NEDRE JUSTITIEREVISIONEN S (Statens offentliga utredningar 1911:1)

NEDRE JUSTITIEREVISIONEN S

UNDERDÅNIGA UTLÅTANDE

ÖFVER

LÖN EREGLERIN G ^KOMMITTÉN S

DEN 14 MAJ 1910

AFGIFNA UNDERDÅNIGA BETÄNKANDE
ANGÅENDE REGLERING AF LÖNEFÖRHÅLLANDEN M. M.

VID

NEDRE JUSTITIEREVISIONEN

STOCKHOLM 1911

ISAAC MARCUS’ BOKTR.-AKTIEBOLAU

Till Konungen.

Sedan den af Eders Kungl. Maj:t den 3 oktober 1902 tillsatta
kommitté, som fått i uppdrag att afgifva underdånigt utlåtande ock
förslag rörande reglering af statens ämbetsverks och myndigheters löne 1 -

Revisions ekreterarnes antal.

förhållanden med mera, med underdånig skrifvelse den 14 maj 1910
till Eders Kungl. Maj:t öfverlämnat betänkande med förslag i nämnda
hänseende beträffande nedre justitierevisionen, har Eders Kungl. Maj:t
genom nådig remiss den 18 juni 1910 anbefallt nedre revisionen att
före den 1 påföljande oktober afgifva underdånigt utlåtande öfver omförmälda
betänkande; och får nedre revisionen till åtlydnad häraf i
underdånighet anföra följande.

Beträffande revisionssekreterarne bar kommittén funnit ett antal
af 20 vara af konstant behof påkalladt och att förty alla dessa böra
förses med fullmakt eller konstitutorial.

Det torde i fråga om ämbets- och tjänstemäns anställning vara
en allmänt erkänd regel — hvars riktighet kommittén ju ock vitsordar —
att ett konstant behof af arbetskraft bör fyllas af befattningshafvare
med anställning å stat. Då nu kommittén ansett sig böra tillmötesgå
revisionssekreterarnes kraf på årlig semester och då det behof af ökade
arbetskrafter inom nedre revisionen, som häraf blifver en följd, uppenbarligen
är af konstant art, både det varit att förvänta, att kommittén
föreslagit en motsvarande ökning af antalet fast anställda revisionssekreterare,
men bar kommittén i stället utan närmare angifvande af
några skäl förordat anställande af tillförordnade vikarier.

Då någon giltig anledning till afvikelse från nyssnämnda, allmänt
erkända och på synnerligen goda grunder fotade regel icke torde i
förevarande fall kunna påvisas, hemställer nedre revisionen, att behofvet
af ökad arbetskraft måtte fyllas medelst anställande på stat af erforderligt
antal revisionssekreterare.

Kommittén har ej angifvit, hvithet antal vikarierande revisionssekreterare
den ansett erfordeldigt för beredande af den föreslagna
semestern, men på grund af hvad kommittén yttrar om beloppet af
vikariatsersättningar kan antagas, att kommittén ansett vikarierna kunna
vara 3, två förordnade för hela året och en för sex månader. Att
anordna dessa tillförordnade revisionssekreterares verksamhet på det
sätt, att de skulle i tur och ordning tjänstgöra sex veckor för en hvar
af de på stat anställda revisionssekreterarne, lärer möta oöfvervinnerliga
svårigheter af praktisk art, och därför måste uppenbarligen de tillföroi''dnade
revisionssekreterarne beträffande arbetets anordnande likställas
med de på stat anställda samt således erhålla hvar sin rotel jämte
nödiga biträden. Huru kommittén tänkt sig, att detta skulle ordnas,
framgår icke af betänkandet.

Nedre revisionen tillåter sig vidare erinra, att en semester af 1 Va

månad ingalunda kan beredas genom den af kommittén föreslagna ökning
af arbetskrafterna. Nedre revisionen anser, att, utöfver af kommittén
föreslagna tjugu revisionssekreterare, ytterligare fyra höra för nu ifrågavarande
ändamål på stat anställas, därvid dock beräknats, att en revisionssekreterare,
hvilken på sätt nedan närmare utvecklas skulle vara ordförande
i nedre revisionen, bör erhålla endast half föredragningsskyldigliet.
I fråga om grunderna för nyss uttalade åsikt hänvisas till bifogade,
af undertecknad Cederström gjorda utredning. Nedre revisionen framhåller
härvid, att i denna kalkyl beräknats, att 20 dagars föredragningssluddighet
årligen skall fortfarande fullgöras af den extra revisionssekreterare,
som hvarje år från och med 1906 varit förordnad att föredraga
mål af så stor omfattning, att innehafvarne af de rotlar, hvarå
målen lottats, icke ansetts hinna bereda dem utan eftersättande af öfriga
ämbetsgöromål.

I detta sammanhang må erinras, att det belopp, kommittén synes
hafva beräknat till ersättning åt de vikarierande revisionssekreterarne,
eller 6,250 kronor, motsvarande revisionssekreterares tjänstgöringspenningar
för 2 V2 år, uppenbarligen är otillräckligt, i synnerhet om andra
personer än hofrättsråd förordnas till vikarier, och måste alltså, därest
semester skall beredas revisionssekreterarne på det sätt, kommittén tänkt
sig, afsevärdt större belopp beräknas till vikariatsersättningar.

Kommittén har ansett, att revisionssekreteraretjänsten efter allmänt
vedertagna regler bör förrättas af ordinarie ämbetsmän. Nedre revisionen
ansluter sig till denna uppfattning. Emellertid har kommittén
föreslagit, att af det antal revisionssekreterare, som kommittén funnit
vara af konstant behof påkalladt, eller 20 stycken, 8 och således mera
än en tredjedel skola tillsättas medelst konstitutorial. Såsom skäl härför
har kommittén anfört, att ju högre antalet ordinarie revisionssekreterare
sättes, desto större blir svårigheten att placera dem, då de
vid tilltagande ålder ej vidare äro i stånd att på ett fullt tillfredsställande
sätt sköta sina viktiga och ansträngande uppgifter. Hvad
sålunda anförts synes icke vara af beskaffenhet att böra föranleda undantag
. från nyss omförmälda, allmänt vedertagna regler eller kunna rättfärdiga
en åtgärd, som står i strid mot den i § 36 regeringsformen
meddelade föreskrift. Hitintills har det icke mött svårighet att bereda
revisionssekreterarne befordran eller eljest förflyttning till mindre ansträngande
befattning långt innan deras krafter visat sig otillräckliga,
och äfven för framtiden torde man ej behöfva hysa någon farhåga i
berörda hänseende, i synnerhet om erforderliga åtgärder vidtagas för
att minska revisionssekreterarnes arbetsbörda.

På sätt i kommitténs betänkande anförts, tillkommo revisionssekreterare,
tillsatta medelst konstitutorial, efter beslut vid riksdagen
1859—1860 och samtidigt med det att justitierådens antal ökades från
tolf till sexton. Skälet, hvarför denna form för anställande af revisionssekreterare
valdes, var, att med afseende å möjligheten af en blifvande
reduktion den då behöfliga förstärkningen af nedre revisionen ansågs
böra tillvägabringas genom förordnanden på obestämd tid. Senare har
såsom skäl för anställande af konstituerade revisionssekreterare anförts,
att revisionssekreterareämbetet krafvel'' egenskaper, hvilka svårligen kunna
med säkerhet bedömas utan profvet af ämbetets utöfning under någon
tid, hvadan det är önskvärdt, att tillfälle till sådan pröfvotid beredes
genom konstitutorial, innan fullmakt meddelas å ämbetet.

Enligt nedre revisionens åsikt kunna andra giltiga skäl för tillvaron
af revisionssekreterare med konstitutorial icke framläggas än de
båda nyss omförmälda: möjligheten af blifvande reduktion samt nödvändigheten
af viss pröfvotid. I fråga om erforderlig pröfvotid torde
densamma ej behöfva sättas längre än till två år. Innan någon för
närvarande erhåller konstitutorial, måste han en ej ringa tid, i allmänhet
ej understigande två år, tjänstgöra såsom tillförordnad revisionssekreterare,
hvilket förhållande äfven lör framtiden med all säkerhet
kommer att fortfara. Af de nuvarande 14 ordinarie och konstituerade
revisionssekreterarne åtnjuta nio stadigvarande ledighet för andra uppdrag
och ytterligare eu revisionssekreterare har kortare perioder under
de sista åren varit ledig af samma skäl. Erinras må, att Eders Kung!.
Magt flera gånger under de senare åren för erhållande af biträde vid
lagstiftningsarbete till revisionssekreterare befordrat personer, hvilka
aldrig, vare sig före eller efter denna befordran, tjänstgjort i nedre
revisionen, samt att i följd häraf de tjänstgörande revisionssekreterarne
få vänta på befordran än längre tid, än hvad eljest skulle vant fallet.
På det att pröfvotiden under alla förhållanden måtte blifva tillräckligt
lång, föreslår nedre revisionen, att af de 24 revisionssekreterare, som
enligt nedre revisionens åsikt böra finnas, 18 förses med fullmakt och
6 med konstitutorial. Hvad beträffar möjligheten af framtida reduktion
utaf revisionssekreterarnes antal kan man med fullt fog antaga, att,
om någon sådan reduktion under de närmaste årtiondena finnes utförbar,
hvithet synes föga troligt, densamma dock under inga förhållanden
kan sträcka sig längre, än att antalet revisionssekreterare blir 18.
Skulle emellertid mot all sannolikhet ytterligare reduktion blifva möjlig,
kommer behofvet häraf i allt fall att fullt motsvaras af den blifvande
afgången inom revisionssekreteraregraden.

I detta sammanhang synes böra påminnas, hurusom nedre revisionen
i underdånig skrifvelse den 17 maj 1902 förklarat sig anse intet
skäl föreligga för bibehållande af de konstituerade revisionssekreterarnes
klass samt hemställt, att i staten för nedre revisionen i stället för de
konstituerade revisionssekreterarnes arfvoden måtte uppföras aflöning
till motsvarande antal ordinarie revisionssekreterare. Äfven i den uti
november 1905 af de tjänstgörande revisionssekreterarne gjorda underdåniga
hemställan om vissa förbättringar med afseende å förhållandena
inom nedre revisionen har framhållits behofvet af ordinarie revisionssekreterares
anställande till så stort antal, som det erfordras föredragande
i högsta domstolen.

Beträffande kommitténs förslag i fråga om revisionssekreterarnes
löner finner nedre revisionen detsamma ingalunda motsvara nedre revisionens
kraf på en effektiv löneförbättring, helst enligt detta förslag
aflöningsförhållandena skulle blifva betydligt sämre, än hvad statsrådet
och chefen för justitiedepartementet i yttrande till statsrådsprotokollet
den 12 januari 1909 ställt i utsikt. Nämnde departementschef anförde
då, att vid en blifvande definitiv lönereglering för nedre revisionen
begynnelseaflöningen för revisionssekreterare å stat åtminstone icke
kunde antagas komma att understiga 8,100 kronor.

Betydelsen af revisionssekreterarnes arbete och den för rättskipningen
i högsta instans synnerligen stora angelägenheten häraf, att
revisionssekreteraren tillfredsställande sköter sitt ämbete, äfvensom den
tunga arbetsbörda, som nu åligger revisionssekreterarne, hafva upprepade
gånger framhållits i kommitténs betänkande. Då ju rättvisa
och billighet likaväl som statens eget intresse kräfva, att den ersättning,
som lämnas för visst arbete, lämpas efter arbetets betydelse och de
kvalifikationer, detsamma kräfver, hade det varit att vänta, att kommittén
vid framläggandet af förslag till aflöning åt revisionssekreterarne
tagit större hänsyn till dessa ämbetsmäns berättigade anspråk på en
verklig förbättring af deras nuvarande, högst otillfredsställande aflöningsförhållanden.

Sedan lång tid tillbaka hafva flera af de ordinarie revisionssekreterareämbetena
innehafts af personer, som varit upptagna af annan
statstjänst, men bibehållit sina revisionssekreterareämbeten, och någon
ändring i detta förhållande lärer icke vara att förvänta. Häraf blifver
emellertid en nödvändig följd, att den tjänstförrättande revisionssekreteraren
under relativt lång tid nödgas tjänstgöra såsom vikarierande
och konstituerad revisionssekreterare.

llevisions sekreterarnes löner.

Enligt erfarenhet från senare tider, då proportionen mellan de
ordinarie revisionssekreterareämbetena, å ena, samt de konstituerade och
de med egen rotel tillförordnade revisionssekreterarne, å andra sidan,
vant 8—6 eller, från 1905 till 1909, 8—9 (för närvarande är den 8—12)
har den tjänstförrättande revisionssekreteraren i regel först efter 4 år
eller därutöfver lått fullmakt å ämbetet.

Om kommitténs förslag genomföres, kommer visserligen antalet
ordinarie revisionssekreterare att ökas till tolf, men då, såsom ofvan
framhållits, för beredande af den föreslagna semestern antalet rotlar
torde böra bestämmas till 24, blefve ju proportionen ungefärligen densamma
som före 1909; och då någon större afgång från ordinarie
revisionssekreteraregraden än tillförene icke torde kunna påräknas, utan
snarare på grund af det ökade antalet revisionssekreterare dessa torde
längre tid än förut få kvarstå i tjänsten, innan befordran vinnes, så
lärer den tjänstförrättande revisionssekreteraren, äfven om den i kommitténs
förslag ifrågasatta ökning af de ordinarie revisionssekreterarnes
antal kommer till stånd, icke kunna vänta att erhålla fullmakt å tjänsten
förr än efter 4 år och därutöfver.

Kommittén vitsordar, att i följd af arbetets uppslitande art det
icke kan tänkas, att revisionssekreteraren under längre tid kan kvarstå
i sin tjänst. Erfarenheten lärer visa, att under senare tiden tjänstgöringen
i nedre revisionen endast i undantagsfall utsträckts öfver 7
till 8 år och i många fall varit åtskilligt kortare. I detta sammanhang
må här omförmälas, att allt sedan år 1900 ingen såsom föredragande
i högsta domstolen tjänstgörande revisionssekreterare uppburit ålderstillägg.

Under sådana förhållanden lärer det kunna med säkerhet antagas,
att den af kommittén föreslagna begynnelselönen för de ordinarie revisionssekreterarne
kommer att af nedre revisionens ledamöter ernås först
mot slutet af deras tjänstgöring, och att bestämmelsen om ålderstillägg
endast i sällsynta fall kommer i tillämpning.

Därest det af nedre revisionen framlagda förslag rörande antalet
revisionssekreterare och proportionen, mellan fullmakter och konstitutorial
vinner bifall, kommer ju i detta afseende en afsevärd modifikation till
revisionssekreterarnes fördel att äga rum. Men jämväl för detta fall
lärer fortfarande få antagas, att revisionssekreteraretjänstgöringen i regel
icke kommer att utsträckas öfver 7 till 8 år och ofta afslutas åtskilligt
tidigare, äfvensom att den tid en ledamot i nedre revisionen måste tjänstgöra
såsom vikarierande blifver relativt lång.

Vid nu anförda förhållanden torde det vara skäl att till en början

afgöra, hvilken aflöning som skäligen må anses böra tillkomma den
vikarierande revisionssekreteraren.

Lika med kommittén anser nedre revisionen, att vid bestämmandet
af revisionssekreterarnes ställning i aflöningshänseende hänsyn bör tagas
till den aflöning, som tillkommer hofrätternas ledamöter. Dock får
nedre revisionen härvid framhålla, att hofrättsrådens begynnelselöner
måste vid jämförelse med aflöningsförmånerna för andra ämbetsmän af
samma grad anses mycket knappt tilltagna. I detta afseende åberopar
nedre revisionen hvad af chefen för justitiedepartementet vid framläggande
af förslag till lönereglering för hofrätterna anförts till stöd
för förslaget om högre aflöning.

_ Nedre revisionen får härvid vidare erinra — hvad ock af chefen
för justitiedepartementet vid föredragning i statsrådet den 13 januari
1908. af frågan om tillfälligt lönetillägg åt ordinarie och konstituerade
revisionssekreterare betonats att förordnande såsom revisionssekreterare
i allmänhet icke för hofrättsledamoten erbjuder någon väsentlig lockelse,
så framt icke genom detta förordnande i och för sig beredes honom
sådan ekonomisk fördel, vare sig omedelbart eller åtminstone inom den
närmaste framtiden, att den kan anses motväga den ökade arbetsbörda,
som genom förordnandets mottagande ålägges honom.

Vikten af revisionssekreterarens ämbete liksom angelägenheten af
dess behöriga förvaltning erkännes af kommittén och framgår än ytterligare
af . yttranden utaf Rikets Ständer och af vederbörande departementschef,
hvilka yttranden finnas omförmälda i betänkandet. Å revisionssekreterarne
måste också ställas höga fordringar beträffande skicklighet
och kunskaper. Att revisionssekreterarens arbete är vida mera Ansträngande
än liofrättsledamotens torde vara allmänt erkändt och bestyikes
däraf, att hofrättsledamöter ej sällan vägra mottaga erbjudet
förordnande inom nedre revisionen eller, såsom ofta varit fallet särskildt
undei senaie tiden, efter ett eller annat ars tjänstgöring såsom revisionssekreterare
undanbedja sig vidare förordnande. I ett par fall har det
till och med inträffat, att hofrättsledamot, som mottagit förordnande
såsom revisionssekreterare, efter att hafva börjat sitt arbete och funnit
dess ansträngande art, begärt entledigande utan att ens hafva föredragit
inför högsta domstolen. Helt visst är det ytterst få af statens ämbetsoch
tjänstemän, hvilka måste så uteslutande ägna sin tid och sina krafter
åt tjänsten, som hvad förhållandet är med revisionssekreterarne. I vanliga
fall är det ock omöjligt för revisionssekreteraren att bereda sig extra
inkomster, hvilket eljest i ej ringa grad står andra ämbetsmän, äfven i
högre ställning, till buds.

