MED FÖRSLAG TILL FÖRÄNDRADE BESTÄMMELSER (Statens offentliga utredningar 1906:3)

BETÄNKANDE

MED FÖRSLAG TILL FÖRÄNDRADE BESTÄMMELSER

ANGÅENDE

BANKKONTROLLEN

AFGIFVET DEN 15 NOVEMBER 1905

DÄRTILL FÖRORDNADE KOMMITTERADE

STOCKHOLM

ISAAO MARCUS’ BOKTR.-AKTIEBOLAG
1905

Till herr statsrådet och chefen för kung!, finansdepartementet.

Sedan Riksdagen i skrifvelse den 21 mars innevarande år anhållit,
att Kungl. Maj:t täcktes låta utreda frågan om förändrad organisation
af den utaf staten öfver bankverksamheten utöfvade kontrollen och
förelägga Riksdagen de förslag, hvartill utredningen kunde gifva anledning,
samt Kungl. Maj:t vid föredragning den 30 därpåföljde juni af
Riksdagens berörda skrifvelse bemyndigat chefen för kungl. finansdepartementet
att tillkalla högst tre sakkunniga personer att inom
departementet biträda med utredning och afgifvande af förslag i det i
Riksdagens skrifvelse angifna syfte, har herr statsrådet den 10 sistlidne
juli uppdragit åt undertecknade Frölander, Moll och Rabe att jämte
undertecknad Benckert inom finansdepartementet deltaga i utarbetandet
af ifrågavarande förslag; och få kommitterade härmed afgifva följande
yttrande och förslag i ämnet.

Riksdagens omförmälda framställning föranleddes närmast af en
inom Riksdagens Andra Kammare väckt motion, däri motionären —
efter att hafva beträffande bankernas utveckling sedan början af 1870-talet visat, att, enligt de officiella bankrapporterna, bankernas antal,
som vid 1871 års slut uppgick till 28, vid utgången af år 1904 stigit
till 71, samt att, medan den summa, hvarmed bankernas tillgångar och
skulder balanserade vid utgången af år 1871, slutade å ett belopp af
219 millioner kronor, balanssumman vid samma tid år 1904 utgjorde
1,702 millioner kronor — erinrat, hurusom under hela denna tidsperiod
den af staten öfver bankerna utöfvade kontrollen, hvilken som bekant
ålåge dels af Konungens befallningshafvande hos bankerna förordnade
ombud, dels de funktionärer, bankinspeklören och hans biträden, som

inom finansdepartement ets baukbyrå handlade hithörande ärenden,
kunde sägas hafva kvarstått på ungefär samma punkt hvad beträffade
kontrollens organisation. Rörande utvecklingen af bankbyråns organisation
kunde sålunda i korthet nämnas, att Kungl. Maj:t år 1868 medgifvit,
att för handläggningen af mål tillhörande den af finansdepartementet
utöfvade bankkontrollen finge vid departementets expedition på
försök anställas ett biträde, som med tiden erhållit benämningen bankinspektör;
att någon tid därefter en amanuens befunnits vara för bankinspektören
erforderlig; samt att från och med år 1890 en assistent
äfven varit på bankbyrån anställd.

Med erinran tillika om den omfattande och grannlaga verksamhet,
som ålåge bankinspektionen, anförde motionären vidare, att, om man
med bankinspektionens ändamål för ögonen jämförde bankverksamhetens
utveckling med utvecklingen af bankbyrån, kunde man näppeligen
värja sig för den tanken, att den senare utvecklingen icke
hållit jämna steg med den förra. Om bankinspektionen i afseende å
organisation och arbetskrafter kvarstode oförändrad (under de senaste
femton åren hade bankbyråns sammansättning icke undergått någon förändring),
under det bankverksamheten stadigt utvecklades till allt större
omfattning och mångsidighet, vore det, såsom motionären vidare anförde,
klart, att inspektionen skulle möta allt större svårigheter vid fyllandet
af sitt grannlaga värf. Då bankverksamheten, såsom utgörande själfva
nerven i landets hela affärsrörelse, borde stå under en möjligast effektiv
och tillfredsställande kontroll, och då vidare denna kontroll ådroge
staten ett slags moralisk proprieborgen för bankverksamheten, vore det
af största vikt, att kontrollen vore så anordnad, att den förmådde hålla
jämna steg med bankverksamhetens utveckling.

I hvilken riktning bankkontrollen borde reformeras, därpå lämnade
enligt motionärens mening nu gällande bestämmelser angående kontrollen
öfver försäkringsanstalterna anvisning. Då emellertid bankverksamheten
till sin natur vore vidt skild från försäkringsverksamheten,
kunde gifvetvis bestämmelserna rörande kontrollen öfver den senare ej
utan vidare tillämpas på kontrollen öfver den förra; men ingen torde
kunna bestrida, att icke bankverksamheten vore af lika stor allmän
betydelse som försäkringsverksamheten och följaktligen förtjänt att i
afseende å den af staten utöfvade tillsynen likställas med den senare.

Några ökade kostnader för statsverket beliöfde icke bli en följd
åt bankkontrollens reorganisation i nu antydd riktning. Tvärtom
borde härigenom besparingar uppstå, då bankerna liksom försäkringsanstalterna
gifvetvis själfva borde bära kostnaderna för kontrollen,

hvilket så mycket hellre borde kunna åläggas dem, som dels kontrollen
vore till gagn lika mycket för bankerna själfva som för det allmänna,
dels kostnaderna, fördelade på samtliga banker, ej kunde sägas medföra
någon kännbar börda.

Med anledning af hvad sålunda och i öfrigt anförts föreslog
motionären, att Riksdagen ville i skrifvelse till Kungl. Maj:t hemställa,
det täcktes Kungl. Magt låta utreda frågan om förändrad organisation
af den utaf staten öfver bankverksamheten utöfvade kontrollen samt
förelägga Riksdagen de förslag, hvartill utredningen kunde gifva anledning.

I likhet med hvad sammansatta banko- och lagutskottet i sitt i
anledning af motionen afgifna utlåtande yttrat, anförde Riksdagen i sin
ofvanberörda skrifvelse, att för vinnande af det med bankinspektionen
afsedda hufvudsakliga ändamålet att tillse, det bankerna förvaltades
efter sådana grunder, att allmänhetens förtroende till desamma ej
rubbades, det vore nödvändigt, att bankinspektionen i afseende å organisation
och arbetskrafter vore så ordnad, att den utöfvade kontrollen blefve
fullt effektiv och utvecklades i samma män, som bankverksamheten
både till innehåll och omfattning utvidgades. Med hänsyn till det
svenska bankväsendets synnerligen kraftiga utveckling under de senaste
årtiondena syntes det därför uppenbart, att, då samtidigt bankinspektionen
kvarstått hufvudsakligen oförändrad, det för denna måste möta
allt större svårigheter att tillfredsställande fylla sitt mål. Eu omorganisation
af bankinspektionen vore därför, såsom äfven erfarenheten torde
hafva visat, i hög grad påkallad, hvarför Riksdagen utan tvekan anslöte
sig till motionärens förslag, i enlighet hvarmed, såsom af det förestående
framgår, Riksdagens skrifvelse äfven är affattad.

Såsom i förenämnda motion antydts, utöfvas bankkontrollen dels
af Konungens befallningshafvande dels ock från finansdepartementet;
och återfinnas de härom meddelade stadgandena i de särskilda kapitlen
om tillsyn i lagarna angående solidariska bankbolag och angående bankaktiebolag
den 18 september 1903, nämligen i 77—88 §§ af lagen
angående solidariska bankbolag och i 70—80 §§ af bankaktiebolagslagen,
äfvensom i lagen angående solidariska bankbolags, bankaktiebolags
och sparbanks konkurs den 18 september 1903.

Utom viss kontroll därå att bankbolag fullgjort hvad lag föreskrifver
såsom villkor för rörelsens öppnande tillkommer Konungens
befallningshafvande jämväl tillsyn öfver bankbolagens verksamhet.
Denna lokala tillsyn utöfvas dels genom därtill af Konungens befall -

ningshafvande förordnade personer dels ock omedelbart af Konungens
befallningshafvande, som äger att på yrkande af bankinspektören eller
af eget initiativ i vissa fall förbjuda verkställighet af beslut, som fattats
af bankstyrelse eller bolagsstämma, samt förelägga styrelse att göra
rättelse i vidtagen åtgärd.

