.8 » 25,2 »
44.8 » 47,8 »
2) Motsvarande komiténs förslag.
Alla civila tjensteman .......................
Poststaten...........................................
Telegrafstaton......................................
Nya tjenster ......................................
21,i » 23,6 »
17,9 » 20,i »
28,o » 30,6 »
20,5 » 22,9 »
Jag anför nu do på grund af dessa siffror beräknado belopp, hvartill ponsioneringon,
då jomvigtstillståndet uppnåtts, stiger (för år räknadt):
572
Bil. 6.
Dödlighetstabell: | 1881—90. | Hyp. tab. | Medium. |
|
1) Motsvarande nuvarande förhållanden. Alla civila tjensteman............................. 3 394 000 | kr. 3,733,000 kr. | 3,563,000 | kr. | |
Poststaten ........................ | 352,000 | » 389,000 » | 370,000 | » |
Telegrafstaten....................... | 268,000 | » 286,000 » | 277.000 | » |
2) Motsvarande komiténs förslag. | . 2,559,000 | * 2,857,000 » | 2,708,000 | » |
Poststaten ...................... | 253,000 | » 278,000 » | 265,000 | » |
Telegrafstaten.......................... | 152,000 | » 166,000 » | 159,000 | » |
Nya tjcnster........................................... | 115,000 | » 129,000 » | 122,000 | » |
bland hvilka siffror jag vill beteckna de för telegrafstaten gällande såsom de relativt
mest osäkra.
Man kan derför, om runda tal användas och mediet mellan resultaten enligt de
båda dödlighetstabellerna lägges till grund, säga att komiténs förslag innebär, att
den arliga pensionskostnaden, som mod nuvarande bestämmelser skulle växa upp
till en slutlig summa af omkring
3.563.000 kronor
för alla de civila embets- och tjensteman nen, nedbringas till omkring
2.708.000 kronor,
således en reduktion af pensionskostnaden med omkring 24 %.
Beräknar man enligt tabellen för 1881—90 antalet årligen inträdande, så erhåller
man en summa af 502,000 såsom summan af pensionsbeloppen för dem, som årligen
inträda. En sjettedel af den i förra utlåtandet gifna 2 ö = 2,760,030 eller 460,000
kronor är den siffra, som bör jemföras dermed. Skilnaden är uppenbarligen, om
man tillika betänker, att i den senare siffran vakanserna ej äro medtagna, att telegrafisterna
ej heller inräknats, och att maximipensionen sattes till 6,000 kronor, ej
betydlig, och torde, om man tager hänsyn till dessa förhållanden, reduceras till något
öfver 20,000 kronor. Denna omständighet antyder, att jemvigtsstadiet redan i det
närmaste inträdt i fråga om samtliga civila tjensteman såsom ett helt betraktade,
och att det således icke torde dröja längre än omkring 30 år, innan äfven pensioneringon
efter nu gällande grunder skolat nå sin höjd, och, såsom nämnts, komma
att uppgå till omkring 3 l/2 millioner kronor om året.
Stockholm den 11 december 1893.
And. Lindstedt.
Redogörelse för det civila pensionsväsendet i några
utländska stater.
?’•; • :p
■ ; ci-Xf fol> ''iö> «i''f''!0''!''0{.nft
, -V v -
• r?;! >'' > ■ i:
Bil. 7.
I. Pensionering af civile tjensteinnehafvare.
Frankrike.
Genom pensionslag af den 9 juni 1853 jemte executionsdekretet af den 9 november
samma år ordnades det civila pensionsväsendet i Frankrike. Vid denna tid
fanns derstädes en mängd olika pensionskassor för civile tjensteinnehafvare, till hvilka
kassor såväl delegare som staten lemnade bidrag. 1853 års lag hade ett trefaldigt
ändamål: att bringa till likformighet det civila pensionsväsendet och införa mer restriktiva
bestämmelser för vinnande af besparing i statsutgifterna för ändamålet; att
till alla af staten aflönado civila tjensteinnehafvare utsträcka pensionsväsendet; samt
att låta staten öfvertaga kostnaderna för pensionsväsendet. I enlighet dermed upphäfdes
icke mindre än 25 särskilda pensionskassor, hvilkas aktiva dervid öfvertlyttades
till statsverket och hvilkas dåvarande förbindelser af staten öfvertogos.
Hufvudgrunderna för 1853 års lag äro följande.
1. Vilkor för pensionsrätt.
Såsom vilkor för rätt till pension fordras i allmänhet, att tjensteinnehafvaron
varit direkt aflöuad af staten, betalat vissa pensionsafgifter, uppnått viss lefnadsålder
och vissa tjenstår samt erhållit tillstånd att taga afsked.
Från pensionsrätt äro uteslutna sådana personer, som för staten arbeta på boting
för arfvode eller dagspenning.
I vissa fall kunna dock tjensteinnehafvare, som åtnjuta sin aflöning af departement,
kommun eller bolag, bibehålla rätt till pension (såsom t. ox. vid enskilda jernvägarne
anstälde statsingeniörer och lärare vid kommunalskolor).
Pensionsafgift.
Denna utgår i form af visst afdrag å tjensteinnehafvarons lön. Botalningon är
obligatorisk äfven för den, som afsiigor sig rätt till pension. Afgiften, hvilken i intet
fall kan återfordras, utgöres af:
576
Bil 7.
l:o) 5 proc. å de belopp, som utgå i form af fast eller »eventuel» lön, sportler,
lönetillägg, provisioner, arfvoden, eller andra personliga löneförmåner;
2:o) yi2 af samma belopp, då man tillträder en tjenst eller återinträder i sådan
och >/„ af hvarje senare lönetillökning; samt
3:o) vissa afdrag vid tjenstledighet och frånvaro eller för disciplinära förseelser.
Principen är att hela atlöningen underkastas pensionsafdrag, men undantag sko,
då löneförmånerna ej äro fasta. Så t. ex. erlägga uppbördsman och andra tjensteman,
som, sorterande under finansdepartementet, åtnjuta aflöning i form af arfvoden
och provisioner, pensionsafgift ondast för 3/4 af alla sina löneförmåner, under det den
återstående */4 anses såsom ersättning för hyra och kontorskostnader.
Vidare äro vissa slags löneförmåner fritagna från pensionsafdrag såsom t. ex.
representationskostnader, gratifikationer, extra arfvoden, ersättning för extra uppdrag,
felräkningspenningar, rese- och traktamentsersättningar, kontorskostnader, kostpenningar,
hyresersättningar m. m.
Tillstånd att afgå.
Ingen tjensteinnehafvare, som har laglig rätt till pension vid afsked, kan göra
denna rätt gällande, såvida han icke dertill fått tillstånd, i det att, såsom lagen af
1853 föreskrifver, ingen pension utbetalas, så framt icke tjenstemannon förut af vederbörande
minister fått tillstånd att afgå.
Staten har nemligen rätt att qvarhålla en tjensteinnehafvare, oaktadt han mod
afseende å ålder och tjenstår är berättigad till afsked med pension.
A andra sidan kan vederbörande myndighet, ehuru icke nödsakad att invänta
ansökning om afsked, i allmänhet icke af sig sjelf gifva ett förtidigt afsked vid sådana
befattningar, der viss lefnadsålder är föreskrifven för rätt till pension. Sådana tjensteman
äro oafsättliga ledamöter af domstolar och kammarrätten (magistrats inamovibles
do l’ordre judiciaire et de la cour des comptes), generalinspektörer och ingoniörer
vid väg- och vattenbyggnadskåren och grufingeniörer. Dessa tjenstemän hafva ovilkorlig
rätt till afsked, då do uppnått en lefnadsålder af:
75 år för ledamöter af högsta domstolen (la cour do cassation) samt president,
vice president och ledamöter i kammarrätten (la cour des comptes);
70 år för ledamöter af hofrätten (cours d’appel) och underdomstolar (tribunaux
de promiére instance), föredragande (conseillers référendaires) i kammarrätten, generalinspektörer
af första klassen vid väg- och vattonbyggnadskåron och bergverken;
65 år för generalinspektörer af andra klassen vid samma verk;
62 år för öfveringeniörer vid samma verk; samt
60 år för ingoniörer vid samma verk.
Mistning af pensionsrätt.
Från träd er tjenstemannen sin tjenst, förlorar han dermed rätten till pension.
Detsamma är förhållandet vid entledigande (rövocation) och afsättning (déstitution) på
Bil. 7.
577
uttrycklig förklaring af vederbörande myndighet. Återinsättes tjenstemannen sedermera
i tjenst, räknas de föregående tjenståren honom till godo.
Den, som kommit på balans genom förskingring af penningemedel eller materialier
eller genom försnillning, förlorar sin rätt till pension, till och med om det förskingrade
blir återburet.
Detsamma gäller för den tjensteman, som öfverbevisas om att hafva tagit mutor,
äfvensom den som blifvit dömd till vanärande straff. Om vederbörande i sistnämnda
fall blir återupprättad, återfår han sin rätt till pension.
Rätt till pension går förlorad för hvar och en, som upphör att vara fransk medborgare.
Slutligen (art. 22) inträder mistning af rätt till pension för hvarje tjensteman,
som icke inlemnat ansökning om pension mod erforderliga handlingar inom 5 år från
den dag, då han först eger begagna sig af sin rätt till afsked eller, i händelse han
fått tillstånd qvarstå, från den dag han frånträdt sin tjenst.
2. Pensionernas natur och belopp.
De civila pensionerna utgå enligt lagen af 1853 dels på grund af antalet lefuads-
och tjenstår (ancienneté), dels på grund af fysisk eller andlig invaliditet (invalidité),
dels på grund af särskilda utomordentliga förhållanden (å titre exceptionnel).
Lefnads- och tjenstår (ancienneté).
Pension på grund af ålder (ancienneté) utgår till den tjensteinnehafvare, som
räknar 50 lefnads- samt 30 tjenstår i s. k. stillasittande (sédentaire) tjenst eller 55
lefnads- och 25 tjenstår, om 15 af dessa tillbragts i s. k. aktiv (actif) tjenst.
Såsom aktiv tjenst anses vissa befattningar vid tullen (douanes) uppbördsverket
för indirekta skatter (contributions indirectes), kontrollverket (service de la garantie),
skogsstaten (foréts), poststaton (pöstes), allmänna undervisningsväsendet (instruction
publique) och de allmänna arbetena (travaux publies).
Den civila tjenstetiden räknas från första ordinarie anställning efter fylda 20
år. Anställning såsom extra ordinarie räknas ej. Undantagsvis räknas som tjenstår
för pensionsrätt den tid, man efter fylda 20 år tillbragt som elev vid lärareseminarier
och skolor för utbildande af officerare vid väg- och vattenbyggnadskåren samt
bergskolor.
Pension beräknas för hvarje tjenstår till ''/60 af medellönen under de 6 sista
tjenståren. Derest tjensteman tjenstgjort minst 25 år i aktiv tjenst, utgår pensionen
med hälften af dessa års medellön jemte ett tillägg för hvarje tjenstår derutöfver af Vä0
af lönen. Pensionen får dock i intet fall öfverskrida % af medellönen eller vissa
maximibelopp enligt nedanstående tablå, hvilken lefnadsålder och huru många tjenstår
han än uppnått:
l''i:nsiunnkiimitén. 73
578
Pil. 7.
Tjenster och lönebelopp. Pert stans m axiom in.
Afdelning I.
Tjemtemän å ministers- och konsuls staten.
Ambassadörer ..............................................................,.................... 12,000 francs.
Ministres plénipotentiaires af l:a klass ........... 10,000 »
d:o » » 2:a » samt direktörer vid »travaux
politiques».................................................................................... 8,000 »
Chargés d’affaires och generalkonsuler ............................................... 6,000 »
Förste sekreterare vid ambassad eller legation af lista klass, underdirektörer
vid »travaux politiques», konsuler af l:a klass ......... 5,000 »
Alla andra sekreterare vid ambassad eller legation och konsuler af
2:a klass........................................................................................ 4,000 »■
Förste drogman och tolk i Konstautinopel ......................................... 3,000 »
Andre drogman dersammastädes och första drogman vid generalkonsulat
............................................................................................... 3,000 »
Alla andra drogmaner, chanceliers vid ambassad och legation och vid
generalkonsulat ............................................................................ 2,400 »
Konsularagenter (vice konsuler) af fransk nation och aflönade direkt
af staten................................................................. 2,000 »
Chanceliers vid konsulat ...................................................................... 1,800 »
Afdelning II.
Ledamöter af domarekåren och kammarrätten, lärarestaten samt)2/8 af medelaflöninsen
. ... , > utan att kunna öfver
mgemorer
vid vag- och vattenbyggnadskaren. J skrida 6,000 francs.
Afdelning III.
Embets- och tjensteman vid den centrala förvaltningen och vid »le
service intérieur des différents ministéres». Tjensteinnehafvare
af alla andra klasser än dem, som omfattas af afdelningen I och II.
| å | 1,000 francs och | derunder........................ | ...................... 750 francs. |
| å | 1,001 till 2,400 francs ............................ | p/s af medelaflöningen ..................J utan att kunna un- ( derstiga 750 francs. | |
|
|
|
| |
Aflöning'' | ä | 2,401 » 3,200 | » .............................. | .................... 1,600 francs. |
å | 3,201 » 8,000 | » ............................. | ...................... 1 ''2 af modelaflön. | |
| å | 8,001 » 9,000 | » .............................. | 4,000 francs. |
| å | 9,001 » 10,500 | » ................ ............... | .................... 4,500 » |
| å | 10,501 » 12,000 | » ..................... | ............... ... 5,000 » |
| å | mera än 12,000 | » ..................... | ................... 6,000 » |
Bil 7.
579
Tjensteman med arfvode eller provision.
Do som mottaga hypotek, verkställa inregistrering eller försälja stämplar,
af l:a klass ....*............................................................................... 3,000 francs.
Samma tjensteman af 2:a klass................................................................. 2,000 »
»Courriers et postulants courriers des pöstes»....................................... 1,200 »
Om beräkningen af tjenstår omfattar äfven militära tjenstår, för hvilka icke erhållits
militär pension, ersättas dessa tjenstår med do minimibelopp, som tillkomma
ifrågavarande grad enligt särskild lag; har man för sin militära tjenst redan fatt pension,
beräknas pension endast på de civila tjenstår, som följt efter den militära tjensten,
såvida de uppnått lagstadgadt antal.
Invaliditet.
Den, som räknar i lag stadgade tjenstår, men ej ännu hunnit föreskrifven lefnadsålder,
kan erhålla dispens från sistnämnda vilkor, om han af vederbörande minister
förklaras urståndsatt att fortsätta sin tjenstutöfning. I sådant fall, om oförmågan
att vidare tjenstgöra är orsakad åt andlig invaliditet, som icke kan konstateras
af sakkunnig läkare, konstateras hans tillstånd genom en rapport af hans förmän.
Om deremot oförmågan att tjenstgöra är en följd af tjenstemannens fysiska invaliditet,
erfordras för tillstånd till afsked, utom öfriga handlingar, jemväl ett intyg af do läkare,
som skött honom och en attest af en edsvuren läkare, som af vederbörande
myndighet förordnats, hvilken läkare förklarar, att tjenstemannen i fråga är ur stånd
att på ett gagnande sätt fortsätta utöfningen af sin tjenst (art. 30 af 1853 års lag).
Dessa pensioner utgå med Veo eller 1 /50 för hvarje tjenstår af medellönen under de
sex sista åren.
Pensioner af särskilda anledningar (å titre exceptionnel).
Pensioner kunna också modgifvas i andra fall än de vanliga åt nedannämnde
tjenstemän:
l:o) sådana, som blifvit urståndsätta att sköta sin tjenst varo sig genom en
handling af uppoffring för det allmänna bästa eller genom att blottställa sitt lif för
att rädda on modmenniskas eller till följd af någon misshandel, som drabbat dem
under deras tjenstutöfning. Pensionen, som i dessa fall beviljas utan hänsyn till
lefnadsåldor eller tjenstetid, belöper sig till hälfton åt don sist innehafda lönens belopp,
dock att do maxima, som i förogåendo tablå meddelats, ej må öfvorskridas;
2:o) sådana, hvilka ett svårt olycksfall, som notoriskt härrör utaf deras tjenstutöfning,
gör oförmögna till vidare tjenstgöring.
Pensionen utgår då oberoende af tjenstemannens lefnadsåldor och tjenstetid
med ''/»o eller ''/so af don sist innehafda lönen för hvarje tjenstår allt efter som veder
-
580
Bil. 7.
hörandes rätt grundar sig på »stillasittande» eller »aktiv» tjenst. Den kan ej understiga
V6 af lönen; dessutom räknas militär tjenstetid särskilt och lägges till summan
af de civila tjenståren;
3:o) sådana, som svåra sjukdomar, härrörande af deras tjenstutöfning, göra oförmögna
att vidare tjenstgöra eller hvilkas tjenst blifvit indragen, så framt de eljest
räkna 50 lefnads- och 20 tjenstår i den sedentära delen eller 45 lefnads- och 15
tjenstår i don aktiva delen;
4:o) oafsättliga embetsman, som fått afsked i kraft af ett dekret utaf den 1 mars
1852, då de eljest räkna 20 tjenstår och då do uppnått den åldersgräns, som genom
detta dekret blifvit faststäldt nemligen 75 år för medlemmar af cour de cassation
samt 70 år för medlemmar af cour d’appel och underrätter;
5:o) sådana, som blifvit medlemmar af deputerade kammaren och då do mottaga
mandatet räkna 20 tjenstår samt då de nedlägga detsamma 50 lefnadsår, äfvensom
de, som blifvit utsedde till senatorer. De deputerade kunna icke fordra utbekommande
af pensionen, innan deras mandat utlöper, hvaremot senatorernas pensioner
uppföras åt dom omedelbart vid deras val.
I do tre sistnämnda fallen utgår pensionen med ''/so tiller Vso af de sex sistaårens
medelaflöning för hvarje civilt tjenstår.
3. Förfarande vid ansökning om pension och bestämmande
af densamma (Liquidation).
Den tjenstinnohafvare, som fått tillstånd att afgå, måste för erhållande af sin
pension inlemna en ansökning, stäld till vederbörande minister; och skall denna
ansökning vara åtföljd åt handlingar, som bestyrka hans såväl civila som militära
tjenstgöring.
Dessa handlingar äro:
födelseattest;
intyg om boningsort;
bestyrkt utdrag af det embetsverks liggare,* hvilket han tillhör, upptagande hans
namn och förnamn, hans befattning, hans födelsetid och -ort, tiden för hans inträde
i aflönad befattning, förteckning öfver de tjenster han bestridt, tiden för och anledningarna
till hans afgång samt summan af den aflöning, han åtnjutit under hvarje
af de sex sista åren af sin tjenstgöring;
samt, om han innehaft militär tjenst, ett certifikat från landt- eller sjöförsvarsdepartementet
och om han varit underlydande kammarrätten (la cour des comptes)
ett certificat från räknekammaren eller vederbörande departement, bestyrkande att
han icke häftar i någon skuld för sin tjenst.
Då den tjensteinnehafvare, som fått tillstånd att afgå, till vederbörande minister
inlemnat alla de handlingar, som bestyrka hans rätt till pension, fastställer denne
fl
Bil. 7. 581
pensionen (»arréte la liquidation») d. v. s. verkställer en beräkning af den pension,
till hvilken sökanden har rätt, och uppför den, om så ske kan, till det i lag föreskrifna
maximum; han öfverlomnar derefter akten till finansministern för revidering
samt derefter, på tillstyrkan af finansministern, till pröfning af finansutskottet i conseil
d’état. Om conseil d otät tillstyrker, utfärdar den bestämmande ministern pensionsbrefvet,
som skall vara kontrasignoradt af finansministern och infördt i »bulletin
des lois». Lydelsen af ett sådant pensionsbref är i lagen faststäld. Hvad som nu är
sagdt gäller i fall sökanden fått hans ansökning beviljad och icke har något att anmärka
mot bestämmandet af hans rättigheter. I motsatt fall har don pensionär, som
anser sig hafva lidit orätt, rätt att klaga hos conseil d’état. Besvärstiden är 3
månader efter det vederbörande fått del af beslutet, i händelse pension blifvit honom
boviljad, samt från dagen för offentliggörandet af ministerns beslut, om pension blifvit
sökande förvägrad.
En civil pensionär, som af någon anledning åter inträdt i tjenst, kan, i händelse
han förvärfvat nya rättigheter till pension under sin nya tjenstutöfning, fordra ett
nytt beslut om pension, grundadt på hela hans tjenstgöring.
Rätten till den pension, den civile tjensteinnohafvaren erhållit eller kunnat erhålla,
kan i vissa fäll enligt 1853 års lag öfvergå till hans enka och minderåriga barn.
Redogörelse derför lemnas under framställningen om enke- och pupillpcnsioneringen.
4. Särskilda stadgande]! angående särskilda slag af pensioner.
För vissa tjensteman gälla särskilda pcnsionslagar. Så t. ex. har lagen af den
17 augusti 1876 tillförsäkrat folkskollärarne förmånligare pensionsvilkor, i det deras
fenster anses såsom »services actifs» och pensionen grundas på medeltalet af deras
löneförmåner af alla slag under de 6 år af deras tjenstetid, som gifvit den högsta
summan.
Genom lagen af den 1 april 1887 hafva tjensteinnehafvaro vid tullen till och
med kaptonsgrad kommit i åtnjutande af rätt till högre pensionsbelopp, derest do tillbragt
minst 25 år i tullen eller arméns tjenst.
Före 1853 års pensionslag gälde i afseende å tjensteinnchafvarcs pensionering
en lag af 1790 och ett dekret af 1806. Dessa gälla ännu för ministrarno, understatssokreterarno,
prefekterna och underprefekterna och ålägga inga afdrag å lönerna
såsom bidrag till pension. Pensionsåldern är 60 lefnads- och 30 tjenstår; pensionsbeloppet
utgår för hvarje tjenstår med viss del af medolaflöningon under do 4 sista
tjonståron.
Sedan år 1871 hafva flere förslag förehafts om ändring af det civila ponsionsväsendot
i Frankrike enligt 1853 års lag. Denna lag hur nemligen befunnits med
-
3
582 Bil. 7.
fora allt för drvga kostnader för statsverket utan att dock tillförsäkra tjenstemännen
fördelar motsvarande deras uppoffringar. Intet af de framlagda förslagen har emellertid
vunnit godkännande. Det sista, framlagdt af Rouvier 1891, innebar upprättande
på matematiskt tekniska grunder af en stor besparingskassa för alla civila tjonsteinnehafvare
mod bidrag såväl af dessa sjelfva som af staten.
Tyskland.
För pensionering af det Tyska rikets tjensteinnehafvare äro bestämmelser gifna
genom rikslagen af den 31 mars 1873. Dessa öfveronstämma helt och hållet med
dem som innehållas i pensionslagen af den 27 mars 1872 för Preussen, hvilken till
enhet ordnat pensionsväsendet i denna stat., Wurtenberg och Baden hafva i afseende
å pensionsväsendet genom lagar af den 28 juni 1876 och den 24 juli 1888 med få
afvikelscr slutit sig till tyska rikets rätt. För Sachsen innehåller lagen af don 7 mars
1835 och för Hessen lagen af den 12 april 1820 närmare bestämmelser angående det
civila pensionsväsendet; dessa hafva dock till väsentlig del beträffande Sachsen genom
en lag af den 3 juni 1876 samt rörande Hessen genom lagar af den 27 november
1874 och den 10 maj 1875 blifvit förändrade till närmare öfverensstämmelse med
riksrätten. Utvecklingens gäng i dessa länder utmärkes af ett fortskridande från
endast reglomentariska föreskrifter till i lag stadgade grunder, dervid pensionsrätten
blifvit utsträckt till flere, pensionsåldern blifvit tidigare och pensionsbeloppen större.
Förut i de tyska staterna utgående afgifter af tjensteinnehafvarne såsom bidrag till
deras egen pensionering hafva bortfallit. Endast i Sachsen förekomma sådana ännu.
En välgörande komplettering har pensionsväsendet i de tyska staterna vunnit derigenom
att do genom särskilda lagar efter mönster af rikslagen den 15 mars 1886
sörjt för olycksfallsförsäkring af tjensteinnehafvare.
Ofvanberörda tyska pensionslagar innehålla i hufvudsak följande stadganden,
systematiskt sammanförda.
1. Pensionsrätt.
Anställning i tjenst. Pensionsberättigade äro fast anstälde tjensteinnehafvare,
hvilka egna hela sin tid och kraft åt statstjensten och icke sköta den blott vid sidan
af annan hufvudsaklig verksamhet, samt uppbära sina tjensteinkomster från riks- eller
statskassan. Pensionsrätten inträder emellertid först efter viss tjenstetid. Denna är
Bil. 7.
583
i Tyska riket, Preussen, Saeksen och Baden 10, i ‘Wurtemberg 9 och i Hessen 5
tjenstår. Före fullbordan af denna tjenstetid kan tjensteinnehafvaren beviljas pension
blott vid förhandenvarande behof för viss tid eller lifstid. För rikskansleren samt
statssekreterarne för det inre, för utrikes ärenden och riksmarinen är en tjenstetid
af två år tillräcklig. Inträder i Tyska riket eller i Preussen en pensionerad tjensteinnehafvare
åter i tjenst, medför den nya tjenstetiden pensionsrätt endast om den
varat minst ett år.
Skada i fyllsten, a) I allmänhet. Har tjensteinnehafvaren i tjenstens utöfning
eller som en följd deraf utan eget förvållande ådragit sig sjukdom eller kroppsskada,
som gör honom till tjenst oförmögen, inträder pensionsrätten vid kortare tjenstetid än
nyss angifna. b) Olycksfall. I sådana verk, som enligt rikslag äro underkastade
olycksfallsförsäkring, sysselsatte tjensteinnehafvare vid rikets civila förvaltning, likasom
preussiska, sachsiska, badiska och hessiska tjensteinnehafvare äro, utan hänsyn till anställning
eller tjenstår, pensionsberättigade, då de till följd af något i tjensten inträffadt
olycksfall äro oförmögna att vidare tjenstgöra eller förvärfva sitt uppehälle. Dervid
förntsättes endast, att olycksfallet icke var uppsåtligt eller skedde på grund af
tjensteinnehafvarens eget förvållande, för hvilket han blir dömd antingen till afsked
eller till förlust af titel och pensionsrätt, eller för hvilket han förklaras omöjlig att i
en viss tjenstegren vidare nyttjas. Inträffar olycksfallet i en förvaltningsgren, som ej
är underkastad rikslagen om olycksfallsförsäkring, är beviljande af pension, enligt badensisk
lag, öfverlömnad åt vederbörande myndighets pröfning.
2. Pensionering.
(Versetzung in don Enkestånd.)
Oförmögenhet att tjenstgöra. Pensionering eger rum när tjensteinnehafvaren till
följd af kroppsligt lyte, såsom döfhet och blindhet, eller på grund af försvagade kroppseller
själskrafter är oförmögen fullgöra sina tjenstepligter. Riksrätten samt den preussiska
och sachsiska rätten fordra att denna oförmögenhet visat sig fortfara under längre
tid, hvaremot den bayerska, ivurtembergiska, badensiska och hessiska rätten icke uppställa
denna fordran. Enligt wurtembergisk och badensisk lag är äfven redan tillräckligt
om tjenstemannen genom sjukdom under minst ett år varit afhållen från utöfning
af sin tjenst; pensionsanspråket är dock derjemte betingadt af att tjenstemannen icke
sjelf varit vållande till sitt lidande. Rikskansleren, statssekreterarne för det inre och
för utrikes ärendena och vid riksmarinen likasom statsministern i de särskilda förbundsstaterna
kunna pensioneras äfven utan inträdande oförmögenhet att tjenstgöra.
Lefnadsalder. Jemte oförmögenhet att tjenstgöra bildar också hög lefnadsålder
en grund till tjenstemannens pensionering. Så enligt riksrätt, preussisk, sachsisk, wurtembergisk
och badensisk rätt en ålder af fylda 65 år; enligt bayersk och hessisk rätt
en ålder af fylda 70 år, hvarvid enligt wurtembergisk och badensisk rätt förutsättes,
att »tjenstemannen genom sin ålder hämmas i sin verksamhetsförruåga».
§84
Bil. 7.
Tjensteålder. Enligt bayersk, sachsisk och hessisk lag grundlägger äfven tjen slödder,
nemligen eu tjenstetid af 40 år, tjenstemannens pensionering.
3. Pensionsbelopp.
Grunder för beräkningen. Pensionsbeloppet afser en tidrymd af ett år. Beloppets
storlek beror af storleken af tjenstemannens tjensteinkomst och längden af hans
tjenstetid. Förhållandet mellan tjensteinkomster och tjenstetid är i pension slagstiftningen
olika bestämdt.
Af de olika delarne af tjensteinkomsten tagas blott de i beräkning, hvilka är
tillagd egenskapen att bilda grundlag för pensionen (»pensionsfähiges Diensteiukommen»).
De tillryggalagda tjensteåren tagas antingen efter tjenstens natur ovilkorligt i
beräkning eller äro de genom lag förklarade egnade att tillgodoräknas, men erfordra
då vederbörande myndighets särskilda bifall dertill.
Tjensteinkomst. Pensionsbeloppet är bestämdt till vissa delar af tjensteinkomsten,
hvilkas antal och storlek bestämmas efter tjensteårens antal. Det i vanliga fall
utgående pensionsbeloppet kan dock-enligt några staters lagstiftning i särskilda fall
förhöjas eller förminskas. I allmänhet är äfven i lag stadgadt ett visst pensionsmaximum.
Tjensteinkomst, som grundar pensionsrätt, tages i Tyska riket och i Preussen blott
så till vida i beräkning som den icke öfverstiger den högsta normallönen inom den
tjenstekategori, till hvilken tjenstemannens befattning hör. Belöper sig denna tjensteinkomst
till mer än 12,000 mark, tages enligt riksrätt samt preussisk och sachsisk rätt
af det öfverskjutande beloppet blott hälften i beräkning. Enligt hessisk lag får sådan
inkomst icke belöpa sig till mer än 10,000 mark.
Allenast den tjensteinkomst tages i betraktande, som tjenstemannen uppbär vid
afskedstagandet, derest icke han förut minst ett år åtnjutit en högre pensionsrätt medförande
tjensteinkomst, hvilken då kan läggas till grund för pensionen, så vida icke
tjenstemannens förflyttning till den lägre aflönade beställningen berott af hans egen
önskan eller utgjort ett disciplinstraff.
Tjenstetid. Som underlag för pensionsanspråkot gäller:
a) den tid, tjenstemannen tjenst i rikets eller en af staternas förvaltning;
b) den tid tjenstemannen tillbragt i tjenstledighet;
c) för rikets tjensteman tjenstetid i förbumlsstats tjenst och för förbundsstats
tjensteman tjenstetid i rikets tjenst;
d) aktiv militärtjenst, såvidt tiden för densamma icke redan beräknats i den
civila tjenstetiden.
Tjenstetid börjar beräknas i Tyska riket, i Preussen och Baden från dagen för
afgifvande af tjensteed; likaså i Sachsen så vidt icke tjenstetidens början är uttryck
-
Bil. 7.
585
ligen faststäld i fullmakt. Den wiirtembergiska lagen betecknar såsom begynnelsedag
dagen för anställning på lifstid, den hessiska lagen dagen för första fullmakt.
Tjenstetid räknas ej före en lefnadsålder af i Tyska riket och i Preussen 21 år, i
Wiirtemberg 18 år och i Baden 20 år. Likaså beräknas ej för den tjensteman, som
på grund af dom blifvit skild från tjensten, men sedermera återvunnit anställning,
den tjenstetid,£som föregått skiljandet. I Baden beräknas ej den tid, tjenstemannon
varit tjenstledig utan afbrott minst ett år.
1 vissa fall räknas dubbla tjenstår.
Pensionsbelopp i vanliga fall. Enligt riksrätt och preussisk rätt belöper sig pensionen
för fullbordade första 10 tjenståren till V* (H) af tjensteinkomsten och stiger
med af densamma för hvarje tjenstår.
1 Sachsen erhålles i pension för de första 10—14 tjenståren T8^ af tjensteinkomsten,
för det 15:de och 16:de tjenståret för hvardera, för det 17—24:de tjenståret
för hvarje, för det 25:te—31:sta tjenståret för hvarje, för det 32:dra—34:de
tjenståret T|7 för hvarje och för hvarje vidare tjenstår xj,-(y af tjensteinkomsten.
Enligt wurteinbergisk lag belöper sig pensionen för de första 9 tjenståren till
40 proc. af aflöningen och stiger för hvarje ytterligare tjenstår vid en årsaflöning af
till och med 2,400 mark med 1% proc. samt vid högre aflöning med iy2 proc.
Enligt badensisk lag belöper sig pensionen för de första 10 tjenståren till 30
proc. af tjensteinkomsten och stiger för hvarje tjenstår med l*/2 proc. af densamma.
Hessisk rätt bestämmer som pension för de första 5 tjenståren 40 proc. af aflöningen,
för hvarje ytterligare tjenstår från 6—10 tjenstår 2 ytterligare proc., från
11-30 tjenstår l>/2 proc., från 31—40 tjenstår 1 proc. samt efter tillryggalagda 50
tjenstår aflöningens fulla belopp.
I Bayern erhåller tjenstemannon vid sitt afsked dä innehafvande lön (ej tjenstgöringspenningar)
i pension. Den tjensteman, som efter 70 lefnadsår tager afsked,
erhåller hela sin aflöning i pension.
Pensionsmaxirnum. Riksrätten och den preussiska rätten inskränka pensionen till
3 4 af tjensteinkomsten, hvaröfver någon vidare stegring icke ogor rum.
1 Sachsen bildar ett belopp af BO proc. af tjensteinkomsten samt för en i disponibilitet
försatt tjensteman väntponningarnas belopp lagligt pensionsmaxirnum.
I Wiirtemberg får pensionen blott intill fulla 40 tjenstår stiga för hvarje år så
att pensionen icke kan öfverskrida 85 proc. samt för aflöningar å 2,400 mark och
mindre 92''/2 proc. af tjensteinkomsten. Dessutom är 6,000 mark bestämdt som maximum
för pension, livilkot dock för ministrar stiger till 9,000 mark.
Pensionsbelopp vid skada i tjenst.
a) Skada i allmänhet. Följer före inmanande af den tjenstetid, som gifver rätt
till pension, afsked på grund al i tjenst erhållen skada, utgår pensionen med det minimum,
hvarmed pensionerna börja vid intjent pensionsrätt, d. v. s. med V« af tjenste
74
Fensiomkomitén.
586
Bil 7.
inkomsten enligt riksrätt ock preussisk rätt, med 40 proc. enligt wurtembergisk och hessisk
lag samt med 30 proc. i Sachsen ock Baden.
k) Olycksfall. Förut nämnda tjensteman vid sådana allmänna verk, som äro
underkastade rikets lag om olycksfallsförsäkring, erhålla såvidt ej på grund af andra
stadganden tillkommer dem högre belopp, jemte ersättning för sjukvårdskostnaden såsom
pension, då de till följd af ett olycksfall fortfarande förblifva oförmögna till tjenst,
662/3 proc. af sin årliga aflöning samt, i den händelse deras tjensteförmåga endast
blifvit delvis inskränkt, en viss del af nämnda belopp beroende på fortvaron af tjensteoförmågan.
Den, som genom krig blifvit oförmögen till tjenst eller i militärtjenst blifvit lemlästad
eller blind eller ock erhållit svår och obotlig skada, har rätt till förhöjd pension.
Pensionsbelopp i utomordentliga fall.
a) Förhöjning. Enligt sachsisk lag kan den, som drabbats af olycksfall i tjensten
eller som i den händelse pensionen ej öfverstiger 2,000 mark, är i trängande behof
af ytterligare understöd, erhålla förhöjning i den lagliga pensionen, hvilken förhöjning
dock icke kan öfverskrida 8 proc. af den till grund för pension liggande tjensteinkomsten.
De wurtembergiska. badensiska och hessiska lagarne medgifva, såsom belöning för
en tjenstemans utomordentliga förtjenster om sin landsherre och fosterland, viss förhöjning
af det lagliga pensionsbeloppet.
b) Förminskning. Enligt sachsisk lag erhåller den, som på grund af egen grof
vårdslöshet blifvit oförmögen till tjensteutofning och som ännu icke uppnått 40 tjenstår
eller lefnadsår, blott hälften af honom annars tillkommande pension.
4. Pensionsanspråk.
Pensionsan språket träder i kraft med den dag, då tjenstemannen efter afsked
afgår från tjensten. Denna är, derest icke vederbörande bestämt en senare dag, den
dag efter utgången af, i Wurtemberg och Baden, den månad, samt i riket, i Preussen
och Sachsen det qvartal, hvilket följer på den månad, hvari tjenstemannen erhåller
del af beslutet om sitt afsked och beloppet af sin pension. En tidigare dag för begynnandet
af pensionsanspråket förekommer blott då en sådan blifvit bestämd på grund
af tjenstemannens särskilda anhållan eller med hans uttryckliga medgifvande. I hvarje
fall ansluter sig pensionsanspråket omedelbart till upphörande af aflöningsanspråket.
Betalningen af den beviljade pensionen erlägges månadsvis den 1 i hvarje månad
i förskott. Enligt badensisk lag eger betalningen rum i slutet af hvarje månad
och kan på grund af särskildt påbud äfven utanordnas qvartalsvis.
Bil 7.
587
Minskning af pensionsanspråk.
Minskning af anspråket i dess helhet.
a) Ny anställning. Blir pensionären ånyo anstäld i tjenst, förminskar den med
sådan tjenst förbundna aflöningen pensionsanspråkot med det belopp, hvarmed den
nya tjensteinkomston jemte pensionen öfverstiger summan af den aflöning, tjenstemannen
uppbar före pensioneringen. Enligt badensisk lag inträder denna afkortning
blott såvida beloppet af den nya aflöningen tillsammans mod pensionen mod mer än
10 proc. öfverstiger det inkomstbelopp, som legat till grund för pensionen.