Kommittén har fäst stort afseende vid den utsikt till vidare befordran,
som tjänstgöring i nedre revisionen visat sig medföra; och
synes kommittén härvid hafva haft sin uppmärksamhet hufvudsakligen
riktad på befordran till justitieråd eller till någon af de mera lukrativa
häradshöfdingebeställningarna. Hvad först angår utsikten till befordran
till justitieråd torde densamma, på sätt häradshöfdingen, före detta
revisionssekreteraren Warmark i sin till kommitténs protokoll uttalade
skiljaktighet närmare utvecklat, uppenbarligen icke böra i någon man
härvid tagas i beräkning. Beträffande utsikten att erhålla .en i ekonomiskt
afseende gynnsam domsaga torde denna omständighet desto
mindre hafva bort åt kommittén aberopas, som kommittén själf såsom
sannolik framhållit en framtida reglering af häradshöfdingarnes löneförhållanden,
som skulle väsentligen inskränka ifrågavarande befoidringsmöjlighet.
Nedre revisionen vill ingalunda förneka, att med levisionssekreter&retjänsten
allt hitintills följ t utsikter till befordran och att så
tilläfventyrs äfven kan blifva förhållandet i framtiden, men nedre revisionen
håller före, att vid bestämmande af ämbetsmäns löner hufvudsaklig
vikt bör fästas icke vid befordringsmöjligheter, som ju dock alltid
måste vara ovissa och beroende på oberäkneliga förhållanden, utan vid
det arbete, ämbetet medför, och de kvalifikationer, detsamma krafvel1.

Kommittén säger sig vidare förvänta., att lör hofrätternas adjungerade
ledamöter, Indika i fråga om aflöning äro sämre ställda än de
ordinarie, den af kommittén föreslagna aflöningen för revisionssekreterarne
jämte befordringsutsikten skulle utöfva än starkare lockelse än föi holrätternas
ordinarie ledamöter. Härvid må erinras, att visserligen undei
de senare åren adjungerade hofrättsledamöter i ganska stor utsträckning
erhållit revisionssekreterareförordnande. Detta förhållande beror, emellertid
till hufvudsaklig del på den starka ökning, nedre revisionen de
senaste åren undergått. Före 1905 har däremot varit regel, att.hofrättsledamot
varit ordinarie, innan han kommit i tur att få revisionssekreterareförordnande,
och det kan med säkerhet antagas, att i framtiden,
då normala förhållanden ånyo inträdt, så åter skall blifva fallet,
eller åtminstone att den adjungerade hofrättsledamoten, då hans tui att
erhålla revisionssekreterareförordnande kommer, befinner sig så nära
sin utnämning till hofrättsråd, att någon skillnad i nu förevarande afseende
icke torde komma att förefinnas.

Slutligen vill nedre revisionen, hvad angår ledamot vid de utom
Stockholm förlagda hofrätterna, erinra, att ett revisionssekreterareförordnande
medför betydliga kostnader, för hvilka statsverket icke lämnar
någon ersättning. Till sådana kostnader äro att hänföra utgifter för

resor och flyttning samt de betydligt förhöjda lefnadskostnader, som i
all synnerhet drabba den gifte hofrättsledamoten, hvilken på grund af
dels osäkerheten att erhålla vidare förordnande dels åtskilliga andra
omständigheter icke lämpligen kan omedelbart förflytta sin familj till
hufvudstaden utan ofta under längre tid nödgas hafva hushåll och bostad
såväl där som å annan ort.

På grund af hvad nu anförts anser nedre revisionen, att de vikarierande
revisionssekreterarnes aflöning bör beräknas till en början efter
7,500 kronor och, sedan årsförordnande erhållits, efter 8,100 kronor
för år.

Enär det synes skäligt, att, såsom hittills, den tjenstförrättande
revisionssekreteraren erhåller förbättring i sina lönevillkor, dels då han
efter genomgångna pröfningsår erhåller konstitutorial, dels ock då han
efter ytterligare någon tids väl vitsordad tjänstgöring ernår fullmakt å
ämbetet, hemställer nedre revisionen, att aflöningen för konstituerad
revisionssekreterare måtte bestämmas till 8,700 kronor och för ordinarie
revisionssekreterare sättas till 9,200 kronor.

Härvid tillåter sig nedre revisionen framhålla, att enligt nu gällande
pensionslag revisionssekreterarne, i motsats till hvad förhållandet var,
då nuvarande lönestat fastställdes, äro skyldiga att bidraga till sin egen
pensionering och i dylikt afseende få utgifva högst afsevärda belopp
utan att åtnjuta motsvarande fördel, enär de ju icke kunna tänkas kvarstå
i tjänsten till uppnådd pensionsålder.

Då helt visst det kommer att för framtiden inträffa, om ock i
undantagsfall, att ordinarie revisionssekreterare kvarstår i tjänsten mera
än fem år efter erhållandet af fullmakt, torde ordinarie revisionssekreterare
böra berättigas till ett ålderstillägg å 600 kronor att utgå efter
fem år. En bestämmelse i dylikt hänseende, hvilken, i enlighet med
hvad nedre revisionen förut framhållit, i realiteten skulle innebära, att
revisionssekreteraren efter inemot tio års tjänstgöring i nedre revisionen
komme i åtnjutande af sagda fördel, skulle vara ägnad att i någon
mån motverka allt för täta ombyten bland revisionssekreterarne.

Af revisionssekreterarens löneförmåner synes ett belopp af 6,000
kronor böra utgöra lön, 2,500 kronor tjänstgöringspenningar och 700
kronor ortstillägg. Aflöningen till konstituerad revisionssekreterare lärer
böra utgå i form af arfvode, och torde däraf 2,500 kronor skola anses
såsom tj änstgöringspenningar.

Lönens bestämmande på sätt nu föreslagits skulle medföra, dels
att revisionssekreterarens pension blefve 6,000 kronor, hvilken omständighet
emellertid af redan antydt skäl ej kan blifva af vidare betydelse

Kansliet.

för det allmänna, dels ock att pensionsförhållandena för revisionssekreterares
änkor och barn blefve något förmånligare än hvad fallet skulle
blifva enligt kommitténs förslag, således en förändring till det bättre i
revisionssekreterarens ställning, som skulle ej obetydligt öka utsikterna
att förmå dugliga jurister att mottaga fullmakt såsom revisionssekreterare.
Ökningen af pensionsafgifterna torde för det allmänna fullt motväga
de ökade utgifterna.

Enligt det nu framlagda förslaget komme den ordinarie revisionssekreteraren
att i pensionsafgifter årligen erlägga sammanlagdt minst
612 kronor, hvadan hans behållna begynnelselön skulle, frånsedt afdrag
för den dryga befordringsafgiften enligt § 14 i reglementet för civilstatens
änke- och pupillkassa, utgöra blott 8,588 kronor.

En jämförelse mellan de nu ifrågasatta löneförmånerna och de
inkomster, som eu advokat redan efter ganska kort tids verksamhet i
allmänhet åtnjuter, torde visa, att hvad nedre revisionen föreslagit ingalunda
kan anses för högt. Äfven må framhållas, att numera statstjänsten
är för juristen långt mindre lockande än förr, då advokatyrket
ej hade samma anseende som nu och ej heller i allmänhet beredde sina
utöfvare så stora inkomster, som hvad numera är fallet, samt försäkringsväsendet
ej erbjöd nu till buds stående möjligheter att trygga sig för
följderna af sjukdom och minskad arbetsförmåga.

Beträffande organisationen af nedre revisionens kansli, med hvilken
benämning här afses justitierevisionsexpeditionens tjänstemän utom de
å registratorskontoret anställda, får nedre revisionen i hufvudsak ansluta
sig till kommitténs förslag. Gent emot den skiljaktige kommittéledamoten
och de meningar, som eljest uttalats i syfte att, med frångående
af hittills gällande system, inrätta ett gemensamt kansli, hvarvid
det biträde å roteln, som revisionssekreteraren nu har att påräkna
från protokollssekreterarens sida, skulle upphöra och ersättas med lägre
kvalificerad arbetskraft såsom genom anställande af amanuenser eller
renskrifverskor, får nedre revisionen framhålla, att, på det revisionssekreteraren
måtte kunna på tillfredsställande sätt sköta sitt ansträngande
arbete, hvilket fordrar på samma gång skyndsamhet samt synnerlig
ordning och reda, enligt nedre revisionens åsikt är oundgängligen nödvändigt
för revisionssekreteraren att å roteln till sitt biträde äga en
ordinarie, med arbetet väl förtrogen tjänsteman, försedd med sådan
aflöning, att det kan förutsättas, att han ägnar sin hufvudsakliga
arbetskraft åt tjänsten. Skälen för denna nedre revisionens åsikt finnas
närmare utvecklade i nedre revisionens uti kommitténs betänkande om -

förmälda protokoll af den 18 december 1909, till hvilket nedre revisionen
hänvisar.

Revisionssekreterarens oafvisliga kraf på så beskaffadt biträde har
jämväl af föregående generationer af revisionssekreterare kraftigt framhållits,
och har därvid äskats tjänstebiträde i vida större utsträckning,
än nedre revisionen nu anser sig böra begära. I detta afseende hänvisas
dels till nedi-e revisionens härvid fogade yttrande af den 16 december
1896, då fråga var om nödigt kansli för 3 ifrågasatta rotlar, dels
ock till nedre revisionens i betänkandet refererade utlåtande af den 17
maj 1902.

Emellertid anser nedre revisionen, lika med kommittén, att äfven
med fullt tillgodoseende af krafvet på väl kvalificeradt tjänstebiträde en
betydande reduktion af arbetskrafter kan äga rum inom kansliet.

Nedre revisionen vill till en början i detta sammanhang till skärskådande
upptaga frågar], huruvida den protokollssekreterarne och amanuenserna
nu åliggande skyldighet att biträda revisionssekreterarne med
uppsättande af föredragningspromemorior bör bibehållas.

Af nedre revisionens ofvan anmärkta yttrande den 16 december
1896 framgår, att protokollssekreterarnes biträde vid promemorieskrifning
redan då icke tagits i anspråk i den utsträckning, som i gällande instruktion
afsetts. Erfarenheten från senare tider visar, att sådant biträde
endast i undantagsfall påkallats i någon större omfattning. Anledningen
härtill är helt visst hufvudsakligen den, att revisionssekreterarne
i regel helst begagna promemorior, uppställda af dem själfva
i enlighet med vederbörandes egen uppfattning rörande målets föredragning.

Amanuenserna hafva utan tvifvel i något större utsträckning användts
till arbete af ifrågavarande slag. Dock torde amanuenserna
endast i enkla mål hafva presterat något sjelfständigt arbete af beskaffenhet,
att det blifvit till afsevärd nytta för revisionssekreteraren.
I öfrigt torde amanuensens biträde i detta afseende för det mesta hafva
bestått däri, att han — såsom det heter i förutnämnda yttrande af den
16 december 1896 — anlitats »för att renovera af revisionssekreteraren
uppsatta koncept till promemorior, innehållande dessas definitiva lydelse
med hänvisning till akterna för allt, som bör därur ordagrant afskrifvas».
Och åberopar nedre revisionen hvad i samma yttrande anföres om berörda
biträde, nämligen: »Genom utförande af detta arbete, som icke
kan lämnas åt en renskrifvare, beredes för revisionssekreteraren afsevärd
lättnad i det under alla tider öfverklagade myckna afskrifningsarbete,

som är förenadt med målens beredning, hvarjämte för högsta domstolen
vinnes förmånen af att äga tillgång till redigt utskrifna promemorior.
»

Nedre revisionen håller före, att dylikt renoveringsarbete mycket
väl kan utföras af en van renskrifverska; men särskild t i samband med
veckomålsmottagningarne torde det arbete, som då hopar sig lör revisionssekreteraren,
kunna afsevärdt lindras därigenom, att häri till sitt
förfogande har eu amanuens, som kan själfständigt eller efter någon
anvisning uppsätta promemorior i lättare mål.

Nedre revisionen anser således, att protokollssekreterarnes skyldighet
att biträda revisionssekreterarne med uppsättande af föredragningspromemorior
må upphöra, att dylikt biträde af amanuens i regel må
påfordras allenast i samband med veckomålsmottagningarna, samt att
ersättning för det biträde, revisionssekreteraren sålunda mister, bör
beredas honom genom nödigt skrifbiträde. Sistnämnda önskemål synes
kommittén hafva beaktat, då kommittén för utförande af tillfällig renskrifning
och därmed jämförligt arbete beräknat visst belopp.

Bland de göromål, som åligga protokollssekreterarne, märkes
vidare skyldigheten att biträda revisionssekreterarne vid veckomålsmottagningarna.
Från särskilda håll hafva förslag väckts att befria revisionssekreterarne
från mottagningsbestyren och öfverlämna dessa antingen
åt protokollssekreterarne att af dessa själfständigt utföras eller
till registratorskontoret. Dessa förslag kan nedre revisionen icke biträda.
Ej heller synes det erforderligt att, såsom kommittén föreslagit,
anställa en särskild protokollssekreterare för veckomålsmottagningarna.
En sådan anordning synes ej heller vara lämplig, då det
med afseende å arbetets ansträngande beskaffenhet ej kan antagas, att
någon protokollsekreterare frivilligt åtager sig detsamma för längre
tid. Att tilldela någon protokollssekreterare ifrågavarande befattning
mot hans vilja torde vara föga tilltalande.

Protokollssekreterarne hafva vidare att uppsätta rubriker till domar
och utslag. Det arbete, protokollssekreteraren härvid utför, torde i mål,
där hofrättsrubrik linnes, eller således i alla mål utom skiftesmål, dispachemål
samt lösdrifvaremål och ansökningsärenden, inskränka sig till eu
rent formell behandling af hofrättsrubriken. Protokollssekreteraren afskrifver
denna med de formella ändringar och tillägg, som föranledas
af ändringssökandet med mera. Det synes nedre revisionen uppenbart,
att dylikt afskrifningsarbete icke bör verkställas af protokollssekreteraren
utan öfverlämnas till skrifbiträde, sedan protokollssekreteraren a hofrättsrubriken
med blyerts gjort erforderliga ändringar och tillägg. Genom

denna anordning kan en högst afsevärd besparing af juridiskt skolad
arbetskraft åvägabringas.

Ett inom nedre revisionen väckt förslag i nppgifvet syfte att
åstadkomma förenkling af rubrikskrifningen kan nedre revisionen icke
biträda.

Med hänsyn till hvad sålunda anförts och under antagande, dels
att, med undantag beträffande biträdet vid uppsättande af föredragningspromemorior,
någon väsentlig ändring i fråga om beskaffenheten af
protokollssekreterarnes tjänsteåligganden icke kommer till stånd, dels
ock att erforderligt antal skrifbiträden anställes, finner nedre revisionen
ett antal af 12 protokollssekreterare vara tillfyllest. Arbetet skulle fördelas
så, att en hvar protollssekreterare hade att fullgöra tjänstgöringsskyldigheten
på två rotlar.

Det har af den skiljaktiga ledamoten inom kommittén anmärkts,
hurusom, för att protokollssekreteraren skall kunna tjänstgöra på två
rotlar, erfordrades, att rotlarnes innehafvare hade sin föredragningsskyldighet
i högsta domstolen så anordnad, att icke härigenom protokollssekreterarnes
tjänstgöring omöjliggjordes eller stördes; och har tillika
framhållits såsom sannolikt, att mot ordnande af protokollssekreterarnes
tjänstgöring på antydt sätt stora svårigheter skulle möta. Häremot
erinras, att det är af mindre vikt för den föredragande revisionssekreteraren,
att protokollstjänstgöringen i högsta domstolen fullgöres af just
den protokollssekreterare, som är indelad på den föredragandes rotel,
utan måste afseende hufvudsakligen fästas därvid, att revisionssekreteraren
för erhållande af biträde under förberedelsearbetet äger att vända sigill
en och samma protokollssekreterare. De konflikter af antydt slag,
som kunna tänkas uppstå, torde kunna undanröjas genom en särskild
indelning af protokollssekreterarnes tjänstgöring inom högsta domstolen,
hvarvid dock är att märka, att hinder icke torde möta för protokollssekreterarne
vare sig att under tjänstgöringen i högsta domstolen syssla
med arbete, som icke har samband med protokollet, ej heller att efter
slutad tjänstgöring i högsta domstolen fortsätta sitt arbete i nedre
revisionen.

Beträffande amanuenserna får nedre revisionen framhålla, att det
inom nedre revisionen i december 1909 väckta förslag att indraga dessa
tjänster gifvetvis endast afsåg amanuensbefattningarna i deras nuvarande
form, hvithet ock torde framgå af den inom nedre revisionen då föredragna
promemorian.

Lika med kommittén anser nedre revisionen, att ett mindre antal
amanuenser bör bibehållas. Dessa skulle fylla behofvet af vikarier.

Nedre revisionen erinrar i detta samband om semestervikariaten. A id
veckomålsmottagningarna erfordras biträde af en amannens å hvar och
en af de båda rotlar, som hafva mottagningsbestyren. Ahdare synes betänklighet
möta att, såsom i nyssnämnda promemoria föreslagits, ålägga
protokollssekreterarne skyldighet att tjänstgöra vid nedre revisionens
protokoll. Denna tjänstgöring, hvilken väl är tidsödande men eljest
i allmänhet föga betungande, bör fullgöras af amanuenserna. Slutligen
torde revisionssekreterarne, såsom kommittén ock förutsatt, äfven mellan
veckomålsmottagningarna kunna vara i behof af amanuensbiträde.

Med hänsyn till hvad nu anförts anser nedre revisionen det af
kommittén föreslagna antal amanuenser vara för lågt. Nedre revisionen
håller före, att antalet bör bestämmas till minst 5.

Beträffande aflöningen åt protokollssekreterarne bör uppenbarligen
vid densammas bestämmande särskilt tagas hänsyn till betydelsen af
det arbete, som enligt hvad ofvan anförts bör utföras af dessa ämbetsmän,
samt nödvändigheten att sätta lönen så, att tillräckligt antal kompetenta
personer finnas villiga mottaga ämbete af ifrågavarande slag.
I förra afseende! må framhållas, att protokollssekreterarens värf är för
det allmänna afsevärdt viktigare än hofrättsnotariens, samt att större
anspråk beträffande kunskaper, skicklighet och pålitlighet måste ställas
på den förstnämnde statstjänaren. Protokollsföringen i högsta domstolen
och statsrådet samt expedieringen af Kungl. Maj:ts domar och
utslag kräfva helt naturligt större noggrannhet än motsvarande arbete
i hofrätten, helst protokollet i högsta domstolen och statsrådet upptager
redogörelse för målens afgörande och ej, såsom beträffande hofrättsprotokollet
med sällsynta undantag är fallet, endast hänvisning till
konceptdomen eller utslaget, hvartill någon egentlig motsvarighet ej
fmnes i nedre revisionen, enär konceptet i hvad själfva beslutet angår
ej underskrifves eller ens granskas af dem, som äro för beslutet ansvariga.
Ett förbiseende vid expedieringen af Kungl. Maj:ts eller högsta
domstolens beslut i något mål kan hafva rent af ödesdiger betydelse
och medföra oersättlig skada. Något sådant arbete, som det vid veckomålsmottagningen
förekommande, åligger ej hofrättsnotarierna. Med
afseende härå torde få framhållas, hurusom protokollssekreteraren i
första hand granskar alla veckomål äfvensom föreslår åtgärd i dem samt
själfständigt uppsätter kommunikationsresolutioner, bref och andra expeditioner,
hvilka sedan skola af revisionssekreteraren, efter behöriggranskning,
underskrifvas. Berörda arbete skulle enligt nedre revisionens
förslag framdeles blifva vida mera betungande för protokollssekreterarne än
hvad nu är fallet. Hvad angår nödvändigheten att tillse, att kompetenta

personel kunna påräknas för protokollssekreteraretjänstgöringen, må
eimras, att någon utsikt till befordran ej förefinnes för protokollssekieteiarne,
under det att bofrättsnotarierna hafva möjlighet gå framåt
tfil sekreterare, advokatfiskal, aktuarie och arkivarie samt någon gång
äfven till hofrättsråd, hvilket ock lärer göra nödvändigt att tillförsäkra
protokollssekreterarne en ej allt för låg aflöning.

