OMORGANISATION AV UTRIKESDEPARTEMENTET

Statens offentliga utredningar 1919:2

BETÄNKANDE

RÖRANDE

SAMT

SVERIGES REPRESENTATION I UTLANDET

AVGIVET AV DE

JÄMLIKT NÅDIGT BEMYNDIGANDE DEN 20 JUNI 1918
AY MINISTERN FÖR UTRIKES ÄRENDENA
TILLKALLADE SAKKUNNIGE

FÖRSLAG TILL NY ORGANISATION AV UTRIKESDEPARTEMENTET, FÖRÄNDRADE
AVLÖNINGSBESTÄMMELSER FÖR VISSA BEFATTNINGSHAVARE INOM UTRIKESDEPARTEMENTET
SAMT FÖR BESKICKNINGAR OCH KONSULAT, FÖRÄNDRADE
BESTÄMMELSER FÖR ANTAGANDE OCH UTBILDNING AV ATTACHÉER I UTRIKESDEPARTEMENTETS
TJÄNST SAMT VISSA ÅTGÄRDER I SYFTE ATT OMEDELBART
FÖRSTÄRKA VÅR YTTRE REPRESENTATION

STOCKHOLM 1919

KUNGL. BOKTRYCKERIET. P. A. NORSTEDT & SÖNER
1850Ö7

INNEHÅLLSÖVERSIKT.

Kommitterades skrivelse

Sid.

Utrikesdepartementet.

Historisk översikt........................... 44

Kritik av utrikesdepartementets nuvarande organisation............. 16

Allmänna riktlinjer för kommitterades arbete................. 21

Avgränsning mot ett blivande handelsdepartement.............. 22

Principerna för omorganisationen...................... 24

Förslag till den nya organisationen..................... 27

Politiska och handelspolitiska avdelningen................... 28

Tre geografiska byråer........................... 28

Politiska och handelspolitiska avdelningen och den yttre representationen..... 31

Pressbyrån............................... 32

Handläggning av speciella handelsärenden................... 33

Rättsavdelningen............................. 35

Personal- och administrativa avdelningen................... 37

Arkivet................................. 3 g

Kabinettssekreteraren........................... 39

Avdelningschefer, arkivchef......................... 41

Speciellt sakkunnig i folkrätt........................ 43

Chefer för och tjänstemän å byråerna m. m.................. 44

Kvinnliga skrivbiträden, vaktbetjänte..................... 49

Diverse bestämmelser........................... 49

Förslag till instruktion för utrikesdepartementet. Bil. N:o 1........... 51

Förslag till instruktion för chefen för personal- och räkenskapsbyrån och för kamreraren.

Bil. N:o 2............................. 6g

Förslag till arbetsordning för arkivet. Bil. N:o 3............... 70

Avlöningsförmåner för utrikesrepresentationens tjänstemän m. m.

Gemensam lönestat för den inre och yttre karriären.............. 75

Motivering för gemensam lönestat...................... 75''

Fördelning i löneklasser.......................... 79

Undantagna befattningar.......................... gj

Attachéarvoden.............................. g 4

Förslag till kungörelse angående villkor och bestämmelser för åtnjutande av löneförmåner.
Bil. S:o 4......................... g4

Om antagande och utbildning av attachéer.

Inledning...............................

Nu gällande regler.........................

Kommitterades förslag..........................

Förslag till kungörelse angående antagande och utbildning av attachéer Bil. nr 5 .

Den yttre representationen.

Inledning...............................

Konsulära poster, Europa.........................

Asien..............................

Nordamerikas förenta stater....................

Syd-Amerika...........................

Upprättande av tillfälliga diplomatiska och konsulära poster..........

Handelsattachéer............................

Frankrike............................

Brittiska och Holländska Indien...................

Turkiet och Balkanstaterna.....................

Canada .............................

Australien............................

Mexiko, Centralamerika, Västindien m. ................

Transkaukasien.........................

Anslaget till handelsattachéer..................''• •

Socialattachéer.............................

Bilagor Nr 6—..............................

Särskilt yttrande av baron Th. Adelswärd..................

Sid.

101

109

111

112

114

116

118

119

121

122

123

125

129

131

134

147

148

Till

Hans Excellens Herr Ministern för Utrikes Ärendena.

I anledning- av en inom riksdagens andra kammare av herr Erik
Nyländer väckt motion nr 280 anhöll riksdagen i skrivelse den 12 juni
1918 det Kungl. Maj:t täcktes snarast möjligt låta verkställa en allsidig
utredning angående behovet av förändringar och utvidgningar av Sveriges
utrikesrepresentation jämte erforderliga ändringar i dess lönestat samt om
lämpliga ändringar i kompetens- och antagningsbestämmelserna för anställning
i utrikesdepartementets tjänst, allt i syfte att utrikesrepresentationen
skulle vara i stånd att tillgodose de ökade krav, som ur kommersiell synpunkt
kunde komma att ställas på densamma efter krigets slut, ävensom
vidtaga de åtgärder, vartill utredningen kunde föranleda.

Vid anmälan inför Kungl. Maj:t den 20 i samma månad av berörda
riksdagens skrivelse anförde ministern för utrikes ärendena till statsrådsprotokollet
bland annat följande.

»En sådan utredning, som den riksdagen i förevarande skrivelse
begärt, synes mig av behovet påkallad. I vissa avseenden låter sig en
omorganisation av utrikesrepresentationen också med fördel genomföra
redan nu. I andra avseenden torde det icke vara rådligt eller möjligt

att för närvarande genomföra även i och för sig önskvärda förändringar.
Emellertid synas även i sistnämnda avseende vissa förarbeten böra och
kunna vidtagas redan nu för att, när mera överskådliga och fasta förhållanden
inträtt, de ifrågasatta reformerna må utan onödig tidsutdräkt kunna
genomföras.

Bland de frågor, som omedelbart kräva sin lösning anser jag en
omorganisation av kungl. utrikesdepartementet vara den förnämsta och
mest brådskande. På grund av de kommersiella intressenas oavlåtliga
tillväxt i antal och politisk betydelse måste en utredning i det av riksdagen
angivna syfte för att bliva effektiv med nödvändighet komma att
omfatta en förändrad organisation av kungl. utrikesdepartementet i dess
helhet.»

I anslutning härtill bemyndigade Kungl. Maj:t ministern att utse
högst sex sakkunniga att verkställa en allsidig utredning angående behovet
av förändringar och utvidgningar inom kungl. utrikesdepartementet
och Sveriges representation i utlandet jämte erforderliga ändringar i gällande
lönestater samt i kompetens- och antagningsbestämmelserna för anställning
i kungl. utrikesdepartementets tjänst med rätt för de sakkunnige
ej mindre att vid sitt arbete erhålla nödigt bistånd av tjänstemän i utrikesdepartementet,
än även i mån av behov vid behandlingen av de olika
frågor, som falla inom sakkunniges uppdrag, i övrigt tillkalla de personer
med speciell fackkunskap, vilkas hörande sakkunnige måtte i särskilda fall
finna behövligt.

Med anledning av det givna bemyndigandet anmodade ministern
undertecknade Eric Trolle, Fredrik Ramel, Torsten Undén, Hjalmar Branting,
Theodor Adelswärd och Erik Nyländer att såsom sakkunnige verkställa
ifrågavarande utredning samt uppdrog i samband därmed åt undertecknad
Trolle att såsom ordförande leda de sakkunniges arbete. Såsom
sekreterare har t. f. förste sekreteraren i utrikesdepartementet K. I. Westman
biträtt de sakkunnige.

Kommitterade sammanträdde första gången den 18 september och
hava sedermera med hänsyn till vikten därav, att av det nuvarande tidsläget
nödvändiggjorda reformer inom utrikesförvaltningen snarast måtte
genomföras, i möjligaste mån påskyndat sina arbeten.

I enlighet med de av ministern angivna riktlinjer hava kommitterade
i främsta rummet upptagit frågan om utrikesdepartementets omorganisation
till behandling. I samband därmed hava emellertid vissa frågor
av mera allmän organisatorisk innebörd, vilka angå såväl den inre som
den yttre utrikesförvaltningen, måst upptagas till prövning.

Något förslag omfattande en reglering av hela den diplomatiska och

konsulära representationen hava kominitterade för närvarande icke utarbetat,
då det synts nödvändigt, att, innan grunderna för en sådan definitiv
reglering fastställas, avvakta inträdandet av mera stadgade politiska och
ekonomiska förhållanden än dem, som för närvarande råda. Då emellertid
enligt kommitterades uppfattning representationen i utlandet i vissa avseenden
omedelbart kräver förstärkning, hava kominitterade redan nu beslutat
föreslå vissa åtgärder i sådant syfte, vilka äro av natur att kunna
bringas till utförande oavsett den blivande allmänna omregleringen.

På hemställan av statsrådet och chefen för civildepartementet har
Kungl. Maj:t den 13 nästlidne december täckts utsträcka det kominitterade
anförtrodda uppdrag att omfatta jämväl en utredning angående anställande
av sociala attacheer vid vissa av Sveriges beskickningar i utlandet.

Vid ärendets föredragning yttrade departementschefen till statsrådsprotokollet
bland annat följande:

»Med hänsyn till de särskilda förhållanden, som efter krigets slut
torde komma att visa sig å arbetsmarknaden, synes det vara önskvärt att
vid vissa av Sveriges större beskickningar i utlandet, åtminstone tillfälligtvis,
anställas särskilda i avseende å arbetsförhållanden och därmed sammanhängande
sociala spörsmål sakkunniga personer såsom sociala attachéer.
En utredning huru denna angelägenhet lämpligen bör ordnas synes mig
böra anförtros åt omförmälda inom utrikesdepartementet arbetande sakkunniga
jämte ytterligare en speciellt å det sociala området erfaren
person. Jag får därför hemställa, att Kungl. Maj:t måtte förordna, att
omförmälda utredning inom utrikesdepartementet jämväl skall omfatta
sistberörda av mig nu väckta fråga ävensom bemyndiga chefen för civildepartementet
att uppdraga åt en särskild sakkunnig att tillsammans med
de av ministern för utrikes ärendena
redning angående anställande av sociala attachéer vid vissa av Sveriges
beskickningar».

Att såsom särskild sakkunnig deltaga i utredningen angående anställande
av sociala attachéer har chefen för civildepartementet utsett undertecknad
Gunnar Huss.

I skrivelser till ministern för utrikes ärendena den 4 och 20 näste
lidne december hava kominitterade redogjort för gången av sitt arbetsamt
lämnat vissa preliminära uppgifter rörande de förhöjningar i anslagen
å tredje huvudtiteln, vilka vore behövliga för genomförandet av kommitterades
förslag. I samband därmed hava kommitterade förordat, att

de ifrågasatta åtgärderna skulle bringas i verkställighet från den 1 juli
innevarande år.

Sedan arbetet i de i sagda skrivelser angivna avseenden numera slutförts,
få koinmitterade härmed överlämna första delen av sitt betänkande
innefattande förslag till ny organisation av utrikesdepartementet, förändrade
avlöningsbestämmelser för vissa befattningshavare inom departementet
och för beskickningar och konsulat, förändrade bestämmelser för antagning
och utbildning av attachéer i utrikesdepartementets tjänst samt vissa åtgärder
i syfte att omedelbart förstärka Sveriges representation i utlandet,
däribland anställandet av socialattachéer.

Det skall här anmärkas, att undertecknad Branting icke varit närvarande
vid det kommitterades sammanträde, då den formella slutjusteringen
ägde rum av föreliggande betänkande.

Undertecknad Buss har deltagit i kommitterades arbeten endast i
vad de avsett utredning av frågan om anställande av socialattachéer.

Vid betänkandet är fogat särskilt yttrande av undertecknad Adelswärd.

Stockholm den 1 februari 1919.

ERIC TROLLE.

Fredrik Ramel.

Torsten Undén. Hjälmar Branting.

Theooor Adelswärd. Erik Nyländer.

Gunnar Huss.

Karl Ivan Westman.

IT T lil K KSD E PA R T E M E N T E T

2—18509 7.

Historisk översikt.

Deri organisation av utrikesdepartementet, som förefanns vid tiden
för upplösningen av unionen mellan Sverige och Norge år 1905, hade i
sina huvuddrag bestått sedan 1858. Departementet hade då indelats i
trenne avdelningar, den politiska eller ministeriella, handels- och konsulatsamt
kameralavdelningen, var och en under en expeditionssekreterare såsom
chef.

Departementets tjänstemän i övrigt utgjordes av en förste sekreterare,
som förde protokollet i statsrådet samt ombesörjde chiffrering och
visering av pass, en arkivarie, som förvarade departementets handlingar,
samt sju andre sekreterare för de egentliga kansligöromålen. En ceremonimästare
övervakade ceremonielet vid främmande ministrars mottagande.

Genom en förordning för utrikesdepartementet av år 1878 preciserades
arbetsfördelningen i vissa avseenden. Den politiska avdelningen erhöll
i uppdrag att följa sådana internationella förhållanden, vilka ur annan
synpunkt än handelns och sjöfartens kunde äga intresse. Handels- och konsulatavdelningen
fick på sin lott de internationella förhållanden, som vore
av betydelse för de förenade rikenas handel och sjöfart ävensom utvecklingen
av främmande länders konsulatväsen. Kameralavdelningen hade att
förvalta och redovisa de å tredje huvudtiteln anvisade medel samt norska
statsverkets bidrag till kabinetts- och konsulskassorna. I sammanhang härmed
erhöllo expeditionssekreterarna namn av kansliråd och avdelningschefer.
Till departementet skulle höra en introduktör för främmande
sändebud, vilken tillika vore överceremonimästare vid hovet.

I den för år 1883 uppgjorda staten upptogos sex andre sekreterare
i departementets tjänst.

Ar 1899 genomfördes ånyo vissa förändringar inom departementet.
Dels ändrades namnet å den politiska avdelningen till legationsavdelningen
och å handels- och konsulatavdelningen till konsulatavdelningen, dels förstärktes
personalen med en förste sekreterare, huvudsakligen för arvsmålen,
en andre sekreterare och en andre arkivarie.

Tiden före
unionent
med Norge
upplösning.

Tiden efter
unionens
upplösning.

Sedan i och med unionens upplösning den förut bestående gemensainheten
mellan Sveriges och Norges diplomatiska och konsulära representation
upphört, befanns en omorganisation av Sveriges utrikesrepresentation
utan tidsutdräkt böra äga rum.

Den 17 november 1905 beslöt Kungl. Maj:t uppdraga åt en kommitté
att efter verkställd utredning utarbeta förslag till nya organisationer
av utrikesdepartementet, diplomatien och konsulatväsendet jämte utgiftsstater
för dessa.

Till ledamöter av kommittén utsågos hrr Alfr. Lagerheiin, Fredrik
von Rosen, C. M. Fallenius, Olof A. Söderberg och Dan Broström.

I sitt anförande till statsrådsprotokollet den 15 november 1905 angav
ministern för utrikes ärendena vissa allmänna synpunkter, vilka närmast
erbjödo sig för reformarbetet. Ett betydande önskemål vore, att Sveriges
i utlandet anställda tjänstemän i största möjliga utsträckning hölle sig
förtrogna med de frågor, som i hemlandet upptogo det allmänna intresset,
ty endast genom en noggrann kännedom om förhållandena i sitt eget land
kunde diplomatien väl representera detsamma i utlandet. Till anställning
i diplomatien och konsulatväsendet borde därför väljas unga män, som
kunde förutsättas äga praktisk läggning. Vid anställning inom utrikesrepresentationen
borde såvitt möjligt hänsyn ej tagas till vederbörandes
förmögenhetsställning, och ett oeftergivligt upprätthållande av grundlagens
bud om förtjänst och skicklighet såsom enda befordringsgrunden vore här
som på andra statslivets områden den bästa garantien för åstadkommande
av ett gott resultat.

Vad den diplomatiska och konsulära utbildningen anginge, borde
stor vikt fästas å den praktiska sidan av densamma och särskilt för konsulattjänstemän
borde större uppmärksamhet än dittills ägnas deras utbildning
i merkantilt hänseende.

Ministern betonade slutligen att en livlig samverkan mellan diplomatien
och konsulatväsendet borde komma till stånd.

Kommmittén, vanligen kallad 1906 års diplomat- och konsulatkommitté,
avlämnade sitt utåtande till Kungl. Maj:t den 2 april 1906. Betänkandet
tog till väsentlig del sikte på behovet av reformer inom representationen
i utlandet; vissa modifikationer och förändringar, som berörde själva
departementet, föreslogos emellertid även.

Kommittén framhöll, att de särskilda förhållanden, under vilka officiella
agenter levde i utlandet, och de speciella krav, som ställdes på dem,
medförde, att deras löneförmåner måste sättas betydligt högre än dem, som
ansloges åt ämbetsmän i motsvarande grader i hemlandet. Det vore i
tjänstens intresse nödvändigt, att ett utbyte ägde ruin mellan utrikesde -

partementets samt beskickningarnas och konsulatens personal. Avlöningsförmånerna
för den hemmavarande personalen måste därför bestämmas
så, att för tjänster i departementet särskilt lämpliga personer icke kände
sig ekonomiskt tillbakasätta gentemot de kamrater, vilka innehade likställda
befattningar utomlands. Kommitterade utarbetade särskilda lönestater, avsedda
att tillgodose de önskemål, som sålunda angivits.

Med avseende å de särskilda befattningshavarna inom departementet
och departementets indelning i avdelningar framhöllo kommitterade att
såsom ministerns närmaste man alltjämt behövdes en kabinettssekreterare,
som inför ministern skulle vara ansvarig för arbetets behöriga gång inom
departementet och särskilt biträda ministern vid den politiska korrespondensen.
Han skulle därjämte taga initiativ i avseende å politiska och andra
meddelanden till beskickningarna rörande svenska förhållanden. Kabinettssekreteraren
måste vara något annat och mera än en expeditionschef. Ju
oftare ministrarna växlade, desto viktigare vore det att innehavaren av
kabinettssekreterarposten ombyttes endast med längre mellanrum.

Inom departementets verksamhet folie, framhöllo de kommitterade
vidare, förutom den politiska korrespondensen, vilken det närmast tillkomme
ministern själv att handhava, biträdd av kabinettssekreteraren, två
mera omfattande huvudgrupper av ärenden: juridiska och kommersiella.
För handläggning av den förra föreslog kommitterade upprättandet av en
rättsavdelning, för handläggningen av den senare en handelsavdelning.

Utom de angivna bägge stora grupperna av ärenden förekommo emellertid,
efter vad kommitterade framhöllo, åtskilliga andra skenbart oväsentliga
men för det internationella samkvämet långt ifrån betydelselösa ärenden.
För handläggningen av dessa, som krävde kännedom särskilt om
tjänsten vid beskickningarna och konsulaten, föreslogs en tredje avdelning:
personalavdelningen.

I spetsen för envar av dessa avdelningar skulle finnas en avdelningschef.
Personalen å avdelningarna skulle utgöras av tre förste sekreterare
och sex andre sekreterare.

Vidare föreslogs inrättandet av en särskild arkivavdelning under en
avdelningschef samt med personal, bestående av en förste och en andre
arkivarie.

Den 30 april 1906 anmälde departementschefen betänkandet inför
Kungl. Maj:t och framlade i sammanhang därmed fullständigt förslag till
reglering av utgifterna under tredje huvudtiteln.

För egen del fann departementschefen utrikesdepartementets organisation,
sådan den av kommittén föreslagits, synnerligen tillfredsställande.
Mot den dåvarande organisationen kunde enligt departementschefens me -

ning anmärkas, dels att ärendenas fördelning å byråer skedde efter föråldrade
grunder, dels ock att denna byråindelning icke vore fullt genomförd.
Den föreslagna byråindelningen toge tillbörlig hänsyn till den stora
betydelse, såväl internationella rättsfrågor som kommersiella ärenden å
senare tider vunnit. Synnerligen lämpligt vore även, att å varje avdelning
skulle tjänstgöra en förste sekreterare, vilken således bleve fullt förtrogen
med avdelningens göromål, ävensom vissa andre sekreterare. Därmed
bleve byråindelningen, i överensstämmelse med vad som redan gällde
inom andra departement, fullständigt genomförd, varigenom de överordnade
bleve i tillfälle att verksamt övervaka och leda de underordnade
tjänstemännens arbete.

Vad chefen för rättsavdelningen anginge, ansåg sig departementschefen
böra särskilt påpeka önskvärdheten därav, att till denna befattning
utsåges en person, som icke blott kunde besörja de löpande ärendena
utan även i fall av behov kunde erhålla uppdrag att bereda och för högsta
domstolen föredraga lagstiftningsfrågor inom den internationella rättens
område. En välbehövlig minskning i den arbetsbörda, som vilade å byråchefen
för lagärenden, skulle därigenom beredas denne; och vidare vunnes,
att på detta område av rättsvetenskapen, varest mer än väldigt svårlösta
problem mötte, kunde påräknas att äga en fullt erfaren och hemmastadd
man. Lämpligen kunde även åt chefen för rättsavdelningen uppdragas
att representera Sverige vid de internationella konferenser, där dylika
spörsmål plägade behandlas.

Visserligen skulle i följd därav en icke oväsentlig tillökning i denne
tjänstemans åligganden uppkomma, men fördelen av denna koncentration
av arbetet inom den internationella rätten syntes departementschefen så
övervägande, att man borde bortse därifrån. Skulle det visa sig, att arbetsbördan
bleve för stor, kunde detta lätt hjälpas genom ökande av de arbetskrafter,
som skulle tjänstgöra å utrikesdepartementets rättsavdelning. Då
en icke ringa del av avdelningens uppgifter vore av mera enkel beskaffenhet,
skulle icke någon olägenhet därigenom uppkomma. I betraktande av
det jämförelsevis stora antal andre sekreterare, som av kommittén föreslagits,
fann departementschefen sig dock icke därom böra göra någon
hemställan.

Beträffande de löneförmåner, som av kommittén föreslagits till utrikesdepartementets
ämbets- och tjänstemän, sade sig departementschefen
icke hava något av större vikt att erinra.

Enligt kommitténs förslag hade, erinrade departementschefen vidare,
löneförmånerna för tjänstemännen såväl inom departementet som vid beskickningarna
och konsulaten fastställts efter ett bestämt system, därvid

lf>

deri egentliga lönen bestämts till lika belopp för varje tjänstinnehavare i
samma grad. Sålunda vore kabinettssekreterare, chargés d''affaires och generalkonsuler
upptagna i en och samma lönegrad; avdelningschefer, legationsråd
och konsuler i en annan samt förste sekreterare (arkivarier), legationssekreterare
och vicekonsuler i en tredje.

Denna anordning hade, enligt departementschefens åsikt, onekligen
störa fördelar; enkelhet och överskådlighet vunnes och även på befordringssystemet
inverkade densamma fördelaktigt. De förändringar, departementschefen
här och var ansett sig böra föreslå i lönestaten, hade även skett
under hänsyn till önskvärdheten av att icke lönesystemet rubbades och
hade därför endast gått ut på en minskning eller i enstaka fall en ökning
av de särskilda slag av löneförmåner, som utöver den egentliga lönen
tillagts tjänstemännen.

Efter mottagande av kungl. proposition meddelade riksdagen i skrivelse
den 25 maj 1906, nr 139, sitt beslut i ämnet.

Vad den nya organisations- och lönestaten för utrikesdepartementet
beträffade, hade riksdagen väl icke haft något att erinra i fråga om de
föreslagna förändringarna med avseende å departementets personal och
ärendenas fördelning å de olika avdelningarna inom departementet, men
däremot funnit, att en höjning, såsom i förslaget ifrågasatts, av personalens
löner icke borde verkställas annat än i samband med en prövning av
de grunder för bestämmande av ämbets- och tjänstemäns avlöning, som av
1902 års lönereglerin^skommitté redan föreslagits, och vilka syntes kunna
väntas bliva framlagda, för 1907 års riksdag.

Riksdagen hade av denna anledning med vissa undantag bestämt den
omorganiserade departementspersonalens löner för år 1907 till enahanda
belopp, som för motsvarande befattningar inom departementet då utginge.

Sådan utrikesdepartementets organisation bestämdes år 1906, har den
sedermera i sina huvuddrag bestått. Vissa utvidgningar och förändringar
hava eyiellertid tid efter annan befunnits nödvändiga.

Ar 1909 tillkom en ny avdelning, pressavdelningen, under kabinettssekreterarens
omedelbara ledning, för handhavandet. av utrikesdepartementets
förbindelser med pressen m. in. På denna avdelning skulle tjänstgöra
en förste sekreterare, vilken befattning nu tillkom på departementets stat.
Dessutom beviljades anslag till förstärkande av arbetskrafterna inom departementet.

Är 1912 tillkom tvenne nya befattningar, en avdelningschef för
pressavdelningen, vilken sålunda i likhet med de övriga blev en självständig
avdelning, och en andre sekreterare i högre lönegraden. Det sedan
1909 beviljade anslaget till förstärkande av arbetskraften inom departe -

mentet skulle däremot ej längre utgå. Den år 1909 tillkomna förste sekreterarebefattningen
förflyttades till rättsavdelningen, och innehavaren a.v
denna befattning förordnades att under chefens för rättsavdelningen överinseende
med viss självständighet förestå arvsavdelningen.

Ar 1916 tillkommo å extra stat en biträdande kabinettssekreterare
och tre extra avdelningschefer, varav en vikarie för den avdelningschef,
som skulle kunna förordnas till biträdande kabinettssekreterare, samt därutöver
en å rätts- och en å handelsavdelningen, en extra förste sekreterare,
vilken särskilt skulle stå till kabinettssekreterarens förfogande, samt
en extra andre arkivarie.

Är 1917 beviljades anslag till arvode åt en extra förste arkivarie i
stället för det föregående år beviljade anslaget åt en extra andre arkivarie.
Det år 1916 beviljade anslaget till den extra avdelningschef, som skulle
vikariera för biträdande kabinettssekreteraren, ersattes med ett anslag till
en extra förste sekreterare.

Kommitterade hava icke ansett sig här böra lämna någon mera ingående
framställning av utvecklingen av utrikesdepartementets avlöningsförhållanden,
utan hänvisa i sådant avseende till den översikt av hithörande
frågor, som lämnas i det av 1902 års löneregleringskommitté den 15
februari 1917 avgivna betänkande n:o 53 rörande reglering av statens äm r''

ö o

betsverks och myndigheters löneförhållanden m. m.

Den nu gällande instruktionen för tjänstemännen i utrikesdepartementet
är utfärdad den 31 december 1909 med ändringar den 31 december
1912, den 31 december 1913 samt den 24 april 1918.

U trikesdeparteiiientet.

Kritik av
utri kesdepartementets
nuvarande

organisation.

Den organisation av utrikesdepartementet, som i sina väsentliga drag
uppbyggdes år 1906, torde med hänsyn till dåvarande förhållanden kunna
sägas i åtskilliga avseenden hava inneburit framsteg. Den visade sig emellertid
icke med den ofantliga tillväxt av arbetsbördan och den utvidgning
av arbetsuppgifterna, som sedermera ägt rum särskilt efter världskrigets
utbrott, besitta den inre organiska styrka och den smidighet, som skulle
gjort det möjligt att utan ändringar i själva organisationen endast genom
förstärkning av arbetskraften automatiskt anpassa densamma efter de
ökade kraven.

Den omfattning, i vilken departementets arbetsbörda tillväxt, framgår
av följande statistiska uppgifter:

Sammandrag av utrikesdepartementets arbetgfiirteckningar.

1880

1906

1911

1913

1914

1915

1916

1917

1918

(prelimi-

Inkommande skrivelser 4 478

13 741

21 262

21 408

29 402

53 530

64 006

65 910

närt)

71125

Avgående skrivelser . . 3 559

11168

20 222

20109

23 886

37 859

46 533

50 542

62 316

I detta sammanhang förtjänar emellertid framhållas, att av världskriget
orsakade förhållanden medfört, att vissa grupper av ärenden, som
eljest pläga vara av relativt enkel beskaffenhet, blivit av mera invecklad
natur, vilket föranlett en ökning av arbetet, som icke framgår av de anförda
siffrorna.

När 1906 års reform ställde vid ministerns för utrikes ärendena
sida en kabinettssekreterare, var det visserligen i avsikt att denne skulle
vara ansvarig för det dagliga arbetets behöriga gång i departementet. Men
det betonades uttryckligen, att han också »måste vara något annat och
mera än en expeditionschef». Han skulle biträda vid de politiska frågornas
handläggning, han skulle taga initiativ i avseende å politiska och
andra meddelanden, han skulle bevara kontinuiteten inom departementet.
»Ju oftare utrikesministrarna växla», hette det, »desto viktigare är det att
innehavaren av kabinettssekreterareposten ombytes endast med längre
mellanrum».

Avsikten att bereda kabinettssekreteraren en ställning, som visserligen
ålade honom den allmänna ledningen av departementets arbete, men
som å andra sidan gav honom tillfälle att ägna sig åt de förefallande
politiska uppgifterna fick, enligt vad erfarenheten visat, ett icke fullt effektivt
uttryck i den utfärdade instruktionen för departementets tjänstemän.
I allt för hög grad kom nämligen där tyngdpunkten att läggas på den
först angivna delen av hans verksamhet.

I instruktionens § 2 föreskrives sålunda bl. a. att kabinettssekreteraren
skall draga försorg att nödiga upplysningar, särskilt i politiska
frågor, förmedlas till beskickningar och konsulat, granska utgående skrivelser,
innan de lämnas till underskrift av ministern, ävensom underteckna
utgående expeditioner i enlighet med ministerns uppdrag.

A kabinettssekreterarens skuldror har i följd härav kommit att vila en
ofantlig arbetsbörda. Fördelen av att inom departementet en person finnes
med överblick över hela arbetsfältet är avsevärd och allmänt erkänd. Men
givet är å andra sidan att en sådan fördel kan köpas för dyrt. Det har

3—185097

med den nuvarande organisationen icke kunnat undgås, att kabinettssekreteraren
sett sig nödsakad offra en avsevärd del av sin tid på behandling
och avgörande av relativt obetydliga ärenden av expeditionell natur. De
olägenheter, som härigenom uppstått, hava varit många och återverkat på
hela departementets arbetsresultat.

Kabinettssekreteraren har tvungits att ägna de löpande ärendena en
uppmärksamhet, som borde hava förbehållits åt viktigare avgöranden.
Män«''den av sådana avgöranden har emellertid å andra sidan medfört, att
kabinettssekreteraren, särskilt under vissa perioder, icke funnit tid att ägna
de löpande ärendena önskvärd uppmärksamhet, varigenom tidsutdräkt
uppstått vid deras expediering.

På grund av kabinettssekreterarens ständigt upptagna tid hava stora
svårigheter uppstått för departementets tjänstemän att upprätthålla nödig
och snabb kontakt med den ämbetsman, i vars hand det slutliga avgörandet
av ett avsevärt antal ärenden faktiskt legat.

Det tillfälliga upprättandet av en biträdande kabinettssekreterarepost
har visserligen medfört en avlastning av kabinettssekreterarens arbetsbörda,
men de olägenheter, som visat sig vara förbundna med den starka centralisationsgrundsats,
som principiellt fordrat, att samtliga ärenden skola passera
genom kabinettssekreterarens händer, har icke därmed kunnat undanröjas.

Centraliseringen av arbetet, naturlig för ett ämbetsverk av så
pass ringa omfattning som utrikesdepartementet var ännu under seklets
första år, skulle emellertid näppeligen hava behöft leda till så avsevärda
olägenheter, som nu trätt i dagen, därest icke speciellt ogynnsamma omständigheter
tillkommit. Aven en tekniskt mera fullkomlig organisation
än utrikesdepartementets nuvarande skulle näppeligen hava fungerat utan
slitningar, om dess ledning så ofta växlat, som fallet varit inom utrikesdepartementet.
Sedan världskrigets utbrott har kabinettssekreterareposten
bytt innehavare fyra gånger. De bristfälligheter i organisationen, som
förefunnits, hava härigenom kommit att mycket bjärt framträda.

På grund av de organisatoriska missförhållandena inom departementet,
de dyra levnadsomkostnaderna i Stockholm samt de svagt tillmätta lönerna,
har det varit en mycket allmän — ej minst av ekonomiska skäl — framkallad
strävan hos departementets tjänstemän att söka tjänst utomlands.
Ombytet av personal inom departementet har varit mycket stort. Den
bristande kontinuitet, som uppstått i ledningen, har icke motvägts därav
att på underordnade poster funnits tjänstemän, som genom längre tids
tjänstgöring förvärvat ingående erfarenhet vid ärendenas handläggning.
Det är påfallande, vilket stort antal av departementets befattningar, som
med växlande innehavare under långa tidrymder skötts på förordnande.

Bristen på erfaren, fullt tillräcklig personal har emellertid medför
svårigheter i ännu ett avseende. Den i och för sig genom frånvaron av
en politisk avdelning vanskliga frågan, huru mängden genom världskriget
framkallade nya ärenden skulle fördelas mellan departementets olika avdelningar,
har härigenom ytterligare komplicerats. Man har i många fall
åt tjänsteman å en avdelning måst uppdraga ärenden, som enligt silf natur
bort handläggas av tjänsteman å en annan avdelning. Härigenom har
gränslinjen mellan de olika avdelningarna icke alltid kunnat hållas tillräckligt
klar. Kompetenskonflikter mellan avdelningarna hava ej sällan
uppstått; särskilt omfattande hava dessa varit i de stora handelspolitiska
frågorna mellan rättsavdeluingen, vilken i viss mån fungerat såsom politisk
avdelning, och handelsavdelningen.

Ytterligare ett par omständigheter förtjäna i detta sammanhang att
framhållas.

Departementets personal, såväl före kriget som efter de företao-na
förstärkningarna efter dess utbrott, har varit för knappt tilltagen. Handläggningen
av de dagliga löpande ärendena har tagit personalens tid i anspråk
i så hög grad, att densamma ofta ej haft tillfälle att ägna uppstående
viktiga frågor den ingående granskning och det fördjupade studium, som
varit önskvärt.

När kommitterade undersökt den nuvarande organisationen, har
uppmärksamheten jämväl fästs vid bristfälligheter, som vidlåda arkivet.
Att ett dossiersystem där kommit till användning har otvivelaktigt medfört
störa fördelar, och någon meningsskiljaktighet därom, att ett sådant bör
bibehållas råder icke, men med avseende å det systematiska inordnandet
av materialet i arkivet, torde däremot anmärkningar kunna framställas. Det
har icke sällan visat sig förbundet med betydlig tidsutdräkt för departementets
tjänstemän att erhålla del av i departementets arkiv befintligt
material, som varit av intresse för en frågas bedömande.

Som eu avsevärd olägenhet måste jämväl frånvaron av en särskild
chiflferavdelning betecknas. De former, under vilka chiffreringsarbetet
verkställts, hava varit högst otillfredsställande.

Departementets lokalfråga kräver särskild uppmärksamhet. Dess
trångboddhet i de lokaler, som upplåtits i f. d. Arvfurstens palats vid
Gustav Adolfs torg, är i ögonen fallande. Det har icke varit till förmån
för arbetsresultatet inom departementet att flera tjänstemän måst samtidigt
i olika delar av samma rum sköta sina tjänster, mottaga besök,
expediera telefonsamtal m. m. Ehuru större utrymme för departementet
är att påräkna, sedan krigsarkivet i enlighet med senaste lagtima riksdags

beslut bortflyttats från den under utrikesdepartementets lokaler belägna
våning, kan lokalfrågan emellertid ingalunda därmed sägas vara löst.

Det har också förelegat en brist hos departementet därutinnan, att
ett planmässigt underhållet bibliotek saknas.

I nära samband med departementets organisation och den ordning
för ärendenas handläggning, som där tillämpas, stå vissa andra spörsmål,
vilka nära angå även representationen i utlandet. Hit höra i främsta
rummet frågorna om sättet för personalens rekrytering samt om dess
fördelning till tjänstgöring såväl inom departementet som vid beskickningar
och konsulat.

Förhållandet att inom departementet handelsärendena sammanförts
till behandling å en avdelning och politiska och rättsärenden å en annan
avdelning har medfört att rekryteringen av departementets personal
liksom denna personals vidare uibildning kommit att ske efter två skilda
linjer, den ena med huvudvikten lagd på den kommersiella, den andra
på den politiskt-rättsliga sidan. En följd härav har blivit att tjänstemännen
tillhörande den diplomatiska karriären icke alltid i önskvärd
omfattning behärskat de handelspolitiska frågorna liksom å andra sidan
att de konsulära tjänstemännen icke haft tillfälle att förvärva den insikt
i politiska och rättsliga spörsmål, som visat sig behövlig. Då emellertid
utvecklingen medfört, att särskilt de politiska och handelspolitiska
ärendena på det intimaste sätt sammanknutits med eller uppgått i varandra,
hava dessa bristfälligheter i personalens utbildning ofta visat sig
hämmande ej endast för departementets utan även för beskickningarnas
och konsulatens verksamhet.

Enligt gällande bestämmelser har någon skillnad mellan en yttre
och en inre karriär icke förutsatts, men vissa omständigheter hava dock
medfört att den nära kontakt mellan den inre och yttre representationen,
som måste anses önskvärd, faktiskt ej kunnat i tillräcklig omfattning
upprätthållas. En grundväsentlig orsak härtill har legat i det tillämpade
systemet med skilda lönestater. Medan departementets tjänstemän med
avseende å sina löneförmåner äro jämställda med tjänstemännen i övriga
departement, äro för tjänstemännen vid beskickningar och konsulat särskilda
löneförmåner stadgade. Den inbördes avvägningen av de olika
löneförmånerna har varit sådan att likställighet i ekonomiskt avseende
mellan befattningarna inom departementet och inom den yttre karriären
— ehuru detta i viss mån varit eftersträvat — ej förelegat.

En följd härav har blivit, att den sakkunskap rörande förhållandena
i främmande land, vilken är absolut nödvändig för ett riktigt bedömande
av de politiska och handelspolitiska frågor, som uppkomma gent emot visst

land, icke kunnat förutsättas och ej heller i tillräcklig omfattning förelegat
hos departementets tjänstemän.

Specialiseringen av arbetet pa de olika uppgifter, som falla inom
ett utrikesdepartements verksamhetsfält kan tänkas fullföljd efter väsentligen
tvenne huvudlinjar. Den ena är den, som kan sägas ligga till
grund för utrikesdepartementets nuvarande organisation vid dess fördelning
av ärendena mellan avdelningarna: till handläggning å viss avdelning
sammanföras ärenden, som till sin materiella innebörd anses vara av
likartad beskaffenhet. Mot en sådan grundsats för ärendenas uppdelning
är ur principiell synpunkt intet att invända. Men vid dess omsättande
i praktiken möta vanskligheter. Det låter sig möjligen tänka
att en person kan ingående behärska exempelvis den svenska handelstraktatspolitiken
i dess skiftande utformning gent emot olika länder, men
att hos samma person även förutsätta den i många fall nödvändiga kännedomen
om de ekonomiska förhållanden och de handelspolitiska strömningar,
som råda inom samtliga främmande länder, torde svårligen låta
sig göra.

Ur praktisk synpunkt kräves därför att ovan angivna princip förenas
med en annan grundsats för ärendenas fördelning, vilken går ut på
att tjänstemännen få sina arbetsuppgifter begränsade till visst land eller
vissa grupper av länder.

Mot den nuvarande organisationen av utrikesdepartementet kan den
anmärkningen framställas, att den här senast angivna principen icke
blivit tillgodosedd. Detta har föranlett att arbetsuppgifternas räckvidd
för de olika tjänstemännen blivit allt för omfattande, så att det ej varit
dem möjligt att fullt behärska desamma.

Att departementet särskilt under de utomordentliga förhållanden,
som rått under krigsåren, icke kunnat på ett tillfredsställande sätt fylla
de krav, som ställts på detsamma, har, såsom av det anförda torde framgå,
i väsentlig grad berott på organisatoriska brister. Dessa brister hava enligt
kommitterades mening varit så djupgående, att deras följder icke
kunnat övervinnas genom enskilda tjänstemäns nit och duglighet.

Innan kommitterade gå att avgiva de förslag till förändringar inom Allmänna
utrikesdepartementet, som synas böra vidtagas för att åt departementet
förläna en fastare och mera effektiv organisation, må här förutskickas att rades arbete.
kommitterade varit fullt förtrogna med den tanken att de uppgifter, som
för framtiden skola erbjuda sig för utrikesrepresentationen, kunna komma att
fullgöras under delvis andra former än dem, under vilka man är van att tänka

sig detta arbete utfört. Men kommit terade hava vid den utredning, som
nu uppdragits åt dem i syfte att genomföra vissa reformer i utrikesrepresentationens
centralförvaling och den yttre representationen, icke kunnat
nöja sig med tillfälliga botemedel, i avvaktan på att en klarare uppfattning
angående de framtida problem, som ovan antytts, skulle vinnas.
Endast en till grunden gående reform synes kunna råda bot för dessa
brister, och kommitterade hålla före, att de förändringar i utrikesrepresentationen,
som föreslås, skola befinnas motsvara nuvarande krav och äga
anpassningsmöjligheter för en kommande utveckling.

Såsom framhållits i den riksdagsskrivelse, som bildat utgångspunkten
för kommitterades tillkallande, är ej minst efter världskrigets slut en skärpt
konkurrens att förvänta länderna emellan på det handelspolitiska området.
En omorganisation av utrikesdepartementet måste givetvis taga sikte på
den uppgift av politisk och handelspolitisk art, som erbjuder sig. Vid
sidan av denna uppgift kommer emellertid en annan av icke mindre vikt
och betydelse att framträda: deltagandet i arbetet på återupprättandet
och utvecklingen av den internationella rättens under världskriget så ofta
överträdda bud. Aven på detta område måste utrikesdepartementet göras
skickat för den insats, vartill våra traditioner liksom vår ställning såsom
neutral makt under världskriget, i särskild grad berättigar och förpliktar
oss.

Avgränsning Innan kommitterade framlägga detaljerade förslag till ny organisation

''vande''han- av utrikesdepartementet, torde det vara nödvändigt att i korthet andelsdeparte-
giva de synpunkter, vilka för dem varit vägledande, när det gällt att
ment. avgränsa utrikesdepartementets och ett blivande handelsdepartements verksamhetsområden
från varandra.

Ett handelsdepartement med uppgift att allsidigt tillvarataga det
svenska näringslivets intressen kommer givetvis att med sin verksamhet i
väsentlig mån beröra rent inre svenska förhållanden. Denna betydelsefulla
sida av handelsdepartementets verksamhet skall här nedan icke
beröras.

I den mån åter handelsdepartementets uppgifter avse handelsförbindelserna
med utlandet uppstå frågor, som även angå utrikesdepartementets
verksamhetsområde, då detta departement i förhållande till främmande
makter liksom till den svenska representationen i utlandet utgör
den enhetliga och sammanhållande kraften.

Vad här avses, är givetvis icke endast en formell förmedling av
förbindelserna utan innebär i sig möjlighet och skyldighet till prövning,

huruvida viss åtgärd kan sägas stå i överensstämmelse med den allmänna
politik, som från svensk sida fullföljes i värt förhållande till visst land.

Den statliga verksamhet, som berör våra handelsförbindelser med
utlandet, är tvåfaldig. Den avser dels att genom överenskommelser med
främmande makter bereda de egna undersåtarna förmåner, dels att tillhandahålla
dem kommersiell information rörande förhållandena i främmande
länder (rapporter från beskickningar, konsulat och handelsattachéer
m. m.)

Vad förberedelserna för handelsavtal angå, måste i första hand
utredning förebringas angående de krav och önskemål, som ur det svenska
näringslivets synpunkt göra sig gällande. Detta är handelsdepartementets
uppgift.

Men i samband därmed kräves ock en utredning om förhållandena
i det land, varmed avtalet skall slutas, om där gällande lagstiftning, om
landets behov av import, dess förmåga av export etc. Denna utredning
har utrikesdepartementet att ombesörja.

Ett nära samarbete mellan departementen redan på detta förberedande
stadium är nödvändigt, då ett avvägande måste ske mellan de
önskemål, som från svensk sida skola göras gällande, och möjligheten för
deras genomförande vid de kommande underhandlingarna.

Avslutandet av traktater av mera vittgående betydelse sker vardigen
genom kommissioner, inom vilka utrikesdepartementet bör vara företrätt,
då utförandet av traktatsunderhandlingar kräver omfattande kännedom om
traktatspolitiken, sådan den utbildat sig i olika länder.

Textredigeringen slutligen erfordrar en på omfattande studier grundad
kännedom om hithörande frågor, vilken i första hand får förutsättas
vara tillgänglig inom utrikesdepartementet.

Även därest handelspolitiken i viss mån kan tänkas i framtiden
komma att fullföljas under former, som avvika från dem, vilka hittills
varit brukliga, lärer med visshet kunna förutsägas, att de krav, som härvid
komma att ställas på utrikesdepartementets förmåga att tillvarataga
våra intressen icke bliva mindre än de nuvarande. Den övergångstid,
under vilken de nya förhållandena stadgas, torde komma att medföra alldeles
särskilda anspråk på vaksamhet och omdömesförmåga.

Vad därefter tillämpningen av avtalen angår, är att märka, att,
därest vare sig från utländsk sida eller av enskild svensk i utlandet framställning
göres till utrikesdepartementet eller någon dess representant
utomlands, frågan måste upptagas av utrikesdepartementet, som vid behov
samråder med handelsdepartementet. Svensk i hemlandet kan givetvis i
dylik fråga hänvända sig direkt till handelsdepartementet, men skall i an -

ledning därav framställning i saken göras till utlandet, måste den ske genom
utrikesdepartementet.

Vad därefter informationsverksamheten angår, lärer skillnad böra
göras mellan de fall, då begäran om utredning i visst avseende framställes
inom landet från myndighet eller enskild, och de, då utredningen av eget
initiativ verkställes av svensk representant i utlandet.

I senare fallet skall materialet insändas till utrikesdepartementet,
vilket, innan materialet överlämnas till vederbörande, måste underkasta
detsamma en prövning, huruvida förhållandet till främmande makt
ofördelaktigt kunde beröras av dess eventuella offentliggörande. En sådan
prövning måste givetvis även försiggå av de uppgifter, som äro avsedda
för kommerskollegii upplysningsbyrå. Denna granskning får givetvis dock
ej medföra att material undanhålles byrån.

Har initiativet till upplysningars inhämtande tagits från myndighet
eller enskild i hemlandet, är det mången gång önskvärt och för vederbörande
förmånligt, att departementet anvSndes såsom mellanhand vid
framställningens avlåtande liksom vid svarets avgivande. Jämlikt gällande
föreskrifter i konsulatförordningens § 32 mom. 1 skall skriftväxling med
myndighet i Sverige ske genom ministern för utrikes ärendena, dock att
skriftväxling mellan kommerskollegium och svensk representant utomlands
i vissa fall kan ske direkt.

Skriftväxling mellan enskilda och Sveriges representanter utomlands
sker ävenledes direkt dock med iakttagande därav att i tveksamma fall
till utrikesdepartementets avgörande skall hänskjutas frågan om svar bör
lämnas eller icke, eller rörande svarets innehåll.

Vad angår bearbetningen av de kommersiella rapporterna är detta en
uppgift, som nära sammanhänger med det inhemska näringslivets intressen,
och synes böra enhetligt utföras av en myndighet. Till frågan härom
skola kommitterade återkomma i annat sammanhang.

Principerna Såsom i det föregående redan framhållits ansåg man sig, när den

^nlsationen''. nuvarfinde organisationen av utrikesdepartementet, infördes kunna utgå
från att de inom departementets verksamhetsområde fallande frågor — om
man bortsåge från dem, som anginge departementets personal och den
inre förvaltningen — enligt sin natur sönderfölle i trenne från varandra
lätt urskiljbara grupper, den politiska, vilken kabinettssekreteraren själv
skulle omhänderhava, den kommersiella, vilken tillkomme handelsavdelningen,
och slutligen den juridiska, som tilldelades rättsavdelningen.

En sådan uppdelning torde också med en äldre tids förhållanden

■>b

hava låtit sig tämligen väl genomföra. Men med den utveckling av våra
utrikespolitiska förbindelser, som på senare tid ägt rum, har dén visat
sig icke motsvara tidens krav. I allt högre grad hava de ekonomiska intressena
trängt sig i förgrunden vid förbindelserna länderna emellan, och
överenskommelser på det ekonomiska området hava ofta visat sig innebära
politiska avgöranden av synnerligen vittgående betydelse.

Den allmänna utvecklingen har med andra ord medfört en förskjutning
inom utrikesdepartementets arbetsfält, till vilken hänsyn nödvändigtvis måste
tagas vid uppgörandet av ny organisationsplan för departementet. Sedan
de ekonomiska frågorna trätt i första planet, och på den yttre liksom
på den inre politikens område ekonomiska moment visat sig ingå som betydelsefulla
faktorer även i frågor, som förut betraktats såsom rent politiska,
kan det icke vara riktigt att bibehålla en organisation byggd
på en artskillnad hos ärendena, vilken utvecklingen tenderar ait upphäva.
Därest ekonomiska faktorer i väsentlig mån inverka på ett lands utrikespolitik,
synes det föga ändamålsenligt att inom departementet förlägga de
ekonomiska frågornas handläggning till en annan avdelning än den, som
fått sig de politiska ärendena tilldelad. En sammanslagning synes här
böra ske. Endast därigenom möjliggöres den helhetsuppfattning av läget,
den samlade översikt, som är nödvändig för att i dess olika konsekvenser
kunna bedöma ett handlande i ena eller andi’a riktningen.

Det är emellertid tydligt att den anmärkning, som framställts mot
den nuvarande departementsorganisationen — att de olika avdelningarna fått
sig förelagda uppgifter av så omfattande karaktär, att de icke kunnat till
fullo behärska desamma — i än högre grad skulle gälla en organisation, som
till gemensam handläggning å en avdelning sammanförde politiska och
handelspolitiska ärenden, därest icke särskilda regler gåves för en närmare
fördelning av arbetet.

Enligt koinmitterades mening måste man härvid utgå från, att ett
riktigt bedömande av de politiska och handelspolitiska frågorna hos vederbörande
tjänstemän förutsätter ingående kunskaper och kännedom om det
eller de länder dessa frågor beröra: inom den politiska och handelspolitiska
avdelningen bör en uppdelning av ärendena ske allt efter de länder de
angå d. v. s. efter den s. k. geografiska principen.

Kommitterade vilja i detta sammanhang framhålla, att de" principer,
för vilka i det föregående redogjorts, i större eller mindre omfattning sedan
längre tid tillbaka vunnit tillämpning i åtskilliga främmande utrikesdepartement,
och att de mest konsekvent kommit till uttryck i det franska utrikesministeriets
organisation.

4—185097.

Det är emellertid tydligt, att den geografiska principen icke kan med
fördel tillämpas inom ett utrikesdepartements hela arbetsfält. Även om
man är beredd att som regel hänföra ärenden av ekonomisk natur till
gemensam handläggning med de politiska frågorna och att därvid tillämpa
den geografiska principen, förefinnas, såsom längre fram närmare skall utvecklas,
vissa frågor, frågor, som torde kunna sammanfattas såsom varande
av handelsteknisk art, för vilka en sådan gemensam handläggning ej är
nödvändig och, med hänsyn till våra förhållanden, ej ens önskvärd.

Men jämte denna senast berörda grupp av frågor finnas även andra,
för vilka ett liknande betraktelsesätt erbjuder sig. Hit höra mål och ärenden
av företrädesvis juridisk natur. Ej heller angående dessa kan sägas,
att det utgör något väsentligt för desamma, att de närmast inkommit från
eller beröra visst land. De utgöras i många fall av tolknings- och tilllä
i n p n i ngs f rågor av gällande svensk lag eller internationella överenskommelser
och kunna visserligen i och för sig vara av synnerligen invecklad
natur, men förutsätta icke för sin handläggning de särskilda insikter och
den ingående kännedom om visst främmande land, som angivits såsom
väsentliga för de ärenden, som sammanförts till enhetlig: handläggning:
efter länder. Fastmer gäller angående dessa frågor — vilka i stor omfattning
underkastats en internationell reglering (civilprocessordning,
industriell äganderätt etc.) — att den generella överblicken och den komparativa
kännedomen om rättens regler i de olika länderna är det, som
främst erfordras.

Att fördela nämnda frågor till behandling å olika byråer torde ej
vara att förorda; en sammanföring oavsett deras ursprungsort å en avdelning
lärer här vara det riktiga.

Men slutligen finnes en tredje grupp av ärenden av natur att jämväl
böra undandragas den allmänna principen om fördelning till handläggning
efter länder nämligen frågor angående utrikesdepartementets och
den yttre representationens personal, förvaltningen av till departementets
förfogande ställda medel etc.

Därest såsom kommittérade föreslå en sammanföring av de politiska
och handelspolitiska ärendena äger rum och i samband därmed en arbetsfördelning
efter den geografiska principen genomföres, synes detta med
nödvändighet böra medföra omläggningar även i andra avseenden inom
utrikesrepresentationen.

Enligt för närvarande gällande bestämmelser få de personer, vilka
såsom attachéer inträda i departementets tjänst, genomgå olika utbildning
allt efter som de skola ägna sig åt den diplomatiska eller den konsulära
banan. Mellan dessa banor har också hittills förefunnits en åtskillnad, så

att förflyttningar från diplomatisk tjänst till konsulär eller tvärt om mera
sällan ägt rum.

I dessa förhållanden måste en ändring anses påkallad. Ufrikesrepresentationens
tjänstemän böra vara kompetenta lör såväl de mera diplomatiska
som de rent handelspolitiska uppgifterna.

Men det har förefunnits ej blott en åtskillnad mellan en diplomatisk
och en konsulär karriär. Omständigheterna hava, såsom i det föregående
framhållits, medfört en avgränsning jämväl mellan en yttre och en inre
karriär. Denna avgränsning har icke varit avsedd, utan har uppstått som
en följd av de olika lönestaterna för departementets tjänstemän och för
tjänstemännen i utlandet.

Det är tydligt, att en organisation av departementet, som bygger
på en fördelning av ärendena efter geografiska grunder, förutsätter den
mest intima kontakt mellan tjänstemännen å de geografiska byråerna och
den diplomatiska och konsulära representationen i de länder, varifrån ärendena
ingå till de olika byråerna. Med vissa undantag, vartill kommittérade
längre fram få anledning återkomma, böra samtliga under utrikesdepartementet
lydande tjänstemän, vare sig de äro anställda inom departementet
eller vid beskickningar och konsulat, tillhöra en gemensam kår.

Kommittérade vilja redan i detta sammanhang förutskicka att de,
till uppnående av senast angivna syften, föreslå sammanförandet av tjänstemännen
till sex löneklasser, den första omfattande envoyéer och kabinettssekreterararen,
den andra ministerresidenter och generalkonsuler, den
tredje förste legationssekreterare och konsuler, den fjärde andra legationssekreterare
och vicekonsuler, samtliga vare sig de tjänstgöra inom departementet
eller utomlands. Den femte klassen, omfattande byråsekreterarna
skulle ersätta de nuvarande andre sekreterarna. Några tjänstemän i utlandet
tillhörande denna klass finnas icke. Som en sjätte klass hava
kommittérade uppfört kanslisterna, vilka för framtiden skulle anställas ej
blott vid beskickningar och konsulat, utan även inom departementet.

Efter den sålunda givna allmänna översikten av de grundsatser, som Förslag till
synas böra komma till användning vid en omorganisation av utrikesdepar-de”^"a_or‘
teinentet, övergå kommittérade till en närmare redogörelse, huru en tionen.
organisation av departementet, enligt angivna principer skulle utföras.

Ett förslag till ny instruktion för utrikesdepatementet har av kommitterade
utarbetats och finnes intaget såsom bil. 1.

Politiska och De politiska och handelspolitiska frågorna skulle sammanföras till

tiska^vdei- gemensam behandling å en avdelning. Här skulle handläggas ärenden röningen.
rande statsöverhöghet, statsformer och konstitutioner, förbund mellan nationer,
neutralitet, krig och fred, skiljedom, diplomatiska framställningar, som
avse klagomål och krav i anledning av krig, oroligheter och arbetstvister,
ävensom alla handels- och sjöfartsavtal. Men härutöver synas även böra
hit hänföras frågor av finanspolitisk natur, frågor rörande tullar och acciser,
överenskommelse om mynt, mål, mått och vikt, frågor rörande svenska
undersåtars beskattning i utlandet ävensom kommunikationsväsendet. Förberedelser
m. m. rörande kongresser på det politiska och handelspolitiska
området, ävensom sociala frågor i allmänhet, skulle jämväl omhänderhavas
å denna avdelning.