Den centrala bankinspektionen utöfvas af chefen för finansdepartementet
och den till samma departement hörande bankbyrån. Men ehuru,
på sätt nedan närmare skall angifvas, bemälde departementschef i förenämnda
författningar tillagts viss personlig befogenhet i afseende å
bankkontrollen, kan dock den egentliga centrala tillsynen öfver bankerna
sägas tillkomma bankinspektören med biträde af assistent.

Hvad först angår den centrala tillsynen hafva kommitterade, i
likhet med hvad Riksdagen i sin ofvanberörda skrifvelse framhållit,
funnit, att bankverksamhetens synnerligen kraftiga utveckling i afseende
å såväl rörelsens omfattning som dess beskaffenhet påkallar en omorganisation
af denna tillsyn, eller hvad man i allmänhet betecknar
såsom bankinspektionen. En utvidgning af personalen inom bankinspektionen
är behöflig redan ur den synpunkten, att bankundersökningar
må kunna företagas utan allt för långa mellantider eller så ofta
särskilda förhållanden el jest påkalla-undersökning. Då Riksdagen år
1889 första gången beviljade anslag till anställande af eu assistent åt
bankinspektören med uppgift att verkställa bankundersökningar, utgjorde
de enskilda bankinrättningarnas antal 43, under det att de nu, ehuru
8 banker sedan dess sammanslagits med andra banker under fortsatt
utöfvande af bankverksamheten, uppgå till 73; och oktroj är dessutom
redan beviljad för ytterligare 7 bankbolag. De enskilda bankinrättningarnas
egna fonder, som i slutet af år 1889 utgjorde 103.7 millioner,
komma att vid innevarande års utgång uppgå till omkring 400 millioner
kronor, och deras balanssumma, som den sista december 1889 utgjorde
9-8.7 millioner, hade samma dag 1904 sprungit upp till 1,702.3 millioner
kronor. Nämnda siffror lära tillräckligt motivera behofvet af ytterligare
en assistent, på det att krafter icke må saknas till verkställande
af erforderliga bankundersökningar.

Men det lärer icke vara tillfyllest, att en ny arbetskraft sålunda
lillföres bankinspektionen; själfva dess inre organisation synes böra med
hänsyn till arbetets beskaffenhet undergå en omgestaltning.

Rörande detta arbetes beskaffenhet må här erinras, att bankinspektören
jämte assistenten åligger att verkställa undersökningar i
de särskilda bankinrättningarna, och att bankinspektören på grund af
hvad vid dessa undersökningar förekommit och med ledning af de upp -

gifter, som af de enskilda bankinrättningarna ingifvas till finansdepartementet
eller från bankbyrån infordras, bär att tillse, det gällande författningar
och fastställda bolagsordningar behörigen iakttagas, samt att
jämväl i öfrigt framställa erinringar mot en banks förvaltning.

I fråga om betydelsen och beskaffenheten af en bankundersökning
tillåta kommitterade sig att, i likhet med hvad i förenämnda motion ägt
rum, erinra om följande, den 12 januari 1889 af dåvarande chefen för
finansdepartementet till statsrådsprotokollet afgifna yttrande.

»En bankinspektion har icke till lmfvudsakligt ändamål att inventera
kassa och värdehandlingar. När portfölj och kassa vid inspektionerna
granskas, sker det icke så mycket för att tillse, att allt finnes, som i
böckerna är upptaget, utan fasthellre för att dels granska kontrollerna
vid förvaltning och förvar af kassan in. in. och dels, så vidt ske kan,
få ett begrepp om portföljens beskaffenhet — om utsträckningen åt
borgenskrediten, om grunderna för fastighetskrediten, om stora krediters
utlämnande på enskilda namn in. in. — hvithet allt bidrager att bilda
ett omdöme om bankens skötsel. Vid bankinspektionerna är vidare att
tillse, att de till finansdepartementet inkommande månadsrapportermi
äro uppställda så, att de riktigt angifva bankens verkliga ställning; att
banklagen och bankens reglemente i alla afseenden efterlefvas; att
bankens bokslut uppgöres efter riktiga grunder och särskilt att nödiga
afskrifningar verkställas; att vid bestämmande af utdelning åt bankens
delägare behörig hänsyn tages till bankens soliditet; och i allmänhet
att banken förvaltas enligt sådana grunder, att allmänhetens förtroende
icke ma gäckas.»

Efter denna redogörelse för det viktiga och grannlaga arbete, som
sålunda åligger bankinspektionen, framställer sig, enligt kommitterades
mening, osökt den anmärkningen, att bankinspektören saknar vid sin
sida någon kollega såsom medbeslutande eller rådgifvande; han kan
sägas ensam representera bankinspektionen.

Med den intensitet, bankverksamheten numera hos oss uppnått,
med de växlande former, bankrörelsen antagit, äro de frågor, som kunna
föreligga för bankinspektionen, af så olikartad och ofta af så invecklad
beskaffenhet, att en person icke kan anses tillfyllest för en allsidig
pröfning af desamma. Och frånsedt detta är bankinspektionen af eu
så egenartad och grannlaga natur, att den knappast bör ligga i endast
en persons hand. Å ena sidan kan nämligen eu bankinspektör, som är
alltför benägen att hålla sig passiv, behöfva vid sin sida eu pådrifvande
kraft, för att institutionen skall göra gagn. Men å andra sidan kan
det vara väl så viktigt, att eu ifrig och allt för energisk bankinspektör

icke lämnas lria händer att vidtaga åtgärder, som, om också kanske
formellt försvarbara, kunna vara okloka. Ty det lider intet tvifvel, att
ett aggressivt steg af bankinspektionen kan, om det icke är moget
öfvervägdt, komma stor skada åstad.

Kommitterade anse det därför vara ändamålsenligt och betryggande,
att den centrala tillsynen öfver bankerna anförtros åt en af flera personer
bestående myndighet, som lämpligen benämnes bankinspektionen.

Till denna myndighets verksamhetsområde skola då först och
främst hänföras de åligganden, som nu tillhöra bankinspektören. Men
med den förändrade organisation, den centrala bankkontrollen sålunda
skulle erhålla, lärer man utan tvekan jämväl kunna vidtaga en åtgärd,
som länge betecknats såsom önskvärd, nämligen den att befria chefen
för finansdepartementet från skyldigheten att personligen besluta i vissa
frågor rörande bankerna. Som bekant åligger det enligt gällande
banklagstiftning departementschefen att besluta, när extra bankbolagsstämma
må af bankinspektören sammankallas och när bankbolag skall
anmodas att på grund af lidna förluster göra bokslut och kalla sina
revisorer. Jämväl äger departementschefen att förordna om bankundersökning
samt att begära direkta upplysningar från bankerna. Vidare
bär på grund af bestämmelsen, att formulär till bankrapporterna skall
från »finansdepartementet meddelas», departementschefen fastställt sådana
formulär; och slutligen är det departementschefen, som skall förordna
dels ombud att öfvervaka likvidation af bankbolag samt dels, efter mottagen
anmälan att bank råkat i konkurs, allmänt ombud att såsom god
man och syssloman deltaga i konkursboets förvaltning. Kommitterade
föreslå nu, att chefens för finansdepartementet befogenhet i nämnda
hänseenden skall öfvergå till bankinspektionen.

I förut angifna författningar föreslå därför kommitterade ändringar
i den syftning, att den tillsyn öfver bankerna, som nu utöfvas af chefen
lör finan sdepartementet och af bankinspektören, öfverflyttas på bankinspektionen.

Vid uppgörande åt förslag till instruktion för bankinspektionen
bär den nyligen inrättade försäkringsinspektionen i flera hänseenden
tjänat till förebild. Men om eu omorganisation af bankinspektionen i
ofvan antydda riktning skall blifva fullt betryggande, lärer icke chefen
för bankinspektionen böra tilläggas samma rätt som chefen för försäkringsinspektionen
att, efter inhämtande af ledamöternas mening, ensam besluta
i alla förekommande frågor. Kommitterade hålla före, att beslut böra
fattas kollegialt af bankinspektionen i alla frågor af större vikt och särskildt
i sådana, som afse meddelande af för bankerna bindande föreskrifter.