I (ifrigt anser nedre revisionen sig kunna hänvisa till hvad af
protokollssekreterarne i fråga om deras aflöningsförhållanden anförts i
den uti kommitténs . betänkande omförmälda, den 22 april 1910 dagtecknade
skrifvelse till kommittén. Nedre revisionen tillåter sig emelertid
i detta sammanhang ånjo framhålla det oundgängliga behofvet
iöi revisionssekreterarne att i sitt arbete öfver hufvud taget och framfor
allt då göromålen hopa sig, såsom vid veckomålsmottagningen, äga
Ålgång till pålitligt och i öfrigt väl kvalificerad! tjänstebiträde.

Nedie levisionen anser alltså, att begynnelselönen för protokollssekreterare
bör sättas till minst 5,000 kronor. Af nämnda belopp torde
ämphgen 3,000 kronor utgöra lön, 1,600 kronor tjänstgöringspenningar
och 400 kronor ortstillägg. I fråga om ålderstilläggens antal och belopp
bär nedre revisionen intet att erinra mot kommitténs förslag.

Beträffande amanuensernas aflöning instämmer nedre revisionen
med kommittén.

Nedre revisionen anser, att kansliets anordnande i öfverensstämmelse
med hvad nu föreslagits skall medföra trygghet därför, att de
protokollssekreterarne åliggande, synnerlig reda och noggrannhet kräfvande
goromalen äfven för framtiden varda med tillräcklig omsorg och
insikt utförda, och att revisionssekreterarnes arbete dels icke försvåras
genom nödvändigheten att oaflåtlig! tillse, det vederbörande tjänstemäns
arbete med protokollsföring och expediering utföres ordentligt — tv
vid lörsunmiolso eller vårdslöshet härutinnan måste revisionssekreteraren
ovdlkorhgen ingripa rättande — dels lindras genom erhållande af nödigt
Inträde vid veckomålsmottagningen samt vid beredande af mindre mål
och skrifarbetet, så att revisionssekreteraren kan ägna mera tid och
krafter åt de vidlyftigare målens beredande.

, Vidkommande registrator kontoret. finner nedre revisionen, i likhet Registrator
. ed kommittén, det vara nödvändigt att inrätta ytterligare en registrator- 7conio,''cftjänst,
men haller före, dels att de af kommittén föreslagna löneförmånerna
för registratorerna äro alldeles otillräckliga, dels ock att befiotvet
af arbetskrafter å registrator^ ntoret krafvel- anställande därstädes
af en ordinarie tjänsteman i stället för den amanuens, som af

kommittén föreslagits. Nedre revisionen anser sig höra kraftigt framhålla
angelägenheten däraf, att samtliga ämbete- och tjänstemännen å
reo,istratorskontoret innehafva tillräckliga kvalifikationer för ett tillfredsställande
utförande af de där förekommande viktiga göromål^. Arbetet
å registrator skontoret motsvarar till sin art. det, som i Svea hofrätt
åligger sekreteraren, aktuarierna och arkivarien, dock att registrator!!
ytterligare har att bryta ankommande bref och vidtaga af deras innehåll
nåfordrad åtgärd äfvensom hålla tillsyn däröfver, att skrifbiträdena och
vaktmästare behörigen fullgöra sina åligganden. Mängden arbete a
registratorskontoret har för öfrigt under de senare åren alltjämt okats.
Nedre revisionen kan vitsorda, att registrator^ verksamhet i en omfattning,
som säkerligen saknar motstycke i något annat ämbetsverk,
tages i anspråk af allmänheten genom oupphörliga framställningar om
hvarjehanda upplysningar. Ett äfven helt obetydligt misstag ellei förbiseende,
till exempel vid ett måls diarieföring eller registrering eller
beträffande antecknandet om gemenskap mellan olika mål, kan förorsaka
såväl högsta domstolens ledamöter som revisionssekreterarne mycket
onödigt arbete samt i allt fall bereda vederbörande part rättsförlust

och äfven annan skada. 0 ,

Af de å registratorskontoret anställda personerna maste alltså med
hänsyn till vikten och omfattningen af det arbete, de hafva att utföra,
ovillkorligen fordras såväl stor skicklighet och synnerlig arbetsförmåga
som ock° den största noggrannhet och påpasslighet. Om tillräckligt
kvalificerade personer skola finnas villiga att mottaga befattning a
registratorskontoret samt förty ägna hela sin arbetskraft åt arbetet
där — hvilket torde vara nödvändigt, ifall ej personalens antal skalf
högst afsevärdt ökas — med utsikt att först vid ålder af kanske närmare
femtio år vinna befordran till registrator, kräfves det med. nödvändighet
jämte en ej för obetydlig aflöning redan under den första tjänstgöringstiden,
att befordran kan väntas till befattning, förenad med fullt

tillräckliga inkomster. . .. ,

Hvad beträffar registratorema och deras aflöning hora de, enligt
nedre revisionens åsikt, komma i åtnjutande af enahanda löneförmåner,
som i allmänhet tillkomma en andra gradens tjänsteman, dock att den
af dem, som får att ombesörja verkets ekonomi och uppbörd samt andra
verkets allmänna angelägenheter och som torde bora benämnas förste
registrator, lämpligen genom ett särskildt arfvode å 500 kronor ersattes
för de honom sålunda åliggande, synnerligen _ ansvarsfulla uppgifter.
Bestyret med rekvirerandet och utbetalningen af justitierådens, revisionssekreterarnes,
tjänstemännens, skrifbiträdenas och vaktmästames allo -

ningar, handhafvande! af expensmedlen samt uppbörden och redovisningen
åt inflytande revisionsskillingar, de senare årligen uppgående
till sammanlagdt belopp af emellan 80,000 och 90,000 kronor, kräfva
såväl mycket arbete som ock den yttersta ordentlighet, och äfven det
ansvar, hvilket är förenadt med handliafvandet af så stora penningesummor,
som de åt denne registrator anförtrodda, bör tagas i beräkning,
då det gäller att bestämma hans löneförmåner. Vidare må nämnas,
att han kommer att, i likhet med den nuvarande registrator^ utföra
åtskilligt arbete, som i hofrätterna åligger sekreteraren.

Anmärkas må ock, att, därest icke någon af nedre revisionens
ledamöter erhåller den omedelbara tillsynen öfver verket, förste registratorns
biträde måste i afsevärd omfattning påkallas af den person, som
skall utöfva berörda tillsyn.

Ehuru den nu å registratorskontoret anställde kanslisten städse
med sällsynt nit och ovanlig arbetsförmåga skött sin tjänst samt därvid
fullgjort till och med vida mera arbete, än som skäligen kunnat fordras
äfven åt en tjänsteman med högre lön än den, som kommittén ansett
tillräcklig för registrator, har det visat sig svårt att med den nu anställda
personalen tillfredsställande sköta ärendena å registratorskontoret,
hvilka, såsom redan nämnts, under de senare åren alltjämt ökats. Såväl
år 1909 som innevarande år har ock varit nödvändigt att åt någon
amanuens eller tidtals eu extra ordinarie kanslist uppdraga utförandet
af en del arbete där. Af den tjänsteman, som, jämte de båda registratorerna,
anställes å registratorskontoret, måste alltså kräfvas mera arbete,
an nu kan fordras af det där anställda biträdet, som man med hänsyn
till dels den låga aflöningen dels ock den ringa utsikten till befordran
ej kunnat ålägga längre daglig arbetstid än 4 till 4 Va timmar. Denna
arbetstid synes lör ifrågavarande tjänsteman ovillkorligen böra sättas
till sex timmar, enär eljest torde med visshet behöfvas anställande af
ytterligare en tjänsteman å registratorskontoret, hvilket lärer böra undvikas,
enär man där kan vänta långt mera gagn af ett biträde, som
under hela dagen är till hands, än af två eller till och med flera, som
infinna sig blott för några timmar. Med hänsyn till den dagliga arbetstid,
som sålunda bör åligga ifrågavarande tjänsteman, hvilken kommer
att utföra, bland annat, de eljest en arkivarie tillkommande göromål,
och enär hans befattning icke under några omständigheter kan anses
tillfällig utan, efter hvad erfarenheten visar, påkallas af ett konstant
behof, anser nedre revisionen, att denne tjänsteman, som lämpligen
torde benämnas kanslist, bör erhålla fullmakt samt enahanda aflöning,

som i allmänhet tillkommer en första gradens tjänsteman. Denne kanslist
bör vara skyldig att vid behof sköta registratorstjänst.

Skrifbiträden. Antalet ordinarie skrifbiträden kan, enligt nedre revisionens åsikt,

ej utan olägenhet sättas lägre än tolf, motsvarande halfva antalet rotlar.

Sedan den i kommittébetänkandet omförmälda, inom nedre revisionen
år 1906 gjorda utredning om behofvet af skrifbiträden kom till
stånd, har skrifarbetet väsentligen ökats till följd däraf, att efter laggranskningens
öfverflyttande från högsta domstolen till lagrådet och
förlängningen af arbetstiden för högsta domstolens ledamöter med otvå
sessionsveckor betydligt större antal mål föredrages och afgöres. Åtta
skrifbiträden, såsom kommittén föreslagit, skulle, hvilket ock framgår
af revisionssekreteraren AV armarks utredning, ej medhinna ens all inskrifning.
Hittills hafva skrifbiträden a i allmänhet icke verkställt någon
som helst kollationering, utan har denna i regel utförts af protokollssekreterare
och amanuenser. Efter deri väsentliga minskning af antalet
kanslitjänstemän, som enligt nedre revisionens förslag skulle ske, lär
det vara nödvändigt, att vid kollationering i allmänhet anlitas ett skrifbiträde.
Behofvet af skrifbiträden minskas ej heller genom anställande
af det antal amanuenser, som nedre revisionen förordat, enär dessa ju
i främsta rummet böra användas till sådant arbete, som förutsätter
juridisk utbildning, och val endast i sällsynta undantagsfall komma att
sysselsättas med göromål, som ett skrifbiträde kan utföra. Om.skrifbiträdena
skola, såsom nedre revisionen anser behörigt, lämna revisionssekreterarne
hjälp med renskrifning af promemorior, måste emellertid,
äfven om tolf ordinarie skrifbiträden anställas, tillfälliga sådana biträden
anlitas i ej obetydlig utsträckning. Till godtgörelse åt dylika tillfälliga
biträden torde det af kommittén föreslagna beloppet 5,000 kronor emellertid
vara fullt tillräckligt.

Vaktmästame. Emot kommitténs förslag beträffande vaktmästarne har nedre revi sionen

intet att erinra.

Arbetstiden. I fråga om arbetstiden lärer, såsom redan anmärkts, hvad af kom mittén

föreslagits för registrätorerna och skrif biträdena böra gälla jämväl
för kanslisten å registratorskontoret. Det torde få framhållas, att
skrifbiträde bör vara skyldigt att i mån af behof utföra skrifarbete i
hemmet, enär eu del utskrift är af beskaffenhet att ej nödvändigt behöfva
verkställas inom nedre revisionen, och skrifbiträdenas arbete ej
är så ansträngande, att det icke kan, åtminstone tidtals, utsträckas till

åtta timmar om dagen. På sådant sätt undvikes, att för mycket arbete
med renskrifning utföres af tillfälliga biträden. Med afseende å den
stora betydelsen däraf, att utgången af de afgärda målen ej i förtid
kommer till allmänhetens kännedom, bör uppenbarligen tillfälligt biträde
i så liten utsträckning som möjligt sysselsättas med utskrifvande af
domar och utslag, utan deras hjälp om möjligt användas för utskrifvande
af rubriker och betänkanden.

Med hänsyn till det stränga arbete, som kommer att åligga
legisti atom na, och da registrator under törsta delen åt semester är,
efter hvad erfarenheten gifven vid handen, under omkring eu veckas
tid sysselsatt med arbete i tjänsten, som ej förr kunnat utföras, synes
det af behofvet i hög grad påkalladt, att registratorerna erhålla lika
lång semester, som föreslagits för revisionssekreterarne, eller eu och
en half månad. Den nye kanslistens semester torde böra sättas till eu
månad.

Hvad angår anslaget till amanuenser, vikariatsersättningar med
meia erimas, att för uppehållande af de föreslagna fem amanuensbefattningarna
kräfves ett belopp af 11,250 kronor. Som semester kan utan
särskild utgift för statsverket beredas revisionssekreterarne med undantag
af ordföranden i nedre revisionen, om det af nedre revisionen ofvan
framlagda förslag vinner gillande, behöfves för vikariatsersättningar
endast ungefär 2,600 kronor. Gratifikationsmedlen torde böra höjas
utöfver det nuvarande beloppet, helst om man vill påräkna, att tillräckligt
antal extra ordinarie kanslister skall ägna sig åt arbetet inom
nedre revisionen. Erforderliga medel torde i sammanhang härmed böra
beräknas såsom. ersättning till den af nedre revisionens tjänstemän, som
anförtros uppsikten öfver och vården af ämbetsverkets samling utaf
böcker och kartor. Hitintills har kanslisten haft till åliggande att förteckna
och vårda nämnda samling, men hans öfriga göromål hafva
hindrat honom att ägna erforderlig tid häråt. Det örliga sättet för
boklån, nämligen att den, som önskar låna någon bok, utan vidare uttager
densamma och gör anteckning därom i eu särskild liggare, utan
att emellertid kontroll hålles däröfver, att dylik anteckning verkligen
sker, kan ock lätt medföra, att böcker tid efter annan förkomma
Gratifikationsmedlen torde med afseende härå böra beräknas till nåo-ot
högre belopp än det af kommittén förordade beloppet, 2,400 kronor
eller förslagsvis till 3,150 kronor. Beloppet af hela ifrågavarande anslag
skulle då blifva 22,000 kronor.

Aflöningsvillkor.

Anslag till
amanuenser
med mera.

Förslag till
vissa ändrade
anordningar
beträffande
nedre revisionen.

I likhet med kommittén anser nedre revisionen det vara af behofvet
påkalladt, att chefen för justitiedepartementet befrias från skyldighet
att utöfva närmare chefskap öfver ämbetsverket, och att detta chefskap
anförtros åt någon, som är i tillfälle att ägna stadigvarande och
detaljerad tillsyn åt nedre revisionen och dess inre angelägenheter.
Nedre revisionen delar emellertid den af revisionssekreteraren AV armark
uttalade mening, att det svårligen låter sig göra att utom revisionssekreterarnes
krets finna någon, åt hvilken ifrågavarande uppgift lämpligen
kan anförtros. Justitierådens tid torde vara så upptagen af det
dem åliggande maktpåliggande arbete, att ej någon af dem kan väntas
vilja mottaga den af kommittén föreslagna befattningen. Med afseende
å kommitténs uttalande, att omförmälda chefskaps utöfvande af ett
justitieråd uppenbarligen skulle göra det för högsta domstolens ledamöter
lättare att inom nedre revisionen åstadkomma erforderliga reformer
i afseende å föredragnings- och arbetssätt med mera, må framhållas,
att enligt hvad framgår af förhållandena inom nedre revisionen under
så lång tid, hvarom den nu lefvande generationen kan äga personlig
kännedom, det för högsta domstolen städse varit erforderligt allenast
att uttala sin önskan beträffande viss reforms åvägabringande, för att
den omedelbart skulle genomföras. Nedre revisionen anser det otänkbart,
att någon ändring med afseende härå är att motse. Ankommande
förslaget, att chefskapet öfver verket skulle utöfvas genom expeditionschefen
i justitiedepartementet, må erinras dels om möjligheten häraf, att
innehafvaren af expeditionschefsämbetet aldrig eller endast kort tid tjänstgjort
såsom revisionssekreterare samt således saknar viktiga betingelser
för den föreslagna befattningens utöfvande, dels ock att denne expeditionschefs
nuvarande göromål ej torde medgifva en så afsevärd ökning ai
hans arbetsbörda, som sålunda ifrågasatts.