Den uppräkning av ärenden, som företagits, avser givetvis icke att
vara fullständig. På avdelningen handläggas samtliga de frågor av politisk
eller handelspotitisk art, för vilkas behandling det är av vikt att
äga kännedom om det land, de avse, och vilkas avgörande i ena eller
andra riktningen kan vara av betydelse för de politiska förbindelserna
med detta land. Det är då självfallet att till denna avdelning skola ingå
alla rapporter i politiska och handelspolitiska ämnen från våra representanter
i utlandet. Det åligger sedermera avdelningen att antingen
själv vidtaga de åtgärder, som befinnas påkallade, eller överlämna rapporterna
till vederbörande avdelning inom departementet eller annan myndighet,
handelsdepartementet etc., varest deras slutliga behandling skall
ske. Jämväl alla framställningar i politiska eller handelspolitiska ärenden
från och till främmande makter böra behandlas å denna avdelning.

fiskaSbvfåer Det är tydligt, att de arbetsuppgifter, som här erbjuda sig, bliva av

8 a yr er'' synnerligen omfattande och betydelsefull natur. Inom avdelningen måste
en fördelning av arbetet å olika byråer äga rum. Denna skulle då verkställas
efter de länder ärendena närmast angå. Vid uppgörande av en
sådan fördelning blir givetvis hänsynoen till arbetsbördan inom departementet
i främsta rummet avgörande. A ena sidan måste tillses, att ärendena
ej söndersplittras mellan för många och i följd därav allt för obetydliga
byråer, men å andra sidan få ej till samma byrå sammanföras
ärenden från så många olika håll, att syftet med den föreslagna anordningen
riskeras. Tjänstemännen å de olika byråerna böra kunna behärska
det arbetsfält, som lägges under deras vård. Härvid komma språkliga
hänsyn givetvis i betraktande. Men härjämte måste vid fördelningen även
andra omständigheter tillmätas betydelse: ländernas ställning i de poli -

tiska maktgrupperingarna, deras geografiska läge, deras egenskap av grannländer
etc.

Det är uppenbart att även under normala förhållanden skillda meningar
kunna göra sig gällande rörande den vikt, som i olika fall bör tillmätas
de anförda synpunkterna. Under nuvarande omständigheter, då stora
delar av statssystemet befinner sig i omvandling, blir fördelningen alldeles
särskilt vansklig att genomföra. Kommitterade hava, i avvaktan på det
allmänna fredsslutet, sett sig nödsakade utgå från läget sådant det var
vid tiden för förslagets uppgörande. Endast i den mån nytillkomna
statsbildningar vunnit erkännande från svenska regeringens sida, hava de
upptagits såsom självständiga stater (Finland), medan i motsatt fall de
äldre statsbildningarna alltjämt betraktats såsom bestående. Sålunda hava
kommitterade i sitt förslag alltjämt upptagit Ryssland,Österrike-Ungern etc.
såsom odelade stater.

Huru fördelningen i en framtid lämpligen bör ske blir givetvis beroende
av faktorer, som f. n. ej kunna överblickas.

Efter övervägande av de synpunkter, som sålunda erbjuda sig, hava
de kommitterade stannat vid att föreslå upprättandet av trenne byråer, av
vilka den första byråns verksamhetsområde, skulle omfatta Danmark och
Island, Finland, Nederländerna, Norge, Schweiz, Tyskland och ÖsterrikeUngern,
ävensom kolonier tillhörande dessa stater, andra byrån, Brittiska
riket, Nordamerikas Förenta Stater, ävensom Japan, Kina och övriga asiatiska
samt afrikanska självständiga stater, ävenledes med kolonier tillhörande
dessa makter, samt tredje byrån, Balkanstaterna, Belgien, Frankrike,
Italien, Portugal, Ryssland och övriga slaviska stater, Spanien, Mexiko,
Central- och Sydamerikas republiker, kolonier tillhörande dessa stater.

Såsom härav framgår hava i samtliga fall kolonier hänförts'' till
samma byrås verksamhetsområde, som de länder, till vilka de höra. De
olägenheter, som därvid äro förbundna — att exempelvis en holländsk
och en fransk koloni med i väsentliga drag överensstämmande förhållanden
föras till olika byråer — måste stå tillbaka för önskvärdheten av att
ärenden, som beröra kolonierna, behandlas å samma byrå, som de, vilka
beröra moderlandet. Ett motsatt förhållande skulle i sig lätt kunna innebära
ett frö till mindre enhetlig behandling av de frågor, som angå moderlandet
självt och de, som beröra någon dess koloni.

Vad den första byrån beträffar, hava till densamma förutom Tyskland
och de tre skandinaviska länderna även hänförts Finland, Nederländerna,
Schweiz och Österrike-Ungern, För Finlands del tala för denna åtgärd
ej mindre det svenska språkets relativt starka ställning därstädes, än även
önskvärdheten att ärenden rörande detta land behandlas å samma byrå,

som handlägger ärenden rörande övriga grannland. Man kan utgå
ifrån att ett mycket avsevärt antal gemensamma framställningar komma
att beröra samtliga våra grannländer. Att Nederländerna och Schweiz
hänförts till här ifrågavarande byrå är beroende på politiska och språkliga
liksom även i viss mån på samfärdsel hänsyn. Vad Österrike-Ungern
angår, torde i den mån antingen erkända fria stater därur uppstå, eller
delar av den gamla monarkien ingå i andra stater, en uppdelning böra
ske sålunda, att de germanska delarna kvarstanna å här ifrågavarande
byrå och att de slaviska hänföras till samma grupp som övriga slaviska
stater etc.

Till den andra byrån, som väsentligen omfattar de anglosachsiska
länderna, hava jämväl hänförts Japan och Kina samt övriga självständiga
asiatiska och afrikanska stater. Språkhänsynen — det engelska språkets
starka ställning i Asien såväl som i Afrika — liksom även de många politiska
och kommersiella problem, som gemensamt beröra och för framtiden
ännu mera komma att beröra de väldiga statskomplex, varom här är fråga,
göra en sådan indelning naturlig.

Vad slutligen den tredje byrån beträffar, å vilken sammanförts ärenden
från de romanska och slaviska staterna, är tydligt, att den företer en
i språkligt avseende betydligt mera heterogen karaktär än de bägge övriga
byråerna.

Då emellertid det franska språket måste förutsättas såsom grundväsentligt
för samtliga departementets tjänstemän kunna fordringar på insikter
förutom i detta jämväl i något slaviskt språk icke anses innebära
större krav på språkkvalifikationer än dem, som erfordras å förutnämnda
bägge byråer.

Däremot kan med fog göras gällande, att å denna byrå komrae att
handläggas ärenden från länder, vilka icke förete den i viss mån enhetliga
karaktär, som kan sägas utmärka de grupper av länder, vilka hänförts till
de bägge andra geografiska byråerna. En uppdelning av denna byrå i
tvenne läge nära till hands och innebure en principiellt starkare lösning
av frågan. Omfattningen av de ärenden, som falla inom den romanskslaviska
byråns verksamhetsområde, torde emellertid för närvarande icke
nödvändiggöra en sådan uppdelning. Skulle erfarenheten giva vid handen
att en uppdelning bör äga rum, låter den sig senare genomföra.

Man måste självfallet utgå från, att den gruppering av länderna å
de olika byråerna, som enligt instruktionen påbjudits, tid efter annan
måste underkastas granskning och jämkning med hänsyn ej mindre till
uppstående ojämnheter i arbetsbördans fördelning inom departementet, än
även till möjligen inträdande omgrupperingar inom statssystemen, staters

uppkomst eller undergång, utvidgningar eller inskränkningar av förbindelserna
med visst land etc.

Då det är av vikt för den föreslagna organisationens genomförande,
att densamma smidigt anpassar sig till förändrade förhållanden, torde vara
lämpligt att ministern för utrikesärendena erhåller befogenhet att vid behov
vidtaga åtgärder för omgruppering av länderna mellan de olika
byråerna.

Ett av de förnämsta villkoren för ett verksamt bevakande av Sveriges
intressen i utlandet är givetvis att representationen därstädes hålles
noga underrättad om regeringens åsikter och syften. I telegrafens, telefonens
och järnvägarnas tid har eu enhetlig politisk ledning hemifrån blivit
en möjlighet och följaktligen också en nödvändighet.

Bristen på arbetskrafter inom departementet har hittills icke tillåtit
att kontakten mellan departementet och dess organ i utlandet så intimt
upprätthållits, som önskligt. varit. Enligt vad kommitterade inhämtat, föreligger
också inom vår utlandsrepresentation en allmän önskan att informationsverksamheten
från utrikesdepartementets sida måtte betydligt utvidgas.
Detta gäller ej endast det utrikespolitiska området; det är nödvändigt
att våra representanter i utlandet hållas underrättade även om åtskilliga
viktigare åtgärder på den inre politikens område, som statsmakterna överväga
eller vidtaga. Ofta nog kunna sådana åtgärder mer eller mindre direkt
inverka på förhållandet till främmande länder. Det inträffar också enligt
vad erfarenheten givit vid handen ej sällan att våra reprentanter i utlandet
mottaga förfrågningar om betydelsen och innebörden av den ena eller
andra åtgärden. Sådant material bör då stå dem till buds, att de omedelbart
kunna lämna de upplysningar och beriktiganden, som äro av nöden.

Kommitterade finna de önskemål, som i berörda avseenden framförts,
fullt berättigade och i förslaget till ny organisation av departementet hava
därför flera utvägar anvisats för att bereda möjlighet att på det politiska
området uppnå närmare kontankt mellan centralledningen och representationen
i utlandet.

Det måste förutsättas, att i särskilt viktiga frågor ministern för utrikes
ärendena och kabinettssekreteraren med biträde antingen av de särskilda
sekreterare, som enligt kommitterades förslag äro avsedda att ställas
till deras förfogande, eller med hjälp av annan tjänsteman, som eventuellt
handlagt ärendet, sätta sig i direkt förbindelse med representanterna
utomlands för att lämna dem nödiga anvisningar och upplysningar.

Men även på andra vägar måste en sådan kontakt uppnås.

Politiska och
handelspolitiska
aidelningen
och
den yttre
representationen.

Pressbyrån.

Departementets olika byråer hava härvid en betydelsefull uppgift
att fylla. Då det blir dessa, som närmast skola bearbeta inkomna rapporter
m. m., liksom att förbereda departementets svar och framställningar,
bör det enligt kommittérades mening uppdragas åt dem att förmedla informationsverksamheten
i de speciella politiska och handelspolitiska frågor,
som falla inom respektive byråers verksamhetsområden.

Med den ökade betydelse, som den allmänna opinionen alltmera fått,
har pressen i dess egenskap av meningsbildande faktor för ländernas utrikespolitik,
blivit allt viktigare. Hänsynen härtill har föranlett att sedan
år 1909 en särskild pressavdelning funnits inrättad i utrikesdepartementet.

Den nya organisationen av departementet måste emellertid taga hänsyn
till de vidgade uppgifter, som föreligga å detta område.

För att de geografiska byråerna skola äga kompetens för de uppgifter,
som ålagts dem, måste de noga följa utvecklingen i de länder, som
falla inom deras verksamhetsområden, vilket endast är möjligt genom ett
fortgående studium av vederbörande lands tidningspress. Detta studium
får ej begränsas att omfatta endast den dagliga tidningspressen;
däri bör ingå även den fackliga tidskriftslitteraturen.

Men därjämte bör såsom en sammanhållande enhet för alla de
många pressangelägenheter av ena eller andra slaget, som falla inom ett
utrikesdepartements område, även en särskild, inom politiska och handelspolitiska
avdelningen förlagd pressbyrå förefinnas.

Det är självfallet att chefen för pressbyrån i många fall blir den
naturlige förmedlaren av utrikesledningens förbindelser med representationen
i utlandet liksom med den ledande utländska pressen, när det gäller
att tillse, att Sveriges intressen ej tillbakasättas och förhindra att oriktiga
framställningar komma i omlopp till skada för vårt land.

Denna byrå skulle i likhet med den nuvarande pressavdelningen
utgöra departementets vanliga förbindelseled med pressen. Dit finge pressens
män hänvända sig med förfrågningar, och genom dess förmedling
skulle utrikesledningen utsända de kommunikéer och meddelanden till
pressen, som befunnes påkallade. Till denna byrå hade ock såväl ämbetsverken
som allmänheten att i första hand vända sig med begäran om
upplysningar.

Men därutöver skulle det tillkomma byrån att med det materiel,
som dels byrån själv insamlar dels erhåller från de olika geografiska byråerna,
utarbeta översikter över den dagliga politiska pressdiskussionen,
liksom också vid förefallande behov sammanfattande framställningar rö -

rande vissa speciella frågor. Dessa översiktliga framställningar skulle
ställas till förfogande ej blott för utrikesledningen utan även för den diplomatiska
och konsulära representationen i utlandet.

Även om man är beredd att, såsom kommitterade föreslagit, till
gemensam handläggning med de politiska frågorna som regel hänföra
ärenden av ekonomisk natur, är det likväl uppenbart att för vissa sådana
frågor ett sammanförande lämpligen ej bör komma i fråga.

Sådana frågor äro framför allt de, som beröra avsättningsmöjligheterna
för svenska alster i utlandet, ävensom i viss mån importen av främmande
alster till Sverige. Efter förslag av 1906 års diplomat- och konsulatkommitté
utsändes ett antal handelsattachéer med huvudsaklig uppgift
att vid sidan av konsulaten befrämja den svenska exporten. Det har visat
sig, att handelsattachéernas verksamhet liksom även konsulatens uppgifter,
i den mån de falla inom här ifrågavarande område, för att bliva
mera fruktbärande måste i högre grad än som under hittillsvarande förhållanden
visat sig möjligt, åtnjuta stöd och ledning från centralorganisationens
sida. På grund av de särskilda förhållanden, som för det närvarande
råda, hava kommitterade ansett sig böra föreslå en väsentlig ökning
av handelsattachéernas antal. Desto nödvändigare blir det då, att
den ledning av deras verksamhet, som utövas från hemlandnt, blir effektiv.
Härvid kräves, att ledningen står i den mest intima beiöring med
representanterna för vårt näringsliv, liksom att den besitter ingående kunskap
om den svenska handelns och industriens förhållanden och möjligheter.

Sådana djupgående insikter kunna icke förutsättas hos tjänstemännen
å de geografiska byråerna, hos vilka kännedom främst kan och bör
fordras i vad angår förhållandena i de främmande länderna.

Det skulle visserligen ur principiell synpunkt icke möta något hinder
att å en var av de ifrågavarande byråerna, anställa tjänstemän med
speciell uppgift att handlägga här omhandlade frågor och med den särskilda
praktiska utbildning, som härför måste förutsättas. En sådan organisation
skulle emellertid enligt kommitterades mening bliva allt för
vidlyftig och dyrbar, utan att de fördelar, som därmed skulle vinnas,
kunde sägas motsvara kostnaderna.

Den utväg, som erbjuder sig, synes vara att inom utrikesdepartementet
på ett ställe sammanföra handläggningen av här berörda uppgifter.
Den verksamhet i det svenska näringslivets tjänst, varom här är fråga,
har redan tagit en mycket avsevärd omfattning och kommer säkerligen

0—185097.

Handläggning
av
speciella
handehärenden.
Byrå
eller avdelning
?

att i framtiden ytterligare utvecklas. Det erbjuder givetvis för de firmor
och företag, som begagna sig därav, en avsevärd fördel att ständigt hava
att göra med samma personal inom departementet.

I detta sammanhang bör emellertid framhållas, att så snart ett ärende
antager den karaktär, att det kan sägas bli av betydelse för Sveriges förhållande
till visst land, att det uppväcker frågor angående tolkningen och
tillämpningen av traktater, att det ådagalägger behovet av ingåendet eller
ändring av internationella överenskommelser, detsamma skall handläggas
av den politiska och handelspolitiska avdelningen.

Kommitterade hava visserligen funnit att här ifrågavarande ärenden
närmast borde uppdragas åt en inom den politiska och handelspolitiska
avdelningen förlagd särskild byrå. Men en sådan anordning torde under
den nuvarande övergångsperioden erbjuda vissa olägenheter, vilka icke böra
förbises.

Innan handelsdepartementet kommit i verksamhet, och i samband
därmed en omläggning av reglerna för de kommersiella ärendenas behandling
inom statsförvaltningen ägt rum, får utrikesdepartementet fortfarande
omhänderhava åtskilliga ärenden, som längre fram torde komma att uppdragas
åt andra statsmyndigheter. Dessutom lärer såsom ovan erinrats ledningen
av handelsattachéernas verksamhet särskilt under tiden närmast efter
den nya organisationens ikraftträdande komma att erfordra ett avsevärt
arbete, därest de med utvidgningen av handelsattachéinstitutionen avsedda
syften skola vinnas.

Med hänsyn till dessa omständigheter och med fäst avseende vid
den starka konkurrens från affärslivets sida, som kommer att förmärkas,
när det gäller att för departementet förvärva lämplig person att omhänderhava
ledningen av arbetet med här ifrågavarande ärenden, vilja kommitterade
föreslå, att tills vidare, i stället för en bju-å för de speciella
handelsärendena under politiska och handelspolitiska avdelningen, en speciell
handelsnvdelning inrättas vid sidan av departementets övriga avdelningar.

Då den här föreslagna anordningen icke är avsedd att fastställas
såsom definitiv, torde chefsbefattningen för ifrågavarande avdelning, ävensom
en för avdelningen beräknad byråsekreterare böra uppföras å extra stat.

Däremot synes en andre legationssekreterare eller vice konsul samt
en kanslist, vilka även skola tjänstgöra å avdelningen, under alla förhållanden
erfordras och avlöningsförmåner för dem böra därför redan nu
upptagas å ordinarie stat.

I detta sammanhang torde böra beröras en fråga, som för den speciella
handelsavdelningens verksamhet är av särskild vikt, nämligen utrikesdepartementets
ställning till kommerskollegii informationsbyrå.

Medan utrikesdepartementet, och dess organ i utlandet stå det
svenska näringslivet till tjänst med upplysningars inhämtande uteslutande
från utlandet, blir den informationsverksamhet, som faller inom
kommerskollegii område av mera omfattande natur. Emellertid torde för
undvikande av dubbelarbete vara lämpligt, att hela det informationsmaterial,
som genom statens försorg införskaffas och är av natur att kunna komma
näringslivet till nytta, slutligen samlas och bearbetas på en hand. Då
kommerskollegii informationsbyrå härvidlag har det mera omfattande
verksamhetsområdet, torde det vara lämpligt att denna uppgift förlägges dit.

Men det är tydligt, att ett nära samarbete måste äga rum mellan
utrikesdepartementet och kommerskollegii informationsbyrå. För utrikesdepartementets
del synes den speciella handelsavdelningen vara mest
skickad att förmedla denna verksamhet och bör i förhållande till kommerskollegii
informationsbyrå tjänstgöra såsom förbindelseleden till utlandet.

I den allmänna översikt, som kommitterade lämnat angående de prin-,
ciper, som ligga till grund för förslaget till ny organisation av utrikesdepartementet,
har redan angivits att en enhetlig handläggning borde ske
även av ärenden av väsentligen rättslig natur. Kommitterade föreslå i
sådant osyfte bibehållandet av en särskild rättsavdelning.

A denna avdelning skulle handläggas ärenden rörande medborgarrätt,
in- och utvandring, personrättsliga förhållanden, rättsfrågor föranledda
av social och ekonomisk lagstiftning, säkerheten till sjöss, förlisningar
och sammanstötningar av fartyg jämte därav framkallade ersättningskrav,
efterspaning av brottslingar i utlandet, utlämnande av förbrytare, åtal
för utomlands begångna brott, brott ombord på svenska fartyg i utlandet,
sjukvård åt utlänningar, hemsändande av fattiga, utvisning, rättshjälp och
handräckning i civil- och brottmål, fångvård- och polisärenden, civil-,
process-, straff- och sjölagstiftning, industriell, litterär och artistisk äganderätt,
medicinal- och veterinär-lagstiftning. Härjämte skulle å denna
avdelning handläggas mål rörande arv, pensioner, understöd åt sjöfolk
och nödlidande svenska undersåtar samt begravning av sjöfolk i utlandet,
svenska sjömäns å utrikes ort timade frånfälle samt frågor i samband
sjöförklarings upptagande i utlandet, sjömäns penningförsändelser från
utrikes ort, indrivning av fordringar hos rederier och enskilda. Överhuvud
taget skulle till avdelningen höra ärenden, för vilka det juridiska
momentet är avgörande. Frågor om avtal och överenskommelser i sådana
ämnen, som ovan angivits, liksom de spörsmål, vilka uppstå vid överenskommelsernas
tillämpning böra även omhänderhavas å avdelningen.

Rättsavdelningen.

På grund av det synnerligen stora antal ärenden, som skulle falla
inom ifrågavarande avdelnings verksamhetsområde är en fördelning av arbetet
nödvändig. Det synes då lämpligast att sammanföra arvs- och ersättningsärendena
jämte med dessa omedelbart sammanhörande frågor till en byrå,
byrån för arvs- och er sättning särenden och alla övriga ärenden till den
juridiska byrån.

Den förra gruppen av ärenden sammanhållas av ett däri ingående
starkt ekonomiskt moment. Redan under nuvarande förhållanden hava
dessa ärenden befunnits vara av sådan speciell karaktär att en särskild
handläggning förbehållits dem: arvsärenden skötas på eget ansvar av en
förste sekreterare och ersättningsärenden av extra avdelningschefen å rättsavdelningen.
Det har emellertid visat sig erbjuda avsevärda svårigheter
för denne senare att medhinna ersättningsfrågornas behandling. Förslag
hava framställts syftande att överföra dem till kommerskollegium, där de
före 1906 års reform handlades. Kommitterade finna emellertid icke skäl
att biträda detta förslag. Utrikesdepartementet bör fortfarande omhänderhava
vården av ifrågavarande ärenden, varigenom tillfälle erbjuder sig att
mera direkt övervaka konsulatens handläggning av desamma, och kontrollera
den reda och omsorg, med vilka konsulaten sköta sina åligganden.

För att giva ett begrepp om omfattningen av den verksamhet, som
skulle tillkomma byrån för arvs- och ersättningsärenden förtjänar anföras,
att antalet nyupplagda nummer i kungl. utrikesdepartementets diarier i
ersättningsinål utgjorde för åren 1914, 1915, 1916 och 1917 respektive
777, 694, 632 och 709 samt att för tiden januari—november 1918 antalet
överstiger 1,000. Under sagda år hava utbetalts respektive 44,000, 42,000,
83,000 och 131,000 kronor samt inbetalts respektive 7,000, 9,000, 9,000
och 21,000 kronor. För tiden januari—november 1918 ställa sig motsvarande
siffror 210,000 och 75,000 kronor.

Från den nuvarande arvsavdelningen avgingo åren 1915, 1916 och
1917 respektive 3,191, 3,376 och 4,175 skrivelser. För år 1918 är motsvarande
siffra 5,909.

Storleken av de penningbelopp — till sin ojämförligast största del
härrörande från Nordamerikas förenta stater — som förmedlats genom arvsavdelningen
framgår av omstående översikt.

O O • «

Arvsmedel åren 1915—1918.

Inbetalda. Utbetalda.

År 1915............... kr. 676,701-36 kr. 669,014-43

, 1916............... > 745,923o» > 732,127-ai

,1917............... > 1,423,306-n > 1,435,293-u

, 1918............... > 1,523,619-eo > 1,400,032-n

Vad den juridiska byrån angår, skulle åven den bliva synnerligen
arbetstyngd. Det må i sådant avseende endast erinras om, att här skulle
handläggas hela mångfalden frågor angående medborgarskap, den internationella
privaträtten, giftermål etc.

Enligt koinmitterades mening skulle slutligen en tredje grupp av ärenden
sammanföras till gemensam handläggning å en avdelning, utan att därvid
en fördelning efter den geografiska principen synes påkallad. Dessa ärenden
äro dels sådana, som angå den under utrikesdepartementet hörande
personalen och förvaltningen av departementets penningemedel, dels sådana,
som angå personalen vid härvarande främmande beskickningar och konsulat
och slutligen frågor angående pass, svenskars studieresor i utlandet m. m.

Av personalärendena handläggas för närvarande de, som röra departementet
och den diplomatiska personalen i utlandet å personalavdelningen,
de, som angå konsulaten å handelsavdelningen- Denna anordning, som
redan under nuvarande förhållanden visat sig behäftad med avsevärda
olägenheter, synes icke böra bibehållas, särskilt om ett sammanförande av
den diplomatiska och konsulära karriären i enlighet med kommitterades
förslag genomfördes. Samtliga personalärenden böra behandlas å en byrå
inom personal- och administrativa avdelningen lämpligen kallad personaloch
räkenskapsbyrån.

I detta sammanhang må emellertid framhållas, att om å ena sidan
personalfrågorna kräva enhetlighet i handläggningen, det givetvis å andra
sidan är nödvändigt att vid deras avgörande nödig kontakt upprätthålles
särskilt med den eller de avdelningar inom departementet, vilka tjänstemännens
verksamhet närmast berör. Kommitterade hava också i sitt förslag
till instruktion för utrikesdepartementet meddelat särskilda föreskrifter,
huru ett sådant samarbete skall komma till stånd.

Till handläggning å samma byrå som personalärendena hava hänförts
jämväl frågor om avlöningar, resekostnader etc. och över huvudtaget alla
sådana ärenden, som sammanhöra med förvaltningen och redovisningen
av de å riksstatens tredje huvudtitel anvisade medel. Till stöd för en
sådan anordning kunna åberopas viktiga praktiska skäl. De ekonomiska
frågor, som här avses, komma i betydande utsträckning till avgörande i
. samband med utnämningar och förflyttningar av utrikesrepresentationens
personal, och det skulle ur arbetssynpunkt erbjuda avgjorda olägenheter,
därest handläggningen av dessa ärenden skulle äga rum å en annan byrå
än den,o som handhar personalfrågorna.

Ä en annan byrå å avdelningen sammanföras de frågor, som angå

Personaloch
administrativa
avdelningen.

Arkivet.

personalen vid främmande beskickningar och konsulat, utländska statschefer,
ärenden rörande audienser, ceremoniel, utmärkelsetecken och belöningar,
utverkande av förmåner för svenskar, som önska företaga studieresor
i utlandet, passärenden och viseringar, kurirpost, biträde åt svenska myndigheter
vid indrivande av utskylder och böter från i utlandet boende m. in.
Ehuru dessa ärenden till sin natur äro synnerligen skiftande, hava de, då
en uppdelning av dem på departementets olika byråer ej synes genomförbar,
av praktiska hänsyn sammanförts till en byrå.

Den övervägande delen av de uppgifter, som för närvarande omhänderhavas
i departementets arkiv torde även för framtiden böra bibehållas
därstädes. Det gäller här mottagandet, registreringen, klassificeringen och
fördelningen av inkommande post, förvaringen av koncepten till den utgående
posten m. fl. dylika åligganden.

Det läte sig visserligen tänka att även här genomföra en fördelning,
så att en var av departementets avdelningar finge sitt särskilda arkiv,
men den splittring och den brist på överskådlighet, som därav skulle
bliva en följd, synes ej uppvägas av de med en sådan anordning förbundna
fördelar. Kommitterade hava tänkt sig att mom det centrala arkiv,
som enligt deras förmenande bör bibehållas, skulle i arkivteknisk väg
genomföras sådana anordningar, att därigenom uppnåddes de väsentliga
fördelar, en uppdelning av arkivet i separata avdelningar innebure.
Kommitterade hänvisa i detta avseende till den av dem utarbetade, såsom
bil. 3 intagna särskilda arbetsordning för arkivet.

Bland till utrikesdepartementet inkommande och därifrån avgående
telegram är ett betydande antal avfattat i chiffer. Chiffertelegrammen måste
i samband med handläggningen uppsättas eller lösas, ett arbete, som alltjämt
bör åligga arkivet. De anordningar, som hittills i detta avseende tillläinpats,
äro icke av beskaffenhet att böra bibehållas. Kommitterade föreslå
att ett särskilt chiffreringskandi med ofast, uteslutande med chiffreringsarbetet
sysselsatt personal upprättas. A detta kansli skulle allt inom
departementet förekommande arbete avseende chiffrering utföras.

Under arkivets vård synes även departementets bibliotek böra ställas.

Departementets bibliotek befinner sig, oaktat åtgärder på sista tiden
vidtagits för att modernisera detsamma, i ett allt utom tillfredsställande .
skick, ofullständigt underhållet, som det är, samt kringspritt i departementets
olika lokaler. Ett systematiskt upprättande och ordnande måste här
äga rum, och nödiga medel snarast möjligt för sådant ändamål ställas till
förfogande.

Efter denna översikt av departementets avdelningar oeh underavdelningar
samt fördelningen av ärendena mellan desamma, övergå kommitterade
till en redogörelse för tjänstemännen och övrig i departementet
anställd personal samt deras olika arbetsuppgifter.

I första hand möter då frågan om kabinettssekreterarens ställning.

Kommitterade hava funnit, att det ur organisatorisk synpunkt erbjuder
stora fördelar, att den omedelbara ledningen av departementets arbete
vilar hos en tjänsteman, vilken å ena sidan inför ministern svarar
för arbetets behöriga gång och å andra sidan gent emot departementets
personal är den sammanhållande och övervakande kraften.

Men, det är givet, att, därest kabinettssekreteraren skall finna tid för
dessa uppgifter, de ämbetsåligganden, som uppdragas åt honom, måste i
avsevärd mån begränsas. Kabinettssekreterarens krafter böra koncentreras
på väsentliga frågor, han bör endast handlägga de ärenden, som antingen
ministern uppdrager åt honom, eller som han själv finner vara av
den betydelse, att han personligen omhändertager desamma. Han bör endast
underteckna viktigare expeditioner i den mån ministern ej själv förbehåller
sig desamma samt utöva en allmän uppsikt över arbetets gång. Till
följd härav måste det tillkomma honom att föreslå de ändringar i organisationen,
som kunna visa sig behövliga, att fördela tjänstemännen mellan
de olika avdelningarna samt att tillse att kontinuiteten uppehälles, så att de
upplysningar, .vilka äro av vikt för vederbörande avdelningars verksamhet,
såvida ej särskilda skäl föreligga, meddelas avdelningscheferna. Kabinettssekreteraren
bör slutligen övervaka att beskickningar och konsulat hållas
underrättade ej mindre om utrikespolitiska frågor än även rörande viktigare
frågor på den inre politikens område.

Arbetets art inom ett utrikesdepartement medför, att i större omfattning
än i andra departement framställningar och hänvändelser göras
vid personliga besök. För att mottagandet av dessa besök icke skall i
allt för hög grad inkräkta på annat arbete, böra ej blott särskilda mottagningstider
bestämmas, utan även på lämpligt sätt anvisningar lämnas de
besökande rörande den eller de tjänstemän, till vilka de allt efter ärendets
natur hava att hänvända sig.

Ofta nog önska vederbörande komma i direkt förbindelse med ministern
för utrikes ärendena personligen. Det är emellertid uppenbart, att
ministern endast i begränsad omfattning kan mottaga besök. Han måste
reservera sin tid för de utländska beskickningscheferna, för tjänstemännen
i viktigare frågor, för politiska personligheter m. fl.

Övriga besökande kunna i allmänhet framföra sina ärenden och erhålla
nödiga upplysningar genom direkta hänvändelser till kabinettssekre -

Kabinetts sekreteraren.

teraren eller vederbörande chefer för avdelningar eller byråer. Det gäller
emellertid att i möjligaste mån spara dessa tjänstemäns arbetstid och särskilt
kabinettssekreterarens. Såsom särskilda sekreterare åt ministern och
kabinettssekreteraren hava kommitterade anvisat tvenne tjänstemän, en
andre legationssekreterare eller vice konsul och en andre byråsekreterare. Det
torde visa sig lämpligt att åt dessa sekreterare uppdraga att vara den besökande
allmänheten till hjälp bl. a. med anvisning rörande de tjänstemän,
till vilka hänvändelse i det enskilda fallet bör ske.

Den tanken har framförts att kabinettssekreteraren borde beredas en
ställning motsvarande den, vilken statssekreterarna intaga.

I sitt den 27 februari 1917 avgivna betänkande rörande statsdepartementens
verksamhetsområde och arbetsbörda m. m. har nuvarande
chefen för civildepartementet Schotte rörande här föreliggande
fråga framhållit vissa synpunkter: »1 detta departement», (utrikesdepartementet)
heter det sålunda, »som har få riksdagspropositioner och andra
riksdagsärenden är det en tydlig fördel, att utrikesministerns närmaste
man ej alltför ofta ombytes; på denne ankommer i särskilt hög grad att
bevaka och upprätthålla formerna i kommunikationen med främmande
makter samt kontinuitet och tradition. Han fyller i sådant avseende uppgifter,
som i de andra departementen åligga expeditionscheferna. Den anordningen
torde i detta departement vara lämpligast, att jämte det kabinettssekreteraren
bibehålies med samma ställning som nu, ett biträde åt honom
under lämplig form anställes (en biträdande kabinetssekreterare eller dylikt.)»

Ehuru kommitterade finna de skäl, som föranlett inrättandet av
särskilda statssekreterarebefattningar värda allt beaktande, anse de sig
emellertid, med hänsyn till de särskilda arbetsuppgifter, som åligga utrikesdepartementet,
ej kunna förorda, att en statssekreterarepost inrättas
i detta departement. Särskilt i de allt talrikare inträffande fall, då
ministern för utrikes ärendena ej tillhört den diplomatiska banan, är det
önskvärt, att vid hans sida ställes en tjänsteman, som fullt behärskar den
ämbetsrnässiga rutinen. De inom ett lands utrikesrepresentation vid förbindelserna
med främmande makter rådande särskilda förhållanden tala starkt
för en sådan anordning.

Om kommitterade alltså äro beredda att vad angår kabinettssekreterarens
ställning ansluta sig till den uppfattning, som framförts av statsrådet
Schotte, anse de sig emellertid ej böra tillstyrka att en biträdande
kabinettssekreterarepost inrättas inom utrikesdepartementet. En dubblering
av befattningar synes ej ur organisatorisk-teknisk synpunkt vara att tillråda.
Kommitterade föreslå i stället att de närmast under kabinettssekrete -

raren lydande tjänstemännen inom departementet, avdelningscheferna, beredas
en sådan ställning att vissa av kabinettssekreterarens nuvarande uppgifter
kunna överflyttas på dem.

Kabinettssekreterarebefattningen har hittills varit en genomgångspost.

Till innehavare därav hava befordrats äldre legationssekreterare vid
beskickningarna eller kansliråd inom departementet, vilka efter en vanligen
relativt kort tjänstgöring som kabinettssekreterare utnämnts till beskickningschefer.
Kommitterade finna de med en sådan anordning förbundna
olägenheter synnerligen avsevärda. Ombytena å kabinettssekreterareposten
komma därigenom lätteligen att äga rum icke när det ur allmän synpunkt
är lämpligt, utan när tillfälligtvis en envoyépost blir ledig. Det är också
tydligt, att ju högre kvalificerad en kabinettssekreterare är, desto svårare
är det att vägra honom den befordran han eftersträvar.

De uppgifter, som enligt kommitterades förslag tillkomma kabinettssekreteraren
synas böra föranleda, att denne beredes en ställning fullt motsvarande
den, som tillkommer beskickningschef i utlandet. Det förtjänar
i detta sammanhang framhållas, att, därest kabinettssekreteraren, såsom
föreslagits, erhåller en dylik ställning, möjlighet beredes att på ett tillfredsställande
sätt lösa den svårighet, som i vissa lägen kan tänkas uppkomma
därigenom, att förutsättningar saknas för det nödvändiga samarbetet
mellan ministern för utrikes ärendena och hans närmaste man.

Till frågan om de ekonomiska förmåner, som i anslutning härtill
böra tillkomma kabinettssekreteraren i jämförelse med övriga tjänstemän
inom departementet, återkomma kommitterade å annat ställe i samband
med angivandet av nya grunder för ordnandet av utrikesrepresentationens
löneförhållanden.

Under kabinettssekreteraren, skulle såsom chefer för en var av departementets
fyra avdelningar anställas avdelningschefer med ministerresidents
eller generalkonsuls ställning. Såsom chef för arkivet skulle
fortfarande stå ett kansliråd.

Några poster motsvarande de ifrågavarande avdelningschefsbefattningarna
finnas för närvarande ej inom departementet. Men liksom kabinettssekreteraren,
enligt vad ovan sagts, ansetts böra likställas med beskickningschef,
så synas de tjänstemän, som närmast under honom skola
leda arbetet inom departementet, böra beredas ministerresidents eller
generalkonsuls ställning.

Med denna anordning vunnes ett dubbelt mål. Dels skulle i ökat
mått möjlighet beredas att för de betydelsefulla uppgifter, som tillkomma

6—18509 7.

Avdelnings cheferna.

Arkivchefen.

avdelningscheferna inom departementet, förvärva personer med auktoritet
och erfarenhet, dels skulle, därest likställighet genomfördes mellan den inre
och yttre karriären, förflyttningar i mån av behov kunna äga rum från
tjänstgöring utomlands till departementet och tvärt om.

Det har såsom förhållandena hittills ställt sig inom departementet
varit förbundet med svårigheter att i önskvärd utsträckning där anställa
personer, vilka var på sitt område mäktat intaga en sammanhållande och
ledande ställning.

I spetsen för den politiska och handelspolitiska avdelningen skulle sättas
en person, som förvärvat grundliga insikter i politiska och handelspolitiska
frågor, särskilt traktatsfrågor, och som vore mäktig att omedelbart leda arbetet
med de många olika ärenden av angivna natur, som dagligen här förekomma.
Han bör besitta mångsidig insikt om förhållandena i utlandet
för att i möjligaste mån kunna följa den politiska och handelspolitiska
utvecklingen i olika länder.

De fordringar, som under övergångsperioden, innan ett handelsdepartement
trätt i full funktion, komma att ställas på chefen för den speciella
handelsavdelningen göra det önskvärt, att han såväl i fråga om ämbetsställning
som i avlöningshänseenden jämställes med chefen för politiska
och handelspolitiska avdelningen. Till stöd härför kan ytterligare
anföras vikten därav, att denne avdelningschef erhåller en auktoritativ ställning
såväl gent emot den svenska handelsvärlden och dess organisationer
som i förhållande till handelsattachéerna, vilkas verksamhet han är satt
att leda.

Vad chefen för rättsavdelningen beträffar, är det tydligt, att särskilt
i en tid som denna stora krav komma att ställas på hans förmåga, kunskaper
och erfarenhet. Innehavaren av denna befattning måste besitta ingående
kännedom om den internationella rätten liksom även innehava de
övriga förutsättningar, som krävas för utredningar av de mångskiftande
rättsfrågor som i första hand komma under hans bedömande och avgörande.

Vad därefter chefen för personal- och administrativa avdelningen
angår, förtjänar framhållas, att han skulle omhänderhava de frågor, som
angå utrikesrepresentationens personal, tillhopa uppgående till över 850
personer, varav omkring 170 avlönade. Det är kommitterades mening, att
avdelningschefen skall personligen följa alla förflyttningar och förändringar
inom utrikesrepresentationen och stå utrikesledningen till tjänst med upplysningar
angående de olika tjänstemännens personliga förutsättningar för
de skiftande uppgifter, som ställas på dem. Han skall även övervaka
att attachéernas utbildning efter det första anställandet äger rum i enlighet
med givna föreskrifter, samt att de yngre tjänstemännen i möjligaste

mån beredas tillfälle att förvärva de speciella insikter, som för departementet
och utrikesrepresentationens planmässiga utveckling och deras egen
verksamhet är önskvärd. Det ligger i sakens natur, att chefen för personal-
och administrativa avdelningen skall inför utrikesledningen föredraga
personalärenden och föreslå innehavare till lediga befattningar.

På ifrågavarande avdelningschefs persoidiga förmåga, hans genom
lång tjänstgöring inom utrikesrepresentationen förvärvade personalkännedom
samt på hans energi, kommer att i väsentlig mån bero, om det skall
lyckas att åt utrikesrepresentationen förvärva den kvalitativt högt stående
tjänstemannapersonal, som är behövlig för att departementet skall vara i
stånd att fylla sina uppgifter. I detta sammanhang torde vara skäl att
framhålla den särskilda uppmärksamhet, som frågan om lämpligt besättande
av de olönade konsulsposterna måste kräva från avdelningschefens sida.

Härjämte skulle utarbetandet av departementets andel i statsverkspropositionen
samt inseendet över förvaltningen av de å riksstatens tredje
huvudtitel anvisade medel åligga honom.

Vid sidan av de fyra avdelningschefer, varom ovan talats, skall inom
utrikesdepartementet finnas ännu en tjänsteman, som är omedelbart underställd
kabinettssekreteraren, nämligen arkivchefen. Arten av denne tjänstemans
verksamhet synes motivera, att han bibehållas i sin nuvarande
ställning såsom kansliråd.

Det bör åligga arkivchefen att övervaka arkivets skötsel, vid behov
verkställa historiska utredningar samt att förvara de hemliga handlingarna.
En viktig uppgift tillkommer honom vid genomförandet av den tekniskt
ändrade organisation av arkivet, vars grunddrag finnas angivna i den av
kommitterade utarbetade särskilda arbetsordning för detsamma.

Om det är riktigt, att de ekonomiska frågor, som uppstå efter kriget .

bliva av natur att i hög grad fordra utrikesdepartementets uppmärksamhetsafolkrätt. ''
och arbete, gäller emellertid detta i icke mindre grad de internationellt
rättsliga spörsmålen.

Vårt land måste stå väl rustat att verksamt deltaga i arbetet på den
internationella rättens återuppbyggande och befästande.

Det skulle enligt komrnitterades mening utgöra ett fel i departementets
organisation, därest icke särskilda möjligheter bereddes departementet
att deltaga i detta arbete. Ett vidsträckt och betydelsefullt verksamhetsfält
erbjuder särskilt uppställandet och sanktionerandet av sådana
regler, som skola garantera en fredlig utjämning av tvister staterna emellan.
Vid sidan härav torde utrikesdepartementet böra beredas tillfälle att

för folkrättsliga utredningar av principiell innebörd förfoga över särskilt
kvalificerad person.

För att tillförsäkra utrikesdepartementet den yppersta sakkunskap i
folkrättsliga ting, som står att erhålla, torde vara lämpligt att utrikesledningen
beredes möjlighet att vid departementet såsom speciellt sakkunnig
i folkrätt fästa en rättslärd, känd såsom synnerligen väl förfaren i här
angivna ämnen. Kommitterade föreslå att i sådant syfte ett arvode uppföres
å kr. 8,000.

Chefer för Såsom vid redogörelsen för departementets organisation redan framhål °män^åhy-

skulle arbetet å de olika avdelningarna med undantag av den speciella
»•4ema w. han delsavdelningen fördelas mellan byråer; å politiska och handelspolitiska
avdelningen skulle finnas '' fyra, å rättsavdelningen två samt å personaloch
administrativa avdelningen likaledes två byråer. Under arkivet skulle
sortera ett kansli för chiffrering samt biblioteket.

När det gäller att med arbetskraft utrusta de olika byråerna och
arkivet, måste givetvis hänsyn tagas till deras särskilda uppgifter. •

Vad först angår de tre geografiska byråerna på den politiska och
handelspolitiska avdelningen är tydligt, att värdet av den föreslagna reformen
av departementet i väsentlig mån kommer att bero på deras sätt
att fullgöra sitt arbete. A dessa byråer måste finnas arbetskrafter särskilt
skolade för de olika uppgifterna. I spetsen för en var av byråerna har
satts en förste legationssekreterare eller konsul såsom chef. Han bör
under en icke allt för kort tid hava tjänstgjort i utlandet. Men härjämte
synes å en var av ifrågavarande byråer böra fästas ytterligare en tjänsteman,
vilken lämpligen bör vara andre legationssekreterare eller vicekonsul.
På sådant sätt synes möjlighet öppnas att förfoga på de olika
byråerna över personer, som behärska de förefallande uppgifterna. Det
torde vara lämpligt att personvalet sker sålunda, att de olika tjänstemännen
komplettera varandras insikter. Det är sålunda önskvärt, att därest den
ene har en mera diplomatisk utbildning, den andre väljes bland tjänstemän
med vidsträcktare konsulär erfarenhet o. s. v. På detta sätt lärer
inom den* ram, som bildas av de olika byråerna, kravet på specialisering å
olika uppgifter tillgodoses.

Det är av särskild vikt, att tjänstemännen å de politiska och handelspolitiska
byråerna tid efter annan erhålla tillfälle till tjänstgöring vid
beskickningar eller konsulat i de länder, vilka falla inom respektive byråers
verksamhetsområden.

Även i spetsen för pressbyrån bör stå en tjänsteman med ställ -

ning motsvarande förste legationssekreterare eller konsul. Hans verksamhet
kommer att erfordra alldeles särskilda kvalifikationer, framför allt en ingående
kännedom om den in- och utländska pressen. Chefen för denna
byrå måste förutsättas komma att stå ministern för utrikesärendena nära,
då han, såsom kommitterade redan haft anledning framhålla, får en särskild
uppgift att fylla vid förmedlingen af utrikesledningens förbindelser
med utomlandsrepresentationen ej blott i frågor av utrikespolitisk
vikt, som hava beröring med pressen, utan även när det gäller att förmedla
underrättelser rörande regeringens avsikter i frågor, som ehuru av
inre politisk art, äro av intresse för utlandet. Av det ovan anförda torde
framgå, att det ofta icke lärer bliva möjligt att inom den diplomatiska
eller konsulära banan finna kompetent innehavare för ifrågavarande post.

Då kommitterade anse av synnerlig vikt att pressbyrån utrustas
med tillräcklig arbetskraft för de betydligt vidgade uppgifter, som uppdragits
åt byrån, hava de beslutat föreslå att å densamma skola placeras två
tjänstemän, den ene med andre legationssekreterares eller vicekonsuls, den
andre med byråsekreterares ställning.

För att bereda pressbyråns chef det sakkunniga biträde, varav han
är i behov, torde det visa sig nödvändigt att åtminstone en utav ifrågavarande
tjänstemän äger mera speciellt publicistiska erfarenheter och insikter
än som i regel kunna påräknas hos utrikesdepartementets tjänstemän.
Kommitterade vilja emellertid samtidigt framhålla, att det är av stor betydelse
att departementets yngre tjänstemän åtminstone under någon tid
beredas tillfälle att tjänstgöra å denna byrå.

För närvarande utgår av tredje huvudtitelns besparingar ett belopp
å kr. 2,000 till ett å pressavdelningen anställt biträde, vilket är sysselsatt
med exerpering av den utländska pressen m. fl. dylika uppgifter. Ett
motsvarande belopp bör ställas även till en blivande pressbyrås förfogande.

Vad därefter rättsavdelningens båda byråer angår, föreslå kommitterade
en i viss mån skiljaktig organisation jämförd med den, som kommit
till användning inom den politiska och handelspolitiska avdelningen.

Det med en omfattande medelförvaltning förbundna ansvaret liksom
de speciella insikter ej mindre i den svenska än även i den internationella
familjerätten och sjölagstiftningen, som erfordras av den tjänsteman, som
står i spetsen för byrån för arvs- och ersättningsärenden, synes väl motivera
att denna post anförtros åt en förste legationssekreterare eller konsul.

Av ordinarie förslagsanslaget »Vikariatsersättningar, extra biträden
m. m.» har hittills utgått ett arvode å kr. 600 till ett juridiskt biträde,
som huvudsakligen varit behjälpligt vid arbetet med de ersättnings -

ärendena. Sedan arvs- och ersättningsärenden sammanförts å en byrå,
vars chef helt skall ägna sig åt skötseln av desamma, synes ej behövligt
att vidare bibehålla ett särskilt juridiskt biträde. Det härför uppförda
anslag torde böra upphöra. Det skall hädanefter tillkomma chefen för ifrågavarande
byrå såväl att på eget ansvar besluta i frågor om användningen
av de till departementets förfogande ställda medel för gottgörelse av kostnader
för sjöfolk m. m. som även att i sådana mål föra statsverkets talan.

Arbetet å byrån torde kräva biträde av två byråsekreterare, av vilka
den ene skulle förbereda och inför chefen föredraga arvsärendena, den andre
ersättningsärendena. Härjämte erfordras en kanslist för diarieföring m. m.

De synnerligen omfattande och betydelsefulla frågor, som falla inom
den juridiska byråns verksamhetsområde, skulle visserligen göra det önskvärt
att även i spetsen för denna byrå sätta en särskild chef. Emellertid
hava kommitterade beslutat föreslå att tillsvidare chefen för rättsavdelningen
jämte sina speciella uppgifter såsom avdelningschef och sin allmänna
uppsiktsskyldighet över byrån för arvs- och ersättningsärenden jämväl
skall övertaga befattningen såsom chef för juridiska byrån.

Den arbetsbörda, som härigenom kommer att åligga chefen för rättsavdelningen,
blir synnerligen avsevärd. Kommitterade sakna ingalunda
blick för, att därigenom kan riskeras det syfte, som varit avsett att uppnås
med inrättandet av ifrågavarande avdelningschefs befattning, nämligen
att inom departementet bereda plats åt en tjänsteman, vilken utan att
nedtyngas av dagliga ämbetsgöromål, kunde ägna studium åt företeelserna
på vissa områden av den internationella rättens vida fält. Kommitterade
vilja emellertid uttala sin förvissning, att, därest denna av sparsamhetshänsyn
föreslagna anordning skulle visa sig medföra avsevärda olägenheter,
åtgärder snarast måtte vidtagas i syfte att organiskt utbygga rättsavdelningen
genom inrättandet av en särskild chefsplats för den juridiska
byrån.

Såsom chef för juridiska byrån skulle det åligga avdelningschefen
att bereda och inför regeringsrätten föredraga de till utrikesdepartementet
hörande mål och ärenden, som skola förekomma i regeringsrätten, däribland
besvär över chefens för byrån för arvs- och ersättningsärenden beslut.

På den juridiska byrån skall placeras en andre legationssekreterare
eller vice konsul, som bör äga god juridisk utbildning. Det åligger
denne att i förekommande fall föra regeringsrättens protokoll.

Vad därefter byråerna å personal- och administrativa avdelningen
beträffar, synes en liknande anordning kunna förordas, som den, vilken
ovan föreslagits för rättsavdelningen.

Avdelningschefen skulle göras till chef för personal- och räken -

skapsbyrån. Härigenom finge han personligen och omedelbart lägga hand
vid personalärendena, samt i samband därmed vid en avsevärd mängd
räkenskapsärenden. Det är otvivelaktigt, att vissa olägenheter bliva förbundna
även med denna anordning. I allt för hög grad kan avdelningschefens
tid komma att tagas i anspråk för löpande ärenden och hans uppmärksamhet
avledas från den väsentliga uppgiften att övervaka rekryteringen
och den planmässiga utbildningen av departementets personal.

Det är också endast i syfte att i möjligaste mån begränsa utgifterna,
som kommitterade enats om att för närvarande icke föreslå en särskild
chef för personal- och räkenskapsbyrån.

För att den utväg, som här anvisats, skall kunna beträdas, erfordras
emellertid att byrån utrustas med goda arbetskrafter. I sådant syfte förorda
kommitterade dels att en andre legationssekreterare eller vice konsul
samt en byråsekreterare fästas vid byrån, dels att en särskild kamrerarebefattning
där inrättas.

Rörande kamrerarens uppgifter hänvisa kommitterade till den av
dem utarbetade, såsom bilaga 2 införda särskilda instruktion. Kamreraren
skall oinhänderhava departementets vidlyftiga räkenskapsväsen. I
avlöningshänseende torde han böra jämställas med förste arkivarie. Enligt
vad kommitterade erfarit är det önskvärt att för bevarandet av kontinuiteten
vid skötseln av departementets räkenskaper och därmed sammanhängande
frågor förvärva en person med särskild erfarenhet om dessa
ärenden. Av hänsyn härtill kan ett personligt lönetillägg vara på sin
plats.

F. n. utgår av anslaget »Vikariatsersättningar, extra biträden m. m.»,
ett belopp å kr. 3,000 till siffergranskning samt biträden vid räkenskapsföringen
m. m. Detta belopp lärer böra för framtiden beräknas till kr. 4,000.

Ledningen av byrån för utländska studieresor, passärenden m. m.
bör enligt kommitténs mening anförtros åt en förste legationssekreterare
eller konsul.

Uppgiften att bistå det stora antal personer, som med eller utan
understöd av offentliga medel företager studieresor till utlandet, kräver ett
tidsödande arbete för att utverka de förmåner, utan vilka resorna skulle
bliva resultatlösa. Av praktiska skäl har till denna byrå förlagts de för
närvarande synnerligen talrika pass- och kurirärendena, vilka likvisst kunna
förutsättas framdeles komma att minska i antal.

En ytterligare mera formell, men därför ej betydelselös uppgift
skulle åligga chefen för denna byrå. Han skulle nämligen oinhänderhava
det icke obetydliga antal ärenden, som i utländska utrikesministerier sammanfattas
under benämningen’ »le protocol».

Av chefspostens innehavare kommer att fordras särskild erfarenhet
angående formerna- för det internationella umgänget ävensom speciella
insikter om folkrättens exterritorialitetsbestämmelser.

Hittills har av samma anslag, varifrån arvode utgått till det juridiska
biträdet, utbetalats ett belopp å 1,800 kronor till ett biträde, som
omhänderhaft vissa uppgifter i samband med utdelandet av ordensförläningar
m. m. Detta belopp behöver icke vidare utgå, då dessa bestyr
för framtiden synas böra tillkomma chefen för byrån för utländska studieresor,
passärenden m. m.

Förslaget avser att vid byrån fästa en byråsekreterare.

Vad slutligen arkivet angår, lärer en förste arkivarie samt två andra
arkivarier vara behövliga, särskilt med hänsyn därtill, att för framtiden en
större systematik och följdriktighet måste införas i dossiersystemet än den,
som hittills kommit till synes.

Det skall särskilt åligga förste arkivarien att ansvara för klassificeringen
och registreringen av in- och utgående handlingar, medan diarieföring
m. m. dylikt lämpligen bör överlåtas åt underordnade. Han skall
vidare övervaka det systematiska inarbetandet av handlingarna i departementets
arkiv. Honom skall dock åligga att personligen registrera chiffertelegrammen
samt skrivelser och telegram, som direkt inkommit till ministern
eller kabinettssekreteraren.

De bägge andre arkivarierna skola vara behjälpliga vid arkivets
skötsel, tillse att i de fall, då förutgående skriftväxling ägt rum i ett mål,
denna bifogas inkommande handling m. m.

Angående arkivets åligganden i övrigt hänvisas till den såsom bilaga
3 intagna särskilda arbetsordning för arkivet.

Under arkivet lyder chiffrering skansliet. I spetsen härför står en förste
arkivarie, som skall lösa och uppsätta chiffertelegram samt vid behov
nyredigera chiffern. Då det givetvis ej är möjligt för en person att
under en så avsevärd tid av dygnet, varom här är fråga, ensam fullgöra
alla chiffreringsuppgifter, hava kommitterade beslutat föreslå, att ett belopp
å 4,000 kr. uppföres för att bereda möjlighet till hjälp åt chefen för
chiifreringskansliet.

Vad bibliotekarien angår, bör likaledes ett arvode utgå åt honom. I
överensstämmelse med de avsikter, som kommit till uttryck vid skapandet
av ett centralt förvaltningsbibliotek, bör ett nära samarbete äga rum mellan
ledningen härför och ifrågavarande bibliotekarie.

Bibliotekariens arvode, som f. n. utgår med 1,200 kr. synes med
hänsyn till det ökade arbete, som måste erfordras från hans sida, böra
höjas till 1,500 kr.

I departementet tjänstgöra slutligen ett antal skrivbiträden och vakt- Kvinnliga
mästare, till vilka avlöningsförmåner utgå dels å ordinarie, dels å extraBkrlvv1^fden’
stat. F. n. finnas å ordinarie stat upptagna fem kvinnliga biträden i tredje bctjiinte
och sju i andra lönegraden, varjämte av anslaget till provisorisk förstärk- m'' "
ning av utrikesdepartementets arbetskrafter utgår avlöning åt tre biträden
i tredje och ett i andra lönegraden. Dessutom tjäjistgöra fjorton kvinnliga
biträden i departementet mot timpenning. A ordinarie stat finnas
i departementet anställda sju vaktmästare samt en portvakt; av medel från
berörda anslag för provisorisk förstärkning av departementets arbetskrafter
utgår dessutom avlöning till två extra vaktmästare. Avlöningsförmånerna
för ifrågavarande befattningshavare regleras efter enhetliga normer för
samtliga departement.