Kommitterade föreslå, att bankinspektionen skall utgöras af en
bankinspektör och chef, en biträdande ledamot, två assistenter och en
sekreterare. I behandling af ärende, som af bankinspektionen skall
kollegialt afgöras, deltaga alltid bankinspektören och den biträdande
ledamoten samt därjämte, med hänsyn till ärendets beskaffenhet, antingen
endera assistenten eller sekreteraren. En assistent bör ingå såsom
ledamot vid behandling af ärende rörande banks skötsel, bokföring och
dylika rent bankmässiga frågor; sekreteraren åter, då fråga föreligger
af mera juridisk art, såsom tolkning af lag och reglementen m. in. Då
den hittillsvarande assistenten, för bearbetande af det vid bankundersökningarna
samlade material samt för undersökningar i de talrika bankkontoren
i hufvudstaden, uppehåller sig därstädes väl så lång tid af året
som i landsorten, möter intet hinder att anordna arbetet så, att en af
de två föreslagne assistenterne alltid finnes tillgänglig att ingå såsom
ledamot vid bankinspektionens sammanträden.

Det torde icke vara obilligt och är väl också af Riksdagen förutsatt,
att, liksom försäkringsinrättningarna bekosta försäkringsinspektionen,
bankerna skola bära kostnaden för bankinspektionen, som väl får antagas
lända bankerna till gagn genom ökad kredit hos allmänheten och äfven
delägarne till trygghet genom kontroll å förvaltningen. Men däremot
lärer det icke rimligtvis kunna ifrågasättas, att bankerna skola betungas
med utgifter till godtgörande af det arbete å den nuvarande bankbyrån,
som icke är att hänföra till bankinspektionen, såsom beredning af
ärenden angående lagstiftningen för banker och hypoteksinrättningar,
granskning och föredragning inför statsrådsberedningen af nya och
ändringar i gällande reglementen för bankbolag, hypoteksföreningar för
landsbygden och för städerna, pantlåneinrättningar och andra låneanstalter,
föredragning af besvär öfver Konungens befallningshafvandes beslut i
frågor rörande sparbanker, pantlåneinrättningar m. m., utarbetande och
publicerande af uppgifter rörande riksbanken och de enskilda bankinrättningarne
öfver ställningen såväl för hvarje månad som, hvad beträffar
de enskilda bankinrättningarne, efter årsboksluten samt utarbetande
och publicerande af uppgifter angående hypoteksbanken och hypoteksföreningarne.
Dessa göromål, till hvilka äfven hör uppsättande och
expediering af de utaf Kungl. Maj:t meddelade resolutioner i fråga om
fastställelse å reglementen och i ofvanberörda ärenden anförda besvär
m. m., bestridas af bankinspektören i hans egenskap af byråchef och
med biträde af amanuensen å bankbyrån; och godtgörelse för detta
arbete bör fortfarande lämnas af staten, liksom statsverket fortfarande
lärer böra gälda såväl arfvode till det, särskild! för sammanfattning af

bankernas månadsrapporter å bankbyrån anställda biträde, som kostnaden
för tryckning af dessa månadsuppgifter och af årsredogörelsen för
bankerna, hvilka publikationer utgöra ett led i det officiella statistiska
trycket och verkställas till allmänhetens upplysning och gagn.

Det synes kommitterade påtagligt, att då bankinspektörens och
bankbyråchefens göromål hafva nära gemenskap med hvarandra och på
vissa punkter sammanfalla, befattningarna fortfarande böra bestridas af
samma person; men med hänsyn till ofvanberörda kostnadsfråga har
en särdelning af befattningarna blifvit utaf kommitterade verkställd.

Likaledes anse kommitterade, att befattningen såsom amanuens å
bankbyrån, hvilken befattning, såsom ofvan är sagdt, fortfarande bör
aflönas af statsverket, lämpligen bestrides af sekreteraren hos bankinspektionen.

Då bankinspektören sålunda tillika skall vara chef för bankbyrån
inom finansdepartementet och sekreteraren hos bankinspektionen tillika
amanuens å nämnda byrå, kan bankinspektionen icke lämpligen, såsom
försäkringsinspektionen, bilda ett särskildt ämbetsverk; och en sådan
anordning synes icke heller i och för sig vara behöflig. Bankinspektionen
såsom ägande nära gemenskap med bankbyrån bör fortfarande
vara anordnad inom finansdepartementet, hvarigenom ock en del kostnader
torde kunna besparas.

Beträffande aflöningsstat samt öfriga kostnader för bankinspektionen
erbjuder försäkringsinspektionens stat vissa jämförelsepunkter. Sålunda
må erinras, att chefen för försäkringsinspektionen uppbär ett arfvode
af 10,000 kronor årligen; och det är därvid att märka, att granskning
och föredragning hos statsrådsberedningen af ärenden rörande försäkringsinrättningar
verkställas af en särskildt därtill förordnad person,
som härför uppbär ersättning från statsverket med 3,000 kronor årligen.
Kommitterade hålla före, att innehafvaren af bankinspektörs- och bankbyråchefsbefattningen,
som, efter bankinspektionens omorganisation och
häraf föranledda intensivare kontroll med talrikare bankundersökningar,
lärer taga en mans hela arbetskraft i anspråk, icke bör godtgöras med
lägre belopp än det chefen för försäkringsinspektionen uppbär i arfvode,
eller 10,000 kronor. En god aflöning utgör, såsom jämväl i förenämnda
motion är antydt, ett villkor för att man vid uppkommande ledighet
skall kunna påräkna att få den grannlaga och maktpåliggande befattningen
besatt på ett tillfredsställande sätt; och det är påtagligen af
särskild vikt, att en bankinspektör aflönas så, att han kan känna sig
ekonomiskt oberoende. Den uppdelning, som, med hänsyn därtill att
bankinspektörens arbete skall godtgöras af bankerna och byråchefens

af statsverket, bör ske af nämnda arfvode, blir ju i viss mån godtycklig.
Men då föredraganden inom civildepartementet af ärenden rörande försäkringsinrättningar,
såsom ofvan är nämndt, godtgöres med 3,000
kronor samt bankbyråchefen, utom ärenden angående bankinrättningarna,
har att, efter hvad förut är utveckladt, handlägga äfven ärenden rörande
andra låneanstalter m. m., synes byråchefens arfvode böra sättas till
4,000 kronor, motsvarande lönen för en kanslisekreterare, ålderstilläggen
oberäknade. Under förutsättning således att bankbyråchefens
aflöning bestämmes till 4,000 kronor, föreslå kommitterade att aflöning
till bankinspektören utgår med 6,000 kronor årligen, däraf 4,000 kronor
såsom lön och 2,000 kronor såsom tjänstgöringspenningar.

Den biträdande ledamoten har icke att taga del i andra göromål
inom bankinspektionen än dem, som föreligga vid inspektionens sammanträden,
och dessa torde hvarken behöfva blifva synnerligen täta
eller långvariga. Då denna ledamot emellertid lärer komma att sökas
inom en krets af personer, hvilkas arbete icke kan alltför knapphändigt
godtgöras, synes ett belopp af 3,000 kronor årligen, eller samma belopp,
som utgår till hvardera af de två sakkunnige ledamöterna inom försäkringsinspektionen,
böra anslås till godtgörelse åt den biträdande
ledamoten.

Det arbete, som kommer att åligga sekreteraren-amanuensen torde
icke taga så mycken tid i anspråk, att hans aflöning bör beräknas efter
samma grunder, som aflöningen till sekreterare hos andra verk och
myndigheter, utan synes sekreteraren-amanuensen blifva lämpligen godtgjord
med ett arfvode af 3,600 kronor årligen. Häraf torde för amanuenstjänstgöringen
beräknas samma belopp, som nu utgör amanuensens
arfvode, eller 1,200 kronor. Under förutsättning att amanuensens
arfvode fastställes till sistnämnda belopp, föreslå kommitterade således,
att aflöningen till sekreteraren hos bankinspektionen fastställes till
2,400 kronor årligen, däraf 1,600 kronor såsom lön och 800 kronor
såsom tjänstgöringspenningar.