Kommittén synes hafva ansett, att behofvet af en särskild ordförande
gjort sig hufvudsakligen gällande på grund af den anmärkta
olägenheten, att å en rotel skulle kunna samla sig en större mängd
äldre mål, under det att samtidigt å en annan rotel föredroges mål,
hvilka inkommit betydligt senare. Det är tydligt, att en ordförande
härutinnan skulle kunna på ett fördelaktigt sätt ingripa ordnande, men
vill nedre revisionen framhålla, att jämväl en mängd andra göromål,
kräfvande en afsevärd tid, skulle åligga ordföranden; och torde härvid
kunna framhållas följande. Ordföranden skall föra ordet vid nedre
revisionens sammanträden, hvilket tydligen förutsätter, att han på förhand
satt sig in i de ärenden, hvilka skola vid sammanträdena förekomma.
Med hänsyn därtill, att revisionssekreterarnes tid är så strängt

upptagen, kommer det också på ordförandens lott att skriftligen affatta
nedre revisionens beslut. I de många fall, då utlåtande infordras från
nedre revisionen, förorsakar detta ett icke ringa arbete. Härvid vill
nedre revisionen med hänsyn till ofvan berörda, eventuellt föreslagna
anordning, att expeditionschefen i justitiedepartementet skulle vara ordförande
i nedre revisionen, påpeka, att det måste anses mindre lämpligt,
att denne på så sätt skulle få tillfälle utöfva inflytande på beslut af en
myndighet, hvars utlåtande sedermera i en mängd fall skulle af honom
själf i egenskap af expeditionschef behandlas. Ordföranden har vidare
att upprätta förslag till indelning af revisionssekreterarnes årliga tjänstgöring,
ett arbete, hvithet tar afsevärd tid i anspråk. Vidare har ordföranden
att vid ledigheter bland nedre revisionens tjänstemän bestyra
om anskaffande af vikarier med mera. Härvid torde dessutom böra
erinras därom, att vid hastigt inträffande förfall för en revisionssekreterare
vid tid, då hans föredragning infaller, det i regel blir ordföranden,
som måste träda ordnande emellan. Det låter sig nämligen icke göra
att då helt enkelt förordna eu vikarie i revisionssekreterarens ställe.
Om exempelvis en revisionssekreterare blifver sjuk några dagar innan
hans föredragning infaller, är det tydligen icke möjligt för en vikarie
att kunna öfvertaga hans föredragning, enär vikarien icke haft någon
beredelsetid, hvilken för fem dagars föredragning måste beräknas till
åtminstone mellan femtio och sextio dagar. Det blir då nödvändigt
att hänvända sig till andra revisionssekreterare med begäran, att dessa
skola öfvertaga den sjuke kamratens föredragningsskyldighet med rätt
att framdeles åtnjuta minskning i den egna föredragningsskyldigheten.
Det blir i så fall ordföranden, som med sin kännedom om, i hvad mån
de olika revisionssekreterarne hafva mål beredda och eljest äro oförhindrade
att föredraga, får gripa ordnande in och därvid äfven planera
för, huru ersättning skall kunna lämnas de revisionssekreterare, hvilka
åtaga sig den sjukes arbete. Allt detta kräfver en icke obetydlig tid
och fordrar eu noggrann kännedom om de i nedre revisionen rådande
förhållandena. Det är vidare af vikt, att en ordförande finnes, hvilken
med sin långa erfarenhet kan lämna öfriga revisionssekreterare, särskildt
yngre sådana, upplysningar om i förekommande fall tillämpad praxis,
om formella saker, hvilka vid föredragningen böra iakttagas, med mera.
För eu nykommen revisionssekreterare är det af betydelse att veta, det
han i dylika fall kan vända sig till ordföranden. Därjämte bör en nykommen
revisionssekreterare, hvilken icke är personligen bekant med
förutvarande revisionssekreterare och ej heller kan bedöma, huruvida
dessa för tillfället kunna tänkas mer eller mindre upptagna, kunna vända

sig till ordföranden för att med dennes biträde erhålla anvisning å
revisionssekreterare, hvilkas hjälp lämpligen kan anlitas för betänkandes
afgifvande. Jämväl för allmänheten torde det vara af betydelse, att
eu särskild ordförande finnes, till hvilken man kan vända sig med
förfrågningar angående mål och dylikt. Härutinnan skulle föreskrifvas,
att ordföranden borde vara skyldig att vissa timmar i veckan vara
att träffa i nedre revisionens ämbetslokal. Förutom nu angifna göromål
har ordföranden eu mängd andra göromål, hvilka visserligen hvar
för sig kräfva mindre tid, men som dock samlade medföra ett icke
ringa arbete, hvilket torde kunna vitsordas af dem, hvilka någon tid
tjänstgjort i nedre revisionen. Erfarenheten har också visat, att ordföranden
årligen måst beredas extra ledighet, för att han skulle medhinna
de göromål, hvilka åligga honom såsom ordförande i nedre revisionen.

I öfrigt åberopas hvad rörande denna fråga anförts af revisionssekreteraren
Warmark, dock med erinran, att nedre revisionen anser
det kunna med visshet förutses, att ordförandens åligganden skola upptaga
så mycken tid för den därtill förordnade revisionssekreteraren, att
den honom åliggande föredragningsskyldighet ej bör sättas högre än
till tio dagar årligen, hvarförutom någon föredragning af veckomål å
första rummet ej torde böra ifrågakomma för honom. Nedre revisionen
instämmer i revisionssekreteraren Warmarks uttalande, att de kraf, som
måste ställas på nedre revisionens ordförande, liksom arten och beskaffenheten
af de uppgifter, han har att fylla, och den ställning, han i öfrigt
intager, obetingadt lära berättiga honom — tvifvelsutan i högre grad
än ordförande å division i liofrätten — att komma i åtnjutande af särskild
ersättning, och att beloppet af denna ersättning, som torde böra
benämnas arfvode, ej bör sättas lägre än 600 kronor årligen att åtnjutas
under samma villkor som tjänstgöringspenningar.

I fråga om dels skyldigheten för nedre revisionen att i vissa mål
afgifva betänkande, dels det nuvarande sättet för promemoriors uppsättande,
dels ock föredragningsperiodernas längd anser nedre revisionen,
i likhet med revisionssekreteraren Warmark, någon förändring i de nuvarande
förhållandena ej lämpligen böra äga rum. Emellertid torde i
detta sammanhang böra framhållas, att högst afsevärd lindring i revisionssekreterarnes
arbetsbörda kan beredas genom en ändring i instruktionens
bestämmelser om veckomålen och deras behandling. Vissa af
de i § 6 mom. 5 a) af instruktionen angifna mål torde utan olägenhet
kunna lottas, under förutsättning att de erhålla förtursrätt, livarjämte
dels beredelsetiden för de nu till handläggning å första rummet hörande

veckom ålen synes kunna förlängas med en vecka dels oek sistnämnda
veckomål i de fall, då en större mängd eller ock särskildt betungande
mål samtidigt föreligga färdiga, lämpligen skulle kunna fördelas mellan
två eller flera revisionssekreterare, som efter hvarandra hafva föredragningsvecka
å första rummet. Härigenom skulle undvikas, att revisionssekreterarne,
såsom nu ofta är fallet, tinder tiden för mottagning af
dessa veckomål blifva mera än rimligt öfverhopade med arbete. En
ytterligare lindring i ifrågavarande hänseende skulle kunna åvägabringas
genom meddelande af bestämmelse, att i de fall, då fullständig föredragning
af ett mål blir obehöflig, om en preliminärfråga, till exempel
rörande sökandeombuds behörighet, afgöres på visst sätt, dylik fråga
skulle omedelbart få anmälas i högsta domstolen och dess beslut däröfver
då meddelas.

Beträffande det af kommittén väckta spörsmål om behofvet utaf
ändring af § 22 regeringsformen torde det ej åligga nedre revisionen
att yttra sig.

Hvad angår infordrandet af utlåtanden synes det lämpligast, att
nedre revisionen bemyndigas vidtaga sådan åtgärd.

Vidkommande dels sättet för dagtecknande af de i högsta domstolen
beslutade utslag dels ock ämbetsverkets benämnande »Kung!.
Maj:ts justitierevision)) instämmer nedre revisionen i de af kommittén
härutinnan uttalade åsikter.

Vinner det af nedre revisionen nu framlagda förslag gillande,
torde några öfvergångsbestäm meker beträffande kanslisten å registratorskontoret
ej vara af nöden.

Hvad angår de nuvarande ordinarie protokollssekreterarne har
kommittén ansett dem, jämlikt bestämmelserna i kungl. kungörelsen
den 19 maj 1876, vara underkastade den ökning i tjänstgöring, som
kan blifva en följd af bifall till kommitténs förslag. Äfven om kommitténs
åsikt i denna fråga, som ju är synnerligen svårlöst och för
ifrigt af beskaffenhet att eventuellt höra under domstols pröfning, vore
riktig, lära vägande billighetsskäl samt äfven hänsyn till det allmännas
behöriga tillgodoseende tala för, att de ordinarie protokollssekreterare,
som ej ingå på ny stat, icke tvingas att fullgöra den nu föreslagna
ökade tjänstgöringsskyldigheten, som väl kan beräknas vara mer än
dubbelt så betungande som den för närvarande af dem fordrade. Hägra
särskilda skäl för omregleringens omedelbara genomförande torde ej
föreligga. Af de nuvarande 9 ordinarie protokollssekreterarne äro fem
öfver 60 år eller uppnå denna ålder före år 1912, då de nya förhållandena

Öfvergängs forhållanden.

lära träda i kraft. Dessa fem och ytterligare en skulle, om de inginge
på ny stat, genast vara berättigade till tre ålders tillägg. De tre öfriga
skulle, under enahanda förutsättning, kunna erhålla tredje ålderstillägget,
två från och med 1913 och den tredje från och med 1914. Om de af
nedre revisionen föreslagna aflöningsförhållandena genomföras, skulle
alltså för hvar protokollssekreterare, som ej ingår på ny stat, för statsverket
uppkomma besparing, i eu del fall uppgående ända till 1,800
kronor, hvartill, om tjänstgöringsskyldigheten för de å gammal stat
kvarstående ej ökas, kommer beräknad vikariatsersättring, enär ju i
dylikt fall semester kan, likasom nu, beredas protokollssekreteraren utan
förordnande af vikarie. Därest de å gammal stat kvarstående protokollssekreterarne
bibehållas vid nuvarande tjänstgöringsskyldighet, en hvar
å sin rotel, och för hvar och en af dem förordnas eu amanuens med
arfvode af minst 1,800 kronor och skyldighet att fullgöra motsvarande
tjänstgöringsskyldighet eller således med åliggande att å en viss rotel
ombesörja protokollssekreteraregöromålen, skulle detta endast orsaka statsverket
jämförelsevis ringa särskild kostnad. Erinras må, att beträffande
notarierna i rikets hofrätter förfarits på i viss mån likartad! sätt med
det nu föreslagna. Detta förslag medför ock, att ett större antal af de
nu hos nedre revisionen tjänstgörande amanuenserna skulle kunna få
fortsatt anställning i stället för att eljest nödgas lämna verket, åt hvithet
många af dem under lång tid ägnat sin hufvudsakliga arbetstid.

Om aflöningsförhållandena för nedre revisionen ordnas i öfverensstämmelse
med hvad nu föreslagits, kommer aflöningsstaten för ämbetsverket
att sluta å ett afsevärdt högre belopp än det för närvarande utgående.
De ökade utgifterna för nedre revisionen komma emellertid
med säkerhet att mera än väl uppvägas af de fördelar, som vinnas
därigenom, att dels revisionssekreterarnes löner bestämmas i förhållande
till ämbetenas betydelse och den å deras innehafvare med nödvändighet
hvilande tunga arbetsbördan äfvensom de fordringar å kunskaper, förmåga
och skicklighet, Indika ställas å revisionssekreterarne, helstock
förhållandena inom justitierevisionsexpeditionen ordnas på ett sätt, hvilket
såväl tillfyllest betryggar kansli- och öfriga expeditionsgöromåls jämna
gång som ock bereder revisionssekreterarne tillgång till den hjälp vid
göromålens utförande, som är så val behöflig för undvikande af öfveransträngning.
Göras revisionssekreterarnes löneförmåner tillfredsställande
och deras. arbete drägligt, ernås ock synnerligen stora indirekta fördelar
för det allmänna. Revisionssekreterarne komma då att kvarstanna
på sina platser afsevärdt längre tid, än hvad som blir förhållandet, om
de måste söka begagna sig af första bästa tillfälle att annorstädes vinna

sin utkomst. Hofrättsledamöter, som ifrågakomma till förordnande såsom
revisionssekreterare, lära ytterst sällan vägra mottaga detsamma.
Nyblifna jurister, hvilka eljest säkert låta sig lockas af den goda utkomst,
som helt snart kan vinnas å advokatbanan eller annars såsom
praktiserande jurist, skola ock af utsikten att efter några års tjänstgöring
hos underdomare och i hofrätt avancera först till hofrättsråd
och vidare till revisionssekreterare förmås att ägna sig åt statens tjänst.
Om däremot vid den förestående löneregleringen såsom hufvud sakligt
syfte sättes besparing för statsverket genom lönernas bestämmande till
lägsta möjliga belopp och öfverlämnandet af arbete i största tänkbara
omfattning till extra ordinarie befattningsliafvare, skola följderna häraf
helt visst visa sig vara af den art, att de besparingar, som göras,
blifva synnerligen dyrköpta.

Jämte ofvan omförmälda utredning rörande beredande af semester
samt nedre revisionens yttrande den 16 december 1896 öfverlämnas
utdrag af nedre revisionens denna dag hållna protokoll, utvisande de i
förevarande ärende uttalade skiljaktiga meningar, och varda remisshandlingarna
härmed återställda.

Underdånigst

ANTON CEDERSTRÖM. CHR. AHLGREN. H. A. HAMILTON.

TH. BORELL. JOHAN BÅÅTH. NILS WIHLBORG. K. SÖDERWALL.
HJ. HIMMELSTRAND. ERIK LILIENBERG. IVAR KOCH. ADAM GIERTTA.
EDV. GADDE. YNGVE G. WISÉN. AXEL EDELSTAM. O. BERGFELDT.
GUSTAF LINDQUIST. GUST. LEWIN. ALGOT BAGGE. SELIM HOLMBERG.
H. SÖDERBAUM. SVEN HAGSTRÖMER, S. LINNÉR.

John Samuelson.

Stockholm den 21 september 1910.

Utredning

angående lämpligaste sättet att bereda revisionssekreterarne

semester.

Om årlig semester af eu och en half månad skall beredas revisionssekreterarne,
kan detta ej ske genom att, på sätt löneregleringskommitténs
förslag innefattar, anställa ytterligare två revisionssekreterare
och meddela ännu en person förordnande å dylik befattning under
ett hälft år. Det arbete med måls beredande och föredragande och med
nödig expedition, som åligger revisionssekreterarne, med undantag af
de båda skiftesrotlarnes innehafvare, omfattar till en början beredande
af mål under en längre period, därefter föredragning under i allmänhet
en vecka, högst två veckor, samt sedan expeditionsgöromål, tillsammans
upptagande visserligen endast eu tid, som kan beräknas utgöra 12 till
24 timmar, undantagsvis längre tid, men med nödvändighet utsträckta
öfver minst fjorton dagar, af hvilka då större delen användes till beredande
af mål för nästa föredragningstur. Om till exempel en revisionssekreterare
någon tid före eu föredragningstur, upptagande 5 dagar,
af en eller annan anledning har behof af ledighet under fyra och en
half veckor, måste han begära ledighet ej blott för denna tid utan ock
för dels den vecka, hvarunder föredragningen skall fullgöras, då han
själf emellertid har att föredraga två dagar, enär hans vikarie under
4y2 veckors beredélsetid ej kan bereda mål till föredragning för mera
än 3 dagar, dels ock nödig tid för expediering. För fullständig frihet
från arbete under 4]/3 veckor kan han alltså vara nödsakad begära ledighet
under ända till 7 !/2 veckor, af hvilken tid han dock är fullt sysselsatt
3 veckor.

För närvarande hafva revisionssekreterarne att föredraga inför
högsta domstolen sammanlagdt 103 veckor eller, om sön- och helgdagar
samt lördagar frånräknas, ungefär 510 dagar. Dessa föredragnings -dagar fördelas sålunda:

18 revisionssekreterare föredraga 25 dagar hvar ..................... 450 dagar

2 skiftesföredragande föredraga 20 dagar hvar ...................... 40 »

1 extra revisionssekreterare föredrager.......................................... 20 »

Summa 510 dagar

Beträffande . revisionssekreterarnes nuvarande arbetstid kan i allmänhet
beredelsetiden för hvar dags föredragning af revisionssaker och
andra besvärsmål än skiftesmål beräknas ej understiga lyg vecka, söndagen
inberäknad, eller således 10 J/2 dagar. För beredande af vidlyftigare.
mål är denna tid dock väl knapp, och för åtminstone 4 föredragningsdagar
under året måste beredelsetiden sättas till 14 dagar.
För beredande af skiftesmal tarfvas i regel minst 13 dagar för hvar
föredragningsdag. Arbetstiden under året torde kunna beräknas sålunda: -

för revisionssekreterare, som ej föredrager skiftesmål,

beredelsetid för 21 dagar efter 10 p2 dagar ........... 220 y arbetsdagar

beredelsetid för 4 dagar efter 14 dagar........................ 56 " »

föredragning under 6 å 7 turer (de dagar af föredragningsvecka,
under hvilka föredragning ej sker,
åtgå till repetition, dock med undantag af lördagen).
.............. 39 »

expeditionsgöromål samt deltagande i plena och andra
sammanträden inom nedre revisionen samt i betan
kanden uti mål å andra rollar............................... 26 »

Summa 341 yg arbetsdagar

för skiftesföredragande beredelsetid för 20 dagar efter

13 dagar ...........................................................

föredragningsdagar...................................................................

expeditionsgöromål, hvilka upptaga vida mera tid för
skiftesföredragande än för annan rekvisionssekreterare,
samt deltagande i plena med mera .....................

260 arbetsdagar
20 »

29 »

Summa 309 arbetsdagar.

Således skulle revisionssekreterarne i allmänhet ej kunna vara lediga
från arbete mera än ungefär hvar annan söndag, men de skiftesföredragande
. vara fria från arbete åtminstone hvarje sådan dag.

Emellertid är att märka, hurusom vid föredragning inför högsta
domstolen å första och andra rummet i allmänhet hvarje måndag förekommer
justering, upptagande i medeltal 2 timmar, under hvilka nåo-on

7 Ö

föredragning ej sker. Denna justeringstid kan visserligen icke med
säkerhet påräknas, enär dels vid sjukdomsfall för någon af högsta domstolens
ledamöter justeringen uppskjutes till annan dag, dels ock stundom,
då flere justitieråd äro tillstädes utan att behöfva deltaga i justeringen,
föredragningen omedelbart påbörjas å rum, där afdelning eljest
ej tjänstgör. Föredraganden måste alltså vara beredd att föredraga hela
dagen, men om detta ej behöfver ske, får han något eller några mål
öfver till nästa föredragning och kan således ägna en eller annan dag
af den eljest behof]liga beredelsetiden åt hvila samt studium af nyutkomna
författningar, lagförslag och annan juridisk litteratur. Fm hvar
revisionssekreterare utom skiftesföredragandena, hvilkas tjänstgöring är
förlagd till onsdagarna, kan i regel hvarje år påräkna att å tre eller
fyra af hans föredragningsdagar justering förekommer, och att lian härigenom
blir ledig från det vanliga arbetet 15 till 21 dagar årligen.
Jämväl bör erinras, att å skiftesrotlarne ofta förekomma synnerligen
invecklade mål, som kräfva längre beredelsetid än den, som ofvan beräknats.

För att bereda en revisionssekreterare, som ej innehar skiftesrotel,
semester under en och en half månad årligen, kräfves tydligen,
att hans årliga föredragningstid minskas med 4 dagar. Hans arbete

minskas då med beredelsetiden för 4 dagar ............................... 42 dagar

föredragningstiden ............................................................................... 4 »

repetitionstid och tid för expedition ungefär ................................ 3 »

tillhopa 49 dagar

eller endast 4 dagar utöfver en och eu half månad, om månaden räknas
till 30 dagar, men 3 dagar öfver nämnda tid, om månaden räknas
efter almanacka och semestern tages under sommaren.