Minskning af pensionsanspråket begynner enligt riksrätt, preussisk, wurtembergisk
och badensisk rätt med den månad, hvilken följer på pensionärens anställning i den
nya tjensten, och varar till början af den månad, som följer på upphörandet af den
nya inkomsten.
b) Ny pension. Likasom återanställningen så minskar äfven en af pensionären
på grund af offentlig tjenst förvärfvad ny pension beloppet af den tidigare pensionen.
Beträffande sachsiska, wiirtembergiskä och badensiska tjensteman eger denna minskning
användning i samma mån som vid återanställning, så att alltså den tidigare pensionen
minskas i den mån som den nya pensionen tillsammans med den tidigare
öfverstiger den till grund för den första liggande tjensteinkomston.
För en tjensteman i Preussen, hvilken i omedelbar preussisk statstjenst intjenar
en ny pension, minskas den tidigare pensionen med beloppet af den nya.
c) Minskning såsom straff. 1) Om enligt badensisk lag en afskedad tjensteman
begår sådan disciplinär förseelse, som för en i tjenst varande skulle medfört förflyttning
till lägre grad, kan han dömas mista intill hälften af beloppet af sin pension.
En sachsisk pensionär med pension af mor än 600 mark, hvilken bosatt sig i
utlandet, mister 10 proc. deraf, derest han icke i nådeväg erhållit rätt till åtnjutande
af pensionen i dess helhet eller sådant är genom fördrag mellan staterna bestämdt.
Förlust af anspråk på viss del af pensionen.
Försummar pensionären att inom viss, inom do olika tyska staterna bestämd
tid lyfta någon del af pensionen, går han denna dol genom preskription förlustig.
Enligt preussisk lag preskriberas pensionsfordringar efter 4 år. Enligt sachsisk
lag förlorar den, som under två på hvarandra följande år försummat lyfta sin pension,
rätt till det icko lyftade, derest han icke kan visa laga förfall; kan han visa laga
förfall, återfår han do icko uttagna pensionsbeloppen till viss del eller helt och hållet.
Förlust af pensionsanspråk.
a) Förlust af riksmedborgareslmp. Om en pensionär förlorar det tyska riksmedborgareskapet,
förlorar han dermed rätton till pension och återfår denna rätt ondast
i fall han ånyo förvärfvar riksmedborgarrätt i tyska riket,
588
Bil. 7.
b) Utvandring. Enligt badensisk lag går rätt till pensionen äfven förlorad, när
den berättigade utan vederbörligt tillstånd bosätter sig utom rikets område. Genom
återflyttning eller särskildt tillstånd kan han emellertid återfå don förlorade rätten.
Enligt badensisk lag upphör ponsionsrätt för en pensionär under den tid han
utöfvar advokatskap (Rechtsanwaltschaft).
Upphäfvande för alltid af pensionsanspråket.
Enligt wurtembergisk lag upphör rätten till pension, då pensionären återanställes
i offentlig tjenst, hvarmed pensionsrätt är förbunden och hvarvid är förenad aflöning
af minst lika belopp som beloppet af hans förra aflöning.
Pensionsrätten upphör med den månad, som följer på hans återanställning.
Liknande stadganden finnas för tyska riket, Preussen, Sachsen, Baden och Hessen.
I sistnämnda stat kan pensionsanspråket äfven gå förloradt, då pensionären, utan vederbörande
ministers tillstånd, tager anställning såsom disponent eller förvaltare vid ett
enskildt på penningeförvärf riktadt företag. Enligt sachsisk rätt går pensionsanspråket
jemväl förloradt, om pensionären tager anställning i en till tyska riket icke hörande
stat.
Vägran till återanställning. Den wurtembergiska, badensiska och hessiska rätten
ålägger pensionärer, som återfå förmåga att tjenstgöra, skyldighet att mottaga en ny
tjenst, motsvarande deras förra samt af minst lika rang och med minst lika stor aflöning.
Till följd af denna skyldighet, hvilken är främmande för den preussiska rätten
likasom för det tyska rikets rätt, medför vägran att i sådant fall mottaga återanställning
förlust af pensionsanspråket.
Disciplinstraff. Förlust af pensionsanspråk utgör ett disciplinärt straff, som till
följd af disciplinärt straffbara handlingar enligt såväl rikets som de särskilda staternas
lagar drabbar afskedade tjensteman under vissa förutsättningar.
Eu pensionärs sakfällande genom domstol till vanärande straff medför deremot
icke förlust af pensionsanspråket.
Död. Pensionsanspråket upphör med pensionärens död. Den vid början af
den månad, hvari pensionären aflidit, utbetalda dolon af pensionen tillfaller storbhuset
Äfven för längre tid medgifves enligt riksrätt samt preussisk, wurtembergisk, badensisk
och hessisk lag utbetalning af pensionen till pensionärens efterlefvande enka eller äktenskapliga
afkomliugar. I brist pa sådana kan älven till andra behöfvande anhöriga,
hvilkas ekonomiska stöd pensionären var, pensionen utbetalas, liksom äfven när qvarlåtenskapen
icke förslår att betacka kostnaderna för pensionärens sista sjukdom och
begrafning.
Den tid, för hvilken sådan utbetalning kan medgifvas, är i riket och i Preussen
eu månad, i Wurtemberg 45 dagar efter dödsmänaden samt i Baden och Hessen 3
månader efter dödsdagen.
Bil. 7.
589
5. Förfaringssätt vid pensionering.
För afskedande af en tjensteinnehafvare är ansökan af honom sjelf erforderlig,
derest ieko vederbörande myndighet anser honom oförmögen till tjenstgöring, men
han vill qvarstanna. För dessa fall är förfaringssättet vid pensioneringen olika anordnadt.
Vid frivilligt afsked är tjensteinnehafvaren sjelf medveten om sin oförmögenhet
att uppfylla sina tjenstepligter. Fastställande af pensionoringsgrunden plägar i detta
fäll icke medföra någon svårighet. Det gäller blott att vid afskedet fastställa pensionsanspråket
efter måttet af tjensteinnchafvarens tjensteinkomst och tjenstetid.
Tvångspensioneringen förutsätter deremot att tjensteinnehafvaren icke erkänuer
vederbörande myndighets åsigt om hans oförmögenhet att tjenstgöra. Ändamålet med
formerna för förfarandet i detta fall är att för tjensteinnehafvaren göra möjligt att
ådagalägga de omständigheter, som äro egnade att vederlägga vederbörandes uppfattning.
Förutsättningarna för tvångsponsioneringsförfarandet äro icke för handen beträffande
de tjensteinnehafvare, för hvilka bevis om deras oförmögenhet till tjenstgöring
icke är vilkor för deras pensionering. Söker en icke dömande tjensteinnehafvare i
riket, i Preussen eller i Baden, då han fyllt 65 år, icke sjelf afsked, så eger detta rum
enligt det för frivilligt afsked föreskrifna förfaringssättet. Vederbörande myndighet
har dock, innan den afger föreskrifven förklaring öfver tjensteinnehafvarens oförmögenhet
att tjenstgöra, skyldighet att lemna denne tillfälle att förklara möjligen befintliga
missförstånd, göra gällande sina betänkligheter eller foga förslag om tidpunkten
för afskedet. Enligt sachsisk rätt kan pensionering af en sådan tjensteinnehafvare
utan vidare verkställas af vederbörande myndighet.
Öfver vederbörandes beslut såväl vid frivillig som ofrivillig pensionering kan
tjensteinnehafvare vädja till domstol.
II ol land.
Holland har nyligen omreglerat sitt civila pensionsväson, Lagar af don 9 maj
1890 hafva nemligen ordnat pensioneringen för såväl de civila tjensteinnohafvarne
som för doras enkor och barn. Genom dessa lagar upphäfdos en är 1846 bildad pensionskassa
för civila ombets- och tjensteman, hvars verksamhet man funnit mindre
tillfredsställande. Staten öfvertog nu i ställot den civila tjenstemannaponsioneringen,
hvarjemte en ny enke- och pupillkassa upprättades, till hvilken nyssnämnda pensions*-
590
Bil. 7.
kassas fonder öfverlemnades med undantag af ett belopp utaf 3 millioner gulden, som
öfverflyttades till statsverket att användas enligt särskild lag.
I afseende å pensionering af civila tjensteinnehafvare innehåller lagen af den 9
maj 1890, hvilken icke gäller för dem, som innehafva presterliga och militära befattningar,
eller lotsar eller lägre tjenstemän och daglönare vid landt- och sjöförsvarets
verkstäder, i hufvudsak följande bestämmelser.
1. Pensionsrätt och pensionsbelopp.
Civila tjensteinnehafvare, såväl embets- och tjenstemän som betjente, hvilka i
fast anställning uppbära lön af statsmedel, oga rätt att, efter erhållet afsked, undfå
pension från statsverket på grund af antingen viss upphunnen lefnadsålder (ancienneté)
eller af sjukdom föranledd oförmåga att vidare tjenstgöra (invaliditö) eller ock
vissa andra omständigheter.
a) Ålderdomspension.
1 allmänhet inträder i detta fall rätt till pension vid fylda 65 års ålder.
Yissa tjensteinnehafvare såsom de, som äro anstälda vid telegrafverket, tullverket,
postverket och fångvården, kunna dock erhålla pension, när de fyllt 55 år samt
tjenat staten uti ifrågavarande beställningar minst 10 år.
Pensionens belopp beräknas för hvarje tjenstår till !/g0 af ett års medelsumma
af de belopp, som under de 60 sista månaderna af tjensteinnehafvarens civila tjenst
gällt som underlag för pensionens bestämmande. Yid utnämning till tjenst likasom
vid hvarje förändring af löneförmånerna bestämmes nemligen hvilken summa skall
tjena till underlag för beräknande af pension. Denna summa införes i fullmakten
och i Kong! brefvet om förändring af löneförmånerna.
Pensionen får hvarken öfverstiga 2/3 af ofvannämnda medelsumma eller ett belopp
af 3,000 gulden.
I lagen finnes särskildt stadgadt, hvilken tjenstgöring skall tagas i betraktande
vid beräkning af tjenstetid. Tid för tjenstledighet, som varat utan afbrott minst ett
år, medräknas ej.
b) Tnvaliditetspensioru
Civil tjensteinnehafvare, som i tjonstens utöfning eller till följd deraf, utan eget
förvållande, drabbats af sådan skada till sina andliga eller kroppsliga förmögenheter, att
han deraf blir till vidare tjenst oduglig, erhåller 2/s af ofvannämnda pensionsundorlag
i pension, dock högst 3,000 gulden.
Civil tjensteinnehafvare, som efter 10 års tjenstgöring är på grund af försvagade
kropps- eller själskrafter, enligt intyg af 2 särskildt utsedda läkare, oförmögen att vidare
bestrida sin tjenst, erhåller pension efter de grunder, som gälla för ålderdomspension.
Bil. 7.
591
Efter samma grunder beräknas pension jemväl för de ledamöter af allmänna räkenskapsverket
(Algemeene Rekenkamer) och domstolarne, som på grund af andlig
eller kroppslig oförmögenhet, enligt gällande föreskrifter, fått entledigande från sin
tjenst.
c) Pension på grund af särskilda omständigheter.
■ '' '' • - ‘ • ''.-K'' - • : r.il*. ■. IjhUvi .i
De som efter minst 10 års tjenst till följd af sina befattningars indragning eller
omorganisering blifva entledigade och icke uppbära s. k. väntpenningar erhålla pension
enligt de för ålderdomspension gällande bestämmelser.
Utan hänsyn till lefnadsålder eller viss tjenstetid erhålla regeringsdepartementens
chefer vid frånträdande af sitt embete pension, motsvarande för hvarje tjenstår */12
af deras lön, dock högst 4,000 gulden.
2. Pensionsafgift.
I tanke att det torde vara lättare för en tjensteinnehafvare att genast vid tillträdet
af tjensten afstå, för grundande af sin blifvande pensionering, på eu gång ett
större belopp än att under hela sin tjenstetid få, vid växande behof, vidkännas årliga
afdrag å lönen, har i lagen stadgats, att tjonsteinnehafvarne skola bidraga till
sin pensionering med hälften af sina löneförmåner för ett år, att erläggas under de
4 första åren hvarje gång med lika stor andel.
Då tjensteinnehafvaren erhåller lönetillökning afdrages på samma sätt hälften
af lönetillägget för ett år. Dessa afdrag ingå direkt till statsverket, fonderas ej utan
användas för statregleringen.
Från pensionsbidrag äro de tjensteinnehafvare befriade, hvilkas löneförmåner
icke uppgå till 400 gulden om året.
Regeringsdepartementens chefer erlägga i pensionsafgift 5 procent å sin lön för
hvarje år.
3. Ansökning- om pension m. m.
Ansökning om pension, jemte erforderliga handlingar, ingifves till vederbörande
regeringsdepartement, hvars chef, efter utlåtande af on pensionsdirektion och i samråd
med finansministern föredrar ärendet inför Kong!. Maj:t. Beslutet kungöres i
statstidningen i hvad angår pensionärens namn, pensionens belopp och den tillämpado
lagparagrafen.
Vid statsverkspropositionen till Generalstaterna fogas förteckning öfvor de under
året förlänade pensionerna, upptagande de pensionerades namn, ålder, sista tjenste
-
592 Bil. 7.
befattning, pensionsunderlag, orsaken till entledigandet, tillämpade lagrum och pen
sionsbeloppet.
Pensionerna utbetalas qvartalsvis från statskassan.
4. Mistning af pensionsrätt. Mistning eller afkortning
af pension.
Rätt till pension förverkas af de tjensteinnehafvare, hvilka i andra fall än de
under 1 a) b) och c) härofvan omförmälda afskedas på egen begäran, eller af dem,
hvilka enligt domstols beslut afsättas från sitt embete eller afskedas på grund af dåligt
uppförande, osedlighet, stor vårdslöshet eller försumlighet.
Rätten till pension går jemväl förlorad, derest icke inom 5 år efter afskedstagandet
ansökning om pension inlemnas eller, i den händelse tjensteinnehafvaren blifva
skadad i eller till följd af sin tjensteutöfning, mer än ett år förflutit emellan den
dag då skadan uppstod och den då afsked beviljats.
Pension förfaller, när pensionär naturaliseras i främmande land eller mottager
utländskt adelskap, utan Konungens tillstånd beger sig i utländsk krigstjenst eller
mottager främmande ordenstecken, titel, rang o. d.
Pensionär, som ej under 5 på hvarandra följande år uttager sin pension, går
densamma förlustig.
Derest pensionär kommer i åtnjutande af andra inkomster af allmänna medel eller
fonder, som stå under statens förvaltning, undergår hans pension minskning i visst
förhållande till hans nya inkomster.
Finland.
1. Pensionsrätt.
I Finland hafva civile embets- och tjensteman, hvilka åtnjuta lön å landets allmänna
stat, i allmänhet vid afskedstagande rätt till lifstidspension från statskassan
(kungörelsen den 28 juli 1826).*) Någon skyldighet för civile tjensteinnehafvare att
afgå vid viss lefnads- eller tjensteålder är icke föreskrifven eller vedertagen.
*) Genom denna kungörelse upphäfdes Kong!, förordningen den 24 januari 1778 och Kongl. kungörelsen
den 29 juni 1798, hvilka gälde både för Sverige och Finland.
Bil. 7.
593
2. Pensionsbelopp.
Pensionen utgår antingen såsom hel pension eller såsom afkortad. Hel pension
svarar mot hela boloppet af den lön*), embets- eller tjonstemannon å stat innehaft,
afkortad pension mot viss del deraf.
Angående vissa .embets- och tjensteman är särskilt föreskrifvet, med hvilket
belopp hel pension för dem skall, oberoende af lönens storlek, utgå. Så t. ex. utgör
hel pension för häradshöfdingar, landssekreterare och landskamrcrarc 6,000 mark,
landträntmästare 5,000 mark, hofrättssekreterare 4,500 mark, kronofogdar 4,000 mark,
äldre kommissionslandtmätaro 3,000 mark, vid statens elementarläroverk: för öfverlärare
5,000 mark, lektorer 4,500 mark ocli kolleger 3,500 mark, vid statens läroverk
för qvinlig bildning, för föreståndarinnan i Helsingfors 3,500 mark, föreståndarinna å
annan ort 3,000 mark, manlig kollega 3,500 mark, qvinlig kollega 2,600 mark och
ordinarie lärarinna 2,400 mai’k.
3. Pensionsvilkor.
Pension kan beviljas antingen på grand af viss lefnads- och tjensteålder (ancienneté)
eller ock på grund af sjukdom (kroppsskada) eller sjuklighet (invalidité).
I. Pension på grund af viss lefnads- och tjensteålder.
a) Hel pension.
För erhållande af hel pension fordras att embots- eller tjonstemannen uppnått
63 lefnadsår (kung. den 12 juni 1866) och 35 tjenstår, dervid såsom tjenstetid äfven
medräknas don tid, han under vederbörandes tillsyn tjenstgjort såsom extra ordinarie.
För vissa tjensteinnehafvaro är dock modgifvon rätt att vid lägre lofnadsålder
och färro tjenstår erhålla hel ålderspension. Så t. ex. fordras för läkare i statens
tjenst, kommissionslandtmätaro, länsforstmästaro, forstmästare och forstuppsyningsmän,
postiljoner samt betjente vid tullverket ondast 60 lefnadsår och 30 tjenstår. Lärare
och lärarinnor vid statens elementarläroverk ega utan afseende å lefnadsålder vid 35
tjenstår rätt till hel pension. Lärare och lärarinnor vid högre folkskolor å landet eller
vid städernas folkskolor likasom lärare och lärarinnor vid folkskoleläraroseminariorna
samt döfstum- och blindskolorna ega samma rätt vid 30 tjenstår äfvenledes utan af
-
*) Aflöningen är i allmänhet delad i lön, lönetillägg, hvilka alltid skola medräknas i pensionsbeloppet
äfven dfi det icke finne» särskilt föreskrifvet, samt arfvode (ej fullt motsvarande tjenstgöringsponningar).
Femiomkomitén. 76
594
Bil. 7.
seende å lefnadsålder. Lokornotivförare och konduktörer vid statsjernvägarne erhålla
hel pension, då de tjenat 25 år samt hunnit de förra en lefnadsålder af 50 år och
de senare en ålder af 55 år.
b) Af kortad pension.
Lärare och lärarinna vid statens elementarläroverk ega vid afskedstagande rätt
till pension svarande för dem, som tjenat 30 år, mot 3/4, för dem, som tjenat 25 år,
mot y2 och för dem, som tjenat 20 år, mot */4 af hel pension.
Lärare och lärarinna vid folkskolelärareseminarier samt döfstum- och blindskolorna
erhålla vid afskedstagande rätt till pension svarande för den, som räknar 25
tjenstår, mot 3/4, för den, som räknar 20 tjenstår, mot J/2 samt för den, som räknar
15 tjenstår, mot */4 af hel pension.
II. Pension på grund af sjukdom (kroppsskada) eller sjuklighet.
a) Hel pension.
Utan afseende å lefnadsålder och tjenstår eg a vissa embets- och tjenstemän t. ox.
läkare i statens tjenst, kommission slåndtmätare, forstmästare, postiljoner och betjente,
som i och för tjensten blifvit våldförde och till lemmar och helsa skadade eller derunder
ådragit sig sådan sjukdom, som gör dem till tjenstens behöriga bestridande oförmögne,
rätt till hel pension.
Vidare är stadgadt att, om lärare eller lärarinna vid statens elementarläroverk,
som tjenstgjort 25 år eller derutöfver, af obotlig sjukdom eller annan utan dess förvållande
tillkommen orsak blir oskicklig att med sin tjenstgöring fortfara och på sådan
grund från tjensten entledigad, erhåller han eller hon lönens fidla belopp i lifstidspension.
Drabbas lärare eller lärarinna vid högre folkskola på landet eller vid städernas
folkskolor eller vid folkskolelärareseminarier eller vid döfstum- och blindskolor
af obotlig sjukdom eller varder utan eget förvållande oförmögen att längre sköta sin
tjenst, erhåller han eller hon vid afträdande! deraf, om de tjenat 20 år, hel pension.
b) Af kortad pension.
Civile embets- och tjenstemän i allmänhet, som efter 15 års redlig tjenst för
sjuklighet eller andra giltiga skäl blifva oskickliga till tjenstens vidare bestridande,
ega vid afskedstagande rätt till pension motsvarande, derest de uppnått 55 men ej
fullt 63 år samt tjenat minst 30 år, 3/4 af lönen, derest åter de uppnått 50 men ännu
icke 55 år samt tjenat minst 25 år, 2/3 af lönen, derest de hunnit öfver 40 år men
Bil 7.
595
ännu icke nått 50 år samt tjenat minst 20 år, */2 af lönen samt, derest de kommit
till en ålder af mellan 35 och 40 år och tjenat minst 15 år, 1/i af lönen.
För vissa tjensteinnehafvare gälla i detta hänseende särskilda föreskrifter. Så
ega läkare i statens tjenst, kommissionslandtmätare, länsforstmästare, forstmästaro och
forstuppsyningsmän, postiljoner samt betjente vid tullverket, derest de för sjuklighet
eller annan giltig orsak nödgas träda ut ur tjensten, rätt till pension motsvarande,
derest de räkna minst 50 lefnads- och 25 tjenstår, 3/4 af lönen, vid 50—45 lefnadsoch
minst 25 tjenstår 2/3 af lönen, vid 45—40 lefnads- och minst 20 tjenstår V2 af
lönen samt vid 40—35 lefnads- och minst 15 tjenstår 1/i af lönen.
Blifver lärare eller lärarinna vid statens elementarläroverk, som tjenstgjort minst
15 år, af obotlig sjukdom eller annan utan dess förvållande tillkommen orsak oskick„
lig att med sin tjenstgöring fortfara och på sådan grund från tjensten- entledigad, erhåller
han eller hon, om dot inträffar före utgången af det 25:te året, årlig pension
motsvarande halfva lönen (jfr II a). Drabbas lärare eller lärarinna vid högre folkskola
på landet eller vid städernas folkskolor eller vid folkskollärareseminarier eller
vid döfstum- eller blindskolor af obotlig sjukdom eller varder utan eget förvållande
oförmögen att längre sköta sin tjenst, erhåller han eller hon vid afträdandet deraf,
om de tjenat 15 år, 3,\ af hel pension, om de tjenat 10 år hälften af hel pension samt
vid 5 års tjenstetid ''/4 af hel pension (jfr II a).
Lolcomotivförare och konduktörer vid statsjernvägarne, som för sjuklighet eller af
annat giltigt skäl blifva oförmögna att vidare handhafva sin tjenst, erhålla vid afskedstagande
i pension:
efter 10 års oförvitlig tjenst vid 35 års ålder 1/t af lönen
15 » | » | » | » 40 » | » l/2 » | » |
20 » | » | » | » 45 » | » % » | » |
20 » | » | » | » 50 » | » 3/4 » | » |
4. Pensionsafgifter.
Till sin egen pensionering bidraga de civilo tjensteinnehafvarne icke med någon
afgift; för pensionering af lärare och lärarinnor vid städernas folkskolor lemna dock
städerna ett årligt bidrag af 5 procent af fulla pensionsbeloppet för hvarje i dess tjenst
anstäld läraro och lärarinna, hvilka bidrag levereras till statsverket.
Deremot erlägga do civile ombets- och tjenstemän, som tillhöra civilstatens enkeocli
pupillkassa, likasom de, som tillhöra »Finska skolstatens] pensionskassa», årliga
afgifter för beredande af pension åt sina enkor och barn, hvarom vidaro i redogörelsen
för enko- och pupillpensioneringon.
596
Bil. 7.
5. Extra pensionering.
Personer, hvilka icke äro enligt lag berättigade till pension, kunna antingen för
utmärkta tjenster mot kejsaren eller fäderneslandet eller i anseende till andra ömmande
omständigheter dermed benådas antingen för lifstid eller för vissa år. Dessa
pensioner uppföras å extra ordinarie pensionsstat (för 1891 227,400 mark).
6. Pensionskassor.
För vid statsjernvägarna anstälde tjenstemän och betjente linnes en särskild
pensionsinrättning anordnad med reglemente af den 8 december 1881.
Danmark.
1 detta land är det civila pensionsväsendet ordnadt genom pensionslagar af den
5 januari 1851 och den 24 februari 1858. I afseende å tjenstemannapensioneringen
innehåller dessa lagar följande hufvudsakliga bestämmelser.
1. Pensionsrätt.
Hvarje af Konungen utnämnd och af staten lönad fast anstäld embetsman, som
erhåller afsked på grund af ålder eller af försvagade kropps- eller själskrafter eller
af annan orsak, som icke kan honom tillräknas, är berättigad till pension från statsverket.
Samma rätt tillkommer dem som äro anstälda vid Riksdagen eller vid stiftelser,
hvilkas stater bestämmas genom finanslagon.
Den, som fyllt 70 år, är berättigad erhålla afsked med pension.
2. Pensionsbelopp.
Pensionen beräknas efter voderbörandes tjenstetid såsom pensionsborättigad embetsman
och medelsumman af de tjensteinkomster, han under de sista 5 åren före
afskedet åtnjutit, sålunda att:
597
|
|
|
| Bil. 7. |
|
|
| ||
från | 0-2 | års | tjenst ger | V10 | af medelsumman | i | pension | ||
» | 2-4 | » | » | » | 2/io | » | » | » | » |
» | 4-7 | » | » | » | 3/l0 | » | » | » | » |
» | 7-10 | » | » | » | 4; ''10 | » | » | » | » |
» | 10—20 | » | » | » | °/io | » | » | » | » |
» | 20-21 | » | » | » | 31/ / 60 | » | » | » | » |
» | 21—22 | » | » | > | 32/ / 60 | » | » | » | » |
» | 22—23 | » | » | » | 33/ /GO | » | » | » | » |
» | 23—24 | » | » | » | 34/ / 60 | » | » | » | » |
» | 24—25 | » | » | » | 35/ / 60 | » | » | » | » |
» | 25-26 | » | » | » | 36/ / 60 | » | » | » | » |
» | 26—27 | » | » | » | 37/ / 60 | » | » | » | » |
» | 27—28 | » | » | » | 38/ / 60 | » | » | > | » |
» | 28—29 | » | » | » | 39/ / 60 | » | » | » | » |
öfver | 30 | » | »’ | » | 40/ / 60 | » | » | » | » |
1 lagarno angifves hvilka slag af tjenstoinkomster skola tagas i botiaktando vid
bestämmande af pension eller väntpengar. Do tjenstoinkomster, som sålunda öfverstiga
12,000 kronor, tagas oj i beräkning. Högsta pension är 6,000 kronor.
Den, som vid utöfningen af sitt embete blifvit så skadad, att han måsto afskedas,
erhåller alltid 2/3 af sina tjonsteinkomster i pension.
Don, hvars embete indrages, har rätt att i 5 år uppbära 2/3 af sina tjenstoinkomster
i väntpenningar mot skyldighet att åter mottaga passande anställning med
minst samma tjensteinkomst, som det indragna embotet gaf. Har han icke under
loppet af 5 år fått nytt embete, pensioneras han. De år, han uppburit väntpenningar,
räknas emellertid vid pensionens bestämmande såsom tjenstår, men pensionen bostämmos
efter do tjenstoinkomster han åtnjöt, innan han erhöll väntpenningar.
3. Mistning af pensionsrätt eller pension m. m.
Afsättning medför mistning af pensionsrätt. Afskedas en embetsman af orsaker,
som, utan att medföra afsättning, skada den för hans ställning nödvändiga aktningen,
bestämmes hans pension genom särskild lag.
Pension eller väntpenningar upphöra: när vederbörando åter anställos i ett mod
pensionsrätt förbundet omboto, när han utan Konungens tillstånd mottager främmande
tjenst eller bosätter sig i utlandet, när han gonom dom kännes skyldig till brott, som,
derest han varit i tjenst, skulle hafva medfört afsättning, eller öfvorbevisas hafva före
afskedot gjort sig skyldig till sådant brott.
Embetsman, som, efter att hafva varit afskedad mod pension eller väntponnm -
598
Bil. 7.
gar, mottager nytt embete, är vid afsked derifrån berättigad att, derest han icke
skalle komma i åtnjutande af större pension, erhålla den han förut innehaft eller
efter upphörande af väntponningarne skulle hafva haft rätt att få.
Norge.
Pensionsväsendot för statens tjensteinnohafvare i Norge är icke ordnadt enligt
i lag gifna gemensamma bestämmelser. Frågan om införande af en sådan gemensam
lag har länge stått på dagordningen. Sedan år 1871 har för Stortinget framlagts en
mängd Kongl. propositioner derom, utan att saken ännu blifvit afgjord.
För pensioneringar af statens embetsmåli finnas inga regler gifna. Vid en embetsmans
afsked afgöres frågan om hans pension provisoriskt af Kongl. Maj:t. De
under det löpande aret sålunda bestämda pensioner föreläggas enligt grundlagens
föreskrift årligen Stortinget till revision. Stortinget kan också direkt bevilja pensioner
till afgående embetsmål! efter förslag af en utaf dess medlemmar eller efter omedelbart
till Stortinget ingifna ansökningar. Pensionernas belopp fastställas för hvarje
särskildt fall efter de sökandes tjensteförhållanden och ekonomiska ställning, utau
att dock bestämdt följda regler i sådant hänseende kunna sägas hafva utbildat sig.
Pensionerna utbetalas i regeln direkt från statskassan ''med undantag af de till
ecklesiastika embetsman och universitetslärare beviljade pensioner, hvilka utgå af
don genom realisation af kyrkligt jordagods samlade s. k. »oplysningsvaesenets fond»,
hvilken också har direkt bidrag af statskassan.
Icke heller för statens »bestillingsmcend» — d. v. s. tjensteman, som antingen
tillsättas af regeringsdepartementen eller andra administrativa myndigheter, eller som,
om de tillsättas af Kong]. Maj:t, icke tillsättas med do för embetsmål! bestämda rättigheter
och förpligtelser — finnas gemensamma bestämmelser i afseende å deras pensionering.
För så vidt do icke äro delegare i »pensionskassen for statens bestillingsmamd»
eller för vissa klasser af dom särskildt inrättade pensionsinrättniugar, hvarom
vidare här nedan, blifva också pensionerna för dessa beviljade af Stortinget för hvarje
särskildt fall på samma sätt, som för embetsmännen.
Till »pensionskasson for statens bestillingsmaend», som upprättades under statens
garanti genom lag af den 31 maj 1873 med tilläggslagar af den 18 maj 1876
och den 13 mars 1882, höra följande klasser af civila tjensteman:
Telegrafstaten — delvis med statsbidrag;
Lägre funktionärer å fångvårdsstaten;
Bil. 7.
599
Länsmän;
Underkontrollörer vid bränvins- och malttillverkningen;
Tulluppsyningsman af lista och 2:dra kl. (deremot icke tullbetjente).
De pensionskassan tillhörande »bestillingsmsend» äro förpligtade att till denna
inbetala årliga afgifter efter närmare bestämda regler. Mot dessa bidrag förvärfvar
vederbörande tjensteman rätt till pension, motsvarande värdet af de inbetalade bidragen
efter den använda dödlighetstabellen och räntefoten.
För samtliga funktionärer vid de norske statsjernvägarne är på grund af Stortingets
beslut den 19 juni och enligt Kong! resolution af den 7 juli 1890 upprättad
en gemensam pensionskassa, till hvilken delegarne erlägga en årlig afgift af 1% procent
af sin lön och statsjernvägarne bidraga med 33/4 procent af lönen.
Af staten eller med understöd af staten äro åtskilliga fonder dessutom bildade
för understöd åt afskedado tjensteman och deras efterlefvande t. ex. »Toldstatens
understöttelsefond» för afskedade bestillingsmsend vid tullstaten samt för deras enkor
och barn, hvilken fond, bildad genom lag af den 12 oktober 1857, njuter sina väsentliga
inkomster från böter och värdet af förbrutet gods; samt»Lodsunderstöttelsekassem,
bildad genom tvungna bidrag af lotsafgifterna för understöd åt ålderstigna och svaga
lotsar samt deras enkor och barn. Till understöd för sådana tjensteman inom poststatens
lägre grader (brefbärare, postbud m. fl.), hvilka enligt de för beviljande af
vanliga statspensioner följda regler icke kunna göra räkning på sådan pension, bär
Stortinget under de senare åren beviljat visst belopp (för budgetterminen 1892—1893
12,000 kr.).
Såsom förut nämnts har allt sedan år 1871 frågan om ordnande af Norges civila
pensionsväsen varit föremål för återkommande behandling. Flere af do förslag
som dervid framlagts torde icke vara utan intresse. År 1871, samtidigt med att
framställning gjordes om upprättande af pensionskassan för statens bestillingsmsend,
framlades förslag till en lag angående embotsmännens pensionering, bygd på en
annan princip än den för nyssnämnda kassa. Under det berörda kassa är bygd på
lifränteprincipen, i det att af vederbörande tjenstemän — till en dol med bidrag af
statskassan eller allmänna fonder — göras insättningar i pensionskassan af tillräcklig
storlek för att vid sannolik afgång från statstjensten gifva en lifränta lagom passande
till pension, samt vederbörando tjenstemän genom sin insättning förvärfvar
rätt till pension motsvarande värdot af don gjorda insättningen oftor använd dödlighetstabell
och räntefot, var förslagot till lag angående embetsmännens pensionering
grundad på on annan princip, i dot man antog att lifränteprincipen oj voro för deras
pensionering lämplig. Förslaget afsåg i stället att bereda ombetsmännen gonom lag
bestämda pensioner. Äfven do skulle betala afgifter, men pensionernas storlek var
600
Bil 7.
icke beroende af värdet å de inbetalda afgifterna; och icke heller hade man rätt
återfå desamma eller rätt till pension motsvarande deras värde. Förslaget föll; återupptogs
under hvardera af åren 1872, 1873, 1876—1881, men utan bättre resultat.
Af Stortinget sistnämnda år anmodades regeringen att taga under öfvervägande huruvida
pensionering af embetsmännen efter liknande system som det för bestillingsmsend
gällande vore möjlig att genomföra och önsklig. I ett nytt förslag, som framlades
år 1885, blef denna tanke upptagen, i det man föreslog, att pensionskassan för
statens bestillingsmsend skulle utvidgas att jemväl omfatta embetsmännen. Derjemte
föreslogs att äfven tillträde till kassan skulle stå öppen för kommunala tjensteman.
Äfven detta förslag rönte samma öde. Svårigheterna att lösa frågan hafva ökats
derigenom att den garanti, staten genom lagen af den 31 maj 1873 öfvortog för pensionskassan
för dess bestillingsmaend, redan påfört staten förpligtelse!- af större omfattning
än man tänkt sig, ej blott vid kassans bildande utan äfven då fråga år 1885
var om dess utvidgning, hvilkot till en del berott på att den dödlighetstabell och
räntefot man användt icke varit lämpliga. Med framhållande deraf var det som finans-*
och tulldepartementet vid föredragning inför norska regeringen den 21 januari 1890
icke ansåg sig kunna tillstyrka att samma proposition, som blifvit nästföregående
Storting förelagd, ånyo för Stortinget framlades, utan borde i stället först åvägabringas
större klarhet både öfver omfånget af det ansvar, som redan tyngde statskassan för
pensionskassans dåvarande förpligtelser och öfver do förutsättningar, som med trygghet
kunde läggas till grund för en ytterligare utvidgning af kassans verksamhet.
Beträffande företrädet mellan de två principerna för pensionering af statens tjensteinnehafvare
yttrade departementschefen dervid bland annat, att, derest fråga voro
om hvilket system gifver det bästa resultat för sjelfva pensioneringen, knappast kunde
bestridas att den direkta pensioneringen ojemförligt bättre läte do olika hänsyn, som
voro önskligt att göras gällande vid pensionernas fastställande, komma till sin rätt
än den indirekta pensioneringen. Man vore ense om att dessa hänsyn hufvudsakligen
voro den uppburna lönens storlek, tjonstetidens längd samt lefnadsåldern vid
afskedet. Dessa hänsyn kunde omedelbart göras gällande vid den direkta pensioneringen,
under det de vid den indirekta blott förutsättningsvis kundo läggas till
grund och resultatet derför också blott mer eller mindre ofullkomligt komme att
motsvara ändamålet. Pensionerna blefve derför enligt sistberörda system ofta mycket
olika inom samma tjonsteklass, så att man delvis måste söka upphjelpa de mest påtagliga
bristerna med en supplerande direkt pensionering. Dermed vore också bosvaradt,
hvilket system vore det för staten fördelaktigaste. Att staten erkänner sin
pligt att sörja för sina tjenares underhåll, när arbetsförmågan på grund af ålder och
sjukdom upphörde, kunde så mycket mindre väcka betänkligheter som det offentliga
måste önska den uppfattning än mer inarbetad i samhällets medvetande, att en sådan
förpligtelse ålåge en hvar arbetsherro i förhållande till sina arbetare, hvilkas arbetsförmåga
han förbrukat. Svårare voro deremot att säga, hvilket system medförde den
minsta direkta utgift för staten.
Bil. 7.
601
Om också, enligt departementschefens mening, det direkta systemet i princip
vore att föredraga, stälde sig dock saken annorlunda då redan båda systemen i
verkligheten tillämpades. Vid sådant förhållande syntes rättast att äfven för framtiden
för de ’ olika tjensteklasserna välja det system, som för dem funnes mest
passande.
I enlighet med detta uttalande hänsköts frågan till en komité. Denna, hvilken
den 22 december 1891 afgaf utlåtande ocli förslag, ansåg nödvändigt, att i främsta
rummet nya tariffer lades till grund för pensionskassan för statens bestillingmsend.