Arfvodet till assistenten å bankbyrån,| hvilket är uppfördt å extra
stat, har från och med år 1901 utgått med 4,500 kronor. Äfven om
assistenterne hos bankinspektionen blifva två, kommer utöfvandet af
deras befattning att helt taga deras tid i anspråk. \id sådant förhållande
och då arfvodet för dem icke gärna bör sättas lägre än den
aflöning, som uppbäres af de mera erfarne tjänstemännen i de större
bankerna, helst assistenterne böra utgå just ur desse tjänstemäns krets,
hafva kommitterade ansett, att arfvodet för hvardera assistenten icke
bör sättas lägre än till 5,000 kronor årligen, däraf 3,500 kronor såsom

lön och 1,500 kronor såsom tjänstgöringspenningar. Det är emellertid
åt vikt, att ombyte å assistentplatserna icke för ofta förekommer.
Först sedan en assistent efter några års tjänstgöring blifvit bekant
med person- och sakförhållandena inom de särskilda bankerna, kan han
nämligen fullt motsvara de kraf, som ställas på honom; och för att
öka utsikterna att något längre få behålla en duglig assistent, hvars
lämplighet för en bankdirektörsbefattning är, enligt hvad erfarenheten
visat, väl insedd, hafva kommitterade ansett, att assistenterne böra erhålla
ålderstillägg, som lämpligen kunna för hvardera bestämmas till 500
kronor efter 5 års och ytterligare 500 kronor efter 10 års tjänstgöring.
Al nyss antydda skäl bör förutvarande assistent på bankbyrån få för
erhållande af ålderstillägg räkna sig till godo tjänstgöring före den
nya bestämmelsens trädande i kraft.

Vid fråga om inrättande af den nuvarande assistentbefattningen
yttrade dåvarande chefen för finansdepartementet till statsrådsprotokollet,
att assistenten borde aflönas så, att den till honom utgående
resekostnadsersättningen kunde beräknas lämna något öfverskott, hvarför
han, jämte fast arfvode, borde åtnjuta rese- och traktamentsersättning
i tredje klass af resereglementet; och i enlighet härmed har assistenten
uppburit sådan ersättning liksom, enligt tidigare bestämmelse,
bankinspektören. Men det för nämnda klass i resereglementet fastställda
dagtraktamentet, 10 kronor, förslår enligt numera inträdda förhållanden
icke att betäcka den verkliga kostnaden för husrum och
kosthåll under resor. Enligt hvad kändt är uppbära också t. ex. försäkringsbolagens
enskilda inspektörer ett dagtraktamente af 20 kronor
och hypoteksbankens reviderande styrelseledamöter 15 kronor jämte
reseersättning, beräknad efter samma grunder som vid bankinspektion.
Då det, såsom i ofvannämnda yttrande till statsrådsprotokollet är antydt,
lärer vara lämpligt, att ifrågavarande ersättning tilltages så pass
rundligt att vederbörande ur ekonomisk synpunkt icke ställa sig ovilliga
gent emot inspektionsresor, anse kommitterade att, med bibehållande
af normen för godtgörelse af själfva resekostnaden, dagtraktamente för
såväl bankinspektören som assistenterna bör bestämmas till 15 kronor.

Om icke lokal för bankinspektionen och bankbvrån kan beredas
inom någon staten tillhörig fastighet, utan måste förhyras, torde denna
hyra liksom expenser och kostnad för vaktbetjäning böra drabba statsverket
och bankerna till hälften hvar.

På grund af hvad sålunda blifvit yttradt föreslå kommitterade
följande

Stat för bankinspektionen.

Lön

Tjänstgörings penningar -

Summa

Bankinspektören ......... 4,000 2,000 6,000

Biträdande ledamot ... 3,000 — 3,000

Sekreteraren ............... 1,600 800 2,400

En assistent ............... 3,500 1,500 5,000} med två ålderstillägg

En assistent ............... 3,500 1,500 5,0001 å 500 kronor.

Rese- och traktamentsersättning omkring 7,000
Extra biträden, vaktbetjäning, lokalhyra,
uppvärmning, belysning och andra expenser
m. m. omkring .............................. 4,600

summa 33,000,

hvartill under det första året kan komma någon mindre organisationskostnad.

Sedan kommitterade sålunda behandlat frågan om den centrala
tillsynen öfver bankerna, hvilken väl närmast åsyftas i Riksdagens
skrifvelse, vilja kommitterade nu öfvergå till frågan om den af staten
anordnade lokala tillsynen. Denna utöfvas, såsom förut är sagdt, dels
af Konungens befallningshafvande och dels af särskilda personer, som
Konungens befallningshafvande har att för tillsyn i hvarje bank förordna,
nämligen allmänt ombud och revisor.

Den af Konungens befallningshafvande själf utöfvade kontrollen
har erhållit sin väsentliga innebörd genom bestämmelserna i 83 §
solidariska bankbolagslagen, resp. 76 § bankaktiebolagslagen; och då
dessa bestämmelser varit gällande endast en kort tid och således äro
tämligen opröfvade, hafva kommitterade ansett, att någon förändring
af desamma för närvarande icke bör ifrågasättas.

Det allmänna ombudets hufvudsakliga funktion är antydd genom
den i 80 § solidariska bankbolagslagen, resp. 73 § bankaktiebolagslagen,
intagna föreskrift, att banks månadsöfversikt skall upprättas
»i närvaro af det allmänna ombudet». Och hvarje öfversikt eller, såsom
den vanligen benämnes, månadsrapport, som af bank inlämnas till finansdepartementet,
är också försedd med ett af det allmänna ombudet underskrifvet
intyg af innehåll, att kassan — eller, i banker med afdelningskontor,
kassan vid hufvudkontoret — blifvit efter bankrörelsens slut å
sista dagen i den månad, som är ifråga, uppräknad och därvid befunnits
öfverensstämma med öfversikten, äfvensom att öfriga däri förekommande
uppgifter öfverensstämma med bankens räkenskaper.

Föi- att kunna meddela ett sådant intyg måste ombudet infinna
sig i banken, dels i själfva månadsskiftet för att inventera kassan och
dels några dagar därefter, då månadsrapporten, som skall jämföras med
räkenskaperna, föreligger färdig. Men det förhåller sig nog så, alt det
arbete, ombudet vid dessa tjugufyra gånger årligen återkommande besök
utför, är af ringa gagn. Kassainventeringen kunde ju i och för sig
innefatta eu nyttig kontroll, om den verkställdes på obestämda tider.
Men som den nu är anordnad, blir det ju en ganska enkel sak att, om
en kassabrist skulle förefinnas, vidtaga åtgärder för att dölja densamma
vid den till tidpunkten noga bestämda inventeringen. Och den räkenskap,
hvarmed rapporten vid det senare besöket jämföres, består nog
ofta af ett balansextrakt, som blifvit för rapportens afgifvande upprättad!
Men att detta extrakt öfverensstämmer med de egentliga
räkenskaperna torde mera sällan undersökas; och ofta kan nog en sådan
granskning icke ske. Ty äfven om hufvudboken är å jour och så
uppställd, att ombudet kan ur densamma hämta rapportens siffror, är
att märka, att, i banker med afdelningskontor, räkenskaperna vid hufvudkontoret
i regeln omfatta blott detta kontors rörelse och således icke
enbart kunna läggas till grund för bankens månadsrapport, hvilken
jämväl måste grundas på afdelningskontorens afgifna rapporter. Det
behöfver för öfrigt näppeligen befaras, att i månadsrapporten afsiktligt
upptagas andra siffror än i böckerna; och ehuru vid hvarje bankinspektion
en noggrann jämförelse emellan senaste månadsrapporten och
bankens räkenskaper verkställes, har något försök till ett dylikt bedrägeri
aldrig yppats. Däremot iakttages vid denna granskning mycket ofta,
att rapporterna icke äro upprättade i behörig ordning så till vida, att
vissa poster icke äro upptagna under de för dem afsedda rubrikerna,
ehuru noggranna anvisningar i detta afseende lämnats. Men att
härutinnan utöfva kontroll, hvilket onekligen kunde vara af nytta,
anses nu icke åligga det allmänna ombudet.

Kommitterade hålla före, att det ur kontrollens synpunkt vore
mera ändamålsenligt, om det allmänna ombudets undersökningar icke
skedde i sammanhang med månadsrapportens upprättande, utan på
obestämda tider; och de kunde då, till lättnad både för bankerna och
ombuden, ske mera sällan. Det synes vara tillfyllest, om en sådan
undersökning verkställdes minst en gång i hvarje kvartal å tid, som
Konungens befallningshafvande antingen för hvar gång utsatte eller
öfverlät åt ombudet att själft bestämma. Därvid skulle undersökas, om
kassan öfverensstämde med kassaboken och den senaste månadsrapporten
med räkenskaperna, till hvilka man då, i fråga om banker med afdel -

ningskontor, finge hänföra dessas rapporter. Tillika skulle ombudet tillse,
att månadsrapporten upprättats i enlighet med gällande föreskrifter, så
att vederbörande poster införts under behöriga rubriker. Om anmärkning
härvid förekomme, skulle denna ofördröjligen delgifvas bankinspektionen.
Det samarbete mellan bankinspektionen och de allmänna
ombuden, hvars önskvärdhet 1900 års Riksdag i skrifvelse till Kungl.
Maj:t påpekat, skulle ock genom en sådan anordning främjas.