Årliga arbets- och semestertiden kan i så fall beräknas på föl -

4 föredragningsdagar efter 14 dagar

jande sätt:

beredelsetid för 17 föredragningsdagar efter 101

dagar ............

beredelsetid för
(då antalet vidlyftiga mål alltjämt stiger, torde denna
beräkning ej vara för hög) föredragning under

5—6 turen...........................................................................

expeditionsgöromål samt deltagande i plena, andra

sammanträden och andras betänkanden ....................

semester...................................................................................

178%

arbetsdagar

dagar

Summa 337% dagar.

Således skulle endast något mindre än halfva antalet sön- och helgdagar
under året behöfva användas till arbete för ämbetet, hvadan revisionssekreteraren
erhölle ledighet från detta arbete semestertiden och
därjämte ungefär hvarannan sön- eller helgdag samt alltså skulle få
tillfälle såväl för erforderliga studier som till den för hans ansträngande
och uppslitande arbete så val behöfliga hvilan. Medräknas den lindring
i arbetet, som orsakas af justeringen, synes söndagsarbetet kunna
ytterligare nedbringas. Denna lindring uppväges emellertid däraf, att
dels revisionssekreterarens dagliga arbetstid periodvis, nämligen under
mottagningarna och strax före föredragning, i allmänhet öfv erstiger
8 timmar och ej sällan kan uppgå ända till femton timmar på dygnet
under fjorton dagar eller ännu längre tid, dels ock revisionssekreterarne
ej såsom de flesta andra ämbets- och tjänstemän åtnjuta ledighet under
julen och påsken.

För att innehafvarne af skiftesrotlarne skola erhålla semester under
l1/, månad, måste uppenbarligen deras föredragningstid minskas till 18
dagar för en hvar af dem. Deras årliga arbets- och semestertid blefve

i så fall:

beredelsetid för 18 föredragningsdagar efter 13 dagar............ 234 dagar

föredragningsdagar ............................................................................. 18 »

expeditionsgöromål samt deltagande i plena med mera ......... 27 »

semester.................................................................................................. 45 »

Summa 324 dagar.

Skiftesföredragandena skulle således, med hänsyn därtill att deras
föredragningstid ej minskas genom justering, komma att få något större
arbetsbörda än de andra revisionssekreterarne, men denna olikhet upphäfves
däraf, att skiftesföredragandena ej deltaga i veckomålsmottagningen.

Nu angifna sätt att bereda revisionssekreterarne semester kräfver,
att deras antal ökas i något större mån, än kommittén beräknat. Därest
jämväl den ordföranden i nedre revisionen åliggande föredragnings skyldighet
minskas till 10 dagar årligen, erfordras 24 revisionssekreterare jämte
en extra föredragande. Dessa revisionssekreterare skulle då föredraga

1 (ordföranden)................................................................................... 10 dagar

2 (skiftesföredragandena) 18 dagar hvar.................................... 36 »

18 21 dagar hvar ............................................................................. 378 »

3 22 » » ..............................................*............................. 66 »

1 extra ............................................................................................. 20 »

Summa 510 dagar.

Vid denna beräkning hafva årets föredragningsdagar upptagits till
510. Deras antal blir emellertid sällan så högt utan vanligen 507 eller
508, hvadan mera än 21 föredragningsdagar för revisionssekreterare endast
undantagsvis behöfver förekomma. I alla händelser lär någon revisionssekreterare
aldrig komma att mer än en gång under sin tjänstetid
erhålla en föredragningstur om 22 dagar.

Stockholm den 21 september 1910.

Anton Ceder ström.

Afskrift.

Vördsam promemoria.

Det liar blifvit Nedre Revisionen meddeladt, att, med anledning*
af'' en tillämnad ökning af föredragningen i högsta domstolen ifrågasatt
blifvit, att tre nya rotlar skola inrättas samt att för två af dessa
ro tiar skulle anställas en gemensam protokollssekreterare och två amanuenser
med en aflöning för protokollssekreteraren af 4,000 kronor och
för hvardera amanuensen af 2,000 kronor, hvaremot den tredje roteln
skulle erhålla en amanuens med 1,000 kronors lön samt för protokollsföring
och expedition vara hänvisad till biträde af förutvarande rotlarspi
otokollssekreterare, äfvensom att anslaget till gratifikationsmedel åt extra
ordinarie tjänstemän och vaktbetjänt, hvilket nu är 700 kronor, däraf
400 kronor plägat utdelas åt extra ordinarie vaktbetjänte, skulle ökas.
med 1,800 kronor, så att detsamma uppginge till 2,500 kronor.

Den föreslagna ökningen af de nuvarande rotlarna med tre nya
anser Nedie Revisionen ungefärligen motsvara den ifrågasatta ökningen
af föredragningsskyldigheten samt den hjälp, som förut varit revisionssekreterarne
beredd genom den under de senare åren förordnade extra
föredraganden. Af den föreslagna anordningen att eu af de nya rotlarne
skall för protokollsföring och expedition erhålla biträde af de äldre
rotlarnas protokollssekreterare, tror Nedre Revisionen sig kunna antaga,
att afsigten med denna anordning är, att en rotel skall tjänstgöra på
samma sätt som den nuvarande extra roteln, det vill säga att dess innehafvare
skall under en del af aret uppehålla föredragningen eu dag
hvarje ^vecka eller såsom hittills skett hvarje måndag samt en annan
del^ af året vara indelad lika med öfriga rotlar. Emot denna anordning
tillåter sig Nedre Revisionen erinra att, enligt hvad erfarenheten visat

genom föredragning en dag hvarje vecka med åtföljande justering och
ständigt återkommande expedition rotelinnehafvarens tid blifver för
mycket splittrad och att därför tillfälle saknas för beredande af vidlyftigare
mål äfvensom att till följd af oberäkneligheten af den tid, som
före föredragningens början upptages af justering, svårigheter mött att
få fram de större mål, som rotelinnehafvaren kunnat bereda under de
perioder, då han varit indelad lika med öfrige revisionssekreterare, hvadan
det ej sällan inträffat, att föredragningen af dylika mål måst uppskjutas
vecka efter vecka. Då härtill kommer att till följd af föredragningsveckornas
ökning den indelning, som hittills följts för extra
roteln, icke kan för framtiden medföra samma lindring i arbetet för alla
rotlar, som med extra roteln afsetts, utan en eller flera rotlar oundvikligen
komma i afsaknad af behöflig lindring i tjänstgöringsskyldigheten,
men fullkomlig likhet i arbete för alla rotlarne vinnos, om tiedje roteln
indelas till tjänstgöring på enahanda sätt som de Övriga, far Nedre Revisionen
hemställa, att några särskilda föreskrifter icke matte meddelas
angående tredje rotelns tjänstgöringsskyldighet utan .att. ifråga härom
måtte få tillämpas de bestämmelser, som beträffande indelningen äro i
den för Nedre Revisionen gällande instruktion meddelade.

Hvad därefter angår kansliets ordnande hvilar det föreliggande
förslaget på den uppfattningen, att de hittillsvarande arbetskrafterna
särskild t hvad angår protokollssekreterarne varit öfverflödiga, och åsyftas
till äfventyrs att indragning af protokollssekreteraretjänsterna skall, i
den mån ledigheter yppas, äga ruin, intill dess allenast eu protokollssekreterare
finnes för två rotlar. Det kan ej förnekas att under nuvarande
förhållanden, då till följd af särskilda omständigheter, hvilka dock
kunna och böra vara öfvergående, protolcollssekreterarnes biträde icke pa
alla rotlar tages eller kan tagas i anspråk i den utsträckning, som i 1 < § i
instruktionen för Nedre Revisionen afses, deras arbete, om detsamma bedömes
efter hvad som under ett helt ar uträttas, är af den beskaffenhet,
att eu ökning däri mycket väl kan äga rum, ehuruväl äfven från denna
synpunkt deras platser kunna försvaras lika väl som en stor del motsvarande
kanslisekreterarebefattningar inom andra delar af Kungl. Maj :ts
kansli. Vigten ligger dock ej härpå utan måste hänsyn uteslutande
fästas därå, att revisionssekreterarne under föredragningsperioderna äga
tillräcklig arbetskraft för det arbete, som då hopar sig ett. arbete,
som fordrar på samma gång skyndsamhet som synnerlig ordning och
reda. Under nämnda tider har revisionssekreteraren ett oafvisligt behof
af att kunna helt disponera öfver två tjänstemän utan att kraf pa

någonderas tjänstgöring kan framställas af annan rotel, och äfven emellan
föredragningsperioderna kunna och böra protokollssekreterarne och amanuenserne
beredas full sysselsättning såsom biträden åt revisionssekreteraren
och för att åstadkomma en behöflig lättnad i hans göromål.
Deras biträde har nämligen redan å åtskilliga rotlar tagits och kommer
enligt bestämd föresats inom Nedre Revisionen att äfven å andra rotlar
tagas i anspråk icke blott för själfständig uppsättning af promemorior
i enklare mål utan äfven för att renovera af revisionssekreteraren uppsatt;!
koncept till promemorior, innehållande dessas definitiva lydelse
med hänvisning till akterna för allt, som bör därur ordagrannt afskrifvas.
Genom utförandet af detta arbete, som icke kan lämnas åt en renskrifvare,
beredes för revisionssekreteraren en afsevärd lättnad i det
under alla tider öfverklagade myckna afskrifningsarbete, som är förenad!
med målens beredning, hvarjämte för Högsta Domstolen vinnes
förmånen af att äga tillgång till redigt utskrifna promemorior. Om nu
eu del af hvarje rotels arbetskrafter indrages, blifver i och med detsamma
möjligheten betagen revisionssekreterarne att på antydt sätt bereda
sig lättnad i arbete. Gifvet är nämligen, att den tjänsteman, som
en rotel har gemensam med en annan, är förlorad för all tjänstgöring,
som ej ovillkorligen framtvingar sig själ!’. Visserligen kan förlusten
tänkas ersatt genom biträde af extra tjänstemän. Med de oansenliga
gratifikationsmedel, som kunna komma att stå Nedre Revisionen till buds,
kan man emellertid ej räkna på en jämn tillgång på extra tjänstemän,
allra minst om befordringsutsikterna inom verket minskas, och i hvarje
händelse lärer det vålm olämpligt att göra arbetet beroende på oaflönad
tjänstgöring af extra ordinarie. Nedre Revisionen är därför af den mening,
att arbetet inom densamma icke kan utan revisionssekreterarnes
oskäliga betungande på ett fullt tillfredsställande sätt fortgå med mindre
än att å en hvar af de nya rotlarne anställes en protokollssekreterare
och en amanuens.

Därest med bibehållande af nuvarande aflöningsförmåner för protokollssekreterare
och amanuens, ofvannämnda anordning ej skulle kunna
genomföras, torde saken dock kunna i nödfall låta sig ordnas på det
sätt, att för hvarje ny rotel konstitueras en protokollssekreterare med
aflöning af 1,500 kronor i lön, 1,200 kronor i tjänstgöringspenningar
och 300 kronor i renskrifningspenningar eller tillhopa 3,000 kronor.
Aflöningen till tre protokollssekreterare skulle sålunda utgöra tillsammans
9,000 kronor, hvartill kommer arfvode till tre amanuenser af 1,000
kronor till hvardera med tillhopa 3,000 kronor eller sammanräknadt

12,000 kronor, hvilken summa öfverskjuter den beräknade kostnaden
med allenast 1,200 kronor.

Om emellertid viktigare skäl tala för indragning af kanslitjänstemän,
är Nedre Revisionen af den mening, att denna indragning bör äga
ram icke i afseende å protokollssekreterarne utan beträffande amanuenserna.
Uppenbart är nämligen att en rotel bör vara bättre betjänad
af att den tjänsteman, som helt tillhör roteln, är en ordinarie eller
konstituerad protokollssekreterare, som har skyldighet att odeladt ägna
sig åt arbetena å roteln än en obefordrad lägre afiönad extra ordinarie,
som det icke kan förmenas att söka sin hufvudsakliga utkomst äfven
på annat håll. En minskning af protokollssekreterarnes antal så, att
icke en dylik tjänsteman vore anställd på hvarje rotel, skulle dessutom
medföra betydliga och måhända understundom oöfvervinneliga svårigheter
vid ledamöternas indelning till tjänstgöring, ity att man vid indelningen
måste taga hänsyn till, att de rotlar, som icke hafva egen
protokollsförande, ej kunna samtidigt tjänstgöra å Högsta Domstolens
olika rum eller samtidigt hafva föredragning i Högsta Domstolen och
närvara i Statsrådet. Vidden af antydda svårigheterna inses lätt, om
man besinnar, att af två rotlar med gemensam protokollssekreterare
den ena icke kan hafva föredragning i Högsta Domstolen, så länge den
andra roteln är upptagen af veckomålsmottagning och föredragning i
Högsta Domstolen eller har skyldighet att närvara i Konseljen, hvilket
allt omfattar en tid af ungefär sex veckor. Häraf följer bland annat
att någon indelning icke kan uppgöras, med mindre än att minst sex
eller nära halfva antalet revisionssekreterare finnas villiga att afstå från
sin enligt gällande instruktion dem tillkommande rätt att efter ålder i
tjänsten välja föredragningstur. Såsom en annan olägenhet af att flera
rotlar hafva gemensam protokollssekreterare torde äfven böra framhållas,
att innehafvarne af dylika rotlar ofta kunna blifva hindrade att verkställa
de byten af föredragningsdagar, som i följd af sjukdom eller
annat förfall kunna vara nödvändiga och hittills ej sällan ägt rum. Det
ligger dessutom onekligen en obillighet däri, att ledamöter med alldeles
enahanda tjänstgöringsskyldighet äro underkastade olika villkor
i afseende å det biträde, de äga att till tjänstens upprätthållande påkalla,
samt att yngre ledamöter, hvilka på förordnande sköta ordinarie
rotelinnehafvares befattningar, skulle kunna i berörda hänseende komma
i en fördelaktigare ställning än äldre kamrater, hvilka konstituerats att
förestå de nybildade rotlarna. Hvad särskildt angår den rotel, som afsetts
att ersätta den nuvarande extra roteln, vill Nedre Revisionen, för

den händelse att hvad ofvan anförts emot bibehållande för samma rotel
af enahanda föredragningsskyldighet, som nu tillkommer extra roteln,
icke finnes föranleda bifall till Nedre Revisionens i fråga om denna rotel
gjorda hemställan,, påminna, att för framtiden såsom hittills under somrarna,
då någon tjänstgöring å måndagar icke kan för extra rotelu äga
rum, erfordras, att en särskild protokollssekreterare förordnas på denna
rotel, och att det ej gerna kan vara lämpligt, att eu ständig rotels
tjänstgöringsförmåga göres beroende af, huruvida på Justitie Departementets
stat finnas användbara besparingar för aflönande af nödvändiga
tjänstemän.

Till följd af indragningen af eu del amanuenstjänster blifver de
kvarvarandes tjänstgöring vid protokollsföringen i Nedre Revisionen och
vid expeditionen ej obetydligt ökad. Det synes Nedre Revisionen billigt,
att amanuensernas arfvoden med anledning af deras ökade tjänstgöringsskyldighet
något höjes, och har Nedre Revisionen tänkt sig, att arfvodena
borde ökas med 500 kronor, till hvilken utgift tillgång, på sätt här
nedan visas, kan erhållas utan ökning i Justitie-Revisions-Expeditionens
stat utöfver de 10,800 kronor, som beräknats till tjänstebiträden åt de
nya rotlarna. Den minskning i hjälp vid promemorieskrifningen, som
blifver en följd af indragningen af en del amanuenstjänster, torde i
någon man kunna ersättas genom extra biträden, om tillräcklig höjning
af det till Nedre Revisionen utgående anslaget till dylika biträden kan
erhållas.

.På grund åt hvad ofvan anförts får Nedre Revisionen föreslå att,
om ej den ökning, som förut angifvits vara behöflig för anställande af
en protokollssekreterare och en amanuens på hvar och eu af de nya
rotlarna, kan utverkas, fyra amanuenstjänster indragas, så att amanuensernas
antal inskränkes till sju, hvarigenom eu besparing vinnes af

4,000 kronor, med rätt för Nedre Revisionen att sålunda ordna de kvarvarande
amanuensernas tjänstgöring, att de hafva skyldighet att, jämte
förandet under hvar sin vecka af Nedre Revisionens protokoll, biträda
vid målens ^ beredning och expedieringen hvar å två rotlar enligt den
indelning, Nedre Revisionen närmare bestämmer, samt att kansliet därefter
ordnas sålunda, att tre protokollssekreterare konstitueras för de
nya rotlarna med en aflöning för hvardera af 3,000 kronor, att de kvarvarande
sju amanuensernas arfvoden ökas med 500 kronor till 1,500
kronor för hvardera och att det därefter återstående öfverskottet 2,300

kronor åt det för ordnande af de nya rotlarnas kansli föreslagna beloppet
och besparingen genom indragning af fyra amanuensplatser anvisas
Nedre Revisionen såsom anslag till bestridande af ersättningar till
extra biträden, hvarigenom detta anslag i sin helhet kommer att uppgå
till 3,000 kronor.

Stockholm den 16 December 1896.

A. E. Sjöstrand, H. Rliodin. E. Quensel. Karl Silverstolpe.
Gustaf de Mara. Cad Leijonmarck. Carl Lindhagen,

Ernst Håkanson, Lave Beck-Friis. A. Åkerman.

Vördsam promemoria.

Med anledning däraf att det inom Justitiedepartementet blifvit
ifrågasatt att, därest i följd af tillämnad ökning af föredragningen i
Högsta Domstolen tre nya rotlar i Nedre Revisionen komme att inrättas,
för två af dessa rotlar skulle anställas allenast en gemensam protokollssekreterare
och två amanuenser, hvaremot den tredje roteln skulle erhålla
en amanuens samt för protokollsföringen och expedition vara hänvisad
till biträde af öfriga rotlars protokollssekreterare, hafva flertalet
af Nedre Revisionens ledamöter i en afgifven promemoria anfört åtskilliga
förhållanden, som skulle göra en sådan anordning olämplig. De åsigter,
som härvid uttalats, afvika i flera afseenden från vår mening i
denna fråga.