Sedan avlöningsförmånerna för dem under senare tid blivit underkastade
reglering, finna de kommitterade icke anledning att för närvarande
föreslå några förändringar i de utfående löneförmånerna.

Kommitterade vilja emellertid uttala den principiella uppfattningen,
att det på grund av de särskilda förhållanden, som gälla för utrikesdepartementets
del, är önskvärt att tillfälligt anställda skrivbiträden och vaktmästare
måtte i minsta möjliga utsträckning komma till användning inom
departementet.

1 det av kommitterade utarbetade förslag till ny instruktion för Diverse beutrikesdepartementet
hava upptagits särskilda regler för att trygga samarbetet stammelsermellan
departementets olika funktionärer ävensom vissa stad expeditioners undertecknande. Dessutom hava införts bestämmelser angående
tjänstetid å ämbetsrummet, semester, åtal för tjänstefel m. m. i
huvudsaklig överensstämmelse med de för övriga departement gällande bestämmelser
i förevarande avseenden. Föreskrifterna återfinnas i det såsom
bilaga 1 införda förslag till instruktion för utrikesdepartementet.

Enligt kommitterades förslag skulle de i utrikesdepartementet tjänstgörande
befattningshavare och biträden (med undantag av kvinnliga skrivbiträden
och vaktbetjänte) fördelas till tjänstgöring på följande sätt:

1—185097.

Kabinettssekreteraren (envoyé).

Särskilda sekreterare åt ministern för utrikes ärendena och kabinettssekreteraren:
en andre legationssekreterare eller vicekonsul samt en byråsekreterare.

Politiska och Handelspolitiska avdelningen.

Avdelningschef (ministerresident eller generalkonsul).

l:a byrån: Chef (förste legationssekreterare eller konsul), en andre
legationssekreterare eller vicekonsul.

2:a byrån: Chef (förste legationssekreterare eller konsul), en andre
legationssekreterare eller vice konsul.

3:e byrån: Chef (förste legationssekreterare eller konsul), en andre
legationssekreterare eller vice konsul.

4:e byrån (pressbyrån): Chef (en förste legationssekreterare eller
konsul), en andre legationssekreterare eller vicekonsul, en byråsekreterare,
ett biträde.

Speciella Handelsavdelningen.

Avdelningschef (ministerresident eller generalkonsul), en andre legationssekreterare
eller vicekonsul, en byråsekreterare, en kanslist.

Rättsavdelningen.

Avdelningschef (ministerresident eller generalkonsul).

Juridiska byrån: chef (= avdelningschefen), en andre legationssekreterare
eller vicekonsul.

Byrån för arvs- och er sättning särenden: chef (förste legationssekreterare
eller konsul), två byråsekreterare, en kanslist.

Personal- och administrativa avdelningen.

Avdelningschef (ministerresident eller generalkonsul).

Personal- och räkenskapsbyrån: chef (= avdelningschefen), en andre
legationssekreterare eller vice konsul, kainreraren, en byråsekreterare, biträden
för siffergranskning m. m.

Byrån för utländska studieresor, passärenden m. in.: chef (förste legationssekreterare
eller konsul), en byråsekreterare.

Arkivet.

Arkivchef (kansliråd), en förste arkivarie, två andre arkivarier, två
kanslister.

Chiffreringskansliet: chef (förste arkivarie), biträden.

Biblioteket: bibliotekarien.

En speciellt sakkunnig i folkrätt.

Bil. I.

Förslag till Kungl. Maj:ts instruktion för utrikesdepartementet

given Stockholms slott den 1919.

KAP. 1.

Kabinettssekreteraren.

§ I Kabinettssekreteraren

i egenskap av ministerns för utrikes ärendena
närmaste man utövar den omedelbara ledningen av utrikesdepartementets
arbete.

KAP. II.

Utrikesdepartementets indelning.

§ 2.

Departementet är på sätt här nedan angives indelat i avdelningar
och underavdelningar. 6

o I. II. III.

I. Politiska och handelspolitiska avdelningen.

1) första byrån

2) andra »

3) tredje »

4) fjärde » (pressbyrån).

II. Speciella handelsavdelningen.

III. Rättsav delning en.

1) juridiska byrån

2) byrån för arvs- och ersättningsärenden (arvsbyrån).

Kabinetts sekreteraren.

Departementets
indelning.

IV. Personal- och administrativa avdelningen.

1) personal- och räkenskapsbyrån,

2) byrån för utländska studieresor, passärenden m. m.

V. Arkivet med bibliotek och chiffreringskansli.

KAP. 111.

Ärendenas fördelning inom departementet.

§ 3.

Politiska och handelspolitiska avdelningen

Politiska och
handelspolitiska
avdelningen -

att

handlägga

1) Första byrån

vars verksamhetsområde omfattar Danmark och Island, Finland, Nederländerna,
Norge, Schweiz, Tyskland samt Österrike-Ungern,* kolonier tillhörande
dessa stater,

ärenden av politisk och handelspolitisk natur såsom frågor rörande
statsöverhöghet, statsformer och konstitutioner, allianser, neutralitet, krig
och fred, skiljedom, diplomatiska framställningar avseende klagomål och
krav i anledning av krig, oroligheter och arbetstvister, handels- och sjöfartsavtal,
sociala frågor i allmänhet, politiska- och handelspolitiska konferenser
och kongresser, finanspolitiska frågor såsom tullar och acciser,
överenskommelser om mynt, mått, mål och vikt, beskattning i utlandet
av svenskar, kommunikationsväsende;

2) Andra byrån

vars verksamhetsområde omfattar Brittiska riket, Nordamerikas förenta
stater, ävensom Japan, Kina och övriga asiatiska samt afrikanska självständiga
stater; kolonier tillhörande dessa stater,

samma ärenden som för första byrån angivits;

3) Tredje byrån

vars verksamhetsområde omfattar Balkanstaterna, Belgien, Frankrike, Italien,
Portugal, Ryssland och övriga slaviska stater, Spanien, Mexiko, Central-
och Sydamerikas republiker: kolonier tillhörande dessa stater,
samma ärenden, som för första byrån angivits;

dock att ministern må, efter kabinettssekreterarens förslag, föreskriva
den ändring i de för sagda trenne byråer angivna verksamhetsområden, som
av omständigheterna påkallas;

* Jämför motiven sid. 29.

4) Fjärde byrån (Pressbyrån)

departementets förbindelser med den in- och utländska pressen, särskilt
förmedlingen av upplysningar till densamma, läsning och excerpering av
den in- och utländska pressen, översikter och sammanfattningar av pressuttalanden,
underrättelser till beskickningar och konsulat rörande regeringsåtgärder
på den inre politikens område av betydelse för utlandet, tidningsprenumeration.

§ 4.

Speciella handelsavdelningen

har att handlägga

ärenden av handels-teknisk natur, frågor rörande ledningen av handelsattachéernas
verksamhet, departementets förbindelser med enskilda köpmän, industriidkare
och institutioner i vad de angå handel, industri, sjöfart, jordbruk
och dess binäringar, jakt och fiske samt icke äro av traktatspolitisk innebörd,
införskaffandet av utredningar från utlandet i dessa frågor, departementets
förbindelser med kommerskollegii informationsbyrå.

§ 5.

Rättsavdelningen

har att handlägga å:

1) Juridiska byrån

ärenden rörande medborgarrätt, in- och utvandring, personrättsliga förhållanden,
rättsfrågor föranledda av social och ekonomisk lagstiftning, ärenden
angående värnplikt, säkerheten till sjöss, förlisningar och sammanstötningar
av fartyg jämte ersättningskrav, efterspaning av brottslingar i utlandet,
extradition, åtal för utomlands begångna brott, brott ombord å svenska
fartyg i utlandet, sjukvård åt utlänningar, hemsändande av fattiga, utvisning,
rättshjälp och handräckning i civil- och brottmål, fångvård och polisväsen,
civil-, straff- och sjölagstiftning, industriel], litterär och artistisk äganderätt,
medicinal- och veterinär-väsen, redigering och utgivande av departementets
författningssamlingar;

2) Byrån för arvs- och er sättning särenden

mål rörande arv, pensioner, understöd åt sjöfolk och nödställda svenska
undersåtar samt begravning av sjöfolk i utlandet, svenska sjömäns å utrikes
ort timade frånfälle och deras kvarlåtenskap, ersättning i sammanhang
med sjöförklarings upptagande i utlandet, sjömäns penningförsändningar
från utrikes ort, indrivning av fordringar hos rederier samt, där omständigheterna
så påkalla, hos andra enskilda.

Speciella

hundelsavdel ningen.

Rättsavdel ningen.

§ 6.

Personal- och administrativa avdelningen

Personal och har att handlägga å:

administra- 00

tivia avdel- i) Personal- och räkenskapsbyrån

mngen. ärenden rörande utnämningar, avsked, tjänstledigheter och förordnanden,
avlöningar och resekostnader, i vad de avse samtliga i utrikesdepartementet
anställda och under detsamma lydande tjänstemän, uppgifter till
taxeringsmyndigheter, förvaltningen och redovisningen av de å riksstatens
tredje huvudtitel anvisade medel, uppgörandet av utrikesdepartementets
stat, frågor rörande svenska statens fastigheter i utlandet, donationer,
gåvor och insamlingar;

2) Byrån för utländska studieresor, passärenden m. to.
ärenden rörande det kungliga huset, utländska furstehus och statschefer,
skrivelser sub titulo Majestatis, förteckning å titulaturer, ärenden rörande
diplomaters och konsulers privilegier, personalen vid främmande beskickningar
och konsulat, audienser, ceremoniel, utmärkelsetecken och belöningar,
rekommendationer, svenska föreningar i utlandet, jubileer och festligheter,
konferenser, kongresser och utställningar, för så vitt de ej tillhöra politiska
och handelspolitiska avdelningens handläggning, militära och icke militära
studier och anställningar, vetenskapliga expeditioner och arbeten, andra
frågor rörande vetenskap, konst, undervisning, kyrkor och missioner, pristävlingar,
böter, utskylder, kurirpost, pass och viseringar.

§ 1-Arkivet

Arkivet, har att emottaga, registrera klassificera, till ministern, kabinettssekreteraren
eller vederbörande avdelningschefer överlämna samt, efter verkställd
handläggning, förvara alla till departementet ingångna handlingar, registrera
och förvara koncepten till alla från departementet utgående handlingar,
tillhandahålla departementets tjänstemän för deras arbete erforderliga
handlingar och upplysningar, avgiva förslag till instruktioner för skötseln av
beskickningarnas och konsulatens arkiv, förvara och redigera chiffern samt
verkställa chiffrering och dechiffrering, vårda departementets bibliotek, inköpa
böcker och kartor, utgiva departementets publikationer i den mån de icke
falla inom rättsavdelningens verksamhetsområde, tillhandahålla upplysningar

från arkivet åt myndigheter och enskilda, utlämna expeditioner, som skola
av parter och sökande avhämtas, meddela diariebevis samt verkställa och
bestyrka avskrifter enligt tryckfrihetsförordningens bestämmelser.

KAP. IV.

Utrikesdepartementets tjänstemän och övriga anställda samt deras åligganden.

§ 8.

1 utrikesdepartementet tjänstgöra en envoyé såsom kabinettssekreterare,
fyra ministerresidenter eller generalkonsuler, av vilka en skall vara
chef för politiska och handelspolitiska avdelningen, en chef för speciella
handelsavdelningen, en chef för rättsavdelningen och tillika chef för
juridiska byrån, samt en chef för personal- och administrativa avdelningen
och tillika chef för personal- och räkenskapsbyrån en speciellt sakkunnig i
folkrätt, sex förste legationssekreterare eller konsuler såsom chefer för departementets
övriga byråer, åtta andre legationssekreterare eller vicekonsuler
samt sju byråsekreterare.

Andre legationssekreterarna, vicekonsulerna samt byråsekreterarna
fördelas till tjänstgöring inom departementet av kabinettssekreteraren, varvid
dock alltid skall iakttagas, att två av dessa tjänstemän i egenskap av
särskilda sekreterare ställas till förfogande åt ministern och kabinettssekreteraren,
att av andre legationssekreterarna eller vicekonsulerna en skall
tjänstgöra å pressbyrån, en å juridiska byrån samt en å personal- och
räkenskapsbyrån, att två byråsekreterare skola tjänstgöra å byrån för arvsoch
ersättningsärenden, samt att en byråsekreterare skall tjänstgöra å
byrån för utländska studieresor, passärenden m. m.

Å arkivet tjänstgöra arkivchefen, en förste arkivarie och två andre
arkivarier, å chiffreringskansliet en förste arkivarie såsom chef jämte nödig
chifferpersonal samt vid biblioteket en bibliotekarie.

A räkenskapsbyrån är anställd en kamrerare.

§ 9.

Kabinettssekreteraren åligger:

att biträda ministern för utrikes ärendena i allt vad till departementets
handläggning hörer,

att till avgörande inför Kungl. Maj:t eller föredragning för ministern
bereda de mål och ärenden, som av ministern till kabinettssekreteraren
överlämnats eller genom vederbörande avdelningschef kommit kabinettssekreteraren
tillhanda och av honom befunnits vara av sådan vikt, att han
förbehåller sig deras handläggning,

Fördelning
av departementets

tjänstemän.

Kabinetts sekreterarens åligganden.

Allmänna
åligganden
för avdelningscheferna.

att granska de utgående skrivelser, som jämlikt § 37 böra undertecknas
av ministern,

att jämlikt de i § 37 meddelade föreskrifter underteckna, utgående
expeditioner,

att efter gemensam beredning med avdelningscheferna till ministern
avgiva förslag ej mindre angående de förändringar med avseende å de tre
första politiska och handelspolitiska byråernas verksamhetsområden än även
till närmare föreskrifter i övrigt rörande arbetet inom departementet,

att efter förslag av chefen för personal- och administrativa avdelningen
i gemensam beredning med övriga avdelningschefer förordna om
den tjänstgöringsskyldighet, varom i § 8 sägs,

att övervaka att beskickningar och konsulat i behörig omfattning hållas
underrättade ej mindre om utrikespolitiska frågor än även rörande viktigare
regeringsåtgärder på den inre politikens område av betydelse för utlandet,
att tillse att upplysningar, vilka äro av vikt för vederbörande avdelnings
verksamhet och vilka ej kommit till avdelningschefens kännedom,
såvida ej särskilda skäl föreligga, meddelas denne, samt

att i allmänhet vaka över arbetets gång och hava tillsyn däröver,
att tjänstemännen inom departementet noggrant fullgöra sina tjänsteåligganden.

§ io.

Avdelningschef åligger:

n o o

att ofördröjligen hos kabinettssekreteraren anmäla alla till avdelningen
inkomna mål och ärenden, vilka icke på sätt i § 35 sägs äro
av natur att omedelbart böra handläggas å byråerna,

att till föredragning inför Kungl. Maj:t eller avgörande av ministern
eller kabinettssekreteraren bereda mål och ärenden, vilka kunna anses hava
principiell innebörd för likartade avgöranden i framtiden eller eljest vara
av särskild betydelse, samt att i dem avgiva förslag till beslut,

att efter de i denna instruktion fastställda grunder å underlydande
byråer fördela de inkommande mål och ärenden, vilka böra handläo-o-as
av dessa,

att i de fall då jämlikt instruktionens bestämmelser ett ärende samtidigt
faller inom två eller flera byråers verksamhetsområden avgöra, huru
för uppnående av enhetlighet i handläggningen ärendet bör å avdelningen
behandlas,

att jämlikt de i § 37 meddelade föreskrifter underteckna och kontrasignera
utgående skrivelser,

att granska samt liga inom avdelningens verksamhetsområde fållande
protokoll över ärenden, som föredragas inför Kungl. Maj:t,

att tillse att genom vederbörande byrås försorg nödiga upplysningar
om ärenden, som falla inom området lör avdelningens verksamhet meddelas
beskickningar och konsulat, varvid särskilt skall iakttagas, att alla framställningar
från härvarande utländska beskickningar vilka för vederbörande
beskickningar eller konsulat erbjuda intresse, meddelas dessa, samt

att ansvara för och utöva närmaste tillsyn däröver att de arbeten,
som åligga avdelningen med behörig noggrannhet och skyndsamhet utföras
och att instruktionens föreskrifter i vad avdelningen angår, noggrant följas.

§ 11-

Chefen för rättsavdelningen åligger särskilt:

o no

att med uppmärksamhet följa sådana internationella avtal, som beröra
till avdelningens handläggning hörande ämnen, ävensom för Sverige
betydelsefullare företeelser på den utländska lagstiftningens område,
att verkställa legalisering av handlingar,

att i enlighet med gällande föreskrifter utfärda äktenskapscertifikat
för utrikes bosatta svenska undersåtar, samt

att ägna slutlig granskning åt på departementet ankommande lagar
och författningar.

§ 12.

Chefen för personal- och administrativa avdelningen åligger särskilt:
att hålla sig underrättad om den departementet underlydande personalens
förutsättningar för olika befattningar och uppgifter,

att till kabinettssekreteraren avgiva förslag eller yttrande angående
alla utnämningar och förändringar inom departementets, beskickningarnas
och konsulatens personal,

att ansvara för utarbetandet av departementets andel i statsverkspropositionen,
samt *

att hava inseendet över förvaltningen och redovisningen av de å
riksstatens tredje huvudtitel anvisade medel.

§ 13.

Den sakkunnige i folkrätt har att verkställa utredningar i de folkrättsliga
ärenden, som av ministern eller kabinettssekreteraren till honom
överlämnas ävensom att,, då så påfordras, avgiva förslag till skrivelser i
dylika ämnen.

8—180097.

Särskilda
åligganden för
chefen för
rättsavdelningen.

Särskilda
åligganden
för chefen
för personal
och administrativa

avdelningen

Åligganden
för den sakkunnige
i
fol krätt.

14.

Allmänna Chef för byrå åligger:

för^eferna att till avgörande inför Kungl. Maj:t eller föredragning för mi för

byråerna, nistern bereda de mål och ärenden, som handläggas å byrån och vilka
överordnad icke förbehållit sig, samt att i dem avgiva förslag till beslut,
att i frågor, vilka falla inom byråns verksamhetsområde, utarbeta de
förslag, utlåtanden och utredningar, som anbefallas, med rätt och plikt att
självmant föreslå vidtagandet av åtgärder, som må synas påkallade,

att bearbeta det upplysningsmaterial, som inkommer från beskickningar
och konsulat, andra myndigheter eller från enskilda,

att draga försorg om att nödiga upplysningar om ärenden, som falla
inom området för byråns verksamhet, meddelas beskickningar och
konsulat,

att i särskild liggare låta anteckna sådana av byrån expedierade
beslut, vilka kunna tjäna till ledning vid avgörandet av likartade frågor,
att i viktigare ärenden själv uppsätta eller granska koncept och i
enlighet med av ministern lämnat uppdrag samt i överensstämmelse med
de närmare föreskrifterna i § 37 underteckna eller kontrasignera skrivelser,
samt

att ansvara för och utöva närmaste tillsyn över att de arbeten, som
åligga byrån, med behörig noggrannhet och skyndsamhet utföras.

§ 15.

Särskilda
åligganden
för cheferna
för de politiska
och
handelspolitiska
byråerna.

Cheferna för de politiska och handelspolitiska byråerna åligger
särskilt:

att tillse, att uttalanden i utländska tidningar m. fl. publikationer
uppmärksammas i den mån de beröra frågor, som falla inom byråernas
verksamhetsområde.

§ 16.

Särskilda Chefen för juridiska byrån åligger särskilt:

för^hefen att bereda och inför regeringsrätten föredraga de till utrikesdepar för

juridiskatementet hörande mål och ärenden, som skola i regeringsrätten förekomma.

byrån.

§ 17.

Särskilda Chefen för byrån för arvs- och ersättningsärenden åligger särskilt:

för chefen att på eget ansvar besluta i frågor om användningen av de till de för

byrån för partementets förfogande ställda medel för gottgörelse av kostnader för

arvs- och er-r ° no

sättnings ärenden.

sjöfolk och nödställda svenska undersåtar rn. m. ävensom utfärda de för
ifrågavarande utgifter erforderliga anordningar, samt

O O o O 7

atr föra statsverkets talan i de mål, vilka i syfte att bereda ersättning
för statsverkets förskott för sjömän skola anhängiggöras mot vederbörande
fartygsrederier.

§ 18.

Chefen för personal- och räkenskapsbyrån åligger särskilt: åHggknden

att på sätt i för byrån utfärdad arbetsordning närmare föreskrives, för chefen
under inseende av ministern för utrikes ärendena på eget ansvar, förvalta för personal
och redovisa de å riksstatens tredje huvudtitel anvisade medel, samt skapsbyrån.

att föra liggare över den utrikesdepartementet underställda personalen
samt däri anteckna alla utnämningar, avsked, tjänstledigheter och
förordnanden.

§ 19-

Andre legationssekreterare och vice konsul åligger:
att biträda vid beredning av mål och ärenden samt med uppsättande
av koncept,

att granska de koncept, som chef för byrå ej förbehåller sig,
att övervaka, att remisser skyndsamt expedieras,
att hålla uppsikten däröver att kollationering och avsändande av skrivelser
med tillhörande bilagor försiggår skyndsamt och i vederbörlig ordning,
samt

att bestrida göromål i övrigt inom departementet, vilka åt honom
uppdragas.

Andre lega
tionssekreterares
och
vice konsuls
åligganden

§ 20.

Den å den juridiska byrån tjänstgörande andre legationssekreterare Särskilda
eller vice konsul åligger särskilt: åligganden

att föra regeringsrättens protokoll vid föredragning av de mål och ridiska byrån
ärenden, som det åligger chefen för byrån att bereda och därstädes före draga.

tionssekrete raren.

§ 21.

åHggonden Den å personal- och räkenskapsbyrån tjänstgörande andre legations för

den a^sekreterare eller vice konsul åligger särskilt:

Räkenskaps- att föra liggare över den utrikesdepartementet underställda perso byrån

tjänst-nalen samt däri anteckna alla utnämningar, avsked, tjänstledigheter och förgörande
andre , , jo

legationsse- ordnanden.
kreterare eller

vice konsul. o „,

5? 11.

Byråsekrete- Byråsekreterare åligger:

Randen*8 att inför Kungl. Maj:t i statsrådet samt i tillförordnad regering föra

protokoll samt ansvara för dess riktighet,

att biträda vid ärendenas beredning och med uppsättande av koncept,

att bestyra om renskrivning av koncept och ansvara för att expeditionerna
överensstämma med koncepten samt att expeditionerna bliva till
vederbörande avsända, samt

att bestrida de göromål i övrigt inom departementet, vilka åt honom
uppdragas.

§ 23.

Särskilda Den ene av de å byrån för arvs- och ersättningsärenden tjänstgö fö^dcTbyrånrande

byråsekreterare åligger särskilt:
för arvs- och att biträda vid handläggningen av arvsmål. samt

\rendeif8''

tjänstgörande insätta av konsul för sjöfolks räkning insända penningmedel;
lyr“rete'' den andre av de å byrån för arvs- och ersättningsärenden tjänstgö rande

b) råsekreterare åligger särskilt:

att bereda och föredraga de ersättningsärenden, som chefen för byrån
enligt § 17 äger avgöra, samt

att kontrasignera av avdelningschefen utfärdade anordningar.

§ 24.

Den å byrån för utländska studieresor, passärenden m. m. tjänstgöfö^Ten''!11
rande byråsekreteraren åligger särskilt:
byrån för att ombesörja utfärdande av pass, samt

utländska att förmedla det enligt gällande lagstiftning för

studieresor, , . .. ^ °

passärenden utlänningar nödiga samarbete med Övriga myndigheter,
m. m. tjänstgörande
byråsekreteraren.

Särskilda

övervakning av

fil

§ 25.

De i § 8 ornförrnlllda särskilda sekreterare åligger: förm1ni"tt-CiiB

att biträda vid handläggning av de frågor, som av ministern eller oSlTabf-118
kabinetssekreteraren till dem överlämnas, samt nettssekrete

att till förste arkivarien i oeh för registrering överlämna sådana skud^sekrc
handlingar, vilka inkommit direkt till ministern eller kabinettssekreteraren. terare.

§ 26.

Arkivchefen åligger: "fö^ark?™

att personligen hava vården av departementets hemliga handlingar, ”chcfetJ
att där så påfordras verkställa historiska utredningar, samt
att tillse att de skyldigheter, som enligt denna instruktion samt den
för arkivet utfärdade arbetsordning åvila arkivet, noggrannt fullgöras.

§ 27.

Den å arkivet tjänstgörande förste arkivarien åligger: ^f!iggfau^“

att ansvara för klassifieeringen av alla, departementets in- och utgå- arkivarien
ende skrivelser, ä arklvet

att kontrollera de till varje inkommande handling hörande bilagors
antal och identitet,

att leda arbetet med registreringen av in- och utgående skrivelser
samt ansvara för diariers och förteckningars riktighet och fullständighet,
att personligen ombestyra registreringen av chiffertelegram samt av
direkt till ministern eller kabinettssekreteraren inkomna handlingar, samt
att granska de å arkivet uppsatta koncept, som arkivchefen ej förbehåller
sig.

§ 28.

Andre arkivarie åligger: ^f^ndre”

att eldigt förste arkivariens anvisningar biträda vid klassificeringen arkivarie,
av in- och utgående skrivelser,

att deltaga i registreringsarbetet och diariernas förande,
att tillse att förutgående skriftväxling i ett mål bifogas inkommande
handling vid dess utlämnande till behandling inom departementet,
att bestyra öm renskrivning av koncept och ansvara för att expeditionerna
överensstämma med koncepten samt att expeditionerna bliva till
vederbörande avsända, samt

att inom området för arkivets verksamhet meddela upplysningar och
utlämna expeditioner ävensom utfärda diariebevis samt verkställa och bestyrka
avskrifter.

§ 29.

Åligganden Chefen för chiffreringskansliet åligger:

för chiffre- att ansvara för att chiffrering och dechiffrering av telegram verk ringskansiiet.

ställes snabbt och omsorgsfullt,

att personligen förvara chiffern, samt
att ombestyra chifferns nyredigering.

§ 30.

Biblioteka- Bibliotekarien åligger:

nenden.ggan vårda departementets bibliotek samt hålla en fullständig katalog

över detsamma,

att hålla biblioteket lätt tillgängligt för departementets tjänstemän,
att efter samråd med departementets tjänstemän föreslå inköp av
böcker och tidskrifter, samt

att i fall, då utrikesdepartementets medverkan påfordras, ombestyra
det internationella utbytet av trycksaker.

§ 31.

Kamrerare^ Den på personal- och räkenskapsbyrån tjänstgörande kamreraren åligger:
lggan en. att på sätt i den för honom utfärdade särskilda instruktion när mare

bestämmes biträda chefen för personal- och räkenskapsbyrån med
förvaltningen av de under riksstatens tredje huvudtitel anvisade medel,
samt

att i övrigt utföra de göromål, som äga samband med utrikesdepartementets
räkenskapsväsende och vilka finnas angivna i berörda instruktion
eller eljest bliva honom ålagda.

§ 32.

Tjänsteman. I övrigt skola tjänstemännen ställa sig till efterrättelse de föreskrifter,

nenpUktDadS sora niinistern för utrikes ärendena eller kabinettssekreteraren med avseende
å tjänstgöringen meddelar. De å byråerna arbetande tjänstemän äro
skyldiga att efterkomma vad av vederbörande avdelningsehef eller chef för

byrå varder dem i tjänsten anbefallt. När sä påfordras, bör varje tjänsteman
utan avseende å stadgad arbetsfördelning lämna det biträde som av
vederbörande påkallas.

§ 33.

För att biträda vid löpande göromål inom departementet skola anställas
kanslister, kvinnliga biträden, extra biträden samt vaktbetjänte.

§ 34.

Kabinettssekreteraren, avdelningscheferna, cheferna för byråerna,
andre legationssekreterarna, vice konsulerna och byråsekreterarna ävensom
arkivchefen, förste och andre arkivarierna samt kamreraren utnämnas av
Konungen.

Den sakkunnige i folkrätt förordnas av Konungen.

Angående attachéers antagande är särskilt stadgat.

Bibliotekarien, kanslister, kvinnliga biträden, extra biträden samt
vaktbetjänte äger ministern för utrikes ärendena antaga och entlediga.

KAP. V.

Om ingående expeditioner, gemensam beredning av ärenden samt om utgående
expeditioner, deras undertecknande och kontrasignering.

§ 35.

Samtliga till departementet inkommande skrivelser och telegram med
undantag av sådana, vilka i egenskap av enskilda äro direkt ställda till
ministern skola för registrering tillställas arkivet.

Efter registreringen överlämnas chiffertelegrammen till ministern
eller kabinettssekreteraren samt övriga telegram och skrivelser till vederbörande
avdelningschef.

Såsom förtroliga betecknade skrivelser ävensom övriga ingående expeditioner,
vilka icke i egenskap av löpande ärenden omedelbart böra
handläggas å byråerna, skola före handläggningen av avdelningschefen anmälas
hos kabinettssekreteraren.

Därest ministern i särskilda fall finner av omständigheterna påkallat,

Övrig perso
n al.

Anställandet
av departementets
tjänstemän
m. m.

Fördelning
av inkommande
skrivelser
och
telegram

Gemensam
beredning
av ärenden

Utgående
expeditioners
undertecknande
och
kontrasignering.

äger han medgiva att med avseende å ingående expeditioners fördelning
må annorlunda förfaras än i denna § är stadgat.

§ 36.

1) Gemensam beredning inför kabinettssekreteraren skall äga rum,
när fråga är om:

a) utfärdandet av närmare föreskrifter med avseende ä arbetet inom
departementet,

b) fördelning av andre legationssekreterare, vice konsuler och byråsekreterare
till tjänstgöring å de olika avdelningarna och byråerna,

c) utnämning och förordnande, entledigande m. m. av diplomatiska
och lönade konsulära tjänstemän,

d) sådant ärende, som samtidigt berör flera avdelningar,

e) ärende, som är av särskild vikt eller vars avgörande eljest äger
sådan principiell betydelse att kabinettssekreteraren eller avdelningschef
finner sig böra påfordra dylik beredning.

Vid beredning, som här ovan sägs bestämmer kabinettssekreteraren,
vilka avdelningschefer och chefer för byråer samt övriga tjänstemän, som
skola närvara, dock att vid sådan beredning, varom under littera a, b, och
c talas, samtliga avdelningschefer böra närvara.

2) Gemensam beredning inom avdelning äger rum, då avdelningschefen
så finner lämpligt; och äger han allt efter ärendets natur att
därtill kalla inom avdelningen anställda tjänstemän;

3) Föredragning sker genom chefen för vederbörande byrå eller
den tjänsteman, som därtill förordnas.

§ 37.

Därest ministern icke i särskilda fall finner anledning annorlunda
förordna, skola utgående skrivelser undertecknas och kuntrasigneras på sätt
här nedan angives.

Ministern undertecknar viktigare skrivelser till främmande beskickningar
och utrikesministerier samt alla sådana skrivelser till ämbetsverk i
Sverige och svenska beskickningar och konsulat, vilka kunna anses hava
principiell betydelse eller eljest vara av synnerlig vikt.

Kabinettssekreteraren undertecknar alla övriga skrivelser till främmande
beskickningar och utrikesministerier Siimt viktiga skrivelser till ämbetsverk
i Sverige och svenska beskickningar och konsulat med undantag
av de ovan anförda.

Avdelningschef undertecknar övriga skrivelser till ämbetsverk i Sverige
och svenska beskickningar och konsulat samt skrivelser till enskilda
personer, vilka kunna anses hava principiell betydelse eller eljest vara av
synnerlig vikt.

Övriga skrivelser undertecknas av chefen för vederbörande byrå.

I samtliga skrivelser, som icke undertecknas av ministern, skall angivas
att undertecknandet skett »för ministern» eller »enligt uppdrag»,
och skall jämväl vederbörandes ämbetsställning angivas.

Kontrasignering av skrivelser till ämbetsverk i Sverige samt svenska
beskickningar och konsulat, sker av den tjänsteman, som ansvarar för
handläggningen av det ärende skrivelsen avser.

KAP. VI.

Om tjänstgöringstid samt semester och annan tjänstledighet.

§ 38.

För ordinarie tjänsteman kanslist och kvinnligt biträde skall, i
den mån ej nedan annorlunda stadgas, arbetstiden å tjänsterummet varje
söckendag utgöra minst sex timmar, förlagda till tider, om vilka av kabinettssekreteraren
meddelas närmare bestämmelser.

Arkivet skall vara för allmänheten tillgängligt minst fyra timmar
varje söckendag. Efter kabinettssekreterarens medgivande må, där sådant
anses utan olägenhet kunna äga rum, den sålunda bestämda mottagningstiden
kunna för högst tre månader under tiden juni—september inskränkas
med högst en timme.

I den bestämda arbetstiden äger överordnad att vid alla de tillfällen,
då göromålens gång det kräver, påfordra nödig utsträckning, för kvinnliga
biträden dock ej längre än en timme. Kabinettssekreteraren må, om och
i den mån omständigheterna det medgiva, kunna för högst tre månader
under tiden juni—september inskränka den dagliga arbetstiden å tjänsterummet
till fyra timmar.

För fullgörande av något utav Kungl. Maj:t eller på grund av Kungl.
Maj:ts bemyndigande meddelat allmänt uppdrag må erforderlig inskränkning
i den föreskrivna dagliga arbetstiden å tjänsterummet äga rum.

Därest i särskilda fall arbete i tjänsten kan med större fördel utföras
utom tjänsterummet, må medgivande till inskränkning i arbetstiden
å tjänsterummet meddelas av kabinettssekreteraren eller, vad beträffar

9—185097.

Arbetstid.

denne, av ministern. Fråga om inskränkning i övrigt i särskilda fall av
flen i allmänhet fastställda arbetstiden å tjänsterummet prövas i enahanda
ordning.

§ 39.

Mottagnings- För kabinettssekreteraren, avdelningschef och chef för byrå skall

tld‘ viss daglig, för allmänhetens mottagande tjänlig tid ej understigande en
timme vara bestämd och genom anslag inom departementet tillkännagiven.

§ 40.

Semester 1. Semester må, när sådan utan hinder för görornålens behöriga

tjänstledig- gäng kan äga rum, åtnjutas av kabinettssekreteraren, avdelningscheferna,
het. cheferna för byråerna, andre legationssekreterarna och vice konsulerna,
ävensom arkivchefen och förste arkivarierna samt kamreraren under en och
en halv månad samt av byråsekreterarna och andre arkivarierna ävensom kanslisterna
och de kvinnliga biträdena under en månad årligen. Befattningshavare,
som har sig anförtrodd uppbörd eller kontroll å uppbörd är pliktig
att å tid av året, som av ministern bestämmes, begagna sig av semester.

2. Annan tjänstledighet må av ministern för utrikes ärendena beviljas
kabinettssekreteraren på högst fjorton dagar samt avdelningschef,
chef för byrå, andre legationssekreterare, vicekonsul och arkivarie på högst
tre månader. Erfordras längre tids tjänstledighet än nu är sagt, skall
ansökan därom göras hos Konungen.

3. Vaktmästare äger årligen, när så kan ske, efter kabinettssekreterarens
bestämmande åtnjuta semester under femton dagar. Om befattningens
uppehållande under tiden ävensom vid förefallande ledighet i övrigt förordnar
kabinettssekreteraren efter omständigheterna.

§ 41.

Om vikarie
vid semestrar
och tjänstledigheter.

1. Då kabinettssekreteraren åtnjuter semester eller eljest under tid,
som ej överstiger fjorton dagar, är hindrad att förrätta sitt ämbete, äger
ministern för utrikes ärendena att hans tjänst förrätta utse en av departementets
avdelningschefer eller ock envoyé, ministerresident, generalkonsul,
förste legationssekreterare eller konsul.

2. Erfordras vikarie till bestridande av avdelningschefsbefattning
under tid ej överstigande tre månader, äger ministern därtill förordna
ministerresident, generalkonsul, förste legationssekreterare eller konsul. Till
vikarie för chefen för arkivet förordnar ministern förste eller andre arki -

varie. Till vikarie för chef för byrå förordnar ministern förste eller andre
legationssekreterare, konsul, vicekonsul eller byråsekreterare. Till vikarie
för andre legationssekreterare eller vice konsul förordnar ministern byråsekreterare
samt till vikarie för förste arkivarie, andre arkivarie.

3. Är fråga om förordnande under längre tid, skall därom hos
Konungen göras underdånig anmälan.

KAP. VII.

Om besvärgoch om fel och försummelser i tjänsten.

§ 42.

Missnöje med beslut av chefen för byrån för arvs- och ersättningsärenden
i sådana frågor, som denne äger att på eget ansvar avgöra, må fullföljas
genom underdånigt besvär, vilka skola till utrikesdepartementet inlämnas
före kl. 12 å trettionde dagen, efter den, då klaganden erhållit del av
beslutet.

Besvär över
chefens för
arvs- och ersättningsbyråns

beslut.

§ 43.

1. Beträdes kabinettssekreteraren, avdelningschef eller chef för byrå Fei och formed
fel eller försummelse i tjänsten sker åtal där inför Svea Hovrätt. mels^e1ntjän''

2. Gör annan ordinarie tjänsteman sig skyldig till fel eller för- 8 e°''

summelse i tjänsten eller visar han vanvördnad mot förman eller brister

i lydnad mot förman i tjänsteutövning, äger ministern att efter omständigheterna
tilldela honom lämplig varning eller vidtaga åtgärd för hans
ställande under åtal inför Svea hovrätt; ägande ministern emellertid från
tjänstens utövning avstänga den felande, intill dess över honom blivit slutligen
dömt eller domstolen annorlunda förordnat.

3. Ar fråga om åtal mot befattningshavare inom departementet i
avseende å redovisning av allmänna medel, förhålles efter vad därom finnes
särskilt stadgat.

4. Kanslist och kvinnligt biträde, som förhåller sig felaktigt eller
försumligt i tjänsten, må av ministern varnas eller på högst tre månader suspenderas
från tjänst och lön. Sker ej rättelse eller begås fel av svårare
beskaffenhet må ministern skilja den felande från tjänsten.

Vad beträffande kanslist och kvinnligt biträde sålunda är stadgat,
skall även tillämpas med avseende å vaktmästare.

Bil. 2.

Förslag till instruktion för chefen för personal- och räkenskapsbyrån samt
för den å byrån tjänstgörande kamreraren

att utfärdas av ministern för utrikes ärendena.

Chefen för personal och räkenskapsbyrån åligger att, på sätt här nedan
närmare bestämmes, på eget ansvar förvalta och redovisa de å riksstatens tredje
huvudtitel anvisade anslag.

Han rekvirerar från statskontoret anslagna medel och verkställer de utbetalningar,
som böra med dem bestridas, samt indrager den vid beskickningarna
och de lönade konsulaten skeende uppbörd för att till statsverket levereras.

Alla utbetalningar från utrikesdepartementet ske genom av chefen för byrån
undertecknade och av kamreraren kontrasignerade anvisningar å utrikesdepartementetets
räkningar i riksbanken.

Räkenskaperna föras för kalenderår och böra för året vara avslutade före
utgången av april månad nästföljande år; de skola omedelbart efter avslutandet
överlämnas till Kammarrätten.

Utgifterna ske med det undantag, som omförmäles i § 17 i den för utrikesdepartementet
utfärdade instruktion, i allmänhet enligt en av ministern utfärdad
och av chefen för byrån kontrasignerad anordning. Utan anordning må bestridas
utgifter från förslagsanslaget skrivmaterialier, expenser, renskrivning, ved, ljus
m. m. samt tryckningskostnader.

Såsom verifikationer skola till räkenskaperna fogas utom vederbörliga kvitton,
jämväl ministerns och chefens för arvs- och ersättningsbyrån anordningar,
där sådana utfärdats, samt avskrifter av de nådiga stater och beslut, på vilka
särskilda utgifter grunda sig. I fråga om ersättningar för rese- och flyttningskostnader,
inspektioner, tillfälliga uppdrag, för understöd åt sjöfolk och nödställda
svenska undersåtar samt för hemsändande av häktade ävensom för övriga sådana
utgifter i ämbetsärendena, som skola ersättas av statsverket, skall såsom
tillfyllestgörande verifikation anses vederbörandes erkännande att utgiften blivit
gottgjord; varjämte i fråga om hemliga utgifter, vilka i detalj endast inför Konungen
i närvaro av statsministern och annan ledamot av statsrådet redovisas,
och således böra allenast med slutsumman för året i räkenskaperna upptagas, ett protokollsutdrag,
utvisande att sådan redovisning ägt rum och angivande slutsummans
belopp, skall utgöra vederbörlig verifikation.

Chefen för byrån äger att efter därtill av ministern lämnat bemyndigande
för räkenskapsföring och sifferrevision anlita erforderligt biträde.

För kassaförvaltningen är chefen för byrån ansvarig enligt lag. Göres anmärkning
mot räkenskaperna av kammarrätten eller riksdagens revisorer, åligger
det honom att med äskad förklaring inkomma.

ii ^ ^ psnningförvaltande verks uppbörd och redovisningsskyldighet i
allmänhet samt i fråga om meddelande av vissa uppgifter är eller varder stadgat.
ställe sig chefen för byrån i tillämpliga delar till efterrättelse

Kamreraren åligger att självständigt föra och avsluta utrikesdepartementets
räkenskaper samt inom fastställd tid upprätta bokslut ävensom förvara och
varda de till räkenskaperna hörande verifikationer;

att uppgöra de sammandrag av räkenskaperna, som skola överlämnas till
riksdagens revisorer samt de kassa- och andra rapporter, som av utrikesdepartementet
skola avgivas till vederbörande myndigheter;

att granska uppgjorda avlöningslistor, till utrikesdepartementet inkommande
reseräkningar, de till utrikesdepartementets samt beskickningarnas och konsulatens
forvaltnmgsutgifter hörande räkningar ävensom de från beskickningarna och konsulaten
inkommande redovisningshandlingar; samt uppsätta förslag till skrivelser, vartill
berörda granskning kan giva anledning;

att upprätta vederbörliga taxeringsuppgifter;

att uppbära de befattningshavarne i utrikesdepartementet och vid beskickningarna
och konsulaten påvilande pensionsavgifter och ombesörja levereringen
av berörda avgifter till vederbörande myndighet;

att kontrasignera de av avdelningschefen utfärdade anvisningar å utrikesdepartementets
räkningar i riksbanken;

att verkställa utredningar, som hava avseende på anslagen under tredje
huvudtiteln eller pa utrikesdepartementets ekonomiska förvaltning i allmänhet;

att hava vården om utrikesdepartementets förråd av expeditionsavgiftssulåterrr
Sam^ tillhandahålla dylika stämplar åt beskickningarna och kon ,

, att ombesörja inköp av skrivmaterialier, inventarier m. m., tryckning av
behövliga blanketter och ^ formulär samt att vårda departementets förråd härav
ocn efter varje ars utgång upprätta sammandrag, utvisande vad under nästföregående
ar förbrukats och behållningen vid årets slut.

Bilaga 3.

Förslag till arbetsordning för utrikesdepartementets arkiv

att utfärdas av ministern för utrikes ärendena.

Samtliga till departementet inkommande skrivelser och telegram med undantag
av sådana, vilka i egenskap av enskilda äro direkt ställda till ministern,
skola, vare sig de ankomma till arkivet eller avlämnas till någon departementets
tjänsteman, omedelbart tillställas förste arkivarien för registrering.

Förste arkivarien kontrollerar de till varje inkommen handling hörande
bilagors antal och identitet.

Förste arkivarien klassificerar alla inkomna handlingar och ger genom påteckning
eller på annat sätt anvisning för deras signering och införande i dianet,
vilket med ledning härav verkställes av andre arkivarie, kanslist eller biträde.
Härvid iakttages, att handlingen förses med stämpel i olika färg allt efter den
avdelning, å vilken ärendet skall handläggas, samt att dossieromslagen på motsvarande
sätt utmärkas genom särskilda färger. Skulle förste arkivarien undantagsvis
vara förhindrad att personligen bestämma klassificeringen av en handling,
skall han efteråt kontrollera dess riktighet.

På inkomna handlingar skall antecknas diarienummer, inkomstdatum och
dossiermärke.

Ingående diariet skall lämna upplysning om varje inkommen skrivelses
avsändare, avgångsdatum. diarienummer, inkomstdatum, huvudsakliga innehall, dossiermärke
och den avdelning, till vilken den hänvisas.

Inkomna handlingar överlämnas efter verkställd registrering enligt förste
arkivariens anvisning till vederbörande avdelning av departementet. Andre arkivarie
tillser, att förutgående skriftväxling i målet bifogas. Efter ärendets handläggning
återställes skrivelsen jämte akten till arkivet, där den förstnämnda
inbindes i vederbörlig dossier.

Alla koncept till utgående skrivelser skola antingen lämnas till förste arkivarien
för registrering eller, där så finnes lämpligt, förses med vederbörliga anteckningar
och införas i utgående diariet i samband med ärendenas behandling; i
sistnämnda fall skola de dock efteråt tillställas förste arkivarien för kontroll av
registreringens riktighet. Sedermera inbindas de i vederbörlig dossier.

. Vederbörande arkivtjänsteman skall tillse, att på koncept till utgående
handlingar finnas antecknade skrivelsens datum, diarienummer, anledningen till
skrivelsen (hänvisning till inkommen skrivelses diarienummer, viss order eller
framställning o. d.), dossiermärke och tid för expedieringen samt (då så erfordras)
dess formella karaktär (telegram, chiffer o. d.) och antal bilagor.

Utgående diariet skall lämna upplysning om varje utgående skrivelses
adressat, datum, diarienummer, expeditionsdatum, huvudsakliga innehåll samt
dossiermärke.

10.

Kartong, konvolut eller lös handling får ej uttagas från sin plats i arkivet,
utan att där inlägges en pappskiva med anteckning om det uttagnas rubrik,
datum för utlåningen och rekvirentens namn. För ändamålet avsedda pappskivorskola
finnas i arkivet.

11.

Arkivarierna skola tillse att dossier ej kvarligger på avdelningarna längre
än den oundgängligen behöves för målens handläggning.

12.

Ingen handling får överflyttas från en dossier till en annan, utan att dossiermärke
ändras, såväl på handlingen som i diariet.

13.

Vid handlingars inbindning tillses noga, att icke vid perforeringen någon
bokstav eller siffra försvinner. Finnes ej oskrivet utrymme för perforering, inlägges
handlingen i kuvert, vilket inbindes.

14.

Handlingar få icke läggas löst i dossiererna utan skola vederbörligen inbindas.

15.

Om undantagsvis bilagor (t. ex. trycksaker) skiljas från den handling dit
de höra, skall på denna antecknas, var de placeras.

16.

Om tvekan råder, på vilken dossier en handling bör placeras, läggas
avskrifter på de dossierer, där så finnes nödigt, eller göres på hänvisningsblad i
dessa anteckning om handlingen med hänvisning till den dossier, där den lägges.

För ändamålet avsedda hänvisningsblad skola finnas i arkivet och böra
inhäftas i början av respektive dossierer.

17.

På avskrifter, som äro avsedda att förvaras i arkivet, skall anteckning
göras om originalets diarienummer och dossiermärke.

18.

Då en handling, vars arkivaliska karaktär ej fullständigt framgår av dess
egen avfattning, (oundertecknade eller odaterade promemorior, enskilda brev utan
tydligt utsatt adressat, lösa anteckningar o. d.) införlivas med arkivet, skola nödiga
upplysningar antecknas på handlingen.

AVLÖNINGSFÖRMÅNER FÖR UTRIKESREPRESENTATIONENS

TJÄNSTEMÄN M. M.

10—185097.

Gemensam lönestat för (len inre och yttre karriären.

Såsom framgår av den i det föregående lämnade historiska översik- Motivering
ten hava förslag framlagts till genomförande av likformighet i avlönings- saJTöneförhållandena
för tjänstemännen inom utrikesrepresentationen, vare sig de stat.
tjänstgöra inom departementet eller i utlandet.

De fördelar, som härigenom skulle vinnas i fråga om översikt och
reda i avlöningsförhållandena, synas kommitterade påfallande samt i och
för sig av den styrka att de motivera ett förslag om införande av ett avlöningssystem
efter angivna principer. Utrikesdepartementet har sig anförtrott
ett arbete av väsentligt olika natur med övriga departement.

Den omständigheten, att tjänstemännen inom utrikesrepresentationen tidvis
fullgöra sina åligganden i hemlandet och tidvis i utlandet gör det
naturligt, att det avlöningssystem, som kommit till användning i de andra
departementen, icke utan vidare kan tillämpas inom utrikesdepartementet.
Men samma förhållande medför, att ett enhetligt, för båda sidorna
av karriären gällande lönesystem blir synnerligen eftersträvansvärt.

Därest emellertid det förslag kommitterade framlägga till en ny
organisation av utrikesrepresentationen vinner statsmakternas bifall, torde
ett avlöningssystem av angivna enhetliga art kunna sägas utgöra en viktig
förutsättning för organisationens praktiska och lyckosamma genomförande.

Det av kommitterade framlagda förslag till ny organisation av utrikesdepartementet
utgår från en sammanföring till gemensam handläggning
av ärenden av politisk och handelspolitisk natur, varvid arbetet bör
fördelas på olika byråer efter den s. k. geografiska principen. Till följd
härav kommer ett nära samarbete att äga rum mellan Sveriges diplomatiska
och konsulära representation i visst land och vederhörande byrå
inom departementet, varjämte en specialisering av departementets tjänstemän
på de olika länderna i viss omfattning måste ske.

Men det är givet, att en sådan anordning, som förutsätter en ständig
växelverkan mellan vederbörande byrå i utrikesdepartementet och den

diplomatiska och konsulära personalen i de länder, från vilka ärenden ingå
till byrån, gör det till ett villkor för systemets fulla effektivitet att
förflyttningar av tjänstemännen från den yttre till den inre karriären och
tvärt om lätteligen kunna verkställas. Det blir å ena sidan nödvändigt,
att de på byråerna anställda tjänstemännen beredas tillfälle att genom
anställning utomlands skaffa sig den konkreta erfarenhet om förhållandena,
som tjänsten kräver, liksom å andra sidan att de tjänstemän, som genom
längre tids vistelse utomlands vunnit ingående kunskaper om de olika
ländernas skiftande förhållanden, beredas tillfälle att genom tjänst i hemlandet
göra dessa insikter mera omedelbart fruktbärande för den utrikespolitiska
ledningen.

För att bereda möjlighet för dessa önskemåls fullföljande erfordras,
att de ekonomiska förhållandena för likartade tjänster inom- och utomlands
göras i möjligaste mån lika. Förflyttningar från departementet till tjänst
utrikes eller tvärtom böra ske ej blott i samband med befordran till högre
befattning utan även inom samma tjänstegrad oavsett befordran.

För att förverkliga dessa syften är nödvändigt, att de för närvarande
inom utrikesrepresentationen gällande skillda lönesystem underkastas
en omarbetning och sammanjämkning.

Kommitterade, som i överensstämmelse med de av ministern för utrikes
ärendena givna riktlinjer i främsta rummet upptagit frågan om en
omorganisation av utrikesdepartementet till behandling, hava icke funnit
tillfälle att redan i detta sammanhang framlägga förslag till en allmän
omgestaltning av utrikesrepresentationens löneförhållanden. Genomförandet
av en sådan allmän reglering — varvid enligt kommitterades mening
frågorna om ortstilläggens storlek samt deras avvägning gent emot de
såsom lön och tjänstgöringspenningar utgående belopp förtjänar att särskilt
uppmärksammas — skulle såsom redan framhållits på grund av de
av världskriget framkallade förhållanden för närvarande vara förbundet
med särskilt stora svårigheter.

Kommitterade finna emellertid att införandet av ett enhetligt lönesystem
inom hela utrikesrepresentationen är av den väsentliga vikt för
den omorganisation av utrikesdepartementet, varom förslag av dem framlägges,
att de för sin del redan nu förorda vissa åtgärder i syfte att
bringa överensstämmelse mellan de skilda lönesystem, som hittills tillämpats.

Kommitterade föreslå att, med utgångspunkt från de inom den yttre
karriären redan genomförda avlöningsprinciper, samtliga under utrikesdepartementet
hörande befattningar — med undantag av vissa nedan närmare
angivna tjänster — indelas i sex särskilda avlöningsklasser, var och
en med de avlöningsförmåner, som framgå av närstående översikt:

Avlöningar för vissa befattningshavare inom utrikesdepartementet samt för
befattningshavare vid beskickningar och konsulat.

(Såväl å ordinarie som å extra stat uppförda befattningar äro här upptagna).

l:a klassen: samtliga beskickningschefer samt kabi-nettssekreteraren (17 befattningar, 16 i utlandet 1 i departementet)............	Lön 9,000	Tjänst- görings- penningar 6,000	För i utrikes-departemen-tet tjänst-görande sär-skilt avlö-ningstillägg _ *	För i utlandet tjänstgörande ortstillägg enl. gällande stat >
2:a klassen: samtliga ministerresidenter och general-konsuler i tjänst utomlands eller såsom avdel-ningschefer i utrikesdepartementet (16 befatt-ningar, 12 i utlandet 4 i departementet.) . . .	6,600	3,000	2,400	>
3:e klassen: samtliga förste legationssekreterare och konsuler i tjänst utomlands eller såsom chefer för byråerna i departementet. (21 befattningar, 15 i utlandet 6 i departementet. Konsulaten å extra stat i Ryssland ej inräknade) ....	5,400	2 500	2,100	>
4:e klassen: samtliga andre legationssekreterare och vicekonsuler (19 befattningar, 11 i utlandet 8 i departementet).............	3,600	1,600	1,800
5:e klassen: samtliga byråsekreterare (7 befattningar i departementet).............	3,600	1,400	_	_
6:e klassen: samtliga kanslister (19 befattningar, 4 i departementet, 15 i utlandet).......	2,400	600	600

* Därest kabinettssekreteraren innehaft envoyés ställning tillkommer ett avlöningstillägg å

Såsom av den meddelade översikten framgår skulle lönen och
tjänstgöringspenningarna sättas lika för befattningshavare av samma grad,
vare sig de tjänstgöra utom landet eller i departementet. Däremot kunna
givetvis icke för de olika utländska orterna särskilt bestämda ortstilllägg
tillerkännas befattningshavare inom departementet. I avvaktan på
att kommitterade hinna utarbeta det förslag till allmän lönereglering, vilket
är avsett att av dem framläggas, förorda kommitterade därför att
befattningshavare inom departementet erhåller ett för varje avlöningsklass
angivet särskilt avlöningstillägg. De såsom sådana tillägg utgående
belopp hava avvägts med tanke på, att tjänstemännen i departementet
tillkommande avlöningsförmåner på det hela taget skola motsvara de för
tjänstemän i samma grad i utlandet utgående.

Först härigenom skulle möjlighet beredas utrikesledningen att i
praktiken genomföra det system med förflyttningar mellan den yttre och
inre karriären, vilket kommitterade förorda.

Sedan en slutlig reglering av löneförhållandena ägt rum äro ifrågavarande
avlöningstillägg avsedda att försvinna. De höra därför upptagas
å extra stat.

Därest utrikesdepartementets tjänstemän tillerkändes ett sådant särskilt
avlöningstillägg kunde måhända göras gällande, att deras avlöningsförmåner
koinme att uppgå till högre belopp, än dem, som tillkomma befattningshavare
i närmast jämförlig tjänsteställning inom andra departement.

Kommitterade hava redan framhållit, att full likställighet mellan de
föreslagna tjänstemannagraderna inom utrikesdepartementet och befattningarna
i övriga statsdepartement icke kan anses föreligga. Men även om
så vore förhållandet torde högre avlöningsförmåner inom utrikesdepartementet
vara befogade. Departementets tjänstemän få vara beredda att
tid efter annan underkasta sig förflyttningar. Dessa förflyttningar medföra
icke blott avsevärda indirekta omkostnader, vilka icke täckas genom
flyttnings- och reseersättningar, utan jämväl ökade levnadskostnader i allmänhet,
då det ligger i sakens natur, att en person, som endast en jämförelsevis
kortare tid vistas å en ort, icke kan på samma sätt, som den
mera fast boende sörja för levnadskostnadernas begränsning. De ofta inträffade
förflyttningarna medföra jämväl, att departementets tjänstemän icke
äro i tillfälle att utom tjänsten skaffa sig extra inkomster.

Härtill kommer ytterligare, att utrikesdepartementets tjänstemän för
att bereda sig möjlighet att underhålla den personliga kontakt med härvarande
representanter för utländska makter, vilken är av så stor betydelse
för deras arbete, svårligen kunna undandraga sig vissa särskilda utgifter.