Vid ärendets föredragning inför norska regeringen den 8 juni 1892 yttrade
chefen för finans- och tulldepartementet, bland annat: onödigt vore att närmare ingå
på frågan, huruvida statens tjensteinnehafvares direkta pensionering från statskassan
vore att föredraga framför deras pensionering af en efter lifräntesystemet ordnad
pensionskassa. Efter hvad i en följd af år passerat funne departementschefen nödvändigt
att utgå från att sistnämnda system, som redan i en längre tid varit användt
för stora grupper af bostillingsmaend, också skulle komma att göras gällande för
flertalet af öfriga tjensteinnehafvare.
Emellertid vore nu den första och vigtigaste angelägenhet att söka ombilda
pensionskassan inom dess nuvarande ram så att den kunde bära sig. Derför måste
frågan om dess utvidgning till att äfven omfatta embetsmännen tills vidare förfalla.
Med anledning deraf framlades för 1892 års Storting propositioner om inrättande
af en yngre afdelning inom pensionskassan för statens bestillingsmsend, för hvilken
pensionerna skulle utgå på grund af tariffer beräknade efter en af kontorschefen
O. Schjöll utarbetad ny dödlighetstabell samt 4 procents räntefot.
Detta förslag hann icke att af Stortinget behandlas.
%
Penaionakomxtén.
602
Bil. 7.
II. Pensionering af civile tjensteinnehafvares enkor och barn.
Frankrike.
Såsom redan beträffande pensioneringen för civile tjensteiimebafvare omförmälts
ordnades det civila pensionsväsendet i Frankrike genom pensiönslag af år 1853.
Denna lag, som hufvudsakligen afsåg att åt tjensteinnehafvarne sjelfva emot vissa
utgifter bereda stadgade pensioner af statsmedel, innehåller jemväl bestämmelser om
pension i vissa fall för tjensteinnehafvarnes enkor och barn. Jemväl dessa pensioner,
hvilka mera betraktas som en öfverflyttning till de efterlefvande af den pensionsrätt,
som den aflidne åtnjöt än som en sjelfständig förmån, utgå af statsmedel. Någon
särskild afgift härför erlägges ej.
Enka efter tjensteinnehafvare, som sjelf erhållit afsked med pension eller som
tjenstgjort erforderligt antal år för att kunna erhålla sådan, åtnjuter, derest giftermålet
blifvit ingånget 6 år före upphörande af mannens tjensteutöfning, rätt till
pension, hvilken utgår med l/3 af den pension, mannen uppbär eller haft rätt att
uppbära, dock minst 100 francs.
Enka efter tjensteinnehafvare, som omkommit i tjensten, vid skeppsbrott eller
genom en handling af uppoffring för det allmänna bästa oller vid räddandet af en
medmenniskas lif oller till följd af någon misshandel, som drabbat honom under
tjensteutöfning, eller som aflidit till följd af olycksfall, som förorsakats af hans tjensteutöfning,
erhåller jemväl rätt till pension, utgörande i sistnämnda fallet V3 och i
öfriga fall 2/3 af den pension, hvartill mannen varit berättigad. I samtliga dessa fall
erfordras endast att äktenskapet varit ingånget före den händelse, som sedermera
vållade tjensteinnehafvarens död.
Finnes ej enka utan endast barn i omförmälda fall, erhålla dessa intill det yngsta
nått 21 år den pension, som skulle utgått till enka. Finnas både enka och omyndiga
barn, erhålla barnen, först då enkan dör eller förlorar pensionen, densamma intill
det yngsta barnet fyllt 21 år.
Bil. 7.
603
Några grupper civila tjensteman lyda under en äldre pensionslag af ar 1790.
Enkor efter sådana tjensteman kunna endast då göra anspråk på pension, om mannen
dött i utöfvandet af sin tjenst eller till följd af sjukdom ådragen i tjensten. De
erhålla i pension vanligen hälften eller tredjedelen af den pension, hvartill mannen
varit- berättigad. Omyndiga barn efter sådan tjensteman pläga uppfostras på statens
bekostnad.
Preussen.
Enligt lag af den 20 maj 1882 hafva enkor och barn efter omedelbara tjensteinnehafvare
i statens tjenst rättighet till pension direkt från statskassan, savidt icke
äktenskapet med den aflidne varit ingånget inom tre månader före hans död och
haft till ändamål att förskaffa enkan pensionen eller varit ingånget efter det tjensteinnehafvaron
erhållit afsked.
Såsom bidrag till denna pension erlägga tjensteinnehafvarno medelst afdrag å
lön, väntpenningar eller pension, der sådant kan ske, till statskassan årligen 3 procent
af de tjenstcinkomster, som tagas i beräkning för bestämmande af mannens
egen pension, eller af väntpenningar eller pensionen. Pensionsbidrag erläggas ej
å högre sådana tjensteinkomster än 9,000 mark och ej å högre pension eller väntpenningar
än 5,000 mark.
Enkepensionens belopp utgör */3 af den pension, till hvilken den aflidne var
berättigad eller skulle hafva varit berättigad, derest han å dödsdagen erhållit afsked,
dock lägst 160 mark och högst 1,600 mark.
Barnpensionen belöper sig för barn, hvilkas moder lefver och vid tiden för
tjensteinnehafvarons död var berättigad till onkepension, till V5 af enkepensionen för
hvärjo barn samt för barn, hvars moder icke längre lefver eller vid tjensteinnohafvarens
död icko var berättigad till onkepension, Va af enkepensionen för
hvarje barn.
Enko- och barnponsionorna få hvarken hvar för sig oller tillsammans öfverstiga
beloppet af don pension, hvartill den aflidne var berättigad eller skullo hafva varit
berättigad, derest han å dödsdagen fått afsked.
Yar enkan mor än 15 ar yngre än den atlidno, afkortas onkeponsionen med /2o
för hvarje börjadt år af åldersskilnaden öfver 15 till och med 25 är.
Pension upphör för hvarje barn, då dot fyllt 18 år.
Pensionerna utbetalas månadtligen i förskott.
604
Bil 7.
Holland.
I Holland har genom lag af den 9 maj 1890 pensioneringen af civile tjensteinnehafvares
enkor och barn blifvit ordnad. Såsom förut omförmälts fanns i Holland
en år 1846 bildad pensionskassa för civila embets- och tjensteman. Till följd af
denna kassas mindre tillfredsställande verksamhet och don nästan fullständiga bristen
å pensioner för de civila tjensteinnehafvarnes efterlefvande upphäfdes genom ponsions1
agarne af don 9 maj 1890 denna pensionskassa. Jemte det att staten åtog sig pensioneringen
af tjensteinnehafvaro, bildades ep fond för pensionering af deras enkor
och barn. Till denna fond öfverflyttades den största dolen (omkring 25,000,000 gulden)
af pensionskassans tillgångar; återstoden öfverfördes till statsverket att användas
enligt särskild lag.
Hufvudgrunderna för pensioneringen af civile tjcnsteinnehafvares onkor och barn
enligt lagen af den 9 maj 1890 äro följande.
Pensionsberättigade äro enkor samt barn intill 18 års ålder efter de civile tjenstoinnehafvare,
som lyda under pensionslagcn af den 9 maj 1890.
Träder civil tjensteman i äktenskap, sedan han erhållit väntpenningar, pensionerats,
eller efter det han uppnatt 60 lefnadsår, har hans enka eller hans med henne
födda barn ej rätt till pension.
Pensionerad enka, som gifter om sig, frånträder innehafvande pension, hvilken
hon åter tillträder, derest hon ånyo blir enka.
Till förstärkande af pensionsfonden erläggas genom afdrag å lön, pension eller
väntpenningar pensionsafgifter. Dessa utgå årligen med 5 procent för manliga och
1 procent för qvinliga tjensteman å deras pensionsunderlag d. v. s. den del af deras
löneförmåner, hvarå pension för dem sjelfva beräknas, samt för pensionär mod 5 procent
resp. 1 procent af pension eller väntpenningar.
Å högre pensionsunderlag än 2,400 gulden utgå ej afgiftor. Då ogift tjensteinnehafvare
eller enkling, som icke har barn under 18 års ålder, pensioneras eller
erhåller väntpenningar eller inträder i sitt 60:de år, upphör skyldigheten för honom
att erlägga vidare afgifter.
Pensionerna utgå:
för enkor efter civile tjensteman med */4 af mannens sista pensionsunderlag,
dock högst 600 gulden;
för hvarje pensionsberättigadt barn af civile tjensteman, som efterlemna ponsionsberättigad
enka, ''/5 af enkepensionen, dock för samtliga barnen ej öfverstigande
onkepensionens belopp samt för enka och barn tillsammans högst 1,200 gulden;
för hvarje pensionsberättigadt barn af civil tjensteman, som icke efterlemnar
Bil. 7.
605
pensionsborättigad enka eller hvilkens enka aflider, äfvensom för hvarje pensionsberättigadt
barn efter qvinlig civil tjensteinnehafvare V12 af faderns eller moderns
sista ponsionsunderlag, dock i båda fallen sammanlagdt oj öfverstigande 1/i af pensionsunderlaget.
Den en gång faststälda barnpensionen utgår med sitt bola belopp intill dess dot
yngsta barnet fyllt 18 år.
Pensionsfonden förvaltas af en direktör samt 5 kommissarier utan arfvode, af
hvilka minst tre väljas bland delegarnc i fonden. Direktören och öfriga tjenstemän
vid fonden anses såsom civila tjenstemän.
Ansökan om pension ingifves till direktören, som öfversänder densamma till
den enligt lagen för pensionering af civile tjensteinnehafvare tillsatta pensionsdiroktionen,
hvilken åter med till- eller afstyrkande öfverlemnar ansökningen till finansministern,
som föredrar den inför Kongl. Maj:t.
Af fonden bestridas kostnaderna såväl för pensioneringen som för förvaltningen.
Inkomster och utgifter regleras årligen genom budgetsförslag, dervid skall bifogas
en fullständig berättelse öfver styrelsens verksamhet under det förflutna året
samt en förteckning öfver de efter nästföregående förslagets ingifvande beviljade och
förfallna enke- och barnpensioner. Donna förteckning skall upptaga:
de pensionerades namn;
den aflidnes sista tjenstebefattning;
de lagrum, med stöd af hvilka pensionen beviljats;
pensionsbeloppen.
Dessutom skall hvart femte år af 3 sakkunnige, deraf en utsedd af finansministern,
en af kommissarierna och en af »Höga Rådet» uppgöras och vid berörda
budgetsförslag fogas en vetenskaplig balans öfver fonden.
Bestämmelserna i särskild lag angående förandet af och ansvaret för. räkenskaperna
rörande statens medel tillämpas jemväl i afseende å denna fond.
Kapitalinsättningar för fondens räkning ske medelst inköp af obligationer.
Om af omförmälda vetenskapliga balans framgår, att i fonden inneslutes större
kapital, än som i förening med stadgade afgifter erfordras för fullgörande af fondens
förpligtolser, utbetalas öfverskottet, dock till ett bolopp af högst fyra millioner gulden,
till statsverket att disponeras enligt lag.
Datum ark.
För onkor och barn efter statens tjensteinnehafvare i Danmark är sörjdt dols
genom tillförsäkrande af pension direkt från statskassan utan några derför erlagda af
-
606
Bil. 7.
gifter, dels derigenom att den, som utnämnes till statstjenst, är skyldig att genom insättning
i lifförsäkringsänstalt tillförsäkra sin enka lifränta till visst belopp.
Hvad rätten till statspension beträffar är enligt pensionslagen af den 5 januari
1851 enka efter en pensionsberättigad eller pensionerad embetsman, derest äktenskapet
ej är ingånget efter mannens 60:de år, eller offer hans afsked, eller på hans
dödsbädd, berättigad till pension från statskassan. Pensionen beräknas till */8 af
mannens aflöning, bestämd på samma sätt som då det gäller att beräkna beloppet af
hans egen pension, mon får ej öfverstiga 1,200 kronor eller mannens pension. Derjemte
kan Kongl. Maj:t, om sådana omständigheter föreligga, för hvarje af enkans
oförsörjda barn bevilja ett pensionstillägg af 20 till 100 kronor årligen till dess hvarje
barn fyllt 18 år. Enka, som träder i nytt gifte, förlorar pensionen mon får åter tillträda
den, om hon ånyo blir enka. Fader- och moderlösa barn efter pensionsberättigade
embetsmän kan Kongl. Maj:t jemväl bevilja pension från statskassan till belopp,
för hvarje barn, af 40 till 200 kronor årligen, för såvidt och så länge de deraf äro i
behof, dock ej öfver deras 18:do år.
Enligt särskild lag af den 5 januari 1851 angående embetsmäns skyldighet att
tillförsäkra sina enkor öfverlefvolseräntor, är hvarje pensionsberättigad embetsman,
som icko fyllt 70 år, pligtig att i den af staten garanterade danska lifränte- och försörgelsesanstalten
eller sedan denna anstalt på grund af lag af den 28 juni 1870 upphört,
*Lifsforsikkrings- och forsörgelsesanstalten af 187b, försäkra sin enka om en vid hans
död inträdande lifränta till belopp af minst l/5 af hans för egen pension beräknade
tjensteinkomster, dock icke öfver 900 kronor ärligen.
Om embetsman för ''finansdepartementet ådagaläggor, att hans enka på annat
sätt är försäkrad om en icke mindre årlig inkomst än nyssnämnda, befrias han från
skyldigheten att taga försäkring i omförmälda anstalt.
Ingen embetsman får vigas, innan han företett attest om att han uppfyllt sin
förpligtelse med hänsyn till sin enkas försörjning.
Premierna till anstalten erläggas årligen i förskott genom afdrag å lönen, väntpenningarna
eller pensionen. Skulle premierna icke kunna på detta sätt uttagas, är
staten skyldig förskottera dom mot rätt att sedermera utsöka dem hos embetsmannen.
Dör denne utan att premierna äro till fullo erlagda, innohålles återstoden å enkans
lifränta. Är embetsmannen afskedad utan pension eller väntpenningar, innan hans
mellanhafvando med anstalten är uppgjordt, utkräfvas resterande premier på samma
sätt som är bestämdt för anstaltens frivilliga delegare.
Lifsforsikkrings- och forsörgelsesanstalten är skyldig att såsom delegare antaga hvarje
embetsman för stadgad lifränta mot det att han företer behörigt läkarobetyg, att han
icke befinner sig i någon »öieblikkelig livsfarlig Tilstand»;
Vid skiljsmessa fritages mannen från vidare förpligtelse med hänsyn till hans
frånskiljda hustrus enkeförsörjning.
Vid afsked med pension är embetsmannen berättigad att få sin förpligtelse i
afseende å enkeförsörjning modifierad med hänsyn till pensionen.
Bil. 7.
607
Den lagstadgade enkeförsörjningen kan ske icke blott genom att mannen i omförmälda
anstalt försäkrar sin hustru för lifränta att, derest hon öfverlefver honom,
utgå från hans död, utan ock genom att mannen liftorsäkrar sig för ett visst kapital,
minst 15 gånger så stort som den stadgade lifräntan, i hvilket fall finansministern, till
hvilken kapitalet utbetalas, bestämmer om dess placering.
Norge.
I Norge beviljas icke pensioner till enkor och barn efter statens civile embetsman
af staten, derest icke den döde mist sitt lif i statens tjenst eller inlagt stola
förtjenster om fäderneslandet. Deremot är en hvar civil tjensteman förpligtigad att
sörja för sina efterlefvande genom bidrag till den »Norske almindelige Enkekasse».
Denna kassa, som står under statens garanti, är öppen såväl för alla landets undersåter
som särskildt för embetsmännen. Grundad år 1775 var den till en början gemensam
för Danmark och Norge. Vid rikenas skiljande delades densamma och genom
lag af den 17 augusti 1821 förenades den norska afdelningen med en för Norge
genom ^plakat af den 20 mars 1814 upprättad särskild enkekassa. En ny afdelning
är på sénare tid inrättad. Skyldig att bidraga är — utan hänsyn till helsotillstånd
— eu hvar norsk embetsman och derjemte en mängd andra statens tjensteman, som
icke äro anstälde såsom embetsman, men för hvilka skyldighet att bidraga anses
lämplig med hänsyn till deras ställningars fasthet och storleken af deras löneförmåner.
Bidrag mottagas icke, när mannen är öfver 60 år och hustrun öfver 70 år
gammal. Skyldigheten att bidraga begynner med tjenstemannens giftermål eller, om
han redan är gift, vid hans utnämning. Bidragen, hvilka utgå på grund af genom
lag af don 29 juni 1848 upprättad tabell och som kunna fördelas på 6—12 år, äro beräknade
att försäkra enkan pension till belopp motsvarande Vs af ombetets årliga intägter,
dock aldrig öfver 800 kronor. Befordras tjensteinnehafvaren, förhöjes pensionen
med motsvarande belopp mot särskild tilläggsafgift. Skyldigheten att deltaga i kassan
bortfaller emellertid, derest tjensteinnehafvaren inom viss tid visat sig hafva på annat
godkändt sätt försäkrat sin enka om minst lika stor årsinkomst som den lagbestämda
pensionon. _
Enkekassans pensioner hafva till följd af kassans goda ekonomiska ställning
sedan längre tid tillbaka utbetalts med förhöjda belopp. Tillägget utgör numera
41 procent.
För revision af den i flere hänseenden föråldrade och mindre tillfredsställande
608
Bil 7.
lagstiftningen angående enkekassan har blifvit tillsatt en komité, hvars arbete dock
ännu icke år 1892 afslutats.
För understöd åt behöfvande enkor och barn efter statens civile tjensteinnekafvare
tjena ock: »Bestillingsgebyrernas Fond», som bildas af de afgifter (Gobyr),
utgörande 10 proc. af embetets årsinkomst, hvarje embetsman är skyldig att vid sin
utnämning erlägga. Fonden disponeras af Kongl. Maj:t;
»Gratifikationsfondet», hvartill Stortinget årligen anslår 20,000 kronor;
»Tullstatens understMttelsefond», hvars inkomster hufvudsakligen bestå af ådömda
böter och försäljningssumman af förbrutna varor, och som äfven understöder behöfvande
afskedade tjensteinnehafvare vid statsverket; fonden åtnjuter äfven direkt
anslag af Stortinget;
»Lodsunderstöttelsekassen», jemväl afsedd för gamla och till helsan försvagade
lotsar; kassan är bildad af tvungna bidrag af lotsafgifterna, hvarförutom Stortinget
ger anslag till kassan.
Finland.
Samtliga till civilstaten hörande lön å stat åtnjutande embets- och tjensteman
äro förpligtado att deltaga i Finska civilstatens enke- och pupillkassa, hvilken i flere
afseenden företer likhet med civilstatens enskilda enke- och pupillfond i Sverige.
Kassan bildades år 1826 och erhöll såsom grundfond af allmänna medel 100,000
rubel banko, hvarjemte kassan för alltid tillförsäkrades de inkomster, statsverket dittills
haft till godo genom löne-, avaneements- och vakansbesparingar. Dessutom åtnjuter
kassan statsbidrag, uppgående år 1886 till 140,000 mark. Delegarnes afgifter
till kassan erläggas genom innehållningar å deras löner.
De från pensionsinrättningen utgående pensionerna fördelas i åtta klasser,
nemligen:
1 klass med årlig pension af 2,000 mark och årlig afgift 300 mark.
2 | » |
| » '' | » | » 1,600 | » | » | » |
| 240 | » |
3 | » | » '' | » | » | » 1,200 | » | » |
| » | 180 | £ |
4 | » | » | » | » | 880 | » | » | » | » | 132 |
|
5 | » | » | » | » | » 560 | » | » | » | J> | 84 | » |
6 | » | » | » | » | » 400 |
| » | » | » | 60 | » |
7 | » | » | » | » | » 280 | » | » | »• | » | 42 | » |
8 | » | » | » !_ |
| » 100 | » | » | » | » | 12 | » |
m. 7.
609
Sterbhusen efter civile embets- och tjensteman åtnjuta dessutom från kassan
begrafningshjelp, hvilken dock, i fall den aflidne i lifstiden åtnjutit ordinarie pension,
förskjutes af statsmedel till så stort belopp, som motsvarar halfva pensionen.
Gällande reglemente är af den 19 juli 1859, deri dock sedermera ändringar
vidtagits.
Lärarne vid allmänna läroverken äro delegare i Finska skolstatens pensionskassa,
hvars inkomster utgöras dels af vakansbesparingar dels af delegareafgifter motsvarande
10 proc. af den blifvande pensionen.
Pensionerna äro fördelade i 6 klasser:
1 klass med 1,000 mark
2 » » 560 »
3 » » 320 »
4 ^ » 200 »
5 » » 120 »
6 » » 60 »
Gällande reglemente utfärdades den 19 maj 1883.
För de vid statsjernvägarne anstälde tjensteman och betjente finnes en särskild
pensionsinrättning, som jemväl bär till uppgift att pensionera delegarnes enkor
och barn.
Pensionsinrättningens inkomster utgöras af, utom delegarnes afgifter, bidrag af
det allmänna liknande hvad statens jernvägstrafiks enke- och pupillkassa i Sverige i
sådant afseende åtnjuter. Pensionerna för enkor och barn variera mellan 800 och
80 mark.
Reglementet är af den 8 december 1881.
Venswnakomitén,
77
dOi)
Ht.f<f sfi i;i ''i.
'' r!‘rii>i. litujuh: !i<>|
.f!‘iiloisilI''jq J Vili;fi
in ;r>
tillit i- Jotjl '' ■■ i( Ti; .-.o!''-!''. ''''
| r A'' | <A |
|
|
|
it- ; | :,(.r ,i | •> | : • ''in | ;*» ;* i i i- | t ll-t: ,.: |
-iii i | ; !«! »lfh'' | n* | i i i rrt | i ;!''t''T /i'' 1 /I!i / | 1 |
| !V.''V ,q< | [■ I | x'' h''-t | :''|J ! I; •: | //-tf4- "''i |
| : J j | • q |
| . !• n | , : it o i. i j in* i | ii'' »T -/‘ili;. |
j 0‘J;,* | m;{. / | tit | i r;1 ■ | i! ■ i/i ;i n ■ i ■ • | , J i * 7 ''\n* |
•:;tii Hijji i Ii.ti- | , w f.. | Hii/ifiV | Tf. xi-J. | ''i'' | |
|
|
|
| •n-iioq | •Ii! !•-. |
|
| ''VI, | .!ii ; | ■•hi.Jnlili "l T- | i : t'')v. |
U V ■''
0<1
•''! in/*
!iliiy-’iv{ u-i .it ■■jji-’ i
-i- • i .i!i i, tv;
i’ -■-i ;.(nj.i’i >j‘n V:". Ij >!
:•■■■.-ili. -*iriI.» / ,i :i; l
:«''t! i‘; ■■ i.- ?i,i; i. tf -
i •
''*: t ''* a > a;; n .
: ■ yv.rT''. , ; tbth ••.ht
■
O (**l : i>i''
; -a''.»i; t,''- ■:= !<ii -n .''it*: .tvinw.-«i«i >''!
li.itl! :: in; C/i -t I • f!! 1 i;IH !. i:
:< ! ,ff j‘''»• ?*..r i;• •’; . ''v:UJjilIt: ''iftf.ii»?
. .4» «;m 1 Y>
Bil. 8.
Uppgift angående tiden för visse civile tjensteinnehafvares
inträde i statens tjenst.
‘■''I
J ii
!'' >f,i yj • 1 o/1
.J- II''
'' f'' •• i ''h.ff* It i »•! w<i 1
i ji».!>■) .''nt
I
)
Bil. 8.
613
|
| Vid inträdet i statens tjenst voro |
| |||||||
| Hela | 25 år och derunder. | 20—29 år. | 30 år. | 31 år och | Medel- ålder | ||||
| antalet. |
|
|
|
|
|
|
|
| vid |
|
| qg . •i P* G 3 | 3p P t-*» | aq w G Ö | 3- s, | Cfc tv. 3 * | 3- | * t G 3 . | » * jo -♦> | inträdet. |
Fångvården. |
| § E 3 | % & . O p | § É O 3 | P | 5 SL 3 | s-g | § e. CD 3 | O r* p |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
| |
Vid fångvårdsanstalterna an- |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
ställe vaktbetjente ’)............ | 412 | 238 | 57,8 | 89 | 21,6 | 25 | 6 | 60 | 14,6 | 2) |
Landtbruksingeniörer3)...... | 21 | 9 | 42,8 | 11 | 52,4 | — | — | — | — | — |
Tullstaten. |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Uppsyningsman ..................... | 55 | 47 | 86 | 7 | 12 | _ | _ | 1 | 2 | 22,5 |
|
|
|
|
|
|
|
|
| ||
Kustsergeanter...................... | 27 | 17 | 63 | 8 | 29,6 | — | — | 2 | 7,4 | 24 |
Kustuppsyningsmän................ | 2 | 2 | 100 | — | — | — |
| — | — | 2) |
Jaktuppsyningsmän................ | 11 | 8 | 72,7 | o o | 27,3 | — |
| — | — | 2) |
Sägor | 95 | 74 | 77,9 | 18 | 19 | — | — | 3 | 3,1 | — |
Gränsridare, kustvakter, vakt- |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
jnästare, roddare, jaktbåtsmän | 798 | 519 | 65 | 196 | 24,6 | 27 | 3,4 | 56 | 7 | 24,1 |
Telegrafstaten. |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Samtlige tjensteman4)............ | 374 | 317 | 84,7 | 38 | 10,2 | 7 | 1,9 | 12 | 3,2 | 23,65 |
Skogsstaten. |
| ■ |
|
|
|
|
|
|
|
|
Öfverjägmästare och jägmästare | 80 | 60 | 75 | 15 | 18,78 | 1 | 1,25 | 4 | 5 | 23,8 |
Kronojägare.......................... Provinsialläkare och hospi- | 262 | 107 | 40,8 | 74 | 28,3 | 17 | 6,5 | 64 | 24,4 | 27,6 |
talsöfverläkare5)............. | 143 | 20 | 14 | 39 | 27,3 | 5 | 3,5 | 79 | 55,2 |
|
Musikaliska akademiens lä- |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
rare och embetsman8)...... | 15 | 2 | 18,33 | 1 | 6,66 | 1 | 6,66 | 11 | 73,5 | 35 |
*) Hvilkas aflöning utgår från dot å riksstat uppförda bestämda anslaget till fångars vård och underhåll,
mon med uteslutande af fånggovaldiger.
2) Uppgift saknas.
3) Uppgift om åldern vid inträdo i statens tjenst saknas för ingoniören Wallin.
4) Uppgiften omfattar alla tjenstomännon, således icke blott kommissarior, assistenter och tolegrafistor,
utan äfven direktörer samt ombots- och tjensteman vid styrelsen.
Ä) I uppgiften är hänsyn tagen ondast till första inträdo i ordinarie tjenst varo sig som provinsial- eller
militärläkaro, alltså äfven stipendiatskap i armén oller flottan. Bland hospitalsöfvorläkarno hafva äfven
upptagits asylläkaron i Lund samt läkarno vid hospitalen i Visby och Nyköping.
*) Uppgifton omfattar både lärare och embetsman. Befattningarnas antal är 16, mon on liiraro är f. n.
tillika embetsman vid akademien. Såsom statens tjenst har här antagits tjenstgöring som musikdirektör
vid regemente ollor i något statens embetsverk. Liigges endast åldern vid inträdet i ukadomiens tjenst
till grund för boriikningon, höjos modelåldorn från 35 till 37 l/a år.
\
l
*> U> * h ,
i
i;»: . Jtl rl *!>«il».I
,if VfjJ U*tf*
‘
. -i }\;rf
.!! tfa;
’’ r : > > < .• ;• >
*
";M. * < ■?*: . : »ii..»f
*
f i
{- ; ‘''»bifil;
:t^:rrqif
rV.o
t-:.r. .• :#* itr
■) ''.ijIMUt K i ’
T. > i‘i<M7q iln
Bil. 9.
Tabell
innefattande jemförelse mellan nu bestämda och de på grund af komitens
förslag beräknade pensioner för ordinarie innehafvare af de vid 1893 års början
befintliga civila tjenstebefattningar, för hvilka lön är uppförd
å stat, som blifvit af Konung och Riksdag faststäld.
616
Bil. 9.
Antal | Embets- och tjensteman samt betjente. | Senast af Kongl. Maj:t och | Lön. | Tjenst pen | ||||||
datum å | datum å | Utan ålders- tillägg. | Ålderstillägg. | Utan ålders- tillägg. | ||||||
An- tal. | Belopp. | |||||||||
| 1 Konungens Statsråd. |
|
|
|
|
| | 1 |
|
|
|
1 | Statsminister.................................................. | V/e 1876 | 19 5 1876 | 18,500 | — | — | -" | — | — | _ |
j 1 | Minister för utrikes ärendena.......................... | 20 1 1858 | 9/21858 | 24,000 | — | — | — | — | — | — |
|
| 27/i 1858 | CD 1* ce CO |
|
|
|
|
|
|
|
|
| 16A 1858 | 5/s 1858 |
|
|
|
|
|
|
|
6 | Departementschefer, hvardera......................... | 6/s 1858 | 23/21858 | 17,000 |
|
|
|
| • |
|
|
| “/« 1858 | 20/s 1858 |
|
|
|
|
|
|
|
| . | 27/i 1858 | 17/21858 |
|
|
|
|
|
|
|
|
| % 1876 | 19 5 1876 |
|
|
|
|
|
|
|
2 | Statsråd utan departement............................... | 8 21858 | 23/* 1858 | 12,000 | — | - | _ |
| — | - |
| II. Konungens Högsta Domstol. |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
16 | Justitieråd, hvardera....................................... | 17/s 1874 | 5/e 1874 | 10,000 | — | — | — | — | — | — |
1 | Vaktmästare ............... | “/» 1878 | is/s 1878 | 800 |
|
|
|
| 300 |
|
2 | D:o hvardera...................................... |
|
| 500 | — | i | 100 | — | 300 | _| |
| III. Kongl. Maj:ts Kansli. |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
| Kongl. Justitiedepartementet. |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
1 | Byråchef för statistiska ärenden....................... | 10/6 1878 | 1 8/b 1878 | 4,400 | — | i | 600 | — | 2,000 | — |
2 | Kanslisekreterare, hvardera .............................. |
| » | 2,500 | — | 2 | 500 | — | 1,500 | — |
1 | Registrator...................................................... | » | » | 2,500 | — | 9 | 500 | — | 1,500 | — |
1 | Vaktmästare ................................................... | » | » | 800 | — |
| — | — | 300 | - |
1 | l):o ................................................. | » | » | 500 | — | i | 100 | — | 300 | — |
| Kong!. Maj:ts Nedre Justitierevision. |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
8 | Revisionssekreterare, hvardera.......................... | ”/e 1876 | 19/5 1876 | 4,400 | - | i | 600 | — | 2,000 | — |
11 | Protokollssekreterare, d:o ..........................j | » | ” | 2,500 | — | 2 | 500 | — | 1,200 | — |
1 | Registrator ....................................................j | » | J) | 3,000 | — | 2 | 500 | — | 500 | — |
1 | Kanslist ..................................................... | » | " | 1,500 | — | 2 | 500 | — | 1,200 | — |
5 | Vaktmästare, hvardera..................................... •i |
| » | 500 | — | 1 | 100 | — | 200 | — |
| Justitie Kansler sembet et. |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
1 | Justitiekansler................................................j | 71/5 1876 | 19/61876 | 6,000 | — | — | — | — | 2,000 | — |
1 | Sekreterare....................... ..............................i | 10/s 1878 | 18/e 1878 | 3,000 | — | 2 | 500 | — | 1,500 |
|
Bil. 9.
617
görings- ningar. | Summa aflönings- förmåner högst. | Nuvarande pen-sionsrätt | Föreslagen pen-sionsrätt | Anmärkningar. | |||||||||
Ålderstilläg | T, | lägst. | högst. | lägst. | högst. | ||||||||
An- tal. | Belopp. | ||||||||||||
|
|
| 18,500 |
| 8,000 |
| 8,000 |
| 6,000 |
| 6,000 |
|
|
— | — | — | 24,000 | — | 8,000 | — | 8,000 |
| 6,000 |
| 6,000 |
| Åtnjuter dessutom fri bostad. |
— | — | — | 17,000 | — | 8,000 | — | 8,000 | - | 6,000 | — | 6,000 | — | , |
— | — | - | 12,000 | — | 8,000 | — | 8,000 | — | 6,000 | — | 6,000 | — |
|
|
|
| 10,000 |
| 8,000 | _ | 8,000 | _ | 6,000 | _ | 6,000 | _ |
|
— | — | — | 1,100 | — | 800 | — | 800 | — | 700 | — | 700 | — |
|
— | — | — | 900 |
| 500 |
| 600 |
| 550 |
| 550 |
|
|
|
|
| 7,000 |
| 4,400 |
| 5,000 |
| 4,350 |
| 4,700 |
|
|
— | — | — | 5,000 | — | 2,500 | — | 3,500 | — | 2,800 | — | 3,350 | — |
|
— | — | — | 5,000 | — | 2,500 | — | 3,500 | — | 2,800 | — | 3,350 | - |
|
— | — | — | 1,100 | — | 800 | — | 800 | — | 700 | — | 700 | — | jOm vaktmästare åtnjuter fri bostad skall lönen |
— | — | — | 900 | — | 500 | — | 600 | — | 550 | — | 550 | — | f minskas med 150 kr. |
|
|
| 7,000 |
| 4,400 |
| 5,000 | _ | 4,350 | _ | 4,700 | _ |
|
— | — | — | 4,700 | — | 2,500 | — | 3,500 | — | 2,500 | — | 3,000 | - |
|
— | — | — | 4,500 | — | 3,000 | — | 4,000 | — | 2,500 | — | 3,000 | — |
|
— | — | — | 3,700 | — | 1,500 | — | 2,500 | — | 1,800 | — | 2,500 | — |
|
— | — | — | 800 | — | 500 | — | 600 | — | 500 | — | 550 | — |
|
|
|
| 8,000 |
| 0,000 | _ | 6,000 | _ | 5,300 | _ | 5,300 | _ |
|
— | — | — | 5,500 |
| 3,000 |
| 4,000 | — | 3,000 | — | 3,700 |
|
|
Tcmionakom i ten.
618
Bil. 9.
Antal. | Embets- och tjensteman samt betjente. | Senast af Kongl. Maj:t och | Lön. | Tjenst pen | ||||||
datum å | datum å | Utan ålders- tillägg. | Ålderstillägg. | Utan ålders tillägg |
| |||||
An- tal | Belopp. | |||||||||
1 | Registrator ................................. | 10/s 1878 | ,8/s 1878 | 1,800 |
| 2 | 500 |
| 1,200 |
|
1 | Vaktmästare ........................ | » | » | 500 | — | 1 | 100 | _ | 300 | — |
| Kongl. Utrikesdepartementet. |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
3 | Kansliråd, hvardera..................................... | 10/51878 | 13/« 1878 | 4,400 | — | 1 | 600 | — | 2,000 | — |
1 | Arkivarie......................... | » | » | 2,500 | — | 2 | 500 | — | 1,500 | — |
1 | Förste Sekreterare....................................... | » | » | 2,500 | — | 2 | 500 | — | 1,500 | — |
3 | Andre Sekreterare, hvardera............................. | » | )) | 1,800 | — | — | ■- | — | 1,200 | — |
3 | D:o d:o .......... |
|
| 1,200 |
|
|
|
| 800 |
|
1 | Vaktmästare ............................... |
|
| 650 |
|
|
|
| 800 |
|
4 | D:o , hvardera .................................. | » | » | 500 | — | 1 | 100 | — | 300 | — |
| Kongl. Landtförsvarsdepartementet. |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
2 | Kansliråd, hvardera........................................ | 1878 | 24/5 1878 | 4,400 | — | 1 | 600 | — | 2,000 | — |
3 | Kanslisekreterare, d:o....................................... | » | O | 2,500 | — | 2 | 500 | — | 1,500 | — |
1 | Registrator ..................... | » | » | 2,500 | — | 2 | 500 |
| 1,500 | — |
1 | Vaktmästare ............................... |
|
| 800 |
|
|
|
| 800 |
|
1 | Do ..................... | » | » | 500 | — | 1 | 100 | - | 300 | — |
| Kongl. Sjöförsvarsdepartementet. |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
1 | Kanslisekreterare............................... | 2% 1878 | al/» 1878 | 2,500 | — | 2 | 500 | — | 1,500 | — |
1 | D:0 ............................................. | » | » | 2,500 | — | 2 | 500 | — | 1,500 | — |
1 | Registrator...................................................... | » | )) | 2,500 | — | 2 | 500 | — | 1,500 | — |
2 | Vaktmästare, hvardera.................................... |
|
| 800 |
|
|
|
| 300 |
|
| Kongl. Civildepartementet. |
|
|
|
|
|
|
| ||
4 | Kansliråd, hvardera.......................... | 22/s 1878 | V* 1878 | 4,400 | — | 1 | 600 | — | 2,000 | — |
5 | Kanslisekreterare, d:o............... | » | ») | 2,500 | — | 2 | 500 | — | 1,500 | — |
1 | Registrator................. | » |
| 2,500 | — | 2 | 500 | — | 1,500 | — |
2 | Vaktmästare, hvardera____ |
|
| 800 |
|
|
|
| 300 |
|
3 | D:o d:0 ................... | » | • | 500 | — | 1 | 100 | — | 300 | — |
Bil. 9.