Det synes oss icke kunna bestridas, att å de flesta rotlar en ökning
i det arbete, som för närvarande utföres af protokollssekreteraren,
kan med skäl påfordras. Enligt hvad i nämnda promemoria uppgifves,
skulle också i Nedre Revisionen förefinnas en bestämd föresats att äfven
å de rotlar, där sådant nu icke äger rum, för framtiden taga protokolls
sekreterarnes arbete i anspråk icke blott för själfständig uppsätt -

ning af promemorior i enklare mål utan äfven för renovering af de
utaf revisionssekreterarne uppsatta promemorior, hvarigenom en lättnad
i revisionssekreterarnes arbete skulle vinnas. Vi betvifla emellertid, att
sådant skall låta sig något allmännare genomföras. Samma hinder, som
hitintills förefunnits för att i någon större omfattning erhålla biträde
af protokollssekreterare för uppsättning af promemorior, torde antagligen
komma att äfven i framtiden förefinnas. Och hvad angår arbetet med
renovering af promemorior, så hafva meningarna varit delade om fördelarna
af en sådan renovering och endast i undantagsfall torde revisionssekreterarne
hafva låtit verkställa densamma. Om man vill söka

— synes det oss — genom öfverflyttning af något arbete från revisionssekreteraren
till kansliet bereda revisionssekreteraren eu lättnad i hans
tjänst, bör sådant ske därigenom, att revisionssekreteraren sättes i tillfälle
att mera än hittills ägt rum disponera amanuensens arbetskrafter
för biträde vid målens beredande.

Af hvad vi nu anfört torde framgå, att vi anse en indragning af
amanuensbefattningar, såsom medförande en minskning i möjligheten för
revisionssekreteraren att erhålla biträde vid målens beredning, icke böra
ifrågakomma.

De skäl, som för lämpligheten af den här ofvan förstnämnda anordningen
anförts, äro hufvudsakligen:

den skulle medföra, att en af de nya rotlarna skulle komma att
tjänstgöra på samma sätt som den nuvarande extra roteln, hvaraf skulle
följa svårighet för rotelinnehafvaren att bereda större mål och erhålla
tid för deras föredragning äfvensom en ojämnhet i den lindring för
öfriga rotlar, som från början med extra roteln afsetts;

betydliga och måhända understundom oöfvervinnerliga svårigheter
vid revisionssekreterarnes indelning till tjänstgöring skulle uppstå, ity
att man vid indelningen måste taga hänsyn till att de rotlar, som icke
hade egen protokollssekreterare, ej kunde samtidigt tjänstgöra å Högsta
Domstolen eller samtidigt hafva föredragning i Högsta Domstolen och
närvara i Statsrådet; och

hinder skulle kunna möta för revisionssekreterare att verkställa de
byten af föredragningsdagar, som af olika anledningar stundom kunde
vara nödvändiga.

Med anledning häraf torde vi få erinra: att hitintills den extra
roteln varit indelad till tjänstgöring icke allenast på måndagar utan
äfven — oafsedt de veckor under sommaren, då föredragning ägt rum

— på andra dagar, då tid icke upptagits af justering, samt att på måndagar
efter ferier justering icke äger rum; att hinder ju icke kan före -

finnas för att till vinnande af jämnhet i lindringen för de öfriga rotlarna
ordna föredragningstiderna för den rotel, som skall ersätta den
extra roteln, något annorlunda än som för sistnämnda rotel ägt rum;
att visserligen någon svårighet kan uppstå vid indelningens uppgörande,
då hänsyn alltid måste tagas därtill, att de två revisionssekreterare,
som hafva gemensam protokollssekreterare, icke kunna samtidigt under
hel föredragningsvecka tjänstgöra å Högsta Domstolens olika rum, men
att denna svårighet dock icke synes utgöra något hinder för anordningens
genomförande; att protokollsföringen i statsrådet är af synnerligen
enkel beskaffenhet, hvadan det synes kunna ifrågasättas huruvida
icke stadgande kunde meddelas därom att, i händelse vederbörande protokoll
ssekreterare vore af tjänstgöring i Högsta Domstolen hindrad att föra
protokollet i statsrådet, denna protokollsföring skulle åligga amanuensen
å roteln; att sådana byten af föredragningsdagar, som ofvan nämnts,
visserligen ofta ägt rum och af en eller annan anledning varit lämpliga;
att de dock för arbetets jämna gång ytterst sällan varit nödvändiga
och att det därför torde kunna sägas att, om för framtiden ett
sådant tillfälligt byte med den revisionssekreterare, hvars protokollssekreterare
är för annan rotel upptagen af protokollsföring i Högsta Domstolen,
skulle omöjliggöras, skadan däraf är ringa om ens någon; samt
att dessutom med den för Nedre Revisionen gällande instruktion icke
torde vara oförenligt att vid sådana frivilliga byten af föredragningsdagar
den protokollssekreterare, som det åligger att i öfrigt under veckan
föra Högsta Domstolens protokoll, jämväl förer protokollet under den eller
de dagar, då i följd af byte annan ledamot än veckans ordinarie föredragande
är tjänstgörande, ett förfaringssätt som för föredraganden icke
medför någon olägenhet och för protokollssekreteraren är till gagn.

Hvad i öfrigt mot den ifrågasatta anordningen anmärkts synes oss
icke böra tillmätas någon större betydelse.

På grund af hvad nu anförts få vi hemställa, att den nu inom
Justitiedepartementet ifrågasatta anordningen måtte gifvas företräde framför
det af flertalet af Nedre Revisionens ledamöter alternativt framställda
förslaget om anställande af en protokollssekreterare för hvar och en af de
nya rotlarna och samtidig indragning af fyra amanuenstjänster.

I sammanhang härmed torde böra erinras därom att, om den nu
inom Justitiedepartementet frågasatta anordningen med en protokollssekreterare
för två rotlar skulle komma till stånd och vid tillämpningen
visa sig tillfredsställande samt i följd däraf möjligen komme att väckas
förslag om anordningens utsträckande därhän, att halfva antalet proto -

kollssekreteraretjänster indragas, det då torde böra tagas i öfvervägande
huruvida icke den principiella ändring borde i fråga om protokollssekreteraretjänsterna
vidtagas, att protokollssekreterarne indelades till tjänstgöring
hos Högsta Domstolen utan att vara fästa vid viss rotel inom
Nedre Revisionen.

Slutligen tillåta vi oss fästa uppmärksamhet på ett annat sätt förordnande
tillsvidare af de nya rotlamas kansli:

två åt de nya rotlarna erhålla hvar sin konstituerad protokollssekreterare
och hvar sin amanuens;

för protokollssekreterarne sättes lönen till 1,800 kronor, tjänstgöringspenningar
till 1,200 kronor och renskrifningspenningarne till
300 kronor;

för amanuenserna sättes arfvodet till 1,000 kronor;
den tredje roteln indelas till tjänstgöring i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med den nuvarande extra rotelns tjänstgöring;

för sistnämnda rotel anställes en amanuens med ett arfvode af

1,000 kronor.

Mot detta sätt för sakens ordnande synes oss befogade anmärkningar
från hedre Revisionens sida icka kunna ifrågakomma, under det
kostnaderna blifva inskränkta till skäligt belopp likasom härigenom icke
kommer att uppstå något hinder för en framtida omorganisation af
Justitiere visions-expeditionen.

Stockholm den 16 December 1896.

B. Wcern. Hugo Bohman.

I hufvudsak instämmer jag i förestående yttrande; då protokollssekreterarne
för närvarande äro indelade till tjänstgöring på de särskilda
rotlarne i revisionen, anser jag mig emellertid böra förorda det här ofvan
sist framställda förslaget att tills vidare ordna de nya rotlames kansli;
detta förslag lägger inga hinder i vägen för ett framtida ordnande af
revisionens hela kansli i den riktning, som jag tror vara den rätta, nämligen
att protokollssekreterarne indelas till tjänstgöring efter föredragningsveckorna
i Högsta Domstolen, hvarigenom protokollssekreterarnes
antal mycket väl kan inskränkas till hälften af det nuvarande, därest
på samma gång arfvodet till hvarje amanuens ökas, så att, fastän ut -

sigterna för amanuenserna till befordran inom revisionen minskas, tillräckligt
många unga jurister, lämpliga att förordna till amanuenser,
alltid må befinnas villiga mottaga dylika förordnanden.

Stockholm som ofvan.

Emil Sjöberg.

Rätt afskrifvet, intygas. Stockholm och Kungl. Majrts Justitie
Revision den 21 september 1910.

Ex officio
F. Peterzens.

Utdrag af protokollet, hållet hos Kungl. Maj:ts nedre justitierevision
den 21 september 1910.

Närvarande: revisionssekreterarne friherre Cederström och Ahlgren,
konstituerade revisionssekreterarne grefve Hamilton, Borell
och Bååtii samt tillförordnade revisionssekreterarne Wihlborg,
Söderwall, Himmelstrand, Lilienberg, Koch, friherre
Giertta, Gadde, Wisén, Edelstam, Bergfeldt, Lindquist,
Lewin, Bagge, Holmberg, Söderbaum, Hagströmer och
Linnér.

Revisionssekreteraren friherre Cederström föredrog Kungl. Majris
remiss den 18 juni 1910, hvarigenom nedre revisionen anbefallts att
afgifva underdånigt utlåtande öfver ett af löneregleringskommittén den
14 maj 1910 afgifvet betänkande med förslag angående reglering af
nedre revisionens löneförhållanden med mera; och beslöts underdånigt

# . % '' ö

utlåtande af innehåll registraturet utvisar.

Revisionssekreterarne friherre Cederström och Ahlgren samt tillförordnade
revisionssekreterarne Himmelstrand, Lilienberg, Koch, friherre
Giertta, Wisén, Bergfeldt, Lindquist, Holmberg och Söderbaum
vore ense om förenämnda beslut.

Konstituerade revisionssekreteraren grefve Hamilton, med hvilken
konstituerade revisionssekreteraren Borell samt tillförordnade revisionssekreterarne
Gadde, Edelstam, Bagge, Hagströmer och Linnér instämde,
var af skiljaktig mening i de afseenden, följande yttrande utvisar:

»Enligt mitt förmenande böra kansliet och registratorskontoret
ordnas på följande sätt: Endast tre protokollssekreterare finnas, åt hvilka
protokollsföringen i högsta domstolen öfverlämnas. Å hvarje rotel anställes
ett skrifbiträde, som dels utför vissa å roteln förekommande

göromål, som nu utföras af protokollssekreteraren, dels utför allt erforderligt
renskrifningsarbete och dels biträder revisionssekreteraren vid promemorieskrifningen.
Registratorskontoret består af tre afdelningar, eu
afdelning för inkommande revisionssaker, en afdelning för inkommande
besvärsmål och ansökningsärenden samt en afdelning för afgjorda mål.
A hvarje afdelning linnes en registrator jämte nödiga biträden.

För att påvisa genomförbarheten af detta förslag och ådagalägga
huru de olika göromål, som nu utföras å kansliet och registratorskontoret,
enligt förslaget skulle fördelas, torde till att börja med en granskning
af de protokollssekreterarne för närvarande åliggande göromål böra
äga rum.

A) Protokollssekreterarne hafva att upprätta förslag till rubriker till
Kungl. Maj:ts domar och utslag, att, sedan desamma af revisionssekreteraren
justerats, ombesörja utskrifvandet af ett exemplar däraf, hvithet
i revisionssaker skall användas till det underdåniga betänkandet samt i
besvärsmål och ansökningsärenden såsom bilaga fogas vid högsta domstolens
protokoll, samt att träffa anstalter för mångfaldigande af rubrikerna
på det att hvarje ledamot i högsta domstolen vid föredragningen
måtte erhålla ett exemplar däraf. Dessa göromål synas lämpligen
kunna öfvertagas af revisionssekreteraren med hjälp af ett skråfbiträde.
Protokollssekreterarens uppsättande af förslag till rubrik innebär nämligen
i de allra flesta fall endast en formell behandling af hofrättens
dom eller utslag och utgöres således till den allra väsentligaste delen
af ett rent mekaniskt arbete. Skola några ändringar vidtagas i hofrättens
rubrik göras dessa af revisionssekreteraren vid rubrikens justerande,
hvithet i regel sker i sammanhang med målets inläsande och
uppsättande af föredragningspromemoria. För revisionssekreteraren torde
det emellertid medföra föga ökadt arbete, om han därvid endast har
tillgång till hofrättens dom eller utslag och icke såsom nu till ett af
protokollssekreteraren uppsatt förslag till rubrik, väsentligen utgörande
en afskrift af samma dom eller utslag. 1 hofrättens dom eller utslag
skulle revisionssekreteraren med blyerts vidtaga erforderliga tillägg eller
förändringar, hvarefter han hade att utlämna det hela till sitt skrifbiträde
att ren skri fvas. »Sedan det sålunda utskrifna förslaget till rubrik
af revisionssekreteraren ytterligare granskats, skulle skråf biträdet ombesörja
en utskrift däraf att i revisionssaker användas till det underdåniga
betänkandet och i besvärsmål och ansökningsärenden såsom bilaga
till högsta domstolens protokoll, hvarjämte skrit biträdet skulle vidtaga
anstalter för mångfaldigande af rubrikerna. Sedan i revisionssaker
det beslut, hvarom nedre revisionen skall hemställa, fattats, skulle

detsamma af revisionssekreteraren öfverlämnas till skrifbiträdet för att
därmed komplettera betänkandet, hvarjemte skrifbiträdet i erforderliga
fall skulle ombesörja mångfaldigandet af nedre revisionens beslut.

Uti vissa mål tinnes ingen bofrättsrubrik till ledning vid uppsättande
af rubriken till Kungl. Maj:ts dom eller utslag, och är härvid
i första hand att märka skiftesmål samt dispachemål. I dessa mål
torde emellertid så mycket mindre hinder möta för att åt vederbörande
revisionssekreterare öfverlämna affattande! af dessa rubriker, som redan
nu det väsentligaste arbetet härmed på grund af dessa måls beskaffenhet
utföres af revisionssekreteraren.

Hvad angår öfriga mål, däri bofrättsrubrik icke tinnes, såsom
exempelvis mål enligt lösdrifvareförordningen, äfvensom ansökningsärenden,
så torde uppsättandet af rubriker i dessa mål och ärenden
— hvilket arbete är af enkel beskaffenhet — höra öfverlämnas åt ofvannämnda
afdelning för inkommande besvärsmål och ansökningsärenden,
där arbetet härmed skulle utföras antingen af den kanslist, som enligt
förslaget skulle där anställas, eller af protokollssekreterarne på sätt
nedan sägs.

B) Protokollssekreterarne hafva vidare att föra protokoll i de
justitieärenden, som förekomma i statsrådet och i högsta domstolen.

Hvad först angår protokollsföringen i högsta domstolen, så skulle
såsom ofvan nämnts detta arbete öfverlämnas åt tre för detta ändamål
anställda protokollssekreterare.

Beträffande arbetet med protokollets affattande så torde lättnad
kunna härutinnan beredas därigenom, att särskilda formulär utarbetades
för olika, vanligen förekommande fall, såsom exempelvis för det fäll,
då part förlorat talan på grund af underlåtenhet att fullgöra föreskrifter
i kommunikationsresolution eller att ingifva till målen hörande protokoll
eller utslag eller då part underlåtit att ingifva revisionsskilling eller
fattigdomsbevis med mera. Dessa sålunda utarbetade formulär skulle
sedan tryckas samt finnas tillgängliga å hvarje rotel.

Med hänsyn därtill att ofvannämnda protokollssekreterare skulle
med protokollsföriugen i högsta domstolen blifva sysselsatta i regel
allenast fyra timmar dagligen, skulle för dem stadgas skyldighet att
viss tid dagligen i nedre revisionen biträda med där förekommande
göromål, såsom exempelvis kollationeringsarbete och uppsättande af
rubriker i ansökningsärenden med mera.

Hvad angår protokollsföringen i statsrådet synes som om arbetet
härmed skulle kunna öfverlämnas åt den kanslisekreterare i justitiedepartementet,
hvilken skall närvara i statsrådet för förande af protokoll

öfver de på nämnda departements föredragning beroende ärenden. Skulle
hinder härför möta, torde denna protokollsföring kunna uppdragas åt en
af de i nedre revisionen anställda kanslister.

C) Protokollssekreterarne hafva vidare att, efter det högsta domstolens
protokoll varit för dess ledamöter tillgängligt och blifvit af
äldste närvarande ledamoten underskrifvet, å inneliggande rubriker införa
högsta domstolens beslut, hvarefter riktigheten häraf granskas af
revisionssekreteraren.

Detta arbete synes kunna öfverlämnas åt revisionssekreteraren
med biträde af skrifbiträdet. Härvid torde af skäl nedan sägs revisionssekreteraren
höra med sin namnunderskrift bestyrka riktigheten af det
inneliggande exemplaret af domen eller utslaget.

D) Protokollssekreterarne hafva vidare till åliggande att ombesörja
expedierandet af Kungl. Maj:ts domar och utslag.

Allt arbete härmed skulle enligt förslaget öfverlämnas åt registratorn
å afdelningen för afgjorda mål på sätt nedan skall närmare utvecklas.

Sedan således ofvannämnda inneliggande doms- och utslagsexemplar
af revisionssekreteraren underskrifvits samt dessutom försetts med
anteckning om antalet erforderliga exemplar med mera, skulle desamma
öfverlämnas till nyssnämnda registrator, till hvilken jämväl skulle öfverlämnas
till målet hörande handlingar. Härefter skulle således revisionssekreterarens
befattning med målet upphöra. Något skäl för bibehållande
af nu förefintligt stadgande, att revisionssekreteraren skall
kontrasignera utgående expeditioner, synes så mycket mindre föreligga,
som de fullt lika viktiga exemplar, hvilka utskrifvas till sökandes eller
klagandes motpart, redan nu icke kontrasigneras af revisionssekreteraren.
En fördel med denna anordning skulle vara, att den tid, under hvilken
expeditionsförordnande behöfde lämnas åt en tillförordnad revisionssekreterare,
förkortades, och att för eu ordinarie revisionssekreterare
bereddes möjlighet att vid infallande semester förr än nu är fallet efter
föredragningens slut begagna sig af semestern.

I detta sammanhang torde anmärkas, att upprättandet af statistik,
livilket arbete nu åligger revisionssekreterarne, en hvar för sin rotel,
men som enligt praxis fullgöres af protokollssekreterarne, torde böra
öfverlämnas åt registratorn å afdelningen för afgjorda mål, hvilken i
sammanhang med domens eller utslagets expedierande skulle göra härför
nödiga anteckningar.

E) Protokollssekreterarne hafva vidare att biträda vederbörande
revisionssekreterare vid mottagningen af veckomål.

På sätt nedan skall närmare utvecklas skulle detta arbete öfverlämuas
åt registratoru å avdelningen för inkommande besvärsmål och
ansökningsärenden.