Att icke beakta dessa för utrikesdepartementets tjänstemän speciellt
gällande förhållanden, skulle enligt kommitterades mening medföra betydande
vanskligheter. Därigenom komme ett försteg att beredas de privatekonomiskt
bättre ställda gent emot departementets övriga tjänstemän,
något som kommitterade för sin del anse stå i strid med de grundsatser,
de finna vara riktiga och genom sitt förslag avsett att befrämja.

Kommitterade vilja i detta sammanhang även uttala, att en förbättring
på sätt angivits i de för utrikesdepartementets tjänstemän utgående
löneförmåner är den enda utväg, som står öppen för att i departementets
tjänst bevara dugande krafter, vilka enligt vad erfarenheten givit vid handen,
eljest i betydande utsträckning övergå till anställning i privat tjänst,
där de på grund av sin språkliga skolning och sin erfarenhet på många

av samhällslivets områden hava utsikt att betinga sig synnerligen förmånliga
ekonomiska villkor. Synpunkter av liknande art hava framförts,
när det gällt reglering av lönerna inom de affärsdrivande verken, och
hava av statsmakterna i viss omfattning behjärtats.

Därest förslaget genomfördes, komme utnämningarna att ske till
befattning inom viss klass med placering vare sig inom departementet
eller å ort i utlandet, dock med förbehåll att befattningshavare skall
vara skyldig underkasta sig förflyttning till annan tjänst inom den grad,
till vilken hans befattning hör.

Vad angår de olika befattningarnas fördelning i löneklasser bör Fördelning i
enligt kommitterades mening kabinettssekreteraren hänföras till samma lSneklas8erklass
som beskickningscheferna i utlandet. Genom de tillfälliga förbättringar
i avlöningsförmånerna, som enligt senaste riksdagars beslut tilldelats
kabinettsekreteraren, har avsetts att bereda honom i huvudsak samma
ställning som envoyé. Då det enligt kommitterades mening bör tillkomma
kabinettssekreteraren att representera den kontinuitet, som inom
utrikesförvaltningen är av särskild vikt, måste sådana löneförmåner tillerkännas
honom, att för befattningen kan förvärvas fullt kvalificerad person,
vilken under ej allt för kort tid kvarstår i densamma.

1 stället för kabinettssekreterarens nuvarande löneförmåner, bestående
av ett arvode å 11,000 kr. samt ett honom av extra anslaget till provisorisk
förstärkning av utrikesdepartementets arbetskrafter tillerkänt belopp
å 1,000 kronor, bör han erhålla lön och tjänstgöringspenningar såsom envoyé,
respektive 9,000 och 6,000 kronor eller tillhopa 15,000 kr.

Därest emellertid — såsom kommitterade för sin del finna önskvärt
— kabinettssekreteraren redan innehaft envoyés ställning, synes, för att
löneförmånerna ej skola allt för väsentligt understiga de för beskickningschef
utgående, ett särskilt avlöningstillägg å 3,000 kr. böra tillkomma. Då
beskickningschef skall vara pliktig att underkasta sig förflyttning till kabinettssekreterareposten,
lärer billigheten kräva att tillfälle förefinnes att i
möjligaste mån hålla honom ekonomiskt skadeslös.

Tjänster motsvarande ministerresidents- och generalkonsulsbefattningarna
finnas för närvarande ej inom departementet. Då kommitterade beslutat
förorda att där upprätta avdelningschefsbefattningar samt tillerkänt innehavarna
därav en ställning såsom ministerresident eller generalkonsul, har
det skett i avsikt att tillfredsställa det allmänt vitsordade behovet att
inom departementet skapa ett antal befattningar, vilkas innehavare kunde
utan att allt för mycket betungas av de rent löpande göromålen, var och
en inom sitt verksamhetsområde sammanhålla och leda arbetet.

Även med avseende å dessa befattningar är givetvis önskvärt, att
möjlighet beredes att inkalla i utlandet anställda tjänstemän i ministerresidents
och generalkonsuls ställning.

Kommitterade hava tänkt sig att löneförmånerna för denna klass av
tjänstemän skulle upptagas sålunda: lön 6,600 kr., tjänstgöringspenningar,
3,000, för de i utlandet tjänstgörande ortstillägg enligt stat, för inom departementet
anställda ett särskilt aflöningstillägg å 2,400 kronor.

Som chefer för de under avdelningarna sorterande byråer hava kommitterade
uppfört tjänstemän med förste legationssekreterares eller konsuls
ställning. Det arbete, som skulle åligga cheferna för departementets byråer
måste anses erfordra lika stora kvalifikationer, som de, vilka erfordras
av förste legationssekreterarna och konsulerna i deras tjänst vid beskickningar
och konsulat.

Löner och tjänstgöringspenningar böra alltså sättas lika med de för
närvarande för dessa tjänstemän utgående respektive 5,400 kr. och 2,500
varjämte skulle tillkomma ett särskildt avlöningstillägg, beräknat till kr.
2,100.

Till fjärde klassen skulle hänföras andre legationssekreterare och
vicekonsuler, vilkas uppgifter kunna anses jämförliga med dem, som för
närvarande åligga innehavarna av förste sekreterarebefattningarna inom
departementet. Dessa befattningar äro avsedda att upphöra. Lön och
tjänstgöringspenningar skulle för fjärde klassen sättas till samma belopp,
som för närvarande utgå till andre legationssekreterare och vice konsuler.
Ett avlöningstillägg skulle tillkomma vid tjänst inom departementet å 1,800 kr.

Vad slutligen den femte klassen, byråsekreterarna, angår, skulle de
ersätta de nuvarande andre sekreterarna. Någon motsvarighet till dessa
tjänstemän finnes för närvarande ej i den yttre karriären. Först genom
upprättandet av tredje legationssekreterarebefattningar vid beskickningarna,
en inom vissa främmande utrikesrepresentationer förekommande tjänstekategori,
skulle likformighet uppstå mellan den inre och yttre karriären.
— Kommitterade torde i samband med en blivande reglering av utlandsrepresentationens
tjänster, ingå på frågan om sådana poster i framtiden
kunna vara behövliga inom den svenska utrikesförvaltningen.

Enligt kommitterades mening böra samtliga attachéer, som blivit i
tjänst antagna, utnämnas till byråsekreterare. Först inom fjärde klassen
skulle utnämning, allt efter som tjänstgöringen förlägges till beskickning
eller konsulat, medföra åtskillnad mellan diplomatisk och konsulär
befattning. Med hänsyn till de speciella, för utrikesdepartementets tjänstemän
gällande förhållandena torde lönesatserna inom femte klassen böra upptagas
till lön 3,600 kr. och tjänstgöringspenningar 1,400 kr. De skäl, som

föranlett upptagande av särskilda aflöningstillägg för de fyra högsta löneklasserna
gälla givetvis icke för här ifrågavarande grupp av tjänstemän.

Såsom en sjätte löneklass hava kommitterade upptagit kanslisterna,
vilka befattningshavare f. n. endast finnas vid beskickningar och konsulat.

Det synes emellertid ur många synpunkter lämpligt, att kanslistbefattningar
inrättas även inom utrikesdepartementet. Där föreligga nämligen en betydande
mängd uppgifter av alldeles samma natur som de, vilka vid beskickningar
och konsulat omhänderhavas av kanslister. Det skulle erbjuda stora fördelar,
. ej minst ur rekryteringssynpunkt, därest ett antal kanslistbefattningar
funnes inom departementet, va rest personer, som ämna söka anställning
såsom kanslister i utlandet, kunde beredas möjlighet att genom en ej
allt för kort tids tjänstgöring sätta sig in i utrikesförvaltningens uppgifter.

Med avseende å åld er stilla gg och pensionering gäller för första, andra,
tredje, fjärde och sjätte avlöningsklasserna i tillämpliga delar vad för närvarande
är stadgat för motsvarande befattningar vid beskickningar och
konsulat.

För befattningshavarna inom femte klassen torde ålderstillägg ej
böra uppföras. Pension skulle givetvis för dem utgå enligt vanliga grunder.

De särskilda skäl, som, enligt vad i det föregående anförts, tala för Undantagna
att tjänstemännen inom utrikesdepartementet i avlöningshänseende som b«fattregel
jämnställas med motsvarande befattningshavare vid beskickningar ^
och konsulat, kunna emellertid ej anses gälla vissa befattningshavare inom
departementet. Hit höra arkivets chef och tjänstemän samt kamreraren
ävensom kvinnliga skrivbiträden och vaktbetjänte. Rörande avlöningsförmåner
för arkivets chef och tjänstemän samt skrivbiträden och vaktbetjänter
anse sig kommitterade icke böra föreslå några förändringar i gällande
löneförmåner. 6

Kamreraren synes i avlöningshänseende böra jämnställas med förste
arkivarie.

En översikt över de avlöningsförmåner, som enligt kommitterades
förslag skola utgå till befattningshavare inom utrikesdepartementet finnes
upptagen å nästa sida.

Förslag till kungörelse angående villkor och bestämmelser för åtnjutande
av fastställda avlöningsföimåner för vissa befattningar inom utrikesdepartementet
samt för beskickningar och konsulat har av kommitterade
utarbetats och finnes intaget såsom bil. 4.

Å tredje huvudtiteln har sedan år 1906 funnits uppfört ett ordinarie Attachéanslag
till diplomat- och konsulsaspiranter (attachéer). Anslaget, som ^rvodm.

11—18S097.

Avlöningsförmåner, som enligt kommittendes förslag skola utgå till befattningshavare
inom utrikesdepartementet.

■--	Lön	Tjänstg.-	Avlön.-	Summa
	pengar	tillagg
Kabinettssekreteraren.......	9,000	6,000	-1)	15,000	*) Till kabinettssekreterare, som innehaft envovés ställ
1 ministerr. eller generalkonsul (avd.-chef) .............	6,600	3,000	2,400	12,000	ning skall utgå ett av-löning8tillägg ä 3,000 kr.
3 ministerr. eller generalkons. (avd.-	19,800	9,000	7,200	36,000	2) En av dessa befattningar
chefer)2)............	skulle uppföras å extra
1 förste leg.-sekr. eller konsul (chef		2,500	2,100	10,000	stat.
för byrå)............	5,400	8) En av dessa skulle upp-
J 5 förste leg.-sekr. eller konsuler (che-		12,500	10,500	50,000	föras å extra stat.
fer för byråer).........	27,000	4) Tre av dessa uppförda å
i andre leg.-sekr. eller vice konsul	3,600	1,600	1,800	7,000	extra stat.
7 andre leg.-sekr. eller vice konsuler	25,200	11,200	12,600	49,000	5) Ett av dessa uppfört å
1 byråsekreterare......... 6 byråsekreterare3) ........	3,600 21,600	1.400 8.400	—	5,000 30,000	extra stat. 6) Två av dessa uppförda å extra stat.
1 kanslist ............	2,400	600	600	3,600	7) I delta belopp ingår arvode
	7,200	1,800	1,800	10,800	till sakkunnig i folkrätt kr.
	Orts-		8,000, arvoden till biträden å personal- o. räkenskaps-

			tillägg		bvrän 4,UUU kr., arvode till
t Kansliråd (chef för arkivet) ....	5,000	2,500	600	8,100	biträde å pressbyrån 2,000 kr., arvode åt chiffrerings-
\| Kamreraren............	3,600	1,800	400 400	5,800	personal 4,000 kr. samt arvode åt bibliotekarien
\| 1 förste arkivarie.........	3,600	1,800	5,800	1,500 kr.
! i » > .........	3.600	1,800	400	5,800	Anm. De till tvenne skriv-
	2,200	1,500	300	4,000	biträden inom departemen-
i » » .........	2,200	1,500	300	4,000	tet utgående personliga lö-netillägg beröras ej av den
j 1 kvinnligt biträde........	1,100	750	150	2,000	nya organisationen.
i 7 kvinnliga biträden4).......	7,700	5,250	1,050	14,000
1 1 kvinnligt biträde ........	900	550	150	1,600
; 7 kvinnliga biträden5).......	6,300	3,850	1,050	11,200
1 1 förste vaktmästare........	1,100	650	150	1,900
j 1 vaktmästare...........	900	550	150	1,600
j 7 > e) ..........	6,300	3,850	1,050	11,200
; 1 portvakt............ \| Vikariatsersättningar, extra biträden	900	550	150	1,600 37,5007)
! m. m..............	—	\| -

till en början utgått med 27,000 kr. höjdes år 1913 till 36,000 kronor.
I samband med ökningen av anslaget hemställde dåvarande ministern för
utrikes ärendena att attachearvodena skulle höjas så, att deras maximigräns
i utomeuropeiska länder sattes till 7,500 kr. och i Europa till 4,000 kr.,
dock att för attachéer, som anställdes vid beskickning eller konsulat, varcst
å stat upplörd kanslistbefattning funnes, arvodet ej linge överstiga beloppet
av den begynnelselön, som åtnjötes av kanslisten''. Vid beräkning av anslaget
utgick ministern tran att några arvoden ej skulle utgå till attachéer,
som tjänstgjorde inom utrikesdepartementet.

Anslaget befanns emellertid otillräckligt, och 1918 års lagtima riksdag
beviljade på Kungl. Maj:ts framställning förhöjning därav till 56,000 kr!
Samtidigt förändrades anslagets natur till reservationsanslag, varjämte
Kungl. Maj:t erhöll rätt att för tjänstgöring även inom utrikesdepartementet
åt attaché tilldela arvode till belopp, som av Kungl. Maj:t prövades
skäligt, ävensom att vid bestämmandet av arvode för attachés tjänstgöring
vid beskickning och konsulat, med hänsyn till attachés större kvalifika"
tioner, dyrare levnadskostnader å vissa platser eller andra särskilda förhållanden,
i särskilda fall kunna höja arvodet utöver de år 1913 bestämda
maximibelopp.

Kommitterade anse sig icke böra föreslå ändring i de villkor, som
för närvarande gälla för utdelandet av attachéarvoden, men finna, med
hänsyn till den utvidgning av utrikesrepresentationen samt den mera allsidiga
utbildning av attachéerna, som av dem förordas, en ökning av behovet
påkallad.

1 avvaktan på en definitiv reglering av den yttre representationen
synes ökningen, — som för närvarande icke torde behöva överstiga 19,000
kr. — böra såsom reservationsanslag upptagas å extra stat.

Kommitterade vilja slutligen framhålla, att de icke ansett sig böra
upptaga frågan om en förhöjning av ministerns för utrikes ärendena löneförmåner
till prövning. Denna fråga synes böra lösas i samband med en
allmän reglering av statsrådens löneförmåner.

Bil. 4.

Förslag till Kungl. Maj:ts kungörelse

angående villkor och bestämmelser för åtnjutande av de från
den 1 juli 1919 fastställda avlönings!ormåner för vissa befattningar
inom kungl. utrikesdepartementet samt för beskickningar
och konsulat.

Given%Stockholms slott den 1919.

Vi etc. göre veterligt: att sedan riksdagen, med anledning av en
utav oss gjord framställning, godkänt ny avlöningsstat för vissa befattningar
inom vårt utrikesdepartement samt för våra beskickningar och konsulat,
samt denna avlöningsstat blivit av oss fastställd att tillämpas från
den 1 juli 1919, hava vi i överensstämmelse med riksdagens beslut funnit
gott stadga följande villkor ocb bestämmelser för åtnjutande av de nya
avlöningsförmånerna, nämligen:

§ 1.

A staten för utrikesdepartementet, beskickningar och konsulat upptagna,
här nedan angivna befattningar fördelas i följande sex löneklasser
nämligen:

första löneklassen omfattande envoyéer, tjänstgörande såsom beskicknings chefer

eller såsom kabinettssekreterare inom
utrikesdepartementet,

andra » » ministerresidenter, generalkonsuler vid tjänst

utomlands eller såsom avdelningschefer inom
departementet,

tredje » » förste legationssekreterare, konsuler vid

tjänst utomlands eller såsom chefer för departementets
byråer,

fjärde löneklassen omfattande andre legationssekreterare, vice konsuler

tjänstgörande vid tjänst utomlands eller
inom departementet,

femte » » byråsekreterare inom departementet,

sjätte » » kanslister vid tjänst utomlands eller inom

departementet.

Befattningshavare skall vara skyldig underkasta sig förflyttning til i
befattning inom samma löneklass.

§ 2.

Befattningshavare skall vara underkastad den vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet
eller de jämkningar i åligganden, som vid möjligen
inträdande förändrad organisation av utrikesdepartementet eller utrikesrepresentationen
i övrigt eller eljest varda stadgade.

§ 3.

Med befattning inom utrikesdepartementet eller vid beskickning eller
konsulat må ej förenas annan tjänst å rikets, riksdagens eller kommuns
stat ej heller må med sådan befattning förenas vare sig uppdrag såsom
ordförande eller ledamot i styrelse för verk eller bolag, som är försett
med vår oktroj eller blivit registerat såsom aktiebolag, eller befattning
såsom tjänsteman i sådant verk eller bolag eller annan tjänstebefattning
av vad slag det vara må, så framt ej, vad angår tjänsteman, som av oss
utnämnes, vi och, vad angår innehavare av annan befattning, ministern
för utrikes ärendena uppå därom gjord framställning och efter prövning,
att ifrågavarande uppdrag eller tjänstebefattning ej må anses inverka
hinderligt för tjänstgöringen, finner uppdraget eller befattningen kunna
få mottagas och tills vidare bibehållas.

§ 4.

Lön beräknas från och med månaden näst efter den, under vilken
utnämningen ägt rum, och skall utgå till och med den månad, under
vilken tjänstemannen upphör att innehava befattningen.

§ 5.

Tjänstgöringspenningar få uppbäras endast för den tid, befattningens
innehavare verkligen tjänstgjort eller åtnjutit semester, men skola
för den tid, han eljest varit från tjänstgöringen befriad, utgå till den,
som förordnats att uppehålla befattningen, för så vitt icke Konungen på
grund av särskilda omständigheter finner beloppet till större eller mindre
del böra till statsverket inbesparas.

§ 6.

Ortstillägg utgår från och med den dag, då tjänsteman tillträtt sitt
ämbete, dock med iakttagande att ortstillägg icke åtnjutes, förrän den
föregående tjänstinnehavaren frånträtt sitt ortstillägg.

Ortstillägget upphör att utgå, då tjänsteman till sin efterträdare överlämnat
befattningen eller eljest upphör att utöva densamma, dock att vid
avgång från tjänsten i följd av avskedstagande, entledigande eller dödsfall
ortstillägget skall utgå till månadens slut.

Därest befattningshavare förflyttas till annan av de i § 1 angivna
befattningar, vare han berättigad att fortfarande uppbära ditintills åtnjutet
ortstillägg intill dess han, enligt vad ovan år sagt, får uppbära för den
nya befattningen anslaget ortstillägg.

Vad i denna kungörelse är stadgat rörande ortstillägg gäller i tilllämpliga
delar även sådant särskilt avlöningstillägg, som tillkommer diplomatiska
eller konsulära tjänstemän vid tjänstgöring inom utrikesdepartementet.

§ 7.

Den, som av sjukdom hindras att förrätta sin befattning, äger uppbära
hela lönen jämte ortstillägget, men den, som eljest undfår ledighet,
såsom för svag hälsas vårdande, enskilda angelägenheter, tjänstgöring hos
riksdagen, dess utskott eller revisorer eller andra särskilda uppdrag, eller
i behörig ordning avstänges från tjänstgöring eller av annan anledning
är lagligen förhindrad att sköta befattningen, kan förpliktas att under ledigheten
utöver sina tjänstgöringspenningar avstå så mycket av lönen eller
ortstillägget, som för befattningens uppehållande erfordras, eller eljest
prövas skäligt.

Avlöning må ej utgå till befattningshavare för tid, varunder han
avhållit sig från tjänstgöring utan att hava i vederbörlig ordning erhållit
tjänstledighet eller kunna styrka giltigt förfall.

Därest befattningshavare varder avstängd från tjänstgöring eller i
häkte tagen, skall den del av hans avlöning, som icke prövas böi a användas
till befattningens uppehållande, under tiden innehållas, såvida ej prövas
skäligt låta honom uppbära något därav.

§ 8-

Vid sjukdomsförfall eller när det erfordras för beredande av semester,
skall tjänsteman vara skyldig att bestrida högre befattning, därest han
tjänstgör i utrikesdepartementet, inom departementet samt, därest lian
tjänstgör utomlands, vid samma beskickning eller konsulat, varvid tjänstemannen
mot avstående av egna tjänstgöringspenningar äger uppbära vid
sjukdomsförfall de för befattningen anslagna tjänstgöringspenningar, men

eljest däremot svarande belopp. .

Enahanda skyldighet åligger tjänsteman vid fall av tjänstledighet
för svag hälsas vårdande, enskilda angelägenheter eller särskilt uppdrag
eller då befattningshavare avstängts från tjänstgöring eller eljest är lagligen
förhindrad att sköta sin befattning; och må på Konungens provning
bero, huruvida ställföreträdaren skall utöver ovannämnda ersättning uppbära
ytterligare gottgörelse.

§ 9.

Vid beskickning eller konsulat anställd innehavare av befattning,
tillhörande tredje eller fjärde löneklassen, vare skyldig att, därest detta

för beredande av semester eller på grund av kortvarigare sjukdom eller

annat tillfälligt förfall prövas nödigt, å samma ort, varest beskickningen
eller konsulatet har sitt säte, utan särskild gottgörelse jämte egen befattning
upprätthålla tjänst såsom förste legationssekreterare, konsul, andre
legationssekreterare eller vicekonsul.

§ 10.

Tjänsteman skall, när det erfordras vid sjukdomsförfall eller för beredande
av semester, eller då vederbörande erhållit t änstledighet för svag
hälsas vårdande, enskilda angelägenheter eller särskilt uppdrag eller i behörig
ordning avstängts från tjänstgöring eller av annan anledning är lagligen
förhindrad att sköta sin befattning, vara skyldig att bestrida befattning
i likställd eller högre lönegrad å annan ort, än där han är anställd, mot

åtnjutande av de för befattningen anslagna tjänstgöringspenningar eller
ett därmed lika belopp jämte ett belopp motsvarande med befattningen
förenat ortstillägg, dock att den, som under angivna förutsättning förordnas
att såsom chargé d’affaires förestå beskickning, av ministerns°ortstillägg
allenast må uppbära, därest ortstillägget understiger 20,000 kronor,
hälften, dock icke under 5,000 kronor, samt i annat fall en tredjedel''
dock icke under 10,000 kronor, allt för år beräknat.

Ar tjänsteman, som erhållit förordnande, varom ovan sägs, plikticr
utgiva hyra för bostad, eller har han andra av förordnandet vållade utgifter,
som icke rimligen kunnat undvikas, å den ort, varest han före
förordnandet var anställd, må, där Konungen så prövar skäligt, gottcrörelse
för förlust, som härigenom tillskyndas honom, kunna beredas
honom.

Tjänsteman skall, då han erhållit förordnande, varom ovan sägs,
vara skyldig att förutom sina egna tjänstgöringspenningar avstå eo-et ortstillägg.
°

§ 11.

•i ^vlönmgsstaten angiven förhöjning av lönen (ålderstillägg) efter
viss tids fortsatt innehavande av befattning i samma löneklass skall inträda
under villkor, att innehavaren under mera än fyra femtedelar av den tjänstetid,
som erfordras för att vinna nämnda förhöjning, med gott vitsord bestritt
sin egen eller, på grund av förordnande, annan statens tjänst eller
fullgjort annat offentligt uppdrag, dock att härvid icke må föras honom
till last den tid, han åtnjutit semester eller ledighet för fullgörande av
värnplikt och under iakttagande, vad samtliga löneförhöjningar angår, att
den högre avlöningen ej får tillträdas förr än vid början av kalenderåret
näst efter det, varunder den stadgade tjänstetiden uppnåtts; börande löntagare
därvid tillgodoräknas den tid som före den nya avlöningsstatens trädande
i kraft förflutit från hans tillträde till innehavande befattning eller
motsvarande tjänst i annat departement än utrikesdepartementet eller i
annat ämbetsverk eller å de förut gällande lönestaterna för vårt utrikesdepartement
eller för våra beskickningar och konsulat.

Befattningshavare, som utnämnts att från den nva statens ikraftträdande
eller från och med dag förut under år 1919 vara innehavare av
a densamma upptagen ordinarie tjänst, må för erhållande av löneförhöjning
tillgodoräknas den tid, varunder han omedelbart före tillträdet till befattning
gen på grund av stadigvarande förordnande i vårt utrikesdepartement eller
vid någon av våra beskickningar och konsulat bestritt motsvarande tjänst
med av riksdagen å extra stat anvisad avlöning för tjänsten.

Tjänsteman sotn, då han intjänat stadgad tid för erhållande av löneförhöjning,
redan uppnått den levnadsålder, vid vilken han enligt bestämmelserna
i lagen angående civila tjänsteinnehavares rätt till pension är
skyldig; att från tjänsten avgå, må ej tillträda samma förhöjning.

Aid erstil lägg uppbäres oberoende därav att tjänsteman förflyttas
från en befattning till annan inom samma grad. Om sådan förflyttning
äger rum från tjänst inom Europa till tjänst utom Europa eller omvänt,
skall intjänat ålderstillägg utgå med det för den nya tjänsten fastställda
belopp från och med månaden efter utnämningen till den nya tjänsten.

§ 12.

1. Semester må, när sådan utan hinder för göromålens behöriga
gång kan äga rum, åtnjutas inom utrikesdepartementet av kabinettssekreteraren,
avdelningscheferna, cheferna för byråerna samt i departementet
tjänstgörande andre legationssekreterare och vice konsuler, under en och en
halv månad samt av byråsekreterarna och departementets kanslister under
en månad årligen.

2. Envoyé, ministerresident, generalkonsul, förste legationssekreterare,
konsul, andre legationssekreterare och vice konsul, vilka innehava
tjänst utomlands, äga, därest sådant utan olägenhet kan ske, årligen åtnjuta
semester under två månader.

I utlandet tjänstgörande kanslist äger åtnjuta en och en halv månads
semester årligen.

3. I norra Amerika anställd befattningshavare må i och för besök
i hemlandet vara berättigad att med den honom under året tillkommande
semester sammanlägga under det närmast föregående året antingen icke
alls eller icke tillfullo tillgodonjuten semester. På enahanda sätt må tjänsteman
i Syd-Amerika eller Syd-Afrika förena semester under tre samt tjänstemän
i Ost-Asien och Australien under fyra på varandra följande år. Därjämte
må i detta mornent avsedda befattningshavare, därest Konungen
prövar skäligt sådant medgiva, utöver den dem tillkommande semester
såsom sådan jämväl beräkna den tid, som åtgår för resan från och till
hemlandet, eller del därav.

4. Konungen må på därom gjord framställning bevilja ersättning
tör hemresa åt tjänsteman, anställd vid beskickning eller konsulat i

1) Amerika eller Afrika en gång vartannat år,

2) Asien och Australien en gång vart tredje år;

och äge Konungen därvid tillika föreskriva de villkor, som för ersättningens
uppbärande må finnas lämpliga.

12—185097.

Kanslist må dock i båda dessa fall icke åtnjuta sådan gottgörelse
mer än en gång vart femte år.

Ersättningen omfattar allenast kostnaden för biljett åt tjänstemannen
till Stockholm samt åter till tjänstgöringsorten.

5. Befattningshavare, som har sig anförtrodd uppbörd eller kontroll
å uppbörd, är pliktig att å tid av året, som av vederbörande departementschef
bestämmes, begagna sig av semester.

§ 13.

1 fråga om skyldighet att avgå från tjänsten ävensom i fråga om
rätt till pension skall gälla vad i lagen angående civila tjänstinnehavares
rätt till pension är vid tiden för den nya avlöningsstatens ikraftträdande
eller, såvitt angår innehavare av befattning, som därefter tillträdes, vid
tillträdet till befattningen stadgat.

§ 14.

1. Eu var, som den 1 juli 1919 eller dag därefter tillträder ordinarie
befattning, varom i denna kungörelse är fråga, skall vara pliktig att
underkasta sig förenämnda villkor och bestämmelser.

2. Förutvarande, i § 15 ej avsedda, ordinarie befattningshavare i
utrikesdepartementet, vilka icke före den 1 juli 1919 anmäla, att de vilja
underkasta sig den nya avlöningsstaten och därvid fästade villkor och
bestämmelser, och som icke lagligen kunna därtill förbindas, skola varda
bibehållna vid dem enligt dittills gällande ordinarie stater tillkommande
avlöningsförmåner.

3. Den, som tillträder den nya avlöningsstaten, skall vara skyldig
underkasta, sig efter vårt bestämmande, upphörande eller minskning i
extra inkomster, som kunna åtfölja tjänstebefattning eller utgå för bestyr
i sammanhang därmed.

§ 15.

I denna kungörelse icke omnämnda befattningshavare inom utrikesdepartementet
äro fortfarande underkastade de villkor och bestämmelser för
åtnjutande av avlöningsförmåner, som för befattningshavare i statsdepartementen
i allmänhet gälla och som innefattas i kungörelsen den 25 juni
1917.

ANTAGANDE OCH UTBILDNING AV ATTACHÉER

Antagande och utbildning av attachéer.

I det kommitterade lämnade uppdrag ingår jämväl utarbetandet av inledning.
förändrade antagningsbestämmelser för inträde i utrikesdepartementets
tjänst.

Den fråga, som härmed lagts under kommitterades omprövning är
av utomordentlig vikt. Det är givet, att även den teoretiskt mest fulländade
organisation faller till marken, om den icke förfogar över kompetenta
och skolade krafter. Organisationens effektivitet beror ytterst på
de personliga förutsättningarna hos dem, som uppbära densamma. De
under världskriget vunna erfarenheterna hava i hög grad varit ägnade
att inskärpa, vilken i vissa situationer för landet avgörande vikt, som ligger
däri att utrikesrepresentationens män stå i höjd med de uppgifter, som
ställas på dem.

De antagningsbestämmelser, varom i det kommitterade lämnade uppdrag
är fråga, avse givetvis icke att reglera de former, under vilka Kungl.

Maj:t äger att till tjänst inom utrikesrepresentationen utnämna personer,
som befinnas för sådan tjänst skickade, oavsett om de förut tillhöra
den diplomatiska eller konsulära banan. Det har också som bekant i ett
icke obetydligt antal fall inträffat att Kungl. Maj:t såväl till poster vid
representationen utomlands som till befattningar inom departementet utnämnt
personer, vilka ej tillhört den diplomatiska karriären. Kommitterade
utgå självfallet från att Kungl. Maj:t även för framtiden, då skäl därtill
föreligga, skall begagna sin befogenhet för att på denna väg vid utrikesrepresentationen
fästa dugande krafter.

De antagningsbestämmelser, varom här är fråga, avse endast att
närmare reglera förfarandet, när det gäller att i utrikesdepartementets
tjänst antaga samt vidare i och för slutlig anställning utbilda de personer,
vilka söka inträde såsom attachéer.

Anställandet av militär-, marin-, handels- och socialattachéer är
däri icke inbegripet.

Det måste givetvis anses innebära en avsevärd fördel för de unga
män, som önska inträde i departementet, därest det mått av kunskaper

s^,mt de förutsättningar i övrigt, som erfordras, finnas uttryckligen angivna.
A andra sidan måste emellertid noga tillses, att de bestämmelser, som
utfärdas, icke äro sådana, att de genom allt för detaljerade krav binda
utrikesledningen i dess rörelsefrihet och lägga hinder av formell art i
vägen för anställandet av lämpliga krafter i departementets tjänst.

Vid angivandet av vissa allmänna fordringar för anställning i utrikesrepresentationen
måste därjämte uppmärksammas att den utbildning,
som sålunda föreskrives, icke bör gälla för samtliga befattningshavare.
Vissa av dessa hava så speciella uppgifter att den utbildning, som i allmänhet
stadgats, för dem icke kan tillämpas. Till denna grupp böra hänföras
chefen och tjänstemännen å arkivet samt kamreraren. För inträde
vid utrikesdepartementets arkiv maste erfordras förutom humanistisk eller
juridisk universitetsexamen även föregående väl vitsordad tjänstgöring
vid offentligt arkiv. För kamrerareposten torde liknande kompetentsvillkor
med dem, som exempelvis gälla för motsvarande befattningar inom riksbanken,
komma i betraktande.

De uppgifter av alldeles särskild art, som åligga tjänstemännen å
pressbyrån torde också göra det i många fall nödvändigt att för befattningarna
i fråga förvärva personer med vidsträcktare erfarenhet inom det
publicistiska verksamhetsområdet än som i regel kan påräknas hos utrikesrepresentationens
tjänstemän.

Nu gällande Antagningen av attachéer i departementet, regleras för närvarande

reg er- genom kungörelsen den 29 juni 1912 angående villkoren för inträde i
utrikesdepartementets tjänst.

Enligt denna författning skall finnas en av Kungl. Maj:t tillsatt antagningskommission
bestående av kabinettssekreteraren samt fyra för fem
år förordnade ledamöter. Antagningskommissionen har att varje år i enlighet
med i författningen närmare angivna grunder pröva de ansökningar
om anställning i utrikesdepartementets tjänst, som ingivas före den 15 september.
För antagningen gälla olika fordringar allt efter som sökanden
önskar företrädesvis ägna sig åt den diplomatiska eller åt den konsulära
tjänsten.

Kommissionen avgiver yttrande till ministern för utrikes ärendena
över ansökningarna, varefter ministern till attachéer förordnar dem av
sökandena, han finner lämpliga, varvid den ,som ej erhållit kommissionens
förord, ej må antagas med mindre detta för tjänstens behov synes oundgängligen
nödvändigt.

Efter antagningen underkastas attaché provtjänstgöring samt därefter
slutlig prövning. Under provtjänstgöringen skall attachén dels

tjänstgöra inom departementet dels utomlands. Tidigast under andra
och senast under fjärde året skall attaché inför antagningskommissionen
undergå slutlig prövning. Därvid har han att utföra ett skriftligt prov
utan "kontroll °och med anlitande av hjälpmedel samt ett skriftligt prov
under kontroll och helt eller i huvudsak utan hjälpmedel. Dock kan ett
skriftligt prov utbytas mot föredragning över särskild fråga med kortare
eller längre förberedelsetid.

Efter slutad prövning avgiver kommissionen yttrande till ministern
rörande de prövades lämplighet. Skulle ministern finna någon attaché ej
lämplig för departementets tjänst skiljes han därifrån.

Innan kommitterade gå att föreslå de ändrade regler för anställning
i departementets tjänst, vilka av dem anses ändamålsenliga, vilja de framhålla,
att någon säker erfarenhet om det praktiska värdet av de för närvarande
gällande antagningsbestämruelser ej kunnat vinnas. I)en tid, som
förflutit efter deras utfärdande har härför varit för kort, vartill kommer,
att särskilda, av kriget föranledda förhållanden medfört, att de i författningen
givna föreskrifter icke kunnat i alla avseenden löljas.

Vid undersökning av hithörande frågor, hava kommitterade emellertid
funnit vissa modifikationer vara av behovet påkadade, särskilt med
hänsyn till den förändrade organisation av utrikesdepartementet, som av
kommitterade föreslås.

Förslag till ny kungörelse rörande antagande och utbildning av
attachéer i utrikesdepartementets tjänst bifogas (bil. 5).

Kommitterade anse, att en särskild antagningskommisson alltjämt
bör bibehållas. Genom förefintligheten av en sådan, utsedd bland personer,
som äga insikter och erfarenhet om de olika uppgifter, som falla inom
departementets verksamhetsområde, skapas å ena sidan en känsla av trygghet
vad angår sättet för rekryteringen och gives å andra sidan ett värdefullt
stöd åt ministern för utrikes ärenden vid avgörandet av hithörande
frågor.

Men det är givetvis av betydelse, att antagningskommissionen vinner
en sådan sammansättning, att den prövning, som lagts i dess hand, må
bliva allsidig. Kommitterade föreslå i sådant s)''fte, att kommissionens
medlemsantal ökas till sju. Förutom kabinettssekreteraren, vilken alltjämt
'' såsom den närmast ansvarige för departementets arbete, bör vara självskriven
ledamot, bör en av departementets avdelningschefer enligt kommitterades
mening företrädesvis chefen för personal- och administrativa
avdelningen — av ministern utses till ledamot av kommissionen. Av de
övriga fem ledamöterna, vilka förordnas av Konungen bör lämpligen en

Kommitté
rades förslag.

såsom förutvarande eller tjänstgörande chef för beskickning eller konsulat
vara val förtrogen med utlandstjänstens krav. De övriga ledamöterna
torde företrädesvis böra väljas bland personer, som genom sitt arbete
inom den inre förvaltningen eller å något annat område av det offentliga
livet gjort sig kända såsom väl förfarna i allmänna värv eller utövat
förtjänstfull verksamhet inom näringarnas eller vetenskapens område.

Såsom en konsekvens av det förslag till omorganisation av utrikesdepartementet,
vilket kommitterade framlägga, bör enligt deras mening den
hittillsvarande skillnaden mellan den diplomatiska och konsulära attachéutbildningen
bortfalla och för framtiden attachéerna utbildas efter enhetliga
grunder. Det kommer nämligen, därest berörda förslag vinner bifall, att
erfordras, att innehavarna av ett betydande antal poster inom utrikesrepresentationen
besitta såväl diplomatisk, som konsulär erfarenhet.

För inträde i departementets tjänst förutsätta kommitterade i enlighet
med ^ ad hittills gällt ett visst mått av juridisk utbildning.

Mängden av juridiska och administrativa uppgifter, vilka åligga såväl
beskickningar som konsulat kräver med nödvändighet en sådan utbildning.
Men vid sidan härav fordras också en ekonomisk och handelsteknisk
utbildning av större omfattning än den, som för närvarande i regel givits
utrikesrepresentationens tjänstemän.

Komitterade förorda därför att såsom allmän fordran redan för inträde
i departementet skall stadgas minst sex månaders väl vitsordad praktisk
tjänstgöring vid någon organisation för främjande av näringslivets intressen,
företrädesvis Sveriges Allmänna Exportförening, ävensom vid affärsföretag
med rörelse på utlandet. Det är kommitterades avsikt, att den blivande
diplomaten eller konsuln redan vid unga år skall komma i intim kontakt
med det svenska näringslivet.

För att än ytterligare betona den vikt, som fästes därvid, att sökanden
i vidsträckt mån besitter kännedom om svenskt affärsliv har stadgats,
att, därest sökande kan såsom merit åberopa, att han under längrif tid
tjänstgjort vid lämpligt affärsföretag, särskilt avseende därvid skall ''fästas.

Den nuvarande anordningen med endast ett kommissionssammanträde
årligen för prövning av de inkomna ansökningarna har enligt kommitterades
mening visat sig behäftad med olägenheter. Personer som efter
ansökningstidens utgång avslutat sin förutbildning hava på grund av författningens
bestämmelser därefter måst vänta omkring ett år på inträde i "
departementet. Det har också visat sig, att det ur departementets synpunkt
skulle varit fördelaktigt därest möjlighet att antaga attachéer oftare
förelegat än nu varit fallet. Därigenom skulle undvikits att uppkommande
behov av arbetskrafter inom utrikesrepresentationen mast fyllas på sådant

satt, att personer inkallats i tjänstgöring utan att hava undergått den förberedande
prövning, soin det åligger antagningskornmissionen att verkställa.

Koinmitterade föreslå därför, att antagningskornmissionen skall sammanträda
två gånger årligen i maj och november månader.

Vad därefter angår frågan om de språkkunskaper, som böra erfordras
för inträde i departementets tjänst, hava koinmitterade funnit, att hänsyn
måste tagas därtill att, enligt vad erfarenheten visat, de på senare tid inom
undervisningsväsendet vidtagna reformer medfört en påtaglig försämring
av de språkliga förutsättningarna hos de inträdessökande. I all synnerhet
gäller detta franska språket. För att råda bot på den brist i utbildningen,
som härigenom uppstått, förorda kommitterade att såsom regel för samtliga
sökande uppställes kravet på goda insikter i franska språket. Den
starka ställning inom det internationella umgänget, som sagda språk hittills
intagit och efter kommitterades mening alltjämt kommer att intaga gör en
sådan fordran berättigad.

Då kommitterade avse, att ifrågavarande krav skall fullt effektivt
upprätthållas, hava de därutöver icke ansett sig kunna uppställa fordringar
på kännedom om mer än ett av följande fyra språk, engelska, tyska, ryska
eller spanska.

Då det emellertid givetvis kan vara önskvärt, att personer, som besitta
goda kunskaper i andra språk, men vilkas insikter i franska språket
icke fylla det angivna måttet, bliva antagna i departementets tjänst, ha
kommitterade förordat, att antagande av sådana personer under vissa betingelser
kan ske. Det bör i sådant fall erfordras synnerligen goda insikter
i ett av ovanangivna fyra språk, samt därutöver kännedom om ytterligare
ett av ifrågavarande språk samt i franska språket.

Såsom ovan framhållits måste juridisk utbildning i regel förutsättas
för inträde i departementets tjänst.

Enligt kommitterades uppfattning kan det emellertid i särskilda
fall visa sig innebära en avsevärd fördel för departementet, därest för dess
tjänst förvärvas personer, vilka icke innehava sådan utbildning men
genom sina språkliga förutsättningar eller större vetenskapliga eller kommersiella
utbildning kunna vara till särskild nytta. Kommitterade hava
velat uttryckligen betona, att det står kommissionen fritt att upptaga
ansökningar även från sådana personer till prövning.

Då det är av synnerlig vikt att utrikesrepresentationen förfogar
över en för alla de uppgifter, som falla inom dess verksamhetsområde,
väl skolad personal, hava kommitterade emellertid velat anvisa ännu en
utväg för att tillgodose detta behov. Kommitterade föreslå alltså, att
det skall ställas öppet för person, som önskar inträde i utrikesdeparte 13—18509

mentets tjänst, att, innan han fullgjort de prov, som enligt vad ovan
sagts, i regel erfordras, anmäla sig hos antagningskoinmissionen för att
erhålla råd och anvisningar, huru hans vidare utbildning bör läggas (föranmälan).
Härigenom beredes möjlighet att i god tid såsom lämplig studieuppgift
för honom anvisa områden, där utrikesdepartementet är i behov
av på visst sätt utbildade arbetskrafter.

Mottagandet av sådan föranmälan innebär givetvis icke från departementets
sida någon utfästelse om framtida anställning. Person, som
avlämnat föranmälan skall efter slutad förberedande utbildning i vanlig
ordning ingiva ansökning att bliva anställd i departementets tjänst.

De fördelar, som föranmälan erbjuder för sökande, ligga i öppen
dag. Med stöd av de upplysningar, soin lämnas, kan han på ett praktiskt
sätt planlägga studierna för sin åsyftade framtida verksamhet och
utnyttja sin tid på ändamålsenligaste sätt.

Enligt den av kommitterade förordnade omorganisationen av utrikesrepresentationen
skulle av dess tjänstemän komma att fordras avsevärda
internationellt-rättsliga och i vissa fall specialiserade kommersiella och
handelspolitiska insikter. Det blir därför nödvändigt att tillse, att attachéerna,
innan de slutligt anställas i departementets tjänst, beredas tillfälle
till en omsorgsfull ytterligare utbildning.

Såsom av de ovan angivna reglerna framgår skulle vidsträckt handlingsfrihet
lämnas antagningskommissionen, när det gäller att i utrikesdepartementets
tjänst fästa lämpliga personer. Det torde under sådana förhållanden
ej kunna undgås att vid åtskilliga tillfällen attachéer komma att
anställas, vilkas allmänna lämplighet för tjänsten kan vara stor, men vilkas
utbildning i ena eller andra avseendet är bristfällig.

Den vidare utbildning, som beredes attachéerna, måste taga hänsyn
jämväl till dessa omständigheter.

Det är givetvis ej möjligt att genom särskilda föreskrifter för olika
fall reglera densamma. Kommitterade hava emellertid sökt uppdraga
vissa allmänna riktlinjer för utbildningen. Därjämte bör uttryckligen betonas,
att det åligger chefen för personal- och administrativa avdelningen
att vaka över att utbildningsmöjligheterna av attachéerna på bästa sätt
utnyttjas.

Attaché skall till en början under en tid av sex månader erhålla tillfälle
att sätta sig in i departementets arbete, därvid tjänstgöringen bör
förläggas någon tid å varje avdelning. Den återstående delen av utbildningstiden
bör attaché tillbringa i utlandet. Samtliga attachéer böra därvid tjänstgöra
såväl vid beskickningar som vid konsulat. I åtskilliga fall synes vara
att förorda att tjänstgöring förlägges till olönat konsulat, som förestås

av större affärsman eller industriidkare. v\ttaehé skulle genom en sådan
tjänstgöring beredas möjlighet att skaffa sig värdefulla erfarenheter om
(le kommersiella förhållandena i visst land.

Attaché bör under utbildningstiden utnyttja de möjligheter till teoretisk
och praktisk förkovran, som erbjuda sig. Det åligger vederbörande
beskicknings- eller konsulat chef att t illse att så sker.

Under tjänstgöringen skall attachén i möjligaste mån beredas tillfälle
till självständig verksamhet. Det synes sålunda vara lämpligt, att
åt honom uppdraga förarbeten och utkast till större eller mindre utredningar,
som kunna förekomma. Det åligger vederbörande chef att, då sådana
utredningar insändas, i särskild skrivelse till kabinettssekreteraren angiva,
i vilken mån attachén deltagit i deras utarbetande samt om den grad av
omdöme och de insikter han därvid lagt i dagen. Huru utbildningen
närmare skall enligt kommitterades mening anordnas framgår av
förslaget till ny antagningsförordriing § 11.

Sedan attaché avslutat sin tjänstgöring, bör vederbörande chef insända
yttrande till utrikesdepartementet angående hans verksamhet.

Enligt nu gällande föreskrifter skall, innan attaché vinner slutlig
anställning i departementet, en särskild examen anställas med honom.
Kommitterande anse visserligen, att en slutprövning bör äga rum, men de
finna, att densamma bör kunna ske även under andra former än de hittills
stadgade.

Slutprövningen bör i regel infalla under tredje kalenderådet efter
attachés antagande. Genom föreskriften att frågan om attachés lämplighet
skall efter viss bestämnd tid av kommissionen upptagas till prövning avse
kommitterade att såväl för attachén själv som för de chefer, under vilka
han ställts, betona nödvändigheten att den begränsade tid, som förflyter,
mellan tidpunkten för antagningen och den slutliga prövningen, i utbildningssyfte
väl användes. Endast i undantagsfall bör, på därom av attaché
framställd begäran, uppskov lämnas honom med slutprövningen. Däremot
torde det ej sällan vara lämpligt att antagningskoinmissionen på eget
initiativ eller efter särskild anhållan av attaché tidigare än ovan nämnts
företager sådan omprövning.

Den slutliga prövningen skall verkställas sålunda, att antagningskommissionen
genomgår de särskilda yttranden, som inkommit till utrikesdepartementet
från de olika chefer, under vilka attachén tjänstgjort,
samt i samband därmed tager del av de av honom författade arbeten och
uppsatser.

Finnes därvid ingen anledning till tvekan angående attachéns lämplighet,
må han utan vidare förklaras kunna i utrikesdepartementets tjänst

100

antagas. I motsatt fall böra särskilda prov med honom anställas i de avseenden,
uti vilka tvekan råder om hans fallenhet och kunskaper.

Genom den anordning, som sålunda föreslagits hava kommitterade
velat undvika den olägenhet som är förbunden med nu gällande regler för den
slutliga prövningen, nämligen att en attaché, oaktat hans duglighet från olika
håll vitsordas, skall vara skyldig att under alla förhållanden underkasta sig en
särskild muntlig eller skriftlig tentamen inför kommissionen. Skyldigheten
att undergå en sådan prövning har, särskilt för de till mera mogen
ålder komna attachéerna, känts mycket tryckande. Det har från håll,
som står näringslivet nära, framhållits, att det skulle vara en åtgärd ägnad
att underlätta en god rekrytering, därest andra former än de hittillsvarande
funnes för den slutliga prövningens verkställande.

Efter prövningen avgiver kommissionen till ministern det yttrande,
vartill densamma må hava givit anledning.

101

Bil. r>.

Förslag till Kungl. Maj:ts förnyade Kungörelse,

angående antagande ocli utbildning av attachéer i utrikesdepartementets
tjänst;

given Stockholms slott den 1919.

1 KAP.

Om utrikesdepartementets antagningskommission.

§ 1.

För prövning av dem, som anmäla sig till inträde i utrikesdepartementets
tjänst, ävensom för fullgörande av de övriga åligganden, varom i
denna kungörelse sägs, förordnar Konungen en antagriingskommission (utrikesdepartementets
antagningskommissioiij, vilken skall bestå av kabinettssekreteraren
och en av ministern för utrikes ärendena förordnad avdelningschef
i utrikesdepartementet såsom självskrivna ledamöter samt högst
fem av Konungen för fem år utsedda ledamöter. Av de sistnämnda skall
en vara eller hava varit chef för beskickning eller konsulat samt de övriga företrädesvis
väljas bland personer, som utövat verksamhet inom näringarnas eller
vetenskapens område eller gjort sig kända såsom väl förfarna i allmänna värv.

Konungen utser en av kommissionens ledamöter att vara ordförande.
I händelse av tillfälligt förhinder för någon av kommissionens ledamöter
att i dess arbete deltaga, förordnar Konungen, där så prövas nödigt, en
ställföreträdare för denne.

§ 2.

Vid omröstning äger varje ledamot en röst och ordföranden vid lika
röstetal utslagsröst.

Kommissionen är beslutrnässig, då fem ledamöter äro närvarande,
eller fyra, om alla äro om beslutet ense.

102

Ministern för utrikes ärendena förordnar tjänsteman i utrikesdepartementet
att i egenskap av sekreterare föra kommissionens protokoll samt
i övrigt biträda densamma vid fullgörande av dess arbete.

2 KAP.

Om antagande av attaché i utrikesdepartementets tjänst.

§ 3.

Mom. 1. Ansökan att vinna inträde som attaché i utrikesdepartementet
skall vara ställd till ministern för utrikes ärendena och ingivas till utrikesdepartementet;
och skall densamma vara åtföljd av vederbörligen styrkta
uppgifter om sökandens ålder och hälsotillstånd ävensom de bevis om föregående
utbildning, som sökanden önskar åberopa.

För prövning av dem, som sålunda anmält sig till inträde i utrikesdepartementet,
skall antagningskommissionen sammanträda två gånger årligen
i maj och november månader.

Mom. 2. Därest någon, innan han fullgjort samtliga de prov, sorn,
enligt vad nedan stadgas, erfordras för inträde i utrikesdepartementets tjänst,
hos kommissionen anmäler sin avsikt att framdeles söka inträde i departementet
(föranmälan), må kommissionen lämna anvisning, huru hans vidare
utbildning lämpligen bör läggas.

Kommissionen skall härvid iakttaga, att såvitt möjligt utbildningen
ledes i sådan riktning, att departementets behov av för olika uppgifter
lämpad arbetskraft må tillgodoses.

Kommissionen äger att åt någon av sina medlemmar eller ock åt
chefen för personal- och administrativa avdelningen uppdraga att tillhandagå
sökande med sådana anvisningar, varom i denna § stadgas.

§ 4.

Sökande skall förete intyg att hava avlagt antingen

a) juris kandidat-examen med minst betyget godkänd i ämnet nationalekonomi
eller ock

b) kansliexamen tillika med ekonomisk examen vid handelshögskolan
i Stockholm med minst betyget med beröm godkänd i ämnena nationalekonomi
med statistik, ekonomisk geografi samt stats- och rättskunskap.

103

Dessutom skall sökande förete intyg om minst sex månaders väl
vitsordad tjänstgöring vid Sveriges Allmänna Exportförening eller annan
organisation för främjande av näringslivets intressen samt lämpligt bankinstitut,
rederi eller annat företag med affärsrörelse på utlandet.

§ 5.

Sökande skall tillika besitta förmåga av ledig behandling i tal och
skrift av franska språket samt därjämte förmåga att vid läsning tillgodogöra
sig minst ett av följande fyra språk, nämligen engelska, ryska, tyska
eller spanska, samt att därå föra lättare samtal.

Därest sökande icke besitter sådana kunskaper i franska språket,
som ovan stadgats, må detta ej utgöra hinder för hans antagande för
den händelse kommissionen finner honom i övrigt för tjänsten lämplig och
han visar sig särdeles väl behärska något annat av de i denna § angivna
språk samt därutöver kunna vid läsning tillgodogöra sig två av sagda
språk, däribland franska, ävensom å dem föra lättare samtal.

För styrkande av språkkunskap bör intyg företes av lärare vid högskola
eller annan högre undervisningsanstalt eller av person, vars sakkunskap
av kommittén godkännes.

§ 6.

Har sökande med goda vitsord tjänstgjort vid domstol eller inom
statsförvaltningen eller under mera avsevärd tid vid något ur utbildnings O

O o

synpunkt lämpligt företag, som driver affärsrörelse med utlandet, bör särskilt
avseende därå fästas.

§ 7.

Kommissionen bör till prövning upptaga ansökan jämväl av den,
som icke uppfyller de i § 4 angivna kompetensvillkor, därest särskilda
omständigheter därtill föranleda, samt sökandens föregående utbildning
berättigar till antagande, att han för utrikesdepartementets tjänst kan
varda lämplig.

De slag av utbildning, som därvid företrädesvis böra komma i fråga,
äro studier i modern historia, folkrätt och praktisk nationalekonomi samt
lämplig affärs- eller teknisk verksamhet.

104

§ 8.

Efter prövningen skall kommissionen till mininistern för utrikes
ärendena avgiva yttrande, huruvida sökandena böra i utrikesdepartementets
tjänst antagas, ävensom rörande den ordning, vari de härvid böra
ifrågakomma. Kommissionen har att taga i betraktande icke blott
föreskrivna studier, kunskapsprov och vitsordad praktisk tjänstgöring, utan
även övriga omständigheter, som kunna inverka på sökandens lämplighet
för utrikesdepartementets tjänst, såsom hans allmänna mognad, personliga
egenskaper, hälsotillstånd m. in.

I kommissionens protokoll skall, då sådant anses erforderligt, antecknas,
att den slutliga prövning, varom i 4 kap. sägs, för vissa sökande
bör erhålla en större omfattning än den vanliga.

O. O

§ 9.

Sedan kommissionens yttrande till ministern för utrikes ärendena
avgivits, äger denne att i erforderligt antal till attachéer förordna dem av
sökandena han därtill finner lämpliga; dock må ej någon, som icke vid
prövningen erhållit kommissionens förord, därtill förordnas, med mindre
sådant för tjänstens behov synes oundgängligen nödvändigt.

3 KAP.

Om provtjänstgöring.

§ 10.

Attaché, som i utrikesdepartementets tjänst antagits, skall underkastas
provtjänstgöring, vilken avser att utveckla och pröva attachéns begåvning
och fallenhet för tjänsten samt lämna honom tillfälle att därunder
ägna sig åt studier såsom förberedelse till den slutliga prövning,
varom i 4 kap. stadgas.

§ 11-

Attaché bör i allmänhet omkring sex månader, räknat från tiden
för antagandet, tjänstgöra i utrikesdepartement.

105

Under provtjänstgöringens återstående tid skall attaché tjänstgöra vid
beskickning ävensom vid konsulat, företrädesvis lönat sådant. Ar attachés
tjänstgöring förlagd till plats, där svensk handelskammare finnes inrättad,
bör han även därstädes tjänstgöra, så vitt lämpligen ske kan.

Attaché bör för sin utbildning utveckla och förvärva insikter i folkrätt
och praktisk nationalekonomi ävensom i språk, geografi samt i modern
historia, särskilt tiden från år 1848.

För sådant ändamål bör attaché, då tillfälle därtill erbjuder sig och
det utan eftersättande av tjänstegöromålen kan ske, deltaga i lämplig undervisning
eller praktisk verksamhet.

Studiekurser och studieanvisningar kunna av ministern för utrikesärendena
efter antagningskommissionens hörande fastställas.

Vederbörande beskicknings- och konsulatchef åligger att vaka över,
att attaché under sin provtjänstgöring ej blott förvärvar en så långt möjligt
allsidig förtrogenhet med tjänstens olika uppgifter utan ock sättes i
tillfälle att utföra arbeten, vilka äro ägnade att å olika områden ådagalägga
hans förutsättningar för den blivande verksamheten; och böra för
sådant ändamål i icke allt för ringa antal särskilda uppgifter föreläggas
honom, såsom författandet av uppsatser eller utredningar företrädesvis i ämnen,
där han varit i tillfälle att göra iakttagelser. Av attachén författade
arbeten, därav några böra vara skrivna å utländskt språk, skola genom vederbörande
chef jämte eget yttrande över desamma insändas till kabinettssekreteraren.