619
görings- ningar. | Summa aflönings- förmåner högst. | Nuvarande pen-sionsrätt | Föreslagen pen-sionsrätt | Anmärkningar. | |||||||||
Ålderstillägg. | lägst. | högst. | lägst. | högst. | |||||||||
An- tal. | Belopp. | ||||||||||||
|
|
| 4,000 | _ | 1,800 | _ | 2,800 | _ | 2,000 | — | 2,800 | — |
|
— | — | — | 900 | — | 500 |
| 600 |
| 550 |
| 550 |
|
|
|
|
| 7,000 |
| 4,400 |
| 5,000 |
| 4,350 |
| 4,700 |
|
|
— | — | — | 5,000 | — | 2,500 | — | 3,500 | - | 2,800 | — | 3,350 | — |
|
— | — | — | 5,000 | — | 2,500 | — | 3,500 | - | 2,800 | - | 3,350 | — |
|
— | — | — | 3,000 | — | 1,800 | — | 1,800 | - | 2,000 | — | 2,000 | — |
|
_ | _ | — | 2,000 | — | 1,200 | — | 1,200 | — | 1,300 | — | 1,300 | — |
|
— | — | — | 950 | — | 800 | — | 800 | — | 700 | — | 700 | - | Åtnjuter dessutom fri bostad. |
— | — | — | 900 | — | 500 | — | 600 |
| 550 |
| 550 |
|
|
|
|
| 7,000 |
| 4,400 |
| 5,000 |
| 4,350 |
| 4,700 | _ |
|
— | — | — | 5,000 | — | 2,500 | - | 3,500 | — | 2,800 | — | 3,350 | — |
|
— | — | — | 5,000 | — | 2,500 | — | 3,500 | — | 2,800 | - | 3,350 | — |
|
_ | _ | _ | 1,100 | — | 800 | — | 800 | — | 700 | — | 700 | — | |Om vaktmästare åtnjuter fri bostad skall lönen |
— | — | — | 900 | — | 500 | — | 600 | — | 550 | — | 550 | — | ( minskas med 150 kronor. |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
| {Åtnjuter dessutom arfvode af 1,000 kronor för be- |
— | — | — | 5,000 | — - | 2,500 | — | 3,500 | — | 2,800 | — | 3,3oö |
| ( stridande af byråchefsgöromål. |
— | — | — | 5,000 | — | 2,500 | — | 3,500 | — | 2,800 | — | 3,350 | — |
|
|
|
| 5,000 |
| 2,500 | _ | 3,500 | _ | 2,800 | — | 3,350 | — |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
| (Om vaktmästare åtnjuter fri bostad skall lönen |
|
|
| 1,100 |
| 800 |
| 800 |
| 700 |
| 700 |
| ( minskas med 150 kronor. |
|
|
| 7,000 |
| 4,400 |
| 5,000 |
| 4,350 |
| 4,700 | _ |
|
— | — | — | 5,000 | — | 2,500 | - | 3,500 | — | 2,800 | - | 3,350 | — |
|
— | — | — | 5,000 |
| 2,500 | — | 3,500 | — | 2,800 | — | 3,350 | — |
|
_ | _ | _ | 1,100 | — | 800 | — | 800 | — | 700 | — | 700 | — | (Om vaktmästare åtnjuter fri bostad skall lönen |
— | — | — | 900 | — | 500 | — | 600 |
| 550 | — | 550 | — | / minskas med 150 kronor. |
620
Bil. 9.
|
| Senast af Kongl. Maj-.t oc h | Lön. | Tjenst pen | ||||||
Antal. | Embete- och tjensteman samt betjente. | datum å | datum å | Utan ålders- tillägg. | Ålderstillägg. | Utan |
| |||
|
| An- tal. | Belopp. | aiaers- tillägg. | ||||||
| Kongl. Finansdepartementet. |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
3 | Kansliråd, hvardera......................................... | ( ,4/i 1878 | >*/t1878 | 4,400 | — | i | 600 | — | 2,000 | — |
4 | Kanslisekreterare, d:o....................................... | i I3/s 1884 | 3% 1884 | 2,500 | — | 2 | 500 |
| 1,500 | — |
1 | Registrator.................................................... | u/s 1878 | nh 1878 | 2,500 | — | 2 | 500 | — | 1,500 | — |
1 | Byråingeniör..................................................... | 13/s 1884 | 3% 1884 | 2,500 |
| 2 | 500 | — | 1,500 | _ |
1 | Vaktmästare ................................................. | 14/s 1878 | ‘2/j 1878 | 800 | — | - | — | — | 300 | — |
2 | D:o , hvardera ................................... | f 14/s 1878 | 12/j 1878 \ | 500 | — | 1 | 100 | — | 300 | — |
| Kongl. Eklesiastikdepartementet. |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
4 | Kansliråd, hvardera......................................... | “/»1878 | 7/« 1878 | 4,400 |
| 1 | 600 | — | 2,000 | — |
6 | Kanslisekreterare, d:o....................................... | >» | » | 2,500 |
| 2 | 500 | — | 1,500 | — |
1 | Registrator..................................................... | )» | » | 2,500 | — | 2 | 500 | — | 1,500 | — |
1 | Vaktmästare................................................... | » | » | 800 | — | — | — | — | 300 | _ |
2 | D:o , hvardera.................................... | )) | » | 500 | — | 1 | 100 | — | 300 | — |
| IV. Öfrerriitter och Kollegier samt öfriga |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
| Hofrätterna. |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
3 | Presidenter, hvardera ...................................... | ”/« 1876 | 19/s 1876 | 7,600 | — | — | — | — | 2,400 | — |
26 | Hofrättsråd, d:o ...................................... | f ”/''s 1876 | 19/s 1876 j | 4,400 | — | 1 | 600 | - | 2,000 | - |
39 | Assessorer, d:o ...................................... | )) | » | 3,300 | — | 1 | 500 | — | 2,000 | — |
2 | Sekreterare, d:o ...................................... | ,I/51876 | 19/s 1876 | 3,800 | — | 2 | 500 | — | 2,000 | — |
1 | D:o .................................................... | » | )) | 2,800 | — | 2 | 500 | — | 1,200 | — |
2 | Advokatfiskal, hvardera................................. | » | )) | 2,800 | — | 2 | 500 | — | 1,700 | — |
1 | I):o .............................................. | » | » | 2,300 | — | 2 | 500 | — | 1,200 | — |
26 | Notarier, hvardera......................................... | ( lt/s 1876 | 19/5 1876 \ | 2,000 | — | 2 | 500 | — | 1,200 | — |
2 | Aktuarier, d:o ..................... .................... | "/« 1876 | 19/s 1876 | 2,000 | — | 2 | 500 | — | 1,200 | — |
1 | D:o tillika Arkivarie............................... | » | » | 2,000 | — | 2 | 500 | — | 1,200 | — |
2 | Arkivarie^ hvardera .................................. | » | » | 2,000 | — | 2 | 500 | — | 1,200 | — |
11 | Fiskaler, d:o .............. | » | » | 1,500 | — | — | — | — | 1,000 | — |
Bil. 9.
621
görings- ningar. | Summa aflönings- förmåner högst. | Nuvarande pen-sionsrätt | Föreslagen pen-sion srätt | Anmärkningar. | |||||||||
Ålderstillägg. | lägst. | högst. | lägst. | högst. | |||||||||
An- tal. | Belopp. | ||||||||||||
|
|
| 7,000 |
| 4,400 |
| 5,000 |
| 4,350 |
| 4,700 |
|
|
— | — |
| 5,000 |
| 2,500 |
| 3,500 |
| 2,800 | — | 3,350 | — |
|
— | — |
| 5,000 | - | 2,500 | — | 3,500 | — | 2,800 | — | 3,350 | - |
|
— | — | — | 5,000 | — | 2,500 | — | 3,500 | — | 2,800 | - | 3,350 | — |
|
_ | _ |
| 1,100 | — | 800 | — | 800 | — | 700 | — | 700 | — | | |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
| (Om vaktmästare åtnjuter fri bostad skall lönen |
— | — | — | 900 | — | 500 | — | 600 | — | 550 | — | 550 | — | j minskas med 150 kronor. |
|
|
| 7,000 |
| 4,400 | _ | 5,000 |
| 4,350 | _ | 4,700 | _ |
|
— | — | — | 5,000 | — | 2,500 | — | 3,500 | - | 2,800 | — | 3,350 | — |
|
— | — | — | 5,000 | — | 2,500 | — | 3,500 | — | 2,800 | — | 3,350 | - |
|
— | — | — | 1,100 | — | 800 | — | 800 | — | 700 | - | 700 | — | )Om vaktmästare åtnjuter fri bostad skall lönen |
|
|
| 900 |
| 500 |
| 600 |
| 550 |
| 550 |
| J minskas med 150 kronor. |
|
|
| 10,000 |
| 7,600 |
| 7,600 |
| 0,000 |
| 0,000 |
|
|
— | — | — | 7,000 |
| 4,400 | — | 5,000 | - | 4,350 |
| 4,700 | — |
|
— | — | — | 5,800 | — | 3,300 | — | 3,800 | — | 3,700 | — | 4,000 | — |
|
— | — | — | 6,800 |
| 3,800 | — | 4,800 | — | 4,000 | — | 4,700 | - |
|
— | — |
| 5,000 | — | 2,800 | — | 3,800 | — | 2,800 | — | 3,350 | — |
|
— | — |
| 5,500 |
| 2,800 |
| 3,800 |
| 3,000 |
| 3,700 | — |
|
— | — |
| 4,500 |
| 2,300 |
| 3,300 | — | 2,SOt | — | 3,000 |
|
|
— | — |
| 4,200 | _ | 2,000 | — | 3,000 | — | 2,204 | — | 2,800 | — |
|
_ | _ |
| 4,200 | — | 2,000 | — | 3,00C | — | 2,204 | — | 2,800 | — |
|
_ | __ |
| 4,200 | — | 2,00C | — | 3,00C | — | 2,24)4 | - | 2,800 | — |
|
— | — |
| 4,200 | — | 2,OOC | — | 3,00t | - | 2,201 | - | 2,800 | — | * |
— | — |
| 2,500 | - | 1,60C | - | 1,50C | )- | 1,800|— | 1,800 | — |
|
622
Bil. 9.
Antal. | Embete- och tjensteman samt betjente. | Senast af Kongl. Maj:t och | Lön. | Tjenst pen | ||||||
datum å | datum å | Utan ålders- tillägg. | Ålderstillägg. | Utan ålders- tillägg. | ||||||
An- tal. | Belopp. | |||||||||
3 | Vaktmästare, hvardera..................................... | “/« 1876 | 19/s 1876 | 800 | _ | _ | _ | _ | 300 | _ |
7 | Hofrättsposter, d:o ..................................... | » | » | 500 | — | i | 100 | — | 300 | — |
10 | D:o d:o ..................................... | » | )) | 500 | — | i | 100 | — | 200 | — |
| Kongl. Krigshofrätten. |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
1 | Krigshofrättsråd............................................ | “/* 1876 | 19/6 1876 | 3,300 | — | — | — | — | 1,200 | — |
1 | Sekreterare..................................................... | )) | )> | 2,500 | — | — | — | — | 800 | — |
1 | Krigsfiskal................. .................................. | » | » | 2,000 | — | — | — | — | 700 | — |
1 | Vaktmästare ................................................... | » | » | 600 | — | — | — | — | — | — |
| Kongl Fångvårdsstyrelsen. |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
1 | Generaldirektor................................................ | I9A 1877 | v« 1877 | 6,200 | — | — | — | — | 2,800 | - |
2 | Byråchefer, hvardera ...................................... | » | » | 4,400 | — | i | 600 | — | 2,000 | — |
1 | Sekreterare...................................................... | )) | » | 3,000 | — | 2 | 500 | — | 1,500 | — |
1 | Notarie och Ombudsman.................................. | » | M | 1,800 | — | 2 | 500 | — | 1,200 | — |
1 | Registrator och Aktuarie.................................. | ») | )» | 1,800 | — | 2 | 500 | — | 1,200 | — |
1 | Kamererare..................................................... | )) | » | 3,000 | — | 2 | 500 | — | 1,500 | __ |
1 | Kassör och Bokhållare..................................... | » | » | 1,800 | — | 2 | 500 | — | 1,200 | — |
2 | Revisorer, hvardera.......................................... | » | » | 1,800 | — | 2 | 500 | — | 1,200 | — |
1 | Vaktmästare ................................................... | )) | » | 800 | — | — | — | — | 300 | — |
1 | D:o ................................................... | )) | » | 500 | - | 1 | 100 | — | 300 | — |
| Kongl. Arméförvaltningen. |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
1 | Generalkrigskommissarie.................................. | u/i 1880 | 28/s 1880 | 6,200 | — | — | — | — | 2,800 | — |
3 | Krigsråd, hvardera........................................... | » | )) | 4,400 | — | 1 | 600 | — | 2,000 | — |
2 | Sekreterare och Kamererare, hvardera ............. | » | )) | 3,000 | — | 2 | 500 | — | 1,500 | — |
2 | Sekreterare, hvardera....................................... | )) | » | 3,000 | — | 2 | 500 | — | 1,500 | — |
3 | Kamererare, d:o ....................................... | » | »> | 3,000 | — | 2 | 500 | — | 1,500 | — |
2 | Revisorer och Bokhållare, hvardera ................. | » | » | 1,800 | — | 2 | 500 | -- | 1,200 | — |
5 | Revisorer, hvardera.......................................... | » | » | 1,800 | — | 2 | 500 | — | 1,200 | — |
2 | Bokhållare, d:o .......................................... | ») | » | 1,800 | — | 2 | 500 | — | 1,200 | — |
1 | Krigskassor .................................................... | )) | » | 3,000 | — | 2 | 500 | — | 1,500 | — |
1 | Vaktmästare.................................................... | 9 | » | 800 | — | — | — | — | 300 | — |
5 | D:o hvardera...................................... | » | •) | 500 | — | 1 | 100 | — | 300 | — |
Bil. 9.
623
görmgs
ningar.
An
tal.
Ålderstillägg.
Belopp.
Summa
a (lön in gsförmåner
högst.
Nuvarande pensionsrätt -
lägst.
högst.
Föreslagen pensionsrätt -
lägst.
högst.
Anmärkningar.
1,100
900
800
4,500
3,300
2,700
600
9.000
7.000
5,500
4.000
4,000
5,500
4,000
4,000
1,100
900
9.000
7.000
5,500
5,500
5,500
4.000
4,000
4,000
5,600
1,100
900
800
500
500
3,300
2,500
2,000
600
6,200
4,400
3,000
1,800
1,800
3,000
1,800
1,800
800
500
6,200
4,400
3,000
3,000
3,000
1,800
1,800
1,800
3,000
800
500
800
600
600
3,300
2,500
2,000
600
6,200
5.000
4.000
2,800
2,800
4,000
2,800
2,800
800
600
6,200
5.000
4.000
4,000
4,000
2,800
2,800
2,800
4,000
800
600
700
510
500
3,000
2,200
1,800
480
0,000
4,350
2,000
2,000
3.000
2.000
2,000
700
550
f
4,350
3,000
3,000
3.000
2.000
2,000
2,000
3,000
700
550
700
550
550
3,000
2,200
1,800
480
6,000
4.700
3.700
2,800
2,800
3,700
2,800
2,800
700
550
6,000
4.700
3.700
3,700
3,700
2,800
2,800
2,800
3,700
700
550
^Ora vaktmästare ätnjnter fri bostad med vedbrand
i skall lönen minskas med 150 kronor.
624
Bil. 9.
Antal. | Embets- och tjensteman samt betjente. | Senast af Kongl. Maj:t och | Lön. | Tjenst pen | ||||||
datum å | datum å | Utan ålders- tillägg. | Ålderstillägg. | Utan ålders- tillägg. | ||||||
An- tal. | Belopp. | |||||||||
| Kongl. Kommersko llegium. |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
1 | Generaldirektor................................................ | 13/s1891 | 5,/e 1891 | 6,200 | — | — | — | — | 2,800 | — |
3 | Kommerseråd, hvardera.................................... | ») | » | 4,400 | — | i | G00 | — | 2,000 | — |
3 | Sekreterare, d:o ................................... | »» | » | 3,000 | — | 2 | 500 | — | 1,500 | — |
1 | Registrator och Arkivarie................................. | » | » | 1,800 | — | 2 | 500 | — | 1,200 | — |
1 | Kassör och Sjöpassnotarie................................ | » | » | 1,800 | — | 2 | 500 | — | 1,200 | — |
1 | Förste Aktuarie................:.............................. | » | » | 3,000 | — | 2 | 500 | — | 1,500 | — |
1 | Aktuarie......................................................... | » | » | 1,800 | — | 2 | 500 | — | 1,200 | _ |
1 | Vaktmästare ................................................... | » | U | 800 | — | — | — | — | 300 | — |
2 | D.o , hvardera .................................... | » | » | 500 | — | 1 | 100 | — | 300 | — |
| Kongl. Statistiska Centralbyrån. |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
1 | Öfverdirektör................................................... | 13/e 1879 | 23/s 1879 | 5,000 | — | — | _ | — | 2,000 | _ |
3 | Förste Aktuarier, d:o....................................... | » | )> | 3,000 | — | 2 | 500 | — | 1,500 | — |
2 | Aktuarier, hvardera......................................... | » | » | 1,800 | — | 2 | 500 | — | 1,200 | — |
1 | Vaktmästare ................................................... | » | » | 800 | — | — | — | — | 300 | — |
1 | Iko ................................................... | » | » | 500 | — | 1 | 100 | — | 300 | - |
| Kongl. LancUmäteristyrelsen. |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
1 | Landtmäteridirektör......................................... | S2/e 1878 | 3IA 1878 | 5,000 | — | — | — | — | 2,000 | — |
1 | Landtmäterisekreterare..................................... | » | » | 3,000 | — | 2 | 500 | — | 1,500 | — |
1 | Landtmäterifiskal............................................ | » | » | 2,500 | — | 2 | 500 | — | 1,500 | — |
1 | Aktuarie och Registrator.................................. | » | » | 1,800 | — | 2 | 500 | — | 1,200 | — |
2 | Ingeniörer, hvardera........................................ | ») | )) | 1,800 | __ | 2 | 500 | — | 1,200 | — |
1 | Vaktmästare ................................................... | » | » | 800 | — | — | — | — | 300 | — |
1 | D.o ................................................... | » | )) | 500 | — | 1 | 100 | — | 300 | — |
| Kongl. Landtbruksstyrelsen. |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
1 | Öfverdirektör................................................... | I5/e 1889 | 7/e 1889 | 5,000 | -- | — | — | — | 2,000 | — |
3 | Ledamöter, hvardera ....................................... | » | » | 2,500 | — | 2 | 500 | — | 1,500 | — |
1 | Sekreterare ..................................................... | » | » | 1,800 | — | 2 | 500 | — | 1,200 | — |
1 | Vaktmästare ................................................... | » | » | 500 | — | 1 | 100 | — | 300 | — |
Bil. 9.
625
görings- ningar. | Summa aflönings- förmåner högst. | Nuvarande pen-sionsrätt | Föreslagen pen-sionsrätt | Anmärkningar. | |||||||||
Ålderstilläg, |
| lägst. | högst. | lägst. | högst. | ||||||||
An- tal. | Belopp. | ||||||||||||
|
|
| 9,000 |
| 6,200 |
| 6,200 |
| 6,000 |
| 6,000 |
|
|
— | — | — | 7,000 | — | 4,400 | — | 5,000 | — | 4,350 | — | ''4,700 |
|
|
— | — | — | 5,500 | — | 3,000 | — | 4,000 | — | 3,000 | — | 3,700 | — |
|
— | — | — | 4,000 | — | 1,800 | — | 2,800 | — | 2,000 | — | 2,800 | — |
|
— | — | — | 4,000 | — | 1,800 | — | 2,800 | — | 2,000 | — | 2,800 | — |
|
— | — | — | 5,500 | — | 3,000 | — | 4,000 | ~ | 3,000 | — | 3,700 | — |
|
— | — | — | 4,000 | — | 1,800 | — | 2,800 | — | 2,000 | — | 2,800 | — |
|
_ | — | _ | 1,100 | — | 800 | — | 800 | — | 700 | — | 700 | — | \Om vaktmästare åtnjuter fri bostad skall lönen |
— | — | — | 900 | — | 500 | — | 600 | — | 550 | — | 550 | — | j minskas med 150 kronor. |
|
|
| 7,000 |
| 5,000 |
| 5,000 |
| 4,700 |
| 4,700 |
|
|
— | — | — | 5,500 | — | 3,000 | — | 4,000 | — | 3,000 | — | 3,700 | — |
|
— | — | — | 4,000 | — | 1,800 | — | - 2,800 | — | 2,000 | — | 2,800 | — |
|
— | — | — | 1,100 | — | 800 | — | 800 | — | 700 | — | 700 | — | lOm vaktmästare åtnjuter fri bostad med vedbrand |
— | — | — | 900 | — | 500 | — | 600 | — | 550 | — | 550 |
| X skall lönen minskas med 150 kronor. |
|
|
| 7,000 |
| 5,000 |
| 5,000 | _ | 4,700 | _ | 4,700 | _ |
|
— | — | — | 5,500 | — | 3,000 | — | 4,000 | — | 3,000 | — | 3,700 | — | - |
— | — | — | 5,000 | — | 2,500 | — | 3,500 | — | 2,800 | — | 3,350 | — | ■ |
— | — | — | 4,000 | — | 1,800 |
| 2,800 | — | 2,000 | — | 2,800 | — |
|
— | — | — | 4,000 |
| 1,800 |
| 2,800 | — | 2,000 | — | 2,800 | — |
|
,— | __ | — | 1,100 | — | 800 | _ | 800 | — | 700 | ~ | 700 | — | ''I Om vaktmästare åtnjuter fri bostad skall lönen |
— | — | — | 900 | r | 500 |
| 600 | — | 55(1 | — | 550 |
| J minskas med 150 kronor. |
|
|
| 7,000 |
| 5,000 |
| 5,000 |
| 4,700 | — | 4,700 |
|
|
— | — |
| 5,000 |
| 2,500 | — | 3,500 | — | 2,800 | — | 3,350 | — |
|
|
|
| 4,0(H |
| 1.800 — | 2,800 | — | 2,001 | — | 2,800 | — | i | |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
— | — |
| 900 | |- | 500- | 600 | — | 554 | - | 5;>< | - | \\ minskas med 150 kronor. |
Pension 8 korn i ten.
626
Bil 9.
|
| Senast af Kongl. Maj:t och | Lön. | Tjenst pen | ||||||
Antal | Embete- och tjensteman samt betjente. | datum å | datum å | Utan |
| Ålderstillägg. | Utan |
| ||
|
| Riksdagens skrifvelse. | Kongl. Maj:ts | ålders tillägg |
|
|
|
|
|
|
|
|
| An- tal. | Belopp. | aiuers- tillägg. | |||||
| Kongl. Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsen. |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
1 | Öfverdirektör................................................... | 21A 1882 | 2/e 1882 | 6,000 | — | — | — | — | 2,000 | — |
1 | Byråchef......................................................... | » | » | 4,400 | — | i | 600 | — | 2,000 | — |
1 | Kamererare..................................................... | » | » | 3,000 | — | 2 | 500 | — | 1,500 | — |
2 | Byråingeniörer, hvardera................................. | ( 21A1882 | 2A 1882 | | 2,300 | - | 2 | 500 | — | 1,200 | - |
1 | Registrator och Aktuarie.................................. | 21A 1882 | Ve 1882 | 1,800 | — | 2 | 500 | — | 1,200 | — |
1 | Revisor och Bokhållare.................................... | » | » | 1,800 | — | 2 | 500 | _ | 1,200 | _ |
1 | Vaktmästare .................................................. | ») | » | 500 | — | 1 | 100 | — | 300 | — |
| Kongl. Kammarkollegium. |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
1 | President........................................................ | “A 1879 | u/u 1879 | 7,600 | — | — | — | — | 2,400 | — |
6 | Kammarråd, hvardera...................................... | » | ,, | 4,400 | — | 1 | 600 | —, | 2,000 | — |
1 | Advokatfiskal.................................................. |
| » | 3,000 | — | 2 | 500 | — | 1,500 | — |
1 | Arkivarie........................................................ | » | » | 3,000 | — | 2 | 500 | — | 1,500 | — |
10 | Notarier, hvardera........................................... | » | » | 1,800 | — | 2 | 500 | — | 1,200 | _ |
1 | Registrator...................................................... | » | » | 1,800 | — | 2 | 500 | — | 1,200 | _ |
1 | Aktuarie......................................................... | » | » | 1,800 | — | 2 | 500 | — | 1,200 | _ |
1 | Vaktmästare ................................................... | n | » | 800 | — | — | — | — | 300 | _ |
5 | D:o hvardera ..................................... | » | » | 500 | — | 1 | 100 | — | 300 | — |
| Kongl. Statskontoret. |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
1 | Generaldirektör................................................ | 12A 1876 | a/i2 1876 | 6,200 | — | — | — | — | 2,800 | — |
3 | Statskommissarier, hvardera............................. | „ | » | 4,400 | — | 1 | 600 | — | 2,000 | — |
1 | Sekreterare ..................................................... | » . | n | 3,000 | — | 2 | 500 | — | 1,500 | — |
1 | Registrator och Aktuarie ................................. | \ ,2/5 1876 l 21A 1882 | s/i2 1876 ) 2/e 1882 / | 1,800 | — | 2 | 500 | — | 1,200 | — |
1 | Notarie...................................................-....... | » | )) | 1,800 | — | 2 | 500 | — | 1,200 | — |
1 | Stämpelkassör................................................. | » | n | 1,800 | — | 2 | 500 | — | 1,200 | — |
1 | Räntmästare .................................................. | 24A 1877 | >A 1877 | 3,000 | — | 2 | 500 | — | 1,500 | — |
1 | Förste Revisor ................................................ | ,5A 1888 | 31A1888 | 3,000 | — | 2 | 500 | __ | 1,500 |
|
8 | Revisorer och Bokhållare, hvardera ............v..... | 1 12A1876 | Viss 1876 \ 2/e 1882 ) | 1,800 | - | 2 | 500 | — | 1,200 | — |
1 | Vaktmästare.................................................. | ,2/5 1876 | a!i* 1876 | 800 | — | — | — | — | 300 | — |
6 | D:o hvardera ..................................... | “ | )) | 500 | — | 1 | 100 | — | 300 | — |
Bil. 9.
627
görings- ningar. | Summa aflönings- förmåner högst. | Nuvarande pen-sionsrätt | Föreslagen pen-sionsrätt | Anmärkningar. | |||||||||
Ålderstillägg. | lägst. | högst. | lägst. | högst. | |||||||||
An- tal. | Belopp. | ||||||||||||
| - |
| 8,000 |
| 6,000 |
| 6,000 |
| 5,300 |
| 5,300 |
|
|
— | — | — | 7,000 | — | 4,400 | — | 5,000 | — | 4,350 | — | 4,700 | — |
|
— | — | — | 5,500 | - | 3,000 | - | 4,000 | - | 3,000 | — | 3,700 | — |
|
— | — | — | 4,500 | — | 2,300 | — | 3,300 | — | 2,500 | — | 3,000 |
|
|
_ | _ | _ | 4,000 | — | 1,800 | — | 2,800 | — | 2,000 | — | 2,800 | — |
|
— | — | — | 4,000 | — | 1,800 | — | 2,800 | — | 2,000 | — | 2,800 | — |
|
— | — | — | 900 | — | 500 | — | 600 | — | 550 | — | 550 | — | Åtnjuter dessutom fri bostad. |
|
| _ | 10,000 | _ | 7,600 | _ | 7,600 | __ | 0,000 | — | 6,000 | — |
|
_ | — | — | 7,000 | — | 4,400 | — | 5,000 | — | 4,350 | — | 4,700 | — |
|
_■ | — | — | 5,500 | - | 3,000 | — | 4,000 | — | 3,000 | — | 3,700 | — |
|
— | — | — | 5,500 | — | 3,000 | — | 4,000 | — | 3,000 | — | 3,700 | — |
|
— | — | — | 4,000 | — | 1,800 | — | 2,800 | — | 2,000 | — | 2,800 | — |
|
_ | — | — | 4,000 | — | 1,800 | — | 2,800 | — | 2,000 | — | 2,800 | — |
|
_ | — | — | 4,000 | __ | 1,800 | — | 2,800 | — | 2,000 | — | 2,800 | - |
|
_ | __ | _ | 1,100 | — | 800 | — | 800 | — | 700 | — | 700 | — | \Om vaktmästare åtnjuter fri bostad skall lönen |
— | — | — | 900 | — | 500 | — | 600 | — | 550 | — | 550 | — | \ minskas med 150 kronor. |
|
|
| 9,000 |
| 6,200 | _ | 6,200 | _ | 6,000 | — | 6,000 | — |
|
— | — | — | 7,000 | — | 4,400 | — | 5,000 | — | 4,350 | — | 4,700 | — |
|
— | — | — | 5,500 | — | 3,000 | - | 4,000 | — | 3,000 | — | 3,700 | — |
|
— | — | — | 4,000 | — | 1,800 | — | 2,800 | — | 2,000 | — | 2,800 | — |
|
_ | ''_ | _ | 4,000 | — | 1,800 | — | 2,800 | — | 2,000 | — | 2,800 | — |
|
— | — | — | 4,000 | — | 1,800 | — | 2,800 | — | 2,000 | — | 2,800 | — |
|
; _ | — |
| 5,500 | — | 3,000 |
| 4,000 | — | 3,000 | — | 3,700 | — |
|
— | — | — | 5,500 |
| 3,000 |
| 4,000 | — | 3,000 | — | 3,700 | — |
|
— | -—- |
| 4,00( | — | 1,800 | — | 2,800 |
| 2,000 | — | 2,800 |
|
|
|
|
| 1,104 | — | 80C | — | 80C | _ | 700 |
| 700 |
| \0% vaktmästare åtnjuter fri bostad skall lönen |
— | — |
| 9<X | — | 50< | — | G(X | — | 550 | — | 550 |
| ) minskas med 150 kronor. |
628
Bil. 9.
Antal. | Embete- och tjensteman samt betjente. | Senast af Kongl. Maj:t och | Lön. | Tjenst pen | ||||||
datum å | datum å | Utan ålders- tillägg. | Alderstillägg. | Utan ålders- tillägg. | ||||||
An- tal. | Belopp. | |||||||||
| Kong!. Myntverket. |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
1 | Myntdirektör................................................... | iaA 1876 | • 8/ia 1876 | 4,400 | — | i | 600 | _ | 2,000 | _ |
1 | Kamererare ......................................... | )> | )> | 2,300 | — | 2 | 500 | — | 1,200 | _ |
1 | Vaktmästare ................................................... | » | )> | 500 | — | — | — | - | 300 | — |
| Kongl. Kontrollverket. |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
1 | Kontrolldirektör ............................................. | 12/s 1876 | */n 1876 | 2,600 | — | 2 | 500 | — | 1,400 | _ |
1 | Kontrollör ...................................................... | » | » | 1,600 | — | 2 | 500 | — | 900 | — |
| Kongl. Kammarrätten. |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
1 | President........................................................ | 19/5 1879 | 14/h 1879 | 7,600 | — | — | — | — | 2,400 | — |
6 | Kammarrättsråd, hvardera................................ | » | » | 4.400 | — | 1 | 600 | — | 2,000 | — |
1 | Sekreterare...................................................... | » | » | 3,000 | — | 2 | 500 | — | 1,500 | — |
3 | Notarier, hvardera........................................... | » | )) | 1,800 | — | 2 | 500 | — | 1,200 | — |
1 | Aktuarie och Registrator.................................. | » | » | 1,800 | — | 2 | 500 | — | 1,200 | _ |
1 | Advokatfiskal.................................................. | » | )) | 3,000 | — | 2 | 500 | — | 1,500 | _ |
3 | Revisionskommissarier, hvardera....................... | » | » | 3,000 | — | 2 | 500 | — | 1,500 | _ |
18 | Revisorer, hvardera.......................................... | » | n | 1,800 | — | 2 | 500 | -- | 1,200 | _ |
1 | Vaktmästare ................................................... | 1) | » | 800 | — | — | -- | _ | 300 | _ |
4 | D:o hvardera...................................... | )> | » | 500 | — | 1 | 100 | — | 300 | — |
| Kongl. Generalpoststyrelsen. |
| x |
|
|
|
|
|
|
|
1 | Generaldirektör................................................ | ,4/51878 | 12/r 1878 | 7,000 | — | — | — | — | 3,000 | — |
4 | Byråchefer, hvardera................... | ( 14/s 1878 | X -a ce | 4,400 |
| 1 | 600 |
| 2,000 |
|
| . | l 13/s 1884 | 3% 1884 J |
|
|
|
|
|
|
|
2 | Sekreterare, d:o ...................... | 14/ö 1878 | 12/v 1878 | 3,000 | — | 2 | 500 | — | 1,500 | — |
1 | Kamererare och Sekreterare.............................. | » | )) | 3,000 | — | 2 | 500 | — | 1,500 | _ |
1 | Kassör ........................................................... | » | '' ''» | 3,000 | — | 2 | 500 | — | 1,500 | — |
2 | Intendenter, hvardera...................................... | )> | » | 3,000 | — | 2 | 500 | — | 1,500 | _ |
1 | Registrator...................................................... | » | » | 1,800 | — | 2 | 500 | _ | 1,200 | _ |
1 | Notarie och Ombudsman.................................. | » | „ | 1,800 | — | 2 | 500 | — | 1,200 | _ |
5 | Notarier, hvardera........................................... | i) | » | 1,800 | — | 2 | 500 | — | 1,200 | _ |
5 | Aktuarier, d:o ..........................T............... | » | » | 1,800 | — | 2 | 500 | — | 1,200 | _ |
8 | Revisorer, d:o .......................................... | » | » | 1,800 | — | 2 | 500 | — | 1,200 | — |
Bil. 9.
629
görings
ningar.
Ålderstillägg.
An
tal.
Belopp.
| Summa aflönings- förmåner högst. | Nuvarande pen-sionsrätt | |||
g- | lägst. * | högst. | |||
| |||||
| 7,000 |
| 4,400 |
| 5,000- |
— | 4,500 |
| 2,300 | — | 3,300- |
— | 800 |
| 500 |
| 500- |
| 5,000 |
| 2,600 | _ | 3,600 |
— | 3,500 | — | 1,600 | — | 2,600 |
| 10,000 | _ | 7,600 |
| 7,600- |
— | 7,000 | — | 4,400 | — | 5,000 |
— | 5,500 | — | 3,000 | — | . 4,000- |
— | 4,000 | — | 1,800 | — | 2,800- |
— | 4,000 | — | 1,800 | — | 2,800 |
— | 5,500 | — | 3,000 | — | 4,000 |
— | 5,500 | - | 3,000 | — | 4,000 |
— | 4,000 | — | 1,800 | — | 2,800 |
— | 1,100 | — | 800 | — | 800 |
— | 900 | — | 500 | — | 600 |
— | 10,000 | — | 7,000 | — | 7,000 |
- | 7,000 | — | 4,400 | — | 5,000 |
— | 5,500 | — | 3,000 | — | 4,000 |
— | 5,500 | - | 3,000 | — | 4,000 |
| 5,500 | — | 3,000 | — | 4,000 |
| 5,500 | — | 3,000 |
| 4,04)0 |
| 4,000 |
| 1,800 | — | 2,800 |
| 4,000 | _ | 1,804 | — | 2,800 |
| 4,00( | — | 1,800 | _ | 2,84)0 |
— | 4,004 | — | 1,804 | — | 2,84)0 |
| 4,004 | — | 1,800 | — | 2,800 |
Föreslagen pension
srätt
lägst.
högst.
Anmärkningarj
4,350
2,500
550
2,800
1,800
0,000
4,350
3.000
2.000
2,000
3000
3000
2,000
700
550 -
0,000 -
4,350 -
3,0001
3,000
3,000
3.000
2.000
2,000
2,000
2,000
2,000
4,700 —
3,000
550
3,350
2,500
0,000
4.700
3.700
2,800
2,800
3,700
3.700
2,800
700
550
0,000
4.700
3.700
3,700
3,700
3,700
2,800
2, KOO
2,800
2,800
2,800
Åtnjuta dessutom fri bostad och vedbrand.
Åtnjuter dessutom fri bostad och vedbrand.
\Om vaktmästare åtnjuter fri bostad skall lönen
/ minskas med 150 kronor.
/Om generaldirektören åtnjuter fri bostad skall lö
/ nen minskas med 1,000 kronor.
630
Bil. 9.