Härmed torde de väsentligaste af protokollssekreterarnes göromål
vara angifna. Det återstår allenast den mera generella bestämmelsen,
att protokollssekreterarne i öfrigt skola lämna revisionssekreterarne det
bitiäde, som pafordras. Härmed torde ursprungligen hafva afsetts,
att protokollssekreterarne skulle biträda revisionssekreterarne med uppsättande
af föredragningspromemorior. Detta bär emellertid icke under
senare tid i nämnvärd grad förekommit; och torde ej heller framdeles
någon afsevärd hjälp härigenom kunna beredas revisionssekreterarne.
Förutom nämligen att justeringen af en utaf annan uppsatt föredragningspromemoria
förorsakar ett arbete, som ofta kan vara lika stort
som att själf skrifva densamma, föranleder också användandet af en
annans promemoria — denna må vara aldrig så förtjänstfullt skrifven —
att föredraganden, som nödgas i hufvudsak följa den föredragningsordning,
som författaren af promemorian tänkt sig, icke kommer att föredraga
målet på sätt, han helst själf skulle önskat. Det biträde, protokollssekreterarne
i öfrigt lämnat revisionssekreterarne, har väsentligen
bestått däri, att protokollssekreteraren införskaffat erforderliga upplysningar
i nedre revisionen äfvensom från andra ämbetsverk. ° Att härigenom
en ej obetydlig lättnad beredts revisionssekreteraren, särskilt
därutinnan att han sluppit att själf begifva sig till nedre revisionens
ämbetslokal för upplysningarnas inhämtande utan i telefon kunnat anmoda
protokollssekreterarne att införskaffa desamma, torde ej förnekas.
Dock torde väsentligen samma hjälp kunna beredas revisionssekreteraren
utpf hans skrifbiträde, sedan biträdet under någon tid haft anställning
i nedre revisionen och vunnit kännedom om där rådande förhållanden.

Af det ofvan sagda framgår att enligt förslaget revisionssekreterarnes
arbetsbörda skulle i någon mån ökas. Å andra sidan skulle
enligt förevarande förslag lättnad beredas revisionssekreterarne i det
myckna renskrifningsarbete, som oundvikligen är förenadt med uppsättandet
af föredragningspromemorior. Vid detta arbete skulle revisionssekreteraren
kunna hafva en afsevärd hjälp af skrifbiträdet,
antingen _ sålunda att revisionssekreteraren uppsätter en stomme till
föredragningspromemoria med hänvisningar till akten att af skrifbiträdet
utskrifvas, eller sålunda att kontrakt eller dylika handlingar,
hvilka i sin helhet böra inflyta i föredragningspromemorian, utlämnas
till skrifbiträdet att afskrifvas, eller på något annat dylikt sätt. Det

inses lätt, att genom en sådan fördelning mellan mekaniskt och
kvalificerad arbete revisionssekreteraren skulle kunna erhålla eu verklig
lindring i sitt det oaktadt betungande arbete. Denna anordning. äi
fördenskull af synnerligen stor betydelse. Emellertid år det otvifvelaktigt,
att denna h]älp för att blifva effektiv förutsätter ett skrifbiträde för
hvarje revisionssekreterare, hvilken måste, när helst det är för honom
lämpligt, kunna påkalla biträdets hjälp. Då promemorieskrifningen sker
samtidigt på de flesta rotlar, är möjligheten af att lata ett skxdfbiträde
vara gemensamt för liera rotlar tydligen utesluten, utan maste med
nödvändighet hvar revisionssekreterare hafva sitt skrifbiträde, hvars
arbetskraft han ensam äger förfoga öfver.

Enligt förevarande förslag till omläggning af protokollssekreterarnes
hittillsvarande arbete måste också revisionssekreteraren vid flera honom
pålagda göromål kunna omedelbart fordra hjälp af sitt skrifbiträde,
och möter således jämväl härutinnan hinder för att låta ett skrifbiträde
vara gemensamt för flera rotlar. Därjämte är det af stor betydelse föi
revisionssekreteraren att till sitt förfogande hafva en person, som har
kännedom om förhållandena å roteln, som kan tillhandagå revisionssekreteraren
med upplysningars införskaffande och som revisionssekreteraren
vet att han i dylika fall kan anlita. Vidare är det af vikt, att
revisionssekreteraren för renskri fningsarbetet har eu viss person att
vånda sig till, då härigenom han kan erhålla större säkerhet för att
arbetet blifver färdigt i vederbörlig tid. Skrifbiträdet skulle dessutom
utföra andra å roteln förekommande göromål såsom förande af den
privata roteln, hållandet af ordning å de å roteln lottade mål med mera

dylikt. _ . . o

1 detta sammanhang torde — för undvikande af missförstånd
höra nämnas, att skrifbiträdena så till vida skulle, sysselsättas med
annat arbete, än det som direkt pålades dem af revisionssekreteraren,
som de skulle vara skyldiga att verkställa utskrift af expeditioner i
föredragna mål och förekommande af skrifter däraf äf bensöm deltaga i
kollationeringsarbete. Därjämte torde det kunna åläggas skrifbiträdena
att i tur och ordning verkställa erforderlig utskrift af nedre revisionens
protokoll. Öfver hufvud taget skulle allt i nedre revisionen förekommande
renskrifningsarbete utföras af dessa skrifbiträden.

Med hänsyn till de arbeten, som komme att åligga skrifbiträdena,
torde å dem böra ställas den fordran, att de äro kunniga i masldnskrifning
och helst jämväl i stenografi. Att för skrifbiträdena stadga
eu daglig tjänstgöringsskyldighet af minst sex timmar skulle vara

mindre lämpligt. Det kan nämligen icke undvikas, att revisionssekreteraren.
under vissa tider behof ver i högre grad taga biträdets hjälp
i anspråk, under det att han åter under andra tider i mindre omfattning
kan påkalla biträdets hjälp. Ehuru sålunda arbetet skulle för biträdena
ställa sig något ojämnt under olika tider, så torde i allt fall i sin helhet
sedt skrifbiträdena erhålla så mycket arbete, som motsvarar sex
timmars tjänstgöring dagligen. Härutinnan kan erinras, att kommittén
för rena skrifgöromåls _ utförande i nedre revisionen beräknat, dels att
åtta fast anställda skrifbiträden skulle finnas och dels att ytterligare
1‘ti- belopp af 5,000 kronor härtill skulle behöfvas, hvarjämte må framhållas,
att kommitténs skiljaktige ledamot på, såsom synes, goda grunder
funnit berörda beräkning vara alltför låg. Enligt föreliggande förslag
skulle nu skrifbiträdena dessutom hafva att dels utskrifva förslag till
rubiiker på sätt förut nämnts dels biträda vid promemorieskrifningen
och dels utföra andra a rotlarna förekommande göromål äfvensom deltaga
i kollationeringsarbete. Under sådana förhållanden synes man
med fog kunna antaga att de föreslagna tjugufyra skrifbiträdena skulle
erhålla full sysselsättning.

Enligt förslaget skulle revisionssekreterarnes arbete vidare minskas
därigenom, att de befriades från mottagningen af så kallade veckomål
och öfverhufvud taget icke skulle taga befattning med några mål förr
an desamma vore i komplett skick. Alla dessa göromål skulle öfverlämnas
till tjänstemännen å registratorskontoret att å eget ansvar utföras.
Härmed skulle otvifvelaktigt lättnad beredas revisionssekreterarne,
i synnerhet som mottagningen af veckomål infaller under eu tid, då
föredragning är nära förestående.

Registratorskontoret skulle, såsom nämndt, bestå af tre afdelningar,
en föi^ inkommande revisionssaker, en för inkommande besvärsmål och
ansökningsärenden och en för afgjorda mål.

Registratorn å. afdelningen för inkommande revisionssaker skulle
väsentligen hafva till åliggande att mottaga inkommande handlingar i
revisionssaker och å dem göra vederbörliga anteckningar samt till
vederbörande parter utlämna de afskrifter, de äro berättigade utbekomma,
att i diarier införa alla revisionssaker, att föra förteckning öfver inkomna
revisionsskillingar och därför redovisa, att vid hvarje saks bokföring
tillse, huruvida den har gemenskap med förut inkommet mål
och därom göra vederbörliga anteckningar, att bestyra om lottning af
revisionssaker, att rekvirera löner, lämna uppgift till ledning vid taxering
och handhafva expensmedlen med mera.

Allt detta är arbete, som för närvarande åligger registrator^.
Därjämte skulle enligt förslaget tillkomma åliggande för honom att på
eget ansvar i revision ssaker vidtaga erforderliga åtgärder lör att målet
skulle blifva i komplett skick såsom infordrande af felande protokoll

Något hinder för att åt registrator!! lämna i uppdrag utförandet
af detta arbete torde icke möta, då detsamma är af enkel beskaffenhet.

Registrator. skulle därjämte åligga att å inkomna revisionssakoi
anteckna* huruvida dessa vore af beskaffenhet att skola föredragas med

förtursrätt. .. ,

Att pålägga registratorn dessa ytterligare göromål torde icke vacka

betänklighet, då å andra sidan stor lättnad beredes honom därigenom,
att han befrias från all befattning med besvärsmål och ansöknmgsärenden
äfvensom med revisionssakerna efter det de öfverlämnats till vederbörande
revisionssekreterare.

Registratorn å afdelningen för inkommande besvärsmål och ansökningsärenden
skulle beträffande dessa hafva samma åligganden som
registratorn å afdelningen för inkommande revisionssaker eller således
att i dessa mål och ärenden mottaga inkommande handlingar, att i
diarier införa desamma, att tillse huruvida målet eller ärendet hade
gemenskap med förut inkommet mål eller ärende^ och därom gorå anteckningar
och att ombestyra lottning åt dessa mål och ärenden. Därjämte
skulle dot, åligga denne registrator att öppna ankommande bref
och i anledning däraf vidtaga erforderlig åtgärd. Det synes lämpligast
att detta arbete anförtros åt denne registrator, då de flesta ankommande
bref torde angå besvärsmål eller ansökniugsärenden. Ridare skulle han
hålla förteckning öfver dem, som genom anmälan hos Kungl. Magt
ställt ombud för mottagande af besvärshandlmgar i rättegångsmål.
Reo-istratorn skulle vidare vidtaga alla erforderliga åtgärder för att malen
och ärendena skulle komma i komplett skick såsom infordrande åt
felande protokoll med mera äfvensom besluta om kommunikation utåt
målen och ärendena eller med andra ord: han skulle öfvertaga och på
eget ansvar vidtaga alla de åtgärder, livilka för närvarande åligga
revisionssekreterare med afseende å mottagningen af så kallade veckomål.
Att oafsedt den lättnad, som skulle beredas revisionssekreterare,
eu stor fördel härigenom skulle vinnas genom en enhetlig och likartad
behandling af veckomålen utaf en därför särskildt utbildad tjänsteman
torde vara otvifvelaktigt. Någon betänklighet att öfverlämna dessa
arbeten åt denne tjänsteman torde ej heller möta, om man blott tillser,
att man därtill erhåller en till dylikt arbete behörigen kvalificerad person.

Eventuellt torde kunna lämnas föreskrift därom, att registrator!) å denna
afdelning skulle äga rätt att i förekommande tveksamma fall rådföra
sig med någon viss ledamot i revisionen, exempelvis ordföranden, hvilken
i så fall skulle underteckna beslutet och vara ansvarig för detsamma.
Därjämte skulle naturligen nedre revisionen äga utfärda bestämmelser,
som i förevarande afseende kunde anses erforderliga.

Hvad slutligen angår registratorn å afdelningen för afgjorda mål
så skulle på sätt förut anförts till honom öfverlämnas samtliga inneliggande
domar och utslag'' att af honom expedieras äfvensom alla handlingar
i målet. Alla åtgärder som sammanhänga med domarnas och
utslagens expedierande, hvilket arbete nu utföres delvis å registratorskontoret
och delvis af protokollssekreterarne, skulle således öfvertaga^
åt denne registrator, hvilken därjämte skulle på föreskrifvet sätt förfara
med till målen hörande handlingar. Därjämte skulle han hafva

hand om stämpelförsäljningen äfvensom på sätt förut nämnts upprätta
statistik.

Här ofvan har endast i korta drag redogjorts för de göromål,

som skulle falla å de olika registratorerna, men torde vid en omarbet ning

af den för nedre revisionen gällande arbetsordning härutinnan
kunna lämnas uttömmande och fullt tydliga bestämmelser.

Med hänsyn till det arbete, som enligt föreliggande förslag skulle
komma att åligga registratorerna å afdelningen för inkommande revisionssaker
samt å afdelningen för inkommande besvärsmål och ansökningsärenden
samt vikten al att vid förfall för någon af registratorerna
hafva tillgång till en vikarie, som är fullt förtrogen med å dessa afdelningar
förekommande göromål, torde blifva nödigt att å hvardera af
dessa afdelningar anställes en kanslist. Däremot synes detta icke vara
erforderligt å den tredje afdelningen, då registratorn å denna afdelning
skulle kunna erhålla biträde utaf ofvannämnda tre protokollssekreterare.

Åt kanslisten å afdelningen för inkommande revisionssaker synes
kunna lämnas i uppdrag att föra i nedre revisionen förekommande
protokoll äfvensom, därest sådant skulle blifva stadgadt, i statsrådet
förekommande protokoll i justitieärenden.

Huruvida ytterligare biträden äro erforderliga å de olika afdelningarna
al registratorskontoret torde vara svårt att nu bedöma, men
da detta synes sannolikt och i allt fall. ytterligare arbetskraft erfordras
tör att vid semestrar och andra ledigheter erhålla lämpliga vikarier,
torde en amanuens böra finnas å hvarje afdelning.

Hvad slutligen angår de med förevarande förelag förenade kost 7 -

nåder, så torde med hänsyn till vikten däraf att till régistratorer erhållas
fullt kompetenta personer, dessa böra i aflöningsafseende jämställas
med andra gradens tjänstemän och således erhålla en begynnelselön
af 5,800 kronor med två ålderstillägg å 500 kronor. Dock torde
med hänsyn därtill att registratorn å afdelningen för afgjorda mål skulle
äga rätt till stämpelprovision äfvensom därtill att å denne tjänsteman
på grund af beskaffenheten af honom åliggande göromål icke torde behöfva
ställas så stora fordringar, som å de två andra registratorerna,
för denne registrator en begynnelselön af 5,000 kronor med två ålderstillägg
å 500 kronor vara tillräcklig.

Protokollssekreterarne skulle erhålla den af kommittén föreslagna
lönen af 4,500 kronor med tre ålderstillägg å 500 kronor.

Kanslisterna skulle i aflöningsafseende jämställas med första gradens
tjänstemän och således hafva eu begynnelselön af 4,000 kronor med
tre ålderstillägg å 500 kronor.

Hvad angår det belopp, som skulle erfordras i vikariatersättningar
med mera, så erinras därom att något belopp för beredande af
semester åt protokollssekreterarne och skrif biträdena icke blifver nödigt,
då semester utan särskild kostnad kan beredas protokollssekreterarne
under sommaren, då högsta domstolen tjänstgör å två eller allenast eu
afdelning, samt skrifbiträdena kunna komma i åtnjutande af semester
under den tid, då vederbörande revisionssekreterare har semester. Således
skulle särskild kostnad endast uppstå för beredande af semester
åt registratorerna och kanslisterna. Med hänsyn härtill äfvensom därtill
att, då tjänstemännens antal i nedre revisionen så väsentligt inskränkes,
endast ett mindre belopp skulle behöfvas till gratifikationer,
torde anslaget till amanuenser, vikariatsersättningar med mera kunna
sättas till allenast 9,000 kronor.

Kostnaderna för förslaget skulle således ställa sig på följande sätt:

1 registrator..........................	............... 5,800	—
1 d:o ..........................	............... 5,800	—
1 d:o .........................	.................. 5,000	—
1 protokollssekreterare .....	.................. 4,500	—
2 d:o	.............. 9,000	—
1 kanslist ...........................	............... 4,000	—
1 d:o	.................. 4,000	—
1 skrifbiträde............u........	.................. 1,200	—
23 skrif biträden ....................	.................. 27,600	—
Till amanuenser etc............	................. 9,000	—
Summa 75,900	—

eller således ett belopp, livilket icke oväsentligt understiger det belopp,
löneregleringskommittén uti ifrågavarande afseende kommit till, eller
med omkring 10,000 kronor.

En följd af genomförande af förslaget torde vara att nuvarande
protokollssekreterare skulle komma på indragningsstat, därvid torde
böra erinras, att af nuvarande nio ordinarie protokollssekreterare fem
vid 1912 års början uppnått en ålder af 60 år eller därutöfver och att
af de återstående fyra ingen vid sagda tid är under 50 år.

Betiäflande tre utaf dessa protokollssekreterare skulle dock kunna
ifragasättas skyldighet för dem att fullgöra den tjänstgöringsskyldighet,
som enligt förslaget skulle åligga de för protokollsföringen i högsta
domstolen anställda protokollssekreterarne. Det synes kanske dock obilligt
att mot deras vilja pålägga dem ett dylikt arbete, som i sin helhet
skulle vara ganska olikartadt med dem nu åliggande göromål.

Beklagligt är, att vid förslagets genomförande fast anställning icke
kan beredas åt den mängd extra tjänstemän, hvilka sedan en lång tid
tillbaka tjänstgjort i nedre revisionen och hvilkas arbete varit under de
mer eller mindre provisoriska förhållanden, som länge rådt i nedre
revisionen, för staten nödigt, men torde man icke äga rätt att vid
genomförande af en lönereglering, som skall äga bestånd för längre
tid, taga hänsyn härtill. För de mest meriterade af dessa tjänstemän
toide dock fast anställning kunna beredas genom de föreslagna nya befattningarna
å registratorskontoret.»

Konstituerade revisionssekreteraren Bååth, med hvilken tillförordnade
revisionssekreterarne Söderwall och Lewin förenade sig, var af
skiljaktig mening i de delar, följande yttrande utvisar:

»Då nedre revisionen fått sig anbefalldt att afgifva utlåtande
öfver ett af löneregleringskommittén uppgjordt förslag till reglering af
nedre revisionen, åligger det enligt min mening nedre revisionen till
en början att undersöka, huruvida någon förenkling af arbetet, och i
följd däraf någon minskning af arbetskrafter, är möjlig och lämplig.

Därvid torde i första hand komma i betraktande rubrikerna till
Kungl. Maj.is domar och utslag och de till parterna utgående expeditionerna.