Vid slutet av varje förordnande för attaché skall hans chef till kabinettssekreteraren
insända en sammanfattande redogörelseför attachéns verksamhet,
varvid jämväl utlåtande skall avgivas om det sätt, på vilket han
fullgjort sina åligganden och om hans lämplighet för anställande i företrädesvis
diplomatisk eller konsulär tjänst.

4 KAP.

Om slutlig prövning av attaché''.

§ 12.

Under det tredje kalenderåret sedan attaché inträtt i utrikesdepartementets
tjänst skall frågan om hans slutliga antagande upptagas till prövning
av antngningskommissionen.

O O O

Uppskov med sådan prövning under högst ett år må av kommissionen
medgivas, då särskilda skäl därtill föreligga.

14—185097

106

§ 13.

Före prövningen skall antagningskommitténs sekreterare tillse ej
mindre att från cheferna för vederbörande avdelningar inom departementet
samt från cheferna för de beskickningar och konsulat, varest attaché tjänstgjort,
sådana yttranden föreligga, varom i § 11 sista stycket talas, än även
att de av attachén under provtjänstgöringen författade arbeten finnas för
kommissionen tillgängliga.

Kommissionens sekreterare åligger ock att i god tid underrätta
attaché om tiden för kommissionens sammanträde, för att bereda denne
tillfälle att till kommissionen inkomma med de ytterligare intyg och handlingar,
vilka han önskar åberopa.

§ 14.

Den slutliga prövningen avser att på grund av attachés provtjänstgöring
och därunder fortsatta utbildning, varom i § 11 stadgas, fastställa
hans lämplighet för utrikesdepartementets tjänst.

Finner kommissionen av den i ärendet förebragta utredning framgå
att anledning till tvekan om attachés lämplighet ej föreligger, må kommissionen
förklara honom kunna utan vidare prövning anställas i departementets
tjänst.

Finner sig kommissionen icke kunna avgiva sådan förklaring, skall
kommissionen förordna att särskild prövning i visst eller vissa avseenden
må med attaché anställas.

Sådan prövning sker i den omfattning och på det sätt antagningskommissionen
bestämmer.

§ 15.

Efter slutad prövning avgiver kommissionen yttrande till ministern
för utrikes ärendena rörande de prövades lämplighet att komma i fråga
för ordinarie anställning i utrikesdepartementets tjänst.

Denna kungörelse träder omedelbart i kraft. Såsom övergångsbestämmelse
skall gälla, att de i 4 kap. meddelade stadganden rörande slutlig
prövning äga tillämpning även å attaché, som antagits i departementets
tjänst före kungörelsens ikraftträdande.

DEN YTTRE REPRESENTATIONEN

]<)!>

Den yttre representationen.

I den riksdagens skrivelse, vid vars anmälan inför Kungl Maj:t Inledning.
ministern för utrikes ärendena erhöll bemyndigande att tillkalla särskilda
kommitterade för en omorganisation av utrikesdepartementet m. m., framhöll
riksdagen bland annat, att vad som i främsta rummet syntes betinga en
förstärkning av vår representation i utlandet vore den handelspolitiska
tävlan de stridande grupperna emellan, som av många tecken att döma
syntes komma att taga vid och fortgå lång tid efter krigets slut. Det gällde
då för oss att, om vi ej skulle bli allt för mycket distanserade i den
stundande kampen om avsättningsmarknad och förrådsuppköp, på vederbörliga
platser äga representanter av egen nationalitet, väl kvalificerade
att bevaka och befrämja vårt lands intressen.

Såsom ministern för utrikes ärendena vid föredragning av berörda
skrivelse framhållit, låter sig i vissa avseenden en omorganisation av utrikesrepresentationen
med fördel genomföra redan nu. I andra avseenden
torde det icke vara rådligt eller möjligt att för närvarande genomföra även
i och för sig önskvärda förändringar. Emellertid synes även i sistnämnda
fall vissa förarbeten böra och kunna vidtagas, för att, när mera överskådliga
och fasta förhållanden inträtt, de ifrågasatta reformerna må utan onödig
tidsutdräkt komma till utförande.

Till de områden av utrikesrepresentationen, där det för närvarande
icke torde vara möjligt att genomföra en definitiv reglering, måste räknas
den diplomatiska och konsulära representationen i utlandet. Att innan
verkningarna av världskriget i politiskt och kommersiellt avseende hunnit
stadga sig genomföra en organisation med anspråk på att systematiskt och
enhetligt ordna samtliga de spörsmål, som sammanhänga med en omreglering
av den yttre representationen torde ej låta sig göra. För att en
sådan reglering skall kunna ske, erfordras givetvis att de statliga nybildningar,
vartill världskriget givit upphov, erhålla stadga och internationellt
erkännande. Det torde ock erfordras, att större visshet än för närvarande
råder, vinnes angående de blivande formerna för det internationella um -

110

gänget de olika staterna emellan, liksom även att penningvärdet i de olika
länderna erhåller större fasthet. Att under nuvarande förhållanden fastställa
och inbördes avväga de löneförmåner, som böra tillkomma tjänstemännen
i skilda länder, är givetvis synnerligen vanskligt.

Om sålunda starka skäl tala för uppskov tillsvidare med en definitiv
reglering, kan det emellertid icke förnekas att det nuvarande ekonomiska
läget i vissa delar av världen erbjuder möjligheter att knyta och
utveckla för vårt land värdefulla förbindelser, som eljest ej skulle stå
till buds.

När kommitterade gått att överväga de åtgärder till vår utrikesrepresentations
förstärkning, som för närvarande borde vidtagas, har
måst tagas i betraktande å ena sidan att dessa åtgärder i sådana avseenden,
där ovisshet om de blivande förhållandenas utveckling råder, icke
föregripa en definitiv reglering, men å andra sidan att de åtgärder, som
föreslås, må bliva effektiva och möjliga att snabbt bringa i verkställighet.

Vid behandlingen av hithörande frågor, torde förutom till vår exporthandel
särskild hänsyn böra tagas till den konkurrens om råvarutillgångarna,
som synnerligast under de närmaste åren är att emotse nationerna
emellan. Denna synpunkt måste fasthållas vid bestämmandet av de
länder, i vilka förstärkt kommersiell representation för närvarande bör
inrättas.

I detta sammanhang torde emellertid förtjäna framhållas, att en
alltför hastig utvidgning av den yttre representationen kan komma att
medföra vanskligheter, när det gäller att förvärva fullt kompetenta krafter
för de uppgifter, som erbjuda sig.

Innan kommitterade gå att framlägga förslag i angivna syfte, torde
vara lämpligt att lämna en översikt över omfattningen och fördelningen
av Sveriges nuvarande lönade konsulära representation.

Vad först Europa beträffar finnas för närvarande följande avlönade
konsulära poster: tre generalkonsulsbefattningar, i Hamburg, London och
Moskva, fyra konsulsbefattningar, i Rouen, Petrograd, Riga och Liibeck, varjämte
å extra stat finnes tillgängligt ett anslag å kr. 45,000 till upprättande
av konsulat i Ryssland, sju vice konsulsbefattningar nämligen i Antwerpen,
Köpenhamn, Rotterdam, Narvik, Archangelsk och Petrograd, London samt
Hamburg. Dessutom finnas anställda vid konsulatet i Moskva en kanslist
och vid generalkonsulatet i London tre kanslister. Som härav framgår är
den konsulära representationen särskilt svag i södra Europa, i det att söder
om linjen Rouen, Berlin och Moskva ingen avlönad konsulär representant
finnes.

111

Vad Asien angår, inskränker sig den lönade konsulära representationen
till en generalkonsul och en kanslist, bägge placerade i Shanghai.

1 Afrika tinnes en lönad generalkonsul i Kapstaden.

I Australien en generalkonsul för närvarande med placering enligt
Kungl. Maj:ts beprövande i Sidney.

I Amerika slutligen tinnes en generalkonsul och en kanslist i Montreal,
en generalkonsul, en vice konsul och en kanslist i New York, en konsul
och en kanslist i Chicago, en generalkonsul i Mexico, samt en generalkonsul
och en kanslist i Rio de Janeiro.

Den lämnade översikten torde omedelbart giva vid handen, att Sverige
på åtskilliga i handelsavseende viktiga punkter icke kan sägas vara
på ett tillfredsställande sätt företrätt.

De förslag till avhjälpande av denna brist, som kommitterade ämna
förorda, innebära 1) inrättandet å extra stat av vissa konsulära poster, 2) en
mycket omfattande utvidgning av handelsattaché-institutionen samt 3) ställandet
till Kungl. Maj:ts förfogande av ett anslag till upprättande, vid inträffande
behov, av diplomatiska och konsulära poster i utlandet.

Såsom redan framhållits är vad Europa angår den avlönade konsulära
representationen för närvarande särskilt svag i de södra delarna. Den
brist, som härutinnan föreligger, synes emellertid i någon mån motvägas
därav, att beskickningar finnas i Rom och Madrid, vilka med hjälp av de
lönade konsulaten tills vidare även i kommersiellt avseende torde kunna
företräda de svenska intressena i Italien, Spanien och Portugal. Sämre
ställa sig förhållandena å Balkan. Någon fast stödjepunkt för arbetet för
de svenska kommersiella intressena i dessa trakter tinnes för närvarande ej
i vare sig Serbien, Grekland, Bulgarien eller Rumänien. I avvaktan på att
dessa av världskriget hårt hemsökta länder, hinna något återhämta sig,
samt att över huvud taget de politiska förhållandena ordnas, torde emellertid
böra anstå med inrättandet av avlönade fasta vare sig diplomatiska eller
konsulära poster i dessa trakter. Skulle behov därav framträda tidigare än
som för närvarande beräknas, lärer möjlighet kunna beredas att temporärt
upprätta en diplomatisk eller konsulär post genom medel från det anslag
för tillfällig förstärkning av den diplomatiska eller konsulära utrikesrepresentationen,
till vilket kommitterade längre fram skola återkomma.

Därest en handelsattaché, såsom kommitterade i det följande förorda,
fästes vid beskickningen i Konstantinopel, synes emellertid denne
böra utsträcka sin verksamhet jämväl till Balkan.

Konsulära

poster.

Europa.

112

Asien.

Vad Asien beträffar, ställa sig, enligt koinmitteredas mening förhållandena
annorlunda.

Uti en inom andra kammaren vid 1918 års lagtima riksdag av undertecknad
Nyländer väckt motion (nr 45), har hemställts, att riksdagen
måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla

1) att Kungl. Maj:t täcktes från och med nästa år i brittiska
Indien upprätta ett svenskt avlönat generalkonsulat, som borde förläggas
till landets största handelsstad, Calcutta, och för vilket löneförmånerna
borde utgå efter samma principer, som för generalkonsulatet i Kapstaden
samt

2) i holländska Indien upprättas ett generalkonsulat med förläggning
antingen till Batavia eller Soerabaja, och för vilket löneförmånerna
borde utgå efter samma principer, som för det förstnämnda,

samt att riksdagen måtte anvisa för nämnda befattningars avlönande
erforderliga medel.

I sitt utlåtande angående regleringen av utgifterna under riksstatens
för år 1919 tredje huvudtitel yttrade statsutskottet bland annat följande:
»Vidkommande det i ovanberörda motion framställda förslaget om inrättande
av generalkonsulat i brittiska och nederländska Indien har utskottet
icke funnit den av motionären förebragta utredning vara av den beskaffenhet,
att utskottet kunnat tillstyrka detta förslag. Då emellertid frågan
om en förbättrad konsulär representation i Ostindien synes utskottet vara
av stor vikt, har utskottet ansett denna fråga lämpligen böra göras till
föremål för utredning genom Kungl. Maj:t försorg och anser därför att
riksdagen bör i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om dylik utredning.»
I enlighet med utskottets hemställan blev också riksdagens skrivelse till
Kungl. Maj:t avlåten.

Genom utrikesdepartementets försorg har en sådan utredning, varom
här talats, blivit verkställd. Begäran om yttranden med anledning av de i
ovan nämnda motion väckta förslag, har riktats till åtskilliga svenska institutioner
och firmor, vilka hava erfarenhet och intresse av handelsförbindelserna
med de länder, varom är fråga. Sådana yttranden hava
också från åtskilliga håll inkommit till departementet och finnas såsom bilagor
i avtryck fogade vid detta betänkande (se bil. 6 till 11).

Särskilt omfattande och ingående är den utredning, som innehålles
i det av Sveriges Allmänna Exportförening avgivna utlåtande. Av däri
meddelade uppgifter (se bil. 6) framgår att rika möjligheter föreligga,
ej mindre för en export från Sverige till såväl nederländska som brittiska
Indien, än även för en import till Sverige från dessa länder. Vad brittiska
Indien beträffar, utgöra ris, vete, bomull, oljeväxter, jute, indigo,

socker och the samt, vad nederländska Indien beträffar, förutom vissa
av dessa varor även kaffe, tobak, gummi, majs, copra och indigo de
för oss viktigaste exportvarorna. Vad exporten från Sverige till bägge
Indierna angår, synes densamma kunna uppdrivas betydligt över den utförsel,
som ägde rum vid tiden före kriget och under de första krigsåren.
En sammanfattning av uppgifter rörande från Sverige under år 1913—
1915 exporterade varor finnes intagen i Exportföreningens redogörelse.

Exportföreningen har för sin del föreslagit att i brittiska Indien
skulle inrättas ett lönat generalkonsulat i Calcutta, ett lönat konsulat i
Bombay och en ambulerande handelsattaché med placering i Calcutta, samt
i nederländska Indien ett lönat generalkonsulat i Batavia, ett lönat konsulat
i Soerabaja och ett lönat vicekonsulat i Padang. Den väldiga omfattningen
av de områden, som här avses, de utvecklingsmöjligheter för vår
export dessa folkrika trakter erbjuda samt slutligen de rika råvarutillgångar,
som förefinnas, kunna i och för sig betraktas såsom starka skäl för en
betydligt förstärkt representation i Indien. Kommitterade anse sig emellertid
icke för närvarande kunna tillstyrka ett förslag av den omfattning,
som Exportföreningen framställt. En avvägning av de behov av förbättrad
utrikesrepresentation, som föreligga å skilda håll, måste äga rum. Statsfinansiella
hänsyn göra det icke möjligt att på en gång, i full utsträckning
tillgodose de olika krav, som härutinnan göras gällande.

Kommitterade äro emellertid övertygade om att redan nu konsulära
poster måste upprättas i såväl brittiska som holländska Indien. Att endast
anställa handelsattachéer skulle icke innebära en tillfredsställande
lösning av frågan, enär sådana i sin verksamhet måste, för att komma till
till sin rätt särskilt i länder, som de här ifrågavarande, fastas vid beskickning
eller vid konsulat. En lämplig centralpunkt saknas för närvarande
såväl i brittiska som holländska Indien.

Kommitterade föreslå att två generalkonsulat upprättas, det ena förlagt
i Calcutta, det andra i Batavia. Då det är önskvärt och nödvändigt
att Sveriges representanter skola träda i beröring med de lokala regeringarna
i respektive brittiska och holländska Indien, synes generalkonsuls
ställning tilldelas dem.

Till de ytterligare åtgärder till förstärkning av den kommersiella
representationen i brittiska och holländska Indien, som må befinnas nödvändiga,
skola kommitterade här nedan återkomma i samband med frågan

O 7 O

om handelsattachéinstitutionens utveckling.

Fastställandet av de avlöningsförmåner, som böra tillkomma innehavarna
av ifrågavarande bägge generalkonsulsposter, erbjuder för när 15—185097 -

114

varande på grund av de inträffade förändringarna i penningvärdet stora
svåriglieter.

I fråga om lön och tjänstgöringspenningar skola givetvis utgå de
för generalkonsuler bestämda belopp å respektive kr. 6,600 och 3,000.

Vid bestämmandet av ortstillägget måste hänsyn tagas därtill, att
ifrågavarande trakter äro synnerligen dyrbara uppehållsorter för européer.
En viss stödjepunkt härvidlag erbjuder det för generalkonsuln i Shanghai
utgående ortstillägg, som med inräknad kostnad för kanslilokal, uppgår till
kr? 19,400.

Enligt vad kommittérade inhämtat torde levnadsförhållandena i
Calcutta vara något dyrare, i Batavia något billigare än i Shanghai.

Med hänsyn härtill föreslås att ortstillägget för generalkonsulsbefattningen
i Calcutta sättes till kr. 20,400 och för generalkonsulsposten i
Batavia till kr. 18,400.

Då man måste utgå från att generalkonsulerna skola se sig nödsakade
skaffa lokal för sin ämbetsverksamhet utom bostaden, torde ett särskilt
belopp för kontorskostnader böra uppföras, för generalkonsuln i Calcutta
med kr. 2,500 och för generalkonsuln i Batavia med kr. 2,000.

Nordamerikas En omläggning och utvidgning av den konsulära representationen i

Staterta Nordamerikas Förenta Stater har länge stått på dagordningen. Den fråga,
som härvid i främsta rummet kräver lösning, måste anses vara upprättande
av ett lönat konsulat i San Francisco.

Under en följd av år har kaptenen William Matson, en framstående
svensk-född amerikansk medborgare, beklätt den nuvarande olönade
konsulsposten i San Francisco. Det torde i väsentlig grad vara på grund
av hans nitiska verksamhet, som frågan om upprättandet av en avlönad
konsulspost kunnat tills vidare undanskjutas. Efter Matsons den 11 oktober
1917 timade frånfälle har konsulatet uppehållits på förordnande.

Frågan om upprättandet av ett lönat konsulat i San Francisco synes
nu icke längre kunna undanskjutas. I en till utrikesdepartementet ingången
skrivelse, vilken blivit till kommitterade överlämnad, har svenske ministern
i Washington efter samråd med generalkonsuln i New York och konsuln
i Chicago” framlagt förslag till ny organisation av det svenska konsulatväsendet”
i Nordamerikas Förenta Stafer. Kommitterade skola i samband
med avgivande av förslag till allmän omreglering av den svenska
utrikesrepresentationen upptaga denna fråga till behandling.

Som ett led i den av ministern föreslagna större planen ingår upprättandet
av ett lönat konsulat i San Francisco. Starka skäl synas kommit -

115

terade tala för att denna fråga redan nu upptages till avgörande. Om
behovet av ett sådant konsulat torde icke råda någon meningsskiljaktighet.

I sin ovanberörda skrivelse framhåller ministern såsom skål för
upprättandet av ett lönat konsulat i San Francisco dels att vår sjöfart på
Stilla havskusten torde komma att högst betydligt tilltaga, sedan efter
ett blivande fredsslut våra största ångbåtslinjer där hunnit återupptaga
trafiken, dels att de amerikanska handelsförbindelserna med Asien i avsevärd
grad syntes komma att utvecklas under den närmaste framtiden, och
att det måste vara av yttersta vikt för oss att noga följa denna utveckling.
På grund av San Franciscos avskilda läge från de östra staterna
kunde, såsom ministern framhåller, de i östern befintliga konsulaten svårligen
ägna uppmärksamhet åt de förhållanden, som råda på västkusten.
Ministern betonar, att i synnerhet vid konsulaten i New York och San
Francisco även under de förhållanden, vilka voro rådande före Förenta
Staternas inträdande i kriget, en ständig och stark ökning i göromålen
gjort sig märkbar. Det vore emellertid otvivelaktigt att kriget eller snarare
det blivande fredslutet komrne att, vad handeln och sjöfarten beträffar,
åt Förenta Staterna skapa en ställning av långt större betydelse för
särskilt de mindre europeiska staterna än någonsin förr, samt att vår konsulära
representation därstädes komrne att få sig pålagd långt större ansvar
och arbetsbörda än hittills. Ministern framhåller därför såsom av
största vikt att vår representation genom tillräckliga arbetskrafter sättes i
stånd att möta de ökade anspråk, som komma att ställas på densamma.
Vad särskilt konsulatet i San krancisco anginge borde en avlönad kanslist
därstädes anställas för att under konsulns tjänstledighet eller sjukdom
vikariera samt för att jämte konsuln och övrig där föreslagen personal
utföra arbetet.

Med avseende å omfattningen av det verksamhetsområde, som torde
böra underläggas konsulatet i San Francisco, finner ministern att nuvarande
distriktet borde bibehållas, dock med den utvidgning, att det olönade
konsulatet å Havaiiöarna ställdes under viss kontroll av konsulatet i San
Francisco.

I merberörda skrivelse har ministern även föreslagit att väsentligen
ökade löneförmåner måtte tilldelas de konsulära tjänstemännen i Nordamerikas
Förenta Stater. För konsulatets i San Francisco del föreslås ett
belopp av 28,000 kr. för konsuln samt 12,000 kr. för kanslisten.

I anslutning till ministerns skrivelse hava även från generalkonsuln
i New York samt från konsuln i Chicago inkommit framställningar och
förslag till en omorganisation av vår representation i Nordamerikas Förenta

116

Sydamerika.

Stater. . I vad angår San Francisco förorda bägge att ett lönat konsulat
med de av ministern angivna löneförmåner där upprättas.

Till stöd härför anför särskilt konsuln i Chicago att »The Pacific
district» gått betydligt framåt. Detsamma har ej blott utvecklats till
ett av världens förnämsta skeppsbyggericentra, utan härtill komme att
San Francisco hade utsikt att bliva frihamn. Av särskilt intresse borde
vara att följa utvecklingen av varuutbytet mellan Amerika och andra
Stillahavsland, ej minst Japan. Statistiken utvisade med avseende å importen
över de amerikanska Stillahavs-hamnarna under nio månader, räknat
från den 1 juli 1917, ett värde av $ 466,000,000 mot $ 223,000,000 motsvarande
period föregående år samt med avseende å exporten under samma
tid $ 360,000,000 mot $ 240,000,000 motsvarande period närmast föregående
år. Exporten till Sverige utgjorde år 1915 omkring $ 2,200,000
samt importen $ 140,000 (vilken siffra år 1916 steg till $ 350,000.)
Ehuru ovan anförda siffror äro ett utslag av genom kriget skapade exceptionella
förhållanden torde, även sedan dessa upphört, San Francisco vinna
ökad betydelse såsom ett av världshandelns centra.

Med hänsyn till de särskilda skäl, som ovan antytts, ävensom till
den omständigheten att en betydande befolkning av svensk nationalitet
eller svensk härstamning är bofast i Californien och närgränsande stater
torde redan nu åtgärder böra vidtagas i syfte att förstärka vår konsulära
representation å Nordamerikas västkust.

Kommitterade föreslå att ett lönat konsulat upprättas i San Francisco.
Vad avlöningsförmånerna angår torde dessa icke kunna sättas
lägre än de för närvarande för konsulatet i Chicago utgående eller 5,400
kr. i lön, 2,500 kr. i tjänstgöringspenningar och 12,100 kr. i ortst i Hägg.
Då kanslilokal under inga förhållanden torde kunna förenas med bostaden
bör ett särskilt kontorskostnadsanslag å 3,000 kr. beräknas.

Frågan om anställandet av en kanslist torde däremot kunna anstå
till den allmänna regleringen av de frågor, som sammanhänga med en omorganisation
av vår utrikesrepresentation i Nordamerikas Förenta Stater,
i vilket sammanhang jämväl de jämkningar i löneförmåner för konsulatets
i San Francisco del böra ske, som då kunna befinnas av omständigheterna
påkallade.

Vid anmälan inför Kungl. Maj:t den 14 januari 1918 av de frågor,
som tillhörde regleringen av riksstatens tredje huvudtitel för år 1919,
lämnade ministern för utrikes ärendena i sitt yttrande till statsrådsprotokollet
rörande upprättandet av en ministerpost i Buenos Aires en över -

117

sikt av våra handels- och sjöfartsförbindelser med Sydamerika. Vad Chile
sårskilt anginge framhöll ministern att Sverige dår representerades av
en olönad konsul i Valparaiso, som tillika vore chef för ett stort engelskt
affärshus, önskvärt vore otvivelaktigt att därstädes äga en utsänd lönad
representant. Ett sådant syftemål syntes kunna vinnas utan upprättande
av eu särskild lönad konsuls- och chargé daffairospost genom att ackreditera
den svenske diplomatiske representanten i Buenos Aires jämväl hos
chilenska republiken. Avståndet mellan de båda huvudstäderna Buenos
Aires och Santiago vore, framhöll ministern, till följd av den nyinrättade
järnvägsförbindelsen över Anderna icke större än att beskickningschefen
mycket vål kunde tid efter annan vistas i Chile; under hans frånvaro
borde den handelsattaché, som tillsvidare syntes böra bibehållas med anställning
i båda länderna, kunna besörja de löpande göroinälen. Skulle
det framdeles visa sig nödvändigt kunde en konsulstjänsteman anställas
i Chile.

I anledning av den ökade verksamhet, som beskickningschefen i
Buenos Aires, av skäl, som ministern närmare utvecklade, skulle erhålla,
föreslog ministern att en något förändrad ställning i fråga om grad och
löneförmåner måtte tillerkännas denna beskickningschef. I enlighet med
Kungl. Maj:ts hemställan beslöt också riksdagen att i stället för den i
staten för beskickningar och konsulat uppförda avlöning, 36,000 kronor
för en ministerresident i Buenos Aires, anslå avlöning för en minister
därstädes, vilken jämväl skulle vara ackrediterad i Santiago.

De intressen Sverige har att tillgodose i Sydamerika synas vara
särdeles betydande. Under tiden närmast före kriget hade Tyskland lyckats
uppnå en ledande ställning inom handeln å den sydamerikanska kontinenten.
Sedan de sydamerikanska republikerna icke längre torde kunna
tillfredsställa sitt importbehov i Tyskland har en möjlighet öppnats, att
utvidga vårt exportområde i Sydamerika. Samtidigt föreligger för Sverige
ett stort intresse att vid konkurrensen om de rika råvarutillgångarna i
dessa trakter vara väl representerat.

Såsom förut blivit erinrat, finnes för närvarande en handelsattaché
placerad vid beskickningen i Buenos Aires. I planen för organisationen
av den svenska representationen i Argentina och angränsande stater har,
som framgår av ministerns här ovan anförda yttrande, ingått att handelsattachén
skulle i viss omfattning vid ministerns bortevaro etc. uppehålla
beskickningsgöromålen. Det synes emellertid önskvärt att handelsattachén
befriades härifrån och beredes tillfälle att uteslutande sysselsätta sig med
de kommersiella frågor, som närmast ligga inom hans uppgift.

118

Ett steg i sådan riktning skulle tagas, därest, såsom ministern
för utrikes ärendena redan framhållit såsom önskvärt, en lönad konsulär
representant anställdes i Chile.

Med en sådan åtgärd skulle också vinnas, att Sverige bleve på ett
stadigvarande sätt företrätt i Chile av svensk representant. Härför tala
de viktiga sjöfartsförbindelser, som anknutits med Chile och vilka inom
den närmaste framtiden kunna förmodas bliva ytterligare utvecklade.
Chile erbjuder nämligen icke endast en god marknad för åtskilliga av våra
viktigaste exportartiklar utan äger jämväl åtskilliga för vårt jordbruk och
för vår industri synnerligen värdefulla råvarutillgångar. Förutom salpeter,
varav totalproduktionen under året 1915—1916 uppgick till 2,626,900 ton,
utföras jämväl därifrån bl. a. metaller, såsom koppar, mangan, kobolt.

På grund av de betydande intressen, som för Sverige sålunda finnas
att bevaka i Chile föreslå kommitterade, att ett vicekonsulat upprättas
därstädes, vilket med hänsyn till sjöfartsförbindelserna bör hava säte i
Yalpariso.

Beträffande löneförmånerna för vicekonsuln lärer en jämförelse med
den vid generalkonsulatet i Newyork tjänstgörande vicekonsuln närmast vara
på sin plats. Dennes avlöningsförmåner uppgå till 12,000 kr. Då
emellertid vicekonsuln i Valparaiso skall intaga en självständig ställning,
synas avlöningsvillkoren ej kunna sättas lägre än till 15,000 kronor, varav
3,600 kr. lön, 1,600 kr. i tjänstgöringspenningar och 9,800 kr. i ortstillägg.
Aven i Valparaiso är särskild kanslilokal av omständigheterna
betingad. Ett kontorskostnadsanslag å 2,500 kr. torde böra beräknas för
detta ändamål.

Anslag till På annat ställe hava kommitterade framhållit de särskilt stora vansk tillfälliga

figheter, som för närvarande göra sig gällande vid en omorganisation av

diplomatiska ° ’ ,. , , , ° ° ° °

och konsu- representationen i utlandet.

lära be fatt- Innan de politiska och kommersiella förhållandena vunnit mera

tn?andetW fasthet, kan givetvis, en organisation, avvägd med hänsyn till Sveriges
intressen i olika länder, ej definitivt genomföras.

Men detta bör, såsom även framhållits, icke föranleda att med samtliga
åtgärder till utrikesrepresentationens förstärkande får anstå. En skillnad
kan och bör göras mellan sådana länder, där krigets verkningar varit
omedelbart kännbara och medfört följder av djupt ingripande natur, och
sådana, vilka på grund av sitt läge eller av andra orsaker icke blivit i
samma grad berörda därav. För dessa senares del torde åtgärder av mera
fixerad karaktär redan nu kunna förordas. I enlighet med denna uppfatt -

119

ning hava kommitterade också föreslagit inrättande å angivna orter av
vissa konsulat.

Men i länder, som mera omedelbart berörts av krigets verkningar,
vilkas statliga existens ännu icke är tryggad, eller vilkas politiska och
ekonomiska förhållanden ännu icke vunnit stadga, se sig kommitterade
icke i tillfälle att redan nu angiva de åtgärder för stärkande av vår
utrikesrepresentation, som inom närmaste framtiden må bliva nödvändiga.

I åtskilliga av dessa senare fall synes det emellertid ej osannolikt
att svenska politiska eller kommersiella intressen påfordra utan tidsutdräkt
upprättandet av nya beskickningar eller konsulat. Vidare bör den möjligheten
här icke förbises, att det med hänsyn till inträffande omständigheter
kan visa sig lämpligt att indraga viss beskickning, eventuellt för att använda
för densamma anslagna medel till upprättande av representation i
annat land. Förhållandena i Österrike-Ungern torde ur angivna synpunkter
särskilt påkalla uppmärksamhet. Men även på andra håll och på annan
väg kan läget utveckla sig i sådan riktning, att inrättandet av en svensk
representation kan bliva i hög grad önskvärt.

Utan att ingå på en detaljerad framställning, vilket måhända icke
kunde anses lämpligt, vilja kommitterade erinra om de för oss synnerligen
viktiga problem, som sammanhänga med ett blivande ordnande av förhållandena
i de baltiska länderna, i Polen, i Ukrajna, i Balkanstaterna etc.
Likaledes kan det, därest av den politiska utvecklingen betingade särskilda
förhållanden skulle medföra en stark ökning av görornålen vid någon viss
beskickning eller vid visst konsulat befinnas önskvärt och nödvändigt att
medel äro tillgängliga för att förse dessa med nödiga arbetskrafter.

I syfte att bereda Kungl. Maj:t möjlighet att vid förefallande behov
utan tidsutdräkt handla såsom av omständigheterna i varje fall påkallas,
torde det därför vara lämpligt att å extra stat uppföra ett förslagsanslag,
högst, avsett att efter Kungl. Maj:ts närmare beprövande användas för
upprättande av tillfälliga diplomatiska och konsulära befattningar i utlandet.
På grund av de starkt ökade levnadsomkostnader, som på de flesta orter
för närvarande råda, bör ifrågavarande belopp icke lämpligen sättas lägre
äu till 150,000 kronor.

Förslag att vid beskickning eller konsulat anställa kommersiella Handelsattachéer
förelädes av Kungl. Maj:t redan 1886 års riksdag, som emellertid attachéer.
icke biföll detsamma. 1906 års diplomat- och konsulat kommitté tog upp
frågan på nytt och förordade i sitt betänkande att denna institution
måtte komma till användning även för Sveriges del.

120

Kung]. Maj:ts förslag till 1906 års riksdag om beviljandet av ett anslag
för handelsattachéer å kr. 36,000 vann riksdagens bifall. Vid 1913
års riksdag höjdes beloppet till 40,000 kronor.

Under senare tid hava varit i tjänstgöring fyra handelsattachéer
nämligen två i Petrograd, en i Washington och en i Buenos Aires.

Handelsattachéernas ställning och uppgifter hava icke reglerats i
särskild författning utan har departementet brukat i de förordnanden, som
utfärdats, angiva deras uppgifter. Det åligger sålunda attaché att med
all kraft och på det sätt, som erfarenheten visar lämpligt och praktiskt,
befrämja den svenska industriens och handelns intressen inom det område,
som är honom anvisat, samt att därvid ställa sig till efterrättelse de ytterligare
instruktioner, som meddelas, då särskilt uppdrag anförtros åt
honom, eller eljest när omständigheterna därtill föranleda.

Närmast åligger det attachéerna att undersöka föreliggande möjligheter
för avsättning av svenska tillverkningar samt att förmedla förbindelserna
mellan svenska affärsmän och affärsmän i utlandet. Den uppgift,
som härvid erbjuder sig, är av synnerligen grannlaga natur. Attachén
måste noga aktgiva på att hans åtgärder till gagn för den ene affärsmannen
icke skadar den andre, och han måste iakttaga en fullständig opartiskhet
i förhållande till skilda ekonomiska intressen.

Attachéernas verksamhet fullgöres uppenbarligen i vidsträckt mån
genom direkt skriftväxling med enskilda personer i Sverige. Tid efter
annan lämnar attachén underrättelser till utrikesdepartementet om sina
åtgärder och om vunna erfarenheter under arbetet.

Vid besök i hemlandet sätta sig attachéerna i förbindelse med offentliga
myndigheter, som hava att befrämja näringslivets utveckling, med
Exportföreningen och liknande sammanslutningar, ävensom med de enskilda
affärsmän, vilka hava ekonomiska intressen i ifrågavarande länder.

Vid sidan av denna uppgift att främja Sveriges export har emellertid
handelsattachéerna, särskilt under krigsåren, fått ett annat ävenledes
betydelsefullt åliggande. Deras tjänster hava i stor utsträckning tagits i
anspråk, när det gällt att i främmande land förmedla anskaffning och
uppköp av varor för vår folkhushållning. Särskilt attachéer, som under
någon längre tid vistats i det land, där deras verksamhet är förlagd,
kunna genom sina förbindelser med därvarande affärskretsar i väsentlig
mån bereda tillfälle till förvärv på förmånliga betingelser av för hemlandet
behövliga alster av ena eller andra slaget.

Framgången av attachéernas verksamhet beror emellertid i väsentlig
grad av deras personliga egenskaper. Det erfordras av dem icke endast
de för officiella agenter i allmänhet nödiga förutsättningar, säkert omdöme,

121

allmänbildning etc. utan även en vidsträckt erfarenhet i kommersiellt och
industriellt avseende, såväl vad angår det land, där de vistas, som ock
angående Sverige.

Då kommitterade övervägt de åtgärder, som skulle vara ägnade att
på ett effektivt och hastigt verkande sätt förstärka vår kommersiella representation
i utlandet, har en utveckling av handelsattachéinstitutionen synts
särskilt lovande. Därest ett antal i praktisk affärsverksamhet väl förfarna
personer inom den närmaste tiden utsändes, synes möjlighet föreligga
att knyta för vårt land värdefulla förbindelser. Handelsattachéernas utbildning
torde under en tid som den nuvarande göra dem skickade att i
viktiga avseenden ersätta konsulära representanter.

Det belopp å 40,000 kronor, som för närvarande står till utrikesdepartementets
förfogande för utsändande av handelsatlachéer, kan givetvis,
med hänsyn till de vidgade uppgifter, som föreligga samt de oerhört uppdrivna
levnadsomkostnader, varmed man nu måste räkna, icke förslå särdeles
långt.

Kommitterade vilja visserligen tillstyrka att de för närvarande gällande
villkor med avseende å anslagen till handelsattachéer bibehållas, enligt
vilka Kungl. Maj:t efter eget beprövande avgör, varest attachéerna böra
placeras. Kommitterade anse det emellertid lämpligt att här angiva vissa
olika länder i den ordning de allt efter sin betydelse böra ifrågakomma
såsom verksamhetsområden för handelsattachéerna.

Kommitterade hava i främsta rummet beslutat föreslå att en han- Frankrike.
'' delsattaché placeras vid beskickningen i Paris. Från den franska handelns
och industriens män har visats ett synnerligen glädjande intresse för återupptagandet
och utvecklingen av de genom världskriget i alla avseenden
^ försvårade, i vissa avseenden omöjliggjorda handelsförbindelserna mellan
Sverige och Frankrike. Det förtjänar i detta sammanhang särskilt erinras
om upprättandet av en svensk-fransk handelskammare i Stockholm.

Dessa från fransk sida gjorda närmanden torde böra mötas med
verksamma åtgärder från svensk sida, avsedda att stärka och utveckla de
svensk-franska handelsförbindelserna. I sådant avseende föreslå kommitterade
att under samma villkor, som eljest gälla för handelsattachéer, en
synnerligen väl kvalificerad och representativ person fästes vid beskickningen
i Paris såsom handelsråd. Det skulle åligga denne att under beskickningschefens
omedelbara ledning verka för varuutbytet samt de ekono''
miska förbindelsernas i övrigt utveckling och förkovran. Den uppgift, som
här erbjuder sig, skulle bliva synnerligen betydelsefull särskilt om de

* 16—185097

122

Brittiska ock
holländska
Indien.

Tnrkiet och
Balkanstaterna.

planer på utvidgade direkta sjöfartslinjer mellan Sverige och Frankrike,
vilka äro under övervägande, bliva förverkligade.

För att erhålla en fullt representativ person till ifrågavarande uppdrag,
torde ett belopp av 25 000 kronor böra beräknas till täckande av
de omkostnader, som bliva förbundna med utförandet av detta förslag.
Kommitterade hava övervägt, huruvida icke en liknande anordning
som den, vilken föreslagits vid beskickningen i Paris, vore att förorda
även för beskickningens i London del. Då emellertid i London finnes ett
avlönat generalkonsulat, vars chef såsom förutvarande mångårig handelsattaché
synes väl rustad för de uppgifter, vilka tillämnats det föreslagna
handelsrådet i Paris, torde de åtgärder, som i detta fall äro att förorda,
företrädesvis böra bestå däri, att generalkonsulatet erhåller tillräcklig arbetskraft,
för att dess chef må beredas tillfälle att ägna sig åt de viktiga
uppgifter, varom här är fråga.

Genom upprättande av nya generalkonsulat i brittiska och holländska
Indien skulle ett stort steg tagas för att sätta Sverige i tillfälle att
i dessa rika trakter med framgång deltaga i konkurrensen å export och importmarknaderna.
De verksamhetsfält, som lagts under dessa båda generalkonsulat
äro emellertid så omfattande att det torde visa sig överstiga
genera!konsulatens krafter — med den begränsade tillgång på personal,
som där kommer att finnas — att fullt tillgodose de svenska intressena. ‘

På grund härav och med hänvisning i övrigt till vad ytt rats

på tal om behovet av ökad kommersiell representation i dessa tråk- i
ter vilja kommitterade föreslå, att tvenne handelsattachéer anställas
med placering den ene vid generalkonsulatet i Calcutta, den andre i Batavia.
Det synes lämpligt, att Kungl. Maj:t i samband med förordnandet
av dessa handelsattachéer jämväl bestämmer de särskilda distrikt, inom ^

vilka de skola verka. Skäl synas därvid tala för att dessa distrikt göras

vidare än de för generalkonsulaten angivna. Särskilt delar av bortre Indien
skulle då kunna bli föremål för den vid generalkonsulatet i Batavia
placerade handelsattachéns uppmärksamhet.

Såsom redan framhållits på tal om den diplomatiska och konsulära
representationen i Södra Europa, är Sverige där särdeles sparsamt företrätt,
synnerligast i Balkanstaterna. På sin tid var en handelsattaché fästad
vid beskickningen i Konstantinopel. Detta förordnande har emellertid
sedermera upphört. Det skulle enligt kommitterades mening innebära ’
en avsevärd fördel, därest ånyo en handelsattaché kunde placeras med

123

Turkiet och Balkanstaterna som verksamhetsområde. De svåra lidanden och de
ofantliga ekonomiska förluster dessa stater lidit genom världskriget komma
väl å ena sidan att utgöra en hämsko för handelsförbindelsernas upptagande,
men å andra sidan torde de framtvinga ej blott en förstärkt
varuexport utan även en omfattande import från utlandet av för ländernas
återuppbyggande behövliga alster. Det synes vara av betydande
vikt, därest Sverige snarast finge en kommersiell representant i dessa trakter,
som kunde rapportera om och arbeta för utnyttjandet av de möjligheter,
som här yppa sig.

En handelsattaché synes vidare vara av behovet påkallad i Canada.

De uppgifter, som föreligga i detta land, äro av den omfattning att
den nuvarande representationen svårligen kan förväntas till fullo behärska
desamma.

1 det yttrande till statsrådsprotokollet, som föregick det vid 1916
års riksdag framlagda förslaget om upprättande av ett generalkonsulat i
Montreal samt i samband därmed anställandet därstädes av en kanslist,
betonades av dåvarande ministern för utrikes ärendena betydelsen av
att Sveriges intressen tillgodosåges i Canada med liänsyn såväl till
landets naturliga hjälpkällor, vilka i mångt och mycket vore desamma
som Sveriges, som även med hänsyn till talrikheten av den svenska be’
folkningen därstädes och vidsträcktheten av det område, inom vilket konsulspostens
innehavare vore satt att verka. Det framhölls vidare att de
( göromål, som där förekommo — särskilt arvs- och skadeståndsmålen —

vore av den art, att de gåve anledning till en omfattande skriftväxling.

Därjämte borde tagas i betraktande att en stor mängd göromål med nöd^
vändighet påkallade konsulns personliga närvaro utom konsulatlokalen,

4 såsom samtal i arvsmål med boutredningsman och advokater, delgivnin gar

o. d. Jämväl med hänsyn till de icke löpande göromålen, såsom avgivande
av årsberättelse, handledning och råd åt de många under konsulatet
lydande vicekonsulerna, iakttagande av affärslivets utveckling, samt
ett uppmärksamt följande av övriga frågor, med vilka konsuln i tjänstens
intresse borde göra sig förtrogen, syntes påkalla, att han ej i allt för hög
grad upptoges av rena kontorsgöromål. I anledning härav och även med
hänsyn därtill att tillfälle till semester måtte beredas generalkonsuln, föreslogs
upprättandet av en kanslistbefattning vid generalkonsulatet. Riksdagen
medgav också såväl att den dåvarande konsulsbefattningen förändrades
till en generalkonsulsbefattning, som ock att en kanslist fästes vid
generalkonsulatet.

Canada.

124

Erfarenheten har emellertid, enligt vad kommitterade inhämtat, givet
vid handen, att de ämbetsgöromål, som åligga generalkonsulatet i Montreal
tagit en sådan omfattning, att det ej blivit generalkonsuln möjligt att i
den utsträckning, som varit önskvärd, ägna tid åt de rent kommersiella
ärendenas skötsel. Det arbetsfält i detta avseende, som här förefinnes,
är också synnerligen vidsträckt. För att giva en föreställning om de möjligheter
till ökade handelsförbindelser, som föreligga, torde några siffror
belysande Canadas ekonomiska utveckling vara på sin plats.

Canadas veteskörd under år 1917 utgjorde 233,743,000 bushels och
havreskörden 403,010,000 bushels. Värdet av Canadas skogsprodukter be- <
räknades för år 1916 uppgå till 190 millioner $. Exportens värde skattades ,
till 56 millioner $. Canadas mineralproduktion har stigit från ett värde av 10
mill. $ år 1886 till_omkring 177 mill. $ år 1915. Framför allt koppar- och ‘

nickelproduktionen visar en utomordentligt hastig tillväxt, men även övriga *

metaller tillgodogöras i starkt ökad omfattning. Beträffande nickel, asbest
och kobolt är Canadas produktion så betydande, att den kan sägas behärska
världsmarknaden.

Ökningen av Canadas handelsomsättning under kriget har varit rekordmässig.
Under tiden närmast före finansåret 1 april 1916 — 31 mars
1917, som haft att uppvisa de dittills högsta siffrorna, har handelsomsättningen
med utlandet varit av följande omfattning.

Export i mill. $. Import i mill. $. t

1913/14 ................ 455 635

1914/15 ................ 461 497

1915/16 ................ 779 530

1916/17 ................ 1,375 890

Under kriget har framför allt handelsutbytet med Storbritannien, 4
Förenta Staterna och Frankrike stegrats, under det att exporten till Sverige
liksom till övriga neutrala europeiska länder av naturliga skäl gått starkt
tillbaka.

I viss mån är emellertid såväl den svenska som den kanadensiska
statistiken missvisande, då den del av varuutbytet, som går över Förenta
Staterna och England i relativt stor utsträckning uppföres på dessa länder.

Under tiden närmast före kriget var vårt handelsutbyte med Canada
statt i tillväxt, vilket framgår av följande statistik för tiden 1908/1913:

Värde i 1,000 $.

Import från Sverige. Export till Sverige.

1908/1909 ............... 143 58

1909/1910 ............... 207 111

1910/1911...............281 108

1911/1912 ............... 337'' 129

1912/1913 ............... 475 122

Det är alltså framför allt Canadas import från Sverige, som haft att
uppvisa ökning. Den snabba utveckling, som för närvarande råder inom
Canadas industri, innebär visserligen i många fall skärpt konkurrens för
vissa importvaror, men ökar samtidigt avsättningsmöjligheterna i betydande
omfattning. Så har till exempel efterfrågan å elektriska artiklar, kullager
och kvalitetsstål vuxit ofantligt under de sista åren.

En jämförelse mellan vår export till Canada och landets produktion
av en mängd för oss viktiga artiklar visar, i vilken betydande grad
vår import skulle kunna ökas.

Rörande dessa förhållanden hänvisas för övrigt till bilaga 12, där
en sammanställning gjorts angående varuomsättningen mellan Sverige och
Brittiska Nordamerika.

Av det anförda torde framgå, att det för en bandelsattaché skulle
föreligga ett mycket rikt arbetsfält i Canada. Kommitterade föreslå alltså
att en sådan må knytas till generalkonsulatet i Montreal.

Vid 1906 års omorganisation av konsulatväsendet inrättades för att Australien,
främja och underlätta Sveriges handelsförbindelser med Australien ett lönat
konsulat i Sydney med distrikt omfattande staterna Queensland och Nya
Syd Wales. Postens innehavare tilldelades år 1910 i förhållande till samtliga
i Australien anställda svenska konsuler och vicekonsuler sådan befogenhet,
som avses i § 11 konsulatförordningen, och konsulatets distrikt
blev sedermera utvidgat att omfatta hela det australiska statsförbundet.

Konsuln i Sydney kom således att faktiskt intaga den ställning, som
i land, där generalkonsul finnes, tillkommer denne.

I enlighet med Kungl. Maj:ts därom framställda förslag beslöt 1918
års riksdag inrättandet av en generalkonsulspost i Australien. I det yttrande,
som föregick Kungl. Maj:ts beslut i ärendet, erinrade ministern
för utrikes ärendena om Sveriges växande handels- och sjöfartsförbindelser
med Australien samt om Australiens ställning såsom koloni
med långt driven autonomi, vilka omständigheter talade för inrättandet av

126

ett generalkonsulat. Han erinrade vidare såsom ett belysande drag för
den vikt, som i andra land tillmättes de konsulära förbindelserna med
Australien, att Nederländerna där representerades av en lönad generalkonsul,
en vicekonsul och en kanslist i Melbourne samt en lönad konsul i
Sydney, Belgien av en generalkonsul och en vicekonsul i Melbourne samt
en konsul i Sydney och att Norge nyligen beviljat anslag till en lönad
generalkonsulspost i Melbourne.

Den förstärkning av den kommersiella representationen, som ägt
rum i Australien genom inrättandet av ett lönat generalkonsulat, synes
emellertid enligt kommitterades mening icke fullt motsvara vad Sveriges ^

intressen kräva i denna världsdel. Redan kontinentens storlek gör en
förstärkt representation önskvärd. De svenska oavlönade konsuler ‘
eller vicekonsuler, som finnas i Australien, kunna givetvis icke anses av- t
hjälpa bristen på tillräcklig skolad kommersiell representation från Sverige. ♦

Vår export till Australien har före kriget gått stadigt framåt och
uppgick år 1916 — trots svårigheterna att erhålla tonnage — till över
6 i2 million kronor. Importen från Australien till Sverige uppgick före
världskriget till ungefär hälften av denna siffra.

Vad Australiens näringsliv beträffar, förtjänar framhållas att särskilt
veteproduktionen gått avsevärt framåt. Efter att år 1914—1915 hava
utgjort omkring 24,892,400 bushels uppgick den år 1915—1916 till
179,624,183 bushels och år 1916—1917 till 158,427,199 bushels.

En omfattande tillverkning för export av mejeriprodukter är att uppmärksamma.
Det sammanlagda värdet av denna produktion utgjorde åren
1913/1914 i svenskt mynt omkring 215 millioner kronor, varav smör ex- ,
porterades år 1913 för omkring 65 millioner kronor. *

Produktionen av ull är vidare synnerligen avsevärd. Enligt verkställd
beräkning skulle omkring 20 / av hela världens ullproduktion komma
på Australien. .

Skogsbruket har i allmänhet varit av obetydlig omfattning med
undantag för södra Australien. På grund härav har Sverige trots den
växande konkurrensen från Amerikanska Stillahavskusten alltjämt stora
exportintressen att bevaka å trävarumarknaden.

Mineralfyndigheterna äro avsevärda. Australien kommer näst efter
Transval och Förenta Staterna såsom jordens mest guldproducerande land.

Även produktionen av silver, bly, koppar och tenn är betydande. De
svnnerligen mäktiga koltillgångarna torde kunna bilda förutsättning för en

j o o r* o o

kraftig uppblomstring av industrien.

Ar 1913 uppgick den sammanlagda exporten från Australien till ''
Tyskland och Österrike-Ungern till ett värde av omkring 15,419,000 £,

Vcarav 14,805,000 £ kom på Tysklands del. Då den sammanlagda exporten
från Australien vid sagda tidpunkt uppgick till £ 78,571,769 innebår detta
att. över 20 % därav korn på Centralmakterna. Under kriget har denna
export fått söka sig andra marknader, företrädesvis i Nordamerikas Förenta
Stater och Japan. I gengäld hava dessa bägge makter uppdrivit sin export
till Australien högst väsentligt. Förenta Staterna från £ 37,896,655
år 1914/15 till £ 39,715,296 år 1915/16, Japan från £ 1,392,317 till £
2,906,022 år 1915/16.

Vad importen från Japan angår, synes detta land stå i begrepp att
erövra marknaden i fråga om glas, porslin, metallvaror, verktyg, tändstickor
och textilvaror.

Några siffror, som angiva de särskilda artiklar, som Australien förr
mottog tran Tyskland, men nu importerar från annat håll, må här anföras
såsom belysande de mojligheter, som må finnas för svensk handel och
industri å den australiska marknaden.

Import från Tyskland i £.

Metallmanufaktur.............. 322,261

Stångjärn................. 157,958

Maskiner och maskindelar.......... 145,336

Papper (ej tryck).............. 60,000

Tryckpapper................ 19,976

Cement................... 44,172

Lampor och lampdelar............ 11,114

Ramlister.................. 8,153

Totalimport i £.
1,400,330
1,094,594
1,888,169
406,500
450,167
62,584
48,761
12,952

Såsom framgår av denna översikt utgjordes utförseln från Tyskland
av åtskilliga varor, vilka även exporteras från Sverige.

Den skarpa konkurrensen från Japan är särskilt framträdande beträffande
en del svenska exportartiklar av större betydelse, framför allt
tidningspapper och tändstickor. Värdet av den svenska exporten av tändstickor
har nedgått i följande omfattning:

Värde i £.

1912. 1913. 1914/15.

Sverige................22,4S9 16,090 3,013

Japan................. 561 370 4,964

Före kriget hade vår sjöfart på Australien varit stadd i jämn utveckling
särskilt efter tillkomsten år 1907 av linjen Sverige—Australien.

128

Ökningen av vår sjöfart utvisas av storleken av det tonnage, som
åren 1907—1911 in- och utklarerades i australiska hamnar, jämfört med
motsvarande siffror för Norge.

1907 1908 1909 ,1910 1911

ton. ton. ton. ton. ton.

Sverige .............. 25,000 36,000 50,000 41,000 77,000

Norge..............29,000 29,000 38,000 37,000 40,000

Efter krigsutbrottet har importen från Sverige sjunkit från £ 774,039
år 1913 till £ 698,961 resp. £ 540,947 för åren 1914 och 1915.

Rörande Sveriges och Australiens export- och import hänvisas till
den såsom bil. 13 tryckta översikt.

Då uppgifter rörande Nya Zeeland icke inräknas i Australiens officiella
handelsstatistik torde slutligen några siffror böra meddelas, som äro
ägnade att belysa förhållandena i detta land.

År. Import i £. Export i £. Exportöverskott.

1913 ............ 22,288,302 22,986,722 698,422

1914 ............ 21,856,095 26,261,449 4,405,452

1915 ............ 21,728,834 31,748,912 10,020,078

Sveriges export till Nya Zeeland, som år 1915 uppgick till £
94,000 har under de sista åren varit av stigande betydelse.

Av den lämnade översikten torde med all tydlighet framgå, vad för
svensk handel och industris räkning står att vinna men också — särskilt
på grund av konkurrensen med Japan — att förlora på den australiska
marknaden.

I en till ministern för utrikes ärenden ingången, till kommitterade
överlämnad skrivelse hnr t. f. generalkonsuln i Sydney J. H. Andersson
framhållit önskvärdheten av att en handelsattaché anställdes i Australien.
Han betonar att, därest en sådan anställes, till befattningen måtte utses
en person, som besitter ingående kännnedom om handels- och industriförhållanden
såväl i Sverige som Australien. Slutligen understryker t. f.
generalkonsuln betydelsen av att åtgärder i det av honom föreslagna syfte
snarast möjligt vidtagas, enär det i Australien finnes en mycket vidsträckt
marknad för svenska exportvaror. Under kriget hade visserligen denna
marknad delvis blivit'' försummad, men då svenska exportvaror vore högt
skattade, syntes tiden nu inne att återupptaga och utvidga handelsförbindelserna.

Med hänsyn till de omständigheter, som enligt det ovan anförda
föreligga för Australiens del, förorda kommitterade att en handelsattaché
måtte anställas vid generalkonsulatet i Sydney.

129

Redan år 1906 års diplomat- och konsulatkommitté hade föreslagit Mexiko, Cen
uppråttandet av ett lönat generalkonsulat i Mexiko, vars innehavare skulle ^äsUndlen''
vara chargé d’affaires. m. m.

Vid anmälan den 14 januari 1913 av de frågor, som tillhörde regleringen
av riksstatens tredje huvudtitel för år 1914, framhöll dåvarande
ministern för utrikes ärendena, att många skäl talade för upprättandet i
Mexiko av ett lönat generalkonsulat, vars innehavare skulle vara chargé
daffaires. Den mexikanska republiken erbjöde stora avsättningsmöjligheter
för venska varor och hade nyligen erhållit direkt ångbåtsförbindelse
med Sverige. På grund av de förändringar i världshandeln, som Panamakanalens
öppnande säkerligen komme att medföra, syntes nödigt att i
Mexiko äga tillgång till en svensk tjänsteman, som efter omständigheterna
kunde få sitt verksamhetsområde utsträckt till Central-Amerikas stater
och andra närbelägna länder såsom Västindiska öarna. Visserligen vore
vårt varuutbyte med ifrågavarande länder icke synnerligen stort, men
det befunne sig i stigande, och ökningen syntes komma att ske i snabbare
tempo, sedan direkta ångbåtsförbindelser kommit till stånd. Granskade
man närmare uppgifterna om de av oss till berörda länder exporterade
varuslagen skulle man finna, att de försök, som gjorts att införa våra industriprodukter
på därvararide marknad dittills varit trevande.

Som skäl för en lönad konsuIsbefattnings upprättande syntes böra
framhållas, att en utsänd konsuls bistånd, just när en export eller sjöfartsförbindelse
med ett land startades för näringslivet i åtskilliga fall
kunde vara av ovärderlig nytta och detta ej blott genom de upplysningar
och råd angående förhållandena i landet, som av honom lämnades, utan
kanske än mera genom den ökade trygghet för handeln, som hans verksamhet
medförde. Det läge nämligen i sakens natur att svårigheter lätt
uppstode innan fastare förbindelser kommit till stånd mellan affärsidkare i
det främmande landet och hemlandet.

Med bifall till Kungl. Maj:ts förslag beviljade 1913 års riksdag
medel för upprättande av en generalkonsuls- och chargé d’affaires befattning
i Mexiko.