Kommitterade hafva sålunda i andra stycket af 80 § solidariska
bankbolagslagen, resp. 73 § bankaktiebolagslagen, uteslutit föreskriften
därom, att det allmänna ombudet skall närvara vid månadsölversiktens
upprättande, samt i stället uti 81 §, resp. 74 §, infört bestämmelse
om en minst en gång i hvarje kvartal återkommande kassainventering
och granskning af då senast upprättade månadsöfversikt.

I sitt den 4 februari 1902 afgifna betänkande uttalade den senaste
bankkommittén den mening, att det vore önskvärdt, att, såsom någon
gång redan då skedde, uppdragen att vara allmänt ombud och åt
Konungens befallningshafvande utsedd revisor i samma bank lämnades
åt en person. Denne borde då kunna förväntas erhålla en bättre inblick
i bankens förhållanden, än ombudet och revisorn, hvar för sig, ägde,
och han skulle därför kunna med större sakkännedom fullgöra de skilda
uppdragen. Då emellertid de personliga betingelserna för de bägge uppdragen
kunde sägas vara i viss mån olikartade, i det att revisorsuppdraget
måste anses mera grannlaga och maktpåliggande, samt det sålunda
kunde inträffa, att den person, som ansåges lämplig att deltaga
i revisionen, till äfventyrs icke vore villig att åtaga sig arbetet med
månadsrapporternas granskning, hade bankkommittén icke ansett ändamålsenligt
att i lag stadga, det uppdragen skulle förenas i en hand.

Efter detta uttalande af bankkommittén, hafva nog de nämnda
två uppdragen oftare än förut anförtrotts åt samma person, men i allmänhet
hvila de i olika händer. Om emellertid nu det allmänna ombudets
skyldighet att två gånger i hvarje månad infinna sig i vederbörande
bank till en öfvervägande formell granskning bortfölle och
ombudet i stället skulle endast omkring fyra gånger årligen besöka
banken för vidtagande af en undersökning, som i fråga om månadsrapporten
skulle blifva af en något mera ingående art än hittills, så
torde den af bankkommittén uttalade farhågan, att en person med
nödiga betingelser för revisionsuppdragets fullgörande möjligen icke
skulle finnas villig att åtaga sig arbetet med månadsrapporterna, icke
vidare äga berättigande; och då fördelen däraf att de bägge uppdragen
utföras af samma person är påtaglig, hafva kommitterade nu föreslagit

den ändring af 82 § solidariska bankbolagslagen, resp. 75 § bankaktiebolagslagen,
’ att det af Konungens befallningshafvande förordnade
allmänna ombudet skall deltaga i granskning af styrelsens förvaltning
och bankens räkenskaper.

I öfverensstämmelse med hvad sålunda blifvit yttradt med afseende
å den centrala och den lokala bankkontrollen, hafva kommitterade utarbetat
bilagda förslag dels till ändringar i gällande lagar angående
solidariska bankbolag, angående bankaktiebolag och angående solidariskt
bank bolags, bankaktiebolags och sparbanks konkurs och dels till instruktion
för den inom finansdepartementet anordnade bankinspektionen och
för samma departements bankbyrå (Bil. 1, 2, 3 och 4).

Utöfver hvad förut blifvit yttradt torde dessa förslag behöfva
motiveras endast i följande delar.

En ny § är införd såsom 77 § i solidariska bankbolagslagen och
70 § i bankaktiebolagslagen. I dessa paragrafer, som äga sin motsvarighet
i 131 § försäkringslagen, fastslås, att tillsyn öfver bankerna
utöfvas af Konungens befallningshafvande samt af en för hela riket
gemensam, inom finansdepartementet anordnad bankinspektion, hvarjämte
i förstnämnda § föreskrifves, att ledamot af bankinspektionen icke
må deltaga i styrelsen af eller vara anställd vid bankinrättning, öfver
hvilken bankinspektionen har att utöfva tillsyn. Däremot är ägandet
af banklott eller bankaktie icke angifvet såsom diskvalifikation, enär en
bestämmelse härom enligt kommitterades mening skulle innefatta eu
obehöflig begränsning, som kunde blifva till afsevärdt hinder särskilt
vid utseende af den biträdande ledamoten af inspektionen.

Den i förstnämnda paragraf därjämte intagna bestämmelsen, att
instruktion för bankinspektionen meddelas af Konungen, är af samma
innehåll som motsvarande bestämmelse i 131 § försäkringslagen.

Nuvarande 77 § i solidariska bankbolagslagen och 70 § i bankaktiebolagslagen
äro ordagrannt upptagna såsom första moment i 78 §,
resp. 71 § af dessa lagar.

Då enligt nu föreslagna omorganisation af bankinspektionen denna
kommer att blifva en, visserligen inom finansdepartementet anordnad,
men dock i sin verksamhet själfständig myndighet, har vid uppgörandet
af förevarande förslag till ändringar i gällande författningar iakttagits,
att de handlingar, som för kontrollens skull skola enligt nu gällande
föreskrifter insändas till finansdepartementet, hädanefter öfverlämnas
direkt till bankinspektionen. Sålunda har, med ändring af andra momentet
i 80 § solidariska bankbolagslagen, resp. 73 § bankaktiebolags -

lagen, stadgats, att de månatliga öfversikterna skola insändas till
bankinspektionen, där de komma att undergå vederbörlig granskning.
Kommitterade hafva emellertid jämväl ansett lämpligt att ur sagda lagrum
utesluta stadgandet om dessa öfversikters offentliggörande. Detta
bör, såsom förut är sagdt, fortfarande åligga bankbyrån; och stadgandet
om månadsöfversikternas publicerande har därföre synts lämpligast
erhålla sin plats i instruktionen för bankbyrån, i hvilken instruktion
jämväl är intagen föreskrift om offentliggörande af årsöfversikt angående
bankernas verksamhet.

Vid revision förekomma icke sällan anmärkningar och framställningar,
som revisorerna icke finna lämpligt intaga i den till bolagsstämman
afgifna revisionsberättelsen, utan delgifva styrelsen uti särskild
skrifvelse. Orsakerna till detta förfaringssätt kunna vara olika, men
i allmänhet torde anledningen vara att söka däri, att enskildas förhållanden
till banken beröras i dessa framställningar. Bankinspektionen
får nu del af en sådan särskild skrifvelse först vid den granskning af
styrelsens protokoll, som företages vid den näst efter revisionen verkställda
bankundersökning. Men då det tydligen kan vara af vikt, att
bankinspektionen tidigare får del af en dylik handlings innehåll, hafva
kommitterade föreslagit den ändring i fjärde momentet af sistnämnda
paragrafer, att styrelsen förpliktas att jämte revisionsberättelsen till
bankinspektionen insända äfven annan handling, som beträffande bankens
förvaltning och räkenskaper må vara af revisorerna aflämnad.

I öfrigt är sistnämnda moment omredigeradt i den syftning, att
styrelsens förvaltningsberättelse jämte balansräkning skall, så snart ske
kan och utan afvaktan på revisionens verkställande, insändas till bankinspektionen.
I förvaltningsberättelsen kunna nämligen förekomma
framställningar, t. ex. i fråga om utdelning, hvilka föranleda erinring
från bankinspektionen; och denna bör då sättas i tillfälle att så tidigt
framställa sina erinringar, att de kunna af styrelsen behandlas i god
tid före bolagsstämman och helst innan revisionen är afslutad.

Då enligt föreliggande förslag bankinspektionen kan i vissa fall
meddela för bankerna bindande beslut, är i 86 § solidariska bankbolagslagen
och 78 § bankaktiebolagslagen, där det stadgas att Konungens
befallningshafvandes på grund af nämnda lagar meddelade beslut kunna
öfverklagas hos Kungl. Maj:t, intagen en bestämmelse af innehåll att
bankinspektionens beslut kunna i samma ordning öfverklagas.