Såsom arbetet nu är ordnadt, åligger det först vederbörande
protokollssekreterare eller amanuens att uppsätta förslag till rubrik,
livilket sker genom en hufvudsakligen formell bearbetning af hofrättens
dom eller utslag. Denna rubrik justeras sedan af vederbörande revisionssekreterare,
hvarefter ett exemplar af rubriken, som är afsedt att i

sinom tid förses med Klingl. Maj:ts decision, bildar den inneliggande
domen eller utslaget, under det att ett annat exemplar af rubriken »till
underdånig föredragning» eller i form af »betänkande» såsom bilaga
fogas vid högsta domstolens protokoll. Därjämte mångfaldigas rubriken
i 7 exemplar, Indika vid föredragningen af målet öfverlämnas till de

tjänstgörande justitieråden. _ ,

De utgående expeditionerna i målet, Indika utgöra afskrift åt
rubriken med Kungl. Maj ds decision, innehålla sålunda, förutom nämnda
decision, detsamma som hofrättens dom eller utslag, ehuru i eu något förändrad
och möjligen ytterligare bearbetad form.

Det arbete, som sålunda af protokollssekreterare och amanuenser
samt revisionssekreterare nedlägges på uppsättandet och justeringen åt
en dylik rubrik och det ytterligare arbete, som sedan tillkommer för
utskrifning, ofta i flera exemplar, af de utgående expeditionerna samt
deras kollationering med mera tager en icke ringa tid i anspråk, och
hvad protokollssekreterarne och amanuenserna vidkommer torde detta
arbete utgöra den mest tidsödande sysselsättningen af deras tjänstgöring
på vederbörande rotel.

Man kan med skäl ifrågasätta, huruvida denna omarbetning af
hofrättens domar och utslag och deras införande, på sätt som sker, i
Kungl. Maj:ts rubriker samt de i följd häraf långa utgående expeditionerna
äro nödiga, eller huruvida icke ett enklare arbetssätt i dessa
hänseenden skulle kunna åstadkommas, utan att något men för rättssäkerheten
häraf behöfde blifva följden.

Enligt min mening torde saken lämpligen kunna ordnas på ungefär
följande sätt:

i)å hofrätternas rubriker i allmänhet äro särdeles väl och samvetsgrann!
utarbetade, torde de i oförändradt skick kunna ligga till
grund för Kungl. Maj:ts decisioner. För att erhålla det inneliggande
doms- eller utslagsexemplaret låter vederbörande tjänsteman å registratorskontoret,
så snart målet dit inkommit, genom skri! biträde verkställa
eu afskrift af hofrättens dom eller utslag, hvilken afskrift af nämnda
tjänsteman vidimeras.

Då målet aflämnats till vederbörande rotel och skall åt revisionssekreteraren
beredas till föredragning, lörses nämnda afskrift med en omslagsresolution,
som med afskriften sammanhäftas på sätt som skor med
en expedition, bestående af flera ark. Omslag sr esolutionen, som lämpligast
bör hafva karaktären af ett tryckt formulär, bör innehålla ungefär

följande:

»Kungl. Maj:ts dom i revisionssaken mellan A, sökande, och B,
svarande, angående ........................, i hvilken sak N. N. Häradsrätt meddelat
utslag- den ............................. 19...... under § ..., samt N. N. Hofrätt

den ........................... 19...... under nr ...... gifvit dom.

I Hofrättens dom har sökanden yrkat ändring, (den ändring att......)

som svaranden bestrida och hafva parterna å ömse sidor begärt ersättning
för kostnaderna å saken hos Kungl. Maj:t.

Kungl. Maj:ts dom är med dess Högsta Domstol besluten och gifven
Stockholms Slott den .................... 19.......

Kungl. Maj:t har i nåder låtit sig föredragas handlingarna i denna
sak och etc................................»

Sedan målet blifvit af högsta domstolen afgjordt, införes härefter
Kung]. Maj:ts decision på vanligt sätt.

Då expedition i målet därefter skall utfärdas till sökanden, förses
det af honom ingifna originalexemplar af hofrättens dom med en omslagsresolution,
lika lydande med omslagsresolutionen å inneliggaren,
hvilken omslagsresolution häftas fast vid hofrättsdomen och medelst
Kungl. Maj:ts sekret därvid förseglas samt underskrifves af vederbörande.

Om svaranden för verkställighet eller af annan orsak önskar expedition
i målet, torde han böra berättigas att, med företeende af hofrättsdomen
i original eller i af registratorn i nedre revisionen bestyrkt
afskrift, få den försedd med en dylik omslagsresolution, som medelst
nedre revisionens sigill fästes vid hofrättsdomen på samma sätt som
beträffande den utgående expeditionen till sökanden, och hvars riktighet
vitsordas af registratorn. Det kan ock ifrågasättas, huruvida ej, åtminstone
i alla mål där Kungl. Maj:t fastställt hofrättens dom, eller,
med upphäfvande af hofrättens dom, fastställt underrättens i saken meddelade
utslag, svarandens exemplar af hofrättsdomen i original eller i
af registratorn bestyrkt afskrift kunde å registratorskontoret förses med
ett »domsbevis», som medelst stämpel anbragtes å hofrättsdomen af
ungefär följande innehåll:

»Kungl. Maj:t har i dom den .................... 19...... pröfvat rättvist

att fastställa Hofrättens ofvanstående den ............................. 19..... med delade

dom (rättvist, med upphäfvande af Hofrättens dom, fastställa

Häradsrättens ofvanstående den .................... 19...... meddelade utslag) samt

förpliktat N. N. att ersätta M. M. kostnaderna å saken hos Kungl.

Maj:t med ............... kronor jämte hvad som åtgår till lösen af Kung!.

Maj:ts dom.))

Naturligtvis skulle det stå den svarande, som sådant önskar, öppet
att erhålla afskrift genom registratorns försorg af hela inneliggaren, det
vill säga både omslagsresolutionen och hofrättens dom, men säkerligen
skulle flertalet svarandeparter, som innehafva exemplar af hofrättens
dom, endast begära en omslagsresoiution eller »domsbevis».

Beträffande Kungl. Maj:ts utslag i besvärsmål skulle, med de
ändringar sakens natur kräfver, gälla hvad här om domar i revisionssaker
angifvits. I vissa brottmål tillkommer dock expedieringen af utslag
dels åt vederbörande åklagare till kännedom och dels till Kungl.
Maj:ts befallningshafvande för verkställighet. Dessa expeditioner torde
endast behöfva utgöras af omslagsresolutionen, enär såväl åklagaren
som Kungl. Maj:ts befallningshafvande förut erhållit kännedom om underrättens
och hofrättens utslag, och omslagsresolutionen tillräckligt tydligt
angifver, i hvilket hofrättsutslag ändring är sökt, samt innehållet
af Kung]. Maj:ts utslag.

Vid föredragningen i högsta domstolen erfordras såsom förut är
nämndt, 7 exemplar af inneliggaren att tillhandahållas högsta domstolens
ledamöter. Dessa exemplar erhållas sålunda, att då å registratorskontoret
afskriften af hofrättens dom verkställes, nämnda afskrift samtidigt mångfaldigas
i erforderligt antal exemplar, hvilka sedan hvart och ett sammanhäftas
med ett exemplar af omslagsresolutionen.

Beträffande högsta domstolens protokoll torde kunna ifrågasättas,
huruvida den afskrift af rubriken »till underdånig föredragning» eller i
form af »betänkande», hvilken såsom bilaga fogas till högsta domstolens
protokoll, verkligen är erforderlig, eller huruvida icke, på sätt som äger
ruin i hofrätternas protokoll, endast ett kort angifvande af målet kunde
vara till fyllest.

I revisionssaker, därest betänkande förekommer, kunde högsta
domstolens protokoll affattas på ungefär följande sätt:

»Revisionssekreteraren N. N. föredrog revisionssaken mellan A,

sökande, och B, svarande, angående ......................., i hvilken sak N. N.

Häradsrätt den ................... 19... ., § ....., meddelat utslag och N. N. Hofrätt
den ........................ 19......, nr ......, gifvit dom, samt Nedre Revisionen

afgifvit underdånigt betänkande se Bil.

Högsta domstolen biföll det underdåniga betänkandet (eller Högsta
Domstolen pröfvade etc........................).»

Det afg-ifna betänkandet torde éj behöfva innehålla vidlyftigare
ingress än:

»Betänkande i revisionssaken mellan A, sökande, och B, svarande,

angående .................., i hvilken sak N. N. Häradsrätt den................... 19.....y

§ meddelat utslag och N. N. Hofrätt den .................. 19....., nr......

gifvit dom.

Nedre Revisionen hemställer etc............................».

Någon tvekan om hvilket mål betänkandet och Kungl. Maj:ts dom
enligt protokollet afser torde ej kunna råda, då hänvisning gifves till
både underrättens och hofrättens utslagsdagar och § eller nr, samt om
akten, inneliggaren och vederbörande rotlar förses med anteckning om
hvilken dag och å livilket af högsta domstolens rum samt under hvilken
§ i protokollet målets afgörande företagits.

1 besvärsmål blifver förfarandet motsvarande med den skillnad
endast att något betänkande ej ifrågakommer.

Det bär föreslagna systemet afser endast sådana mål, däri klagan
föres mot af hofrätt gifven dom eller meddeladt utslag. I skiftesmål,
dispachemål, mål enligt lösdrifvareförordningen samt åtskilliga ansökningsärenden
skulle alltså rubriker af hittills brukligt slag förekomma,
och torde, hvad förstnämnda två slag af mål beträffar, vara lämpligast
att vederbörande revisionssekreterare själfva uppsätta nämnda rubriker.
Rubriker i öfriga af dessa mål och ärenden, hvilka i allmänhet äro
ganska kortfattade och af synnerligen enkel beskaffenhet, kunna likaledes
uppsättas af revisionssekreteraren med eller utan hjälp af amanuens
eller skrifbiträde.

Fall kunna ju förekomma, då hofrättsrubriken innehåller sådana
felaktigheter att den måste omskrifvas, och således rubrik af nu brukligt
slag erfordras till Kungl. Maj:ts dom eller utslag. Dessa undantag
torde emellertid säkerligen blifva så sällsynta, att de icke höra inverka
bestämmande på det reguliära förfarandet.

Om så finnes, nödigt, kunde kofrätterna erhålla förständigande
dels att i sina rubriker anteckna, under hvilken § i protokollet underrättens
utslag meddelats, dels och att alltid i rubrikerna intaga underrättens
öfverklagade utslag in extenso.

Därest nu antydda system komrne att tillämpas, blefve alltså det protokollssekreterarne
och amanuenserna åliggande arbete betydligt minskadt.

Da det vidare i regel torde vara lämpligast, att revisionssekreterarne
i största möjliga utsträckning själfva skrifva sina föredragnings -

promemorior, erfordras i detta hänseende icke något biträde från profcokollssekreterarnes
och amanuensernas sida. Där i vissa fall ett måls
beskaffenhet för revisionssekreteraren möjliggör ett användande af hjälp
vid promemorians affattande, såsom då långa vittnesmål skola tämligen
ordagrannt införas i promemorian och dylikt, torde sådan hjälp kunna
fullt tillfredsställande erhållas af skrifbiträde i revisionen.

Det biträde, som protokollssekreterare och amanuenser i öfrigt
lämnat revisionssekreteraren i och för måls beredande till föredragning,
torde utan svårighet kunna af revisionssekreteraren själf utföras.

Beträffande mottagningen af veclcomål torde detta arbete, såsom
grefve Hamilton föreslagit, kunna öfverlämnas åt en registrator för inkommande
besvärsmål och ansökningsärenden. Dock torde denne registrator
höra på eget ansvar endast äga att från hofrätterna infordra
akter i inkomna mål. Öfriga till mottagningen hörande handläggningsfrågor,
såsom beslut om kommunikation, remiss, infordrande af protokoll
med mera, böra af registratorn hänskjutas till veckohafvande revisionssekreteraren,
hvarvid det dock åligger registratorn att föreslå erforderlig
åtgärd genom att till handlingarna foga vederbörligen uppsatt koncept
eller ifyldt formulär till det beslut, som af omständigheterna påkallas.
Sedan revisionssekreterare!! meddelat beslut i ärendet, expedieras beslutet
omedelbart genom registrator^ försorg och på hans ansvar.

Hvad angår expedierandet af Rungl. Maj:ts domar och utslag anser
jag att detta arbete, på sätt grefve Hamilton närmare utvecklat, lämpligen
bör öfverlämnas åt en särskild registrator för afgjorda mål, hvilken
jämväl bör ombesörja upprättandet af statistisk.

Det för protokollssekreterarne återstående arbetet kommer alltså
att inskränka sig till protokollsföringen i högsta domstolen, som torde
kunna utföras af tre protokollssekreterare, hvilka därjämte kunde, såsom
grefve Hamilton föreslagit, ytterligare biträda med en del förekommande
göromål såsom kollationering med mera i nedre revisionen.

Protokollsföringen i statsrådet torde kunna ordnas i öfverensstämmelse
med grefve Hamiltons förslag.

I fråga om organisationen af registratorskontoret instämmer jag
med grefve Hamilton med de modifikationer, som följa af hvad ofvan
angifvits.

Då enligt mitt förslag de utgående expeditionerna blifva synnerligen
korta och arbetet med desamma i många fall kan inskränkas till
ifyllandet af tryckta formulär, kommer skrifbiträdenas sysselsättning
hufvudsakligen att bestå i verkställandet af erforderliga atskrifter åt
hofrätternas domar och utslag jämte mångfaldigande åt de handlingar,

söm äro afsedda för målens föredragning, samt att i ett eller annat fall
lämna revisionssekreterarne biträde vid promemorieskrifning, särskildt i
fråga om mera omfattande veckomål. Antalet skrifbiträden på stat,
b.vilka böra vara kunniga i maskinskrifning och stenograf!, torde därför
ej behöfva sättas högre än till sex. Skulle deras arbetskraft vid ett
eller annat tillfälle befinnas otillräcklig, torde extra skrifhjälp kunna
anlitas. .

Nedre revisionens stat för kansliet skulle alltså enligt mitt förslå ooafsedt
ålderstillägg, få följande utseende:

2 registrator!’ ....................................... 11,600: —

1 registrator................................................ 5,000: —

3 protokollssekreterare .......................... 15,000:_

2 kanslister................................................ 8,000:_

6 skrifbiträden ......................................... 7,200:_

Till 3 amanuenser, vikariatersättning,

tillfällig skrifhjälp, m. in................... 9,000: —

Summa 55,800: —

Beträffande revisionssekreterarnes åligganden vill jag framhålla
följande:

Mot bibehållandet af nedre revisionens betänkanden i deras nuvarande
form har löneregleringskommittén enligt min mening anfört
vägande . skäl. Lämpligast torde vara att, där betänkande i ett mål
skall _ afgifvas, sådant afgifves å nedre revisionens vägnar af föredragande
revisionssekreteraren.

Lika med kommittén anser jag vidare, att revisionssekreterare bör
äga att från vederbörande myndigheter infordra utlåtanden i mål, som
äro lämnade till hans beredning, hvarjämte jag hyser den åsikten, att
de befogenheter, som enligt § 7 i arbetsordningen tillkomma nedre revisionen,
böra öfverflyttas på vederbörande revisionssekreterare. Det torde
nämligen icke kunna vara förenadt med någon våda eller olägenhet att
åt en jurist med den mognad och erfarenhet, som en revisionssekreterare
böi besitta, öfverlämna handläggningen af dylika frågor af öfvervägande
foimell natur. Härtill kommer, såsom kommittén i fråga om betänkandena
antydt, att i många fall de två tillkallade bisittarna icke hafva
erforderligt tillfälle att själfständigt sätta sig in i det ärende, i hvars
handläggning de skola deltaga, utan torde faktiskt ärendets riktiga behandling
vara så godt som helt och hållet beroende på den revisionssekreterare,
som ärendet tillhör. Här liksom i fråga om betänkandena

torde det för öfrigt ej möta hinder för en yngre och mindre van revisionssekreterare
att af en äldre och mera erfaren kamrat erhålla de råd
och upplysningar, som, särskildt i formellt hänseende, i något fall kunna
vara af nöden.

Enligt dessa principer skulle alltså hvarje revisionssekreterare äga
att såväl i fråga om betänkanden som i öfriga afseenden handla å nedre
revisionens vägnar, med undantag dock för sådana fall, som enligt sakens
natur skola afgöras af nedre revisionen i plenum.

Såväl härigenom som särskildt till följd af den förenkling i rubriksystemet
och expedieringen, som ofvan föreslagits, skulle en viss tidsbesparing
vinnas för revisionssekreterarne, men denna tidsbesparing
kommer dock att motsvaras af en viss arbetsökning i andra afseenden,
i det revisionssekreterarne enligt förevarande förslag komma att själfva
få uppsätta inneliggarnas omslagsresolutioner samt utföra eu del förberedande
arbeten till föredragningen, för hvilka de nu kunna påräkna
protokollssekreterarnes biträde.

I fråga om antalet ordinarie och konstituerade revisionssekreterare
instämmer jag med pluraliteten. Visserligen finnas många skäl som
tala för, att samtliga revisionssekreterare borde konstitueras och icke
erhålla fullmakt å ordinarie tjänst, men af hänsyn därtill, att hofrätternas
ledamöter, såsom domare, måste så vidt möjligt vara ordinarie, bör detta
sätt för revisionssekreterarnes anställande icke ifrågakomma.

Såsom kommittén framhållit, är dock revisionssekreterarebefattningen
af den art, att en person icke gärna kan tänkas kvarstå i densamma
längre än eu jämförelsevis kort tid, hvadan de ordinarie revisionssekreterarne
måste förr eller senare beredas tillfälle att öfvergå till
andra befattningar. Då flertalet revisionssekreterare förut varit hofrättsråd,
torde vara lämpligt att vid utnämning af revisionssekreterare tillförsäkra
honom rätt att, vid inträffande ledighet i den hofrätt han tillhört,
återgå till sin förra befattning såsom hofrättsråd med bibehållande
af förutvarande åldersberäkning och befordringstur. En sådan anordning
blefve säkerligen i många fall till fördel både för staten och för revisionssekreteraren,
hvarjämte det för hofrätterna icke vore utan betydelse
att kunna återbörda en och annan ledamot, som eu längre tid tjänstgjort
såsom revisionssekreterare.))

Tillförordnade revisionssekreteraren Wihlborg anförde:

))Jag är ense med konstituerade revisionssekreteraren Bååth utom
därutinnan att jag dels anser att i fråga om skyldigheten för nedre
revisionen att i vissa mål afgifva betänkande någon förändring i de

nuvarande förhållandena ej bör äga rum, och dels ej linner anledning
göra något uttalande i afseende å frågan om rätt för revisionssekreterare,
som varit hofrättsråd, att återgå till sin förra befattning med bibehållande
af förutvarande befordringstur och åldersberäkning.» Som ofvan

Efter befallning
John Samuelson.