I upprepade framställningar till utrikesdepartementet har vår chargé
d’affaires i Mexico sedermera föreslagit, att Sveriges representant därstädes
på grund av Mexikos centrala läge inom den handelsgeografiska enheten
Västindien och Central-Amerika skulle erhålla en mera vidgad befogenhet
än hittills varit fallet. Det kunde sålunda ifrågasättas, huruvida icke de
Västindiska öarna, särskilt Cuba, ävensom Venezuela och de Centralamerikanska
republikerna skulle erbjuda ökade avsättningsmöjligheter för svenska
produkter, därest utvecklingen inom dessa områden kunde bättre följas

17—185097

130

iln nu är möjligt. För detta ändamål hemställde nämnde tjänsteman att
den svenska representanten i Mexiko jämväl måtte anställas i Habana och
i Caracas. Vidare skulle överenskommelse ingås med Guatemala, Honduras,
Nicaragua, Costa Rica, Salvador och Panama att de diplomatiska
förbindelserna mellan dessa länder och Sverige förmedlades av ländernas
representanter i Mexiko och att i samband därmed Sveriges agent i Mexiko
finge sig ålagt att utöva den närmaste tillsynen och ledningen av de svenska
konsulerna i nämnda stater. Norske ministern i Mexiko vore ackrediterad
i Habana och hos samtliga de centralamerikanska republikernas regeringar.
Vunne förslaget bifall, skulle Mexiko efter hand kunna bliva en centralpunkt
för den kommersiella informationen i ovannämnda områden.

I en sedermera till utrikesdepartementet inkommen skrivelse framhåller
nämnde chargé d’affaires att det vad Cuba och Venezuela anginge,
väl kunde vara önskligt att den svenske representanten i Mexico jämväl
anställdes i dessa länder, men att, med hänsyn till de stora avstånden, det
utan större olägenhet läte sig göra att, i likhet med vad föreslagits i fråga
om de centralamerikanska staterna, generalkonsuln och chargé d’affaires i
Mexiko tillerkändes överuppsikten över konsulerna i Cuba och Venezuela
och finge rätt att förhandla med dessa länders representanter i Mexiko.
Därigenom skulle tidsödande resor undgås och effektiviteten dock bliva
ungefär densamma.

Den svenska exportmarknaden i Centralamerika erbjuder enligt kommitterades
mening goda utvecklingsmöjligheter, men de försök, som hittills
gjorts att utnyttja dessa, hava på grund av omständigheterna icke kunnat
i önskvärd omfattning fullföljas.

Bland de svenska exportvaror, som där kunna finna avsättning, må
nämnas telefon- och telegrafapparater,. vissa maskiner samt papper. Samtidigt
erbjuda ifrågavarande stater tillfälle till direkt import av vissa varor,
varav Sverige har behov, nämligen förutom kaffe och kakao även bananer,
vissa dyrbara träslag, hudar och balata. Venezuela och Columbia exportera
i stort sett samma varor som de centralamerikanska staterna samt
därjämte vissa ädla metaller. Importbehovet utgöres av vagnar, papper,
vissa trävaror, metallvaror, elektriska artiklar m. m. Aven rörande dessa
republiker gäller att de svenska avsättningsmöjligheterna kunna betydligt
utnyttjas.

Ovannämnda länders importbehov har hittills i första rummet tillgodosetts
av Tyskland samt, efter dess utträngande från marknaden, av
Nordamerikas Förenta Stater. Emellertid föreligga skäl att antaga att även
vår industri skulle besitta tillräcklig konkurrenskraft för att med framgång
kunna göra sig gällande på ifrågavarande marknad.

131

I sitt yttrande till statsrådsprotokollet den 14 januari 1918 vid
föredragning av de frågor, som tillhörde regleringen av riksstatens tredje
huvudtitel, anmälde ministern att Sveriges Allmänna Exportförening i en
till utrikesdepartementet inkommen underdåning skrift hemställt, att Kungl.
Maj:t måtte upptaga till prövning frågan om utsändande av en kvalificerad
person till Cuba för att i egenskap av chargé dkaffaires eller lönad
konsul stödja svenska industriidkare och köpmän i deras strävan att vinna
avsättning för svenska produkter på den cubanska marknaden. Det syntes,
framhöll ministern, härvid ej kunna förbises, att stationerandet av en utsänd
tjänsteman på Cuba skulle vara avsett att väsentligen främja de av
exportföreningen sålunda angivna syftemål. Emellertid kunde ifrågasättas,
huruvida icke samma mål skulle nås genom vidtagande av den anordning
att generalkonsuln och chargé d’affaires i Mexiko jämväl anställdes i Habana
och sattes i tillfälle att tidvis uppehålla sig i sistnämnda plats för
att kunna följa företeelserna på den cubanska marknaden. En närmare
undersökning härom borde emellertid föregå ett bestämt förslag i ämnet.

Kom mitterade hava övervägt de olika förslag, som enligt vad ovan
angivits framkommit i syfte att stärka vår representation i här avsedda
länder, och vilja för sin del tillstyrka att överenskommelser ingås med vederbörande
regeringar i Guatemala, Honduras, Nicaragua, Costa Rica, Salvador,
Panama, Venezuela och Cuba därom, att de diplomatiska förbindelserna
mellan dessa länder och Sverige förmedlas av ländernas representanter
i Mexiko och att i samband därmed Sveriges representant därstädes
får sig ålagt att utöva den närmaste ledningen och tillsynen av de svenska
konsulaten i nämnda stater. Ifrågasättas kan, huruvida icke en liknande
överenskommelse borde träffas även för Columbias vidkommande.

Om ifrågavarande förslag skall medföra mera avsevärt gagn erfordras
emellertid att representationen i Mexico förstärkes. Lämpligast lärer vara,
att där anställa en handelsattaché, som till verksamhetsområde skulle erhålla
de länder, med vilka på sätt ovan angivits, de diplomatiska förbindelserna
skulle förmedlas genom vår representant i Mexico.

Vid undersökning av möjligheterna för ökade import- och exportförbindelser
för Sverige hava kommitterade jämväl uppmärksammat de
trakter, som bruka sammanfattas under benämningen Transkaukasien. Det
område, beläget mellan Svarta och Kaspiska haven, som härmed avses, omfattar
Tiflis, Kutais, Elisabetpol, Erivan, Baku, Dagestan, Batum samt Kars
med Ardagan. Området torde utgöra omkring 215,000 kvadratkilometer
med en befolkning av 8 till 9 millioner innevånare.

Transkauka sien.

132

Rörande de politiska förhållandena i dessa trakter råder för närvarande
stor ovisshet. Starka rörelser pågå emellertid bland avsevärda grupper
av befolkningen i syfte att ernå sammanslutning och statlig självständighet.

Från tvenne personer, kaptenen H. Rosén och ombudsmannen i Sveriges
Kemiska Industrikontor, ingeniören Otto Cyrén, vilka haft tillfälle
att under senare tid besöka de kaukasiska länderna och därstädes närmare
studera förhållandena, hava sammanfattade promemorior framlagts rörande
utsikterna för ökade handelsförbindelser med Transkaukasien.

Kapten H. Rosén framhåller de stora naturliga tillgångar, som förefinnas
i dessa trakter. Huvudnäringarna vore boskapsskötsel och åkerbruk.
Det senare sköttes emellertid under så primitiva former, att dess produkter
ej fyllde landets eget behov. Vin,- silkes-, rami-, bomull-, frukt- och
tobaksodling bedreves i avsevärd omfattning. Skogsbruket vore vanvårdat,
men utförsel av ädla träslag förekomme.

Vad bergsbruket anginge märktes främst nafta-industrien i Baku m. fl.
platser. Dessutom funnes betydande manganlager. Före kriget torde en
export av manganmalm å omkring 30 millioner pud årligen hava ägt rum.
Aven koppar och järnmalmer samt svavelkis och stenkol förekomme. Industrien
vore med undantag av naftaanläggningarna obetydlig. De rikligt
förekommande vattenfallen hade ännu icke exploaterats.

Importbehovet torde vara särskilt framträdande med avseende å
lantbruksmaskiner, elektriska maskiner och motorer, ledningstråd, ståloch
järnverktyg, spik, papper, porslin och glas, manufakturvaror, skovaror,
elektriska lampor, tändstickor m. m.

Kapten Rosén framhåller särskilt, att för närvarande stora lager av
ull, manganmalm m. m. samlats i landet, vilka möjligen skulle kunna göras
till föremål för inköp. Transportförhållandena försvårade emellertid ett
direkt varuutbyte. Direkta förbindelser torde för närvarande kunna uppnås
endast sjövägen genom Dardanellerna. I framtiden torde eventuellt
transport genom Volgasysteiuet kunna äga rum.

Enligt vad kapten Rosén vid upprepade tillfällen personligen övertygat
sig om, förefinnes i Transkaukasien en livlig önskan att komma i
handelsförbindelse med Sverige, vilket jämväl bekräftats av en kommission,
som därifrån utsänts till vårt land. Kapten Rosén betonar, att Sverige,
oavsett om planerna på ett omedelbart varuutbyte kunna förverkligas, snarast
bör söka arbeta sig in i denna del av Orienten.

Ingeniören Otto Cyrén framhåller likaledes de stora möjligheterna
för ökat handelsutbyte med Kaukasusländerna. Han betonar de rika naturliga
ännu outnyttjade tillgångarna i dessa länder. Åven han framhåller

de svåra transportförhållanden, som nu råda, och betonar, att vågen över
Medelhavet vore den, som har utsikt alt först kunna anvåndas. Dårest
fartyg, som f. n. anlöpa levanthamnarna utstrflckte sina resor till transkaukasiska
hamnar skulle därför åtgå 4 till 6 dagar.

Rörande förhållandena i de kaukasiska länderna lämnar ingeniören
Cyrén bland annat följande upplysningar.

Kaukasus hade hittills exporterat ytterst få produkter, förutom nafta
egentligen endast manganmalm. Den övriga produktionen hade gått till
Ryssland. Indien och Brasilien, som jämväl förfogade över manganmalm
hade först på grund av kriget ernått en produktion som överstege den
ryska. Av den kaukasiska malmen utfördes den största delen till Tyskland,
(38 % 1912; = 65 % av Tysklands behov), samt till England (23 %) och
till Nordamerikas förenta stater. Det hade ifrågasatts att smälta malmerna
inom landet och exportera den färdiga ferromanganen. Eventuellt skulle
en elektrotermisk industri löna sig på platsen.

Av koppar producerades före kriget i Kaukasus 8 å 9,000 ton årligen
eller omkring en tredjedel av hela Rysslands produktion. De tvenne
största gruvorna ägdes av tyskar, som använt produktionen för egna företag.

Bomull odlades helt obetydligt i Kaukasus; huvudmängden rysk
bomull komme från Ferghana-området. När konstbevattningen på Karabagh-stäpperna
fullbordats skulle omkring 80,000 acres land reserveras
för bomullsodling.

Fåraveln vore boskapsskötselns viktigaste gren i Kaukasus. Antalet
får skattades i Ryssland till omkring 81 millioner, varav 13 millioner funnes
i Kaukasus. Ullproduktionen vore sålunda avsevärd.

Fisket i Kaspiska havet vore betydande och lämnade mer en hälften
av hela det gamla ryska rikets fångst. Ar 1911 beräknades icke mindre
äri 172,000 personer vara sysselsatta med fiske i Kaspiska havet.

En fjärdedel av hela Transkaukasiens areal täcktes av urskogar,
vilka å lägre belägna trakter utgjordes av lövskog. Barrträd i sammanhängande
bestånd förekomme först i bergstrakterna 1,000 meter över havet.
Skogarna vore utsatta för skövlirig och i följd av barrskogarnas relativa
avlägsenhet och de utomordentligt svåra kommunikationsförhållandena
skulle eventuell import av bräder, o. d. från Sverige löna sig. Möjligen
kunde vissa ädlare träslag därifrån exporteras till Sverige.

Ingeniör Cyrén framhåller slutligen att därest de strävanden för
statlig självständighet, som för närvarande försports inom Kaukasusländerna,
skulle medföra åsyftat resultat, stora möjligheter skulle erbjuda sig
för Sverige, vilket under världskriget varit neutralt, att komma i intim förbindelse
med Kaukasusländerna.

134

Anslaget till
haadelgattachéer.

Social attachéer.

En undersökning av förefintliga utsikter för import och export på
Kaukasuslånderna torde därför böra äga rum.

Såväl kaptenen Rosén som ingeniören Cyrén framhålla, att därest
uppmärksamhet ägnades de Kaukasiska länderna även Persien förtjänade
göras till föremål för kommersiell orientering. Från Kaukasus ledde synnerligen
viktiga handelsvägar till Persien.

Av det ovan anförda, framgår att möjligheter synas föreligga för ett
lönande handelsutbyte mellan Sverige och Transkaukasien, vilka borde närmare
undersökas. I sådant syfte föreslå kornmitterade att en handelsattaché
måtte anställas i Tiflis med ett verksamhetsområde, som ej blott bör omfatta
de Kaukasiska länderna utan även Persien.

Vad slutligen angår kostnaderna för utsändandet av de ifrågasatta
åtta handelsaltachérna måste dessa under nuvarande förhållanden ställa sig
betydande, i all synnerhet som verksamheten i de flesta fall skulle förläggas
till orter, där levnadskostnaderna även under normala förhållanden
avsevärt överstiga de inom Europa vanliga.

För att i möjligaste mån begränsa omkostnaderna föreslå kommitterade
att handelsattaché skulle förpliktas att utan dagtraktamente för uppehållet
vistas även å en annan ort än den, där han är stationerad. Ministern
för utrikes ärendena torde, sedan handelsattachéns närmaste överordnade
hörts, äga att träffa avgörande om den därför lämpliga platsen.

Såsom redan angivits lärer för den handelsattaché med ställning
såsom handelsråd, vilken skulle knytas till beskickningen i Paris, ett arvode
å 25,000 kr. böra beräknas.

För Övriga handelsattachéer torde avlöningsförmånerna icke kunna
beräknas till lägre belopp än 15 å 25,000 kr.

I anslutning härtill föreslå kornmitterade att ett reservationsanslag
å 175,000 kr. måtte begäras å extra stat för utsändande av åtta nya handelsattachéer.

Jämlikt Kungl. Maj:t bemyndigande den 13 december 1918 har chefen
för civildepartementet anmodat kornmitterade att verkställa utredning
angående anställandet av socialattachéer vid vissa av Sveriges beskickningar.

Det sålunda väckta spörsmålet om vår utrikesrepresentations utrustande
med särskilda arbetskrafter för behandlingen av socialpolitiska uppgifter
hava kornmitterade funnit så betydelsefullt, att detsamma synts dem
redan nu böra upptagas till provisorisk lösning. Det har nämligen vid de
verkställda undersökningarna rörande vår utrikesrepresentations hittillsvarande
verksamhet visat sig, att denna under de senaste decennierna kom -

mit att i allt större omfattning inriktas på uppgifter av social karaktär,
en naturlig följd av de sociala problemens stegrade betydelse samt deras
utpräglade internationella karaktär. Hithörande frågor, som tidigare endast
föga uppmärksammats av de statliga myndigheterna, hava hastigt blivit
så aktuella, att de numera överallt måst göras till föremål för ett
forcerat reformarbete. Då därför det sociala statliga arbetet icke i allmänhet
kunnat helt grundas på vederbörande länders egna efter hand vunna
erfarenheter, har det här varit av särskild vikt att hämta impulser och
rön från annat håll. Den i väsentliga delar likformiga utvecklingen på
det ekonomiska området har också överallt framkallat i huvudsak likartade
sociala verkningar. Industrialiseringens fortgång — icke blott inom industrien
utan ock inom jordbruket — har sålunda aktualiserat de speciella
arbetarspörsmålen, den snabba uppkomsten och utvecklingen av stora befolkningscentra
har för dessas del framkallat en mängd sociala frågor,
bland vilka särskilt bostadsfrågan är brännande, o. s. v. När därjämte
samhällenas politiska demokratisering stegrat kraven på undanröjandet av
såväl tidigare förefintliga som nya sociala missförhållanden, är det naturligt,
att här uppkommit uppgifter, vid vilkas lösande internationella synpunkter
och erfarenheter äro av största betydelse.

På få områden torde därför utbytet länderna emellan av upplysnin- Nuvarande
gar vara så livligt som på det sociala. Såsom förmedlare av detta utbyte ^inUrnatiohar
hittills i främsta rummet tjänat en synnerligen rikhaltig litteratur —nellt socialt
lageditioner, parlamentshandlingar, kommittébetänkanden, statistiska och samarbete■
andra officiella redogörelser, vetenskapliga avhandlingar, kongresstryck, organisationers
publikationer, populära framställningar, tidskrifter och tidningar.
På det sociala området i vårt land verksamma myndigheter, korporationer
och enskilda hava lagt stor vikt vid att kunna följa och systematiskt
samla dylik litteratur från andra länder såväl för att lära känna
deras sociala utveckling och förhållanden i allmänhet som ock för att erhålla
närmare inblick i speciella frågor, vilka av en eller annan anledning
för tillfället krävt särskilt beaktande.

På detta sätt inhämtade upplysningar giva emellertid ofta vid handen,
att ingående studier på ort och ställe äro av nöden. För närmare
undersökningar rörande viktigare sociala ämnen hava därför studiebesök
ofta avlagts i främmande länder av en eller flera representanter för vederbörande
ämbetsrnyndigheter, kommittéer eller korporationer.

En annan mycket anlitad form för utbyte av erfarenheter och synpunkter
i sociala ämnen är deltagande i konferenser, kongresser och utställningar,
vare sig dessa direkt planerats efter internationella linjer eller

136

näraast varit inriktade på det anordnande landets egna förhållanden. För
vissa sociala frågor hade före världskriget internationella kongresser regelbundet
anordnats; så t. ex. för bostadsfrågan, vilken på detta sätt gjordes
till föremål för systematiskt utforskande i olika kulturländer. Ur sådant
samarbete vid kongresser eller direkt mellan intresserade korporationer
hava vidare utvecklat sig internationella organisationer och institutioner,
vilka på sina speciella områden omhändertagit den systematiska observations-
och upplysningsverksamhet, som ansetts önskvärd för främjande av
ett likformigt reformarbete. Främst bland dessa torde böra nämnas internationella
föreningen för lagstadgat arbetarskydd, vilken övat inflytande
även på vårt lands arbet.irskyddslagstiftning och utfört betydelsefulla förarbeten
för de mellanfolkliga traktater, som under de senaste årtiondena
avslutats beträffande kvinnoarbetet in. fl. viktiga spörsmål. Såsom ett erkännande
åt föreningens förtjänstfulla verksamhet hava flertalet europeiska
stater, bland dem Sverige (från och med år 1906) samt åtskilliga utomeuropeiska
stater till dess centralbyrå i Basel regelbundet lämnat ekonomiskt
understöd. På liknande sätt har med bidrag från åtskilliga stater (även
från Sverige sedan år 1910) upprätthållits en internationell byrå i Lausanne
för alkoholforskningens och nykterhetens främjande. Vid en kongress i
Paris år 1910 bildades slutligen internationella föreningen för arbetslöshetens
bekämpande, till vilken från och med år 1914 statsanslag lämnas
från Sverige liksom från ett stort antal andra länder. Vid sidan av"dessa
mera officiella permanenta institutioner hava därjämte genom intresserade
parters initiativ anknutits regelbundna förbindelser för utbyte av erfarenheter
eller för direkt samarbete för gemensamma syften. Särskilt de fackliga
arbetarorganisationerna hava utvecklat dessa förbindelser, för vilkas
vidmakthållande upprättats gemensamma sekretariat såväl för de fackliga
arbetarsträvandena i allmänhet som för speciella arbetargruppers intressen.

Utrikesre- För det internationella samarbetet på olika sociala områden hava

jfen^socirtL sålunda utbildats speciella former, vilka givetvis varit ägnade att i viss
uppgiftev. mån lätta och minska den officiella utrikesrepresentationens uppgifter,
internationell [)et är emellertid klart, att dennas medverkan i hög grad anlitats just för
orme mK. knytandet och utvecklandet av dessa olika förbindelsetrådar samt att det
därmed underlättade och stegrade internationella samarbetet oavlåtligt kräver
dess fortsatta intresserade stöd. Aven om sålunda svenska myndigheter
och korporationer numera i allmänhet anordnat regelbundet direkt utbyte
av officiell och annan social litteratur, så anlitas utrikesdepartementet
och dess organ oupphörligt för upplysningars erhållande, särskilt rörande
vissa viktigare frågor. Det gäller härvid icke blott anskaffande för

visst tillfälle av trycksaker utan ock av närmare upplysningar, som kunna
erhållas endast genom konferenser med ledande utländska ämbetsmän och
andra sakkunniga samt genom studier av respektive länders särskilda förutsättningar
och förhållanden. 1 många fall möter också uppgiften att följa
och regelbundet rapportera en frågas utveckling från de förberedande arbetena
för dess lösande till regeringarnas och parlamentens behandling av
densamma samt därefter under det praktiska realiserandet genom lagstiftning
eller andra åtgärder.

En betydelsefull uppgift påvilar även våra officiella representanter
i utlandet vid förberedandet av de studieresor, som företagas av representanter
för ämbetsmyndigheter, kommittéer och korporationer eller av
intresserade enskilda. Då resultatet av sådana studier ju väsentligen beror
av deras rätta planläggande och härför krävas intim kännedom om studieländernas
förvaltning och förhållanden samt anknytningar till ledande personligheter
och institutioner, måste i allmänhet vederbörande beskicknings
medverkan därvid anlitas. I allt fall är denna av vikt för den studieresandes
vederbörliga legitimerande och introduktion hos officella myndigheter,
vilka åtminstone i de större länderna äro överhopade med besökande
och därför ofta mindre tillgängliga för dem, som icke införas genom sitt
lands officiella representation. Vad nu sagts gäller jämväl deltagandet i
kongresser, konferenser och utställningar, åtminstone i den mån dessa äro
av officiell karaktär.

Dylik förmedling av upplysningar och förbindelser, som påkallas av
det egna landets behov, motsvaras av enahanda verksamhet för det lands
räkning, där våra officiella representanter hava sin verksamhet. Om också
ett mindre lands förhållanden i allmänhet, följaktligen även de sociala,
icke i samma grad som större staters äro föremål för internationellt beaktande,
så vore det felaktigt förutsätta, att icke uppmärksamhet utomlands
ägnas åt vårt lands socialpolitiska utveckling och därvid förvärvade
erfarenheter. Därom vittnar redan den omständigheten, att de större officiella
socialpolitiska tidskrifterna i utlandet pläga regelbundet meddela statistiska
och andra rapporter från bland andra även vårt land samt att
viktigare sociala lagförslag eller anordningar där pläga refereras eller omnämnas.
Enahanda är förhållandet med de publikationer, som utgivas av
de ovannämnda internationella socialpolitiska centralbyråerna, av internationella
statistiska institutet i Haag samt av sociala institutioner och organisationer
i utlandet. Åtskilliga av de mindre staterna intaga för övrigt
i socialpolitiskt avseende en framskjuten ställning, närmast på grund av
att deras mera ensartade ekonomiska eller etnografiska förhållanden erbjudit
gynnsammare förutsättningar härför än de större staternas, så att de

18—185097

138

härutinnan varit i viss inån vägledande. Det intresse ett lands myndigheter
erfara för ett annat lands sociala företeelser tar sig ofta uttryck i
hänvändelser till detta lands utländska representanter, vilka sedan hava
att från hemlandet införskaffa de upplysningar, som de icke kunna lämna
med stöd av egen sakkännedom eller till deras förfogande stående litteratur.
De svenska beskickningarna i utlandet anlitas för sådana ändamål i
avsevärd utsträckning.

Såsom förut antytts har det internationella samarbetet i socialpolitiska
frågor särskilt på arbetarskyddets område resulterat i flera överenskommelser,
till vilka även Sverige anslutit sig. Aven om det sakliga förarbetet
för sådana traktaters utformande och tillkomst i regel för Sveriges del
omhänderhafts av vederbörande ämbetsmyndigheter eller särskilda delegerade,
hava våra officiella representanter i utlandet givetvis haft att därvid
medverka icke blott vid de mera formella förhandlingarna utan ock materiellt
genom sin närmare förtrogenhet med de allmänt politiska faktorer och
nationella intressen, som givetvis även på detta område äro av stor betydelse.

Huru än de internationella förhållandena komma att utveckla sig,
lärer ock kunna förutses, att i fortsättningen ett stegrat behov skall göra
sig gällande av internationell reglering på det sociala området. En av de
vanligaste och mest befogade invändningarna mot ett nationellt socialpolitiskt
reformarbete är den, att detsamma i allmänhet medför begränsningar i
och belastning av vederbörande lands företagarverksamhet, vilka äro ägnade
att försvåra dennas konkurrens med andra länders. Detta hinder
kan uppenbarligen endast undanröjas genom skapandet av en internationell
rättsordning, som utan ensidig förskjutning av de inbördes ekonomiska
konkurrensvillkoren genomför vissa enhetliga normer för de särskilda
staternas lagstiftning å ifrågakommande socialpolitiska områden.

En sådan rättsordnings genomförande påkallas även av kraven på
ömsesidighet i de sociala förmåner, som det ena landet kan vara villigt
tillerkänna åt ett annat lands medborgare. Med det allt livligare folkutbvtet
länderna emellan hava sådana krav fått ökad aktualitet. Med särskild
styrka hava de framförts av den organiserade arbetarrörelsen, vilken
dels vid en konferens år 1916 i Leeds mellan representanter för de associerade
makternas arbetarorganisationer, dels vid en i oktober 1917 i Bern
hållen konferens mellan representanter för centralmakternas samt de skandinaviska
ländernas ävensom Hollands och Schweiz’ fackliga landsorganisationer
uppställt omfattande program för ingående internationell reglering
i samband med blivande fredsförhandlingar å flertalet viktigare sociala
områden, närmast i avseende å in- och utvandring, föreningsrätt,

139

social försilfring, arbetstid, hygien och allmänt arbetarskydd, hemindustri,
barnaskydd, kvinnoskydd, sjöfolkets ratt och skydd samt arbetarskyddets
genomförande. Vidare har centralbyrån för internationella föreningen för
lagstadgat arbetarskydd den 11 juni 1918 till schweiziska regeringen riktat
en hemställan om dess medverkan i syfte att de i fredslutet efter
världskriget deltagande staterna måtte förplikta sig att dels förnya de genom
kriget urkraftträd da internationella överenskommelserna rörande arbetarskydd,
dels fullfölja denna traktatpolitik på arbetarskyddets, socialförsäkringens
och avtalsrättens m. fl. områden, dels slutligen erkänna föreningen
såsom internationellt organ för det fortsatta arbetet för arbetarskyddets
utvecklande. 1 huvudsaklig anslutning till denna framställning
har jämväl föreningens svenska sektion den 9 december 1918 hemställt,
att Kungl. Maj:t ville upptaga till prövning, huruvida och på vilket sätt
från Sveriges sida, eventuellt i samförstånd med övriga nordiska länder,
åtgärder kunde vidtagas för att i omedelbar anslutning till eller som
fortsättning av fredsförhandlingarna och i samband med övriga internationella
frågor även måtte upptagas den om enhetliga bestämmelser på
sociallagstiftningens område. Det torde ock böra erinras, att likartade yrkanden
framförts i de krigförande ländernas parlament och åtminstone i
Tyska riket lett till antagandet av en resolution i anförda syfte. Så vitt
kommitterade kunnat finna, synes också en internationell reglering av
vissa viktigare socialpolitiska frågor innebära en väsentlig förutsättning
för åvägabringandet av det folkens förbund, som angivits vara en av den
blivande fredskongressens huvuduppgifter.

Det åligger våra officiella representanter i utlandet att i mån av
sin befogenhet skydda svenska undersåtar, deras egendom och rättigheter
samt att med råd och dåd bistå dem. Härav härflytande förpliktelser
och arbete gälla naturligen i flertalet fall rättsliga och rent ekonomiska
angelägenheter. Med den utveckling sociallagstiftningen överallt erhållit
förekommer emellertid numera ofta, att beskickningar och konsulat anlitas
av sina i det främmande landet bosatta eller därstädes sig mera tillfälligtvis
uppehållande landsmän för bevakandet av deras rätt och intressen av
socialpolitisk karaktär. Frågor angående rätt till ersättning vid sjukdom,
olycksfall i arbete, invaliditet och arbetslöshet jämlikt gällande socialförsäkringslagstiftning,
rörande arbetsavtals giltighet, arbetslön och andra arbetsvillkor
o. s. v. taga därför i avsevärd grad de utrikespolitiska organens
uppmärksamhet i anspråk. De erfarenheter de därunder förvärva rörande
bristande socialt skydd för landsmännen föranleda givetvis överväganden
om åtgärder för att utverka ökade förmåner, eventuellt framställningar

Social omvårdnad
om
landsmän.

140

och förslag härom till hemlandets eller vederbörande främmande lands
regering. Det ligger emellertid i sakens natur, att tagandet av dylika
initiativ kräver närmare sakkunskap och tid, som med nu disponibla arbetskrafter
endast undantagsvis kunna stå till förfogande.

Beskickningar och konsulat hava vidare genom förhållandenas makt
allt mer blivit centralpunkter för hemlandets allmänna omvårdnad om landsmännen
i utlandet, detta icke blott i deras egenskap av organ för den direkta
hjälp- och understödsverksamhet, som enligt gällande författningar
i vissa fall utövas till landsmännens bispringande, utan ock därutöver.
Vid denna verksamhet lämnas värdefull medverkan av de svenska föreningar,
som allestädes bildats på platser, där landsmän förekomma i större
antal. Ur såväl rent humanitär som nationell synpunkt är det av stor
vikt att främja dessa sammanslutningssträvanden samt stödja föreningarnas
arbete för landsmännens bästa. Beskickningars och konsulats chefer
och tjänstemän utöva här vid sidan av sina närmaste uppgifter en erkänna
nsvärd verksamhet, som jämväl stödes av intresserade organisationer och
enskilda i hemlandet. Icke desto mindre vore det ur olika synpunkter
högst önskvärt, om beskickningarna sattes i tillfälle att ägna ökat intresse
åt strävandena att stärka utlandssvenskarnas samhörighet med varandra
och med hemlandet.

I särskild grad synes ur nu berörda synpunkter uppmärksamhet böra
ägnas åt svenska sjömän. Antalet av sådana, som besöka utländska hamnar,
kan beräknas hava vid tiden för krigsutbrottet uppgått till omkring
23,000, av vilka omkring 15,000 seglade på fartyg av svensk och omkring
8,000 på fartyg av främmande nationalitet. En mycket stor del av detta
sjöfolk har ingen annan direkt förbindelse med sitt hemland än den i
regel flyktiga beröringen med de svenska konsulaten i hamnstäderna, vilkas
företrädare för övrigt i flertalet fall icke äro “svenskar. Och att dessa
sjömän ingalunda äro den sämre delen av vårt sjöfolk, därom vittnar bäst
den höga uppskattningen av dem inom främmande länders handelsflottor.
Det är därför icke blott ur allmänt nationell synpunkt utan även för vår
egen sjöfarts främjande av stor vikt att genom lämpliga anordningar söka
återknyta förbindelserna med dem. En bestämd förutsättning härför är
naturligen, att från våra officiella representanter i utlandet tillräckligt intresse
kan ägnas åt deras förhållanden, icke endast när de på grund av
sjöolyckor eller andra omständigheter äro i särskilt behov av stöd utan i
allmänhet vid deras uppehåll i åtminstone de största hamnarna. Det förtjänstfulla
arbete i denna riktning, som redan utförts och utföres av konsulattjänstemän,
sjömansmissionärer och sjömanshem, skulle behöva vidgas
och stärkas, måhända även bedrivas efter delvis andra linjer. Med de ar -

141

botskrafter, över vilka beskickningarna för närvarande förfoga, är det dem
emellertid icke möjligt att så som önskvärt vore organisera och leda detta
arbete samt tami, erforderliga initiativ.

Socialstyrelsen har i underdånig skrivelse den 18 januari 1918 erinrat,
hurusom de förhållanden, under vilka sjömän leva och hava att utföra
sitt arbete, medförde särskilda svårigheter för dem att till anhöriga
regelbundet lämna eller lör framtiden bespara den del av arbetsförtjänsten,
som ej åtgår till egna nödvändiga utgifter. Erfarenheten hade också
visat, att de vid avmönstring eller tillfälliga uppehåll i hamn i många fall
hastigt och för onyttiga ändamål utgiva sin under sjöresa intjänta avlöning.
Aven om det i viss mån läge i yrkets natur, att sjöfolket efter
den bundna och enformiga sjötjänsten kände behov av förströelser vid
ankomsten till och under vistelse i hamnstäder, så vore det å andra sidan
ot\ ivelaktigt, att de mödosamt förvärvade medlen därvid ofta förslösades
på ett för individernas hälsa och framtid synnerligen menligt sätt. Under
det de mera omtänksamma kunde lämna underhåll åt familj eller efter
hand hopsamla sparmedel, vore åter andra efter landpermission fullständigt
utblottade och koinme aldrig därhän, att de bleve tryggade ens för
kortare tids arbetslöshet, än mindre för ålderdomen. Efter en redogörelse
för de åtgärder, som från statens, rederiers m. fl. sida vidtagits för främjande
av sparsamhet bland sjöfolket, konstaterade styrelsen vidare, att
dessa anordningar uppenbarligen ej varit tillfyllest för ändamålet, varför
styrelsen förordade undersökning om ytterligare lämpliga åtgärders vidtagande
samt hemställde om särskilt uppdrag i sådant syfte åt de jämlikt
Kungl. Maj:ts beslut den 20 november 1917 inom finansdepartementet
tillkallade så kallade skeppstjänstssakkunniga. I anledning av nådig remiss
hava dessa upptagit frågan till behandling, vadan förslag i ämnet från
deras sida torde vara att emotse. Vilken lösning denna fråga än kan
erhålla, lärer densamma kräva medverkan från våra officiella representanter
i utlandet och ställa ökade anspråk på deras arbete.

Den nu lämnade summariska översikten över vår utrikesrepresentations
uppgifter av social beskaffenhet lärer hava ådagalagt, att dessa redan
nu äro av stor omfattning och betydelse. Det torde ock vara en allmän
uppfattning bland ledande diplomatiska och konsulära tjänstemän att tillväxten
av deras arbeten på det sociala området samt de med sociallagstiftningens
utveckling ökade anspråken på speciell sakkunskap kräva vår
utrikesrcpresentations förstärkande med arbetskrafter med särskild utbildning
för hithörande göromål. För kommitterade står det också klart, att
anspråken i olika avseenden på särskilt beskickningarna i de politiskt och

Omedelbara
åtyärder behövliga.

142

Förslag om
sociala attachéer.

Uppgifter.

ekonomiskt ledande staterna stegrats i den grad, att under alla förhållanden
väsentliga utvidgningar av dessa måste vidtagas samt att man härvid
lämpligen bör fortgå på den redan beträdda vägen att för större speciella
arbetsområden tillföra beskickningarna tjänstemän med därför lämpad
utbildning.

Vad särskilt angår det sociala området har det under världskriget
inträffat, att legationschef för att kunna lämna frän Sverige begärda utredningar
nödgats anlita lämplig tillfällig expert bland lansmännen på
platsen, då sådan funnits att tillgå. Önskvärdheten av att taga närmare
kännedom om de mångahanda viktiga socialpolitiska spörsmål, som uppkommit
i samband med världskrigets avslutande, har vidare, enligt vad de
sakkunniga erfarit, föranlett överväganden om tillfälligt attackerande hos
vissa legationer av sociala sakkunniga. Sådan person liar jämväl genom
Kungl. Maj:ts beslut den 29 november 1918 anställts vid beskickningen i
Paris för att i Frankrike och Belgien bedriva studier av vissa spörsmål
rörande förhållandena å arbetsmarknaden.

Med fullföljande av det redan tillämpade och av vissa främmande
länder i större utsträckning använda systemet med specialattachéer vid
beskickningarna samt i anslutning till nyssberörda tillfälliga åtgärd för
observation av vissa arbetsmarknadsspörsmål i utlandet böra, enligt kommitterades
mening, åtgärder omedelbart vidtagas för åvägabringandet av
mera bestående anordningar i berörda syfte. Kommitterade anse sig därför
böra föreslå anställandet av särskilda socialattachéer med i tillämpliga delar
motsvarande ställning och uppgifter som tillhöra militär- och marinsamt
handelsattachéer. De skulle sålunda hava att, såsom anställda vid
den beskickning de tillhöra, biträda närmast med de olika densamma åliggande
göromålen av socialpolitisk karaktär samt där\ id särskilt

1) aktgiva på och följa social lagstiftning och förvaltning samt arbetsmarknadens
läge och andra sociala företeelser och förhållanden i de
främmande landet,

2) genom regelbundna rapporter och utredningar i särskilda frågor
sätta beskickningarna i stånd att förse hemlandets intresserade ämbetsmyndigheter,
korporationer och enskilda med upplysningar,

3) biträda vid det på beskickningen ankommande bevakandet av
svenska medborgares intressen och förmåner i det främmande landet,

4) deltaga i och främja det svenska föreningslivet i det främmande
landet, särskilt i den mån detta avser sociala bildnings- och understödssträvanden
samt åsyftar stärkandet av sambandet mellan landsmännen därstädes
och med hemlandet, samt

143

/i) biträda vid beskickningens upplysningsverksamhet i det främmande
landet, i den mån denna avser svenska sociala förhållanden.

Aven om förhållandena göra det önskvärt att redan från början anställa
socialattachéer vid flertalet beskickningar, eventuellt även vid nå^ot
eller några större konsulat, hava kommitterade ansett den nya institutionens
användning böra för närvarande begränsas. Förutom det att närmare
erfarenhet ännu ej föreligger rörande dess uppgifter och ändamålsenliga
organisation, äro förhållandena i utlandet på sina håll nu så oberäkneliga,
att tillräckliga hållpunkter icke finnas för planerandet av mera definitiva
anordningar.

Vad angår våra skandinaviska grannländer tillkommer ytterligare den
omständigheten, att i anslutning till initiativ från nordiska interparlamentariska
rådet samt efter förhandlingar vid skandinaviska ministermötet i
i Köpenhamn i juni 1918 danska regeringen inbjudit Sveriges och Norges
regeringar att utse representanter för att jämte representanter för den
danska regeringen verkställa undersökning rörande möjligheten för ett
kontinuerligt samarbete mellan de tre nordiska länderna på det socialpolitiska
området. Denna inbjudan har för Sveriges del redan antagits och
torde undersökningen komma att inom den närmaste tiden igångsättas.
Undersökningens resultat kunna visserligen nu icke förutses, men synas
åtskilliga skäl tala för att densamma kommer att leda till vissa anordningar
i syfte att utvidga och stärka det mera direkta samarbete mellan myndigheter
och korporationer i de tre länderna, som efter hand redan utvecklat
sig och särskilt under d.en senaste tiden blivit mycket livligt. De
särskilda förutsättningar för ett mera intimt och omedelbart samarbete,
som föreligga i fråga om de ifrågavarande grannländerna, äro emellertid
icke tillfinnandes beträffande de flesta andra länder, varför den nu berörda
undersökningen icke lärer bliva vägledande för de anordningar, varom här
är fråga.

Vid bedömandet av frågan om i vilka länder socialattachéer för närvarande
böra försöksvis anställas synas följande synpunkter vara att företrädesvis
taga i betraktande, nämligen antalet i vederbörande land bosatta
svenska undersåtar, antalet besökande sjömän, omfattningen av landets
socialpolitiska relationer till Sverige samt dess mer eller mindre
ledande ställning i socialpolitiskt avseende. Ur dessa synpunkter synas
närmast Nordamerikas förenta stater, Tyska riket, Brittiska riket samt
Frankrike böra komma i betraktande. I likhet med vad plägat tillämpas
i avseende å andra specialattachéer, böra emellertid de nu ifrågavarande
lämpligen kunna för vissa tider eller av särskild anledning disponeras för

Antal och
placering.

144

Kompetensoch
anställningsvillkor.

tjänstgöring vid andra beskickningar eller eventuellt vid konsulat. Den
till beskickningen i Washington anknutna socialattachén bör sålunda kunna
stå till förfogande för uppdrag och undersökningar vid generalkonsulatet
i brittiska Nordamerika. Attachén i Berlin torde kunna anlitas för uppgifter
beträffande Centraleuropa och Holland samt attachén i Paris för
Belgien, Italien, Portugal och Spanien. Med avseende å den förstnämnde
kan för övrigt ifrågasättas, huruvida han i regel bör tjänstgöra direkt vid
beskickningen, eller om icke lämpligare vore att placera honom vid konsulatet
i Chicago eller möjligen New York.

Kommitterade anse emellertid icke lämpligt, att den nya institutionen
nu bestämt bindes vid vissa särskilda beskickningar, utan att Kungl.
Maj:t tillerkännes rätt att därutinnan förfara efter sig företeende omständigheter.
Då det nu gäller ett försöksstadium, under vilket närmare erfarenhet
skall vinnas, synes särskilt motiverat att använda en organisationsform,
som medger smidig anpassning efter förhållandena. Aven om behovet
av social sakkunskap i regel kan förutsättas vara störst inom de
nyssberörda fyra beskickningarnas verksamhetsområden, ligger det i sakens
natur, att på annat håll kan uppstå ett trängande behov därav, som bäst
kan tillgodoses genom placering därstädes av en socialattaché. Så blir
t. ex. fallet, därest en viktig social fråga inom visst främmande land upptages
till lösning eller eljest blir aktuell på sådant sätt, att den direkt
berör vårt land eller landsmännen i det främmande landet eller att dess
bedömande och behandling anses erbjuda särskilda lärdomar för vårt eget
reformarbete. I dylika fall kan det befinnas ändamålsenligt att såsom förstärkning
åt beskickningen eller för direkta studier tillfälligtvis anlita
tjänstemän ur den sociala förvaltningen eller annan person, som är speciellt
sakkunnig.

Av det redan anförda framgår, att kommitterade tänkt sig formen
för socialattachéernas anställning på sådant sätt att de, ehuru biträdande
huvudsakligen vid utrikesrepresentationens ordinarie funktioner, likväl
skulle stå utanför den egentliga diplomatiska karriären. Endast härigenom
lärer ock vid personvalet avgörande hänsyn kunna tagas till deras lämplighet
för sina särskilda uppgifter. Med avseende å dem gäller vidare
liksom beträffande andra specialattachéer, att gagnet av deras verksamhet
beror icke blott på deras allmänna duglighet och goda orientering i det
främmande landet utan ock på den förtrogenhet de äga med hemlandets
förhållanden och behov å det speciella området. Sådan förtrogenhet
kommer i regel att grundas på därtill tjänliga studier samt praktisk tjänstgöring:
inom den sociala förvaltningen. Emellertid böra icke förbises de

145

tillfällen, som yppa sig att till anställning i denna verksamhet förvärva i
övrigt kompetenta och lämpliga personer, vilka på annat sätt än i statstjänst
vunnit social insikt och erfarenhet.

Under förutsättning att nu angivna synpunkter vinna beaktande,
anse kommitterade icke lämpligt, att några särskilda formella kompetensvillkor
nu fastställas för valet av socialattachéer, utan att detta i varje
fall sker efter allsidigt bedömande av personlig duglighet, lämplighet och
allmänna förutsättningar för uppdraget. Prövningen härav tillhör givetvis
närmast vederbörande sociala myndigheter. Ministern för utrikes ärendena
bör därför vid föredragning av fråga om förordnande av socialattaché
hava inhämtat förslag av chefen för det departement, till vilket sociala
ärenden i allmänhet höra. Sistnämnda departementschef bör även i övrigt
beredas tillfälle att närmare följa dessa attachéers arbete och öva inflytande
på frågor om deras placering och tjänstgöring. För detta ändamål
böra, såsom hittills varit brukligt, beskickningarnas rapporter och handlingar
av större socialt intresse i original eller avskrift till honom överlämnas.
I varje fall böra dylika aktstycken på lämpligt sätt tillhandahållas
de myndigheter, vilkas ämbetsområden de närmast beröra. I flertalet
fall lärer detta gälla socialstyrelsen. I den mån sålunda inlöpande
trycksaker, rapporter och handlingar lämpa sig för offentliggörande, synes
detta böra ske i socialstyrelsens månadsskrift (Sociala Meddelanden), vilken
som en av sina huvuduppgifter har att tjäna till belysandet.av utlandets
sociala lagstiftning och förvaltning samt sociala förhållanden i övrigt.

Kommitterade vilja i detta sammanhang erinra, att socialattachéerna
i regel icke torde böra under någon längre följd av år bibehållas vid
uppdraget. Vid sin avgång från detta böra de oftast tagas i anspråk för
den inre statstjänsten eller för andra uppgifter i hemlandet, där deras
vidgade insikter och speciella förtrogenhet med främmande länders sociala
förhållanden böra bliva värdefulla. Härutinnan se kommitterade en betydelsefull
fördel av den nya institutionen.

Förevarande uppdrags krävande beskaffenhet samt vikten av att för
detsamma förvärva lämpliga personer nödvändiggöra enligt kommitterades
mening, att avlöningsförmånerna för socialattachéerna bestämmas så, att
de erhålla god ersättning för sitt arbete. I annat fall lärer det näppeligen
kunna förväntas, att dugliga personer med goda framtidsutsikter i hemlandet
skola befinnas villiga att med frånseende av dessa ställa sig
till förfogande såsom socialattachéer. Därjämte måste slutligen hänsyn
tagas till de särskilda kostnader, som äro förknippade med diplomatisk
tjänstgöring i de ifrågakominande främmande länderna samt med skyl 19—185097 -

Avlönings förmåner.

146

digheten att ofta företaga resor och att under vissa tider uppehålla sig
å annan plats än den egentliga stationsorten, inom eller utom det land,
vid vars svenska beskickning dessa attachéer äro närmast anställda. Arvodesbeloppen
måste med hänsyn därtill bliva olika för olika ifrågakomrnande
stationsorter. Viss frihet bör ock förbehållas Kungl. Maj:t att
lämpa arvodena efter vederbörandes kvalifikationer, särskilt för det fall att
större sådana krävas för visst särskilt uppdrag. Med beaktande av dessa
synpunkter hava kommitterade beräknat, att för avlönande av socialattachéer
skulle erfordras ett belopp av 70,000 kronor, vilket synes böra
såsom reservationsanslag uppföras under tredje huvudtiteln.

Då dessa attachéer bliva anställda vid beskickningarna, skulle deras
expens- och resekostnader falla på tredje huvudtitelns vederbörande anslag
för sådana utgifter, vadan i detta sammanhang hänsyn härtill icke behöver
tagas.

147

Bil. (i.

Till Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena.

Med anledning av i skrivelse av den 1 mars 1918 infordrat yttrande rörande
av direktör Erik Nyländer framlagd motion med förslag till förstärkning
av Sveriges konsulära representation i Brittiska Osrindien och Nederländska Indien,
får Sveriges Allmänna Exportförening vördsamt anföra följande:

Efter nu pågående världskrig kommer allt att göras från de krigförande
staternas sida för att så snabbt och verksamt som möjligt läka krigets sår.

Med avseende på utrikeshandeln torde åtgärderna komma att bestå i att
på alla sätt snarast söka fylla de ofantliga importbehoven från de av kriget ej
direkt berörda länderna och samtidigt med alla medel söka befordra den egna
exporten för att sålunda kunna förbättra den ekonomiska situationen i resp. krigförande
länder.

Som väl är bekant hava emellertid även de neutrala länderna, däribland
Sverige, lidit svårt av kriget. På grand av den så gott som avstannade importen
växa Iivsmedelssvårigheterna på ett oroande sätt under det att landet hotas av
växande arbetslöshet bl. a. genom omöjligheten att erhålla för industrien nödvändiga
utländska råvaror i tillräcklig mängd och genom exportens starka inskränkning.

Det måste sålunda även för Sverige bliva ett av de viktigaste målen efter
fredsslutet att få utrikeshandeln i full gång så snart som möjligt. Därvid måste
man även kasta sina ögon på de tropiska länderna med deras rika alstringsförmåga
och stora importbehov, vilket på grund av krigets förlamande inverkan på
sjöfarten alltjämt växer. Konkurrensen om dessa länder kommer emellertid efter
allt att döma, att bliva mycket stark och gäller det att därvidlag väl kunna
hävda Sveriges stora intressen. Ett av de viktigaste medlen härför är otvivelaktigt
en väl ordnad officiell representation för handel och industri, så mycket
mera under åren närmast efter kriget, som de officiella myndigheterna i resp.
stater under denna tid med all sannolikhet måste i förut oanad grad stödja och
reglera den privata utrikeshandeln till dess att affärslivet åter kommer i mera
normala gängor.

Brittiska Indien och Nederländska Indien började redan före kriget ådraga
sig större uppmärksamhet även i Sverige och efter kriget komma dessa länder
utan tvivel att bliva av ännu större betydelse för oss på grund av sin stora produktion
just av för vårt land behövliga livsmedel och råvaror samt på grund av
de stora avsättningsmöjligheterna därstädes för svenska varor. Då Sverige inom
dessa väldiga områden ej äger någon enda avlönad officiell handelsrepresentant

148

och man ej kan fordra att oavlönade sådana, särskilt ej sådana av utländsk
nationalitet, skola ägna tillräckligt intresse åt att opartiskt och med kraft företräda
svensk handel och industri, lår Sveriges Allmänna Exportförnning som sin
mening framhålla, att inrättande av lönade konsulat i Brittiska Ostindien och
Nederländska Indien skulle vara av största betydelse för Sveriges direkta handel
med dessa länder, att tillsättandet av sådana konsuler bör med det snaraste ske
för att tillfälle må beredas dem att i tid söka utnyttja situationen så att, när
förbindelserna mellan Sverige och dessa marknader åter kunna upptagas, de äro
redo att tillvarataga Sveriges intressen därstädes, samt att i sådant syfte detta
må ske oberoende av frågan om omläggning av Sveriges utrikesrepresentation i
allmänhet.

Exportföreningen kommer att i det följande närmare utveckla orsakerna
till denna sin åsikt. För att giva svenska firmor tillfälle att yttra sig i frågan
om exportmöjligheterna till dessa länder, har Exportföreningen till 117 st. av de
större bland dessa, samt till 7 föreningar utsänt ett frågeformulär av bifogad lydelse
(Bil. .1). Av dessa hava 48 firmor och 4 föreningar inkommit med positiva
svar, som i det följande komma att sammanfattas.

I utredningen anförda siffror äro, där ej annat säges, hämtade ur resp.
lands officiella statistik, och i de flesta fall direkt ur denna. I några fä fall ha
uppgifterna tagits ur såsom halvofficiella ansedda arbeten.

Brittiska Indien.

Detta väldiga rike är, som bekant, större än hela Europa, om därifrån
undantages Ryssland. Noggrannare bestämt utgjorde arealen år 1911 enligt
engelsk statistik 1,802,667 eng. kv.-mil. Av denna areal upptages 709,555 kv.-mil
av indiska vasallstater, som i mer eller mindre hög grad kontrolleras av den
engelska regeringen i Indien. Befolkningen uppgick samma år i hela Brittiska
Indien till 315,156,396 personer, av vilka 70,888,854 voro bosatta i vasallstaterna.
Huvudstaden och sätet för regeringen, som tidigare var Kalcutta, flyttades år
1902 till Delhi.

Det Indiska väldet kan uppdelas i tre olika skarpt från varandra avgränsade
områden, nämligen från norr räknat Himalayaområdet, det stora slättlandet
och halvön Decan. Det först nämnda äger i detta sammanhang huvudsakligen
sitt intresse genom att vi därifrån kunna erhålla en del sällsynta träslag samt
hudar och skinn. På gränsen mellan det första och andra området ligga vidsträckta
djungelmarker. Söder härom utbreder sig den stora slätten, vattnad av
Indiens största floder. Denna del av Indien är den rikaste och ojämförligt tätast
bebyggda med inom vissa områden omkring Ganges ända till 900 invånare per
eng. kv.-mil. I norra delen av Hindostans slättland odlas vete, baljväxter, hirs,
majs, korn och té, och längre söder ut bomull, indigo, sockerrör, jute, oljefrö,
tobak, opium och kryddor. På den vidsträckta halvön Decan är landet högre och
är på stora områden bevuxet med dyrbara träslag, såsom teakträdet, ebenholzträdet,
sandelträdet samt med palmer och bambu. I dalarna och å högslätterna
skördas med framgång ris, hirs, bomull, oljefrön, kaffe, té, indigo och tobak.
Ingen jord i världen kan i bördighet och förmåga att under torra år k var hålla
fuktigedten överträffa den »svarta bomullsjorden» i Decan. I Birma i Bortre

Iiulipn odlas slutligen i stor utsträckning tis, men även bomulJ, majs, té och vete
skördas rikligt. Stora petroleumfyndigheter finnas och bearbetas med allt större
framgång.

År 1011 voro ej mindre än 72 % av befolkningrn sysselsatt med jordbruk
och boskapsskötsel och därmed sammanhängande näringar.

bör att visa i vilken utsträckning olika produkter odlas i Brittiska Indien
anföras här nedan enligt senaste officiella engelska statistik en del siffror tran
aret 1013—1914.

Besådd areal, i aeres.1 Skörd i ton.

Rls................... 75,425,100 28,790,300

Vetc................... 28,475,000 8,358,000

Bomnil................. 25,023,000 5,066,000 balar

Oljeväxter................ 16,477,900 2,625,800

Jute................... 2,910,960 8,893,900

IndiS°.................. 172,600 i cwts1 2 26,800

Sockorrör................ 2,545,500 2.291,500

Té ................... 609,719 207,246,600 lbs.3

Som synes av denna tabell finnas mycket stora kvantiteter av för Sverige
begärliga varor. b

I industrien

sysselsattes år 1911 35 milj. personer, av vilka ungefär

, x-i- j ------,JV pci-oujici-, av viiaa ungeiar J/4 i

textilindustrien. Bomullsvävningen är viktigast, men sker fortfarande till övervagande
grad i handvävstolar. De billiga» e engelska bomullstygerna tendera
emellertid att i allt högre grad uttränga de indiska handvävnaderna. Näst bomull
ar jute föremål för den största fabriksverksamheten och är denna förlagd sä gott
som uteslutande till trakten omkring Kalkutta. Brittiska Indien har världsmonopol
pa odling av jute, i det att försök att producera deDna vara i större
skala i andra länder misslyckats, silke är även föremål för mycket stor fabriksverksamhet
och även tillverkning av yllevävnader bedrives rätt betydligt

Mineralrikedomen är betydlig, men bergsbruket står lågt. Väldiga lager
av stenkol finnas och bearbetnmgeu ökas årligen, sa att importen av detta bränsle
stadigt minskas. Salpeter finnes rikligt i Behar och petroleum, som sagt, huvudsakligen
i Birma, och har produktionen ökats från 19 milj. gallons 1898 till 287
milj. gallons 1915, salt framställdes dels ur havsvattnet, dels ur saltsjöar

, beträffar var värdet av totalexporten från Brittiska Indien

under ar 1913 1.114 ungefär 256 09 03 746 rupier,4 under 1914—1915 186 46 54 626
rupier och under året 1915-1916 207 70 61 794 rupier. Av de exporterade varorna

gIck den ojamforligt största delen till Storbritannien. Under året 1913_1914

korn lyskland som nummer 2 med en importsumma, som var något mindre än
haltten av Storbritanniens Därefter var ordningsföljden Japan, Förenta Staterna,
.frankrike, Kina, Belgien, Östernke-Ungern o. s. v.

1 1 aere = 40.b ar.

2 1 cwt. = 50.8 kg.

3 1 lb. = 453.6 gr.

4 1 rupie = 1.2i kr. efter normal kurs.

150

Exporten till Sverige och importen från detta land beiöres ej i den engelska
statistiken, beroende på det ringa omfånget av vår handel med Brittiska Indien.

Sveriges import under åren 1913—1915 framgår av Bil. 2 enligt svensk
statistik och utgjorde sålunda under dessa år resp. 7,411,223, 5,795,012 och 8,339,103

Om dessa summor jämförns med totalexporten från Brittiska Indien och
Sveriges totalimport under de olika åren, måste de anses vara mycket låga, särskilt
när man tager i betraktande den ofantliga produktionen av för Sverige
viktiga varor, som där äger rum. Den officiella svenska statistiken kan dock
knappast lämna någon riktig bild av vår handel på Brittiska Ostindien, da densamma
blott upptager mängden och värdet av varorna, som direkt exporterats dit
eller importerats därifrån. Såsom bekant sker ju den största handeln både pa
Brittiska Ostindien och Nederländska Indien genom förmedling av engelska,
holländska och, före kriget, tyska affärshus. En tendens till förbättring i detta
avseende visade sig tydligt efter inrättandet av svenska transoceana linjer till
dessa områden. Som emellertid både Rederi A.-B. Transatlantic och A.-B. Svenska
Ostasiatiska Kompaniet haft tillfälle lämna direkt utlåtande till utrikesdepartementet,
vilja vi här endast understryka, att vidmakthållande och utvidgande av
dessa linjer är en av de viktigaste förutsättningarna för att var direkta handel
med Ostindien skall kunna utvecklas och en grundbetingelse för att svenska konsulats
arbete därstädes skall bli i större utsträckning fruktbringande.