Antal. | Embets- och tjensteman samt betjente. | Senast af Kongl. Maj:t och | Lön. | Tjenst pen | ||||||
datum å | datum å | Utan ålders- tillägg.'' | Ålderstillägg. | Utan ålders- tillägg. | ||||||
An- tal. | Belopp. | |||||||||
1 | Vaktmästare ..................................................^ | MA> 1878 | 12A 1878 | 800 |
|
|
|
| 300 |
|
6 | D:o hvardera...................................... | » | » | 500 | — | i | 100 | - | 300 | — |
| Kongl. Telegrafstyrelsen. |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
1 | Generaldirektör................................................ | »A 1878 | ''V? 1878 | 6,200 | — | — | — | — | 2,800 | — |
2 | Byråchefer, hvardera........................................ | » | .» | 4,400 | — | i | 600 | — | 2,000 | — |
1 | Öfvermgeniör.................................................. | I9A 1892 | 3/e 1892 | 3,000 | — | 2 | 500 | — | 1,500 | — |
1 | Sekreterare..................................................... | ,4/s 1878 | 12/71878 | 3,000 | — | 2 | 500 | — | 1,500 | — |
1 | Förrådsförvaltare............................................. | » | )) | 1,800 | — | 2 | 500 | — | 1,200 | — |
1 | Kassör och Bokhållare..................................... | )) | » | 1,800 | — | 2 | 500 | — | 1,200 | — |
1 | Bokhållare....................................................... | » | » | 1,800 | — | 2 | 500 | — | 1,200 | — |
1 | Statistiker....................................................... | » | » | 1,800 | — | 2 | 500 | — | 1,200 | — |
3 | Revisorer, hvardera.......................................... | )) | » | 1,800 | — | 2 | 500 | — | 1,200 | — |
1 | Notarie och Ombudsman.................................. | » | )) | 1,800 | — | 2 | 500 | — | 1,200 | — |
1 | Registrator och Aktuarie.................................. |
| » | 1,800 | — | 2 | 500 | — | 1,200 | _ |
1 | Förrådsvaktare................................................ | » | » | 800 | — | _ | _ | — | 300 | _ |
1 | Vaktmästare ................................................... | » | » | 800 | _ | — | — | — | 300 | _ |
2 | D:o hvardera.................................... | » | » | 500 | — | 1 | 100 | — | 300 | — |
| Kongl. Generaltullstyrelsen. |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
1 | Generaldirektör................................................ | “/» 1878 | 12/j 1878 | 6,200 | — | — | — | — | 2,800 | — |
3 | Byråchefer, hvardera ....................................... | » | )> | 4,400 | — | 1 | 600 | — | 2,000 | — |
1 | Sekreterare..................................................... | » | )) | 3,000 |
| 2 | 500 | — | 1,500 | -- |
1 | Registrator och Aktuarie.................................. | » |
| 1,800 | — | 2 | 500 | — | 1,200 | — |
2 | Notarier, hvardera........................................... | » | » | 1,800 | — | 2 | 500 | — | 1,200 | — |
1 | Kammarförvandt............................................. | )) | » | 1,800 | — | 2 | 500 | — | 1,200 | — |
9 | Revisorer och Bokhållare, hvardera .................. | » | n | 1,800 | — | 2 | 500 | — | 1,200 | — |
1 | Revisor (Statistiker)........................................ | .. | » | 2,500 | — | 2 | 500 | — | 1,500 | — |
1 | Vaktmästare .................................................. | » | » | 800 | — | — | — | — | 300 | — |
4 | D:o hvardera...................................... | )» | » | 500 | — | 1 | 100 | — | 300 | — |
| Kongl. Öfverintendentsembetet. |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
1 | Öfverintendent................................................ | 19/s 1879 | 14/n 1879 | 5,000 | — | — | — | — | 2,000 | — |
2 | Förste Intendenter, hvardera............................ | »» | » | 3,000 | — | 2 | 500 | — | 1,500 | — |
Bil. 9.
631
görings- ningar. | Summa aflönings- förmåner högst. | Nuvarande pen-sionsrätt | Föreslagen pen-sionsrätt | Anmärkningar. | |||||||||
Alderstillägg. | lägst. | högst. | lägst. | högst. | |||||||||
An- tal. | Belopp. | ||||||||||||
|
|
| 1,100 |
| 800 |
| 800 | _ | 700 | _ | 700 | _ | \0ra vaktmästare åtnjuter fri bostad skall lönen |
— | — | — | 900 | — | 500 | — | 600 | — | 550 | — | 550 | — | j minskas med 150 kronor. |
|
|
| 9,000 |
| 6,200 |
| 6,200 |
| 0,000 | _ | 6,000 | _ |
|
— | — | — | 7,000 | — | 4,400 | — | 5,000 | — | 4,350 | - | 4,700 | — |
|
— | — | — | 5.500 | — | 3,000 | — | 4,000 | — | 3,000 | - | 3,700 | — |
|
— | — | — | 5,500 | — | 3,000 | — | 4,000 | - | 3,000 | — | 3,700 | - |
|
— | — | — | 4,000 | — | 1,800 | — | 2,800 | — | 2,000 | — | 2,800 | — |
|
— | — | — | 4,000 | — | 1,800 | — | 2,800 | — | 2,000 | — | 2,800 | — |
|
— | — | — | 4,000 | — | 1,800 | — | 2,800 | — | 2,000 | — | 2,800 | - |
|
— | — | — | 4,000 | — | 1,800 | — | 2,800 | — | 2,000 | - | 2,800 | — |
|
— | — | — | 4,000 | — | 1,800 | — | 2,800 | — | 2,000 | — | 2,800 | — |
|
— | — | — | 4,000 | — | 1,800 | — | 2,800 | — | 2,000 | — | 2,800 | — |
|
— | — | — | 4,000 | — | 1,800 | — | 2,800 | — | 2,000 | — | 2,800 | — |
|
|
|
| 1,100 | _ | 800 | _ | 800 | __ | 700 | — | 700 | — | \ |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
| (Om vaktmästare åtnjuter fri bostad skall lönen |
— | — | — | 1,100 | — | 800 | — | 800 | — | 700 | — | 700 | — | | minskas med 150 kronor. |
— | — | — | 900 | — | 500 | — | 600 | — | 550 |
| 550 |
| J |
|
|
| 9,000 |
| 6,200 |
| 6,200 | _ | 0,000 |
| 6,000 | — |
|
— | — | — | 7,000 | — | 4,400 | — | 5,000 | - | 4,350 | — | 4,700 | — |
|
— | — | — | 5,500 | — | 3,000 | — | 4,000 | — | 3,000 | — | 3,700 | — |
|
— | — | — | 4,000 | — | 1,800 | — | 2,800 | — | 2,000 | — | 2,800 | — |
|
— | — | — | 4,000 |
| 1,800 | — | 2,800 | — | 2,000 | - | 2,800 | — |
|
— | — | — | 4,000 | — | 1,800 | — | 2,800 | — | 2,000 | — | 2.800 | — |
|
— | — | — | 4,000 | — | 1,800 | — | 2,800 |
| 2,000 | — | 2,800 |
|
|
— | — | — | 5,000 |
| 2,500 | — | 3,500 |
| 2,800 |
| 3,350 | — |
|
_ | — | — | 1,100 | — | 800 | — | 80C |
| 700 | _ | 700 | — | |Om vaktmästare åtnjuter fri bostad skall lönen |
— | — | — | 900 |
| 500 |
| 600 | — | 554 | — | 550 |
| f minskas med 150 kronor. |
|
|
| 7,(HK | - | 5,000 | -- | 5,(XX | — | 4,70C | — | 4,700 |
|
|
— | — |
| 6,50C | — | 3,(XX | — | 4,(XX | — | 3,(HK | __ | 3,700 |
|
|
632
Bil. 9.
Antal. | Embete- och tjensteman samt betjente. | Senast af Kongl. Maj :t och | Lön. | Tjenst pen | ||||||
datum å | datum å | Utan ålders- tillägg. | Ålderstillägg. | Utan ålders- tillägg. | ||||||
An- tal. | Belopp. | |||||||||
2 | Intendenter, hvardera...................................... | 19/6 1879 | 14/n 1879 | 2,400 |
| 2 | 500 |
| 1,200 |
|
1 | Kassör ........................................................... | » | » | 1,400 | — | — | — | — | 600 | — |
1 | Vaktmästare ........................... |
|
| 800 |
|
|
|
| onn |
|
1 | Ilo ................................................... | » | )» | 500 | — | 1 | 100 | — | 300 | — |
| Kongl. Domänstyrelsen. |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
1 | Generaldirektör................................................ | 2IA 1882 | CM X co tH ©~" | 6,200 | — |
| — | — | 2,800 | — |
5 | Byråchefer, hvardera ....................................... | / 21/s 1882 | I0/u 1882 \ | 4,400 |
| 1 | 600 |
| 2,000 |
|
|
| l I3/s 1884 | s% 1884 ) |
|
|
|
|
|
|
|
4 | Notarier, d:o .......... | 21/51882 | 10/n 1882 | 1,800 | — | 2 | 500 | — | 1,200 | — |
1 | Revisor............................... | » | M | 1,800 | — | 2 | 500 | — | 1,200 | — |
1 | Bokhållare....................................................... | » | » | 1,800 | — | 2 | 500 | — | 1,200 | — |
1 | Ombudsman och Fiskal.............................. | >» | » | 1,800 | — | 2 | 500 | — | 1,200 | — |
1 | Registrator och Aktuarie.................................. | it | ») | 1,800 | — | 2 | 500 | — | 1,200 | — |
1 | Vaktmästare ................................ |
|
| 800 |
|
|
|
| qnr> |
|
2 | D:o hvardera...................................... |
| ») | 500 | — | 1 | 100 | — | 300 | — |
| Riksarkivet. |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
1 | Riksarkivarie............... | 24A 1877 | >/« 1877 | 5 000 |
|
|
|
| 9.500 |
|
3 | Arkivarier, hvardera...................................... | » |
| 3,000 | _ | 2 | 500 | _ | 1,500 | _ |
3 | Amanuenser, d:o ...................................... | » | » | 1,800 | -: | 2 | 500 | — | 1,200 | — |
1 | Vaktmästare ............................... |
|
| 800 |
|
|
|
| 300 |
|
1 | D:o ................................................... |
| » | 500 | — | 1 | 100 | — | 300 | — |
| Kongl. Biblioteket. |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
1 | Ofverbibliotekarie........................................... | 24/s 1877 | l/e 1877 | 4,400 | — | 1 | 600 | — | 2,000 | — |
2 | Bibliotekarier, hvardera ............................... | )) | » | 3,000 | — | 2 | 500 | — | 1,500 | — |
4 | Amanuenser, d:o ................................... | )) | .. | 1,800 | — | 2 | 500 | — | 1,200 | — |
1 | Vaktmästare .................................... | n |
| 800 |
|
|
|
| 300 |
|
4 | D:o hvardera...................................... | »> | » | 500 | — | 1 | 100 | — | 300 | — |
| Nationalmuseum. |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
1 | Intendent .............. | U/s 1880 | 10/i2 1880 | 4,000 |
|
|
|
| ?■ 000 |
|
2 | Amanuenser, hvardera..................................... | » | » | 1,800 |
| 2 | 500 | — | 1,200 | — |
Bil. 9.
633
görings- ningar. | Summa . -i | Nuvarande pen-sionsrätt | Föreslagen pen-slonsrätt | Anmärkningar. | |||||||||
Alderstillägg. | lägst. | högst. | liigst. | högst. | |||||||||
An- tal. | Belopp. | ||||||||||||
|
|
| 4,600 | _ | 2,400 | _ | 3,400 | __ | 2,500 | _ | 3,000 | — |
|
— | — | — | 2,000 | — | 1,400 | — | 1,400 | — | 1,300 | - | 1,300 | - |
|
— | — | — | 1,100 | — | 800 | — | 800 | — | 700 | — | 700 | — | )Om vaktmästare åtnjuter fri bostad skall lönen |
— | — | — | 900 | — | 500 | — | 600 | — | 550 | — | 550 | — | j minskas med 150 kronor. |
| _ | _ | 9,000 | _ | 6,200 | _ | 6,200 | — | 0,000 | — | 0,000 | _ |
|
-T | — | — | 7,000 | - | 4,400 | — | 5,000 | — | 4,350 | — | 4,700 | — |
|
_ | . v_ | — | 4,000 | — | 1,800 | — | 2,800 | — | 2,000 | — | 2,800 | — |
|
— | — | — | 4,000 | — | 1,800 | — | 2,800 | — | 2,000 | — | 2,800 | — |
|
— | — | — | 4,000 | — | 1,800 | — | 2,800 | — | 2,000 | — | 2,800 | — |
|
— | — | — | 4,000 | — | 1,800 | __ | 2,800 | — | 2,000 | — | 2,800 | — |
|
— | — | — | in 4,000 | — | 1,800 | — | 2,800 | - | 2,000 | — | 2,800 | — |
|
_ | _ | _ | 1,100 | — | 800 | — | 800 | — | 700 | — | 700 | — | lOm vaktmästare åtnjuter fri bostad skall lönen |
— | — | — | 900 | — | 500 | — | 600 | — | 550 | — | 550 | — | j minskas med 150 kronor. |
|
|
| 7,500 |
| 5,000 | _ | 5,000 | _ | 5,000 | _ | 5,000 | — | ''• .i > Vy\ 5'' '' 4* |
— | — | — | 5,500 | — | 3,000 |
| 4,000 | — | 3,000 | — | 3,700 | — |
|
— | — | — | 4,000 |
| 1,800 |
| 2,800 | — | 2,000 | — | 2,800 | — |
|
— | — | — | 1,100 |
| 800 | — | 800 | — | 700 | — | 700 | — |
|
— | — | — | 900 |
| 500 | — | 600 | — | 550 | — | 550 | — |
|
|
|
| 7,000 |
| 4,400 |
| 5,000 | _ | 4,350 | _ | 4,700 | — |
|
— | — | — | 5,500 | — | 3,000 | _ | 4,000 | — | 3,000 | — | 3,700 | - |
|
— | — | — | 4,000 | — | 1,800 | — | 2,800 | — | 2,000 | - | 2,800 | — |
|
— | — | — | 1,100 |
| 800 | — | 800 | — | 700 | — | 700 | - |
|
— | — | — | 900 |
| 500 | — | 600 | — | 550 | — | 550 | — |
|
|
|
| G,000 | L | 4/100 | __ | 4,000 | _ | 4,000 | — | 4,000 | — |
|
— | — | i- | 4,000 | _ | 1,800 | — | 2,800 | - | 2,000 | — | 2,800 | — |
|
Tenn ionak o m ilen.
634
Bil. 9.
Antal. | Embets- och tjensteman samt betjente. | Senast af Kongl. Maj:t och | Lön. | Tjenst pen |
datum å | datum å | Utan ålders- tillägg. | Ålders tillägg. | Utan ålders- tillägg. |
An- tal. | Belopp. |
| Kongl. Medicinalstyrelsen. |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
1 | Generaldirektör............. | 24A 1877 | V« 1877 | 6,200 | — | — | — |
| 2,800 | — |
4 | Ledamöter, hvardera.................. | M | » | 4,400 | — | 1 | 600 | — | 2,000 | — |
1 | Sekreterare...................................................... | » | » | 3,000 |
| 2 | 500 | — | 1,500 | — |
1 | Kamererare .................... | )» | )> | 3,000 |
| 2 | 500 | — | 1,500 | — |
1 | Ombudsman och Fiskal............ | >» | » | 3,000 | — | 2 | 500 | — | 1,500 | — |
1 | Registrator och Aktuarie............................. | » | » | 1,800 | _ | 2 | 500 |
| 1,400 1,200 | — |
1 | Notarie.......................... |
|
| 1,800 |
| 2 | 500 |
|
| |
| Ilo ............................................................ |
|
|
|
|
| ||||
1 | » | » | 1,800 | — | 2 | 500 | — | 1,000 |
| |
1 | Kassör och Bokhållare.................... | » | » | 1,800 | — | 2 | 500 | — | 1,200 | — |
1 | Rättskemist .................................................... | f >% 1875 | “/« 1875 | | 4,500 | — | — | — | — | 1,500 | — |
1 | Vaktmästare .................................... | 24/s 1877 | Ve 1877 | 650 | _ | _ | _ | _ | 300 | _ |
2 | D:o hvardera....................................... | » | ») | 500 | — | 1 | 100 | — | 300 | — |
| V. Till Statsdepartemcnten hörande Stater |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
| och Kårer. |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
| Justitiestaten å landet. | ( 16/s 1874 | 5/e 1874 1 |
|
|
|
|
|
|
|
6 | Häradshöfdingar, hvardera................................ | s/51875 | 2l/sl875 | | 4,500 | — | — | — | — | 1,600 |
|
|
| 1 **/* 1876 | ‘»/e 1876 J |
|
|
|
|
|
|
|
2 | D:o d:o ................................ | I6/s 1874 | 6/e 1874 | 4,500 |
|
|
|
| 700 |
|
|
|
|
|
|
|
| ||||
5 | D:0 d:0 ................................ | » | n | 4,500 | — | — | — | — | 2,000 | — |
|
| 10/5 1874 | 5/e 1874 |
|
|
|
|
|
|
|
11 | D:o d:o ................................ | 19A 1877 13/t 1881 | Ve 1877 | 4,500 | — | — | — | — | 1,400 | — |
|
| 6/s 1891 | 29/s 1891 |
|
|
|
|
|
|
|
|
| ( 16/s 1874 | Ve 1874 1 |
|
|
|
|
|
|
|
14 | O o Ö | *% 1878 | 18/e 1878 > | 4,500 | — | — | — | — | 1,200 | — |
|
| l % 1891 | 29/e 1891 J |
|
|
|
|
|
|
|
9 | D:0 d:0 ................................ | ( 18/e1874 | 6/e 1874 1 | 4,500 |
| — | — | — | 1,300 | — |
1 | Häradshöfding ................... | 18A 1874 | 6/e 1874 | 4,500 |
| — | — |
| 600 | — |
2 | Häradshöfdingar, hvardera.............. | » |
| 4,500 |
| — | — |
| 200 | — |
Bil. 9.
635
görings- ningar. | Summa aflönings- förmåner högst. | Nuvarande pen-sionsrätt | Föreslagen pcn-sionsrätt | Anmärkningar. | |||||||||
Ålderstillägg. | lägst. | högst. | lägst. | högst. | |||||||||
An- tal. | Belopp. | ||||||||||||
|
|
| 9,000 |
| 6,200 |
| 6,200 |
| 6,000 |
| 6,000 |
|
|
_ | _ |
| 7,000 |
| 4,400 |
| 5,000 | — | 4,350 |
| 4,700 | — |
|
_ | _ |
| 5,500 |
| 3,000 |
| 4,000 | — | 3,000 |
| 3,700 | — |
|
_ | _ |
| 5,500 |
| 3,000 |
| 4,000 | - | 3,000 |
| 3,700 | — |
|
_ | _ |
| 5,500 |
| 3,000 |
| 4,000 | — | 3,000 | - | 3,700 | — |
|
_ | _ |
| 4,200 |
| 1,800 |
| 2,800 | — | 2,200 | - | 2,800 | — |
|
_ | _ |
| 4,000 | — | 1,800 | — | 2,800 | — | 2,000 | - | 2,800 | — |
|
_ | _ |
| 3,800 | — | 1,800 | — | 2,800 | — | 2,000 | — | 2,500 | — |
|
_ | _ |
| 4,000 | _ | 1,800 | — | 2,800 | — | 2,000 | — | 2,800 | — |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
| /Af tjenstgöringspenningarne skall rättskemisten an- |
— | — | — | 6,000 | — | 4,500 | — | 4,500 | — |
|
| 3,3S0 |
| \ vända 1,000 kronor till aflöning åt ett biträde. |
|
|
| 950 | _ | 800 | — | 800 | — | 700 | — | 700 | — | Åtnjuter dessutom fri bostad. |
— | — |
| 900 |
| 500 |
| 600 |
| 550 |
| 550 |
|
|
|
|
| 6,100 |
| 5,000 | _ | 5,000 | — | 4,700 | — | 4,700 | — |
|
|
|
| 5,200 |
| 5,000 | _ | 5,000 | — | 4,700 | — | 4,700 | — |
|
— | — | — | 6,500 | — | 5,000 | — | 5,000 | — | 4,700 |
| 4,700 |
|
|
— | — |
| 5,900 | - | 5,000 | — | 5,000 |
| 4,700 |
| 4,700 |
|
|
— | — |
| 5,700 | — | 5,000 |
| 5,000 | — | 4,700 |
| 4,700 | — |
|
| _ |
| 5,80C | — | 5,000 | — | 5,00( | — | 4,700 | — | 4,70( | — |
|
|
|
| 5,10C | - | 5,00C | — | 5,00< | >- | 4,70(1 | - | 4,70( | - |
|
— | — | - | 4,70f | - | 5,00C | - | ö.oor | )- | 4,70(1 | - | 4,701 | - | 1 |
636
Bil. 9.
|
| Senast af Ivongl. Mai:t och |
|
|
|
|
|
| ||
|
| Riksdag faststälda stat |
|
|
|
|
| pen | ||
Antal | Embets- och tjensteman samt betjente. | datum å | datum å | Utan |
| ÄlderstiUägg. | Utan |
| ||
|
| .Riksdagens | Kongl. Maj:ts | ålders |
|
|
|
|
| |
|
|
|
|
|
| aiciers- | ||||
|
| skrifvelse. | beslut. | tillägg. | An tal | Belopp. | tillägg. | |||
7 | Häradshöfdingar, hvardera................................ | ( ie/s 1874 | 5A 1874 ) | 4,500 | — | — |
|
| 2,10C | — |
5 | D:o (1:0 ................................ | “/» 1874 | 5/e 1874 | 4,500 |
| — |
| — | 1,70C | — |
2 | D:0 d:0 ................................ | » | » | 4,500 | - | — | — | — | 2,50C | — |
2 | D:o d:o ................................ | » | )» | 4,500 | — | — | — | — | 3,40C | — |
1 | Häradshöfding................................................. | » | » | 4,500 | — | — | — | — | 2,20C | — |
|
| | 19A 1874 | 5/8 1874 i |
|
|
|
|
|
|
|
12 | Häradshöfdingar, hvardera................................ | { 10A 1878 | 19/6 1878 i | 4,500 | — | - |
| — | 1,500 | — |
|
| l 13A 1881 | 30/4 1 881 J |
|
|
|
|
|
|
|
6 | D:o (bo ................................ | / ie/5 1874 | 5/e 1874 j | 4,500 | — | — | — | — | 1,800 | _ |
|
| < ls/5 1874 | 5A 1874 \ |
|
|
|
|
|
|
|
8 | D:o d:o ................................ | j ‘% 1878 | 18/6 1878 | | 4,500 | — | — |
| — | 1,000 | — |
|
| 1 M/« 1876 | I9A 1876 J |
|
|
|
|
|
|
|
1 | Häradshöfding................................................ | 19A 1874 | 5A 1874 | 4,500 | — | — | _ | _ | 900 |
|
2 | Häradshöfdingar, hvardera................................ | / le/5 1874 | 5A 1874 1 | 4,500 | - | — |
| — | 3,000 | — |
1 | Häradshöfding................................................. | 19A 1874 | 5A 1874 | 4,500 | — | _ | _ | _ | 3,300 |
|
1 | D:o ............................................... | )» | )) | 4,500 | — |
| — | — | 2,300 | _ |
|
| 1 16/ä 1874 | 5A 1874 i |
|
|
|
|
|
|
|
4 | Häradshöfdingar, hvardera................................ | | 13A 1881 | , 30A 1881 V | 4,500 | — |
| — | _ | 1,900 |
|
|
| 1 "A 1883 | S9A 1883 J |
|
|
|
|
|
| |
3 | D:o (bo ................................ | 19A 1874 | 5A 1874 | 4,500 | — | — | — | — | 2,400 | _ |
|
| 1 10/» 1874 | 5A 1874 i |
|
|
|
|
|
| |
5 | D:o d:o .............................. | “A 1883 | 29A 1883 | | 4,500 | — | — | — | — | 1,100 | _ |
|
| 1 6/s 1891 | 29A 1891 J |
|
|
|
|
|
|
|
1 | Häradshöfding............................................. | ‘O/s 1874 | 5A 1874 | 4,500 |
|
| _ |
| 2,700 |
|
1 | D:o ................................................. | » | )) | 4,500 |
| — ! | — | — | 3,500 | _ |
1 | D:o ................................................ _ | » | )) | 4,500 |
| — | — | — | 2,900 | — |
3 | Häradshöfdingar, hvardera................................ | ( 16A 1874 | 5A 1874 j | 4,500 |
| — | — |
| 800 |
|
1 | Häradshöfding.................................................| | 16A 1874 | 6A 1874 | 4,500 | - | — | — |
| 2,600 | — |
Bil. 9.
637
gcirings- ningar. | Summa aflöning^ förmåne högst. |
| Nuvarande pen-sionsrätt | Föreslagen pen-sionsrätt | ||||||||
Ålderstillägg. | - | lägst. | högst. | lägst. | högst. | |||||||
An- tal. | Belopp. | |||||||||||
|
|
| 1 6,GOO |
| 5,000 |
| 5,000 |
| 4,700 |
| 4,700 | — |
| __ |
| 6,200 | _ | 5,000 |
| 5,000 |
| 4,700 |
| 4,700 | — |
_ | — |
| 7,000 |
| 5,000 |
| 5,000 |
| 4,700 |
| 4,700 | - |
_ | — | — | 7,900 |
| 5,000 |
| 5,000 |
| 4,700 |
| 4,700 | — |
— | •- | - | 6,700 |
| 5,000 | — | 5,000 |
| 4,700 |
| 4,700 | — |
— | — | — | 6,000 | - | 5,000 | — | 5,000 | - | 4,700 | — | 4,700 | — |
— | -- | — | 6,300 | — | 5,000 | — | 5,000 | — | 4,700 | — | 4,700 |
|
— | — | — | 5,500 | — | 5,000 | — | 5,000 | — | 4,700 | — | 4,700 | — |
_ | _ | _ | 5,400 | — | 5,000 | — | 5,000 | — | 4,700 | — | 4,700 | — |
— | — | — | 7,500 | — | 5,000 | — | 5,000 | — | 4,700 | — | 4,700 |
|
_ | _ | — | 7,800 | — | 5,000 | — | 5,000 | — | 4,700 | — | 4,700 |
|
— | —— | - | 6,800 | — | 5,000 | — | 5,000 | — | 4,700 | — | 4,701 | — |
— | — |
| 6,400 | — | 5,000 | — | 5,000 |
| 4,700 | — | 4,700 — | |
— | — |
| 6,900 |
| 5,000 |
| 5,000 | — | 4,700 | - | 4,701 | — |
— | — |
| 5,600 |
| 5,000 | — | 5,000 | — | 4,700 |
| 4,701 |
|
|
|
| 7.20C | — | 5,000 | - | 5,00C | — | 4,700 |
| 4,700- | |
_ | _ |
| . 8,001 | - | 5,00C | — | 5,00C | - | 4,700 | — | 4,700 — ; | |
— | — |
| 7,400 | — | 5,000 | — | 5,00C | — | 4,701 | — | 4,700- | |
— | --- |
| 5,30)0 | )- | 5,001 | - | 5,00C | r | 4,701 | — | 4,700 — | |
_ | _ | - | 7,100 | )- | 5.00C | >!- | 5 00( | >!- | 4,701 | - | 4,700 — |
Anmärkningar.
638
Bil. 9.
|
| Senast af Kongl. Maj:t och |
|
| Lön. |
| Tjenst | |||
|
| Riksdag faststälda stat |
|
|
|
| peri | |||
Antal | Embets- och tjensteman samt betjente. | datum å | datum å | Utan |
| Ålderstillägg. | Utan |
| ||
|
| Riksdagens | Kongl. Maj ds | ålders |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
| aiuers- | ||||
|
| skrifvelse. | beslut. | tillägg. | An tal | Belopp. | tillägg. | |||
| Fångvårdsstaten. |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
| Centrala straffanstalter. |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
2 | Direktörer, hvardera........................................ | “A 1876 | 19/s 1876 | 3,500 | — | 2 | 50C | — | — | _ |
2 | D:o d:o ......................................... | » | » | 3,000 | I | 2 | 50C | — | — | — |
1 | Direktör............................................... | )) | » | 3,000 |
| j1 | 40C | — |
|
|
|
|
|
|
| l 1 | 300 | — |
|
| |
1 | D:o .................................. |
|
|
|
| t 1 | 400 | — |
|
|
» | »» | 3,000 |
| il | 300 | _ | — | — | ||
|
| |||||||||
1 | D:o .......................................................... | )) | » | 1,500 | — | — | — | — | — | — |
2 | Kamrerare, hvardera....................... | » |
| 1,500 |
| f1 | 300 | — |
|
|
|
|
|
|
| l 1 | 200 | — |
|
| |
4 | D:o d:o ....................................... | » | » | 1,500 |
| u | 300 | — |
|
|
|
|
|
|
| 200 | — |
|
| ||
4 | Bevakningsbefalhafvare, hvardera...................... | )) | )) | 2,000 |
| /l | 300 | - |
|
|
|
|
|
| 200 | — |
|
| |||
1 | D:o ......... | )) | » | 1,200 |
|
| 200 | — |
|
|
|
|
|
|
|
| 11 | 100 | — |
|
|
1 | D:o .............. | )» | » | 1,400 |
| i; | 200 | — |
|
|
|
|
|
|
| 11 | 100 | — |
|
| |
| Länscellfangelser. |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
8 | Direktörer, hvardera.............. | “As 1876 | 19A 1876 | 1,500 |
| f1 | 200 | — |
|
|
|
|
|
|
| 11 | 100 | — |
|
| |
4 | D:o d:o ......................... | )) | » | 1,500 |
| f i | 200 | - |
|
|
|
|
|
|
| 11 | 100 | ~ |
|
| |
1 | Direktör......................... | » | » | 1,800 |
| f1 11 | 200 | — |
|
|
|
|
|
|
| 100 | — |
|
| ||
1 | D:o ................................. |
| )) | 1,800 | — | 11 | 200 | — |
|
|
|
|
|
|
| 11 | 100 | — |
|
| |
2 | Direktörer, hvardera.......... | » |
| 1,800 | - | (i | 200 | — |
|
|
|
|
|
|
| i | 100 |
|
|
| |
1 | Direktör............................ | » | a | 2,000 |
| (i | 200 |
|
|
|
|
|
|
|
| i | 100 |
|
|
|
Bil. 9.
639
görings- ningar. |
|
| Nuvarande pen-sionsrätt | Föreslagen pen-slottsrätt | En del af tjenstemännen vid fångvårdsstaten | ||||||||||||
Ålderstillägg. | Mimma aflönings- förmåner |
|
|
|
| lägst. | högst. | ||||||||||
|
|
| högst. |
| lägst. |
| högst. |
|
|
|
|
|
| ||||
An- tal. | Belopp. |
|
|
| Arfvode. | Skrifva! arfvod | •e- e. | Anmärkningar. | |||||||||
|
|
| 4,500 |
| 3,000 |
| 3,600 |
| 2,500 |
| 3,000 |
|
|
| 500 |
|
|
— | — | — | 4,000 | - | 3,000 | — | 3,200 | — | 2,000 | — | 2,800 | — | — | — | 500 | — |
|
— |
| — | 3,700 | — | 3,000 | — | 3,000 | — | 2,000 | — | 2,500 | — | — | — | 400 | — |
|
|
|
| 3,700 | _ | 3,000 | _ | 3,000 | — | 2,000 | — | 2,500 | — | — | — | '' 300 | — |
|
— | ^- | — | 1,500 | — | 1,500 | — | 1,500 | - | 1,050 | — | 1,050 | — | — | — |
| — | fjLtnjnter 500 kr. i arfvode såsom |
— | — | — | 2,000 | — | 1,500 | — | 2,000 | — | 1,050 | — | 1,300 | — | — | — | 450 | — |
|
— | — | — | 2,000 | — | 1,500 | — | 2,000 | — | 1,050 | — | 1,300 | — | — | — | 300 | — |
|
— | — | — | 2,500 | — | 2,000 | — | 2,500 | - | 1,300 | — | 1,800 | — | 500 | — | — | — |
|
— | — | — | 1,500 | — | 1,200 |
| 1,500 | — | 800 | — | 1,050 | — |
| — | — | — |
|
— | — | — | 1,700 | — | 1,400 | — | 1,700 | — | 900 | — | 1,200 | — |
| — | — | - |
|
_ | — | — | 1,800 | — | 1,500 | — | 1,800 | — | 1,050 | — | 1,200 | - | 300 | — | 300 | — |
|
— | — | — | 1,800 | — | 1,500 | - | 1,800 | — | 1,050 | — | 1,200 | — | 300 | — | 200 | — |
|
— | — | — | 2,100 | - | 1,800 | — | 2,100 | — | 1,200 | — | 1,450 | — | 300 | — | G00 | — |
|
— | — | - | 2,100 | - | 1,800 | — | 2,100 | — | 1,200 | - | 1,450 | — | 300 | — | 300 | — |
|
— | — |
| 2,100 | — | 1,800 | — | 2,100 | - | 1,200 | — | 1,450 | — | — | .... | 300 |
|
|
— | — |
| 2,300 |
| 2,000 |
| 2,300 | — | 1,300 |
| 1,000 | — | — | — | 750 | _ |
|
640
Bil 9.
|
| Senast af Kong! Maj:t och | . , if/. |
| Lön. |
| Tjenst | |||
|
| Kiksdag faststälda stat |
|
|
|
| pen | |||
Antal | Embets- och tjensteman samt betjente. | datum å | 1! datum å | Utan |
| Ålders ti llägg. | Utan |
| ||
|
| Riksdagens | Kong!. Mai :ts | ålders- |
|
|
|
|
| |
|
|
|
|
| aiaers- | |||||
|
| skrifvelse. | beslut. | tillägg. | Aii tal | Belopp. | tillägg. | |||
1 | Direktör............................ | u/e 1876 | ’ 19/s 1876 | 1,300 | — | f1 | 20C | - | » / - |
|
|
|
|
|
| 11 | 10C | — |
| ||
1 | D:0 ......................... | » | )) | 1,300 |
| f1 \ i | 200 | — | \ ) - |
|
|
|
|
|
| 100 | — |
| |||
4 | Direktörer, hvardera......................................... | » | » | 1,300 |
| f \ i | 200 100 | — _ | \ J | — |
1 | Direktör................ |
|
| 1,300 |
| j1 | 200 |
| \ |
|
|
|
|
|
| 11 | 100 | — | ) |
| |
1 | Beyakningsbefälhafvare............................. |
|
| 800 |
| f1 | 200 | — | \ |
|
| ''• ■ 1 - i |
|
|
| 11 | 100 | — | 1 '' |
| |
| Kronohäkten. |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
1 | Direktör........................................... | 10/s 1878 | IS/51878 | 1,500 |
| I1 | 200 | — | \ 1 - |
|
|
|
|
|
| 11 | 100 | — |
| ||
2 | Direktörer, hvardera.............. | ( 18/n 1876 | 19/5 1876 ) | 1,300 |
| f i | 200 | — | 1 |
|
|
| ,8/5 1878 1 |
| 11 | 100 | — | ) |
| ||
1 | Direktör............................ | “/» 1876 | ,9/s 1876 | 1,300 |
| /i | 200 | — | ) |
|
|
|
| 11 | 100 |
| 1 |
| |||
3 | Direktörer, hvardera......................................... | ( ”/* 1876 | 19A 1876 ] | 1,300 |
| (! | 200 100 | — | }- | — |
1 | Direktör............................................ | n/i 1876 | I9/51876 | 1,300 |
| (i | 200 | — | \ ) - |
|
|
|
|
| 100 | — |
| ||||
1 | Bevakningsbefälhafvare..................... | n/6 1876 | ,9/5 1876 | 1,500 |
| I1 | 200 | — | ) / - |
|
|
|
|
|
| 1 i | 100 |
|
| ||
1 | D:o .............. | n '' | » | 1,300 |
| f1 | 200 |
| \ / |
|
|
|
|
|
| 11 | 100 |
|
| ||
3 | D:o hvardera..................... |
|
| • 1,000 |
| j1 | 200 |
|
|
|
|
|
|
|
| l i | 100 |
|
|
| |
1 | D:o ......................... | 001 : |
| 1,000 |
| f1 | 200 |
| > |
|
|
|
|
|
| i i | 100 |
| / |
| |
| .i. t Tvångsarbetsanstalter. |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
2 | Direktörer, hvardera.................................... ,dU | i n/s 1876 | ''Vr, 1876 | | 3,000 |
| 2 | 500 | — | — |
|
Bil. 9.
641
görings ningar. | Summa aflönings- formåner högst. | Nuvarande pen-sionsrätt | Föreslagen pen-sionsrätt | En del af -tjenstemännen vid fångvårdsstaten | |||||||||||||
Ålderstillägg. | lägst. | högst. | lägst. | högst. | |||||||||||||
An- tal. | Belopp. | Arfvode. | Skrifvar arfvode | e- | Anmärkningar. | ||||||||||||
— | — |
| 1,600 | — | 1,300 | — | 1,600 | — | 900 | - | 1,050 | — | 300 |
| 300 |
|
|
— | —- |
| 1,600 | — | 1,300 | — | 1,600 | — | 900 | — | 1,050 | — | 300 | — | 200 |
| ..i, |
— | — | — | 1,600 | — | 1,300 | — | 1,600 | — | 900 | — | 1,050 | — | 300 | — | — |
|
|
— | — | — | 1,600 | - | 1,300 | — | 1,600 | — | 900 | — | 1,050 | — | — | — | — | — |
|
— | — | — | 1,100 | — | 800 | — | 1,100 | — | 550 | — | 700 | — | 200 | — |
| — |
|
— | — | — | 1,800 | — | 1,500 | — | 1,800 | — | 1,050 | — | 1,200 | — | 300 | — | 300 | — |
|
— | — | — | 1,600 | — | 1,300 | — | 1,600 | — | 900 | — | 1,050 | — | 300 | — | 300 | — |
|
— | — | — | 1,600 | — | 1,300 | — | 1,600 | — | 900 | — | 1,050 | — | 300 | — | 200 | — |
|
— | — | — | 1,600 | — | 1,300 | — | 1,600 | — | 900 | — | 1,050 | — | 300 | — | — | — |
|
— | — | — | 1,600 | - | 1,300 | — | 1,600 | — | 900 | — | 1,050 | — | — | — | 200 | — |
|
— | — | — | 1,800 | — | 1,500 | — | 1,800 | — | 1,050 | — | 1,200 | — | 300 | — | — | — |
|
— | — | — | 1,600 | — | 1,300 | — | 1,600 | — | 900 | — | 1,050 | — |
| — |
| — |
|
— | — |
| 1,300 | — | 1,000 |
| 1,300 | — | 700 | — | 900 | — | 300 | - | — | — |
|
— | — |
| 1,300 |
| 1,000 | — | 1,300 |
| 700 |
| 900 |
|
| — | — |
|
|
— | — |
| 4,00C | — | 3,001 | j — | 3,200 | — | 2,000 | — | 2,800 | — | — |
| 50C | — |
|
Fcnaionakoinitin.
Öl
Bil. .1.