Såsom ett nytt första moment i 88 § af den solidariska bankbolagslagen
och 80 § af bankaktiebolagslagen är införd en föreskrift
om bankernas skyldighet att till bestridande af kostnaden för bank -

inspektionens organisation och verksamhet årligen erlägga bidrag enligt
bestämmelser, som af Konungen meddelas, dock icke öfver Vioo procent
af bankernas egna fonder. Då dessa, såsom ofvan är nämndt, redan
vid detta års sint komma att uppgå till omkring 400 millioner kronor,
skulle således det föreslagna maximibeloppet för bankernas sammanlagda
bidrag redan vid bestämmelsens första tillämpning uppgå till omkring
40,000 kronor, hvilket belopp, enligt livad förslagsstaten visar,
är mera än tillräckligt för bestridande af ifrågavarande kostnader.

Stockholm den 15 november 1905.

Bob. Benckert. Th. Frölander. Victor Moll. P. B. Babe.

Bilaga 1.

Förslag

till ändringar i lagen angående solidariska bankbolag
den 18 september 1903.

77 §.

Tillsyn öfver bankbolag utöfvas, på sätt i denna lag sägs, dels
af Konungens befallningshafvande och dels af en för hela riket gemensam,
inom finansdepartementet anordnad bankinspektion.

Ledamot af bankinspektionen må ej deltaga i styrelsen af eller
vara anställd vid bankinrättning, öfver hvilken bankinspektionen har
att utöfva tillsyn.

Närmare bestämmelser om bankinspektionens organisation och
verksamhet meddelas af Konungen.

78 §.

Förrän bankbolag öppnar sin rörelse, skall inför Konungens
befällningshafvande styrkas:

att kungörelse i öfverensstämmelse med 71 § i lagen om aktiebolag
skett angående bolagets registrering;

att å lotterna blifvit inbetalda minst tjugu- procent af grundfonden
samt förbindelse med pant, som Konungens befallningshafvande pröfva!''
fullgod, aflämnad för inbetalning af återstoden; samt

att enhvar af hufvudlottägarne till förvaring hos bolaget öfver1
ämnat sådan handling, hvarom i 19 § förmäles.

Genom kungörelse i allmänna tidningarna skall tillkännagifvas,
när bankbolag börjar sin '' rörelse, så ock när bankbolag upplöses af
annan anledning än konkurs; och skall underrättelse om dagen, då
sådant sker, till bankinspektionen insändas.

•tf

79 §.

Bankinspektionen äge sammankalla bankstyrelse äfvensom extra
bolagsstämma, där styrelsen icke efterkommit af bankinspektionen framställd
begäran om utfärdande af kallelse till sådan stämma.

Den af Konungen förordnade bankinspektören eller den, som af
bankinspektionen utses att honom företräda, må närvara vid bolagsstämma
och vid af bankinspektionen utlyst styrelsesammanträde samt i
öfverläggningarna deltaga.

80 §.

Styrelsen åligge:

att när som helst hålla bolagets räkenskaper och handlingar tillgängliga
för Konungens befallningshafvande, för det allmänna ombud,
som Konungens befallningshafvande förordnar, för bankinspektören eller
den, som af bankinspektionen för visst fall förordnas, samt för den
särskilda undersökning, Konungen kan finna för godt att låta anställa;

att genast efter hvarje månads slut enligt formulär, som af bankinspektionen
meddelas, upprätta och till bankinspektionen insända en
öfversikt, utvisande bolagets tillgångar och skulder, jämte uppgift om
räntesatserna för bolagets in- och utlåning samt diskonto, som under
den tid, öfversikten omfattar, varit hos bolaget gällande;

att jämväl i öfrigt meddela Konungens befallningshafvande, bankinspektionen
och allmänna ombudet alla de upplysningar rörande bolaget,
som af dem äskas;

att, så snart ske kan, dels till bankinspektionen insända styrelsens
förvaltningsberättelse jämte balansräkningen äfvensom, efter verkställd
revision, den däröfver afgifna berättelsen tillika med annan handling
angående bolagets förvaltning eller räkenskaper, hvilken revisorerna
må hafva aflämnat till styrelsen, dels ock låta införa revisionsberättelsen
i allmänna tidningarna; samt

att, där bankinspektionen finner anledning till antagande, att
bolaget gjort sådana förluster, att reservfonden och tio procent af
grundfonden förlorats, på bankinspektionens anmodan ofördröjligen låta
upprätta bokslut och kalla revisorerna att granska detsamma.

81 §.

Det i 80 § omförmälda allmänna ombud åligge att minst en
gång under hvarje kvartal inventera kassan vid bolagets liufvudkontor

samt undersöka, om den ötversikt, bolaget jämlikt föreskriften i sagda
§ senast upprättat, öfverensstämmer med räkenskaperna och är i behörigordning
uppställd; åliggande det ombudet att ofördröjligen delgifva
bankinspektionen anmärkning, som härvid må hafva förekommit, äfvensom
att i öfrigt meddela bankinspektionen alla de upplysningar angående
bolaget, som af bankinspektionen äskas.

82 §.

I den granskning af styrelsens förvaltning och bolagets räkenskaper,
hvarom i 46 § förmäles, skall jämväl deltaga det af Konungens
befallningshafvande enligt 80 § förordnade allmänna ombud.

88 §.

Har styrelse eller bolagsstämma fattat beslut, hvilket står i strid med
lag eller den för bolaget fastställda ordning, må Konungens befallningshafvande
kunna förbjuda verkställighet af beslutet. Konungens befallningshafvande
må ock kunna förelägga styrelse att, i händelse beskt af nyss
omförmälda beskaffenhet gått i verkställighet, göra rättelse, där så kan
ske, så ock att fullgöra hvad styrelsen enligt lag och bolagsordning
åligger. Sådant föreläggande må dock icke af Konungens befallningshafvande
meddelas i fråga om i lag gifna föreskrifter, hvilkas öfverträdande
är med straff belagdt; och må i frågor, som angå bankbolags
förvaltning och bokföring, förbud eller föreläggande, hvarom nu är
sagdt, icke af Konungens befallningshafvande meddelas, med mindre
bankinspektionen därom gjort framställning.

Sker svårare afvikelse från denna lag eller från bolagets ordning,
ankomme på Konungen att förklara bolaget hafva förverkat oktrojen.

86 §.

Öfver beslut, som af Konungens befallningshafvande eller bankinspektionen
på grund af denna lag meddelas, må klagan föras hos
Konungen, men beslutet går ändock i verkställighet, där icke Konungen
annorlunda förordnar.

Ändring i bankinspektionens beslut sökes inom den tid, som
för Överklagande af förvaltande myndigheters och ämbetsverks beslut
är stadgad.

87 §.

Upplöses bankbolag af annan anledning, än i 59 § sägs, skall
bankinspektionen förordna ombud, som bär att närvara vid likvidatorernas
sammanträden med rätt att yttra sig till protokollet samt att
i öfrigt öfvervaka likvidationen.

88 §.

bill bestiidande af kostnaden för bankiuspektionens organisation
och verksamhet skall bankbolag årligen erlägga bidrag enligt bestämmelser,
som af Konungen meddelas. Detta bidrag utgår efter visst,
för samtliga bankinrättningar, öfver hvilka bankinspektionen har att
utöfva . tillsyn, lika förhållande till sammanlagda beloppet af bankmrättnmgs
egna fonder vid utgången af nästföregående kalenderår,
men må icke öfverstiga en lmndradedels procent af detta belopp.

Bankbolag åligge jämväl att ersätta ombud, som utses enligt 80
och 87. §§. På den, som utsett nämnda ombud, ankomme att bestämma
ersättningsbeloppet.

Bilaga 2.

Förslag

till ändringar i lagen angående bankaktiebolag
den 18 september 1903.

70 §.

Tillsyn öfver bankaktiebolag utöfvas, på sätt i denna lag sägs,
dels af Konungens befallningshafvande och dels af den inom finansdepartementet
anordnade bankinspektionen.

71 §.

Förrän bankaktiebolag öppnar sin rörelse, skall inför Konungens
befallningshafvande styrkas:

att kungörelse i öfverensstämmelse med 71 § i lagen om aktiebolag
skett angående bolagets registrering; samt

att å aktierna blifvit inbetalda minst tjugu procent af grundfonden
samt förbindelse med pant, som Konungens befallningshafvande pröfvar
fullgod, aflämnad för inbetalning af återstoden.