Med hänsyn till arten av de varor, som exporterades från Brittiska Indien,
lämnas här nedan en belysande tabell:

Totalexporten från Brittiska Indien 1913—1914.

Varuslag.

Bomull, okardad........

Jute..............

Jutevävnader.........

Ris..............

Frö (huvudsakligen oljefrö) . . .

Hudar och skinn........

................

Vete och vetemjöl.......

Opium............

Ull, okardad..........

Gummilacka (ej färg)......

Kaffe..........■ • •

Trävaror...........

Oljor.............

Kryddor...........

Färg (utom indigo och garvbark)
Livsförnödenheter......

Värde i rupier.

. 4104 24 828
. 30 82 63 940
. 28 27 31 380
. 26 60 85 324
. 25 67 54 394
. 15 94 86 567
. 14 97 50 624
. 14 38 44 584
. 3 42 00 462
. 2 50 44 697
. 196 58 001
. 153 66 035
. 10711374
. 98 56 262

. 91 41076

. 82 73 821

. 54 44 093

Varuslag.

Salpeter......

Yllevaror.....

Råsilke och kokonger

Indigo .......

Socker ......

Bomullsvaror . . .
Silkesvaror ....

Värde i rupier.
. 3083 977

. 25 10 250

24 74 142
. 2120073

13 74 747
. 11 99 585

5 68 102

För att giva en uppfattning om vilka varor, som intressera Brittiska Indien
att importera och sålunda visa, att Sverige har stora möjligheter att utvidga
sin export dit, hänvisas till nedanstående tabell och Bil. 3, vilken senare visar
omfattningen av de största exportartiklarna från Sverige till Brittiska Indien
under åren 1913—1915:

Totaliuiporte» till Brittiska Indien år 1913—14.

Varuslag. Värde i rupier.

Bomullsvaror........................ 66 29 92 645

Metaller och malm...................... 22 07 40 411

Socker (jämte sirap, konfekt och sackarin)........... 14 95 68 790

Järnvägsmateriel....................... 10 03 46 956

Maskiner.......................... 7 75 83 093

Oljor............................ 4 4019162

Råsilke och silkesvaror.................... 4 37 18 572

Stål och järnmanufaktur.....•............ 3 94 81356

Yllevaror.......................... 3 85 22 515

Livsförnödenheter...................... 2 47 36 234

Spritdrycker......................... 2 23 71 492

Glas ............................ 1 94 52 831

Kryddor.......................... 173 23 073

Diverse beklädnadsartiklar.................. 1 7114 901

Papper och papp....................... 158 76 827

Färg och garvämnen..................... 1 4139 487

Droger och medikamenter................ . . 117 07 361

Frukter och grönsaker.................... 113 03 779

Kol, koks och patentbränsle.................. 106 63 807

Kemikalier......................... 1 01 47 551

Salt ............................ 87 66 483

Paraplyer och tillbehör.................... 53 09 800

Säd och baljväxter...................... 27 98 426

152

För utrikeshandeln äro hamnstäderna Kalkutta och Bombay de ojämförligt
viktigaste. Så gott som hela juteexjiorten försiggår över den förra av dessa
hamnar och dessutom äro av ovannämnda exportartiklar ris och annan spannmål,
bomull, hudar, salpeter, opium, indigo och té de viktigaste. Bombay börjar spela
en allt större roll som hamnstad pa grund av sitt förmånliga läge i förhållande
till Suezkanalen. Den största utförseln består av bomull och opium. Även
Karachi vinner i betydelse på grund av sitt rika uppland, Sind och Punjab, samt
sina goda järnvägsförbindelser med övriga delar av det indiska riket. En ny
direkt järnväg förbinder huvudstaden Delhi med Karachi. Rangoon är obetydlig
som industristad, men är den viktigaste utskeppningshamnen för varor från Birma
och består exporten till största delen av ris, råbomull, teakträ och mineraloljor.
Madras, belägen på östra kusten av Decan, saknar god hamn, men icke förty
exporteras över denna stad stora kvantiteter bomull, ris, hirs, kaffe, tobak, indigo
och cinchona. En stad, som till sist bör komma att få stor betydelse för Sverige,
är Colombo på Ceylon, därifrån vi hava utsikt att erhålla stora kvantiteter copra,
Följande tabell visar värdet i rupier av utrikeshandeln, export och import, över
de fem största hamnstäderna i Brittiska Indien år 191Ö—1914:

Kalkutta........................ 168 59 03 499 rs

Bombay......................... 131 99 27 947 >

Karachi......................... 42 8134 589 >

Rangoon......................... 33 01 27 255 »

Madras......................... 2088 46 978 »

Med avseende på importtullarna i Brittiska Indien stadgades, att från och
med den 1 mars 1916 tullsatserna, som från 1894 utgått med 5 % av värdet,
skulle höjas till 7,/a %. De för Sverige intressanta undantagen härifrån består
uti, att järn och stål, trycksaker, maskiner, med undantag av sådana för bomullsväverier
och järnvägsmaterial, endast tullbeläggas med 2Vs % av värdet. Vissa
lantbruksförnödenheter och maskiner för bomulJsväverier samt ett fåtal andra
artiklar äro tullfria. Exporttullar förekomma även för en del varor, sålunda är
utförseltull en å ris 3 annas1 per maund,2 D/s rupie per 100 lb. té. 472 rs per bal
om 400 lb. råjute, 20 rs per ton säckväv av jute. Huruvida senare några ändringar
i dessa bestämmelser inträtt, är f. n, Exportföreningen obekant.

Inför ovannämnda betydande internationella varuutbyte mellan Indien och
andra länder kan det vara av intresse att visa, huru några med vårt land jämnställda
länder ordnat sin avlönade officiella handelsrepresentation därstädes enligt
senaste tillgängliga uppgifter.

Generalkonsul.

Sverige............0

Norge . ............0

Holland............3

Belgien............1

Spanien............0

Konsul.	v. Konsul.	Handelsattaché.
0	0	0
1	1	0
1	2	1
2	0	0
1	0	0

1 1 anna = ung. 7.5 öre.

2 Tullväsendets maud = 37.3 kg.

Med avseende på organisationen av Sveriges officiella handelsrepresentation
i Brittiska Indien liar från de firmor, vilka besvarat vårt frågeformulär (Bil. 1)
många olika förslag framkommit. Så gott som alla äro emellertid ense, dels om
att ett svenskt general konsulat bör upprättas i Kalkutta, dels om att detta ensamt
ej förslår för att tillvarataga Sveriges stora intressen därstädes.

Exportföreningen far för sin del med hänvisning till ovan lämnade uppgifter
om Brittiska Indien vördsamt föreslå:

1) Att ett avlönat svenskt generalkonsulat upprättas i Kalkutta.

2) Att ett avlönat svenskt konsulat förlagges till Bombay, samt

3) Att en ambulerande handelsattaché anställes vid generalkonsulatet i
Kalkutta.

Nederländska Indien.

I likhet med förhållandet i Brittiska Ostindien är Sverige hittills ej heller
representerat genom någon avlönad konsul i Nederländska Indien. Detta land
är dock av enorm betydelse som leverantör, särskilt av för Sverige nödvändiga
kolonial- och fettprodnkter. Även som avsättningsland för svenska varor har
Nederländska Indien blivit av allt större betydelse. Detta har särskilt under
kriget tagit sig uttryck i ett ständigt växande antal förfrågningar hos Exportföreningen
på svenska exportvaror för försäljning till holländska kolonierna. I
båda dessa avseenden kan man anse, att Nederländska Indien ej hittills spelat
den roll för vårt land, som det borde kunna göra och måste man anse en av orsakerna
härtill liksom i Brittiska Indien vara bristen på ett välorganiserat officiellt
stöd åt handeln i form av konsuler o. a.

De holländska kolonierna i Ostindien bilda tillsammans ett generalguvernement
och delat administrativt i Java med Madoera samt de s. k. Buitenbezittingen
(yttre besittningar). Arealen uppgår till 1,915,317 kvkm. Den senaste tillförlitliga
folkräkningen skedde år 1905 och gav till resultat en folkmängd av nära 38
milj. personer, av vilka den övervägande delen eller ungefär 37,200,000 utgöras
av infödingar. Européerna uppgingo till till ett antal av blott 80,910, under det
att kineserna, som börja få ett stort inflytande på handel och industri, räknade
563,000 personer. Officiella approximativa beräkningar utvisa en folkökning från
1905 till 1912 å c:a 10 milj. personer.

Av besittningarna äro Java med Madoera den ojämförligt viktigaste både
i avseende på folkmängd och produktion. Under det att arealen är blott 121,622
kvkm. uppgår befolkningen till ungefär 30 milj. (1905) och av dessa utgöras
ungefär 29.7 milj. av infödingar. Dessa, de s. k. malajerna, äro lata och opålitliga
och ha visat sig mycket olämpliga för industriellt arbete. Detta är en av
de viktigaste orsakerna till att industrien i Nederländska Indien är så litet utvecklad,
fastän ansträngningarna nu inriktas på att föra densamma framåt. Mest
förekomma ännu så länge kvarnar, sågverk, arracks- och sockerfabriker. Infödingarna
äro sedan gammalt vana vid jordbruksarbete och därmed sammanhängande
verksamhet, men måste även härvid ständigt övervakas. De äro såsom köpmän
opålitliga och okunniga.

Å Java är jordbruket och därmed sammanhängande näringar de ojämförligt
viktigaste. Javas jord är så fruktbar, att den blott på få andra ställen inom
tropikerna har sitt motstycke. Temperaturolikheterna bero nästan uteslutande på

20—185097

154

höjdförhållandena. I det heta området odlas ris, sockerrör, tobak, kanel och
peppar, i den tempererade regionen de världsbekanta kaffesorterna samt tebusken,
som ofta lämnar 6 ä 7 skördar årligen. Fruktsorterna äro mycket talrika. Sålunda
förekommer av bananer ungefär 30 sorter. I skogarna växa kakao-, sagooch
sockerpalmer, teak-, kina- och gummiträd. För att giva en uppfattning om
den kolossala produktionen an föres här en del siffror.

Socker.

1913. 1914. 1915,

Areal i har....... 147,870 137,680 177,743

Totalprod. i ton..... 1,431,854 1,363,380 1,343,304

Detta utgör i genomsnitt 7« av hela världsproduktionen.

Kaffe.

1913. 1914. 1915.

Totalskörd i ton..... 34,830 38,072 53,282

Produktionen på Java av cinchona uppgick år 1915 till 7,297,768 kg. och
av tobak å Java och Sumatra till 57,076,401 kg.

Té och kakao (å Java).

1913. 1914. 1915.

Te > kg......... 23.680,130 29,893,603 46,183,334

Kakao i kg........ 1,494,036 1,186,282 1,643,440

Tenn är en mycket viktig exportvara och uppgår den årliga avkastningen
av tenngruvorna å Banka, Biliton och Riau till i medeltal 20,000 ton.

Kolgruvor finnas utom på Java, även på Sumatra och Borneå och i medeltal
brytas per år ungefär 625,000 ton.

. Produktionen av mineraloljor uppgår i medeltal till P/2 milj. ton per år.
Ar 1915 exporterades endast från Balik-Pappan å Borneos ostkust för 55 milj.
gulden petroleum, bensin, smörjoljor och parafin.

Bis odlas i ofantligt stor utsträckning i det att t. ex. 1915 halva den av
infödingarna odlade arealen, 13*/* milj. acres, å Java och Madoera upptogs av ris.

Majs, arachis och bomull m, m. upptogo tillsammans nästan lika stor areal.

Exporten av copra och indigo är mycket betydande och även rotting och
muskotnötter utföras.

Produktionen av socker och tobak går starkt framåt och i ännu högre grad
ökas produktionen av gummi, liksom även detta är fallet med världsproduktionen
av denna ^ vara, vilken år 1915 uppgick till c:a 138,000 egg. ton eller mer än
dubbelt så mycket som 1910. 2/s av denna produktion härledde sig från Nederländska
Indien, Straits Settlement, Malajstaterna och Ceylon.

Bland de större exportvarorna förtjäna till sist att nämnas peppar och

hudar.

155

Borneo har en areal av ej mindre än 751,000 kvkni. eller ungefär lika
mycket som hela Skandinaviska halvön. Kol och ädla metaller förekomma kran
södra Borneo utföras årligen ej mindre än ungefär 3,000 ton antimon. Befolkningen
är mycket gles. , .

Sumatra har ungefär samma ytinnehåll som Borneo och är ett törsta rangens
framtidsland. Java har emellertid hitintills alltför mycket dragit uppmärksamheten
frän det rika Sumatra. Invånarna uppgå till ett antal av blott 3.2 milj.
Här finnas ansenliga kvantiteter av ädla metaller, tenn, bly koppar, natta, salpeter.
Dessutom finnas väldiga kol förekom ster, även sådana som ännu ej exploaterats.
Gummiträd förekomma rikligt. Ris, tobak, peppar, sockerrör m. m. odlas

i stor utsträckning.

Totalexporten

från Nederländska Indien framgår av nedanstående tabell;

Nederländska indien:

Utförsel i 1 000 g u 1 d e n.

1910.	1911.	1912.	1913.	1914.
För privat rälcning: Java ocli Madoera . • • 259,453 Övriga besittningar . . . 163,684	299,863 176,487	316,001 228,641	322,896 303,819	341,008 305,211
423,137	477,350	544,642	626,715	646,219
För regeringens räkning: Java och Madoera . . . 26,829 Övriga besittningar . . . 2,632	28.200 16,050	32,964 19,056	34,365 22,866	19,275 19,161
29,461	44,250	52,020	57,231	38,436
Summa utförsel i 1,000 gulden 452,598	521,000	596,062	683,946	684,655

Följande tabell giver en uppfattning om omfånget av de olika exportvarorna
(i milj. gulden). Kursiverade varor ha under perioden 1905—1913 vant föremål
för starkt ökad utförsel.

	Socker ......	. 157	Mineraloljor . .	. . 113
Med ett värde av mer	Tobak .......	. 92	Copra .....
än 10 milj. gulden	Kautschuk ....	. 24	Te......	. . 22
	Kaffe.......	. 20	Peppar ....	. . 10
	Hndar.......	9,5	Tapioca ....	. . 9,1
Med ett värde från 5 till 10 milj. gniden	Rotting......	• 7,2	Kapok ....	. . 8,5
Guttaperka ....	. 6,1	Tenn.....
	Kinabark .....	4,12	Pisangnötter . .	. . 3,9
Med ett värde av 1 till 5 milj gniden''	Spånadsämnen . . • Garvämnen.....	3,5 . 3,1	Trävaror .... Jordnötter . . .	. . 3,4 . . 3
	Majs.......	. 2,8	Benzoe ....	. . . 2,6
	Damar.......	. 2,7	Copal.....	. . 2.5

Hattar......	. . 2,3	Fisk .......	■ H
Sprit......	. . 1,6	Oljefrön.....	. 1,5
Boskapsfoder . . .	. . 1,4	Boskap och hästar .	1
Muskotblomma . .	. . 1

De länder, till vilka den största exporten skedde från hela Nederländska

genom privata firmor personer, voro enligt officiell holländsk statistik (i
1,000 gulden): v

Nederländerna............	..........172,616
Storbritannien................	.......... 23,934
Tyskland..................	.......... 14,307
Frankrike ...............	.......... 26,715
Belgien..................	.......... 3,103
Spanien . . .............	.......... 155
Danmark..............	.......... 889
Norge............	.......... 7
Sverige.......	.......... 37
Ryssland......
Amerikas Förenta Stater......
Kina ....	........... 17,699
Japan (inkl. Formosa) ....	.......... 35,812
Australien.......	.......... 12,817

•> i blygsamma plats i denna statistik är påfallande om man jämför

vart land med sadana länder som Danmark, Belgien och Spaöieu.

i Av ®iA''0 ^ framgår enligt svensk statistik vår införsel från Sundaöarna
under aren 1913—1915. Denna uppställning är visserligen ej särskilt detaljerad,
men påfallande är dock, att den direkta importen till Sverige blott upptager ett
tatal av de varor, som produceras för export i Nederländska Indien.

Importen till Nederländska Indien framgår av nedanstående uppställning
som visar totalimporten under åren 19.10—1914.

Nederländska Iudien.

(I 1,000 gulden)

För privat räkning:	1910.	1911.	1912.	1913.	1914.
Java och Madocra . . . Buitenbezittingen . . . .	233,743 9X,897	270.805 115,438	288,645 120,743	321,200 140,701	273,700 123,948
För regeringens räkning:	332,640	386,243	409,388	461,901	397,648
Java och Madoera . . . Buitenbezittingen . . .	11,387 1,268	12,709 1,562	23,489 1,911	28 910 2,530	28,472 3,333
	12.655	14,271	25,400	31,440	31,805
Totalimport i 1,000 gniden 315,295	400,514	434,783	493 341	428,453

Nedanstående uppställning visar införseln under år 1913. De kursiverade
varorna äro föremål för ökad import och har införseln av desamma under tidsperioden
1905—1913 ökats med ej mindre än 200 %.

Infiirseln 1913.

Varugrupper med värde över 10 milj. gulden:

Manufakturvaror ....		Miljoner. ......112
Risgryn........		......56
Maskiner.......		......33
Järn och stål.....		......26
Konstgödsel......		......12
Fisk.........		......10
Järn och stålmanufaktur	Värde från 5—10 milj.	...... 9
Läder........		...... 8.8
Automobiler......		...... 6.8
Lervaror ........		...... 6.1
Galanterivaror.....		...... 6.0
Säckar ........		...... 6.0
Mjöl.........		...... 5.8
Bleck.........		...... 5.3
Kemikalier ..’....		...... 5.4
Garn.........		...... 5.2
Papper........		...... 5.0
Mineraloljor......	Värde från 1—5 milj.	...... 4,3
Övriga oljor.....		...... 4.0
Järnväg smaterial . . .		...... 4.0
Färger........		...... 4.9
Stenkol........		...... 3.9
Cement........		...... 3.9
Tändstickor......		...... 3.0
Té..........		...... 2.9
Smör . ........		...... 2-9
Garn, andra sorter . . .		...... 2.8
Kex..........		...... 2.3
Öl..........		...... 2.4
Mjölk.........		...... 2.4
Glasarbeten ......		...... 2.4

158

Miljoner.

Tvål............................... 2.3

Cyklar.............................. 2.0

Trävaror............................. 1.9

Rökverk (till gudstjänst)..................... 1.8

Tobak.....•......................... 1.7

Koppar.............................. 1.6

Lampor.............................. 1.6

Fyrverkeripjäser.......................... 1.6

Cigarrer.............................. 1.6

Cigaretter............................. 1.6

Vin................................ 1.5

Koppararbeten.......................... 1.5

Frö............................... 1.5

Ur................................ 1.2

(Möbler.............................. 1.1)

Mineralvatten........................... 1.0

Konjak.............................. 1.0

Läder............................... 1.1

Läderarbeten............................ 1.0

Böcker.............................. 1.0

Instrument (ej musik)....................... 1.0

Nedanstående siffror äro avsedda att lämna en jämförelse mellan Sverige
och andra länders export till Nederländska Indien, där privata personer och firmor
stått såsom mottagare. Jämföras dessa siffror med motsvarande för import, fram Sår

därav, att Sveriges direkta export haft ett mycket större omfång än importen.

»etta utvisas även av bil. 2 som visar de svenska officiella siffrorna över utförseln
till Sundaöarna.

1913

Nederländerna
Storbritannien
Tyskland ....
Frankrike . . .
Belgien . . . . ■
Spanien ....
Danmark ....

Norge.....

Sverige ....
Ryssland ....

(1,000 gniden).
. 145.259
. 76,571

. 28,776

3,432
6,198
98
36
145
602
1

159

1913. (1,000 gulden).

Amerikas Förenta Stater..................... 9,033

Kina.............................. 9,931

Japan (inkl. Formosa)...................... 0,769

Australien........................... 10,573

Under kriget lägger man särskilt märke till att handelsutbytet med Japan,
Kina och Förenta Staterna av naturliga skäl starkt ökats i omfång.

.Redan tidigare har berörts industriens svaga ståndpunkt i Nederländska
Indien. Förutsättningarna för upparbetande av denna i mer betydande grad
kunna ej heller anses stora. Det är alltså tydligt, att ett industriland som Sverige
bör hava goda utsikter för utvidgande av sin export av industrialster till Nederländska
Indien och detta utvisa även de uttalanden, som svenska firmor gjort i
denna sak och varav utdrag anföras längre ned.

Då tullarna spela en stor roll vid handelsförbindelserna med utlandet, bör
det anföras att, enligt holländska uppgifter, införseltullarna, ehuru otvivelaktigt
finanstullar, äro för många artiklar att* anse såsom tämligen höga. Taga vi några
artiklar såsom exempel, visar det sig att 6 % införseltull av värdet utgår bl. a.
för fajans och porslin, krut, garn, bearbetade trävaror, järnkramvaror, manufakturer,
möbler och lump, klockor och fickur, torra färgvaror, terpentin och linolja,
vapen, hästar m. m. 8 % utgår för flytande färgvaror i bleck- eller glasburkar.
10 % utgår bl. a. för ättika, bleckarbeten, glas och glasarbeten alla slag, gjutna,
hamrade och smidda järnarbeten, arbeten av koppar, stål, brons; bearbetat bly,
zink och tenn; läder och arbeten därav; manufakturer vad beträffar band, passementerier,
broderier och spetsar; mjöl; papper alla slag; skrivböcker och register,
musikinstrument, åkdon, automobiler, spelkort, saltad eller torkad fisk; 12 % utgår
för: icke särskilt nämnda dryckes- och matvaror, bearbetat guld och silver, färdiggjorda
kläder, parfymerier; kött alla slag. Vid många artiklar erlägges tull
naturligtvis efter mått eller vikt, såsom för öl Hfl. 6 — per hl., spritdrycker av
50 % alkohol Hfl. 50 — pr hl., ljus Hd. 12 — pr 100 kr., cigarrer och cigarretter
Hd. 50 — pr 100 kg., bordsalt Hd. 12 — pr 100 kg. Tullfria äro bl. a. tak- och
golvtegel, böcker, kartor, åsnor och mulåsnor, maskiner och redskap till lantbruket,
fabriks- och gruvväsendet samt för hantverket; sågade och osågade trävaror,
järn- och stålplåt, galvaniserad eller annat, spik, järntråd, ankare, kätting, telegraf-
och telefontråd, samt liknande artiklar av koppar, zink eller tenn.

Stenkol och koks, gödningsämnen, levande plantor, ris, tjära, repslageriarbeten
frö och segelmakeriarbeten, äro likaledes fria.

Samma principuttalanden, som fälldes angående Brittisha Indien i fråga
om vikten av kommersiell representation gäller även angående Nederländska Indien.
Frågan blir då var konsulaten skola förläggas.

Av det föregående torde med önskvärd tydlighet visats, att Java är den
ur alla synpunkter viktigaste besittningen. Huvudstaden å Java är Batavia, men
i staden Soerabaja på östra delen av ön är såsom handelsstad fullt ut lika viktig.
Den tredje staden av större betydelse för utrikeshandeln å Java är Samarang.

Att dessa tre hamnar äro de viktigaste utvisas bl. a. därav, att de årligen
anlöpas av det största antalet fartyg. Förhållannet dem emellan framgår av ne -

160

danstående uppställning, som visar summan av det tonnage (i 1,000 m3), som år
1913 anlöpte de olika hamnarna:

Tampong Prick „ , .

(uthamn till Batavia.) boeralmja. Samarang.

8,573 7,355 7,379

A Sumatra är den viktigaste hamnstaden Padang å öns västsida ooh å Celebes
ligger den betydande hamnen Macassar. Storleken av det tonnage, som 1913
anlökte dessa hamnar, utgjorde i 1000 ms resp. 3,025 och 2,971.

Med hänvisning tili föregående utredning får Exportföreningen för sin del
vördsamt föreslå upprättandet av följande konsulat:

1) avlönat general konsulat å Batavia,

2) lönat konsulat i Soerabaja, samt

3) lönat vicekonsulat i Padang.

Praktiska erfarenheter angående exporten till Ostindien.

Resultatet av den enquéte, som gjorts angående svenska firmors erfarenheter
vid export till Ostindien och som utgör svar å Bil. I, meddelas i det följande
i sammanhang och i vissa fäll meddelas utdrag ur firmornas uttalanden.

Så gott som över lag framhålles, att exportmöjligheterna av en hel del
svenska varor äro mycket goda till Ostindien, och firmorna förklara sig i allmänhet
hava för avsikt att utvidga sin export dit, då denna lämnat goda resultat.
Alla aro ense om att inrättandet av konsulat skulle betydligt underlätta och
uppdriva exporten och endast några få av våra allra största firmor förklara, att
de väl inse vikten av en sådan åtgärd, men för sin del ej anse sig vara direkt
i behov av officiell hjälp i form av konsulat i Ostindien, däremot sådana äro av
oskattbart värde för de firmor, vars export av en eller annan orsak ej är så betydande,
att de kunna utsända egna representanter. En verklig nytta av konsulatverksamheten
i Indien kan emellertid endast vinnas genom att denna anförtros
åt dugliga och kommersiellt bildade personer. Konkurrensen från Amerika
och Japan har visat sig stark, till stor del beroende på dessa länders goda representation
i Ostindien, samt på särskilt Japans förmånliga läge, vilket medgiver
låga frakter och alltså lägre pris å varorna. I samband härmed framhålles kraftigt
vikten av direkta ångbåtsförbindelser. Efterfrågan på svenska kvalitetsvaror
är i en del branscher ej ännu stor, säkerligen till väsentlig del beroende på
bristande reklam för och kännedom om desamma.

En av våra större firmor yttrar sig i frågan som följer:

»På grund av den jämförelsevis Angå omfattning vår export hittills haft
till Ostindien, hava vi ej heller någon erfarenhet av huruvida frånvaron av konsulär
representation verkat försvårande. Redan erfarenheten från andra marknader
säger oss emellertid, att inrättandet av konsulat med avlönad svensk och
dessutom, om möjligt, med marknaden förtrogen personal verkat befruktande på
förbindelserna mellan exportmarknaden och hemlandet. Det har visat sig, att ett
konsulat, vilket hunnit i utlandet vinna förtroende, redan genom en hänvisning

161

på tillverkare av viss vara i hemlandet, givit en rekommendation såväl åt detta
soin ock åt nämnda tillverkares kvaliteter. För så avlägsna marknader som Ostindien,
vilka äro ganska obekanta med svenska förhållanden och svenskt material,
betyder detta givetvis mycket, och vi äro av den fasta övertygelsen, att ett eller
flera avlönade konsulat i Ostindien skulle väsentligt bidraga till att göra svenska
produkter kända och erkända.

Ostindien är ju mycket tätt befolkat, och då den industri, som under senaste
år upprättats där samt nu under krigstiden särskilt torde hava utvecklats,
helt säkert framdeles kommer att öka avsättningsmöjligheterna för produkter
inom var bransch, såsom verktygsstål etc., torde denna världsdel få anses som en
god svensk exportmarknad, och strävandena böra gå ut på att göra affärerna
härute så stora som möjligt. Medlen anse vi vara, utöver inrättandet av konsulat
därstädes, även reklam, också i form av utställningar».

En svensk firma, som äger ingående kännedom om den ostindiska marknaden,
skriver i utdrag:

»Vid upprättandet av kontor i Brittiska Indien hava vi behov av en svensk
konsul och framträdde därvid i skarpsste belysning saknaden av en infödd avlönad
svensk konsul, som med intresse och i kraft av sitt ämbete kunde stå oss bi
med råd och dåd.

Enligt vår uppfattning bör ett avlönat generalkonsulat snarast möjligt inrättas
i Calcutta för Brittiska Indien och Birma, och är det vår bestämda uppfattning,
att Sverige då först kan utnyttja sina stora möjligheter på den indiska
marknaden.

Då Sverige nu genom A.-B. Svenska Ostasiatiska Kompaniets år 1913 öppnade
trafik mellan Göteborg och indiska hamnar har direkt förbindelse med Indien,
anse vi inga andra åtgärder än inrättandet av ett avlönat generalkonsulat
f. n. erfordras för utvecklandet av den svensk-indiska handeln. Éesten bör kunna
överlämnas åt de svenska exportköpmännens nyvaknade företagsamhet, varpå i
sista hand beror, om Sverige skall intaga den ställning både i Indien och på
världsmarknaden i övrigt, vartill det genom sina rika resurser äger förutsättningar.
»

En av våra allra äldsta och största industrifirmor skriver bland annat:

»Vi anse att inrättandet av avlönade svenska konsulat, varigenom en systematisk
och intensiv propaganda för Sverige och svenska varor i allmänhet kunde
bedrivas, skulle i mycket stor utsträckning befordra svensk export till Ostindien.
Genom dessa konsulat skulle nog det direkta varuutbytet mellan Ostindien och
Sverige högst betydligt underlättas och förkovras, då dessa konsulat otvivelaktigt
skulle vara i stånd att sammanföra svenska och ostindiska firmor i rätt stor utsträckning.
»

En nyare men synnerligen livskraftig exportfirma skriver:

»Avsättningsmöjligheter för svenska varor finnas därstädes, förutom för
trävaror och papper i allmänhet, för vissa järn- och stålsorter samt Eskilstunasmiden
och mindre maskiner, ävensom för våra svenska specialiteter, separatorer,
telefoner, primuskök, tändstickor, motorer o. d. Inom byggnadssmidesbranschen
finn,as. möjligheter för stor avsättning, och hava vi stora intressen att tillvarataga
i saväl Brittiska som Holländska Indien. Vid tiden för sagda erfarenhet fanns
icke den svenska ostasiatiska linjen, varför svårigheterna med den högre frakten

21—185097

162

vid omskeppning i Hamburg och London gjorde prisfrågan ogynnsam, vilket efter
kriget icke torde vara fallet, sedan direkta linjer tillkommit.»

Följande intressanta svar hava vi erhållit från en ansedd Stoekholmsfirma:

»Den europeiska exporten till Indien torde nästan uteslutande ledas av en
del större och mindre handelshus i de respektive moderländerna England och
Holland och någon direkt export från Sverige till infödda uppköpare i Indien
torde så gott som aldrig ifrågakomma. Enligt var erfarenhet arbeta icke ens de
nämnda engelska eller holländska exporthusen direkt med infödda köpare, utan
affärerna förmedlas i regel av de stora affärshusens egna fillalier på de olika platserna,
eller genom andra europeiska handelshus, som förlagt sin verksamhet till
Indien. Yi ha funnit, att även då större förfrågningar förelegat direkt från större
»införda affärshus», ha vederbörande firmor i de resp. moderländerna dragit sig
för att göra direkt affär. Misstroendet mot de infödda torde vara ganska stort
och är möjligen även berättigat. Det kräves alltså att man på ett eller annat
sätt representeras på platsen och liksom ständigt har de infödda inom räckhåll,
om man skall kunna bearbeta den indiska marknaden framgångsrikt.

Som det hittills varit, ha efter vad vi kunnat förstå, engelska och holländska
firmor behärskat ifrågavarande marknad, men det är tydligt, att dessa firmor
i första hand avsätta sina egna länders varor, från Sverige tages på så sätt endast
vad som icke kan erhallas på annat håll och det torde hittills ha varit en försvinnande
liten del av det verkliga behovet, som gått ut härifrån.

Avsättningsmöjligheterna i Indien torde vara stora för många artiklar,
som hittills icke alls exporterats dit på grund av vad som i ovanstående anföres
och vi tro, att om svenska firmor eller institutioner, i likhet med vad som skett
från engelskt och holländskt håll, vore i tillfälle lägga egna kontor i Indien, så
skulle mycket vara vunnet. Några solida svenska handelshus på de olika platserna
som, om möjligt, verkade uteslutande för svenska varors avsättning, vore
därför mycket önskvärt. Säkert är, att en direkt export till de inföddas handelshus
ställer sig ytterst vansklig, varför en representation i en eller annan form
icke kan annat än förbättra utsikterna för vår svenska export.»

En av våra större exportfirmor skriver med avseende å pappersexporten
följande:

»Med anledning av Eder cirkulärskrivelse i rubr. angelägenhet få vi närmast
med avseende på Sveriges exportmöjligheter av papper till Ostindien anföra, att
dessa otvivelaktigt äro betydande, och skulle exporten dit avsevärt kunna utvidgas,
om exportörerna bättre än nu understödjas av svenska staten medelst förstärkning
och utvidgning (företrädesvis genom handelsattachéer) av vår representation
därstädes, och om vara större banker, eventuellt i samarbete med svenska
staten, ville träffa anstalter för direkta bankförbindelser där. — Som förhållandena
hittills varit, äro de svenska exportörerna till allra största delen hänvisade
till mellanhänder, företrädesvis i England (före kriget i mycket betydande omfattning
även av mellanhänder i Tyskland), varjämte det förhållandet verkar hämmande
på företagsamhetslusten. att det ej kan ordnas med rembourser, likvider

o. dyl. direkt hos svenska banker. — Som de mest betydande destinationshamnarna
för papper kunna räknas Bombay, Madras, Calcutta och Rangoon samt Colombo.

Till slut vilja vi ej underlåta nämna som vår erfarenhet, att den av Ostasiatiska
Kompaniet öppnade direkta ångbåtstrafiken på Ostindien mycket bidragit
till avsättningsmöjligheterna där.»

En stor fabrikant av speciellt rör yttrar sig sålunda:

»Vi anse Ostindien hava betydelse såsom svensk exportmarknad inom vår
bransch, d. v. s. för avsättning av svenskt järn och stal samt rör, men då det,
enligt vad vi trott oss erfara, varit synnerligen obetydlig efterfrågan i dessa
länder på kvalitetsmaterial, har konkurrensen med billigare industrialster försvårat-
och vad vårt vidkommande beträffar, omöjliggjort den önskade avsättningen.
Vi anse därför att denna exportmarknad skulle kunna gynnas genom en eller
liera dugliga representanter, som kunde fästa den köpande allmänhetens i dessa
länder uppmärksamhet på de fördelar användningen av svenskt järn och stål samt
stålmanufaktur i kvalitetshänseende medför.»

En vågfabrikant anför:

»Sedan många år tillbaka hava vi bedrivit export av vågar till Nederländska
Indien, där avsättningsmöjligheterna synes vara synnerligen goda. På
grund av vårt fabrikats överlägsenhet hava inga svårigheter visat5 sig att
mota den tyska konkurrensen, oaktat dess lägre priser, men därigenom att vi
varit nödsakade att anlita holländska mellanhänder, har det ej varit möjligt
att på önskvärt sätt uppdriva försäljningarna, utan hava vi fått nöja oss
med vad holländarna behagat uträtta. Dä emellertid Java är ett synnerligen
rikt land med en kollossal köpkraft, synes det oss vara av största vikt att Sverige
utan uppskov skaffar sig egna agenter på platsen genom att dit utsända lämpliga
mgenjörer-affärsmän, samtidigt som till stöd för dessas verksamhet åtminstone ett
avlönat svenskt genernikonsulat upprättas därstädes, måhända lämpligast i Soerabaja.
bedan numera ett svenskt bolag bildats för anläggande av gummi-, oljeoch
kaffeplantager på Java, är det givetvis av största vikt att Sverige snarast
erhaller en väl kvalificerad representation i Holländska Indien, där förvisso oanade
möjligheter finnas för ett mycket inkomstbringande handelsutbyte.»

En annan firma skriver:

»Förutom ordnandet av konsulatfrågan anse vi att befraktningsfrågan är
av allra största betydelse. Upprätthållandet av täta och snabba fartygsförbindelser
ropd Ostindien är säkerligen ett livsvillkor för den svenska exportens framgång
därute. Yi hava märkt att agenterna ofta beklaga sig över förlust av beställningar
på grund av försenade och oregelbundna leveranser, detta beroende pa
de oregelbundna skeppningsiägenheterna.» 1

Ett pappersbruk anför följande:

»Med anledning av Edert cirkulär få vi meddela, att vi särskilt under åren
närmast före och även under kriget funnit en livlig och stigande efterfrågan å
vara fabrikater för rubr. länder, i synnerhet gällande medelkvaliteter av blekt-,
skriv- och tryckpapper. I möjligaste mån hava vi sökt anknyta direkta förbindelser
med importörerna i respektive länder, men hava dock kom-taterat, att en
betydlig del av exporten dit ut omhänderhafts av bl. a. engelska exportörer, varjämte
även norska sådana gjort betydande affärer i svenskt papper för marknaden
i iraga.

Som var asikt vilja yi uttala, att en direkt export på ifrågavarande länder,
stödd av direkt ångbåtslinje från Sverige och lämplig representation, bör ha ali
möjlig utsikt till framgång. Att efter kriget allt möjhgt göres tör att bibehålla
det företräde, som svenskt papper bör få före tyskt och österrikiskt, är i högsta
grad onskligt. Att en papper.skunniy attaché bleve fäst vid ifrågavarande konsulat
anse vi dock för vår del vara nödvändigt, enär vår mångåriga erfarenhet

164

på exportmarknaderna över hela värden lärt oss, att mycket ej kan uträttas utan
sakkunnig hjälp. Den alltmer växande pappersexporten bör ock kunna påräkna
ett dylikt stöd.»

Utom de ovan anförda varorna hava olika firmor förklarat att goda avsättningsmöjligheter
förefinnas för följande varor, vilkas antal emellertid på grundav
uteblivna svar å vår enqaéte betydligt kan utyidgas: Glödlampor, värmeapparater,
thermosHaskor, ficklampsbatterier, jordbruksredskap (speciella slag), förbränningsmotorer
för tillgodoseende av kraftbehovet på de stora piantagerna, träns F

ortanordningar, tidningspapper och billigare omslagspapper samt till Nederländska
ndien ammunition.

På grund av vad som ovan anförts får därför Sveriges Allmänna Exportförening
för sin del kraftigt tillstyrka, att åtgärder i det av motionären angivna
syftet snarast möjligt vidtagas, så att Sverige i Brittiska och Nederländska Ostiodien
erhåller en tillräcklig representation, förslagsvis med ovannämnda placering,
nämligen i Brittiska Ostindien: lönat generalkonsulat i Calcutta, lönat konsulat
i Bombay samt ambulerande handelsattaché, med placering i Calcutta, samt
i Nederländska Indien: lönat generalkonsulat i Batavia samt lönat konsulat i
Soerabaja och lönat vicekonsulat i Padang.

Stockholm den 8 juni 1918.

Sveriges Allmänna Exportförening.

H. L. F. LAGERCRANTZ.

Eric Nyländer.

Bil. till Exportföreningens skrivelse 1.

Sveriges konsulära representation i Ostindien.

Sedan riksdagen med anledning av direktör E. Nyländers motion beslutat, att hos
Kungl. Maj:t begära utredning om huruvida och på vad sätt en förstärkning av vårt lands
konsulära representation i Brittiska och Nederländska Indien bör komma till stånd, har Hans
Exellens Utrikesministern tillskrivit Sveriges Allmänna Exportförening med uppfordran att
snarast i tillämpliga delar inkomma med sådan utredning.

För att erhålla en så allsidig belysning som möjligt av denna för vår export- och
importhandel synnerligen viktiga fråga, bedja vi Eder, gärna med ledning av nedanstående
frågor, ben. meddela oss Edra praktiska erfarenheter och åsikter i övrigt angående möjligheterna
för utvidgandet av Sveriges export till Ostindien.

Vi motse tacksamt snarast möjligt, och i varje fall före den 10 maj 1918, Edert v.
utlåtande och behöver i detsamma blott hänvisning ske till numren å nedanstående frågor.
Samtidigt bedja vi Eder vara övertygade om, att Edra meddelanden av oss komma att behandlas
fullt konfidentiellt.

1. a) Ha Ni tidigare bedrivit export till Ostindien?

b) Om så varit fallet, huru ha avsättningsmöjligheterna visat sig vara därstädes

för svenska varor?

c) Har bristen i vår konsulära representation i dessa länder verkat försvårande

och hämmande å denna export och i vilka avseenden anse Ni att inrättandet
av lönade generalkonsulat eller konsulat i Brittiska och Nederländska
Indien skulle underlätta svensk export dit.

2. Om ni ej hittills bedrivit export till dessa länder hava Ni för avsikt att, så snart

omständigheterna det medgiva, börja sådan?

3. Vilken är Eder åsikt i allmänhet om Ostindiens betydelse såsom svensk export marknad

ooh vilka medel böra användas, undantagandes inrättandet av konsulat

därstädes, för att ytterligare utveckla Sveriges export dit?

4. Anse Ni åtgärder i motionens syfte påkallade, och å vilka platser böra enligt

Edert förmenande konsulaten tillsättas?

Vi avvakta med intresse Edert v. svar och teckna vi

Högaktningsfullt

Sveriges Allmänna Exportförening
ERIK NYLÄNDER.

Gl. Bolander.

166

Bil. till Exportföreningens skrivelve 2.

Införsel av vissa varor till Sverige från Sundaöarna åren 1913—1915.

Varuslag.	19 13.	1 9	1 4.	1 9	5.
Kvantitet kg:	Värde kronor.	Kvantitet kg-	Värde kronor.	Kvantitet Kg.	Värde kronor.
Kaffe...............	57,057	65,615	122,499	134,484	8,634	12,464
Sprit-, malt, o. a. drycker......	—	1,650	—	925		340
Kautschuk, guttaperka m. in. oarbet. .	7,111	49,777	—	—	—	—
Hudar & skinn...........	—	—	2,684	10,855	—	—
Garvämnesextr............	—	—	35,248	18,070	—	—
Gummi, nativt...........	—	—	—	—	17,090	83,219
Div. varor.............	—	4,970	—	9,733		8,870
Summa kronor	—	122,012	—	174,067	—	104,893

Utförsel av vissa varor från Sverige till Siindaöarna åren 1913—1915.

Varuslag.	1 9	1 3.	1 9	1 4.	19 15.
					Värde
Kvantitet	Värde	Kvantitet	Värde	Kvantitet
	kg.	kronor.	kg.	kronor.	kg.	kronor, j
Talj, oljor, tjära m. m........	_	9,777	_	—:	11,650	2,330
Kautschukarbet...........	6,058	21,809	—	—	—	-\|
Lådämnen, byvl...........	—	62,736	—	—	—	—
Cement..............	31,660,200	791,505		—	—	— \|
Förtätade gaser...........	4,874	14,622		-	—	—
Tändstickor............	4,852,608	2,353,515	845,059	410,382	—	—
Balk-, hörn- och annat varmvalsjärn .	926,851	171,468	156,678	26,722	125,052	24,200j
Verktygsstål............	797,038	143,467	242,004	43,401	186,570	38,455
Vissa arb. av koppar m. m......	5,625	25,206	5,354	17,780	6,535	15,749j
Gas- & andra motorer, ej elektriska .	16,926	22,420	73,915	105,805	14,864	25,675j
Fabrikat av talj, oljor m. m.....	—	—	2,875	9,016	—
Pappersmassa, papp & papper samt därav förf. varor.........	—	1,245	4,822	1,550	26,053	4,866
\| Div. varor.............	—	38,936	—	17,121	—	8,8601
Summa kronor	—	3,656,706 -	631,777	—	120,135

1(57

Bil. till Exportföreningens skrivelse 3.

Utförseln av vissa varor till Sverige från Brittiska Ostindien åren 1913—1915.

Varuslag.	1 9	1 3.	19 14.	1 9	5.
Kvantitet kg.	Värde kronor.	Kvantitet kg-	Värde kronor.	Kvantitet kg-	Värde kronor.
Kautschukarbeten..........	85,355	307,347	48,604	151,624	_	—
Pappersmassa av trä........	1,487,065	195,360	2,925,615	386,354	4,758,356	621,952
Papper...............	874.376	157,375	697,519	133,638	2,821,274	617,580
Papp...............	—	—	—	—	130,147	21,936
Konstgödsel............	1,265,112	189,767	—	—	—	—
Tändstickor av trä.........	—	—	—	—	—	—
Säkerhets-,.............	2,485,305	1,205,373	1,154,504	540,254	75,582	43,848
Andra................	3,096,485	1,331,489	126,003	71,330
Bank-, hörn- & annat varmvalsat järn	3,438,468	635,976	1,903,441	318,015	1,723,867	315,303
Verktygsstål m. m..........	583,681	156,967	292,110	66,361	316.230	75,270
Gångjärn m. m............	52,991	23,846	—	—	121,065	43,963
Spik & stift............	155,396	38,849	436,721	84,459	1,113,881	379,272
Lampor & lyktor..........	22,301	71,654	11,589	68,349	13,506	81,237
Telefonapparater..........	28,489	170,729	22,851	166,742	8,064	64,584
Telegrafapparater..........	13,863	98,724	10,998	108.471	3,391	38,379
Gas- & andra motorer, ej elekt. . . .	14,516	28,055	—	—	124,307	206,236
Maskiner för sönderdelning och mal-					32,444
ning...............	118,334	45,783	—	—	13,592
Skodon ..............	—	—	—	—	44,305	165,942
Flaskor, burkar, glas och emaljvaror .	—	—	—	—	110,839	38,643
Div. varor.............	—	607,495	—	397,962	—	559,063
Summa kronor	—	5,464,789	—	2,493,559	—	3,286,800

1(38

Bil. till Export för eringens skrivelse é.

Införseln av vissa varor till Sverige från Brittiska Ostindien åren 1913—1915.

Varuslag. 1	19 13.	1 9	1 4.	19 15.
Kvantitet kg-	Värde kronor.	Kvantitet kg.	Värde kronor.	Kvantitet kg.	Värde kronor.
Vete................	24,577,918	3,637,532	6,720,323	994,397
1 Kli................	855,626	85,566	1,214,370	79,291	1,345.573	185,596
Ris, oskalat............	3,616,203	578,592	9,384,045	1,191,730	20,721,783	2.704,375
> , malet.............	—	—	—	—	2,264,292	446,765
i Te.................	55,738	138.230	43,766	75,194	21,784	37,296
Kardemumma...........	8,829	82,290	6,269	49,903	—	—
Peppar m. m............	35,605	33,177	34,653	35,836	—	—
\| Bomull, okardad..........	886,247	1,063,496	1,135,703	971,201	894,766	806,680
Jute................	1,091,381	545.691	1,749,548	1,088,855	3,366,108	1,780,285
Garn och bomull..........	24,731	247,310	—	—	—	—
Vävnader av jute..........	47,598	38,715	—	—	—	—
Hudar och skinn..........	158,352	365,166	337,959	679,457	931,694	2,175,823
j Växtfett..............	196,146	149,466	588,420	515,724	66,306	56,990
1 Vegetabiliska fettoljor........	56,195	26,412	—	—	—	—
Råfosfat.............	5,901,967	280,343	—	—	—	—
Frö................	—	—	—	—	299,492	80,988
1 Garvämnesextrakt.........	—	—	—	—	79,913	40,768
Harts...............	—	—	7,473	10,699	—	—
Hampa...............	—	—1	24,180	15,180	—	—
Diverse varor............	—	139,237\|	—	87,545	—	23,537\|
Summa kronor	—	7,411,223	—\| 5,795,012	—	8,339,103

Till Hans Excellens Herr Ministern för utrikesurendena.

Sedan Eders Excellens i skrivelse till Handelskammaren i Göteborg anmodat.
Handelskammaren att insända yttrande, huruvida och på vad sätt en förstärkning
av Sveriges konsulära representation i Brittiska Indien samt Nederländska
in» lien bör komma till stånd, får Handelskammaren vördsamt anföra följande:

i)e kommersiella förbindelser, som Sverige redan har såväl med Brittiskasom
med Nederländska Indien, göra en förstärkning av den konsulära representationen
i dessa länder synnerligen önskvärd. An mer torde detta bliva fallet, när
»sverige efter fredsslutet måste söka att utvidga sitt avsättningsområde eller öka
sin avsättning på de marknader, varest svenska artiklar redan i någon utsträckning
äro kända. De ifrågavarande länderna kunna säkerligen upptaga betydligt
större kvantiteter svenska produkter, än som varit förhållandet före kriget om
även svårigheterna för dessas införande torde _ bliva betydliga, varför också staten
bör, i den mån sådant är möjligt, understödja genom sina representanter affärsmännens
strävan i den åsyftade riktningen. Vad importen beträffar erbjuda såYal
° ja" 1S?“ Nederländska Indien produkter av synnerligen stor betydelse
för var toikhushallning, både vad råmaterial och konsumtionsartiklar beträffa. Det
torde icke lida något tvivel, att en skarp konkurrens kommer att uppstå om de
asyftade varorna, i vilken de svenska affärsmännen, såvida de icke på det kraftigaste
understödjas, torde hava svårt att uthärda. En förstärkning både kvantitatiyt
och framför allt kvalitativt av vår konsulära representation torde därför
vara av behovet synnerligen påkallad.

Angående sättet för förstärkning av den konsulära representationen ligger
närmast tillhands anställandet av avlönade konsuler, vilka i betraktande av platsernas
betydelse böra hava generalkonsulers ställning. För Brittiska Indien torde
Calcutta erbjuda göda betingelser för konsulns verksamhet; den nye konsuln för
Nederländska Indien bör enligt Handelskammarens uppfattning placeras antingen
i Scerabaja eller någon annan lämplig plats på Java.

För de avsedda platserna böra emellertid endast synnerligen väl kvalificerade
personer komma i fråga, varvid enligt Handelskammarens uppfattning
mindre vikt bör läggas på ämbetsmannarutin, än fastmera på förmågan att arbeta
för utvecklingen av våra ekonomiska förbindelser med de åsyftade länderna, paråd
med ingående kännedom om vart iands både behov av importprodukter och
och vår förmåga att exportera. Skulle inom eller utom vår nuvarande konsulat 22—185097 -

170

kår icke kunna erhållas så väl kvalificerade personer, håller Handelskammaren
före, att det vore lämpligare att, åtminstone tillsvidare, åtnöja sig med oavlönade
konsuler, helst där så är möjligt valda bland de inom landet bosatta affärsdrivande
svenskarne, då enligt Handelskammarens erfarenhet härigenom ett för affärsvärlden
bättre resultat torde kunna erhållas.

Göteborg den 21 mars 1918.

För Handelskammaren i Göteborg
CARL AUG. GILLBERG.

G. Lundström.

171

Bil. 8.

Kungl. Utrikesdepartementet, Handelsavdelningen, Stockholm.

. Vi ha pa sin tid mottagit Eder ärade skrivelse av den 1 dennes rörande
Sveriges konsulära representation i Nederländska Indien och Brittiska Indien

Dä emellertid brevskrivaren varit ledamot av den av Handelskammaren i
Höteborg tillsatta^ kommittén för avgivande av utlåtande i samma ärende, be vi
härmed endast få åberopa från Handelskammaren till Kungl. Utrikesdepartementet
insänd skrivelse i denna sak. Det enda tillägg vi vilja göra är, att det enjigt
vtlr tidigare erfarenhet av Sveriges konsulära representation i transmarina
länder är bättre att icke få någon avlönad konsul än få en generalkonsulspost
besatt med en icke fullt kvalificerad och för sitt uppdrag lämpad person.

Rederiaktiebolaget Transatlantic
G. CARLSSON.

172

Bil. 9.

Till Kungl. Utrikesdepartementet, Stockholm.

På grund av anmodan i skrivelse från Hans Excellens Ministern för Utrikesärendena,
att till departementet insända yttrande jämte utredning i frågan rörande
förstärkning av Sveriges konsulära representation i Brittiska Indien, få vi
vördsamt anföra följande.

I januari 1914 etablerade vi i samarbete med A/S. Den Norske Afrika og
Australia Linie direkt ångfartygsförbindelse från Sverige på Brittiska Indien med
anlöpning av hamnarne Karachi, Bombay, Colombo, Madras och Calcutta. Det
visade sig här samt i fråga om Kina och Japan, att man hade att räkna med ett
aktuellt behov av en direkt linje. Godstrafiken ökades nämligen allt efterhand
och uppgick sålunda under 1915, då en någorlunda reguliär trafik ännu kunde
upprätthållas, från Sverige till 27,575,779 kg., som fördelade sig på de olika hamnarna
som följer:

Till Karachi........... 2,783,127 kg.

» Bombav........... 8,672,309 »

» Colomlm........... 1,433,686 »

» Madras............ 4,173,886 »

» Calcutta...........10,512,071 »

Såsom framgår av ovanstående siffror utgör Calcutta den viktigaste hamnen
för Sveriges import på den Brittiska Indien och är förhållandet detsamma
ifråga om importen därifrån till Sverige. På grund härav skulle vi anse som
högst önskvärt och ändamålsenligt att Sveriges konsulära representation därstädes
bleve tillgodosedd genom upprättandet av ett avlönat generalkonsulat.

På de övriga platserna, isynnerhet Bombay och Colombo, vilken senare
hamn torde komma att bliva särdeles betydande i en framtid med avseende på
export till Sverige av copra, synes det oss att de svenska intressena äro av den
omfattning att de borde representeras genom konsulat, vilka ifråga om dessa
hamnar borde besättas med svenska män.

173

Vi begagna tillfället frainbålla att Ualny (Dairen) i Södra Manschuriet är
en namn, som under de senaste åren tilldragit sig ökat intresse på grund av en
betydande export därifrån av soyabönolja till Sverige. Från Dalny exporteras
dessutom soyabönor och platsen väntas bliva av stor betydelse för vår hemgående
trafik från Ostasien, varför upprättande av svenskt konsulat därstädes synes oss
synnerligen önskvärt.

Göteborg den 22 mars 1918.

Aktiebolaget Svenska Ostasiatiska Kompaniet
DANIEL BROSTRÖM.

Till Hans Excellens Herr Ministern för Utrikes ärendena.

Sedan innevarande års riksdag med anledning av en av herr E. Nyländer
i andra kammaren väckt motion i skrivelse till Kungl. Maj:t anhållit, det Kungl.
Maj:t täcktes föranstalta om utredning, huruvida och på vad sätt en förstärkning
av Sveriges konsulära representation i Ostindien bör komma till stånd, samt därefter
för riksdagen framlägga det förslag, vartill utredningen må kunna föranleda,
har Eders Excellens genom skrivelse den 1 nästlidne mars anhallit om Stockholms
Handelskammares yttiande i förevarande ärende.

Med anledning härav får Handelskammaren äran anföra följande.

Handelskammaren finner det synnerligen önskvärt, att såvitt möjligt från
statens sida åtgärder vidtagas för uppmuntrandet av handelsförbindelserna mellan
vårt land och tvänne med hänsyn till världshandeln så viktiga områden som Brittiska
och Nederländska Indien. Att Sverige erhåller en god konsulär representation
i dessa tätt befolkade och på naturprodukter av skilda slag synnerligen
rika trakter, synes vara av stor betydelse särskilt i betraktande av den fredliga,
men därför säkerligen icke mindre hårda kommersiella kraftmätning, som torde
komma att efterfölja det nuvarande världskriget.

Från redarehåll har inför Handelskammaren betonats, hurusom det för utvecklandet
av vår hittillsvarande sjöfart på dessa länder och för tillvaratagandet
av hithörande intressen vore synnerligen angeläget att därstädes erhålla väl avlönade
konsuler med framskjuten ställning. Härvid synes — med hänsyn till
arten av de redan före kriget upparbetade förbindelserna — Brittiska Indien böra
komma i främsta rummet. Emellertid synes äver Nederländska Indien böra
komma i åtanke, då grundaäe förhoppningar förefinnas att efter kriget ytterligare
kunna utvidga den sjöfart, som upptagits med dessa områden.