(542
1 Antal | > Embets- och tjensteman samt betjente. | Senast af Kong!. Maj:t och | Lön. | Tjenst pen | ||||||
datum å | datum å | Utan ålders- tillägg. | Ålderstillägg. | Utan ålders- tillägg. | ||||||
An- tal | Belopp. | |||||||||
i 2 | Kamererare, hvardera........................... | 17/s 1892 | s/6 1892 | 1,500 |
| I1 | 300 | — |
|
|
|
|
|
|
|
| 11 | 200 | — | 1 |
|
2 | Bevakningsbefälhafvare, d:o.......................... | J* | )) | 2,000 |
| f1 | 300 | — | \ |
|
|
|
|
|
|
| 11 | 200 |
| ) |
|
| Kronoarbetsstationerna. |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
1 | Direktör ........................................................ | “/» 1876 | «/» 1876 | 2,000 | — | — | — | — | — | — |
1 | Kamererare............................................ ........ | it | » | 1,200 | — | — | — | — | _ | _ |
1 | Bevakningsbefälhafvare.................................... | it | » | 1,500 | — | — | • - | — | — | — |
1 | D:o .................................. | it | )»• | 1,500 | — | — | — | - | — | — |
| Nedannämnda del af bevakningspersonalen |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
| vid fångvårdsanstalterna. |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
5 | Fanjunkare, hvardera....................................... | 14/s 1890 | "/» 1890 | 600 | — | 2 | 100 | — | 400 | _ |
30 | Underofficerare, d:o......................................... | » | » | 500 | — | 2 | 100 | — | 300 | _ |
17 | Vaktmästare, d:o........................................... | » | » | 500 | — | 2 | 100 | — | 300 | _ |
16 | Förste Vaktkonstaplar, d:o................................ | » | it | 500 | — | 2 | 75 | — | 300 | _ |
I 200 | Vaktkonstaplar, d:o.......................................... | » | it | 400 | — | 2 | 75 | — | 300 | _ |
150 | D:o d:o........................................ | )» | it | 400 | — | 2 | 75 | _ | 250 | _ |
58 | Fånggevaldiger, d:o....................... .................. | [14/61882 | ä,/8 1892 | 500 | — | — | — | — | — | — |
| Navigationsskolorna. |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
3 | Föreståndare, hvardera .................................... | !°/s1890 | ( S1/n 1890 \ | 1,800 | — | 2 | 500 | — | 1,500 | — |
7 | D:0 d:0 .................................... | » | n | 1,800 | — | 2 | 500 | — | 1,000 | — |
7 | Lärare, d:o .................................. | » | » | 1,000 | — | 2 | 250 | — | 800 | — |
9 | D:0 d:0 ................................... | it | n | 1,000 | — | 2 | 250 | — | 500 | — |
| Kongl. Maj-.ts Befallningshafvande med |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
| Landsstaten. |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
1 | Öfverståthållare.. .......................................... | 11 fn 1863 | is/''ii 1863 | 6,999 | — | — | — | — | — | — |
1 | Underståthållare............................................. | 14/51880 | 28/s 1880 | 5,000 | — | _ | _ | _ | 2,000 | _ |
1 | Sekreterare ...................................................... | » | )> | 4,400 | — | 1 | 600 | — | 1,500 | — |
2 | Notarier, hvardera.............. | it | it | 1,500 | — | 1 | 500 | — | 1,000 | — |
2 | Vaktmästare d:o......... | » | it | 500 | — | 1 | 100 | — | 300 | — |
1 | Landshöfding.................................................... | ”/»1884 | 3% 1884 | 17,000 | — | — | — | — | — | — |
Bil. 9.
643
görings- ningar. | Summa aflönings- förmåner högst. | Nuvarande pen-sionsrätt | Föreslagen pen-sion srätt | En del af tjenstemännen vid fångvårdsstaten | |||||||||||||
Ålderstillägg. | lägst. | högst. | lägst. | högst. | |||||||||||||
An- tal. | Belopp. | Arfvode. | Skrifvare- arfvode. | Anmärkningar. | |||||||||||||
— | * | — | 2,000 | — | 1,500 | — | 2,000 | — | 1,050 | — | 1,300 | — | — | — | 300 | — |
|
— |
| _ | 2,500 | — | 2,000 | — | 2,500 | — | 1,300 | — | 1,800 | — | — | — | -—- | — |
|
|
| _ | 2,000 | _ | 2,000 |
| 2,000 | _ | 1,300 | _ | 1,300 | _ | 1,500 | — |
| — |
|
— | — | — | 1,200 | — | 1,200 | — | 1,200 | — | 800 | — | 800 | — | 300 | — | —- | — | : |
— | — |
| 1,500 | — | 1,500 | — | 1,500 | — | 1,050 | — | 1,050 | — | 1,000 | — | — | — |
|
— | — |
| 1,500 | — | 1,500 | — | 1,500 | — | 1,050 | — | 1,050 | — | ■ 500 | — | — | — |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
| Anmärkningar. | |
_ | _ |
| 1,200 | _ | 600 | _ | 800 |
| 700 | — | 800 | — |
|
|
|
|
|
— | — | _ | 1,000 | — | 500 | — | 700 |
| 550 | — | 700 | — | '' |
|
|
|
|
— | — |
| 1,000 | — | 500 | — | 700 |
| 550 | — | 700 | — |
|
|
|
|
|
— | — | — | 950 | — | 500 | — | 650 | — | 550 | — | 700 | — |
|
|
|
|
|
— | — | - | 850 | — | 400 | — | 550 | — | 500 | — | 550 | — |
|
|
|
|
|
— | — | — | 800 | — | 400 | — | 550 | — | 500 | — | 550 | — |
|
|
|
|
|
— |
| — | 500 | — | 500 | — | 500 | — | 400 | — | 400 | — |
|
|
|
|
|
— | — | — | 4,300 | — | 1,800 | — | 2,800 | — | 2,200 | — | 3,000 | — |
|
|
|
|
|
— | — | — | 3,800 | — | 1,800 | — | 2,800 | — | 2,000 | — | 2,500 | — |
|
|
|
|
|
— | — |
| 2,300 | — | 1,000 | — | 1,500 | — | 1,200 | — | 1,600 | — |
|
|
|
|
|
— | — | — | 2,000 | — | 1,000 |
| 1,500 |
| 1,050 | — | 1,300 | — |
|
| • |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
| (Åtnjuter dessutom | fri bostad och dels af statsmedel | |||
|
|
|
|
| 5 599 | 20 | 5,599 | 20 | 6.000 | _ | 6,000 | _ | ^ taffelpenningar 2,001 kr. dels ock af Stockholms | ||||
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
| { stad anslag till extra utgifter och ved 9,000 kr. | ||||
— | — | — | 7,000 | — | 5,000 | - | 5.000 | — | 4,700 | — | 4,700 | - |
|
|
|
|
|
— | — | — | 6,500 | — | 4,400 | — | 5,000 | — | 4,000 | — | 4,350 | — |
|
|
|
|
|
— | — | — | 3,IKK) | — | 1,500 | — | 2,000 | — | 1,800 | — | 2,000 | - |
|
|
|
|
|
— | — | — | 900 | — | 500 | — | 600 | — | 550 | — | 550 | — |
|
|
|
| ! |
— | — | — | 17,000 | — | 6,000 | — | 6,000 | — | 6,000 | — | 6,000 | — | Åtnjuter dessutom | fri bostad. > 1 |
644
Bil. 9.
/
|
|
| Senast af Kongl. Maj:t och |
| Lön. |
| Tjenst pen | ||||
Antal. | Embete- och tjensteman samt betjente. | datum å | datum å | Utan ålders- tillägg |
| Ålders tillägg. | Utan |
| |||
|
|
|
| An- tal. | Belopp. | aiuers- tillägg. | |||||
1 | Landshöfding....... |
| ‘Va 1884 | 30/s 1884 | 15,500 |
|
|
|
|
| __ |
22 | Landshöfdingar, hvardera................................ | )) | » | 13,000 | — | — | — | — | — | — | |
8 | Landssekreterare, | hvardera .............................. | »»/a 1878 | sl/a 1878 | 4,400 |
| i | 600 | — | 2,500 | — |
8 | D:o | d:o ............................... | )) | » | 4,400 |
| i | 600 | — | 2,000 | — |
8 | D:o * | d:o ............................... | » | » | 4,400 | — | i | 600 | — | 1,500 | — |
8 | Landskamrerare, | d:o .............................. | n | » | 4,400 | — | i | 600 | — | 2,500 | — |
8 | D:o | d:o ............................... | » | n | 4,400 | — | i | 600 | — | 2,000 | — |
8 | D:o | d:o ............................... | » | » | 4,400 | — | i | 600 | — | 1,500 |
|
8 | Landträntmästare, | d.o ............................. | ,s/a 1883 | »»/» 1883 | 2,500 | — | i | 500 | — | 1,500 |
|
8 | D:o | d:o ............................... | » | )) | 2,500 | — | i | 500 | — | 1,300 |
|
8 | D:o | d:o ............................... | » | » | 2,500 | — | i | 500 | — | 1,000 |
|
16 | Länsnotarier, | d:o ............................... | M/s 1878 | S1/s 1878 | 1,500 | — | i | 500 | — | 1,000 |
|
8 | D:o | d:o .............................. | » | » | 1,200 | — | i | 500 | — | 800 |
|
16 | Länsbokhållare, | d:o ............................... | )) | » | 1,500 | — | i | 500 | — | 1,000 |
|
8 | D:o | d:o ............................... | » | » | 1,200 | — | i | 500 | — | 800 |
|
46 | Landskanslister, | d:o ............................... | )» | ») | 700 | — | i | 300 | — | 500 |
|
46 | Landskontorister, | d:0 ............................... | » | » | 700 | — | i | 300 | — | 500 |
|
50 | Vaktmästare, | d:o ............................... | » | )» | 500 | — | i | 100 | — | 300 | — |
117 | Kronofogdar, hvardera...................................... | ‘Va 1878 | 31/a 1878 | 3,000 | — | i | 500 | — | 1,000 | — | |
5 | Häradsskrifvare, hvardera................................. | “/a 1880 | 2,000 | — | i | 500 | — | 800 | — | ||
23 | D:o | d:o ................................. | » | » | 2,000 | — | i | 500 | — | 875 | — |
22 | D:o | d:0 •.............................. | » | » | 2,000 | — | i | 500 | — | 950 | — |
22 | D:0 | d:o ................................. | » | » | 2,000 | — | i | 500 | — | 1,025 | — |
12 | D:o | d:o ................................. | .» | » | 2,000 | — | i | 500 | — | 1,100 | — |
9 | D:o | d:o ....................''............ | » | » | 2,000 | — | i | 500 | — | 1,250 | — |
15 | D:o | d:o ................................. | » | » | 2,000 | — | i | 500 | — | 1,175 | — |
5 | D:o | d:o .......................... | )» | » | 2,000 | — | i | 500 | — | 1,325 | — |
1 | L):o |
| » | » | 2,000 | — | i | 500 | — | 1,400 | — |
2 | D:o hvardera................................... | » | » | 2,000 | — | i | 500 | — | 1,475 | — | |
519 | Länsmän, | d:o ................................... | »Va 1878 | 31/a 1878 | 900 | — | i | 300 | — | 600 | — |
Bil. 9.
645
görings- ningar. | Summa |
| Nuvarande pen-sionsrätt | Föreslagen pen-sionsriitt |
| ||||||||
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
| |
Ålderstillägg. | aflönings- förmåner |
|
|
|
|
|
| högst. |
| Anmärkningar. | |||
|
|
| högst. |
| lägst. |
| högst. |
| lägst. |
|
|
| |
|
|
|
|
|
|
|
|
| |||||
An- tal. | Belopp. |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
| 15,500 |
| 6,000- |
| 6,000 |
| 6,000 |
| 6,000 |
| ^Åtnjuta dessutom fri bostad. |
_ | _ |
| 13,000 |
| 6,000 |
| 6,000 |
| 6,000 |
| 6,000 |
| |
_ | _ |
| 7,500 |
| 4,400 |
| 5,000 |
| 4,700 |
| 5,000 |
|
|
_ | _ |
| 7,000 |
| 4,400 |
| 5,000 |
| 4,350 | — | 4,700 |
|
|
| _ | _ | 6,500 | — | 4,400 |
| 5,000 | — | 4,000 |
| 4,350 | — |
|
| _ |
| 7,500 | — | 4,400 | — | 5,000 | — | 4,700 | — | 5,000 | — |
|
| _ |
| 7,000 | — | 4,400 |
| 5,000 | — | 4,350 | — | 4,700 | — |
|
| _ | _i | 6,500 | _ | 4,400 | — | 5,000 | — | 4,000 | — | 4,350 | — |
|
_ | _ | _ | 4,500 | — | 2,500 | — | 3,000 | — | 2,800 | — | 3,000 | — |
|
_ | __ | _ | 4,300 | — | 2,500 | — | 3,000 | — | 2,500 | — | 3,000 | — |
|
| _ | _ | 4,000 | _ | 2,500 | — | 3,000 | — | 2,500 |
| 2,800 | — |
|
| _ | _ | 3,000 | — | 1,500 | — | 2,000 | — | 1,800 | — | 2,000 | — |
|
_ | _ | _ | 2,500 | — | 1,200 | — | 1,700 | — | 1,300 | — | 1,800 | — |
|
_ | _ | _ | 3,000 | — | 1,500 | — | 2,000 | — | 1,800 | — | 2,000 | — |
|
_ | _ | __ | 2,500 | — | 1,200 | — | 1,700 | — | 1,300 | — | 1,800 | — |
|
_ | __ | _ | 1,500 | _ | 700 | — | 1,000 | -- | 800 | — | 1,050 | — |
|
_ | _ | _ | 1,500 | _ | 700 | — | 1,000 | — | 800 | — | 1,050 | — | « |
|
|
| 900 |
| 500 |
| 600 |
| 550 |
| 550 |
| (Innehar kronofogde, häradsskrifvare eller länsman |
— | — | — | 4,500 | — | 3,000 | — | 3,500 | — | 2,800 | — | 3,000 | — | i boställe minskas aflöningen med boställets upp-\ skattade värde. |
— | — | — | 3,300 | — | 2,000 | — | 2,500 | — | 2,000 | — | 2,200 | — |
|
|
| _ | 3,375 | — | 2,000 | — | 2,500 |
| 2,000 |
| 2,200 |
|
|
_ | _ | — | 3,450 |
| 2,000 | — | 2,500 |
| 2,000 |
| 2,500 |
|
|
_ | _ | — | 3,525 |
| 2,000 | — | 2,500 |
| 2,200 |
| 2,500 |
|
|
_ | _ |
| 3,600 | — | 2,000 | — | 2,500 | — | 2,200 |
| 2,500 | __ |
|
_ | _ |
| 3,750 | - | 2,000 |
| 2,500 | _ | 2,200 | _ | 2,500 | — |
|
| _ |
| 3,67? |
| 2,000 | — | 2,500 | — | 2,206 | — | 2,506 | — |
|
| _ |
| 3,82!: |
| 2,000 | — | 2,500 | _ | 2,200 | — | 2,806 | — |
|
_ | _ | __ | 3,900 | )- | 2,000 | — | 2,500 | - | 2,206 | - | 2,806 | _ |
|
_ | _ |
| 3,97? |
| 2,000 | — | 2,500 | )- | 2,501 | - | 2,801 | _ |
|
— | — |
| 1,800 | )- | 90C | — | 1,200 | )- | 1,051 | 1- | 1,201 | •- |
|
I
646
Bil. 9.
|
| Senast af Kong! Maj:t ocl |
|
| Lön. |
| Tienst | |||
|
| Riksdag faststälda stat |
|
|
|
| pen | |||
Antal | Embets- och tjensteman samt betjente. | datum & | j datum å | Utan |
| Ålderstillägg. | Utan |
| ||
|
| Riksdagens | Kongl.Häkte | ålders- |
|
|
|
| ||
|
|
|
|
| aiaers- | |||||
|
| skrifvelse. | beslut. | tillägg. | An tal | Belopp. | tillägg. | |||
| Landtmäteristaten i orterna. |
|
|
|
|
|
| 1 |
|
|
24 | Förste Landtmätare, hvardera.......................... | 22A 1878 | 31A 1878 | 1.50C | — | i | 40C | |— | 70C | — |
48 | i Kommissionslandtmätare, d:o......................... | 29A 1885 | ,2/e 1885 | — |
| — | — | [_ | — | — |
| Landtbruksmgenörer och Instruktörer samt |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
| Fiskeriassistenter. |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
21 | Landtbruksingenörer, hvardera..... ... | ( 17,5 1874 | “/» 1874 | | 2,000 | — | 3 | 500 | L i | — | — |
4 | Instruktörer och Undervisare, d:o.................... | ( 17/s 1874 | "A 1874 | | 2,000 | — | 3 | 500 | 1— | ■—- | — |
1 | Förste Fiskeriassistent...................................... | I9A 1890 | 6A 1890 | 2,000 | — | 2 | 500 |
| _ | _ |
1 | Andre d:o ................................. | 1 17A 1874 | 29A 1874 | | 1,500 | — | 1 | 500 |
| — | — |
| Stuteristaten. |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
2 | Chefer, hvardera ............................................. | 17A 1874 | “A 1874 | 5,000 | _ | _ | __ |
|
|
|
2 | Beridare, d:o.............................................. | » | » | 1,500 | — | _ | • _ |
| _ | _ |
2 | Bokhållare, d:o.................................. | » | » | 1,200 | _ |
|
|
|
|
|
2 | Hästläkare, d:o............................................... | » | )) | 1,400 | _ | _ | _ | _ |
|
|
2 | Fodermarskar, d:o............................................ | » | » | 550 | — | — | _ | _ | 200 | _ |
1 | Skollärare vid Strömsholm....... ........................ | » | )) | 600 | — | — | — | — | — | — |
| Länsveterinärer. |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
32 | Länsveterinärer, hvardera................................. | 19A 1875 | “A 1875 | 1,500 | — | — | — | — | — | — |
| Bergsstaten. |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
6 | Bergmästare, hvardera...................................... | 18A 1885 | 29A 1885 | 2,500 | — | 2 | 500 | — | 1,500 | — |
| Väg- och Vattenbyggnadsdistrikten. |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
6 | Distriktschefer, hvardera.................................. | 21A 1882 | 2A 1882 | 3,000 |
|
|
|
|
|
|
| Landtbruksinstitutet vid Ultuna. |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
4 | Lektorer, hvardera............................;..............j | 13A 1891 | eA 1891 | 2,000 | _ | 3 | 500 |
| 1,000 |
|
4 | Adjunkter, d:o ..........................................j | » | )) | 1,400 |
| — | — |
| 600 | 1 |
| Poststaten. |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
3 | Postdirektörer, hvardera................................... | “/* 1886 | V« 1886 | 3,000 |
| _ | _ |
| 1,000 | —i |
14 | Postmästare af 2:dra klass, hvardera................. | 1) | » | 2,700 |
| 1 | 300 |
| 900 | _ |
Bil. 9.
647
görings- |
|
|
| Nuvarande pen- |
| Föreslagen pen- |
|
| |||||
ningar. |
|
|
| sionsrätt |
| sionsrätt |
|
| |||||
|
|
| 01111111121 |
|
|
|
|
|
|
|
|
| |
Ålderstillägg. | aflönings- förmåner |
|
|
|
|
|
|
|
| Anmärkningar. | |||
|
|
| högst. |
| lägst. |
| högst. |
| lägst. |
| högst. |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
| |||||
An- tal | Belopp |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
| 2,600 |
| 2,500 |
| 2,500 |
| 1,450 |
| 1,800 |
|
|
— | — | — | — | — | 1,600 | — | 1,600 | — | 1,450 |
| 1,450 |
|
|
_ | _ | — | 3,500 | — | 2,000 | — | 3,000 | — | 1,300 | — | 2,500 | — |
|
— | — | — | 3,500 | — | 2,000 | — | 3,000 | — | 1,300 | — | 2,500 | — | /Dessutom en instruktör på extra stat med lön |
— | — | — | 3,000 | — | 2,000 | — | 3,000 | - | 1,300 | — | 2,000 | — |
|
— | •- | — | 2,000 | — | 1,500 | — | 2,000 | — | 1,050 | — | 1,300 | — |
|
|
| _ | 5,000 | _ | 4,000 | _ | 4,000 | — | 3,350 | — | 3,350 | — | Åtnjuta dessutom kofoder, ved m. m. |
— | — | — | 1,500 | — | 1,500 |
| 1,500 | — | 1,050 | — | 1,050 | — |
|
— | — | — | 1,200 | — | 1,200 | — | 1,200 | — | 800 | — | 800 | — | I lönen ingår dessutom 300 kronor till skrifvarhjelp. |
— | — | — | 1,400 | — | 1,400 | — | 1,400 | — | 900 | — | 900 | — |
|
— | — | — | 750 | — | 550 | — | 550 | - | 550 | — | 550 | — |
|
— | — | — | 600 | — | 600 | — | 600 | —* | 480 | — | 430 | — |
|
— | — | — | 1,500 | — | 1,500 | — | 1,500 | — | 1,050 | — | 1,050 | — |
|
| — | — | 5,000 | — | 2,500 | — | 3,500 | — | 2,800 | — | 3,350 | — |
|
I | — | — | 3,000 | — | 3,000 | — | 3,000 | — | 2,000 | — | 2,000 | — |
|
|
|
| 4,500 |
| 2,000 |
| 3,500 |
| 2,000 |
| 3,000 |
| [En del af de för detta ändamål anvisade medel |
|
|
|
|
|
|
|
| < utgå enligt Riksdagens beslut på extra stat. | |||||
| " | ~ | 2,000 |
| 1,400 |
| 1,400 |
| 1,300 |
| 1 ,300 |
| 1 Lektorer och adjunkter åtnjuta jemväl fri bostad. |
| __ | _ | 4,000 | _ | 3,000 |
| 3,000 |
| 2,800 | — | 2,800 | — |
|
! i | 100 |
| 4,000 | — | 2,700 |
| 3,000 | _ | 2,500 | — | 2,800 | — |
|
648
Bil. 9.
|
| Senast af Kong! Maj it och |
| Lön. | Tjenst pen | |||||
Antal. | Embets- och tjensteman samt betjente. | datum å | datum å | Utan |
| Alderstillägg. | Utan |
| ||
|
| Riksdagens skrifvelse. | Kongl. Maj:ts |
|
|
|
|
|
|
|
| '' | alUcfS" tillägg. | An- tal. | Belopp. | aiuers- tillägg. | |||||
13 | Postmästare af 3:dje klass, hvardera.................. | “/• 1886 | */e 1886 | 2.250 | _ | i | 300 | _ | 750 |
|
38 | D:o » 4:de » d:o .................. | » | » | 1,950 | — | 2 | 225 | — | 650 | — |
16 | D:o » 5:te » d:o .................. | » | » | 1,500 | — | 2 | 300 | — | 500 | — |
107 | D:o » 6:te » d:o .................. | » | n | 1,350 | — | 2 | 300 | — | 450 | — |
7 | Kontrollörer af l:sta lönegraden, hvardera......... | / n/s 1886 | Va 1886 \ | 2,700 | — | 1 | 300 | — | 900 | — |
14 | D:o » 2:dra d:o d:o ......... | n/s 1886 | 4/e 1886 | 2,250 | — | 1 | 300 | — | 750 | — |
15 | D:o » 3:dje d:0 d:o ......... | 1 n/51886 l 20/s 1890 | 4/e 1886 \ | 1,800 | — | 1 | 300 | — | 600 | — |
|
| 1 n/ä 1886 | 4/e 1886 j |
|
|
|
|
|
|
|
125 | Postexpeditörer af l:sta lönegraden, hvardera..... | | V» 1887 | ls/7 1887 | 1,350 | — | 2 | 300 | — | 450 | — |
|
| 1 2% 1890 | 6/e 1890 J |
|
|
|
|
|
|
|
125 | D.o » 2:dra d:o d:o ..... | )) | )) | 1,200 | — | 2 | 300 | — | 400 | — |
1 | Vaktmästare, » lista d:o .................. | 13/5 1884 | 39/5 1884 | 600 | — | 2 | 75 | — | 200 | — |
19 | D:o » 2:dra d:o hvardera...,. | » | n | 525 | — | 2 | 75 | — | 175 | — |
|
| | 13/s 1884 | 30/5 1884 | |
|
|
|
|
|
|
|
741 | Vaktbetjente hvardera..................................... | 7/j 1887 | 13/? 1887 | 500 | — | 1 | 100 | — | — | — |
|
| l I9/s 1892 | 3/a 1892 ) |
|
|
|
|
|
|
|
| Telegraf staten. |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
4 | Direktörer, hvardera......................................... | 2 Va 1882 ( 21/5 1882 l la/s 1889 | V»1882 | 3,000 2,250 | _ | 2 | 375 | _ | 1,000 750 | — |
30 | Kommissarier af lista klass, hvardera........ | V»1882 \ | — | 2 | 375 | — | — | |||
22 | D:o » 2:dra » d:o ............... | i 21/51882 * 19/s 1892 | V» 1882 \ | 2,025 | — | 2 | 300 | - | 675 | — |
14 |
|
| » | 1,800 1,200 |
| 2 | 225 | _ | 600 | _ |
102 | Assistenter, hvardera....................................... | f 21/a 1882 1 19/51892 | V» 1882 1 | — | 3 | 150 | — | 400 | — | |
197 | Telegrafister, d:o ....................................... | / u/a 1886 | 4/a 1886 \ | 675 | — | 3 | 75 | — | 225 | — |
| Tullstaten. |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
1 | Befälhafvare för kustbevakningen i Skåne......... | 19/s 1875 | 2 7 1875 | 4,000 | — | — | — | — | 1,500 | — |
2 | Öfverinspektorer, hvardera......................... | n | n | 4,000 | — | — | — | — | 3,000 | — |
1 | D:o ............................................ |
| »> | 4,000 | — | — | — | — | 1,500 | — |
Bil. 9.
G49
Föreslagen pein
sionsrätt
Nuvarande ]>ensionsrätt -
görings
ningar.
Summa
aflöniiigs förmåner -
Ålderstillägg.
Belopp.
2,250-
från befattningen kommer
500 kronor i motsvarande
Vid vaktmästares afgå
antalet vaktbetjente
mån att ökas.
G,5001— 4
1’nniuns/coniilcii.
G50
Bil, 0.
|
|
| Senast af Kongl. Maj:t och | Lön. | Tjenst pen | ||||||
Antal | Embete- och tjensteman samt betjente. | datum å | datum å | Utan |
| Ålderstillägg. | Utan |
| |||
|
|
| Riksdagens skrifvelse. | Kongl. Maj :ts | ålders tillägg |
|
|
|
|
| |
|
|
|
| An- tal. | | ■ , Belopp. | aiaers- tillägg. | |||||
i 1 | Öfverinspektor |
| >•/» 1875 | V»1875 | 4,000 | — |
|
|
| 1,000 | — |
8 | Tullförvaltare, | hvardera.................................... | » | » | 4,000 | — | — | -- | — | 2,000 | _ |
2 | D:o | d:o .................................... | » | » | 3,500 | — | — | — | — | 2,500 |
|
j 7 | D:o | d:o .................................... | n | » | 3,500 | — | — | — | — | 1,500 | _! |
14 | D:o | d:o .................................... | » | » | 3,000 | — | — | — | — | 1,000 |
|
|
|
| 1 *•/* 1875 | s/7 1875 | |
|
|
|
|
|
|
|
11 | D:o | d:o .................................... | | ,3/e 1883 | 23 6 1883 | 2,500 | — | — | — | — | 1,000 | 1_ |
1 |
|
| l 20/s 1890 | Ve 1890 J |
|
|
|
|
|
| |
|
|
| *•/» 1875 | */» 1875 | ■a |
|
|
|
|
|
|
G | D:o | d:o | “/• 1883 | 2S/e 1883 | 2,000 | — | — | — | — | 1,000 |
|
|
|
| u/s 1886 | 4/« 1886 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
| | 19/a 1875 | 2/r 1875 j |
|
|
|
|
|
|
|
6 | D:o | d:o ................................... | ] 19/''a 1879 | 30/5 1879 | 2,000 | — | — | -- | — | 700 | _ |
|
|
| 1 ,3/''e 1883 | 22 a 1883 ) |
|
|
|
|
|
|
|
1 | Packhusinspektor............................................. | ,9/s 1875 | s/71875 | 3,500 | — | _ | — | _ | 2,000 | — | |
1 | Tullbevakningsinspektor................................... | » | i» | 3,000 | — | _ | -7“ | — | 1,000 | _ | |
1 | Tullkassör och | konfiskationsinspektor................ | 13/e 1883 | 22 e 1883 | 3,000 | — | _ | — | — | 1,000 | _ |
5 | Kontrollörer, hvardera ..................................... | 19/a 1875 | 2/71875 | 3,000 | — | _ | — | — | 2,000 | — | |
7 | D:o | d:o ..................................... | » | » | 3,000 | — | — | — | — | 1,000 | _ |
j 5 | Jho | d:o ....................................; | » | )) | 2,500 | — | — | — | — | 1,000 | __ |
13 | D:o | d:o ..................................... | f ,9/''s 1875 1 so/s 1890 | 2 7 1875 | | 2,500 | — | — | — | - | 500 | — |
4 | D:o | d:o ..................................... | f 19/5 1875 1 n/51880 | 2/7 1875 | 21/5 1880 J | 1,800 | — | — | — | — | 600 | — |
1 | Bcvakni ngskontrollör.............:........................ t. | 19/s 1875 | 2/r 1875 | 1,800 | — | — | — | — | 600 | _ | |
O O | Tullfiskaler, hvardera....................................i | f 19/ö 1875 | 2/7 1875 \ | 2,000 | — | — | — | — | 700 | — | |
4 | Kustchefer, | d:o .....................................i | ,9/s 1875 | 2/71875 | 2,000 | — | — | — | _ | 500 | __ |
|
|
| '' 19/5 1875 | . 2A 1875 |
|
|
|
|
|
|
|
38 | Kammarskrifvare, d:o.......................................! | 14/fi 1878 13/51884 | 24/a 1875 | 1,500 | — | — | — | — | 500 | — | |
1 |
| - ''• i | 9% 1890 | 9/« 1890 |
|
|
|
|
|
|
|
Bil. 3.
651
görings- ningar. | Summa aflöning» förmåner högst. | Nuvarande pen-sionsrätt | Föreslagen pen-sionsrätt | Anmärkningar. | |||||||||
Alderstillägg. | lägst. | högst. | lägst. | högst. | |||||||||
An- tal. | Belopp. | ||||||||||||
. | 500 |
| 6,000 |
| 4,000 | _ | 4,000 | ___ | 3,350 |
| 3,350 |
| 1 |
2 | 500 |
| 7,000 | — | 4,000 | — | 4,000 | — | 4,000 |
| 4,000 | - | j |
2 | 500 | — | 7,000 | — | 3,500 | — | 3,500 | — | 4,000 | — | 4,000 | _ |
|
2 | 500 | — | 6,000 | — | 3,500 |
| 3,500 | — | 3,350 | — | 3,350 | ~ |
|
1 2 | 500 | — | 5,000 | — | 3,000 | — | 3,000 | — | 2,800 | — | 2,800 |
|
|
2 | 500 | — | 4,500 | — | 2,500 | — | 2,500 | — | 2,500 | - | 2,500 |
|
|
2 | 500 |
| 4,000 | — | 2,000 |
| 2,000 | — | 2,000 |
| 2,000 |
|
|
2 | 400 |
| 3,500 | — | 2,000 | — | 2,000 | — | 1,800 |
| 1,800 |
|
|
2 | 500 | _ | 6,500 | _ | 3,500 |
| 3,500 | — | 3,700 |
| 3,700 |
|
|
2 | 500 | — | 5,000 | — | 3,000 | — | 3,000 | — | 2,800 | — | 2,800 | — |
|
2 | 500 | — | 5,000 |
| 3,000 | — | 3,000 | — | 2,800 | — | 2,800 | — |
|
2 | 500 | — | 6,000 |
| 3,000 | — | 3,000 | — | 3,350 | — | 3,350 | — |
|
2 | 500 | — | 5,000 |
| 3.000 | — | 3,000 | — | 2,800 | — | 2,800 | — |
|
2 | 500 | - | 4,500 |
| 2,500 | — | 2,500 |
| 2,500 | — | 2,500 | — |
|
2 | 500 | — | 4,000 |
| 2,500 | — | 2,500 | ___ | 2,000 | ~ | 2,000 | - |
|
2 | 300 | — | 3,000 | — | 1,800 | — | 1,800 | — | 1,000 |
| 1,000 | — |
|
• | 300 | — | 3,000 | — | 1,800 | - | 1,800 | — | 1,000 |
| 1,000 | — |
|
2 | 400 | — | 3,500 | _ | 2,000 | — | 2,000 | — | 1,800 | — | 1,800 | — |
|
1 2 | 500 | — | 3,500 | — | 2,000 | - | 2,000 | - | 1,800 | — | 1,800 | — | ■ |
2 i | 504 |
| 3,000 1 |
| 1,500 | r : | 1,500 |
| 1.300 | — | 1,300 | — | | |
652
Bil. 9.
|
| Senast af Kong! Maj:t och | Lön. | Tjenst pen | ||||||
Antal. | Embets- och tjensteman samt betjente. | datum å | datum å | Utan ålders- tillägg. | Ålders tillägg. | Utan |
| |||
|
| An- tal. | Belopp. | amers- tillägg. | ||||||
6 i | Kammarskrifvare, hvardera............................... | ( *•/* 1875 | 2A 1875 \ | 1,500 | — | — | — | — | 300 | — |
9 | Inspektörer, d:o .........................,v..... | i 19A 1875 | 2A 1875 j | 1,600 | — | — | — | — | 300 | — |
12 | Öfveruppsyningsman d:o ............................... | ( I9A 1875 | 2A 1875 \ | 1,500 | — | — | — | — | 500 | — |
27 | D:o d:o ............................... | » | » | 1,500 | — | — | — | — | 300 | _ |
|
| 1 19/51875 | 2/7 1875 | |
|
|
|
|
|
|
|
33 | Kustsergeanter, d:o ............................... | 18A 1885 | 6A 1885 | 900 | — | — | — | — | 300 | _ |
|
| 1 ''h 1887 | i3/7 1887 J |
|
|
|
|
|
|
|
12 | ^^uppsyningsman, d:o ............................... | 19A 1875 | 2/7 1875 | 900 | — | — | — | _ | 300 | _ |
|
| | 19A 1875 | »A 1875 1 |
|
|
|
|
|
|
|
18 | Uppsyningsman, d:o ............................... | 13A 1884 | 30A 1884 J | 1,000 | — | — | — | — | 500 | _ |
|
| I "A 1890 | "A 1890 j |
|
|
|
|
|
|
|
|
| | 19A 1875 | 2/7 1875 | |
|
|
|
|
|
|
|
38 | D:o d:0 ..................r............ | | I3A 1889 | 10A 1889 i | 900 | — | — | — | — | 300 |
|
|
| l 19A 1892 | SA 1892 J |
|
|
|
|
|
|
|
3 | Kustuppsyningsmän, d:o ............................... | 1 19A 1875 | 2A 1875 | °A 1881 J | 600 | — | — | -— | — | 300 | - |
i 20 | Gränsridare, d:o ............................... | ( 19A 1875 l “A 1886 | 2/7 1875 | | 500 | — | — | — | — | 300 | — |
|
| f I9A 1875 | 2/7 1875 | |
|
|
|
|
|
|
|
58 | Kustvakter till sjös, d:o ............................... | “A 1885 | Vo 1885 J. | 600 | — | — | — | — | 300 | — |
|
| ( V? 1887 | 13/7 1887 1 |
|
|
|
|
|
|
|
|
| ( 19A 1875 | 2/? 1875 t |
|
|
|
|
|
|
|
75 | Ilo » häst och fot, hvardera............... | I3A 1883 | 22A 1883 | 500 | — |
| — | — | 300 | — |
|
| 1 18A 1885 | Ve 1885 1 |
|
|
|
|
|
|
|
|
| 19A 1875 | 2/ 71875 |
|
|
|
|
|
|
|
195 | Vaktmästare, hvardera.....................................J | MA 1878 | 24A 1878 | 800 | — | — |
| — | 400 | - |
|
| 20A 1890 | Ve 1890 |
|
|
|
|
|
|
|
50 | | D:o d:o ............. '' 1 | ( 19A 1875 | 2A 1875 j | 700 |
| — | : | — | 300 i | — |
Bil. 9.