Genom kungörelse i allmänna tidningarna skall tillkännagifvas,
när bankaktiebolag börjar sin rörelse, så ock när bankaktiebolag upplöses
af annan anledning än konkurs; och skall underrättelse om dagen,
då sådant sker, till bankinspektionen insändas.

72 §.

Bankinspektionen äge sammankalla bankstyrelse äfvensom extra
bolagsstämma, där styrelsen icke efterkommit af bankinspektionen framställd
begäran om utfärdande af kallelse till sådan stämma.

73 §•

Styrelsen åligge:

att när som helst hålla bolagets räkenskaper och handlingar tillgängliga
för Konungens befallningshafvande, för det allmänna ombud,
som Konungens befallningshafvande förordnar, för bankinspektionen
eller den, som af bankinspektionen för visst fall förordnas, samt för
den särskilda undersökning, Konungen kan finna för godt att låta anställa;

att genast efter hvarje månads slut, enligt formulär, som af bankinspektionen
meddelas, upprätta och till bankinspektionen insända eu
öfversikt, utvisande bolagets tillgångar och skulder, jämte uppgift om
räntesatserna för bolagets in- och utlåning samt diskonto, som under
den tid, öfversikten omfattar, varit hos bolaget gällande;

att jämväl i öfrigt meddela Konungens befallningshafvande, bankinspektionen
och allmänna ombudet alla de upplysningar rörande bolaget,
som af dem äskas;

att, så snart ske kan, dels till bankinspektionen insända styrelsens
förvaltningsberättelse jämte balansräkningen äfvensom, efter verkställd
revision, den däröfver afgifna berättelsen tillika med annan handling
angående bolagets förvaltning eller räkenskaper, hvilken revisorerna
må hafva aflämnat till styrelsen, dels ock låta införa sistnämnda
berättelse i allmänna tidningarna; samt

att, där bankinspektionen finner anledning till antagande, att bolaget
gjort sådana förluster, att reservfonden och tio procent af grundfonden
förlorats, på bankinspektionens anmodan ofördröjligen låta upprätta bokslut
och kalla revisorerna att granska detsamma.

74 §.

Det i 73 § omförmälda allmänna ombud åligge att minst en gångunder
hvarje kvartal inventera kassan vid bolagets hufvudkontor samt
undersöka, om den öfversikt, bolaget jämlikt föreskriften i sagda §
senast upprättat, öfverensstämmer med räkenskaperna och är i behörig
ordning uppställd; åliggande det ombudet att ofördröjligen delgifva bankinspektionen
anmärkning, som härvid må hafva förekommit, äfvensom
att i öfrigt meddela bankinspektionen alla de upplysningar angående
bolaget, som af bankinspektionen äskas.

75 §.

I den granskning af styrelsens förvaltning och bolagets räkenskaper,
hvarom i 43 § förmäles, skall jämväl deltaga det af Konungens
befallningshafvande enligt 73 § förordnade allmänna ombud.

76 §.

Har styrelse eller bolagsstämma fattat beslut, hvilket står i strid
med lag eller den för bolaget fastställda ordning, må Konungens befallningshafvande
kunna förbjuda verkställighet af beslutet. ‘ Konungens
befallningshafvande må ock kunna förelägga styrelse att, i händelse
beslut af nyss omförmälda beskaffenhet gått i verkställighet, göra rättelse,
där så kan ske, så ock att fullgöra hvad styrelsen enligt lag och bolagsordning
åligger. Sådant föreläggande må dock icke af Konungens befallningshafvande
meddelas i fråga om i lag gifna föreskrifter, hvilkas
öfverträdande är med straff belagdt; och må i frågor, som angå bankaktiebolags
förvaltning och bokföring, förbud eller föreläggande, hvarom
nu är sagdt, icke af Konungens befallningshafvande meddelas, med
mindre bankinspektionen därom gjort framställning.

Sker svårare afvikelse från denna lag eller från bolagets ordning,
ankomme på Konungen att förklara bolaget hafva förverkat oktrojen.

78 §.

Ändring i bankinspektionens beslut sökes inom den tid, som för
Överklagande af förvaltande myndigheters och ämbetsverks beslut är
stadgad.

79 §.

Upplöses bankaktiebolag af annan anledning än i 56 § sägs, skall
bankinspektionen förordna ombud, som har att närvara vid likvidatorernas
sammanträden, med rätt att yttra sig till protokollet samt att i öfrigt
öfvervaka likvidationen.

80 §.

Till bestridande af kostnaden för bankinspektionens organisation
och verksamhet, skall bankaktiebolag årligen erlägga bidrag enligt bestämmelser,
som af Konungen meddelas. Detta bidrag utgår efter
visst, för samtliga bankinrättningar, öfver bvilka bankinspektionen bär
att utöfva tillsyn, lika förhållande till sammanlagda beloppet af bankinrättnings
egna fonder vid utgången af nästföregående kalenderår,
men må icke öfverstiga en hundradedel procent af detta belopp.

Bankaktiebolag åligge jämväl att ersätta ombud, som utses enligt
73 och 79 §§. På den, som utsett nämnda ombud, ankomme att bestämma
ersättningsbeloppet.

Bilaga 3.

Förslag

till ändring i lagen angående solidariskt bankbolags,
bankaktiebolags och sparbanks konkurs
den 18 september 1903.

1 §•

Har solidariskt bankbolag eller bankaktiebolag råkat i konkurstillstånd,
varde det af rätten eller domaren ofördröjligen anmäldt hos
bankinspektionen; och förordne bankinspektionen ett allmänt ombud att
såsom god man och syssloman deltaga i konkursboets förvaltning med
de gode män och syssloman, som utses på sätt i konkurslagen stadgas.

Afträdes sparbanks egendom till konkurs, varde anmälan därom
af rätten eller domaren ofördröjligen gjord hos Konungens befallningshafvande,
som förordnar ett allmänt ombud att deltaga i förvaltningen
af konkursboet, på sätt här ofvan sägs.

På den, hvilken förordnat sådant allmänt ombud, ankomme att,
när det pröfvas skäligt, entlediga ombudet och i dess ställe annan
förordna. Häröfver må klagan ej föras.

Bilaga 4.

Instruktion

för den inom finansdepartementet anordnade bankinspektionen
och för samma departements bankbyrå.

I. Allmänna bestämmelser.

§ I Mom.

1. Bankinspektionen utgöres af

en bankinspektör och chef samt
fyra ledamöter, af hvilka två tillika äro assistenter,
en är sekreterare och en biträdande ledamot.

Mom. 2. Bankbyrån utgöres af
en byråchef och
en amanuens.

Byråchefsämbetet utöfvas af bankinspektören och amanuensbefattningen
af sekreteraren hos bankinspektionen.

§ ä.

Bankinspektören och den biträdande ledamoten hos bankinspektionen
jämte suppleant för denne tillsättas af Kungl. Maj:t medelst
förordnande.

Assistenterna och sekreteraren förordnas af chefen för finansdepartementet
efter förslag af bankinspektionen.

För bankinspektionen erforderliga extra biträden äfvensom vaktbetjänte
antagas och entledigas af inspektionen.

§ 3.

För att kunna förordnas till bankinspektör eller sekreterare hos
bankinspektionen fordras att hafva aflagt sådan examen, som berättigar
till inträde i rättegångsverken.

Till assistenter förordnas i bankväsendet förfarne män.

§ 4.

Mom. 1. Semester må, när sådant kan äga rum utan kinder
för göromålens behöriga gång, åtnjutas af bankinspektören och chefen
för bankbyrån, af assistent samt af sekreteraren och amanuensen under
en och en half månad årligen enligt fördelning, som bestämmes af
bankinspektionen.

Mom. 2. Annan tjänstledighet må af chefen för finansdepartementet
beviljas bankinspektören och chefen för bankbyrån under högst
en månad samt annan i mom. 1 omförmäld tjänsteman under högst tre
månader. Uppstår behof af längre tjänstledighet, göres ansökning
hos Kungl. Maj:t.

§ 5. .

Då bankinspektören och chefen för bankbyrån begagnar semester
eller eljest åtnjuter ledighet under tid, som ej öfverstiger en månad,
må chefen för finansdepartementet, om han finner vikarie under tiden
erforderlig, därtill förordna sekreteraren.

Erfordras vikarie för sekreteraren och amanuensen under tid, ej
öfverstigande tre månader, äger chefen för finansdepartementet att
därtill förordna behörig person inom eller utom departementet.