Vidkommande åter vårt lands handelsförbindelser med Ostindien torde det
vara oomtvistligt att Sverige därstädes har stora intressen att bevaka. Handelskammaren
vill härvid erinra, hurusom Brittiska Indien är en rik producent av
många för vårt land oumbärliga varor och förnödenheter såsom ris, vete, té, bomull,
jute, det för skeppsbyggeriet synnerligen värdefulla teakträdet, ävensom råämnen,
erforderliga för margarintillverkningen etc. I exporthänseende är landet
en viktig avsättningsort för järn och papper, ävensom för en hel del andra industriprodukter,
såsom elektriska artiklar, maskindelar, motorer etc., vadan detsamma
härutinnan erbjuder ett gott fält för svensk företagsamhet. Särskilt vill Handels -

kam maren erinra att var tändsticksindustri tidigare gjort stora landvinningar därstädes,
även om densamma numera i viss mån undanträngts av japansk konkurrens.
Störa möjligheter torde förefinnas att ånyo med framgång upparbeta marknaden
lör denna vart land så viktiga exportartikel. Givetvis skulle en svensk
konsul pa detta likaväl som på andra områden bliva i tillfälle att göra en värdefull
insats, detta så mycket mera som den svenska handeln därstädes i allmänhet
har att för närvarande kämpa med allvarliga svårigheter i samband med den av
världskriget föranledda allmänna handelspolitiken.

I fråga om möjligheterna för svensk export intager Nederländska Indien
ungefär samma ställning som det Brittiska, ehuru vår exporthandel med hänsyn
till de direkta förbindelserna måste anses ha hunnit längre uti Brittiska Indien,
Detta omdöme torde för övrigt kunna utsträckas att gälla även för vår importhandel.
Beträffande Nederländska Indiens möjligheter i sistnämnda hänseende bör
framhållas, att landet är en betydelsefull producent av kolonialster, såsom kaffe,
ris, rörsocker, gummi, det förut berörda teakträdet etc. Särskilt torde böra an»
märkas, att, enligt Handelskammaren meddelad uppgift, omkring 60 % av hela
världsproduktionen av kopra härrör från Sundaöarna.

Såsom ett allmänt omdöme torde kunna uttalas, att Nederländska Indien i
det hela erbjuder en av svensk företagsamhet hittills alltför obeaktad marknad,
där åtskilliga landvinningar böra kunna göras. Under rådande politiska förhållanden
synas efter världskrigets slut möjligheterna för åstadkommande av direkta
handelsförbindelser mellan Sverige och Nederländska Indien vara särskilt gynnsomma,
icke minst med hänsyn till de båda ländernas ställning såsom neutrala
stater.

I betraktande av vad sålunda anförts synes därför en avlönad svensk konsul
hava en betydelsefull uppgift att fylla även i detta land.

Då Handelskammaren sålunda uttalar sig för önskvärdheten av inrättandet
av en konsulär representation inom förevarande båda områden, vill Handelskammaren
betona vikten av att de nya posterna erhålla en avlöning och en ställning
som möjliggör deras besättande med män, vilka äro så kvalificerade, att de kunna
förskaffa sig anknytning till de verkligt ledande kretsarna inom respektive länder.
Det torde ock vara nödvändigt att arbetet på dessa nya generalkonsulat så
ordnas, att respektive chefer ej behöva ägna alltför mycken tid åt de detaljer,
som vanligen anses förenade med konsultverksamheten, utau att de i främsta rummet
se sin uppgift ur en vidare synpunkt. Genom en introducerande verksamhet
bör generalkonsuln förskaffa de svenska intressena nödiga anknytningspunkter
och dymedelst främja och underlätta den pioniärverksamhet, som i första hand
erfordras av handelns egna utövare för erövrandet av nya marknader.

Vidkommande de platser dit ifrågavarande generalkonsulat böra förläggas,
synas Calcutta, såsom Brittiska Indiens förnämsta handelsstad, och Batavia, såsom
centralpunkt för samfärdseln å Sundaöarna, vara de orter, som självfallet
erbjuda sig. Därjämte vill Handelskammaren betona vikten av att dessa generalkonsuler,
med hänsyn till den ofantliga storleken av ifrågavarande områden,
vid sin sida erhålla ett tillräckligt antal väl kvalificerade honorärkonsuler, fördelade
på lämpliga platser. Genom att gent emot dessa intaga en sammanhållande
och ledande ställning, bleve vardera generalkonsuln i tillfälle att erhålla
en fullständig överblick över sitt verksamhetsområde.

176

På grund av vad ovan anförts får Stockholms Handelskammare sålunda
tillstyrka inrättandet av avlönande generalkonsulat i såväl Brittiska som Nederländska
Indien med förläggning till resp. Calcutta och Batavia.

Stockholms den 14 maj 1918.

För Stockholms Handelskammare
K. A. WALLENBERG.

j W. G. Stiernstcdt.

Bil. 11.

177

Till

Hans Excellens Ministern för Utrikes Ärendena,

Stockholm.

Med anledning av Kungl. Utrikesdepartementets skrivelse av den 1 dennes
beträffande Sveriges konsulära representation i Brittiska Indien och Nederländska
Indien tillåta vi oss framhålla, att tillsättandet därstädes av avlönade konsuler
utan tvivel skulle hälsas med glädje av de svenska rederibolagen, som trafikera
sagda länder, då de, enligt vad vi tro oss veta, icke varit nöjda med de honorära
konsulerna, som hittills företrätt de svenska intressena därute. Vi hava sedan
ett par år tillbaka eget kontor i Calcutta. För vår del hava vi icke haft anledning
anmärka mot den nuvarande konsulära representationen därute och anse i
övrigt, att de direkta handelsförbindelserna med Indien för närvarande ej nått en
sådan omfattning, att de motivera tillsättandet av avlönade svenska konsuler. —
Med Nederländska Indien hava vi, trots upprepade försök, icke lyckats komma i
direkt handelsförbindelse på den grund, att handeln fullständigt ligger i händerna
på stora holländska firmor, som äro så väl organiserade, att det knappast är möjligt
att förbigå dem. —

Yår uppfattning är, att tiden för tillsättandet av en svensk konsul därute
ännu icke är Kommen, men känna för litet till marknaden för att vilja bestämt
uttala oss i saken. — Yi tillåta oss framhålla, att enligt vår mening den konsulära
representationen väl knappast kan tagas i anspråk, då det gäller att erövra
nya marknader, utan torde framgången härvidlag så gott som uteslutande bero
på de enskilda firmornas energi och konkurrenskraft. —

Däremot torde tillsättandet av avlönade konsuler vara ovärderligt som stöd
för den svenska handeln i de länder, där den redan lyckats skapa en marknad.
Vi anse därför, att det skulle vara fördelaktigare att närmast förstärka vår konsulära
representation i JRyssland, där redan så många svenska firmor och industriföretag
äro etablerade, och där vi hava så stora företag att bevaka. Dessutom
torde den nu inträffade uppdelningen av det ryska riket göra en ökning av antalet
konsuler alldeles nödvändig, då det otvivelaktigt är högst önskvärt, att vår
konsulära representation utsträckes till samtliga Rysslands stater. —

A. B. The Swedish Trading Company

C. W. HOBNGBEN

Managing Director.

23—185097

178

Bil. 12.

Översikt av

Utförsel av vissa varor från Sverige till Brittiska Nordamerika.

	1913	1914	1915	1916
	Kronor.	Kronor.	Kronor	Kronor.
Separatorer ........	66,225	168,318	218,227	164,731
Verktygsstål.......	—	—	—	78,455
Rör, valsade och varmdragna	—	—	23,890	70.119
Metall- & koltrådar ....	—	—	—	32,336
Plåt- och bleckvaror . . .	13,529	—	—	18,579
Glödlampor........	—	34,851	16,760	20,175
Kalldraget järn i stänger .	—	—	—	18,035
Stångjärnsavhngg.....	—	—	26,615	16,950
Papper..........	122,154	202.400	25,424	12,324
Kaffe- och köttkvarnar . .	—	—	13,552	14,879
Mineral m. m.......	8,636	2,680	2,000	4,500
Gas och andra motorer . .	—	241,903	61,919	—
Varmvalsat järn .....	201,272	157,570	25,480	—
Generatorer ...... .	569,398	276.625	—	—
Statorer m. m.......	18,796	59,202	—	—
Pappersmassa av trä ...	256,136	214,115	—	—
Glas och emaljvaror . . .	183,530	—	—	—
Totalutförsel kr. 1,659,780	1,521,297	481,213	560,094
Införsel av vissa varor till Sverige från Brittiska Nordamerika.
	1913	1914	1915	1916
	Kronor.	Kronor.	Kronor.	Kronor.
Konserver ........	119,791	31,038	38,287	38,360
Asbest..........	—	—	25,000	31,745
Frö...........	—	—	—	17,853
Skörde och slåttermaskiner .	16,189	—	11,983	—
Vete...........	—	49,371	—	—
Frukter m. m.......	45,530	16,225	5,179	42
Hudar och skinn.....	56,171	—	—	—
Totalinförsel kr.	201,790	131,107	95,537	95,859

179

Bil. 13.

I. Utförsel av vissa varor från Sverige till Australien.

	1914.	1915.	1916.
	Kronor.	Kronor.	Kronor.
Separatorer ................	........1,679,330	1,468,930	2,124,881
Papper, alla slag.............	........ 1,099,361	1,590,684	1,096,601
Papp...................	........ 104,713	238,448	295,331
Pappersmassa av trä ...........	........ 169,786	311,123	760,847
Järn i stänger..............	........ 45,531	37,697	121,459
Kullager.................	........ 129,523	163,280	290,731
Gas- och andra motorer..........	........ 144,469	166,757	183,165
Plåt- och bleckvaror............		31,855	118,817
Hästskosöm................	........ 62,196	65,154	125,247
Tändstickor................	........ 26,815	120,073	12,543
Fönster- och spegelglas..........		91,320	47,778
Telefonapparater.............	........ 651,901	258,165	85,989
Telegrafapparater............ .	........ 274,935	167,341	28,314
Trävaror och snickeriarbeten........	........2,811,334	810,202	229,521

Total utförsel 8,132,086 6,587,065 6,667,718

II. Införsel av vissa varor från Australien till Sverige.

	1913.	1914.	1915.	1916.
	Kronor.	Kronor.	Kronor.	Kronor
Vete..........	.......... 151,232	2,435,034	—	—
Hndar och skinn ....	.......... 17,730	379,318	—	—
Kåfosfat........	.......... 799,707	310,768	—	—
Koppar och -leger . . .	.......... 66,065	70,325	—	—
Sydfrukter m. m.....	.......... 47,962	73,916	2,726	232
Ull..........	.......... 96,927	67,259	314,148	—
Kli..........	.......... 324,960	—	—	''-
	Total införsel 1,518,351	3,360,266	317,838	2,149

180

Särskilt yttrande.

Ehuru jag icke har någon från kommitténs majoritet avvikande mening
i sak av beskaffenhet att föranleda en reservation vill jag dock icke
avstå ifrån att avgiva ett särskilt yttrande beträffande vissa olikheter i uppfattningen
av formell natur mellan de övriga kommitterade och mig.

Det gäller uppställningen och, med avseende på innehållet, omfattningen
av den kungörelse, som skall giva uttryck åt det förslag, genom
vars framläggande kommittén fullgjort det uppdrag, som av Kungl. Maj:t
givits.

Det kan måhända förefalla såsom av oväsentlig betydelse, vilken
form gives åt ett förslag, när endast det sakliga innehållet är tillfredsställande.
Utan att på något sätt skatta åt formalism, mot vilken jag
däremot är en avgjord motståndare, isynnerhet då den framträder såsom
byråkratisk slentrian, tror jag dock att betydelsen av formen icke får
underskattas, då den tjänar att åstadkomma klarhet, reda, fullständighet
och överskådlighet åt framställningen. Särskilt anser jag detta vara händelsen
då det, såsom i nu föreliggande fall, gäller ett organisationsförslag.
Ändamålet med varje organisation är att uppställa regler för planmässighet
och system i arbete. Behovet av organisation av utrikesdepartementet
. har uppstått just därför att sådana regler saknats, varit otillräckliga eller
•olämpliga. Då nya sådana nu skola givas, synes det påkallat att de fram.
ställas i den form, som fullt tillfredsställer kravet på system och överskådlighet.

I ministerns för utrikes ärendena yttrande till statsrådsprotokollet
angående kommitténs uppdrag betecknas organisationen av kungl. utrikesdepartementet
såsom det förnämsta. I kommitténs motivering behandlas
också alla de frågor, som hava sammanhang med organisationen, men
förslagen till kungörelse inskränka sig till, en instruktion för utrikesdepartementet
och en annan rörande avlöningsförmåner och därmed sammanhängande
villkor och bestämmelser av den för statens ämbetsverk vanliga
typen. Jag har intet att erinra emot denna senare, men anser beträffande
den förstnämnda, att kommittén icke lämnat uttömmande svar på den

181

uppställda frågan om utrikesdepartementets omorganisation genom endast
en »instruktion» för utrikesdepartementet.

Gent emot min anmärkning har erinrats, att tidigare icke funnits
någon annan handling, som fastställde utrikesdepartementets organisation
än en dylik instruktion, huvudsakligen innehållande föreskrifter om tjänstemännens
åligganden, att något annat icke vore brukligt beträffande andra
departementer och ämbetsverk och att man i detta avseende icke borde
avvika från gammal tradition. Jag kan icke finna dessa skäl bärande mot
användandet av en sådan avfattning av kungörelsen, varigenom allt väsentligt,
som rörande organisationen, fullständigt återgåves. Det torde f. ö.
icke vara full riktigt att icke kungörelser av sistnämnda fullständigare typ
redan nu finnas för vissa statens verk, ehuru de icke torde finnas för
något departement, vilket jag emellertid anser vara en brist, som i den
mån nyorganisation äger rum, borde fyllas. Vidare synes kommittén icke
hava varit fullt konsekvent, då innehållet i kap II och III knappast kan betecknas
såsom instruktion i vanlig mening och icke heller återfinnas i den
hittills gällande instruktionen. Jag säger icke detta såsom en anmärkning
mot. att dessa kapitel intagits, utan för att framhålla att man enligt min
mening bort gå ännu längre i samma riktning. För att åskådliggöra, huru
uppställningen enligt min tanke borde hava varit, har jag uppgjort ett utkast
till en kungörelse, som härmed bifogas och vars rubik är: »Kungörelse
rörande utrikesdepartementets indelning, arbetsordning, tjänstemän
och deras åligganden» och som är uppställd efter följande plan:

1. Departementets indelning.

2. Ärendenas fördelning mellan olika avdelningar och underavdelningar.

3. Tjänstemäns fördelning på dessa avdelningar och deras kompetens.

4. Arbetsordning.

5. Instruktion för tjänstemännen.

6. Semesterbestämmelser.

7. Om besvär och ansvar för tjänstefel.

8. Arbetsrummen.

I detta förslag till kungörelse återfinnes, delvis med samma ord, detsamma
som i kungörelsen enligt kommitterades förslag fast med en annan
gruppering, särskilt beträffande allt vad som i kommittéförslaget är sammanfört
under »tjänstemännens åligganden» och av vilket enligt min mening
en väsentlig del rätteligen bör komma under arbetsordningen. Dessutom
förekomma några ändringar och har gjorts några tillägg. Jag skall
nu omnämna och motivera de väsentligaste av dessa ändringar och tillägg.

Under kap. I har jag upptagit utrikesdepartementets indelning, som

182

är det grundläggande för hela organisationen och därför bör upptagas först.
Här har jag främst upptagit en avdelning, som jag benämnt kabinettssekreterarens
kansli.

Behovet av ett organ, stående under chefens omedelbara ledning och
till hans direkta disposition, torde erfarenheten ha visat gör sig gällande
icke allenast inom ett utrikesdepartement, utan vid varje större administration,
vare sig statlig eller enskild. Men säkerligen är det ingenstädes mera
av behovet påkallat än i ett utrikesdepartement, där en del av förekommande
ärendens natur är sådan, att de måste få en mera personlig handläggning
av utrikesministern respektive hans närmaste man, kabinettssekreteraren.

Kommitténs majoritet är enig med mig om att både utrikesministern
och kabinettssekreteraren skola hava rätt och skyldighet att undantaga
vissa förekommande ärenden för personlig handläggning och har icke
heller velat förneka, att de för detta ändamål hava behov av tjänstemän
att biträda dem med detta arbete. I § 8 i kungörelsen säges därför, att
det »alltid skall iakttagas att två tjänstemän i egenskap av särskilda sekreterare
ställas till förfogande åt ministern och kabinettssekreteraren». På
ett par ställen i motiveringen angives också vissa uppgifter, som skola
åligga dessa tjänstemän. Men man har icke velat, vilket jag anser hade
varit en naturlig konsekvens i bestämmelserna för departementets indelning,
angiva platsen för dessa tjänstemän, ej heller vid ärendenas fördelning
velat angiva, vilka arbetsuppgifter, som skola åligga dem. De finnas
sålunda i verkligheten, men man är liksom rädd för att visa dem, de
skymta fram i en mellansats i en paragraf i kungörelsen och på några ställen
i motiveringen.

Orsaken härtill är att då förslag av mig framställdes om att sådana
tjänstemän borde finnas, gjordes en jämförelse med s. k. »cabinet du rninistre»,
som finnas i de flesta väl och modernt organiserade utrikesdepartement
och som hava större eller mindre betydelse och arbetsuppgift.

1 vissa utrikesdepartement har en misstro uppstått mot dessa »cabinets
du ministre», vilka utvecklat sig till så att säga en stat i staten och
skadligt inverkat på arbetets gång inom departementen. Samtidigt anser
man dock allmänt, att ett sådant organ inom departementet med en begränsad
uppgift är behövligt och nödvändigt.

Naturligtvis kan det tänkas, att ministern eller kabinettssekreteraren
undantar för många ärenden till personlig handläggning och därigenom
menligt inverkar på ärendenas gång. Det är dock föga sannolikt, att detta
behöver bliva händelsen. Säkert är att risken härför icke är större, om i
organisationsplanen finnes upptaget ett »kabinettssekreterarens kansli» än

183

om två tjänstemän ställas till »förfogande», vilket f. ö. är en självfallen
sak, som icke behöver utskrivas. Ett sådant förhållande kan i alla händelser
icke hindras av någon som helst organisation, enär det alltid står
utrikesministern och kabinettssekreteraren fritt att undantaga ärenden till
personlig behandling och taga arbetskraft inom eller utom departementet
till sitt biträde. Erfarenheten har visat, att så också har skett. Frågan
blir således egentligen den, huruvida en sådan lös och obestämd anordning
som den av kommitterade föreslagna är bättre än att inom organisationens
ram inrymmes ett för ändamålet avsett organ med bestämt angiven
uppgift.

Det finnes ett ytterligare skäl, varför med den tilltänkta organisationen
av departementet i sin helhet en sådan anordning är nödvändig.

Bland de ärenden, som självfallet komma att av ministern och kabinettssekreteraren
personligen handläggas, komma otvivelaktigt sådana av i
strängare bemärkelse rent politisk eller frågor av allmänt internationell natur.

Det torde bliva ytterst svårt att finna en avdelningschef för den
politiska och handelspolitiska avdelningen, som fullt behärskar den mångfald
av olika slags ärenden, som komma under denna avdelnings handläggning,
ifall till dessa som regel skulle också komma alla frågor av
rent politisk och internationellt rättslig natur. Någon särskild politisk avdelning
har av uppgivna skäl icke varken av mig eller övriga kommitterade
ansetts lämplig eller behövlig. Sådana frågor förekomrtia icke
ständigt och långa tidsperioder förflyta, utan att någon sådan av stor
betydelse eller av tidsödande beskaffenhet förekommer. Men under vissa
världspolitiska situationer kunna flera sådana samtidigt bliva aktuella och
kräva vittgående utredningar och arbete under lång tid. Avdelningschefen
för den politiska och handelspolitiska avdelningen och hans byråchefer
kunna icke tänkas hava erfarenhet i sådana ärendens behandling, så mycket
mer som de måste företrädesvis inrikta sig på de handelspolitiska frågorna,
vilka för denna avdelning måste bliva de flesta och viktigaste.
Tiden skulle för dessa tjänstemän knappast heller räcka till för att vid
sidan av de normalt förekommande göromål ägna den tid och det arbete,
som skulle erfordras åt sådana rent politiska frågor, som mera tillfälligtvis
ifrågakomma. Dessa frågor äro också av sådan natur, att de nödvändigt
kräva att ständigt följas och direkt behandlas av minister och kebinettssekreterare,
oftast tillsammans med den sakkunnige i folkrätt. Det skulle
vara en alldeles onödig omväg, om dessa högsta tjänstemän skulle mer
eller mindre tillfälligtvis behöva taga arbetskraft från avdelningarnas
byråer, liksom det vore onödigt och olämpligt att dessa tjänstemän alltjämt
skulle stå i subordinationsförhållande till byråchef och avdelnings -

184

chef, under det de i själva verket finge sina direktiv och ledningen av
sitt arbete direkt från kabinettssekreteraren.

Såsom exempel på frågor, osom jag i detta sammanhang syftar på,
kan från närvarande tid anföras Ålandsfrågan, finska frågan, besvarandet
av Wilsons och Burians noter, frågan rörande »Nationernas förbund» och
förberedandet av en ny internationell rättsordning. Och från en tidigare
period den norska unionsfrågan. För dessa frågors behandling vore ett
system säkerligen icke lyckligt, som nödvändiggjorde att de först behandlades
av en byrå i politiska och handelspolitiska avdelningar, vidare genom
dess avdelningschef för att slutbehandlas hos kabinettssekreterare och
minister.

De övriga ärenden, som skulle tillkomma kabinettssekreterarens
kansli, äro av den beskaffenhet att de helt naturligt kräva en direkt omedelbar
ständig handläggning av ministern och kabinettssekreteraren och
det förefaller meningslöst att förlägga de biträden och därmed också de
arbetslokaler, som därför skulle krävas, till byråer eller avdelningar, som
icke behöva giva dessa ärenden en förberedande handläggning, utan endast
skulle föranleda en onödig omgång och verka störande på arbetet och på
en naturlig arbetsfördelning. Det mesta av dessa arbeten faller under en
handsekreterares åligganden och att såväl minister som kabinettssekreterare
behöva ett biträde av handsekreterares karaktär, som står under deras
direkta ledning, anses obestridligt även av kommitterade. Erfarenheten
torde också hava visat, att trots all organisation på papperet utrikesministrar
begagnat sig av sådant biträde, vilket, då det sker utanför organisationens
ram, snarare kan föranleda missbruk än om organisationen
fösutsätter en för ändamålet bestämd anordning.

I korthet sagt, då man utgår från att ministern och kabinettssekreteraren
skola hava rätt och skyldighet att undantaga vissa ärenden för
en direkt personlig handläggning och detta på grund av naturen hos de
frågor, som mer eller mindre regelbundet måste komma att behandlas
inom utrikesdepartementet, så måste man också taga konsekvensen härav
och redan i organisationen anvisa det organ och den arbetskraft inom
departementet, som erfordras för utförandet av dessa arbeten.

Ehuru kabinettssekreteraren själv förestår sitt kansli, d. v. s. i förhållande
till tjänstemännen där står i samma ställning som chefen för en
byrå till byråns tjänstemän, är jag av den meningen, att möjlighet borde
finnas att den förste sekreteraren på kansliet kunde vara förste legationssekreterare
med väl vitsordad tjänstgöring även vid beskickningar. Hos
tjänstemännen på detta kansli erfordras rent personliga egenskaper, som
icke alltid äro så lätt att finna, varför tillfälle bör givas att välja mellan

185

såväll förste som andre legationssekreteraren. Dessa tjänstemän, som i
regel komma att handhava ärenden av förtrolig ocli grannlaga natur,
måste icke allenast hava guda kunskaper och begåvning, utan även besitta
erfarenhet, människokännedom, takt och diskretion. Då det emellertid
skulle föranleda ändring i förslaget till stat, har jag i mitt förslag icke
upptagit en förste legationssekreterare till denna befattning utan inskräker
mig till att omnämna denna min mening.

Slutligen tillåter-jag mig blott framhålla, att kabinettssekreterarens
åliggande att leda arbetet inom departementet medför nödvändigheten att
utöva kontroll över arbetets gång, vilket medför registreringsarbete, vartill
erfordras biträde, som lämpligen kan lämnas av kabinettssekreterarens
kansli. En praktisk detalj, som är värd omnämnande, är att lämplig
lokal måste avses för detta kansli, belägen i lämpligt samband med ministerns
och kabinettsekreterarens rum och väntrummet för besökande,
vilka i stor utsträckning måste få anvisningar från kabinettssekreterarens
kansli.

Mot de tillägg, som förekomma i mitt förslag till kungörelse, har
gjorts den generella anmärkningen, att de icke skulle höra dit, emedan
de hava avseende på utrikesrepresentationen eller att de finnas upptagna
i kungörelsen rörande avlöningsförmånerna. I § 7 omnämnes den gemensamma
ämbetsmannakåren för in- och utländsk tjänst. Jag anser detta
vara en fråga av så grundläggande natur för hela organisationen, att dess
omnämnande icke bör saknas i kungörelsen. § 9 lämnas en överskådlig
framställning om alla tjänstemän, som skulle finnas i utrikesdepartementet.
En liknande uppställning utgående från de olika avdelningarna och byråerna,
finnes i kommitterades motivering. Jag anser att denna mycket viktiga
del av organisationen icke bör saknas i kungörelsen.

Kap. IV innehåller en redogörelse för arbetsordningen. Mycket av
vad jag upptagit under de olika paragraferna i detta kapitel, återfinnes i
kommitténs förslag bland tjänstemännens åligganden. Vissa olikheter av
principiell natur förekomma i § 11 och § 21. Min formulering avser att
undvika den tolkning, som kunde utläsas ur kommitterades formulering,
icke så mycket i den slutliga redigeringen som i en tidigare, att underordnad
får bestämmanderätt med avseende på vilka ärenden, som skola
framlämnas till överordnad och vilka som skola behöva av den ena eller
den andra underskrivas. Givetvis är det en mycket viktig princip att
inte tvivel får råda om att det är ministern eller i allmänhet en överordnad,
som bestämmer vilka ärenden som få behandlas av underordnade
organ respektive av underordnad tjänsteman underskrivas.

Beträffande upprepningen av vad som finnes angivet i kungörelsen

24—185097

186

om avlöningsförmånerna, är det sant att sådana förekomma i §§ 27 och
28. Jag anser emellertid, att om samma sak delvis säges i båda kungörelserna,
är därmed ingen skada skedd, då anledningen varför de intagits
är olika och bestämmelserna i båda nu nämnda paragrafer äro av vikt
och natur att icke böra saknas i kungörelsen rörande organisationen.

Slutligen har jag i kap. VIII upptagit en kort bestämmelse om huru
utrikesdepartementets lokaler böra vara inrättade och anordnade. Det torde
vara främmande för vanlig praxis, att sådana bestämmelser upptagas i en
kungörelse, men det är säkerligen en fråga av icke underordnad betydelse
för verkan av en god organisation och för att den i tillämpningen skall
kunna fullt genomföras, att icke blott erforderliga arbetslokaler finnas,
utan att de äro så inredda och i förhållande till varandra så belägna, att
arbetet blir bekvämt och i alla avseenden underlättat och att onödiga omgångar
och budskickningar med handlingar, som skola handläggas av olika
tjänstemän och i olika arbetsrum undvikas. Erfarenheten har visat, vilken
avgörande betydelse för tillämpningen av en god organisation inom en
administration de rent tekniska hjälpmedlen och yttre anordningarna hava.

Det synes därför vara i sin ordning, att i kungörelsen en föreskrift
rörande departementets lokaler inrymmes. De kommitterade anse, att de
använda lokalerna äro både med avseende på utrymme, inredning och
belägenhet synnerligen otillfredsställande, men däremot förefaller det som
om den byggnad, i vilken departementet nu är inrymd, kunde allt framgent
med fördel användas. Detta förutsätter likväl, att större del än nu
är händelsen får tagas i anspråk för departementets behov och att en plan
utarbetas för de olika rummens användning med hänsyn till den organisation,
som kommer att fastställas. Uppgörandet av ett sådant förslag torde
tillkomma Byggnadsstyrelsen och anser jag, att de kommitterade borde
hemställt, att Kungl. Maj:t ville uppdraga åt Byggnadsstyrelsen att snarast
möjligt verkställa härför erforderlig utredning och inkomma med förslag.

Med hänsyn till flera av de nu använda rummens konstnärliga värde
ur arkitektonisk synpunkt bör behövliga inredningsarbeten vidtagas med
största varsamhet och hellre ett större rum än som för visst arbete är
oundgängligen nödvändigt bibehållas än att inredningsarbeten företagas,
som vandalisera den gamla fasta inredningen, vilket nu i flera fall är
händeleen. I stora delar av byggnaden kunna säkerligen, utan att skada
i konstnärligt hänseende behöver åstadkommas, för moderna behov fullt
tillfredsställande ämbetslokaler inredas.

I detta sammanhang torde det vara berättigat att framkasta den
tanken, huruvida icke i samband med denna inredning utrikesministerns
bostadsvåning eller åtminstone erforderligt antal rum för den officiella

187

representation, som alltid torde vara förbunden med en utrikesministers
ställning, kunde inrymmas i samma byggnad. Därigenom kunde det nuvarande
utrikesministerhotellet frigöras och säkerligen för framtiden med
större fördel än till dess nuvarande ändamål inredas till ämbetslokaler.

Stockholm den 1 februari 1919.

Theodor Adelswärd.

188

Departementets
indelning.

Bil. till baron Th. Adelswärds särskilda yttrande.

Förslag till

Kungörelse rörande utrikesdepartementets indelning, arbetsordning,
tjänstemän och deras åligganden.

KAP. I.

Utrikesdepartementets indelning.

§ I Departementet

är på sätt här nedan angives indelat i följande avdelningar
och underavdelningar.

I. Kabinettssekreterarens kansli.

11. Politiska och handelspolitiska avdelningen.

1) första byrån

2) andra »

3) tredje »

4) fjärde » (pressbyrån).

III. Speciella handelsav delning en.

IV. Rättsavdelningen.

1) juridiska byrån,

2) byrån för arvs- och ersättningsärenden (arvsbyrån).

V. Personal- och administrativa avdelningen:

1) personal- och räkenskapsbyrån,

2) byrån för utländska studieresor, passärenden m. m. VI.

VI. Arkivet med bibliotek och chiffreringskansli.

189

KAP. II.

Ärendenas fördelning mellan departementets olika avdelningar och byråer.

§ 2.

Kabinettssekreterarens kansli.

Biträde vid kabinettssekreterarens beredning av ärenden, som ministern
för utrikes ärendena och kabinettssekreteraren undantagit för
personlig handläggning, såsom vissa ärenden av i strängare bemärkelse
politisk eller internationellt statsrättslig natur, ministerns förbindelser med
riksdagen, ministerns personliga skriftväxling, mottagningar, ordnandet av
och vården om ministerns och kabinettssekreterarens handlingar och
skrivelser, dessas överlämnande eller återställande till arkivet.

§ 3.

Politiska och handelspolitiska avdelningen.

Ärenden av politisk och handelspolitisk natur, pressärenden. .

1) Första byrån

vars verksamhetsområde omfattar Danmark och Island, Finland, Nederläderna,
Norge, Schweiz, Tyskland och Österrike-Ungern, kolonier till
hörande dessa stater,

2) Andra byrån

vars verksamhetsområde omfattar Brittiska riket, Nordamerikas förenta
stater, ävensom Japan, Kina och övriga asiatiska samt afrikanska självständiga
stater, kolonier tillhörande dessa stater,

samma ärenden som för första byrån angivits;

Kabinetts sekreterarens kansli.

Politiska
och handelspolitiska
avdelningen.

190

Rättsavdel ningen.

3) Tredje byrån

vars verksamhetsområde omfattar Balkanstaterna, Belgien, Frankrike,
Italien, Portugal, Ryssland och andra slaviska stater, Spanien, Mexiko,
Central- och Sydamerikas republiker, kolonier tillhörande dessa stater:
samma ärenden, som för första byrån angivits;
dock att ministern må, efter kabinettssekreterarens förslag, föreskriva
den ändring i de för sagda trenne byråer angivna verksamhetsområden,
som av omständigheterna må finnas påkallade;

4) Pressbyrån

§ 4.

Speciella handelsavdelningen

ärenden av handels-teknisk natur, departementets förbindelser med enskilda
köpmän, industriidkare och institutioner i vad de angå handel, industri,
sjöfart, jordbruk och dess binäringar, jakt och fiske samt icke äro av
traktatspolit sk innebörd, införskaffande av utredningar från utlandet i
dessa frågor, departementets förbindelser med handelsdepartementet och
kommerskollegium.

§ 5.

Rättsavdelningen

1) Juridiska byrån

ärenden rörande medborgarrätt, in- och utvandring, personrättsliga förhållanden,
sociala av övervägande rättslig natur, värnplikt, säkerheten till
sjöss, förlisningar och sammanstötningar av fartyg jämte ersättningskrav,
efterspaning av brottslingar i utlandet, extradition, åtal för utomlands
begångna brott, brott ombord å svenska fartyg i utlandet, sjukvård åt
utlänningar, hemsändande av fattiga, utvisning, rättshjälp och handräckning
i civil- och brottmål, fångvård och polisväsen, civil-, straff- och sjölagstiftning,
industriell, litterär och artistisk äganderätt, medicinal- och
veterinärväsen, redigering och utgivande av departementets författningssamlingar.

191

2) Byrån för arvs- och ersättningsärenden
mål rörande arv, pensioner, understöd åt sjöfolk och nödställda svenska
undersåtar samt begravning av sjöfolk i utlandet, svenska sjömäns å utrikes
ort timade frånfälle och deras kvarlåtenskap, ersättning i sammanhang
med sjöförklarings upptagande i utlandet samt sjömäns penningförsändningar
från utrikes ort, indrivning av fordringar hos rederier samt,
där omständigheterna så synas påkalla, hos andra enskilda.

§ 6.

Personal- och administrativa avdelningen

1) Personal- och räkenskap sbyrån

ärenden rörande utnämningar, avsked, tjänstledigheter och förordnanden,
avlöningar och resekostnader, i vad de avse samtliga i utrikesdepartementet
anställda och under detsamma lydande tjänstemän, förvaltningen
och redovisningen av de å riksstatens tredje huvudtitel anvisade medel,
uppgörande av utrikesdepartementets stat, svenska statens fastigheter
i utlandet, donationer, gåvor och insamlingar.

2) Byrån för utländska, studieresor, passärenden m. m.

ärenden rörande det kungliga huset, utländska furstehus och statschefer,
skrivelser sub titule Majestatis, förteckning å titulaturer, ärenden rörande
personalen vid främmande beskickningar och konsulat, diplomaters och
konsulers privilegier, audienser, ceremonial, utmärkelsetecken och belöningar,
rekommendationer, svenska föreningar i utlandet, jubileer och festligheter,
konferenser, kongresser och utställningar, för så vitt de ej tillhöra
politiska och handelspolitiska avdelningens handläggning, militära och icke
militära studier och anställningar, vetenskapliga expeditioner och arbeten,
andra frågor rörande vetenskap, konst, undervisning, kyrkor och missioner,
pristävlingar, böter, utskylder, kurirpost, pass och viseringar.

§ 7.

Arkivet

har att mottaga, registrera, klassificera till ministern, kabinettssekreteraren
eller vederbörande avdelningschefer överlämna samt, efter verkställd handläggning,
förvara alla till departementet ingående handlingar, registrera
och förvara koncepten till alla från departementet utgående hand -

Personal och
administrativa
avdelningen.

Arkivet.

192

lingar, tillhandahålla departementets tjänstemän för deras arbete erforderliga
handlingar och upplysningar, avgiva förslag till instruktioner för
skötseln av beskickningarnas och konsulatens arkiv, förvara och redigera
chiffern samt verkställa chiffrering och dechiffrering, vårda departementets
bibliotek, inköpa böcker och kartor, utgiva departementets publikationer
i den mån de icke falla inom rättsavdelningens verksamhetsområde,
tillhandahålla upplysningar från arkivet åt myndigheter och enskilda, utlämna
expeditioner, som skola av parter och sökande avhämtas, meddela
diariebevis samt verkställa och bestyrka avskrifter enligt tryckfrihetsförordningens
bestämmelser.

KAP. III.

Tjänstemännen, deras fördelning på avdelningar och byråer, deras kompetens.

§ 8.

ämbetsman Under utrikesdepartementet hörande tjänstemän tillhöra en gemen nakår

förTn-sam ämbetsmannakår för den inre tjänsten i departementet och för tjänstoek
utländskgöring i beskickningar och konsulat. Till denna tjänstemannakår hör
J ns'' såväl diplomatiska som konsulära tjänstemän, vilkas anställning vid det
ena eller andra slaget av befattningar icke behöver vara beroende av
tjänstemannens ursprungliga utbildning och första anställning, utan uteslutande
på av tjänstemannen visade anlag, förmåga och duglighet i
tjänsten.

I särskild förordning bestämmes huru kompetens för inträde såsom
attaché i utrikesdepartementets tjänst skall prövas.

Personer, som inom annan ämbetsmanna- eller enskild tjänst ådagalagt
duglighet och sådana egenskaper, som gör att deras anställning i
utrikesdepartementet är önskvärd, kunna vid behov komma att av Kungl.
Maj:t förordnas till högre eller lägre befattningar inom utrikesdepartementet
för tjänstgöring inom eller utom landet.

§ 9.

aPiTkeTpi"- Till sådan anställning inom departementet, där icke kompetens såsom
matisk kom- diplomatisk eller konsulär tjänsteman erfordras eller är lämplig, kunna
petens. utnämnas personer med särskilda, för varje plats passande kvalifikationer,
stående utom den i förra § nämnda tjänstemannakår. Sådana särskilda
anställda äro:

193

sakkunnig i folkrätt;

arkivets chef och tjänstemän; pressbyråns chef och tjänstemän;

bibliotekaren;

kamreraren.

§ io.

Inom utrikesdepartmentet tjänstgöra:

En kabinettssekreterare — skall vara envoyé, helst med någon tids
förutvarande tjänstgöring såsom beskickningschef vid någon av de mindre
beskickningarna. Är chef för kabinetssekreterarens kansli.

Fyra chefer för avdelningar — skola vara ministerresidenter eller
generalkonsuler. Chefen för rättsavdelningen är tillika chef för juridiska
byrån och chefen för personal- och administrativa avdelningen är tillika
chef för personal- och räkenskapsbyrån.

Sex chefer för byråer — skola vara förste legationssekreterare eller
konsuler. Äro chefer för var sin av övriga sex byråerna.

Åtta förste byråsekreterare — skola vara andre legationssekreterare
eller vice konsuler.

Sju andre byråsekreterare}

Av förste och andre byråsekreterarna skola tjänstgöra:
i kabinettssekreterarens kansli:

en förste byråsekreterare, som skall hava väl vitsordad tjänstgöring
vid beskickning i utlandet, och
en andre byråsekreterare;
i en var av de tre geografiska byråerna:
en förste byråsekreterare;
i pressbyrån:

en förste och en andre byråsekreterare;

i den speciella handelsavdelningen:

en förste och en andre byråsekreterare;

i juridiska byrån:

en förste byråsekreterare,

i arvsbyrån:

två andre byråsekreterare;

• i personal- och räkenskapsbyrån:
en förste och en andre byråsekreterare;

i byrån för utländska studieresor, passärenden m. m.:
en andre byråsekreterare. 1

1 Det förutsattes att vid den blivande nyorganisationen av den yttre representationen en
diplomatisk grad inrättas som motsvarar andre byråsekreterarebefattningen inom departementet.
25—185097

Fördelning
på avdelningar
och byråer.
Kompetens.

194

Fördelning
av inkommande
skrivelser
och
telegram.

Förste och andre byråsekreterare få oavsett ovanstående fördelning
tilldelas de olika byråerna i den mån flera eller färre tjänstemän erfordras,
beroende på arbetets omfattning under olika tidsperioder.

Övriga anställda:

en sakkunnig i folkrätt, som skall bava hög vetenskaplig utbildning
i folkrätt och vara erkänt framstående kännare av internationell rätt.
Denne sakkunnige tillhör icke någon viss byrå, men erhåller vid sitt arbete
biträde i kabinettssekreterarens kansli,

en kamrerare tjänstgörande å personal- och räkenskapsbyrån,
vilken skall hava samma kompetens, som befattningshavare med närmast
motsvarande tjänst i Riksbanken,

ett kansliråd såsom chef, en förste arkivarie, två andre arkivarier
tjänstgörande å arkivet,

en förste arkivarie, chef för chiffreringskansliet,
en bibliotekarie.

4 kanslister, skola och hava haft under lämplig tid väl vitsordad
tjänstgöring vid någon beskickning eller större konsulat,

särskilda biträden å pressbyrån, personal- och räkenskapsbyrån
och chiffreringskansliet,

kvinnliga biträden — samma kompetens som för kvinnliga biträden
i övriga departement utom några, som även skola hava väl vitsordade
kunskaper i språk, särskilt franska,
vaktmästare,

Kanslister, kvinnliga biträden och vaktmästare fördelas till tjänstgöring
på de olika avdelningarna och byråerna efter behov.

KAP. IV.

§ 11.

Ärendenas handläggning, expediering, skrivelsers undertecknande och kontrasignering.

Samtliga inkommande handlingar, skrivelser och telegram mottagas
i arkivet, där posten öppnas och chiffertelegram dechiffreras. Efter registrering
och varje handlings förseende med nummer enligt särskild, av
ministern utfärdad instruktion och arbetsordning för arkivet, klassificeras
omedelbart efter varje posts ankomst eller varje morgon före arbetstidens
början i byråerna, alla inkomna handlingar efter deras inne -

195

håll i fyra grupper, motsvarande de ärenden, som behandlas inom vardera
av departementets fyra avdelningar. Så långt möjligt ske kan, sker samtidigt
en klassificering inom varje av dessa tre grupper efter innehållets
vikt, så att skrivelser och handlingar innehållande löpande arbeten eller
frågor av underordnad vikt komma för sig och sådana, vars innehåll
berör frågor av större vikt läggas för sig.

Ministern bestämmer, i vilken omfattning han själv vill genomgå
dagligen inkommande handlingar och post eller vad som direkt må överlämnas
till kabinettssekreteraren, vilken i sin ordning äger bestämma,
vad som, utan att han genomgått den, direkt må överlämnas till de fyra
avdelningscheferna, vilka äga att fördela ärendena på sina underlydande
byråer och giva föreskrifter om deras behandling.

§ 12.

De handlingar eller skrivelser, som av ministern respektive kabi- Ärendenas
nettssekreteraren själva genomgås och icke av dem undantagas till person-dragning1!
lig handläggning överlämnas till avdelningscheferna för beredning av dem
eller av byråernas tjänstemän med aktgivande på de å handlingarna gjorda
anteckningar, givna instruktioner beträffande deras vidare handläggning,
deras omgående besvarande o. d. eller deras underställande ministern
respektive kabinettssekreteraren före expedieringen.

Avdelningschef bör erhålla kännedom även om de handlingar, som
ministern eller kabinettssekreteraren undantager för personlig handläggning
i den mån de beröra ärenden, som höra till viss avdelningschefs
verksamhetsområde och om vilka han därför bör hava kännedom.

§ 13.

Avdelningschef undantager i sin ordning de ärenden han önskar
personligen handlägga och fördelar de övriga på byråerna, där byråcheferna
fördela de ärenden de icke själva handlägga på respektive byråers
sekreterare.

§ 14.

De ärenden, som av ministern eller kabinettssekreteraren undantagas
för personlig handläggning, lämnas till utredning av den sakkunnige
i folkrätt, där sådant anses erforderligt, eller till förberedande behandling
och utredning i kabinettssekreterarens byrå efter de föreskrifter, som av
kabinettssekreteraren lämnas.

196

Om gemensam
beredning
av ärenden.

§ 15.

Tjänsteman, som erhållit sig tilldelat ärende till beredning, utarbetar
de förslag till utlåtanden och utredningar eller koncept till svarsskrivelser
enligt vad honom blivit anbefallt.

Den tjänsteman, som berett ärendet, föredrager detsamma för närmaste
överordnad, som ytterligare i sin ordning föredrager det eller i sin
närvaro låter föredraga det för närmaste överordnad, därest icke ärendet
är av beskaffenhet att enligt given instruktion av honom slutbehandlas.

Då byråchef eller underordnad tjänsteman föredrager ärende, som
han haft till beredning, eller förslag till skrivelse för ministern eller kabinettssekreteraren,
bör detta ske i närvaro av avdelningschefen.

§ 16.

Föredragning i statsrådsberedningen sker i närvaro av kabinettssekreteraren
av den avdelningschef, inom vars avdelning ärendet beretts,
eller i hans närvaro, om byråchefen, som berett ärendet, föredrager detsamma.

§ 17.

Ärenden av principiell eller prejudicerande innebörd föredrages av
kabinettssekreterare eller avdelningschef, i kabinettssekreterarens närvaro.

§ 18.

Ärende, som faller inom två eller flera byråers verksamhetsområde,
beredes på sätt som avdelningschef i varje särskilt fall föreskriver för
att uppnå enhetlig behandling.

§ 19.

Särskilda liggare skola på byråerna föras dels över på byråen expedierade
beslut för att tjäna till ledning vid avgörande av likartade
frågor, dels för upptagande av samtliga på byrån inkommande skrivelser
med anteckning om de åtgärder skrivelsen föranlett.

§ 20.

1) Gemensam beredning, varvid kabinettssekreteraren för ordet,
skall äga rum, när fråga är om:

197

u) utfärdandet av närmare föreskrifter med avseende å arbetet
inom departementet,

b) fördelning av förste oeh andre byråsekreteraren till tjänstgöring
å de olika avdelningarna och byråerna,

c) utnämning och förordnande, entledigande m. m. av diplomatiska
och konsulära tjänstemän,

d) sådant ärende, som samtidigt herör flera avdelningar,

e) ärende, som är av särskild vikt eller vars avgörande eljest äger
sådan principiell betydelse, att kabinettssekreteraren eller avdelningschef
finner sig böra påfordra dylik beredning.

Vid beredning, som här ovan sägs, bestämmer kabinettssekreteraren,
vilka avdelnings- och byråchefer samt övriga tjänstemän som skola närvara,
dock att vid sådan beredning, varom under litt. a, b och c talas,
samtliga avdelningschefer skola beredas tillfälle närvara.

2) Gemensam beredning inom avdelning, varvid avdelningschef för
ordet, äger rum, då denne så prövar lämpligt; och äger han allt efter
ärendets natur att därtill kalla inom avdelningen anställda tjänstemän.

3) Föredragning sker genom vederbörande byråchef eller den tjänsteman,
som därtill förordnas.

§ 21.

Ministern förordnar vilka ämbetsmän, som äga att underteckna
utgående skrivelser, vilka han icke själv undertecknar, varvid som allmän
regel gäller:

att ministern själv undertecknar viktigare skrivelser till främmande
beskickningar och utrikesministerier samt alla sådana skrivelser till ämbetsverk
i Sverige och svenska beskickningar och konsulat, vilka kunna
anses hava principiell betydelse eller eljest vara av synnerlig vikt,

att kabinettssekreteraren undertecknar alla övriga skrivelser till
främmande beskickningar och utrikesministerier samt viktiga skrivelser
till ämbetsverk i Sverige och svenska beskickningar och konsulat,

att avdelningschef undertecknar övriga skrivelser, såsom sådana
rörande löpande ärenden av icke prejudicierande art eller som eljest icke
äro av särskild vikt,

att chef för byrå kan bemyndigas underteckna skrivelser, vilkas
innehåll är av ofta återkommande natur eller eljest av underordnad betydelse.

Skrivelsers

underteck nande.

198

Underskrifters
beteckning
och kontrasignering.

Koncept.

Dubletter av
skrivelser.

Postadress.

Allmänna

åligganden.

§ 22.

I samtliga skrivelser, som icke undertecknas av ministern, skall
angivas att undertecknandet skett »för ministern» eller »enligt uppdrag»
och skall med undantag för vad beträffar skrivelser till ovannämnda beskickningar
och konsulat jämväl vederbörandes ämbetsställning angivas.

Alla skrivelser, vilka icke enligt vedertaget bruk böra vara utan
kontrasignation, skola kontrasigneras av den tjänsteman, i subordination
närmast under den undertecknande, som haft ärendet till handläggning
eller uppsatt konceptet.

§ 23.

Skrivelser, som dikterats och stenografiskt upptecknats, utskrivas i
två exemplar, varav det ena förvaras i st. f. koncept.

§ 24.

Skrivelser från beskickningar och konsulat av innehåll, varav flera
avdelningar eller tjänstemän behöva taga kännedom, såsom rapporter
från beskickningschefer o. d. skola insändas till departementet i tre
maskinskrivna exemplar förutom originalexemplaret.

§ 25.

Skrivelser från beskickningar och konsulat adresseras till »Kungl.
Utrikesdepartementet» och betecknas »förtroligt», om de äro av innehåll
som icke bör komma till underordnade tjänstemäns kännedom eller icke
få delgivas pressen, eller adresseras till »Ministern för Utrikes Ärenden»,
om innehållet är av beskaffenhet att icke böra komma till annan persons
kännedom än den ministern bestämmer.

KAP. V.

Tjänstemännens åligganden.

§ 26.

Tjänsteman åligger att var och en på den befattning han innehar
eller som blivit honom anvisad med arbetsamhet och omsorg verkställa

199

det arbete, som blivit honom av överordnad tilldelat eller som tillkommer
honom på grund av hans befattning enligt den i kap. II angivna fördelningen
av ärendena och i överensstämmelse med i kap. TV givna föreskrifter
rörande ärendenas behandling, expediering, skrivelsers undertecknande
och kontrasignering och att sålunda bereda, uppsätta eller granska
förslag till beslut och koncept till svarsskrivelser och protokoll och föredraga
de mål och ärenden, som blivit honom tilldelade, att, i den mån
det tillkommer honom på grund av hans tjänsteställning och arbetsfördelningen,
kollationera skrivelser och protokoll med koncepten, att
granska utgående skrivelser och ansvara för det riktiga innehållet, att
till underordnad fördela inkommande mål och ärenden och att bestrida
de göromål i övrigt inom departementet, vilka åt honom uppdragas, med
rätt och skyldighet för var och en att på eget initiativ föreslå uttalanden,
åtgärder eller beslut, som han i sin utredning av ärendet funnit
påkallade.

Överordnad utövar tillsyn däröver, att arbeten av hans underlydande
med behörig noggrannhet och skyndsamhet utföras och att givna
instruktioners föreskrifter noggrant följas.

§ 27.

Tjänsteman under byråchefs eller därmed jämförlig tjänsteställning
är underkastad de förflyttningar från den ena eller andra byrån
eller befattningen inom departementet, som kabinettssekreteraren på grund
av sig företeende behov av arbetskraft förordnar samt åligger jämväl att
göra vakttjänstgöring på andra tider än den ordinarie arbetstiden inom
departementet i tur och ordning och enligt de föreskrifter, som av kabinettssekreteraren
givas.

§ 28.

Tjänstemän tillhörande den diplomatiska och konsulära kåren äro
underkastade den förflyttning mellan tjänst i utlandet och motsvarande
tjänst inom departementet, som av Kungl. Maj:t åläggas honom.

§ 29.

Här nedan nämnda tjänstemän åligger särskilt:

1) Kabinettssekreteraren:

att efter gemensam beredning med avdelningscheferna till ministern
avgiva förslag till närmare föreskrifter rörande arbetet inom departementet,

Särskilda

åligganden.

200

att efter förslag av chefen för personal- orh administrativa avdelningen
i gemensam beredning med övriga avdelningschefer förordna om
den tjänstgöringsskyldighet, varom i denna instruktion säges,

att vaka över arbetets gång och över att tjänstemännen fullgöra
sina tjänsteåligganden och att ärenden utan uppskov handläggas och avgöras
och att skrivelser i tid besvaras,

att upprätta skrivelser till beskickning och konsulat,

(i övrigt lika med kommittérades förslag).

2) Avdelningschef:

att tillse att genom vederbörande byrås försorg nödiga upplysningar
om ärenden, som falla inom området för avdelningens verksamhet
meddelas beskickningar och konsulat, varvid särskilt skall iakttagas, att
alla framställningar från härvarande utländska beskickningar till departementet,
vilka för vederbörande beskickningar eller konsulat erbjuda intresse,
meddelas dessa.

3) Avdelningschefen å rättsav delning en:

att hava kännedom om sådana internationella avtal, som beröra till
avdelningens handläggning hörande ämnen, ävensom om viktigare företeelser
på den internationella privaträttens och den för Sverige betydelsefullare
utländska lagstiftningens område,

att verkställa legalisering av handlingar,

att i enlighet med gällande föreskrifter utfärda äktenskapscertifikat
för utrikes bosatta svenska undersåtar, samt

att verkställa slutlig granskning av lagar och författningar, som
utgivas i frågor, som falla inom utrikesdepartementets verksamhetsområde.

4) Avdelningschef å personal och administrativa avdelningen:

att till kabinettssekreteraren avgiva förslag eller yttrande till alla
utnämningar och förändringar inom departementet, beskickningarnas och
konsulatens personal.

5) Den sakkunnige i folkrätt:

att verkställa utredningar i de folkrättsliga ärenden, som av ministern
eller kabinettssekreteraren till honom överlämnas ävensom att, då
så påfordras, avgiva förslag till skrivelser i dylika ämnen.

6) Chefen för. arkivet:

att personligen hava vården av departementets hemliga handlingar,
att verkställa utredningar av historiskt eller politiskt innehåll.

7) Byråcheferna på den politiska och handelspolitiska avdelningen:

att tillse, att uttalanden i utländska tidningar m. fl. publikationer

uppmärksammas i den mån de beröra frågor, som falla inom byråernas
verksamhetsområde.

8) Chefen för juridiska byrån:

att bereda och inför regeringsrätten föredraga de till utrikesdepartementet
hörande mål och ärenden, som skola i regeringsrätten förekomma.

9) Chefen för byrån för arvs- och ersättning särenden:

att på eget ansvar besluta i frågor om användningen av de till
departementets förfogande ställda medel för gottgörelse av kostnader för
sjöfolk och nödställda svenska undersåtar m. m. ävensom verkställa de
för ifrågavarande utgifter erforderliga utbetalningar,

att föra statsverkets talan i de mål, vilka i syfte att bereda ersättning
för statsverkets förskott för sjömän skola anhängiggöras mot vederbörande
fartygsrederier.

10) Chefen för personal- och räkenskapsbyrån:

att på eget ansvar förvalta och redovisa de å riksstatens tredje
huvudtitel anvisade medel.

11) Förste byråsekreteraren å den juridiska byrån:

att föra regeringsrättens protokoll vid föredragning av de mål och
ärenden, som det åligger byråchefen att bereda och därstädes föredraga.

12) Andre byråsekreterarna:

att inför Kungl. Maj:t i statsrådet samt i tillförordnad regeringföra
protokoll.

13) Andre byråsekreterare å arvsbyrån:

att kontrasignera av avdelningschefen utfärdade utanordningar och
checker.

14) Andre byråsekreterare i passbyrån:

att ombestyra utskrivandet av pass,

att förmedla det enligt gällande lagstiftning för övervakning av
utlänningar nödiga samarbete med övriga myndigheter.

15) Förste arkivarien:

att ansvara för att det arkivet tillkommande arbetet utföres i överensstämmelse
med givna instruktioner,

Sfi—mos 7

Utrikesdepar tementets lokaler.

att personligen registrera chiffertelegram samt direkt till ministern
eller kabinettssekreteraren inkomna handlingar, vilka från kabinettssekreterarens
byrå skola tillställas honom.

16) Chefen för cliiffreringskansliet:

att verkställa chiffrering och dechiffrering,

personligen förvara chiffern samt ombestyra dess nyredigering.

17) Bibliotekarien:

att vårda departementets bibliotek och katalogisera detsamma,

att tillhandagå departementets tjänstemän vid bibliotekets begagnande,

att efter samråd med departementets tjänstemän föreslå inköp av
böcker och tidskrifter, samt

att i fall då utrikesdepartementets medverkan påfordras ombestyra
det internationella utbytet av trycksaker.

18) Kamreraren:

att enligt särskild för personal- och räkenskapsbyrån utfärdad arbetsordning
biträda byråchefen med förvaltningen av de under riksstatens
tredje huvudtitel anvisade medel och föra för redovisningen erforderliga
räkenskaper.

KAP. VI.

Om tjänstgöringstid samt semestrar och annan tjänstledighet.

(I huvudsak lika med i bilaga 1.)

KAP. VIT.

Om besvär oeh ansvar för tjänstefel.

(T huvudsak lika med Kap. YII i bilaga I.)

KAP. VITT.

Utrikesdepartementets lokaler.

Utrikesdepartementets lokaler skola så anordnas och inredas, att
arbetet i departementet i möjligaste mån underlättas, varvid särskilt avseende
fästes vid att arbetsrummen i förhållande till varandra äro så belägna,
att lätt och direkt kommunikation förefinnes mellan över- och underordnade
inom samma avdelning, ävensom mellan de olika arbetsavdelningar
och byråer, där gemensamhet i arbetet förekommer.