653
görings- ningar. | Summa aflönings- förmåner högst. | Nuvarande pen-sionsriitt | Föreslagen pen-slottsrätt | Anmärkningar. • | |||||||||
Ålderstillägg. | lägst. | högst. | lägst. | högst. | |||||||||
An- tal | Belopp. | ||||||||||||
2 | 300 | — | 2,400 | — | 1,500 | — | 1,500 | — | 1,200 | - | 1,200 | — |
|
2 | 300 | — | 2,500 | — | 1,600 | — | 1,600 | — | 1,300 | — | 1,300 | - |
|
2 | 500 | — | 3,000 | - | 1,500 | — | 1,500 | — | 1,300 | — | 1,300 | — |
|
2 | 300 | — | 2,400 | — | 1,500 | — | 1,500 | — | 1,200 | — | 1,200 | — |
|
2 | 250 | — | 1,700 | — | 900 | — | 900 | - | 800 | - | 800 | — | i ■ |
2 | 150 | — | 1,500 | — | 900 | — | 900 | — | 800 | — | 800 | — | i • |
2 | 150 |
| 1,800 | — | 1,000 | — | 1,000 | — | 1,050 | — | 1,050 | — |
|
2 | 150 |
| 1,500 | — | 900 | — | 900 | — | 800 | — | 800 | — |
|
2 | 75 |
| 1,050 |
| 600 | — | 600 | — | 550 | — | 550 | — |
|
2 | 75 | — | 950 |
| 500 | — | 500 | — | 550 | — | 550 | — |
|
: 2 | 150 | - | 1,200 ■ | — | 600 | — | 600 | — | 550 | — | 550 | — | T |
2 | 150 | — | 1,100 | — | 500 | — | 500 | — | 550 | — | 550 | — |
|
■ 2 | 150 | — | 1,500 |
| 800 | - | 800 |
| 800 | — | 800 | — |
|
2 | 150 | — | 1,300 | — | 700 | _ | 700 | — | 700 | — | 700 |
|
|
654
Bil. 9.
|
| Senast af Kongl. Maj:t och | Lön. | Tjenst pen | ||||||
\ Antal. '' | Embete- och tjensteman samt betjente. | datum å | datum å | Utan ålders- tillägg. | Alderstillägg. | Utan |
| |||
|
| An- tal | Belopp. | amers- tillägg. 1 \ 1 | ||||||
|
| 19/ö 1875 | s/71875 |
|
|
|
|
|
|
|
|
| "/» 1880 | ,2''A 1880 |
|
|
|
|
|
|
|
120 | Vaktmästare, hvardera.................................. . | S7/i 1881 >3/e 1883 | 9 61881 “/• 1883 | 600 | — | — | — | — | 300 | — |
|
| “A 1886 | 4/« 1886 |
|
|
|
|
|
|
|
|
| 2% 1890 | •/« 1890 |
|
|
|
|
|
|
|
44 | D:o d:o ..................................... | ( 19A 1875 | */i 1875 | | 500 | — | — | — | — | 300 | — |
6 | Kammarvaktmästare, d:o................................. | >9A1875 | Vi 1875 | 500 | — | — | — | — | 300 | — |
26 | Roddare, d:o.................................................... | ( 19A 1875 | */» 1875 \ | 600 | — | — | — | ~ | 300 | — |
4 | Ilo d:0............................ | l9A 1875 | 2; 7 1875 Vi 1875 \ | 500 500 |
|
|
|
| 300 200 |
|
29 | l):o d:o................................................... | — | — | — | — | 1 | ||||
| 244 | Kustroddare, d:o.............................................. | ( 19A 1875 | Vi 1875 \ | 500 | — | — | — | _ | 200 | — |
3 | Jakt-båtsmän, d:o ...................................... | 19A 1875 | 2 7 1875 | 500 | — | — | — |
| 300 | - |
28 | Do d:0 ...................................... | ;> | » | 500 | — | — | — | - | 200 |
|
| Skog sstaten. |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
9 | Öfverjägmästare, hvardera................................ | “A 1889 | 29/ii 1889 | 3,200 | — | i | 450 | — | 1,600 | _ |
10 | Jägmästare, d:o ................................ | f 10 s 1889 | 28 ii 1889 | | 1,500 | — | 3 | 375 | — | 1,600 | — |
13 | D:o d:0 ................................ | » | w | 1,500 | — | 3 | 375 | — | 1,400 | — |
10 | D:o d:o ................................| | » | * | 1,500 | — | 3 | 375 | — | 1,200 | — |
41 | D:o d:o ................................ | » | )» | 1,500 | — | 3 | 375 | — | 1,000 | — |
129 | Kronojägare, d:o ................. | ieA 1889 i) | 29 n 1889 | 400 400 |
|
|
|
| 150 100 |
|
134 | 11:0 d:o ................................ | — | — | — | — | — | ||||
| Skogsinstitutet. |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
1 | Direktör ......................................................... | I9A 1892'' | V6 1892 | 3,000 | — | 1 | 600 | — | 1,500 | — |
2 | Lektorer, hvardera...........................................j | a | n | 2,000 | — | 2 | 500; | — | 1,500 |
|
| Skogsskolorna. |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
1 | Föreståndare ..................................................... | “/« 1885 | 5/« 1885 | 1,000 | — | - | - i | — | 500 | — | |
Bil. 9.
655
görings- ningar. | Summa afiönings- förmåner högst. | Nuvarande pen-sionsrätt | Föreslagen pen-sionKrätt | Anmärkningar. | |||||||||
Ålderstillägg. | lägst. | högst. | lägst. | högst. | |||||||||
An- tal | Belopp. | ||||||||||||
2 | 75 | — | 1,050 | — | 600 | — | 600 | — | 550 |
| 550 |
|
|
2 | 75 | _ | 950 | _ | 500 | , | 500 | ___ | 550 |
| 550 | _ |
|
I 2 | 75 | — | 950 |
| 500 | — | 500 | — | 550 | — | 550 | - |
|
2 | 75 | - | 1,050 |
| 600 | — | 600 | — | 550 | — | 550 | — |
|
2 | 75 | — | 950 | — | 500 | — | 500 | - | 550 | — | 550 |
|
|
! 2 | 50 | — | 800 | — | 500 | — | 500 | — | 500 | — | 500 | _ |
|
2 i | 50 | — | 800 |
| 500 | — | 500 | — | 500 | — | 500 |
|
|
2 | 50 | — | 900 |
| 500 | — | 500 | — | 550 | — | 550 |
|
|
2 | 50 | — | 800 |
| 500 | — | 500 | — | 500 | — | 500 | — | '' |
1 | 150 | — | 5,400 |
| 3,200 | — | 3,650 | — | 3,350 | — | 3,700 | — |
|
3 | 125 | — | 4,000 |
| 1,500 | — | 2,625 | — | 2,200 | — | 3,000 | — |
|
3 | 125 | — | 4,400 |
| 1,500 |
| 2,625 | — | 2,000 | — | 3,000 |
|
|
3 | 125 | — | 4,200 |
| 1,500 | — | 2,625 | — | 1,800 | — | 2,800 |
|
|
8 | 125 | — | 4,000 |
| 1,500 |
| 2,625 | — | 1 ,800 | — | 2,800 | — |
|
_ | _ | _ | 550 | _ | 400 |
| 400 | _ | 500 | _ | 500 | _ | (Samtliga kronojägare åtnjuta dessutom antingen |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
| ; förmån af fri bostad eller ock såsom ersättning |
1 _ I |
|
| 500 |
| 400 |
| 400 |
| 480 |
| 480 |
| ( derför 100 kronor. |
_ | _ | _ | 5,100 | _ | 3,000 | _ | 3,600 | _ | 3,000 | _ | 3,350 |
| o Åtnjuter dessutom fri bostad ocli vedbrand. |
— | — | — | 4,500 | — | 2,000 |
| 3,000 | — | 2,500 | — | 3,000 |
|
|
| ___ | _ | 1,500 | _ | 1,000 |
| 1,000 | _ | 1,050 | _ | 1,050 | _ |
|
65G
Bil. 9.
|
| Senast af Kongl. Maj:t och |
| Lön. |
| Tjenst | ||||
|
| Riksdag faststälda stat |
|
| pen | |||||
\ Antal. | Enibets- och tjensteman samt betjente. | datum å | datum å | Utan |
| Ålderstillägg. | Utan |
| ||
|
| Riksdagens | Kongl. Maj:ts | ålders |
|
|
|
| ålders |
|
|
|
|
|
|
|
| ||||
|
| skrifvelse. | beslut. | tillägg |
| An- tal. | Belopp. | tillägg. | ||
5 | Föreståndare, hvardera.................................... | 18/61874 | 5/e 1874 | 1,000 | _ | _ | _ | _ | _ |
|
1 | Underlärare..................................................... Skogsrättare, hvardera.................................... | “/»1885 | «/• 1885 | 1,000 | — | 3 | 375 | — | 500 |
|
5 | */• 1885 / | 800 | — | — | — | — | — | — | ||
| Upsala universitet. |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
i | Förste teologie professor, tillika domprost.......... | — | 80/u 1862 | — | — | — | — | — | — | _1 |
| "/» 1876 | 4,500 |
|
|
|
| 1,500 |
| ||
|
|
|
|
|
|
| ||||
5 25 | D:o d:0 d:0 ........................ | » 1 "A 1876 | )) 12/s 1876 '' | 3,900 |
|
| ~ |
| 1,500 |
|
D:o d:0 d:o ...................... | 14A 1878 | 4,500 | — | — | — | — | 1,500 | — | ||
| */• 1891 | |||||||||
l “A 1891 |
|
| ||||||||
|
| ,8/n 1885 |
|
|
|
|
|
|
| |
1 | Professor, Skytteanus....................................... | — | — | — | — | — | — | — | — | — |
1 | E. o. professor (teolog)................................... | “/» 1877 | ( V»1877 \ | 3,500 | — | — | — | — | 1,000 | — |
2 | E. o. professorer (teologer), hvardera ............. | )) | » | 3,000 | — | 1 | 500 | — | 1,000 | — |
|
| / 24/e 1877 l “A1886 | Ve 1877 1 |
|
|
|
|
|
|
|
4 | D:o hvardera................................ | 4/e 1886 ! “/n 1885 J | 3,500 |
| " |
|
| 1,000 | — | |
| ||||||||||
( 24A1877 | ||||||||||
14 | D:o d:o ............................... | ,8/51878 8 V& 1889 | 3,000 | — | 1 | 500 | — | 1,000 | — | |
| ||||||||||
1 “A 1889 | ||||||||||
1 | Professor i slaviska språk................................ | 2°A 1890 | 6/e 1890 | 4,000 | — | 1 | 500 | — | — | — |
2 | Laboratorer, hvardera...................................... | S0/5 1885 | ( 5/e 1885 j | 3,000 | — | — | — | - | 1,500 | — |
1 | Laborator...................................................... | 24/s 1877 | i Ve 1877 | | 2,250 | — | — | — | - | 750 | — |
1 | Observator............................... | » | » | 2,225 | — | — | -- | — | 750 | — |
1 | Bibliotekarie................................... | “/» 1876 | f 12/i6 1876 \ | 4,500 | — | — | — | — | 1,500 | — |
1 | Vice bibliotekarie............................................ | » | » | 2,500 | * | — | — | — | 1,500 | — |
1 • | Förste biblioteksamanuens................................ | U | » | 2,000 | — | — | — | — | 500 | — |
Bil. 0.
C57
görings- ningar. |
|
|
| Nuvarande pen-sionsrätt | Föreslagen pen-slonsrätt |
| |||||||
Ålderstillägg. | summa aflönings- förmåner | lägst. | högst. | lägst. | högst. | Anmärkningar. | |||||||
An- tal. | Belopp. | IlUgSL. | ‘ |
| |||||||||
_ |
|
| 1,000 | _ | 1,000 | _ | 1,000 | __ | 700 | _ | 700 | _ |
|
3 | 125 | — | 3,000 | — | 1,000 | — | 2,125 | -- | 1,050 | — | 2,000 | — | Åtnjuter dessutom fri bostad och vedbrand. |
— | — | — | 800 | — | 800 | — | 800 | — | 550 | — | 550 | — | D:o d:o |
— | — | — | — | — | 4,500 | — | 4,500 | — | 4,000 | — | 4,000 | — | /Aflöningen består företrädesvis af inkomst från |
— | — | — | G,000 | — | 4,500 | — | 4,500 | — | 4,000 | — | 4,000 | — | I lönen ingår äfven inkomst af prebendepastorat. |
— | — | — | 5,400 | — | 4,500 | — | 4,500 | — | 4,000 | — | 4,000 | — | /Dessutom boställsrum, som med ledning af staten |
— | — | — | 6,000 | — | 4,500 | — | 4,500 | — | 4,000 | — | 4,000 | — |
|
— | — | — | — | — | 4,500 | — | 4,500 | — | 4,000 | — | 4,000 | — | Åtnjuter aflöning af donationsmedel. |
— | — | — | 4,500 | — | — | - | — | — | 3,000 | — | 3,000 | — | I lönen ingår äfven inkomst af prebendepastorat. |
— | — | — | 4,500 | — | — | — | — | — | 2,800 | - | 3,000 | - |
|
— | ''i, •{ « r | — | 4,500 | — | — | — | — | - | 3,000 | — | 3,000 | — |
|
- | — | — | 4,500 | — | — | — | — | — | 2,800 | — | 3,000 | — |
|
— | — | — | 4,500 | — | — | — | — | — | 2,800 | — | 3,000 | — |
|
— | — | — | 4,500 | - | — | - | — | — | 3,000 | — | 3,000 | — |
|
— | — | — | 3,000 | - | — | — | — | — | 2,000 | — | 2,000 | — |
|
— | — | — | 3,(XX) | — | — | — | — | — | 2,000 | — | 2,000 | — |
|
— | — | — | G,000 | — | 4,500 | — | 4,500 | — | 4,000 | — | 4,000 | — |
|
— | — | — | 4,(XX) | — | 2,500 | — | 2,500 | — | 2,800 | — | 2,800 | — |
|
— | — | — | 2,500 | — | — | — | — | — | 1,M)0 | — | 1,800 | — |
|
Pemiomkomitén. 83
Bil. 9.
658
|
| Senast af Kongl. Maj:t och | Lön. | Tjenst pen | ||||||
Antal. | Embete- och tjensteman samt betjente. | datum å | datum å | Utan ålders- tillägg. | Ålderstillägg. | Utan |
| |||
■ |
| An- tal. | Belopp. | aiciers- tillägg. | ||||||
i | Andre biblioteksamanuens................................ • | "/s 1876 | ( “/* 1876 ) | 1,600 |
|
| — | — | 400 | — |
i | Tredje d:o Lidénianus............... | » | » | 1,200 | — | — | — | _ | 300 | — |
i | Sekreterare...................................................... | » | » | 3,600 | — | — | — | — | 900 | _ |
i | Notarie........................................................... |
| » | 2,000 | — | — | — | _ | 500 |
|
i | Räntmästare ................................................... |
|
| 4,500 3,200 |
|
|
|
| 1,500 800 |
|
i | Kamererare.................................................... | 1» | » | _ | — | _ |
|
| ||
i | Gymnastiklärare............................................. | / 28/io 1860 l ®/ö 1872 | s9/i2 1860 1 “/« 1872 J | 2,000 | — | — | — | — | — | — |
| Lunds universitet. |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
4 | Professorer (teologer), hvardera......................... | —— | 13/n 1885 | — | — | — | ____ |
| _ | — |
25 | D:o , hvardera....................................... | 1 "It 1876 | IS/s 1876 | | 4,500 | — | — | — | — | 1,500 | — |
2 | E. o. professorer (teologer), d:o......................... | — | 18/ii 1885 | — | - | — | — | — | ''- | — |
2 | D:o hvardera................................ | "/»1877 | ( Vo 1877 \ | 3,500 | - | — | -— | — | 1,000 | — |
12 | D:o d:o ................................ | » | n | 3,000 | — | i | 500 | _ | 1,000 | — |
1 | Laborator .................................................. .... | » | » | 2,250 | — | — | — | __ | 750 | — |
1 | Observator...................................................... | - » | » | 2,250 | — | — | — | _ | 750 | — |
1 | Bibliotekarie................................................ | "/t 1876 | ( ‘Vs 1876 ) | 4,500 |
|
|
|
| 1,500 |
|
|
| 1 >3/n 1885 ) |
|
|
|
|
| |||
1 i | Vice d:o.......................................................... | » | n | 2,500 | — | — | — | — | 1,000 | — |
1 ! | Biblioteksamanuens......................... | )) |
| 2,000 1,600 3,600 4,500 |
|
|
|
| 500 400 900 1,500 |
|
1 | ILO .......... |
|
|
|
|
|
|
| ||
1 | Sekreterare............... |
|
|
|
|
|
|
| ||
1 | Räntmästare .................................................. | » | » | _ | _ | _ | — |
| ||
1 | Kamererare................ |
| ■ | 2,400 2,000 i |
|
|
|
| 600 |
|
1 | Gymnastiklärare.............. | 1 “/»o 1860 1 8/s1872 | 23/i2 1860 ) l |
|
|
|
|
| ||
1 | • '' |
|
| • 1 |
|
|
|
Bil. 9.
659
görings- ningar. | Summa aflönings- förmåner högst. | Nuvarande pen-sionsrätt | ||||||
Alderstillägg. | lägst. | högst. | ||||||
An- tal. | Belopp. | |||||||
| _ | _ | 2,000 | _ |
| _ | _.-- |
|
— | — | — | 1,500 | — | — | — | — | — |
— | — | — | 4,500 | — | 3,600 | — | 3,600 | — |
| — | — | 2,500 | — | — | — | — | — |
— | — | — | 6,000 | — | 4,500 | — | 4,500 | — |
— | — | — | 4,000 | — | 3,200 | — | 3,200 | — |
| — | — | 2,000 | — | — | — | — | — |
— | — | — | — | — | 4,500 | — | 4,500 | — |
— | — | — | 6,000 | — | 4,500 | — | 4,500 | — |
_ | _ | — | 4,500 | — | — | — | — | — |
— | — | — | 4,500 | — | — | — | — | — |
— | — | — | 3,000 | — | — | — | — | — |
— | •—- | — | 3,000 | — | — | — | — | — |
— | —- | — | 6,000 | — | 4,500 | — | 4,500 | — |
— | — | — | 3,500 | — | 2,500 | — | 2,500 | -- |
_ | — | — | 2,000 | — | — | — | — | — |
— | — | — | 4,500 | — | 3,600 | — | 3,600 | — |
— | — | — | 6,000 |
| 4,500 | _ | 4,500 | — |
— | _ | — | 3,000 | — | 2,400 | — | 2,400 | — |
— |
| — | 2,000 |
| — | — |
|
|
Föreslagen pen
sionsrätt
Anmärkningar
2,800
2,000
2,000
4.000
2,500
1,800
1,300
3.000
4.000
2,000-
1,300
3,000
3,000
3.000
2.000
2,000
4.000
2.300
1,800
1.300
3.000
4.000
2.000
1,300
/Aflöningen består företrädesvis af inkomst af pre4
bendepastorat.
Aflöningen består af inkomst från prebendepastorat.
• Bil. 9.
(.SO
|
| Senast af Kongl. Maj:t och |
|
| Lön. | Tjenst | ||||
|
| Riksdag faststälda stat |
|
| pen | |||||
Antal. | Embete- och tjensteman samt betjente. | datum å | datum å | Utan |
| Ålderstillägg. | Utan |
| ||
|
| Riksdagens | Kongl. Mai :ts | ålders |
|
|
|
| ålders |
|
|
|
|
|
|
|
| ||||
|
| skrifvelse. | beslut. | tillägg. | An- tal. | Belopp |
| tillägg. | ||
| Karolinska medico-kirurgiska institutet. |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
5 | Professorer, hvardera....................................... | \ nA1876 | 12/5 1876 | | 4,500 | — | — | — | — | 1,500 |
|
2 | D:o • d:o ....................................... | ”/* 1876 | 12/61876 | 3,900 | — | — | — | — | 1,500 |
|
3 | D:o d:o ....................................... | ?> | » | 4,000 | — | — | ‘- | — | 1,500 | — |
1 | Professor (Malmstens)..................................... | —rfUl \ | -- | — | — | — | — |
| — | _ |
|
| < 24/s 1877 | >/« 1877 | |
|
|
|
|
|
|
|
2 | E. o. professorer, hvardera............................... | | “/* 1878 | I8/5 1878 | 3,500 | — | — | — | _ | 1,000 | _ |
|
| l “/» 1889 | 31/5 1889 J |
|
|
|
|
|
|
|
| D:o d:o ............................... | f 24/ö 1877 | J/e 1877 ) |
|
|
|
|
|
|
|
5 | 18/e 1878 ) | 3,000 | — | i | 500 | — | 1,000 | — | ||
| . D:o dio ............................... | ( 14/s 1878 | 18 e 1878 1 |
|
|
|
|
|
|
|
4 | l “/a 1888 | S1/e 1888 i | 2,500 | — | i | 500 | — | 1,000 | — | |
i | Laborator....................................................... | ( 14/s 1878 | 18/s 1878 \ | 3,000 | — | — | — | — | 1,500 | — |
| Gymnastiska centralinstitutet. |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
3 | Öfverlärare, hvardera....................................... | 19/s 1879 | 39 5 1879 | 3,500 | _ | i | 500 | _ | 1,500 |
|
1 | Lärare................................................. | )) | » | 2,200 | — | — | — | _ | 800 | _ |
2 | D:o hvardera............................................... | }> | )) | 2,000 | — | — | — | _ | 500 | _ |
2 | Lärarinnor, d:o............................ ................... | n | ''■ | 1,200 | — | — | — | — | 300 | — |
| Allmänna läroverken. | 2S/2 1858 | 20/s 1858 |
|
|
|
|
|
|
|
|
| 26/io 1860 | S9/u 1860 |
|
|
|
|
|
|
|
35 |
| 16/n 1863 | “/« 1863 |
|
|
|
|
|
|
|
Rektorer, hvardera........................................... | 18/6 1866 | 29/e 1866 | 4,500 | - | i | 500 | — | — | — | |
|
| i6/5 1874 | 29/s 1874 |
|
|
|
|
|
|
|
|
| 24/s 1877 | Va 1877 |
|
|
|
|
|
|
|
|
| 19/s 1879 | 3% 1879 |
|
|
|
|
|
|
|
|
| | 25/a 1858 ! | 2% 1858 1 |
|
|
|
|
|
|
|
3 | D:o d:o ........................................... | 16/n 1863 | u/i21863 | 4,000 | — | — | — | — | — | —j |
1 |
| 1 16/s 1874 | 2% 1874 i |
|
|
|
|
|
|
|
\
Bil 9.
G61
görings- ningar. | Summa aflönings- förmåner högst. | Nuvarande pen-sionsrätt | Föreslagen pen* | |||||||||
Ålderstillägg. | lägst. | högst. | lägst. | högst. | ||||||||
An- tal. | Belopp. | |||||||||||
|
|
| 6,000 |
| 4,500 |
| 4,500 |
| 4,000 |
| 4,000 |
|
— | — | — | 5,400 | — | 4,500 | — | 4,500 | — | 4,000 | — | 4,000 | 1 ~ 1 |
— | — | — | 5,500 | — | 4,500 | — | 4,500 | — | 3,700 | — | 3,700 |
|
— | — | — | — | — | 4,500 | — | 4,500 | — | 4,000 | — | 4,000 | — |
— | — | — | 4,500 | - | 2,500 | — | '' 2,500 | - | 3,000 | — | 3,000 | — |
— | — | — | 4,500 | — | 2,500 | — | 2,500 | — | 2,800 | - | 3,000 | — |
r | — | — | 4,000 | — | 2,500 | — | 2,500 | — | 2,500 | — | 2,800 | — |
j | — | — | 4,500 | — | — | — | — | — | 3,000 | - | 3,000 | — |
|
|
| 5,500 |
| 3,500 |
| 4,000 |
| 3,350 |
| 3,700 | _/ 1 |
— | — | — | 3,000 | — | 2,200 |
| 2,200 |
| 2,000 |
| 2,000 |
|
— | — | — | 2,500 | — | 2,000 | — | 2,000 | _ | 1,800 | _ | 1,800 | 1 |
|
|
| 1,500 |
| 1,200 |
| 1,200 |
| 1,050 |
| 1,050 | _/ » |
| — | — | 5,000 | — | — | — |
| — | — | — | — |
|
— | — | — | 4,000 | - | — | — | — | — | — | - | — |
|
Anmärkningar.
Enär samtlige rektorsbefattningar innehafvas på
förordnande under viss tid eller tillsvidare ut-i
föras här icke några pensionsbelopp för dessa
befattningar.
662
Bil. 0.
|
| Senast af Kongl. Maj:t och | . Lön. 1 | ||
Antal. | Embets- och tjensteman samt betjente. | datum å | datum å | Utan ålders- tillägg. | Ålderstillägg. |
|
| An- tal. | Belopp. |
Tjenst
pen
ålders
tillägg
20
17
Rektorer, hvardera
D:o d:o
3 D:0 d:0
202 Lektorer, d:o
357 : Adjunkter, d:o
“/» 1858
18/n 1863
“/« 1866
*4/51873
“/« 1874
”/b 1876
24/s 1877
,9/s 1890
28/* 1858
28/io 1860
‘•/u 1863
''% 1866
24/s 1873
16/s 1874
S4/6 1877
“/. 1858
I8/u 1863
16A 1874
"/* 1858
28/io 1860
16/u 1863
18/e 1866
9/s 1870
18/s 1874
24/s 1877
19/s 1879
25/« 1858
ie/io 1860
18/u 1863
16/e 1866
18/5 1874
24/b 1877
19/ö 1879
20/3 1858
“/« 1863
29/e 1866
29 51874
12/s 1876
>/« 1877
12/9 1890
2% 1858
29/12 1860
n/n 1863
"/» 1866
29/6 1874
V» 1877
2% 1858
“/»» 1863
2% 1874
2% 1858
29/12 1860
”/u 1863
29s 1866
20/5 1870
"/s 1874
Ve 1877
30/s 1879
20/3 1858
29/u 1860
■Via 1863
29/e 1866
29/s 1874
''/b 1877
S0/61879
19/e 1891 .
3,500
3,000
2,500
2,500
1,500
500 —
500
500
500
500—
i
Bil. 0.
663
görmgs
ningar.
An tal -
Belopp.
Summa
aflönings
förmåner
högst.
Nuvarande pensionsrätt -
lägst.
högst.
Föreslagen pensionsrätt -
lägst.
högst.
Anmärkningar.
4,000
3,500
3,500
4,500
3,500
2,500
3.G00
1,800
1,500
3,000
1,050
3,000
2,500
Enär samtlige rektorsbefattningar innehafvas på
förordnande under viss tid eller tillsvidare; utföras
här icke några pensionsbelopp för dessa
befattningar.
fTvå lektorer i Stockholm åtnjuta dessutom hyres!
ersättning med 225 kronor hvardera enl. K. Bref
I af den 25 Januari 1841.
Bil. 0.
CG4
| i | Senast af Kongl. Maj:t och |
|
| Lön. |
| Tjenst pen | |||
Antal | Embets- och tjensteman samt betjente. | datum å | datum å | Utan ålders tillägg |
| Ålderstillägg. | Utan |
| ||
|
|
| An- tal | Belopp. | aiaers- tillägg. | |||||
157 | Kolleger, hvardera .. ...................................... | 25/a 1858 28/io 1860 18/n 1863 18/e 1866 24/s 1873 | 2% 1858 29/i21860 ''“/n 1863 Va 1877 so/s 1858 | 1,500 |
| 4 | 500 |
|
|
|
1 | Kollega (Stockholm)............. ........................... | i6/6 1874 | 1,000 |
| 3 | 500 |
|
|
| |
1 | Pedagog (Simrishamn)...................................... | / 28/io 1860 | 22/u 1861 | | 1,500 |
| _ |
|
|
|
|
35 | '' Gymnastiklärare, hvardera .............................. | l 16/s 1874 26/io 1860 le,/i i 1863 | 29/b 1874 ) | 1,000 |
| 2 | 250 |
|
|
|
. 22 | D:0 d:o ............................... | 24/s 1877 18/e 1866 24/b 1873 | V« 1877 “/is 1863 29/a 1866 29/s 1874 | 600 |
|
|
|
|
|
|
20 | u ö P- ö | ‘Vs 1876 | I6/o 1866 \ 24/s 1873 | ls/s 1876 Va 1877 »/i» 1863 29/e 1866 | 300 |
|
|
|
|
|
|
| ! | 29/a 1874 |
|
|
| '' | 1 |
|
|
Bil. 9.
665
görings- ningar. |
|
| Nuvarande pen-sionsrätt | Föreslagen pen-sionsrätt |
| ||||||||
Ålderstillägg. | summa aflönings- förmåner | lägst. | högst. | lägst. | högst. | Anmärkningar. | |||||||
An- tal. | Belopp. |
|
|
|
| ||||||||
— | — | — | 3,500 |
| 1,500 | — | 3,000 | - | 1,050 | — | 2,500 | — |
|
|
|
| 2,500 |
| 1,000 |
| 2,500 |
|
|
|
|
| Å gammal stat. |
— | — |
| 1,500 | — | 1,500 | — | 1,500 | — | 1,050 |
| 1,050 |
|
|
— | — | — | 1,500 | — | 1,000 | — | 1,500 | — | 700 | — | 1,050 | — |
|
— | — | — | 000 | — | 000 | — | 000 | — | 480 | — | 4S0 | - | Öfningslärarne vid läroverken hafva här upptagits |
— | — |
| 300 | — | 300 | — | 300 |
| 240 |
| 240 | — |
|
Pcnaionakomitén.
84
G6G
Bil 9.
Antal.
35
23
17
3
35
17
Embets- och tjensteman samt betjente.
Musiklärare, hvardera
D:o | d:o |
D:o | d:o |
D:o | d:o |
Teckningslärare, d:o
Teckningslärare, d:o
D:o d:o
D:o d:o
Senast af Kongl. Maj:t och | Lön. | Tjenst pen | ||||||
datum å | datum å | Utan ålders- tillägg. | Ålderstillägg. | Utan ålders- tillägg. | ||||
An- tal. | Belopp. | |||||||
25/sl858 | 20/o 1858 |
|
|
|
|
|
|
|
2e/io 1860 | 29/i2 1860 |
|
|
|
|
|
|
|
16/n 1863 | 14/i21863 | 750 | - | 2 | 250 | — | — | — |
24/e 1877 | Va 1877 |
|
|
|
|
|
|
|
19/s 1879 | "/ s 1879 |
|
|
|
|
|
|
|
( 16/s 1874 | M- CO <1 tf»* |
|
|
|
|
|
|
|
) “/a 1876 | ,s/5 1876 1 | 450 | — | — | -- | — | — | — |
l 19/ 51890 | 12/o 1890 i |
|
|
|
|
|
|
|
f 10/s1874 | 29/s 1874 | | 300 | — | — | — | — | — | — |
10/5 1874 | 29/s 1874 | 200 | — | — | — | — | — | — |
2S/21858 | 2% 1858 |
|
|
|
|
|
|
|
26/io 1860 | 29/12 1860 |
|
|
|
|
|
|
|
10/u 1863 | “/is 1863 | 1,000 | — | 2 | 250 |
| — | _ |
24/s 1877 | Ve 1877 |
|
|
|
|
|
|
|
,4/e 1878 | 18/51878 |
|
|
|
|
|
|
|
19/s 1879 | 3% 1879 . |
|
|
|
|
|
|
|
ls/5 1874 | 29/s 1874 |
|
|
|
|
|
|
|
»/* 1876 | 12/s 1876 |
|
|
|
|
|
|
|
24/s 1877 | Va 1877 | 600 | — | — | — | — | — | — |
14/s 1878 | 18/6 1878 |
|
|
|
|
|
|
|
( 19/5 1890 | I2/e 1890 |
|
|
|
|
|
|
|
j 16/5 1874 | 29/e 1874 | |
|
|
|
|
|
|
|
24/5 1877 | Ve 1877 | 300 | — | — | — | — | — | — |
l 14/5 1878 | 18/s 1878 I |
|
|
|
|
|
|
|
( — l — | I9/i 1869 ) | 200 |
|
|
|
|
|
|
Bil 9.
667
gönngs
iiingar.
An
tal.
Ålderstillägg.
Belopp.
Summa
aflönings
förmåner
högst.
Nuvarande pensionsrätt -
lägst.
högst.
Föreslagen pensionsriitt -
lägst.
högst.
Anmärkningar.
1,250
450
300
200
1,500
600 —
300
200
550
300
240
160
700
ISO
240
100
900
360
240
160
1,050
480
240
160
Se anmärkningen för gymnastiklärare.
668
Bil. 9.
|
| Senast af Kong! Maj:t och | Lön. | Tjenst pen | ||||||
Miltal. | Embets- och tjensteman samt betjente. | datum å | datum å | Utan ålders- tiUägg. | Ålders tillägg. | Utan | ||||
|
| An- tal. | Belopp. | ålders- tillägg. | ||||||
5 | Högre Lärariimcseminariet i Stockholm. Lektorer, hvardera.............................. | f 17/s 1871 | “/s 1870 \ |
|
| A |
|
|
|
|
1 | Adjunkt............................................. | l 1B/s 1874 | 1,500 1.500 1,300 3.500 1.500 4,100 4.000 3.400 2.000 1.400 5.000 3.500 4.000 3.000 2.500 |
| A | uuu 500 500 500 500 500 |
|
|
| |
2 | Lärarinnor, hvardera ......................... | ( le;5 1874 | 18/s 1870 | |
| A |
|
|
| ||
1 | Lärarinna......................................... |
|
|
|
|
| ||||
12 | Folkskolelärareseminarierna. Rektorer, hvardera ............................... | r w/u 1863 | 22/4 1864 i |
| O |
|
|
| ||
52 | Adjunkter eller lärarinnor, d:o............ |
| 4 |
|
|
| ||||
1 | Tekniska högskolan. Föreståndare....................................... | “/s 1876 | l2/s 1876 |
|
|
| 2,500 |
| ||
9 | Professorer, hvardera......................... |
|
|
|
|
| ||||
2 | D:o d:o ....................... |
|
|
|
|
|
|
| ||
1 | Professor ......................................... |
|
|
|
|
|
| 1,500 1,300 1,000 1,000 900 600 • |
| |
2 | Lektorer, hvardera................................. |
|
|
|
|
|
|
| ||
1 | Lektor............................................. |
|
|
|
|
|
|
| ||
1 | D:0 ................................................ | 13/51884 | 30/6 1884 |
|
|
|
|
| ||
1 | D:o .............................................. |
|
|
|
|
| ||||
2 | Lektorer, hvardera............................ |
|
|
|
|
| ||||
1 | Chalmers'' tekniska läroanstalt. | 24/s 1877 | ‘Va 1877 |
| 0 | 500 500 500 500 500 |
|
| ||
3 | Lektorer, hvardera............................. |
|
| 9 |
|
|
| |||
4 | Tekniska elementarskolorna. | “/»1876 | IS/a 1877 |
| 9 |
|
|
| ||
10 | Lektorer, hvardera......................................... |
| 9 |
|
|
| ||||
2 | D:o d:o .......................................... | » | )> | _ | 2 | _ | _ | _ |
Bil. 9.
669
görings ningar. | Summa aflöning förmåne högst. |
| Nuvarande pen-sionsrätt | Föreslagen pen-sionsrätt | ||||||||
Ålderstillägg. | 3- r | lägst. | högst. | lägst. | högst. | |||||||
An- tal. | Belopp. | |||||||||||
|
|
| 4,500 |
|
|
|
|
| 1,800 | _ | 3,000 |
|
— | — | — | 3,500 | — | — | — | — | — | 1,050 | — | 2,500 | — |
— | — | — | 3,500 | — | — | — | — | — | 1,050 | — | 2,500 | — |
— | — | — | 3,300 | — | — | — | — | — | 900 | — | 2,200 |
|
— | — | — | 4,500 | — | — | — | — | — | 2,500 | — | 3,000 | — |
— | — | — | 3,500 | — | — | — | — | - | 1,050 | — | 2,500 | — |
|
|
| 6,600 | _ | 4,100 | _ | 4,100 | _ | 4,350 | — | 4,350 | — |
— | — | — | 6,000 | — | 4,000 | — | 4,000 | — | 4,000 | — | 4,000 | — |
— | — | — | 5,400 | — | 4,000 | — | 4,000 | — | 4,000 | — | 4,000 | _ |
— | — | — | 4,700 | — | 3,200 | — | 3,200 | — | 3,000 | — | 3,000 |
|
— | — | — | 4,000 | — | 2,700 | — | 2,700 | — | 2,800 | — | 2,800 | — |
— |
| — | 3,350 | — | 2,350 | — | 2,350 | — | 2,200 | — | 2,200 | - |
— | — | — | 3,000 | — | 2,000 | — | 2,000 | — | 2,000 | - | 2,000 | — |
— | — | — | 2,700 |
| 1,800 | — | 1,800 | — | 1,800 | — | 1,800 | — |
— | — | — | 2,000 |
| 1,400 | — | 1,400 | — | 1,300 | — | 1,300 | — |
|
|
| 6,000 | — | 4,000 | _ | 4,800 | _ | 3,350 | _ | 4,000 | _ |
— | — | — | 4,500 | — | 3,000 |
| 3,600 | — | 2,500 | — | 3,000 | — |
|
|
| 5,000 | — | 3,200 |
| 4,(XX) |
| 2,800 |
| 3,350 | _ |
— | — |
| 4,(XX) | — | 3,000 | 1- | 3,200 | — | 2,000 |
| 2,800 | — |
— | — |
| 3,500 | — | 2,500- | 3,000 | _ | 1,800 |
| 2,500 | — |
Anmärkningar.
Ursprungliga lönestaten synes visserligen icke vara
jemväl af Riksdagen uttryckligen faststäld, men
då ändringar och tillägg deri af Riksdagen godkänts,
har föreslagen pensionsrätt här upptagits.
Åtnjuter dessutom fri bostad.
staten beräknas till 600 kronor för hvardera.
Åtnjuter dessutom fri bostad.