Har biträdande ledamoten förfall, inkallas dennes suppleant till
tjänstgöring.

§ 6.

Hvad i § 14 af nådiga instruktionen för ämbets- och tjänstemän
i Kungl. Maj:ts kansli stadgas angående ansvar för förbrytelse i tjänsten
m. m. gäller jämväl med afseende å bankinspektören och chefen för
bankbyrån samt ledamöterna i bankinspektionen.

II. Bankinspektionen.

§ 7.

Bankinspektionen åligger att enligt lagen angående solidariska
bankbolag den 18 september 1903 och lagen angående bankaktiebolag
af samma dag utöfva tillsyn öfver nämnda bankinrättningar, i hvilket

afseende bankinspektionen åligger att tillse, att de handlingar, som
skola ingifvas till bankinspektionen, behörigen inkomma och äro upprättade
i ändamålsenlig ordning, att, med ledning af dessa handlingar
samt vid bankundersökning eller annorledes inhämtade upplysningar,
öfvervaka, att gällande författningar och fastställda bolagsordningar
behörigen iakttagas, samt att, där så ej sker eller andra förhållanden,
som påkalla rättelse, förekomma, meddela de erinringar eller företaga
de åtgärder, som finnas erforderliga; och har bankinspektionen att meddela
vederbörande banker begärda upplysningar i fråga om deras verksamhet.

Bankundersökning, hvarom ofvan sägs, verkställes af bankinspektören
ensam eller jämte endera af eller bägge assistenterna eller
ock, enligt särskildt förordnande, af assistent.

§ 8-

•

Bankinspektören är i första rummet ansvarig för fullgörandet af
bankinspektionens åligganden och äger att ensam besluta i alla ärenden
med undantag af dem, som jämlikt § 10 skola behandlas och afgöras
af bankinspektionen samfälldt.

§ 9.

Bankinspektören åligger att bereda och föredraga de till bankinspektionens
handläggning hörande ärenden, dock med rätt för bankinspektören
att i särskilda fall uppdraga åt assistent eller sekreteraren
att bereda och föredraga förekommande ärenden.

§ io.

Af bankinspektionen samfälldt behandlas och afgöras ärenden,
som angå:

bankstyrelses eller bolagsstämmas öfverträdelse af lag eller bolagsordning
eller eljest för bankerna gällande föreskrifter;

framställning till Konungens befallningshafvande om förbud eller
föreläggande, hvarom i 83 § af lagen angående solidariska bankbolag
och i 76 § af lagen angående bankaktiebolag förmäles, samt underdåniga
besvär öfver Konungens befallningshafvandes enligt samma lagrum
meddelade beslut;

offentliggörande genom bankinspektionens försorg af dess anmärkning
mot åtgärd, som vidtagits i strid med gällande föreskrifter,
men icke föranledt framställning till Konungens befallningshafvande;

sammankallande al extra bolagsstämma jämlikt stadgandena i
79 § af lagen angående solidariska bankbolag och 72 § af lagen angående
bankaktiebolag; .

förordnande för ledamot af bankinspektionen att vid hinder tor
bankinspektören närvara vid styrelsesammanträde eller bolagsstämma,
förordnande af allmänt ombud vid bankbolags likvidation eller
konkurs och bestämmande af ersättning åt sådant ombud;

anmodan till bankstyrelse om upprättande af bokslut och inkallande
af revisorer jämlikt stadgandena i sista punkten af 80 § i lagen angående
solidariska bankbolag och i sista punkten af 73 § i lagen
angående bankaktiebolag;

utfärdande af allmänna erinringar rörande bankbolags förvaltning

eller allmänna föreskrifter om dess bokföring;

affattning af formulär till de öfversikter öfver bankbolags ställning,
som enligt lag skola ingifvas till bankinspektionen;

anställande och entledigande af extra biträden äfvensom vaktbetjänte
hos inspektionen; samt

andra frågor, som bankinspektören finner skäl att göra till loremål
för samfälld behandling. _

I här ofvan omförmälda ärendens behandling och afgörande deltaga,
utom bankinspektören, biträdande ledamoten samt, efter bankinspektörens
förordnande, antingen en assistent eller sekreteraren. _

Uppstå vid ärendes afgörande olika meningar, utfärdas bankinspektionens
beslut i enlighet med flertalets mening eller, i händelse af
lika röstetal för olika meningar, enligt den mening, bankinspektören
omfattar.

§ 11-

Andra ärenden än de i § 10 omförmälda afgöras af bankinspektören
efter rådplägning med den eller dem af bankinspektionens ledamöter,
som bankinspektören med hänsyn till hvarje särskild! ärendes
beskaffenhet finner skäl tillkalla.

§ 12.

Utan föredragning eller rådplägning med annan äger bankinspektören
att infordra förklaring, upplysning eller yttrande, som erfordras
för ärendes beredning.

§ 13-

I bankinspektörens frånvaro är, då icke annan förordnats att uppehålla
hans ämbete, sekreteraren föredragande; och afgöras ärendena
samfälldt af denne samt den biträdande ledamoten och en assistent;
dock ma ärende afgöras jämväl af sekreteraren och en assistent, därest
på grund af särskilda förhållanden sådant erfordras för göromålens fortgång.

Uppstå vid ärendes afgörande i bankinspektörens frånvaro olika
meningar mellan ledamöterna, utfärdas bankinspektionens beslut i enlighet
med flertalets mening eller, i händelse af lika röstetal för olika
meningar, enligt den mening, som föredraganden omfattar.

§ 14.

Protokoll föres, då skiljaktiga meningar förekomma inom bankinspektionen
eller då någon i ärendes afgörande deltagande ledamot
det fordrar; och åligger det ledamot, hvars åsikt icke öfverensstämmer
med. af. inspektionen fattadt beslut, att låta till protokollet anteckna sin
skiljaktiga mening.

§ 15-

Utgående expeditioner underskrifvas af bankinspektören med
kontrasignation af sekreteraren.

Expedition i ärende, som afgjorts i bankinspektörens frånvaro,
skall, där annan icke förordnats i hans ställe, undertecknas af sekreteraren:
»På bankinspektionens vägnar.»

§ 16.

Jämte de skyldigheter, som åligga assistent och sekreterare såsom
ledamöter af bankinspektionen, åligger
assistent:

att efter förordnande verkställa undersökning i bankinrättning
och hos bankinspektionen anmäla hvad därvid förekommit;

samt att i öfrigt lämna bankinspektören det biträde, som af honom
påkallas; och

sekreteraren:

att föra diarium öfver inkommande ärenden och bestrida arkivgöromålen; -

att föra bankinspektionens protokoll;

att biträda med uppsättning, kollationering och afsändande af
bankinspektionens expeditioner;

samt att i öfrigt på bankinspektörens anmodan deltaga i förefallande
göromål.

III. Bankbyrån.

§ 17.

Mom. 1. Byråchefen åligger:

att till underdånig föredragning bereda ärenden angående lagstiftningen
rörande banker och hypoteksinrättningar eller fastställande af
ny eller förändring af gällande bolagsordning för solidariskt bankbolag,
bankaktiebolag, hypoteksförening och annan låneanstalt, äfvensom de
öfriga frågor rörande bank- och andra låneinrättningar, som af Kungl.
Maj:t pröfvas, dock med undantag för underdåniga besvär öfver bankinspektionens
och Konungens befallningshafvandes på bankinspektionens
framställning meddelade beslut;

att utarbeta och låta offentliggöra en öfversikt af de solidariska
bankbolagens och bankaktiebolagens ställning efter hvarje års bokslut
äfvensom en sammanfattning af årliga uppgifter om allmänna hypoteksbanken
och hypoteksföreningarne;

att föranstalta om utgifvande af ett sammandrag utaf de solidariska
bankbolagens och bankaktiebolagens för hvarje månad aflämnade
öfversikter;

samt att i öfrigt uti alla till bankbyrån hörande frågor lämna
chefen för finansdepartementet det biträde, som af honom äskas.

Mom. 2. Amanuensen åligger:

att föra diarium öfver inkommande ärenden och bestrida arkivgöromålen; att

upprätta ett sammandrag af de solidariska bankbolagens och
bankaktiebolagens för hvarje månad aflämnade öfversikter;

samt att biträda med uppsättning, kollationering och afsändande
af de till bankbyrån hörande expeditionerna samt i öfrigt på byråchefens
anmodan deltaga i förefallande göromål.