670
Bil. 9.
|
| Senast af Kongl. Maj:t och |
|
| Lön. |
| Tjenst pen | |||
Antal. | Embets- och tjensteman samt betjente. | datum å | datum å | Utan ålders tillägg |
| Ålderstillägg. | Utan |
| ||
|
|
| An- tal. | Belopp. | tillägg. | |||||
1 | Tekniska skolan i Stockholm. Föreståndare................................................... | l4A 1878 | 18/s 1878 | 4,000 |
|
|
|
| 2,000 |
|
18 | Provinsialläkare. Förste provinsialläkare, tillika provinsialläkare, | 2% 1890 | 9I/io 1890 | 1,875 | _ | 2 | 500 |
| ( 1,500 \ 625 | — |
6 | D:o, d:o, d:o................................................. | )) | » | 1,875 |
| 2 | 500 |
| ( 1,000 | - |
114 | Provinsialläkare, hvardera................................ | » | » | 1,875 | — | 2 | 500 | — | l 625 | — |
1 | Farmaceutiska institutet. Lärare........................................................... | 25/< 1881 | ls/51881 | 3,000 |
|
|
|
| 1,500 |
|
1 | D:o ............................................................ | )) | )) | 2,700 | — | -- | — | — | 1,300 | — |
1 | Vaktmästare.................................................... | » | » | 650 | — | — | — | — | 300 | — |
2 | Undervisningsanstalter för barnmorskor. | 19/s 1879 | 3% 1879 | 3,000 | — | — | — | — | 1,000 | — |
4 | Veterinärinstitutet i Stockholm. | 19/s 1879 | 3% 1879 | 3,500 |
| 1 | 500 |
| 1,500 | _ |
1 | Lektor........................................................... | » | » | 2,500 | - | 1 | 500 | — | 1,000 | — |
1 | Veterinärinrättningen i Skara. | “/s 1888 | 31/e 1888 | 1,500 |
|
|
|
| 1,000 |
|
1 | Instruktionssmed........................................... | )) | )) | 800 | — | — | — | — | — | — |
2 | Drängar, hvardera............................................ | )) | » | 450 | — | — | — | — | — | — |
2 | Hospital för sinnessjuke. Öfverläkare, hvardera....................................... | 2% 1885 | 5/b 1885 | 4,333 | 33 |
|
|
| 2,166 | 67 |
5 1 | D:o d:o ....................................... D:o ................................................... | ( 20/5 1885 29/ 51885 | 5/e 1885 ) 4/e 1886 / 5/e 1885 | 4,000 2,666 | 67 | — | — | — | 2,000 1,333 | 33 |
1 | Läkare........................................................... | » | » | 1,666 | 67 | — | — | — | 833 | 33 |
9 | Biträdande läkare, hvardera.............................. | ( 2% 1885 I l 17/* 1886 | | 5/e 1885 ) */» 1886 i | 1,666 | 67 | — | — | — | 833 | 33 |
Bil. 9.
671
görings- ningar. |
|
| Nuvarande pen-sionsrätt | Föreslagen pen-sion srätt |
| ||||||||
|
|
| summa |
|
|
|
|
|
|
|
| * | |
Ålderstillägg. | aflönings- förmåner |
|
|
|
|
|
|
|
| Anmärkningar. | |||
|
|
| högst. |
| lägst. |
| högst. |
| lägst. |
| högst. |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
| |||||
An- tal. | Belopp. |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
— | — | — | 6,000 |
| — |
| — | — | 4,000 |
| 4,000 |
|
|
\ r v | — | — | 5,000 | — | 4,000 | — | 4,000 | — | 3,700 3,700 | — | 3,700 3,700 | — | ^Åtnjuta dessutom hyresersättning med 750 kr. hvar- |
— | — | 4,500 | — | 4,000 | — | 4,000 | — | — | — | j dera. | |||
| — | — | 3,500 | — | 4,000 | — | 4,000 | — | 3,700 | — | 3,700 | — | J |
|
|
| 4,500 |
| 3,000 | _ | 3,000 | _ | 3,000 | _ | 3,000 | — |
|
|
|
| 4,000 950 |
| 2,700 | _ | 2,700 | _ | 2,800 | — | 2,800 | — | /Om vaktmästare åtnjuter fri bostad minskas lönen |
— | — | - | — | 650 | — | 650 | — | 700 | — | 700 | — | ||
— | — | — | 4,000 5,500 | — | 3,000 3,500 | — | 3.000 4.000 | — | 2,800 3,350 | — | 2,800 3,700 | — | /Den af professorerna, som förordnas att vara insti-/ tntets föreståndare, åtnjuter dessutom fri bostad. |
— | — |
| — | — | — |
|
| ||||||
— | — | — | 4,000 | — | 2,500 | — | 3,000 | — | 2,500 | — | 2,800 |
| |
|
|
| 2,500 | _ | 1,500 | _ | 1,500 | _ | 1,800 | _ | 1,800 | — | ) |
— | — |
| 800 | — | — | — | — | — | 550 | - | 550 | — | [Åtnjuta dessutom fri bostad. |
— | — |
| 450 | — | — | — | — | — | 300 | — | 300 | — | 1 |
|
|
| 6,500 |
| 4,333 | 33 | 4,333 | 33 | 5,000 |
| 5,000 |
| (■Dessutom boställsvåning och ved, hvilken förmån |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
| för en af dem i staten uppskattas till 1,200 | |
— | — |
| 6,000 |
| 4,000 | - | 4,00( | — | 4,700 | — | 4,700 | — | / kronor, hvadan den föreslagna pensionsrätten |
— | — | — | 4,000 | — | 2,666 | 67 | 2,666 | 67 | 3,350 | — | 3,350 | _ | i beräknats. |
— | — |
| 2,500 | — | 1,666 | 67 | 1,666 | 67 | 1,800 |
| 1,800 | — |
|
— | — |
| 2,500 | — | 1,666 | 67 | 1,66» | 67 | 1,800 | — | 1,800 |
| Dessutom bostad och vissa andra naturaförmåner. |
672
Bil. 9.
Antal | • Embets- och tjensteman samt betjente. | Senast af Kongl. Maj:t och | Lön. | Tjenst pen | ||||||
datum å | datum å | Utan ålders- tillägg. | Ålderstillägg. | Utan ålders- tillägg. | ||||||
An- tal. | Belopp. | |||||||||
4 | Syssloman, hvardera........................................ | 29/s 1885 | 5/s 1885 | 2,133 | 33 | _ |
|
| 1,066 | 67 |
|
| 1 20/s 1885 | 6/e 1885 j |
|
|
|
|
|
|
|
4 | D:o d:o ........................................ |
|
| 1,866 | 67 | _ |
|
| 933 | 33 |
|
| l »7/s 1886 | Va 1886 > |
|
|
|
|
|
|
|
i | D:o .................................................... | 2% 1885 | 5/e 1885 | 533 | 33 | — | — | — | 266 | 67 |
| Naturhistoriska riksmuseum. |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
6 | Intendenter, hvardera...................................... | ■»/s 1876 | »2/s 1876 | 4,000 | — | — | — | — | 1,000 | — |
1 |
|
|
| 3,000 |
|
|
|
|
|
|
| Statens Meteorologiska centralanstalt. |
|
|
|
|
|
|
|
| |
1 | Föreståndare.................................................. | ‘■/s 1876 | »2/s 1876 | 4,000 | — | - | — | — | 1,000 | — |
| Vitterhets-, Historie- och Antiqvitetsakademien. |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
1 | Sekreterare och riksantiqvarie........................... | ■■/s 1876 | »2/s 1876 | 4,000 | — | — | — | — | 2,000 | — |
2 | Amanuenser, hvardera.................................... | » | )) | 2,700 | — | — | — | — | 1,300 | — |
2 | V aktmästare, d:o |
|
| 600 |
| _ |
|
|
|
|
| Landtbruksakademien. |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
1 | Sekreterare........................ | ( 8/u 1863 | »8/n 1863 \ | 4,000 |
| 2 | 500 |
|
|
|
|
| l »Vs 1874 | 29/s 1874 ) |
|
|
|
|
|
|
|
1 | Agrikulturkemist.............................................. | »7/s 1874 | 29/s 1874 | 4,000 | — | 2 | 500 | — | — | — |
1 | Assistent........................ | f 17/s 1874 | 29/s 1874 | | 1,500 |
| 1 | 300 |
|
|
|
|
| l »V# 1888 | 8»/s 1888 i |
|
|
|
|
|
|
|
1 | Växtfysiolog .................................................. | 18/s 1885 | 2/io 1885 | 4,000 | — | 2 | 500 | — | — | — |
1 | Inspektor.............................. | 17/s 1874 | 29/s 1874 | 2,800 |
| 2 | 500 |
|
|
|
| Akademien för de fria konsterna. |
|
|
|
|
|
| |||
3 | Professorer, hvardera........................................ | »Vs 1878 | ■8/s 1878 | 2,000 | — | 2 | 400 | — | 2,000 | — |
1 | Professor.................... | 7/j 1887 | »s/7 1887 | 2,000 | — | 2 | 400 | — | 1,500 | — |
1 | D:o ............................. | »*/s 1878 | »8/s 1878 | 2,000 | — | 2 | 300 | — | 1,000 | — |
2 | Professorer, hvardera.................................. | n | n | 1,500 | — | 2 | 200 | — | 500 | — |
1 | Lärare........................... ....... | » | » | 1,500 | — | 2 | 200 | — | 500 | — |
1 | D:o ......................... | » | » | 600 | — | 2 | 100 | — | 400 | — |
Bil. 9.
673
görings ningar. | Summa aflönings- förmåner högst. | Nuvarande pen-sionsrätt | Föreslagen pen-slottsrätt | Anmärkningar. | |||||||||
Alderstillägg. | lägst. | högst. | lägst. | högst. | |||||||||
An- tal. | Belopp. | ||||||||||||
— | — | — | 3,200 | — | 2,133 | 33 | 2,133 | 33 | 2,200 |
| 2,200 | — | 1 1 ■''■■ ■ |
— | — | — | 2,800 | - | 1,866 | 67 | 1,866 | 67 | 2,000 | — | 2,000 | - | 1 /Dessutom boställsvåning och ved. |
— | — | — | 800 | — | 533 | 33 | 533 | 33 | 550 | — | 550 | — | 1 |
a | 500 |
| G,000 |
| 4,000 | _ | 4,000 | _ | 3,350 | _ | 4,000 | _ |
|
— | — | — | 3,000 | — | — | — | — |
| 2,000 |
| 2,000 |
| , |
2 | 500 | — | G,000 | - | 4,000 | - | 4,000 | — | 3,350 | — | 4,000 | — |
|
|
|
| G,000 |
| 4,000 | _ | 4,000 | _ | 4,000 | __ | 4,000 | _ |
|
| — | — | 4,000 | — | 2,700 | — | 2,700 | - | 2,800 | — | 2,800 | — |
|
— | — |
| 600 | — | — | — | — |
| 480 | “ | 480 | “ |
|
| — | — | 5,000 | — | 3,G00 | — | / 4,000 | — | 2,800 | — | 3,350 | — |
|
— | — | — | 5,000 | — | 3,GOO | — | 4,000 |
| 2,800 | — | 3,350 | - | w |
— | -— | — | 1,800 | — | 1,500 | — | 1,800 | __ | 1,050 | — | 1,200 | — |
|
— | — | — | 5,000 | — | 3,600 | — | 4,000 | — | 2,800 | — | 3,350 |
|
|
— | — | — | 3,800 | — | 2,800 | — | 3,060 |
| 2,000 | — | 2,500 |
|
|
|
|
| 4,800 |
| 2,000 |
| 2,800 | _ | 2,800 |
| 3,350 |
|
|
— | — | — | 4,300 | __ | 2,000 | — | 2,800 | — | 2,500 | - | 3,000 | — | Dessutom bostad och atelier. |
— | — | — | 3,000 |
| 2,000 |
| 2,600 | — | 2,000 | — | 2,500 | — |
|
— | — | - | 2,400 |
| 1,500 | — | 1,900 | — | 1,300 | - | 1,000 | — |
|
— | — | — | 2,400 |
| 1,500 | — | 1,900 | - | 1,300 | — | 4,000 | — |
|
— | — | — | 1,200 |
| 600 | — | 800 | — | 700 | — | 800 | — |
|
Penaiovalcomitén, 85
674
Bil. 0.
Antal. | Embets- och tjensteman samt betjente. | Senast af Kong!. Maj:t och | Lön. | Tjenst pen | ||||||
datum å | datum å | Utan ålders- tillägg. | Ålderstillägg. | Utan ålders- tillägg. | ||||||
An- tal. | Belopp. | |||||||||
1 | Vaktmästare .................''....................(.......... | ''*/s 1878 | 18/51878 | 750 | _ | i | 100 | _ | __ | 1 |
1 | Do | „ |
| G50 |
| i | 100 |
|
|
|
| Musikaliska akademien. |
|
|
|
|
|
|
|
| |
1 | Sekreterare...................................................... | 24/ä 1877 | Ve 1877 | 2,250 | — | — | — | — | 750 | — |
1 | Kamererare..................................................... | " | » | 1,875 | — | — | — | - | 625 | — |
1 | Bibliotekarie................................................... | / | » | 900 | — | — | — | — | 300 | — |
1 | Inspektor (direktör).......................................... | » | » | 2,250 | — | — | — | — | 750 | — |
2 | Lärare, hvardera ............................................ | » | » | 2,000 | — | 2 | 266 | — | 666 | — |
4 | I):o d:o ........................................... | » | » | 1,500 | — | 2 | 200 | — | 500 | — |
4 | D:o d:o ............................................. | » | ■* | 1,200 | — | 2 | 160 | — | 400 | — |
2 | D:o d:o ............................................ | M | » | G00 | - | 2 | 80 |
| 200 | — |
| Institutet för blinda. |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
1 | Direktör........................................................ | »/b 1888 | 31/e 1888 | 3,000 | — | 2 | 500 | — | 1,500 | — |
4 | Ämneslärare, hvardera..................................... | » | >» | 1,500 | — | 2 | 500 | — | — | — |
6 | Arbetslärare och lärarinnor, d:o........................ | )) | )) | 1,200 | — | 2 | 250 | — | — | — |
1 | Gymnastiklärare.............................................. | » | » | 1,200 | — | — | — | — | — | — |
1 | Musiklärare .................................................... | » | » | 1,200 | — | — | — | — | — | — |
. 1 | Sekreterare och räkenskapsförare.................... | » | )) | G00 | - | — | — | — | — | — |
Bil. 9.
075
görings- ningar. | Summa aflönings- förmåner högst. | Nuvarande pen-sionsrätt | Föreslagen pen-sion srätt | Anmärkningar. | |||||||||
Ålderstillägg. | lägst. | högst. | lägst. | högst. | |||||||||
An- tal. | Belopp. | ||||||||||||
| __ | _ | 850 | _ | _ | _ | _ | ___ | 550 |
| 550 | _ |
|
— | — | — | 750 | — | — | — | — | — | 500 |
| 550 | — |
|
|
|
| 3,000 |
| 2,250 |
| 2,250 |
| 2,000 |
| 2,000 |
|
|
— | — | — | 2,500 | — | 1,875 — | 1,875 | — | '' 1,800 |
| 1,800 | — |
| |
— | — | — | 1,200 | — | 900 |
| 900 | — | 800 |
| 800 | — |
|
— | — | — | 3,000 | — | 2,250 | — | 2,250 | — | 2,000 |
| 2,000 | — |
|
| — | — | 3,198 | — | 2,000 | — | 2,532 | — | 1,800 | T | 2,200 | — |
|
— | — | — | 2,400 | — | 1,500 | — | 1,900 | — | 1,300 |
| 1,000 | — |
|
— | — | — | 1,920 | - | 1,200 | — | 1,520 | — | 1,050 |
| 1,300 | — |
|
— | — | — | 960 | — | 600 | — | 760 | — | 550 |
| 700 | — | En af dessa uppbär lönen såsom arfvode. |
|
|
| 5,500 |
| 3,000 | _ | 4,000 | _ | 3,000 |
| 3,700 | _ | Dessutom boställsvåning. |
— | — | — | 2,500 | — | — | — | — | — | 1,050 |
| 1,800 | — | Derjemte bostad. |
— | — | — | 1,700 | — | — | — | — | — | 800 |
| 1,200 | — | D:o d:o |
— | — | — | 1,200 | — | — | — | — | — | 800 |
| 800 | — |
|
— | — | — | 1,200 | — | — | — | — | — | 800 |
| 800 | — |
|
— | — | — | 600 | — | — | — | — | — | 480 |
| 480 | — |
|
676
Bil. 9.
Tabell
öfver de vid 1893 års början befintliga civila tjenstebefattningar som äro försedda med arfvode
å stat, som blifvit af Konung och Riksdag faststäld.
t | Embete- och tjensteman | Senast af K. M:t | Arf- | Tj en st-earin 2S- |
| Ålders- tillägg. |
| Summa aflö- nines-'' | Anmärkningar. | ||||
er* P | samt betjente. |
|
| vode. | pen- |
|
|
|
| för- |
| ||
|
| Riksdagens skrifvelse. | K. M:ts |
|
| >> ST | Belopp. | maner högst. |
| ||||
6 | Kougl. Maj:ts Kansli. Expeditionschefer hvardera...... | 10/b 1878 | >8/5 1878v | 7,500 | — | — | — | — | — | — | 7,500 | — | (2,500 kr. anses motsvara |
i |
| 10A1878 | 13/9 1878 | 7,500 4,000 |
|
|
|
|
|
| 7,500 4,000 |
|
|
i |
| )) | 18A 1878 |
|
|
|
|
|
|
|
| ||
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
| |||
3 | Konstituerade revisionssekrete- |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
| “/b 1878 | 19/5 1878 )) | 3,800 |
| 2,000 1,000 |
|
|
|
| 5,800 1,000 |
|
|
11 | Amanuenser i nedre just. revis. | » | _ | _ | — | _ | _ | _ |
| ||||
1 | Introduktör för främmande sän- |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
| «A 1878 | 13/9 1878 | 2,600 600 |
|
|
|
|
|
| 2,600 600 |
|
|
1 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
| ||
| Arméförvaltningen. |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
| ||
1 | Juridiskt biträde................... | i4/5 1880 | 28/b 1880 | 2,000 | — | — | — | — | — | — | 2,000 | — |
|
| Stuteriöfverstyrelsen. |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
1 | Sekreterare ............................. | 17A 1874 | 29A 1874 | 1,500 | — | — | — | — | — | — | 1,500 | — |
|
Bil. 9.
677
|
| Senast af K. M:t |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
| |
|
| och Riksdag fast- |
|
|
|
|
| liders- |
| summa |
| ||
> | Embets- och tjensteman | stälda stat | Arf- |
| ijensi- £örinKS- | tillägg. |
| nings |
| Anmärkningar. | |||
|
|
|
|
|
| pen- |
|
|
|
| för- |
| |
P | samt betjente. | datum å | datum å | vode. |
|
|
|
|
| ||||
|
|
| nmintr. |
|
|
|
|
| |||||
|
| Riksdagens | K. H:ts |
|
|
|
| > |
|
| högst. |
| |
|
| skrifvelse. | beslut. |
|
|
|
|
|
|
|
|
| |
| Myntverket. |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
i | Myntgravör............................ | 12/ö 1876 | »/ist 1876 | 1,500 | — | — | — | — | — | — | 1,500 | — | Åtnjuter fri bostad o. ved ! |
| Kontrollverket. |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
i | Assistent ............................... | 12/5 1876 | 8/i2 1876 | 1,600 | — | — | — | — | — | — | 1,600 | — |
|
| Nationalmuseum. |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
j i | Konservator .......................... | 14/5 1880 | 10/i21880 | 1,200 | — | — | — | — | -- | — | 1,200 | — |
|
i | Vaktmästare........................... | » | )) | 800 | — |
| — | — | — | — | 800 | — | jÅtnjuter fri bostad o. ved. |
: 1 | P:o ........................... | » | ») | 750 | __ |
| _ | _ | _ | _ | 750 | _ | |
i |
| )) | “/b 1880 | 750 |
|
| _ | _ | _ | _ | 750 | _ | \ D:0 d:0 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
| 500 |
| ||
! 9 |
| )) | » | 500 | — |
| — | — | — | — | — | / | |
l | Navigationsskolorna. Inspektör......................... ... | 2,y 51890 | (31/i2 1890\ | 1,500 | — |
| — | — |
| — | 1,500 | — |
|
3 | Extra lärare, hvardera............. | » | )) | 700 | — |
| — | — |
| — | 700 | — |
|
7 | J):0 d:0 ............. | )) | » | 500 | — |
| — | — |
| — | 500 | — |
|
10 | D:o d:o ............. | )) | )> | 400 | - |
|
|
|
|
| 400 | — |
|
2 | 1):0 clio ............. | » | )) | 1,800 | _ |
| — | — | — | — | 1,800 | — |
|
1 4 |
| » | » | 1,500 | __ | _ | _ | _ | _ | _ | 1,500 | __ |
|
t) | Landtbruksstipendiater hvard. | f ”/b 1874 | 29 ö 1874 j | 1,000 | - | — | - | — | — | - | 1,000 | — |
|
6 | Grufveingcniörer hvardera. ... | »V» 1874 | t-4 ce | 1,500 | — | — | — | — | — | — | 1,500 | — |
|
| Väg- oeli vattenbyggnads- |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
| distrikten. |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
6 | Ingeniörer, hvardera................ | 21/s 1882 | 2/ö 1882 | 1,500 | — |
| - | — |
|
| 1,500 |
|
|
| Ultima Landtbruksinstitut. |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
1 | Rektor.................................. | “/b 1891 | 6/s 1891 | 2,000 | — |
|
| — |
|
| 2,000 | _ |
|
1 | Bibliotekarie ........................ | » | » | 300 | — |
|
|
|
|
| 300 | — |
|
| Postdistrikt sförvalt- |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
| ningarnc. |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
r | Postinspektörer hvardera......... | 10A 1892 | a/o 1892 | 4,12f |
| 3,17f | — | h |
| I" | 5,500 | — 1 | (Förordnas ondast tör on |
678
Bil. 9.
> | Embets- och tjensteman | Senast af K. M:t | A rf- | Tjenst- oröriners- |
| Ålders- tillägg. | Summa aflö- ninsrs- | Anmärkningar. | |||||
r+ » | samt betjente. |
|
| vode. | .peri |
|
|
|
| för- |
| ||
|
| Riksdagens skrifvelse. | K. M:ts |
|
|
| a r+- | Belopp. | maner högst. |
| |||
1 3 | Tullstaten. Tulldirektör.......................... Tullkammarföreståndare hvar-dera .................................. | ,9A1875 f 19/5 1875 | "A 1875 2/v 18751 |
| — | 2,500 400 |
| — |
| - | 2,500 400 | — | Härtill förordnas för en |
13 | Dito, d:o ............... | )) |
|
|
| 200 |
|
|
|
| 200 |
|
|
Skogsinstitutet. |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
| |||
1 | Planteringsvaktare.................. | 19A 1892 | 3/o 1892 | 600 | — |
| — | - |
| — | 600 | — | /Dessutom fri bostad och |
1 | Upsaia universitet. Lärare i psykiatri.................... | f 26A 1858 | 20/s 18581 | 2,500 | - |
| - | — |
| — | 2,500 | — |
|
1 | Assistent................................ | 14A 1878 | ( 18/5 18781 | 3,000 | — |
| — | — |
| — | 3,000 | — |
|
1 | Musikdirektör......................... | fl6/n 1863 V “A 1876 | 4V12 18631 13/n 1885-1 | 2,500 | — | — | ~ | — | — | — | 2,500 | — |
|
1 | Örtagårdsmästare.................... | “A 1876 | ( 12A 18761 | 2,200 | — | — | — | — | — | - | 2,200 | — |
|
1 | Konservator ........................... | ( 25A 1858 | 20/s 18581 | 2,200 | — | -— | — | — | — | — | 2,200 | — |
|
1 | Dito ........................... | 25A 1858 | ( 20/s 18581 | 750 |
|
|
|
|
|
| 750 |
|
|
| l13/n 1885J |
|
|
|
|
|
|
|
| ||||
1 | Biträde åt gymnastikläraren..... | 8A 1872 | ( 24/5 1872) | 500 | — | — | — | —■ | — | — | 500 | — |
|
1 |
| 19A 1875 | ( 16/e 18751 | 950 |
|
|
|
|
|
| 950 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
| |||||
2 | D:o hvardera................. | “A 1889 | 31A 1889 | 750 | — | — | — | - | _ | — | 750 | — |
|
Antal,
Bil. 9.
079
Embets- och tjensteman
samt betjente. * 1 * 3
17
Amanuenser hvardera
1 D:o » ........
1 Kanslist.......................
1 Ombudsman...................
1 Vaktmästare (preparator)
3 D:o hvardera....
7 D.o »
7 D:o
3 D:o » .............
1 I bo .......................
1 D:o (kapelldräng).....
1 Ibo ..........................
1 D:o (gymnastikdräng)..
1 Tillsyningsman (vid Hammarby)
Lunds universitet.
1 Lärare i psykiatri ...................
1 Assistent...............................
1 Ibo ...............................
Senast af K. M:t | Arf- |
| Tjenst- görings- | Ålders- tillägg. |
| Summa aflö- nings- | Anmärkningar. | ||||
datum å | datum å K. M:ts | vode |
| pen- |
|
|
|
| för- måner högst. | ||
|
|
| Antal. | Belopp. |
| ||||||
25A 1858 | *°A 1858’ | 500 | — | — | — | — | — | — | 500 | — |
|
“/» 1876 | f “A 1876) | 200 | — | — | — | — | — | — | 200 | — |
|
.. | » | 1,200 | — | — | — | — | — | — | 1,200 | — |
|
» | » | 1,000 | — | — | — | — | — | — | 1,000 | — |
|
14A 1891 | 8A 1891 | 1,000 | — | — | — | — |
| — | 1,000 | — |
|
“A 1876 | / “A 1876) | 825 | — | — | — | — |
| — | 825 | - | : |
)) | » | 625 | — | — | — | — |
| - | 625 | — |
|
f »A 1876 | 12A 18761 | 500 | — |
| — | — |
| — | 500 | — |
|
( UA 1876 | “A 1876) | 400 | — |
| — | — |
| — | 400 | — |
|
UA 1876 | f “A 1876) | 375 | — |
| — | — |
| — | 375 | — | > |
)) | » | 250 | — | — | - | — | — | — | 250 | — |
|
» | )) | 187 | 50 | — | — | — | — | - | 187 | 50 |
|
)) | » | 125 | — | — | — | — | — | - | 125 | — |
|
*‘A 1882 | ) “A 1882) | 500 | — | — | — | — | — | — | 500 | - |
|
“A 1883 | | **A 1883) | 1,500 | - | — | — | — | — | — | 1,500 | - |
|
20A 1892 | “A 1892 | 1,500 | - | — | — | — | — | — | 1,500 | — |
|
1 . | » | 1,200 | — | — | — | — | — | - | 1,200 | — |
|
Antal.
680
Bil. 9.
1
1
1
1
1
15
1
1
1
8
1
1
Embets- och tjensteman
samt betjente.
Senast af K. M:t
och Riksdag fast-stälda stat | Arf- | Tjenst- görings- | Ålders- tillägg. | Summa aflö- nings- | |
datum å | datum å K. M:ts | vode. | pen- ningar. | > S- Belopp. | för- måner högst. |
Kapellmästare
Ritmästare ....
Trädgårdsm ästare
Konservator ...
D:o
Amanuenser hvardera ...
D:o (å kansliet)....
Vaktmästare....................
D:o ....................
D:o hvardera..............
D.o »
D:o
f6Ao1860
l u/n 1876
2e/io 1860
f18/n 1863
l n/51876
”/* 1876
19/s 1879
'' 25A 1858
16/n 1863
24A 1873
u/51876
,4/51878
7/j 1887
. 15/s 1889
n/61876
»
44/s 1876
19/s 1879
17/s 1886
7/j 1887
44/fi 1876
29/u | 18601 |
12/5 | 1876 |
13/ll | 188öJ |
r/i* | 1860) |
l13/u | 1885/ |
44/l2 | 18631 |
12/5 | 1876/ |
13/ll | 188öJ |
( "/• | 1876) |
l13/ll | 188öi |
|3% | 18791 |
| 1885/ |
20/3 | 1858'' |
”/it | 1863 |
30/5 | 1873 |
12/s | 1876 |
19/s | 1878 |
13/, | 1887 |
31/5 | 1889 |
13/ll | 1885, |
f | 1876) |
l13/n | 1885) |
12/s | ''To'' £■— OO a rH |
3% | 1879 |
3% | 1886 |
13/, | 1887 |
13/ii | 1885 |
(iaA | 1876) |
l13/u | 1885J |
»
))
2,000------
1,800-----
1----- _
750------
1,
1,050-------
900-------
600------
2,000 -
1,000-
1,800
1,800-
750-
500
1,000
1,050
900
600
150 —
100 —
Anmärkningar -
Bil. 9.
681
|
| Senast af K. M:t |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
| |
|
| och Riksdag fast- |
|
|
|
|
|
|
| Summa |
| ||
> | Embete- och tjensteman | stälda stat | Arf- |
| ljenst- göriners- |
| tillägg. |
| aflö- ning- | Anmärkningar. | |||
e-t- | samt betjente. | datum å | datum å | vode. | pen- |
|
|
|
| för- måner | |||
|
|
|
|
|
|
|
|
| |||||
|
| .Riksdagens skrifvelse. | K. M:ts |
|
|
|
| Antal. | Belopp. | högst. |
| ||
| Karolinska mediko kirur- |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
| giska institutet. |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
1 | Rektor................................... | 25A1858 | (20/s 1858 ^ \26/i0 1860/ | 900 |
|
|
|
|
|
| 900 | — | (Åtnjuter dessutom aflö-\ ning såsom professor. |
1 | ICanslerssekreterare................. | 16A1889 | 81A 1889 | 750 | — | — | — | — | — | — | 750 | — |
|
1 | Laborator.............................. | 18A 1884 | S0A 1884 | 3,000 | — | — | — | — | — | — | 3,000 | — |
|
1 | Prosektor ............................... | 16A 1889 | 81A 1889 | , 3,000 |
|
|
|
|
|
| 3,000 | — |
|
1 | Preparator.............................. | » | » | 1,000 | — | — | — | — | — | — | 1,000 | — |
|
2 | Amanuenser, hvardera ............ | m/5 1877 | Ve 1877 | 1,000 | — | — | — | — | — | — | 1,000 |
| - |
|
| C «/» 1876 | “/* 1Ö76| |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
7 | D:0 » ............ | J “/»1878 | 18A 18781 | 900 | — | — | — | — | — | — | 900 | — |
|
|
| { 14/51891 | */• 1891 i |
|
|
|
|
|
|
|
|
| '' |
1 | D:o ........................ | “A 1876 | “A 1876 | 600 | _ | _ | _ | _ | _ | _ | 600 | _ |
|
1 | IV.o ........................ | 500 | — | — | — | — | — | — | 500 | — |
| ||
|
| t llA 1876 | 12A 1876| |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
5 | Vaktmästare, hvardera............ | “A 1878 | 18A 1878 | 750 | — | — | — | — | — | — | 750 | — |
|
|
| ( 20A 1885 | »A 1885J |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
1 | Maskinist............................... | 17A 1886 | V 0 1886 | 1,000 | — | — | — | — | — | — | 1,000 | — |
|
| Gymnastiska central- |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
| institutet. |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
1 | Föreståndare........................... | 19A 1879 | 8% 1879 | 400 | — | — | — | — | — | — | 400 | - | i Åtnjuter dessutom aflö-\ ning såsom öfverlärare. |
1 | Sekreterare o. räkenskapsförare | » | » | 900 | — | — | — | — | --- | — | 900 | — |
|
1 | Vaktmästare.......................... | » | » | 800 |
|
|
|
|
|
| 800 | — | Dessutom fri bostad. |
1 | Portvakt................................ | » | » | 500 | — | — | - | — | — | — | 500 | — | D:o D.o. |
| Tekniska högskolan. |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
3 | Extra lärare, hvardera............. | “A 1876 | 12A 1876 | 1,350 | — | — | - | — | — | — | 1,350 | — |
|
1 | l):o .......................... | » | » | 1,000 | — | — | — | — | — | — | 1,000 | — |
|
1 | D:o .......................... | )» | .. | 800 | — | — | - | — | — | — | 800 | — |
|
1 | Föreståndare för bergsskolan.... | » | » | 600 | — | — | — | - | — | — | 600 | — |
|
1 | Sekreterare ............................ | » | » | 1,000 | — | — | — | — | — | — | 1,000 | — |
|
1 | Bibliotekarie.......................... | » | » | 1,000 | — | — | — | — | — | — | 1,000 | — |
|
1 | Kamrerare.............................. | )> |
| 600 | — | — | — | - | — | — | §00 | — |
|
Pensions ko fnitén.
86
Antal.
682
Bil. 9.
2
2
1
2
1
2
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
2
2
1
Embets- och tjensteman | Senast af K. M:t | Arf- |
| Tjenst- erörinsrs- |
| Ålders- tillägg |
| Summa aflö- nings- för- måner högst. | . Anmärkningar. j | |||
samt betjente. |
|
| vode | pen- |
|
|
|
| ||||
| Riksdagens skrifyolse. | K. M:ts |
|
|
| a | Belopp. | ■ | ||||
Chalmers’ tekniska läro-anstalt. Lärare................................... | (24/s 1877 | V« 18771 | 3,000 |
|
|
|
|
|
| 3,000 |
|
|
D:o, hvardera....................... | / 24/s 1877 12% 1890 | Ve 18771 | 2,000 | — | — | — | — | — | - | 2,000 |
|
|
D:o .................................... | 2% 1890 | S1/i21890 | 1,800 | — | — | — | — | — | — | 1,800 | — |
|
D:o, hvardera....................... | 24/s 1877 | Ve 1877 | 1,500 | — | — | — | — |
| — | 1,500 | — |
|
D:o .................................... | » | » | 1,200 | — | — | — | — |
| — | 1,200 | — |
|
D:o, hvardera....................... | » | » | 1,000 | — | — | — | — |
| — | 1,000 | — |
|
J):0 ................................. | » | )» | 500 | — | — | — | — | — | — | 500 | — |
|
I):o ................................... | » | ») | 400 |
|
|
|
|
|
| 400 | — |
|
Sekreterare............................ | » | » | 500 |
|
|
|
|
|
| 500 | — |
|
Bibliotekarie........................... | » | » | 300 | — | —— | — | — | —— | — | 300 | — |
|
Vaktmästare........................... | » | » | 750 | — | — | — | — | — | — | 750 | — | Dessutom fri bostad. |
Tekniska skolan i Stock- |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
bolin. |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Föreståndarinna.................... | 14/s 1878 | >8/e 1878 | 800 | — | — | — | — | — | — | 800 | — |
|
Föreståndare........................... | » | >, | 800 | — | — | — | — | — | — | 800 | — |
|
1):0 | » | )» | 500 | — | — | — | — | — | — | 500 | — |
|
Sekreterare ............................. | »» | )» | 1,200 | — | — | — | — | — | — | 1,200 | — |
|
Bibliotekarie........................... | 1 14/s 1878 | ,8/s 18781 | 1,700 |
|
|
|
|
|
| 1,700 | — | i |
Kassaförvaltare...................... | 14/e 1878 | 18/e 1878 | 400 | — | — | — | — | — | — | 400 | — | ■ |
Farmaceutiska institutet. Inspektor............... ............... | 25A 1881 | 18/e 1881 | 500 |
|
|
|
|
|
| 500 |
| /Åtnjuter tillika aflöning |
Lärare.................................... | » | » | 1,200 | — | — | — | — | — | — | 1,200 | — | |
D:o .................................... | » | » | 300 | — | —- | — | — | — | — | 300 | — |
|
Undervisningsanstalter för |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Bitr. barnmorskelärare, hvardera | "/s 1879 | 8% 1879 | 1,500 | — | — | — | — | — | — | 1,500 | — |
|
Instruktionsbarnmorskor d:o | )> | » | 800 | — | — | — | — | — | — | 800 | _ |
|
Förestånderska ....................... | » | )» | 300 | — | — | — | — | — | — | 300 | — |
|
Sil. 9.
683
1» | Embets- och tjensteman | Senast af K. M:t | Arf- |
| Tjenst- gcirings- |
| Ålders- tillägg. |
| Summa aflö- nings- | Anmärkningar. | |||
e“f- | samt betjente. | datum å | datum å K. M:ts | vode. | pen- |
|
|
|
| för- måner högst. | |||
|
|
| ningar. | 1 Antal. | Belopp. |
| |||||||
1 | T eterinärinstitntet. Adjunkt................................. | Ie/» 1879 | 3% 1879 | 2,000 |
|
|
|
|
|
| 2,000 |
|
|
; i | Instruktionssmed..................... |
| » | 2,000 | — | — | — | — | — | — | 2,000 | — |
|
! i | Kamrerare.............................. | ” | >» | 1,200 | — | — | — | — | — | — | 1,200 | — |
|
i i | Sekreterare............................. |
| » | 300 |
|
|
|
|
|
| 300 | — |
|
i | Bibliotekarie........................... | )) | w | 300 | — | — | — | — | — | — | 300 | — |
|
i | Hospital för sinnessjuka. Asylläkare.............................. | *°/5 1890 | 6/e 1890 | 3,000 |
| 1,500 |
| 2 | 500 |
| 5,500 |
| Jemte boställsväning. |
i | Förste underläkare ... .............. | » | » | 1,333 | 33 | 666 | 67 | — | — | — | 2,000 | — |
|
i | Andre d:o | » | » | 1,000 | — | 500 |
| — | -—- | — | 1,500 | — |
|
i | Statens Meteorologiska Amanuens.............................. | 20/5 1 885 | 5/o 1885 | 3,000 |
|
|
|
|
|
| 3,000 | _ |
|
i | Akademien för de fria Sekreterare....................i........ | 14/s1878 | 18/s 1878 | 1,500 |
|
|
|
|
|
| 1,500 |
|
|
i | Räkenskapsförare.................... | » | » | 500 | — | — | — | — | — | — | 500 | — |
|
i i | Bibliotekarie .......................... | » | » | 800 | — | — | — | — | — | — | 800 | — |
|
i | Portvakt................................. | )) | » % | 000 | — | — | — | — | — | — | 600 |
|
|
i | Direktör................................. | » | ” | 1,500 | — | — | — | — | — | — | 1,500 | _ | Dessutom fri bostad. |
i | Lärare.................................... | » | » | 1,500 |
|
|
|
|
|
| 1,500 | — |
|
i | Musikaliska akademien. Lärare (orkesteranförare).......... | «/51877 | Ve 1877 | 310 |
| no |
|
| _ | _ | 450 | _ |
|
i | Vaktmästare........................... | » | ” | 750 |
|
|
|
|
|
| 750 | — |
|
i | Eldare.................................... | » | » | 900 | — | — | — |
| — | - | 900 | — |
|
i | Portvakt................................. |
| » | 200 |
|
|
|
|
|
| 200 | - |
|